Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande den 16 januari 1923.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR J OB D B R U K S D E P A

1923:3

R T É M E -V T E T

«k w JM •

SPÅNIMALSMARKNÅDSSAKKUNNIGAS BETANKANDE DEN

1(5 J A N U A R I

S T O C K H O L M 19 2 3

19 2 3

Statens offentliga K v o 11 o 1 o g i s k

utredningar

f ö i- t e c k n i ii g

19 2 2 A p ril— I ie c o n b er 1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsnianna2 1 . Om röstsammanräkning vid kommunala va. enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E . v. Heidenstam. val. Av E. v. Heidenstain. Norstedt. 20 s. J u . Beckman. (4), 5 1 s. S . 2. Byggnadsarbetarsakkuunigas betiinkaude. 2. Arb statistisk undersökning rörande husbyggnadsverksam22. Kolonisationskommitténs betänkande 1922. Förslag till kolonisation ii kronoparker i Norrland tch Daheten i Sveriges städer och stadslikuande samhällen. larna jämte förslag dels till utsträckt tillämpande Ar B. Nyström. Norstedt. 2 0 8 s. S . av intensivt skogsbruk å de norrländska kronopar3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den kerna dels till kraftigare befrämjande av egnahems28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den bildning ä enskild jord i Norrland. Centraltr. (2), 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktatxvij, 4o)>, 133, 112 s. 1 kart. J o . kommitténs ullålande in. m. Sv. Tr.-aktieb. 22 s. K. 2 3 . Betänkande och förslag angående utbildning;! inom tullverket. Tullberg, viij, 143 s. F i . 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Kungl. "Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Mar24. Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. N r 6. K. ILvggström. 69 s. 3 pl. K . • •ude med förslag iill förändrad kyrklig indelning oeh organisation inom de till Kristianstads 2 5 . Förslag till författningar angående handel mud och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. av frökontrollverksamheten m. m. Beckman, iv, Hseggström. 392 s. E . 131 s. J o . 6. Tillägg till betänkande oeh förslag betr. förråds- I verksamheten vid marinen. Tullberg, vj, 92 s. F Ö . j 26.Utkast, till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. Tullberg. 5 1 s. J u . 7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. | Haeggström. 95 s. J o . j 27. Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5, Värmlands län. Av 11. Skoglund. Beckman, xlvij, 65'2 s. E . 8. "Utredning angående statsunderstöd för idrottens I främjande. Tullberg, v, 124 s. 1 kart. E . 2 8 . Betänkande och förslag rörande braudskyedsföreskrifter och ordnandet av brandväse.ndet inom riket. 9. Patentlagstiftuingskommitténs betänkande. 7. För- | 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj'ts nådiga slag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts stadga angående skydd för människor vid brandfara titel m. HI. Marcus. 54 s. I I . inom industriella arbetslokaler. Beckman. 15 s. K . 10. Om lappskattejandsinstitutet och dess historiska ut vecklinz. Av Åke Holmbäck. Almqvist Se Wiksell. 29. Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för 95 s. 8 . sjömanskärens manskap. Tullberg, vii, 117 s. 11—12. Betiinkaude med förslag till lag angående kul1 bil. F ö . turminnesvård samt organisation av kulturminnesÅtgärder mot godsauhopning i tullpackhus m. m. vården. 1. Historik, memorial ang. minnesvården Generaltullstyrelsens underdåniga utlåtanden överl914 nuvarande ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt | iirs t ull kommissions betäukauden. 3. Marcus. 101 s. F i . bilagor, viij. 48:! s. 3 kart. 2. Förslag oeh motiv: xxiij, 197 s. Centraltr. E . 3 1 . Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. Stat. repr.-anst. 12 s. E . 13. Högskolornas löneregleringskommittés betäukauden. 2. fackhögskolor oeh övriga vetenskapliga anstal32i Bilaga till kolonisationskommitténs betänkande. Redogörelser för inventering av odlingajord. Av E. 11 aggström, vj, 193 s. E . Haglund. Centraltr. (2), 2 7 8 s. 11 kart. J o . 11. Statsmakterna oeh briiiislcansknffningcn under krigs- j åren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse i 33,Förslag tiil reviderad lag om arbetstidens begränsning jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftÖver dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. ningens verkningar och arbetstidsförhållandena inom 353 s. H . vissa yrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S . 15. Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och i förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna 34, Betänkande och förslag avgivna av den av Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 tillsatta kommitté fir verkför den officiella statistikea samt åstadkommande j ställande av utredning huruvida krigsriomslolarna av en permanent kontroll över det statistiska ari fredstid kunna avskaffas. Marcus, vij, 224 s. J u . betet m. m. Beckman, x, 367 s. F i . 16. Förslag till vissa ändringar i# bestämmelserna rö- 3i). 1921 års fasti ghetskreditsakknnniga. Betänkande 1. Utredning och förslag angående höjning av maxirande jakt och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, migränsen för den primära jordbruksfastighetskredifridlysningsbestämmelser m. m. Marcus. 317 s. J o . ! ten. Marcus. 26 s. J o . 17. Betänkande och förslag rirande det akademiska ] befordriugsväsendet. Lund, Berliug. 2 6 8 s. E . j 36.Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 1 1 . Pappersindustriens produktionsför18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. j hållanden. Av E. Bosaeus. Tullberg, i v, 101 s. F i . Bokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Med- j delande från Kungl. Lantbruksstyrelsen n r 240 37, Underdånigt utlåtande med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker (Nr 6 1922) Norstedt, vij, 125 s. J o . m. m. Marcus. 143 s. F i . 19. Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. Tullberg. 3S, Tull- och traktatkommittéus utredningar och betänkanden. 1 3 . Den svenska kautschukiudustriensiv, 29 s. J u . utveckling 1890—1913 med särskild hänsyn till 20. Mellanhandssakkunniges betänkande ang. olägenhe- j dess ställning åren närmast före världskriget. Av terna vid mellanhandssystemet inom livsmedelshanB. Ohlin. Marcus, iv, 3 8 s. F i . deln. Eklund. 295 s. J o .

Fortsättning å omslutjets tredje sida.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1923:;', JORDBRUKSDEPARTEMENTET

SPANNMÅLSMARKNADSSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE DEN

1 6 JANUARI

1 923

STOCKHOLM 192:') Kt'.Vl.L. lioKTUYCKKltlKT.

P. A. KOSSTEDT & SÖNKH

'23 0 I 95

Till llerr

Siatxradet

oeh Chefen

for KUIKJI.

Jordbruksdepartementet.

Den 3 november 1922 Bemyndigade Kungl. Maj:f chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga personer titt inom jordbruksdepartementet i huvudsaklig överensstämmelse med angivna riktlinjer skyndsammast undersöka den svenska spannmålsmarknadens nuvarande läge och, därest så funnes påkallat, avgiva förslag till åtgärder för ernående av ökad avsättning av svensk brödsäd. Jämlikt detta bemyndigande har herr statsrådet den 9 november 1922 an- Sakkunnigas modat förutvarande statsrådet, ledamoten av riksdagens andra kammare, länt- tillkallande. brukaren Olof Nilsson i Tånga, ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren Gustaf Sederholin, civilingenjören Bertil Almgren oeh direktören Karl Eriksson att såsom sakkunniga inom jordbruksdepartementet jämte byråchefen i jordbruksdepartementet Carl Mannerfelt fullgöra ifrågavarande uppdrag. Till de sakkunnigas ordförande förordnades förutvarande statsrådet Olof Nilsson. Såsom sakkunnigas sekreterare har tjänstgjort aktuarien, fil. lic. Nils Olof Nilsson. Vid föredragning av ärendet inför Kungl. Maj:1 anförde herr statsrådet till Jordbruksen början, att under senaste tid åtskilliga framställningar ingivits berörande ministerns ,. o

i

-i

i

»i

i , r

i..

c<°i

i

i

i

c<

*~

yttrande

till

i rågan om den inhemska spannmålsproduktionens läge. Sålunda hade Sveriges sfatsrMsallmänna lantbrukssällskap i skrivelse den 17 oktober 1922 påkallat Kungl. protokollet Maj:ts synnerliga uppmärksamhet på de svårigheter, varmed de svenska jord- vid sakkunbrukarim enligt sällskapets förmenande hade att kämpa,. Sällskapets fram- w*#«8 ^1ställning utmynnade i en hemställan om utfärdande skyndsamt av förbud mot införsel av vete och råg. målen eller om alen, samt av bestämmelser för reglering av den import, som kunde bliva tillåten. Over lantbrukssällskapets skrivelse ävensom åtskilliga andra från hushållningssällskap m. fl. i samma ärende inkomna framställningar avgav lantbruksstyrelsen den 25 oktober 1922 infordrat utlåtande och anförde därvid i huvudsak följande. Prisfallet å de viktigaste av lantbrukets vegetabiliska produkter, i främsta rummet å vete och råg, hade nu fortgått så långt, att prisnivån före kriget återuppnåtts. Priset å den inhemska brödsäden hade sjunkit avsevärt mera än priset på den importerade. Det låge nära tillhands att förmoda ett orsaks^

1 s a m m a n h a n g mellan å ena sidan producenternas av det ekonomiska läget framtvingade stora utbud av spannmål och k v a r n a r i m s obenägenhet titt upplägga större lager av årets ej sällan mindre välbärgade spannmål stunt å andra sidan de efter hand sjunkande priserna. De priser, producenterna för n ä r v a r a n d e kunde betinga sig, von; så låga, att produktionen av såväl vete som råg vore förenad med betydande förlust för odlaren. Läget försvårades y t t e r l i g a r e därav, att det ej sällan vore mycket svårt att även till de noterade laga priserna finna köpare till de partier, som undan för undan avtröskades. Om icke en b ä t t r i n g i de p å t a l a d e förhållanden.» fort nog å v ä g a b r i n g a d e s , h a d e jordbruksnäringen att motse en period av ekonomiska svårigheter av sådan om fat I ning. att följderna därav komme att sträcka sig även vida utöver jordbrukels råmärken. J o r d b r u k e t saknade i nuvarande läge möjligheter att av egen kraft avvärja de annalkande svårigheterna. Det torde böra ankomma pa det allmänna att undersöka, huruvida I rån dess sida något kunde, och borde göras för alt bringa j o r d b r u k e t den hjälp, förhållandena k r ä v d e och medgåve. Med hänsyn till frågans^ b r å d s k a n d e art, torde i f r å g a v a r a n d e utredning lämpligen böra tillkomma på så sätt. att ett fåtal sakkunnig;! personer representerande, bland annat, jordbruksnäringen, tillkallades för överläggningar i ämnet inför chefen för jordbruksdepartementet. För vgen del framhöll herr s t a t s r å d e t i h u v u d s a k följande. De inkomna f r a m s t ä l l n i n g a r n a gåve vid handen, titt man inom j o r d b r u k a r n a s krets såge synnerligen mörkt p å situationen och från del allmännas sida k r ä v d e snabba åtgärder i syfte att få avsättningen tiv den svenska brödspanrimålen t r y g g a d . L a n t b r u k s s t y r e l s e n hade ock vitsordat, att jordbrukets och särskilt brödspannmålsproduktionens läge vore synnerligen b e k y m m e r s a m t . D ä r v i d bade starkt framhållits, hurusom k v a r n a r n a s inköps- och prispolitik dels givit den utländska spannmålen alltför stort företräde dels ock berövat j o r d b r u k a r n a det s k y d d s p a n n m å l s t u l l a r n a avsett. [ likhet med lantbruksstyrelsen ansåg herr s t a t s r å d e t de p å t a l a d e förhållandena på spannmålsmarknaden myckel a n m ä r k n i n g s v ä r d a . Att utfinna de åtgärder, som lämpligen kunde och borde v i d t a g a s , torde emellertid ej bliva lätt. Det vore å ena sidan av vikt. att vad som eventuellt åtgjordes. verkligen bleve till gagn för jordbruket och beredde l a n t b r u k a r n a en b ä t t r e a v s ä t t n i n g . Samtidigt borde emellertid å andra sidan noggrant i a k t t a g a s , att inga sådana å t g ä r d e r komme till utförande, som t r ä d d e mjölkonsumenternas berättigade intressen för nära. _ A t t . såsom i förut omförniähla framställning förordats, genomföra en på införselförbud g r u n d a d importreglering av spannmål och mjöl, kunde icke ifrågakomma. För att kunna fullt överblicka ställningen t a r v a d e s emellertid y t t e r l i g a r e utredning ^ å t s k i l l i g a avseenden. Sålunda torde det, vara erforderligt, all mera i detalj få konstaterat läget å den svenska s p a n n m å l s m a r k n a d e n just nu. Av betydelse vore att få k l a r l a g t , i vad omfattning svensk brödsäd under den g å n g n a delen av innevarande förbrukningsår vunnit a v s ä t t n i n g och huru utsikterna ställde sig för lantmännen att över huvud taget få inneliggande spannmål a v y t t r a d . De orsaker, som bidragit och bidroge till den rådande relativt stora prisskillnaden mellan svensk och importerad brödsäd, borde studeras. I s a m m a n h a n g härmed vore det av betj delse att få n ä r m a r e belysning över kvarnindustriens inköps- oeh försäljningspolitik, Därest s t a t s å t g ä r d e r på g r u n d v a l av utredning, som s å l u n d a angivits och under utredningsarbetets g å n g kunde visa sig y t t e r l i g a r e t a r v a s , befunnes erforderliga, borde i första hand t a g a s under övervägande, i vad mån del lämpligen läte sig göra att vinna det önskade syftet genom överenskommelse med kvarnindustrien, och i andra hand de övriga å t g ä r d e r , som under ovan angivna förutsättningar kunde ifrågakomma.

5 De vid ärendets föredragning inför Kungl. Majrt föreliggande framställ- Til} sakhmningar ävensom ett antal andra från hushållningssällskap, lantmannaorganisa- 7f»nm<S" tioner och jordbruksmöten i olika delar av landet ingivna skrivelser hava till eller insa.kkunniga överlämnats att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras upp- komna/ramdrag. Dessa framställningar hava i allmänhet, med framhållande av lokala och ställningar. andra synpunkter, instämt i ovannämnda, av Sveriges allmänna lantbrukssällskap gjorda hemställan. Vidare har till sakkunniga överlämnats skrivelse den 27 september 1922 från hushållningssällskapens ombudsmöte med hemställan, att för riksdagen måtte framläggas; förslag om utförselbevis å spannmål i huvudsaklig överensstämmelse med 190G års tulltaxekommittés förslag. Därjämte har Föreningen Sveriges Spannmålsintressenter till sakkunniga överlämnat utredning angående utförselbevis och deras verkningar, utmynnande i hemställan om åtgärder för införande i vårt land av en dylik anordning. Hörande det närmare innehållet av berörda framställningar tillåta sig sakkunniga hänvisa till dessa. *

f l — 230195

6 Statistisk översikt över vete- och råg-marknaden. Till en början skola de sakkunniga meddela några huvuddata angående pro'• duktionen och förbrukningen av vete och råg samt de viktigare förändringar dessa undergått under de senaste årtiondena. Enligt d:r E. Höijers utredning till Tull- och traktatkommittén. A', lämnas i nedanstående sammanställning för konsumtionsåren 1871—75 och 1911—13 samt 1920—22 en översikt av Sveriges produktion, in- eller utförselöverskott och förbrukning (efter avdrag av utsäde) av vete och råg, dels i absoluta tal, dels per invånare, samt skörden i procent av förbrukningen. Sveriges skörd och förbrukning av vete och råg. Ärligen Vete: 1871—75 . . . . 1911-13 . . . . 1920—'21 . . . . 1921—22 • • . . 1922—23 s . . .

NettoSkörd2 skörd 1 i % per av förbruk- 111 v. ning kfr

dcciton

Införsel- ( + ) eller utförselöverskott dcciton

. 2 304 740 . 2 809170 . 3 422 930 2 553 000

+ 202 340 + 1 886 210 + 1 823 610 + 1647 000 + 2 547 000

989 850 3 965 060 4 326 470 4 763 620 4 800 000

232 70 8 733 800 80 0

79-t! 52-4 50-9 65*6 46-9

21-3 41-1 47-2 57'5 42-0

+ 997180 + 1 079 820 - 405180 - 580 000 + 940 000

5168 220 6 287 570 4 576 260 5 771 390 6 000 000

120-9 112-2 77-ö 96-9 1000

80-7 82-8 108-9 110-5 638

114-3 106-4 96-5 118-5 96-0

Skörd

F ö rbrnkning pr inv. dcciton kg-

Råg: 1871-75

. . . .

. 4 886150

1920—21 . . . . 1921—22 . . . . 1922—23 3 . . .

. 5 698 500 . 7 064 450 . 5 760 000

^ Hela förbrukningen av brödsäd, om man häri endast innefattar vete och råg, utgjorde i genomsnitt för åren 1871—75 144 kg. per invånare. Till åren närmast före världskriget hade den totala brödsädesförbrukningen ökats till 183 kg. per invånare. För tiden efter världskriget har totalförbrukningen för konsumtionsåret 1920—21 beräknats till 151 kg. oeh för 1921—22 till 177 kg. eller något mindre än åren före kriget. Ser man åter på förbrukningen av vete och råg var för sig, framgår att en betydande förskjutning inom konsumtionen under tidsperioden i fråga ägt rum. Medan sålunda veteförbrukningen från 1871—75 till 1911—13 tredubblats (från 23 till 71 kg.), har rågförbrukningen minskats från 121 kg. till 112 kg. Efter världskriget har utvecklingen fortgått i samma riktning med ökning för veteförbrukningen och ytterligare minskning för rågen. 1

Med avdrag för utsäde. Inklusive utsäde. Med undantag av siffrorna för skörden äro uppgifterna för konsumtionsåret 1922—23 kalkvlerade enligt i texten angivna grunder. 2 3

7 Beträffande den inhemska produktionens förhållande till konsumtionen finner man i fråga om vetet, att, fastän skörden absolut taget mer än fördubblats, den dock relativt minskats från 80 till 52 % av förbrukningen (med avdrag för utsäde). Införselöverskottet har sålunda tillväxt mycket hastigare än den inhemska skörden. Under konsumtionsåret 1921—22 med sitt enastående skörderesultat täcktes dock nära två tredjedelar av förbrukningen av inhemskt vete. För rågens vidkommande har förhållandet varit motsatt. Rågskörden, som 1871—75 representerade 81 % av förbrukningen, ökades för åren 1911—13 till 83 %, och har under åren 1920—22 t. o. m. medgivit ett utförselöverskott uppgående till c:a 10 % av förbrukningen. Under innevarande skördeår har, som synes av tablån, den inhemska skörden varit betydligt mindre än förra året. Under antagande att den totala brödsädsförbrukningen per invånare uppginge till 180 kg., varav 80 kg. för vete och 100 kg. för råg, skulle under innevarande konsumtionsår knappast hälften av veteförbrukningen kunna täckas av den inhemska skörden och 64 % för rågens vidkommande. Av utländskt vete skulle under sådana förhållanden behöva importeras c:a 255 000 ton. och de närmast föregående årens utförselöverskott av råg skulle utbytas i ett införselbehov av 94 000 ton. En dylik beräkning är givetvis synnerligen osäker, bl. a. av den anledningen, att man ej känner den del av föregående konsumtionsårs skörd, som övergår till förbrukning under det påföljande året. För in- och utförseln av vete och råg samt mjöl därav meddelas här nedan In- och utförsel avvete årssiffror för tiden närmast före kriget samt 1920—22.

och råg samt vetemjöl och Införseln till och utförseln från Sverige av vete och råg samt vetemjöl och rågmjöl rågmjöl.

åren 1911—1922 (tou). V 31 e

Råg

A r

1911 1912 1913 1920 1921 1922 (jau.—nov.) . .

Införsel

Utförsel

172 360 171 054 200181 201621 156 135 116 551

161 209 310 759 6 981 522

Vetemjöl

Rågmjöl i

Införsel Utförsel Införsel

Utförsel Införsel | Utförsel

46 186 106 829 91284 5 12 904 9 240

502 4351 2071 401 583 18 639

40 44 454 15 184 65 536 3 968'

7 033 6 605 8 647 13 515 26144 14 040

4 965 7 450 12 627 63 224 535

1074 293 97 1233 6 425 7 999

Vad först införseln av omalet vete beträffar, uppgick den i genomsnitt för kalenderåren 1911—13 till 181 198 ton eller c:a hälften av förbrukningen. År 1920 var veteimporten lika stor som 1913 eller c:a 200 000 ton, men har sedan nedgått till 156 000 ton år 1921 och till 117 000 ton för januari—november 1922. Den ^minskade införseln under dessa år torde huvudsakligen få tillskrivas 1921 års rekordskörd, vilken dessutom i allmänhet var av god kvalitet. Såsom synes av efterföljande tablå, kom den största veteinförseln under åren närmast före kriget från Ryssland och Tyskland. De därnäst viktigaste importländerna voro Danmark, Brittiska Ostindien, Förenta Staterna och Argentina. I fråga om Tyskland och Danmark torde dock den redovisade införseln till stor del hava utgjorts av ryskt och amerikanskt vete. Även införseln från Belgien och Storbritannien torde ha varit transitogods från utomeuropeiska länder. Efter världskriget ha förhållandena på delta område i flera avseenden för-

ändrats. Ingen import har sålunda ägt rum från Ryssland, det viktigaste importlandet före kriget, medan däremot den direkta införseln från de transoceana spannmålsmarknaderna tilltagit i betydelse. Under 1920 dominerade sålunda Argentina med nära 3/* av totalinförseln, varefter kom Förenta Staterna med c:a VeInförseln av vete från olika länder (ton).

Danmark Ryssland Tyskland Belgien Nederländerna Storbritannien Brittiska Ostindien Förenta Staterna Brittiska Nordamerika Argentina Övriga länder

1922 jan.—okt

23 964 58 710 46 154 2 969 — 2 701 24 578 18 926 — 18 041 4 138

1 431

2 015

7 161

7 479

36 788 2 556 45 789 15 044

24 874 5 662 14 587 3 387 5 465 75 587 11701 12 478

Summa 20J1S1

— — — —

379 156135

469 808 510

— 51 578 14 436 9 2U7 2 320 93 908

Under 1921 kom större delen av införseln direkt från Nordamerika, därav c:a hälften av totalinförseln från Förenta Staterna. Att det argentinska vetet icke inköpts i större utsträckning har enligt inhämtade uppgifter förutom på pris- och fraktförhållanden huvudsakligen berott på att detta vete måste inköpas i större laster, medan det nordamerikanska kunnat inköpas i så små poster som helst, dels med linjebåtarna och dels via Hamburg och Nederländerna. Införseln av råg varierade under åren före kriget ganska mycket, beroende på hur den inhemska skörden utfallit. De största kvantiteterna kommo från Tyskland och Ryssland (år 1913 av 91 284 ton resp. 74 080 och 15 276 ton). Efter kriget har rågimporten varit jämförelsevis obetydlig oeh uppgick 1921 till 12 904 ton, varav 10 430 ton inköpts från Förenta Staterna. Däremot försiggick en förhållandevis ganska stor rågexport under såväl 1920 som i synnerhet 1921. Denna gick huvudsakligen till Finland och Ryssland, liksom även det exporterade rågmjölet. Av vetemjölsimporten år 1913, som uppgick till 8 647 ton. koin största delen eller 6 036 ton från Förenta Staterna och 1 753 ton från Tyskland. Även efter kriget, då vetemjölsimporten har att uppvisa väsentligt högre siffror, har importen från Förenta Staterna varit dominerande (år 1920 10 360 ton av 13 515 och 1921 25 320 ton av 26 454 samt under januari—oktober 1922 11 435 ton av 12 555). Införseln av rågmjöl, huvudsakligen bättre rågsiktskvaliteter, kom nästan uteslutande från Tyskland (år 1913 12 340 ton av totalinförseln 12 627 ton). Utförseln av vetemjöl liksom av vete var före kriget synnerligen obetydlig. Under 1922 ägde dock en betydande export av vetemjöl rum, vilken avsevärt översteg importen. Detta har sin förklaring i särskilda förhållanden, för vilka i detta sammanhang redogörelse skall lämnas. TullEnligt nu gällande bestämmelser i tulltaxeförordningen § 13 mom. 3 äger restitution idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats av vid kvarnen framvid mjöl- gnällt mjöl av råg eller vete under vissa villkor erhålla restitution av den tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt från utlandet införd omalen spannmål av samma slag.

9 För erhållande av tullrestitution kräves sålunda icke identitet mellan den införda spannmålen och den till utförsel angivna kvarnprodukten. Mjölet behöver sålunda icke vara framställt av den importerade spannmålen utan kan vara helt eller delvis framställt av inhemsk spannmål. Däremot iastnalles vid den personliga identiteten. Under olika månader 1922 — den tid då nämnvärd utförsel av mjöl förekommit — liar utförseln av vetemjöl gestaltat sig på följande sätt. . , 1 otalexport J

Därav till ^ n mark, Ila

ton

ton

16 751! 1 149 3 330 7 579 199 291 934 854 1653 1 878 Summa 18 639

— 20 3ö9 3132 7 002 199 286 905 780 1515 — —

m

Januari Februari ilars April &U1 Juni Juli Augusti September Oktober . . . • November

Först i mars började exporten, såsom synes, få någon större omfattning, steg ytterligare i april och nådde sin kulmen i maj med 7 579 ton. Under tiden januari—maj uppgick den totala vetemjölsexporten till 12 830 ton. I juni månad, då glidtullssystemet upphörde och de lägre, fasta tullsatserna trädde i kraft, nedgick exporten, vid vilken restitution medgavs endast enligt den lägre tullsatsen, till en obetydlighet i jämförelse med föregående månad, men har sedan åter ökats under oktober och november 1922. Av hela vetemjölsexporten under årets 10 första månader eller 16 761 ton gick 14 147 ton eller 84-4 % till Danmark, 2180 ton till Finland, 187 ton till Tyskland och 135 ton till Estland. Enligt från Generaltullstyrelsen inhämtade uppgifter hade av totalexporten under tiden januari—september 1922 eller 151 079 deciton tullen restituerats för 150 034 deciton till ett sammanlagt belopp av 1 332 414 kr. För den mjölkvalitet, som så gott som uteslutande varit föremål för export och varvid utbytesprocenten utgjort 0 t. o. ni. 75 %, har den restituerade tullen per 100 kg. vetemjöl utgjort, under tiden januari—maj kr. 9-60 och därefter kr. 4-93. Att kvarnarna ej förrän under våren 1922 i någon större utsträckning börjat använda sig av rätten till tullrestitution å mjöl, har sina mycket naturliga förklaringsgrunder. Det torde helt enkelt ej ha lönat sig, att, då priset på det svenska vetet, som tidigare varit fallet, med c:a 80 a 90 % av tullsatsen översteg världsmarknadspriset, importera spannmål för att exportera mjöl. Helt annorlunda hava. såsom i det följande skall visas, förhållandena gestaltat sig vid vissa, tillfällen under 1922, då priset å svenskt vete exempelvis i Malmö legat under eller endast obetydligt överstigit noteringarna å danskt vete av motsvarande kvalitet i Köpenhamn. Priserna på inhemskt vete hava alltså under tiden i fråga på båda sidor om Sundet i stort sett legat på samma nivå. De svenska kvarnarna hava, enligt vad de sakkunniga inhämtat, nästan uteslutande exporterat vetemjöl av inhemskt vete, varav som ovan nämnts c:a 84-4 % gått till Danmark. De kunde följaktligen — tack vare tullrestitutionen

— vid export av vetemjöl, framställt av inhemskt vete, basera sina försäljningspriser på utlandet på ett vetepris, som med hela tullbeloppet understigit det danska vetepriset. PrisförhålTill belysning av prisutvecklingen å vete och vetemjöl samt råg och rågmjöl landen. efter den 1 september 1920, då den statliga regleringen av spannmåls- och mjölhandeln upphörde, meddelas i tabellerna 1—4 (sid. 15—18) medelpriser å svenskt och utländskt vete och råg samt mjöl för varje månad fr. o. m. september 1920. De i tabellerna upptagna medelpriserna å svenskt vete och svensk råg äro baserade på Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar resp. Svensk spannmålsnotering från mitten av februari 1921, och utgöra medelpris för flera orter (Malmö, Kalmar, Halmstad, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Örebro). Dessa noteringar, som grunda sig på priser, som betalas av kvarnar, centralföreningar och spannmålshandlare i de uppräknade städerna, avse normalkvalitet, banfritt noteringsorten i parti vid genast leverans per netto kassa. Medelpriserna å det svenska mjölet utgöra Svenska kvarnföreningens genomsnittsnoteringar för varje månad frän nämnda tid. Dessa priser gälla per 100 kg. inklusive säck ab kvarn i södra Sverige. För Stockholm noterar kvarnföreningen ett tilläggspris av 1 kr. oeh för Norrland av 2 kr. per 100 kg. Beträffande utländskt vetemjöl har i tabellen upptagits medelvärdet för under respektive månader förtullat importvetemjöl enligt uppgifter från Generaltullstyrelsen. Dessa månadspriser angiva sålunda i medeltal, vad som faktiskt betalts av importörerna för utländskt vetemjöl cif svensk hamn med inräknande av tullen de månader, förtullning av det importerade vetemjölet ägt rum. Under hänvisning till tabellerna och nedanstående diagram I synes det vara lämpligt att först göra en jämförelse mellan de svenska vetenoteringarna och börsnoteringen i New York å Red Winter N:r 2 fob. Denna senare vetesort är ett hårt vintervete och användes i stor utsträckning under vanliga förhållanden av de svenska kvarnarna såsom blandningsvete.

svenskt

vete

_

New-YorX n o t e r i n g e n å Red Winter .. Amerikanskt »*te 1 svensk) hamn f ö r t u l l a ^ J Svenskt kämvetcnijöl

u

Svenskt bagerlveterajul Importinedelvärde å utläf>iskt ve-1 temjöl i svensk hamn f O r t u l l a t J i

Sept. SM Ha. Cu. Jan. W . Man April Maj Jmu]uli £jjj Stpt. Okt. tiov. Dec, jon Tfck Kan April Ma\ W

1921 Diagram I. Priser å vete och vetemjöl.

1uU fr^ 3*pt Okt. (Yen D«c,

11 Vid en blick på diagrammet konstaterar nian, att prisrörelsen å svenskt vete under 1920 och början av 1921 i stort sett följt världsmarknadspriset, här representerat av New Yorknoteringen. Redan innan glidtullen trädde i funktion i april månad 1921 började emellertid det inhemska vetepriset att stiga och liig under våren och sommaren avsevärt över världsmarknadspriset samt även över priset å amerikanskt vete oförtullat i svensk hamn. Frän september 1921 ha emellertid kurvorna närmat sig varandra och priset å amerikanskt vete vid tullgränsen på det hela taget sammanfallit med de svenska priserna ända till september 1922. Prisfallet i Amerika under sommarmånaderna 1922 synes dock ej ha influerat på de svenska priserna, som trots minskningen av tullen från den 1 juni 1922 höllo sig ungefärligen på samma nivå ända tills i september, då prisfallet blev desto starkare för det svenska vetet. Från denna månad ha de svenska noteringarna i det närmaste sammanfallit med New Yorknoteringarna. Vid en jämförelse mellan de svenska vetepriserna och priserna å amerikanskt vete fritt banvagn svensk hamn och med inräknande av tullen framgår i huvudsak följande. Under början av 1921 lågo de amerikanska vetepriserna över de svenska med ett belopp ungefärligen motsvarande fraktkostnaderna, men närmade sig kurvorna varandra i mars 1921 och voro från glidtullens ikraftträdande i april och t. o. ni. juli månad 1921 på samma nivå. Från augusti månad 1921 började kurvorna divergera. Prisskillnaden mellan det svenska vetet och det förtullade amerikanska har ända tills glidtullssystemet upphörde med maj månads utgång 1922 varit betydande och växlat mellan lägst kr. 6-18 (i oktober 1921) och kr. 9-46 (i april 1922). Dels på grund av tullminskningen och dels på grund av prisfallet i Amerika kommo prisserierna åter att närma sig varandra från juni månad t. o. ni. augusti. Härefter har marginalen åter vidgats och vid intet tillfälle under årets sista månader understigit 5 kr. per 100 kg. (maximum i oktober med kr. G-12). I fråga om vetemjöl hava för tidsperioden i dess helhet inga andra uppgifter om de utländska mjölpriserna varit tillgängliga än de i tab. 1 anförda medelpriserna för importerat vetemjöl, vilka grunda sig på importörernas angivningsinlagor till tullmyndigheterna. Med hänsyn till de betydande prisskillnader, som förefinnas mellan olika vetemjölskvaliteter, kunna de helt naturligt ej äga något större värde såsom jämförelsematerial till de svenska mjölprisnoteringarna. Såsom redan förut omnämnts, har vetemjölsimporten under här ifrågavarande tidsperiod nästan uteslutande ägt rum från Förenta Staterna, och även den jämförelsevis obetydliga kvantitet, som via k obsignation slager i andra länder hitkommit, torde avse amerikanskt vetemjöl. Då det från sakkunnigt håll uppgivits, att det importerade vetemjölet i allmänhet varit av högre kvaliteter, som huvudsakligen haft sina avnämare bland bagerierna såsom blandningsmjöl, torde dock dessa medelsiffror vara ägnade att i viss mån belysa prisutvecklingen. Att nämnda uppgift beträffande det importerade vetemjölets kvalitet också, varit riktig, synes indirekt bekräftat genom kvarnföreningens mjölprispolitik. Marginalen mellan bagerimjöl och kärnmjöl, som alltsedan statsregleringens tid uppgått till 5 kr. per 100 kg., minskades efter glidtullens upphörande den 31 maj 1922 till 3 kr. samt mellan den högsta patentmjölskvaliteten och kärnmjöl från 4 till 3 kr. Den absoluta sänkningen för patentmjöl uppgick till kr. 4-50, för kärnmjöl till kr. 3-50 och för bagerimjöl till kr. 1-50 per 100 kg. Samtidigt höjdes priset å prima vetemjöl av enbart svenskt vete med 1 kr. per 100 kg. Då den med juni månads ingång inträdande tullsänkningen å vetemjöl belöpte sig till kr. 4-75 per 100 kg., motsvarade sålunda den av kvarnarna vidtagna sänkningen av priset i det närmaste hela tullminskningen endast med avseende på deras bästa kvalitet. Såsom framgår av diagrammet överensstämmer kurvan för kärnmjölspriser-

12 na ganska väl. ined kurvan för medelpriserna å det importerade vetemjölet. Under höstmånaderna 1921 låg dock importmedelvärdet rätt avsevärt över kiirnmjölspriset. Till komplettering av ovan anförda uppgifter angående priser å svenskt och utländskt vetemjöl hava de sakkunniga inhämtat upplysningar angående noteringar å ett par utländska vetemjölskvaliteter, som hava större avsättning här i landet såsom blandningsmjöl. I efterföljande tablå jämföras sålunda" noteringarna i Stockholm å de svenska kvarnarnas högsta vetemjölskvalitet (t. ex. Kejsarkronan) med noteringarna å »Best Patent» från Pillsbury Flour Mills Co., Minneapolis, ett av världsmarknadens förnämsta vetemjölsmärken, vid vissa noteringstillfällen under tiden september 1921—december' 1922. Därvid hava först upptagits noteringar cif Stockholm (inkl. säck per netto kassa mot dokument). Därefter hava angivits samma noteringar med tillägg av dels tull. som under månaderna september 1921 t. o. m. maj 1922 utgjorde kr. 11-25, därefter kr. 6-50, och dels kr. 2-50 för mjölimportörens kostnader för kajpengar, lossning in. m. och handelsvinst. Slutligen har där upptagits differensen mellan det svenska och förtullade amerikanska vetemjölet.

1921 sept. 1 okt. 10 nov. 9 <lec. 12 1922 Jan. 22 febr. 20 mars 9 » 30 juni 6 » 28 j«li 31 sept. 4 21 "uv. 15 dec. 15

Extra patentPillsbury »Best Patent» vetemjöl i eif inkl. tull Stockholm Stockholm -f 2-50 Kr. p r 1 0 0 kg. 62-00 45-00 58-75 5600 39-62 53-37 5300 3605 4980 50-50 34-16 47-91 50-50 49 50 49'50 49-50 45-00 44-00 44-00 41-50 40-50 40-50 40-50

32-16 3543 3(3 00 35-71 36-96 36-08 34-4 7 32-99 31-19 3171 31-62

4591 49-18 49'75 49-46 45'96 45-08 43-47 4P99 40-19 40-71 40-62

Differens

4 3-25 +263 +3-20 +2-59 + 4 59 +U82 — 0'25 +004 -0'96 —1-08 +0*53 -0'49 4 0-31 —0-21 —0 12

Såsom framgår av tablån, lågo ifrågavarande svenska noteringar under hösten 1921 och början av 1922 ett par tre kronor över de amerikanska noteringarna + tull + 2-50. Detta förhållande lär enligt vad som uppgivits huvudsakligen hava berott på, att de svenska kvarnarna, som under sommaren och hösten 1921 inköpt avsevärda kvantiteter utländskt vete till då rådande höga priser, sedan under höstens prisfall på världsmarknaden å såväl vete som vetemjöl i det längsta sökte hålla prisnivån uppe på den inhemska mjölmarknaden för att i möjligaste män skydda sig mot förluster. Från februari månad hava emellertid differenserna mellan de båda noteringarna varit synnerligen obetydliga, varvid de svenska noteringarna med smärre belopp ibland överstigit och ibland understigit de amerikanska. En av de sakkunniga för kontroll gjord jämförelse mellan prisen å svenskt, kärnmjöl och ett därmed jämförligt kanadensiskt mjöl har visat en med den förut relaterade i stort sett likartad prisrörelse. lågpriser. Beträffande rågpriserna och rågmjölspriserna hänvisas till tabellerna 3 och 4. Vid en jämförelse med de svenska vetepriserna framgår, att rågprisema under hösten 1920 understego vetepriserna högst avsevärt, ända till c:a 15 kr. per 100 kg., vilket till stor del berodde på. att kvarnarna lågo inne med stora, råglager av föregående års skörd. Från början av år 1921 har rågpriset följt vetepriset.

I OQ Med undantag av ett par månader under våren 1921, då rågpriserna på grund av en förhållandevis stor export av råg, huvudsakligen till Finland och Ryssland, lågo någon krona över vetepriserna, har rågen därefter under hela tidsperioden ifråga betalats något lägre än vetet. Under innevarande höst har dock marginalen varit större än under det närmast föregående året. w3 Inf

Svensk rå^ Svenskt vete F(5(jiikt CCC Svenskt baotrlveUmjöl

Diagram II.

Priser å råg och vete samt rågsikt och vetemjöl

Diagram I I åskådliggör närmare prisutvecklingen å råg och rågmjöl under ifrågavarande tidsperiod, varvid även priserna å vete och vetemjöl äro angivna. För belysande av frågan om de månatliga växlingarna i vete- och rågpriserna Prishuv för en tioårsperiod före kriget, åren 1904—1913, i tabellerna 5 och 6 variations n l (sid. 19) sammanställts månadspriser för såväl Stockholm och Malmö som vissa I Pi r . • i.. , i i T ! 14. manad a utländska handelsplatser. vcie ocjira Stockholmspriserna utgöra noteringarna å Stockholms börs för bästa noterade kvalitet och grunda sig på uppgifter, som lämnats av spannmålsmäklarna, under senare år i samråd med representanter för spannmålshandeln och kvarnindustrien. Malmönoteringarna äro baserade på uppgifter i »Tidskrift för lantmän», vilka lämnats från enskilt håll såsom avsedda att vara för lantbrukarna, vägledande och torde hålla sig i överkanten av de faktiskt betalda priserna för spannmål av bättre kvalitet. Köpenhamnspriserna äro beräknade på grund av det i Grosserersocietetens årsberättelser innehållna materialet av börsnoteringarna för dansk vara. Londonpriserna äro de s. k. Gazette averages, och utgöra medelpris för ett större antal orter i England. Chicagonoteringarna avse leveransvara enligt de för terminsbörsen gällande bestämmelserna. De svenska noteringarna visa på det hela taget ganska stor överensstämmelse med de utländska. Genomgående ligga höstpriserna lägst, då den nya skörden börjar föras i marknaden, samt högst på våren och sommaren. Vetepriserna förete de största fluktuationerna; men dessa synas under nämnda period ej hava varit större hos oss än exempelvis i Köpenhamn.

14 Även vid den tid, varom här är fråga, framfördes ofta det påståendet, att spannmålspriserna omedelbart efter skörden, då tillförseln plägar vara starkast, skulle otillbörligt nedtryckas av uppköparna, spannmålshandlare och kvarnar. Att priserna på hösten i regel ställa sig lägre än längre fram på skördeåret, har emellertid helt naturliga förklaringsgrunder i uppköparnas omkostnader för lagring, svinn, ränteförlust m. m. Av i tabellerna anförda siffror att döma, synes man i fråga om denna tidsperiod ej kunna finna stöd för det ovan anförda påståendet. Prisläget å den svenska spannmålen torde under vanliga förhållanden ej kunna sägas vara lägre än som betingas av förhållandena å världsmarknaden. Vissa omständigheter kunna emellertid bidraga att skärpa tendensen i prisvariationerna. I synnerhet är detta fallet vid nedgående konjunkturer, då helt naturligt köparen, som betalar spannmålen efter dagspris, genom lägre pris söker skydda sig mot eventuell förlust. Att ifrågavarande förhållanden under de båda senaste åren med dess nästan ständigt vikande spannmalspriser i särskilt hög grad påverkat de inhemska spannmålspriserna, är uppenbart, även om också andra faktorer härvid spelat in. Jämförelse I efterföljande tabell har utförts en jämförelse mellan priserna å svenskt och mellan pri- åländskt vete samt vetemjöl under september 1913 och vissa månader aren 8e, a 'o chVut 1920. 1921 och 1922. varvid även indextal uträknats med september siffrorna ländskt vete 1913 såsom bas. ocli vet Cl} l i ö 1 före och Priser a svenskt och utländskt Tete och vetemjöl efter kriget.

Svenskt vete Börsnotering i New York Amerikanskt vete i svensk hamn: exkl tull inkl. tull Bagerimjöl Vetemjöl, importmedelvärdc: exkl. tull inkl. tull

j i kr. per 100 kg. Sept. Sept. Jan. 1913 1920 1921 15'04 4926 36-54 13-50 50-48 35-31

Sept. 1921 2630 24"04

Jan. 1922 21-4 5 18+6

Sept. 1922 17-30 1650

Dec. 1922 19.V.I 18.-v)0

14-70 18-40 22-80

— — 73-00

40'77 40-77 64-68

26'80 3401 51-07

20'90 28-10 4O05

18-65 22-35 33"77

21'Q0 24 70 33'50

21-00 27-50

87-55 87-55

72 40 72'40

4858 59-83

34-87 4562

31-86 37-86

Indextnl (sept. 1918 = 100'0).

Svenskt vete Börsnotering i New York Amerikanskt vete i svensk hamn: exkl tull inkl. tull Bagerimjöl Vetemiöl, importmedelvärdc: exkl tull inkl. tull

Sept. 1913 1000 100 0

Sept. 1920 327'5 373-9

Jan. 1921 2430 2616

Sept. 1921 1749 1781

Jan. 1922 142-6 MM'?

Sept. 1922 115:0 122-2

Dec. 1922 130-3 140o

100-0 100-0 100 0

— — 320-2

277-3 221-6 2837

182-3 184-8 2240

1422 152-7 1757

126-9 121-5 148-1

112-9 134-2 146-9

100-0 100-0

416-9 318-4

344-8 263-3

231-3 2176

163 7 165-9

149:; 1377

I fråga om samtliga noteringar voro septembersiffrorna 1920 högst med 3 å 4 gånger högre noteringar än före kriget. Prisfallet till september månad följande år var betydande, i det spannmålsnoteringarna då sjönko till 75 a 85 % över förkrigspriserna. Mjölprissiffrorna höllo sig vid denna tid 120 ä 130 % högre än motsvarande siffror 1913. Till september-1922 minskades^ siffrorna ytterligare i riktning mot förkrigsnivån. Det svenska vetet stod sålunda i september 1922 endast 15 % högre i pris än samma månad 1913. De amerikanska vetepriserna voro något högre. Vad mjölpriserna beträffar var det svenska bagenmjölet 48 % högre än år 1913. December måna-d 1922 hade åter att uppvisa en ökning för samtliga noteringar å vete, såväl svenskt som amerikanskt, medan mjölpriserna höllo sig på ungefärligen samma nivå som i september 1922.

15 Till». 1. Priser å svenskt och utländskt vete och vetemjöl, kr. per 100 ktr.

A r.

Månad

Utländskt Ameri[ vetemjöl, Svenskt j kanskt vete importvete enl. Börsfritt ban- Kärnmjöl i Bagerimjölj medelvärde svensk ; notering i , si I 2\e\v x- York v i vagn i cif svensk spannmålsv . -svensk ,. . 11 Q. Ill II hamn + tull notering + tull 2

73'— 77-—

87'55 87-16

76-73 71-71 64-68

85-04 78-02

55-— 5229

67-73

54-80 57-48

55-88

52-18

36-72

62-—

57-4 8

58-26 59-48

25-03 23-74

32-30 34-68

59-77

58-31

55-90

64-04 59-83

okt. .

3401 2960

51-07

23-42

24-01 19-34

60-90 5607 49-74

44-74

nov. .

20-10

18-94

28-80

46-25

41-25

57-12 51-07

dec. .

21-35

19-12

45-05

40-50 40-05

49-60

21-45

28-80 28-10

45-50

18-46

20-44

29-95

38-96

43-4 0

22-36

20-41

30-10

41-50

39-50

april .

21-54

31-40

44-50

39-50

42-21 45-44

maj .

22-85

31-20

44-39 40-50

39-45

40-— 39-15

37-—

— —

78-—

1920 sept. .

49-20

50-48

okt. .

44-93

no v. .

49-42 4784

40-19

81-73

dec. .

38-97

37-84

76-71

1921 'Jan. .

36-54

35-31

40-77

69-68

febr. .

31-47 32-08

32-15

60-—

29-73

35-88 33-22

maj .

3205 34-27

24-96 27-53

32-27 36-13

juni .

36-84

27-38

juli .

33-63

aug. .

30-93

sept. .

26-30

mars . april .

192» jan. . febr. . mars

juni .

22-60

21-26 18-57

juli .

22-23

18'46

24-50

aug. .

16-87

22-80

25 —

82-—

57-29

37-50 36-15 33-77

sept. .

17-30

16-50

22-35

36-77

okt, .

18-62

24-30

18-83

24-50

35-50 3637

32-50

nov. .

17-58 19-08

dec, .

19-59

18-90

24-70

36-50

33'3 7

72-4o 56-24

45-62

43-30 4137 39-D4 39-65 37-86 36-24

— —

1 Tullsatserna för vete och råg, omalcn, hava utgjort: 21—30 april 1921 kr. 4-07, maj 5'23? juni 6-02, juli 386, augusti 7-18, september 7-21, oktober 1921—maj 1922 kr. 7'20 samt fr. o. m. juni månad kr. 3'70 per 100 kg. 2 Tullsatserna för vetemjöl och rågmjöl hava utgjort: 21—30 april 1921 kr. 7'—. maj 8"60, juni 9-65, juli 675, augusti '11-20, september 1125, oktober 1921-maj 1922 kr. 11-25 samt fr. o. m. juni månad kr. 6'50 per 100 kg.

Id

•

Tab. 2.

Vetepriser, kr. per 100 kg.

Enligt svensk spannmålanotering, avseende partipriser banfritt noteringsorten vid genast 1 (i medeltal per månad). •

N Ar.

o

Månad Malmö

1920 sept

Kalmar

t

e

r

i

n

g

s

o r t

Medelpriser l l a l m - Göte- Norr- Stockstad borg :köping holm Örebro

49-1-3

47-50

48-50

50-94

—

50-75

48'75

49-26

okt.

. .

48-63

49--

48-88

50'25

—

48-25

49-42

nov.

. .

46-50

48-13

48-13

48-88

—

47-75

47-67

47-84

dec.

. .'

39-25

40-50

40-50

—

36'7 5

36--

38-97

1921 Jan.

.

36-25

37-50

38 —

35 —

35-75

35-88

36'54

febr.

.

31-58

.".2-67

32-33

30-58

32-—

29-80

31-47

32'7 5

31-30

32-38

33-25

31-19

32-88

30-81

32-08

april

.

32-11

32 —

32-39

32-17

31-11

33-

31-56

32-o;.

maj

.

mars

Anmärkningar

F ö r 128 u höll.

vikt. 9

34-56

34-11 .34-11

34-83

34'50

33-44

34-27

37'57

37-—

37-07

37-64

35-71

37-71

35-21

36-84

juli

34-08

33-89

34-44

34-11

32-39

33-83

32-67

ang.

30'3l

31-19

3 Q

31-06

31-14

30-72

30-93 26-30 För 130 B höll. vikt. 23 42

un i

sept.

26'22

26-56

26-Ou

26-56

26-83

25-56

okt.

23-22

23-88

23-06

23-66

23-93

24-—

22-21

nov.

20-38

20-83

19-75

21-25

19-83

20-— . 18-07

dec.

21-50

21-44

21-28

21-64

21-50

21-94

20-17

21-35

1922 j a n . .

20-94

21-69

21-06

21-25

22-06

22-13

21 —

21-45

febr. .

21-16

21-50

20-88 | 21-56

21-88

22-47

21'43

mars

21-75

22 42

21-72

22 47

22-94

21-75

22'36

april

21-30

22-07

21-07

22-

22-79

23-39

20-93

21'94 22-85

maj

20-10

.

22'58

22-61

22-58

23*14

23-17

23-09

juni .

21-97

22-38

22-34

22-88

23-25

22-63

22-60

juli

.

21-62

22 —

21-97

22-31

22-47

23 —

22-23

ang. .

21--

21-11

21-42 ! 2 2 3 3

21-86 ' 22-70

22-78

21-89 !

sept. .

• _ 17-25

17-72

17-4 4

17-47

17-61

16 89 ; 17-17

17-30

17-89

17-47

17-83

18 31

17-53

16-81

17-58

18-66: 19-50

19-91

19-38

18-25

19-08 ,

20-11

20'—

19'-

19-59;

okt. .

16-78

nov. .

18-5-3

19-31

dec. .

19-08

2 0 - — . 19-11

19-83

F ö r 128 B höll. vikt.

17 Tab. 3. Rågpriser, kr. per 100 kg-. Enligt svensk spannmålsnotering, avseende partipriser banfritt noteringsorten vid genast leverans (i medeltal per månad).

N o t e r i n g s V .VI .

1920 sept okt. nov. dec. 1921 Jan.

u

o r t

Medelpriser Anmärkningar KalHalmGöteNorrStockx , Malmö 0rebro mar stad borg köping; holm

,,i

IXJLCfcUCtU

35-— 35 — 34-38 34-50 34 — 85 — 35-50 3 4 - 3 5 3 4 - 34-25 34-38 . . 32-— 33-— 31-50

febr. mars

. .

30-83 31-17

30-67

. .

32-88 31-50

32-06

april

. . . 34-11 32-22

3 4 - 33-50 32-13 : 33'82 För 120 tt höll. vikt. 32-88 35 — 31-75 30-75 . 33-41 33 — 33 — 3225 30-80 , 33-36 32-75

32-38 31-94

31-50 29-75

30-75 31-50

30-90 32-41

28'33 31-38

30-83

27-75 ! 30-08

33-25

30-—

29 — i 32-32 29-75 . 3135 31-93

33 — 32-75 33-33 34-17 31-55 33-02

maj

.

3611 34-17

34-39

34-89

35-61

35-94

33-56

34-95

juni juli

.

37-43 37-14

37-57 33-39

37-16 33-20

aug.

.

29-67

29-67

36-71 37-79 32-50 33-28 29-33 29-50

36-07

33-7 5 33-78 30-21 29-88

37-43 33-67

sept.

.

26-50

26-44

26-33

26-33

26-56

25-06

okt.

.

22-81

22-50

21-50

22-31

23-— 22-25 20-68 22-15

26-11

32 — 29-17

29 63 26-19 För 121 a höll. : vikt.

nov.

.

20-25

18-94

17-75

20-47

19-78

19-94

17-17

19-41

1922 jan.

.

21-50

19-56 20'3l

18-83 19-50

16-17

.

19-08 19-47

18-75

dec.

20-38

20-09; 20-69

20-88

18-75

20-38

febr.

.

21-54

mars

.

21-72

20'31 20-64

20-— 20-42

20-— 20-50 2038 18-— 20-10 20 — 20-50 20-50 18-50 20-33

april

. .

21-50 20-57 22-39 21-17

18-75

20-33

21'83

20-50 21-11

20-80

maj .

21-33

19'89

21-36

22-54 21-50 22-63 21-44

22-13

22-16 21-94 21-72 ' 2150

21-78

20-50 20-38

21-79

20'09 i 2028

20-40

15-72

juni .

.

juli .

.

aug. . sept. .

.

20 — 2011

.

21-47 18-02 i 19-31 20-17 15-46 15-83 15-47

okt. .

.

15-03

15-11

14-75

nov. .

.

16-50

16-38

16-81

16-67

15-78 16-22

dec. .

15-58 14-78

1584 | 16-66 15-78

21-00

19'28 15-22

15-— 14-72

18-54

^

21-46 1974 15-52 För 119 <&, höll. vikt. 14-95

16-19

15-16

16'07

16-61 • 16-50

15-50

16-30

is

Tab. 4. Medelpris pr månad å vetemjöl, råg-sikt och rågsainsikt, kr. pr 100 kg. ab kvarn inkl. säck i södra och västra Sverige fr. o. in. 1/s 1920 t. o. in. dec. 1922. i

Ar.

Månad

73 —

70-—

57-75

55'7 5

54-75

53-75

77 —

74-—

55-75

54-75

53-75

76 73

55" 7 5

54-75

53-68

—

71 71

68-71

55-27

46-52

64 68

61-68

51-90

50'90

48'90

55 —

52--

50-

49--

47 —

41-25

52 29

49-29

49 •—

48-—

46 —

40-25

49 80

50-47

49-47

47-47

41-72

52 48

49-48

53-52

52-52

50-52

44-77

57 —

5 4 -

57-13

56-13

54-13

48-38

54 77

51-77

51-87

52-87

47-12

55 90

52-90

51-52

50-52

48-52

51 07

47-00

46-4 7

45-47

43-47

37'72

39-74

38-74

36-74

30'99

35-55

34-55

32-4 5

26'93

34-50

33'50

30 50

27-- :

'•• E x t r a K ä r n - Bagerimjöl p a t e n t mjöl

— 78 — — 82 — — 81 73 — 76 71 — 69 68 — 60 — — 57 29 — 54 80 — 57 48 — 62 — — 59 7 i — 60 90

Rågsamsikt

Prima av Flor- i enbart mjöl svenskt vete

! 1920 sept

K å g s i k t

V e tern j ö 1

okt.

53-74

49 74

44 74

39-74

nov.

50-25

46 25

41 25

36-25

dec.

49-50

45 50

40 50

35-50

— 57-75 — 57-75 — 57-27 — 53-90 — 52-— — 51-— — 53-20 — 56-52 — 60-13 — 58-87 — 51-52 — 49-4 7 — 42-74 — 38-55 32 — 37-50

1922 j a n .

49-05

45 05

40 05

35-05

31 77

37-27

34-27

33-27

30-27

febr.

47-96

43 9 0

38 96

33-90

31 46

36-50

33-50

32-50

29-50

26-—

mars

48-50

44 50

39 50

34-50

32 — 36-50

33-5o

32-50

29'50

26-—

44 50

39 50

34-50

32 — 36-50

33-50

32-50

29-50

26 —

44 39

39 46

32 03

36-50

33-50

33 —

36-50

33-50

okt. nov. dec, 1921 Jan. febr. mars april maj un i juli aug. sept.

april

60-07

48-50

56 07

juni

43-50

40 50

37 50

32-50

juli

43-—

40 —

37 —

32'-

33 — 36-50

33-50

aug.

42-15

39 15

36 15

31'15

32 15

35-65

32-65

sept.

39-77

36 i 7

33 77

29-40

29 67

32-08

29-72

— — 30-50 — 30-50 — 29-65 — 27-35

okt.

38-50

35 50

32 50

28-50

27 50

29-50

27-50

25-50

23-50

maj

48-35

26-08 28-50 28-50 27-05 25-35

nov.

39-37

36 37

33 37

29-37

23 37

30-37

28-37

24-37

dee.

39-50

36 50

33 50

29-50

28 50

30-50

28-50

— 26-50

24-50

H» T a b . 5.

G e n o m s n i t t s p r i s e r på Vete

p e r m å n a d å r e n 1904—1913. Kr. per 100 kg.

M å na d .human Februari Mu< April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

Stockholm 16-17 1649 16-64 16-85 17*24 17-20 17-10 16'85 16-33 16-04 16-02 1593 Årsmedeltal 16*57

Genomsnittspriser

i procent

Månad Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

Malmö 16'5l 1G'81 16-80 16-94 17-44 16-95 17-23 16'08 15"90 1600 1611 16'34 16*59

M å n a il

Stockholm

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

G e n o m s n i t t s p r i s e r på Iiaff Stockholm

13-71 13'89 1381 1386 14-22 ' 14-42 14-85 14-02 1386 13*82 13-92 13*84 Årsmedeltal 13*98

Malmö 99'5 101'8 1013 1021 1051 102-2 103'9 96-9 95'8 96-4 97*1 98_5 100*0

1179 11'79 H'65 11'74 12*30 1265 12-40 12-05 11-60 11*72 11*80 11*83 11*93

Köpenhamn London 97-4 98-5 97-6 99*6 979 999 99-8 101-6 102-9 104-7 103-3 105-2 104-9 105-2 104-6 99-7 97-6 96-4 97-0 96-0 98-3 96-0 98-2 97*4

Chicago 99-4 100-4 100-1 101-5 1047 103-3, 100-2 97-3 97-7 99 1 97-2 98-8

100-0

100-0

100-0

p e r månad å r e n 1904—1913.

kr. per 100 kg. Malmö Köpenhamn 14' 18 14*39 14-26 14-31 14-62 14-78 14'68 14-13 13-93 13-99 14-17 14*16 14 30

Chicago 13-64 13-78 13'73 13-93 14-37 1417 13-75 13-35 13-41 13-60 1333 . 1356

av årsmedeltal en (• - 100-0)

97*6 99'5 100'4 101-7 104-0 103-8 103-2 101'7 98-0 96-8 967 96-1 Årsmedeltal 100*o Tal». 6.

Köpenhamn I. ondon 12-82 13-40 1285 13*54 12-88 1358 13-13 1382 1354 14-24 13-60 14-31 13-80 14-31 13-77 13-56 12-85 13-11 12-77 1305 12-94 13-06 12-92 13-24 13-60 13-16

1 procent av årsmedeltalen Stockholm Malmö Köpenhamn 98 99-2 98*1 98 100*6 99*4 97 99*7 98*8 98 99* L 100*1 103 102*2 101-7 105 103*4 103* L 103 102*7 102*6 101 98*8 100*3 97 99-1 97*4 9S 98-9 97*8 99*6 98 99*1 99*0 99 99*0 100 0

100*0

100 0

20 Tab. 7. Genomsnittspriser på Vete i Malmö och Köpenhamn månadsvis åren 1904-1913 samt 1921 och 1922, kr. per ICO kg. 1904—13 Skillnaden i genomsnittspriser '

Månad

9 2 1

Köpenhamn

Malmö

1 9

Skillnaden i genomsnittspriser 1

April

o Skilluade genomsnit priser + 2-64

Malmö

Köpenhamn

21*16

20-00

21*75

21-33

+ 1-16 + 0-42

Januari

+ 3*11 Februari . . . + 3*27 Mars . . . . + 3*22

. .

. -1- 3 1 2

21*36

22-08

- 0-72

Mai . . .

. + 3'20

22*58

23-83

- 1*,:.

Juni . . .

. + 2*64

21*97

23-00

Juli . . . . . + 2*92 Augusti . . + 2*52

21*62

21-80

21*00

20-55

16*01

16-98

16*99

16-73

+ 0*26

18-27

17-95

+ 0-32

18'79

18-45

+ 0*34

September

. + 2*79

26*22

22*92

Oktober .

. + 2*95

23*22

19*62

November

. + 3*05

20*38

18*79

December

. + 3*10

21*50

19*25

+ 3*30 + 3*60 + 1*59 4 2*25

— l*o9 — 0-18 + 0 45 - 0-37

Arsmedcl tal + 2*99

Tab. S. Genomsnittspriser pä Itag

i Malmö och Köpenhamn månadsvis åren 1904—

1913 samt 1921 och 1922, kr. per 100 kg. 1904—13 Skillnaden i genomsnittspriser '

Månad Januari

.

. + 2-39

Februari .

. + • . + *61 . + 2*57

Mars . . . April

. .

Maj

1 9 Malmö

2 Köpenhamn

1 Skillnaden i genomsnittspriser '

9 2 2

Malmö

Köpenhamn

Skillnaden genomsnitt priser l

21-78 21-76

18-75

+ 3'03 + 2-2 o

19-56 20-54

+ 1-40

21*72

21-42

+ 0-30 - 0-94 + O-'!'

. . .

. + 2 32

22*61

2355 Juni . . .

. -V 2*23

22*77

22*55

Juli . . .

. + 2*28

22*86

21-38

+ 1-48

Augusti

. + 2*08

18*81

20-38

- 1-57

.

September

. + 2*33

26*87

+ 3-34

15*61

15-65

- 0*04

Oktober

. + 2*27

23*04

20-24

+ 2-80

16-1

- 0-94

November

. + 2*37

20*45

+ 0-30

December .

. + 2*33

20*07

20-09 20-05

15*18 16*67

+ 0-62

16*98

16-37 17-29

- 0-3 1

.

+ 0-30

Årsmedeltal + 2*37 1 De svenska noteringarna överstiga ( + ) de danska. samma hektolitcrvikt å resp. vete och råg.

För 1921 och 1922 avse noteringarna

21 Nuvarande läg-e å brödspaimmålsmarkiiadeii. I förestående statistiska sammanställningar hava uppgifter meddelats om, Prisbiand annat, de priser, som fr. o. m. hösten 1920 — då den statliga regleringen differens av spannmåls- och nijölhandeln upphörde — noterats dels för svenskt vete av m.% \?mej. normalkvalitet oeh dels för nordamerikanskt vete förtullat i svensk hamn. A\ svens]J vete. uppgifterna framgår, att en i regel högst betydande skillnad varit rådande mellan ifrågavarande priser. I själva verket torde det vara nu berörda förhållande — nämligen det svenska vetets osedvanligt låga pris i jämförelse med importvetets —, som framför allt väckt lantmännens uppmärksamhet och för dem framträtt som ett högst anmärkningsvärt missförhållande. Givetvis är även kärnpunkten i det spörsmål, som hänskjutits till de sakkunniga, till finnandes just här. Sakkunniga hava därför ägnat särskild uppmärksamhet åt studiet av berörda prisdifferens i syfte att få konstaterat vilka faktorer och omständigheter, som medverkat till att denna skillnad blivit så betydande, ävensom för att få utrönt, om den kan anses rimlig med hänsyn till det svenska och amerikanska vetets inbördes värde. Åtskilliga, fullt naturliga orsaker hava motiverat, att det svenska vetet icke kunnat betalas med lika högt pris, som det utländska betingat förtullat i svensk hamn. Det är främst kvalitetsfrågan, som här bör observeras. Kvalitetsfrågan. Till en början skall beröras frågan om vattenhalten och dess inverkan. 1 Vatten' Medan ett prima amerikanskt vete enligt uppgifter från A.-.B. Malmö Stora halten. Valskvarn endast innehåller 11—13 % vatten, är vattenhalten hos skånskt pansarvete 15—19 %. Vete förmales bäst och lättast med en vattenhalt av 15 —16 %. I moderna kvarnar tvättas det i allmänhet först och undergår sedan sådan behandling samt blandas med annat vete. så att det hela får denna vattenhalt. E t t vete, som ursprungligen endast innehåller 12 % vatten och således kan upptaga 4 %, ger kvarnen följaktligen 5 % större utbyte än ett sådant, som ursprungligen innehållit 17 %. Enbart på grund av skillnaderna i vattenhalt kunna kvarnarna i genomsnitt taget räkna med 4-—5 % större utbyte av amerikanskt vete än av svenskt och kunna följaktligen betala ett högre pris därför. Under innevarande år med osedvanligt dåliga bärgningsförhållanden i Sverige, men å andra sidan med huvudsaklig import av världens förnämsta kvalitetsvete (Manitobavete) har skillnaden i fuktighetshalt varit större än den nyssnämnda. Man får emellertid icke endast taga hänsyn till den procentuella fuktighets 1 Efterföljande framställning angående kvalitetsförhållandena grundar sig huvudsakligen på professor H. Nilsson-Ehles utredning om »Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet» till Tull- oeli traktatkommittén samt en undersökning av fil. dr. Å. Åkerman »Försök och iakttagelser rörande svenska vetesorters kvalitet» i Sveriges utsädesförenings tidskrift 1922, 2 häftet.

22 graden utan även till den omständigheten, att spannmål med högre vattenhalt fordrar högre skötselkostnad under lagring samt lämnar ett större lagringssvinn, vilket senare från kvarnhåll uppskattas till cirka 2 % under en tidrymd av tre månader. Mjölutbyte Vidare hava de hårda utländska vetesorterna det företrädet, att de äro mycm. m. ke-t tunnskaliga och därigenom lämna ett högre mjölutbyte. Ofta däremot äro de utländska vetesorterna behäftade med större orenhet. Våra inhemska vetesorter torde i allmänhet vara storkornigare än vissa av de utländska. BakningsEn från bagerisynpunkt synnerligen viktig sak är de hårda importerade veteförmaga. s o r ternas större bakningsduglighet. Då mjöl av hårt vete suger till sig mera, vatten än sådant av mjuka veten och detta vatten delvis kvarhålles vid bakningen, erhålles en större viktsmängd bröd än av samma kvantitet svenskt vete. Härigenom bli de hårda vetena givetvis mera lönande att förarbeta och kunna därför betalas högre. Enligt vad prof. Ehle omnämner i sin anförda utredning, har vid Malmö Valskvarn vid verkställda baknings försök amerikanskt vårvetemjöl vid jämförelse med enbart skånskt Vetemjöl (av 1920 års skörd) givit 19 % högre viktsmängd bröd genom större vattenupptagande förmåga. Den starkare absorptionsförmågan gent emot vatten hos mjöl av hårda veten, beror icke blott på att detta mjöl är så mycket torrare än sådant av svenskt vete utan är framför allt en följd av dess kemiska och fysikaliska konsistens, bl. a. dess högre glutenhalt. Förutom egenskapen att upptaga och kvarhålla mera vatten har som bekant mjöl av hårda veten även den att giva ett porösare bröd och därigenom en större brödvolym än sådant av mjukare. Försök utförda i Malmö visa att under det att 100 gram mjöl av ett »bakkraftigt» amerikanskt vete giver ett bröd på över 500 kbcm:s volym, blir brödvolymen av mjöl av ett medelgott Pansarvete endast 400—450 kbcm. Då dessutom mjöl av hårda veten i allmänhet lämnar ett bröd av vackrare utseende, inses lätt varför bagarna föredraga sådant mjöl framför mjöl av de mjuka svenska vetena. De sakkunniga hava vid Saltsjökvarns eereallaboratorium enligt den på dylika kvarnlaboratorier vanliga metodiken låtit utföra bakningsprov av fyra olika vetemjölskvaliteter, nämligen »Best Patent» från Pillsbury Flour Mills Co., Minneapolis, märket »Kejsarkronan» från A.-B. Saltsjökvarn, kärnmjöl målet av 30 % Manitobavete och 70 % östgötavete samt ett kärnmjöl av enbart svenskt vete (östgötavete). Som bekant har östgötavetet i år ansetts äga högre kvalitet än i övriga delar av landet skördat vete. Bakningsproven gåvo följande resultat. Brödvolym av 100 gram Relations.... . .", mjöl i kbcm. ta Kärnmjöl av enbart svenskt vete Kärnmjöl av 70 % svenskt + 30 % Manitobavete . . . . »Kejsarkronan» Pillsbury »Best Patent;

465 548 646 672

100 118 189 115

,, .. u. a Brodiorm något platt ordinär god god

Det amerikanska vetemjölet gav sålunda 45 % större brödvolym än det svenska kärnmjölet. Något men obetydligt mindre brödvolym gav »Kejsarkronan», medan blandningskärnmjölet (av 70 % svenskt och 30 % Manitobavete) i fråga om volymen endast översteg det svenska kärnmjölet ined 18 %. De fördelar, som bagarna erhålla genom den jämförelsevis högre viktsmängden och större volymen bröd bakat av amerikanskt vetemjöl, kunna helt naturligt ej uppskattas på samma sätt från konsumentsynpunkt. Brödets viktsökning kommer ju till stånd genom vattenupptagning, och den ökade volymen är att tillskriva brödets större porositet. Intetdera av dessa förhållanden höjer

•23

i och för sig brödets verkliga näringsvärde utom för det fall, att de skulle inverka på dess smältbarhet, en fråga som ännu är outredd. I synnerhet lör dem som köpa sitt bröd och icke själva baka, måste dessa egenskaper snarare betraktas som fel, därför att förbrukaren därvid erhåller en mindre mängd nariie- än vid användning av en lika stor mängd bröd av svenskt vete. Vidare spela vetets bärgning, lagring och torkning en viktig roll for kvaVete, som bärgats under ogynnsamma betingelser, har ofta en mycket dålig bakningsförmåga, i synnerhet om det börjat gro på fältet, Även om gronmgsprocessen icke fortskridit så långt, att grodden blivit synlig, kan dock bakmngsförmågan vara högst betydligt nedsatt. Vete, som på grund av dålig bärgning håller alltför hög vattenhalt, är, som förut nämnts, svårare att bevara och sköta, kräver stora lnagasinsutrymmen och kan endast i begränsad utsträckning ingå i mjölblandningen, om denna ej skall ge anledning till klagomål från konsumtionens sida, Ett nyskördat vete bakar sig i allmänhet mindre väl och behöver lagras en viss tid för att bliva »bakningsmoget». Den omständigheten, att större mängder ur bakningssjmpunkt mindre goda vetepartier komma i marknaden nu mera än förr, torde"'i Väsentlig mån förklaras av att nuvarande maskinella anordningar vid jordbruksdriften, genom tröskning på fältet o. s. y., hastigare bringa större mängder färskt vete i marknaden än förhållandet varit förut. Genom lagring ökas efter hand vetets bakningsduglighet. Ett betydelsefullt inflytande på denna har även torkningen, vilket framför allt består däruti. att den påskyndar de förändringar under lagringen, som leda till förbättra, i bakningsduglighet. Då bl. a. dessa betydelsefulla faktorers inverkan på spannmålens kvalitet hava gjorts till föremål för ingående undersökningar genom Lantbruks- och Ingenjörsvetenskapsakademierna, skola de sakkunniga e,j här närmare ingå på frågan. Under ledning av d:r A. Åkerman vid utsädesföreningen i Svalöy hava under de senaste åren verkställts omfattande försök rörande bakningsförmåga och glutenhalt hos våra vanliga höstvetesorter, för vilka redogörelse lämnas i förut nämnda avhandling. Enligt de resultat, som därvid erhållits, grupperas de olika vetesorterna med hänsyn till bakningsförmågan på följande sätt, varvid vetesorterna med den lägsta bakningsdugligheten komma först. 1) Sqnarehcadvetc, Smaahvedc 2) Pansarvete II, Solvete II 3) Thulevete II och Borevcte 4) Lanthöstveten 5) Kolbcn och liknande vårveten 6) Lanthöstveten 7) Kolbenvårvete och liknande sorter

odlade i Sverige » » » » » » * ' ' » » odlade i länder med kontinentalt klimat > » » > >

Skillnaden mellan de två sista grupperna och de övriga beror uteslutande på klimatet, under det att skillnaden mellan de fem första är resultatet av inneboende ärftliga olikheter, som göra sig gällande vid odling under samma yttre betingelser. Ingen av våra förädlade vetesorter har visat sig ens jämställd med lantvetet i fråga om bakningsduglighet. Såväl i fråga om brödvolym som övriga egenskaper, som innefattas i begreppet bakningsförmåga, komma emellertid Botevete och Thulevete I I , som ju huvudsakligen äro avsedda för mellersta Sverige, lantvetet ganska nära. De i södra Sverige hittills mest odlade sorterna, Pansarvete I I och Solvete I I , voro sämst. Dessa senare sorter hava emellertid en betydligt högre avkastningsförmåga än de övriga jämte andra för' odlaren värdefulla egenskaper. Det blir därför en viktig uppgift för veteför-

{Wg™*^,

24 ädlingen att söka uppdraga sorter, som med dessa egenskaper förena bättre bakningsförmåga. Dylika arbeten, som avse att förbättra våra förädlade vetesorters bakningsduglighet, hava redan igångsatts på Svalöv. Det inhemska vårvetet har uppvisat högre bakningsduglighet än våra övriga vetesorter, men har den olägenheten, att dess avkastningsförmåga är betydligt lägre. E t t omfattande förädlingsarbete med vårvete i syfte att söka framställa högre avkastande vårvetesorter med bibehållen kvalitet har redan haft att uppvisa det resultatet, att en ny sort, Extra Kolben, ined 10—15 % ökad kärnavkastning överträffar den förutvarande standardsorten i södra Sverige, Kolbenvetet. Ytterligare arbeten i denna riktning pågå för närvarande, och enligt vad prof. Ehle uppgiver synes det ej uteslutet att kunna ytterligare rätt avsevärt höja avkastningsförmågan, varefter vårvetet skulle kunna bli bättre konkurrensdugligt med andra vårsädesslag än vad nu är fallet oeh därigenom tilltaga i odling. Av det sagda torde framgå, att kvalitetsfrågan spelar en synnerligen stor roll i fråga om värdesättningen av svenskt vete i förhållande till det utländska vete, som i regel importeras till riket. Upphand- Från kvarnhåll plägar göras gällande, att en värdeskillnad förorsakas därav, lingsformen• att den svenska brödspannmålen icke i regel kan upphandlas i större, i kvalitetshänseende enhetliga partier, utan måste uppköpas i småposter, ävensom att kostnaderna för intagning i kvarnen av dessa sackade småposter av svensk spannmål äro högre än den ringa kostnad, som är förenad med det utländska vetets lossning direkt från importångare. Höstköpen En annan omständighet, som bidrager till och motiverar en del av prisskillav svenskt naden, är såsom förut angivits att en större del av den svenska spannmålen vete. av given anledning av kvarnar och spannmålshandlare uppköpes redan under höst- och de första vintermånaderna för att sedermera av kvarnarna lagras ända fram till våren och sommaren, under det att inköpen av importvete verkställas mera omedelbart före den tid, då spannmålen förmales. Höstinköpen av svensk spannmål motivera givetvis en diskontering av priset med hänsyn till räute-, magasinerings- och skötselkostnader samt lagringssvinn för den tid, som åtgår tills spannmålen förmales. Härtill kominer, att det riskmoment, som för uppköparen ligger i att upphandla spannmålen under hösten i och för förmalning under en längre fram liggande tidpunkt — särskilt under tider med fallande pristendens — måste anses så pass betydande, att även detta framtvingar en ytterligare marginal mellan prisen å importvetet och det svenska vete, som köpes under hösten. I samma riktning verkar också den förändring på den europeiska spannmålsmarknaden, som inträtt efter kriget, i det att argentinskt och australiskt vete. skördat omkring årsskiftet, numer i betydligt större utsträckning tillföres marknaden vid den tid. när eljest det lagrade inhemska vetet skulle förbrukas. Den s. k. _ Innan sakkunniga gå vidare, torde det böra understrykas, att de prisdifferennaturliga värdeskill- tierande faktorer, för vilka nu redogjorts, kunna betraktas såsom betingade av ladens stor-helt naturliga, så att säga normala förhållanden. Ifrågavarande faktorer torde lek. i allmänhet hava gjort sig gällande icke endast under den tid, som förflutit sedan statsregleringens upphörande utan även före världskriget. Att siffermässigt ange den skillnad i pris, som motiveras av dessa faktorer tillhopatagna och vilken givetvis något varierar för olika år, möter stora svårigheter. Från kvarnhåll har gjorts gällande, att man med ledning av vunnen erfarenhet torde kunna ange ifrågavarande värdeskillnad till 9 ä 10 % av priset till det svenska vetets nackdel. Från lantmannahåll åter förklaras, att nu nämnda procenttal måste anses väl höga, I detta sammanhang bör emellertid än en gång påpekas, att ovan berörda prisdifferentierande faktorer under nu löpande år motiverat en något större relativ prisskillnad än under mera normala år av

25 den anledning, att skillnaden i kvalitet mellan imporlvetet och det svenska vetet i år varit osedvanligt stor. Sakkunniga hava här ovan såsom naturliga betecknat de prisdifferentie- Ändra prisrande faktorer, som hittills behandlats. Anledningen till detta beteckningssätt different^ har varit den, att det knappast med fog kan göras gällande annat än att de torer. rätteligen böra resultera i ett något lägre pris å svenskt vete än å utländskt. Men under de två senaste åren har prisskillnaden -— såsom längre fram närmare skall påvisas och som för övrigt torde framgå redan av en flyktig jämförelse mellan prisdifferensen nu och före världskriget — varit så betydande, att densamma icke kan förklaras enbart av dessa hittills omnämnda faktorer. Redan det förhållande, att prisskillnaden under åren 1921 och 1922, såsom framgår av tidigare meddelade tabeller, för olika månader varierat högst väsentligt, giver vid handen, att det svenska vetets pris icke bestämts enbart av priset å importvetet. Pent inhemska marknadsförhållanden hava under dessa de två senaste åren Tillgång och i betydande mån påverkat prisbildningen å den svenska brödspannmålen och efterfrågan. förorsakat ett större prisfall, än vad som enbart med hänsyn till kvalitet o. d. kan anses motiverat. Förhållandet har uppenbarligen varit, att de svenska lantmännen av skilda anledningar haft ett särskilt stort behov att så snart som möjligt efter skörden få sin spannmål avyttrad. Rikliga, utbud hava förekommit, särskilt under hösten 1921, då landet hade rekordskörd av brödsäd. Andra avsättningsmöjligheter än till de svenska kvarnarna (direkt eller via spannmålshandlarna) hava praktiskt taget icke åtminstone för vetets vidkommande stått lantmännen till buds. Lantmännens stora behov av försäljningar och den härav föranledda konkurrensen hava å andra sidan ingalunda mötts av en stegrad villighet eller förmåga hos kvarnarna och spannmålshandlarna att hastigt mottaga det svenska vetet. Tvärtom hava kvarnarna med hänsyn till risken av ytterligare prisfall å världsmarknaden och utsikterna att längre fram kunna vid behov täcka sig med importvara till lägre priser ådagalagt viss återhållsamhet med inköpen å hemmamarknaden, vartill kommer att kvarnarna med stor säkerhet kunnat räkna med att det svenska vetet under alla förhållanden stannat kvar inom landet och alltså fanns för dem tillgängligt för uppköp vid lämplig tidpunkt. Följden av detta förhållande mellan tillgång och efterfrågan har varit, att prisen å den svenska marknaden kraftigt nedgått. Här torde den väsentliga förklaringen till den osedvanligt stora prisskillnaden vara att söka. [ den statistiska redogörelsen har framhållits, att kvarnarnas pris å vete- Kvarnarnas mjöl i stora drag anslutit sig till importmjölets pris, som i sin tur följt världs- ställning till marknadspriset. Då även priset å det importerade vetet helt bestämmes av slH,nVmalsvärldsmarknadsläget och alltså undandrager sig varje påverkan från de sven- lnisenska kvarnarnas sida, vore det ur affärssynpunkt naturligt om kvarnarna för att kunna uppehålla räntabiliteten i sin hantering sökte att öva inflytande på det svenska vetets pris. Så vitt sakkunniga kunna finna kan den stora nedgången i pris icke tillskrivas någon av Svenska kvarnföreningen organiserad .åtgärd. 1 Däremot torde det kunna sägas, att de enskilda kvarnarna —• på grund framför allt av lantmännens kraftiga utbud och nödtvång att sälja till de inhemska avnämarna — lyckats så utnyttja situationen, att de kunnat upphandla svenskt vete till sådana priser, som kvarnen med hänsyn till mjölpris, importvetets pris och andra driftkostnader funnit sig kunna betala. Härigenom torde kvarnarna i avsevärd grad hava haft till sitt förfogande ett medel att i viss 1 I fråga om Svenska kvarnföreningen, dess tillkomst, organisation och verksamhet m. m., hänvisas till Trustlagstiftningskommitténs den 21 december 1921 avgivna betänkande, sid. 43 if.

26 mån undgå sådana av depressionen förorsakade förluster, som näringslivet i övrigt över så gott som hela linjen fått vidkännas. 1 Jämväl den omständighet, att den svenska spannmålshandeln i betraktande av de stora riskmoment, som förefinnas under fallande konjunkturer, samt på grund av den allmänna depressionen och kreditinskränkningen icke på samma sätt som tillförne kunnat under hösten på spekulation uppköpa spannmål, lärer hava bidragit till det för lantmännen ogynnsamma läget. Tullens Av det förestående framgår, att en serie av faktorer hava medverkat till den effektivitet. s t o r a prisskillnad, som under senaste tid rått mellan importerat och svenskt vete. Det har visats, att dessa kunna i stort sett uppdelas i tvenne olika kategorier, dels mera naturliga, beroende på kvalitetsförhållanden m. m., och dels sådana, som betingats av rent inhemska marknadsförhållanden. Svårigheten att siffermässigt få fram ett uttryck för förstnämnda slag av prisdifferentierande faktorer har tidigare berörts. Enligt sakkunnigas förmenande torde mun emellertid kunna erhålla en ungefärligen riktig bild härav genom att göra en jämförelse mellan priset å danskt vete med världsmarknadspriset. Det danska " vetets kvalitet torde kunna anses ungefärligen motsvara skånevetets, och om noteringarna i Malmö på skånskt vete så omräknas, att de komma att avse skånskt vete av samma hektolitervikt som den danska noteringen evaiver;'*! i svenska kronor i Köpenhamn avser, måste differensen mellan import vetets pris i Köpenhamn och ifrågavarande noteringar å danskt vete betraktas såsom en tämligen god mätare jämväl å den värdeskillnad, som med hänsyn till kvalitetsförhållanden, världsmarknadsläge och de övriga, här ovan såsom naturliga betecknade faktorer råder mellan importvete och svenskt vete. Importvetets pris i Köpenhamn torde utan vidare kunna sättas lika med importvetets pris i svensk hamn oförtullat. I efterföljande tabell återfinnes i den första kolumnen uppgift å den i Sverige under de senaste månaderna faktiskt rådande prisskillnaden mellan å ena sidan amerikanskt vete i svensk hamn förtullat och ä andra sidan skånskt vete (Malmönoteringen), omräknad till samma hektolitervikt som den danska noteringen avser (jämför tab. 7 å sid. 20). Den andra kolumnen anger differensen mellan priset å amerikanskt vete oförtullat i svensk hamn och prisnoteringen för danskt vete. L den tredje och sista kolumnen är skillnaden uträknad mellan den första och andra kolumnens uppgifter. Här får man alltså fram de -ungefärliga belopp, varmed det svenska vetets pris, på grund av rent inhemska, marknadsförhållanden, understigit, världsmarknadspriset med fullt utnyttjande av den svenska spannmålstullen. ] I Trustlagstiftningskommitténs nyssnämnda betänkande ges uttryck åt en liknande uppfattning. I sagda betänkande (sid. 69) anföres följande: »Erfarenheten från de monopolistiska sammanslutningarnas verksamhet ger vidare vid handen, att en metod, som ofta förekommer i nedgångstider för att vinna ersättning för förluster å inneliggande lager — liksom även under andra konjunkturer för att öka vinsten — är, att en dylik sammanslutning söker nedpressa prisen \id köp från producenten å den marknad sammanslutningen behärskar under den nivå, som skulle ernåtts i händelse av fri konkurrens mellan köparna. Det torde icke kunna bestridas, att förutsättningarna för en dylik prispolitik vid kvarnarnas inköp från de svenska producenterna av deras spannmål för närvarande, d. v. s. under oktober—november 1921, äro att betrakta som gynnsamma. Dels ligga nämligen kvarnarna inne med stora lager, samtidigt som konsumtionen nedgått, till följd varav efterfrågan är minskad, dels intaga säljarna en svag ställning bland annat av det skäl, att utbudet är fördelat på ett stort antal händer. Även om det är riktigt, såsom från kvarnarnas sida nppgivits, att uttryckligt avtal dem emellan icke föreligger rörande prissättningen vid inköp av spannmål å den svenska marknaden, är det därigenom ingalunda uteslutet att kvarnarna till följd av faktiskt bestående förhållanden förmå utöva och även utöva ett starkt tryck nedåt på den inhemska marknadens spannmålspris. Till följd av kommitténs begränsade befogenhet att inhämta upplysningar, kan emellertid en närmare undersökning härav icke verkställas.»

sept, okt.

1921 . . . .

1922 . febr. april maj juni

sept. okt. dec.

,

Skill nad mellan anu srikanekt vete i svensk h a m r förtullat sam ; s k å n s k t vete ( k r o n o r

S k i l l n a d mellan amerikanskt vete i svensk h a m n oförtullat samt danskt vete p e r 1 0 0

7*79 6 38 8*42 7*30 7*16 8*79 8*35 1004 8- 6 2 303 2-88 1-80 f>*74 7-31 6-23 5-91

3-88 2-78 2-81 2-35 2-G0 2-75 1-57 2-12 0*17 —1-76

—l-oo —1*4.5 1*67 3*87 2*85 2'55

Skillnad m e l l a n första och andra kolumnen k i l o g r a m ) 3-91 3 60 5*01 4-95 4*56 6-04 6*78 7*92 8*45 4-79 3*88 3*25 4*07 3*14 3*88 3*36

Tabellen visar, att ett betydande underpris rått å svenskt vete i förhållande till världsmarknadspriset med tillägg av tullen. Sakkunniga vilja dock belöna, att ifrågavarande siffror icke torde böra betraktas såsom annat än approximativa, enär det danska och svenska vetets kvalitet givetvis icke kunna helt jämställas och även vissa andra skiljaktigheter beträffande den svenska och danska spannmålsnoteringen, kunna förefinnas, men i stort sett torde de i den sista kolumnen angivna siffrorna kunna karakteriseras såsom en mätare på det lägre pris, som det svenska vetet enbart på grund av rent inhemska marknadsförhållanden fått vidkännas. Det är av vikt att konstatera, att motsvarande underpris för tiden före världskriget var väsentligt lägre, i det sagda underpris under åren 1903--1912 varierade, per år räknat, mellan 0-21 kr. och 1-35 kr. per 100 kg. En faktor, som för de svenska odlarna i realiteten försämrat prisläget i fråga om den svenska, brödsäden, men som icke kommit till uttryck i prisnoteringarna, iir stegringen i de inhemska fraktsatserna. De i det föregående aniörda noteringarna å vete och råg enligt svensk spannmålsnotering avse nämligen partipriset banfritt noteringsorten. Erakten från produktionsorten till kvarnen får följaktligen betalas av producenten eller får denna vidkännas motsvarande avdrag frän noteringen. Enligt av sakkunniga inhämtade upplysningar torde man kunna räkna med, att fraktkostnaderna för den svenska brödsädens transport på järnväg till kvarn vid närvarande tidpunkt ligga ungefär 140 % över motsvarande fraktkostnader 1013. Medelfraktkostnaden för vete och råg (med en beräknad medeltransportlängd av 74 km.) i vagiislastgodstrafik å statens järnvägar hade sålunda hi\n 1913 till senare delen av 1922 stegrats från 39 öre till 94 öre. allt per 100 kilogram. Beträffande åter fraktkostnaderna vid import av utländskt vete hava sakkunniga inhämtat, att fraktkostnaden för vete från New York till svensk importhamn från 1913 till 1922 stegrats från 9 ä 11 kronor till 15 ä 17 kronor, allt per ton, d. v. s. en ökning med cirka 60 %. Den omständigheten, att vida större stegring ägt rum beträffande kostnaderna för den svenska brödsädens transport till kvarn än i fråga om importvetets transport till riket, har uppenbarligen bidragit till att ställa den svenska spann-

Fraktfrågan

•2S målsodlaren i ett avsevärt sämre förhållande till världsmarknadspriset än som framgår av noteringarna.

Rågpriscn.

Vad beträffar svensk råg äro förhållandena i det stora hela analoga med vad som gällt i fråga om vetet, Sakkunniga hava därför icke ansett nödig! att närmare ingå på prisförhållandena beträffande råg, och detta sä myckel mindre som en jämförelse med utlandspriset här torde hava mindre intresse i betraktande av att den svenska rågproduktionen ungefärligen motsvarar landets behov, och import av råg av denna anledning praktiskt taget icke förekommer. Rågpriserna hava någorlunda följt prisen å svenskt vete. i det rågen i regel betalats en eller annan krona lägre än det svenska vetet.

Behovet av åtgärder.

Importförbud.

Med ledning av vad här ovan anförts hava sakkunniga alltså kunnat konstatera, att priserna å svensk brödsäd åtminstone från och med hösten 1921 befunnit sig på en nivå, som legat väsentligt under världsmarknadspriset med tillägg av tullens hela belopp. Prisskillnaden har varit så betydande, att den icke kunnat förklaras endast med hänsyn till den svenska varans något lägre kvalitet eller sådana världsmarknadsförhållanden, som övat inflytande å spannmålsmarknaden såväl i Sverige som t. ex. Danmark. Till stor dei har prisskillnaden befunnits förorsakad av rent inhemska marknadsförhållanden, för vilka i det föregående redogjorts. I jämförelse med tiden före världskriget framträder prisläget så mycket mera ogynnsamt för den svenska brödsädesproduktionen, som utredningen visat, att, sedan hänsyn tagits till kvalitetsskillnad o. d., det svenska vetet, i. förhållande till världsmarknadspriset med tillägg av tullens hela belopp, betingat ett underpris, såsom förut nämnts, varierande för tiden sept, 1921—nov. 1922 från ungefär 3*25 kr. till 8*45_ kr. per 100 kilogram, medan motsvarande underpris under tiden före världskriget höll sig, per år räknat, mellan 0*21 kr. och 1*35 kr. per 100 kilogram. Det prisläge, som under senaste tiden rått och fortfarande råder beträffande den svenska brödspannmålen, måste alltså betraktas såsom mindre, tillfredsställande. Givetvis är det de svenska jordbrukarna, enkannerligen odlarna av brödsäd till avsalu, som svårast och mest omedelbart hava känning av berörda missförhållanden. Men det torde icke med fog kunna bestridas, att den allmänna betydelse, som jordbruksnäringen äger för riket, och vikten för det hela av någorlunda trygga förhållanden för vår spannmålsodling, göra det till en angelägenhet av allmän innebörd att noggrant undersöka, huruvida några framkomliga vägar stå till buds för ernående av förbättrade prisförhållanden i fråga om den svenska brödsäden. Rimligt synes vara, om förhållandena om möjligt så till vida återföras till läget före världskriget, att den svenska brödspannmålen må kunna vinna avsättning till priser, som i jämförelse med världsmarknadspriset icke för odlarna äro mindre gynnsamma nu än före kriget. Åtskilliga uppslag och yrkanden för frågans ordnande hava framkommit i de framställningar i ärendet, som ingivits till jordbruksdepartementet och vilka därefter överlämnats till de sakkunniga. Vad beträffar det i flertalet av dessa framställningar framförda yrkandet, a t t införselförbud måtte införas å vete och råg, målen och omalen, har herr statsrådet i de vid sakkunnigas tillkallande uppdragna riktlinjer uttalat, att dylik importreglering icke kunde ifrågakomma. Med hänsyn härtill hava

29 sakkunniga icke funnit sig behöriga att ingå i närmare diskussion av berörda förslag. Enligt de riktlinjer, som av herr statsrådet angivits vid de sakkunnigas till- Ifrågasatt sättande, skulle de, därest statsåtgärder funnes erforderliga för att få avsätt- tcvarnavtal. ningen av svensk brödspannmål tryggad, bl. a, och i första hand taga under övervägande i vad mån det lämpligen läte sig göra att vinna det önskade syftet genom överenskommelse med kvarnindustrien. De sakkunniga hava i anledning härav satt sig i förbindelse med representanter för Svenska kvarnföreningen i syfte att på överenskommelsens väg få till stånd sådant åtagande från föreningskvarnarnas sida, att viss bestämd myckenhet spannmål vunne avsättning under viss fixerad tidrymd och till lägst sådana priser, som i förhållande till världsmarknadspriset av sakkunniga kunde anses riktigt avvägda. Sedan sakkunniga med representanter för kvarnföreningen ingående dryftat denna fråga och begärt, att föreningen ville ange vad föreningen i sådant hänseende kunde åtaga sig, har från föreningen under hand lämnats följande förslag till uppgörelse i frågan. Svenska kvarnföreningen skulle erbjuda sig att under tiden 15 november 1922 till 15 februari 1923 — under förutsättning av utbud från odlare samt i mån av utrymme — inköpa svenskt vete och svensk råg av full marknadsgill vara, vilken finge vara högst en procent mältad, till en myckenhet av 35 000 ton vete och 20 000 ton råg. För normalviktig vara skulle erläggas ett pris med reglering efter den officiella skalan, vilket skulle avse leverans vid kvarn och angivas genom vanlig notering varje tisdag och fredag. Föreningskvarnarna skulle förbinda ;;ig att erlägga det noterade priset intill dess ny notering sattes. Priset för vete skulle för den ovannämnda tiden uträknas så att det motsvarade priset för 78 kgs argentinskt Barletta Russovete cif svensk hamn oförtullat ined ett tillägg av kr. 1-25. Detta pris skulle utgöra grundpriset oeh noteras i Göteborg för Västergötland och Bohuslän, i Halmstad för Halland, i Kalmar för Småland, i Norrköping för Östergötland och Södermanland samt i Stockholm för Mälardalen och Uppland, samt 50 öre lägre i Malmö för Skåne och Blekinge och i Örebro för Närke. Priset för råg skulle vara 3 kronor lägre än grundpriset för vete å samtliga ovannämnda platser utom Örebro, Göteborg och Halmstad, där priset skulle vara 3*50 kr. lägre än grimdpriset för vete. Detta erbjudande lämnades under villkor, att svenska kvarnar, som icke tillhörde föreningen, iklädde sig samma skyldighet för inköp av en kvantitet, som stode i proportion till den kvantitet, som föreningsmedlemmarna förbundit sig inköpa, Innan sakkunniga ansågo sig böra ingå i underhandlingar med utom föreningen stående kvarnar, funno sakkunniga det nödvändigt att närmare bedöma, huruvida förslaget vore av beskaffenhet, att detsamma överhuvud taget borde från statens sida godtagas. Härvidlag hade sakkunniga bl. a, att taga under övervägande, huruvida den föreslagna prisrelationen mellan svenskt och utländskt vete kunde anses riktig. De sakkunniga, som i ärendet rådgjort jämväl med representanter för jordbruksnäringen utom de sakkunniga, funno att så icke kunde anses vara fallet, Emellertid sökte sakkunniga genom nya överläggningar med kvarnföreningen få till stånd en förbättring i anbudet, närmast åsyftande en höjning av det föreslagna pristillägget till kr. 2*25. Då från kvarnföreningens sida meddelades, att kvarnarna i detta avseende ej kunde gå längre än i förslaget angivits, ansågs frågan fallen, varom på sin tid meddelande lämnats till herr statsrådet. Då alltså något resultat ej ernåtts vid ifrågavarande förhandlingar'och sak- Åtgärder för kunniga icke heller kunnat under de givna förutsättningarna utfinna andra ut- kommande skordear vägar för att redan under denna säsong förhjälpa brödsädsproducenterna till -

ett bättre läge, hava sakkunniga upptagit till prövning frågan om vilka åtgärder, som för en kommande skörd kunde ifrågasättas för ernående av en förbättrad situation. Det har nämligen för sakkunniga framstått såsom en angelägenhet av vikt, att man i tid inrättade sig för att om möjligt förebygga att även under kommande skördeår en alltför stor och onaturlig prisskillnad bleve rådande mellan världsmarknadspriset med tillägg av tullen och de inhemska brödsädespriserna, Då den förnämsta anledningen till de påtalade missförhållandena synts ligga däri, att lantmännens osedvanligt stora behov av och önskan att särskilt uncler höstmånaderna kunna sälja spannmål icke tillnärmelsevis motsvarats av kvarnarnas intresse av uppköp, så lärer problemet huvudsakligen oinfatta att finna utvägar som antingen pä det sätt stärka lantmännens ställning, att dessa göras mindre beroende av en omedelbar avsättning till de svenska uppköparna -— kvarnarna eller ock skapa ökat intresse och villighet samt större förmåga hos kvarnarna att upphandla den svenska brödsäden. LantmänI förstnämnda hänseende torde åtskilligt kunna ernås genom åtgärder, benens försälj- roende mera direkt av lantmännens egna strävanden. Sakkunniga syfta här Visat°oia~ ^°d s ^ ^ a n a l' r åg° r s o m kraftigare försäljningorganisationer lantmännen emellan, lagrings-' ändamålsenligt ordnade lagringsförhållanden m. m. Berörda spörsmål äro frågan, givetvis värda all uppmärksamhet, men torde det icke åtminstone för närvarande kunna ifrågasättas att härvidlag påyrka några direkta statsåtgärder. Vad särskilt lagringsfrågan angår, vilja sakkunniga dock erinra om det betänkande, som nyligen avgivits av den den 3 juli 1916 tillsatta lagerhus- och kylhuskom mitten. Emellertid torde det böra observeras, att, även om det skulle lyckas att framskapa starka försäljningsorganisationer mellan producenterna samt lagringsfrågan ordnades på ett lyckligt sätt, lantmännens beroende av kvarnarna i viss mån dock skulle kvarstå av den anledning, att den svenska brödspannmålen likvisst förr eller senare under årets lopp i regel icke utan fullständig förlust av tullskyddet kan få andra avnämare än de svenska kvarnarna, Dessa komma därför alltjämt att gent emot lantmännen intaga en starkare ställning, ty kvarnarna å sin sida hava ju genom rätten till tullrestitution vid export av mjöl tillgång icke endast till den svenska marknaden utan även till världsmarknaden. I detta sammanhang må erinras om vad som tidigare anförts beträffande tullrestitution vid kvarnarnas mjölexport, en anordning, som i den form den förefinnes, gör det möjligt för kvarnarna att genom vid vissa tillfällen bedriven mjölexport även för den i exportmjölet ingående inhemska spannmålen erhålla gottgörelse motsvarande den tull, som är åsätt importerad brödsäd. UtförselI flera av de remitterade framställningarna hava förslag framställts om bevis. införande av s. k. utförselbevis å spannmål, något som i vissa hänseenden skulle bliva en motsvarighet till kvarnarnas rätt till tullrestitution vid mjölexport. Sakkunniga hava därför upptagit detta spörsmål till utredning. Därvid har det visat sig, att man häri synes äga ett medel, som på ett relativt enkelt och snabbt sätt skulle kunna åtminstone under vissa förutsättningar och i viss omfattning vidga avsättningsmöjligheterna för den svenska spannmålen och samtidigt förebygga allt för onaturliga prisdifferenser mellan importvara och svensk brödspannmål. Sakkunniga skola strax återkomma till denna fråga. Andra Innan sakkunniga ingå i en närmare utredning rörande utförseibevisen, vilja åtgärder, sakkunniga beträffande antydda eventuella anordningar för frågans ordnande genom utvägar, som skapa ökat intresse och villighet samt större förmåga hos kvarnarna att upphandla den svenska brödsäden, framhålla, att dessa anordningar, till vilka kunna räknas höjd tull (eventuellt i förening med något kvarnavtal) eller fullständigt spannmålsmonopol, omfatta spörsmål av den beskaf-

31 fenhet, att det icke lärer ankomma på sakkunniga att över huvud taget syssla med dessa, något som tiden för övrigt icke medgivit. Sakkunniga övergå nu till att närmare behandla förslaget om utförselbevis å spannmål.

Utförselbevis. Frågan om införande i Sverige av utförselbevis för spannmål är icke ny. Den Tidigare s. k. 1906 års •tulltaxekommitté hade med anledning av framställningar i ämnet förslag i verl e föreslagit ett system med utförselbevis för råg, vete och korn. Följande be9stämmelser ifrågasattes till intagande i tulltaxeförordningen. Den, som av omalen råg, omalet vete eller omalet korn, varöver han utan hinder av tullverket kunde inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angåve oeh med en och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg utförde minst 500 kilogram av någotdera slaget, skulle äga, för så vitt den utförda varan skäligen kunde anses hava varit marknadsgill, att på grund av utförseln erhålla av Generaltullstyrelsen utfärdat bevis, som berättigade honom eller den, på vilken beviset behörigen överlåtits, att, inom en tid av högst sex månader efter varan angivits till utförsel, utan tullavgifts erläggande införa omalen spannmål av följande slag, nämligen råg, vete, korn eller majs, till så stor myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, vore lika med det tullbelopp, som vid utförseltillfället skolat utgöras för en utförselvaran till storleken motsvarande införselkvantitet av samma vara. Berörda förslag ävensom den allmänna frågan om lämpligheten av utförsel- Professor bevis i Sverige blev därefter föremål för en av professor Eli F . Heckscher på Beckschers uppdrag av chefen för finansdepartementet verkställd utredning, vilken av- H r "' lämnades den 28 september 1911. Sakkunniga tillåta sig hänvisa till berörda utredning. Här må endast framhållas, att slutresultatet av utredningen var ett uttalande, att utförselbevis för spannmål icke borde komma till användning i Sverige. Tyskland är som bekant det enda land, där utförselbevisinstitutet förekom- Olika system mit. Härvid hava tvenne olika system för utförselbevis (Einfuhrschein) kom- av .uif^l'S€}' mit till tillämpning. land? Enligt det ena systemet, som infördes 1894, skulle vid utförsel av marknadsgill vara av omalen vete, råg, havre, korn, baljväxter, raps och rovor, utgörande minst 5 deciton, exportören erhålla ett bevis, som berättigade honom att tullfritt införa en mot bevisets tullvärde svarande mängd av samma varuslag som det, över vars utförsel beviset utfärdats. Även innehavare av kvarnar och mälterier erhölle rätt att vid utförande av sina produkter (mjöl, gryn oeh malt) erhålla bevis för en motsvarande mängd spannmål. Förbundsrådet skulle utfärda närmare bestämmelser för bevisens form, deras giltighet och varans marknadsgillhet. Dessutom skulle förbundsrådet vara berättigat att medgiva bevisens användning såsom tullbetalning även för andra varor än dem, för vilka bevisen utfärdats. Enligt de av förbundsrådet utfärdade bestämmelserna fingo bevisen en giltighetstid av 10 månader och gällde under de fj^ra första månaderna uteslutande för införande av samma spannmålsslag, under därpå följande två månader valfritt antingen för införsel av samma spannmål eller som tullbetalning för vissa kolonialvaror och lysoljor, samt under de sista fyra månaderna uteslutande såsom tullbetalning för de specificerade icke till spannmål hörande varorna. I denna form för utförselbevisens användning vidtogos 1902 några högst betydelsefulla ändringar, vilka trädde i kraft den 1 mars 1906. Enligt detta

o2

nya system, till vilket tulltaxekommittén i huvudsak anslutit sig, utvidgades rätten att använda bevisen vid införsel ej blott, såsom förut, av samma spannmålsslag som det utförda utan även av andra sådana spannmålsslag. för vilka utförselbevis utfärdas, än det utförda varuslaget. Däremot inskränktes fälten att använda utförselbevisen som tullbetalning för andra varor än spannmål till kaffe och petroleum. Giltighetstiden för bevisen inskränktes till sex månader, men under hela denna tid finge bevisen användas för spannmål eller petroleum och kaffe. fai^alwrd- • S k l r l l e utförselbevis för närvarande tidpunkt anses böra komma till tillämpning med n " l g - l Sverige, synes följande system böra ifrågakomma, utförsclbe-Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av tullvissystem i verket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och med Sverige. e n och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg utför minst 500 kilogram av någotdera slaget, äger, för så vitt den utförda varan skäligen kan anses hava varit niarknadsgill, att på grund av utförseln erhålla av vederbörande tullförvaltning utfärdat bevis, som beriittigar honom eller den, på vilken beviset behörigen överlåtits, att inom en tid av högst sex månader efter det varan angivits till utförsel, utan tullavgifts erläggande införa omalen eller målen råg eller vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det tullbelopp, som vid utförseltillfället skolat utgöras för en utförselvaran till storleken motsvarande införselkvantitet av samma vara. Utförselbeviset skulle alltså få gälla som tullikvid vid import icke endast av omalet vete eller omalen råg utan jämväl av mjöl härav. Till frågan om utförselbevis jämväl för korn återkomma sakkunniga längre fram. Anledningen till att spörsmålet om utförselbevis ånyo göres till föremål för utredning, är tidigare angiven, nämligen att sådana anordningar hava visat sig behövliga, som kunna tänkas till en mera naturlig gräns minska skillnaden i pris mellan importerad och svensk brödsäd samt möjliggöra för de svenska brödsädesproducenterna att nå en vidare avsättningsplats för sin vara än den, som hittills betingats därav att cle svenska kvarnarna varit praktiskt taget de enda avnämarna i sista hand av den svenska brödsäden. Utförsclbe- Det gäller då till en början att undersöka, huruvida och i vad mån nu berörda risens bety- S y S tem verkligen kan tänkas medföra fördelar av angivet slag för den svenska ducentcrna brödsädesproduktionen. Ilen inkomst, som en exportör av svensk brödsäd unoch exportö- der dylikt system ernår vid försäljning genom utförsel av t. ex. 100 kilogram rerna. vete eller råg bestämmes dels av det nettopris han faktiskt erhåller vid försäljningen till utlandet, och dels av det salupris, som det på grund av exporten erhållna utförselbeviset kan betinga. Man torde kunna utgå ifrån, att det högsta pris. som i exportlandet kan ernås för den svenska varan, sammanfaller meet priset å världsinarknadsvaran (exempelvis amerikanskt vete, om fråga är om vete) minskat med den här ovan nämnda s. k. naturliga — av kvalitetsförhållanden m. m. förorsakade — prisdifferensen mellan importvara och svensk vara. Men detta högsta pris gäller givetvis cif hamn i exportlandet. Härifrån bör därför — om man vill komma fram till den svenska exportvarans pris i svensk avsättningsort — dragas samtliga kostnader för utförseln, såsom lastningskostnader, frakt frän svensk hamn till export orten, assurans, viss räntekostnad och försäljningskostnad samt svinn under transporten. Nu berörda exportkostnader komma givetvis att växla, i främsta rummet allt efter som fraktkostnaderna ökas eller minskas, beroende på avståndet till exportorten. Ett exempel torde schematiskt åskådliggöra vad nu sagts angående nettopriset vid export. I oktober 1922 noterades amerikanskt vete oförtullat i skandinavisk importhamn till 20*60 kronor per 100 kilogram. Den mera nämnda av

33 kvalitetsförhållanden o. d. betingade s. k. naturliga prisdifferensen har här ovan för sagda månad beräknats till 3-87 kr. Fråndrages denna från det amerikanska vetets pris, erhålles ett pris av 16*73 kr., vilket sammanfaller med priset å danskt vete under ifrågavarande månad. Man kan då antaga, att svenskt vete, för vilket i Sverige vid dåvarande tid erhölls 17*58 kronor, bör kunna avsättas i ett icke tull skyddat exportland för 16*73 kronor per 100 kilogram. Men härifrån har man att draga exportkostnaderna, vilka, för att taga ett exempel, kunna sällas till, låt oss säga, 1 krona 25 öre per 100 kilogram. Den svenska exportören skulle då kunna tillgodoräkna sig ett nettopris för vetet av ungefär 15-50 kronor per 100 kilogram. Det har emellertid här ovan betonats, att den inkomst, exportören erhåller, bestämmes icke enbart av nettoförsäljningspriset å spannmålen utan därtill bör läggas det belopp, han kan erhålla genom överlåtelsen av det utförselbevis, som han erhållit vid utförseln. Utan vidare inses, att utförselbevisets saluvärde teoretiskt sett kan tänkas variera från 0 till 3*70 kronor, räknat för ett bevis, gällande för 100 kilogram spannmål. Då utförselbeviset, enligt det ovan angivna systemet, skulle gälla som likvid för ett debiterat tullbelopp av 3*70 kronor vare sig man inför omalen brödsäd eller mjöl därav och i följd härav icke endast kvarnar och spannmålsimportörer utan även mjölimportörer torde komma att uppträda som uppköpare av utförselbevis, så torde man hava all anledning att räkna med att utförselbevisets saluvärde icke kommer att nämnvärt understiga dess nominella värde (3*70 kronor) med större belopp, än som kan beräknas fullt täcka den ränteförlust m. m., som förorsakas genom att utförselbevisen understundom upphandlas viss tid före deras utnyttjanele vid import. I det fall åter, att utförselbevisen skulle berättiga till tullfri införsel endast av omalen brödsäd, bleve möjligheterna att avsätta utförselbevisen i högsta grad beroende av kvarnarna, de enda förbrukarna av importerad, omalen brödsäd, något som högst sannolikt skulle medföra sådan inskränkning i den fria konkurrensen om bevisen, att deras saluvärde sjönke avsevärt under det nominella beloppet. Betydelsen av att bevisens saluvärde hållas uppe och systemet därigenom göres effektivt motiverar tydligen införandet av ovan ifrågasatta bestämmelse om utförselbevisens giltighet som tullikvid jämväl vid import av 111

J01"

.po

Om man återvänder till det nyss anförda exemplet och antager, att ifrågavarande exportör lyckats avyttra utförselbeviset till, låt oss säga 3*50 kr., så ökas hans inkomst på exportaffären från det belopp, 15*50 kronor, som antagits såsom nettoexportpriset för varan, till sammanlagt 19 kr. per 100 kilogram. Som tidigare nämnts, angavs priset i Sverige å svenskt vete vid berörda tidpunkt till 17*58 kr., vadan utförselbevisets införande skulle medfört, att exportören kunnat ernå ungefär 1*50 kr. högre pris. Fördelen för exportören med utforselbevis ligger uppenbarligen däri, att denne kan uppsöka den utländska marknaden vid sådana tillfällen, då de svenska marknadsförhållandena nedtryckt det svenska priset så mycket tender den nivå, som med hänsyn jämväl tagen till kvalitetsskillnad o. d. betingas av världsmarknadsläget, att den svenska varans underpris överstiger exportkostnaderna och diskonteringen av utförselbeviset. Så skulle exempelvis med fordel hava kunnat ske under september 1922. Vid dylikt läge inträder en konkurrerande faktor, så till vida att de svenska spannmålsförsäljarna icke bliva beroende enbart av de inhemska uppköparna (kvarnarna). Det förda resonemanget har närmast belyst, huru förhållandet ter sig för den, som exporterar spannmålen. Syftet med hela anordningen är emellertid, att brödsädsproducenterna i gemen skola, så långt möjligt är, hava gagn därav. Frånsett det förhållande, att lantmännen själva, genom sina organisationer, kunna tänkas taga exporten i egen hand — uteslutet synes icke heller vara,

34 att den bestämmelsen infördes, att rätten till erhållande av utförselbevis skulle förbehållas lantmannasammanslutningar —, lärer det vara högst sannolikt, att ett stegrat pris för dem, som verkställa exporten, i sin ordning medverkar till en allmän lyftning av prisnivån för den svenska brödsäden, åtminstone i de fall, då en mera omfattande export ifrågakommer. Härvid torde man emellertid icke böra förbise, att en viss tröghet i marknadsförhållandena nog kommer att i någon mån stäcka den stigande tendens, som i och för sig kunde väntas bliva en följd av stegrade exportpriser. Härtill kommer även, att en dylik stegring i det svenska prisläget givetvis skulle innebära en ökad kostnad för den svenska kvarnindustrien, som då skulle nödgas betala den svenska spannmålen till högre pris, än om utförselbevis icke existerat. En av utförselbevis skapad tendens till lyftning av de svenska spannmålsprisen torde därför sannolikt komina att mötas av ett visst motstånd från kvarnarnas sida. En förutsättning för att utförselbevisen skola kunna bli för lantmännen av någon praktisk betydelse är, att exportmöjligheter finnas. Huru härmed kan komma att förhålla sig, är givetvis svårt att på förhand bedöma. Det är att märka, att en icke oväsentlig rågexport under de senaste åren ägt rum till vissa av våra grannländer. Sakkunniga hava gjort försök att få utrönt, huruvida även för framtiden — och särskilt därest utförselbevis införas — avsättning för export kunde vara till finnandes. Därvid har från spannmålshandlarehåll uppgivits, att förutsättningar synas föreligga för dylik export särskilt beträffande den svenska rågen, vilken på grund av sin ypperliga kvalitet torde kunna vinna en aktad plats på den utländska marknaden. Som sammanfattning av det nu sagda beträffande utförselbevisens verkningar i fråga om prisläget för den svenska brödsäden torde kunna sägas, att ett införande av utförselbevis sannolikt skulle medföra en mera naturlig prisrelation mellan den svenska spannmålen och importvaran. ^visniftn'"^ et b ö r n u u n d e r s ö k a s , huruvida ett införande av utförselbevis kan tänkas r anc ra verkan å ?" ^ intressen än brödsädesodlarnas medföra olägliga verkningar. Vad mjölprisen, inverkan kan_ systemet få på mjölpriset inom landet? _ Det har tidigare framhållits, att priset å det vetemjöl, som tillverkas i Sverige, i stort sett tämligen noggrant regleras av det pris, vartill importerat mjöl, förtullat, kan försäljas inom riket, Mjölimporten eller möjligheten att relativt hastigt förse den svenska marknaden med utländskt mjöl till världsmarknadspris ( + tullen) tvinga kvarnarna att för svenskt vetemjöl hålla ungefär samma pris. som motsvarande utländska mjölsort kan betinga vid försäljning i Sverige. A andra sidan torde kvarnarna, såsom framgår av den tidigare meddelade statistiken, i regel icke heller hålla lägre mjölpris än denna konkurrens med_ utländskt mjöl betingar. Viss marginal finnes emellertid här, särskilt därigenom att de svenska mjölprisen icke ändras lika hastigt som de utländska. En viss betydelse har även det förhållande, att de svenska kvarnarna tack vare sin försäljningsorganisation och genom sitt rabattsystem åt grossisterna kunna tillförsäkra sig en relativt tryggad avsättning av mjöl, oberoende av smärre växlingar i importmjölets pris. E t t införande av system med utförselbevis skulle givetvis icke på minsta sätt fördyra importmjölets pris. Tvärtom, såvida systemet skulle få någon inverkan på dettas pris, vore det mera sannolikt, att en sänkning av importmjölspriset skulle inträda, tack vare den omständighet, att mjölimportörerna torde kunna få en viss mindre vinst genom att likvidera tullbeloppet vid mjölimporten medelst utförselbevis, som inköpts till ett något lägre pris än bevisets nominella belopp. Frågan blir då clen, om prisen å svenskt mjöl genom utförselbevisens införande, kan antagas stiga och detta oaktat konkurrensen med utländskt mjöl åtminstone icke försvagas genom utförselbevisens existens. Man torde nog kunna räkna med, att, för så vitt utförselbevisen faktiskt åstadkomma

35 en eljest icke inträdd stegring av den svenska brödspannmålens pris, kvarnarna måste få ett påtagligt ekonomiskt intresse att på något sätt söka avbörda sig den extra kostnad, som spannmålsprisens höjning rent primärt för dem förorsakat. Ett verksamt utförselbevissystem leder otvivelaktigt till en ökad strävan hos kvarnindustrien att vid mjölförsäljningen få täckning för den merkostnad, som spannmålsprisens stegring skapar. Huruvida denna rent naturliga strävan hos de såsom affärsföretag drivna kvarnarna kan förverkligas, är givetvis svårt att på förhand avgöra. Sannolikt är, att det vid vissa tillfällen kommer att kunna uttagas något högre pris å det svenska mjölet än som skulle varit fallet, därest kvarnarna icke haft den press på sig, som utförselbevisens verkningar åstadkommit, men i stort sett torde den utländska mjölkonkurrensen fortfarande komma att reglera åtminstone det svenska vetemjölspriset. För övrigt lärer praktiskt taget varje anordning, som åstadkommer någon förbättring av de svenska brödsädspriserna utöver det läge, som tack vare inhemska marknadsförhållanden råder, och alltså fördyrar spannmålen för kvarnarna, hava enahanda tendens att medföra en strävan hos kvarnarna att vid mjölförsäljningen — så långt möjligt är — taga igen vad som förloras genom de höjda inköpsprisen för svensk brödsäd. Det må emellertid beaktas, att, då sannolikheten talar för att den väsentliga utförseln kommer att omfatta råg och följden härav närmast skulle vara en stegring av rågpriset men då å andra sidan rågmjölspriset icke torde vara så beroende av importmjölets pris som vetemjölet, risken för en förhöjning av priset å rågmjöl måste anses större än beträffande vetemjölet. Vad angår utförselbevisens verkningar ur statsfinansiell synpunkt, torde Stats finanintet väsentligt vara att anföra utöver vad professor Heckscher berört i sin siel[a verk~ nin ar ovannämnda utredning. Den sannolika följden av utförselbevisens införande 9 torde bliva någon minskning i tullinkomsterna, beroende på dels att utförselbevis ju även skulle lämnas för den spannmål, som redan utan dylika bevis skulle hava exporterats, och dels att utförselbevisen möjligen skulle öka den inhemska brödsädsproduktionen och därigenom medföra en minskning av importen. Man synes kunna utgå därifrån, att den fördel, som brödsädsprodueenterna kunna få av utförselbevisen, d. v. s. den förhöjning i inkomst vid brödsädsförsäljningen, som kommer dem till godo, betalas i främsta rummet av kvarnarna, vilka emellertid kunna tänkas i viss mån skjuta över sin andel å mjölkonsumenterna, samt därjämte till någon anpart av statskassan. Då sakkunnigas uppdrag omfattar frågan om beredande av förbättrad av- Utförselbesättning av svensk bröds panninål — varmed torde hava avsetts endast vete visför korn oeh råg —, hava sakkunniga icke närmare ingått i utredning av förhållandena beträffande prisbildningen av det svenska kornet. Sakkunniga anse sig dock icke kunna uraktlåta att framhålla, att, därest utförselbevis införas beträffande vete och råg, en liknande anordning synes böra som en konsekvens komma till tillämpning jämväl i fråga om korn. Utförselbevisen för korn böra emellertid efter de sakkunnigas bestämda mening icke gälla som tullikvid vid import av annat än korn eller malt.

S a m 111 anfatt n ing'. Den förebragta utredningen har givit vid handen, att behov föreligger av åtgärder, som kunna möjliggöra för den svenska brödsädsproduktionen att finna avsättning till priser,, som icke understiga världsmarknadspriset med fullt utnyttjat tullskydd med högre belopp än som betingas av kvalitetsförhållandena och andra här ovan såsom naturliga betecknade prisdifferentieran-

M de faktorer. Därvid har särskilt betonats betydelsen av att den svenska brödsädens avsättningsmöjligheter vidgas, så att producenterna må kunna vid sina försäljningar med utnyttjande av tullskyddet vända sig till andra än inhemska avnämare. Ett system med utförselbevis synes vara den väg, som ligger närmast till hands för frågans ordnande. Med hänsyn till den korta tid för utredningens bedrivande, som stått till buds, ävensom frågans komplicerade natur och svårigheterna att på förhand bedöma verkningarna i skilda hänseenden av utförselbevisen, har det emellertid icke varit görligt för de sakkunniga att så fullständigt genomtränga frågan, att icke ytterligare prövning och övervägande möjligen kunde anses påkallade. Sålunda har det exempelvis icke varit möjligt för sakkunniga att bedöma de verkningar i handelspolitiskt hänseendet som kunna tänkas bliva en följd av införandet av ett system med utförselbevis. Emellertid hava sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att, då behovet av snabba åtgärder för ernående av förbättrade prisförhållanden för den svenska brödsäden uppenbarligen är mycket trängande samt då ett system med utförselbevis, i huvudsaklig överensstämmelse med vad här ovan angivits, icke kan i de avseenden . sakkunniga haft tillfälle pröva frågan befaras förorsaka olägenheter av allvarligare beskaffenhet men väl medföra åtskilliga fördelar, ett genomförande av en dylik anordning är den utväg för svårigheternas lindrande, som nu bör tillgripas. E t t på sakkunnigas begäran inom Generaltullstyrelsen utarbetat utkast till erforderliga bestämmelser bifogas. Särskilda yttranden, vilka här bifogas, hava avgivits dels av sakkunnigas ordförande och dels ay undertecknad Eriksson. Stockholm den 16 januari 1923. O. NILSSON. G. SEDERHOLM.

K. ERIKSSON.

B. ALMGREN.

CARL MANNEREELT.

/

N. O. Nilsson.

di

Särskilt yttrande av sakkunnigas ordförande herr 0. Nilsson. E h u r u j a g i stort sett k u n n a t ansluta mig till sakkunnigemajoritetens uttalanden, anser j a g mig dock böra beträffande frågan om utförselbevis som min mening framhålla, att a n m ä r k n i n g a r av principiell och p r a k t i s k innebörd med visst fog kunna f r a m s t ä l l a s mot ett införande av ett dylikt system. Sålunda kan lämpligheten av att stimulera exporl ifrågasättas, så länge den inhemska produktionen av brödsäd icke tillnärmelsevis täcker konsumtionsbehovet. Systemets statsfinansiella v e r k n i n g a r genom minskade tullinkomster k u n n a vara ägnade att väcka betänkligheter, vartill kommer, att förvecklingar i handelspolitiskt hänseende icke synas vara uteslutna. Då j a g emellertid, o a k t a t de invändningar, som kunna framställas mot systemet med utförselbevis, anser mig böra förorda ett övervägande från s t a t s m a k t e r n a s sida om möjligheterna för jdess tillämpning, har det för mig avgörande skälel varit, atl förhållandena på den inhemska s p a n n m å l s m a r k n a d e n med styrka kräva åtgärder från statsm a k t e r n a s sida och det under utredningsarbetets g å n g icke kunnat utfinnas andra u t v ä g a r , som kunna a n t a g a s inom en n ä r a liggande tid råda bot 7m missförhållandena,

Särskilt .yttrande av herr K. Eriksson. J a g finner det av de s a k k u n n i g a föreslagna utförselbeviset av principiella skiil .mycket b e t ä n k l i g t . F ö r s l a g e t innebär ju, att den export av brödsäd, som på n a t u r l i g v ä g ej är lönande, göres förmånlig för odlaren genom en u t s t r ä c k ning av det 1 u l l s k y d d , som tillkommit för att främja den för inhemsk förbrukning erforderliga odlingen, till att omfatta även exporterad v a r a . Då utförselbeviset, såsom s a k k u n n i g a föreslagit detsamma, obestridligen kommer att verka som en eöc port premie, en anordning som eljest är ny för va ii land. frånsett vissa bestämmelser om tullrestitution, vilka ej i allmänhet haft någon större p r a k t i s k effekt, h a r j a g även i denna omständighet funnit s t a r k a skäl till betänksamhet. Ar 1911 a v s t y r k t e professor Eli F . Heckscher, såsom s a k k u n n i g a erinra, införandet av utförselbevis. Det h a r då synts mig angeläget, att den nationalekonomiska s a k k u n s k a p e n får tillfälle att ånyo medverka, vid frågans utredning, innan spörsmålet kominer till avgörande. Då mina y t t e r l i g a r e betänkligheter mot utförselbeviset g r u n d a sig på dess ofördelaktiga inverkan på mjölpriset, hava. givetvis dessa betänkligheter värde allenast om utförselbeviset medför export. Men det är ju också endast under denna förutsättning, som utförselbeviset får något värde för j o r d b r u k a r n a , och det är alltså n a t u r l i g t , om spörsmålet diskuteras från denna u t g å n g s p u n k t . De s a k k u n n i g a h a v a uppvisat, atl utförselbeviset under inga omständigheter kan hava den verkan, att hela t u l l s k y d d e t blir u t n y t t j a t . Sakkunniga hava därmed grusat de mest optimistiska förhoppningarna. Emellertid kan ju dock beviset tillföra exportören ett r ä t t avsevärt tillskott i ill priset. Mycket t a l a r då för. att en motsvarande prisstegring å spannmål måste äga rum å den inhemska m a r k n a d e n . Syftet med exporten är därmed

88 u p p n å t t . Sedan man .sålunda konstaterat, all den sannolika verkan av utförselbeviset, därest det erhåller den användning, som vid dess införande måste föru t s ä t t a s , blir en avsevärd prisstegring å spannmål, torde böra k l a r g ö r a s , vem som ytterst får betala den förmån, som tillföres den spannmålsodlande jordbruksbefolkningen. Det p l ä g a r anföras, att med exporten u p p s t å r ett ' t o m r u m i den inhemska lillgangen. Mim måsie fyllas genom en större import än som eljesl vore erforderlig. 1 följd h ä r a v lider icke staten någon förlust genom minskad tullinkomst. D e t t a resonemang må äga en viss giltighet så länge utförselbeviset är till sin a n v ä n d n i n g så begränsat, att det vid import allenast är giltigt for samma slags spannmål som den exporterade. S a k k u n n i g a hava emellertid föreslagit en bredare användning, sålunda att utförselbevis, erhållet vid t. ex. export av r å g , är a n v ä n d b a r t för import av vete eller vetemjöl, liksom for r å g oeh rågmjöl. Till en början må a n m ä r k a s , att en sådan konstruktion av beviset icke torde kanna undgå att utöva ett avsevärt inflytande på statens tullinkomster. Den svenska rågodlingen, som oavbrutet stigit i förhållande till förbrukningen, täcker nu under g y n n s a m m a år till fullo behovet. Den kan sålunda lätt nog drivas upp till en storlek, som medger regelbunden export. Denna min u p p f a t t n i n g bestyrkes av s a k k u n n i g a s statistiska u t r e d n i n g . Det torde helt enkelt bliva ett svenskt intresse att vidga rågodlingen, därest utförselbeviset införes, emedan en u t l ä n d s k efterfrågan k n a p p a s t k a n vara atl påräkna med mindre exporten blir regelbunden, så att fast m a r k n a d u p p s t å r för den svenska varan. Under sådana omständigheter bleve givetvis rågexporten icke åtföljd av motsvarande r å g i m p o r t , u t a n utförselbeviset komme allenast att användas för likvidering av tullen för veteimport, med påföljd, att statsinkomsterna därav minskades. Omfånget av denna minskning torde v a r a omöjligt att förutsäga. F ö r egen del är j a g visserligen beredd att medge, att enbart denna omständighet givetvis icke bör v a r a avgörande för frågan, huruvida utförselbevis bör komina till a n v ä n d n i n g eller icke, dä, såvitt man v å g a r uttala någon mening, verkningarna för s t a t s k a s s a n dock icke kunna bliva av någon större belydelse. Däremot torde v e r k n i n g a r n a på mjölpriset bliva vida betydelsefullare.'Sakkunniga h a v a icke heller förbisett det intima samband, som råder mellan spannmåls- och mjölprisen. De hava emellertid sökt en tröst i den omständigheten, atl mjölpriset i Sverige icke kan väsentligt stiga utöver v ä r l d s m a r k n a d s p r i s e t , fritt svensk hamn, plus nijöltullen. S a k k u n n i g a framhäva nämligen, att del inhemska mjölpriset »i stora drag» följt v ä r l d s m a r k n a d e n s , tullen i n r ä k n a d . Det av s a k k u n n i g a a n v ä n d a u t t r y c k e t ger dock u t r y m m e för betydande olikheter i priset: sådana h a v a också förekommit under vissa perioder. R e d a n olikheten i kvaliteterna mellan svensk och u t l ä n d s k vara gör en dylik prisjämförelse mycket v a n s k l i g . Men frånsett detta, visa s a k k u n n i g a s egna statistiska u t r e d n i n g a r betydande differenser: i sept. 1921 v a r svenska priset kr. 3-125 p r 100 k g . högre än det amerikanska, i m a r s 1922 var det svenska priset 25 lire lägre än det a m e r i k a n s k a . Även efter glidtullens avskaffande hava växlingarna varit r ä t t stora: från kr. 1-08 högre pris för amerikanskt vetemjöl till kr. 0*53 lägre pris för samma vara, jämförd med svensk. Dessa i detalj betydande avvikelser torde rätt mycket f ö r k l a r a s av de svenska k v a r n a r n a s prispolitik, vilken icke eftersträvar att reglera priset efter v ä r l d s m a r k n a d e n s fluktuationer utan fixerar mjölpriset på längre sikt, H ä r o m är i och för sig intet att säga, men h ä r a v följer dock. att en prisstegring å v ä r l d s m a r k n a d e n långt ifrån alltid åtföljes av en s a m t i d i g prisstegring i Sverige, liksom att ett prisfall å v ä r l d s m a r k n a d e n först senare kan få en motsvarande inhemsk effekt. Redan denna självständiga prisreglering utgör ett s t a r k t hinder for upp-

koinstoii av den import, som sakkunniga tänkt sig som en ofelbar regulator p;i mjölpris-ed i ..Sverige, Man förbiser därvid alltför mycket, hur saken kommer att ställa sig för en importör. Skall en import av utländskt; vetemjöl ske i .större skala,, måste, nämligen denna inriktas på hushållsförbrnkningen. Detta förutsätter då. att lmportmjölel alltid måste finnas i svenska m a r k n a d e n , så att de hushåll, som blivit vana därvid, aldrig sakna tillgäng till sitt märke. Kil sådant inarbetande av ett m ä r k e drager såväl tid som avsevärda kostnader samt liar givetvis också många risker. Om därtill importören har att befara, alt en prisstegring på v ä r l d s m a r k n a d e n icke kan u t t a g a s v i d försäljningen, torde han avskräckas från att befatta sig med importen. E n l i g t min övertygelse torde därför det s k y d d emot prisstegring å mjölet, som konsumen-i terna hava att påräkna, icke böra överskattas. Man kan fast hellre förutsätta; att. därest utförselbeviset blir av någon större effekt, kvarnarna icke skola finna sig i en minskad a v k a s t n i n g å sin rörelse utan komma att avlasta merkostnaden för spannmålen på konsumenterna genom en stegring av mjölpriset. Det synes mig därför sannolikt att utförselbeyisel hör till de mindre, lämpliga åtgärdef, som »träda mjölkonsumenternås berättigade intressen för nära.», och om vilka åtgärder herr statsrådet i sill, uttalande till statsrådsprotokollet vid s a k k u n n i g a s tillsättande framhöll, att de icke borde komma till utförande. i"hi stegring av priset å vetemjöl med allenast 1 öre pr k g . motsvarar en utgift for hushållen av s a m m a n l a g t c:a 2 mill, kronor pr år. H u r u mycket en motsvarande stegring av rågmjölet belastar hushållen är svårare att säga. Men med all visshet blir densamma vida större. Rågmjölsinarknaden är nämligen så föga beroende av utlandet, att man just på detta område kan befara de största r u b b n i n g a r n a . Med all sannolikhet torde sålunda utförselbevisets införande medföra en fördyring av levnadskost nadern för förbrukarna, en förd y r i n g som är så mycket allvarligare som den. om den nu genomföres, komme att i n t r ä d a i en tid av oavbrutna lönesänkningar och inkomstminskningar samt under en period av l å n g v a r i g arbetslöshet och stora bekymmer för flertalet, av den^ svenska industribefolkningen. Om en sådan å t g ä r d skall k u n n a försvaras, måste det föreligga alldeles utomordentliga skäl. Det är k ä n t — j a g hänvisar till d:r E . Höijers u t r e d n i n g a r i Tull- och traktat-kom mittens skriftserie -— att brödsädesodlingen till avsalu förnämligast utövas på de större och medelstora jordbruken. A t t dessa odlare nu äro i t r å n g m å l lider intet tvivel. Men det är icke s t y r k t , att man nått en sådan kris, att det k a n v a r a försvarligt att till stöd för en dock tröts allt besutten samhällsklass avsevärt f ö r d y r a det dagliga brödet för den mindre bemedlade befolkningen. För egen de] är j a g så mycket mindre benägen för en sådan å t g ä r d som jagtyckt mig finna, att brödsädesodlarnas svårigheter sammanhöra med den allm ä n n a ekonomiska krisen oeh dess avveckling. De s y n p u n k t e r , som nu anföras från. jordbruksnäringens målsmän, äro också i hög grad sammanfallande med de. vilka för omkring ett år sedan framfördes av industrien. Alldeles såsom lantbruksstyrelsen nu anfört, att »jordbruket i n u v a r a n d e läge s a k n a r möjlighet att av egen kraft avvärja de a n n a l k a n d e svårigheterna», utvecklade då industriens målsmän behovet av statsåtgärder i form av ökat tullskydd och skydd mot konkurrens från länder med deprecierad valuta. Statsmakterna. avslogo dessa framställningar. Den tid, som gått sedan dess. har visserligen bjudit på mångahanda, bekymmer för näringslivet, men en ljusning kan dock skönjas för flera betydelsefulla n ä r i n g a r i vårt land, och y r k a n d e n a från dessa i n d u s t r i e r p å statens särskilda s k y d d hava också u p p h ö r t . Å t s k i l l i g t t a l a r för a t t även jordbrukets kris är av övergående beskaffenhet. De s a k k u n n i g a h a i alla. händelser icke l ä m n a t någon utredning till stöd för ett motsatt ant a g a n d e . Men om så är förhållandet, blir det ännu mindre l ä m p l i g t att som

to skydd mot ett tillfälligt ont tillgripa en anordning, som. om den får avsedd effekt, icke utan upprivande politiska strider torde kunna a v s k a f f a s . De sakkunniga, anföra som ett ytterligare skäl för utförselbeviset, all även om j o r d b r u k a r n a organiserade ett kredit- oeh lagerhusväsen, så att utbud omedelbart efter skörden icke behövde förekomma i p r i s t r y c k a n d e u t s t r ä c k n i n g . skulle dock k v a r n a r n a genom sin monopolställning i marknaden besitta en sådan makt. att de kunde missbjuda j o r d b r u k a r n a å spannmålen. Delta påstående synes knappast vara hållbart. P n l a g l i g t är att. därest j o r d b r u k a r n a s sammanslutningssträvanden bliva så omfattande, som ordnandet av denna finans- oeh lagringsfråga innebär, ett överförande i jordbruksintressets h ä n d e r av för ändamålet erforderligt antal k v a r n a r icke alls vore oöverkomligt. Det senare torde tvärtom vara vida l ä t t a r e atl utföra än det förra. Det är ju känt. att en av landets största k v a r n a r , belägen .just i vårt största vetedistrild, redan l\ge^ av .jordbrukare, och det bör sålunda vara möjligt, att j o r d b r u k a r n a övertaga ytterligare någon k v a r n . Därigenom vunnes ju kontroll över och inflytande å vissa stora k v a r n a r , och jordbrukarna ägde däri ett kraftigt instrument för reglering av marknadspriset å spannmål intill gränsen för kvarnindustriens bärkraft. Den omständigheten, att konsumenterna genom sin riksorganisation förv ä r v a t äganderätten till en av landets största k v a r n a r , kan icke vara lill hinders, dä konsumentorganisationen r i k t a r sig mot monopolväsendet, icke mol j o r d b r u k a r n a . S n a r a r e skulle konsumenternas och jordbrukels målsmän här kunna väntas få viss anledning till samverkan. Då j a g sålunda anser. att s a k k u n n i g a s förslag innebär en u t s t r ä c k n i n g av statens s k y d d s å t g ä r d e r för bro'dsädesodlingen, enär utförselbeviset kommer att verka som en exportpremie, att utförselbeviset torde komma att stegra priset å vetemjöl och i all synnerhet å rågmjöl, vilket icke torde vara förenligt med herr statsrådets y t t r a n d e och direktiv vid s a k k u n n i g a s tillsättande, att över huvud jordbruksnäringens svårigheter s a m m a n h ä n g a med den allm ä n n a ekonomiska krisen och dess avveckling, som kan v ä n t a s hava en jämförelsevis övergående v a r a k t i g h e t , har j a g icke kunnat, ansluta mig till det y t t r a n d e , som avgivits av (ivriga herrar sakkunniga.

41 Bilaga n:r 1.

Utkast till erforderliga bestämmelser angående utförselbevis för spannmål. Den. som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och med en och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg utför minst fiOO kilogram av någotdera slaget, äger. för så vitt den utförda varan skäligen kan anses hava varit marknadsgill, att på grund av utförseln erhålla av vederbörande tullförvaltning utfärdat bevis, som berättigar honom eller den, på vilken beviset behörigen överlåtits, att inom en tid av högst sex månader efter det varan angivits till utförsel, utan tullavgifts erläggande införa omalen eller målen råg eller vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det tullbelopp, som vid utförseltillfället skolat utgöras fölen utförselvaran till storleken motsvarande införselkvantitet av samma vara. Den, som under sagda förutsättningar av omalet korn utför minst samma kvantitet som ovan nämnts, tillkommer enahanda rätt att erhålla liknande bevis om tillstånd till införsel av omalet korn eller malt. Exportör, som önskar erhålla utförselbevis, som nu är sagt, göre därom anmälan i den till vederbörande tullförvaltning avlämnade utförselangivningsinlaga, vilken, därest tullförvaltningen icke är ställd under tullförvaltares omedelbara överinseende skall jämte härnedan omförmälda utlåtande samt behörigt intyg om utförseln insändas till den huvudtullkanimare, varunder tullförvaltningen lyder. Tullförvaltningen åligger därjämte att, sedan exportvarans nettovikt utrönts, föranstalta, att varan varder på exportörens bekostnad undersökt av två sakkunniga, ojäviga personer, vilka skola avgiva utlåtande, huruvida varan kan såsom marknadsgill anses, varefter och sedan utförseln blivit verificerad, på sätt om restitutionsgods är föreskrivet, huvudtullkammaren har att utfärda beviset och låta detsamma tillställas vederbörande. Utförselbevis må efter exportörens i ovan omförmälda anmälan uttalade önskan utfärdas antingen i form av ett bevis, omfattande sammanlagda, på en gång angivna och utförda kvantiteten av något av omförmälda slag av spannmål, eller ock med det för sådant exportparti beräknade tullbeloppets fördelning på flera bevis. Av Konungen ineddelas närmare föreskrifter i fråga om. huru exportvaran skall vara beskaffad för att anses marknadsgill, liksom ock i fråga om den kontroll, som inom tullverket skall iakttagas till förhindrande av missbruk av införselbevis. Spannmål, införd mot avlämnande av utförselbevis, som i denna § sägs, vare icke i avseende å rätt till tullrestitution, i händelse spannmålen efter beredningtill mjöl eller gryn återutföres, så ansedd, som därest tullavgiften i vanlig ordning erlagts.

2—230165

—_

Forti Betänkande med förslag till förordning om motorfordon jämte därmed samminhängande författningar till stadga om trafiken ä vägar och gator. V. Petterson, viij, 254 s. 4 bil. K . Tull- ocli traktatkoinmitténs utredningar »cl. betänkandcu. 12. Margariniriäustriens utveckling med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av J. Lublin". Tullberg, i v. 184 s. F i . Tull och traktatkommitténs utredningar oeh betäukandea. 14. Huvuddragen av i i jordbrukets utveckling .1871—1919. Marcus, iv, 120 s. F i . oeh traktatkommitténs ulredningar och beriden. 15. Översikt av jordbruk lin" i vissa främmande länder 1 8 7 1 - -1913. Av E. Höijer. Marcus, iv. 97 s. F i . \>x t ; ll allmän BJukhusstadga Betänkande med m. m. Norstedt. 302 s. S. ikommitté 4. B Kommunikatiousverken rie perkände angående pensio jirasoiial vid postverket. r och statens vattenfallsverk. Tullberg, x, 112 s . K . Mlingsorganisationens verksamhet, åren 1 9 1 8 — 1 9 2 2 . Marcus. 46 s. J o . 46. Betänkande med förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare, IB. IB. Beckman, iv. 232 s. J l l . 47. Jordkoinmissiönens betänkauden. 4. Om bildande av nya jordbruk m. m. Marcus. 1)58 s. J u . 48. Jordkoinmissiönens betänkauden, 5. Redogörelse för resultatet av vissa av jordkommissionen företagna enquéter i jordfrågani. Av F. Sandberg. Marcus, vij, 239 s. J u . 49. Utredning angående omorganisation av polisväsendet i riket. Av S. Linnér. Beckman, ix, 416 s. S. 50. Bilaga till statistiksakkunnigas betänkande. Kcdo-

görelse för huvuddragen av den officiella utveckling oeh nuvarande organisation i Sverige jämte kort översikt av dess organisation i vissa främmande länder samt i internationellt häuseendi S. Wicksell. Beckman. 118 s. F i . 51. Flottans skolsnkkun nigas betänkande nndcrvisningsplan för skolor och kurser \ kåren. Tullberg, xj, 146 s. 2 bil. F ö . ' 52. Tull- ocli traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 16. Den svenska. jiirnhauteriugens utveckling mod särskild häusvn till åren 1890—1913. Av S. K. Stockman. Marcus, ii 102 s. F i . Tull- och traktatkommitténs tän kan den. 17. De ling med särskild hänsyn till d mast före världskriget. Av It Olil 101 s. F i . förslag om upprättande av et under Ku lydande s förvaltningens sjnkvärdi V. Petterson. 162 s. F Ö . Bokföringen vid försvarsförvalti -i; angående oi av den eenörsvarsförvaltningetr, Pal , 76 s. FÖ, K. Socialstyrelsens utlåtande ned tors! ag till lat angående hyresreglering, v, sledt. 42 s. J u . Utredning ocli förslag rörai för den för läkareutbildnin miska undervisningen. Äv l. Broman. Lund, B 63 s. E . Utlåtande över förslag till omorganisation av väsendet i riket. Beckman. 20 s. S . Socialförsäkriugsk om mitten 3. Betiinkaude och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsliidrau- till arbetslöshetskassor. Norstedt. I l l s. S .

I i) 2 8 1. Betänkande, med förslag angående magistraternas befriande i vissi avseende från ansvar för kronouppbörden m. m. Norstedt. 57 s. F l . 2. Förslat;- till laer om lösdrivares behandling ni. il.

författningar. Del 5 av fattigvårdsla^stiftningskoDtuaitténs betänkänden. 1'almquist. xij, 423 s. S . 3. Spannooälsmarknadssakkunnigas betänkande. Xorstedr. 41 s. J o .

il, då ftui

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922—1923 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

orria inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronol* förteckningen frän ocb. mod april 1922.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. F å n g v å r d . Utkast till lag om visst tryggaude av bygguadsborgenärers fordringar m. m. [26] 1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] Förslag till lag om tvångsuppfostran. [46] Förslag till lag ang. hyresregleringens avveckling. [ 5 6 ] Statsförfattning.

Allmän

statsförvaltning.

Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakknnnigas betänkande. [15] Bilaga till d:o. [ 5 0 ] Kommunikationsverkens lönekommitte 4. [44]

Fortsättning

Kommunalförvaltning. Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21j S t a t e n s ocli k o m m u n e r n a s

fliiansväsen.

Tull- o. traktatkommitténs utredningar o. betänkandet/. 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. [36j 12. Margarinindustriens utveckling. [40] 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling. [38] 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling. [41] 15. Översikt av jordbrukets utveckling i vies;*

ä omslagets sida sida.

• i ti/ing från främmande länder. [42] 16. Den svenska järnhanteringens utveckling. [52] 17. Den svenska glasindustriens utveckling. [53] Betänkande oeh iörslag ang. utbtldningsknrser inom o tullverket, [23] Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. ni. [30] Förslag till förordning ang. tillverkuing och beskattuing av maltdrycker m. m. [37] Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörden ni. m. [1923:1] Politi. Betiinkaude och förslag rörande hrandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. [28] Förslag till omorganisation av polisväsendet. [49] Utlåtande över förslag till omorganisation av polisväsendet, [58] 'iörslag till lag om lösdrivares behandling. [ 1 9 2 3 : 2 ] Socialpolitik. Bygsmadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. [2] Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning

omslag c Förslag till författningar angående handel med och import av utsädosfrö ävensom till omorganisation av frökontroll verksamheten m. m. [25] Ttedogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. [27] Odlingsorganisationens verksamhet. [45] Spannmålsmarknadssakknnnigas betänkande. [1923: 3] Vattenväsen,

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4] H a n d e l och sjöfart. K o m m u n i k a t i o n sväsen. Järnvägsstvrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Förslag till förordning om motorfordon. [39] Bank-, kredit- och penningväsen. 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. [35] Föi-säkrings väsen.

m. m. [33] Soeialförsäkringskommiitén 3. [59

Kyrkoväsen.

Jlälso- och sjukvård. Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] Allmänt näringsväsen. Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmak terna oeh bräiisleanskaflningen under krigsåren. [14] Mollanhandssakkunniges betiinkaude. [20] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordkoinmissiönens betiinkaude. 4. Om bildaude av nya jordbruk. [47] 5. Kedog. för resultatet av vissa euquéter i jordfrågan. [48] Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] O m lappskattelandsinstitntet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rör. jakt och fagelskydd. 2. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18] Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskonunitténs betänkande 1922. [22] Bilaga till d:o. [32]

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. förslag och

motive [12] Högskolornas löneregleringskommittés bet. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska hefordringsväsendet, [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. 31] Förslag rör. förskaffande av lik för den anatomiska undervisningen. [57] Försvars väsen. Tillägg till bet. betr. förrädsverksam heten vid marinen. [ 6 ] Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för. flottan. [29] 4 angående undervisningspian för skolor och kurser vid sjömanskåren. [51] Förslag om upprättande av ett under K. Armclorvallningens sjukvårdsstyrelse lydande stntsnpotek. [54] Bokföringen vid forsvarsförvaltningen. [55] Utrikes ärenden.

Stockholm 1923. P. A. Norstedt & Sonor. 230195

I n t e r n a t i o n e l l ritt t.