SOU 1923:25

Inventering av odlingsjord längs inlandsbanan från Ströms södra sockengräns till Storuman

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:25

JOBDBRUKSDEPAHTE.MENTBT

INVENTERING AV ODLINGSJORD LÄNGS INLANDSBANAN FRÅN STRÖMS SÖDRA SOCKENGRÄNS TILL STORUMAN

• VERKSTÄLLD JÄMLIKT- KUNGL. MAJ:TS BESLUT SOMMAREN 1922

S T O C K H O L M

Ö9 23

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk

förteckning

1. Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m. Norstedt. 57 s. Fi. 2. Förslag till lag om losdrivares behandling m. fl. författningar. Del 5 av fa^tigvårdslagstiftningskommitténs betänkanden. Palmquist. xj,.'423 s. S.. 3. Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. Norstedt. 41 s. JO. a 4. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendenas Överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. Palmquist. vi, 304" s. E. ' 5. Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E. 6. Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. J u . 7. Statens ställning, till järnvägarna i olika främmande länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. 8*. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg, iv, 399 s./^JÄj^g 9. Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag angående -villkorlig frigivning jämte motiv. Marcus, xiij, 534 s. Ju. 10. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 381 s. J u . 11. Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kanal samt utsträckning av kanalen från Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 5. Hseggström. 133 s. 2 kart. K.

12. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E. 13. Vägkommissionens betänkanden. 4. Förslag till lag om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. 14. Betänkande med förslag till avtal rörande Stockholms bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. 15—17. Försvarsrevisionens betänkande 3. Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förslag, särskilda vttranden. (2), 741 s.--• Del 3. Bilagor. (2), 90, 33, 28, 19, 53, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 36, 6 s.. Beckman. Fö. 18. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4 med förslag till lag om landsting m. nr.-; Beckman. 235 s. S. 19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. Ju. 20. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Tullberg. 71 s. Ju. 21. Betänkande angående ordnandet av Stockholms förortsbanefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K« 22. Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster 3. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. Marcus. 51 S.\Ju«; 23. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning. m. m. Norstedt. 56 s. Ju. 24. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. Utredning angående lämpliga distributionssystem för landsbygdselektrifiering. Beckman, viij, 192 s. Jo. 25/ Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan från Ströms södra sockengräns till Storuman. Tullberg. 30 s. 2 kart. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej anglves, är tryckorten S-Stockholm. Bokstäverna meå fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. — ecklesiastikdepartementet, Jo. — jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 8 febr. 1822 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 88) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

1&,

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1933:35 JORDBBOKSDEPAHTEMENTET

INVENTERING AV ODLINGSJORD LÄNGS INLANDSBANAN FRÅN STRÖMS SÖDRA SOCKENGRANS TILL STORUMAN

VERKSTÄLLD JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BESLUT SOMMAREN 1922

A.*B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1923

Till KONUNGEN.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 mars 1922 har undertecknad förordnats att såsom särskild sakkunnig, dels under sommaren 1922 verkställa inventering: av odlingsmark å fastigheter i enskild ägo, belägna inom ett avstånd av om-

kring 2 mil å vardera Sidan om inlandsbanan i dess huvudsakliga sträckning från södra gränsen av Ströms socken i Jämtlands län till Ume älvs vattensystem i Västerbottens län, dels ock verkställa bearbetning av de vid undersökningarna erhållna resultaten. Genom nådigt beslut den 30 november 1922 angående kommittéer etc. har tillika bestämts, att ifrågavarande utredning skulle vara slutförd senast den 28 februari 1923. Med fullgörande av det omförmälda uppdraget överlämnas härmed nedanstående redogörelse för den slutförda undersökningen jämte följande bilagor: 1) översiktskarta i skalan 1/200,000 med inlagda odlingsområden, 2) Summarisk beskrivning jämte arealuppgift över de olika odlingsområdena, 3) Förrättningsmännens ifyllda dagböcker, 34 stycken, samt 12 fältkartor i skalan 1/50,000. Stockholm den 27 februari 1923. Underdånigst EMIL HAGLUND.

Inventeringsuppdragets tillkomst och omfattning m. m. I samband med kolonisationskommitténs övriga utredningsarbeten verkställdes även en inventering av den odlingsbara marken dels å samtliga kronoparker i Norrland (nedom odlingsgränsen) och Dalarna, dels beträffande den i enskild ägo befintliga marken, förhållandena inom tre utvalda socknar. Avsikten med kronoparksinventeringen var att staten — markägaren — skulle vinna en överblick över tillgångarna och därigenom på planmässigt satt kunna leda bosättningen till vissa härför särskilt lämpade områden. I fråga om inventeringen av den enskilda marken åter visade det sig för kommitténs eget utredningsarbete vara av vikt att i någon mån genom lokala undersökningar få klarlagt de faktiska tillgångarna, varom meningarna voro skäligen delade, ävensom att utexperimentera en metod, som kunde komma till användning för närmare undersökningar å trakter, där enligt inhämtade uppgiftet större för kolonisationsändamål lämpliga områden syntes förekomma. Ur den till Kungl. Maj-.t i denna fråga inrämnade skrivelsen, som finnes intagen ^"bilaga till kolonisationskommitténs betänkande, må följande anföras. Undersökningen skulle endast omfatta några stickprov, utförda under en sommar. Efter moget övervägande ansåg kommittén, att ufrftersökningen borde förläggas toom Norrbottens, Västerbottens och JämtUmds län, vilka innefattade de vidsträcktaste och mest glesbefolkade trakterna, men på samma gång erkänt stora "köiligheter för Vidgad odling. ; ' fiH undersökningsobjekt borde i varje fall tagas område,' Som i administrativt ocfe" därigenom bl. a. i statistiskt hänseende behandlas som en enSiéfför sig, således ISApligen'en hel soÄiä!,,'5te!ri^ér(om!,skiirllé de utvunna vin8fersökningsresultaten beträffande tillgången på odlingsbar mark kunna sammanställas med l ^ ^ l g f t n g l i g a officiella uppgifter.av olika slag. Då Norrlaoadssoeknama i allmänhet äro relativt vidsträckt* enheter, stable man genom undersökning av en enda socken i vartdera av de tre länen erhålla ett ganska omfattande w»r Lämpligast svntes vajja att undersökningen inom de båda övre Jä.nen förlades till kustlandet, där. betingelserna för jordbruksdrift äro mest gynnsamma, och där dessutom större delen av marken befinner sig i enskildas^änder. Emellertid äifb'även hä^r'1 naturförhållandena'rätt'växlande. Man trSffé£ i denna del av-Norrbotten mera högiänta socknar, såsom Älvsby, och rena lerslätter, sSsöm Neder Luleå socken. En medelväg ansågs Eåneå socken erbjuda, vilken sträcker sig från havsbandet' upp till 'iäppmärksgränsen och alltså över-

f 6 tvärar hela kustlandskapet. De nedre delarna av socknen ligga långt under baltiska gränsen, de övre nära eller obetydligt över sagda gräns. Likartade förhållanden syntes beträffande Västerbottens län Burträsks socken erbjuda, då avståndet till havet blott är två mil, och de lägre delarna ligga betydligt under baltiska gränsen. Även denna socken når upp till lappmarksgränsen, och en rätt betydande del ligger- över baltiska gränsen. Vad slutligen Hammerdals socken angår, utgör den en del av det jämtländska silurområdet med dess godartade jordmån, men då ungefär halva arealen även sträcker sig in över urberget, medgåve undersökningen klarläggande i ej alltför ringa skala av de odlingsmöjligheter, som båda dessa berggrundstyper kunde erbjuda.*"*^' Ifaligt kommitténs förmenande skulle dessa stickprov kunna lämna material till rätt ingående slutsatser beträffande kolonisationsspörsmålet. Emellertid visade den sedermera verkställda undersökningen i vissa avseenden r™ överraskande resultat. Å trakter vilande på urbergsgrund' invid eller ovan baltiska gränsen visade sig odlingsmöjligheterna vara tämligen begränsade och huvudsakligen förefinnas å myrmarker, varemot även å enskild mark den till odling dugliga fastmarken var högst obetydlig. Men även i trakter, som legat långt under baltiska gränsen och där godartad fastmark (lermarker) anträffades, var tillgången av odlingsjord icke större, än att den under utvecklingens gång borde kunna tagas i anspråk av jordsökande personer från orten. Annorlunda tedde sig visserligen förhållandena å silurområdet inom Hammerdals socken. Då emellertid socknens jordbruk är koncentrerat till denna del, torde även här stora arealer åtgå för utvidgning av bestående hemman och nybildningar i anslutning till dessa. Om man bortser från den rikliga förekomsten av odlingsjord å silurområdet i Hammerdal, vars resultat dock endast kunna tillämpas å det centrala jämtländska silurområdet, framgick alltså av denna undersökning, att varken å bolags- eller bondejord förekmn mera odlingsjord, än som så småningom väsentligen kunde tagas i anspråk av sockenborna. Uppenbart är emellertid, att kommittén icke gärna kunde nöja sig med detta resultat Fastmera framstod det tydligt, att åtminstone någon sådan trakt i Norrland borde eftersökas, där den i andra landsdelar befintliga jordlösa befolkning, som önskade skaffa sig utkomstmöjligheter genom bedrivande av jordbruk, kunde beredas tjUfäUe härtill. Kommittén, ehuru icke enhällig, ansåg sig därför icke böra släppa tanken, att genom ytterligare en sommars undersökningar efter samma grunder som förut, lämna sitt bidrag till denna viktiga frågas lösning. Framställningen härom till Kungl. Maj:t den 14 november 1921 finnes intagen i koloiHsatåonskommitténs betänkande avd. III sid. 66. Kom. förslag Vid val av trakter, som kunde tänkas ifrågakomma, fann kommittén lämplig s mvente- gag(; föreslå, att undersökningen anslöte Sig till de rika odlingstillfällena i Hamrmg 1922. jnepdals socken, norr eller söder därom. Genom öppnandet av inlandsbanan hava förut svårtillgängliga trakter blivit lätt åtkomliga. Längs denna led med dess i synnerhet norröver glesa bebyggelse borde flerstädes goda odlingstillfällen vara förhanden. Ett lämpligt område skulle kunna erhållas, om undersökningen började vid Ströms södra sockengräns (Hammerdals nordgräns) och sträckte sig norr över fram till Storuman. Banan genomlöper här delar av tre län och både de topografiska och geologiska förhållandena äro rätt skiftande.

För att begränsa arealen kunde emellertid hela socknarna invid banan icke medtagas. Största intresset knyter sig också givetvis till de trakter, som ligga nära järnvägen, medan mera avlägset liggande sockendelar kunna anses mindre värdefulla ur kolonisationssynpunkt. Kommittén ansåg därför, att undersökningen borde bedrivas längs en zon av två mils bredd på vardera sidan om banan. Med avdrag för inom området befintliga kronoparker och större sjöar beräknades arealen uppgå till cirka 550,000 hektar. o Undersökningen skulle i det närmaste ansluta sig till den under föregående år använda metoden. Dock föreslogs den förändringen, att ifråga om bolagsjord, som rätt ofta torde komma att styckas till egna hem, undersökning av fastmark, efter samma grunder som vid kronomarkshwenteringen, borde verkställas i samband med undersökningen av torvmarker. Med anledning av kommitténs nu berörda framställning, anmodade K.ungl. Maj:t undertecknad att inkomma med plan för undersökningen och utfärdade sedermera den 31 mars 1922 förordnande för mig att såsom särskild sakkunnig dels verkställa denna undersökning, dels ock bearbeta resultaten av fältarbetetFör fältarbetets utförande skulle anställas 8 agronomer for en sammanlagd kostnad av högst 24,500 kronor inkl. bantlangningskostnader, att utbetalas av länsstyrelsen i Jämtlands län. För övriga utgifter och bearbetning ställdes till den sakkunniges förfogande ett belopp av 8,100 kr., varjämte såsom- arvode och inspfektionskostnader anslogs medel, så att totalkostnaderna beräknades uppgå till 38,000 kr. UnderEnligt den fastställda planen skulle inventeringen omfatta all i enskild ägo sökningsombefintlig mark belägen på ett avstånd av två mil på ömse sidor om inlandsbanan rådets beå dess huvudsakliga sträckning från Ströms södra sockengräns i Jämtlands lan gränsning upp till Umeälvens vattensystem i Västerbottens län. Utom nyssnämnda båda och areal. län berör banan därvid även Västernorrlands län, vars nordvästra del övertväras. Det blivande undersökningsområdets yttergränser hade fastställts redan fore fältarbetets början. Utredningen härom visade, att kortaste avståndet från södra sockengränsen genom Ulriksfors fram till Storuman går i NNO riktning och Här en längd av 163 km. Samma sträcka längs banan uppgår" till 202 km. Järnvägen går alltså i en mängd bukter, men att slaviskt följa dessa vid utläggande av begränsningslinjerna skulle hava medfört stora olägenheter vid fältarbetet utan motsvarande nytta. Bl. a. kunde i så fall hava inträffat, att begränsningslinjen över ett större myrkomplex kommit att beskriva en eller flera kurvor* vilka icke^juanat uppdragas i-fältet ooh dessutom -feevårat arealberäkningarna. Lämpligast vore tydligen, om begränsningslinjerna kunde göras så raka som möjligt, och banans sträckning alltså i viss mån idealiseras. Tänker man sig därvid fågelvägen mellan ytterpunkterna för berörda bansträcka såsom baslinje, bliva emellertid avvikelserna alltför stora. Sålunda skulle Meselefors järnvägsstation i så fall komma att ligga 21 km. öster om baslinjen och stora delar av undersökningsområdet falla ovan odlingsgränsen. Det visade sig därför nödvändigt att förlägga undersökningarna längs en på lämpligtsätt vald, bruten baslinje. Vid övervägande av olika alternativ befanns det, att baslinjen kunde sammansättas av fyra rätliniga sektioner. Den första oeh längsta sträcker sig genom Ulriksfors från Ströms södra sockengräns fram till Meselefors järnvägsstation och utgör fågelvägen 98 km., medan avståndet längs banan är 112 km. Järnvägen svänger här pa'&mse sidor om baslinjen med en högsta awiknihg västerut av 4.5 km. å sträckan mellan Stornäsets och Hotings

station©*. Den uppkomna f »^Skjutningen har emellertid förbättrat värdet av undersökningen, då området'österut kunde utsträckas ända till Bodums kyrkoby och omfatta större delen av denna socken, medan den icke undersökta delen västerut! WivuefeaK-'utgore® a n d e l a r av Tåsjöbergets hjässa. Den'Wrsta seMénen är ö*t«iteräd i NNO riktning. Vid Meseleförs svänger banan tvåW fajftNV riktning och fortsätter på detta sätt förbi Vilhelmina fram till Aronsjö hållplats, m t l i n i g a avståndet, lör» 'sektionen II är 34 km. och långs banan 86 km. Vid Aronsjö %efinner sig inlandsbanan på kortaste avståndet (7 km.) från ioälingsgränsen, som häf stryker fram genom Nästansjö by. Här har det icBé 'Mttnnat undvikas, att invemtéringsområdet i någon mån sträckte sig över odlingsgränsen, menlölf-aÉ så mycket som möjligt inskränka arealen inlades ett knä å sammanbindningslinjen mellan Aronsjö och Storu»an. Området försköts på så vis åt öster, varvid en del västerut belägna Ämllgen höga silurberg'ttteslotos och i Stället medtogos de stora myrkomplexen kring Latikberg och BäsksSS,'-' Varigenom båda dessa byar med ofantliga odlingsmöjligheter kunde i sin helhéé inventera», vilket eljest- endast i obetydlig grad blivit fallet. Längden av baslinjens olika sektioner framgår av nedanstående tabell: I II III IV

baslinjen banlinje^ km. 98 112 ;. 84 36 , 22 26 „ 26 , 28 Summa km. 160 : 202

Ströms södra sockeagrä»)}—Meseleförs Meseleförs—Aronsjö Aronsjö—krpk. Luspen krpk., Luspen—Storuman

Arealen av den maräij som ligger 2 mil på .ömse sidor om baslinjen framgår av nedanstående tabell, som tölika anger arealens fördelning å olika socknar. I tabellen har även intagits de kronoparksarealer, som falla inom begränsningsKnjerna. . Inventeringsområdets

areal m. m. Inyenteringsområdets areal

Sqeknens totalareal 'hektar1

hektar

. j ciäf av . J återstår enkronoparker [ skild mark hektar hektar

•2 895Ström 244420 104775 3898 Fjällsjö I ^•tfSeST-' > i"-d9'ÉS0 jUanäs i-iiii fifl8feW0ii4;|j.85260 12 384 Bodum .. 71216 55 225 2 631 Tåsjö 99697 , 51675 14 931 Dorotea nedom odlingsgränsen .. Ic:a 130 000 87 825 ! l4<i93; laele | 387 808 •'•• 29 6*25 53 994 'V4feélrrjiria'hedern odlingsgränsen c:a 340000 1 28Q7O0M 27 055 Stensele nedom odlingsgränsen ,.P [c:a 280 000 96 450 Rnmm»! : 1674438 ! 722 775 " 131:886,

101 880 -il5858~u 25,250 42 841 49 044 72 894 15482 198 796 69395 591390

: Jiärav framgår, - att . Menteringsonitådet berört 9 socknar samt omfa,ttar 722,775 hektar, varav dock 131,385 hektar utgöres av, tidigare undersökta,kronoi Jämte c:a 15,000 hektar mark i énsfeifd"ägo 'ovan odlingsgränsen.'"

9 parker. Ben enskilda marken omfattar alltså 591,390, hektar*, motsvarande c:a 35 % av socknarnas totalarealer (nedom odlingsgränsen). Den >\*di;iältarbetet följda instruktionen, p. m. och arbetsmetoden finnes intagen i bilaga till kolonisationskommitténs betänkande. Fö"r fältarbetets utförande hade antagits 8 agronoméjvavi.-raika 7 stycken tidigare deltagit däri och alltså voro väl förtrogna med tillvägagångssättet. Därigenom uppdrevs också, den lämnade arbetsprestationen tiM i medeltal 75,000. hektar undersökt mark för varje förrätteingsman under i genomsnitt 31/* månaden. Ehuru undersökarna, som nyss anförts, tidigare deltagit i arbetet,- syntes det dock med hänsyn till de egenartade geologiska förhållandena! särskilt å> . s i t o området, vara förtfättningsmännen hittills icke arbetat,; "»Ära nödvändigt, att' an kortare instruktionskur» anordnades för© arbetets början. Denna förlades till trakten av Strömsund och Lövberga och avsåg framförallt att n ä r m a r e lära känna de olika fasta jordmånemu. Enligt nådigt bemyndigande biträdde under kursen doktor R. LIDEN, som tidigare för Sveriges geologiska undersöknings räkning undersökt berggrunden längs inlandsbanan, särskilt med hänsyn till kalkförekomster därstädes. Med stöd av egna stiidier lämnade dr Liden en redogörelse <*fe> områdets geologi och lösa jordarter samt demonstrerade under exkursioner i trakten olika geologiska förhållanden. Arbetet tog sedermera omedelbart sin början och var i det närmaste slutfört den 15 september. För undersökningen gällde såsom nyss anförts den instruktion) som finnes intagen i bilaga till koloaisationskommitténs betänkande rörande hwenteringen, dock med förut berört tillägg angående undersökning av fast odlingsmark att läggas till godkända torvmarker å bolagsjord. Som kartunderlag användes topografiska, kartor förstorade till skalan 1/50,000, Hela området fördelades på 12 dylika blad. Denna karta användes icke i fältet utan endast för att därå markera de erhållna godkända markerna. Som underlag vid fältarbetet användes kalker från kartor i större skalor. I några fall funnos av bolag upprättade skogskartor, vilka med stor beredvillighet ställdes till förfogande. I allmänhet användes dock byakartorna, ehuru dessa i vissa fall voro upprättade i skalan 1/4,000, och då ifråga om större marker • måste nedtransporteras. De i dagböckerna inritade skisserna äro således utförda i rätt stor skala och därigenom synnerligen åskådliga vad beträffa gränser, borrpunkter, lutningsförhållanden etc. Hela undersökningsmaterialet är sammanfört på 12 kartor och i 34 dagbiicker. Som ovan framhållits lades vid instruktionskursen huvudvikten vid klarläggandet av de fasta jordmånernas beskaffenhet inom området. I anslufning till den vid instruktionskursen lämnade framställningen, må följande anföras. Berggrund. Fråga Östersund fram till Ströms södra sockengräns genomlöper banan det centrala jämtländska silurområdet, utmärkt genom stora, ofta av torvmarker täckta vidder och mjukt böljande bergformationer. Därefter viker banan in på urbergsgrjind och går i fortsäftpingen uteslutande å urbergsbergarter. Samtidigt, ändrar även landskapet karaktär. Själva banan löper visserligen å ett plant urbergsområde av högst en eller annan mils bredd, men både öster och väster, därom resa sig tämligen höga bergsformationer. De öster om banan liggande äro av tämligen ensartad sammansättning bestående nästan uteslutande av grova ögongif^ijjfer; endast i vissa delajf. av Tåsjö och Dorotea

v 10 socknar ersättas de av gneiser. Större intresse bjuder då défii väster om banan löpande höjdsträckningen, vars östliga delar bilda ofta skarpt markerade denudationsbranter. Denna bergsträcka utgör de yttersta utposterna av den skandinaviska fjällkedjan. Med en bredd av några rå mil, från de stora sjöarnas nedre delar fram till en. linje tänkt längs sjöarnasi östra ändar, benämnes denna bergförajafionifjällens. östra silurfaeies. Denna utmärfa» därav att berggrunden är av kambrosiluiriskt ursprung med följande lagrängsförhållanden. Ovanpå urberget kommer underst kambrisk kvartsit och kambrisk alunskiffer med eller utan kalk. Alunskiffern är en lös, ofta grafitisk Skiffer, som synes bilda berggrunden längs kambrosilurens hela östra denudationsbrant, ett i allmänhet rätt smalt område. Där alunskiffern utgör berggrundsytan över ett större område bildar den dock, om man bortser från denudationsbranten, i allmänhet ett landskap med mjuka, flacka former. Det största, området av detta slag träffas mellan nedre delarna av sjöarna Malgomaj och Vojmsjön. Silurisk kalksten är-däremot mera sällsynt inom området. Av stor mäktighet och tillika bildande själva bergplatåerna förefinnes den i Kvarnberget vid Strömsund samt i de två- norr om detta belägna höjderna Lidbacken och österkälen, vidare vid Järvsarid och det tvärbranta Kalkberget vid Havsnäs, båda dessa ställen belägna invid Flåsjön. Sedermera ha* inom undersökningsområdet anträffats endast en kalkfyndighet, nämligen vid Baktoberg i Vilhelmina, där kalkbanken överlagras av kvartsit. Med undantag av ovan anförda alunskiffer- och kalkförekomster, vilka bilda ytformationer, täckas dessa bergarter i övrigt av hårdare bergarter. - Hit höra-då i östligaste delen kvartsit (Strömskvartsit), kvartsitskiffer;ooh vanligen hårda lerskiffeattlnl västra delen,finnas Sandstenskvartsiter och sparagmiteätv:*' Det flacka urbergsområde, å vilket banan i löperi fram, hatoi;iB8prungligen utgjort botten tffl numera fullständigt bortdenuderad silur (peneplan). Minerala jordarter. Övergå vi så till de lösa jordarterna, må till en början erinras därom, att den senglaciala sänkningen ingenstädes nådde upp till dessa högt liggande trakter. Samtliga jordslag här äro alltså supramarint avsatta. De äro i allmänhet bildade under istiden och fingo sin utgestaltning i samband med isens avsmältning. Det lösa jordtäcket i dessa trakter består således i huvudsak av glacialt material och framförallt av moränjord. Denna bildades vid isens framglidning över jordytan, varvid isen sönderbröt, bortplockade och söndermalde det fasta underlaget. Vid isens smältning avlagrades sedermera denna hopförda jordmassa som ett sammanhängande täcke å berggrunden. Utom denna avlagring av osorterat material skedde även avsättning av sorterat på följande sätt. Vid avsmältningen tillbakaryckte iskanten successivt både från öster och väster i stort sett parallellt med landets ltngdutstrMtning. Den sista resten av landisen kom alltså att'ligga öster om högsta fjällryggen, ungefäföver det kambrosiluriska områdets västra del. De smältälvar, som hade sitt avlopp åt öster blevo i följd härav uppdämda av iskanten, varigenom i de högre liggande fjälldalarna uppkommo stora s. k. isdämda sjöar. De stora massorna smältvatten från isen samlade sig i s. k. isälvar, vilka i istunnlar framrunno under isen. Därunder nedsköljdes stora massor av moränjorden fram till tunnelmynningen vid iskanten, varjämte genom isälvarnas starka strömning en sortering av moränmaterialet ägde rum under transporten. Det grövre materialet, småstenar, grus och sand avlastades och upptornades omedelbart utanför tunnelöppningen i ryggformiga anhopningar, åskullar. Allt efter söm isen ryckte tillbaka* uppkommo nya sådana åskullar, bildande de

11 genom landet i form av ett flodsystem framdragande, glaciala grusåsarna, vilka troget återspegla isälvarnas dräneringssystem. Det finare materialet, mjäla och lera, medfördes däremot ut ur tunaelmynningarna av de sedermera som fria landälvar framrinnande vattenmassorna. Bortser man från det finmaterial, som möjligen kunde avsättas i bottnen av större sjöar, medfördes detta ut .till havet och avsattes där i form av glaciallera å den dåtida havsbottnen. Vid västra isranden utfördes detta finmaterial i de isdämda sjöarna och avlagrades på bottnen därstädes i form av glaciallera. I de delar av (fjälldalarna, som varit upptagna av issjöar, finnas alltså avlagringar av mjäla och lerjordarter. Inventeringsområdet sträcker sig dock icke fram tiHidessa västliga issjöavlagringar. En liknande uppdämning, ehuru i mindre skala, har dock även ägt rum längs östra iskanten, nämligen i de fall då älvarna haft sitt avlopp mot isens avsmältningsriktning d. v. s. i stort sett västerut. Dessa sjöar hava dock vafrit grunda och av kort varaktighet» varför det avsatta materialet är av mindre mäktighet och av grövre, sandig eller mjälig beskaffenhet. Dylika avlagringar hava påvisats vid Flåsjön och trakten kring Dorotea. Sedan nu anförda glaciala jordlager avsattes, hava i dessa supramarina trakter — om man bortser från sedimentavsättningar i sjöar, kalktuffbildningar o. d. — inga andra minerala jordslag bildats än de svämbildningar, som uppkomma å översvämmade lågmarker vid högvatten. Dessa pläga vara av grusig eller sandig natur och hava ringa utbredning inom området. Som av ovanstående framgår, saknas således, i motsats till fÖrTiållandet nedom baltiska gränsen, verkliga leror inom undersökningsområdet. Den allmännast utbredda minerala jordarten är moränen. Åsgrusbildnjngarna hava en mera begränsad utbredning, medan issjöavlagringar och svämbildningar äro av mycket underordnad betydelse. Som odlingsmark (kan. alltså av minerala jordarter huvudsakligast ifrågakomma moränjord, och dess värde kommer att bero i främsta rummet på dess kemiska och fysikaliska beskaffenhet. Vad då angår frågan om moränens fysikaliska beskaffenhet, bör först framhållas, att samtliga marker av detta slag i allmänhet äro utbildade som bottenmoräner samt att dessa på grund av läget över havet icke varit utsatta för vågornas utslammande inverkan. Bottenmoränen innehåller alltså i allmänhet en regellös blandning av alla möjliga kornstorlekar ned till det finaste bergartsmjöl. Mängden av det sistnämnda beror av moderbergårtens hårdhetsgrad, liksom -även steninblandningen sammanhänger därmed. Moränjordens godhet som odlingsjord är beroende dels på finjordshalten, >som yiå stigande mängder kvarhåller alltmera markfuktighet och dels på halten av sten och block, vilka stegra odlingskostnaderna. Någon regel, efter vilken mer elley mindre stenbunden morän förekommer, torde icke kunna lämnas, utan blir det inventeringens sak att eftersöka dylika förekomster. Understundom kan emellertid stenförekomsten vara högst betydande, nämligen i de fall då jordarten består av ytmorän. Denna härleder sig av det material, mest sten, som förekommit inuti landisen och vid dess avsmältning kvarblirit å markytan. Särskilda utpräglade blockmarkéir.hava urppkommit å vissa ställen, där isen under någon tid varit sffllastående, och där framrinnande smältvatten berövat moränen en del av dess finjordsbeståndsdelar. I stort sett kan nian dock säga, att moränjorden å silurområdet är av bättre fysikalisk beskaffenhet än å urbergsområdet. Isen har å de förra områdena kunnat mera bearbeta de lösa bergarterna, alunskiffer och kalksten, i följd varav fimjorden ofta är av lerig beskaffenhet och stenhatten betydligt mindre.

12 Vad åter angår moränmarkernas kemiska beskaffenhet d. v. s. halt av växtnäringsämnen är, sem ovan anförts, berggrunden inom urbergsområdet mycket ensartad, och några större skiljaktigheter äro således i detta avseende icke att förvänta. A de områden åter, där jordarten uppstått efter söndermalning av alunskiffer och kalksten, haar avlagrats en för odlingsändamål synnerligen lämplig och bördig jordmån, och denna har även i sådana trakter i främsta rummet tagits i anspråk vid odling. Av mindre värde för odlingsändamål äro grusåsarna. A urbergsområdet äro de sandiga och näriugsfattiga samt genom sm topografiska utbildning föga ägnade för odlingsändamål. Inom silurområdét innehålla de betydligt störoe mängder finmaterial från näringsrika bergarter, och där de topografiska fStH hållandena icke lägga, hinder i vägen, kunna de alltså betraktas..som odlingsvärda. Vad man här har att vänta som dugligt ttli fast odlingsmark, är alltså stenfri bottenmorän å urbergsområdet, silurmorän och åsgrus å trakter, där alunskiffer. och kalksten gå i dagen samt möjligen enstaka förekomster av issjösediment, öster om isdelaren. Härmed hava alltså klarlagts de principer, efter vilka undersökningen av fastmark ägt rum. Det återstår nu att se resultatet av de sålunda bedrivna fältarbetena. Vad åter angår torvmarkerna, äro dessa lättare att bedöma ifråga om odlingsvärdet, och utredning härom har lämnas i samband med tidigare publicerad redogörelse för inventeringen.

Resultatet av undersökningen. A r e a l e n odlingsbar m a r k . Den för odling godkända marken består dels av fastmark, lämplig till rena fastmarksjordbruk, dels av torvmark för bildande av myrjordbruk. Därjämte har till godkända torvmarker å bolagsjord tillagts fastmark, ehuru stundom av lägre kvalitet. Arealen av sistnämnda mark utgör 25 % av uppgiven areal bolagstorvmark och ingår icke i de här nedan eller i tabellerna angivna summorna. Sammandrag. Bonde jord Socken

Bolags jord

Fastmark

Torvmark

Sum- Fastmark nia

antal omrfi.-

antal områden

har

35 6 793 69 8 017 14 810 227 — ' — 93 J227 4 (175 44 719 Alanäs 4 79 79 Fjällsjö -. rft . i . — 2 28 8 201 229 Tåsjö 15 174 52 1436 1610 Dorotea it.^i_.< 23 918 918 Åeele Vilhelmina .. 31 &%16 233 6 302 7 578 ! 17 475 109 3 022 3 497 Stensele .. .. Summa 104 9 421 510 20246 29667 • —

antal 1 omrft-l har

den 1

33 3 298 2 ,: 85 5 1405

Tori mark

Summa

antal områden

har

Totali summa antal j områ-

har

den i.

78 5166 8464 215 23274 31 850 885 42 1112 8 635 2040 20 2 759 10 198 198 14 277 — — 12 1063 34 983 2 046 j 56 2 275 16 271 69 1888 2158 152 3 769 1 12, 8 221 233 32 1151 21 . ! '667t I M . 2 300 2 967 402 10545 5 | 2101 27 480 690 158 4187 95 6 961 382 12 721 19 682 1091 49 349

18 Arealberäkningarna äro gjorda i samband med undersökningsmaterialets granskning och bearbetning, varvid mätningen skett medels planimeter å de i dagböckerna inritade skisserna i större skala. Den på dettai-sätt erhållna areaten framgår av sammandraget å föregående sida och de såsom bilaga bifogade tabellerna. Som synes uppgår hela arealen, jodlingsjord-. tflli 49,349 hektar. Därav bar Ströms socken att uppvisa den största sammanlagda arealen eller. 28,274 hektar, vilket innebär, att närmare hälften av all anträffad odlingsmark ligger inom denna socken. Stora odlingsmöjligheter finnas även inom Vilhelmina socken, dar 10,545 hektar odlingsmark upptagits i längderna. Emellertid är den inom sistnämnda socken undersökta arealen ratt betydande, och sedda i relation härtill innehålla flera socknar mera odlingsmark än Vilhelmina. De relativt största odlingsmöjligheterna finnas i Ströms socken, där 23 % av undersökt mark är odlingsbar. Inom Alanäs socken äl, 11 % av undersökt mark odlingsbar. Motsvarande tal för Tisjö, Dorotea. oskr.Vilhelmina socknar iftr 5 % samt för Åsele och Stensele socknar resp. 7 och 6 %. Skäligen obetydliga äro odlingsmöjligheterna inom Bodums och Fjällsjö socknar, där resp. 3 och 2 % •arv undersökt mark är odlingsbar. Såsom var att vänta utgöra torvmarkerna den större delen av den godkända odlingsarealen i det 32,967 hektar, eller 2/s består därav, men det måste dock anses som ett gott resultat, att fastmarken utgör Vs a-v det hela. Sammanhängande med de geologiska förhållandena växla emellertid proportionerna mellan de olika markarterna rätt betydligt inom olika delar av undersökningsområdet. A de rena urbergstrakterna inom Fjällsjö, Bodums och Åsele socknar bliva odlingarna utslutande förlagda till torvmarker. Inom Stensele, Vilhelmina och Dorotea socknar understiger den fasta odlingsmarken åtskilligt 20 % av godkänd areal och är huvudsakligen belägen å silurområdet d. v. s. invid västra gränsen av undersökningsområdet, således skäligen avlägset. I samma mån som arealen silurisk berggrund ökas innanför västra begränsningelinjen, stiger också procenttalet för fast odlingsmark. Inom Tåsjö socken utgör fastmarken cirka 50 % av godkänd odlingsmark, inom Alanäs utgör den icke mindre än 75 %, alltså till övervägande delen av fastmark. Ströms sockens sydliga del å silurområdet bildar till större delen ett flackt landskap, där berggrunden i stor utsträckning är täckt av godartade torvmarker. Det oaktat uppgår den odlingsbara fastmarken till inemot hälften (43 %) av all godkänd mark inom socknen. I stort sett framgår alltså av ovanstående, att kolonisationen inom Ströms, Alanäs och Tåsjö socknar i stor utsträckning kan grunda sig på uppodling av fastmarksjord, medan i övriga trakter de nya fastigheterna till största delen komma att utgöras av myrjordbruk. Vid den inventering, som ägde rum å enskild mark inem Eåneå m. fl. sock- Fmtmark tUl nar, uteslöts av skäl, som närmare angivas i kommitténs skrivelse (Bil. till godkand< kolonisationskommitténs betänkande, sid. 233), eftersökande av fast odlings- °j^o«'<Mn mark att brukas i samband med torvjorden. Därmed vanns bland annat en rätt avsevärd .ridsbesparing. Emellertid framkom inom kommittén yrkande om, att åtminstone de godkända torvmarkerna å bolagsjord borde tillförsäkras fast odlingsmark efter samma grunder som vid kronömarksinventeringen. Dessa marker torde i allmänhet komma att tagas i bruk av samma befolkningskategori som å kronoparkerna. Samma skäl, som talade för .tnyrjordbrukens sammansättning av torvmark och fastmark å kronomarkerna, gällde alltså även här.

14 I enlighet med detta yrkande har också under sommarens arbeten undersökning av fast odlingsmark ägt rum i nyss berörda fall. Den därvid upptagna fastmarken har antingen åtgjorts av bättre jordmån, varvid eventuellt överskott redovisats som lämpligt för rena fastmarksjordbruk eller oekså av sämre mark i enlighet med bestämmelserna i instruktionen för kronoparksinventeringen. Arealen av denna mark, som icke ingår i längderna, utgör 25 % av den å bolagsjord godkända torvmarken, 12,721 hektar, och uppgår alltså till cirka 3,180 hektair. i När det gällde kronomarkerna, där staten; SiWagare av all kringliggande mark, v a r det'lätt-att genomföra principen, att ett myrjordbruk även borde tilldelas ett visst område fast odlingsmark mvidi torvmarken. Däremot stötte det, såsom var att vänta, på flera praktiska svårigheter bl. a. på grund av äganderättsförhållandena, Bär frågan gällde den enskilda marken. Vid årets inventering har man i åtskilliga fall nödgats godkänna torvmarker, även om fast odlingsmark icke anträffats i myrens omedelbara grannskap. Ett par exempel må anföras. A bolagsmark invid AvatrSsk by i Dorotea socken funnos stora arealer god torvmark, men fastmarken hrti-11 kunde icke anses lämplig till odling. Myren kan emellertid med fördel brukas från den närliggande stora byn och torde vara ett livsvillkor för dess fortsatta utveckling, då nästan all intill byn belägen odlingsmark å bondejord är förbrukad. Av liknande anledningar hava inom de olika socknarna godkänts torvmarker till böljande antal och arealer: Ströms socken Fjällsjö Bodums Tåsjö Dorotea Åsele Vilhelmina Stensele

antal 1 1 3 1 7 2 ;7 6 58

areal hektar 31 6 59 38. 131 18 548 31

842 eller i procent av godkänd areal bolagslorvmark 6 %. I vissa fall utgöra dessa områden självständiga figurer. Vanligen bestå de dock av ett mer eller mindre brett skifte, som övertvärar en i övrigt bönder tillhörig, godkänd mark. Man kunde icke gärna beteckna bolagsskiftet, som kanske var den bästa biten, såsom oduglig, då området mycket väl kunde tilläggas bondejorden och uppodlas i samband med denna. Däremot hava marker, som legat så avlägset, att de icke kunnat brukas på detta sätt, och tillika saknat fast odlingsmark, kasserats. Av dagböckerna framgår, att endast 5 områden om tillsammans 192 hektar'kasserats'av denna anledning. Undersökningen av fastmark, som dock vållatt'-räit--mycket arbete, har alltså varit av skäligen ringa praktisk betydelse. Som i det föregående anförts, har vid inventeringen invid Nästansjö by i Vilhelmina socken även medtagits en del mark belägen ovan odlingsgränsen. Sammanlagda arealen härav utgör 15,725 hektar. Ifrågavarande trakt vilar enligt geologiska kartan å alunskiffer, varför här kunde väntas Tätt stora odlingsmöjligheter. Fältundersökningen visade emellertid att marken i stor utsträckning var stenbunden och starkt kuperad samt på grund härav flerstädes ej ägnad för odling.

15 Den godkända marken uppgick till följande areal

har 120 — 46 — 166

Bondejord, fastmark „ torvmark Bolagsjord, fastmark „ torvmark

har — 873 — 146 1019

eller tillsammans 1,185 hektar, motsvarande 7.54 % av totalarealen. Den mark, som anträffats ovan odlingsgränsen, synes med fördel kunna utnyttjas av resp. byar. Enbart den vidsträckta byn Nästansjö äger inom nu undersökt område ovan odlingsgränsen odlingsmarker om sammanlagt 545 hektar, varav stora delar torde lämpa sig för sambruk eller utflyttningar, därest bestämmelserna angående odlingsgränsen medgiva detta. O d l i n g s m a r k e n s beskaffenhet. I den förut lämnade redogörelsen för inventering av odlingsmark (bilaga till kolorisationskommitténs betänkande) har lämnats en mera ingående redogörelse för de torvmarkstyper, som vid fältarbetet urskilts, ävensom de olika typernas värde för jordbruksändamål. Vid sommarens undersökningar har följts samma principer, varför det icke torde vara nödvändigt att nu åter karaktärisera de olika typerna. Nedanstående tabell anger i procent de viktigaste vegetationstyjlernas förekomst inom olika socknar. Tabell utvisande

% -sammansättningen av de till odling dugliga vegetationstyper inom de olika socknarna.

torvmarkernas

Vegetatiöhstyper Socken

Ström Fjällsjö;, Tåsjö .. .. Dorotea Vilhelmina .. .. Stensele Summa hektar % av totalarealen

Torvmarksareal har 13183 277 679 1077 1184 3 324 1139 8 602 3 502 32 967

starrkärr

tnvsävkärr

% 1 33 30 59 27 55 62 35 33 8 081 24

vitm. st-kärr

riskärr..

skogskärr

brunni ossst.-kärr

39 27 18

33 26 17 2 18 13

12 8 25 4 15 18 14

13 9 3

.7 .9

S \

4 885

3 593

6 851

2 6 18 21 38 8 906

11 40

Av tabellen framgår att 23 % av torvmarkerna äro ris- och skogbeväxta och således mera svårodlade. Övriga marker däremot kunna visserligen fläckvis vara tuviga, men i övrigt måste marken betraktas som lättodlad. Den vanligaste torvmarkstypen synes vara brunrnoss-starrkärren, vilka särskilt inom Ströms socken samt invid silurtrakterna inom Stensele och Vilhel-

T 16 mina socknar upptaga stora arealer. I övriga socknar Utgöras de av smärre torvmarker översilade av källsprång. Det jämförelsevis höga procenttalet från Fjällsjö omfattar endast 75 hektar. Därnäst komma såsom var att vänta starrkärren. Ris- och skogskärren hava vanligen uppkommit efter markens torrläggning, bci procenttalen ge alltså även en uppfattning om, i vilken utsträckning torvmarkerna teondikats. Även vitmoss-starrkärren torde ej sällan hava uppstått •ur.etarrkärr genom ofullständig bevattning. Härför talar den omständigheten, att torven utgöres av starrtorv. Myren behöver dock ej vara torrlagd, utan vitmossinvationen kan ha uppstått därigenom, att bäckar, som runnit ned över marken, avletts exempelvis vid dikning i angränsande skogsmark. Under tuvsävkärr, d. v. s. torvmarker av liknande utseende som starrkärr, men där starren ersät! es a v tuvsäv, inbegripes även fjälldunkärr. Båda kärrtyperna utmärkas av stark och seg svålbildning, men medan tuvsävén mest förekommer å sluttande silmark eller som fasta strängar jämte Molinia, träffas fjälldunet i rena bestånd å torrlagda.marker. Inom Ströms socken förekomma fjälldunbeväxta marker å stora fatt'.''Marken är i så Tall krondikad. I fråga om torrvarterna är starrtorven eller den mer eller mindre brunmossblandade starrtorven mest utbredd (89 %). Ris-skogstorven förekommer i 7 % av arealen och visar tydligt, att skogs- och riskftrren huvudsakligen uppkommit efter på senare tider företagen torrläggning av starrkärr. Även vitmossstarrkärren äro härledda ur starrkär, då vitmoss-starrtorv blott anträffats å 4 % av arealen, medan motsvarande vegetationstyp förekömer å 11 %. . Fast odlings- i a e n förut lämnade framställningen av de geologiska förhållandena inom """*• inventeringsområdet har redogjorts för berggrundens olikartade sammansättning samt .p$ de mineral^jofdslag, som övertäcka densamma. De viktigaste därvid anförda fakta voro följande. , .Söder. om Ström framgår inlandsbanan huvudsakligen å silurisk berggrund, mest. bestående av kalksten. Ungefär vid Ströms sockengräns viker banan in över urberget och framgår sedermera i ett mestadels peneplanartat urbergsområde av en eller annan mils bredd. Västerut begränsas detta område av det silqffliska formationsströk, som bildar östra randen av fjällkedjan och österut av starkt kuperat urbergslandskap. Siluren sträcker sig alltså icke fram till själva järnvägslinjen, utan Bildar endast ett mer eller mindre brett bälte; innanför begränsningslinjen västerut. Samtidigt har också silurformationen ändrat karaktär, i det den eljest vanliga kalkstenen i stor utsträckning ersattes av hårda kvartsiter och sparagmiter. Även. alunskiffern, som dock träffas i denudaiionsbranten längs hela fjéfllströkets' östra rand, utbreder sig sällan till mera plana fält. Man finner alf(feå, att endast en mindre del av berggrunden inom inventeringsområdet består av kalksten och alunskiffer, resten utgöres av hårda siluriska bergarter (kv^rjMUer «tc.) ellerrsnrrbergT form av hårda—graniter oeh gneraer. I fråga om de lösa jordslagen anfördes, att dessa voro supramarint avlagrade. De hava därför icke utsatts fpjp längre transporter eller omlagringar utan sammansättas av och avspegla i stora drag den underliggande eller närbelägna berggrundens beskaffenhet. De viktigaste huvudtyperna voro: moränjord, åsgrus och issjösediment. Alla dessa jordarter kunna visserligen under gynnsamma förhållanden lämpa sig för odling, men å urbergsområdet torde moränen, ofta våra starkt stenbunden och åsgruset utom i lä liggande delar vara berövat immaterial, vilket gör att uppodling knappast kan bliva lönande annat än i sam-

17 band med myrodling. A trakter av silurområdet åter, där 'moränen bildats genom söndermalning av lösa bergarter äro förhållandena vida gynnsammare. Moränjorden innehåller här betydande kvantiteter finmjöl av moartad eller lerig konsistens, bildat geno« flnkrossning a* kalksten'eller alunskiffer. De geologiska förhållandena talade alltså för, att man å silurområdet hfede att föfv&nta avsevärd tillgång på odlingsbar faslmark, att å urbergsområdet borde finnas en del glacifluvialå avlagringar (issjöbildningar), ävenledes lämpliga för odling, men att däremot fr&ghn öm urbergsmoränens användbarhet för ändamålet måste lämnas öppen. Hämedan skall nu lämnas en framställning, utvisande, i vad mån de gjorda antagandena bekräftats av fältundersökningarna. Utredningen härom är uppgjord i samråd med Dr LIDEN oeh grundar sig utom på egna iakttagelser på granskning av insamlade jordprov, dagböckernas beskrivningar samt utarbetade översiktskartor med Pålagda odlingsområden. Framställningen avser endast att angiva de stora huvuddragen. Moränjordar. Mellan dessa råda, som ovan anförts, stora skiljaktigheter i fråga om odlingsvärdet allteftersom avlagringen bildats av silur- eller I'rirbergsmaterial. Detta bekräftas även av sommarens undersökningar och föranleder, att de båda typerna hållas väl isär. • Däremot har det icke varit möjligt och är icke heller nödvändigt att inom silurområdet särskilja morän- och åsmaterial; Båda besitta stor finjordhalt och ha alltså ungefär samma värde för jordbruksändamål, om' blott avlagringen icke är alltför mycket kuperad; å urbergsområdet däremot äro förhållandena helt • annorlunda. S i l u r m o r ä n har i stor utsträckning godkänts som lämplig för odling. Tillgången därpå är dock högst olika inom de olika socknarna längs västra inventeringslinjen. Ströms socken. Stora områden odlingsbar jord av denna -typ förekomma å silurslätten SV om Vattudalén d. v. s. å Öns och Tullingsås marker. Norr om Vattudalén träffas ett andra område sträckande sig på höjden från Strand-fram till Risselås och Fångsjön. Samma- jordart har "även anmärkts vid Lidbacken samt å sluttningen från Österkäien fram till Jerilån. Alarms socken. Hela det stora området från Kalkberget vid Havsnäs ett gott stycke in på Alanäs bys ägor består uteslutande av denna jordart. Även en del av det stora odlingsområdeOh$dr<Järvsand synes längs västra' gränsen bestå av samma jordart, medan resten är av glacifluvialt ursprung. Tåsjö. De arealer odlingsbar fastmaffk, • som angivas i längderna, utgöras'av silurmorän. Inom Dorotea socken synes en del mark vid Avaträsk invid Blaikfjället kunna räknas hit. Vilhelmina. En del av det invid kalkförekomsten vid Baktoberg upptagna odlingsområdet är typisk silurmorän, likaså de stora markerna invid Nästansjö samt all mark, som faller å alunskifferfältet ovan odlingsgränsen därstädes. Inom Stensele socken kan hit räknas ett område vid Lubbträsk. U r b e r g s m o r ä n . Mellan silurmorän med hänsyn till moderformationens jämförelsevis inskränkta utbredning visat sig vara synnerligen rik på odlingsbar jord av utmärkt beskaffenhet^ har undersökningen ådagalagt, att urbergsmoränen på grund av den stenbundna beskaffenheten icke lämpar sig för bildande av rena fastmarksjordbruk av den omfattning instruktionenMffeeskrev. Endast ett större område vid Stornäset i Alanäs har av vederbörande förrättningsman betecknats som moränjord. Med hänsyn till områdets läge nära utloppet lör ien forna issjön, synes det sannolikt, iatt avlagringen har itattä genetiska ursprung.

18 Olaciiluviala avlagringar. Dessa bestå här dels av åsmaterial, dels: av issjömaterial. Ströms socken. Strandremsan vid Strand är issjösediment, likaledes finnas därav mäktiga avlagringar vid Lövberga mellan Flåsjön.pph Gåxsjön-u i Manas socken. Större delen av odlingsområdet vid Järvsand utgöres av glacifluvialt material, härstammande från den framstrykande åsen längs sjöns västra sida. Dorotea socken. Den fastmark som här upptagits utgöres av glacifluvialt (utom Avaträsk) material. Det finnes avlagrat invid sjöar (t. ex. Lajksjön), som ha sitt avlopp västerut, och kan alltså vara i grunda sjöar avsatt issjösediment, men då landskapet är flackt, fa. det icke uteslutet att finare åsmaterial hejdats och avlagrats direkt. Vilhelmina socken. Odlingsmarker av glacifluvialt material hava anträffats vid Djupdal och i fortsättningen fram till Malgovik, å Malgonäset, vid Lövliden samt på några andra ställen. Åtminstone i ovan uppräknade fall utgöres det av issjösediment. Stensele socken. Med undantag av förut omnämnt område vid Lubbträsk utgöres även inom denna socken den fasta odlingsmarken av glacifluvialt material, sannolikt issjösediment, varav avlagringar konstaterats i flera bäckdalar. Av de härovan anförda jordslagen har det alltså visat sig, att silurmoränen är den för odling viktigaste minerala jordarten inom inventeriingsområdet. En verkställd beräkning visar att cirka 11,375 hektar fast odlingsmark består därav. De glacifluviala bildningarna, som i huvudsak äro sammansatta av urbergsmaterial, beräknas omfatta 4*532 hektar för odling dugliga marker, medan återstående såsom urbergsmorän upptagna områden (vid Stornäsudden i Alanäs)- innehålla 475 hektar. Resultatet sett i samband med vid tidigare inventeringar gjorda rön, har onekli|g»n< sittstora värde, och torde medgiva rätt vittgående slutsatser angående den i Norrland befintliga fastmarksjordens användbarhet för odlingsändamål. En sammanställning av resultaten bör därför hava sitt intresse. Vid kronoparksinventeringen erhölls endast 3,863 har till bildande av rena fastmarksjordbruk lämplig mark, bestående av; silurmorän i Jämtland, men för övrigt. av älvdalssediment i de stora älvarnas dalgångar norrut, nedom baltiska gränsen. Den större tillgång å odlingsbar fastnjark, som man väntade sig erhålla vid inventering av den enskilda jorden inom tre socknar, visade sig ej motsvara förväntningarna, så snart man kom ovan baltiska gränsen inom urbergsområdet. Inom Råneå socken befanns även den närmast under baltiska gränsen liggande mineraljorden bestå av urspolad moränjord, (Oanvändbar för odlingsändamål. Endast å de lägst 1 liggande delarna av området under baltiska gränsen anträffades lermarker. Inom Burträsks socken var moränen ovan baltiska gränsen oduglig Ä ; odling, och odlingsmark, bestående mest av leror och i någon mån avi älvdalssediment, träffades blott under baltiska gränsen i socknens lägst liggande delar. Däremot var silurområdet i Hammerdal rikt på: ,jill odling duglig moränjord av härovan beskriven typ. Undersökningarna i sommar hava likaledes visat, att silurmoränen erbjuder stora ödlingsmöjligheter, men'att däremot urbergsmoränen (undantag Stornäsudden) ingenstädes anträffats i så stora, mera stenfria områden, som enligt instruktionen erfordrades för att kunna godkännas. För de jordbruksformer, som tidigare tillämpats i Norrland, d. v. s. liten areal fastmark och stora vid-

19 der ströangar, har den däremot kunnat användas. Även i fortsättningen, i när jordbruket i huvudsak baseras pa foderproduktion å myrodlingar med smärre arealer fastmark uppodlade vid sidan därav, kommer den också att få sin stora betydelse. Men gäller det rena fastmarksjordbruk av den storlek, att de kunna föda snt man, synas tillgångarna vara skäligen obetydliga. I olikhet med de vid de föregående årens inventeringar erhållna resultaten, eller att för bildande av rena fastmarksjordbruk lämpad mineraljord saknas å urbergstrakterna ovan baltiska gränsen (skogsregionen), har visserligen under sommarens undersökningar påvisats stora arealer glaciflttviala avlagringar lämpliga härför, men dessa marker hava anträffats å ett egenartat och jämförelsevis väl begränsat område. Ifrågavarande mineraljordar förekomma nämligen å eller invid den peneplanartade, lägre liggande, .östligaste delen av urberget invid ifjäUens kambrosilur. De hava uppstått å trakter, där avloppen för sjöar och bäckar avstängts av isen, således med västlig fallriktning. Några nämnvärda avlagringar av detta slag har man alltså icke att räkna med, då man kommer in på det egentliga urbergsområdet i Norrland ovan baltiska gränsen. Å sistnämnda trakter torde därför den minerala jorden bestå endast av moränavlagringar och åsgrus. och båda dessa jordslag hava som ovan anförts visat sig olämpliga för bildande av rena fastmarksjordbruk. Inventeringsresultatet pekar alltså därhän, att uppodlingen • av Norrland å urbergsområdet ovan baltiska gränsen (skogslandet) i främsta rummet bör grunda sig på tillgodogörande av godartade torvmarker, alltså tillskapande av myrjordbruk. Bildande av rena fastmarksjordbruk däremot synes i huvudsak endast kunna ske, antingen öster om skogslandet, således i jordbruksregionen nedom baltiska gränsen, eller väster om skogslandet å nyssnämnda peneplanartade urbergsområde jämte angränsande ej för högt över havet liggande delar av östra silurområdet. De största sammanhängande odlingsområdena finnas dock i de delar av det centrala jämtländska silurområdet, där berggrunden utgöres av kalksten eller alunskiffer. Båda dessa bergarter giva upphov till nåringsrika torvarler och en för odling ypperlig mineraljord. En> gjord beräkning med ledning av HÖGBOMS berggrundskarta över Jämtland utvisar, att nyssnämnda bergarter därstädes förekomma å en areal av c:a 625,000 hektar. Fältundersökningar hava verkställts å hela kalk-alunskifferområdet inom Hammerdals socken och å c:a 72 % av samma formation inom Ströms socken. I den förstnämnda socknen befanns 25 % av formationen vara odlingsbar, inom den senare icke mindre än 41 %. Liknande tal torde erhållas för stora delar av området längs inlandsbanan mellan Hammerdal och Östersund, men å andra sidan äro de topografiska förhållandena mera ogynnsamma längs delar av Västra' Stämbanan. Man torde emellertid icke räkna för högt om 20 % av ytan betecknas som odlingsbar, i vilket fall enbart kalk-alunskifferområdet skulle innehålla c:a 125,000 hektar till odling lämplig mark.

O d l i n g s m a r k e n s fördelning p å bönder oeh bolag. I Norrlandskommitténs betänkande (band I, sid. 36) har å en översiktskarta medels särskilda färgbeteckningar bolagens f astighetsitinéhav inom olika socknar åskådliggjorts i procent av sockenareälen, varvid uppdelning1 "skett i grupper om 0—10 %, 10— < 30 %, 30—< 50 %, 50—< 70 % samt > 70 %. Sistnämnda

? w 20 grupp förefinnes dock endasti'enstaka socknar spridda här och var; även gruppen 50-^70 % är spridd, men förekommer tillika markerad på kartan som ett tämligen brett bälte! sträckande sig i NV—SO riktning från Frostvikens socken vid riksgräneen ned tiH Bj&cfta och Anundsjö socknar. Södra gränsen bildas bl. a. av Ströms o*h Fjällsjö socknar, den norra av Dorotea och Åsele. För belysande av nu föreliggande spörsmål, är således det för inventeringen utvalda området synnerligen representativt*1 ioch något bättre torde icke krama uppletas. Inventeringsområdet övertvärar nämligen hela zonen och berör därvid följande socknar: Ström, Ejfflsjf, Bodum, Alanäs, Tåsjö, Dorotea och Åsele. Norr om zonen vidtar Vilhelmina socken, där bolags jorden uppgives upplaga 10—30 % av arealen samt längst i norr Stensele socken med < 10 % bolagsmark. Emellertid har inventeringen endast omfattat en BtöTre eller mindre del av de enskilda socknarna och således ingen socken i dess helhet: Hur mycket som i'varje fall inventerats framgår av tabellen bil. 2. Till följd härav är det icke möjligt, att med ledning av tillgängliga statistiska uppgifter beräkna, hur mycket av den nu inventerade arealen tillhör de båda kategorierna ägare, men väl framvisar undersökningen,'ÄJTU mycket odlingsmark, som äges av vardera gruppen inom olika byalag oeh således även inom hela området. Dessa uppgifter lämnas1 i 1 den störa tabellen (bil. 1). Av det lämnade sammandraget framgår, att 60 % av den anträffade odlingsjorden äges av bönder och 40 % av bolag. Absolut taget äga även bönderna mera både av torvmark och fastmark eller resp. 20,246 och 9,421 hektar. Härav framgår, att 60 % av torvmarken och 57 % av fastmarken äges av bönder, medan resp. 40 och 43 % äges av bolag. I själva verket synas dock bolagens odlingsmarker innehålla mera fastmark än böndernas, då av innehavet 65 % består av torvmarker och 35 % av fastmark, medan böndernas utgöres av 68 % myr och 32 % fastmark. Skiljaktighelerna pro dock rätt obetydliga. Generellt gäller atttså, att 60 % av odlingsmarken äges av bönder, resten av bolag, att 60 % av torvmarken likaledes äges av bönder och 40 % av bolag samt att den godkända odlingsjorden hos båda kategorierna ägare till c:a Va består av torvjord och Va av fastmark. Detta gäller alltså om undersökningsområdet i dess helhet. Inom de särskilda socknarna variera dock bolagens innehav av odlingsjord högst betydligt. Sålunda äges inom Tåsjö socken 90 % av odlingsmarken av bolag, inom Alanäs 74 %, inom Fjällsjö 71 %. Även inom, Dorotea socken äga bolagen övervikt eller 57 %. Inom Ströms, Vilhelmina och Åsele socknar befinner sig större parten i bondehänder, i det resp. 36, 28 och 20 % utgöres av bolagsjord samt är lägst inom Stensele, där endast 16 % äges av bolag. Hänsyn bör emellertid även tagas till markens belägenhet och i så fall kan beträffande Ströms socken sägas att mesta delen av den bästa jorden, belägen å silurslätten söder om Vattudalen och de närmast norra stranden av sjön invid Strömsund belägna markerna, äges av bönder. Bolagens mesta marker ligga längs banan närmare Lövberga. Inom Tåsjö socken är förhållandet omvänt. Där äga bolagen den bästa och mest välbelägna odljfxgsmarken 0$), sammanlunda^ är, .förhållande^ jnom Alanäs socken. Bolagens odlingsmarker bestå här som ovan anförts till större delen av ren fastmark. Odlingsmarken inom Bodums och Fjällsjö socknar, bestående av torvmark, äges också till större delen av bolag, men är som ovan framhållits av mindre omfattning och av mindre värde för kolonisation.

21 Inom övriga socknar äro bonde- och bolagsmarker mera, blandade 'om varandra, så ateinrara. utpräglade bolagsbyar knappast föj»komma.;/Ett undantag utgör Mårdgjä i Dorotea, socken, där all odUagsmark, 508ifeektep, äges av bolag. Vilhelmina socken, ha» ett par byar, Nästwsjö.j^h Slk^ppäs, med mycket stora odlingssesewer å bondejord. Bolagsjprdaa däremot linnes här inströdd som skiftea-i byalagen. ÄJteetelsoofeewnär, bekant som en av de få Norrlandssocknar, där jorden och såledeSiiäw», odlingsmarkeaHÖll största delen är i bondehand. Endast inom Skarvsjö skiftelag finnas betydande arealer bolagsjord, som emellertid icke uppr går till mer än %§•,% av byns odlmgsreservar.. Ö v e r s i k t ö v e r kolonisationsmöjligheterna inom de u n d e r s ö k t a sockendelarna. Såväl a/v tabellerna som aV> den ovan lämnade redogörelsen för odlingsmarkens fördelning inom undersökningsområdet torde framgå de möjligheter till nybildningar, som olika trakter kunna erbjuda. För att emellertid l ä t t a » klargöra detta, meddelas härnedah en sammanfattande öveisikt över fewlonisatiojismöjligheternaJiinom de undersökta sockendelarna. Inom Ströms socken finnas stora möjligheter for tillfredsställande av behovet av jord at från andra trakter inflyttande personer. Särskilt; kunna tre olika områden framhållas. ^Of&ntBgaUoÄmgsmdder (c:a 12,000 hektar) finnas å silwslätten söder om Vafrtudalen, iMUhörande. Öns,rf Tttllängsås och delvis,.Bredkälens byar. Marken består tiM; eo, avsevärd del av utmärkta, torvmarker, men även betydande fastmarksområden (c:a 4,500 har) förekomma. Jorden befinner sig här till wenvägande delen i bondehand. Kanske i ännu högre grad lämpat för kolonisation är det stora område som med en längd av cirka. 17 km. sträcker sig från Klövsand längs norra stranden av Vattudalen fram till Risselås. Detta område består till största delen av ofta kalkhaltig lera. eller skifferjérä^ alltså av ren fastmarlfoch äges endast till en mindre del av bolag. Däremot äga bolag huvudparten av det tredje stora odlingsområdet, som tack vare inlandsbanan nu är lätt. tillgängligt. Onwådet; scm sträcker sig från österkähm fram till Lövberga, kan beräknas innehålla c:a 4,300 hektar odlingsmark, varav drygt hälften består av god fastmark. Alanägi. &?an inom denna socken kunna framhållas ta-e. rätt betydande odlingskomplex, vilka huvudsakligen; utgöras av fastmarfc, Större delen av dessa marker äges av bolag. Området vid Järvsand (cirka 500 hektar) ligger invid landsvägen och Flå. sjjEVB. I fortsättningen, utefter vägen träffas vid Havsnäs ett andra "sammanhängande område (pirka 1,400 hektar) lx ^fm sträcker sig ett gott stycks in på Alanäs bys område. Jordmånen är kalkrjft„,pfta lerig siiwnorän, härstammande foån det intilliggande mäkf4g&,Kalkbereet.<,.ifttt,em#t Havsnäs på andra sidan och in«(J,,FJåsjön ,ligger e $ tj-edjjft,Rniråde vid Stornäsudden. Avståndet från^ Fl&sjöns hållplats, i är. i-ewtoMt km. Arealen uppgår till cirka 475 hektar. Tåsjö sockan. De förnämsta, odlingsmarkerna här utgöras a r ifvenne stora fastmarksområden å platån mejlan Flåsjön och TJåsjön, således något :avsides. Dftiligga k Lövviks och Sandnäs ägor samt tillhöra bolag. Hela arealen uppgår till cirka 700 hektar.

22 De hittills anförda områdena kunna anses ivälbelägna i for-hållande till inlandsbanan. När järnvägen sedermera viker av från Flåsjön, är det påfallande, i hur ringa grad odlingsbar jord å den enskilda marken Bödermera anträffats längs själva järnvägslinjen ända fram till övre delen av Vilhelmina socken. Möjligheterna för odling äro till och med betydligt mindre än å de kronoparker banan genomstryker. Först när man kommer bortom Storsele by ändras detta förhållande. Utefter förstnämnda sträoka är det egentligen endast i närheten av Saxvattnets, Granbergets och Meselefors hållplatser, som odlingsmark, beslående av torvjord, förekommer i st&rré utsträckning. Inom Dorotea socken finnas eljest de större odlingsmarkerna mera avlägset å Varpsjö, Lajksjö och Avaträsks byaområden. Även inom Vilhqtynina socken äro, de byar, som innehava större odlingsreserver, mest torvjord, rätt avsides belägna t. ex. Dalasjö, Baktoberg, Nästansjö, Latikberg och Bäsksjö. ; ,a-, Inom Stensele socketk äro likaledes odlingsmarkerna kringspridda. Större områden träffas å Skarvsjö och Lubbträsks ägor, men båda trakterna ligga avlägset till. i Vad slutligen angår FjäMsjBi Bodums och Åsele i socknar, synes odlingsmarken å de undersökta trakterna bäst lämpa sig för upplåtelser åt jordsökande personer från orten. Av det nu anförda framgår alltså, att kolonisation genom inflyttning från andra trakter i främsta rummet kan äga rum inom Ströms och Älanäs socknar, möjligen också inom Tåsjö, i vilka socknar förutsättning föar skapande av verkliga jordbrukstrakter med lätt tillgång på kalk, synas vara för handen. I övriga socknar däremot synes marken mindre lämpad för upplåtelser av denna art.

Sammanfattning av resultaten. 1. Undersökningen har bedrivits'längs en zon av 2 mils bredd på ömse sidor om inlandsbanans sträckning från Ströms södra sockengräns i Jämtlands läffl) till Storuman i Västerbottens län. Sträckningen omfattar längs banan 202 km., längs den valda baslinjen 180 km. A 2. Hela arealen emellan begränsningslinjerna uppgår till 722,775 hektar, varav förut undersökta kronoparker i'omfatta 131,385 hektar. Den nu undersökta enskilda marken uppgår alltså till 591,390 hektsir. 3. Den anträffade odlingsmarken uppgår till 49,349 hektar1,' Varav 32,967 hektar utgöres av torvmark och 16,382 hektar av fastmark. 4. I fråga om äganderätten till odlingsmarken har framgått, att 29,667 hektar innehaves1 "av bönder, 19,682 hektar av bolag. I båda fallen utgöres cm 2 /3 av torvmark och Vs av fastmark. 5. Den fasta odlingsmarken har till'sfersta delen anträffats'å silurtrakterna octo' 'utgöres av silurmorän, tillsammans 11,375 hektar. Därjämte har anträffats'' 4;5S2 hektar glaciftuvlala bildningar, bestående huvudsakligen av issjösediment. Däremot hava inga åsbildningar å urbergsområdet upptagits som odlingsjord, och av urbergsmorän endagt étt område. 6. Godkända torvmarker utgöras till övervägande del av sÉtta starrkärr med eller utan brunmoss- och vitmossinblandning. Genom vidtagna torrläggnings-

23 åtgärder har en ej obetydlig invasion av ris och skog ägt rum gpå de forna starrkärren. 7. Det huvudsakliga torvslaget är starrtorv med eller utan brunmoss- och i mindre grad vitmöss-inblandning. Torvmarkerna hava således god—medelgod halt av växtnäringsämnen och "kunna i allmänhet betecknas som lättodlade. 8. De största och värdefullaste odlingsmarkerna finnas inom Ströms, Alanäs och delvis Tåsjö socknar, således å silurområdet. Dessa marker bestå dels av näringsrika torvmarker, dels av ler- eller skifferhaltiga mineraljordar av mycket högt odlingsvärde, vartill kommer läget å eller invid kalkfyndigheter. På grund av den relativt ringa bebyggelsen ooh de stora, samlade arealerna finnes här möjlighet för kolonisation i stor skala genom från andra trakter inflyttade personer. Inom övriga delar av undersökningsområdet äro förutsättningarna för denna kolonisationsform mindre gynnsamma.

25 TABELLAEISK ÖVEESIKT utvisande antal •områden och arealen odlingsbar jord i enskild ägo, fördelad å socknar och enskilda byar därinom. B a n d ej o r d Fastmark ant.

har

i 1

2 1 3

5 146 398

Torvmark

Total.

summa

har I ant.

har

60! i

14 80

841 62 i — 3 S 9 — t -—30

2 1 2

32| 46 17 86 148| 30j; 2 — 80|| 1 70 101 6

106 268

385 i 80 ' 80 .'— i 56 1 62 i 31 3 163 6 50 i ' ä>— .-t, 50 :_ — — — 5 i 278 7 140 418 [ 5 510 8 389 8991 25. 131 .-—Tr=f 5 330 33oH i • J 3 ? 0 ! 1 39 39 39 1 106 573 r : 1 ,230 1 237 467 L 2 562 10| 504 1066 3 180 10 438 106JI. „6 1684 15 • 4 27 5 138 618| 2£ 180 T1 i 15 1 127 127 — f — 1 31 165 158 31 3 11 11 — j- — 3 45 56 25 — il 25 229 — 4 204 45 3 402 402 — • — = « . — 402 — 204) 2! ise 5 8Ö8 944 2 187 3 77 264 19 15 42 - . . „ . ' — 1 42 42 1 6 2190 7 3 « 2 "5 842 ~i 282 4 530i 8121 21 6 654 2 42 42 82 — 2 40 40, 4 5 625 Å, 331, 1 i 9?6 4 1015 9 976 1 991 25 2 947 1 100 2| 29 129 3 212 2 23* 446| 8 575 -6| 1323) 12 1465| 2 788 5 588 12 138l| 1 969JI 35 '4757 35| 6 793 78 5 166|| 8 464B215 23 274 i

"35S

— —

— 'r:

•—

8 O OK

EN 43,"

74||

74!

268 33

191 •.#

•_'4

10 12 .;182

14 ,4731] 476P 23)

2; 10

2 1 3 2i1n8a

268||..,.3i 33i .,,8,

4611 4'

74 11 3! 105» 105' 3 105

3I 268

Transport

Sum-

S O C K E N 55| 25 443

B O.'D U M 8 Bosundet .. . Boien Flyn Grundfejö ni. . Mocksjö Hällvattnöt' . NagasjötjäJen •iNorrnäs Näset

Fastmark

Ijant.

ant. t

S T R Ö M S ,.Ajtavat£net kBonäflet .jBredgård Bredkälen"" Espnäs Jerilvattnet Klövsand Lövberga • -Langasens'skiftefilag i. Näset K., . . . . . . ji/ Näsviken Kisselås ..'; Sporrsjönäeet Stamsele Stamåsen Storhöjden Storön Strand Trångåaen Tullingsås Taxan Västbygdens skifteslag Vågdalen : Öhns skiftéslag

Bolags jo r d ^ Summa

Torvmark

33 19

. 26 Bondejord By

Fastmark

Transport

218 9

Orrnas Rensjönäset .. Skavbergstj ärn l^Eysjönäs .. .. Stavsjö Stenhällen .. .. Sundet *v~allsjtfberg Ön

227 A L A N Ä S

1 75 1 350 1 190 1 60

Alanäs Hafsnäs västra . Hafsnas östra åärvsand Stor holmen .. .

•

"Summa

;

—

44I

F J Ä L L S J Ö Björnberget Rudsjö .. .. österåseir-i..

3 1 4

mark

473 53 40 20 -"51 48 25 96 24 20

35 31

Sum ma

Totalsumma

476 $3 40 20 51 48 25 128 24 20

8501 885 42

S O C K E N

— — —

—

Fastmark

218 9

16 28

4 675

Bolagsjord Summa

Torvmark

— 68 11 79

91 1 450 250 190 1 285 60 1 380 — 1 40 719 5 1405 378 1

2 228 678 1 30 280 1 120 405 1 73 453 3 184 224 8 635 2040) SOt' 3 769

S O C K E N

1 25 i 25| 5 117 117 4 56 56 — 10 198 198 -14

— —

68 — 11 — 79 —

T Å 8 J Ö S OC K E N Andersnäset Backsvedjan Björksjönäs av Bosundet Ho ting .. .. Lunne Lövvik .. .. Nybäcken .. Rörström Sand näset .. Skyrsjöede '.. Storsele .. .. Tåsjöby .. .. TO:e

37| 14|

10 • 47| 163 177]

207 13 271 22 1C 61 28 92 52 501

200 95

28f"8

25 2011 229 12

140 30 1063 34

7 312 13 805 22 .10 261 28 232 82 50

98313 040 56

27 Bondejord Fastmark

ant.

Avaträsk Arksjö Bellvik Bergvattnet Djupbäck .. Fjäll tuna Häggås .. .. Lajksjö .. .. Lavsjö Mårdsjfö J~u. Nyland .. „ Stenbäcka ..' Svanabyu Vallsjö .. ..

Torvmark

har

Bolagsjord Stimma

Fastmark

Torvmark

Totalsumma

Summa

har

D O R 3 TE A S O C KE N 7 69 10 185 254 7 112 13 360 472 37 726 — — 3 31 31 — — 1 6 6 4 37 — — 1 20 20 — — 4 30 30 5 50 3 301 6 118 143 1 40 2 50 90 12 233 1 1 6l 1 20 26 - — — _ — 2 26 2 70 1 — —! 2 70 70 — — — _ — s» 5 341 341 '•— 1. — 2 40 40 7 381 1 • 10 17 366 376! 2 20 16 332 352 36 728 7 1 2 45 52 — — 8 264 264 11 316 — —— — — — — 11 508 508 11 508 — —— — — 2 28 1 53 81 3 81 "7 — 2 33 33 2 33 —— — 2 52 4 228 28d 3 36 8 204 240 17 520 35 1 — — 1 17 9 43 3 60 Summa 15 174 52j1436 161(f 16 2711 69| 1 888!2159 152 3 769

•

4 1

Å S Iä L E 8 O C K E H 74fl ' 7fl: 1 12 2

Almsele .. AvasjÖ av Lavsjö Lomsjö Varpsjö ..

r — i - -• 5 —

_ _

277 —

277 _ — — — 3 M7 —

— -

•

8 —1 — *m 450| — 23 91811 918 1

—1 —

V I L H E L M I N Al Bergbacka Bäsksele ..

16 Dalasjö., .(.j. Djupdal .. .. Fianberg.. .. Granberget Grundsjö Gråtanjiden Helig^jäll ... Id backa .. .. Idvattnet .. Iliden Eristinebe,rg Kullen Latikberg Laxbäcken ..

265,

91II

10 91 -'-

90)| 606S

-,14

—1,.2

,d 36/

3oLail 669" 371 II' 345!

T^nsjw.it

12 8 221 233 83| 1151

,.581

197J

36 '•8j

K E 69 252 458 209 95 197 90 606 24 53

••691 23ä 458| 1991 39

24p

— 1 461l 46 8 '333 — 1 32 32 1 32 — 4 119 119 7 236 — — —1 — s| '450

,.3q

69 i 438

156 186 23 266 266 24 139 139] 13 43 129 10 53 53] 11 10 id 4 2681 268 22 7 7] 3 _ — 4 15 15j 2 15! 18

—

$99 2 .22 380 . 1 30

429 34,

... 1 4

*jd

43 64 17 10' 149ti26l~3~387j| 3 536||-77jp 168| 63 ,1,435 1603! 206

724 348 224 250 100 874 31 53 15 280 10 91 36 1150 446 5139

28 Bondejord mark ant.

Transport Långtjärn .. Lövberg -it. Lövliden .. . Malgovi^t •••. Mellanås .. . rjtesjö Nordansjö . ••JyJiorrbäek \-, ^^yliden .. . Nästansjö . Eåsele t$iksjö Siksjöiuis . (;. Skansholm ;. , Sfcädsås .. . Sténsele .. . Storsele ..-. Ströniåker . . Svanberget. -Svannäs .. . .Sörstensele •.. Tresund .. . Ulvsberg .. . Vilhelmina. Volgsele .. .

Bolags jord

-Torv- j | Stammark 1| ma

liv har

Fastmark

har !'iint.

IQf 149 126 3 387|| 3 536

k-Sfl

rm\

' 2

2 ;202

4 . 1

169 ,83

(il32 e 52 40 371 , 33

4 IM

,;226

6 Torvmark

Total-

Summa

har

300 10

1435| 1603205 5139 82 7 » 79§ 5.i ^ i S l 40l 684 13 313j|M> 151 118 118|| -7 75 65Jl 2-'';

3 2 2

1 .'.?9| • 29 550 19: 70o| 1 2 5 0 77 • 8 144 221 255 14 113 il\ 363| 476 l 2 Téqf 103 •

11 ia 91 • 266

'.2| 6 |3

11 103 ,76

>7 8 1 1

264 182 10 10

13 2 266 19 2 11 . IO81 76

-264J

182 10 10 1| 31 1276 93316 8021 7 578 21 S T EN-S

K B K

21) 20| lj; 29 — V, 39(1 51, 30| 1,3011 59j 84,| 16: •1365 96|| 113| 22 ,i 388 9 .20 485 133 30U 33 33 33 65 23 29 59 266 50 10|! 3li| 21 11 103 95 19| 19 68 114 378 46 107 107 289 10 15 101 116 126 667J117 2 300 2 967 402l 10 545

4 S-D 0 K

871 14j mm '502J' Bergman j 6; 'Friden.. :; .. ..':. ..T 21 4BJ'' 4| -•m 108| 66| 1 Gkaskeludkt i 1 9j: " 75!! : 10! 15olmsund 2 10, — I 3 '•$& •'24f Joranträsk —i 343;; '"45a: 'kubbträsk Ii 1 1 2 ' Luspholm 18|| 1 1 8 ( 155 Långvattnet 155 Norråker 341, 1 '54| !(AB|J 'Nasvafctnet ! 32|j 4051 101 'Pauträsk : 42 128 •35ll276!l 1401" '*8karvsjö skifteslag .. Stenséle. :*°*"» " 16 231ii 23ir '•Öfetervik 1 17ii 17' 475 iÖ9|3Ö22l| 3 4 9 7 ' i : 5 |

. .6BI 73» 24' 124) 124 iö' 1K|-'4' 1

f'%

• 36!

9 175

21o| 27J

576 232 90 10

60J 455 • 181 ' 155 öi\ 405 n 8

190j 61

16 ^ j 365 1766i 6 l | 2*| 292

480 i;

690!ll58|

29 Sammandrag. Bondejord By

Fastmark

Bolagsjord il Sumii FastSum-1 Torvmark mark Torvmark ma ma

ant.i

Ström Bodum Alanas FjiÉsjs'. Borotea.. Asele Vilhelmirj Stensele

har

ant. har an t

har

Totalsumma ant.

har

[

35 6 793 69 8 017 14810

3 298 78 5166 8 4641 215 23 274 9 227 227 35 31 850 885 42 1 112 675 44 719 1405 8 635 2 040 20 2 759 4 79 79 iW 198 ' 'léel 14 277 2 28 8 SOI 229 1063 34 20461 56 2275 15 174 521 1436 1610 271 69 2 159 152 3 769 23| 918 918 12 8 221 32 1151 233| 31 1 276 233 6 302 7 678 667 117 2 300JI 2 967JI 402 10 545 17 475 109 3 023 3 497 210 27 480JI 69oi| 158 4187 Summa Il04| 9 42l[510| 20 246Jf29 667|(.95| 6 96lf882| 12 72l|| 19 682111 091 49 349

30 Bil. 2.

TABELL UTVISANDE HUR STOR AREAL, SOM INVENTERATS INOM SOCKNARNA LÄNGS INLANDSBANAN. Kronoparker Socken

Totalarea] har

244420 fjällsjö 79 527 Alanäs 91770 Bodum 71216 Tåsjö 99 697 Dorotea ned. odlgr 130000 Asele 337 808 Vilhelmina ned. odlgr. .. 340 000' Stensele ned., odlgr 280 000 Summa 1674438 1

har

Summa inventerad mark i Dftrav % av invent. hektar socken% Totalareal har arealen har %

6 887 9 791

Enskild mark

3 8

19 701 36 5 995 6 26858 20 96 389 28 61624 18 138 069 49 365 304 -

237 533 101 880 43 69 736 15 858 23 25250 28 91770 51515 42 841 83 93 702 49 044 52 103 142 72 894 70 241 419 15 432 6 278 376 198 796 71 141 941 69 395 49 1809 134 591 390

Inberäknat 15,000 har enskild mark ovan odlingsgränsen.

108 767 25 649 25 250 62542 55 039 99 752 111 821 260 420 207454 956 694

44 32 28 88 55 77 33 77 74

—,

S t a t e n s off e n t l i g a u t r e d n i n g a r J | p 2 3 Systematisk

förte

ökning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård, Utredning rör. städernas domstolsväsen. [1923: 6] Förslag till strafflag, allmänna delen, samt till lag an' villkorlig frigivning. [1923:9] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Folkomröstningskommitténs utredningar 3. Folkom'röstningsinstitutet, i den schweiziska demokratien. [1923:10] 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923:8] 6. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [1923: 20] Folkomröstningskommitténs betänkande ang. decisiv folkomröstning. [1923:191 Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till 'statstjänster 3. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. [1923:221 Kom munalf örv altning. Communalförfattningssakkunnigas betänkande 4. [1923:18] Statens och kommunernas finansväsen. agistraternas befriande från ansvar för kronouppbörden m. m. [1923:1] Politi. örslag till lag om lösdrivares behandling.

[1923:2]

Socialpolitik. Hälso- och sjukvård. Allmänt'näringsväsen. trifieringskommitténs meddelanden. 6. [1923:24l

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. [1923:3]; Betänkande ang. det ecklesiastika arrendeväsendet* [1923:12) Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan. [1923: 251 Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk. ^ ä # t

Industri. Handel och sjöfart. Kommunikationsväsen. Statens' ställning till järnvägarna i främmande länder [1923: 7] Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923:11] Valkommissionens betänkanden. 4. [1923:13] Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga. [1923: -14} • Betänkande ang. Stockholms förortsbanefråga. [1923*. 21];. Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 Övrigt. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. [1923:4] Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar.- [1923:51 Förslag till ändringar i jordfästningslagen m. in [1923: 231 Försvarsväsen. Försvarsrevisionens betänkande 3. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. [1923:15} Del 2~- Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förslag, särskilda yttranden. [1923:16] Del 3. Bilägor; [1923:17] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

A.-B. Hasse \V. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1923.