SOU 1923:30

Den industriella demokratiens problem. 2,

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:30

SOCIALDEPARTEM ENTE T

DEN

INDUSTRIELLA

DEMOKRATIENS PROBLEM II DEN INDUSTRIELLA DEMOKRATIEN I UTLANDET

S T O C K H O L M 1 9 2

Statens

offentliga

utredningar

K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m. Norstedt. 57 s. Fi. 2. Förslag till lag om lösdrivares behandling m. fl. författningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. 3. Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. Norstedt. 41 s. J o . 4. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. Palmquist. vj, 304 s. E. 5. Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E. 6. Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. Ju. 7. Statens ställning till järnvägarna i olika främmande länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. 8. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg, iv. 399 s. J u . 9. Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning jämte motiv. Marcus, xiij, 534 s. Ju. 10. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 381 s. J u . 11. Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kanal samt utsträckning av kanalen från Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 5. Haeggström. 133 s. 2 kart. K? 12. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E. 13. lagkommissionens betänkanden. 1. Förslag till lag om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. 14. Betänkande med förslag till avtal rörande Stockholms bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. 15—17. Försvarsrevisionens betänkande 3. Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvars-

väsende. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaiaret. viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning g av revisionens förslag, särskilda yttranden. (2). 74111 s. Del 3. Bilagor. (2), 90, 33, 28, 19, 53, 85, 4. 30,0. 2, 48, 30, 36, 6 s. Beckman. F ö . 18. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4 n med förslag till lag om landsting m. m. Beckmman. 235 s. S. 19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avivgivet av folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. J u l u . 20. Folkomröstningskommitténs utredningar angåer.ende referendum i främmande länder 5. Folkomröröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta s staterna. Tullberg. 71 s. J u . 21. Betänkande angående ordnandet av Stockholms f< förortsbanefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K. 22. Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträräde till statstjänster 3. Kvinnas behörighet att innehahava prästerlig 'och annan kyrklig tjänst. Marcus. 51 s. J J u . 23. Betänkande med förslag till lag om ändring i virvissa delar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästnining m. m. Norstedt. 56 s. J u . 24. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. . 6. Utredning angående lämpliga distributionssystem ii för landsbygdselektrifiering. Beckman, viij, 192 s. J< J o . 25. Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan fr från Ströms södra sockengräns till Storuman. TullbeDerg. 30 s. 2 kart. J o . 26. 1921 års pensionskommittés betänkande 2. Betäitänkande angående avveckling av den stärbhus eftefter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådådår samt beredande i sammanhang därmed av fi förbättrad pensionering från prästerskapets änke- o och pupillkassa. Tullberg. 100 s. E. 27. Underdånigt betänkande med förslag till löneregbglering för befattningshavare i domsagorna m. t m. Beckman. 85 s. J u . 28. Underdånigt betänkande med förslag till föror dniining angående tillverkning av brännvin m. m. Bloilom. 67 s. Fl. 29—30. Den industriella demokratiens problem 1. B Belänkande jämte förslag till lag om driftsnämndader. 240 s. 2. Den industriella demokratien i utlandodet. 267 s. Tullberg. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynn elstilsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . =3'orcordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 9S- 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:30

S O C I A L D E I3 A R T E M E N T E T

DEN

I N D U S T R I ELLA

D E M O K R A T I ENS PROBLEM II DEN INDUSTRIELLA DEMOKRATIEN I UTLANDET

A.*B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1923

Efterföljande framställning, vilken på kommitténs uppdrag utarbetats av aktuarien Per Emil Brusewitz, grundar sig på dels i ämnet förefintlig litteratur dels, vad Tyskland och England angår, på rapporter från därvaramde svenska socialattachéer. Beträffande Amerikas förenta stater ha vissa i redogörelsen för nämnda land omförmälda berättelser legat till grund. Då det icke ansetts lämpligt tynga betänkandet med redogörelser från länder, där förhållandena äro uppenbart olikartade med våra egna, har utredningen inskränkts till att omfatta de i nedanstående förteckning närmare angivna länder. Innehållet i den jämförande översikten och i redogörelserna för de olika länderna har, såsom av de särskilda innehållsförteckningarna framgår, ordnats i möjligaste mån parallellt. Utredningen, utom vad angår Ryssland, har slutförts redan i juni 1922, varför inga väsentliga kompletteringar senare verkställts. Den omfattar: Sid.

Jämförande översikt Norge Tyskland Österrike Tjeckoslovakiet England Amerikas förenta stater Ryssland Italien Bilagda lagtexter: 1. Norska lagen om arbetareutskott (utdrag) 2. Tyska driftsrådslagen (utdrag) ,?>. Österrikiska driftsrådslagen 4—6. Tjeckoslovakiets bergsbruk. Driftsrådslagen Skiljedomstolslagen Lag om arbetstagarnas andel i ledning och vinst 7. Tjeckoslovakiets driftsnämndslag 8. Rysslands arbetslag (utdrag) 9. Italienska regeringsförslaget av år 1921 om arbetarekontroll

5 25 35 69 87 107 143 169 193

209 212 224 232 239 242 246 258 264

JÄMFÖRANDE ÖVERSIKT. INNEHÅLL. Sid.

Kiap. 1. Några allmänna jämförelsepunkter

7 Kiap. 2. Driftsrådens upprättande 8 a. Driftsrådssystemens tillkomst samt omfattning av större eller mindre delar av näringslivet 8 b. Fackföreningarnas förhållande till driftsråden 9 c. Driftsrådens sammansättning 10 d. Valbestämmelser 12 Kiap. 3. Driftsrådens verksamhetsområden a. Allmänna ändamål b. Det socialpolitiska området c. Antagande och avskedande av personal d. Arbetsdisciplinen e. Bestämmandet av löner och arbetsvillkor f. Produktionsekonomien g. Produktionstekniken

14 14 15 15 16 16 17 18

K tap. 4. Driftsrådens verksamhetsformer a. Arbetsfördelning b. Representationsrätt i bolagsstyrelser c. Arbets- och förhandlingsordning d. Övriga bestämmelser rörande driftsrådens verksamhet m. m

18 18 20 21 23

Kiap. 5. Driftsrådens överorganisationer

Kap. 1. Några allmänna jämförelsepunkter. Flertalet system för industriell demokrati, som hittills införts eller äro under införande i utlandet, och som avse arbetstagarnas 1 medinflytande vid företagens ledning, kunna sammanföras i två huvudtyper, lämpligen benämnda de centraleuropeiska (Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakiet) och de anglosachsiska systemen (England, Amerikas förenta stater). Härjämte förekomma några system, som icke kunna direkt inordnas under någondera av de nu nämnda huvudtyperna utan äro mera fristående (Norge, Italien, Ryssland). Samtliga nu nämnda system hava det gemensamt, att de vilja bereda arbetstagarna vid de särskilda företagen en representation vid företagen i avsikt att tillvarataga och utveckla arbetstagarnas intresse för och solidaritet med dessa företag. Om också ändamålen med de olika systemen sålunda till väsentlig del sammanfalla, äro skiljaktigheter na ganska betydande med avseende på utgångspunkterna i övrigt samt sätten för idéns genomförande: I Centraleuropa hava de efter revolutionen bildade företags- eller driftsråden (Betriebsräte) tillkommit såsom resultatet av arbetareklassens politiska kamp. Arbetsgivarna gingo med på rådens skapande endast för att erhålla mera lugn och kunna avvärja ett hotande inbördeskrig. Driftsråden äro där rena arbetstagarerepresentationer, och såsom sådana också organ för tillgodoseendet av arbetarnas klassintressen. Vilket emellertid icke hindrar, att arbetsgivarna sedan i praktiken i allt större utsträckning genom förtroendefull samverkan i driftsråden erhållit ett betydelsefullt instrument för stärkande av arbetstagarnas solidaritet med företagen. De i England bildade representationerna (industrinämnder m. fl.) ha mera tillkommit i avsikt att bilda förhandlingsorgan mellan arbetsgivare och arbetstagare. De äro ofta paritetiskt sammansatta av båda parterna. Och i Amerikas förenta stater ha fabriksnämnder liknande de engelska 1 I hela framställningen har termen "arbetstagare" använts såsom beteckning för samtliga i företagen anställda d. v. s. dels kontorspersonal, teknisk personal och övriga funktionärer, vilka betecknats med termen "tjänstemän", dels (kropps-) arbetare.

i allmänhet upprättats på arbetsgivarnas initiativ för att skapa en mied företagen solidarisk och stabil arbetarestam. I Centraleuropa har man gått lagstiftningsvägen. Kommissioner, tiillsatta huvudsakligen av representanter för olika politiska partier, !ha utarbetat förslag, som sedermera i vederbörlig ordning resulterat i lagfar om driftsråd eller driftsnämnder, ofta med mycket detaljerade bestäimmelser rörande formerna. Det anglosachsiska systemet däremot vill i största möjliga utsträcckning bygga på frivilliga överenskommelser mellan arbetsgivare och aarbetstagare, utan att lagstiftning tillgripits annat än i särskilda fall. Såsom en följd av systemens olika byggnad hava de centraleuropeislka driftsråden utöver tillgodoseendet av arbetstagarnas egna angelägenhtieter fått sitt medinflytande begränsat till vissa noggrant bestämda oimråden, medan i de anglosachsiska nämnderna en tendens är märkbar fatt låta nämnderna diskutera och behandla frågor av vitt skilda slag. Ännu en skillnad framträder ifråga om överorganisationer. I Centraleuropa, liksom också i Amerikas förenta stater, har man utgått frrån upprättandet av driftsrepresentationer vid de särskilda företagen ooch först i andra hand, senare, sökt nå fram till en centralisering. I Emgland åter har man försökt direkt sammankoppla centrala samarbetscorganisationer mellan arbetsgivare och arbetare med fabriksnämnddssystemet. I det följande har, med hänsyn till det svenska förslagets läggnimg, uppmärksamheten i främsta rummet riktats på representationerna wid de särskilda företagen. För korthetens skull har, såsom gemensam bbeteckning för olika slag av dylika representationer, använts termaen "driftsråd".

Kap. 2. Driftsrådens upprättande. a. DriftsI Centraleuropa bildades vid alla större industriella företag driftsrråd rådssystespontant i samband med revolutionen i november 1918. Eåden valdles mens tillkomst av samtliga arbetare, även de icke organiserade. De blevo emellerttid samt omfattning icke till lagliga institutioner förrän under de närmast därpå följan ide av större åren. eller mindEnligt dessa lagar finnas driftsråd vid alla olika slag av företeag re delar av närings- inom nästan hela näringslivet. Systemet är i Centraleuropa (utcom livet.

Österrike) utsträckt jämväl till jord- och skogsbruket, däremot (vrad Tyskland angår) icke till sjöfarten. Även statens och kommunernias företag skola i Tyskland och kunna i Österrike och Tjeckoslovakiiet falla under lagens tillämpningsområde. Den enda begränsning maed

9 aavseende å systemets omfattning som eljest gjorts i Centraleuropa är dden att vid ifrågavarande företag skola finnas minst 20 arbetstagare. I . Tjeckoslovakiet (utom bergsbruket, för vilket nämligen särskilda laagar gälla) är dock denna siffra satt till 30. I sistnämnda land är ddessutom en viss begränsning gjord så till vida, att nystartade företag (][inom såväl bergsbruket som andra delar av näringslivet) uteslutas. I Norge finnes redan sedan 1920 en provisorisk lag om "arbetareuutskott". Denna lag gäller endast företag inom industri- och kommunnikationsväsendet, inbegripet telegraf och telefon, och endast företag mned minst 50 arbetare. Det ligger i sakens natur, att det anglosachsiska systemet är begränssat till de industrigrenar, där överenskommelser i frågan träffats mellan aarbetsgivare och arbetare. I Storbritannien finnas emellertid numera d e f a c t o driftsrepresentaationer inom större delen av näringslivet. Även i Amerika har systenmet vunnit stor utbredning, i allmänhet på arbetsgivarnas egna initiativ. I Italien finnas av arbetarna själva bildade driftsråd sedan ganska låång tid tillbaka. Enligt ett år 1921 för parlamentet framlagt regeringsfcörslag skulle emellertid upprättas centrala arbetarerepresentationer för kkontroll av de särskilda industrigrenarna. Och dessa centalorgan sskulle stödja sig på särskilda delegerade bland arbetarna vid varje ssärskilt företag. Frågan om realiserandet av ett dylikt system har seddermera uppskjutits, tydligen på obestämd tid, medan under tiden en Jccentral industriell organisation upprättats för kontroll i samförstånd nmellan arbetsgivare och arbetare. I Ryssland upprättades efter revolutionen arbetareråd med nästan abSGolut makt vid vilka fabriker och företag som helst, utan några förbehhåll med avseende på arten av företagen eller dessas storlek. Men efterhnand som den s. k. arbetarekontrollen centraliserats under kommunistppartiets diktatur, har rådens verksamhetsområde begränsats och lagboundits. I Tyskland kommo driftsråden i början att följa en i förhållande till &• FackfEfackföreningarna tämligen självrådig politik, ofta med revolutionära armas för tetendenser. Under de senaste åren har det emellertid på många håll lyc- hällande kkats fackföreningarna att få det avgörande inflytandet över driftsrara^m ddens politik. I Österrike och framför allt Tjeckoslovakiet upprättaddes däremot driftsråden till stor del just under medverkan av fackföreningarna. En intim förbindelse mellan fackföreningar och driftsråd är sålunda, sisärskilt i Österrike och Tjeckoslovakiet, alldeles naturlig. Samtliga ddriftsrådslagar i Centraleuropa ha emellertid för att stödja denna förbbindelse, intagit vissa uttryckliga bestämmelser om rätt för fackföre-

10 ningsrepresentanter att under vissa förutsättningar närvara vid rådems sammanträden m. m. England. Meningen med de s. k. Whitley-nämnderna samt andira därmed likartade organisationer, vilka, delvis genom statsmakterntas förmedling, från år 1918 infördes inom allt större delar av det engcelska näringslivet, var bland annat att leda den begynnande driftsrådlsrörelsen in på mindre revolutionära banor, och detta ansågs bäst slke just genom fabriksrådens sammankopplande dels med fackföreningarma dels med representanter för arbetsgivarna. De centrala industrinämmderna hava också enligt detta system kommit till stånd genom överenskommelser mellan huvudorganisationerna å arbetsgivare- och arbetadesidorna, ehuru visserligen delvis under medverkan från statens sidla. Det torde emellertid böra redan här anmärkas, att det i praktiken umderstundom visat sig svårt att genomföra denna sammankopplintg. Varje fabrik är visserligen en enhet, men arbetarna vid fabriken, so>m äro av många skilda slag, tillhöra olika fackföreningar. Därest nu ickce en fullt adekvat central industrinämnd, som just svarar mot det eller cde slag av arbete, som utföres vid ifrågavarande fabrik, finnes, blir diet svårt att bestämma, under vilken central nämnd ifrågavarande fabriktsnämnd skall subordinera. I Amerikas förenta stater stå fackföreningarna såsom sådana helt occh hållet utanför driftsnämnderna och deras verksamhet. I Italien har hela fackföreningsrörelsen haft en revolutionär tenderns. Fabriksråden bildades där i allmänhet under fackföreningarnas mecdverkan. Det var också från fackföreningarnas centrala organ, som deen bekanta parollen till råden utgick i september 1920, att fabrikerna skullle ockuperas. I det år 1921 framlagda regeringsförslaget blev sambandtet med fackföreningarna ganska starkt markerat, i det fackföreningarma skulle uppgöra kandidatlistorna till de centrala kontrollråden för varije särskild industrigren. I Ryssland, där fackföreningarna före revolutionen icke spelat störire roll, är det i stället de nyupprättade fabrikskommittéerna, som bliv/it grundorganen i hela arbetarerörelsen, även den fackliga. c. Drifts- Med avseende å driftsrådens sammansättning finnas, såsom redarn samman- n ä m n t s > t y å olika huvudsystem, nämligen å ena sidan representationeer sättning, för uteslutande arbetstagare, d. v. s. arbetare och vanligen även tjänsteemän, och å andra sidan representationer för såväl arbetsgivare och airbetstagare. Den förra principen (den centraleuropeiska typen) äir tillämpad i Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakiet, Norge — enligt dem provisoriska lagen —, Italien och Kyssland, den senare åter i de an^glosachsiska länderna England och Amerika.

11 I Tyskland och Österrike finnas dels särskilda "arbetareråd" och * tjänstemannaråd" för tillvaratagande av arbetarnas och tjänstemännens särskilda intressen, dels också "driftsråd" för tillvaratagandet av båda dessa gruppers gemensamma intressen, sammansatta av representanter för samtliga arbetstagare, därvid arbetare och tjänstemän bliva företrädda proportionellt till sina respektive antal. En viss kontakt har emellertid anordnats mellan driftsrådet och arbetsgivaren. I Tyskland har detta skett så, att den senare äger rätt att när som helst påfordra sammanträde med rådet. Arbetsgivaren har dock eljest ingen skyldighet närvara vid sammanträdena och rätt därtill blott om han är kallad, i vilket fall han har yttranderätt men icke rösträtt. I Österrike åter har arbetsgivaren rätt samt, där driftsrådet det begär, skyldighet att en gång i månaden hålla gemensamt sammanträde för vissa ändamål. I Tjeckoslovakiet är förhållandet något olika vid företag inom bergsbruket och inom näringslivet i övrigt. Vid de förra finnas gemensamma driftsråd för kroppsarbetare och tjänstemän. Inom det övriga näringslivet är så förhållandet endast vid mindre företag, medan däremot vid de större särskilda nämnder upprättas för vardera gruppen arbetstagare, ehuru visserligen gemensamma sammanträden skola äga rum för behandling av gemensamma angelägenheter. Kontakten mellan arbetsgivare och driftsråd är i Tjeckoslovakiet intimare än i de båda andra centraleuropeiska länderna. Arbetsgivaren skall vid gruvföretag utse vissa representanter att med rådgivande befogenhet deltaga i driftsrådens sammanträden, och i fråga om det övriga näringslivet har uttryckligen stadgats såsom villkor för driftsnämnds beslutförhet, att arbetsgivaren kallats till sammanträdet eller eljest låtit sig där representeras. I Norge väljas (enligt den provisoriska lagen) arbetareutskotten endast av företagens arbetare. De skola emellertid beredas tillfälle till muntliga förhandlingar med arbetsgivaren. Dessa arbetareutskott voro ursprungligen endast avsedda såsom ett led i det av arbeiderkommissionen föreslagna organisationssystemet, i vilket jämväl skola ingå representanter för tjänstemän ävensom för arbetsgivarna. I England bestå de centrala industrinämnderna ävensom distriktsnämnderna alltid och fabriksnämnderna understundom till hälften av arbetarerepresentanter och till andra hälften av representanter för arbetsgivarna. Det är just på samarbetet mellan dessa parter som systemet vilar. I Amerika finnas flera olika slag av driftsrepresentationer. Den vanligast förekommande, vilken förordats av den s. k. andra industriella rikskonferensen (januari 1920), är "nämndsystemet". Enligt detta ;

12 system skola fabriksnämnderna vara paritetiskt sammansatta av irepresentanter för arbetsgivare och arbetare, varvid tjänstemän vanlig;en utses till arbetsgivarnas representanter. Enligt ett annat system, "sematsystemet", hava arbetsgivare, tjänstemän och arbetare var sin särskillda representation, som har att samarbeta på lika fot med de andras representationer. d. Valbestämmelser.

Såsom redan nämnts, väljas driftsrådens arbetarerepresentanter i aillmänhet av samtliga arbetstagare, antingen dessa äro organiserade elller oorganiserade. Endast i England, där ju Whitley-systemet bygger hielt och hållet på fackföreningarna, föreskrives, att planen för fabrilksnämndernas organisation bör (av överorganisationen) uppgöras seå, att den tillförsäkrar densamma stöd från både arbetsgivarnas och carbetarnas organisationer. Den bör därför göras till föremål för en övcerenskommelse mellan vederbörande huvudorganisationer. I flertallet fall väljas i praktiken fabriksnämndernas arbetarerepresentanter ävren här av samtliga arbetare vid fabrikerna, men i några fall blott av (de organiserade. Ifråga om rösträtt och valbarhet gälla för de särskilda länderna tbestämmelser, som framgå av följande schema (siffrorna inom parenttes under Tjeckoslovak]et hänföra sig till bergsbruket):

Tyskland

Österrike

Tjeckoslovakiet

Norge

Italien i 1921 års-s förslag •

18 år

20 (18) år

—

21 år

1 månad

3 månader

—

26 (24) år

21 år

3 år

—

3 år

12 (6) månader

2 år om möjligt

—

Rösträtt.

Uppnådd viss levnadsålder Viss tids tjänstgöring vid företaget Övriga fordringar b.

medborgerligt förtroende

Valbarhet.

Uppnådd viss levnadsålder

24 år

Viss tids arbete i fackeller yrkesgren

3 år

Viss tids tjänstgöring företaget

i 6 m å n a d e r eller från företagets upprättande

Övriga kvalifikationer .. .. Dessutom

24 år

medborgerligt förtroende tyskt medborgarskap, avslutad yrkesutbildning

I England finnas inga allmänna restriktioner ifråga om rösträtt elller valbarhet.

13 I Amerikas förenta stater gälla givetvis olika regler för olika system oech företag. I en till ledning för organisationerna utgiven handbok har bli. a. förordats att "rösträtt bör medgivas alla anställda utom sådana, so)m själva hava rätt att anställa eller avskeda arbetare". I Ryssland gälla inga allmänna restriktioner i här ifrågavarande av/seende. Ifråga om särskilt skydd för de valda driftsrådsledamöterna och för själva valrätten förekomma i samtliga centraleuropeiska länder bestämmelser, som omöjliggöra driftsråds ledamots avskedande annat än påå vissa lagliga grunder. Dessutom förekomma i Tyskland och Österrilke vissa straffbestämmelser: i Tyskland stadgas sålunda böter för arrbetsgivare, som själv eller genom någon sin representant hindrat arrbetstagare att utöva valrätt eller ställt svårigheter för honom att åttaga sig eller utöva ledamotskap av driftsråd. Även i Österrike straffas dyylika förseelser med böter eller till och med fängelse. I Tjeckoslovakiet och Norge förekomma inga straffbestämmelser för h£är ifrågavarande fall. I England förefinnas, såvitt bekant, inga särskilda bestämmelser om skkydd för valrätten. I Amerika förekommer i många stadgar för driftsrepresentationer deen bestämmelsen, att förmän (och andra representanter för arbetsgivaaren) icke äga tillträde till vallokalen. Sådana bestämmelser förordas jäimväl uti den förut nämnda handboken. I Ryssland finnas inga särskilda garantier i fråga om skydd för valräittcn. Omröstningen verkställes öppet i närvaro av fabriksstyrelsen. Antalet arbetätagarerepresentanter (i Norge och vid Tjeckoslovakiiets bergsbruk arbetarerepresentanter) i de olika driftsrådssystemen frramgår av följande tabell: Antal ledamöter

TTyskland CÖsterrike TTjeckoslovakiet: bergsbruket övriga näringsgrenar .. >"Norge EEngland AAmerika (enl. handboken) ERyssland

Däremot svarande antal arbetstagare

Antal arbetstagare, representerade av varje ytterligare ledamot utöver minimiantalet. Skalan är progressiv.

a) minst

b) högst

3 3

20-49 20-50

15 000

25—1 000 100—500

3 3 2 3 3 3

17 20 10 30

20—100 30-60 50

4 000 8 000

150-500 100—2 000

högst 1C0

14 Kap. 3. Driftsrådens verksamhetsområden. Allmän- r j e allmänna ändamål, man i de särskilda länderna velat tillägga d.rift'tsråden, ha berörts i kap. 1. I Centraleuropa finner man uttryck hlärfiför mai. jämväl i själva lagtexten. Sålunda skola i Tyskland driftsråden å erna sidan "tillvarataga arbetstagarnas gemensamma ekonomiska intressen i i förhållande till arbetsgivaren" och å andra sidan "stödja arbetsgivarcen vid fullgörandet av de uppgifter företagets drift kräva". Driftsråden skoida vidare "verka för samförstånd" samtidigt mellan arbetarna inbö>rddes och mellan dem och arbetsgivaren. I Österrike och Tjeckosloviakiiet skola driftsråden "tillvarataga och främja arbetstagarnas ekonaomiska, sociala och kulturella intressen". För detta ändamål äga dkriftftsråden i Österrike inkomma med alla erforderliga förslag och yrkamdeen. De äro icke i samma grad som i det övriga Centraleuropa med avseenode på sin rådgivande och förhandlande verksamhet begränsade till de ii dden följande tabellen närmare angivna verksamhetsområdena. Den följande översikten av de speciella områdena för driftsrå derms verksamhet är för överskådlighetens skull utarbetad i tabellform, maed hänvisningarna till de olika ländernas lagar sammanförda i paraHleblla kolumner. Då tabellformen nödvändiggjort en alltför stor knapphäindi^ighet hänvisas i övrigt till redogörelserna för de särskilda länderna. I tabellen betecknar: Tyskl. = Tysklands driftsrådslag (bil. 2), Österr. = Österrikes driftsrådslag (bil. 3), Tjeck, bergsbr. = Tjeckoslovakiets driftsrådslag för bergsbrukket (bil. 4), Tjeck. = dess driftsnämndslag för det övriga näringslivet (bil. 7 ) , Norge = Norges lag om arbetareutskott (bil. 1), norska försl. = norska arbeiderkommissionens senaste lagförslag,, Engl. = Englands Whitley-system, U. S. A. = Amerikas förenta stater: Bestämmelser som förordats uuti förut nämnda handbok, ital. försl. = det italienska regeringsförslaget av år 1921 (bil. 9) , Ryssl. = Ryssland. Tabellen är uppdelad på två kolumner. I den vänstra av dessa ko lunmner dominerar det centraleuropeiska systemet utan direkt representation för arbetsgivaren, i den högra åter det anglosachsiska systemet, där aarbetsgivaren kan vara representerad i själva rådet och alltså redan unecedverka vid dess beslut. Understrykningar i den första kolumnen beteckna, att driftsrådet ägqer medbestämmanderätt uti resp. frågor. Där i detta fall enighet icke kaan uppnås mellan arbetstagarnas driftsråd och arbetsgivaren, tillkommeier det slutliga avgörandet en paritetiskt sammansatt skiljenämnd. I delen andra kolumnen äger vid understrykning rådet självt avgöranderätt., urin-

15 deir förutsättning att därinom enighet uppnås mellan arbetsgivarens och arbetstagarnas representanter. I vissa amerikanska företag liksom i det no)rska förslaget ha dessutom anordningar träffats för avgörande av memingsskirjaktigheter mellan parterna inom själva representationen.

Driftsrådets

SBkyddsåtgärder häIsofara

befogenhetsområden.

mot

olycksfall

Representation för endast arbetstagare (centraleuropeiska systemet)

och Tyskl. § 66: 8 Österr. § 3: 5 Tjeck, bergsbr. § 2: 1 Tjeck. § 3:e ital. försl. Ryssl.

Arbetsgivare och arbetstagare (anglosachsiska systemet) norska försl. Engl. U. S. A.

b. Det so cialpolitiska området.

UJtseende av särskild representant vid Österr. § 3: 5 arbetareskyddsinspektioner Tjeck, bergsbr. § 2 : 1 Tjeck. § 3:e Ssärskild representant vid undersök- Tyskl. § 77 ning rörande inträffat olycksfall Tjeck, bergsbr. § 2 Tjeck. § 3:e KControll a v socialförsäkringens hand- Tjeck. § 3:e havande ital. försl. Ryssl.

U. S. A.

F ö r v a l t n i n g av till a r b e t a r n a s b ä s t a Norge § 5: 4 U. S. A. upprättade pensionskassor, arbetare- Tyskl. § 66: 9 (med viss norska försl. bostäder, m a t s a l a r m. m.. reservation) Österr. § 3:8 Tjeck, bergsbr. § 2: 7 Tjeck. § 3: h (med viss reservation) Ryssl. A4ntagande av arbetstagare PPeriodiska redogörelser av arbetsgivaren om väntat arbetsbehov

c. Antagande och avskedande av personal.

Tyskl. § 71:2 Ryssl.

Mvleddelande till driftsrådet i god tid Tyskl. § 74 innan väsentlig utvidgning av v e r k s a m h e t e n förestår A\nställande av i k r i g eller genom Tyskl. § 78: 7 olycksfall skadade personer

Engl.

B3estämmande av a l l m ä n n a för anställandet

Engl, (event.)

riktlinjer Tyskl. § 78: 8 ital. försl.

K i o n t r o l l a t t politisk, militär, religiös Tyskl. § 81 eller facklig v e r k s a m h e t icke inverkar

16 Driftsrådets befogenhetsområden forts.

Anställande av förmän

Representation för endast arbetstagare (centraleuropeiska systemet)

Ryssl.

Avskedande av arbetstagare Vid varje avskedande av enskild ar- Tjeck. bergsbr. § 2 : 6 betstagare ital. försl.

Arbetsgivare och arbetstagare (anglosachsiska systemet)

norska försl. Engl. norska försl. Engl. U. S. A. (undantag: Rockefellersystemaet)

Med anledning av , politisk, militär ital. försl. (nationell), religiös eller facklig Tyskl. § 84: 1 verksamhet Österr. § 3: 9 Tjeck. § 3:g Med anledning av vägran att full- Tyskl. § 84: 3 göra icke avtalat arbete Tjeck. § 3: g Då orsak åberopats, som i verklig- Tyskl. § 84: 5 heten icke förelegat Under omständigheter, som måste betecknas såsom obillig hårdhet Utan angiven grund Vid driftsinskränkning

Tyskl. § 84: 8 Tjeck. § 3: g

Komplettering av kollektivavtal (fastställandet av ackordsatser samt allmänna regler för ackordens bestämmande)

Norge § 5:2 Tyskl. §78:2 Österr • § l : b , § 3 : 3 Tjeck. § 3: c Ryssl.

Tyskl. § 84: 2

norska försl. Tyskl. § 74 Tjeck. § 3:g norska försl. Allmän medverkan Tyskl. § 66: 3 Österr. § 3: 6 Engl. (event.) Tjeck.bergsbr.'§2: lo.4 U. S. A. (event.) Tjeck. § 3: f Ryssl. Fastställande och ändring av ord- Tyskl. §§ 66: 5, 75 och norska försl. ningsregler 78: 3 U. S. A. (event.) Norge § 5:3 Adömandet av disciplinstraff Tyskl. § 80: 2 U. S. A. (event.) Österr § 3:6 Tjeck. § 3:f Ryssl. norska försl. Kontroll av kollektivavtal och skil- Tyskl. §78:1 jedomar verkställas Engl. Österr § l : a Tjeck. bergsbr. § 2: 3 Tjeck. § 3: a Ryssl. Engl.

1 Driftsrådets befogenhetsområden forts.

1 Representation för endast arbetstagare (centraleuropeiska systemet)

Arbetsgivare och arbetstagare (anglosachsiska systemet)

Införandet av nya avlöningsmetoder Tyskl. § 78: 2 Förberedande av nya kollektivavtal Österr. § 3: 2 Tjeck. § 3:a Bestämmande av arbetstid och se- Tyskl. § 78: 2 Norge § 5: 2 mestrar Lärlingars

anställningsförhållanden Tyskl. § 78: 2

Rätt att taga kännedom om tjänste- Tyskl. § 71:1 Österr. § 3: 7 avtal, lönelistor m. m. Tjeck. § 3:b i tal. försl.

norska försl. Engl. U. S. A. Engl. U. S. A.

: norska försl.

Kontroll av själva löneutbetalningar- Österr. § 3: 7 na Kännedom om pris på råämnen, till- Österr. § 3: 3 (edsvurna Engl. verkningskostnader, rörelsens kasakkunniga) pital och vinst, i den mån dessa ital. försl. omständigheter inverka på möjligheten att bära högre löner Periodiska redogörelser för det all- Tyskl. § 71: 2 männa läget samt resultatet av Tjeck. § 4:c företagets verksamhet Tillgång till balans- samt vinst- och Tyskl. § 72: 1 samt U. S. A. förlusträkning. Rätt att få nödiga Tjeck. § 5 (företag förklaringar om mer än 300 arbetstagare eller 50 tjänstemän) Österr. § 3:10 (handelsföretag med minst 20 anställda samt i alla industri- och gruvföretag) Tjeck, bergsbr. § 2: 8 ital. försl. Tillgång till alla räkenskapsböcker ital. försl. (med reservation för driftshemligheter) 2

norska försl.

/ . Produktions ekono-

18 Driftsrådets befogenhetsområden forts.

Representation för endast arbetstagare (centraleuropeiska systemet)

Sörjandet för b ä s t a möjliga standard Tyskl. § 66:1 ital. försl. och ekonomi i driften

D e a l l m ä n n a g r u n d e r n a för g e t s ledning

g. Produktionstekniken.

Nya

arbetsmetoder

Särskilda förbättringar n e r m. m.)

företa- Österr. § 3: 10 Norge § 5:1 ital. försl. Ryssl. Tyskl. § 66: 2 Tjeck. § 3:1 ital. försl. Ryssl.

( n y a maski- Norge § 5:1 Österr. § 3: 10 Tjeck, bergsbr. § 2 : 2 Tjeck. § 3:1

Arbetsgivare och i arbetstagare (anglosachsiska systemet) norska försl. Engl. IL S. A.

norska försl.

Engl. U. S. A. försl. norska norska försl. Engl. U. S. A.

Kap. 4. Driftsrådens verksamhetsformer. a. Arbets- En av de mest konkreta invändningarna mot hela driftsrådsidén har ning. varit att därigenom allt för mycken tid och kraft tages från det prod dukliva arbetet. För att råda bot härpå har man sökt åstadkomma en raationell uppdelning av rådens arbete, vilket skett efter tre olika linjer: 1. Den närmast till hands liggande lösningen, tillämpad såväl i C Centraleuropa som i de anglosachsiska länderna, är att varje driftsrå*ådsledamot får sitt, vanligen lokalt begränsade, område av företaget, irinom vilket han har att dels tillvarataga sina valmäns intressen, dels i öv vrigt svara för den närmaste vårdnaden av de angelägenheter, som tillkonmma rådet. Vid större företag måste här en mellanlänk inskjutas mellann de enskilda ledamöterna och driftsråden, detta i form av särskilda s.s. k. avdelningskommittéer för de olika avdelningarna av företaget. En motsvarighet åt andra hållet av denna lokala uppdelning kan säägas vara bestämmelserna i den tyska driftsrådslagen om s. k. sammansjsatta driftsråd för tillvaratagandet av flera med varandra nära förbundna fcföretags gemensamma intressen. Anordningar i sådan riktning finnas ääven i Österrike och Tjeckoslovakiet. Vad Amerikas förenta stater bet3träffar, förordas uti förut berörda handbok såväl upprättandet av sammmansatta driftsråd för företag med gemensamma angelägenheter som av.vdelningsråd för särskilda avdelningar inom större företag.

2. En annan uppdelning tager hänsyn till olika slag eller grupper av arbetstagare. Denna uppdelningsform faller särskilt i ögonen i Centraleuropas länder. Med undantag för Tjeckoslovakiets bergsbruk finnas i dessa länder vid alla större företag två särskilda grupprepresentationer, ett arbetareråd och ett tjänstemannaråd för tillvaratagande av arbetarnas och tjänstemännens särskilda intressen. Driftsrådet självt har endast att behandla ärenden, som beröra båda grupperna. Härförutom erhålla säsongarbetare i Tyskland särskild representant alldeles utanför det ordinarie antalet ledamöter. Slutligen må i detta sammanhang erinras därom att driftsråden i Centraleuropa väljas med tillämpning av den proportionella valmetoden, varigenom olika yrkesgrupper och kön så vitt möjligt erhålla representation i förhållande till sitt antal. I England, där i allmänhet de i valen av fabriksnämnderna deltagande arbetarna äro organiserade, får varje fackförening så många representanter som svara mot dess arbetsstyrka. Även i Amerika tillämpas ofta dylik proportionell representation, varigenom också en naturlig fördelning av arbetet kan göras mellan olika gruppers representanter. 3. Slutligen kan en fördelning av rådets arbetsbörda ske efter de olika verksamhetsområdena. Denna metod tillämpas också både i Centraleuropa och i de anglosachsiska länderna. Det enklaste är därvid att ordföranden, eventuellt även vice ordföranden eller sekreteraren i driftsrådet — antingen de befrias från någon del av det ordinarie arbetet och hålla särskild expedition härför eller icke — särskilt åtaga sig att mottaga och verkställa den första granskningen av enskilda arbetstagares klagomål och förslag. Dessa ärenden, av vilka då ofta nog i praktiken ordföranden handhaver ekonomiska frågor och frågor rörande arbetsvillkor samt vice ordföranden frågor som röra produktionstekniken, förberedas av dessa driftsrådstjänstemän, innan de föredragas inför rådet i plenum. Nästa steg i utvecklingen, vilket visat sig nödvändigt vid de flesta större företag, är en uppdelning av driftsrådets ledamöter på utskott och subkommittéer för den reella behandlingen av olika slag av angelägenheter, eller också, därest driftsrådet självt (såsom understundom i de anglosachsiska länderna) är fåtaligt, ett adjungerande av utomstående personer för samma ändamål. I själva lagtexterna förekomma visserligen ganska få bestämmelser rörande den arbetsfördelning varom nu sagts. Redan av den i kap. 3 lämnade översikten framgår, att i Centraleuropa vissa bestämmelser {finnas om avdelandet av särskilda ledamöter för verkställandet av besiktningar och undersökningar på arbetareskyddets område. I den tyska driftsrådslagen finnas dessutom bestämmelser därom att alla driftsråd med mera än nio ledamöter skola välja ett förvaltningsutskott

om fem ledamöter för handläggandet bl. a. av vissa frågor som r ö r a produktionsekonomien. I övrigt har praktiken i dessa avseenden fullkomligt ersatt lagstiftningen, och härvid har utvecklingen gått parallellt i Centraleuropa oc:h i de anglosachsiska länderna. I båda dessa grupper av länder ha sålunda vid större företag tillsatts särskilda utskott eller subkommittcéer, dels för förvaltningen av välfärdsinrättningar av olika slag (välfäirdsutskott, välfärdskommittéer), dels för behandling av ärenden som r ö r a löner och arbetsvillkor (löneutskott, lönekommittéer). I Centraleuropa förekomma härjämte särskilda utskott för bostads- <och förplägnadsväsendet, produktionstekniken och för produktionen i övrigt. Vad England angår, förordades redan uti Whitley-rapporten, att vajrje industrinämnd och fabriksnämnd skulle efter eget skön bestämma om en uppdelning av olika slag av ärenden på särskilda subkommitt(éer. I verkligheten har också en hög grad av dylik arbetsfördelning veerkställts, framförallt visserligen inom de centrala industrinämnderna, där det engelska systemets tyngdpunkt ligger, men också inom stöirre fabriksnämnder. Enligt arbetsdepartementets officiella rapporter ha sålunda subkommittéer inrättats, förutom de redan nämnda välfäirdsoch lönekommittéerna, för sådana ärenden som förlikning av tvisster mellan arbetsgivare och arbetstagare, anställande av delvis arbetsoiförmögna arbetstagare, lärlingsväsendets övervakande samt, vad de ccentrala nämnderna angår, statistik m. m. och handel. Likartat är förhållandet i Amerikas förenta stater, där förutom s?ubkommittéer för socialpolitiska frågor och för ärenden rörande awlöningar och arbetstid, för handläggande av klagomål, samt för tillgodoseendet av arbetseffektivitet och produktionsekonomi, förekomma ssärskilda "exekutivkommittéer" för påskyndandet av viktigare angelägenheter. b. Repre- I samtliga tre länder i Centraleuropa har driftsrådet vid aktiebolag rätt i bo- o c n y i s s a andra bolag rätt att utse representanter i bolagsstyrelsen eMler lagsstyrel vad Tyskland angår — uppsiktsrådet, en revisionsmyndighet, s a m mansatt av aktieägare eller kommanditdelägare. Där företaget tillhör enskild person finnes motsvarande represemtationsrätt endast inom Tjeckoslovakiets bergsbruk, där nämligen för detta särskilda ändamål upprättas ett särskilt kontrollråd vid gruväigarens sida. Här ifrågavarande representanter hava enligt de särskilda lagairna samma rätt att taga del av företagets räkenskaper och samma röstirätt och inflytande över företagets verksamhet som övriga ledamöter av styrelsen eller uppsiktsrådet, dock utan rätt att teckna firman eller uippbära tantieme. Undantag i detta avseende utgör Tjeckoslovakiet, uttöm

bergsbruket, så tillvida, att driftsnämndernas representanter endast hava rätt att närvara, men icke rösträtt vid styrelsesammanträdena. Utom Centraleuropa förekommer sådan representationsrätt endast vid enstaka företag, på grundval av frivilliga överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare, vanligen i samband med andel för arbetstagarna i företagens nettovinst. Driftsrådens arbetssätt måste givetvis bliva något olika å ena sidan c. Arbetsi de länder, där rådsinstitutionen har att följa i lag noggrant bestämda j ^ & . former, särskilt i Tyskland och å andra sidan i de anglosachsiska län- ordning. derna, där den största möjliga handlingsfrihet beretts representationen. Sättet för ärendenas behandling är naturligtvis ytterligt skiftande inom olika företag och dessutom beroende på omständigheterna i varje fall. Man finner emellertid åtskilliga gemensamma drag. I allmänhet vänder sig den enskilde arbetstagaren med sina förslag eller sina klagomål först till sin närmaste förman. Därest denne icke visar förståelse för saken, torde man kunna urskilja en något olikartad praxis i de anglosachsiska länderna och i Centraleuropa. I de förstnämnda länderna, där man ofta fäster särskild vikt vid en personlig kontakt mellan arbetsgivarna och de enskilda arbetarna, går arbetstagaren vidare till närmast högre befäl, vid större verk i allmänhet till en särskild för ändamålet tillsatt tjänsteman, personaldirektören. Först om saken icke på detta sätt kan bringas till lösning, tillgripes rådsinstitutionen. I Centraleuropa åter rådgör arbetstagaren i allmänhet omedelbart efter det konflikt med driftsledningen uppstått med sin närmaste representant i driftsrådet. Genom dennes bemedling göres därefter försök att ordna saken först med ifrågavarande förman och därefter med den närmast överordnade inom driftsledningen. Därest emellertid tvisten icke kunnat på detta sätt bringas ur världen genom direkta förhandlingar mellan vederbörande arbetstagare och driftsledningen med eller utan bemedling av någon driftsrådsledamot, anmäles saken till driftsrådets expedition. Ärendet överlämnas därefter vid större företag till vederbörligt utskott och vid mindre företag direkt till driftsrådets ordförande. Efter det saken blivit vederbörligen utredd och eventuellt förberedande förhandlingar ägt rum med arbetsgivaren eller dennes representanter, antingen dessa äro ledamöter av driftsrådet (såsom understundom i England och Amerika) eller icke (såsom i Centraleuropa), företages ärendet till formell behandling vid sammanträde med driftsrådet. Verkan av driftsrådets ståndpunkttagande i frågan blir sedan beroende av de olika regler, som, enligt kap. 2, gälla i de särskilda länderna. Driftsrådens sammanträden hållas i allmänhet dels på vissa på förhand bestämda tider, vanligen en gång i månaden, dels också där ord-

22 föranden finner skäligt utfärda kallelse till extra sammanträde. L o k a l för sammanträdet ställes i praktiken överallt till förfogande av arbetsgivaren. Särskild föreskrift härom finnes i Tyskland, Tjeckoslovalkiet och Norge. Sammanträdena böra i regel hållas utanför den ordinarie arbetstidlen. Bestämmelserna i detta avseende äro emellertid ganska skiftande. Unider ordinarie arbetstid få sammanträdena sålunda hållas: i Tyskland: där så är nödvändigt; i Österrike: så snart driftsrådets uppgifter det påfordra; i Tjeckoslovakiets bergsbruk: efter bestämmande av en överordmad arbetstagarerepresentation, revirrådet; i Tjeckoslovakiets övriga näringar: i undantagsfall och med driiftsledningens medgivande; i Norge: där arbetsgivaren så bestämmer. I England och Amerika beror tiden för sammanträdenas hållande) på fria överenskommelser mellan arbetsgivare och driftsråd, dock är att märka, att i den förut omförmälda handboken i Förenta staterna iförordats de gemensamma fabriksnämndssammanträdenas hållande unader ordinarie arbetstid. Utom för själva sammanträdena åtgår emellertid mycken annan tid till driftsrådsarbetet. I Tyskland äga driftsråd i företag med över 100 arbetstagare fastställa en timmes regelmässig mottagningstid under: en eller flera dagar i veckan. Denna mottagningstid förlägges vanlijigen efter överenskommelse med arbetsgivaren till den ordinarie arbetstidden. I övriga länder saknas visserligen motsvarande bestämmelser, vilket idcke hindrar att i praktiken dylik mottagningstid mycket allmänt förekommner. Vid jätteföretagen, där driftsrådets arbetsbörda givetvis blir myccket stor, hava vanligen i praktiken åtminstone ordföranden och vice (ordföranden, men stundom också ännu ett par ledamöter av rådet, i eggenskap av ordförande i något av de viktigaste utskotten, befriats från allt vanligt arbete. En förutsättning för arbetsgivarens medgivande häärav |är emellertid i allmänhet att driftsråden åtaga sig någon del av den arbetsbörda, lönelistornas kontrollerande m. m., som eljest åvilar kkontorspersonal. Arbetsgivarna hava emellertid härvid också att taga bhänsyn till i vad mån driftsrådens verksamhet minskat antalet direkta 3 klagomål från arbetstagarnas sida hos direktionen. I samtliga länder gäller såsom en allmän regel att ledamotskapp av driftsråd är ett förtroendeuppdrag, som icke berättigar till någon esxtra ekonomisk fördel. Men de med verksamheten förenade nödvänadiga kostnaderna bestridas i allmänhet av arbetsgivaren. Utdebitering y av bidrag från arbetstagarna får i allmänhet icke äga rum. Undantaag i detta avseende göra emellertid i viss mån Österrike och Tjeckosldovakiet. I Österike kan nämligen driftsrådet efter allmän omröstning bbland

23 arbetstagarna på dem utdebitera en avgift av högst l/a % av arbetsförtjänsten. I Tjeckoslovakiet skola, med undantag för kanslilokal, som arbetsgivaren tillhandahåller, ifrågavarande kostnader bäras inom bergsbruket helt och hållet och inom det övriga näringslivet till hälften av arbetstagarna själva. Av tabellen under kap. 3 över driftsrådens uppgifter och befogen- <*• övriga heter framgår, att rådens verksamhet huvudsakligen är av kontrolle- meiser r#. rande och rådgivande natur. Uttryckliga bestämmelser om att drifts- rande rådet icke får "egenmäktigt ingripa i driften" eller dylikt finnas dess- r 2(JL utom i samtliga lagar i Centraleuropa. Undantag i detta avseende vcrksamutgöra vissa bestämmelser bl. a. i frågor rörande arbetareskydd, där driftsrådet och dess ledamöter i Tyskland hava rätt att självständigt ingripa. Vad i övrigt angår själva verkställighetsåtgärderna, hava råden endast att "utöva tillsyn" över verkställandet av fattade beslut, antingen dessa direkt vunnit arbetsgivarens godkännande eller slutgiltigt behandlats av skiljenämnd eller dylik institution. Därest emellertid verkställandet av ett beslut onödigt förhalas, äger driftsrådet vidtaga nödiga åtgärder. Sålunda finnes vad Tjeckoslovakiet angår en uttrycklig bestämmelse därom, att driftsnämnden "drager försorg om verkställandet av avkunnade skiljedomar". För att skydda företagens fabrikshemligheter och dylikt finnas i Tyskland och Tjeckoslovakiet särskilda bestämmelser dels därom att fabrikshemligheter icke behöva av arbetsgivaren utlämnas till driftsrådens kännedom, dels också om tystnadsplikt för driftsrådens representanter i bolagsstyrelser och uppsiktsråd samt ifråga om av arbetsgivaren ! till driftsrådet lämnade förtroliga meddelanden. Bestämmelserna om tystnadsplikt äro i båda dessa länder kompletterade med särskilda straffbestämmelser. I Österrike däremot finnas dylika bestämmelser endast ifråga om de edsvurna sakkunniga, vilka äga taga kännedom om vissa delar av produktionsekonomien.

Kap. 5. Driftsrådens överorganisationer. Där icke driftsråden, såsom exempelvis i Norge, uteslutande ha rådgivande uppgifter samt att verka såsom medlande länk mellan arbetsgivaren och arbetstagarna vid vederbörande företag, utan erhållit något större verksamhetsfält, framträder behovet av dels centrala tillsyningsorgan, varifrån rådens verksamhet kan dirigeras efter likformiga linjer och vilka kunna avgöra frågor rörande driftsrådens organisation, kompetens, valtvister och dylikt, dels appellinstanser för avgörande av real-

tvister mellan representanterna för arbetstagarna och arbetsgivarma i frågor, där ingendera parten har ensamavgöranderätt. I England, där samarbetsorganisationer inom varje särskild industrigren upprätttats mellan de centrala sammanslutningarna å arbetsgivare- och arbetsaresidorna, hava dessa centrala samarbetsorganisationer, industrinämncderna, samtidigt blivit tillsyningsorgan och appellinstanser. De naturliga centrala organen för driftsrådssystemet utgöras av arbetstagarnas fackliga centralorganisationer, — eventuellt i förening imed motsvarande organisationer på arbetsgivarsidan — vilka antingen omedelbart eller genom en under deras inflytande stående s. k. driftsrcådscentral blivit ledarna av driftsrådens verksamhet. Undantag i detta avseende bildar naturligtvis Amerika, där fabriksnämnderna skappats huvudsakligen på arbetsgivarens initiativ och delvis som ett medel att vända arbetarnas intressen från den fackliga kamporganisationen till produktionen. Vid sidan av de fackliga centralorganisationerna hava i Centiraleuropa försök gjorts att på lagstiftningens väg skapa särskilda tillsyningsmyndigheter. I Tyskland hava vi sålunda ett provisorriskt riksnäringsråd, och avsikten är att dessutom organisera särskrilda idistriktsnäringsråd såsom tillsyningsmyndigheter för driftsråden.. I Österrike motsvaras dessa organisationer i någon mån av arbe^tarkamrarna. I Tjeckoslovakiets bergsbruk har man gått betydligt län<igre. Landet har uppdelats i åtta revir med ett av arbetstagarna valt revirrråd för varje dylikt område. Dessa revirråd hava utom den allmänna tillsynen erhållit bestämda befogenheter t. o. m. på själva produktionseekonomiens och prissättningens område. För det övriga näringsliveet i Tjeckoslovakiet hava däremot ännu inga dylika tillsyningsmyndigheeter upprättats. Det italienska regeringsförslaget av 1921 utgick i likhet med det engelska systemet från centrala organisationer för varje industrigrren. Dessa centralorganisationer, de s. k. kontrollråden, skulle emellertiid i Italien icke sammansättas paritetiskt av arbetsgivare och arbetstagare, utan endast av arbetstagarerepresentanter, varav två tredjedelar skralle representera arbetarna och en tredjedel ingenjörer och övrriga tjänstemän. För slitandet av realtvister mellan arbetsgivare och arbetare mååste i andra länder än England upprättas särskilda på paritetisk grund ssammansatta skiljenämnder. Permanenta dylika nämnder, var och en rmed sitt särskilda distrikt, finnas i hela Centraleuropa, medan i Amerrikas förenta stater slitandet av tvister i nödfall avgöres genom för varje ssärskilt fall paritetiskt valda nämnder. I allmänhet tjänstgör en opartisk ordförande såsom den erforderHiga balansen mellan de båda parternas representanter.

NORGE. INNEHÅLL. Ski.

1. Lagen om arbetareutskott av den 23 juni 1920 Den norska "arbeiderkommissionen av år 1918" Antagandet av lagen om arbeiderutvalg av den 23 juni 1920 Erfarenheter. Arbetsgivarnas synpunkter Arbetarnas ställning till lagen

27 27 27 28 29

2. Arbeiderkommissionens senaste förslag Vinstandelssystemet Driftsrådens organisation Driftsrådens befogenhetsområde a. I allmänhet b. Socialpolitiska frågor c. Antagande och avskedande av personal d. Arbetsdisciplinen e. Bestämmande av löner och arbetsvillkor f. Produktionsekonomien g. Produktionstekniken Distriktsråden Industri- och handelsrådet

30 30 31 32 32 32 32 33 33 33 33 33 34

Kap. 1. Lagen om arbetareutskott av den 23 juni 1920. Redan före kriget hade över hela Norge bland annat inom järninduJ ^ strien och vid boktryckerierna slutits kollektivavtal, enligt vilka inom »arbeiderföretagen skulle finnas förtroendemän för arbetarna, med vilka arbets- ^ ~ v givarna hade att vid behov rådgöra i arbetarna berörande frågor. dr 1918». I december 1918 tillsatte den norska regeringen den s. k. "arbeiderkommissionen av år 1918". Ehuru för korthetens skull denna kommittés uppgift ursprungligen betecknats såsom en utredning av spörsmålet om arbetarnas andel i företagens vinst, hade den emellertid därjämte erhållit i uppdrag att utreda frågan "huruvida och — i händelse av ett jakande svar härpå — på vilket sätt och i vilken utsträckning arbetarna kunna givas tillträde till att göra sitt inflytande gällande på företagets ledning". Kommittén upptog denna senare fråga först till behandling, och en kommittémajoritet framlade i september 1919 ett förslag till lag om driftsråd m. m. i industri och handel. Kommitténs minoritet å sin sida, bestående av flertalet arbetsgivarerepresentanter, publicerade i januari 1920 ett särskilt förslag till lag om driftsråd inom industrien. Såväl majoritetens som minoritetens förslag gingo ut på lagar om upprättande av särskilda driftsinstitutioner ("bedriftsråd") vid fabrikerna. Enligt båda förslagen skulle vidare såväl tjänstemän och arbetare som arbetsgivare vara representerade i dessa råd. Den väsentliga skillnaden mellan de bägge förslagen var, att majoriteten i kommittén tilldelade driftsråden en beslutande myndighet, minoriteten åter endast en rådgivande. Lagförslagets behandling i stortinget föregicks av en häftig politisk Antagan•

• i

p..

(t€t

€LV

lQ/~

kamp, under vilken arbetarepartiet krävde antagandet av majoritetslor- gen om arslaget, medan arbetsgivarna häftigt angrepo detsamma och ställde sig beiderhelt avvisande. Regeringen sökte då till en början efter engelskt mön- den 23 ster få till stånd en helt frivillig driftsrådsinstitution, genom överens- M* 1920. kommelse mellan vederbörande arbetsgivare- och arbetareorganisationer, men fann sig slutligen böra anlita lagstiftningen, sedan de mellan organisationernas ledare i saken förda förhandlingarna blivit resultat-

28 lösa. Och då läget icke för någondera parten torde ha varit gynnsamt för slutförandet av striden accepterades av stortinget en provisorisk lag, gällande tills vidare, som delvis grundade sig på de delar av arbeiderkommissionens förslag varom båda parterna voro eniga. Lagen om arbeiderutvalg som alltså tillkom den 23 juni 1920 betraktades emellertid i själva verket såsom i det närmaste betydelselös. Skillnaden i förhållande till de förra förtroendemännen var egentligen endast att förtroendemännen utgjorde representanter endast för de fackorganiserade arbetarna medan arbeiderutvalgen väljas av samtliga arbetare. I betraktande av fackorganisationernas dominerande inflytande var emellertid denna skillnad att anse såsom av föga praktisk betydelse. Lagen gäller endast arbetarna, varför ock benämningen driftsråd utbytts mot "arbeiderutvalg" (arbetarenämnd, arbetareutskott). Då lagen bifogas betänkandet, har ansetts onödigt att här närmare relatera dess innehåll. Anmärkas må endast, att lagens giltighetsområde begränsats till företag, som året om sysselsätta minst 50 arbetare; säsongföretag undantagas. En ytterligare inskränkning är, att arbetareråd endast upprättas, där så kräves av minst 1U av företagens arbetare. Arbetareråden ha endast tilldelats en rådgivande ställning. Råden ha vidare icke att befatta sig med arbetareskyddsfrågor, vilka fortfarande skola tillgodoses genom fabriksinspektionens verksamhet;. I övrigt har emellertid lagens formulering ansetts ganska svävande, varigenom tvister uppgivas lätt kunna uppstå rörande vilka frågor arbetareutskotten skola hava att taga befattning med. De skola — i motsats mot vad kommittéminoriteten föreslog — hava att uttala sig även i frågor angående allmänna löne- och ackordsbestämmelser, om arbetstidens längd, om semester etc, samt vidare, om vederbörande part det begär, även i frågor om arbetares uppsägning eller avskedande. S å s o m a v det s a d a k a n MrlarArS anses naturligt, möttes lagen vid sitt anbetsgivar- t a gande icke av arbetsgivarna i allmänhet med någon synnerlig fruktan

™Jter

då

den

\ g m n d ° c h b o t t e n i c k e a n s å S s i n f ö r a n a g o n nyhet inom den norska industrien. Arbetsgivarna torde också på en del håll fumnit det naturligt och önskvärt, att i de former, som lagen angiver, koimma i förbindelse med representanter för arbetarna och med dem diskmtera de tvistefrågor, som eljest kunna förorsaka missförstånd och konflilkter. Norska arbetsgivareföreningen har emellertid icke givit uttryck för- någon optimistisk uppfattning om lagens verkningar; i sitt av arbeäderkommissionen infordrade utlåtande anföres bland annat, "att hela grundvalen för lagen gått om intet, då arbetarna icke uppträtt hojalt enligt densamma. Lagens avsikt var att skapa ett mera förtroendefullt förhållande mellan de enskilda arbetsgivarna och arbetarna. I stället har lagen av arbetarnas organisationer begagnats till kampmedel för

29 att tvinga sig fram till ledning av företaget och till socialisering." Arbetsgivarna ha därför också i allmänhet ställt sig avvisande emot sådana förändringar i den antagna lagen, varigenom dess verkningar skulle kunna utvidgas. Arbetsgivareföreningen har bland annat i cirkulär till sina medlemmar understrukit, att valen icke böra förrättas schematiskt genom beslut av verkstadsklubben utan i den ordning lagen föreskriver, varvid alltså kräves, att minst V* a v arbetarna framställa skriftlig eller muntlig begäran om inrättande av arbetareutskott. På fackföreningshåll synes man alltmer kommit till den slutsatsen, •

Ärl)etai

ThCVS STdll~

att lagen trots alla brister måste accepteras som medel till uppnaen- ning till det av en mera tillfredsställande lösning av de stora frågorna. I la9enöverensstämmelse härmed utsände arbetarnas fackliga landsorganisation den 11 november 1920 ett cirkulär till samtliga anslutna fackföreningar hl. a. av det innehåll, att arbetareutskott omedelbart borde upprättas i alla företag, där arbetarna enligt lagen kunde det påfordra (d. v. s. i företag med minst 50 arbetare), detta i förhoppning om att dessa utskott med tiden skulle kunna utvecklas till organisationer av verklig betydelse. Enligt en av Arbetsinspektionen (Fabrikstilsynet) i december 1921 avgiven rapport hade då upprättats 117 arbetareutskott, medan hela antalet företag, där utskott enligt lagen skulle kunna upprättas, uppgick till 800. I mars 1923 funnos upprättade arbetareutskott vid 133 företag. Dessutom ha emellertid vid sidan av lagen upprättats utskott eller "driftsråd" vid ett trettiotal företag, vilkas representationer enligt arbetsinspektionen uteslutande äro organ för "klasskampen" och alltså ha ett helt annat ändamål än de lagliga utskotten. Med hänsyn till att företag med mindre än 50 arbeta,re äro undantagna från lagens tillämpning och i betraktande av utskottens ringa inflytande anser landsorganisationen, att anslutningen till densamma måste anses god och som ett vittnesbörd om arbetarnas betydande intresse för saken. Landsorganisationen har emellertid ansett sig böra framkomma med åtskilliga anmärkningar mot lagen. Sålunda påpekas, att allt för stor i del (fyra femtedelar) av landets företag falla utanför lagen, att tjänste- j männen äro uteslutna från deltagande i representationen, att lagen icke är obligatorisk, att utskottens befogenhetsområde bör utvidgas så att icke arbetsgivaren kan ignorera utskottens beslut, att utskottens ledamöter böra erhålla effektivt skydd mot att bliva avskedade, att straffbestämmelser böra stadgas för arbetsgivare, som handla i strid mot lagen, att arbetsgivarna böra svara för kostnaderna för utskottens

30 verksamhet, samt återkalla mandat.

att arbetarna böra äga rätt att under valperiioden

Kap. 2. Arbeiderkommissionens senaste förslag. Under den tid som förflutit efter den provisoriska lagens antagande har Arbeiderkommissionen under ledning av sin ordförande, Höjesteeretsassessor Dahl, samt sekreteraren Inge Debes, vilken bland annat werkställt omfattande utredningar rörande förhållandena i andra länder, fortsatt sitt arbete och nu även ingått på frågan om arbetarnas andel i företagens vinst. Den 19 oktober och 13 november 1922 avgav kommissiionen sina slutliga förslag angående arbetarnas del i såväl vinst som lecdning av företagen. Av kommissionens tolv ledamöter ha fyra arbetsgivarerepresenttanter nu uttalat sig mot obligatorisk lag om vare sig del i vinst eller lecdning av företagen. De anse, att man bör avvakta vidare erfarenheter *av de nuvarande utskotten, innan man ger sig in på ytterligare lagstifftning i ämnet. Sex ledamöter av kommissionen, därav ordföranden, ha avgiv/it de s. k. "majoritetsförslagen", vilka gå ut på lag om arbetarnas del i företagens såväl vinst som ledning. Av dessa sex ledamöter ha emelllertid tre socialister gått med på förslagen allenast under förutsättning aiv åtskilliga tilläggsbestämmelser, varigenom lagen i verkligheten sskulle bliva ett trappsteg till företagens socialisering. Under annan förutsättning förklara dessa ledamöter sig vara motståndare till varje laj,g om andel i vinst. De två återstående ledamöterna, av vilka en arbetsgivare och den andre advokat, hava utarbetat ett nytt minoritetsförslag till 1 lagar om arbetarnas andel i såväl vinst som ledning vid större företag. Utan att närmare ingå på majoritetsförslaget om vinstandel, måå här blott anföras att — sedan lagstadgade avsättningar gjorts, tantiiémer och ersättningar för personliga arbetsprestationer utbetalats samt ränta å det av arbetsgivaren i företaget nedlagda kapital gottskrivits denrne —, företagets nettovinst skall fördelas mellan arbetsgivaren och arbetstaggarna i samma förhållande som "kapitallönen" står till arbetstagarnas sammanlagda avlöningar. Med "kapitallön" avses då en viss fastsställd procent (enligt motiverna skulle densamma i medeltal kunna upppskattas till 16 2/« %) av företagets kapital, motsvarande de beräknadie utgifterna i medeltal per år för underhåll, amortering och förränttning. Om emellertid sagda nettovinst skulle överstiga 10 % av summaan av kapital- och arbetslöner skall av överskottet erläggas en progressiiv av-

31 gift till den s. k. norska driftsfonden, vars syfte skall vara att underlätta införandet av modärna produktionsmetoder och förebygga arbetslöshet. Enligt de tre socialisternas förslag skall arbetsgivaren erhålla ränta på sitt kapital, men ingen andel av nettovinsten. De s. k. distriktsnämnderna, varom i det följande skall närmare talas, skola hava den närmare tillsynen över vinstandelens beräkning m. m. Enligt minoritetsförslaget, vilket endast avser företag med mera än 50 arbetare, skall en upprättad centralmyndighet, det s. k. handels- och industrirådet, närmare bestämma reglerna för vinstfördelningen. Ifråga om arbetarnas deltagande i företagens ledning har majoritets- Driftsförslaget utgått från att lagen skall omfatta såväl privata som offentligt- * ganisarättsliga affärsföretag, där lejd arbetskraft användes. I detta avseende tion. är det senast avgivna lagförslaget, vari praktiskt taget alla näringsgrenar med undantag för jordbruk, sjöfart och fiske uppräknas, mera omfattande än det förut avgivna, i det även handelsföretag, försäkringsbolag och bankföretag, utom Norges Bank, falla under lagförslaget. Dock fordras såsom förut att arbetarnas eller tjänstemännens antal vid varje företag uppgår till minst 10. Enligt förslaget skall en rådsorganisation i tre instanser upprättas, nämligen driftsråd, distriktsråd samt ett centralt industri- och handelsråd. I driftsråden skola ingå såsom ledamöter (paragraf 5 ) : 1. Arbetsgivaren eller representanter för denne, högst 3 till antalet; 2. Eepresentanter för företagets tjänstemän, såframt företaget regelbundet sysselsätter minst fem dylika; 3. Eepresentanter för arbetarna, såframt företaget regelbundet sysselsätter minst fem arbetare. Sammanlagda antalet representanter för tjänstemän och arbetare är beroende på företagets storlek och får icke överstiga 15. Tjänstemanna- eller arbetaregrupperna i dessa råd väljas (paragraf 7) av "envar i tjänsten anställd arbetstagare, som vid valets hållande har fyllt 18 år och som icke för förbrytelse mot den allmänna borgerliga strafflagen är fråndömd rösträtt i offentliga angelägenheter eller rätt att erhålla offentlig tjänst". Valbar är envar röstberättigad, som fyllt 23 år och som (vid andra än nya företag) i minst 6 månader före valet varit anställd i företaget. Lagförslaget kräver icke norsk medborgarrätt eller en viss uppehållstid i riket för rösträtt eller valbarhet till driftsråd. Valet gäller i allmänhet för 1 år. Omröstningarna inom driftsrådet, var uti arbetsgivaren eller dennes representanter icke deltaga, ske enligt det senaste förslaget per capita,

medan enligt det förut avgivna majoritetsförslaget arbetsgivanrens, tjänstemännens och arbetarnas representanter skulle rösta var för: sig. Vardera arbetstagaregruppens representanter skola bilda särslskilda utskott (paragraf 13) för befattning med sådana angelägenheter, som blott röra ifrågavarande grupp. För beslutförhet i driftsrådet fordras, att i sammanträdet deltar rrminst en representant för arbetsgivaren och mera än hälften av medlemmaarna i var och en av de övriga grupperna. Där icke arbetsgivaren godkänner driftsrådets beslut i frågor uunder punkterna c, d., e., f. eller g. här nedan, är att märka, att tjäiinstemännens eller arbetarnas utskott äga underställa saken distriktsråådets prövning och avgörande. DriftsBestämmelserna angående driftsrådens verksamhetsområde åteerfinfbgenhebts- n a s * f s l a g e t s 9:e och 10:e paragrafer, och skulle alltså driftsrÉ-åden område, taga befattning med följande frågor:

a. I allmänhet. Tillsyn över genomförandet av gällande lagbesstämmelser, administrativa föreskrifter, kollektivavtal, arbetarereglemennten, överenskommelser med arbetsgivaren samt av distriktsråd eller induustrioch handelsrådet fattade beslut; tvister beträffande arbetsförhållandena; vid behandling av såddana tvister böra alla direkt intresserade givas tillfälle att skriftligen < eller muntligen avgiva förklaring för rådet. b. Socialpolitiska frågor. Tillsyn över upplärandet av lärlingar r och unga tjänstemän och arbetare samt deras behandling på arbetsplatsen; åtgärder till förebyggande av olycksfall och hälsofarliga förhåållanden på arbetsplatsen; frågor rörande upprättande av arbetsreglementen eller tillägg? till och förändringar i dylika. Driftsrådet träder i vissa avseenden i stitället för arbetarnas förutvarande representation i arbetareskyddsfrågor; ledning av till arbetarnas bästa upprättade sjuk- och begravnhingskassor, understödskassor, sparkassor, arbetarebostäder och dylikt, , där icke bindande bestämmelser lägga hinder däremot. I härefter följande frågor skulle driftsrådet erhålla medbestämnmanderätt, på sätt nyss angivits: c. Antagande och avskedande av personal. Tillsättande av verkianästare, tillsyningsmän, förmän och därmed likställda arbetsledare; eienligt minoritetsförslaget skall driftsrådet här endast äga rätt att avgiva i förslag samt att anföra besvär över av ledningen träffade beslut; frågor rörande uppsägande av arbetstagare på grund av störrce inskränkning eller tillfälligt nedläggande av driften;

33 tvist rörande avskedande eller uppsägande av enskild arbetstagare, då sådan tvist hänskjutes till drifterådet. d. Arbetsdisciplinen. Disciplinfrågor mellan arbetsledningen och arbetstagare eller mellan arbetstagare inbördes, samt bestämmande av ersättning för illa utfört arbete, eller förstöring av material och verktyg. e. Bestämmande av löner och arbetsvillkor. Allmänna bestämmelser som röra avlöning, fasta ackordtariffer, arbetstid, övertidsarbete, arbetsordning vid inskränkt drift, semester och andra arbetsvillkor, i den mån dessa förhållanden icke äro ordnade genom lag, kollektivavtal, eller genom av lönenämnd utfärdade bestämmelser. f. Produktionsekonomien. Driftsrådet skall äga rätt att taga del av avlöningslistor och beräkningar ävensom nödigt material för behandling av dessa och här ovan under punkt e. nämnda frågor. Kådet kan dock icke kräva att erhålla del av driftshemligheter. g. Produktionstekniken. Större förändringar i driften, som direkt beröra arbetsförhållandena, såsom införandet av nya arbetsmetoder, anskaffandet av nya maskiner och nytt driftsmaterial samt rättandet av förhållanden, som bidraga till att minska produktionen eller hindra tillfredsställande drift. Vid mindre förändringar i driften skola besvär icke få anföras hos distriktsrådet. Enligt minoritetsförslaget skall driftsrådet i de under g. nämnda frågor endast hava besvärsrätt över av driftsledningen träffade anordningar, alltså icke när arbetsgivaren avböjt ett driftsrådets förslag. Distriktsråd skola (enligt paragraf 18) upprättas för varje fylke samt Distrikt* räden för de städer och stadsliknande samhällen Konungen bestämmer. Distriktsnämnd skall bestå av en ordförande och tre ledamöter, varav en representant för arbetsgivarna, en för tjänstemännen och en för arbetarna. Såväl ordförande som. ledamöter utses i städerna av stadsfullmäktige och i länen av landstinget, i vilket senare fall representanter för de städer, som icke själva välja distriktsråd, deltaga i valet. Emellertid äro dessa valkorporationer bundna av förslag till representanter, som före valet skola hava avgivits av befintliga arbetsgivare-, tjänstemanna- och arbetareorganisationer för såvitt sådana organisationer, representerande minst hälften av distriktets arbetsgivare, tjänstemän eller arbetare, enat sig om ett gemensamt förslag. Ordföranden får varken vara arbetsgivare, tjänsteman eller arbetare, ej heller äga avsevärt ekonomiskt intresse i någon av de näringsgrenar, som falla under lagen. 3

34 Där ordföranden så anser nödigt, skall vid ärendes handläggning tillkallas ojäviga representanter för den näringsgren, som därav ber-öres. Dessa representanter skola tillkallas ur ett för varje särskild näringsgren utsett utskott. Industri- För hela riket föreslås upprättande av ett centralt s. k. industri- och deLddet. handelsråd, bestående av en ordförande, 31 representanter för arbetsgivarna, 31 representanter för tjänstemännen, 31 för arbetarna saimt 31 för konsumenterna, utsedda av olika i lagen uppräknade organisationer. Industri- och handelsrådets verksamhet skulle huvudsakligen bejstå i avgivandet till ifrågavarande departement av betänkande och fö)rslag ävensom i en allmän uppsikt över ifrågavarande förhållanden. Säirskilt bör detta råd främja förbättringar i driften, användandet av tidsemliga arbetsmetoder, en tidsenlig utveckling av yrkesundervisningen samt utöva en samhällsnyttig kontroll över produktion och omsättning.

TYSKLAND. INNEHALL. Sid.

Inledning

37 Kap. 1. Den fria samarbetsorganisationen mellan arbetsgivare ocli arbetare Samarbetstankens uppkomst De första samarbetsorganens upprättande Den centrala samarbetsorganisationen Samarbetsorganisationens underbyggnad Samarbetsorganisationens uppgifter Möjligheten av samarbetsorganisationens avveckling

38 40 41 41 42 44 46

Kap. 2. Driftsrådssystemets tillkomst Vissa redan före revolutionen gällande bestämmelser om "arbetareutskott" m. m Förordningen av den 23 december 1918 om arbetare- och tjänstemannautskott m. m Olika krav och förslag rörande driftsrådsproblemets lösning efter revolutionen Driftsrådssystemets "förankring" i riksförfattningen

50 52

Kap. 3. Driftsrådens organisation Driftsrådssystemets omfattning Driftsrådens sammansättning Förhållandet mellan driftsråd och fackföreningar Valbestämmelser

53 54 54 54 55

Kap. 4. Driftsrådens verksamhetsområde a. Driftsrådens allmänna ändamål b. Socialpolitiska frågor c. Arbetares antagande och avskedande d. Driftsrådens disciplinära befogenheter e. Lönefrågor f. Produktionsekonomien g. Produktionstekniken

56 56 56 57 58 58 58 59

Kap. 5. Driftsrådens verksamhetsformer Arbetsfördelning Representationsrätt i uppsiktsrad

59 59 60

49 49

36 Sid.

Arbetsordning "O Bestämmelser om skydd för driftshemligheter i olika fall 61 Representationsrätt i ledningen av företag inom halvsocialiserade industrier 61 Kap. 6. Överorganisationer för den industriella demokratien Inledning Riksnäringsrådet Distriktsnäringsråden Driftsrådscentralen Skiljenämnderna

62 62 63 64 67 67

Inledning. Såsom av det följande framgår har ett omfattande organisatoriskt arbete fullgjorts i Tyskland på den industriella demokratiens område. Men starka störningar i ekonomiskt och politiskt avseende ha hindrat läggandet av en enhetlig grund till denna demokrati. Hänsynen till ögonblickets krav samt den av nödläget framkallade starka splittringen mellan partierna hava satt sin prägel på utvecklingen. Resultatet av splittringen har blivit, att man för den industriella demokratiens förverkligande kommit att framgå på två särskilda vägar, nämligen dels den av de fria fackföreningsorganisationerna inledda samverkan med arbetsgivarna (Arbeitsgemeinschaft), vilken redan medfört ett ganska avsevärt inflytande för arbetstagarna, särskilt vid bestämmandet av deras egna arbetsvillkor, men även över näringspolitiken i dess helhet (se kap. 1), dels lagstiftningens väg, varigenom s. k. driftsråd upprättats vid de särskilda företagen inom hela näringslivet (kap. 2). Härjämte hava skapats vissa överorganisationer och överinstanser för tillsynen över driftsrådens verksamhet och för biläggande av vissa tvister (kap. 6). Då i nu berörda avseenden redan finnas med stor sakkännedom utarbetade rapporter, vilka på sin tid insänts till Kungl. Utrikesdepartementet från vår i Tyskland stationerade socialattaché Wilhelm Jansson, hava dessa rapporter, vilka förut delvis publicerats i "Sociala meddelanden", med herr Janssons tillstånd fått, med vissa av utrymmesskäl betingade ändringar och förkortningar, inflyta såsom kap. 1, 2 och 5 uti den följande framställningen. På liknande sätt som ifråga om redogörelserna för Österrike och Tjeckoslovakiet har författaren därefter utarbetat en kortfattad översikt av driftsrådens organisation (kap. 3) och verksamhet (kap. 4 och 5), vilken översikt socialrådet Jansson benäget genomsett.

38 Kap. 1. Den fria samarbetsorganisationen mellan arbetsgivare och arbetare. Kampen mellan arbetsgivare och arbetare om arbetsvillkoren oclh arbetarnas ökade inflytande på de förhållanden, under vilka de sköka arbeta, visar i Tyskland samma utvecklingslinje som i de flesta andrai modärna industriländer. I förstone gällde arbetarnas krav högre lönt och kortare arbetstid, utan att en medveten tendens till demokratise3ring av det ekonomiska samhällslivet uppkom. I början intog den tyska socialdemokratien en fientlig hållning gent emot kollektivavtalsprinciipen. Och när exempelvis typograferna år 1896 slogo in på den kollektivawtalsrättsliga linjen möttes de av stormande ovilja inom det socialistiska, lägret. På den stora fackliga kongressen 1899 hade emellertid uppfattningen av läget hunnit så långt inom den fackliga rörelsen, att typoografernas avtalspolitik godkändes; kollektivavtalet förklarades vara ettt bevis för arbetsgivarnas erkännande av arbetarnas likaberättigande med dem själva vid fastsättandet av löne- och arbetsvillkoren. Dylika i avtal borde eftersträvas i fack, där båda parterna förfogade över starka ODrganisationer, men man skulle anpassa dem efter ifrågavarande ffacks egenart och icke schematisera. — Oppositionen själv vågade icke ;yrka på rent avslag, utan nöjde sig med kravet om att avtalen icke finge imgås för någon längre period, — så att man kunde taga vara på konjunkturerna. Denna uppfattning, som alltjämt var den ledande inom dem socialistiska partipressen, fann på den fackliga kongressen endast ett fåtal anhängare. Man kan sålunda säga, att kampen om ekonomisk demokrati från sarbetarnas sida upptogs på fullt målmedvetna linjer först från och med dtenna kongress. Arbetsgivarna däremot organiserade sig till ett allt hårcdare motstånd mot dessa krav, och tryckeriindustriens arbetsgivare angrcepos för sin tillmöteskommande avtalspolitik lika häftigt inom arbetsgiwarelägret som typograferna av den radikala socialdemokratiska preessen. Visserligen sågo sig arbetsgivarna inom hantverket nödsakade att ssnart gå liknande vägar som boktryckarna, därför att arbetareorganisaticonen här tilltog i styrka år för år. Men inom storindustrien vidhöllo arbetsgivarna sin ståndpunkt att få vara "herrar i eget hus" och att icke låta "tredje part", nämligen arbetarnas fackorganisation få inflytande påi förhållandena inom industrien. Ju starkare arbetsgivareorganisatkonen inom industrien blev och ju mera arbetsgivarnas makt växte genom ekonomiska sammanslutningar i karteller och syndikat, ju hårdare blev kampen mellan dem och arbetarna om den ekonomiska demokraitien.

39 Strejkerna och lockouterna inom storindustrien under det sista årtiondet före kriget berodde icke så mycket på frågan om några pfennige lönetillägg, utan gällde snarare den stora principen om arbetareorganisationens erkännande såsom representant för arbetarna vid uppgörandet av arbetsvillkoren inom industrien. Stridernas bitterhet belyses bäst därutav, att även frågan om individuell föreningsrätt spelade en jämförelsevis stor roll i den kollektiva kampen mellan arbetsgivare och arbetare i storindustrien. Detta motstånd till trots marscherade kollektivavtalet framåt. Officiella utredningar ha gjorts av Rikets statistiska myndighet (Kaiserl. Statistisches Amt) sedan år 1905. Följande siffror visa, huru kollektivavtalet växte fram åren 1905—1914: Gällande för antal Årsslutet

1905 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

Avtal

1577 5 324 5 671 6 578 8 293 10 520 12 437 12 369 12 679

arbetsgivare

arbetare

46 500 111 050 120 401 137 214 173 727 183 232 208 307 193 760 200 068

477 000 974 564 1 026 435 1 107 478 1 361 086 1 552 827 199 579 1 845 454 1 915 492

Kollektivavtalets raska framsteg under de nio åren är visserligen obestridligt, men med hänsyn till att handel, industri och hantverk sysselsatt över 12 miljoner arbetare och att cirka 3 Va miljoner av dessa arbetare stodo organiserade i olika fackorganisationer, äro de anförda siffrorna ändock jämförelsevis låga. I huvudsak gällde avtalen för hantverket och den mindre industrien, medan den egentliga §torindustrien stod utanför. Detta synes bäst av följande siffror för år 1914, som visa huru kollektivavtalen fördela sig på arbetsplatser av olika storlek:

Arbetsplatser med antal arbetare

5 6— 10 1 1 — 20 2 1 — 50 51—100 101—200 över 200

Antal kollektivavtal

3 489 1963 1855 1922 688 263 183

Gällande för antal arbetsgivare

arbetare

77 008 33 437 18 489 11425 1855 667 280

199 405 250 096 262 383 357 645 122 208 90 736 108 787

40 Då man i Tyskland plägar använda begreppet "storindustri" på arfcbetsplatser med över 100 arbetare framgår av ovanstående siffror, att sstorindustrien intill kriget gjorde framgångsrikt motstånd mot kollektiivavtalsprincipen, och att det sålunda icke var något tal om ekonomisk deemokrati inom denna industri före kriget. Genombrottet här kom urnder kriget. Utvecklingen av kollektivavtalets former har i Tyskland varit < densamma som i Sverige. Den började med det enskilda avtalet för en arfcbetsplats, utvidgades sedan till lokalavtal, distriktsavtal och slutligen rriksavtal. Tryckeriindustrien avkortade för sin del visserligen denna i utvecklingslinje, när den 1896 stödjande sig på sina under 1870—1880-t talet gjorda erfarenheter och påverkad av tvenne framsynta män, kommeerserådet Diixenstein på arbetsgivare- och Emil Döblin på arbetaresidan, £ gick direkt över till riksavtalet. Men inom alla andra yrkesgrupper harr utvecklingen följt ovannämnda linje. Den officiella statistiken för ååren 1907 och 1914, ur vilken nedanstående siffror hämtats, uppvisar följaande fördelning av kollektivavtalen enligt olika avtalsformer. 1907 Avtal

För enskilda platser Lokalavtal Distriktsavtal Riksavtal

1914 Antal avtal

Gällande för antal arbetsarbetare givare

Antal avtal

Gällande för anhtal arbetsarbetstare givare

586 1318 625 3

940 27 355 17 334 6 740

8108 1318 1402 12

30 253 37 306 66 938 9151

arbets36 624 188 866 158 205 57 670

390 7796 240 9955 687 5537 76 4435

SamUnder kriget försiggick inom den tyska storindustrien en betydaande tankens omvandling i tänkesättet. De stora industriidkarna, som dittills vvarit uppkomst, absoluta motståndare till kollektivavtalets principer, gingo av omtaanke för sitt lands folkhushållning över på den motsatta linjen. Det bör nnämnas, att redan mitt under kriget, när de tyska arméerna ännu stodo seegerrika på alla fronter, storindustriella av Hugo Stinnes typ trädde i prrivat förbindelse med den fackliga landsorganisationens ledande män förr att rådgöra om huru man skulle kunna ordna förhållandena efter krriget. Visserligen skönjes även vid detta första "Fuhlung nehmen mit einanader" motsättningen mot den statliga byråkratien, på vilkens förmåga rman började tvivla ifråga om ändamålsenliga och framför allt i rattan i tid vidtagna åtgärder för överförande av näringslivet från krigs- till freedsarbete. Men detta ändrar ingenting i realiteten, att nämligen storinndustriens män under intrycket av krigsåren och förutseende de oerhöörda svårigheter krigsslutet under alla förhållanden måste komma att briiinga

41 för den tyska industrien, i god tid sökte samförstånd med arbetarnas representanter för att tillsamman med detfn söka lösa de uppgifter, inför vilka fredsslutet ställde industrien. Med denna utgångspunkt måste naturligtvis det avtal, som slutligen De J°Tsfa undertecknades den 15 november 1918 av alla tongivande organisations- organens grupper bland arbetsgivare och arbetare, få helt andra konsekvenser än upprättenkollektivavtalen i sin tidigare form haft i Tyskland. Det gäller för all industri, hantverk, handel och samfärdsel och innehåller det uttryckliga erkännandet av fackorganisationerna såsom arbetarnas kollektiva representation; samtidigt uttalas, att någon inskränkning i arbetarnas och arbeterskornas föreningsfrihet icke är tillåten. Arbetsgivarna taga även avstånd från de "gula" arbetareföreningarna genom löftet att överlämna dessa åt sig själva och att varken medelbart eller omedelbart understödja dem. En särdeles viktig bestämmelse fastställer, att alla från krigstjänsten återvändande arbetstagare fingo rätt återfå den arbetsplats de före kriget innehaft, samt att arbetsgivare- och arbetareförbunden skola sträva efter att möjliggöra detta genom att anskaffa råvaror och arbetsorder. Arbetsförmedlingen skall organiseras gemensamt och förvaltas paritetiskt. Vidare skola arbetsvillkoren för alla arbetare och arbeterskor ordnas genom kollektivavtal, ett arbetareutskott skall upprättas på varje arbetsplats med minst 50 arbetare och vaka över att kollektivavtalet hålles. Skiljenämnder skola upptagas i kollektivavtalen och bestå av lika antal arbetsgivare och arbetare. Den dagliga maximalarbetstiden för alla arbetsgrupper fastsattes till 8 timmar, och vid denna arbetstidsnedsättning fick ingen minskning i arbetsförtjänsten inträda. Och slutligen bestämdes, att till genomförande av överenskommelsen ett paritetiskt sammansatt centralutskott skulle tillsättas med underbyggnaden baserad på de olika yrkesgrupperna. Detta centralutskott skall vidare ha att avgöra principiella tvistefrågor särskilt med hänsyn till kollektivavtalen, eller som uppstått mellan olika yrkesgrupper. Utskottets avgörande är definitivt, såvida icke vederbörande yrkesförbund inom en vecka anmäler missnöje med utslaget. Överenskommelsen trädde i kraft samma dag den undertecknades eller den 15 november 1918 och gäller tills vidare med tre månaders ömsesidig uppsägningsfrist. Den omfattar på arbetstagaresidan såväl de egentliga arbetarna som ock tjänstemännens organisationer, av vilka tre stora grupper ha undertecknat densamma. Denna samarbetsorganisation (Arbeitsgemeinschaft) har rent organi- T)en censatoriskt följande gestalt: Som centrala organ fungera en centralstyrelse ^ L S ™ " och ett centralutskott. Detta senare utgöres av representanter för alla orgmisaanslutna fackliga arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer och är twnen-

således att jämföra med generalförsamlingen i ett förbund. Medlemmarna väljas för en tid av tre år av de anslutna industrigrenarna (varom närmare nedan), och dessutom delegera arbetsgivarnas och arbetstagarnas landsorganisationer var sina sex medlemmar i centrala utskottet. Inom varje industrigren väljes en arbetsgivare och en arbetstagare för vart 100 000-tal inom ifrågavarande industrigren sysselsatta arbetare, respektive tjänstemän; sådana industrigrenar som sysselsätta mindre än 100 000 arbetare och tjänstemän kunna vid valet tillsammans välja motsvarande antal representanter. Sammansättningen är här liksom inom alla andra organ för samorganisation rent paritetisk, sålunda beståenda av lika antal ombud för arbetsgivarnas och arbetarnas fackliga organisationer. Centralutskottets uppgifter äro att rådgöra om och reglera alla sådana frågor, som äro gemensamma för hela industrien resp. hantverket samt sådana spörsmål, vars räckvidd går ut över enskild fackgrupps uppgifter. Centralstyrelsen väljes av centralutskottet för en tid av två år och består av tolv ombud för arbetsgivarna och lika många för arbetstagarna. Av dessa tjugufyra måste tre arbetsgivare och tre arbetstagare tillhöra ifrågavarande parts landsorganisations styrelse. Centralstyrelsen representerar hela samarbetsorganisationen utåt, har att genomföra centralutskottets beslut, avgör frågor om upptagande av ytterligare förbund i samarbetsorganisationen, vars medel den administrerar, och vars tjänstemän den anställer. Den kan även i kollektivavtalen inom de enskilda facken angivas såsom högsta instans för avgörande av tvister rörande kollektivavtalsbestämmelserna och för medling i arbetstvister. Centralutskottet kan på centralstyrelsen överföra en del av sina uppgifter, såvida på centralutskottets sammanträden dylikt beslut fattats.

SamDetta centrala samarbetsorgan är, som av ovanstående redan syorganisa- n©s, uppbyggt på samarbetsorgan ("fackgrupper") inom de särskilda tionens industrigrenarna. Enligt stadgarna kan ett dylikt organ bildas för varje byggnad, industrigren eller hantverk, och detta organ utgör då de organiserade arbetsgivarnas och arbetstagarnas centrala samarbetsorgan inom ifrågavarande fack. Dess uppgifter bestå av självständigt ordnande av fackfrågor, som beröra ifrågavarande industrigren eller hantverk, men skall den taga hänsyn till de beslut, som fattats av centralstyrelseni och centralutskottet, till vilka fackgruppen kan hänvända sig i angelägenhieter, vars räckvidd går längre än till vederbörande industrigren. Fackgruppterna bestämma självständigt om sammansättningen av sina styrelser, utskott och administration. Generalförsamlingen för fackgruppen är grujpputskottet, som för fackgruppens del fattar alla avgörande beslut, väljer gruppstyrelsen och kan tolka kollektivavtal inom gruppen, förmedla i arbetskonflikter, såvida detta förutsattes i kollektivavtalen.

43 Fackgrupperna kunna organisera sig; einligt sina behov i undergrupper för distrikt eller enskilda orter samt ävein uppdela sig på dylika undergrupper efter specialyrken eller också sammanfatta olika specialyrken till en undergrupp. Dylik undergrupp bildar ett samarbetsorgan mellan arbetsgivare och arbetstagare för sin yrkesgren och inom det område för vilket den är upprättad. Inom detta område har den samma uppgifter, som nämndes ovan för den centrala fackgruppen. Undergrupperna ha rättighet att till fackgruppen ställa förslag i alla angelägenheter, som röra ifrågavarande industrigren. De äro självständiga vid bestämmandet av sina styrelsers och utskotts storlek och sammansättning samt i sin administration. För övrigt gäller för undergrupperna inom sina områden detsamma som för fackgruppen. Likasom flera fackgrupper kunna sammansluta sig till gemensam organisation, så kunna även undergrupperna förena sig för bildande av gemensamma distriktsorganisationer o. s. v. Fackgruppernas såväl som undergruppernas organ väljas av arbetsgivarnas och arbetstagarnas ömsesidiga organisationer, men skall hänsyn enligt stadgarna tagas till, att även minoriteterna bli representerade. Dylika fackgrupper ha bildats för: Järn- och metallindustrien, närings- och njutningsmedelsindustrien, byggnadsindustrien, textilindustrien, bergsbruket, stenindustrien, träindustrien, pappersindustrien, läderindustrien, transportfacken, glas- och keramikindustrien, kemiska industrien, industrien för oljor och fett, beklädnadsindustrien och jordbruket. Denna lista är emellertid icke fullständig, ty strävanden pågå inom alla industrigrupper att upprätta liknande fackgrupper. Inom alla dessa fackgrupper ha sedan undergrupper såväl på lokal som central grundval bildats. Den kemiska industrien var den första, som konsekvent och med energi upptog arbetet på den linje det centrala avtalet av den 15 november 1918 uppdragit och kan sålunda här anföras såsom mönster för en dylik fackgrupps organisation och verksamhet. § 2 i stadgarna betecknar sammanslutningens ändamål vara tillvaratagande och främjande av den tyska kemiska industriens sociala och ekonomiska intressen. Arbetsgivarnas och arbetstagarnas yrkesorganisationer, som inträda i denna fackgrupp, förpliktiga sig till att med alla krafter understödja fackgruppen och dess organ. De äro berättigade till att var för sig till fackgruppen inkomma med förslag och uppslag, såvida dessa beröra arbetsgivarnas och arbetstagarnas inom den kemiska industrien gemensamma intressen. Uppgifterna fastställas i § 3 såsom följer: främjande av kollektiv reglering av löner och arbetsförhållanden mellan de ömsesidiga fackförbunden; genomförande av en reglerad arbetsförmedling med paritetisk admi-

44 nistration inom alla till gruppen kemi hörande yrkesgrupper; anskaffande av platser åt sådana krigsinvalider, som före sin mobilisering voro sysselsatta inom den kemiska industrien, understödjande av alla strävanden för övergång från krigs- till fredstillstånd inom industrien; understödjande av bemödandena om anskaffande av arbetsorder och råvaror för den kemiska industrien, givande av råd åt myndigheterna i alla frågor, som röra import och export, handelstraktater och andra ekonomiska och sociala frågor samt övertagande av de uppgifter, som enligt lag tillfalla industriens självförvaltningsorgan. Organisationen är uppdelad dels på tolv specialgrupper, dels på elva distriktsgrupper. Organen äro utskott och styrelse för hela fackgruppen, styrelserna för specialgrupperna och styrelserna för distriktsgrupperna. Fackgruppens styrelse består av tre arbetsgivare och tre arbetstagare, och på liknande sätt sammansättas även special- resp. distriktsgruppernas styrelser. Dessa styrelsemedlemmar väljas i de två senare fallen av arbetsgivarnas resp. arbetstagarnas fackliga organisationer, men för fackgruppens del väljas de av utskottet, varvid varje parts ombud själv utser sina representanter i styrelsen. Kostnaderna som uppstå för hela denna samarbetsorganisation bäras såväl inom de olika fackgrupperna som vid den centrala sammanfattningen av arbetsgivarnas och arbetstagarnas fackliga organisationer till lika del av vardera parten. SamEn av de första uppgifterna för denna samarbetsorganisation inom rqanisa- ^ e n tyska industrien var att försöka få in krigsinvaliderna på de arbetslönens platser de innehaft, innan de inkallades till krigstjänst. Sedan arbetsippgifter. g j v a r e ocfa a r D e t a r e hade blivit eniga i princip, blev utförandet ju mera en sak, som sammanhängde med tillgången på arbete inom industrien. Samarbetsorganisationen sökte därför på alla sätt främja återupptagandet av arbetet inom industrien, varvid emellertid stora svårigheter mötte dels på grund av råvaru- och kolbristen dels ock på grund av de många strejker, som under många månader av det första revolutionsåret störde Tysklands ekonomiska och politiska pånyttfödelse. Utom krigsinvaliderna måste även de demobiliserade soldaterna beredas tillfälle till arbete, och i regel försökte samarbetsorganisationen påverka arbetsgivarna att återintaga i arbete de arbetstagare de haft före kriget, för att sålunda så snart som möjligt få soldaterna skingrade från de stora centralpunkterna, där demobiliseringen skedde. En särdeles viktig uppgift vid denna verksamhet var organisationen av arbetsförmedlingen, som på grund av en säregen utveckling i Tyskland blivit mycket splittrad. Vid sidan av den kommunala arbetsförmedlingen, som intill kriget icke hunnit någon vidare hög utveckling i detta land, hade såväl arbetarna som arbetsgivarna upprättat sin egen

45 arbetsförmedling. I en del kollektivavtal hade man redan före kriget gått över till principen om gemensam arbetsförmedling i stället för dessa parternas egna förmedlingskontor. Denna utveckling har genom samorganisationens upprättande påskyndats i allt större skala, och nästan inom alla fackgrupper av samarbetsorganisationen är principen om paritetiskt organiserad arbetsförmedling erkänd. I många fall har samband upprättats mellan denna och den kommunala arbetsförmedlingen, vilken senare på grund av Kikets och de militära myndigheternas åtgärder under kriget skyndsamt utvecklats. Främjandet av kollektivavtalen ha på ett särskilt intensivt sätt ägt rum genom samarbetsorganisationerna. I regel synes utvecklingen gå mot riksavtal eller, där detta icke låter sig göra på grund av säregna förhållanden inom någon industrigren, åtminstone distriktavtal för stora ekonomiskt sammanhängande områden. Även inom jordbruket har avtalsrörelsen påskyndats. Bland de frågor, som under denna nyaste utvecklingsperiod av kollektivavtalet i Tyskland fått en mera framskjuten ställning, må nämnas arbetarnas och tjänstemännens semesterfråga. I ett stort antal kollektivavtal just inom den stora industrien ha arbetarna beviljats semester intill 1—2 veckor om året. Här må nämnas vissa delar av järn- och metallindustrien, bergsbruket och textilindustrien. Ett i huvudsak nytt område för arbetsgivarnas och arbetstagarnas gemensamma verksamhet ha de näringspolitiska frågorna varit. Tidigare uteslöto myndigheterna i regel arbetarnas organisationer från yttranderätt i ekonomiska spörsmål, och handelspolitiken genomfördes i huvudsak enligt arbetsgivarnas uppfattning. Denna metod har, sedan samarbetsorganisationen upprättats, måst övergivas, och nu är det arbetsgivarna och arbetstagarna gemensamt, som försöka inverka på handelspolitiken. Detta är naturligtvis ett ganska svårt problem, därför att den handelspolitiska uppfattningen ju skiljer sig rätt mycket inom de båda grupperna. Medan till exempel arbetsgivarna i Tyskland inom de flesta betydelsefulla industrigrenar för länge sedan anslutit sig till protektionistiska tänkesätt ha de socialistiskt organiserade arbetarna på det hela taget varit frihandlare. Denna olikhet i principiell uppfattning måste försvåra samarbetet på denna punkt, fastän den hittills icke trätt så mycket i förgrunden. Ett viktigt resultat för de gemensamma strävandena i handelspolitiskt hänseende uppnådde emellertid samarbetsorganisationen hösten 1919. Från fackorganisationernas sida hade material samlats rörande den konkurrens tysk industri gjort sig skyldig till i förhållande till en del neutrala länder, där på grund av den låga tyska valutan tyska produkter kastats ut i marknaden till ett pris, som ifrågavarande importländers industri absolut icke kunde konkurrera med. Hade denna metod fått fullföljas, så hade resultatet överallt antagligen blivit detsamma som för Schweiz' vidkommande, vilket på höstsidan

stängde sina gränser för den tyska möbeiexporten. Samarbetsorganisationen upptog på fackföreningarnas initiativ problemet till behandling och beslöt ingå till regeringen med förslag om en ny organisation av utrikeshandeln. Denna organisation skulle bestå i en genom särskilda utrikeshandelsbyråer för varje särskild industrigren genomförd sträng kontroll av export och exportprisen. Kontollbyråerna skulle emellertid icke såsom under kriget vara byråkratiserade regeringsorgan utan industriella självförvaltningsorgan, i vilka arbetsgivarna och arbetstagarna paritetiskt utövade kontrollen. Regeringen antog allt väsentligt i samarbetsorganisationens förslag, och den kontroll av utrikeshandeln, som under tiden genomförts, motsvarar i huvudsak samarbetsorganisationens önskningar. Kunde man förutsätta att den vidare utvecklingen inom Tyskland snarast komme in i lugnare banor, så skulle samarbetsorganisationen och de principer, som ligga till grund för densamma utan tvivel få en avgörande betydelse i landets ekonomiska framtid. Det är tydligt att en så vitt förgrenad ekonomisk organisation som denna, som faktiskt representerar hela industrien med sina tolv eller flera millioner arbetstagare, och som även i allt större omfattning börjar representera jordbruket, bör bli av utslagsgivande betydelse i alla frågor, som röra samhällets ekonomiska liv. Det är knappast tänkbart, att ett tyskt parlament i längden skulle kunna motsätta sig önskemål och krav, som från denna sida, där arbetsgivare och arbetstagare gemensamt uppträda, enhälligt framföras. Frågan är nog blott, om denna samarbetsorganisation kan få den fasthet, som för ett dylikt aktivt ingripande i nationens ekonomiska liv vore nödvändigt. Grunden för densamma är tydligen fast. Den består i över 10 000 000 fackligt organiserade arbetstagare och i en arbetsgivareorganisation, som omfattar så gott som hela industrien. Men klassmotsättningarna inom denna gemensamma organisation kunna tydligen icke bringas ur världen. — Så länge man har att göra med frågor rörande utrikeshandeln blir ju det gemensamma nationella intresset avgörande. Men de större frågorna ligga ju ändock på det inrikes-politiska området, och här finnas åtskilliga inponderabilier, som fälla utslaget i många fall. En del av arbetarna, som i sin politiska uppfattning gå långt åt vänster, förkasta hela tanken på samarbetsorganisationen, och det är betecknande, att det stora metallarbetareförbundets kongress i en av flertalet antagen resolution ställde sig på en liknande linje. Möjlig- Hela samarbetsorganisationen synes också för närvarande genomgå samarbets- e n kris. Oppositionen mot densamma inom den socialistiska fackorganiorganisa- sationen är ganska stark. På arbetsgivaresidan har man i många fall icke l mcUing.' n e U e r fran början omfattat tanken med allt för stark värme. En del av industriens arbetsgivare ha hyst den uppfattningen, att man icke behöver

binda sig vid avtal med arbetarna mer än absolut nödvändigt är, och då de avtalade samarbetsorganen enligt sinai stadgar ha att befatta sig med industriens alla intressen, gå ju dessa avtal längre, än vad som ur arbetsgivaresynpunkt kan tänkas vara lämpligt. Inom den socialistiska fackorganisationens ledning åter anser man, att denna institution på grund av arbetsgivarnas passiva motstånd icke blivit, vad den skulle vara, och att i verkligheten endast själva centralen i Berlin funktionerar, medan samarbetet inom de enskilda industrierna lämnar ganska mycket övrigt att önska. Organisationens egentliga stomme skulle sålunda vara för svag, medan själva centralen är organisatoriskt i ordning. Vid flera tillfällen ha emellertid arbetsgivareorganisationernas ledning enligt arbetarnas uppfattning uppträtt eller handlat på ett sätt, som icke motsvarar avtalets innebörd och samarbetstanken i sin helhet. Så t. ex. när de i riksnäringsrådet godkände lantarbetsgivarnas vägran att ingå kollektivavtal, medan hela samarbetsorganisationens grundläggande idé är, att kollektivavtal skola reglera löne- och arbetsförhållandena överallt. Arbetsgivarna inom samarbetsorganisationen a sin sida förklara, att avtalet av den 15 november 1918 visserligen fastställer kollektivavtal för industrien, hantverk etc. ("Gewerbe"), men att det icke är tal om lantbruk, och att de sålunda med hänsyn till jordbruket måste anse sig icke vara bundna av ifrågavarande avtal. För övrigt är denna kris icke alldeles ny. Redan i november månad 1920 fattade den socialistiska landsorganisationens representantskap ett beslut, som visserligen avböjde skoarbetareförbundets motion om utträde ur samarbetsorganisationen, men samtidigt förklarade, att dennes betydelse vore temporärt begränsad och komme att upphöra, när med den fortskridande organisationen av social drift ("Gemeinwirtschaft") andra författningsrättsliga och lagligt fungerande organ upprättats, i vilka arbetareklassen deltar i näringslivets ledning. Representantskapet anser därför för närvarande icke samarbetsorganisationen vara överflödig, men det tror, att denna fråga måste prövas ånyo, när de lagliga distriktsnäringsråden blivit genomförda, varom i kap. 3 skall närmare talas. Ingressen till denna resolution har emellertid en säregen klang. Den säger: "Fackorganisationerna ha biträtt samarbetsorganisationen, för att de fackligt organiserade arbetarna skola vara delaktiga i näringslivets ledning. I denna mening är samarbetsorganisa.tionen ett användbart medel i kampen om den ekonomiska maktens erövring och näringslivets socialisering." När arbetarparten betraktar institutionen ur socialiseringens synpunkt, blir det ju lättare förklarligt, om arbetsgivarna, som väl i största utsträckning stå på privatkapitalistisk ståndpunkt, även där de anse statliga ingrepp för näringslivets organisation vara nödvändiga, bli litet kyliga för själva saken. Riksförbundet för den tyska industrien har

också på grund av ovannämnda beslut till behandling upptagit frågan, om de centrala samarbetsorganen skulle bibehållas. Enhälligt fastställdes, heter det i den kommuniké, som utsändes till pressen, att den gemensamma behandlingen av närings- och socialpolitiska frågor för arbetsgivarna hittills nästan alltid varit förbunden med utomordentliga offer. Det härskade vidare enighet därom, att sådana offer i längden icke kunna bäras, och att så till vida den socialistiska landsorganisationens uppfattning icke vore alldeles omotiverad, enligt vilken samarbetsorganisationen vore temporärt begränsad. Trots detta finnes inom riksförbundet för den tyska industrien en allvarlig vilja att hålla fast vid samarbetstanken, då de industriella arbetsgivarna ännu äro övertygade om, att det tyska näringslivets återupprättande kräver sammanhållning av alla ekonomiska och intellektuella krafter till ett allsidigt och enigt samarbete. På båda sidor har man sålunda manifesterat den temporära begränsningen av själva institutionen. Det är sålunda möjligt, att, så snart rikslagstiftningen hunnit genomföra den i författningen fastlagda rådsorganisationen med distriktsnäringsråd och det definitiva riksnäringsrådet, varuti arbetsgivare och arbetare komma att gemensamt på grund av laglig auktorisation behandla de närings- och socialpolitiska frågorna, den fria samarbetsorganisationens verksamhet kommer att upphöra. Alldeles säkert synes det emellertid icke vara, ty själva grundtanken är så stark, att den torde hålla även under vida starkare kriser än den nu pågående. Därtill kommer, att denna arbetsgivarnas och arbetstagarnas gemensamma organisation i näringslivet redan i flera fall införts i lagstiftningen. Så t. ex. äro arbetsgivare- och arbetstagarerepresentanter i det preliminärt upprättade riksnäringsrådet utnämnda efter förslag från samarbetsorganisationen. Kolsocialiseringslagen såväl som kalilagen ha ävenledes bestämt samarbetsorganisationen såsom väljare av arbetsgivare- och arbetstagarerepresentanter i de institutioner, som ha att genomföra ifrågavarande lagar. Och slutligen äro de icke socialistiska fackorganisationerna absoluta anhängare av samarbetstanken; de Hirsch-Dunkerska fackföreningarna av princip, de kristliga av lämplighetsskäl. Och det synes vara ganska tvivelaktigt, om de socialistiska organisationerna, ställda inför det slutliga avgörandet, verkligen skulle vilja avbörda sig allt inflytande på den gemensamma institutionen till förmån för sina konkurrensorganisationer.

49 Kap. 2. Driftsrådssystemets tillkomst. Frågan om en arbetarerepresentation på de särskilda arbetsplatserna ^lS8a 7'e' är gammal i Tyskland. Redan gällande näringslag (Gewerbeordnung) revolutioupptager i § 134 tanken på s. k. arbetareutskott vid fabrikerna. Därav nengällanframgår bland annat, att föreskrifter kunna intagas i arbetsordningen meiser om om huru arbetarna skola förhålla sig vid förvaltandet av till deras bästa »arbetareavsedda inrättningar på arbetsplatsen. Någon större betydelse hade emel- m. m< lertid dessa föreskrifter icke fått. Arbetsgivarna ha i allmänhet, åtminstone inom storindustrien, gjort passivt motstånd mot allt som kunde giva arbetarna något större inflytande på själva arbetsplatsen. Först med genomförande av lagen om civil tjänsteplikt (Hilfsdienstgesetz) år 1916 erhöll institutionen en fastare grundval. § 11 av nämnda lag föreskrev, att på alla arbetsplatser, där sjunde avdelningen av Gewerbeordnung tillämpas, och där minst 50 arbetare i regel sysselsättas, ständiga arbetareutskott skola upprättas, valda av myndiga arbetare på arbetsplatserna. Ävenså skall under motsvarande förhållanden ett särskilt utskott väljas för de privata tjänstemännen. Därmed gjordes arbetare- och tjänstemannautskotten obligatoriska för den privata indu-' strien så långt som denna på den enskilda arbetsplatsen sysselsatte minst 50 arbetare tillhörande ifrågavarande grupp. § 12 reglerade sedan uppgifterna; arbetareutskottet skulle verka för ett gott samförstånd mellan arbetarna sinsemellan samt mellan dem och arbetsgivaren på arbetsplatsen, till arbetsgivaren förmedla arbetarnas anhållan, önskningar och besvär ifråga om olika inrättningar, välfärdsåtgärder på arbetsplatsen samt särskilt också ifråga om lönerna. Alla på arbetsplatsen uppstående tvistefrågor blevo sålunda i första instans behandlade av arbetarentskottet, som skulle söka medla mellan arbetare och arbetsgivare. Efter revolutionen upphävdes den civila tjänstepliktslagen med undan- Förordtag just av bestämmelserna om dessa utskott samt om medling i arbets- 2 ^ 5 dt tvister. Den 23 december 1918 utfärdades en särskild förordning rörande fember Z9IS 0)71

kollektivavtal, arbetare- och tjänstemannautskott samt medling i arbets- arbetaretvister. Enligt § 8 av denna förordning utvidgades alla tidigare bestäm- ochtjämkmeiser om dylika utskott till att omfatta alla "Betriebe, Verwaltungen utskott und Btiros", som i regel sysselsätta minst 20 arbetare, respektive tjän- m- mstemän. Arbetsgivare och arbetstagare erhöllo vid ingående av kollektivavtal möjlighet till att träffa särskild överenskommelse om upprättande av dylika arbetstagareorgan på arbetsplatserna. Förutsättningen härför var emellertid, att avtalet ifråga av arbetsministern förklarats för allmängiltigt inom den yrkesgren, för vilken det av parterna ingåtts. Om utskottens uppgifter bestämdes i paragraf 13, att de skulle tillvarataga arbetstagarnas intressen i förhållande till arbetsgivaren och till-

50 sammans med honom vaka över att kollektivavtalen efterlevdes samt, där sådana icke fnnnos, att tillsammans med arbetstagarnas fackliga organisationer medverka vid regleringen av löner och arbetsförhållanden. De skulle främja gott samförstånd mellan arbetstagarna och mellan dem och arbetsgivarna, motverka yrkesfarorna på arbetsplatsen och understödja yrkesinspektionen eller andra för detta ändamål upprättade oigan. Utskotten kunde vidare vid tvistigheter mellan deras mandatgivare och arbetsgivaren appellera till skiljedomstolen (Schlichtungsausschuss). Sista momentet i § 13 föreskrev, att fackorganisationernas rättigheter att företräda sina medlemmars intressen icke berördes av ovanstående bestämmelse och att deras fullmäktige måste erkännas såsom förhandlingsberättigade, såvida de uppträdde i samförstånd med eller på uppdrag av arbetstagareutskottet. Slutligen bestämde § 14, att arbetsgivare eller deras ställföreträdare icke finge inkräkta på arbetarnas rätt att välja dylika utskott eller att utöva sin verksamhet som medlemmar av utskottet ifråga. Försummelse av arbetstid i följd av valen till utskotten eller medlemskap av desamma finge icke medföra en minskning i arbetslönen. Avtalsbestämmelser, som stodo i strid med dessa föreskrifter, förklarades ogiltiga. Där arbetsgivare eller hans ställföreträdare handlade mot dessa bestämmelser, stadgades böter intill 300 Mark eller arrest, såvida icke enligt andra lagbestämmelser hårdare straff inträdde. Olika krav g a l a n g t h a ( i e denna lagstiftning utvecklats intill de första veckorna °tötan!k9 av revolutionen. Utvecklingen motsvarade i allt väsentligt de krav, som driftsrdfo- a r D etarnas fackorganisationer för länge sedan hade rest och som arbetsP lös\vingS givarna under den tid den civila tjänstepliktslagen gällde trots sin tidiefter re- g a r e opposition hade förlikat sig med. Revolutionen själv hade emellerV °nm°' tid givit hela problemet en ny räckvidd. Efter ryskt mönster bildades under den första revolutionsveckan i mycket stor omfattning arbetareråd över hela landet, t. o. m. här och där ute på landsbygden. Dessa arbetareråd hade visserligen i sin första upprinnelse politiska mål, vilka emellertid snart kompletterades med rätt vittgående ekonomiska. Inom industrien valdes på de enskilda arbetsplatserna driftsråd och dessa i sin tur sände, åtminstone i storstäderna, överallt sina ombud till de kommunala arbetareråden, som representerade det revolutionära proletariatet. Utveckling och erkännande av dessa arbetareråd såsom statliga eller kommunala organ krävdes allt bestämdare av arbetaremassorna och den stora strejkbölja, som under de första revolutionsmånaderna översvallade tyska riket, gav åt dessa politiska krav starkt eftertryck. Regeringen såg sig nödsakad att under januaristrejkerna 1919 utlova arbetarerådens '•förankring" i den kommande riksförfattningen. Men regeringen yttrade sig icke om karaktären av en dylik förankring. I intimare kretsar blev emellertid känt, ätt utslagsgivande män inom regeringen tänkte sig för-

51 änklingen så, att arbetareråden skalle skjutas över från det politiska till det rent ekonomiska området. Detta i samband med de tendenser, som redan gjorde sig gällande inom en del av arbetareråden och särskilt bland de enskilda arbetsplatsernas driftsråd föranledde arbetarnas fackliga organisation att taga sig an problemet för att av den radikala böljan icke bli skjutna åt sidan. Fackorganisationernas representanter uppställde ett eget program för driftsråden, som sedermera accepterades lav deras kongress i Niirnberg juni 1919. Detta program gick ut på att göra driftsråden till fackliga organ på arbetsplatserna, vilket stod i motsättning till de politiska uppgifter, som de längst gående revolutionspartierna vilja ålägga driftsråden. Den oberoende socialistiska oppositionen hade motionerat om erkännande av rådssystemet i följande ordalag: '"Tysklands politiska och ekonomiska byggnad skall grundläggas på rådsorganisationen. Arbetareråden bilda den arbetande befolkningens representation på alla områden av det politiska och ekonomiska livet." De ännu längre gående kommunisterna hade redan den 14 december 1918 i ett programuttalande av "Spartakusbund" krävt val av driftsråd på alla arbetsplatser. Dessa råd skulle bestämma om arbetsförhållandena, kontrollera produktionen och slutligen övertaga arbetsledningen. Ett visst närmande mellan kommunisterna och de oberoende socialisterna hade under tiden från december 1918 till april 1919 skett i denna fråga. Den socialistiska partikongressen i juni 1919 gick på den linje, som utstakats av fackorganisationerna och andra rådskongressen av 8—14 april 1919 ifråga om driftsråden. Kongressen erkände fackorganisationerna, kollektivavtalen och "Arheitsgemeinschctfien" med arbetsgivarna och underställde driftsråden dessa organisationer. De borgerliga partierna utvecklade tills vidare intet särskilt program ifråga om driftsråden. De borgerliga demokraternas motion på Andra rådskongressen avsåg distriktsarbetareråd, uppdelade på yrkesgrupper för hela den arbetande befolkningen, inklusive intellektuella yrken ("freie Berufe") och arbetsgivare, som själva deltogo i arbetet. Om driftsråd var det från deras sida icke tal. Bland de konservativa fordrade "Schutzverband der deutschen Landwirtschaft" för lantbruket gemensamma organisationer av arbetsgivare och arbetare, medan greve Westarp ville gå med på driftsråd, vars uppgifter skulle inskränkas till frågor som uteslutande rörde arbetarna själva. En liknande ståndpunkt intogo de förra nationalliberala elementen, som sammanslutit sig i "Deutsche Volkspartei". Generaldirektören för den stora malmförädlingstrusten "Dortmunder Union", Vögler, medlem av tyska rikets nationalförsamling, uttalade sig på ett sammanträde i "Verein deutscher Eisenhuttenleute" den 11 maj 1919 i den riktningen, att arbetare- och driftsrådsfrågan utvecklats så långt, att man icke längre kunde komma ifrån

52 den, men att man nu måste söka gestalta driftsråden så, att de bli en länk i den kedja, som skulle kunna betecknas: arbetsplats — fackorganisation — "Arbeitsgemeinschaft". Med största energi försökte däremot arbetsgivarna avböja driftsrådens inflytande på arbetsledningen, deras medverkan vid antagandet av arbetare, vid införande av nya arbetsmetoder, deras rätt att få sig förelagda bokslutet med vinst- och förlusträkning, deras representation i aktiebolags "Aufsichtsrat" o. s. v., medan de ville erkänna dem såsom organ i rena arbetarefrågor. "Reichsverband der deutschen Industrie" samt "Vereinigung der deutschen Arbeitgeberverbunde" arrangerade den 24 september 1919 i Berlin ett möte, där Karl Friedrich von Siemens företrädde arbetsgivarnas uppfattning ifråga om det förslag till driftsrådslag, som regeringen då hade utarbetat. I den resolution, som antogs, konstaterades de tyska industriidkarnas anslutning till systemet med "Arbeitsgemeinschaften", ävensom ovan förmälda synpunkter i övrigt. I resolutionen heter det bl. a.: "Driftsrådens framtida inflytande på arbetsledningen, deras medbestämmanderätt vid antagande av arbetare och vid införandet av nya arbetsmetoder, rätten för arbetsplatsens arbetare att när som helst återkalla sina representanters mandat, tvånget att för dem framlägga balans-, vinst- och förlusträkningen, delegerandet av driftsrådsmedlemmar i bolagens kontrollråd, synas vara så farliga för ledning, ordning och prestationsförmåga inom industrien, att lagförslaget i föreliggande form icke får bli lag." Av resolutionen framgick, att de organiserade arbetsgivarna icke vände sig mot själva driftsrådsprincipen, men att de krävde en inskränkning av rådens uppgifter till sådana frågor, som uteslutande röra arbetarna själva på arbetsplatsen. De ville åt arbetsledningen, som bär risken för företaget, förbehålla de uppgifter av teknisk och kommersiell karaktär, som enligt deras uppfattning borde tillkomma densamma. Deras hänvisning till "Arbeidsgemeinschaften" avsåg att göra dessa samarbetsorgan för arbetsgivare och arbetare till en plats, där arbetarna genom sina fackliga organisationer skulle medverka vid industriens och det ekonomiska livets ledning.

DriftsRegeringen och nationalförsamlingen gingo emellertid en väg, som i lietT^för- huvudsak motsvarade fackorganisationernas krav. Först infogades i ankring» i riksförfattningen av den 11 augusti 1919 en artikel 165, som principiellt fatT understryker arbetstagarnas likaberättigade med arbetsgivarna vid regningen. leringen av löne- och arbetsvillkoren samt vid medverkandet till utvecklandet av de produktiva krafterna inom hela näringslivet. Båda parternas organisationer och av dem ingångna avtal blevo härmed erkända, samtidigt som arbetstagarna för tillvaratagande av sina sociala och ekonomiska intressen skola få en laglig representation i s. k. arbetareråd. Sådana arbetareråd skola upprättas i tre instanser, nämligen dels vid

53 varje företag, dels för varje industridistrikt*, dels också, i form av ett centralt riksarbetareråd, för hela riket. Bestämmelserna härom äro av den betydelse, att riksförfattningens artikel 165 förtjänar här i sin helhet återgivas: "Arbetare och tjänstemän äga att med lika rätt och tillsammans med företagarna deltaga i regleringen av löne- och arbetsvillkoren ävensom uti utvecklandet av de produktiva krafterna inom hela näringslivet. Organisationerna å ömse sidor äro att anse såsom lagligen erkända, och mellan dem träffade överenskommelser såsom bindande. För tillvaratagandet av arbetarnas och tjänstemännens sociala och ekonomiska intressen upprättas för dem lagliga representationer i form av arbetareråd vid de särskilda företagen (fabriksarbetareråd), ävensom ur näringssynpunkt fördelade distriktsarbetareråd samt ett riksarbetareråd. Distriktsarbetareråden och riksarbetarerådet hava att, för fullgörandet av alla sina ekonomiska uppgifter och för att medverka vid socialiseringenslagens genomförande, med representanter för företagarna jämte eljest intresserade samhällsgrupper sammanträda till distriktsnäringsråd och till ett riksnä ringsråd. Distriktsnäringsråden och riksnäringsrådet skola erhålla sådan sammansättning, att varje mera betydande yrkesgrupp där erhåller en representation, som svarar emot gruppens särskilda ekonomiska och sociala betydelse. Socialpolitiska och näringspolitiska lagförslag av grundläggande betydelse skola, innan de framläggas för riksdagen, av riksregeringen underställas riksnäringsrådet för erhållande av dess utlåtande. Riksnäringsrådet äger jämväl rätt att självt inkomma med dylika lagförslag. Om riksregeringen icke godkänner ett sålunda framlagt förslag, äger riksnäringsrådet att det oaktat framlägga förslaget för riksdagen under klargörande av grunderna till detsamma. Riksnäringsrådet äger att genom någon av sina egna ledamöter försvara förslaget inför riksdagen. Arbetare- och driftsråden kunna inom de dem tilldelade områdena erhålla kontroll- och förvaltningsbefogenheter. Endast Tyska riket äger utfärda bestämmelser rörande upprättandet av arbetare- och driftsråd, rörande dessa råds uppgifter och rörande deras förhållande till andra sociala förvaltningsinstitutioner."

Denna artikel i det nya Tysklands grundlag uppdrager den principiella ramen för den ekonomiska demokrati, som man i lagstiftningen börjat genomföra vid sidan av den i kap. 1 omförmäida, vilken helt och hållet vilar på fria avtal mellan parternas yrkesföreningar.

Kap. 3. Driftsrådens organisation. Tills vidare har endast underbyggnaden av den i grundlagen planerade rädsorganisationen, nämligen driftsråden vid de särskilda företagen, fullständigt upprättats, vilket skedde genom antagandet av driftsrådslagen av den 4 februari 1920 (bil. 2). Den följande framställningen rörande driftsrådens organisation och verksamhet har inskränkts till en översikt av innebörden av de mera väsentliga bestämmelserna i sagda lag.

54 DriftsMed avseende på sin omfattning torde den tyska driftsrådslagen vara y den met* omlängst gående av alla, som hittills sett dagen. Den omfattar praktiskt fattning, taget alla näringslivets områden. Driftsråd skola upprättas vid alla företag, där regelmässigt minst 20 arbetstagare 1 hava sysselsättning (§ 1). Härjämte skola vid företag, där mindre än 20 men flera än 4 arbetstagare regelmässigt hava sysselsättning, väljas en förtroendeman med delvissamma uppgifter och befogenheter som driftsrådet. Särskilt anmärkningsvärt är, att lagen även skall tillämpas å jord- och skogsbruk. Detta dock med viss begränsning med avseende på beräkningen av antalet i företagen sysselsatta arbetstagare (§ 4). Även hemarbetare äro med. Dylika arbetare hava enligt § 3 erhållit möjlighet att få särskild representation. Lagen omfattar även statens och kommunernas företag (§ 9). Beträffande statstjänstemän gälla vissa särskilda bestämmelser. r

Driftsi driftsråden ingå representanter för såväl arbetare som tjänstemän. tamman- Stora strider hava förts om tjänstemännens representation. En del sättning, tjänstemän, understödda av vissa borgerliga partigrupper, önskade icke bilda driftsråd tillsammans med arbetarna, utan krävde särskilda råd för tjänstemännen och särskilda för arbetarna. Den del av tjänstemännen, som önskade ett samgående med arbetarna, fingo emellertid slutligen överhand inom tjänstemännens yrkesföreningar, och resultatet blev en kompromiss, nämligen ett slags uppdelning av rådet ifråga om sådana angelägenheter som röra antingen enbart tjänstemännen eller enbart arbetstagarna på ett arbetareråd och ett tjänstemannaråd (§ 6). Dessa råd bestå vanligen av flera ledamöter än de i driftsrådet ingående ordinarie arbetare- och tjänstemannarepresentanterna. Arbetsgivaren äger närvara vid sammanträde, till vilket han erhållit kallelse, och därjämte vid sammanträde till vilket på hans begäran kallelse utfärdats. Härvid må han av driftsrådet utses till ordförande. Däremot har arbetsgivaren ingen skyldighet att efter erhållen kallelse närvara vid driftsrådssammanträdena. Dessa bestämmelser hava bland annat resulterat däri att arbetsgivaren kunnat uppställa vissa villkor för sin medverkan, exempelvis rätt för honom att fungera såsom ordförande samt att bestämma rörande dagordningen på sammanträdena. FörMllan- Av den i kap. 2 lämnade historiska framställningen torde framgå, att å driftsrU fackföreningarna i Tyskland icke vid driftsrådssystemets tillkomst hade ock fackföreningar.

Se den jämförande översikten, första noten. Nämligen med undantag för frågor rörande antagande och avskedande av arbetare, ävensom rätten att taga del av balans- samt vinst- och förlusträkning. 2

55 eller erhöllo det inflytande som exempelvis i Österrike och Tjeckoslovakiet. Emellertid har driftsrådslagen upptagit en bestämmelse därom, att fackföreningarna äga rätt att genom kollektivavtal tillförsäkra arbetstagarna en representation med annan sammansättning än lagens. En sådan representation skall emellertid erhålla samma uppgifter som ett enligt lagen konstituerat driftsråd. Även på ett annat sätt har fackföreningarnas rätt tillgodosetts. Om nämligen en fjärdedel av driftsrådens ledamöter det påfordra, äger ombud för fackförening rätt att närvara vid rådets sammanträden. Driftsrådet skall bestå av 3—30 ledamöter, varvid antalet ökas degressi vt med företagets storlek. Dessa ledamöter utses genom särskild valförrättning, företagen under ledning av en valnämnd. Rösträtt äga alla arbetstagare över 18 år, som åtnjuta medborgerligt förtroende (§ 20). Till arbetstagare räknas dock icke arbetsgivarens familjemedlemmar. För valbarhet erfordras uppnådda 24 års ålder samt 3 års tjänstgöring inom ifrågavarande yrkesgren och 6 månaders arbete vid företaget. Valsättet är proportionellt och valperioden ett år. I Tyskland finnes icke, såsom i Österrike och Tjeckoslovakiet, bestämmelser om rätt för arbetstagarna att under valperioden återkalla driftsrådets eller enskilda ledamöters mandat.1 Bestämmelser om skydd för valrätten samt om okränkbarhet för driftsrådsledamöterna i förhållande till arbetsgivaren jämte bötesbestämmelser finnas i §§ 95 och 99. Dessutom finnes möjlighet att överklaga uppsägning eller avskedande enligt den i §§ 82—84 och 87 föreskrivna besvärsproceduren. Val förrättas för tjänstemän och arbetare var för sig. Emellertid har man även tagit någon hänsyn till de strävanden, som icke ville skilja de båda grupperna åt. Det stadgas nämligen, att där såväl arbetare som tjänstemän var för sig med 2/s majoritet det önska, val skall ske gemensamt. Härav beröres dock icke uppdelningen på arbetareråd och tjänstemannaråd för avgörandet av gemensamma angelägenheter. Särskilda bestämmelser finnas dels för tillförsäkrande av proportionell representation för olika yrkesgrupper samt för män och kvinnor dels därom, att säsongarbetare skola erhålla särskild representant alldeles utanför det ordinarie antalet ledamöter, dels slutligen rörande så kallade sammansatta eller gemensamma driftsråd för tillvaratagande av gemensamma intressen för två eller flera företag som tillhöra en och samma person eller eljest äro med varandra ekonomiskt och geografiskt nära förbundna. 1

En dylik bestämmelse fanns dock å det ursprungliga förslaget, se sid. 52.

56 Kap. 4. Driftsrådens verksamhetsområde. a. Drifts-

Det tyska driftsrådet har, såsom nämnts, enligt lagens § 1 att söka förena följande två uppgifter, nämligen att å ena sidan "tillvarataga arbetsändamål. tagarnas gemensamma ekonomiska intressen i förhållande till arbetsgivaren" och att å andra sidan "stödja denne vid fullgörandet av de uppgifter företagets drift kräver". Driftsrådet får emellertid icke genom självständiga åtgärder ingripa i driften. Det är intet verkställande organ (§ 69, jämför § 78 mom. 1). Även beslut, som fattats i samråd mellan arbetsledningen och driftsråd, skola verkställas av ledningen. De allmänna direktiven för rådens verksamhet kunna sägas vara närmare angivna så att driftsrådet skall (§ 66: 3) "skydda företaget mot inre slitningar, utan att därvid intrång göres i de särskilda befogenheter, som tillkomma arbetarnas och tjänstemännens yrkesföreningar, samt, där tvister uppstå mellan arbetsgivare å ena sidan och driftsrådet, arbetstagarna, endera gruppen arbetstagare eller en del av dem å den andra, söka genom förhandlingar uppnå enighet ävensom, där detta icke lyckas, hänskjuta tvisten till skiljenämnd eller särskilt avtalad förlikningsmyndighet"; samt (§ 66:4) "vaka över verkställandet av skiljenämnds eller avtalad förlikningsmyndighets beslut i frågor, som beröra hela företaget". Såsom ett slags överinstans i förhållande till gruppråden skall driftsrådet (§ 66: 7) "mottaga klagomål från arbetare- och tjänstemannaråden, samt vid gemensamma förhandlingar med arbetsgivarna sörja för att orsakerna till sådana klagomål avlägsnas". På samma sätt hava bestämmelser rörande arbetarerådets och tjänstemannarådets särskilda uppgifter enligt § 78 inletts därmed, att dessa råd skola vaka över att till arbetstagarnas förmån utfärdade yrkesföreskrifter, kollektivavtal samt av parterna godkända skiljedomar iakttagas och verkställas.

rådens all manna

b. Social- Driftsrådet har (§66 mom. 8) till uppgift att medverka till skydd mot P fiä^>ra olycksfall och hälsofara på arbetsplatsen samt att genom förslag, råd fri och upplysningar understödja yrkesinspektörerna eller andra för ändamålet tillsatta tjänstemän. De skola dessutom verka för att yrkesförordningar och föreskrifter till förebyggande av olycksfall i arbetet efterlevas. En särskild ledamot av driftsrådet skall utses att närvara vid undersökningar rörande olycksfall (§ 77, jämför § 78 mom. 6). Även arbetare- och tjänstemannaråden hava till uppgift att medverka till bekämpande av olycksfall och hälsofara. Driftsråden skola vidare ( § 6 6 mom. 9) medverka vid förvaltningen av pensionskassor, fabriksbostäder och andra för arbetarnas bästa upprättade anstalter.

57 Där antagande eller avskedande av ett större antal arbetstagare finnes nödvändigt, skall arbetsgivaren i förväg härom rådgöra med driftsrådet eller med rådets förvaltningsutskott1, för fttt hårdhet gentemot enskilda arbetstagare må i möjligaste mån kunna undvikas. Arbetare- och tjänstemannaråden hava särskilt till uppgift att tillse att sådana arbetare, som genom krig eller olycksfall berövats sin arbetsförmåga, erhålla en sysselsättning som svarar mot deras krafter och förmåga. I övrigt skola dessa råd, i den mån icke anställning grundar sig på skyldighet enligt lag, kollektivavtal eller beslut av skiljenämnd eller förlikningsmyndighet, tillsammans med arbetsgivaren uppdraga de riktlinjer, efter vilka antagande av arbetare skall ske (§ 81 stycket 3), ävensom utöva medbestämmanderätt vid avskedande av arbetstagare. I anledning av vissa företeelser i samband med och efter revolutionen har (på liknande sätt som i Österrike och Tjeckoslovakiet) stadgats (§ 81), att antagande av arbetare under inga förhållanden får göras beroende av dennes politiska, militära, religiösa eller fackliga verksamhet eller av att han är medlem eller icke medlem i viss politisk, militär, religiös eller facklig organisation, icke heller av huruvida arbetstagaren är man eller kvinna. Dessa bestämmelser gälla dock icke för företag tillhörande politiska eller religiösa partier eller samfund. Inom ramen av dessa bestämmelser jämte övriga genom kollektivavtal eller av arbetare- eller tjänstemannarådet i samförstånd med arbetsgivaren uppdragna riktlinjer äger den senare fritt antaga arbetare. Vid tvist rörande rätta tillämpningen av sagda riktlinjer underställes frågan skiljenämnden2. Vad åter angår avskedande eller uppsägning av arbetstagare, äger denne enligt § 84 anföra besvär hos arbetare- eller tjänstemannarådet, dock endast under åberopande av vissa grunder, nämligen, att uppsägningen skett på sådan grund, som ifråga om antagande av arbetare enligt vad förut omförmälts icke får inverka (d. v. s. på grund av arbetslagarens politiska, militära, religiösa eller fackliga förhållanden), att uppsägningen skett utan angivande av särskild orsak, att arbetstagaren vägrat att under någon längre tid fullgöra annat stadigvarande arbete än det för vilket han anställts, eller att uppsägningen eljest framstår såsom en obillig hårdhet som icke betingats av arbetarens uppförande eller driftens särskilda förhållanden. Även där uppsägning skett under åberopande av laga orsak kunna besvär anföras, nämligen på den grund att dylik orsak icke förelegat. Där arbetare- eller tjänstemannarådet finner besvären grundade, men 1 2

Se nedan sid. 59. Sid. 67.

58 enighet med arbetsgivaren icke kan vinnas, går tvisten vidare till skiljenämnden. Emellertid har hela denna procedur ingen uppskjutande verkan med avseende på själva uppsägningen. Där skiljedomen slutligen går mot arbetsgivaren äger denne alltjämt (§ 87) rätt att vägra återtaga arbetaren. Arbetsgivaren måste emellertid i så fall betala arbetstagaren en er sättningssumma, som fastsättes av skiljenämnden med hänsyn till det antal år arbetstagaren varit anställd vid företaget, Arbetstagaren å sin sida kan själv vägra att återinträda i företagets tjänst. Där han emellertid återtager anställningen, måste arbetsgivaren till honom utbetala lön för hela tiden från avskedandet. d. Driftsrådens disciplinära befogenheter.

Driftsråden hava till uppgift att skydda driften mot inre slitningar (§ 66 mom. 3). De skola vidare inom ramen av gällande kollektivavtal träffa överenskommelser med arbetsgivaren om för arbetet gällande ordningsregler och andra tjänsteföreskrifter (§ 66 mom. 5). Där enighet icke uppnås rörande sålunda framlagt förslag (§ 75), äger vardera parten rätt att hänvända sig till skiljenämnden, vilken skall fatta slutgiltigt beslut i frågan. Sådant beslut må icke med bindande verkan fattas ifråga om arbetstidens längd. Vidare äger arbetarerådet resp. tjänstemannarådet att i förening med arbetsgivaren ådöma vissa disciplinstraff.

e. Lönefrågor.

Arbetare- och tjänstemannarådens uppgifter på lönefrågornas område gå (§ 78) ut på, att vaka över att kollektivavtal och skiljenämndsutslag erkännas och genomföras. I den mån reglering av arbetsvillkoren icke skett genom kollektivavtalen, skola råden i samförstånd med de fackliga organisationerna verka för en komplettering av löne- och arbetsvillkor. Detta särskilt ifråga om fastställande av ackordslöner ävensom de grunder efter vilka dessa skola utgå, vid genomförandet av nya avlöningsmetoder, reglering av arbetstiden, semesterfrågor och tvister rörande lärlingarnas förhållanden.

/ . Produktionsekono-

Enligt lagen äger driftsrådet eller förvaltningsutskottet rätt att av arbetsgivaren kräva upplysning rörande alla arbetsavtal och alla arbetstagarnas verksamhet berörande förhållanden inom företaget (§ 71), vidare tillgång till avlöningsböcker och andra handlingar, som angå tillämpan det av gällande kollektivavtal. Härjämte skall arbetsgivaren en gång var tredje månad tillställa driftsrådet en redogörelse för företagets och affärernas allmänna läge och gång, resultatet av företagets verksamhet samt rörande den tillgång på arbete som är att vänta.

59 I vissa större företag äger drifts rade t eller dess styrelse (§ 72) av arbetsgivaren kräva framläggandet avr balansräkning och vinst- och förlusträkning för det gångna arbetsåret. Och enligt en särskild lag om balansräkning samt vinst- och förlustläkningar av den 5 februari 1921 skola dessa balansräkningar göras så överskådliga, att envar därav kan bedöma företagets ekonomiska ställning. Enligt § 2 av sistnämnda lag har driftsledningen dessutom skyldighet lämna driftsrådet alla nödiga upplysningar och närmare förklaringar ifråga om de särskilda i balansräkningen upptagna poster utan att den emellertid är pliktig förete de dokument varpå balansräkningen grundar sig. Under senaste räkenskapsåret inträffade förändringar i företagets ekonomiska ställning skola upptagas i en särskild uppställning. Driftsråden skola (§ 66 mom. 1 och 2) samarbeta med arbetslednin- |WÄJ(^S_ gen för uppnående av högsta möjliga standard och produktivitet samt tekniken. medverka till införandet av förbättrade arbetsmetoder.

Kap. 5. Driftsrådens verksamhetsformer. För lättande av driftsrådens arbetsbörda finnas bestämmelser rörande Arbeteutseende av dels vid större driftsråd en styrelse om 5 ledamöter, dels förut ning omförmälda förvaltningsutskott för handläggande bland annat av ärenden av konfidentiell natur, dels särskild ledamot för närvaro vid undersökningar rörande olycksfall. Härjämte hava i praktiken rådsledamöterna uppdelats på ett flertal andra utskott (särskilt för behandlingen av de tidsödande lönefrågorna och socialpolitiska uppgifterna), varigenom råden in pleno endast behöva tid efter annan fatta beslut om godkännande av utskottens dispositioner och förslag. På samma sätt få även de särskilda ledamöterna var sin avdelning av företaget att utöva tillsyn över, så att i första hand klagomål gå till den enskilda ledamoten och först där denna icke kan ordna saken, till vederbörligt utskott eller till rådet. Såsom ett exempel ur det praktiska livet må här anföras det sätt, varpå driftsrådets uppgifter vid förf:s besök voro fördelade i augusti 1921 vid Anilinfabriken Berlin-Treptow, vid vilken fabrik omkring 2 000 arbetare och 800 tjänstemän arbetade:

60 Antal ledamöter i varje särskilt utskott

Förvaltningsutskottet Löneutskottet Förplägnadsutskottet Välfärdsutskottet Hälsovårdsutskottet Utskottet för tekniska frågor Produktionsutskottet

Representationsrätt i u} råd,

Arbetsordning.

Arbetarerepresentanter

Tjänstemanna- • representanter ;

4 3 4 4 2 2 4

1 3 3 3 0 1 2

0 S u m m a

51 6 7 7 32 3 6

Enligt § 70 äger driftsrådet rätt att vid företag som ägas av aktiebolag, bolag med begränsad personlig ansvarighet, kooperativa föreningar m. m. och där uppsiktsråd finnes, utse en eller två representanter i uppsiktsrådet, för att där företräda arbetstagarnas intressen och krav samt framföra deras åsikter och önskningar ifråga om företagets organisation. Dessa representanter hava tillträde till och rösträtt vid alla uppsiktsrådets sammanträden. Före tillkomsten av denna bestämmelse hava stora strider utkämpats. Bestämmelsen fanns icke i regeringens ursprungliga förslag, utan tillkom senare på grund av energiska krav från de radikalare tjänstemännens och de revolutionära arbetarnas sida. Bestämmelsens verkan torde emellertid hava blivit mindre än man väntat. Genom särskilda driftsrådsskolor har man sökt genom en effektiv utbildning av vederbörande arbetstagare bereda representanterna i uppsiktsrådet större möjligheter till inflytande. Ledamotskap av driftsråd är ett förtroendeuppdrag, som endast medför rätt till ersättning för kostnader och nödvändig förlust av arbetstid (§ 35). Av driftsrådets verksamhet föranledda, nödvändiga kostnader skola gäldas av arbetsgivaren (§ 36). Utdebitering av bidrag från arbetstagarna är förbjudet (§ 37). Rådens sammanträden skola om möjligt äga rum utom arbetstiden. Där så ej ske kan, skall arbetsgivaren i god tid härom underrättas. Vid större företag (med mera än 100 arbetstagare) äger rådet fastställa en timmes regelmässig mottagningstid under en eller flera dagar i veckan, dock så att denna mottagningstid icke utan samtycke av arbetsgivaren kan förläggas till arbetstiden. Arbetsgivaren skall ställa lokal och material till rådets förfogande. I detta sammanhang må nämnas, att driftsråden hava möjlighet att in1

Jämte en sekreterare, till vilken här tagits en kommunistisk tjänsteman, delvis därför att tjänstemännen på grund av proportionsvalreglerna blivit relativt svagt representerade samt kommunisterna alldeles orepresenterade i förvaltningsutskottet. 2 En utom driftsrådet stående läkare är ledamot av utskottet.

(51

kalla allmänt möte med antingen samtliga arbetstagare eller med grupp av dem (§§ 46—48). Bestämmelserna härona tillämpas ofta i praktiken, varigenom driftsråden beredas tillfälle till att uppehålla kontakt med arbetstagarna. Faran för att driftshemligheter skola genom industriens demokratise- Bestämrande bliva röjda har i Tyskland beaktats. JJJjgT °f™ Sålunda finnas i driftsrådslagen åtskilliga bestämmelser, dels därom driftehem(§71) att handlingar som röra driftshemligheter kunna av arbetsgivaren olika*fall. undantagas från utlämnandet till driftsrådens kännedom, dels därom att driftsrådsledamöterna äro skyldiga iakttaga tystnad ifråga om de av arbetsgivaren lämnade förut här berörda redogörelser rörande företagets ekonomiska läge m. m., ävensom i fråga om balans- och vinst- och förlusträkningar. Yad driftsrådens representanter i uppsiktsrådet angår, äro dessa skyldiga att iakttaga fullständig tystnad ifråga om alla vid uppsiktsrådets sammanträden lämnade förtroliga meddelanden. Slutligen finnas stadganden därom, att vissa slag av företag, vilka anses vara av särskild betydelse för riket, antingen äro eller på begäran kunna bliva av riksregeringen undantagna från ekonomisk kontroll från driftsrådens sida, eller från föreskrifterna rörande driftsrådets rätt att taga del av balans- och vinst- och förlusträkningar (§§ 67 och 73). Inom de industrigrenar som blivit föremål för socialiseringsåtgärder Represenhar man gått något längre i fråga om arbetstagarnas medinflytande. fhdningeL Den år 1919 antagna kolhushällningslagens bestämmelser rörande ar- av företag betstagarnas representation i ledningen äro av det intresse att de synas ^oclaiiseAlla kolproducerande företag inom tyska riket skola sammanslutas dels distriktsvis till distriktssyndikat, dels också sedermera dessa syndikat till ett s. k. rikskolförbund, vilket har till ändamål att reglera kolbrytningen och avsättningen av kol. Arbetstagarna skola nu deltaga i förvaltningen av såväl syndikatet som förbundet. I spetsen för varje syndikat står en styrelse vilken vid sin sida har ett kontrollråd. I kontrollrådet, som har till ändamål att övervaka företagens åtgärder samt att taga del av alla handlingar m. m., skola ingå två eller tre representanter för arbetarna, härjämte skall en arbetarerepresentant utses till ledamot av syndikatets styrelse. I rikskolförbundets kontrollråd skola sitta tre representanter för arbetarna, en för tjänstemännen och en för konsumenterna. Eegeringen är själv högsta instans, men har vid sin sida för reglerandet av kolnäringen ett s. k. rikskolråd, bestående av 60 ledamöter, av vilka

rade industrier.

62 15 representanter för kolgruvearbetarna, 15 ., „ arbetsgivarna, 18 „ • „ konsumenterna, av vilka 3 representanter för i kolkonsumerande industrien anställda arbetare och 4 representanter för där anställda tekniskt eller kommersiellt bildade tjänstemän, 6 „ „ kolhandeln, varav en för de handelsanställda, 3 särskilda tekniska sakkunniga, samt 3 representanter för delstaternas regeringar. Sammanlagt besätta alltså arbetare och tjänstemän 23 av de 60 platserna. På liknande sätt är kaliindustrien uppbyggd. Samtliga kaliverk äro sammanslutna till ett s. k. kalisyndikat, i spetsen för vilket står en styrelse med ett kontrollråd vid sin sida. Arbetstagarna äga tre och konsumenterna en representant i kontrollrådet samt arbetstagarna dessutom en representant i styrelsen. Över syndikatet står det s. k. rikskalirådet, bestående av: 8 representanter för arbetsgivarna, 8 „ „ arbetarna, 2 „ „ tjänstemän, samtliga dessa utsedda av vederbörande samarbetsorganisation, 6 „ „ vissa konsumentgrupper, därav 1 representant för arbetarna inom kalikonsumerande industrier, 2 „ „ kalihandeln, 1 särskild sakkunnig, och 3 representanter för delstaterna. Av rikskalirådets 30 ledamöter besätta alltså arbetare och tjänstemän tillhopa 11.

Kap. 6. Överorganisationer för den industriella demokratien. Driftsråden utgöra självfallet icke någon fullständig organisation för slutligt avgörande av alla meningsskiljaktigheter mellan arbetsgivare och arbetare. A ena sidan kräves en överbyggnad i form av tillsynsorgan över driftsrådens verksamhet och för avgörande av frågor rörande driftsrådens organisation, kompetens, valtvistigheter och dylikt. A andra

63 sidan kräves också en överinstans för slitande av realtvister mellan driftsråd och arbetsgivare i sådana frågor', där ingendera av dem enligt lagen har ensam avgöranderätt. I andra kapitlet hava bestämmelserna i riksförfattningens § 165 återgivits. Därav framgår, att förutom driftsråd vid de särskilda företagen skola inrättas råd av högre instanser, nämligen dels ett för varje distrikt, dels ett centralt råd för hela riket. Och dessa råd skola vidare för fullgörandet av sina ekonomiska uppgifter förenas med representanter för arbetsgivarna jämte eljest intresserade samhällsgrupper (konsumenter) till distriktsnäringsråd och ett riksnäringsråd. Dessa bestämmelser hava gjort slut på strider som sedan lång tid förts i Tyskland mellan olika samhällsgrupper. Sålunda hade förut uppträtt förkämpar för, att de ifrågavarande representationerna skulle bestå enbart av arbetare och tjänstemän, efter österrikiskt mönster; gentemot denna åsikt hävdades på annat håll, att den riktiga representationsformen vore paritetiskt sammansatta industrikammare, där jämväl arbetsgivarna hade sina ombud. Ävenså hade givetvis förordats både att respektive överorganisationer skulle uppbyggas efter industriförbundsprincipen och att det riktiga i stället vore på rent lokal grund organiserade distriktskammare. Den lösning av dessa strider, som riksförfattningen anger, är alltså följande: Ett distriktsarbetsråd skall upprättas inom varje industridistrikt, och detta distriktsarbetsråd skall tillsammans med arbetsgivarnas representanter bilda ett distriktsnäringsråd. Denna lösning synes ju ganska enkel. Arbetarna få sina rena arbetarekamrar och det borgerliga samhället sina paritetiskt sammansatta industrikamrar. Endast den fackliga principen har skjutits åt sidan, i det man icke längre har för avsikt att upprätta kamrar för speciella näringsgrupper. Av de i författningen sålunda förankrade överorganisationerna har ett preliminärt riksnäringsråd upprättats genom en regeringsförordning av den 4 maj 1920. Detta råd har den direkta tillsynen över sådana företag som sträcka sig över mera än en delstats område eller äro riksföretag, ävensom rikets förvaltningsverk och andra offentliga korporationer som äro underställda rikets uppsikt. Ifråga om alla andra företag åter har riksnäringsrådet ingen direkt uppsikt. Det tillkommer varje delstat att bestämma rörande uppsiktsorgan för dessa företag och har i sådant avseende i allmänhet förordnats yrkesinspektionerna. Högsta uppsikten samt övervakandet av driftsrådslagens efterlevnad utövas vid sidan av regeringen, närmast arbetsministeriet, redan nu av det preliminära riksnäringsrådet. Detta består av icke mindre än 326 medlemmar, därav

för jord- och skogsbruken 68 representanter, „ trädgårdsodlingen och fisket 6 „ „ industrien 68 „ „ handel, banker och försäkringsväsende 44 „ „ samfärdsel och offentliga företag 34 ,, ,, hantverk 36 ,, „ förbrukarna 30 „ „ tjänstemannakåren och de fria yrkena 16 ,, „ rörande de enskilda landsdelarnas ekonomiska liv särskilda sakkunniga 12 „ „ av riksregeringen efter egen prövning utnämnda 12 ,, Den ledande principen vid utseendet av dessa medlemmar är att full paritet iakttages mellan arbetsgivare och arbetstagare. För övrigt är den bestämmande synpunkten den, att den verkliga sakkunskapen inom det ekonomiska livet skall hava sin plats i riksnäringsrådet. Distrikts- Frågan om det definitiva utformandet av industriens lagliga överT S S organisationer, och särskilt av distriktsnäringsråden, har alltjämt varit föremål för betydande meningsskiljaktigheter. Enligt ett par ledande artiklar i Neue Frankfurter Zeitung av den 1 och 5 januari 1922 hava redan spontant bildat sig vissa distriktsorganisationer för naturliga näringsdistrikt. Fria sammanslutningar av handelskammare inom ett visst distrikt hava redan bildats. Därest man går vidare och tänker sig en löslig sammanslutning i dess enklaste form av samtliga kammare (alltså icke blott handelskammare ujtan även jordbruks- och hantverkskammare) inom varje särskilt industridistrikt, vinnes härmed ett närmande mellan stad och land, och man får samtidigt ansatser till det blivande distriktsnäringsrådet. Vad som då fattas är endast utvecklandet av paritetsprincipen. Hänt verket och jordbruket hava ingenting emot denna princip. Klasskillnaden är nämligen där mindre. Inom industrien och handeln däremot förfäkta handelskamrarna att de måste i sitt ursprungliga skick behålla den kontroll de besitta över näringslivet. Arbetstagarna åter kräva lika del i hela kontrollen över näringslivet och stödja sig därvid på artikel 165 i riksförfattningen. Att man emellertid alltjämt flitigt arbetar på frågans lösning framgår därav, att riksnäringsrådets förvaltningsujtskott under december 1922 hunnit fram till ett förslag rörande handels- och hantverkskamrarnas utvidgning, som torde kunna anses bli grundvalen för hela det omstridda problemets lösning. Enligt utskottets förslag, som sannolikt under loppet av år 1923 kommer att behandlas i riksnäringsrådets plenum, skall sålunda den offentligt rättsliga representationen för handel och industri

65 vara industri- och handelskamrarna jämte särskilda arbetstagarekorporationer för industri och handel; industri- och handelskamrarna samt dessa arbetstagarekorporationer skola dessutom förbindas genom ett gemensamt organ. Det gemensamma organet ("Gemeinschaftsorgan") skall bildas paritetiskt av de båda organisationsgruppernas medlemmar och tjänstemän, d. v. s. industri- och handelskamrarna välja arbetsgivaremedlemmarna, och arbetarekammaren, som i förslaget hittills "kallats "Arbeitnehmervertretung", utser arbetstagarnas medlemmar i det gemensamma organet, vars arbetsordning fastställes gemensamt av de båda mandatgivarna. Det gemensamma organets kompetens skall dels vara att på anfordran avgiva sakkunniga utlåtanden i näringspolitiska och socialpolitiska frågor, som röra industri, handel och samfärdsel, dels ock att i samma frågor kunna inkomma med självständiga förslag. Därest en myndighet infordrar ett utlåtande enbart från handelskammaren eller från arbetstagarnas korporation i stället för att rådfråga det gemensamma organet för arbetsgivare och arbetstagare, är myndigheten ifråga skyldig att samtidigt göra meddelande om sitt förehavande till den icke tillfrågade parten. Båda parterna äro var för sig befogade att kräva frågans behandling inom den gemensamma korporationen. Den föreslagna ordningen skulle sålunda betyda, att vid sidan av industri- och handelskamrarna, som ju hittills redan fungerat såsom arbetsgivarnas eller rättare sagt företagarnas organ i näringspolitiska och socialpolitiska frågor, ett särskilt arbetstagareorgan upprättas, och att dössa två sedan bilda den paritetiska korporationen. Lämnar man de nya, ännu ganska svävande beteckningarna "Gemeinschaftsorgan" och "Arbeitnehmervertretung" å sido, och återgår man i stället till den gamla terminologien, så betyder det nya förslaget förverkligandet så väl av den gamla arbetskammareidén som även det av fackföreningarna alltsedan år 1905 förfäktade kravet på särskilda arbetarekammare vid sidan av arbetsgivarnas kammare. Ty samtidigt med att handelskamrarna fortbestå, upprättas vid deras sida arbetarekammare såsom arbetstagarnas organ. Båda förbindas genom ett gemensamt organ till en paritetisk arbetskammare. Den nya ordningen skall genomföras såväl för industrien och handeln som för hantverket; den ena typen av företagarekamrar kommer sålunda att kallas industri- och handelskammare, medan den andra typen bär namnet "Handwerks- und Gewerbekammer" såsom hittills. Den nya arbetstagarerepresentationen skall upprättas inom varje handelskammaredistrikt, så långt det gäller industri och handel. För hantverket föreligga ännu icke detaljerade beslut rörande bildandet av arbetstagarnas särskilda organ. Hantverkskamrarna ha sedan gammalt ett så kallat gesällutskott, och man har förfäktat den åsikten, att detta gesäll5

66 utskott skulle kunna utvidgas till en tillfredsställande arbetarerepresentation inom själva hantverkskammaren. Denna uppfattning bekämpas emellertid av fackorganisationerna, som icke anse hantverkskamrarnas gesällutskott vara en lämplig arbetstagarerepresentation. Man har därför tillsvidare stannat vid ett förslag, som inskränker sig till fastställandet av att arbetsgivares och arbetstagares samarbete inom hantverket skall ske i ett särskilt gemensamt organ, vilket skall upprättas vjd varje hantverkskammare och bestå av arbetsgivare- och arbetstagarerepresentanter till lika antal. Huru emellertid arbetstagarerepresentanterna skola väljas framgår icke av de kompromissförslag, som antagits av näringsrådets författningsutskott. Däremot ha detaljerade beslut fattats rörande arbetstagarerepresentationen på industri- och handelskamrarnas område. Den skall framgå ur allmänna direkta och hemliga val enligt ett proportionellt valsystem. Valberättigade skola alla arbetstagare vara, som äro sysselsatta inom företag, hörande till handelskammarens arbetsområde, såvida icke dessa arbetstagare på grund av lag tillhöra hantverkets eller jordbrukets representation. Valbara äro alla röstberättigade med den inskränkning, att de skola ha arbetat en viss tid inom ifrågavarande handelskammaredistrikt. Dessutom skola sådana personer, som tidigare varit arbetstagare, samt styrelsemedlemmar och anställda funktionärer inom arbetstagarnas fackliga organisationer vara valbara, såvida vissa förutsättningar uppfyllas. Arbetstagarerepresentationen skall vara underställd den statliga uppsikten i samma omfattning som handelskammaren, och deras expeditioner skola vara så nära förbundna med varandra som möjligt. I fråga om hantverkskamrarnas utveckling i centralistisk riktning har den 16 december 1922 en lag rörande ändring av "Gewerbeordnung" publicerats. Enligt denna lag skall § 103 i "Gewerbeordnung" kompletteras med bestämmelser rörande ett centralorgan för hantverkskamrarna under namn av "Deutscher Handwerks- und Gewerbekammertag". Denna institution har till uppgift att företräda hantverkskamrarnas gemensamma intressen; den består av generalförsamling och styrelse. Generalförsamlingens medlemmar väljas av de hantverkskamrar, som tillhöra "Handwerkskammertag". Styrelsen väljes av generalförsamlingen. Hela institutionen står under riksnäringsministerns kontroll. Huru stort inflytande arbetstagarna komma att erhålla på denna "Handels- und Gewerbekammertag", därest de ovan relaterade förslagen av riksnäringsrådets författningsutskott skulle bliva lag, är ännu icke bestämt, men tanken på paritetisk representation inom alla lagstadgade näringsorgan ligger så nära såväl hos arbetsgivarna som hos arbetarna, regeringsmyndigheterna och lagstiftningen, att den nog även torde bli förverkligad ifråga om denna nya institution, som lagen av den 16 december 1922 upprättat.

67 Icke heller inom själva den tyska driftsrådsröreisen har det saknats Driftsansatser till ett spontant framväxande av erforderliga överorganisatio- tr<dm. ner. Men då i den tyska arbetarerörelsen olika meningar rått beträffande driftsrådens allmänna politik samt särskilt rörande deras ställning till fackföreningarna, är det naturligt, att full enhetlighet icke kommit till stånd. Redan vid etf'stor kongress med metallarbetareförbundet i oktober 1919 krävdes ombildning av fackföreningarna till stora industriförbund, omfattande både arbetare och tjänstemän, enligt av det oavhängiga socialistpartiet antagna riktlinjer. Och förbundet sökte sedermera fullfölja dessa linjer för att komma till en sammanfattning av samtliga industriens arbetareorganisationer i och för ett effektivt utnyttjande av driftsråden för arbetarnas intressen. Detta ansågs en tid böra ske genom anslutning till en av de oavhängiga socialist- och kommunistpartierna upprättad s. k. driftsrådscentral. Emellertid motsatte sig flertalet av de gamla socialdemokratiska s. k. fria fackföreningarna denna utveckling och deras politik har i praktiken blivit segrande. Och sedan juni månad 1920 har även metallarbetareförbundets ledning anslutit sig till denna utveckling. Driftsråden hava underordnats de fria fackföreningarnas och tjänstemannaorganisationernas centralstyrelse, vid vars sida en verklig driftsrådscentral etablerats, från vilken driftsrådens politik dirigeras och där driftsrådsskolor m. m. upprättas. Vad åter angår överinstanser för slitande av realtvister mellan ar- Skiljebetsgivare och arbetare fungerar enligt driftsrådslagen såsom appellin- nammler stans den skiljenämndsinstitution, som redan förut fanns enligt en förordning av den 23 december 1918 rörande kollektivavtal m. m. Riket är enligt denna förordning indelat i särskilda skiljenämndsdistrikt. Varje skiljenämnd består av två ständiga och en tillfällig ledamot såsom representanter för arbetstagarna. De ständiga ledamöterna av båda lägren utses av vederbörande delstats centralmyndigheter på förslag av arbetsgivare- och arbetareorganisationerna. I vanliga fall utse dessa ständiga ledamöter i sin ordning en opartisk ordförande, antingen såsom ständigt tjänstgörande eller för viss tid. De tillfälliga ledamöterna åter utses av den ständigt tjänstgörande ordföranden, eller, där sådan icke finnes, av de ständiga ledamöterna.

ÖSTERRIKE.

INNEHÅLL. Sid.

Kap. 1. Några utgångspunkter

71 Kap. 2. Den österrikiska drifterådslagens tillkomst

73 Kap. 3. Driftsrådssystemets organisation a. Driftsrådslagens omfattning b. Driftsrådens sammansättning c. Val av ledamöter till driftsråd d. Arbetsordning m. m

75 75 75 76 76

Kap. 4. Driftsrådens verksamhet a. Allmän översikt b. Socialpolitiska ärenden c. Arbetstagares antagande och avskedande d. Arbetsdisciplinen e. Frågor som röra arbetsvillkoren f. Produktionsekonomien g. Produktionstekniken Representationen i bolagsstyrelserna Kap. 5. Driftsrådens ledning och systemets överbyggnad a. Fackföreningarna b. Arbetarekamrarna c. Skiljenämnd d. Den socialiserade industriens överorganisationer

77 77 79 80 80 81 81 81 82 82 82 83 84 85

Kap. 1. Några utgångspunkter. I den gamla österrikiska monarkien förekommo lagbestämmelser rörande arbetarerepresentationer redan på ett ganska tidigt stadium. Även om sagda bestämmelser icke blevo av dominerande betydelse för den senare utvecklingen, torde de icke böra helt förbigås. De måste emellertid ses i samband därmed att skråväsendet aldrig fullt utrotats. Ehuru kampen mellan skråväsende och näringsfrihet pågått ända sedan den senare hälften av 1700-talet, varunder skråväsendet utan tvivel till stor del förlorat sin praktiska betydelse, kvarstod länge förpliktelse för arbetsgivarna att vara sammanslutna i skrån (Genossenschaften). År 1883 skedde en genomgripande förändring härav, i det att de gamla skråna, där endast arbetsgivarna voro medlemmar i egentlig mening, förvandlades till verkliga samarbetsorganisationer, där vid sidan av arbetsgivarna och deras fackliga organisationer även "gesällerna" erhöllo rätt att välja sina nämnder. Hela denna ordning blev emellertid nu obligatorisk endast för icke fabriksmässigt drivna företag. För den fabriksmässiga industrien däremot blev den endast gällande under förutsättning av överenskommelse mellan parterna. Bestämmelserna rörande dessa samarbetsorganisationer preciserades närmare genom en lag av år 1907. Enligt denna lag angåvos organisationernas ändamål vara åstadkommandet av ett gott inbördes förhållande mellan organisationernas "medlemmar", d. v. s. arbetsgivarna, och arbetarna, att upprätthålla "ståndsäran", att främja medlemmarnas och arbetarnas humanitära, ekonomiska och kulturella intressen genom inrättande av sjuk- och understödskassor, arbetareförsäkring, införande av maskinell drift och förbättrade arbetsmetoder, upprättande av ordentliga råvarulager, försäljningslokaler, provlager och förskottskassor, motarbetandet av sådana förhållanden, som förhindra en sund konkurrens mellan medlemmarna i organisationerna, samt inrättande av fackliga undervisningsanstalter och lärokurser och ordnandet av lärlingsväsendet. Organisationerna tillsatte skiljenämnder för biläggande av tvister mellan medlemmarna och arbetarna. Samtliga röstberättigade arbetsgivare ("Die Genossenschaftsversammlung") inom en yrkesgren tillsatte en s. k. medlemsnämnd, vilken till-

sammans med en annan av arbetarna inom samma yrkesgren vald nämnd skulle, när någon av parterna det begärde, sammanträda till rådplägning angående viktiga frågor av gemensamt intresse. Några bestämmelser rörande lokala arbetsnämnder vid de särskilda företagen funnos däremot icke i denna lag. I bergsbruket hade utvecklingen gått avsevärt snabbare. Enligt en lag av 1896 hade sålunda upprättats ett slags samarbetsorganisationer under namn av gruvföreningar (Bergbaugenossenschaften). Varje gruvförening bestod av representationer för såväl ägare och innehavare av gruvorna som av arbetarna. De senares representanter valdes av samtliga arbetare vid varje särskilt gruvföretag. Härjämte funnos dels föreskrifter rörande särskilda förliknings- och skiljenämnder, dels ock de första bestämmelserna om lokala arbetarenämnder (Arbeiterausschiisse) vid de särskilda företagen. Dessa arbetarenämnder voro dock endast rådgivande korporationer, i den mån icke arbetsgivarna funno för gott tilldela dem andra befogenheter, exempelvis i fråga om förvaltningen av till arbetarnas eget bästa upprättade anstalter. Av mera avgörande betydelse än nu nämnda företeelser blev fackföreningsrörelsen. Fackföreningarna hade nämligen under tiden i Österrike nått en ganska anmärkningsvärd styrka. Med världskriget och dess nationalistiska strömningar skedde emellertid en märkbar tillbakagång med avseende å arbetarnas fackliga organisationer. Men i gengäld sökte man i krigsindustrien tillfredsställa arbetarnas krav på medinflytande samt skapa en förbindelseled mellan arbetsgivarna och dem genom ett utvidgande av nämndsinstitutionen vid de särskilda företagen. I samband härmed upprättades även överinstanser, s. k. besvärskommissioner, bestående av representanter för såväl arbetsgivare som arbetare och med en högre officer såsom ordförande. Även nu berörda arbetarenämnder erhöllo emellertid alltför ringa befogenheter för att kunna spela en mera avsevärd roll. Först närmast före och efter revolutionen började arbetarerådssystemet spontant taga kraftigare former, samtidigt som arbetareklassens ökade rörelsefrihet och starkare maktställning medförde en mångdubbling av fackföreningarnas styrka. Enligt tidskriften "Die Gewerkschaft, Organ der Gewerkschaftskommission Deutsch-Österreichs", för den 23 augusti 1921 uppgingo de organiserade arbetarna inom Tysk-Österrikes område till: 1 januari 1911 1912 1913 1914 1915 1916

224 804 246 637 257 372 253137 146 542 111715

1 januari 1917 1918 1919 1920 1921

108 739 213 321 295147 772146 900 820

73 Kap. 2. Den österrikiska driftsirådslagens tillkomst. November-revolutionen 1918, vilken i åe tjeckoslovakiska länderna hade en starkt nationell och i Tyskland en avgjort politisk karaktär, blev i Österrike i vida högre grad än i det övriga Centraleuropa en social1 revolution. Näringslivets och framför allt industriens demokratisering låg så att säga i luften redan då revolutionen utbröt. Vid många större företag bildades omedelbart arbetareråd, och lagstiftningen härom stod främst på det revolutionära programmet. Tidigare än i något annat land utom Ryssland blev också denna lagstiftning förverkligad. Genom en lag av den 15 maj 1919 hava, med de under kap. 3 nämnda undantag, representationer för arbetstagarna, s. k. driftsråd, upprättats vid varje särskilt företag inom hela det österrikiska näringslivet. Denna österrikiska driftsrådslag antogs alltså under en tidsperiod, då ännu de revolutionära vågorna gingo mycket höga. Och den måste delvis betraktas såsom ett led i strävandena efter en ny samhällsordning, såsom ett försök att bereda marken för socialiseringen. Förslaget till driftsrådslagen hade utarbetats av den efter revolutionen tillsatta socialiseringsnämnden, vars ordförande och ledande själ, Dr O t t o B a u e r , emellertid hela tiden arbetade i den intimaste kontakt med fackföreningarna. Betecknande för fackföreningarnas faderskap till lagen är ju, att lagförslaget föredrogs för parlamentet just av fackföreningarnas mångårige ledare, A n t o n H u e b e r . I betraktande av att lagens tillkomst som nämnt delvis var ett led i socialiseringssträvandena, samt av det extraordinära ekonomiska nödläge, i vilket Österrike efter vapenstilleståndet befann sig, är det mindre underligt, att lagen kom att i vissa avseenden inkräkta på arbetsgivarnas handlingsfrihet till förmån för arbetstagarna. Det var ej heller förvånansvärt, att arbetarna själva på många håll trodde sig genom lagens tillkomst hava erhållit huvudsakligen rättigheter men icke skyldigheter, och minst förvånande av allt var det, att arbetsgivarna å sin sida från första början av alla krafter spjärnade emot lagen och kommo med de mörkaste profetior.2 Det vore emellertid alltför ensidigt att se driftsrådslagens tillkomst ur 1

"Kravet på likhet och självbestämningsrätt" — säger ledamoten av den österrikiska socialiseringsnämnden, Dr Käthe Pick, i en i "Fackföreningsrörelsen" år 1922 offentliggjord uppsats om driftsråden, — "vilket kriget väckt till nytt liv hos arbetarna, kan icke göra halt vid den politiska demokratien, utan måste sträcka sig vidare fram till ekonomisk demokrati, och denna demokrati måste insättas där cellerna i det produktiva livet äro till finnandes". 2 Driftsråden betecknades av generalsekreteraren i Österrikes centrala industriförbund, Dr Kaiser, såsom "farliga explosivämnen", vilka skulle omintetgöra varje annan organisation, t. o. m. fackföreningarna, samt medföra anarki i hela produktionen.

74 enbart dessa synpunkter och allenast såsom en förberedelse till socialiseringen. Lagen var också ett uttryck för starka och ansvarsmedvetna krafter, som ville leda de vilda revolutionsböljorna över på vägar, där de kunde verka mera befruktande på näringslivet. Den österrikiska driftsrådslagen måste i själva verket betraktas som resultanten av alla de faktorer på gott och ont, som blevo utslagsgivande ifråga om den sociala utvecklingen i landet efter revolutionen, och av vilka följande torde hava varit av den största betydelsen: 1 1. Arbetareklassens faktiska styrka och känsla av styrka i förhållande till övriga samhällsklasser, detta icke blott numerärt, utan även i det avseendet att landet efter fredsslutet avväpnades, så att det borgerliga samhället icke kunde gentemot arbetaremassorna förfoga över någon militärmakt, knappast ens över någon polismakt. 2. Arbetareklassens förut omförmälda redan före revolutionen jämförelsevis väl genomförda organisation i fackföreningar. 3. Medvetandet om landets värnlöshet i yttre avseende. Insikten om att kommunistiska experiment icke skulle av Ententen tillåtits, utan omedelbart föranlett fiendetruppers inryckning i landet. Fackföreningsledarna voro väl medvetna om omöjligheten att låta företagen enligt bolsjevikiskt eller syndikalistiskt mönster omedelbart övertagas av arbetarna på grund även därav, att arbetarnas bristande insikter ovillkorligen skulle fört till oreda och svårigheter för produktionen. Så kom det sig, att den sociala omdaningen i Österrike präglats av en hänsynslöshet, vilken dock icke gått utöver vissa måttfulla gränser. De österrikiska socialisterna utgingo från att en av de viktigaste förutsättningarna för att den socialistiska produktionsordningen skulle kunna genomföras till båtnad och icke till skada för näringslivet vore skapandet av en härför mogen arbetarestam. Det skulle bliva driftsrådens uppgift att sakta men säkert utveckla arbetareklassen till tänkande individer med kännedom först och främst om den egna produktionen, om produktionstekniken, om industriens organisation, om inköp och försäljning av råvaror och produkter, om kreditväsendet samt om en mångfald förhållanden av juridisk art. Så att, om och när tiden en gång bleve mogen för socialismen, övergången till en sådan ny samhällsordning skulle kunna ske utan anarki. Arbetsgivarnas första avvisande hållning gentemot driftsråden förbyttes också på åtskilliga håll redan under den första oroliga tiden av rådens verksamhet i allvarliga försök till samförstånd. Arbetsgivarna funno i driftsråden värdefulla organ för disciplinens upprätthållande, goda talesmän hos regeringen för erhållande av för produktionen nödiga 1

I huvudsak enligt författarens intervju med Dr Otto Bauer den 10 juli 1921.

75 förråd av kol och råvaror samt för vinnandlet över huvud taget av ökad förståelse bland arbetarna för produktionens krav.

Kap. 3. Driftsrådssystemets organisation. Ett utslag av de socialistiska idéernas starka resonnans i Österrike vid a- Driftstiden för driftsrådslagens antagande är utan tvivel den omständigheten, omfattatt lagens omfattning utsträckts till även icke industriella företag. Enligt nin9§ 1 (se bilaga 3) skola sålunda driftsråd upprättas praktiskt taget vid alla 1 företag, som drivas för ekonomiskt utbyte och där minst 20 arbetstagare finnas. Därjämte vid alla fabriksmässiga 2 företag, även om antalet arbetstagare är mindre än 20. Systemet har utsträckts även till statens företag genom särskilda överenskommelser (enligt § 2) mellan myndigheter och personal. Vid sådana företag med mindre än 20, men minst 5 arbetstagare, där egentliga driftsråd icke finnas, väljas förtroendemän med i socialpolitiskt avseende samma befogenheter som driftsråden (§ 1 mom. 2 och § 4). I verkligheten finnas också numera driftsråd eller förtroendemän vid praktiskt taget alla både större och mindre offentliga och privata företag i hela Österrike, dock med undantag för det egentliga jordbruket. Införandet av driftsråd i jordbruksföretag mötte nämligen hårdnackat motstånd från de kristligt-sociala och stortyska agrarpartierna. Vid jordbrukets industriella biföretag samt i företag, hänförliga under skogshushållningen, väljas emellertid driftsråd på samma sätt och med samma rättigheter som inom industrien. Det är ju naturligt att en institution, som inrättats på så skilda områden av näringslivet, lämnat mycket olika resultat vid olika slag av företag.3 Till driftsråd väljas representanter för alla arbetstagare, sålunda även b. Driftsför tjänstemännen. Vid icke alltför små företag bilda emellertid arbetar- rdden*-

ort M I wi rtiisammansättning. Några av de i paragrafen uppräknade exemplen äro sa pass anmärkningsvärda att de förtjäna särskilt påpekas: banker, försäkringsanstalter och sjukkassor av olika slag, kooperativa föreningar, advokatbyråer, enskilda handelsföretag, sjukvårdsanstalter, hotelloch restaurationsföretag, skolor, teatrar och biografer. 2 Den av lagens formulering på denna punkt föranledda nödvändigheten att skilja mellan fabriks- och hantverksföretag har i praktiken understundom vållat svårigheter. I den av Österrikes centrala industriförbund utgivna kommentaren till driftsrådslagen (i "Arbeitsgeber und Arbeitsnehmer" 1920, kap. 1) har ansetts nödvändigt upptaga en ganska detaljerad undersökning rörande förutsättningarna för att ett företag skall anses "fabriksmässigt". 3 Se förfrs uppsats i tidskriften "Tiden" 1921 haft. 7 och 8 "Företagsråden i Centraleuropa. Erfarenheter från en studieresa." *-'

nas och tjänstemännens representanter skilda råd (§ 10), vilka sammanträda gemensamt blott för handläggning av gemensamma angelägenheter. Antalet ledamöter framgår av § 9. Arbetsgivaren äger rätt och, då han kallats, även skyldighet att en gång i månaden närvara personligen eller genom ombud. Med denna bestämmelse har avsetts att garantera driftsrådet nödig medverkan från arbetsgivarens sida särskilt i frågor rörande förbättringar av olika inrättningar inom företaget samt de allmänna grunderna för företagens ledning (§ 3 mom. 10). Däremot har det på socialdemokratiskt håll ansetts olämpligt att giva arbetsgivaren verklig representationsrätt i driftsråden. Dr Otto Bauer motiverade för förf. detta därmed, att en sådan representation skulle försvåra arbetarerepresentanternas självständiga uppträdande. Arbetsgivarna synas emellertid delvis vara av motsatt uppfattning. Sålunda yttrade härom sekreteraren för sociala ärenden vid österrikiska industriförbundet, Dr Camuzzi, till förf. följande: "I Österrike äro arbetsgivarna i regel närvarande vid driftsrådens sammanträden endast en gång i månaden, vilket har den nackdelen, att ofta nog driftsråden skapa sig en förutfattad mening i frågor där detta kunnat undvikas, därest arbetegivaren från början varit närvarande." °i 7altav Driftsråden lades från början på en så bred bas som möjligt, nämligen till drifts- såsom representationer för alla arbetstagare över 18 år med vissa rösträttsinskränkningar (§ 6). De utses således av såväl arbetare och tjänstemän genom direkta med slutna sedlar företagna val samt med tilllämpning av den proportionella valmetoden. Valbara äro, med viss begränsning, även utom företaget stående fackföreningsmän. Valen ledas av särskild valnämnd. Av stor praktisk betydelse äro bestämmelserna om skydd för valrätten samt om driftsrådsledamöternas okränkbarhet. Sålunda stadgas i § 14, att arbetsgivaren icke får ställa svårigheter i vägen för arbetarnas och tjänstemännens utövande av rösträtt till driftsråd eller för driftsrådsledamots eller valnämnds verksamhet. Arbetsgivaren får icke heller låta dylikt förhållande lända till men för någon, allt detta vid äventyr av höga böter eller rent av fängelse. Härjämte äger driftsrådet möjlighet att med tillämpning av § 3 mom. 9 överklaga uppsägande eller avskedande av arbetstagare på den grund att detta kan antagas ha skett i anledning av deltagande i val till driftsråd. Arbetstagarna (valmännen) äga rätt att i viss ordning ( § 7 ) återkalla driftsrådets mandat. d. ArbetsLedamotskap av driftsråd är ett förtroendeuppdrag (§ 12 mom. 1), ordning som endast medför rätt till ersättning för kontanta utgifter samt ound-

viklig förlust av arbetsförtjänst.

1 motsats till i Tyskland täckas driftsrådens kostnader i Österrike genom utdebitering på arbetstagarna. Genoim sådan utdebitering, vilken dock är begränsad till 0.5 % av arbetsförtjänsten och beroende av omröstning bland samtliga de i företaget sysselsatta arbetstagarna, kunna dessutom medel anskaffas för upprättande av välfärdsinrättningar av olika slag (§ 12 mom. 2). Lämplig lokial skall arbetsgivaren ställa till driftsrådets, disposition. Beträffande tiden för sammanträdens hållande ävensom för fullgörande i övrigt av driftsrådens verksamhet finnas i lagen inga andra bestämmelser än (ingr. till § 3), att rådens verksamhet skall "i möjligaste mån fullgöras utan störande inverkan på driften". I särskild förordning har detta stadgande förtydligats genom en föreskrift att verksamheten skall, "så snart uppgifterna det tillåta", fullgöras utom den ordinarie tjänstgöringstiden. Några bestämmelser motsvarande den tyska driftsrådslagens §§ 30 och 76 om rätt för rådet att efter meddelande till arbetsgivaren fullgöra verksamheten på arbetstiden samt om vissa mottagningstider finnas däremot ej i Österrike. Följden härav har blivit, att arbetarna på åtskilliga håll insisterat på att vissa ledamöter av råden erhålla frihet från annan tjänstgöring för fullgörandet av driftsrådsgöromålen. I betraktande av den lättnad dels med avseende å kontorsarbete vid företagen, som driftsrådens arbete med lönelistornas kontrollerande m. m. medför, dels och framför allt i det avseende, att direktionen befrias från en mängd onödiga klagomål, som nu med fördel biläggas direkt genom driftsrådets bemedling, hava flertalet större arbetsgivare funnit sig häri. På andra håll hava kraven visserligen väckt motstånd, men har saken slutligen ordnats genom överenskommelse eller skiljenämndsutslag på det sätt, att vid större företag ett begränsat antal ledamöter få helt ägna sig åt driftsrådsgöromålen. För ledamoten själv betyder detta mången gång ett offer i materiellt avseende, därför att han såsom kvalificerad arbetare på ackord förtjänar mycket mera, samt även ett offer med avseondo på kraft och hälsa, emedan en sådan ledamot på grund av den stora arbetsbördan knappast får någon fritid. Driftsrådsledamotens tjänst är därför föga avundsvärd, och i åtskilliga fall längta ledamöterna tillbaka till sina platser vid arbetsmaskinerna.

Kap. 4.

Driftsrådens verksamhet.

Redan av vad som sagts rörande driftsrådsinstitutionens uppkomst och ändamål torde framgå, att denna institution i Österrike blev ett uttryck för den starka maktställning arbetareklassen där tillkämpat sig.

78 Bland föreskrifterna rörande driftsrådens befogenhetsområde, vilka återfinnas i lagens § 3 skall man förgäves söka efter de i övriga länders motsvarande lagar förekommande stadgandena om att driftsrådet huvudsakligen skall vara ett medlande organ för undvikande av konflikter, att detsamma icke äger rätt att egenmäktigt vidtaga åtgärder med avseende å driften o. dyl. I stället finner man en allmän fullmakt för rådet att tillvarataga arbetstagarnas intressen i olika avseenden,.; Först och främst ha emellertid driftsråden blivit en utbyggnad och ett komplement till fackföreningarna. Och härav följer att deras huvuduppgifter ha kommit att ligga på samma område som fackföreningarnas. Sedan principen att den som säljer sin arbetskraft bör hava lika stor rätt att bestämma arbetsvillkoren som arbetsköparna blivit avgörande för fackföreningarnas verksamhet, blev det alltså ifråga om arbetsvillkorens bestämmande (avlöningens storlek, arbetstid m. m.) som driftsråden erhöllo sina mest vittgående befogenheter. De ha också på detta område måhända mera än eljest blivit oumbärliga komplement till fackföreningarna, nämligen vid ackordsatsernas bestämmande vid de särskilda företagen och i enskilda fall samt ifråga om kontrollen över tillämpningen av gällande föreskrifter och kollektivavtal. Det har från olika håll uppgivits, att frågorna rörande arbetsvillkoren upptagit 90 % av driftsrådens verksamhet. Detta förhållande, att de materiella och arbetstagarna närmast liggande frågorna taga lejonparten av rådens intresse i anspråk är ju endast naturligt. I viss mån torde dock rådens arbete härmed numera ha underlättats, sedan en glidande skala för dyrtidstilläggens bestämmande över hela landet införts, varigenom samtidigt löntagarnas ekonomiska ställning stabiliserats och lönekonflikternas antal väsentligen inskränkts. Härjämte hava driftsråden erhållit en mångfald rent socialpolitiska uppgifter, övervakandet av tillämpningen av arbetareskyddsbestämmelsernas efterlevande, deltagandet i förvaltningen av till arbetarnas bästa upprättade anstalter m. m. Ifråga om arbetares antagande och avskedande innehåller den österrikiska lagen icke på långt när så noggranna bestämmelser som de tyska och tjeckoslovakiska lagarna. Driftsrådet äger dock rätt att hos skiljenämnden överklaga arbetstagares avskedande, där detta skett av politiska skäl eller emedan arbetstagaren gjort bruk av föreningsrätten. I samband med driftsrådens medbestämmanderätt ifråga om arbetares avskedande står dess disciplinära befogenheter, alltså rätten att medverka vid arbetsordnings fastställande samt att övervaka tillämpningen av ordningsreglerna inom företaget och utöva medbeslutanderätt vid åläggandet av vissa disciplinstraff. Driftsråden hava icke i någon fråga slutgiltig beslutanderätt; deras ställning är huvudsakligen att anse som medlande och rådgivande. Men

79 i vissa frågor är icke heller arbetsgivaren aillenarådande, utan skall frågan i händelse av tvist underställas skiljenämnden (kap. 5). Så är förhållandet i alla frågor rörande kollektivavtals tillämpning samt rörande löner och arbetsvillkor, i vissa fall som röra arbetares antagande eller avskedande, ävensom i socialpolitiska frågor. Eftersom emellertid driftsråden, såsom i kap. 1 framhållits, äro avsedda jämväl för arbetstagarnas utbildning och inblick i produktionsprocessen, är det klart, att deras uppgifter icke kunnat stanna härvid. De hava även vissa tekniskt-ekonomiska uppgifter. Arbetsgivaren skall, där driftsrådet så påfordrar, minst en gång i månaden vid gemensamt sammanträde rådgöra om tekniska förbättringar samt om allmänna grunder för driften. Inom industri och gruvor samt i större handelsföretag äga driftsråden rätt att taga del av balansräkningar, vinst- och förlusträkningar samt lönestatistiken för nästföregående arbetsår. I aktiebolag äga.driftsråden rätt att utse två representanter uti styrelsen. Och dock kan lagen i dess nuvarande form med avseende å arbetarnas deltagande i produktionens ledning knappast betecknas såsom mera än ett program. Det kan ännu på länge icke bliva tal om en arbetarnas verkliga medbestämmanderätt. Exempelvis den rätt driftsråden fått att taga del av balansräkning har ännu i dag endast betydelse såsom en teoretisk lektion för arbetarna. Dessa förstå nämligen ännu icke vad som utsäges och icke utsäges uti en sådan räkning, och detsamma gäller övriga förutsättningar för deltagandet i produktionens ekonomiska ledning. I Österrike liksom i övriga länder, där driftsråd i en eller annan form införts, har man snart nog funnit det ändamålsenligt och nödvändigt att för sparande av tid och arbete fördela fullgörandet av rådens olika uppgifter på det sätt att varje särskild driftsrådsledamot har att i första hand mottaga och söka ordna ärenden (huvudsakligen lönetvister), som endast röra arbetstagare på hans avdelning i företaget. Vidare ha råden merendels uppdelat sig på ett flertal utskott för handläggning i andra hand av frågor av olika art. Exempelvis löne-. förplägnads-, bostads- och hälsovårdsutskott, utskott för tekniska frågor och produktionsutskott. Driftsråden skola (§ 3 mom. 5) "övervaka genomförandet och h- Socialtillämpandet av lagar och föreskrifter om arbetareskydd, fabrikshygien Swwfen. och skyddsanordningar mot olycksfall, där så erfordras påkalla vederbörande tillsyningsmyndigheters ingripande samt utse särskilda ledamöter äv driftsrådet till biträde vid myndighetens kontrollåtgärder. I företag som äro underkastade yrkes- och gruvinspektion, skola föreskrivna besiktningar verkställas i närvaro av ledamöter av driftsrådet." Enligt yrkesinspektionens officiella rapporter hava de föreskrivna besiktningarna av fabrikerna med alla parters godkännande kunnat genomföras tillsammans med driftsråden. Dessa råd hava därvid givit inspek-

80 törerna värdefulla förslag. Den tid, som använts för inspektionerna, har visserligen betydligt förlängts, men inspektionerna hava också gjorts grundligare. Kontrollen över genomförandet av de beslutade förbättringarna har med fördel kunnat överlämnas åt driftsråden. Därjämte har framhållits såsom en fördel, att driftsrådens medverkan gjort det onödigt för yrkesinspektörerna att, såsom förut hänt, bakom arbetsgivarnas rygg framställa frågor till arbetarna enskilt. Yrkesinpektörerna hava alltså "i allmänhet sett mycket gocla erfarenheter av driftsråden, nästan utan undantag funnit dem bestå av för sina uppgifter välkvalificerade, allvarliga män, som behandla den sak de äro satta att fullgöra med fullkomlig takt och nödigt förstånd varjämte de icke sällan framkommit med värdefulla nya förslag". Driftsrådet deltager vidare (§ 3 mom. 8) "'i förvaltningen av de inrättningar, som upprättats till arbetstagarnas bästa, såsom arbetarebostäder, konsumtionsanstalter för företaget, pensions- och understödskassor ävensom anstalter för utlämnande av livsmedel och andra behovsartiklar". Driftsrådet har även rätt att självt upprätta anstalter till de anställdas bästa (§ 3 mom. 12). c. Arbets- Driftsråden äga (§ 3 mom. 9) hos skiljenämnden "överklaga tagande uppsägandet eller avskedandet av en arbetare eller tjänsteman på den och a^ grund att uppsägandet eller avskedandet skett av politiska skäl, i anledning av verksamhet såsom ledamot av driftsråd eller emedan vederbörande gjort bruk av föreningsrätten". Denna bestämmelse förefaller visserligen i sig själv jämförelsevis mager. Men under åberopande av driftsrådens allmänna fullmakt i § 3 ingr. hava råden och fackföreningarna arbetat på utvidgning av rådens befogenhetsområde i detta avseende. Kesultatet har blivit olika på olika platser. Men på åtskilliga håll hava arbetsgivarna vid anställningar medgivit företräde åt organiserade arbetare samt understundom överlåtit åt driftsrådet att kontrollera denna sak. Vid arbetares avskedande (uppsägande) torde bestämmelserna på flertalet håll tillämpas så, att driftsrådet åtminstone får tillfälle att yttra sig innan avskedandet sker. d

- Arbets- Driftsråden hava utvecklat sig till att bliva organ för arbetarnas självnen. disciplin. Ordningsföreskrifter för företagen utfärdas alltid i samråd med driftsrådet (§ 3 mom. 4). Vidare har rådet, förutom sin medverkan vid arbetares avskedande, med stöd av § 3 mom. 6 erhållit viss medbestämmanderätt vid åläggandet av disciplinstraff. De österrikiska arbetsgivarna erkänna också, att råden lyckats råda bot på de förut vanliga livsmedelsstölderna samt att de på flera sätt ingripit till disciplinens främjande. En rådsledamot är vanligen närvarande vid avlö-

81 ningarnas utbetalande, vilket medfört en m&rkbart ökad trygghet samt undvikandet av många tvister. Å andra sidftn har från arbetsgivarehåll påvisats åtskilliga fall, där råden icke förmått upprätthålla disciplinen. Fackföreningarna behöva för fyllandet av sina växande uppgifter en e. Frågor S0}')1'

V ÖV Cl

organisatorisk underbyggnad i företagen, de måste i de särskilda före- aroets. tagen hava sina förtroendemän med laglig rätt att där genomföra och villkoren. komplettera fackföreningarnas beslut. Detta är också, såsom nämnts, huvudsaken ifråga om driftsrådens verksamhet. Enligt driftsrådslagen hava sålunda råden erhållit rätt att medverka vid reglerandet av löneoch arbetsvillkor. Lönerna skola, i den mån de icke framgå av gällande kollektivavtal, fastställas genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och driftsrådet. Härmed sammanhänger närmast driftsrådens kontroll över lönelistorna och löneutbetalningarna (§ 3 mom. 7). Härjämte har man i driftsråden fått ett smidigare redskap för kollektivavtalens utbredande. Driftsråden komma med sina förslag rörande ändrade eller nya bestämmelser, dessa förslag underställas fackföreningsstyrelsen, som sedermera jämte motsvarande organisation å arbetsgivaresidan svarar för att utvecklingen inom hela industrien sker parallellt. Tillämpandet av kollektivavtalen och övervakandet av att ackordssatserna i de enskilda fallen sättas så att de motsvara kollektivavtalens bestämmelser om minimilöner m. m. samt biläggandet av otaliga klagomål från arbetarnas sida i dessa avseenden är utan tvivel en mycket dryg uppgift. I allmänhet förutsätter denna sak egentligen en viss insikt i produktionsekonomien, och måste de österrikiska driftsrådens försök att intränga i denna delvis ses i ljuset härav. Driftsrådet äger (§ 3 mom. 10) "kräva framläggandet av en f\f.r0~ balansräkning för det förflutna verksamhetsåret ävensom en vinst- och ekononuen förlusträkning samt en statistisk tabell över avlöningarna". Denna bestämmelse står, såsom redan nämnt, i nära samband med rådens befattning med lönefrågorna. Man har antagit, att om arbetarna finge upplysning om företagets verkliga ställning, de också skulle bliva mera hågade att hålla sina löneanspråk inom det möjligas gränser. Samtidigt som man genom driftsrådslagen stärkte arbetarnas makt gentemot företagaren, har man velat genom gemensamma överläggningar i praktiska produktionsfrågor mellan arbetsgivaren och rådet höja arbetarnas intresse och förståelse för produktionsprocessen och dess effektivitet. Enligt § 3 mom. 10 skall arbetsgivaren ha skyldighet att på g- Produkdriftsrådets begäran överlägga med rådet i frågor som röra förbättringar tekniken. i produktionstekniken. 6

82 Tillvägagångssättet uti dessa ärenden är i allmänhet följande: Arbetarna framlägga sina uppfinningar och förbättringar i produktionstekniken för driftsrepresentanterna, som pröva värdet därav, där så erfordras efter tillkallandet av en ingenjör, på vilken man anser sig kunna lita. Därefter tillser driftsrepresentationen uppfinningens eventuella tillämpande .samt uppfinnarens rätt till skälig ersättning genom överenskommelse med arbetsgivaren. RepreBestämmelserna om driftsrådens rätt att utse representanter i aktiebosentatw- i a g SS tyrelser m. m. återfinnas i § 3 mom. 11. Dessa representanlagsstyrel- ter äga samma rättigheter som övriga styrelseledamöter utom rätten att serna. företräda bolaget, teckna dess firma och uppbära tantieme.

Kap. 5. Driftsrådens ledning och systemets överbyggnad. a. Fack- jy[e(j i ( j e p r i n c iper, som enligt föregående kapitel varit vägledande vid garna, driftsrådslagens tillkomst, och då det varit fackföreningsrörelsens ledande män och deras medhjälpare, som hade förtjänsten av lagens genomförande, är det naturligt, att man i möjligaste mån sökte i de nyinrättade driftsråden skapa blott en utbyggnad på de redan förefintliga fackliga organisationerna och så mycket som möjligt undvek att störa dessas utveckling. Fackföreningarna skulle sålunda fortfarande bliva de centrala organen, de huvudorgan, genom vilka arbetarna utövade inflytande på sina arbetsvillkor och under vilkas ledning klasskampen fortfarande skulle föras. Och driftsråden voro framför allt avsedda att bliva redskap för fackföreningarna samt en förbindelseled mellan de enskilda arbetsgivarna, fackföreningarna och de stora arbetaremassorna. Inom större delen av industrien föranledde också driftsrådslagen i praktiken icke den stora förändring av de förutvarande förhållandena som man på en del håll väntat eller fruktat. Det blev helt enkelt så att de förutvarande fackföreningsrepresentanterna vid de särskilda företagen, förtroendemännen eller klubbstyrelserna, nu antogo namnet driftsråd. I vissa orter, där arbetareklassen före revolutionen varit mera oorganiserad, blevo de ryska idéerna synnerligen lockande och driftsrådens politik mera äventyrlig. De s. k. kommunisterna sökte där (liksom i Tyskland) spela ut driftsråden mot fackföreningarna, under påstående att de senare icke drevo en för arbetarna tillräckligt fördelaktig politik. I flera fall lyckades verkligen kommunisterna på detta sätt — under begagnandet av driftsrådslagens bestämmelser (§ 7, se bilagan) om rätt för arbetarna att när som helst under valperioden påfordra driftsrådets avgång — få de gamla driftsråden störtade och utbytta mot kom-

83 munistiska representanter. Det visade sig emellertid mycket snart, att dessa kommunister icke kunde bereda arbetarna en bättre ställning än deras gamla förtroendemän. Ja, de måste slutligen råda arbetarna att gå med på arbetsgivarnas villkor och därmed blev hela deras existens meningslös. Dessa erfarenheter gjorde alltså, att de gamla förtroendemännen återvaldes och att även i dessa distrikt driftsråden leddes in under fackföreningsledningens mera moderata politik. Bland fackföreningarna har särskilt det österrikiska metallarbetareförbundet med största energi gripit sig an med organiserandet och ledandet av driftsrådens verksamhet. Under år 1921 har sålunda under förbandets ledning hållits en särskild kongress med underlydande driftsråd från hela Österrike, varvid gemensamma riktlinjer för deras verksamhet fastställdes. Därvid upprättades också på metallindustriens område följande organisationer: På varje ort sammanträda samtliga driftsråd för väljande av ett ortsråd. Ortsråden inom ett distrikt välja på samma sätt distriktsråd. Såsom överorganisation över det hela väljes en "rikskonferens" med en representant för varje antal av 300 arbetstagare, vilken konferens i sin tur utser en centralstyrelse om 12 ledamöter. Den genom fackföreningarna etablerade ledningen av driftsrådens verksamhet har såsom av det nu sagda framgår visserligen icke genom lagbestämmelser reglerats, men i stället kunnat i praktiken verkställas på ett desto smidigare och effektivare sätt. Emellertid har lagstiftningen sökt att för jämväl andra ändamål än för dirigerandet av driftsrådens verksamhet skapa vissa organ av mera central natur. Sedan lång tid har i Österrike funnits särskilda handelskamrar, "Kammern fur Handel, Gewerbe und Industrie". Dessa handelskamrar hava till uppgift att inkomma med förslag och yttranden i frågor rörande näringslivet, industrien, handeln och samfärdseln. I dessa handelskammare hava emellertid endast arbetsgivarna blivit representerade, och det hade därför uppstått ett naturligt krav från arbetarnas sida att antingen hela organisationen av dessa handelskammare från grunden omlades eller också arbetstagarna erhöllo andra motsvarande organ för tillvaratagande av sina intressen. Den 23 februari 1920 avgav ett för ändamålet tillsatt särskilt utskott ett förslag till lag om upprättande av kammare för arbetare och tjänstemän, vilket förslag av nationalförsamlingen antogs oförändrat. Principen för de sålunda upprättade s. k. arbetarekamrarna ("Arbeiterkammern") är den, att de i övrigt bliva jämställda med handelskamrarna, men dessutom få rätt att yttra sig i frågor, som röra arbetarnas och tjänstemännens speciella intressen. De skola (enligt lagens 1 paragraf) verka

84 för ett höjande av arbetarnas och tjänstemännens ekonomiska och sociala nivå. En arbetarekammare skall upprättas i varje särskilt kronland med ledamotsantal, som står i förhållande till kronlandets inbyggareantal. Varje arbetarekammare består, enligt en särskild valförordning, av fyra sektioner, nämligen en för arbetare och en för tjänstemän inom kommunikationsväsendet samt en för arbetare och en för tjänstemän inom övriga företag. Ledamöterna väljas genom direkta, med slutna sedlar företagna val enligt samma grunder som gälla för valen till nationalförsamlingen. Valperioden är tre år. Valrätt äga alla arbetare och tjänstemän utan hänsyn till medborgarskap, vilka vid tiden för valets kungörande fyllt 18 år och icke äro uteslutna från valrätt till nationalförsamlingen, för såvitt de under minst två månader arbetat inom ifrågavarande kronland. Valbara äro alla österrikiska medborgare, som hava valrätt, och vilka vid tiden för valets kungörande fyllt 24 år samt under minst tre år arbetat såsom arbetare eller tjänsteman i Österrike. För att överlägga och besluta i gemensamma angelägenheter sammanträda alla arbetarekamrars styrelser minst en gång om året i kronlandet Österrikes huvudstad till ett gemensamt arbetarekammarmöte (§23). En arbetarekammare kan vidare inkalla representanter för arbetareeller tjänstemannakorporationerna inom kammarens verksamhetsområde till gemensamt sammanträde med ledamöterna av motsvarande sektion av kammaren. På samma sätt äger arbetarekammarmötet rätt att utfärda kallelse till sammanträde med. arbetare- eller tjänstemannarepresentanter för hela Österrikiska staten. Socialdepartementet äger dessutom möjlighet förordna därom, att arbetarekamrarna tillsammans med andra korporationer inom näringslivet skola sammanträda till möten för förhandling om gemensamma angelägenheter, ävensom om tillsättandet för sådant ändamål av särskilda utskott, i vilka arbetsgivarna å ena samt arbetarna och tjänstemännen å andra sidan äro representerade paritetiskt. I praktiken hava arbetarekamrarna framför allt inriktat sina strävanden på höjandet av arbetstagarnas och driftsrådsledamöternas kunskapsnivå, genom inrättande av driftsrådsseminarier och kurser m. m., vilka utbildningskurser här liksom i det övriga Centraleuropa fått allt större betydelse. c. Skilje-

För slutligt avgörande i enskilda fall av tvister mellan arbetstagare inbördes eller mellan dem och arbetsgivaren, och detta särskilt i frågor rörande driftsrådets befogenheter och åligganden, hava upprättats fasta

85 skiljenämnder (§§ 13 och 15), bestående av en representant för arbetsgivarna och en för arbetstagarna jämte en av justitieministern utnämnd ordförande. I praktiken har det, enligt uppgifter från såväl arbetsgivare- som arbetarehåll, i allmänhet visat sig, att dessa skiljenämnder förstått att på ett opartiskt sätt avgöra tvistefrågor av olika slag. Eftersom ärendena merendels icke äro av den art, att ett klart utslag till förmån för den ena eller andra parten kan fällas, ske avgörandena vid skiljenämnden vanligen genom förhandlingar mellan parterna, varvid samförstånd om en kompromiss i en eller annan form uppnås. Statens egna företag inom kommunikationsväsendet, gruvdriften och d. Den soden elektriska industrien hava, såsom naturligt är, sammanslutits under a ^ ^ „ e särskilda överorganisationer. Alla staten tillhörande elektriska anlägg- ens överningar stå sålunda under tillsyn och förvaltning av en centralmyndighet. ortf^^a' Enligt lagen om samhällsekonomiska företag av den 29 juli 1919 hava staten, kronländerna eller kommunerna rätt att i viss ordning upprätta eller övertaga företag, som då benämnas samhällsekonomiska verk. De kunna vidare (enligt § 37) vid grundandet av enskilda aktiebolag och bolag med begränsad ekonomisk ansvarighet för sig själv eller för andra offentliga korporationer kräva delaktighet intill hälften uti bolagets kapital på minst lika gynnsamma villkor, som eljest gällande gynnsammaste villkor. Dessutom äger samhället rätt att vid ökning av bolagets kapital tillägna sig dylik delaktighet i fråga om all sådan ökning, intill det dessa de offentliga korporationernas andelar uppgå till hälften av bolagets hela kapital. Såsom en slags överinstans över samtliga dessa statliga och kommunala samhällsekonomiska företag finnes nu en kontrollstyrelse (§ 26), sammansatt av sakkunniga, utsedda av finansministern, vilken styrelse har rätt att när som helst granska handelsböcker och att verkställa inventering av företagens kassor.

TJECKOSLOVAKIEN INNEHALL. Sid.

Kap. 1. Några jämförelse- och utgångspunkter

89 Kap. 2. Uppkomsten och erkännandet av förtroendenämnder för arbetare och tjänstemän 91 Kap. 3. Organisationen av driftsråd och driftsnämnder Kap. 4. Överorganisationer för den industriella demokratien Revirrådet Skiljedomstolar och skiljenämnder

95 97 97 98

Kap. 5. De olika organisationernas uppgifter och befogenheter 99 a. Allmän översikt 99 b. Frågor rörande arbetareskydd och hälsovård samt andra socialpolitiska frågor 100 c. Arbetstagares antagande och avskedande 101 d. Upprätthållande av disciplinen på arbetsplatsen 103 e. Avlöningsfrågor m. m 104 f. Produktionsekonomien 105 g. Produktionstekniken 105 Arbetstagarnas representation i företagens ledning 105 Särskilda bestämmelser om tystnadsplikt för olika fall 106

Kap. 1. Några jämförelse- och utgångspunkter. I Centraleuropa är nu driftsrådssystemet infört både i Tyskland, Österrike och Tjeckoslovakiet. Vid alla större företag inom så gott som hela näringslivet finnas representationer för arbetstagarna med i lag noggrant bestämt och avgränsat, men icke desto mindre ganska vittgående medinflytande vid företagens ledning. Av dessa länder är emellertid Tjeckoslovakiet det, där förutsättningarna för systemets införande kanske mest likna dem, som förefinnas i vårt eget land. På grund av de nationella motsättningarna inom den gamla österrikiskungerska dubbelmonarkien kommo de tjeckiska arbetarna att sammansluta sig i särskilda tjeckiska fackföreningar, vilka där på en tidigare tidpunkt än i de båda andra länderna vunnit en popularitet och en maktställning i förhållande till arbetsgivarna jämförbar med de skandinaviska. Vidare blevo de ekonomiska förhållandena i Tjeckoslovakiet efter världskrigets slut icke så abnorma, som i de båda andra länderna, där näringslivet genom nederlagets och en hård freds efterverkningar råkade i mycket stora svårigheter. Härjämte är att märka, att november-revolutionen 1918 i Tjeckoslovakiet betydde minst lika mycket nationell frigörelse som social omvälvning. Folkets intresse och kraft togs därför i början till väsentlig del i anspråk för förverkligandet av de nationella önskemålen, vilket i sin mån bidrog till att de sociala kraven på arbetarnas övertagande av kontrollen över produktionen m. m. icke krävde och föranledde så brådstörtade beslut som i någotdera av de båda andra länderna. Av samtliga nu anförda skäl kunde man i Tjeckoslovakiet med mera lugn och med bättre förutsättningar — i både yttre och inre avseende — än i Tyskland och Österrike gå till realiserandet av den industriella demokratiens idéer. I själva verket har också utvecklingen gått den vägen, att till en början, och detta på lika tidigt eller t. o, m. tidigare stadium än i de båda andra länderna, uppstått genom kollektivavtal erkända och med bestämda befogenheter utrustade, av arbetstagarna valda fabrikseller förtroendenämnder vid de särskilda företagen, delvis motsvarande

90 våra klubbstyrelser, varefter lagstiftningen kunnat direkt bygga på dessa spontant utvecklade organisationsformer. Kedan under den gamla österrikiska regimen hade man sökt genom vissa lagar — den betydelsefullaste av år 1907 — främja fackliga organisationer för samarbete emellan arbetsgivare och arbetare i huvudsakligt syfte att åstadkomma ett gott förhållande mellan dem och för att genom vissa bestämmelser om tvångsförlikning hindra lönekonflikter.1 Inom bergsbruket hade emellertid arbetarnas organisationer redan under den gamla regimen nått en betydligt gynnsammare ställning än eljest. Där hade redan genom en lag av den 14 augusti 1896 vunnits lagfästande av icke blott dylika samarbetsorganisationer (s. k. gruvföreningar [Bergbaugenossenschaften] jämför bil. 4 art. 1 samt § 23) utan också av lokala arbetarenämnder vid de särskilda företagen med befogenhet att företräda arbetarna. Då det nu efter revolutionen gällde att på lagstiftningens väg bygga upp ett verkligt driftsrådssystem, sökte man fortfarande framgå steg för steg för att kunna i möjligaste mån tillgodogöra sig erfarenheterna såväl inom det egna landet som i utlandet. Början gjordes då helt naturligt med bergsbruket, där arbetareorganisationerna redan förut vunnit den största styrkan. Här infördes driftsråd genom tre särskilda lagar av den 25 februari 1920. Dessa lagar berörde det tjeckoslovakiska bergsbrukets omkring 347 000 arbetare, vilket motsvarade omkring 40 % av landets 840 000 industriarbetare. 2 Först så sent som den 3 september 1921 har lagstiftningen utsträckts till övriga grenar av näringslivet genom den nya lagen om driftsnämnder, — man använder i denna lag egendomligt nog icke längre terminologien "Betriebsrat" (driftsråd), utan "Betriebsausschusse" (driftsnämnd). Vad den reella innebörden av den tjeckoslovakiska driftsnämndslagstiftningen beträffar har man uppenbarligen gjort sig möda att undvika åtskilliga stötestenar i de båda andra centraleuropeiska ländernas lagar. Arbetsgivaren eller ombud för honom skall alltid deltaga i eller åtminstone kallas till nämndens sammanträde. Driftsnämnden har visserligen erhållit medbestämmanderätt ifråga om antagande och avskedande av arbetare, men denna rätt har begränsats genom noggranna lagbestämmelser till vissa bestämda fall, så att de i Tyskland och Österrike ofta förekommande kompetenskonflikterna i detta avseende må i möjligaste mån kunna undvikas. Vad driftsnämndens representanter i bolagsstyrelsen angår få till sådana representanter endast väljas personer, som uppnått mera mogen ålder och varit längre tid i företagets tjänst. Deras möjlighet att erhålla kännedom om företagens organisation har ansetts tillgodo1

Se ovan under Österrike, kap. 1. Blott storindustriens arbetare här medräknade. Siffrorna, från prof. Ernst Pfohl: Wirtschaftsatlas, avse tiden före revolutionens utbrott 1918. 2

91 sedd därmed att de få närvara vid styrelsens sammanträden utan rösträtt. Slutligen är att märka, att vid större industriella företag skola upprättas särskilda representationer för arbetatre och för tjänstemän, vilka blott skola sammanträda till gemensamma överläggningar för frågor som beröra båda gruppernas intressen.

Kap. 2. Uppkomsten och erkännandet av förtroendenämnder för arbetare och tjänstemän. Inom den gamla österrikiska monarkien lågo inga lagliga hinder i vägen för arbetarnas sammanslutning i fack- eller yrkesföreningar. På vissa håll hade emellertid starka industriidkareorganisationer lyckats genomdriva utestängandet av de organiserade arbetarna. Så var dock i stort sett icke förhållandet inom den nuvarande tjeckoslovakiska republikens område, där redan före omvälvningen i november 1918 den allra största delen av arbetarna anslutit sig till fackföreningar av olika färg; största medlemsantalet hade de socialdemokratiska fackföreningarna särskilt det tjeckiska metallarbetareförbundet, därnäst de kristligt-sociala föreningarna. Revolutionens utbrott hade till omedelbar följd, att arbetarnas inflytande hastigt ökades. Med den ryska revolutionen till förebild framkommo arbetarna med krav på industriens socialisering och förvaltning genom arbetareråd. Under arbetaremassornas tryck avslötos redan under de närmaste månaderna efter revolutionen mycket betydelsefulla kollektivavtal inom alla de större industrigrenarna. I huvudsak voro dessa avtal av likartat innehåll. Vid sidan av lönetariffer och bestämmelser rörande arbetsvillkoren, varierande med penningvärdet och med de särskilda förhållandena inom olika industrier och i olika delar av republiken, innehöllo avtalen detaljerade bestämmelser om erkännande från arbetsgivarnas sida av särskilda representationer för arbetarna, s. k. förtroendenämnder, vid de särskilda företagen och om vissa befogenheter för dessa representationer, i första rummet ifråga om arbetarnas egna angelägenheter. Ur de sålunda av arbetsgivarna genom kollektivavtal inom större delen av industrien erkända förtroendenämnderna hava sedermera utvecklat sig de redan berörda lagfästade institutionerna, nämligen "driftsråd" inom bergsbruket, och "driftsnämnder" vid övriga industriella företag. Efter den 1 januari 1922, då driftsnämndslagen trädde i kraft, ha alltså förtroendenämnderna inom nästan hela näringslivet avlösts av dessa råd och nämnder. Då emellertid förtroendenämnderna i deras mera ursprungliga form komma att fortfarande kvarstå (och genom driftsnämndslagen på visst

92 sätt legaliserats se bil. 7 § 2) inom järnvägsväsendet, och då erfarenheterna av dessa nämnders verksamhet icke saknar intresse, utan tvärtom kan vara av betydelse för uppfattningen av den historiska utvecklingen, skall här till en början något beröras även dessa förtroendenämnders organisation. Såsom ett typiskt exempel kommer därvid att anföras bestämmelserna i ett för de till Witkowitz' industrikoncern hörande företag och arbetare den 26 mars 1919 ingånget kollektivavtal. Förtroendenämnderna valdes i allmänhet för en tid av ett år i sänder och så att för varje tal av 100 arbetare kom en förtroendeman. För varje företag med självständig driftsledning utsågs vidare av förtroendemännen en "huvudförtroendeman" och en suppleant för denne, varjämte underavdelning av företag med mer än en förtroendeman fick utse en särskild "talesman" för sig. Samtliga förtroendemän inom ett företag valde inom sig en styrelse. Val av förtroendemän skedde direkt och förrättades med slutna sedlar. Rösträtt tillkom alla arbetare, utan hänsyn till kön, medborgarskap eller nationalitet, sedan de fyllt 18 år och varit fast anställda vid företaget under minst tre månader. Valbara voro personer som själva ägde rösträtt, uppnått 24 års ålder, varit sysselsatta vid företaget under minst ett år och icke på grund av ådömd straffpåföljd voro uteslutna från valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag, för såvitt de nämligen under minst ett år varit ledamöter av den Tjeckiska metallarbetareföreningen. 1 För själva valförrättningen tillsattes en paritetisk nämnd, bestående av två representanter för Tjeckiska metallarbetareföreningen och två för arbetsgivaren. De valda förtroendemännen garanterades, att de på grund av sin verksamhet såsom sådana varken skulle kunna avskedas eller få minskad avlöning. Företaget ersatte förtroendemännen den tid de under sin arbetstid använde för arbetarnas sak, beräknad efter den genomsnittliga förtjänsten under närmast föregående arbetsmånad. Förtroendemännen voro dock skyldiga att i god tid för driftsledningen anmäla sin frånvaro från arbetet ävensom orsaken härtill. Förtroendemännens ändamål angavs så, att de så mycket som möjligt skulle underlätta samarbetet mellan driftsledning och arbetare, vaka över att lugn och ordning rådde bland arbetarna samt disciplin i arbetet, för att 1

I detta senare villkor kommo de nationella strävandena klart till synes. Arbetarerepresentationernas uppgift är nämligen, om man så vill, dubbel i det avseendet, att de jämte sin kamp för arbetareklassen såsom sådan även föra en kamp mot de tyska arbetsgivarnas ännu bestående ekonomiska hegemoni. Berörda villkor motiverades sålunda: "Då det övervägande antalet arbetare inom företagen tillhöra organisationen Tjeckiska metallarbetareföreningen, erkännes endast denna organisation såsom berättigad att tillvarataga arbetarnas intressen. Arbetare, som tillhöra andra organisationer, måste med sina önskemål vända sig till Tjeckiska metallarbetareföreningen såsom förmedlande organ."

93 därigenom rimligt arbetsresultat skulle uppnås, ävensom att särskilt se till, att oansvariga element, som kunna brin.ga arbetet i fara eller avsiktligt hämma produktionen, avlägsnades. Förtroendemännen skulle vara de enda medlande organen mellan arbetare och driftsledning i alla frågor, som beröra arbets- och löneförhållanden. De representerade icke blott hela arbetarekåren som sådan, utan därjämte också varje enskild arbetare. Deras uppgifter skulle fullgöras "allvarligt och måttfullt". Nämndens verksamhet skulle om möjligt utövas utan störande inverkan på driften; sammanträden med hela eller vissa delar av arbetarerepresentationen skulle i regel äga rum utom arbetstiden. Dock hade styrelseledamöterna, där så erfordrades, rätt att sammanträda till rådplägning även under arbetstiden. Då förtroendenämnderna framför allt voro att anse såsom medlande organ mellan arbetsgivare och arbetare, äro bestämmelserna om tillvägagångssättet vid tvist av särskilt intresse. Där saken rörde enskild arbetare och denne icke själv kunde vinna rättelse, skulle först den förtroendeman, som stod arbetaren närmast, noga pröva fallet. Han fick icke handla överilat. Kunde icke på detta sätt förlikning i tvisten med den närmast överordnade förmannen åstadkommas, överlämnades saken till huvudförtroendemannen, vilken framlade den för vederbörande avdelningschef inom företaget. Först därefter hade förtroendenämndens styrelse att förhandla med arbetsgivaren, varefter, där enighet ändock ej kunde vinnas, saken hänsköts till skiljenämnd eller till yrkesdomstol. Ärendet rörande arbetares avskedande omhänderhades direkt av huvudförtroendemännen å de särskilda avdelningarna. Innan huvudförtroendemännen eller styrelsen, på sätt nu sagts, sökte medla hos driftsledningen, ägde de inhämta nödiga upplysningar hos arbetarna själva och hade för detta ändamål rätt att mot förevisande av legitimation när som helst beträda alla arbetssalar inom företaget. Den i det föregående nämnda skiljenämnden sammansattes paritetiskt av arbetsgivare- och arbetarerepresentanter, varjämte såsom ordförande fungerade distriktets yrkesinspektör. Yrkesdomstolen åter består av fem ledamöter, varav två väljas av vederbörande fackföreningar, två av arbetsgivarna, medan den femte ledamoten, ordföranden, skall vara en yrkesdomare och tillsättas direkt av justitieministern, vilken jämväl har att utfärda förordnandet för de av fackföreningarna och arbetsgivarna valda ledamöterna. Yrkesdomstolen är behörig handlägga alla frågor som röra enskild arbetares förhållanden i arbetet. Såsom redan av det föregående framgår, infördes förtroendenämnderna i Tjeckoslovakiet icke på grund därav, att arbetsgivarna voro ense med

94 arbetarna om dess nytta för näringslivet, utan under trycket av den samlade arbetareklassens krav. Arbetsgivarna hava emellertid i allmänhet numera tämligen väl vant sig vid att hava med dessa nämnder att göra. Låt vara att de rest ett bestämt motstånd mot utvidgningen av nämndernas befogenhetsområde utöver en viss gräns, så hava dock nämnderna under de förflutna åren under sitt samarbete med arbetsgivarna alltmera stabiliserats i sin verksamhet. Steg för steg hava också, såsom redan framhållits, dessa institutioner fastställts genom lag. Därvid hava kroppsarbetare och tjänstemän blivit principiellt likställda. Vad tjänstemännens ställning angår, var densamma i organisatoriskt avseende icke på långt när så stark som kroppsarbetarnas. Dyrtiden hade gjort tjänstemännens levnadsförhållanden allt svårare och deras bristande sammanhållning föranledde, att arbetsgivarna kunde hålla deras löner nere till och med på en lägre nivå än arbetarnas, och deras ställning blev icke heller efter revolutionen på långt när så god som arbetarnas. Måhända hade allt detta i viss mån sin orsak däruti, att tjänstemännen till stor del äro av tysk börd, vilket i viss mån hindrat dem att samarbeta med arbetarna för gemensamma intressen. Den växande dyrtiden tvingade emellertid slutligen även tjänstemännen att sammansluta sig. Inför strejkhot från deras sida och efter intervention av regeringen avslöts i bojan av 1921 överenskommelser mellan arbetsgivare och tjänstemän på flera håll, exempelvis i Nordmähriska Schlesien, varvid genom kollektivavtalen särskilda av tjänstemännen själva direkt valda förtroendenämnder vid företagen erkändes såsom deras behöriga representationer. 1 Arbetsgivaren å ena sidan och tjänstemännen å andra sidan valde vidare ett paritetiskt sammansatt förlikningsutskott på 6—12 man, vilket hade till uppgift att tolka kontraktsbestämmelserna och medla i tvistemål. Såsom ordförande fungerade yrkesinspektören eller, om han var förhindrad, enligt ömsesidig överenskommelse vald annan opartisk ordförande. Där tvist uppstod mellan tjänstemän och arbetsgivare, skulle först muntliga förhandlingar föras mellan tjänstemännens förtroendenämnd och arbetsgivaren, och först där enighet icke kunde på detta sätt uppnås, skulle tvisten hänskjutas till förlikningsutskottet. För både arbetarnas och tjänstemännens förtroendenämnder gällde, att egentliga överorganisationer saknades. 2 Där nämnden icke kunde di1 I företag med mindre än 500 tjänstemän valdes en förtroendeman för varje tal av 20—25 tjänstemän, i större företag för varje tal av 30 tjänstemän. Högsta antalet tjänstemannarepresentanter inom ett och samma företag var 40. I företag med mer än 200 tjänstemän skulle tjänstemännens förtroendenämnd välja, förutom ordförande, jämväl ett exekutivutskott om en ledamot för varje tal av 50 tjänstemän, dock att utskottet icke fick bestå av färre än fyra eller flera än tio ledamöter jämte ordföranden. 2 Anmärkas kan, att den österrikiska regeringen under kriget inrättade s. k. besvärskommissioner för biläggandet av tvister mellan arbetsgivare och arbetare och för undvikande av strejker Dessa kommissioner voro sammansatta av såväl arbetsgivare- som

95 rekt vinna arbetsgivarens bifall till sina önskemål och beslut, anlitades, såsom förut nämnts, understundom efter överenskommelse med arbetsgivaren en paritetiskt sammansatt skiljenämnd. I vissa andra fall kunde saken hänskjutas till yrkesdomstol, medan parterna eljest voro hänvisade till klasskampens vanliga medel.

Kap. 3. Organisationen av driftsråd och driftsnämnder. Den industrigren, där arbetstagarna först ansågos mogna att erhålla lagstadgade representationer, var bergsbruket. Sålunda utfärdades redan den 25 februari 1920 lagen om drifts- och revirråd i bergsbruket, och samtidigt därmed två andra lagar, nämligen om arbetstagarnas andel i ledning och vinst samt om skiljedomstolar vid bergsbruket. Sedan man därefter samlat erfarenheter rörande verkningarna av dessa första driftsrådslagar samt genom särskilda studiekommissioner tagit kännedom om verkningarna av liknande system i Tyskland och Österrike, har den 3 september 1921 utfärdats den för hela den övriga industrien från och med den 1 januari 1922 gällande "lagen om driftsnämnder". Se bilagorna 4—7. Till en början skall här något redogöras för organisationen av dessa driftsråd och driftsnämnder, varvid dock endast huvudpunkterna komma att i texten angivas och sker i övrigt hänvisning till de såsom bilagor fogade lagtexterna. Inom bergsbruket upprättas driftsråd (bil. 4 § 1) vid varje självständigt gruvföretag (utom masugnar), där minst 20 arbetstagare hava sysselsättning och där driften pågått minst ett halvt år. Driftsnämnd åter (bil. 7 § 1) skall upprättas vid alla industriella företag, där minst 30 arbetstagare hava varaktig sysselsättning och där driften pågått ett halvt år; detta med undantag för dels bergsbruket, dels järnvägsväsendet, i vilket sistnämnda förtroendenämnderna bibehållas, dels ock säsongföretag. Till säsongföretag räknas emellertid icke byggnadsarbete, men betraktas eljest varje företag som säsongföretag, där driften helt och hållet inställes under minst en månad om året, eller antalet arbetstagare under minst tre månader av året nedgår under 30 (bil. 7 § 25). Driftsråden bestå av minst 3, högst 17 ledamöter (bil. 4 § 4), driftsnämnderna av minst 3 högst 20 ledamöter (bil. 7 § 10). Antalet ökas degressivt med driftsrådens och driftsnämndernas storlek. Driftsråden väljas för två år i sänder, driftsnämnderna åter för endast arbetarerepresentanter, men med en högre officer såsom ordförande. De Upplöstes först i början av år 1921.

96 ett år. Valmännen äga dock med avseende på båda slagen av organisationer att med två tredjedelars majoritet skriftligen återkalla mandaten. Ifråga om driftsnämnd må dock sådant återkallande ske först efter det nämnden varit i verksamhet under tre månader (bil. 4 § 10, bil. 7 §20). Val av driftsråd och driftsnämnd äger rum under ledning av en särskild valnämnd (bil. 4 § 7, bil. 7 § 17). Besvär över valförrättningen anföras inom bergsbruket hos revirgruvstyrelsen (Revierbergbauamt) och inom den övriga industrien hos skiljenämnden.1 Valsättet är direkt med slutna sedlar och med iakttagande av för proportionella val gällande regler (bil. 4 § 5 och bil. 7 § 11). För rösträtt erfordras (bil. 4 § 6 och bil. 7 § 13) 3 månaders arbete vid företaget samt en uppnådd levnadsålder av vid bergsbruket 18 och inom den övriga industrien 20 år. För valbarhet erfordras inom bergsbruket 6 månaders och inom den övriga industrien 12 månaders tjänstgöring vid företaget jämte en levnadsålder av vid bergsbruket 24 och inom den övriga industrien 26 år. Överallt erfordras dessutom tre års sysselsättning inom ifrågavarande fack eller yrkesgren (bil. 4 § 6, bil. 7 §14). En skillnad i organisatoriskt avseende, som redan under kap. 1 berörts, mellan bergsbrukets och den övriga industriens driftsorganisationer är den, att vid bergsbruket ett gemensamt driftsråd upprättas för båda grupperna arbetstagare, såväl kroppsarbetare som tjänstemän. Inom den övriga industrien är så förhållandet endast vid mindre företag, medan däremot vid de större, där såväl arbetarnas som tjänstemännens antal överstiger 30, särskilda nämnder upprättas för vardera gruppen arbetstagare, ehuru visserligen gemensamma sammanträden skola äga rum för behandling av gemensamma angelägenheter, (bil. 7 §§ 7 och 9). Emellertid har även inom bergsbruket tjänstemännen erhållit möjlighet att få sina särskilda önskemål framförda därmed att en femtedel av driftsrådets ledamöter alltid skola vara tjänstemän, — detta egendomligt nog oberoende av förhållandet mellan antalet tjänstemän och antalet arbetare (bil. 4 § 4), ävensom genom det vid revirrådets 1 sida stående särskilda tjänstemannarådet, som bl. a. har att direkt till behandling upptaga frågor som röra tjänstemans avskedande (bil. 4 § 19, mom. 2). Driftsrådet äger rätt att till sina sammanträden kalla fackföreningsrepresentanter och sakkunniga (bil. 4 § 14). Någon dylik bestämmelse har icke intagits i den nya lagen om driftsnämnder. Arbetsgivaren skall utse en tekniskt och en kommersiellt bildad tjänsteman att med rådgivande befogenhet deltaga i driftsrådets sammanträden (bil. 4 § 14). Ifråga om driftsnämnd har uttryckligen stadgats så1

Se kap. 4.

97 som villkor för nämndens beslutförhot, att arbetsgivaren kallats till sammanträdet eller eljest låtit sig där representeras (bil. 7 § 23). Driftsnämndens sammanträden få endas'.t i undantagsfall och med driftsledningens medgivande äga rum å ordinarie arbetstid (bil. 7 § 3 mom. 2). Någon motsvarande bestämmelse finnes ej i driftsrådslagen, utan tillkommer det inom bergsbruket reviirrådet (varom i 4 kap. förmäles) att i arbetsordningarna för driftsråden närmare reglera denna sak (bil. 4 § 12). Driftsledningen skall ställa lokal till förfogande (bil. 4 § 15 och bil. 7 § 24). Ledamotskap i driftsråd och driftsnämnd Är ett förtroendeuppdrag, som icke medför någon annan ekonomisk fördel än rätt till ersättning för kontanta utgifter och oundviklig förlust av arbetsförtjänst. Dessa utgifter skola vid bergsbruket helt och hållet betalas av arbetstagarna, men inom den övriga industrien till hälften av arbetsgivaren och till den andra hälften av arbetstagarna genom utdebitering och avdrag å avlöningarna (bil. 4 § 20 och bil. 7 § 24). Såväl för själva valförrättningen som för rådens och nämndernas verksamhet finnas särskilda skyddsbestämmelser gentemot obehörigt ingripande från arbetsgivarens sida, och äger denne icke rätt att avskeda ledamot annat än efter skiljedomstols eller skiljenämnds avgörande (bil. 4 § 11 och bil. 7 § 22), med undantag dock för fall, där vederbörande gjort sig skyldig till vissa grövre brott eller på i lagen närmare angivna sätt förfördelat arbetsgivaren.

Kap. 4. överorganisationer för den industriella demokratien. För nu omförmälda driftsrepresentationer äga arbetstagarna i Tjeckoslovakiet ett flertal överorganisationer, nämligen dels inom bergsbruket revirråd (Revierräte) och skiljedomstolar (Schiedsgerichte), dels inom den övriga industrien skiljenämnder (Schiedskommissionen). För sammanhangets skull måste redogörelse redan här lämnas för dessa institutioner. En egendomlighet för det tjeckoslovakiska bergsbruket är, att man där upprättat lagliga högre organ för arbetarnas medbestämmanderätt över industrien, nämligen revirråden, vilka äro valda av driftsråden och alltså till sitt ursprung rena arbetarerepresentationer. De hava också tillväsentligt ändamål att vara den sammanbindande länken mellan driftsråden inom varje särskilt område (reviret). Böhmen och Mähren äro indelade i åtta sådana revir, medan hela Slovakiet utgör ett revir för sig. 7

98 Med avseende på sådana rent formella frågor som lagarnas tillämpning stå härjämte såväl driftsråd som revirråd under uppsikt av administrativa myndigheter, "Eevierbergbauämte", här översatt med revirgruvstyrelser (bil. 4 § 26). Bestämmelserna om revirråden återfinnas i lagen om drifts- och revirråd i bergsbruket (bil. 4) §§ 16—23. Revirrådet väljes liksom driftsråden för två år i sänder genom (vanligen skriftlig) omröstning bland samtliga driftsråd inom reviret enligt för proportionella val gällande regler. Antalet ledamöter är lägst 10, högst 35. Valbarhetsbestämmelserna äro desamma som för driftsråden, dock att representanter för fack- och yrkesföreningar kunna icke blott, såsom ifråga om driftsråden, tillkallas att närvara utan även inväljas till ledamöter av revirrådet (bil. 4 § 18), dock högst till en fjärdedel av revirrådets hela antal ledamöter. Tjänstemännen hava vid sidan av det egentliga revirrådet en särrepresentation, tjänstemannarådet, bestående av 3—6 ledamöter för tillvaratagandet av tjänstemännens speciella intressen (bil. 4 § 19), vilken representation äger tillsätta en femtedel av hela revirrådet. Därvid uppstår understundom (såsom i Mähr-Ostrau) den egendomligheten, att ett tjänstemannaråd med 6 ledamöter har att tillsätta 35/5 = 7 ledamöter i revirrådet. För revirrådets ledamöter gälla samma skyddsbestämmelser som ovan förmälts ifråga om driftsrådets ledamöter. Skiljedom- För slitandet av tvister mellan drifts- eller revirråd eller driftsnämnd stolar och a e n a s a m t arbetsgivaren å andra sidan i de frågor, som närmare angivas nämnder, under kapitlet om de olika organisationernas uppgifter och befogenheter, upprättas i bergsbruket i varje revir en skiljedomstol och för den övriga industrien skiljenämnder. Bestämmelserna härom återfinnas i lagen om skiljedomstolar för bergsbruket (bil. 5) samt i driftsnämndslagens (bil. 7) § 26. Skiljedomstol består av en ordförande och 9 ledamöter, nämligen 3 representanter för arbetstagarna, 3 för tjänstemännen och 3 för arbetsgivarna. Härjämte skall vid domstolens sammanträden med rådgivande befogenhet närvara en representant för revirgruvstyrelsen. Skiljenämnd åter består av 6 ledamöter, varav 2 väljas av fackföreningarna och 2 av arbetsgivareföreningarna, en (yrkesdomare eller annan offentlig tjänsteman) utses av vederbörande överdomstol, samt en (såsom socialpolitiskt sakkunnig) utses av den administrativa distriktsförvaltningen. De särskilda ärendena avgöras emellertid i allmänhet icke av skiljedomstol eller skiljenämnd in pleno, utan av särskilt konstituerade, paritetiskt sammansatta rotlar; varje skiljedomstols rotel består av 3 repre-

99 sentanter för vardera av ärendet berörd pari, alltså av dels 3 representanter för arbetsgivarna, dels 3 representanter för antingen tjänstemännen eller arbetarna eller, där ärendet berör båda grupperna arbetstagare, 3 bland båda gruppernas ledamöter uttagna representanter (bil. 5 § 3).

Kap. 5. De olika organisationernas uppgifter och befogenheter. Lagstadgandena om driftsrepresentationernas uppgifter och befogen- a. heter återfinnas i driftsrådslagens (bil. 4) § 2 och driftsnämndslagens ° (bil. 7) §§ 3—5. Bestämmelserna rörande övriga organisationers befogenhetsområden återfinnas beträffande revirrådet i lagen om drifts- och revirråd inom bergsbruket (bil. 4) § 19, beträffande revirgruvstyrelsen i samma lag § 26, beträffande skiljedomstolar för bergsbruket i den särskilda lagen om dessa domstolar (bil. 5) § 2 samt beträffande de för den övriga industrien upprättade skiljenämnderna i driftsnämndslagens § 3 mom. 1 g och samma lag § 26 mom. 1 (se bil. 7). Vid en jämförelse mellan dessa bestämmelser inbördes och med de regler, som utstakats i de förut gällande kollektivavtalen, skall man finna, att en ganska stor överensstämmelse i många avseenden råder. Att märka är emellertid att, såsom arbetsgivarna framhålla, 1 representationernas befogenhetsområde särskilt med avseende på medinflytandet vid arbetstagares antagande och avskedande, avsevärt inskränkts och noggrant begränsats genom driftsnämndslagen. Vidare är driftsrådens ställning inom bergsbruket till följd av där inrättade överorganisationer något olika driftsnämndernas inom den övriga industrien. För båda slagen av representationer är uttryckligen stadgat, att i lagarna omförmälda befogenheter icke innebära rättighet att genom egenmäktigt vidtagna åtgärder ingripa i företagets ledning och drift (bil. 4 § 2, bil. 7 § 3 mom. 2). Alla verkställande åtgärder förbehållas ledningen. Driftsrepresentationerna skola i första rummet verka såsom medlande organ (se bl. a. bil. 4 § 2 mom. 5). Men där enighet med arbetsgivaren icke kan vinnas genom driftsrådets eller driftsnämndens ingripande, kunna i vissa fall besvär anföras, eller går i vissa andra fall avgörandet direkt till skiljenämnd eller därmed likställd institution, medan i övriga fall, där driftsrepresentationen är rent rådgivande, arbetsgivaren allt fortfarande har det slutliga avgörandet i sin hand. Då arbetstagarnas organisationssträvanden gått hand i hand med deras kamp för bättre levnadsstandard är det naturligt, att de social-poli1

Enligt till förf:n av sekreteraren i Tjeckoslovakiska arbetsgivareföreningen, ingenjör J. Rohacek lämnade upplysningar.

100 tiska uppgifterna och avlöningsfrågorna i Tjeckoslovakiet liksom i det övriga Centraleuropa skjutits i förgrunden då det gällt att bestämma driftsrepresentationernas uppgifter. Bestämmelserna om driftsnämndens uppgifter inledas också med en erinran, att nämnden "är kallad att tillvarataga och främja arbetstagarnas ekonomiska, sociala och kulturella intressen vid företaget". Alltså tillkomma driftsrepresentationerna i första rummet övervakandet och tillgodoseendet av enskilda arbetstagares och av hela arbetstagarestammens rättigheter i förhållande till arbetsgivaren ifråga om dels löner och arbetsvillkor, dels arbetareskydd och hälsovård samt andra socialpolitiska förhållanden som beröra arbetstagarna. Ifråga om driftsrepresentationernas befogenheter vid anställandet och avskedande av arbetstagare ha stått mycket skarpa strider, innan man i den nya driftsnämndslagen fått vissa principer fastslagna. I nära samband med driftsrepresentationernas medbestämmanderätt vid frågor rörande arbetstagares avskedande står deras medverkan vid åläggande av disciplinstraff ävensom deras disciplinära uppgifter i övrigt, vilka på sina ställen just av arbetsgivaren anses vara av stor betydelse. Ifråga om till arbetstagarnas bästa upprättade anstalter hava driftsrepresentationerna erhållit verkliga förvaltningsbefogenheter, medan de eljest ifråga om företagens ledning och förvaltning — produktionens såväl teknik som ekonomi — endast blivit rådgivande organ. b. Frågor I dessa frågor hava driftsrepresentationerna övervakande och konr T T f e t r o l l e r a n d e befogenheter (bil. 4 § 2 mom. 1 och bil. 7 § 3 mom. l e ) . skyddZch Inom bergsbruket hava driftsråden särskilt till uppgift att övervaka (bil. hälsovård 4 § 2:1) "att de i lag givna polisbestämmelser rörande gruvdriften gera%socLi- nomföras och hållas, ävensom att av myndigheter träffade anstalter för politiska arbetareskydd och driftshygien iakttagas". Enligt den nya driftsnämndsfrågor. l a g e n s k o l a nämnderna (bil. 7 § 3 mom. 1 e) "övervaka tillämpandet av alla bestämmelser om arbetareskydd, särskilt rörande åtgärder till förekommande av olycksfall, rörande sundhetsföreskrifter vid företagen och rörande arbetareförsäkring, ävensom göra driftsledningen uppmärksam på brister i dessa avseenden samt påkalla ingripande av därtill behöriga offentliga myndigheter". För socialpolitiska frågor hade i praktiken redan förtroendenämnderna tillsatt särskilda utskott, s. k. socialutskott. Driftsråden inom bergsbruket deltaga jämlikt (bil. 4) § 2 mom. 1 vid härmed sammanhängande tjänsteförrättningar. I praktiken utses i allmänhet för detta ändamål en eller två ledamöter av rådet, vilka jämväl två gånger i månaden tillsammans med representant för arbetsgivaren göra en rond genom gruvorna för att kontrollera arbetareskyddsanordningar m. m. I den nya driftsnämnds-

101 lagen stadgas uttryckligen, att en särskild lediamot av nämnden skall utses att närvara vid alla med arbetareskydd sfråg,'or sammanhängande undersökningar och sammanträden, som företagas på föranstaltande av vederbörande tillsyningsmyndigheter. Kedan arbetarnas förtroendenämnder hade till uppgift att förvalta eller till driftsledningen inkomma med förslag rörande matsalar och sjukvårdsinrättningar samt andra till arbetarnas bäsita upprättade anstalter. Även dessa frågor kommo i praktiken till stor del att handhavas av särskilda av förtroendenämnderna tillsatta utskott, s. k. intendenturutskott, för inrättande av arbetarematsalar och folkkök, för inköp, förvaltning och fördelning av andra förnödenheter, detta under samarbete med de kooperativa föreningarna, vilka nått en särdeles hög utveckling i Tjeckoslovakiet.1 T bergsbruket hava driftsråden (bil. 4 § 2:7) "att förvalta eller deltaga i förvaltningen av till arbetarnas bästa upprättade anstalter". I verkligheten insätter inom gruvväsendet driftsrådet representanter i ett särskilt utskott, paritetiskt sammansatt av representanter för rådet och driftsledningen för förvaltningen av välfärdsinrättningar för arbetare, där dessa tillhöra antingen arbetsgivaren ensam eller denna och arbetarna gemensamt. Däremot förvaltar driftsrådet självt arbetarnas egna anstalter. I frågor rörande dessa angelägenheter är revirgruvstyrelsen appellationsmyndighet. Enligt den nya driftsnämndslagen äga nämnderna (bil. 7 § 3 mom. 1 h) att "förvalta eller medverka till förvaltningen av till arbetstagarnas bästa inrättade anstalter, såvida icke annorledes bestämts". Kedan arbetarnas förtroendenämnder hade på detta område efter ihål- c. Arbetslande strider inom större delen av metallindustrien tillkämpat sig bety- a^ZZe dande rättigheter. De hade sålunda vetorätt ifråga om anställandet av och avarbetare. Dock att denna rätt enligt kollektivavtalen icke skulle få till- skedandelämpas på den grund att arbetaren tillhörde annat politiskt parti, annan religion eller annan organisation än den förtroendenämnden representerade. Att märka är dock, att arbetsgivarna med hänsyn till arbetarerepresentationernas önskemål vid arbetares anställande plägade giva företräde åt organiserade arbetare. Ifråga om arbetares avskedande kunde sådant icke ske utan nämndens godkännande, med undantag för dels fall där arbetaren gjort sig skyldig 1 Försäljnings- och distributionsinrättningarna äro på många håll även sammanslutna med gemensamma kooperativa inköpsföreningar. För bedömandet av dessa organisationers utveckling må nämnas, att den kooperativa inköpsföreningen i "YVittkowitz under år 1920 hade en omsättning, övrstigande 300 miljoner tjeckiska kr., motsvarande minst 500 svenska kr. pr år och arbetare.

102 till vissa i 1885 års yrkesförordning § 82 omförmälda förseelser m. m.,1 och i så fall oberoende av om saken fått rättsligt efterspel eller ej, dels ock i vissa fall, där arbetare måste anses hava brutit arbetsavtalet, 2 dels slutligen vid företags upphörande, ävensom vid brist på arbete eller av annan orsak föranledd inskränkning i driften, i vilka sistnämnda fall emellertid, innan arbetare avskedades, förtroendenämndens styrelse skulle i god tid underrättas och dess förslag bliva föremål för övervägande. I händelse av tvist rörande tillämpandet av dessa bestämmelser skulle avgörandet gå till den i kap. 2 omförmälda paritetiskt sammansatta skiljenämnden eller till yrkesdomstolen. I bergsbruket äro numera driftsrådens befogenheter på detta viktiga område uttryckta helt allmänt så (bil. 4 § 2 : 6 ) , att driftsråden äga "utöva medbestämmanderätt vid avskedande av arbetare". I verkligheten tillämpas denna bestämmelse på det sätt, att, där avskedande sker med åberopande av härom i lag eller kollektivavtal el. dyl. gällande särskilda föreskrifter, eller av sådan anledning, att jämväl ledamot av driftsråd enligt (bil. 4) § 11 kunnat utan skiljedomstolens godkännande avskedas, driftsrådet endast skall i förväg erhålla meddelande om saken; att där avskedande sker på grund av inskränkning i driften, driftsrådet skall erhålla tillfälle att i god tid inkomma med yttrande och förslag; samt att i Övriga fall framställning till driftsrådet före avskedandet skall göras. Där rådet icke anser skäl till avskedande föreligga, må arbetsgivaren hänskjuta ärendet till den i kap. 4 omnämnda skiljedomstolen. Såsom redan sagts, hava bestämmelserna i den nya driftsnämndslagen på detta område föregåtts av mycket skarpa strider. Enligt ett av Tjeckiska metallarbetareföreningen förut uppgjort förslag, vilket eljest i viss mån legat till grund vid regeringsförslagets utarbetande inom socialdepartementtet, skulle ungefärligen bibehållits förtroendenämndens /ovan omförmälda befogenheter. Dessutom skulle de nya driftsnämnderna erhållit rätt att vid fråga om inskränkning i driften, där så vore möjligt, självständigt besluta om sådana åtgärder att avskedande av arbetare icke behövde ifrågakomma. Regeringsförslaget åter tillmötesgick på denna punkt helt och hållet av Tjeckiska arbetsgivareföreningen framställda önskemål och gav drifts1 De viktigaste i 1885 års yrkesförordning § 82 omförmälda fall äro följande: stöld eller annat grövre brott eller förseelse, som föranlett arrest av polismyndighet under minst 14 dagar, okvädingsord mot arbetsledningen ävensom ådragandet av viss smittosam sjukdom. 2 Nämligen där han utan angiven orsak under minst 8 dagar i följd uteblivit från arbetet, där kontrakt, brutits genom strejk av enskilda grupper, varvid det dock tillkom arbetarerepresentationens styrelse att fastställa, att dylikt kontraktsbrott verkligen ägt rum: vid vägran att utföra av driftsledningen tilldelat arbete, särskilt vid vägran att utföra annat än ordinarie arbete.

103 rådet rätt att ingripa endast i de fall, där fråga uppstode om inskränkning eller nedläggande av driften och även i sådant fall (regeringsförslaget § 2) endast med rådgivande befogenhet. Men på denna punkt riktades från arbetarehåll ett våldsamt angrepp mot förslaget. Det socialdemokratiska partiet förklarade dessa bestämmelser innebära ett "hån" mot hela driftsrådsidén, och beslöt att under inga förhållanden här giva vika. Efter flera månaders förhandlingar i vederbörande parlamentsutskott lyckades man ena sig om den linje, som sedan blev statsmakternas beslut. Ifråga om antagande av arbetstagare blevo arbetsgivarna ensamma rådande. Ifråga om avskedande åter bibehölls driftsnämndens av regeringen föreslagna rådgivande befogenhet vid inskränkning i driften, medan nämnden i fall, som röra enskild arbetstagare, erhöll vissa beslutande befogenheter. Detta visserligen blott för fall, där arbetstagaren varit anställd vid företaget minst tre år, men i detta fall enligt de synnerligen noggrant angivna regler, som återfinnas i lagens § 3, mom. 1 g och till vilka av utrymmesskäl här hänvisas (bil. 7). Med avseende på upprätthållandet av disciplinen i företagen hava drifts- d- Upj>representationerna i Tjeckoslovakiet jämförelsevis stora befogenheter. de av dis_ Förtroendenämnderna hade i detta avseende haft till uppgift och be- ciplinenpd fogenhet att medla i de fall, där arbetare anfört klagomål över av arbets- piats<-n. givaren ålagda straff eller skadestånd ävensom i vissa andra tvister. Yrkesdomstolen var i dessa fall besvärsinstans. Inom bergsbruket har driftsrådet erhållit rätt att handhava arbetsordningen vid företaget samt att deltaga vid tjänsteförrättningar för ordningsföreskrifternas tillämpning ävensom att i övrigt medverka till disciplinens upprätthållande (bil. 4 § 2 mom. 1 och 4). I praktiken upptagas i allmänhet disciplinmål till avgörande av ett paritetiskt sammansatt utskott, bestående av en eller två driftsrådsledamöter och lika många representanter för arbetsgivaren. Mindre förseelser, som endast föranleda avdrag å avlöning eller dylikt pläga uppföras gemensamt å en lista, som en gång var fjortonde dag genomgås av sagda utskott. Revirrådet har erhållit till uppgift (bil. 4 § 19), att medverka till fastställande av enhetliga arbetsordningar för samtliga företag inom reviret. Fastställande eller ändring av arbetsordning eller föreskrifter rörande tjänsten få icke ske utan revirrådets godkännande. Besvär över såväl driftsråds som revirråds beslut i dessa frågor och i disciplinära besvärsmål gå direkt till skiljedomstolen (bil. 5 § 2). Enligt den nya driftsnämndslagen skola nämnderna (bil. 4 mom. 1 f) medverka till upprätthållandet av disciplin och ordning i företagen. De ha

104 fått medbestämmanderätt vid åläggandet av disciplinstraff m. m. (Se i övrigt bil. 7 § 3 mom. 1 f). e. Av-

Avlöningsfrågorna utgjorde redan förtroendenämndernas betydelseful-

Vi 7V) ?t os-

frågor m. m.

laste u

PPgifter, uppgifter, som sedan ärvts av driftsråd och driftsnämndcr. Det gäller här övervakandet av att gällande löneavtal och avkunnade skiljedomar genomföras och hållas (bil. 4 § 2 mom. 3 och bil. 7 § 3 mom. 1 a och d), att tillhandagå arbetstagarna med råd och utredningar samt att försöka slita tvister mellan dem och arbetsgivaren, under tillvaratagandet av arbetstagarnas intressen. I praktiken har det bl. a. blivit ett dagligt arbete för driftsrepresentationerna eller enskilda ledamöter i dessa representationer att medverka vid fastställandet av ackorden i de enskilda fallen, så att dessa komma att stå i överensstämmelse med bestämmelserna i gällande avtal. Det har också visat sig, att dessa driftsrepresentationers uppgifter tagit oproportionerligt mycken tid i anspråk. För den skull utsago redan förtroendenämnderna särskilda utskott, s. k. löneutskott, för behandling av dessa frågor. Driftsråden inom bergsbruket hava i allmänhet förfarit på följande sätt: alla avlöningslistor lämnas omedelbart antingen i original eller i avskrift till driftsrådets ordförande, till vilken arbetstagarna sedermera hava att vända sig så snart de hava något klagomål att anföra eller behöva någon upplysning, och i den nya driftsnämndslagen har uttryckligen stadgats (bil. 7 § 1 mom. 1 b), att nämnden skall för detta ändamål utse en särskild ledamot. Där emellertid driftsrådets ordförande icke kunnat i godo ordna saken genom förhandlingar med vederbörande arbetstagare och med ledningen, har i allmänhet i praktiken ordnats så, att ärendet till en början överlämnats åt ett särskilt löneutskott — detta för att icke skiljedomstolen skall i onödan besväras. — Detta löneutskott består då av driftsrådets ordförande jämte ännu en ledamot samt två representanter för arbetsgivarna. Där emellertid besvär anföras antingen av driftsledningen eller enskild arbetstagare tillkommer det slutliga avgörandet skiljedomstolen (bil. 5 § 2) respektive skiljenämnden (bil. 7 § 26 mom. 1). Driftsnämnden äger emellertid, vid sidan av sina uppgifter för tillvaratagande av de enskilda arbetarnas intressen, rätt att vidtaga vissa åtgärder i hela arbetarestammens intresse. Den skall nämligen förbereda avslutandet av nya kollektivavtal samt underhandla med arbetsgivaren angående nödiga tillägg till redan gällande avtal (bil. 7 § 3 mom. 1 a och e). Inom bergsbruket hava driftsråden icke sistnämnda uppgifter, detta dock helt enkelt därför att där finnas särskilda högre organisationer, revirråden, vilka fått denna sak på sin lott (bil. 4 § 19 mom. 4).

105 Förtroendenämnderna hade här inga befogenheter. /. ProDäremot hava de inom bergsbruket inrättade driftsråden (bil. 4 § 2 : 8) ékonorätt "att taga del av företagets balansräkning eller slutredovisning", var- mien. jämte driftsråden vid mindre företag (om 20—100 arbetstagare), där kontrollråd icke finnas, ha att kontrollera beräkningar av nettovinsten (bil. 6, § 12 st. 5). Revirråden hava erhållit den ganska anmärkningsvärda befogenheten (bil. 4 § 19 mom. 6) att "utöva medbestämmanderätt vid prissättning och fördelning av kol". Enligt den nya driftsnämndslagen skall arbetsgivaren (bil. 7 § 4 c) "åtminstone en gång för varje tidsperiod av tre månader vid sammanträde med driftsnämnden avgiva redogörelse för företagets affärs- och administrativa läge, över dess produktionsförmåga samt över utsikterna för den närmaste tiden". Vidare skall (bil. 7 § 5) i företag, där handelsböcker föras och minst 300 arbetstagare eller 50 tjänstemän hava sysselsättning, arbetsgivaren inom sex månader efter arbetsårets utgång på driftsnämndens begäran giva nämnden en avskrift av företagets räkenskaper för det förflutna året i form av balans-, vinst- och förlusträkningar. Arbetarnas förtroendenämnder skulle vara ett medel till att göra arbe- g. Protarnas erfarenheter och uppfinnaregenskaper fruktbärande för indu- l^nihm strien. Å andra sidan skulle de skydda arbetarnas rätt till vederlag härför. I praktiken tillgick på sina håll så, att arbetarna uppmanades att själva framlägga resultatet av sin erfarenhet ävensom gjorda uppfinningar för förtroendemännen, varefter värdet av desamma av förtroendemännen prövades, där så ansågs lämpligt i närvaro av ingenjör, på vilken arbetarna ansågo sig kunna lita. Genom förtroendenämndens förmedling bestämdes därefter tillvägagångssättet vid erfarenheternas och uppfinningarnas utnyttjande ävensom formen för och storleken av den ersättning, som skulle utgå till arbetaren. I bergsbruket har driftsrådet (bil. 4 § 2:2) "att uppgöra förslag till förbättringar i tekniskt hänseende inom företaget" och även enligt den nya driftsnämndslagen skall nämnden (bil. 7 § 3 i) "avgiva förslag rörande tekniska förbättringar i företaget, särskilt rörande fulländandet av tekniska inrättningar för produktionen, för arbetareskyddet, för arbetsmetoderna och dylikt". Bestämmelserna om driftsrådens och driftsnämndernas rätt att erhålla Arbetsviss inblick i produktionstekniken samt i företagens räkenskaper är icke represendet huvudsakliga sätt, varpå de skola erhålla kännedom om företagens taMon i organisation. De äga nämligen även i detta avseende rätt att utse repre- °ulnmgS sentanter i företagens styrelser m. m. Denna rätt är något olikartad inom

106 bergsbruket och inom den övriga industrien, beroende därpå, att arbetstagarna inom bergsbruket även erhålla rätt till andel av nettovinsten, i samband varmed deras befogenhet att utöva kontroll över de kalkyler, varav nettovinsten framgår, gjorts jämförelsevis vidsträckt. Inom bergsbruket hava sålunda enligt lagen om arbetstagarnas ancel i ledning och vinst (bil. 6 § 2) inrättats ett särskilt organ, det s. k. kontrollrådet (Werksbeirat). Ett sådant råd tillsättes inom varje företag, även om detsamma drives av enskild person. Kontrollrådet består av 7 ledamöter, varav 2 väljas av driftsrådets arbetarerepresentanter, 2 xv driftsrådets tjänstemannarepresentanter samt de återstående 3 utses av arbetsgivaren (bil. 6 §§ 4—6). Då beslut fattas med enkel röstövervikt (§ 7), äga arbetstagarnas representanter alltid möjlighet att, där de äro inbördes eniga, överrösta arbetsgivaren. Sedan kontrollrådet granskat samtliga företagets räkenskaper för sistförflutna räkenskapsåret och fastställt nettovinstens storlek (§ 12), skall av denna nettovinst 10 % ställas till förfogande för revirrådet att användas till allmännyttiga ändamål för arbetstagarna (§ 13). Kontrollrådets arbetstagarerepresentanter vid företag, som innehavas av aktiebolag, kommanditbolag eller bolag med begränsad personlig ansvarighet och där styrelse eller uppsiktsråd finnes, äga befogenhet att med rösträtt närvara vid alla sådana sammanträden med styrelsen eller uppsiktsrådet, där ärenden rörande bergsbruket behandlas (§ 2). Enligt den nya driftsnämndslagen äger nämnden på samma sätt rätt att vid större företag utse representanter att, dock utan rösträtt, närvara vid styrelsens eller uppsiktsrådets sammanträden. Ifråga om de särskilda kvalifikationer, som stadgats för dylika representanter med avseende å levnadsålder och tjänstetid vid företaget m. m. hänvisas till lagens bestämmelser (bil. 7 § 6). Särskilda Körande tystnadsplikt finnas i de tjeckoslovakiska lagarna åtskilliga melser om bestämmelser framför allt i fråga om representanterna i företagens ledsnads- ning. Sålunda stadgas för ledamöterna av kontrollråden inom bergsolika fall. bruket tystnadsplikt ifråga om alla såsom förtroliga betecknade meddelanden (bil. 6 §§ 2 och 11) vid äventyr av dels civilrättsligt ansvar, dels förlust av ledamotskap och valbarhet i kontrollrådet. Någon motsvarande bestämmelse för driftsrådets ledamöter har ej ansetts erforderlig. Däremot har i den nya driftsnämndslagen (bil. 7 §§ 3 mom. 3, 6 mom. 6, 21 och 22) motsvarande bestämmelser jämte bötesansvar införts icke blott för nämndens representanter i bolagsstyrelsen utan för alla ledamöter av nämnden. Slutligen kan här anföras bestämmelserna om särskilt edsformulär för skiljedomstolens ledamöter, enligt vilket dessa bl. a. skola svärja att iakttaga tystnad ifråga om tjänstehemligheter (bil. 5 § 5).

ENGLAND. INNEHÅLL. Sid.

Kap. 1. Förutsättningarna för industriell demokrati i England 109 Kap. 2. Uppkomsten och utvecklingen av fria samarbetsorganisationer, industri- och fabriksnämnder m Shop-stewards m Fabriksråden kompletteras med representanter för arbetsgivarna 112 Arbetarnas medinflytande vid ledningen inom maskinindustrien 113 Kap. 3. Whitley-systemet 114 Whitley-kommitténs organisationsförslag 114 Whitley-nämndernas uppgifter enligt kommittéförslaget 116 Whitley-systemets genomförande 117 Kap. 4. Lönenämnder 121 Nämndernas upprättande 121 De centrala lönenämndernas sammansättning 121 Nämndernas befogenheter och åligganden 122 Distriktslönekommittéer 123 Whitley-systemet och lönenämnderna 123 Erfarenheterna av lönenämndernas verksamhet 125 Revisionskommitténs ändringsförslag 126 Regeringens förklaring i anledning av förslaget 127 Kap. 5. Driftsnämndssystemet inom järnvägsväsendet och vid kolgruvorna 128 Järnvägsväsendet 128 Gruvväsendet 130 Kap. 6. Försöken att skapa en industriell centralledning 132 Kap. 7. Verkningarna av samarbetsorganisationerna inom industrien 134 Kap. 8. Medinflytandet vid företagens ekonomiska ledning 136 Kap. 9. Byggnadsgillena 137

Kap. 1. Förutsättningarna för industriell demokrati i England. Professor Steffen erinrar i sitt arbete om socialiseringsfrågans förutsättningar och läge i England därom, att "England är den moderna (efter me rkantilistiska) produktionsteknikens och produktionsorganisationens moderland. I intet land", säger professor Steffen, "icke ens i Förenta staterna, äro den privatkapitalistiska utvecklingens alla huvuddrag så klart typiska, så följdriktigt utmejslade uti en långvarig och framgångsrik praktik som i England". Det är då alldeles naturligt, att den industriella demokratiens likaväl som socialiseringens problem måste komma att först upprullas inom föregångslandet på industriens område. Professor Steffens anmärkning, att studiet av socialiseringsfrågans förutsättningar och läge i England således bör kunna gestalta sig särskilt instruktivt, måste i minst lika hög grad gälla också den industriella demokratien. Ingenstädes torde de på självverksamhetens grund uppvuxna arbetareorganisationerna inom industrien hava företett en så stark och mångsidig utveckling som där. Bakom arbetarnas organisationssträvanden ligger naturligtvis i England liksom annorstädes först och främst kampen för högre löner och bättre arbetsvillkor. Men vid sidan härav torde målet för arbetarnas strävanden i England mera än på flertalet andra håll ha gått ut på att få deltaga uti ledningen av industrien samt vid avgörandet av alla arbetarna direkt eller indirekt berörande frågor. Och i stor utsträckning torde dessa arbetarnas strävanden bero på deras intresse för själva yrket, begäret att få göra sin yrkesskicklighet (craftmanship) gällande, att få framkomma med alla de förslag och idéer med avseende på arbetet, som var och en är mäktig och på en därmed förknippad önskan att öva inflytande över förhållandena på arbetsplatsen. Generalsekreteraren i de engelska fackföreningarnas försäkringsförening (General Federation of Trade Unions), mr W. A. Appleton, lämnade författaren en god illustration härtill ur sitt eget liv: Såsom helt ung arbetare hade A. under en tid retat sig åt, att åtskilligt slöseri med silke förekommit vid den fabrik, där han arbetade. I sitt stilla sinne hade han tänkt ut ett sätt att effektivt hindra detta slöseri

110 Slutligen hade han tagit mod till sig, gått upp till direktionen och bett itt få framkomma med ett förslag till förbättrat tillvaratagande av materialet. Han hade emellertid icke fått komma till saken, innan han avbrutits med orden: "Ni är icke avlönad för att tänka T (You are not paid for thinking!) Alltsedan den dagen har mr Appleton kämpat för arbetarnas medinflytande över produktionen. Detta är endast ett exempel bland många. Mr Carter L. Goodrich, vilken utgivit ett arbete, "The frontier of Control", på basis av under år 1919 gjorda studier och personliga iakttagelser av dessa förhållanden, återgiver (sid. 44) följande uttalande av en förman vid en ammunitionsfabrik. "Det är icke endast fråga om höga löner, arbetarna vilja ha sina idéer beaktade." Under diskussionen med en grupp kolbrytare i Derbyshire hade mr Goodrich till sin förvåning funnit, att detta var den punkt, vid vilken arbetarna hade det största intresset. En av dem hade under diskussionen förklarat följande: "Det finnes icke en enda man i detta rum, som icke tid efter annan framlagt förslag och blivit tillsagd, att han icke erhöll avlöning för att tänka utan för att arbeta."

Det bör emellertid även observeras, att de sätt, varpå ifrågavarande svåra problem kan lösas, ävenledes måste bliva beroende av de naturliga förutsättningarna i olika länder. Och att möjligheten av en fri utveckling utan lagstiftning eller tvångsåtgärder ligger betydligt närmare hos de anglosachsiska länderna med deras "common sense" än annorstädes. Engelsmannens starkt utvecklade sinne för det praktiskt möjliga bjuder honom att här liksom på andra områden framgå med stor varsamhet och först låta en institution utveckla sig efter sina inneboende tendenser, innan den bindes i lagliga former. Det visar sig, att utvecklingen i England alldeles spontant, ehuru på flera särskilda vägar sökt sig fram mot allt större inflytande för arbetarna på industrien; och det torde alltså knappast vara en tillfällighet, att termen "industriell demokrati" först vann burskap just i England, nämligen genom makarna "Webbs verk "Industrial Democracy" 1897. Arbetarnas förnämsta redskap för att nå ifrågavarande mål har varit fackföreningsrörelsen. Fackföreningarna ha visserligen uppväxt tämligen obundna av teorier och därför blivit till sin struktur mycket oregelbundna, olika inom olika industrigrenar och olika fack. Men med stöd av dessa organisationer, vilka knappast i något annat land nått den betydenhet och i varje fall icke den stabilitet som i England, har arbetareklassen inom hela industrien tillkämpat sig allt större inflytande på olika områden. Det nya steg, som den industriella demokratien under kriget tog i England, var organisationer för samarbete mellan arbetsgivare och arbetare.

Ill

Kap. 2. Uppkomsten och utvecklingen av M a samarbetsorganisationer, industri- och fabriksnämnder. Vid sidan av de lokala fackföreningarna, såsom sammanslutningar av arbetare inom ett och samma fack eller yrke på varje särskild ort, finner man redan tidigt organ för hela arbetarestammen vid ett visst företag oberoende av arbetarnas olika fack. Ja, man kan t. o. m. säga, att dessa organ i England äro äldre än fackföreningsrörelsen själv. De gå nämligen tillbaka ända till slutet av sjuttonde århundradet, x och deras rötter kunna spåras i än äldre tider. Sedan de av fackförbunden avslutade kollektivavtalen blivit dominerande, fastställdes inom de bäst organiserade industrierna, exempelvis maskinindustrien, redan så tidigt som år 1897 en verklig förhandlingsordning mellan arbetsgivare och arbetare för undvikande av konflikter, vilken sedermera undergått successiva kompletteringar och enligt vilken arbetarna vid ifrågavarande förhandlingar med arbetsgivarna företräddes av sina förtroendemän (shop-stewards, varom i det följande närmare skall talas) vid de särskilda fabrikerna. Dessa arbetarnas fabriksorgan blevo under krigsåren av större betydelse än förut och trädde i förbindelse med varandra för att tillvarataga arbetareklassens intressen på ett effektivare sätt än de fackliga organisationerna förmådde. I vad mån dessa organ kunna anses motsvara vad man brukar kalla fabriksråd eller fabriksnämnder är, såsom av arbetsdepartementet framhålles, 2 egentligen en definitionsfråga. Man torde kunna säga, att för omkring tio år sedan nya tendenser shop-steträngde in i den engelska arbetarerörelsen, då samtidigt med de mycket wardsomfattande konflikterna vid kolgruvorna, järnvägarna och inom hamnarbetarefacket den syndikalistiska rörelsen fick rotfäste inom landet, och varur även framsprang den nu ganska starka guilds-rörelsen. Vissa under krigstiden vunna erfarenheter rörande statens och samhällens ingripande i reglerande syfte på olika områden av näringslivet bidrogo sedermera till att framkalla den åsikten, att den alltmera demokratiska statens intervention måste — såsom en iakttagare uttryckt sig — kompletteras genom det ekonomiska samhällets (industriens) erövring genom inifrån och från djupet växande arbetaresammanslutningar. Fackföreningarnas representanter i verkstäder och andra mindre arbetsområden, de s. k. "shop-stewards", vilka i allmänhet förut haft till 1

Redan så tidigt som 1683 fanns i varje tryckeri ett dylikt organ för arbetarna, det s. k. "chappel". 2 Ministry of Labour. Industrial Reports No. 2. Works' Committees, sid. 2.

112 uppgift att tillse upprätthållandet av disciplin och föreningsregler, att tala för arbetarnas speciella lokala intressen samt att tjäna andra sociala syften, blevo nu stödjepunkter för arbetareklassens växande krav. Då under kriget åtskilliga band lades på fackföreningarnas rörelsefrihet (ammunitionslagen m. m.), framkallades en reaktion från arbetareklassens sida, och då dessa shop-stewards genom sin mindre officiella karaktär undgingo all strängare tillsyn, bildades alldeles spontant vid åtskilliga större industriföretag s. k. fabriksråd (works' councils) genom en sammanslutning just av shop-stewards från olika fack. De så konstituerade råden uppträdde nu vid sidan om de förutvarande arbetareorganisationerna såsom organ i frågor rörande de särskilda fabrikerna. I all synnerhet inom Clyde-distriktet framväxte en mängd dylika råd, som sammanlänkades och i sammanhang med de stora strejkerna utvecklades till ett helt nät av råd, endast här och var anslutna till fackföreningarna men faktiskt representerande hela arbetaremassan. Dessa organisationer torde från början ha haft mera social än politisk karaktär. Men hos deras ledare låg och ligger nästan överallt latent den åsikten, att det är på grundval av fabriksråden som staten och industrien skall erövras. Rådens ledare träda visserligen i allmänhet icke i öppen opposition mot fackföreningarna, men förfäkta i regel nödvändigheten av en långt driven decentralisation, äro misstänksamma mot de stora sammanslutningarna, i vilka en rent demokratisk ordning ej är så lätt att bibehålla, och vilkas ledare enligt deras uppfattning ofta dragas över till en mer eller mindre borgerlig uppfattning. De kämpa i allmänhet för en högre grad av självstyrelse och industriell kontroll åt arbetarna. Härjämte torde shop-stewards- och fabriksrådsrörelserna ha ökat solidariteten mellan yrkeskunniga och icke yrkeskunniga arbetare i England. 1 rldtnkom- I n o m f l e r a a v d e s t ö r r e industrierna trädde arbetsgivarna i förbinpletteras delse med dessa nya organisationer. För maskinindustrien, som kan an"ImSer S . es * d e t t a a v s e e n d e tongivande, fastställdes uti den ändrade förhandför arbets- Hngsordningen av den 20 maj 1919, vilken ännu är i huvudsak gällande, gimma. följande principer: Vid varje företag utses av vederbörande fackförening högst sju representanter ("shop-stewards"), att sammanträda med lika många representanter för driftsledningen till en s. k. fabriksnämnd ("works' committee"). Arbetarnas representanter utses för ett år i sänder. Om fabriksnämnden har att behandla fråga som rör arbetare, vilka icke själva eller genom sin avdelning äro representerade genom någon shop-steward, adjungeras för sådant särskilt fall ytterligare en representant för arbetarna, 1 Rörande shop-stewards se socialattachén Sjöstrands redosörelse hos Steffen a. a sid. 357 ff.

113 På liknande sätt ha organisationer för samarbete mellan arbetsgivare och arbetare spontant utvecklat sig inom åtskilliga andra industrier, såsom skeppsbyggnads- (ship-building), lergods- (pottery) och byggnads(building) industrien. Under år 1922 utkämpades inom maskinindustrien en hård kamp rö- Arbetar_

TfcWö

//ictfr"

rande omfattningen av arbetarnas medinflytande vid industriens ledning, infltjtande Den 17 och 18 november 1921 hade inom denna industrigren mellan vi(f led styrelsen för "Amalgamated Engineering Union" (A. E. U.) och arbets- inom givareföreningen slutits ett provisoriskt avtal bland annat rörande ut- maskmövandet av arbetets ledning av innehåll: strien. 1. att fackförbundet icke skulle äga inblanda sig i arbetsgivarnas rätt att utöva ledningen inom sina företag och arbetsgivareföreningarna å sin sida icke i fackförbundets rätta befogenheter; 2. att vid utövandet av sina uppgifter parterna skulle tillämpa gällande förhandlingsordning ävensom bestämmelserna i andra allmänna och lokala avtal mellan parterna, samt 3. att arbetsledningens föreskrifter i varje särskilt fall skulle tillämpas provisoriskt intill dess saken blivit behandlad i enlighet med förhandlingsordningen. Arbetsgivaren skulle hava rätt att avgöra, när övertidsarbete vore nödvändigt inom gränsen för det fastställda maximiantalet av 30 timmar i veckan, i avvaktan på att frågan härom efter yrkande av arbetarnas representanter behandlades enligt förhandlingsordningen. Det sålunda slutna provisoriska avtalet blev emellertid aldrig ratificerat från arbetarnas sida, i det fackförbundet genom omröstning i januari 1922 beslöt att förkasta detsamma. Arbetsgivareföreningarna svarade härpå med lockout från och med den 11 mars med särskild motivering, att arbetsgivarna icke kunde avstå från sin rätt att leda arbetet. Av denna lockout berördes emellertid icke endast maskinarbetarnas fackförbund utan även, ehuruväl i mindre grad åtskilliga andra fackföreningar. En ny omröstning gav emellertid vid handen, att även dessa förband förkastade den förut berörda provisoriska överenskommelsen. Visserligen upptogos snart nog förhandlingar mellan parterna, men då dessa strandade, begärde arbetarerepresentanterna i underhuset på föranledande av/ det högsta fackföreningsrådet (General Council) tillsättandet av en umdersökningsdomstol.1 Denna domstol, som tillsattes den 26 och höll 1 Enligt lagen om skiljedom i arbetstvister av den 20 november 1919 har för biläggandet av industriella tvister upprättats en permanent skiljedomstol, vilken skall sammansättas av dels opartiska ledamöter, dels representanter för arbetsgivarna och för arbetarna. För utredning av en tvist, men utan rätt att träffa avgörande genom skiljedom, kan tillsättas en unidersökningsdomstol (court of enquiry). Arbetsministern har emellertid enligt sagda la?g även en annan möjlighet, nämligen att med bägge parternas samtycke hänskjuta aren-

114 sitt första sammanträde den 28 april, hade redan den 10 maj sin rapport färdig. I denna framhölls, att tvisten huvudsakligen gällde tredje punkten i den provisoriska överenskommelsen, sålunda arbetarnas vägran att, där någon förändring i arbetsvillkoren skulle införas, låta arbetsgivarnas föreskrifter gälla till dess frågan blivit behandlad i enlighet med gällande regler för undvikande av konflikter, vilken behandling ofta nog tager en tid av intill sex veckor. Härjämte erinrades därom, att maskinarbetarnas fackförbund krävde medbestämmanderätt för arbetarna i frågor rörande när övertidsarbete skulle anses nödvändigt. Domstolens förslag till lösning av konflikten, vilket endast föga tillmötesgick arbetarnas krav, men som dock i viktiga delar låg till grund för den uppgörelse, som träffades i juni månad, var av följande innehåll: Där sådan ändring uti arbetsvillkoren planeras, som berör en hel grupp arbetare, skola de därav direkt berörda arbetarna eller deras representanter (fabriksrådet) erhålla meddelande härom 10 dagar i förväg och tillfälle beredas dem att förhandla med arbetsledningen. Där dessa förhandlingar icke leda till uppgörelse inom de 10 dagarna, skola arbetsledningens order lända till efterföljd i avvaktan på ärendets slutbehandling enligt förhandlingsordningen. Ifråga om övertidsarbete skola arbetsgivarna äga rätt att avgöra när sådant arbete är nödvändigt inom gränserna av 30 timmar per 4 veckor, arbetarna obetaget att sedermera föra talan häremot enligt förhandlingsordningen. 2

Kap. 3. Whitley-systemet. Whitley- Parallellt med den utveckling, som i föregående kapitel omförmälts och téUTor- s o m försiggått helt och hållet spontant i form av fria organisationer yanisa- för samarbete mellan arbetsgivare och arbetare, ha statsmakterna vi<dslag* t a g i t v i s s a å t g ä r d e r i samma riktning. Detta på två sätt, nämligen dels genom stödjande av den fria utvecklingen av dylika organisationer, dettta inom sådana industrier, där såväl arbetare som arbetsgivare redan varit organiserade, dels ock i form av upprättande av organ för arbetarnas medinflytande över minimilöners fastställande m. m., inom andra näringsgrenar (lönenämnder). I detta kapitel skall redogöras för den första av dessa vägar, det s. k. Whitley-systemet. det till avgörande genom en eller flera skiljemän, utsedda antingen av ministern själv eliter av vardera parten, varvid dock ordföranden för en dylik skiljenämnd skall utses aiv ministern. 2 Rörande konfliktens uppkomst, förlopp och avslutning se närmare socialattachén Sjiöstrands rapporter av den 29 mars och den 9 augusti 1922. (Soc. Medd. arg. 1922, si<d. 397 ft, 849 ff.)

115 Vid många stora företag hade shop-stewards under krigsåren i viss mån utvecklat sig till en stat i staten med anspråk på medbestämmanderätt på allt flera områden. Denna institution syntes emellertid statsmakterna bliva en fara för den lugna utvecklingen. Det ständiga strejkhotet vid de enskilda fabrikerna, särskilt inom krigsindustrien, blev allt mera besvärande. Inför denna situation blev det ur statens synpunkt nödvändigt att finna ett medel att leda de revolutionära krafterna bland arbetaremassorna in på för utvecklingen mera fruktbärande banor, helst genom att inordna dem i ett system, som kunde på något sätt centralt kontrolleras. Det var under dessa förhållanden som regeringen i november 1916 tillsatte den kommitté för "rekonstruktion av industrien" (sedermera särskilt ministerium, som nu indragits), vilken i sin ordning tillsatte en underkommitté, den s. k. Whitley-kommittén. I Whitley-kommitténs första rapport, som framlades i mars 1917, framhålles till en början (punkt 5), att "de då rådande förhållandena anses på alla håll erbjuda det gynnsamma ögonblicket till säkerställande av en stadigvarande förbättring uti förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare. I allas intresse är det nödvändigt att efter kriget den samverkan mellan olika klasser, som iscensatts under kriget, må fortsätta, och detta särskilt med avseende på förhållandena mellan arbetsgivare och arbetare." Svårigheterna att finna en gemensam ram för problemets lösning över hela linjen framhålles emellertid också i punkt 6: "Det ifrågavarande problemets natur skiftar naturligtvis från industri till industri och även från gren till gren inom varje särskild industri. Dess behandling förutsätter följaktligen en intim kunskap om förhållandena inom varje industrigren, och dylik kunskap kan endast finnas hos dem, som äro direkt intresserade i facket." Kommittén ansåg emellertid, att en enhetlig linje kunde följas i så måtto att (punkt 7) "för att kunna utföra dessa planer fordras, att regeringen utan uppskov föreslår de olika sammanslutningarna av arbetsgivare och arbetare att bilda 'permanenta förenade industriråd' (Joint standing industrial councils) för de olika industrierna, där sådana icke redan finnas. Dessa råd böra sammansättas av representanter för arbetsgivare och arbetare med hänsyn tagen till de olika grenar av industrier och olika slag av arbeten som finnas." I de väl organiserade industrierna (punkt 13) "bör en av de första uppgifterna bliva övervägandet av huruvida lokala organisationer skola upprä.ttas för att komplettera och göra mer effektivt de centrala organisationernas arbete. Det är icke nog att försäkra sig om en samverkan mellan centralorganisationerna: det är lika nödvändigt att tillgodogöra sig de;n energi och det understöd, som arbetsgivare och arbetare kunna lämna

116 i distrikten och i de särskilda företagen. Industrirådet får icke betraktas såsom komplett i och för sig; det behövs en organisation i tre instanser i fabrikerna, i distrikten och för hela riket. Dessutom är det nödvänd:gt att organisationen i var och en av dessa instanser grundar sig på en gemensam princip och att den största möjliga grad av samverkan rnellm dem med avseende på riktlinjerna för verksamheten åstadkommes/' Kommittén ansåg alltså (punkt 18) lämpligt, att "regeringen franlägger förslag angående industriråden för arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer med anhållan, att de måtte vidtaga nödiga åtgärder för upprättandet av ifrågavarande råd inom de branscher, där de icke ?edan finnas. Mått och steg böra också tagas för att i sinom tid förelägga allmänheten frågan till diskussion." Vid framläggandet av förslagen för de därav berörda parterna bör regeringen (punkt 19) "erbjuda sig att därest parterna så önska, låta sig representeras såsom rådgivande vid ett preliminärt sammanträde för överläggning. Kommittén anser också, att regeringen skall lämna de olika råden sådan upplysning ifråga om industriella spörsmål, som är tillgänglig och kan antagas vara värdefull." Whitley- Bland de frågor, med vilka riksindustriråden enligt kommittén ^s^pp( P u n k t 1 6 ) skulle antingen själva befatta sig eller överlämna till distriktsm u r en- och fabriksnämndernas avgörande, må särskilt nämnas följande: a mittéför' ^ D ä t t r e utnyttjande av arbetarnas praktiska kunskaper och erfaslaget. renhet. b. Bästa sättet att tillförsäkra arbetarna en större andel i och ansvar för bestämmandet och övervakandet av de förhållanden under vilka deras arbete utföres. c. Fastställandet av de allmännna principerna för arbetsanställning, däri inbegripet sättet för bestämmandet, utbetalandet och förändringen av lönerna med hänsyn tagen till behovet att tillförsäkra arbetarna en andel i industriens ökade utbyte. d. Upprättandet av regelmässiga förhandlingsmetoder ifråga om uppkommande tvister mellan arbetsgivare och arbetare i syfte att dels hindra dylika tvisters uppkomst och dels på ett bättre sätt kunna bilägga dem då de redan uppstått. e. Åtgärder för tillförsäkrande åt arbetarna av största möjliga trygghet med avseende på deras arbetsförtjänst och anställningsvillkor, utan att därmed onödigt hinder lägges på deras frihet att byta sysselsättning och övergå från ett företag till ett annat. f. Bästa sätten att fastställa och eventuellt förändra avlöningen, ackordspriser m. m. ävensom behandlingen av de många svårigheter ifråga om lönemetoder och lönens storlek, som uppkomma oberoende av fastställandet utav den allmänna standard, varom redan talats under c.

117 g. Teknisk utbildning och övning. h. Industriella experiment och undersökningar samt utnyttjandet av dess resultat. i. Underlättandet av det fulla utnyttjandet av uppfinningar och förbättringar, som åstadkommits av arbetarna, samt säkerställandet av uppfinnarnas rättigheter. k. Förbättringar i själva arbetsprocessen, maskintekniken och organisationen, ävensom frågor rörande arbetsledningen och prövning av tekniska experiment, med särskild hänsyn tagen till samverkan vid utförandet av nya idéer och fullt hänsynstagande till arbetarnas åsikter därom. 1. Lagförslag beträffande industrien. Kommittén framhöll slutligen (punkt 21) det sannolika i "att staten på ett senare stadium bör låta rådens beslut få lagligt bindande verkan, men initiativet härtill borde enligt kommittén komma från råden själva". Whitley-rapporten meddelades av arbetsministern i form av en cirkulärskrivelse till de ledande arbetsgivareorganisationerna och fackföreningarna den 20 oktober 1917. I denna skrivelse framhölls, att "konstituerandet av råden principiellt måste vara ett verk av industrierna själva. Ehuru regeringen är mycket angelägen om att sådana råd så fort som möjligt upprättas i alla välorganiserade industrier, inser den fullkomligt, att planens framgång måste bero på ett allmänt samtycke från de olika organisationernas sida inom varje särskild industri." Från statens sida förutsattes, att "Whitley-organisationerna skulle bliva den regelmässiga representation i varje särskild industri, till vilken statsorganen hade att vända sig i alla industrien berörande frågor. Först i januari 1918 hade Whitley-kommittén avgivit sin sista special- WMtieyrapport, och det var under detta år som vidare anstalter för systemets systemets genom-

genomlörande i praktiken vidtogos. förande. Arbetsministeriet utsände nu ett nytt cirkulär, i vilket systemets införande förordades och anvisningar lämnades om dess tillämpning. I denna skrivelse sökte ministeriet för att öka arbetarnas intresse för saken något utvidga befogenheterna för de blivande Whitley-organisationerna, särskilt på det socialpolitiska området. Arbetet i ministeriet organiserades nu på följande sätt: Ministeriet uppsökte och drog till sig en mängd fackföreningsfolk och andra för saken intresserade personer. Dessa indelades i och för sitt arbete på de olika industrigrenarna, var och en fick alltså sitt särskilda onnråde, på vilket han skulle specialisera sig genom studier i ministeriets bibliotek m. m. Sedan var och en blivit tillräckligt förtrogen med sitt område, sändes de sålunda utbildade delegaterna ut för att på ett försiktigt säitt intervjua ledande personligheter på arbetsgivare- och arbetaresidan röirande lämpligheten av att organisera centrala Whitley-råd inom de sär-

118 skilda industrierna. Därvid skulle delegaterna först vända sig till personer, som voro kända för att ha sympati för ifrågavarande planer, eller som eljest hade en mera fördomsfri syn på förhållandena. Sedan dessa personer fullständigt vunnits för saken, sökte delegaterna av dem erhålla rekommendationer till andra inom samma industrigrenar, vilka i sin tur bearbetades. Sedan på detta sätt ett tillräckligt antal arbetsgivare och arbetarerepresentanter blivit intresserade för saken, rapporterades detta till ministeriet, vilket i sin ordning nu kunde utfärda kallelser till konferenser för diskussion av saken. Vid de konferenser, som sålunda på ministeriets initiativ höllos, lyckades man i allmänhet uppnå enighet om att något borde göras. En liten kommitté tillsattes för varje industrigren med uppgift att i samråd med arbetsministeriet utarbeta en konstitution för ett centralt Whitley-råd för den ifrågavarande industrigrenen. Organiserandet av de första tio centrala Whitley-organisationerna tog ganska lång tid (omkring 12 månader) i anspråk. Men sedan saken väl kommit i gång och sedan regeringen efter krigets slut ytterligare intresserat sig för saken, tog utvecklingen bättre fart. På en av regeringen sammankallad konferens mellan arbetsgivare och arbetare från hela landet våren 1919 ställdes åtskilliga företrädesrättigheter i utsikt för Whitleyorganisationerna. Bl. a. framkastades tanken, att Whitley-organisationernas beslut borde få lagligt bindande verkan, ett förslag som sedermera återupptogs bland annat vid en debatt i överhuset i samband med förslag om tvångsanslutning till organisationerna i de fall där inom ett yrke tre fjärdedelar av såväl arbetsgivare som arbetare äro organiserade. Senast föreligger från arbetsgivare och arbetare inom skoindustrien en gemensam framställning till regeringen, att på frivillighetens väg ingångna riksöverenskommelser, som godkänts av ett Whitley-råd, skulle givas lagligt bindande kraft. Denna tanke torde dock ännu icke ha mognat för en lösning. Vid berörda konferens tillsattes en kommitté för tillsynen över beslutens genomförande. Utvecklingen gick härefter så pass raskt, att permanenta centrala Whitley-råd vid början av år 1922 funnos inom 59 industrier, vartill koimmo 11 provisoriskt upprättade dylika råd (interim industrial reconstruction committees). Bättre åskådlighet vinnes dock genom angivande därav, att omkrimg 3 750 000 arbetare äro representerade i samarbetsorganisationer enliigt Whitley- eller andra likartade system. Eftersom det system, varom här är tal, utvecklats uppifrån, d. v. s. genom de centrala arbetsgivare- och arbetareorganisationernas samarbete och under regeringens inseende, är det naturligt, att nästa steg blev upprättandet av distriktsråd. Sådana ha emellertid icke på långt när behövt

119 upprättas inom alla industrier. Där förhållandena inom en industri (t ex. den kemiska industrien) är o likartade inom hela landet finnas inga distriktsråd. Inom ylleindustrien finnas egentligen blott tre större centra, ett i England, ett i Wales och ett i Skottland, vilket föranlett, att inom denna industri tre distriktsråd upprättats. I andra fall åter förekommer en uppdelning icke blott på olika industrier utan också på olika specialiteter inom samma industri. Inom stenbrytningsindustrien exempelvis förekomma olika stenarter i olika delar av landet, vilket föranlett upprättandet av särskilda distriktsråd, som samtidigt representera särskilda specialiteter (sectional and district councils). Hela antalet för närvarande upprättade distriktsråd uppgår till omkring 200. Fabriksråd (works' councils) hava, såsom redan nämnts, i stor utsträckning upprättats på sidan om det egentliga Whitley-systemet, såsom en frukt av "shop-stewards"-rörelsen. Men genom Whitley-systemets införande hava dessa råd inordnats under de högre organisationerna. De centrala Whitley-råden hava utfärdat anvisningar (recommendations) för upprättande av fabrikskommittéer (works' committees), bestående antingen av endast shop-stewards såsom representanter för arbetstagarna, eller härjämte av arbetsgivarerepresentanter. Vid början av å r 1922 voro mellan två och tre tusen fabrikskommittéer inordnade under Whitley-råden. Även upprättandet av fabrikskommittéerna har övervakats av representanter för arbetsministeriet, vilka rest omkring i olika delar av landet och biträtt med organisationsarbetet. Det förtjänar här erinras därom, att fabrikskommittéernas uppgifter ieke äro fullt likartade med de centrala Whitley-rådens. Frågor rörande löner och arbetstid avgöras centralt eller åtminstone distriktsvis, medan iabriksråden sysselsätta sig med tillsynen över tillämpningen i praktiken av dessa avgöranden, med socialpolitiska och disciplinära frågor, klagomål rörande förmäns uppträdande och dylikt. En del arbetsgivare hava gärna inlåtit sig på diskussion med fabriksråden i dylika angelägenheter. Det förtjänar påpekas, att statens uppmuntran för Whitley-systemets iniförande gått så långt, att dess tillämpning införts i så gott som hela st.atsmaskineriet (civil service). Arbetarnas och tjänstemännens representanter äga alltså rätt att i det centrala Whitley-rådet, där även representanter för ledningen av vederbörande departement eller styrelse finnas, förhandla om bl. a. löner och arbetstid. För slitande av meningsskiljaktigheter har funnits en särskild skiljedomstol (Civil Service Arbitration Board). Denna domstol har på sina håll ansetts vara en ano-

120 mali, då den ju kunde tänkas inkräkta på parlamentets beslutanderätt. 1 Enligt förslag av den s. k. Geddeska sparsamhetskomniittén har därför denna skiljedomstol avskaffats. På senaste tiden (mars 1923) har emellertid varit tal om att återupprätta domstolen. Utan tvivel hava åtskilliga svårigheter visat sig vid försöken att få Whitley-systemet att omfatta hela industrien. I en del industrigrenar äro arbetsgivare och arbetare icke tillräckligt väl organiserade. Det har under sådana förhållanden visat sig omöjligt att förmå samtliga arbetsgivare att lojalt ansluta sig till en gemensam taktik. Så t. ex. hava inom läderindustrien (leather goods industry), där ett centralt Whitley-råd en gång redan upprättats, de icke organiserade arbetsgivarna icke velat finna sig i detta Whitley-råds beslut ifråga om arbetslönerna. Detta ställde de organiserade arbetsgivarna i ett sämre läge, vilket i sin ordning orsakade Whitley-rådets upplösning. Liknande har förhållandet varit i möbelindustrien (furnishing trade). På detta sätt hava inom 14 industrigrenar, där försök till upprättande av Whitley-råd gjorts, dessa försök måst uppgivas. Rörande försöken att med anlitande av de för andra ändamål upprättade s. k. lönenämnderna upprätta en motsvarande organisation inom vissa mindre väl organiserade industrigrenar skall närmare talas å sid. 124. Vad beträffar de icke yrkeslärda arbetarnas (general workers) ställning till Whitley-organisationen, kan vara av intresse att påpeka, att deras fackliga riksorganisation understött systemet, men på samma gång velat bevara sina egna fackföreningars självständighet i behandlingen av frågor hörande till Whitley-råden. Sålunda beslöts vid årskongressen i augusti 1921, att intet förslag i lönefrågor borde få underställas Whitley-råden utan att först hava godkänts av den fackförening, å vars vägnar det framställdes. I detta sammanhang kan även omnämnas, att sagda riksorganisation i och för underlättandet av strävandena för en mera effektiv industriell demokrati påyrkat undanröjandet av de hinder som finnas i gällande lag för att ett företag utlämnar sina räkenskaper (Census of Production Act 1906, Industrial Courts Act, 1919) .2 1

Se härom närmare socialattachén Sjöstrands rapport av den 14 maj 1920 (tr. ss. bilaga till Socialstyrelsens betänkande med förslag till lag angående förhandling mellan staten och dess tjänstemän). a Angående Whitley-rådens upprättande och första, verksamhet se närmare socialattachén Sjöstrands rapporter av den 28 maj 1919 och den 31 januari 1920 (tr. i Soc. M^dd. årg. 1919, sid. 792 fl, årg. 1920, sid. 310 ff.)

121 Kap. 4. Lönenämnder. Det andra sättet på vilket statsmakterna i England befordrat arbets- N™n^rtagarnas medinflytande inom näringslivet är upprättandet av s. k. löne- rättande. eller yrkesnämnder (Wages eller trade boards) enligt lagar av år 1909 och 1918. Dylika nämnder hava till huvudsaklig uppgift att stödja arbetarna inom sådana näringsgrenar, där dessa icke hava möjlighet att genom starka organisationer själva tillgodose sina intressen, huvudsakligen genom fastställandet av minimilöner. Lönenämnder upprättades till en början för engrosskrädderier, kartong-, spets- och kättingfabriker samt senare för linnesömnads-, konditori-, gjutgods- (smärre) och broderiyrkena. De huvudsakliga regler, enligt vilka nämnderna upprättats, äro följande: Där effektiva anordningar för genomförandet av lönereglering saknas inom ett visst yrke samt att med hänsyn till där rådande löner upprättandet av en lönenämnd skulle vara av gagn, har arbetsministern 1 att förordna om tillsättandet av en lönenämnd. Innan förordnande meddelas, skall arbetsministern emellertid bringa beslutet till de intresserade parternas kännedom samt lämna vederbörande tillfälle att inom en viss tid (minst 40 dagar) göra erinringar däremot. Dylik erinran skall framställas skriftligen samt tydligt angiva de särskilda skäl, på vilka invändningar grundas, ävensom de uteslutningar, tillägg eller modifikationer, som önskas ifråga om de föreslagna bestämmelserna. Framställas anmärkningarna inom föreskriven tid, tillkommer det ministern att föranstalta om en officiell undersökning i frågan genom någon person, som icke äir anställd i statstjänst, för såvitt icke skäl anses föreligga att återkalla eller vidtaga ändringar i förordnandet eller ock de framställda invändningarna befinnas vara betydelselösa. Sedan resultatet av undersökningen framlagts, beslutar ministern huruvida han skall förordna om upprättandet av lönenämnd eller icke. En lönenämnd består av lika antal representanter för arbetsgivare och De cm^ arbetare inom yrket ifråga jämte opartisk ordförande samt två eller fyra rnämnder. p.ersoner utom yrket, vilka benämnas "förordnade" (appointed) leda- nax mm•

möter. Inom yrken, där arbetarna till viss del redan äro organiserade, anmodas vederbörande fackföreningar att utse representanter, och denna representation förstärkes i samma mån som organisationsväsendet bland arbetarna utvecklas. Liknande är förhållandet vad arbetsgivarna beträffar, så att dessas organisationer, varhelst sådana finnas, även äro representerade i nämnden. Där åter ingen effektiv organisation existe1

Det närmast följande i huvudsak enligt en av soeialattachén Sjöstrand utarbetad puomemoria av augusti 1919.

ni ft 71 sci f f>-

ning

122 rar, finnes ingen annan utväg än att utse ledamöter, som representera de olika specialiteterna inom yrket och de olika orter, där detta bedrives. Ledamotsantalet är växlande, beroende på förhållandena inom olika yrken. Den största av de nu existerande nämnderna räknar 78 medlemmar och den minsta 12, bortsett från de "förordnade" ledamöterna. Kvinnor likaväl som män kunna utses till ledamöter, och i yrken, där hemarbete förekommer, finnes även representanter för detta. Inom yrken, där kvinnoarbete användes i större utsträckning, måste minst en av de "förordnade" ledamöterna vara kvinna. Intill början av år 1919 hade upprättats 13 centrala lönenämnder, varav 8 i Storbritannien och 5 på Irland. På grund av 1918 års lag hava emellertid lönenämnder upprättats i större antal och vid slutet av år 1921 funnos 63 i Storbritannien och Irland. Antalet arbetare, som omfattas av nämnderna, uppskattas till omkring 3 miljoner, varav 70 % kvinnor. Nämnder En lönenämnd har att bestämma minimilönesatser för arbete på tid. 'genhet^- S t v c k a r b e t e skall i brist på stadgad minimilönesats för dylikt arbete beoch ålig- talas efter sådan grund, som lämnar en medelgod arbetare minst lika stor ganden. penninginkomst som minimilönen för arbete på tid. Nämnden äger jämväl rätt att bestämma: 1. Allmänna minimilönesatser för styckarbete, d. v. s. lönesatser för allt slags styckarbete inom yrket. Nämndens befogenhet härutinnan har visat sig särskilt gagnelig ifråga om hemarbete. 2. Garanterad minimitidlön, d. v. s. en lönesats, som tillförsäkrar styckarbetare en viss minimilön per timma även för den händelse deras inkomst av styckarbete icke skulle uppnå detta belopp. 3. En tidlön såsom basis för stycklönen, d. v. s. en särskild tidlönesats, på vilken priserna för styckarbetet måste grundas för att under normala förhållanden tillförsäkra en medelgod arbetare större inkomst av styckarbete än av arbete på tid. 4. Lönesatser för övertid, d. v. s. lönesatser för vare sig arbete på tid eller styckarbete, som utföres på annan än ordinarie tid för vilket ändamål nämnden har rätt att avgöra: 5. Vad som skall anses vara normal arbetstid per vecka inom yrket. Ifråga om alla dessa olika lönesatser kan nämnden bestämma skilda dylika för olika grupper av arbetare eller för olika orter. I all synnerhet kan nämnden bestämma särskilda lönesatser för lärlingar och uppställa villkor som tillförsäkra dem behörig utbildning i yrket. Vidare kan stipuleras, att lönesatserna endast skola gälla för viss tid eller att de skola ökas, resp. minskas å fastställda tidpunkter. Av det sagda följer ock, att nämnden, om den så anser lämpligt, kan reglera löner för samt-

123 ligi arbetarekategorier inom ett yrke, liksom den ock, om den finner för gott, kan nöja sig med att bestämma en allmän minimilönesats för arbets på tid samt lämna åt vederbörande parter att överenskomma om övriga lönesatser. En lönenämnd kan, där den så finner för gott, tillsätta distriktslönekommittéer (District trade committees) för att biträda med arbetet inom olika distrikt genom att föreslå viss minimilönesats och avgiva yttrande över förslag från den centrala lönenämndens sida. Distriktskommittéerna bestå av lika antal arbetsgivare och arbetare, av vilka några äro ledamöter av den centrala nämnden och de övriga representera vederbörande parter inom distriktet. Inom varje distriktskommitté måste finnas minst en "förordnad" ledamot. Lönenämnden bestämmer om distriktskommittéers tillsättande och området för deras verksamhet. wh Av det föregående framgår, att Whitley-kommittén även ifråga om de ^yf mindre väl organiserade industrierna hade uti de av statsmakterna upp- ^ Ä fön6. rättade yrkesnämnderna en fast grund att bygga på. Kommittén upp- nämnderdrog följande gränser mellan mer eller mindre välorganiserade industrier och fastställde trenne typer, för vilka föreslogs skilda anordningar, nämligen : Grupp A: Välorganiserade industrier, för vilka det i föregående kapitel omförmälda egentliga Whitley-systemet lämpar sig. Grupp B: Mindre väl organiserade industrier, för vilka lämpar sig ett blandat Whitley- och lönenämndssystem. Därvid skulle en eller två statsrepresentanter beredas rådgivande plats i vederbörande Whitley-nämnd. Grupp C: Dåligt organiserade eller oorganiserade industrier, för vilka den i detta kapitel omförmälda lönenämndsinstitutionen lämpar sig. Kommittén utförde närmare den för grupp B planerade organisationsplanen med följande ord (rapport 2 punkt 5 ) : "De i rapport nr 1 föreslagna åtgärder böra i sina huvuddrag tillämpas på de industrier (tillhörande grupp B), som vid prövning av arbeteministeriet i samråd med vederbörande föreningar befinnas relativt väl organiserade. Kommittén föreslår emellertid, att där inom dessa industrier ett centralt industriråd för hela landet organiseras, det bör utses en eller högst två officiella representanter med uppgift att medverka vid organiserandet av rådets arbete och att därefter fortsätta att verka såsom en rådgivande faktor samt tjäna såsom en länk mellan rådet och regeringen. Kommittén avser icke härmed, att en sålunda utsedd representant skulle vara medlem av det centrala industrirådet i den bemärkelsen, att han skulle ha rätt att genom sin röst hava inflytande på rådets beslut, men han skulle närvara vid dess sammanträden och medverka på alla sådana sätt, som kan anses lämpligt." Kommittén förutsatte också möjligheten därav (punkt 6), "att i några

124 grupp B tillhörande industrier, i vilka ett centralt industriråd organiserats, vissa områden äro väl lämpade för upprättande av distriktsråd, nedan inom andra områden organisationen av arbetsgivare och av arbetxre eller av bådadera är så svag, att den icke kan anses representativ". Vad slutligen angår de grupp C tillhörande industrierna (punkt 10) fann kommittén graden av organisation vara "sådan, att den gör den av kommittén för organiserandet av centrala och distriktsindustriråd föreslagna planen otillämplig. Ifråga om dessa industrier borde den i lagen om lönenämnder (Trade Boards Acts) föreskrivna organisationen (machinery) mycket väl kunna tillämpas, i avvaktan på utvecklingen av en sådan grad av organisation, att upprättandet av centrala industri- och distriktsråd blir lämpligt." Lagen om lönenämnder (punkt 11) var ursprungligen avsedd att tillförsäkra arbetarna inom vissa oorganiserade industrier minimilöner, men ansåg kommittén, att lönenämnderna även böra betraktas såsom ett medel för erhållandet av en permanent organisation (regular machinery) för förhandling och beslut beträffande en viss grupp av frågor, vilka under andra förhållanden avgöras genom kollektiva förhandlingar och avtal mellan arbetsgivareorganisationerna och fackföreningarna. För att lagen om lönenämnder skall bliva av större nytta vid dess tilllämpning på oorganiserade och illa organiserade industrier eller industrigrenar, ansåg kommittén, att vissa modifikationer böra göras för att utvidga lönenämndernas funktioner. Kommittén ansåg, att de böra bemyndigas behandla icke blott minimilöner utan även frågor rörande arbetstid och med arbetslön och arbetstid sammanhängande förhållanden. Lönenämndernas uppgifter böra också utvidgas, så att de bliva i stånd att taga initiativet till och slutföra undersökningar rörande alla förhållanden, som beröra industrien eller industrigrenen ifråga. Så snart en industri tillhörande grupp C blir tillräckligt organiserad för att medgiva inrättandet av centrala och distriktsnämnder, böra (punkt 13) dylika institutioner upprättas i enlighet med redan angivna riktlinjer. Då en lönenämnd anser, att ett centralt industriråd sålunda bör inrättas i en viss industri, bör lönenämnden hava makt att: dels hos arbetsministern begära en hänvändelse till arbetsgivare och arbetare, dels föreslå en plan enligt vilken såväl arbetarna som arbetsgivarna tillförsäkras representation inom den förra lönenämnden. Kommittén ansåg vidare (punkt 17), att de flesta viktigare industrierna i landet falla under någondera av här förut skisserade planer. Det skulle bliva huvudsakligen två klasser av industrier i landet: Industrier med industriråd och industrier med lönenämnder. Inom den förra gruppen (punkt 18) böra de centrala industriråden sammansättas antingen på det sätt, som föreslagits i rapporten nr 1 (se

125 föregående kap.) med till den hörande distriktsråd och fabriksnämnder (works' committees), eller såsom föreslagits i den andra rapporten, d. v. s. att till varje råd adjungeras en eller två officiella representanter, såsom rådgivare och förbindelselänk till regeringen. Kommittén gjorde slutligen följande korta sammanfattning (punkt 20): "a. I de bäst organiserade industrierna (grupp A) föreslås en organisation i tre instanser av centrala industriråd, distriktsråd och fabriksnämnder såsom föreslagits i rapport nr 1. t. Inom industrier, där representativa sammanslutningar såväl för arbetsgivare som för arbetare finnas, men dessa sammanslutningar icke hava sådan auktoritet, som inom de till grupp A hörande industrier, föreslås, att denna tredubbla organisation skall modifieras genom att till varje centralt industriråd skall adjungeras en eller högst två representanter för arbetsministeriet att verka såsom rådgivare. c. Inom industrier tillhörande såväl grupp A som B föreslås, att oorganiserade områden eller grenar av en industri skola vid inrättandet av det centrala industrirådet och med arbetsministerns godkännande förses med centrala eller distriktslönenämnder för varje sådant område eller sådan gren, varefter dessa lönenämnder sammanlänkas med industriråden. d. Inom industrier utan lämplig organisation av arbetsgivare eller arbetare föreslås, att lönenämnder inrättas, respektive fortsätta sin verksamhet, och att dessa, med arbetsministeriets godkännande, erhålla befogenhet att föreslå en plan för upprättande av industriråd, som i sig med rådgivande befogenhet upptaga lönenämndens förordnade ledamöter." Den erfarenhet som vunnits beträffande lönenämndernas verksamhet ErfarenIhC-tO'YiCl

CIV

intill augusti 1919 visade enligt socialattachén Sjöstrand, att "de för- iönenamnmått avsevärt höja lönenivån inom de lägst avlönade grenarna av yrkena dernas ifråga. Det har framhållits, att minimilöner ofta tendera att bliva maxiJIPL milöner, men erfarenheten har härvidlag icke bekräftat denna förmodan. Tvärtom giver allt tillgängligt material vid handen, att den förutvarande fördelningen på olika löneklasser, relativt sett, förblivit i det närmaste oförändrad samt att lönestegringen för de sämst betalda kategorierna åtföljts av en motsvarande ökning för de bästa avlönade." I september 1921 tillsattes 1 av arbetsministern en kommitté för undersökning rörande verkningarna av lönenämndslagen. Denna kommitté avgav i april 1922 sin rapport, grundad på vittnesmål avgivna dels av arbetsgivareföreningar, dels av fackföreningar, dels ock av målsmän för kooperationen ävensom av ledamöterna själva. 1

Det följande enligt "Labour Gazette" maj 1922, sid. 200. En utförlig redogörelse för kommitténs betänkande lämnas även i socialattachén Sjöstrands rapporter av den 30 maj och 14 augusti 1922 (tr. i Soc. Medd. årg. 1922, sid. 774 ff. och 854 ff.).

126 Nästan alla vittnesmål ha gått ut på upprätthållandet av 1909 års h,g, varigenom utsvettningssystemet (sweating system) omöjliggjorts. Däremot ha flertalet vittnen på arbetsgivaresidan önskat förändringar i lagan av 1918, medan arbetare- och kooperationsrepresentanterna samt en stark minoritet bland arbetsgivarna önskat bibehållandet i princip av den senare lagen. Alla hörda vittnen ha emellertid önskat vissa ändringar. Sålunda ha arbetsgivarnas förnämsta invändningar varit, att de höga minimilönerna förorsakat förluster och lokal overksamhet inom vissa yrken med därav följande arbetslöshet, att lagen medfört ökat hemarbete och delvis även ökad utländsk import på det yrkesmässiga inhemska arbetets bekostnad, att i vissa branscher de lönesatser som bestämts för minderåriga arbetare vållat avbräck i tillgången på och utbildandet av unga arbetare, att den mångfald av nämnder som inrättats för vissa industrier samt bristen på samarbete dem emellan medfört illojal konkurrens samt skapat förvirring, samt att den långa tid som fordras för att revidera lönesatserna gjort det omöjligt att följa förändringarna i levnadskostnader och priser. Med hänsyn till detta undersökningsmaterial kom kommittén till den slutsatsen, att man å ena sidan icke bör överdriva lagens ogynnsamma verkningar men att å andra sidan vissa lönenämnders verksamhet bidragit till den ekonomiska depressionen och arbetslösheten. BevtstonsEnligt lagen av år 1909 skulle handelsdepartementet föranstalta om lökommitténs änd- nenämnders upprättande i de fall att lönerna inom en viss yrkesbransch ringsför- voro synnerligen låga i jämförelse med inom andra branscher. Enligt slag. Nämnder- 1918 års lag åter kunde arbetsministern (som därefter fått hand om lanas upp- gens tillämpning), föranstalta om nämnders upprättande i det fall att rättande.

inga lämpliga anordningar för effektiv reglering av lönerna inom branschen funnes och det med hänsyn till löneförhållandena ansågs önskvärt att upprätta dylika nämnder. Kommittén föreslår nu, att arbetsministern skall hava att föranstalta om nämndernas upprättande endast i de fall, där dels lönesatserna äro exceptionellt låga, dels inga lämpliga anordningar finnas för en effektiv reglering av dessa löner.

Kommittén gör en skillnad mellan dels fastställandet av allmänna minimilöner för undvikande av utsvettning, vilka kommittén anser böra förbliva vid laga ansvar obligatoriska, dels fastställandet av speciella minimilöner för vissa klasser av arbetare, vilka böra kunna utkrävas endast på civilrättslig väg. Allmänna minimitidlöner skulle fastställas för den stora massan av arbetare inom varje yrke med hänsyn till lägsta löneklassen inom branschen (med särskild ännu lägre lönenivå för hjälparbetare sådana som

127 bud, hantlangare och städare). En tidlön bör fastställas såsom basis för ackordslönen. Garanterad tidlön bör vidare fastställas för ackordsarbete, minimiackordslön för i hemmet utfört arbete, övertidslön i förhållande hänill. Alla dessa lönesatser böra göras obligatoriska, eventuellt olika för män och kvinnor och olika för olika distrikt. Den andra typen av minimilöner skulle enligt kommittén fastställas i form av dels speciella timpenningar och ackordsgrunder för speciella klasser av arbetare, dels minimiackordslöner för verkstadsarbetare, dels övertidslöner i förhållande härtill. Dessa lönesatser skulle bestämmas i samförstånd mellan såväl arbetsgivare- som arbetarerepresentanterna utan rösträtt för statens representanter inom nämnderna. I händelse av bristande samförstånd skulle frågan kunna hänskjutas till en av båda parterna utsedd skiljedomare. Dessa lönesatser skulle kunna bringas i tillämpning endast med anlitande av civilprocessens medel och, om lönesatsen stadfästs av arbetsministern, skulle den kunna utkrävas, ändå att annorlunda avtalats mellan parterna. Lönenämnden skulle dock hava rätt att i särskilda fall medgiva avtal om löner efter en lägre skala, och skulle arbetsgivare, där lönenämnden motsatte sig framställt yrkande härom, hava rätt att vädja till högre myndighet. För närvarande kunna distriktskommittéer endast upprättas av veder- Distriktsbörande lönenämnd. Kommittén föreslår, att inom rent industriella yrken de skola kunna upprättas av arbetsministern samt att dessa kommittéer skola höras, innan en lönesats för distriktet bestämmes. Inom detaljhandel, beställningsskrädderier och tvättinrättningar skola självständiga distriktsnämnder kunna upprättas med en gemensam kommitté för varje bransch såsom sammanhållande länk. Utanför lagen skulle enligt kommitténs förslag ställas icke blott ofär- Undan diga eller fysiskt undermåliga individer, utan även långsamma arbetare ^stäm(slow workers). melser. Arbetsministern skulle hava rätt att, innan de av lönenämnderna före- Det slut slagna lönesatserna fastställas, inhämta yttranden från den permanenta ^ 1 ^ , ^ skiljedomstolen för arbetstvister eller föranstalta om offentlig under- av löne .., . sökning.

satserna.

Nämnderna skulle vidare kunna göra fastställandet av lönesatser för Arbetstiden. övertid beroende av att arbete utföres visst antal timmar i veckan. Vidare skulle bestämmelser om att lönesatserna endast kunna ändras efter förloppet av sex månader upphävas. Regeringen har förklarat sig ämna föreslå ändrade lagbestämmelser Ke#e™«. på grund av kommitténs betänkande, och arbetsministern har utfärdat en Mating i kommuniké rörande regeringens blivande politik i frågan. Enligt den- anledning av för-

samma skulle förberedandet av ett uttömmande lagförslag i ämnet taga slaget.

128 ganska lång tid, varför regeringen beslutat att omedelbart undanröja de av kommittén påpekade olägenheterna, endast i den mån detta vore möjligt i administrativ ordning. Sålunda skulle i fortsättningen ingen lönenämnd upprättas i annat fall än då dels lönesatserna äro exceptionellt låga, dels på arbetaresidan icke finnes tillräckligt stark organisation för en effektiv reglering av dessa löner. Ifråga om den föreslagna begränsningen av nämndernas befogenhet att fastställa lönesatser med obligatorisk verkan ämnar arbetsministern vid utövandet av sin fastställelserätt taga den hänsyn, som låter sig göra, till kommitténs yrkanden. Vidare skall ministern begagna sin rätt att giva tillstånd till bestämmandet av nya minimilöner jämväl efter kortare tidsperiod än sex månader. Nödiga åtgärder skola slutligen vidtagas för upprättandet av självständiga distriktsnämnder, respektive distriktskommittéer. Uti trontalet 1923 har bebådats framläggandet för parlamentet av förslag till förändrad lagstiftning rörande lönenämnder.

Kap. 5. Driftsnämndssystemet inom järnvägsväsendet och vid kolgruvorna. Två stora områden hava länge stått utanför både Whitley- och lönenämndssystemen, nämligen järnvägsväsendet och kolgruvorna. Inom järnvägsväsendet hava många försök gjorts att finna en för icke blott alla olika kategorier av arbetstagare, utan också för järnvägsbolagen acceptabel lösning av problemet.1 Efter järnvägsstrejken på hösten 1919 träffades i januari följande år en uppgörelse om tvistefrågors behandling. För handläggning av löne- och tjänstefrågor inrättades en riksnämnd (Central Wages Board) med paritetisk sammansättning. Därjämte inrättades en högsta appellationsinstans (National Wages Board) med lika representation för driftsledningen, järnvägsmännen och konsumentintresset samt med av regeringen utsedd opartisk ordförande. I huvudsak hava dessa institutioner bibehållits uti den i augusti 1921 antagna nya lagen om landets järnvägsväsen. 2 Uti nyssnämnda lag bestämdes jämväl, att för behandling av sådana frågor, som falla under Whitley-rådens uppgifter, skulle för varje järnvägsbolag bildas ett eller flera råd med paritetisk sammansättning. På förslag av en för detta ändamål tillsatt kommitté har sedermera träffats 1

Angående frågans tidigare utveckling se socialattachén Sjöstrands redogörelse hos Steffen a. a., sid. 460 ff. 2 Se härom närmare socialattachén Sjöstrands rapport av den 27 sept. 1921, tr. i Soc. Medd. årg. 1921, sid. 1053 ff.

129 en överenskommelse rörande rådens sammansättning och uppgifter, vilken överenskommelse trädde i kraft den 3 april 1922 och i korthet är av följande innehåll: a) Gruppjärnvägsråd (sectional railway councils) skola upprättas till ett antal av högst 5 vid varje särskilt järnvägsföretag med ett dylikt råd såsom representation för var och en av följande 5 grupper: 1. Stationsinspektorer, godsbyråföreståndare, trafikkontrollörer, inspektörer, bokhållare och andra förmän inom olika branscher. 2. Lokomotivförare, eldare och andra tekniska arbetare. 3. Signalkarlar, vakter, konduktörer och dylikt. 4. Den med godstransporten sysselsatta personalen. 5. Arbetare som äro ständigt sysselsatta med arbeten på järnvägslinjen, telegraflinjearbetarna däri inberäknade. Dessa gruppråd bestå av lika antal representanter för företaget och för arbetstagarna, högst 12 å vardera sidan. Sekreterarna å ömse sidor hava rätt att deltaga i förhandlingarna. Valen ledas av därtill utsedda representanter för såväl fackföreningarna som företaget. Grupprådens uppgifter äro följande: 1. Tillämpandet av kollektivavtalen rörande löner, arbetstid och arbetsvillkor, dock med undantag för frågor, som av företaget, respektive fackföreningen hänskjutits till riksnämnden för löne- och tjänstefrågor (Central Wages Board). 2. Framställandet av förslag som röra tjänsten och arbetet eller därmed sammanhängande frågor. 3. Bestämmandet av de allmänna riktlinjerna för personals antagande och befordran, disciplinens vidmakthållande, tjänsteförhållanden. 4. Samverkan till uppnående av ökad trafik, större effektivitet och bättre ekonomiskt utbyte. 5. Åtgärder till personalens eget bästa. Om inom grupprådet enighet icke vinnes i en viss fråga, hava arbetstagarnas representanter rättighet att hänskjuta frågan till fackföreningen. Ib) Lokala nämnder (local committees) skola upprättas vid alla stationer och järnvägsdepåer för sådana yrkesgrupper, där mera än 75 arbettare äro anställda. Vid övriga stationer äga arbetstagarna likaledes utse representation att överlägga (discuss) med arbetsledningen rörande fråigor av gemensamt intresse. Dessa lokala nämnder hava till uppgift huvudsakligen att behandla ärtenden som röra det dagliga arbetet och personalens arbetsförhållanden!, såsom arbetstidens fördelning på dygnet, fridagar, organisationen av arbetet, säkerhetsanordningar. 9

130 Disciplinfrågor behandlas på det sätt, att arbetstagaren har rätt altt vända sig till sin närmaste representant för att med hans bistånd få sima synpunkter beaktade. Om enighet icke nås uti någon fråga, kan den av vardera sidan hämskjutas till grupprådet. c) Några högre organisationer skola tills vidare icke upprättas. Meningen hade ursprungligen varit att inrätta ett s. k. "järnvägsråd" (railway council) vid varje järnväg, bestående av 10 representanter för förestaget och 10 för arbetstagarna, nämligen två från varje grupp. Förverkligandet av denna plan har emellertid uppskjutits till år 1923, då enligt parlamentets beslut samtliga järnvägar skola sammanslutas i fyra stor-a truster, vilka då skola få var sitt centrala råd (central council). GruvFör gruvväsendet utkom redan sommaren år 1920 en lag, som bl. au isendet. förutsatte upprättandet inom viss tid av vissa samarbetsorganisatione3r mellan gruvägare och arbetare. 1 Gruvarbetarna voro emellertid då moltståndare till allt dylikt samarbete och krävde gruvornas socialisering. Och gruvägarna å sin sida gjorde sedermera gällande, att arbetarna däirmed försuttit sin rätt att påyrka systemets förverkligande. Kegeringen sökte emellertid fullfölja saken genom utfärdandet av em förordning om nämnder inom kolgruveindustrien, vilken skulle träda i kraft den 15 januari 1922. Enligt denna förordning, som synes vara aw det intresse, att den må här i sina huvuddrag återgivas, skulle nämnde3r upprättas i icke mindre än fyra instanser, nämligen: 1. en gruvnämnd (pit comittee) vid varje kolgruva, där mera än trettiio arbetare äro sysselsatta under jordytan, 2. distriktsnämnder (district committees), 3. landskapsnämnder (area boards) samt 4. en riksnämnd (National Board). Gruvnämnd skulle upprättas vid varje gruva, där majoritet härför vumnits bland samtliga röstberättigade gruvarbetare. Den skulle bestå aw högst 5 representanter för arbetarna och lika många representanter fö5r gruvägarna och driftsledningen gemensamt. De senare skulle utses aiv gruvägarna, så att de företräda olika grader och ansvarsposter inorm driftsledningen (§ 7). Nämnden skulle sammanträda minst en gång i månaden och ha attt handlägga huvudsakligen följande ärenden: a. säkerhetsanordningar, hälsovård och välfärdsinrättningar för airbetarna; b. vidmakthållandet av förbättrandet av driftens utbyte; c. granskning av rapporterna rörande gruvbesiktningar; 1 Angående denna lags innehåll se närmare socialattachén Sjöstrands rapport av den £28 juni 1920 (tr. i Soc. Medd. årg. 1920, sid. 923 ff.) Se också Soc. Medd. arg. 1920, sid. 11555.

131 d. handläggandet av tvister, häri inbegripet lönetvister; e. andra frågor berörande gruvarbete i enlighet med utfärdade bestämmelser. På ett mindre väsentligt undantag när skulle gruvnämnderna endast hava rätt att avgiva förslag (recommendations), icke att fatta slutgiltiga beslut. Men "för att sätta nämnden i stånd att utöva sina åligganden skulle arbetsgivaren lämna nämnden alla sådana upplysningar, som äro av betydelse i saken (relevant informations), och som kunna anses för ändamålet nödvändiga". Nämnden skulle dessutom äga rätt att utse två representanter, en för arbetsgivaresidan och en för arbetaresidan, att företaga periodiska besiktningar i gruvan. Där enighet inom gruvnämnd icke kunde vinnas, skulle såväl arbetaregruppen som arbetsgivaregruppen ha rätt att hänskjuta ärendet till distriktsnämnden, arbetaregruppen dock först efter att hava inhämtat fackföreningsrepresentanternas yttrande. Även distriktsnämnderna skulle vara paritetiskt sammansatta. De skulle hava till uppgift förutom handläggandet av ärenden, som till dem hänskjutits av gruvnämnd, att upptaga frågor av samma slag till principiellt avgörande för hela distriktet. Härjämte skulle distriktsnämnden fungera såsom förlikningsnämnd inom distriktet. I sistnämnda fall skulle nämnden äga tillkalla en utomstående person att fungera såsom opartisk ordförande. Om distriktsnämndens avgörande icke godtages av arbetsgivarna, skulle detsamma underställas avdelningen för gruvdrift inom handelsministeriet. Landskapsnämnden, likaledes paritetiskt sammansatt och utsedd av vardera sidan inom underlydande distriktsnämn.der, skulle ha till uppgift att behandla frågor gemensamma för hela landskapet eller sådana ärenden, som hänskjutits dit av distriktsnämnden. Men härjämte skulle landskapsnämnden ha att "uppgöra planer till rättvisare avlöning av arbetare inom landskapet, varvid hänsyn skulle tagas bl. a. till kolgruveindustriens utbyte inom landskapet". Varje sådan plan skulle emellertid underställas såväl riksnämnden som handelsministeriet innan den bleve gällande. Gruvägarna skulle ha skyldighet att lämna särskilda representanter for landskapsnämnden alla behövliga upplysningar för beräknandet av inkomst, produktionskostnader, framställningsmetoder och vinst inom lamdskapet i dess helhet. Riksnämnden skulle ha till uppgift att handlägga ärenden, som röra k<olgruveindustrien i dess helhet eller som dit hänskjutits av landskapsn;ämnd samt att i förening med handelsministeriet "bestämma de grunder, enligt vilka landskapsnämnderna skulle reglera arbetarnas avlöning".

132 Den nu relaterade förordningen har emellertid icke i praktiken ko:nmit till tillämpning, detta på grund av arbetsgivarnas motstånd och vägran att utse representanter till nämnderna. Då gruvarbetareförbundet sökte förmå regeringen att vidtaga tvångsåtgärder för att bringa förordningen i tillämpning, vägrade regeringen detta. Kegeringens ställning torde framgå av nedanstående, för dess uppfattning av hithörande spörsmål jämväl i övrigt ganska betecknande handbrev av den 20 februari 1922 från Englands dåvarande premiärminister till gruvarbetareförbundets sekreterare: "Bäste herr Hodges! Regeringen har noga övervägt innehållet av Edert brev av den 11 februari beträffande del 2 av kolgruvelagen samt Eder exekutivkommittés hemställan om proposition till parlamentet om vidtagande av de i lagens artikel 17 omförmälda åtgärder för att bringa sagda del av lagen i tillämpning. Ni har redan läst den mellan statssekreteraren för kolgruveväsendet och gruvägareförbundet härom förda brevväxling, och jag vill genast från början förklara, att jag fullständigt delar herr Bridgemans åsikt rörande den ställning gruvägarna intagit. Jag kan emellertid samtidigt icke lämna åsido det faktum, att del 2 av lagen huvudsakligen avser att skapa laglig rätt till förhandlingar mellan gruvägare och ledning å ena sidan samt arbetarna å andra sidan, och att i sista hand bestämmelsernas värde måste helt och hållet bero på det sätt och den anda, varunder denna rätt begagnas. Vid den tid, då motståndet mot ifrågavarande bestämmelser kom från Edert håll, förklarade en ledamot av Eder exekutivkommitté följande: 'Naturligtvis kan lagen icke tillämpas utan godvillig (wholehearted) samverkan mellan gruvägare och arbetare.' Denna förklaring är lika riktig i dag som den var då; ehuru motståndet nu kommer från motsatt håll. Lagstiftning kan icke skapa god vilja, där sådan icke finnes. Jag fruktar därför, att, så länge den ena parten motsätter sig systemet, detsamma icke kan vara av något verkligt värde för industrien. Under sådana förhållanden anser sig regeringen sakna fog för att begära parlamentets medverkan till att bringa del 2 av lagen i tillämpning. Eder tillgivne (sign.) D. Lloyd George."

Denna regeringens ståndpunkt godkändes också av parlamentet.

Kap. 6. Försöken att skapa en industriell centralledning. Den industriella demokratien i England är, såsom av det föregående synes, helt och hållet byggd på organisationerna såväl på arbetsgivaresom på arbetaresidan. Och tvivelsutan har detta förhållande, vilket ju också bl. a. i Whitley-rapporterna avsågs, verkat till dessa organisationers stärkande och utvidgande. Det är då naturligt, att de allmänna direktiven också komma att utgå från de centrala sammanslutningarna. Dessa äro på arbetsgivaresidan "National Confederation of Employers Organisations", till vilken dock icke alla arbetsgivare anslutit sig, och på arbetaresidan den allmänna fackföreningskongressen, som samman-

133 träder en gång om året och vilken existerat ända sedan 1869, representerande alla organiserade arbetare. Såsom exekutivorgan mellan kongressammanträdena har fungerat den s. k. parlamentariska kommittén, nu avlöst av det s. k. "General Council". Någon permanent kontakt mellan dessa centrala sammanslutningar å arbetsgivare- och arbetaresidorna har icke etablerats, men hava försök icke saknats att åstadkomma en gemensam central representation. Såsom redan berörts, sammankallade regeringen i februari 1919 en allmän industrikonferens, där såväl fackföreningar som arbetsgivareföreningar, Whitley-råd och handelskammare voro företrädda. Denna konferens valde ett verkställande utskott (joint committee), bestående av 30 representanter för arbetsgivarna och 30 för arbetarna för den närmare tillsynen över och arbetet på den industriella demokratiens utveckling. I april månad 1919 avgav detta utskott enhälligt till regeringen dels åtskilliga viktiga förslag avseende 48 timmars arbetsvecka, laglig minimilön, legalisering av fackliga organisationers beslut m. m., dels också ett förslag till upprättande av ett permanent nationalråd för hela industrien (National joint industrial council). Regeringen mottog dessa förslag mycket välvilligt och utlovade att i princip stödja desamma. 1 verkligheten blev emellertid resultatet av utskottets arbete synnerligen magert. Regeringen framkom endast med några speciella lagförslag. Vidare förklarade ganska snart gruvarbetareförbundet, att detsamma icke ville foga sig i föreskrifter från någon högre myndighet. Bomullsindustrien följde snart exemplet. Då utskottet sålunda fann sig ingenting kunna uträtta, beslöt det i juli månad 1921 sin egen upplösning. Frågan har emellertid sedermera vid flerfaldiga tillfällen framförts i den offentliga diskussionen. I det liberala partiets nya program intager upprättandet av ett "industriråd" för hela landet en framskjuten plats. Rådet skulle upprättas av parlamentet och bestå av representanter för arbetsgivare, arbetare och samhället. Dess uppgift skulle vara att främja produktionens ökning, tillse att arbetarna finge proportionell del i förekommande vinstökning, söka utfinna former för samverkan mellan arbetsgivare och arbetare, undanröja restriktiva bestämmelser mot användning av kvinnor inom för dem lämpliga arbetsområden samt stödja yrkes- eller fackliga organisationer för höjande av arbetarnas ställning och levnadsförhållanden ävensom deras arbetseffektivitet. Under rådet skulle lyda nämnder för olika industrier, med uppgift att fastställa standardarbetstid och standardminimilöner samt med befogenhet att medgiva undantag för åldringar och invalider. Denna plan, som är ett uttryck för den s. k. nyliberalismens idéer, har sålunda ett starkt inslag av statssocialism. Slutligen har sekreteraren för det brittiska arbetarepartiet, mr Ar-

134 thur Henderson, under anslutning från flera håll, yrkat på upprättandet av ett "industriparlament" med uppgift att vara ett språkrör för de industriella intressena, en prövningsinstans för hithörande lagstiftningsfrågor samt en förbindelselänk med den internationella arbetsbyrån; även skulle detta parlament på anfordran kunna uppträda såsom medlare i arbetskonflikter. Enligt Hendersons mening borde detta parlament komma till stånd få initiativ av de fackliga organisationerna å ömse sidor. Tills vidare borce institutionen hava en alldeles fristående ställning, men senare kunde det möjligen befinnas lämpligt att den erkändes av staten och att dess befogenheter fastställdes uti lag.

Kap. 7. Verkningarna av samarbetsorganisationerna inom industrien. Från statens synpunkt 1 sett hava Whitley-organisationerna först och främst den betydelsen, att regeringen genom dem träder i kontakt med industrien. Då regeringen önskar ett yttrande i någon fråga, sker detta genom en hänvändelse till det centrala Whitley-rådet. Sådana hänvändelser hava förekommit i arbetareskyddsärenden och under den senaste tiden i större utsträckning ifråga om åtgärder till hävandet av arbetslösheten. Sålunda har nyligen telegrafverket på regeringens initiativ trätt i förbindelse med Whitley-rådet för den elektriska industrien i och för planerandet av åtskilliga arbeten, varigenom den inom sagda industri rådande arbetslösheten skulle kunna avhjälpas. Vid de centrala Whitley-rådens sammanträden äro vanligen representanter för arbetsministeriet närvarande. I åtskilliga fall, där samförstånd mellan arbetsgivare- och arbetarerepresentanter inom rådet till en början synts omöjlig att åstadkomma, har det verkligen lyckats ministeriets representanter att underlätta ett dylikt samförstånd. Där brytning redan skett, hava ministeriets representanter åtskilliga gånger lyckats förmå parterna att taga saken under förnyat övervägande, att uppskjuta underhandlingarna på viss tid, under vilken inom ministeriet ett nytt medlingsförslag utarbetats o. s. v. Arbetsgivarna äro i allmänhet ense därom, att samarbetsorganisationerna över huvud taget haft en fördelaktig inverkan på den engelska industrien. Det har för mig framhållits, att detta naturligtvis är väsentligen beroende på den anda, som ligger bakom organisationerna (the spirit behind is the principal thing). Whitley-råden hava förmått arbetsgivare och ar1 Det följande enligt författarens samtal med ledande personer på såväl arbetsgivaresom arbetaresidan i England.

135 betare att komma tillsammans, där de förut stodo främmande för varandra, och att gemensamt diskutera de olika frågor som beröra industrien, vilket allt för industrien haft ett mycket gott resultat (an extremely good effect). I de moderatare lägren på arbetaresidan är man på sätt och vis av samma uppfattning. Whitley-systemet och därmed parallella organisationer har enligt ledande fackföreningsrepresentanters åsikt haft en lycklig inverkan inom den engelska industrien, lycklig för arbetareklassen, lycklig för arbetsgivarna och därmed också lycklig för samhället. A andra sidan har det framhållits, att Whitley-systemet såsom sådant icke spelar någon avgörande roll, då detta system endast utgör en länk uti ett sedan länge bestående system för arbetstvisters behandling i England. Arbetstvister böra enligt engelsk uppfattning i första rummet avhandlas mellan de direkt berörda, därest detta icke lyckas böra de gå till de centrala samarbetsorganisationerna. Och om det visar sig omöjligt även då, har man i England ett mycket gott medel i den för rätt och orätt synnerligen känsliga allmänna opinionen (public opinion), byggd på en konsekvent genomförd upplysningsverksamhet på alla sociala områden. Liksom i Centraleuropa ha även i England ifrågavarande industriella representationer en mångfald olika uppgifter. Deras ändamål är även här tvåsidigt: att utgöra ett organ för arbetstagarna för tillgodoseende av deras önskemål, och att utgöra ett stöd för industriledningen. Genom den engelska formen av samarbetsorganisationer har man velat undvika, att dessa representationer i sig själva bliva kamporgan. Det ligger i sakens natur, att där enighet mellan båda parterna icke vinnes, där blir det ej heller något beslut. Båda parterna är o alltså hänvisade till att söka genom parlamenterande uppnå samförstånd. A andra sidan har man genom att åt dessa samarbetsorganisationer inrymma praktiskt taget obegränsade befogenheter i händelse av samförstånd samt synnerligen vidsträckta rättigheter för arbetarerepresentanterna att upptaga till diskussion allt som kan ligga dem om hjärtat, fått dessa representationer att fylla ett verkligt behov för arbetstagarna. Liksom i andra länder ha även i England såväl de centrala Whitleyräden som distriktsråd och fabrikskommittéer för fullgörande av vissa av sina uppgifter uppdelat sig på en mängd subkommittéer, nämligen för 1. lönefrågor och arbetsvillkor, 2. förlikning av tvister mellan arbetstagare och arbetare, 3. anställande av delvis arbetsoförmögna arbetstagare, 4. lärlingsväsendet, 5. välfärdsinrättningar, 6. statistik m. m., 7. frågor rörande avsättningen av industriens produkter.

136 Whitley-rådens och motsvarande organisationers förnämsta betydelse ligger givetvis däri, att de blivit ett smidigt verktyg för reglerande av löner och arbetsförhållanden. Såsom ett exempel på huru väl det engelska systemet i detta avseende arbetar, har framhållits, huru jämförelsevis smidigt man under depressionsperioden lyckats träffa överenskommelser om reducering av arbetslönerna. Under depressionsperioden hade givetvis Whitley-rådens arbeten huvudsakligen inskränkts till lönefrågor. Men redan den fria diskussionen av alla möjliga frågor om produktionskostnaderna och om utgifterna for livsuppehället, sådan den bedrivits vid Whitley-rådens sammanträden, har gjort, att stämningen mellan arbetsgivare och arbetare blivit ofantligt mycket bättre, och detta är systemets största vinst.

Kap. 8. Medinflytandet vid företagens ekonomiska ledning. Givetvis är man på arbetaresidan icke överallt tillfredsställd med den på sätt och vis vaga form av industriell demokrati, som det engelska systemet representerar. Där samarbetet mellan arbetsgivare och arbetare är förtroendefullt, har emellertid denna demokrati sträckts betydligt längre. Antingen i den formen, såsom exempelvis vid det stora "South Metropolitan Gas Company", att arbetarna få utse ett par representanter i. bolagsstyrelserna eller i form av en i viss ordning genomförd kontroll över industriens produktionskostnader. Inom vissa industrier, till exempel lerkärls- (pottery) industrien och metalltråds- (wire) industrien ha inom de centrala Whitley-råden enighet vunnits för etablerandet av en viss kontroll. Nämligen så, att arbetsgivare- och arbetarerepresentanter ena sig om utseendet av vissa fullt opartiska och pålitliga experter. Dessa experter äga då rätt att granska alla böcker och handlingar inom företag tillhörande ifrågavarande industrigren. Efter att hava omsorgsfullt genomgått alla nödiga kalkyler avgiva de till Whitley-råden rapport rörande de verkliga produktionskostnaderna. Nämnas kan i samband härmed, att enligt den i juni 1921 träffade uppgörelsen i kolgruvekonflikten uppgift om driftsresultatet skall i och för arbetslönens uträkning lämnas av arbetsgivarna och kontrolleras av opartiska revisorer, utsedda från vardera sidan. Härjämte har vid vissa enskilda fabriker etablerats frivillig kontroll av räkenskaperna. Inom vissa industrier och dessutom i många enskilda företag ha arbetsgivare och arbetare enat sig om att arbetarna skola få kontroll över bokföringen. Detta har i allmänhet gått utmärkt bra, men detta därför, att ett sådant förtroendefullt tillvägagångssätt icke etablerats i annat

137 fall äin där redan förut rått ett mycket gott förhållande (an excellent feeling) mellan arbetsgivare och arbetare. Meningen med sådan öppen bokföring är, att arbetarna skola förstå att deras arbete icke resulterar i eri oberättigad profit (undue profit) för arbetsgivaren. Allt detta stämmer för övrigt mycket väl med hela den engelska rättsåskådningen, vilket framgår av följande exempel: För någon tid sedan fordrade chaufförerna ökad avlöning, vilket föranledde konflikt, som hänsköts till en skiljedomstol (arbitration court, se noten sid. 115). Skiljedomaren begärde då, att en expert skulle få taga del av droskägarnas och chaufförernas bokföring. På grund av den allmänna opinionen, vilken i England spelar en avgörande roll, måste parterna finna sig häruti. Räkenskaperna granskades av den utsedde experten, vilken i sin ordning för domstolen framlade en rapport, som blev avgörande för lönekonfliktens biläggande.

Kap. 9. Byggnadsgillena. Från den industriella demokratien i dess så att säga konstitutionella former av medinflytande för arbetarna, under det ledningen alltjämt vilar hos arbetsgivarna, är det ett stort steg vidare till de organisationsformer, där arbetarna hava makten. Enligt den syndikalistiska ståndpunkten skola samtliga produktionsmedel, alltså ävp-n naturtillgångarna, anförtros åt arbetarna själva, eller rättare sagt åt deras organisationer. Denna ståndpunkt har emellertid ännu icke i praktiken försökts. Så har emellertid fallet varit med en annan därmed parallell rörelse, nämligen gille- eller skråsocialismen, vilken vill lämna produktionsmedlen i statens hand men låta deras användning, d. v. s. själva produktionen och herraväldet över produkterna handhavas av arbetstagarna själva. Det synes onödigt att här upprepa vad professor Steffen i sitt på socialiseringsnämndens uppdrag utgivna arbete om socialiseringsfrågans förutsättningar och läge i England yttrat om gillesocialismen. Här må blott till en början erinras därom, att hr Steffen funnit förutsättningarna för införande av "samhällelig äganderätt och samhällelig kontroll" störst inom byggnadsindustrien, "emedan det i industrien engagerade kapitalet är jämförelsevis ringa och arbetsgivarna i regel utgöras av små mästare, vilka, som man anser, lätteligen skulle kunna absorberas av en gilleorganisation bland yrkesmännen". Hr Steffen erinrar om, att ett förslag i denna riktning redan uppgjorts av "det industriråd, som i enlighet med Whitley-kommitténs förslag upprättats inom byggnadsindustrien. För att reglera efterfrågan å byggnadsarbete skulle, enligt detta förslag, över hela landet upprättas nämnder, uteslutande sammansatta av yrkesmän i

138 branschen. Dessa skulle hava till uppgift att motverka tillfällig arbetslöshet i facket genom att lösa frågan om arbetsanställning under för yrket ogynnsamma årstider, varvid bl. a. ifrågasattes att utbyta arbetskraft med andra industrier under vissa säsonger. Därjämte skulle industrien träffa anstalter för att underhålla yrkesmän och deras familjer vid oförvållad arbetslöshet och arbetarna skulle i stället beredas en fastare anställning. Frågan om en reorganisation av byggnadsverksamheten i England, har sedan ett par års tid varit föremål för undersökning av det inom denna näringsgren upprättade industrirådet (enligt Whitley-systemet). En inom rådet för ändamålet tillsatt kommitté hade också utarbetat ett principförslag, som upprepade gånger var föremål för överläggning inom rådet, utan att dock enighet mellan bägge sidornas representanter ännu kunde uppnås." Utan att närmare ingå på frågan i vad mån de gillesocialistiska idéerna vunnit utbredning inom den engelska arbetareklassen må här blott anföras, att den av Landsorganisationen i Sverige till England år 1921 utsända studiekommissionen 1 funnit dessa idéer ha vunnit "många anhängare inom den engelska fackföreningsrörelsen, särskilt bland de unga och radikala fackföreningsmännen. Åtskilligt talar också för att t. ex. gruvarbetarnas stora flertal åtminstone instinktivt omfattar dessa idé<er och att just dessa idéer varit vägledande för gruvarbetarna under kampen för gruvornas socialisering." Gillesocialismen har i motsats till t. ex. syndikalismen, icke nöjt sig med att teoretisera, utan den har modigt tagit sig för att omsätta teorierna i praktiken. Gillesocialisterna ha velat pröva sina teorier, de ha med påtagliga exempel velat övertyga sig själva och sina kritiker om, att deras idéer äro anpassade till det levande livet. Byggnadsindustrien har erbjudit de största förutsättningarna, särskilt med hänsyn till möjligheterna att skaffa arbete, att organisera verksamheten enligt demokratiska principer, att lösa de problem, som gälla kapitalanskaffning, finansiering och förvaltning. Gillesocialisterna bland byggnadsarbetarna anvisade sina kamrater inom fackorganisationerna en väg, på vilken arbetarna skulle kunna taga sig fram utan arbetsgivarnas hjälp för att erbjuda samhället sina tjänster. De föreslogo, att byggnadsgillen skulle bildas med uppgift att åtaga sig att uppföra bostäder för kommunernas räkning till självkostnadspris. Och redan under förra hälften av år 1920 bildades det första bygjgnadsgillet av byggnadsarbetarefackföreningarna i Manchester. Manchefster blev centrum för gillerörelsen i hela landet, med undantag för London och denna stads förstäder och omgivningar. Under loppet av några 1 Det följande enligt redaktören Sigfrid Hanssons uppsatser, "Praktisk socialism", mti tidskriften Fackföreningsrörelsen 1921 och 1922.

139 få månader räknades inom det s. k. Manchesterdistriktet icke mindre än 160 lokala byggnadsgillekommittéer och av dessa lyckades ratt snart ett stort antal erhålla arbeten för kommunens räkning. Under tiden hade rörelsen spritt sig även inom Londondistriktet, där ävenledes kontrakt angående bostadshus uppförande upprättades med några kommuner. Grundvalen för byggnadsgillena utgöras av fackförbundens lokalavdelningar och deras sektioner. Inom ett med hänsyn till sådana lokalavdelningars verksamhet avgränsat område bildas en lokal gillekommitté, sammansatt av en representant från varje lokalavdelning, eller, i de fall lokalavdelningarna äro uppdelade i sektioner, av en representant från varje sådan sektion. De lokala gillekommittéerna inom ett visst geografiskt område konstituera i sin tur ett distriktsråd (Regional Council) vilket sker på så sätt, att varje kommitté utser en representant i rådet. Det är meningen, att denna organisationsbyggnad skall avslutas med ett landsgille, representerat av en gillekongress och landsråd (National Board). Landsrådet skall väljas antingen av distriktsråden eller av de lokala gillekommittéerna. Hittills ha byggnadsgillena löst kapitalanskaffningsfrågan på så sätt, att de lyckats intressera det stora kapitalstarka kooperativa förbundet för sin sak. Londongillet har sålunda upptagit ett tiotusenpundslån hos detta förbunds bank. Som säkerhet för detta lån har förbundet erhållit inteckningar i de fyrtio pund, som gillet beräknar för varje hus utöver de verkliga kostnaderna. Inteckningarna utgöra 50 % av varje fyrtio pund. Dessa 50 % inbetalas till förbundet efter hand som husen bli färdiga. För övrigt har kapital anskaffats på så sätt, att byggnadsarbetarna tecknat andelar. Resultatet av gillesocialismen har hittills blivit,1 att Manchestergillet hittills kommit under de beräknade kostnaderna beträffande alla kontrakt, såväl s. k. enskilda som offentliga, i några fall med ända till 20 %. I nio fall av tio har gillet ingivit betydligt lägre anbud än de privata entreprenörerna och på så sätt tvingat dessa att undan för undan sänka sina anbud. Förklaringen till, att byggnadsgillena kunna icke blott åtaga sig arbeten till avsevärt lägre pris än de privata entreprenörerna, utan även bringa kostnaderna under de beräknade, ligger däri, att gillena, trogna sina socialistiska principer, avstå från varje slag av profit, och att de, tacck vare deras vädjan till arbetarnas socialistiska instinkter, lyckats hö.ja produktionskapaciteten. Gillesocialisten kräver en social värdering av arbetskraften, vilket innebär, att varje medborgare har skyldighet att ställa sin arbetskraft till samhällets förfogande med skyldighet för sam1

Hansson a. a. sid. 433.

140 hället att tillgodogöra sig densamma och garantera medborgaren möjligheter att föra en människovärdig tillvaro, oavsett om samhället tillgodogör sig arbetskraften eller icke. Då de gingo till kommunerna i deras egenskap av samhällets representanter för att erbjuda dem sina tjänster, föreslogo de följaktligen, att de skulle få utföra kommunens byggnadsarbeten till s. k. självkostnadspris. De första entreprenadkontrakten uppgjordes också i enlighet med detta förslag. Arbetarna ha visserligen sedermera tillsvidare accepterat ett system, som innebär profitering, men de ha å andra sidan bestämt sagt ifrån, att de icke ämna tillgodogöra sig systemet i profiteringssyfte. De ha beslutat att av eventuella överskott skall minst 50 % återlämnas till kunden och resten avsättas till en fond, varur eventuella förluster skola betäckas. Demokratien inom byggnadsgillena har naturligtvis icke inskränkts till att endast gälla själva organisationen och förvaltningen. Den industriella självstyrelsen är icke genomförd med mindre än att en fullständig demokrati även tillämpas ute på arbetsplatsen. Den måste tillämpas även ifråga om arbetares antagande och avskedande, ifråga om förmäns anställande o. s. v. Byggnadsgillena i England vilja icke blott socialisera, de vilja även förverkliga den industriella demokratien. Vi veta av det som meddelats i det föregående, att gillena strängt taget äro fackföreningsorgan, att alla medlemmar av byggnadsarbetarnas fackföreningar ha lika rätt att deltaga i konstituerandet av gillena och lika rätt att erbjuda gillena sina tjänster. När en lokal gillekommitté skall börja sin verksamhet, försäkrar den sig om fackföreningsmedlemmarnas medverkan ute på arbetsplatserna genom att tillställa dem anmälningsblanketter, vilka vederbörligen ifyllda återsändas till kommittén eller vederbörande fackföreningssekreterare. Enligt dessa blanketter, till vilka ett utförligt prospekt angående gillets organisation, syfte och arbetssätt är fogat, skola de fackföreningsmedlemmar, som äro villiga att träda i gillets tjänst, uppgiva namn, adress, yrke och organisation. Efterhand som blanketterna insändas, uppföras de anmäldas namn i tur och ordning på listor, en för varje yrke. När sedan gillekommittén önskar anställa arbetare, inkallas sådana i den tur och ordning, som de anmält sig och blivit uppförda på listorna. Skulle en arbetare, då han erhåller kallelse, av en eller annan anledning icke omedelbart kunna ställa sig till gillets förfogande, strykes hans namn icke från listan, utan placeras i slutet av denna, för att arbetaren vid ett annat tillfälle skall kunna bliva anmodad att taga anställning hos gillet. Detta tillvägagångssätt ifråga om rekryteringen har tillfört gillena en synnerligen intresserad och duglig arbetarekår, och därmed har en av de främsta förutsättningarna för åstadkommandet av ett kvalitativt och kvantitativt gott arbetsresultat uppfyllts. Men det säger sig självt, att

141 bland dessa tusentals arbetare funnits en och annan, som icke hållit måttet ifråga om yrkesskicklighet, eller ännu värre, ifråga om de rent moraliska kvalifikationerna. En och annan har lagt i dagen en sådan brist på intresse för arbetet, att hans kamrater funnit anledning att kräva hans avskedande. Avskedandena verkställas av gillekommittén. För att förebygga missbruk av rätten att avskeda ha arbetarna utsett s. k. driftsråd, sammansatta av en representant för varje yrke. Dessa råd utöva kontroll över förmännens och gillekommittéernas åtgöranden i disciplin- och liknande frågor. Inom Manchesterdistriktet har man tillerkänt förmännen en större befogenhet, än den som tillkommer deras kolleger inom Londondistriktet. Detta på förmännens eget initiativ. Gilleledningen för sin del föreslog, att förmännen skulle tillerkännas suspensionsrätt, och att det definitiva avgörandet skulle förbehållas gilleledningen. Man enades slutligen om, att förmännen visserligen skulle tillerkännas rätt att avskeda, men att de avskedade skulle kunna appellera till ledningen. Vilket icke kränker den demokratiska principen, eftersom ju arbetarna själva välja förmännen medelst allmän, lika och direkt rösträtt, och förmännen följaktligen både formellt och reelt är o arbetarnas egna förtroendemän. På senaste tiden har man haft att anteckna åtskilliga motgångar inom gillerörelsen. Ekonomiska svårigheter ha lett till upplösning av det förut upprättade riksbyggnadsgillet och gillet inom möbeltillverkningen. Byggnadsgillet har trätt i konkurs, oaktat tillgångarna överstego skulderna med 30 000 pund. Å ena sidan var gillet ej i stånd att omedelbart göra denna summa tillgänglig i kontanter, å andra sidan kunde vissa mera betydande beställningar ej utföras. I början av verksamheten arbetade gillena under gynnsamma förhållanden. De arbeten, som de åtogo sig i sammanhang med statens byggnadsplaner, överstego ej deras ekonomiska förmåga. Den kooperativa grosshandelns bank förskotterade, såsom ovan berörts, penningar, och gillena erhöllo kredit på grundval av betalningarna för utfört arbete, vilka inflöto enligt de särskilt upprättade arbetskontrakten, varigenom de skyddades för förluster. Först inskränkte emellertid staten rätt kraftigt antalet av dessa kontrakt, och strax därpå uppgav den även helt och hållet sina byggnadsplaner. Denna utveckling inom byggnads industrien bringade gillena i en mycket svår ställning. De kunde ej fortsätta sin verksamhet utan rätt betydande kapital eller utan en omfattande kredit. Kooperativa grosshandelsbanken uppsade lånen. Då försöket med ett riksgilleslån samt fackorganisationernas försök till kapitalanskaffning till gillenas förmån misslyckades, nödgades riksgillet förskaffa sig penningmedel genom ett kapitalistiskt bankföretag och blev härmed prisgivet åt varje ogynnsam tillfällighet. Dessutom blevo utgifterna för löner för höga på grund av det stora an-

142 talet anställda arbetare och dålig förvaltning. Penningar, som bort användas till betalning av material, utgåvos till löner. Systemet med att låta arbetaren utföra sitt arbete efter gottfinnande, utan någon mera betydande teknisk hjälp, bestod i början provet, men då de allmänna förhållandena blevo sämre, visade det sig hava vissa ömma punkter. Två tredjedelar av de lokala kommittéerna upprätthöllo en sträng disciplin, som kunde jämföras med den inom ett gott privatföretag. Några kommittéer drogo emellertid ej försorg om att arbetstiden riktigt iakttogs. Det förekom missbruk ifråga om principen om fortlöpande avlöning, och man gynnade den människovänliga men föga affärsmässiga tendensen, att under alla förhållanden bereda arbete åt arbetslösa kamrater, till och med när antalet sysselsatta därigenom blev alldeles för stort. Möbelgillets sammanstörtande är enligt en redogörelse av dess ordförande och sekreterare även att tillskriva bristen på kapital. Beställningar ingingo, men gillet var ej i stånd att utföra desamma. Riksbyggnadsgillet hade förskotterat penningar. Då detta inställde betalningarna, måste även möbelgillet nedlägga verksamheten. De av gillena sysselsatta arbetarna voro mycket arbetsdugliga. Då de delvis saknade maskiner, måste de arbeta hårdare än annars. För att göra rättvisa åt arbetarnas prestationer måste det sägas, att oaktat de på annat håll erbjudits arbete till tre eller fyra pence högre timlön lämnade de gillet först när det upplöstes. Riksbyggnadsgillets sammanstörtande betyder emellertid ej undergång för Englands byggnadsgillen över huvud taget. Londons såväl som de skottska byggnadsgillena ha visat sig i stånd att fortsätta verksamheten. Det torde i alla händelser vara förhastat att av de delvis goda resultat som inom en isolerad industri i England nåtts vid gillesocialismens tilllämpning draga några mera allmängiltiga slutsatser rörande denna produktionsorganisations utvecklingsmöjligheter på andra områden.

AMERIKAS FÖRENTA STATER. INNEHÅLL. Sid. v..n

145 Källor Kap. 1. Amerikas särställning i socialt avseende Kap. 2. Om upprättandet av fabriksnämnder och andra former för arbetarnas repre147 sentation vid industriella företag a. Uppkomsten och utvecklingen av de olika representationssystemen 147 b. Fackföreningarnas och arbetsgivareföreningarnas ställning till fabriksnämndsrörelsen 14" c. Olika slag av arbetarerepresentation vid företagen 150 d. Valbestämmelser 151 Kap. 3. Fabriksnämndernas verksamhetsområde a. Nämndernas allmänna uppgifter och ändamål b. Socialpolitiska förhållanden c. Antagande och avskedande av personal d. Arbetsdisciplinen e. Ärenden rörande löner och arbetsvillkor f. Produktionsekonomien g. Produktionstekniken

152 153 154 155 155 156 15' 15°

Kap. 4. Fabriksnämndernas verksamhetsformer a. Arbetsfördelning b. Representationsrätt i bolagsstyrelser c. Arbets- och förhandlingsordning d. Övriga regler för fabriksnämndernas verksamhet

159 159 159 160 162

Kap. 5. Skiljenämndssystemet

162 Kap. 6. Allmänna praktiska erfarenheter

Källor. Förutom på i ämnet tillgänglig litteratur bygger den följande framställningen huvudsakligen på dels de officiella rapporter, som med biträde av överingenjören vid Garyverken, Albin G. Witting, avgivits av vårt konsulat i Chikago, daterade den 16 september, 6 och 24 oktober 1919, den 18 februari, 20 april, 11 och 20 maj, 16 november och 21 december 1920, den 9 och 23 februari samt 19 november 1921, dels en av driftsledaren vid Stals turbinverkstäder i Finspong, ingenjören John Nordin, efter en sommaren 1921 med statsstipendium för Kommerskollegium företagen studieresa till Amerika författad rapport, daterad november 1921. Överingenjören Witting har dessutom haft godheten genomläsa min i koncept uppgjorda redogörelse samt förse densamma med vederbörliga kompletteringar.

Kap. 1. Amerikas särställning i socialt avseende. Utan allt tvivel är Amerikas förenta stater ett av de länder, där man numera vunnit den allra största erfarenhet på den industriella demokratiens område, då allt sedan världskrigets senare år fabriksnämnder, "Works' committees", "Shop Committees" och andra dylika representationsorgan för arbetarna inrättats vid ett mycket betydande antal industriella verk inom unionen. Det är ej heller författarens mening att förringa värdet för oss av dessa erfarenheter genom framhållandet därav, att grunderna för de amerikanska systemen i åtskilliga avseenden är o ganska främmande för våra förhållanden. Detta framträder måhända mest i fråga om den i U. S. A. ganska allmänt förekommande kombinationen med vinstandel (profit-sharing) åt arbetarna, ett system, som ligger utom ramen för denna framställning. Ifråga om själva utgångspunkterna råder också uti åtskilliga avseenden, särskilt på det sociala området, så pass stor olikhet mellan Amerika och oss, att en blick på de sätt, varpå man i U. S. A. sökt 10

146 lösa den industriella demokratiens problem skulle för uppfattningen av problemet i dess helhet bliva missvisande, utan en erinran från början om ett par av dessa olikheter, vilka för övrigt i viss mån framhållits uti ingenjör Nordins rapport: 1. Individen är i Amerika på ett helt annat sätt än här beroende endast av sig själv, och det är kanske just medvetandet om att han utan hjälp av andra måste bereda sig sin egen väg, som utgör en av de allra förnämsta orsakerna till den energi och initiativkraft, som känneteckna amerikanen. Förvissningen att han även kan genomföra de uppgifter, han sätter sig före, ger amerikanen en viss grad av självsäkerhet och självförtroende, som blivit till ett karaktärsdrag, och som tar sig ett direkt uttryck i en viss obesvärad öppenhet i umgänget med andra människor, icke minst i umgänget mellan över- och underordnade inom ett företag, samt i en frisk fördomsfrihet då det gäller att vare sig framställa eller pröva nya uppslag. Härav följer att å ena sidan själva umgänget mellan arbetsgivare och arbetare i Amerika redan från början tager rätt så omedelbara former, vilkas vidare utveckling i demokratisk riktning sker nästan spontant, men att å andra sidan lagstiftning på detta område är mindre av behovet påkallad än på andra håll. 2. Den markerade skillnaden mellan yrkeskunniga och icke yrkeskunniga arbetare. Den yrkeskunnige amerikanske arbetaren har, ehuru han väl i genomsnitt ej är den svenske överlägsen vare sig i intelligens eller individuell prestationsförmåga, en betydligt högre arbetsinkomst i förhållande till levnadskostnaden. Orsaken härtill torde vara att söka i Amerikas ojämförligt större naturrikedomar och framkomstmöjligheter för individen. Raska och yrkeskunniga arbetare ha rika förtjänstmöjligheter och kunna leva på en förhållandevis hög levnadsstandard samt avsätta stora besparingar för kapitalbildning. De känna sig härigenom som goda borgare och hava mindre intresse för arbetarerörelsen över huvud taget. Enskilda fackförbund kunna visserligen vara väl organiserade, men ha i förhållande till totala antalet arbetare inom facken icke alltid den utbredning och betydelse som i Sverige och i de flesta andra europeiska länder. Av Amerikas över tolv miljoner arbetare äro knappast hälften organiserade. De icke yrkeskunniga arbetarna åter, grovarbetarna, vilka åtnjuta jämförelsevis låg inkomst och få prestera ett hårt arbete, bestå nästan uteslutande av individer med relativt låg bildningsgrad. De rekryteras till stor del ur invandraremassorna från Europas södra och sydöstra delar, och synas i alla händelser ha svårt att i detta avseende höja sig. Om också organiserade, lämpa sig deras organisationer icke alltid ttill grundval för ett realiserande av industriell demokrati.

147 Kap. 2. Om upprättandet av fabriksnämnder och andra former för arbetarnas representation vid industriella företag. Under trycket av bristen på arbetskraft och i avsikt att binda arbe- ('- UPP~ tärnas intresse vid företagen för att undgå arbetskonflikter togo åtskil- och n,tVeckliga framsynta arbetsgivare redan under kriget (huvudsakligen från åren ^w^ av 1917 och 1918) initiativ till upprättande av fabriksnämnder eller andra represenorgan för arbetarnas representation vid de särskilda företagen. Bland taMorudessa pioniärer på området må här endast nämnas den bekante ledaren av Standard Oil Co., John D. Rockefeller J:r. Regeringen följde exemplet. De offentliga organisationer, som hade till ändamål att öka produktionen och förebygga arbetskonflikter inom krigsindustrien och därmed sammanhängande industrier, nämligen "National War Labor Board" samt "Ship Building Labor Adjustement Board", framtvingade efter hand upprättandet av fabriksnämnder inom stora delar av dessa industrier. Då freden närmade sig, stod det för åtskilliga framsynta amerikaner och även för regeringen klart, att man på förhand borde planlägga ett mötande av de med fredskrisen väntade industriella svårigheterna. På förslag av senatorn Gould beslöts i juni 1919 inkallande av en rikskonferens för att undersöka arbetsförhållandena i den amerikanska industrien samt framkomma med förslag till en reorganisation efter kriget. Förberedelserna för denna konferens pågingo under sommaren och hösten 1919. I oktober utgavs av en särskild av vissa stora arbetsgivareorganisationer finansierad riksindustribyrå 1 en rapport rörande de dåvarande faktiska förhållandena. Till konferensens ordförande förordnades arbetsministern William B. Wilson och till vice ordförande krigstidens bekante livsmedelsdiktator Herbert Hoover. Konferensen, som av presidenten sammankallades till den 1 december, avgav redan den 29 december ett preliminärt betänkande, som dock endast avsåg medling av arbetstvister. Konferensen sammanträdde ånyo den 12 januari och i slutet av mars 1920 godkändes dess s. k. "slutliga rapport" om upprättandet av arbetarerepresentationer vid de industriella företagen. I sin slutliga rapport framhöll konferensen, att den sociala oron hade sin orsak i motsättningsförhållandena mellan arbetsgivare och arbetare, samt att denna motsättning nu vore farligare för industriens sunda utveckling än någonsin, emedan ett nytt moment tillkommit utöver arbetarnas krav på löneförhöjningar och minskad arbetstid. Detta nya moment vore visserligen av mera psykologisk och irrationell art, men definierades av konferensen såsom arbetarnas krav på "att få utöva ett 1

National Industrial Conference Board: "Works' councils in the United States".

148 större och mera organiskt inflytande på den industriella processen". Konferensen framhöll, att sådana strävanden hos arbetarna icke finge slås ned utan borde göras fruktbringande: "Genom förståelse och sympati kunna dessa strävanden omsättas till en drivkraft, som kan framkalla en bättre anda och förståelse mellan arbete och kapital samt en mera effektiv samverkan mellan dem." På dessa grunder förordade kommittén upprättandet av arbetarerepresentationer vid sådana större företag, där den direkta kontakten mellan arbetsgivare och arbetare icke är tillräcklig. Ifråga om sättet för den industriella demokratiens genomförande intog konferensen bestämd ståndpunkt mot lagstiftningsvägen: "Den (arbetarerepresentationen) kan ej bliva föremål för lagstadganden, emedan dess lämpligaste form kan vara olika för varje särskild anläggning. Därför anbefaller konferensen hänvändelse icke till lagstiftarna utan till arbetsgivarna och arbetarna." Samma ståndpunkt understrykes även av såväl överingenjör Witting som ingenjör Nordin, vilket av den förre motiveras med bl. a. följande ord: "De fördelar, som bjudas av en på rätt sätt införd demokratisering av industrien, skola alldeles utebliva, i fall endera parten ginge in därpå, icke därför, att han insåge den egna fördelen därav, utan emedan han måste, tvingad därtill av lagbestämmelser." Kepresentationssystemet är i U. S. A. begränsat till industrien. 1 Enligt den industriella rikskonferensens rapport för oktober 1919 funnos vid denna tidpunkt arbetarerepresentationer av ett eller annat slag vid 225 särskilda företag, därav 86 under krigsdepartementet, 31 i skeppsbyggnadsindustrien samt 10 i järn och kolgruvor. Omkring ett hundratal arbetarerepresentationer, huvudsakligen inom metallindustrien, hade upprättats på initiativ av enskilda arbetsgivare. Åtskilliga av dessa arbetarerepresentationer hava utan tvivel upphört samtidigt med krigsleveranserna, men på många håll ha institutionerna befunnits vara till så stor nytta, att de fortlevat även sedan tvånget från statsmakternas sida upphört. Och under tiden har systemet spontant utbrett sig till nya industrier, så att detsamma i början av år 1922 omfattade 125 företag. Ingenjör Nordin fastslår i sin rapport, att under senare delen av 1920 och de första månaderna av 1921 antalet fabriksnämnder avsevärt ökats, och han beräknar för sin del, att omkring femhundra arbetsplatser med i runt tal en miljon arbetare åtminstone hade påbörjat sådan organisation, redan då depressionsperioden började. Dessa siffror äro avsevärda i betraktande av att hela antalet arbetare i U. S. A. 1

Rörande utsträckandet till företag av annan kategori under de allra senaste åren hänvisas till kap. 6.

149 uppgår till omkring tolv miljoner. Vid ett stort antal verk, enligt uppgift inemot 50 % av ovannämnda antal, torde dessutom planen vara tämligen ofullständig och i själva verket ännu befinna sig på experimentstadiet. Vilket icke hindrar, att de anläggningar, där planen lyckats och arbetar väl, absolut taget äro mycket betydande både till antal och storlek. Den enda utifrån pådrivande kraften är den upplysningspropaganda, som dirigeras bland annat från nämnda riksindustribyrå (National Industrial Conference Board), vilken existerat ända sedan år 1917. Denna byrå representerar olika industriförbund och arbetsgivareföreningar och har till syfte att undersöka olika sociala förhållanden samt att framlägga resultaten av dessa undersökningar för offentligheten. Förutom den redan nämnda rapporten av oktober 1920 har byrån på grundval av förut berörda allmänna konferensförhandlingar också utgivit en handbok (Works' councils manual), vari vissa i det följande närmare angivna regler för fabriksnämndernas organisation och verksamhet förordats. En ny rapport rörande fabriksnämndssystemets utveckling utgavs av byrån i maj 1922. I viss mån synas de amerikanska fackföreningarna frukta, att nu be- b. Fackrörda organisationsformer inom industrien skola lägga hinder i vägen formmtör utvecklingen av deras egna ännu icke överallt synnerligen starka arbetsorganisationer. Målet för de båda organisationsformerna är icke heller 9wareför„

eningar-

iullt gemensamt. Vid den mycket moderata amerikanska landsorgani- nas ställ sationens ("American federation of labor") årsmöte 1920 uttalade man nff .tiU o!

fabn/cs-

sig sålunda ganska bestämt mot den nya rörelsen, och det är tydligt, att nämndsmotståndet sedan dess varit jämförelsevis starkt vid de arbetsplatser, där'de rörelsens. k. Gomperska fackförennigarna kunnat utöva något starkare inflytande. En annan position intager enligt ingenjör Nordin kommunistpartiet. Gentemot den mera moderata landsorganisationen förordar detta parti på sätt och via ett rådssystem, nämligen upprättandet av kommunistiska arbetareråd "i ändamål att vid varje verk eller industri bedriva kommunistisk agitation". Av allt att döma synes emellertid detta program icke liava inverkat på de linjer efter vilka idén i stort sett utvecklats. Man torde också kunna säga, att i U. S. A. varken de fackliga eller politiska arbetstagareorganisationerna fått något väsentligt inflytande på tillkomsten eller utvecklingen av fabriksnämndssystemet. Detsamma gäller ifråga om upprättandet av nämnderna vid de särskilda företagen. Av fackföreningar bildade fabriksnämnder kunna i Amerika icke ifrågakomma, bland annat därför att de icke kunna anses valda på demokratisk basis av företagens arbetare 1 , eftersom de organiserade arbetarna i U. S. A. i många företag endast representera en mi1 noritet inom i dess helhet. Denna sats arbetarestammen är hämtad ur riksindustribyråns rapport av oktober 1919 (sid. 2).

150 Å andra sidan föreskrives i allmänhet i alla fabriksnämndsstadgar, att genom den nya institutionen intet som helst intrång får göras på fackföreningarnas rättigheter eller hinder läggas för arbetarna att inträda i dylika föreningar. Ehuru sålunda arbetareorganisationerna alltjämt1 officiellt äro motståndare till sådana driftsråd, som icke upprättats under samarbete med fackföreningarna, hava enskilda driftsrådsledamöter, som samtidigt äro fackföreningstjänstemän, i allmänhet visat sig synnerligen intresserade av driftsrådens arbete. Och deras eget växande förtroende för systemet och därmed också för arbetsgivarna har enligt rapporten skapat en oöverstiglig mur emot alla angrepp från fackföreningarnas sida. På arbetsgivaresidan är man sedan gammalt i Amerika på många håll motståndare till kollektivavtalen, vilket bl. a. kom till uttryck vid industrikonferensen i Washington år 1919. Vid en sommaren 1920 företagen överläggning mellan samtliga handelskammare i Förenta staterna enade man sig också om ett förordande av principen "open shop", d. v. s. att oorganiserade arbetare skola hava samma rätt att erhålla anställning som de organiserade. Och önskvärdheten att finna en utväg ur den växande kampen mellan arbetsgivare och arbetare på dessa punkter har helt säkert blivit en av drivkrafterna till etablerandet av fabriksnämnder. 2 På sätt och vis kan man säga, att på denna väg fabriksnämnderna även i Amerika kommit att komplettera de fackliga organisationerna. Så till vida nämligen att nämnderna berett väg för kollektivavtal inom företag, där sådana avtal förut icke förekommit. I ett land av Amerikas storlek och med dess industriella utveckling ligger det i sakens egen natur, att kollektivavtal endast med svårighet kunna slutas för hela unionen utan snarare för varje särskild stat, och i jätteföretag med exempelvis 10 000 arbetare förefaller det därför även arbetarna själva naturligast att uppträda självständigt, alltså kollektivt inom företaget oberoende av arbetare inom samma industrigren i andra delar av unionen. Fabriksnämnderna ha alltså dels kompletterat, dels också ersatt fackföreningarna då det gäller kollektivavtals ingående, vilket åter icke kunnat undgå att skärpa konkurrensen mellan fackförenings- och fabriksnämndsorganisationerna. c Olika Man kan urskilja två huvudslag av organ för den industriella demoarbdmr- kratien i U. S. A. Det första, varvid i den följande framställningen störrepresen- s ta vikten skall läggas, är det s. k. nämndssystemet (committee type) och förda^ei d e t a n d r a senatsystemet (government type). 3 Det förstnämnda systemet, som är tämligen enkelt till sin byggnad, 1

Enligt den av "National industrial Conference board" i maj 1922 utgivna rapport. F. H. Macpherson: Mina erfarenheter rörande industriell demokrati. Anförande hållet vid en affärskonferens för den amerikanska pappersmasse- och pappersindustrien, i New York i november 1919. 3 Industriella rikskonferensens rapport av oktober 1919. sid. 19. 2

151 kan bjuda på åtskilliga olikheter i detaljer, särskilt ifråga om reglerna för val av arbetarnas representanter. I stort sett hava vi här emellertid att göra med en fabriksnämnd (committee), tämligen likartad med motsvarande engelska nämnder. Dessa fabriksnämnder bestå antingen uteslutande av arbetarerepresentanter, vilka då ha att konferera med representanter för driftsledningen, eller, och detta är det vanliga, bestå nämnderna av representanter för såväl arbetare som arbetsgivare (joint comittees). Skillnaden mellan dessa båda fall är emellertid i realiteten icke synnerligen stor, eftersom i det senare fallet båda parternas representanter dessutom hålla enskilda sammanträden. En följd av arbetsgivaresidans representation i nämnden blir sedan, att denna i regel har ganska vidsträckt beslutanderätt. Vid arbetarerepresentanternas utseende bör iakttagas dels att antalet representanter blir tillräckligt för att alla arbetare må känna sig verkligen vara representerade med en representant per högst etthundra arbetstagare, dels att alla övriga intressen inom företaget bliva företrädda. En viss procent av representanterna böra vara kvinnor, därest sådana äro anställda vid företaget. Tämligen likartat till sin byggnad med nämndssystemet är det s. k. Rockefeller-systemet, vilket nämligen skiljer sig från nämndssystemet huvudsakligen därigenom, att det undandrager nämnden beslutanderätten i vissa frågor (t. ex. arbetares antagande och avskedande). Det andra huvudslaget av arbetarerepresentationer i Förenta staterna, det s. k. senatsystemet, är en kopia av staternas egen konstitution. Enligt den industriella rikskonferensens rapport finnes enligt detta system vid varje företag dels en regering (cabinet), verkställande direktören och dennes närmaste män, dels en senat (senate), bestående av representanter för ingenjörer och tjänstemän, dels slutligen ett representanternas hus (house of representatives) med representanter för arbetarna. Detta representationssystem är även i det avseendet typiskt för Amerika, och mera främmande för europeiska förhållanden, att detsamma nästan alltid är förenat med ett vinstandelssystem (collective economy dividend), i allmänhet baserat på den principen att inom varje avdelning av företaget, där produktionen ökats utöver förutvarande standard, en viss del, exempelvis 50 %, av vinstökningen, fördelas bland arbetarna. d. ValI riksindustribyråns handbok anbefallas följande regler: Rösträtt vid val av arbetarerepresentanter bör tillkomma alla an- bestämmelser. ställda utom de, som själva hava rätt att anställa eller avskeda arbetare. Dessutom bör eventuellt krävas viss anställningstid i företaget och viss ålder, t. ex. 18 år. För valbarhet bör dessutom krävas ett års anställning, amerikanskt medborgarskap, läs- och skrivkunnighet samt högre levnadsålder, exempelvis 21 år.

152 Valet bör förrättas i två omgångar, kandidatval och represemtantval, detta för att en minoritet icke skall kunna avgöra valet genom röstsplittring. Ledningen av valförrättningen bör tillkomma en valnämnd, bestående uteslutande av arbetarerepresentanter. Driftsledningens befattning med valen bör begränsas till ett allmänt övervakande av att allt går rätt till. Förmäns och andra tjänstemäns tillträde till vallokalen bör i allmänhet förbjudas. Valet bör förrättas under arbetstiden, under middagsrasten eller omedelbart efter arbetstidens slut. Valperioden bör sättas till ett år, varvid halva antalet representanter nyväljas varje halvår. Eventuellt böra två tredjedelar av de röstberättigade äga rätt att under valperioden återkalla sina representanters mandat.

Kap. 3. Fabriksnämndernas verksamhetsområde. Fabriksnämndernas ställning är enligt riksindustribyråns handbok tvåsidigt: nämligen att vara dels rådgivare åt arbetsgivare och arbetare i frågor av gemensamt intresse, dels en plattform för förhandlingar mellan parterna. Fabriksnämnderna hava i regel följande verksamhetsområden (a) Nämndernas allmänna uppgifter och ändamål (b) Socialpolitiska förhållanden Förvaltning av välfärdsinrättningar (c) Antagande och avskedande av personal (d) Arbetsdisciplinen (e) Avlönings- och arbetstidsfrågor samt arbetsvillkor i övrigt. (f) Produktionsekonomien (g) Produktionstekniken

befogenheter att lämna råd och upplysningar, uiöva tillsyn, medla. (i allmänhet") medbestämmanderätt, (alltid) medbestämmanderätt, diskussions- och förhandlingsrätt, (eventuellt) medbestämmanderätt, (alltid) medbestämmanderätt.1 diskussions- och förslagsrätt, åtminstone diskussions- och förslagsrätt.

Den exekutiva makten bör uteslutande tillkomma driftsledningen. Med den i ovanstående tabell använda termen "medbestämmanderätt" avses att arbetaresidan inom den gemensamma nämnden har medbestämmanderätt. Där båda parterna inom nämnden äro eniga, bör nämndens beslut enligt handboken vara slutgiltigt. Om också stadgarna ofta på denna punkt äro otydliga eller formellt förbehålla arbetsgivaren vetorätt, torde handbokens direktiv i detta avseende i allmänhet följas i praktiken. 1

Enligt handboken är detta ett nödvändigt villkor, enär eljest rådet "komme att sakna livskraft".

153 I handboken anmärkes, att arbetarerepresentationerna på åtskilliga håll fått sitt verksamhetsområde mera begränsat, medan andra kunna till behandling upptaga snart sagt vilken angelägenhet som helst. I vilket fall arbetsgivaren givetvis är väl representerad i rådet och eventuellt genom en bestämmelse om vetorätt förfogar över en säkerhetsventil. Sålunda kan enligt senatsystemet i regel varje spörsmål behandlas av arbetarerepresentationen. Genom överbyggnaden med senat och kabinett samt driftsledningens oinskränkta inflytande särskilt inom kabinettet, har arbetsgivaren möjlighet att övervaka, att inga beslut genomföras, som i ekonomiskt eller annat hänseende kunna bliva av ödesdiger betydelse för företaget. Detta förhållande framhålles särskilt av John Leitch, då han försvarar denna enligt mångas tycke komplicerade organisationsplan. Han anser det vara av utomordentlig betydelse för samarbetet, att arbetstagarna äro medvetna om möjligheten att taga del i företagets ledning. Även om frågan slutligen löses i en riktning, som ej överensstämmer med deras förväntan, finna de sig, genom den utredning, som i samband med beslutet offentliggöres, tillfreds med att saken varit under debatt och klarlagts. Även enligt nämndsystemet äro arbetarerepresentationernas befogenheter i realiteten för europeiska förhållanden ganska stora. Visserligen har ju driftsledningen alltid möjlighet att genom sina representanter i nämnden motverka arbetarerepresentanternas mening. Men just medvetandet härav gör, att de senare endast framkomma med ganska väl motiverade förslag. Ett gott exempel härpå lämnas i en till fabriksnämndskonferensen (The employees representation conference) i Boston år 1921 ingiven rapport från ett av de större företagen1, som infört detta system. I denna rapport förklaras, att ännu intet enda förslag gjorts av arbetstagarnas representanter i fabriksnämnden utan att ha blivit godkänt av driftsledningen, och dock infördes representationssystemet vid ifrågavarande företag redan år 1917 enligt direktiv från krigsdepartementet. Endast i undantagsfall förekomma i driftsrepresentationernas stadgar a. Nämnnågra bestämmelser och riktlinjer, efter vilka enskilda frågor skola be- der^iy^1 handlas. På grund av stadgarnas synnerligen allmänt hållna ordalag rö- uppgifter rande fabriksnämndernas rättighet och skyldighet att tillvarataga arbets^i tagarnas och företagens bästa kunna emellertid, såsom också av ingenjör Nordin anföres, så gott som alla frågor behandlas, och den enda ledning som rådet har i frågans avgörande blir då de allmänna principer och grundsatser, som ligga till grund för hela planens förverkligande. Detta allmänna uttryckssätt i de amerikanska fabriksnämndsstadgarna torde vara baserat på åsikten att, såsom överingenjör Witting ut1

Walworth Manufacturing Co. Se tidskriften "Industry" 1 juni 1921.

154 trycker sig, "den befogenhet, som i en industriell representation medgives arbetarna", måste kunna "så småningom utvidgas, allt eftersom dessa lära sig begagna densamma till sitt eget såväl som till bolagets bästa — vilket under varje förhållande betyder ett och detsamma — och en dylik evolution kan omöjligen planeras medelst paragrafer, emedan den är individuell och kräver en betydligt växlande tidrymd". Rockefeller utgick i första rummet från nödvändigheten att skapa 'en officiell organisation för behandling av alla klagomål snabbt och under arbetarnas eget överinseende". Uti riksindustribyråns handbok angives såsom fabriksnämndernas allmänna ändamål att "tillmötesgå arbetarnas krav på att få deltaga i fastställande av deras arbetsvillkor, att minska den sociala oron, öka produktionseffektiviteten samt att lämna de anställda upplysningar rörande produktionen, tekniken och ekonomiska förhållanden". Mera än i något annat land synas de amerikanska arbetsgivarna själva ha blicken öppen för nödvändigheten ur ren affärssynpunkt av kontakt med arbetarna, för att dessas intresse för företaget och arbetseffektiviteten skall kunna hållas uppe. En kontakt, som i större företag icke kan åstadkommas utan något representationssystem för arbetarna. b. Socaii- Ett av de områden där arbetstagarnas driftsrepresentanter i praktiken föMUan- framkommit med de bästa och effektivaste förslagen är enligt ingenjör den. Nordin de frågor, som direkt beröra deras egna arbetsförhållanden. Ingen torde kunna bedöma olika anordningars skyddsvärde så väl som den, vilken dagligen är beroende därav. Genom sina förslag på detta område kunna arbetarna mången gång förbättra de sanitära förhållanden, under vilka de hava att utföra sina åligganden, och därmed anläggningens arbetsförutsättningar. Särskilt inom de mekaniska och elektriska industrierna har vidare en välordnad lärlingsutbildning visat sig vara av stor betydelse för att höja yrkesnivån, och inom företag med driftsrepresentation ha arbetsgivarna sagt sig ha haft stor nytta av samarbete för detta ändamål. I Amerika ha särskilt vid de större företagen de senare åren gjorts mycket för att höja den allmänna trevnaden för personalen såväl inom som utom arbetet. Hithörande frågor ha då överlämnats åt fabriksnämnden eller någon därunder sorterande kommitté. Varmed man sökt ytterligare stärka arbetarnas intresse för företaget och sammanhållning. Förutom reguliära aftonunderhållningar anordnas utfärder ("picnics") saint olika slag av sporttävlingar ute i det fria. I den industriella rikskonferensens handbok förordas emellertid dessa frågors handhavande av en särskild kommitté.

155 Icke ens på detta så ytterst känsliga område, där de tyska och tjecko- '• jjf\ slovakiska driftsrådslagarna hava framkommit med de mest detaljerade av8kedanbestämmelser, förekomma i de amerikanska fabriksnämndsstadgarna i (le av Perallmänhet några konkreta föreskrifter, utan har man blott att i praktiken gå efter de allmänt uttryckta principerna. Följande exempel, hämtat frän ett av de största företagen,1 på det sätt varpå en dylik princip uttryckts i arbetsreglerna och tillämpas i praktiken, angives av ingenjör Nordin: : 'Nämnden bär ansvaret för att företagets nuvarande höga standard med avseende på personalen upprätthålles." Om en person är missnöjd med att ha måst lämna sin anställning, har det i praktiken blivit nämndens skyldighet att utreda fallet och besluta, huruvida hans sak kan anses vara rättvis eller ej. I ett uttalande över denna nämnds arbete säges, att den med sådan oväld fullgjort sina uppgifter, att varje anställd vet att han ej kan avskedas utan verklig anledning. " Men om en verklig orsak föreligger", heter det vidare, "är nämnden den första att föreslå, att den skall skiljas från tjänsten, som ej motsvarar företagets standard". I vissa fall anses avskedande av personal böra och kunna ske av arbetsgivaren utan vidare. Dessa fall, som böra anslås å synlig plats inom fabrikslokalen, specificeras i riksindustribyråns handbok sålunda: brott mot allmän lag; brott mot vissa yrkesskyddsförordningar; vägran eller försummelse att fullgöra ålagt arbete; vissa grova svordomar eller tillmålen mot arbetskamrater eller överordnade; frånvaro från arbetet utan anmälan; vissa smittosamma sjukdomar; avgivande av falskt vittnesmål inom företaget. Då en av fabriksnämndernas huvuduppgifter just är att upptaga och d- Arbets(i'lSCZ7)l'l~

behandla klagomål av olika slag från arbetarnas sida, sålunda över orättvis bestraffning m. m., har det på många håll ansetts, att nämndens verksamhet är ägnad att i hög grad undergräva och försvåra förmannens, den direkta arbetsledarens, ställning. Denna detaljfråga är, såsom ingenjör Nordin framhåller, värd den största uppmärksamhet. Förmannens uppgift är kanske den allra svåraste inom ett företag. Han är den som kanske mest får "sitta emellan". Den verkligt duglige och kunnige förmannen liksom varje annan god funktionär bör emellertid, enligt många amerikaners uppfattning, ej ha 1

American Multigraph Co., Cleveland, Ohio.

nen

156 något att invända mot att hans arbete underkastas granskning. Om han vet sig hava gjort ett gott verk, bör han ju snarare känna tillfredsställelse däröver. Annorlunda blir förhällandet med den oduglige eller trångbröstade arbetsledaren. Men om en undersökning av hans åtgöranden skulle visa honom vara olämplig på sin post, är givetvis hans avskedande en angelägenhet även för bolagets ledning. Det torde väsentligen vara på nu angivna grunder och för att låta arbetarna känna, att deras klagomål behandlas under medverkan av deras egna organ, som fabriksnämnderna i Förenta staterna få i så stor utsträckning syssla med just disciplinfrågor. c. Ärenden Redan under kap. 1 b har framhållits fabriksnämndernas stora betylöner och delse i fråga om avslutande av kollektivavtal. Avlönings- och arbetstidsarbets- frågor äro sålunda i Amerika liksom i andra länder de frågor, som taga största delen av fabriksnämndernas arbete i anspråk. Nämnderna fungera såsom plattformer för direkta förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetare, varvid emellertid skillnaden mellan Amerika och övriga länder visar sig därutinnan, att de amerikanska fabriksnämnderna vid kollektivavtalens ingående i största utsträckning handla på egen hand, utan att i samma mån som i andra länder vara hänvisade till genom fackliga centralorganisationer på arbetsgivare- och arbetaresidorna träffade överenskommelser. Nödvändigheten av fabriksnämndernas allenarådande vid avgörandet av frågor om löner och arbetsvillkor framhålles också, såsom i noten sid. 152 nämnts, uti riksindustribyråns handbok. Ingenjör Witting anför ifråga om resultatet av driftsnämndernas verksamhet på detta område bland annat följande:1 " Vid flera bolag, där en arbetarerepresentation införts, har en överenskommelse om lönesänkning i godo ernåtts, flerstädes enligt en för arbetarna fördelaktig kompromiss, såsom vid flera handsk-, läder- och bomullsfabriker i New York och New England. Det har till och med hänt, att arbetarna genom sina representanter i de gemensamma kommittéerna självmant föreslagit sänkning av avlöningen för att förekomma driftsinskränkning. Särskilt må nämnas Riverside and Dan River Cotton Mills, Danville S. C. med 5 000 arbetare (se referaten n:ris 34 och 35 i rapporten över artiklar publicerade i tekniska tidskrifter) samt Pullman Company i Chicago med 9 000 arbetare. Likaledes har efter underhandlingar mellan bolaget och arbetarerepresentationen lönesänkning.-ar på 10—15 % antagits av arbetarna vid de stora oberoende stålverksbollagen Bethlehem Steel Corporation, Midvale Steel and Ordnance Corporation och Colorado Fuel and Iron Company ." Talrika och mycket betydelsefulla andra fall där likaledes lönesänJk1

I en rapport daterad den 26 januari 1921.

157 ningar företagits på initiativ av arbetarerepresentationen omförmälas i Wittings senare rapporter. Såsom ett komplement till nämndernas uppgifter vid fastställandet av lönerna står i Amerika liksom i övriga länder deras rätt att kontrollera löneutbetalningarna, vilket jämväl framhålles såsom ämnat att höja arbetarnas förtroende. Fabriksnämndernas inflytande på detta område sammanhänger intimt icke så mycket med arbetarerepresentanternas medinflytande vid bestämmandet av löner och arbetsvillkor, i vilket avseende i Amerikas rörliga arbetsmarknad tillgång och efterfrågan på arbetskraft jämte arbetarnas prestationsförmåga naturligtvis fälla det avgörande utslaget, utan framför allt med den grad av förtroende och den inblick i hela produktionsprocessen, som arbetsgivaren ändock ansett sig kunna och böra lämna dessa representanter för stärkandet av deras känsla av solidaritet med företaget och förståelse för nödvändigheten att låta debet och kredit gå ihop. Utan tvivel finnas även i Amerika enstaka företag, där samarbetet med fabriksnämnderna på detta område blivit ganska intimt, i synnerhet där systemet kombinerats med andel i vinsten. I detta avseende må här ytterligare 1 anföras några av de uti industribyråns senaste rapport återgivna uttalanden av representativa arbetsgivare. Chefen för ett bolag med 350 arbetstagare yttrar (sid. 66): "Det synes mig vara varje industris skyldighet att mer eller mindre ingående upplysa sina arbetare om ledningens problem. Detta är ett mycket känsligt ämne, vilket måste behandlas synnerligen omsorgsfullt. Då företagets arbetare eller någon medlem av deras organisation lärt sig att inse vilka problem ledningen har att behandla, bliva de mera sympatiskt stämda till densamma." En driftsledare i ett annat företag, vilket sysselsätter 500 arbetstagare, där ett representationssystem införts efter det arbetstagarna haft tillfälle att under ett års tid genom särskilt anordnade kurser studera moderna affärsmetoder, balansräknings uppställande m. m., yttrar (sid. 70): "Att låta den vanliga arbetaren få del av driftsledningens problem var ett ganska radikalt steg vidare på den förut begagnade vägen för industriell utbildning. Vi ha emellertid försökt giva arbetstagarna del av allt som är av intresse för bolaget, saker som röra produktionen, ekonomien, distributionen m. m. Vi ha därvid gått från grundproblemen ned till de praktiska problemen och rådgjort oss med arbetstagarna i dessa frågor mnder driftsrepresentationens möten." 1

Ett uttalande är redan anfört i den allmänna inledningen uti betänkandets del I.

f^J^t e^orw.

«'•

158 Ledningen av ett annat större företag, som sysselsätter över 5 OOO arbetare, har rapporterat: "Genom nämnderna ha arbetstagarna lärt sig inse produktionens nödvändiga förutsättningar samt möjligheterna att göra produktionen ekonomiskt lönande. Ledningen har visat dem fullt förtroende och givit dem inblick i ledningens problem med fullständig möjlighet att studera dessa problem i detalj samt att framkomma med egna förslag. Korten ha lagts på bordet och de problem ledningen har att lösa ha diskuterats vid representationens möten i närvaro av en representant för ledningen. Tabeller och annat nödigt material finnes ständigt tillgängligt för studier i nämndens lokaler." I detta sammanhang förtjänar anföras John Leitch's ord i hans kända arbete "Man to man" (sid. 139): "En sådan form av demokrati bör komma till användning, där den direktast tänkbara verksamhet tillätes arbetarna själva och detta praktiskt taget utan någon begränsning med avseende å föremålet för denna verksamhet. I så fall komma troligen inga som helst tvister att uppstå. Om man däremot uppställer vissa gränser — en mur gentemot demokratiens verksamhetsfält — så kommer den mänskliga instinkten att använda den mesta tiden till att söka komma över denna mur till nästa fält." g. Pro- På produktionsteknikens område är fabriksnämndernas betydelse K ä £ °ch befogenheter avsevärt vidsträcktare än på produktionsekonomiens. Vid ett stort antal amerikanska verkstäder hade redan många år före fabriksnämndernas tillkomst tillämpats det så kallade "Suggestion system", innebärande åtskilliga praktiska anordningar, varigenom varje inom ett visst företag anställd person blir i tillfälle att på ett enkelt sätt meddela driftsledningen de förslag rörande driften, produktionen eller andra förhållanden, som han kan vilja göra. Denna anordning innebär huvudsakligen inrättandet av en "förslagskommitté", som har till uppgift att granska och besluta rörande de förslag som efter hand inlämnas till kommittén. I samband med inrättande av industriell demokrati synes denna förslagskommitté ha övergått i den nya organisationen. Dess verksamhetsområde har därvid även blivit utvidgat, i det den fått till uppdrag att övervaka utvecklingen och själv komma med de nya förslag, som kunna synas vara av värde. Särskilt vid en del företag hava arbetstagarna visat ett livligt intresse även för fulländning resp. förbilligande av produkten. Praktiska detaljändringar till nedbringande av framställningskostnaden dominera därvidlag, och det synes otvivelaktigt, att systemet just i detta avseende visar en av sina allra bästa sidor. Genom att arbetarna fått tillfälle att ställa förslag och yttra sig i frågor rörande tillverkningsmetoderna oc-h

159 härför lämpliga verktyg och arbetsmaskiner har deras intresse för arbetet, efter vad det visat sig, i hög grad stegrats, varigenom också samhörighetskänslan med företaget och dess ledning blivit större.

Kap. 4. Fabriksnämndernas verksamhetsformer. Utskott (subkommittéer) böra enligt riksindnstribyråns handbok i *'*£££*' första hand tillsättas för: ning. klagomål; socialpolitiska frågor; avlöning och arbetstid; produktionsekonomien och arbetseffektivitet. Dessutom bör finnas en särskild exekutivkommitté för påskyndandet av viktigare frågor. Vid större företag finnas dessutom avdelningskommittéer för varje avdelning inom fabriken, eller del av större avdelning. Dessa avdelnings kommittéer är o själva paritetiskt sammansatta. Den gemensamma fabriksnämnden för samtliga avdelningar behandlar gemensamma frågor och utgör eventuellt en första appellinstans. Fabriksnämnden bör i detta fall enligt handboken väljas direkt, eller, om den väljes av avdelningskommittéerna, bestå av andra ledamöter än de som ingå i dessa kommittéer. Driftsledningens representanter böra i avdelningskommittéerna utgöras av förmän, ingenjörer och lägre tjänstemän, i driftsnämnden däremot av högre tjänstemän. Vid åtskilliga enstaka företag, där samarbetet mellan arbetsgivare och &• Reprearbetstagare blivit särskilt "intimt och vanligen i samband med vinstan- rätt $ ho_ delssystem, hava arbetstagarna erhållit rätt att utse en eller flera repre- togwtyrelser. sentanter i bolagsstyrelserna. Dessa representanter väljas emellertid då i allmänhet direkt av hela arbetstagarekåren, alltså icke av fabriksnämnderna. I en av Amerikas förenta stater, Massachusetts, finnes i bolagslagen av år 1919 ett särskilt kapitel, som handlar just om dylik arbetstagarerepresentation i bolagsstyrelser och som har följande lydelse: "Kap. 70. § 1. Ett industribolag (industrial corporation) kan i sina stadgar intaga bestämmelser om val och förordnande av arbetstagare till ledamöter av bolagsstyrelsen.

160 § 2. Alla val enligt § 1 skola förrättas i fabriken på den årliga sammanträdesdagen. Omröstning skall ske med slutna sedlar. § 3. Om mindre än hälften av de röstberättigade deltaga, kan intet val förrättas. I detta fall skall ifrågavarande representant utses i enlighet med särskilda föreskrifter i stadgarna. § 4. Styrelseledamot, som utsetts av arbetstagarna, äger samma rättigheter, befogenheter och förpliktelser som av aktieägare utsedd ledamot." C

{ochhför- Fabriksnämndernas stadgar böra enligt riksindustribyråns handbok handlings- delas i två avdelningar: en grundlag, som endast kan ändras genom ordmng. överenskommelse mellan driftsledningen och arbetarna, samt en arbetsordning, som bestämmes och ändras av fabriksnämnden själv. Stadgarna böra vara enkla och så föga detaljerade som möjligt, samt bereda avdelnings- och subkomittéer största möjliga svängrum. Ärenden av allmänt intresse kunna upptagas direkt vid fabriksnämndens sammanträde, eventuellt efter föregående diskussion på enskilt sammanträde med nämndens arbetarerepresentanter. Vad åter angår ärenden, som röra enskild arbetare, anbefaller handboken följande tillvägagångssätt: Arbetaren vänder sig först till sin förman, därefter till en eventuellt av driftsledningen tillsatt "personalchef" (Director of industrial relations), samt först därefter till vederbörlig avdelnings- eller subkommitté, varefter slutligen frågan eventuellt dragés inför fabriksnämnden. För giltigt beslut av fabriksnämnden förordas bestämmelser om två tredjedelars majoritet eller ock enkel röstövervikt bland vardera partens representanter inom nämnden. Fabriksnämndens beslut bör enligt handboken vara definitivt. Driftsledningens inflytande måste anses tillräckligt tillgodosett genom dess rätt att utse representanter i nämnden. Där skiljaktiga meningar omöjliggöra beslut i viss fråga, bör verkställande direktören framlägga ett medlingsförslag eller bör en särskild förlikningsnämnd förordnas. (Se därom vidare -under Kap. 5). I händelse ledamot av fabriksnämnd skulle avskedas eller eljest trakasseras av ledningen, bör appellationsrätt finnas först till nämnden, därefter till disponenten, samt slutligen också till en officiell förlikningsman. Enligt handboken är det nämligen av betydelse att bestämmelser finnas, som uttryckligen åt representanterna garantera fullständig oavhängighet av ledningen, vilket anses bidraga till att ingiva arbetarna förtroende för systemet. Fabriksnämndernas sammanträden böra enligt handboken vanligen hållas en gång i månaden. I allmänhet böra de särskilda parternas representanter, åtminstone arbetstagarnas, sammanträda utom arbetstiden, medan de gemensamma nämndssammanträdena hållas under arbetstiden.

161 Såsom ordförande böra representanter för arbetare och driftsledningen alternera. För belysande av fabriksnämndernas förhandlingsformer må här meddelas ett utdrag av ett månadshäfte av den tidskrift "för samverkan mellan arbetsgivare och arbetare" (Cooperation), som vid "The Inland Steel Co" liksom vid många andra amerikanska företag utgives i samband med fabriksnämndsverksamheten. Dylika publikationer spela en ofantlig roll för systemets utbredande och popularisering. Just genom de däri intagna protokollen över förhandlingarna vid nämndssammanträdena bliva samtliga arbetare i tillfälle följa och kontrollera vad deras representanter åtgöra. Efter några allmänna artiklar rörande nyttan och nödvändigheten av samverkan mellan arbetsgivare och arbetare, rörande bolsjevismens fördärvbringande verkningar, nödvändigheten av ihärdighet i arbetet, en mängd goda tänkespråk m. m. finnas intagna åtskilliga protokoll över sammanträden med dels hela fabriksnämnden dels några av subkommittéerna, varav bl. a. följande: Subkommittén för arbetsmetoder och ekonomi. Närvarande: från arbetsledningen 5 representanter från arbetarna 3 representanter av arbetarnas representanter 2 frånvarande. 1. Protokolljustering. 2. Frågan om utökandet av antalet ledamöter i kommittén. Då detta skulle förutsätta en ändring av stadgarna, vilka fastställt ett medlemsantal av 5 från vardera parten, ansågs frågan förfallen. 3. Beträffande ventilation uti AC stationen beslöts införskaffa ritningar från ingenjörsavdelningen. 4. Meddelade en av ledamöterna i kommittén att arbetarna vid Standard Oil Co. fingo betala samma pris som allmänheten för gasolin, och att de alltså icke så som vid förra sammanträdet påståtts, erhöllo sin gasolin till extra billigt pris. 5. Diskussion av frågan rörande sättet för transporterandet av material över fabriksgården samt frågan om belysning på en viss plats. En av arbetsgivarnas representanter förklarade: "på många platser begagnas alltför stora lampor. Men det är en smaksak hur mycket ljus som benövs." '6. Diskussion angående rengöring av lamporna. Det ansågs lämpligt anmoda en av förmännen att utse en man för lamprengöringen. 7. Diskussion rörande uppvärmningen av materialet och en nyinförd metod för valsning av metallstänger. En av arbetarnas representanter il

162 förklarade, att metallstängerna hade blivit 90 % bättre sedan förra veckan. Under sex eller sju år hade han sysselsatt sig därmed och aldrig sett metallstänger bättre än de nu senast gjorda. Mycket liten avputsning av ytan kommer hädanefter att bliva nödvändig. 8. Diskussion om förslag att inbjuda arbetare från andra avdelningar till kommittén för att avgiva förslag rörande arbetet i deras olika avdelningar. Förslag väcktes att utse en särskild kommitté för att anskaffa lämpligt folk för detta ändamål. Härtill utsagos tre av subkomitténs ledamöter. 9. Anmäldes, att många män gingo omkring inom fabriksområdena utan något särskilt arbete. Detta var särskilt förhållandet med mekaniker och grovarbetare. Beslöts att uppmana förmännen att tillse denna sak. 10. Fråga rörande dricksvattenledning. Pumparna fungerade dåligt. Två kommittéledamöter utsagos att undersöka pumpanordningarna på andra håll, samt att därefter inkomma med förslag till förbättring. a. övriga Kostnaderna för fabriksnämndernas verksamhet böra enligt riksindur Jabriks-r stribyråns handbok i allmänhet bestridas av företaget. Ersättning för nämnder- förlorad arbetstid bör utgå med vederbörande arbetares medelförtjänst ^samhet P e r t i m m e - Däremot bör ingen ersättning av företaget lämnas för arbete eller sammanträden utom arbetstiden. Ersättning härför bör utdebiteras på arbetarna. Åtminstone böra stadgarna innehålla en bestämmelse, som möjliggör ett dylikt förfaringssätt.

Kap. 5. Skiljenämndssystemet. Då det amerikanska fabriksnämndssystemet helt och hållet vilar på ifrivillighetens grund, ligger det i sakens natur, att icke heller några lagläga överorganisationer inrättats. Och de fackliga centralorganisationerna ställa sig, såsom redan framhållits, avvisande till allt samarbete med fabriksnämnderna. Den enda organisation, som ännu finnes för lämnande av anvisningar i fråga om nämndernas verksamhet, är förutom de berörda allmänna industrikonferenserna, den förut nämnda på privat iinitiativ från arbetsgivaresidan upprättade riksindustribyrån. Vad åter angår slitandet av tvister mellan arbetsgivare och arbetaire, har i Amerika liksom i andra länder skiljenämndssystem utvecklat ,<sig helt och hållet på frivillighetens grundval och med av båda parterna pairitetiskt sammansatta nämnder. Den industriella rikskonferensen anlbeföll i detta avseende i sin slutliga rapport följande ordning:

163 Där arbetsgivare- och arbetarrepresentanter inom en fabriks gemensamma representation (fabriksnämnd eller dylikt) i en viss fråga icke kunna enas, eller där en dylik representation icke finnes, böra tvister hänskjutas till ett särskilt förlikningssystem med statligt bistånd. Detta bör då omfatta hela unionen och bestå av dels lokala distriktsnämnder dels undersökningskommissioner dels o*ck ett 'centralt industriråd. 1. Parterna kunna frivilligt framlägga sin tvist att biläggas av en för varje särskilt tillfälle konstituerad nämnd, kallad distriktsförlikningsnämnd (regional adjustment conference). Denna nämnd bör bestå av fyra ombud för parterna i tvisten samt fyra andra representanter för samma industri, som äro förtrogna med de föreliggande frågorna och ävenledes utsetts av parterna. Såsom nämndens ordförande bör fungera en statens tjänsteman, som skall uppträda som medlare. Därest enhälligt beslut fattas, bör detta beslut anses såsom ett kollektivavtal med samma giltighet, som om det avgjorts av den gemensamma fabrikskommittén. 2. Om distriktsnämnden ej kan enas, "bör frågan, utom under vissa omständigheter, hänskjutas till ett central* industriråd (national industrial board), vars utlåtande båda parterna erkänna som bindande, såvida icke de stridande parterna föredraga att framlägga frågan inför en av dem utsedd förlikningsman. 3. Ett frivilligt hänskjutande av en dlispyt till en distriktsnämnd innebär en bindande överenskommelse att intet avbrott i produktionen får ifrågakomma under förhandlingarnas pågående. 4. Om båda eller endera av parterna Tägra att frivilligt hänskjuta tvisten till behandling av en sålunda orgamiserad förlikningsnämnd, anbefallés bildandet av en undersökningsnäimnd (regional board of inquiry), bestående av distriktsnämndens ordförande, två arbetsgivare och två arbetare, utsedda inom den industri, vartill parterna höra, men utan att vara direkta representanter för någondera parten. Denna nämnd bör, med nödiga inskränkningar, hava rätt att inkalla vittnen och infordra handlingar, samt hava skyldighet att offentliggöra undersökningens resultat, så att allmänheten därav kan bilda sitt omdöme. Båda parterna böra, under förhandlingarnas gång inför undersökningsnämnden, hava möjlighet att framlägga saken till distriktsnämndens avgörande; om båda parterna bliva ense härom, konstitueras automatiskt en dylik förlikningsnämnd. 5. Det centrala industrirådet i Washington bör hava att övervaka systemets funktionerande. 6. Planen omfattar även de för allmänheten nödvändiga industriföretagen (public utilities), såsom spårvägar, vatten- och elektricitetsverk, men i dessa fall bör staten hava att utse tvenne representanter i nämnderna, emedan staten har befogenhet at* kontrollera dylika företag. Konferensen har icke föreslagit något i fråga om Järnvägsväsendet,

164 detta emedan en särskild lag angående medling av tvister inom denna gren av näringslivet kort förut antagits. 7. Planen medför möjlighet till en snabb och opartisk justering av löne- och arbetsförhållanden för statsanställda. Detta är särskilt av behovet påkallat för denna klass av anställda, vilka ej tillåtas att strejka. 8. I planen föreslås ing'a andra straff än dem som den allmänna opinionen pålägger. Den avser ej att införa någon tvångsförlikning, och förnekar ej arbetarnas rätt att strejka. Den kräver ingen annan laglig befogenhet än rätten att undersöka. Dess grundläggande idé är att underlätta tvisters biläggande av de stridande parterna själva samt anlitandet av den allmänna opinionen som ett medel att framtvinga denna förlikningsmetod. Om också rikskonferensens förslag icke på alla håll följts, torde de kunna anses som ett uttryck för de faktiska utvecklingstendenserna inom stora områden av Förenta staternas industrier. Där fabriksnämnder införts, inbegripa stadgarna nästan alltid en skiljenämnd på tre personer som sista vädjeinstans; av dess ledamöter välja driftsledningen och arbetarerepresentanterna var sin, vilka utse den tredje. Nämndens utslag är bindande. Skiljenämndssystemet tillämpas till och med inom näringsgrenar, där fabriksnämndssystemet i egentlig mening icke införts. Sålunda föreligger en uppgift därom, 1 att ett dylikt medlingssystem för närvarande allmänt tillämpas inom trävaruindustrien på Amerikas västkust. ^ Inom denna industri organiserades redan under krigstiden, då den stod under viss kontroll av krigsdepartementet en sammanslutning mellan arbetare och arbetsgivare (The Loyal Legion of Loggers and Lumbermen). Vid fredsslutet ställdes "The Loyal Legion" inför frågan om sin upplösning. I och med att fredstillstånd inträtt, bortföll regeringens överinseende av föreningens verksamhet. För föreningsmedlemmarna uppstod då den vitala frågan: skulle detta betyda en återgång till forna förhållanden, längre arbetstid och mindre löner, strejker, sabotage samt försåtlig propaganda, eller kunde "Loyal Legion" fortsätta som en fredsorganisation. Med överväldigande majoritet beslöts att fortsätta föreningens verksamhet. En ny centralstyrelse av både arbetsgivare och arbetsanställda med uppdrag att formulera en ny permanent plan, blev vald. Enligt den uppgjorda planen hava de arbetsanställda att genom en siärskild konferenskommitté för varje distrikt konferera med arbetsgivare eller deras representanter angående alla inom kommitténs verksamhetsområde uppstående meningsskiljaktigheter, och att bemöda sig att justera dylika meningsskiljaktigheter på ett tillfredsställande sätt för bå.da parterna. Om de arbetsanställdas konferenskommitté ej kan träiffa 1

Av kontorschefen vid William Olssons kontor, Wahrendorffsgatan 6, Stockholm, herr Otto Bergman, vilken under senare år vistats i Amerika.

165 uppgörelse med en arbetsgivare i en för handen varande fråga, skall tvistefrågan i skriftlig form hänskjutas till ordföranden i en på paritetisk grind vald distriktsnämnd, bestående av fyra arbetsanställda, varav två anställda vid sågverk och två vid timmeravverkning, samt fyra representanter för arbetsgivare, därav två representerande sågverksrörelsen och två representerande timmeravverkningar, valda av distriktets arbetsgivare. Distriktsnämndens beslut i frågor av lokal betydelse är i allmänhet slutgiltigt. Om enighet inom distriktsnämnden ej vinnes, skall ärendet i skriftlig form hänskjutas till den paritetiska centralstyrelsen, vars beslut är slutgiltigt.

Kap. 6. Allmänna praktiska erfarenheter. Såväl överingenjör Witting som ingenjör Nordin framhålla såsom en av de viktigaste praktiska anordningar, som vidtagits i samband med driftsnämndssystemet, att arbetsgivaren icke blott medvetet inriktar sitt intresse på att få ett gott samarbete med arbetarerepresentationen utan också utser en eller flera särskilda tjänstemän för handläggandet av ifrågavarande ärenden. Allt beror i själva verket på den takt och det förstånd, som arbetsgivaren och berörda tjänsteman ådagalägger i förhållande till fabriksnämnden. Åtminstone vid de stora och medelstora företagen upprättas ofta och med fördel en särskild byrå vid företaget för hithörande frågor (department of industrial relations). Denna byrå bör stå under en särskild föreståndare, socialchef eller personalchef, vilken vid mindre företag kan ensam övervaka frågornas behandling och beslutens verkställande. I praktiken tjänstgör denne oftast som sekreterare vid nämndssammanträdena, eventuellt även vid senatens sammanträden. Vid de allra minsta företagen kunna dessa uppgifter uppdragas åt någon tjänsteman, som har annan funktion till huvuduppgift och fullgör dessa åligganden som särskilt uppdrag. Det har visat sig vara av allra största betydelse att ifrågavarande uppdrag lämnas åt härför lämplig person. Dennes arbete är av synnerligen delikat natur, och han måste åtnjuta såväl ledningens som personalens odelade förtroende. Även i riksindustribyråns handbok förordas förordnandet av en särskild tjänsteman för ifrågavarande ärenden, och rekommenderas där, att denne tid efter annan intervjuar arbetarna, tillhandagår dem med råd, mottager deras klagomål (se kap. 4 c) samt övervakar fabriksnämndens verksamhet. Med hänsyn därtill att både tillvägagångssätten vid arbetarerepresentationernas inrättande och erfarenheterna av deras verksamhet hittills varit ganska skiftande, anses det ännu för tidigt att slutgiltigt fastslå det

166 framtida värdet av representationssystemet. "Ungefär tre fjärdedelar av de arbetsgivare, som hava fabriksnämnder och från vilka meddelanden ingått, hava emellertid", heter det i riksindustribyråns rapport av oktober 1919, "förklarat sig till förmån för denna form av industriell organisation eller meddelat, att deras erfarenheter ha varit gynnsamma". Såväl överingenjör Witting som ingenjör Nordin anse sig ha kunnat konstatera, att där systemet misslyckats, detta som regel torde berott på oförstånd eller bristande intresse från driftsledningens sida. Där åter arbetsgivaren, i enlighet med redan berörda i riksindustribyråns handbok angivna grunder, med uppriktigt intresse förberett och fullföljt sitt samarbete med arbetarerepresentanterna samt icke låtsas skänka arbetarna deras representation av nåd, utan ärligt föreslagit den såsom något, varav han själv lika väl som arbetarna beräknat draga fördel, — vid sådana företag har systemet visat genomgående goda verkningar. Ett omfattande upplysningsarbete bör emellertid föregå systemets införande. Särskilt förmännen och avdelningschefernas ovilja mot den nya regimen måste övervinnas. Sammanträden böra för den skull hållas både med förmännen och arbetarna, varvid planen utförligt förklaras och genomdiskuteras. Arbetarna böra alltså inbjudas deltaga vid systemets, förberedande och stadgarnas formulering, så att de förstå, att de själva hava ansvar för systemet. Och de böra själva genom omröstning antaga eller förkasta planen. Uti riksindustribyråns senaste rapport (av maj 1922) konstateras (sid. 34), att år 1919, då nästföregående rapport i ämnet utarbetades, funnits 225 driftsråd, av vilka dock 118 upprättats under påtryckning från statens sida och efter anvisningar från krigsarbets- och skeppsbyggnadsbyråerna (National War Labor Board och Shipbuilding Labor Adjustment Board). Av dessa senare 118 återstå nu enligt en rapporten bilagd förteckning endast 12. Detta oaktat har totalantalet driftsråd under de senaste tre åren stadigt stigit från nyssnämnda antal av 225 till 725. I samband med framläggandet av dessa siffror erinrar rapporten därom, att Förenta staternas allmänna arbetsgivareförening på sitt 26:te årsmöte i New York i maj månad 1921 förordat driftsrådsprincipen "the industrial representation idea". I rapporten framhålles också, att driftsrådsinstitutionerna i Förenta staterna började organiseras under en tid av högkonjunktur, då det var ont om arbetskraft och rådde höga löner, att dessa institutioner sedermera överlevat en tid av depression och att de nu under begynnande bättre konjunkturer stadigt utvecklats. Det stora flertalet av de driftsråd, på vilka den föreliggande rapporten stöder sig, har nu varit i verksamhet under mellan två till fem år, vadan erfarenheterna nu kunna anses jämförelsevis definitiva.

167 Att systemet under de senaste åren även utsträckts till andra än rena industriföretag framhålles av Witting, som bland annat anför,1 att bland de bolag, som under januari 1921 infört representation "finnas flera, vars verksamhet icke är direkt fabriksmässig och vilka därför enligt gängse åsikt icke äro så lämpliga för ett kommittésystem av vanlig typ. Hit höra Amerikas största järnvägsbolag, Pennsylvania Railroad, med 175 000 anställda, Peoples Gas, Light and Coke Company och Commonwealth Edison Company, vilka förse Chicago det förra med gas det senare med elektricitet, samt stuver ib olagen i Seattle, Washington . . . " Den grad i vilken arbetarna intressera sig för produktionen, synes, enligt rapporten, stå i direkt proportion till det förtroende, de hava för ledningens rättrådighet och till sin övertygelse om att det är i deras eget intresse, att produktionsstandarden vidmakthålles. Emellertid framhålles även betydelsen av en med lämliga medel från arbetsgivarnas sida ordnad undervisning rörande sunda affärsprinciper. Anmärkningsvärt synes vara rapportens konstaterande (sid. 7) därav, att det icke i ett enda fall förekommit, att driftsråden motsatt sig lönesänkningar, sedan arbetsgivaren lämnat förklaringar rörande nödvändigheten därav. Det kan också anmärkas, att åtskilliga arbetsgivare förklarat (sid. 129), att de numera gärna se radikala arbetare bland driftsrådsledamöterna, "eftersom vi föredraga att möta dem på öppna slagfältet och där mottaga deras klagomål i närvaro av deras kamrater och där vi hava tillfälle att framlägga saken i dess rätta ljus". Ett av de största företag som tillämpar driftsrådssystemet, "Bethlehem Steel Company", (sid. 79), har framlagt en statistik över driftsrådets verksamhet under tiden från oktober 1918 till oktober 1920, varav framgår, att lönefrågor utgjort 33.3 %, arbetsvillkor 28.7 % av det sammanlagda antalet ärenden. I 70.5 % fall hava dessa ärenden avgjorts till arbetarnas förmån, i 16.9 % fall ha arbetarnas klagomål avslagits, i återstående antalet fall har kompromiss uppnåtts. Ifråga om förslag från arbetarnas sida till förbättring i produktionen har från arbetsgivarehåll framhållits, att dessa förslag, liksom övriga ärenden, visserligen ha haft en tendens att minskas till antalet men att de i stället bliva av allt större värde i varje särskilt fall (sid. 73). Den omständigheten, att ett flertal företag, som finansiellt äro synnerligen välsituerade och knappast ens varit invecklade i allvarligare arbetarstridigheter, självmant uppgivit principen om arbetsgivarens oinskränkta bestämmanderätt samt tagit och fullföljt ett så radikalt steg ut mot ett nytt system som faktiskt skett, synes starkt tala för att man är förvissad om systemets praktiska och ekonomiska värde. 1

I rapport den 24 februari 1921.

RYSSLAND. INNEHÅLL. Sid.

Källor Kap. 1. Några allmänna utgångspunkter

171 Kap. 2. Rådssystemets uppkomst och utveckling intill november 1917 174 Rådssystemets uppkomst 174 Fabrikskommittéer och fackföreningar 175 Fabrikskommittéerna under Kerenskij-regimen 175 Arbetarerepresentanter få säte i statens kontrollorgan 177 Inga praktiska resultat. Osäkerheten växer 177 Kap. 3. "Arbetarekontrollens" genomförande och dess verkningar på produktionen.. 178 Kap. 4. Det ryska rådssystemets organisation Olika slag av centrala och lokala rådsorgan Den statssocialistiska planekonomien Den nya ekonomiska politiken. Trusterna

179 180 181 183

Kap. 5. Fabrikskommittéernas organisation och beroende av kommunistpartiet.... 185 Kap. 6. Fabrikskommittéernas befogenheter inom den nuvarande ryska rådsrepubliken 186 Fabrikskommittéernas inflytande vid tillsättandet av fabriksstyrelserna m. m. 187 Fabrikskommittéernas direkta inflytande vid företagens ledning 187 a. Allmänna grundsatser 187 b. Socialpolitiska frågor 188 c. Antagande och avskedande av personal 188 d. Arbetsdisciplinen 190 e. Bestämmandet av löner och arbetsvillkor 190

KäUor. Det ligger i sakens natur att efterföljande framställning rörande förhållandena i det nuvarande Ryssland med dess i olika delar av det stora landet skiftande lagar och förhållanden icke kan göra anspråk på att vara varken exakt eller uttömmande. Någon fullständig framställning av dessa förhållanden finnes för närvarande icke att tillgå. Under sådana omständigheter har det varit omöjligt att här beröra annat än de av centralregeringen reglerade förhållandena, vilka icke gälla de autonoma delarna av statsförbundet i vidare mån än där de fastställts av delstaterna. Underlaget för framställningen är hämtat från den ryska rådsrepublikens dekretsamling, från av vissa ryska fackföreningsmän, Losowskij m. fl., utgivna halvofficiella broschyrer och hållna anföranden rörande arbetarekontrollen m. m. samt från resolutioner av olika organ inom den ryska industrien, återgivna i den ryska tidskriften "Folkhushållningen" och tidningen "Det ekonomiska livet" (Moskva), i Dr Alfons Goldschmidts arbete "Die Wirtschaftsorganisation Sowjet-Russlands" (Berlin 1920), samt i den på "Verlag der Kulturliga" i Berlin utgivna "Sammlung von Quellen zum Studium des Bolschewismus". Detta material har av författaren valts, sammanfattats och inramats med hänsyn till under studieresor — den senaste under tiden augusti-november 1922, gjorda egna iakttagelser och en därpå grundad personlig uppfattning av förhållandena.

Kap. 1. Några allmänna utgångspunkter. För bedömandet av de ryska industriarbetarnas läge för närvarande är det nödvändigt att se något tillbaka på den stora ryska revolutionens orsaker och på de särskilda omständigheter, som bringat det ryska folket till den punkt, där det nu befinner sig. Utan att därvid kunna ingå på hela den komplex av orsaker, som ligga till grund för utvecklingen i Ryssland, vill författaren framhålla några omständigheter som enligt hans mening äro speciellt karaktäristiska för Ryssland och som torde ha väsentligt bidragit till att utvecklingen i sagda land kommit att ledas i de säregna banor som känneteckna den nuvarande ryska rådsrepubliken.

172 Då ryssarna till stor del sakna praktiska egenskaper samt icke äro fallna för mera energiskt arbete; och då sparsamhet för ryssen är ett ont, ett uttryck för en dem föraktlig, småborgerlig anda, ha, särskilt vid övergången till industrialismen, de stora massorna i vida högre grad än i de flesta andra länder blivit exploaterade av ett fåtal mera praktiskt utrustade individer, ofta nog av utländsk nationalitet, vilka faktiskt tillskansat sig jämförelsevis stor del av egendomen. Men då ryssarna ofta äro spekulativt anlagda och ha en naturlig fallenhet att gå utanför faktiskt förefintliga förhållanden, har på botten av den ryska folksjälen alltjämt legat en uppfattning därom att egendomens fördelning mellan rika och fattiga är något tillfälligt, som saknar moraliskt berättigande, och framför allt därom att jorden egentligen tillhör folket. Hela det industriella och kapitalistiska systemet i Ryssland föreföll i viss mån artificiellt. De ryska arbetarna kände sig icke heller organiskt knutna vid eller beroende av industrien och bibehöllo dessutom i allmänhet (dock icke i Petrograd) kontakten med landsbygden. Å ena sidan saknade alltså det ryska folket energi att genom arbete skaffa sig en god ekonomisk ställning, å andra sidan måste de socialistiska idéerna för detta folk komma att framträda med desto större lockelse, och spekulationerna på att genom en social omvälvning kasta av det ekonomiska förtrycket lågo nära. Redan 1875 skrev Engels 1 följande profetiska ord: "Här (i Ryssland) äro alla betingelser för en revolution förenade, en revolution som, inledd av de högre klasserna i huvudstaden, hastigt måste komma att föras vidare av bönderna utöver revolutionens första konstitutionella fas. Denna revolution är i säkert antågande." På landsbygden var situationen i början mest ohållbar. Ministerpresidenten Stolypins försök att lösa, jordfrågan genom att skapa en klass av besuttna bönder, på vilken det bestående samhället skulle kunna lita, var anlagd på för lång sikt och hann aldrig komma till mera allmänt genomförande. Inom industrien sökte statsmakterna kväva de revolutionära idéerna genom förföljelse mot arbetareledarna och mot fackorganisationerna, men härigenom leddes endast denna propaganda in på underjordiska banor, som gåvo den ryska fantasien ny näring. Den socialdemokratiska linjen, som ju måste förutsätta fritt utvecklade fackliga arbetareorganisationer, var omöjlig. Missnöjet under ytan jämte korruptionen inom den härskande byråkratien liknade en böld, som mognade alltmera för att en da g brista. Kriget påskyndade katastrofen. Soldaterna hade redan under flera a r legat i skyttegravarna utan att egentligen veta för vad de stredo. I dera.s 1

Friedrich Engels: "Soziales aus Russland", Leipzig 1875.

173 leder var den yngsta och livskraftigaste delen av Eysslands befolkning samlad. Då nu i de stora städerna de ofta direkt från plogen tagna soldaterna sammanfördes med industriarbetarna, så kommo snart nog — under ledning visserligen av skickliga agitatorer — de lätt suggererade ryska proletärerna från land och stad till enighet om att helt enkelt taga både jorden och fabrikerna. Lika bräckliga, som alltså de band voro, som sammanhöllo det gamla ryska samhället, och lika naturnödvändig, som upplösningen av dessa band var, lika ofrånkomligt var det också att revolutionen skulle resultera i anarki och ekonomisk utarmning samt att de stora opraktiskt anlagda, oorganiserade och politiskt omogna arbetaremassornas välde icke skulle kunna upprätthållas utan måste lämna plats för en diktatur av något slag. Endast därigenom, att det i Ryssland fanns en enda organisation, som var tillräckligt stark och vann tillräcklig resonnans bland arbetare och soldater, för att skyndsamt genomföra denna diktatur, och endast på den grund att just denna organisation, bolsjevikpartiet, från början gjort till sitt fältrop principen om "all makt åt arbetarnas, soldaternas och böndernas råd", endast härav "kom det sig, att ur revolutionens spillror räddats en först potentiell men sedermera en allt mera reell makt för arbetarna och deras rådsorganisationer inom industrien, en makt som dock alltjämt har sin begränsning med hänsyn till nämnda partis politiska program och diktatur. Det svåra läge, i vilket de ryska industriarbetarna, åtminstone inom den tunga industrien, alltjämt befinna sig, karaktäriseras därav, att arbetarna på samma sätt som alla andra samhällsklasser drabbats av landets ekonomiska nöd. Härjämte ha arbetarna till en början med våld och fortfarande genom en energiskt fullföljd agitation, bringats till fullständig underkastelse under det härskande partiet, kommunisterna. Å andra sidan bör icke förbises, att arbetarna fortfarande utgöra en i vissa avseenden privilegierad klass i förhållande till den gamla bourgeoisien och till privata företagare. Arbetarnas starka ställning i förhållande till enskilda arbetsgivare, deras genom sina — visserligen av bolsjevikpartiet politiskt kontrollerade — organ utövade inflytande vid bestämmandet av löner och arbetsvillkor samt deras kontroll över statsföretagens ledning och avgörande inflytande vid utseendet av dessa företags styrelser, kvarstå alltjämt orubbade. Bolsjevikpartiets fullständiga välde över arbetaremassorna jämte den absoluta disciplinen inom detta parti har emellertid resulterat i en, för övrigt ur organisatorisk synpunkt nödvändig, centralisering av detta arbetarnas inflytande.

174 Kap. 2.

Rådssystemets uppkomst och utveckling intill november 1917.

Rddssyste- I föregående kapitel har berörts, att fackföreningarna under zarregim toS' m e n * R y s s l a n d undertryckts. Dessa föreningar omfattade också före år 1917 endast en ringa del av hela arbetarestammen. Däremot är själva rådsinstitutionen i dess för Ryssland utmärkande revolutionära form för politisk representation av rätt gammalt datum i detta land. Redan vid revolutionsrörelsen 1905 hade bland annat i Petersburg arbetareråd ("soviet") bildats, detta för övrigt under ledning av åtskilliga av de män, som under den senare revolutionen kommo att spela en avgörande roll. Rådsinstitutionen fortlevde sedan alltjämt vid åtskilliga fabriker, och var alltså för det ryska proletariatet icke alldeles främmande vid utbrottet av den första revolutionen år 1917.1 I mars (gamla ryska stilen: februari) 1917 uppstodo bland Petrograds industriarbetare omfattande strejker. De strejkande tågade som demonstranter genom gatorna. Deras mod växte, då de sågo sig förenade i stora massor. Massornas kraft var så stor, och zarsoldaternas hänförelse för att försvara det bestående samhället så liten, att den gamla statsbyggnaden omedelbart ramlade. Av orsaker, som i föregående kapitel antytts, fingo redan från början det egendomslösa proletariatet, i soldatuniform eller arbetsblus, ett avgörande inflytande på utvecklingen. Dessa proletärer saknade emellertid för ändamålet lämpliga fackliga organisationer. Ty dels voro de befintliga fackföreningarna, såsom nämnts, synnerligen svaga, dels representerade de endast olika yrken och slag av arbetare (fackföreningsförbund), icke de särskilda industrierna (industriförbund) . Då dessa föreningar alltså icke kunde bjuda de enhetliga organisationer och stödjepunkter vid de särskilda företagen, som läget krävde, måste arbetarna organisera sig efter nya linjer. Arbetarna följde då den närmast till hands liggande möjligheten, nämligen att vid de särskilda truppförbanden och fabrikerna samla sig samt välja en ledning i form av "soldatråd" och "arbetareråd". Detta skedde i allmänhet spontant. Råden bildades alltså från början såsom självständiga organisationer oberoende av fackföreningarna. Medan fackföreningarna fortfarande skulle handhava frågor om arbetslöner och arbetsvillkor, blevo råden framför allt bärare av arbetareklassens politiska strävanden och krav på kontroll över produktionen. Jämsides med arbetare- och soldatråden bildades slutligen även bonderåd (byråd) på landsbygden. Genom att ett visst välorganiserat politiskt parti bland proletariatet (bolsjevikpartiet) från början tog upp just denna rådsorganisation på sitt program och sedan ledde striden för "all makt åt råden", kunde detta 1

I allmänhet benämndes dock dessa arbetarerepresentanter före 1917 "de äldste".

175 parti sedermera få en avgörande maktställning inom den kommande ryska "rådsrepubliken". Efter den andra revolutionen (bolsjevikernas) i november (gamla stilen: oktober) 1917 fullbordades, såsom i kap. 4 skall närmare utvecklas, den politiska rådsbyggnaden på det sätt, att man även valde särskilda distrikts- och guvernementsråd samt för hela riket den s. k. allryska rådsförsamlingen. I den mån nu arbetsgivarnas och den gamla bourgeoisiens maktställ- Fabrikskommitning genom rådsväldet fullständigt bröts och arbetarna icke längre be- téer och hövde kämpa mot arbetsgivarna på samma sätt som förut om sina löne- fackföreningar. krav — vilket utgjort fackföreningarnas huvudsakliga uppgift — blev det klart, att det gemensamma intresset för arbetare av olika slag inom varje särskild industri krävde deras samordnande i en mera enhetlig organisation, omfattande samtliga arbetare jämte kontorsanställda m. fl., vilka voro sysselsatta inom och vilkas arbetskraft erfordrades för uppbyggandet just av denna industri. Denna sammansmältningsprocess fullbordades under de första månaderna av år 1918. Samtidigt härmed började även fackföreningarnas överorganisationer omorganiseras enligt den principen, att fackförbunden ombildades till industriförbund. Medlemskapet i fackförening blev därefter knappast att anse såsom annat än en registreringsangelägenhet för vederbörande arbetares klassificering såsom tillhörande viss industri. Och såväl fackföreningarna själva som deras organ vid de särskilda fabrikerna, fabrikskommittéerna, ingingo såsom officiella institutioner i den ryska rådsrepublikens statsorganism, varigenom de emellertid i viss mån förlorade sin karaktär av speciella arbetarerepresentationer och sin möjlighet att med klasskampens medel tillvarataga medlemmarnas speciella intressen. 1 I det följande skall något redogöras för den under interimsregeringens Fabrikskommit(Kerenskij) tid framväxande formen av industriell demokrati i form av téerna unfabrikskommittéer, samt ett försök göras att finna orsakerna till ohåll- der Kerenskijbarheten härav. regimen. De fabrikskommittéer, som bildades omedelbart efter den första revolutionen 1917, utövade redan från början de mest skilda funktioner, från att befatta sig med frågor rörande arbetsvillkoren till en viss kontroll över produktionen. Då Kerenskij-regeringen ansåg fabrikskommittéernas uppträdande alltför egenmäktigt, sökte den, genom en förordning av den 23 april 1917, begränsa deras uppgifter till a. att representera arbetarna gentemot driftsförvaltningen i alla frågor, som rörde de ömsesidiga förhållandena mellan företagarna och arbetarna; 1

Från år 1919 är anslutningen till de ryska fackföreningarna "kollektiv", vilket under den rådande kommunistiska diktaturen i praktiken är detsamma som obligatorisk. I mån som kommunisterna numera känna sig säkra om att ändock behålla ledningen, har frågan om återgång till den individuella anslutningen upptagits på dagordningen.

176 b. att lösa frågor rörande förhållandena mellan arbetarna i företagen inbördes; c. att representera arbetarna i förhållande till statsorganen; d. att kontrollera tillämpningen av alla förordningar rörande arbetarskydd o. d., samt e. att utöva tillsyn över de kulturella förhållandena och upplysningsverksamheten bland företagets arbetare ävensom över arbetarnas levnadsförhållanden. Arbetaremassorna började emellertid alltmer känna sin verkliga makt, allteftersom de borgerliga klassernas svaghet blev uppenbar. Och då enligt arbetarnas åsikt de mest brännande frågorna lämnats utanför fabrikskommittéernas maktområde, blev förordningen blott ett påbud på papperet, som föga efterlevdes i praktiken. Fabrikskommittéernas vidare anspråk gingo alltmera bestämt i riktning mot kontroll över produktionen. Först och främst krävdes emellertid: företagens skyldighet att svara för de med fabrikskommittéernas verksamhet förenade kostnaderna; rätt för fabrikskommittéerna att hålla sammanträden under arbetstiden; samt medbestämmanderätt vid antagande och avskedande av arbetare. Arbetarna och fabrikskommittéerna sökte själva genomdriva dessa krav, vilket föranledde skarpa konflikter med företagarna samt en osäkerhet i det ekonomiska livet, som började förnimmas redan ganska snart efter den första revolutionen. Den svaga ryska bourgeoisien kände sig långt ifrån säker på att kunna stå emot den proletära anstormningen. Och då kapitalisterna i allmänhet i Ryssland voro jämförelsevis löst och ofta allenast av vinstbegäret bundna vid produktionen, började de i allt större utsträckning realisera sina tillgångar samt, där så var möjligt, överföra kapitalet till utlandet. Även banktillgodohavandena uppsades i stor utsträckning, varigenom bankerna i sin tur sågo sig nödsakade att inskränka krediten. Även på denna grund uppstodo allt större svårigheter för industrien. Många industriella företag stängdes därför att industriägarna icke längre ansågo sig kunna räkna på tillräcklig vinst. Företagens stängande blev signalen för arbetarna att taga nya steg. Den hotande arbetslösheten gjorde det till fabrikskommittéernas omedelbara uppgift att bekämpa varje inskränkning i produktionen samt att för detta ändamål genomföra en verklig kontroll över allt, som inträffade i fabrikerna. Denna kamp drev fabrikskommittéerna fram till krav på kontroll över tillförseln av råvaror och bränsle m. m. För lösandet av dessa uppgifter tillsattes s. k. kontrollkommittéer — ofta identiska med eller utskott av fabrikskommittéerna — vilka alltså skulle kontrollera möjligheterna att fortsätta driften. På detta sätt uppstod alltså arbetare-

177 kontroll redan under Kerenskij-regimen vid många företag, t. ex. vid åtskilliga större artilleriverkstäder. Problemet blev för regeringen att förena arbetarekontroll över produktionen med enskild äganderätt till företagen. Detta problem sökte man lösa genom följande kompromiss. Kontrollkommittéerna fingo visserligen existera, men deras verksamhet begränsades genom att de icke fingo tillgång till företagens böcker och affärshandlingar. Denna kompromiss, som ju i sig själv innebar en motsägelse, var i längden ohållbar. Arbetsgivarna, vilka fasthöllo vid sin äganderätt till företagen, försökte på allt sätt hålla kommittéerna i okunnighet om företagens ekonomiska ställning och de finansiella operationerna. Ingenjörer och tjänstemän stodo därvid på arbetsgivarnas sida. Såsom ovan framhållits torde principen om enskild äganderätt till pro- f j ^ ' J " duktionsmedlen knappast ha på samma sätt trängt in i allmänna medve- tanter fä tandet i Eyssland som i andra länder. Ett uttryck härför var uppfatt^ J ^ ningen om statens överhöghet över naturrikedomarna, licenssyste- trollorgan. met samt försöken att genom statliga ämbetsverk och företag utöva förmyndarskap på näringslivets olika områden. I spetsen för ifrågavarande statliga institutioner sutto före revolutionen representanter för storindustrien och byråkratien. Under Kerenskij-regimen försökte man nu även i detta avseende en kompromiss såtillvida att i ledningen insattes jämväl representanter för arbetarna. Men då dessa arbetarerepresentanter stannade i minoritet, förmådde de icke utöva något verkligt inflytande på näringspolitiken. Sommaren 1917 grundade Kerenskij-regeringen ett centralt högsta "folkhushållningsråd" samt kommittén för huvudnäringarna. Det högsta folkhushållningsrådet bestod av representanter för fabriksägarna, bankerna och fackföreningarna samt för industri-, finans- och förplägnadsdepartementena. Kommittén för huvudnäringarna åter var sammansatt av enbart understatssekreterare, och denna kommitté hade att fatta definitiva beslut samt tillse beslutens verkställande. Interimsregeringen hade genom dessa anordningar sökt tillmötesgå Ingaprakolika sociala krav. Arbetarerepresentanterna hade fått rätt att diskutera sultat åtskilliga stora frågor, såsom socialisering, planmässig organisation av °^er' näringarna och förbättring av transportväsendet. Men deras krav på v~™r. verklig medbestämmanderätt vid industriens ledning blevo icke tillfredsställda. Då omöjligheten av att på demokratiens väg nå ett resultat blev allt mera uppenbar, drevo arbetaremassorna över till bolsjevikpartiet, vars lösen var: slut på borgfreden, all makt åt råden! Från och med augusti 1917 räknade detta parti redan majoritet inom flertalet fabrikskommittéer och den stora ekonomiska omvälvningen låg redan i luften. Osäkerheten vad morgondagen skulle medföra återspeglade sig nu på affärsmarknaden. Den officiella börsen var visserligen stängd, men 12

178 utanför, på gatorna, såldes industripapperen till panikkurser. Regeringen gjorde in i det sista förtvivlade försök att rädda det borgerliga samhället. Riksbanken öppnade en vidsträckt kredit åt de enskilda bankerna för att giva dessa möjlighet att i sin tur tillgodose industriens behov. För att få medel härtill anbefallde Kerenskij-regeringen under sommaren och hösten 1917 en ännu våldsammare sedelproduktion än förut, vilket resulterade i häftigt kursfall på rubeln och enorm prisfördyring, med ty åtföljande varuspekulation. Från denna tid var det ekonomiska livet i fullkomligt upplösningstillstånd. Bankerna fungerade nu egentligen endast såsom förmedlare av den oerhörda sedelproduktion, som från riksbanken vällde ut över landet. Därmed blevo de privata bankerna blott ett slags avdelningskontor av riksbanken och samtidigt även härdar för den vildaste spekulation. Den offensiv, som Kerenskij iscensatt på krigsskådeplatsen, hade misslyckats. Deserteringen från fronten hade antagit allt större dimensioner. I oöverskådliga massor strömmade soldaterna tillbaka till land och stad, förenande sig med lantproletariatet för att fördriva godsägare och arbetsgivare samt taga jord och fabriker i sin besittning. Det fullständiga sammanbrottet var redan en oundviklig sak, då bolsjevikpartiet i början av november 1917 höjde det enda baner, kring vilket någon samling var möjlig.

Kap. 3. "Arbetarekontrollens" genomförande och dess verkningar på produktionen. Bolsjevikernas lösen vid revolutionen voro de enkla orden "fred!" och "tag!", besittningstagandet för proletariatets räkning av all jord och alla produktionsmedel genom dessas överlämnande åt proletariatets politiska organisationer, d. v. s. åt råden. "All makt åt råden!" lästes på de röda fanor, som betecknade bolsjevikpartiets frammarsch. Då detta parti just kunde — i enlighet med sitt program — giva soldaterna vad de begärde, nämligen order att övergiva fronten och taga för sig allt vad som stod att taga i samhället, framför allt den ryska jorden, då var det knappast underligt, att dessa order också åtlyddes. De ledande revolutionärerna syntes emellertid från början på det klara med nödvändigheten av att söka upprätthålla en viss ordning och i vart fall behålla en viss kontroll. Vakter utställdes icke blott till bevakning av alla nyupprättade myndigheter, offentliga lokaler och utländska legationsbyggnader, utan också till försvar för nationens museer och konstsamlingar. De organ, som nu skulle hava ansvaret för ordningem, voro råden. I rådsorganisationen funno bolsjevikerna nödig plattfonm för utövandet och befästandet av vad de ännu i dag kalla "proletariatets diktatur".

179 Själva dekretet om arbetarekontroll utfärdades redan den 27 november 1917. Enligt detta dekret skulle kontrollen utövas genom av arbetarna själva valda organ vid de särskilda företagen, vanligen benämnda fabrikskommittéer, gruvkommittéer m. m. Alla i företagens tjänst verksamma personer erhöllo rösträtt, och vid valen skulle iakttagas, att i dessa institutioner även skulle ingå representanter för kontors- och teknisk personal. Arbetarekontrollens organ fingo följande befogenheter: 1. att fastställa en minimiproduktion för varje företag; 2. att träffa anstalter för fastställande av de framställda produkternas självkostnadspris; 3. kontrollrätt över företagens hela affärskorrespondens samt rätt att övervaka hela den produktiva verksamheten. All handelssekretess avskaffades. Arbetarekontrollens organ hade rätt att se alla böcker och räkenskaper såväl för det löpande året som för föregående år, och ägarne gjordes ansvariga inför domstol för undanhållande av något av detta. Att märka är emellertid, att avsikten med dekretet om arbetarekontroll icke var det omedelbara avskaffandet av den enskilda äganderätten till produktionsmedlen. Man talade i stället, enligt Marx' lära, om den s. k. "försocialistiska" perioden, ett led i utvecklingen fram mot fullständig socialisering, och varunder den privata äganderätten skulle bibehållas, ehuru starkt begränsas. I praktiken blev det likväl omöjligt att hålla arbetarna och fabrikskommittéerna, vilka ju innehade den faktiska makten, kvar inom de genom dekretet utstakade gränserna. Ett flertal dylika kommittéer, särskilt i Petrograd, uppfattade dekretet såsom en signal till omedelbar expropriation av företagen från arbetarnas sida, och förklarade företagen som sin egendom. Inom åtskilliga industrier vägrade kommittéerna att lämna ifrån sig de råvaruförråd, varöver fabrikerna förfogade. De förklarade, att råvarorna hörde dem till. Den sålunda uppkomna anarkien, ytterligare förvärrad genom sabotage av flertalet industriägare och ingenjörer, medförde ett fullständigt upplösningstillstånd inom det industriella livet och nödvändiggjorde en ny icke blott politisk utan också ekonomisk diktatur, varigenom de nyss av arbetarna tagna privatföretagen kommo i regeringens hand (nationaliserades) .

Kap. 4. Det ryska rådssystemets organisation. Då i Kyssland efter revolutionen frågorna om industriell självstyrelse så omedelbart varit sammanlänkade med industriens förhållande till staten, har en kortfattad redogörelse för utvecklingen av det ryska närings-

180 livet från anarki, genom statskommunistisk planekonomi fram mot nya former för enskild drift här synts berättigad. Det ryska rådsväldet har efter 1917 genomgått tre skeden; det första kännetecknades av arbetarekontrollen uti dess i föregående kapitel angivna ursprungliga bemärkelse, då den snart sagt absoluta makten låg hos de lokala fabrikskommittéerna. Detta skede varade emellertid endast några månader in på år 1918 och avlöstes därefter så småningom av en från de centrala rådsorganens sida utövad diktatur, vars uppgift var att på "planekonomiens" grund åter bringa reda i det ekonomiska livet. Först efter genomförandet av den "nya ekonomiska politiken", baserad på ny enskild företagsamhet, och kommunistpartiets övergång från det rena sabelväldet till en på agitation och kunskapsmonopol grundad makt har man också kommit in i ett tredje skede, kännetecknat av nya demokratiska tendenser och ökad självverksamhet bland arbetarna och deras organ. Dessa mera demokratiska tendenser voro tydligt märkbara från och med valkampanjen hösten 1922. Formellt hava emellertid de organisatoriska grunderna bibehållits under hela den förflutna tiden av fem års rådsvälde, och skall till en början lämnas en kortfattad redogörelse för dessa grunder. Olika slag Efter bolsjevikrevolutionen ha åtskilliga kongresser periodiskt sammanoch lokala kallats för att stadfästa grunder och lagar uti rådsrepubliken. Av dessa rddsorgan. kongresser är den viktigaste den allryska rådskongressen, vars organisation berörts i kap. 2, för lagstiftning på det politiska området samt för bestämmande av grundlinjerna för all statens verksamhet. Kongressen väljer republikens högsta beslutande organ, den centrala exekutivkommittén, vilken i sin ordning utser folkkommissariernas råd (regeringen). Det var från början klart, att för en planmässig organisation inom produktionsväsendet högre och centralare organ än fabrikskommittéerna voro nödvändiga. För den skull började redan omedelbart efter bolsjevikrevolutionen en reorganisation även av de högre statsorganen för folkhushållningen. Avsikten var ursprungligen, att dessa organ skulle sammansättas icke paritetiskt utan med ungefärligen två tredjedelar representanter för arbetarna och en tredjedel för arbetsgivarna, varigencm arbetarna skulle få den verkliga ekonomiska makten i samhället, medan företagarna skulle komma att fungera såsom rådgivare. Enligt dessa principer bildades redan i enlighet med dekretet om arbetarekontroll av den 27 november 1917 dels de lokala kontrollorganen (fabrikskommiittéerna m. m.), dels högre organ, vilkas ledamöter utsagos av arbetareo>rganisationerna inom varje stad, guvernement och rayon (grupp av gmvernement), dels slutligen i huvudstaden ett högsta centralråd för arbtetarekontrollen. Det blev emellertid snart nödvändigt att med själva arb»etarekontrollen förena en planmässig teknisk och ekonomisk ledning av

181 hela näringslivet. Ty det privata initiativets bortfallande och industriens fortgående övergång i arbetarnas och samhällets händer gjorde det nödvändigt att centralt och med hänsyn till hela samhällets behov lösa frågor rörande råvaror, bränsle, ekonomi, arbetstillgång och avsättning, som icke längre kunde betraktas såsom frågor om kontroll utan såsom spörsmål, vilka rörde hela näringslivets organisation. Därför reorganiserades redan den 14 december 1917 för den tekniska och ekonomiska ledningen av hela näringslivet i Kyssland det under Kerenskijregimen upprättade högsta folkhushållningsrådet (på ryska vanligen förkortat till "V. S. N. H.", med särskilda underavdelningar, glavker, för de olika industrigrenarna, t. ex. metallindustrien, textilindustrien och den kemiska industrien. V. S. N. H. sammansattes nu på det sätt, att centralrådet för arbetarekontrollen kompletterades med representanter för de särskilda folkkommissariaten (statsdepartementen) samt ingenjörer och andra fackmän, vilka senare dock från början blott stodo i en rådgivande ställning. Småningom skedde en förskjutning i den riktning, att den politiska ledningen fick allt större inflytande på högsta folkhushållningsrådets sammansättning. På liknande sätt som högsta folkhushållningsrådet organiserades lägre folkhushållningsråd för de stora rayonerna ävensom för guvernementen och distrikten i landets olika delar. Slutligen sammankallades en särskild "allrysk folkhushållningskongress", sammansatt av representanter för samtliga folkhushållningsråd för uppdragande av grundlinjerna för näringslivets organisation. Även de på fabrikskommittéerna stödda fackföreningarna ha blivit en statsinstitution för sig med centrala och lokala organ samt med en periodiskt sammanträdande "allrysk fackföreningskongress". Eedan kort efter oktoberrevolutionen nationaliserades de enskilda ban- Denotata kerna under ledning av den centrala riksbanken. Alla företag, även de tiskopkin mindre, blevo härigenom beroende av riksbanken. Besittningen av riks- ekon°mun banken och sedelpressarna lade en oerhörd makt i regeringens hand. ' Härigenom blevo alla samhällsklasser för det dagliga brödet beroende av regeringen. Såsom framhållits, avsågo de vidtagna åtgärderna icke upphävandet av privatäganderätten till industriella företag. Icke heller hade centralmyndigheterna ursprungligen synnerligen stor makt. De lokala organisationerna, fabrikskommittéerna och distriktsråden samt de stora rayon-råden (exempelvis det i Petrograd för "norra kommunen") avgjorde ännu under lång tid de ekonomiska angelägenheterna med avsevärd självständighet i förhållande till centralregeringen. Under sovjetväldets första halvår nationaliserades enskilda företag huvudsakligen i de fall, att företagarna själva övergivit fabrikerna och icke rättat sig

182 efter rådsmyndigheternas förordningar. Samtidigt med att rådsregeringens politiska makt växte samt jobberiet och förvirringen på det ekonomiska området blevo allt större, skred emellertid regeringen i planekonomiens intresse till en konsekvent genomförd socialisering eller nationalisering. Den 28 juni 1918 utkom det bekanta allmänna socialiseringsdekretet, vilket omfattade alla större industriella företag. Bestämmelserna voro något olika för olika industrigrenar, men i regel krävdes för socialisering att företagets aktiekapital överstege en miljon rubel. Genom detta dekret blevo företagen statens ( = regeringens) egendom utan att någon som helst ersättning lämnades de förra ägarna. Tillsynen över dekretets genomförande ålåg i första hand de underordnade folkhushållningsråden. Hela näringslivet ställdes under högsta folkhushållningsrådets kontroll på det sätt, att råvaror endast kunde erhållas mot rekvisition, varjämte priserna på produkterna fastställdes med hänsyn till kostnaderna för deras frambringande. De olika industrigrenarna sorterade under särskilda avdelningar av högsta folkhushållningsrådet. Vid sidan av denna organisation grundades emellertid från sommaren 1919 i och för en ytterligare koncentrering av industriledningen särskilda s. k. truster. En läd\ertrust var den första, och denna efterföljdes av åtskilliga andra truster, först inom metallindustrien, bland andra den s. k. "Gomsa", d. v. s. maskinindustritrusten. Dessa truster intogo genast en mycket självständig ställning, men sorterade ursprungligen under V. S. N. H:s respektive avdelningar, Gomsa alltså under metallavdelningen. Den tredje allryska folkhushållningskongressen, vilken sammanträdde i början av år 1920, kan betecknas såsom höjdpunkten på det andra (centralistiska) skedet i rådsrepublikens historia. Kongressens i februari 1920 fattade resolutioner började med ett proklamerande av folkhushållningens största möjliga centralisering såsom det säkraste medlet till uitveckling av landets produktiva krafter. Enligt dessa resolutioner indelades de industriella företagen i organisatoriskt avseende i tre grupper: 1. Förtrustade företag ävensom andra företag av för staten särskilt stor betydelse. Dessa skulle stå under omedelbar förvaltning av vederbörlig truststyrelse eller avdelning av V. S. N. H.; 2. övriga större företag, vilka skulle förvaltas av guvernementens folkhushållningsråd, men i enlighet med av vederbörlig avdelning av V. S. N. H. uppgjord driftsplan; 3. företag av mindre betydelse, vilka, i den mån de äro nationaliserade, skulle förvaltas av guvernementens folkhushållningsråd. Ledningen av företagen anförtroddes alltmera åt enskilda personen* med ungefärligen en verkställande direktörs befogenhet och ansvar. Även den i V. S. N. H. befintliga ledningen av hela industrien centra-

183 liserades allt mera. De särskilda produktionsavdelningarna av rådet bestämde sålunda icke på egen hand i alla frågor rörande produktionen inom de olika industrigrenarna. Planekonomien fick nämligen sitt uttryck däri att vid sidan av dessa avdelningar, glavkerna, funnos särskilda byråer för vissa allmänna frågor såsom administration och organisation, instruktion, produktion, råvaruanskaffning, finanser, statistik m. m. Av dessa organ uppgjordes de beräkningar och program, enligt vilka tillförseln av bränsle och råvaror samt livsmedel till de särskilda industrigrenarna skulle ske. Där bestämdes sålunda, huru stor kvantitet nafta, som skulle produceras i Baku och Grosny, huru mycket masut (avfallsnafta) skulle ställas till järn vägs väsendets förfogande, huru många tankvagnar skulle gå till den eller den fabriken och huru mycket av den från bönderna rekvirerade spannmålen skulle utdelas till arbetarna i varje särskild fabrik. Centralkommissionen för uppgörandet av de ekonomiska planerna blev "Gosplan", och ett särskilt utskott av regeringen, "Arbets- och försvarsrådet", erhöll högsta makten på detta område. Dessa institutioner kommo att bestå även under rådsväldets tredje (nuvarande) skede. Den väldiga byråkratiska apparat, denna centralisation av allt och alla, som sålunda skapats, fungerade ganska dåligt. Den kommunistiska planekonomien ledde i praktiken till ökad korruption och desorganisation. Endast en bråkdel av de nödvändiga råvarorna blevo levererade, och produktionen blev endast en liten del av den beräknade. Denna plankommunism ledde sålunda till successiv tillbakagång inom så gott som alla industrigrenar. Med år 1920 började fördenskull "den nya ekonomiska politiken". Den nva Samtidigt med sovjetregeringens allt mera markerade strävanden att an- miskapoli knyta förbindelser med det utländska kapitalet och "kapitalistiska" re- tikengeringar började den fria företagsamheten åter få göra sig gällande. rus erna Mindre viktiga företag lämnades på koncession eller utarrenderades åt kooperationer, arteller — rysk form av yrkesförening — eller enskilda, och företag med mindre än 20 arbetare återlämnades till de privata ägarna. Vad åter angår de viktigaste industrigrenarna stannade de visserligen under statens överinseende men frigjordes från högsta folkhushållningsrådets ledning och erhöllo i stället självstyrelse. Den ena kategorien efter den andra avskildes sålunda till truster eller därmed likställda ekonomiska enheter. Genom en serie av dekret i augusti 1921 bestämdes, att ett allmänt överförande på truster skulle ske av statens företag, allt efter industrigren och geografiskt läge, och härmed vidtog ett högst summariskt uppdelande av de gamla glavkerna. Man hade varken tid eller tillräckligt statistiskt material att från början noggrant bestämma de nya trusternas kapital, verksamhetsområden m. m. Det gick helt enkelt till så, att för saken intresserade ingen-

184 jörer eller fabriksledare infunno sig i Moskva och började agitera iör saken hos olika myndigheter, varpå underhandlingar inleddes med ifrågavarande avdelning av folkhushållningsrådet. Så sammanslogos fabrikerna till en trust, vilken från sedeltryckerierna eller riksbanken fick hämta rörelsekapital, varpå trusten släpptes ut att på egen hand reda sig. Med undantag för vissa företag, som lydde direkt under krigs- eter trafikkommissariaten, är numera 1 nästan hela den av staten förvaltade industrien fördelad på sammanlagt 430 truster, varav 123 sortera direkt under högsta folkhushållningsrådet, 49 under folkhushållningsråden lör de stora rayonerna samt de återstående 258 under guvernementsråden. Folkhushållningens organ ha under tiden fått allt färre företag under sin omedelbara förvaltning och övergått till att bliva uppsiktsmyndigheter. Trusterna äro ekonomiskt självständiga, ansvara själva för sin förvaltning, inköpa livsmedel och råvaror, anställa och avlöna arbetare samt försälja sina produkter till enskilda eller till andra statens organ. Försäljningen sker ofta genom särskilda för dylikt ändamål av truster inom samma bransch gemensamt organiserade syndikat. Varje trust får sig av V. S. N. H. förelagt ett produktionsprogram: Vissa nybyggnads- och reparationsarbeten skola under året slutföras, varjämte betydande skatter eller naturaleveranser skola verkställas till staten. Exempelvis skola i Grosny varje år vissa remonterings- och nyborrningsarbeten göras. En bestämd kvantitet nafta skall produceras och av de för naftaprodukterna erhållna betalningsmedlen skall en viss del ställas till statens förfogande, nämligen 30 procent av vad som erhållits vid försäljning inom landet och 40 procent av vid export erhållen valuta. Sedan denna skatt betalats, har emellertid trusten lika stor rätt som ett privat företag att efter eget gottfinnande disponera överskottet. Detta kan då användas till diverse extra förbättringsarbeten, men även till exempelvis skolor el. dyl. Direktören svarar för att det föreskrivna programmet uppfylles samt att de bestämda skatterna verkligen erläggas. Om det vid den årliga revisionen visar sig, att ledningen på ett eller annat sätt misslyckats, gives ingen pardon. Nya män få då försöka. I den för år 1922 uppgjorda hushållsplanen beräknades, att industriens produktion till den 1 oktober 1922 skulle uppgå till ett värde av 900 miljoner guldrubel, medan staten endast ställde 70 miljoner guldrubel kontant och 80 miljoner i födoämnen till industriens förfogande. Då varje punkt i regeringens program skulle genomföras med yttersta stränghet, blev följden en hänsynslös konkurrens mellan de särskilda trusterna och företagen inbördes. Härvid hände exempelvis att förråd, som hellre bort sparas för den framtida produktionen, försåldes, för att 1

Vid 1923 års början.

185 man skulle kunna utföra programmet och betala skatterna. I flertalet fall misslyckas detta. Vilket dock visst icke innebär, att verksamheten nedlägges, utan endast att staten träder emellan med nytt kapital och eventuellt ny ledning.

Kap. 5. Fabrikskommittéernas organisation och beroende av kommunistpartiet. Fackföreningarnas grundorgan 1 finnas inom varje särskilt företag, ämbetsverk eller ekonomisk enhet i form av en "kommitté av arbetare och tjänstemän (fabriks-, gruv-, byggnads- eller annan lokal kommitté) bestående av 3—9 ledamöter. Härjämte finnas i större företag s. k. delegat-representationer med 10—100 ledamöter. Kontakten med arbetaremassorna uppehälles även genom allmänna möten med hela personalen eller avdelningsvis. Valordningen till kommittén inom ett företag, ett ämbetsverk eller en ekonomisk enhet fastställes av vederbörande fackförening. I krigsföretag organiseras och verkar fabrikskommittén på grundval av särskilda förordningar som utgivas av arbetskommissariatet i samråd med det centrala fackföreningsrådet. Huru dessa bestämmelser stundom i praktiken tillämpades skall här i korthet beskrivas: Valen till fabrikskommittéerna föregingos av intensiv agitation för den rådande regimen. De leddes av fabriksstyrelserna, som ju bestodo av fullt regeringstroget folk. Valen förrättades med handuppräckning så att var och en kunde se, huru hans "kamrater" röstade. Följderna av denna ordning äro lätt begripliga. Den som röstade "kontrarevolutionärt" — vilket var den vida beteckningen för nästan all opposition — riskerade måhända intet direkt straff härför men väl arbetsledningens obevågenhet, vilket i bistra tider kunde vara lika illa. Arbetarna voro av den uppfattningen, att ju mera kommunistiskt de valde, desto större företrädesrättigheter beviljades dem och deras fabrik. Det hände också i flera fall, att val förklarades ogiltiga under den ena eller andra förevändningen, exempelvis därför, att fabrikskommittén icke fyllde den fordringen, att den skulle "kämpa för förverkligandet av det kommunistiska samhället". Kommunistpartiets diktatur upprätthålles med tillhjälp av den kommunistiska partiorganisationen. Partiet har dominerande ställning i alla statsförvaltningens organ och kan i nödfall stödja sig på ett starkt polisväsende, en stark armé, besittningen av alla större förråd av spannmål ävensom av sedelpressarna. 1

Se den i utdrag bifogade nya ryska arbetslagen av den 30 oktober 1922, paragraf 156. (Bil. 8.)

186 Genom de kommunistiska ungdomsklubbarnas energiska agitation, genom partimedlemmarnas företräde till all högre bildning och fostran i särskilda skolor, genom tidningspressens propaganda och särskilda "arbetarekorrespondenter" såsom förbindelseled mellan industriproletariatet och tidningarna, samt genom energiskt och uppoffrande personligt arbete, ha bolsjevikerna numera lyckats intränga i hela den ryska samhällsorganismen, även i fabrikerna. Överallt ha de nu ledningen, men inte längre endast på grund av själva sabelväldet, utan den personligt starkares makt över den svagare och den kunnigares över den okunniges. Partiet dirigerar sina medlemmar efter behov dit där de behövas. Anses en medlem oduglig, förflyttas han ögonblickligen från direktörspost på ett håll till simpel arbetare på ett annat. Intet knot, ingen klagan får förnimmas. En tydlig strävan gör sig gällande att det överallt skall finnas kommunister med prestige hos folket. Också har partiet vid rådsvalen hösten 1922 så gott som överallt kunnat föra fram pålitliga kandidater, överlägsna alla medtävlare. Opposition finnes naturligtvis på åtskilliga håll mot fabriksledningen, men knappast mot systemet i och för sig. Vid valförrättningarna hösten 1922 kände sig bolsjevikerna för första gången tillräckligt starka att lämna ordet fritt för kritik av de åtgärder, som under det gångna året vidtagits samt för förslag ifråga om nya kandidater, och man fick höra denna kritik mötas av sakligt försvar i stället för med nedtystningsförsök. Det är tydligt att arbetarna ha känslan av att de själva äro med om att tillsätta fabriksledningen och att kommunisternas makt dock är deras makt.

Kap. 6.

Fabrikskommittéernas befogenheter nuvarande ryska rådsrepubliken.

inom den

Den i föregående kapitel lämnade översikten över organisationen och de nuvarande allmänna förhållandena inom den ryska industrien har varit nödvändig för att förstå den allmänna ställning fabrikskommittéerna numera intaga i Kyssland. Under tidsperioden 1918 till 1920 gick utvecklingen i riktning mot allt större beroende av de högre ekonomiska organen samt ytterst av den kommunistiska partiledningen, men med den inträdande nya ekonomiska politiken och kommunistpartiets övergång till en på agitation och kunskapsmonopol grundad makt ha kommittéerna inom det alltjämt bestående rådssystemets ram fått möjlighet till större självverksamhet, varigenom deras befogenheter fått mera reell betydelse än förut. Den ryska arbetareklassen har möjlighet att på två olika vägar utöva inflytande på industrien, nämligen dels genom medverkan vid tillsät-

187 tandet av styrelserna för statens eller trusternas fabriker, dels genom fabrikskommittéerna. Fabriksstyrelserna tillsättas nu så, att fackföreningsrådet i ifrågava- Fabriksrande guvernement, vilket är sammansatt av representanter för fabriks- teernas mkommittéerna inom ifrågavarande bransch, uppgör ett förslag, vilket flyta™** tyjfi

tillbett-

sedermera underställes först fackföreningens centralråd och därefter ve- tandet av derbörlig truststyrelse resp. avdelning av högsta folkhushållningsrådet. fabriksOm ändringar anses nödvändiga, underställas även dessa fackföreningen. ^ m m V. S. N. H. har sålunda i sista hand avgöranderätten; ingen fabriksstyrelse kan sålunda utan dess godkännande tillsättas. Men i praktiken förekomma, enligt vad som uppgivits, sällan eller aldrig konflikter vid dessa tillfällen, beroende därpå, att kommunistpartiet på platsen har arbetarna och deras organisationer så väl i sin hand att det förmår dirigera personvalet där likaväl som inom V. S. N. H. För att nå fram till enhetlighet och god organisation har det visat sig nödvändigt att, särskilt i de lägre instanserna, organisera fabriksförvaltningen enligt enmansprincipen, nämligen antingen så att en fackkunnig ledamot av fabrikskommittén eller fackföreningen (alltså en arbetare) utses till företagets ledare, samt en specialist (ingenjör) till dennes ställföreträdare, eller så att en specialist blir ledare och en arbetare ställföreträdare. En tendens är märkbar att vid förvaltningstjänsternas besättande alltmer ersätta kommunistiska arbetare med fackutbildade (ingenjörer och andra tekniker). a. Allmänna grundsatser. Ifråga om fabrikskommittéernas direkta Fabnksinflytande vid företagens ledning framgår deras allmänna uppgifter av teernas en år 1920 utgiven officiell kalender för rådsrepublikens centrala och direkta ini i i

•

,.,

-rs

i»

flytande

lokala institutioner. Det heter dar: vid före"De ryska fackföreningarna (varunder även fabrikskommittéerna inbe- tagens ledgripas) hava för fyllandet av sitt ändamål till uppgift att med alla till buds stående medel befästa proletariatets diktatur i dess form av rådsmakten; att organisera industrien på socialistisk grund genom att uppfostra de arbetande massorna till självverksamhet; samt att förbättra arbetareklassens ekonomiska ställning därigenom att normerna för arbetslönerna få bestämmas av samhällets organ, genom fackföreningarnas arbete på arbetareskyddets område, genom konsekventa åtgärder för arbetarnas sociala säkerställande, genom energiskt arbete på förbättring uti förplägnadsväsendet och genom det industriella proletariatets medverkan till lantbrukets omorganiserande i syfte att ekonomiskt förbinda de stora staten tillhöriga lantbruken med industrien.

188 I förening med rådsorganen skola de ryska fackföreningarna kämpa för förverkligandet av det kommunistiska samhället och för stärkandet av det nuvarande rådsväldet. De skola hava till uppgift att verka för proletariatets allsidiga utveckling genom att indraga de stora arbetaremassorna i verksamheten för samhällets uppbyggande, i det arbetarna beredas tillfälle deltaga i fackföreningarnas praktiska arbete och i annan verksamhet för det allmänna sant utbildas till deltagande i ledningen av alla grenar av landets ek)nomiska och politiska liv.*' Redan av de allmänna grundsatser, som vidare proklamerades för fabrikskommittéernas verksamhet framgår, att tyngdpunkten kom att ligga i samarbete mellan driftsledning och fabrikskommittéer. I tredje allryska fackföreningskongressens (den 6—12 april 1920) resolution (punkt 3) hette det: "Fabrikskommittéernas och fackföreningarnas erfarenheter skola komma industriförvaltningen tillgodo. För den skull skall produktionsprogrammet utarbetas vid gemensamma sammanträden mellan företagets ledare och fabrikskommittén. Kommittén har därvid initiativrätt. De arbetare, som deltaga i företagens organisation eller själva tillhöra dess ledning, skola bibehålla en intim känning med fabrikskommittéerna." Vidare äro företagens ledare redovisningsskyldiga inför vederbörande fackförening och även vid fabrikskommittéernas sammanträden, varvid fackföreningarna och kommittéerna äga i princip diskutera förekommande frågor samt framställa interpellationer och förslag. Slutligen ha fabrikskommittéerna att utreda och verka för förlikning av uppkomna konflikter mellan driftsledningen och arbetarna, varvid uppgöres ett första förlikningsförslag; därest detta icke godkännes av parterna, överlämnas avgörandet till vederbörliga högre organ. b. Socialpolitiska frågor. Fabrikskommittéerna skola öva uppsikt öveidet noggranna efterlevandet av lagar och regler rörande arbetareskydd 1 , socialförsäkring, utbetalande av arbetslöner, sanitära och tekniska ordningsföreskrifter o. dyl. samt lämna statens arbetareskyddsorgan all möjlig hjälp, ävensom vidtaga åtgärder för förbättrande av arbetares och tjänstemäns kulturella och materiella förhållanden. c. Antagande och avskedande av personal. I detta avseende är att märka, att omedelbart efter den andra revolutionen över hela landet organiserats arbetsförmedlingsanstalter ("arbetsbörser"), vilka skulle ha monopol på förmedlingen av den för industrien erforderliga arbetskraften, med undantag blott för viss tekniskt utbildad arbetskraft. Vad fabrikskommittéernas befogenheter med avseende å antagande och avskedande av arbetare angår, formulerades desamma av 1918 års fackföreningskongress sålunda: 1

Se utdraget ur den nya ryska arbetslagen (bil. 8) § 158 c).

189 Fabrikskommittéerna skulle uppgöra förteckningar för arbetsförmedlingsanstalternas räkning å dels överflödig, dels ock för företaget erforderlig arbetskraft; särskilja personer med organisatoriska färdigheter samt tilldela dessa bestämda produktionsuppgifter, detta i samförstånd med driftsledningen; samt vid inskränkning av driften fastställa, huru stor arbetsstyrka som måste entledigas. Enligt de från 1922 gällande formulär till kollektivavtal, vilka tillämpas inom hela den ryska industrien, skall antagande av arbetare ske genom arbetsförmedlingsbyråerna inom loppet av fem dagar efter det vederbörande företag begärt ifrågavarande arbetskraft. Endast ifall sådan arbetskraft icke tillhandahålles företaget inom nu sagda tid, äger företagets ledare rätt att själv anställa arbetare, dock att sådant anställande skall inom loppet av ytterligare fem dagar anmälas för byrån, som då äger rätt att ersätta de sålunda enskilt anställda med andra arbetare. Företagets ledare skall underrätta alla enskilt anställda arbetstagare därom, att de måste anmäla sig till inträde i fackföreningen, vid risk att eljest bliva avskedade. Varje nyantagen arbetare skall underkastas stadgad prövotid (om 3—6 dagar). Om han under densamma avskedas skall han dock erhålla betalning; om han fortsätter arbeta efter prövotidens slut anses han antagen. I den nya arbetslagen (bil. 8) föreskrives, att driftsledningen skall inom tre dagar bringa till fabrikskommitténs kännedom alla ärenden som röra antagande av arbetare och tjänstemän samt förslag till avskedande av arbetstagare. Rörande de närmare reglerna härför hänvisas till bilagda utdrag ur arbetslagen. Det förtjänar emellertid anmärkas att enligt ett i mars 1923 utkommet dekret arbetsgivarens rätt att själv antaga "tekniskt utbildad" personal närmare specificeras och utvidgats till att omfatta betydande grupper av tjänstemän och därmed likställda. Enligt kollektivavtalen äger företagets ledare endast i följande fall avskeda personal: 1) på arbetstagarens egen begäran; 2) på begäran av driftsledningen, i samförstånd med löne- och förlikningsnämnden och mot fastställd ersättning; 3) på begäran av fackföreningen; 4) vid företagets upphörande eller inskränkning i driften eller annan tvingande omständighet, som av fackförening godkänts; 5) vid avtalstidens utgång, därest avtal endast slutits på viss tid; 6) på grund av arbetares oduglighet, där detta upptäckes först efter prövotidens utgång; 7) därest avtalsbrott föreligger från arbetstagarens sida.

190 Ifråga om arbetsgivarens rätt att fördela arbetet gäller, att driftsledningen äger rätt att "där arbete av förut avtalat slag icke längre finnes, tilldela arbetstagare annat arbete mot betalning allenast för det sålunda utförda arbetet". d, Arbetsdisciplinen. Enligt första allryska fackföreningskongresseris resolution skulle fabrikskommittén bl. a. ansvara för arbetsdisciplinens upprätthållande såväl bland arbetare som tjänstemän. Dessa uppgifter ha av tredje allryska fackföreningskongressen formulerats sålunda: höjandet av arbetsdisciplinen och produktiviteten med alla till fackföreningens förfogande stående medel (produktionspropaganda, disciplinära kamratdomstolar o. s. v.) e. Bestämmandet av löner och arbetsvillkor. Enligt tredje a l l ^ s k a fackföreningskongressens resolution ha fabrikskommittéerna att utöva tillsyn över löne- och förlikningsnämndernas verksamhet samt att genom förmedling av högre fackliga organ överklaga dessas beslut. Förslag till normer för den arbetskvantitet, som varje särskilt slag av arbetare skall utföra på viss tid, skola uppgöras av fabrikskommittéerna och fastställas av de högsta fackliga organen. Enligt de generellt gällande kollektivavtalen skola arbetare och tjänstemän vara underkastade de lönetariffer, som fastställas av den nyss omförmälda löne- och förlikningsnämnden, med omräkning efter gällande dyrtidsindex. Sådan lönereglering skall äga rum en gång i månaden. Samma nämnd bestämmer efter en prövotid av 3—6 dagar vilken lönetariff som skall gälla för arbetare och tjänstemän, dock att ifråga om särskilt kvalificerad tjänst samt kontorsarbete, prövotiden kan sättas till en månad. Normer för det utförda arbetet utarbetas av lönenämnden och bekräftas av fackföreningen. Efter överenskommelser med fackföreningen kan bestämmas, att lönerna delvis utgå in natura till självkostnadspriser. Arbetet kan betalas på ackord och enligt premiesystemet enligt normer, som fastställas av löne- och förlikningsnämnden. Därest arbetaren icke fullgör det för honom bestämda kvantum arbete, göres enligt lönenämndens bestämmande motsvarande avdrag från hans avlöning. Konflikter, som icke kunna biläggas av vederbörande löne- och förlikningsnämnder 1 , hänskjutas till fackföreningarna, och därefter till fackföreningarnas överorganisation. 1

Rörande dessa nämnder hänvisas till texten av den nya ryska arbetslagen (bilaga 8) §§ 168—174. De äro paritetiskt sammansatta av representanter för fabriksledningen och för arbetstagarna, och fabrikskommittén utser arbetstagarnas representanter.

191 Enligt den nya arbetslagen äga fabrikskommittéerna att icke blott i förhållande till respektive företags och ämbetsverks ledning utan också inför vilken myndighet det vara må företräda lönearbetarna i frågor som röra kollektivavtal eller andra med arbetet sammanhängande förhållanden. Fackförenings styrelse, dess befullmäktigade ombud samt ledamöter av fabrikskommittén äga rätt till obehindrat tillträde till alla fabrikslokaler, avdelningar och laboratorier som tillhöra företaget. Fackföreningar och fabrikskommittéer äga i Kyssland en även ; yttre måtto synnerligen privilegierad ställning. Av det föregående torde framgå, att de närmast äro att betrakta som ett slags statsorgan eller åtminstone halvofficiella institutioner. Denna deras ställning kommer även till synes i en bestämmelse angående den ryska rådsrepublikens konstitution, enligt vilken alla statsorgan äro skyldiga att lämna fackföreningarna och deras överorganisationer all hjälp samt även ställa till förfogande medel till uppförandet av fackföreningshus; fackföreningarna äga rätt att fritt begagna sig av post, telegraf, telefon, de högre funktionärerna åka fritt på järn- och vattenvägar o. s. v.

ITALIEN. INNEHALL. Sid.

Kap. 1. Några jämförande utgångspunkter

195 Kap. 2. Fabriksråden

19g

Kap. 3. Frågan om arbetarekontroll över industrien a. Den av Giolitti tillsatta utredningskommissionen b. Arbetarnas (C. G. L:s) förslag c. Arbetsgivarnas förslag d. Det italienska (katolska) arbetareförbundets förslag e. Regeringspropositionen av den 24 januari 1921

197 197 I99 200 202 203

Kap. 4. Den nya industriella undersökningskommissionen

Kap. 1. Några jämförande utgångspunkter. I Italien har man icke nöjt sig med de i flera andra länder prövade metoder utan även försökt gå fram på en mera självständig väg för lösande av den industriella demokratiens problem. Den italienska arbetarerörelsen är visserligen gammal, men först under kriget vunno de fackliga organisationerna större betydelse. Arbetarna marscherade då fram i nästan revolutionär anda. Den centrala fackliga organisationen, den s. k. Confederazione Generale del Lavoro (C. G. L.), till vilken före kriget icke mer än omkring en halv miljon arbetare voro anslutna, vann under kriget hastigt stor anslutning och omfattade år 1922 icke mindre än omkring tre miljoner arbetare. 1 Denna organisation är, jämförd med vår motsvarande landsorganisation, synnerligen revolutionär. Den har delvis samarbetat med tredje internationalen och innefattar för övrigt i sig omkring en halv miljon rena kommunister. Dessutom finnes en särskild syndikalistorganisation, som står utanför fackföreningarna men som omfattar icke mindre än en halv miljon medlemmar. Jämförda med de nu nämnda revolutionära organisationerna ha övriga arbetareorganisationer såsom sådana spelat mindre roll, nämligen det s. k. italienska arbetareförbundet, ett parti med katolskt-religiöst inslag och med knappt 500 000 medlemmar, den s. k. italienska arbetareunionen, som är av helt och hållet opolitisk karaktär och räknar omkring 200 000 medlemmar samt slutligen de till fascismen anslutna arbetarna, omkring en halv miljon till antalet1, vilka gjort till sin uppgift att bekämpa de nationellt upplösande tendenserna uti det politiska partiväsendet och vissa arter av socialismen. Härjämte finnas åtskilliga icke centraliserade arbetaresammanslutningar, bland vilka må nämnas Sjömannaföreningen med omkring 50 000 och Hamnarbetareföreningen med omkring 20 000 medlemmar. Den sistnämnda föreningen har skaffat sig ett faktiskt monopol på allt hamnarbete, så att lossning och lastning av fartyg i verk^ ligheten endast kan utföras av till föreningen anslutna arbetare och efter anvisning från föreningens sida. 1 Siffrorna datera sig från hösten 1921. Enligt en i juni 1923 synlig tidningsuppgift skulle de fascistiska arbetarnas antal nu uppgå till \XA mill.

196 För att få en riktig uppfattning av den industriella demokratiens problem i Italien måste man sålunda ihågkomma, att den italienska arbetarerörelsen har en övervägande revolutionärt politisk karaktär. De socialpolitiska strävandena träda för de italienska arbetarna i andra rummet, och det gäller för dem först och främst att skaffa sig makt. Den revolutionära våg, som under kriget blåste upp inom den italienska arbetareklassen och som hade Kyssland till förebild, växte i styrka under tiden närmast efter fredsslutet samt ledde efter lockouten inom metallindustribranschen hösten 1920 till arbetarnas mångomtalade ockupation av fabrikerna. Sedan den italienska arbetareklassen fått erfara svårigheterna av att på ett alltför schablonmässigt sätt lösa de sociala problemen, hava de arbetat på utarbetandet av ett verkligt program för den industriella kontrollens genomförande. Detta måste emellertid ske på ett sätt, som kan förena olika parter inom industrien och icke äventyrar produktionen, samtidigt med att det tillvaratager arbetarnas krav på medinflytande. Någon definitiv lösning har ännu icke vunnits. Från olika håll framkomna förslag stå ännu emot varandra. Men de syfta alla delvis åt samma håll, nämligen till skapandet av en central, mer eller mindre opartisk organisation för industrien. Och dessa förslag hava utan tvivel i viss mån legat till grund vid regeringens tillsättande av den provisoriska undersökningskommission, varom närmare skall talas i kap. 4.

Kap. 2. Fabriksråden. Eedan åtskilliga år före kriget uppträdde de italienska arbetarna ganska medvetet och självständigt gentemot sina arbetsgivare. Vid de större fabrikerna hade de sålunda sina egna valda fabriksrepresentationer, vilka förhandlade med arbetsgivarna i frågor, som berörde arbetarna. I och med de fackliga organisationernas och kollektivavtalens under kriget växande betydelse fingo även dessa fabriksrepresentationer fastaTe form, och omnämndes redan på hösten 1915 i en lag såsom fabriksråd (committeti interni). Under året 1919 och framför allt de tre första kvartalen av 1920 uppträdde fabriksråden med allt större krav, och det blev slutligen blott en tidsfråga, när de skulle söka egenmäktigt genomföra en på ytterlighetsmännens program stående fullständig kontroll över produktionen. Detta skedde de första dagarna i september 1920, då arbetarna såsom redan nämnts, företogo sig att ockupera fabrikerna. Detta steg var emellertid väntat och arbetsgivarna voro väl förberedda. Det var också klart, att någon slags socialisering på denna väg icke

197 skulle kunna genomföras. Arbetarna saknade både kunskaper och medel till genomförandet av något dylikt program. Det enda resultat av det hela skulle kunna ha blivit ett allmänt kaos och produktionens avstannande. Då arbetarna insågo detta, läto de sina krav på kontroll över produktionen tillsvidare vila i avvaktan på att härför nödiga förberedelser vidtogos. Vilket dock icke hindrade, att fabriksråden under tiden närmast efter fabrikernas ockupation krävde och erhöllo en i åtskilliga avseenden utvidgad makt, bl. a. medbestämmanderätt i de enskilda fallen vid antagande och avskedande av arbetare ävensom vid tolkandet av löneavtal och arbetarnas rätt till avlöning. Denna företeelse blev emellertid av övergående betydelse. Redan våren 1921 voro arbetsgivarna på de flesta håll starka nog att driva tillbaka fabriksråden till den position de innehade före ockupationen. Detta tillgick på följande sätt: I maj månad proklamerade arbetsgivarna, att de icke vidare erkände rådens utvidgade befogenheter. Arbetarna läto sig visserligen icke omedelbart nöja härmed, utan förberedde en strejkaktion. Men arbetsgivarna voro även denna gång beredda. Inom norra Italiens stora metall- och maskinindustrier, Fiat m. fl, gingo arbetsgivarna tillväga så att de genom tidningarna uppmanade var och en arbetare, som verkligen fasthölle vid kravet på fabriksrådens utvidgade befogenheter, att i särskild skrivelse till direktionen meddela detta. Det konstaterades då, att endast omkring fem procent av arbetarna vågade svara positivt. Och härigenom vunno arbetsgivarna kunskap om vilka arbetare som voro kommunistiskt sinnade. Ett av arbetarna framställt krav, att förhandlingar skulle upptagas rörande det nya reglementet för fabriksråden, avslogs. En stor del arbetare avskedades, bland dem samtliga ledamöter av de förutvarande råden. Fabriksråden existera alltjämt, men de förut kommunistiska ledamöterna ha ersatts med mera moderata element och deras befogenheter, som regleras i kollektivavtalen, ha numera i stort sett inskränkt till vad de voro före ockupationen av fabrikerna, nämligen rätt att representera arbetarna i förhållande till arbetsgivarna samt att med honom diskutera och förhandla i frågor som röra arbetarna.

Kap. 3. Frågan om arbetarekontroll över industrien. Den av Såsom i föregående kapitel omförmälts, ledde arbetarnas ockupation a.Giolitti av fabrikerna samt konflikten med arbetsgivarna till att regeringen i tillsatta oktober 1920 tillsatte en kommission, bestående av sex representanter för }ltre^' arbetsgivarna och sex för arbetarna för att undersöka och avgiva för- missionen.

198 slag i fråga om arbetarekontroll. Vid tillsättandet av denna kommitté, vars arbete omedelbart påbörjades, fastslog regeringen i en särskild förordning av den 19 september 1920 arbetarnas rätt till dylik kontroll. Sagda förordning hade följande lydelse: "Då arbetarnas landsorganisation (C. G. L.) förklarat sig vilja ändra de hittillsvarande förhållandena mellan arbetsgivare och arbetare så att icke blott de senare skulle bliva i tillfälle att kontrollera industrierna genom sina fackföreningar, utan även förhållandena mellan arbetsgivare och arbetare skulle förbättras, produktionen ökas och hela landets ekonomiska tillstånd höjas; och då Italiens industriförbund (Confederazione generale dell' industria, (C. G. I.) icke motsätter sig ett försök i ovan angivna syfte av en kontroll utövad av särskilda parter inom industrien; tillsätter konseljpresidenten, i betraktande av detta principiella samförstånd, en kommission, paritetiskt sammansatt av sex av C. G. I. och lika många av C. G. L. utsedda ledamöter, av vilka två ur vardera gruppen skola vara tekniskt utbildade eller anställda inom industrien. Kommissionen skall för regeringen framlägga förslag till en lag om sådan organisation av industrien, att arbetarna erhålla medbestämmanderätt i fråga om den tekniska, finansiella och administrativa kontrollen av företagen. Kommissionen skall vidare inom åtta dagar framlägga ett reglemente för biläggandet av tvister vid anställande eller avskedande av arbetare. Personalen skall återgå till arbetet. Där emellertid samvaron i en och samma fabrik av vissa arbetare och vissa överordnade sätter arbetsordningen i fara, skall en kommitté sammansatt av fyra medlemmar, varav två utsedda av arbetsgivarna och två av arbetarna, besluta om erforderliga åtgärder." I en officiös kommuniké, som utfärdades den 29 september 1920 komstaterades, att regeringen lyckats för tillfället försona de båda stridande parterna på grundvalen av den nu relaterade planen att genomföra en radikal socialreform. Det stora flertalet arbetare hade nämligen lugnats av hoppet om den förestående reformen och voro måhända också kloka nog att inse den stora risken av en revolution i bolsjevikisk anda. Vilket icke hindrar, att jäsningen under ytan fortsatte och alltjämt fortsätter. Emellertid började den av regeringen tillsatta kommissionen sitt arbete och gjorde utan tvivel betydande försök att finna en lösning. Men förgäves. Arbetarna ville icke vika från kravet på fullständig kontroll över produktionen. Då alltså ingen enighet mellan de stridande parterma inom kommissionen kunde uppnås, uppsatte vardera parten sitt förslajg, vilka äro av det principiella intresse, att de förtjäna här refereras:

199 Arbetarnas (C. G. L:s) förslag sönderföll i två delar, nämligen dels b.Arbetatett förslag om fabrikskontroll, dels ett förslag om särskilda regler om "JJLj\ k,..' antagande och avskedande av arbetare och tjänstemän inom industrien. slag. Kontrollen skall, enligt förslaget, utövas av de fackförbund, som representera vissa särskilt angivna huvudindustrier. Och detta dels vid varje särskilt företag genom av de organiserade arbetarna valda kontrollörer, dels också centralt genom en överkontrollkommission för varje industrigren. Varje särskilt företag skall därvid sortera under den fackförening, som anses mest representativ för detsamma. Villkoren för att ett företag skall vara underkastat ifrågavarande kontroll är, att ett visst minsta antal (10—50, olika för olika industrier) arbetare och tjänstemän äro där anställda samt att företaget varit i verksamhet i minst två år. Kontrollörerna skola i mån av behov äga tillgång till alla företagets räkenskaper och skola i aktiebolag äga rätt bevista styrelsens sammanträden. En gång varje kvartal skola de till överkontrollkommissionen insända en rapport, vilken dock före insändandet skall granskas av arbetsgivaren eller bolagets direktör. Den får icke innehålla någonting, som kan blotta fabrikshemligheter, och varje indiskretion från kontrollörernas sida skall strängt bestraffas. Vid företag tillhörande enskild person har arbetsgivaren skyldighet att föra sina privata och företagets räkenskaper strängt åtskilda. Kontrollörerna äga givetvis icke rätt att taga befattning med arbetsgivarens privata affärer. Överkontrollkommissionen skall bestå av fackföreningsrepresentanter valda av kontrollörerna vid de särskilda företagen. Överkontrollkommissionerna för de olika industrigrenarna skola sinsemellan meddela varandra alla sådana upplysningar, som kunna vara av betydelse för industrien. De frågor, som överkontrollkommissionerna särskilt skola undersöka äro följande: 1. tillverkningskostnaderna inom de olika företagen; 2. förvaltningsmetoderna och allmänna omkostnader; 3. de tekniska tillverkningsmetoderna; 4. arbetslönerna; 5. kapitalplaceringen; 6. anskaffandet av kapital ävensom huru äganderätten till detsamma är placerad; 7. förhållandet mellan produktionens och konsumtionens storlek inom ifrågavarande industrigren, ävensom exportmöjligheterna. Överkontrollkommissionerna skola varje år utarbeta särskilda rapporter, vilka skola insändas bland annat till arbetsrådet. 1 1 I Italien finnes nämligen sedan den 1 januari 1902 en dylik central statsinstitution f<ir "samlandet, ordnandet och offentliggörandet av underrättelser och undersökningar

200 Förutom statistik och undersökningar rörande produktionsförhållan; dena skola dessa rapporter även behandla möjligheterna av produktionens utvidgande samt av en övergång från det kapitalistiska systemet till kooperativa företag, i vilka alla inom industrien verksamma arbetstagare erhålla del, ävensom sätt för överlåtande på arbetarna av företagen och dessas exploatering. En representant för arbetsgivarna eller deras förbund skall hava rart att vara närvarande vid överkontrollkommissionens sammanträden. Denne skall visserligen icke äga rösträtt, men kontrollera, att i kommissionens rapporter icke intagas uppgifter, som kunna ur konkurrenssynpunkt vara skadliga för industrien. Enligt den andra delen av arbetarerepresentanternas förslag skall antagandet och avskedandet av arbetare handhavas av särskilda av fackföreningarna upprättade och under deras kontroll stående platsförmedlingsbyråer, eller, där sådana icke finnas, av paritetiskt av representanter för arbetsgivare och arbetare sammansatta, så kallade blandade platsförmedlingsbyråer eller ock slutligen av arbetsgivaren i samråd med representanter för arbetare och tjänstemän. Över samtliga arbetsansökningar skall föras register, vilket på vissa bestämda tider skall hållas tillgängligt för arbetarnas och tjänstemännens representanter, vilka äga rätt infordra upplysningar rörande skälen för och emot anställande av viss personal. Vid inskränkning i driften skall först den normala arbetstiden tills vidare förkortas intill 36 timmar i veckan. Först där dylika åtgärder icke äro tillfyllest, skall omplacering eventuellt reduktion av arbetsstyrkan kunna ske. En särskild förteckning skall föras över disciplinstraff och avskedanden, vilken förteckning likaledes skall hållas tillgänglig för arbetarnas representanter med vetorätt för dem, dock icke i händelse av brott mot strafflagen. c. Arbets- Arbetsgivarnas förslag sönderföll även det i dels ett förslag till in^örslaa*. dustriell kontroll, dels ett förslag till särskilda regler om antagande och avskedande av arbetare och tjänstemän. Kontrollen skall enligt detta förslag utövas centralt för varje industrigren av en kontrollkommission, vilken skall vara paritetiskt sammansatt av representanter för arbetsgivare och arbetstagare, bådadera utsedda proportionellt av de arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer, som äro representerade inom industrigrenen. Därjämte skola i kommissionerna ingå representanter för staten. rörande arbetet i riket, särskilt beträffande produktionens tillstånd och utveckling, arbetets anordning och pris, dess förhållande till kapitalet, arbetarnas antal och villkor m. m."

201 Kontrollkommissionernas uppgifter skola vara att undersöka och kontrollera följande förhållanden: 1. lönerna och levnadskostnaderna; 2. hälsovården; 3. råvarutillförseln; 4. vissa ekonomiska förhållanden, som beröra hela industrigrenen (tullar, transportväsen, avsättningsmöjligheterna inom och utom landet, försäljningspriser, valutan, kredit, skatter m. m.) samt vidare: 5. att uppmuntra studier inom ifrågavarande industrigren, vetenskapliga försök m. m.; 6. att avgiva rapporter rörande industriens utveckling; 7. att kontrollera tillämpningen av den sociala lagstiftningen; 8. att medverka till förbättring av yrkesundervisning och 9. att samarbeta med kontrollkommissioner inom andra industrigrenar för åstadkommande av en enhetlig verksamhet. Erforderliga uppgifter skola tillhandahållas kontrollkommissionerna av företagen själva ävensom av vederbörande statstjänstemän. Dessutom skola särskilda distriktskommissioner upprättas för detta ändamål, varjämte skall finnas ett centralt industriråd för hela landet. Fabriksråden vid de särskilda företagen skola enligt arbetsgivarnas förslag erhålla en fastare organisation med lagligen bestämda befogenheter. Här ha förhållandena inom metallindustrien tagits till mönster. Fabriksrådet skall sålunda bestå av tre ledamöter inom företag med högst 100 arbetare. Vid större företag skall ledamöternas antal växa efter en degressiv skala och uppgå till högst nio ledamöter, nämligen så snart arbetareantalet överstiger 1000. Eådens befogenheter skola bliva att tillsammans med arbetsgivaren eller dennes representanter behandla, dels såsom förut frågor, som röra arbetarna, arbetsreglementenas tolkning och tillämpning, dels också lärlingsväsendet, förbättrade arbetsmetoder och organisation, lönernas utbetalning, arbetstidens fördelning m. m. Det nu relaterade förslaget från arbetsgivarnas sida rörande kontroll har, såsom synes, i viss mån tillmötesgått arbetarnas krav och tagit hänsyn till de från deras håll framförda önskemål. Den andra delen av förslaget, som berör antagande och avskedande av arbetare och tjänstemän, stod i mera avgjord motsats till arbetarnas. Anställande av arbetare skall enligt förslaget kunna ske genom förmedling av blandade, paritetiskt sammansatta, platsförmedlingsbyråer, organiserade lokalt eller distriktsvis för varje industrigren. Dessa platsförmedlingsbyråer skola stå under tillsyn av en likaledes paritetiskt sammansatt centralbyrå. Följande bestämmelser skola enligt förslaget gälla för byråernas verksamhet:

202 De arbetslösa äga registrera sig i ett särskilt register uppdelat i tvi kategorier, den ena avseende sådana arbetare, som förut arbetat inon ifrågavarande byrås område och den andra sådana, som överflyttat fråi ett annat område. Den förra kategorien skall alltid hava företrädesrät framför den senare. Industriidkarna äga icke rätt att antaga annan arbetskraft än dei, som sålunda är inregistrerad, med undantag dock för nybörjare. De inregistrerade arbetarna skola anställas i tur och ordning efter den tjänstgöringstid de haft inom ifrågavarande kategori utan hänsyi till, huruvida de är o organiserade eller oorganiserade. Arbetsgivaren har icke skyldighet att antaga andra arbetare än de, som motsvara hans anspråk i fråga om lämplighet och skicklighet. Därest byrån icke kan bjuda honom dylik arbetskraft, skall han alltid havi rätt att vända sig till icke inregistrerade arbetare. Dessutom skola arbetsgivare hava rätt att inbördes med varandra träffa överenskommelse om utbyte av arbetskraft. Byråernas verksamhet skall icke omfattx hjälparbetare eller specialister. Icke heller skall den äga förmedla arbetskraft till företag, som stå i strejk eller lockout. . Arbetsgivare skall äga vägra antaga arbetare, som antingen avskedats från eller frivilligt lämnat hans företag eller ock avskedats av annan arbetsgivare på grund av allvarliga disciplinära förseelser. Vad åter angår avskedande av arbetare skall arbetsgivaren fortfarande äga oinskränkt rätt härtill under iakttagande av vederbörlig uppsägningstid. Endast där han på grund av disciplinbrott eller annan orsak anser sig äga rätt att avskeda en arbetare utan uppsägningstid, skall fabriksrådet äga rätt att intervenera; och där enighet mellan rådet och arbetsgivaren icke vinnes, skall tvisten hänskjutas till förhandlingar mellan arbetsgivare- och arbetareorganisationerna. I avvaktan på tvistens lösning skall arbetsgivaren, om han så vill, äga rätt att avlägsna arbetaren från deltagandet i arbetet. Vid inskränkning i driften skall arbetsgivaren äga rätt, men icke skyldighet, att först göra försök med inskränkning i arbetstiden, innan massavskedande tillgripes. d. Det Det italienska (katolska) arbetareförbundet inkom med ett säritaliemka s^i^ förslag till frågans lösning. Enligt detta förslag kan konCnfitolskcb)

arbetare- troll utan deltagande i vinsten icke hava någon betydelse. Förslaförbwndets g e t överlämnar till arbetarnas och de anställdas representanter kontrollrätten över ledningen av företagen och över dessas administrativa och finansiella verksamhet, jämte rätten att deltaga bland annat i uppsiktsråden. Vid varje affärsårs slut, sedan balansräkning uppgjorts, skall vinsten fördelas på följande sätt: A kapitalet lämnas en av lagen fastställd skälig ränta och överskottet uppdelas mellan aktionärerna och

203 arbetarna. Den del, som tillkommer arbetstagarna 1 , skall emellertid icke kontant utbetalas till dem, utan skall tjäna till att förvärva företagens aktier, varvid arbetarna så småningom skola komma i full besittning av företagen. Regeringspropositionen av den 24 januari 1921 blev i viss mån en kom- e. Repromiss mellan de redan omförmälda förslagen. Även regeringspropo- „^»osSositionen avser kontroll genom centrala kontrollkommissioner, en för nen av den 3 varje industrigren, men medan arbetarna föreslagit, att dessa kommisi^T sioner skola vara sammansatta endast av arbetarerepresentanter, arbetsgivarna åter, att de skola vara paritetiskt sammansatta jämte vissa representanter för staten, skola enligt regeringens förslag upprättas två i viss mån parallella centralorganisationer för varje industrigren, nämligen en sammansatt endast av arbetarerepresentanter och en av endast arbetsgivarerepresentanter. Arbetarnas kontrollkommissioner hava emellertid enligt regeringsförslaget den huvudsakliga betydelsen för kontrollens utövande, arbetsgivarnas kommissioner åter skola erhålla rätt att utse ombud, som skola vara närvarande vid sammanträdena med arbetarnas kontrollkommissioner och följa dessas arbeten. Medan både arbetarnas och arbetsgivarnas förslag utgå från bibehållandet i mer eller mindre modifierad form av de nuvarande fabriksråden, skola enligt regeringsförslaget dessa råd slopas och i stället av de centrala kontrollkommissionerna utses två rapportörer för varje särskild fabrik eller företag. Motsättningsförhållandet mellan arbetarnas och arbetsgivarnas förslag i fråga om antagande och avskedande av arbetare löses i regeringspropositionen så, att dessa frågor överlåtas åt särskilda arbetsförmedlingsbyråer, i regel på sätt arbetsgivarna föreslagit sammansatta paritetiskt av arbetsgivare och arbetare, men med betydligt större befogenheter än enligt arbetsgivarnas förslag. Enligt regeringsförslaget garanteras arbetarna en viss turordning vid anställandet. Då den italienska regeringspropositionen är ganska självständig jämförd med de system, som tillämpas i andra länder, har en fullständig redogörelse för innehållet av densamma intagits såsom bilaga 9.

Kap. 4. Den nya industriella undersökningskommissionen. Partimotsättningarna i Italien ha gjort, att någon sammanjämkning mellan arbetsgivarnas och arbetarnas ståndpunkter till frågan om arbetarekontrollen ännu icke kunnat åstadkommas. Regeringsförslaget 1

Under arbetstagare inbegripes jämväl direktörerna.

204 mottogs väl med ganska stort intresse från olika håll, men accepterades icke av någondera av de stridande parterna. Saken tycktes alltså ha kommit in i ett dödvatten. Emellertid fortskred den industriella krisen, och arbetsgivarna skredo till reducering av lönerna. Den italienska landsorganisationen svarade härpå (den 31 oktober 1921), att arbetarna icke kunde gå med på lönereduktioner utan en undersökning rörande nödvändigheten därav och hemställde till regeringen, att denna måtte snarast möjligt igångsätta en undersökning angående vissa grunder för arbetsgivarnas krav på lönereduktioner, nämligen råvarukostnaderna, profiten, levnadsomkostnaderna m. m. Även detta förslag möttes med en viss sympati från neutralt håll men motarbetades av arbetsgivarna, vilka i förslaget sågo ett återupplivande av idén om arbetarekontroll ehuru i ny form. Emellertid gick arbetsgivarnas centralorganisation (C. G. I.) slutligen med på undersökning, men under villkor att lönesatserna provisoriskt sänktes i avvaktan på undersökningens resultat. Regeringen tillsatte alltså den 20 oktober 1921 en kommission med uppdrag att företaga den av landsorganisationen begärda undersökningen. Denna kommission består av 24 ledamöter, av vilka 8 representanter för C. G. I., 8 för fackföreningarna och 8 av regeringen utsedda sakkunniga. Arbetsrådets ordförande, senator Saldini, fungerar som kommissionens ordförande. Enligt en av regeringen utfärdad förordning skall undersökningens syfte vara att utröna de verkliga produktionskostnaderna i Italien, ävensom motsvarande förhållanden i utlandet. Utredningar skola alltså verkställas rörande industriens utbyte, finansiella förhållanden, export och import, priser och levnadskostnader. Och skall kommissionen föreslå erforderliga åtgärder för underlättande av produktionens återupptagande. De i kommissionen ingående representanterna för arbetsgivare och arbetare äro tagna från olika huvudindustrier, så att de representera textilindustrien, metallindustrien, kemiska industrien o. s. v. Representanterna för varje särskild industrigren hava givetvis att närmast svara för undersökningarna inom sitt gebit. Men dessa undersökningars resultat framläggas i form av rapporter vid plenarsammanträden med hela kommissionen. Kommissionen har börjat sitt arbete med textil- och metallindustrierna, och en utredning rörande marknadsförhållanden inom dessa industrier är redan verkställd. Såsom exempel på de siffror, som vid de förberedande undersökningarna framkommit, må här anföras, att produktionskostnaderna inom metallindustrien beräknats ha stigit med avseende å:

205 råmateriel transportavgifter skatter avlöning till personal bankräntor m. m maskiners underhåll m. m. avgifter till socialförsäkring andra utgifter

med 700 7o 500 480 420 800 350 400 600

Medelförhöjningen av produktionskostnaderna, utom personalens löner, har beräknats med nära 600 %, lönerna såsom nämnts endast med 420 %. Lönernas andel av de sammanlagda produktionskostnaderna har härigenom fallit från att hava utgjort omkring 25 % till att nu utgöra omkring 20 % av samtliga kostnader, medan levnadskostnaderna stigit mera än lönerna ökats, eller med 470 %. Under utarbetandet härav hava arbetsgivare och arbetare kontrollerat varandras uppgifter, så att enighet torde vara uppnådd rörande själva det statistiska materialet. Kommissionen arbetar på att så vitt möjligt söka nå enighet rörande de åtgärder, vartill dessa undersökningar skola föranleda, varvid först textil- och därefter metallindustrien lära komma att behandlas. Den nuvarande italienska regeringen (Mussolini) har, såvitt känt, ännu icke haft tillfälle taga position till här ifrågavarande problem.

LAGTEXTER

Bilaga 1.

Utdrag ur

Den norska provisoriska lagen om arbetareutskott i industriella företag av den 23 juli 1920. § 1. Lagen gäller företag såväl i samhällets som i enskild ägo, vilka använda lejd arbetskraft och regelbundet året om sysselsätta minst 50 arbetare, för så vitt företaget a. antingen faller under lagen om arbetareskydd i industriella företag av den 18 september 1915, eller b. har till ändamål järnvägs- eller spårvagnstrafik, telegraf eller telefon. Konungen kan förordna om lagens tillämpning även på andra företag, som använda lejd arbetskraft och sysselsätta minst 50 arbetare. Tvist om lagens tillämpning å ett visst företag avgöres av (det centrala) arbetsrådet. § 2. Med arbetare förstås person över 18 år, som anställts av arbetsgivaren eller å hans vägnar i företaget och som där utför avlönat arbete, med undantag för chef, disponent eller andra överordnade, ävensom lärlingar, bud, kontorspersonal eller förmän, vilka huvudsakligen utöva tillsyn och hava fast månadslön eller årslön. Tvist om en i företaget anställd person skall räknas för arbetare avgöres av arbetsrådet. § 3. Vid varje företag, som faller under lagen, skall upprättas ett arbetareutskott, så snart detta påfordras av en fjärdedel av företagets arbetare. Arbetareutskottets ledamöter — vilka icke få understiga 2 eller överstiga 10 till antalet — väljas, jämte lämpligt antal, bland företagets arbetare över 21 års ålder, om möjligt bland sådana, som hava arbetat i företaget under de senast förflutna två åren. Eösträtt tillkommer alla arbetare uti företaget. Valet gäller för ett år i sänder (kalenderåret). Fyllnadsval företages under årets lopp, därest utskottet finner det nödvändigt på grund av ledamots avgång. De valda äro skyldiga mottaga valet. Dock kan den, som fungerat såsom ledamot under två år, avsäga sig återval. 14

210 § 4. Allmänt val för varje kalenderår företages om möjligt i slutet av föregående år. Såväl vid de allmänna valen som vid fyllnadsval ledes valförrättningen av en valnämnd, bestående av arbetsgivare eller representant för honom samt två ledamöter av det förutvarande arbetareutskottet, som utskottet härtill utsett. § 5. Arbetareutskottets uppgifter äro att dryfta och uttala sig uti företagets angelägenheter uti följande frågor: 1. större förändringar i driften, för så vitt dessa förändringar beröra arbetsförhållanden; 2. frågor om allmänna lönebestämmelser, fasta ackordtariffer, arbetstid, övertidsarbeten, arbetsordning vid inskränkt drift, semester och andra arbetsvillkor, för så vitt enighet icke kunnat uppnås vid direkt förhandling mellan arbetsgivaren eller hans representant och ifrågavarande arbetare; 3. arbetsreglementen samt tillägg till eller förändringar uti dylika reglementen; 4. frågor om upprättande eller skötande av till arbetarnas bästa upprättade anstalter, såsom sjuk- och begravningskassor, understödskassor, sparkassor och arbetarebostäder. Arbetsgivaren skall, innan han avgör ett ärende, som faller under någondera av nu nämnda fyra punkter, framlägga saken för arbetareutskottet och rådgöra sig med detsamma. Där undantagsvis på grund av tvingande skäl tillfälle härtill icke erbjuder sig, skall arbetsgivaren snarast möjligt meddela utskottet sitt beslut ävensom skälen till detsamma. Utskottet äger rätt och, där någon intresserad part det påfordrar, skyldighet att till behandling upptaga och försöka bilägga tvister, däri någon arbetare är part, ifråga om arbetsförhållandena vid företaget, avskedande eller uppsägande av arbetare. Utskottet skall på begäran av offentlig myndighet avgiva yttrande angående arbetsförhållandena vid företag. I fall som omförmälts i lag om arbetareskydd vid industriella företag av den 18 september 1915, § 41, inträder arbetareutskottet i stället för den där stadgade arbetarerepresentation. Tvist mellan arbetsgivaren och arbetareutskottet angående frågan om ett ärende faller under bestämmelsen i denna § punkterna 1—4, avgöres av Konungen eller den han därtill förordnar. § 6. Arbetareutskottet skall beredas tillfälle till muntlig förhandling med arbetsgivaren (företagets innehavare), där utskottet det påfordrar i anledning av någon av de i 5 § omförmälda frågor. Finnas flera innehavare eller tillhör företaget ett aktiebolag, en kooperativ förening,

211 staten, län eller kommun, är det tillräckligt att en av innehavarna eller en styrelseledamot deltager i förhandlingen. Arbetsgivare må även låta sig representeras av företagets chef eller disponent. § 7. Arbetareutskott utser inom sig en ordförande och där så anses nödigt jämväl en sekreterare. Tiden för förhandling med arbetsgivaren bestämmes av denne. Eljest äger ordföranden bestämma tid och plats för utskottets sammanträden på sådant sätt, att sammanträdet icke menligt inverkar på arbetets behöriga gång uti företaget. Ledamöterna underrättas så vitt möjligt på förhand om de ärenden, som föreligga till behandling. Arbetsgivaren är pliktig ställa lokal till förfogande för sammanträdena. Om möte enligt hans bestämmande hålles under vanlig arbetstid, får avkortning icke göras uti arbetares lön på grund av deras frånvaro från arbetet av ifrågavarande anledning. § 8. Arbetareutskottets ledamöter få icke avskedas eller uppsägas från sitt arbete i företaget, för så vitt icke sakliga skäl härför finnas. § 9. Arbetareutskottets medlemmar äro såväl under sin funktionstid som senare förpliktade att iakttaga tystnad i fråga om de driftsförhållanden, varom de erhållit kännedom under sin verksamhet i rådet, samt att avstå från begagnande av sådana vid ett företag hemlighållna förhållanden och framställningssätt, varom de erhållit kännedom under denna deras verksamhet. § 10. Konungen eller den han därtill förordnar kan utfärda närmare föreskrifter rörande tillvägagångssättet vid valet av ledamöter i arbetareutskottet och rörande utskottets arbetsordning. § 1 1 . De i denna lag eller i anledning av densamma stadgade bestämmelser kunna icke med rättsgiltig verkan åsidosättas genom överenskommelse mellan ett företag och dess arbetare. § 12. Denna lag träder genast i kraft.

Bilaga 2.

Utdrag ur

Den tyska driftsrådslagen. Don tyska driftsrådslagen av den 4 februari 1920 bygger på en avregeringen den 9 augusti 1919 framlagd proposition, som, efter remiss till socialutskottet, behandlades och i allt väsentligt antogs av nationalförsamlingen den 18 januari 1920 (R. G. Bl. s. 147.)

I. Allmänna bestämmelser. § 1.

Driftsråd.

För tillvaratagande av arbetstagarnas (arbetarnas och tjänstemännens) 1 gemensamma ekonomiska intressen i förhållande till arbetsgivaren och till stöd för arbetsgivaren vid fullgörandet av de vippgifter företagets drift kräva, skola vid alla företag, som i regel sysselsätta minst tjugu arbetstagare, upprättas driftsråd. § 2.

Förtroendeman.

Vid företag, där antalet röstberättigade arbetstagare i regel understiger tjugu men överstiger fyra, och av dem minst tre äro till ledamöter av driftsråd valbara enligt §§ 20 och 21, skall väljas en förtroendeman för företaget (Betriebsobmann). Där inom företag, som nu sagts, antalet röstberättigade tjänstemän överstiger fyra, må väljas en gemensam förtroendeman. Där flertalet valmän inom vardera gruppen av arbetare och tjänstemän icke kunna ena sig om gemensamt val, skall vardera gruppen välja förtroendeman. § 3. Driftsråd för

hemarbetare.

Vid företag, som sysselsätter minst tjugu hemarbetare, vilka huvudsakligen arbeta för detta företag och själva icke sysselsätta några ar1 Det tyska "Angestellte" avser principiellt alla arbetstagare, som icke äro arbetare. Då motsvarande terminologi icke finnes på svenska, har "Angestellte" i det följande översatts med "tjänstemän".

213 betstagare, skall upprättas särskilt driftsråd för hemarbetarna. Närmare föreskrifter härom skola, efter godkännande av ett särskilt, av tjugu åtta ledamöter sammansatt riksdagsutskott, utfärdas av riksarbetsministern. § 4. Jord- och skogsbruk. För företag, tillhörande jord- och skogsbruk samt deras binäringar, gäller vad i §§ 1 och 2 sagts, dock att vid beräkningen av antalet arbetstagare endast räknas de som hava stadigvarande 1 sysselsättning. Inom sådana företag skall förtroendeman väljas endast i de fall, då inom företaget finnas minst tio arbetstagare med stadigvarande sysselsättning, av vilka minst tre äro enligt § § 2 0 och 21 valbara. § 6. Arbetareråd och tjänstemannaråd. För tillvaratagandet av arbetares och tjänstemäns särskilda intressen i förhållande till arbetsgivaren skola i alla företag, i vilkas driftsråd arbetare och tjänstemän äro representerade, upprättas arbetareråd och tjänstemannaråd. § 8. Fackföreningar. Befogenheten för arbetarnas och tjänstemännens fackföreningar att företräda sina medlemmars intressen beröras icke av föreskrifterna i denna lag. § 9. Företag. Såsom företag enligt denna lag anses alla företag och affärsdrivande verk i offentlig och privaträttslig mening. Biföretag och avdelningar av företag anses icke såsom särskilda företag, där de med avseende å driftsledningen eller arbetssättet äro samhörande och befinna sig inom samma kommun eller inom ekonomiskt sammanhängande och nära varandra liggande kommuner.

II. Driftsrepresentationernas sammansättning. § 20. Rösträtt och valbarhet. Rösträtt vid val av ledamöter till driftsråd äger "envar manlig och kvinnlig arbetstagare, som fyllt 18 år, och äger medborgerligt förtroende". 1

Med "stadigvarande" (tyska "ständigen") sysselsättning avses enligt särskild förordning i lantbruket anställning utan väsentligt avbrott under minst ett år samt i skogsbruket anställning under minst 100 dagar under vart och ett av två på varandra följande år.

214 Valbar är envar röstberättigad arbetstagare, som fyllt 24 år, är tysk medborgare, avslutat yrkesutbildning samt vid tiden för valets förrättande under minst 6 månader tillhört företaget och under minst 3 år arbetat i sitt fack eller yrke. Ingen arbetstagare är valbar till ledamot av driftsråd vid mer än ett företag.

§ 29. Driftsrådets

sammanträden.

Senast en vecka efter det val av ledamöter till driftsråd ägt rum, skall valnämnden kalla dess ledamöter till sammanträde för förrättande av val enligt §§ 26 och 27. Kallelser till senare sammanträden utfärdas av oriföranden, vilken därjämte fastställer dagordning och leder förhandlingarna. Där minst en fjärdedel av driftsrådets ledamöter det påfordrar, skall ordföranden utfärda sådan kallelse samt på dagordningen uppföra den fråga, för vars behandling sammanträde sålunda begärts. Lag samma vare, där arbetsgivaren påfordrar sammanträde med driftsrådet. Arbetsgivare äger närvara vid sammanträde, till vilket han erhållit kallelse, och därjämte vid sammanträde, till vilket på hans begäran kallelse utfärdats. Vid sådant sammanträde må driftsrådet överlåta åt honom att föra ordet. Där arbetsgivare i rätt tid till sammanträde erhållit kallelse samt meddelande om dagordning, men varken själv eller genom ombud kommit tillstädes, eller ock vid sådant sammanträde enighet i tvistefrågan icke vinnes, må densamma hänskjutas till skiljenämnden.

§ 35. Förtroendeuppdrag. Driftsrådets ordinarie och extra ordinarie ledamöter åtnjuta för det arbete, de såsom innehavare av sådant förtroendeuppdrag utföra, icke någon gottgörelse. Där arbetstid för fullgörande av sådant uppdrag måste försummas, må sådan försummelse icke föranleda avdrag å avlöningen. Häremot stridande avtal vare utan verkan. § 36. Kostnader för driftsrådets verksamhet. Av driftsrådets verksamhet föranledda nödvändiga kostnader, däruti inbegripet ersättning för personliga utgifter, skola, där icke annorledes i kollektivavtal bestämts, gäldas av arbetsgivaren. För sammanträden och mottagningar samt löpande göromål skall arbetsgivaren till rådets förfogande ställa sådana lokaler och sådan materiel, som svarar mot företagets storlek och beskaffenhet samt driftsrådets i lag fastställda uppgifter.

215 § 37. Förbud mot utdebitering. Utdebitering av bidrag från arbetstagarna må icke äga rum för något som helst ändamål i samband med driftsrepresentationer.

§ 46. Inkallande av allmänt driftsmöte. Arbetsgivarens deltagande. Tiden för mötet. Driftsrådets ordförande äger rätt och, där arbetsgivaren eller minst en fjärdedel av valmännen det påfordrar, skyldighet att utfärda kallelse till allmänt driftsmöte. Där allmänt driftsmöte inkallas efter framställning av arbetsgivaren, skall denne underrättas om mötet. Vid sådant möte äger arbetsgivaren rätt att antingen själv närvara eller att låta sig företrädas genom ombud, och må han personligen eller genom ombud deltaga i mötesförhandlingarna, dock utan rösträtt. Allmänt driftsmöte skall i regel hållas utom arbetstiden; dock må undantag härifrån göras i trängande fall, efter inhämtande av arbetsgivarens samtycke. § 47. Yrkesföreningarna. Vid allmänt driftsmöte må ett ombud för en var bland företagets arbetstagare företrädd yrkesförening deltaga med rådgivande befogenhet. § 48. önskemål och krav. Allmänt driftsmöte må till driftsrådet rikta önskemål och krav. Det må blott handlägga ärenden, som höra till dess verksamhetsområde. III. Driftsrepresentationernas uppgifter och befogenheter. A.

Driftsrådet.

§ 66. Driftsrådets uppgifter. 1. att vid företag, som avse ekonomisk vinst, stödja driftsledningen för att därigenom sörja för högsta möjliga standard och bästa möjliga ekonomi uti driften i företaget och i folkhushållningen i dess helhet; 2. att vid företag, som avse ekonomisk vinst, medverka till införandet av nya arbetsmetoder; 3. att skydda företaget mot inre slitningar, utan att därvid intrång göres i de särskilda befogenheter, som (§ 8) tillkomma arbetarnas och tjänstemännens yrkessammanslutningar, samt att, där tvister uppstå mellan arbetsgivaren å ena sidan och driftsrådet, arbetstagarna, endera gruppen arbetstagare eller en del av dem å den andra, söka genom för-

216 handlingar uppnå enighet ävensom, där detta icke lyckas, att hänskjuta tvisten till skiljenämnd eller särskilt avtalad förlikningsmyndighet; 4. att vaka över verkställandet av skiljenämnds eller avtalad förlikningsmyndighets beslut i frågor som beröra hela företaget; 5. att med arbetsgivaren träffa överenskommelse rörande för arbetstagare gemensamma ordningsregler och ändringar därav inom ramen av gällande kollektivavtal enligt § 75; 6. att verka för samförstånd mellan arbetarna inbördes ävensom mellan dem och arbetsgivaren, samt att försvara arbetarnas föreningsrätt; 7. att mottaga klagomål från arbetare- och tjänstemannaråden, samt att vid gemensamma förhandlingar med arbetsgivarna sörja för att orsakerna till sådana klagomål avlägsnas; 8. att medverka för skydd mot olycksfall och hälsofara vid företaget, och att därvid genom påminnelser, råd och upplysningar lämna stöd åt yrkesinspektörer och andra tjänstemän, ävensom att sörja för genomförandet av yrkesföreskrifter och bestämmelser rörande arbetareskydd; 9. att medverka vid förvaltningen av pensionskassor och arbetarebostäder ävensom övriga till arbetarnas bästa gjorda inrättningar vid företaget; ifråga om de senare dock endast i den mån icke genom gällande stadgar eller testamentariska föreskrifter förvaltningen ordnats på annat sätt eller annan representation för arbetstagarna bestämts.

§ 69. Förhållandet till driftsledningen. Verkställandet av i samförstånd med driftsledningen fattade beslut åligger driftsledningen. Driftsrådet äger icke rätt att genom självständiga åtgärder ingripa i företagets ledning. § 70. Representation i uppsiktsrådet. I företag, där uppsiktsråd 1 finnes, men arbetstagaren icke i lag redan tillförsäkrats annan likartad representation i detta råd, skola, i enlighet med härom i särskild lag utfärdade närmare bestämmelser, en eller två driftsrådsledamöter inträda i uppsiktsrådet för att företräda arbetstagarnas intressen och krav samt deras åsikter och önskningar med avseende å företagets organisation. Dessa arbetstagarnas representanter hava vid alla sammanträden säte och stämma uti uppsiktsrådet men åtnjuta ingen annan gottgörelse än ersättning för kostnader. Det åligger representanterna tystnadsplikt ifråga om dem lämnade förtroliga uppgifter. 1

"Aufsichtsrat" = en av ett företags aktieägare eller andra intressenter vald korporation, som enligt tysk lag skall finnas i aktiebolag, kommanditbolag och ekonomiska föreningar för att kontrollera styrelsens åtgärder.

217 § 71. Driftsrådets rätt att erhålla upplysningar ifråga om företaget. Vid företag, som avse ekonomisk vinst, må driftsrådet för fullgörandet av sina uppgifter hos arbetsgivaren påfordra, att upplysningar rörande alla arbetsavtal och alla arbetstagarnas verksamhet berörande förhållanden inom företaget lämnas driftsrådsutskottet eller, där sådant utskott icke finnes, driftsrådet självt, ävensom att avlöningsböcker och sådana handlingar, som må vara av betydelse för tillsynen över kollektivavtalens tillämpning, hållas tillgängliga för utskottet eller driftsrådet, såvida drifts- eller yrkeshemligheter härigenom icke sättas i fara eller annorledes i lag stadgas. Vidare skall arbetsgivaren en gång var tredje månad lämna en redogörelse över företagets och affärernas allmänna läge och gång ävensom särskilt över resultatet av företagets verksamhet och det behov av arbete, K om är att vänta. Driftsrådsutskottets eller driftsrådets ledamöter hava tystnadsplikt ifråga om dem av arbetsgivaren lämnade förtroliga meddelanden. § 72. Framläggandet av

balansräkning.

Inom företag, där arbetsgivaren är skyldig föra handelsböcker och där minst 300 arbetstagare eller 50 tjänstemän är o regelmässigt sysselsatta, må driftsrådet påfordra, att en gång om året, räknat från den 1 januari 1921, i enlighet med härom i särskild lag utfärdade närmare bestämmelser, balansräkning och vinst- och förlusträkning för det gångna arbetsåret, jämte nödiga förklaringar, senast sex månader efter arbetsårets utgång föreläggas driftsrådets styrelse eller, där sådan icke finnes, driftsrådet. Driftsrådsutskottets och driftsrådets ledamöter hava tystnadsplikt ifråga om dem av arbetsgivaren lämnade förtroliga meddelanden. § 74. Medbestämmanderätt

vid större

personalförändringar.

Där i följd av utvidgning, inskränkning eller nedläggning av företaget eller i samband med införandet av nya tekniska, drifts- eller arbetsmetoder antagande eller avskedande av ett större antal arbetstagare erfordras, skall arbetsgivaren så lång tid i förväg som möjligt lämna driftsrådet eller, där förtroliga meddelanden måste göras och driftsrådsutskott finnes, utskottet underrättelse om arten och omfattningen av de erforderliga nyantagningarna eller avskedandena samt förhandla om möjligheterna att undvika svårigheter för de avskedade. Driftsrådet eller driftsrådsutskottet må påfordra, att sådant meddelande göres till en central upplysningsbyrå eller till en i förbindelse med sådan byrå stående arbetsförmedlingsbyrå.

218 § 75. Överenskommelse rörande ordningsregler. Där jämlikt § 66 punkt 5 avtal skall träffas rörande för företaget gemensamma ordningsregler, skall arbetsgivaren för driftsrådet framlägga förslag till sådana föreskrifter i den mån desamma icke äro genom kollektivavtal reglerade. Där enighet icke uppnås rörande sålunda framlagt förslag, äger vardera parten rätt att hänvända sig till skiljenämnden, vilken skall fatta slutligt beslut i frågan. Sådant beslut må icke med bindande verkan fattas ifråga om arbetstidens längd. Lag samma vare ifråga om införande av ändringar i gällande ordningsregler. § 77. Befogenheter ifråga om undersökning av olycksfall. Vid undersökningar rörande olycksfall, som inom företaget verkställas av arbetsgivaren, fackföreningstjänstemän eller andra if rågakommande tjänstemän, skall driftsrådet ställa en ledamot till förfogande. B. A r b e t a r e r å d

och

tjänstemannaråd.

§ 78. Arbetarerådets och tjänstemannarådets uppgifter. Arbetarerådet och tjänstemannarådet eller, där sådant råd icke finnes, driftsrådet har till uppgift: 1. att vaka över att de till arbetstagarnas bästa vid företaget utfärdade lagliga föreskrifter och normgivande kollektivavtal ävensom av skiljenämnd eller överenskommen förlikningsmyndighet fattade och av parterna erkända beslut bliva verkställda; 2. att, där sådan fråga icke reglerats uti mellan parterna slutet kollektivavtal, i samråd med behörig fackförening utöva medbestämmanderätt vid fastställandet av löner och arbetsvillkor, detta särskilt ifråga om: fastställande av ackords- och betingtaxor eller av allmänna regler härför; införande av nya avlöningsmetoder; bestämmande av arbetstid, särskilt vid förlängning eller förkortande av den ordinarie arbetstiden; bestämmande av arbetstagarnas semestrar; samt avgörande av klagomål rörande utbildning och behandling av lärlingar inom företaget; 3. att inom ramen av gällande kollektivavtal för viss grupp av arbetstagare träffa överenskommelse med arbetsgivaren enligt § 80 rörande arbetsreglementen och andra ordningsregler; 4. att vid anförda klagomål verkställa undersökning samt söka åvägabringa tvistens förlikning vid förhandling med arbetsgivaren; 5. att i tvistiga fall påkalla ärendets behandling och avgörande av skil -

219 jenämnd eller avtalad förlikningsmyndighet, för såvitt driftsrådet avböjt vidtagandet av sådan åtgärd; 6. att hava sin uppmärksamhet riktad på undvikandet av olycksfall samt undanröjande av hälsofara för ifrågavarande grupp av arbetstagare inom företaget, att därvid understödja yrkesinspektionen och andra behöriga myndigheter genom förslag, råd och upplysningar, ävensom att iakttaga tillämpningen av polisförordningar och föreskrifter till skydd mot olycksfall; 7. att genom råd, förslag, beskydd samt bemedling hos arbetsgivaren och arbetskamrater draga försorg om att i krig eller genom olycksfall skadade personer, där så är möjligt, erhålla mot deras krafter och färdigheter svarande sysselsättning; 8. att, där sådan fråga icke reglerats genom mellan parterna träffat kollektivavtal, enligt bestämmelserna i §§ 81—83 träffa överenskommelse med arbetsgivaren om riktlinjer för anställande vid företaget av arbetstagare tillhörande gruppen; 9. att enligt bestämmelserna i §§ 84—90 utöva medbestämmanderätt vid avskedande av arbetstagare tillhörande gruppen. § 81. Riktlinjer för anställande av arbetstagare. Enligt § 78 punkt 8 med arbetsgivaren avtalade riktlinjer skola innehålla bestämmelse därom, att arbetstagares anställande icke må göras beroende av dennes politiska, militära, religiösa eller fackliga verksamhet, ej heller av hans medlemskap eller icke medlemskap av viss politisk, religiös, facklig eller militär förening eller sammanslutning. Sådana riktlinjer må icke innehålla, att anställande skall vara beroende av huruvida arbetstagare är man eller kvinna. Ifråga om företag, som i § 67 sägs, skola, där företagets beskaffenhet det betingar, bestämmelserna i första stycket icke tillämpas. Här sagda riktlinjer skola icke gälla i sådana fall, där anställning grundar sig på skyldighet enligt lag, kollektivavtal eller beslut av skiljenämnd eller avtalad förlikningsmyndighet. Inom ramen av dessa riktlinjer äger arbetsgivaren ensam anställa enskilda arbetstagare utan arbetarerådets eller tjänstemannarådets medbestämmanderätt eller tillsyn. § 82. Överklagande av anställning av arbetstagare. Där avtalade riktlinjer åsidosatts, må arbetarerådet eller tjänstemannarådet inom fem dagar efter härom erhållen kännedom, dock icke senare än fjorton dagar efter anställningens tillträdande, i ärendet anföra besvär. Grunderna för besvären jämte bevis i saken skola vid förhandlin-

220 garna med arbetsgivaren framlägges för denne av arbetarerådet eller tjänstemannarådet. Där vid dessa förhandlingar enighet icke uppnås, må arbetarerådet eller tjänstemannarådet inom tre dagar efter förhandlingarnas slut påkalla ärendets behandling och avgörande vid behörig skiljenämnd eller avtalad förlikningsmyndighet. Besvär ifråga om anställande av arbetstagare samt påkallande av skiljenämnds eller förlikningsmyndighets ingripande föranleder i och för sig icke uppskov eller ändring ifråga om anställningen. § 83. Anförande av besvär. Genom skiljedomsförfarandet vinnes slutligt avgörande av de anförda besvären. Innan beslut i ärendet fattas skall den anställde, där så är möjligt, givas tillfälle att yttra sig. Om i beslutet göres gällande, att brott mot överenskomna riktlinjer föreligger, må bestämmas, att den anställdes arbetstavtal anses uppsagt, med iakttagande av laglig uppsägningstid efter det beslutet vunnit laga kraft. Beslutet har rättsgiltig verkan mellan ifrågavarande arbetsgivare och arbetstagare. § 84. Besvär över uppsägning. Där arbetsgivare uppsäger arbetsavtal må arbetstagare inom fem dagar efter uppsägnings verkställande anföra besvär över densamma hos arbetare- eller tjänstemannarådet i följande fall: 1. där grundad misstanke föreligger, att uppsägningen skett på grund av viss arbetstagarens politiska, militära, religiösa eller fackliga verksamhet eller på grund av hans medlemskap eller icke medlemskap av en politisk, religiös, facklig eller militär förening eller sammanslutning; 2. där uppsägningen skett utan angivande av grund; 3. där uppsägningen ägt rum på den grund att arbetstagaren vägrat att under någon längre tid fullgöra annat stadigvarande arbete än vid hans anställning avtalats; 4. där uppsägningen framstår såsom en obillig hårdhet och icke har sin grund i arbetstagarens eller företagets förhållanden. Där uppsägning sker utan uppsägningstid med angivande av skäl, som enligt lag berättigar till uppsägning av arbetsavtal utan iakttagande av uppsägningstid, må besvär jämväl anföras på den grund, att dylikt skäl icke förelegat. § 87. Avgörande av besvär. Genom lagligt skiljedomsförfarande vinnes slutligt avgörande av anförda besvär (§ 84).

221 Där i beslutet besvären över uppsägningen förklarats lagligen grundade, skall jämväl fastställas viss skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren i det fall, att denne motsätter sig arbetstagarens behållande i arbete. Skadeståndets storlek skall stå i förhållande till det antal år, under vilka arbetstagaren sammanlagt varit sysselsatt i företaget, och må detsamma för varje år fastställas till högst en tolftedel av arbetsförtjänsten under det sist förflutna året, dock sammanlagt icke till mer än sex tolftedelar. Därvid skall skälig hänsyn tagas såväl till arbetstagarens ekonomiska förhållanden som även till arbetsgivarens betalningsförmåga. Beslutet äger rättsgiltig verkan mellan den därav berörda arbetsgivaren samt arbetstagaren. Inom tre dagar efter erhållen känn«edom om lagakraftvunnen skiljedom skall arbetsgivaren muntligen eller genom meddelande per post för arbetstagaren tillkännagiva, huruvida han vill behålla honom i arbetet eller lämna honom skadestånd. Där sådan förklaring icke lämnas, anses arbetsgivaren hava vägrat arbetstagaren vidare arbete. § 88. Anspråk för väntetiden. Arbetsgivaren skall, där rätt till fortsatt anställning tillerkännes arbetstagaren, lämna denne avlöning för tiden från det han måst lämna arbetet till dess beslut fattades rörande hans fortsatta anställning. För sådant fall skall i tillämpliga delar gälla bestämmelsen i allmänna civillagen § 615 punkt 2. Arbetsgivaren må ock göra avdrag för offentligt rättsliga medel, som arbetstagaren under väntetiden erhållit från arbetslöshets- eller medellöshetskassa, men åligger det i så fall arbetsgivaren att återbetala dessa medel till kassan.

V. Skydds- och straffbestämmelser. § 95. Intrång i valrätt och verksamhet. Arbetsgivarna och deras representanter må icke hindra arbetstagare att utöva valrätt till driftsrepresentation, ställa svårigheter för arbetstagare att åtaga sig och utöva lagligt ledamotskap av driftsråd eller låta sådant förhållande lända till meni för arbetstagare. § 96. Uppsägning och förflyttning. Ledamot av driftsrepresentation må av arbetsgivare uppsägas eller förflyttas till annat företag endast med driftsrådsrepresentationens godkännande. Sådant godkännande erfordras icke i följande fall: 1. vid avskedande, som grundar sig; på bestämmelse i lag, kollektivavtal eller laglig skiljedom;

222 2. vid avskedande, som föranledes av företagets nedläggande; 3. vid uppsägning utan uppsägningstid på skäl, som enligt lag lerättigar till uppsägning av arbetsavtal utan iakttagande av uppsägningstid. I fall, som i stycket 2 punkt 3 sägs, må besvär anföras jämlikt bestämmelserna i § 84 stycket 2, och § 86 stycket 2. Där uppsägning utan uppsägningstid (stycket 2 punkt 3) genom lagakraftvunnet domstolsutslag eller skiljenämndsbeslut förklarats ogiltig, anses som om uppsägningen vore av arbetsgivaren återtagen. Därvid skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i § 89. § 97. Godkännande genom skiljenämnd. Där driftsrepresentations godkännande av skedd uppsägning erfordras men av representationen bestridits, må arbetsgivaren påkalla avgörandet av skiljenämnd, vars beslut kan ersätta det bristande godkännandet från driftsrepresentationens sida. Skiljenämnd må icke godkänna uppsägning, som förklaras vara ett brott mot bestämmelserna i § 95. Intill dess skiljenämndens beslut föreligger, skall arbetsgivaren behålla arbetstagaren i arbetet. § 99. Straffbestämmelser mot arbetsgivaren. Där arbetsgivare eller ställföreträdare för honom uppsåtligen åsidosätter föreskriften i § 95, jämväl i fall av dess tillämpning enligt § 98, straffes med böter högst 2 000 Mark eller fängelse.1 Lag samma vare, där arbetsgivare eller ställföreträdare för honom uppsåtligen åsidosätter föreskrifterna i § 23 styckena 2—3. Lag samme vare ock, där arbetsgivare eller ställföreträdare för honom uppsåtligen underlåter att enligt § § 7 1 eller 72 lämna driftsrepresentationen upplysningar, erforderliga förklaringar, redogörelser eller tillgång till avlöningsböcker, för tillsynen över gällande kollektivavtals tillämpning erforderliga handlingar, balans- eller vinst- och förlusträkning eller som uppsåtligen underlåter att i rätt tid fullgöra dessa skyldigheter. Var, som, med åsidosättande av honom enligt §§ 71—72 åliggande skyldigheter, i bedräglig avsikt och för att tillfoga arbetstagarna skada i berättelser, redogörelser och översikter över företagets ekonomiska läge lämnar falska uppgifter eller undanhåller vissa uppgifter, straffes med fängelse intill ett år eller böter högst 10 000 Mark eller med båda dessa straff. Åtal må väckas endast efter angivelse av driftsrepresentationen. Sådan angivelse må med rättslig verkan återkallas. 1

I översättningen har icke gjorts skillnad mellan det tyska "Haft" och "Gefängnis".

223 § 100. Kränkning av tystnadsplikt. Den, som oberörigen uppenbarar förtroliga och såsom sådana angivna drifts- eller affärshemligheter, varom han erhållit kännedom i egenskap av medlem av driftsrepresentation, straffes med böter högst 1 500 Mark eller fängelse. Är brottet begånget i avsikt att skaffa sig själv eller annan vinning eller tillfoga arbetsgivaren skada, vare straffet fängelse under högst ett år. Jämte fängelse må även dömas till böter, högst 3000 Mark. Där förmildrande omständigheter föreligga, må dömas blott till böter. Härjämte må genom den straffbara handlingen åtkommen vinst förklaras förverkad. Åtal må väckas allenast efter angivelse av företagaren. Sådan angivelse må med laga verkan återkallas. (Undertecknad) Berlin den 4 februari 1920. (Sign.) Ebert, Rikspresident. (Sign.) Schlicke, Riksarbetsminister.

Bilaga 3.

Den tysk-österrikiska lagen om upprättandet av driftsråd av den 15 maj 1919. § 1. Lagens omfattning. 1. Vid alla fabriksmässiga företag, ävensom alla övriga företag, där minst 20 avlönade arbetare eller tjänstemän äro varaktigt sysselsatta, skall upprättas driftsråd av arbetare och tjänstemän, och detta särskilt: a. vid alla slags företag inom industri och handel; b. vid alla industriella företag tillhörande jordbrukets binäringar ävensom företag inom skogshushållningen; c. vid företag inom bergshanteringen och dess binäringar; d. vid alla företag som tjäna person- eller godstrafik; e. vid alla enskilda och offentliga byggnadsarbeten; f. vid alla företag, som tjäna penning- eller kreditväsendet, såsom banker, sparkassor, kreditföreningar, pantlåneanstalter; g. vid försäkringsanstalter av alla slag, såsom försäkringsbolag, anstalter för socialförsäkring, pensions- och livränteanstalter, sjukkassor och registrerade hjälpkassor samt sammanslutningar av dylika; h. i produktions- och konsumtionsföreningar samt i sammanslutningar av dylika föreningar; i. i under statsmonopol stående företag; k. på advokat- och notariekontor, patentbyråer samt legitimerade civilingenjörers och handelsmäklares kontor, vid enskilda handelsföretag och arbetsförmedlingsanstalter samt på upplysningsbyråer; 1. vid sjukvårdsanstalter av alla slag, såsom hospital, sjukhus och vilohem; m. vid hotell-, pensionat-, gästgiveri- och restaurationsföretag; n. vid företag för undervisning, nöjen och skådespel, såsom undervisningsanstalter, teatrar, konsertsalar, biografer; o. vid företag för framställande eller försäljning av tryckalster. 2. Vid företag, där driftsråd enligt första stycket icke upprättas, skola åt förtroendemän anförtros fullgörandet av vissa driftsrådens uppgifter enligt denna lag, där företagets storlek och art det medgiver (§ 4). Förutsättning härför är att i företaget äro varaktigt sysselsatta minst 5 avlönade arbetare eller tjänstemän, som uppnått 18 års

225 ålder. Vid företag, där mellan 5 och 10 sådana arbetstagare äro sysselsatta, utses en förtroendeman. 3. I särskild lag skola föreskrifter lämnas rörande arbetstagares rättsförhållanden inom jordbruket ävensom rörande anstalter för tillvaratagandet av dessa arbetstagares intressen. §2. Vid offentliga ämbetsverk ävensom de under kommunikationsdepartementet hörande eller under dess kontroll stående järnvägs- och sjöfarts-, post-, telegraf- och telefonföretag skola genom särskilda överenskommelser mellan vederbörande förvaltningsmyndigheter och personal upprättas organ motsvarande driftsråd enligt denna lag. § 3. Driftsrådens uppgifter. Driftsråden ha till uppgift att tillvarataga och främja arbetarnas och tjänstemännens ekonomiska, sociala och kulturella intressen inom företaget. Deras verksamhet skall i möjligaste mån fullgöras utan störande inverkan på driften. Inom området för rådens befogenhet och åligganden falla särskilt följande uppgifter: 1. Där kollektivavtal gälla mellan arbetsgivare eller arbetsgivareförening å ena sidan och fackförening av arbetare och tjänstemän å den andra, hava driftsråden a. att övervaka genomförandet och fullföljandet av dessa kollektivavtal ; b. att under medverkan av arbetarnas och tjänstemännens fackföreningar med företagets innehavare, vilken äger rätt rådgöra med sin arbetsgivareförening, träffa överenskommelse om kollektivavtalets komplettering uti sådana punkter, som enligt kollektivavtalet skola fastställas genom bestämmelser i varje särskilt fall. Dessa kompletteringar få karaktären av kollektivavtal. 2. Där kollektivavtal icke gälla, skola driftsråden i samförstånd med arbetarnas och tjänstemännens fackföreningar förbereda avslutandet av sådana avtal. 3. Fastställandet av ackord-, stycke- eller betinglöner, ävensom särskilda normal- eller minimilöner, där dessa icke bestämts genom kollektivavtal, kan i allmänhet endast ske med driftsrådets godkännande under medverkan av vederbörande arbetare- och arbetsgivareorganisationer. Ackords-, styck- eller betinglöner för särskilda arbetare eller arbeten, varom överenskommelse icke kan träffas kollektivt, skola fastställas genom avtal mellan de särskilda arbetarna och företagets innehavare. Där överenskommelse rörande ackords-, styck- eller betinglön för särskilt arbete eller för viss särskild arbetare icke kan träffas mellan 15

226 företagets innehavare och arbetaren, skall sådan ackords-, styck- eller betinglön fastställas genom tillkallande av två medlemmar av driftsrådet; om enighet ändock icke vinnes avgöres tvisten av förlikningsmyndigheten. På hemställan av driftsrådet må förlikningsmyndigheten, i och för fastställandet av å beräkningen av ackord-, styck- eller betinglöner inverkande omständigheter, genom edsvurna sakkunniga taga kännedom om sådana anteckningar av företagets innehavare, varav upplysningar kunna vinnas om framställnings- och löneförhållandena. De sakkunniga åläggas tystnadsplikt. 4. Kungörande av eller ändring i arbetsordning må, där densamma icke vilar på en överenskommelse mellan arbetarnas och tjänstemännens fackföreningar samt arbetsgivareföreningar, endast ske med driftsrådets samtycke. 5. Driftsråden skola övervaka genomförandet och tillämpandet av lagar och föreskrifter om arbetareskydd, fabrikshygien och skyddsanordningar mot olycksfall, där så erfordras påkalla vederbörande tillsyningsmyndigheters ingripande samt utse särskilda ledamöter av driftsrådet till biträde vid myndighetens kontrollåtgärder. I företag, som äro underkastade yrkes- eller gruvinspektion, skola föreskrivna besiktningar verkställas i närvaro av ledamöter av driftsrådet. 6. Driftsråden skola medverka vid upprätthållandet av disciplinen inom företaget. Disciplinstraff kunna ådömas endast enligt arbetsordningen och endast genom ett utskott, till vilket företagets innehavare och driftsrådet sända en representant var. 7. Driftsråden äga rätt att granska lönelistorna och kontrollera löneutbetalningarna. 8. Driftsrådet deltager i förvaltningen av de inrättningar, som upprättats till arbetstagarnas bästa, såsom arbetarebostäder, konsumtionsanstalter för företaget, pensions- och understödskassor ävensom anstalter för utlämnande av livsmedel och andra behovsartiklar. Närmare bestämmelser rörande detta deltagande utfärdas av socialstyrelsen. 9. Driftsråden äga överklaga uppsägandet eller avskedandet av en arbetare eller tjänsteman, på den grund att uppsägandet eller avskedandet skett av politiska skäl, i anledning av verksamhet såsom ledamot av driftsråd eller emedan vederbörande gjort bruk av föreningsrätten. Överklagandet skall ske skriftligen inom åtta dagar hos förlikningsmyndigheten, dagarna för postbefordran därvid icke inberäknade. Där förlikningsmyndighet finner skäl för klagan föreligga, vare uppsägningen eller avskedandet ogiltigt. 10. Företagets innehavare äger rätt samt, där driftsrådet det begär,

227 skyldighet att en gång i månaden hålla gemensamt sammanträde rörande förbättrandet av olika inrättningar inom företaget samt rörande de allmänna grunderna för företagets ledning. I handelsföretag med minst 30 tjänstemän och arbetare och i alla industri- och gruvföretag må driftsråden en gång om året, räknat från den 1 januari 1920, kräva framläggandet av en balansräkning för det förflutna verksamhetsåret ävensom en vinst- och förlusträkning samt en statistisk tabell över avlöningarna. 11. I företag med aktiebolags rättsform äger arbetarnas och tjänstemännens driftsråd att — utöver det i stadgarna föreskrivna antalet ledamöter i bolagets förvaltningsråd eller styrelse — bland sådana driftsrådsledamöter, som enligt 7 § fortfarande äga valrätt till driftsrådet, utse två representanter uti sagda förvaltningsråd eller styrelse. Dessa representanter hava samma rättigheter och åligganden som andra ledamöter i förvaltningsrådet eller styrelsen, men hava inga representations- och firmateckningsbefogenheter och intet anspråk på annan gottgörelse än ersättning för av denna deras verksamhet förorsakade kostnader. Nu sagda bestämmelser gälla i tillämpliga delar uppsiktsråden uti på aktier ställda kommanditbolag, samt uti sådana bolag med begränsad personlig ansvarighet, i vilka grundkapitalet överstiger en miljon kronor och vid vilka uppsiktsråd finnas. 12. Driftsråden äga även i annan ordning än i denna lag sägs till företagsinnehavaren och myndigheter inkomma med egna förslag. I den mån medel härtill stå till driftsrådens förfogande, må rådet upprätta anstalter till de anställdas bästa eller ock lämna bidrag till åtgärder och anstalter i sådant syfte. §4. Förtroendemännen (§ 1, mom. 2) äga de i § 3, mom. 1, 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9 och 12 sagda befogenheter. § 5. Sammansatta

driftsråd.

1. Om flera företag drivas gemensamt, skola driftsråd väljas för varje särskilt företag. För handläggandet av gemensamma angelägenheter må dessa driftsråd utse representanter för gemensamma överläggningar. Närmare föreskrifter härom skola i arbetsordningen fastställas. 2. Nu sagda bestämmelser äga jämväl tillämpning, där ett företag består av två eller flera självständiga avdelningar. Därvid skall vid fastställandet av hela antalet driftsrådsledamöter företaget betraktas såsom ett företag (§ 9).

228 § 6. Valbestämmelser. 1. Driftsrådets ledamöter utses av företagets eller avdelningens arbetare och tjänstemän genom direkta val, företagna med slutna sedlar, samt där driftsrådet skall bestå av minst fyra ledamöter, med tillämpning av de för proportionella val gällande grunder. 2. Rösträtt äger envar man eller kvinna, som vid tidpunkten för valets förrättande uppnått 18 års ålder, arbetat i företaget under minst en månad och åtnjuter fulla medborgerliga rättigheter. 3. Valbar är envar valman, som uppnått 24 års ålder och arbetat i företaget under minst sex månader; därjämte äro till ledamöter av driftsråd med minst fyra ledamöter valbara styrelseledamöter och tjänstemän uti arbetarnas och tjänstemännens fackliga organisationer. Dock må icke mera än en fjärdedel av driftsrådets samtliga ledamöter bestå av icke valmän. Styrelseledamot eller tjänsteman i arbetarnas eller tjänstemännens fackliga organisationer må ej heller samtidigt vara ledamot i mera än ett driftsråd, eller, där flera företag drivas gemensamt eller ett företag består av flera självständiga avdelningar (§ 5), tillhöra jämväl vid annat företag upprättat driftsråd. Uti särskild på grund av denna lag utgiven förordning må för vissa grupper av företag bestämmas, att jämväl sådana valmän äro valbara, som arbetat i företaget under kortare tid än sex månader. 4. Vid företag av tillfällig art samt vid nyupprättade företag äga de i styckena 2 och 3 av denna paragraf sagda personer rösträtt, även om de arbetat i företaget under kortare tid än en månad, och äro de valbara, även om de arbetat där under kortare tid än sex månader. §7. 1. Driftsrådet väljes för en tid av 1 år. 2. Där val av driftsråd företagits enligt bestämmelserna för proportionella val (§ 6), skall driftsrådet avgå, om så påfordras av så många av de röstberättigade, som antalet å huvudlistan vid senaste val avgivna röster. Driftsråd med mindre än fyra ledamöter skall avgå, då flertalet röstberättigade så påfordra. Nytt val skall ofördröjligen förrättas. 3. Ledamotskap av driftsråd upphör, där omständighet uppkommer eller blir bekant, som utesluter valbarhet. §8. 1. Val av driftsråd verkställes första gången genom försorg av de tre äldsta röstberättigade inom företaget eller avdelningen. 2. Senare valförrättningar ledas av det avgående driftsrådet. Utgången av förrättat val meddelas företagets innehavare och förlikningsmyn-

229 digheten, som därom underrättar arbetarnas, tjänstemännens och arbetsgivarnas organisationer. 3. Vid företag inom bergshanteringen upphöra föreskrifterna i § 23 i lagen av den 14 augusti 1896 R. G. Bl. Nr 156, om lokala arbetsutskott att gälla, efter det val av driftsråd första gången förrättats. § 9. Antalet ledamöter. I företag, där högst 50 arbetare eller tjänstemän äro sysselsatta, skall driftsrådet bestå av tre ledamöter; i företag, där flera än 50 äro sysselsatta, av ytterligare en ledamot för varje överskjutande 100-tal sådana arbetstagare. Icke fulla 100-tal medräknas. I företag, där flera än 1 000 äro sysselsatta, skall en representant utses för varje överskjutande 500tal, varvid icke fulla 500-tal medräknas. §10. 1. Där i ett företag mer än 10 arbetare och mer än 10 tjänstemän äro varaktigt sysselsatta, skall vardera gruppen utse ett särskilt driftsråd för tillgodoseendet av sin grupps särskilda angelägenheter; gemensamma angelägenheter skola handläggas gemensamt. Närmare bestämmelser härom skola träffas i arbetsordningen. 2. Vid företag, där arbetare och tjänstemän gemensamt välja driftsråd, skall minst en tjänsteman tillhöra driftsrådet. 3. För val av särskilda driftsråd (stycket 1) gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i § 9. § 11. Arbetsordning. I anslutning till av socialstyrelsen fastställt formulär har driftsrådet att på grundval av vid omröstning vunnet enkelt röstflertal fatta beslut rörande arbetsordning för driftsrådet. § 12. Räkenskaper. 1. Ledamotskap av driftsråd är ett förtroendeuppdrag, vid sidan av den egentliga yrkesutövningen (§ 3, stycket 1); för oundviklig förlust av arbetsförtjänst samt för verksamheten föranledda kontanta utgifter äger ledamoten av driftsrådet uppbära ersättning. 2. Driftsrådet äger rätt att till täckande av såväl dessa som andra kostnader för sitt arbete ävensom till upprättande och underhåll av för företagets arbetares och tjänstemäns samt deras familjers bästa avsedda anstalter pålägga i företaget sysselsatta arbetstagare en avgift av högst 0.5 % av arbetsförtjänsten, detta för så vitt flertalet av de i företaget sysselsatta arbetstagarna vid verkställd direkt omröstning lämna bifall till dylik utdebitering. Förlikningsmyndigheten skall i händelse av tvist avgöra, i vad mån

230 företagets innehavare är lagligen ersättningsskyldig för förlorad arbetsförtjänst. 3. De utdebiterade beloppen skola av företagets innehavare vid i stadgarna bestämda tiden avdragas vid utbetalandet av lönerna till arbetare och tjänstemän samt tillföras driftsrådet. 4. Driftsrådet skall minst 14 dagar före sin ordinarie avgångstid eller vid tidigare avgång inom åtta dagar därförut avgiva räkenskap över förvaltningen av nu sagda medel. 5. Socialstyrelsen äger utfärda föreskrifter rörande användningen av dessa medel. Samma myndighet skall ombesörja revision av driftsrådens räkenskaper. Den kan överlåta denna revision till arbetarnas och tjänstemännens fackföreningar. § 13. Tvisters avgörande. Tvister, som uppstå mellan de i ett företag sysselsatta arbetstagarna eller mellan dem och företagets innehavare i anledning av upprättandet av driftsråd eller dess förvaltning, särskilt rörande omfattningen av driftsrådets befogenheter och åligganden, avgöras av förlikningsmyndigheten. § 14. Driftsrådets okränkbarhet. 1. Företagets innehavare må icke ställa svårigheter i vägen för arbetarnas eller tjänstemännens utövande av rösträtt till driftsråd eller för ledamots av driftsråd eller valnämnd verksamhet, ej heller låta sådant förhållande menligt inverka för någon. Ledamot av driftsråd må avskedas endast där han gjort sig skyldig till någon handling, som enligt gällande lag berättigar till avskedande. För uppsägning eller avskedande av annan orsak erfordras förlikningsmyndighetens medgivande. 2. I strid mot dessa bestämmelser träffade avtal vare utan verkan. 3. Brott mot bestämmelserna straffas av de politiska myndigheterna med böter högst 2 000 österrikiska kronor eller med fängelse under högst 8 dagar. § 15. Slutbestämmelser. 1. Närmare föreskrifter rörande valordning och valets förrrättande (§ 6) rörande arbetsordning (§ 11) samt i övrigt rörande beskaffenheten av driftsrådets verksamhet ävensom rörande val av förtroendemän och dessas arbetsordning (§ 1, stycket 2), skola utfärdas uti kompletterande förordningar. 2. För förtroendemän gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i §§ 6, 7, 8, 13 och 14. 3. Rörande upprättandet av förlikningsmyndigheter stadgas i särskild lag. 4. Till dess lagen om förlikningsmyndigheter trätt i kraft och dessa myndigheter börjat sin verksamhet skall den enligt förordningen av den

231 4 november 1918 upprättade förlikningsmyndigheten handlägga ärenden, vilka enligt denna lag tillkomma förlikningsmyndigheterna. I detta fall består förlikningsmyndigheten endast av en representant för arbetsgivaren och en för arbetarna jämte en av justitieministern utnämnd ordförande. Denna förlikningsmyndighets beslut i ärenden, vilkas handläggning tillkommer myndigheten enligt denna lag, äro slutgiltiga, och må talan däremot icke föras vid domstol. § 16. 1. Socialstyrelsen skall draga försorg om verkställandet av här förut givna föreskrifter i samförstånd med därav berörda statsmyndigheter. 2. Denna lag träder i kraft två månader efter dess kungörande.

Bilaga 4.

Tjeckoslovakiet. Lag den 25 februari 1920 (nr 144) om drifts- och revirråd i bergsbruket. Art. 1. Bestämmelserna i lag den 14 augusti 1896 rörande II. gruppens gruvföreningar upphävas och ersättas av följande föreskrifter. §1. Driftsråd skall upprättas vid varje självständigt företag (med undantag för masugnar, gruvlagen § 131 a) inom bergsbruket, där minst 20 arbetstagare hava sysselsättning, och som varit i verksamhet under minst ett halvt år. § 2.

Driftsråd har till uppgift: 1. att medverka vid övervakandet av att de i lag givna polisbestämmelserna rörande gruvdriften genomföras och hållas, ävensom att av myndigheter träffade anstalter för arbetareskydd och driftshygien iakttagas, att handhava arbetsordningen vid företaget samt att deltaga uti i samband härmed förekommande tjänsteförrättningar. 2. att uppgöra förslag till förbättringar i tekniskt hänseende inom företaget; 3. att övervaka genomförandet och hållandet av alla löneavtal (§ 19 stycket 4) ; 4. att medverka till disciplinens upprätthållande; 5. att vara förmedlande organ vid handläggandet och avgörandet av besvär; 6. att utöva medbestämmanderätt vid avskedande av arbetare; 7. att förvalta eller deltaga i förvaltningen av till arbetarnas bästa upprättade anstalter; 8. att taga del av företagets balansräkning eller slutredovisning. § 3. Driftsråd må icke genom egenmäktigt vidtagna åtgärder ingripa i företagets administration och drift.

233 § 4. Driftsråd består vid företag av 20—100 arbetstagare av tre ledamöter. För varje ytterligare antal av 150 arbetstagare intill 1000 tillkommer en ledamot. Vid företag av 1 250 arbetstagare består driftsrådet av 11 ledamöter 12 X OV\J ,, ,, 2 000 » 13 2 500 „ 14 3 000 „ 15 3 500 „ 16 4 000 „ 17 För varje ledamot väljes en suppleant. Bråkdelar över hälften av för utökning av antalet med en ledamot nödigt ytterligare antal arbetstagare räknas såsom fullt. Tjänstemännen representeras i driftsråd om fem ledamöter av en representant och för varje ytterligare fem ledamöter av ytterligare en representant. Driftsrådet utser bland sina ledamöter med enkel röstövervikt en ordförande och en vice ordförande. § 5. Driftsrådets ledamöter och suppleanter utses genom direkta, med slutna sedlar företagna val samt, i företag med mer än 100 arbetstagare, enligt för proportionella val gällande regler. Där enligt § 4 representanter för tjänstemännen skola utses, förrättas särskilt val för detta ändamål. § 6. Eösträtt tillkommer alla vid företaget sysselsatta personer av båda könen, som vid tiden för valets kungörande under tre månader arbetat vid företaget, fyllt 18 år och åtnjuta medborgerliga rättigheter. Valbar till ledamot av driftsråd är envar, som under minst sex månader arbetat vid företaget och under tre år i bergsbruket inom reviret, fyllt 24 år och icke förlorat sin kommunala rösträtt. Ifråga om utländska undersåtar skall reciprocitetsprincipen tillämpas. Den må avsäga sig val till ledamot av driftsråd som: 1. fyllt sextio år; 2. under föregående valperiod varit ledamot av driftsrådet; 3. icke äger de fysiska förutsättningarna för uppdragets fullgörande. § 7. På förslag av organisationerna inom bergsbruket utser den i varje särskilt fall behöriga revirgruvstyrelsen en valnämnd om 3—5 ledamöter, vilken skall minst en vecka på förhand genom anslag inom företaget kungöra val av driftsråd, och inför vilken valet skall förrättas.

234 §8. Valnämnd skall föra protokoll över valförrättningen. Meddelande om namnen på dem, som valts till ledamöter, skall inom åtta dagar tillställas arbetsgivaren eller driftsförvaltningen, revirgruvstyrelsen samt arbetarnas och tjänstemännens yrkesorganisationer (§ 16). § 9. Mot valförrättning och mot själva valet må besvär inom en tid av tre dagar anföras hos revirgruvstyrelsen, vilken senast åtta dagar därefter skall avkunna utslag över besvären. Detta utslag vinner omedelbart laga kraft. § 10. Driftsråd väljes för en tid av två år. Dock må två tredjedelar av valmännen ingiva skriftlig framställning till revirgruvstyrelsen om rådets tillbakaträdande, i vilket fall styrelsen skall inom fjorton dagar efter framställningens ingivande förklara driftsrådet upplöst samt utskriva nya val. Ledamot av driftsrådet skall eljest anses från sitt uppdrag skild, där han: a. upphört att hava sysselsättning vid företaget; b. förlorat sin valbarhet ( § 6 ) . §11. Att vara ledamot av driftsråd är ett förtroendeuppdrag. Ledamot äger rätt till ersättning blott för oundviklig förlust av avlöning. Företagets innehavare eller dennes ombud må icke vidtaga åtgärder som inskränka arbetarnas eller tjänstemännens rätt att utöva rösträtt eller deras möjlighet att fullgöra uppdrag såsom ledamöter av drifts- och revirråd, ej heller låta sådant förhållande på något sätt lända till men för arbetare eller tjänstemän. Ledamöter av drifts- och revirråd må under den tid de innehava sådant uppdrag avskedas endast efter skiljedomstolens godkännande; sådant godkännande erfordras dock icke i följande fall: då en ledamot av drifts- eller revirråd genom laga kraft vunnit utslag dömts för brott, förseelse eller överträdelse, som begåtts av vinningslystnad eller strider mot den offentliga moralen, där han misshandlat arbetsgivaren, dennes ombud eller medlem av arbetsgivarens familj eller någon arbetskamrat, där han kränkt någon av dessa personers rätt till egen övertygelse eller slutligen grovt skymfat någon av sagda personer. § 12. Driftsråd arbetar enligt arbetsordning som bestämmes av revirrådet med ledning av ett av arbetsdepartementet fastställt formulär.

235 §13. Driftsråds beslut fattas med enkel röstövervikt. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden företräder. Driftsråds beslut skola verkställas av driftsledningen, i tvistiga fall skall bestämmelsen i § 19, stycket 1, punkt 2 tillämpas. § 14. Driftsledningen skall utse en tekniskt och en kommersiellt bildad tjänsteman till rådgivare åt driftsrådet. Där tjänstemännen icke välja någon representant, äga de inom sig utse åtminstone den ena av dessa rådgivare. Vid gemensamma överläggningar mellan driftsråd och driftsledning föres ordet av driftsledaren. Driftsrådet äger rätt att till sina överläggningar kalla representanter för fackföreningar ävensom sakkunniga. §15. Vid alla förhandlingar skall föras protokoll, vilket skall underskrivas av ordföranden och sekreteraren. Avskrift av protokollet skall tillställas driftsledningen. Driftsledningen skall ställa lämplig kanslilokal till driftsrådets förfogande. §16. Driftsrådet inom ett slutet bergsbruksdistrikt väljer ett revirråd, nämligen för de under de särskilda revirgruvstyrelserna lydande distrikt: 1. Prag—Schlam med säte i Prag, 2. Pilsen med säte i Pilsen, 3. Guttenberg med säte i Trautenau, 4. Briix—Teplitz—Komotau med säte i Briix, 5. Karlsbad med säte i Karlsbad, 6. Budweis med säte i Budweis, 7. Mährisch—Ostrau med säte i Mährisch—Ostrau, 8. Brunn med säte i Briinn. I distrikt, där antalet arbetstagare utgör högst 10 000 skall revirrådet bestå av 10 ledamöter, där antalet arbetstagare överstiger 10 000, men icke 15 000 utses 15 ledamöter, där antalet överstiger 15 000, men icke 20 000 utses 20 ledamöter, där antalet överstiger 20 000, men icke 30 000 utses 25 ledamöter, där antalet överstiger 30 000, men icke 40 000 utses 30 ledamöter och där antalet arbetstagare är ännu större 35 ledamöter. Av dessa ledamöter skall en femtedel vara representanter för tjänstemännen. Revirrådens distrikt och säten inom Slovakiet fastställas i särskild förordning av chefen för arbetsdepartementet.

236 §17. Revirrådet väljes för en tid av två år enligt för proportionella val gällande regler. Första gången val förrättas, sker detsamma genom skriftlig omröstning bland samtliga driftsråd inom reviret. För valförrättningen svarar revirgruvstyrelsen på samma sätt som i fråga om driftsråden (§ 7). Revirrådet skall självt bestämma sättet för förrättandet av senare val (skriftligt eller genom sammanträden med samtliga driftsråd). Revirrådet väljer bland sina ledamöter en ordförande och en vice ordförande. §18. Valbar till ledamot av revirråd är envar, som är valbar till ledamot av driftsråd, dock må en fjärdedel av hela antalet ledamöter bestå av icke valmän, nämligen av representanter för arbetarnas och tjänstemännens yrkesorganisationer. §19. Revirråd har till uppgift: 1. att fastställa riktlinjer för hela reviret ifråga om genomförandet av bestämmelserna i § 2; 2. att avgöra tvister mellan driftsledning och driftsråd (§ 13); 3. att medverka till fastställandet av enhetlig arbetsordning för hela reviret; fastställande eller ändring av arbetsordning eller föreskrifter rörande tjänsten må icke ske utan revirrådets godkännande; 4. att utöva medbestämmanderätt vid avslutandet av kollektiva löneoch arbetsavtal samt övervakandet av sådana avtals genomförande och hållande; 5. att medverka vid arbetsförmedling; 6. att utöva medbestämmanderätt vid prissättning och fördelning av kol; 7. att besluta rörande användandet av den för arbetstagarnas gemensamma bästa till revirrådets förfogande ställda andel av nettovinsten (lag om arbetstagarnas andel i ledning och nettovinst inom bergsbruket, §12); 8. att åtminstone en gång om året uppgöra berättelse över sin verksamhet samt över det finansiella resultatet av sin penningförvaltning. Vid sidan av revirrådet upprättas såsom särskild sektion ett tjänstemannaråd, vilket i revir med mindre än 15 000 arbetstagare har tre, i revir med större antal arbetstagare sex ledamöter. Det tillkommer detta tjänstemannaråd att utse nödigt antal representanter för tjänstemännen i revirrådet enligt § 16. Därjämte har tjänstemannarådet följande särskilda uppgifter: 1. att vara förmedlande organ vid handläggandet av besvär från tjänstemännens sida; 2. att utöva medbestämmanderätt vid tjänstemans avskedande;

237 3. att förvalta eller deltaga i förvaltningen av till tjänstemännens bästa inrättade anstalter; 4. att medverka vid avslutandet av kollektivavtal för tjänstemännen samt att övervaka genomförandet och hållandet av sådana avtal. §20. För täckandet av kostnaderna för revir- och driftsrådens verksamhet samt för av dem inrättade anstalter fastställas av revirrådet särskilda utdebiteringar vid gruvföretagen, vilkas storlek skall underställas gruvförvaltningens godkännande. Utdebiteringarna verkställas genom avdrag å avlöningen. Gruvägaren svarar för, att de fastställda utdebiteringarna verkligen avdragas. §21. Revirrådet arbetar enligt arbetsordning som detsamma självt har att bestämma enligt av arbetsdepartementet fastställt formulär. §22. Revirråden skola lämnas tillfälle att med rådgivande befogenhet yttra sig över alla lagförslag som röra bergsbruket. §23. Den fasta och lösa egendom och övriga rättigheter av penningvärde, som tillkommer den förutvarande II. gruppens gruvföreningar, övergå efter verkställd likvidering med äganderätt på revirråden. § 24. Driftsråd upplösas: 1. då antalet arbetstagare inom företaget varaktigt nedgått under 20; 2. då företaget nedlägges. § 25. Där driftsråd upplöses i följd av företags nedläggande, övergår rådets förmögenhet i revirrådets ägo. Där ett företag förenas med ett annat till ett gemensamt företag, förenas därmed även båda driftsrådens förmögenheter. §26. Uppsikt över drifts- och revirråden utövas av revirgruvstyrelsen; varje särskilt driftsråd lyder under revirgruvstyrelsen för det revir, där företaget är beläget, och revirrådet under revirgruvstyrelsen i det revir, där rådet har sitt säte. Revirgruvstyrelsen äger rätt att genom särskild representant deltaga i alla förhandlingar samt att övervaka genomföran-

238 det av alla lagliga föreskrifter ävensom drifts- och revirrådens penningoch förmögenhetsförvaltning. Revirgruvstyrelsen skall till åtal anmäla sådana heslut som strida mot lagens bestämmelser. Över revirgruvstyrelsens beslut må klagan föras hos gruvförvaltningen (Berghauptmannschaft). Art. II. Promulgationsförordning till denna lag utfärdas av chefen för arbetsdepartementet i samråd med cheferna för social-, inrikes- och handelsdepartementen. Art. III. Inom samtliga i § 16 omförmälda gruvdistrikt och inom Slovakiet träder denna lag i kraft å dag som bestämmes i av chefen för arbetsdepartementet i samråd med övriga därtill behöriga departementschefer utfärdad promulgationsförordning. Sign. T. G. Masaryk. Tusar.

Hampl.

Bilaga 5.

Tjeckoslovakiet. Lag den 25 februari 1920 (nr 145) om skiljedomstolar för bergsbruket. Art. 1. De i lag den 14 augusti 1896 utfärdade föreskrifter om upprättande av gruvföreningar (§ 29—31) ersättas i vad de angå skiljedomstolar av följande bestämmelser: § 1. I revirrådens säten, Prag, Pilsen, Trautenau, Brtix, Karlsbad, Budweis, Mährisch-Ostrau och Brunn upprättas skiljedomstolar för bergsbruket : Kostnader för lokaler samt kansliutgifter för dessa domstolar täckas till lika delar vardera av revirråden och gruvägarna inom ifrågavarande distrikt. § 2.

Till skiljedomstols verksamhetsområde hörer det slutliga avgörandet av besvär över beslut som fällts av: a. driftsråden i lönefrågor och disciplinära besvärsmål samt i frågor rörande arbetstagares avskedande (§ 2 av lag om drifts- och revirråd) b. revirråden i tvister mellan driftsledning och driftsråd (§ 18 av förut nämnda lag). § 3.

Skiljedomstol består av en ordförande samt nio bisittare, av vilka tre representera arbetarna, tre tjänstemännen och tre arbetsgivarna. Härjämte utser revirgruvstyrelsen en representant att vara ständig sakkunnig rådgivare. Varje särskilt ärende avgöres av en paritetiskt sammansatt rotel, bestående av tre besittare för vardera parten. Det åligger ordföranden att konstituera roteln. Bisittarna föreslås av vederbörande fack- eller yrkesföreningar och förordnas av arbetsministern, vilken jämväl utser revirgruvstyrelsens representant. Ordföranden väljes av ledamöterna, men må till ordförande endast väljas yrkesdomare inom skiljedomstolens område.

240 Där enhälligt val av ordförande icke kan komma till stånd, utses ordförande av arbetsministern i samråd med justitieministern, vilken senare i varje fall har att utfärda förordnandet. § 4. Nödigt antal suppleanter för ledamöterna i skiljedomstol utses enligt bestämmelserna i § 3. Där ledamot är hindrad närvara vid domstols sammanträde eller eljest uraktlåter att infinna sig, inträder i stället för honom suppleant från hans grupp. § 5. Samtliga bisittare i skiljedomstol, som icke äro statstjänstemän, avlägga inför ordföranden ed, att de skola utöva sitt arbete efter bästa förstånd och samvete samt iakttaga tystnad ifråga om tjänstehemligheter. § 6. Förhandlingsordningen vid skiljedomstol är skriftlig och skola besvär vara till domstolen ingivna inom fjorton dagar efter dagen för det överklagade beslutets fattande. § 7. Såsom ledamöter av skiljedomstolen må icke tjänstgöra personer, mot vilka enligt vanliga domstolsregler skäl till jäv föreligga. Över framställda jävsanmärkningar fattar domstolen själv beslut i frånvaro i varje särskilt fall av den ledamot, mot vilken jäv framställts. § 8. Förhandlingarna vid skiljedomstol äro offentliga. Beslut fattas med enkel röstövervikt av de ledamöter, som deltagit i varje särskilt ärendes hela behandling. Ordföranden röstar sist. Revirgruvstyrelsens representant må icke vara närvarande vid beslutets fattande. § 9. Vid skiljedomstol må parterna företrädas av arbetskamrater eller fackföreningar eller av ordförande eller tjänsteman i sådan förening, men icke av yrkesadvokater. § 10. Skiljedomstolsbeslut kungöres offentligt av ordföranden omedelbart efter det enskild överläggning ägt rum. Beslutet skall avfattas skriftligt, underskrivas av ordföranden samt tillställas parterna senast åtta da-

241 gar efter det beslutet fattats. Domstolen kan även bestämma, att beslutet skall kungöras i tidningarna eller anslås inom företaget. § 11. Förhandlingar vid skiljedomstol äro avgiftsfria. § 12. Att vara ledamot av skiljedomstol är ett förtroendeuppdrag. Ledamot må endast göra anspråk på ersättning för verkliga utgifter. Arbetstagarnas bisittare erhålla ersättning av revirrådet, arbetsgivarnas av vederbörande arbetsgivareorganisation samt statstjänstemännen av staten, där icke domstolen annorlunda bestämmer. Den som av obetänksamhet anhängiggör process inför skiljedomstol straffes med böter, vilka tillfalla revirrådet och skola användas till arbetstagarnas bästa, samt där den andra parten så påfordrar jämväl med ersättandet av dennes kostnader i målet. Ådömandet av disciplinstraff tillkommer ordföranden. § 13. Förhandlingar vid skiljedomstol för bergsbruket äga rum under tilllämpandet i huvudsak i fråga om disciplinära besvärsmål av de för straffprocess och eljest av de för civil process gällande bestämmelser. § 14. De av skiljedomstol avkunnade skiljedomar och beslut verkställas antingen genom domsexekution eller, där så erfordras, genom förvaltningsmyndigheternas försorg. Art. II. Inom samtliga i § 1 omförmälda distrikt samt i Slovakiet träder denna lag i kraft å dag som fastställes genom särskild förordning, utfärdad av chefen för arbetsdepartementet i samråd med övriga därtill behöriga departementschefer. Art. III. Genomförandet av denna lag tillkommer chefen för arbetsdepartementet i samråd med cheferna för justitie-, handels- och socialdepartementen. Sign. T. G. Masaryk. Tusar. 16

Hampl.

Bilaga 6.

Tjeckoslovakiet. Lag den 25 februari 1920 (nr 143) om arbetstagarnas andel i ledning och vinst inom bergsbruket. § l. Vid företag inom bergsbruket (med undantag för masugnar), där lagen om drifts- och revirråd inom bergsbruket äger tillämpning och där mera än 100 arbetstagare hava ständig sysselsättning, äga dessa arbetstagare rätt till medbestämmanderätt vid företagets ledning samt till del av nettovinsten. § 2.

Arbetstagarna utöva sin medbestämmanderätt vid företagets ledning genom representanter i ett särskilt kontrollråd (Werksbeirat), som vid varje sådant företag, som i § 1 sägs, skall upprättas, oberoende av företagets juridiska form. Arbetstagarnas representanter i kontrollrådet vid företag, som äges av aktiebolag, kommanditbolag eller bolag med begränsad personlig ansvarighet och där styrelse eller uppsiktsråd finnes, skola kallas till och äga rösträtt vid alla sammanträden med styrelsen eller uppsiktsrådet, där ärenden rörande bergsbruket behandlas. Lag samma vare ifråga om styrelsesammanträden vid gruvbolag. Ifråga om nu sagda representanter skola tillämpas bestämmelserna i § 11. § 3.

Kontrollrådet skall beräkna och fastställa storleken av arbetstagarnas andel av nettovinsten enligt § 12. Arbetsgivaren skall tillställa kontrollrådet: a. en gång för varje tidsperiod av tre månader en redogörelse för företagets ekonomiska ställning; b. årsberättelse för varje förflutet kalenderår; c. balans-, vinst- och förlusträkningar; d. förslag till fördelning av nettovinsten.

§ 4.

Kontrollrådet består av sju ledamöter (med suppleanter), av vilka två representera arbetarna och två tjänstemännen; övriga ledamöter utses av arbetsgivaren. § 5. Arbetstagarnas representanter i kontrollrådet och deras suppleanter väljas av företagets driftsråd eller, där två eller flera företag med särskilda driftsråd drivas gemensamt, av samtliga dessa driftsråd, med direkta val och med slutna sedlar. Val av arbetare- och tjänstemannarepresentanter förrättas var för sig. § 6.

Till ledamöter av kontrollråd må endast väljas arbetstagare, som varit anställda vid företaget under minst två år och inom bergsbruket i reviret under minst fyra år, uppnått 30 års ålder samt icke förlorat sin kommunala rösträtt eller på grund av bruten tystnadsplikt sin valbarhet till kontrollrådet (§ 11). Ifråga om utländska medborgare skall reciprocitetsprincipen tilllämpas. Vald ledamot av kontrollråd må avsäga sig uppdraget. Då hinder för ordinarie ledamot föreligger, tjänstgör suppleant i dennes ställe. § 7.

Samtliga ledamöter av kontrollråd välja bland sig en ordförande. Vice ordförande väljes av arbetstagarnas representanter. Ordinarie sammanträden hållas en gång för varje tidsperiod av tre månader. Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden. § 8.

Kontrollråd äger fatta beslut, när alla ledamöter enligt gällande föreskrifter kallats till sammanträdet samt minst fyra av dem kommit tillstädes. Beslut fattas med enkel röstövervikt och äger jämväl ordföranden deltaga i omröstningen. Vid lika röstetal gäller den mening, som ordföranden företräder. § 9. Vid varje sammanträde med kontrollrådet skall föras protokoll, vil« ket skall undertecknas av alla närvarande. Huvudskriften av sådant protokoll skall tillställas gruvägaren.

244 § 10. Val av ledamöter i kontrollråd enligt § 5 gäller för två år. Vald ledamot inträder i tjänstgöring vid början av nytt räkenskapsår ach avgår: 1. vid avsägelse av uppdraget; 2. vid dödsfall; 3. vid avgång från anställning vid företaget; 4. vid förlust av valbarhet; 5. vid uteslutning enligt § 11. § 11. Att vara ledamot av kontrollrådet är ett förtroendeuppdrag. Ledamöterna äro skyldiga att iakttaga fullständig tystnad ifråga om alla driftsförhållanden, varom de i denna sin egenskap erhållit kännedom och som betecknats såsom förtroliga. Den som åsidosätter denna skyldighet svarar härför civilrättsligt; härjämte uteslutes han ur kontrollrådet och förlorar sin valbarhet i rådet för närmast följande två valperioder. Ledamöterna av kontrollrådet erhålla endast ersättning för kontanta utgifter samt för oundviklig förlust av arbetsförtjänst. Storleken av denna ersättning bestämmes av kontrollrådet och utbetalas av arbetsgivaren. § 12. Vid varje gruvföretag, där de i gruvlagen (§ 3 a) omnämnda mineralier bearbetas, skola föras ordentliga handelsböcker (handelslagen art. 8), varjämte årligen en balans-, vinst- och förlusträkning (handelslagen lit. IV) skall uppgöras. Den arbetstagarna tillkommande vinstandelen ( § 3 ) utgår med tio procent av den nettoförtjänst, som eljest skulle stå till förfogande för företagets ägare. Denna andel användes till allmännyttiga ändamål för arbetstagarnas bästa (§ 13). Vid blandade företag, d. v. s. sådana företag, som utom gruvdrift (gruvlagen §§ 3 och 131 a) jämväl omfattar andra näringsgrenar, utgår arbetarnas och tjänstemännens vinstandel endast av den vinst, som enligt balansräkningen faller på gruvdriften. Vid gruvföretag, där kontrollråd icke finnes, är företagets ägare skyldig att i samförstånd med driftsrådet avsätta en enligt förestående bestämmelser beräknad del av nettovinsten för allmännyttiga ändamål till arbetstagarnas bästa.

245 § 13. Den arbetstagarna tillkommande andelen av nettovinsten skall inom fjorton dagar efter det densamma fastställts överlämnas till revirrådet eller revirråden i de distrikt, i vilka gruvföretaget är beläget och fördelas densamma på de särskilda revirråden alltefter förhållandet mellan den inom varje revir vunna vinsten och hela nettovinsten. (Lag om drifts- och revirråd i bergsbruket § 19.) § 14. Promulgationsförordning till denna lag utfärdas av chefen för arbetsdepartementet i samråd med cheferna för social-, finans-, inrikes-, handels- och industri- samt justitiedepartementen. § 15. Inom samtliga i lag om drifts- och revirråd i § 16 omförmälda bergsbruksdistrikt och i Slovakiet träder denna lag i kraft å dag som fastställes i den av chefen för arbetsdepartementet i samråd med övriga därtill behöriga departementschefer utfärdad promulgationsförordning. Sign. T. G. Masaryk. Tusar.

Hampl.

Bilaga 7.

Tjeckoslovakiet. Lag den 12 augusti 1921 om driftsnämnder. Sanktionerad av presidenten den 3 september 1921. Nationalförsamlingen i Tjeckoslovakiet har antagit följande lag: I. Om driftsnämnders inrättande och uppgifter: §1. 1. Driftsnämnd skall inrättas vid varje självständigt för ekonomiskt utbyte arbetande företag,1 som varit i verksamhet under minst ett halvt år, och där minst 30 arbetstagare hava varaktig sysselsättning. 2. Med företag förstås i denna lag varje ekonomisk enhet, som med avseende å ledning eller bokföring är skilt från andra samma arbetsgivare möjligen tillhöriga ekonomiska enheter. 3. Vid beräknandet av antalet varaktigt sysselsatta arbetstagare enligt mom. 1 uteslutes endast säsongarbetare. Byggnadsarbete anses emellertid icke såsom säsongarbete enligt denna lag. 4. Denna lag omfattar icke företag tillhörande bergsbruket (lagen den 25 februari 1920 § 1). §2. 1. Vid järnvägsföretag skola hittillsvarande förtroendenämnder fortfarande äga bestånd. Där förtroendenämnder ännu icke finnas, skola sådana nämnder upprättas enligt de regler, som gälla vid statsbanorna. 2. Eegeringen äger genom särskilda förordningar utsträcka denna lags giltighet även till andra företag, som äro juridiska personer i offentligrättslig mening. § 3. (Om driftsnämnds uppgifter.) 1. Driftsnämnd är kallad att tillvarataga och främja arbetstagarnas ekonomiska, sociala och kulturella intressen vid företaget. För den skull tillkommer densamma särskilt följande uppgifter: a. Driftsnämnd skall övervaka tillämpandet av avtal om löne- och arbetsvillkor samt efterlevandet av arbetsordningarna, ävensom söka träffa 1

Tjeckiska termen: Zavod.

247 överenskommelse med arbetsgivaren om sådana bestämmelser, i den mån icke kollektivavtal härom slutits genom överenskommelse mellan parternas yrkesorganisationer. b. Där så erfordras, må driftsnämnd genom en för ändamålet utsedd ledamot och under medverkan av en representant för företaget taga kännedom om avlöningslistorna. Ifråga om listor, som angå tjänstemännen, må endast tjänsteman härtill utses. c. Under medverkan av vederbörande fackförening skall driftsnämnd med arbetsgivaren träffa överenskommelse om erforderliga tillägg till gällande kollektivavtal, i den mån sådant förfaringssätt icke strider mot gällande kollektivavtals bestämmelser. d. Driftsnämnd skall draga försorg om verkställandet och tillämpandet av genom skiljenämnd avslutade förlikningar och fällda skiljedomar, ävensom i övrigt därom att skiljenämnderna vinna erkännande. e. Driftsnämnd skall övervaka tillämpandet av alla bestämmelser om arbetareskydd, särskilt rörande åtgärder till förekommande av olycksfall, rörande sundhetsföreskrifter vid företagen och rörande arbetareförsäkring, ävensom göra driftsledningen uppmärksam på brister i dessa avseenden samt påkalla ingripande av därtill behöriga offentliga myndigheter. En för ändamålet utsedd ledamot av nämnden skall närvara vid alla med sådana frågor samanhängande undersökningar och sammanträden, vilka företagas på föranstaltande av vederbörande tillsynsmyndigheter. f. Driftsnämnd skall medverka till upprätthållandet av disciplin och ordning inom företaget samt utöva medbestämmanderätt vid åläggandet av disciplinstraff, ävensom draga försorg om ett gott förhållande mellan driftsledningen och arbetstagarna samt mellan 'arbetstagarna inbördes. Nämnden har därvid jämväl till uppgift att opartiskt avgöra tvister, som föranledas av att arbetstagarna tillhöra skilda religiösa, politiska eller fackliga organisationer. g. Ifråga om avskedande av arbetstagare äger driftsnämnd, där avskedande av viss del av arbetsstyrkan ifrågasattes på grund av orsaker utan samband med arbetsförhållandena, att med rådgivande befogenhet medverka, och, där avskedandet rörer enskild arbetstagare, som haft sysselsättning vid företaget under mera än tre år, att utöva medbestämmanderätt i följande ordning: Där avskedande (uppsägning) av arbetare eller tjänsteman, som varit i företagets tjänst under minst tre år ifrågasattes, skall företagets ledning omedelbart lämna driftsnämnden meddelande härom, och äger nämnden, där den finner avskedandet (uppsägningen) vara uppenbart obefogad, inom tre dagar jämte eget yttrande underställa ärendet skiljenämnds prövning, vilken nämnd har att inom ytterligare sju dagar fatta slutgiltigt beslut i ärendet. Innan skiljenämnd fattat sådant beslut, skall ifrågavarande arbetare eller tjänsteman anses hava permission.

248 Där skiljenämnd anser aa. att arbetaren eller tjänstemannen uppenbarligen avskedats på grund därav att han tillhört eller icke tillhört viss politisk, facklig, nationell eller religiös förening eller organisation eller på grund av en med hans arbete vid företaget icke sammanhängande politisk, facklig, nationell eller religiös verksamhet eller i anledning av honom för sådan verksamhet ådömda rättsföljder, eller, bb. att arbetaren eller tjänstemannen avskedats emedan han vägrat varaktigt förrätta arbete av annat slag än det, för vilket han blivit anställd, eller cc. att avskedandet av arbetaren eller tjänstemannen, med hänsyn till hans förhållanden, särskilt hans ålder, längden av den tid han varit anställd vid företaget, ävensom hans familje- och förmögenhetsförhållanden, ävensom till företagets förhållanden, framstår såsom en onödig och obillig hårdhet, skall skiljenämnden ådöma arbetsgivaren att: antingen åter antaga arbetaren eller tjänstemannen under förut gällande villkor samt utgiva ersättning för under tiden mistad arbetsförtjänst, eller bereda honom annan sysselsättning i samma näringsgren och på samma ort med ungefär samma avlöningsförmåner eller ock giva arbetaren eller tjänstemannen ersättning i ett för allt med belopp motsvarande hans avlöningsförmåner under 1—4 veckor. Storleken av sistnämnda ersättning skall bero på under lit. cc här förut omförmälda omständigheter. Nu sagda bestämmelser äga icke tillämpning på arbetare eller tjänsteman, som låtit sig komma till last en handling, på grund av vilken han kan utan uppsägning skiljas från sin anställning enligt bestämmelserna i § 82 av yrkesförordningen år 18851 samt § 27 av tjänstemannalagen av år 1900 eller på grund av därmed analoga inom Slovakiet och ryska Subkarpatien 2 förut gällande lagbestämmelser. h. Driftsnämnd skall förvalta eller medverka vid förvaltningen av till arbetstagarnas bästa inrättade anstalter, såvida icke annorlunda bestämts i före år 1921 upprättade och fastställda statuter, grundstadgar eller stiftelseurkunder. i. Driftsnämnd skall avgiva förslag rörande tekniska förbättringar i företaget, särskilt rörande fulländandet av tekniska inrättningar för produktionen, för arbetareskydd, för arbetsmetoderna och dylikt. 2. Driftsnämnd eller enskild ledamot av sådan nämnd må icke genom egenmäktigt vidtagna åtgärder ingripa i företagets ledning och drift. Nämnden skall fullgöra all densamma enligt § 3 tillkommande uppgifter 1 2

Se härom texten under 5 c, not. Se Rutenska Galizien.

249 på sådant sätt, att driften icke lider men. Nämndens sammanträden må i regel icke hållas å ordinarie arbetstid och endast i undantagsfall samt med driftsledningens medgivande under sådan tid. 3. Driftsnämndsledamot skall iakttaga fullständig tystnadsplikt rörande affärs- och produktionshemligheter, ävensom rörande sådant förhållande i företaget, varom han erhållit meddelande av arbetsgivaren, och som av denne uttryckligen betecknats såsom förtroligt. § 4. För att driftsnämnd må bliva i stånd att fullgöra sina uppgifter skall företagets ledning: a. tillställa nämndens ordförande eller vice ordförande avskrifter av alla arbetsavtal och arbetsordningar samt ändringar därav; b. giva honom meddelande om ankomst av tillsyningsman samt om sådant sammanträde, varom i § 3 lit. e förmäles; c. åtminstone en gång för varje tidsperiod av tre månader vid sammanträde med driftsnämnden avgiva redogörelse för företagets affärs- och administrativa läge, över dess produktionsförmåga samt över utsikterna för den närmaste tiden. § 5. Vid företag, där handelsböcker föras och minst 300 arbetstagare (§ 1 mom. 1 och 2) eller 50 tjänstemän (§ 8) hava sysselsättning, äger driftsnämnd på därom framställd begäran rätt att en gång varje år, senast sex månader efter arbetsårets utgång, erhålla avskrift av företagets räkenskaper för det förflutna året i form av balans- eller vinst- och förlusträkning. § 6. 1. Vid företag, som drives av aktiebolag, kommanditbolag eller bolag med begränsad personlig ansvarighet och där bolagets grundkapital uppgår till minst 1000 000 tjeckiska kronor, äger driftsnämnd rätt att utse representanter i styrelse eller uppsiktsråd; dock icke där företaget tjänar politiskt förbund eller parti eller förening med kulturellt eller allmännyttigt syfte. 2. För nu sagda ändamål skall genom bolagsstyrelsens försorg, där sådan finnes, meddelande lämnas driftsnämndens ordförande om varje ordinarie sammanträde och för sammanträdet bestämd dagsordning. 3. Driftsnämnd äger rätt att utse representanter till styrelsens sammanträde, dock att till sådan representant icke må utses annat än ledamot av driftsnämnden som uppnått 30 års ålder och under minst tre år arbetat vid företaget. 4. Vid företag med minst 1000 arbetstagare skola 2 representanter utses,

250 vid företag med 1 001—3 000 arbetstagare, 3 representanter och vid övriga företag, där alltså mer än 3 000 arbetstagare äro anställda, 4 representanter. I företag, där minst 50 tjänstemän äro anställda, skall bland sålunda utsedda representanter ingå minst en tjänsteman. 5. Lag samma vare vid företagets bolagsstämma, där alltså enahanda representationsrätt finnes. 6. Driftsnämndens representanter i styrelsen och vid bolagsstämman hava icke rösträtt. De hava icke heller rätt till ersättning i vidare mån än för kontanta utlägg och för till följd av styrelsesammanträdet eller bolagsstämman mistade löneförmåner. De skola iakttaga fullständig tystnad ifråga om allt som under utövandet av deras verksamhet meddelats dem och därvid uttryckligen betecknats såsom förtroligt. 7. Vid företag, som nu sagts, må extra-ordinarie styrelsesammanträde, där uteslutande frågor som röra driftsledningens egen ekonomi och personal handläggas, hållas utan att driftsnämnden därom erhåller kännedom och utan att representant för nämnden är vid sammanträdet närvarande. § 7. 1. Vid företag, där antalet röstberättigade tjänstemän eller arbetare icke uppgår till hälften av hela antalet arbetstagare men utgör minst 20, varav minst 3 äro valbara, skola särskilda tjänstemannanämnder och arbetarnämnder utses med de i § 3 lit. a-g sagda uppgifter ifråga om var sin grupp av arbetstagare. 2. Vid företag, där antingen antalet tjänstemän eller antalet arbetare icke är så stort att särskild driftsnämnd för vardera gruppen skall upprättas, och där alltså gemensam driftsnämnd väljes, skall minst en ledamot av nämnden utses inom den till antalet mindre gruppen. § 8. Med tjänsteman avses i denna lag arbetstagare, som är försäkringspliktig enligt § 1 av pensionsförsäkringslagen den 5 februari 1920 eller som skulle varit försäkringspliktig, därest han icke undantagits från försäkringsplikt enligt § 2 av samma lag. § 9. Där vid ett företag mer än en driftsnämnd skall upprättas, skola dessa nämnder sammanträda till gemensamma överläggningar för utövandet av de dem enligt § 6 tillkommande rättigheter, samt för tillvaratagandet av arbetstagarnas gemensamma intressen (§ 3 lit. a, h, i ) . Sådana överläggningar må icke hållas å ordinarie arbetstid. Rörande de befogenheter, som tillkomma sådan gemensam representation, skall stadgas i särskilda förordningar.

251 § 10. 1. Driftsnämnd består av följande antal ledamöter, nämligen i företag om: 30—60 arbetstagare, 3 ledamöter 61-100 „ 4 Härefter tillkommer ytterligare en ledamot för varje antal av: 100 arbetstagare intill ett antal av 400 200 ., „ „ n „ 1000 500 >> n „ „ „ 4 000 2 000 „ vid ännu större företag. 2. Högsta antalet driftsnämndsledamöter är 20. 3. Till grund för beräknandet av antalet röstberättigade arbetstagare skall läggas förhållandena den dag kungörelse om val av driftsnämnd utfärdas. 4. För varje ledamot väljes en suppleant, vilken äger företräda den ordinarie ledamoten vid förfall för denne. 5. Driftsnämnd väljer bland sina ledamöter med enkel röstövervikt ordförande, vioe ordförande och sekreterare. Där en minoritetsgrupp om minst en tredjedel av hela antalet driftsnämndsledamöter det påfordrar, skall vice ordföranden utses inom denna grupp. § 11. Driftsnämndens ledamöter jämte suppleanter för dem utses genom direkta val och med tillämpning av de för proportionella val gällande regler, varvid omröstning skall ske med slutna sedlar. Närmare föreskrifter rörande valförfarandet skola utfärdas i särskild förordning. § 12. I företag, där särskilda tjänstemanna- eller ock arbetarenämnder skola upprättas (§ 7), gå tjänstemän och arbetare till val var för sig enligt de i §§ 10 och 11 sagda grunder. § 13. 1. Eösträtt till driftsnämnd tillkommer envar, som: a. äger sin huvudsakliga sysselsättning vid företaget samt härför uppbär avlöning; b. vid den tidpunkt då kungörelse om val utfärdats ägt sysselsättning vid företaget under minst 3 månader; c. uppnått 20 års ålder; d. icke genom laga kraftvunnen dom ställts till ansvar för sådant brott eller sådan förseelse, på grund av vilken enligt gällande bestämmelser förlust av kommunal rösträtt inträder.

252 2. Kösträtt enligt nu anförda regler tillkommer även medborgare i sådana främmande stater, som tillerkänna Tjeckoslovakiska republikens medborgare enahanda rättigheter, för såvitt sådan utländsk medborgare under en tid av minst ett år arbetat vid ifrågavarande företag. § 14. 1. Valbar till driftsnämndsledamot är envar medborgare i Tjeckoslovakiska republiken, som: a. uppnått 26 års ålder och vid tiden för valets kungörande under minst 12 månader oavbrutet arbetat vid ifrågavarande företag. Där vid företaget icke finnes tillräckligt antal arbetstagare, som haft sysselsättning där under så lång tid som nu sagts, må jämväl^ till ledamöter väljas arbetstagare, som arbetat där under minst 6 månader. Ifråga om säsongföretag må regeringen genom särskild förordning medgiva undantag; b. redan under minst 3 år arbetat inom ifrågavarande fack eller yrkesgren; c. icke förlorat sin rösträtt till driftsnämnd (§ 13). Utländska medborgare äro endast valbara, där deras hemland tillerkänner tjeckoslovakiska medborgare enahanda rättigheter och där de i övrigt uppfylla de i denna § omförmälda villkor. § 15. Från rösträtt och valbarhet enligt § § 1 3 och 14 äro sådana medborgare uteslutna, som icke hava ständig sysselsättning för ifrågavarande företag (lagen den 12 december 1919, § 2 lit. a.). § 16. Den må avsäga sig val till ledamot av driftsnämnd, som: a. uppnått 60 års ålder; b. under senast förflutna valperiod varit ledamot av driftsnämnd. § 17. Val förrättas under ledning av en valnämnd; rörande sådan nämnds tillsättande och åliggande bestämmes genom särskild förordning. Val skall kungöras genom anslag inom företaget minst 14 dagar därförut samt förrättas å tid, då vid företaget icke arbetas. § 18. Valnämnd förer vid valförrättning protokoll. Namnen på de valda ledamöterna skola omedelbart efter röstsammanräkningen anslås inom företaget samt skriftligen meddelas arbetsgivaren.

253 § 19. Mot det sätt, på vilket val förrättats samt mot själva valet, må envar röstberättigad arbetstagare eller arbetsgivare inom åtta dagar, efter det sådant anslag eller sådant meddelande som i § 18 sagts, verkställts, besvär anföras hos skiljenämnden, vilken har att fatta slutgiltigt beslut inom loppet av fjorton dagar. § 20. Driftsnämnd väljes för en tid av ett år. Driftsnämnd må i anledning av skriftliga besvär upplösas av skiljenämnden, därest densamma gjort sig skyldig till grov försummelse av sina skyldigheter. Där driftsnämnden redan varit verksam under minst tre månader samt två tredjedelar av samtliga röstberättigade arbetstagarna göra skriftlig framställning om dess tillbakaträdande, skall densamma upplösas genom beslut av skiljenämnden inom fjorton dagar efter det sådan framställning gjorts. Inom fjorton dagar efter det driftsnämnden upplösts, skola nya avtal för återstoden av valperioden förrättas. Nya val skola dessutom förrättas, där antalet driftsnämndsledamöter, suppleanterna däruti inräknade, nedgått med mer än hälften. Driftsnämnds ledamöter skola fortfara att utöva sin verksamhet, till dess nya ledamöter blivit valda och dessas val vunnit laga kraft. § 21. Enskild ledamot av driftsnämnd skall eljest anses skild från sitt uppdrag: a. där hans arbete eller tjänst vid företaget upphör; b. där han icke längre är valbar; c. där skiljenämnd i anledning av skriftliga besvär av arbetsgivaren eller halva antalet röstberättigade arbetstagare funnit driftsnämndsledamoten hava icke fullgjort eller gr of t försummat sina skyldigheter eller hava brutit sin tystnadsplikt enligt § 6, mom 6. Där ledamot av driftsnämnd blivit från sitt uppdrag skild enligt föregående mom. lit. c ) , har han därmed förlorat sin valbarhet till driftsnämnd under nästföljande två valperioder. § 22. 1. Att vara ledamot av driftsnämnd är ett förtroendeuppdrag; ledamot äger rätt till avlöning för den tid han undantagsvis och oundvikligen måst fullgöra sina åligganden såsom ledamot under arbetstiden. 2. Driftsledningen må icke hindra arbetstagarna i utövandet av deras rösträtt eller i deras verksamhet såsom ledamöter av driftsnämnd. Ledamot av driftsnämnd må avskedas endast med skiljenämndens samtycke. Sådant samtycke är dock icke erforderligt, där ledamot låtit

254 komma sig till last handling, på grund av vilken han kan utan uppsägning skiljas från sin anställning enligt bestämmelserna i § 82 av yrkesförordningen år 18851 samt § 27 av tjänstemannalagen år 1910 eller på grund av därmed analoga inom Slovakiet och ryska Subkarpatien 2 förut gällande lagbestämmelser. § 23.

1. Driftsnämnd är beslutför, där alla ledamöter samt arbetsgivaren skriftligen kallats till sammanträdet med uppgivande av dagordningen och där flertalet ledamöter infunnit sig. 2. Driftsnämnd fattar beslut med enkel röstövervikt. Vid lika röstetal unses förslag förkastat. 3. Över driftsnämnds förhandlingar föres protokoll, som skall underskrivas av samtliga närvarande. Arbetsgivaren äger rätt påfordra att avskrift av protokollet tillställes honom. Arbetsgivaren äger rätt att antingen själv eller genom ombud närvara vid nämndens sammanträden. § 24.

1. Där driftsnämnd 24 timmar före sammanträdes hållande därom gör framställning, skall driftsledningen anvisa nämnden lämplig lokal för sammanträdet. 2. Där driftsnämnds verksamhet enligt denna lag föranlett kontanta utgifter, må driftsnämnden besluta, att dessa utgifter skola täckas genom utdebitering till hälften på arbetstagarna och till hälften på arbetsgivaren. Mot sådant beslut må arbetsgivaren eller en tredjedel av hela antalet arbetstagare anföra besvär hos skiljenämnden. 3. Utdebitering verkställes genom arbetsgivarens försorg på samma sätt som ifråga om arbetstagares inbetalningar till sjukförsäkring. Utdebiterat belopp gottskrives driftsnämnden. § 25. Driftsnämnds verksamhet upphör: a. där antalet arbetstagare vid företaget under tre månaders tid nedgått under 30; b. där driften inställts under längre tid än en månad. Därest produktionen sedermera återupptages, skall omedelbart ny driftsnämnd väljas. 1 2

Se härom texten 5 c, not. Se Rutenska Galizien.

255 IL Om skiljenämnder. §26. 1. Besvär enligt §§ 19, 20 mom. 2, 21 mom. 1 lit. c. samt 22, ävensom tvister mellan olika grupper av arbetstagare eller mellan arbetstagarna eller driftsnämnden å ena samt arbetsgivaren å andra sidan i anledning av driftsnämnds upprättande eller verksamhet eller utdebitering enligt § 24, ävensom särskilt rörande driftsnämndsledamöters rättigheter och skyldigheter, skola slutgiltigt avgöras av skiljenämnd. 2. Skiljenämnd består av sex ledamöter. Till ordförande utser vederbörande överrätt en med näringslivet förtrogen yrkesdomare eller, där på platsen domstol icke finnes, annan offentlig tjänsteman. Vidare utser den administrativa distriktsstyrelsen såsom bisittare en socialpolitiskt sakkunnig person eller en med folkhushållningen förtrogen offentlig tjänsteman, ävensom på förslag av ifrågavarande fackorganisationer två representanter för arbetsgivarna och två representanter för arbetstagarna. 3. Skiljenämnds ordförande må, där så erfordras, konstituera på lika sätt sammansatta rotlar. 4. Rotels sammansättning bestämmes av ordföranden. Till sammanträde på rotel skall ordföranden, där så är möjligt, alltid kalla sådana ledamöter, som hava samma eller liknande yrke eller tillhöra samma grupp av arbetstagare som de, mellan vilka tvist råder. 5. Av administrativ myndighet med verkställighetsstämpel försett utslag av skiljenämnd kan lagligen verkställas i samma ordning som av nämnden avkunnad skiljedom. 6. Där någon i ond tro dragit ärende under skiljenämnds prövning, må nämnden, på den andra partens begäran, tillerkänna denne ersättning för av ärendet föranledda kostnader. 7. Om förhandlingsordning vid skiljenämnd skall stadgas genom särskild förordning.

III. Allmänna föreskrifter, straffbestämmelser m. m. §27. Skriftliga inlagor och handlingar i ärende rörande driftsnämnds och skiljenämnds verksamhet äro fria från stämpel och avgift. §28. 1. Där ledamot av driftsnämnd åsidosatt honom enligt § 3, mom. 3 och § 6 tillkommande tystnadsplikt, straffes han för sådan förseelse med bö-

256 ter högst 2 000 tjeckiska kronor, och, där han icke förmår gälda böterna, med fängelse under högst en månad. Där ledamot gjort sig skyldig till sådan förseelse i avsikt att skaffa sig egen fördel eller att skada arbetsgivaren, må han ådömas fängelse under högst sex månader. Uppkommen vinst skall, i den mån den icke åtgår till skadeersättning enligt § 30, tillfalla staten. 2. Där ledamot av driftsnämnd genom egenmäktig åtgärd ingripit i ett företags ledning eller drift på sådant sätt, att driften blivit allvarligt störd eller betydande ekonomisk skada uppstått, straffes han för sådan förseelse med böter, högst 2 000 tjeckiska kronor, och, där han icke förmår gälda böterna, med fängelse under högst en månad. 3. Sådan förseelse som nu sagts må av lägsta administrativa myndighet (i Slovakiet och ryska Subkarpatien av lägsta administrativa polismyndigheten) åtalas endast på angivelse av arbetsgivaren. Angivelse må av arbetsgivaren med laga verkan återkallas. § 29. 1. Där arbetsgivare eller dennes ombud avsiktligt hindrar driftsnämnd i fullgörandet av dess uppgifter, eller underlåter att fullgöra de skyldigheter, som honom jämlikt denna lag särskilt § 4 lit. b. och c. åligga, straffes han för sådan förseelse med böter högst 10 000 tjeckiska kronor och, där han icke förmår gälda böterna, eller där förseelsen upprepats, med fängelse under högst en månad. 2. Arbetsgivare eller dennes ombud, som i de driftsnämnden tillställda räkenskaperna för det förflutna arbetsåret, i balans- eller vinst- och förlusträkning (§ 5) lämnar uppgifter, vilka icke stämma med originalräkenskaperna, straffes för sådan förseelse med böter högst 50 000 tjeckiska kronor och, där han icke förmår gälda böterna eller upprepar förseelsen, med fängelse under högst sex månader. 3. Sådan förseelse, som nu sagts, må av lägsta administrativa myndighet (i Slovakiet och ryska Subkarpatien av lägsta administrativa polismyndighet) åtalas endast efter angivelse av driftsnämnden, vilken jämväl äger med laga verkan återkalla angivelsen. § 30.

1. Den, som gjort sig skyldig till förseelse enligt § 28, kan jämväl i laga ordning ådömas skadestånd. 2. Enligt denna lag ådömda böter ävensom till återbetalning förfallen vinst (§ 28, mom. 1) tillfalla statsverket. Socialdepartementet skall utfärda bestämmelser rörande användningen av dessa medel för sociala ändamål inom de områden, därifrån medlen influtit.

257 § 31. 1. Med undantag för §§ 5 och 6 träder denna lag i kraft den 1 januari 1922; 2. § § 5 och 6 träda i kraft den 1 juli 1922. § 32.

Socialministern skall i samförstånd med övriga därtill behöriga ministrar svara för genomförandet av denna lag. Sign. T. G. Masaryk. Cerriy.

17 Dr Gruber.

Bilaga 8.

Utdrag ur

Rysslands arbetslag av den 10 oktober 1922. Kap. XV. Om fackföreningar bland arbetare och tjänstemän samt dess organ i företag, ämbetsverk och ekonomiska enheter. § 151. Fackföreningar inom industrien, vilka i sig förenat alla medborgare som arbeta mot avlöning i statens, kommunens eller enskilda företag, ämbetsverk eller ekonomiska enheter, äga rätt att inför vilka myndigheter det vara må företräda lönearbetarna i frågor som röra avslutat kollektivavtal eller andra med arbetet sammanhängande förhållanden. § 152. Fackföreningar som äro organiserade på grunder, som fastställts på allmänna möten med organisationernas medlemmar, behöva icke registreras i något för registrering av föreningar och sammanslutningar upprättat statsämbetsverk. Däremot skola de ingå i fackföreningarnas organisation på sätt allryska fackföreningskongressen bestämmer. § 153. Ingen annan sammanslutning av arbetare än sådan som registrerats enligt § 152 må bära namnet fackförening eller hava sådan förenings rättigheter. § 154. Fackförening äger rätt att: a. förvärva och förvalta egendom; b. avsluta alla slags avtal, överenskommelser o. dyl. på grundval av gällande lagstiftning. Alla rättigheter, som tillkomma fackföreningarna, tillkomma också dessas centralförbund. § 155. Alla statsorgan äro enligt § 16 i republikens den 10 juli 1918 antagna konstitution skyldiga lämna fackföreningarna och deras centralförbund

259 all nödig hjälp ävensom medel till uppförandet av fackföreningshus. Fackföreningarna äga rätt att fritt begagna sig av post, telegraf, telefon, järnoch vattenvägar o. s. v. § 156. Fackföreningarnas grundorgan finnas inom varje särskilt företag och varje särskilt ämbetsverk eller ekonomisk enhet i form av en "kommitté" av arbetare och tjänstemän (fabrikskommitté, gruvkommitté och andra dylika kommittéer) eller en representation av delegater såsom fackföreningarnas ombud. Anm. 1. Valordningen till kommittén inom ett företag, ett ämbetsverk eller en ekonomisk enhet fastställes av vederbörande fackförening. Anm. 2. I krigsföretag organiseras och verkar kommittén på grundval av särskilda förordningar, som utgivas av arbetskommissariatet i samråd med det centrala fackföreningsrådet.

§ 157. Ingen annan kommitté eller nämnd inom företag, ämbetsverk eller andra ekonomiska enheter än de i § 156 nämnda, vilka fastställts av vederbörande fackföreningar, äga de rättigheter som omförmälas i §§ 158—160. § 158. Kommittéerna hava till uppgift: a. att företräda och bevaka de arbetares och tjänstemäns intressen, som kommittén representerar i förhållande till företagets, ämbetsverkets eller den ekonomiska enhetens ledning i frågor, som röra arbetsvillkoren och arbetarnas förhållanden; b. att i förhållande till ledningen och samhällets organ företräda arbetarna; c. att öva uppsikt över det noggranna efterlevandet från ledningens sida av alla lagar och regler rörande arbetareskydd, socialförsäkring, utbetalandet av arbetslöner, sanitära och tekniska ordningsföreskrifter o. dyl. samt att lämna statens arbetareskyddsorgan all möjlig hjälp; d. att vidtaga åtgärder för förbättrande av arbetares och tjänstemäns kulturella och materiella förhållanden; e. att inom statsföretag tillse produktionens normala gång samt att genom vederbörande fackföreningar deltaga i reglerandet och organiserandet av statshushållningen. § 159. Driftsledningen skall underrättas såväl när val av kommitté förrättas som därom att kommittén börjat sin verksamhet. Det antal kommittéledamöter, arbetare och tjänstemän, som på grund av ständigt arbete med

260 kommitténs göromål skola befrias från sitt vanliga arbete i företagets tjänst, skall bestämmas enligt följande normer: Där hela antalet arbetstagare inom företaget uppgår till högst 300, skall finnas en dylik ständigt tjänstgörande ledamot. Där antalet uppgår till 300—1000 två dylika ledamöter 1 000—5 000 tre över 5 000 fyra ,, „ Driftsledningen har att på anhållan från kommittén befria dessa ledamöter från deras vanliga arbete. § 160. Ledamöternas befriande från arbete för tjänstgöring inom kommittén sker med bibehållen avlöning, minst motsvarande tariffnormerna för ifrågavarande arbeten. Den ständigt tjänstgörande ledamoten garanteras att vid upphörandet av denna verksamhet återfå sitt förutvarande arbete inom företaget mot samma lön enligt förut gällande och därefter tillkomna nya kollektivavtal. Avskedande av en kommittéledamot kan ske endast med tillämpning av de allmänna reglerna för arbetsavtals hävande eller uppsägning och detta endast efter godkännande av vederbörande fackförening. § 161. Driftsledningen må icke hindrande ingripa uti kommitténs verksamhet eller uti förrättandet av omedelbara eller medelbara val till fackföreningsorgan. Härav följer: a. Allmänna möten eller möten med elektorer skola i regel försiggå utom arbetstiden; dock att sammanträden, som avse statliga organ, val av elektorer till arbetare- och bonderåd eller av organ för socialförsäkring, ävensom fackföreningarnas allmänna valmöten få försiggå under arbetstiden; i övriga fall må så endast ske där driftsledningen härtill lämnar sitt samtycke. Samma bestämmelser gälla även sammanträden i yrkesgrupper. b. Kommittés sammanträden skola även i regel hållas utom arbetstiden och endast i undantagsfall och med driftsledningens samtycke må samtliga kommittéledamöter för dylikt sammanträdes hållande befrias från arbete. c. Driftsledningen skall inom tre dagar lämna kommittén kännedom om alla ärenden, som röra antagande av arbetare och tjänstemän samt förslag till avskedande av arbetstagare. § 162. Kostnaderna för kommitténs verksamhet skola bestridas av företagets ledning enligt grunder, som fastställas av vederbörande fack-

261 föreningar; dock högst med ett belopp motsvarande 2 % av samtliga vid företaget utgående arbetslöner. § 163. De i § 162 omförmälda kostnader skola utbetalas till kommittén enligt av vederbörande fackförening utarbetade regler och få icke avse täckandet av andra än de för kommitténs verksamhet omedelbart erforderliga utgifter. § 164. Fackföreningarna äga att av driftsledningen fordra utbetalande i rätt tid av nödiga medel för täckande av kostnaderna för kommittéernas verksamhet, ävensom att utöva nödig kontroll över dess inkomster och utgifter. § 165. Driftsledningen skall avgiftsfritt tillhandahålla kommittén nödig lokal med inredning, värme och belysning, icke blott för själva kommitténs verksamhet utan även för hållandet av allmänna möten ävensom sådana sammanträden med elektorer, vilka sammankallats av kommittén. Till dylik lokal skall en var äga obehindrat tillträde i angelägenheter som röra kommitténs arbete. § 166. Förenings styrelse, dess befullmäktigade ombud samt ledamöter av kommitté äga rätt till obehindrat tillträde till alla arbetssalar, lokaler, avdelningar, laboratorier m. m. som tillhöra företaget. § 167. Rörande påföljder för brott mot bestämmelserna i 15 kap. av denna lag, nämligen rörande fackföreningar och dess organ inom företagen, stadgas uti paragraf 134 av allmänna strafflagen. Kap. XVI. Om organ för avgörande av konflikter samt tillsynen över arbetslagarnas efterlevande. § 168. Ärenden som röra brott mot arbetslagarna samt tvister, som ha sin grund uti anställning av avlönad arbetskraft, skola avgöras antingen i lagbunden ordning av särskilda divisioner av folkdomstolarna eller förlikningsvägen av särskilda nämnder, nämligen dels nämnder för avgörande av tvister rörande ackordspriser och avlöningar (lönenämnder),

dels förlikningskammare och skiljedomstolar, vilka organiserats på grundval av paritetisk representation av båda parterna. Dessa institutioner tjänstgöra enligt särskilda regler för var och en av dem. § 169. Alla brott mot arbetslagarna eller mot andra författningar som röra arbetet ävensom mot kollektivavtal, i den mån dessa senare äro belagda med straff, skola handläggas av särskilda divisioner av folkdomstolarna. Dessa divisioner skola bestå av dels folkdomstolens ordförande samt två ledamöter av densamma, dels av en representant för arbetskommissariatet och en representant för fackföreningarna. Rättegångsförfarandet inför nu nämnda divisioner av folkdomstolarna må jämväl omfatta tvistemål mellan enskilda personer eller grupper av å ena sidan arbetsgivare och å andra sidan arbetare och tjänstemän, för den händelse dessa tvister icke hänskjutas till förlikningskammare. § 170. Förlikningskammare och skiljedomstolar hava att avgöra: a. Alla tvister angående avslutandet, uppfyllandet, tolkningen och förändringen av kollektivavtal; b. Alla tvister som uppstå mellan parterna rörande ett arbetsavtal, där parterna äro ense .om att hänskjuta tvisten till sådan kammare eller domstol. Undantag göres för tvist som omförmäles i § 169, första stycket. § 171. Till förlikningskammare hänskjutas ärende på båda parternas begäran. Ärende som angå ikraftträdandet av kollektivavtal må dock av förlikningskammare upptagas först efter det lönenämnden prövat detsamma, men förklarat sig icke kunna avgöra det. Inför förlikningskammare träffas avgörande i den ordning att samförstånd mellan parterna uppnås. Till skiljedomstol må ärende hänskjutas endast på ömsesidig begäran av båda parterna och detta antingen ärendet förut behandlats av förlikningskammare eller icke. Då tvister uppstå vid statens ämbetsverk eller företag, upprättas på begäran av fackföreningarna skiljedomstolar av arbetskommissariatets organ, varvid statens företag eller ämbetsverk äro skyldiga deltaga. I händelse av svåra konflikter, som hota statens lugn, må skiljedomstol utses efter särskilt förordnande av de högsta statsorganen (den centrala exekutivkommittén, regeringen samt arbets- och försvarsrådet).

263 § 172. Lönenämnderna skola handlägga tvister som ha sin grund i tillämpandet av kollektiv- och arbetsavtal, ävensom frågor som särskilt omförmälas i denna lag. Inför lönenämnd träffas avgörande i den ordning att samförstånd mellan parterna uppnås. Där sådant samförstånd icke uppnås, må ärendet hänskjutas till högre instans. Anm. Tvist om kollektivavtalets giltighet, därvid endera parten framställt begäran om avtalets hävande, ävensm begäran därom att nya eller kompletterande villkor skola upptagas i kollektivavtalet må icke hänskjutas till lönenämnd.

§173. Lönenämnds beslut eller vid förlikningskammare träffad överenskommelse, vilken äger samma kraft som ett avtal, ävensom skiljedomstols beslut, får icke överklagas. § 174. Inför förlikningskammare träffat avgörande träder i kraft genom parternas egna åtgärder. Skiljedomstols beslut skall, därest arbetsgivaren icke frivilligt vidtager nödiga åtgärder, av arbetskommissariatets organ överlämnas till folkdomstolen. Denna domstol skall inom 24 timmar undersöka och fastställa att beslutet är tillkommet i laga ordning, samt förordna om dess verkställighet. I vad angår arbetarna skall skiljedomstols beslut verkställas av fackföreningarna.

Bilaga 9.

Innehållet av

Den italienska regeringspropositionen om arbetarekontroll av den 24 januari 1921. Artikel 1. Industrien skall kontrolleras av de arbetare, som äro där anställda, detta för att de skola lära känna det läge, vari industrierna be finna sig, för att den tekniska undervisningen skall kunna förbättras liksom ock de moraliska och ekonomiska förhållandena för arbetarna, i den mån detta är förenligt med industriens bärkraft; vidare för att arbetarna skola tillförsäkras en riktig tillämpning av arbetareskyddslagarna, för att produktionstekniken må kunna i möjligaste mån förbättras och göras mera ekonomisk, för att förhållandena mellan arbetsgivare och arbetare må bliva mera fredliga och normala. Artikel 2. Kontrollen skall utövas särskilt för varje industrigren, nämligen: a. järn-, metall- och mekaniska industrien; b. textil- och beklädnadsindustrien; c. livsmedelsindustrien; d. den kemiska industrien och därmed sammanhängande industrier (tillverkning av tvål, färger, socker m. m.); e. garverier, bearbetandet av djurextrakt och därmed sammanhängande industrier; f. den elektriska industrien; g. byggnads-, träbearbetnings-, glas- och keramik- samt därmed sammanhängande industrier; h. landtransportväsendet; i. sjöfart, lastning och lossning av fartyg; j . grafisk och pappersindustri; k. metallurgiska industrien, gruv- och stenindustrien. Från kontrollen äro de företag undantagna, som drivas av stat eller kommun, ävensom nya företag under de första fyra åren av deras verksamhet och fabriker, som sysselsätta mindre än sextio arbetare. Kontrollorganen : Artikel 3. Samtliga myndiga arbetare inom varje industrigren skola, med tillämpning av det proportionella valsystemet utse ett kontrollråd

265 bestående av nio ledamöter, varav sex väljas av arbetarna och tre av ingenjörer, tjänstemän och tekniska chefer. Kandidatlistorna tillställas arbetarna vid de olika industrigrenarna av deras respektive fackföreningar. Reglerna för valet fastställas i ett särskilt reglemente, varvid hänsyn tages till det speciellla läge, vari varje industri befinner sig. Nyval av kontrollråd skall äga rum vart tredje år. varvid de förutvarande kontrollrådsmedlemmarna skola kunna återväljas. Artikel 4. För varje industriellt företag av vad slag det vara må (aktiebolag, kommanditbolag eller privat bolag) skall av rådet allt efter etablissementets storlek och betydelse förordnas två eller flera arbetare i och för utövande av kontrollen och avläggande av räkenskap inför kontrollrådet. Dessa delegerade skola väljas bland myndiga arbetare, företrädesvis sådana, som tjänstgjort minst tre år vid det företag, som skall underkastas kontroll. De delegerades befogenheter skola fastställas i ett särskilt reglemente. Artikel 5. Genom sina delegerades förmedling äger kontrollrådet rätt att begära nödiga uppgifter om: a. priset för råämnen; b. inköpsprisen för tillverkningen; c. förvaltningsmetoderna; d. produktionsmetoderna (dock med undantag för fabrikationshemligheter) ; e. arbetarnas löner; t*, anskaffandet av företagets kapital; g. vinstfördelningen till aktionärerna; h. tillämpningen av arbetareskyddslagarna och sättet för anställande och avskedande av arbetare. Upplysningar rörande finansiella eller ekonomiska operationer må endast lämnas om redan avslutade sådana.1 De av de delegerade erhållna upplysningarna få icke meddelas till för kontrollrådet obekanta personer. Artikel 6. Arbetsgivarna äga rätt att vid kontrollkommissionens sammanträden vara representerade med högst två delegerade. Representant för arbetsrådet äger ävenledes tillträde. Dessa arbetsgivarnas och arbetsrådets representanter äga göra anmärkningar samt begära deras infö-, rande i protokollet, de äga vidare rättighet att hindra införandet i rapporter eller protokoll av sådana upplysningar, som kunna vara till skada för industrien, men de hava icke rösträtt. 1

18 Kursiveringen gjord av förf.

266 Artikel 7. Arbetsgivarna inom varje industrigren utnämna på i särskild förordning fastställt sätt en representation för sig med uppgift att: underhandla med kontrollkommissionen; att tillhålla de särskilda arbetsgivarna att iakttaga föreskrifter i lag och reglementen, samt att utse delegerade att närvara vid kontrollkommissionens sammanträden. Liksom kontrollkommissionen skall även arbetsgivarnas representation bestå av nio medlemmar, vilka omväljas vart tredje år. Kontrollkommissionen å sin sida skall äga utse två delegerade att närvara vid arbetsgivarerepresentationernas sammanträden. Vilka må göra anmärkningar, men sakna rösträtt. Artikel 8. Där särskilda omständigheter det påfordra, dock minst en gång om året, skola arbetsgivarerepresentationerna och kontrollkommissionen hålla gemensamt sammanträde under ordförandeskap av en representant för arbetsrådet. Härvid skola behandlas förslag till förbättringar inom ifrågavarande industrigren med avseende på poduktionens utvidgande och höjande såväl i samhällets som arbetarnas intresse ävensom biläggandet av tvister, vilka eventuellt uppstått i samband med kontrollens utövande. Antagande

och

avskedande

arbetare:

Artikel 9. Efter överenskommelse mellan arbetsgivarnas representation, kontrollkommissionen och arbetsrådet kunna för varje industrigren utfärdas en särskild förordning rörande antagandet och avskedandet av personal varvid hänsyn bör tagas till varje industris särskilda produktionsförhållanden. Dessa föreskrifter skola överensstämma med de i nästföljande två artiklar närmare angivna principer. Artikel 10. Å de platser, som angivas i den i föregående artikel (9) omförmälda förordning, skola upprättas blandade av representanter för dels arbetsgivaren dels kontrollkommissionen sammansatta platsförmedlingsbyråer. Dessa byråer skola inregistrera arbetsansökningarna, samt, där fråga är om arbete, som ej kräver särskild yrkesskicklighet, fördela platserna i den ordning, inregistreringen av ansökningarna företagits. Härvid skall företräde lämnas åt sådana arbetare, som äro bosatta inom den kommun, där byrån är belägen samt åt sådana, som återvända från militärtjänstgöring och önska återtaga sitt arbete vid de företag, där de tidigare varit anställda. Arbetarnas förhållanden till fackföreningar eller politik skall icke inverka på platsförmedlingen. Där platsförmedlingsbyrån icke kan bjuda sådan kvalificerad arbetskraft, som arbetsgivaren behöver, skall den senare äga rätt att antaga oregistrerade arbetare. Varje företag äger vägra antaga sådan arbetare, som ådömts eller avtjä-

nat straff för svårare brott mot allmän lag, eller som tidigare vägrats anställning på grund av disciplinära förseelser. Konflikter, som uppstå mellan arbetsgivare och kontrollkommissionen med avseende på personals anställande, skola avgöras utan appellrätt av två skiljemän, utsedda en av vardera parten under ordförandeskap av en av skiljemännen eller, där enighet mellan dem icke kan vinnas, av domstolspresidenten utsedd tredje person. Artikel 11. Intet avskedande får ske av politiska eller fackliga motiv. Där industriens läge kräver reduktion av arbetarestammen, skall, innan massavskedande äger rum, arbetstiden, där arbetets natur det medgiver, inskränkas till ett minimum av 36 timmar per vecka; där sådan åtgärd icke är tillfyllest, skola arbetarna få tura om med arbetet. Där ändock massavskedande visar sig vara oundvikligt, skola de äldsta arbetarna samt familjeförsörjare i det längsta hållas kvar i arbete. Tvister, som kunna uppstå till följd av arbetares avskedande, skola avgöras av två skiljemän, vilka utses på sätt som närmare omförmälts i nästföregående artikel. Artikel 12. Där särskilda produktionsförhållanden det påfordra och i synnerhet där förhållandena inom en och samma industrigren visa betydande olikheter inom olika delar av Italien, kan i det i artikel 3 omförmälda reglementet bestämmas, att för sådan industrigren flera kontrollkommissioner skola upprättas, varvid antalet arbetsgivarerepresentationer ökas i samma proportion. Kostnaderna för kontrollkommissionernas upprättande och verksamhet fördelas lika på arbetsgivare och arbetare. Kostnadernas belopp och sättet för uppbörden fastställas i den i artikel 9 omförmälda förordning.

Statens offentliga Systematisk

utredningar

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allman lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Utrednhg rör. städernas domstolsväsen. [1923: 6] Förslag till strafflag, allmänna delen, samt till lag angående villkorlig frigivning. [1923:9] Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Folkomröstningskommitténs utredningar 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923: 10] 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923:8] 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [1923: 20] Folkomröstningskommitténs betänkande ang. decisiv folkorrröstning. [1923: 19] Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster 3. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. [1923: 221 Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m. [1923:271 Kommunalförvaltning.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. [1923:3) Betänkande ang. det ecklesiastika arrendeväsendet. [1923: 12] Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan. [1923: 25] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Handel och sjöfart. Kommunikationsväsen. Statens ställning till järnvägarna i främmande länder. [1923: 7] Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923: 11] Vägkommissionens betänkanden. 4. [1923: 13] Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga. [1923: 11] Betänkande ang. Stockholms förortsbanefråga. [1923: 21] Bank-, kredit» och penningväsen.

Kommuralförfattningssakkunnigas betänkande 4. [1923: 18] Försäkringsväsen. Statens och kommunernas finansväsen. Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörden m. m. [1923: 1] Politi. Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923:2] Betänkande med förslag till förordning an"g. tillverkning av brännvin m. m. [1923:28] Socialpolitik. Den industriella 2. [1923: 30]

demokratiens

problem

[1923:29]

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. [1923:4] Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. [1923: 5] Förslag till ändringar i jordfästningslagen m. m. [1923: 23] 1921 års pensionskommittés betänkande 2 ang. beredande av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa ni. m. [1923: 26] Försvarsväsen. Försvarsrevisionens betänkande 3. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. [1923:15] Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förslag, särskilda yttranden. [1923: 16] Del 3. Bilagor. [1923: 17]

Allmänt näringsväsen. K. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. [1923:24]

Utrikes ärenden.

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1923.

Internationell rätt.