Försvarsrevisionens betänkande 3,betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsväsende.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 3 : 16 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

FÖRSVARSREVISIONENS BETÄNKANDE III

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG RÖRANDE

REVISION AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET DEN 15 MARS 1923 AV DEN AV KUNGL. MAJ IT D E N 1 2 NOVEMBER

1 9 1 9 TILLSATTA

FÖRSVARSREVISIONEN

DEL 2 SJÖFÖRSVARET.

SAMMANFATTNING AV REVISIONENS FÖRSLAG. SÄRSKILDA YTTRANDEN

S T O C K H O L M 19 2 3

Statens offentliga utredningar Kronologisk

förteckning

1922 April—-Decern 1. N å g r a i a k t t a g e l s e r från 1921 å r s r i k s d a g s r u a n n a v a l , Av B. v. H e i d e n s t a m . N o r s t e d t . 20 s. J u . 2. B y g g n a d s a r b e t a r s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamh e t e n i Sveriges s t ä d e r o c h s t a d s l i k n a n d e s a m h ä l l e n . Av B . N y s t r ö m . N o r s t e d t . 208 s. S. 3. J ä r n v ä g s s t y r e l s e n s s k r i v e l s e r till K u n g l . Maj:t d e n 28 a p r i l 1922 m e d förslag till t a x e ä n d r i n g s a m t d e n S m a j 1922 m e d y t t r a n d e ö v e r tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t l å t a n d e m . m . Sv. T r . - a k t i e b . 22 s. K. 4. K l i m a t e t s i n v e r k a n p å b y g g n a d e r v i d v ä s t k u s t e n . K u n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 1. M a r c u s . 13 s. K. 5. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till f ö r ä n d r a d k y r k l i g i n d e l n i n g o c h o r g a n i s a t i o n i n o m de t i l l K r i s t i a n s t a d s o c h M a l m ö h u s l ä n h ö r a n d e d e l a r n a av L u n d s stift. Haeggs t r ö m . 392 s. E . G. Tillägg till b e t ä n k a n d e o c h förslag b e t r . förrådsverks a m h e t e n v i d m a r i n e n . T u l l b e r g , v j , 92 s. F ö . 7. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e fiskerinäringens f r ä m j a n d e . Hasggs t r ö m . 95 s. J o . 8. U t r e d n i n g a n g å e n d e s t a t s u n d e r s t ö d för i d r o t t e n s främj a n d e . T u l l b e r g , v, 124 s. 1 k a r t . E . 9. P a t e n t l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 7. F ö r s l a g till l a g o m r ä t t till t i d n i n g s eller t i d s k r i f t s titel m . m . M a r c u s . 54 s. H. 10. O m l a p p s k a t t e l a n d s i n s t i t u t e t o c h d e s s h i s t o r i s k a utveckling. Av Åke H o l m b ä c k . A l m q v i s t & Wiksell, 95 s. S. 11—12. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g a n g å e n d e k u l t u r m i n n e s v å r d s a m t o r g a n i s a t i o n av k u l t u r m i n n e s v å r d e n . 1. H i s t o r i k , m e m o r i a l a n g . m i n n e s v å r d e n s n u v a r a n d e s t å n d p u n k t , u t l ä n d s k l a g s t i f t n i n g s a m t b i l a g o r , viij, 483 s. 3 k a r t . 2. F ö r s l a g o c h m o t i v , x x i i j , 197 s. Centraltr. E . H ö g s k o l o r n a s l ö n e r e g l e r i n g s k o m m i t t é s b e t ä i i k a n d e n . 2. F a c k h ö g s k o l o r och ö v r i g a v e t e n s k a p l i g a a n s t a l t e r . Hreggs t r ö m . v j , 193 s. E . S t a t s m a k t e r n a och b r ä n s l e a n s k a f f n i n g c n u n d e r k r i g s å r e n . Av b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n avgiven b e r ä t t e l s e ö v e r dess v e r k s a m h e t å r e n 1917—1921. M a r c u s . 353 s. H. Statistiksakkunnigas betänkande. U t r e d n i n g o c h förslag till å t g ä r d e r för m i n s k n i n g av k o s t n a d e r n a för d e n officiella s t a t i s t i k e n s a m t å s t a d k o m m a n d e a v e n perm a n e n t k o n t r o l l över d e t s t a t i s t i s k a a r b e t e t m . m . Beckm a n . x , 307 s. F i . IG. F ö r s l a g t i l l v i s s a ä n d r i n g a r i b e s t ä m m e l s e r n a r ö r a n d e j a k t o c h f å g e l s k y d d . 2. Ä n d r i n g a r i j a k t l a g e n , fridlysn i n g s b e s t ä m m e l s e r m . m . M a r c u s . 317 s. J o . 17. B e t ä n k a n d e o c h f ö r s l a g r ö r a n d e d e t a k a d e m i s k a b e f o r d r i n g s v ä s e n d e t . L u n d , B e r l i n g . 268 s. E . 18. D e t s v e n s k a l a n t b r u k e t s p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r . 1. Bokf ö r i n g s å r e t 1919—1920. Av L . Nanneson." M e d d e l a n d e från K u n g l . L a n t b r u k s s t y r e l s e n n r 240 (Nr 6 1922). N o r s t e d t , v i j , 125 s. J o . ' 19. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a n g å e n d e a r r e n d a t o r s r ä t t till e r s ä t t n i n g för e l e k t r i s k a n l ä g g n i n g . T u l l b e r g , iv, 29 s. J u . 20. M e l l a n h a n d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e a n g . o l ä g e n h e t e r n a vid mellanhandssystemet inom livsmedelshandeln. Ekl u n d . 295 s. J o . 21. O m r ö s t s a m m a n r ä k n i n g v i d k o m m u n a l a v a l e n l i g t lag a r n a d e n 9 j u n i 1922. Av E . v. H e i d e n s t a m . Beckm a n . (4), 51 s. S. 22. K o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1922. F ö r s l a g t i l l k o l o n i s a t i o n å k r o n o p a r k e r i N o r r l a n d och D a l a r n a j ä m t e förslag d e l s t i l l u t s t r ä c k t t i l l ä m p a n d e a v i n t e n s i v t skogsb r u k å d e n o r r l ä n d s k a k r o n o p a r k e r n a d e l s till kraftigare befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord i N o r r l a n d . C e n t r a l t r . (2), x v i j , 433, 133, 112 s. 1 k a r t . J o . 23. B e t ä n k a n d e o c h förslag a n g å e n d e u t b i l d n i n g s k u r s e r i n o m t u l l v e r k e t . T u l l b e r g , viij, 143 s. F i . 24. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n s. k. N y k ö p i n g s k a n a l . Medd e l a n d e från K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . N r 6. Ha3ggs t r ö m . 69 s. 3 p l . K . 25. F ö r s l a g t i l l f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e h a n d e l m e d o c h i m p o r t a v u t s ä d e s f r ö ä v e n s o m t i l l o m o r g a n i s a t i o n av f r ö k o n t r o l l v e r k s a m h e t e n m . m . B e c k m a n , iv, 131 s. J o .

Fortsättning

ber

26. Utkast till l a g o m v i s s t t r y g g a n d e av b y g g n a d s b o r g e n ä r e r s f o r d r i n g a r m . m . Tullberg. 51 s. J u . 27. R e d o g ö r e l s e f ö r de ecklesiastika b o s t ä l l e n a . 5. V ä r m l a n d s l ä n . Av H . S k o g l u n d . B e c k m a n , xlvij, 692 s. E.. 28. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e b r a n d s k y d d s f ö r e s k r i f t e r och o r d n a n d e t av b r a n d v ä s e n d e t i n o m r i k e t . 7. B e t ä n k a n d e m e d förslag till K u n g l . . M a j : t s n å d i g a s t a d g a a n gående s k y d d för m ä n n i s k o r vid b r a n d f a r a i n o m i n d u striella a r b e t s l o k a l e r . B e c k m a n . 15 s. K . 29. F l o t t a n s s k o l s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 3 a n g å e n d e s k o l r e g l e m e n t e f ö r flottan. 1. Skolor o c h k u r s e r för s j ö m a n s k å r e n s m a n s k a p . Tullberg, v i j , 117 s. 1 b i l . F ö . 30. Åtgärder m o t ' g o d s a u h o p n i n g i t u l l p a c k h u s n i . m~. G e n e r a l t u l l s t y r e l s e n s u n d e r d å n i g a u t l å t a n d e n över 1914 å r s t u l l k o m m i s s i o n s b e t ä n k a n d e n . 3. M a r c u s . 101 s. F i . 31. S u p p l e m e n t n r 1 till Sveriges f a m i l j e n a m n . Stat. r e p r . a n s t . 12 s. E . 32. Bilaga till k o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . R e d o g ö r e l s e r för i n v e n t e r i n g av odlingsjord. Av E . H a g l u n d Centraltr. (2), 278 s. 11 kart. J o . 33. F ö r s l a g till r e v i d e r a d l a g o m a r b e t s t i d e n s b e g r ä n s n i n g jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar och a r b e t s t i d s f ö r h å l l a n d e n a i n o m vissa, y r k e n . N o r s t e d t . (2), 186, 109* s. S. 34. B e t ä n k a n d e o c h förslag avgivna av d e n a v K u n g l . Maj:t d e n 31 a u g u s t i 1920 tillsatta k o m m i t t é för verkställande av utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid k u n n a avskaffas. M a r c u s , v i j , 224 s. J u . 35. 1921 å r s f a s t i g h e t s k r e d i t s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e 1. U t r e d n i n g o c h förslag a n g å e n d e h ö j n i n g av m a x i m i g r ä n s e n för d e n p r i m ä r a j o r d b r u k s f a s t i g h e t s k r e d i t e n . M a r c u s . 2G s. J o . 36. Tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 11. P a p p e r s i n d u s t r i e n s p r o d u k t i o n s f ö r h å l l a n d e n . Av E . B o s a m s . T u l l b e r g , iv, 101 s. F i . 37. U n d e r d å n i g t u t l å t a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e t i l l v e r k n i n g och b e s k a t t n i n g av m a l t d r y c k e r m . ni. M a r c u s . 143 s. F i . 38. T u l l - o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n den. 13. Den s v e n s k a k a u t s c h u k i n d u s t r i e n s utveckl i n g 1890—1913 m e d särskild h ä n s y n till d e s s s t ä l l n i n g å r e n n ä r m a s t före v ä r l d s k r i g e t . Av B . Ohlin. M a r c u s , iv, 38 s. F i . 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g o m m o t o r f o r d o n jämte därmed sammanhängande författningar samt till stadga o m trafiken å vägar o c h g a t o r . V. P e t t e r s o n viij, 254 s. 4 b i l . K. 40. Tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 12. M a r g a r i n i n d u s t r i e n s u t v e c k l i n g m e d s ä r s k i l d h ä n s y n till f ö r h å l l a n d e n a före världskriget. Av J . L u b l i n . T u l l b e r g , iv, 184 s. F i . 41. T u l l - o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 14. H u v u d d r a g e n av d e t svenska j o r d b r u k e t s u t veckling 1871—1919. Av A . S j ö s t r ö m . M a r c u s , iv, 120 s. F i . 42. Tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä n k a n den. 15. Ö v e r s i k t a v j o r d b r u k e t s u t v e c k l i n g i vissa f r ä m m a n d e l ä n d e r 1871—1913. Av E . Höijer. M a r c u s , iv, 97 s. F i . 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag till a l l m ä n s j u k h u s s t a d g a m . m . N o r s t e d t . 302 s. S. 44. K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s l ö n e k o m m i t t é 4. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e p e n s i o n e r i n g av icke-ordinarie p e r s o n a l v i d p o s t v e r k e t , telegrafverket, s t a t e n s j ä r n v ä g a r och s t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k . T u l l b e r g , x, 112 s. K. 45. O d l i n g s o r g a n i s a t i o n e n s v e r k s a m h e t å r e n 1918—1922. M a r c u s . 46 s. J o . 46. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g om t v å n g s u p p f o s t r a n å t u n g a f ö r b r y t a r e m . m . B e c k m a n , iv, 232 s. J u . 47. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 4. Om b i l d a n d e a v n y a j o r d b r u k m . m . M a r c u s . 358 s. J u . 4S J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 5. R e d o g ö r e l s e för res u l t a t e t av v i s s a av j o r d k o m m i s s i o n e n företagna e n q u é t e r i j o r d f r å g a n . Av F . S a n d b e r g . M a r c u s , v i j , 239 s. J u . 49. U t r e d n i n g a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n a v p o l i s v ä s e n d e t i riket. Av S. L i n n é r . B e c k m a n , ix, 416 s. S. 50. Bilaga till s t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . R e d o g ö r e l s e för h u v u d d r a g e n av d e n officiella s t a t i s t i k e n s u t v e c k l i n g

å omslagets tredje sida.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:16

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

FÖRSVARSREVISIONENS BETÄNKANDE III

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAa RÖRANDE

REVISION AY SVERIGES FÖRSYARSYlSENDE AVGIVET DEN 15 MARS 1923 AV DEN AV KUNGL. MAJIT DEN

12¶NOVEMBER

1919 TILLSATTA

FÖRSVARSREVISIONEN

DEL

2¶SJÖFÖRSVARET, SAMMANFATTNING AV REVISIONENS FÖRSLAG, SÄRSKILDA YTTRANDEN

STOCKHOLM 1923 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2041 20]

SJÖFÖRSVARET

II S041 20

8¶I. Allmänna synpunkter rörande marinens krigsorganisation. I likhet med vad som gäller beträffande härordningen, är jämväl för marinordningen den åsyftade krigsorganisationen avgörande för behovet vid mobilisering av personal och materiel. Krigsorganisationen angiver, vad flottan angår, de fartyg, som skola vara rustade, ävensom sättet för deras sammanförande till taktiska och strategiska förband samt, vad kustartilleriet vidkommer, huru kustfästningarnas olika försvarsanstalter skola bemannas och indelas. Fartygsmaterielen utgör för flottan den helt och hållet avgörande faktorn, efter vilken personaleus storlek och sammansättning, utbildning och övningar m. m. måste anpassas. Organisationen i fred bör hava till ändamål att tillförsäkra flottan det för krigsorganisationen avsedda fartygsbeståndet i vidmakthållet och underhållet skick jämte erforderlig bemanning. Vidare bör den hava till mål dels att tillgodose kravet på en viss ständigt rustad och krigsberedd sjöstyrka, som är färdig att omedelbart vid krigsutbrott gå till sjöss med samövade besättningar, dels att säkerställa såväl rustandet och bemannandet av flottans övriga fartyg som ock anskaffandet jämte bemannandet av erforderliga hjälpfartyg, allt med tillräcklig snabbhet. Det är under sådana förhållanden uppenbart, att krigsorganisationen bör vara den viktigaste utgångspunkten för marinordningen. • Enligt vad revisionen redan tidigare (Del I sid. 113 och 117) framhållit, är det icke möjligt att med den ovisshet, som för närvarande råder rörande de internationella militärpolitiska förhållandena, söka fastslå vissa styrkefördelningsformler mellan här och flotta, utan måste med ett slutligt avvägande härutinnan anstå, till dess förhållandena på ett helt annat sätt än nu är fallet kunna därför bliva vägledande. Utan att därför ingå på frågan om härens och flottans inbördes betydelse för Sveriges försvar, har revisionen underkastat den nuvarande marinorganisationen — liksom härordningen — en ingående granskning och därvid sökt på varje punkt i möjligaste mån åvägabringa besparingar. Även om de förslag, som revisionen nu framlägger, följaktligen måste på sitt sätt bliva av tidsbegränsad karaktär, så böra de dock för' den närmaste tiden betraktas som definitiva. Såsom även tidigare blivit anfört, har revisionen icke heller funnit tiden nu vara inne för framläggande av en fullständig flottplan med till-

4 hörande nybyggnadsprogram. Flottans samlade uppgift är att försvara riket och dess intressen till sjöss. Storleken av den fartygsmateriel, som under olika lägen är erforderlig, beror emellertid i främsta rummet av utvecklingen av sjöstridskrafterna inom oss närliggande stater, särskilt Östersjöstaterna. I detta hänseende råder likväl ännu så mycken osäkerhet, att det icke låter sig göra att på denna grundval söka uppgöra en på längre tid syftande nybyggnadsplan. I enlighet med vad i Del I under avdelningen »Allmänna utgångspunkter» anförts, har revisionen kommit till den uppfattningen, att den inträdda förbättringen i vårt militärpolitiska läge medgiver avsevärda inskränkningar i den jämlikt 1914 års marinordning avsedda krigsorganisationen, utan att rikets säkerhet därigenom äventyras. På grund härav ävensom med hänsyn till nu rådande ekonomiska förutsättningar över huvud taget finner sig revisionen varken kunna eller böra ifrågasätta ett fullföljande av den nybyggnadsplan för flottan, som i den till 1914 års senare riksdag aAdåtna propositionen angående sjöförsvarets ordnande skisserades för tiden 1915—1934 och av riksdagen med vise jämkning bestämdes för tiden 1915—1919. Då revisionen således å ena sidan icke anser 1914 års nybyggnadsplan böra fullföljas och å andra sidau ej heller finner tiden inne för framläggande av någon annan plan, så har revisionen i stället ansett sig böra för en viss kortare tid framåt, förslagsvis fem år, räkna med den krigsfartygsmateriel, som med de av revisionen föreslagna inskränkningarna faktiskt förefinnes vid 1923 års ingång. Denna materiel har revisionen sökt att på det för krigsorganisationen mest ändamålsenliga sättet indela i 1. linje, 2. linje och materielreserv, därvid revisionen förutsätter, att 1. linjens fartyg i viss utsträckning vidmakthållas under den föreslagna tidsperioden genom ersättningsbyggnader. För att kunna åstadkomma nödvändiga besparingar har revisionen emellertid måst lämna materielreservens fartyg utan bemanning och i stället förutsatt, att dylik under ett krigs gång nyorganiseras. Detta innebär en väsentlig begränsning av sjöstridskraffcernas krigsorganisation. Det antal fartyg, som föreslås ingå i 1. och 2. linjen, har revisionen beräknat med den allra största sparsamhet. Någon minskning av detsamma kan följaktligen icke vidtagas, därest den av revisionen förutsatta krigsorganisationen skall kunna upprätthållas. Även om revisionen sålunda ansett sig kunna föreslå avsevärda inskränkningar i de sjöstyrkor, som vid mobilisering skola kunna rustas, så är därmed dock icke sagt, att icke under loppet av ett krig så stora anspråk kunna komma att ställas på våra sjöstridskrafter, att även materielreservens fartyg jämte ytterligare på ett eller annat sätt anskaffade fartyg måste rustas och bemannas.

5 Då det alltjämt måste förutsättas, att krigshandlingarna till sjöss kunna komma att utmärkas av snabbhet och hänsynslöshet, måste de sjöstyrkor, som innefattas inom 1. och 2. linjen, vara i stånd att omedelbart efter mobilisering gå till sjöss. Redan i det föregående (Del I sid. 122) har revisionen framhållit, hurusom någon tidsfrist före ett krigsutbrott för komplettering av de mobiliserade förbandens utbildning, samövning och utrustning icke kan med säkerhet påräknas. Därför måste vid flottan — vilken omedelbart vid krigsutbrottet torde få träda i verksamhet — ständigt förefinnas en rustad och bemannad sjöstyrka av 1. linjen av en storlek, som kan anses motsvara krigsberedskapens krav. Vidare måste bemanningen å såväl denna som övriga vid mobilisering eller eljest rustade sjöstyrkor vara i erforderlig grad utbildad och samövad ombord, vilket i sin ordning leder till vissa nödvändiga fordringar på i fredstid utförda årliga övningar ombord, till sjöss och under gång. Slutligen bör organisationen vara ägnad att gynna en snabb, säker och pålitlig mobilisering. Även i dessa hänseenden har revisionen sökt nå målen med iakttagande av största möjliga sparsamhet. Möjligheterna till en snabb, säker och välordnad mobilisering bero i väsentlig mån på organisationen av flottans operationsbaser, stationer, varv och depåer, vilka även måste vara inrättade med tanke på, att under loppet av ett krig eller eljest kunna underhålla sjöstyrkorna. Som bekant hava under de senare åren åtskilliga utredningar beträffande flottans stationsfråga blivit verkställda. Samtliga dessa utredningar hava givit till resultat, att flottans huvudstation, vilken för närvarande är förlagd i Karlskrona, i stället borde förläggas till Stockholm eller dess närhet. Med hänsyn därtill, att vid ett krig i Östersjön Stockholms skärgård i de flesta fall torde komma att utgöra flottans viktigaste baseringsområde, skulle det även enligt revisionens uppfattning vara önskvärt, att flottans huvudstation vore förlagd till detta strategiskt betydelsefulla område. Emellertid har Karlskrona station för närvarande de största resurserna såväl vad kasernutrymme och skollokaler som varvsanordningar m. m. beträffar och kan i sitt nuvarande skick sörja för huvuddelen av flottan, utan att några dyrbara anordningar därför behöva utföras. Så är däremot icke fallet med Stockholms station. För att denna skall kunna tjänstgöra såsom huvudstation, kräves en omfattande och dyrbar utvidgning av densamma, ävensom eventuellt att stationen förflyttas från sitt nuvarande läge. Med hänsyn till de synnerligen stora kostnader detta skulle medföra, har revisionen emellertid icke ansett sig kunna föreslå en lösning av stations frågan i den riktning, som ovan angivits vara den ur strategisk synpunkt riktiga och önskvärda. Revisionen utgår

alltså från, att Karlskrona station tillsvidare bibehålies för sitt nuvarande ändamål och alltså kommer att sörja för underhåll m. m. av större delen av flottan. En förutsättning härför är givetvis, att de dit förlagda fartygen vid behov kunna hastigt förflytta sig till Stockholms skärgård. Med hänsyn till denna skärgårds stora strategiska betydelse torde det vara nödvändigt, att jämväl Stockholms station tillsvidare bibehålies, dock i begränsad omfattning. Om revisionen alltså vid uppgörandet av sitt förslag utgått från, att flottans nuvarande båda stationer jämte tillhörande varv — liksom även de nuvarande båda örlogs depåerna — allt fortfarande bibehållas, har revisionen dock ansett det nödvändigt att, utan undanskjutande av krigsorganisationens krav, så vitt möjligt även på detta område åstadkomma besparingar, i ändamål att största möjliga anpart av de till sjöförsvaret utgående medlen måtte komma de rörliga sjöstridskrafterna till godo. Revisionen har därför beträffande flottans operationsbaser sökt att åstadkomma erforderliga förenklingar och besparingar. Vad kustfästningarna beträffar, har revisionen förfarit efter enahanda grunder som för flottan. Revisionen föreslår sålunda, att ett flertal anstalter förläggas i materielreserv, och att för dessa särskild bemanning icke avses, varjämte på övriga håll personalförtunningar föreslagits så långt som med nödig säkerhet kan anses vara förenligt. Att för vinnande av vidare besparingar nedlägga någon av kustfästningarna, finner revisionen icke tillrådligt. Vid 1914 års riksdag bestämdes visserligen, att ett mindre antal flygbåtar för marinen skulle anskaffas och vidmakthållas, men hela anordningen var av så ringa omfattning, att något marinens flygväsende knappast kan sägas hava blivit uppsatt. Erfarenheterna från världskriget hava emellertid föranlett revisionen att i detta fall föreslå en så väsentlig utökning, att ett verkligt marinens flygväsende kan uppsättas. Revisionen har vidare funnit det vara en angelägenhet av största vikt, att flottans nuvarande fartyg, främst de, som befinna sig inom 1. linjen, erhålla en så tidsenlig utrustning som möjligt. . Detsamma gäller även om vissa av kustfästningarnas anstalter. För sådant ändamål har revisionen ansett sig nödsakad att räkna med vissa engångskostnader. Såsom redan ovan antytts, har revisionen under sitt arbete undersökt -möjligheterna till personalbesparing. I sådant syfte hava omläggningar och förenklingar på flera håll vidtagits, utan att dock de grunder, varpå den nuvarande krigs- eller fredsorganisationen vilar, i stort sett ändrats. Likasom härordningen utgör vår nuvarande marinordning en produkt av en lång historisk utveckling. Tydligt är, att man vid upp-

7 görandet av en marinordning icke bör utan tungt vägande skäl slå in på helt nya vägar utan i stället söka, så långt möjligt är, bygga på den historiskt givna grunden. Ovan angivna synpunkter, vilka varit vägledande för revisionen vid uppgörandet av dess förslag till sjöförsvarets ordnande, kunna sammanfattas sålunda: 1. De sjöstyrkor, som utrustas omedelbart vid mobilisering, kunna räkna mindre antal fartyg, än vad som avsågs enligt 1914 års marinordning, men dessa fartyg måste vara väl underhållna, tidsenligt utrustade samt operations- och krigsdugliga. 2. Under loppet av ett krig bör man vara beredd att utöver nämnda sjöstyrkor rusta och bemanna jämväl i materielreserv eggande fartyg jämte ytterligare på ett eller annat sätt anskaffade fartyg. 3. I fred bör marinorganisationen, i den mån statsfinanser och andra på frågan inverkande omständigheter det medgiva, så ordnas, att krigsorganisationens krav bliva i möjligaste mån tillgodosedda. En kortfattad redogörelse för den av revisionen för flottan förutsatta krigsorganisationen m. m. lämnas i särskild skrivelse.

8¶II. Flottan. A.

Sjökrigsmaterielen.

1. Allmänna synpunkter. Andra förI det preliminära betänkande angående sjöförsvaret, som år 1913 svarsbered- a V g a V s av andra försvarsberedningen, framhölls till en början, att inom rande i dess sjöförsvaret voje materielen den grundläggande faktorn, efter vilken såväl preliminära personalbehov som kostnader för underhåll och övningar m. m. måste betankande, r

o

-

n

i

-i

<*

i

anpassas. Jb rågan om matenelkostnaderna vore däriör av avgörande betydelse för sjövapnets ställning inom riksstaten. För att nedbringa dessa kostnader och hålla dem inom en huvudtitel för sjöförsvaret, vilken motsvarade landets ekonomiska bärkraft och som dessutom stode i lämpligt förhållande till kostnaden för armén, hade beredningen låtit föranstalta om utredningar beträffande fartygstyperna och andra frågor, som därmed stode i samband, ävensom fastställt vissa normer bland annat rörande livslängden för fartyg av olika slag och bestämmande av fartygsslag för kustflottan och lokalstyrkorna. Vad planen för fartygsbyggnader angår, anförde beredningen, att denna borde avse en så lång period, att därigenom kunde vinnas en överblick över omsättningen av flottans materiel i dess helhet. Då 20 år vore den största livslängd, som kunde beräknas för något fartyg i kustflottan, syntes en period av 20 år utgöra en lämplig omloppstid för en flottplan. De praktiska förslag till fartygsbyggnader, som på grundvalen av de allmänna riktlinjerna i en sådan flottplan borde framläggas, måste däremot begränsas till en kortare period, under vilken rådande priser och tekniska förutsättningar kunde antagas i huvudsak bliva gällande. Vid bestämmande av livslängden för olika fartygsslag hade beredningen godtagit de av myndigheterna föreslagna tiderna och sålunda inom kustflottan beräknat bland annat för 1. klass pansarbåt 20 år, för jagare 16 år o. s. v., vilket emellertid icke uteslöte, att fartygen kvarhölles längre, därest så läte sig göra med hänsyn till den tekniska utvecklingen och det lämpliga förhållandet mellan kustflottans och lokalstyrkornas fartyg.

9 I fråga om fartygsslagen i kustflottan utgick beredningen från, att i densamma borde under alla förhållanden ingå 1. k l a s s p a n s a r b å t a r , j a g a r e och 1. k l a s s u n d e r v a t t e n s b å t a r . De anslagsmedel, som kunde bliva att tillgå för fartygsbyggnader, borde tagas i anspråk för så få fartygsslag som möjligt. Beredningen räknade därför icke med byggandet av kryssare för flottan, särskilt som deras uppgifter i krigstid ansåges lämpligen kunna övertagas av sådana fartygsslag, som i varje fall måste ingå i kustflottan. Ej heller räknade beredningen med byggandet av särskilda för spaningstjänst avsedda fartyg, spanare. Då beredningen funnit, att kustflottans torpedfartyg lämpligast borde begränsas till nyssnämnda båda fartygsslag: jagare (typ Munin) och undervattensbåtar, ifrågasattes icke någon nybyggnad av torpedbåtar för kustflottan. Då m i n f a r t y g e t Clas Fleming kunde beräknas vara användbart en längre tid framåt, ifrågasattes ej heller nybyggnad av dylikt fartyg. Vad fartygsslagen i lokalstyrkorna beträffade, ansåg beredningen, att desamma borde utgöras av dels 1. k l a s s p a n s a r b å t a r , allt efter som dessa överfördes från kustflottan, dels ock befintliga 2. och 3. k l a s s p a n s a r b å t a r . I fråga om övervattenstorpedfartyg förutsattes, att kustflottans dåvarande j a g a r e och 1. k l a s s t o r p e d b å t a r skulle efter fullbordad tjänstgöringstid i kustflottan överföras till lokalstyrkorna, i vilka därjämte befintliga 2. k l a s s t o r p e d b å t a r skulle inordnas. Slutligen utgick beredningen från, att samtliga dåvarande u n d e r v a t t e n s b å t a r skulle tilldelas lokalstyrkorna. Nybyggnader av dylika fartyg ^ kunde därigenom för den närmaste tiden inskränkas till undervattensbåtar av en enhetlig, större typ för kustflottan. I enlighet med vad sålunda anförts, skulle nybyggnadsverksamheten för de närmaste åren allenast gälla kustflottan med visst tillägg för specialfartyg. Beredningen uttalade likväl, att mot slutet av en tänkt 20-års period nyanskaffning måste äga rum för lokalstyrkorna av såväl torpedbåtar som undervattensbåtar, för vilket ändamål ett avsevärt tillskott till de årliga nybyggnadskostnaderna komme att krävas; dessa kostnader lämnade emellertid beredningen utanför sin på kortare sikt inriktade nybyggnadsplan. Uti den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen (nr 60) Kungi. Maj:ts angående sjöförsvarets ordnande anslöt sig vederbörande departements- J ^ t m m * chef i allt väsentligt till de av andra försvarsberedningen sålunda an- års senare .

°

,

riksdag.

givna allmanna synpunkterna. Flottans väsentligaste del vore kustflottan. Förutom densamma erfordrades lokalstyrkor för att biträda vid försvaret av vissa ur militär II 2041 20

o

10 eller kommersiell synpunkt särskilt betydelsefulla kustområden. För att upprätta och vidmakthålla en flotta erfordrades vissa planer för nybyggnad, överföring av fartyg från kustflotta till lokalstyrka, förläggning i materielreserv samt utrangering, vilka planer med gemensamt namn benämndes f l o t t p l a n . Den av andra försvarsberedningen föreslagna omloppstiden av 20 år för en nybyggnadsplan syntes vara lämplig, och borde densamma räknas från och med år 1915 till och med år 1934. Ehuru i flottplanen borde angivas det mål, till vilket man strävade, därvid ock de ekonomiska förutsättningarna för detta måls nående borde beräknas, kunde dess genomförande blott bestämmas period för period, avpassade så att en taktiskt helgjuten organisation uppnåddes inom loppet av varje period. Med hänsyn till teknikens snabba utveckling på det sjömilitära området syntes en period av 5 år vara den, som bäst lämpade sig för ett efter våra förhållanden avpassat byggnadsprogram. På den grund borde den 20-åriga omloppstiden fördelas å fyra särskilda 5-års perioder, omfattande: 1. perioden 1915—1919, 2. perioden 1920—1924, 3. perioden 1925—1929 och 4. perioden 1930—1934, samt byggnadsplan m. m. framläggas för den första perioden, alltså för tiden 1915—1919. Nybyggnaderna för flottan borde begränsas till kustflottan och omfatta — förutom vissa specialfartyg — 1. klass pansarbåtar, jagare, 1. klass undervattensbåtar och minfartyg. Ehuru det stora värde, som särskilda för spaningstjänst byggda fartyg skulle tillföra kustflottan, icke kunde förbises, ställde sig dock ekonomiska hinder i vägen för anskaffande av dylika fartyg. Ett erforderligt antal torpedbåtar måste kvarhållas i kustflottan, till dess det avsedda antalet jagare hunne anskaffas. Lokalstyrkornas materiel borde bestå av visst antal 1. klass pansarbåtar, som upphört att tillhöra kustflottan, ävensom ett antal av dåvarande 2. och 3. klass pansarbåtar, jämte övervattenstorpedfartyg — däribland sådana torpedbåtar och jagare, som upphört att tillhöra kustflottan — och dåvarande undervattensbåtar. Även minfartyg borde ingå i lokalstyrkorna. Mot 20-årsperiodens slut måste till prövning upptagas, huruvida särskilda för lokalstyrkorna avsedda mindre pansarbåtar borde byggas. Därjämte måste vid olika tider nyanskaffning av torpedfartyg komma till stånd för dessa styrkor. Förutom ovan nämnda stridsfartyg vore för olika uppgifter inom sjöstyrkorna jämväl erforderliga vissa specialfartyg (tender till pansarbåtar i kustflottan, flottilj chefs fartyg för torpedbåtar, depåfartyg för undervattensbåtar, depåfartyg för flygbåtar och kanonbåtar), trängfartyg (sjömätningsfartyg, verkstadsfartyg, dykerifartyg, isbrytarfartyg, lasaretts-

11 fartyg, sjuktransportfartyg, transportfartyg och vattenfartyg) samt båtar m. m. (flygbåtar, båtar och pråmar). Behovet av fartyg inom vissa fartygsslag, särskilt bland trängfartygen, kunde vid mobilisering i stor utsträckning fyllas genom förhyrning eller rekvisition (»hjälpfartyg»). Till vissa slag av specialfartyg och trängfartyg o. s. v. borde en del stridsfartyg kunna överföras, sedan de passerat gränsen för livslängden i kustflotta och lokalstyrka, och i denna sin nya tjänst, som ställde mindre krav på materielen, kunde de kvarhållas visst antal år utöver livslängden. I anslutning till andra försvarsberedningens förslag borde livslängderna utgöra för 1. klass pansarbåtar, pansarkryssare och minfartyg 20 år i kustflottan och därefter 10 år i lokalstyrka samt för torpedkryssare, jagare och 1. klass torpedbåtar 16 år i kustflottan och därefter 8 år i lokalstyrka. För kustflottans undervattensbåtar borde beräknas 16 år, för lokalstyrkornas undervattensbåtar 18 år och för 2. klass torpedbåtar i sistnämnda styrkor 24 år. Vissa fartyg skulle dessutom kvarhållas ytterligare ett antal år i förändrad, mindre krävande tjänst. Det borde emellertid framhållas, att de sålunda förutsatta livslängderna vore — särskilt vad beträffade, undervattensbåtar — avsevärt långa i förhållande till de i utländska mariner antagna. Slutligen erinrades därom, att fartygmaterielen med hänsyn till sin indelning och förläggning ansåges tillhöra antingen kustflottan eller lokalstyrka, vara förlagd i materielreserv eller vara utrangerad och i sistnämnda fall disponibel för försäljning, men att detta icke sammanhängde med begreppen 1. och 2. linjen, vilka hänförde sig till frågan om fartygens bemanning, krigsberedskap och övningar på sådant sätt, att med 1. l i n j e n förstodes de kustflottan eller lokalstyrka tillhörande, rustade eller i beredskap förlagda fartyg, för vilka fullständig bemanning av stam, reserv och värnpliktiga funnes i tjänstgöring, och att med 2. l i n j e n förstodes övriga kustflottan eller lokalstyrka tillhörande, i beredskap förlagda fartyg, för vilka endast en mindre stambemanning funnes i tjänst, under det att återstående bemanningsbehov vore avsett att fyllas med vid mobilisering inryckande personal av reserv och värnpliktiga. Uti sin skrivelse den 14 september 1914 i fråga om ordnandet av Riksdagens rikets försvarsväsende anmälde riksdagen, som för sin del beslutat begränsa Jfl* Jteemdbee' nybyggnadsprogrammet till tiden 1915—1919. att riksdagen icke hade något wu. att erinra mot de i propositionen gjorda uttalandena, att flottan borde bestå av kustflotta och lokalstyrkor, därvid kustflottan — som innefattade det

12 rörliga sjöförsvarets huvudstyrka — skulle vara i stånd att uppträda såväl inom som utom skärgård. Ej heller hade riksdagen funnit anledning göra någon erinran rörande frågan om olika slag av fartyg i kustflottan och i lokalstyrkorna. Beträffande ett motionsvis framkommet förslag om spanares upptagande i nybyggnadsplanen för tiden efter 1919 saknade riksdagen orsak göra annat uttalande, än att frågan om särskilda för spaningstjänst lämpade fartyg i kustflottan borde lämnas Öppen. Beträffande de beräkningar och uttalanden, som i propositionen förekommit rörande fartygens livslängder, hade riksdagen icke heller funnit skäl till erinran. Kevisionens Såsom i det föregående (Del I sid. 72—73) framhållits, hyser reviyttrande. s j o n e n d e n uppfattningen, att vårt militärpolitiska läge efter världskrigets avslutande undergått en så väsentlig förbättring, att avsevärda inskränkningar i den år 1914 beslutade försvarsorganisationen böra kunna vidtagas, utan att rikets säkerhet därigenom äventyras. Vid» sådant förhållande och då den flottplan, vilken låg till grund för det av Kungl. Maj: t för 1914 års senare riksdag framlagda och av riksdagen med vissa jämkningar jämväl godkända nybyggnadsprogrammet, innebär nybyggnad av fartyg till och med år 1934 i sådan omfattning, att kostnaderna härför icke kunna inrymmas i de försvarsanslag, varmed man, enligt revisionens mening, nu måste räkna, anser sig revisionen böra helt bortse från nämnda plan, i vad nybyggnadernas omfattning angår. Med hänsyn därtill, att det" militärpolitiska läget i Östersjön ännu icke nått en sådan stabilisering, att säkra slutsatser kunna dragas beträffande sjöstyrkornas storlek och ändamålsenligaste sammansättning, är det enligt revisionens uppfattning icke heller möjligt att nu uppgöra en flottplan i egentlig mening. Revisionen håller därför före, att med uppgörandet av en dylik plan bör tillsvidare anstå under förslagsvis fem år, samt att vår marinorganisation under denna tidsperiod bör grundas på flottans nuvarande fartygsbestånd. På sätt längre fram närmare omförmäles, torde de nuvarande fartygen efter givna grunder böra indelas i kustflotta, lokalstyrkor och materielreserv eller utrangeras och i sistnämnda fall bliva disponibla för försäljning. För att vid inträffande mobilisering eller klargöring för neutralitetsskydd en operations- och stridsduglig kustflotta av tillräcklig storlek — d. v. s. en kustflotta, som är i stånd att omedelbart upptaga strid med fienden — skall Annas organiserad, är det emellertid nödvändigt, att kustflottans fartygsmat er iel under perioden i fråga vidmakthålles genom ersättningsbyggnader i viss utsträckning. Med hänsyn till

13 tidigare planer för flottans fartygsbyggnadsverksamhet torde denna lämpligen böra förläggas till budgetåren den 1 juli 1924—den 30 juni 1929 och således omfatta en tid av fem år. Åven om under den sålunda angivna perioden någon egentlig flottplan, i vad nybyggnadsverksamheten angår, icke tillämpas, så måste d o c k — icke blott för kustflottans utan jämväl för lokalstyrkornas vidkommande ävensom för möjligheten att taga flottans alla befintliga fartyg samt, därest så erfordras, än ytterligare fartygsmateriel i anspråk — övriga planer, som i olika avseenden ligga till grund för sjöförsvarets organisation, föreligga färdiga för tillämpning. Under fasthållande av den allmänna fordran på att i möjligaste mån nedbringa försvarskostnaderna har revisionen härvidlag sökt att, där så kunnat ske, bibehålla de befintliga organisationsformerna. Med nu angivna förutsättningar har revisionen underkastat ovannämnda, av 1914 års riksdag godkända allmänna synpunkter beträffande flottans materiel en ingående granskning. Med de inskränkningar, som föranledas av revisionens uppfattning rörande byggnadsverksamheten t. o. m. den 30 juni 1929, har revisionen därvid icke funnit anledning till erinran i andra avseenden än vad som gäller fartygsslagen, livslängderna och linjeindelningen. Vad fartygsslagen angår, hava numera såväl 2. k l a s s som 3. k l a s s p a n s a r b å t avförts från flottans fartygsförteckningar. Såsom i annat samband anföres, föreslår revisionen upprättandet av ett särskilt marinens ftygväsende. Med hänsyn såväl härtill som till den självständiga utveckling flygvapnet nått, synes icke heller f l y g b å t vidare böra upptagas såsom en typ bland flottans fartygsmateriel. Sedan 1914 hava inom flottan tillkommit två nya fartygstyper, nämligen m o t o r t o r p e d b å t och m i n u n d e r v a t t e n s b å t , varjämte marinberedningen föreslagit införandet av en ny fartygstyp, u n d e r v a t t e n s b å t j a g a r e . Med ledning av vad ovan anförts, har revisionen för sin del uppställt följande

/

u Tabell över benämningar å fartyg. F a r t y g s s l a g Anmärkningar Flottans materiel (Pansarskepp 1 ) Artillerifartyg.. < Pansarkryssare (Torpedkryssare (Minkryssare Minfartyg \Min-u-båt.... 1. kl. torped-u-båt... 2. kl. torped-u-båt... Jagare Stridsfartyg...' Torpedfartyg ... <JU-båtj ägare 1. kl. torpedbåt 2. kl. torpedbåt Motortorpedbåt Depåfartyg f. u-båtar ^Specialf artyg ... Kanonbåt Vedettbåt Sj ömätningsfartyg Verkstadsfartyg Lasarettsfartyg Trängfartyg ...

k,

Förhyrd eller rekvirerad materiel

Hjälpminkryssare.

Benämnas gemensamt kryssare.

J

—

gemen1 Benämnas samt undervat-

—

/

tensfartyg.

E 1 E 1 Hjälpkanonbåt. Hjälpvedettbåt.

Benämnas gemensamt övervattenstorpedfartyg.

Härutöver övnings^ fartyg, logementsfartyg, kasernfartygi pråmar m. fl.

Hj älplasarettsf artyg. Dykerifartyg. Isbrytare artyg. Sjuktransportfartyg. Transportfartyg. Vattenfartyg.

x ) I enlighet med inom andra mariner vedertaget språkbruk samt med hänsyn till, att fartygstyperna 2. och 3. klass pansarbåt torde komma att försvinna, anser revisionen lämpligt att för pansarbåtar införa benämningen pansarskepp,

Vid beräknandet av de belopp, som år efter år erfordras för att en flotta av viss given styrka må genom ersättningsbyggnad kunna till sitt strids värde vidmakthållas, brukar man utgå från en viss, för olika fartygstyper med ledning-.av vunnen erfarenhet antagen livslängd, d. v. s. den tid, från^ färdigställandet räknat, under vilken ett krigsfartyg kan anses vara tjänstdugligt. Den genomsnittliga livslängden hänför sig till tjänstdugligheten särskilt i kustflottan och särskilt i lokalstyrkorna, ävensom i vissa fall till användbarheten därutöver för särskilda mindre krävande uppdrag. Livslängden beror huvudsakligen av två faktorer, nämligen dels fartygens f ö r s l i t n i n g , dels deras f ö r å l d r i n g med hänsyn till den efter hand skeende utvecklingen av skeppsbyggnadstekniken in- och utrikes. Vad f ö r s l i t n i n g e n angår, så visa sig — särskilt å lättare, snabbgående fartyg — till följd av byggnadsmaterialets ansträngning och utmattning under hård tjänstgöring med tiden återkommande otätheter

15 i skrovens växlar och nitar ra. ra., nedslitning av maskindelar o. d., vilket allt förorsakar, att fartygens fart och således även deras stridsvärde under årens lopp rätt betydligt minskas. Förslitningen kan visserligen i någon mån avhjälpas genom ersättning eller reparation av förslit na delar, men dessa reparationer kunna icke återföra fartygen till deras ursprungliga goda tillstånd, höga fart och styrka. Mer än av förslitningen påverkas dock ett fartygs livslängd av f ö r å l d r i n g e n . Krigsfartygsbyggnadsteknikens utveckling har nämligen möjliggjort, att man inom samma deplacement, genom införande av turbinmaskiner, oljeeldning och förbränningsmotorer m. m., kan bygga in allt större maskinkraft och därmed driva upp farten. Större offensivkraft har erhållits genom förbättrade anordningar å vapen och ammunition samt större defensivkraft genom starkare byggnadssätt och bättre skyddsmedel. Åven om moderniseringar i vissa fall kunna vidtagas, kommer dock ett krigsfartyg efter visst antal år att förlora i stridsvärde, ej blott absolut genom förslitning, utan även relativt genom föråldring, och det bliver så småningom ej lämpat att längre uppträda vare sig mot eller i förband med nyare och mera tidsenliga fartyg. Med hänsyn till vad ovan anförts, bör den normala omsättningen inom en flotta ske efter vissa, med stöd av erfarenheten antagna livslängder för dess fartyg. Härvid kan livslängden naturligtvis icke .för varje särskilt fartyg utan vidare strängt följas, men densamma bör dock kunna tjäna till ledning för bedömandet. 1914 års senare riksdag godtog, såsom förut nämnts, följande Normala livslängder för de särskilda fartygstyperna.

P a r t y g s s 1 a. g

Pansarbåtar, pansarkryssare och minfartyg.. Torpedkryssare, jagare och 1. klass torped-

Ytterl. kvarhålTotallande i Summa summa förändrad tjänst

I kustflottan

I lokalstyrka'

år

år

år

8 24

24 24 16 18

16 18

år

år 30

16 16

40 40 16 18

För att i möjligaste mån kunna nedbringa kostnaderna för ersättningsbyggnad har revisionen tagit under övervägande, huruvida de sålunda godtagna normala livslängderna för vår flotta kunde generellt ökas. Härvid måste emellertid beaktas, att större delen av flottans

16 fartyg under den nära 4 1 /2-åriga neutralitetsvakt, som pågick under världskriget, varit rustad och nära nog oavbrutet i hård tjänst både sommar och vinter. Härigenom har en större förslitning gjort sig gällande, än vad som eljest skulle visat sig, ehuru väl denna i viss utsträckning avhjälpts genom anlitande av för ändamålet av riksdagen särskilt anvisade medel. Vidare har sjökrigsmaterielens utveckling under världskriget försiggått vida snabbare än dessförinnan, varav följer, att den före kriget bj^ggda materielen nu är mera otidsenlig, än vad under vanliga förhållanden skulle varit fallet. Genom den betydande ökning av all fartygsmateriel, som hos de krigförande skedde under kriget, hava flottorna, åtminstone i-de segrande länderna, nått en hög grad av modernitet. Enär emellertid revisionen, på skäl som förut framhållits, icke anser det möjligt att nu uppgöra en flottplan i egentlig mening, utan håller före, att därmed bör anstå under förslagsvis en femårsperiod, har revisionen icke velat definitivt binda sig vid några teoretiska livslängder för de olika fartygstj^perna — så mycket mindre som stridsfartygen i allmänhet vida längre än under de hittills beräknade normala livslängderna likväl kunna anses representera ett visst stridsvärde — men finner, att en saklig prövning av de i kustflottan ingående fartygens verkliga tillstånd i varje särskilt fall bör vara vägledande vid bestämmandet av de fartyg, som i första hand böra överföras till lokalstyrkorna och ersättas genom nybyggnader. Beträffande fartygens nuvarande tillstånd får revisionen hänvisa till den redogörelse, som lämnas i den å sid. 7 omnämnda särskilda skrivelsen. Vad slutligen linjeindelningen beträffar, har, såsom av det föregående framgår, inom flottan begreppen 1. och 2. linjen hittills hänfört sig endast till frågan om fartygens bemanning, krigsberedskap och övningar, medan indelningen i kustflotta, lokalstyrkor och materielreserv gällt fartygsmaterielens fördelning. Enligt revisionens uppfattning bör emellertid till 1. linjen hänföras den nyaste och ur krigsberedskapssynpunkt värdefullaste materielen, för vilken vid mobilisering i första hand bör avses fullt utbildad personal av stam och värnpliktiga. Till 2. linjen hänföras därefter övriga fartyg, som äro avsedda att vid mobilisering omedelbart rustas, och vilka därvid erhålla en kvalitativt sett något svagare bemanning, medan slutligen materielreserven omfattar sådana fartyg, som ej avses att omedelbart vid mobilisering ingå i kustflotta eller lokalstyrkor och för vilka i fredstid ingen bemanning beräknas. Till 1. och 2. linjen hörande fartyg böra, i den mån de ej under fredstid äro rustade, hållas i en sådan beredskapsgrad, att de vid mobilisering snabbt kunna färdigrustas. Materielreservens fartyg däremot beräknas vara upplagda eller förlagda under reparation. •

17 Vad bemanningen beträffar, har revisionen, såsom i annat sammanhang (sid. 51—52) anföres, icke räknat med större stampersonal, än som jämte i fredstjänstgöring varande värnpliktiga erfordras för att fylla fredstjänstens krav. För tjänst ombord har sålunda i fredstid endast räknats med den stampersonal, som ingår i besättningarna å de enligt övningsplanen årligen rustade fartygen. Av den för fredstjänstgöring i överstyrelsen samt på stationer och varv m. m. beräknade stampersonalen kan .emellertid en stor del vid mobilisering ersättas med inkallad reservpersonal och värnpliktiga samt sålunda frigöras för tjänst ombord. Av verkställd beräkning har framgått, att den av revisionen beräknade stampersonalen är i stort sett tillräcklig för att vid mobilisering, efter nyssnämnda utbyte, lämna erforderlig stambemanning för samtliga de fartyg, som enligt ovan böra hänföras till 1. linjen, ävensom reducerad stambemanning för 2. linjens fartyg. Med stöd av ovanslående har revisionen räknat med följande linjeindelning: Till 1. l i n j e n , för vilken erforderlig stambemanning finnes upptagen å stat, räknas kustflottans fartyg utom depåfartyg ävensom lokalstyrkornas undervattensbåtar. Bemanningen å 1. linjens i fredstid rustade fartyg avses att vid mobilisering i stort sett utgöras av de på fartygen redan befintliga besättningarna, under det att bemanningen å 1. linjens icke rustade fartyg avses att utfyllas med i tjänst varande eller vid mobiliseringen inryckande värnpliktiga. Till 2. l i n j e n , för vilken endast reducerad stambemanning finnes upptagen å stat och vilkens bemanning vid mobilisering utfylles'med inryckande reservpersonal och värnpliktiga, hänföras lokalstyrkornas fartyg utom undervattensbåtar ävensom samtliga depåfartyg. Med m a t e r i e l r e s e r v e n slutligen förstås övriga varken kustflottan eller lokalstyrka tillhörande fartyg. I den mån så kan ske, avses dessa fartyg att bemannas av ersättningspersonal och nybildade formationer; i övrigt avser materielreserven att ersätta skadade eller förlorade fartyg. 2.

Fartygstyper.

Såsom redan förut framhållits, har revisionen icke för avsikt att framlägga något visst byggnadsprogram för den tid, 1 juli 1924—30 juni 1929, under vilken enligt revisionens uppfattning med uppgörandet av en flottplan bör anstå i avvaktan på utvecklingen av de marinpolitiska förhållandena i oss omgivande farvatten och länder. Enligt revisionens mening bör flottans fartygsbyggnadsverksamhet under nämnda period It 2041 20

18 inskränkas till viss ersättningsbyggnad för kustflottan, för vilket ändamål visst belopp bör avses. Ehuru revisionen sålunda icke kominer att förorda -vare sig den ena eller den andra fartygstypen i och för sigT anser sig revisionen dock böra sammanfatta frågan om för vår flotta erforderliga fartygstyper, sådan denna hitintills utformat sig, och i anslutning därtill göra de allmänna uttalanden, vartill anledning kan förefinnas. Pansarskepp (1. klass pansarbåtar).

PansarbåtsSedan pansarbåten Svea numera ändrats till depåfartyg för under1914. vattensbåtar, återstå av den s. k. Sveatypen endast pansarbåtarna Göta och Thule, vilka båda inom kort passerat den av 1914 års riksdag godtagna livslängden i såväl kustflotta som lokalstyrka. Dessa fartyg underkastades åren 1901 och 1903 en genomgripande omändring och erhöllo då sin nuvarande bestyckning, nämligen 1 st. 21 cm. kanon och 7 st. 15 cm. kanoner. Efter Sveatypen byggdes åren 1897—1899 Odentypens tre fartyg (Oden, Thor och Niord) på omkring 3,700 ton samt bestyckade med 2 st. 25 cm. kanoner och 6 st. 12 cm. kanoner. Denna typ utvecklades åren 1901—1904 till Ärantypens fartyg (Åran, Wasa, Tapperheten och Manligheten), till vilka i detta samband jämväl bör räknas pansarbåten Dristigheten. Bestyckningen å dessa fem fartyg utgöres av 2 st. 21 cm. kanoner och 6 st. 15 cm. kanoner; deplacementet ökades å de senare byggda till inemot 4,000 ton. I nära anslutning till dessa fartyg byggdes 1907 pansarbåten Oscar II på omkring 4,600 ton, vilken bestyckades med 2 st. 21 cm. kanoner och 8 st. 15 cm. kanoner. Farten hade under typens utveckling ökats från c:a 13 knop för Svea till c:a 18 knop för Oscar II. Pansarb&ts' Mellankommande allmänna försvarsutredningar och olika uppfatt1914 års ningar rörande den för våra förhållanden lämpligaste pansarbåtstypen senare fördröjde sedermera under tio år färdigställandet av nästa pansarbåt. 8 ' Skarpa meningsbrytningar hade nämligen uppstått beträffande typen för våra artillerifartyg. Dessa meningsbrytningar torde i själva verket hava mindre berott på skiljaktig uppfattning om artillerifartygens användande — vilket allmänt ansågs böra vara såväl i som utom skärgårdarna — som fastmera på de krav, som med anledning därav borde ställas på typens olika egenskaper. Medan sålunda från vissa håll en typ med 4 st. svåra kanoner och 22—23 knops fart (Sverige-typen) förordades, föreslogs från andra håll — förnämligast för att nedbringa kostnaderna — en typ med 2 st. svåra kanoner och 18 knops fart eller ock en något modifierad Åran-typ.

19 Uti den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen angående sjöförsvarets ordnande föreslogs nybyggnad av fartyg av Sverige-typ på 7,600 ton, bestyckade med 4 st. 28 cm. kanoner och 8 st. 15 cm. kanoner. Då riksdagen icke fann grundad anledning till betänkligheter i fråga om möjligheten för pansarbåtar av Sveriges typ att kunna på ett tillfredsställande sätt utnyttja våra skärgårdar, och då påbörjandet av en pansarbåt av Sveriges typ kunde ske väsentligt tidigare än med varje annan typ — en omständighet, som med hänsyn till angelägenheten av pansarbåtsbyggets snara återupptagande vore av stor vikt — förklarade riksdagen sig anse, att för den då närmast förestående nybyggnaden den i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna typen för 1. klass parisarbåt borde komma till användning (typ Sverige, 7,600 ton, 4 st. 28 cm. kanoner och 8 st. 15 cm. kanoner samt 22,5 knops fart). Det första fartyget av denna typ, pansarbåten Sverige, blev färdigställt 1917 och de två övriga, pansarbåtarna Drottning Victoria och Gustaf V, år 1921. Sammanlagda antalet 1. klass pansarbåtar i vår flotta utgör alltså för närvarande 14. Av dessa hava 2 passerat tjänstetiden i såväl kustflottan som lokalstyrka, 7 tjänstetiden i kustflottan, medan inom kustflottans tjänstetid ännu kvarstå 5, allt enligt de ovan angivna livslängderna. Uti sitt den 31 oktober 1921 angivna betänkande har marinberedningen Marinber nin n erinrat om, att andra försvarsberedningen 1914 i sitt preliminära betänkande e° rörande sjöförsvaret såsom sin ståndpunkt i fråga om de allmänna förutsättningarna för de svenska pansarbåtarnas uppträdande i krig anfört, »att pansarbåtarnas uppgift i stort sett är att utgöra stödjefartyg för torpedvapnet, alltså av defensiv natur, men att de dessutom måste äga möjligheter att i vissa fall kunna utföra en taktisk offensiv. Vidare måste pansarbåtarnas uppträdande ske med stöd av skärgårdarna eller kustbefästningar såsom operationsbas; och målet för pansarbåtarnas operationer är närmast att driva undan framskjutna delar av fientlig rekognoscerings- eller blockadstyrka samt, om möjligt, nå fram och utföra anfall på en eventuell transportflotta, men däremot icke att i öppen sjö upptaga strid mot fientliga slagfartyg. För att kunna fylla dessa uppgifter måste pansarbåtarna kunna jämte torped fartygen förflytta sig längs kusten från ett skärgårdsområde till ett annat, där så erfordras och möjligheter i övrigt förefinnas.»

20 Marinberedningen fann, att den ovan anförda sammanfattningen fortfarande kunde anses uttrycka en riktig uppfattning om våra artillerifartygs uppträdande i krig. Dessa fartyg måste därför vara så beskaffade, att de kunde begagna sina vapen i strid såväl inom som utom skärgårdarna, och de måste äga sådan rörlighet, att de kunde bringa dessa vapen i verksamhet på den plats, där de behövdes och det över huvud taget vore möjligt. Fartygstyperna borde bestämmas med huvudsakligt avseende fästat vid deras uppträdande i den strategiska defensiven till sjöss, men de måste även vara i stånd att, då omständigheterna så påkallade och medgåve, utföra offensiva operationer, varförutan en varaktig framgång av krigföringen icke syntes kunna förväntas. Fasthållande vid nödvändigheten att avpassa de till nybyggnad behövliga fartygstyperna, så att endast en typ av artillerifartyg behövde ifrågakomma, hade marinberedningen förts mot en typ, som i möjligaste mån kunde fylla såväl pansarbåtens som kryssarens uppgifter i vår flotta. Då det icke bleve möjligt att förse ett dylikt fartyg med för strid mot nutida slagfartyg tillräckligt kraftiga kanoner i för eldgivning på nutida stridsavstånd tillräckligt antal, utan att kostnaderna för fartyget bleve för våra förhållanden oöverkomliga, och således våra artillerifartyg under så gott som alla omständigheter måste undvika strid med fullt modärna slagfartyg, bleve följden, att deras fart måste vara så hög, att de hade utsikt att undandraga sig dylik strid, d. v. s. de måste erhålla väsentligt högre fart än de nuvarande artillerifartygen i vår marin. Marinberedningen ansåg, att de nya artillerifartygen borde hava en fart av minst 29 knop, samt hade därför måst begränsa det grova -artilleriets kaliber till 21 cm., varigenom möjlighet funnes att uppställa 6 st. dylika pjäser i dubbeltorn, så att tillfredsställande eldledning på nutida stridsavstånd kunde möjliggöras. Det medelsvåra artilleriet föreslogs bestå av 6 st. 12 cm. kanoner, uppställda bakom kraftiga pansarsköldar, vartill komme lnftvärnspjäser av större och mindre kaliber. Utvecklingen av torpedvapnet i främmande mariner hade fört därhän, att den vanligaste kalibern på torpederna numera vore 53 cm. i stället för den 1914 allmänt använda kalibern av 45 cm. Anledningarna härtill vore kraven på ökad skottvidd, kraftigare sprängverkan och större träffsäkerhet genom högre fart. Givetvis måste en motsvarande utveckling givas åt torpedvapnet på de artillerifartyg, som tillfördes flottan. Beredningen kom på så sätt fram till en typ, vilken i jämförelse med pansarskeppet Sverige äger följande egenskaper:

21 Längd i vattenlinjen Bredd, stöTsta Djupgående, normalt Deplacement, normalt Fart, högsta Artilleribestyckning, huvudsaklig Torpedbestyckning Bepansring, vattenlinje

Sverige. 120.9 m. 18.6 » 6.25 » 7,600 ton 23.5 knop 4 st. 28 cm. k., 8 » 15 » • » 2 » 45 » vt. v. enkeltuber '. 200—150 — 60 mm.

Föreslagen typ. 140.0 m. 15.4 » 5.5 » 6,200 ton 29 knop 6 st. 21 em. k., 6 » 12 » » 2 » 53 » ö. v. dubbeltuber 125—100—60 mm. i

Jagare.

Jagartypen infördes i svenska flottan år 1902 med jagaren Mode, jagartyper vilken inom kort efterföljdes av jagaren Magne, vardera av omkring 460 ton före 1914och 30 knops fart. Åren 1908—1910 tillkommo jagarna Wale, Sigurd, Eagnar och Vidar, vilka erhöllo 75 mm. kanoner i stället för Modes och Magnes 57 mm. kanoner. Deplacementet förblev omkring 460 ton. Med Munin och Hugin, färdigbyggda åren 1911—1912, infördes turbinmaskinerier å flottans jagare, varigenom farten ökades, utan att därför deplacementet behövde växa över 460 ton. Samtliga dessa jagare hava 45 cm. torpeder, Mode och Magne två enkeltuber, övriga två dubbeltuber. På anmodan av andra försvarsberedningen hade chefen för marin- Andra förstaben 1913 avgivit utlåtande rörande bland annat, kustflottans över- 8Vn2gen." vattenstorpedfartyg, vilka han ansåg endast borde utgöras av jagare. Vid sidan av uppgiften att utföra torpedanfall hade dessa jämväl att medverka vid skydd mot fientliga jagare och undervattensbåtar, att utföra offensiva och defensiva mineringar samt att verkställa spaning. Dåvarande typ (Munin) behövde erhålla ökad sjöduglighet och förstärkt torpedbestyckning. På grund av detta uttalande föranstaltade andra beredningen om en utredning i typfrågan, därvid tre olika typer framställdes, nämligen: större jagare om 800 tons deplacement, 35 knops fart och 6 torpedtuber, jagare om 500 (560) tons deplacement, 30 knops fart och 6 torpedtuber, samt förstorade torpedbåtar om 200 tons deplacement, 27 knops fart och 4 torpedtuber. Då beredningen fann, å ena sidan att den större jagartypen krävde så dryga kostnader, att dylika fartyg ej skulle kunna anskaffas i tillräckligt antal, och å andra sidan att den förstorade torpedbåten ej

22 skulle kunna tillfredsställande fylla de uppgifter, som påvilade torpedfartyg i kustflottan, stannade beredningen vid den mindre jagaren, som kunde bliva en enhetstyp för kustflottans övervattenstorpedfartyg. i9i4 års Uti den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen anslöt digs1 beslut" 8lg Kungl. Maj:t till de av beredningen gjorda uttalandena samt föreslog byggandet av jagare av den angivna mindre typen. Detta blev även riksdagens beslut. Som följd härav stapelsattes jagarna Wrangel och Wachtmeister (färdiga 1918) på 560 tons deplacement, bestyckade med 6 st. 45 cm. torpedtuber och 4 st. 75 mm. kanoner; de uppnådde vid provturerna en fart av c:a 34 knop. För närvarande finnas alltså sammanlagt 10 jagare inom flottan, av vilka enligt de hittills gällande livslängderna 8 äro dugliga för tjänst i kustflottan och 2 för tjänst i lokalstyrkorna. 1916 års materielsakkunniga.

Ar 1916 tillkallade materielsakkunniga framhöllo, att fart och sjöduglighet spelade en avgörande roll för de uppdrag, som kunde anförtros åt övervattens-torpedfartygen, samt att erfarenheterna från kriget påvisat, hurusom dessa fartyg alltmer kommit till användning för artilleristrider. I stort sett borde typen Wrangel bibehållas. För de jagare, som kunde komma att ingå i kommande b} r ggnadsprogram, borde dock tagas i övervägande, huruvida icke möjlighet funnes att erhålla ökad fart och sjöduglighet samt grövre kanoner. De sjömilitära myndigheterna delade de sakkunnigas uppfattning.

Uti skrivelse den 30 augusti 1920 angående sjöförsvarets medelsskriveisor den behov för år 1922 hemställde marinförvaltningen om anslag för anskaff3Ö aug. 1920, ning av bl. a. 2 st. ia^are, vilka, såsom framgår av ämbetsverkets i och 29 aug"! skrivelser den 22 augusti 1921 och 29 augusti 1922 förnyade hemställan, 1922. voro avsedda att bliva av en större och kraftigare typ än förutnämnda Wrangel-typ. I nämnda skrivelser anförde marinförvaltningen, att under världskrigets lopp den typ av jagare, som i utländska mariner närmast motsvarade 1914 års svenska typ, alltmera undanträngts av väsentligt kraftigare dylika. Vad som kännetecknade dessa moderna utländska jagare vore, att farten ökats betydligt utöver de före år 1914 vanliga farterna av omkring 30 knop, att artilleribestyckningen vuxit ut från lätta till medelsvåra kalibrar samt att torpeder med väsentligt större kaliber än 45 cm. införts. Ökningen av artilleriets effektivitet hade föranletts bland annat av nödvändigheten att kunna upptaga strid med moderna stora under-

23 vattensbåtar i övervattensläge, under det att särskilda vapen därjämte måst installeras för bekämpande av dessa fartyg i undervattensläge. ökningen av torpedkalibern hade framkallats huvudsakligen av nödvändigheten att möjliggöra torpedanfall på de av fartygsartilleriets utveckling framkallade ökade stridsavstånden samt för att åstadkomma tillräcklig verkan mot de allt kraftigare byggda undervattenskropparna på moderna krigsfartyg. Jagaren hade genom denna utveckling samtidigt blivit ett fartyg, som vore i hög grad användbart för artilleristrid med lätta fartyg samt' ett gott spaningsfartyg. Under världskriget hade jagaren funnit en mångsidig och vidsträckt användning och i sitt sålunda förstärkta skick visat sig utmärkt väl fylla sin plats bland stridsmedlen till sjöss. Deu hade deltagit i det övervägande flertalet av slag och träfTningar till sjöss, utvecklat en intensiv spanings- och bevakningsverksamhet samt visat sig särdeles värdefull vid konvojering av handelsfartyg och bekämpande av undervattensbåtar. Såvitt man av dittills tillgängliga uppgifter kunde döma, syntes jagaren utgöra det fartygsslag, som utfört det största antalet krigshandlingar och som befunnit sig den relativt största tiden i rörelse, båda omständigheter, vilka bestyrkte fartygsklassens användbarhet och nytta i allmänhet för sjökrigföringen. • Jagaren måste alltså anses vara det fartygsslag, som även i framtiden kunde förväntas i främsta rummet söka hindra våra egna jagare från att utföra dem tillkommande uppgifter, varjämte den torde komma att användas till anfall mot våra undervattensbåtar och till störande av vår minsvepning. Svenska flottans jagare borde därför vara i stånd att ' upptaga strid med fientliga fartyg av motsvarande klass. Det bleve alltså nödvändigt, att de underginge en utveckling, som satte dem i stånd härtill. Denna utveckling borde i främsta rummet innefatta förstärkt artilleri- och torpedbestyckning samt höjd fart. Inom ämbetsverket hade i samråd med chefen för marinstaben och högste befälhavaren över kustflottan utarbetats förslag till en jagare om c:a 900 ton, bestyckad med 3 st. 12 cm. kanoner och erforderliga luftvärnspjäser. Den sålunda föreslagna ökningen av kanonkalibern hade framkallats av det nyss framhållna behovet att i artilleristiskt avseende göra fartyget fullt likvärdigt med utomlands förekommande jagartyper. Med anledning av den ökning i torpedens porté och sprängladdning, som under världskriget visat sig nödvändig för vapnets användning från jagare på nu förekommande stridsavstånd och för åstadkommande av behörig verkan å nutidens mot torpeder och minor väl skyddade fartygsskrov, hade det ansetts nödvändigt att övergå till en kraftigare

24 torpedtyp än den för närvarande å Våra jagare använda. Avsikten hade ursprungligen varit att förse dem med 2 st. dubbeltuber, men i skrivelsen den 29 augusti 1922 hade .i stället föreslagits 2 st. trippeltuber. Jagarens fart hade beräknats till c:a 35 knop och aktionsradien till 500 sjömil vid högsta fart och 1,900 sjömil vid marschfart (20 knop). Statsverks propositionen

Uti den till 1921 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen uppwai92i års togs emellertid icke något förslag om nybyggnad av jagare. 1 sitt riksdag. till statsrådsprotokollet avgivna yttrande framhöll vederbörande departementschef, att den av marinförvaltningen föreslagna jagaren icke motsvarade den enhetstyp, som antagits år 1914, utan fasthellre utgjorde den större typ, som då förkastats. Att den större typen nu föreslagits, vore i och för sig och med hänsyn till krigserfarenheterna icke överraskande, men ett antagande av densamma innebure ett avsteg från 1914 års plan. ^anr!™ed" 111 life C I I .

I s i t t f ö r u t omförmälda betänkande har marinberedningen framhållit "I

••

1'

11*

•

*

den väsentliga utveckling, som jagartypen undergått under och efter världskriget. Utöver vad marinförvaltningen i sina ovan nämnda skrivelser anfört, erinrade marinberedningen om, att jagarna i stort sett fått liknande mångsidiga användning som de lätta kryssarna; därtill komme deras användande såsom torpedfartyg och u-båtsjagare. Såsom torpedfartyg hade jagaren under kriget visat sig vara användbar ej blott under mörker eller dålig sikt, då uppträdandet vore byggt på överraskning, utan den hade även och kanske i ännu högre grad ådagalagt sitt stora värde under dagstrid såväl mellan artillerifartygsförband som under andra förhållanden. Erfarenheten från kriget hade visat, att lämpligt sammansatta och skickligt ledda jägarförband utgjorde ett värdefullt hjälpmedel för en sjöstyrkas befälhavare, i synnerhet vid uppträdande mot en överlägsen fiende. Ett jagaranfall, som igångsattes under en artilleri strid, då motståndarens huvudstyrka vore förhindrad att använda hela sin eldkraft för anfallets avvärjande, tvingade oftast fienden att vidtaga motmanövrer för att undgå torpedträffar. Härigenom kunde trycket av en överväldigande artillerield mot egen huvudstyrka lättas. Ett anfall av jagare hade även visat sig vara en försvarsåtgärd av stort värde, då det gällde att undgå en hotande omfattning av överlägsna fientliga stridskrafter. Kombinerades anfallet med dim- och rökutveckling, kunde egna' artillerifartyg i skydd av de döljande rökslöjorna draga sig ur en strid, som lutade mot ogynnsam utgång, och därigenom frigöra sig från motståndarens grepp.

25 Flertalet av de många strider, i vilka jagare deltogo, utkämpades med fartyg av samma eller lättare typ, mot vilka artilleriet blev det avgörande vapnet. De moderna utländska jagarnas artilleribestyckning hade också vuxit från lätta till medelsvåra kanoner av 10 till 12 cm. kaliber. Förutom 3 å 4 dylika pjäser vore jagarna i allmänhet försedda med en luftvärnskanon och några luftvärnskulsprutor. Jagarnas torpedbestyckning vore olika i olika mariner och torpedkalibern hade inom flertalet större mariner under kriget höjts från 45 till 53 cm. Jagarna vore vidare numera utrustade med de medel mot u-båtar, som erfordrades för deras verksamhet såsom u-båtsj ägare. Farten hade ökats från den 1914 vanliga av omkring 30 knop till omkring 35 knop. Man kunde särskilja två huvudtyper av jagare, en ^större på c:a 1,300 och en mindre på 700—1,000 tons deplacement, av vilka den förra torde kunna karakteriseras såsom ocean jagare. Vid bedömandet av den typ jagare, som inom vår marin borde komma i fråga vid nybyggnad, hade marinberedningen funnit, att de skäl, vilka redan • tidigare talat för enhetstyp av övervattenstorpedfartyg inom kustflottan, fortfarande vore gällande, och detta så mycket mera som antalet sådana fartyg i kustflottan vore jämförelsevis ringa. Typen måste däremot med nödvändighet undergå vissa förändringar, betingade av teknikens framsteg och beskaffenheten av motsvarande fartyg inom främmande mariner, som undergått en väsentlig utveckling sedan tiden omedelbart före världskriget. Under det att de då allmännast förekommande jagarna i stort överensstämde med den 1914 antagna typen för svenska jagare (typ Wrängel), hade den numera vanliga, såsom förut påpekats, väsentligt förstärkts med avseende på såväl torped- som artilleribestyckning, varjämte farten ytterligare ökats. Sistnämnda åtgärd vore framkallad, dels av att farten ökats å de fartyg, vilka jagarna vore avsedda att kunna anfalla med torped, och dels av att jagarna av taktiska skäl borde äga ett överskott av fart i förhållande till målet, på det att anfallet skulle kunna genomföras samt jagaren därefter måtte kunna draga sig undan fienden. Den utveckling under och efter kriget av de större fartygens undervattensskydd och fordran på att under dagstrid kunna avskjuta torpederna på större avstånd från fienden, vilka inom främmande mariner föranlett ökning av torpedernas sprängladdning och skottvidd, framtvingade en motsvarande utveckling i fråga om de för svenska flottans jagare avsedda torpederna, varvid marinberedningen funnit den lämpliga kalibern vara den för artillerifartygen ovan föreslagna, d. v. s. 53 cm. 4 I I 2 0 4 1 20

26 Då vår flottas jagare måste kunna upptaga strid med motståndarens, vore det nödvändigt, att de erhölle en för eldgivning mot dylika fiender lämpad bestyckning, i kraft jämförlig med dessas, och att denna bestyckning sålunda sammansattes av medelsvåra kanoner i ett för eldens ledaDde tillräckligt antal. De medelsvåra kanontyper, som därvid kunde ifrågakomma, vore antingen 12 cm. eller 10 cm. kanoner, och då dessa i ballistiskt hänseende vore praktiskt sett likvärdiga, hade marinberedningen stannat vid att förorda kanoner av, 12 cm. kaliber, enär denna redan inginge bland marinens artilleripjäser. Minst 3 dylika kanoner erfordrades för en tillfredsställande eldledning på med dessa pjäser ifrågakommande avstånd. Dessa kanoner kunde jämväl användas för eldgivning mot mål i luften, dock endast vid elevationer intill omkring 40°. Bestyckningen borde därför kompletteras med 2 automatiska grovkalibriga kulsprutor, avsedda att användas vid skjutning med större elevation mot luftmål, som uppträdde på ringa avstånd. För att under nattstrid kunna beskjuta målet, borde lysprojektiler komma till användande, varför — då huvudbestyckningen omfattade endast 3 pjäser och eldgivningens intensitet avsevärt minskades, därest med dessa pjäser lysprojektiler behövde skjutas omväxlande med dé övriga projektilerna — bestyckningen borde ytterligare kompletteras med 1 st! 75 mm. luftvärnskanon, även avsedd för lysprojektiler. Härigenom vunnes tillika möjlighet att kunna beskjuta luftfarkoster med stor elevation på längre håll. Denna pjäs kunde jämte de grovkalibriga kulsprutorna dessutom användas för beskjutande av undervattensbåtar och deras periskop, ävensom under artilleristrider på jämförelsevis små avstånd med övervattens fartyg. Marinberedningen funne det icke erforderligt, att jagare av den största utländska typen införlivades med flottan, bland annat emedan vår flottas operationer icke erfordrade så stor aktionsradie hos jagarna, som den sagda typen besutte, varför marinberedningen ansåg, att deplacementet hos den typ av jagare, som borde ifrågakomma vid nybyggnad för flottan, kunde begränsas till omkring 900 ton. På grund av vad sålunda framhållits, anslöt sig marinberedningen till den jagartyp, som utarbetats av marinförvaltningen i samråd med chefen för marinstaben och högste befälhavaren över kustflottan samt, såsom ovan nämnts, av marinförvaltningen föreslagits till anskaffande i ämbetsverkets s. k. augustiskrivelser 1920, 1921 och 1922. Huvudegenskaperna hos denna typ med den i marinförvaltningens skrivelse den 29 augusti 1922 föreslagna ökade torpedbestyckningen, jämförda med de hos oss senast byggda jagarna, framgå av nedanstående:

27 Wrangel. Längd Bredd Diupgående Deplacement F a r t höesta Torpedbestyckning J * Artilleribestyckning

Föreslagen typ.

78 o m . 83.6 m. 6 7 * ^ * * 2 8 * nAA', 560 ton 900 ton 34 kn0 3o knop , P 2 st. 45 cm. dnbbel- 2 st. 53 cm. trippeltuber tuber 2 st. 45 cm. enkeltuber 4 st. 75. mm. k. 8 st 12 cm. k. 1 st. 75 mm. luftv. k. samt 2 st. luftv. kulspr. Torpedundervattensbåtar. ^

Den första undervattensbåt, som införlivades med flottan (1904), ™J™£° M var den i Sverige byggda »Undervattensbåten N:r 1)) (vid nämnda tid före 1914. benämnd Hajen)^ tillhörande typen 2. klass undervattensbåt. Den efterföljdes åren' 1909—1910 av undervattensbåtarna N:r 2, 3 och 4, vilka liksom N:r 1 voro av mycket begränsade dimensioner. Vidare hade år 1909 från firman Fiat S. Giorgio i Italien inköpts och till Sverige överförts den numera utrangerade undervattensbåten Hvalen, vilken på satt och vis gav uppslag till de inom landet byggda och omkring år 1914 färdigställda undervattensbåtarna Svärdfisken, Tumlaren och Delfmen. Även dessa tre sistnämnda båtar äro av ett jämförelsevis begränsat deplacement, men benämndes från början 1. klass undervattensbåtar. Efter att hava från chefen för marinstaben och marinförvaltningen A*to^ införskaffat utredningar angående lämpliga undervattensbåttyper, uttalade beredninge n. andra försvarsberedningen, att i kustflottan borde ingå undervattensbåtar av 1. klass av en tvp, väsentligt större än de dåvarande 1. klass undervattensbåtarna (Svärdfisken, Tumlaren och Delfmen), vilka — tillika med samtliga befintliga (2. klass undervattensbåtarna N:r 1, 2, 3 och 4) eller under byggnad varande (2. klass undervattensbåtarna Aborren, Braxen, Gäddan, Laxen) — borde tilldelas lokalstyrkorna. Nybyggnadsverksamheten kunde då helt koncentreras på en större typ för kustflottan, en typ, som erhölle väsentligt ökad beboelighet och betydligt större aktionsradie samt vore utrustad med tillräckligt antal torpedtuber. Svärdfisken-typen vore i intet av dessa hänseenden tillfredsställande, utan måste deplacementet vid ifrågakommande nybyggnad avsevärt ökas. Visserligen komme en dylik typ att föranleda icke oväsentligt ökade kostnader, men det tillskott i offensiv kraft, som kustflottan i förevarande hänseende skulle vinna, vore av den art, att ekonomiska betänkligheter icke borde lägga hinder i vägen för anskaffningen.

28 e n tlU 1 9 1 4 årS s e n a r e senlie rii- .. riksdag i ämnet avlåtna propositionen anS öt s dags beslut. ^ ig" till v a d andra försvarsberedningen i ämnet anfört. För kustflottans förmåga av taktiskt offensivt uppträdande och därmed även för sjöförsvarets motståndskraft i det hela vore det en angelägenhet av största vikt, att med kustflottan införlivades undervattensbåtar av ny typ med egenskaper, som möjliggjorde uppträdande under erforderlig tid på långt håll från egen kust. Utredningar hade givit vid handen, att en undervattensbåt, som på ett tillfredsställande sätt fyllde de uppställda kraven, betingade en dåtida anskaffningskostnad av 1,950,000 kronor. Denna kostnad lades också till grund för de hos riksdagen framställda äskandena beträffande undervattensbåtar. Uti sin förenämnda skrivelse den 14 september 1914 anförde riksdagen, att några meningsskiljaktigheter icke gjort sig gällande i fråga om lämplig typ för knstflottans undervattensbåtar, ävensom att riksdagen för sm del ansåge, att den i propositionen föreslagna typen borde komma till användning med de jämkningar, som av Kungl. Maj:t under byggnaden kunde befinnas erforderliga. I överensstämmelse med riksdagens beslut stapelsattes 1. klass undervattensbåtarna Hajen, Salen, Valrossen, Bävern, Ulern och Uttern. Mellankommande av världskriget orsakade svårigheter fördröjde emellertid båtarnas färdigställande ända till år 1920 för de tre förstnämnda och år 1921 för de tre sistnämnda. För närvarande finnas alltså, sedan undervattensbåtarna Hvalen och K:r 1 utrangerats, sammanlagt 9 1. klass undervattensbåtar, av vilka dock 3 rätteligen borde hänföras till lägre klass och tilldelas lokalstyrkorna, samt 7 2. klass undervattensbåtar av mycket ringa deplacement.

matedtiMaterielsakkunniga av år 1916 funno icke anledning till anmärkningsakkunniga. m o t den år 1914 framkomna typen, som med avseende å fart, sjöduglighet och aktionsradie kunde anses'i stort sett tillfredsställande. Ma

ninföenSalt" - I S ^ n f ö r u t n ä m u d a skrivelse den 30 augusti 1920 hemställde marinskrivE^den förvaltningen om anslag för anskaffning av visst antal undervattensi92°o,aTau. b å t a r ' v a r e f t e r Kungl. Maj:t föreslog 1921 års riksdag att härför bevilja gusti i92i och d e äskade medlen. Av statsfinansiella skäl ansåg sig riksdagen icke 29 augusti kunna bifalla förslaget i dess helhet, men fann sig böra för anskaffning av viss undervattensbåtmateriel ställa till förfogande ett belopp av 4,500,000 kronor, vilket belopp enligt senare av Kungl. Maj:t meddelat beslut skulle avses för byggande av en undervattensbåt för minutläggning. I skrivelse den 22 augusti 1921 förnyade marinförvaltningen sin

29 framställning beträffande den undervattensbåtmateriel, vartill medel ej beviljats, samt har i skrivelse den 29 augusti 1922, då föregående nemställan under rådanda statsfinansiella förhållanden och med hänsyn till den förestående revisionen av försvars väsendet icke föranlett Kimgl. Maj:t att äska medel för ifrågavarande anskaffning, ånyo hemställt om anslag för byggande av 3 st. torpedundervattensbåtar. Marinberedningen har i sitt betänkande erinrat om, att före världs- Marinbered mngen kriget i samtliga mariner den åsikten härskade, att undervattensbåten endast kunde påräknas för lokalförsvar i ganska inskränkt betydelse, varför den i regel var tilldelad lokalstyrkorna. Först genom de inledande krigshändelserna blev man övertygad om undervattensbåtarnas stora användbarhet, som till stor del sammanhängde med den förmåga att länge stanna till sjöss, som vore säregen för undervattensbåtarna och som väsentligen berodde på, att de kunde ligga stilla längre^ perioder, utan att bränsleförrådet nämnvärt minskades, något som i regel icke läte sig göra med över vattensfartyg. Till undervattensbåtarnas krigsduglighet hade även i synnerlig grad bidragit införandet av en effektiv artilleribestyckning och radioapparat. Sedan undervattensbåtarna därigenom vunnit förmåga till ett i viss mån självständigt uppträdande, visade de sig användbara för krigsföretag av mångsidig art. Sålunda hade undervattensbåtar använts till angrepp på fientliga örlogs-, trupptransport- och handelsfartyg, till kontrollerande av neutral sjöhandel, till bevakning av fientliga kuststräckor och operationsbaser samt till och med till beskjutning av anläggningar på fiendens kust m- m. De under krigets senare del utvecklade skyddsåtgärderna mot undervattensbåtarna inskränkte deras verksamhet, särskilt mot örlogsfartyg. Då det under en energisk krigföring alltid måste räknas med betydande förluster av undervattensbåtar och dessa även fordrade jämförelsevis långa vilo- och reparationsperioder mellan olika krigsföretag, vore det nödvändigt att i en flotta hava tillgång på ett stort antal undervattensbåtar för att ständigt kunna hålla sådana ute på sjökrigsskådeplatsen. Yore emellertid detta förhållandet, tvingades motståndaren till vittomfattande skyddsåtgärder och försiktigt uppträdande. Härigenom hade undervattensbåtarna framkallat rätt väsentliga förändringar i formen för sjökrigföringen, medan dennas' strategiska grunder dock förblivit desamma som före världskriget. Den moderna undervattensbåtsmaterielen omfattade i stort sett två typer, dels en större, avsedd för oceantjänst, med ett övervattensdeplacement av 900—1,800 ton, dels en mindre, avsedd för tjänst i hem-

30 latidsfarvatten, med ett övervattensdeplacement av omkring 500 ton och en fart i över vattensläge av omkring 14 knop. Torpedbestyckningen växlade inom olika mariner, beroende på båtarnas storlek, och utgjordes av 2 till 10 st. torpedtuber, placerade i såväl för- som akterstäv. Artilleriet utgjordes av ett fåtal lätta, på de största båtarna medelsvåra kanoner jämte luftvärnskulsprutor. 1 den mån förstörelsemedlen mot undervattensbåtar utvecklades, tillkomme å båtarna en del skyddsanordningar, såsom förändrade periskop, maskinerier med i möjligaste mån ljudlös gång, förbättrade lyssnarapparater, nät- och minavvisare samt nätsågar och nätsaxar. Beträffande den typ t o r p e d u n d e r v a t t e n s b å t a r — en benämning, som numera vore nödvändig, sedan världskriget framtvingat en ny typ undervattensbåtar, m i n u n d e r v a t t e n s b å t a r — som bör ifrågakomma vid nybj^ggnad för vår marin, anför marinberedningen, att den typ av 1. kl. undervattensbåt för kustflottan, vilken upptogs i 1914 års plan, sedan dess blivit prövad under övningar och därvid befunnits väl fylla de på typen ställda kraven. Utvecklingen av de större fartygens undervattensskydd mot verkan av torpedträffar föranledde emellertid, att undervattensbåtarnas torpeder måste erhålla väsentligt kraftigare sprängladdning än för närvarande. Alla nytillkomna medel mot dessa båtar hade dessutom försvårat möjligheterna för dem att komma i skjutläge på nära håll. Torpederna borde därför kunna skjutas på avsevärt större avstånd än förut, vilket i sin ordning medförde krav på ökande av torpeddistanserna. Andra försvarsberedningen hade på sin tid utgått från, att samtliga år 1914 befintliga qller under byggnad eller beställning varande undervattensbåtar (Hvalen, Svärdfisken, Tumlaren, Delfinen, Aborren, Braxen, Gäddan och Laxen samt N:r 1, 2, 3 och 4) skulle tilldelas l o k a l s t y r k o r n a , vilkas närmaste behov därigenom bleve tillgodosett. Mot slutet av den av beredningen tänkta 20-årsperioden skulle dock krävas avsevärda tillskott i de beräknade årliga byggnadskostnaderna för att vidmakthålla lokalstyrkornas undervattensbåtmateriel. Enahanda uttalande hade gjorts i den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen. Något närmare uttalande om typen för dessa lokalstyrkornas nytillkommande undervattensbåtar hade icke gjorts, men avsikten torde hava varit, att de skulle vara av mindre typ än kustflottans. Materielens utveckling och de rika erfarenheterna från världskriget syntes emellertid, fortsätter marinberedningen, föranleda, att tanken på särskilda mindre undervattensbåtar för lokalstyrkorna borde övergivas. Terrängens beskaffenhet samt de ojämna och för undervattensbåtar flerstädes otillräckliga djupen försvårade deras uppträdande i skärgård i

31 undervattensläge. Undervattensbåtarnas i lokalstyrkorna verksamhet måste därför tänkas vara så gott som uteslutande förlagd utomskärs. Därigenom bleve fordringarna på fart, aktionsradie, sjöduglighet och beboelighet för dylika båtar desamma i såväl kustflottan som lokalstyrkorna, och man borde kunna begränsa sig till 1 typ, varmed flera fördelar vunnes, bl. a., att materielen bleve mindre olikartad och att de av olika typer föranledda svårigheterna med avseende på underhåll och reparation samt besättningarnas utbildning m. m. så vitt möjligt minskades. Härigenom skulle också jämväl för undervattensbåtarna komma att tillämpas samma principer för nybyggnad och överföring, som enligt 1914 års plan uppställts för så gott som alla övriga fartygsklasser, nämligen att nybyggda fartyg avses för kustflottan och att lokalstyrkorna tillgodoses med äldre, från kustflottan överförda fartyg. Huvudegenskaperna hos de torpedundervattensbåtar, som komme att nybyggas, borde överensstämma med dem, som marinförvaltningen föreslagit i dess s. k. augustiskrivelser 1920 och 1921. Minundervatteiisbåtar.

Med ledning av de från världskriget vunna erfarenheterna om mi- .1916 års neringars betydelse för sjökrigföringen och om vikten av att kunna obe- ^ ^ J J g " märkt utlägga mineringar även långt från egna hamnar och baser, uttalade sig 1916 års materielsakkunniga för anskaffande av undervattensbåtar, vilkas huvudvapen skulle vara minan, ehuru de jämväl — om ock i mindre omfattning — skulle vara utrustade, med torpeder och artilleri. . I sin förutnämnda skrivelse den 30 augusti 1920 hemställde marin- Marinförvalt1 ningens förvaltningen, såsom förut nämnts, om anvisande av medel för anskaf- skrivelse den augusti fande av ett visst antal undervattensbåtar, varibland en för minutlägg- 30 1920. ning avsedd dylik bå£. Sedan Kungl. Maj:t i proposition till 1921 års riksdag hemställt bland annat om anvisande av medel till byggande av undervattensbåtar såsom någon ersättning för uteblivna tidigare bestämda fartygsbyggnader jämte under neutralitetsvakten ådragen förslitning, anförde riksdagen i skrivelse den 11 juni 1921 (nr 296), att riksdagen av statsfinansiella skäl icke kunnat bifalla Kungl. Maj:ts förslag i dess helhet. Då det emellertid syntes vara riktigt och till gagn för försvaret, att flottan erhölle någon ersättning för försliten och utrangerad materiel, hade riksdagen funnit sig böra ställa visst belopp till förfogande för byggande av en undervattensbåt.

1921 års

32 Denna undervattensbåt, vilken för närvarande befinner sig under byggnad och benämnes V a l e n , skall enligt av Kungl. Maj:t den 17 juni 1921 meddelat beslut avses för minutläggning. I sitt förut omförmälda betänkande har marinberedningen framhållit vikten av, att den utveckling av tekniken, som framträdandet av minläggande undervattensbåtar innebnre, tillgodogjordes vår flotta. Fördelen av att kunna osedd utlägga mineringar vore uppenbar, men med övervattensfartyg bleve detta sannolikt möjligt endast under natten, varvid svårigheterna att anbringa dem på bestämd plats och i bestämt läge vore betydande. Därigenom ökades även risken för minsprängning av egna fartyg. De övervattensminfartyg, som i tidigare planer varit avsedda att ingå i kustflottan, vore jämväl användbara för spaningstjänsten. Därest emellertid jagartypen erhölle sådan storlek, som marinberedningen föreslagit, kunde jagarna till viss utsträckning utföra denna tjänst, och därest vidare anordningar för minfällning allt framgent och i allmänhet komme till utförande på flottans övervattensfartyg, funne beredningen, att särskilt byggda övervattensminfartyg icke behövde ifrågakomma till nybyggnad för flottan. I stället borde minläggande undervattensbåtar byggas av en typ, som i huvudsak ägde enahanda deplacement, artilleribestyckning, sjöduglighet, fart och aktionsradie som torpedundervattensbåtarna, men som hade minan till huvudvapen. För att kunna erhålla tillräcklig minutredning måste antalet torpedtuber väsentligen inskränkas samt torpedernas kaliber behållas vid den nuvarande. Under vattenslbåtj ägare.

Marinberedningen har i samma betänkande framhållit, att en följd av undervattensbåtens utveckling till ett fartygsslag, som kunde operera mot alla slags örlogsfartyg under de mest skilda krigsförhållanden, vore, att en flottas större fartyg måste skydda sig mot undervattensbåtar bland annat — såsom världskriget påvisat — genom tät bevakning av småfartyg, vilka vore i stånd att uppsöka och omedelbart angripa upptäckt undervattensbåt, vilkens orientering därigenom försvårades. Under världskriget hade för ändamålet särskilt byggda fartyg i betydande antal uppkommit. Vår egen flotta saknade härför lämpliga fartyg. Torpedbåtarnas artilleribestyckning vore för svag, och vad jagarna beträffade, vore deras antal härför ej tillräckligt med hänsyn till deras många egentliga uppdrag. Det vore även oekonomiskt att avse dem för jakt efter undervattensbåtar. Man borde därför med flottan införliva en särskild far-

33 tygstyp, undervattensbåt jagaren, fullt lämpad för ändamålet i fråga. E t t dylikt fartyg borde erhålla omkring 27 knops fart, vara bestyckat med 2 st. 75 mm. kanoner, 1 st. luftvärnkulspruta samt 1 st. 45 cm. dubbeltorpedtub ävensom utrustas med hydrofoner och sjunkminor m. m. Deplacementet beräknades till 165 ton (omkring 37 % större än nuvarande 1. klass torpedbåtar). Motortorpedbåtar. I sin förutnämnda skrivelse den 30 augusti 1920 framhöll marin^ ^ förvaltningen, att vid de överläggningar, som förts med chefen för skliveiser marinstaben och högste befälhavaren över kustflottan, även frågan om den so augusti anskaffning av motortorpedbåtar avhandlats. Innan marinförvaltnmgen gusti ' 192 i 0ch ville taga slutlig ståndpunkt beträffande anskaffning av dylika båtar i 29 augusti större utsträckning, hade ämbetsverket ansett sig böra avvakta resultatet av försöken med icke allenast två från Italien inköpta motortorpedbåtar, utan även.med andra båtar av detta slag, varför framställning gjorts om medel för inköp av ytterligare ett par försöksbåtar. Marinförvaltnmgen upprepade denna framställning i sina skrivelser den 22 augusti 1921 och den 29 augusti 1922. Marinberedningen har i sitt betänkande anfört, att det under världskrigets senare år, tack vare förbränningsmotorernas utveckling, blivit möjligt att bygga en typ motortorpedbåtar, som med moderna krav på snabbhet kunde förena ringa synbarhet och följaktligen jämförelsevis stor osårbarhet. Därigenom blev motortorpedbåten lämpad att hastigt och överraskande föra fram torpeden till kort avstånd från målet, varigenom jämförelsevis stor träffprocent kunde påräknas vid skjutningen. Flera lyckade torpedanfall hade under kriget på olika krigsskådeplatser utförts av dylika båtar, men krigserfarenheterna gåve dock vid handen, att motortorpedbåtarna på grund av sin bräckliga konstruktion endast kunde användas inom begränsade områden, under god väderlek och under gynnsamma klimatiska förhållanden samt att framdrivningsmaskmeriet krävde en i förhållande till båtarnas deplacement oproportionerligt stor bränsleåtgång, vartill komme att båtarnas livslängd vore jämförelsevis mycket kort. Två huvudsakliga typer hade under kriget utvecklats, en engelsk och en italiensk. De senaste engelska motortorpedbåtarna hade omkring 10 tons deplacement och en fart a v ' 3 5 — 4 0 knop samt vore bestyckade med 2 torpeder eller 1 torped och 4 sjunkminor; torpeden avskötes akteröver i långskeppsriktningen med spetsen vänd föröver, utan att båtens fart II 2041 20

Marin-

34 behövde minskas. Den italienska typen hade ett deplacement av omkring 12 ton, men en fart av endast omkring 25 knop, samt vore bestyckad med 1 kulspruta och 2 torpeder. Dessas utskjutning verkställdes genom att torpederna, sedan båten efter inrnsning mot målet stoppat, släpptes från upphängningsanordningar utmed båtens sidor. Marinberedningen föreslog i anslutning härtill anskaffning av motortorpedbåtar, men ansåg det lämpligast att avvakta slutförandet av proven mom flottan med dylika båtar, innan slutligt beslut fattades beträffande den för våra förhållanden ändamålsenligaste typen. Vedettbåtar. Marin förvaltningens

I sin meromnämnda skrivelse den 30 augusti 1920 anförde marinskrivelser förvaltningen, att i 1914 års flott plan icke funnits upptagna några för de 3 i9 2°oaUl2Sti m m s v e P n i n g s t j ä n s t särskilt avsedda fartyg. Minkrigets oerhörda utveckaugusti 1921 l m g under världskriget och hithörande materiels fullkomnande hade ställt och 29 augusti väsentligt ökade krav på minvapnets bekämpande. På grund-härav vore det nödvändigt att även i krig mot en avgjort underlägsen fiende organisera _ mmsvepningstjänst längs hela kusten. I marinstaben verkställd utredning om organisationen av denna tjänst hade givit vid handen, att, förutom för ändamålet förhyrda handelsfartyg, antalet disponibla vedettbåtar ej vore tillfyllest, varför ett antal dylika måste anskaffas. Inom ämbetsverket hade uppgjorts förslagsritningar till ett speciellt för minsvepning lämpat fartyg om 185 ton och 12—13 knops fart vid ett djupgående av endast 1.3 m. Denna framställning upprepades i skrivelser'den 22 augusti 1921 och den 29 augusti 1922. Marinberedningen.

Marinberedningen har vidare framhållit, att vedettbåten, vilkens uppgift tidigare varit att utföra bevakningstjänst samt biträda vid transporter m. m., under världskriget fått en ytterligare, numera huvudsaklig uppgift, nämligen att utföra minsvepning. På grund av minvapnets numera betydligt ökade användning erfordrades ett avsevärt antal minsvepnmgsbåtar. För mmsvepningstjänst vore emellertid våra torpedbåtar visserligen användbara, men mindre lämpliga. Det vore därför synnerligen önskvärt, att åtminstone några av flottans minsvepningsfartyg vore fullt lämpliga för sitt ändamål. Som en lämplig typ förordade beredningen det av marinförvaltningen utarbetade förslaget. Revisionens yttrande.

Beträffande de olika av myndigheterna och marinberedningen under och efter världskriget till nybyggnad föreslagna fartygstyperna får re vi-

35 sionen, som icke anser sig kunna ingå på ett marintekniskt detalj bedömande samt finner, att man så långt möjligt bör ställa sig avvaktande i fråga om typernas ytterligare utveckling, göra följande allmänna uttalande. Då revisionen, såsom förut nämnts, av ekonomiska skäl måste i möjligaste mån under femårsperioden 1 juli 1924—30 juni 1929 föreslå begränsning av byggnadsverksamheten för bibehållande av kustflottans effektivitet, anser revisionen, att inga artillerifartyg kunna ifrågakomma bland ersättningsbyggnaderna. Ehuru revisionen ej heller avser att uppställa något egentligt program för byggnadsverksamheten under nämnda period, synes det dock revisionen uppenbart, att jagare måste ingå i dylik ersättningsbyggnad. Emellertid ställer sig revisionen tveksam inför den föreslagna jagartypen samt anser, utan att vilja förorda vare sig den ena eller andra typen, att innan slutligt val träffas, ytterligare utredning bör göras i huvudsakligt syfte att söka nedbringa de enligt revisionens mening alltför höga byggnadskostnaderna. Beträffande torpedundervattensbåtar har revisionen — som dock icke kunnat underkasta frågan närmare marinteknisk granskning •— icke något att erinra mot den av myndigheterna och marinberedningen föreslagna typen, som i stort sett motsvarar nuvarande Bävern-typ. Visserligen kominer införandet av ökad kaliber å torped och artilleri att medföra något ökade kostnader i förhållande till sistnämnda typ, men erfarenheterna från världskriget synas tala så uppenbart för en dylik åtgärd, att revisionen icke anser sig kunna framställa någon anmärkning mot densamma. Då en minundervattensbåt av för vår flotta helt ny typ för närvarande är under byggnad, torde noggranna prov först böra verkställas med denna båt, innan något uttalande kan göras angående eventuellt ytterligare byggande av dylika undervattensbåtar till ersättning för utrangerade eller till lokalstyrkorna överförda torpedundervattensbåtar. Beträffande den av"marinberedningen föreslagna undervattensbåt]agaren, såsom ersättning i mån av behov för från kustflottan till lokalstyrkorna överförda torpedbåtar, har revisionen icke funnit sig böra göra något närmare uttalande. Oaktat motortorpedbåtarna i vissa hänseenden äro behäftade med en del svagheter, synes deras användbarhet dock vara rätt avsevärd. Typen förenar sålunda hög fart och god torpedbestyckning med små dimensioner, har ringa djupgående och kan taga sig fram i svårnavigabla farvatten samt är billig att anskaffa och kräver ringa personal.

36 Då behovet av minsvepningsfartyg torde kutma åtminstone till rätt stor del fyllas med befintliga vedettbåtar och torpedbåtar, håller revisionen före, ^ att någon nybyggnad av vedettbåtar icke bör äga rum under perioden i fråga, så mycket mindre som inom landet finnes ett mycket stort antal för vedettbåttjänst lämpliga bogserbåtar och motorbåtar. För att emellertid säkerställa möjligheten att med visshet kunna påräkna dessa i användbart skick vid mobilisering är det nödvändigt, att härför erforderliga förberedande åtgärder redan i fredstid vidtagas. 3. Sjöstyrkornas storlek och indelning. uttalanden under tiden

I d e av kommittéer, i riksdagspropositioner eller av myndigheter ->

,- -,

-i o o n

-I n-I O

•

i

-i

i

i

•

i

1880-1913 under tiden I Ö Ö U — l y i o gjorda uttalanden rörande sjöstyrkornas omangående fattning utgick man — med hänsyn tagen till vårt lands militärpolitiska jostyrkornas i.-

J.

l

.. i

•

i

i

n

*•

omfattning, *age samt kusternas utsträckning och belägenhet — från sjöstridskrafternas fördelning å en kustflotta samt fyra lokalstyrkor, nämligen en för vardera av skärgårdsområdena i Ångermanland, utanför Stockholm, i Blekinge och i Bohuslän. Vid bestämmande av kustflottans storlek sökte man ledning genom kännedom om storleken och beskaffenheten av utlandets sjökrigsmateriel och dess tillärnade utveckling, varjämte hänsyn togs till principerna för sjöstyrkornas taktiska indelning.' För att erhålla ett i förhållande till kustens betydande längd tillräckligt antal fartyg sökte man begränsa dels fartygstypernas antal, dels de enskilda fartygens storlek, så långt detta läte sig förena med kravet på stridsduglighet. Lokalstyrkornas behov av fartyg bedömdes med hänsyn till skärgårdsområdenas utsträckning, antal segelbara inlopp, antal leder, som borde mineras o. s. v. Vad fartygsslagen beträffar, ansågs, att kustflottans kärna borde utgöras av 1. klass pansarbåtar, vilkas antal för erhållande av tillräcklig offensiv kraft i allmänhet föreslogs till 12—14 eller därutöver. 1901 års sjökrigsmaterielkommitté föreslog införande av tyjpen pansarkryssare samt tänkte sig, att 6 dylika fartyg skulle hava anskaffats till år 1913. Som följd av detta förslag stapelsattes pansarkryssaren Fylgia (färdig år 1907). Erfarenheterna från rysk-japanska kriget 1904—1905 gåvo emellertid vid handen, att pansarbåtstypen borde utvecklas i riktning mot pansarkryssarens egenskaper, varvid sistnämnda fartygsslag kunde undvaras, om dess spaningsuppgifter övertoges av spanare och ett ökat antal jagare. 1907 års försvarskommitté nödgades i sitt år 1910 avgivna betänkande av ekonomiska skäl avstå från typen spanare och i stället begränsa sig till jagare av något förstorad typ. Förutom jagare ansågs

37 i allmänhet,' alt torpedkryssare, torpedbåtar samt — senare — undervattensbåtar borde ingå i kustflottan. För lokalstyrkorna beräknades befintliga äldre 2. och 3. klass pansarbåtar, kanonbåtar, mindre torpedbåtar och — likaledes senare — undervattensbåtar, varjämte kustflottans fartyg efter viss tids tjänst förutsattes skola överflyttas till lokalstyrkorna. Utvecklingen visade emellertid, att det efter hand blev nödvändigt att utrangera 2. och 3. klass pansarbåtarna, varjämte kanonbåtarna fingo användning som depåfartyg m. m. Nedanstående tabell utgör en sammanställning av de mera väsentliga förslag till flottans storlek, som blivit framlagda under tiden 1880 —1913, ävensom flottans storlek enligt revisionens förslag. För år 1913 beräknad eller föreslagen styrka

Fartygsslag

Enligt revisionens Befintligt förslås: 1880 — fartygs19 06 års 1882 års 189 2 års 1901 års utredning 190 7 års bestånd parlamen- sjökrigs- sjökrigs- av chefen försvars- år 1914 tariska sjö- materiel- materiel- för marin-i kommitté I"! J ^ försvars- kommitté kommitté staben p 7" d £. kommitté

1. kl. p a n s a r b å t a r 2. kl. » 3. kl. Pansarkryssare.... Torped- (Min-) kryssare K a n o n b å t a r (depåfartyg) Jagare 1. kl. torpedbåtar | 2. kl. » Undervattensbåtar Vedettbåtar

14 4 10

15 4

14—15 4 9 6

14 3 7 1

12 3 7 1

12 3 7 1

6 9 80

9 30 20

8-9 38 30

4 12 32 14

4 8 31 14 10

8 8 31 22 7 5

3 8 8

—

1 2 1 5

— 7 12

8 5 10 7

— —

5 7 LO 17 10 17 19

Den sist här nämnda kommittén, 1907 års försvarskommitté, föreslog en ytterligare anskaffning till 1919 av 2 pansarbåtar, 4 jagare och 4 undervattensbåtar, varemot antalet torpedbåtar genom utrangering minskades med 6. Om man betecknar 1., 2. och 3. klass pansarbåtar, pansarkryssare och torpedkryssare såsom artillerifartyg samt jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar som torpedfartyg, så har torpedfartygens procentuella andel av flottans totala deplacement varit under ganska jämn ökning sedan tiden för den första torpedbåtens anskaffande omkring år 1890, och uppgick densamma år 1913 till 12,5 procent.

38 i9i4 års Den flottplan, som framlades för 1914 års senare riksdag och mot vars swföravarets principer riksdagen icke framställde någon erinran, sträckte sig till ordnande och utgången av år 1934, vid vilken tidpunkt den år 1914 förefintliga flottan n ?etiutnS skulle vara omsatt och utökad, så att en kustflotta förefunnes, bestående av 8 pansarbåtar av uy större typ, 16 jagare av ny större typ, 6 undervattensbåtar av ny större typ samt 2 minfartyg. Lokalstyrkorna skulle utgöras av de fartyg, som efter hand överfördes från kustflottan. Under omloppsperiodens senare del erfordrades dock för dessa styrkor nybyggnad dels av ett avsevärt antal torpedfartyg, dels eventuellt av särskilda för lokalförsvaret avsedda mindre pansarbåtar. Planen för nybyggnad under omloppsperiodens första byggnadsperiod, omfattande åren 1915—1919, avsåg nybyggnad av 3 1. klass pansarbåtar, 2 jagare och 2 1. klass undervattensbåtar. Under andra byggnadsperioden, omfattande åren 1920—1924, skulle ytterligare tillkomma 2 1. klass pansarbåtar, 4 jagare och 3 1. klass undervattensbåtar. Den tillämnade nybyggnaden för åren 1925—1934 torde i detta samband ej behöva närmare angivas. Kungl. Maj:ts proposition förutsatte, att beslut om nybyggnad skulle fattas allenast för tiden 1915—1919. Genom riksdagens beslut, som utföll i principiell överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, jämkades byggnadsplanen till att under perioden 1915 —1919 omfatta 2 1. klass pansarbåtar, 4 jagare och 6 1. klass undervattensbåtar, varjämte ett belopp, som för dåtida förhållanden motsvarade värdet av en undervattensbåt, tillsvidare reserverades för byggande av ytterligare fartygsmateriel. Av de sålunda av riksdagen beviljade fartygen hava, ehuru med betydande förseningar, de båda pansarbåtarna färdigställts, varemot endast 2 jagare och 6 undervattensbåtar kunnat byggas. För täckande av de genom prisstegringar uppkomna merkostnaderna å nämnda, nu färdiga fartyg har nämligen — genom riksdagens senare fattade beslut — utnyttjats de medel, som enligt planen beviljats för 2 jagare och 1 undervattensbåt, vilka tre fartyg således aldrig kommit att tillgodoföras flottan. 1916 års riksdag,

Med anledning av en utav marinförvaltningen gjord framställning äskade Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten proposition (nr 219) medel till vissa nybyggnader, vilka ansågos erforderliga dels såsom ersättning för de förluster och den förslitning, som flottan fått vidkännas under neutralitetsvakten, dels på grund av krigets lärdomar. Sålunda föreslogs anskaffande av 1 jagare och 1 undervattensbåt. Propositionen vann emellertid i denna del icke riksdagens bifall.

39 Sedan 1916 års fartygsmaterielsakkunniga uti sitt samma år av- 1917 och 1918 givna betänkande framhållit, att materielens under neutralitetsvakten ars liksdaBar uppkomna förslitning jämte det av kriget påvisade behovet av ett stort antal lätta fartyg erfordrade en anskaffning av 2 lätta kryssare och 4 jagare, samt marinförvaltningen i avgivet yttrande förklarat, att förslitningen borde föranleda ännu större ersättningsbehov av jagare, gjorde Kungl. Maj:t i en till 1917 års riksdag avlåten proposition (nr 73) framställning om beviljande av medel till anskaffande av 4 jagare och viss undervattensbåtmateriel. Uti avgivet utlåtande anförde riksdagens statsutskott — som utgick från, att de äskade medlen avsåge dels anskaffande av sjökrigsmateriel som ersättning för den ökade förslitningen under neutralitetsvakten, dels utökning av sjökrigsmaterielen utöver 1914 års program — att utskottet ej kunde biträda förslaget, i vad avsåge utvidgningen. Vad åter anginge ersättning för ökad materielförslitning, hade utskottet efter omsorgsfull prövning visserligen funnit, att medel härför borde beredas, men dock icke i den omfattning, som förslaget innebure. Utskottet ansåg, att ersättningen kunde begränsas till anskaffning av undervattensbåtmateriel för ett sammanlagt belopp av 4,200,000 kronor. Detta torde hava beräknats för nybyggnad av 2 undervattensbåtar. Riksdagens beslut utföll även i överensstämmelse härmed. I skrivelse den 9 november 1917 återupptog marinförvaltningen den vid 1917 års riksdag gjorda framställningen om anskaffning av 4 jagare som ersättning för under neutralitetsvakten försliten materiel. Uti den till 1918 års riksdag avlåtna propositionen angående tilläggsstat till riksstaten för samma år erinrade vederbörande departementschef, att riksdagen 1917 ansett ersättningen för försliten materiel böra begränsas till viss undervattensbåtmateriel. Som emellertid en utöver det normala ökad förslitning alltjämt fortgått, syntes kravet på ytterligare ersättning icke alldeles böra avvisas. I pverensstämmelse härmed föreslog Kungl. Maj:t, -att ett belopp av 2,000,000 kronor måtte för ifrågavarande ändamål avsättas, att användas på sätt framdeles kunde bestämmas, sedan erforderliga rön från kriget inhämtats och den militärpolitiska situationen stadgat .sig. Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit blev av riksdagen bifallet. Det avsatta beloppet torde såväl med hänsyn till dess storlek som i v r i g a omständigheter hava avsetts till anskaffning av en undervattensbåt. Den nybyggnad av fartyg till ersättning för försliten materiel, varom beslut sålunda fattats, kom emellertid aldrig till utförande. Genom beslut av 1918 och 1919 års riksdagar disponerades i stället de för ända-

40 målet anslagna medlen på helt annat sätt, nämligen till täckande av de till följd av kristiden uppkomna merkostnaderna för andra, redan påbörjade fartyg, till anskaffande av reservdelar, till fartygens vanliga underhåll o. s. v. Med utgången av 1918 upphörde flottans i juli 1914 anbefallda mobilisering, och med utgången av 1919 avslutades den av 1914 års riksdag bestämda första byggnadsperioden för flottan. Enligt vad ovan visats, understiga de under denna period verkligen utförda fartygsbyggnaderna de av riksdagen vid olika tillfällen beviljade med 2 jagare och 4 undervattensbåtar, av vilka sistnämnda 3 kunna anses varit beslutade såsom ersättning för under neutralitetsvakten försliten materiel. 1919 års riksdag.

Med år 1920 inträdde den andra av de i 1914 års proposition förutsatta fartygsbyggnadsperioderna om fem år, beträffande vilken 1914 års riksdag förklarat sig icke vilja göra något uttalande. Uti skrivelse den 12 september 1918 angående sjöförsvarets medelsbehov för år 1920 erinrade marinförvaltningen därom, att till fullföljande av den tanke, som legat bakom besluten vid 1914 års senare riksdag, skulle till 1919 års riksdag avgivas förslag till fartygsbyggnader under perioden 1920—1924. Då ämbetsverket emellertid saknade varje hållpunkt för uppgörande av ett byggnadsprogram, inskränkte det sig till att hemställa om ett anslag för år 1920, motsvarande det, som årligen utgått under första byggnadsperioden. Uti den till 1919 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen framhöll vederbörande departementschef de svårigheter, som på grund av prisstegringar yppat sig för färdigställandet av redan påbörjade fartyg. Såväl med hänsyn härtill som på grund av det väntade fredsslutet samt den allmänna revision av vårt försvarsväsende r som den i december 1918 tillsatta försvarskommissionen påbörjat, borde för det dåvarande medel till fartygsbyggnad icke äskas.

1920 års riksdag.

Uti sin skrivelse den 24 september 1919 angående sjöförsvarets medelsbehov för år 1921 inskränkte sig marinförvaltningen — fortfarande i saknad av underlag för uppgörande av en flottplan — till enahanda framställning som året förut. Uti statsverkspropositionen till 1920 års riksdag hänvisade vederbörande departementschef till den då tillsatta försvarsrevisionens arbeten. Så länge dessa påginge, borde anslag för nybyggnad a v fartygsmateriel ej ifrågakomma. Uti sin skriyelse den 30 augusti 1920 angående sjöförsvarets medelsbehov för år 1922 framhöll marinförvaltningen, att det vore oundgängligen erforderligt, att åtgärder snarast vidtoges för flottans vidmakthål0

41 lande genom nybyggnad av krigsfartyg, därvid sådana fartyg borde ifrågakomma, om vilkas behövlighet tvivel ej förefunnes. Då en nybyggnad av artillerifartyg till följd av de därmed förenade kostnaderna kunde anses föregripa en kommande flottplan, borde någon sådan ej ifrågasättas under den tid, försvarsrevisionens .arbeten påginge. Däremot måste flottans torpedfartygsmateriel vidmakthållas, dess mer som 19V4 års program ej blivit fullföljt och fartygen dessutom förslitits i en grad, som ej kunnat förutses. Ämbetsverket hemställde om anvisande av medel till 2 jagare av ny, större typ, visst antal undervattensbåtar och 2 minsvepnings fartyg. I annat sammanhang äskade ämbetsverket medel till inköp av 2 motortorpedbåtar av engelsk typ. Vederbörande departementschef anförde uti den till 1921 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen, att penningknappheten visserligen tvingade till minskning av de av marin förvaltningen föreslagna äskandena, men att avbrott i nybyggnadsverksamheten ej borde få äga rum. Med hänsyn till vårt sjöstrategiska läge vore det icke tillrådligt att genom dylikt avbrott hindra den successiva förnyelsen av fartygen. 1 enlighet härmed föreslogs nybyggnad av visst antal undervattensbåtar och 2 minsvepningsfartyg. Dessa vore icke att betrakta som förstärkning av flottan eller som nybyggnad för ny period utan allenast som någon ersättning för uteblivna fartygsbyggnader jämte ådragen förslitning. Riksdagen fann det riktigt och till gagn för försvaret, att flottan erhölle någon ersättning för försliten och utrangerad fartygsmateriel, men måste av statsfinansiella skäl begränsa densamma till 1 undervattensbåt av minläggande typ. Kostnaderna för denna båt skulle täckas dels genom återstående tidigare beviljade medel för fartyg, vilkas byggande blivit inställt, dels genom medel, som framdeles komme att anvisas. Uti sin skrivelse den 22 augusti 1921 angående sjöförsvarets medelsbehov för förra hälften av år 1923 upprepade marinförvaltningen sin framställning från föregående år. Med hänsyn såväl till rådande statsfinansiella förhållanden som till den förestående revisionen av försvarsväsendet blev emellertid ifrågavarande framställning icke upptagen i 1922 års statsverksproposition.

1922 ars riksd *e-

I sin skrivelse den 29 augusti 1922 angående regleringen av utgif- Marinförterna för sjöförsvaret under budgetåret 1923—1924 erinrade marin- g^veis? 6 ^ förvaltningen om, att ämbetsverket gemensamt med chefen för marin- 29 augusti staben och högste befälhavaren över kustflottan i underdånig skrivelse den 13 juni 1922 föreslagit, att en del föråldrade fartyg skulle uppI I 2041 20

42 läggas, respektive utrangeras, samt framhöll, att en ersättningsbyggnad snarast borde ifrågasättas för att inom en snar framtid tillföra flottan stridsdugliga fartyg i stället för dess upplagda och utrangerade. Efter att i ärendet hava samrått med chefen för marinstaben och högste befälhavaren över kustflottan hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja medel för byggande under åren 1923 — 1926 av 2 jagare av förutnämnda större typ, 3 torpedundervattensbåtar, 2 minsvepningsfartyg samt 2 motortorpedbåtar. Förändringar Beträffande de nybyggnader, överflyttningar till andra fartygsklasser, b fortygSn-de uppläggningar, utrangeringar m. m., som förekommit under tiden efter materielen år 1914, hänvisas till efterföljande tablå. Av denna framgår, att följande "tiden efter1 förändringar med hänsyn till den flytande materielen förekommit under 19U. ifrågavarande tidsperiod. Nybyggda: Pansarskeppen Sverige, Drottning Victoria, Gustaf V, jagarna Wrangel och Wachtmeister, undervattensbåtarna Hajen, Salen, Valrossen, Bävern, Illern och Uttern, Laxen, Gäddan, Abborren och Braxen, motortorpedbåtarna N:r 1 och 2 samt vedettbåtarna Sökaren, Sveparen och Sprängaren. Under byggnad: Undervattensbåten Valen. Överförda till andra fartygsklasser: Pansarbåten Svea till depåfartyg, torpedbåtarna N:r 1, 2, 3, 4, 71, 73, 75, 77, 79, 81, 83 och 85, Komet, Gondul, Gudur, Blixt, Meteor, Stjerna, Orkan, Bris, Vind, Virgo, Mira, Orion, Sirius och Kapeila samt en lysmaskinbåt till vedettbåtar. Upplagda med endast nödtorftigt underhåll: 1. klass pansarbåtarna Oden, Thor, Göta och Thule, torpedkryssarna Jacob Bagge och Örnen, jagarna Mode och Magne, vedettbåtarna N:r 11 —18 och 20—26, minfartyget Edda, kanonbåten Disa och lasarettsfartyget Verdande. Utrangerade: 2. klass pansarbåtarna John Ericsson, Thordön, Tirfing, 3. klass pansarbåtarna Hildur, Gerda, Björn, Ulf, Berserk, Solve och Folke, undervattensbåtarna Hvalen och N:r i, depåfartyget Skäggald, vedettbåten N:r 6, ångfartygen Käre och Alfhild samt logementsfartygen Eugenie och Stockholm. Förlorade: Torpedkryssaren Clas Uggla och ångfartyget Gunhild. Revisionens

Såsom i det föregående framhållits, har revisionen på angivna grunder ansett sig böra frångå 1914 årsplaner, i vad fartygsnybyggnadernas omfattning angår, och i stället för närvarande och för en begränsad tid framåt utgå från den flottstyrka, som faktiskt förefinnes. Trots uteblivna nybyggnader m. m. synes det revisionen, som om vår krigsmateriel

43 till sjöss för närvarande är, om än icke i allo modern, dock jämförelsevis så omfattande, att någon utökning av densamma icke kan vara förenlig med vare sig det nuvarande oundgängliga behovet eller landets ekonomiska bärkraft. För åstadkommande av erforderliga besparingar har revisionen fastmera ansett nödvändigt att dels överföra en del av de äldre och mindre värdefulla fartygen till materielreserv, för vilken någon särskild bemanning, enligt vad förut anförts, icke beräknas, dels föreslå en ytterligare utrangering av äldre fartyg med ringa stridsvärde. Revisionen förutsätter emellertid, särskilt med hänsyn till det förslitna skick, vari en stor del av torpedfartygsmaterielen befinner sig, att för den femårsperiod, 1 juli 1924—30 juni 1929, under vilken man skulle ställa sig avvaktande i fråga om fastställandet av ett verkligt nybyggnadsprogram, ersättningsbyggnad av torpedfartyg i viss utsträckning kommer till stånd. Fartygsmaterielens omfattning samt fördelning i kustflotta, lokalstyrkor och materielreserv åren 1914, 1923 och enligt revisionens förslag ävensom särskild uppgift å de av revisionen till utrangering föreslagna fartygen angivas i efterföljande tabell, i vilken jämväl införts de olika fartygens deplacement, färdigbyggnadsår och ålder år 1923 m. m. Beträffande nu nämnda förslag torde dock böra framhållas: dels att den föreslagna fördelningen i kustflotta och lokalstyrkor, vilken huvudsakligen är att anse som en beräkningsgrund för personalbehovet vid mobilisering, icke bör vara bindande i fråga om fartygens strategiska och taktiska indelning vid mobilisering; dels ock att, därest så vid närmare undersökning och jämförelse i fråga om fartygens nuvarande tillstånd och stridsvärde befinnes önskvärt, utbyte av till utrangering föreslaget fartyg mot annat av samma slag må äga rum.

44 Tabell över flottans fartyg 1914 ocli 1923 samt enligt försyarsrevisionens förslag. 1914 Depla Färdigcement byggt ton år

Fart)'

I.

1923 Enligt försvarsrevisionens förslag

der

Anmärkningar

1923 Strids fartyg.

Pansarskepp (1. kl. pansarbåtar.) Gustaf V Drottning Victoria.. Sverige Oscar II Manligheten Tapperheten Wasa Äran Dristigheten M o r d ( ä n d r . 1917)»)») T h o r ( .» 1916) J ).. O d e n ( » 1915) *).. T h u l e ( » 1903) 2 ).. G ö t a ( » 1901) 2 )..

7 600 7 600 7 600 4 600 3 800 3 800 3 800 3 800 3 600 3 700 3 700 3 700 3 350 3 350

1921 1921 1917 1907 1904 1903 1902 1902 1901 1899 1899 1897 1893 1891

2 2 6 16 19 20 21 21 22 24 24 26 30 32

1904) 3 )..

3 250

2. kl. pansarbåtar. John Ericsson

18,65

Thordön

57 Tirfing

1872 Berserk Solve ... Folke ...

460 460 460 460

1873 1874 1875 1875

Gerda

50 Björn

49 Svea

(

»

3. kl. p a n s a r b å t a r . Hildur Ulf

J 2 3

) Erhållit förbättrad flytbarhet ocli minskad målyta. ) Erhållit modernare bestyckning m. m. ) Användes som logementsfartyg.

1 1 1 1 1 1 1

— — — — — —

-

1 1 1 1 1

Skola jämlikt g. o. 11 okt. 1920 uppläggas. Överförd till depåfartyg jäml. K. Br. den 15 febr. 1918 och g. o. 3 maj 1921, so nedan. Utrangerad jämlikt K. Br. den 12 ne 1918. Utrangerad jämlikt K. Br. den 25 ang. 1922. D:o.

I

Utrangerad K. Br. den 1918. D:o. D:o. D:o. D:o. Utrangerad K. Br. den 1922. D:o.

jämlikt 12 nov.

jämlikt 25 aug.

45 liDepla- ]Färdigder cement byggt år år ton

F ar tyg

o

Enligt försvarsrevisionens förslag

a ^ S- t-1 H rt< o ra n pr Ä ° o IT P •< ra

5-1- 1 5* o ~ ra H pr H 2. pr s» P T

öa o

—

p

•<

T^

ej S-1-1 -T o rå <" Sra B g pr pr p p " H

ra.

p

Anmärkningar

J9 aq

Kryssare. Fylgia,

pansarkrys-

5 000

1¶Clas F l e m i n g , m i n 1800 kryssare Clas Uggla, torped-

850 850 850 850 850

1900 1900 1899 1898 1897

P s i l a n d e r , d:o C l a e s H o r n , d:o J a c o b B a g g e , d:o Ö r n e n , d:o

...

23 24 25 26

S i g u r d , d:o W a l e , d:o M a g n e , d:o M o d e , d:o

P e r s e u s , d:o E i g e l , d:o A n t a r e s , d:o A r c t u r u s , d:o A l t a i r , d:o A r g o , d:o C a s t o r , d:o P o l l u x , d:o T h e t i s , d:o A s t r e a , d:o P l e j a d , d:o K a p e l l a , d:o O r i o n , d:o S i r i u s , d:o V i r g o , d:o M i r a , d:o

1 1 5

1 1 3

_

__ 1 1

=}

[Förolyckad genom l grundstötning 22 1 juni 1917. 1 Skola jäml. K. Br. 25 J aug. 1922 uppläggas | och endast nödtorfl tigt underhållas.

1918 1918 1912 1911 1910 1909 1909 1908 1905 1902

5 5 11 12 13 14 14 15 18 21

120 120 120 120 120 120 120 120 120 120 120 120 120 120 120 120 120 110

1912 1912 1910 1910 1910 1910 1909 1909 1909 1909 1909 1909 1909 1909 1909 1908 1905 1904

11 11 13 13 13 13 14 14 14 14 14 14 14 14 14 15 18 19

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

110 110

1903 1903 1902 1902 1900

20 20 21 21 23

1 1 1 1 1

1 1

1 1

560 560 460 460 460 460 460 460 460 460

no no

1 1

1 1 1 1 1 1 1 1

—

1 1 1

1 1 1 1 1 1

—

1 1

1 1 8

8¶V e g a , 1. kl. t o r p e d b å t V e s t a , d:o

1 1

1 1

6¶Övervattenstorpedfartyg. Wrangel, jagare W a c l i t m e i s t e r , d:o ...

—

=}

[Skola jäml. K. Br. 2 5 1 aug. 1922 uppläggas \ och endast nödtorf{ tigt underhållas.

—

1 1

1 1

1 1

j Överförd till vedottbåt

— | jäml. K. Br. 26 sept. \ 1921, se nedan. D:o. D:o.

46 1914

Al-

Fartyg

repla- Färdig- dor cement byggt år år ton 1923

ra [-i

»-i

1923 Enligt försvarsrevisionens förslag Anmärkningar

K

*?

pr P

Bris, 1. kl. torpedbåt Vind, d:o Meteor, d:o Stjerna, d:o Blixt, d:o

110 110 110 110 110

1900 1900 1899 1899 1898

28 28 24 24 25

Komet, d:o

27 Gondul, d:o Gudur, d:o

80 80

1894 1894

21) 20

Tb 1, 2. kl. torpedb*

» » »

2, d:o 3, d:o 4, d:o

»

5, d:0

» 6, d:o » 7, d:o » 8, d:o » 9, d:o » 10, d:o » 11, d:o » 12, d:o » 14, d:o » 15, d:o » 71, d:o

75 75 75 60 60 60 60 60 60 60 60 60 60 50

1887 1887 1887 1908 1908 1907 1907 1907 1909 1909 1908 1808 1908 1889

36 36 36 15 15 16 16 16 14 14 15 15 15 34

» 73, d:o » 75, d:o » 77, d:o

50 50 50

1890 1892 1891

33 31 32

» 79, d:o

)> 8 1 , d:o » 83, d:o >» 85, d:o

60 60 60

1903 1903 1903

20 20 20

Mtb. 1, motortorpedb. » 2, d:o

11 11

1919 1919

[Överförda till vedettV båtar jäml. K. Br. 26 I sept. 1921, se nedan.

I Överförd till vedettl båt jäml. K. Br. 12 I nov. 1918, se nedan. D:o. D:o. 13

22 Undervattensbåtar. Valen

under byggn.

Uttern Illern Bävern Valrössen

1921 1921 1921 1920

10 1 1

I

Överförd till vedettbåt jäml. g. o. 9 sept. 1915, se nedan. D:o. D:o. D:o.

(

Överförd till vedettbåt jäml. g. o. 9 sept 1915, se nedan. D:o. D:o. D:o. Överförd till vedettbåt jäml. K. Br. g nov. 1918, so nedan D:o. D:o. D:o.

47 1914

o

F art yg

Depla- Färdig- Alcement byggt der år ton år 1923

a o

hej 1-1

P •5? o R er o 2, w 7^ £. -3 o p

p

Salen Hajen Delnnen

3 3 8 9 9

—

—

—

—

—

—

—

—

— Svärdfisken Hvalen : abborren . Braxen Gäddan Laxen Undervattensbåten N : r 1 ( ä n d r . 1915) Undervattensbåten N:r 2 Undervattensbåten INTrr 3 . Undervattensbåten N:r 4

—

W c t» O

OJ [—1

H

— 1 1

— —

—

o 5»

1 1

— 1 1 1

—

—

1 7 7 8 8

Anmai'kningar

S- t-1 o SH er SS CD 5' P a er p 3 a. B. P i

B

<5? o ra ^ H er er p P T •<4 ra'

P

1920 1920 1915 1914 1914 1909 1916 1916 1915 1915

—

Enligt försvarsrevisionens förslag

1 1 1 1 1

—

— 1 1 1 1

—

—

—'

—

—

—

— \ Br. 2 1 mars 1919.

1 1 1 1

—

(Utrangerad

jäml. K.

/Utrangerad jäml, K. 1 Br. 2 5 augusti 1922. 1

—

—

—

—

—

—

— !! —

— —

* 1910

—

— t —

— —

—

10 1

-

—

—

-

-

-

—

— \ ovan, ändr. 1 9 2 1 .

Specialfartyg. (F.

depåfartyg

3 050

—

—

—

1 Edda, minfartyg

—

—

—

—

—

—

—

1¶Blenda,

depåfartyg...

—

-

—

—

—

—

—

D i s a , d:o S k a g u l , d:o R o t a , d:o S k u l d , d:o S k ä g g a l d , d:o . . . . Svensksund,kanoiibåt

500 600 600 600 600 400

1877 1878 1878 1879 1879 1891

46 45 45 44 44 32

—

1 1

Svea,

1 1 1

1 1

t

1 1 1

— 1

1 1 1

i Skall jäml. K. Br. 2 5 ] aug. 1922 uppläggas J och endast nödtorf( tigt underhållas. [Skall jäml. K. Br. 2 5 1 aug. 1922 uppläggas 1 och endast nödtorf' tigt underhållas. | Utrangerad jäml. K. \ Br. 2 5 aug. 1922.

1 4

d. 1 kl. pb. so

—

—

1 1 1

—

—

— /Utrangerad jäml. K. \ Br. 2 1 mars 1919. (Överförd till kust— i1 fästning jäml. K. Br. 2 3 maj 1919. D:o. — D:o. D:o.

Vedettbåtar. Sökaren Sveparen Sprängaren

225 225 225

1918 1918 1918

Vb

6 (f. d. T b 61) ...

»

7 ( »

» 63) ...

—

m

—

—

—

—

—

—

—

» 8 ( » » 9 ( • » 10 ( »

» 651 ... » 67) — » 69) ..

50 50 50

1885 1886 1886

38 — 37 — 37 1 —

MI i )i *>i

—

—

—

—

—

—

—

x

) Avsedd för kustfästning.

5 5 5

:

m

Yedettbåtarna N:r 1—5 voro redan före 1914 övertörda till kustfästning.

yartyg

ÅlDepla- Färdigcement byggt der år ton ar 1923

c

*i VT VT P p T^

p

V b l l (f. d. Tb 7 n ... »> 12 ( » » 73*) ... » 13 ( » » 75) ... » 14 ( » » 77) ... » 15 ( >» » 1) ... ». 16 ( » » 2) ... ». 17 ( » . 3) ... » 18 ( » » 4) ... » 19 ( » lysmaskinbåt) » 20 ( » Komet).. » 21 ( » Gondul).. »> 22 ( » Gudur)...

50 50 50 50 75 75 75 75

1889 1890 1892 1891 1884 1887 1887 1887

34 33 31 32 39 36 36 36

70 105 80 80

1914 1896 1894 1894

9 27 29 29

» 23 ( » Tb85) ....

.. 24 ( » 25 ( » 26 ( » 27 ( » 28 ( » 29 ( » 30 ( » 31 ( » 32 ( » 33 ( » 34 ( » 35 ( » 36 ( » 37 (

60 60 60 110 110 110 110 110 110 110 110 110 110 110

1903 1903 1903 1898 1899 J899 1900 1900 1900 1902 1902 1903 1903 1904

20 20 20 25 24 24 23 23 23 21 21 20 20 19

» » » » » » » » » » » » » »

» 83) ... » 81) ... » 79) ... Blixt) .... Meteor).. Stjema).. Orkan)... Bris*) Vind*) Virgo) ... Mira) Orion) ... Sirius) ... Kapella).

Logementsfartyg. .Freja Saga Vanadis "Norrköping Stockholm Eugenie

x

350 350 140 325

1600 1800 1800 1200

1900 1897 1877 1857

l

—

38 45 61 65

2 850 1350

—

) Avsedd för kustflottans flygstation.

— —

)l

—

— —

1 1 1 1 1 1 1 1

—

—

—

—

— — — —

1 1 1 1

—

— 1 —— — — —

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

— — — — — — — —

— — — ) 15 — 16 14 — ...

— —

— —

—

3-F

Sa o

•i VT VT P

1 1 1 1 4

— — — — _

— — -»_ — —

—

—

1 1 1 1

—

—

—

—

— — —

— —

— —

•1

— — — — — — —

— — — —

— *)1 1 —

—

— —

— .— .— — — — —

1 1 1 1 4

4 B

•< o

p

-

1 1 1 1

) Avsedda för kustfästningar.

3.1 ra °

— — — — — —

—

— — — — _

— — — — —

Upplagda och endae nödtorftigt undei ' hållna jämlikt K. Bi 26 sept. 1921.

rSkola jäml. K. Br. 2

\ och endast nödtorJ

—

- ) [ tigt underhållas. fSkall uppläggas jäm — ( g. o. 31 mars 1925

—

i!

(Skola jäml. K. Br. 2 J aug. 1922 upplägga \ och endast nödtor ( tigt underhållas.

— — — _ —

— — — — — — — —

.— —

.

"I 1 aug. 1922 upplägga

1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1

—

1 1

— — — — —

Anmärkningar

1 1

— i —— — 1 —— — — — — — — — 1 —

3- t-1 ra jfj. ro H VT ra VT P -t 2 . p v -3 ra

—

—

23 26 46 66

1885 1878 1862 1858 1856

p

—

•

Övriga fartyg.

Skeppsgossefartyg. Jarramas, övn • skepp. Najaden, d:o Falken, övn:brigg\... Gladan, d:o

sa o

c? 3 ^H £. 21.

— — — — — — —

_ II.

-i t* ra S.

— — — — _ _ — — — — — — — — — — — — — — — —

Enligt försvarsrevisionens förslag

—

— 11

1 1 1 1 4

— — — — —

1 1 1 1

.

—

— —

— 1

^Utrangerad jäml. B \ Br. 30 juli 1921. fUtrangerad jäml. K — \ Br. 31 dec. 1918. 3

49 1914 Lokalstyrka

Fartyg

• Kustflotta

ÅlDepla- Färdig- der cement byggt år år ton 1923

5 p

P

W i-i

o

o" J.

S5

1923 Enligt försvarsrovisionens förslag

ft- t-1 s g.

c

W

[—1

CL O

B- P pr- P t» T H 2. 3 B

Hj

FT

•Z* o H er pr P P 7"

P

* 3" ® ft -4

CD

Diverse fartyg. Drott, cliefsfartyg ...

1877 Gunhild, ångfartyg...

1863 Sköldmön, d:o

55 Alfhild, d:o

60 Ean, d:o (ändr. 1883) .

66 Käre, d:o

45 Verdande, fartyg

—

sjömätn.-fart3 r g

Falken, d:o Tärnan, d:o (ändr. 09). Ejdern, d:o

1 6

1 Ran,

lasaretts-

III. Sjökarteverkets fartyg. %

— —

o

I. Upplagd jänd. g. o. 2 1 \ okt. 1915. (Förolyckad genom \ minsprängning 1918. 1 /Utrangerad jäml. K. \ Br. 25 aug. 1922. (Överförd till sjökarte1 verket jäml. K. Br. j 8 mars 1918, se l nedan. i Utrangerad jäml. K. \ Br. 25 aug. 1922.

46 Anmärkningar

te!

H ET

fSkall jäml. K. Br. 25 I aug. 1922 uppläggas j och endast nödtorftigt 2 l underhållas.

• 200 127 157 54 93

1857 1881 1888 1889 1916

66 42 35 34 7

—

—

(F. d. ångfartyg, \ ovan.

4. Ersättningsbyggnad under budgetåren 1924—1929. Såsom förut framhållits, utgår revisionen från, att med uppgörandet av en flottplan i egentlig mening bör anstå under femårsperioden den 1 juli 1924—den 30 juni 1929. Ehuru revisionen finner det nödvändigt, att kustflottans fartyg under denna tid vidmakthållas i viss utsträckning, anser sig revisionen dock icke kunna framlägga något byggnadsprogram för ifrågavarande period, utan inskränker sig till att beträffande ersättningsbyggnaderna göra följande uttalande. Vad först pansarskeppen angår, så torde, i enlighet med vad förut sagts, redan av statsfinansiella skäl någon ersättningsbyggnad för dessa fartyg icke kunna ske under perioden ifråga. Då typerna pansarkryssare och torpedkryssare icke torde komma att framdeles bibehållas, ifrågasattes icke någon ersättningsbyggnad för I I 2041 20

7'

se

50 dessa. Ej heller avses någon ersättning för minkryssare ocli vedettbåtar, vilka o böra kanna påräknas kvarstå i kustflottan vid periodens slut. Återstå således torpedfartygen, vilka enligt revisionens uppfattning äro de enda fartyg, beträffande vilka ersättningsbyggnad under perioden bör äga rum. Revisionen anser sig emellertid icke kunna avgiva något förslag vare sig å de särskilda fartyg, som böra ersättas genom nybyggnader, eller å de nya typer, som böra ifrågakomma vid denna ersättning, utan håller före, att dessa förhållanden måste, med hänsyn till fartygsmaterielens utveckling under de närmaste åren inom andra mariner samt till ytterligare vunnen erfarenhet inom vår egen marin, i varje särskilt fall sakkunnigt undersökas och utredas samt föreläggas till Kungl. Majrts och riksdagens prövning. Det belopp, som under ifrågavarande tidsperiod, 1 juli 1924—30 juni 1929, bör avses för sådana ersättningsbyggnader, har revisionen beräknat till 25,000,000 kronor. I enlighet härmed har revisionen i sina beräkningar upptagit ett ärligt nybyggnadsanslag om 5,000,000 kronor.

B.

Fredsorganisationen.

1.

Allmänna synpunkter.

organisaDå revisionen med de i det föregående angivna allmänna utgångsunk terna för sitt Jimtahet. P . arbete gått att uppgöra förslag till en ny marinorganisation, har den första fråga, som framställt sig till besvarande, varit, huruvida man härvid bör bygga på den nuvarande, sedan lång tid tillbaka tillämpade organisationsformen eller tilläventyrs övergå till en helt ny sådan. Under sina överläggningar härutinnan har emellertid revisionen kommit till det resultatet, att man icke bör utan tvingande skäl slå in på nya banor utan, likasom i fråga om armén, så långt möjligt är bygga på den historiskt givna grunden. Den av revisionen i det föregående uttalade allmänna uppfattningen angående vår flottpolitik under de närmaste åren framåt utgör givetvis ett alldeles särskilt skäl att icke nu föreslå några mera vittgående organisationsförändringar. Om revisionen alltså anser den nuvarande fredsorganisationen böra i' sina huvuddrag bibehållas, så vill revisionen därmed ingalunda hava sagt, att denna är i allo tillfredsställande. Särskilt gäller detta i fråga om förvaltningen. Även om de nuvarande förvaltningsformerna framgått ur en naturlig utveckling, och även om de på grund av sjövapnets säregna karaktär och den döda materielens dominerande inflytande alltid

51 komma att i jämförelse med lantförsvarets bliva vidlyftiga och invecklade, har revisionen dock under sitt arbete kommit till den bestämda uppfattningen, att de förvaltningsformer, som nu tillämpas vid marinen — inom överstyrelsen såväl som vid de lokala organen — äro alltför tunga och invecklade för att motsvara moderna krav på koncentration och ekonomi. Icke oväsentliga besparingar lära alltså stå att vinna på detta område genom vidtagande av förenklingar i olika avseenden. Med hänsyn till det läge, vari frågan om den centrala försvarsförvaltningens ordnande för närvarande befinner sig (jfr Del I sid. 260—261), ävensom till omfattningen av den revisionen förelagda uppgiften har revisionen emellertid icke ansett sig kunna närmare ingå på frågan om förvaltningens lämpliga ordnande utan måst inskränka sig till att inom ramen av bestående organisation vidtaga sådana förenklingar och besparingar, som utan rubbning av nu tillämpade förvaltningsformer synts revisionen möjliga att genomföra. Revisionen förutsätter dock, att därest dess förslag till sjöförsvarets ordnande varder antaget, frågan om förvaltningens förenkling göres till föremål för en noggrann och allsidig utredning, detta även om den ifrågasatta sammanslagningen av arméförvaltningen och marinförvaltningen icke skulle komma till stånd. Vid uppgörandet av 1914 års försvarsplan beräknades flottans behov Grunder re av personal i fred med hänsyn till det vid m o b i l i s e r i n g förefintliga be- S k o llovet. 1 fråga om stampersonal räknades sålunda med full bemanning garna, för 1. linjens fartyg, reducerad bemanning för 2. linjens fartyg, personal för överstyrelse, stationer, varv m. m. enligt gällande krigsbesättningslistor samt därutöver 10 procent ersättningspersonal. Beträffande värnpliktiga räknades med att i fredstid ständigt skulle finnas i tjänst ett tillräckligt antal för att fylla ut bemanningen å 1. linjens fartyg, ävensom för att fylla fredsbehovet av personal å stationer, varv m. m. För komplettering av bemanningen å 2. linjens fartyg avsågs dels reservpersonal, dels f. d. stamanställda värnpliktiga, i främsta rummet av de årsklasser, vilkas anställningstid senast utgått, dels ock övriga värnpliktiga. Enligt revisionens uppfattning kan emellertid en dylik beräkningsgrund leda därtill, att stampersonal beräknas till större antal, än som i fred kan beredas full sysselsättning. Revisionen hållet därför före, att man vid beräknandet av den för flottan erforderliga stamper sonalen bör, i överensstämmelse med vad som skett vid beräknandet av arméns fast anställda personal, utgå från det under fred förefintliga behovet och följaktligen i beräkningarna icke upptaga större personal än som för

52 fredstjänstens behöriga skötande och utbildningens bedrivande är oundgängligen nödvändigt. I enlighet härmed torde beräkningarna böra omfatta följande för fredsbehovets tillgodoseende erforderliga personalkategorier, nämligen: a) personal för marinens överstyrelse, sjökrigsskolan och sjökrigshögskolan ävensom för sjökarteverket; b) personal för rustade sjöstyrkor och fartyg m. m.; c) personal för flottans stationer och örlogsdepåer; d) personal för skeppsgossekåren; e) personal för flottans varv; f) personal för marinens flygväsende; samt g) personal för övriga behov (kommenderingar till vissa särskilda skolor och utbildningskurser, tillfälliga kommenderingar, kustfästningarna, ersättningspersonal m. m.). Det vid mobilisering inträdande behovet av ytterligare personal för bemanningarnas utfyllande förutsattes komma att täckas av reservpersonal och värnpliktiga. Vad fredsbehovet av värnpliktiga beträffar, har den flottan hittills tilldelade årskontingenten varit väsentligt större, än som erfordras för att tillsammans med föregående årsklasser av flottans beväring fylla personalbehovet vid mobilisering. Även för framtiden måste man räkna med en större årskontingent, än som betingas av nämnda behov, enär i annat fall fartygsrustningarna icke på långt när skulle kunna givas den omfattning, som är nödvändig redan för stampersonalens rationella utbildning. A andra sidan är det emellertid tydligt, att man såväl av ekonomiska skäl som för att i möjligaste mån nedbringa storleken av den värnpliktskontingent, som uttages till linjetjänst vid flottan, icke bör beräkna antalet värnpliktiga högre, än som är oundgängligen nödvändigt för att fylla fredstjänstens krav. Sålunda torde icke böra uppställas den fordran, att fredskontingenten värnpliktiga skall, såsom nu är förutsatt, kunna lämna erforderlig bemanning till alla hemmavarande 1. linjen tillhörande fartyg. Fredskontingenten bör i stället beräknas endast med hänsyn till behovet för de rustade fartygen samt för upprätthållande av tjänsten i land. Därutöver bör beräknas erforderlig ersättningspersonal för sjuka och hemförlovade m. m. Med nu angivna beräkningsgrund kommer visserligen en del av 1. linjens fartyg att vid mobilisering delvis bemannas med nyinkallade värnpliktiga, men enligt revisionens uppfattning torde detta icke komma att medföra några större olägenheter. Revisionen håller nämligen före, att tjänstbarheten hos sådana värnpliktiga inom senast utryckta årsklasser, som tjänstgjort på

v

53 samma eller liknande fartyg, är vida större än tjänstbarheten hos sådana i land tjänstgörande värnpliktiga av yngsta årsklassen, som icke alls eller endast i obetydlig utsträckning erhållit utbildning å de sjögående fartygen. Beträffande själva personalorganisationen har revisionen i allmänhet Personaiicke funnit sig böra föreslå några förändringar, utan har revisionen ^"IT genom att minska antalet befattningshavare och för vissa poster avse billigare arbetskrafter sökt åstadkomma önskvärda och möjliga besparingar. I likhet med vad som föreslagits i fråga om armén, har revisionen härvid ansett, att pensionerad personal bör i viss utsträckning kunna med fördel användas i och för tjänstgöring i land såsom expeditionsunderofficerare, uppbördsmän o. s. v. Genom en dylik anordning, vilken dock givetvis icke kan drivas för långt, enär dels tillgången på lämplig personal är begränsad, dels tillgången på vid mobilisering disponibelt och fullt tjänstdugligt befäl och underbefäl i reserven ej får reduceras under en viss gräns, kunna icke blott avsevärda besparingar göras utan jämväl åtskilliga beställningshavare efter avskedstagandet erhålla lämplig sysselsättning. Likasom vid armén torde ifrågavarande personal i regel icke böra få kvarstå i sina befattningar mera än tio år efter avgången från aktiv stat. Revisionen förutsätter dock, att sådana bestämmelser för pensionerad personals användande på nu angivet sätt utfärdas, att därest dylik befattningshavare före utgången av nämnda tio år visar sig icke längre besitta erforderlig tjänstduglighet, vederbörande myndighet må äga rätt att omedelbart ersätta honom med annan, lämpligare person. I ett avseende har revisionen dock ansett sig böra föreslå en mera genomgripande förändring i den nu bestående personalorganisationen. Detta gäller u n d e r o f f i c e r s k å r e n . Enligt nuvarande organisation är denna uppdelad på tre olika grader, nämligen rlaggunderofficerare, underofficerare av 2. graden och underofficerare! av 3. graden. Av skäl, som längre fram närmare omförmälas, har revisionen funnit sig böra föreslå indragning av sistnämnda grad och i stället inrättandet av en ny manskapsgrad, vars innehavare lämpligen torde böra benämnas flaggkorpraler. I samband härmed har revisionen jämväl funnit sig böra föreslå, att bland korpralerna, vilka liksom övrigt manskap äro skyldiga att avgå ur tjänsten vid uppnådda 30—35 levnadsår, ett mindre antal må för tillgodoseende av behovet av äldre beprövat underbefäl i manskapsgraden och för ombesörjande av vissa befattningar, bland annat sådana, för vilka hittills avsetts underofficerare, men för vilka unaer-

54 officerskompetens icke med nödvändighet kan anses erforderlig, kvarstå i tjänst intill fyllda 55 år och därefter pensioneras. Ifrågavarande korpraler äro avsedda att inom organisationen intaga i huvudsak samma ställning som inom engelska flottan s. k. long service men. Revisionen använder i det följande för dessa korpraler benämningen längtjänstkorpraler. Genom införandet av sådana korpralsbeställningar minskas icke blott behovet av underofficerare utan även utbildningskostnaderna för manskapet, och har jämväl en viss minskning kurmat vidtagas i det för korpralernas rekrytering erforderliga stammanskapets antal. Såsom av redogörelsen för personalbehovet vid flottans stationer längre fram närmare framgår, har revisionen förlagt minskningen av den i land tjänstgörande personalen huvudsakligen till Stockholms station. Härigenom har nämligen den för stationstjänsten erforderliga personalen kunnat reduceras i större utsträckning, än om minskningen uppdelats på bägge stationerna. Därest det framdeles skulle finnas lämpligt att åter utvidga stationens personalorganisation till dess nuvarande omfattning, niöter icke något hinder för att vidtaga en dylik åtgärd. 2.

Marinens överstyrelse m. m.

Sjöförsvarets kommandoexpedition.

Enligt gällande bestämmelser har sjöförsvarets kommandoexpedition att handlägga dels marinen berörande kommandomål, dels frågor beträffande sjöofficerarnas utbildning, kommendering, stationsplacering m. m., vilka senare frågor, på grund av att sjöofficerskåren saknar en särskild chef, koncentrerats till kommandoexpeditionen. För ärendenas handläggning är expeditionen organiserad å tio särskilda detaljer, nämligen ord er detalj en, övningsdetaljen, personaldetaljen, mobiliseringsdetaljen, värnpliktsdetaljen, statistiska detaljen, kustartilleridetaljen, registratorsdetaljen, bokdetaljen och tryckeridetaljen. Den å expeditionen tjänstgörande personalen utgöres av: 1 chef, regementsofficer från flottan, 4 adjutanter, kaptener eller löjtnanter från flottan eller kustartilleriet, fördelade sålunda: 1 adjutant från flottan för order-, övnings- och personaldetaljerna, 1 adjutant från flottan för mobiliserings-, registrators- och värnpliktsdetaljerna, 1 adjutant från flottan för statistiska detaljen, tillika adjutant hos chefen för försvarsdepartementet, och • 1 adjutant från kustartilleriet för kustartilleridetaljen, 1 kapten från flottan för bokdetaljen,

55 1 kapten från flottan för tryckeridetaljen, 4 underofficerare, därav 3 från flottan och 1 från kustartilleriet, såsom skrivbiträden samt 1 förste expeditionsvakt. , Enligt vad revisionen inhämtat, är det arbete, som för närvarande Revisionens påvilar kommandoexpeditionen, av mycket omfattande natur, och någon yttrandei varje fall mera betydande lättnad härutinnan torde den av revisionen föreslagna nya marinorganisationen icke komma att medföra. Revisionen har därför icke ansett sig kunna föreslå någon större minskning av expeditionens nuvarande personal. I och för nödiga besparingars vinnande torde däremot vissa ändringar, med avseende å sättet för personalbehovets tillgodoseende böra vidtagas. Vad då först chefen för expeditionen angår, tjänstgör såsom sådan vanligen en kommendör, för vilken lön är upptagen å staten för flottans officerskår m. m. Sedan emellertid 1920 års riksdag beslutit att å staten för försvarsdepartementet uppföra arvode åt chefen för kommandoexpeditionen med enahanda belopp, som utgår till expeditionschefen i departementets kansliavdelning, har den å officerskårens stat för ifrågavarande befattningshavare upptagna lönen varit odisponerad. Då på grund av den sålunda vidtagna anordningen den för chefen för kommandoexpeditionen avsedda kommendörslönen alltså icke vidare erfordras, torde densamma nu böra helt indragas. I motsats till vad förhållandet är inom lantförsvarets kommandoexpedition, är inom sjöförsvarets kommandoexpedition någon souschef icke ' tillsatt. Inför revisionen har framhållits, att behov av en sådan befattningshavare, vilket sedan länge gjort sig gällande, särskilt framträtt, sedan chefen för expeditionen jämlikt av Kungl. Maj:t den 16 december 1921 utfärdad instruktion för sjöförsvarets kommandoexpedition fått sina åligganden beträffande samarbetet med försvarsdepartementets kansliavdelning icke oväsentligt ökade. Ehuru revisionen icke vill bestrida, att vissa skäl kunna tala för vidtagande av en sådan anordning, har revisionen dock med hänsyn till därmed förenade kostnader icke ansett någon särskild officersbeställning för närvarande böra beräknas för detta ändamål. Beträffande den för order-, övnings- och personaldetaljerna, mobiliserings- och värnplikts detalj erna samt kustartilleridetaljen erforderliga personalen har revisionen icke någon ändring att föreslå. För dessa detaljer böra alltså fortfarande som hittills beräknas 3 adjutanter, därav 2 kompaniofficerare från flottan och 1 kompaniofficer från kustartilleriet.

56 Enligt vad revisionen inhämtat, är det å statistiska detaljen förekommande arbetet av huvudsakligen enahanda art som arbetet å mildetaljen i lantförsvarets kommandoexpedition. Vid sådant förhållande och då någon särskild adjutant hos chefen för försvarsdepartementet icke synes erforderlig, håller revisionen före, att göromålen å ifrågavarande detalj böra, i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande rulldetaljen i lantförsvarets kommandoexpedition, utan olägenhet kunna överlämnas åt 1 pensionerad officer mot åtnjutande av skäligt arvode från departementets stat. Vad slutligen bok- och tryckeridetaljerna angår, synes arbetet å dessa icke vara av större omfattning, än att detsamma lämpligen böra kunna sammanslås och ställas under ledning av 1 pensionerad officer mot åtnjutande av skäligt arvode å departementets stat, I den mån biträde erfordras, torde sådant kunna erhållas av de å expeditionen tjänstgörande underofficerarna. För bestridande av å kommandoexpeditionen förekommande skrivoch expeditionsgöromål äro, såsom ovan nämnts, för närvarande inbeordrade 4 underofficerare. Med hänsyn till de av revisionen föreslagna inskränkningarna i sjöförsvarets omfattning torde antalet skriv- och expeditionsbiträden kunna minskas till 3. Då emellertid antalet stamunderofficerare icke bör beräknas högre, än som anses oundgängligen nödigt, och ifrågavarande göromål till större delen torde kunna med lika stor fördel ombesörjas av pensionerade underofficerare, finner revisionen sig böra föreslå, att såsom expeditionsunderofficerare beräknas 1 stamunderofficer från flottan samt 2 pensionerade underofficerare, de båda senare med skäliga arvoden å departementets stat. Av enahanda skäl, som anförts i fråga om lantförsvarets kommandoexpedition, torde den nuvarande förste expeditionsvaktsbeställningen böra utbytjas mot en expeditionsvaktsbeställning. För tjänstgöring såsom ordonnanser m. m. torde böra beräknas 1 korpral och 4 värnpliktiga. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, bör för kommandoexpeditionen beräknas följande personal, nämligen: 1 chef, regementsofficer från flottan, med arvode å departementets stat, 2 adjutanter från flottan, kompaniofficerare, 1 adjutant från kustartilleriet, kompaniofficer, 2 pensionerade officerare, den ene såsom chef för statistiska detaljen och den andre såsom chef för bok- och tryckeridetaljerna, båda med arvoden å departementets stat, 1 expeditionsunderofficer, underofficer från flottan,

57 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofiicerare med arvoden å departementets stat, 1 expeditionsvakt med lön å departementets stat samt 1 korpral och 4 värnpliktiga såsom ordonnanser m. m. Marinförvaltningen.

Enligt gällande instruktion har marinförvaltningen att under Kungl. Nuvarande Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende utöva överstyrelsen över rikets 01gams sjöförsvar, och tillkommer det ämbetsverket i sådant avseende att tillse, att sjöförsvaret vidmakthålles i så fullständigt och tidsenligt skick, som med anvisade medel kan genom omtanke och klok hushållning vinnas, så ock att hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som härför finnas erforderliga. Ämbetsverket står under chefskap av en flaggman samt är organiserat å nio särskilda avdelningar, nämligen: artilleriavdelningen för ärenden angående fartygens och den övriga flytande materielens ävensom ffygmaterielens och kustfästningarnas artilleribestyckning, personalens beväpning, skjutbanor och målmateriel m. m.; torpedavdelningen för ärenden angående fartygens och den övriga flytande materielens samt kustfästningarnas torpedbestyckning, konstruktioner, nyanskaffning och underhåll av materiel för marinens flygväsende i de delar, som ej tillhöra annan avdelning, samt inventarier och utredning för marinens trådlösa telegraf- och telefon väsende m. m.; minavdelningen för ärenden angående minförsvaret, telegraf- och telefonmateriel med därtill hörande ledningar, kustfästningarnas stridsbelysning m. m.; * nautiska avdelningen för ärenden angående marinens krigsberedskap, övningar och organisation, industriens krigsorganisation, sjöinstrumentoch sjökarteförråden samt eldsläckningsväsende, polis, sjötransporter m. m.; fortifikationsavdelningen för ärenden angående konstruktion, nybyggnad och underhåll av kustfästningar och till dem hörande eller eljest för kustartilleriet avsedda kasern- och andra byggnader m. m.; ingenjöravdelningen för ärenden angående konstruktion och nybyggnad samt underhåll av fartyg och annan flytande materiel jämte därtill hörande maskinerier, flottans mekaniska inrättningar samt elektrisk belysning av marinens etablissemang och fartyg i de delar, som icke angå minavdelningen, m. m.; intendentavdelningen för ärenden angående förplägnad, beklädnad och sängservis för marinens personal, transporter samt upphandling av kol, olja och intendenturmateriel m. m.; sanitetsavdelningen för ärenden angående hälso- och sjukvården vid marinen ävensom därför avsedda inventarier och utredning m. m.; samt I I 2 0 4 1 20

58 civilavdelningen, vilken är uppdelad å ett kansli och en kameralbyrå, dels för ärenden angående marinens fasta egendom i de delar, som ej tillhöra annan avdelning, förklaring, ändring m. m. av allmänna författningar, balans-, avskrivnings- och besvärsmål samt övriga ärenden av administrativt-] uridisk beskaffenhet, dels för ärenden, som angå uppbörden, anordnandet och redovisningen av alla till marinförvaltningens befattning hörande medel m. m. Marinförvaltningens personal utgöres av dels å ämbetsverkets stat uppförd civil personal, dels viss å andra stater uppförd militär och civilmilitär personal. Den å marinförvaltningens stat uppförda civila personalen utgöres av: 1 marinöverkommissarie, 1 amiralitetsråd, 5 tjänstemän i 15. lönegraden (sekreterare, förste revisor, kamrerare), 10 tjänstemän i 13. lönegraden (aktuarie och registrator, revisorer, marinkassör), 1 advokatnskal, 1 kemist, 1 andre kemist, 4 kvinnliga kontorsbiträden, 1 förste expeditionsvakt och 4 expeditionsvakter. För avlöning till icke-ordinarie befattningshavare m. m. finnes i staten uppfört ett särskilt anslag av 34,500 kronor, från vilket även advokatfiskalens arvode om 4,000 kronor utgår. Den icke-ordinarie personalen utgöres av amanuenser, extra vaktmästare och skrivbiträden. Med anledning av den under de senare åren inträdda ökningen av göromålen inom marinförvaltningen har därjämte från och med år .1920 särskilda medel å extra stat anvisats till förstärkning av ämbetsverkets civila arbetskrafter. Sålunda hava anställts bland andra 2 extra revisorer, 1 extra föredragande i anmärkningsmål, amanuenser, extra vaktmästare, skrivbiträden m. fl. För den å andra stater uppförda militära och civilmilitära personalen kommer revisionen att nedan närmare redogöra vid behandlingen av frågan om personalbehovet å de särskilda avdelningarna. Såsom i det föregående (Del I sid. 201) vid behandlingen av frågan rörande arméförvaltningens organisation och personalbehov framhållits, har det Bynts revisionen lämpligast, att frågan om ordnandet av den centrala förvalt-

59 ningen under försvarsdepartementet uppskjutes, till dess statsmakterna fattat definitivt beslut rörande försvarsväsendets allmänna organisation och .omfattning. Vid sådant förhållande har revisionen, i överensstämmelse med vad fallet varit beträffande arméförvaltningen, icke ansett sig böra närmare ingå på frågan om marinförvaltningens framtida organisation, utan inskränkt sig till att undersöka, huruvida icke för nödiga besparingars vinnande en minskning kan ske av den i ämbetsverket för närvarande tjänstgörande personalen. Den utväg, som härvid närmast erbjuder sig, synes vara att minska antalet militärtekniska avdelningar. En dylik åtgärd, vilken i viss mån underlättas genom den av revisionen i annat sammanhang (Del I sid. 279—280) föreslagna utbrytningen av samtliga ärenden rörande marinens flygväsende, skulle jämväl leda till en enligt revisionens uppfattning högst önskvärd förenkling av arbetet inom ämbetsverket. I sådant syfte hava två särskilda alternativ tagits under omprövning, nämligen antingen att sammanslå torpedavdelningen och minavdelningen till en gemensam torped- och minavdelning samt i samband därmed överflytta samtliga ärenden rörande marinens kommunikationsväsende till nautiska avdelningen, vilken därigenom skulle komma att utgöra en allmänmilitär avdelning, eller ock att låta nautiska avdelningen, vilken torde vara den minst arbetstyngda av de militärtekniska avdelningarna, helt och hållet uppgå i min avdelningen. Då otvivelaktigt starka skäl kunna anföras för såväl det ena som det andra alternativet, har inom revisionen en viss tvekan gjort sig gällande rörande vilketdera, som är att föredraga. Med hänsyn till önskvärdheten av att de tre huvudvapnen — artilleriet, torpeden och minan — inom den centrala förvaltningen företrädas av var sin likaberättigade och med vederbörligt vapen fullt förtrogne representant, har revisionen emellertid ansett sig böra förorda det senare alternativet. Vid beräkningen av den för marinförvaltningen erforderliga personalen har revisionen alltså utgått från, att nautiska avdelningen skall uppgå i minavdelningen. Vad härefter personalbehovet å de särskilda avdelningarna angår, tjänstgör för närvarande å artilleriavdelningen följande personal, nämligen: 1 regementsofficer från flottan, avdelningschef, 1 regementsofficer från flottan, assistent, tillika handhavande ammunitionsdetaljen, 3 kaptener från flottan, den ene för kanondetaljen, åen andre för beskrivningsdetaljen och tekniska revisionen och den tredje för ärenden angående industriens krigsorganisation beträffande tillverkningar för artilleriändamål jämte besiktningar, 2 kaptener från kustartilleriet för kustartilleridetaljen,

60 1 artilleriingenjör för konstruktionsarbeten och ritningar, 2 underofficerare, den ene från flottan och den andre från kustartilleriet, för diarieföring och handhavande av avdelningens ritningar, samt 5 underofficerare från flottan såsom kontrollunderofficerare vid Bofors och övriga bruk. Med hänsyn till omfattningen av det arbete, som påvilar ifrågavarande avdelning, torde någon minskning av ovannämnda personal icke kunna vidtagas utom i vad antalet underofficerare angår. Av dessa synas ^ sålunda de båda för diarieföring och handhavandet av avdelningens ritningar avsedda underofficerarna kunna utan olägenhet för arbetets behöriga ombesörjande ersättas med 2 pensionerade underofficerare med skäliga arvoden från marinförvaltningens stat. Vidare torde antalet kontrollunderofficerare kunna begränsas till tre, därav två för kontrollarbeten vid Bofors och tillsynen över marinens därstädes förvarade ammunition samt en för kontrollarbeten vid övriga bruk, där tillverkning av materiel för _ marinens räkning äger rum. Å ifrågavarande avdelning skulle således _ inbesparas 4 stamunderofficerare, därav 3 från flottan och 1 från kustartilleriet. A torpedavdelningen tjänstgöra för närvarande: 1 regementsofficer från flottan, avdelningschef, 3 kaptener från flottan, därav en för torpeddetaljen, tillika assistent, en för flygdetaljen och en för radiodetaljen, 2 torpedingenjörer för konstruktionsarbeten och tekniska utredningar för torpedväsendet, 2 elektroingenjörer för konstruktionsarbeten och tekniska utredningar för marinens trådlösa telegraf- och telefonväsende, samt 1 underofficer från flottan i och för diarieföring. Av förenämnda personal kommer genom den av revisionen föreslagna omorganisationen av luftstridskrafterna den å flygdetaljen upptagne kaptenen att icke vidare å avdelningen erfordras. Med hänsyn därtill att en stor del av förekommande konstruktionsarbeten och tekniska utredningar rörande torpedväsendet synas kunna verkställas vid marinens torpedfabrik i Karlskrona, torde vidare den ene av de båda torpedingenjörerna kunna indragas. Vad vidare behovet av tekniskt utbildad personal för radiotjänsten beträffar, synes detta kunna begränsas till 1 elektroingenjör. Slutligen torde, i likhet med vad som föreslagits i fråga om artilleriavdelningen, den för diarieföringen avsedde underofficeren böra ersättas ^ av 1 pensionerad underofficer med skäligt arvode från marinförvaltningens stat. Av den å torpedavdelningen placerade personalen böra alltså kunna indragas 1 kapten, 2 ingenjörer och 1 stamunderofficer.

61 På minavdelningen tjänstgöra för närvarande: 1 regementsofficer från l o t t a n , avdelningschef, 1 kapten från flottan för flottans min-, minsvepnings- och sprängmateriel, 1 kapten från kustartilleriet för kustfästningarnas min- och telefonmateriel samt strålkastare, 2 miningenjörer för konstruktionsarbeten och tekniska utredningar för minväsendet samt 1 underofficer från kustartilleriet i och för diarieföring. Med hänsyn därtill att en del av de å avdelningen förekommande tekniska utredningsarbetena böra kunna verkställas vid minverkstaden å Stockholms varv, finner revisionen sig böra föreslå, att den ena av de båda miningenjörsbefattningarna indrages. Vidare torde, i likhet med vad som föreslagits beträffande artilleri- och torpedavdelningarna, den för diarieföringens ombesörjande avsedde underofficeren böra ersättas av 1 pensionerad underofficer med skäligt arvode från marinförvaltningens stat. Å nautiska avdelningen, vilken enligt revisionens förslag bör uppgå i minavdelningen, tjänstgöra för närvarande: 1 regementsofficer från flottan, avdelningschef, samt 3 kaptener från flottan, därav en såsom assistent, vilken närmast handlägger ärenden rörande sjöinstrument- och sjökarteförråden, en för frågor rörande industriens krigsorganisation m. m. samt en utan någon särskilt angiven befattning. Av denna personal torde till minavdelningen endast böra överföras 2 kaptener, avsedda att därstädes handlägga ärenden rörande sjöinstrument- och sjökarteförråden samt industriens krigsorganisation m. m. ävensom sådana sjömilitära frågor, som ej behandlas på annan avdelning. Genom de sålunda föreslagna åtgärderna komma således att inbesparas 1 regementsofficer, 1 kapten, 1 miningenjör och 1 stamunderofficer. Vad • fortijikationsavdelningen beträffar, står denna under chefskap av 1 regementsofficer ur fortifikationen. Någon personal från marinen är icke beräknad, utan biträdes avdelningschefen, vilken tillika är chef för befästningsavdelningen i arméförvaltningens fortifikationsdepartement, av den till hans förfogande därstädes stående personalen. I marinförvaltningens stat är för' avdelningschefen uppfört ett särskilt arvode om 1,170 kronor. Uti vad sålunda för närvarande gäller finner revisionen icke anledning föreslå någon ändring.

62 På ingenjör avdelning en tjänstgöra för närvarande: marinöverdirektören, avdelningschef, 1 marindirektör, assistent, 6 mariningenjörer, 1 elektroingenjör samt 1 regementsofficer från flottan för undervattensbåtdetaljen. Vad personalbehovet å denna avdelning beträffar, står detta givetvis i mycket nära samband med omfattningen av de nybyggnadsarbeten som för flottan utföras. I den mån nybyggnadsverksamheten ökas, stegras givetvis även behovet av personal för såväl konstruktionsarbeten inom avdelningen som kontrollen av arbetena vid de verkstäder, där nybyggnaderna utföras. Då, såsom i det föregående framhållits, revisionen utgår från,_ att nybyggnadsverksamheten under de närmaste åren begränsas till allenast ersättningsbyggnad i viss omfattning, håller revisionen före, att det å avdelningen tjänstgörande antalet mariningenjörer bör kunna minskas till 4. _ Såsom av det följande (sid. 134 och 135) närmare framgår, föreslår revisionen, att byggnadsdepartementen å flottans varv förenas med ingenjördepartementen. Då omfattningen av de kaserner, verkstadsbyggnader, dockanläggningar, kajer och gatuområden samt övriga anläggningar å flottans stationer, örlogsdepåer och varv, vilka fordra tillsyn av byggnadstekniskt utbildad person, icke är större, än att de samtliga böra kunna skötas av 1 ingenjör med biträde å respektive varv av erforderlig teknisk personal, synes det revisionen lämpligast, att denne ingenjör under benämning byggnadsingenjör placeras till tjänstgöring å marinförvaltningens ingenjöravdelning med föredragning i byggnadstekniska frågor samt skyldighet att utöva överinseendet över de till flottans förvaltning hörande hus och byggnader m. fl. anläggningar. Beträffande ingenjöravdelningens personal i övrigt ifrågasätter revisionen icke någon ändring. På intendentavdelningen tjänstgöra för närvarande: marinöverintendenten, avdelningschef, 1 marinintendent, avsedd att vara av regementsofficers tjänsteklass, assistent, 3 marinintendenter av kaptens tjänsteklass samt 1 underofficer från flottan i och för diarieföring m. m., Assistentens åligganden omfatta, förutom ärendenas beredning i allmänhet, särskilt den viktiga upphandlingen av kol och olja. Vid förfall för avdelningschefen inträder assistenten såsom chefens ställföreträdare. Av de övriga intendenterna handlägger en ärenden rörande förplägnad

63 m. m. och en ärenden rörande beklädnad och sängservis. Den återstående förestår den tekniska revisionen, som utföres å avdelningen, samt handlägger frågor rörande fartygens utredningsreglementen. Åt en av intendenterna är uppdraget att bereda de frågor rörande personalens tjänstgöring, utbildning m. m., som marinöver intendenten i egenskap av personalchef har att handlägga, ävensom att följa utvecklingen av intendentur väsendet. Med hänsyn till det å ifrågavarande avdelning förekommande arbetets betydande omfattning anser sig revisionen icke kunna föreslå någon minskning av den därstädes för närvarande tjänstgörande intendenturpersonalen. I överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om övriga avdelningar, torde dock den för diarieföringen avsedde underofficeren böra utbytas mot 1 pensionerad underofficer med skäligt arvode från marinförvaltningens stat. Vad slutligen sanitetsavdelningen angår, utgöres dess personal för närvarande av: marinöverläkaren, avdelningschef, samt 1 marinläkare av 2. graden. Härutinnan ifrågasätter revisionen icke någon ändring. Av den å marinförvaltningens stat upptagna civila personalen äro vissa befattningshavare uteslutande avsedda för de tekniska avdelningarna. Sålunda tjänstgöra kemisten och andre kemisten å artilleriavdelningen, 1 tjänsteman i 15. lönegraden, såsom sekreterare å min-, intendent- och sanitetsavdelningarna, 1 tjänsteman i 15. lönegraden såsom sekreterare å fortifikations- och ingenjöravdelningarna samt 1 tjänsteman i 13. lönegraden såsom sekreterare å artilleri- och torpedavdelningarna. Enligt vad revisionen inhämtat, synes emellertid med hänsyn till det samarbete, som vid behandlingen av förekommande sprängämnesfrågor givetvis städse bör äga rum med arméns organ, behov av endast en kemist föreligga. Vid sådant förhållande och då de göromål, som för närvarande åligga de å de tekniska avdelningarna placerade civila tjänstemännen, såsom uppsättandet av skrivelser m. m., enligt vad inför revisionen uppgivits, böra utan någon större olägenhet kunna ombesörjas av den å nämnda, avdelningar tjänstgörande militära och civilmilitära personalen, finner revisionen sig böra föreslå, att såväl befattningen såsom andre kemist som förenämnda två tjänstemän i 15. lönegraden och en tjänsteman i 13. lönegraden indragas. Vad den civila personalen i övrigt angår, har revisionen ansett antalet ordinarie expeditionsvakter kunna minskas. till 1 förste expeditionsvakt och 2 expeditionsvakter. Det ytterligare behovet av personal

64 för ctylik tjänst synes kunna tillgodoses genom beordrandet av militära ordonnanser. Någon längre gående minskning av den ordinarie personalen anser sig revisionen icke nu kunna föreslå. I detta sammanhang torde dock böra framhållas önskvärdheten av, att den kamerala revisionen inom marinen förenklas. För närvarande granskas sålunda vissa av flottans räkenskaper i tre olika instanser, nämligen å stationerna, i marinförvaltningen och i riksräkenskaps verket. Det synes revisionen, som om denna revision skulle kunna begränsas till två instanser, utan att kontrollen därav behövde bliva lidande. Genom en dylik anordning skulle icke oväsentliga besparingar kunna vinnas. Revisionen har vidare undersökt, huruvida den extra personal, vars avlöning nu utgår från anslaget till förstärkning av arbetskrafterna i marinförvaltningen, skulle kunna med försvarets minskade omfattning undvaras och anslaget alltså inbesparas. Av undersökningen har emellertid framgått, att en stor del av anslaget användes till avlönande av kvinnliga arbetskrafter, varav å ordinarie stat finnas uppförda endast 4 kontorsbiträden, under det att arméförvaltningens stat upptager ej mindre än 5 kontorsskrivare, 8 kanslibiträden och 13 kontorsbiträden. Vid flera tillfällen har marinförvaltningen framhållit den ordinarie personalens otillräcklighet, men, på grund av att frågan om ämbetsverkets organisation ännu icke fått sin lösning, har ingen ändring inträtt härutinnan. Vad angår den extra personalen i övrigt, har den del därav, som tidigare anställts för utökningen av revisionen och anmärkningsmålen, entledigats i den utsträckning gällande bestämmelser angående ämbetsverkets åligganden i revisionshänseende det medgivit. För att kunna enligt författningarna avlöna den kvarvarande extra personalen, har marinförvaltningen under den senaste tiden vidtagit avsevärda inskränkningar, och det har icke ansetts möjligt att med nuvarande organisation härutöver göra några mera avsevärda besparingar. Revisionen anser dock, att jämväl de extra vaktmästarna böra ersättas av militära ordonnanser samt att genom försvarets och rustningarnas minskade omfattning ävensom genom den föreslagna förändringen i fråga om de militära avdelningarnas organisation ytterligare en del extra personal skulle kunna undvaras. I överensstämmelse härmed har revisionen, beräknat, att för avlönande av oundgängligen erforderlig extra personal — för vilket ändamål nu disponeras dels av ordinarie anslaget till icke ordinarie befattningshavare 30,500 kronor, dels det s. k. förstärkningsanslaget eller 65,000 kronor — ett sammanlagt belopp av 65,000 kronor bör vara tillfyllest. Med hänsyn till vad ovan anförts beträffande den ordinarie personalens otillräcklighet, anser revisionen, att detta belopp bör

65 uppföras å ordinarie stat. Såsom en följd härav bör det s. k. förstärkningsanslaget utgå ur staten. En sammanfattning av vad i det föregående anförts giver således vid handen, dels att för tjänstgöring i marinförvaltningen bör beräknas den militära och civilmilitära stampersonal nedanstående tabell närmare utvisar,

Flaggman.

Chef och ordonnanser Artilleriavdelningen Torpedavdelningen ... Minavdelningen Ingenjöravdelningen Intendentavdelningen S anitets avdelningen

1 Summa

1¶VärnUnderofficerare pliktiga i linje(flaggMarin- korpraler). tjänst. läkare.

Civilmilitär personal.

Officerare.

Regements- Kompani- Marin- Marininofficer are. officerare. ingenjörer. tendenter.

5 2 1 1 1

51) 2 4 2)

1 2 1 83)

54) 5

25) 2

!) Därav 2 från kustartilleriet. a) Därav 1 från kustartilleriet. 3) Därav 1 marinöverdirektör och 1 marindirektör. *) Därav 1 marinöverintendent. 5) Därav 1 marinöverläkare.

dels att å marinförvaltningens stat bör uppföras skäliga arvoden åt 5 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare, dels ock att av den å marinförvaltningens stat uppförda personalen böra indragas 1 andre kemist, 2 tjänstemän i 15. lönegraden, 1 tjänsteman i 13. lönegraden och 2 expeditions vakter. Marinstaben. Nuvarande Enligt gällande bestämmelser har marinstaben till uppgift: organisation. att uppgöra planer för marinens mobilisering samt behandla frågor, som röra dess sättande i stånd att fylla sin uppgift, att med uppmärksamhet följa den flottan tillhörande personalens utbildning, övningar och tjänstbarhet samt uppgöra förslag till förbättringar i dessa hänseenden, 3 att noga följa sjökrigsväsendets utveckling såväl inom som utom riket samt verkställa sjökrigshistoriska forskningar, att efter erhållet uppdrag utarbeta för tjänsten erforderliga författningar, reglementen, instruktioner och föreskrifter, sanri att verkställa utredningar och avgiva utlåtanden i sjömilitära frågor, som till staben hänskjutas, ävensom att samla alla härför erforderliga upp9 n »041 20

66 gifter rörande såväl marinens personal som ock sjökommunikationerna samt sådana anstalter inom landet, vilka äro avsedda för allmänna sjöfartens befrämjande. Marinstabens militärpersonal består av 1 chef av flaggmans eller kommendörs grad samt de officerare (från flottan och kustartilleriet), som kommenderas att tjänstgöra i staben. Förutom den militära personalen, vilken är uppförd å staterna for flottans respektive kustartilleriets officerskår, tjänstgöra i marinstaben jämväl följande å staten för staben uppförda personal, nämligen: 1 registrator och aktuarie, tjänsteman i 13. lönegraden, med skyldighet att biträda vid övriga göromål i marinstaben, 1 bibliotekarie med arvode, vilket dock endast utgår under förutsättning att befattningen uppehälles av officer i reserven, samt 1 expeditionsvakt. Verksamheten vid marinstaben är fördelad på en chefsexpedition samt fem särskilda avdelningar, nämligen: mobiliseringsavdelningen för utarbetande av de planer för marinens mobilisering, vilka skola inom staben upprättas och som ej handläggas av annan avdelning, ävensom för ärenden rörande kustartilleriet och värnplikten m. m.; operationsavdelningen för ärenden beträffande sjöstridskrafternas och kustfästningarnas utveckling och krigsberedskap, stridskrafternas fördelning och gruppering, operationsbaser, lokalförsvar, krigsövningar, marinens taktik, signalväsende och bevakningstjänst samt folkrättsliga spörsmål m. m.; kommunikationsavdelningen för ärenden rörande militärleder, militärhamnar, sjökort, allmänna farleder, kanaler och övriga kommunikationsanstalter, kustsignalväsendet och lotsverket, telegraf-, telefon- och postväsendet samt sjötransporter m. m.; organisationsavdelningen för ärenden rörande marinens organisation och planer för flottans årliga övningar, författningar, reglementen, instruktionsböcker och föreskrifter m. m.; samt utrikesavdelningen för ärenden rörande sjökrigsväsendet i främmande länder och marinens underrättelseväsende i övrigt samt för verkställande av sjökrigshistoriska forskningar. Varje avdelning står under ledning av en regementsofficer såsom avdelningschef. Såsom biträden vid arbetet inom marinstaben äro slutligen erforderliga underofficerare beordrade att tjänstgöra därstädes.

67 Med avseende å marin stabens uppgift och ställning inom försvars- Revisionens organisationen har revisionen icke någon ändring att föreslå. I överensstämmelse med vad under senare år varit fallet torde såsom chef för staben böra placeras en officer av flaggmans grad. Beträffande marinstabens inre organisation har revisionen ansett sig böra undersöka, huruvida icke genom en sammanslagning av en eller flera avdelningar en förenkling i arbetet och därmed följande personalbesparingar skulle kunna vinnas. Revisionen har därvid kommit till det resultatet, att mobiliseringsavdelningens uppgifter stå i ett så nära samband med de uppgifter, som påvila organisationsavdelningen, att den — utan att stabens viktiga arbeten därav kunna anses bliva lidande — bör kunna sammanföras med sistnämnda avdelning. Med avseende å de övriga avdelningarna ifrågasätter däremot revisionen icke någon ändring. I överensstämmelse härmed bör således marinstabens verksamhet fördelas å en chefsexpedition och fyra avdelningar, nämligen operationsavdelningen, kommunikationsavdelningen, organisationsavdelningen och utrikesavdelningen. Beträffande personalbehovet å nämnda expedition och avdelningar får revisionen anföra följande. Å chefsexpeditionen tjänstgöra för närvarande 1 kapten från flottan såsom adjutant, registratorn och aktuarien, 2 underofficerare från flottan såsom skrivbiträden samt expeditionsvakten. Av denna personal är adjutanten allt fortfarande erforderlig, varför för denna befattning bör beräknas 1 kompaniofficer. Vad registratorn och aktuarien beträffar, är denne, såsom ovan nämnts, skyldig att vid sidan av sin egentliga tjänst jämväl biträda med övriga göromål i marinstaben. Då dessa göromål, vilka huvudsakligen äro av sådan art, att för deras handläggning kräves intendenturutbildning, under de senare åren väsentligt ökats, har det visat sig önskvärt att kunna besätta registratorsbefattningen med en person, som under föregående tjänstgöring vid flottan erhållit inblick i handläggningen av marinens intendenturärenden. Med anledning härav har också till innehavare av befattningen förordnats en marinintendent, vilken under detta förordnande givetvis frånträder sina löneförmåner från marinintendenturkårens stat. Då den sålunda vidtagna anordningen visat sig för arbetet inom staben ändamålsenlig, synes det revisionen lämpligast att avföra registrators- och aktuariebefattningen ur staten för marinstaben och i stället för de med denna befattning förenade göromålens ombesörjande beräkna 1 marinintendent, och detta så mycket mera som därigenom jämväl en viss besparing kan göras. I likhet med vad som föreslagits beträffande generalstaben, torde vidare de båda såsom skrivbiträden beordrade stamunderofficerarna böra utbytas mot 2 pensione-

68 rade underofficerare med skäliga arvoden från marinstabens stat. Expeditions vakten är allt fortfarande erforderlig. För tjänstgöring såsom ordonnanser m. m. inom staben torde böra beräknas 1 korpral och 7 värnpliktiga (jämväl tjänstgörande vid högste befälhavarens över kustflottan expedition i land). » A operationsavdelningen tjänstgöra för närvarande 1 regementsofficer och 3 kaptener från flottan samt 1 kapten från kustartilleriet. Enligt revisionens uppfattning äro visserligen avdelningens arbetsuppgifter betydande, men torde dess personal dock kunna minskas med 1 kapten från flottan. I operationsavdelningens åligganden under såväl krig som fred ingår handläggandet av folkrättsfrågor beträffande uppbringningar, priser, konvojer, neutralitetskränkningar m. m., och har på grund härav behovet av en folkrättsspecialist länge gjort sig gällande. Revisionen håller före, att detta behov bör kunna behörigen tillgodoses genom att den i utrikesdepartementet anställde folkrättsexperten tillförbindes att i erforderlig utsträckning biträda marinstaben i förevarande hänseende. Personalen å kommunikationsavdelningen utgöres för närvarande av 1 regementsofficer och 3 kaptener från flottan. Av de sistnämnda tjänstgör en samtidigt såsom militärledsassistent i sjökarteverket och en såsom marinassistent i telegrafstyrelsen. Med hänsyn till att två av de å avdelningen tjänstgörande officerarna sålunda äro delvis upptagna av arbeten utanför marinstaben, torde någon personalindragning å denna avdelning icke kunna vidtagas. För tjänstgöring å organisationsavdelningen äro för närvarande beräknade 1 regementsofficer, 4 kaptener och 1 underofficer från flottan, den sistnämnde avsedd att omhänderhava det statistiska arbetet på avdelningen, samt för tjänstgöring å mobiliseringsavdelningen, vilken enligt vad ovan nämnts bör sammanföras med organisationsavdelningen, 1 regementsofficer och 2 kaptener från flottan samt 1 kapten från kustartilleriet. Med avseende å den sålunda beräknade personalen håller revisionen före, att antalet för tjänstgöring å • organisationsavdelningen avsedda officerare bör kunna minskas med 1 kapten. Vidare torde för ombesörjande av de å mobiliseringsavdelningen nu fallande ärendena endast böra beräknas 1 kapten från flottan och 1 kapten från kustartilleriet, den förre för värnpliktsärenden och den senare för ärenden angående kustartilleriet. Det sammanlagda personalbehovet å den nya organisationsavdelningen kommer således att bliva 1 regementsofficer och 4 kaptener från flottan, 1 kapten från kustartilleriet och 1 underofficer från

69 flottan. Genom sammanslagningen av organisations- och mobiliseringsavdelningarna kommer alltså den för dessa båda avdelningar nu beräknade personalen att minskas med 1 regementsofficer och 2 kaptener från flottan. Vad slutligen utrikesavdelningen angår, tjänstgöra därstädes för närvarande 1 regementsofficer och 2 kaptener från flottan, varjämte marinstabens bibliotekarie anses tillhöra denna avdelning. Då, enligt vad revisionen inhämtat, sistnämnde befattningshavare med hänsyn till den jämförelsevis begränsade omfattningen av marinstabens bibliotek icke kan beräknas hava full sysselsättning, anser revisionen, att han lämpligen bör tagas i anspråk jämväl för utförande av annat arbete å avdelningen. Under förutsättning att så sker, torde det för avdelningen beräknade antalet stamofficerare kunna minskas med 1 kapten. Till marin stabens utrikesavdelning pläga jämväl hänföras de vid olika beskickningar anställda marinattachéerna. För närvarande finnas sådana anställda i London, Paris—Haag samt Berlin—Köpenhamn. Uti det av särskilda sakkunniga den 20 december 1920 avgivna betänkande, vilket låg till grund för 1921 års riksdagsbeslut rörande Sveriges representation i utlandet, framhölls, att marinattachéer vore behövliga dels i våra grannländer, dels ock i de maritima föregångsländerna. Nödvändigheten av att begränsa utgifterna borde emellertid föranleda anställandet av en och samma marinattaché i två eller flera länder, och kunde härvid lämpligen befattningen i ett större land förenas med dylik i ett mindre. Enligt denna princip borde marinattachébefattningarna fördelas sålunda: Berlin—Köpenhamn, London—Kristiania, P a r i s Haag, Ryssland—Finland—eventuellt även de baltiska staterna. Därjämte borde i mån av tillgång medel anvisas för en ambulerande marinattachébefattning, vilken närmast syntes böra disponeras för anställande av en marinattaché i Washington. Utan att ingå på frågan, vid vilka beskickningar marinattachéer för -framtiden böra anställas, finner revisionen sig, under åberopande av vad i det föregående (Del I sid. 312—314) anförts rörande militärattachéerna och deras tjänsteställning, böra föreslå, att marinattachébefattningarna begränsas till tre, ävensom att dessa befattningar skola bestridas av regementsofficerare. Ifrågavarande 3 regementsofficerare torde lämpligen böra medtagas vid beräkningen av den för marinstaben erforderliga personalen. Under överläggningarna rörande marinstabens organisation har framhållits behovet av att dels utöka marinstaben med en krigshistorisk avdelning, motsvarande generalstabens krigshistoriska avdelning, dels till marinstaben förlägga flottans arkiv, som nu är splittrat å Karlskrona

70 och Stockholm under mer eller mindre otillfredsställande förvaringsförhållanden. Ehuru revisionen icke vill bestrida önskvärdheten av att jämväl inom marinstaben hava en krigshistorisk avdelning, har emellertid revisionen med hänsyn till därmed förenade kostnader icke ansett sig nu kunna tillstyrka inrättandet av ytterligare en avdelning inom staben. Vad arkivfrågan beträffar, torde denna böra göras till föremål för särskild utredning med avseende å lokalbehov, kostnader m. m., innan någon åtgärd därutinnan vidtages. E n sammanfattning av vad sålunda anförts giver vid handen, dels att för tjänstgöring i marinstaben bör beräknas den militära och civilmilitära personal nedanstående tabell närmare utvisar: UnderManskap. Marin- officer inten- (flaggVärnplikFlaggman. Regements- Kompani- dent. korp- Korpral. tiga i officerare. officerare. ral). linjetjänst Officerare.

Chef Chefsexpeditionen Operationsavdelningen Kommvinikationsavdelningen Organisationsavdelningen Utrikesavdelningen Marinattachéer Summa

1 1 1 1 1 3 1

1 31) 3 51) 1

' 1

*) Därav 1 från kustartilleriet.

dels ock att å marinstabens stat böra — med uteslutande av den å samma stat för närvarande uppförda registrators- och aktuariebefattningen — uppföras ej mindre skäliga arvoden åt 1 pensionerad officer såsom bibliotekarie och 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare än även fast lön åt 1 expeditions vakt. Inspektören för imclervattensbåtvapnet. Nuvarande organisation.

Enligt gällande bestämmelser hänföres till marinens överstyrelse jämväl inspektören för undervattensbåtvapnet. Ifrågavarande befattningshavares allmänna åligganden äro att följa undervattensbåtvapnets utveckling och föreslå de åtgärder, som han finner erforderliga för främjande av vapnets användbarhet, att följa för vapnets räkning pågående nybyggnader och anskaffningsarbeten, samt att föra erforderliga rullor och anteckningar över den för tjänstgöring vid undervattensbåtvapnet uttagna personalen.

71 Inspektören för undervattensbåtvapnet, vartill förordnas en regementsofficer från flottan, har sin tjänstgöring i allmänhet förlagd till marinförvaltningen, där han, på sätt i ämbetsverkets instruktion föreskrives, deltager i handläggning av ärenden, som beröra undervattensbåtvapnet. Till sitt biträde har inspektören en adjutant, vartill beordras 1 kapten från flottan. Enligt vad i det föregående (sid. 62) omförmälts, är å undervattensbåt- Eevisionens detaljen i marinförvaltningens ingenjöravdelning placerad 1 regementsofficer y" iande från'flottan. Inom ämbetsverket finnas således för närvarande två särskilda av varandra oberoende representanter för imdervattensbåtvapnet, nämligen dels inspektören och dels förenämnde regementsofficer. Ehuru revisionen visserligen funnit, att de åligganden, som påvila vardera av dessa båda befattningshavare, delvis äro av skiljaktig natur, anser sig revisionen likväl med hänsyn till nödvändigheten av att åstadkomma besparingar icke kunna för ifrågavarande ändamål beräkna 2 regementsofficerare. Icke heller torde behovet av en ständig adjutant hos inspektören för- undervattensbåtvapnet vara oundgängligt. Revisionen har därför, utan att närmare uttala sig om de åligganden, som böra tillkomma undervattensbåtvapnets representant i marinförvaltningen, för ändamålet i fråga beräknat endast 1 regementsofficer från flottan. Chefen för marinens flygväsende. Till marinens överstyrelse räknas jämväl chefen för marinens flyg- Nuvarande J

'••"

organisation.

väsende. Ifrågavarande befattningshavare, vartill förordnas.en regementsofficer från flottan, har beträffande flygväsendet. enahanda allmänna åligganden som inspektören för undervattensbåtvapnet med avseende å detta vapen. Likasom denne har han sin tjänstgöring förlagd till marinförvaltningen, där han deltager i handläggningen av ärenden, som beröra flygväsendet. Med hänsyn till den av revisionen längre fram (sid. 144—153) före- R 0 ™^ 113 slagna organisationen av marinens luftstridskrafter torde chefen för marinens flygväsende icke i detta sammanhang böra upptagas i personalberäkningarna. Sj ökrigsskolan. Sjökrigsskolan, vilken är förlagd till Stockholm, har till ändamål ^ J S o n att å en sjöofficerslinje i teoretiskt, praktiskt och disciplinärt hänseende or§an meddela den utbildning, som erfordras för erhållande av lägsta officersgraden vid flottan, samt att å en kustartillerilinje meddela en del av

•

72 den utbildning, som erfordras för erhållande av lägsta officersgraden vid kustartilleriet. Eleverna vid sjökrigsskolan benämnas kadetter och utgöra tillsammans en kår, marinens kadettkår. Kadetterna å sjöofficerslinjen benämnas sjökadetter och å kustartillerilinjen kustartillerikadetter. Den för organisationens vidmakthållande årligen erforderliga nyantagningen av elever beräknas till högst 40 sjökadetter och 12 kustartillerikadetter. Skolans verksamhet är uppdelad å skola i land för båda linjerna samt rekrytkurs och skola ombord för endast sjöofficerslinjen. Skolan i land varar för sjöofficerslinjen två och för kustartillerilinjen ett läsår. Varje läsår är indelat i en hösttermin och en vårtermin samt har en varaktighet av något över 6 vh månader. Rekrytkursen, vilken avser den första sjömilitära utbildningen av dem, som antagits till sjökadetter, äger rum vid någon av flottans stationer eller ombord på något av flottaDS fartyg från den 15 juli till omkring den 1 oktober enligt i kommandoväg utfärdade bestämmelser. Skolan ombord, vilken avser sjökadetternas praktiska utbildning till sjöss, äger rum under en vinter — förberedande kurs — och tre somrar. Vinterkursen pågår omkring den 15 oktober—den 15 april och sommarkursen omkring den 15 maj—den 15 oktober. Skolan är förlagd till de fartyg, som i kommandoväg bestämmas. Utbildningen till sjöofficer, vilken i sin helhet är förlagd till sjökrigsskolan, omfattar en tid av omkring fr1'/» år. Utbildningen av kustartillerikadetterna, vilken försiggår dels vid truppförbanden, dels vid sjökrigsskolan, kräver en tid av omkring 2 Va år. Sjökrigsskolans befälspersonal utgöres enligt nuvarande organisation av: 1 chef, regementsofficer från flottan, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, kapten från flottan, 7 kadettofficerare från flottan, av vilka dock, på grund av de senare årens kvantitativt dåliga rekrytering av sjökadetter, i allmänhet endast 4 varit samtidigt tjänstgörande, 1 kadettofficer från kustartilleriet, 1 intendent och 1 läkare. Av förenämnda personal åtnjuta kadettofficerarna ävensom intendenten och läkaren vissa arvoden från skolans stat. Skolans lärarpersonal utgöres av dels 2 civila lektorer, dels erforderligt antal militära lärare (f. n. 13) ävensom ytterligare 2 lärare i icke militära ämnen. De båda lektorerna äro uppförda med fast lön å skolans stat, under det att övriga lärare endast åtnjuta vissa efter deras undervisningsskyldighet beräknade arvoden.

t

73 Betjäningen utgöres av 1 expeditionsvakt och 1 portvakt, den förre med fast lön och den senare med arvode från skolans stat. Vid mobilisering upphör till en början skolans verksamhet, och chef och officerare disponeras för annan tjänstgöring. De yngre kadetterna användas som instruktörer för ersättningspersonalens utbildning m. m. De äldre torde som regel konstitueras till officerare. Skall verksamheten i skolan längre fram återupptagas, förestås läsningen av äldste lektorn, och lämplig officer från Stockholms station förordnas att tillse disciplinen. Med avseende å sjökrigsskolans uppgift och allmänna organisation Revisionens yttrande. har revisionen icke någon ändring att föreslå beträffande officersaspiranternas utbildning. Ur militär synpunkt skulle det visserligen vara önskvärt, att eleverna kunde, i likhet med eleverna vid krigsskolan, mkasernéras i stället för att såsom nu bo i privata familjer spridda i staden, men då någon för ändamålet lämplig lokal icke för närvarande står till förfogande, torde en dylik anordning icke nu kunna genomVid granskningen av de förhållanden, som sammanhänga med marmintendenturkårens rekrytering m. m., har revisionen emellertid kommit till den uppfattningen, att till marinintendentskolan nu förlagd undervisning av marinintendentselever och -aspiranter med fördel bör kunna förläggas till sjökrigsskolan. Utbildningen i marinintendentskolan försiggår i huvudsak enligt å sid. 191 och 192 angivna grunder. ^ Enligt vad revisionen inhämtat, har av chefen för marimntendenturkåren fråga väckts om en omläggning av planen för marinintendentskolans verksamhet till närmare överensstämmelse med sjökngsskolans, bland annat i så måtto, att utbildningstiden skulle utökas till samma längd som för kadetterna, att tjänstgöringen ombord i vissa avseenden skulle sammanfalla med kadetternas samt att elevernas utbildning skulle förläggas till Stockholm. Såväl med hänsyn härtill som på grund av kostnadsskäl synes det revisionen, att någon anledning icke längre förefinnes att för ett så ringa antal elever, som enligt revisionens organisationsförslag erfordras för rekrytering av marinintendenturkåren, hålla en särskild utbildningsanstalt, så mycket mera som antagning av elever icke gärna kan förutsättas komma att hädanefter äga rum oftare än vartannat år och undervisningen av de fåtaliga eleverna av ifrågavarande kategori utan svårighet torde kunna bedrivas i anslutning till sjökadetternas. I fråga om kostnaderna för undervisningen av nyssnämnda elever har revisionen förutsatt, att särskilda lärare i engelska, franska samt 10

74 krigs- och sjölagar icke längre skola behöva anställas, enär dylika redan finnas i sjökrigsskolan' och undervisningen i dessa ämnen synes kunna ordnas gemensamt med kadetternas. I anslutning till vad ovan nämnts angående antagning av elever, har revisionen beräknat arvoden till lärare i övriga ämnen endast med halva beloppen av de i nuvarande stat för marmintendentskolan upptagna. Revisionen har härvid icke förbisett de svårigheter, som genom undervisningens avbrytande under mellantiden kunna tänkas uppstå att erhålla lämpliga lärarkrafter. Dessa svårigheter torde emellertid vara överkomliga, och för övrigt lärer en dylik anordning även med bibehållande av marmintendentskolan i dess nuvarande form icke kunna undvikas. Vad elevantalet i sjökrigsskolan beträffar, erfordras enligt verkställda beräkningar för fyllande av nuvarande vakanser i förhållande till den utav revisionen föreslagna numerären av sjöofficerskåren, att densamma årligen tillföres 18 nya officerare. Då erfarenheten från den tid, under vilken nu gällande stadga för sjökrigsskolan tillämpats, givit vid handen, att omkring 60 procent av de ynglingar, som årligen antagits till elever vid sjöofficerslinjen, vunnit befordran till officerare vid flottan, torde med ledning härav antalet sjökadetter i yngsta årskursen böra beräknas till 30, vilket antal synes kunna i allmänhet påräknas. Visserligen torde antalet årligen antagna sjökadetter kunna något minskas, sedan vakanserna inom sjöofficerskåren blivit fyllda, men då så knappast torde bliva fallet förrän tidigast efter 6—7 års förlopp, vid vilken tidpunkt avgångsprocenten inom sjöofficerskåren kan vara en annan än för närvarande, har revisionen icke ansett sig böra göra några beräkningar rörande behovet av sjökadetter för vidmakthållande av en framdeles fulltalig sjöofficerskår. Arskontingenten kustartillerikadetter torde böra beräknas till .8 och årskontingenten marinintendentselever (för rekrytering av marinintendenturkårens såväl stam som reserv) till i medeltal 6. Med avseende å skolans befälspersonal torde fortfarande såsom hittills böra beräknas för chefsbefattningen 1 regementsofficer från flottan och för befattningen såsom adjutant och bibliotekarie 1 kapten från flottan. Däremot torde med hänsyn till det minskade elevantalet å sjöofficerslinjen antalet under hela året tjänstgörande kadettofficerare från'flottan kunna minskas till 4 kompaniofficerare (beträffande extra kadettofficerare se sid. 156). Såsom kadettofficer från kustartilleriet erfordras fortfarande 1 kompaniofficer. Då denne emellertid icke tjänstgör vid skolan under hela året utan endast under en tid av omkring sju månader, torde han icke böra i detta sammanhang medtagas i personalberäkningen, utan bör i stället hänsyn till

75 denna kommendering tagas vid beräknandet av den för kustartilleriet erforderliga offlcerspersonalen. För befattningarna såsom intendent och läkare torde icke någon särskild personal i detta sammanhang böra beräknas, då båda dessa befattningar endast hava karaktären av bisysslor. Liksom fallet är beträffande sistnämnda båda befattningar böra jämväl samtliga militära lä rarbefattningar enligt revisionens mening betraktas såsom bisysslor vid sidan om vederbörandes ordinarie tjänster. På grund härav torde i detta sammanhang icke* böra upptagas annan lärarpersonal än de båda lektorerna, vilka givetvis, liksom de båda civila lärarna med arvoden, allt fortfarande äro erforderliga. Med avseende å betjäningen har revisionen icke någon ändring att föreslå. . I överensstämmelse med vad sålunda anförts^ bör för sjökrigsskolan beräknas följande personal på ordinarie stat, nämligen: 1 chef, regementsofficer från flottan, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, kompaniofficer från flottan, 4 kadettofficerare från flottan, kompaniofficerare, 2 lektorer, 1 expeditionsvakt och 1 portvakt. Under de senare åren hava stora svårigheter mött att erhålla till- Elevernas i räckligt antal till sjökrigsskolan inträdessökande ynglingar. Efter _år ^mtoe™ 1914 har sålunda de inträdessökandes antal icke medgivit antagandet av det föreskrivna antalet sjökadetter, än mindre möjliggjort önskvärd gallring. Uti ett av särskilt tillkallade sakkunniga den 31 december 1918 avgivet betänkande och förslag angående officerskårens vid flottan rekrytering har anledningen till den försvårade rekryteringen bland annat angivits vara de dyra levnadsomkostnaderna i Stockholm, söm för sjökadetterna medfört höga inackorderingsavgifter, möjliga att betala endast av ynglingar från förmögna hem, vartill komma terminsavgifter samt utgiiter för läroböcker m. m. Enligt de sakkunnigas mening borde sjökadetterna, vilka icke såsom kadetterna vid krigsskolan åtnjöte förmånen av fri inkvartering, bland annat tillförsäkras förmånen av inkvarteringsbidrag, befrias från terminsavgifter samt erhålla fri undervisningsmateriel och fria läroböcker. De föreslagna åtgärderna till minskande av sjökadetternas levnads- Revisionens och studiekostnader i Stockholm synas vara ägnade att för mången undan- y ttiande -

76 röja en del betänkligheter mot att söka anställning som sjökadett, varigenom svårigheterna att rekrytera sjöofficerskåren kunna förväntas bliva förminskade. Vad först inkvarteringsersättningen angår, finner revisionen en dylik ersättning i princip riktig, enär ju kadetter och motsvarande elevkategorier blivit i fråga om ekonomiska förmåner av statsmakterna likställda med värnpliktiga och sålunda bjjra vara berättigade till inkvartering. Då lämpliga kasernutrymmen saknas, torde det därför vara riktigt, att kadetterna liksom manskapet erhålla inkvarteringsersättning. Mot terminsavgifternas borttagande och kostnadsfritt tillhandahållande av läroböcker har revisionen intet att erinra. Vad ovan anförts rörande sjökadetterna gäller i viss mån även de elevgrupper, från vilka kustartilleriets officerskår, mariningenjörkåren och marinintendenturkåren rekryteras. Under utbildningstiden i land böra därför dessa elevgrupper sålunda åtnjuta samma förmåner som sjökadetterna. Enligt verkställda beräkningar uppgå kostnaderna för beredande av nu föreslagna förmåner årligen till: Inkvarteringsersättning för förslagsvis 70 kadetter m. fl. i 7 månader å 15 kronor = 7,350 kronor, avrundat till kronor 7,000: Undervisningsmateriel m. m » 13 000: Läroböcker » 5,000: Summa kronor 25,000 Förenämnda 25,000 kronor hava upptagits i kostnadsberäkningarna för den av revisionen föreslagna marinorganisationen. Sjökrigshögskolan.

ofYnTsatf9

S •• J o ö k r i g s n ö g s k o l a n , vilken ävenledes är förlagd till Stockholm, har till ändamål att meddela marinens officerare vidgad kunskap i sådana ämnen, v a n grundlig kännedom är av vikt för att rätt fullfölja sjöförsvarets syfte. Undervisningen meddelas uti en allmän kurs, avsedd for subalternofficerare, samt fyra fortsättningskurser, nämligen stabskurs samt artilleri-, torped- och minkurser, avsedda för officerare, som genomgått allmänna kursen. Samtliga kurser äro ettåriga, med undantag av artillerikursen, vilken är tvåårig. ^ Allmän kurs börjar på hösten varje år. Av fortsättningskurserna börjar stabskursen på hösten varje jämnt årtal samt artilleri-, torped- och minkurserna på hösten varje udda årtal. Arbetsårets längd är omkring

77 6 lli månader utom i torped- Och minkurserna, där arbetsåret uppgår till omkring 8 månader. I varje kurs meddelas undervisning på två linjer: en för elever från flottan, sjöofficerslinjen, och en för elever från kustartilleriet, kustartillerilinjen. Till elever i allmänna kursen beordras i tur och ordning subalternofficerare vid marinen, vilka vid kursens början tjänstgjort såsom officerare omkring 4 år eller därutöver. Till genomgående av fortsättningskurs beordras efter ansökan och till. det antal, som Konungen bestämmer, officerare vid marinen, vilka genomgått allmän kurs. Antalet elever å sjöofficerslinjen kan beräknas till i medeltal 20 i allmänna kursen och 8 a 9 i fortsättningskurserna samt å kustartillerilinjen till i medeltal 8 i allmänna kursen och 3 å 4 i fortsättningskurserna. Högskolans personal utgöres av: 1 chef, regementsofficer från flottan, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, kapten från flottan, lärare till erforderligt antal (f. n. 17 militära och 4 civila), repetitörer, i den mån sådana blivit beordrade, samt 1 expeditionsvakt. Av förenämnda personal är endast expeditionsvakten upptagen med fast lön å högskolans stat, För lärare och repetitörer äro å denna beräknade vissa efter deras undervisningsskyldighet avpassade arvoden. Vid mobilisering upphör skolans verksamhet. Beträffande sjökrigshögskolans uppgift och allmänna organisation har Re ™ n d e e ns revisionen icke någon ändring att föreslå. Under sina överläggningar y ! har .revisionen visserligen haft under övervägande, huruvida icke i och för nödiga besparingars vinnande en sammanslagning av sjökrigsskolan och sjökrigshögskolan till en gemensam utbildningsanstalt lämpligen skulle kunna ske, men då de lokala förhållandena icke medgiva sjökrigshögskolans förläggande till den byggnad, som av sjökrigsskolan för närvarande disponeras, och då några andra för den gemensamma skolan lämpliga lokaler icke finnas disponibla, har revisionen icke ansett sig böra framställa något förslag i sådan riktning. Emot en dylik sammanslagning tala även vissa sakliga skäl. Höjandet av den krigsvetenskapliga bildningen inom , officerskåren är av den stora betydelse, att ledningen härav bör anförtros åt en särskild person, chefen för sjökrigshögskolan, som kan ägna hela sin tid åt att följa utvecklingen inom sjökrigskonstens olika vetenskapsgrenar. Å andra sidan upptages chefens för sjökrigsskolan tid helt och hållet, sommar och vinter, av utbildnm-

78 gen och uppfostran av kadetterna, vilkas handledande fordrar särskilda förutsättningar och förberedelser. Med hänsyn till den minskning såväl sjöofficerskåren som kustartilleriofficerskåren enligt revisionens förslag komma att undergå, bör antalet elever i allmänna kursen undergå en häremot svarande minskning. Enligt verkställda beräkningar torde elevantalet böra upptagas till 18 å sjöofficerslinjen och 7 å kustartillerilinjen. Då behovet av specialutbildade officerare enligt revisionens förslag bliver i stort sett detsamma som enligt nuvarande organisation, torde däremot för fortsättningskurserna böra beräknas samma elevantal som för närvarande eller omkring 8 a 9 för sjöofncerslinjen och 3 å 4 för kustartillerilinjen. Vad högskolans personal i övrigt beträffar, torde fortfarande som hittills böra för chefsbefattningen beräknas 1 regementsofficer från flottan och för befattningen'såsom adjutant och bibliotekarie 1 kapten från flottan. Däremot bör i detta sammanhang icke beräknas någon lärarpersonal, enär lärarbefattningarna enligt revisionens mening äro att anse såsom bisysslor vid sidan av annan ordinarie tjänst. Expeditionsvaktsbeställningen är givetvis allt fortfarande erforderlig. För sjökrigshögskolan bör alltså beräknas följande personal, nämligen: 1 chef, regementsofficer från flottan, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, kompaniofficer från flottan, samt 1 expeditionsvakt. Sj ökarteverket.

Såsom i ett föregående sammanhang (Del I sid. 251—253) framhållits, •har revisionen vid uppgörandet av sitt förslag utgått från, att sjökarteväsendet fortfarande såsom hittills skall hänföras till försvarsdepartementets verksamhetsområde. Revisionen anser sig därför lämpligen böra i detta sammanhang till behandling upptaga frågan angående den militärpersonal, som bör för sjökarteverket beräknas. Vid sjökarteverket tjänstgör för närvarande dels viss civil personal, upptagen å den för verket fastställda staten, dels viss militärpersonal från flottan. Denna senare personal är icke en gång för alla bestämd, utan växlar med hänsyn till omfattningen av de sjömätningsarbeten, som under varje år skola verkställas. Under en följd av år har den militära personalen utgjorts av: för tjänstgöring under hela året: 1 regementsofficer, chef för kartverket, och ett mindre antal officerare; samt för tjänstgöring sommartid vid sjömätningsarbetena: erforderligt antal officerare och underofficerare såsom mätningsförrättare samt underofficerare och manskap för bemanning av sjömätningsfartygen.

79 Sjökarteverkets behov av militärpersonal från flottan beräknades av dåvarande kartverkschefen i skrivelse den 6 augusti 1919 under normala förhållanden uppgå till 18 officerare och 8 underofficerare såsom mätningsförrättare samt 19 underofficerare och 161 manskap till bemanning av sjömätningsfartygen. Om det på grund av vakanser inom sjöofficerskåren skulle visa sig omöjligt att för sjömätningarna avse ovannämnda antal sjöofficerare, bleve det nödvändigt att, såsom under de senare åren skett, använda även civila mätningsförrättare. Med hänsyn till fartygstjänstens art kunde emellertid endast ett begränsat antal sådana, förslagsvis 10, komma till användning. Under denna förutsättning beräknades antalet mätningsförrättare till 10 officerare, 6 underofficerare och 10 civila. Uti en den 23 januari 1922 dagtecknad promemoria har emellertid den nuvarande kartverkschefen anfört, att det, enligt vad erfarenheten givit vid handen, icke vore möjligt att i ovan angiven omfattning använda civila mätningsförrättare. Genom att större delen av sjökarteverkets civila personal under sommarmånaderna för ändamålet tagits i anspråk hade verkets trängande byråarbeten blivit avsevärt fördröjda och verket icke kunnat rätt fylla de krav på snabb utgivning av nya sjökort och andra nautiska publikationer, som den moderna sjöfarten numera uppställde. Att använda utom verket stående civila personer hade visat sig både olämpligt och oekonomiskt, då dessa i regel saknat all nautisk utbildning samt dessutom, tröttnat vid den ansträngande tjänsten och avgått, just då de kunnat tänkas bliva till nytta genom att verkställa arbete å eget ansvar. I stället för hittills beräknade 10 civila mätningsförrättare borde användas 4 eller högst 5, och borde skillnaden fyllas med militär personal, därav minst 3 officerare. I enlighet härmed beräknades det normala behovet av mätningsförrättare sålunda: militär personal: 12 stamofficerare — därav 1 regementsofficer, 3 kaptener och 8 löjtnanter — 1 å 2 reservofficerare och 8 å 9 underofficerare; samt civil personal: 4 eller högst 5 tjänstemän, ritare eller gravörer vid sjökarte verket. Vad sjökarteverkets behov av militärpersonal för byråarbetena beträffar, upptager föreliggande förslag till instruktion för verket, förutom kartverkschefen, 1 regementsofficer och 3 officerare, därav en avsedd att biträda redaktören av »Underrättelser för sjöfarande». I skrivelse den 29 oktober 1921 har därjämte framställning gjorts om inbeordrande av en lämplig reservofficer för tjänstgöring som föreståndare för sjökarteverkets militärdetalj. Av ifrågavarande sex officerare torde endast rege-

80 mentsofficeren och två officerare komma att deltaga i sjömätningsexpeditionerna. Utöver behovet av officerare för sjömätningsarbetena skulle således enligt myndigheternas beräkningar för sjökarteverkets byråarbeten erfordras: 1 regementsofficer såsom kartverkschef, 1 officer såsom biträde vid redaktionen av »Underrättelser för sjöfarande», samt 1 reservofficer såsom föreståndare för sjökarteverkets militärdetalj. Revisionens

Sjökarteverkets behov av militär personal är givetvis i främsta rummet beroende av, i vilken omfattning sjömätningsarbeten bedrivas. I samma mån som dessa inskränkas, minskas tydligen även personalbehovet. 1 sina ovannämnda beräkningar har kartverkschefen utgått från, att för de årliga sjömätningsexpeditionerna skulle utrustas sjömätningsfartygen Svalan, Falken, Ejdern, Tärnan och Ran samt logementsfartyget 2 L., varjämte personal beräknats för ytterligare en kanonbåt eller annat fartyg eller för förläggning i land. Ehuru det ur vissa synpunkter kan vara önskvärt, att sjömätningsarbetena bedrivas i den sålunda beräknade omfattningen, håller revisionen dock före, att en begränsning är av kostnadsskäl nödvändig, samt att ett i stort sett nöjaktigt arbetsresultat bör kunna vinnas med en årlig rustning av endast fyra sjömätningsfartyg. Med utgångspunkt härifrån har revisionen beräknat den för sjömätningsarbetena erforderliga stam- och civila personalen sålunda: . mätningsförrättare: 8 officerare, 4 underofficerare och 4 civila, samt besättningar ä sjömätningsfartyg en: 11 underofficerare och 134 manskap, stamanställda och värnpliktiga (av stammanskapet beräknas 4 utgöras^ av långtjänstkorpraler). Även beträffande den för byråarbetet beräknade personalen torde en minskning kunna ske. Sålunda synes det revisionen icke lämpligt att såsom avlönade från flottans anslag för sjökarteverket upptaga vare sig en officer såsom biträde vid redaktionen av »Underrättelser för sjöfarande» eller en reservofficer såsom föreståndare för militärdetaljen. I den mån personal för ifrågavarande ändamål finnes erforderlig, synas för densamma arvodesbeställningar böra upptagas å sjökarteverkets stat. Någon särskild regementsofficer torde icke heller .böra för byråarbetet beräknas. Förutom chefen för kartverket, vilken fortfarande såsom hittills bör vara regementsofficer, böra alltså för ifrågavarande arbete endast upptagas 2 stamofficerare. Dessa förutsättas under sommartiden såsom mätningsförrättare deltaga i de då pågående sjömätningsarbetena.

81' I enlighet med vad sålunda anförts, torde för sjökarteverkets behov böra beräknas: för tjänstgöring under hela året; 1 regementsofficer såsom kartverkschef och 2 officerare; samt för' tjänstgöring vid sjömätningsarbetena: 6 officerare och 4 underofficerare såsom mätningsförrättare samt 11 underofficerare och 134 manskap såsom besättningar å sjömätningsfartygen. Av förenämnda personal bör endast den för tjänstgöring under hela året avsedda medtagas vid beräkningen av den för marinens överstyrelse m. m. erforderliga personalen. Den övriga bör däremot ingå bland för de rustade fartygen beräknad bemanning. Sammanfattning.

Sammanfattas vad i det föregående anförts, bör alltså — med bortseende från civil samt pensionerad personal — för marinens överstyrelse m. m. beräknas den personal, nedanstående tabell angiver. Manskap. I Civilmilitär personal. Underoffi° , r p - i Värncerare Kraler ... , . , Kege- Kom- ,Marin(flagg- ,,Ä plikMarin- , r . (lang- i \ . . 1'lagg- ments- pani- . korpmteni .... , , 1 läkare. raler). tjänst- . ,.° . män. offii 11 linjeoffi- h ? e n " denter.i 1 Officerare.

cerare.

Sjöförsvarets kommandoexpedition. Marinförvaltningen i Marinstaben S.jökrigsskolan Sjökrigshögskolan ' | Sjökarteverket j ,

Summa

1 1 2

1 5 7 1 1

cerare

: Jlorer.

3 | 11 13 5 1

2 1

, . | tjänst. raler) | J

5 1

1 3 1

4 5

^' 7

— 2

Äv de i tabellen upptagna 16 regementsofficerarna är 1 avsedd att uppföras på försvarsdepartementets stat. Av de 35 kompaniofficerarna beräknas 6 tillhöra kustartilleriet, nämligen 1 i sjöförsvarets kommandoexpedition, 3 i marinförvaltningen och 2 i marinstaben. I flottans personalberäkningar böra alltså»upptagas endast 29 kompaniofficerare. Utöver den sålunda beräknade personalen tillkomma: dels 3 pensionerade officerare, därav 2 i sjöförsvarets kommandoexpedition och 1 såsom bibliotekarie i marinstaben; dels ock 9 pensionerade underofficerare, därav 2 i sjöförsvarets kommandoexpedition, 5 i marinförvaltningen och 2 i marinstaben. I I 2 0 4 1 20

'

H

82 3.

Sjöstyrkorna.

Normalplan för flottans krigsberedskap och övningar.

Allmänna

Till grund för den nuvarande organisationen av flottans krigsberedskap och övningar ligger det kända och av erfarenheterna från gångna sjökrig ständigt bestyrkta förhållandet, att ett örlogsfartyg, för att kunna fullt utnyttjas för krigsändamål, måste vara bemannat med en besättning, som samövats ombord å fartyget under längre eller kortare tid, allt efter den mer eller mindre invecklade konstruktionen av fartyget med dess vapen och maskinella anordningar m. m. samt personalens förut förvärvade yrkesskicklighet. Enär de olika fartygen under strid i regel samverka med varandra i taktiska förband, såsom divisioner, flottiljer m. m., är det likaledes för ernående av militär effektivitet nödvändigt, att de fartyg, som tillhöra samma förband — och i första hand samma taktiska enhet, divisionen — äro med varandra samövade, så att förbandet utgör ett enhetligt vapen i sin befälhavares hand. I ett land med Sveriges geografiska läge torde flottan vid inträffande krigiska förvecklingar sannolikt komma att omedelbart och i stor utsträckning tagas i anspråk för hävdande av landets neutralitet eller för avvärjande av anfall mot detsamma från sjön. Givet är, att en krigsberedd flotta även kan bidraga till, att angrepp på neutraliteten eller mot kusterna icke ifrågasättas. På grund härav och med hänsyn till den snabbhet, varmed krigshändelserna i ett nutida krig kunna utveckla sig, borde, om man utan hänsyn till kostnaderna ville ernå högsta möjliga krigsberedskap till sjöss, sjömilitärt sett den fordran uppställas, att samtliga flottans fartyg ständigt vore rustade och bemannade med samövade besättningar. Av ekonomiska skäl är det emellertid icke möjligt att sträcka kravet på flottans krigsberedskap så långt, utan måste man stanna vid att endast låta en viss, efter årstiderna något varierande del av flottan ständigt vara rustad. Denna del av flottan ntgör alltså den stjn-ka, som omedelbart är att påräkna för att i händelse av behov kunna till sjöss hävda landets intressen. Beträffande den övriga delen måste man nöja sig med, att densamma först efter rustning och erforderlig samövning bliver härför påräknelig. ,

Tidigare Det förslag till plan för sjöförsvarets ordnande, som förelades 1914 iiouans1 krigs- å r s s e n a r e riksdag, grundade sig i fråga om flottans krigsberedskap och beredskap och övningar å en av chefen för marinstaben den 25 september 1913 avdi ng pianm g i v e n utredning jämte förslag till plan för flottans krigsberedskap och tillämpande, övningar med tillhörande kostnadsberäkningar (»l 913 års förslag till

83 *

normalövningsplan))), ävensom särskild utredning angående frågor om flottans krigsberedskap och mobiliseringsplaner, som berörde planen för flottans övningar (»utredning angående mobilisering»). Mot de grunder, enligt vilka den med ledning av förenämnda planer utarbetade, i 1914 års försvarsplan intagna normalövningsplan en blivit uppgjord, förklarade riksdagen sig icke hava annat att erinra, än att ett genomförande av den av riksdagen förordade nybyggnadsplanen medfÖKle vissa jämkningar i den framlagda planen för krigsberedskap och övningar. Därjämte erinrade riksdagen, att den i skrivelse den 30 maj 1912 i fråga om flottans övningar uttalat, att den ansåge det vara av stor vikt, att tillräckliga medel beräknades för desamma, på det att personalens utbildning och flottans krigsberedskap måtte kunna som sig borde vidmakthållas, samt att, likasom den dittills gällande övningsplanen i sina huvuddrag framlagts för 1901 års riksdag, huvuddragen av den reviderade övningsplanen borde, innan den vunne tillämpning, föreläggas riksdagen i samband med beräkning av de kostnader, som av densamma komme att föranledas. Sedan med anledning härav i marinstaben verkställts en revidering av de ovannämnda båda utredningarna, överlämnade chefen för marinstaben med särskild skrivelse den 8 november 1916 förslag till organisationsplan för flottan samt normalplan för flottans krigsberedskap och övningar (»1916 års förslag till normalövningsplan))). Ifrågavarande förslag innebar vissa avvikelser från de ovannämnda tidigare utredningarna. Dessa avvikelser, vilka betingades av riksdagens åren 1914 och 1915 fattade beslut rörande omfattningen av krigsfartygsnybyggnaden, ävensom av de intill år 1916 inträffade förändrade förhållandena och de erfarenheter, som då kunde dragas ur det pågående kriget, bestodo huvudsakligen dels i organiserande av minerings- och minsvepningstjänsten i ändamål att möjliggöra utläggandet av minor från vedettbåtar och deras depåfartyg samt att ordna minsvepningstjänsten i den omfattning, som blivit erforderlig särskilt för handelssjöfartens skydd, dels i ändrad organisation av marinens flygväsende på grund av nytillkommen materiel utöver vad i 1914 års plan varit avsett, dels ock i föreskrifter för sjöstyrkors stationära förläggning, avseende bland annat att giva de rustade torpedfartygsförbanden en fastare form än som med de förutvarande s. k. beredskaperna varit möjlig. I enlighet med 1914 års senare riksdags ovannämnda uttalande framlades 1916 års förslag till normalövningsplan för 1917 års riksdag. Enligt denna skulle i stort sett något mera än hälften av flottans fartyg året om vara rustade och på övningsexpedition. Riksdagen gjorde

84 visserligen icke något direkt uttalande rörande det framlagda förslaget men medgav, likasom ock 1918 och 1919 års riksdagar, vissa förändringar i övningsanslaget, vilka betingades av bland annat planen i fråga. 1916 års plan har också från och med år 1917 legat till grund för utarbetandet av de årliga förslagen till flottans övningar ävensom för beräknandet av kostnaderna för desamma. Enligt ifrågavarande normalövningsplan användes utbildningsåret vid flottan på i stort sett följande sätt. Den 1 november, då de allmän tjänst tilldelade värnpliktiga inrycka till tjänstgöring, embarkera dessa jämte under hösten antagna stamrekryter å de rustade fartygen och ersätta föregående årsklass värnpliktiga, som utryckt i slutet av oktober, samt det stammanskap, som då kommenderats till korpralskola eller annan tjänstgöring. Ombord å dessa fartyg anordnas rekrytskola, omfattande dels allmänmilitär utbildning,, avseende att bibringa eleverna den nödvändiga första militära utbildningen, dels förberedande yrkesutbildning med ändamål att bibringa dem de grundläggande färdigheter och kunskaper, vilka erfordras för att kunna genomgå respektive yrkesskolor (yrkeskurser) och för att i övrigt kunna tjänstgöra i mindre krävande befattningar ombord och i land. Failygen äro då företrädesvis stationära och förlagda till flottans stationer. De mindre fartygen utgå dock tid efter annan på kortvariga övningar under gång. I januari beräknas utbildningen hava fortskridit så långt, att fartygen kunna göras rörliga för att under de tre sista veckorna av januari, innan den strängaste vintern inträder, utföra vinter övning ar under gång. Sedan fartygen efter avslutandet av dessa övningar återkommit till stationerna och åter förlagts stationära samt den årsklass sjötjänst tilldelade värnpliktiga, som då fullgjort sin tjänstgöring, utryckt, embarkera den 1 februari inryckande värnpliktiga av samma kategori i deras ställe och erhålla sin första rekrytutbildning, så att de i april, då kustflottan åter lämnar stationerna, beräknas vara mobiliseringsbara i lägre befattningar ombord. Under tiden november—april anordnas ombord jämväl vissa särskilda kurser, nämligen befälskurs för nyutnämnda fänrikar, radiokurs för officerare, utbildningskurser för reservofficersaspiranter m. fl. samt praktisk tjänstgöring m. m. för nyutnämnda reservofficerare ävensom yrkeskurser för radiomatroser, ekonomimän m. fl. I slutet av april upphör den stationära förläggningen, och fartygen bliva åter rörliga, varjämte de fartyg rustas, som ytterligare äro behövliga för sommarens övningar m. m., såsom kadett- och skeppsgossefartyg m. fl. Under månaderna maj—juni anordnas ombord yrkesskolor, förlagda till olika delar av kusten, för stamrekryter mi fl., vilka skolors allmänna

85 ändamål är att bibringa personalen erforderlig specialutbildning inom den yrkesgren en var tillhör. Med hänsyn till dels kostnaderna, dels behovet av arbetskraft för skötandet av den allmänna fartygstjänsten genomgås yrkesskola endast av en del av de värnpliktiga, tillhörande däcksavdelningen. De övriga avses för tjänstgöring å de större fartygen å mera lättskötta poster och utbildas där endast för innehavande befattning. Yrkesskolorna i maj och juni genomgås av allmän tjänst tilldelade värnpliktiga och yrkesskolorna under höstmånaderna (se nedan) av sjötjänst tilldelade värnpliktiga. Yid yrkesskolorna meddelas därjämte specialutbildning till yngre stamofficerare, reservoffieerare, reservofhcersaspiranter, vissa underofficerare m. fl. Yrkesskolorna äro: s k j u t s k o l a med huvudsakligt ändamål att bibringa befälet färdighet i ledande av artillerield samt manskapet färdighet i skjutning med och betjänande i övrigt av fartygens artilleri; s i g n a l s k o l a med huvudsakligt ändamål att bibringa färdighet i signalering, telefonförbindelsers anordnande m. m.; t o r p e d s k o l a med huvudsakligt ändamål att bibringa dels befälet färdighet i övervattenstorpedfartygens manövrerande och framförande till torpedanfall samt torpedskjutning m. m., dels övrig personal färdighet i betjänande av nämnda fartygs maskiner, pannor, torpeder, artilleri m. m.; u n d e r v a t t e n s b å t s k o l a med huvudsakligt ändamål att bibringa för tjänstgöring å undervattensbåt avsedd personal härför erforderliga kunskaper och färdigheter; m i n e r i n g s s k o l a med huvudsakligt ändamål att bibringa färdighet i ledande och verkställande av minering och minsvepning m. m.; samt m a s k i n s k o l a med huvudsakligt ändamål att bibringa skeppseldare färdighet i att betjäna pannor och maskiner å flottans fartyg utom torpedfartyg. På grund av den mångfald svårskötta anfalls- och försvarsmedel, varav ett modernt stridsfartyg består, och dessa medels intima samverkan under strid samt den korta utbildningstid, som står till buds^ är det nödvändigt, för att fartyget snarast möjligt efter utrustningen må kunna användas för sitt ändamål, att redan omedelbart efter besättningens embarkering börja samöva densamma. Sådan samövning bedrives därför samtidigt med rekryt- och yrkesskoleutbildningen under hela den ovan omnämnda perioden november—juni. Under juli och augusti månader äga tillämpningsövningarna rum. Dessa övningars allmänna ändamål är att samöva såväl de enskilda fartygsbesättningarna som sjöstyrkorna, varigenom icke blott de kunskaper

86 och färdigheter, som. personalen inhämtat under olika skolor och utbildningskurser, komma till praktisk användning, utan även varje särskilt fartyg (sjöstyrka) uppbringas till högsta möjliga strids värde. Under denna period utföras sålunda icke blott sådana övningar, som äro nödvändiga inom respektive större fartygs förband, för att de skola kunna lösa sina uppgifter under krig, såsom taktiska evolutioner, skjutningar med artilleri och torped i förband, bevaknings-, minerings- och minsvepningsövningar, fingerade haverier och deras avhjälpande samt militärledsnavigering, utan även krigs- och stridsövningar, under vilka de olika fartygsförbanden få tillfälle att samverka med eller operera mot varandra. Under dessa övningar utbildas även ersättningsmän, avsedda att vid inträffande personal förluster rycka in i stupades eller sårades ställe. Efter tillämpningsövningarnas slut anordnas under september och oktober yrkesskolor (yrkeskurser) för äldre stammanskap och för rekryter av stam och värnpliktiga, som icke genomgått dylik skola under maj och juni. Dessa skolor utgöra för det äldre stammanskapet avslutning på korprals- och underofficersutbildningen och äro nödvändiga för uppflyttning och befordran samt måste, särskilt vad beträffar skjut- och maskinskolorna, förläggas till rörliga fartyg. Ombord å de i höstyrkesskolorna ingående fartygen bruka jämväl anordnas vissa speciella yrkeskurser, såsom eldledningskurs för till artilleriofficerare å fartygen under-kommande utbildningsår avsedda officerare, yrkeskurs i radiosignalering m. m. Å fartygen i fråga bruka även företagas försök m. m. med nytillkommen materiel, såsom beskjutning av luftmål i ändamål att utröna lämpliga metoder för avvärjande av luftanfall, prövning av de nya motortorpedbåtarnas egenskaper, experiment med dimbildnings- och eldlednings- m. fl. apparater, flygbåtars användande för eldledning o. s. v. Antalet i de senast omnämnda yrkesskolorna ingående fartyg beror på storleken av elevkontingenterna, men är alltid mindre än antalet i tillämpningsövningarna deltagande fart}^g. De fartyg, som icke deltaga i skolorna, förläggas stationära för översyn samt för att turvis bereda stammanskapet en kortare tids tjänstledighet. Ehuru den personal, som tjänstgör å de till stationerna sålunda förlagda fartygen, under denna tid icke genomgår någon särskild skola eller kurs, är såväl stampersonalens som de värnpliktigas tjänstgöring under ifrågavarande översynsperiod av stort värde både för dem själva och för staten. Besättningarna få sålunda verkställa söndertagning, översyn och hopsättning av såväl fartygsmaskineriet som övriga ombord förefintliga apparater m. m., varigenom de bibringas ökad faiiygskänne-

87 dom och färdighet i materielens handhavande, och genom att stampersonalens och de värnpliktigas arbetskraft tages i anspråk för dessa översynsarbeten, underlättas varvsdriften, och underhållsanslaget betungas mindre, än om varvsarbetare måste avses för arbetenas utförande. För deltagande i ovannämnda, av krigsberedskapens upprätthållande samt utbildningsplanen för stammanskapet och de värnpliktiga m. fl. huvudsakligen betingade övningar beräknades, såsom ovan nämnts, enligt '1916 års normalövningsplan, att något mera än hälften av flottans fartyg skulle vara rustade året om. Under de senaste åren har emellertid väsentliga inskränkningar härutinnan vidtagits. Förutom ovan omförmälda fartyg pläga jämväl vara rustade: 1 långresefartyg, i regel pansarkryssaren Fylgia, för expedition till avlägsnare farvatten under månaderna november—april i ändamål dels att visa den svenska flaggan i främmande länder och därigenom stimulera våra handelsförbindelser med dessa, dels att bereda möjlighet för utbildning å sjögående fartyg av sjökadetter och tidigare jämväl tredje årskursens skeppsgossar m. fl.; 2 pansarbåtar (eller pansarkryssaren Fylgia och 1 pansarbåt) jämte några mindre fartyg i och för sjökadetternas m. fl. utbildning till sjöss under sommarmånaderna; 3 seglande övningsfartyg samt ett mindre antal stridsfartyg för skeppsgossarnas sjömansutbildning respektive yrkesutbildning under sommarmånaderna; kanonbåten Svensksund för övervakande av fisket å västkusten under vissa vintermånader och arbeten med militärledsnätets vidmakthållande under sommaren; samt erforderligt antal sjömätnings fartyg för bedrivande av för året planerade sjömätningsarbeten. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, läninar normalövningsplanen endast ringa tillfälle till effektiv samö.vning till sjöss av besättningarna under tiden september—juni. Det är först under tillämpningsövningarna i juli och augusti, som tillfälle erbjuder sig att uppdriva fartygens krigsberedskap till en någorlunda tillfredsställande nivå. , Olägenheterna av den svaghetsperiod, som särskilt i slutet av oktober inträder med anställningstidens utgång för en årsklass stamanställda samt de allmän tjänst tilldelade värnpliktigas utryckning, har man sökt motverka genom att förlägga inryckningen av de sjötjänst tilldelade värnpliktiga till den 1 februari, varigenom under de tre första månaderna efter nyssnämnda tidpunkt tillgång funnits till ett begränsat antal för tjänst ombord utbildade värnpliktiga.

»

•

88 Ar 1914 hade fartygsrustningarna den ungefärliga omfattning, som i normalövningsplanen var avsedd. Därigenom kunde flottans mobilisering vid världskrigets utbrott jämförelsevis lätt genomföras samt dess viktiga neutralitetsvakt skyndsamt organiseras med rätt avsevärda krafter. A andra sidan visade sig vid neutralitetsvaktens organiserande stora svårigheter att inordna vid mobiliseringen nyrustade och med icke samövade besättningar bemannade fartyg i de förut rustade och samövade förbanden. Uti en den 17 september 1914 till Kungl. Maj: t avgiven P. M. angående under mobiliseringen vunna erfarenheter framhöll sålunda högste befälhavaren över kustflottan, att den viktigaste erfarenheten beträffande kustflottan vore, att genom mobiliseringen fullständigt bestyrkts det redan förut upprepade gånger påpekade förhållandet, att endast den sjöstyrka, som sedan en avsevärd tid tillbaka vore rustad och samövad, kunde befinna sig i krigsdugligt skick och alltid, i händelse av behov, vara redo för ögonblickligt ingripande. Nymobiliserade förband kunde däremot först efter någon tids förlopp anses vara i krigsdugligt skick. Den tid av något mera än en månad, som förflutit, sedan de vid mobiliseringen rustade pansarbåtarna, jagarna och torpedbåtarna tillstött kustflottan, hade icke, trots energiskt bedrivande av övningarna, varit tillräcklig för dessa fartygs uppbringande i samma krigsdugliga skick, som innehades av motsvarande fartyg, vilka redan förut tillhörde kustflottan. Detta påvisade enligt högste befälhavarens mening nödvändigheten av, att kustflottan i största möjliga utsträckning holies rustad och sammandragen året om. _t Under de senaste åren hava emellertid kustfiottans rustningar och övningar inskränkts högst betydligt under det i normalövningsplanen angivna måttet, och det antal timmar, under vilka de rustade fartygen fått^ vara under gång, har utgjort blott en bråkdel av det i tidigare övningsplaner avsedda. Anledningarna härtill hava varit dels förefintliga vakanser inom särskilt officers- och sjömanskårerna, dels och framför allt de osedvanligt höga priserna på bland annat bränsle för fartygens framdrivningsmaskinerier, övningsammunition m. m. Följden av 'dessa inskränkningar i övningsplanen har blivit, att en hel del önskvärda och förut brukliga övningar måst betydligt begränsas eller helt och hållet inställas. Genom att endast jämförelsevis få fartyg rustats, hava sålunda övningarna i förband icke kunnat bedrivas i erforderlig utsträckning, varjämte krigsövningar — motsvarande arméns fälttjänstövningar — samt övningar i att framföra fartygen med högsta fart ävensom en del viktiga skjutövningar hava måst inställas. Denna inskränkning i flottans övningar, som fortgått under en följd av år, har givetvis medfört, att

»

89 flottans stridsduglighet blivit nedsatt. Erfarenheterna från de senaste årens övningar till sjöss hava också givit vid handen, att stora brister förefinnas såväl i fråga om befälets — särskilt de yngre officerarnas — förmåga att manövrera och navigera fartyg samt leda den praktiska utbildningen som även beträffande besättningarnas sjövana. Fall hava sålunda förekommit, då vid tämligen måttlig sjögång en så stor procent av fartygsbesättningen varit på grund av bristande sjövana oduglig till tjänstgöring, att fartygets säkerhet härigenom äventyrats. Tydligt är, att ändamålsenligt-planerade och regelbundet pågående Revisionens övningar å rustade fartyg, så vitt möjligt sammandragna i samma divi- y ttiande sioner och övriga förband, vilka de avses att vid mobilisering tillhöra, utgör en av de viktigaste förutsättningarna, för att de kostnader, som nedläggas på flottan, under krig eller neutralitetsvärn skola motsvara sitt ändamål. Utan dylika övningar kan även den bästa materiel icke effektivt utnyttjas, under det att väl samövade besättningar ofta torde kunna med relativt små medel vinna goda resultat. Med hänsyn härtill finner revisionen icke anledning att föreslå någon mera väsentlig omläggning av den utbildning, som enligt den senast uppgjorda normalövningsplanen avsågs att bedrivas å de rustade fartygen. Nämnda plan torde nämligen få anses utgöra resultatet av den på området vunna erfarenheten och i övrigt betingas av de hos oss rådande klimatiska förhållandena. Enligt revisionens åsikt torde emellertid mot den hittills tillämpade normalövningsplanen den erinran kunna göras, att särskilt de större fartygen under allt för långa tidsperioder äro stationärt förtöjda vid kaj utan att därunder gå till sjöss ens för någon kortvarig övning under gång. Vidare synas övningar med hög fart böra bedrivas i den omfattning, tillgängliga medel medgiva. Dylika övningar torde nämligen vara nödvändiga för att i krig kunna på ett effektivt sätt utnyttja den dyrbara fartygsmaterielen. Revisionen har därför i sina kostnadsberäkningar för flottans krigsberedskap och övningar upptagit särskilda belopp för beredande av möjlighet dels för jämväl de större fartygen att under stationär förläggning företaga vissa kortvariga övningar under gång, dels för flertalet fartyg att bedriva övningar i fartygens framförande med högsta fart. Slutligen har revisionen ansett sig böra något öka antalet gångtimmar för kustflottans fartyg under de enligt revisionens uppfattning synnerligen viktiga tillämpningsövningarna. Ehuru revisionen * således fäster vikt vid, att övningarna för flottans personal ordnas på ett ändamålsenligt sätt och så långt ske kan till sjöss, anser sig revisionen dock icke kunna föreslå, att ett lika stort I I 2 0 4 1 20

90 antal fartyg årligen rustas, som i normalövningsplanen är avsett. Såväl av kostnadsskäl, som med hänsyn till den föreslagna inskränkningen över huvud taget av flottan och dess personal, torde övningsplanen böra omfatta ett mindre antal fartyg, än som hittills ansetts vara erforderligt. Under sina överläggningar härutinnan har revisionen sålunda kommit till det resultatet, att övningsplanen bör i stort sett omfatta i nedanstående tabell angivna fartygsrustningar, varvid för jämförelse motsvarande rustningar enligt 1916 års förslag till normalövningsplan jämväl medtagits. Fartygsrustningar. Enligt 1916 års förslag till normalövningsplan : )

Enligt revisionens förslag

a rustade året om:

a) rustade året om:

3 pansarskepp av Sverige-typ 2 4 jagare 1 torpedkryssare 8 1. klass torpedbåtar 1 depåfartyg för 1. klass undervattensbåtar 6 1. klass undervattensbåtar 1 depåfartyg för 2. klass undervattensbåtar 2 2. klass undervattensbåtar 1 depåfartyg för vedettbåtar 6 vedettbåtar

3 pansarskepp av Sverige-typ 4 pansarskepp av Äran-typ, därav 1 jämväl för sjökadetternas sommarövningar 1 pansarkryssare, för långresa och sjökadetternas sommarövningar 6 jagare 21 torpedbåtar 7 1. klass undervattensbåtar 4 2. klass •2 depåfartyg för vedettbåtar 12 vedettbåtar Summa 60 fartyg (dessutom 9 flygbåtar)

Summa 33 fartyg (dessutom 20 flygbåtar b) rustade under del av året:

b) rustade under del av året:

1 pansarkryssare, långresefartyg 1 pansarskepp, Äran-typ 1 1. klass torpedbåt 2 kanonbåtar för sjökadetternas sommarövningar, varav den ena dock utgöres av ovannämnda depåfartyg för 2. klass undervattensbåtar 1 kanonbåt och\ för reservpersonalens 3 vedettbåta» | sommarövningar 2 motortorpedbåtar 1 vedettbåt, tender för undervattensbåtar 3 övningsfartyg för skeppsgossarnas sommarövningar g ä m t e 1 logementsfartyg) ävensom 1 kanonbåt för militärledsarbeten under sommaren. Summa 16 fartyg ("dessutom 1 logementsfartyg för flygskola)

2 torpedkryssare, repetitörer 1 » . flottiljchefsfartyg 1 depåfartyg för 1. klass undervattensbåtar 1

•

• .. "

-

»

1 minfartyg 1 depåfartyg för flygbåtar 2 kanonbåtar och\ för sjökadetternas 2 storpedbåtar / sommarövningar 1 p a n s a r b å t och^ för skeppsgossarnas 1 kanonbåt / yrkesskolor m. in. 3 övningsfartyg för skeppsgossarnas sommarövningar ävensom 2 kanonbåtar för militärledsarbeten under sommaren.

Summa 18 fartyg (dessutom 1 logementsfartyg för flygskola)

*) Planen upptog rustningaförslag för åren 1916, 1917, 1918 och 1919, och avses hiir rustningarna för 1919. ') Revisionen förutsätter, att understundom rustning av pansarskepp av Äran-typ i stället äger rum.

91 Härtill kommer i båda förslagen för icke militärt ändamål 1 kanonbåt, avsedd att under omkring 3 vintermånader övervaka fisket på västkusten. I ock för iordningställande av mål för artilleriskjutningar från fartyg, tillhörande kustflottan eller å Hårsfjärden anordnade skjutskolor, utläggning av skjutbanor m. m. har sedan åtskilliga år tillbaka varit anordnad en måldepå å ön Mäsgarn vid Hårsfjärden. Denna måldepå, som står under tillsyn av en året*om på platsen boende tillsyningsman, har visat sig dels vara till synnerligen stor nytta för övningarna, dels medföra ekonomiska besparingar, enär behovet av transporter till och från Stockholm avsevärt minskas, vartill kommer, att arbetsmanskapet vid depån uttages bland disponibelt manskap och således varvets arbetare icke behöva tagas i anspråk för målmaterierens iordningställande och underhåll. Revisionen finner behovet av en dylik måldepå välgrundat och har beräknat, att densamma torde behöva vara i verksamhet omkring sex månader årligen, med förläggning till depån av några smärre, i vidstående tabell icke särskilt upptagna fartyg, i allmänhet 1 logementsfartyg och 1 vedettbåt. Besättningslistor för fartygen.

/

Enligt nuvarande organisation är personalbehovet för fartygen be- Nu gällande räknat på grundval av för varje särskild fartygstyp utarbetade och i ^ s t o l ^ kommandoväg fastställda mobiliseringsbesättningslistor, vilka — utom för skolbemannade fartyg — i regel tillämpas jämväl i fredstid, dock med de mindre jämkningar, som betingas därav, att viss reserv- och värnpliktigpersonal under fredstid icke finnes tillgänglig i tillräckligt antal. 1 dessa besättningslistor är för varje fartygstyp upptagen den stam- och reservpersonal av olika kårer, tjänstegrader, tjänstbarhetsklasser och yrkesgrenar m- m., som anses erforderlig för fartygets navigering ocn manövrering, betjänande av artilleri, torpeder och minor, skötsel av maskiner och pannor, ekonomi- och hantverkstjänst m. m. För att flottan omedelbart vid krigsutbrott skall vara beredd att Revisionens upptaga sin verksamhet och fartygsmaterielen i farans stund kunna på y ttrande rätt sätt utnyttjas, är det givetvis nödvändigt, att den erhåller en tillräckligt stor och välkvalificerad bemanning. Å andra sidan bör dock denna bemanning icke vara i något avseende överkvalificerad och således för staten onödigt dyrbar. För att bilda s i g ' e n uppfattning om, huru förhållandena härutinnah för närvarande gestalta sig, har revisionen genomgått de för de olika fartygstyperna fastställda besättningslistorna och därvid funnit dessa vara i stort sett ändamålsenliga. 1 några be-

92 sättningslistor synas dock en del mindre jämkningar böra vidtagas för att dels å vissa särskilt maktpåliggande poster, vilka enligt vad erfarenheten utvisat böra besättas med mera kvalificerad personal .än nu är fallet, åstadkomma rättelse härutinnan, dels genom ersättande av personal av högre tjänstegrad med sådan av lägre grad eller av stampersonal med värnpliktig personal o. s. v. åstadkomma de besparingar, som utan åsidosättande av effektiviteten synas möjliga. För de jämkningar i besättniDgslistorna, revisionen sålunda ansett böra vidtagas, redogöres närmare i den å sid. 7 omnämnda särskilda skrivelsen. 1. linjens fartyg.

Såsom förut (sid. 52) framhållits, har revisionen beträffande bemanning av 1. linjens fartyg beräknat personal endast för de i fredstid jämlikt revisionens förslag till normalövningsplan rustade fartygen. Revisionen har därvid tillämpat de enligt det föregående reviderade besättningslistorna, varvid i desamma stampersonal avsetts i stället för de i fredstid icke tillgängliga, till underofficerskorpraler (flaggkorpraler) vid mobilisering konstituerade värnpliktiga, som i jämförelsevis ringa utsträckning avses att vid mobilisering ingå i besättningslistorna för jämväl 1. linjens fartyg. Ifrågavarande värnpliktiga hava i besättningslistorna för fredsövningar endast upptagits i den omfattning, som motsvarar antalet i fredstid med säkerhet påräkneliga för utbildning till underbefäl uttagna värnpliktiga (jfr sid. 224 och 226): I överensstämmelse med vad sålunda anförts har revisionen beräknat personalbehovet för bemanning av 1. linjens rustade fartyg på sätt vidstående tabell närmare utvisar, varvid för sjömätningsexpeditioner och mål<|epån a Hårsfjärden erforderlig personal jämväl upptagits. För skeppsgossarnas övningsfartyg har ingen särskild personal här beräknats, enär dessa fartyg i stort sett avses att bemannas med vid skeppsgossekåren under vintern tjänstgörande personal. Icke heller har någon "särskild personal upptagits för den för sjökadetternas sommarövningar särskilt rustade kanon- ' båten eller för de för övningar med reservofficerare och reservofficersaspiranter avsedda fartygen (1 kanonbåt och 3 vedettbåtar). Ifrågavarande expeditioner äro nämligen av mera tillfällig art, vartill kommer, att respektive fartygs elever i viss utsträckning torde kunna ingå i besättningen samt att bemanningen i övrigt beräknas kunna erhållas från tillfälligt disponibel personal.

93 Reserv

S t a m

S3 Civilmilitärer

Officerare

~w IT1

2 S;££

c:' p

9 B' 6 . S '

c

Högre befälhavare och staber 3 pansarskepp av Sverige-typ Pansarkryssaren Fylgia*) 4 jagare, varav 2 av Wrangeltyp , 1 torpedkryssare 9 1. kl. torpedbåtar 3 6 1. kl. undervattensbåtar ... 2 2. kl. undervattensbåtar ... 2 motortorpedbåtar 4 y 7 vedettbåtar 3 ) Summa

t? ! 6

-

l

o' o

?

4:1 9fl 1

9 148: 34

18 2

11¶Summa lli

-

J

225 54

3 2 -

67 17 57 36 4 4 14:

63 20 42 48

3 1

)l

1 669i 174 98! 57 18 6 — l

_42|

390l

6 2 -

12' 13

100; 68l

1.233:

8|| -

l|

13 263 55

7¶Sjömätningar 4 l Måldepån 4 ) .....

Tillsammans

D

? 2.

j

-

23: 413

') Stabskanslist, vilken i fredstid torde kunna undvaras. ') Sommartid i stället 1 pansarskepp, Äran-typ. 3 ) Därav 1 icke rustad under vinterhalvåret. *) Ej under vinterhalvåret. Beträffande växlingarna i personalbehovet under sommar- ocb vinterhalvåren se närmare sid 119 och 120<

För 1. linjens i fredstid ej rustade fartyg torde enligt verkställda beräkningar erforderlig personal kunna vid mobilisering i huvudsak erhållas därigenom, att å tjänstgöringsplatser i land placerad stampersonal ersattes av inryckande reservpersonal och värnpliktiga och sålunda frigöres för sjökommendering. 2. linjens fartyg.

För 2. linjens fartyg avses att gälla samma mobiliseringsbesättningslistor som för 1. linjens fartyg, dock med den skillnad, att vid mobilisering inryckande reservpersonal och yrkesutbildade värnpliktiga i stor utsträckning ingå i besättningarna i stället för stampersonal. Ifrågavarande utnyttjande av reservpersonal och värnpliktiga anser revisionen böra

94 ske enligt sådana grunder, att, beträffande officerare och underofficerare, reserv- och värnpliktig personal beräknas för alla sådana poster, å vilka stampersonal icke synes vara oundgängligen nödvändig, allt i den mån tillgången å dylik reservpersonal m. fl. medgiver dess utnyttjande på nu angivet sätt, samt beträffande manskap, att 50 procent av detsamma inom respektive tjänstegrader, tjänstbarhetsklasser och yrkesgrenar beräknas utgöras av f. d. stamanställda eller i övrigt yrkesutbildade värnpliktiga. Att utöver vad nu anförts utöka reserv- och värnpliktig personal på bekostnad av stampersonal torde icke vara tillrådligt, enär samövandet av besättningen vid mobilisering därigenom skulle avsevärt försvåras och fartygens sättande i stridsdugligt skick i motsvarande grad fördröjas. För det fåtal av 2. linjens fartyg, som avses vara rustade i fredstid, har revisionen beräknat personalbehovet 'på sätt nedanstående tabell angiver, varvid i stället för i fredstid icke tillgänglig reserv- och värnpliktig personal upptagits motsvarande stampersonal. 1

Ul

S t a m

£T

*

C

w

2 B. o

»G

5'

S 2,

5.-3

h

2 <*>

o EL >5 "

a

•2, a

o Hi <

rf B 2 5. s: 5° £

s

so

•-i CD

O

i-i

P

CD

• 3

i-i

M

"

02 1 ii- 1

amrekryter ocl iktiga i linjetj

GO

3 v

Depåfartygen Svea och Rota samt kanonbåtarna Skuld och Svensksund

W

nter och likstä värnpliktiga

•

<

g

p: -

cl-

[

126 \

För 2. linjens i fredstid ej rustade fartyg beräknas erforderlig personal kunna vid mobilisering erhållas dels genom att inryckande reservpersonal och värnpliktiga direkt kommenderas till tjänstgöring ombord, dels genom att sistnämnda personal ersätter i land tjänstgörande stampersonal, som därigenom frigöres för sjökommendering. Materielreservens fartyg.

För den jämförelsevis omfattande fartygsmateriel, som enligt revisionens förslag avses att förläggas i materielreserv, har revisionen icke beräknat någon bemanning av vare sig stampersonal eller reserv- och värnpliktig personal. Visserligen skulle det vara önskvärt, att redan i fredstid åtgärder kunde vidtagas för anskaffande av för ändamålet er-

95 forderlig reservpersonal, men vid företagen undersökning av personalbehovet har revisionen funnit, att uppsättande i fredstid av så omfattande reservformationer, som tillgodoseendet av nämnda personalbehov skulle kräva, komme att medföra 'stora kostnader. Revisionen förbiser ingalunda, att därest behovet i fråga icke fylles redan under fredstid, svårigheter komma att uppstå vid mobilisering beträffande möjligheten att inom rimlig tid såväl rusta materielreservens fartyg som samöva deras besättningar. Med hänsyn till nödvändigheten av att inskränka kostnaderna för reservpersonalen har revisionen emellertid nödgats avstå från vidtagande av åtgärder i förevarande hänseende. Vid sådant förhållande torde ingen annan utväg återstå, än att vid mobilisering igångsätta en forcerad utbildning av ersättningspersonalen för att med densamma kunna efter hand uppsätta erforderlig bemanning för nu ifrågavarande fartyg. För denna utbildning erforderlig instruktionspersonal måste i så fall tagas bland ersättningspersonalen tillhörande officerare, underofficerare och korpraler m. fl. Sammanfattning. Sammanfattas vad i det föregående anförts, bliver behovet av personal för i fredstid rustade fartyg samt sjömätningar och måldepå m. m. det i nedanstående tabell angivna. GG

S t a m

' i td

Officerare

Civilmilitärer

w O fp

^. P

*i P

3 S ?

° w 10B g

TO a 3 22 vB IQ

g

p B

Rustade fartyg av 1. linjen.. » » » 2. ». .. Sjömätningar och måldepå .. Summa

P

<s sr

H B (B *f

S-d

ptS

l p g B p 2. es « B fj *O 13 >i i

o 2, 3 es

ii

5* g.

a * K

J5'

P

CD DO O

< g-

91 7 8

il

.7

32 — — | 3 — — 1 — 23 8

445 P SO

£ : CD

<

3"

O

•ö o e*- d 03 H CB

p pr N i— cc

F*

t§

>*

#_ — — — 1

3 2

s 2 S- -Ö •i p

•

1 Kj

-c 2

(0

p3 K

(K

ä . CD

»

530 63 25

478 74 41

9 3

— —

3 1,065

4 4

126 168 1,359

övningskostnaderna. Med utgång från nuvarande a-priser, och nu gällande avlöningsbestämmelser för sjötjänstgöringen kommer enligt verkställda beräkningar tillämpandet av den av revisionen föreslagna rustnings- och övningsplanen att draga en årlig kostnad av tillhopa 5,235,000 kronor. Av

i

96 detta belopp utgöras omkring 5,000,000 kronor av egentliga expeditionskostnader och återstoden av kostnader för skolor i land, resekostnader m. m. Expeditionskostnaderna fördela sig på 4 huvudgrupper, nämligen kol m. m., ammunition, avlöningskostnader samt övriga kostnader. Avlöningskostnaderna, d. v. s. kostnaderna för sjötillägg, mässpenningar, servisbidrag och representationspenningar, beräknas uppgå till i runt tal icke mindre än 1,500,000 kronor, motsvarande 30 % av den sammanlagda kostnaden. Det har ådragit sig revisionens uppmärksamhet, att en så stor del av övningsanslaget behöver åtgå för beredande av särskilda utöver den ordinarie avlöningen utgående förmåner ombord. Detta förhållande har föranlett revisionen att verkställa en undersökning beträffande de grunder, enligt vilka nämnda förmåner utgå, ävensom angående de förhållanden, som motiverat förmånerna i och för sig och de särskilda beloppen. Av denna undersökning har framgått, att genom ändrade bestämmelser, utfärdade i samband med de nya för försvaret gällande avlöningsbestämmelserna, vissa tidigare utgående förmåner dels erhållit förändrade benämningar och karaktär, dels undergått förhöjning efter andra grunder än som motiverats av prisfördyringen i och för sig. Ifrågavarande ändrade principer hava uppenbarligen tillkommit dels i syfte att giva önskvärd enhetlighet och enkelhet åt avlöningssystemet, dels ock att kompensera vissa personalgrupper, vilkas intressen med de tidigare gällande bestämmelserna ansetts hava varit mindre väl tillgodosedda. Sålunda hava förut till officerare utgående dietpenningar uppdelats å mässpenningar och representationspenningar samt till underofficerare utgående portionsersättning och mässpenningar sammanslagits till mässpenningar. Representationspenningarna hava till siffran fixerats, men mässpenningarna däremot ställts i relation till dagtraktamentet enligt resereglementet och i allmänhet bestämts till 40 % av detta. Härigenom hava nämnda förmåner blivit höjda i förhållande till de år 1918 gällande på ett sätt, som icke kan anses motiverat, för kompaniofficerare med 73 % och för underofficerare med 135 %. Även vid en eventuell r^ducerins; av traktamentsbeloppen kommer detta förhållande att kvarstå. Enligt revisionens uppfattning vore det riktigast, att därest förmånen av mässpenningar skall sättas i relation till traktamentet, man från detta först fråndroge en viss procent, motsvarande värdet av fria naturaförmåner såsom bostad, betjäning, bränsle m. m., samt därefter bestämde mässpenningarna till en viss procent av det återstående beloppet, varvid hänsyn även borde tagas till mässarnas olika storlek. Vid en eventuell sänkning av traktamentsbeloppen skulle därigenom mässpenningarna komma att bättre ansluta sig till de oundgängligen nödvändiga kostnaderna för kosthållet. .

97 Vad sjötillägget angår, har detta ställts i viss relation till avlöningen i land på så sätt, att detsamma i regel bestämts till l/e av avlöningen för en dag, vilken beräkningsgrund angivits hava även tidigare tillämpats. Då emellertid landavlöningen enligt de nya bestämmelserna avvägts med större hänsyn än förut till andra förhållanden än vederbörandes. högre eller lägre tjänstegrad eller tjänsteansvar, varigenom en avsevärd förskjutning ägt rum till förmån för levnads- och tjänsteåldern, och då i själva verket det tidigare utgående sjötillägget endast beträffande ett ringa fåtal personalkategorier utgått med omkring Ve av landavlöningen, hava konsekvenserna av de nya bestämmelserna i flera avseenden gått i en annan riktning, än som angivits såsom motiv för sjötillägget: att utgöra särskild ersättning för det ökade ansvar och för det mera krävande arbete, som medföljer tjänsten ombord. Vad manskapet beträffar, synes det revisionen, som om, med hänsyn till de väsentligt ökade förmåner, som denna personalgrupp erhållit genom det nya avlöningsreglementet, icke tillräcklig anledning förefunnits att höja sjötillägget till densamma i den grad som skett, och vill revisionen ifrågasätta, huruvida denna förmån över huvud taget bör utgå till 3. klass sjömän, som äro helt och hållet att betrakta såsom elever och i tjänstehänseende jämnställda med värnpliktiga och de äldsta skeppsgossarna, vilka icke uppbära någon särskild förmån ombord. Slutligen synes det revisionen som om den extra förhöjning, vilken är tillerkänd personalen å undervattensfartyg, är beräknad med procenttal, som numera knappast kunna anses motiverade och som utan risk för rekryteringen av denna personal torde kunna i någon mån reduceras. Då revisionen icke ansett sig kunna ingå på någon detaljgranskning av hithörande förhållanden, har revisionen ansett sig böra inskränka sig till ovanstående uttalande. Revisionen förutsätter emellertid, att genom Kungl. Majrts åtgörande en kostnadsminskning i förevarande hänseende åvägabringas. Enligt verkställd beräkning synes det revisionen möjligt att utan åsidosättande av personalens berättigade intressen nedbringa avlöningskostnaderna med 235,000 kronor. I sina kostnadsberäkningar har revisionen tillgodogjort sig denna minskning. 4.

Flottans stationer och örlogsdepåer. Stationerna.

Såsom förut nämnts, har flottan för närvarande två stationer, för- Nuvarande lagda den ena till Karlskrona och den andra till Stockholm. I I 2 0 4 1 20

98 Styrelsen vid vardera stationen utövas av en stationsbefälhavare av fiaggmans grad. Denne utövar befälet över stationen tillhörande personal och tillser, att denna fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter, som envar tillkomma, ävensom att de militära kårerna hållas i övning och tjänstduglighet. Stationsbefälhavaren utövar vidare tillsyn över hälso- och sjukvård samt stationens ekonomiska förvaltning, övervakande att fastställda stater icke överskridas, att anslagen disponeras för sina rätta ändamål, att förråd och andra stationen tillhörande etablissemang befinna sig i fullständigt och tidsenligt skick. Härjämte har stationsbefälhavaren vissa åligganden beträffande rustning av fartygen och beredskapsbestämmelsernas övervakande ävensom välkomnande av vänskaplig nations örlogsfartyg m. m. I militärt hänseende lyder stationsbefälhavaren direkt under Konungen; i ekonomiskt hänseende är han underställd marinförvaltningen. Gentemot varvschefen intager stationsbefälhavaren en överordnad ställning i militärt hänseende, däremot icke i tekniskt eller ekonomiskt. Under stationsbefälhavaren i Stockholm lyda Göteborgs örlogsdepå och skeppsgossekåren i Marstrand. Förekommande ärenden handläggas inom en militär expedition under ledning av stationsbefälhavarens förste adjutant, regementsofficer, samt inom en civilexpedition (kansli) under ledning av stationsbefälhavarens sekreterare, marinintendent, vanligen av regementsofficers tjänsteklass. I den förstnämnda expeditionen handläggas ärenden rörande kommenderingar, personalens tjänsteförhållanden och utbildning ävensom disciplinära bestraffningsärenden, som stationsbefälhavaren själv avgör, i den senare juridiska, förvaltnings- och andra civila ärenden. Närmast under stationsbefälhavaren utövas befälet över underofficersoch manskapspersonalen vid stationen av en chef för underofficers- och sjömanskdrerna, tillika beväring sbefälhavare. Denne befälhavare, kårchefen, övervakar krigslydnaden bland honom underställd personal, tillser rekryteringen och personalens utbildning, avgiver befordringsförslag beträffande underofficerskåren, anbefaller kommenderingar m. m. av underofficerare, verkställer befordringar, uppfTyttningar, kommenderingar m. m. inom manskapskåren samt har motsvarande åligganden beträffande värnpliktiga, utövar bestraffningsrätt o. s. v. Kårchefen förfogar i sin egenskap av chef för underofficers- och sjömanskårerna över kår chefsexpeditionen och i egenskap av beväringsbefälhavare över beväringsexpeditionen. Under kårchefen lyda dels en rekryteringsofficer, vilken har att ombesörja och ansvara för stammanskapets rekrytering, dels cheferna för stam- och beväringskompanierna. Dessa senare hava att närmast under kårchefen (beväringsbefälhavaren) envar för sitt kompani övervaka krigs-

«

99 lydnaden samt i vad på dem ankommer tillse, att personalen hålles i övning och tjänstduglighet samt fullgör sina skyldigheter och åtnjuter sina rättigheter. På kompanierna samlas och bokföras alla de uppgifter, som erfordras för att klarlägga manskapets mantalsskrivnings-, tjänstgörings-, kommenderings-, utbildnings-, disciplinära-, ekonomiska- och värnpliktsförhållanden m. m. Denna rullföring, som tillika med kommendering av de olika yrkesgrenarnas manskap till de olika fartygen, skolor och andra tjänstgöringsplatser hittills utgjort kompanichefernas viktigaste uppgift, omhänderhaves under dem av expeditionsunderofficerare. De ekonomiska ärendena, avseende dels avlöning, dels. beklädnad, handhavas under kompanichefen av erforderligt antal underofficerare för varje kompani. Kaserntjänsten — d. v. s. manskapets förläggning och bespisning samt ärenden rörande manskapets bad, tvätt, förströelse och marketenteri m. m. — ledes och övervakas av kasernbefälhavaren, som till sitt biträde har veckohavande befäl och underbefäl, expeditionspersonal samt uppbördsmän i kasernerna och matinrättningen m. m. Förläggningen ordnas av kasernbefälhavaren, så att manskap med samma tjänstgöringsförhållanden såvitt möjligt förlägges till samma lokaler. En del av manskapet får dock bo i kvarter med åtnjutande under vissa* förutsättningar av inkvarteringsersättning eller hyresbidrag. Portionen utgår för flertalet manskap in natura, och bespisningen sker i matinrättningen med ledning av från kompanierna erhållna rekvisitioner och uppgifter. Av dé i land förlagda skolorna och kurserna stå de flesta och viktigaste, nämligen underofficersskolan, korpralskolan och rekrytskolan under befäl av chefen för sjömanskärens skolor. Såsom skolchef tjänstgör i fredstid en kommendörkapten, vilken biträdes av en kapten såsom äldste instruktionsofficer, erforderligt antal instruktionsofficerare och instruktionsunderoflicerare samt instruktörer (korpraler) m. fl. Närmast under stationsbefälhavaren utövar förste läkaren tillsynen över samt ansvarar för hälso- och sjukvården vid stationen jämte allt, som hör till utredningen av stationens fartyg i dessa hänseenden, ävensom över sjukvårdspersonalen. Vid sidan av den ordinarie uppbörden omhänderhar och redovisar förste läkaren i Stockholm även för en omfattande utredning till för mobilisering avsedda lasaretts- och sjuktransportfartyg. Vid utövandet av den ekonomiska förvaltningen biträdes stationsbefälhavaren av stations- och kassakontoren samt stationsintendenturen. Stationskontoret, under chefskap av en .marinintendent av regementsofficers tjänsteklass, omhänderhar förvaltningen av stationsbefälhavaren

100 tilldelade anslag, utövar kontroll och verkställer revision i fråga om medels- och annan redovisning såväl från de olika organen i land som stationens fartyg, för rullor över personalen, uträknar avlöning, upprättar ersättningsräkningar och dylikt samt verkställer utredningar och avgiver yttranden i ekonomiska m. fl. ärenden. Stationskontoret är organiserat på olika avdelningar eller detaljer, såsom för bokföring, avlöningsuträkning, förvaltningskontroll och revision m. m. Kassakontoret omhänderhar stationens och varvets kassarörelse och därmed sammanhängande medelsredovisning. Kontoret lyder närmast under chefen för stationskontoret, som undertecknar alla uppbördsorder, anordningar och checker. Stationsintendenturen, under ledning av en marinintendent av regementsofficers tjänsteklass, utövar tillsyn över och kontrollerar skötseln av stationens förråd (beklädnads-, sängpersedel- och proviantförråden), ombesörjer komplettering av desamma i de fall, där detta ej sker genom marinförvaltningens försorg, utövar ledningen av stationens verkstäder, antager leverantörer av proviant för stationens matinrättningar och fartyg, samt handlägger i allmänhet frågor rörande förplägnad, beklädnad och sängservis. Revisionens Enligt vad i det föregående (sid. 6) redan omförmälts, utgår reviyttrande. s i o n e n från? a t t fe b å d a s t a t i 0 n e r n a allt fortfarande bibehållas. Statiosy^punktTr. n e r n a s , förnämsta uppgift är att utgöra depåer för anskaffning och viss utbildning av för flottans fartyg erforderlig personal. De största kraven i dessa hänseenden ställas givetvis på stationerna vid mobilisering, då de skola emo.ttaga, bekläda och till olika tjänstgöringsplatser fördela all den personal, som måste inkallas för flottans utrustande och bemannande. Då enligt revisionens förslag ett större antal fartyg än för närvarande skall överföras till materielreserven, för vilken ingen särskild personal beräknas i fredstid, men som avses att vid mobilisering bemannas från ersättningspersonalen, komma de krav, som måste ställas på flottans stationer i fråga om anskaffning och utbildning av ersättningspersonal vid mobilisering, icke att bliva mindre utan snarare större än med flottans nuvarande organisation. Med hänsyn härtill torde någon mera väsentlig inskränkning i själva stationsorganisationen icke kunna vidtagas. Beträffande den å stationerna tjänstgörande personalen synas däremot i besparingssyfte vissa indragningar böra vidtagas, särskilt vad Stockholms station beträffar. Revisionens förslag innebär nämligen en ganska avsevärd minskning av personalnumerären över huvud taget. Därav följer, att i allmänhet mindre personal än förut kommer att finnas på

101 stationerna. Vid sådant förhållande och då för tjänsten därstädes icke bör beräknas större personal än som för fyllandet av stationernas uppgifter är oundgängligen erforderligt, synes det revisionen möjligt att . icke oväsentligt nedbringa den för stationstjänsten nu avsedda personalen. Då vidare större besparingar kunna vinnas, därest minskningen koncentreras på endera stationen, än om densamma likformigt fördelas på båda stationerna, har revisionen ansett, att indragningarna böra så gott som uteslutande drabba Stockholms station. För befattningen såsom stationsbefälhavare i Karlskrona, vilken är stationsförenad med befattningen som kommendant i Karlskrona fästning, torde med expedi . fortfarande som hittills böra avses en flaggman. tioner. Med hänsyn till den föreslagna minskade omfattningen av Stockholms station finner revisionen sig böra föreslå, att stations!) efälhav arbefattningen i Stockholm sammanslås med befattningen såsom chef för underofficers- och sjömanskårerna. Genom .denna åtgärd skulle alltså den för stationsbefälhavaren avsedda flaggmansbeställningen kunna indragas och för den nya befattningen beräknas endast en regementsofficer. Emellertid har inom revisionen förslag framställts om inrättande av en ny högre befälsbefattning inom flottan, en chef för flottan eller kommenderande amiral. Ifrågavarande befattningshavare skulle under Konungen äga befälsrätt över all flottans personal och i sådan egenskap bliva chef för sjöofficerskåren. Vidare skulle han hava inspektionsrätt över a$la flottan tillhörande formationer, stationer, varv och förråd m. m. samt äga att direkt hos Kungl. Maj:t föreslå för flottans bestånd och utveckling erforderliga -åtgärder. Då revisionen med hänsyn till den begränsade tid, som stått till dess förfogande, icke kunnat ägna förslaget en så ingående behandling, som det erfordrar, har revisionen icke ansett sig kunna intaga någon bestämd ståndpunkt till detsamma, men håller revisionen före, att denna fråga bör göras till föremål för särskild utredning. I avvaktan på resultatet av denna utredning torde stationsbefälhavaren i Stockholm kunna jämväl bestrida befattningen såsom chef för underofficers- och sjömanskårerna vid nämnda station och behovet av regementsofficerare sålunda minskas med 1. Denna minskning är i revisionens personalberäkningar iakttagen. I vardera av de båda militärexpeditionerna tjänstgöra för närvarande 1 förste adjutant, regementsofficer, 1 andre adjutant, kompaniofficer, erforderligt antal expeditionsunderofficerare och skrivbiträden ävensom föreståndare för bokförrådet samt ordonnanser.

102 Vad förste adjutanten eller, som lian rätteligen torde böra benämnas, stabschefen angår, har denne på grund av sina åligganden beträffande personalen stort inflytande på stationens officerares personliga angelägenheter, såsom kommendering till tjänstgöring, beviljande av tjänstledighet o. s. v. Med hänsyn till den auktoritet gentemot stationens officerskår, som dessa åligganden betinga, torde han icke böra innehava lägre tjänstegrad än regementsofficers. Revisionen finner sig därför icke böra föreslå någon ändring med avseende å dessa befattningar. I Karlskrona synes 1 andre adjutant alltjämt vara erforderlig. Däremot torde andre adjutantens i Stockholm åligganden efter den föreslagna reduktionen av personalstyrkan vid denna station utan olägenhet kunna ombesörjas av 1 pensionerad officer med arvode. För tjänstgöring i militärexpeditionerna torde i övrigt böra beräknas följande personal, nämligen: i Karlskrona: 2 stamunderofficerare och 3 pensionerade underofficerare _ såsom expeditionsunderofficerare, 1 pensionerad underofficer såsom skrivbiträde samt 2 pensionerade underofficerare för tjänstgöring vid bokförrådet; sarnt i Stockholm: 1 stamunderofficer-och 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficerare, 1 pensionerad underofficer såsom skrivbiträde samt 2 pensionerade underofficerare för tjänstgöring vid bokförrådet. Såsom skrivbiträden i övrigt samt ordonnanser bör avses erforderligt antal värnpliktiga. # Vardera av de båda civilexpeditionerna förestås för närvarande av 1 sekreterare, marinintendent av regementsofficers .tjänsteklass, vilken under sig har 1 biträdande intendent, erforderligt antal kontors- och skrivbiträden samt 1 expeditionsvakt. För sekreterarbefattningen bör alltjämt beräknas 1 marinintendent, vilken, vad Karlskrona station beträffar, bör vara av regementsofficers tjänsteklass. Däremot torde icke någon särskild marinintendent behöva avses såsom biträdande intendent, utan synes denna befattning kunna ombesörjas av någon av de intendenter, som komma att upptagas såsom ersättningspersonal eller personal under utbildning. ^ Såsom kontors- och skrivbiträden böra beräknas för Karlskrona station 1 pensionerad underofficer och 2 civila biträden samt för Stockholms station 2 civila biträden. I enlighet med vad sålunda anförts, bör för de båda stationsbefäl-' havarbefattningarna med tillhörande militär- och civilexpeditioner beräknas följande antal stampersonal och värnpliktiga.

103 Officerare Flaggmän

Begementsofficerare

Kompaniofficerare

Marinintendenter

Underofficerare (flaggkorpraler)

Värnpliktiga i linjetjänst

Karlskrona station Stockholms » Summa

14 Härtill komma: dels 1 pensionerad officer med arvode, avsedd för Stockholms station, dels ock 11 pensionerade underofficerare med arvode, därav 7 i Karlskrona och 4 i Stockholm. Såsom chef för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona torde Kårchefer med fortfarande som hittills böra avses en regementsofficer av kommendörs expeditioner. tjänstegrad. Enligt vad i det föregående föreslagits, skall motsvarande befattning i Stockholm omhänderhavas av stationsbefälhavaren därstädes. Enligt vad förut nämnts, förfoga kårcheferna för sin tjänstutövning över dels en kårchefsexpedition, där ärenden rörande stampersonalen handläggas, och dels en beväringsexpedition för handläggning av ärenden rörande de värnpliktiga. Såsom adjutanter tjänstgöra för närvarande i vardera kårchefsexpeditionen 2 och i vardera beväringsexpeditionen 1 kompaniofficer, varjämte 1 marinintendent handlägger förekommande ekonomiska frågor 'inom båda expeditionerna. Dessutom är vid vardera stationen placerad 1 regementsofficer som rekryteringsofficer, tjänstgörande direkt under kårchefen. Med avseende å nu nämnda befattningar har revisionen ingen annan ändring att föreslå, än att en av adjutanterna vid kårchefsexpeditionen i Stockholm bör övertaga rekryteringsofficerens åligganden, vilket väl låter sig göra på grund av den föreslagna minskningen av antalet stampersonal vid Stockholms station. 1 kårchefs- och beväringsexpeditionerna tjänstgöra i övrigt expeditionsunderofficerare, skrivbiträden och ordonnanser. Med hänsyn tagen till det minskade arbetet vid Stockholms station har revisionen beräknat den erforderliga personalen sålunda: kårchefsexpeditionen i Karlskrona: 9 expeditionsunderofficerare, därav 6 stamunderofficerare samt 3 pensionerade underofficerare med arvoden; beväringsexpeditionen i Karlskrona: 1 stamunderofficer såsom expeditionsunderofficer; kårchefsexpeditionen i Stockholm: 6 expeditionsunderoincerare, därav 3 stamunderofficerare samt 3 pensionerade underofficerare med arvoden; samt

104 beväringsexpeditionen i Stockholm: 1 stamunderofficer såsom expeditionsunderofficer. Såsom skrivbiträden och ordonnanser torde, utöver 2 korpraler å vardera stationen, endast värnpliktiga böra beräknas. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, bör för de båda kårcheferna jämte tillhörande expeditioner beräknas följande antal stampersonal. Officerare

Marinintendenter

Regements-| Kompaniofficerare j officerare

Under- j Korpraler officerare J (lång(flaggkorptj änstraler) korpraler)

Karlskrona station Stockholms

Värnpliktiga i linjetjänst

»

13 Summa

*

.1

|

|

|

!

28 Härtill komma 6 pensionerade underofficerare med arvode, därav 3 i Karlskrona och 3 i Stockholm. Kompanitjänsten.

Stammanskapet fördelas å de olika kompanierna så, att personal tillhörande viss eller vissa yrkesgrenar hänföres till samma kompani. För närvarande tillämpas följande kompaniindelning: 3. och 4. matroskompanierna: artillerimatroser; 5. och 6. matroskompanierna: signal-, torped-, undervattensbåt- och radiomatroser; 10. matroskompaniet: minmatroser; 1. och 2. ekonomikompanierna: sjukvårdare, hovmästare, kockar, förrådsmän och hornblåsare; 1. och 2. eldarkompanierna: skepps-, torped- och undervattensbåteldare; samt 1. och 2. hantverkskompanierna: timmermän, torpedhantverkare och vapensmeder. Kompanier med udda nummer tillhöra Karlskrona station, de med jämna nummer Stockholms station. Kompaniernas x numerär är mycket olika, från omkring 70 man på 2. hantverkskompaniet till 500—700 man på de större matros- och eldarkompanierna. De mindre kompanierna äro sammanförda under gemensam kompanichef. I tjänstgöring varande värnpliktiga fördelas å beväringskompanierna, av vilka 1. och 3. kompanierna äro förlagda till Karlskrona samt 2. och 4. kompanierna till Stockholms station. Med ^ avseende å kompaniindelningen vid Karlskrona station anser sig revisionen icke kunna föreslå någon ändring. Kompaniernas antal

105 bör alltså fortfarande vara 7, därav 5 stamkompanier och 2 beväringskompanier. Därest, i enlighet med vad i det föregående anförts, hela den av revisionen föreslagna minskningen av sjömanskåren förlägges till Stockholms station — med undantag av en mindre reduktion i den för stationstjänsten i Karlskrona erforderliga personalen — torde det däremot icke bliva erforderligt att uppdela den till Stockholms station förlagda delen av sjömanskåren på lika många kompanier som för närvarande är fallet. Enligt revisionens uppfattning bör kompaniernas antal kunna reduceras från 8 till 3, nämligen till 2 stamkompanier och 1 beväringskompani sålunda: 2. matroskompaniet, omfattande samtliga matroser av stammen (omkring 400 man), 2. yrkeskompaniet, omfattande ekonomimän, eldare och hantverkare av stammen (omkring 400 man), 2. beväringskompaniet, omfattande omkring 500 värnpliktiga av däcks-, ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna. För tjänstgöring vid de olika kompanierna har revisionen beräknat följande personal, däri inberäknade uppbördsmännen vid kompaniernas rustkammare, nämligen: vid Karlskrona station: för vartdera av de 5 större kom- för 1. ekonomikompaniet och 1. hantpanierna (600—700 man): verkskompaniet tillsammans: 1 kapten, 1 kapten, 3 underofficerare, stam, 2 underofficerare, stam, 2 pensionerade underofficerare med 1 pensionerad underofficer med ararvode, vode, 3 korpraler och långtjänstkorpraler 4 korpraler och långtjänstkorpraler (4 vid beväringskompanierna) samt samt 3—5 meniga. 3 meniga. vid Stockholms station: för vartdera av de båda stamkom- för beväringskompaniet: panierna: 1 kapten, ,1 kapten, 2 underofficerare, stam, 2 underofficerare, stam, 2 pensionerade underofficerare med 1 pensionerad underofficer med ararvode, vode 4 korpraler och långtjänstkorpraler 4 korpraler och långtjänstkorpraler samt samt 8 meniga. 3 meniga. I l 2041 20

106 En förutsättning för personalreduktionen å beväringskompaniernas expeditioner är, att 1. och 3. beväringskompanierna i likhet med 2. och 4. beväringskompanierna indelas efter yrkesgrenar och icke efter värnpliktstjänst (allmän-, sjö- eller stationstjänst). I senare fallet uppkomma nämligen lätt stora ojämnheter i kompaniernas numerär. Sålunda bestod exempelvis 1. beväringskompaniet den 1 februari 1922 av omkring 900 man värnpliktiga i allmän tjänst, medan 3. beväringskompaniet samtidigt omfattade blott omkring 100 man i sjö- eller stationstjänst. Om till 1. beväriugskompaniet hänföras däcks- och ekonomiavdelningarnas värnpliktiga och till 3. beväringskompaniet maskin- och hantverksavdelningarnas värnpliktiga, torde numerären bliva mera jämn samt behovet av underofficerare och korpraler tämligen konstant. I enlighet med vad sålunda anförts, erfordras för kompanitjänsten följande antal stampersonal och värnpliktiga.

Kaptener

Underofficerare (flaggkorpraler)

Korpraler (långtjänstkorpraler)

Karlskrona station

13 '

10 Stockholms

» Summa

Yrkesutbildade meniga, stam

Värnpliktiga i linjetjänst

Härtill komma 15 pensionerade underofficerare med arvode, därav 11 i Karlskrona och 4 i Stockholm. Kaserntjänsten,

I Karlskrona finnes ett sammanbyggt kasernkomplex med gemensam kaserngård och matinrättning. Vid normal beläggning kunna inkvarteras 900 man och vid maximal beläggning 1,052 man. Detta utrymme är för närvarande otillräckligt. Då emellertid numerären av såväl stammanskapet som de värnpliktiga enligt revisionens förslag kommer att minskas, synas några särskilda åtgärder för beredande av ökat kasernutrymme icke vara erforderliga. Därest behov av ökat kasernutrymme skulle visa sig ofrånkomligt, torde antingen den ledigblivna skeppsgossekasernen (se sid. 124 och 125) eller lämpligt kasernfartyg kunna för ändamålet tagas i anspråk. I Stockholm finnas följande tre kasernbyggnader, nämligen: kasern I (det gamla amiralitetskollegii hus) med lokaler för kårchefs- och beväringsexpeditionerna samt utrymme för 140 man;

107 kasern II (vid exercisgården) med lokaler för kompaniexpeditioner m. m. och utrymme för 200 man; samt kasern III (bredvid sjökrigsskolan) med lokaler för kompaniexpeditioner, matinrättning och sjukrum samt utrymme för 254 man. I dessa kaserner kunna alltså inrymmas tillhopa 594 man., För inkvartering hava dessutom i mån av behov tagits i anspråk de båda kasernfartygen Vanadis och Freja, lymmande tillhopa omkring 700 man. ^ Av dessa fartyg synes Vanadis enligt revisionens mening böra utrangeras, och Freja torde 'komma att erfordras för bland annat flygskolan vid Hägernäs. Då enligt revisionens förslag antalet i land tjänstgörande manskap beräknas för framtiden komma att väl rymmas i stationens kaserner, torde de båda kasernfartygen icke längre bliva erforderliga för sitt förutvarande ändamål. Givet är, att en kasernanläggning sådan som den i Stockholm, med tre från varandra skilda kaserner med särskild bevakning vid tre olika portar jämte grinden till Skeppsholmen, kräver större personal och större kostnader än ett modernt kasernetablissemang. Emellertid synes möjlighet förefinnas att även å Skeppsholmen åstadkomma enhetlig förläggning ^ av manskapet och därmed besparingar i personal och förvaltningskostnad. Samtliga å Skepps- och Kastellholmarna befintliga byggnader disponeras för närvarande av flottan med undantag av den i närheten av kasern III belägna bvggnaden, vilken inrymmer arméns intendentnrförråd. Detta förrådshus är av ungefär samma dimensioner som kasern III, vilken förut varit en liknande förrådsbyggnad. En ombyggnad av arméns förrådshus till kasern och sambyggnad med kasern III synes därför vara tänkbar. Därigenom skulle erhållas en gemensam kasern för minst 600 man, d. v. s. gott utrymme för allt Stockholms station tillhörande manskap. Genom en dylik åtgärd skulle dessutom vinnas, att samtliga kårchefen underlydande expeditioner kunde förläggas till samma hus, kasern* I, samt att kasern II bleve överflödig såsom kasernbyggnad och att dit eventuellt kunde förläggas underofficersskolan, för vilken lokaler i staden nu måste förhyras, ävensom korpralskolan. Det synes revisionen lämpligt, att förevarande fråga göres till föremål för närmare utredning. Beträffande den för kaserhtjänst erforderliga personalen torde fortfarande som hittills böra avses i regementsofficer som kasernbefälhavare vid vardera stationen. För tjänstgöring såsom veckohavande officerare och underofficerare, ordningsmän i läsrum samt logements- och portkorpraler synes någon särskild personal icke behöva beräknas, då dessa tjänster torde kunna vid sidan av den ordinarie tjänsten bestridas av personal från sjömanskårens skolor eller andra tjänstgöringsplatser å

108 stationen. Av enahanda skäl anser sig revisionen icke heller böra beräkna någon särskild personal för tjänstgöring i stationens högvakt. För tjänstgöring såsom kasernuppbördsmän, expeditionsunderofficerare och skrivbiträden, ävensom för tjänsten i matinrättningar och marketenterier m. m. torde böra beräknas den stampersonal jämte värnpliktiga som angivas i nedanstående tabell, i vilken jämväl de båda kasernbefälhavarna upptagits.

Regements- Underoffice- j Korpraler rare (flagg- (långtjänstofficerare ko rpraler) j korpraler;

Yrkesutbildade meniga, stam

Karlskrona station

15 Stockholms

» Summa

Värnpliktiga linjetjänst I

42 35

^ sjömansSåsom förut nämnts, äro de i land förlagda manskapsskolorna — arens skolor, underofficers-, korprals- och rekrytskolorna — för närvarande underställda en regementsofficer såsom chef för sjömanskårens skolor. Med hänsyn till att personal från olika kompanier sammanföres till respektive skolor, torde en särskild skolchef alltjämt vara erforderlig för att ordna och övervaka utbildningen. Denne torde allt fortfarande böra vara av regementsofficers tjänsteställning. Till biträden åt skolchefen böra vid vardera stationen beräknas 1 stamunderofficer såsom expeditionsunderofficer samt erforderligt antal värnpliktiga skrivbiträden. Antalet instruktionspersonal och elever i de olika skolorna har med hänsyn till sjömanskårens föreslagna storlek av revisionen beräknats på sätt nedan angives, därvid sammanlagt 10 elever i underofficersskolan avses för att fylla behovet av flaggkorpraler i reserven (sid. 213): • vid Karlskrona

station:

Underofficersskolan: elever informationspersonal )) )) )) uppbördsman

118 korpraler, 3 kaptener, 1 mariningenjör, 1 marinintendent, 9 underofficerare och 1 underofficer.

109 Korpralskolan1): elever äldste instruktionsofficer instruktionsofficerare instruktionsunderofficerare skjutofficer gymnastikofficer uppbördsman och rustmästare . Rekrytskolan: elever instruktionsofficerare instruktionsunderofficerare instruktörer vid Stockholms station: Underofficersskolan: elever informationspersonal »

305 2. klass sjömän, 1 kapten"), 4 kompaniofficerare, 12 underofficerare, 1 kompaniofficer 2 ) i » =) 2 underofficerare 2 ). 640 rekryter, stam och värnpliktiga, 13 kompanio fficerare, 26 underofficerare, 52 korpraler.

uppbördsman

46 korpraler, 2 kaptener, 1 mariningenjör, 1- marinintendent^ 5 underofficerare. 1 underofficer.

Korpralskolan1): elever äldste instruktiorisofficer instruktionso fficerare instruktionsunderofficerare skjutofficer gymnastikofficer uppbördsman och rustmästare

133 2. klass sjömän, 1 kapten 2 ), 2 kompaniofficerare, 6 underofficerare, 1 kompaniofficer 2 ), 2 1 » ), 2 underofficerare 2 ).

)) »

Rekrytskolan: elever instruktionsofficerare instruktionsunderofficerare instruktörer

250 rekryter, stam och värn- ' pliktiga, 5 kompaniofficerare, 10 underofficerare, 20 korpraler.

1 ) Beträffande korpralskolans uppdelning på en vinter- och en sommarskola se sid. 120 och 183—184. 2 ) Gemensamt med rekrytskolan.

110 Instruktionspersonalen i rekrytskolorna är beräknad sålunda: 1 officer för varje 50-tal elever, 1 underofficer » » 25-tal » 2 korpraler _» » 25-tal » Av eleverna i rekrytskolan, vilken avses pågå huvudsakligen dels under tiden november—januari, dels under tiden februari—april, beräknas under vardera perioden vid Karlskrona station omkring 205 och vid Stockholms station omkring 75 utgöras av stamrekryter. Elevantalet torde dock bliva något lägre under andra perioden, varjämte ett mindre antal elever kan beräknas jämväl under sommaren genomgå rekrytskola. Ett antal kockar och hovmästare, beräknat till 3 stam och 10 värnpliktiga, torde såsom för närvarande böra för sin utbildning tjänstgöra å sjöofficersmässen i Karlskrona. Det för sjömanskårens skolor erforderliga sammanlagda antalet stampersonal och värnpliktiga framgår av nedanstående tabell, i vilken de värnpliktiga eleverna i rekrytskolan dock icke medräknats, enär dessa värnpliktiga samtidigt äro avsedda för stationstjänst och som ersättningspersonal m. m. samt därför i personalberäkningarna äro redovisade å respektive tjänstgöringsplatser. Officerare *

Civilmilitärer

Rege- | ments- i Ivompam_ F „/. oincerare £ oincerare 1 Karlskrona

station.

Instruktionspersonal, handräckning m. fl. Elever.... Stockholms

51 Sjömanskåren Stamrekryter Korpoch värnraler Yrlces- pliktiga (lång- utbildade i linje tjänstmeniga tjänst korpraler;

station.

Instruktionspersonal, handräckning m. ii. Elever i Summa | Hälso- och sjukvården.

Underofficerare (flaggMarin- j Mariningen- lintenden- korpraler) jörer I ter

1 2 !

12 35

1 !

j

25 * 76

löö

/:»

i

Karlskrona station har ett särskilt sjukhus med en kirurgisk och en medicinsk avdelning. Vid Stockholms station finnes däremot endast ett sjukrum för lindrigare sjuka; svårare sjuka vårdas å garnisonssjukhuset. Wd vardera stationen tjänstgöra, förutom förste läkaren, 1 marinläkare såsom kasernläkare och 2 marinläkare såsom distriktsläkare för sjukvården utom kasernerna, varjämte vid sjukhuset i Karlskrona tjänstgöra

Ill 2 sjukhusläkare. Frånsett den vid nämnda sjukhus anställda civila personalen, utgöres sjukvårdspersonalen i övrigt av: vid Karlskrona station 2 underofficerare," anställda vid sjukhuset såsom redogörare respektive sjukhusunderofficer, 1 korpral och 1 menig sjukvårdare, samt vid Stockholms station av 1 underofficer, 2 korpraler och 3 meniga sjukvårdare, tjänstgörande i sjukrummet. Med avseende å den sålunda befintliga sjukvårdspersonalen har det ådragit sig revisionens uppmärksamhet, att vid flottan särskilda distriktsläkare äro anställda för ombesörjande av sjukvård utom kasernerna. Denna anordning har icke någon motsvarighet inom armén. Densamma grundar sig på en bestämmelse i reglementet för marinen, under det att gällande avlöningsreglemente icke förutsätter någon dylik fri läkarvård. Ehuru revisionen icke förbiser, att flottans militärpersonal därigenom förlorar en fördel, vid vilken densamma sedan långa tider tillbaka blivit invand, ävensom att distriktsläkarna äro av viss bet}^delse för kontrollen och redovisningen av det manskap, som bor i kvarter, synes det vid ovan angivna förhållande, som om för denna personals räkning distriktsläkarbefattningarna icke längre skäligen kunna bibehållas. Vad åter vidkommer vid flottans varv. anställd civil personal, som jämväl äger anlita distriktsläkarna, synes det' oegentligt, att kostnaderna för deras sjukvård skola utgå från marinläkarkårens stat. Dessa kostnader synas rätteligen böra bestridas av för varvsdriften anslagna medel, exempelvis genom uppgörande av kontrakt med civila läkare. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att de 4 distriktsläkarbefattningarna indragas. Beträffande den för hälso- och sjukvården erforderliga personalen i övrigt har revisionen ingen annan ändring att föreslå, än att 1 marmläkarstipendiat bör beräknas såsom underläkare å medicinska avdelningen å sjukhuset i Karlskrona, å vilken avdelning för närvarande finnes endast en 'läkare. Den för hälso- och sjukvården å stationerna erforderliga stampersonalen framgår av nedanstående tabell: Marinläkare

Karlskrona station Stockholms

» Summa i

Underofficerare (fiaggkorpralerj

Korpraler (långtjänstkorpraler)

Yrkesutbildade meniga, stam

112 väsendet

Såsom advokatfiskal i Karlskrona, tillsyningsmän och bevakningspersonal i häktena m. m. har revisionen beräknat följande stampersonal och värnpliktiga: Advokatfiskal

I {Underoffice-i Korpraler Värn! r a r e [&aSg- j (långtjänstpliktiga korpraler) i korpraler) i linjetjänst

Karlskrona station Stockholms

» .Summa

I förhållande till nuvarande personal innebär detta en minskning med 2 underofficerare såsom biträden åt tillsyniugsmannen vid häktet i Karlskrona. stations- och kontoren.

För närvarande är personalbehovet å stations- och kassakontoren beräknat till sammanlagt: vid Karlskrona station 12 marinintendenter, .18 civila biträden, 10 värnpliktiga skrivbiträden och 2 expeditionsvakter; samt vid Stockholms station 10 marinintendenter, 13 civila biträden, 7 värnpliktiga skrivbiträden och 2 expeditionsvakter. Med hänsyn till den minskade omfattningen av de rustade sjöstyrkorna, minskningen av kadrerna samt den förenkling av arbetet med avJöningsnträkningen, som otvivelaktigt ägt rum på grund av det nya avlöningssystemets införande, håller revisionen före, att behovet av intendenter bör kunna avsevärt nedbringas. Härtill kommer, att stationsoch kassakontoren enligt revisionens uppfattning böra med fördel kunna sammanslås till ett organ med gemensam lokal. I samband härmed bölden del av kassarörelsen, som rör varven, överflyttas till varvskontoren. Genom en dylik anordning kan medelsredovisningen betydligt förenklas och dubbelbokföring undvikas. Kassagöromålen å varvskontoret torde kunna överlämnas åt en av de därstädes anställda kvinnliga befattningshavarna under kontroll av varvskamreraren eller annan lämplig tjänsteman. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har revisionen beräknat behovet av intendenter för ordinarie tjänstgöring i de sammanslagna stations- och kassakontoren till 7 marinintendenter för Karlskrona station och 5 marinintendenfer för Stockholms station. Genom sammanslagningen av stations- och kassakontoren minskas behovet av expeditionsvakter till 1 vid vardera stationen.

113 Därutöver erfordras civila biträden och värnpliktiga skrivbiträden till i stort sett samma antal som för närvarande. Det behov av ytterligare arbetskrafter, som tidvis kan inträda, torde kunna fyllas genom att till tjänstgöring vid kontoren kommendera dels inkallade intendenter i reserven, dels under- utbildning varande marinunderintendenter och marinintendentsaspiranter, dels ock vissa tider disponibla underofficerare. Under stationsintendenturen i Karlskrona, vilken tillika utgör fästningsintendentur i Karlskrona fästning, lyda kronobageri och ångkvarn, proviant-, beklädnads- och sängpersedelförråd samt marinens centrala beklädnadsverkstad. Under stationsintendenturen i Stockholm åter tyda beklädnads- och sängpersedelförråd samt en mindre beklädnadsverkstad. Proviantförrådet i Karlskrona ävensom beklädnads- och sängpersedelförråden i Karlskrona och Stockholm äro underställda särskilda förrådsintendenter. Då emellertid den erforderliga kontrollen över förråden torde kunna utövas av stationsintendenten, anser revisionen, att dessa förrådsintendenter lämpligen kunna ersättas med pensionerade underofficerare, tjänstgörande såsom uppbördsmän för respektive proviantförrådet, stambeklädnads- och sängpersedelförrådet samt beväringsbeklädnadsförrådet. Antalet erforderliga pensionerade underofficerare bliver sålunda 3 i Karlskrona och 2 i Stockholm. Då för närvarande i Karlskrona 3 och i Stockholm 1 pensionerad underofficer tjänstgöra vid förråden, innebär detta en ökning av 1 pensionerad underofficer. Efter indragning av de 3 förrådsintendentsbefattningarna bliver det erforderliga antalet intendenter vid stationsintendenturen: i Karlskrona: 1 stationsintendent, 1 expeditionsintendent, 1 kontrollant vid förråden och 1 chef för beklädnadsverkstaden.

i Stockholm; 1 stationsintendent och 1 expeditionsintendent, tillika trollant vid förråden.

Stationsintendenturen.

kon-

I övrigt bör vid de under stationsintendenturerna lydande anstalterna fortfarande som hittills tjänstgöra huvudsakligen civil personal, avlönad från vederbörliga förråds- m. fl. titlar. De vid Karlskrona och Stockholms radiostationer tjänstgörande ofriRadiocerarna anser revisionen kunna indragas, då deras tjänst lämpligen bör stationen kunna bestridas av varvens radioofficerare. I I 2041 20

U>

114 För tjänstgöring vid radiostationerna har revisionen beräknat följande antal radiontbildad personal: Underofficer a r e (flaggkorpraler)

Yrkesutbildade meniga, stam

Korpraler (långtjänstkorpraler)

Karlskrona radiostation... Stockholms

»

Gottlands

»

x

) Summa

*) Tillhör Stockholms station. Sammanfattning.

En sammanfattning av vad i det föregående anförts giver alltså vid handen, att för flottans stationer i Karlskrona och Stockholm bör beräknas den fast anställda personal jämte värnpliktiga, nedanstående tabell närmare angiver. Officerare

Civilmilitärer

Underofficerare Eege- KomFlagg- ments- pani- Marin- Marin- Marin- (flaggmän. offioffi- ingen- inteu- läkare korpraler) cerare cerare jörer denter Stationsbefälhavare med expeditioner....

2¶Kårchefer med expeditioner

2 2

Kompanitj änsten

2 skolor

2¶Hälso- och sjukvården

7¶Rättsväsendet Stations- och kontoren

Korpraler (långtjänstkorpraler)

9¶Kaserntjänsten Sjömanskårens

1¶Stamrekryter o. Yrkes- värnutbilplikdade tiga i meniga, linjestam tjänst

Sjömanskåren

kassa12

Stationsintendenturen

2¶Radiostationerna Summa ;

51 |

|

502 J 487

Härtill komma dels 1 advokatfiskal i Karlskrona, dels 1 pensionerad officer med arvode, avsedd för Stockholms station, dels ock 37 pen-

115 sionerade underofficerare med arvoden, därav 24 i Karlskrona och 13 i Stockholm. Den civila kontorspersonalen i stationsbefälhavarnas expeditioner, å de sammanslagna stations- och kassakontoren samt vid stationsintendenturerna förutsattes komma att i lämplig omfattning rekryteras av pensionerade intendenter och underofficerare. Örlogsclepåerna.

Före år 1854 hade flottan en örlogsstation jämväl i Göteborg. Göteborgs Denna station blev nämnda år förminskad till en depå, vilken i sin ord- örlogsdepå. Tillkomst ning indrogs år 1870. Därvid förblev dock ett mindre område, Nya varvet, och nufortfarande i sjöförsvarets ägo och uppläts' år 1902 — efter^ att under varande organisation. mellantiden hava disponerats av fångvårdsstyrelsen — åt det detachement av kustartilleriet, som avsågs för bemanning av Ålvsborgs fästning. Med anledning därav, att flottans myndigheter vid upprepade tillfällen framhållit behovet av en till Göteborg förlagd permanent operationsbas för underlättande av flottans uppträdande å västkusten under krig, föreslogs i den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen angående sjöförsvarets ordnande, att vissa åtgärder skulle vidtagas vid Nya varvet för beredande av möjlighet att dit förlägga en lokalstyrka av viss storlek. Mot vad sålunda föreslagits förklarade riksdagen sig icke hava något att erinra. Sedan marinförvaltningen med anledning härav anbefallts att inkomma med förslag till anordnande av en örlogsdepå i Göteborg, avgav ämbetsverket år 1915 förslag i ämnet. Enligt detta skulle, för befordrande av en snabb mobilisering, under fredstid samtliga i Göteborgsavdelningen vid mobilisering ingående fartyg, utom de förhyrda, jämte de för såväl örlogsfartygen som de förhyrda handelsfartygen erforderliga förråden samt den för tillsyn m. m. av dessa förråd behövliga personalen förläggas till Nya varvet. Vidare skulle dit förläggas besättningarna å visst antal över- och undervattenstorpedfartyg. De åtgärder, som härför erfordrades, vore: a) beredande av förtöjningsplatser m. m. för Göteborgsavdelningens örlogsfartyg genom vissa uppmuddrings- m. fl. arbeten; b) beredande av upplagsplatser för förråd m. m., samt c) beredande av inkvartering för personalen samt anskaffning av övnings-, förplägnads-, sjukvårds- m. fl. lokaler. Den personal, för vilken inkvartering borde beräknas, uppginge till 4 officerare, 26 underofficerare och underofficerskorpraler samt 34 meniga. Med anledning av marinförvaltningens sålunda avgivna förslag av-

116 läts proposition i ämnet till 1916 års riksdag om be\åljande av 360,000 kronor för örlogsdepåns anordnande, och blev denna proposition av riksdagen bifallen. Sedan chefen för marinstaben hemställt, att jämväl för minering och minsvepning avsedda fartyg måtte förläggas till depån, varigenom personalstyrkan därstädes komme att ökas med 4 officerare, 15 underofficerare och underofficerskorpraler samt 104 korpraler och meniga, beviljade 1916 års riksdag, efter därom av Kungl. Maj:t gjord framställning, även härför erforderliga medel eller 352,700 kronor. De planerade arbetena hava sedermera utförts, dock — på grund av stegrade arbets- och materialkostnader — med UDdantag av fullständigande av kolningsbrygga^- anordnande av vissa oljeförråd samt inredning av en underofficersbyggnad. Gällande föreskrifter angående örlogsdepåns organisation återfinnas huvudsakligen i kungl. brev den $ juni 1917 och innebära i stort sett

följande: Bestämmelser angående de fartyg och båtar, som skola tillhöra depån, samt rörande kommendering av personal meddelas i kommandoväg. Depån tillhör Stockholms station, vars befälhavare med vissa undantag har enahanda åligganden beträffande depån som i fråga om Stockholms station. Beträffande rustnings-, avrustnings- och underhållsarbeten å depån tillhörande fartygsmateriel samt underhåll av förråd m. m. har varschefen i Stockholm med vissa undantag samma åligganden som i fråga om till varvet därstädes förlagd motsvarande materiel m. m. Kommendanten i Ålvsborgs fästning utövar viss befogenhet i fråga om garnisonstjänsten m. m. inom depån. Vad slutligen chefen för örlogsdepån beträffar, åligger honom i huvudsak att, såvitt på honom ankommer och under stationsbefälhavaren respektive varschefen i Stockholm, utöva tillsyn över, att depån med vad därtill hörer befinner sig i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas, att depåns personal hålles vid bestämt och behövligt antal samt fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter, som envar tillkomma, att personalens övningar bedrivas i vederbörlig omfattning samt att dess tjänstduglighet behörigen upprätthålles. Depåchefen biträdes i sin tjänstutövning av 1 adjutant och 1 depåintendent (samtidigt kårintendent vid Ålvsborgs kustartillerikår). Revisionens Såsom i det föregående (sid. 6) redan omnämnts, håller revisionen yttrande. £ öre ^ a t t ifrågavarande örlogsdepå alltjämt bör bibehållas. I likhet med vad tillkallade sakkunniga uti den 10 september 1919 avgivet betan-

117 kände angående organisationen av den militära tjänsten vid flottans stationer m. m. föreslagit, anser även revisionen, att den för tjänstgöring vid depån avsedda personalen bör inskränkas till den styrka, som erfordras för tillsyn och vård av samt övning med dit förlagd materiel, att de värnpliktiga, som avses att bemanna Göteborgsavdelningens fartyg, böra såväl i fredstid som vid mobilisering inrycka vid depån, samt att de för den militära tjänsten vid depån och för handläggandet av depåns tekniska och ekonomiska ärenden utfärdade föreskrifterna böra tillsvidare förbliva i huvudsak gällande. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att den för depån erforderliga personalen vid dess uppsättande beräknats till 8 officerare, 41 underofficerare (underofficerskorpraler) och 138 korpraler och meniga. Enligt revisionens uppfattning bör emellertid denna personal kunna avsevärt minskas. Enligt verkställda undersökningar synes för fredstjänstens behöriga ombesörjande endast behöva beräknas den personal, nedanstående tabell närmare utvisar: Officerare

Regementsofficer

Manskap

Underofficerare Stamreki-yter (flagg- Korpraler Yrkesutbildade ocli värnKompani korpraler) (långtjänstmeniga, pliktiga i officer korpraler) stam linjetjänst

Depåchef Adjutant, tillika instruktionsofficer Expeditionsunderofficer Uppbördsman Ekononripersonal :

Handräckning Personal för tillsyn av till depån förlagda fartyg samt för instruktionsändamål Summa

32 10

39 Med anledning av det vid upprepade tillfällen av vederbörande Gustavsvika myndigheter framhållna behovet av en befäst replipunkt å mellersta Tillkomst Norrlands kust med anstalter för utförande av reparationer å örlogs- och nuvarande fartygen och komplettering av deras förråd, föreslogs i nyssnämnda till organisation. 1914 års senare riksdag avlåtna proposition bland annat anordnande av en örlogsdepå jämte docka vid Gustavsvik invid Härnösand. De delar

118 av anläggningen, vilka under fredstid endast i mindre utsträckning behövde tagas i anspråk för flottans räkning, syntes lämpa sig för uthyrning. Härigenom inflytande arrendemedel kunde antagas täcka en del av kostnaderna för depån. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag och beviljade för depåns anläggning ett anslag av 1,700,000 kronor samt uttalade, att anläggningarna, om de skulle på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål, syntes böra redan från början omfatta jämväl en mindre verkstadsanläggning. För dylik verkstad jämte flygbåtsskjul, erforderlig för en till Gustavsvik förlagd flygavdelning, beviljade 1917 års riksdag 225,000 kronor. Sedan det visat sig, att de anvisade medlen på grund av den inträdda prisstegringen icke voro tillräckliga, beviljade 1919 års riksdagför slutförande av dockan med tillhörande kajer, spår, terrasseringsarbeten m. m. enligt en av marin förvaltningen uppgjord reviderad plan ett anslag av 1,672,000 kronor och framhöll önskvärdheten av, att uppgörelse rörande utnyttjande av ifrågavarande dockanläggning genom samarbete med den privata verkstadsindustrien inom en nära framtid komme till stånd på för statsverket så förmånliga villkor som möjligt. Marinförvaltningen har sedermera till Kungl. Maj:t inkommit med plan och kostnadsberäkningar för anläggning av verkstaden jämte flygbåtsskjul, enligt vilka kostnaden för den förstnämnda beräknades till 171,000 kronor. Kungl. Maj:t föreskrev, att verkstaden skulle uppföras enligt den framlagda planen, varemot påbörjandet av arbetet med flygbåtsskjulen skulle anstå. Jämlikt av Kungl. Maj:t den 28 oktober 1921 godkänt kontrakt utarrenderades anläggningarna, sedan dockan jämte kajer och spåranordningar m. m. samt bostadshus för tillsyningspersonal färdigställts och kunnat tagas i bruk, under ett år till aktiebolaget Mohögs mekaniska verkstad. Sedan numera även verkstadsbyggnaden blivit färdig, har Kungl. Maj:t den 27 oktober 1922 medgivit, att anläggningarna under vissa förutsättningar må utarrenderas till nyssnämnda aktiebolag för en tid av 10 år. Beträffande den framtida organisationen av depån hava inga särskilda föreskrifter utfärdats. Behovet av att framdeles vid mobilisering organisera den lokalstyrka, som i 1914 års plan avsågs för försvaret av mellersta Norrlands kust (Härnösandsavdelningen), torde huvudsakligen bliva beroende av, huru den militärpolitiska situationen inom Östersjöområdet under den

119 närmaste framtiden kommer att utveckla sig, och kan därför icke nu lämpligen avgöras. Med hänsyn till nu rådande förhållanden synas emellertid de krav, som förut ansetts böra ställas på Gustavsviks örlogsdepå, kunna till en viss grad reduceras, och någon förläggning dit i fredstid av örlogsfartyg eller av personal, avsedd för bemannandet av dylika, synes ej nu böra ifrågasättas. Något anslag för anläggningarnas underhåll och tillsyn har icke beräknats, då de kostnader härför, som jämlikt den preliminära överenskommelsen åligger kronan, äro avsedda att täckas av de inflytande arrendemedlen. På grund av vad sålunda anförts, har revisionen icke ansett sig böra närmare ingå på frågan om organisationen av tjänsten vid Gustavsviks örlogsdepå och följaktligen icke heller för densamma beräknat någon särskild personal under fredstid. Sam manfattiiing.

Sammanfattas vad i det föregående anförts, framgår, att för flottans stationer och örlogsdepåer bör beräknas den fast anställda personal jämte värnpliktiga nedanstående tabell närmare utvisar: Eeserv'

S t a n Officerare

5'

o g 2, W a

3 TO )g>

^o g2 fl 2 * 3 v g 2 3'

TO

p B ra m

1 Summa

B

3 1

52 Göteborgs örlogsdepå

B]

:

*

a 7'

p

H

a & C. -i

SK B

TO (K) ( 1 . CT5 ra

SR

a 14

wp

o 2. •3 ? 4 § P

H

it 3

g::

S-B

3:3

jo. B

Civilmilitär er

d

B ii c^

» 2 et- n 3

O £ •d ™ >-t p

H O

ra S

5. 2

TO' B P g;

II p a.

•

P.

o. 5 ~ ra o

oi ra p P

•

O

._, «> C. O

p ° B ra B 2 P H a

o

219 99

344 158

46 6

39 Härtill kommer den å sid. 113, 114 och 115 angivna, för stationerna avsedda civila personalen.

Behovet av personal för sjö- respektive stationstjänst är givetvis icke konstant under hela utbildningsåret, utan växlar allt efter omfattningen av pågående fartvgsexpeditioner, skolor m. m. Revisionen har °

r

°

J

°

x

Växlingar b^et^r SJÖ- resp. stationstjänst.

120 undersökt behovet av personal under var och en av utbildningsårets olika månader i ändamål att utröna, i vilken omfattning personal, som blir disponibel genom exempelvis en skolas upphörande, må kunna i stället användas för annan tjänstgöring, varigenom undvikes, att personalbehovet beräknas större, än som är oundgängligen nödvändigt. Utbildningsåret består av tvenne huvuddelar med vardera i stort sett konstant personalbehov, nämligen dels vinterhalvåret eller tiden november—april och dels sommarhalvåret eller tiden maj — oktober. Övergången från vinterhalvåret till sommarhalvåret kännetecknas av en förskjutning av personalbehovet från land till sjötjänst. Vissa skolor i land upphöra då helt och hållet eller avslutas för de elever, som under vintern utbildats i skolan. Den personal, som därigenom frigöres, avses att under sommarhalvåret i stort sett tjänstgöra: dels vid sådana fartygsexpeditioner och skolor ombord, vilka icke pågå under vinterhalvåret, dels för tillgodoseende av tillfälligt ökade personalbehov till sjöss, såsom vid krigsövningar, fartygsrustningar för oförutsedda behov m. m., dels vid jämväl under sommaren anordnad korpralskola och — i ringa omfattning — rekrytskola, dels vid vissa endast under sommaren pågående skolor och kurser i land, såsom radioskola, yrkeskurser för ekonomimän, skepps-, torpedoch undervatfcensbåteldare samt hantverkare m. m. Beträffande växlingarna i personalbehovet må vidare framhållas, att därest korpralskolan, såsom av flottans skolsakkunniga (jfr sid. 183) föreslagits, förlägges uteslutande till vinterhalvåret, kommer enligt revisionens beräkningar en kännbar brist på 2. klass sjömän och även i viss mån på såsom instruktionspersonal bundna officerare m. fl. att uppstå under denna tid, under det att ett motsvarande överskott på 2. klass sjömän uppkommer under sommarhalvåret. För att undvika detta och utjämna personalbehovet är det enligt revisionens mening önskvärt att i allmänhet anordna korpralskola jämväl under sommarhalvåret, under vilken förutsättning nämnda personalbehov blir i stort sett konstant under hela året. Revisionen har icke ansett det vara erforderligt att här intaga sina detalj beräkningar rörande personalbehovet under utbildningsårets olika månader, men vill framhålla, dels att resultatet av personalberäkningarna i detta betänkande, vilka äro sammanställda i tabellen å sid. 167, är att i stort sett betrakta såsom ett medeltal för hela året av de särskilda behoven under olika månader, dels att flottans sammanlagda personalbehov är i det väsentliga konstant året runt.

121 5. Skeppsgosseiiistitutionen. Skeppsgossekårens ändamål är att giva till skeppsgossar antagna Ändamål och ynglingar den militära fostran och teoretiska allmänbildning, som er- 0"Yn?sation fordras, för att flottans sjömanskår genom den må tillföras en god rekrytering av 2. kl. sjömän, matroser eller undantagsvis ekonomimän, lämpliga för utbildning till korpraler och underofficerare. Föreskrifterna för skeppsgossars antagande hava varit växlande. Enligt gällande reglemente fordras att vid utgången av det år, varunder antagningen äger rum, hava fyllt 15 men ej 17 år. I den mån sådant för vakansernas fyllande erfordras, må dock antagas jämväl den, som vid utgången av det år, under vilket antagningen äger rum, fyllt 17 men ej 18 år, ävensom den, som vid tiden för antagningen fyllt 14 år och vars kropps- och själsutveckling är mycket god. Sedan länge hava barn, vilkas fäder tillhört flottan, haft en viss traditionell företrädesrätt till inträde i skeppsgossekåren. I gällande reglemente stadgas också, att vid antagning bland anmälda gossar företräde alltid skall givas åt den, som befinnes bäst passande till flottans tjänst eller, om två eller flera anses lika passande, åt den, vars fader tjänat vid flottan länge och väl eller i tjänsten omkommit eller blivit skadad. Vad skeppsgossekårens numerär beträffar, har denna varit rätt så växlande. Sedan i propositioner till 1900 och 1901 års riksdagar framhållits nödvändigheten att för genomförandet av sjömanskårens ökning jämväl öka skeppsgossekåren, fastställdes staten för denna kår från år 1902 till 400 och från år 1903 till 500 gossar. Emellertid ansågs en ytterligare ökning av skeppsgossekåren nödvändig. I 1906 års statsverksproposition framhölls sålunda, att från denna kår utginge de, som vore avsedda att utgöra själva kärnan i manskapsgraden, och av vilka man kunde vänta att erhålla det bästa underbefälet. Antagna vid unga år och redan från den tiden utbildade med särskild hänsyn till den blivande anställningen vid flottans sjömanskår, utgjorde de från skeppsgossekåren utgångna sjömännen den för yrket bäst utbildade delen av sjömanskären. Det vore därför tydligt, att i samma mån som sistnämnda kår ökades, jämväl skeppsgossekåren måste undergå ökning, om icke flottans stridsduglighet skulle äventyras genom minskning i personalens skicklighet att använda den anskaffade fartygsmaterielen. För undanröjande av svårigheterna att rekrytera kåren, borde en del av denna, vilken dittills varit i sin helhet förlagd till Karlskrona, förläggas till Marstrand. I överensstämmelse härmed föreslog Kungl. Maj:t, att skeppsgossekårens numerär skulle ökas från 500 till 600, samt att av dessa 200 I I 2041 80

•

122 skulle från och med den 1 oktober 1907 förläggas till Marstrand. Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagen bifallet. Den sålunda beslutade uppdelningen på en skeppsgossekår i Karlskrona om 400 nummer och en i Marstrand om 200 nummer består allt fortfarande. Vardera skeppsgossekåren står under befäl av en chef, vilken det åligger att närmast under vederbörande stationsbefälhavare vaka över disciplinen inom kåren, ävensom att, i vad på honom ankommer, tillse, att kårens personal hålles vid bestämt och behörigt antal, befordra skeppsgossarnas utbildning till sjötjänst vid flottan och Q ver dem öva sorgfällig tillsyn, jämväl vad angår fullgörandet av de skyldigheter och åtnjutandet av de rättigheter, som dem tillkomma. Chefen för skeppsgossekåren i Karlskrona är i regel avdelningschef för den under sommaren sammandragna, av seglande fartyg bestående skeppsgosseavdelningen, å vilken de båda kårernas militära personal i övrigt i erforderlig utsträckning tjänstgör. Skeppsgossekåren i Karlskrona är indelad i 3 och kåren i Marstrand i 2 kompanier. Kompanicheferna hava i stort sett samma tjänsteåligganden som motsvarande chefer vid sjömanskåren, dock med den väsentliga skillnad, att de förra dessutom hava hand om den militära utbildningen av respektive kompanier. Den teoretiska allmänbildningen, vilken motsvarar tvåårig påbj^ggnad på folkskola, bibringas i en vid vardera kåren anordnad skeppsgosseskola och ledes i respektive skolor av en rektor med biträde av civila lärare. Utbildningstiden har hittills omfattat tre år, av vilka de två första innefattat utbildning i land vintertid och på seglande skeppsgossefartyg sommartid. Under tredje året har yrkesutbildning ,ägt rum dels under vintern på långresefartyg, dels under påföljande sommar vid sjömanskårens yrkesskolor (skjut-, signal-, torped-, undervattensbåt- och mineringsskola). Enligt ett av särskilt tillkallade sakkunniga, de s. k. skolsakkunniga, avgivet förslag är emellertid utbildningstiden avsedd att avkortas till 21/a år, i det att karlskrivning till sjömanskåren skulle äga rum redan under våren tredje utbildningsåret. Då därjämte erfarenheten givit vid handen, att skeppsgossarna i fysiskt avseende äro för klent utvecklade för tjänsten på långresefartyg, anses den förberedande yrkesutbildningen under tredje vintern böra förläggas till skeppsgossekårerna i land. Den enligt nuvarande organisation för skeppsgossekårerna i stort sett erforderliga militära och civilmilitära personalen framgår av vidstående tabell.

123 Officerare Regementsoffi.cerare.

Kompaniofficerare.

Yrke 8UnderutMarin- office- KorpVärnbildade inten- rare, raler. meniga, pliktiga. dent. stam. stam.

Skeppsgossekåren i Karlskrona. Chef j ä m t e expeditionsunderofficer och skrivbiträde Kompanichefer jämte expeditionsunder-

—

3 3

i)3

"Rustkammaruppbördsmän Instruktionsofficerare Instruktionsunderofficerare Kasernuppbördsman och maskinist Kasernunderbefäl Handräckning och eldare Kasernvakt Uppbördsman i matinrättningen Skaffningsunderofficerare, kökspersonal m. fl Tillhopa

s

)8 —

= l _ — 11

9 4

3 1

Skeppsgossekåren i Marstrand. Chef jämte intendent och expeditionsunderofficer Kompanichefer jämte expeditionsunderofficerare Instruktionsofficerare Instruktionsunderofficerare Logementsfartyget Norrköping (uppbördsmän, ekonomipersonal, maski-

1 2

2 )5

1 2 i

21 3

9 Tillhopa

27 |

9 Summa

l

) Därav 1 tillika kasernbefälhavare. '2) Därav 1 gymnastikofficer och 1 skjutofficer.

Den vid skeppsgosseskolorna anställda civila personalen utgöres av: vid skolan i Karlskrona: 1 rektor, 6 ordinarie ämneslärare, 3 extra ordinarie ämneslärare, 2 lärare i slöjd samt timlärare till erforderligt antal.

vid skolan i Marstrand: 1 rektor, 4 ordinarie ämneslärare, 2 extra ordinarie ämneslärare, 2 lärare i slöjd samt timlärare till erforderligt antal.

124 Revisionens

Under sina överläggningar angående skeppsgossekåren har revisionen i första hand ansett sig böra undersöka, huruvida ifrågavarande kår allt fortfarande bör bibehållas. Av en med anledning härav verkställd utredning ävensom tillgänglig statistik har framgått, att rekrytering genom karlskrivning från skeppsgossekåren, jämförd med rekrytering genom anställning medelst kontrakt, på grund av betydligt längre medeltjänstetid i sjömanskåren för f. d. skeppsgossar än för kontraktanställda rekryter, vilka i de flesta fall taga tjänsten vid flottan som en mera tillfällig anställning, ställer sig i ekoDomiskt hänseende avsevärt gynnsammare för staten än rekrytering på det senare sättet. Vidare har utredningen givit vid handen, att från skeppsgossekåren utgångna matroser i korprals- och underofficersskolorna hava betydligt lättare att tillgodogöra sig utbildningen än kontraktanställt manskap, ävensom att f. d. skeppsgossar i allmänhet ådagalägga bättre sjömansegenskaper och bättre uppförande än sistnämnda manskap. Med hänsyn till nu angivna omständigheter och då den plikttrohet och hängivenhet för sitt vapen, som alltid utmärkt flottans underofficerskår, till icke ringa del torde få tillskrivas den tradition, som delvis skapas genom skeppsgossekåren, i det att många skeppsgossar utgå från hem, där familjefadern tillhör flottan och där de från barndomen uppvuxit i den uppfattningen, att de liksom deras fäder skola ägna sjö vapnet sitt liv, har revisionen kommit till den uppfattningen, att skeppsgossekåren är av ett sådant värde för sjömans- och underofficerskårernas rekrytering, att densamma allt fortfarande bör ingå såsom ett led i vår marinorganisation. På grund av den utav revisionen i annat sammanhang föreslagna minskningen av såväl sjömanskåren som underofficerskåren anser sig revisionen emellertid böra föreslå, att skeppsgossekårens sammanlagda numerär minskas från 600 till 500 nummer. Såsom ovan nämnts, äro skeppsgossarna för närvarande uppdelade på en kår om 400 nummer i Karlskrona och en kår om 200 nummer i Marstrand. Givet är, att denna uppdelning på två kårer medför avsevärt större kostnader för såväl förvaltning som undervisning och utbildning, än om samtliga skeppsgossar vore förlagda till en och samma plats. Med hänsyn härtill och'då en sammanslagning av de båda kårerna dessutom är ägnad att främja enhetligheten i utbildningen, finner revisionen sig böra föreslå, att den nuvarande Marstrandskåren indrages, och att samtliga skeppsgossar, såsom tidigare varit fallet, förläggas till Karlskrona. Då emellertid utrymmet i skeppsgossekasernen därstädes icke är tillräckligt för det av revisionen ovan föreslagna antalet skeppsgossar, måste andra förläggningslokaler beredas. Lämpliga sådana kunna

125 erhållas uti det genom Karlskrona grenadjärregementes indragning ledigblivna kasernetablissemanget. Genom skeppsgossekårens förläggning till detta etablissemang vinnes även den avsevärda fördelen, att själva kasernområdet kommer att ligga vid sjön, vilket med nuvarande förläggning inne i staden ieke är förhållandet. Vad skeppsgossekårens organisation i övrigt angår, torde densamma böra fördelas på 3 kompanier, vartdera omfattande en årsklass skeppsgossar. Den för kåren erforderliga förvaltnings- samt instruktions- och lärarpersonalen torde böra beräknas efter i huvudsak samma grunder som för närvarande. Endast i fråga om beräknandet av antalet instruktionsunderofficerare och sättet för fyllande av behovet av rustkammaruppbördsmän synas vissa ändringar böra vidtagas. Sålunda torde antalet instruktionsunderofficerare, vilket för närvarande synes beräknat så, att 1 underofficer avses för omkring var 10:de skeppsgosse i Marstrand och omkring var 12:te skeppsgosse i Karlskrona, hädanefter böra beräknas efter principen 1 underofficer för var 15:de skeppsgosse. För befattningarna såsom rustkammaruppbördsmän åter torde böra avses pensionerade underofficerare i stället för underofficerare på aktiv stat. Med hänsyn till de stora värden, skeppsgossekårens föreslagna nya kasernetablissemang med tillhörande byggnader m. m. representera, och de kostnader, deras underhåll kräver, är det givetvis av stor betydelse, att omsorgsfull vård och tillsyn ägnas ifrågavarande etablissemang m. m. Kasernvården vid de nuvarande skeppsgossekårerna utövas av en av kompanicheferna i egenskap av kasernbefälhavare. Kompanicheferna vid den sammanslagna skeppsgossekåren komma emellertid att utöva befäl över avsevärt större kompanier än för närvarande, och man kan därför icke förutsätta, att någon av nämnda chefer skall kunna ägna tillräcklig tid åt kasernvården i det nya betydligt större etablissemanget. Revisionen har därför ansett sig för den sammanslagna skeppsgossekåren böra beräkna en särskild kasernbefälhavare med ett värnpliktigt skrivbiträde. Det synes emellertid icke vara oavvisligen nödvändigt att för kasernbefälhavarbefattningen avse en stamofficer, utan har revisionen i stället härför beräknat 1 pensionerad officer med arvode. 1 enlighet med vad sålunda anförts, har revisionen beräknat den för skeppsgossekåren erforderliga militärpersonalen på sätt nedanstående tabell närmare utvisar.

126 Sb<3 p a

Officerare Regementsofficer.

QTQ £L ers CD

• d c<3 JS

O O

(t s ^

pamofficerare.

a KJ 2 w a CD

S 4 °>

rtX" CO

2 3

g a

H 01 (t

Chef jämte expeditionsunderofficer och skrivbiträde Kasernbefälhavare ... Kompanichefer jämte expeditionsunderofficer are Iustruktionsofficerare Instruktionsunderofficerare Rustkammaruppbördsmän Kasernuppbördsman och maskinist Handräckning och eldare Kasernvakt Uppbördsman i matinrättningen Skaffningsunderofficerare, kökspersonal m. fl Summa

«i

3 2. Hj O

a> a O CD

CD i-s

hi P

p pj

p: ?r D ET. co (jq

10 4

1 I

—

28 Jämfört med nuvarande organisation inbesparas sålunda genom den av revisionen föreslagna organisationen 7 officerare, 1 marinintendent, 41 underofficerare, 4 stammanskap och 6 värnpliktiga, varemot tillkomma 1 pensionerad officer och 3 pensionerade underofficerare. Genom de båda skolornas sammanslagning böra givetvis vissa inskränkningar kunna vidtagas i den vid skolorna nu tjänstgörande civila personalen. Behovet av dylik personal har av revisionen beräknats sålunda: 1 rektor, 8 ordinarie ämneslärare, 4 extra ordinarie ämneslärare,

3 lärare i slöjd samt timlärare till erforderligt antal.

6. Flottans vary. Nuvarande organisation

Såsom förut nämnts, har flottan för närvarande två särskilda varv, förlagda det ena till Karlskrona och det andra till Stockholm. Då den förra platsen är att betrakta som flottans huvudstation, följer därav, att Karlskronavarvet har en avsevärt större omfattning än Stockholmsvarvet. Styrelsen vid vartdera varvet utövas av en varschef, vartill förordnas en - kommendör vid flottan. Denne är i militärt hänseende underställd vederbörande stationsbefälhavare samt i tekniskt och ekonomiskt hänseende marinförvaltningen.

127 Varvschefens allmänna åligganden äro att tillse, att varvet hålles i fullständigt och tidsenligt skick, att dess arbeten bedrivas skyndsamt och ändamålsenligt, att personalen hålles vid erforderligt antal samt fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter, som envar tillkomma, samt att beredskapsbestämmelserna iakttagas beträffande marinens till varvet förlagda flytande materiel. Under varvschefens tillsyn stå även vissa utom varvet befintliga, marinen tillhöriga byggnader, hamnområden, tomter, gatudelar, telegrafoch telefonledningar, materiel m. m., ävensom i Karlskrona stadens vattenledningsverk. Vidare har varvschefen viss befogenhet över till varvet förlagda yrkeskurser för manskap. I avseende å hushållningen och redogörelsen vid varvet åligger det varvschefen att vaka över noggrant iakttagande av fastställda stater för den varvschefen anförtrodda förvaltningen. För handläggning av förekommande ärenden har varvschefen till sitt förfogande ett varvskansli, vilket består av en militär expedition under ledning av varvschefens adjutant, kapten vid flottan, en civilexpedition under ledning av varvschefens sekreterare, marinintendent, samt ett varvskontor under ledning av varvskamreraren, marinintendent. Verksamheten vid varvet är fördelad på sex olika varvsdepartement, nämligen artilleridepartementet, byggnadsdepartementet, ekipagedepartementet, ingenjördepartementet, mindepartementet och torpeddepartementet, vart och ett under ledning av en departementschef av kommendörkaptens grad eller tjänsteställning, antingen från officerskåren eller mariningen jörkåren. Departementscheferna hava, envar beträffande det honom anförtrodda departementet, huvudsakligen enahanda åligganden och ansvar som varvschefen, samt utöva inseende: chefen för artilleridepartementet över artilleribestyckning, artilleriuppbörder jämte tillhörande utredning samt beväpning; chefen för byggnadsdepartementet över hamnområden, fasta delar av slipar, bäddar och dockbyggnader, tomter, gatudelar och byggnader samt spårvägs- och järnvägsnät; chefen för ekipagedepartementet över fartygens förmastning, tackling, bailastning, förhalning, förtöjning och renhållning, skepparuppbörder jämte tillhörande utredning, sjöinstrument- och sjökarteförråd, eldsläckningsväsende, varvets sjötransporter och körslor samt trafiken å stationens järnvägar, poliskåren, renhållningen å stationens öppna platser samt rustning eller förläggning i beredskap av fartyg; under chefen för ekipagedepartementet lyder den s. k. sjöreserven, omfattande personal och

128 materiel för Varvets sjötransporter, körslor, förhalningar, förtöjningar m. m.; chefen för ingenjördepartementet över fartygens skrov, maskinerier, ankaren^ kättingar och rundhult, maskin-, elektriska- och timmermansinventarier jämte tillhörande utredning, kranar och dockportar, maskinella anordningar inom departementets verkstäder samt dockor och slipar, dykerim aterielen, spår- och järnvägarnas rörliga materiel samt elektriska installationer; chefen för mindepartementet över minmateriel, minuppbörd med tillhörande inventarier och utredning, stationens telegraf- och telefonledningar; samt chefen för torpeddepartementet över torpedbestyckning, radiostationer samt flygmateriel jämte tillhörande uppbörder och utredning. Verksamheten vid departementen är fördelad på arbetsgrupper, var och en under ledning av en arbetschef, som vid de militära departementen är officer, torped- eller miningenjör samt vid övriga departement marinmgenjör, verkstads- eller elektroingenjör. Vid ingenjördepartementet tjänstgör dessutom mobilisering sing enj ören, vilken har att utöva tillsyn över arbetena för förläggning och hållande i anbefalld beredskap av den flytande materielen beträffande ingenjördetaljerna. Till varvet höra slutligen två särskilda förråd, nämligen inventariejörrädet och materialförrådet. Dessa omhänderhavas av såsom förrådsintendenter kommenderade marinintendenter, vilka beträffande ordnandet och vården av vissa delar av förråden stå närmast under vederbörande departementschef samt i fråga om redovisningen m. m. under varvskontoret. Såsom av det anförda framgår, har den militäre varvschefen ledningen^ av varvet i såväl militärt som ekonomiskt och tekniskt hänseende. Det militära chefskapet innefattar icke blott personalåligganden, såsom kommenderingar, beviljande av tjänstledighet, antagning och avsked av månadslönare, bestraffningar, inspektion av till varvet förlagda yrkeskurser m. na., utan även ansvaret för, att den till varvet förlagda materieleu ständigt befinner sig i det skick, som en nöjaktig krigsberedskap fordrar. Det ekonomiska och tekniska chefskapet åter innefattar, dels åliggande att hos marinförvaltningen anmäla behovet av anslagsmedel för varvet och,^ sedan medel beviljats, förordna angående deras disposition och fördelning mellan de särskilda departementen, att övervaka anslagstillgångens utnyttjande i enlighet med erhållna föreskrifter, att ansvara för att°anslagen ej överskridas samt, på förslag av departementschefer eller förrådsintendenter, ombesörja upphandlingar och entreprenader för varvets förråd

129 utom i de fall, då marinförvaltningen verkställer anskaffning, dels ock att ansvara för varvets tidsenlighet i fråga om tekniska hjälpmedel samt för dess allmänna anordningar i tekniskt hänseende. Med hänsyn till de med varvsdriften förenade stora kostnaderna är Revisionens det givetvis av synnerlig vikt, att denna i ekonomiskt hänseende ordnas Allmänna så fördelaktigt, som förhållandena det medgiva. En ledande synpunkt vid synpunkter. beräknandet av den för varven erforderliga personalen bör därför vara att tillse, i vad mån besparingar kunna vinnas genom vidtagande av ändringar i den nuvarande varvsorganisationen. På grund av omfattningen av den revisionen förelagda uppgiften och den avsevärda tid ett sådant arbete skulle kräva, är det emellertid tydligt, att revisionen härvid icke ansett sig kunna ingå på en närmare undersökning angående den för örlogsvarven lämpligaste organisationsformen över huvud taget, utan måst begränsa sig till sådana förändringar, vilka kunna vidtagas utan rubbning av de principer, varpå den nuvarande organisationen vilar. Innan revisionen närmare ingår" på frågan om de förändringar, som enligt revisionens uppfattning böra vidtagas, torde det vara lämpligt att i korthet angiva de uppgifter, som under olika förhållanden måste ställas på örlogsvarven. Dessa kunna i stora drag sammanfattas sålunda, att varven skola: i fred underhålla sjökrigsmaterielen i tjänstdugligt skick samt förse på expedition varande fartyg med erforderliga förråd m. m.; vid mobilisering på kortast möjliga tid klargöra och utrusta vid varven förlagd sjökrigsmateriel; i krig utgöra baser för sjöstyrkörna, dit fartygen vid behov kunna ingå för reparationer och förrådskompletteringar; samt t såväl fred som krig bedriva tillverkning av en del för marinen behövliga förnödenheter ävensom i viss utsträckning nybyggnad av fartyg. Av förenämnda uppgifter torde otvivelaktigt de svåraste och mest omfattande vara de, som åligga varven dels vid mobilisering, då all sjökrigsmateriel skall med största möjliga skyndsamhet utrustas, och dels under krig, då förekommande reparationsarbeten taga en vida större omfattning än under fredstid och dessutom måste utföras med den största skyndsamhet. Om varven ej förmå fylla de krav, som härvid ställas på dem, kommer givetvis sjöförsvarets effektivitet att bliva i hög grad lidande. Med hänsyn till denna varvens karaktär av att vara mobiliseringscentraler för flottan är det tydligt, att de icke kunna likställas med privata varvsanläggningar, vilkas hela verksamhet är inriktad på förhållandena under II 2041 20

I?

130 L

fred. Örlogs varvens organisationsfråga bliver därför icke ett problem av övervägande civilteknisk innebörd, som kan lösas på samma sätt som inom den privata varvsindustrien. I stället måste denna fråga övervägas under oavlåtligt fasthållande vid, att organisationen i främsta rummet måste tillgodose varvens huvudändamål, deras militära uppgifter, samt först i andra rummet andra allmänna intressen. Även om man givetvis bör, så långt förhållandena det medgiva, taga all behörig hänsyn till dessa senare, torde det därför icke kunna frånkommas, att varvsorganisationen till sin allmänna karaktär blir av militär natur och således centraliserad, samlande ledningen av och ansvaret för varvsverksamheten så långt möjligt är på en hand. Denna centrala ledning nödvändiggöres även därav, att den i hög grad. olikartade verksamheten inom varvens särskilda departement, som betingar yrkeskunskap på vitt skilda områden, måste sammanhållas och samverka, så att arbetena bedrivas planmässigt och utan slitningar mellan de olika varvsorganen. Arbetena måste förlöpa jämsides och följdenligt på de särskilda departementen, så att målet för varvsdriften — t. ex. ett fartygs färdigställande i fullt rustat skick — vinnes under nära samarbete på kortast möjliga tid och på tekniskt bästa sätt. Även varvshushållningen i stort, varpå beror om varvsdriften över huvud skall kunna lämna ett resultat, som motsvarar kostnaderna, är i övervägande grad en militär angelägenhet, i den mån det gäller att avgöra, vilken del av sjökrigsmaterielen, som vid varje tidpunkt skall ägnas särskilda, mera kostbara underhållsarbeten, vilka fartyg som med hänsyn till sitt högre stridsvärde i första hand böra hållas i gott skick o. s. v., allt omständigheter vilka ur såväl krigsberedskaps- som ekonomisk synpunkt äro av synnerlig vikt.

parvschefen Av vad sålunda anförts torde framgå, att en central, ledande myndigLnsiiet8 n e t fordras inom flottans varv i såväl fred som krig, ävensom att denna myndighet bör vara utrustad med en på ekonomisk och teknisk sakkunskap stödd militär befogenhet att ingripa i och reglera varvens arbeten efter de* krav, som deras allmänna uppgifter framställa. I överensstämmelse härmed torde fortfarande såsom hittills i spetsen för flottans varv böra såsom varvschef ställas en med varvsdriften i möjligaste mån förtrogen regementsofficer, av kommendörs grad med i stort sett samma befogenheter och ansvar i fråga om reglerandet av varvens arbeten som för närvarande. Beträffande omfattningen av varvschefens ämbetsutövning synas dock vissa ändringar böra vidtagas. Enligt gällande bestämmelser är varvschefen ansvarig icke endast för varvsdriften i dess helhet utan även för den tekniska driften vid de

131 särskilda varvsdepartementen. Med den långt gående specialisering av verksamheten i tekniskt hänseende, som under de senare åren ägt rum, torde dock numera möjlighet icke förefinnas för en så detaljerad tillsyn och ledning från varvschefens sida, att han kan obetingat svara för denna drift. I praktiken har därför ansvaret för departementens inre drift överflyttats från varvschefen till departementscheferna. Det synes under sådana förhållanden naturligt, att denna utveckling jämväl kommer till uttryck i gällande reglementsbestämmelser genom att därstädes för departementscheferna fastställes en vidsträcktare befogenhet med däremot svarande ökat ansvar. Genom en dylik anordning kommer varvschefen att befrias från en hel del onödiga och tyngande detaljer samt tillfälle beredas honom att i större utsträckning än för närvarande är möjligt i stora drag planlägga, leda och övervaka verksamheten och därigenom åvägabringa bästa möjliga såväl militära som ekonomiska utbyte av de på varvsdriften nedlagda kostnaderna. Det organ, som varvschefen härvidlag har till sitt förfogande, är varvskansliet, vilket, såsom förut nämnts, består av en militärexpedition, en civilexpedition och ett varvskontor nnder ledning av respektive varvschefens adjutant, varvschefens sekreterare och varvskamreraren. Då av dessa den förstnämnde är officer och de båda andra marinintendenter, är således såväl den militära som ekonomiska sakkunskapen inom kansliet representerad. I militärt hänseende torde emellertid denna organisation icke kunna anses tillfredsställande, då den till varvschefens militära biträde endast lämnar en vid militära expeditionsgöromål ständigt bunden yngre officer. För att följa verksamheten inom varvets olika avdelningar och planlägga det samarbete mellan de särskilda departementen, som är nödvändigt för uppnående av varvets militära huvudmål — materielens förläggande och hållande i föreskriven krigsberedskap — torde kansliet böra utökas med en äldre, erfaren officer såsom varvschefens närmaste militära biträde och chef för den militärtekniska staben. Härför bör, såsom nedan närmare omförmäles, avses den nuvarande ekipagemästaren. T varvskansliet finnes för närvarande icke någon representant för den tekniska sakkunskapen. Då en sådan dock synes erforderlig för att deltaga i handläggningen av ärenden av teknisk natur, för att i tekniskt hänseende biträda varvschefen vid övervakandet av inom varvets olika departement pågående arbeten samt för att vara varvschefens tekniske rådgivare vid den allmänna planläggningen av varvsarbetena, torde kansliet även böra utökas med en genom föregående varvstjänstgöring i varvsarbeten erfaren ingenjör. %

•

132 Den sålunda föreslagna utökningen* av varvskansliet synes revisionen emellertid kunna ske utan att öka varvens nuvarande personalbehov. Såsom varvschefens närmaste man och chef för den militärtekniska staben torde sålunda böra placeras nuvarande chefen för ekipagedepartementet. Förutom sina åligganden att biträda varvschefen med planläggningen i militärt hänseende av varvsarbetena samt med att vid de olika departementen övervaka gången av desamma synes nämnde befattningshavare böra från ekipagedepartementet övertaga handhavandet av hela den yttre varvsdriften, ansvaret för ordning, renhållning och eldsläckning, förmedlandet av förbindelsen mellan rustade fartyg och varvet samt överinseendet över fartygs ut- och avrustning ävensom över deras beredskapsförläggning i alla de delar, där tillsynen ej utövas av annat departement, och böra därför poliskåren och sjöreserven underställas honom. I samband härmed torde de delar av chefens för ekipagedepartementet nuvarande verksamhet, som avse tillverkning eller verkstadsdrift, således tackelkammare, segelsömmaroch tapetserarverkstad ävensom repslagarbana, böra överföras till ingenjördepartementet, varjämte sjöinstrument- och sjökarteförråden underställas något av de militära departementen. Genom en dylik omläggning av organisationen vinnes även den fördelen, att den nuvarande jämförelsevis talrika kontorspersonalen på ekipagekontoren kan avsevärt reduceras. Såsom tekniskt biträde torde till varvskansliet böra från ingenjördepartementet överföras den därstädes för närvarande placerade mobiliseringsingenjören, vilkens uppgifter i samband härmed böra, i enlighet med vad ovan nämnts, utökas till att i tekniskt hänseende biträda varvschefen vid den allmänna planläggningen och kontrollen av arbetena vid samtliga departement. Enligt nuvarande organisation utövar mobiliseringsingenjören en inspekterande verksamhet över arbetena vid ingenjördepartementet, vars chef han likväl samtidigt är underställd, en anordning vilken givetvis icke kan anses vara ur organisatorisk synpunkt lämplig. Uti organisationen av varvskansliets civilexpedition och varvskontor ifrågasätter revisionen icke någon ändring. Vad härefter angår varvsdepartementen eller varvsverkstäderna, såsom de enligt revisionens uppfattning lämpligen böra benämnas, har revisionen kommit till den uppfattningen, att verksamheten vid dessa för närvarande är i hög grad överorganiserad, i det en "oproportionerligt talrik personal användes för byrå-, bokförings-, registrerings-, renskrivnings- och liknande tjänst. Uti en under hösten 1921 av särskilda sakkunniga verkställd utredning hava jämväl föreslagits vissa åtgärder i syfte att minska kontorsi

133 personalen vid varven. Dessa åtgärder gå i stort sett ut på att centralisera bokföringen inom de särskilda departementskontoren, förenkla diarieföringen och omlägga upphandlingsförfarandet vid varven i sådan riktning, att upphandlingar och anskaffningar inom ett värde ej överstigande 1,000 kronor skulle kunna beslutas av vederbörande departementschef. För att ytterligare undvika omgång, mångskriveri och därmed förbundna onödiga kostnader för skrivmateriel och kontorspersonal borde vidare tagas under övervägande att i vissa fall låta departementscheferna kommunicera direkt med det centrala förvaltningsorganet. Sålunda borde marinförvaltningen vid överlämnande av ett arbete till varvschefen samtidigt kunna angiva, att arbetet skulle bedrivas enligt från vederbörande avdelningschef inom ämbetsverket direkt till motsvarande varvsdepartementschef lämnade direktiv och föreskrifter. Detta förfaringssätt borde särskilt tillämpas vid nybyggnader och materieltillverkningar, men borde till vinnande av enkelhet och reducerade kostnader kunna' tillämpas även i andra fall, dock ej beträffande anslaget till flottans nybyggnad och underhåll samt andra anslag av mera allmän natur, vilka helt måste stå under varvschefens direkta förvaltning. Varvschefen borde även äga befogenhet att angiva ordningsföljden för samtliga arbetens utförande, så att icke brådskande underhålls- och reparationsarbeten tillbakasattes för andra och mindre viktiga arbeten. Då de sålunda föreslagna åtgärderna synas ägnade att medföra en förenkling av arbetet och en minskning av det nuvarande behovet av kontorspersonal, torde desamma böra så snart ske kan vidtagas. I likhet med de sakkunniga håller emellertid revisionen före, att ifrågavarande åtgärder icke äro tillfyllest för åstadkommande av en verklig ekonomisk varvsdrift, utan torde för sådant ändamål mera genomgripande åtgärder vara erforderliga. Såsom förut nämnts, finnas för närvarande vid vartdera varvet sex särskilda departement, underställda var sin chef, som närmast under varvschefen leder departementets arbete. Varje departement har sin egen personal, sina egna verkstäder, sina särskilda förråd samt slutligen också sitt eget departementskontor med i regel bokföringsavdelning, upphandlingsavdelning och avdelning för diarieföring, expedition m. m. Då ett departement av ringa omfattning för upprätthållande av sin på detta sätt organiserade verksamhet givetvis kräver en jämförelsevis talrikare personal än ett större departement, synes den närmast till hands liggande utvägen att åstadkomma en verklig besparing i varvsdriften vara att minska antalet varvsdepartement. Under sina överläggningar har revisionen jämväl kommit till. den uppfattningen, att en sådan minskning låter sig

t

134 utan olägenhet genomföra. Av såväl lokala skäl som med hänsyn till verksamhetens omfattning ställa sig emellertid förhållandena härutinnan något olika vid de båda varven. Vad Karlskrona varv beträffar, torde sålunda, sedan en del av det nuvarande ekipagedepartementets verksamhetsområde överflyttats till varvschefens militärtekniska stab, återstoden av detta departements verksamhet böra fördelas på andra varvsdepartement, varvid sjöinstrument- och sjökarteförrådet lämpligen böra överföras till torpeddepartementet samt övriga verkstäder och repslagarbanan till ingenjördepartementet. På grund av mindepartementets synnerligen ringa verksamhet samt dess läge i omedelbar närhet av torpeddepartementet torde vidare förstnämnda departement kunna ingå som en särskild arbetsgrupp i torpeddepartementet under ledning av en minutbildad officer såsom arbetschef. Slutligen torde byggnads- och ingenjördepartementen, vilka tidigare varit förenade under samma departementschef, böra ånyo sammanslås till ett departement. Visserligen är verksamheten vid byggnadsdepartementet ganska omfattande, men då någon större olägenhet av en sammanslagning icke torde behöva befaras och densamma dessutom underlättas av de lokala förhållandena, i det att såväl ingenjör- som byggnadsdepartementens kontor äro belägna inom samma byggnad, synas några vägande erinringar mot en dylik åtgärd icke kunna göras. Genom vidtagande av ovan angivna åtgärder komma således vid Karlskrona varv att kvarstå endast artilleri-, torped- och ingenjördepartementen, medförande en minskning av departementskontorens'antal från sex till tre. Revisionen har visserligen haft under övervägande möjligheten av att sammanslå jämväl artilleri- och torpeddepartementen, men funnit en dylik anordning icke böra vidtagas såväl med hänsyn till de lokala förhållandena som på grund av den omfattande och särskild specialutbildning krävande verkstadsdrift, som numera äger rum vid dessa båda departement. Vad härefter Stockholms varv beträffar, torde likaledes ekipagedepartementets återstående verksamhet böra uppdelas på andra departement, därvid sjöinstrument- och sjökarteförrådet bör överföras till det nedan föreslagna vapendepartementet samt övriga verkstäder till ingenjördepartementet. Av de tre militärtekniska departementen — artilleri-, torped- och mindepartementen — hava de båda förstnämnda var för sig mindre verksamhet än motsvarande departement i Karlskrona. Vad torpeddepartementet angår, har dock dess verksamhet på senaste tiden utvidgats därigenom, att departementet fått sig anförtrodd marinens flygmateriel

i

135 och att huvudstationen härför tillsvidare förlagts till Galärvarvet. Mindepartementet i Stockholm måste givetvis tillmätas en särskild betydelse, då nämligen praktiskt taget all verksamhet med det för försvaret numera så viktiga minvapnet är samlad till detta departement med dess centralverkstad och försöksanstalt. Tillverkning och justering av samt tillsyn och kontroll över sjöförsvarets minmateriel med dess ömtåliga instrument och dyrbara ledningar ävensom vården av dess förråd kräver redan i fred ett betydande arbete, som vid krigsfall ökas med den omfattande mobiliseringsanskaffning, som då måste vidtagas. Ehuru sålunda vissa skäl tala för, att mindepartementet i Stockholm bibehålles självständigt, har revisionen dock för åvägabringande av nödvändiga besparingar sett sig nödsakad stanna vid att föreslå samtliga ifrågavarande tre departements sammanslagning till ett enda departement, förslagsvis benämnt vapendepartementet. Underlättande för sammanslagningen har den omständigheten synts vara, att de tre nuvarande departementens mekaniska verkstäder förfoga över delvis likartade arbetsmaskiner. Enligt vad revisionen inhämtat, skulle verksamheten vid ett gemensamt vapendepartement kunna sammanföras till de av min- och torpeddepartementen för närvarande disponerade lokalerna och förrådsbyggnaderna å Skeppsholmen. Artilleridepartementets nuvarande verkstadsbyggnad å Galärvarvet bliver härigenom frigjord för andra ändamål. Enär erforderlig lyftkran och spåranordning för transport av tyngre pjäser saknas på Skeppsholmen, torde däremot det nyuppförda kanonskjulet å Galärvarvet böra bibehållas för vapendepartementets räkning. Vad flygmaterielen beträffar, har revisionen, såsom i annat sammanhang närmare omförmäles, föreslagit, att marinens flygväsende förlägges till en nyanordnad flygstation å Rindön, omfattande bland annat en mindre reparationsverkstad. Vid Stockholms varv komma dock att kvarbliva depå och verkstäder. I likhet med vad som föreslagits beträffande Karlskrona varv, torde slutligen byggnadsdepartementet böra, såsom tidigare varit fallet, förenas med ingenjördepartementet. Genom att på sätt ovan nämnts sammanslå och omgruppera departementen och deras göromål komma vid Stockholms varv att finnas endast ett vapendepartement och ett ingenjördepartement, medförande en minskning av departementskontorens antal från sex till två. Vad förrådsverksamheten angår, har sedan gammalt vid. vartdera pörrå * s ™ varvet funnits ett materialförräd under ledning av en materialintendent och ett inventarieförråd under ledning av en inventarieintendent. Under

136 senare tiden hava emellertid artilleriammunitionen och artilleriinventarierna utbrutits ur förråden och underställts en särskild artilleriintendent. Varvens förrådsverksamhet har under de sista åren varit föremål för behandling dels av de förut omnämnda s. k. varvssakkunniga, dels ock av för utredning angående marinens förrådsverksamhet i allmänhet särskilt tillkallade sakkunniga, de s. k. förrådssakkunniga, vilka senare ägnat frågan om varvsförrådens organisation en ingående prövning. Med hänsyn till den begränsade tid, som stått till revisionens förfogande, ävensom till de med detta spörsmål sammanhängande frågornas omfattande och invecklade karaktär har revisionen icke ansett sig böra närmare ingå på ett bedömande av, huruvida förrådsverksamheten bör ordnas efter de riktlinjer, som anvisas av de varvssakknnniga eller efter dem, som förordas av de förrådssakkunniga, utan har revisionen inskränkt sig till att undersöka, i vad mån de framförda synpunkterna kunna tillgodogöras vid bestämmandet av den personal, som erfordras för ledningen av förrådsverksamheten å varven. Revisionen har därvid kommit till den uppfattningen, att behovet av intendenturpersonal bör kunna begränsas till 1 varvsförrådsintendent å vartdera varvet. Det antal uppbördsmän (förrådsförvaltare), som därjämte oundgängligen erfordras för omhänderhavande av förråden och för vilka lämpligen torde kunna avses underofficerare, ävensom erforderligt antal förrådsbiträden, kontorister och skrivbiträden, torde som hittills böra, med undantag av stamunderofficerare, avlönas från vederbörande förrådstitlar. På grund härav anser sig revisionen icke behöva i sina beräkningar angående personalbehovet medtaga behovet av förrådspersonal i vidare mån än som ovan angivits, men förutsätter, att detta behov med beaktande av de uppslag till förenkling och kostnadsminskning, som av de sakkunniga givits, icke beräknas större, än som är förenligt med klok hushållning. Scerwe olh •* . ö v e r e n 8 s t ä m m e l s e med vad sålunda anförts rörande varvens orvederiian gamsation, har revisionen beräknat det för dem erforderliga antalet officerare och vederlikar på sätt vidstående tabell närmare utvisar.

\

137 Stockholms varv.

Karlskrona varv.

Officerare. hgenjörer.

Officerare. [ngenjörer. B

2, W

3 3 TO

rb o

o g

2 •§

5 B •i

P

"

So

3 2.

Marindirektörer.

2, £

TO tag

i? O: g" * Q

P-

0 3 IQ

militärtekniska

° 3

o 2

CD

2B

CD

? t'

-

»T1 P

« B' (B

'

P CD ö

Pd CD

etCD

stab: 1

—

1 1

1 1 1 Varvschefens

TO g

p P i a

l

1¶Varvschefens

5'

<=> fe! pj

CD

5'

h-1

—1—

civilexpedition: 1

1¶Varvskontoret:

1¶Artilleriverkstäderna: 1

Chef

1 1 Torpedverkstaden:

!

1¶Chef

1 1

l

Sjöinstrument- och sjökarteförrådet... Vapenvcrkstäderna: Chef .

1 1 1 i)

Sjöinstrument- och sjökarteförrådet... Ingenjörvcrkstäderna: Chef Tjänstgörande ingenjörer

112)

r i -

Varvsförrådet: , Varvsintendent Summa !

3 i

i

4») 6 i

') 1 pensionerad officer med arvode. ) D ä r a v 7 mariningenjörer, 1 v e r k s t a d s i n g e n j ö r . 2 elektroingenjörer och 1 kemist. ) Därav 2 mariningenjörer, 1 v e r k s t a d s i n g e n j ö r och 1 elektroingenjör.

3 II 2041 20

f

138 I jämförelse med det enligt nuvarande varvsorganisation erforderliga antalet officerare och vederlikar innebär det av revisionen ovan beräknade en minskning: vid Karlskrona varv av 1 regementsofficer, 2 kompaniofficerare, 1 mariningenjör, 2 specialingenjörer och 4 marinintendenter, samt vid Stockholms varv av 2 regementsofficerare, 3 kompaniofficerare, 1 marindirektör, 1 mariningenjör, 1 specialingenjör och 4 marinintendenter. Behovet av Med avseende å underofficerare och manskap förefinnes vid varven officerare ooh behov av sådan personal dels för ordinarie tjänstgöring vid de olika manskap verkstäderna, dels för tjänstgöring huvudsakligen vid tillsynen och underhållet av de till varven förlagda fartygen. Vad då först beträffar behovet av underofficerare och manskap för den ordinarie tjänstgöringen vid varvsverkstäderna samt i sjöreserven m. m., har det ådragit sig revisionens uppmärksamhet, att ett stort antal av de underofficerare, som äro upptagna för ordinarie varvstjänstgöring, blivit överförda från underofficerskårens stat till månadslönarstat vid varven. Då avlöningen för denna personal i båda fallen är densamma, synes anledningen till denna åtgärd vara, att man velat vid vissa befattningar för längre tid binda för deras bestridande särskilt lämpade underofficerare. Detta syfte torde emellertid lika väl kunna vinnas genom att kommendera dessa underofficerare till varvet för längre tid. Vid sådant förhållande och då genom det nu använda förfaringssättet beräkningen av behovet av underofficerare bliver missvisande, i det att ett antal underofficerare icke upptages på underofficerskårens stat, torde de för närvarande såsom månadslönare vid varven upptagna underofficerarna lämpligen böra återföras till nämnda stat. En sådan åtgärd medför givetvis icke någon rubbning i fråga om de såsom tillsyningsmän vid kruthusen m. m. använda pensionerade underofficerare, vilka äro upptagna för ordinarie varvstjänstgöring och till vilka förutom pensionen utgå särskilda arvoden från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll. Under förutsättning att de såsom månadslönare upptagna underofficerarna återföras till underofficerskårens stat har revisionen beräknat, att för ordinarie tjänstgöring vid varvs verkstäderna samt i sjöreserven erfordras: vid Karlskrona varv 32 underofficerare, 15 korpraler (långtjänstkorpraler), 11 meniga, stam, och 84 värnpliktiga; samt vid Stockholms varv 24 underofficerare, 10 korpraler (långtjänstkorpraler), 7 meniga, stam, och 56 värnpliktiga. Vad härefter beträffar behovet av underofficerare och manskap för den «

139 direkta tillsynen och underhållet av till varven förlagda fartyg, är det svårt att angiva några bestämda grunder, efter vilka detta behov bör beräknas. Sedan ett fartyg efter avslutad expedition återkommit till varvet och avmönstrats, övertaga varvsmyndigheterna tillsynen och vården av detsamma. Fartyget avrustas, d. v. s. en del ömtåliga inventarier och utredning tages i land och diverse uppläggningsarbeten utföras på fartygets maskinella utrustning och bestyckning, enär dessa, sedan fartygets besättning avmönstrats, icke kunna ägnas den dagliga tillsyn och skötsel, som erfordras, för att de ej skola taga skada. Vidare verkställes inventering av samtliga uppbörder, varvid fartygets uppbördsmän hava att till varvets ombud anmäla saknade eller skadade inventarier till ersättning eller reparation. Beträffande de mindre uppbörderna, såsom skeppar-, styrmans-, torped- och min- samt å mindre fartyg även artilleri- och timmermansuppbörderna, sammanföras dessa vid inventeringen i allmänhet för flera fartyg till en gemensam uppbördsman, varemot maskin- och elektriska uppbörderna vanligen kvarbliva under vård av de uppbördsmän, som omhänderhaft dem under expeditionen. Dessa uppbördsmän ansvara sedermera inför respektive varvsdepartementschefer och förrådsintendenter för uppbördernas tillsyn och vård. Sedan fartyget avrustats och uppbörderna inventerats, vidtager arbetet med fartygets förläggande i anbefalld beredskap eller uppläggning, ett arbete som tager längre eller kortare tid i anspråk, beroende på dels personal- och anslagstillgång, dels behovet av att kunna inom viss tid åter disponera fartyget för expedition. Vid detta arbete användas såväl varvets civila arbetare som till varvet kommenderad militär personal, varvid varvsarbetarna utföra de egentliga reparationsarbetena, under det att militärpersonalen huvudsakligen användes för tillsyn och vård av materielen, rengöring och allmän översyn. Behovet av personal för sistnämnda ändamål blir härvid under olika tider givetvis mycket varierande. Närmast efter det fartyget återkommit till varvet, är behovet jämförelsevis stort, men minskas efter hand, allteftersom avrustnings- och beredskapsförläggningsarbetena fortskrida, för att åter ökas, då fartyget ånyo anbefallts till rustning. Redan det förhållandet, att personalbehovet är så växlande, gör det omöjligt att bestämt angiva det antal man, som i genomsnitt erfordras för underhållsarbetena å varje särskild fartygstyp. Härtill kommer, att någon erfarenhet i fråga om en sådan beräkning ej heller finnes. Personalens numerär har nämligen hittills beräknats enligt behovet vid mobilisering. Varven hava för sina arbeten fått disponera de kontingenter, som funnits tillgängliga och ej haft användning på andra platser, samt i övrigt varit hänvisade till att använda den dyrbarare civila arbetskraften.

140 Då det nu gäller att beräkna storleken av den militära personal, som i fredstid är erforderlig för varvsarbetena, har man därför ingen annan utgångspunkt än det antal till 1. och 2. linjen hörande fartyg, som kan beräknas i allmänhet vara förlagt till varven. Enligt den av revisionen i annat sammanhang föreslagna fördelning av flottans materiel uppgår detta antal till 58. För dessa fartyg har revisionen beräknat det minsta antal uppbördsmän, som kan anses vara erforderligt för uppbördernas tillsyn och vård under förutsättning, att de mindre uppbörderna, enligt vad ovan nämnts, i största möjliga utsträckning sammanföras under vård av en och samma uppbördsman. Vad själva arbetspersonalen beträffar, har det visat sig olämpligt att beräkna erforderlig sådan för varje särskilt fartyg, enär detta skulle leda till ett alltför stort personalbehov. Då dessutom arbeten icke kunna tänkas pågå på alla fartyg samtidigt, har för de olika fartygen i stället endast beräknats en mycket obetydlig och i sig själv otillräcklig arbetsgrupp, varvid förutsatts, att de olika arbetsgrupperna i erforderlig utsträckning sammanföras till de fartyg, där arbeten för tillfället pågå. Resultatet av de verkställda beräkningarna framgår av nedanstående tabell. Underofficerare (flaggkorpraler). Maskinister. Karlskrona varv Stockholms varv ... . Tillhopa

TT

Korpraler (långtjänstkorpraler) och meniga.

1¶Hänt- | x . , | Övriga, verkare.

Summa.

Eldare.

Hantverkare.

Övriga.

Summa.

68 18

13 5

35 12

L16 35

145 43

16 6

39 15

200 64

264 Den sålunda beräknade personalen utgör per fartyg: av underofficerare lVa maskinist, V3 hantverkare • och 1 övrig samt av korpraler och meniga 3 eldare, Va hantverkare och 1 övrig. Av korpraler och meniga torde omkring hälften kunna utgöras av värnpliktiga, och torde man kunna påräkna, att av den för de rustade fartygen beräknade ersättningspersonalen erforderligt antal värnpliktiga skall för ändamålet kunna tagas i anspråk. Beträffande underofficerare är det däremot nödvändigt att räkna med stampersonal, då ingen annan tillgång finnes. Flertalet av ifrågavarande underofficerare utgöres i övrigt av maskinister och hantverkare, för vilka i allmänhet icke finnes någon användning vid stationstjänsten, men av vilka ett icke obetydligt antal måste finnas disponibelt vid mobilisering för bemanning av hemmavarande fartyg.

141 I anslutning till vad sålunda anförts har revisionen beräknat, att för tillsyn och underhåll av de till varven i beredskap förlagda fartygen erfordras följande stampersonal, nämligen: vid Karlskrona varv 116 underofficerare samt 61 korpraler (långtjänstkorpraler) och 46 meniga, ävensom vid Stockholms varv 35 underofficerare samt 20 korpraler (långtjänstkorpraler) och 14 meniga. Vad slutligen angår den vid varven tjänstgörande civila personalen, Behovet av är det av helt naturliga skäl icke möjligt att verkställa en beräkning ciTUpewonai. av den för det produktiva arbetet avsedda personalen. Dennas antal måste nämligen regleras med hänsyn till de vid varven pågående arbetena, vilka i sin ordning äro beroende av de utav riksdagen därför anvisade anslagen. För åstadkommande av en ekonomisk varvsdrift synes det däremot nödvändigt att vidtaga en reducering av den vid varven anställda civila kontorspersonalen, vilken, enligt vad revisionen inhämtat, måste anses vara oproportionerligt talrik. Under förutsättning att de av revisionen ovan föreslagna ändringarna i den nuvarande organisationen bliva genomförda, torde också enligt verkställda undersökningar en dylik reducering av betydande omfattning kunna göras. Att i förväg i detalj beräkna antalet av den personal, som efter genomförd omorganisation erfordras vid varje särskilt kontor m. m., låter sig givetvis icke göra, men enligt verkställda överslagsberäkningar synes det revisionen möjligt^ att i löner till kontorspersonal vid båda varven inbespara tillsammans omkring 130,000 kronor om året. I överensstämmelse härmed torde ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll kunna minskas med detta belopp. En sammanfattning av vad ovan anförts rörande varvens personalbehov giver alltså vid handen, att för varven böra beräknas den personal, nedanstående tabell närmare utvisar. r.-j, Officerare.

Civilmilitär personal.

. llege- ^kompani„„ v mentsoffi- oineerare. cerare.

Stockholms varv Summa

1¶MarinMarin. •* ingen- ' mten... i iÄ„i„_ lorer. i denter. i i

Underofficerare (flaggkorpraler).

Korpraler (långtjänstkorpraler).

Värnbildade pliktiga. meniga.

4 3

8 6

16 7

4 3

148 59

76 30

57 21

84 56 •

-(

samman-

142 Härtill kommer dels 1 pensionerad officer med arvode, avsedd för sjöinstrument- och sjökarteförrådet vid Stockholms varv, dels 29 pensionerade underofficerare med arvode, därav 18 vid Karlskrona varv och 11 vid Stockholms varv, dels ock 50 värnpliktiga yrkesmän, tillhörande ersättningsreserven. I anslutning till vad i det föregående redan antytts, anser sig revisionen böra framhålla, att frågan om den lämpligaste organisationen av flottans varv icke får anses vara slutgiltigt löst genom det av revisionen ovan framlagda förslaget. Särskilt förhållandena vid Stockholms varv måste betecknas som mindre tillfredsställande på grund av varvets instängda läge mitt i huvudstaden. Då en förflyttning av hela varvet på grund av ekonomiska skäl icke nu eller inom överskådlig framtid kan ifrågasättas, torde emellertid utredning böra verkställas rörande möjligheten att med utnyttjande av de från Stockholms stad förvärvade områdena förskjuta varvet i riktning åt Beckholmen, en åtgärd, som för närvarande är så mycket mera nödvändig och utan större svårighet genomförbar, som ersättning måste skaffas för de i augusti 1921 nedbrända förrådsbyggnaderna å Galärvarvet. Genom en sådan förskjutning skulle möjligen .de närmast Strandvägen och Nordiska museet belägna delarna av varvet kunna avskiljas från varvsområdet och genom försäljning på sätt tidigare skett med Djurgårdstomter överlåtas till staden eller enskilda. Förutsättningen för att en sådan utflyttning skall kunna ske synes dock böra vara, att säkerhet förefinnes för att kostnaderna härför kunna i det väsentligaste täckas av inflytande tomtförsäljningsmedel. 7. Flottans poliskår. Nuvarande Under varvens förvaltningsområde är inordnat polisväsendet med »rganisation. ^ess personalorganisation, poliskåren. Dennas huvudsakliga uppgift är att ombesörja den civila bevakningen å flottans varv och, vad Stockholm angår, även stationsområdet. I kårens uppgifter ingår att söka förhindra stölder, oordningar och eldfara, att anställa visitationer samt att. upptäcka och till beivran anmäla förbrytelser mot gällande ordningsföreskrifter. Bevakningstjänsten består i dels bevakning av varvsportarna, dels vaktgöring å polisvakterna, dels ock patrulleringar, såväl dag som natt. Kåren, som närmast lyder under respektive chefer för ekipagedepartementen, är för närvarande organiserad sålunda:

143 Karlskrona. I Stockholm. Överkonstaplar, tillika poliskommissarier 1 ). Överkonstaplar Konstaplar ' Extra konstaplar Summa

1 2 19 4

1 2 20 2

25 J ) Staten upptager ett särskilt arvode till poliskommissarie i Karlskrona, men disponeras detta arvode icke numera, enär en av överkonstaplarna samtidigt tjänstgör såsom kommissarie.

De årliga kostnaderna för poliskårens avlöning uppgå till i runt tal 180,000 kronor. Ehuru, enligt vad revisionen inhämtat, flottans poliskår kan anses hava Revisionens väl fyllt sin uppgift, synes det dock revisionen uppenbart, att kostnaderna y t t för densamma utgöra en allt för hög premie för de risker, som kåren genom sin verksamhet har att minska eller förebygga. Revisionen har därför undersökt, huruvida icke kostnaderna för bevakningen skulle kunna väsentligt nedbringas genom att helt och hållet överflytta bevakningstjänsten å de militära myndigheterna. Revisionen har emellertid härvid kommit till den uppfattningen, att en särskild poliskår med speciell träning och vana i fråga om ren polistjänst allt fortfarande torde vara för flottan nödvändig. Vid sådant förhållande synes enda sättet för kostnadernas nedbringande vara att avsevärt minska kårens numerär samt att som komplettering av densamma använda militärt manskap för viss bevakningstjänst. Äv den verkställda undersökningen har framgått, att en avsevärd reduktion av den nuvarande polispersonalen kan ske genom att dels inskränka patrulleringstjänsten och överflytta densamma i stor utsträckning å mindre dyrbar arbetskraft, i främsta rummet äldre pålitligt manskap, dels något utöka den dagliga tjänstetiden i Stockholm, vilken för närvarande synes väl kort i jämförelse med tjänstetiden i Karlskrona. Inskränkning i bevakningstjänsten torde böra ske särskilt i fråga om dagpatrulleringen under varvets arbetstid, patrulleringen å Skeppsholmens stationsområde, vilken synes kunna överflyttas å de militära myndigheterna, samt patrulleringen med dubbla patruller nattetid å Galérvarvet. I stället för ständig patrullering torde i viss utsträckning med fördel kunna träda avpatrullering (ronder) med vissa intervaller. ^ I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har revisionen beräknat den för flottan erforderliga polispersonalen sålunda:

144 Karlskrona. Överkonstaplar, tillika poliskommissariér Överkonstaplar Konstaplar Extra konstaplar Summa

Stockholm.

Summa.

1 1 6 2

1 1 3 1

2 2 9 3

(»

16 Såsom komplettering av denna polispersonal har revisionen beräknat (sid. 165) ett antal av 20 man äldre, pålitligt manskap, i första hand korpraler. 8.

Marinens flygväsende.

Nuvarande Likasom vid armén rinnas enligt nuvarande organisation icke heller organisation. v j ^ marinen några särskilda flygtrupper. Den för marinens flygväsende erforderliga personalen uttages efter ansökan ur flottans och kustartilleriets personal för utbildning och viss tids tjänstgöring vid flygväsendet såsom flygbåtförare, flygspanare och flygbåtmaskinister. Den första utbildningen meddelas vid en å logementsfartyg vid Hägernäsviken å Stora Värtan förlagd vinterflygskola under 2 T 2—3 månader, beroende på istidens längd, och fortsattes vid sommarflygskolor, förlagda till rustade flygstationer i Karlskrona och Göteborg, å vilka platser fasta flygstationsanordningar. i mindre omfattning förefinnas. Under de senaste åren har härvid i allmänhet utbildningen av flygbåtförare och flygbåtmaskinister varit förlagd till Karlskrona och utbildningen av flygspanare till Göteborg. Till följd av bristande hangarutrymme har en koncentrering av utbildningen till endera av dessa platser icke kunnat ske. Erforderlig flygstationspersonal av underofficerare, }a'kesmän och handräckningspersonal kommenderas från flottans stationer enligt för varje g å n g fastställda besättningslistor. Marinens flygpersonal har under de senaste åren i regel utgjorts av: flygbåtförare: 1 kapten, 5 subalternofficerare och 4 underofficerare; flygspanare: 2 subalternofficerare, stam, 2 subalternofficerare i flottans reserv och 2 underofficerare; samt flygbåtmaskinister: 14 underofficerare och korpraler. Det ärliga elevantalet av stam och reserv har i allmänhet utgjorts av 2 officerare och 2 a 3 underofficerare för utbildning till flygbåtförare, 1 a 2 officerare och 2 underofficerare för utbildning till flygspanare samt 3 å 4 underofficerare och korpraler för utbildning till flygbåtmaskinister. Därjämte hava plägat uttagas 5 a 6 vapenföra studenter och likställda för

145 utbildning till flygbåtförare bildning till motorskötare.

och 3 å 4 värnpliktiga i allmänhet för ut-

Med hänsyn till den kraftiga utveckling flygvapnet under världs- Revisionens kriget undergått och den stora betydelse, som numera måste tillmätas y ttrande detsamma, håller revisionen före, att därest marinens flygväsende skall msation. på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sina uppgifter i krig, detsamma måste icke blott väsentligt utökas utan även erhålla en fastare organisation än nu är fallet. På grund av den synnerligen ringa omfattning, särskilt i fråga om materiel, som marinens flyg väsende för närvarande har, innebär detta i stort sett, att ifrågavarande vapenslag måste — i motsats till vad förhållandet är vid armén — vid marinen så gott som helt och hållet nyuppsättas. Såsom i ett föregående sammanhang (Del I sid. 277—279) framhållits, har revisionen, trots att den funnit starka s.käl tala för en sammanslagning av arméns och marinens flygvapen, dock ansett dem tillsvidare böra organiseras fristående från varandra. I ekonomiskt och tekniskt avseende skola de dock enligt revisionens förslag ställas under en gemensam central ledning, förlagd till en särskild avdelning eller byrå inom arméförvaltningen eller marinförvaltningen. Under sina överläggningar rörande den för marinens flygväsende lämpligaste organisationen har revisionen haft under övervägande, huruvida icke detta borde, i likhet med vad som föreslagits i fråga om arméns flygväsende, utbrytas ur marinen i övrigt och bilda ett särskilt vapenslag vid sidan om flottan och kustartilleriet. Då emellertid en sådan utbrytning, enligt vad verkställd utredning givit vid handen, skulle medföra åtskilliga svårigheter ur såväl organisatorisk som räkenskapssynpunkt, har revisionen icke ansett sig böra föreslå en d}dik åtgärd. Den för marinens flygväsende erforderliga personalen bör därför allt fortfarande kvarstå å flottans och kustartilleriets stater och för viss tid kommenderas till tjänstgöring • vid flygvapnet på samma sätt som vid övriga specialgrenar inom marinen, exempelvis min- och undervattensbåttjänsten. För beräkning av vederbörliga personalstater måste emellertid fredsbehovet av officerare, underofficerare och manskap för ständig tjänstgöring vid flygväsendet till numerären fastställas. I motsats till vad förhållandet är vid armén, finnes icke för närvarande vid marinen någon permanent förläggningsplats för flygväsendet, utan äger, såsom ovan nämnts, utbildningen rum å flera olika platser. Enligt vad de marina myndigheterna vid upprepade tillfällen framhållit, I I 2041 20

146 medför denna anordning avsevärda olägenheter för utbildningens rationella bedrivande ävensom ökade kostnader för såväl personal- som materieltransporter. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att en permanent flygstation för marinens flygväsende anordnas, dit utbildningen i möjligaste mån koncentreras. Såsom den för ändamålet lämpligaste platsen har av marinens myndigheter föreslagits Hägernäs vid Stora Värtan, dit vinterflygskolan för den första utbildningen redan nu är förlagd och där kronan förvärvat för en flygstation erforderligt markområde. Ehuru revisionen icke vill bestrida, att Hägernäs väl lämpar sig för ändamålet, kan revisionen dock icke biträda detta förslag med hänsyn till de avsevärda kostnader, ett utbyggande av en permanent flygstation därstädes skulle medföra. I stället finner revisionen sig böra föreslå, att flygstationen förlägges till Rindön invid Vaxholm. Ehuru denna plats ur utbildningssynpunkt icke erbjuder samma fördelar som Hägernäs, torde densamma dock få anses vara i stort sett tillfredsställande, och genom att för flygstationen taga i anspråk erforderlig del av det genom Vaxholms grenadjärregementes indragning ledigblivna kasernetablissemanget därstädes kunna kostnaderna för flygstationens anordnande högst avsevärt nedbringas. De erforderliga nybyggnadsarbetena kunna sålunda inskränkas till uppförande av hangarer och en mindre reparationsverkstad ävensom till anordnande av nödiga slipar för flygbåtmaterielens upptagande. Med hänsyn till de mindre goda isförhållandena invid Rindön torde dock vinterutbildningen av flygbåtförare, omfattande en tidsperiod av 2Va—3 månader, allt fortfarande böra förläggas till Hägernäsviken å Stora Värtan. För sådant ändamål torde därstädes böra uppföras en mindre hangarbyggnad ävensom verkställas vissa för övningarnas bedrivande erforderliga mindre planeringsarbeten. Enligt av Kungl. Maj:t meddelat beslut äro de senare redan under utförande, delvis med anlitande av arbetslöshetsmedel. Personalen förutsattes såsom hittills vid Hägernäs komma att förläggas å lämpligt logementsfartyg. Med den av revisionen sålunda föreslagna anordningen komma marinens flygskolor att förläggas sålunda: till Hägernäs den första utbildningen av flygbåtförare (vinterflygskola) samt till flygstationen å Rindön fortsättningsskola för flygbåtförare, flygspanar- och skjutskola, jägarskola med högre skjutskola, skola för flygbåtmaskinister samt reservofficerskurs. Repetitionsövningar för samtlig flygpersonal ävensom den praktiska utbildningen av flygspanare vid samövning med rustade sjöstyrkor och med kustfästningarna förutsättas komma att förläggas till å lämpliga platser anordnade provisoriska flygstationer.

147 I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande armén, bör den för tjänstgöring i flygvapnets centrala ledning, såsom flygstationschefer och såsom lärare vid flygskolor m. m. ständigt erforderliga aktiva officerspersonalen rekryteras från flottans och kustartilleriets stam, i första hand bland de färdigutbildade elever, som visa sig därtill särskilt lämpliga. Dessa under en följd av år vid flygväsendet tjänstgörande officerare motsvara sålunda i huvudsak den ofticerspersonal, som vid armén är upptagen å staten för flygvapnet. Likasom vid armén förutsättas övriga oflicerselever efter avslutad utbildning återgå till annan tjänst vid flottan och kustartilleriet, dock med skyldighet att under återstående mobiliseringsår vid flygväsendet därstädes fullgöra vissa kortare repetitionsövningar. Även den vid flygväsendet ständigt tjänstgörande officerspersonalen kan emellertid icke förutsättas kvarstå i denna tjänst under hela sin tjänstetid. Dels inträder nämligen i regel med åren minskad lämplighet såsom flygare, dels skulle befordringsutsikterna till högre beställningar inom marinen för dessa officerare genom den ensidiga utbildningen bliva betydligt förminskade. Det torde därför, i likhet med vad redan nu är fallet, bliva nödvändigt att genom lämpliga bortkommenderingar från flygtjänsten bereda nämnda officerare tillfälle att bibehålla kontakten med övriga tjänstegrenar inom marinen. Av de för flygväsendet erforderliga underofficerarna avses ett fåtal för beklädande av vissa uppbördsmannabefattningar. Det stora flertalet åter förutsattes komma att tjänstgöra såsom flygbåtförare och flygbåtmaskinister. Med hänsyn till svårigheten att kunna avse ett tillräckligt antal officerare för marinens flygväsende bliver det nämligen nödvändigt att rekrytera ett visst antal flygbåtförare från underofficerskåren, ett förfarande, som redan förut tillämpats och därvid givit gott resultat. Av de sålunda utbildade torde ett mindre antal därtill lämpliga böra behållas i tjänst vid flygväsendet såsom biträdande lärare vid flygskolor m. m., under det att de övriga efter avslutad utbildning återgå till annan tjänst vid marinen och endast kommenderas till vissa repetitiorisövningar vid flygväsendet. Ehuru till flygbåtmaskinister utbildade underofficerare i allmänhet komma att behållas i sådan tjänst under längre tid än de till flygbåtförare utbildade, synes det emellertid av enahanda skäl, som ovan anförts angående officerspersonalen, vara lämpligast att även för underofficerspersonalen förutsätta endast vissa års tjänstgöring vid flygväsendet. Liksom vid flottan bör jämväl vid flygväsendet icke beräknas större antal aktiv personal än som för fredstjänstens behöriga upprätthållande

148 är oundgängligen erforderligt. Den ytterligare personal, som kräves för mobiliseringsbehovets tillgodoseende, bör följaktligen anskaffas på annat sätt. Såsom ovan nämnts, avses en del officerare och underofficerare, vilka efter avslutad utbildning till flygbåtförare och flygspanare återgått till annan tjänst, att under vissa år vara mobiliseringskommeDderad vid flygväsendet. Då emellertid denna personal är jämförelsevis fåtalig, måste den övervägande delen av mobiliseringsbehovet fyllas genom reservpersonal och värnpliktiga. För befattningarna såsom flygbåtmaskinister ävensom för vissa andra mindre krävande befattningar torde värnpliktiga kunna avses. Däremot synes det icke vara möjligt att i någon större utsträckning använda sådana såsom flygbåtförare och flygspanare. Den enda utvägen att fylla mobiliseringsbehovet av sådan personal torde därför vara att vid marinens flygväsende anordna en reservofficersutbildning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits för armén. Då vid marinen icke torde kunna räknas med en uttagning av aktiv personal till flygspanare i samma utsträckning som vid armén, måste reservofficersutbildningen vid marinens flygväsende inriktas på att förutom flygbåtförare jämväl erhålla ett antal mobiliseringsdugliga flygspanare. Den mångskiftande arten av flygsp an ar tjänsten inom .marinen gör det visserligen till en jämförelsevis vansklig uppgift att på denna väg erhålla fullgoda spanare, men torde densamma vara den enda möjliga, därest man vill undvika att öka flottans och kustartilleriets officersstater med hela det vid mobilisering erforderliga antalet flygspanare. Huru utbildningen av reservpersonalen lämpligen bör ordnas, framgår av vad nedan anföres angående Utbildningen vid marinens flygväsende i övrigt. Det antal reservofficerare, som för fyllande av mobiliseringsbehovet behöver vid marinens flygväsende årligen utexamineras, har av revisionen beräknats till 12, därav 7 flygbåtförare, 4 flygspanare och 1 för tjänstgöring såsom flygingenjör. Särskilt med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna torde ett större antal icke kunna förutsättas. utbildningens Enligt verkställda beräkningar erfordras för tjänstgöring vid marinens organise- flygväsende 120 till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet. Med hänsyn till avgången mellan inskrivningen och inställelsen samt under tjänstgöringen bör denna siffra jämlikt längre fram (sid. 221) angivna grunder ökas till 159, vilket sålunda utgör det antal värnpliktiga i linjetjänst, utom studenter och likställda, som årligen bör inskrivas för tjänstgöring vid marinens flygväsende. Ifrågavarande värnpliktiga, för vilka tjänstgöringstiden, såsom längre fram omförmäles, föreslås omfatta

149 350 dagar i en följd'), avses att utbildas till flygbåtmaskinister, flygbåtförare, fotografer, hantverks- och handräckningsmanskap för flygbåtarnas skötsel och vård m. m. Till flygbåtförare förutsättas endast komma att utbildas sådana värnpliktiga, som genom föregående flygutbildning eller av annat skäl äro därför särskilt lämpade och som frivilligt anmäla sig för dylik tjänst. På grund av den begränsade utbildningstiden torde emellertid ifrågavarande värnpliktiga i allmänhet icke omedelbart vid mobilisering kunna tagas i anspråk som flygbåtförare, utan förutsättas de dessförinnan komma att erhålla erforderlig kompletterande utbildning. Vad studenter och likställda beträffar, har revisionen beräknat årskontingenten inskrivna till 20 man. Före inställelsen till tjänstgöringen, vilken är avsedd att omfatta 365 dagar i en följd"), beräknas avgå 2,5 procent. Antalet tillstädeskomna bliver alltså 19 man. Dessa förutsättas komma att utbildas till flygbåtförare, flygspanare och flygingenjörer. De, som under utbildningstiden befinnas olämpliga till flygbåtförare och flygspanare, bibringas i stället utbildning såsom flygbåtmaskinister. De flygbåtförare, som på detta sätt erhållas, torde emellertid icke heller annat än undantagsvis nå en sådan färdighet, att de omedelbart vid mobilisering kunna tagas i anspråk såsom flygbåtförare, utan måste de först bibringas en kompletterande utbildning vid flygskola. För tillgodoseende av det omedelbara mobiliseringsbehovet av flygbåtförare och flygspanare kräves därför anställande av ett visst antal reservofficersaspiranter för utbildning till reservofficerare vid marinens flygväsende. Liksom vid arméns flygväsende förutsättas dessa komma att efter ansökan uttagas bland de studenter och likställda, vilka redan under värjrpliktstiden påbörjat utbildning till flygbåtförare och flygspanare. Antalet årligen uttagna beräknas till 15, därav 1 för utbildning till flygingenjör. Efter värnpliktstidens slut kvarstanna reservofficersaspiranterna i tjänst under en tid av ytterligare 10 månader och genomgå härunder dels särskilt anordnad reservofficerskurs, dels högre flygbåtförar- och flygspanarutbildning. De, som därvid bliva godkända, utnämnas till fänrikar i marinens flygväsendes reserv. De till flygbåtförare utbildade förutsättas kunna tjänstgöra såsom sådana i fem år efter antagningen till aspirant och de till flygspanare utbildade i elva år därefter. Utav de reservofficerare, vilka på grund av uppnådd ålder icke längre äro omedelbart vid mobilisering påräkneliga för flygtjänst, avses de yngre årsklasserna att genom en uppfriskande utbildning göras användbara såsom reserver, *) Jfr diagrammet å sid. 224. ) Jfr diagrammet å sid. 226 och erinringen därunder angående inryckningstid vid marinens flygväsende. 2

150 de äldre till tjänstgöring såsom stationsbefäl m. m. vid permanenta och tillfälliga flygstationer. Under de senare åren hava årligen 2 å 3 fänrikar i flottans reserv nttagits till utbildning såsom flygspanare. Dessa hava vanligen utgjorts av f. d. radiomatroser vid flottan. Då radiomaterielens handhavande är en s t ynnerligen viktig del av flygspanarens göromål, och yrkesskicklighet härutinnan kräver en jämförelsevis lång utbildning, torde allt fortfarande 2 sådana reservofficerare årligen böra utbildas till flygspanare. Utbildningen vid flygväsendet torde emellertid böra påbörjas tidigare än vad nu är fallet, lämpligen efter avslutandet av den allmänna kursen såsom reservofficersaspiranter. Såsom förut nämnts, skall enligt revisionens förslag den första utbildningen till flygbåtförare (vinterflygskola) förläggas till Hägernäs. Skolan förutsattes taga sin början omkring den 10 januari och pågå under 21/» å 3 månader. Till sådan utbildning beräknas årligen komma att beordras 9 officerare och 7 underofficerare från flottan och kustartilleriet samt 13 värnpliktiga. Av dessa uttagas under den förberedande utbildningen 6 officerare, 4 underofficerare och 9 värnpliktiga för fortsatt utbildning. De sålunda uttagna genomgå därefter vid flygstationen å Rindön fortsättningsflygskola och skjutskola till omkring den 1 december. Under andra året genomgå de flygbåtförare, som äro därför lämpliga, jägarskola och högre skjutskola, under det att de övriga tjänstgöra såsom förare vid flygspanarskolan samt vid samövningarna med rustade sjöstyrkor och kustfästningarna. Av de sålunda utbil4ade flygbåt förarn a beräknas årligen 6 officerare, 4 underofficerare och 7 till reservofficersaspiranter antagna värnpliktiga helt tillgodogöra sig utbildningen. De officerare och underofficerare, vilka icke efter avslutad utbildning kommenderas såsom lärare i skolor m. m., återgå vid andra årets slut till annan tjänstgöring, men beräknas omedelbart tillgängliga såsom flygbåtförare vid mobilisering under ytterligare' tre år och kommenderas under andra året efter utbildningens avslutande till en tre månaders repetitionsövning vid ftygskola eller rustad flygstation. De reservofficersaspiranter, vilka efter avslutad utbildning utnämnts till fänrikar i flygväsendets reserv, kommenderas likaledes under andra året efter utbildningens avslutande till en tre månaders repetitionsövning. Utbildningen av flygspanare förlägges till flygspanar- och skjutskola å Rindön samt tager sin början ävenledes omkring den 10 januari. Till dylik utbildning beräknas årligen komma att beordras 4 officerare av flottans och kustartilleriets stam, 2 officerare i flottans reserv och 5 till reservofficersaspiranter uttagna värnpliktiga. Under vintermånaderna för-

151 lägges en del av de praktiska övningarna på grund av isförhållandena till & Hägernäs. Utbildningen avslutas omkring den 1 oktober och omfattar under den senare delen av sommaren även tillämpningsövningar i sam övning med rustade sjöstyrkor och kustfästningarna. Den utbilda ningstid, varunder flygning utföres och flygtillägg således utgår, uppgår till 7 V2 månader. Av de till flygspanarskolan årligen beordrade eleverna beräknas 3 officerare av stammen, 2 officerare i reserven och 4 reservofficersaspiranter komma att helt tillgodogöra sig utbildningen. Officerarna av stammen förutsättas tillgängliga vid mobilisering under fyra år efter avslutad utbildning samt officerare i flottans och fTygväsendets reserv i tio år. De förra kommenderas till en två månaders repetitionsövning under andra året efter avslutad utbildning och de senare till tvenne repetitionsövningar likaledes om två månader, den ena förlagd till andra och den andra till sjätte året efter utbildningens avslutande. < Med hänsyn till vad sålunda anförts rörande det marina flygväsen- Fredskader dets allmänna* organisation, har revisionen beräknat den för detsamma erforderliga personalen sålunda. För tjänstgöring å den särskilda avdelning eller byrå inom arméförvaltningen eller marinförvaltningen, som enligt revisionens förslag skall i ekonomiskt och tekniskt avseende omhänderhava den centrala ledningen av såväl arméns som marinens flygväsende, och vilken avdelning eller -byrå skall stå under chefskap av en å staten för arméns flygvapen uppförd överste eller kommendör, tillika chef och inspektör över såväl arméns som marinens flygväsende, torde böra beräknas 1 regementsofficer, 1 kapten, 1 subalternofficer och 1 pensionerad underofficer som expeditionsunderofficer. Vad regementsofficeren beträffar, torde denne, därest chefen för avdelningen eller byrån är överste, böra såsom souschef inom densamma särskilt företräda marinens flygväsende samt dessutom med avseende å dettas utbildning och övningar fullgöra en del tjänsteåligganden, närmast motsvarande dem, som påvila chefen för arméns flygkår. Därest såsom chef för flygvapnet placeras en kommendör, kan tydligen ifrågavarande regementsofficers tjänstgöring mera direkt inriktas på dessa senare tjänste-åligganden, eventuellt med förläggning som chef för flygstationen å Rindön. Med hänsyn därtill att å staten för arméns flygvapen upptagits en för den centrala" ledningen avsedd flygingenjör, har någon dylik befattningshavare icke ansetts behöva här beräknas. I den mån särskilt tekniskt biträde skulle för marinens del erfordras, torde sådant kunna

152 lämnas av de för flygverkstäderna å Stockholms varv nedan beräknade fl ygingenj örerna. Såsom befäl vid flygstationer ävensom lärare vid skolor och kurser torde böra beräknas 5 kaptener, 11 subalternofficerare och 11 underofficerare. Den fly g stationspersonal, som erfordras för tjänstgöring såsom flygbåtmaskinister, kvartersmän, redogörare, artillerikonstape] och radiostyrman ävensom för ombesörjande av handräckningstjänsten, har revisionen beräknat till 15 underofficerare, 22 korpraler och 13 yrkesutbildade meniga, stam, ävensom erforderligt antal värnpliktiga. För flygdepån a Stockholms varv torde böra avses 1 kapten, 1 subalternofficer och 3 underofficerare jämte nödigt antal värnpliktiga. » Vidare bör såsom elever beräknas följande stampersonal, nämligen: f l y g b å t f ö r a r e : under första året 6 subalternofficerare och 4 underofficerare samt under andra året likaledes 6 subalternofficerare och 4 underofficerare; alltså tillhopa 12 subalternofficerare och 8 underofficerare; f l y g s p a n a r e : 3 subalternofficerare; samt f l y g b å t m a s k i n i s t e r : 8 korpraler. Såsom elever av stammen böra alltså beräknas tillhopa 15 subalternofficerare, 8 underofficerare och 8 korpraler. Såsom elever av reserv och värnpliktiga böra, i enlighet med vad förut nämnts, beräknas 2 fänrikar i flottans reserv, 15 reservofficersaspiranter samt 19 värnpliktiga studenter och likställda. För ledningen av flygverkstäderna ä Stockholms varv torde erfordras 2 flygingenjörer. Övrig för ifrågavarande verkstäder erforderlig personal — förutom värnpliktiga — likasom ock 2 förmän vid' reparationsverkstaden å Rindön har upptagits å varvets stat samt följaktligen icke nu medtagits i personalberäkningarna. Under vinterflygskoians förläggning vid Hägernäs erfordras 1 marinläkare. Härtill bör häns}m tagas vid beräkningen av det för marinen erforderliga antalet marinläkare. För ombesörjande av förekommande expeditions- och skrivgöromål vid flyg-stationerna å Rindön och Hägernäs ävensom vid varvet i Stockholm torde slutligen böra såsom expeditionsunderofficerare beräknas 3 pensionerade underofficerare. En sammanfattning av vad ovan anförts giver alltså vid handen, att för marinens flygväsende bör beräknas den personal, efterföljande tabell närmare angiver:

153 Keserv

S t a m

W

C?

re

• *

=!

P "O

re p

S.

p 2

re

1 15

1¶I Flygstationspersonal Flygdepån å Stockholms varv Elever Flygverkstäderna å Stockholms varv Expeditionsunderofficerare .. Summa

re

re Xre re "t n 03 a re H

n

Den centrala förvaltningen Belal vid flygstationer och

g,*

5'

crq

o:

3 3

as P J

"i 2

il p i-i

JS 3

P»

fp H

^ P

K*

ss re B

3 rfP

5 re P

C.

re

re 0

P o o1

Till linjetjänst uttagna

re O Oq

"3 ^1 P —

Reservofficerare och reservofficersaspirantcr

Officerare

•

Värnpliktiga

19 J 120

a,l"

— 3"

ffi re c; ^

|

H re c PJ re N

sr»

BT

1 11 15 3 8

13 2 + 15

2 + 15

4¶Av den sålunda erforderliga stampersonalen böra enligt verkställda beräkningar 2 kaptener, 7 subalternofficerare, 5 underofficerare samt 5 korpraler och 7 meniga beordras från kustartilleriet. För marinens flygväsende böra alltså å flottans stater beräknas: dels följande stampersonal, nämligen 1 regementsofficer, 5 kaptener, 21 subalternofficerare, 2 flygingenjörer, 32 underofficerare samt 25 korpraler och 6 meniga. dels ock arvode åt 4 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare. Under världskriget användes inom de olika marinerna och särskilt Brevduvevid inom deras flyg väsenden med stor framgång brevduvor såväl för avgi- väsendet flottan. vande av meddelanden rörande gjorda iakttagelser som ock för inrapporterande av inträffade haverier å flygbåtar, varigenom i ett flertal fall havererade flygbåtar och deras besättningar blivit bärgade. På grund av dessa erfarenheter anordnades under år 1920 ett brevduveslag vid Karlskrona flygstation, avsett för cirka 60 brevduvor, och hava vid de senaste två årens övningar goda resultat vunnits. För fullständigande av brevduveväsendet vid marinens flygväsende erfordras anordnande av liknande brevduveslag vid flygstationen å Rindön samt vid Göteborgs örlogsdepå. På grund härav har revisionen under anslaget till flottans krigsberedskap och övningar ansett sig böra upptaga viss kostnad för flottans bredvduveväsende. Någon särskild personal för detta ändamål behöver icke beräknas. I I 2 0 4 1 20

154 9.

Övriga personalbehov.

Kommendering av officerare till vissa utbildningskurser och tillfällig tjänstgöring ni. ra.

I det föregående har redogjorts för, huru behovet av officerare för tjänstgöring i mera konstanta befattningar i överstyrelsen, på de rustade fartygen, å stationer och varv m. m. enligt revisionens uppfattning bör tillgodoses. .Utöver nämnda personalbehov torde det emellertid bliva nödvändigt att fortfarande som hittills avse erforderligt antal .officerare av kaptens eller subalternofficers grad för kommendering till olika utbildningskurser och mera tillfällig tjänstgöring m. m. Då vid beräkning^ av antalet officerare av nämnda grader hänsyn måste tagas till ifrågavarande kommenderingar, anser sig revisionen böra närmare redogöra för de behov, som i detta avseende föreligga. Såsom i det föregående omnämnts, äro kurserna vid sjökrigshögskolan uppdelade i dels en allmän kurs, dels högre kurser, nämligen stabskurs samt artilleri-, torped- och minkurser. Enligt gällande bestämmelser skall varje sjöofficer kommenderas till genomgående av sjökrigshögskolans a l l m ä n n a k u r s , och beräknas årliga antalet elever från flottan under nuvarande förhållanden normalt uppgå till 20. Kursen pågår under månaderna oktober—april, varjämte samma elever under september månad brukat genomgå en vid sjökrigshögskolan anordnad m i l i t ä r p e d a g o g i s k k u r s med ändamål att bibringa de unga officerarna förmåga att på rätt sätt undervisa och utbilda samt i allmänhet utöva befäl över manskap. Revisionen, som finner genomgåendet av de båda nämnda kurserna vara av stor betydelse för officerarnas förmåga att rätt sköta sina åligganden i allmänhet, har med hänsyn till den föreslagna reduktionen av officerskåren beräknat antalet elever till i medeltal 18 årligen. Sjökrigshögskolans s t a b s k u r s har till ändamål att bibringa ett visst antal officerare för tjänstgöring i marinstaben samt i övriga staber till sjöss och i land erforderlig förutbildning. Kursen anordnas vartannat år, och utgör elevantalet från flottan varje gång 6—8. För att säkerställa, att för kommendering till stabstjänst väl kvalificerade officerare i tillräckligt antal finnas att tillgå, torde det vara nödvändigt att icke beräkna antalet elever i denna kurs lägre än till 6, eller i medeltal 3 elever per år. Sjökrigshögskolans a r t i l l e r i - , t o r p e d - och m i n k u r s e r hava till ändamål att bibringa ett mindre antal officerare högre teknisk specialutbildning inom respektive . vapen. Artillerikursen är tvåårig och påbörjas

155 vartannat år, under det att torped- och minkurserna äro ettåriga och anordnas vartannat år. Elevantalet i dessa för de sjömilitära vapnens tekniska utveckling synnerligen viktiga kurser har av revisionen beräknats till 3 i vardera av artilleri- och torpedkurserna samt 2 i minkursen, vilket med hänsyn till kursernas olika längd i medeltal per år utgör respektive 3, l 1 /* och 1 elever. Under ett flertal år har det varit brukligt att på därom gjord ansökan kommendera sjöofficerare till tekniska högskolan för att bibringas högre utbildning i till radio- och elektroteknik m. m. hörande ämnen. Erfarenheten har visat, att denna utbildning varit till väsentlig nytta för flottan, och har revisionen därför beräknat, att i medeltal vartannat år 1 officer av kompaniofficers grad kommenderas till genomgående av kurs vid tekniska högskolan. Revisionen förutsätter emellertid vidtagande av sådana åtgärder beträffande såväl ifrågavarande som andra liknande kommenderingar, att den meddelade utbildningen verkligen kommer marinen tillgodo. Under hänvisning till vad i det föregående (Del I sid. 358) anförts beträffande kommenderingar inom armén till gymnastiska centralinstitutet, vill revisionen framhålla, att jämväl från flottan erforderligt antal subalternofficerare i och för utbildning till instruktörer i gymnastik och vapenföring bör kommenderas till ifrågavarande utbildningsanstalt. Det antal sjöofficerare, som enligt den av revisionen föreslagna marinorganisationen årligen behöver beordras till genomgående av gymnastiska centralinstitutet, har revisionen beräknat till i medeltal 2. I och för bibringande av utbildning i skjutning och eldstrid med eldhandvapen har det varit brukligt att kommendera subalternofficerare vid flottan till genomgående av irtfanteriskjutskolan a Rosersberg. Revisionen, som anser, att så även framdeles bör ske, har beräknat, att i 'medeltal 2 officerare från flottan årligen komma att under omkring två månader erhålla dylik kommendering. Såväl före som efter världskriget hava officerare från flottan efter därom erhållet medgivande kommenderats till tjänstgöring i utländska mariner i ändamål att dels genomgå viss särskild skola, såsom torped-, skjut- eller undervattensbåtskola, dels inhämta kännedom om tjänsten i allmänhet. Då dessa kommenderingar visat sig vara av synnerligen stor betydelse, särskilt vad beträffar införskaffande av erfarenheter från världskriget till sjöss och kännedom om, huru dessa erfarenheter i främmande mariner tillämpas och utnyttjas, har revisionen beräknat, att i medeltal årligen 3 kompaniofficerare från flottan komma att kommenderas till tjänstgöring i utländska mariner.

156 För bibringande av kännedom om radiotelegrafi samt den tekniska utvecklingen på detta område har årligen varit anordnad en kurs i radiotelegrafi för sådana officerare, som avsetts att framdeles bliva kommenderade som radioofficerare på strids fartygen. Med hänsyn till den stora betydelsen av, att den trådlösa förbindelsen mellan flottans fartyg under krig handhaves på ett riktigt och ändamålsenligt sätt, har revisionen ansett anordnandet av dylik radiokurs fortfarande böra äga rum och för densamma beräknat i medeltal 4 officerselever årligen under omkring tre månader. Utöver antalet ordinarie befattningshavare i marinstaben erfordras ett visst antal till tjänstgöring i staben inkommenderade officerare, vilka dels såsom generalstabens aspiranter undergå provtjänstgöring före kommendering till ordinarie tjänstgöring i staben samt dels — i likhet med vad i generalstaben jämväl är fallet — mer eller mindre tillfälligt förstärka marinstabens ordinarie arbetskrafter. Sistnämnda behov, som växlar alltefter göromålens mängd och beskaffenhet, är givetvis svårt att exakt bedöma, men torde på grund av den i besparingssyfte gjorda starka inskränkningen i den ordinarie personalen snarare bliva större än mindre än för närvarande. Med ledning av de senare årens erfarenheter och med hänsyn till de maktpåliggande och särskild utbildning krävande uppgifter, som åligga marinstaben, har revisionen kommit till det resultatet, att för aspiranttjänstgöring böra beräknas minst 2 och för icke ordinarie tjänstgöring likaledes minst 2 kompaniofficerare året om. Av samma skäl, som ovan anförts beträffande behovet av tillfällig förstärkning av arbetskrafterna i marinstaben, har revisionen beräknat 3 officerare årligen erforderliga för icke ordinarie tjänstgöring i marinförvaltningen. • Förutom vid sjökrigsskolan tjänstgörande ordinarie kadettofficerare hava hittills under sjökadetternas sommarövningar, bl. a. för ledande av kadetternas navigerings- och manöverövningar på lättare fartyg, beordrats jämväl 2 extra kadettofficerare under månaderna maj—september. Behov härav föreligger även med den av revisionen föreslagna marinorganisationen. Under månaderna maj och juni anordnas årligen skjutsJcola, torpedskola, undervattensbåtskola och mineringsskola. Ifrågavarande yrkesskolor hava till ändamål att bibringa dels för respektive specialtjänst uttagna officerare och underofficerare erforderlig praktisk yrkesskicklighet i nämnda tjänsts utövande, dels manskap av vederbörande yrkesgrenar den för 2. kl. sjöman respektive korpral och underofficer erforderliga färdigheten och insikten för att rätt kunna betjäna kanoner, torpeder, minor o. s. v.

157 Till dessa viktiga skolor hava i allmänhet varit kommenderade 2 särskilda instruktionsofficerare för varje skola. Revisionen finner nämnda behov med den av revisionen föreslagna marinorganisationen allt fortfarande föreligga. m E n sammanfattning av vad i det föregående anförts giver vid handen, att för kommendering av officerare till utbildningskurser och tillfällig tjänstgöring erfordras den personal nedanstående tabell närmare utvisar. n

M

Sjökrigshögskolan: a' a l l m ä n n a k u r s e n

b) stabskursen c) artillerikursen d) torpedkursen e) minkursen Tekniska högskolan Gymnastiska centralinstitutet .. Infanteriskjujskolan å Bosers berg Tjänstgöring i utländska mariner K u r s i radiotelegrafi Marinstaben Marinförvaltningen Extra kadettofficerare vid sjokrigsskolan Skjutskola Torpedskola Undervattensbåtskola Mineringsskola Summa

a

d

NOT.

Dec.

Jan. Febr. Mars April i Maj

18 3 3

18 3 3 1\

18 3 3 1] 1

18 3 3

18 3 3

18 3 3 V 1

M

Ii

39 ! 39

Ii 1

i

e

r.

Juni

Juli

Au>

Sept. Okt.

18 3 3

H i

16 I 16 1 36 | 41

Av tabellen framgår, att behovet av kompaniofficerare för särskild utbildning och icke ordinarie tjänstgöring m. m. under vinterhalvåret är konstant och utgör 39, under det att samma behov under sommarhalvåret är växlande och i medeltal uppgår till 26—27. Skillnaden mellan nu nämnda behovssiffror, eller omkring 12 kompaniofficerare, motsvaras av det antal officerare, som tjänstgör vid vissa, endast under sommarhalvåret pågående sjöexpeditioner m. m., varför några särskilda officersbeställningar för utjämnande av sagda skillnad icke erfordras. Ovan omnämnda behov under sommarhalvåret är, såsoin av tabellen framgår, störst under september och oktober månader, då detsamma uppgår till 36 respektive 41. Emellertid torde det icke vara nödvändigt att för nu ifrågavarande ändamål beräkna sistnämnda maximiantal offi-

158 cerare, enär den för sjötjänstgöring beräknade ersättningspersonalen (sid. 160) i viss utsträckning torde kunna för ändamålet under kortare tid tagas i anspråk. Revisionen har därför ansett sig kunna begränsa antalet officerare för särskild utbildning m. m. till ovannämnda medeltal, eller 26 officerare. Visserligen kan det ju av tabellen synas, som om tillgången på officerare under juli och augusti månader skulle bliva onödigt stor i förhållande till behovet. Härvid bör emellertid erinras om, att under nämnda månader pågå flottans viktigaste övningar, tillämpningsövningarna till sjöss, under vilka behov uppstår av ytterligare officerare för tillfälliga sjökommenderingar, särskilt deltagande i krigsövningar såsom stridsdomarpersonal, förstärkning av staber o. s. v. Storleken av dessa behov är svårt att exakt angiva, men håller revisionen före, att något överskott icke kommer att uppstå. Å andra sidan kunna under september och oktober månader vissa svårigheter möta att helt tillgodose officersbehovet, men med hänsyn till nödvändigheten att i möjligaste mån begränsa personalkostnaderna har revisionen icke ansett sig böra av detta skäl tillägga några ytterligare officersbeställningar. Personal från flottan till kustfästningarna.

Befäihavande Såsom befälhavande amiral och kommendant i Karlskrona fästning i KadsSlma ti^^gör enligt ^ nu varande organisation en flaggman, vilken samtidigt med stab. bestrider befattningen som stationsbefälhavare vid flottans station i Karlskrona. Sammanförandet av dessa båda befälsposter till en och samma person finner revisionen ändamålsenligt och föreslår därför ingen ändring härutinnan. Såsom stabschef hos befälhavande amiralen i Karlskrona är för närvarande beräknad en regementsofficer av 'flottan. Enligt vad längre fram (sid. 249) omförmäles, torde emellertid denna befattning framdeles böra bestridas av en regementsofficer av kustartilleriet. Med anledning härav torde den såsom adjutant i befälhavande amiralens stab för närvarande tjänstgörande kompaniofficeren från kustartilleriet böra utbytas mot 1 kompaniofficer från flottan. civiimiiitär peisona .

Enligt nuvarande organisation är följande civilmilitära personal avtjänstgöring vid kustartilleriet, nämligen:

s e ( j(i, fö r

a) Marinläkare: i Vaxholms fästning: 1 marinläkare såsom äldste läkare, tillika fästningsläkare, och 1 marinläkare såsom biträdande läkare,

159 i Karlskrona fästning: 1 marinläkare såsom äldste läkare och 1 marinläkare såsom biträdande läkare samt i Ålvsborgs fästning: 1 marinläkare såsom kårläkare. b) Marinintendenter: i Vaxholms fästning: 1 marinintendent såsom fästningsintendent, 1 » » tygintendent, 1 )> )> regementsintendent och 1 » )> biträdande regementsintendent, i Karlskrona fästning: 1 marinintendent såsom tygintendent, 1 » » regementsintendent och 1 » )> biträdande regementsintendent, i Älvsborgs fästning: 1 marinintendent såsom kårintendent. Revisionen har undersökt, huruvida några besparingar kunna göras beträffande nu angivna personal, och därvid funnit, att de åligganden, som tillkomma biträdande läkaren i Karlskrona fästning, icke synas vara tillräckliga för att motivera en särskild marinläkarbefattning, utan torde dessa åligganden kunna fyllas av andra i Karlskrona tjänstgörande marinläkare eller genom tillfällig kommendering dit av marinläkare med arvode. Befattningen såsom biträdande läkare i Karlskrona fästning torde därför kunna indragas. Vidare håller revisionen före, att de båda såsom biträdande regementsintendenter vid Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen upptagna marinintendentsbefattningarna, särskilt med hänsyn till den av revisionen föreslagna minskningen av kustartilleriregementenas storlek, kunna undvaras. Jämväl dessa båda befattningar böra därför indragas. I överensstämmelse med vad ovan anförts, har revisionen för tjänstgöring vid kustfästningarna beräknat den personal från flottan, som upptages i omstående tabell.

160 Kompaniofficerare

I befälhavande amiralens i Karlskrona stab . Civilmilitär personal

Marinintendenter

Marinläkare

i Summa

i

Ersättniiigspersonal.

ErsättningsSåsom ersättningspersonal för sjuka, permitterade, undanhållna eller ^mänhet311" r v m d a m. fl. beräknas enligt nuvarande organisation 10 procent av sammanlagda personalbehovet under fredstid för land- och sjötjänst. Enligt vad i det föregående (sid. 4 och 43) omförmälts, har revisionen funnit sig böra föreslå, att en väsentlig del av fartygsmaterielen förlägges i materielreserv, samt att för denna materiel ingen särskild personal beräknas i fredstid. För bemanning av materielreservens fartyg vid mobilisering torde i första hand ersättningspersonalen få tillgripas och bemanningen sedermera kompletteras i den mån inryckande reservpersonal och värnpliktiga hinna nödtorftigt bibringas härför erforderlig utbildning. Viå sådant förhållande ävensom på grund av den utav revisionen vidtagna uttunningen av för fredstjänstgöring å olika poster avsedd personal torde behovet av ersättningspersonal med den av revisionen föreslagna marinorganisationen bliva större än med nuvarande organisation. Med hänsyn till nödvändigheten att begränsa personalkostnaderna har revisionen dock ansett sig böra inskränka det nuvarande kravet på ersättningspersonal i fredstid. Sålunda torde det icke vara oundgängligen nödvändigt att beräkna någon ersättningspersonal för landtjänstgöring. För att vid behov kunna komplettera besättningarna å de i fredstid rustade fartygen torde däremot, med iakttagande av vad nedan sägs, såsom ersättningspersonal för sjötjänstgöring böra beräknas 10 procent av personalbehovet för ifrågavarande fartyg (se sid. 95). Beträffande behovet av ersättningspersonal för det icke yrkesutbildade manskapet, stamrekryter och värnpliktiga, ställa sig förhållandena dock något olika. Såsom längre fram under rubriken »De värnpliktiga» närmare omförmäles, är det antal värnpliktiga, som beräknas årligen inställa sig till tjänstgöring, ökat så mycket utöver det egentliga behovet för tjänstgöring erforderliga värnpliktiga, att den * sannolika avgången under tjänstgöringens lopp därigenom må kunna uppvägas. Den sålunda tilllagda värnpliktskontingenten, som vid inställelsen uppgår till omkring 300 man, men sedan efter hand minskas, måste givetvis betraktas såsom

1G1 en tillgång, som avsevärt minskar behovet av ersättningspersonal för ifrågavarande personalkategori. Under tjänstetidens sista månader torde visserligen antalet övertaliga värnpliktiga hava genom avgång starkt förminskats, men i stället brukar under höstmånaderna inställa sig ett icke oväsentligt antal stamrekryter, vilka då kunna i viss mån användas såsom ersättningspersonal. I betraktande av nu angivna förhållanden har revisionen ansett sig kunna nedsätta den eljest för stamrekryter och värnpliktiga erforderliga ersättningspersonalen eller 136 man (10 procent av 1,359) med 100 man till 36 man. Vid beräknandet av behovet av civilmilitär personal har revisionen Ersättningsförutsatt, att å vissa befattningar, vara för närvarande äro placerade p ^ a ^ m marinintendenter såsom ordinarie befattningshavare, det oundgängliga militära behovet kan fyllas med under fortsatt utbildning varande personal. Enligt verkställda beräkningar utgöres denna personal, som givetvis också förutsattes utnyttjad som ersättning vid sjukdomsfall m. m., av sammanlagt 7 marinintendenter, fördelade å såväl stationerna som varven. Beträffande marinläkarkåren fylles behovet av ersättningspersonal från de för sjökommendering avsedda marinläkarna av 2. graden och marinläkarstipendiaterna. Med hänsyn till att sistnämnda marinläkare och marinläkarstipendiater endast åtnjuta ett mindre arvode och icke kunna påräknas för längre inkallelser än omkring tre månader om året, torde jämlikt verkställda beräkningar behovet av ersättningspersonal inom marinläkarkåren icke kunna sättas lägre än till 17. Flottans musikpersonal.

Enligt 1922 års stat och i kommandoväg fastställd fördelning i Nuvarande yrkesgrenar finnes vid flottan nedanstående antal musikkonstaplar resp. organisation. hornbiåsare: Karlskrona.

Stockholm.

Summa.

i

12 28

9 2J

21 49

Summa '

70 Därjämte har Kungl. Maj:t medgivit, att enligt vederbörande kårchefs beprövande antalet hornblåsare må överskridas med 5 å vardera stationen, därest inom sjömanskåren i övrigt finnes motsvarande antal vakanser. I I 2 0 4 1 20

162 Musikpersonalen är avsedd dels för utförande av musik ombord å flottans fartyg och i land å flottans stationer, dels för verkställande av för den sjömilitära tjänsten erforderliga hornsignaler, vilka i stor utsträckning användas såväl för tjänsten ombord som i land vid kaserntjänsten. 1 motsats till vad förhållandet är vid armén, är emellertid flottans musikpersonal icke uteslutande beräknad för musik och hornblåsning, utan användes jämväl till expeditions tjänst såsom expeditionsunderofficerare och skrivbiträden ombord och i land. Härigenom inbesparas ett antal underofficers- och manskapsbeställningar, varmed i annat fall andra yrkesgrenar skulle behöva ökas i och för bestridande av expeditions- och skrivtjänsten. •Den ordinarie musikpersonalen vid Stockholms station rekryteras huvudsakligen från 10 i Stockholm förlagda skeppsgossar, egentligen tillhörande kåren i Marstrand, för vilkas skolundervisning å skeppsgosseskolans stat är anvisat ett belopp av 350 kronor. De genomgå en särskild skeppsgosseskola samt rekryt- och musikutbildning å Skeppsholmen. I Karlskrona har visserligen åren 1905 och 1915 efter särskild annons antagits vardera gången ett 10-tal skeppsgossar för utbildning till hornblåsare och i musik, men någon konstant skeppsgosserekrytering till musikpersonalen förekommer icke vid nämnda station, ehuru något hinder för en organisation, liknande den i Stockholm, icke finnes. Utbildningen i och utförandet av musik vid flottan ledes av två musikdirektörer, en vid vardera stationen, vilka hittills icke varit upptagna på stat utan antagits med kontrakt och viss uppsägningstid av vederbörande stationsbefälhavare. Några särskilda kvalifikationer hava ej fordrats för sökandet av platserna i fråga, men hava hittills samtliga innehavare av dessa varit examinerade musikdirektörer eller tilldelats musikdirektörs namn, heder och värdighet. Musikdirektörerna åtnjuta ersättning i form av i kontraktet stipulerat arvode, vartill medel erhålles från för övning i hornblåsning m. m. i stat anvisade belopp. De sakna såväl pensions- som gratialrätt. Vid vardera av flottans stationer finnes en s. k. musikkassa, tillhörande respektive stations officerspersonal och åstadkommen så gott som uteslutande med privata medel. Karlskrona stations musikkassa uppgick vid utgången av 1922 till omkring 24,800 kronor och Stockholms stations musikkassa vid samma tid till omkring 66,700 kronor. Ändamålet med dessa kassors bildande har varit att bereda möjlighet till harmonimusik vid flottan. Kassorna hava sålunda dels bekostat anskaffning av

163 musikinstrument (även övningsinstrument), vilka kostnadsfritt tillhandahållits vid musik i tjänsten i land och mot avgift utlånats till fartygen m. m., dels utdelat gratifikationer till musikdirektörerna samt till förtjänta musikkonstaplar och hornblåsare. övrig för musiken och musikutbildningen erforderlig materiel, såsom papper, böcker m. m., tillhandahålles av kronan för jämförelsevis ringa kostnad. Förutom denna kostnad samt kostnaderna för avlöning av musikpersonalen, vilken dock, såsom ovan framhållits, jämväl bestrider annan tjänst, åsamkar flottans musik kronan följande utgifter enligt 1922 års stat: a) å skeppsgosseskolornas stater uppförda 3,900 4- 3,480 kronor »fölinövande av hornblåsare och trumslagare», varav utgå arvoden åt de båda musikdirektörerna med vardera 3,480 kronor. 1 ) b) å samma stat uppförda 350 kronor till »läraren för meddelande av undervisning åt de skeppsgossekåren i Marstrand tillhörande skeppsgossar, vilka äro förlagda i Stockholm»; samt c) 250 kronor av anslaget till »arvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer» till en vid därvarande skeppsgossekår anställd musikinstruktör med uppgift att åt ett mindre antal skeppsgossar bibringa färdighet i den för tjänsten vid kåren i fråga erforderliga hornblåsningen in. m. För ombesörjande av den för tjänsten såväl ombord som i land er- Revisionens forderliga signalblåsningen torde flottan allt fortfarande hava behov av >rttrandemusikpersonal. Vid sådant förhållande och då det är önskvärt, att harmonimusik kan utföras dels för uppfyllandet av de representationsplikter, som påvila såväl flottans fartyg under besök i utländska och egna farvatten och hamnar som ock flottans stationer vid inträffande besök av utländska örlogsfartyg, dels såsom vederkvickelse- och förströelsemedel för flottans personal, särskilt det sjökommenderade och det inkasernerade manskapet, dels slutligen för användning vid militära högtidligheter av skilda slag, såsom gudstjänster, begravningar, minnesdagars firande m. m. håller revisionen före, att en särskild musikorganisation för flottan allt fortfarande bör finnas. Den vid flottan nu tillämpade musikorganisationen finner revisionen i stort sett lämplig, i det att musikpersonalen jämväl användes till annan *) Genom beslut av 1022 Ars riksdag har musikdirektörernas ställning i avlöningshänseende i så måtto förändrats, att de fr. o. m. 1923 kunna komma i åtnjutande av avlöning såsom underofficerare i 4. lönegraden, dock i närmast lägre löneklass än motsvarande ordinarie beställningshavare. Härigenom kunna avlöningskostnaderna beräknas stiga till sammanlagt 8.604 kronor.

164 tjänstgöring- än utförande av musik. Samma musikorganisation torde därför böra tillämpas jämväl med den av revisionen föreslagna marinorganisationen, varvid det torde tillkomma Kungi. Maj:t att, såsom hittills varit fallet, fastställa underofficers- och sjömanskårernas indelning efter tjänstens krav i olika yrkesgrenar och således även det erforderliga antalet musikkonstaplar och hornblåsare. I vissa avseenden torde emellertid mindre ändringar i den nuvarande musikorganisationen böra vidtagas. Sålunda synes det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att musikdirektörerna erhålla en säkrare ställning, än för närvarande är fallet. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att de, i likhet med musikledarna vid armén, uppföras å ordinarie stat med i avlöningsreglementet angiven lön samt med pensions- och gratialrätt. Av Kungl. Maj:t torde böra utfärdas bestämmelser dels angående villkoren för antagning såsom musikdirektör vid flottan, dels rörande musikdirektörs skyldigheter och rättigheter. Med hänsyn till omfattningen av musikkårerna vid flottan och dessas betydelse for uppfyllandet av representationsplikter torde musikdirektörerna böra erhålla enahanda ställning som musikledarna vid Svea och Göta livgarden och sålunda benämnas musiklöjtnanter. Vidare håller revisionen före, att kostnaderna för anskaffning av instrument m. m. böra bestridas av statsverket i den utsträckning, som betingas av den ur militär synpunkt oundgängligen nödvändiga musiken. Enligt verkställda beräkningar kräver utförandet av denna musik fyra musikkårer om 9 man jämte ersättningspersonal, därav två kårer för de rustade fartygen och en kår för vardera stationen i Karlskrona och Stockholm. Instrument m. m. för dessa fyra musikkårer torde kunna anskaffas och underhållas för en årlig kostnad av tillhopa 5,000 kronor, därav hälften för vardera stationen. Som ovan nämnts, hava dessa kostnader förut bestridits av musikkassorna, vilka dock, vad avser musiken å fartygen, från övningsanslaget erhållit ersättning för förslitning m. m. av till fartygen utlånade instrument. Därest kronan övertager desamma, torde tillräckligt verksamhetsfält alltid återstå för musikkassorna i möjliggörandet av musik i sådana större avdelningar, som, ehuru ur militär synpunkt icke oundgängligen nödvändiga, dock avsevärt bidraga till höjandet av militärmusiken över huvud taget och utan vilka det icke torde vara möjligt att kvarhålla den bästa delen av musikpersonalen i flottans tjänst. Ett ändamålsenligt samarbete mellan staten och musikkassorna synes på så sätt kunna komma till stånd.

165 Vad slutligen beträffar musikpersonalens rekrytering, har revisionen funnit det uppenbart, att musikutbildningen, för att giva ett gott resultat, bör påbörjas vid tidig ålder. Att vänta härmed till den ålder, vid vilken inträde i sjömanskåren i regel vinnes, torde i allmänhet icke vara lämpligt. Den huvudsakliga rekryteringskällan för musikpersonalen synes därför, såsom redan nu till stor del är fallet, böra vara skeppsgosseinstitutionen, och torde en tillräckljg dylik rekrytkoDtingent kunna påräknas, om medgivande lämnas att årligen för Karlskrona station högst 15 och för Stockholms station högst 10 skeppsgossar må uttagas för utbildning till hornblåsare. Såsom en sammanfattning av ovanstående får revisionen således föreslå, att flottans musik organiseras på samma sätt som hittills, och att således utöver musikdirektörerna icke någon personal beräknas uteslutande för musiktjänst; att musikdirektörerna uppföras med lön å ordinarie stat såsom musiklöjtnanter; att statsverket från musikkassorna övertager kostnaderna för den militärt nödvändiga musiken samt för densamma erforderliga instrument m. m.; samt att rekryteringen av musikpersonalen fortfarande som hittills huvudsakligen sker från skeppsgossekåren. Genom vidtagande av nu föreslagna åtgärder kommer förenämnda anslag för inövande av hornblåsare och trumslagare att kunna reduceras till 500 kronor, ävensom det å staten för skeppsgosseskolorna nu uppförda anslaget å 250 kronor till musikinstruktören i Marstrand att bliva obehövligt. Det till en lärare för undervisning i allmänna skolämnen åt de i Stockholm förlagda, för musikutbildning uttagna skeppsgossarna för närvarande utgående arvodet om 350 kronor torde däremot allt fortfarande bliva behövligt. Särskilt personalbehov.

Såsom förut vid redogörelsen för poliskåren omförmälts, föreslår Korpraler fö revisionen, att denna förstärkes med 20 korpraler vid sjömanskåren, polistjänst. Sistnämnda kårs personal bör därför (se omstående ^tabell) ökas med 20 befattningar. Sammanfattning-.

I enlighet med vad sålunda anförts, har revisionen beräknat flottans »Övriga personalbehov» på sätt efterföljande tabell närmare utvisar.

166 S t a ni. Officerare. td

•->

o

B'

CD B O

c'

i

CD B

o

r:

c

H o ga

3 Q. B

P

O

, c£

BB

pr H

Sfl

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

17 20

—

"

—

8¶CD "i P *1 CD

CD H

CD

—

3 o B Gu

a;

crq.

CO

eller värninjetjänst.

£

3^

CD

B

äcerare.

g

1 P

P=

H W

o' p:

R*

p •-i CD

CD

rpraler stkorpraier).

o

g 5

officerare orpraler'.

00.

&D

ge !

Civi militärer.

p

c^ CD

3 o 3

Jr p

Kommenderingar till utbildningsknrser m. m.... Personal från flottan till knstfästningarna 1 Ersättningspersonal för sjö-, tjänst Ersättningspersonal inom de eivilmilitära kårerna. Korpraler för polistjänst Summa

10.

—

9.R

—

—

—

— l — 1

— 1 1

I 1

_

| 14

45 Sammanfattning av flottans fredsbehov av militär- oeli clvllmllitlir personal samt värnpliktiga.

Sammanfattas vad i det föregående anförts, kommer med den av revisionen föreslagna organisationen att vid flottan erfordras den militära och civilmilitära personal samt det antal värnpliktiga, vidstående tabell (sid. 167) närmare utvisar. Som av tabellen framgår, äro i densamma stamrekryter och värnpliktiga i linjetjänst sammanförda i en kolumn. Anledningen härtill är, att dessa båda personalkategorier anses i tjänstbarhetshänseende vara i det närmaste likvärdiga. Enligt tillgänglig statistik bör antalet stamrekryter årligen utgöra 20 procent av sjömanskåren i dess helhet. Re+X krytkontingenten erhålles således ur formeln x = -^ \ vilket till resultat ger siffran 605. Emellertid ingå i den av revisionen föreslagna sjömanskåren 200 långtjänstkorpraler, för vilkas rekryterande givetvis icke erfordras en proportionsvis lika stor rekrytkontingent som för kortare tid tjänstgörande manskap. Enligt verkställda beräkningar torde på grund av nu anförda omständigheter rekrytkontingenten för sjömanskåren kunna minskas från ovannämnda 605 till 560 man. Lägges denna siffra till i tabellen angivet antal korpraler och yrkesutbildade meniga, stam, erhålles såsom summa 2,980, vilken siffra således angiver

167 S t a

R e s e r v .

m.

Officerare.

w

Officerare. I Und.-oft':e.

Civilmilitärcr.

<R"gL era ET t—i

fr 2

!

<JQ

CO

o

ZJ.

fr o

•1

Marinens överstyrelse ni. m Kastade sjöstyrkor och fartyg Stationer och örlogsdepåer Skeppsgosseinstitutionen Flottans varv Marinensflygvii.scnd'' Övriga behov Summa

2 161)

1 11»)! 106

io|

:

106, 25;

5Sä

—

12 14| 26 38|

23 2 1

i

_j 22!

40 207 32 45

5j 40 j _277;

48'

41!

9165) 1,165! 1255

Ti I -i !

24'

i

!

-fl

6|

16 1,359;

12 «7

52ö!

3 29 4 17 1 1 i

28| 140i 120 36!

23 2,225

+560

-560

LSjöniansliåron (ntom flaggkorpraler) resp. värnpl. i linjetjänst 2,980

1,065

—j

—|

~2420

328 Lfcjtaimvkryter

—I

—

_

!

—!

l

) Därav 1 upptagen på försvarsdepartementets stat.

!) Förutom 1 ' Z s f ' r e g e m e n t s o f f i c e r a r c förutsätter" revisionen, att genom tillfälliga sjökommenderingar. exempelvis såsom avdelningschefer för skjut-, torped- och minskolavdclningar m. m„ ytterhgare ett antal regcmentsofficerare årligen bcredes tillfälle att utöva befäl till sjöss. *) Därav 15 reservofdecrsaspiranter. . , , . , >) Därav 437 tillhörande däcksaydelningcn samt tillsammans 479 maskinister, ekonomi- och hantverksunderofficerare.

storleken av den av revisionen beräknade sjömanskåren (flaggkorpraler ej medräknade). Av det sålunda beräknade o antalet böra, såsom ay tabellen framgår, 1,165 utgöras av korpraler. Återstoden eller 1,815 kommer alltså att bestå av meniga. Dragés åter stamrekrytantalet itran 1 tabellen angivet behov av »stamrekryter och värnpliktiga 1 linjetjanst», erhålles såsom rest 1,665, vilket således utgör behovet av värnpliktiga i linjetjänst. För personalbehovet vid mobilisering kommer kommer revisionen att redogöra i den å sid. 7 omnämnda särskilda skrivelsen.

\

168 11.

Flottans personalstater.

Efter att i det föregående hava redogjort för flottans behov av stampersonal övergår revisionen nu till behandling av frågan rörande flottans särskilda personalstater samt gör därvid början med Officerskåren. organiSuon.

^ S * n u ™ ™ d e organisation består flottans officerskår av: 5 flaggmän, 9 kommendörer, 22 kommendörkaptener av 1. graden, 22 kommendörkaptener av 2. graden, 131 kaptener, 110 löjtnanter samt 55 underlöjtnanter och fänrikar. Sammanlagda antalet å stat upptagna officerare utgör alltså 354.

Förutom löner till ovanstående beställningshavare uteå följande arvoden: ' årligt tillägg av 2,340 kronor till lönen åt beställningshavare, som, utan att uppbära flaggmans lön, förordnas att uppehålla någon av följande befattningar, nämligen chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefsbefattningen i marinstaben, stationsbefälhavarbefattning eller befattning såsom högste befälhavare över kustflottan, med iakttagande att tillägget skall utgå till den, som längst innehaft någon eller några av nu nämnda befattningar, samt arvode av 3,480 kronor till beställningshavare, som förordnas att samtidigt uppehålla befälhavande amirals- och stationsbefälhavarämbetena i Karlskrona. Såsom ^ förut nämnts, omfattar utbildningen till sjöofficer en tid av omkring 3 V3 år, under det att motsvarande tid vid kustartilleriet och armen uppgår till endast omkring 2 \ 2 år. Anledningen till att längre utbildningstid erfordras vid flottan är nödvändigheten att bibringa de blivande sjöofficerarna icke endast militär utbildning utan även sjömannaegenskaper och erforderliga insikter på astronomiens, skeppsbWfferiets och maskinteknikens m. fl. områden. Sjöofficerarnas vidareutbildning äger huvudsakligen rum dels i sjökrigshögskolan, till vilkens allmänna kurs samtliga officerare i tur och ordning kommenderas, dels under praktisk tjänstgöring. De yngre officerarna hava rättighet att göra ansökan om erhållande av utbildning i

169 någon av specialgrenarna artilleri-, torped-, undervattensbåt-, flyg-, mm-, radio-, navigerings- och sjömätningstjänst m. fl. specialgrenar. De till specialtjänst sålunda uttagna officerarna bliva därefter kommenderade till respektive skjut-, torped-, undervattensbåt-, flyg- och minerings- m. fl. skolor ävensom till tjänstgöring i befattningar, där de få tillfälle att vidare utbildas i vederbörande specialtjänst. Pensionsåldern är för flaggmän och regementsofficerare densamma som för motsvarande personal vid armén och kustartilleriet. För officerare av kaptens och lägre grader är den däremot bestämd till 55 år eller fem år högre än för motsvarande personal vid armén.

jf

Såsom förut (sid. 167) nämnts, har revisionen beräknat det enligt Revisionens dess förslag till marin organisation erforderliga antalet stamofficerare till y ttiande sammanlagt 328, därav 5 flaggmän, 46 regementsofficerare^ — chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition inberäknad — samt 277 kompaniofficerare. Likasom för närvarande är fallet, bör officerskåren uppdelas på flaggmän, kommendörer, kommendörkaptener av 1. och 2. graden, kaptener, löjtnanter samt underlöjtnanter och fänrikar. I enlighet med den verkställda beräkningen böra alltså i staten uppföras 5 flaggmän. Det i staten för närvarande upptagna årliga tillägget av 2,340 kronor till lönen åt beställningshavare, som, utan att åtnjuta flaggmans lön, förordnas att uppehålla någon av vissa högre befattningar, finner revisionen icke erforderligt, enär antalet flaggmän torde vara tillräckligt för att dessa befattningar icke skola behöva bestridas av annan beställningshavare. Revisionen har därför i sina kostnadsberäkningar icke upptagit någon post för ifrågavarande ändamål. Med hänsyn till såväl det stora tjänsteansvar som de omfattande representationsplikter, vilka åligga innehavaren av befälhavande amiralsoch stationsbefälhavarämbetena i Karlskrona, torde det till ifrågavarande befattningshavare för närvarande utgående arvodet om 3,480 kronor alltjämt böra bibehållas. Enligt nuvarande organisation uppgår antalet kommendörer till 9, motsvarande 17 procent av hela antalet regementsofficerare. Denna proportion synes revisionen allt fortfarande böra bibehållas. Då hela antalet regementsofficerare av revisionen beräknats till 46, böra alltså 8 utgöras av kommendörer. Häri är då inräknad chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition. Då denne emellertid bör såsom hittills uppföras med arvode å försvarsdepartementets stat, böra å staten för flottans officerskår upptagas endast 7 kommendörsbeställningar. 22 II

170 För beredande av större möjligheter till sjötjänstgöring för kommendörer torde, då så lämpligen kan ske, icke endast kommendörkaptener ntan jämväl kommendörer böra beordras som fartygschefer å pansarskepp av Sveriges typ. I detta sammanhang anser sig revisionen böra framhålla, att med hänsyn till det synnerligen stora ekonomiska ansvar, som påvilar varvscheferna vid flottans varv, särskilda arvoden synas böra utgå till dem, vilka förordnas att upprätthålla ifrågavarande befattningar. Revisionen har därför i sina kostnadsberäkningar upptagit arvoden åt varvschefen i Karlskrona med 1,800 kronor och åt varvschefen i Stockholm med 900 kronor, eller samma belopp, som av Kungl. Maj:t föreslogos vid 1922 års riksdag, men som då icke vunno riksdagens bifall. Därest, på sätt ovan föreslagits, av de 46 beräknade regementsofficerarna 8 hänföras till kommendörsgraden, återstå alltså 38 att uppdela på kommendörkaptener av 1. och 2. graden. Sedan lång tid tillbaka hava kommendörkaptenerna vid flottan varit uppdelade i två tjänstegrader (tjänsteklasser) eller, då endast en grad (klass) funnits, i två olika lönegrader. Härvid hava 50 procent av hela antalet hänförts till den lägre och lika många till den högre graden eller klassen. Den omständigheten, att kommendörkaptenerna — oavsett växlingarna i deras antal — sedan länge uppdelats med lika många på vardera graden giver oförtydbart vid handen, att grunden till uppdelningen icke är att söka i behovet av högre eller lägre kompetens för olika befälsposter. Fastmera kan därav dragas den slutsatsen, att kommendörkaptener av 1. och 2. graden äro i tjänstgöringsavseende likvärdiga, och att således en befälspost i allmänhet kan bestridas likaväl av en kommendörkapten av den ena graden som av den andra. Att så är förhållandet, framgår även av gällande reglemente för marinen, i det att detta icke innehåller någon som helst föreskrift därom, att vissa befattningar skola bestridas av kommendörkaptener av 1. graden och andra av kommendörkaptener av 2. graden. Då den nuvarande uppdelningen av kommendörkaptenerna i två till antalet lika stora tjänstegrader alltså icke är betingad av några som helst organisatoriska skäl, förefinnes enligt revisionens uppfattning icke någon anledning att allt fortfarande bibehålla denna indelningsgrund, utan håller revisionen före, att en jämkning i densamma bör ske i syfte att åstadkomma större likhet med uppdelningen av arméns och kustartilleriets motsvarande regementsofficersgrader. I överensstämmelse härmed finner revisionen sig böra föreslå, att av de enligt revisionens förslag erforderliga 38 kommendör-

171 kaptenerna 16 eller 42.i procent hänföras till 1. graden och 22 eller 57.9 procent till 2. graden. Enligt revisionens organisationsförslag utgör motsvarande procenttal vid armén 34.6 respektive 65.4 och vid kustartilleriet, 33.3 respektive 66.7. Den något förmånligare ställning i befordringshänseende flottans regementsofficerare alltså komma att intaga i förhållande till regementsofficerare vid armén och kustartilleriet, torde dock få anses motiverad av det särskilda ansvar, som i allmänhet medföljer utövandet av befäl till sjöss i jämförelse med befäl i land. Vad härefter antalet kaptener angår, bör detta enligt revisionens mening icke beräknas enligt någon bestämd proportion till hela antalet kompaniofficerare utan med hänsyn till antalet befattningar av den art, att de på grund av tjänstens krav icke lämpligen kunna bestridas av kompaniofficerare av lägre grad än kaptens. 1 överensstämmelse härmed har revisionen beräknat, att av de enligt den föreslagna marinorganisationen erforderliga 277 kompaniofficerarna 119 böra vara kaptener. I fråga om subalternofficerarna torde däremot något bestämt behov av å ena sidan ett visst antal löjtnanter och å andra sidan ett visst antal underlöjtnanter och fänrikar icke kunna påvisas. Subalternofficerarna hava hittills uppdelats enligt den principen, att antalet löjtnanter varit dubbelt så stort som antalet underlöjtnanter. Då någon anledning icke föreligger att nu frångå denna beräkningsgrund, finner revisionen sig böra föreslå, att av de återstående (277 - - 119 =) 158 kompaniofficerarna 105 i staten upptagas såsom löjtnanter och 53 såsom underlöjtnanter och fänrikar. Med avseende å sistnämnda beställningshavare har inför revisionen framhållits, att efter fänriksinstitutionens införande år 1914 underlöjtnantsgraden icke längre syntes hava något berättigande. Enligt nuvarande bestämmelser skulle fänrik efter två års provtjänstgöring erhålla fullmakt å sin beställning såsom underlöjtnant. Emellertid inträffade det i många fall, att fänrik efter de två åren befordrades direkt till löjtnant och, även om någon löjtnantsbeställning icke vore ledig, borde fullmakt kunna erhållas å innehavande beställning utan att titelförändring därav behövde följa. Mot den sålunda föreslagna åtgärden, vilken synes ägnad att förenkla organisationen, har revisionen för sin del icke något att erinra, men då frågan om borttagande av underlöjtnantsgraden jämväl berör armén och kustartilleriet, har revisionen icke ansett sig böra därom framställa något förslag för flottans vidkommande. Därest så skulle finnas önskvärt, kan givetvis ifrågavarande reform genomföras oberoende av den nu förestående försvarsrevisionen.

172 I enlighet med vad sålunda anförts, torde staten för flottans officerskår böra upptaga: 5 flaggmän, 7 kommendörer, 16 kommendörkaptener av 1. graden, 22 kommendörkaptener av 2. graden, 119 kaptener, 105 löjtnanter och 53 underlöjtnanter och fänrikar. Beträffande officerarnas utbildning har revisionen icke någon ändring att föreslå. Visserligen kan det förefalla, som om utbildningen till sjöofficer samt sjöofficerarnas vidareutbildning vore synnerligen omfattande, men med hänsyn till vikten av, att en liten flotta med relativt fåtalig personal äger en i utbildningshänseende högt stående officerskår, anser sig revisionen icke böra ifrågasätta någon ändring i förevarande hänseende. Vid flera tillfällen och senast av särskilt tillkallade sakkunniga har framhållits såsom ett önskemål, att pensionsåldern för officerare av kaptens och lägre grader måtte sänkas från 55 till 50 år eller till samma ålder, som för närvarande gäller beträffande motsvarande befattningshavare vid armén. Ehuru revisionen icke vill bestrida, att en dylik sänkning av pensionsåldern skulle ur militär synpunkt medföra avsevärda fördelar, anser sig revisionen dock med hänsyn till därmed förenade kostnader för statsverket ävensom med hänsyn till pågående utredning angående _ pensionsåldern i allmänhet icke nu böra föreslå någon åtgärd i sådan riktning. Vad officerskårens rekrytering beträffar, är det., i likhet med vad förut (Del. I sid. 591) i fråga om arméns fast anställda personal framhållits, av synnerlig vikt, att den föreslagna fredskadern, vilken icke beräknats större än som för fredstjänstens behöriga upprätthållande är oundgängligen erforderligt, också hålles fulltalig. I det föregående (sid. 75 och 76) har revisionen också föreslagit vissa åtgärder för säkerställande av nämnda rekrytering. Uiulerofficerskären. Nuvarande organisation.

Enligt nuvarande organisation finnas i stat upptagna löner för: 243 flaggunderofficerare, 495 underofficerare av 2. graden och 675 underofficerare av 3. graden. Sammanlagda antalet underofficerslöner uppgår alltså till 1,413.

173 Flaggimderoffieer, underofficer av 2. graden samt sådan underofficer av 3. graden, som uppfyllt därför stadgade fordringar, utnämnas av vederbörande stationsbefälhavare medelst fullmakt; annan underofficer av 3. graden förordnas av vederbörande stationsbefälhavare medelst konstitutorial. Underofficerskåren är fördelad å flottans båda stationer på så sätt, att vardera stationen har en från den andra fristående underofficerskår. Befordran äger rum inom vardera kåren för sig. Vid varje station äro underofficerarna uppdelade å följande avdelningar och yrkesgrenar, nämligen: Däcksavdelningen:

Ekonomiavdelningen :

artillerikonstaplar, styrmän (signal-, torped-, undervattensbåt- och radiostyrmän) och minkonstaplar. L

Maskinavdelningen: maskinister (skepps-, torpedundervattensbåtmaskinister).

och

sjukvårdskonstaplar, förrådskonstaplar och musikkonstaplar. „ , , . . * Hantverksavdelning en: rustmästare torpedmästare och kvartersmän.

När ledighet uppstår inom viss yrkesgren, befordras till underofficer av 3. graden den korpral inom samma yrkesgren eller grupp av yrkesgrenar, som längsta tiden varit kompetent; om denna tid är lika, sker befordran efter vissa andra grunder. Befordran till underofficer av 2. graden eller till flaggunderofficer sker sålunda, att den äger företräde, som tidigast befordrats till underofficer av 3. graden eller till underofficerskorpral. Av de för underofficerare av 3. graden avsedda lönerna få högst 10 disponeras för avlönande av äldre förtjänta kockar och hovmästare. För närvarande disponeras 7 löner för sådant ändamål. Vid ingången av år 1923 funnos bland underofficerare av 3. graden icke .mindre än 133 vakanser. Det vid nämnda tidpunkt befintliga antalet underofficerare utgjorde alltså 1,280. Enligt den år'1914 beslutade marinorganisationen var flottans under- Revisionens officerskår, likasom arméns och kustartilleriets, uppdelad på endast två y ttrande grader, nämligen flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden. Då antalet underofficerare emellertid icke var tillräckligt för bestridande av alla sådana befattningar, för vilka underofficerskompetens ansågs

174 erforderlig, togs för sådant ändamål likasom förut jämväl i anspråk personal av högsta manskapsgraden, nämligen underofficerskorpralerna. Uti en till 1918 års riksdag avlåten proposition föreslog Kungl. Maj:t, att underofficerskorpralsgraden skulle försvinna och underofficerskåren i stället utökas med en tredje grad. Såsom skäl härför anfördes i huvudsak, att underofficerskorpralerna, särskilt de, som tillhörde dåvarande 1. lönegraden, rätteligen borde hänföras till underofficerare. Sålunda kunde ingen befordras till underofficerskorpral förrän efter avlagd godkänd underofficersexamen. I motsats till annat manskap vore underofficerskorpralerna vidare berättigade till att kvarstå i tjänst, så länge de voro tjänstdugliga, och de kunde alltså sägas hava, i likhet med underofficerarna, valt militäryrket till levnadsbana. Slutligen tjänstgjorde de ombord å fartyg som underofficerare, och i tjänsten ställdes å' dem samma fordringar som å underofficerare. Ehuru underofficerskorpralerna således vore att jämställa med underofficerare, innehade de endast manskapsgi'ad. Deras tjänsteställning blev därigenom i flera avseenden oviss; de betraktades stundom som underofficerare, stundom som manskap. Befordran till underofficerskorpral skedde praktiskt taget vid samma ålder, vid vilken arméns furirer i medeltal nådde sergeantsgraden, d. v. s. vid 27 års ålder, men innan underofficerskorpralen befordrades till motsvarande grad (underofficer av 2. graden) hade han i medeltal uppnått en ålder av inemot 34 år. Underofficerskorpralerna komme således att stanna i sin mera osäkra ställning till jämförelsevis hög ålder, och de uppbure därunder icke annan avlöning'än som manskap i 1. lönegraden samt vore icke delägare i pensions- eller gratialkassa. Därest de ej vunne befordran till underofficer, hade de följaktligen icke att förvänta annan pension än det obetydliga belopp, som enligt gällande bestämmelser tillkomme manskap. Med hänsyn till nu angivna omständigheter och för att förmå väl kvalificerad personal att kvarstå i tjänst och sträva till inträde i underofficerskåren vore det önskvärt att förbättra underofficerskorpralernas ställning. Detta syntes lämpligast böra ske genom att uppflytta dem till underofficerare av 3. graden. Ehuru meningarna angående den sålunda föreslagna åtgärdens lämplighet voro rätt så delade, blev dock Kungl. Maj:ts förslag av riksdagen bifallet. Organisationsändringen avsåg jämväl' kustartilleriet. Från och med år 1919 består alltså flottans underofficerskår, i motsats till arméns, av förut omförmälda tre grader, nämligen flaggunderofficerare samt underofficerare av 2. och 3. graden. Underofficer av 3. graden tillsättes medelst konstitutorial, vilket, därest vederbörande anses besitta de för underofficer erforderliga egenskaperna, efter tre år

175 utbytes mot fullmakt. Den, som icke befinnes lämplig för erhållande av fullmakt, entledigas på samma sätt, som är stadgat i fråga om fänrikar. Genom den vidtagna organisationsförändringen, liar levnadsåldern för befordran till underofficer sänkts till i medeltal 27 år. Medelåldern för befordran till underofficer av 2. graden (sergeants grad) har däremot höjts till i medeltal 35 år. Då förenämnda organisationsändring av statsmakterna beslöts, förutsattes, att densamma icke skulle komma att medföra några ökade kostnader för statsverket. Lönerna för de nya underofficerarna av 3. graden blevo nämligen i huvudsak desamma som för de förutvarande underofficerskorpralerna. Genom de sedermera vidtagna löneregleringarna hava emellertid förhållandena härutinnan avsevärt ändrats, och det lider icke något som helst tvivel, att ifrågavarande organisationsförändring avsevärt° bidragit till att öka marinens personalkostnader, f r å n underofficerarnas av 3. graden sida gör sig även en strävan gällande att få sina nu innehavande löneförmåner förbättrade, så att de bliva i stort sett likställda med sergeanter vid armén. På grund härav och ined hänsyn till nödvändigheten att nedbringa de för närvarande synnerligen höga kostnaderna för underofficerskåren — endast lönerna enligt stat uppgå till i runt tal 4 miljoner kronor — har revisionen ansett sig böra ägna frågan om underofficerskårens organisation en alldeles särskild uppmärksamhet, och har revisionen därvid beretts tillfälle att i ärendet samråda med utsedda representanter för vederbörande personalorganisationer. Av den ingående undersökning, revisionen verkställt, har framgått, att den år 1918 vidtagna organisationsförändringen icke motsvarat de förväntningar, som då ställdes å densamma. Bland underofficerarna själva synes sålunda tillfredsställelsen med den nya organisationen vara långt ifrån allmän. Genom tillkomsten av underofficerare av 3. graden hade underofficerskåren svällt ut till sådana proportioner, att det ur flera synpunkter vore ägnat att väcka betänkligheter. Befordran till underofficer hade i många fall skett, innan vederbörande nått den mognad och stadga samt erhållit den befälsrutin, som vore nödvändiga betingelser för en underofficer. Den omständigheten, att flottan genom den vidtagna reformen kommit i avsaknad av äldre beprövat underbefäl av manskapet, hade haft till följd, att underofficerare av 3. graden i vissa fall måste anlitas för bestridande av tjänster, som rätteligen borde ombesörjas av dylikt underbefäl, något som givetvis icke heller bidroge till att förläna dem den auktoritet, en underofficer borde besitta. Vidare intoge vid sjökommendering underofficerarna av 3. graden en särställning i förhål-

176 lande till övriga underofficerare, därigenom att de förra icke mässade i underofficersmässen och icke erhölle mässpenningar. Inom underofficerskåren hade därför den uppfattningen gjort sig gällande, att, för erhållande av en homogen och i förhållande till marinorganisationen i övrigt till storleken lämpligt avpassad underofficerskår, den prövotid av 3 år, som för närvarande den till underofficer av 3. graden konstituerade korpralen hade att genomgå, sedan han erhållit sitt konstitutorial och därmed vunnit inträde i underofficerskåren, i stället lämpligen borde förläggas så, att den ägde rum, innan han ingått i nämnda kår. Att flottans underofficerskår uppdelats på tre grader, men arméns endast på två, vore även ägnat att medföra vissa olägenheter. För egen del har revisionen icke kunnat undgå att finna ovannämnda, från underofficershåll framställda anmärkningar mot den nuvarande organisationen i stort sett befogade. Vid sådant förhållande och då revisionen, sin uppgift likmätigt, måste tillse, att organisationen icke göres dyrare än förhållandena oundgängligen påkalla, har revisionen kommit till den uppfattningen, till vilken även vederbörande representanter för underofficerskåren anslutit sig, att den lämpligaste lösningen av den föreliggande frågan är att återgå till den före år 1919 tillämpade organisationen med underofficerarna uppdelade endast i två grader, nämligen flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden. Den nuvarande tredje underofficersgraden bör alltså försvinna. Denna omläggning av organisationen torde böra ske på det sättet, att det antal underofficersbeställningar av 3. graden, som enligt revisionens förslag skulle erfordras, därest den nuvarande underofficersorganisationen bibehölles, uppdelas å dels underofficerare av 2. graden, dels å en ny manskapsgrad, lämpligen benämnd flaggkorpraler. Till denna senare grad, vilkens innehavare äro avsedda att göra samma tjänst som de nuvarande underofficerarna av 3. graden, böra befordras endast korpraler, som avlagt godkänd underofficersexamen och genomgått fullständig underofficers utbildning. För befordran till underofficer av 2. graden bör krävas en obligatorisk tjänstetid som flaggkorpral av tre år. Genom den sålunda föreslagna organisationsförändringen torde ovannämnda, med nuvarande organisation förenade olägenheter komma att försvinna. På samma gång som bättre garanti erhålles att till underofficer icke kommer att befordras annan än den, som under tillräckligt lång prövotid visat sig vara såsom underofficer lämplig, vinnes även önskvärd tillgång på äldre och beprövat underbefäl, som under tjänstgöringen kan stå i närmare kontakt med manskapet och därigenom sättes i stånd att utöva erforderlig tillsyn och handledning av särskilt

177 de yngre bland detta. Ur ekonomisk synpunkt innebär den föreslagna organisationen en icke oväsentlig besparing, vartill kommer, att vissa organisatoriska och ekonomiska svårigheter, som sammanhänga med underofficerarnas av 3. graden ställning ombord, undvikas. Med hänsyn därtill, att det vid tidigare ifrågasatt omläggning av underofficerskårens organisation i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu föreslagits såsom ett skäl däremot anförts svårigheten att på grund av fartygens inredningsförhållanden kunna sjökommendera ett ökat antal underofficerare av 2. graden och flaggunderofficerare, anser sig revisionen böra framhålla, att enligt verkställd ingående undersökning det nu framställda förslaget icke torde komma att medföra några svårigheter av sådant slag. Det skulle kunna invändas, att den sålunda föreslagna organisationsförändringen skulle komma att medföra en senare befordran till underofficer än nu är fallet. Revisionen förutsätter emellertid, att en starkare gallring äger rum vid uttagning och godkännande av underofficersskolans elever, än som hittills synes hava skett. Härigenom ävensom genom inrättandet av nedan närmare omförmälda, för lång tjänst avsedda korpralsbeställningar kommer befordran till underofficer att ske tidigare än som på grund av den nya gradfördelningen i och för sig kan beräknas. Enligt verkställda undersökningar torde medelåldern för befordran till underofficer av 2. graden i varje fall icke komma att överstiga 32 år. Befordran till denna grad kommer alltså att äga rum i medeltal minst 3 år tidigare än för närvarande. Detta är visserligen avsevärt senare än vid armén, men denna fördröjning torde få anses kompenserad därav, att dels underofficerarna vid flottan få kvarstå i aktiv tjänst fem år längre än vid armén, dels flaggkorpralerna enligt revisionens förslag äro avsedda att komma i åtnjutande av något högre slutlön än arméns furirer av 1. klassen. För åstadkommande av en raskare omsättning bland flaggkorpralerna kommer, såsom ovan antytts, den föreslagna organisationsförändringen att i viss mån betinga tillämpandet av andra synpunkter vid befordran till underofficer än hittills. Härigenom beredes möjlighet att tillgodose det enligt revisionens förslag ökade behovet av underofficerare i reserven. Sålunda torde flaggkorpral, mot vilkens uppförande intet finnes att anmärka, men som av den ena eller andra anledningen icke befinnes fullt lämplig för befordran till underofficer på stat eller vid den obligatoriska avgångsåldern icke hunnit befordras, vid avgången ur sjömanskåren böra utnämnas till underofficer av 2. graden i flottans reserv. I I 2 0 4 1 20

178 För att möjligheten för flaggkorpral att vinna befordran till underofficer av 2. graden så långt lämpligen ske kan må bliva oberoende av växlingar i befordringsutsikterna inom olika yrkesgrenar, synes avgåogsåldern för flaggkorpral böra bestämmas till 35 år. En för den nya organisationen nödvändig förutsättning är; att flaggkorpralernas möjlighet att grundlägga pensions- och gratialrätt ordnas på ett för dem tillfredsställande sätt. Huru denna fråga lämpligen bör lösas, torde emellertid böra göras till föremål för särskild utredning. Vad härefter det enligt revisionens förslag erforderliga antalet underofficersbeställningar angår, har av verkställda undersökningar framgått, att för bestridande av sådana befattningar, å vilka hittills kommenderats personal med underofficers kompetens, erfordras tillhopa 1,016 man. Av de sålunda beräknade befattningarna synas emellertid vissa vara av den natur, att de utan olägenhet böra kunna bestridas av äldre erfarna korpraler, vilka visserligen icke förvärvat underofficers teoretiska kompetens, men som på grund av praktisk yrkesskicklighet, erfarenhet och befälsanlag äro väl skickade som underbefäl. Dylika befattningar äro exempelvis vissa styrmans- och maskinistbefattningar, för vilka egentligen avses värnpliktigt underbefäl, men för vilka på grund av bristande tillgång å sådant i fredstid beräknats stamunderofficerare, ett visst antal > kanonriktare, förhandsbefattningar såsom kockar och hovmästare ävensom skaffningsunderofficerare m. fl. befattningar i land. Efter frånräknande av den för beklädande av dylika befattningar erforderliga personalen, av revisionen beräknad till 100 man, skulle alltså behovet av personal med fullständig under officersutbildning uppgå till den i tabellen å sid. 167 angivna summan av 916 man. I enlighet med vad ovan anförts böra dessa uppdelas på dels flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden, dels flaggkorpraler. Då underofficerskompetens i allmänhet förvärvas vid en ålder av 24 å 25 år och det, såsom förut nämnts, icke anses önskvärt, att befordran till underofficer sker förr än efter en obligatorisk prövotid av 3 år, torde antalet flaggkorpraler i förhållande till hela antalet underofficerare böra fastställas så, att efter lämplig gallring dylik befordran kan ernås vid en ålder, som i fråga om de till numerären största yrkesgrenarna kan beräknas ligga mellan 27—30 år. På grund av det relativt ringa antalet underofficersbeställningar inom vissa ekonomioch hantverksavdelningarna tillhörande yrkesgrenar torde befordran vid dessa i allmänhet komma att ske vid en högre ålder. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har revisionen beräknat antalet flaggkorpraler till 366. Det återstående antalet befattningar eller (916 — 366 = ) 550 torde böra uppdelas å de båda underofficersgraderna efter samma norm,

179 som tillämpas vid armén och tidigare tillämpats jämväl vid flottan, eller som 1 till 2. I enlighet härmed torde i staten böra upptagas 183 flaggunderofficerare och 367 underofficerare av 2. graden. Beträffande underofficerarnas fördelning å j^rkesavdelningar och yrkesgrenar torde det fortfarande som hittills böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att därom besluta. Sjömanskåren. Enligt nuvarande organisation finnas å sjömanskårens stat för 1923 Nuvarande upptagna löner för 1,100 korpraler, däri inräknade underofficerskorpraler olganisa 10n å övergångsstat 1 ), samt 2,625 meniga. Sjömanskårens sammanlagda numerär utgör alltså 3,725. Härtill komma 7 hovmästare och kockar, för vilka disponeras underofficers av 3. graden löner. Rekryteringen av sjömanskåren sker: dels genom karlskrivning från skeppsgossekåren, med skyldighet för den karlskrivne att kvarstå i sjömanskåren under sex år, räknat från den 1 oktober det år, karlskrivningen skedde; dels ock genom anställning av manskap medelst kontrakt för viss tid, vid nyantagning dock på minst 3V« år. Sjömanskåren indelas i följande yrkesavdelningar och yrkesgrenar: Däcksavdelningen: artillerimatroser, signalmatroser, torpedmatroser, undervattensbåtmatroser, radiomatroser och minmatroser.

Ekonomiavdelningen: sjukvårdare, hovmästare, befälskockar, skeppskockar och förrådsmän.

Maskinavdelningen: skeppseldare. torpedeldare och undervattensbåteldare.

Hantverksavdelningen: vapensmeder, torpedhantverkare och timmermän.

Med avseende å tjänstbarheten indelas de meniga i 1. klass sjömän, 2. klass sjömän och 3. klass sjömän. v ) Enligt 1921 års stat uppgick detta sammanlagda antal till 1,647. Vid den nya löneregleringen bestämdes emellertid antalet korpralsbeställningar, i brist på utredning rörande verkliga behovet, till samma procent av hela manskapsantalet vid marinen, som motsvarande procenttal utgjorde vid armén, vilket gav till resultat 1,100. Denna anordning var, såsom i löneregleringspropositionen också uttryckligen framhölls, av provisorisk natur.

180 Befordran till högre tjänstegrad' och uppflyttning till högre sjömansklass inom sjömanskåren sker i den mån, de i gällande skolreglemente därför stadgade fordringarna blivit fullgjorda, och enligt de närmare bestämmelser, som i nämnda reglemente meddelas. I den mån löner bliva tillgängliga, sker uppflyttning till högre lönegrad. Manskapets vid sjömanskåren utbildning omfattar rekrytutbildning för 3. klass sjömän, korpralsutbildning för 2. klass sjömän och underofficersutbildning för korpraler. Utbildningen äger rum i allmänmilitärn skolor, yrkesskolor och yrkeskurser samt under tillämpningsövningar, repetitionskurser och särskilda övningar. De allmänmilitära skolorna, avsedda för samtliga yrkesgrenar, äro: rekiytskola, korpralskola och underofficersskola. Rekrytskolan anordnas dels å fartyg under sjöexpedition, dels vid flottans stationer. Yrkesskolorna äro: skjutskola för artilleri- och torpedmatroser samt vapensmeder, signalskola för signal- och radiomatroser, torpedskola för torpedmatroser, torpedeldare och torpedhantverkare, mineringsskola för minmatroser, maskinskola för skepps- och torpedeldare samt undervattensbåtskola för undervattensbåtmatroser ooh undervattensbåteldare. Yrkeskurser anordnas vid torpedberedskap för torpedmatroser, vid radiostation för radiomatroser, vid sjukhus för sjukvårdare, vid restaurang eller mäss (gunrum, officerskök) för hovmästare och befälskockar, vid matmrättning för skeppskockar, vid förråd för förrådsmän, å musikrum för hornblåsare och vid varvsdepartement för eldare, hantverkare och dykare. Revisionens Enligt vad i det föregående (sid. 167) omförmälts, har behovet av yttrande. g t a m m a n s k a p enligt den av revisionen föreslagna organisationen beräknats till 1,165 korpraler och 1,815 meniga. Såsom under avdelningen »Underofficerskåren)) framhållits, har revisionen ansett, att av de befattningar, vilka hittills bestritts av personal med underofficerskompetens, i runt tal 100 böra kunna bestridas av äldre erfarna korpraler, vilka icke avlagt underofficersexamen, »långtjänstkorpraler)). Dessa korpraler, vilka äro inräknade i ovannämnda antal, äro avsedda att intaga en särställning, motsvarande den, som i engelska flottan intages av de s. k. long service men, d. v. s. manskap som tagit anställning på lång tid 1 ). Då enligt gällande bestämmelser manskap av sjömanskåren är skyldigt att avgå vid uppnådda 30—35 levnadsår, har en dylik manskapskategori hittills icke kunnat skapas. Detta förhållande har medfört, att flottan för närvarande lider stor brist på äldre erfaret l ) Att döma av uttalanden från sakkunnigt engelskt håll bidrog detta mogna manskap i hög grad till, att det verkligen lyckades upprätthålla den goda anda, som kännetecknade »The Grand Fleet», trots de ständigt mycket prövande och ofta vidriga förhållandena under det långvariga världskriget.

181 manskap i underbefälsställning. Med hänsyn till tjänstens inom flottan säregna karaktär har det, enligt vad för revisionen framhållits, sedan länge framstått som ett önskemål att få denna brist avhjälpt. Detta synes revisionen lämpligen kunna ske på det sättet, att ett lämpligt antal korpraler, som icke avlagt underofficersexamen men på grund av yrkesskicklighet, framstående sjömansegenskaper o. s. v. äro för fortsatt tjänstgöring behövliga, får kvarstanna i tjänst intill den för underofficerare fastställda åldersgränsen eller 55 år. Med hänsyn till den långa tid, de sålunda komma att kvarstå i tjänst, böra de vid avgången givetvis komma i åtnjutande av pension. Bristen på äldre och mera mogna korpraler såsom manskapets närmaste förmän torde emellertid icke kunna helt fyllas genom ovannämnda nedflyttning av 100 särskilt uttagna förutvarande underofficersbefattningar till befattningar för långtjänstkorpraler. De viktigaste befattningarna för dylika äldre korpraler äro nämligen de till minst ett 100-tal uppgående befattningarna såsom trossbottenskorpraler m. fl. förhandsposter ombord å fartygen. Revisionen har därför ansett sig böra utöka antalet långtjänstkorpraler till sammanlagt 200 genom att uppflytta 100 av de förutvarande korpralsbefattningarna till befattningar för långtjänstkorpraler. Revisionen finner sig så mycket hellre kunna föreslå en dylik åtgärd, som därigenom förutom erfarna och pålitliga korpraler erhållas jämväl ekonomiska besparingar. J u större omsättningen är inom sjömanskåren, desto större antal manskap måste årligen utbildas, under det att man genom att låta visst antal man kvarstå i tjänst utöver den nu bestämda avgångsåldern icke oväsentligt kan nedbringa utbildningskostnaderna. Revisionen har sålunda exempelvis beräknat, att i stället för 1 långtjänstkorpral, som är riktare vid medelsvår eller svår kanon samt kvarstår i denna befattning till 40 års ålder (intill vilken ålder synskärpan i allmänhet torde vara god), eljest skulle behöva utbildas 3 korpraler med kort tjänstetid. Den härigenom uppkommande besparingen i ammunitionsförbrukning motsvarar med nuvarande priser ett belopp av omkring 3,000 kronor, därest ifrågavarande långtjänstkorpral är riktare vid medels vår kanon, och omkring 7,000 kronor, om han är riktare vid svår kanon. Vid beräkningen av i övningsanslaget ingående ammunitionskostnader har revisionen utgått från, att bland långtjänstkorpralerna ett mindre antal utgöres av riktare vid (medel-)svår kanon. Införandet av långtjänstkorpraler medför även en annan besparing, i det att för rekrytering av korpralerna erforderligt antal 2. och 3. klass sjömän kan sättas lägre, ju mindre omsättningen är inom korpralsgraden. I sina personalberäkningar har revisionen tillgodogjort sig nu nämnda besparing.

182 Till sjömanskåren böra jämväl hänföras de under avdelningen »Underofficerskåren» omförmälda 366 flaggkorpralerna. I enlighet med vad sålunda anförts, torde staten för sjömanskåren böra upptaga följande beställningar, nämligen: 366 flaggkorpraler, 1,165 korpraler, av vilka högst 200 må vara långtjänstkorpraler, samt 1,815 meniga. Med avseende å sjömanskårens indelning i yrkesavdelningar och yrkesgrenar har revisionen för sin del icke någon ändring att föreslå. Vad sjömanskårens och därmed jämväl underofficerskårens rekrytering angår, är det av samma skäl, som förut anförts i fråga om officerskåren, av synnerlig vikt, att den. föreslagna fredskadern hålles fulltalig. Som bekant har det sedan länge tillbaka varit förenat med mycket stora svårigheter att rekrytera det fast anställda manskapet. Belysande härför äro nedanstående siffror, som angiva vakansprocenten bland underofficerare och manskap den 10 januari under åren 1912—1922: Ar.

Underofficerare.

Manskap.

1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922

— — 0.3 %

11.5 % 17.4 % 22.9 % 9.9 % 7.4 % 12.7 % 21.6 % 40.2 % 49.3 % 49.8 % 29.3 %

*

— O.i % 2.2 % 8.1 % lO.o % 11.4 % 10.4 %

Det är emellertid icke endast i kvantitativt hänseende manskapsrekryteringen slagit fel. I samma mån som rekryteringssvårigheterna ökats, hava kårcheferna sett sig nödsakade att sänka sina fordringar på rekryternas kvalitativa beskaffenhet för att icke behöva stå inför utsikten av så stora vakanser, att tjänstens behöriga upprätthållande därigenom skulle än allvarligare äventyras. I samma mån som rekryttillströmningen åter ökats, hava givetvis fordringarna i kvalitativt hänseende på rekryterna ånyo skärpts. I syfte att råda bot på de rådande rekryteringssvårigheterna hava under de gångna åren åtskilliga förslag blivit framställda, och en hel

183 del åtgärder hava också blivit vidtagna. Att här närmare redogöra för dessa förslag och åtgärder skulle givetvis föra allt för långt och torde icke heller vara erforderligt. Revisionen inskränker sig därför till att i korthet angiva vad som enligt dess uppfattning kan vara att åtgöra för åstadkommande av en i såväl kvalitativt som kvantitativt avseende tillfredsställande manskapsrekrytering. Vad då först beträffar grundförutsättningen för att rekryteringen skall bliva fullt effektiv, nämligen att anställningen bör medföra minst lika goda ekonomiska förmåner som de, vilka erbjudas på den civila arbetsmarknaden, får revisionen hänvisa till, vad revisionen härutinnan anfört beträffande arméns volontäranställning (Del. I sid. 605), vilket äger sin tillämpning jämväl på manskapsrekryteringen vid flottan. Uti ett den 26 maj 1921 av särskilda sakkunniga — flottans skolsakkunniga — avgivet betänkande rörande utbildningen av sjömanskårens manskap har bland annat framhållits, att anställning vid flottan för en stor del av manskapet utgjorde en genomgångsanställning, i det att nämnda manskap, efter" att hava viss tid tjänstgjort vid flottan, övererina-e till nås;on civil verksamhet samt att på grund härav det för bei

i

i i '

fordrande av en god rekrytering vore önskvärt att under anställningstiden kunna bibringa manskapet både en god allmänbildning och en yrkesutbildning, som medförde kompetens för civil anställning. 1 överensstämmelse härmed hava de sakkunniga föreslagit — förutom en mot sjövapnets utveckling svarande militär utbildning — jämväl utvidgad likvärdighet mellan examina vid sjömanskårens skolor och examina i vissa civila fackskolor, såsom styrmans- och maskinistexamina vid navigationsskola respektive examen vid ettårig handelsskola m. m. ävensom en förbättrad allmänbildning. De sakkunniga hava närmare utformat sina uppslag i ett den 26 september 1922 avgivet betänkande angående skolreglemente för flottan. Detta förslag till skolreglemente har av revisionen närmare granskats i ändamål att undersöka, huruvida det av revisionen eljest beräknade personalbehovet räcker till för den av de sakkunniga föreslagna skolorganisationen. Av denna granskning har framgått följande: 1. Under förut rådande organisation har korpralskola varit anordnad för en del av eleverna under vinterhalvåret och för övriga elever under sommarhalvåret. Enligt skolsakkunnigas förslag är korpralskola avsedd att pågå endast under tiden september—april och icke alls under sommaren. E n dylik anordning kommer emellertid enligt revisionens mening att medföra en högst avsevärd växling i fredsbehovet av 2. klass sjömän, i det att under vinterhalvåret, då korpralskola pågår för samt-

184 liga elever, uppstår en större brist på 2. klass sjömän och under sommarhalvåret, då korpralskolan helt avslutats, ett icke mindre överskott på dylik personal beräknas uppkomma (vad nu är sagt gäller i viss mån även om instruktionspersonalen i korpralskolan). För att utjämna nämnda personalbehov synes det revisionen nödvändigt att i allmänhet räkna med korpralskolans uppdelande på vinter- och sommarhalvåren i likhet med vad tidigare varit fallet. Ett ytterligare skäl för en dylik åtgärd finner revisionen i det förhållandet, att de nuvarande skollokalerna knappast torde vara tillräckliga för att med fulltalig sjömanskår på en gång rymma korpralskolans samtliga elever och att därför en kostsam nyb}^ggnad eller utvidgning av skollokaler sannolikt skulle bliva nödvändig, om de skolsakkunnigas förslag bleve förverkligat. 2. Enligt skolsakkunnigas förslag skulle korpralskolan börja redan i september månad. Revisionens personalberäkningar giva emellertid vid handen, att under nämnda månad pågående övningar till sjöss, sjömätningar m. m. icke medgiva att redan så tidigt kommendera ett större antal 2. klass sjömän till korpralskolan. Med*hänsyn härtill torde det vara nödvändigt att uppskjuta påbörjandet av korpralskolan till tidigast oktober månad. 3. Skolsakkunniga hava föreslagit, att underofficersskolans lägre klass icke skall avslutas förrän i juni månad. Genom en dylik anordning kommer enligt revisionens beräkningar en icke oväsentlig brist att uppstå i under maj och juni månader för sjötjänst disponibla korpraler. Revisionen finner det därför önskvärt, att underofficerskolan helt avslutas med april månads utgång. Revisionen, som icke funnit anledning att i andra än nu omnämnda avseenden intaga någon bestämd ståndpunkt till de av skolsakkunniga framlagda förslagen, vill som sin mening endast framhålla, att manskapets utbildning i första hand måste ordnas med hänsyn till de rent militära kraven, men att man därjämte bör sträva efter att, så långt tiden och omständigheterna i övrigt det medgiva, söka bibringa manskapet erforderliga kunskaper jämväl på andra, för det civila livet betydelsefulla områden. Vad slutligen angår dels införandet av en ordnad civilanställning efter avslutad militärtjänst såsom ett medel att påverka rekryteringen, dels eventuell tvångsuttagning av värnpliktiga genom s. k. garantilag, tillåter sig revisionen hänvisa till vad därom anförts beträffande manskap srekry teringen vid armén (Del I sid. 607—613). För att öka möjligheterna till civilanställning för flottans uttjänta personal och därigenom stimulera rekryteringen synes det emellertid

185 bland annat önskvärt, att samtliga expeditionsvaktbeställningar inom marinen reserveras för dylik personal och icke som nu i regel besättas med helt utom flottan stående personer. En given följd av den utav revisionen ovan föreslagna ändrade manskapsorganisationen är, att den för flottans manskap nu gällande löneplanen måste omläggas. Efter den av 1922 års riksdag beslutade nedsättningen av manskapslönerna liar denna löneplan följande utseende. Lön efter en tjänstetid av Lönegrad.

2 1

Beställningshavare.

Korpral Menig

Begynnelselön.

1,290 750

mån.

mån.

män.

mån.

mån.

mån.

1,290 1,290 1,470 990 1,170 870

1,566 1,266

1,662 1,362

1,758 1,458

1,854 1,554

1,950 1,650

mån.

mån.

Vad då först de meniga beträffar, kan det uppenbarligen icke vara med statens intresse förenligt att kvarhålla i tjänst sådana meniga, vilka icke inom den därför i allmänhet beräknade tiden hava fyllt fordringarna för befordran till korpral. Vid sådant förhållande och då samtliga meniga, vilka förvärvat korpralskompetens och mot vilkas befordran hinder i övrigt icke föreligger, torde befordras till korpraler inom en tidsrymd av 7 år från antagningen, håller revisionen före, att antalet löneklasser för meniga bör begränsas till 6. Den högsta lönen för menig, eller 1,362 kronor, kommer alltså att uppnås efter en tjänstetid av 5 år. För korpraler torde den nuvarande löneskalan böra minskas med en löneklass, vilket innebär, att högsta lön eller 1,854 kronor uppnås efter en tjänstetid av 7 år. Då samtliga korpraler, vilka uppfylla därför stadgade fordringar, vid nämnda tidpunkt böra vara befordrade till flaggkorpraler, och det icke föreligger någcn anledning att genom ytterligare löneförhöjning stimulera till fortsatt anställning av korpraler, som icke förvärvat underofficerskompetens, bortfaller nämligen skälet för att utsträcka löneskalan över 84 månaders tjänstetid. Från vad sålunda föreslagits bör emellertid undantag göras för långtjänstkorpraler. Enligt vad ovan nämnts, äro. dessa avsedda att kvarstå i tjänst intill uppnådda 55 år. Då det synes vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att- ifrågavarande korpraler efter viss tid komma i åtnjutande av högre lön än korpraler i allmänhet, finner revisionen sig böra föreslå, att för korpral, som erhållit tillstånd att kvarstå 24 II2041

186 i tjänst efter fyllda 30 år, lönen skall efter 3 år höjas med 84 kronor och efter 6 år med ytterligare 84 kronor. Därigenom skulle slutlönen komma att utgöra (1,854 + 84 + 8 4 = ) 2,022 kronor eller samma belopp, som, enligt vad nedan sägs, bör utgöra slutlönen för flaggkorpraler. Vad slutligen ftaggkorpralema angår, håller revisionen före, att skillnaden mellan flaggkorprals och korprals lön efter samma tjänstetid lämpligen bör sättas lika med skillnaden mellan lönerna vid armén för furir av 1. klassen och furir av 2. klassen eller 72 kronor. Med hänsyn därtill, att befordran till underofficer kommer att, på grund av den ändrade organisationen av underofficerskåren, ske vid en senare ålder än för närvarande, torde vidare ytterligare en löneklass böra tillkomma utöver den, som den nuvarande löneskalan med däri vidtagna jämkningar skulle upptaga. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har revisionen uppgjort följande förslag till löneplan för flottans manskap, vilken legat till grund för beräkningen av kostnaderna för den av revisionen föreslagna organisationen. Lön efter en tjänstetid av Lönegrad.

3 2 1

Beställningshavare.

Begynnelselön.

Flaggkorpral .. Korpral Menig ...

*) För långstjänstkorpral liöjes därefter med ytterligare 84 kronor.

1,290 750

mån.

mån.

mån.

mån.

mån.

mån.

mån.

mån.

1.290 870

1,290 990

1,542 1.470 1,170

1,638 1,566 1,266

1,734 1,662 1,362

1,830 1,758

1,926 1,854

2,022

lönen 3 år

i)

efter inträdet i sista löneklassen med 84 kronor och 6 år

För att i någon mån kompensera den enligt revisionens förslag senare än nu inträffande befordran till underofficer torde i vederbörande avlöningsreglemente böra intagas en bestämmelse av innehåll, att flaggkorpral vid befordran till underofficer må för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig den tjänstetid över 3 år, varunder han innehaft underofficerskompetens. Därigenom beredes flaggkorpral, vars tjänstetid överstiger den obligatoriska prövotiden, möjlighet att något tidigare än eljest skulle ske uppnå en högre avlöning såsom underofficer av 2. graden. Vad slutligen pensionsrätten m. m. för manskapet angår, har revisionen redan i det föregående (sid. 178) yttrat sig beträffande flaggkorpralernas pensions- och gratialrätt. För långtjänstkorpraler torde saken lämpligen böra ordnas sålunda, att korpral, vilken erhåller tillstånd

187 att kvarstå i tjänst efter fyllda 30 år, samtidigt bliver delägare i flottans pensionskassa med skyldighet att erlägga pensions- och gratialavgifter. Storleken av pension och gratial torde böra bestämmas i förhållande till vederbörandes löneförmåner efter samma grunder som för annan marinen tillhörande personal. Skeppsgossektlren.

Såsom i det föregående (sid. 122) omförmälts, består skeppsgosse- Nuvarande kåren för närvarande av 600 skeppsgossar. För dessa är under avlöningsanslaget beräknad dagavlöning sålunda: 174 skeppsgossar i 3. årsklassen med dagavlöning å 35 öre, 189 » » 2. » » » » 25 » , 237 » » 1. » » » » 15 » . Till 50 ordningsmän bland skeppsgossarna (skeppsgossekorpraler) utgår därjämte dagarvode om 5 öre. Enligt revisionens förslag kommer antalet skeppsgossar att minskas Revisionens till 500. I och för dagavlönings beräknande torde detta antal böra y ttrande uppdelas i årsklasser efter samma proportion som för närvarande. Då någon ändring i dagavlöningsbeloppen icke ifrågasattes, torde alltså i staten böra upptagas 145 skeppsgossar i 3. årsklassen med dagavlöning å 158 » » 2. )) » )) » 197' » 3) 1. » » » »

35 öre, 25 » , 15 » .

Antalet ordningsmän synes böra minskas i samma proportion som skeppsgossekåren minskats och alltså bestämmas till 42. För dessa bör beräknas dagarvode med samma belopp som hittills. Mariningenj örkåren.

Enligt nuvarande organisation utgöres mariningenj örkåren av: 1 marinöverdirektör och chef, 3 marindirektörer av 1. graden, 3 marindirektörer av 2. graden, 11 mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen, 5 mariningenj örer av 1. graden, 2. löneklassen, 8 mariningenjörer av 2. graden, 4* extra mariningenjörer, 5 specialingen i örer av 1. graden, 10 specialingenjörer av 2. graden och 5 specialingenjörer av 3. graden.

Nuvarande organisation.

188 Mariningenjörkåren räknar alltså tillhopa 55 beställningar, därav 35 egentliga mariningenjörer och* 20 specialingenjörer. Till mariningenjörkåren räknas även mariningenjörselever, mariningenjörsaspiranter och mariningenjörsstipendiater. Vad de egentliga mariningenjörerna angår, tjänstgör flertalet av dem å flottans varv såsom departementschefer och arbetsledare; övriga tagas i anspråk för tjänstgöring å fartygen, i marinförvaltningen samt vid underofficersskolorna. I förekommande fall beordras mariningenjörer för övervakande av de fartj^gsbyggnader, som för flottans räkning utföras vid privata verkstäder. Med avseende å ifrågavarande ingenjörers utbildning gälla i huvudsak följande bestämmelser. Till mariningenjörselever antagas ynglingar, som förklarats flyttade till högsta ringen å realgymnasium eller avlagt studentexamen. Efter antagningen em barkera eleverna å en pansarbåt eller pansarkryssare för att genomgå första årets elevkurs ombord. Efter att hava genomgått andra årets elevkurs, likaledes ombord på pansarbåt eller pansarkryssare, antages visst antal av de godkända eleverna till mariningenjörsaspiranter. Mariningenjörsaspirant är skyldig att idka studier vid tekniska högskolan enligt av Kungl. Maj:t fastställd plan samt att i övrigt genomgå fastställd praktisk utbildning. Eörsta sommaren under kursen på tekniska högskolan skall aspirant taga anställning såsom arbetare vid mekanisk verkstad, där sjöångmaskiner tillverkas, eller vid varv. Andra sommaren kommenderas aspirant till tjänstgöring å flottans varv och tredje sommaren till tjänstgöring å flottans fartyg, helst torpedbåt eller jagare. Av de godkända aspiranterna antages visst antal till mariningenjörsstipendiater. Mariningenjörsstipendiat skall för sin utbildning under minst två år innehava anställning dels såsom arbetare, dels såsom ritare vid sådan in- eller utländsk mekanisk verkstad eller varv, där sjöångmaskiner tillverkas eller ångfartyg byggas och som av marinöverdirektören förklaras vara för dylik anställning lämplig. Mariningenjörsstipendiat, som under två år haft anställning såsom sådan, förordnas till extra mariningenjör. Extra mariningenjör är efter två års tjänstgöring vid flottan berättigad att söka anställning såsom mariningenjör av 2. graden vid stammen. Vinnes icke omedelbart sådan anställning, utnämnes vederbörande till mariningenjör av 2. graden i flottans reserv, men är fortfarande, så länge

189 han arbetar i den tekniska delen av maskin- eller faftygsingenjörens yrke, berättigad att söka anställning vid mariningenjörkårens stam. Vad specialingenjörerna beträffar, bestrida dessa befattningar såsom stations-, verkstads-, torped-, min-, elektro- och artilleriingenjörer samt såsom kemist. För vinnande av anställning såsom specialingenjör fordras genomgång av viss kurs vid tekniska högskolan eller Chalmers tekniska läroanstalt samt viss praktisk tjänstgöring. Specialingenjör erhåller vid sin första anställning förordnande, ställt på sex månaders uppsägning. Efter tre års tjänstgöring och efter att hava genomgått föreskrivna utbildningskurser erhåller vederbörande fullmakt på befattningen. Med avseende å mariningenjörkårens allmänna organisation och Revisionens mariningenjörernas utbildning har revisionen icke någon ändring att >'ttrandeföreslå. Av revisionens undersökning rörande flottans personalbehov har framgått (se sid. 167), att enligt den av revisionen föreslagna organisationen det sammanlagda personalbehovet inom mariningen jörkåren, inräknat ingenjörspersonal för det nyuppsatta flygväsendet, utgör 48 beställningar, därav 31 egentliga mariningenjörer och 17 specialingenjörer. Då hänsyn tages till att för flygvapnet avses 2 nytillkomna flygingenjörer, utgöres den verkliga reduktionen inom mariningenjörkårens personal av 9 beställningar, därav 4 egentliga mariningenjörer och 5 specialingenjörer. Vad de egentliga mariningenjörerna beträffar, har revisionen icke räknat med större antal, än som ansetts oundgängligen erforderligt för tjänstens behöriga skötande vid de olika anstalterna i land — därvid ovannämnda reduktion kunnat föreslås huvudsakligen till följd av den utav revisionen föreslagna förenklingen av varvens organisation — ävensom för tjänstgöring på de fartyg, som enligt den av revisionen förutsatta övningsplanen avses att vara rustade. På grund av den relativt ringa omfattningen av verksamheten vid flottans varv i Stockholm anser revisionen, att befattningen som mobiliseringsingenjör kan bestridas av en äldre mariningenjör av 1. graden och att således endast 1 marindirektörsbefattning behöver avses för detta varv. För tillfälliga kommenderingar, ävensom för förstärkning av arbetskrafterna, där sådan förstärkning periodvis kan vara erforderlig, finnes tillgänglig endast 1 mariningenjör, upptagen såsom ersättningspersonal. De 17 specialingenjörerna äro avsedda för följande befattningar, nämligen: 1 artilleriingenjör för marinförvaltningens artilleriavdelning;

190 3 torpedingenjörer, därav 1 för marinförvaltningens torpedavdelning och Stockholms varv samt 2 för torpedverkstäderna och torpedförrådet i Karlskrona; 1 miningenjör för marinförvaltningens minavdelning; 2 verkstadsingenjörer, den ene för varvet i Karlskrona och den andre för varvet i Stockholm; 5 elektroingenjörer, därav 1 för marinförvaltningens torpedavdelning, radioingenjör, 1 för marinförvaltningens ingenjöravdelning, 2 för varvet i Karlskrona samt 1 för varvet i Stockholm; 1 byggnadsingenjör, placerad å marinförvaltningens iugenjöravdelning; 1 specialingenjör för vapenverkstäderna å flottans varv i Stockholm, specialutbildad inom det fack, som anses i första hand erforderligt; 2 flygingenjörer, båda för flygverkstäderna å Stockholms varv; samt 1 kemist för varvet i Karlskrona. Yad fördelningen av tjänste- och löneklasser inom mariningenjörkåren beträffar, finner revisionen sig böra föreslå, att denna bestämmes sålunda: 1 marinöverdirektör och chef, 2 marindirektörer av 1. graden, 3 marindirektörer av 2. graden, 9 mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen, 5 mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen, 7 mariningenjörer av 2. graden, 4 extra mariningenjörer, 4 specialingenjörer av 1. graden, 9 specialingenjörer av 2. graden och 4 specialingenjörer av 3. graden. I samband med ovannämnda reduktion av de egentliga mariningen. jörerna har revisionen även räknat med, att antalet mariningenjörsstipendiater, från vilka nu nämnda mariningenjörer rekryteras och som enligt nu gällande bestämmelser uppgår till 5, minskas till 4. Mariniiitendenturkåreii.

Nm-aiande Enligt nuvarande organisation består marinintendenturkåren, vilken organisation. ä r g e m e n s a m för flottan och kustartilleriet, av: 1 marinöverintendent och chef, 2 förste marinintendenter, 1. löneklassen, 5 förste marinintendenter, 2. löneklassen, 40 marinintendenter av 1 graden, 20 marinintendenter av 2. graden och 10 marinunderintendenter.

191 Sammanlagda antalet marinintendentsbefattningar utgör alltså 78. Vid 1923 års ingång voro 6 beställningar vakanta. I motsats till vad förhållandet är vid armén, faller marinintendenternas verksamhet icke endast inom den egentliga intendenturen — i marinförvaltningen, vid lokalförvaltningarna och vid de rörliga förbanden — utan även i mycket stor utsträckning .inom den civila förvaltningen och administrationen i övrigt. De nuvarande marinintendenternas fördelning å marinens olika organ framgår av nedanstående sammanställning: Överstyrelsen i indententur- och central förvaltningstjänst 4 » » revisionstjänst 1 » » civil förvaltningstjänst 1 Högste befälhavarens över kustflottan stab i allmän förvaltningstjänst 1 Stationerna i intendenturtjänst : 9 » » civil-administrativ tjänst 6 D B civil förvaltnings- och revisionstjänst (29 — 6 vakanser =) 23 » D informationstjänst 2 Varven i intendenturtjänst 6 » » civil förvaltnings- och administrativ tjänst 8 Skeppsgossekåren i Marstrand i allmän förvaltningstjänst 1 Kustartilleriet i intendentur- och » B 8 I övrig tjänst placerade 2 Summa 72" Av förenämnda antal, särskilt det som är avsett för den civila förvaltningstjänsten å stationerna, fylles behovet av indententer för sjötjänstgöringen. Detta behov utgör i medeltal 8 intendenter. Till marinintendenturkåren räknas även marinintendentselever och marinintendentsaspiranter. För utbildningen av marinintendenterna gälla i huvudsak följande bestämmelser. Före den 1 juni varje år bestämmer Konungen i kommandoväg det antal marinintendentselever och marinintendentsaspiranter, som skall antagas, ävensom huru många av de senare, som skola antagas för utbildning till marinintendenter vid flottan och huru många för utbildning till marinintendenter i flottans reserv. Till marinintendentselever antagas ynglingar, som uppfylla därför stadgade fordringar, vilka innefatta bland annat avlagd studentexamen. Eleverna genomgå en ettårig, huvudsakligen militär utbildningskurs, förlagd till marinintendentskolan i Karlskrona.

192 Av de elever, som efter genomgången utbildningskurs bliva godkända och anses lämpliga för marinintendenturtjänst, anmäler, inom bestämt antal, marinöverintendenten hos chefen för försvarsdepartementet till antagning som aspiranter: a) för utbildning till marinunderintendenter vid flottan dem, som erhållit högsta betygssummorna för lämplighet, uppförande och insikter och icke anmält eller anmäla sig till undergående av utbildning för anställning i flottans reserv; samt b) för utbildning till marinunderintendenter i flottans reserv dem av av de övriga, som erhållit de högsta betygssummorna för lämplighet, uppförande och insikter samt äro villiga att undergå sådan utbildning. Aspirantkursen för utbildning till tjänst i stammen är tvåårig och förlagd vintertid till marinintendentskolan i Stockholm och sommartid till flottans fartyg. Aspirantkursen för utbildning till tjänst i flottans reserv är ettårig. Undervisningen i marinintendentskolan omfattar, förutom militära ämnen, i stort sett samma ämnen, som förekomma i högre handelsinstitut. Jämsides med den teoretiska undervisningen äger praktisk utbildning rum genom tjänstgöring vid olika förvaltningsorgan. Revisionens Vid beräknandet av det enligt revisionens organisationsförslag eryttrande. f or derliga antalet marinintendenter har den ledande principen varit att med intendenter besätta endast sådana tjänster, där behovet av högre kvalificerad arbetskraft gör sig särskilt gällande eller där ett ledande och mera självständigt arbete utföres. I överensstämmelse härmed hava åtskilliga befattningar, vilka för närvarande bestridas av marinintendenter, ansetts utan olägenhet kunna anförtros antingen åt pensionerade marinintendenter eller ock åt lägre kvalificerad personal, såsom underofficerare å aktiv stat eller å pensionsstat eller ock civila biträden. Detta gäller särskilt i fråga om vissa tjänster inom den civila förvaltningen, såsom å stations- och kassakontoren, å varven samt vid kustartilleriets truppförband. En del besparingar hava även kunnat vinnas genom att organisatoriskt förenkla nyssnämnda förvaltning. Vidare har revisionen ansett sig böra frångå det hittills tillämpade systemet att fylla behovet av intendenter för sjötjänst med sådana, som bekläda viss tjänst i land. Detta system har nämligen visat sig mindre fördelaktigt för arbetets kontinuitet. I stället har revisionen beräknat ett visst antal intendenter för tjänstgöring å de rörliga förbanden. I den mån dessa intendenter icke tagas i anspråk för sjötjänsten, förutsättas de bliva tilldelade sådana poster i land, varest behovet av ersättningspersonal icke kan fyllas med det för sådant ändamål beräknade antalet intendenter.

193 I enlighet med vad sålunda anförts, har revisionen, såsom av den i det föregående verkställda undersökningen av marinens personalbehov framgår (sid. 167), beräknat det erforderliga antalet marinintendenter till 58. Dessa äro avsedda att placeras sålunda: i överstyrelsen 6 vid rustade sjöstyrkor och fartyg 8 å stationerna i egentlig intendenturtjänst 6 )) » » civil-administrativ tjänst 4 » » » civil förvaltnings- och revisionstjänst 12 D » » informationstjänst 2 » varven 7 vid kustartilleriet 6 för ersättning och för användande under fortsatt utbildning som biträdande intendenter å vissa mera viktiga poster 7 Summa 58 Med hänsyn dels till de olika befattningarnas vikt och betydelse, dels till att marinintendenturkåren må i befordringshänseende bliva i möjligaste mån likställd med motsvarande andra kårer, torde det av revisionen beräknade antalet marinintendenter i staten böra uppdelas på följande tjänstegrader, nämligen: 1 marinöverintendent och chef, 2 förste marinintendenter, 1. löneklassen, 6 förste marinintendenter, 2. löneklassen, 24 marinintendenter av 1. graden, 18 marinintendenter av 2. graden och 7 marinunderintendenter. På grund av den högre pensionsåldern vid marinintendenturkåren, jämfört med exempelvis officerskåren och arméns intendenturkår, komma befordringsförhållandena likväl att alltjämt ställa sig mindre fördelaktiga inom förstnämnda kår. Detta förhållande torde dock få anses kompenserat genom fördelen att få kvarstå i tjänst till fyllda 65 år. Vad utbildningen för inträde i marinintendenturkåren beträffar, har revisionen, såsom i det föregående (sid. 73) redan omförmälts, föreslagit densammas förläggande till sjökrigsskolan. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, är marinintendenternas utbildning och verksamhet till stor del inriktad på den civila förvaltningen; för den egentliga intendenturtjänsten tages i anspråk endast en del av personalen. Med hänsyn till den sakkunskap på marinens olika områden, som förefinnes inom marinintendenturkåren, I I 2041 20

194 vill det förefalla, som om det skulle vara ändamålsenligt att använda intendenturtjänstemän icke blott som nu i de lokala organens civilförvaltning utan även inom centralförvaltningens civila gren. Att så icke för närvarande är förhållandet, må ju bero på formella hinder, men dessa torde såsom föråldrade böra avlägsnas, i likhet med vad som i viss utsträckning skett inom kommunikations verkens överstyrelser. Genom att till en del rekrytera tjänstemännen inom marinförvaltningens civilavdelning med intendenter skulle icke blott den praktiska sakkunskapen kunna bättre tillgodogöras och närmare kontakt vinnas mellan överstyrelsen och lokalförvaltningarna, utan även befordringsutsikterna inom marinintendenturkåren förbättras, vilket i och för en god rekrytering av densamma måste anses vara av stor betydelse. Att en rekrytering från marinintendenturkåren icke kan ifrågakomma beträffande de befattningar, för vilkas behöriga skötande oavvisligen erfordras avlagd juridisk examen, är uppenbart. Dessa befattningar torde emellertid utgöra ett fåtal. Såsom chef för marinintendenturkåren, tillika chef för marinförvaltningens intendentavdelning och föredragande i intendenturärenden, har, alltsedan denna befattning inrättades, städse förordnats personer, vilka icke undergått någon som helst intendenturutbildning. Åven om några direkta olägenheter härav hittills icke försports, vill det dock förefalla revisionen, som om det ur såväl statens som marinintendenturkårens synpunkt skulle vara önskvärt, att ifrågavarande befattningshavare utsåges bland nämnda kårs medlemmar, ett önskemål som för övrigt framställts av riksdagen. Genom fasthållande av denna grundsats skulle enligt revisionens uppfattning bättre garanti vinnas för att den, som är satt att företräda den marina intendenturen, är i stånd att med erforderlig självständighet och sakkunskap fullgöra sina krävande åligganden. Marinläkarkåren.

Nuvarande Enligt nuvarande organisation utgöres marinläkarkåren, vilken likairganisation. s o m m a r i n i n t e n d e n t u r k å r e n är gemensam för flottan och kustartilleriet, av: 1 marinöverläkare och chef, 3 förste marinläkare, 13 marinläkare av 1. graden, 20 marinläkare av 2. graden och 10 marinläkarstipendiater. Av förenämnda personal äro marinöverläkaren, förste marinläkarna samt marinläkarna av 1. graden, tillsammans 17, uppförda med lön å

195 stat samt tjänstgöringsskyldiga räknade sålunda:

under hela året.

Överstyrelsen: 1 marinöverläkare och chef för marinfor valtningens sauitetsavdelning. Karlskrona

station:

Dessa läkare äro be-

Vaxholms kustartilleriregemente: 1 äldste läkare, tillika fästningsläkare, 1 läkare å Oscar Fredriksborg.

1 förste läkare, tillika chef för flottans sjukhus, 2 sjukhusläkare, 1 kasernläkare, 2 distriktsläkare.

Karlskrona kustartilleriregemente: 1 äldste läkare, 1 läkare å Kungsholms fort.

Stockholms station:

Ålvsborgs kustartillerikår: 1 läkare å Nya varvet.

1 förste läkare, 1 kasernläkare, 2 distriktsläkare.

Hemsö fästning: 1 Jäkarbefattning, för närvarande vakant.

Marinläkarna av 2. graden samt marinläkarstipendiaterna äro tjänstgöringsskyldiga endast viss del av året. De åtnjuta icke fast löu utan blott arvode samt viss särskild ersättning under tjänstgöring. Marinläkare av 2. graden förordnas av Kungl. Maj:t på tio år. Den, som icke vinner anställning som marinläkare av 1. graden, övergår i regel till reserven. Marinläkarstipendiater autagas av medicinalstyrelsen genom förordnande på tre år, dock att marinläkarstipendiater över stat antagas för en tid av endast två år. För anställning som marinläkare av 2. graden fordras avlagd medicine licentiatexamen och för anställning som marinläkarstipendiat att vara medicine kandidat. Värnpliktig läkare, som' fullgjort sin första tjänstgöring och avlagt medicine kandidatexamen,kan anställas som marinläkarstipendiat över stat, varmed följer viss ersättning för dag under förekommande tjänstgöring. För utbildning av marinläkarna av 2. graden anordnas vissa år en särskild marinläkarkurs. Marinläkarna av 2. graden ävensom stipendiaterna äro huvudsakligen avsedda för bestridande av läkarbefattningar ombord, såsom stabs-, divisions-, flottilj- och fartygsläkare, ävensom för tillfälliga uppdrag i land, såsom för vikariat, inskrivningsförrättningar o. s. v. I överstyrelsen tjänstgör ständigt en marinläkare av 2. graden såsom assistent hos marinöverläkaren.

196 Förutom ovan omförmälda läkare äro vid marinen medelst kontrakt anställda och med arvode eller särskild ersättning avlönade vissa läkare, nämligen vid Stockholms station 2 ögonspecialister och 1 oftalmolog samt vid skeppsgossekåren i Marstrand 1 läkare. Revisionens Vad först beträffar de för tjänstgöring under hela året avsedda och yttrande. n i e ^ f a s t lön å staten uppförda läkarna, d. v. s. marinöverläkaren, förste marinläkarna och marinläkarna av 1. graden, har revisionen, såsom av den i det föregående verkställda undersökningen framgår, icke funnit sig böra föreslå någon ändring med avseende å marinöverläkaren och förste marinläkarna. Däremot har revisionen ansett, att distriktsläkarna vid flottans station i Karlskrona och Stockholm ävensom den vid Karlskrona kustartilleriregemente placerade och för tjänstgöring å Kungsholms fort avsedde läkaren böra indragas. Då vidare, enligt vad längre fram närmare omförmäles, Hemsö fästning icke är avsedd att utbyggas, kan jämväl den för denna fästning beräknade läkaren indragas. Det nuvarande antalet * marinläkarbeställningar av 1. graden bör alltså minskas med (4 + 1 + 1 =) 6 beställningar eller från 13 till 7. De för tjänstgöring under hela året erforderliga läkarna komma alltså att utgöras av 1 marinöverläkare, 3 förste marinläkare och 7 marinläkare av 1. graden, eller tillsammans 11 läkare. Såsom av den å sid. 167 intagna tabellen framgår, har revisionen beräknat marinens fredsbehov av läkare till sammanlagt 41. Efter avdrag av förenämnda 11 läkare återstår alltså en brist av 30 läkare. Denna brist torde fortfarande såsom hittills böra fyllas av marinläkare av 2. graden samt marinläkarstipendiater, och finner revisionen sig böra föreslå, att för sådant ändamål anställas 20 marinläkare av 2. graden och 10 marinläkarstipendiater. Vad slutligen angår de medelst kontrakt för särskilda ändamål anställda läkarna, har inför revisionen framhållits önskvärdheten av att erhålla ytterligare 2 marinläkarbeställningar av 1. graden, avsedda att besättas med marinläkare, vilka specialutbildat sig för ögonens sjukdomar och vård (oftalmologer). Dessa läkare skulle, förutom vanlig ögonsjukvård, särskilt omhänderhava den kontroll av ögonens egenskaper, som anses nödvändig för olika grupper av flottans personal, såsom navigeringspersonalen, artilleripersonalen, avståndsmätningspersonalen, flygare m. fl., ävensom verkställa sådana återkommande specialundersökningar, som äro erforderliga för höjande och vidmakthållande av god skjutfärdighet, allt rörande såväl synskärpa och färgsinne som i vissa fall även ljussinne, astigmatism, förmåga till stereoskopiskt seende m. m. De skulle ock utreda förekommande refraktions- och färgsinnesfall samt vetenskapligt

197 följa oftalmologiska frågor i vad maritima förhållanden anginge. Ehuru revisionen icke förbiser betydelsen av dylik kontroll m. m. för höjande av sjövapnets stridsdnglighet, håller revisionen dock före, att den speciella sakkunskap, som härutinnan är erforderlig, fortfarande som hittills bör kunna tillgodoses genom träffande av avtal med privatpraktiserande ögonspecialister. Revisionen finner sig därför icke böra föreslå någon ändring i det sätt, varpå ögonsjukvården m. m. för närvarande är ordnad. Genom den av revisionen föreslagna indragningen av skeppsgossekåren i Marstrand bliver den därstädes nu anställde läkaren obehövlig. 1 överensstämmelse med vad sålunda anförts, torde staten för marinläkarkåren böra upptaga: 1 marinöverläkare och chef, 3 förste marinläkare, 7 marinläkare av 1. graden, 20 marinläkare av 2. graden och 10 marinläkarstipendiater. Ecklesiastikstaten.

Den andliga vården vid flottan är enligt nuvarande organisation an- Nuvarande organisation. förtrodd flottans ecklesiastikstat, som består av: 2 regementspastorer, varav den ena tillika är kyrkoherde (amiralitetspastor) i Karlskrona amiralitetsförsamling och den andre kyrkoherde i Skeppsholms församling, samt 3 bataljonspredikanter, vilka tillika innehava komminister motsvarande tjänster, 2 vid den förra och 1 vid den senare församlingen. Karlskrona amiralitetsförsamling är territoriell och tillhör Lunds stift, under det att Skeppsholms församling utgör en icke territoriell garnisonsförsamling. Till ecklesiastikstaten räknas också de vid ovannämnda församlingar anställda båda klockarne samt kyrkvaktaren vid Karlskrona amiralitetsförsamling. Staten för ecklesiastikstaten upptager följande löner och arvoden: regementspastor i Karlskrona kronor 2,0( 1,860 )) i Stockholm jämte fri bostad 2,400 bataljonspredikanter i Karlskrona 1,410 bataljonspredikant i Stockholm 600 klockare i Karlskrona 720 » i Stockholm 500 kyrkvaktare i Karlskrona Summa kronor 9,490

198 Revisionens j r ttrande.

Under åberopande av vad i det föregående (Del I sid. 521—525) anförts rörande ecklesiastikstaten vid armén, finner sig revisionen icke heller beträffande ecklesiastikstaten vid flottan nu böra ifrågasätta någon ändring.

12.

Jämförelse mellan behovet av fast anställd personal enligt 1914 års försvarsplan och enligt revisionens förslag.

Till belysande av behovet av fast anställd personal enligt den av revisionen föreslagna organisationen i förhållande till personalbehovet enligt 1914 års försvarsplan har revisionen upprättat följande: S amniandrag över föreslagna personalstater. An t a l bestäL ningar

Minskning

Ökning

1923 års stnt

Revisionens förslag

5 9 22 22 131 110 55

5 81) 16 22 119 105 53

12 5 2

243 495 6752)

183 367

60 128 675

1100 3 ) 2 625

366 1165 4 ) 1815

3 725

3 346

174 189 237

145 158 197

29 31 40

Summa

—

Summa militär personal

6 092

4 724

431 Anmärkningar

Militär personal. Officerskåren.

Kommendörkaptener av 1. graden.. Kommendörkaptener av 2. graden.. Kaptener Underlöjtnanter och fänrikar Summa

*) Därav 1 med arvode å försvarsdepartementets stat.

1 6

JJnderofficerskåren.

Underofficerare av 3. graden Summa

—

a ) Därav 7 kockar och hovmästare.

366 65

3 ) Se noten ä sid. 179. 4 ) Därav må högst 200 utgöras av långtjänstkorpraler.

Sjömanskåren. Korpraler Summa

431 Skeppsgossekåren.

1. årskursen

199 A ntal beställningar 1923 års stat

Minsk-

Revisionens förslag

Ökning

Anmärkningar

Civilmilitär personal. Mariningenjörkåren. Marinöverdirektör Marindirektörer av 1. graden Marindirektörer av 2. graden Mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen Mariningenjörer av 1. graden. 2. löneklassen Mariningenjörer av 2. graden Extra mariningenjörer ... Specialingenjörer av 1. graden Specialingenjörer av 2. graden Specialingenjörer av 3. graden

4 ) Dessutom enligt 1923 års stat 5 mariningenjörsstipendiater, vilka enligt revisionens förslag minskas till 4.

1 3 3 11 5 8 4 5 10 5

Summa

554)

Marinöverintendent Förste marinintendenter, 1. löneklassen Förste marinintendenter, 2. löneklassen Marinintendenter av 1. graden Marinintendenter av 2. graden Marinunderintend enter

5 40 20 10

6 24 18 7

16 2 3

Summa

5S

1 3 13 20 10

1 3 7 20 10

484)

Marinintendenlurkåren.

Marinläkarkåren. Marinöverläkare Förste marinläkare Marinläkare av 1. graden Marinläkare av 2. graden Marinläkarstipendiater Summa

2¶Flottans ecklesiastikstat. Regementspastorer Bataljonspredikanter Klockare Kyrkvaktare Summa Transport

200 Antal beställningar

Minskning

Ökning

2 4 39 6

2 2 9 3

2 30 3

Summa

—

Summa civilmilitär personal

1 1

1923 års stat

Revisionens förslag

Transport Flottans 'poliskår. Överkonstaplar, tillika poliskommissarier Överkonstaplar Konstaplar Extra konstaplar

188 Civil personal. A marinförvaltningens stat uppförd ordinarie personal Eegistrator och aktuarie i marinstaben Advokatfiskal vid Karlskrona station Expeditionsvakter vid Karlskrona station Expeditionsvakter vid Stockholms station Rektorer och ordinarie ämneslärare vid skeppsgosseskolorna Summa civil personal Summa militär personal . Summa civilmilitär personal Summa civil personal Tillsammans

Anmärkningar

—

6 092 239 51

4 724 171 39

1799 69 12

431 1

6 382

4 934

432 Härtill komma de båda på stat såsom musikpersonal u p p t a g n a musiklöjtnanterna.

Vid en jämförelse mellan personalbehovet enligt revisionens förslag och enligt 1914 års plan torde böra erinras, att det verkliga behovet av personal enligt nuvarande organisation är beroende av de förändringar av fartygsmaterielen och den användning av densamma i förhållande till 1914 års plan, som av statsmakterna efter nämnda år beslutats eller av omständigheterna i övrigt påkallats. Det verkliga personalbehovet år 1923 sammanfaller icke med behovet enligt 1914 års plan ( = 1923 års stat). Oaktat inträffade förändringar beträffande fartygsmaterielen m. m. hava nämligen härav betingade förändringar i personalstaterna med hänsyn till den förestående revisionen av försvarsväsendet icke blivit av statsmakterna vidtagna. De förändringar i personalstaterna, som skulle behövt vidtagas, framgå av efterföljande tabell.

201 Officerare

Underofficerare

Manskap

6 2 22

45 10

131 Ökningar: Bemanning för utöver 1914 års plan beviljad undervattensbåtmateriel K a n o n b å t a r n a Rotas och Disas användning som mindepåfartyg i stället för som sjömätningsfartyg K a n o n b å t e n Blendas kvarhållande som depåfartyg för undervattensbåtar Kvarhållande av 6 f. d. torpedbåtar som vedettbåtar för minering och minsvepning Ökning av besättningslistorna för pansarskepp av Sverigetyp och för nya 1. klass undervattensbåtar Tillkomsten av 2 motortorpedbåtar Summa ökning Minskningar: Utrangering av 2. och 3. klass pansarbåtar samt överföring av äldre torpedbåtar till vedettbåtar Utrangering av undervattensbåtarna Hvalen och N:r 1 samt vedettbåten nr 6 2 enligt 1914 års plan beslutade jagare h a v a sedermera icke blivit byggda Summa minskning Sammanlagd ökning | » minskning

11 A,

13¶Om man ville jämföra personalbehovet enligt revisionens förslag med det verkliga personalbehovet år 1923 enligt nuvarande organisation, borde således rätteligen de nuvarande personalstaterna ökas med 11 officerare och 39 manskap samt minskas med 13 underofficerare. Då emellertid en jämförelse enligt dessa grunder visserligen är av intresse för bedömande' av storleken av den utav revisionen^ föreslagna personalminskningen, men. en dylik jämförelse ur ekonomisk synpunkt saknar betydelse, har revisionen verkställt jämförelsen med i 1923 års stater fastställt antal personal av olika kategorier, varigenom således de till ekonomiska besparingar ledande personalminskningarna erhållas. Av det uppgjorda sammandraget framgår, att den fast anställda personalen kommer att avsevärt reduceras. Vad officerarna angår, kommer deras antal att minskas med 26, eller från 354 till 328. Att minskningen icke blivit större, är i främsta rummet beroende därpå, att marinens flygväsende, vilket kräver ett relativt stort antal (27) officerare, måst så gott som helt nyuppsättas. Vid bedömandet av minskningens storlek bör vidare tagas i betraktande, att samtliga, reservstatsofficerare vid flottan föreslås att indragas. Den föreslagna minskningen av officerare motsvarar 7.3 procent och fördelar sig på de olika graderna sålunda: I I 2041 20

202 Flaggmän nu 5 minskas med 00 till till 5 eller med 0 % Kommendörer » 9 » 1 » 8 » ll.l % Kommendörkaptener av 1. graden » 22 » 6 » 16 » 37.8 % Kommendörkaptenar av 2. graden » 22 » 0 » 22 » 0.0 % Kaptener » 131 » 12 » 119 » 9.2 % Löjtnanter » HO » 5 » 105 » 4.5 % Underlöjtnanter och fänrikar » 55 » 2 » 53 » 3.6 %

I fråga om underofficerarna är minskningen särskilt framträdande, beroende på att revisionen dels ansett behovet av personal med fullständig underofficersutbildning kunna minskas från 1,413 enligt nuvarande organisation med 497 till 916 enligt revisionens organisationsförslag eller med 35.2 procent, dels överfört en väsentlig del av sistnämnda beställningar till den nya manskapsgraden flaggkorpral. Därest den nuvarande underofficersorganisationen bibehölles, skulle av en kår på 916 underofficerare, med nuvarande proportion mellan de olika graderna, 437 hänföras till underoffierare av 3. graden. Av dessa 437 beställningar har revisionen överfört 366 till flaggkorpraler och återstoden, eller 71 beställningar, till underofficerare av 2. graden, samtidigt med att en viss jämkning vidtagits i relationen mellan antalet flaggunderofficerare och antalet underofficerare av 2. graden. Underofficerskårens numerär enligt stat kommer sammanlagt att minskas från nuvarande 1,413 (varibland dock ett mindre antal kockar och hovmästare med underofficerslön) med 863 till 550 eller med 6I.1 procent. De två grader, varav underofficerskåren föreslås komma att hädanefter bestå, förändras till numerären sålunda (varvid hänsyn tagits till den ovan omnämnda uppflyttningen av visst antal underofficersbeställningar %av 3. graden till dylika av 2. graden): Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden

nu 243 minskas med 60 till 183 eller med 24.7 % » 495 » » 128 » 367 » » 25.9 %

Om man bortser från sjömanskårens tillökning med från underofficerskåren nedflyttade personalkategorier — 366 flaggkorpraler och 100 långtjänstkorpraler — minskas den nuvarande sjömanskåren, enligt stat 3,725 nummer, med 845 till 2,880 nummer, eller med 22,7 procent. Minskningen fördelar sig sålunda: Korpraler Meniga

Skeppsgossarna I6.7 procent.

•

nu 1,100*) minskas med 35 till 1,065 eller med 3.2 % » 2,625 » . » 810 » 1,815 » » 38.6%

hava minskats från 600 med 100 till 500 eller med

*) Se noten å sid. 179.

203 Ser man på den militära personalen i dess helhet, d. v. s. officerare, underofficerare, manskap av sjömanskåren samt skeppsgossar tillsammans, kommer denna personals antal, som enligt nuvarande organisation utgör 6,092, att enligt revisionens förslag minskas med 1,368 till 4,724 eller med 22.5 procent. ,, Vad den civilmilitära 'personalen beträffar har e c k l e s i a s t i k s t a t e n bibehållits vid samma antal som för närvarande, under det att m a r i n i n t e n d e n t u r k å r e n och p o l i s k å r e n undergått avsevärda minskningar samt jämväl m a r i n i n g e n j ö r k å r e n och m a r i n l ä k a r k å r e n något inskränkts. Av det uppgjorda sammandraget framgår, att nuvarande 239 civilmilitära beställningar komma att minskas med 68 till 171 eller med 28.5 procent. Minskningen fördelar sig sålunda: Mariningenjörkåren Marinintendenturkåren Marinläkarkåren Poliskåren

nu 55 minskas med 7 till 48 eller med 12.7 % » 78 » » 20 » ' 5 8 » » 25.6% » 47 » » . 6 » 41 » » 12.8 % » 51 » » 35 » 16 » » 68.6 %

Slutligen kommer den i sammandraget upptagna civila personalen att minskas från 51 till 39 eller med 12, motsvarande 23.5 procent.

C.

Reservpersonalen.

Såsom förut framhållits, har revisionen vid uppgörandet av sina förslag till fredsstater i och för kostnadernas nedbringande ansett sig böra begränsa flottans aktiva befäl till vad som för fredstjänstens behöriga ombesörjande är oundgängligen erforderligt. Liksom vid armén kommer därför icke heller vid flottan denna personal att på långt när bliva tillräcklig for fyllande av det vid mobilisering förefintliga befälsbehovet, utan måste detta behov, såsom redan nu är fallet, till väsentlig del fyllas medelst reservpersonal. Härvid är det av största betydelse, icke blott att den för mobiliseringsbehovets fyllande erforderliga reservpersonalen kan anskaffas, utan även att denna personal i fredstid bibringas en sådan utbildning, att den i kvalitativt hänseende motsvarar de fordringar, som måste ställas på densamma. Enligt flottans nuvarande organisation är mobiliseringsbehovet av befäl, i den mån detta ej kan tillgodoses medelst personal å aktiv stat, avsett att fyllas medelst personal å reservstat, personal i flottans reserv samt värnpliktigt befäl. Då revisionen i det följande (sid. 224—230) kommer att yttra sig rörande det värnpliktiga befälet (studenter och likställda samt för utbildning till reservunderbefäl uttagna värnpliktiga), har revi-

s

204 sionen här endast att behandla flottans reservstats- och reservbefälsinstitutioner. 1. Personal å reservstat. Nuvarande Enligt nuvarande marinorganisation finnes en för hela sjöförsvaret estämmeiser. g e m e n s a m reservstat, omfattande ett visst antal mellan flottan och kustartilleriet fördelade beställningar. Antalet för flottan avsedda beställningar skall enligt 1914 års riksdagsbeslut utgöras av: 2 kommendörkaptensbeställningar, därav 1 av 1. graden och 1 av 2. graden. 8 kaptens- eller löjtnantsbeställningar, därav 2 av högsta, 4 av mellersta och 2 av lägsta- löneklass, samt 4 underofficersbesfcällningar, därav 2 av högre och 2 av lägre löneklass. Den sålunda beslutade organisationen är ännu icke fullt genomförd. A reservstaten återstå, nämligen att uppföra 2 kaptens- eller löjnantsbeställningar och 1 underofficersbeställning. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänstduglighet: för underofficerare att vara flaggunderofficer eller underofficer av 2. graden samt innehava 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår; för kaptener och löjtnanter 10 tjänsteår som aktiv officer och 32 levnadsår, samt för kommendörkaptener av 2. graden och kaptener vid övergång till närmast högre tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen. Liksom vid armén äger befordran ä reservstat icke rum i vidare mån, än att löjtnant enligt vissa grunder kan befordras till kapten och underofficer av 2. graden till flaggunderofficer. Personal å flottans reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig eller då värnpliktiga eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande av marinens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred: kommendörkaptener, kaptener och löjtnanter i åldersgruppen 37—42 år samt underofficerare intill fyllda 42 år i högst 90 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden, kaptener och löjtnanter efter fyllda 43 år och underofficerare efter fyllda 42 år i högst 60 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden, samt kaptener och löjtnanter intill fyllda 37 år i högst 90 dagar under loppet av likaledes varje treårsperiod av tjänstetiden.

205 Beträffande avgång från reservstat samt avlönings- och pensionsförmåner gälla för flottans reservstatspersonal enahanda bestämmelser som vid armén (se Del I sid. 559—560). Kommendörkapten av 1. graden vid flottans reservstat, vilken beställning saknar motsvarighet vid armén, åtnjuter 3,500 kronor i lön och 3,200 kronor i pension. Av de utav revisionen verkställda personalberäkningarna har fram- . Revisionens gått, att vid mobilisering erfordras ett icke obetydligt antal reservbefäl, y ttrande som genom föregående aktiv tjänstgöring förvärvat fullständig befälsvana och tillförlitligt militärt omdöme. Sådan personal kräves dels för bestridande av en del befattningar inom marinens överstyrelse samt vid flottans stationer och varv, dels för tjänstgöring ombord å stridsfartygen. För bestridande av befattningar i land kunna tagas i anspråk såväl pensionerad personal som personal, vilken före uppnådd pensionsålder övergått till reserven. Däremot lämpa sig dessa båda personalgrupper icke för tjänst ombord, den pensionerade på grund av för hög levnadsålder och den förtidsavgångna .på grund därav, att dess tjänstbarhet icke kan med nuvarande organisation underhållas. Vad reservstatspersonalen beträffar, kan visserligen tjänstbarheten någorlunda underhållas genom den fastställda tjänstgöringsskyldigheten, men då pensionsåldern är 55 år, kommer en stor del av denna personal att hava uppnått en levnadsålder, som gör den mindre lämpad för tjänst i de befattningar ombord, för vilka densamma är avsedd. För att kunna åstadkomma den reduktion av stampersonalens nuvarande numerär, som åsyftats genom att vid mobilisering i sjötjänst använda en del f. d. stamanställd personal, blir det sålunda nödvändigt att även vidtaga sådan ändring i personalorganisationen, att behovet kan tillgodoses med fullt tjänstduglig personal. Närmast tillhands skulle härvid ligga att vidtaga en omorganisation och utökning av reservstaten i syfte att tillförsäkra flottan ett tillräckligt antal yngre för sjötjänst lämpade f. d. stamofficerare och underofficerare. Av verkställda beräkningar har emellertid framgått, att en dylik anordning skulle medföra högst avsevärda kostnader icke endast på grund av själva personalökningen utan jämväl till följd därav, att en sänkning av reservstatspersonalens pensionsålder bleve nödvändig för åstadkommande av erforderlig föryngring av denna personal. Med hänsyn härtill och då, enligt vad längre fram närmare omförmäles, andra utvägar torde finnas för skapande av en för tjänstgöring ombord lämplig befälsreserv, har revisionen icke ansett sig kunna förorda någon utökning av flottans reservstat.

206 Vid sådant förhållande synes emellertid skäl knappast förefinnas att bibehålla flottans nuvarande obetydliga reservstatsorganisation. Den är icke för något ändamål oundgängligen nödvändig och kan under alla omständigheter endast fylla ett mycket obetydligt personalbehov, vilket på annat och billigare sätt torde kanna tillgodoses. Då den nuvarande reservstaten enligt revisionens uppfattning följaktligen representerar en rätt så onödig kostnad, finner sig revisionen för sin del böra föreslå, att densamma i mån av beställningshavarnes avgång helt och hållet indrages. 2. Personal i flottans reserv. Personalen i flottans reserv utgöres enligt nuvarande organisation av officerare, underofficerare, mariningenjörer, marinintendenter och marinläkare. I det följande torde dessa olika kategorier böra var för sig behandlas. officerare. Vad då först officerspersonalen angår, utgöres denna av tre särskilda Nuvarande kategorier, nämligen: >rgamsation.

a^ 0 f £ [ c e r a r e 7

vilka med r ä t t till fyllnadspension a v g å t t från beställ-

ning på stat; b) officerare, som vid eller efter avgång från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension på ansökan vunnit inträde i flottans reserv; samt c) officerare, vilka inom flottans reserv vunnit sin första officersanställning. För var och en av dessa olika kategorier gälla särskilda bestämmelser i fråga om tjänstgöringsskyldighet, tid för kvarstående i reserven och avlöningsförmåner. Beträffande de under a) omförmälda officerarne — de pensionsavgångna — gäller sålunda, att de äro skyldiga att vid inträffande krig eller större rustningar, då så påfordras, i land samt uti befattningar, likartade dem, de förut innehaft, tjänstgöra, flaggman och kommendör intill fyllda 70 levnadsår samt alla de övriga, som avgå före 65 levnadsår, intill denna ålder. Under tjänstgöring åtnjuter denna personal enahanda avlöning och övriga förmåner som innehavare av motsvarande beställning vid stammen; dock att fyllnadspension under tjänstgöringstiden innehålles. De under b) omnämnda officerarna — de förtidsavgångna — äro skyldiga att intill utgången av det år, varunder de uppnå 55 års ålder, vid krig eller större rustningar på kallelse inställa sig till tjänstgöring vid flottan. För resa inom riket vid inställelse till eller hemfärd från

207 tjänstgöringsorten samt för övriga tjänsteresor uppbäres gottgörelse lika med den, som vid kommendering tillkommer officer av motsvarande tjänstegrad vid flottans stam. Under tjänstgöring åtnjuta ifrågavarande officerare enahanda avlöning och övriga förmåner, som innehavare av motsvarande tjänstegrad vid stammen. Pension tilldelas enligt gällande pensioneringsgrimder endast sådana officerare, som efter 30 års tjänstetid vid uppnådda 50 levnadsår erhållit avsked från beställning å stat med tillstånd att inträda i reserven. Någon tjänstgöringsskyldighet under fredstid är ej stadgad för denna personal. Vad slutligen angår de under c) omförmälda officerarna — de i reserven utnämnda, — utgöra dessa den talrikaste gruppen. För officersutnämning fordras att hava med godkända betyg genomgått föreskriven reservofficersutbildning. Till denna kategori hava även brukat hänföras sådana sjökadetter, som efter avlagd officersexamen icke ansetts böra vinna anställning i stammen, utan konstituerats till fänrikar i reserven. För att kunna antagas till reservofficersaspirant fordras bland annat att såsom värnpliktig, inskriven vid marinen i allmän tjänst, hava vid däcksavdelningen fullgjort minst 360 dagar av den honom såsom värnpliktig i fredstid åliggande tjänstgöringen eller ock att hava varit stamanställd vid sjömanskårens däcksavdelning och vid avskedet innehaft minst korprals tjänstegrad. Inryckningen till tjänstgöring äger rum på hösten. Utbildningskursen är ettårig och i regel förlagd till flottans fartyg. ^ Reservofficersaspirant, som med godkända betyg genomgått föreskriven utbildning, konstitueras till fänrik i flottans reserv och åligger det honom att såsom sådan omedelbart tjänstgöra vid flottan under ett år. Någon vidare tjänstgöringsskyldighet i fred föreligger icke, men för vinnande av kompetens till kaptensbefordran må reservofficer under 6.—9. åren efter konstitueringen till fänrik genomgå en repetitionsövning om sex månader. I reserven utnämnd officer är skyldig att intill utgången av det årT varunder han fyller 45 år, i händelse av krig eller större rustning inställa sig till tjänstgöring. Efter utgången av nyssnämnda kalenderår meddelas honom avsked ur tjänsten. Reservofficersaspirant åtnjuter under tjänstgöring dagavlöning med 3 kronor samt fri sjukvård, portion in natura eller ersättning därför ävensom under sjötjänst mä^sspenningar, i likhet med underofficerare vid flottan av motsvarande grad. För resa på grund av kommendering åtnjutes gottgörelse enligt för underofficer av motsvarande grad gällande föreskrifter.

208 I reserven utnämnd officer åtnjuter under tjänstgöring- samma avlöning och övriga förmåner, som tillkomma officer vid flottans stam av motsvarande - grad, dock att avlöning utgår efter lägsta löneklassen i vederbörande lönegrad. För resa inom riket för inställelse å eller hemfärd från tjänstgöringsorten ävensom för övriga tjänsteresor åtnjuter reservofficer gottgörelse lika med den, som tillkommer officer av motsvarande grad; dock åtnjutes icke ersättning för resa till och från den flottans station, dit han är inkallad till repetitionsövning. Eeservofficersaspirant och i reserven utnämnd officer åtnjuta slutligen beklädnadshjälp, vilken enligt gällande förordning skall utgå med respektive 300 och 200 kronor, men som för åren 1919—1922 varit höjd till respektive 600 och 400 kronor. Vid uppnådda 55 levnadsår erhåller i reserven utnämnd officer, som fullgjort stadgad tjänstgöringsskyldighet, en årlig pension av 300 kronor. Oberoende av för flottans manskap gällande utbildningsplan kan årligen ett mindre antal korpraler eller underofficerare av 3. graden vid däcksavdelningen uttagas för erhållande av särskild utbildning i ändamål att bibringa dem för anställning såsom reservofficersaspiranter erforderlig kompetens. Efter att hava genomgått en för inträde i navigationsskola erforderlig kompletteringskurs beviljas denna personal tjänstledighet under högst två år med bibehållande av avlöningsförmåner för att vid navigationsskola genomgå styrmans- och sjökaptensklasserna samt avlägga styrmans- och sjökaptensexamina. Den, som avlagt godkända examina, är därefter skyldig att göra framställning om antagning till reservofficers aspirant och att genomgå för sådan föreskriven utbildning. Beträffande de för pensionsavgångna officerare gällande bestämmelserna har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad de förtidsavgångna officerarna angår, hava dessa, i motsats till vad förhållandet är beträffande motsvarande personalkategori vid armén, icke någon tjänstgöringsskyldighet i fred. Följden härav är, att deras tjänstbarhet ganska snart minskas. Då en dylik anordning uppenbarligen icke kan vara till vapnets fromma och då det, enligt vad ovan vid behandlingen av flottans reservstat framhållits, är nödvändigt att åstadkomma en reservorganisation, som tillförsäkrar flottan ett tillräckligt antal av för tjänstgöring ombord fullt kvalificerade reservofficerare, synes den lämpligaste utvägen för detta måls uppnående vara att stadga viss tjänstgöringsskyldighet i fredstid för*de förtidsavgångna officerarna. En motsvarande tjänstgöringsskyldighet bör även fordras av de sjökadetter, som efter genomgången sjökrigsskolekurs vinna inträde i re-

209 serven. Under förutsättning att ifrågavarande officerare erhålla enahanda förmåner, som tillkomma motsvarande personalkategori vid armén, torde det kunna förväntas, att flottans behov av för tjänstgöring ombord fullt kvalificerade f. d. fast anställda officerare skall på detta sätt kunna nöjaktigt tillgodoses. Vid bestämmandet av tjänstgöringsperiodens längd bör hänsyn tagas till, att ifrågavarande för tjänst ombord avsedda reservofficerare måste beredas tillfälle att för underhållande av förut förvärvad tjänstbarhet med vissa mellanrum genomgå skjut-, torped- eller mineringsskola el. d., beroende på föregående utbildning. Dessa skolor äro enligt utbildningsplanen avsedda att pågå under omkring två månader årligen. Med hänsyn härtill torde tjänstgöringsskyldigheten böra bestämmas till 60 dagar under loppet av varje treårsperiod, varvid tjänstgöringen avses att i regel äga rum vid respektive skolor ombord. Likasom vid armén torde tjänstgöringsskyldigheten böra upphöra med utgången av det" kalenderår, varunder vederbörande uppnår 42 års ålder. Under förutsättning att tjänstetiden i medeltal kan beräknas till 15 år, skulle således vederbörande komma att fullgöra fem särskilda tjänstgöringsomgångar. Det torde vara sannolikt, att på grund av den obligatoriska tjänstgöringen i fredstid icke alla förtidsavgångna officerare söka inträde i reserven. Revisionen beräknar, att i medeltal årligen 2 officerare komma att vinna inträde i reserven. Förutom nu angivna officerare torde jämväl sådana officerare, som efter fyllda 42 år men före uppnådd pensionsålder lämna den aktiva tjänsten, böra medgivas inträde i reserven. Officerare, som sålunda övergått från aktiv stat till reserven, böra vara skyldiga att intill utgången av det år, varunder de fylla 55 år, vid krig eller större rustning på kallelse inställa sig till tjänstgöring. Vad de ekonomiska förmånerna beträffar, böra ifrågavarande reservofficerare under tjänstgöring åtnjuta enahanda avlöning, som tillkommer innehavare av motsvarande tjänstegrad vid stammen, ävensom äga uppbära gottgörelse för resa inom riket vid inställelse till eller hemfärd från tjänstgöringsorten. Vidare böra de, under förutsättning av att stadgad tjänstgöring fullgjorts, vid uppnådda 55 års ålder komma i åtnjutande av pension till enahanda belopp som motsvarande officerare vid armén eller med 500 kronor om året. Med hänsyn till vikten av att säkerställa flottans behov av kvalificerade reservofficerare torde de därjämte böra medgivas rätt att, därest de så önska, omedelbart efter fullgörandet av den för pensionens erhållande stadgade tjänstgöringen utbekomma i stället för pensionen dennas kapitaliserade värde. 11 2 0 4 1 20

210 Vad slutligen de i reserven utnämnda officerarna beträffar, hava verkställda beräkningar givit vid handen, att för fyllande av mobiliseringsbehovet flottan årligen behöver tillföras omkring 12 reservofficerare av ifrågavarande kategori. Med hänsyn till den under utbildningen skeende avgången bör emellertid det årliga antalet reservofficersaspiranter bestämmas till 15, vartill komma ytterligare 2 för utbildning till flygspanare (sid. 150). Med inräknande av värnpliktstjänstgöringen uppgår enligt nu gällande, år 1914 fastställda utbildningsbestämmelser den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande reservofficerare till tre år. Att denna långa tid skall inverka synnerligen ogynnsamt på rekryteringen, torde vara uppenbart. Också har under senare år rekryteringen från handelsflottan slagit fullständigt fel. Bidragande orsaker till att avhålla handelsflottans befäl från att söka anställning som reservofficersaspiranter torde dock även hava varit dels de långvariga inkallelser till krigstjänstgöring, som ägde rum under den tid, flottan var mobiliserad, dels den alltför låga avlöningen, dels ock den omständigheten, att — såsom i annat sammanhang (sid. 226) framhålles — antalet årligen inskrivna värnpliktiga sjökaptener och styrmän under de senare åren avsevärt nedgått. Den enda rekryteringskälla, som numera synes återstå, är från -flottans stam, i det att årligen ett antal korpraler och undantagsvis underofficerare av 3. graden anmäla sig till ovan omförmälda särskilda utbildning. Denna rekryteringskälla torde emellertid icke böra anlitas i allt för stor omfattning, enär såväl sjömanskåren som rekryteringen av underofficerskåren måste bliva lidande genom att ett flertal av de dugligaste korpralerna borttages. I ändamål att flottan för framtiden må kunna draga fördel av den mycket värdefulla rekryteringskälla, som handelsflottans personal enligt vunna erfarenheter otvivelaktigt utgör, synes man böra eftersträva att återuppliva rekryteringen av reservofficersaspiranter från handelsflottan ävensom att denna r e k ^ t e r i n g huvudsakligen må äga rum bland dem av handelsflottans personal, som avlagt sjökaptensexamen. Visserligen har, såsom nyss nämnts, antalet årligen inskrivna värnpliktiga sjökaptener avsevärt nedgått, men med anlitande av det i värnpliktsjagen anvisade uppskovs förfaran det kan den, som önskar bliva reservofficers aspirant, uppskjuta värnpliktens fullgörande till efter avläggandet av styrmans- och sjökaptensexamen. De åtgärder, som för ändamålets vinnande främst torde böra vidtagas, äro dels en minskning av den nu föreskrivna utbildningstiden och dels en förbättring av de under aspiranttiden utgående löneförmånerna.

211 Vad minskningen av utbildningstiden beträffar, hava särskilt tillkallade sakkunniga i ett den 31 december 1921 avgivet betänkande angående antagning och utbildning av befäl i flottans reserv bland annat framlagt förslag till en reducerad utbildningsplan för från värnpliktiga sjökaptener och styrmän rekryterade reservofficersaspiranter och reservofficerare. Enligt detta förslag skulle utbildningen omfatta egentlig värnpliktsutbildning under 4:1/a månader, aspirantutbildning under 12 månader och officersutbildning under 10 månader, varigenom den sammanlagda utbildningstiden skulle komma att avkortas från 30 till omkring 20 månader. Utbildningen föreslås förlagd dels i land och dels ombord, den sistnämnda huvudsakligen till en särskild mindre avdelning, bestående av 1 torpedkryssare och 4 vedettbåtar. I avgivet utlåtande hava marinförvaltningen och chefeu för marinstaben i samråd med högste befälhavaren över kustflottan anfört, att den föreslagna utbildningsplanen syntes på ett ändamålsenligt sätt förena de båda önskemålen, att den för utbildning till reservofficer stadgade tiden i möjligaste mån avkortades, men att samtidigt de ökade kraven med avseende på utbildningens effektivitet icke eftersattes. För att i någon mån nedbringa kostnaderna för utbildningen i fråga syntes det dock myndigheterna kunna visa sig lämpligt att avse en kanonbåt i stället för en torpedkryssare för övningarna till sjöss. Då revisionen för sin del icke har något att erinra mot det sålunda framställda förslaget till utbildningsplan, har revisionen, såsom förut (sid. 90) nämnts, i sitt förslag till plan för flottans krigsberedskap och övningar upptagit rustning av 1 kanonbåt och 3 vedettbåtar för övande under sommarmånaderna av reservofficerare och reservofficersaspiranter. Uti sitt ovannämnda över de sakkunnigas betänkande avgivna utlåtande hava myndigheterna framhållit, att obligatoriska repetitionsövningar borde undvikas, enär erfarenheten visat, att dylika övningar vore för reservofficerarnas tjänstgöring- i handelsflottan i hög grad olägliga. Härutinnan anser sig revisionen böra instämma. Såsom villkor för befordran torde däremot frivilliga repetitionsövningar i stället lämpligen böra komma till användning. Beträffande de under aspiranttiden utgående löneförmånerna finner sig revisionen böra föreslå, att reservofficersaspirant skall äga uppbära enahanda avlöning som flaggkorpral. Därest avlöningen sättes lägre, torde någon rekrytering från sjömanskåren icke vara att förvänta, enär vederbörande i så fall skulle få vidkännas en direkt inkomstminskning. Vidare torde ekiperingshjälpen böra, i enlighet med vad för närvarande provisoriskt gäller, bestämmas till 600 kronor för reserv-

212 officersaspirant och 400 kronor för reservofficer. Slutligen synes, i likhet med vad som föreslagits för motsvarande personal vid armén, dels pensionen böra höjas till 500 kronor med rätt för vederbörande, att därest de så önska, vid uppnådda 42 års ålder i stället för pension uppbära dennas kapitaliserade värde, dels pensionens kapitaliserade värde böra, därest reservofficer, vilken i vederbörlig ordning fullgjort honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, avlider, innan han uppnår 42 års ålder, utbetalas till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare. Genom vidtagande av nu angivna åtgärder torde man kunna förvänta, att rekrytering från handelsflottan åter skall kunna erhållas, samt att en viss rekrytering från sjömanskåren skall för framtiden säkerställas. För den händelse de föreslagna åtgärderna icke skulle visa sig tillfyllest för att säkerställa rekrytering från handelsflottan i önskvärd utsträckning, synes en kompletterande organisation böra komma till stånd, byggd P å uttagning för obligatorisk utbildning till reservofficerstjänst av därtill lämpade värnpliktiga och då främst sjökaptener och styrmän, vilka ej sökt bliva antagna till reservofficersaspiranter. I fråga om för reservens vidmakthållande vid erforderlig numerär önskvärda förmåner till reservofficerare hava ovannämnda sakkunniga bland annat föreslagit, dels att dylika officerare i vissa angivna fall och på vissa villkor måtte tillerkännas företrädesrätt vid besättande av vissa stats- och därmed jämförliga befattningar, exempelvis föreståndare och lärare vid navigationsskola, befälhavare och styrmän å statens järnvägars ångfärjor o. s. v.; dels att reservofficersaspirant måtte medgivas viss dispens från det nuvarande kravet på bland annat 12 månaders tjänst å segelfartyg såsom villkor för erhållande av styrmansbrev. Beträffande de sålunda föreslagna åtgärderna anser sig revisionen endast böra framhålla, att desamma synas vara ägnade att utöva ett gynnsamt inflytande på rekryteringen av reservofficersaspiranter. Med avseende å ifrågavarande reservofficerares tjänstgöringsskyldighet i övrigt har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad ovan sagts angående pension gäller icke de vid marinens flygväsende utbildade fänrikarna i marinens flygväsendes reserv (sid. 14(J), vilka hava kortare utbildningstid och tjänstgöring än övriga reservofficerare. I likhet med vad för motsvarande personal vid armén föreslagits (Del I sid. 580), torde emellertid till varje fänrik i marinens flygväsendes reserv efter avslutad tjänstgöring böra utbetalas ett belopp av 1,000 kronor.

213 Liksom officerspersonalen utgöras jämväl underofficerarna i reserven underav tre särskilda kategorier, nämligen pensionsavgångna, förtidsavgångna Nuvarande och i reserven utnämnda. För dessa gälla med avseende å tjänst- bestämmelser göringsskyldighet, ersättning under tjänstgöring samt avgång enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Uti de för vensionsavqånqna i

• •

• i

o

v

j

underofficerare e;ällande bestämmelserna Revisionens •

C-

i°

nar revisionen icke någon ändring att loresla. Vad de förtidsavgångna och i reserven utnämnda underofficerarna beträffar, äro dessa för närvarande så fåtaliga, att de icke utöva något nämnvärt inflytande på personalbehovets tillgodoseende. Efter den betydande reduktion av underofficerskåren, som av revisionen föreslagits, bliver det emellertid nödvändigt att tillföra kåren en talrik reserv av underofficerare med högre tjänstbarhet än den, som det värnpliktiga underbefälet besitter. Utan en sådan reserv kan nämligen icke erforderlig och tillräckligt kvalificerad bemanning säkerställas för de fartyg, som vid mobilisering skola rustas. Enda utvägen att organisera en sådan reserv synes vara, att väsentligt öka antalet förtidsavgångna och i reserven utnämnda underofficerare, och att för dessa fastställa en viss tjänstgöringsskyldighet, genom vilken förvärvad yrkesskicklighet kan bibehållas. För fyllande av det förefintliga behovet av för tjänstgöring ombord lämpade reservunderofficerare erfordras enligt verkställda beräkningar, att årligen 12 sådana tillföras flottan. Rekryteringen torde huvudsakligast böra ske genom att till flaggkorpraler i reserven utnämna korpraler, som fyllt för befordran till flaggkorpral stadgade fordringar och efter slutad anställningstid önska lämna tjänsten. Även flaggkorpraler, underofficerare av 2. graden och flaggunderofficerare, som före uppnådd pensionsålder lämna tjänsten, böra medgivas att övergå till motsvarande tjänstegrad i reserven. Flaggkorpral i reserven, som fullgjort stadgade tjänstgöringsomgångar, bör kunna vinna befordran till underofficer av 2. graden i reserven, sedan hans jämnåriga vid stammen vunnit befordran. Tjänstgöringsskyldigheten torde böra bestämmas till 60 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 42 års ålder, och böra ifrågavarande underofficerare vara skyldiga att intill utgången av det år, varunder de fylla 55 år, vid krig eller större rustning på kallelse inställa sig till tjänstgöring.

yttrande.

214 I fråga om ekonomiska förmåner torde ifrågavarande reservunderofficerare böra likställas med sådana underofficerare, vilka inom arméns reserver vunnit sin första underofficersanställning. Under tjänstgöring böra de sålunda åtnjuta avlöning lika med den, som tillkommer personal av motsvarande tjänstegrad vid stammen. Vidare bör till flaggkorpral, som befordras till underofficer av 2. graden i reserven, utgå ekiperingshjälp med 600 kronor. Under förutsättning av fullgjord stadgad tjänstgöringsskyldighet ^ bör slutligen vederbörande äga att vid uppnådda 55 års ålder komma i åtnjutande av årlig pension av 350 kronor. Vad som föreslagits för i reserven utnämnda arméunderofficerare i fråga om utbetalande av pensionens kapitaliserade värde vid uppnådda 42 års ålder eller i händelse av dödsfall dessförinnan torde böra gälla jämväl för ifrågavarande underofficerare. MarinMariningenjörkåren i flottans reserv utgöres likaledes av pensionsingenjörer. avgången, förtidsavgången och i reserven utnämnd personal. Nuvarande

bestämmelser.

T ? - J

•

o

•,-,

n

T

_ *or d e n pensionsavgangna personalen gälla med avseende å tjänstgöringsskyldighet och ersättning under tjänstgöring enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Marinöverdirektör är skyldig att kvarstå i reserven till fyllda 70 år, övriga till 65 år. Jämväl för den förtidsavgångna personalen gälla enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Den i reserven utnämnda personalen rekryteras sålunda, att extra mariningenjör, vilken under två år tjänstgjort vid flottan i denna egenskap och icke omedelbart därefter vinner anställning vid stammen, är skyldig att mottaga utnämning till mariningenjör av 2. graden i reserven. Så länge han arbetar uti den tekniska delen av maskin- eller fartygsingenjörens yrke, fortfar han emellertid att vara berättigad att söka anställning vid mariningenjörkårens stam. Beträffande ersättningunder tjänstgöring gälla enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. I reserven utnämnd mariningenjör meddelas avsked ur tjänsten vid utgången av det år, varunder han fyller 40 år, samt kommer vid uppnådda 55 års ålder i åtnjutande av en årlig pension av 500 kronor.

Bevisenens Med avseende å de sålunda för mariningenjörkåren i flottans reserv yttrande, gällande bestämmelserna har revisionen icke annan ändring att föreslå, än att i reserven utnämnd mariningenjör bör vara tjänstgöringsskyldig till och med utgången av det år, varunder han fyller 42 år, d. v. s. till värnpliktstidens utgång.

215 Åven marinintendenturkåren _

,

,

.

i flottans reserv utgöres av pensions , ..

•?

i

Marinintendenter. lntenaeniej

avgången, förtidsavgangen och i reserven utnämnd personal. Nuvarande För den pensions avgångna personalen gälla med avseende å tjänst- bestämmelser. göringsskyldighet och ersättning under tjänstgöring enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Samtliga här berörda marinintendenter äro skyldiga att kvarstå i reserven intill fyllda 70 år. Jämväl för den förtidsavgdngna personalen gälla enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Den i reserven utnämnda personalen rekryteras sålunda, att av de ynglingar, som genomgått ettårig kurs som marinintendentselever och som därtill förklara sig villiga, uttages ett i kommandoväg bestämt antal för utbildning i en ettårig aspirantkurs till marinunderintendenter i flottans reserv. Till marinintendent i reserven kan också utnämnas aspirant, som blivit godkänd i första men icke i andra årets aspirantkurs. I reserven utnämnda marinintendenter äro skyldiga att under fjärde kalenderåret efter utnämningen till marinunderintendenter i reserven inställa sig för genomgående av en sex månaders repetitionsövning. Beträffande ersättning under tjänstgöring gälla enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. I reserven utnämnd marinintendent meddelas avsked ur tjänsten vid utgången av det år, varunder han fyller 40 år, och kommer vid uppnådda 55 års ålder i åtnjutande av en årlig pension av 300 kronor. I överensstämmelse med vad som redan gäller i fråga om marin- Eevisionens ingenjörer i reserven och av revisionen föreslagits för reservofficerarna, torde jämväl pensionen för i reserven utnämnd marinintendent böra ökas från 300 till 500 kronor. I övrigt har revisionen ing-en annan ändring att föreslå i nu gällande bestämmelser, än att tjänstgöringsskyldigheten även för denna personal bör, i likhet med vad som föreslagits för i reserven utnämnda mariningenjörer, utsträckas till att omfatta det år, varunder vederbörande uppnår 42 års ålder. Marinläkarkåren i flottans reserv utgöres under fredstid av endast Marinläkare, två särskilda personalkategorier, nämligen pensionsavgången personal b * ™ * d a ° n samt i reserven förordnad personal. Till kåren räknas även sådana läkare, som vid mobilisering blivit konstituerade eller anställda i reserven. För den pensionsavgångna personalen gälla med avseende å tjänstgöringsskyldighet, ersättning under tjänstgöring samt avgång i huvudsak enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare.

216 Förordnande som marinläkare i flottans reserv kan på ansökan erhållas: dels av marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat efter utgången av den tid, för vilken han varit förordnad till beställning vid stammen, dels av annan beställningshavare vid marinläkarkåren, som före uppnådd pensionsålder avgår från anställning vid stammen, dels ock av vid marinläkarkåren ej anställd legitimerad läkare, som fullgjort vapenövning såsom värnpliktig. Marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat, som före utgången av den tid, for vilken han blivit förordnad, erhåller avsked från sin anställning vid stammen, är skyldig att inträda i motsvarande befattning vid flottans reserv samt därstädes kvarstå intill utgången av nämnda tid. Beträffande tjänstgöringsskyldighet och ersättning under tjänstgöring gälla för ifrågavarande personal enahanda bestämmelser som för den pensionsavgångna personalen. Avgång ur reserven äger rum vid utgången av det år, varunder vederbörande fyller 55 år. Rätt till pension av 500 kronor tillkommer vid avskedet den, som tillhört marinläkarkåren i flottans stam eller reserv under sammanlagt minst 20 år och därav under minst 3 år varit anställd såsom läkare eller stipendiat i stammen. Revisionens Beträffande de för marinläkarkåren i flottans reserv sålunda gällande yttrande, bestämmelserna har revisionen icke någon ändring att föreslå.

D.

D e v ä r n p l i k t i g a och deras redovisning. 1. Värnpliktiga i allmänhet.

uttagningen. Nuvarande bestammelser.

Enligt 1914 års värnpliktslag tilldelas marinen: å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av öv-

•

a ) alla o •..

' -i

.

,

.

...,

.

riga a sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller därutöver varit inmönstrade till sjöfart; b) andra å sjömanshus inskrivna värnpliktiga enligt bestämmelser, som Konungen meddelar; samt c) a sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som anses för marinen behövliga, till det antal, Konungen bestämmer. Marinens värnpliktiga fördelas till fyra olika tjänster, nämligen för flottan till allmän tjänst, sjötjänst eller stationstjänst samt för kustartilleriet till hustartilleritjänst. Från sistnämnda grupp kan här bortses,

217 enär densamma kommer att av revisionen behandlas i samband med kustartilleriets personal. På grund av ovan under c) intagna bestämmelse inskrives, då så erfordras, till tjänst vid flottan ett visst antal värnpliktiga från arméns inskrivningsområden. Dessa äro avsedda dels for tjänstgöring ombord å flottans fartyg (till sjötjänst inskrivna), dels för tjänstgöring huvudsakligen på flottans stationer och varv (till stationstjänst inskrivna). Dessa sistnämnda utgöras dels av yrkesmän, till största delen avsedda för stationerna och varvens verkstäder, dels av militärarbetare. I allmänhet hava under b) upptagna, å sjömanshus inskrivna värnpliktiga tilldelats flottan, och inskrivas dessa liksom övriga å sjömanshus inskrivna till allmän tjänst vid marinen. Enligt 1914 års plan beräknades för marinen 3,600 vapenföra och 1,000 icke vapenföra värnpliktiga ävensom 113 vapenföra studenter och likställda. Av dessa avsågos för tjänst vid flottan omkring 2,400 vapenföra och 600 icke vapenföra samt 85 studenter och likställda, Antalet marinen i allmän tjänst tilldelade värnpliktiga har under åren 1916 — 1920 uppgått till i medeltal omkring 2,100 man. Från arméns inskrivningsområden hava inskrivits till sjötjänst ett antal, varierande mellan 460 och 660 man och till stationstjänst ett antal av 600 å 700 man. Såsom i Del I (sid. 152) närmare omnämnts, har revisionen för kost- Revisionens nådernas nedbringande funnit sig böra föreslå, att härens värnpliktiga uppdelas i två olika kategorier — för linjetjänst avsedda samt ersättningsreserv — av vilka de första bibringas en så grundlig fredsutbildning, att vid mobilisering krigsdugliga formationer kunna av dem omedelbart organiseras, under det att man beträffande den andra kategorien åtnöjer sig med endast en helt kort grundläggande utbildning i fred, avsedd att vid mobilisering i erforderlig grad kompletteras i depåerna. Ersättningsreservens manskap är därjämte avsett att i fredstid i viss utsträckningtagas i anspråk för handräckningstjänst. Vad flottans värnpliktiga beträffar, ställa sig förhållandena avsevärt olika. Under det att huvudändamålet med fredsutbildningen av värnpliktiga vid hären är att under krig hava så riklig tillgång på utbildat manskap som möjligt, är fredsinkallelsen av värnpliktiga till flottan avsedd att fylla ett visst bestämt behov av personal, nämligen komplettering av bemanningen å de rustade fartygen m. m. (sid. 52). Detta fredsbehov av värnpliktiga är i stort sett konstant året om (sid. 120 och 223). De skäl, som föranlett revisionen att för härens vidkommande föreslå en sådan uppdelning av de värnpliktiga, att en avsevärd del av dem hänföres till ersättningsreserven och endast bibringas en kort tids utbildI I 2 0 4 1 20

218 ning, föreligga således icke för flottans vidkommande. Härtill kommer, att behovet av särskild personal för handräckningstjänst vid flottan är synnerligen ringa i förhållande till motsvarande behov vid armén. All handräckningstjänst å fartygen ombesörjes nämligen av respektive besättningar, bland vilka givetvis värnpliktiga av ersättningsreserven icke lämpligen kunna ingå, och för handräckningstjänst i land erfordras enligt verkställda beräkningar endast några få procent av hela manskapsstyrkan. På grund av vad ovan anförts, har revisionen icke funnit sig böra ifrågasätta en uppdelning av flottans värnpliktiga i för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv, utan i stället utgått ifrån, att flottans fredsbehov av värnpliktiga fylles uteslutande med för linjetjänst avsedda (ett undantag härifrån göres dock nedan beträffande' ett 50-tal för varven behövliga yrkesmän). En uppdelning av flottans värnpliktiga i nyssnämnda tvenne kategorier skulle för övrigt stöta på praktiska svårigheter, enär en stor del av dessa värnpliktiga, vilka enligt vad nedan sägs äro sjömän, inskrives utan personlig närvaro. Revisionen har så mycket hellre föreslagit, att värnpliktiga av ersättningsreserven i stort sett icke skola komma till användning vid flottan, som värnpliktsbehovet därstädes huvudsakligen avses att fyllas med värnpliktiga, vilka i det civila livet äro sjömän till yrket och för vilka med hänsyn härtill inkallelse till militärtjänstgöring vid andra tider på året än den årliga seglationens början och slut, nämligen hösten, som regel torde vara i hög grad oläglig. Såsom revisionen vid behandlingen av 'frågan om grunderna för flottans personalberäkningar redan framhållit, bör till linjetjänst vid flottan icke uttagas större antal, än som för fredstjänstens behöriga ombesörjande och hållandet av viss krigsberedskap är oundgängligen nödvändigt. I överensstämmelse härmed har revisionen i sina förut verkställda personalberäkningar för varje tjänstgöringsplats angivit det antal värnpliktiga, vilket för bestridande av vederbörlig tjänst ansetts erforderligt. Härvid hava stamrekryterna, såsom varande i tjänstbarhetsavseende i stort sett likvärdiga med värnpliktiga i linjetjänst, inräknats i behovet av dylika. Sedan den beräknade kontingenten stamrekryter i slutsumman fråndragits, återstå såsom erforderliga för fyllande av fredsbehovet, förutom studenter och likställda, 1,665 värnpliktiga i linjetjänst. Av dessa äro avsedda för flottan utom flygväsendet 1,545 värnpliktiga i linjetjänst och för marinens flygväsende 120 dylika värnpliktiga. De värnpliktiga i linjetjanst böra enligt revisionens uppfattning i första hand uttagas bland de s j ö m a n s h u s i n s k r i v n a värnpliktiga, vilka av ålder varit avsedda för tjänstgöring vid flottan och vilka dessutom på grund av sitt yrke bäst lämpa sig för tjänsten ombord. Det jämförelsevis stora antal flottan tilldelade värnpliktiga, som vid mobilise-

219 ring icke omedelbart behöver tagas i anspråk för tjänstgöring vid flottan, kommer därigenom också att till övervägande delen utgöras av sjöfolk, vilket kan finna användning i handelssjöfartens och fiskets tjänst. Antalet å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, som uppnått värnpliktsåldern och ej undergått inskrivning, är betydande; under senare år har detsamma uppgått till omkring 3,000—4,000 man. I sjömanshusens rullor upptages emellertid en hel del sjömän, som gått i utländsk sjöfart och därmed försvunnit ur landet samt ej vidare låtit höra av sig. Antalet vid inskrivningsförrättningarna uteblivna bliver härigenom mycket högt. Av 3,000 — 4,000 inställelseskyldiga kunna beräknas vid inskrivningarna utebliva 1,200—1,400 man, vilkas uppehållsort ej är känd och vilka således ej kunna inskrivas utan personlig närvaro. Av de inskrivna, som tilldelats marinen, utebliver vidare en del av de under året inskrivna vid inställelsen till fredstjänstgöring. A andra sidan inställer sig varje år till tjänstgöring ett stort antal tidigare inskrivna värnpliktiga, vilka på grund av utrikes sjöfart eller andra orsaker underlåtit att infinna sig i rätt tid. Inställelseprocenten bliver härigenom jämförelsevis hög — under åren 1905 —1919 i medeltal 90 procent av antalet marinen i allmän tjänst vid årets inskrivningsförrättningar tilldelade värnpliktiga. Vid beräkningen av årsbehovet av värnpliktiga i linjetjänst för flottan bör, på sätt nedan närmare angives, hänsyn tagas härtill. Av det anförda framgår, att årskontingenten värnpliktiga, avsedda att tilldelas marinen i allmän tjänst, icke kan i förväg med säkerhet beräknas. Under åren 1916—1920 har densamma varierat mellan omkring 1,900 och 2,400 man, däri inbegripna värnpliktiga med mindre än sex månaders sjötid. Arskontingentens i hög grad växlande storlek medför givetvis, att tillgången å värnpliktiga kan bliva antingen större eller mindre än behovet. Därest tillgången blir större än som erfordras, uppstå såväl onödiga kostnader som svårigheter att inkvartera och utbilda de övertaliga värnpliktiga. Blir tillgången däremot otillräcklig, uppstå svårigheter för tjänstens behöriga skötande, exempelvis att fartygsrustningarna icke i erforderlig omfattning kunna vidmakthållas. Det är med hänsyn till dessa .omständigheter nödvändigt att vidtaga åtgärder, för att flottan må erhålla det verkligen erforderliga antalet värnpliktiga. Vad då först eventuellt ö v e r s k o t t å värnpliktiga beträffar, torde flottans myndigheter böra bemyndigas att, på sätt Konungen närmare bestämmer, hemförlova det antal värnpliktiga, som för tjänstens skötande må befinnas icke vara oundgängligen nödvändigt. Dylik hemförlovning torde komma att ske antingen vid tjänstgöringens början eller ock under tjänstgöringens lopp, beroende på befintlig tillgång av med de värnplik-

220 tiga i tjänstbarhetsavseende likvärdiga stamrekryter. Sålunda hemförlovad värnpliktig bör vara befriad från värnpliktens vidare fullgörande i fredstid. Vid hemförlovning böra sådana värnpliktiga i första rummet komma i fråga, för vilka ömmande sociala skäl föreligga, Härav betingade bestämmelser hava intagits i § 27 mom. 3 E av det utav revisionen uppgjorda förslaget till ny värnpliktslag. Beträffande säkerställande av att flottan icke erhåller u n d e r s k o t t å värnpliktiga, synes detta enklast kunna ske på det sättet, att av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga vid inskrivnings förrättningarna uttagas till linjetjänst maskinister och eldare samt de, som sex månader eller därutöver varit inmönstrade till sjöfart. Övriga sjömanshusinskrivna värnpliktiga ävensom j ä r n pliktiga från arméns inskrivningsområden torde, sedan utfallet av inskrivningarna vid sjömanshusen blivit känt, böra uttagas till linjetjänst till erforderligt antal i huvudsak efter samma grunder, som tillämpas vid sådan uttagning till arméns olika truppslag. De värnpliktiga, som tilldelats marinen i s t a t i o n s t j ä n s t , hava hittills utgjorts av dels vapenföra eller icke vapenföra yrkesmän, dels icke vapenföra militärarbetare. Av yrkesmännen äro vissa kategorier, såsom filare och maskinarbetare, skeppstimmermän, smeder, plåtslagare, gjutare m. fl., avsedda för arbeten vid varvsdepartementen. Dessa värnpliktiga äro till väsentlig nytta för varvstjänsten, särskilt vid de tider av året, då arbetena äro mera brådskande, såsom vid mera omfattande fartygsrustningar o. s. v. Vid sådant förhållande och med hänsyn till det vid inträffande mobilisering uppstående stora behovet av yrkesutbildad personal för de brådskande varvsarbetena, torde visst antal yrkesmän av ifrågavarande kategori allt fortfarande böra uttagas. Enligt verkställda beräkningar torde årskontingenten icke böra sättas lägre än till 50 man. Då det här mindre är fråga om att fylla ett konstant fredsbehov och bibringa en viss utbildning än fastmera att säkerställa ett mobiliseringsbehov, håller revisionen före, att samtliga ifrågavarande yrkesmän böra uttagas bland ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga. Beträffande övriga yrkesmän, såsom skrivbiträden, skräddare, skomakare, bagare, sjukvårdare och motorskötare, ställa sig förhållandena annorlunda. ^ Dessa yrkesmän äro nämligen behövliga året om för tjänstgöring av olika slag såväl ombord som i land och kunna ej utan synnerligen stora olägenheter avvaras. Skrivbiträden erfordras sålunda på olika expeditioner i land samt för tjänstgöring i staber ombord. Skräddare och skomakare äro särskilt behövliga ombord för att hålla manskapets beklädnad i gott skick och kunna ej utan särskilda kostnader på annat satt erhållas. Sedan numera bagerier i viss utsträckning börjat anordnas *\

221 ombord, äro även bagare erforderliga för sjötjänstgöring. Sjukvårdare erfordras såväl ombord som i stationernas sjukrum under fredstid, och vid mobilisering föreligger ett ganska stort behov av värnpliktiga sjukvårdare. Vad slutligen motorskötarna angår, är det fördelaktigt att disponera sådana bland annat för tjänstgöring vid marinens flygväsende. Då ifrågavarande värnpliktiga, särskilt med hänsyn till tjänsten ombord, böra kunna kvarstå i sina befattningar under en längre tid, kunna de svårligen uttagas ur ersättningsreserven. Revisionen håller därför före, att dessa värnpliktiga, till ungefärligen samma antal som hittills ansetts erforderligt eller omkring 100 man, böra uttagas bland de värnpliktiga, som avses att tilldelas flottan i linjetjänst. I enlighet med vad sålunda anförts, erfordras för tjänstgörng vid flottan det antal värnpliktiga av olika kategorier nedanstående tabell utvisar: Linjetjänst. Flottan iutom

flygväsendet.;,

Ersättningsreserv.

Summa. i

allmän tjänst och, därest

i Stationstjänst: a) Skrivbiträden, skräddare, skomakare, bagare, sjuk-

1,445

1,445

b) Filare, maskinarbetare, timmermän, smeder, plåt50 i Marinens

flygväsende,

allmän tjänst och, därest så erSumma

120 1,665

1,715

Ifrågavarande antal för tjänstgöring erforderliga värnpliktiga måste emellertid, för att erhålla det antal värnpliktiga, som bör årligen inskrivas, ökas så mycket, att såväl avgången mellan inskrivning och inställelse till tjänstgöring som avgången under tjänstgöringens lopp därigenom uppväges. Enligt tillgänglig statistik inställa sig till tjänstgöring av sjömanshusinskrivna värnpliktiga 90 procent och av övriga värnpliktiga 96 procent, varjämte beträffande sjömanshusinskrivna värnpliktiga 84 procent och i "fråga om övriga värnpliktiga 90 procent av de tillstädeskomna fullgöra hela tjänstgöringen. Det antal värnpliktiga i linjetjänst, som årligen bör inskrivas till tjänst vid flottan och marinens flygväsende, blir således: J> (1,445 + 120) _.JL00 - 1 0 0 100 »100 • 100 = 2,070 + 116 = 2,186. + 90-84 96 - 9 0 Beträffande ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga synes, i likhet med vad fallet är i fråga om härens motsvarande värnpliktiga, böra räknas med, att 96 procent inställa sig och att 95 procent av de tillstädeskomna

222 fullgöra hela tjänstgöringen. Det antal ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga, som årligen bör inskrivas till tjänstgöring vid flottan, utgör alltså: 50 • 100 - 1 0 0 = o5> 96-95 Flottan bör således årligen tilldelas sammanlagt 2,241 värnpliktiga, förutom studenter ocli likställda. utbildningsEnligt 1914 års värnpliktslag utgör utbildningstiden i9H år ^ Ör m a r m e n i allmän tjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga — stuvärnpiiktsiag. denter och likställda undantagna — 360 dagar, vilken tjänstgöring fullgöres i en följd med början under första året, samt för marinen i sjötjänst och stationstjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga — studenter och likställda undantagna — likaledes 360 dagar, vilken tjänstgöring fullgöres antingen i en fpljd med början under första eller andra året eller ock, där Konungen till följd åv särskilda omständigheter prövar nödigt, med en första tjänstgöring om 260 dagar under första eller andra eller under första och andra året samt med en repetitionsövning om 100 dagar under fjärde året. Nedanstående diagram utvisar närmare förläggningen av den sålunda bestämda utbildningstiden: Till allmän tjänst inskrivna. Vn

1. året.

360 dagar 2. året. i

jj Till sjötjänst och stationstjänst inskrivna.

2. året.

360 da^ar 3. året.

För icke vapenföra värnpliktiga — studenter och likställda undantagna — utgör utbildningstiden enligt gällande värnpliktslag 240 dagar. Vid marinen har denna tjänstgöring fullgjorts i en följd med början under första eller andra året. Provisorietiden.

Som bekant har utbildningstiden för vapenföra värnpliktiga — studenter och likställda undantagna — från och med 1920 års klass varit bestämd till 225 dagar med tillökning av 30 dagar för sådana vapenföra värnpliktiga, som påbörjat första tjänstgöringen under första året. Tjänst-

223 göringen liar fullgjorts i en följd, och inryckningen för en del av de marinen i allmän tjänst tilldelade värnpliktiga har varit förlagd till början av november månad första året. För återstoden av allmän tjänst tilldelade ävensom för sjötjänst tilldelade värnpliktiga har inryckningen ägt rum under andra året. För undanröjande i möjligaste mån av de med den avkortade utbildningstiden förenade olägenheterna, har emellertid tjänstgöringsperioden för den i november inryckande värnpliktskontingenten genom inläggning av 30 dagars hemförlovning utökats från 255 till 285 dagar. Genom denna åtgärd har tjänstgöringsperioden kunnat utsträckas till att omfatta tiden från rekrytskolans början på hösten till avslutandet av flottans tillämpningsövningar under augusti månad, varvid likväl tiden för t i l lämpningsövningarna måst till en viss grad avkortas. För icke vapenföra värnpliktiga av ifrågavarande årsklasser har tjänstgöringstiden varit bestämd till 165 dagar. Såsom av den i annat sammanhang (sid. 90) omnämnda normal- Revisionens övningsplanen framgår, hållas fartyg rustade hela året, om än som- } martid i något större omfattning än under vintern. Ett tämligen konstant behov av värnpliktiga gör sig därför gällande under hela övningsåret. Det något större behovet av icke yrkesutbildat manskap under sommaren kan nämligen tillgodoses genom att erforderligt antal stamrekryter -då frigöres från rekrytskolorna i land. Då personalbehovet således är tämligen lika under hela året, bortfaller behovet av att för mera omfattande övningar under viss del av året inkalla ett större antal värnpliktiga till tjänstgöring. Repetitionsövningar hava därför under en följd av år icke ansetts behövliga vid flottan. I stället framträder behovet av en utbildningstid för de värnpliktiga av omkring ett år, på det att flottans krigsberedskap genom kontinuerliga fartygsexpeditioner må kunna vidmakthållas. Beträffande marinens flygväsende gör sig likaledes ett konstant behov av värnpliktiga under hela året gällande, varför icke heller där repetitionsövningar synas bliva behövliga. Ur nu angivna synpunkt skulle det kunna ifrågasättas att för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga bibehålla den i 1914 års värnpliktslag för vapenföra stadgade utbildningstiden av 360 dagar, vilket dagantal är fastställt med hänsyn till, att den utryckande värnpliktskontingenten skall kunna avlämna sin beklädnad och avresa från stationerna, innan den inryckande kontingenten dit ankommit för emottagning, beklädande och fördelning till tjänstgöring. Då emellertid revisionen i regel icke ansett sig kunna föreslå längre utbildningstid än sammanlagt högst 350 dagar för

224 till linjetjänst vid härens specialtruppslag uttagna värnpliktiga, torde icke heller för flottan längre utbildningstid böra bestämmas. I överensstämmelse med vad för närvarande är fallet, böra de till linjetjänst uttagna värnpliktiga fullgöra all dem åliggande tjänstgöring i en följd. Då det övervägande flertalet kommer att uttagas bland de sjömanshusinskrivna värnpliktiga, kan det undantagsvis emellertid befinnas önskvärt att inkalla dem till tjänstgöring i omgångar. Med anledning härav torde i värnpliktslagen böra stadgas, att tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga skall taga sin början under första eller andra året. A ad härefter utbildningstiden för ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga beträffar, torde denna, i likhet med vad som föreslagits för motsvarande kategori vid flertalet av härens specialtruppslag, böra bestämmas till 90 dagar och liksom vid dessa fullgöras under första eller andra eller under första och andra året. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för flottan tilldelade värnpliktiga i allmänhet bestämmes: för de till linjetjänst uttagna till 350 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras i en följd med början under första eller andra året, samt för de till ersättningsreserven uttagna till 90 dagar, vilken tjänstgöring, likaledes på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras under första eller andra eller under första och andra året. Förläggningen av utbildningstiden för flottans till linjetjänst uttagna värnpliktiga framgår närmare av nedanstående diagram, vilket uppgjorts såsom exempel jämväl på inkallelse i två omgångar. Vn 18

omgången.

/io

I—

2. året. 1

3. året. !"••!

Första

~ ! ,350 dagar •

2¶Andra omgången. •

2. Studenter och likställda. värnpliktigt Enligt gällande bestämmelser skola värnpliktiga, som vid navigationsunderbefäl. s k 0 i a a v i a g t sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning värnpliktslag. annan examen än maskinistexamen av tredje klass, ävensom flottan tilldelade värnpliktiga, som avlagt studentexamen, uttagas för utbildning till underbefäl. Utbildningstiden för vapenföra värnpliktiga av ifrågavarande kategorier utgör enligt 1914 års värnpliktslag 500 dagar, och skall hela

225 tjänstgöringen fullgöras i en följd med början under första året. Icke vapenföra äro skyldiga att tjänstgöra i 360 dagar i en följd med början under första eller andra året. Någon uttagning av icke vapenföra äger emellertid icke rum. Skulle det vid inskrivnings förrättningarna inträffa, att någon student eller likställd, vilken såsom inskriven på sjömanshus eller till följd av föregående stamanställning skall tilldelas marinen, befinnes vara icke vapenför, får han inrycka till tjänstgöring samtidigt med de vapenföra. Efter att hava undergått en kortare militärutbildning användes han därefter såsom skrivbiträde. Förläggningen av tjänstgöringstiden för de vapenföra framgår närmare av nedanstående diagram. 14

1. aret. I—

/e

1 28/10

2. året. i

I

I J 500 dagar

11¶Intill år 1920 var utbildningen, vilken omfattar dels rekrytskola, dels underbefälstjänstgöring, ordnad sålunda. Under rekrytskolan skulle de värnpliktiga först genomgå en allmänmilitär utbildning, förlagd till en av flottans stationer och pågående under tiden från inryckningen och till augusti månads utgång. Därpå följde yrkesutbildning, vilken pågick under september och oktober månader samt beträffande däcksavdelningen tillhörande värnpliktiga förlades till för stammanskapet anordnad signalskola och beträffande maskinavdelningen tillhörande värnpliktiga till för stammanskapet anordnad maskinskola. Efter avslutad rekrytskola kommenderades de värnpliktiga till underbefälstjänstgöring, företrädesvis på mobiliseringsbemannade fartyg, varvid de ingingo i besättningslistorna i stället för underofficerare av 3. gradeu, stam, av motsvarande yrkesgren. De värnpliktiga avsågos att kvarstå i samma befattning ombord till utbildningstidens slut, d. v. s. omkring ett år. Från och med år 1920 har utbildningstiden för ifrågavarande värn- Provisorietiden pliktiga utgjort 330 dagar. Utbildningen har varit ordnad i huvudsak' lig överensstämmelse med den ovan angivna, med den avkortning av tiden för underbefälstjänstgöringen, som betingats av den kortare utbildningstiden; Enligt av revisionen verkställda personalberäkningar föreligger vid Revisionens mobilisering ett jämförelsevis stort behov av värnpliktigt underbefäl, och yttrande. även under fredstid är det önskvärt att kunna disponera ett antal dylika värnpliktiga för tjänst på de rustade fartygen, enär det behövliga antalet I I 2041 20

226 stamunderoflicerare därigenom kan i motsvarande grad nedbringas. Visserligen har årskontingenten av värnpliktiga sjökaptener, styrmän och maskinister efter år 1914 väsentligt nedgått dels på grund av den då vidtagna sänkningen av värnpliktsåldern, dels ock till följd av att samtidigt därmed fordringarna för inträde i navigationsskola betydligt skärptes, men en mindre kontingent värnpliktigt underbefäl, bestående huvudsakligast av efterliggare eller av sjömanshusinskrivna studenter, inställer sig dock årligen till tjänstgöring. 'Denna tillgång bör givetvis allt fortfarande utnyttjas. Det antal värnpliktiga, som årligen bör uttagas för nu nämnd utbildning vid flottan utom flygväsendet, har av revisionen beräknats till 30, varvid dock är att märka, att årskontingenten dylika värnpliktiga under de senare åren avsevärt understigit nämnda siffra. Vid marinens flygväsende uppgår motsvarande antal värnpliktiga, såsom förut (sid. 149) omförmälts, till 20. Vad utbildningstiden beträffar, torde densamma böra sättas lika med den utbildningstid, som av revisionen föreslagits för hären tilldelade studenter och likställda, och alltså bestämmas till 365 dagar. Liksom för närvarande torde tjänstgöringen böra fullgöras i en följd samt taga sin början under första året. På grund av tjänstgöringstidens avkortning från 500 dagar till 365 dagar måste givetvis en omläggning av utbildningen äga rum, och torde det härvid vara lämpligast att ordna densamma på sätt som skett under provisorietiden, d. v. s. lägga avkortningen på underbefälstjänstgöringen. Den föreslagna utbildningstidens förläggning för flottans värnpliktiga framgår närmare av nedanstående diagram. 1. året. I— 2. året.

14 /o —!

i5/ 6 I

j| .

)365 dagar ij

Vid marinens flygväsende torde inryckningen böra äga rum omkring den 10 januari, värnpliktiga Liksom vid armén uttagas jämväl vid flottan bland studenter och in^en*™"!- likställda vissa värnpliktiga till utbildning för sådana befattningar, där intendenter deras kunskaper särskilt kunna komma försvaret tillgodo. De kategoocn läkare. r j e r ^ s o m sålunda uttagas för särskild utbildning, äro värnpliktiga ingenv&rnpiiktsiag. jörer och elektroingenjörer, intendenter och läkare. Tjänstgöringstidens längd är densamma som för övriga marinen tilldelade studenter och likställda — alltså enligt gällande värnpliktslag 500 dagar — men i motsats till vad förhållandet är beträffande dessa senare fullgöres den icke i en följd utan uppdelas å militärutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring.

227: Till värnpliktiga ingenjörer och elektroingenjörer uttages årligen visst antal elever vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut, högre avdelningen. Utbildningen avser at$ göra vederbörande lämpliga till att vid mobilisering tjänstgöra såsom mariningenjörer eller elektroingenjörer, huvudsakligen i marinförvaltningen samt vid ingenjör- och torpeddepartementen på flottans varv. M i l i t ä r u t b i l d n i n g e n , vilken är förlagd till flottans stationer, pågår omkring 120 dagar och har ungefär samma ^ omfattning, som stadgas för elever i underbefälskurs under allmänmilitär utbildning, samt omfattar jämväl bibringandet av kännedom om flottans materiel. F a c k u t b i l d n i n g e n , vilken anordnas dels ombord, dels vid flottans varv, pågår omkring 245 dagar, varav sjötjänstgöringen i allmänhet omfattar omkring 150 dagar och landtjänstgöringen omkring 95 dagar. Utbildningen avser ombord undervisning i fartygsmaterielen och tjänstgöring på förhandsposter inom maskinavdelningen, samt är vid flottans varv huvudsakligen avsedd att bibringa de värnpliktiga kännedom om varvstjänstens organisation. F a c k t j ä n s t g ö r i n g e n om 135 dagar är förlagd till marinförvaltningen eller flottans varv, varvid respektive värnpliktiga kommenderas till tjänstgöring i befattningar motsvarande dem, som de vid mobilisering äro avsedda att bestrida. Till värnpliktiga intendenter uttages årligen visst antal värnpliktiga, som idka eller idkat studier vid handelshögskola, handelsgymnasium eller motsvarande utbildningsanstalt. Utbildningen avser att göra vederbörande lämpliga till att vid mobilisering tjänstgöra som värnpliktiga marinintendenter, huvudsakligast i befattningar vid flottans stationer och varv samt å kustfästningarna. M i l i t ä r u t b i l d n i n g e n och f a c k u t b i l d n i n g e n under den 105 dagar omfattande första tjänstgöringen är förlagd till flottans stationer. Militärutbildningen har ungefär samma omfattning, som stadgas för elever i underbefälskurs under allmänmilitär utbildning. Fackutbildningen omfattar undervisning i reglemente för marinen och intendenturtjänst i enlighet med för marinintendentselever gällande föreskrifter. Under f a c k u t b i l d n i n g e n och f a c k t j ä n s t g ö r i n g e n under den 395 dagar omfattande andra tjänstgöringen kommenderas respektive värnpliktiga till tjänstgöring i befattningar, motsvarande dem, som de vid mobilisering äro avsedda att bestrida. För utbildning till värnpliktiga läkare uttagas slutligen vissa värnpliktiga, som idka studier vid medicinsk fakultet eller högskola. Utbildningen avser att göra vederbörande lämpliga att vid mobilisering tjänstgöra som värnpliktiga marinläkare ombord eller i land. M i l i t ä r u t b i l d n i n g e n under den 90 dagar omfattande första tjänstgöringen är förlagd dels i land å Karlskrona station under omkring 60 dagar, dels ombord under omkring 30 dagar samt har ungefär samma omfattning, som

228 stadgas för elever i underbefälskurs under allmänmilitär utbildning. Den skall jämväl omfatta bibringande av kännedom om tjänsten ombord å flottans fartyg. F a c k u t b i l d n i n g e n omfattar en tid av omkring 90 dagar från början av andra tjänstgöringen och är avsedd att förläggas till en vid flottans sjukhus i Karlskrona anordnad marinläkarkurs. Under f a c k t j ä n s t g ö r i n g e n , omfattande 275 dagar, kommenderas de värnpliktiga i mån av behov för självständigt handhavande av eller såsom biträden vid sjukvården å fartyg, kustfästning eller flottans station. Utbildningens förläggning för de olika kategorierna av ifrågavarande värnpliktiga framgår närmare av nedanstående grafiska framställning. V ä r n p l i k t s å r

t»

•i

JO H 05

Ä.

g

b

P

0H5

GQ CD

rt-

o

o <

U CD O

Summa | dagar, i

Värnpliktiga (elektro-)ingenjörer. a) Militär-

och fackutbildning

1. året, dock efter de två första årskurserna vid tekniska högskolan (eller däremot svarande vid Chalmerska institutet) 135

b) Facktjänstgöring Efter avlagd examen vid tekniska högskolan eller Chalmerska institutet (dock

500 Summa Värnpliktiga intendenter. et) Militär-

och fackutbildning

1. året eller efter avlagd examen vid hanb) Fackutbildning

och facktjänstgöring

' Efter avlagd examen vid handelshögskolan, dock senast under 4. året

1 500

Summa Värnpliktiga läkare.

a) Militärutbildning 1. axet b) Fackutbildning

och facktjänstgöring

....

Under något av 4.—11. åren (rättighet tidigare, om föreskrivna villkor fyllda) c) Avkortning

-

i tjänstgöringstiden Summa

45 500

229 Liksom hittills bör marinen allt fortfarande tilldelas ett visst antal Revisionens värnpliktiga (elektro-)ingenjörer, intendenter och läkare. Enligt verk- y ttrande ställda beräkningar torde antalet böra bestämmas sålunda: . •' värnpliktiga ingenjörer 7 D elektroingenjörer 3 » intendenter 10 B läkare 8 Summa 28 Vad utbildningstiden beträffar, bör denna givetvis vara densamma som för övriga studenter och likställda eller tillhopa 365 dagar. Någon avkortning av denna utbildningstid, i enlighet med vad i gällande värnpliktslag nu medgives, kan tydligen icke göras. Liksom för närvarande bör utbildningen uppdelas på militärutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring. Huru utbildningen i övrigt lämpligen bör oidnas, torde få ankomma på vederbörande myndigheter. Vid uppgörandet av sitt förslag har emellertid revisionen förutsatt, att densamma kommer att ordnas på följande sätt: För värnpliktiga (elektro-)ingenjörer bestämmes första tjänstgöringen, omfattande militär- och fackutbildning, till 300 dagar och andra tjänstgöringen, omfattande facktjänstgöring, till 65 dagar. Inryckning till första tjänstgöringen äger rum i mitten av juni första året, dock först efter genomgångna två årsklasser vid tekniska högskolan eller Chalmerska institutet. Inryckning till andra tjänstgöringen äger rum i mitten av juni det år, avgångsexamen avlagts vid tekniska högskolan eller Chalmerska institutet, dock senast under sjunde året. Värnpliktiga intendenter fullgöra hela tjänstgöringen i en följd med inryckning i mitten av juni det år, avgångsexamen från handelshögskolan, handelsgymnasium eller motsvarande utbildningsanstalt avlagts, dock senast under fjärde året. För värnpliktiga läkare förutsattes ingen ändring i den första tjänstgöringen om 90 dagar, vilken omfattar militärutbildning med inryckning i mitten av juni första året. Andra tjänstgöringen åter bestämmes till 275 dagar under något av fjärde—elfte åren, sedan vederbörande avlagt medicine kandidatexamen och fullgjort för medicine licentiatexamen föreskriven tjänstgöring vid Seraflmerlasarettets medicinska och kirurgiska kliniker. Inryckningen till andra tjänstgöringen torde böra ske omkring den 1 mars. Omstående tabell utvisar närmare, huru revisionen tänkt sig utbildningstidens uppdelning och förläggning.

230 Jan.

Febr.

V ä r 11 p 1 i k t s å r

=2

t» ca crcj

O ft cl-

o

<!

bCD

p

Summa dagar.

Värnpliktiga (elektro-)ingenjörer. a) Militär-

och fackutbildning

1. året, dock efter de två första årskurserna vid tekniska högskolan (eller däremot svarande vid Chalmerska institutet) 65

b) Facktjänstgöring Efter avlagd examen vid tekniska högskolan eller Chalmerska institutet (dock senast under 7. året)

365 Summa Värnpliktiga intendenter. Militäroch fackutbildning tjänstgöring

samt

fack365

Efter avlagd examen vid handelshögskolan, handelsgymnasium o. s. v. (dock senast 365

Summa Värnpliktiga läkare.

a) Militärutbildning 1. året b) Fackutbildning

och facktjänstgöring

.... —

—

—

275 Under något av 4.—11. åren (rättighet tidigare, om föreskrivna villkor fyllda) Summa

3. De värnpliktigas inskrivning och redovisning. Nuvarande organisation.

Såväl inskrivning som redovisning av de sjömanshnsinskrivna värnpliktiga sker i regel genom marinens egen försorg. Inskrivningen, som försiggår å sjömanshusen, verkställes av inskrivningsnämnder, och redovisningen av sjörullföringsbefälhavarna. Endast i fråga om vissa mindre sjömanshus verkställes inskrivningen av arméns inskrivningsnämnder. Sådana värnpliktiga, som tillhöra arméns rullföringsområden, inskrivas och redovisas genom arméns försorg. Sjörullföringsområdena äro till antalet 6, nämligen Göteborgs, Malmö, Karlskrona, Stockholms, Härnösands och Strömstads sjörullforingsområden.

231 Sjörullföringsbefälhavarna och deras biträden, i regel pensionerade officerare respektive underofficerare, åtnjuta arvoden enligt stat. De årliga kostnaderna för dessa befattningshavare jämte lokalhyra m. ra. utgöra 47,490 kronor. Härtill komma kostnader för resor och förrättningar i samband med de värnpliktigas inskrivning. I fråga om inskrivningen och redovisningen av de från arméns rull- Revisionens föringsområden marinen tilldelade värnpliktiga har revisionen intet att y ttrande erinra. Vad de sjömanshusinskrivna värnpliktiga angår, torde däremot redan av kostnadsskäl en förenkling av organisationen böra vidtagas. Frågan om ändrad organisation för inskrivning och redovisning av dessa senare värnpliktiga har på grund av inom riksdagen vid tvenne särskilda tillfällen väckta motioner tidigare varit föremål för utredning. Sålunda har undersökts dels möjligheten att i samband med centralisering av sjömanshusen överflytta sjörullföringsbefälhavarnas åligganden å sjömanshusen, dels möjligheten att sammanslå arméns och marinens inskrivningsväsen samt indraga sjörullföringsbefälhavarna. De yttranden, som av vederbörande kommittéer och myndigheter på grundval av verkställda utredningar avgivits, hava emellertid gått i avstyrkande riktning. Såsom skäl för bibehållande av särskilda inskrivnings- och redovisningsorgan för marinen har anförts bland annat den bättre kontroll, som vinnes över de sjömanshusinskrivna värnpliktiga, och som följd därav hastigare och säkrare inkallelse ävensom svårigheten för arméns inskrivningsorgan att inom föreskriven tid medhinna även inskrivning för flottans räkning. Någon minskad kostnad har heller icke ansetts följa av en sammanslagning. Vidare har påvisats, att sjörullföringsbefälhavarnas åligganden äro till stor del rent militära. Dessa befälhavare hava sålunda omfattande och ansvarsfulla uppgifter beträffande de värnpliktigas inkallande till såväl freds- som krigstjänstgöring. Häri ingår bland annat att utarbeta inkallelse- och färdplaner, för vilket ändamål de måste vara direkt underställda de högre militära myndigheterna vid flottans stationer. På "grund av ovannämnda skäl hava de väckta förslagen icke lett till annan ändring i organisationen än att inskrivningen å vissa mindre sjömanshus överflyttats till arméns inskrivningsorgan. Ehuru vissa skäl kunna anföras för att till sjömanshusen överflytta allt arbete med de värnpliktigas inskrivning och redovisning, anser revisionen dock, att en sådan överflyttning åtminstone icke för närvarande bör komma ifråga dels med hänsyn till därmed förbundna olägenheter i militärt avseende, dels på grund därav, att med nuvarande organisation

232 av sjömanshusen någon nämnvärd kostnadsminskning härigenom icke torde vara att vinna. Revisionen har även övervägt, huruvida icke inskrivningen och redovisningen skulle kunna överlämnas till motsvarande organ vid armén, såsom förhållandet var före tillämpandet av 1901 års försvarsorganisation. På grund av de skäl, som anförts mot ett återgående till det tidigare tillämpade systemet, torde emellertid denna väg till förenkling icke heller vara framkomlig. Med hänsyn till vad sålunda anförts, har revisionen funnit enda möjligheten att nedbringa rullföringskostnaderna vara att miaska de nuvarande sjörullföringsbefälhavarnas antal. Därigenom kan en förenkling åstadkommas med bibehållande i princip av den nuvarande organisationen. Revisionen håller sålunda före, att antalet sjörullföringsbefälhavare kan begränsas till 3, varav den ene bör vara förlagd till Stockholm, den andre till Göteborg och den tredje till Malmö eller Karlskrona. Vad antalet biträden angår, förutsätter revisionen sammanlagt samma antal som för närvarande. Genom den föreslagna förändringen beräknas komma att årligen inbesparas arvoden till 3 befälhavare med 9,540 kronor ävensom hyresm. fl. kostnader med omkring 2,500 kronor, motsvarande omkring hälften av de belopp, som för närvarande utgå för de till indragning förutsatta expeditionerna, eller sammanlagt i runt tal 12,000 kronor.

233 I

III. A.

Kustartilleriet.

Allmän organisation.

Enligt beslut vid 1901 års riksdag uppsattes genom sammanslagning Nuvarande av dåvarande Vaxholms och Karlskrona artillerikårer samt det flottan 01 s anlsat1011 tillhörande fasta minförsvaret ett nytt truppslag, kustartilleriet, vilket inorganiserades i sjöförsvaret samt erhöll till uppgift att lämna bemanning till kustfästningarnas batterier, mineringar, strålkastare, signalstationer m. m. Kustfästningarna voro enligt 1901 års beslut fem, nämligen Vaxholms, Karlskrona, Alvsborgs, Fårösunds och Hörningsholms fästningar. Kustartilleriet, som stod under chefskap av en generalsperson, var organiserat på två regementen, Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen, varjämte ett detachement ur det förra var förlagt till Fårösunds fästning och ett ur det senare till Alvsborgs fästning. Hörningsholms fästning saknade bemanning i fredstid. Enligt den plan för det fasta kustförsvarets ordnande, som godkändes av 1914 års senare riksdag, skulle Vaxholms och Karlskrona fästningar genom vidtagande av vissa anordningar avsevärt förstärkas. Vidare skulle en ny kustfästning, Hemsö fästning, utbyggas vid Angermanälvens mynning. Slutligen skulle en spärr anordnas vid inloppet till Luleå, Luleå kustposition. De sålunda beslutade förstärkningarna av det fasta kustförsvaret hava emellertid av finansiella skäl endast delvis kommit till utförande. Sedan med anledning av 1914 års senare riksdags därom gjorda framställning utredning verkställts, huruvida Fårösunds fästning lämpligen skulle kunna ersättas av andra försvarsanstalter, beslöts vid 1918 års riksdag, att nämnda fästning skulle nedläggas. Eikets kustfästningar utgöras alltså enligt 1914 års plan för närvarande av: Vaxholms fästning, Hörningsholms fästning, Karlskrona fästning, Hemsö fästning och Alvsborgs fästning, Luleå kustposition. Enligt 1914 års plan skulle kustartilleriet bestå av fyra truppförband, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente, Karlskrona kustartilleriregemente, Alvsborgs kustartillerikår och Hemsö kustartillerikår, varjämte ett I I 2 0 4 1 20

234 detachement ur förstnämnda regemente tillsvidare skulle vara förlagt till Fårösunds fästning:. Av dessa truppförband äro de tre förstnämnda organiserade enligt plan, under det att Hemsö kustartillerikår ännu icke blivit uppsatt. I samband med nedläggandet av Fårösunds fästning har det dit förlagda detachementet blivit indraget. Revisionens Kustfästningarnas uppgift är att skydda de rörliga sjöstridskrafternas yttrande, operationsbaser ävensom att spärra inloppen till särskilt viktiga orter, trygga dessa mot anfall från sjösidan o. s. v. Denna uppgift kvarstår jämväl efter världskriget. Riskerna för anfall mot skyddsföremålen hava dock minskats på grund av torped- och minvapnens utveckling, varigenom en fientlig flottas operationer i våra farvatten försvårats, samtidigt med att vår egen flottas rörelsefrihet ökats. Behovet av starkare spärranordningar inne i skärgårdarna kan därför numera sägas vara mindre än tillförene. Med ledning av krigserfarenheterna har revisionen sökt bilda sig en uppfattning om, huruvida och i vad mån kustfästningarnas uppgifter lämpligen skulle kunna fyllas genom andra försvarsanordningar av det ena eller andra slaget. Revisionen har emellertid därvid kommit till det resultatet, att så icke är fallet, utan att det fasta kustförsvaret alltjämt måste betraktas som ett nödvändigt värn för de kustorter, vilka ur riksförsvarets synpunkt äro av den betydelse, att de under alla omständigheter måste tryggas mot fientliga anfall. Revisionen utgår alltså ifrån, att det fasta kustförsvaret allt fortfarande måste ingå som ett led i våra försvarsanordningar. Den fråga, som vid sådant förhållande närmast framställer sig till besvarande, är, huruvida samtliga nu befintliga kustfästningar böra bibehållas samt huruvida några ändringar i omfattningen av deras försvarsanordningar böra vidtagas. Vad då först Vaxholms fästning beträffar, har den till uppgift att skydda huvudstaden med därvarande flottstation mot fientliga anfall från sjösidan. Då någon förändring med avseende å denna fästningens uppgift icke inträtt, bör densamma givetvis allt fortfarande bibehållas, dock att vissa inre anläggningar, på grund av vad ovan sagts om osannolikheten för fientliga sjökrigsoperationer i våra skärgårdar, utan olägenhet synas kunna förläggas i materielreserv. Vad fästningens försvarsanordningar angår, vill revisionen erinra därom, att frågan om fullföljande av 1914 års plan för det fasta kustförsvarets ordnande var föremål för prövning av 1921 års riksdag. Utöver de då beslutade förstärkningsarbetena ifrågasätter revisionen med avseende å ifrågavarande fästning

235 inga andra åtgärder än vissa kompletteringar och moderniseringar. Med hänsyn till ärendets beskaffenhet anser sig revisionen emellertid icke kunna här närmare redogöra för dessa utan får i sådant avseende hänvisa till en av revisionen upprättad särskild promemoria angående det fasta kustförsvarets anordnande. Karlskrona fästning har till uteslutande uppgift att skydda flottans station i Karlskrona. Frågan om fästningens bibehållande sammanhänger därför på det närmaste med, huru flottstationsfrågan kan komma att lösas. Såsom i det föregående (sid. 5 och 6) framhållits, har revisionen emellertid icke ansett sig kunna närmare ingå på detta spörsmål utan ansett detsamma först längre fram böra upptagas till avgörandeu Då revisionen i sitt nu föreliggande förslag alltså utgår från, att Karlskrona tillsvidare bibehålles såsom flottans huvudstation, följer därav, att jämväl Karlskrona fästning måste tillsvidare bibehållas. Det vid 1921 års riksdag fattade beslutet rörande det fasta kustförsvaret avsåg jämväl vissa förstärkningsarbeten i Karlskrona fästning. Ej heller beträffande denna fästning har revisionen ansett sig böra ifrågasätta några mera omfattande förstärkningsåtgärder utan inskränker sig till att föreslå vissa i förberörda promemoria närmare angivna kompletteringar. Vad Älvsborgs fästning beträffar, ligger dess betydelse i den dubbla uppgiften att mot fientliga anfall från sjösidan trygga Göteborg samt säkerställa den dit förlagda örlogsdepån, vilken är. flottans enda replipunkt på västkusten. Med hänsyn till den viktiga uppgift, fästningen sålunda har att fylla, håller revisionen före, att densamma allt fortfarande bör bibehållas. Endast vissa mindre, i förenämnd a promemoria närmare angivna kompletteringar torde böra verkställas. Såsom förut nämnts, skalle enligt 1914 års plan en befäst replipunkt för flottan anläggas vid Angermanälvens mynning. Befästningarna därstädes, Hemsö fästning, skulle jämväl hava till uppgift att förhindra ett fientligt framträngande flodledes till norra stambanan. Till följd av den under krigsåren inträffade prisstegringen kunde emellertid befästningsarbetena icke fullbordas i planenlig utsträckning. Då sedermera beslut vid 1921 års riksdag fattades rörande fullföljande av 1914 års plan för det fasta kustförsvarets ordnande, förutsattes, att Hemsö fästning endast skulle utbyggas i förminskad omfattning. Revisionen ansluter sig till den av riksdagen sålunda intagna ståndpunkten. Någon ytterligare utbyggnad av Hemsö fästning bör således icke ifrågakomma, utan torde densamma, frånsett vissa kompletteringsåtgärder, böra bibehållas i sitt nuvarande skick. Vid sådant förhållande synes det icke erforderligt att i fredstid hava personal i någon större utsträckning förlagd därstädes.

236 Beträffande slutligen Horningsholms fästning och Luleå lustposition, hava dessa till uppgift att spärra inloppen "till respektive Södertälje kanal och Luleå. Då dessa uppgifter alltjämt kvarstå, och de båda befästningarna^ draga endast jämförelsevis obetydliga kostnader, torde desamma allt fortfarande böra bibehållas. Såsom av förberörda promemoria framgår, synas vid Hörningsholm vissa moderniseringar böra vidtagas. De härav föranledda kostnaderna äro dock skäligen obetydliga. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att förslag framställts om återupptagande av Fårösunds fästning. Någon åtgärd i sådan riktning anser sig revisionen emellertid icke kunna förorda. Den för kustfästningarna erforderliga bemanningen, i första hand för artilleri och mineringar med tillhörande tekniska hjälpmedel, erhålles för närvarande från kustartilleriets olika truppförband. Så bör jämväl framdeles ske. Revisionen har visserligen haft under övervägande, huruvida icke en förenkling i organisationen med därav följande besparingar skulle kunna vinnas genom en uppdelning av kustartilleriet mellan armén och flottan, varvid sjöfrontsartilleri och' mineringar m. m. skulle hänföras till flottan och landfrontsartilleri till armén. Av eii i sådant syfte verkställd utredning har emellertid framgått, att - en dylik förändrad organisation skulle — frånsett en hel del rent militära olägenheter och svårigheten att över huvud taget skilja på sjöfronts- och landfrontsartilleri — icke leda till några besparingar utan i stället med all sannolikhet medföra ökade kostnader. Vid sådant förhållande och då det icke torde kunna bestridas, att rikets kustfästningar efter kustartilleriets uppsättande år 1901 vunnit i styrka till följd av personalens mera planmässiga utbildning och den enhetliga ledning,'som åstadkommits genom införandet av ett chefskap för kustartilleriet, har revisionen ansett kustartilleriet allt fortfarande böra bibehållas som ett särskilt vapenslag. I vissa avseenden torde dock mindre ändringar böra vidtagas. Sålunda har revisionen funnit, att bemanningen av torpedbatteriet i Vaxholms fästning utan större olägenhet kan lämnas från flottan i stället för från kustartilleriet. Utbildningen vid detta batteri kan nämligen bedrivas för sig utan samband med kustartilleripersonalens övningar i övrigt, varjämte den förenklingen_ vinnes, ätt all utbildning i torpedtjänst bortfaller vid kustartilleriet. Likaså har revisionen ansett lämpligt, att samtliga kustfastningait ballongformationer framdeles bemannas av armén, varigenom all utbildning i ballongtjänst bliver sammanförd till ingenjörtrupperna. E t t mindre antal kustartilleriofficerare bör dock allt framgent avses till ballongspanare. Med avseende å kustartilleriets truppförband har revisionen ingen

237 annan ändring att föreslå, än att då, enligt vad förut nämnts, personal endast i mindre omfattning kommer att under fredstid förläggas till Hemsö fästning, den för denna fästning enligt 1914 års plan avsedda Hemsö kustartillerikår torde böra ersättas av ett mindre detachement från Vaxholms kustartilleriregemente. Kustartilleriet bör alltså organiseras på tre truppförband, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente, avsett för Vaxholms, Hemsö och Hörningsholms fästningar, samt Luleå kustposition, Karlskrona kustartilleriregemente, avsett för Karlskrona fästning, och Älvsborgs kustartillerikär, avsedd för Älvsborgs fästning. B.

De värnpliktiga.

Samtliga värnpliktiga, vilka inskrivas till marinen i kustartilleritjänst, fördelas mellan kustartilleriets truppförband. Dessa värnpliktiga utgöras av dels värnpliktiga i allmänhet, dels studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda. 1. Värnpliktiga i allmänhet. Av värnpliktiga i allmänhet uttages redan vid inskrivningarna ett uttagnmgen. visst antal vapenföra dels för minavdelningen, dels för maskinavdelningen, Nuvarande r

„

-,

T

r..

°

.

n-

o,

,o

j

bestämmelser.

under det att återstoden av de vapenföra, »övriga», avses tor återstående yrkes avdelningar (artilleri-, ekonomi- och hantverksavdelningarna). Först efter inryckningen uttages ett visst mindre antal för särskild tjänst vid ekonomi- och hantverksavdelningen, varefter återstoden fördelas till artilleriavdelningen. De icke vapenföra fördelas, till ekonomi- och hantverksavdelningarna. Antalet marinen i kustartilleritjäust tilldelade vapenföra värnpliktiga — frånsett studenter och likställda — beräknades i 1914 års plan till 1,159. Sedermera har antalet ökats, så att de åren 1921 och 1922 av denna kategori inskrivna uppgått till 1,401 man. De icke vapenföra räknade ursprungligen omkring 400 man, men har denna kontingent sedermera nedbringats till omkring 300 man. Likasom vid armén och flottan böra jämväl vid kustartilleriet de Revisionens värnpliktiga uppdelas å två särskilda kategorier, nämligen för linjetjänst yttrande. avsedda och ersättningsreserv. Vid bestämmande av värnpliktskontingentens storlek bör givetvis i första hand hänsyn tagas till mobiliseringsbehovet. Härvid förutsattes, att behovet av värnpliktiga för ekonomi- och hantverksavdelningarna så gott som uteslutande tillgodoses från ersättningsreserven. Vidare måste

238 tillses, att personaltillgången vid kiistfästningarna möjliggör bemanning av de viktigaste försvarsanstalterna, för den händelse försvarsberedskap måste intagas, ävensom att fredstjänstens krav på yrkesutbildad maskinpersonal m. fl. bliver behörigen tillgodosett. Vad särskilt ersättningsreserven beträffar, måste slutligen hänsyn tagas därtill, att erforderlig handräckningspersonal finnes att tillgå året om vid truppförbanden och fästningarna. Med beaktande av ovan angivna synpunkter har revisionen beräknat årskontingenten värnpliktiga vid kustartilleriet till 780 för linjetjänst avsedda och 600 från ersättningsreserven. Utbildningstiden. 1914 års värnpliktslag

Enligt gällande värnpliktslag äro de vid marinen i kustartilleritjänst inskrivna vapenföra värnpliktiga — studenter och likställda undantagna — skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra i sammanlagt 365 dagar, vilken tjänstgöring fullgöres med en första tjänstgöring om 323 dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om 42 dagar nnder fjärde året. För erhållande av erforderlig säkerhetsbesättning å kustfästningarna hava ifrågavarande värnpliktiga varit uppdelade på två omgångar, av vilka den ena inryckt till första tjänstgöring på hösten första året och den andra under februari månad andra året. Den ungefärliga tidsindelningen av övningstiden framgår av nedanstående diagram 10

, ii

1. året.

Första , 3 2 3 dagar

tjänstgöring (höetgruppen) 2. året. Första tjänstgöring (vårgruppen) 3. året. 18

4. året.

/8Rep.-övn. 3 %

42 365 das

För icke vapenföra värnpliktiga — studenter och likställda, undantagna — utgör utbildningstiden enligt gällande värnpliktslag 240 dagar. Vid kustartilleriet har denna tjänstgöring fullgjorts i en följd med början under första eller andra året. Revisionens yttrande.

Enligt hittills gällande bestämmelser har utbildningstiden för kustartilleriet tilldelade värnpliktiga varit densamma som för yärnpliktiga vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna. Någon anledning att nu frångå denna princip föreligger icke. Vid sådant förhållande och

239 ,då revisionen funnit sig böra föreslå, att vid nyssnämnda truppslag utbildningstiden för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga bestämmes till sammanlagt 350 dagar, torde samma utbildningstid böra fastställas för motsvarande kategori vid kustartilleriet. I enlighet med vad för närvarande är fallet, bör utbildningstiden uppdelas å en första tjänstgöring och en repetitionsövning. Då denna senare bör hava samma längd som repetitionsövningarna vid härens fältartilleri eller 35 dagar, kommer alltså första tjänstgöringen att omfatta 315 dagar. Såsom ovan nämnts, hava de värnpliktiga enligt 1914 års värnpliktslag varit uppdelade på två omgångar, för att tillgång på någorlunda utbildad trupp skulle under hela året finnas på kustfästningarna.. Enligt vad erfarenheten givit vid handen, har emellertid denna uppdelning av de värnpliktiga medfört stora olägenheter med avseende på utbildningen samt i hög grad ökat behovet av instruktionspersonal. Vid sådant förhållande och då en uppdelning av de värnpliktiga avsevärt försvåras genom den föreslagna minskningen av värnpliktskontingenten, håller revisionen före, att de till linjetjänst uttagna värnpliktiga hädanefter böra inkallas i en omgång. Ett undantag härifrån bör dock göras för de för maskinavdelningen avsedda värnpliktiga, vilka med hänsyn till fredstjänstens krav måste vara tillgängliga året om, ehuru dock behovet av dylik personal ställer sig väsentligt olika under olika årstider. Möjlighet bör därför finnas att fortfarande som hittills inkalla dessa värnpliktiga i två omgångar. I regel torde dessa omgångar böra inrycka i slutet av januari och början av mars andra året. Vad övriga till linjetjänst uttagna värnpliktiga beträffar, bör inryckningsdagen till första tjänstgöringen väljas så, att de värnpliktiga hunnit bibringas den första militära utbildningen, innan den egentliga skjututbildningen och mineringstjänsten m. m. tager sin början omkring den 15 april. Inryckningsdagen torde därför böra förläggas till februari månad under andra året. Även ur krigsberedskapssynpunkt synes denna tidpunkt under förhandenvarande omständigheter bliva den lämpligaste. Härigenom kommer nämligen den lucka, som uppstår mellan de värnpliktigas ut- och inryckning till första tjänstgöring att infalla under den del av året, då isförhållandena göra ett överraskande anfall mot kustfästningarna minst sannolikt. För att vidare denna lucka må bliva så kort som möjligt, torde under första tjänstgöringen böra inläggas hemförlovningsperioder om tillhopa 30 dagar. Med hänsyn därtill att framdeles ett större antal årsklasser, än vad hittills varit fallet, kommer att i händelse av mobilisering inkallas, synesrepetitionsövningen böra förläggas ett år senare än hittills.

240 Vad utbildningtiden för ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga angår, torde denna, i likhet med vad som föreslagits för motsvarande kategori vid flertalet av härens special truppslag ävensom vid flottan, böra bestämmas till 90 dagar samt fullgöras under första eller andra eller under första och andra året. I överensstämmelse meS vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för kustartilleriet tilldelade värnpliktiga i allmänhet bestämmes: för de till linjetjänst uttagna till 350 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 315 dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om 35 dagar före utgången av femte året; samt för de till ersättningsreserven uttagna till 90 dagar, vilken tjänstgöring, likaledes på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras under första eller andra eller under första och andra året. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden för flertalet till linjetjänst uttagna värnpliktiga framgår närmare av nedanstående diagram. Första tjänstgöring l)

2. året. I— 27/j 3. året. I — !

:

. 25

5. året. I *) Hcmförlovning i 30 dagar.

/s Eep.-övn.30/9 ! I

^ >815 dagar )\ 1 35 » 350 dagar

2. Studenter och likställda. För närvarande uttagas till kustartilleritjänst årligen omkring 28 bestämmelser. lBfir - vapenföra samt ett mindre antal icke vapenföra studenter och likställda. De vapenföra utbildas antingen för artilleritjänst eller mintjänst. Utbildningen avser dels att bibringa vederbörande de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att vid mobilisering kunna tjänstgöra såsom konstituerad underofficer eller officer, dels att utgöra en förberedelse för vidare utbildning till officer i kustartilleriets reserv. De icke vapenföra användas i allmänhet för teknisk tjänst eller såsom expeditionsbiträden. Enligt gällande värnpliktslag äro kustartilleriet tilldelade studenter och likställda skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra: de vapenföra i sammanlagt 500 dagar, fördelade på en första tjänstgöring om 458 dagar, som tager sin början under första året, och en repetitionsövning om 42 dagar under tredje året, samt Nuvarande

241 de icke vapenföra i 365 dagar i en följd med början under första eller andra året. Studenter och likställda börja i allmänhet sin tjänstgöring samma år, de avlagt studentexamen eller motsvarande examen, om de under året fylla minst 18 år. Tjänstgöringstidens förläggning för vapenföra studenter och likställda framgår närmare av nedanstående diagram. 1. året, i

?8/e 1

Första tjänstgöring 1 so/9

2. året. I

I— 18

3. året. I—

[458 dagar ii

/8 Rep.-Svn. 30 /9

1 I—

—I

42 » 500 dagar

Likasom vid armén bör studentorganisationen allt fortfarande bibe- Revisionens hållas jämväl vid kustartilleriet. På grund av det starkt stegrade be- y"randehovet av värnpliktiga med högre allmänbildning för tjänst vid vapnets eldledningsavdelningar torde årskontingenten vapenföra studenter och likställda böra ökas från 28 till 36. Vad utbildningstiden angår, bör densamma sättas lika med den utbildningstid, som av revisionen föreslagits för hären och flottan tilldelade studenter och likställda och alltså bestämmas till sammanlagt 365 dagar. Denna tjänstgöring bör fördelas på en första tjänstgöring om 330 dagar, som lämpligen tager sin början under senare delen av juni månad första året, samt en repetitionsövning om 35 dagar. I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande armén, torde sistnämnda övning böra förläggas till tredje eller fjärde året. Enligt revisionens förslag komma studenter och likställda vid hären att i regel fullgöra första tjänstgöringen i ett sammanhang. Vid kustartilleriet ställa sig förhållandena annorlunda. För uppnåendet av ett tillfredsställande utbildningsresultat måste utbildningen för de vapenföra i största möjliga utsträckning förläggas till sommartiden, då mineringsskolan är sammandragen och skarpskjutningar med pjäser pågå. Med hänsyn härtill torde det vara nödvändigt att uppdela första tjänstgöringen på två särskilda perioder, av vilka den första omfattar tiden från inryckningen till slutet av årets repetitionsövningar och den andra tiden från slutet av januari påföljande år till och med repetitionsövningarna samma år. Under den förra perioden meddelas rekrytutbildning och under den senare erforderlig befälsutbildning. Icke vapenföra studenter och likställda förutsättas komma att uttagas till teknisk tjänst samt fullgöra första tjänstgöringen i en följd. De I I 2 9 4 1 20

242 torde i första hand avses för tjänstgöring i marinförvaltningens artilleriavdelning. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden för de vapenföra framgår närmare av nedanstående diagram. 21

/e Första tjänstgöring (1. omg.)l) 30/9

1. året. I

[ • • ^ • • • H M ^ B M ^ ; 27

2. året. I

/i 1

4. året. I

'-

Första tjänstgöring (2. omgången)l) '

• 2B

J

/8Eep.övn. 30 / 9 «—»——,

) Sammanlagt 15 dagars hemförlovning under första tjänstgöringen.

C.

—

% l

(

330 dagar

•1 35 » 365 dagar

Fredsorganisation.

1. Allmänna synpunkter. Innan revisionen övergår till att närmare angiva, huru enligt dess uppfattning kustfästningarna samt kustartilleriets stab, skjutskola, mineringsskolor och truppförband böra organiseras, torde först böra i korthet redogöras för vissa organisatoriska spörsmål beträffande kustartilleriet i dess helhet ävensom för de allmänna principer, vilka legat till grund för personalbehovets beräknande. Liksom vid armén har revisionen sökt begränsa den aktiva personalen till vad som för fredstjänstens behöriga upprätthållande under tiden för de värnpliktigas första tjänstgöring är oundgängligen erforderligt. Sålunda har det under regementsövningarna ökade behovet av befäl ansetts böra fyllas med reservperson al, som fullgör repetitionsövningar, varjämte jämväl vid kustartilleriet föreslås, att vissa befattningar hädanefter beklädas med pensionerad personal. Vid beräknandet i övrigt av personalbehovet hava i tillämpliga delar de vid armén använda allmänna beräkningsgrunderna blivit följda. Med hänsyn till kustfästningarnas för fientliga anfall i allmänhet utsatta läge har revisionen dock måst taga hänsyn till det personalbehov, som ett nödtorftigt bemannande av de viktigaste säkerhetspiketerna oundgängligen kräver. Vad särskilt underofficerskåren beträffar, har det ådragit sig revisionens uppmärksamhet, att ett betydande antal underofficerare för närvarande göra sådan tjänst, som lämpligen bör tillkomma beställningshavare av manskaps grad. Anledningen härtill är att söka i den av 1918 års riksdag beslutade förändringen i marinens underofficers- och manskapsorganisationer, varigenom större delen av de dåvarande underofficerskorpralerna överflyttades från manskapet till underofficerskåren, där de hänfördes till en ny grad, underofficerare av 3. graden. Frånsett den omständigheten,

243 att genom denna organisationsändring tillskapades ett för stort antal underoffrcersbeställningar, medförde densamma därjämte den betänkliga olägenheten, att kustartilleriet numera är i stort sett i avsaknad av den för utbildningsarbetet betydelsefulla kategori, som det äldre och mera kvalificerade underbefälet av manskapet, d. v. s. underofficerskorpralerna, tidigare utgjorde. Såväl med hänsyn härtill som i betraktande av de med den nuvarande organisationen förenade höga kostnaderna har revisionen kommit till den uppfattningen, att kustartilleriets underofficerskår bör väsentligt reduceras samt, i överensstämmelse med vad tidigare varit fallet, likasom vid armén och flottan organiseras på endast två grader, nämligen underofficerare av 1. graden, motsvarande fanjunkare (styckjunkare) vid armén och flaggunderofficerare vid flottan, samt underofficerare av 2. graden, motsvarande sergeanter vid armén och underofficerare av 2. graden vid flottan. Med anledning härav och då tjänstgöringsförhållandena för kustartilleriets underbefäl och manskap i viss mån överensstämma med dem, som råda vid arméns fästningsartilleri, håller revisionen före, att kustartilleriets manskapsorganisation bör omläggas i överensstämmelse med arméns. I enlighet härmed bör underbefälet och manskapet uppdelas å följande grader, nämligen furirer av 1. klass, furirer av 2. klass, korpraler och meniga. Härav följer, att den för arméns manskap fastställda löneplanen bör tillämpas jämväl å kustartilleriets manskap. Vidare har revisionen ansett sig böra vidtaga några smärre ändringar med avseende på underofficerskårens och manskapspersonalens fördelning å yrkesavdelniugar och yrkesgrenar. Enligt nu gällande bestämmelser är ifrågavarande personal organiserad på sätt följande tabell utvisar. Yrkesavd elningar Artillerjavdelningen.

Minavdelnmgen.

Ekonomiavdelningen.

och

yrkesgrenar

Maskinavdelningen.

Hantverks avdelningen.

• 1 Flaggrustmästare Underofficerare av 1. graden.. Styckjunkare Styckjunkare Styckjunkare Flaggmaskinist ! Flaggkvartersman Underofficerare 1 Flaggtorpedmästare iKustmästare av 2. och 3. gral Kvartersman derna Sergeant Sergeant Sergeant Maskinist I Torpedmästare /"Sjukvårdare I Hovmästare Korpraler och 1 Vapensmed Eldare {Kock Artillerist Minor meniga < Timmerman Förrådsman ' Torpedhantverkare iHornblåsare

Av förenämnda personal är den, som tillhör ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna samt i viss mån även den, som tillhör minavdelningen, jämförbar med arméns beställningsmän.

*•

244 Uti den sålunda gällande organisationen torde den ändringen böra vidtagas, att yrkesgrenarna hovmästare och förrådsmän vid ekonomiavdelningen samt torpedmästare och torpedhantverkare vid hantverks avdelningen bortfalla. Vad särskilt hovmästare beträffar, håller revisionen före, att dylika icke böra avses för tjänstgöring å -mässar i land. I motsats till vad förhållandet är vid armén, är kustartilleriets fast anställda personal icke uppförd på särskilda för varje truppförband fastställda stater utan på en för hela vapnet gemensam stat, där all personal är sammanförd i olika tj än stegrader utan angivande av yrkesavdelningar. Härutinnan anser sig revisionen icke böra föreslå någon ändring. Enligt 1914 års plan för kustartilleriets organisation skall — med iakttagande av den år 1918 beslutade uppfTyttningen av flertalet nnderofficerskorpraler till underofficerare av 3. graden — kustartilleriets fast anställda personal utgöras av: Officerare:

Underofficerare:

1 chef för kustartilleriet, generalsperson, 67 underofficerare av 1. graden, 2 överstar, 133 underofficerare av 2. graden och 4 överstelöjtnanter, 183 underofficerare av 3. graden, 8 majorer, 52 kaptener Underbefäl och manskap: 49 löjtnanter och 70 underofficerskorpraler, 25 underlöjtnanter och fänrikar. 353 korpraler och 682 meniga. Civil personal: 1 regementspastor och 1 fästningspredikant.

Av förenämnda personal har 1 underlöjtnant eller fänrik ännu icke blivit å staten uppförd. Vidare hava i samband med den år 1921 beslutade löneregleringen underbefäls- och manskapsbeställningarna uppdelats på annat sätt än år 1914 förutsattes. Nu gällande stat upptager sålunda 330 korpraler och 775 meniga. 2. Chefen för kustartilleriet jämte stab. Nuvarande Under Konungen utövas högsta befälet över kustartilleriets personal organisation. __ m e ( j ^ e n m s ]^ r änkning, som följer av kommendants befälsrätt — av chefen för kustartilleriet, vilken, enligt vad ovan nämnts, är generalsperson. Chefen är jämväl inspektör för kustartilleriet och alltså ansvarig för de vapnet tillhörande truppförbandens krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt.

245 Såsom personalchef åligger det chefen för kustartilleriet att fördela officerare och underofficerare mellan olika truppförband, att befordra underofficerare, avgiva befordringsförslag å officerare, antaga och avskeda kustartillerikadetter och. reservofticersaspiranter, utarbeta förslag till vissa författningar och andra föreskrifter rörande rekrytering, befordran, tjänstledighet, avsked, värnplikt m. m. I egenskap av inspektör tillkommer det chefen för kustartilleriet att inspektera underlydande truppförband samt den honom direkt underställda skjutskolan, att granska till honom inkomna rapporter över övningarna med tillhörande skjutprotokoll, att fördela kustartilleriets övningsanslag mellan underlydande förband och skolor samt övervaka medlens användning, att tillse, att för utbildningen erforderliga reglementen och instruktioner äro fullt ändamålsenliga samt, i den mån så ej är fallet, med biträde av sin stab utarbeta nya dylika. Chefen för kustartilleriet är även i viss mån inspektör för kustfästningarna. Det åligger honom sålunda att med stöd av under inspektionerna vunna erfarenheter framställa erinringar beträffande kustartilleriets materiel och byggnader samt fortifikatoriska anordningar, vartill fog må förefinnas, samt yttra sig över kommendanternas framställningar rörande nyanskaffningar av materiel, fördelning av ordinarie underhållsanslaget m. m. Därjämte åligger det chefen för kustartilleriet att inspektera krigsförberedelserna beträffande honom underlydande truppförband samt kustfästningar av 2. klass (Ålvsborgs, Hemsö och Hörningsholms fästningar) samt Luleå kustposition. Chefen för kustartilleriet biträdes i sin tjänsteutövning av en stab, vilken för närvarande består av 1 regementsofficer som stabsclief, 3 kaptener eller löjtnanter som adjutanter samt 2 underofficerare i och för expeditionsgöromålens ombesörjande. Därjämte är ett växlande antal officerare (f. n. 2) kommenderade att tillfälligt tjänstgöra i staben. Stabschefen deltager i marinförvaltningen vid beredningen av de ärenden, som angå kustfästningarna samt kustartilleriets personal och materiel. Då en särskild målsman för kustartilleriet och det fasta kustförsvaret Revisionens allt fortfarande torde vara erforderlig, synes den för chefen för kust- >'ttrandeartilleriet avsedda generalsbeställningen böra bibehållas. Med avseende å chefens för kustartilleriet uppgift och ställning har revisionen ingen annan erinran att göra, än att de skyldigheter, som åligga honom med avseende å krigsförberedelserna vid kustfästningar av 2. klass, böra utsträckas att gälla jämväl Vaxholms fästning, varjämte

246 hans ställning som inspektör för kustfästningarna bör i största möjliga mån utvidgas. Vad stabspersonalen angår, bör såsom stabschef allt fortfarande placeras 1 regementsofficer. Likaledes torde med hänsyn till de inom staben förekommande göromålens omfattning någon minskning av det nuvarande antalet adjutanter icke kunna vidtagas. Däremot håller revisionen före, att därest de tillfälliga kommenderingarna av officerare till staben förläggas till sådana tider på året, då behovet av befäl är minst trängande, det icke är erforderligt att beräkna särskild personal för ifrågavarande kommenderingar. I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande expeditionspersonalen inom vissa av arméns staber, torde slutligen den ene av de i staben tjänstgörande expeditionsunderofficerarna böra utbytas mot 1 pensionerad underofficer med skäligt arvode. I enlighet med vad sålunda anförts, bör kustartilleristabens personal utgöras av: 1 stabschef, regementsofficer, 3 adjutanter, kompaniofficerare, 1 underofficer och 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. Av kompaniofficerarna förutsättas en vara löjtnant samt de båda övriga kaptener. 3. Kommendantskapeii i kustfästningarna. Vaxholms fästning. Nuvarande organisation.

Som kommendant i Vaxholms fästning är enligt 1914 års plan förordnad en regementsofficer ur kustartilleriet. Denne, vilken lyder omedelbart under Konungen, är ansvarig för fästningens förvaltning samt alla krigsförberedelser därstädes, men har endast begränsad befälsrätt över i besättningen ingående truppförband. Till sitt biträde har kommendanten en fästningsstab, bestående av: kommendantssl ab; 1 artilleribefälhavare, chefen för Vaxholms kustartilleriregemente; 1 tygmästare; 1 infanteribefälhavare, chefen för Vaxholms grenadjärregemente; . 1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationen; 1 fästningsintendent samt 1 fästningsläkare, äldste läkaren vid Vaxholms kustartilleriregemente. Kommendantsstaben utgöres av: 1 stabschef, regementsofficer vid kustartilleriet;

247 2 adjutanter, därav en kompaniofficer ur kustartilleriet och en kompaniofficer ur infanteriet; samt erforderlig expeditionspersonal. Tygmästaren förestår tygförvaltningen samt har till sitt förfogande 1 tygofficer, kompaniofficer ur kustartilleriet, samt 1 tygintendent, marinintendent. Därjämte står till t}^gmästarens förfogande ett visst antal underofficerare för tjänst å expeditioner, verkstäder och förråd. De verkstäder, som lyda under tygförvaltningen, utgöras av laboratoriet, mekaniska verkstäder med tillhörande slipar m. m., minverkstäder, telefonverkstäder, snickar- och målarverkstäder m. m. I de flesta fall är 1 underofficer ur kustartilleriet kommenderad som föreståndare för respektive verkstäder. Förråden omfatta dels alla inventarier, artilleri-, min-, strålkastar- m. m. materiel, dels utredning, till vilken räknas artilleri- och minammunition, kol. m. m. Fästningsintendenten har till sitt förfogande ett mindre antal underofficerare som expeditionspersonal samt för skötseln av proviantförråd m. m. Då Vaxholms fästning, enligt vad förut nämnts, alltjämt bör bibehållas, Revisionens måste jämväl framdeles en kommendant finnas för utövande av befälet y t t i a n e därstädes. Som emellertid den i fästningen förlagda fredsbesättningen enligt revisionens förslag kommer att väsentligt minskas, har revisionen ansett, att kommendantsbefattningen bör under fredstid kunna förenas med chefskapet för Vaxholms kustartilleriregemente. Visserligen bliver den arbetsbörda, som därigenom pålägges ifrågavarande befattningshavare rätt så betungande, men genom vidtagande av lämpliga organisatoriska åtgärder torde dock någon lättnad kunna beredas med avseende å de åligganden, som tillkomma honom i egenskap av regementschef. Sålunda synes exempelvis kommendantsstaben lämpligen böra åläggas att biträda regementschefen vid utarbetandet av regementets mobiliseringshandlingar, planläggningen av regementets krigsövningar, befälsövningar, krigsspel m. m. Till sitt förfogande måste kommendanten fortfarande som hittills hava en särskild stab. Med avseende å dennas sammansättning finner revisionen sig icke böra föreslå annan ändring, än att i stället för underofficerare å stat torde mot skäligt arvode böra anställas 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. Vad särskilt adjutanten ur infanteriet beträffar, kommer visserligen enligt revisionens förslag icke något infanteri att framdeles ingå i fästningens fredsbesättning, men då i samband härmed befattningen som infanteribefälhavare försvinner, ligger det

248 desto större vikt uppå, att kommendanten får i sin stab bibehålla ifrågavarande adjutant för att biträda vid handläggningen av sådana frågor, som avse användningen av infanteri vid fästningens försvar. Vid uppgörandet av förslag till stat för Göta livgarde, vilket regemente är avsett att ingå i fästningens krigsbesättning, har revisionen också för ändamålet beräknat 1 subalternofficer. För tygförvaltningen erfordras allt fortfarande 1 tygmästare, 1 tygofficer och 1 tygintendent, den senare uppförd å marinintendenturkårens stat. I fråga om antalet underofficerare, som avses för tygförvaltningens expeditioner, verkstäder och förråd, bör detta givetvis i möjligaste mån begränsas, därvid dock är att beakta, att till skillnad från arméns tygförvaltningar inga särskilda verkmästare och tyghantverkare finnas upptagna i marinens stater. Enligt verkställda beräkningar torde det oundgängliga behovet uppgå till 9 underofficerare å aktiv stat samt 4 pensionerade underofficerare med arvode. Av dessa äro 6 respektive 4 avsedda för tygverkstäderna samt återstoden för expeditioner och förråd. For handhavandet av fästningsintendenturen erfordras allt fortfarande 1 marinintendent, upptagen å marinintendenturkårens stat. Som expeditionsbiträde åt denne torde mot skäligt arvode böra anställas 1 pensionerad underofficer. I enlighet med vad sålunda anförts, bör fästningsstabens personal från kustartilleriet beräknas sålunda: 1 stabschef, regementsofficer, 1 adjutant, kompaniofficer, 1 tygmästare, regementsofficer, 1 tygofficer, kompaniofficer, 9 underofficerare samt 6 pensionerade underofficerare. Karlskrona Som kommendant i Karlskrona fästning är förordnad en flaggman, NuvlTaT v ^ k e n samtidigt tjänstgör som stationsbefälhavare vid flottans station organisation, därstädes. Såsom innehavare av dessa båda ämbeten bär ifrågavarande amiral titeln befälhavande amiral. I egenskap av kommendant tillkommer honom samma åligganden som kommendanten i Vaxholms fästning. Fästningsstaben i Karlskrona fästning har enahanda sammansättning som i Vaxholms fästning, dock med den skillnaden, att som fästningsintendent tjänstgör stationsintendenten i Karlskrona samt som stabschef 1 regementsofficer vid flottan. Verkstäder och förråd hava i stort sett samma omfattning som i Vaxholms fästning.

249 Då enligt revisionens förslag även Karlskrona fästning alltjämt kom- Revisionens mer att bibehållas, måste en kommendant fortfarande finnas därstädes, yttrande. Som stabschef har hittills varit placerad en regementsofficer från flottan. Enligt revisionens uppfattning kan denna anordning icke anses tillfredsställande. Då kommendanten alltid själv är sjöofficer, måste det givetvis ligga så mycket större vikt uppå, att hans närmaste man är fullt förtrogen med alla de spörsmål, som röra en kustfästnings försvar. Revisionen håller därför före, att stabschefsbefattningen bör anförtros åt 1 regementsofficer vid kustartilleriet. I övrigt torde kommendantsstaben böra bibehållas vid sin nuvarande sammansättning, dock med den skillnaden, att som expeditionstmderofficer anställes mot skäligt arvode 1 pensionerad underofficer. Då enligt revisionens förslag Kronobergs regemente är avsett att ingå i fästningens krigsbesättning, har revisionen å detta regementes stat beräknat 1 subalternofficer för bestridande av befattningen såsom adjutant i fästningsstaben. Med avseende å befattningarna som tygmästare, tygofficer och tygintendent har revisionen ingen ändring att föreslå. Den sistnämnde bör liksom för närvarande upptagas på marinintendenturkårens stat. Antalet för tygförvaltningens expeditioner, verkstäder och förråd erforderliga underofficerare har revisionen beräknat till 8 underofficerare på aktiv stat samt 2 pensionerade underofficerare med arvode. I enlighet med vad sålunda anförts, bör fästningsstabens personal från kustartilleriet beräknas sålunda: 1 stabschef, regementsofficer, 1 adjutant, kompaniofficer, 1 tygmästare, regementsofficer, 1 tygofficer, kompaniofficer, 8 underofficerare samt 3 pensionerade underofficerare. Som kommendant i Ålvsborgs fästning tjänstgör för närvarande ^vsborgs chefen för kustartillerikåren därstädes, vilken jämväl bekläder befatt- Nuvaran(J'e ningen som tygmästare. Till sitt biträde har han en fastningsstab, be- organisation. stående av: . 1 kommendantsadjutant, tillika tygofficer, kapten vid kustartilleriet, 1 fortifikationsbefälhavare, kompaniofficer vid fortifikationen, 1 fästningsintendent, kårintendenten vid Ålvsborgs kustartillerikår, 1 fästningsläkare, kårläkaren vid Ålvsborgs kustartillerikår, ävensom ett visst antal underofficerare för tjänst å expeditioner, verkstäder och förråd. 112041 20

250 Revisionens Då, enligt vad förut nämnts, Ålvsborgs fästning alltjämt bör bibey lan e ' hållas, måste en kommendant finnas därstädes. Med avseende å fästningsstaben liar revisionen ingen annan ändring att föreslå, än att antalet underofficerare enligt verkställda beräkningar bör begränsas till 4 underofficerare på aktiv stat och 1 pensionerad underofficer med arvode. Hemsö Som kommendant i Hemsö fästning är en regementsofficer ur kustfästnmg. artilleriet förordnad. Denne, som enligt 1914 års plan var avsedd att orgaVnaisatfon. J ä m v a l bekläda befattningen som chef för Hemsö kustartillerikår, har till sitt förfogande 3 underofficerare som expeditionspersonal och förrådsuppbördsmän. burande"8

^å ^ ^ revisionens förslag Hemsö kustartillerikår ej skall uppsättas och något truppförband således ej kommer att vara förlagt till fästningen, synes med hänsyn till fästningens jämförelsevis begränsade försvarsmedel någon officer på stat icke böra avses till kommendant därstädes. I stället torde det böra uppdragas åt 1 pensionerad officer att mot skäligt arvode bekläda ifrågavarande befattning. För tillsyn och vård av fästningens materiel, vilken med hänsyn till erforderlig krigsberedskap bör förvaras därstädes, måste kommendanten hava till sitt förfogande ett mindre antal underofficerare. Enligt av revisionen verkställda beräkningar torde nämnda personal kunna begränsas till 2 underofficerare på aktiv stat samt 1 pensionerad underofficer med arvode. Erforderlig personal av manskapet torde böra lämnas av Vaxholms kustartilleriregemente.

HörningsllOllllS

Till Hörningsholms fästning är ingen personal förlagd i fredstid. TT**

•

•

•

•

^

fästning,

liarutmnan anser sig revisionen icke böra föreslå någon ändring.

kuatå posmon.

™ Luleå kustposition är i fredstid förlagd 1 underofficer. Revisionen anser, att ifrågavarande befattningshavare torde kunna utbytas mot 1 pensionerad underofficer med arvode.

fattn?nQ"

^ Q s a m m a n f a t t n m g a v y a ( * ovan anförts giver alltså vid handen, att för kommendantskapen och fästningsstaberna i kustfästningarna bör å kustartilleriets stat beräknas: dels den aktiva personal nedanstående tabell utvisar:

251 Officerare UnderSubal- officerare Regeternments- j Kaptener officerare officerare I

Summa

13 12 5 2

Vaxholms fästning . Karlskrona fästning Älvsborgs fästning . Hemsö fästning

23 Summa

dels ock 1 pensionerad officer såsom kommendant i Hemsö fästning samt tillhopa 12 pensionerade underofficerare såsom expeditions- och förrådsunderofficerare m. m. Enligt för närvarande gällande bestämmelser genomgå de för stabstjänst avsedda officerarna stabskursen vid sjökrigshögskolan, varefter de beordras till tjänstgöring vid olika staber inom marinen. Då emellertid jämväl trupper ur armén ingå i fästningsbesättningarna, är det givetvis av vikt, att ifrågavarande officerare sättas i tillfälle att genom tjänstgöring vid vissa av arméns staber göra sig förtrogna även med stabstjänsten inom lantförsvaret. På grund av nödvändigheten att i största möjliga mån begränsa personalstyrkan har revisionen emellertid vid beräkning av kustartilleriets personalbehov icke tagit hänsyn till dessa kommenderingar utan utgått från, att de i de båda större fästningarnas staber tjänstgörande adjutanterna ur kustartilleriet under vissa delar av året kunna avses för dylik utbildning. 1

Skjutskola och niineringsskolor.

Kustartilleriets skjutskola har till ändamål att bibringa kustartilleriets skjutskoia officerare klara och riktiga begrepp om artillerieldens användning och Nuvarande . -•

- . i n

!

T i i

i • i T

i

x

1.1 i J

verkan samt att vidmakthålla och utveckla deras skicklighet att leda artillerielden ävensom att åstadkomma enhetlighet i skjututbildningen med artilleripjäser inom kustartilleriet. Skjutskoian, som icke har någon fast bestående organisation, sammandrages varje år samt pågår under en tid av 7 veckor vid de fästningar, som chefen för kustartilleriet bestämmer. Till densamma beordras som chef och lärare 1 regementsofficer samt som lärare, målpersonal, adjutant och materialunderofficer 1 regementsofficer, 3 kompaniofficerare och 1 underofficer. Av denna personal äro de båda rege-

organisation.

252 mentsofficerarna beordrade för en t i d ' a v flera år men tjänstgöra under de tider, då skjutskolan ej är sammandragen, såsom bataljonschefer eller i annan befattning, som beklädes av regementsofficer. Som elever kommenderas ett visst antal kompaniofficerare. Till skillnad från arméns artilleriskjutskolor finnes intet instruktionskompani vid kustartilleriets skjutskola. Då manskapet vid varje arallerikompani är utbildat endast vid vissa pjässlag, låter det sig nämligen icke göra att ur ett flertal olika kompanier sammandraga ett instruktionskompani för att ur detta erhålla batteribemanningar vid alla de olika slag av artilleri pjäser, med vilka skjutskolan utför skjutning. I stället rekvirerar skolchefen pjässerviser i tur och ordning från de olika kompanierna. Under den tid skolan är sammandragen, pågår sålunda utbildningen vid artillerikompanierna i obegränsad utsträckning. Någon minskning av den där befintliga instruktionspersonalen kan alltså icke vidtagas. Revisionens yttrande.

Med avseende på skjutskolans allmänna organisation har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad skjutskolans personalbehov beträffar, kommer detta att enligt revisionens förslag bliva detsamma som för närvarande. Personalen torde därför böra beräknas sålunda: chef, regementsofficer, adjutant, kompaniofficer, lärare, därav en regementsofficer och en kompaniofficer, målofficer, kompaniofficer, materialunderofficer, underofficer, samt 8 elever, kompaniofficerare. Då, som i ovan nämnts, behovet av instruktionspersonal vid truppförbanden icke minskas under den tid, skjutskolan är sammandragen, måste vid beräkningen av personalbehovet för kommendering utom truppförbanden hänsyn givetvis tagas till den varje år anordnade skolan. Någon ersättning för de båda till skolan beordrade regementsofficerarna torde dock icke^ behöva beräknas, enär revisionen förutsätter, att jämväl framdeles två i annan befattning samtidigt tjänstgörande regementsofficerare komina att bestrida ifrågavarande tjänster.

Mineringsskolor. Nuvarande organisation.

Den praktiska utbildningen i min-, telefon- och strålkastartjänst, signalering, sjöbevakning m. m. är till huvudsaklig del förlagd till mineringsskolorna. Dessa skolor sammandragas årligen vid de olika truppförbanden i mitten av april månad under en särskild cbef. Denne är vid de båda större truppförbanden antingen regementsofficer eller kapten.

253 Till respektive skolor kommenderas samtliga elever i Damavdelningens underofficers-, korprals- och rekrytskolor, däri inbegripet samtliga värnpliktiga vid nämnda avdelning. Av dessa sistnämnda undergår ett visst antal särskild utbildning till reservbefäl, reservunderbefäl, signalmän eller elektriker. Vidare äro till mineringsskolorna förlagda vissa utbildningskurser av officerare, reservofficersaspiranter och kadetter, varjämte även all praktisk utbildning i maskin tjänst därstädes äger rum. Såsom instruktionspersonal m. m. kommenderas erforderligt antal officerare, underofficerare och underbefäl av manskapet. Beträffande mineringsskolornas organisation har revisionen icke Revisionens 5 någon ändring att föreslå. Vad den för skolorna erforderliga personalen angår, torde någon särskild instruktionspersonal icke behöva beräknas, enär revisionen förutsätter, att dylik under den tid, skolorna äro sammandragna, kan erhållas från minkompanierna. Däremot torde det vara nödvändigt att vid beräkning av personalbehovet för kommendering utom truppförbanden m. m. taga hänsyn till, att årligen 2 subalternofficerare beordras som elever till ifrågavarande skolor. 5.

Truppförbanden.

Såsom förut nämnts, skall kustartilleriet enligt 1914 års plan organi- Nuvarande seras å fyra truppförband, nämligen Vaxholms och Karlskrona kust- organisation, artilleriregementen samt Å b s b o r g s och Hemsö kustartilleri kårer. Den för sistnämnda kår avsedda personalen är visserligen uppförd å vederbörliga stater, men på grund därav att kasernetablissemang för kåren icke blivit färdigställt, har densamma ännu icke kunnat organiseras. Vaxholms kustartillerir eg entente är organiserat på regementsstab och tre bataljoner om sammanlagt tio kompanier, nämligen sex artillerikompanier, två minkompanier samt två yrkeskompanier (sammansatta av personal från ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna). Med anledning därav, att Hemsö kustartillerikår icke kunnat organiseras, är det för kåren avsedda manskapet tillsvidare uppdelat på de olika kompanierna vid Vaxholms kustartilleriregemente. Dels på grund härav och dels till följd av sistnämnda regementes talrika personal i övrigt äro vissa av de nuvarande artillerikompanierna så stora, att svårigheter förefinnas för kompanicheferna att övervaka och leda utbildningsarbetet.

254 Karlskrona kustartilleriregemente är organiserat på regementsstab och tre bataljoner om sammanlagt nio kompanier, nämligen sex artillerikompanier, två minkompanier och ett }<rkeskompani. Ålvsborgs kustartillerikär är organiserad på kårstab och två kompanier, därav ett artillerikompani och ett minkompani. Personalen vid ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna är uppdelad å de båda kompanierna. Hemsö kustartillerikår slutligen torde hava varit avsedd att erhålla enahanda organisation som Ålvsborgs kustartillerikår. Revisionens Enligt vad i det föregående framhållits, föreslår revisionen, att kust^Tu^ artilleriets truppförband inskränkas till tre. nämligen Vaxholms och J\. 11 111 cl il

-j-—

_ _

_

» 11

ti

'

C

organisation. Karlskrona kustartilleriregementen samt Ålvsborgs kustartillerikår, förlagda till respektive fästningar. Till övriga fästningar och kustpositioner bör personal förläggas endast i den utsträckning, som tillsynen av där befintlig materiel kräver. För detta sistnämnda behov har förut redogjorts. Den för Hemsö och Hörningsholms fästningar och Luleå kustposition avsedda personalen torde böra lämnas från Vaxholms kustartilleriregemente. Med avseende å trupp förbandens organisation i övrigt, torde det vara nödvändigt att vid bestämmandet av antalet artillerikompanier tillse, att varje kompani icke tilldelas ett större antal pjäs typer, än att utbildningen med desamma hinner slutföras vid respektive skolor. Detta synes vara så mycket mera av behovet påkallat, som den snabba tekniska utvecklingen vid kustartilleriet medfört avsevärt ökade krav på utbildningsarbetet. Vad de särskilda truppförbanden beträffar, torde Vaxholms kustartilleriregemente allt fortfarande böra organiseras å tre bataljoner, men antalet kompanier däremot minskas med ett (ett yrkeskompani). Regementet kommer alltså att bestå av sex artillerikompanier, två minkompanier och ett yrkeskompani. Av regementet äro för närvarande två bataljoner förlagda vid OscarFredriksborg och en bataljon å Vaxholms kasteli och Rindö redutt. Då förläggningsförhållandena å de båda senare platserna äro sjmnerligen otillfredsställande, och den delade förläggningen såväl ur ekonomisk synpunkt som med tanke på regementschefens möjligheter att övervaka utbildningsarbetet är mindre lämplig, håller revisionen före, att regementet i dess helhet bör förläggas till Oscar-Fredriksborg. Detta låter sig även utan särskilda kostnader göra genom att för ändamålet taga i anspråk erforderliga lokaler i det genom Vaxholms grenadjärregementes

255 indragning ledigblivna kasernetablissemanget å Rindön. Med hänsyn till därmed förenade synnerligen stora kostnader torde däremot en förflyttning av kustartilleriets å Vaxholms kasteli och Rindö västra del för närvarande förlagda verkstäder och förråd m. m. icke böra ifrågasättas. För dessa erforderlig hantverks- och handräckningspersonal måste följaktligen i viss omfattning allt fortfarande vara förlagd till Vaxholms kastell eller Rindö redutt. Jämväl Karlskrona kustartilleriregemente torde allt fortfarande böra organiseras på tre bataljoner. Däremot synes antalet kompanier kunna minskas med ett artillerikompani. Regementet kommer alltså att bestå av fem artillerikompanier, två minkompanier och ett yrkeskompani. Med hänsyn till därmed förenade kostnader håller revisionen före, att förläggning av personal vintertiden till Kungsholms fort bör i möjligaste mån inskränkas. Vid Älvsborgs kustartillerikår bör minkompaniet bibehållas. På grund av svårigheterna att låta ett och samma artillerikompani lämna bemanning till alla olikartade artilleripjäser torde däremot artilleripersonalen lämpligen böra fördelas på två kompanier. Ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna tillhörande personal torde, såsom hittills varit fallet, böra placeras på artilleri- och minkompanierna. Kåren kommer alltså att bestå av två artillerikompanier och ett minkompani. Såsom i det föregående (sid. 238) omförmälts, har revisionen beräk- utbildningens nat årskontin^enten vid kustartilleriet i dess helhet inskrivna och till 0rgoan!!e" o

.

.

•.

rande.

linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet till sammanlagt 780 man. Av nedanstående tabell framgår, huru denna styrka tankes fördelad på de olika truppförbanden och manskapsavdelningarna, ävensom vilket antal man, som beräknas inställa sig till första tjänstgöring. Antal vid inryckning till första tjänstgöring tillstädesMinörer Eldare Övriga : ) Summa komna 2 ) A åtal

Vaxholms kustartilleriregemente Karlskrona » Summa l

inskrivna

90 60 30

35 25 15

• 260 205 60

385 290 105

354 267 97

) Avses för artilleriavdelningen. ') Mellan inskrivningen ocli inställelsen till första tjänstgöring räknas med en avgång av 8 %.

256 Vad studenter och likställda beträffar, beräknas dessa komma att för kustartilleriet i dess helhet uppgå till 36 man. Före inställelsen till första tjänstgöringen antagas 2.5 procent avgå. Antalet tillstädeskomna bliver alltså 35. Liksom hittills varit fallet, måste deras utbildning i huvudsak förläggas till respektive truppförband, så att de bliva fullt förtrogna med den materiel, de vid mobilisering äro avsedda att bemanna. Av studenter och likställda beräknas, såsom längre fram (sid. 271) närmare omförmäles, årligen 14 komma att taga anställning såsom reservofficersaspiranter. Dessa beordras till för kustartilleriet i dess helhet gemensamma kurser samt utbildas i likhet med studenter och likställda antingen till artilleri- eller mintjänst. Av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet ävensom av studenter och likställda bör årligen uttagas till väderlekstjänst ett så stort antal, att kustartilleriet bliver i stånd att vid mobilisering bemanna alla kustfästningarnas väderleksformationer. I olikhet med reservofflcersaspiranterna utbildas kustartilleriets officersaspiranter — kustartillerikadetttrna — för såväl artilleri- som mintjänst. För närvarande äger utbildningen rum dels vid en gemensam skola vid truppförbanden, dels under två terminer vid sjökrigsskolan. Det synes revisionen emellertid böra tagas under övervägande, huruvida icke den teoretiska utbildningen skulle kunna i större utsträckning, än vad nu sker, förläggas till sjökrigsskolan. Härigenom skulle utbildningsarbetet vid trupp förban den i någon mån lättas, vilket är önskvärt med hänsyn därtill, att revisionen icke ansett sig kunna avse någon särskild officer för kadettutbildningen vid truppförbanden. Liksom vid härens artilleri förutsättas jämväl vid kustartilleriet ersättning sr eserven tillhörande värnpliktiga komma att inkallas i fyra onfgångar. Av dessa äro tre huvudsakligen avsedda för handräckningstjänst och böra därför icke göras större, än som för denna tjänsts fullgörande är oundgängligen erforderligt. Den fjärde omgången, för vilken en väsentlig del av tjänstgöringstiden beräknas kunna tagas i anspråk för militär utbildning, kommer att omfatta en betydande del av årskontingenten. För att denna omgång, som till största delen är avsedd för artilleriavdelningen, skall kunna i någon utsträckning deltaga i skarpskjutningar med pjäser, förutsattes dess tjänstgöring förlagd till sommaren med utryckning samtidigt med de värnpliktiga, vilka varit inkallade för fullgörande av repetitionsövning. Behovet av värnpliktiga för ekonomi- och hantverksavdelningarna bör till huvudsaklig del tillgodoses från ersättningsreserven.

257 Vad utbildningen av det fast anställda manskapet beträffar, förutsattes denna, i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu är fallet, komma att ordnas sålunda. A r t i l l e r i a v d e l n i n g e n s rekryter genomgå omedelbart efter anställningen en nio månaders rekrytskola. Under andra året beordras de godkända rekryterna till en korpralsskola av 9 1 /i månaders längd samt under fjärde året slutligen till underofficersskolans specialkurs av samma varaktighet som korpralsskolan. Den teoretiska delen av utbildningen, som till huvudsaklig del är förlagd till vintermånaderna, bedrives vid kompanivis eller bataljonsvis anordnade korprals- och rekrytskolor samt regementsvis sammandragna underofficersskolor (underofficersskoleeleverna vid Ålvsborgs kustartilierikår förutsättas bliva utbildade vid något av kustartilleriregementena). Med hänsyn därtill att varje artillerikompani har sin särskilda sinsemellan olikartade materiel, måste den praktiska utbildningen däremot bedrivas kompanivis. Under femte året slutligen fortsattes utbildningen vid underofficersskolans allmänna kurs, vilken är förlagd till ovannämnda regementsvis sammandragna underofficersskolor samt pågår omkring fem månader från höst till vår. Under den praktiska delen av utbildningen bör stammanskapet liksom hittills samövas med de värnpliktiga på sådant sätt, att underofficersskoleelever och reservbefälselever, korpralsskoleelever och reservunderbefälselever samt stamrekryter och övriga värnpliktiga inom varje kompani i största möjliga utsträckning sammanföras till gemensamma utbildningsenheter vid respektive kompanier. Vidare böra vissa kontingenter av såväl fast anställt manskap som värnpliktiga viss tid utbildas tillsammans med de formationer från armén, vilka undergå utbildning i luftvärnsmaterielens handhavande och användning. Utbildningen av m i n a v d e l n i n g e n s stammanskap äger rum enligt enahanda grunder som vid artilleriavdelningen endast med den skillnaden, att den praktiska utbildningen ej sker kompanivis utan vid en för varje truppförband gemensam mineringsskola. Vidare är en verkstadskurs inlagd under tredje året. Vad slutligen utbildningen av personal,tillhörande e k o n o m i - , m a s k i n och h a n t v e r k s a v d e l n i n g a r n a beträffar, ordnas denna på samma sätt som hittills. Att märka är, att visst underbefäl vid artilleri- eller minavdelningen måste tagas i anspråk för den militära utbildningen vid regementenas yrkeskompanier. I enlighet med vad ovan anförts rörande truppförbandens allmänna Fredskader. organisation och utbildningens ordnande, torde befälspersonalen för den II 2041 20

258 vid truppförbanden anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap böra beräknas på sätt nedanstående tabell utvisar. Officerare

ArtilleriMinavdelningen i avdelningen Korpraler

3?

21 16 5

41 36 11

47 39 12

33 20 8

33 21

25 16

64 CD H

Summa

H O

10 9 3

CD

Vaxholms kustartilleriregemente ... Karlskrona » Alvsborgs kustartillerikår

CD

Underbefäl

Furirer.

P

Subalternofficerare

w

d o-

o CD >-i P

P*

p 5" CD

CD

o •o EL CD

in

- * • "

i

u

47 Uti ^ den sålunda beräknade personalen äro inbegripna såväl maskinister, vid musikkåren tjänstgöringsskyldiga underofficerare av ekonomiavdelningen samt däckspersonal för kustartilleriets maskindrivna båtar som erforderlig reserv (2,5 procent) för underbefäl av manskapet. Något särskilt befäl för ersättningsreservens utbildning har icke ansetts böra beräknas. Vad antalet regementsofficer are, förvaltningspersonal m. fl. angår, torde detta för vart och ett av V a x h o l m s och K a r l s k r o n a k u s t a r t i l l e r i r e g e m e n t e n böra beräknas sålunda: 1 regementsofficer, regementschef, 3 regementsofficerare, bataljonschefer, 1 kapten, regementskvartermästare, 1 pensionerad officer, förvaltningsofficer, 3 underofficerare, bataljonsadjutanter, tillika uppbördsmän, 1 underofficer, regementsväbél, 1 underofficer, köksföreståndare, 1 underofficer, uppbördsman för beklädnadsförrådet, 1 underofficer å stat och 1 pensionerad underofficer som biträden åt regementskvartermästaren samt 1 underofficer å stat och 1 pensionerad underofficer som biträden åt regementsintendenten. Förvaltningsofficeren är avsedd till tjänstgöring som besiktningsman m. m. Därjämte erfordras för matsal, förråd, handräckning, min- och telefonverkstäder 8 furirer och 1 korpral vid Vaxholms kustartilleriregemente samt 6 furirer och 1 korpral vid Karlskrona kustartilleriregemente.

259 Vid Å l v s b o i g s k u s t a r t i l l e r i k å r torde ifrågavarande personal kunna inskränkas till: 1 regementsofficer, kårchef, tillika kommendant, 1 subalternofficer, kåradjutant, 1 underofficer, väbel, 1 underofficer, biträde å kårexpeditionen, 1 pensionerad underofficer, biträde hos kårintendenten, 1 underofficer, köksföreståndare, 1 pensionerad underofficer, uppbördsman för beklädnadsförrådet, samt 3 furirer och 1 korpral för matsal, handräckning och min verkstad. E n s a m m a n f a t t n i n g av vad sålunda anförts rörande befälsbehovet vid de olika truppförbanden giver vid handen, att för dessa bör beräknas den befälspersonal, nedanstående tabell närmare angiver. Underbefäl av manskapet

Officerare

d O 02

8 B H

CD

© sr

Vaxholms 1.

Karlskrona

kustartilleriregemente

* sr

CD H

CD P

o CD >-i P >-t CD

a 3.

Minavdelningen

o H

p H

»ti

B"

W o

H •o

SL

-i CD 1

ST

CD •-5

CD

Älvsborgs

10 1

41 8

47 4

33 1

33 4

4 4

9 1

36 8

39 3

20 1

21 3

4 4

5 1

11 3

12 2

8 1

10 1

:

Kompanier och skolor Kegementsofficerare m. fl.

\ 1. 2.

P

Artilleriavdelningen

kustartilleriregemente:

Kompanier och skolor

1. 2.

O 00 CD £ •

CD

CD H O

•

kustartillerkår:

Kompanier och skolor Regementsofficerare m. fl

1¶Sunarna

Ovan beräknade underbefäl av manskapet avses uteslutande för artilleri- och minavdelningarna. Antalet för dessa båda avdelningar erforderligt m e n i g t s t a m m a n s k a p har av revisionen beräknats sålunda.

260 ArtilleriMinavdelningen avdelningen Vaxholms kustartilleriregemente Karlskrona » Summa

Summa

162 125 40

110 76 32

272 201 72

545 Med avseende å m a n s k a p , t i l l h ö r a n d e e k o n o m i ' , m a s k i n - o c h h a n t v e r k s a v d e l n i n g a r n a , har revisionen begränsat antalet till vad nedanstående tabell utvisar. Ekonomiavdelning ren cc

a

o

>-- P P < 4 CO" CD •—•

o a

H pD C

Summa

en

W o

0 k" <s

Vaxholms kustartilleriregemente » Karlskron i Älvsborgs kustartillerikår

p

B"

CO

Hantverksavdelningen 31

<*

5 (a P

CD

CD

Summa

CD

3 CD

H

Hä 3 3 p: P

B

7 6 2

7 6 2

8 8 2

36 28 10

10 7 2

5 4 1

73 59 19

151 Det i förevarande tablå upptagna manskapet torde lämpligen böra fördelas å följande tjänstegrader, nämligen 58 furirer, 23 korpraler och 70 meniga. En sammanfattning av vad i det föregående anförts giver vid handen, att för tjänsten vid kustartilleriets truppförband erfordras: dels den i nedanstående tabell upptagna personal a aktiv stat; * Officerare

Manskap

P

p.

W

to •Ö

*~i CD

etCD

S1

CD H

CD 3

P

9 Summa

24 CO

P 5 CJ^ O ca CD C -

H

sr

p 2 CD

CD Ul

Utbildnings- och förvaltningspersonal Menigt manskap vid artilleri- och minavdelningarna Manskap av ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna

o

CD H O

P>

O CD t-i ?o H CD

W p H R' CD

CD

p

P

M-

H CD

P

o

N

111 545

261 dels ock följande personal ä pensionsstat, nämligen: 1 förvaltningsofficer vid Vaxholms kustartilleriregemente, 1 förvaltningsofficer vid Karlskrona kustartilleriregemente, 2 expeditionsunderofficerare vid Vaxholms kustartilleriregemente, 2 expeditionsunderofficerare vid Karlskrona kustartilleriregemente samt 2 expeditions- och förrådsunderofficerare vid Alvsborgs kustartillerikår. 6.

Övriga personalbehov.

Förutom den i det föregående beräknade personalen kräves emellertid personal jämväl för tillgodoseende av vissa andra behov. Sålunda erfordras viss personal för tjänstgöring i marinens överstyrelse. Enligt vad i det föregående (sid. 81) omförmälts, har denna av revisionen beräknats till 6 kompaniofficerare, nämligen 1 för sjöförsvarets kommandoexpedition, 3 för marinförvaltningen och 2 för marinstaben. För tillgodoseende av detta behov torde å kustartilleriets stat böra beräknas 4 kaptener och 2 subalternofficerare. Vidare skall kustartilleriet lämna viss personal till marinens flygväsende. Såsom i ett föregående sammanhang (sid. 153) omförmälts, hava härför beräknats 2 kaptener, 7 subalternofficerare, 5 underofficerare, 5 korpraler och 7 meniga. Då med underofficerare i nämnda sammanhang avsetts underofficerare eller flaggkorpraler, torde ifrågavarande personal å kustartilleriets stat böra uppföras såsom 2 underofficerare och 3 furirer. Vid uppgörandet av kustartilleriets stat bör vidare liksom vid armén tillägg göras för övrig utom trupp förbanden beordrad personal. Utöver de i det föregående omförmälda kommenderingarna såsom kadettofficer vid sjökrigsskolan (sid. 74) och elever vid sjökrigshögskolan (sid. 78) samt såsom befäl, lärare och elever vid kustartilleriets skjutskola och mineringsskolor (sid. 252—253) torde böra beräknas 1 subalternofncer som elev vid gymnastiska centralinstitutet vart annat år, 1 subalternofncer årligen för praktisk utbildning till artilleri- eller mintekniker, 1 subalternofficer vart fjärde år som elev vid tekniska högskolan, 1 subalternofncer vart annat år för tjänstgöring vid arméns tunga fältartilleri, 1 subalternofficer varje år för utbildning till ballongspanare, 1 subalternofncer varje år som elev vid infanteriskjutskolan samt 2 subalternofficerare för tjänstgöring å flottans fartyg. För tillgodoseende av det för samtliga ifrågavarande kommenderingar föreliggande personalbehovet erfordras enligt verkställda beräkningar 1 kapten och 14 subalternofficerare. Slutligen bör vid kustartilleriet liksom vid armén för officerare och underofficerare beräknas en personalreserv av 5 procent.

262 7.

Kustartilleriets stat.

Sammanfattas vad i det föregående anförts rörande personalbehovet vid kustartilleriet, kommer alltså att för vapnet erfordras den militära personal nedanstående tabell närmare angiver: cl

Offic erare

-

Manskap

B

a. CD

*Ö

W

CD

P

p

2 2 2 o 2

CD g

S *

Xfl

•ö CD B CD H

O CG

H O

15 EL ro PP 2 B

CD

O CD i-l

P

i-J CD

W o

B

R' CD hl

CD

•a

hl

V

EL

CD hl

Chefen för kustartilleriet jämte stab Kommendantskapen i kustfästningarna .. Truppförbanden Personalbehovet i övrigt: 1. Marinens överstvrelse ... 2. Marinens flygväsende 3. Utom trappförbanden beordrad personal

1 Summa

1 Föreslagen stat

2 3 24

1 2 43

1 23 107

4 2

2 7

0-7

la

3-5

6'7

14-7

37-8

72-5

139-7

139 !

622 Personalreserv (5 %) . Summa

1 4 9

Det ovan angivna antalet regementsofficerare, subalternofficerare, underofficerare och furirer torde i staten böra uppdelas sålunda: r e g e m e n t s o f f i c e r a r n a : 2 överstar (regementschefer), 4 överstelöjtnanter och 8 majorer; s u b a l t e r n o f f i c e r a r n a : 48 löjtnanter samt 24 underlöjtnanter och fänrikar; u n d e r o f f i c e r a r n a : 47 underofficerare av 1. graden och 93 underofficerare av 2. graden; samt f u r i r e r n a : 80 furirer av 1. klassen och 160 furirer av 2. klassen. Såsom i det föregående omnämnts, finnas för närvarande vid kustartilleriet 1 regementspastor, avsedd för Vaxholms kustartilleriregemente, och 1 fästningspredikant, avsedd för Karlskrona kustartilleriregemente. Härutinnan ifrågasätter revisionen icke någon ändring. Slutligen torde å kustartilleriets stat, i likhet med vad som föreslagits beträffande flottan, böra upptagas 2 musikstyckjunkare, en för vartdera av Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen. För dessa torde avlöning böra beräknas enligt samma grunder som vid arméns artilleriregementen.

263 I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har revisionen uppgjort nedanstående Förslag til] Personalstat för kustartilleriet.

Officerare: 1 chef för kustartilleriet, generalsperson, 2 Överstar, 4 överstelöjtnanter, 8 majorer, 38 kaptener, 48 löjtnanter och 24 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare: 47 underofficerare av 1. graden och 93 underofficerare av 2. graden.

Underbefäl och menige: 80 furirer av 1. klassen, 160 furirer av 2. klassen, 139 korpraler och 622 meniga. „ . ., 7 Ciml PerSOnal: 1 regementspastor och 1 fastning'spredikant. Musikpersonal: 2 musikstyck]'unkare.

Pensionerad personal: 1 officer som kommendant i Hemsö fästning, 1 förvaltningsofficer vid Vaxholms kustartilleriregemente, 1 förvaltningsofficer vid Karlskrona kustartilleriregemente, 1 expeditiousunderofficer i kustartilleristaben, 6 expeditions- och verkstadsunderofficerare i Vaxholms fästning, 3 expeditions- och verkstadsunderofficerare i Karlskrona^ fästning, 1 expeditions- och verkstadsunderofficer i Ålvsborgs ^ fästning, 1 expeditions- och förrådsunderofficer i Hemsö fästning, 1 förrådsunderofficer i Luleå kustposition, 2 expeditionsunderofficerare vid Vaxholms kustartilleriregemente, 2 expeditionsunderofficerare vid Karlskrona kustartilleriregemente samt 2 expeditions- och förrådsunderofficerare vid Ålvsborgs kustartillerikår. 8. Jämförelse mellan behovet av fast anställd personal enligt 1914 års försvarsplan och enligt revisionens förslag. Kustartilleriets personalbehov enligt 1914 års försvarsplan grundade sig uteslutande på mobiliseringsbehovet. Denna plan har emellertid icke blivit fullföljd. Sålunda har endast en del av de föreslagna försvarsanstalterna blivit färdigställd, och reservstaten är blott delvis uppsatt. Däremot har en del i nämnda plan icke upptagna befästningar

264 m. m. kommit till utförande, varjämte den under de senaste åren slutförda moderniseringen av kustfästningarnas eldledningsanordningar kräver ökad personal. Någon närmare redogörelse för kustartilleriets nuvarande tillg å n g och behov av personal vid mobilisering kan revisionen emellertid med hänsyn till ärendets beskaffenhet icke i detta sammanhang lämna. Vid den av revisionen verkställda beräkningen av kustartilleriets personalbehov har revisionen utgått från, att fredsbehovet av personal skall vara utslagsgivande vid staternas uppgörande, samt att det vid mobilisering tillkommande ytterligare personalbehovet skall tillgodoses medelst reservpersonal och värnpliktiga. På grund härav och till följd av vissa vidtagna inskränkningar i försvarsanstalternas omfattning har det varit möjligt att åstadkomma de personalbesparingar, som framgå av nedanstående Sammandrag över föreslagna personalstater. Antal beställningar

Officerare. General Översrar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Underlöjtnanter (fänrikar) Summa

Minsknine

1914 års plan

Revisionens förslag

1 2 4 8 52 49 25

1 2 4 8 38 48 24

14 1 1

67 133 183

47 93

20 40 183

24J

Ökning

Underofficerare. Underofficerare av 1. graden » » 2. » » » 3. » Summa Manskap. Furirer av 1. klassen Korpraler Meniga Summa Musikpersonal. Musikstyckjunkare Civil personal. Regementspastor och fästningspredikant..

330 775

80 160 139 622

191 153

80 160

265 Vad officerarna angår, har, såsom av sammandraget framgår, deras antal minskats med 16 eller från 141 till 125. Att minskningen icke blivit större, beror därpå, att kustartilleriet #skall lämna icke mindre än 9 officerare till marinens flygväsende, ävensom att särskilda officerare måst avses för väderlekstjänsten och fästningarnas luftförsvars anordningar m. m. Den föreslagna minskningen motsvarar 11.4 procent av hela officerskåren. . . Med avseende å underofficerarna är minskningen särskilt framträdande. Detta sammanhänger med, att hela den nuvarande lägsta underofficersgraden vid kustartilleriet blivit ersatt med underbefäl av manskapet, i & samband varmed en ny manskapsgrad — här benämnd furir — inrättats. Underofficerarnas antal, vilket enligt nuvarande organisation utgör 383, kommer sålunda att minskas med 243 till 140 eller med icke mindre än 63.5 procent. Minskningen i de två grader, varav underofficerskåren enligt revisionens förslag hädanefter skulle komma att bestå, fördelar sig sålunda underofficerare av 1. graden nu 67 minskas med 20 till 47 eller med 29.9 % » 2. ' » » 133 > » 40 » 93 •» » 30.1 %

Om man för jämförelses skull inräknar de nuvarande underofficerarna av 3. graden ävensom de av revisionen i deras ställe föreslagna furirerna bland korpralerna, minskas den nuvarande manskapsstyrkan — enligt stat ( 1 8 3 + 3 3 0 + 7 7 5 = ) 1,288 — med 287 till 1,001 nummer eller med 22.3 procent. Minskningen fördelar sig sålunda: Korpraler nu 513 minskas med 134 till 379 eller med 26.1 % Meniga » 775 » » 153 » 622 » » 19.7 %

Den i kustartilleriets stat upptagna civila personalen — 1 regementspastor och 1 fästningspredikant — har bibehållits oförändrad. Däremot hava 2 musikstyckjunkare upptagits såsom musikpersonal. Ser man på kustartilleriets personal i sin helhet, kommer denna, vilken enligt 1914 års plan skulle uppgå till sammanlagt 1,631, att enligt revisionens förslag minskas med 361 till 1,270 eller med 22.1 procent. D. R e s e r v p e r s o n a l e n . I överensstämmelse med vad som skett beträffande armén och flottan, har revisionen ansett sig böra begränsa kustartilleriets aktiva befäl till vad som för fredstjänstens behöriga ombesörjande är oundgängligen nödvändigt. Icke heller vid kustartilleriet kommer därför denna personal att bliva tillräcklig för fyllande av det vid mobilisering förefintliga befälsbehovet, utan måste detta behov, såsom redan nu är fallet, 34 I I 2 0 4 1 20

266 till väsentlig del fyllas medelst reservpersonal. Härvid är det givetvis av största betydelse, icke blott att erforderlig reservpersonal om möjligt finnes att tillgå, utan även att denna erhållit en tillfyllestgörande utbildning. Enligt kustartilleriets nuvarande organisation är mobiliseringsbehovet av befäl, i den mån detta ej kan tillgodoses medelst personal å aktiv stat, avsett att fyllas medelst befäl å reservstat, personal i kustartilleriets reserv samt värnpliktigt befäl. Härtill kommer ett visst antal flottan tillhorande reservofficerare, som utbildats till kustartilleritjänst. Då emellertid utbildning till dylik tjänst ej längre äger rum, kommer denna sistnämnda kategori av reservpersonal att försvinna i mån av avgång. Till kustartilleriets reserv hänföras även reservofficersaspiranter. Då revisionen redan i det föregående yttrat sig rörande det värnpliktiga befälet (studenter och likställda samt för utbildning till reservunderbefäl uttagna värnpliktiga), återstår nu endast att behandla kustartilleriets reservstatsoch reservbefälsinstitutioner. Nuvarande organisation.

1. Personal å reservstat. Enligt nuvarande marinorganisation finnes en för hela sjöförsvaret gemensam reservstat, omfattande ett visst antal mellan flottan och kustartilleriet fördelade beställningar. För sistnämnda truppslag skulle enligt 1914 års plan finnas följande antal beställningar, nämligen: 1 regementsofficers-(majors)-beställning, 7 kaptens- eller löjtnantsbeställningar, därav 2 av högsta, 2 av mellersta och 3 av lägsta löneklass, samt 8 underofficersbeställningar, därav 4 av högre och 4 av lägre löneklass. Vid reservstatens upprättande förutsattes, att jämväl överstelöjtnantsbeställningar framdeles komme att inrättas. Den sålunda beslutade organisationen är ännu icke helt genomförd. A reservstaten återstå nämligen att uppföra 2 kaptens- eller löjtnantsbeställningar samt 2 underofficersbeställningar. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänstduglighet: för underofficerare att vara underofficerare av 1. eller 2. graden samt innehava 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår, för kaptener och löjtnanter 10 tjänsteår som aktiv officer och'32 levnadsår, samt för majorer och kaptener vid övergång till närmast högre tjänstegrad a reservstat lämplighet för den högre beställningen. Liksom vid armén och flottan äger befordran å reservstat icke rum i vidare mån, än att löjtnant enligt vissa grunder kan befordras till kapten och underofficer av 2. graden till underofficer av 1. graden. i

267 Med avseende å tjänstgöringsskyldighet, avgång från reservstat samt avönings- och pensionsförmåner gälla för kustartilleriets reservstatspersonal enahanda bestämmelser som vid armén (Del I sid. 559—560). överstelöjtnant vid kustartilleriets .reservstat, vilken beställning saknar motsvarighet vid armén, skulle åtnjuta 3,500.kronor i lön och 3,200 kronor i pension. Jämväl vid kustartilleriet är det nödvändigt, att en viss, icke allt för Eevisionens liten del av reservbefälet genom aktiv tjänst förvärvat fullständig befälsvana y«iandeoch tillförlitligt militärt omdöme. Härtill kommer, att den personal, som utan föregående stamanställning utnämnts till officerare i reserven, endast är utbildad till endera artilleritjänst eller mintjänst och alltså icke kan, i motsats till f. d. aktiva officerare, tagas i anspråk för sådana befattningar, där det kräves insikter i båda dessa grenar av tjänsten. Då det förefintliga behovet av f. d. stamanställt reservbefäl endast i mindre utsträckning kan fyllas med i kustartilleriets reserv kvarstående pensionerad personal, måste detsamma jämväl vid kustartilleriet allt fortfarande i viss utsträckning tillgodoses genom en reservstat. Vad då först antalet beställningar å reservstaten beträffar, beräknades i 1914 års plan för det fasta kustförsvarets ordnande, att nämnda stat borde omfatta sammanlagt 19 officerare och 34 underofficerare, motsvarande omkring 13,5 respektive 17 procent av antalet officerare respektive underofficerare å aktiv stat. Liksom vid armén och flottan ansågs det emellertid ändamålsenligt att tillsvidare begränsa planen för reservstatens uppsättande till femårsperioden 1916—1920, så att densamma vid periodens slut skulle omfatta 8 officersbeställningar och lika många underofficersbeställningar, motsvarande 5,7 respektive 4 procent av sammanlagda antalet officerare respektive underofficerare å aktiv stat. Vid bestämmandet av antalet officerare och underofficerare å^ kustartilleriets reservstat har man att utgå dels från det enligt revisionens förslag förefintliga mobiliseringsbehovet, dels ock från möjligheten att rekrytera reservstaten. Vad det förra beträffar, uppgår detta enligt verkställda beräkningar till 3 regementsofficerare, 9 kaptener och subalternofficerare samt 10 underofficerare. Med avseende å rekryteringsmöjligheterna har erfarenheten givit vid handen, att officersbeställningarna utan allt för stor svårighet kunna besättas, under det att däremot sökande till underofficersbeställningarna icke anmäla sig i erforderligt antal. Det torde därför kunna förutsättas, att officersbeställningarna, även om de ökas till ovan angivet antal, skola bliva besatta. Däremot torde med hänsyn till rekryteringssvårigheterna en minskning av det ovan beräk-

268 nade antalet underofficersbeställningar vara nödvändig. I överensstämmelse härmed finner revisionen sig böra föreslå, att kustartilleriets reservstat skall omfatta 3 regementsofficerare och 9 kompaniofficerare samt 6 underofficerare, motsvarande 9,6 respektive 4,3 procent av sammanlagda antalet officerare respektive underofficerare å aktiv stat. I jämförelse med det antal officers- och underofficersbestälmingar å reservstat, som upptages i 1914 års plan, innebär revisionens förslag en ökning med 2 regementsofficersbeställniugar och 2 kaptens- och löjtnantsbeställningar samt en minskning med 2 underofficersbeställningar. Vad beträffar fordringarna för övergång till reservstat, håller revisionen före, att dessa böra bestämmas i enlighet med vad som föreslagits beträffande armén (Del I sid. 564—565). För övergång till kustartilleriets reservstat bör alltså fordras en tjänstetid som aktiv officer respektive underofficer av 7 år. Uuder förutsättning att den nuvarande uppdelningen i löneklasser kommer att vid en blivande lönereglering för reservstatsbefälet bibehållas, böra till lägsta löneklassen för kaptener och subalternofficerare hänföras de, som vid övergången icke fyllt 35 år, till mellersta löneklassen de, som övergå efter fyllda 35 år men ännu icke fyllt 42 år, och till högsta löneklassen de, som övergå efter fyllda 42 år. • Med avseende på regementsofficerares, kapteners och subalternofficerares samt underofficerares uppdelning på olika grader och löneklasser anser revisionen, att denna bör ske enligt enahanda grunder som vid armén, dock att, såsom hittills varit fallet vid marinen, jämväl överstelöjtnantsbeställningar upptagas. Under förutsättning av det nuvarande löneklassystemets bibehållande torde i enlighet härmed i de olika löneklasserna böra upptagas följande antal beställningshavare, nämligen: 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 2 kompaniofficerare i högsta löneklassen, 3 » » mellersta » 4 » » lägsta )) 3 underofficerare i högre löneklassen, 3 )) » lägre » Med avseende å befordran å reservstat torde, i likhet med vad som föreslagits i fråga om armén, jämväl vid kustartilleriet kapten å reservstat, vilken därtill finnes lämplig, böra kunna befordras till major på reservstat. Ävenledes bör major å reservstat kunna vinna befordran till överstelöjtnant å reservstat.

269 Någon anledning att för kustartilleriets reservstatspersonal fastställa andra bestämmelser för deras tjänstgöringsskyldighet i fred än för motsvarande personal vid armén synes revisionen icke föreligga. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att tjänstgöringsskyldigheten för all reservstatspersonal vid kustartilleriet bestämmes till 45 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden. Vad slutligen avlönings- och pensionsförmåner beträffar, gäller vad därom anförts i fråga om arméns reservstatsbefäl. Revisionen förutsätter alltså, att jämväl för kustartilleriets reservstatspersonal en löne- och pensionsreglering snarast kommer till stånd. 2. Personal i kustartilleriets reserv. Kustartilleriets i reserven anställda officerare utgöras enligt nuva- officerare, rande organisation av tre särskilda kategorier, nämligen: Nuvarande a) officerare, vilka med rätt till fyllnadspension avgått från beställning på stat; b) officerare, som vid eller efter avgång från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension på ansökan vunnit inträde i kustartilleriets reserv; samt c) officerare, vilka inom kustartilleriets reserv vunnit sin första officersanställning. För var och en av dessa olika kategorier gälla särskilda bestämmelser i fråga om tid för kvarstående i reserven, tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner. Beträffande de under a) omförmälda officerarna — de pensionsavgångna — gäller sålunda, att de äro skyldiga att vid inträffande krig, och större rustningar, då så påfordras, tjänstgöra, generalsperson och överste intill fyllda 70 levnadsår samt alla övriga, som avgå före fyllda 65 levnadsår, intill denna ålder. Ifrågavarande personal åtnjuter under tjänstgöring, envar efter den tjänstegrad, för vilken han uppbär pension, enahanda avlöning och övriga förmåner, som innehavare av motsvarande tjänstegrad eller befattning vid stammen. Fyllnadspensionen innehålles dock under tiden. De under b) omnämnda officerarna — de förtidsavgångna — äro skyldiga att intill utgången av det år, varunder de uppnå 55 års ålder, vid krig eller större rustning efter kallelse inställa sig till tjänstgöring vid kustartilleriet. För resa inom riket vid inställelse till eller hemfärd från tjänstgöringsorten samt för övriga resor åtnjuta de gottgörelse lika med den, som vid kommendering tillkommer officer av motsvarande tjänstegrad vid kustartilleriets stam. Lönen utgår per tjänst-

270 göringsdag med Vaw av årsbeloppet av samtliga avlöningsförmåner, som tillkomma officerare med motsvarande tjänstegrad vid stammen. I olikhet mot vad fallet är vid armén, är denna reservpersonal ej skyldig att fullgöra några repetitionsövningar, men äger ej heller uppbära någon pension från statsverket. Vad slutligen angår de under c) omförmälda officerarna — de i reserven utnämnda — utgöra dessa liksom vid armén och flottan den talrikaste och med hänsyn till mobiliseringsbehovets fyllande viktigaste gruppen. För officersutnämning fordras att hava med godkända betyg genomgått föreskriven reservofficersutbildning. Ifrågavarande reservofficerare äro utbildade till antingen artilleritjänst eller mintjänst. Till denna kategori torde även böra hänföras sådana kustartillerikadetter, vilka efter avlagd officersexamen icke ansetts böra vinna anställning å aktiv stat, utan konstituerats till fänrikar i reserven. För att antagas till reservofficersaspirant fordras bland annat, att såsom värnpliktig, inskriven vid marinen i kustartilleritjänst, hava vid artilleri- eller minavdelningen fullgjort första tjänstgöring som student och likställd (458 dagar). De, som antagits till reservofficersaspiranter, skola inställa sig vid vederbörligt truppförband i maj månad antagningsåret för fullgörande av dem enligt värnpliktslagen åliggande repetitionsövning om 42 dagar. Omedelbart efter det att denna avslutats, genomgå de tre månaders militärutbildning, vilken fullgöres av de för artilleritjänst avsedda vid artilleriavdelningen och av de för mintjänst avsedda vid minavdelningen. Hela utbildningstiden uppgår till sammanlagt omkring 590 dagar eller 90 dagar mera än den för vapenföra studenter och likställda i gällande värnpliktslag stadgade utbildningstiden av 500 dagar. I reserven utnämnda officerare — frånsett sådana, som utnämnts efter genomgången sjökrigsskola — äro skyldiga att, med början året näst efter det, då de konstituerats till fänrikar, fullgöra en repetitionsövning om 45 dagar vart tredje år intill utgången av det kalenderår, under vilket de uppnå 42 års ålder. Under tjänstgöring åtnjuta de samma avlöningsförmåner som de förtidsavgångna, men erhålla därjämte vid uppnådda 55 levnadsår en årlig pension av 300 kronor. Slutligen erhålla de i likhet med motsvarande reservpersonal vid armén ekiperingshjälp, vilken enligt gällande reservofficersförordning skall utgå med 500 kronor, men för åren 1919 — 1922 varit höjd till 1,000 kronor. Vad först de i reserven utnämnda officerarna beträffar, hava med hänsyn till mobiliseringsbehovet verkställda beräkningar givit vid handen,

271 att årligen 12 sådana officerare behöva i reserven anställas. På grund av den avgång, som av skilda anledningar städse äger rum under aspiranttiden, torde emellertid årskontingenten reservofficersaspiranter böra beräknas till 14. Med avseende på reservofficersaspiranternas utbildning samt reservofficerarnas repetitionsövningar har revisionen ingen annan ändring att föreslå, än att reservofflcersaspiranterna böra, såsom fallet är vid armén, kunna antagas redan under pågående värnpliktstjänstgöring (första tjänstgöringen). Ehuru utbildningstiden för reservofficersaspiranter vid kustartilleriet endast med' 90 dagar överstiger den i gällande värnpliktslag för studenter och likställda föreskrivna, har rekryteringen likväl icke givit ett tillfredsställande resultat. Medan sålunda i 1914 års plan förutsattes, att årligen 20 reservofficersaspiranter skulle utbildas, har under tidsperioden 1917—1921 utbildats i medeltal endast 4 per år. Då någon avkortning av den för reservofficersutbildningen nu anslagna tiden, 590 dagar, icke kan anses tillrådlig, kommer skillnaden mellan denna och den av revisionen föreslagna utbildningstiden för studenter och likställda, bland vilka rekryteringen av reservofficersaspiranter allt fortfarande bör ske, att uppgå till icke mindre än 225 dagar i stället för hittillsvarande 90 dagar. Det torde därför bliva nödvändigt att jämväl vid kustartilleriet vidtaga särskilda åtgärder för rekryteringens säkerställande. Dessa böra enligt revisionens åsikt i stort sett sammanfalla med dem, som föreslagits beträffande armén. Således bör särskild ersättning utgå till reservofficersaspirant för den tid, varmed aspiranttjänstgöringen överstiger den för studenter och likställda stadgade utbildningstiden. Vidare bör ekiperingshj alpen höjas från 500 kronor till 1,000 kronor samt pensionen från 300 kronor till 500 kronor. Slutligen torde pensionen böra få utbytas mot visst kontant belopp ävensom studielån beviljas, allt enligt de av revisionen för arméns reservofficerare föreslagna grunder. De kustartillerikadetter, som vinna anställning i reserven, torde böra tillerkännas enahanda ekiperingshjälp samt kontanta förmåner i övrigt. I samband härmed böra de givetvis * åläggas enahanda tjänstgöringsskyldighet som övriga reservofficerare av denna kategori. Uti de för pensionsavgång na officerare gällande bestämmelser har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad slutligen angår kategorien förtidsavgångna officerare, är att märka, att dessa enligt nu gällande bestämmelser icke äro skyldiga att fullgöra repetitionsövningar. Ehuru dessa officerare efter reservstatens

272 utökning torde bliva jämförelsevis fåtaliga och alltså icke komma atc bliva av någon större betydelse för mobiliseringsbehovets fyllande, torde de dock, för att deras tjänsteduglighet skall kunna bibehållas, böra åläggas samma tjänstgöringsskyldighet som motsvarande kategori vid armén. Revisionen rinner sig därför böra föreslå, att dessa reservofficerare skola vara skyldiga att tjänstgöra 45 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalenderår, varunder de uppnå 42 års ålder. I samband härmed böra1 de, liksom motsvarande officerare vid armén, efter uppnådda 55 år, komma i åtnjutande av en årlig pension av 500 kronor, med skyldighet att kvarstå i reserven intill fyllda 65 år. Underofficerare. Nuvarande organisation.

Likasom officerspersonalen utgöras underofficerarna i reserven av tre särskilda kategorier, nämligen pensionsavgångna, förtidsavgångna och i reserven utnämnda. För de pensionsavgångna underofficerarna gälla med avseende å tjänstgöringsskyldighet, ersättning under tjänstgöring samt avgång enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Detsamma är jämväl fallet beträffande de förtidsavgångna underofficerarna. Dessa äro alltså icke skyldiga att fullgöra några repetitionsövningar, vårföre de ej heller erhålla någon pension. Beträffande slutligen de i reserven utnämnda underofficerarna utgöras dessa av sådana korpraler, som fullgjort för befordran till underofficer stadgade villkor och som vid avgång från beställning å stat eller vid en senare tidpunkt utnämnas till underofficerare av 3. graden i reserven. Ej heller dessa äro skyldiga att fullgöra några repetitionsövningar och erhålla med anledning härav icke heller någon pension.

Eevisionens yttrande.-

Såsom av det anförda framgår, äro underofficerarna i kustartilleriets reserv befriade från fullgörande av de för krigsdugligheten så betydelsefulla repetitionsövningarna. Då den av revisionen föreslagna högst väsentliga minskningen av antalet underofficersbeställningar vid kustartilleriet medför ett ökat mobiliseringsbehov av f. d. fast anställda underofficerare, är det givetvis av största vikt, att åtgärder vidtagas icke blott för säkerställande av mobiliseringsbehovet utan även för tillgodoseende av kravet på erforderlig tjänsteduglighet hos de underofficerare, som anställas i reserven. Revisionen har då ansett, att detta behov i första hand bör tillgodoses medelst i reserven utnämnda underofficerare. Likasom fallet är vid armén, böra dessa fullgöra en repetitionsövning om 45 dagar under

273 loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 42 års ålder. I gengäld härför böra de tillerkännas enahanda ekonomiska förmåner, som motsvarande kategori vid armén, nämligen dels ekiperingshjälp med 600 kronor, dels ock pension vid uppnådda 55 levnadsår med 350 kronor. Vad av revisionen å sid. 214 anförts i fråga om utbetalande av pensionens kapitaliserade värde vid uppnådda 42 års ålder eller i händelse av dödsfall dessförinnan bör gälla även beträffande nu ifrågavarande reservunderofficerare. Med avseende å de för pensionsavgångna underofficerare gällande bestämmelserna har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad slutligen de förtids avg äng na underofficerarna beträffar, äro dessa av mycket liten betydelse för mobiliseringsbehovets fyllande. Revisionen håller emellertid före, att jämväl för dem bör fastställas en viss tjänstgöringsskyldighet, och bör denna hava samma omfattning, som föreslagits för motsvarande personalkategori vid armén, eller 45 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 42 års ålder. I samband härmed böra de vid uppnådda 55 levnadsår tillerkännas en årlig pension av 350 kronor. Liksom vid armén bör det antal underofficerare — förtidsavgångna och i reserven utnämnda — som årligen anställes i reserven, bestämmas med hänsyn till mobiliseringsbehovet. I enlighet härmed torde antalet böra begränsas till 5. Därest antalet i reserven anställda underofficerare något år icke skulle uppgå till det sålunda som behövligt beräknade, bör en motsvarande ökning få vidtagas ett kommande år. Enligt kustartilleriets nuvarande organisation är mobiliseringsbehovet underbefäl av underoflicerskorpraler och korpraler avsett att fyllas medelst värn- m a n ^ a p e t pliktigt underbefäl. Revisionen har haft under övervägande, huruvida icke, i likhet med vad fallet är vid armén, även manskap borde anställas i kustartilleriets reserv. Detta skulle medföra bland annat den fördelen, att ifrågavarande underbefäl kunde utan omgång inkallas, så snart en fästning försättes i försvarsberedskap. Då emellertid en dylik anordning icke inverkar på kostnadsberäkningarna och ej heller på sättet för mobiliseringsbehovets fyllande, har revisionen icke ansett sig böra framställa något särskilt förslag härutinnan.

U 2 0 4 1 £0

274 IV. Sjöförsvarets kostnader. A. Å r l i g a k o s t n a d e r .

ordinarie

Vid uppgörandet av kostnadsberäkningarna för sjöförsvaret har revisionen beträffande utgifternas gruppering följt samma principer, som varit vägledande vid beräknandet av arméns kostnader. Vad särskilt kostnaderna för avlöning angår, har revisionen utgått från den av 1921 års riksdag beslutade löneregleringen för marinens personal jämte av 1922 års riksdag företagna jämkningar i densamma. I avseende å manskapet har dock revisionen, såsom i det föregående (sid. 185—186) omförmälts, förutsatt vissa förändringar i nu gällande löneplan. Av samma skäl, som anförts beträffande armén, har dyrtidstillägg icke medräknats. Beträffande övriga till grund för beräkningarna liggande å-priser har revisionen utgått från nuvarande prisförhållanden, då icke särskild anledning föranlett avvikelse från denna princip. Resultatet av den verkställda beräkningen föreligger i den betänkandet bifogade Bil. 8, däri jämväl i korthet angivas de grunder, efter vilka de olika anslagen beräknats. Av nämnda bilaga, till vilken revisionen tillåter sig hänvisa, framgår att sjöförsvarets ärliga kostnader efter genomförande av den av revisionen föreslagna marinordningen skulle belöpa sig till i avrundat tal 38,875,000 kronor, varav för flottan omkring 84.9 och för kustartilleriet omkring 15.1 procent, eller samma proportion som enligt 1914 års plan. Då enligt vad i det föregående omförmälts, de årliga kostnaderna för 1914 års marinordning fullt genomförd av revisionen beräknats till i avrundat tal 59,132,000 kronor (Bil. 2), skulle alltså den enligt revisionens organisationsförslag uppkommande årliga besparingen utgöra i avrundat tal 20,257,000 kronor, eller något mer än 34 procent av kostnaderna för 1914 års marinordning. Revisionen anhåller nu att få närmare redogöra för de beräknade kostnaderna under de olika anslagen och deras förhållande till motsvarande kostnader enligt 1914 års organisation. Anslagen till marinförvaltningen och till förstärkning av arbetskrafterna i marinförvaltningen — enligt 1914 års organisation beräknade till (221,854 -f 65,000=) 286,854 kronor — hava minskats med sammanlagt 56,316 kronor till 230,538 kronor, varjämte det senare anslaget uppgått i det förra. Förändringen i statens slutsumma är föranledd därav, att 3

275 civila tjänstemän, 2 ordinarie expeditionsvakter samt 1 andre kemist utgått ur staten, medan å andra sidan i densamma upptagits arvoden till 5 pensionerade underofficerare. Därjämte har posten »avlöning till ickeordinarie befattningshavare m. m.» utökats med omkring 53 % av det indragna s. k. förstärkningsanslaget. Anslaget till avlöning till personal vid kårer och stater m. fl. — enligt 1914 års organisation beräknat till 16,374,000 kronor — har minskats med 4,258,000 kronor till 12,116,000 kronor. Minskningen är i stort sett betingad av den föreslagna reduceringen av den aktiva personalen. Beträffande de under förevarande anslag upptagna särskilda posterna får revisionen anföra följande. 1. Staten för f l o t t a n s o f f i c e r s k å r har minskats från 2,254,053 kronor med 205,179 kronor till 2,048,874 kronor till följd av att antalet beställningar minskats från 354 till 327. Antalet beställningar har egentligen beräknats till 328, men för en kommendör, avsedd såsom chef för sjöförsvarets kommandoexpedition, har arvode beräknats å försvarsdepartementets stat. Den procentuella minskningen å officerskåren är förhållandevis ringa, beroende på bl. a. att ett avsevärt antal ökade beställningar beräknats för det nyorganiserade flygvapnet. Närmare redogörelse för å officerskårens storlek inverkande förhållanden har lämnats i annat sammanhang (sid. 200 — 201). 2. Staten för f l o t t a n s u n d e r o f f i c e r s k å r har undergått en betydande minskning, nämligen från 4,402,536 kronor till 1,901,058 kronor, alltså med 2,501,478 kronor, b*eroende dels på att antalet flaggnnderofficerare och underofficerare av 2. graden i sin helhet avsevärt minskats, dels på att underofficerare av 3. graden utgått och, i den mån de icke uppgått i underofficerare av 2. graden, ersatts av flaggkorpraler. 3. Trots att sjömanskåren sålunda tillförts en ny grad eller noga taget tvänne, nämligen förutom flaggkorpralerna ävenlångtjänstkorpralerna, visar staten för sjö m a n sk år en i sin helhet en minskning jämfört med 1914 års organisation från 4,354,230 kronor med 78,834 kronor till 4,275,396 kronor, beroende dels på den föreslagna reduceringen av korpraler och meniga, dels på att revisionen räknat med en, i förhällande till den nu gällande, förändrad löneplan. Den verkliga besparingen å staterna för underofficers- och sjömanskårerna framgår givetvis icke enbart av förestående siffror, då ju hänsyn också måste tagas till de förändringar i avseende å förplägnads- m. fl. anslag, som betingas av den föreslagna omorganisationen av nämnda kårer. 3. Staten för m a r i n i n g e n j ö r k å r e n — enligt 1914 års organisation beräknad till 508,684 kronor — har minskats med 69,252 kronor till

276 439,432 kronor, huvudsakligen beroende på att vissa ingenjörsbeställningar i samband med den föreslagna förenklingen av varvens organisation ansetts kunna indragas. A andra sidan hava 2 flygingenjörer tillkommit. 4. Staten för m a r i n i n t e n d e n t u r k å r e n har undergått en avsevärd minskning, nämligen från i 1914 års organisation beräknade 485,499 kronor med 122,301 kronor till 363,198 kronor. Denna minskning beror på den reducering av kåren, som revisionen ansett sig böra föreslå i ändamål att nedbringa sjöförsvarets förvaltningskostnader. Visserligen motväges denna minskning — något som för övrigt gäller även staterna för officers- och underofficerskårerna — av tillkomsten av en del för pensionerad personal avsedda arvodesbeställningar, men den slutliga minskningen blir i alla händelser avsevärd. Det i marmintendenturkårens stat för närvarande upptagna anslaget av 2,190 kronor till »dagavlöning till marinunderintendenter över stat» har revisionen ansett obehövligt, enär enligt nu gällande avlöningsbestämmelser, som icke inrymma förmånen »dagavlöning», surnumerärer torde vara tillförsäkrade mot den förutvarande dagavlöningen svarande ersättning i form av vikariatsersättning. 5. Staten för m a r in l ä k a r k å r en — enligt 1914 års organisation beräknad till 257,720 kronor — har minskats med 51,100 kronor till 206,620 kronor, vilken förändring är föranledd av indragningen av distriktsläkarna å flottans stationer och 2 läkare å kustartilleriet. 6. Staten för e c k l e s i a s t i k s t a t e n har upptagits med samma belopp som enligt 1914 års organisation, eller med 9,490 kronor. 7. Staten för p o l i s k å r e n — enligt 1914 års organisation upptagen till 182,508 kronor — har på grund av föreslagen reduktion av denna kår undergått en högst betj^dande minskning, nämligen med 118,170 kronor till 64,338 kronor. 8. Staten för f l o t t a n s m u s i k p e r s o n a l , upptagande en summa av 9,138 kronor, har tillkommit såsom en följd av den av revisionen föreslagna organisationen av musikpersonalen. I kostnadsberäkningarna för 1914 års organisation är avlöningen till ifrågavarande personal upptagen under staten för skeppsgosseskolorna med sammanlagt 8,604 kronor samt i förteckningen över i stat icke uppförda arvoden med 294 kronor, alltså inalles 8,898 kronor. Kostnadsökningen utgör sålunda 240 kronor. 9. Staten för f l o t t a n s c i v i l a p e r s o n a l har minskats från 25,608 kronor till 19,956 kronor, alltså med 5,652 kronor, beroende på att 2 expeditionsvakter vid stationernas kassakontor indragits. 10. Staten för p e n s i o n e r a d p e r s o n a l vid f l o t t a n , beräknad till 171,750 kronor, har tillkommit på grund av de föreslagna förändringarna

277 i avseende å personalorganisationen. Den härav betingade kostnadsökningen motsvaras dels, såsom ovan nämnts, av minskningen i staterna för officers-, underofficers- och marinintendenturkårerna, dels ock i någon mån av i det följande omnämnd minskning av de arvodesbelopp, som äro sammanförda i »förteckning över i stat icke uppförda arvoden in. m.». 11. Staten för k u s t a r t i l l e r i e t s o f f i c e r s k å r — enligt 1914 års organisation upptagen till 833,898 kronor — har minskats med 110,772 kronor till 723,126 kronor, beroende på reduceringen av nämnda kår. Liksom ifråga om flottans officerskår har minskningen på grund av flygvapnets utökning blivit mindre än eljest skulle blivit förhållandet. 12. Staten för k u s t a r t i l l e r i e t s u n d e r o f f i c e r s k å r — enligt 1914 års organisation upptagen till 1,229,010 kronor — har minskats med 729,894 kronor till 499,116 kronor. Minskningen är betingad dels av att personalen minskats, dels av att den 3. underofficersgraden utgått och ersatts med furirer, tillhörande manskapet. 13. Staten för k u s t a r t i l l e r i e t s m a n s k a p — enligt 1914 års organisation upptagen med 1,316,526 kronor — har minskats med 283,608 kronor till 1,032,918 kronor. Ändringen i slutsumman är föranledd dels av ändrad organisation av manskapet, dels av reducering av antalet beställningar. 14. Staten för k u s t a r t i l l e r i e t s m u s i k p e r s o n a l , slutande å 7,950 kronor, har tillkommit på grund av att löner till 2 musikstyckjunkare, vilka hittills ingått i staten för underofficerskåren, nu utbrutits till en särskild stat. 15. Staten för k u s t a r t i l l e r i e t s c i v i l a p e r s o n a l är upptagen med oförändrat belopp, 1,320 kronor. 16. Staten för p e n s i o n e r a d p e r s o n a l vid k u s t a r t i l l e r i e t , upptagen med 52,320 kronor, har tillkommit på grund av de föreslagna förändringarna i personalorganisationen. 17. Staten för m a r i n s t a b e n — enligt 1914 års organisation upptagen med 13,380 kronor — har minskats med 2,112 kronor till 11,268 kronor. Ändringen är betingad dels av att registratorn och aktuarien utgått och ersatts med 1 marinintendent, upptagen å marinintendenturkårens stat, dels ock av att arvoden tillkommit för 2 pensionerade underofficerare, avsedda att ersätta 2 stamunderofflcerare. 18. Staten för s j ö r u l l f ö r i n g s b e f ä l h a v a r n a m e d b i t r ä d e n har minskats från 32,490 kronor till 22,950 kronor, alltså med 9,540 kronor, beroende på föreslagen indragning av 3 sjörullföringsbefälhavare. 19. Staten för s j ö k r i g s h ö g s k o l a n är upptagen med oförändrat belopp, 28,692 kronor 50 öre.

278 20. Staten för s j ö k r i g s s k o l a n — enligt 1914 års organisation upptagen med 45,168 kronor — har undergått en ökning med 11,485 kronor till 56,653 kronor. Andringen i statens slutsumma är beroende dels på reduktion av antalet kadettofficerare, dels på den av revisionen föreslagna sammanslagaingen av sjökrigsskolan och marinintendentskolan, dels ock på uppförandet i staten av föreslagen inkvarteringsersättning till skolans elever. 21. Staten för m a r i n i n t e n d e n t s k o l a n , enligt 1914 års organisation upptagen till 10,830 kronor, har på grund av vad ovan nämnts kunnat utgå. 22. Staten för s k e p p s g o s s e s k o l a n — enligt 1914 års organisation upptagen för skolan i Karlskrona och skolan i Marstrand med sammanlagt 85,674 kronor — har minskats med 28,164 kronor till 57,510 kronor. Åndriugen i statens slutsumma är beroende dels på att skolan i Marstrand indragits och sammanslagits med skolan i Karlskrona, dels ock på att avlöningen till de båda musikdirektörerna utbrutits och uppförts på en särskild stat. På grund av att sistnämnda befattningshavare uppförts å ordinarie stat, har särskilt arvode till musikdirektören i Karlskrona för inövande av hornblåsare ansetts obehövligt. 23. Posten m å n a d s l ö n , a r v o d e n m. m. till p e r s o n a l v i d f l o t t a n s s j u k h u s ingår med oförändrat belopp, 40,000 kronor. 24. Posten h y r e s b i d r a g till m a n s k a p — enligt 1914 års organisation upptagen med 61,875 kronor — har ökats med 16,875 kronor till 78,750 kronor, beroende på tillkomsten av två nya manskapskategorier, flaggkorpraler och långtjänstkorpraler, vilka med större procenttal än övrigt manskap kunna beräknas komma i åtnjutande av hyresbidrag. 25. Posten i n k v a r t e r i n g s e r s ä t t n i n g till m a n s k a p — enligt 1914 års organisation beräknad till 165,000 kronor — är enligt nu gällande stat icke upptagen under avlöningsanslaget, utan bestridas förevarande utgifter av till Kungl. Maj:ts disposition ställda medel. Då emellertid förmånen av inkvarteringsersättning enligt nu gällande avlöningsreglemente är tillförsäkrad manskap, för vilket kasernutrymme ej kan beredas, har det synts revisionen riktigast att upptaga dessa utgifter under avlöningsanslaget. I den föreliggande kostnadsberäkningen ingår posten med 67,500 kronor, vilket innebär en minskning i förhållande till 1914 års organisation med 97,500 kronor, beroende på personalindragningen. 26. Posten a n s t ä l l n i n g s p e n n i n g — enligt 1914 års organisation upptagen till 70,000 kronor — har på grund av kaderminskningen reducerats med 29,500 kronor till 40,500 kronor. 27. Posten d a g a v l ö n i n g t i l l s k e p p s g o s s a r — enligt 1914 års organisation beräknad till 53,363 kronor, har minskats med 8,875 kronor

279 50 öre till 44,487 kronor 50 öre, beroende på att skeppsgossekårens numerär reducerats med 100 nummer. 28. Posten v i s s a a r v o d e n e n l i g t f ö r t e c k n i n g — enligt 1914 års organisation beräknad till 94,896 kronor — har minskats med 64,988 kronor till 29,908 kronor. Minskningen är beroende på, att dels ett flertal arvoden överförts till respektive stater för pensionerad personal, dels ock vissa befattningar ansetts kunna utan ökning av personalen skötas av ordinarie sådan eller ock helt indragas. 29. Posten o f ö r u t s e d d a u t g i f t e r är upptagen med oförändrat belopp, 12,000 kronor. 30. Inkomstposten för t j ä n s t e b o s t ä d e r är likaledes upptagen med oförändrat belopp, 200,000 kronor. Anslaget till extra biträden vid flottans stationer har minskats från 80,000 kronor till 60,000 kronor, alltså med 20,000 kronor, beroende på att dylik personal icke beräknats för kustartilleriet. -Förändringen i anslagets benämning är en följd av detta förhållande. Anslaget till rekryteringskostnader — enligt 1914 års organisation upptaget med 209,000 kronor — har minskats med 25 % eller med 52,000 kronor till 157,000 kronor, beroende på kaderminskningen. Anslaget till marinens reservstat, eller som den i den föreliggande kostnadsberäkningen benämnes, kustartilleriets reservstat — enligt 1914 års organisation upptaget med 85,400 kronor — har minskats med 31,600 kronor till 53,800 kronor. Ändringen i statens slutsumma är beroende dels på att flottans reservstat indragits, dels på ändrad organisation av kustartilleriets reservstat. Anslaget till marinens reservpersonal — enligt 1914 års organisation upptaget med 231,000 kronor — har ökats med 68,000 kronor till 299,000 kronor. Ändringen är betingad dels av förändrad organisation av förutvarande personalgrupper, dels av utökning med underofficerare i flottans reserv och med reservofficerare för flygväsendet. Anslaget till rese- och traktamentspenningar — enligt 1914 års organisation upptaget med 113,000 kronor — har minskats med 29,000 kronor till 84,000 kronor. Anslaget till flyttningsersättning har minskats med 5,000 kronor från 45,000 kronor till 40,000 kronor. Anslagen till resestipendier och till resestipendier för rektor och lärare vid skeppsgosseskolan äro upptagna med oförändrade belopp, resp. 34,000 och 1,000 kronor. Anslaget till penningbidrag — enligt 1914 års organisation upptaget till 742,000 kronor — har minskats med 268,000 kronor till 474,000 kronor. Ändringen i statens slutsumma är beroende dels på minskningen

280 i antalet marinen tilldelade värnpliktiga, dels på föreslagna ändringar beträffande deras tjänstgöringstid och avlöning. Anslagets förändrade benämning är föranledd av nämnda ändringar i avseende å avlöningen. Anslaget till understöd åt vissa värnpliktigas familjer har minskats från 56,000 kronor till 5,000 kronor, alltså med 51,000 kronor, beroende på att enligt revisionens förslag familjeförsörjare icke skola uttagas till linjetjänst utan antingen hemförlovas eller hänföras till ersättningsreserven, för vilken kategori tjänstgöringstiden är betydligt kortare. Anslaget till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m. — enligt 1914 års organisation upptaget med 166,000 kronor — liar minskats med 53,000 kronor till 113,000 kronor, beroende på minskning av kontingenternas storlek. Anslaget till undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m. — enligt 1914 års organisation beräknat till 20,70U kronor — har ökats med 15,460 kronor till 36,160 kronor. Ändringen är beroende dels på att elevantalet minskats, dels på att i staten uppförts vissa kostnader för kadetternas undervisning, vilka förut bestritts av dessa själva. Anslaget till understöd dt föreningar har upptagits med oförändrat belopp, 21,550 kronor. Anslaget till skrivmaterialier och expenser m. m. har minskats från 425,000 kronor med 89,700 kronor till 335,300 kronor, beroende dels på vissa förändrade lokalförhållanden, dels på försvarets minskade omfatning. På grund av uttalande av 1922 års riksdag har anslaget upptagits såsom reservationsanslag. Anslaget till tryckningskostnader har minskats från 80,000 kronor till 64,000, eller med 16,000 kronor. Anslagen till biblioteksverksamheten för underbefäl och manskap vid marinen och till fackutbildning skurs för marinläkarstipendiater m. fl. hava upptagits med oförändrade belopp, resp. 8,200 och 2,500 kronor. Anslaget till förplägnad — enligt 1914 års organisation beräknat till 3,539,000 kronor — har minskats med 837,000 kronor till 2,702,000 kronor, beroende på minskningen i antalet tjänstgöringsdagar. På grund av att manskapet utökats med två nya kategorier, har minskningen i fråga om sjömanskåren blivit relativt obetydlig. Anslaget till beklädnad har av samma skäl minskats från 1,545,000 kronor med 315,000 kronor till 1,230,000 kronor. Anslaget till kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m. — enligt 1914 års organisation beräknat till 203,700 kronor — har minskats med 32,300 kronor till 171,400 kronor. Ändringen i statens slutsumma är beroende dels på att antalet tjänstgöringsdagar minskat, dels på att kostnader för musikinstrument vid flottan tillkommit.

281 Anslaget till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. — enligt 1914 års organisation upptaget med 1,125,000 kronor — har nedbringats med 188,000 kronor till 937,000 kronor. Denna minskning är i fråga om bränsle m. m. betingad särskilt av ändrade förläggnings- och utspisningsförhållanden vid kustartilleriet samt i fråga om tvätt av minskat antal tjänstgöringsdagar. Då tillförlitlig statistik angående utgifterna för bränsle m. m. och deras fördelning å resp. organ och förband saknas, har beräkningen måst bliva mycket approximativ. På grund av uttalande av 1922 års riksdag har anslaget upptagits såsom reservationsanslag. Anslaget till flottans krigsberedskap och övningar — enligt 1914 års organisation beräknat till 6,651,219 kronor (oavsett flygövningar) — har minskats med 1,651,219 kronor till 5,000,000 kronor. Då en fullständig omräkning av detta anslag enligt 1914 års försvarsorganisation och nuvarande å-priser icke verkställts, kunna de båda summorna icke direkt jämföras. Minskningen är i första hand betingad av den minskade omfattningen av övningsplanen enligt revisionens förslag, jämförd med den, som legat till grund för 1914 års kostnadsberäkning, ävensom av den reduktion i avlöningskostnaderna, som revisionen förordat. Att kostnadsminskningen icke blivit större, beror på att ammunitionskostnaderna undergått en relativ stegring. Anslaget till flygövningar, som i båda beräkningarna utbrutits ur föregående anslag till ett särskilt reservationsanslag, har ökats med 206,350 kronor från 331,650 kronor till 538,000 kronor, beroende på föreslagen utökning av flygvapnet. Anslaget till kustartilleriets krigsberedskap och övningar —_ enligt 1914 års organisation upptaget till 1,015,450 kronor — har minskats med 394,750 kronor till 620,700 kronor, beroende på föreslagna begränsningar i kustartilleriets fredsorganisation. Anslaget till krigsövningar vid kustfästningarna har minskats med 10,000 kronor från 40,000 kronor till 30,000 kronor. Anslaget till sjukvård — enligt 1914 års organisation beräknat till 186,000 kronor — har på grund av minskat antal tjänstgöringsdagar reducerats med 29,000 kronor till 157,000 kronor. Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll eller, som det i kostnadsberäkningarna för revisionens organisationsförslag benämnes, underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m. — enligt 1914 års organisation beräknat till 6,863,000 kronor - - har minskats med 1,525,000 kronor till 5,338,000 kronor. Minskningen beror dels på av revisionen föreslagen utrangering av vissa fartyg eller överföring av dylika till matenelI I 2 0 4 1 20

282 reserv, dels på begränsningar i rustningarna, dels i avsevärd mån på förutsatta förenklingar i fråga om varvens drift, dels ock på förutsatt nedskrivande av materialförråden i nivå med gällande marknadspriser. Anslagets förändrade benämning är föranledd av det förhållandet, att anslaget är uteslutande avsett för underhåll. Det har därför synts revisionen oegentligt att bibehålla en benämning, som antyder ändamål, för vilket anslaget ej är avsett eller beräknat. Anslaget till flygmaterielens underhäll och förnyelse, som i båda beräkningarna utbrutits från föregående anslag till ett särskilt reservationsanslag — enligt 1914 års organisation beräknat till 449,400 kronor — har ökats med 350,600 kronor till 800,000 kronor, beroende på föreslagen utökning av flygvapnet. Anslaget till befästningar, kustartilleriets kaserner m. m. — enligt 1914 års organisation beräknat till 590,450 kronor — har minskats med 136,550 kronor till 453,900 kronor, beroende på d*en minskade omfattning, i vilken enligt revisionens förslag kustartilleriets anläggningar komma att i fredstid tagas i bruk. Av samma skäl har anslaget till kustartilleriets materiel minskats från 569,600 kronor med 113,400 kronor till 456,200 kronor. Anslagen till skjut- och materielförsök samt inskjutning av kanoner och till utgivande av läroböcker m. m. hava upptagits med oförändrade belopp, resp. 50,000 och 16,000 kronor. Det senare anslaget har på grund av uttalande av 1922 års riksdag upptagits såsom reservationsanslag. Anslaget till extra utgifter — enligt 1914 års organisation beräknat till 150,000 kronor — har upptagits med samma belopp som i 1922 års stat eller med 85,000 kronor och sålunda minskats med 65,000 kronor. Anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga — enligt 1914 års organisation beräknat till 100,000 kronor — har upptagits med samma belopp som i 1922 års stat, eller med 65,000 kronor, och sålunda minskats med 35,000 kronor. Anslaget till semester ät vid sjöförsvaret anställda arbetare har med hänsyn till varvsdriftens minskade omfattning ansetts kunna minskas från 125,000 kronor med 35,000 kronor till 90,000 kronor. I överensstämmelse med vad som anförts beträffande motsvarande anslag under lantförsvaret, torde jämväl detta anslag framdeles böra inräknas under vederbörliga driftsanslag. Till krigsfartygsmateriel har i 1914 års kostnadsberäkningar (Bil. 2) räknats med ett anslagsbelopp av 12,800,000 kronor, vilket efter nuvarande

283 å-priser skulle motsvara det belopp av 6,400,000 kronor, varmed räknades vid uppgörande av 1914 års försvarsplan. Såsom i det föregående (sid. 50) närmare omförmälts, har revisionen till krigsfar tygsmaterielens förnyelse under den närmaste 5-årsperioden räknat med ett årligt extra anslag av 5,000,000 kronor. Vid antagandet av 1914 års försvarsplan för sjöförsvaret beräknades för extra utgifter och för sådana höjningar i de ordinarie utgifterna, vilka antingen voro av tillfällig art eller vilka erfordrades för lösandet av vissa spörsmål, som icke stode i nödvändigt sammanhang med försvarsplanen, ett belopp av 1,900,000 kronor. Detta belopp, som uppfördes i beräkningarna över de årliga kostnaderna som extra ordinarie anslag, utgjorde cirka 9 procent av de beräknade ordinarie kostnaderna för sjöförsvaret. Omräknat efter de enligt nuvarande prisnivå upptagna ordinarie kostnaderna har i beräkningarna för 1914 års organisation för ovannämnda ändamål upptagits 3,800,000 kronor, d. v. s. det dubbla beloppet gentemot 1914. Med hänsyn därtill, att revisionen vid uppgörandet av kostnadsberäkningarna strävat att göra dessa så fullständiga som möjligt och sålunda bland de ordinarie anslagen inrymt sådana anslag, som ehuru hittills betraktade såsom extra anslag, på grund av sin natur av årligen återkommande ansetts böra ingå bland dessa, ävensom med hänsyn därtill, att revisionen såsom engångskostnader beräknat åtskilliga utgifter, som under vanliga förhållanden falla under rubriken »övriga extra anslag», har revisionen icke ansett anledning förefinnas att utgå från ovan angivna beräkningsgrund. Revisionen har därför såsom övriga extra anslag, gemensamma för flottan och kustartilleriet, beräknat ett belopp av 1,000,000 kronor. B.

Engångskostnader.

Likasom 1914 års marinorganisation kräver jämväl den av revisionen föreslagna organisationen för sitt genomförande vissa engångskostnader. Dessa kostnader avse dels utförande av vissa, för flygväsendet behövliga byggnadsarbeten, dels anskaffning av åtskillig, enligt vad krigserfarenheterna givit vid handen, oundgängligen erforderlig materiel av olika slag. 1. Byggnadsarbeten. Av revisionens förslag betingade byggnadsarbeten avse följande ändamål: 1. Förläggande av en permanent flygstation till Rindön. 2. Anordnande av en för vinterflygskolan avsedd flygstation vid Hägernäs.

284 3. Anordningar för tillfälliga flygstationers förläggande till Gustavsvik, Umeå och Fårösund. Beträffande ovannämnda byggnadsarbeten liar utredning verkställts av till revisionens förfogande ställda sakkunniga, vilka upprättat och för revisionen framlagt erforderliga ritningar och kostnadsberäkningar. Dessa senare, som grunda sig på nu gällande arbets- och materialpriser, äro dock att i vissa hänseenden betrakta såsom approximativa. Revisionen anser sig böra omnämna, att inga engångskostnader beräknats för den föreslagna förläggningen av skeppsgossekåren till Karlskrona grenadjärregementes nuvarande kasernetablissemang samt av fredsbesättningen i Vaxholms fästning till Rindön. Härav föranledda kostnader torde icke bliva större, än att de kunna bestridas från de under rubriken årliga kostnader beräknade anslagen. Förläggande Såsom förut nämnts, skall enligt revisionens förslag en permanent nent Pflyg-a" n y g s t a t i o n förläggas till Rindön, till vilken station utbildningen i möjstation tin ligaste mån bör koncentreras. Då erforderlig del av Vaxholms grenadjärRindön. regementes ledigblivna kasernetablissemang kan disponeras för ändamålet, kunna de erforderliga nybyggnadsarbetena begränsas till sådana arbeten, som stå i direkt samband med flygmaterielens användning och uppläggning därstädes. Då emellertid själva flygstationen måste förläggas till norra sidan av Rindön omkring 2 kilometer från kasernbyggnaderna, har det befunnits nödvändigt att räkna med kostnader för vissa byggnader, vägar, ledningar, kraft- och värmecentral m. m. Dessa kostnader hava beräknats sålunda:

lY

1. 2. 3. 4.

5. 6. 7.

Planering, vägar och markinköp kronor 20,000: — Strandskoning, transportbanor av betong, makadam eller plank samt slipar och förtöjningsplatser " )) 68,000: — Flygbåtskjul, 2 st » 200,000: — Byggnad för värmeledning, kraftcentral och reparationsverkstäder, inklusive ångpanneanläggning, transformatorer och elektrisk huvudkraftledning )> 90,000: — Bensincistern, invallad » 29,000: — Strålkastarskjul » 800: — Vaktstuga vid ffygstationen med expeditionslokaler » 12,000: — Transport kronor 419,800: —

285 Transport kronor 419,800: — Vatten-, avlopps-, värme- och yttre kraft- och belysningsledningar » 16,000: — Oförutsedda utgifter » 14,200: — Summa kronor 450,000 Med hänsyn till de mindre goda isförhållandena invid Rindön har Anordnande revisionen förutsatt, att den första utbildningen-av flygbåtförare, om- ;\'n™fl^fattande en tidsperiod av 2 l 'a—3 månader årligen, såsom hitintills bör skola avsedd v,y förläggas till Hägernäsviken vid Stora Värtan, varest kronan förvärvat *£*^id erforderligt markområde. För sådant ändamål böra därstädes uppföras flygbåtskjul, varjämte redan påbörjade planerings- och dylika arbeten böra kompletteras. För inkvartering av personalen förutsattes, att som hittills lämpligt logementsfartyg dit förlägges under erforderlig tid. Kostnaderna hava beräknats sålunda: 1. 2.

Komplettering av slip och vägar Flygskjul med uppvärmningsanordningar

kronor 1,000: — )) 47,ö00: — Summa kronor 48,500: —

För vinnande av erfarenhet rörande de norrländska förhållandena under Anordningar .

T

i

•..

i

i

för tillfälliga

olika årstider ävensom för samovnmgar med opererande sjostyrkor m. m. llygstationer. har revisionen vidare förutsatt, att tillfälliga flygstationer skola förläggas bland annat till Gustavsvik vid Ångermanälven, Umeå och Fårösund, och fördenskull beräknat kostnader för planeringar, transportbanor, strandskoningar m. m. För inkvartering av personalen torde erforderliga lokaler utan svårighet kunna disponeras i å de olika platserna belägna kronan tillhöriga byggnader och etablissemang. Kostnaderna hava beräknats sålunda: Flygstation vid Gustavsvik. Planering, vägar och inhägnad \ Strandskoning, transportbanor, slip och förtöjnings-I j ^ r o n o r 2 0 000: — plats Elektrisk belysningsledning från dockan m. m, Flygstation vid Umeå. Planering, vägar, inhägnad och markinköp Strandskoning, transportbanor, slip och förtöjningsplats} kronor 20,000: Skjul för inventarier

286 Flygstation vid Får^und. Planering, vägar och inhägnad Transportbanor, slip och förtöj ningsplats Skjul för inventarier

| i kronor 20,000: — I Summa kronor 60,000: —

Den sammanlagda utgöra

kostnaden för nybyggnadsarbeten skulle alltså

Flygstation å Rindön kronor 450,000 )) vid Hägernäs » 48,500 Flygstationer vid Gustavsvik, Umeå och Fårösund... » 60,000 Summa kroDor 558,500 2. Materielanskaffning. För den materielanskaffning, som enligt revisionens förslag är avsedd att äga rum, redogöras i särskild skrivelse. Kostnaderna för denna anskaffning hava av revisionen beräknats till sammanlagt 13,441,500 kronor. 3. Sammanfattning. De engångskostnader, som krävas för genomförande av revisionens organisationsförslag beträffande marinen, uppgå alltså sammanlagt till: 1. Byggnadsarbeten 2. Materielanskaffning m. m

kronor 558,500 » 13 4 4 1 5 0 0 Summa kronor 14,000,000

Av statsfinansiella skäl torde detta belopp böra fördelas att utgå under en period av tio år. Under förutsättning av beloppets lika fördelning på varje år, skulle alltså för varje i perioden ingående år erfordras ett anslag av 1,400,000 kronor.

287 Y. Övergången till den nya marinorganisationen. Liksom i fråga om armén kommer jämväl övergången till den nya organisationen av sjöförsvaret att med nödvändighet kräva ett betydande organisatoriskt arbete och avsevärda kostnader. Såväl svårigheterna som kostnaderna torde dock bliva relativt mindre än vid armén, dels på grund av att marinens organisation beskäres i avsevärt mindre grad än arméns, dels på grund av att minskningen i kadrerna i icke ringa mån uppväges av flygvapnets utökande ävensom av förefintliga betydande vakanser. Jämväl beträffande marinen har revisionen utgått från, att den nya organisationen skulle träda i kraft under budgetåret den 1 juli 1924— den 30 juni 1925. Med avseende å det härför erforderliga organisationsarbetet torde det ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser. Revisionen anser sig därför kunna inskränka sig till att behandla endast de spörsmål, för vilka riksdagens medverkan är erforderlig, nämligen huru de av revisionens förslag betingade personalindragningarna lämpligen böra genomföras. Av samma skäl, som anförts beträffande armén, anser revisionen, att det ur såväl statens som personalens synpunkt är lämpligast att omedelbart vid den nya organisationens ikraftträdande överföra den övertaliga personalen till övergångsstat. Då manskapets anställning är av tillfällig natur, samt nu förefintliga betydande vakanser jämlikt beslut av Kungl. Maj:t skola tillsvidare vidmakthållas, torde man i detta sammanhang kunna helt bortse från denna personalkategori. Ej heller torde indragningen av vissa civila tjänstemän eller minskningen av de vid varven anställda poliserna samt månadsoch daglönarna komma att medföra några mera avsevärda ekonomiska konsekvenser för statsverket. Med hänsyn härtill har revisionen ansett sig kunna begränsa sig till att undersöka, huru övergången till den nya organisationen lämpligen bör ordnas i fråga om officerare och underofficerare med vederlikar. Vad officerskåren angår, är minskningen såväl vid flottan som kustartilleriet icke av större omfattning, än att den, vad det totala antalet officerare beträffar, mer än uppväges av antalet vakanser i subalterngraden. Liksom vid armén förutsätter revisionen, att övertaliga kaptener skola kunna placeras i vakanta löjtnants-(underlöjtnants-)beställningar T

288 varigenom det antal, som behöver överföras till övergångsstat, blir mycket obetydligt. Av den å sid. 290 intagna tabellen framgår, att även med ett dylikt förfarande ett betydande vakansöverskott kommer att kvarstå. Mest kännbar blir övergången i fråga om underofficerare, dels på grund av att antalet rlaggunderofficerare (UO av 1. gr.) och underofficerare av 2. graden avsevärt reducerats, dels till följd av att 3. underofficersgraden icke bibehållits i revisionens förslag. Vad de nuvarande underofficerarne av 3. graden angår, har revisionen förutsatt, att de nytillkomna manskapsbeställningarna för flaggkorpraler och furirer av 1. klassen komma att vid övergången besättas med underofficerare av 3. graden, eller med andra ord, att ifrågavarande beställningar besättas med kompetenta korpraler endast i mån av avgång eller befordran bland det antal underofficerare av 3. graden, som avses att bibehållas i tjänst för utfyllande av de nytillkomna flaggkorprals- och 1. klass furii-beställningarna. För att icke förrycka befordringsutsikterna för kompetenta korpraler torde emellertid den inskränkningen böra vidtagas, att om dylik underofficer av 3. graden icke befordrats till underofficer av 2. graden vid uppnådda 35 år, han då skall överföras till övergångsstat. Revisionen har vidare förutsatt, att på grund av den föreslagna ökningen av antalet korpralsbeställningar vid flottan, från nuvarande 1,100 till (200 + 9 6 5 = ) 1,165, till en början icke hela detta antal skulle kunna utfyllas så att säga nerifrån, utan att en del beställningar, avsedda för långtjänstkorpraler, skulle för ett eller annat år framåt bestridas av till övergångsstat överförda underofficerare av 3. graden. Detta antal har revisionen beräknat till 45 (65—20 beställningar avsedda för långtjänstkorpraler i polistjänst, vilka besättas först i mån av avgång inom poliskåren). Beträffande övriga underofficerare, vilka icke på sätt ovan angivits kunna beredas plats inom den nya organisationen, föreligger ingen annan utväg än att överföra dem å övergångsstat. Då emellertid de föreslagna staterna upptaga ett icke ringa antal befattningar för pensionerad personal, synes det vara lämpligt att till en början icke besätta dessa befattningar med dylik personal, utan härför avse personal å övergångsstat och av densamma fordra full tjänstgöringsskyldighet med bibehållen full lön. Kostnaderna för övergångsstaten kunna på grund härav minskas med den beräknade kostnaden för dessa arvodisters avlöning. Revisionens organisationsförslag innebär en väsentlig minskning i antalet civilmilitära tjänstemän, i första rummet marinintendenter, men även åtskilliga mariningenjörer och marinläkare. I fråga om denna per-

289 sonalgrupp underlättas icke övergången av förefintliga vakanser, då dessa i stort sett kunna anses fyllda den 1 juli 1924. Om sålunda övergångsstaterna för de civilmilitära kårerna komma att bliva relativt dyrbara, torde å andra sidan ganska stora möjligheter förefinnas att åtminstone den första tiden utnyttja de övertaliga tjänstemännens arbetskraft för utförande av arbete, som står i samband med den nya organisationens genomförande. Den möjligheten torde också stå till buds, att under de första åren vakanssätta vissa ledigblivna befattningar, för vilka enligt revisionens förslag är avsedd lägre kvalificerad personal, men för vilka befattningar tidigare använts tjänstemän med högre kvalifikationer. Vad poliskårens övertaliga personal angår, bör givetvis det antal poliser, som motsvarar för polistjänst avsedda långtjänstkorpraler, eller 20, bibehållas i tjänst och först i mån av avgång ersättas med långtjänstkorpraler. Revisionen har beträffande armén redogjort för sin uppfattning rörande de skyldigheter, som böra tillkomma personalen å övergångsstat. Sålunda bör'densamma i regel vara' underkastad full tjänstgöringsskyldighet. Att emellertid i andra fall, än som betingas av försvarets verkliga behov och intressen, utkräva full tjänstgöring, kan naturligtvis icke ifrågakomma. För det stora flertalet kan sysselsättning under fred givetvis icke beredas, varemot övergångsstaternas personal utgör en värdefull tillgång vid mobilisering. För detta flertal bör alltså tjänstgöringsskyldigheten begränsas till vad som erfordras för att hos personalen vidmakthålla dess tjänstduglighet och kunskaper i den grad, att den omedelbart vid mobilisering må kunna tagas i anspråk för att besätta de poster inom organisationen, vartill den genom sin utbildning och erfarenhet eljest bör vara kvalificerad. I överensstämmelse med vad som förutsatts beträffande armén, torde tjänstgöringsskyldigheten lämpligen böra bestämmas till 45 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden intill uppnådd pensionsålder. Vad i övrigt angår tillvägagångssättet vid den övertaliga personalens överförande till övergångsstat och denna personals avlöningsförmåner, får revisionen hänvisa till vad därom anförts beträffande armén. 1 efterföljande tabell har revisionen angivit det antal beställningar av olika kategorier, som beräknas komma att den 1 juli 1924 överföras till övergångsstat.

I I 2 0 4 1 20

290 Flottan.

Antal

*) Minskningen utgör: Kaptener Löjtnanter Underlöjtnanter Härifrån avgå: Vakanta löjtnantsbeställningar Vakanta underlöjtnan tsbeställningar

Officerare, stam. Kommendör Kommendörkaptener av 1. graden. » » 2. » Kaptener Löjtnanter Underlöjtnanter och fänrikar Officerare å reservstat. Kommendörkapten av 1. graden K a p t e n e r i högsta löneklassen. » » lägsta » Underofficerare, stam. Flaggunderofficerare Underofficerare'av 2. graden » »3. » Flaggkorpraler

60 128 )289

Mariningenjörer. Marindirektöi- av 1. graden Mariningenjörer av 1. graden 1. löneklassen » » 2. » Specialingenjör av 1. graden » » 2. » "' » » 3. » Marinintendenter. Förste marinintendenter, 2. löneklassen Marinintendenter av 1. graden » »2. » Marinunderintendenter

s

Marinläkare. Marinläkare av 1. graden

)15 2 3

s

Underofficerare, stam. Underofficerare av 1. graden » » 2. » » 3. » Furirer av 1. klass

49 Återstå 289 ; Minskningen utgör: Mariniutendenter av 1. graden ... 16 Härifrån avgår ökning av 1 förste marinintendent 1 15

Återstå

5 J4 ^ 1

°) Minskningen utgör: Kaptener Löjtnant Underlöjtnant Härifrån avgå: Vakanta beställningar: Löjtnanter Underlöjtnanter

«)5 i

Officerare, stam. Kaptener... Löjtnanter Underlöjtnanter och fänrikar

14 Återstå *) Minskningen utgör: Marinläkare av 1. graden Avgår 1 vakant beställning

8¶Kustartilleriet.

19 Vakansöverskott 30 *) Minskningen utgör: Underofficerare av 3- graden 675 Härifrån avgå: Vakanta beställningar inom nämnda grad 20 Nytillkomna flaggkorpralsbeställningar 366 3«(5

Underofficerare å reservstat. Underofficerare i högre löneklassen ... lä i

6 1

10 24

Vakansöverskott ) Minskningen utgör egentligen 20, varifrån dock avgå 2 nytillkomma beställningar såsom musikstyckjunkare, för vilka förut avsetts 2 löner såsom UO 1. graden.

)18 40 7 )93

) Minskningen utgör: Underofficerare av 3. graden Härifrån avgå: Vakanta beställningar inom nämnda grad Nytillkomna beställningar såsom 1. klass furirer

80 _90

Återstå

183| 10

Liksom i fråga om armén har revisionen verkställt beräkningar av kostnaderna för den övertaliga personalens överförande till övergångsstat enligt följande tre olika alternativ.

291 A l t e r n a t i v A. Enligt detta alternativ förutsattes personalen vara tjänstgöringsskyldig i 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden. Avlöningen förutsattes utgå enligt det år 1914 gällande lönesystemet, eventuellt kompletterat med tillfällig löneförbättring enligt de före den nuvarande löneregleringens genomförande tillämpade grunderna. Kostnaderna enligt detta alternativ hava av revisionen beräknats sålunda:

Antal

Alternativ A: I

Alternativ A : II

1914 års löner

1914 års löner jämte tillfällig löneförbättring Ortsgrupp A

ä kronor

Kronor

å kronor

Kronor

1 6

9 090 6 925

9 090 41550

10 290 8 025

10 290 48150

1 1 4 2

3 500 3100 2100 1500

3 500 3100 — 8 400 3 000

3 500 3100 2 100 1500

3 500 3100 8 400 3 000

60 128 289

2 481 2154 1 744

148 860 275 712 504 016

3181 2 629 2 144

190 860 336 512 619 616

2 1

1000 875

2 000 875

1000 875

2 000 875

1 2 1 1 1 1

8 425 6 360 4 395 7 000 — 6 000 6 000

8 425 12 720 4 395 7 000 6 000 6 000

9 575 7 410 5 445 8 000 7 000 7 000

9 575 14 820 5 445 8 000 7 000 7 000

»

15 2 3

4 937 2 895 2115

74 055 5 790 6 345

5 672 f>0 3 495 2 350

85 087 50 6 990 7 050

Marinläkare. Marinläkare av 1. graden

5 860

29 300

6 710

33 550

J8 40 93

2 481 2 154 1744

44 658 86160 162 192

3181 2 629 2144

57 258 105 160 199 392

Flottan. Officerare, stam. Kommendörkaptener av 1. graden Officerare å reservstat. »

B

2.

»

Kaptener i högsta löneklassen Underofficerare, stam. Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden » » 3. » ... Underofficerare å reservstat. Underofficerare i högre löneklassen

....

Mariningenjörer. Marindirektör av 1. graden Mariningenjörer av 1. graden 1. löneklassen.. » » 2. » Specialingenjör av 1. graden » » 2. » » » 3. » Marinintendenter. »

»2.

Kustartilleriet. Underofficerare, stam. » n

»2. »3.

» » Säger kronor

—

— — 1 453 143

— 1 772 640 50

292 Till de sålunda beräknade kostnaderna komma följande utgifter: 1. Lone fyllnad till 26 kaptener, 8 löjtnanter och 446 underofficerare av 3. graden, som uppehålla beställningar såsom respektive löjtnanter, underlöjtnanter, flaggkorpraler eller furirer av 1. klassen, beräknad sålunda: 26 x (6,948 — 4,488) = 8 x (4,488 — 2,988) = 366 x (2,688 — 2,400) = 80 x ( 2 , 6 8 8 - 2 , 2 0 0 ) = '

kronor 63,960: — » 12,000: — » 105,408: — _j> 39,040:- kronor

2 20,408:

-

2. Okade avlöningskostnader för personal, som tjänstgör året om för uppehållande av vakanta beställningar och arvodesbefattningar, nämligen: 45 underofficerare av 3. graden i stället för 45 (långtjänst-)korpraler. 6 kommendörkaptener av 1. graden i stället för pensionerade officerare. 34 flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden) i stället för pensionerade underofficerare. 67 underofficerare av 2. graden i stället för pensionerade underofficerare. Dessa kostnader beräknas utgöra enligt alternativ A: I 172,440 kronor och enligt alternativ A: II 97,330 kronor. Å andra sidan böra från de enligt ovanstående beräknade kostnaderna avgå inbesparade arvoden till pensionerad personal med ett beräknat belopp av 245,970 kronor. Vidare böra från de beräknade kostnaderna avgå dels överskjutande vakanta underlöjtnantslöner, beräknade till 48 st., dels ock löner för vakanta beställningar å kustartilleriets reservstat, nämligen 1 överstelöjtnant, 1 major, 2 kaptener i mellersta och 2 kaptener i lägsta löneklassen. Ifrågavarande löner beräknas tillsammans uppgå till ett belopp av 158,199 kronor. De totala kostnaderna för övergångsstaten enligt förevarande alternativ skulle alltså uppgå: a) med 1914 års löner oförändrade till(l,453,143 + 220,408 + 172,440 — — 245,970 — 158,199=) 1,441,822 kronor. b) med 1914 års löner jämte tillfällig löneförbättring till (1,772,640 + + 220,408 + 97,330 — 245,970 — 158,199 =) 1,686,219 kronor.

293 A l t e r n a t i v B. Enligt detta alternativ förutsattes, liksom i alternativ A, personalen vara tjänstgöringsskyldig i 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden. Däremot förutsattes avlöningen utgå enligt nu gällande lönesystem. Den vid övergången innehavande lönen, beräknad efter A-ort, bibehålles. Efter visst antal tjänsteår sker uppflyttning en löneklass, därvid löjtnant, underlöjtnant och underofficer av 2. graden kan komma att befordras till respektive kapten, löjtnant och flaggunderofficer. Kostnaderna enligt detta alternativ hava av revisionen beräknats sålunda: Antal

å kronor

Flottan. Officerare, stam. Kommendör Kommendörkaptener av 1. graden

11 580 9 060

Officerare å reservstat. Kommendörkapten av 1. graden » 2. » K a p t e n e r i högsta löneklassen » »lägsta »

3 500 3100 2 100 1500

Underofficerare, stam. Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden ; » 3. »

60 128 289

Underofficerare å reservstat. Underofficerare i högre löneklassen » » lägre »

1000 875

Mariningenjörer. Marindirektör av 1. graden Mariningenjörer av 1. graden 1. löneklassen » 2. » Specialingenjör av 1. graden i)

»

2.

3 300 2 760 2 280

-.

»

» 3. » Marinintendenter. Marinintendenter av 1. graden » » 2. » Marinunderintendenter Marinläkare. Marinläkare av 1. graden

1 2 1 1 1 1

9 780 .8 340 6 090 8 820 8 340 6 930

15 2 3

6 060 3 840 2 520 6 930

Kustartilleriet. Underofficerare, stam. Underofficerare av 1. graden » » 2. » )> » 3. » .'

18 40 93 Säger kronor

3 300 2 760 2 280 1 876 285

—

294 Liksom i alternativ A bör det sålunda beräknade beloppet å ena sidan ökas med dels kostnader för lönefyllnad åt vissa kaptener m. fl., som innehava lägre beställningar, förut beräknade till 220,408 kronor, dels dylik kostnad för personal, som tages i anspråk för upprätthållande av vakanta beställningar och arvodesbefattningar, beräknad till 73,368 kronor, samt å andra sidan minskas med dels inbesparad avlöning till pensionerad personal, förut beräknad till 245,970 kronor, dels vakanta löner till underlöjtnanter och reservstatspersonal, förut beräknade till 158,199 kronor. De totala kostnaderna för övergångsstaten enligt förevarande alternativ skulle alltså uppgå till (1,876,285 + 220,408 + 73,368 — 245,970 — — 158,199=) 1,765,892 kronor. A l t e r n a t i v C. Uti detta alternativ förutsattes överflyttningen till övergångsstat ske dels frivilligt, dels — i den mån den frivilliga övergången icke vinner tillräcklig anslutning — genom tvång. För dem, som frivilligt övergå, förutsattes tjänstgöringsskyldigheten bliva densamma som i de båda föregående alternativen, eller 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden. Övriga skola vara underkastade full tjänstgöringsskyldighet, vilken uttages i mån av behov, dock med minst 45 dagar under varje tvåårsperiod. Avlöningen förutsattes utgå enligt nu gällande lönesystem. De, som övergå frivilligt, åtnjuta förslagsvis halv lön, vilken vid uppnådd pensionsålder bibehålles som pension. De övriga åtnjuta lön enligt samma grunder, som förutsattes i alternativ B. Då de äro inkallade till tjänstgöring, uppbära de dock avlöning efter den ortsgnipp, vederbörlig tjänstgöringsort tillhör. Av den personal, som icke kan beredas plats inom den nya organisationen, förutsattes omkring Va frivilligt övergå till övergångsstat, under det att återstående 2/a antagas bliva med tvång till densamma överflyttade. Kostnaderna enligt detta alternativ hava av revisionen beräknats sålunda:

295 Antal ii kronor

Flottan.

Kronor

Summa

Frivillig övergång

Tvångsvis överförda

An- ä kronor

Kronor

tal

Antal

Officerare, stam. Kommendör Kommendörkaptener av 1-gr.

Kronor

11580 45 300

11580 9 060

11580 36 240

3 500 3 100 2100 1500

3 500 3100 8 400 3 000

40 3 300 85 2 760 193 2 280

132 000 234 600 440 040

2 000

2 000

9 780

9 780

9 780

8 340

8 340

8 820 8 340

8 820 8 340

4 530

9 060

Officerare å reservstat. Kommendörkapten av 1. gr. » » 2. » Kaptener i högsta löneklassen » »lägsta »

3 500 3100 8 400 3 000

Underofficerare, stam. Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden » » 3. »

1650 1380 1140

33 000 59 340 109 440

60 165 000 128 293 940 289 549 480

Underofficerare a reservstat. Underofficerare i högre löneklassen Underofficerare i lägre löneklassen Mariningenjörer. Marindirektör av 1. graden Mariningenjör av 1. » 1. löneklassen Mariningenjör av 2. graden Specialingenjör av 1. graden » »2. » » » 3. Marinintendenter. Marinintendenter avi. graden

4170 3 045

4170 3 045

3 465

3 465

12 510 3 045 8 820 8 340 3 465

15 2 3

75 750 5 760 6 300

»

6 060 3 840 2 520

60 600 3 840 5 040

3 030 1920 1260

15150 1920 1260

Marinläkare av 1. graden

6 930

20 790

3 465

6 930

27 720

3 300 2 760 2 280

39 600 71760 141 360

1650 1380 1140

9 900 19 320 35 340

18 49 500 40 91080 93 176 6001

11253 605 —

-

— 311340

- 1 564 945

»

» 2.

Marinunderintendenter Marinläkare.

Kustartilleriet. Underofficerare, stam. Underofficerare av 1. graden » » 2. » » » 3. » Säger kronor

296 Den sålunda beräknade slutsumman bör i detta liksom i föregående alternativ å ena sidan höjas med dels 220,408 kronor, utgörande lönefyllnad till vissa kaptener m. fl., som innehava lägre beställningar, dels 73,368 kronor, utgörande beräknad kostnad för ökad avlöning till personal, som bestrider vakanta beställningar och arvodesbefattningar, samt å andra sidan minskas med dels 245,970 kronor, utgörande inbesparad avlöning till pensionerad personal, dels 158,199 kronor, utgörande vakanta löner för underlöjtnanter och reservstatspersonal. De totala kostnaderna för övergångsstaten enligt förevarande alternativ skulle alltså ujjpgå till (1,564,945 •+- 220,408 -i- 73,368 — 245,970 — — 158,199=) 1,454,552 kronor. Sammanfattas vad i det föregående anförts, skulle alltså kostnaderna för övergångsstaten för officerare och underofficerare m. fl. vid marinen enligt de olika alternativen uppgå till följande belopp: Alternativ A: I Alternativ A: II Alternativ B

Alternative

kronor 1,441,822: — » 1,686,219: — » 1,765,892: —

»

1,454,552: —

De sålunda beräknade kostnaderna avse första övergångsåret. I fråga om alternativ B och C tillkomma successivt kostnaderna för personalens uppflyttning en löneklass. I den mån den å övergångsstat uppförda personalen avgår på grund av uppnådd pensionsålder, komma givetvis övergångskostnaderna att år från år minskas. Att verkställa någon tillförlitlig beräkning, huru kostnadsminskningen under en period framåt, t. ex. 10 år, skulle ställa sig, är ytterligt svårt på grund av olikheten i pensionsålder för de olika personalkategorierna. Då pensionsåldern för den överförda personalen ligger över pensionsåldern för officerare och underofficerare vid armén, och en procentuellt stor del utgöres av personal, som överföres vid en jämförelsevis tidig tjänsteålder, såsom underofficerare av 3. graden, marinintendenter m. fl., kan man förvänta, att det skall draga väsentligt längre tid, innan kostnaderna vid marinen kunna nedbringas i samma grad som beräknats i fråga om armén. Förestående beräkningar avse den särskilda avlöningskostnad, som skulle tillkomma under övergångsåren. ' Å andra sidan är emellertid att märka, att innan revisionens organisationsförslag blivit fullt genomfört, de årliga kostnaderna i flera hänseenden komma att understiga de av revisionen för fullt genomförd organisation beräknade. Detta gäller särskilt beträffande kostnaderna lör flygvapnet, vars uppsättande beräknats sträcka sig över ett flertal år. De ovan angivna kostnaderna för övergångsstaten^ torde därför komma att, om icke helt och hållet, så dock i väsentlig mån kompenseras genom nämnda kostnadsminskning.

I

SAMMANFATTNING AV

REVISIONENS FÖRSLAG

I I 2041 20

/

299 Sammanfattning av revisionens förslag. I överensstämmelse med vad i det föregående anförts, får revisionen härmed framlägga följande Förslag; till

Yärnpliktslag. KAP. . I. Allmänna bestämmelser. (Nuvarande

lydelse:)

(Föreslagen

lydelse:)

§1. Varje svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket han fyller tjugu år, till och med det, under vilket han fyller fyrtiotvå år. §2. För den, som förvärvar svensk medborgarrätt det kalenderår, under vilket han fyller tjugu år, eller därefter, inträder värnplikten från och med det år, som infaller näst efter det han förvärvat nämnda rätt. § 3. § 31. Värnplikten fullgöres i bevarin1. Värnplikten fullgöres i beväringen ocli landstormen. Beväringen delas i gen och landstormen. Beväringen delas i första och andra uppbådet. Tjänste- första och andra uppbådet. ^ Tjänstetiden i beväringen är femton år, elva år tiden i beväringen ar sexton ar tolv ar i första och därefter fyra år i andra upp- i första och därefter fyra år i andra uppbådet, badet. I krigstid bestämmer dock endast behovet tjänstetidens längd för de m2. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han landstormen.

300 {Nuvarande

lydelse:)

(Föreslagen lydelse:) §4. Från värnpliktens fullgörande frikallas den, som till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak är till tjänst vid rikets försvar oförmögen. §5. 1. Värnpliktig är skyldig att inställa sig till inskrivning i hären eller marinen det år, han fyller tjugu år. 2. Tjänstetiden i beväringen beräknas från början av nyss nämnda år även om den värnpliktige till följd av laga förfall eller beviljat uppskov först ett senare år skulle bliva inskriven. Där inskrivning ett senare år. skett till följd av den värnpliktiges uteblivande utan laga förfall, räknas tjänstetiden från början av inskrivningsåret. Har värnpliktig utan laga förfall eller beviljat uppskov under något år av tjänstetiden uteblivit från honom enligt § 27 under samma år åliggande tjänstgöring, må det år icke räknas honom till godo såsom tjänsteår i beväringen. Huru förhållas skall, då värnpliktig uteblivit från endast en del av årets tjänstgöring, bestämmer Konungen. 3. Värnpliktig, varom i § 2 förmäles, är skyldig att inställa sig till inskrivning det år, hans värnplikt tager sin början. Sådan värnpliktig anses därvid likställd med den, som förut erhållit uppskov med inskrivning. Närmare bestämmelser i fråga om denna lags tillämpning beträffande sådan värnpliktig meddelas av Konungen. § 6. 1. Yngling må redan det år, då han fyller nitton år, anmäla sig till att inskrivas for utbildning till underbefäl eller fackman vid fotfolket, trängen eller intenäenturtruppema eller alt för utbildning vid Norrbottens regemente uttagas från annat regementes insh•ivningsområde. För bifall härtill erfordras, att han uv vapenfor och i övrigt lämplig till den tjänstgöring, vartill han anmäler sig.

§ 6. 1. Yngling må redan det år, då han fyller aderton eller nitton år anmäla sig till inskrivning och uttagning till linjetjänst och därvid uppgiva det truppslaq vid hären eller den tjänst vid marinen som han önskar bliva tilldelad.

För bifall härtill fordras, att han är duglig till krigstjänst och i övrigt lämplig till den tjänstgöring, vartill han anmäler sig. 2. Yngling, vilken avlagt studentexa-' Kan det förutses, att sådan yngling meneller erhållit avgångsbetyg jrångymnasivid inträdet i värnpliktsåldern kommer att ets tredje ring vid allmänt läroverk eller som hänföras till värnpliktiga, som i § 27 vid annan läroanstalt förvärvat ett kun- mom. 1 C omförmälas, vare han skyldig skapsmått, som enligt vad Konungen för- att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring ordnar, skall anses däremot svara, ävensom enligt bestämmelserna i nämnda lagrum yngling, vilken vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen än maskinistexamen av tredje klass, må redan det år, då han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning.

301 (Nuvarande lydelse:) (Föreslågen lydelse:) För bifall härtill fordras att vara vapenför; dock må jämväl vådan i detta moment nämnd till krigstjänst duglig men icke vapenför yngling inskrivas, som med visshet kan förutses icke bliva vapenför till inträdet i värnpliktsåldern. 3. Annan yngling, än i mom. 2 avses, må ock redan det år, då han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning för utbildning till plutonchef eller motsvarande befattning, där han, på sätt Konungen förordnar, visar sig äga förutsättningar för dylik utbildning. För bifall till sådan anmälan fordras att vara vapenför. 2. För en var enligt mom. 1 in4. För en var enligt mom. 1, 2 eller 3 inskriven räknas den i § 3 mom. skriven räknas den i § 3 mom. 1 an1 angivna tjänstetiden i beväringen från givna tjänstetiden i beväringen från och och med det år, då han fyllde tjugu år. med det år, då han fyllde tjugu år. 3. Vad i denna lag stadgas om 5. Vad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga delar för värnpliktiga gäller i tillämpliga delar de enligt denna § inskrivna, även innan för de enligt denna § inskrivna, även de i värnpliktsåldern inträtt. innan de i värnpliktsåldern inträtt. § ?• Vapenför värnpliktig inskrives till vapentjänst, annan värnpliktig till den befattning vid hären eller marinen, vartill han må finnas lämplig.

§ 7. Till krigstjänst duglig värnpliktig uttages vid inskrivningen till linjetjänst eller ersältningsreserven samt tilldelas visst truppslag av hären eller viss tjänst vid marinen.

§8. Körande inskrivna värnpliktigas befrielse från tjänstgöring under krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjänst och det allmännas behov finnas vara påkallade. §9. Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst eller arbete antagen, må ej av husbonde eller arbetsgivare hindras att i behörig tid inställa sig till inskrivning, tjänstgöring eller mönstring, eller att fullgöra annan honom i denna lag ålagd skyldighet.

§ io. Värnpliktig, vilken är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2. kap. 19 § strafflagen, må ej fullgöra honom åliggande tjänstgöring. Sådan värnpliktig anses likställd med den, som erhållit uppskov med tjänstgöring.

302 (Nuvarande

lydelse:)

(Föreslagen

lydelse:)

KAP. II. • Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning. § 11. 1. För inskrivning och redovisning av de värnpliktiga, med det i mom. 2 stadgade undantag, indelas riket uti inskrivningsområden och rullföringsområden; varje inskrivningsområde omfattar visst antal rullföringsområden. För vart och ett av dessa områden förordnas en befälhavare (inskrivningsbefälhavare rullf öringsbef älh avare). 2. För inskrivning av de värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna, och for redovisning av marinens å sjömanshus inskrivna värnpliktiga bestämmas särskilda sjörullf öringsområden, vart och ett omfattande ett eller flera sjömanshus. För varje sjörullf öringsområde förordnas en befälhavare (sjörullföringsbefälhavare), lydande under stationsbefälhavare vid station av flottan. §121. Vederbörande mantalsskrivningsförrättare åligger att, sedan mantalsskrivningarna blivit avslutade, med ledning av mantalslängderna uppsätta fullständiga listor over inskrivningsskyldiga värnpliktiga. Dessa listor skola för granskning översandas till vederbörande pastorsämbeten, vilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon av däruti upptagna värnpliktiga är på grund av honom ådömd straffpåföljd för alltid eller för viss tid utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller avlidit eller avflyttat till annan ort, som, då den är känd, bör uppgivas, eller är inskriven å sjömanshus, med uppgift på sjömanshuset, dels om och vilka inskrivningsskyldiga värnpliktiga efter mantalsskrivningen inflyttat i församlingen, med uppgivande, där så ske kan, från vilken ort inflyttningen skett, varefter listorna, bekräftade med vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda av de värnpliktigas prästbetyg, skola till mantalsskrivningsförrättaren återsändas. Mantalsskrivningsförrattaren insänder dessa listor, behörigen transporterade och summerade, ävensom prästbetygen till Konungens befallningshavande, som ofördröjligen översänder dem till vederbörande inskrivningsbefälhavare. 2. Prästerskapet samt landsstatens tjänstemän, synnerligen mantalsskrivningsförrättarna, så ock sjömanshusombudsmännen vare pliktiga att, i allt vad på dein kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl med de upplysningar och det bistånd, som av dem kunna äskas för de värnpliktigas inskrivning och redovisning 3. Där anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras av annan myndighet än prästerskapet, skola prästerskapets skyldigheter enligt denna § åligga sådan myndighet. 4. Närmare föreskrifter om fullgörandet av de åligganden, som i fråga om de värnpliktigas inskrivning och redovisning tillkomma områdesbefälhavare och sjomanshusombudsmän ävensom mantalsskrivningsförrättare och pastorer eller i mom. 3 omförmälda myndigheter, utfärdas av Konungen. § 13. 1. Varje år skall inom cle särskilda rullföringsområdena och för de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande inskriv-

303 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) nings- eller sjörullföringsbefälhavare blivit hörd, bestämmas av Konungens befallningshavande i det län, till vilket rullföringsområdet eller största delen därav hörer, eller varinom sjömanshuset är beläget, inskrivning förrättas med de värnpliktiga, som under året fylla tjugu år, samt med de äldre värnpliktiga, vilka icke förut blivit inskrivna eller frikallade. 2. Inkallelse till inskrivningsförrättning verkställes av Konungens befallningshavande genom kungörelse och offentligt anslag inom varje kommun. § 141. Yid inskrivningsförrättning är varje till densamma inkallad värnpliktig med undantag av den, som är å sjömanshus inskriven och till sjöfart inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig; dock må utan personlig inställelse inskrivas värnpliktig, som i den ordning, Konungen föreskriver, styrker, att han är till krigstjänst duglig, och som antingen finnes enligt § 43 mom. 1 hava för uteblivandet visat laga förfall eller ock innehar anställning utomlands eller därstädes uppehåller sig för idkande av studier eller för utbildning i sitt yrke. 2. Efter inskrivningen erhåller den 2. Efter inskrivningen erhåller den värnpliktige en inskrivningsbok, varuti värnpliktige en inskrivningsbok, varuti skall av vederbörande befäl antecknas skall av vederbörande befäl antecknas vad som beträffande hans värnplikt är vad som beträffande hans värnplikt är av vikt att hunna styrka såsom fullgjord av vikt att Mnna, och med vilken bör tjänstgöringsskyldighet m. m. dylikt, och följa ett utdrag av denna lag samt av med vilken bör följa ett utdrag av denna andra lagar och stadganden rörande lag samt av andra lagar och stadganden krigsmakten. rörande krigsmakten. 3. Överstiger avståndet mellan inkallad värnpliktigs hemvist inom den ort, där han är kyrkobokförd, och förrättningsstället två nymil, är han berättigad att uppbära den gottgörelse för fram- och återresan mellan dessa orter, som varder särskilt bestämd. Sådan gottgörelse tillkommer dock icke värnpliktig, som tillförene utan laga förfall uteblivit från dylik förrättning. § 151. Inställelse till inskrivning sker vid inskrivningsförrättning för den ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd. Värnpliktig, som vistas å annan ort, må dock undergå inskrivning å vistelseorten, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig hos vederbörande inskrivningsnämnd och därvid avlämna prästbetyg. Sålunda inskriven värnpliktig tillhör dock fortfarande det område, där han är kyrkobokförd. 2. Inskrivning av värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus, sker vid inskrivningsförrättning för det sjömanshus han tillhör. Sådan värnpliktig må dock undergå inskrivning vid inskrivningsförrättning för annat sjömanshus, i vilket fall det åligger honom att utan kallelse anmäla sig hos inskrivningsnämnden för sistnämnda sjömanshus och därvid, förutom prästbetyg, avlämna intyg från vederbörande sjömanshusombudsman rörande såväl sin befattning inom sjömansyrket som den tid, varunder han varit inmönstrad till sjöfart, eller, om intyg icke kunnat anskaffas, uppvisa sjöfartsbok. Å sjömanshus inskriven värnpliktig, som inskrives i hären, överföres vid inskrivningsförrättningen till det rullföringsområde, inom vilket han är kyrkobokförd.

304 (Nuvarande lydelse:) (Föreslayen lydelse:) 3. Vad ""ovan i denna § stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande tilllämpning beträffande yngling, som enligt § 6 inskrives, innan han inträtt i värnpliktsåldern. KAP. III. Om uppskov med inskrivning eller tjänstgöring, så ock om Mkallelse efter inskrivning. § 16. 1. Uppskov med inskrivning till nästföljande års inskrivningsförrättning meddelas värnpliktig, som av en eller annan möjligen övergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad eller otillräcklig kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrivningsförrättningen befinnes vara till tjänstgöring oförmögen eller olämplig eller genom de med tjänstgöringen förenade ansträngningarna utsättas för men eller fara. 2. Sådant uppskov kan ock medgivas enda arbetsföra sonen, sonsonen eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller till änka, frånskild eller övergiven hustru eller ogift kvinna, enda arbetsföra fostersonen till orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, ävensom enda arbetsföra brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller syskon äro av hans arbete för sitt^ uppehälle väsentligen beroende. Har sådan för sitt uppehälle av den värnpliktiges arbete väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, av samme värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början av kalenderåret närmast före inskrivningsförrättningen eller, där behovet av försörjning uppstått först vid senare tidpunkt, alltifrån behovets uppkomst, kan även i det fall, att den värnpliktige icke är den enda arbetsföra sonen, sonsonen, dottersonen, fostersonen eller brodern, uppskov med inskrivningen medgivas honom, därest han är den enda, som, såvitt veterligt är, kan lämna nödigt försörjningsbidrag. 3. Förefinnes anledning till uppskov enligt denna § ännu vid inskrivningsförrättningen det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugufyra år, frikallas han från värnpliktens fullgörande under fredstid. 4. Bliver inskriven värnpliktig till följd av sådan orsak, som omförmäles i § 4, oförmögen till tjänst vid rikets försvar, äger han att, på framställning hos behörig inskrivningsnämnd, varda frikallad från värnpliktens vidare fullgörande. 5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare, blivit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet; fyller han det år, inskrivningen sker, minst tjugusex år eller kan han med intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre tid, än vad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnj^liktens fullgörande under fredstid. 6 -Sådan frikallelse äge ock den, 6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket avflyttat tillgodonjuta, som från riket avflyttat till land inom främmande världsdel och till land inom främmande världsdel och därefter åter hit inflyttat; dock under därefter åter hit inflyttat; dock under villkor: villkor:

305 (Nilvarande lydelse:) att avflyttningen icke skett i strid med då gäilande föreskrifter om utvandring, att lian under det år, lian återinflyttat, fyllt minst tjuguåtta år, samt att minst nio år förflutit från avflyttningen till återinflyttningen, häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan förlorad svensk medborgarrätt återförvärvats. Vad i detta moment stadgas shall äga tillämpning endast till och med de inskrivningsförrättningar, som äga rum år 1925; dock skäll den stadgade förmånen tillkomma även sådan i samma moment avsedd värnpliktig, som varit skyldig att inställa sig till inskrivning år 1925 eller tidigare men få grund av laga förfall inskrives först år 1926 eller senare.

(Föreslagen lydelse:) att avflyttningen icke skett i strid med då gäilande föreskrifter om utvandring, att han under det år, han återinflyttat, fyllt minst tjuguåtta år, samt att minst nio år förflutit från avflyttningen till återinflyttningen, häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan förlorad svensk medborgarrätt återförvärvats.

§ 17. § 17. 1. Uppskov till nästfoljande år 1. Uppskov till nästföljande aimed den i § 27 föreskrivna första med påbörjandet av den i § 2 7 föreskrivna tjänstgöring kan vid inskrivningen med- första tjänstgöring eller tjänstgöring i en givas: följd för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst, kan vid inskrivningen medgivas: a) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg- och som till följd därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar, inställa sig; b) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som gör sannolikt, att han inom ett år efter inskrivningen kommer att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-, förste maskinist- eller andre maskinistklass vid navigationsskola; c) värnpliktig, som själv förvaltar och brukar honom tillhörig fast egendom eller själv driver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan industriell rörelse och av en eller annan anledning icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle bliva frånvarande; samt d) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskovs beviljande, såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheten eller olägenheter. Fortfar anledning till uppskov med Fortfar anledning till uppskov med den i §27 stadgade första tjänstgöring, må ovan nämnd tjänstgöring, må^ förlängt förlängt uppskov, varje gång för ett år, av uppskov, varje gång för ett år, av vevederbörande inskrivningsnämnd den clerbörancle inskrivningsnämnd den värnvärnpliktige beviljas; dock att tjänst- pliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, I I 2041 20

306 (Nuvarande lydelse:) göringen, utom i fall, som i mom. 6 här nedan avses, skall taga sin början senast det år, under vilket han fyller tjugufyra år. 2. Yppas för inskriven värnpliktig, efter det inskrivningsförrättningen avslutats, sådan anledning till uppskov med den i § 27 föreskrivna första tjänstgöring, varom i mom. 1 här ovan förmäles, må uppskov med nämnda tjänstgöring till nästfoljande år den värnpliktige medgivas i den ordning, Konungen bestämmer. Fortfar anledning till uppskov eller har annan uppskovsanledning av beskaffenhet, som ovan nämnts, yppats före nästinfallande inskrivningsförrättning, åligger det den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskov med första tjänstgöringen, att därom vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande inskrivningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare föranlett uppskov med första tjänstgöringen, yppats så sent, att framställning icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden, må förnyat uppskov medgivas i den ordning, Konungen bestämmer.

(Föreslagen lydelse:) utom i fall, som i mom. 6 här nedan avses, skall taga sin början senast det år, under vilket han fyller tjugufyra år. 2. Yppas för värnpliktig, uttagen till linjetjänst, efter det inskrivningen för året avslutats, sådan anledning till uppskov, varom i mom. 1 här ovan förmäles, med påbörjande av den i § 27 föreskrivna första tjänstgöring eller tjänstgöring i en följd, må uppskov med påbörjande av nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgivas i den ordning, Konungen bestämmer. Fortfar anledning till uppskov eller har annan uppskovsanledning av beskaffenhet, som ovan nämnts, yppats före nästinfallande inskrivningsförrättning, åligger det den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskov med ifrågavarande tjänstgöring, att därom vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande inskrivningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare föranlett uppskov, yppats så sent, att framställning icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden, må förnyat uppskov medgivas i den ordning, Konungen bestämmer. 3. Uppskov med påbörjande av i § 27 föreskriven annan tjänstgöring än ovan i mom. 1 sägs eller med i § 36 mom. 1 föreskriven landstormsövning må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

3. Upp'skov till nästföljande år med i § 27 föreskriven repetitionsövning eller reservtruppövning eller med i § 36 mom. 1 föreskriven landstormsövning må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer. 4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen bestämmer, hemförlovas värnpliktig, för vilken efter tjänstgöringens början i anledning av dödsfall eller annan av honom oberoende händelse inträtt förhållande, på grund varav han är att likställa med här ovan i mom. 1 c) eller d) omförmäld värnpliktig. I samma ordning må från redan påbörjad tjänstgöring hemförlovas värnpliktig, med avseende å vilken föreligger sådant förhållande, som i § 16 mom. 2 sägs, även om detsamma förefunnits före tjänstgöringens början, dock under förutsättning att förhållandet inträtt, efter det inskrivningsförrättningen avslutats, och att ansökning om hemförlovning gjorts inom trettio dagar från tjänstgöringens början. Huruvida och i vad mån sålunda hemförlovad värnpliktig må anses hava fullgjort nämnda tjänstgöring, ävensom i vilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring skall fullgöras, därom förordnar Konungen. Fortfar förfallet eller har annan anledning av beskaffenhet, som ovan sägs, till uppskov med den tjänstgöring, som icke anses av den värnpliktige fullgjord,

307 (Niivarande lydelse.) (Föreslagen lydelse:) yppats före nästinfallande inskrivningsförrättning, åligger det den värnpliktige, där lian önskar uppskov med nämnda tjänstgöring, att därom vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande inskrivningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare föranlett hemförlovning, yppats så sent, att framställning icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden, må uppskov medgivas i den ordning, Konungen bestämmer. 5. Värnpliktig, som vid navigations5. Värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt styrmansexamen och för- skola avlagt styrmansexamen och förklarar sig ämna efter avlagd sjökaptens- klarar sig ämna efter avlagd sjökaptensexamen söka anställning såsom reserv- examen söka anställning såsom reservofficersaspirant för utbildning till reserv- officersaspirant för utbildning till reofficer vid marinen, må, om han anses servofficer vid marinen, må, om han anses härför lämplig, på ansökan hemförlovas härför lämplig, och under förutsättning från pågående tjänstgöring, sedan minst att framställning gjorts inom 30 dagar tre fjärdedelar av den för honom i § 27 från det att den för honom i § 27 bebestämda tjänstgöringen fullgjorts; dock stämda tjänstgöringen tagit sin början, på med skyldighet för sådan värnpliktig att ansökan, i och för avläggande av sjöfullgöra den återstående tjänstgöringen, leaptens examen, hemförlovas från pågående om han icke avlagt sjökaptensexamen tjänstgöring; dock med skyldighet för och vunnit anställning såsom reserv- sådan värnpliktig att fullgöra den återofficersaspirant senast året efter det, då stående tjänstgöringen, om han icke han hemförlovats. avlagt sjökaptensexamen och vunnit anställning' såsom reservofficersaspirant • senast året efter det, * då han hemförlovats. 6. Är anledning till uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöring, varom ovan i denna § sägs, av beskaffenhet, som i § 16 mom. 2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu fyra år efter det, då den värnpliktige erhöll uppskov eller hemförlovades, gälle vad i mom. 3 av samma § är stadgat. 7. - Har för värnpliktig vid inskrivningsförrättning förelegat sådant förhållande, som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han av glömska, okunnighet eller liknande orsak försummat att då begära uppskov med tjänstgöringen, må den värnpliktige, på därom gjord ansökning och efter prövning i varje särskilt fall, i den ordning, Konungen närmare bestämmer, erhålla uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöringen. KAP. IV.

Om inskrivningsnämnd och inskrivningsrevision. § 18. 1. För rullföringsområde skall finnas en inskrivningsnämnd, bestående av en regementsofficer såsom ordförande samt fyra andra ledamöter, nämligen en av Konungens befallningshavande i det län, till vilket området eller största delen därav hörer, därtill förordnad lagfaren man, ävensom rullföringsbefälhavaren samt två inom samma område bosatta, icke militära personer, vilka jämte ett lika antal suppleanter väljas varje gång för två år av landstinget eller, där rullföringsområde

308 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) utgöres av stad, som ej under landsting lyder, av stadsfullmäktige. En ledamot och en suppleant avgå årligen. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting lyder, väljas särskilt för varje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden jämte lika antal suppleanter. De av landsting eller stadsfullmäktige valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter deltaga i nämndens förrättningar endast i vad angår det område, för vilket de blivit valda. För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas två eller flera inskrivningsnämnder, var och en för viss del av rullföringsområdet, sammansatta såsom ovan är föreskrivet, dock att i stället för rullföringsbefälhavaren må träda annan officer. Vid sammanträde av inskrivningsnämnd för rullföringsområde, från vilket ett större antal värnpliktiga inskrives i marinen, må officer av marinen närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra de yrkanden, som han finner behövliga i fråga om inskrivningen av värnpliktig till tjänst eller särskild befattning vid marinen, dock utan rätt att i nämndens beslut deltaga. 2. För sjömanshus skall finnas en inskrivningsnämnd, bestående av en regementsofficer såsom ordförande och fyra andra ledamöter, nämligen en av Konungens befallningshavande i det län, inom vilket sjömanshuset är beläget, därtill förordnad lagfaren man ävensom sjörullf öringsbefälhavaren och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta, icke militära personer, vilka jämte ett lika antal suppleanter väljas på sätt i mom. 1 är för varje fall stadgat. I de fall, Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsbefälhavare träda annan officer. 3. För att beslut må kunna av nämnden fattas, erfordras, att minst tre ledamöter, däribland en militär samt den av Konungens befallningshavande förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till beslut rösterna lika, gälle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhavarens mening. Nämnden biträdes av minst en läkare. § 191. Inskrivningsnämnd för rullföringsområde sammankallas av Konungens befallningshavande i det län, vartill området eller största delen därav hörer. Sådan nämnd åligger: § a) att verkställa behörig inskriva) att pröva de värnpliktigas dugning av de Aärnpliktiga; Vighet till krigstjänst och lämplighet för olika slags utbildning; b) att pröva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser och uppskov; c) att, därest för frånvarande värnb) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig eller pliktig företes intyg om kroppslig eller andlig brist av sådan beskaffenhet, att andlig brist av sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo ådagalägga den synes nämnden till fullo ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder av den värnpliktiges försvar, utan hinder av den värnpliktiges

•

309 (Kuvarande lydelse:) frånvaro besluta hans frikallelse värnpliktens fullgörande;

från

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag vid hären eller den tjänst vid marinen, vari de önska bliva*inskrivna, ävensom att efterfråga, vilka av de värnpliktiga önska uttagas för utbildning till underbefäl eller fackmän vid fotfolket, trängen och intendenturtrupperna eller önska undergå för utbildning till plutonclief eller motsvarande befattning stadgad särskild tjänstgöring;

(Föreslagen lydelse:) frånvaro besluta lians frikallelse från värnpliktens fullgörande; c) att verkställa behörig inskrivning av de värnpliktiga; d) att efterfråga, vilka av de värnpliktiga önska undergå för utbildning till plutonchef eller motsvarande befattning stadgad särskild tjänstgöring eller eljest önska uttagas till linjetjänst; e) att i de fall och i den ordning, Konungen bestämmer, verkställa i § 24 stadgad uttagning till linjetjänst och ersättnings') ~esei • ven; f) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag vid hären eller den tjänst vid marinen, som de önska bliva tilldelade, ävensom att efterfråga, vilka av de värnpliktiga önska uttagaa dels för utbildning till underbefäl eller fackmän vid infanteriet, trängt mipperna och intendenturtrupperna, dels för särskild utbildning vid Svea eller Göta livgarde, dels ock inom annat än vederbörligt regementes inskrivningsområde för utbildning vid Norrbottens regemente eller Gottlands infanteriregemente; g) att enligt föreskrifter, som Konungenmeddelar, tilldela inskrivna värnpliktiga olika truppslag och tjänster, eller där, enligt vad i § 22 sägs, sådant tillkommer inskrivningsrevision, anteckna deras lämplighet för olika truppslag och tjänster: h) att där ej, enligt vad i § 22 sägs, sådant tillkommer inskrivningsrevision, pröva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser och uppskov; samt

e) att där ej, enligt vad i § 22 sägs, sådant tillkommer inskrivningsrevision, efter prövning av de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag, tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen, tjänsterna eller befattningarna dem, som inskrivits, varvid lakttages, att vid lika lämplighet i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält sig; skolande inskrivningsnämnd tillika enligt föreskrifter, som Konungen meddelar, anteckna vissa värnpliktiga såsom lämpliga att, utöver de visst truppslag eller viss tjänst tilldelade, i händelse av behov uttagas till sådant truppslag eller sådan tjänst: samt i) att tillställa de inskrivna den i f) att tillställa de inskrivna den i § 14 nämnda inskrivningsbok, i vilken § 14 nämnda inskrivningsbok eller skriftligt meddelande angående det beslut, som nämndens beslut bör vara antecknat. inskrivningsnämnden fattat.

•

310 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) Över nämndens beslut föres protokoll av den utav Konungens befallningshävande förordnade ledamoten, därvid från beslut avvikande mening, som blivit framställd av ordföranden eller annan ledamot inom nämnden, eller från beslut avvikande yrkande, som blivit gjort av biträdande läkare eller av den i § 18 mom. 1 omförmälda officer av marinen, antecknas till protokollet; ocli skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrivningslängderna som protokollet av nämnden underskrivas. 2. Inskrivningsnämnd för sjömanshus sammankallas av Konungens befallningshavande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för sådan inskrivningsnämnd i tillämpliga delar vad för den i mom. 1 omförmälda inskrivningsnämnd är föreskrivet 3. Under den del av året, som 3. . Under den del av året, som infaller emellan inskrivningsnämndens infaller emellan inskrivningsnämndens sammanträde och inskrivningsrevisionens sammanträde och inskrivningsrevisionens sista sammanträde för året, må för in- första därpå följande sammanträde för skrivning av värnpliktiga, som uteblivit året, må för inskrivning av Aärnpliktiga, från den i § 13 omförmälda inskrivnings- som uteblivit från den i § 13 omförmälda förrättning, de åligganden och befogen- inskrivningsförrättning, de åligganden heter, som enligt mom. 1 tillhöra inskriv- och befogenheter, som enligt mom. 1 tillningsnämnd, i den omfattning och i höra inskrivningsnämnd, i den omfattenlighet med de närmare föreskrifter, ning och i enlighet med de närmare Konungen meddelar, utövas av inskriv- föreskrifter, Konungen meddelar, utövas ningsbefälhavaren eller, beträffande å av inskrivningsbefälhavaren eller, beträfsjömanshus inskrivna Värnpliktiga, av fande å sjömanshus inskrivna värnpliksj örullf öringsbef älhavaren. tiga, av sj örullf öringsbef älhavaren. Beslut, som av områdesbefälhavaBeslut, som av områclesbefälhavaren i sådant ärende meddelas, skall ren i sådant ärende meddelas, skall underställas näst därefter sammanträ- underställas näst därefter sammanträdande inskrivningsrevision och må ej dande inskrivningsrevision och må ej gälla, förrän detsamma blivit av revisio- gälla, förrän detsamma blivit av revisionen prövat; dock att sj örullf öringsbefäl- nen prövat; dock att sj örullf öringsbef älhavares beslut beträffande värnpliktig, havares beslut beträffande i § 24 mom. som med laga förfall varit frånvarande 1 b) nämnd värnpliktig, som med laga från inskrivningsförrättning, skall gälla, förfall varit frånvarande från inskrivtill dess detsamma blivit av revisionen ningsförrättning, skall gälla, till dess detprövat. samma blivit av revisionen prövat. 4. Sj örullf öringsbef älhavare må 4. Sj örullf öringsbef älhavare må även under den del av året, som infal- även under den del av året, som infaller emellan inskrivningsrevisionens sista ler emellan inskrivningsrevisionens första sammanträde för året och näst infallande sammanträde för året och näst infallande inskrivningsförrättning, utöva i mom. 3 inskrivningsförrättning, utöva i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter omförmälda åligganden och befogenheter beträffande å sjömanshus inskriven värn- beträffande i § 24 mom. 1 b) nämnd värnpliktig, vilken med laga förfall varit från- pliktig, vilken med laga förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning för varande från inskrivningsförrättning för sjömanshus eller som haft fast anställ- sjömanshus eller som haft fast anställning såsom sjökadett, kustartillerika.dett, ning såsom sjökadett, kustartillerikadett, mariningenjörselev, mariningenjörsaspi- reservofftcersasjnrant, mariningenj örselev,

311 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) rant, marinintendentselev eller marin- marmingenjörsaspirant,mariiiintendentsintendentsaspirant. elev eller marinintendentsaspirant. ( Under nu nämnd tid må jämväl inUnder nu nämnd tid må jamval mskrivningsbefälhavare beträffande å sjö- skrivningsbefälhavare beträffande å sjömanshus icke inskriven värnpliktig, söm manshus icke inskriven värnpliktig, som haft fast anställning såsom sjökadett, haft fast anställning såsom sjökadett, kustartillerikadett, mariningenj örselev, kustartillerikadett, reserv officersaspirant, mariningenj örsaspirant, marinintendents- mariningenj örselev, mariningenjörsaspielev eller marinindententsaspirant, utöva rant, marinintendentselev _ eller marini mom. 3 omförmälda åligganden och intendentsaspirant, utöva i mom. 3 ombefogenheter. förmälda åligganden och befogenheter. °Beslut, som av sjörullföringsbefälhavare eller inskrivningsbefälhavare i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess detsamma blivit av inskrivningsnämnden prövat. §20. 1. Över inskrivningsnämnds beslut må besvär anföras endast av värnpliktig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrivningsrevisionen samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingivas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket förrättningen ägt rum. Besvären må även inom behörig tid med posten insändas; dock skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke blivit uppsatt. 2. Över beslut, som meddelas jämlikt § 19 mom. 3, må besvär anföras av den värnpliktige; skolande därvid i tillämpliga delar gälla vad i mom. 1 rörande besvär över inskrivningsnämnds beslut är föreskrivet. §21. 1. För inskrivningsområde jämte inom detsamma belägna sjömanshus skall finnas en inskrivningsrevision, bestående av landshövdingen eller, i händelse denne har förfall eller ämbetet är ledigt, landssekreteraren i det län, till vilket största delen av området hörer, såsom ordförande, samt av fyra andra ledamöter, nämligen inskrivningsbefälhavaren ävensom från varje till området hörande län, eller ej under landsting lydande stad, tre inom länet eller staden bosatta män, som jämte tre suppleanter utses för tre år av landstinget eller, för stad, som icke lyder under landsting, av stadsfullmäktige. E n ledamot och en suppleant avgå årligen. Där inskrivningsbefälhavare deltagit i inskrivningsnämnds forhandlingar, forordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till ledamot av den inskrivningsrevision, som har att till prövning upptaga samma nämnds beslut. D De av landsting eller stadsfullmäktige valda ledamöter eller, i händelse de äro förhindrade, deras suppleanter, deltaga i nämnda förrättning endast i vad den angår det område, för vilket de blivit valda. 2. För att beslut må kunna av revision fattas, erfordras, att minst tre ledamöter, däribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till beslut rösterna lika, gälle ordförandens eller, vid förfall för denne, den militäre ledamotens mening. . Revisionen biträdes «av en militärläkare och en därtill förordnad civil läkare.

312 (Nuvarande

lydelse:)

(Föreslagen

lydelse:)

§ 22. Inskrivningsrevisionen sammanträder på kallelse av ordföranden. Revisionen åligger: a) att pröva och avdöma besvär mot inskrivningsnämnds beslut; b) att granska och, där så skäligt b) att granska och, där så skäligt finnes, andra sådana inskrivningsnämnds finnes, ändra sådana inskrivningsnämnds beslut, rörande vilka avvikande meningar beslut, rörande vilka avvikande meningar eller yrkanden äro till protokollet an- eller yrkanden äro till protokollet antecknade, ävensom varje beslut rörande tecknade, ävensom varje beslut rörande ärende, som omförmäles i § 19 mom. 1 c); ärende, som omförmäles i § 19 mom. 1 b); c) att verkställa rättelse beträffande sådana av inskrivningsnämnd begångna' misstag, som kommit till revisionens kännedom; cl) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrivnings- eller sjörullformgsbefälhavares beslut i ärende, som jämlikt § 19 mom. 3 blivit revisionen underställt; e) att i de fall och i den ordning, Konungen bestämmer, verkställa i § 24 stadgad uttagning till linjetjänst och ersättningsreserv; f) att i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning av värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst; g) att pröva och besluta angående de i § 17 omnämnda uppskov för sådana värnpliktiga, som av revisionen tittagas till linjetjänst; e) att, på förslag av vederbörande h) att på förslag av vederbörande militärbefäl, enligt de närmare före- militärbefäl, enligt de närmare föreskrifter skrifter Konungen meddelar, verkställa Konungen meddelar, verkställa uttagning uttagning av värnpliktiga, som, utöver av värnpliktiga, som, utöver de enligt de enligt egen önskan av vederbörande egen önskan av vederbörande inskrivinskrivningsnämnder för ändamålet ut- ningsnämnder för ändamålet uttagna, ertagna, erfordras för utbildning till under- fordras för utbildning till underbefäl befäl eller fackmän vid fotfolket, trängen eller fackmän vid infanteriet, trängtrupoch intendenturtrupperna, varvid iakt- perna och intendenturtrupperna, varvid tages, att vid lika lämplighet i första iakttages, att vid lika lämplighet i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält rummet uttagas de, vilka därtill anmält sig, samt att för dylik utbildning icke sig; samt uttagas sådana för fotfolket avsedda värnpliktiga, som visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda dem eller"av deras arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter; samt f) att, utöver vad ovan sägs, i de *') att, på sätt Konungen närmare fall Konungen bestämmer, verkställa till- förordnar, verkställa i § 36 mom. 1 omdelning av värnpliktiga till visst trupp- nämnd uttagning av värnpliktiga för ut-

313 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) slag, eller viss tjänst eller befattning, med bildning till befäl eller fackmän vid landiakttagande av att vid lika lämplighet i stormen, första rummet uttagas de, 'villca därtill anmält sig. Inskrivningsrevisionens beslut skola kungöras vederbörande i den omfattning och på det sätt, Konungen bestämmer. §23. Inskrivningsrevisions beslut, rörande vilket avvikande meningar blivit av minst två ledamöter till protokollet antecknade, skäll underställas Konungens prövning; och skola protokollet och övriga handlingar för sådant ändamål genom ordförandens försorg ofördröjligen insändas till vederbörande statsdepartement. Beslutet gånge dock i verkställighet, där ej Konungen annorlunda förordnar. Ej må i inskrivningsrevisions beslut ändring sökas. KAP. V.

Om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet i beväringen. §24

§24. 1. Till linjetjänst uttagas: a) värnpliktiga, vilka avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, så ock värnpliktiga, som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller maskinistexamen av första eller andra klass; b) å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, de, som sex månader eller därutöver varit inmönstrade till sjöfart; c) värnpliktiga, som tillhöra Gottlands inskrivningsområde; d) värnpliktiga, som frivilligt anmäla sig till och befinnas lämpliga för linjetjänst; samt e) bland övriga värnpliktiga, enligt de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, ett så stort antal, som erfordras för att årskontingenten skall uppgå:

I I 204120

314 (Nuvarande

lydelse:)

Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag av hären eller uti den tjänst vid marinen, vartill han inskrivas eller överförts, dock att i de fall Konungen prövar erforderligt, värnpliktig skall vara skyldig att även vid annat truppslag

(Föreslagen lydelse:) vid hären till 14,075 man, däri inräknade de under d) men ej de under a) och c) omförmälda värnpliktiga, samt vid marinen till 2,966 man, däri inräknade de under b) och d) men ej de under a) omförmälda värnpliktiga. 2. Till ersättningsreserven uttagas: a) värnpliktiga, som med hänsyn till sin kroppsbeskaffenhet eller eljest icke befinnas lämpliga för linjetjänst och icke äro att hänföra till de ovan i mom. 1 a), b) och c) omförmälda; b) värnpliktiga, som visa, att deras uttagning till linjetjänst skulle bereda av deras arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende nära anhöriga avsevärda svårigheter, och som icke äro att hänföra till de ovan i mom. 1 a), b) och c) omförmälda, samt c) övriga värnpliktiga, som ej enligt mom. 1 ovan uttagits till linjetjänst. 3. Har för värnpliktig, vilken uttagits till linjetjänst, inträtt sådant förhållande, som ovan i mom. 2 b) omförmäles, må han, enligt. de närmare föreskrifter Konungen meddelar, överföras till ersättningsreserven. I stället för sådan till ersättningsreserven överförd värnpliktig, må, likaledes enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, till linjetjänst överföras värnpliktig, vilken enligt bestämmelserna i mom. 2 c) uttagits till ersättningsreserven. 4. Har för värnpliktig, som uttagits till ersättningsreserven, efter uttagningen men före tjänstgöringens påbörjande inträtt sådant förhållande, att därest detta vid uttagningen förelegat, han bort hänföras till de ovan i mom. 1 a) eller c) omförmälda värnpliktiga, skall han, enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, överföras till linjetjänst. 5. Värnpliktig är skyldig ait fullgöra i denna lag stadgad tjänstgöring vid det truppslag av hären eller uti den tjänst vid marinen, som han tilldelats, dock att i de fall, Konungen prövar erforderligt, värnpliktig skall vara skyldig

315 (Nuvarande lydelse:) eller i annan tjänst fullgöra tjänstgöring, där sådant ej medför förändring av tjänsto-5 r i n g S tiden.

(Föreslagen lydelse:) att även vid annat trupp slag eller i annan tjänst fullgöra tjänstgöring, dar sådant ej medför förändring av den sammanlagda tj änstgörings tiden.

§ 25. 1. Marinen tilldelas: .. . a) alla å sjömanshus inskrivna maskinister ocli eldare samt av övriga a sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller därutöver varit inmönstrade till sjöfart; b) andra å sjömanshus inskrivna värnpliktiga enligt bestämmelser, som Konungen meddelar; samt . c) å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som anses för marinen behovliga, till det antal, Konungen bestämmer. 2. Alla värnpliktiga, som icke blivit inskrivna i marinen, tilldelas haren. 3. Värnpliktig, som avgår från fast 3. Värnpliktig, som avgår från fast anställning vid hären eller marinen eller anställning vid hären eller marinen eller vid härens eller marinens reserv, över- vid härens eller marinens reserv, överföres till härens eller marinens beväring föres till härens eller marinens beväring eller landstorm. eller till landstormew. §26. §26. 1. Värnpliktiga tilldelas infanteriet, 1. Värnpliktiga tilldelas fotfolket, kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna, trängen och intendenturtrupperna samt trängtrupperna, intendenturtrupperna och tjänst i marinen, på sätt §§ 19 och 22 •flygtrupperna samt tjänst i marinen, på 'sätt §§ 19 och 22 bestämma. bestämma. 2. Av infanteriet, tr ängtrupperna i 2. Av fotfolket ooh trängen i egentlig trängtjänst samt intendenturtrupperna trängtjänst eller biltjänst och intendentilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas turtrupperna tilldelade samt till linjehögst fjorton procent för utbildning till tjänst uttagna värnpliktiga uttagas fjorton procent för utbildning till underbefäl underbefäl eller fackmän. • eller fackmän. 3. Av tr ängtrupperna i sjukvårds3. Av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst tilldelade vapen- tjänst tilldelade och till linjetjänst utföra värnpliktiga uttagas högst tio procent tagna värnpliktiga uttagas tio procent för för utbildning till underbefäl eller fack- utbildning till underbefäl eller fackmän. män. §27. §27. 1. Utbildningstid för värnpliktiga, ut1. Vapenför värnpliktigs uttagna till linjetjänst. bildningstid. A. Till linjetjänst uttagen värnA. Vapenför värnpliktig, med undantag av dem, som nämnas under B, C pliktig, med undantag av dem, som eller D i detta moment, är, sedan han nämnas under B, C, D eller E i detta blivit inskriven, skyldig att under freds- moment, är skyldig att, på sätt Konungen tid för sin utbildning tjänstgöra det närmare förordnar, under fredstid för antal dagar, som nedan angives, nämligen: sin utbildning tjänstgöra det antal dagar, som nedan angives, nämligen:

316 (Nuvarande lydelse:) • a) vid fotfolket i sammanlagt trehundrafyrtio dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen 'närmare förordnar, skall fullgöras: med en första tjänstgöring om tvåhundrafemtio -dagar, som tager sin början under första året, samt

(Föreslagen lydelse:). a) vid infanteriet i sammanlagt tvåhundra femtio fem dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras: med en första tjänstgöring om tvåhundrafem dagar, som tager sin början under andra året och uppdelas i en sommar- och en vintcrrefa-ytsÅ-ola, samt med två repetitionsövningar om tjugufem dagar före utgången av åttonde året; dock att värnpliktiga, som uttagits för utbildning till underbefäl eller fackmän, skola tjänstgöra i sammanlagt treliundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras: med en första tjänstgöring om trehundrafemton dagar, som tager sin början under andra, året, samt med två repetitionsövningar .om tjugufem dagar före utgången av åttonde året; b) vid kavalleriet i sammanlagt trehundrafemtio dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras:

med en repetitions-(regements-)övnmg om trettio dagar under rart och ett av andra, tredje och fjärde åren; dock att värnpliktiga, som uttagits för utbildning till underbefäl eller fackmän, skola tjänstgöra i sammanlagt fyrahundra dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare för ordnar, skall fullgöras: med en första tjänstgöring om trehundratio dagar, som tager sin början under första året, samt med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde åren; b) vid rytteriet i sammanlagt trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras: med en första tjänstgöring om tvåmed en första tjänstgöring om tvåhundraåttioen dagar, som tager sin början hundraåttio dagar, som tager sin början under första året, samt under första året, samt med en repetitions(regements-)övning med två repetitionsövningar om om fyrtiotvå dagar under vart och ett av trettiofem dagar före utgången av sjätte andra och tredje åren; året; 9 c) vid fältartilleriet och positionsc) rid artilleriet i sammanlagt treartilleriet i sammanlagt trehundrasextio- hundrafemtio dagar, vilken tjänstgöringfem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt skall fullgöras: Konungen närmare förordnar, skall fullgöras : vid fältartilleriet: med _ en första tjänstgöring om två med en första tjänstgöring om tvåhundraåttioen dagar, som tager sin hörjan hundraåttio dagar, som tager sin början under första året, samt under andra året, samt med en repetitions- (regements-)övning med två repetitionsövningar om om fyrtiotvå dagar under vart och ett av trettiofem dagar före utgången av sjätte and va och tredje åren; året; samt d) vid fästningsartilleriet och fäst vid fästningsartilleriet: ningsingenjörtruppema i sammanlagt med en första tjänstgöring om. tretreliundrasextiofem dagar, vilken tjänst- hundratjugo dagar, som tager sin hörjan göring, på sätt Konungen närmare för- under andra året, samt ordnar, shall fullgöras:

317 (Föreslågen lydelse:) med en repetitionsövning om trettio dagar före utgången av femte året; d) vid ingenjörtrupperna i sammanlagt trehundrafemtio dagar, vilhen tjänstgöring shall fullgöras: i fältingenjör-, fälttelegrafoch fästning sing enj örtjänst: med en första tjänstgöring om tvåhundraåttio dagar, som tager sin början under andra året, samt med tvä repetitionsövningar om trettiofem dagar före utgången av sjätte året; samt i radiotjänst: med en första tjänstgöring om trehundrafemton dagar, som tager sin början under andra, året, samt med en repetitionsövning om trettiofem dagar före utgången av fjärde året; f) vid trängen och intendenture) vid trängtrupperna i sammanlagt trupperna i sammanlagt tvåhundrafyrtio tvåhundratio dagar, vilhen tjänstgöring dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Ko- shall fullgöras: nungen närmare förordnar, shall fullgöras: i trängtjänst: vid trängen i egentlig trängtjänst med en första tjänstgöring om ettoch i sj ukbär ar tjänst: med en första tjänstgöring om ett- hundra åttiofem dagar, som tager sin början hundrafemtio dagar, som tager sin början under andra året och uppdelas i en sommar- och en vinter rchrytshola, samt under första ello- andra året, samt med en repetitionsövning om tjugumed ti -e ) -epetitions- (regemente-.) övningar, rar och en om trettio dagar, före fem dagar före utgången av femte året; i biltjänst: utgången av fjärde eller femte året; med en första tjänstgöring om etthundraåttiofem, dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om tjugufem dagar före utgången avfemte året; samt i sjukvårdstjänst: vid trängen i egentlig sjukvårdsmed en första tjänstgöring om etttjänst : med en första tjänstgöring om ett- hundrasextio dagar, som tager sin början hundraåttio dagar, som tager sin början under andra året, och uppdelas i en sommar- och en vinterrehrytshola, samt första året, samt med två repetitionsövningar om med en repetitions-(regemenls-)övning om trettio dagar under vartdera av andra tjugufem dagar före utgången av åttonde året; dock att och fjärde åren; samt värnpliktiga, som vid tr ängtrupperna uttagits för utbildning till underbefäLeller fackmän, skola tjänstgöra i sammanlagt ^trehundratjugufem dagar, vilhen tjänstgöring shall fullgöras:

(Nuvarande lydelse:) med en första tjänstgöring om tvåhundranittiofem dagar, som tager sin hörjan under första eller andra året, samt med en repetitions-(regemente-)övning om trettiofem dagar under vart och ett av tredje och fjärde aren; e) vid fältingenjör* och fälttelegraftrupperna i sammanlagt trehunärasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, shall fullgöras: med en första tjänstgöring om tvåhund ran i tt i of em dagar, som tager sin början under första året, samt med en repetitions-(regemente-)övning om trettiofem dagar under vart och ett av andra och tredje åren;

318 (Nuvarande

lydelse.)

(Föreslagen lydelse:) i trängtjänst: med en första tjänstgöring om trehundra dagar, som tager sin början under andra året, samt med en repetitionsövning om tjugufem dagar före utgången av femte året; i biltjänst: rned en första tjänstgöring om trehundra dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om tjugufem dagar före utgången av femte året; samt i sjuJivårdstjänst: med en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttiofem dagar, som tager sin början under andra året, samt med två repetitionsövningar om tjugufem dagar före utgången av åttonde året; vid intendenturtruppema: 1) vid intendenturtruppema i sammed en första tjänstgöring om två- manlagt etthundraåttio dagar, vilken hundratio dagar, som tager sin början tjänstgöring skall fullgöras: under jörsta eller andra året, samt med en repetitions-(regements-)övning med en första tjänstgöring om etthunom trettio dagar under fjärde året; doclc att drafemtiofem dagar, som tager sin början värnpliktiga, som vid trängen eller under andra året och uppdelas i en somintendenturtruppema uttagits för utbild- mar- och en vinterrekrytskola, samt ning till underbefäl eller fackmän, skola med en repetitionsövning om tjugufem tjänstgöra i sammanlagt trehundrasextio- dagar före utgången av femte året; dock att fem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt värnpliktiga, som vid intendenturtrupKonungen närmare förordnar, skall full- pema uttagits för utbildning till undergöras: befäl eller fackmän, skola tjänstgöra i med en första tjänstgöring om två- sammanlagt trehundra dagar, vilken tjänsthundras juttio fem dagar, som tager sin göring skall fullgöras: början under första eller andra året, samt med tre repetitions-(regements-)övninmed en första tjänstgöring om tvågar, var och en om trettio dagar, före ut- hundras juttiof em dagar, som tager sin gången av fjärde eller femte året; början under andra året, samt med en repetitionsövning om tjugufem dagar före utgången av femte året; g) vid flygtrupperna i sammanlagt trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras: med en första t/jänstgöi*ing om trehundratrettio dagar, som tager sin början under andra året, samt med en repetitionsövning om trettiofem dagar före utgången av fjärde året;

319 (Föreslagen lydelse:) (Nuvarande lydelse.) h) vid marinen i sammanlagt treg) vid marinen i nedan angivna anhundrafemtio dagar, vilken tjänstgöring tal dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall full- skall fullgöras: göras : vid flottan i en följd med början av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga i trehundrasextio dagar i en följd under första eller andra året; samt med början under första året, samt vid kustartilleriet: av de å sjömanshus icke inskrivna med en första tjänstgöring om trevärnpliktiga: hundrafemton dagar, som tager sin början om de inskrivits till sjötjänst eller sta- under första eller andra året, samt tionstjänst, i trehundrasextio dagar, anmed en repetitionsövning om trettiotingen i en följd med början under första fem dagar före utgången av femte året. eller andra året eller ock, där Konungen till följd av särskilda omständigheter prövar nödigt, med en första tjänstgöring om tvåhundrasextio dagar under första eller andra eller under första och andra året samt en repetitionsövning om etthundra dagar under fjärde året; om de inskrivits till kustartilleritjänst, i trehundrasextiofem dagar, med en första tjänstgöring om trehundratjugutre dagar, som tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsövning om fyrtiotvå dagar under fjärde året. B. Värnpliktig, som tilldelats Gottlands infanteriregemente eller för utbildning vid nämnda regemente uttagits från annat regementes inskrivningsområde, är skyldig att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra i sammanlagt tvåhundratjugufem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras: med en första tjänstgöring om etthundrasjuttiofem dagar, som tager sin början under andra året, samt med två repetitionsövningar om tjugufem dagar före utgången av åttonde året; dock att . värnpliktiga, som uttagits jor utbildning till underbefäl eller fackmän, skola tjänstgöra i sammanlagt trehundratrettiofem dagar, 'vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras: med en första tjänstgöring om tvahundraåttiofem dagar, som tager sm början under andra året, samt

320 (Nuvarande

lydelse:)

(Föreslagen lydelse:) med två repetitionsövningar om tjugufem dagar före utgången av åttonde året. C. Värnpliktig, vilken före tjänstgöringens påbörjande avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, eller som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller maskinistexamen av första eller andra klass, är skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal dagar, som nedan angives, nämligen: a) vid lidren i sammanlagt trehund rasat i of em dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras:

B. Vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, så ock vapenför värnpliktig som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen än maskinistexamen av tredje klass, är, sedan han blivit inskriven, skyldig att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal dagar, som nedan angives, nämligen: a) vid hären i saihmanlagt fyrahundraåttiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras: med en första tjänstgöring om minst med en första tjänstgöring om fyrahundra dagar, som tager sin början minst trehundratrettio dagar, som tager under första året, samt sin början under första året och antingen med en repetitions-fre^remewfe-^öv- fullgÖres i en följd eller uppdelas på första ning under vart och ett av andra och och andra året, samt tredje åren; med en repetitionsövning före utb) vid marinen i femhundra dagar, gången av fjärde året; vilken tjänstgöring, på sätt Konungen b) vid marinen i sammanlagt trenärmare förordnar, skall fullgöras: hundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöi annan tjänst än kustartilleritjänst ring skall fullgöras: i en följd med början under första året vid jiottan i en följd med början samt under första eller andra året, samt i kustartilleritjänst med en första vid kustartilleriet med en första tjänstgöring om fyrahundrafemtioåtta tjänstgöring om trehundratrettio dagar, dagar, som tager sin början under första som tager sin början under första året året, och med en repetitions-fregemewfe-^ och antingen fullgöres i en följd etter övning om fyrtiotvå dagar under tredje uppdelas på första och andra året, samt året. med en repetitionsövning om trettiofem dagar före utgången av fjärde året. C. Vapenför värnpliktig, vilken vid I). Värnpliktig, viiken vid inskrivinskrivningsförrättning eller hos befäl- ningsförrättning eller hos befälhavaren havaren för det inskrivnings- eller rull- för cl et inskrivnings- eller sjörullf öringsföringsområde, vartill den värnpliktige område, vartill den värnpliktige hör, på hör, på sätt Konungen närmare förordnar, sätt Konungen närmare förordnar, visar visar sig äga förutsättningar för utbild- sig äga förutsättningar för utbildning ning till plutonchef eller motsvarande till plutonchef eller motsvarande befattbefattning, må fullgöra sin värnplikts- ning, må fullgöra sin värnpliktstjänst-

321 (Föreslagen lydelse:) (Nuvarande lydelse:) göring på sätt under C föreskrives, ändå tjänstgöring på sätt under B föreskrives, ändå att lian icke avlagt där omförmält att han icke avlagt där omförmält kunkunskapsprov. Har sådan värnpliktig, skapsprov. enligt vad i § 6 mom. 3 sägs, blivit inskriven redan det år, då han fyllde aderton eller nitton år, är han skyldig att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring enligt bestämmelserna under B. E. Idkar värnpliktig, som i punkI). Idkar värnpliktig, som i punkten B avses, vid någon statens högskola ten C avses, vid någon statens högskola eller annan därmed jämförlig högre läro- eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt studier för utbildning till läkare, anstalt studier för utbildning till läkare, tandläkare, veterinär eller maskiningen- tandläkare, apotekare, veterinär eller majör eller eljest i sådana ämnen, att hans skiningenjör eller eljest i sådana ämnen, insikter kunna vara till särskilt gagn för att hans insikter kunna vara till särskilt krigsmakten, eller gör i nämnda punkt gagn för krigsmakten, eller gör i nämnda avsedd värnpliktig sannolikt, att han punkt avsedd värnpliktig sannolikt, att kommer att idka sådana studier, må, han kommer att idka sådana studier, må, där hans insikter anses bliva bättre till- där hans insikter anses bliva bättre tillgodogjorda genom värnpliktstjänstgö- godogjorda genom värnpliktstjänstgöringens fullgörande i annan ordning än ringens fullgörande i annan ordning än i sagda punkt föreskrives, Konungen i sagda punkt föreskrives, Konungen förordna, att, enligt de närmare bestäm- förordna, att, enligt de närmare bemelser Konungen meddelar, tjänstgö- stämmelser Konungen meddelar, tjänstringen skall, med rätt till avbrott under göringen skall, med rätt till avbrott viss tid för studiekursens fullföljande, under viss tid för studiekursens fullfullgöras med dels militärutbildning dels följande, fullgöras med dels militärutfackutbildning och facktjänstgöring, var- bildning, dels fackutbildning och fackvidy den värnpliktige må åtnjuta högst tjänstgöring. Har ej den värnpliktige vilken fyrtiofem dagars minskning av den enligt före utgången av den tid, under y * detta moment för honom bestämda tjänst- tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de göringstiden. Har ej den värnpliktige studieprov Konungen bestämmer, skall före utgången av den tid, under vilken den värnpliktige, enligt vad Konungen tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de föreskriver, fullgöra den tjänstgöring, studieprov Konungen bestämmer, skall som på grund av bestämmelserna under den värnpliktige, enligt vad Konungen C åligger honom; och räknas därvid föreskriver, fullgöra den tjänstgöring, genomgången militärutbildning honom som på grund av bestämmelserna under till godo på sätt Konungen prövar B åligger honom; och räknas därvid skäligt. genomgången militärutbildning honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt. F. Under A nämnd värnpliktig, E. Under A avsedd värnpliktig, som tillhör fotfolket, rytteriet, fältartilleriet, som uttagits för särskild utbildning vid positionsartilleriet, fältingenjör- eller fält- Svea eller Göta livgarde eller från annat telegraftrupperna, äger, sedan han påbör- regementes inskrivningsområde uttagits för jat honom åliggande första tjänstgöring, utbildning vid Norrbottens regemente, må, på därom gjord framställning kvarstanna på sätt Konungen finner gott förordna, I I 2 0 4 1 20

322 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) i tjänstgöring intill slutet av första repeti- fullgöra honom åliggande första tjänstqötionsovmngen. f^sta eller båda repetitionsring samt Vapenför värnpliktig, som för utbild- övningarna i en följd med början under ning vid Norrbottens regemente eller Gott- första året. lands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrivningsområde, må, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom åliggande första tjänstgöring samt en, två eller tre repetitionsövningar i en följd med början under första eller andra året. Vapenför värnpliktig, som tilldelats Karlskrona eller Vaxholms grenadjärregemente, fästnings artilleriet eller fästningsingenjörtrupperna, må, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom åliggande första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med början under första eller andra året. Vapenför värnpliktig, som för utbildning vid Norrbottens kavallerikår uttagits från annat än Norrbottens regementes inskrivning sområde, må, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom åliggande första tjänstgöring samt repetitionsövningar i en följd. F. Kepetitionsövning må icke, där G. Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för sär- ej Konungen finner nödigt att för särskilda fall annorlunda förordna, äga rum skilda fall annorlunda förordna, äga rum vid de inom Gävleborgs, Yästervid de inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och norrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län förlagda fotfolksrege- Norrbottens län förlagda infanterix'egementen under tiden från och med den menten under tiden från och med den 11 juli till och med den 31 augusti, samt 11 juli till och med den 31 augusti, samt vid övrigafotfolksvegementen under vid övriga infanteriregementen tiden från och med den 11 juli till och under tiden från och med den 11 juli till med den 9 september. och med den 9 september. 2. Icke vapenför värnpliktigs 2. Utbildningstid för värnpliktiga, utntbildningstid. tagna till ersättningsreserven. A. Icke vapenför vänpliktig, med A. Till ersättningsreserven uttagen undantag av dem, som nämnas under B värnpliktig är skyldig att, på sätt Koeller C i detta moment, är, sedan han. blivit nungen närmare forordnar, under fredsinskrivcn, skyldig att, på sätt Konungen tid för sin utbildning tjänstgöra det annärmare förordnar, under fredstid för tal dagar, som nedan angives, nämligen: sin utbildning tjänstgöra sammanlagt tvåa) vid infanteriet och tränghimdrafyrtio dagar, vilken tjänstgöring trupperna i sammanlagt sextiotre dagar, skall fullgöras antingen i en följd .med vilken tjänstgöring skall fullgöras under

323 (Föreslagen lydelse:') (Nuvarande lydelse:) början under första eller andra året eller första eller andra eller under första och och med en första och en andra tjänst- andra året; samt göring under de tre första åren. b) vid övriga truppslag ävensom B. Icke vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångs- vid marinen i sammanlagt nittio dagar, betyg från gymnasiets tredje ring vid vilken tjänstgöring skall fullgöras under allmänt läroverk eller som vid annan läro- första eller andra eller under första och anstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, andra året. enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, är, sedan han blivit inskriven, skyldig att, på sätt Konungen närmare bestämmer, under fredstid för sin utbildning tjänstgöra trehundrasextiofem dagar i en följd med början under första eller andra året. C. Icke vapenför värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt sjökaptenseller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen än maskinistexamen av tredje klass, är, sedan han blivit inskriven, skyldig att, på sätt konungen när mare förordnar, under fredstid för sin utbildning tjänstgöra i trehundrasextio dagar i en följd med början underförstå eller andra året. I). Beträffande värnpliktig, som i punkten B sägs, skall, där han idkar eller gör sannolikt, att han ko?nmer att idka sådana studier, som i mom. 11) avses, vad i sistnämnda lagrum stadgas äga motsvarande tillämpning; och må för värnpliktig, som inom föreskriven tid fullgjort de studieprov Konungen bestämmer, den i punkten B av detta moment stadgade tjänstgöringstiden minskas med högst sextio dagar samt värnpliktig, som icke i behörig tid avlagt de föreskrivna studieproven, vid fullgörande av den honom enligt samma punkt åliggande tjänstgöring räkna sig genomgången militärutbildning till godo på sätt Konungen prövar skäligt. B. Värnpliktig, vilken jämlikt beE. Värnpliktig, vilken inskrivits såsom vapenför, men senare befnnes icke stämmelserna i § 24 mom. 1 d) eller e) vapenför, är skyldig tjänstgöra i samman- uttagits till linjetjänst, men senare med lagt det antal dagar, som i detta moment hänsyn till sin kroppsbeskaffenhet eller för varje fall sägs. Sådan värnpliktig eljest överföres till ersättningsreserven, äger att såsom fullgjord värnpliktstjänst- är skyldig tjänstgöra i sammanlagt det göring tillgodoräkna sig den tid, han antal dagar, som i detta moment för varje fall sägs. Sådan värnpliktig äger tjänstgjort såsom vapenför.

324 (Nuvarande

lydelse:)

3. Reservtruppövning. Vapenför värnplikt/g, vilken tilldelats hären, med undantag av dem, som nämnas i mom. 1 B av denna §, är skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, deltaga i reservtruppövning: viclfo tfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen och intendenturtrwpperna i högst femton dagar under nionde eller tionde året, samt vid rytteriet, fattarilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna i högst tjugufem dagar under femte eller sjätte året. 4. Särskilda bestämmelser.

(Föreslagen lydelse:) att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, lian tjänstgjort i linjetjänst.

\

3. Särskilda bestämmelser. A. Värnpliktig, som, på sätt Konungen närmare förordnar, visar sig vara i besittning av viss skjutskicklighet, äger, därest han så önskar, åtnjuta tio dagars avkortning av den i mom. 1 och 2 föreskrivna tjänstgöringstiden. Sådan avkortning skall, där Konungen ej för särskilda fall annorlunda förordnar, äga rum vid början av tjänstgöringen. B. Bärest, på sätt Konungen närmare förordnar, hemförlovning skall äga rum viss tid under pågående tjänstgöring, äge värnpliktig, som sådant åslundar, efter därom hos vederbörande militärmyndighet gjord framställning, kvar stanna i tjänstgöring, intill utgången av den tjänstgöringsperiod, till vilken han inkallats. C. Beträffande värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, är särskilt stadgat. B. Bär sådant med hänsyn till utbruten farsot eller andra utomordentliga förhållanden prövas vara av nöden, äger Konungen förordna, att tjänstgöring skall taga sin början eller återstående del därav fullgöras å senare tid än i mom. 1 eller 2 föreskrives.

325 (Nuvarande

lydelse:)

(Föreslagen lydelse:) E. Därest vid flottan tillgången på i tjänstgöring varande värnpliktiga skulle överstiga behovet, må, på sätt Konungen närmare förordnar, visst antal i § 24. mom. 1 b) omförmälda värnpliMiga hemförlovas; skolande därvid i första rummet hemförlovas sådana värnpliktiga, för vilka tjänstgöringens fidlgörande skulle bereda av deras arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende nära anhöriga avsevärda svårigheter. F. Varder fartyg, därå värnpliktig Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att återkomma till tjänstgör, hindrat att återkomma till station av flottan och blivit avmönstrat, stati-on av flottan och blivit avmönstrat, innan tiden för den tjänstgöring, till innan tiden för den tjänstgöring, till vilken den värnpliktige inkallats, gått vilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är denne likväl skyldig att till ända, är denne likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess avmönst- tjänstgöra ombord, till dess avmönstringen ägt rum. Ersättning för den över- ringen ägt rum. Ersättning för den övererhåller skjutande tjänstgöringstiden erhåller skjutande tjänstgöringstiden den värnpliktige enligt särskilda bestäm- den värnpliktige enligt särskilda bestämmelser. melser. G. Har värnpliktig under i mom. Har värnpliktig under i mom. 1, 2 eller 3 föreskriven tjänstgöring blivit 1 eller 2 föreskriven tjänstgöring blivit fälld till straff för rymning eller för fälld till straff för rymning eller olovligt olovligt undanhållande av minst ett undanhållande av minst ett dygns vardygns varaktighet, eller har hans tjänst- aktighet, eller har hans tjänstgöring avgöring avbrutits för verkställighet av brutits för verkställighet av straffarbete straffarbete eller omedelbart ådömt fän- eller omedelbart ådömt fängelsestraff, gelsestraff, skall den tid, under vilken skall den tid, under vilken han var han var rymd eller olovligen undanhöll rymd eller olovligen undanhöll sig eller sig eller hans tjänstgöring sålunda var hans tjänstgöring sålunda var avbruten, avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom ej tillgodoräknas honom såsom tjänsttjänstgöringstid, där ej Konungen för göringstid, där ej Konungen för särsärskilda fall annorledes förordnar. I skilda fall annorledes förordnar. I vad vad mån den värnpliktige må tillgodo- mån den värnpliktige må tillgodoräkna räkna sig fullgjord del av tjänstgöringen, sig fullgjord del av tjänstgöringen, samt samt i vilken ordning han skall fullgöra i vilken ordning han skall fullgöra återåterstående tjänstgöringsskyldighet, be- stående tjänstgöringsskyldighet, bestämstämmer Konungen mer Konungen, Värnpliktig jämlikt denna låg åliggande tjänstgöring må icke avbrytas för undergående av förvandlingsstraff för böter. II. Huruvida och i vad mån värnpliktig, som på grund av sjukdom eller skada', till vilken tjänstgöringen ej kan antagas hava varit orsak, icke kunnat tillgodogöra sig utbildningen, må såsom fullgjord tjänstgöring tillgodoräkna sig den

326 (Nuvarande

lydelse:)

(Föreslagen lydelse:) tid, varunder han på grund av sjukdomen eller skadan icke kunnat deltaga i utbildningen, därom förordnar Konungen.

§28. 1. Då rikets försvar det kräver, så ock när det erfordras till stillande av uppror, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjänstgöring inkalla bevaringens första uppbåd eller de större eller mindre delar därav, som rinnas behövliga. 2. Därest i anseende till krig eller för avvärjande av befarat eller börjat angrepp det för rikets försvar finnes nödigt, att bevaringens andra uppbåd, eller någon del därav i skilda orter eller vid olika truppslag av hären eller vid marinen, inkallas, må Konungen därom förordna, sedan han statsrådet hört och, så vida riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar skall sammanträda, låtit utfärda riksdagskallelse. Vad nu stadgats angående ordningen för andra uppbådets inkallande har icke tillämpning i fråga om delar därav, vilka tillhöra Gottlands inskrivningsområde eller må vara avsedda att utgöra besättningar i rikets fästningar, utan gäller i avseende å sådana delar av andra uppbådet vad i mom. 1 föreskrivits. 3. Utom rikets gränser må bevaringens första uppbåd vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet blivit hört samt riksdagskallelse utfärdats. Utan riksdagens medgivande må bevaringens andra uppbåd vid hären icke användas utom rikets gränser. § 29. 1. Värnpliktig, som tillhör beväringen, inkallas av vederbörande befäl till den i § 27 föreskrivna tjänstgöring genom kungörelse, som skall införas i en eller flera av ortens tidningar och uppläsas minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås inom varje till rullföringsområdet hörande kommun; eller genom order. 2. Till tjänstgöring, som i § 28 omförmäles, verkställes inkallelsen genom kungörelse, som offentligen anslås, på sätt i mom. 1 stadgas, samt, där omständigheterna sådant medgiva, införes i tidningarna och uppläses i kyrkorna; eller genom order. Genom ringning med kyrkklockorna på särskilt bestämt sätt bekantgöres, att kungörelse om här omförmäld inkallelse anslagits. Även annat efter förhållandena lämpat, på förhand tillkännagivet sätt må användas för sådant bekantgörande. Enahanda förfarande iakttages vid inkallelse till annan tjänstgöring, som kan varda i särskild lag föreskriven (mobiliseringsövning). 3. Vid utbrott av krig skall värnpliktig, som tillhör bevaringens första uppbåd och vistas utom riket, oberoende av särskild inkallelse, så snart ske kan, återvända till hemorten. Om ansvar för underlåtenhet att fullgöra vad sålunda är föreskrivet stadgas i strafflagen för krigsmakten. §30Värnpliktig vare skyldig att, då han är inkallad till tjänstgöring, verkställa den tjänsteförrättning, honom av vederbörande befälhavare anvisas.

327 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) I de förrättningar, där särskild yrkeskunskap kan vara påkallad, användas företrädesvis personer med motsvarande yrkeskunskap. §31. Att värnpliktig, som tillhör beväringen, är underkastad de i strafflagen för krigsmakten givna bestämmelser, såväl under all tjänstgöring ocli marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om ätlydnad av inkallelse, i enlighet med § 29, till tjänstgöring, som omförmäles i § 27 eller § 28, •därom är i nämnda lag stadgat. §32. 1. Varje år skall mönstring, som i denna § omförmäles, hållas med värnpliktiga, med undantag av dem, som under årets lopp varit i tjänstgöring såsom värnpliktiga eller som äro å sjömanshus inskrivna och till sjöfart inmönstrade. 2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrivna och^ tillhöra marinen, hålles mönstringen inom varje rullföringsområde. För sådan mönstririg är varje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet avgiva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgivet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen avgiva nämnda uppgift. 3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra marinen, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är varje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman avgiva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgivet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen avgiva nämnda uppgift. 4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall införas i en eller flera av ortens tidningar och uppläsas minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner. §33. 1. För värnpliktig, som tillhör beväringen, gäller, såvitt Konungen ej för särskilda fall finner gott annorlunda bestämma: a) att den värnpliktige under hela a) att den värnpliktige under hela sin tjänstetid tillhör det truppslag vid sin tjänstetid tillhör icke blott det trupphären eller den tjänst vid marinen, slag vid hären eller den tjänst vid mavartill han blivit inskriven eller över- rinen, vartill han blivit inskriven eller förd; överförd, utan även den värnplikts grupp, vartill han enligt § 24 uttagits eller överförts; samt b) att den värnpliktige, om han till ' b) att den värnpliktige, om han till annat område avflyttar, tillhör den trupp- annat område avflyttar, tillhör den truppavdelning av hären eller kustartilleriet avdelning av hären eller kustartilleriet eller den flottans station, som erhåller eller den flottans station, som erhåller sina värnpliktiga från det område, till sina värnpliktiga från det område, till vilket han inflyttar; samt vilket han inflyttar. c) att, om den värnpliktige icke är till tjänstgöring inkallad, när landstormen inom hans ort uppbådas, han är pliktig utgå med densamma och då har lika

328 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) tjänstgöringsskyldighet och förpliktelser i övrigt som värnpliktig tillhörande landstormen. 2. Värnpliktig, med undantag av den, som är inskriven å sjömanshus och tillhör marinen, skall, därest han vill för längre tid än en månad vistas utom den ort, där han är kyrkobokförd, därom före avresan göra anmälan hos vederbörande områdesbefäl samt därefter hålla detta befäl underrättat om sin adress, intill dess han återkommer; dock att, där den värnpliktige inmönstrats till sjöfart,, anmälan erfordras allenast om påmönstringen och avmönstringen. 3. Värnpliktig, som är å sjömanshus inskriven och tillhör marinen, skall,, därest han ej är i tjänstgöring eller till sjöfart inmönstrad, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin adress.

§34.

1. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller marinen eller vid härens eller marinens reserv under sammanlagt minst två år, shall efter avgången från sagda anställning, så länge han i följd av sin värnplikt kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Detsamma gäller ock värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller dess reserv under kortare tid än två år, såframt han undergått rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsövningar. 2. I mom. 1 nämnd värnpliktig anses hava fullgjort den i § 27 föreskrivna/örsto tjänstgöring, men är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsövning samt reservtruppövning. Har den fasta anställningen vid hären eller marinen eller vid härens eller marinens reserv uppgått till minst tre år, anses den värnpliktige hava fullgjort all den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna tjänstgöring, men är, om han tillhör hären, skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i reservtruppövning. Detsamma gäller ock den, som, under fast anställning

§34. 1. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller ynarinen eller vid härens eller marinens reserv, skall vid avgången frätt sagda anställning, överföras till linjetjänst, därest han ej med'hänsyn till sin kroppsbeskaffenhet eller eljest bör överföras till ersättningsreserven. 2. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller marinen eller vid härens eller marinens reserv under sammanlagt minst två år och som efter avgången från sagda anställning överförts till linjetjänst, skall, så länge han i följd av sin värnplikt kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Detsamma gäller ock värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller dess reserv under kortare tid än två år, så fram t han undergått rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsövningar. 5. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller marinen eller vid härens eller marinens reserv under sammanlagt minst två år, anses hava fullgjort all den i § 27 mom. 1 och 2 föreskrivna tjänstgöring; dock att till linjetjänst överförd värnpliktig är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i den sista repetitionsövning, som nämnda åldersklass har att fullgöra.

329 (Nuvarande lydelse:) vid hären eller dess reserv, undergått rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsövningar, ävensom den, vilken såsom värnpliktig fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning samt därefter varit fast anställd under minst två år. Marinen tilldelad vapenför värnpliktig, som varit anställd såsom sjökadett, kustartillerikadett, mariningenjörselev, mariningenjörs aspirant, marinintendentselev eller marinintendentsaspirant under en tid av sjuttiofem dagar eller därutöver, äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar, han under sådan anställning genomgått militär utbildning. Icke vapenför värnpliktig, som innehaft fäst anställning vid hären eller marinen eller vid härens eller marinens reserv, äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar, han varit fast anställd. I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övriga fall må anses motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen. 3. Yärnpliktig, som omförmäles i § 27 mom. 1 B eller C eller mom. 2 B dier G, tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen. 4. Den, som avlagt medicine kandidatexamen samt fullgjort därefter följande föreskrivna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring, ävensom den, som avlagt veterinär-, tandläkar- eller farmacie kandidatexamen, tillhör beväringens första uppbåd under hela sin värnpliktstid.

(Föreslagen

lydelse:)

I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övrigt må anses motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen. 4. Yärnpliktig, som omförmäles i § 27 mom. 1 C eller D, tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen. 5. Den, som avlagt medicine kandidatexamen samt fullgjort därefter följande föreskrivna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring, ävensom den, som avlagt veterinär-, tandläkar- eller farmacie kandidatexamen, tillhör beväringens första uppbåd under hela sin värnpliktstid.

KAP. Yl.

Om de värnpliktigas underhåll och förmåner i beväringen. § 35. 1. Under marsch eller annan färd till och från övningsort erhållen värnpliktig, tillhörande beväringen, ersättning enligt särskilda bestämmelser 2. Under tjänstgöring erhåller till 2. Under tjänstgöring erhåller till beväringen hörande värnpliktig underhåll, beväringen hörande värnpliktig under42 I l 2 0 4 1 20

330 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar håll, sjukvård, beklädnad, utredningsperoch annan erforderlig utrustning samt sedlar' och annan erforderlig utrustning dessutom penningbidrag och, där den samt dessutom penningbidrag, allt likavärnpliktige tjänstgör såsom underbefäl, ledes enligt särskilda bestämmelser. särskilt tillskott i penningar under tiden för sådan tjänstgöring, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser. 3. Till beväringen hörande värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga härigenom i större eller mindre mån minskas eller upphör, är för sig och efterlevande berättigad till understöd enligt vad därom är särskilt stadgat.

KAP. VII. § 36.

Om landstormen.

36. 1. Av de värnpliktiga, som årligen överföras till landstormen, uttagas, på sätt i § 22 föreskrives, tjugo procent för utbildning till befäl eller fackmän. 1. Värnpliktig, som tillhör landstorSålunda uttagen värnpliktig är skylmen, är skyldig att, på sätt Konungen dig att, på sätt Konungen nämare förordnärmare förordnar, under fredstid för sin nar, under fredstid för sin utbildning delutbildning deltaga i en landstormsövning taga i en landstormsövning om femton om fem dagar. dagar. Värnpliktig, som, på sätt Konungen närmare förordnar, visar sig vara i besittning av viss skjutskicklighet, befrias, därest han så önskar, från uttagning som ovan sägs. 2. Sedan jämlikt § 28 mom. 1. beslut fattats att för rikets försvar till tjänstgöring inkalla bevärmgens första uppbåd eller viss del därav, må Konungen i den ordning, som för inkallande av beväringens andra uppbåd i mom. 2 av samma § ar föreskriven, för hemortens försvar till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar därav, som finnas behövliga. Kcfnungen må ock, sedan beväringens första uppbåd eller del därav inkallats for rikets försvar eller under tjänstgöring enligt § 27 tagits i anspråk för dylikt ändamål, efter statsrådets hörande, inkalla till tjänstgöring sådana delar av landstormen, som erfordras till skydd för mobilisering av beväringens första uppbåd eller till skydd för särskilt hotade platser. Landstormsavdelning, som sålunda inkallats, må likväl ej hållas samlad längre än högst femton dagar, såvida ej krig före samma tids utgång utbrutit. . . J ' Landstormens inkallande till tjänstgöring sker på sätt för varje fall är i § 29 föreskrivet. JL A t t v ä r n P l i k t i g > s o m tillhör landstormen, är underkastad de i strafflagen tor krigsmakten givna bestämmelser, såväl under all tjänstgöring och marsch eller annan färd, då han står under millitärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad av inkallelse i enlighet med § 29 till tjänstgöring, som i mom. 1 eller 2 här ovan omformales, därom är i nämnda lag stadgat.

331 (Nuvarande

lydelse:)

^

(Föreslagen

lydelse:)

§ 37Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande inskrivningsområden, dock att till landstormen hörande värnpliktig, som erhållit sm utbildning vid marinen, må, även utom sagda inskrivningsområden, användas för det lokala kustförsvaret samt att till landstormen hörande värnpliktig må, på ansökan, i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, fullgöra honom åliggande landstormsövning tillsammans med landstorm från annat inskrivningsområde, än det han tillhör. §38. H u r u landstormen ordnas och indelas, föreskriver Konungen. § 39. 1. Värnpliktig, tillhörande landstormen, är under tjänstgöring pliktig att, därest staten icke kan genast vid inkallandet anskaffa föda, under_ tiden förse sig med sådan, mot ersättning av staten för värdet av soldatportion. Sjukvård, vapen, ammunition, utredningspersedlar samt fälttecken, angivande hans egenskap av krigsman, tillhandahållas av staten. Sådan värnpliktig erhåller under tjänstgöring, som i § 36 mom. 1 omförmäles, beklädnad eller Deklädnadsersättning samt dessutom penningbidrag. Under tjänstgöring, som i § 36 mom. 2 avses, är den värnpliktige skyldig att själv förse sig med kläder. 2. Till landstormen hörande värnpliktig, som skadas under militärtjänstgöring, har enahanda rätt till understöd för. sig och efterlevande som värnpliktig, vilken tillhör beväringen. KAP. V I I I .

Om påföljd för åsidosättande av denna lags föreskrifter, så ock om laga förfall. §40. 1. Värnpliktig, som utan laga för1. Värnpliktig, som utan laga förfall utebliver från inskrivningsförrätt- fall utebliver från inskrivnmgsforrattning, bote, där-han icke, oaktat sin från- ning, bote, där han icke, oaktat sm frånvaro, varder inskriven eller från värn- varo, varder inskriven eller från värnpliktens fullgörande frikallad, första året pliktens fullgörande frikallad, förstaåret tio kronor och varje år, han ånyo där- tjugufem kronor och varje år, han ånyo med beträdes, fyrtio kronor. därmed beträdes, etthundra kronor. 2. Värnpliktig, som på grund av § 15 inställer sig vid inskrivningsförrättning för annan ort än där han är kyrkobokförd eller för annat sjömanshus än det han tillhör, men därvid försummar avlämna prästbetyg, ävensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman eller sjöfartsbok samt tillföljd därav icke kan emottagas, anses lika med den, som icke inställt sig till inskrivningsförrättning. § 41. 1. Värnpliktig, som bort fullgöra 1. Värnpliktig, som bort fullgöra i § 32 omförmäld mönstring, men utan i § 32 omförmäld mönstring, men utan

332 (Nuvarande lydelse:) laga förfall uraktlåter detta, bote för varje gång fem kronor. * 11 2 j y ä r n P l l k t i & s o m "tan laga förtall underlåter fullgöra vad honom enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, bote för varje gång fem kronor.

(Föreslagen lydelse:) laga förfall uraktlåter detta, bote för varje gång tio kronor. 2. Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter fullgöra vad honom enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, bote för varje gång tio kronor.

§ 42. Värnpliktig, som utan anmält laga förfall utebliver från inskrivningsförrättmng, vare, dar lian icke oaktat sin frånvaro blivit inskriven eller från värnpliktens fullgörande frikallad, underkastad äventyr att varda till inskrivnings undergående hämtad på egen bekostnad. Utebliver värnpliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring, därtill han blivit i laga ordning inkallad, må han till tjänstgöringens fullgörande likaledes hämtas på egen bekostnad. §43. 1. Såsom laga förfall för uteblivande från inskrivning eller tjänstgöring eller for annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser anses, om man ar sjuk, om man är i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller faren ? - n 7 ° m m a n S l t t e r i häkte; vederbörande äge dock att, då andra än nu sagda forfall forebaras, pröva, huruvida de äro av den vikt, att de må gälla såsom laga förfall. 2. För å sjömanshus inskriven värnpliktig skall i fråga om order eller annat påbud, varigenom han under krig eller vid utbrott av eller fara för krig inkallas till tjänstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse till tjänstgöring raknäs att vara på utrikes sjöresa stadd; åliggande dock den värnpliktige att, så snart ske kan, återvända till hemlandet, ävensom att vid ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med svenskt örlogsfartyg omedelbart inställa sig till tjänstgöring.

§44. Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig läkares intyg, vilket den värnpliktige är skyldig själv anskaffa. Kan han ej skaffa läkarbetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg av statens ämbets- eller tjänsteman, eller av präst i församlingen, eller av ordföranden' i kommunalstämman eller av ordföranden eller ledamot i kommunalnämnden, eller av ledamot i häradsnämnden. KAP. IX.

Om åtgärder med anledning av förseelser mot denna lag, så ock om användning av böter. § 45. ,.1-. Ö y e r värnpliktiga, vilka utan anmält laga förfall uteblivit från inskrivningsförrättning och icke, oaktat sin frånvaro, blivit inskrivna eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra vad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar länsvis uppgöras och till

333 (Ktivarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) Konungens befallningshavande insändas; skolande å förteckningarna för varje värnpliktig angivas hans bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet. Uppgörande och insändande av dylik förteckning åligger vid inskrivningsförrättning den av Konungens befallningshavande förordnade ledamot, som över inskrivningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrivningsnämnden, innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och underteckna. Upprättande och insändande av förteckningar över försummelser mot lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhavare, som förrättat mönstringen, eller hos vilken anmälan bort göras. Upprättandet av förteckningar över försummelser mot lagbuden i § 32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, vilken översänder dem till sjörullföringsbefälhavaren, som, efter att hava granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens befallningshavande. 2. Av de enligt mom. 1 inkom2. Av de enligt mom. 1 inkommande förteckningar över värnpliktiga mande förteckningar över värnpliktiga skola särskilda utdrag, upptagande dem, skola särskilda utdrag, upptagande dem, vilka Konungens befallningshavande fin- vilka Konungens befallningshavande finner sig böra påföra böter enligt § 40 ner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederbörande kronofogdar eller § 41, till vederbörande landsfiskaler och magistrater översändas, försedda och magistrater översändas, försedda med Konungens befallningshavandes re- med Konungens befallningshavandes resolution, att de i utdragen upptagna solution, att de i utdragen upptagna böter må hos de värnpliktiga omedel- böter må hos de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke där- barligen uttagas, därest de icke däremot något invända, men att, därest de emot något invända, men att, därest de vilja för uteblivandet eller försummelsen vilja för uteblivandet eller försummelsen styrka laga förfall eller eljest åberopa styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till någon omständighet, som kan leda till deras frikännande från bötesan svar, i deras frikännande från bötesans var, i vilken händelse de äga undfå skriftlig vilken händelse de äga undfå skriftlig del av resolutionen i vad dem rörer, de del av resolutionen i vad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter till skola inom trettio dagar därefter till vederbörande kronofogde eller magistrat vederbörande landsfiskal eller magistrat ingiva de bevis, som till styrkande av ingiva de bevis, som till styrkande av deras mot böternas indrivande gjorda deras mot böternas indrivande gjorda invändningar åberopas, vid påföljd för invändningar åberopas, vid påföljd för uraktlåtenhet därav, att böterna utan uraktlåtenhet därav, a t t ' böterna _ utan hinder av samma invändningar må i laga hinder av samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen insändas till Konun- skola ofördröjligen insändas till Konungens befallningshavande, som, efter prov- gens befallningshavande, som, efter prövning av förekommande omständigheter, ning av förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken. meddelar beslut i saken. 3. Åtnöjes värnpliktig icke med Konungens befallningshavandes beslut, varigenom böter blivit honom slutligen påförda, äger han att inom trettio^ dagar efter erhållen del av beslutet till Konungens befallningshavande ingiva sina till Konungen ställda besvär, vilka därpå av Konungens befallningshavande jämte

334 (Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:) eget yttrande till vederbörande statsdepartement insändas. Besvären må även till Konungens befallningsliavande med posten insändas; och skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke blivit uppsatt. § 46. 1. De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel i kronansräkenskaper redovisas och ingå till den till förmån för beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfond. U r denna fond beredes understöd åt värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådragit sig sådan skada, att han därigenom blivit i större eller mindre mån oförmögen att sig med arbete försörja, ävensom i vissa fall åt hans efterlevande, i fall skadan förorsakat döden. 2. Saknas tillgång till gäldande av böter enligt denna lag, skola de förvandlas efter allmän strafflag. KAP. X.

Särskilda bestämmelser. §47. 1. Värnpliktiga, tillhörande lots- och fyrinrättningarnas personal, likställas enligt denna lag med de vid marinen fast anställda. 2. Yad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga delar beträffande manskap, som tillhör härens eller marinens reserv.

§48. Av Konungen bestämmes, om och i vad mån samt under vilka villkor befrielse från de i denna lag föreskrivna skyldigheter må kunna tillsvidare medgivas den nomadiserande lappbefolkningen. §49. För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas av Konungen. §50. Denna lag må icke ändras eller upphävas utan Konungs och riksdags sammanstämmande beslut.

Bestämmelser om lagens ikraftträdande. § 51-

§ 51.

Denna lag skall tillämpas från och med den 1 januari 1915, då följaktligen ej mindre värnpliktslagen av den 14 juni 1901 med däri sedermera gjorda änd-

Denna lag skall tillämpas från och med den 1 januari 1924, då såväl värnpliktslagen av den 17 september 191.4 med däri, sedermera gjorda ändringar

335 (Föreslagen lydelse:) (Nuvarande lydelse:) ringar och tillägg, än även de av Konun- och tillägg som lagen den 22 juni 1920 gen för sistnämnda lags tillämpning med- om ändrad utbildningstid för värnpliktiga delade närmare föreskrifter, så vitt de av 1920 års klass, lagen den 2 juni 1921 strida mot innehållet i denna lag, upp- om ändrad utbildningstid för värnpliktiga höra att gälla; skolande dock vad nedan av 1921 års klass, lagen den 31 mars 1922 stadgas om undantag från bestämmel- om ändrad utbildningstid för värnpliktiga av 1922 års klass och lagen den 23februari sen i denna S lända till efterrättelse. 1923 om ändrad utbildningstid för värnpliktiga av 1923 års klass upphöra att gälla; skolande dock vad nedan stadgas om undantag från bestämmelsen i denna 8 lända till efterrättelse.

9 o». 1. Ben i § 1 meddelade bestämmelsen om tiden för värnpliktens inträdande samt bestämmelsen i § 5 mom. 1 skola äga tillämpning genast efter denna lags utfärdande; och skola följaktligen motsvarande bestämmelser i den äldre lagen från samma tid upphöra att gälla. 2. Efter det nämnda bestämmelser i denna lag trätt i kraft, skall under år 1914 hållas inskrivningsförrättning för inskrivning av värnpliktiga, som äro födda år 1894 och som ej äro inskrivna å sjömanshus. Sådan inskrivning skall äga rum i den ordning, Konungen bestämmer.

§52. §53. 1. Till de i § 3 meddelade bestäm1. Till de nya bestämmelserna om värnpliktstiden skall övergång ske så- melserna om värnpliktstiden skall övergång ske sålunda: lunda : den, som inskrivits under något av åren 1895, 1896, 1897, 1898, 1899, 1900, 1901 eller 1902, skall tillhöra landstormen till och med det i ordningen motsvarande av åren 1916, 1917, 1918, 1919, 1920, 1921, 1922 och 1923; den, som inskrivits under något av åren 1903, 1904, 1905 eller 1906, skall tillhöra beväringen och dess andra uppbåd till och med det i ordningen motsvarande av åren 1916, 1917, 1918 och 1919 samt landstormen till och med det i ordningen motsvarande av åren 1924, 1925, 1926 och 1927;

336 (Nuvarande lydelse:) den, som inskrivits under något av åren 1907, 1908, 1909, .1910, 1911, 1912 eller 1913, skall tillhöra beväringens första uppbåd till, och med det i ordningen motsvarande av åren 1916, 1917, 1918, 1919, 1920, 1921 och 1922, beväringens andra uppbåd till och med det i ordningen motsvarande av åren 1920, 1921, 1922, y 1923, 1924, 1925 och 1926 samt landstormen till och med det i ordningen motsvarande av åren 1928, 1929, 1930, 1931, 1932, 1933 och 1934; den, som år 1914 inskrivits enligt den äldre lagen, skall tillhöra beväringens första uppbåd till och med år 1923, beväringens andra uppbåd till och med år 1927 samt landstormen till och med år 1935; den, som år 1914 inskrivits enligt vad i § 52 stadgas, skall tillhöra beväringens första uppbåd till och med år 1924, beväringens andra uppbåd till och med år 1928 och landstormen till och med år 1936.

2. Till stadgandet i § 34 mom. 4, i vad detsamma avser den, som avlagt medicine kandidatexamen samt fullgjort därefter följande föreskrivna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring, sker övergång sålunda, att den, som inskrivits under något av åren 1902,1903,1904,1905, 1906 eller 1907, skall tillhöra beväringen och dess första uppbåd till och med det i ordningen motsvarande av åren 1917,1919, 1921, 1923, 1925 och 1927 samt landstormen till och med det i ordningen motsvarande av åren 1923, 1924, 1925, 1926, 1927 och 1928. 3. Till stadgandet i § 34 mom. é, i vad detsamma avser den, som avlagt

(Föreslagen lydelse:) den, som inskrivits under något av åren 1910, 1911, 1912 eller 1913, skall tillhöra beväringen och dess andra uppbåd till och med det i ordningen motsvarande av åren 1924, 1925, 1926 och 1927;

den, som år 1914 inskrivits enligt 1901 års värnpliktslag, skall tillhöra beväringens första uppbåd till och med år 1924 samt beväringens andra uppbåd till och med år 1928; den, som år 1914 inskrivits enligt 1914 års värnpliktslag, skall tillhöra beväringens första uppbåd till och med år 1925 samt beväringens andra uppbåd till och med år 1929; den, som inskrivits under något av åren 1915, 1916, 1917, 1918, 1919, 1920, 1921, 1922 eller 1923, skall tillhöra beväringens första uppbåd till och med det i ordningen motsvarande av åren 1926, 1927, 1928, 1929, 1930, 1931, 1932, 1933 och 1934 samt beväringens andra uppbåd till och med det i ordningen motsvarande av åren 1930, 1931, 1932, 1933, 1934, 1935, 1936, 1937 och 1938.

337 (Nuvarande lydelse:) veterinär-, tandlakar- eller far made kandidatexamen, sker övergåtig sålunda, att den, som inskrivits något av åren 1905, 1906 eller 1907, skall tillhöra beväringen och dess första uppbåd till och med det i ordningen motsvarande av åren 1923, 1925 och 1927 samt landstormen till och med det i ordningen motsvarande av åren 1926, 1927 och 1928.

(Föreslagen

lydelse:)

2. Vad i mom. 1 stadgas om den, som inskrivits visst år, skall äga tilllämpning även i fråga om den, som bort inskrivas samma år men på grund av laga förfall eller beviljat uppskov eller därmed likställt förhållande blivit inskriven först ett senare år. Må, enligt vad därom är stadgat, visst år av tjänstetiden i beväringen ej räknas den värnpliktige till godo såsom tjänsteår, skall vid tillämpning av vad i mom. 1 är föreskrivet motsvarande jämkning äga rum. §54. 1. Beträffande värnpliktig, som inskrivits år 1899 eller tidigare, skola bestämmelserna i § 27 och §36 mom. 1 icke tillämpas. Beträffande värnpliktig, som inskrivits under något av åren 1900—1907, skola bestämmelserna i § 27 icke tillämpas. Beträffande värnpliktig, som inskrivits under något av åren 1908—1913 eller som år 1914 inskrivits enligt bestämmelmelserna i den äldre lagen, skall vad i § 27 mom. 1, 2 och 4 av denna lag stadgas icke vinna tillämpning. I fråga om värnpliktig, som ovan i detta moment avses, gälle vad i § 27 av den äldre lagen stadgas. 2. Föreskrifterna uti § 27 mom. 1 A a) skola icke tillämpas beträffande vapenför värnpliktig, som år 1914 inskrives enligt § 52 och tilldelas fotfolket, utan är sådan värnpliktig i stället skyldig att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra sammanlagt tvåhundrasjuttio dagar, I I 2041 2 0

§53. / fråga om värnpliktig, som bort inskrivas före år 1924, men som till följd av laga förfall, beviljat uppskov eller uteblivande utan laga förfall ej blivit inskiven, gäller vad uti denna lag stadgas. §54. I fråga om utbildningstiden i beväringen för värnpliktiga, inskrivna före år 1924, gälle, där Konungen ej för särskilt fall annorlunda förordnar; vad iförenämnda hänseende stadgas för värnpliktiga av 1920 års klass uti lagen den 22 juni 1920 med nedanstående ändringar och tillägg: a) vapenföra värnpliktiga av 1920, 1921, 1922 och 1923 års klasser, tilldelade fotfolket eller trängen i egentlig sjukvårdstjänst, är o skyldiga att fullgöra ytterligare en repetitionsövning om 25 dagar före utgången av åttonde året; b) vapenföra värnpliktiga av 1921, 1922 och 1923 års klasser, tilldelade rytteriet, äro skyldiga att fullgöra ytterligare 43

338 (Nuvarande lydelse:) vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras: med en första tjänstgöring, om etthundraåttio dagar under andra året, samt med en repetitions-(regements-Jövning om trettio dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde åren. Vid tillämpning beträffande värnpliktiga, som år 1914 inskrivas enligt § 52, av övriga bestämmelser i § 27 skall år 1915 vara första tjänstgöringsåret och tjänstgöringen under de följande åren jämkas i enlighet härmed. 3. Beträffande sådan å sjömanshus inskriven värnpliktig, som inskrives under år 1915 och tilldelas marinen, skola föreskrifterna uti § 27 mom. 1 A g) icke tillämpas. Sådan värnpliktig är i stället skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid trehundrasextio dagar i en följd med början under första eller andra året.

§55. Vad i §§ 53 och 54 är stadgat om den, som inskrivits visst år, skall äga tillämpning även i fråga om den, som bort inskrivas samma år men på grund av laga förfall eller beviljat uppskov eller därmed likställt förhållande blivit inskriven först ett senare år. Må, enligt vad därom är stadgat, visst år av tjänstetiden i beväringen ej räknas den värnpliktige till godo såsom tjänsteår, skall vid tillämpning av vad i sagda §§ är föreskrivet motsvarande jämkning äga rum. Har någon enligt § 6 i den äldre lagen inskrivits före det år, då han fyllde tjuguett år, skall den tid, under vilken han tillhör beväringens första uppbåd räknas från och med nämnda år.

(Föreslagen lydelse:) en repetitionsövning om 35 dagar före utgången av sjätte året; c) vapenföra värnpliktiga av 1920, 1921, 1922 och 1923 års klasser, tilldelade fältartilleriet, positionsartilleriet, fästningsartilleriet å Karlsborg eller fältingenjöroch fälttelegraftrupperna, äro skyldiga att fullgöra ytterligare en repetitionsövning om 35 dagar före utgången av sjätte året; d) vapenföra värnpliktiga av 1922 års klass, tilldelade fästningsartilleriet i Boden, trängen i egentlig trängtjänst eller intendenturtrupperna, äro skyldiga att fullgöra ytterligare en repetitionsövning om 25 dagar före utgången av sjätte året; e) vapenföra värnpliktiga av 1922 och 1923 års klasser, tilldelade fästningsingenjörtrupperna, äro skyldiga att fullgöra ytterligare en repetitionsövning om 35 dagar före utgången av sjätte året; f) för vapenföra värnpliktiga vid fältingenjör-, fälttelegraf eller fästning sing enjörtrupperna föreskriven repetitionsövning har från och med år 1925 en varaktighet av 35 dagar. § 55. Föreskrifterna i § 36 mom. 1 angående utbildning i landstormen skola tilllämpas från och med den 1 januari 1925.

339 (Nuvarande

lydelse:)

(Föreslaaen

lydelse:)

§ 56. Uti § 32 mom. 1 och § 33 mom. 2 och 3 stadgade skyldigheter åligga icke värnpliktiga, som före den 1 januari 1919 överförts till landstormen. § 57. För denna lags ikraftträdande erforderliga närmare föreskrifter, såsom rörande beräkning av tjänstetiden i beväringen för vissa ovan ej upptagna rärnpliktsgrupper, tjänstgöringsförhållanden för i 1914 års värnpliktslag § 27 mom. 1 D och mom. 2 D nämnda värnpliktiga m. m., meddelas av Konungen.

U n d e r f ö r u t s ä t t n i n g att o v a n n ä m n d a förslag till n y v ä r n p l i k t s l a g v a r d e r a n t a g e t , föreslår revisionen beträffande De värnpliktigas avlöning: att det i § 35 m o m . 2 v ä r n p l i k t s l a g e n omförmälda p e n n i n g b i d r a g åt v ä r n p l i k t i g a , tillhörande b e v ä r i n g e n , skall u t g å : för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst, m e d 50 öre om dagen u n d e r den första t j ä n s t g ö r i n g e n (sommarrekrytskola) ä v e n s o m u n d e r den tid, v e d e r b ö r a n d e fullgör h o n o m å l i g g a n d e t j ä n s t g ö r i n g i en följd, och med 75 öre d a g e n u n d e r a n n a n t j ä n s t g ö r i n g (vinterrekrytskola, repetitionsövning); s a m t för värnpliktiga, uttagna till ersättningsreserven, m e d 25 öre d a g e n ; s a m t att det i § 39 v ä r n p l i k t s l a g e n omförmälda p e n n i n g b i d r a g åt värnpliktiga, tillhörande landstormen, skall u t g å med 1 k r o n a om d a g e n .

340 Under förutsättning att det av revisionen uppgjorda förslaget till ny värnpliktslag varder antaget, föreslår revisionen vidare beträffande

LANTFÖRSVARET. A.

Krigsstyrelsen.

1. Lantförsvarets kommandoexpedition. att expeditionens personal skall bestå av: 1 chef, regementsofficer ur armén, 1 souschef, regementsofficer ur generalstaben,3 kompaniofficerare ur generalstaben, 5 pensionerade officerare såsom chefer för registrators-, värnplikts-, bok-, personal- och rulldetaljerna, 2 kompaniofficerare, beordrade ur arméns truppförband, 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare samt 1 expediti onsvakt. 2. Arméförvaltningen. att den å ämbetsverkets stat för närvarande uppförda och för en assistent å sjukvårdsstyrelsen avsedda bataljonsläkarbeställningen indrages; samt att den å sjukvårdsstyrelsen tjänstgörande officeren ur intendenturkåren ävensom förvaltaren ur samma kår ersättas den förre av 1 pensionerad officer såsom redogörare och den senare av 1 pensionerad underofficer såsom förråds förvaltare. B.

H ö g r e truppförband och fästningar.

att riket i militäradministrativt hänseende indelas i fyra arméfördelningsområden samt två militärområden, nämligen Norrbottens militärområde, omfattande i huvudsak Norrbottens och Västerbottens län, samt Gottlands militärområde, omfattande ön Gottland; att arméns truppförband organiseras å fyra arméfördelningar samt Norrbottens militärområdes trupper och Gottlands trupper; att till Norrbottens militärområdes trupper hänföras dels följande för det tidiga gränsförsvaret avsedda truppförband, nämligen Väsfer-

341 bottens regemente, en skvadron nr Norrlands dragonregemente samt en artillerikår, dels ock följande för Bodens fästning avsedda truppförband, nämligen Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår samt ett intendentnrkompani; att Gottlands trupper fortfarande såsom hittills skola bestå av Gottlands infanteriregemente och Gottlands artillerikår; att arméns övriga truppförband uppdelas på de fyra arméfördelningarna, på sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer; samt att Karlsborg nedlägges såsom fästning och endast bibehålies såsom förrådsplats och förläggningsort för vissa truppförband. C.

H ö g r e s t a b e r och i n s p e k t i o n e r ni. m. 1.

Generalitetet.

att detta skall bestå av: 1 chef för generalstaben, 1 inspektör för • infanteriet, 4 arméfördelningschefer, 1 militäi-befälhavare i Norrbotten, 1 generalfälttygmästare och inspektör för artilleriet, 1 chef för fortifikationen, 1 generalintendent, 1 kommendant i Boden, 1 militärbefälhavare på Gottiand och 1 inspektör för kavalleriet; samt att pensionsåldern för kommendanten i Boden och inspektören för kavalleriet höjes från 60 år till 65 år. 2.

Arméfördelningsstaberna.

att var och en av de fyra arméfördelningsstaberna skall bestå av: 1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben, 1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben, 2 adjutanter, kompaniofficerare ur arméfördelningens truppförband, 1 fortifikationsofficer, kapten ur fortifikationen, 1 fördelningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 expeditionsintendent, kapten ur intendenturkåren, 1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren, 1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren, samt

342 3 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare, den ene i stabsexpeditionen, den andre åt fortifikationsofficeren och den tredje åt fördelningsintendenten. 3* Brigadchefer ocli bri«;adstaber. att 8 regementschefer vid infanteriet förordnas att jämte egna beställningar upprätthålla befattningarna som chefer för infanteribrigader; samt att vid varje infanteribrigad skall till brigadchefens biträde finnas en brigadstab, bestående av 1 brigadkvartermästare och 1 brigadadjutant, båda beordrade bland kompaniofficerare vid vederbörlig arméfördelnings truppförband. 4. Militärbefälet i Norrbotten. att militärbefälhavarens i Norrbotten stab skall bestå av: 1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben, 1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben, • 1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, samt 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare, den ene i stabsexpeditionen och den andre i stabsintendenturen. 5. Kommendantskapet i Boden. att kommendantens i Boden stab skall bestå av: 1 stabschef, kapten ur generalstaben, 2 adjutanter, kompaniofficerare ur Bodens trupper, 1 artilleribefälhavare, chefen för Bodens artilleriregemente, 1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationen, 1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 adjutant åt fästningsintendenten, löjtnant ur intendenturkåren, 3 kaptener ur intendenturkåren såsom chefer för fästningsintendenturens underhålls-, utrustnings- och kassaavdelningar, 1 fästningsläkare, regementsläkare, 1 regementsläkare, 2 bataljonsläkare, 1 fästningsveterinär, regementsveterinär, 1 garnisonspastor, 1 fästningspoliskommissarie samt 3 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare, den ene i kommendantstaben och de båda andra i fästningsintendenturen.

343 6. Militärbefälet på Gottland. att militärbefälhavarens på Gottland stab skall bestå av: 1 stabschef, kapten ur generalstaben, med tjänstgöring de tider av året, då så v erfordras, 2 adjutanter, kompaniofficerare ur Gottlands trupper, 1 pensionerad fortifikationsofficer för handläggning av förekommande fortifikationsärenden, 1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 adjutant åt stabsintendenten, kapten ur intendenturkåren, 1 pensionerad officer såsom förvaltningsofficer, 1 stabsläkare, regementsläkare, 1 bataljonsläkare, 1 stabs veterinär, bataljonsveterinär, 1 regementspastor, 1 förrådsförvaltare vid intendenturförrådet å Tingstäde, förvaltare ur intendenturkåren, samt 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer åt fortifikation sofficeren. 7.

Infaiiteriinspektioiien.

att inspektörens för infanteriet stab skall bestå av: 1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben, 2 adjutanter, kompaniofficerare ur infanteriet, samt 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. 8. Militärläro verksinspektionen. att den nuvarande militärläroverksinspektionen indrages, samt att inspektionen av militärläroverken ordnas, på sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer. 9.

Kavalleriinspektionen.

att inspektörens för kavalleriet stab skall bestå av: 1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben, 1 adjutant, kompaniofficer ur kavalleriet, samt 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer.

344 10.

Generalstaben.

att denna skall förutom chefen bestå av följande personal, nämligen: Militärstaten:

Civils täten :

Över- och s t a b s a d j u t a n t e r : 1 överste, 4 överstelöjtnanter, 11 majorer och 33 kaptener.

1 professor, x krigsarkivarie, 1 bibliotekarie) p e n s i o n e r a d e 6 afctuarier officerare, 1 redogorare, ) 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare 1 förste expeditionsvakt och 3 expeditionsvakter.

»,.,.,.. , , Mihtarattacheer: 1 överstelöjtnant och 3 majorer.

11. Artilleristaben. att denna skall bestå av: 1 överste, chef för staben, 2 majorer, 9 kaptener, 3 löjtnanter, 1 kompaniofficer, beordrad ur infanteriet, 1 pensionerad officer såsom expeditionsofficer, 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer samt I expeditionsvakt. 12.

Fortifikationsstaben.

att denna skall bestå av högst följande antal officerare ur fortifikationen, nämligen: 7 regementsofficerare och I I kaptener. 13. Intendenturstaben. att denna skall bestå av: 1 chef, regementsofficer ur intendenturkåren, 4 kaptener, )) » 2 löjtnanter, » » 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer samt 1 expeditionsvakt.

345 14. Tränginspektionen. att vid denna skola finnas: 2 adjutanter, kaptener ur trängen, samt 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. 15. Kommendantskapen. att kommendantskapen

D.

i Stockholm och å Karlsborg indragas.

U n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r och utbildningskurser. 1. Krigsskolan.

att dennas personal skall utgöras av: Stab: 1 chef, överstelöjtnant, 1 adjutant, tillika bibliotekarie och vapenofficer, kapten, 1 bataljonsläkare, 1 slottspastor, 1 redogörare, pensionerad officer, 1 förvaltare, tillika väbel och uppsyningsman över Karlbergs kungsgård, pensionerad underofficer, 1 bataljonsadjutant, tillika biträde åt redogöraren, pensionerad underofficer, samt 1 köksföreståndare, pensionerad underofficer. Ofjicerskursens

kompanibefäl:

1 kompanichef, kapten, 5 kadettofficerare, kaptener (ryttmästare) eller löjtnanter, samt 1 kompaniadjutant, pensionerad underofficer. Ofjicerskursens lärarpersonal: 5 förste lärare, 5 andre lärare, 2 lärare och 11 biträdande lärare; skolande av denna personal 3 förste lärare, 2 andre lärare och 1 lärare I I 2041 20

346 uppföras å skolans stat med lön såsom kaptener eller löjtnanter, medan den övriga lärarpersonalen — med undantag av 1 lärare och 1 biträdande lärare, vilka förutsättas vara civila personer — beordras ur arméns truppförband, staber eller formationer. Officerskursens betjäning ra. fl.: Förslagsvis: 4 förmän — därav 1 rättare, 1 stallförman, 1 logementsvaktmästare och 1 slottsvaktmästare — 1 maskinist, tillika badmästare, 1 skogvaktare, tillika postbud, 1 hovslagare, tillika uppsyningsman över belysningen, 21 gårdskarlar, 3 slottsuppassare, 1 baderska, 1 hushållerska, 1 städerska, 1 sjuksköterska, 1 sköterskebiträde, 2 kokerskor, 3 köksbiträden och 1 kökskarl, samt 1 sjukvårdsbeställningsman och 1 spel, båda beordrade ur Svea livgarde. ; Reserv officerskursens

kompanibefäl:

1 kompanichef I i T T i r~ i 4 kadettofficeraref b e o r d r a d e u r truppforbanden, samt 1 kompaniadjutant, tillika vapenunderofficer, pensionerad underofficer. Reserv officer skur sens lärarpersonal: 1 lärare, beordrad ur truppförbanden. Reservofficerskursens

* betjäning:

Förslagsvis: 2 gårdskarlar och 2 köksbiträden, samtliga för en tid av fyra månader. 2. Krigshögskolan. att dennas personal skall utgöras av: 1 chef, överstelöjtnant, 1 adjutant, kapten, 1 biträdande adjutant, tillika redogörare, pensionerad officer, 3 lärare i militära ämnen, majorer eller kaptener, 8 lärare i militära ämnen, kompaniofficerare, beordrade ur staber, truppförband eller andra formationer, 3 lärare i levande språk,

347 repetitörer till erforderligt antal, kompaniofficerare, beordrade ur staber, truppförband eller andra formationer, 1 expeditionsvakt samt 1 maskinist. 3. Artilleri- och ingenjörhögskolan. att dennas personal skall utgöras av: 1 chef, överstelöjtnant, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, kapten, 1 redogörare, pensionerad officer, 4 lärare i militära ämnen, kaptener, 3 lärare, 2 biträdande lärare och 4 repetitörer i militära ämnen, kompaniofficerare, beordrade ur arméns staber, truppförband eller andra formationer, 3 lärare i civila ämnen, 1 expeditionsvakt samt 1 maskinist 4. Ridskolan. att dennas personal skall bestå av: 1 chef, major, 1 förste lärare) .. , ., -ii.. < ryttmastare, 1 andre lärare | J ' 1 lärare, tillika adjutant) l ö j t n a n t 1 andre lärare | J 1 läkare, 1 bataljonsveterinär, 1 redogörare, 1 förvaltare, pensionerad underofficer, 1 maskinist, 1 hovslagarunderbefäl, beordrat ur truppförbanden, samt stallbetjänte till erforderligt antal. 5. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet. att dennas personal skall bestå av: 1 chef, överstelöjtnant, 1 adjutant, tillika redogörare och bibliotekarie, löjtnant, 1 biträdande adjutant, subalternofficer, beordrad ur truppförbanden under högst 160 dagar,

348 3 förste lärare, kaptener, 10 andre lärare, kaptener, beordrade ur trupp förban den, därav 5 under högst 160 dagar och 5 under högst 50 dagar, 12 repetitörer, subalternofficerare, beordrade ur truppförbanden, därav 7 under högst 160 dagar och 5 under högst 50 dagar. 1 läkare, beordrad under högst 200 dagar, 1 förvaltare, ) 1 väbel 1 s a m t h g a pensionerade 1 kökföreståndare, tillika biträde åt väbelnj underofficerare, 1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen, beordrad ur Svea livgarde under högst 200 dagar. 6.

Artilleriskjutskolan.

att de nuvarande särskilda skjutskolorna för fältartilleriet samt för fästnings- och positionsartilleriet sammanslås till en för artilleriet i dess helhet gemensam skjutskola; att den för skolan avsedda fast anställda personalen skall utgöras av 1 överste, chef, och 1 kapten, adjutant, båda inräknade i den för artilleristaben erforderliga personalen; samt att skjutskolan, vilken förutsattes pågå under en tid av sju veckor, fortfarande såsom hittills organiseras på stab, kurser och instruktionsdivisioner, allt på sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer.

E.

L ä g r e truppförband. 1.

Infanteriet.

att Karlskrona grenadjärregemente, Hälsinge regemente, Bohusläns regemente, Västmanlands regemente och Vaxholms grenadjärregemente indragas; att Första och Andra livgrenadjärregementena sammanslås till ett till Linköping förlagt regemente, benämnt Östgöta liv grenadjärregemente; att Norra och Södra skånska infanteriregementena sammanslås till ett till Kristianstad förlagt regemente, benämnt Skånska infanteriregementet; att Upplands infanteriregemente benämnes Upplands regemente; att vid vart och ett av nedan uppräknade infanteritruppförband skall finnas anställd följande personal, nämligen:

349 a) vid Livregementets grenadjärer, Östgöta livgrenadjärregemente, Västgöta regemente, Upplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente, Jönköpings regemente, Dalregementet, Älvsborgs regemente, Hallands regemente, Västerbottens regemente, Kalmar regemente, Värmlands regemente, Jämtlands fältj äg ar regemente, Skånska infanteriregementet samt Västernorrlands regemente: Officerare:

1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 12 kaptener, 21 löjtnanter och 9 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare:

10 fanjunkare och 20 sergeanter. Manskap:

14 furirer av 1. klassen, 28 furirer av 2. klassen, 30 korpraler, 30 vicekorpraler, 42 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 1. klassen, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårds vicekorpral er, 2 sju k vårdssoldater, 1 hovslagarvicekorpral, 1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen,

1 gevärshantverkarkorpral, 1 gevärshantverkarvicekorpral och 1 gevärshantverkarsoldat. Musikpersonal:

1 musikfanjunkare, 3 musiksergeanter, 1 musikfurir av 1. klassen, 2 musikfurirer av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 3 musikvolontärer. Civilmilitär personal:

1 regementsläkare, 1 bataljonsläkare, 1 gevärshantverkare och 1 förrådsvaktmästare. Ciyil personal:

1 regementspastor. Pensionerad personal:

1 förvaltningsofficer, 2 expeditionsunderofficerare och 1 vapenunderofficer.

b) vid Kronobergs regemente samma personal som ovan under a) angivits samt därutöver ytterligare 1 löjtnant;

350 c) vid Svea livgarde: Officerare:

1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 14 kaptener, 25 löjtnanter och 10 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare:

12 fanjunkare och 22 sergeanter. Manskap:

18 furirer av 1. klassen, 36 furirer av 2. klassen, 38 korpraler, 38 vicekorpraler, 54 volontärer, 1 sjukvårds fur ir av 1 klassen, 1 sjukvårdsfurir av 2 klassen. 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårdsvicekorpraler, 3 sjukvårdssoldater, 1 hovslagarevicekorpral, 2 gevärs hänt verkar furirer av 2 klassen,

1 gevärshantverkarkorpral, 1 gevärshantverkarvicekorpral och 1 gevärshantverkarsoldat. Musikpersonal:

1 musiklöjtnant, 1 musikfanjunkare, 4 musiksergeanter, 1 musikfurir av 1. klassen, 2 musikfurirer av 2. klassen, 3 musikkorpraler, 4 musikvicekorpraler och 7 musikvolontärer. Civilmilitär personal:

1 regementsläkare, 1 bataljonsläkare, 1 gevärshantverkare och 1 förrådsvaktmästare. Civil personal:

1 regementspastor. Pensionerad personal:

1 förvaltningsofficer, 1 expeditionsunderofficer och 1 vapenunderofftcer.

d) vid Göta livgarde samma personal som ovan under c) angivits med iantag därav, att staten å ena sidan ökas med 1 löjtnant, 1 pensionerad officer såsom inskrivningsofficer och 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer samt å andra sidan minskas med 1 musikvolontär, 1 sjukvårdssoldat och 1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen. • e) Officerare:

1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 3 majorer,

vid Norrbottens regemente: 16 kaptener, 23 löjtnanter och 10 underlöjtnanter och fänrikar.

351 Underofficerare:

12 fanjunkare och 22 sergeanter.

1 gevärshantverkarvicekorpral och 1 gevärshantverkarsoldat. Musikpersonal:

Manskap:

14 furirer av 1. klassen, 28 furirer av 2. klassen, 34 korpraler, 34 vicekorpraler, 48 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 1. klassen, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårdsvicekorpraler, 2 sjukvårdssoldater, hovslagarvicekorpral, gevärshantverkarfurir av 2. klassen, gevärshantverkarkorpral, f)

vid Gottlands

Officerare:

1 överstelöjtnant, 3 majorer, 12 kaptener, 22 löjtnanter och 9 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare:

10 fanjunkare och 20 sergeanter. Manskap:

14 furirer av 1. klassen, 28 furirer av 2. klassen, 29 korpraler, 29 vicekorpraler, 120 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 1. klassen, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen,

1 musikfanjunkare, 3 musiksergeanter, 1 musikfnrir av 1. klassen, 2 musikfurirer av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 3 musikvolontärer. Civilmiljtär personal:

1 gevärshantverkare och 1 förråds vaktmästare. Pensionerad personal:

2 expeditionsunderofficerare och 1 vapenunderofficer. infanteriregemente. 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårdsvicekorpraler, 2 sjukvårdssoldater, 1 hovslagarvicekorpral, 1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen, 1 gevärshantverkarkorpral, 1 gevärshantverkarvicekorpral och 1 gevärshantverkarsoldat. Musikpersonal:

1 musikfanjunkare, 3 musiksergeanter, 1 mnsikfurir av 1. klassen, 2 musikfurirer av 2. klassen. 2 musikkorpraler och 3 musikvolontärer.

352 Cirilmilitär personal:

1 gevärshantverkare och 1 förrådsvaktmästare.

Pensionerad personal:

2 expeditionsimderofficerare och 1 vapenunderofficer.

2. Kayalleriet. att Livgardet till häst och Livregementets dragoner sammanslås till ett till Stockholm förlagt regemente, benämnt Livregementet till häst; att Kronprinsens husarregemente iudrages; att Skånska husar- och Skånska dragonregementena sammanslås till ett till Hälsingborg förlagt regemente, benämnt Skånska kavalleriregementet; att den år 1914 beslutade Norrbottens kavallerikår icke uppsattes; samt att vid vart och ett av nedan uppräknade kavalleritruppförband skall finnas anställd följande personal, nämligen: a) vid Livregementet till häst: Officerare: Musikpersonal: 1 överste och chef, 1 musikfanjunkare, 1 överstelöjtnant eller major, 3 musiksergeanter, 7 ryttmästare, 1 musikfurir av 1. klassen, 13 löjtnanter och 2 musikfurirer av 2. klassen, 5 underlöjtnanter och fänrikar. 2 musikkorpraler och 3 musikvolontärer. Underofficerare: 5 fanjunkare och Ciyilmilitär personal: 10 sergeanter. 1 bataljonsläkare, 1 regementsveterinär och Manskap: \ gevärshantverkare. 5 furirer av 1. klassen, CiTil 20 furirer av 2. klassen, personal: 24 korpraler, 1 regementspastor. 180 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, Pensionerad personal: 1 sjukvårdskorpral, 1 förvaltningsofficer, 2 sjukvårdsryttare, 1 exnedititionsunderofficer, 2* hovslagarfurirer av 2. klassen, 1 vapenunderofficer och 4 hovslagarkorpraler, 1 furageunderofficer. 4 hovslagarryttare och 1 gevärshantverkarkorpral.

353 b) vid Livregementets husarer samma personal, som ovan under a) angivits med undantag därav, att endast 1 hovslagarfurir av 2. klassen upptages samt att regementsveterinären ersattes av 1 bataljonsveterinär; c) vid Smålands husarregemente samma personal, som ovan under a) angivits med undantag därav, att endast 1 hovslagarfurir av 2. klassen upptages. d) vid Skånska kavalleriregementet: Officerare:

1 överste och chef, 1 överstelöjtnant eller major, 8 ryttmästare, 14 löjtnanter och 6 underlöjtnanter och fänrikar.

Musikpersonal:

1 musikfanjunkare, 3 musiksergeanter, 1 musikfurir av 1. glassen, 2 musikfurirer av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 3 musikvolontärer.

Underofficerare:

6 fanjunkare och 11 sergeanter. Manskap:

6 furirer av 1. klassen, 23 furirer av 2. klassen, 27 korpraler, 225 volontärer. 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, 3 sjukvårdsryttare, 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 5 hovslagarkorpraler, 5 hovslagarryttare och 1 gevärshantverkarkorpral.

Civilmilitär personal:

1 bataljonsläkare, 1 batalj onsveterinär och 1 gevärshantverkare. Civil personal:

1 regementspastor. Pensionerad personal:

1 förvaltningsofficer, 1 expeditionsunderofficer, 1 vapenunderofficer och 1 furageu nder o fficer.

e) vid Norrlands dragonregemente samma personal, som ovan under d) angivits med undantag därav, att staten ökas med 1 löjtnant, 1 furir av 2. klassen och 3 korpraler, samt att bataljons veterinären ersattes .av 1 regementsveterinär. 3. Artilleriet. att Svea och Upplands artilleriregementen sammanslås till ett till Uppsala förlagt regemente, benämnt Svea artilleriregemente; I I 2041 20

354 att det nuvarande Smålands artilleriregemente indrages; att en för Norrbottens militärområde avsedd och till Boden förlagd artillerikår, benämnd Norrbottens artillerikår, uppsattes; att Positionsartilleriregementet benämnes Stockholms artilleriregemente; att Karlsborgs artillerikår utökas till ett regemente samt förlägges till Jönköping oeh benämnes Smålands artilleriregemente; samt att vid vart och ett av nedan uppräknade artilleritruppförband skall finnas anställd följande personal, nämligen: a)

vid Svea, Göta och Smålands Officerare:

1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 3 majorer, 11 kaptener, 18 löjtnanter och 9 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare:

8 styck junkare och 17 sergeanter. 31 a n s k å p :

13 furirer av 1. klassen, 25 furirer av 2. klassen, 37 konstaplar, 105 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskonstaplar, 3 sjukvårdsartillerister, 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 3 hovslagarkonstaplar, 4 hovslagarartillerister, 1 hantverksfurir av 2. klassen,

artilleriregementen:

2 hantverkskonstaplar och 2 hantverks artillerister. Musikpersonal:

1 musikstyckjunkare, 3 musiksergeanter, 1 musikfurir av 1. klassen, 2 musikfurirer av 2. klassen, 2 musikkonstaplar och 3 musikvolontärer. Civilmilitär personal:

1 regementsläkare, 1 bataljonsläkare, 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär. Civil personal:

1 regementspastor. Pensionerad personal:

1 förvaltnings officer, 1 expeditionsunderofficer, 1 vapenunderofficer och 1 furageunderofficer.

b) vid Vendes artilleriregemente samma personal som ovan under a) angivits samt därutöver ytterligare 1 sergeant, 1 furir av 1. klassen och 1 furir av 2. klassen. c) vid Norrlands artilleriregemente samma personal, som ovan under a) angivits med undantag därav, att å regementets stat icke skall upptagas någon regementsveterinär;

355 d) vid Gottlands Officerare:

1 överstelöjtnant och chef, 6 kaptener, 9 löjtnanter och 4 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare:

4 styckjunkare och 7 sergeanter. Manskap:

5 fnrirer av 1. klassen, 10 furirer av 2. klassen, 14 konstaplar, 71 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskonstapel, 1 sjukvårdsartillerist,

artillerikär: 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 1 hovslagarkon stapel, 1 hovslagarartillerist, 1 hantverksfurir av 2. klassen. 1 hantverkskonstapel och 1 hantverksartillerist. Musikpersonal:

1 musikstyckjunkare, 1 musikfurir av 1. klassen, 1 musikfurir av 2. klassen, 2 musikkonstaplar och 2 musikvolontärer. Pensionerad personal:

1 expeditionsunderofficer och 1 vapenunderofficer.

e) vid Bodens artilleriregemente: 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 1 överste och chef, 1 hovslagarkonstapel, 1 överstelöjtnant, 1 hovslagarartillerist, 3 majorer, 1 hantverksfurir* av 2. klassen, 10 kaptener, 2 hantverkskonstaplar och 21 löjtnanter och 2 hantverksartillerister. 10 underlöjtnanter och fänrikar. Officerare:

Musikpersonal:

Underofficerare: 8 styckjunkare och 18 sergeanter. Manskap:

13 furirer av 1. klassen, 25 furirer av 2. klassen, 31 konstaplar, 105 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskonstaplar, 3 sjukvårdsartillerister,

1 musikstyckjunkare, 3 musiksergeanter, 1 musikfurir av 1. klassen, 2 musikfurirer av 2. klassen, 2 musikkonstaplar och 3 musikvolontärer. Pensionerad personal:

1 expeditionsunderofficer, 1 vapenunderofficer och 1 furageunderofficer.

356 f) vid Stockholms Officerare:

1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 8 kaptener, 15 löjtnanter och 8 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare:

7 styckjunkare och 15 sergeanter. Manskap:

11 furirer av 1. klassen, 21 furirer av 2. klassen, 27 konstaplar, 83 volontärer, 1 sjnkvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskonstapel, 2 sjukvårdsartillerister, 1 hovslagarfurir av 1. klassen, 1 hovslagarkonstapel,

artilleriregemente: 1 hovslagarartillerist, 1 hantverksfurir av 2. klassen, 2 hantverkskonstaplar och 2 hantverksartillerister. Musikpersonal:

1 musikstyck] unkare, 3 musiksergeanter, 1 musikfurir av 1. klassen, 2 musikfurirer av 2. klassen, 2 musikkonstaplar och 3 musikvolontärer. Ciyilmilitär personal:

1 regementsläkare. Pensionerad personal:

1 förvaltningsofficer, 1 expeditionsunderofficer, 1 vapenunderofficer och 1 furageunderofficer.

g) vid Norrbottens Officerare:

1 major och chef, 4 kaptener, 5 löjtnanter och 2 underlöjtnanter och fänrikar, Underofficerare:

2 styckj unkare och 6 sergeanter. Manskap:

5 furirer av 1. klassen,

artillerikår:

9 furirer av 2. klassen, 10 konstaplar, 20 volontärer, 1 sjukvårdskonstapel, 1 sjukvårdsartillerist, 1 hovslagarkonstapel och 1 hovslagarartillerist. Pensionerad personal:

1 expeditions- och vapenunderofficer samt 1 kasern- och furageunderofficer.

Q K <7

4. Fortifikationen och ingenjörtrupperna. att ligen :

vid fortifikationen skall finnas anställd följande personal, nämOfficerare:

3 överstar, 4 överstelöjtnanter, 8 majorer, 49 kaptener, 59. löjtnanter och 29 underlöjtnanter och fänrikar.

3 bataljonsveterinärer, 9 fortifikationskassörer, 1 departementsskrivare, 5 gevärshantverkare, 7 tygverkmästare, 24 tyghantverkare och 5 förrådsvaktmästare. Civil personal:

Underofficerare:

1 garnisonspastor, 1 regementspastor och 1 expeditionsvakt.

36 fanjunkare och 72 sergeanter. Musikpersonal:

Pensionerad personal:

2 musikfanjunkare och 3 musiksergeanter. Civilmilitär personal:

1 bataljonsläkare,

3 förvaltningsofficerare, 1 bibliotekarie, 1 expeditionsofficer och 7 expeditionsunderofficerare.

att vid vart och ett av nedan uppräknade ingenjörtruppförband skall finnas anställd följande manskapspersonal, nämligen: a) vid Svea Manskap:

6 furirer av 1. klassen, 11 furirer av 2. klassen. 17 korpraler, 16 vicekorpraler, 88 volontärer, sjukvårdsfurir av 2. klassen, sjukvårdskorpral, sjukvårds vicekorpral, sjukvårdssoldater, hovslaga vicekorpral, hovslagarsoldat, gevärshantverkarkorpral,

ingenjörkår: 1 gevärshantverkarvicekorpral, 1 gevärshantverkarsoldat, 1 hantverksfurir av 1. klassen, 1 hantverksfurir av 2. klassen, 3 hantverkskorpraler, 2 hantverksvicekorpraler och 6 hantverkssoldater. Musikmanskap:

1 musikfurir av 1. klassen, 1 musikfurir av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 2 musikvolontärer.

358 b) vid Göta Manskap:

5 furirer av 1. klassen, 9 furirer av 2. klassen, 13 korpraler, 12 vicekorpraler, 66 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, 1 sjukvårdsvicekorpral, 1 sjukvårdssoldat, 1 hovslagarvicekorpral, 1 hovslagarsoldat, 1 gevärsliantverkarkorpral,

ingenjörkär: 1 gevärshantverkarvicekorpral, 1 gevärshantverkarsoldat, 1 hantverksfurir av 1. klassen, 1 hantverksfurir av 2. klassen, 2 hantverkskorpraler, 2 hantverksvicekorpraler och 6 hantverkssoldater. Musikmanskap:

1 musikfurir av 1. klassen, 1 musikfurir av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 2 musikvolontärer.

e) vid Fälttelegr 'afkär en: Manskap: \ gevärshantverkarvicekorpral, 1 gevärshantverkarsoldat, 8 furirer av 1. klassen, 1 hantverksfurir av 1. klassen, 17 furirer av 2. klassen, 2 hantverksfurirer av 2. klassen, 20 korpraler, 5 hantverkskorpraler, 21 vicekorpraler, 4 hantverksvicekorpraler och 111 volontärer, 12 hantverkssoldater. 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, Musikmanskap: * 1 sjukvårdsvicekorpral, musikfurir av 1. klassen, 2 sjukvårdssoldater, musikfurir av 2. klassen, 1 hovslagarkorpral, musikkorpraler och 1 hovslagarvicekorpral, musikvolontärer. 1 hovslagarsoldat, 1 gevärshantverkarkorpral, d) vid Bodens ingenjörkär: 2 sjukvårdsvicekorpraler, 1 sjukvårdssoldat, 4 furirer av 1. klassen, 1 hovslagarvicekorpral, 8 furirer av 2. klassen, 1 gevärshantverkarkorpral, 12 korpraler, 1 gevärshantverkarvicekorpral, 12 vicekorpraler, 1 gevärshantverkarsoldat, 66 volontärer, 1 hantverksfurir av 1. klassen, 1 sjukvårdskorpral, Manskap:

359 Musikmanskap:

1 hantverksfurir av 2. klassen, 3 hantverkskorpraler, 2 hantverksvicekorpraler och 6 hantverkssoldater.

1 musikfurir av 1. klassen, 1 musikfurir av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 2 musikvolontärer. .

e) vid Norrlands Mans kap:

4 furirer av 1, klassen, 6 furirer av 2. klassen, 10 korpraler, 10 vicekorpraler, 51 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, 1 sjukvårdsvicekorpral, 1 sj ukvårdssoldat, 1 hovslagar vicekorpral, 1 hovslagarsoldat, 1 gevärshantverkarkorpral, o.

ingenjörhår: 1 gevärshantverkarvicekorpral, 1 gevärshantverkarsoldat, 1 hantverksfurir av 1. klassen, 1 hantverksfurir av, 2. klassen, 2 hantverkskorpraler, 1 hantverksvicekorpral och 6 hantverkssoldater. Musikmanskap:

1 musikfurir av 1. klassen, 1 musikfurir av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 2 musikvolontärer.

Trängen och trängtrupperna.

att Västmanlands och Ostgöta trängkårer indragas; att den för trängen gemensamma staten skall upptaga följande personal, nämligen: Ofiicerare:

1 överste, 2 överstelöjtnanter, 2 majorer, 20 kaptener, 27 löjtnanter och 8 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare:

19 fanjunkare och 37 sergeanter. Musikpersonal:

2 musikfanjunkare och 2 musiksergeanter.

Civilmilitär personal:

4 regementsläkare, 4 bataljonsläkare, 4 bataljons veterinärer, 12 hantverkare och 4 förrådsvaktmästare. Civil personal:

1 regementspastor. Pensionerad personal:

4 förvaltningsofficerare, 1 expeditionsunderofficer, 4 vapenunderofficerare m. m. och 4 furageunderofficerare m. m.

360 att vid var och en av nedan uppräknade trängtruppförband skall finnas anställd följande manskapspersonal, nämligen: a) vid Svea och Norrlands

tr ängkär er:

Manskap:

4 furirer av 1. klassen, 10 furirer av 2. klassen, 11 korpraler, 11 vicekorpraler, 17 volontärer, 1 hovslagarkorpral och . 1 hovslagarvicekorpral.

Musikmanskap:

1 musikfurir av 1. klassen, 1 musikfurir av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 2 musikvolontärer. <v

b) vid Göta tränghår och Skånska Manskap:

4 furirer av 1. klassen, 8 furirer av 2. klassen, 8 korpraler, 9 vicekorpraler, 13 volontärer, 1 hovslagarkorpral och 1 hovslagarvicekorpral.

trängkåren: Musikmanskap:

1 musikfurir av 1. klassen, 1 musikfurir av 2. klassen, 2 musikkorpraler och 2 musikvolontärer.

6. Intendenturkåren och intendenturtrupperna. att vid intendenturkåren och intendenturtrupperna skall finnas anställd följande personal, nämligen: Officerare:

2 överstar, 5 överstelöjtnanter, m ,

, ,

Civilmilitär personal:

2 departementsskrivare.

;

Civil personal:

7 majorer, 64 kaptener och 1U löjtnanter. Underofficerare: 61 förvaltare och 13 sergeanter. Manska

i> : 14 furirer av 1. klassen och 13 furirer av 2. klassen.

v 1

expeditionsvakt. Pensionerad personal: 2 expeditionsofficerare vid arméförvaltningens intendentsdepartement, 1 adjutant vid intendenturförrådet i Stockholm, 1 adjutant vid intendenturförrådet å Karlsborg och 5 expeditionsunderofficerare.

361 7. Flygtrupperna. att arméns flygväsende utbrytes ur Fälttelegrafkåren och bildar ett självständigt truppslag, benämnt flygtrupperna, ävensom att dessa trupper organiseras å en till Malmslätt förlagd kår, benämnd Fly g kåren; att arméns och marinens flygväsenden i ekonomiskt och tekniskt avseende ställas under gemensam central ledning, förlagd till en särskild avdelning eller byrå inom arméförvaltningen eller marinförvaltningen; att den för flygtrupperna erforderliga personalen uppföres å dels en stat för flygvapnet, dels en stat för Flygkåren; att staten för flygvapnet skall upptaga följande personal, nämligen: Officerare:

2 verkmästare av 1. klassen, 1 verkmästare av 2. klassen, 5 tyghantverkare och 1, förrådsvaktmästare.

1 överste eller kommendör, 1 överstelöjtnant eller major, 7 kaptener och 14 löjtnanter.

Civil personal: Underofficerare:

3 flygingenjörer, 1 flygfotograf och 1 expeditionsvakt.

5 fanjunkare och 8 sergeanter. Civilmilitär personal:

Pensionerad personal:

bataljonsläkare, departementsskrivare, tygförvaltare av 1. klassen, gevärshantverkare,

1 bataljonsadjutant, 1 kasern- och förvaltningsunderofficer och o expeditionsunderofticerare.

att staten för Flygkåren nämligen:

skall upptaga följande manskapspersonal,

3 furirer av 1. klassen, 5 furirer av 2. klassen, 7 korpraler, 6 vicekorpraler, 48 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, 1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen, I I 2 0 4 1 20

1 gevärshantverkarkorpral, 2 gevärshantverkarvicekorpraler, 2 gevärshantverkarsoldater, 2 hantverksfurirer av 1. klassen, 2 hantverksfurirer av 2. klassen, 3 hantverkskorpraler, 3 hantverksvicekorpraler och 6 hantverkssoldater.

•it;

362 F.

Vissa civilmilitära samt civila kårer och s t a t e r . 1.

Fältläkarkåren.

att fältläkarstipendiatinstitutionen helt och hållet avvecklas. 2. (xarnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår. . att den å staten för garnj sonssjukhuset i Stockholm uppförda överläkarbeställningen med bataljonsläkares lön ändras till en överläkarbeställning med regementsläkares lön; att såsom redogörare vid nämnda sjukhus anställes 1 pensionerad officer; t att å staten för garnisonssjukhuset å Karlsborg uppföras 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare, avsedda för nämnda sjukhus och garnisonen å Karlsborg; samt att vid arméns sjuksköterskekår skola finnas 36 ordinarie sjuksköterskor. 3. Artilleriets fabriker och tyganstalter. att staten för artilleriets fabriker följande personal, nämligen:

och tyganstalter skall upptaga

Ordinarie befattningshavare:

1 fälttygmästare, 8 fygförvaltare av 2. klassen, 3 styresmän, 18 besiktningsrustmästare eller tyg1 tygmästare av 1. klassen, verkmästare, 2 tygmästare av 2. klassen, 6 verkmästare av 1. klassen, 4 tyg- eller fabriksingenjörer, 2 verkmästare av 2. klassen, 2 departementsskrivare, 9 tyg- eller fabriksskrivare, 12 tyg- eller fabriksförvaltare av 1. 49 tyghantverkare och klassen, 7 fortmaskinister. 1 öververkmästare, Pensionerad personal:

1 officer såsom ledare för artilleridepartementets tekniska revision, 1 expeditionsunderofficer vid y> » » 1 expeditionsunderofficer » » civilbyrå, 3 expeditionsunderofficerare vid » militärbyrå, 7 expeditionsunderofficerare vid artilleriets tygverkstäder och Stockholms tygstation, 2 kontroll- och besiktningsunderofficerare, samt 1 skottställningsunderofficer vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori.

363 4. Polispersonalen. att arméns polispersonal skall bestå av: a Karlsborg:

i Boden:

1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar, 18 konstaplar och 6 extra konstaplar.

G.

1 överkonstapel och 1 konstapel.

H ä r e n s h ä s t a r och remoiiteringsväsendet. 1. Härens hästar. Egna tjänstehästar.

att nedan omförmäld personal skall vara skyldig att var och en hålla en egen tjänstehäst, nämligen: chefen för generalstaben, inspektören för in-' fanteriet, de fyra arméfördelningscheferna, militärbefälhavaren i Norrbotten, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, militärbefälhavaren å Gottland, kommendanten i Boden, inspektören för kavalleriet och inspektören för trängen tillhopa 13 hästar chefen för lantförsvarets komandoexpedition 1 häst samtliga officerare vid generalstaben med undantag av militärattachéerna ••••• » 49 hästar chefen för artilleristaben 1 näst chefen för krigshögskolan 1 )} chefen för krigsskolan ävensom kadettofficeren 2 ur kavalleriet vid samma skola » hästar chefen för ridskolan ävensom de fyra lärarna 5 därstädes » ; ;-; samtliga regementschefer vid infanteriet (militärbefälhavaren på Gottland ej medräknad) » 20 samtliga officerare vid kavalleriet utom fänrikar » 125 7 1} samtliga regementschefer vid artilleriet ..'...' » eller tillhopa 224 hästar.

364 Stamhästar.

att vid armén skola finnas tillhopa 5,665 stamhästar, nämligen: vid generaltitetet, arméfördelningsstaberna och tränginspektionen: 1 häst för var och en av chefen för generalstaben, inspektören för infanteriet, de fyra arméfördelningscheferna, militärbefälhavaren i Norrbotten, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, militärbefälhavaren på Gottland, kommendanten i Boden, inspektören för kavalleriet och inspektören för trängen tillhopa 13 hästar 1 häst för var och en av tolv adjutanter, nämligen två hos inspektören för infanteriet, två i varje arméfördelningsstab samt två i tränginspektionen .,.". » 1 2 » 1 häst för var och en av de fyra fältveterinärerna » 4 » en reservgrupp om 4 hästar för var och en av de fyra arméfördelningsstaberna, avsedda för därstädes tjänstgörande fältläkare, fortifikationsofficer, fördelningsintendent och expeditionsintendent ävensom för tillgodoseende av tillfälligt behov av två hästar för adjutanter i staben » 16 )> vid lantförsvarets kommandoexpedition: 1 häst för chefen 1 häst vid generalstaben: 14 hästar för följande utom huvudstationen ' placerade officerare, nämligen stabscheferna vid infanteriinspektionen, kavalleriinspektionen, de fyra arméfördelningsstaberna, militärbefälet i Norrbotten, kommendantskapet i Boden och militärbefälet på Gottland ävensom generalstabsofficerarna vid de fyra arméfördelningsstaberna och militärbefälet i Norrbotten, samt 22 hästar för huvudstationen » 36 hästar vid artilleristabeii: 1 häst för var och en av chefen och de fjorton artilleristabsofficerarna )) 15 »

365 vid Jcommendantskapet i Boden: 1 häst för den ur infanteriet kommenderade adjutanten vid kommendantskapet för fälttygmästaren vid undervisningsverken'. 1 häst för var och en av chefen för krigshögskolan, chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, chefen för ridskolan, lärare och adjutant vid ridskolan, chefen för infanteriskjutskolan, chefen för krigsskolan, adjutanten vid krigsskolan och kadettofficeren nr kavalleriet vid krigsskolan tillhopa vid infanteriet: vid vardera av Svea och Göta livgarden 24 hästar vid Norrbottens regemente )) vart och ett av övriga 18 .regementen 22 hästar vid studentkompanierna y> volontärskolorna skolande därav 169 hänföras till stabsgruppen och 343 till kompanichefsgruppen;

1 1

häst »

-Q Q h;[ s t a r

B

48 28

)) )) ) )))

396 30 10 10

»

1,560

»

1,300 2 860

)>

vid artilleriet: vid vart och ett av Svea, Göta, Vendes och Norrlands artilleriregementen 300 hästar tillhopa 1,200 » vid Gottlands artillerikår 95 )) 70 » Bodens artilleriregemente ) ) 96 )) Stockholms artilleriregemente )) 232 » Smålands artilleriregemente ... 3 80 » Norrbottens artillerikår »> 80 -^ 773

})

vid kavalleriet: ' vid vart och ett av Livregementet till häst, Livregementets husarer och Smålands husarregemente 520 hästar vid vartdera av Skånska kavalleriregementet och Norrlands dragonregemente 650 hästar

))

36 6 vid fortifikationen och ingenjörtrupperna: vid Svea ingenjörkår tillhopa » Göta » )) » Fälttelegrafkåren D » Bodens ingenjörkår » » Norrlands » • » vid trängtrupperna: -, vid vardera av Svea och Norrlands trängkårer 46 hästar tillhopa vid vardera av Göta trängkår och Skånska träng-kåren 44 hästar » vid intendentur'trupperna: 1 häst för var och en av cheferna för de fyra intendenturkompanierna vid Jiygtrupperna:

59 50 50 23 36

218 hästar

92 88

180 Summa 5,665 hästar Lejda hästar.

att antalet hästlejningsdagar vid armén skall beräknas sålunda: vid infanteriet 24,088 lejningsdagar artilleriet 97,200 ingenjörtrupperna 39,235 trängtrupperna 14,038 intendenturtrupperna 2,500 eller tillhopa 177,061 lejningsdagar att för ledningskostnadernas nedbringande övergång skall ske till det s. k. ackordsystemet i den omfattning, Kungl. Maj:t med hänsyn till rådande utackorderingsmöjligheter och förhållandena i övrigt bestämmer. 2. Remonterings väsendet. Remontcringsgrunder.

att remonteringen vid armén skall ske efter följande grunder: 1. Generalitets- och generalstabsgruppens 110 hästar ävensom infanteriets till stabsgruppen hänförliga 169 hästar remonteras genom överflyttning varje år av 35 8-åriga stamhästar från kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna. 2. I och för omsättning av de till infanteriets kompanichefsgrupp hörande 343 hästarna ävensom intendentur- och fhygtruppernas hästar

367 överflyttas årligen från kavalleriet till dessa truppslag högst 119 för kavalleriet icke vidare användbara hästar. 3. Kavalleriet erhåller årligen 10 procent remontering å 2,740 stamhästar samt dessutom 30 remonter såsom ersättning för 30 8-åriga stamhästar, som överflyttas till staber och infanteriet. 4. Artilleriet, fortifikationen och ingenjörtrupperna samt trängtrupperna erhålla årligen 9 procent remontering å det vid dessa truppslag befintliga stamhästantalet samt dessutom 5 remonter såsom ersättning för 5 8-åriga stamhästar, som överflyttas till staber och infanteriet. 5. Årligen beräknas 32 stamhästar komma att av officerarne uttagas till egna tjänstehästar. Såsom ersättning för dessa beräknas årligen 23 remonter. Remonteringsstyrelsen.

att den vid ijemonteringsstyrelsen anställda personalen göras av: 1 chef, officer å reservstat eller i reserven, och 1 redogörare, pensionerad officer.

skall ut-

Remontdepåerna.

att vid armén skola finnas tre remontdepåer, nämligen vid Herrevadskloster i Skåne, Utnäslöt i Västmanland och å Frösön i Jämtland. H.

Reservpersonal.

1. Personal å reservstat. att reservstaten för officerare och underofficerare nedanstående tabell angiven personal:

skall upptaga i

Officerare. Trupp slag.

Geueralitet Infanteriet Kavalleriet Artilleriet Ingenjörtrupperna Trängtrapperna Intendenturtrupperna

Kompani- Summa Generals- Överstar. Majorer. officeofficepersoner. rare. rare.

1 1

30 2 7 3 1 3

168 17 38 17 5 15

2 200 19 45 20 7 19

38 4 11 5 3 4

. 65

2 2

2¶Underofficerare. 1 )

v ) Fördelningen å de olika truppslagen är icke bindande i vidare mån, än att infanteriet skall erhålla minst 38 underofficerare. .

368 att reservstaten för fältläkarkären skall upptaga 2 fältläkare och 8 regementsläkare; att reservstaten för fältveterinärkdren skall upptaga 1 fältvéterinär och 1 regementsveterinär; att för övergång från aktiv stat till reservstat skall för såväl officerare som underofficerare, läkare och veterinärer fordras, förutom full tjänstduglighet, 7 tjänsteår såsom officer, respektive underofficer, militärläkare eller militärveterinär; att jämväl kapten (ryttmästare) å reservstat, vilken därtill finnes lämplig, *skall kunna befordras till major å reservstat; samt att personal å reservstat skall vara tjänstgöringsskyldig i krig, och då värnpliktiga eljest inkallas till rikets försvar, ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred i 45 dagar under loppet av ^ r j e tvåårsperiod av tjänstetiden. 2. Personal i arméns reserver. a) Officerare och underofficerare, vilka inom regementes (kårs) reserv • vunnit sin första officers- respektive underofficersanställning: att ifrågavarande officerare och underofficerare skola vara tjänstgöringsskyldiga i krig, och då värnpliktiga eljest inkallas till rikets försvar, ävensom vid sådan övning* som till utrönande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred i 45 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalenderår, då de uppnå 42.års ålder, dock att sistnämnda tjänstgöring för flygtruppernas reservfänrikar begränsas till sammanlagt två månader, vilken tjänstgöring fullgöres antingen samma år, som utnämning till reservfänrik äger rum, eller ock därpå följande år; att ifrågavarande personal skall vid sin första utnämning erhålla ekiperingshjälp, officer med 1,000 kronor och underofficer med 600 kronor; att den till ifrågavarande personal enligt gällande bestämmelse utgående pensionen skall höjas för officer till 500 kronor och för underofficer till 350 kronor, dock att dylik pension icke skall utgå till reservfänrik vid flygtrupperna, vilken i stället efter avslutad tjänstgöring erhåller en gottgörelse av 1,000 kronor; att därest officer — reservfänrik vid flygtrupperna undantagen — eller underofficer, vilken i vederbörlig ordning fullgjort honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, avlider, innan han uppnått den för rätt till pension stadgade levnadsålder, till hans efterlevande anhöriga eller annan

369 rättsinnehavare skall utbetalas ett mot pensionens vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp; samt att därest vederbörande så önskar, han skall vara berättigad att vid uppnåendet av den för rätt till pension stadgade levnadsålder, utbekomma i stället för pensionen ett mot dennas efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp. b) Officerare och underofficerare, som vid eller efter avgång från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension på ansökan vunnit inträde i regementes (kårs) reserv; att ifrågavarande officerare och underofficerare skola vara tjänstgöringsskyldiga i samma omfattning som ovan under a) omförmälda officerare och underofficerare; samt att den till ifrågavarande personal enligt gällande bestämmelser utgående pensionen skall höjas för officer till 500 kronor och för underofficer till 350 kronor. c) Underbefäl av manskapet i reserven: att ifrågavarande personal må kvarstå i reserven intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 35 års ålder. d) Fältläkarkårens och fältveterinärkärens reservpersonal: att fältläkarstipendiat- och fältveterinärstipendiatbeställningar i reserven indragas, saifit att vad ovan under a) och b) föreslagits i fråga om tjänstgöringsskyldighet samt avlönings- och pensionsförmåner för officerare skall i tillämpliga delar gälla även beträffande läkare och veterinärer. I. ö v e r g å n g e n till d e n n y a h ä r o r d n i n g e n . att de ovan föreslagna ändringarna i nu gällande härordning skola träda i kraft under budgetåret den .1 juli 1924—den 30 juni 1925 å de tider, Kungl. Maj:t bestämmer.

I I 2041 20

370 •• •• SJÖFÖRSVARET.

I. A. t.

Flottan.

Sjökrigsmaterielen.

Sjöstyrkornas storlek och indelning.

att av flottans vid ingången av år 1923 befintliga fartyg följande skola utrangeras, nämligen: minfartyget Edda, vedettbåtarna n:r 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 24, 25 och 26, logementsfartygen Saga, Vanadis och Norrköping, chefsfartyget Drott och ångfartyget Sköldmön, dock att, därest vid närmare undersökning och jämförelse i fråga om fartygens nuvarande tillstånd och stridsvärde så finnes önskvärt, utbyte av till utrangering föreslaget fartyg mot annat av samma slag må äga rum; att flottans övriga vid ingången av år 1923 befintliga fartyg skola fördelas å kustflotta, lokalstyrkor och materielreserv på sätt nedanstående tabell närmare utvisar, dock att ifrågavarande fördelning icke skall vara bindande i vad angår fartygens strategiska och taktiska användning vid mobilisering;.

P a r : t y g s s l a

fartyg

I. Stridsfartyg. Pansarskepp (1. klass pansarbåtar) Kryssare Overvattenstorpedf artyg: a) jagare b) 1. klass torpedbåtar c) 2.

»

»

d) motortorpedbåtar Undervattensbåtar Specialfartyg Vedettbåtar II. Övriga fartyg. Skeppsgossefartyg Logementsfartyg .. Lasarettsfartyg III. J

F. ö r d e l a s

Antal

Sjökarteverkets fartyg

) Därav 1 undervattensbåt under byggnad.

Kustflotta

Lokalstyrkor

14 6 10 17 10 2 171) 7 19

8 5 2 7 3 12

10 3 7

å Materielreserv

371 2. Ersättningsbyggnad under budgetåren 1924—1929. att för nyanskaffning under femårsperioden den 1 juli 1924—den 30 juni 1929 av krigsfartygsmateriel för kustflottans räkning skall utgå ett belopp av tillhopa 25,000,000 kronor.

B.

Fredsorganisationen.

1. Marinens överstyrelse m. ni.

$

Sjöförsvarets kommandoexpedition.

att expeditionens personal skall bestå av: 1 chef, regementsofficer från flottan, 2 adjutanter från flottan, kompaniofficeJrare, 1 adjutant från kustartilleriet, kompaniofficer, 2 pensionerade officerare, den ene såsom chef för statistiska detaljen och den andre såsom chef för bok- och t^ckeridetaljerna, 1 expeditionsunderofficer, underofficer från flottan, 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare samt 1 expeditionsvakt. Marinförvaltningen.

att den nuvarande nautiska avdelningen indrages och de till densamma hörande ärendena överflyttas huvudsakligen till minavdelningen; att av den å marinförvaltningens stat uppförda personalen indragas 1 andre kemist samt 2 tjänstemän i 15 lönegraden, 1 tjänsteman i 13 lönegraden och 2 expeditions vakter; samt att å ämbetsverkets stat uppföras arvoden åt 5 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare. Marinstalben.

att den nuvarande mobiliseringsavdelningen indrages och de till densamma hörande ärendena överflyttas huvudsakligen till organisationsavdelningen; att .bland den för tjänstgöring i marinstaben avsedda personalen skola ingå 3 marinattachéer, regementsofficerare; att den å marinstabens stat för närvarande uppförda aktuarie- och registratorsbefattningen indrages; samt att k marinstabens stat uppföras — förutom arvode åt 1 pensionerad officer såsom bibliotekarie och lön åt 1 expeditionsvakt — arvoden åt 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare.

372 Sjökrigsskolan.

att den till marinintendentskolan för närvarande förlagda undervisningen av marinintendentselever och marinintendentsaspiranter skall förläggas till sjökrigsskolan; att sjökrigsskolans ständigt tjänstgörande personal skall utgöras av: 1 chef, regementsofficer från flottan, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, kompaniofficer från flottan, 4 kadettofficerare från flottan, kompaniofficerare, 2 lektorer, 1 expeditionsvakt och 1 portvakt; samt att sjökrigsskolans elever skola åtnjuta inkvarteringsersättning samt erhålla fri undervisningsmateriel och fria läroböcker. Sj ö krigshögskolan.

att sjökrigshögskolans ständigt tjänstgörande personal skall utgöras av: 1 chef, regementsofficer från flottan, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, kompaniofficer från flottan, samt 1 expeditionsvakt. Sj ökarte verket.

att för de årliga sjömätningsexpeditionerna skola i regel rustas 4 sjömätningsfartyg; samt att för tjänstgöring under hela året vid sjökarteverket skola avses 1 regementsofficer från flottan såsom kartverkschef samt 2 kompaniofficerare från flottan. 2. Normalplan för flottans krigsberedskap och övningar. att denna skall i stort sett omfatta nedanstående fartygsrustningar: a) rustade året om: 3 pansarskepp av Sverige-typ (understundom i stället av Äran-typ), 4 jagare, 1 torped kryssare, 8 1. klass torpedbåtar, 1 depåfartyg för 1. klass undervattensbåtar, 6 1. klass undervattensbåtar, 1 depåfartyg för 2. klass undervattensbåtar, 2 2. klass undervattensbåtar, 1 depåfartyg för vedettbåtar och 6 vedettbåtar.

373 b) rustade under del av året: 1 pansarkryssare, långresefartyg, 1 pansarskepp av Äran-typ, .9 1 1. klass torpedbåt, 2 kanonbåtar för sjökadetternas sommarövningar, varav den ena dock utgöres av ovannämnda depåfartyg för 2. klass undervattensbåtar, 1 kanonbåt och } e.. T 0 juLii ) i o r reservpersonalens sommar-övningar, 3 vedettbatar J 2 motortorpedbåtar, 1 vedettbåt, tender för undervattensbåtar, 3 övningsfartyg för skeppsgossarnas sommarövningar (jämte 1 logementsfartyg) samt 1 kanonbåt för militärledsarbeten under sommaren ävensom 1 logements far t}^g för flygskola. 3. Flottans stationer och örlogsdepåer. att flottans nuvarande båda stationer i Karlskrona och Stockholm samt örlogsdepåer i Göteborg och vid Gustavsvik vid Angermanälven skola allt fortfarande bibehållas, Gustavsviks örlogsdepå dock utan bemanning i fredstid; att befattningen såsom stationsbefälhavare i Stockholm sammanslås med befattningen såsom chef för underofficers- och sjömanskårerna därstädes ; att antalet kompanier vid Stockholms station minskas från 8 till 3, därav 2 stamkompanier och 1 beväringskompani; att de vid flottans stationer nu befintliga distriktsläkarbefattningarna indragas; samt att de vid stationerna i Karlskrona och Stockholm nu befintliga stations- och kassakontoren sammanslås till ett för varje station gemensamt kontor. 4. Skeppsgosseinstitutioiien. att skeppsgossekåren i Marstrand indrages; att i samband härmed skeppsgossekåren i Karlskrona utökas från 400 till 500 nummer och förlägges till Karlskrona grenadjärregementes nuvarande kasernetablissemang; samt att den vid skeppsgosseskolan i Karlskrona tjänstgörande civila.personalen skall utgöras av: 1 rektor, 3 lärare i slöjd samt 8 ordinarie ämneslärare, timlärare till erforderligt antal. 4 extra ordinarie ämneslärare,

374 5. Flottans varv. att flottans nuvarande båda varv i Karlskrona och Stockholm allt fortfarande bibehållas; att vartdera varvet likasom för närvarande ställes under ledning av en kommendör från flottan såsom varvschef; att varvschefen skall till sitt biträde hava ett varvskansli, bestående av en militärteknisk stab, en civilexpedition och ett varvskontor; samt att verksamheten vid varven skall uppdelas: vid varvet i Karlskrona å artilleriverkstäderna, torpedverkstaden, ingenjörverkstäderna och varvsförråden samt vid varvet i Stockholm å vapenverkstäderna, ingenjörverkstäderna och varvsförråden ävensom marinens flygväsendes depå och verkstad. , 6. Flottans poliskår. att den flottans poliskår för närvarande åliggande bevakningstjänsten skall i viss utsträckning övertagas av militärt manskap samt poliskåren till följd härav minskas till det antal nedan under punkt 9 föreslås. 7. Marinens flygväsende. att en permanent flygstation för marinens flygväsende anordnas å Rindön i Stockholms skärgård, till vilken station utbildningen i möjligaste mån koncentreras; att dessutom anordnas dels en för vinterflygskolan avsedd flygstation vid Hägernäs o invid Stora Värtan, dels ock tillfälliga flygstationer vid Gustavsvik vid Ångermanälven, Umeå och Fårösund; samt att den för marinens flygväsende erforderliga stampersonalen fortfarande såsom hittills uppföres å flottans och kustartilleriets stater och för viss tid kommenderas till tjänstgöring vid flygvapnet på samma sätt som vid övriga specialgrenar inom marinen. 8. Flottans musikpersonal. att flottans musik organiseras på samma sätt som hittills och att således, utöver musikdirektörerna, icke någon personal beräknas uteslutande för musiktjänst; att musikdirektörerna uppföras med lön å ordinarie stat såsom musiklöjtnanter; att statsverket från stationernas musikkassor övertager kostnaderna för -den militärt nödvändiga musiken samt för densamma erforderliga instrument m. m.; samt att rekryteringen av musikpersonalen fortfarande som hittills huvudsakligen sker från skeppsgossekåren.

375 9. Flottans personal stater. att flottans olika personalstater skola upptaga följande personal, nämligen: Officerare: Marinintendenter: 5 fl.aggmän, 1 marinöverintendent, 7 kommendörer, 2 förste marinintendenter, 1. löne16 kommendörkaptener av 1. klassen, graden, 6 förste marinintendenter, 2. löne22 kommendörkaptener av 2. klassen, graden, 24 marinintendenter av 1. graden, 119 kaptener, 18 marinintendenter av 2. graden och 105 löjtnanter och 7 marinunderintendenter. 53 underlöjtnanter och fänrikar. Marinläkare: 1 marinöverläkare, Underofficerare: 3 förste marinläkare, 183 flaggunderofficerare och 7 marinläkare av 1. graden, 367 underofficerare av 2. graden. 20 marinläkare av 2. graden och 10 marinläkarstipendiater. Manskap: 366 flaggkorpraler, 1,165 korpraler, därav högst 200 långtjänstkorpraler, samt 1,815 meniga. Mariningenjörer: 1 marinöverdirektör, 2 marindirektörer av 1. graden, 3 marindirektörer av 2. graden, 9 mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen, 5 mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen, 7 mariningenjörer av 2. graden, 4 extra mariningenjörer, 4 specialingenjörer av 1. graden, 9 specialingenjörer av 2. graden, 4 specialingenjörer av 3. graden och 4 marininjörsstipendiater.

Ecklesiastikpersonal : regementspastorer, bataljonspredikanter, klockare och kyrkvaktare. Polispersonal: 2 överkonstaplar, tillika poliskommissarier, 2 överkonstaplar, 9 konstaplar och 3 extra konstaplar. Musikpersonal: 2 musiklöjtnanter. Civil personal: 1 advokatfiskal och 6 expeditionsvakter. Pensionerad personal: 3 officerare och 73 underofficerare.

376 10.

Reservpersonalen.

Personal å reservstat.

att den nuvarande reservstaten för flottan i mån av beställningshavarnas avgång helt indrages. •

Personal i flottans reserv.

1. Officerare. a) att officer, som vunnit sin första anställning i reserven, skall vara skyldig att intill utgången av det år, varunder han fyller 42 år, i händelse av krig eller större rustning inställa sig till tjänstgöring, samt fänrik i flygväsendets reserv dessutom att fullgöra, flygbåtförare en tre månaders repetitionsövning under andra året efter utbildningens avslutande och flygspanare två repetitionsövningar om vardera två månader, den första repetitionsövningen under andra och den andra under sjätte året efter utbildningens avslutande; b) att officer, som vid eller efter avgång från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension på ansökan vunnit inträde i reserven skall vara skyldig att dels intill utgången av det år, varunder han fyller 55 år, i händelse av krig eller större rustning inställa sig till tjänstgöring, dels intill utgången av det år, varunder han fyller 42 år, i fred tjänstgöra 60 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden; c) att den enligt gällande bestämmelser till reservofficersaspirant och i reserven utnämnd officer utgående ekiperingshjalpen skall höjas för reservofficersaspirant till 600 kronor och för reservofficer till 400 kronor; d) att officer i reserven, som fullgjort stadgad tjänstgöringsskyldighet, skall vid uppnådda 55 levnadsår äga uppbära en årlig pension av 500 kronor, med rätt för vederbörande att, därest han så önskar, vid uppnådd 42 års ålder, utbekomma i stället för pensionen ett mot dennas efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp; e) att därest i reserven utnämnd officer, vilken i vederbörlig ordning fullgjort honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, avlider, innan han uppnått 42 års ålder, till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare skall utbetalas ett mot pensionens vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp; samt f) att vad ovan sagts om pension icke skall gälla i marinens flygväsendes reserv utnämnd officer, utan skall till sådan officer i stället efter avslutad tjänstgöring utbetalas ett belopp av 1,000 kronor.

377 2. Underofficerare. a) att underofficer, som vunnit sin första anställning i reserven eller som vid eller efter avgång från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension på ansökan vunnit inträde i reserven, skall vara tjänstgöringsskyldig i samma omfattning, som ovan under 1 b) angivits; b) att till flaggkorpral, som befordras till underofficer av 2. graden i reserven, skall utgå ekiperingshjälp med G00 kronor; c) att underofficer i reserven ; som fullgjort stadgad tjänstgöringsskyldighet, skall vid uppnådda 55 levnadsår äga uppbära en årlig pension av 350 kronor; samt d) att vad ovan under 1 d) och e) föreslagits i fråga om utbetalande av pensionens kapitaliserade värde vid uppnådd 42 års ålder eller i händelse av dödsfall dessförinnan skall gälla även beträffande underofficer i reserven. 3. Civilmilitär 'personal. a) att i reserven utnämnda mariningenjörer och marinintendenter skola vara tjänstgöringsskyldiga intill utgången av det år, varunder de fylla 42 år; samt b) att den till i reserven utnämnd marinintendent utgående pensionen höjes till 500 kronor. 11. De värnpliktigas inskrivning och redovisning. att antalet sjörullfö ringsbefälhavare minskas från 6 till 3.

II. Kustartilleriet. A.

Allmän organisation.

att rikets kustfästningar skola fortfarande som hittills utgöras av Vaxholms fästning, Karlskrona fästning, Älvsborgs fästning, Horningsholms fästning, Hemsö fästning och Luleå kustposition; att med avseende å dessa kustfästniogars försvarsanstalter skola vidtagas de förändringar, som uti särskild skrivelse närmare angivas; samt att kustartilleriet skall organiseras på tre truppförband, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente, • avsett för Vaxholms, Hemsö och Hörningsholms fästningar samt Luleå kustposition, Karlskrona kustartilleriregemente, avsett för Karlskrona fästning, samt Älvsborgs kustartillerikär, avsedd för Ålvsborgs fästning. II 2041 20

48 *°

378 B.

Fredsorganisation.

1. Chefens för kustartilleriet stab. att denna skall bestå av: 1 stabschef, regementsofficer, 3 adjutanter, kompaniofficerare, 1 underofficer och 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. 2. Kommendantskapen i kustfästningarna. Vaxholms fästning.

att befattningen såsom kommendant i fredstid förenas med chefskapet för Vaxholms kustartilleriregemente; samt att fästningsstabens personal från kustartilleriet skall utgöras av: 1 stabschef, regementsofficer, 1 adjutant, kompaniofficer, 1 tygmästare, regementsofficer, 1 tygofficer, kompaniofficer, 9 underofficerare samt 6 pensionerade underofficerare. Karlskrona fästning.

att såsom kommendant i fästningen skall fortfarande såsom hittills tjänstgöra stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona; samt att fästningsstabens personal från kustartilleriet skall utgöras av: 1 stabschef, regementsofficer, 1 adjutant, kompaniofficer, 1 tygmästare, regementsofficer, 1 t}'-gofficer, kompaniofficer, 8 underofficerare och 3 pensionerade underofficerare. Älvsborgs fästning.

att såsom kommendant i fästningen skall fortfarande som hittills tjänstgöra chefen för Älvsborgs kustartillerikår; samt att fästningsstabens personal ur kustartilleriet skall utgöras av: 1 kommendantsadjutant, tillika tygofficer, 4 underofficerare och 1 pensionerad underofficer.

379 Hemsö fästning»

att befattningen såsom kommendant skall uppdragas åt 1 pensionerad officer; samt att till kommendantens biträde skola avses 2 underofficerare och 1 pensionerad underofficer. Hörningsholms fästning.

att såsom hittills icke någon särskild personal i fredstid förlägges till ifrågavarande fästning. Luleå kustposition.

att för omhänderhavande av den vid ifrågavarande kustposition förefintliga materielen skall finnas anställd 1 pensionerad underofficer. 3. Skjutskola och mineringsskolor. att dessa organiseras på i huvudsak enahanda sätt som för närvarande är fallet. 4. Truppförbanden. att Vaxholms kustartilleriregemente i dess helhet förlägges till OscarFredriksborg och organiseras å regementsstab och tre bataljoner om sammanlagt nio kompanier, nämligen sex artillerikompanier, två minkompanier och ett yrkeskompani; att Karlskrona kustartilleriregemente organiseras å regementsstab och tre bataljoner om sammanlagt åtta kompanier, nämligen fem artillerikompanier, två minkompanier och ett yrkeskompani; samt att Alvsborgs kustartillerikår organiseras å kårstab och tre kompanier, nämligen två artillerikompanier och ett minkompani. 5. Kustartilleriets stat. att

kustartilleriets

stat skall upptaga följande personal, nämligen:

Officerare: 1 chef för'kustartilleriet, generalsperson, o .. r . 2 överstar, 4 överstelöjtnanter, 8 majorer, 38 kaptener,

48 löjtnanter och 24 underlöjtnanter och fänrikar. ,,„ TT , Underofficerare: JJ

47 underofficerare och 93 underofficerare

av 1. graden av 2. graden.

380 Underbefäl och meniga:

Musikpersonal:

80 furirer av 1. klassen, 160 furirer av 2. klassen, 139 korpraler och 622 meniga.

2 musikstyckjunkare. Civil

personal: 1 regementspastor och 1 fästningspredikant.

Pensionerad personal: 1 officer som kommendant i Hemsö fästning, 1 förvaltningsofficer vid Vaxholms kustartillerigemente, 1 förvaltningsofficer vid Karlskrona kustartilleriregemente, 1 expeditionsunderofficer i kustartilleristaben, 6 expeditions- och verkstadsunderofficerare i Vaxholms fästning, 3 expeditions- och verkstadsunderofficerare i Karlskrona fästning, 1 expeditions- och verkstadsunderofficer i.Ålvsborgs fästning, 1 expeditions- och förrådsunderofficer i Hemsö fästning, 1 förrådsunderofficer i Luleå kustposition, 2 expeditionsunderofficerare vid Vaxholms kustartilleriregemente, 2 expeditionsunderofficerare vid Karlskrona kustartilleriregemente samt 2 expeditions- och förrådsunderofficerare vid Ålvsborgs kustartillerikår.

C.

Reservpersonalen.

1. Personal å reservstat. att reservstaten för kustartilleriet skall upptaga 3 regementsofficerare, 9 kompaniofficerare och 6 underofficerare, vilka under förutsättningav det nuvarande lönesystemets bibehållande böra fördelas på grader och löneklasser sålunda: 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 2 kompaniofficerare i högsta löneklassen, 3 )) )) mellersta )) 4 » » lägsta )) 3 underofficerare i högre löneklassen, 3 )) » lägre )) att för övergång till reservstat, befordran å reservstat samt tjänstgöringsskyldighet skola gälla enahanda bestämmelser, som i det föregående föreslagits beträffande reservstatspersonalen vid armén.

381 2. Personal i kustartilleriets reserv. att beträffande officerare och underofficerare i reserven skola i tilllämpliga delar gälla enahanda bestämmelser, som i det föregående föreslagits med avseende å motsvarande personal vid armén.

III. Övergången till den nya marinorganisationen. att de ovan föreslagna ändringarna i nu gällande marinorganisation skola träda i kraft under budgetåret den 1 juli 1924—den 30 juni 1925 å de tider, Kungl. Maj:t bestämmer.

*

I

SÄRSKILDA YTTRANDEN.

•

385 Av herrar Ekman

och BengtsSOn,

vilka anfört följande:

I fråga om huvudgrunderna för de nu föreliggande förslagen till försvarsreform hava vi tillhört försvarsrevisionens majoritet. På vissa punkter i förslagen hava dock av oss framställda yrkanden icke blivit godkända. De mera viktiga av dessa avvikelser äro följande: 1. Utbildningstiden för värnpliktiga i linjetjänst hava vi ansett böra minskas utöver vad revisionens förslag innebär. För infanteriet gällde detta yrkande en minskning med 25 dagar. Avkortningen skulle ske genom att antalet repetitionsövningar reducerades till två. Repetitionsövning skulle hållas endast vartannat år. Dessa värnpliktigas sista repetitionsövning kunde i detta fall inläggas ett par år tidigare än enligt huvudförslaget. För värnpliktiga i linjetjänst vid övriga vapenslag — marinen inberäknad — skulle, dock med vissa modifikationer, motsvarande förkortning av tjänstetiden ske antingen genom minskning av antalet repetitionsövningar eller vid vapenslag, där organisationen icke tilläte detta, medels avkortning av den första utbildningstiden. 2. Engångskostnaderna för armén äro i vissa fall enligt vår åsikt beräknade högre, än som kan anses oundgängligt nödvändigt. Ett godtagande av våra yrkanden i dessa fall skulle ha minskat den årliga kostnaden för armén under anskaffnings tiden med något över en halv miljon kronor. 3. Med avseende på frågan om fastställandet av en flottbyggnadsplan hysa . vi, i likhet med revisionen i övrigt, den meningen, att en sådan plan nu icke lämpligen kan och därför skäligen nu icke bör fastställas, utan synes i detta avseende utvecklingen av de marina styrkeförhållandena hos övriga östersjömakter kunna tills vidare avvaktas. Den värnkraft, vår nuvarande flotta, vederbörligen underhållen, till utrustningen moderniserad och, om även i mycket begränsad mån, genom nybyggnad kompletterad, under en följd av år äger, torde i förhållande till den marina angreppsstyrkan hos tänkbara motståndare göra en dylik, avvaktande hållning ur olika synpunkter motiverad. Från denna utgångspunkt hålla vi emellertid före, att kostnaden för ersättningsbyggnad vid flottan under den närmaste femårsperioden bör kunna stanna vid ett väsentligt lägre belopp än det, som från övriga håll inom revisionen föreslagits. Vi ha ansett detta så mycket mera, som det för närvarande synes mycket ovisst, huruvida icke betydande I I 2041 20

•

386: delar av vår flottas försvarsuppgifter kunna med stor fördel överflyttas på den torpedförande flygbåten. Vårt yrkande har därför gått ut på, att det årliga nybyggnadsanslaget för flottan under perioden 1924—1929 skulle sättas till 2 miljoner kronor. 4. Jämväl ifråga om engångskostnaderna för marinen ha våra kalkyler och därpå grundade yrkanden stannat vid omkring en halv miljon kronors lägre årligt belopp än det av revisionens flertal förordade.

Av herr JE. Q, NUSSOTI, vilken instämt i den del av herrar E k m a n s och B e n g t s s o n s reservation, som avser minskning av utbildningstiden för värnpliktiga i linjetjänst vid armén.

*

387 Av herrar Johan Nilsson, Wigforss,Larsson

och Engberg,

vilka anfört följande:

I.

Allmänna utgångspunkter.

Då vårt land nu står i begrepp att skrida till en nyordning av sitt försvarsväsende på grundval av det världspolitiska läge, som av kriget, frederna och revolutionerna blivit skapat, kan det inte fördöljas, att de nya förutsättningarna långtifrån hunnit klart utforma sig, och att hållpunkterna för en omläggning därför te sig åtskilligt mera osäkra, än man ännu vid den tid, då försvarsrevisionen började sitt arbete, trodde sig ha anledning att befara. De förhoppningar, som krigsårens lidanden födde till liv runt om i världen, att själva freden skulle lägga grund till en varaktig fred och försoning mellan folken, gingo icke i uppfyllelse. De strävanden, vartill dessa förhoppningar voro knutna, och som inriktat sig på att få stridsämnen undanröjda, att skapa former för en lösning på rättslig och fredlig v ä g av oundvikliga intressemotsättningar och att därmed skänka folken den trygghetskänsla, som kunde möjliggöra en radikal begränsning eller fullständig avskrivning av de nationella rustningarna, dessa strävanden ha visserligen ingalunda förlorat i styrka. Men svårigheterna ha visat sig vara större och uppgiften mera omfattande, än kanske mången vän av freden tidigare föreställt sig. Och de psykologiska faktorer, de mänskliga vanor och samhälleliga institutioner, som ligga bakom krig och krigsrustningar, ha genom krigserfarenheterna och fredsslutet icke enbart försvagats. Om freden på många sätt undanröjt anledningar till krig, har den å andra sidan skapat nya härdar för den internationella oron. Man har visserligen skäl att hoppas, att de sistförflutna årens erfarenheter om vad krig i verkligheten innebär, skall ha på ett helt annat sätt än tidigare samlat folkens tankar kring arbetet på att befästa freden, men det saknas icke heller all grund för farhågorna, att kriget också gjort folken mera vana vid våldsåtgärder och på sina håll försvagat en före den stora världskatastrofen allt mera växande" motvilja mot krigiska lösningar av uppstående konflikter. Om utfallet av den pågående kraftmätningen mellan krigs- och fredstendenserna inom de för utvecklingen bestämmande länderna kunna endast olika förmodanden framställas, starkt färgade av subjektiva förhoppningar eller farhågor. En någorlunda fast och hållbar utgångspunkt kan man visserligen anse sig äga i det för alla

388 folk gemensamma behovet av ekonomiskt återuppbyggande och lättnad i de tyngande militärbördorna. Och för en nära liggande och kanske rätt så avsevärd framtid torde denna ekonomiska nödvändighet ganska starkt sätta sin prägel på situationen, såsom också framgår av de överallt pågående försöken att nedbringa kostnaderna för de militära rustningarna. Men detta betyder icke i och för sig någon brytning med en på tävlande rustningar fotad internationell politik eller ett definitivt inslående på den varaktiga fredens väg. Det svarar därför helt mot det allmänna psykologiska läget, att den första ansats till en staternas fredsorganisation, som fått form i nationernas förbund, ännu icke sett sig i stånd att lägga fram de planer på en allmän begränsning av rustningarna, som i själva förbundsakten förklaras vara en förutsättning för freden. Men om framtiden alltså ter sig synnerligen oviss, när frågan gäller en allmän överenskommelse om rustningarnas avskrivning eller utsikterna till ett varaktigt och tryggat fredstillstånd, kan detta icke undanskymma det faktum, att på åtskilliga håll i världen de försiggångna omvälvningarna röjt undan orosanledningar och skänkt folken en känsla av ökad trygghet. Det är sålunda klart och torde icke av någon förnekas, att det tsaristiska Rysslands sammanstörtande av de små skandinaviska grannfolken fattats som en uppenbar lättnad i deras utrikespolitiska läge. Med Ryssland upptaget av återuppbyggnadsarbetet i det inre, med Finland och de baltiska randstaterna självständiga synes man ju i vårt land icke ha anledning att räkna med någon omedelbar risk från det håll, varemot våra försvarsanstalter tidigare varit riktade, och hela diskussionen om vårt militärpolitiska läge har därför också antagit en alldeles ny karaktär, och samlat sig kring frågan, huru länge det nuvarande relativt riskfria läget kan tänkas fortfara, eller vad vi själva skulle kunna göra för att skänka det säkrare bestånd. Ur det sålunda antydda läget framväxer med naturlighet den allmänna uppfattning av vårt lands försvarspolitiska problem, vars grundtankar här nedan skola i allra största korthet sammanfattas, för att därefter i det följande närmare utvecklas och motiveras. Det är tvenne synpunkter, till vilka man vid diskussionen av vårt försvarsproblem ständigt återkommer. Den ena är värt mycket litet utsatta läge just nu, den andra åter ovissheten om framtiden. Det är uppenbarligen den sistnämnda faktorn, som i diskussionen inför ett element av mycket stor osäkerhet, och det sätt, varpå man söker komina tillrätta med denna osäkra faktor, blir i hög grad avgörande för hela problemets behandling. Nu synes det oss icke vara möjligt att inför risker av all-

389 deles obestämd omfattning fastställa ett visst mått av försvarsberedskap såsom det riktiga eller tillräckliga. Kan man icke fixera de framtida riskernas storlek, saknar man alla ens någorlunda gripbara hållpunkter vid strävandet att direkt ta hänsyn till framtiden. I detta läge befinna vi oss för närvarande. Om man alltså känner sig tvungen att ta framtida risker med i räkningen, får det ske på ett indirekt sätt. Det sker genom att med större klarhet än gemenligen varit fallet uppfatta varje försvarsorganisation såsom avsedd för en begränsad och överskådlig tidsperiod, att vid dess uppbyggande utgå från det närvarande läget, men såtillvida ta hänsyn till en oviss framtid, att man bevarar möjligheter för en tillräckligt snabb anpassning efter nya och förändrade förhållanden. Om den här antydda metoden bäst synes svara mot det endast långsamt klarnande världspolitiska läget, lovar den å andra sidan också mest ifråga om ekonomiska besparingar. Varje försök att direkt anpassa försvarsåtgärderna efter vissa tänkta framtida situationer har nämligen gärna en tendens att räkna med ett maximum av risk och sålunda att upprätthålla en under de lugnare perioderna onödigt tyngande försvarsberedskap. Med ett mera elastiskt system i försvarsorganisationen kan redan en ganska kort period av relativ riskfrihet och därmed följande minskad krigsberedskap medföra synnerligen avsevärda besparingar. Uppenbart är emellertid, att även denna indirekta metod att ta hänsyn till framtiden lämnar ett ganska vidsträckt spelrum för olika uppfattningar om det lämpliga måttet för våra försvarsanstalter. Även om den befriar oss från den fullständigt hopplösa uppgift, det skulle innebära att i detta ögonblick söka fixera det eller de framtida krigsfall, för vilka våra rustningar vore avsedda, samt styrkan av de fientliga stridskrafter, med vilka vi måste räkna, så kvarstår dock en tämligen vid marginal för skiftande omdömen rörande den snabbhet, varmed det nu rådande relativt gynnsamma läget kan förbytas i ett sämre, och därmed också rörande den gräns, till vilken nedskrivningen av våra nuvarande rustningar kan gå, utan att den avsedda anpassningsmöjligheten därigenom äventyras. Om det av oss framlagda förslaget stannar vid en visserligen icke obetydlig, men enligt vår egen uppfattning mycket måttlig och säkerligen i mångas ögon alldeles för blygsam reduktion av vår nuvarande försvarsorganisation och därmed förenade kostnader, beror detta därpå, att den nuvarande situationen synts oss framför allt kräva ett enande av alla de krafter, som tro på möjligheten av och sträva efter en verkligen nämnvärd minskning i våra rustningsbördor. Fastän föreliggande reservation endast bäres fram av representanterna för ett

390 enda av de i försvarsrevisionen företrädda partierna, är det vår övertygelse, att de här framlagda synpunkterna och därur flytande praktiska slutsatser äga talrika anhängare inom alla våra politiska partier. Med undanskjutande av det som skiljer, ha vi sålunda sökt finna en ståndpunkt, omkring vilken vi hoppas det skall bli möjligt att samla en alldeles övervägande folkmening i vårt land. Den här i allra största korthet antydda tankegången torde bäst kunna belysas under en närmare granskning av de allmänna utgångspunkter, som synas ha varit vägledande för övriga grupper inom revisionen, då de gått att utforma sina ståndpunkter rörande den lämpliga omfattningen av våra försvarsanstalter. Dessa utgångspunkter föreligga visserligen i revisionens betänkande närmast som uttryck för uppfattningen hos de ledamöter, som kommit att formellt bilda majoriteten. Men de reservanter, som icke kunnat följa denna majoritet, därför att dess förslag ansetts innebära en alltför stark begränsning av vår försvarsberedskap, torde i här åsyftade hänseenden utgå från samma förutsättningar, delvis kanske ännu mera utpräglade, och den som det förefaller oss ofrånkomliga kritiken träffar sålunda 1 även de nämnda reservanterna. Denna kritik kan i första hand uttryckas så, att man aldrig fullt klargjort arten av den förändring i vårt lands försvarspolitiska läge, varpå man bygger sina förslag om begränsning av rustningarna, eller i alla händelser icke ur sin uppfattning dragit de naturliga konsekvenserna. Att denna förändring betraktas som en förbättring, är visserligen uppenbart. Majoriteten återkommer upprepade gånger till den »väsentliga förbättringen» i vårt militärpolitiska läge, och om man på andra håll skulle dra sig för att uttala ordet, så måste tydligen samma uppfattning i sak förefinnas även hos den grupp reservanter, som anse sig kunna föreslå en reducering till hälften av arméns omedelbart mobiliseringsbara styrka. Men vilka omständigheter det är, som göra en dylik begränsning av våra försvarsanstalter godtagbar även för dem, som tidigare ansett förhållandena kräva rustningar ända upp till gränsen för vår ekonomiska bärkraft, blir icke med erforderlig klarhet framfört. Om detta skett, förefaller det oss sannolikt, att även övriga grupper inom revisionen skulle ha funnit, att bakom den av dem själva föreslagna rustningsinskränkningen ligger som huvudsakligen bärande skäl just den av oss särskilt betonade tankegången, och ett avsevärt närmande mellan de olika praktiska slutsatserna skulle under sådana förhållanden icke behövt vara uteslutet. När det gäller att fastställa omfånget av vårt lands försvarsanstalter, kan det ju till en början synas alldeles självklart, att man söker skaffa sig

391 €ii någorlunda bestämd uppfattning om framtidsutsikterna, om de risker, som komma att uppväxa, . d. v. s. om de eventuella fiender, som kunna hota vår självständighet, och om deras militära maktmedel. På grundval av en dylik, åtminstone inom vissa rimliga gränser fixerad uppfattning om framtiden, skulle man sedan söka sig fram till det mått av försvarsanstalter, som kunde svara emot det sålunda uppkonstruerade läget. Det vill emellertid förefalla, som om denna metod att komma till rätta med försvarsproblemet icke för närvarande räknade alltför många anhängare. Och förklaringen är enkel nog. Ty om redan under mera stadgade förhållanden i staternas inre liv och i de internationella förbindelserna dylika försök att beräkna riskerna måste vara behäftade med en synnerligen hög grad av osäkerhet, så erbjuder det nuvarande läget i världen en sådan mångfald av oberäkneliga element, att framtidskonstruktionerna få karaktär av rena gissningar. Under sådana omständigheter lämnas fältet fritt för spekulationer,' och det är endast naturligt och bekräftar endast riktigheten av den givna karaktäristiken av läget, att gissningarna röra sig inom vidaste möjliga gränser, från den uppfattning, som finner det sannolikt, att varje fara för vårt land under en överskådlig framtid kommer att vara försvunnen, till den som närmast synes innebära, att inom kort det för ögonblicket härskande lugnet torde komma att ge ram för ett omedelbart hot mot vår nationella sj älvständighet. Men även de, som på detta sätt våga forma sig en bild av ett framtida riskläge, torde i allmänhet vara medvetna om #det rent spekulativa draget i sin uppfattning ocl> synas i regel icke vara böjda för att direkt draga slutsatser angående storleken eller effektiviteten hos våra försvarsanstalter från en jämförelse med den militära styrkan hos denne tänkte framtida motståndare. När man inte ansluter sig till det kända betraktelsesättet, att man alltid måste räkna med det ogynnsammaste tänkbara fallet, alltså med de största möjliga riskerna, och därav drar den riktiga slutsatsen, att gränsen för rustningarna icke kan dragas, förrän nationen nått till maximum av personliga och ekonomiska uppoffringar — en ståndpunkt som inom försvarsrevisionen icke varit representerad •— torde man synnerligen ofta ha slagit in på den väg, som revisionens majoritet synes ha gått för att nå fram till sina positiva förslag. Denna väg utgår, såvitt vi kunna döma, icke från ett försök att i möjligaste mån fixera arten och storleken av en framtida fara, icke från en beräkning av de militära maktmedel, varöver en eventuell fiende kan ha att förfoga, för att så leda fram till en däremot passande avvägning

392 av våra egna försvarsanstalter. Det är av vikt för den följande diskussionen, att detta faktum klart blir framhållet. Icke såsom något slags kritik av majoritetens tillvägagångssätt — en kritik så mycket mindre befogad, som inte heller vi själva inlåtit oss på dylika osäkra spekulationer, — utan för att så tydligt som möjligt söka få fram den punkt r där majoritetens sätt att betrakta försvarsproblemet skiljer sig från vårt. Och ovan nämnda faktum synes behöva understrykas, därför att majoritetens uttryck ofta äro formade på ett sätt, som kunde ge skenet av att dess förslag verkligen byggde på en dylik avvägning av förhållandet mellan vissa konkret föreställda risker och våra försvarsmedels effektivitet och omfång. I detta avseende kan det vara skäl att hänvisa till revisionens avdelning »Allmänna synpunkter rörande härens krigsorganisation» (sid. 121—123), där hela resonemanget uppenbarligen förutsätter, att den enligt majoritetens förslag omedelbart mobiliseringsbara armén skall vara i stånd -att framgångsrikt uppta striden med en viss tänkt motståndare. Revisionen avvisar nämligen där med styrka tanken, att »en viss frist för komplettering av de mobiliserade förbandens utbildning och utrustning alltid eller med sannolikhet kan påräknas», och det säges uttryckligen, att den föreslagna linjearmén skall anses tillräcklig för att under en avsevärd tid hålla fienden stången och ge rådrum för utbildningen av reservformationer. Då man besinnar, att för de till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga, vilka överhuvud taget kunna erhålla militär utbildning, denna — såsom nedan skall visas — torde komma att inskränka sig till någon månads grundläggande övning, och då majoriteten vidare med skärpa framhäver, att de i dess förslag upptagna övningstiderna, varierande mellan 8 Va månader och ett år, icke gå utöver, vad som »kan anses vara oundgängligen erforderligt», är det uppenbart, att den uppställda linjearmén under åtskilligt mer än ett halvt och upp emot ett helt år beräknas kunna försvara landet mot en inbrytande fiende. Det kunde alltså tyckas självklart, att revisionen skulle ha i tankarna ett visst bestämt krigsfall, och att den räknade med, att den eventuella fiendens krafter skulle vara så pass begränsade, att hans angrepp kunde mötas med en armé, som icke på långt när representerade vårt lands hela levande försvarskraft, men å andra sidan dock så stora, att en mindre armé, t. ex. den av oss föreslagna, skulle vara avgjort otillräcklig. Men hur nära till hands en dylik slutsats angående majoritetens tankegång än må synas vara, är den likväl oriktig. Majoriteten har ingenstädes gjort ett försök att klargöra det framtida krigsfall eller ens det allmänna internationella läge, varunder dess förutsatta krigsstyrka skulle

\

393 komma till användning; och vara tillräcklig för rikets försvar, eller måhända tillräcklig för att förebygga ett anfall, samtidigt med att en mindre armé skulle vara för detta ändamål otillräcklig. Majoriteten uttrycker upprepade gånger sin övertygelse, att en inskränkning i våra försvarsanstalter är möjlig att vidtaga. Som en slutsats av kapitlet om »Sveriges militärpolitiska läge» (s. 72 f.) heter det sålunda: »Av huvudsakligen nu anförda skäl har revisionen kommit till den uppfattningen, att vårt militärpolitiska läge efter världskrigets avslutande undergått en så väsentlig förbättring, att avsevärda inskränkningar i den år 1914 beslutade försvarsorganisationen böra kunna vidtagas, utan att rikets säkerhet, därigenom äventyras». En av utgångspunkterna för den nya härordningen formuleras också (s. 123) på det sättet, att »de trupper, som omedelbart vid mobilisering erfordras uppsatta, kunna till numerären avsevärt understiga de styrkor, varmed man räknade enligt 1914 års härordning». Och liknande ordalag finner man s. 153: »Givet är, att den av revisionen sålunda föreslagna anordningen icke medgiver uppsättandet vid mobilisering av lika stor krigsstyrka som med nuvarande härordning är möjligt. Detta kan ju visserligen innebära en under vissa förutsättningar rätt så allvarlig olägenhet, men å andra sidan synes, såsom förut framhållits, en så väsentlig förbättring i vårt militärpolitiska läge hava efter världskrigets avslutande inträtt, att man icke längre med nödvändighet måste uppställa samma fordringar i förevarande hänseende, som tidigare varit förhållandet». Men förutsättningen för denna tro på möjligheten att nedbringa rustningarna är överallt det nuvarande gynnsamma läget och icke en beräkning av vissa fixerade framtida förhållanden. Detta påstående innebär ingalunda, att revisionens majoritet skulle ha lämnat framtiden ur räkningen. Majoriteten förklarar uttryckligen, att man »måste taga behörig hänsyn till sannolika framtida eventualiteter». Men man finner inga tecken till att denna behöriga hänsyn av majoriteten tagits på det sättet, att den räknat med vissa bestämda risker, vilka icke just nu föreligga. Riktigheten av denna vår uppfattning framgår kanske tydligast, om man frågar sig, var majoriteten förlägger de tidigare större riskerna, som nu försvunnit, och hur den tänker sig möjligheterna av ett förnyat hot mot vår självständighet. I båda fallen lyder svaret: ett erövringslystet Ryssland intill våra gränser. Man kan då fortsätta med frågan: Om praktiskt taget den enda allvarliga fara, varmed man räknar, är ett starkt och fientligt Ryssland vid vår norra gräns, och om det är för att skydda oss mot ett sådant framtida hot, som den nu föreslagna härorganisationen är avsedd, varpå I I 2041 20

394 bygger man då sitt antagande, att en starkt reducerad armé skall vara tillräcklig, och vilka förutsättningar har man gjort rörande detta nya Rysslands militära maktmedel? Frågan är den allra närmast till hands liggande. Den kan icke undvikas. Och svaret synes, trots all oklarhet i uttrycken, icke kunna bli mer än ett. Man har knappast inom revisionens majoritet räknat med, att den förutsatta krigsstyrkan skall komma till användning under en sådan ny situation, och majoritetens upprepade uttalanden om tillräckligheten av dess föreslagna linjearmé torde icke ha formats med tanke på ett dylikt angrepp från en ny imperialistisk stormakt. Varför detta nya Ryssland, som åter erövrat Finland och sedan hotade oss, skulle tänkas så mycket svagare än 1914, och varför vi skulle kunna möta med endast en del av våra möjliga försvarskrafter, äro frågor, som revisionens majoritet ingenstädes uppställt och alltså ännu mindre besvarat. Man kunde snarare vara frestad att göra det antagandet, att revisionens majoritet räknade med ett i fråga om riskerna någorlunda oförändrat utrikespolitiskt läge under den närmare framtid, som den anser kunna överblickas, och för vilken den nu föreslagna härorganisationen ^ skulle vara avsedd. Efter det nämnda medgivandet om den behöriga hänsyn, man måste taga »till sannolika framtida eventualiteter», följer nämligen icke någon utläggning av en möjligen kommande mera riskfylld situation, för vilken vi också måste bereda oss, utan i stället ett framhävande av den riktiga synpunkten, att man »icke kan eller bör sträcka sina omsorger längre än till vad som ligger inom området för en något så när överskådlig framtid», och att »vad som ligger där bortom, är icke möjligt att med någon som hälst säkerhet bedöma, och det bör därför också överlåtas åt framtiden att avgöra, vilka försvarsanordningar då kunna vara av behovet påkallade». Och när majoriteten söker efter »en något så när fast utgångspunkt», så finner den en sådan däri, att »det näppeligen torde kunna bestridas, att sannolikheterna för att vi under de närmast kommande åren skola indragas i krigiska förvecklingar äro mindre än före världskriget». Den fasta hållpunkten synes alltså vara det nuvarande förbättrade läget. Men att satserna, som på olika ställen ge uttryck åt denna uppfattning, formuleras på detta försiktiga sätt under hänvisning till och jämförelse med situationen 1914, torde endast kunna förklaras därav, att man känner sig skyldig att vid omdömena om stundens situation ha i tankarna en alltid oviss framtid. Vi äro övertygade om — och intill dess från majoritetens sida föreligger ett bestämt uttalande i motsatt

395 riktning, finna vi det självklart — att majoritetens förslag till nedskrivning av försvarsbördorna sknlle haft ett helt annat utseende om den kunnat taga hänsyn endast till de risker, som vårt lands nuvarande läge anses medföra. Då man sålunda faktiskt tagit hänsyn till framtida förändringar, synes det, såsom upprepade gånger ovan framhållits, icke ha varit med några konkret utformade risker i tankarna, mot vilka risker den föreslagna härordningen skulle vara ett tillräckligt skydd. Man har i stället valt sin ståndpunkt under en allmän känsla av det ovissa i alla framtidsutsikter, och låtit tanken på möjliga, men i detta ögonblick till arten och graden obestämbara faror verka modifierande på de praktiska slutsatser, som det närvarande läget eljest skulle ha gjort naturliga. Det är återigen icke vår mening att kritisera detta faktiska hänsynstagande till en oviss framtid. Men vad vi finna ohållbart i majoritetens uppfattning är dess tro, att man inför risker av alldeles obestämd omfattning kan fastställa ett bestämt mått av försvarsanstalter såsom det enda riktiga. Vill man inte på det redan här ovan beskrivna sättet söka fixera de framtida riskernas storlek eller kanske det maximum av risk, med vilket man anser sig behöva räkna, och för vilket våra försvarsanstalter böra vara tillräckliga, då saknar man, såsom redan inledningsvis blivit framhållet, nödvändiga hållpunkter vid strävandet att direkt ta hänsyn till den framtid, som man trots dess ovisshet dock känner sig icke kunna lämna ur räkningen. Vi betona ordet direkt därför att det enligt vår mening dock finns ett indirekt sätt att ta hänsyn till en oviss framtid, och ett sätt som vi under nuvarande internationella läge anse vara det allra närmast till hands liggande. Det är, såsom också i den inledande sammanfattningen framhävts, att vid uppbyggandet av försvarsorganisationen utgå från det närvarande men bereda möjligheter för en tillräckligt snabb anpassning efter nya och förändrade förhållanden. Tanken är ju varken ny eller egendomlig. Den är tvärtom ett alldeles naturligt uttryck för enkelt sunt förnuft. Efter världskrigets slut har den också framförts från mycket skilda håll och legat bakom talet om och kraven på ett elastiskt försvarssystem. Åven bland våra yrkesmilitärer har den visat sig äga avgjorda anhängare. Om man skulle fråga sig, varför en så naturlig tankegång spelat så liten roll eller ingen roll alls i våra tidigare försvarsdiskussioner, ligger svaret också i öppen dag. I alla våra försvarsdiskussioner har funnits en alldeles dominerande faktor, nämligen — för att begagna revisionens ord — »vårt nära grannskap med det tsaristiska Ryssland». Man må ha vilken åsikt som helst om det rimliga i att på detta sätt ha vänt ögonen åt ett

396 enda håll. Faktum är obestridligt. Men därvid har man kunnat utgå ifrån, att i händelse av konflikt med en stormakt som Ryssland alla våra krafter omedelbart måste vara behövliga, och frågan om riskernas storlek har varit frågan om den större eller mindre sannolikheten av att Sverige skulle komma att invecklas i krig med denna stormakt som motståndare. Men denna större eller mindre sannolikhet var ju i allra högsta grad beroende av frågan, huruvida man på ryskt håll verkligen hyste, eller kanske av någon anledning kunde komma att hysa bestämda anfallsplaner mot vårt land, en fråga som uppenbarligen måste lämna det friaste spelrum för subjektiva spekulationer. Några yttre och sakliga hållpunkter för att avgöra, om och när ett relativt riskfritt läge — d. v. s. den sannolika frånvaron av ryska anfallsplaner — hölle på att förbytas i ett mera riskfyllt — d. v. s. sannolikheten av dylika planer — kunde inte gärna uppletas, och även om de hade funnits, kunde växlingarna beräknas ske så hastigt, att någon tidsfrist, tillräcklig för en anpassning av vårt försvar efter de nya fientliga avsikterna, icke vore att räkna med. Idén om ett elastiskt försvarssystem kunde icke under sådana förhållanden ha stora utsikter att vinna anhängare. Det läge, vari vi nu befinna oss, är väsentligen annorlunda. De framtida risker, varom diskussionen rör sig, äro på ett annat sätt möjliga att anknyta till konstaterbara förhållanden. De sannolikheter, varom vi nu tala, röra i n t e i främsta rummet mer eller mindre oåtkomliga avsikter hos människor, utan utvecklingen av yttre och påtagliga maktförhållanden och förskjutningar av geografiska gränser. Det synes alltså uppenbarligen böra finnas verkliga möjligheter för en försvarspolitik, som på ett mera effektivt sätt, än revisionens majoritet föreslagit, söker tillförsäkra vårt land frukterna av det förbättrade internationella läget i form av minskade rustningsbördor, samtidigt som vägen hålles öppen för en utsvällning av våra stridskrafter utan tvära kastningar och naturligtvis också för en ytterligare minskning. E n granskning av de skäl, som synas oss på ett avgörande sätt tala för vår uppfattning, förutsätter emellertid ett närmare ingående på de båda faktorer i den nuvarande situationen, som anges med orden: vårt nya militärpolitiska läge och Nationernas förbund. A. Vårt försvar och Nationernas förbund. I likhet med revisionens majoritet anse vi det tydligt, att tillvaron av Nationernas förbund i dess nuvarande form icke befriar förbundsmedlemmarna från krigsrisker och alltså inte i och för sig utgör något stöd för

•

397 kravet på omedelbar avrustning. I likhet med majoriteten anse vi det vidare icke önskvärt att dröja med en omläggning av vårt försvarsväsen och en reducering av våra militärutgifter, till dess planer för en allmän rustningsminskning kunna ha utarbetats av Nationernas förbund. Skulle sådana bli oss förelagda och för vårt vidkommande innebära en kraftigare nedskrivning, än den vi själva nu föreslå, torde det inte möta några svårigheter att med det här av såväl majoriteten som vår minoritet förutsatta systemet företa ytterligare inskränkningar. Förslagen från Nationernas förbund skola ju endast avse det maximum av militära rustningar, som av förbundets medlemmar icke får överskridas. Åt motsatta • hållet åläggas enligt vår mening förbundsmedlemmarna inga uttryckliga skyldigheter genom förbundsakten. På denna punkt synes revisionens majoritet ha en annan uppfattning, enligt vilken enskilda stater icke skulle äga rätt att gå till fullständig avrustning. De skäl, som tala v emot denna tolkning, förefalla oss avgörande, men frågan saknar för ögonblicket praktisk betydelse, då vi icke komma att framlägga något förslag om avrustning. Den enda punkt, där vi för övrigt kunde ha anledning att uttala en från majoriteten avvikande uppfattning, återfinnes icke i majoritetens kapitel om Nationernas förbund, utan under rubriken Allmänna synpunkter rörande härens krigsorganisation. Bland dessa synpunkter finner man nämligen ett energiskt avvisande av tanken, att vi för vårt lands del skulle våga räkna med en sådan tidsfrist på vissa månader före ett krigsutbrott, som Nationernas förbund just avsett att garantera. Denna uppfattning förutsätter tydligen, att förbundsaktens bestämmelser icke komma att av medlemmarna uppfyllas. Detta spörsmål har emellertid för vår räkning tills vidare ett drag av overklighet över sig. Det är nämligen uppenbart, att revisionens hela förslag bortser från fallen av krig med någon av de nu existerande västliga stormakterna, vare sig detta beror på att man litar på deras fredliga avsikter, eller att man anser varje militärt försvar vid en dylik konflikt vara utsiktslöst. Bakom majoritetens farhågor för framtiden ligger utan allt tvivel tanken på ett erövringslystet Ryssland invid våra gränser, och innan den eventualiteten är en verklighet, torde man väl ha fått tillfälle att bilda sig en säkrare föreställning om livskraften hos Nationernas förbund och om dess möjligheter att göra förbundsaktens bestämmelser respekterade. I själva förutsättningen ingår ju Finlands försvinnande som självständig stat, och dess öde kan inte gärna avgöras, utan att Nationernas förbund blir prövat både ifråga om överenskom- • melsens hållfasthet och sanktionernas effektivitet. Men därvid äro vi framme vid den förändring i vårt militärpolitiska läge, som man skulle

398 kunna kalla för en förbättring på lång sikt och vid den tidsfrist inte p å månader utan på år och kanske årtionden, som är det egentliga upphovet till idéerna om ett elastiskt försvarssystem. B. Det nya militärpolitiska läget och Tårt försyar. Vi äro eniga med majoriteten icke blott i dess slutsatser rörande den väsentliga förbättringen i vårt militärpolitiska läge, utan även ifråga om de faktorer, som betinga denna förbättring. Vi skulle endast vilja gruppera dem på ett något annorlunda sätt, för att klarare få fram deras inbördes sammanhang och betydelse för slutsatserna rörande den längre tidsfrist, som enligt vår uppfattning kan göra det möjligt att närmare anpassa vårt försvar efter det nu rådande läget, än majoriteten kunnat besluta sig för. Det primära faktum, man därvid har att utgå ifrån, är det av majoriteten tydligt framhållna, att vi icke längre omedelbart vid en landgräns ha till granne det tsaristiska Ryssland. Det kanske här bör understrykas, att vi icke härmed avse att uttala någon reservanternas mening om de risker, som detta grannskap inneburit. Därom äro åsikterna mycket delade, ha så varit och komma väl alltid att bli. Och då vår dryftning av det militärpolitiska läget icke har sitt intresse i att vara en spegling av rent individuella uppfattningar, utan avser att finna gemensamma utgångspunkter för slutsatser, omkring vilka vi hoppas en övervägande majoritet av vårt folk skall kunna samla sig, är det klart, att hänsyn måste tagas till den mycket utbredda opinion i vårt land, som med största oro betraktade detta vårt grannskap till en militär stormakt, vars styrelseform var sådan, att hastiga svängningar i dess inre och yttre ^ politik voro möjliga utan en föregående alltid relativt långsam förskjutning i nationens allmänna tänkesätt och utan att ha sin grund i verkligen nationella och därför i väsentlig grad beräkneliga intressen. Vi ha så mycket större anledning att utgå från denna uppfattning om riskerna, som vi därmed ställa oss på samma ståndpunkt, som i alldeles avgörande grad bestämt majoritetens syn inte bara på det förflutna utan även på framtiden. Majoritetens uppfattning av läget — och en uppfattning som torde delas av en alldeles övervägande folkmening — torde man lugnt kunna formulera därhän, att så länge de baltiska randstaterna leva kvar, och • framför allt så länge Finland förmår bevara sin självständighet, så länge hotas vårt eget land icke av någon omedelbar fara. Vilken grad av varaktighet som bör tillmätas dessa nyskapade förhållanden österut,

399 undandrar sig naturligtvis varje säkert bedömande. En radikal förändring av läget, framkallad genom en allmäneuropeisk konflikt, är naturligtvis tänkbar, men emot en sådan eventualitet under den närmare framtid, varom här är fråga, tala alla de av revisionens majoritet framlagda skälen: den allmänna krigströttheten, insikten i vad en dylik konflikt för alla parter skulle innebära, staternas ekonomiska behov av fred och lättnad i rustningsbördorna. Vad särskilt Ryssland beträffar, torde väl endast en mening råda rörande dess behov av fred, om ett återuppbyggnadsarbete över huvud taget skall vara möjligt. Rysslands behov av det övriga Europas hjälp i och för detta arbete kan knappast heller betvivlas, men därmed synes också följa en fredsgaranti av icke föraktligt slag under en avsevärd tid framåt. Och även den som vant sig vid att betrakta nationers och staters tillväxt i välmåga och inre styrka endast såsom förberedelser för dem att utåt lägga i dagen sin makt genom militära erövringar, måste säga sig, att en dylik utveckling tar sin tid och framför allt inte kan försiggå, utan att närmare och fjärmare grannar lägga märke därtill och kunna vidtaga sina försiktighetsmått. Det förefaller alltså i hög grad sannolikt, att en rubbning av det nuvarande läget i Osteuropa i en riktning, som skulle innebära återgång till de 1914 härskande förhållandena, måste föregås av en återhämtningsperiod av inte alltför kort varaktighet. Om denna återhämtningsperiod . för Rysslands del skall följas av en militärisk expansionspolitik, måste tecknen visa sig tydliga nog redan före de faktiska framstötarna, och innan den situation har inträtt, i vilken vi skulle behöva en armé av »genast operations- och stridsdugliga trupper» för ))att gå en i landet infallande fiende tillmötes», torde varningssignalerna ha flammat upp kanske mer än en gång och givit oss tid till den nödvändiga förberedelsen. I fråga om det första av dessa antaganden, d. v. s. den sannolika återhämtningsperioden, synes vår uppfattning inte alltför mycket skilja sig från den av revisionens majoritet omfattade, att döma särskilt av uttalanden och slutsatser rörande avvägningen mellan armé och flotta. Men redan en ganska måttlig varaktighet hos en dylik lugnare period skulle för vårt land medföra avsevärda besparingar i direkta utgifter och personliga offer, om den utnyttjades till en någorlunda långtgående anpassning av försvarsbördorna efter det under denna tidsperiod faktiskt föreliggande behovet. En dylik anpassning nedåt förutsätter emellertid också en tillräckligt snabb anpassning uppåt, för den händelse utvecklingen i vår del av världen inte skulle taga den fredliga riktning, de allra flesta äro eniga om att önska.

400 Det är i fråga om denna anpassning revisionens majoritet synes hysa tvivelsmål. Dessa tvivel och den i dem liggande kritiken av reservanternas här framförda uppfattning utvecklas emellertid ingenstädes med full klarhet, och i revisionens utlåtande finner man följaktligen ingen verklig diskussion av den i nuvarande situation enligt vår meningväsentliga frågan om förutsättningarna för en relativt snabb utsvällning av en bestående arméorganisation och om den erforderliga tiden för att ta en större eller mindre del av folkkraften i anspråk för militära ändamål. I den mån revisionens majoritet direkt kan anses ha avvisat idéen om det elastiska systemet, får man söka argumenterna i kapitlet om »Avvägning av förhållandet mellan lantförsvaret och sjöförsvaret», där de liksom ligga inneslutna i de skäl, som anföras mot en förlängningav det nuvarande provisoriet i fråga om armén och för en omedelbar övergång till en definitiv organisation. Det torde vara skäl att anföra denna argumentering fullständigt. Å sid. 114 heter det sålunda: »Vad då först armén beträffar, synes revisionens förslag på det sättet böra vara definitivt, att det måste utmynna i en såsom ett självständigt helt uppbyggd och avslutad, fullständig organisation. Härordningens omfattning bestämmes därvid av hänsyn till det förbättrade militärpolitiska läget, dock med öppen blick för att i detta avseende relativt snabba omkastningar kunna ske. Ty även om den nu förestående arméreformen icke kan taga sikte på mera än kanske det närmaste decenniet, så kommer densamma likväl att sträcka sina verkningar avsevärt längre fram i tiden. E n härordning träder nämligen först då i full kraft, när alla de årsklasser värnpliktiga, som vid mobilisering måste inkallas, blivit utbildade i enlighet med vad härordningen förutsätter. Skulle därför framdeles en försämring i vårt militärpolitiska läge göra en förstärkning av armén nödvändig, kan inom härordningens ram en sådan endast efter hand inträda. Det är därför önskvärt att nu icke uppskjuta härordningens antagande utöver det strängt nödvändiga.» Om vi rätt fatta innebörden av denna framställning, har majoriteten först och främst velat uttala, att det nuvarande provisoriet är ur militär synpunkt så otillfredsställande, att det snabbast möjligt bör ersättas av det mera effektiva system majoriteten föreslår, på det att inte en gång i framtiden vid ett eventuellt krigsfall alltför många årgångar värnpliktiga skola behöva mobiliseras, som endast erhållit utbildning under provisoriets kortare övningstider. Här förutsattes alltså, att den föreslagna nya härordningen skall vara avpassad inte blott efter stundens krav utan även — i motsats till nu gällande provisorium — svara emot riskerna under en försämrad militärpolitisk situation. Men att en dylik

401 förutsättning inte på något sätt närmare motiveras, och att alltså antagandet om den nya och starkt reducerade arméns tillräcklighet i detta svårare läge får tagas helt enkelt på majoritetens auktoritet, framträder i så mycket skarpare belysning genom den direkta motsättningen mellan detta resonemang for armén och det därpå följande i fråga om flottan. Beträffande denna heter det nämligen, att »flottans storlek, sammansättning och verksamhetsplan måste givetvis vara beroende på de uppgifter, som med sannolikhet kunna anses föreligga för henne att lösa. Dessa uppgifter åter sammanhänga med den utveckling, de marina stridskrafterna erhållit eller erhålla hos de makter, med vilka för oss till krigsfall ledande konflikter kunna tänkas uppkomma. För närvarande känna vi i allt väsentligt, över vilka sjöstridskrafter tänkbara motståndare förfoga. I vilken mån dessa maktresurser kunna inom en närmare liggande tid undergå förändringar, därom är det emellertid icke möjligt att nu göra några säkra förutsägelser. Under sådana förhållanden har revisionen ansett sig böra avstå från att nu utforma någon flottplan i egentlig mening med därtill hörande nybyggnadsprogram)). Slutsatsen blir, att man tillsvidare bör nödtorftigt söka vidmakthålla en flotta, som anses svara mot det för ögonblicket rådande militärpolitiska läget. Efter en viss kortare tid, bestämd till fem år, kan frågan så tagas upp på nytt. »Enligt revisionens förslag står landet vid slutet av den nämnda perioden sålunda obundet att antingen, därest förhållandena därtill föranleda, antaga ett till det dåvarande läget anpassat flottbyggnadsprogram eller, om den militärpolitiska utvecklingen under tiden gått i fredligt betryggande riktning, fullfölja strävandena efter lättnad i militärbördorna.)) Mot det sålunda i fråga om flottan anförda resonnemanget kunna reservanterna tydligen inte i och för sig ha något att invända, då det uppenbarligen utgår från samma idé om ett elastiskt system, som vi för hela vårt försvarsväsende velat tillämpa. Vi ha icke heller någon anledning att söka utreda, hur deuna ståndpunkt låter förlika sig med revisionens omedelbart förut gjorda uttalande, att ))det kräves tid för att bygga ett fartyg, och det torde icke finnas stora utsikter att vid en påkommande förändring i vårt militärpolitiska läge, som skulle göra en ökning av flottan nödvändig, kunna hastigt åstadkomma några avsevärda förstärkningar». Åtskilliga förklaringar till den påtagliga motsägelsen skulle väl kunna uppletas, men revisionens verkliga mening måste vara den, som tagit sig uttryck i de praktiska slutsatserna, och dessa ha ju, såsom ovan framhållits, blivit formade med hänsyn till det nuvarande läget I I 2041 20

•

402 under uttryckligt framhävande av att en förändring i läget får mötas av ett annat flottbyggnadsprogram. Reservanterna ha ansett sig böra understryka den praktiska innebörden av revisionens flottprogram för att därigenom visa, att revisionens kritik av reservanternas arméförslag inte torde vara fullt genomtänkt. Naturligtvis kan det sägas, att armé och flotta i nuvarande hänseende inte äro jämförliga, och säkert är, att man stundom påträffar en uttalad men oftare en underförstådd tanke, att flottan måste anpassas efter den tänkte motståndaren, men att armén däremot är själva folket organiserat för krig, att dess styrka därför bör rätta sig efter de egna krafterna, icke efter motståndarens, och att den kommer att föra den sista avgörande självständighetskampen, hur överlägsen motståndaren än må vara. Det oklara i denna föreställning framgår kanske bäst, om man tänker sig det extrema fallet av en försvarskamp, som från början saknar alla utsikter, och frågar sig, varför denna hopplösa strid skall utkämpas endast till lands och i våra egna bygder och inte likaväl på havet utanför landets gränser. Men denna principiella särskillnad mellan armé och flotta, och denna ovillighet att bestämma arméns storlek och uppgifter med hänsyn till en eventuell fiendes styrka, kan ju rimligtvis endast utgöra ett stöd för den som kräver obegränsade rustningar till lands, d. v. s. rustningar upp till maximum av folkets bärkraft. Men detta gör ju icke revisionens majoritet. Den föreslår tvärtom en stark begränsning av den mobiliseringsbara armens storlek. Hur detta är möjligt utan en avvägning av arméns uppgifter och möjligheter mot »de makter, med vilka för oss till krigsfall ledande konflikter kunna tänkas uppkomma)), synes oss, såsom redan ovan blivit framhållet, ganska svårförklarligt, när man icke vill slå in på den av oss förordade vägen att räkna med en någorlunda hastig anpassning även av armén efter nya och ändrade förhållanden. Men det är möjligheten av en dylik anpassning för arméns vidkommande, som majoriteten söker förneka eller i alla händelser framställa såsom förenad med utomordentliga svårigheter. Själva det uppenbara faktum, att under oförändrade förhållanden »en härordning först då träder i full kraft, när alla de årsklasser värnpliktiga, som vid mobilisering måste inkallas, blivit utbildade i enlighet med vad härordningen förutsätter», är ju inte i och för sig något argument mot det elastiska systemet, då detta just förutsätter, att omläggningar både i fråga om utbildningstid och antalet utbildade kunna relativt snabbt göras effektiva. Närmast mot denna tanke är därför den passus

•

408 i majoritetens utlåtande riktad, som följer omedelbart efter den ovan citerade, och som även den torde behöva i sin helhet anföras. Den lyder: »Häremot skulle möjligen kunna invändas, att såväl England som Nordamerikas förenta stater under världskriget visat, att det är möjligt att på kort tid uppsätta en armé. Frånsett den omständigheten, att dessa båda länder på grund av sina stora resurser icke äro jämförbara med oss, torde till bemötande av en sådan invändning böra framhållas, dels att ett motsvarande organisatoriskt jättearbete knappast kunnat utvecklas under fredstid, även om "en viss krigsfara för vederbörande stat då icke ansåges utesluten, dels att ifrågavarande båda stater på grund av sin geografiska belägenhet icke voro under detta organisationsarbete till sina områden hotade och alltså icke under tiden behövde skydda sig till lands mot en infallande fiende. Liknande förhållanden äro för oss vid krig eller krigsfara näppeligen tänkbara. Skall hos oss armén i dylika situationer kunna utnyttja den levande försvarskraften, måste befintligheten av en på • gällande härorganisation grundad mobiliseringsplan förutsättas.» Majoriteten vänder sig sålunda delvis mot tanken, att anpassningen skulle försiggå under brinnande krig, medan tillgängliga trupper och befäl vore upptagna vid gränserna för att hindra en fientlig invasion, en tanke som ingenting har att göra med de praktiskt under diskussion föreliggande uppslagen, i annan mån än att vårt förslag likaväl som majoritetens räknar med en uppdelning av de värnpliktiga i linjemanskap och ersättningsreserv, av vilka den senare gruppen enligt majoritetens förutsättningar — men icke nödvändigtvis enligt våra — först efter utbrutet krig kan komma att utbildas till fältdugliga trupper. I våra förutsättningar ingår en period med försämrat utrikespolitiskt läge före varje direkt krigshot, som antages vara tillräcklig för anpassningens genomförande. Mot denna tanke riktar sig indirekt majoriteten genom uttalandet om det engelska och amerikanska organisationsarbetet, som »knappast kunnat utvecklas under fredstid, även om en viss krigsfara för vederbörande stat då icke ansåges utesluten». - Det egendomliga med denna invändning är, att samtidigt som man betvivlar möjligheten för folket att besluta sig för ett djupt ingripande engångsoffer inför verkligen sannolika risker, tilltror man samma folk den offervilja, som tar sig uttryck i att.under loppet av det närmaste decenniet anslå hundratals miljoner till rustningar utöver vad som för närvarande skulle vara rimligt, för att på detta sätt skydda sig mot möjliga, men nu alldeles oberäkneliga risker. Och i samma andedragförordar man uttryckligen en metod i fråga om flottan, som just innebär

404 att spara på utgifter nu, och så länge riskerna tyckas vara små, med den självklara slutsatsen, att engångskostnaderna för en flotta, som eventuellt behöver uppbyggas eller förnyas, måste bli synnerligen stora. Men framför allt är det anmärkningsvärt, att kritiken av det elastiska systemet är formad på ett sätt, som ger en alldeles oriktig bild åtminstone av reservanternas förslag. Det möter naturligtvis inga hinder att i denna som i andra diskussioner skjuta in som mål för kritiken en bild, som har vissa drag gemensamma med motståndaren, och när man så lyckats övertyga sig själv och andra, att bilden icke är skön, drar man slutsatsen, att den verkliga motståndaren är vanskapt. Majoriteten förfar på detta sätt gentemot det elastiska systemet. Den riktar, såsom ovan påpekats, sin kritik i onödan mot tanken, att göra anpassningen efter timat krigsutbrott. Argumenten från England och Amerika under kriget och talet om det organisatoriska jättearbetet gå stillatigande ut ifrån antagandet, att en armé skall skapas ny nästan från grunden. Hur litet denna fantasibild har att göra med nu diskuterade faktiska förslag, torde först förtjäna att tydligt uppvisas, innan slutsatserna av den förda diskussionen formuleras. Vi få därvid också tillfälle att närmare belysa de stora huvudpunkter, i vilka vårt förslag till försvarsorganisation skiljer sig från majoritetens.

II.

De grundläggande avvikelserna mellan majoritetens försvarsorganisation och den av oss framlagda. A.

Lantförsvaret.

1. Linjearmé och ersättningsreserv. Ingen principiell meningsskiljaktighet förefinnes mellan oss och majoriteten rörande de vägar, utefter vilka en lättnad i de nuvarande eller åtminstone i de med 1914 års härordning förenade försvarsbördorna bör sökas. Enbart en inskränkning i de värnpliktigas övningstid, sådan den under provisoriet företagits, leder icke till målet. Skola avsevärda besparingar ernås, måste begränsningen drabba själva den ram, vari de värnpliktiga skola infogas, alltså härens fasta kadrer, och hand i hand med denna begränsning, och i viss mån utgörande måttstocken för densamma, går då inskränkningen i antalet värnpliktiga, som varje år tagas ut till övning för att ingå i den sålunda reducerade linjearmén. Återstoden av de värnpliktiga avses till en ersättningsreserv, som endast

405 uttages till en kortare grundläggande utbildning samt för handräckningsgör omål. En jämförelse mellan 1914 års härordning, majoritetens förslag och vårt eget, härefter kallat reservanternas, i fråga om den fasta kadern, de till linjetjänst uttagna värnpliktigas antal och slutligen övningstiderna ger i stort sett följande bild. ^914 Majoriteten Reservanterna

Till linjetjänst uttagna värnpliktiga. Alla (det 1914 beräknade antalet* vapenföra var 27,000 man) 15 631 11080

Fast anställda (musiken, beställningsmän. civilmilitär personal etc. undantagen). 1914.

Majoriteten.

Reser vante.rna.

1908 1165 6 698

1449 841 4 561

2 657 1 972 12 299

Officerare Underofficerare Manskap

Övningstider fiör linjemanskap. Infanteri, j Kavalleri.

1914 i Majoriteten

340 255 180

Artilleri.

365 350 240

365 350 240

Ingenjörtrupper. | 365 350 240

Intendentur.

T

240 210 180

240 180 180

Ersättningsreserren. Majoriteten ... Infanteriet: övning ocb handräckning 63 dagar. I>.o » 30, » 90 » lieservanterna

Övriga vapen: 90 dagar. D:o: D:o

Den uppdelning av de värnpliktiga i en kontingent linjemanskap med längre övningstid och en ersättningsreserv med endast en mycket kort grundläggande utbildning, vilken uppdelning är gemensam för majoritetens och reservanternas förslag, innebär ju för svenska förhållanden en nyhet. Men någon annan väg att gå för ernående av verkligen väsentliga besparingar ha reservanterna lika litet som majoriteten kunnat finna. E n ytterligare förkortning av övningstiden synes visserligen icke behöva strida mot reservanternas allmänna utgångspunkter, att nämligen varje härordning är provisorisk och endast kan taga hänsyn till de närmast liggande tiderna med möjligheter att anpassa sig efter nya och förändrade förhållanden.

406 Emellertid måste härvid flera omständigheter uppmärksammas, som för reservanterna varit avgörande. En dylik kortare grundläggande utbildning för hela det vapenföra manskapet, men med bibehållande av den nuvarande fasta kadern skulle göra .den sistnämnda oproportionerligt stor och dyr i förhållande till de uppgifter, som i fredstid skulle åligga densamma. Och den kostnadsminskning, som enbart en ytterligare förkortning av övningstiden skulle medföra, bleve ingalunda av den betydande natur, som måste anses önskvärd. En samtidig minskning i den 'fasta kadern, varvid de värnpliktigas utbildning skulle försiggå i flera omgångar, tyckes ju däremot lova väsentliga besparingar. Den undersökning, som av revisionen företagits rörande en dylik anordning, varvid man tänkt sig det nuvarande provisoriets övningstider bibehållna, och de värnpliktiga inkallade i tvenne omgångar, har visat sig ge en kostnad, sorn väsentligen överstiger den, vi under nuvarande förhållanden anse rimlig. Och detta fastän liksom i vårt här förordade förslag en genomgående sammanslagning av regementena ägt rum för att nedbringa kostnaderna för den fasta kadern. Då revisionens majoritet vid sin kritik av nu omnämnda alternativ förklarar, att de beräknade kostnaderna på 85.8 mill, synas alldeles för höga, kunna vi sålunda instämma, ehuru vi inte kunna ansluta oss till åsikten, att detta belopp är »oproportionerligt högt. . . i förhållande till dess (härordningens) effektivitet». Vi ha nämligen lika litet här som på andra ställen, där majoriteten med samma motivering avvisar andra förslag, kunnat finna de normer, enligt vilka majoriteten företagit en dylik, kanske möjlig, men under alla förhållanden utomordentligt vansklig avvägning. Även i det nu nämnda alternativet skulle man naturligtvis kunna åstadkomma ytterligare besparingar genom ännu starkare förkortning av de värnpliktigas övningstid. Men man får därvid komma i håg, att om denna göres så kort, att kostnadsminskningen blir väsentlig, riskerar man att även nedsätta den duglighet, som befälskadern förvärvar sig genom övning med trupp under någorlunda fältmässiga förhållanden. För ett system, som bygger på tanken att hålla den fasta ramen effektiv — om också med starkt begränsat omfång — synes alltså en anordning med uppdelning av de värnpliktiga i en mindre grupp linjemanskap och en större ersättningsreserv vara att föredraga. Emellertid framställer sig omedelbart den frågan, om inga andra möjligheter kunnat erbjuda sig att nå de avsedda besparingarna. Det har talats om milissystem efter schweiziskt mönster som en form för härordning, vari militärisk effektivitet låter förena sig med mycket begränsade kostnader, och även yrkesämnen har förordats som en tänkbar utväg.

407 Inom revisionen ha dessa möjligheter varit uppe till diskussion och utredning, men de ha förefallit både reservanterna och majoriteten vara förenade med större nackdelar äu den här förordade metoden. Då reservanterna kommit till denna uppfattning på delvis andra grunder än majoriteten, finnes anledning att här något närmare ingå på dessa andra möjligheter till nyordning av vårt försvarsväsende. 2. Yrkessystemet. En verklig yrkesarmé, vars effektiva styrka i stort sett skulle vara liktydig med det för tillfället i tjänst varande manskapet, kan av ekonomiska skäl erhålla endast mycket små dimensioner. Då reservanterna räkna med möjligheten, att armén under ändrade förhållanden kan behöva svälla ut, och då allmänna värnplikten därvid knappast kan undvaras, finge man under alla förhållanden ha en värnpliktslag att stödja sig på, och systemet skulle då närmast betyda,' att den allmänna värnplikten äffde bestånd, men att den stora huvudmassan av årsklasserna icke under lugna förhållanden inkallades till övning, utan att ett mindre antal frivilligt erbjöde sig till en kanske mångårig tjänstgöring. J u mindre denna styrka tankes och ju långsammare den omsattes, desto mindre måste den vid varje tidpunkt tillgängliga styrkan av övat manskap bliva och desto större också svårigheterna att i händelse av behov låta armén svälla ut till att omfatta en större del av den vapenföra befolkningen. På denna punkt linnes naturligtvis utifrån reservanternas förutsättningar rum för delade meningar, allt efter det sätt, varpå man betraktar det nuvarande internationella läget och för vårt lands vidkommande bedömer sannolikheten av den nämnda eventualiteten och den snabbhet, varmed en anpassning efter ett mera riskfyllt läge måste äga rum. Vill man gå försiktigt fram i detta hänseende och likväl fasthålla vid yrkessystemet, torde ingen annan utväg vara att finna, än den som försökts i ett inom revisionen utarbetat alternativ, som också av majoriteten underkastats en skarp kritik. I detta alternativ förutsattes en mycket kortvarig tjänstetid för det värvade manskapet, varigenom en reserv blir skapad, som antages vara krigstjänstskyldig under 15 år efter avskedstagandet. Den på detta sätt skapade mobiliseringsbara styrkan skulle icke bli obetydlig, då årskontingenten värvade satts till 7,500 man, och den kritik, majoriteten på denna punkt riktar mot förslaget, vilar på samma oklara förutsättningar, som redan ofta framhävts, nämligen att det i detta ögonblick skulle vara möjligt — för majoriteten eller för någon annan — att fastställa det »minimum» av fältarmé, som t ett verkligen inträffande framtida krigsfall skulle vara behövligt och på samma gång tillräckligt.

408 Men även från reservanternas egna utgångspunkter finnas avgörande invändningar att göra mot det omnämnda förslaget. Det förefaller oss visserligen ytterst svårt att i likhet med majoriteten väga kostnaderna för den föreslagna organisationen mot dess militära effektivitet, men oberoende av denna effektivitet synas oss de beräknade kostnaderna avskräckande höga. Om man söker nedbringa dem genom en kraftig minskning av den årligen nyanställda styrkan, framhäves endast så mycket tydligare, att själva denna värvade armé icke kan vara avsedd som den enda tillgängliga vid ett verkligen inträffande krigsfall utan endast som en under lugna förhållanden företagen utbildning av den fasta kader, vari en värnpliktsarmé komme att infogas, så snart det militärpolitiska läget förändrades till det sämre. Men därmed äro vi återigen tillbaka vid frågan, hur snabbt en värnpliktig armé kan hinna utvidgas eller helt nybildas, och det föreslagna systemet utan varje utbildning av de värnpliktiga och med en mycket begränsad stam av fast anställda kan tydligen betraktas som ett av de sista stegen på den bana, som av reservanterna och även av majoriteten blivit beträdd genom begränsningen av den till fullständig övning årligen uttagna värnpliktskontingenten. Då reservanterna velat gå fram med stor varsamhet och taga hänsyn även till farhågor, som de själva anse för överdrivna, är det naturligt, om de funnit värnpliktens bevarande och kontingentens uppdelning på linjemanskap och ersättningsreserv vara att föredraga. .

3. Milissystemet. Vad åter milissystemet beträffar, beror omdömet om dess tillämplighet i vårt land i hög grad på den betydelse man inlägger i ordet. Någon skarp gräns mellan »kadersystemet» och »milissystemet)) kan knappast dragas. Åven det schweiziska milissystemet förutsätter en — om också ytterst obetydlig — kader av fast anställda. Och stormaktsarméerna före kriget med sitt kadersystem måste för mobilisering inkalla »reserverna», d. v. s. äldre årsklasser icke för ögonblicket i tjänst varande värnpliktiga. Möjligen skulle man vilja dra gränsen mellan systemen på den punkt, där de värnpliktigas första tjänstgöring är så lång, att åtminstone en fullt utbildad årsklass ständigt finnes under fanorna och utgör den kader, i vilken reserverna vid mobilisering fogas in. I så fall får man — under förutsättning att hela årsklassen inkallas samtidigt — ett kadersystem först vid en tjänstgöringstid på 16—24 månader, beroende på den utbildningstid, man anser nödvändig för att göra rekryten mobiliseringsbar. I alla händelser är det uppenbart, att med denna terminologi vår egen 1914 års härordning likaväl som den

409 nu av revisionens majoritet och av reservanterna föreslagna falla utanför kadersystemet och' under förutsättning av skarpa gränser finge räknas som milissystem. Ju kortare utbildningstid, desto större sannolikhet för att vid eventuell mobilisering ingen utbildad styrka finnes inkallad, alltså desto större avstånd från kadersystemet. Den del av revisionens kritik, som riktar sig mot den korta utbildningstiden i t. ex. det schweiziska milissystemet, måste vi från våra utgångspunkter anse skjuta över målet, men skola inte här uppehålla oss vid denna sida av saken, då den får upptagas till diskussion i samband med frågan om övningstidens längd i vårt eget förslag. Vidare synes det oss inte nödvändigt att i ett milissystem alltid förutsätta de inånga inkallelser till repetitionsövningar, som den schweiziska härordningen har att uppvisa. I Danmark och Norge, vilkas lantförsvar kunna anses vara av milistyp, räknar man ju endast med ett par nya inkallelser. Däremot finnes det ett annat drag hos milissystemet, som förefaller oss vara dess kanske mest väsentliga kännetecken, och som synes oss endast med svårighet kunna omplanteras i svensk jordmån, och det är sättet för befälskaderns rekrytering. Denna kader består nämligen i allra största utsträckning av värnpliktiga, som äro skyldiga underkasta sig den för olika befälsställningar nödvändiga utbildningen. Genom denna anordning kunna tydligen kostnaderna i avsevärd mån nedbringas. Frågan gäller då, om systemet skulle kunna tillämpas även i vårt land. _ Svaret beror uppenbarligen på längden och grundligheten av den utbildning, man anser erforderlig, och på den ytterligare tjänstgöring i befälsställning, som man tror sig kunna pålägga de värnpliktiga. I det schweiziska systemet rör man sig härvid med relativt korta utökningar av tjänstetiden, närmast svarande mot de i vårt förslag upptagna bestämmelserna rörande utbildning av »underbefäl och fackmän» och av »studenter och likställda». Emellertid hänger denna relativt ringa utökning av tjänstetiden i det schweiziska systemet samman med den synnerligen korta varaktigheten av rekrytskolan, som vid infanteriet endast omfattar 65 dagar. Efter en mycket kort »korpralsutbildning» får det värnpliktiga underbefälet göra tjänst som instruktörer under en dylik rekrytskola. Överflyttad på våra fölhållanden skulle denna anordning betyda en praktiskt taget ettårig tjänstetid, även om ingen som helst utökning av den särskilda »underbefälsutbildningen» företoges. Kräver man en grundligare dylik utbildning, kommer man som t. ex. i Danmark för det värnpliktiga befälet till en tjänstetid, som med ett helt år överstiger den för övriga värnpliktiga gällande. I I 204 t 20

410 Reservanterna ha inte för närvarande vågat föreslå en sådan försvagning av befälskadern ifråga om fackmässig utbildning, som ett närmande till det schweiziska systemet skulle innebära. Men inte heller ha vi kunnat övertyga oss om att uttagningen av ett jstort antal värnpliktiga till en mycket långvarig utbildning och tjänstgöring i officers-, underofficers- och underbefälsbefattningar skulle kunna förordas för vårt lands vidkommande. En övergång till detta system synes oss förutsätta en ganska djupgående förändring i det sätt, varpå vårt folk är vant att betrakta försvarsväsendet och försvarsbördornas rimliga fördelning mellan medborgarna. I sistnämnda hänseende torde milissystemet betyda en avsevärt större avvikelse från våra egna traditioner än den här föreslagna uppdelningen av de värnpliktiga i linjemanskap och ersättningsreserv. 4. Linjearméns styrka. Med denna uppdelning kommer linjearméns styrka tydligen att bero på storleken av den kontingent A^ärnpliktiga, som årligen uttages till den längre utbildningen. I detta hänseende uppvisar reservanternas förslag en.betydande avvikelse från majoritetens. Naturligt nog eftersom det är på denna punkt de mest väsentliga besparingarna äro att göra. Såsom av den ovan införda tabellen framgår, utgör hela denna årskontingent enligt majoritetens förslag omkring 15,600, enligt reservanternas endast något över 11,000 man. Vill man göra en jämförelse med 1914 års härordning, enligt vilken alla vapenföra togos ut, kan det ha sitt intresse att påpeka, hurusom hela kontingenten till armén år 1914 beräknades till omkring 27,000 man, varför reduktionen i förhållande till då tänkta linjearmé inte är på långt när så kraftig, som den förefaller vid en j ä m förelse mellan de senare årens oerhört stora årsklasser och de nu föreslagna linjekontingenterna. Majoritetens förslag ger alltså årligen fullständig utbildning åt 4,600 man, som enligt reservanternas endast få 30 eller 90 dagars övning såsom ersättningsreserv. Och frågan blir, vad detta under årens lopp kommer att betyda, och vilka krafttag som kunna erfordras, för att inför tecknen till en mera riskfylld period jämna ut denna olikhet. Uppenbarligen blir med varje år antalet av de värnpliktiga allt större, som endast erhållit en kortare utbildning, och maximum av olikhet mellan de båda förslagens mobiliseringsbara styrkor skulle man ju kunna förlägga vid en tidpunkt, då alla de årsklasser, som vid mobilisering beräknas ingå i linjearmén, erhållit utbildning enligt det nya systemet. På grund

411 av den årliga avgång, som varje årsklass undergår, kan man emellertid icke nöja sig med att multiplicera antalet man med antalet årsklasser. Redan före inställelsen räknas 8 % av styrkan ha försvunnit, och under rekrytskolan avgår sedan inte mindre än 10 %. Den verkligen övade styrkan är alltså omedelbart nere vid mindre än 3,800 man, och med den avgångsprocent, som sedan anses sannolik, förminskas styrkan årligen så, att den efter 15 års förlopp inte torde ( uppgå till 2,800 man. Vi kunna göra tankeexperimentet, 'att den nuvarande relativt gynnsamma situationen någon gång Iraniern ot 1940 syntes på väg att förbytas i ett mera riskfyllt läge, ocli att behovet av en mobiliseringsbar styrka av den omfattning, majoriteten föreslår, började framträda. Vad skulle behovet innebära, och hur kunde det fyllas? Under förutsättning att den nya härordningen antagits år 1923, de första iriskrivningarna enligt det" nya systemet ägt rum 1924 och de första kontingenterna värnpliktiga "börjat övas 1925, kan man beräkna, att anstalter måste träffas för att vid den nämnda tidpunkten, alltså 1940, ha omkring 48,000 man fullt utbildade utöver den styrka, som enligt gällande härordning skulle uppsättas av de till linjetjänst uttagna. Om vi nöja oss med att tänka fram emot 1935 och göra samma antagande som förut, skulle kravet gälla utfyllnad av bristen från 10 årsklasser, d. v. s. ungefär 34,000 man. I intetdera fallet vore det nödvändigt att tänka på inkallelse av samma 15 eller 10 årsklasser, som enligt majoritetens förslag skulle uppställa dessa 48,000 eller 34,000 man. De yngsta årsklasserna av ersättningsreserven skulle ju vara fullt tillräckliga för att fylla behovet. Med årsklasser på inemot 40,000 vapenföra, av vilka endast 11,000 förut uttagits till linjetjänst, skulle problemet bestå i att åt en eller två av de årsklasser ersättningsreserv, som senast varit inkallade till den korta tjänstgöringen, ge samma utbildning som åt linjemanskapet. Eller om man ville undvika denna nyinkallelse, bleve frågan den, hur man under ett eller två år framåt skulle kunna ge fullständig utbildning åt hela den vapenföra kontingenten. Om man i den anställda jämförelsen ville utbyta majoritetens linjemanskap mot den årliga uttagning av omkring 18,000 man, som av en annan grupp reservanter anses för ett nödvändigt och tillräckligt minimum, UDge man, i stället för de ovan nämnda styrkorna, ungefär 75,000, resp. 50,000 man, som ytterligare måste erhålla fullständig utbildning. Det skulle alltså gälla två eller tre årsklassers hela vapenföra manskap. Problemet kan ha sina svårigheter, men att de skulle vara oöverkomliga, torde vara djärvt att påstå. I den mån det hela är en ekonomisk fråga, alltså gäller beviljandet av nödvändiga anslag, ha reservanterna redan tidigare uttalat sin upp-

412 fattning. Det synes oss åtskilligt mycket naturligare att av ett folk begära ekonomiska uppoffringar inför en verkligen påvisbar fara än såsom ett slags försäkringspremie emot risker av okänd storlek i en framtid, om vilken ingen vågar gissa, huru närbelägen eller avlägsen den kan vara. Men problemet är också en fråga om tillgång på befäl för utbildning av de stora kontingenterna. Och. det är klart, att i reservanternas förslag befälskadern blivit nedskuren i ungefär, om också inte fullt samma proportion, som den till linjetjänst uttagna värnpliktskontingenten. När det sålunda gäller att under t. ex. ett par år tänka sig utbildningen av något mer än tredubbla styrkan — omkring 35,000 man i st. f. de övriga 11,000 — får man tydligen tillgripa extraordinära åtgärder. Till en början bör då framhävas, att behovet av instruktionspersonal på truppförbanden visserligen bestämts med hänsyn till rekrytkontingenten, men att en viss marginal härvid otvivelaktigt är för handen. Till vilken gräns kontingenten vid varje regemente omedelbart skulle kunna ökas, utan att effektiviteten hos utbildningen bleve alltför mycket lidande, torde vara svårt att med bestämdhet avgöra. Emellertid kan man erinra om att efter genomförande av 1914 års härordning årskontingenterna svällt ut betydligt över de beräknade siffrorna, samtidigt med att vakanserna bland de fast anställda nått en anmärkningsvärd höjd. Att utbildningen blivit lidande under dessa dubbla svårigheter, är sannolikt, men ramen har likväl hållit. En andra omständighet att ta i betraktande är den tillgång på befäl, som under normala förhållanden finnes sammandragen på skolor och kommenderingar av olika slag. Dessa äro förlagda dels under rekrytskolan, dels under tiden mellan repetitionsövningarnas slut på hösten och rekrytskolans början på våren. Under de tänkta extraordinära förhållandena är det självklart, att bortkommenderingarna inskränkas till ett minimum, och en ny rekrytskola inlägges med början på hösten. Det synes alltså inte vara omöjligt att för Va av hela årsklassen räkna med utbildning under befäl på aktiv stat. Den återstående tredjedelen, skulle däremot kräva dels inkallande av tillgänglig reservpersonal, dels omedelbar rekrytering av underbefäl bland tidigare fast anställda eller till reservbefäl utbildade. Vad till underbefäl utbildade beträffar, synes tillgång alltid böra vara för handen, och det bleve närmast en ekonomisk fråga att draga dem från sina civila anställningar. Officers- (och delvis underofficers-)tillgången är en mera invecklad fråga. . Den i vårt förslag uppförda reservstaten är icke av sådan omfattning, att den skulle kunna

413 svara mot behovet vid en längre bort i framtiden liggande utsvällning av här antytt slag. Emellertid ha vi ansett oss för närvarande endast böra räkna med den närmare framtid, varunder denna reservstat, man skulle kunna säga, kompletteras av den mycket stora övergångsstat, som måste bli en följd av den företagna minskningen i befälskadern. Så länge de till denna övergångsstat överförda officerarna och underofficerarna befinna sig i tjänstedugligt skick och med de förpliktelser, som nedan ifråga om denna övergångsstat förutsättas, har man en högst avsevärd tillgång att räkna med, icke blott i och för utbildningen av det ökade antalet rekryter utan framför allt för att fylla behovet av befäl inom de nya »reservtruppförband», som skulle komma att uppsättas.^ Slutligen är det uppenbart, att en utbildning av nytt befäl, såväl officerare som underofficerare och manskap, kan taga sin början i önskvärd omfattning på samma gång som övriga nu antydda extraordinära åtgärder anses av tidsförhållandena påkallade. Med vilka svårigheter den nu diskuterade utökningen av armén än kan ha att kämpa, äro de tydligen på ett helt annat sätt möjliga att övervinna, än de som möta en motsvarande utsvällning under brinnande, krig med allt aktivt befäl vid fronten. Men även en sådan utsvällning anses av revisionens majoritet vara möjlig att åstadkomma. I det föregående har det varit en stillatigande förutsättning, att övningstiden icke behöver vara årslång för att göra rekryten mobiliseringsbar. E n anordning med tvenne rekrytskolor på ett år medger ju endast en relativt kort utbildningstid, och denna gamla tvistefråga får sålunda också upptagas till behandling. 5. Öyiiingstiden. Den andra stora huvudpunkt, vari reservanternas förslag innebär en avvikelse från majoritetens, gäller utbildningstiden för de värnpliktiga, framför allt de till linjetjänst uttagna. l a. Linjemaiiskap.

Om diskussionen rörande linjearméns storlek rörde sig på delvis nya områden, så för oss frågan om övningstidens längd tillbaka till ett i" alla våra försvarsdiskussioner välbekant stridsfält. Så välbekant, att man kunde tveka om det lönande i att återupptaga en debatt, i vilken de kämpande alltid visat en ovanlig förmåga att icke låta sig påverkas av varandras argumenter. Revisionens majoritet synes emellertid fästa den allra största vikt vid denna punkt i sitt program. Den kommer ständigt tillbaka till kravet på en armé, som omedelbart och utan kom-

414 pletterande utbildning kan skickas i fält. Majoriteten går i detta fall så långt, att dess huvudargument för att så snabbt som möjligt gå över till. en ny härordning synes vara behovet att ersätta provisoriets övningstider med andra och längre, ehuru endast för en del av den värnpliktiga styrkan. Ett inom revisionen framställt alternativ, som för utsätter hela värnpliktskontingenten uttagen till utbildning med provisoriets övningstider, avvisas sålunda utan tvekan såsom alltför dyrt i förhållande till det militära värdet, ehuru kostnaderna icke skulle bli större än för en utbildning av halva årskontingenten med de av majoriteten föreslagna övningstiderna. Här likaväl som ifråga om arméns storlek bygger majoriteten på förutsättningen, att ett minimum kan fastställas, vilket å ena sidan skall vara tillräckligt för våra behov, men vilket å andra sidan absolut icke kan underskridas, utan att rikets säkerhet äventyras. Och liksom ifråga om arméns storlek sker detta, utan att man på" något sätt angiver, hur man tagit reda på den tänkta fiendearméns militära effektivitet. Det är möjligt, men utsäges icke direkt, att man räknar med en motståndare på höjdpunkten av vad den modernaste utrustning och utbildning inom stormaktsarméerna förmått åstadkomma. Att majoriteten under sådana förhållanden ansett sig kunna frångå de övningstider, som av den för revisionen tillgängliga militära sakkunskapen förklarats oundgängligen nödvändiga för att dana en dylik fältduglig armé, och i stället t. ex. för infanteriet föreslagit en utbildningstid, som kan sägas vara 7 å 8 månader kortare än den sakkunskapen förklarat erforderlig, skall inte av oss framdragas såsom något slags kritik av majoritetens tillvägagångssätt, utan endast för att ge den rätta bakgrunden till de starka ord, varmed majoriteten upprepade gånger avvisar den under provisoriet gällande övningstiden såsom alldeles otillräcklig. Då denna kritik av provisoriet kan synas vara riktad även mot reservanternas förslag, som i stort sett bibehåller de för närvarande tilllämpade övningstiderna, torde en kortfattad jämförelse mellan majorititens förslag och reservanternas i denna punkt vara på sin plats. Då man söker bedöma det militära värdet av en viss utbildningstid, är det, såsom majoriteten med rätta kraftigt framhäver, inte alls tillräckligt att endast ta hänsyn till det föreslagna antalet övningsdagar. Man måste ha klart för sig, huru dessa dagar kunna utnvttjas, och vilka övriga omständigheter, som äro av betydelse för utbildningsresultatet. Och med denna utgångspunkt anser sig revisionen ha rätt att ungefärligen likställa majoritetsförslagets 255 dagar för infanteriet med de 340 dagarna enligt 1914 års härordning.

415 Den. första faktor, sorn förklarar, varför det nu föreslagna dagantalet representerar ett långt högre utbildningsvärde än motsvarande antal dagar enligt 1914 års härordning eller under provisoriet, är tydligen den anordning, som avser att befria de till linjetjänst uttagna värnpliktiga frän de handräckningsg'öromål, som hittills i synnerligen hög grad lagt hinder i vägen för övningstidens effektiva utnyttjande. Den andra faktorn, som kraftigt måste verka i samma riktning, är återinförandet av sommarrekrytskolan, vilket ju skett redan under provisoriet, men givet måste beaktas vid en jämförelse med 1914 års övningstider. I båda dessa fall kunna ju reservanternas 180 dagar för infanteriet räkna sig till godo de av majoriteten till förmån för dess 255 dagar uppräknade förmånerna. Men därjämte torde man böra framhäva en tredje faktor av betydelse vid bedömandet av övningstidens längd och det sannolika förhållandet mellan dagarnas antal och utbildningsresultat, en faktor som i betydelse torde kunna tävla med de förut nämnda om handräckningen och årstiden för rekrytskolans förläggning, och som reservanternas förslag men däremot icke majoritetens tagit häns}m till. Det är allmänt bekant från varje form av utbildning och undervisning i grupp eller klass, att de trögare elementen, som av olika anledningar ha svårt att följa med i den genomsnittliga takten, i väsentlig grad fördröja undervisningen och försämra resultatet. Det åtgår ofta en alldeles oproportionerlig tid för att nödtorftigt få dem i nivå med kamraterna. Om detta gäller redan de former av undervisning, som egentligen åsyfta individuell utveckling, måste samma faktor visa sig ännu mera betydelsefull vid den militära utbildningen, som ju dock i allra högsta grad åsyftar en organiserad samverkan från den minsta gruppen upp till de största förbanden. Ett avskiljande av en viss procent för den åsyftade utbildningen mindre lämpade måste ha till följd, att de avsedda resultaten kunna uppnås på betydligt kortare tid, än annars varit fallet. I reservanternas förslag har man nu sökt vinna detta mål på följande sätt. Vid uttagning till linjemanskap räknar man icke endast med det antal värnpliktiga, som enligt härordningen skola ingå i linjearmén. Utöver detta antal uttagas så många värnpliktiga, som beräknas åtgå till handräckning under rekrytskolan. I stället för de enligt härordningen beräknade omkring 11,000 värnpliktiga i linjen uttagas sålunda ungefär 13,000, men under rekrytskolans första veckor avskiljas omkring 2,000 man för 'utförande av handräckning. Huru man på militärt håll betraktar några av de nu nämnda faktorerna, belyses av följande. Då erfarenheterna från världskriget summeras av våra militära sakkunniga, och det gäller att jämföra en viss

416 utbildningstid under fred med motsvarande tid under pågående krig, kommer man till det resultatet, att »en månads krigsutbildning motsvarar l 1 :s—l1/a månads fredsutbildning)). Av de faktorer, som betinga denna olikhet, är det emellertid endast en — och visserligen den mest svårberäkneliga — som med nödvändighet är knuten vid krigstillståndet, •nämligen den större »villigheten och hängivenheten)), som gör att »arbetsintensiteten drives upp till en nivå, som det icke är möjligt att under fred upprätthålla». De övriga uppräknade faktorerna äro: 1) övningarna kunna bedrivas i den omfattning, som erfordras, utan att såsom i fred är fallet, behöva av kostnadsskäl inskränkas; 2) ammunition och annat materiel står i så gott som obegränsad mängd till förfogande; 3) truppen kan i stor utsträckning frigöras från handräckningsgöromål; 4) föga eller ingen hänsyn behöver tagas till svagare individers förmåga att uthärda de med övningarna förenade ansträngningarna, enär sådana omedelbart utgallras. Både enligt majoritetens och reservanternas förslag är det avsikten att taga vederbörlig hänsyn till de tre första kraven. Det fjärde torde till fullo mötas genom den av oss föreslagna anordningen. Här talas emellertid endast om den rent fysiska svagheten. Att'samma synpunkter i minst lika hög grad måste gälla de rekryter, som av andra skäl inte lätt kunna följa den genomsnittliga utbildningstakten, är uppenbart och åsyftas säkerligen av den danska generalstaben, då den i sitt utkast till ny härordning för Danmark 'föreslår en liknande anordning;, som den här ovan omtalade. I danska generalstabens förslag, som upptager en sammanlagd övningstid för infanteriet på 209 dagar, heter det nämligen, att allt bör göras, som kan öka intensiteten hos utbildningsarbetet, och i detta syfte föreslås att efter en månads rekrytskola avskilja »de mindre lämpliga» till »Hjoslpetjeneste», varigenom »uppnås, att man slipper det manskap, som fördröjer utbildningen», jämte den fördelen, att de övriga befrias från handräckning. Hur mycket en dylik anordning bör anses betyda, uttryckt i övningsdagar, är naturligtvis inte möjligt att exakt beräkna. Men att ett avskiljande av de försinkande elementen till ett antal av mer än 15 % av hela styrkan måste medföra en väsentligt större snabbhet i de övrigas utbildning, är uppenbart, och skillnaden mellan majoritetens och reservanternas övningstid blir i avsevärd grad utjämnad. • Viktigare än den sålunda reducerade olikheten i övningstidens längd, kunde det synas vara, att reservanterna närmast tänkt sig hela utbildningen förlagd till sommarhalvåret, medan majoriteten ansett oundgängligen nödvändigt att träffa anstalter för en kortare utbildningsperiod även under vintern. Denna vinterutbildning medför ur de värnpliktigas syn-

417 •

punkt den mycket stora olägenheten, att de efter utryckningen från första tjänstgöringen i början av oktober ånyo få rycka in till vinterutbildning några månader senare, i början av februari, för att så efter 6 månaders civilt arbete återigen inkallas för repetitionsövning under september. Reservanterna vilja icke förneka, att en särskild vinterutbildning från vissa synpunkter måste anses önskvärd. Men såsom majoriteten på ett stort antal punkter så riktigt antyder, finnes det mycket ur militär synpunkt önskvärt, som man måste avstå från att förorda. Och det förtjänar allvarligt övervägas, om inte även vinterrekrytskolan borde föras in under denna kategori. Man torde vid denna frågas bedömande uppmärksamma, ätt i varje härordning med en ersättningsreserv alla de trupper, som skulle komma att utbildas efter ett krigsutbrott för att så snabbt som möjligt skickas till fronten, tydligen ha de största utsikter att inte dessförinnan erhålla någon särskild vinterutbildning. Det kan naturligtvis sägas, att dessa nya trupper endast steg för steg bleve tvungna att anpassa sig efter vinterförhållanden och därför befunne sig i ett annat läge än linjearmén, som kanske måste mobiliseras och skickas i fält under vintern i våra nordligaste trakter. Men därmed har man knutit samman skälen för vinterutbildningen inte med frågan om vinterfälttåg över huvud utan med frågan om det mer eller mindre sannolika i att fientliga krigsoperationer skulle ta sin början under en högnordisk vinter. Från denna synpunkt » är det tydligen ganska ovisst, om svaret bör utfalla till vinterrekrytskolans förmån. Reservanterna ha under hänsynstagande till olika omständigheter varit mest böjda för den uppfattningen, att den särskilda vinterrekrytskolan skulle kunna undvaras. De vilja emellertid framhäva, att för den, som finner vågskålen närmast luta åt andra hållet, vägen är öppen för en anordning med vinterutbildning även inom den här förordade snävare utbildningsramen. Visserligen torde det inte vara möjligt, att såsom någon gång föreslagits, förlägga en av repetitionsövningarna till vintern, om nämligen denna repetitionsövning skulle bevara sin avsedda karaktär. Däremot är det naturligtvis möjligt att utbyta en av de föreslagna tre repetitionsövningarna mot en vinterrekrytskola av motsvarande längd. Ifråga om specialvapnen kunna vi fatta oss kortare. För träng och intendentur föreslå vi 180 dagar, majoriteten 210, resp. 180, alltså praktiskt taget ingen skillnad. Däremot återgår majoriteten för kavalleri, artilleri, och ingenjörtrupper till den ettåriga tjänstetiden, eller närmare bestämt 350 dagar, medan reservanterna föreslå 240 dagar. II 2041 20

418 •

Endast till artilleri- och ingenjörtrupper går något större antal värnpliktiga. Till utbildning vid kavalleriet uttagas endast 20 man per skvadron. Då antalet meniga volontärer uppgår till 45, torde vid mobilisering behovet av egentliga kavallerister kunna fyllas av tidigare fast anställda, och utbildningstiden för de värnpliktiga har alltså relativt mindre betydelse. Rekrytskolans förläggning till sommarhalvåret torde spela mindre roll än i fråga om övriga vapenslag, men befrielsen från handräckningen, vilken tagit bort en oproportionerligt stor del av övningstiden, måste betyda avsevärda vinster, liksom urvalet av handräckningsmanskap efter inryckningen, eftersom den avskilda gruppen representerar nästan hälvten av den inkallade styrkan. Meningarna rörande kavalleriets uppgifter och i samband därmed dess utbildning tjockas för övrigt bland de sakkunniga vara åtskilligt delade, att döma av det faktum, att de danska generalerna som minimum sätta 550 dagar, danska generalstaben från andra utgångspunkter 271 och revisionens majoritet 350. För artilleriets vidkommande, likaväl som för infanteriets, har vår militära sakkunskap förklarat en förlängning av den ettåriga övningstiden vara nödvändig såsom ett resultat av världskrigets erfarenheter. Det har ett visst intresse att påpeka, huru olika majoriteten ställt sig till dessa krav ifråga om de båda vapenslagen. För artilleriets del går man dessa krav principiellt till mötes. Men majoriteten anser med fog, att med manskapets befrielse från handräckning och rekrytskolans förläggning till sommaren representera dess föreslagna 350 dagar ett betydligt större antal effektiva övningsdagar än de 365, som upptagas i 1914 års härordning. Ifråga om kravet på utökning av den ettåriga värnplikten vid infanteriet resonerar majoriteten däremot på ett helt annat sätt. Man följer där det"resonnemang, som fått plats under de allmänna synpunkterna på övningstiden och som innebär, att »det är tydligt, att revisionen med de allmänna utgångspunkter den uppställt för sitt arbete, nämligen att i möjligaste mån nedbringa försvarskostnaderna och lätta på de personliga bördor, värnpliktstjänstgöringen innebär, icke för sin del kan tillstyrka några åtgärder i sådan riktning». Här avvisar man sålunda de militära önskemålen med en hänvisning till revisionens principer — att lätta försvarsbördorna. Och majoritetens positiva kompromisslinje får följande formulering. »Med beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter, även de ökade krav, som krigserfarenheten uppställer på utbildningen, har revisionen kommit till den uppfattningen, att de till linjetjänst uttagna

419 värnpliktiga böra erhålla en utbildning ungefärligen likvärdig med den, som 1914 års härordning avsåg att giva.D Och på grund av de redan ofta anförda omständigheterna, som påverka utbildningens effektivitet, anser man så de 255 dagarna för infanteriet ungefärligen likvärdiga med 1914 års 340. Med tillämpning av majoritetens principer kunna reservanterna utan större svårighet visa upp, huru som 240 dagar med sommarrekrytskola, utan handräckning och därtill med de försenande elementen avskilda böra ge en utbildning ungefär likvärdig med den ettåriga enligt 1914 års härordning. En skillnad mellan dessa 240 dagar och majoritetens ettåriga tjänstetid är däremot ofrånkomlig. Till belysning av det relativa även i så absoluta termer som »oundgängligt minimum» eller dylikt kan tillfogas, att den danska generalstaben i förevarande fall sätter detta vid 271 dagar, de kommenderande danska generalerna vid 227 dagar för en viss grupp och 287 för en annan. Den danska moderata vensterns förslag innebär 257 dagar, de konservatives 254 dagar. Rörande ingenjörtrupperna gäller det redan om artilleriet sagda. Även här har majoriteten underlåtit att använda det vid infanteriet lämpliga resonnemanget och föreslår alltså 350 dagar. Till jämförelse med reservanternas 240 dagar må även här tillfogas några motsvarande siffror från de danska förslagen. Generalstaben 271 dagar, generalerna 248, moderata venstern och de konservativa 240. Av de anförda notiserna om övningstider, som upptagits i olika danska härordningsförslag, har ju redan framgått, att man i vårt grannland vid en revision av försvarsorganisationen ansett sig kunna knappa av betydligt mera på övningstidens längd, än vår försvarsrevisions majoritet ansett rådligt, och vidare att den danska militära sakkunskapen inte av världskrigets erfarenheter tycks ha dragit samma slutsatser angående det ofrånkomliga i en förlängning, som tagit sig u t t ^ c k hos den svenska revisionens militära rådgivare. Då revisionens majoritet frångått de av dessa rådgivare såsom nödvändiga betraktade övningstiderna, har den också hänvisat till exemplen från utlandet. Sålunda heter det s. 170, att »ett stöd för denna sin uppfattning har revisionen funnit i de inskränkningar av utbildningstiden, som på sina håll efter kriget vidtagits inom vissa europeiska stater». Men huru ängsligt rädd majoriteten varit för att dessa utländska exempel skulle kunna tagas till intäkt för t. ex. reservanternas förslag, ser man av det sätt, varpå dessa korta utbildningstider i vissa främmande länder på annat ställe i betänkandet — s. 151 — omnämnas. Då in-

420 fanteriets övningstid i Holland bestämts till 205 dagar, anser majoriteten det nödvändigt att tillfoga, att detta »icke torde innebära, att man i detta land anser, att ett fullt fältdugligt infanteri kan utbildas på nämnda tid». Detsamma bör väl majoriteten även mena om den danska härordningen med dess 206 dagar, ehuru denna på det anförda stället med tystnad förbigås. Denna kritik förefaller vara ur majoritetens synpunkt så mycket mera egendomlig, som de nu nämnda båda länderna väl just skulle ge exempel på den nedsättning i övningstiderna, som majoriteten åberopar till stöd för sitt eget tillvägagångssätt. Några andra länder kunna ju knappast andragas, om man undantar Norge och Schweiz. Och rörande det sistnämnda är majoriteten också ivrig att framhålla, att »infanteriet därstädes redan nu har längre sammanlagd utbildningstid än hos oss under provisorietiden, ävensom att man nu är betänkt på att öka densamma)). Den första av dessa uppgifter måste anses för tvivelaktig, den andra synes vara alldeles oriktig. Då det schweiziska infanteriets övningstid av revisionen sättes till 176 dagar, inräknas nämligen de s. k. vapeninspektionerna som under hela den 28-åriga tjänstetiden i linje, lantvärn och landstorm uppgå till 20 dagar. Huruvida dessa kunna räknas för »övningsdagar)), är tvivelaktigt. Då schweiziska förbundsrådet den 8 juli 1922 till Nationernas förbund avgav den infordrade redogörelsen angående landets försvarsanstalter, omnämndes för infanteriet endast rekrytskolan på 65 dagar jämte 88 dagars repetitionsövningar, alltså sammanlagt 153 dagar. Men dessutom lämnas den upplysningen, att inskränkningar i den gällande härordningen blivit gjorda. Sålunda har värnpliktsåldern uppskjutits med ett år. Genom skärpt, gallring — den var redan förut i Schweiz ojämförligt mycket strängare än i vårt land — har procenttalet av till militärtjänst uttagna sänkts från tidigare normala 70 å 72 till endast 55 % av de inskrivningsskyldiga. »Slutligen ha utbildningsperioderna (courses of training) för de äldre årsklasserna etc. blivit slopade.» Och med avseende på framtiden heter det, tvärt emot revisionens uppgifter, på följande sätt: »Frågan om huruvida det skall bli möjligt att göra ytterligare begränsningar, är för närvarande under diskussion. Innan vår härordning omorganiseras, komina vissa förslag i denna riktning sannolikt att innevarande år framläggas för riksdagen.» Revisionens majoritet har helt enkelt av en notis i redogörelsen för det schweiziska milissystemet, däri författaren meddelar, att det från militärt häll föreslås en något förlängd övningstid, format det mera innehållsrika påståendet, »att man nu är betänkt på att öka densamma».

421 Trots att majoriteten själv för infanteriet föreslår en övningstid, som avsevärt understiger ett år, har den icke blott ansett det lämpligt att kritiskt omnämna de korta övningstiderna på annat håll, t. ex. Holland, utan även att med styrka framhäva — s. 151 — den ofta fleråriga övningstiden i en hel rad europeiska arméer såsom »ett tydligt vittnesbörd om, vilka åsikter man i utlandet har beträffande tjänstgöringstidens längd, därest man vill vara i stånd att omedelbart vid mobilisering uppsätta fullt operations- och stridsdugliga trupper». Och det vill ju majoriteten,, såsom den icke tröttnar att upprepa. Den har emellertid vid detta sitt åberopande av utländska exempel på mer än ettårig tjänstetid underlåtit att utreda, huruvida denna verkligen i de resp. länderna motiveras med hänsyn till utbildningen, eller om man har att göra med anordningar, som ha sin grund i önskan om en viss krigsberedskap eller i behovet att för vissa ändamål ständigt ha utbildade trupper inkallade under fanorna. Det är nämligen uppenbart, att den fleråriga tjänstetiden i stormaktsarméerna före kriget ingalunda hade sin grund i tron, att en dylik tjänstgöring vore nödvändig för utbildningen. Då Frankrike införde den treåriga tjänstetiden, var det för att ständigt ha under vapen truppstyrkor av ungefär samma storlek, som dem det mera folkrika Tyskland kunde uppsätta med tvenne årsklasser. Att man efter kriget i Frankrike fortsätter med en 18 månaders tjänstgöring, motiveras utifrån samma synpunkter. Man anser sig behöva aktiva arméer av en viss storlek, bestående av fullt utbildat manskap. Vilken utbildningstid man, under bortseende från denna krigsberedskap, skulle stanna för, är ovisst. Att man i mycket inflytelserika militära kretsar runt om i världen önskar en så lång utbildningstid som möjligt, synes tydligt. Och vår militära sakkunskap torde sålunda troget återspegla den kanske härskande militära uppfattningen. Emellertid förefaller det av åtskilligt att döma, som om åsikterna likväl på fackmannahåll vore mycket mera delade, än majoritetens framställning ger vid handen. Och krigets erfarenheter tolkas på olika håll helt annorlunda än i de av majoriteten åberopade utredningarna. Om den danska generalstabens och de danska generalernas förslagär i det föregående talat. Men även inom stormaktsarméerna finner man en strömning till förmån for kortare utbildningstid. Reservanterna kunna ju endast hänvisa till upplysningar, som mera tillfälligtvis kommit till deras kännedom, men ha trott dem vara av den symptomatiska natur att förtjäna omnämnande.

422 I den av Nationernas förbund utsedda blandade kommissionen för rustningsminskning har Lord Robert Cecils förslag till ett garantiavtal varit föremål för utredning genom en subkommitté. Denna har sökt klargöra de militära konsekvenserna av garantitraktatens antagande jämte därmed förbunden nedskrivning i rustningarna. Ett därefter utbrutet krig anser kommittén kunna uppdelas i två väsentligen olika perioder. Under första perioden skulle man kunua sända i fält endast de redan i fredstid övade, starkt begränsade truppstyrkorna. Den andra perioden skulle inträda, då de första trupper, som börjat utbildas efter krigsutbrottet, skickades ut i fält. »Den första perioden», heter det, v skulle sannolikt bli av några, få månaders varaktighet». I denna subkommitté ha fyra av de sex medlemmarna varit högre militärer. I den franska diskussionen om förberedelserna för nästa stora krig mot Tyskland gjordes nyligen — 1921 — av en grupp yngre officerare ett inlägg under titeln »Den nya armén och den ettåriga tjänstetiden». I bokens företal ger en general Duval författarna vitsordet att vara »mognade genom krigserfarenheten» och att »alltid tänka i det moderna krigets anda». Dessa officerare anse det visserligen nödvändigt för Frankrike att behålla en ettårig tjänstetid, men detta endast och allenast för att under halva året kunna använda varje årsklass såsom effektiva utbildade trupper på olika håll i världen. De nämna uttryckligen såsom en av, de nya faktorerna att ta i betraktande, att »den, mycket korta utbildningen under kriget givit tillfredsställande resultat», och deras ståndpunkt är den, att »om vi endast hade att taga hänsyn till utbildningens krav, skulle sex månader vara rikligen tillräckliga (suffiraient amplement) för att ge tillräcklig övning åt ungt folk, som fått en obligatorisk och metodisk fysisk fostran». I samma riktning, endast ännu mera utpräglat, går framställningen i en skrift av general Percin, L'armee de demain, utgiven 1920. Han vänder sig med styrka mot tron på den långa övningstidens nödvändighet, och han påstår, att ingen av årsklasserna 1914—1918 erhållit mer än 6 månaders utbildning, innan de skickades i fält. Han citerar ett par andra franska generaler, av vilka den ene ansett de unga infanteristerna efter 3x/a månaders intensivt arbete vara fullt färdiga att manövrera i kompani, och den andre såsom överste tillämpat en övningsplan för utbildning av rekryter på åtta veckor. Då Jaurés i sin bekanta bok Uarmée nouvelle föreslog sex månaders övningstid, frångick han, säger Percin, ingalunda de bland fackmännen verkligen rådande åsikterna rörande utbildningen, »ty inom franska armén medger man, att soldaten är mobiliseringsbar den 15 mars året efter inryckningen,

423 d. v. s. efter fyra å fem månaders tjänstgöring». .Det som enligt Percin ligger bakom kraven på den långa tjänstgöringen är därför den redan nämnda tron på fördelarna av att ha så stora kontingenter som möjligt ständigt inkallade, och detta å sin sida bottnar i ett underskattande av de äldre årsklasserna, reserverna. Genom att underskatta och försumma reserverna var Frankrike under krigets första veckor nära att militäriskt krossas, påstår Percin, och han drar av krigserfarenheten lärdomen, att man måste överge strävandet efter en armé med så liten procent reservister i första linjen som möjligt. Teorin om överlägsenheten hos de för ögonblicket till tjänstgöring inkallade måste överges. Däremot är det av helt annan vikt, att en befälskader finnes, som ger stadga åt även de av äldre årsklasser uppsatta truppförbanden. Det är alltid vanskligt för lekmannen att taga ståndpunkt till en kritik som den nyss refererade. Men reservanterna behöva det inte heller för så vitt det gäller striden om »aktiv armé» och »reservarmé» eller teorin om den nödvändiga »kärnan» av aktivt manskap ständigt under fanorna. 1 vårt land har man nämligen aldrig räknat med annat än att den stora huvudmassan av mobiliserade måste utgöras av äldre årsklasser. Och i de nu aktuella förslagen gäller detta mer än någonsin, eftersom både revisionens majoritet och reservanterna räkna med en linjearmé mobiliserad av femton årsklasser. För en dylik armé förefaller det vara en viktigare fråga, huru stridsdugligheten, d. v. s. färdigheten i hanterande av vissa vapen och manövrerings förmågan, skulle kunna hållas vid liv högt upp i årsklasserna. Varken majoriteten eller reservanterna ha vågat föreslå något stort antal repetitionsövningar. Men reservanterna ha därvid icke behövt avvika från sina allmänna utgångspunkter. Att i härordningen fastslå en regelbunden inkallelse av äldre årsklasser, då det rådande utrikespolitiska läget inte kunde anses göra dylika inkallelser nödvändiga, har icke synts vara påkallat. Om läget skulle förändras i den riktningen, att fara verkligen kunde anses hota, torde inkallelsen av en rad äldre årsklasser till en repetitionsövning höra till de lättast genomförbara av de nya anstalter, som då kunna bli nödvändiga att vidtaga. b. Ersättiiingsreserven.

Frågan om ersättningsreservens övningstid kan behandlas mera kortfattat. Skillnaden mellan majoritetens förslag och reservanternas är nämligen inte stor. Reservanterna föreslå för infanteriet en uppdelning av ersättningsreserven i en utbildningsgrupp med 30 dagars övning och en handräckningsgrupp med 90 dagars tjänstgöring, medan majoriteten slår

424 samman båda grupperna till en enda för både utbildning och handräckning, med 63 dagars tjänstetid. I fråga om specialvapnen överensstämma båda förslagen i att ge ersättningsreserven 90 dagars tjänstgöring. Uppdelningen av infanteriets ersättningsreserv i två skilda grupper ha reservanterna föreslagit för att därigenom med visshet kunna påräkna ett effektivt utnyttjande av den korta inkallelsen till utbildning. Man har nämligen anledning befara, att vid en tjänstgöring omväxlande med handräckning och med militära övningar de senare skola bli i hög grad lidande. Hela ersättningsreserven kan komma att uppfattas närmast som till för handräckningsgöromål, och -övningarna tagas inte på allvar. De nedlagda kostnaderna skulle under sådana förhållanden vara skäligen meningslösa. Dessa risker har man från majoritetens sida sökt möta genom den anordning, som omtalas sid. 230, där det heter: »I och för uppnåendet av bästa möjliga utbildningsresultat torde emellertid i de flesta fall de särskilda omgångarna (vid infanteriet 6) icke böra göras lika stora, utan synes till höst- och vinteromgångarna icke böra inkallas flera värnpliktiga, än som för handräckningstjänstens ombesörjande finnes erforderligt. Visserligen måste kravet på militär utbildning för dessa omgångar i huvudsak uppgivas, men å andra sidan kunna så många flera inkallas till vår- och sommaromgångarna, varigenom utbildningsmöjligheterna för dessa väsentligt ökas.» Denna anordning utgör ju ett steg i den av reservanterna föreslagna riktningen, och vill man gå vägen till dess slut, d. v. s. låta allt handräckningsarbete utföras av vissa grupper, medan andra bli helt fria för utbildning, skulle detta ju medföra en övningstid för de senare av hela 63-dagarsperioden. Man finge emellertid då också taga den konsekvensen, att denna utbildningsgrupp bleve relativt liten. Behovet av handräckning är nämligen anmärkningsvärt stort. För reservanternas förslag — för majoritetsförslaget finnas tyvärr inga siffror angivna — beräknas behovet av handräckning vid infanteriet utgöra 3,650 man under 90 dagar jämte de från linjen överförda 870 man i 139 dagar, alltså sammanlagt antal tjänstgöringsdagar ungefär 450,000. Med 15 regementen blir detta omkring 30,000 tjänstgöringsdagar per regemente. Då majoritets förslaget räknar med längre utbildningstid för linjemanskapet, borde detta i någon mån öka behovet av handräckning. Men å andra sidan förutsattes av majoriteten, att linjemanskapet i någon och kanske icke så obetydlig utsträckning skall tagas i anspråk även för handräckningsgöromål. En jämförelse blir sålunda svår att anställa. Räknar man med samma handräckningsbehov vid majoiitetens 21 regementen, torde man kunna ge 63 dagars utbildning åt omkring 7,500

425 man. Vill man öka ut detta antal till de 13,007, som utgöra reservanternas utbildningsgrupp, torde övningstiden få begränsas till ungefär 35 dagar. Skillnaden mellan de båda förslagen är i denna punkt sålunda utan betydelse. B.

Sjöförsvaret.

I det föregående ha reservanterna huvudsakligen inriktat sin uppmärksamhet på lantförsvaret, och detta av helt naturliga skäl. Dels intar nämligen lantförsvaret så tillvida en dominerande ställning, att kostnaderna för detsamma uppgå till ungefär det dubbla av kostnaderna för sjöförsvaret, dels och framför allt synes av olika, ehuru icke alltid lättförklarliga anledningar, den uppfattning av försvarsproblemets innebörd, som satt sin prägel på reservanternas förslag, ha lättare att vinna allmän anslutning vid tillämpningen på sjöförsvaret, än när det gäller att dra ut konsekvenserna för lantstridskrafternas vidkommande. Reservanterna kunna nämligen, såsom redan i det föregående blivit framhävt, icke finna annat, än att revisionens majoritet i realiteten ställt sig på »det elastiska systemets» grund, när den utformat sin ståndpunkt i fråga om vårt sjöförsvars omfattning. Majoriteten har vid detta ståndpunktstagande icke räknat med nu obefintliga, ehuru i en framtid möjliga risker. Den har tvärtom hänvisat till, att vi »för närvarande känna, över vilka sjöstridskrafter tänkbara motståndare förfoga», och i anslutning till de sålunda bedömda riskerna dragit slutsatsen, att »vår marin under nämnda tid, bestämd till fem år, skulle, vad angår flottplan och fartygsb} T ggnadsprogram, intaga den uppmärksamme iakttagarens roll». Och majoriteten framhäver uttryckligen, att landet vid slutet av den nämnda perioden står obundet att anpassa sina flottrustningar efter det då existerande läget, vare sig detta kommer att innebära en ökning eller en minskning av de nu föreslagna sjöstridskrafterna. Revisionens majoritet förutsätter här, som det s}mes oss med rätta, att en förändring till det sämre i vårt militärpolitiska läge icke rimligen kan väntas inträda helt plötsligt och oförberett, utan i stället torde ge sig tillkänna på sådant sätt och under sådana förhållanden, att en anpassning av våra sjöstridskrafter efter det nya läget skall bli möjlig. Längden av en dylik anpassningsperiod blir för flottans del framför allt beroende av den tid, som fartygsbyggandet kräver. Det nödvändiga manskapet hinner tydligen utbildas åtskilligt mycket snabbare, och även befälskadern torde kunna erhållas inom en kortare tidsfrist än den för materielanskafTningen nödvändiga. II 2041 20

426 Reservanterna bortse sålunda, på samma sätt som vid diskussionen sid. 401 ovan, ifrån majoritetens uttalande sid. 115, att »det torde icke finnas stora utsikter att vid en påkommande förändring i vårt militärpolitiska läge, som skulle göra en ökning av flottan nödvändig, kunna hastigt åstadkomma några avsevärda förstärkningar», därför att detta uttalande synes sakna ett naturligt samband med hela den tankegång, som lett fram till majoritetens praktiska förslag. Med denna — eventuellt betydelsefulla — inskränkning är enigheten mellan majoriteten och reservanterna i princip fullständig. Båda grupperna bygga visserligen därvid på den allmänna förutsättningen, att riskerna, med vilka vårt land har att räkna, hota från någon östersjömakt. I denna punkt få naturligtvis reservanterna likaväl som majoriteten finna sig i att bli beskyllda för en godtycklig förenkling av problemet. Men den, som räknar med vårt land i krig mot någon av de västliga stormakterna och sålunda på detta sätt som underlag för sin ståndpunkt i försvarsfrågan kräver ett ännu större mått av utrikespolitiska spekulationer, än det revisionens majoritet och reservanterna vågat inlåta sig på, han ställes omedelbart inför den praktiska frågan, hur det under sådana förhållanden skall bli möjligt att finna några utgångspunkter alls för ett avvägande av våra försvarsanstalters omfång.* Reservanterna anse sig icke ha anledning att till debatt uppta en ståndpunkt, som inom revisionen knappast varit på allvar företrädd, och som inte heller i den offentliga diskussionen kan väntas samla alltför många anhängare. I stället skall här endast göras en anmärkning med utgångspunkt i den påpekade praktiska enigheten inom revisionen rörande flottans anpassning efter de vid varje särskild tid härskande förhållandena. Då revisionens majoritet, såsom ofta nämnts, placerar de framtida riskerna i ett nytt erövringslystet Ryssland vid vår norra gräns, torde det kanske inte vara att alltför mycket ge sig in på strategiska tvistefrågor, om det framhålles såsom föga sannolikt, att en dylik eventuell fiende skulle företaga ett infall till lands över denna norra gräns, så länge han saknade utsikter att till sjöss göra sig gällande. Men är denna uppfattning riktig, ger majoritetens ställning till vårt sjöförsvar ett stöd även för reservanternas ståndpunkt ifråga om våra lantstridskrafter. Samma möjlighet att anpassa våra försvarsmedel efter ett förändrat läge, som majoriteten förutsätter för flottans vidkommande, böra då erbjuda sig även beträffande armén. Redan inledningsvis har blivit framhävt, att ett godtagande av reservanternas allmänna utgångspunkter inte utesluter ganska växlande åsikter rörande den praktiska tillämpningen. Det är sålunda ingenting anmärkningsvärt, att revisionens majoritet och reservanterna, trots den i

427 stort sett överensstämmande uppfattningen av sjöförsvarets problemer, inte stannat vid alldeles samma punkt ifråga om reduktionen av våra marina försvarsanstalter. Skillnaden är emellertid i fråga om flottans effektiva styrka ganska obetydlig, såsom framgår av de sid. 494 och 506 nedan meddelade tabellariska jämförelserna mellan fartygsmateriel och rustade styrkor enligt de båda förslagen. De väsentliga skiljaktigheterna möter man på tvenne andra områden. Dels ha nämligen reservanterna funnit kostnaderna för flottans stationer enligt majoritetens förslag onaturligt höga i förhållande till hela det för vårt sjöförsvar anslagna beloppet och därför sökt genomföra en begränsning av den nämnda organisationen i land till mera rimliga proportioner, dels har på samma sätt den för kustartilleriet utgående andelen av sjöförsvarets budget synts kunna starkare beskäras, än som skett genom majoritetsförslaget. Den örlogsdepå, vartill reservanterna vilja begränsa den nuvarande Stockholmsstationen, synes oss fullt vara i stånd att fylla de uppgifter, som under nu förutsebara förhållanden och med de av revisionens majoritet och reservanterna föreslagna sjöstyrkorna kunna påläggas densamma. Om i en ändrad situation någon allmän ökning av våra sjömilitära försvarsanstalter skulle anses nödvändig, torde en utvidgning av flottans organisation till lands kunna försiggå minst lika snabbt som en motsvarande utökning av de effektiva stridskrafterna. Vad åter kustfästningarna beträffar, är det åtskilliga omständigheter, som lett reservanterna fram till deras här intagna ståndpunkt. Sannolikheten av ett direkt anfall mot våra kuster från någon östersjömakts sida har under nu föreliggande och i det föregående flerstädes karaktäriserade förhållanden synts oss praktiskt taget utesluten. Även på de håll, där man är djupast övertygad om rysk expansionssträvan västerut, torde- man knappast tänka sig, att denna skulle ta form av en sjömilitär expedition för erövring av den skandinaviska halvön utan föregående framflyttande av gränsen till Torne älv. Det torde alltså vara helt naturligt, att uppmärksamheten inriktas på de besparingar, som kunna uppnås genom att tillsvidare inskränka den krigsberedskap, som ett uppehållande av alla våra nuvarande kustfästningar innebär. Liksom beträffande en eventuell utvidgning av Stockholms örlogsdepå torde man här kunna säga, *att i ett ändrat läge kustfästningarnas återställande i stridbart skick icke bör kräva längre tid än förstärkningen av övriga försvarsanstalter. Detta närmast med tanke på försvagningen av besättningarna, framför allt i Vaxholm. Älvsborgs fästning intar nämligen såtillvida en särställning, som dess roll i ett krig mot en östlig fiende torde bli skäligen liten och vid en konflikt

428 med en västlig sjömakt ännu mindre. Till dessa allmänna överväganden kommer så den särskilda omständigheten, att verkliga tvivelsmål synas vara berättigade rörande vissa kustfästningars värde, då man väger storleken av de för deras effektiva vidmakthållande erforderliga beloppen mot kostnaderna för andra arter av försvarsmedel. Risken för en fiende att intränga i våra skärgårdar, särskilt där mineringar blivit utförda, torde vara så pass stor, och utsikterna till dylika anfall därför så pass små, att inskränkningar på denna punkt synas böra komma i åtanke, innan man ytterligare nedskär andra delar av de marina försvarskrafterna. De nu omnämnda reduceringarna såväl av Stockholmsstatiouen som av vissa kustfästningars krigsberedskap ha reservanterna föreslagit i den uttryckliga avsikten att bereda större möjligheter för ersättningsbyggnad av fiottmaterielen. Det belopp reservanterna för detta ändamål föreslå, utgör 25 miljoner kronor, fördelade på en tid av fem år. Vid en avvägning av det värde en dylik ersättningsbyggnad kan anses äga för vårt sjöförsvar i jämförelse med det militära värdet av samma belopp nedlagda på en mera omfattande organisation av Stockholmsstationen och på bättre krigsberedda kustfästuingar, ha reservanterna givit ersättningsbyggnaden företräde, och för denna sin uppfattning ha de trott sig finna stöd hos den sjömilitära sakkunskapen. Av uttalanden från detta håll dra reservanterna närmast den slutsatsen, att även under förutsättning av en utökning i den föreslagna marinbudgeten upp till de belopp, som revisionens majoritet finner svara mot det ögonblickliga yttre politiska, och inre ekonomiska läget, skulle dessa ytterligare årliga miljoner med större fördel ha använts till en ersättningsbyggnad utöver den av majoriteten och reservanterna i lika mån föreslagna än till det vidmakthållande av Stockholms station och kustfästningar, som nu ingår i majoritetens förslag. Huru därmed än må förhålla sig, synes inom den av reservanterna uppdragna ramen någon annan fördelning av medlen icke vara att förorda. Däremot kan man naturligtvis anse hela ramen vara både godtycklig och för snäv. Liksom • man från andra sidan skulle kunna hävda att utgifterna här liksom i fråga om lantförsvaret inte hållits inom rimliga gränser, och att de framlagda allmänna principerna tillämpats med alltför stor försiktighet. Den sist anförda kritiken ha reservanterna redan inledningsvis sökt besvara, och till den rakt motsatta första invändningen blir tillfälle att i den avslutande sammanfattningen återkomma.

429 C.

A v v ä g n i n g a v förhållandet m e l l a n l ä n t förs var, sjöförsvar o c h luftförsvar.

Då revisionens majoritet tagit ståndpunkt till frågan om avvägning av förhållandet mellan lantförsvar och sjöförsvar, börjar den med en utförlig redogörelse för den s. k. andra försvarsberedningens »principbetänkande angående arméns och flottans inbördes betydelse för Sveriges försvar», vilket betänkande torde ha utgjort grundvalen för den i 1914 års försvarsorganisation företagna avvägningen. Revisionens majoritet finner emellertid, att det nuvarande läget är i så hög grad förändrat, att de slutsatser, till vilka andra försvarsberedningen kommit, inte nu kunna vara för revisionen vägledande. I denna majoritetens uppfattning kunna reservanterna helt instämma. Och detsamma gäller de av majoriteten i detta sammanhang uttalade tvivlen på värdet av varje principiell »avvägning mellan armé och flotta med framåt sig sträckande verkningar», framför allt under en period som. den närvarande »med helt trytande och ovissa lägen». Då reservanterna i sina förslag till beskärningar av våra nuvarande försvarsanstalter nått fram till en relativt starkare minskning av våra länt- än av våra sjöstridskrafter, och då den procentuella fördelningen av försvarsbudgetens summor på armé och flotta sålunda i rätt så avsevärd grad förskjutits till flottans förmån, utgör detta icke något slags principiellt ståndpunkttagande till frågan om de båda försvarsgrenarnas relativa värde för vårt land i allmänhet eller för en obestämd framtid. Denna faktiska förskjutning har i stället sin grund i flera samverkande omständigheter. Först, om också inte främst, är det vid en relativt stark reduktion av försvarsanstalterna uppenbarligen lättare att göra nedskärningar på den ojämförligt större organisationen än på den mindre utan skada för den sålunda reducerade organisationens effektivitet eller dess brukbarhet såsom grundval för en eventuell utökning. I det närvarande fallet kommer därtill, att kostnaderna för det svenska sjöförsvaret fördela sig med en anmärkningsvärt hög procent på anstalterna och organisationen i land. Denna organisation ha reservanterna icke funnit något medel att i önskvärd grad begränsa, och en reduktion av utgifterna för flottan i samma mån som för armén skulle alltför oproportionerligt ha gått ut över de egentliga stridskrafterna. Men slutligen har en starkare reduktion av lantstridskrafterna förefallit reservanterna också svara mot det nuvarande militärpolitiska läget, och då reservanternas allmänna utgångspunkter just innefatta en strävan att i görligaste

430 mån anpassa våra rustningar efter det nu rådande läget, är det naturligt, om flottan kommit att intaga en mera framträdande plats, än hittills varit fallet. Det torde nämligen av ingen förnekas, att så länge nu rådande förhållanden i nordöstra Europa kvarstå oförändrade, ett anfall till lands mot våra gränser förefaller mycket osannolikt. Härtill kan utan tvivel invändas, att under samma förutsättning inte heller något angrepp sjöledes, som direkt skulle vara riktat mot vår självständighet, synes behöva befaras. Riktigheten av denna invändning ha reservanterna ingen anledning att bestrida, men kvar står då alltid den uppgift för våra stridskrafter, som brukar sammanfattas under ordet neutralitetsskydd, och varvid flottan utan allt tvivel har att spela huvudrollen. Om redan de nu anförda skälen tillräckligt tala för uppfattningen, att man vid en praktisk avvägning av förhållandet mellan lantförsvar och sjöförsvar får ta sikte på det läge, som kan direkt iakttagas eller med en viss grad av säkerhet förutses, men får avstå från att göra upp planer på lång sikt, så torde i detta ögonblick en särskild faktor vara att beakta, som ännu mera manar till försiktighet. Reservanterna ha redan antytt denna faktor genom att i rubriken till förevarande kapitel tala om en avvägning även av luftförsvaret, i förhållande till de båda traditionella grenarna av försvaret. Med luftvapnets senaste utveckling synes en ny och särdeles betydelsefull, men till sia verkliga räckvidd ännu oberäknelig faktor ha blivit införd i försvarsproblemet. Det förefaller alls inte omöjligt, att detta n)^a vapen kan komina att i stor utsträckning ersätta nu brukade anfalls- och försvarsmedel både till lands och sjöss, omöjliggöra vissa former av försvar och reducera värdet av andra. Att under sådana förhållanden söka efter en principiell avvägning mellan de olika försvarsmedlens värde torde vara ett mycket litet givande företag. Den här till sist irttalade förmodan om luftvapnets kommande, kanske revolutionerande betydelse för uppfattningen av de militära problemen synes böra leda till ett upprättande av en fullt fristående och självständig organisation för detta vapen, jämställd med armén och flottan. Reservanterna ha från början hyst starka sympatier för en sammanslagning av arméns och flottans flygväsende till ett gemensamt flygvapen. Den bestämt avvisande hållning gent emot dessa sammanslagningsplaner, som såväl arméns som marinens representanter intagit, har visserligen icke förefallit fullt motiverad, men ännu då organisationsplanerna för armén, resp. flottan uppgjordes, ansågo sig reservanterna icke ha tillräckliga skäl för att gå emot de tillkallade sakkunnigas en-

431 hälliga mening. De upplysningar, som sedermera tillkommit rörande flygvapnets senaste utveckling och framtida möjligheter, ha ställt frågan i ett annat ljus och torde vid ärendets fortsatta behandling förtjäna det allvarligaste beaktande. D.

Slutsatser.

Utgångspunkten för reservanternas förslag är uppfattningen, att i närvarande ögonblick vårt lands militärpolitiska läge skulle tillåta en mycket långtgående avskrivning av våra militära rustningar, men att hänsyn till möjliga förändringar i detta läge tala för en större varsamhet i fråga om de omedelbara reduktionerna. Reservanterna göra därvid inga antaganden om ett varaktigt fredstillstånd runt om i världen. Förefintliga orosanledningar förnekas ingalunda. Vad som förutsattes är endast, att vårt land under det nu givna läget icke behöver direkt indragas i eventuella krigiska konflikter. Huru länge detta läge oförändrat kan fortvara, göres icke till föremål för några gissningar i annan mån, än att varaktigheten antages vara stor n o g för att låta det synas lönande att företa en minskning av våra nuvarande militärbördor. Slutligen förutsattes, att förskjutningar i läget icke försiggå snabbare, än att en anpassning av våra försvarsanstalter efter nya och ändrade förhållanden skall vara möjlig. Reservanterna ha därmed icke uttalat någon mening om vad som kan eller icke kan göras för att ge stadga och varaktighet åt det nu rådande och för vår nationella säkerhet gynnsamma tillståndet i nordöstra Europa. Men de utgå tydligen ifrån, att ett tryggande av detta fredstillstånd, genom Nationernas förbund eller annorledes, icke får innebära förpliktelser, som lägga hinder i vägen för en annars naturlig och möjlig begränsning av våra militära rustningar. Då det gäller att dra de praktiska slutsatserna av nu nämnda förutsättningar, får man utan tvivel räkna med ett visst spelrum för det subjektiva omdömet, ehuru denna subjektiva faktor kan hållas inom betydligt snävare gränser, än fallet är vid tillämpningen av de grundsatser, varpå revisionen i övrigt byggt upp sina förslag. Reservanterna ha, såsom redan inledningsvis blivit framhållet, alls icke låtit sina egna personliga meningar på denna punkt bli de ensamt avgörande, utan ha sökt gå fram med så stor försiktighet, att enighet skulle kunna vinnas bland alla dem, som anse en väsentlig nedskärning av den militära budgeten vara nödvändig. Att vårt land även efter en dylik nedskärning fortfarande skulle offra ofantliga summor på militära anstalter, framgår

432 bäst av det faktum, att de årliga kostnaderna enligt reservanternas förslag skulle komma att betydligt överstiga 100 miljoner kronor. Ordinarie årliga kostnader för lantförsvaret beräknas nämligen till 54 miljoner och för sjöförsvaret till 31.7 miljoner, vilket jämte de årliga utgifterna för s. k. engångskostnader ger en sammanlagd summa på omkring 89 miljoner. Härtill komma emellertid i revisionens och reservanternas beräkningar icke upptagna dyrtidstillägg å löner, vilka i 1923 —1924 års budget beräknas till närmare 13 miljoner, och vilka även med försiktig beräkning icke kunna sättas lägre än omkring 7 miljoner för den av reservanterna föreslagna ordinarie staten. Men till de sålunda beräknade 96 miljonerna måste under en följd av år komma en högst betydande övergångsstat, vars kostnader visserligen i detta ögonblick icke låta sig exakt beräknas, då varken reservanterna eller majoriteten i denna fråga framlägga definitiva förslag, men vilken övergångsstat med den av reservanterna förutsatta reduceringen av kadern under inga förhållanden kan till en början underskrida 10 miljoner. I den på detta sätt erhållna minimisiffran på 106 miljoner kronor är då likväl icke det militära pensionsyäsendet inräknat. Då hela försvarsbudgeten 1923—1924 enligt statsverkspropositionen beräknas till något över 149 miljoner, skulle dei^ största besparing, som med reservanternas förslag bleve möjlig, icke uppgå till 30 % av våra nuvarande försvarsutgifter. Denna jämförelse med nu faktiskt utgående kostnader synes reservanterna mera upplysande ä n majoritetens hänvisningar till de beräknade kostnaderna för »1914 års härordning fullt genomförd». Den summariska redogörelsen för de årliga kostnaderna enligt reservanternas förslag har här blivit lämnad för att möjliggöra den följande diskussionen om sättet för begränsningens genomförande. Utan allt tvivel torde det nämligen finnas en mycket utbredd opinion, som i nuvarande situation på hela försvarsproblemet anlägger just 'de av reservanterna framförda synpunkterna, men som icke alltid synes vara beredd att ta de nödvändiga konsekvenserna av sin allmänna uppfattning. I den offentliga diskussionen likaväl som i den enskilda möter man ofta övertygelsen, att talet om en »definitiv lösning» av vårt lands försvarsfråga åtminstone under nuvarande förhållanden har ganska liten mening. Man får inrätta sig tillsvidare, heter det, och söka göra besparingar, som nu böra vara möjliga, och som inte behöva bli oväsentliga. Man godtar relativt korta övningstider för de värnpliktiga, t. ex. det nuvarande provisoriets, man tänker sig en minskning av de årliga värnpliktskontingenterna på ett eller annat sätt genomförd, och man föreslår en reduktion av den fasta kadern genom vakanssättning eller annorledes. Endast

433 en form av begränsningar vill man icke vara med om, nämligen en minskning av de »militära enheternas» antal. Visserligen synas dessa känslor, när det gäller flottans enskilda fartyg eller fartygsförband, icke vara så utpräglade, men de framträda så mycket starkare gentemot planer på indragningar av truppförband vid armén, vare sig det gäller regementen eller fördelningar. Hela denna fråga undandrar sig en fruktbar diskussion, så länge man icke enats om storleken av den reduktion, som är önskvärd, rimlig eller nödvändig. Först med en gemensam utgångspunkt i detta hänseende, formulerad i siffrornas grova men otvetydiga språk, kan man med fördel söka svar på frågan, vilka former av indragningar som äro eller icke äro rimliga och nödvändiga. För var och en som önskar nå fram till åtminstone det mått av besparingar, som reservanterna eftersträva, ställer sig problemet i sin allra största korthet på följande sätt. Kostnaderna för armén, vilka det här närmast gäller, innefatta två huvudposter: avlöning av den fasta kadern och de värnpliktigas underhåll och övningar. Vill man komma fram till den av reservanterna avsedda besparingen, måste reduktionen drabba båda dessa poster. I vilken inbördes proportion kan tydligen bli föremål för delade meningar. Då reservanterna stannat vid den föreslagna fördelningen av besparingarna, och icke ytterligare minskat kadern till förmån för värnpliktskontingenten, stämmer detta överens med deras allmänna åskådning, att nämligen i och för en eventuell utsvällning av armén befälskaderns styrka har större betydelse än antalet förut övade värnpliktiga. Varför kostnaderna för denna kader icke blivit nedbragta genom övergång till milissystemets principer, har ovan (s. 410) närmare utvecklats. Om kostnadsramen för »de värnpliktiga» sålunda blivit någorlunda fixerad, ställes man inför valet: en synnerligen kort utbildningstid för hela värnpliktskontingenten eller en begränsning av den verkligen övade styrkan. Åven denna fråga har ovan (s. 405"och 406) varit upptagen till behandling, och den ståndpunkt reservanterna i likhet med revisionen i övrigt nått fram till, torde knappast från militär synpunkt bli föremål för kritik. Men därmed är man också framme vid den praktiska frågan, om denna reducerade värnpliktskontingent skall för sin utbildning fördelas på ett lika stort antal förläggningsplatser som förut. Alla praktiska skäl, både ekonomiska och militära, tala uppenbarligen för en koncentrering av utbildningen. Denna koncentrering kunde utan tvivel ha hållit sig inom något snävare gränser, såvida reservanterna velat besluta sig för en försvagning av de enskilda trupp förbanden utöver den av majoriteten företagna. Med den föreslagna värnplikts kontingenten skulle det sålunda I I 2 0 4 1 20

484 t. ex. vara möjligt att jämte ett militärområde för Norrbotten och Gottlands trupper organisera fyra arméfördelningar i stället för de av reservanterna föreslagna tre, och med samma antal regementen i varje, om nämligen regementenas styrka något försvagades. Fördelarna av en dylik anordning ha emellertid förefallit reservanterna problematiska. Linjearméns faktiska styrka blir beroende av den årligen utbildade kontingentens storlek och skulle sålunda i båda fallen bli fullständigt densamma. De svårigheter och psykologiska nackdelar, som äro förbundna med en sammanslagning av olika truppförbands befälskadrer, skulle visserligen i någon mån minskas, men å andra sidan torde utbildningsenheterna riskera att bli alltför svaga genom en minskning av det till varje regemente inkallade linjemanskapet. Inte heller torde en utsvällning av armén under ändrade förhållanden möta större svårigheter, därför att den tillgängliga befälskadern och det uttagna linjemanskapet komma att för utbildningsändamål vara uppdelade på ett mindre antal enheter. En rent formell uppdelning av befälskadern på det större antal förband, som vid en eventuell utsvällning kunde tänkas bli uppsatta, vore naturligtvis i och för sig icke otänkbar, om det därigenom bleve lättare för respektive kårer att vårda gemensamma minnen och bevara de traditioner, som anses utgöra ett sammanhållande band och därmed också ett militcärt värde. I den mån en utsvällning kan anses vara ett problem om utrymme för förläggning av extra värnpliktskontingenter, torde nödiga garantier kunna skapas genom att de under den nya ordningen överflödiga kasernetablissemangen i viss utsträckning reserveras för eventuella militära behov. Att däremot onödigtvis öka försvarskostnaderna genom att ta i bruk ett större antal av dessa etablissemanger, än arméns storlek gör erforderligt, vore att för ett tomt sken offra reella fördelar.

III.

Lantförsvaret.

För att undvika onödiga upprepningar och underlätta en jämförelse med majoritetsförslaget ha reservanterna i den följande redogörelsen så nära som möjligt anslutit sig till uppställningen i revisionens betänkande. Rörande avdelningarna Allmänna synpunkter och Olika här or ding ssy stem hänvisas till den allmänna inledningen.

435 A.

Värnplikten.

1. Irskontingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördelning på hären och marinen. Årskontingenten inskrivna värnpliktiga för åren 1923—1930 har enligt majoritetens förslag beräknats komma att uppgå till i medeltal 43,900 man, varav 5,100 icke vapenföra. Därvid bar räknats med att årligen i runt tal 3,000 man före inskrivningen tagit fast anställning vid krigsmakten. Enligt reservanternas förslag torde motsvarande siffra på grund av det minskade antalet fast anställt manskap böra beräknas till högst 2,000 man. Årskontingenten inskrivna skulle alltså bli omkring 45,000 man, varav 5,100 icke vapenföra. Med den starkt reducerade fredsorganisation, som av reservanterna föreslås, har det emellertid förefallit obehövligt att i fredstid inkalla de icke vapenföra till tjänstgöring. Likaså synes oss samma befrielse böra gälla sådant vapenfört manskap, som under nuvarande förhållanden kommer i åtnjutande av s. k. familjeunderstöd. Sistnämnda manskap har beräknats utgöra omkring 3 % av de inskrivna. Bet antal årligen inskrivna värnpliktiga, vilket är skyldigt att i fredstid undergå värnpliktstjänstgöring, kommer alltså att uppgå till omkring 38,700 vapenföra, varav i,025 man beräknas tillhöra kategorien »studenter och likställda)). Sedan den för marinen avsedda styrkan frånräknats, återstår för armén en årligen inskriven, i fredstid tjänstgöringsskyldig styrka på 35,915 värnpliktiga, varav omkring 880 studenter och likställda. 2. Uppdelning av härens värnpliktskontingent å för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv. I fråga om denna uppdelning och de skäl, som tala därför, hänvisas till framställningen i den allmänna inledningen s. 404 ff. 3. Grunder för uttagning av värnpliktiga till linjetjänst. Liksom enligt majoritetens förslag har storleken av den till linjetjänst uttagna värnpliktskontingenten bestämts med hänsyn till en krigsorganisation av viss storlek. Av den på fastlandet inskrivna värnpliktskontingenten, bortsett från »studenter och likställda», uttagas sålunda till linjetjänst 10,140 man. Inom Gottlands inskrivningsområde uttages

436 däremot hela årskontingenten, beräknad till 290 man. Vad »studenter och likställda» beträffar, uttages ett proportionsvis mycket större antal till linjetjänst än bland övriga värnpliktiga. Motiveringen sammanfaller i detta hänseende med majoritetens. Men genom den av oss förutsatta reduktionen, utöver den som sker genom avskiljande av icke vapenföra, ha vi velat uppnå, att endast de för den avsedda utbildningen verkligen lämpade bliva uttagna. För handräckningstjänstens tillgodoseende under första tjänstgöringen uttagas vid inskrivningen årligen till linjetjänst ytterligare 2,058 man. Denna styrka har beräknats efter följande grunder. Av ovan angivna 10,140 man avgår, såsom nedan omtalas, ett visst antal man, dels före inställelsen till första tjänstgöringen, dels under nämnda tjänstgöring. Utbildningen av det därefter återstående manskapet skall kunna försiggå utan att störas av handräckningsgöromål. Det antal man, som enligt ovan ytterligare skall uttagas till linjetjänst, är så beräknat, att man vid resp. truppförband erhåller sådan tillgång på värnpliktiga, att handräckningstjänsten under första tjänstgöringen kan tillgodoses, utan att nyssnämnda utbildning av det »återstående manskapet» därav i nämnvärd mån stores. Det antal av de till linjetjänst uttagna, som sålunda kommer att tagas i anspråk för handräckningstjänst, överföres viss tid efter inryckning till ersättningsreserven och kvarstannar i tjänstgöring t. o. m. slutet av repetitionsövning, som följer i omedelbar anslutning till rekrytskolan. Angående sättet för uttagningen av linjemanskap hänvisas till majoritetens utredning. De värnpliktiga som .icke vid inskrivning uttagas till linjetjänst, uttagas till ersättningsreserven. Då härens årligen i fredstid tjänstgöringsskyldiga värnpliktskontingent ovan beräknats till 35,915 man och de till linjetjänst uttagna utgöra 13,138 man, skulle alltså ersättningsreserven komma att omfatta 22,777 man. 4. Avgången bland de inskrivna värnpliktiga samt dessas uppdelning pä härens olika truppslag. I fråga om avgången bland de värnpliktiga räknas med samma procent som enligt majoritetens förslag, se Del I sid. 162. Fördelningen på de olika truppslagen av det vid inskrivning till linjetjänst årligen uttagna manskapet framgår av nedanstående tabell.

437 Övriga

värnpliktiga

Av studenter Fastlandet och. Gottlands likställda Avsedda för Avsedda för inskrivningsutbildning till handräckområde ningstjiinst linjetjänst Infanteriet Kavalleriet Artilleriet ! Ingenjörtrupperna ; Trängtrupperna 1 Intendenturtrupperna Flygtrupperna Intendenturbefattning Summa

310 10 »)125 30 60 15 18 2 )10 72

7,100 260 1,440 585 475 150 130

868 232 504 202 154 59 39

10,140

2,058

-

Summa

8,568 502 2,069 817 689 224 187 10 72 13,138

*) Inräknat artilleritekniker. — 2) Tilldelas resp. truppslag.

De vid inskrivning till ersättningsreserven årligen uttagna värnpliktiga förutsättas bliva uppdelade för utbildning och handräckning sålunda. Utbildningsgrupp

13,007 Kavalleriet Artilleriet Ingen j örtruppern a Trängtrupperna Intendenturtrupperna Flygtrupperna Summa

Handräckningsgrupp J

Summa

815 440 250 200 75

) 3,650 ) 1,000 1,800 710 500 200 130

16,657 1,000 2,615 . 1,150 750 400 205

14,787

7,990

22,777

2¶J ) I denna siffra ingår bl. a. handräckningsmanskap till infanteriskjutskolan samt från fastlandet till Gottlands infanteriregemente. Skrivbiträden i vissa staber m. m. äro även här medräknade. 2 ) I denna siffra ingår bl. a. hästskötare till ridskolan.

438 5. Yärnpliktstid och upplbådsiiidelning. I detta hänseende föreslås ingen avvikelse från majoritetens hemställan. 6.

Utbildningstiden.

För linjetjänst uttagna värnpliktiga.

I den inledande avdelningen ha de allmänna utgångspunkter blivit närmare klarlagda, från vilka reservanterna betrakta frågorna om övningstidens längd. Här nedan följa därför endast kortfattade tablåer över utbildningstiderna och deras eventuella förläggning jämte några förklarande anmärkningar ifråga om vissa kategorier. Tjänstgöringstiden för värnpliktiga i allmänhet framgår av följande tablå: Värnpliktiga i allmänhet.

Första tjänstgöring-

1 rep.-övn.

2 rep.-övn.

3 rep.-övn. Summa

Inryckning äger runa Infanteriet x ) (flertalet) Kavalleriet Artilleriet Ingenjörtrupperna .. Trän gtrupperna: sjukvårdstjänst ... trängtjänst bil tjänst Intendenturtrupperna Flygtrupperna

Dagantal

Dagantal

Dagantal

Dagantal

dagar

2 2 4

25 25 25

3 4

1 eller 2

105 130 155

—

25 25

2 2

130 170

2 2

25 35

4 3

25 35

240 25

180 180 180 180 240

*) För värnpliktiga, som uttagas för särskild utbildning vid Norrbottens infanteriregemente eller för garnisonstjänst i huvudstaden, äger inryckning rum 1. året, och rnå en, två eller tre regementsöyjungar fullgöras i en följd med första tjänstgöringen.

Underbefäl och fackmän uttagas vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna efter samma grunder som enligt majoritetens förslag. Deras första tjänstgöring ökas med 60 dagar (sammanlagda tjänstgöringstiden alltså 240 dagar), lagda i omedelbar anslutning till första tjänstgöringsperioden för flertalet värnpliktiga. De in- och utryckningstider, som förutsatts, framgå av nedanstående tabell.

439 Första tjänstgöring

Infanteriet, a) flertalet.

18 Skidlöpare *) För garnisonstjänst u t t a g n a 1 ) Sommargruppen b) underbefäl och fackmän ) (i allmänhet) Kavalleriet Artilleriet ... . Inqenjörtrunnerna Trängtrupperna 1. Sjukvårdstjänst = infanteriet i allmänhet 2. Trängtjänst a. Flertalet b. Underbefäl och fackmän 2 ) 3. Biltjänst: a. 1. omgången: Flertalet Underbefäl och fackmän b. 2. omgången: Flertalet Underbefäl och fackmän Intendenturtruppema = t r ä n g t r u p p e r n a i träng-

J

% /3

8 20

/2 /f 10 /l2

12 12 14

S0

/5 /8

"/•'

2 W

2¶Fh/qtmpperna

Repetitionsövning

Antal InInUtheinförUtryckning ryckning lovnings- ryckning ryckning dagar

/i

»/o

/8

. 12

8 14

, 10 /l2

10 16

/7

10 16

9/0

«/« 22

/4 M/4 SO/,

'•'9

/«

%

/io

/l0

/9

/io

= kavalleriet

) Samtliga ropetitionsövningar förutsättas här fullgöras i en följd nied första tjänstgöringen. ) Under >första tjänstgöring» är här ovan en repetitionsövning upptagen.

2¶För studenter och likställda utgör sammanlagda dagantalet 330 dagar; inryckning till första tjänstgöring (305 resp. 295 dagar) 1. året omedelbart före midsommar samt en repetitionsövning (25 resp. 35 dagar) under 4. året. Under första tjänstgöringen göres ett avbrott antingen på våren eller på hösten, så att en studietermin blir orubbad. De in- och utryckningstider, som förutsatts, framgå av nedanstående tabell. Första

Eepetitionsövn.

tjänstgöring

Antal 1. omgången 2. omgången hemInryck- Utryckförl övInUtInUtningsryckning ryckning ryckning ryckning dagar Infanteriet och intendenturtruppema Kavalleriet och artilleriet j Ingenjör- och flygtrupperna j Trängtrupperna

»o/ 8

2 0/g

/6

/c

/!2

%

»V«

/9

/8

/i

/l2

,4

3o 8

%

Vi

44 ••

14 14 14 14

/lO VlO 5 /io 5 /io

Studenter och likställda

440 Ovanstående gäller dock icke kategorien »läkare m fl.». För dessa fullgöres tjänstgöringen enligt nedanstående tabell. Militärutbildning

Läkare Veterinärer Tandläkare ocb apotekare

•

1. året

2. året

80 90 60

90 60

Fackutbildning 75 60 42

Facktj änst- Summa göring 1 ) dagar 85 120 228

330 330 330

*) Fullgöres enligt generalfältläkarens bestämmande i anslutning till fackutbildning eller senarei en eller flera omgångar.

Det tin Det till ersättningsreserven överförda manskapet kvarstannar i tjänstre s ervenS" göring t. o. m. den omedelbart efter rekrytskolan följande repetitionsöverförda övningen. Tjänstgöringstiden bliver:

er a t

manskapet.

infanteriet och trängen i sjukvårdstjänst 139 dagar kavalleriet, artilleriet, ingenjör- och flygtrupperna ... 218 » trängen i trängtjänst och intendenturtrupperna 164 » trängen i biltjänst 165 )) I dessa dagantal äro då inräknade de hemförlovningsdagar, med vilka för linjetjänstarna förslagsvis räknats. (För de överförda förutsattes alltså icke hemförlovning utan endast tjänstledighet i vanlig ordning.) Överföringen kan givetvis icke äga rum förr än viss tid efter inryckningen. Dessförinnan ombesörjes handräckningstjänsten av till ersättningsreserven vid inskrivning uttaget manskap. Till ersättningsreserven vid utskrivning 1 uttagna.

Vid samtliga truppslag utom infanteriet är tjänstgöringstiden 90 dagar. Manskapet avses dels för handräckningstjänst, dels för utbildning. Det för handräckningstjänst avsedda manskapet inkallas i regel i tre omgångar. 1 ) (Handräckningstjänsten under den del av året, som icke täckes av dessa tre omgångar, ombesörjes så gott som uteslutande av manskap, vilket enligt i det föregående angivna grunder överföres från linjetjänst.) Det manskap, som avses för utbildning, inkallas i regel till viss eller vissa av ovannämnda omgångar. Vid infanteriet avses manskapet ävenledes för handräckningstjänst eller för utbildning. För handräckningsgruppen är tjänstgöringstiden *) Dessutom förekomma truppförbanden m. m.

särskilda tjänstgöringsomgångar

för handräckningstjänst

utom

441 90 dagar. Beträffande tjänstgöringens fullgörande gäller det för övriga truppslag anförda. För utbildningsgruppen är tjänstgöringstiden 30 dagar, vilken utbildning fullgöres med en omgång — den större — omedelbart före inryckningen till första tjänstgöring och en omgång omedelbart efter utryckning från repetitionsövningen. Reservtruppövning och landstormsövning.

I likhet med majoriteten ha reservanterna icke föreslagit några särskilda reservtruppövningar. Från reservanternas allmänna utgångspunkter synes det naturligt, att dylika övningar för de äldre "årsklasserna av beväringen liksom för landstormen få anstå under tider, då det allmänna läget tycks medgiva en så stark försvagning av krigsberedskapen, att stora delar av de yngsta årsklasserna erhålla liten eller ingen övning. Någon landstormsövning ens i den begränsade omfattning majoriteten föreslår, ha vi alltså icke kunnat förorda. 7. De värnpliktigas avlöning. I likhet med revisionens majoritet finna vi det riktigt, att olika dagavlöning utgår för de olika långa tjänstgöringstiderna. Vi ha stannat vid att föreslå följande belopp. För tjänstgöring icke överstigande 90 dagar, 25 öre om dagen. För tjänstgöring överstigande 90 dagar, 50 öre om dagen. Penningtillskottet bortfaller. 8. Specialmotivering till föreslagna ändringar i det av revisionen framlagda förslaget till värnpliktslag. I enlighet med de i det föregående angivna grunderna för värnpliktens ordnande hava reservanterna utarbetat ett utkast till erforderliga ändringar i den av revisionen föreslagna värnpliktslagen. Reservanterna lämna här nedan närmare redogörelse för de i revisionens lagförslag gjorda ändringarna. K a p . I. Allmänna bestämmelser.

§ 1-3. Lika med revisionens förslag. § 4. Enligt reservanternas mening skall frikallelse från värnpliktens fullgörande medgivas icke blott den, som »är till tjänst vid rikets försvar II 2041 20

'

442 oförmögen)) utan jämväl den, som icke är vapenför, och den, som har hustru eller barn, som för sitt uppehälle äro beroende av hans arbete samt den, som har anhöriga, som äro för sitt uppehälle väsentligt beroende av den värnpliktiges arbete. Denna paragraf har avfattats i enlighet härmed.

§ 5. Lika med revisionens förslag. §§ 6 och 7. I anslutning till bestämmelserna i § 4 har i dessa paragrafer använts ordet: Vapenför i stället för »dugliga till krigstjänst» och »till krigstjänst duglig». §§ 8 - 1 0 . Lika med revisionens förslag. K a p . I I . Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning.

§ ii. Då enligt reservanternas förslag flottans station i Stockholm omorganiserats till örlogsdepå, har i mom. 2 orden: »stationsbefälhavare vid stationer av flottan» ersatts med »befälhavande amiralen i Karlskrona elier depåchefen för Stockholms örlogsdepå». §§ 1 2 - 1 5 . Lika med revisionens förslag. Kap. III. Om uppskov med inskrivning eller tjänstgöring, så ock om frikallelse efter inskrivningen.

§ 16. I denna paragraf har mom. 2 strukits och överförts till § 4. Mom. 3 har avfattats i anslutning till § 4. Övriga delar av denna paragraf äro lika med revisionens förslag, endast med den ändring att momentens nummer 3, 4, 5 och 6 ändrats till 2, 3, 4 och 5. § 17

. ' Mom. 1 och 2 lika med revisionens förslag. Mom. 3. Då reservanterna icke upptaga någon landstormsövning i sitt förslag, ha orden: »eller med i § 36 mom. 1 föreskriven landstormsövning» strukits ur detta mom.

443 Mom. 4. I detta mom. har andra meningen med hänsyn till § 16 mom. 2 strukits. Mom. 5. Då den, som vid navigationsskolan avlagt styrmansexamen, måste hava så lång sjötid, att han jämlikt § 27 är befriad från fredstjänstgöring i normala fall, har detta mom. uteslutits. Ett nytt mom. 5 har införts med föreskrift om uppskov eller hemförlovning eller frikallelse från tjänstgöring med iakttagande av bestämmelserna i § 16 mom. 3 och § 4 mom. 2 i dess nya lydelse. Mom. 6 och 7 utgå. Kap. IV. Om inskrivningsnämnd och inskrivningsrevisioii.

§ 18. Lika med revisionens förslag. § 19. Mom. 1 a) Här ha endast orden: »duglig till krigstjänst» ersatts med »vapenförhet», b) orden: »hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar» ha ersatts med, »att han icke är vapenför», c), d) och e) lika med revisioneDS förslag. f) Då reservanterna indragit Göta livgarde och ansett, att inga värnpliktiga från fastlandet skola överföras till Gottlands infanteriregemente, har detta mom. avfattats i enlighet härmed. g)—i) samt mom. 2—4. Lika med revisionens förslag. §§ 20 och 21. Lika med revisionens förslag. § 22. I denna paragraf ha endast bestämmelserna under i), angående landsstormen, strukits. Paragrafen i övriga delar lika med revisionens förslag. § 23. Lika med revisionens förslag. Kap. V. Om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet i toeväringen.

§ 24. 1 anslutning till vad som i den allmänna motiveringen anförts rörande angelägenheten av att de värnpliktiga, som skola utbildas för •

444 linjetjänst, äro härför lämpliga, ha i dessa mom. införts bestämmelser, som medgiva uttagning till linjetjänst av ett större antal än det för hären bestämda. Med denna anordning kan en utgallring äga rum, efter det att de värnpliktigas lämplighet för denna utbildning prövats under viss kortare tid, utan att det för infanteriet och trängtrupperna för utbildning bestämda antalet behöver minskas. Reservanterna utgå ifrån att det antal, som uttages till linjetjänst utöver det bestämda, kommer att motsvara det antal, som erfordras för bestridande av handräckningstjänsten vid infanteriet och trängtrupperna, så att de, som befrias från linjetjänsten, omedelbart kunna övergå till handräckningstjänst och överföras till ersättningsreserven. Huvudsyftet härmed är, att den för linjetjänsten bestämda värnpliktskontingenten skall få bästa möjliga förutsättningar att kunna tillgodogöra sig utbildningen, då de för denna utbildning mindre lämpliga icke behöva tagas med och sålunda icke heller kunna inverka menligt på utbildningsresultatet i sin helhet. Dessutom vinnes den fördelen, att de övriga värnpliktiga av ersättningsreserven, som uttagas till handräckningstjänst icke behöva inkallas i mer än tre omgångar vid de truppslag, varom här är fråga, nämligen infanteriet och trängtrupperna. För ernående av detta syfte ha bestämmelser härom införts i mom. 1 e) samt i ett nytt mom. 2 Vs. Mom. 1 b). Enär någon utbildning i fredstid i allmänhet icke kommer att äga rum för å sjömanshus inskrivna värnpliktiga tillhörande flottan, måste sådana åtgärder vidtagas, att icke inskrivning å sjömanshus äger rum uteslutande med motiv att tilldelas flottan. För den skull är det nödvändigt att bestämma, att endast sådana å sjömanshus inskrivna värnpliktiga skola tilldelas flottan, som under viss tid varit inmönstrade till sjöfart. E n ä r vidare värnpliktiga ur ersättningsreserven icke komma att tilldelas flottan, måste bestämmelserna i lagen vara så skrivna, att de värnpliktiga, som avses för flottan, också tilldelas linjetjänsten. Mom. c) Den ringa kontingenten för marinen förklaras av, att i den angivna siffran endast ingå värnpliktiga, avsedda för flygväsendet (127 man) och kustartilleriet (260 man). Mom 3—-5. Lika med revisionens förslag. § 25. Mom. 1. a) Andringen orsakad av skäl, som anförts § 24 mom. 1. b). Mom. 1. b) och c) Åndringsbestämmelserna avse att förtydliga och ersätta den av revisionen föreslagna lydelsen av mom. 1. c. och kräves,

445 enär flyg väsendets och kustartilleriets till tjänstgöring inkallade värnpliktskontingenter kunna komma att tagas från härens rullföringsområden. Mom. 2 och 3. Lika med revisionens förslag. § 26. Lika med revisionens förslag. § 27. 1. Utbildningstid för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst. A. De härunder vidtagna ändringarna i dagantalet betingas av den av reservanterna föreslagna kortare utbildningstiden. B. Då reservanterna icke avsett, att några värnpliktiga från fastlandet skola uttagas för utbildning vid Gottlands infanteriregemente, och detta sålunda blir betydligt mindre än övriga infanteriregementen, och då tillföljd härav en annan indelning av tjänstgöringstiden möjligen kan befinnas lämplig, har här endast upptagits den sammanlagda tjänstgöringstiden och lämnats öppet för Konungen att förordna om dess fullgörande. Mom. 1. c. Orden »eller, som vid navigationsskola avlagt sjökaptenseller styrmansexamen eller maskinistexamen av första eller andra klass» kunna utgå, enär här omhandlade värnpliktiga måste hava varit inmönstrade till sjöfart så länge, att de äro befriade från fredstjänstgöring i normala fall. Mom. 1. C. a) och b). Ändringarna i dagantalet betingade av den kortare utbildningstiden. D. och E. lika med revisionens förslag. F. orden »eller Göta» strukna. G. lika med revisionens förslag. Mom 1. H. Detta moment är nytillkommet och står i samband med reservanternas ståndpunkt beträffande flottans organisation, i det reservanterna, som förut anförts, utgått från, att utbildning i fredstid för flottans värnpliktiga i allmänhet icke skall äga rum, men å andra sidan garantier måste förefinnas, för att flottans normala personalbehov blir täckt. 2. Utbildningstid, för värnpliktiga, uttagna till ersättningsreserven. A. Endast ändringar beträffande dagantalet, samt tillägg angående tjänstgöringstiden för från ersättningsreserven till handräckningstjänst uttagna.

446 B. Här har gjorts ett tillägg, innefattande föreskrifter om tjänstgöringen för värnpliktig, som enligt § 24 mom. 2V* överförts till ersättningsreserven för handräckningstjänst vid infanteriet eller trängtrupperna. 3. Särskilda bestämmelse?'. A. och Er. utgå, då reservanterna icke avse någon avkortning för viss skjutskicklighet och då någon utbildning av värnpliktiga i fredstid ej skall äga rum vid flottan. Beteckningarna B. C. D. F . G. och H. ändras t'ill A—F. I E. ha orden »station av flottan» ändrats till »Karlskrona krigshamn eller Stockholms örlogsdepå». § i övrigt lika med revisionens förslag. §§ 2 8 - 3 2 . Lika med revisionens förslag. § 33. På grund av ändringen av Stockholms station till örlogsdepå och införandet av begreppet Karlskrona krigshamn, såsom kollektivbenämning på Karlskrona station och Karlskrona varv m. m., har i mom. 1. b) orden »flottans station» ändrats till »krigshamn eller örlogsdepå». § i övrigt lika med revisionens förslag. § 34. Lika med revisionens förslag. Kap. VI. Om de värnpliktigas underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35. Enär inkallelse av flottans å sjömanshus inskrivna värnpliktiga till utbildning i fredstid endast kommer att ske i undantagsfall och då endast drabba en del av årsklassen, har det ansetts lämpligt, att de sålunda inkallade komma i åtnjutande av högre avlöning än övriga värnpliktiga, i all synnerhet som de förutsättas fullgöra längre tjänstgöring än dessa. Någon kostnadsökning inträder i varje fall icke i förhållande till den av reservanterna föreslagna årsbudgeten, enär motsvarande löner för stammanskap icke komma att utgå. Föreskrift härom har införts i mom. 2. Mom. 1 och 3. Lika med revisionens förslag. Mom. 1.

§ 36. Detta moment utgår.

447 De övriga momenten lika med revisionens förslag med allenast den ändring att orden: »eller 2» utgå i sista momentet, varjämte momentens nummer 2, 3 och 4 ändras till 1, 2 och 3. § 37. Den nuvarande lydelsen av § 37 medgiver att använda marinens värnpliktiga i landstormsåldern var som helst »för det lokala kustförsvaret». Emellertid lämpa sig de landstormsmän, som i sin ungdom tjänstgjort vid örlogsflottan eller som till följd av sitt borgerliga yrke i handelsflottans tjänst reserverats för örlogsflottan, säkerligen bättre för tjänst inom flottans krigshamnar eller vid kustsignalväsendet, som kräver äldre pålitligt manskap. På grund härav är § 37 ändrad så, att bestämmelserna medgiva såväl ett användande vid det lokala kustförsvaret (kustartilleriets värnpliktiga), som för örlogsflottans eget behov (flottans värnpliktiga). Bestämmelserna om landstormsövning ha strukits. § 38. Lika med revisionens förslag. § 39. Då värnpliktig tillhörande landstormen inkallas till tjänstgöring bör han enligt reservanternas mening erhålla jämväl beklädnad eller skälig ersättning därför av staten. Denna § har ändrats i enlighet härmed. 1

Kap. VIII. Om påföljd för åsidosättande av denna lags föreskrifter, så ock om laga förfall.

§§ 40—44. Lika med revisionens förslag. Kap. IX. Om åtgärder med anledning av förseelser mot denna lag, så ock om användning av böter.

§§ 45—46. Lika med revisionens förslag. Kap. X. Särskilda bestämmelser.

§§ 4 7 - 5 0 . Lika med revisionens förslag.

448 Bestämmelser om lagens ikraftträdande.

§§ 5 1 - 5 3 . Lika med revisionens förslag. § 54. Första stycket i denna §: I fråga om — — — — — — — — — — clen 22 juni 1920 bibehålies. Då reservanterna ej föreslå någon ytterligare repetitionsövning för de i mom. a)—f) nämnda årsklasserna, ha dessa mom. uteslutits. § 55. Denna § utgår. De efterföljande §§ äro lika med revisionens ändras från 56 och 57 till 55 och 56.

B.

förslag.

Numren

Fredsorganisationeii. 1. Krigsstyrelsen. Försvarsdepartementet.

Ingen avvikelse från majoritetens förslag. Arméförvaltningen.

Ingen avvikelse. I likhet med majoriteten anse sig reservanterna kunna förutsätta, att efter genomförandet av en ny och förminskad härorganisation ytterligare besparingar även i förvaltningen skola bli möjliga. 2. Högre truppförband och fästningar. Fästningar.

Ingen avvikelse från majoritetens förslag. Högre förband och antalet truppförband.

En minskning i årskontingenten värnpliktiga, som uttagas till erhållande av fullständig militärutbildning, medför som naturlig konsekvens en minskning i antalet truppförband. Då reservanterna föreslå en linjekontingent, som avsevärt understiger den i majoritetsförslaget upptagna, ha de inte kunnat undgå att fortsätta på den av majoriteten inslagna vägen och ytterligare reducerat antalet arméfördelningar, regementen och kårer.

449 Reservanterna ha sålunda förutsatt, att i deras förslag upptagna arméfördelningar, resp. regementen och kårer, bli av samma styrka som i majoritets förslaget beräknats. I likhet med majoriteten föreslå vi organiserandet av ett Norrbottens militärområde, vidare tre arméfördelningar dessutom Stockholms artilleriregemente. Karlsborgs artillerikår samt Gottlands infanteriregemente. Häreu kommer alltså att i fred bestå av följande truppförband: 15 infanteriregementen, 1 fälttelegrafkår, 3 kavalleriregementen, 3 trängkårer, 5 artilleriregementen, 2 intendentorkompanier, 2 artillerikårer, 1 intendenturavdelning, 2 ingenjörkårer, 1 flygkår. Lika litet som majoriteten ha reservanterna ansett sig böra ingå på frågan om den nya indelningen i aianéfördelnmgsområd#n. Däremot har det synts vara skäl att åtminstone förslagsvis ange de truppförband, som kunna förutsättas bli indragna, eller riktigare uttryckt ange förläggningsorterna för de nya truppförband, i vilka de nu förefintliga tänkas uppgå. Den ledande principen vid den föreslagna anordningen har varit att såvitt möjligt lämna de nordliga truppförbanden orubbade, varigenom en allmän förskjutning av förläggningarna mot norj' och öster blivit den naturliga följden. De föreslagna förläggningsorterna äro alltså följande. Infanteriregementena: Kristianstad, Växjö, Linköping, Eksjö, Vänersborg, Stockholm, Örebro, Strängnäs, Falun, Gävle, Östersund, Sollefteå, Umeå, Boden, Visby ( = 1 5 reg.). Kavalleriregementena: Hälsingborg (4 skv.), Stockholm (4 skv,), Umeå (4 skv.), Boden (1 skv. — Umeåregementets femte skv.) ( = 3 reg. om tillsammans 13 skv.). Ett artilleriregemente i Stockholm (Stockholms art.-reg.), ett i Boden. Fördelningsartilleriregementena i Kristianstad, Uppsala och Östersund. En kår i vardera Karlsborg och Boden (= 5 reg. och 2 kårer). 'Ingenjörkårerna: Karlsborg, Boden. Fälttelegrafkåren: Västerås. Tr ängkår erna: Hässleholm, Örebro, Sollefteå. Intendenturkompanier: Stockholm, Boden. Intendenturavdelning en: Karlsborg. Flygkåren: Malmslätt. II

2 0 J 1 L'0

450 3. Högre staber och inspektioner. Arméfördelningschefer och arméfördelningsstaber.

Ingen annan avvikelse från majoritetsförslaget än den, som betingas av arméfördelningarnas minskning från fyra till tre. Brigadchefer och brigadstaber.

Ingen annan avvikelse från majoritetsförslaget än som följer av den minskade organisationen. Militärbefälet i Norrbotten.

Ingen avvikelse från

majoritetsförslaget.

Kommendantskapet i Boden.

Ingen avvikelse från

majoritetsförslaget.

Militärbefälet pä Gottland.

Då Gottlands trupper endast komma att bestå av ett infanteriregemente, indrages militärbefälet på Gottland. Infanteriinspektionen.

Ingen avvikelse från

majoritetsförslaget.

Militärläroverksinspektionen m. m.

Ingen avvikelse från majoritets förslaget. Kavalleriinspektionen.

Med det föreslagna kavalleriets ringa omfattning anses en särskild inspektör överflödig, och beställningen indrages. Generalstaben.

På grund av arméns minskade storlek har en, visserligen obetydlig minskning av de i majoritetsförslaget upptagna beställningarna ansetts möjlig att företaga. Ur majoritetsförslaget bortgå alltså: 2 regementsofficerare (stabschefer i en arméfördelning och i kavalleriinspektionen) samt 3 kaptener (»generalstabsofficerare)) i en arméfördelning samt dessutom 2 kaptener vid huvudstationen). De indragna regem elitsofficerarna förutsättas vara majorer.

451 Generalstabens stat för officerare (utom militärattachéer) kommer alltså att utgöras av 1 överste, 4 överstelöjtnanter, 9 majorer, 30 kaptener. Antalet från truppförbanden till generalstaben inkommenderade officerare och underofficerare blir detsamma som enligt majoritetens förslag. Antalet aspiranter har minskats från 24 till 20. Beträffande civilmilitär och civil personal ävensom militärattachéer föreslås ingen avvikelse från majoritetens hemställan. Artilleristaben.

ID gen avvikelse från

majoritetsförslaget.

4¶Fortifikationsstaben.

I förhållande till majoritetsförslaget räknas med en minskning av 1 kapten (fortifikationsofficer i en indragen arméfördelning). Antalet officerare kommer alltså att bli högst 7 regementsofficerare och 10 kaptener. Intendentnrstaben.

Ingen avvikelse från majoritets förslaget Inspektören för trängen.

Liksom ifråga om kavalleriet synes den starka begränsningen av trupp förbanden möjliggöra en indragning av inspektören. Kommendantskapen i Stockholm och Karlsborg.

Ingen avvikelse från majoritetsförslaget, i vad rör Stockholm. A Karlsborg bibehålies kommendantskapet med hänsyn till centraliserad förvaltning.

4. Undervisningsanstalter och utMidningskurser ni. m. Krigsskolan.

Antalet elever i officerskursen beräknas till 65 (majoritetsförslaget omkr. 90). I varje reservofficerskurs beräknas elevantalet till 45 a 50 (majoritetsförslaget omkr. 67). Personalen i övrigt beräknas med utgångspunkt i majoritetsförslaget sålunda: Staben: ingen avvikelse.

452 Ofjicerslairsen; Kompanibefälet: antalet kadettofficerare minskas med 1 löjtnant. Lärarepersonalen: antalet förste och andre lärare lika med majoritetsförslaget; antalet biträdande lärare minskas från 11 till 4; antalet lärare som uppföras å krigsskolans stat lika med majoritetsförslaget. , Betjäning m. fl.: minskning med 1 stallkarl, 1 logementsuppassare och. 1 köksbiträde. Reservofftcerskurserna: Kompanibefälet: minskning med 1 kadettofficer. Lärarpersonal och betjäning lika med majoritetsförslaget. Krigshögskolan.

På grund av härorganisationens reducering räknas med att tvåårigkurs börjar vartannat år i stället för varje år enligt majoritetens förslag. Elevantalet vid varje kurs beräknas till 30 (majoritetsförslaget 22). Personalen i övrigt beräknas sålunda: Chef, adjutanter samt på högskolans stat uppförda lärare lika med majoritetsförslaget. Övriga lärare enligt samma grunder som majoritetsförslaget, men arvodeskostnaderna minskade till hälften. Repetitörer lika med majoritetsförslaget. Övrig personal (expeditionsvakt, maskinist) lika med majoritetsförslaget. Artilleri- och ingeiijörhögskolan.

Elevantalet beräknas sålunda: Allmän artillerikurs 14. » fortifikation skurs 6. Högre artillerikurs 9. » fortifikationskurs 6. För övrigt ingen avvikelse från

majoritetsförslaget.

Ridskolan.

Elevernas antal beräknas till 12 (majoritetsförslaget 16). Personalen i övrigt beräknas sålunda med utgångspunkt i majoritetsförslaget: Av de båda lärarna i ridning indrages den ene (ryttmästaren). Antalet civila stallbetjänte minskas (förslagsvis till 1 fodermarsk och 6 man). Övrig personal lika med majoritetsförslaget.

453 För hästvård m. m. disponeras icke såsom i majoritetsförslaget till linjetjänst uttagna värnpliktiga, utan tagas i stället värnpliktiga från ersättningsreserven i anspråk. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Elevantalet beräknas sålunda: Subalternofncerskursen 40 (majoritetsförslaget 55). Majors- och kaptenskursen 10 majorer och 16 kaptener (majoritetsförslaget 12, resp. 24). Sergeantkursen 17 (majoritetsförslaget 23 a 24). Kulsprutekursen 31 kompaniofficerare (majoritetsförslaget 42 å 43). Personalen i övrigt: Chef, adjutanter och förste lärare lika med majoritetsförslaget. För subalternofficers- samt majors- och kaptenskurserna 3 andre lärare och 5 repetitörer (majoritetsförslaget 5, resp. 7). För sergeantkursen 1 andre lärare och 1 repetitör (majoritetsförslaget 2 resp. 2). För kulsprutekursen liksom enligt majoritets förslaget 3 andre lärare och 3 repetitörer. Övrig personal lika med majoritetsförslaget. Artilleriskjutskolorna.

Till kursen för: gruppledare beordras 5 regementsofficerare (majoritetsförslaget 6), eldledare )) 16 kaptener (majoritetsförslaget 19), mättjänst )> 6 » eller löjtnanter samt 3 sergeanter :uu I , I V D U . O (majoritetsförslaget 7, resp. 3). För övrigt ingen avvikelse från majoritetsförslaget. Gymnastiska centralinstitutet.

Elevantalet beräknas till 18 (majoritetsförslaget 23 a 24). Särskilda utbildningskurser.

Kurs för utbildning av vapen- och besiktningsofjicerare: Summa elever i båda kurserna tillsammans 10 (majoritetsförslaget 11). Kurs för utbildning i signal-(förbindelse-)tjänst: Antal elever i varje kurs 16 (majoritetsförslaget 20). Antalet lärare ur in/anteriet minskas från 2 kaptener till 1.

454 Kurs för utbildning i infanteriets särskilda stridsmedel: Antal elever i varje kurs 8 kompaniofficerare och 7 sergeanter (majoritetsförslaget 11 å 12, resp. 10 å 11). Antalet lärare ur infanteriet minskas från 2 kaptener till 1. Pionjärkurs: Antal elever i varje kurs 7 kompaniofficerare och G sergeanter (majoritetsförslaget 10, resp. 8). Kurs i gastjänst: Antal elever 15 kompaniofficerare (majoritetsförslaget 21). Kurs för utbildning av kasernofficerare: Antal elever 12 (majoritetsförslaget 17). Utbildning av ballong spanar e: Det årligen beordrade antalet beräknas till 3 (majoritetsförslaget 4). Utbildning av flygplanförare: Det årligen beordrade antalet beräknas vara: uttagningsskola 11, fortsatt utbildning 7 (majoritetsförslaget resp. 9).

14,

Utbildning av flygspanare: Det årligen beordrade antalet beräknas till 8 (majoritetsförslaget 12). Intendentsaspiranter: Det årligen beordrade antalet 8 (majoritetsförslaget 11). Förvaltar aspiranter: Det årligen beordrade antalet 5 (majoritetsförslaget 7). 5. Lägre truppförband. De olika truppförbandens organiserande på kompanier (skvadroner, batterier), utbildningens organiserande o. s. v. överensstämma, såvida ej annorlunda angives, med majoritetsförslaget. Infanteriet.

Infanteriet utgöres å fastlandet av 14 regementen. sattes ett infanteriregemente.

Å Gottian d upp-

455 Den å fastlandet inskrivna, för utbildning avsedda årliga linjekontingenten är 7,100 man, studenter och likställda icke medräknade. Denna kontingent fördelas sålunda: Varje infanteriregemente å fastlandet 450 man (majoritetsförslaget lika), tillsammans alltså 6,300 man. Särskild utbildning vid Norrbottens infanteriregemente (skidlöpare) 400 man. Garnisonstjänst i huvudstaden, 2 omgångar å vardera 200 man (majoritetsförslaget en omgång 360 man), alltså 400 man. Den del av ersättningsreserven, som skall erhålla utbildning, utgör 13,007 man (inskriven styrka). Detta manskap inkallas, såsom förut angivits, i två omgångar, före och efter linjemanskapets rekrytskola och repetitionsövning. Särskilt befäl för ersättningsreservens utbildning behöver alltså icke berälmas. För omhänderhavande av ersättningsreservens liandrächiingsgrupp har däremot beräknats: 1 kapten, 1 fanjunkare, 1 furir och 2 korpraler. Befälsbehovet vid normalregementet beräknas alltså jämlikt nedanstående tabell. O:

<CD H

w CD

so er <

P CD P H M

CO

3 - <-•• £T CD

CD H

Personal, tjänstgörande vid kompani inom regementet Regementsofficer are Utom regementet beordrad persoSnmma

1 Summa

O 0?

9 O H

CD

H

*4 9

w CD

H

<-tCD

S EL

3 CD t—;

CD 4

?o 2 H 2

,

crq

B W

9 H CD

3 O

9 B CD

W o H •ti

o

I-i

CD P

7 1

13 3

7 1

7 7

24 2

22 2

—

0,64

4,19

1,97

3,97

1,6

2,64

12,19

28,32

9,97

17,97

37,9

25,6

0,13

0,61

1,4 2

0,5 0

0,90

0,7

5 % (2,5 %) i reserv Föreslagen stat

r\

2,77

12,80

29,74

10,4 7

18,87

38,85

26,3

26 Av subalternofficerarna beräknas 21 vara löjtnanter; av furirerna beräknas 14 vara av 1. l#ass. Övrig personal beräknas efter samma grunder som enligt majoritetsförslaget. På grund av det ökade arbetet med inskrivningsärendena, beräknas dock, utöver de av majoriteten föreslagna arvodisterna, en pensionerad officer (liksom för I. 2 enligt majoritetsförslaget). Beträffande vissa av ' övriga regementen förekomma nedan angivna avvikelser.

456 För det i Stockholm förlagda regementet beräknas för garnisonstjänstens upprätthållande samma personal som för I. 1 (I. 2) enligt majoritetsförslaget. Vid detta regemente tillkommer dessutom (liksom enligt majoritetsförslaget) för I. 2 en sjukvårdssoldat (avsedd för krigsskolan) och en gevärshantverkarfurir 2. klass (avsedd för infanteriskjutskolan). Norrbottens regemente erhåller det i majoritetsförslaget upptagna kadertillskottet för utbildning av skidlöpare. Arvode åt förvaltningsofficer (pensionerad) beräknas icke. Gottlands infanteriregemente. Då militärbefälhavaren indrages, uppföres för regementschefen en överstebeställning. På grund av den minskade värnpliktskontingenten organiseras de värnpliktigas utbildning på fyra kompanier. Liksom enligt majoritetsförslaget förutsättas två volontärkompanier. Staten beräknas i övrigt efter analoga grunder som för övriga regementen; å densamma uppföras. 1 överste 8 fanjunkare 1 överstelöjtnant 17 sergeanter 2 majorer 13 furirer 1. klass 11 kaptener 24 » 2. )) 18 löjtnanter 25 korpraler 7 underlöjtnanter (fänrikar) 25 vicekorpraler 120 volontärer Övrig personal såsom vid normalregementet. Summan av å infanteriets stater upptagen personal blir följande (till jämförelse bifogas motsvarande siffror från majoritetsförslaget). Reservanterna

Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Underlöjtnanter (fänrikar)... Fanjunkare Sergeanter Furirer 1. klass » 2. >> • Korpraler Vicekorpraler Volontärer Sjukvårdsmanskap: furirer 1. klass » 2. »

Majoriteten

15 15 31 213 318 135 152 287 213 382 401 401 697

20 21 44 260 454 192 216 426 302 604 649 649 990

15 15

21 21

Reservanterna 30 30 31 15

Maj oriteten

16 15 15 15 15 15

22 21 21 21 21 21

29 45

20 62

korpraler vicekorpraler meniga Hovslagarvicekorpraler Gevärshantverkarmanskåp: furirer 24» klass korpraler vicekorpraler meniga Gevärshantverkare Förrådsvaktmästare Arvoden åt pensionerade: officerare underofficerare

42 42 43 21

457 Kavalleriet.

Kavalleriet utgöres av tre regementen, varav två organiseras å fyra samt ett å fem skvadroner. Chefen för ett av regementena förutsattes tillika vara inspektör för truppslaget. Den inskrivna, för utbildning avsedda årliga linjekontingenten är beräknad efter 20 man per skvadron. Befälsbehovet beräknas jämlikt nedanstående tabell. Underofficerare

Officerare

Underbefäl

3¶Furirer

Korpraler

10 4 1 1 1,53 7

14 4 4 1 8,5»|| —

19 6 10 3 3 2 1,3 3 1,33 3

20 3 0,5

39 6 3,5

1 6,53 18

26,5s| 5

9,33

o> CD

=*"

CD

CD

*>

Fyraskvadronsregemerite.

O P CD f ^ ?•

H CD

3 3

Utom regementet beordrad personal

0,33

5 % (2,5 %) reserv Summa

CO P

B

:

a 0

B P

>-(

CO

0 B B

CD

-i

Personal tjänstgörande vid skvadron (skola) inom regementet

Föreslagen stat

a» T

an

3 1 s .P <2'. o T

8.3"

Summa

1¶CD i-l

Summa

i* p

Sergeanter

g o» W O: 5. < V! B <

0,9

6,86 18,9

23,5

48,5

1,23J| 0,3 0,46

0,76 0,62 0,58

1,2

27,76

14,33 25

15,09 25,62 24,08 49,70 49 24 15 25

5,3 9,79

Femskvadronsregemente. Bland personal tjänstgörande vid skvadron (skola) inom regementet tillkommer

7 3

11¶Vid regemente, vars chef tillika är inspektör för kavalleriet, till4 1 kommer en ryttmästare. Uppdelning av subalternofficerare å löjtnanter och underlöjtnanter (fänrikar) samt av furirer å de båda löneklasserna äger rum efter samma grunder som enligt majoritetsförslaget. Övrig personal, även arvodister, beräknas efter samma grunder som i majoritetens förslag. Summan av å kavalleriets stater upptagen personal blir följande:

I I 204 1 20

458 Reservan- MajoriB eservanteten terna terna Överstar 3 5 korpraler. 3 m em i o-a 0verstelöj tnanter 1 • 3 7 2 Majorer 2 Hovslagarmanskap: Ry ttmästare .. 23 37 furirer 2. klass »)4 Lö j tnanter .. 41 68 korpraler 13 27 Underlöjtnanter (fänrikar). .. 19 meniga... 13 .. 16 27 G evär s hantverkarmanSergeanter .. 31 52 skap: Furirer 1. klass .. 16 27 korpraler. 3 » 2. » .. 64 107 Gevärshant\ erkare 3 Korpraler .. 78 129 Arvoden åt pensionerade: .. 585 990 officerare. 3 Sjukvårdsmanskap: underofficerare 9 furirer 2. klass 3 5

Majoriteten

5 12 x

)6 22 22 5 5 5 15

Artilleriet.

Artilleriet utgöres av tre fördelningsartilleriregementen, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente, Stockholms artilleriregemente samt Karlsborgs artillerikår. Stockholms artilleriregemente förutsattes bliva organiserat på ett hau bitsbatteri mera än enligt majoritetsförslaget. I övrigt är organisationen densamma. En division luftvärnsartilleri om tre batterier förutsattes alltså bliva uppsatt. Karlsborgs artillerikår förutsattes liksom enligt nuvarande härordning handhava 10 cm. kanon- och 2L cm. haubitsmaterielen. Kåren föreslås bliva organiserad å en kanon- och en haubitsdivision, vardera om två batterier. Därest motorisering framdeles kommer till stånd, torde vissa smärre ändringar i den föreslagna staten sannolikt bliva erforderliga. Den å fastlandet inskrivna, för utbildning avsedda årliga linjekontingenten är 1,440 man, studenter och likställda icke medräknade. Denna kontingeDt fördelas så: varje fördelningeartilleriregemente 240 man (majoritetsförslaget 240) alltså tillsammans 720 Bodens artilleriregemente 240 man (majoritetsförslaget 240) 240 Stockholms artilleriregemente 240 man (majoritetsförslaget 210)... 240 Karlsborgs artillerikår 160 man (majoritetsförslaget 180) 160 Norrbottens artillerikår 80 man (majoritetsförslaget 80) 80 Summa 1,440

) Varav en avsedd för tjänstgöring vid generalstabens stall.

459 Befälsbehovet beräknas enli gt nedanstående tabell. <CD

So sr <

H

P CD P H

Cfi

efCD

|a

Ett fördelningsartilleriregemente.

W P

£.

TS

o'

CD

H CD H

CD H

P

1 Summa

6 2

5 % (2,5 %) i reserv

CD H

B» N

14 1

6 1

11 4

31 2

34 2

10,5

1,9

3,7

25,6

16,9

36,7

l,i

0,4

0,8

0,9

0,9

11,5

26,7

7,4

17,7

37,6

36,9

2 1 0,8

4 1 0,5

10 2 1,8

1 1

3,8

6,6

5,5

13,3

0,2

0,3

O.i

0,3

0,3

0,3

—

—

2,6

4,0

6,9

2,i

5,8

13,6

10,3

6 1

15 2

6 1

12 4

31 2

28 2

2,7

3,7

9,7

18 0.9

36,7

0,5

0,9

0,8

6 % (2,5 %) i reserv Summa

P

CD

P

1 Summa

Föreslagen stat

5. n

CD P

1 Föreslagen stat

Summa

'

M fl O P en

5 % (2,5 %) i reserv

Bodens artilleriregemente. Personal, tjänstgörande vid batteri (skola) inom regementet Regementsofflcerare m. fl Utom regementet beordrad personal

CD

*2 P

1¶Norrbottens artillerikår. Personal, tjänstgörande vid batteri (skola) inom kåren Eemementsofficerare m. fl Utom kåren beordrad personal ... Summa

p*£

CD

as

11 0,5

Summa

w p'c/2

CD <J>

Personal, tjänstgörande vid batteri (skola) inom regementet Regementsofflcerare m. fl Utom regementet beordrad per-

Föreslagen s t a t n

Subalternofficerare

O:

10,2

30,5

37,6

30,8

7,4 8

18,9

6 1

14 1

6 1

11 4

31 2

28 2

—

10,6

1,9

3,7

9,7

25,6

0,5

1,1

Stockholms artilleriregemente. Personal, tjänstgörande vid batteri (skola) inom regementet Regementsofflcerare m. fl Utom regementet beordrad perSumma

5 % (2,5 %) i reserv Summa Föreslagen stat J

16,9

3.6,7

0,4

0,8

0,9

0,8

37,6

30,8

10,2

26,8

7,4

17,7

) För Vendes artilleriregemente tillkomma — liksom enli; ft majoritetsförslaget — utöver vad som föreslås för normalregementet 1 sergeant och 2 furirer.

460 Ifi CD

±

w CD •ö Cl" CD

0 CD

Subalternoffieerare

CD H

Majorer

<

Överstelöjtnanter

O:

M

CO CD •1 JQ CD 80 '

CD

g_

P •3"

o DO

CD

3"

18 1

CD

Karlsborgs artillerikår. Personal, tjänstgörande vid batteri (skola) inom kåren Eegementsofficerare in. fl. . Utom kåren beordrad personal Summa

— -

o % (2,5 %) i reserv Summa Föreslagen stat

4 1 1,9

l [

8 3

17 2

1,3

6,9

18,7

12,3

21,1

0,3

0,9

0,6

0,5

0,5

7,7

7,2

19,6

5,3

12,9

19,5

20 Subalternofficerare uppdelas på löjtnanter och underlöjtnanter (fänrikar) efter samma grunder som enligt majoritetsförslaget; likaså furirer på furirer 1. klass och furirer 2. klass. Övrig personal beräknas efter samma grunder som enligt majoritetsförslaget. Summan av å artilleritruppförbandens stater upptagen, här avsedd personal bliver följande: Reservanterna Överstar : 5 Överstelöjtnanter 6 Majorer 16 Kaptener 67 Löjtnanter 112 Underlöjtnanter (fänrikar)... 54 Styckjunkare 48 Sergeanter 105 Furirer 1. klass 78 » 2. » 150 Konstaplar 203 Volontärer 595 Sjukvårdsmanskap: furirer 2. klass 6

MajoriReservanteten terna 7 Sjukvårdsmanskap: 8 konstaplar 12 21 meniga 16 83 Hovslagarmanskap: 140 furirer, 2. klass 6 69 konstaplar 15 61 meniga 16 132 Hantverksmanskap: 100 furirer 2. klass 6 191 konstaplar 11 267 meniga 11 804 Arvoden åt pensionerade: officerare 4 8 underofficerare 19

Majoriteten

15 22 19 24 8 15 15 6 25

Ingenjörtruppeiiia och fortifikationen. Ingenjörtrupperna.

Ingenjörtrupperna utgöras av en fältingenjörkår (Karlsborg), en fästningsingenjörkår (Boden) samt en fälttelegrafkår (Västerås).

461 Fältingenjörkåren organiseras å kårstab, två bataljonsstaber, fyra fältingenjör-, två park-, ett belysnings- och ett tyg-(minör-)kompani. Bodens ingenjörkår organiseras såsom enligt majoritetsförslaget, dock med den skillnad, att telegraf-(ballong-)kompaniet icke uppsattes, emedan den värnpliktiga kontingenten är för liten härför. Fälttelegraf kår en organiseras å ett fälttelegraf-, ett fästningstelegraf-, ett radio-, ett ballong-, ett park- och ett tygkompani. Summa kompanier blir 17 (majoritetsförslaget 24). Den inskrivna, för utbildning avsedda årliga linjekontingenten är 585 man, studenter och likställda oräknade. Denna kontingent fördelas så: Inskrivna värnpliktiga

•

.,.., • ... baltingenior.... . t Ji a n s t

Fältingeniörkåren

> astnings. .. mgenior• * tjänst

i _.., . , , Falttelegrat.... ° tjänst

325 120 140

1201)

Fälttelegrafkåren Summa

Summa

*) Därav 30 i radio- ocli 35 i ballongtjänst.

Befälsbehovet beräknas enligt nedanstående tabell: Regemei officera * S" ti ®

o CO

KEL CD

P

CD <S

O p CD >-^

•p"* 2" 2 <•* <D *=* 3

P P

a'

w CD

hej

CD P

H_

H P

P t-i CD

W

o H

H CD H

H

H P

p

CD

1-5

CD <-i

Fältingenjörkåren. Kompanier och skolor Regementsofficerare m. fl

9 1

19 2

9 1

20 3

28 1

24 3

24 2

3 1

5 1

3 1

5 3

10 1

8 2

8 2

6 1

13 1

6 1

15 3

21 1

17 2

18 2

56 Bodens ingenjörkår. Kompanier och skolor Regementsofficerare m. fl Fälttelegrafkåren. Kompanier och skolor Rejjementsofficerare m. fl Summa

Liksom enligt majoritets förslaget uppföras officerare och underoffiI ovanstående beräkcerare å en för fortifikationen gemensam stat.

462 ning av underbefäl har hänsyn tagits icke endast till det vid kårerna befintliga ordinarie behovet utan jämväl till såväl bortkommenderingar utom kårerna som erforderlig reserv (2,5 %). Subalternofficerare uppdelas på löjtnanter och underlöjtnanter (fänrikar) efter samma grunder som enligt majoritets förslaget; likaså furirer på furirer 1. klass och furirer 2. klass. Övrig personal, även aivodister, beräknas efter motsvarande grunder som enligt majoritetsförslaget. Den å kårernas stater uppförda personalen framgår av nedanstående tabell. - "ä - d3. n

CD

H

CD

P 9 GO CO

Fältingenjörkåren Bodens ingenjörkår Falttelegraf kåren

H o i slagar-

o'

manskap

manskap

o1 o

CD

O

— - BB h|

o

o

•o (B

tf

O

> (B

"O M P

-• <Jq P

1-1

10 lil 27 26 144 1 4 7 10 10 55 — 8 11 19 20 103 1

2 (B •i

o h •o

(B

0 tr? 9

•1

•c H P

2. ! g >ö ' c £. i »»

p CB hl

l-l

!

<j

< \ 2

o

H

Hantverksmanskap

manskap

<!

^ i

c

Gevärs-

r

h

2 1 1

2 2 1

2 1 2

2 1

i

. koi

T-

o

s. ukvårds-

Korp

-!

-H

p' , 1? » 1 £

w g

•1

K CB

9? P

IB

"

1 1 t|

1 1 1

1 1 1

2 1 2

4 3 4

3 12 2 6 3 12

Summa 22 40 5656 302

2j

5 111 8 30

Summa enligt maj.-försl. 27 öl 72 71 382

6 15 11 36

För de olika kårerna erfordras slutligen bland annat följande civilmilitära personal, vilken liksom enligt majoritetsförslaget' förutsattes uppförd å den för fortifikationen gemensamma ståten. Fortifikationskassör

TygTyg' verkmästare hantverkare

Förrådsvaktmästare

1¶Fältingenjörkåren Bodens ingenjörkår Fälttelegraf kåren Summa

Fortiflkaövrigt.

Gevärshantverkare

1 1 1

1 1 1

2 t 2

7 4 5

1 1 1

3¶Personalen vid fortifikationens huvudstation samt vid ingenjörstakerna i fästningarna beräknas till samma antal som enligt majoritetsförslaget. Antalet vid arméfördelningsstaber tjänstgörande kaptener minskas från 4 till 3.

463 Den å fortifikationens gemensamma stat uppförda personalen framgår av nedanstående tabell. Av de 13 regementsofficerarna beräknas 2 (majoritetsförslaget 3) vara överstar, 3 (majori tets förslaget 4) vara överstelöjtnanter samt 8 (majoritetsförslaget 8) vara majorer. Av de 69 subalternofficerarna beräknas 46 (majoritetsförslaget 59) vara löjtnanter och 23 (majoritetsförslaget 29) underlöjtnanter (fänrikar). Fortifikationens gemensamma stat. Under1 officerare

Officerare Subalternofficerare

W CD

p TS et-

B

CD

p g

O

ro

X

0 1

g 1 5- e 3 Q

CD

IR

CD

ö

9 3

p x

CD <!«CD- < p:

« ? 2. 3- P '

CD

a"i

E* pr

X O X T5 t? p <j

re <«1 H (IQ

i-i

2 3

9 Tillhopa

88J 59

Personalreserv (5 %) ...

1,85

Summa 13,66 38,85

6¶Ingenjörtrupperna Fortifikationens huvudstation Ingenjörstaber i fästningarna Arméfördelningsstaber.. Utom fortifikationen kommenderade

3 re 1

3,s|| 1,15

»i

P

re

re

p 1

•1

re

B

P= g. g- &

w •

p

CD

P '

•i

CD 2 . ca, i—

< p B et- j j re

CD

CD

>-!

| £

^ r.

Civilmilitär personal

-

X

Arvoden åt pensionerade O

o

o

O 0 re p>1 CD P >-< •-i i

3^

re •i p •1 CD

X '

re

3 1

4 3

69,8 24,15 61,95

Föreslagen stat

• 69

7¶Föreslagen stat enligt majoritetsförslaget ...

*) Förvaltningsofficer Ing. 3.

Träng trupperna.

Trängtrupperna utgöras av två kårer om vardera ett träng- och ett sjukvårdskompani samt en kår om ett träng-, ett sjukvårds- och ett bilkompani. Den inskrivna, för utbildning avsedda årliga linjekontingenten är 475 man, studenter och likställda oräknade.

464 Denna kontingent fördelas så: [nskrivna värnpliktiga

En trängkår En trängkår En tränsrkftr (Örebro) Summa

Trängtjänst

Sjukvårdstjänst

• 75 75 75

60 60 60

135 135 205

475 Biltjänst

Summa

Befälsbehovet beräknas enligt nedanstående tabell:

16 3 7

7 9 1

16 3 4

26 3 9

0,7

1,8 j

0,5

1,2

)

14,7

27,8

11,5

5 % (2,5 %) i reserv

W oH

P i-i

h-

8> H

o" CO CO CM

Summa Föreslagen stat

5¶Sergeanter

7 *)4 3

3¶Subalternofficerare

Kaptener

Summa

Regementsofficerare Personal, tjänstgörande vid kompani och skolor inom kårerna Ree-ementsoffieerare m. fl. Utom kårerna beordrad personal

å.

)

*) Därav 1 adjutant hos den kårchef, som tillika är inspektör för träogen. ) Underbefälet redovisas kårvis 2,5 % i reserv inverkar vid sådant förhållande icke å staterna.

2¶Av regementsofficerarna beräknas vara 1 överste, 1 överstelöjtnant, 1 major. Av subalternofficerarna beräknas vara 18 löjtnanter och 8 underlöjtnanter (fänrikar). Officerare och underofficerare m. fl. uppföras å den för trängen gemensamma staten. Denna beräknas sålunda: Eeservan- Majoriterna teten Överstar 1 Överstelöjtnanter 1 Majorer 1 Kaptener 16 Löjtnanter 18 Underlöjtnanter (fänrikar) ... 8 Fanjunkare 14

1 2 2 20 27 8 19

Reservan- Majoriterna teten Sergeanter Förrådsvaktmästare Hantverkare Arvoden åt pensionerade: officerare underofficerare

28 3 9

37 4 12

3 6

4 9

465 Ovan icke omnämnt manskap beräknas efter samma grunder som i majoritetsförslaget. Manskap uppföres å resp. kårers stater på sätt som framgår av nedanstående tabell, vilken även visar, huru furirerna uppdelas å de båda löneklasserna. .

^

gR

(B

hrj

H CD

i-i

to

Hi

<3 o

& o HJ

CB

< o c+

p Hi

Hovslagarmanskap o

o •O •1

»

H 1

O

£

E

4 4 5

8 8 9

10 10 13

9 9 11

13 13 17

1 1 1

Summa

1 3

Summa enligt majoritets förslaget

4¶Trängkår om två kompanier

»

W c

)>

»

» tre

»

(bil)

CD

i |

to

O

i

Intendenturtruppeviia och intendentiirkåren.

Intendenturtrupperna utgöras av. två intendenturkompanier, förlagda, intendenturdet ena till Stockholm, det andra till Boden, samt en avdelning, förlagd tru PP erna till intendenturförrådet å Karlsborg. Till linjetjänst uttaget manskap fördelas å de båda kompanierna (av de för utbildning avsedda 100 man till Stockholm, 50 man till Boden). Ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga inkallas till samtliga tre förbanden. Utbildningen ordnas på motsvarande sätt som enligt majoritetsförslaget. Personalbehovet bliver:

w

t-i

^

c» CD

v

gp

^

crq

CD

H

B

r-tP

p

CD

H

CD

CD

2 4

5 5

3 4

(-*-

Personalbehov Personalbehov enligt

I I 2011 20

O:

C:

4 £ 3

hi

6 8

18 27

466 intendenturCentralstyrelsen: kåren. räknas.

samma personal som enligt majoritetsförslaget be-

Fördelningsintendenturerna: minskning mot majoritetsförslaget med 1 regementsofficer (fördelningsintendent) och 1 kapten (expeditionsintendent i fördelningsstab). Fästningsintendenturen tetsförslaget beräknas.

i Boden: samma personal som enligt majori-

Intend enturförr ad et i Boden: förslaget beräknas.

samma personal som enligt majoritets-

Intendenturen vid militärbefälhavarens i Norrbotten sonal som enligt majoritetsförslaget beräknas. Intendenturen vid militärbefälhavarens

stab; samma per-

å Gottland stab strykes.

Regements- och kår intendentur er: för vardera av nedan angivet antal truppförband beräknas 1 kapten och 1 förvaltare (samma beräkningsgrund enligt majoritetsförslaget). 14 infanteri-, 3 kavalleri- och 4 artilleriregementen, 1 fälttelegraf-, 3 träng- samt 1 flygkår. Summa 26 kaptener och 26 förvaltare. Arméns centrala intendentur för råd (utom intendentur förrådet i Boden) m. m. Intendenturförrådet i Stockholm, förplägnadsanstalterna i Östersund och Hässleholm samt arméns centrala beklädnadsverkstad: samma personal som enligt majoritetsförslaget beräknas. Intendenturförrådet å Karlsborg: 1 regementsofficer, 2 kaptener, 5 förvaltare och 1 sergeant.

467 I enlighet med vad sålunda anförts, beräknas personalstaten för intendenturkåren sålunda: Underofficerare

Officer ire Regementsofficerare

•

1 Intenden turtrupperna i Centralstyrelsen . I Fördelningsintendenturen Fästningsintendenturen i Boden... Intendenturförrådet i Boden Intendenturen vid militärbef. i Norrbotten Intendenturen å Karlsborg; •Regements- och kårintendenturer Arméns centrala intendenturförråd 1 ) ni. ni Personalreserv

CD

P a n

p H a>

ex

< p H CD

2 9 3 3

4 3 ' 1 1 1 1

Summa

t* £ a

5 4

5 •2

Furirer

CO

to

CD 1-1

W

g

p'

E ST

et-

m

CD l-l

6¶Civil ocli Arvoden åt pencivilsionemilitär personal rade oB X o O 35 ej m 03 CD

•d

•Ö CD

IB W ST1 p

p

&

3. ^ < o p

'

1-1

o'

O

° 2

i-i P H

CD i-l P •"I CD

a

CD

& CD •-. '

9 2

1 O

2 26

5 26

2 2

1 1

1 9

5 P 1

Överstelöjtnanter

Majorer

Föreslagen stat

5¶Stat enligt majoritetsförslaget

13 j 14

5 O: H

') Med undantag av intendenturförråden i Boden ocli Karlsborg.

Liksom enligt majoritetsförslaget beräknas dessutom för intendenturtjänstens upprätthållande med arvoden för viss pensionerad personal (förvaltningsofficerare, expeditionsunderofficerare m. fl.), vilka arvoden uppföras å staterna för arméfördelningsstaber, kommendantskap, militärbefäl, truppförband o. s. v. Denna personal är ovan medräknad under resp. rubriker. Flygtrupperna. Flygkåren organiseras på kårstab samt enahanda kompanier som enligt majoritets förslaget. Den centrala förvaltningen förutsattes ordnad på samma sätt som enligt majoritets förslaget.

468 Flygvapnets stat upptager nedanstående -personal.

Överste (eller kommendör) Överstelöjtnant eller major Kaptener Löjtnanter Fanjunkare Sergeanter Departementsskrivare Tygförvaltare 1. klassen Gevärshantverkare Verkmästare 1. klass » 2. klass Tyghantverkare Förrådsvaktmästare Flygingenjörer Flygfotograf Expeditionsvakt Arvoden åt pensionerade underofficerare

,

•

Eeservanterna 1 1 7 14 o 8 1 1 1 2 1 :• ••• 5 1 3 1 1 5

Majori tet en 1 1 7 14 5 8 1 1 1 2 1 5 1 3 1 1 5

Reservanterna 3 4 6 7 43

Majori teten 3 5 7 6 48

1 1

1 1

1 1 2 2

1 1 2 2

1 1 2 2 6

2 2 3 3 6

Flygkårens stat upptager nedanstående personal Fiirirer 1. klass » 2. » Korpraler Vicekorpraler Volontärer Sjukvårdsmanskap: furir 2. klass korpral Gevärshantverkarmanskap: furir 2. klass korpral vicekorpraler meniga •. Hantverksmanskap: furirer 1. klass » 2. » korpraler vicekorpraler meniga !

,

" :-.:.\.'

• ••••'

469 6. Arméinusiken. Samma beräkningsgrunder som vid majoritetsförslaget tillämpas. Det erforderliga antalet musikbeställningar framgår av nedanstående tabell. Underofficerare

M a n s k a p

(5 H

@P Infanteriet. E t t regemente, Stockholm E t t regemente, landsorten • ! Tretton regementen, landsorten .. .., Summa

il

<K

ro

Ki

P

£ 8

ro 4

Korpraler (konstaplar)

t» er"

Vicekorpraler (vice konstaplar)

o & P

S

ro •i

»)7

i i 13

4 3 39

1 1 13

2 2 26

3 2 26

5 1

5 1

10 1

10 2

15 2

15 '

3 39 49

Kavalleriet. g

% Artilleriet.

En kår (Karlsborg) Summa Ingenjörtrupperna.

3¶Tre kårer Trängtrupperna.

3¶Tre kårer Summa enligt majoritetsförslaget

70 106

*) Därav 1 för K. K. S.

Därtill komma sammanlag^ 114 musikelever (majoritetsförslaget 164).

470 7. Civilmilitära samt civila kårer och stater. s

Fältläkarkåren.

Den å aktiv stat uppförda personalen blir — beräknad efter samma grunder som enligt majoritets förslaget— följande. General fältläkare Sjukvårdsstyrelsen Generalitetet Kommendantskapet i Boden Garnisonssjukhuset i Stockholm Kommendantskapet å Karlsborg. Krigsskolan Infanteriet: 14 regementen, vardera ments- och 1 bataljonsläkare

Över fältläkare

Fältläkare

Eegementsläkare

Bataljonsläkare

i)3

1 1 om 1 regeJ

3 1

3¶Trängtrupperna: 3 kårer

3¶Flygkåren

—

1 3 1

27 36

29 40

Kavalleriet: 3 regementen, vardera om 1 bataljonsläkare i Artilleriet: 3 fördelningsartilleriregementen, vardera om 1 regements- och 1 bataljonsläkare i Stockholms artilleriregemente Ingenjörtrupperna: fälttelegraf kåren

Summa Summa enligt majoritetsförslaget

Antalet »bataljonsläkare i fältläkarkåren)) är enligt majoritetsförslaget 44. Här ifrågasattes icke någon ändring, bl. a. därför, att inskrivningsförrättningarna enligt reservanternas förslag ur läkarsynpunkt bli minst lika krävande som enligt majoritetsförslaget. Garnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår. Beträffande de tre garnisonssjukhusen (Stockholm, Boden, Karlsborg) förutsattes icke någon avvikelse från majoritetsförslaget. De för Karlsborg avsedda läkarna äro dock uppförda å kommendantskapets stat. Arméns sjuksköterskekår förutsattes organiserad efter samma grunder som enligt majoritetsförslaget. ') Fördelningsläkare.

471 Vid beräknandet av antalet ordinarie sjuksköterskor har förutsatts, att varje regemente eller kår tilldelas en sjuksköterska. Antalet ordinarie sköterskor blir alltså 32 (majoritetsförslaget 36). Liksom enligt majoritetsförslaget förutsattes, att ett visst belopp ställes till sjukvårdsstyrelsens förfogande för anställande av extra sjuksköterskor. Fältveterinärkåren.

Den å aktiv stat uppförda personalen blir — beräknad efter samma grunder som enligt majoritetsförslaget — följande. Överfältveterinär | Sjukvårdsstyrelsen i Generalitetet (fördelningsveterinär Kornmendantskapet i Boden Kornmendantskapet å Karlsborg Ridskolan Kavalleriregementen: Umeå Stockholm Hälsingborg 1 ) 2 Artilleriregementen ; ) Östersund x) Uppsala Kristianstad Fälttelegrafkåren Trängkåren . .

Fältveterinärer

1¶Regementsvete rinärer

Bataljonsveterinärer

1 3 1

1 1

1 1 1

1 1 1 1 1 3

Summa

10¶Summa enligt majoritetsförslaget

16 Anm. Det förutsattes, att fördelningsstaberna ä r o förlagda till Östersund, Stockholm och Hälsingborg. *) Vederbörande fördelningsveterinär bestrider regementsveterinärtjänsten. ) Vid Stockholms artilleriregemente bestrides veterinärvården av vederbörande fördelningsveterinär.

2¶Artilleriets fabriker och tyganstalter.

I fråga om artilleriets överstyrelse, ammunitionsfabriken, Karl Gustafs stads gevärsfaktori, Åkers krutbruk samt tågstationerna i Stockholm, å Karlsborg och i Boden räknas med samma personalbehov som enligt majoritetsförslaget. På grund av indragandet av artilleri förband minskas personalbehovet vid tygverkstäderna sammanlagt med: 3 tygförvaltare 2. klass, 2 besiktningsrustmästare, 1 verkmästare av 1. klass samt 12 tyghantverkare, varjämte antalet arvoden åt expeditionsunderofncerare (pensionerad personal) minskas med 2.

472 Den personal, som erfordras, är alltså följande: Ordinarie befattningshavare: 1 fälttygmästare, 5 tygförvaltare av 2. klassen, 3 styresmän, 16 besiktningsrustmästare eller tyg1 tygmästare av 1. klassen, verkmästare, 2 » )) 2. » , 5 verkmästare av 1. klassen, 4 tyg- eller fabriksingenjörer, 2 )) » 2. » , 2 departementsskrivare, 9 tyg- eller fabriksskrivare, 12 tyg- eller fabriksförvaltare av 37 tyghantverkare och 1. klassen, 7 fortmaskinister. 1 öververkmästare, Personal a pensionsstat : 1 officer, ledare av artilleridepartementets tekniska revision, 1 expeditionsunderofficer vid d:o, 1 » » artilleridepartementets civilbyrå, 3 expeditionsunderofficerare vid artilleridepartementets militärbyrå, 5 )) )) artilleriets tygverkstäder och Stockholms * tygstation, 2 kontroll- och besiktningsunderofficerare, 1 skottställningsunderofflcer vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori. Genom indragningarna kommer en mängd artillerimateriel att bli övertalig. För skötseln av sådan materiel kan särskild personal komma att erfordras utöver den ovan angivna. Materielen måste eventuellt flyttas från de förråd, där de för närvarande äro upplagda. Ecklesiastikstaten.

Personalbehovet har beräknats efter samma grunder som enligt majoritetsförslaget. Personalbehovet blir: Kommendantskapet i Boden 1 garnisonspastor, » å Karlsborg 1 » , Krigsskolan 1 slottspastor, 14 infanteriregementen 14 regementspastorer, 3 kavalleriregementen 3 )> , 3 fördelningsartilleriregementen 3 » , Fälttelegrafkåren 1 regementspastor, 1 trängkår 1 » , Summa

( garnisonspastor 2 (majoritetsförslaget 2), slottspastor 1 ( » 1), ( regementspastorer 22 ( » 32).

473 Polispersonalen.

Denna personal beräknas liksom enligt majoritetsförslaget Boden: 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar, 18 konstaplar och 6 extra konstaplar.

sålunda:

Karlsborg: 1 överkonstapel, 1 konstapel.

8. Härens hästar och reinonteringsväsendet. Härens hästar. Egna tjänsteInspektören för infanteriet, tre arméfördelningschefer, generalhästar. fälttygmästaren, chefen för fortifikationen, chefen för generalstaben, militärbefälhavaren i Norrbotten, kommendanten i Boden : 9 hästar Chefen för lantförsvarets kommandoexpedition 1 häst Generalstabsofficerare (med undantag av militärattachéer) ... 44 hästar Kommendanten i Karlsborg 1 häst Chefen för krigshögskolan 1 )} Chefen för krigsskolan samt kadettofficern ur kavalleriet vid krigsskolan 2 hästar Chefen för ridskolan ävensom de tre därstädes anställda lärarna 4 )) Chefen för artilleriets skjutskola 1 häst Regementschefer vid infanteriet 15 hästar Kavalleriofficerare, utom fänrikar 78 » Regementschefer vid artilleriet 5 )' Summa 161 hästar

Enligt majoritetsförslaget 224

»

Högre staber m. m. Chefen för lantförsvarets kommandoexpedition 1 häst Inspektören för infanteriet, tre arméfördelningschefer, generalfälttygmästaren, chefen för fortifikationen, chefen för generalstaben, militärbefälhavaren i Norrbotten 8 hästar Adjutanter hos inspektören för infanteriet och i arméfördelningsstaber 8 )) I I 2041 20

.

60 Stamhästar.

474 Fältveterinärer 3 hästar Reservgrupp om 4 hästar för varje arméfördelningsstab 12 )> Generalstaben 32 hästar, varav 10 avses för utom huvudstationen placerade officerare 32 » Artilleristaben 15 » Officerare vid fortifikationens huvudstation 14 » Kommendantskapet i Boden 2 )) Fälttygmästaren 1 häst Undervisningsverken 10 hästar Summa 106 hästar Infanteriet. För normalregementet minskas antalet ridhästar med 1. För det i Stockholm och å Gottland förlagda regementet samt för Norrbottens regemente räknas med motsvarande ökning som enligt majoritetsförslaget —Gottlands infanteriregemente lika med normalregementet. För studentkompanier beräknas 24 hästar, för volontärskolor 8. Antalet stamhästar blir 355, varav 112 i stabsgruppen och 233 i kompanichefsgruppen. Kavalleriet. Liksom enligt majoritetsförslaget skvadron. Antalet stamhästar blir 1 690.

räknas med 130 stamhästar per

Artilleriet. Per regemente eller kår räknas med samma antal stamhästar som för motsvarande truppförband enligt majoritetsförslaget. Antalet stamhästar blir 1 279. Fortifikationen och ingenjörtrupperna. Antalet har beräknats: för fältingenjörkåren till » fälttelegrafkåren s s> kåren i Boden

86 hästar 40 » 21 » Summa 147 hästar

Träng trupp erna. Antalet har beräknats: för trängkår om två kompanier till 44 hästar; » » » tre » » 48 » Summa stamhästar 136.

475 Intendenturtrupperna. En häst beräknas liksom enligt majoritetsförslaget för chefen för intendenturkompani. Summa 2 hästar. Flygkdren. Liksom enligt majoritetsförslaget räknas med 8 hästar. Sammanfattning. Högre staber m. m Infanteriet Kavalleriet Artilleriet : Fortifikationen och ingenjör trupperna Trängtrupperna Intendenturtrupperna Flygkåren

,

Reservanterna 106 355 1 690 1 279 147 136 2 8 Summa

3 723

Majoriteten 110 512 2 860 1 773 218 180 4 8_ 5 665

Infanteriet. För regementet blir det beräknade antalet hästlejningsdagar 1 012 Lejda hastar (enligt majoritetsförslaget 1 056). För stndentkompanier m. m. beräknade 2 000 hästlejningsdagar. Summa hästlejningsdagar 17 180. Artilleriet. Antalet hästlejningsdagar beräknas sålunda: Tre fördelningsartilleriregementen 36 621 Norrbottens artillerikår 3 108 Bodens artilleriregemente 1260 Stockholms artilleriregemente 7 116 Karlsborgs artillerikår 9 729 Studenter, officers- och reservofficersaspiranter *) 2 400 Underbefälsskolor 1 ) 6 000 Artilleriskjutskolan 2 ) 1716 Artilleri- och ingenjörhögskolan ... 444 Reserv för försök m. m 1406 Summa 69 800

Ingenjörtriipperna. Antalet hästlejningsdagar lunda: Fältingenjörkåren Fälttelegrafkåren Kåren i Boden Övningsmarscher m. m

beräknas

så-

11990 10 490 3 300 2 000 Summa 27 780

Tränytruppema. Antalet hästlejningsdagar lunda: g n ^T -pvå kårer Studentkompaniet

beräknas

så-

2 989 5 978 933 Summa 9 900

*) Vinterövningar. ) Enligt majoritetsförslaget beräknas ingen särskild hästlejning för artilleriskjutskolan; enligt reservanternas förslag är detta nödvändigt. 2

476 lntendenturtrupperna. Det erforderliga antalet hästlejningsdagar beräknas till 1 500. S a in m n n f a 11 n i ii g. Reservanterna 17 180 69 800 27 780 9 900 1 500

Infanteriet Artilleriet Ingenjörtrupperna Trängtrupperna lntendenturtrupperna

Summa 126 160

Majoriteten 24 088 97 200 39 235 14 038 2 500 177 061

Remonterin gsväsendet.

Det ärliga antalet remonter beräknas sålunda. Generalstabsgruppen räknar 106 hästar, infanteriets stabsgrupp 122 = 228 hästar. Detta hästbehov fvlles genom att årligen från de beridna truppslagen överföra 28 åttaåriga hästar (17 från kavalleriet och 11 från artilleriet, ingenjör- och trängtrupperna). Infanteriets kompanichefsgrupp, intendenturgrupperna och flygkåren erhålla årligen från de beridna truppslagen erforderligt antal vid dessa ruppslag icke vidare användbara hästar. Kavalleriets årliga behov av remonter är: (1690 — 4 x l 7 ) x 0 . l 0 + + 17 = 180. Artilleriets, ingenjör- och trängtruppernas årliga behov av remonter är: (1279 + 147 + 136 — 4 x 11) x 0.09+11 = 152. Det beräknas vidare, att i medeltal 22 hästar årligen komma att av officerare uttagas till egna tjänstehästar. Såsom ersättning för dessa beräknas 16 remonter. Det årligen erforderliga remontantalet blir alltså (180 + 1 5 2 + 1 6 ' = ) 348 (majoritetsförslaget 526). I fråga om remonteringsstyrelsen föreligger ingen avvikelse från majoritetsförslaget. På grund av det minskade remontbehovet erfordras blott två remontdepåer. Det har räknats med bibehållande av remontdepåerna vid Herrevadskloster samt vid Utnäslöt.

477 9. Arméns reserypersonal. De olika kategorierna samt behovet av reservpersonal förutsattes vara organiserade efter samma grunder som enligt majoritets förslaget. Personal på reservstat.

Det erforderliga antalet officerare och underofficerare har beräknats på sätt nedanstående tabell utvisar. O f f i c e r a r

B

er al? äone

o W

toj

O:

o 2

w

o B CD » C

H

3 B

S 2.

S3

p

CD

134 12 34 8 5 12

1 157 14 40 10 7 16

30 2 9 4 2 2

1 •

— -•_

— —. — Summa

l"

Summa enligt majoritetsförslaget