Sveriges bryggeriindustri utredning

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 201;

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:32

TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XIX

SVERIGES BRYGGERIINDUSTRI UTREDNING VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL* OCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

A. LILIENBERG

S T O C K H O L M 19 2 3

Statens

offentliga

utredningar

K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m. Norstedt. 57 s. Fi. 2. Förslag till lag om lösdrivares behandling m. fl. författningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. 3. Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. Norstedt. 41 s. J o . 4. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. Palmquist., vj, 304 s. E. 5. Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E. 6. Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. J u . 7. Statens ställning till järnvägarna i olika främmande länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. 8. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg, iv, 399 s. J u . 9. Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning jämte motiv. Marcus, xiij, 534 s. J u . 10. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 381 s. J u . 11. Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kanal samt utsträckning av kanalen från Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 5. Hseggström. 133 s. 2 kart. K. 12. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E. 13. Vägkommissionens betänkanden. 1. Förslag till lag om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. 14. Betänkande med förslag till avtal rörande Stockholms bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. 15—17. Försvarsrevisionens betänkande 3. Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förslag, särskilda yttranden. (2), 741 s.

1923 Del 3. Bilagor. (2), 90,-33, 28, 19, 5.3, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 36, 6 s. Beckman. F ö . 18. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4 med förslag till lag om landsting m. m. Beckman. 235 s. S. 19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. J u . 20. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Tullberg. 71 s. J u . 21. Betänkande angående ordnandet av Stockholms förortsbanefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K. 22. Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster 3. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. Marcus. 51 s. J u . 23. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 25 maj 1891 angående jordfästning m. m. Norstedt. 56 s. J u . 24. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. Utredning angående lämpliga distributionssystem för landsbygdselektrifiering. Beckman, viij, 192 s. J o . 25. Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan från Ströms södra sockengräns till Storuman. Tullberg. 30 s. 2 kart. Jo. 26. 1921 års pensionskommittés betänkande 2. Betänkande angående avveckling av den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådar samt beredande i sammanhang därmed av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa. Tullberg. 100 s. E. 27. Underdånigt betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m. Beckman. 85 s. J u . 28. Underdånigt betänkande med förslag till förordning angående tillverkning av brännvin m. m. Blom. 67 s. Fi. 29—30. Den industriella demokratiens problem 1. Betänkande jämte förslag till lag om driftsnämnder. 240 s. 2. Den industriella demokratien i utlandet. 267 s. T u l l b e r g / S . 31. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden 18. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet. Av Erik Linder. Tullberg, iv, 435 s. Fl. 32. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden 19. Sveriges bryggeriindustri. Av A. L.ilienberg. Tullberg, iv, 40 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnielsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = .jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (mr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:32

TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XIX

SVERIGES BRYGGERIINDUSTRI UTREDNING VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL* OCH TRAKTATKOMMITTÉN AV

A. LILIENBERG

A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1923

Till KONUNGEN.

T u l l - och traktatkommittén får härmed i underdånighet överlämna en på dess förutvarande tullavdelnings uppdrag av förste aktuarien i Kornmorsk ollegium, fil. licentiaten A. Lilienberg verkställd utredning rörande

IV Sveriges bryggeriindustri. För arbetets innehåll samt däri uttalade uppfattningar är författaren ensam ansvarig. Stockholm den 4 april 1923. Underdånigst H. THEMPTANDER. Karl

Amark.

SVERIGES BRYGGERI INDUSTRI UTREDNING VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL* OCH TRAKTA T KOM MITTEN

AV

%

A. LILIENBERG

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Några lkistoi-isk-statistiska uppgifter ^ Bryrggeriindustriens framväxt ^ Stat;istik från tiden före maltskattens införande 5 Bryggeriernas antal, arbetsstyrka, drivkraft och materialförbrukning 1904—1921 7 9 Matproduktionen 1913—1920 In- och utförseln av malt 1886—1921 10 Humileinförseln 1886—1921 • 10 Inkiöpspriset för korn, malt och humle 1911—1921 11 Mallt- och humleåtgången till olika maltdrycker 11 Uppmätt vörtmängd 1904—1921 H Proiducerade maltdrycker 1901—1920 13 Produktionen av mineralvatten och läskedrycker 1913—1920 15 In- och utförseln av maltdrycker 1901—1921 15 Statens förhållande Ull maltdrycksindustrien Förrsäljningslagstiftningen Tillverkningsskatten Tulllpolitiken Stattsåtgärdernas betydelse

16 16 1° 19 23

Bryiggeiriindustriens kapital och produktionskostnader Tilltgängliga undersökningar P e skattepliktiga bryggeriernas ekonomi 1911 Svaigdricksbryggeriernas ekonomi 1911 Ekonomiska förhållanden vid de skattepliktiga bryggerierna 1920 De skattepliktiga bryggeriernas tillverkningskapacitet

^* ^ 2 &

Bryiggeiriindustriens föreningsväsen och konkurrensförhållanden Svemska bryggareföreningen Bryrggeriidkareförbundet Bryggeriernas bojkottskyddsförening Brjyggeriarbetsgivareförbundet Svoriges svagdricksbryggareförening Svemska bryggeriindustriarbetareförbundet Bryfggeriindustriens konkurrensförhållanden Frålgan om bryggeriindustriens räntabilitet

27 31

34 34 ••

Sveriges bryggeriiiidustri. Några historisk-statistiska uppgifter. Säalutillverkningen av maltdrycker i Sverige kan anses ha börjat övergå Bryggerifråtn hantverk till fabriksnäring på 1840-talet, då den bayerska brygg- * ^ S ' meetoden med dekoktion och underjäsning infördes i landet. Tidigast J torrde ifrågavarande metod hava tillämpats av löjtnant F. Rosenquist av Åk^ershult och dennes tyske bryggmästare F. A. Beckmann vid den förrres bryggeri i Stockholm. Det dröjde emellertid ännu lång tid, innan bryyggeriindustrien uppnådde verklig betydelse. Först på 1880-talet, då denn danske fysiologen Emil Chr. Hansen gjorde sina epokgörande upptäcckter rörande renodling av jäst, öppnades vägen för maltdryckstillverrkningens moderna utveckling. (Genom Hansens berörda upptäckter erhöll bryggeritekniken fullt vetenaskapligt underlag, och säkerhet vanns mot oberäkneliga störningar i driiften. Även andra på ölets kvalitet inverkande faktorer än jäsningen hawa upptagits till ingående vetenskapligt studium. Synnerligast i Tysklanad har härutinnan ett fruktbringande arbete nedlagts vid olika speciebllt till bryggeriindustriens tjänst upprättade institutioner. Det är till stoor del tack vare ifrågavarande arbete som den tyska bryggerihanterringen uppnått sin närvarande höga ståndpunkt. I Den svenska bryggeriindustrien har som helhet betraktad snabbt och lycckligt tillägnat sig de utländska forskningsresultaten. Framför allt ha i, Sveriges bryggeriidkare rönt livlig påverkan från tyskt håll. Svenskaar ha studerat bryggeriteknikens olika grenar vid tyska bryggerier ocbh institut, och tyska fackmän ha anställts hos svenska bryggeriföretag. På i detta sätt har Sveriges bryggerihantering kommit att inrättas huvuadsakligen efter tyskt mönster och, för så vitt det gäller de större företaggen, i stort sett hållit jämna steg med den tyska utvecklingen ifråga omn teknik och organisation. I Beträffande den svenska maltdrycksindustriens betydenhet må till en Statistik från börlrjan meddelas följande sammandrag av uppgifterna i kommerskollegii ™™{Zns fabbriksstatistik för åren 1885-1903, d. v. s. till den tidpunkt, da malt- JJJKSJJ' ska:att infördes och en noggrannare statistik upprättades.

BRYGGERIERNAS TILLVERKNING M. M. ÅREN 1885—1903.

Årligen

Antal redovisade bryggerier

Antal arbetare

Drivkraft hkr.

1885—1889 1890—1894 1895—1899 1900 1901 1902 1903

152 215 405 556 601 638 717

3 363 4148 5 593 6 332 6 621 6 561 6 620

822 1503 3 268 4 804 5 051 5 560 6 418

Tillverkning Kvantitet hl.

Värde kr.

1 103 074 1 478 436 2 317 464 2 893 910 3 125 013 2 940 772 3 062 007

12 545 605 15 755 656 25 060 006 33 644 815 35 063 070 34 434 365 35 702 420

Till uppgifterna kan anmärkas, att större noggrannhet och fullständighet i statistiken förefinnes först fr. o. m. senare hälften av 1890-talet. Den starka ökning av bryggeriernas antal och tillverkning, som framträder vid jämförelse mellan perioderna 1890—1894 och 1895—1899, förklaras alltså delvis av fullständigare redovisning under det senare tidsavsnittet. Mera ingående uppgifter över de olika slagen av framställda maltdrycker meddelas av kommerskollegium fr. o. m. år 1899. Ifrågavarande uppgifter återges nedan för åren 1899—1903. BRYGGERIERNAS TILLVERKNING AV OLIKA SLAGS MALTDRYCKER ÅREN 1899—1903.

Porter Lageröl Pilsneröl Underjästa specialsorter Överjäst öl U n d e r jäst dricka överjäst »

1899 hl.

1900 hl.

1901 hl.

44 356 1 082 360 251 643 7 770 32 895 291 204 1 248 235

43 588 998 765 312 125 5 514 24 883 228 072 1 280 963

1 000 877 336 075 3 985 23 869 231176 1 485 442

4 3 ^RQ 1

1902 hl. XA. af\f\

945 636 345 488 3 361 21950 192 846 1 386 891

1903 hl.

50 28<7 950 522 370 30® 2 518 23 001) 210 805) 1 454 575)

|

Statistiska uppgifter över bryggeriindustriens omfattning före maltskattens införande föreligga jämväl i olika officiella utredningar. D<en äldsta av ifrågavarande utredningar avser år 1880 och verkställdes av den 1877 tillsatta kommittén för överseende av gällande brännvinslaigstiftning, vilken kommitté jämväl fått i uppdrag att behandla frågan om beskattning av maltdrycker. En år 1891 för samma frågas utrednimg förordnad kommitté insamlade likaledes särskilda uppgifter över landets bryggerier, vilka uppgifter gällde förhållandena 1890. Slutligen införskaffades till år 1897 hänförliga uppgifter av en 1898 tillsatt kommittté för revision av förordningen angående försäljning av vin, maltdrycker m. m. Huvudresultaten av ifrågavarande kommittéutredningar sammanstäillas nedan.

7¶Antal 'bryggerier .. .. Maltavverkning, ton Tillverkning: Portier, hl Öl, kil Und<erjäst dricka, hl. Överjäst » »

374 24129

554 35 805

578 47 014

41681 585 337

37 980 944 649

489 707

1 210 714

44 934 1 146 385 175110 1156 488

Av de för 1897 redovisade bryggerierna tillverkade 220 enbart svagdrickai, 140 övervägande svagdricka, 151 övervägande öl och 67 enbart öl. B R Y G G E R I E R N A S A N T A L , A R B E T S S T Y R K A , D R I V K R A F T OCH M A T E R I A L F Ö R B R U K N I N G ÅREN 1903/1904-1920/1921. Materialförbrukning

Ärligen

Drivkraft Antal hkr.

Antal bryggerier

S k a t t e p l i k t i g a 1903,/1904—1907/1908 1908/1909 1909/1910 1910/1911 1911/1912 1912/1913 1913/1914 1914/1915 1915/1916 1916/1917 1917/1918 1918/1919 1919/1920 1920/1921

232 225 219 210 200 190 187 178 175 173 165 160 160 162

4191 3 932 3 805 3 754 3 543 3 476 3 643 3 669 3 758 3 577 2 957 2 936 3 577 4192

1401 1302 1265 1214 1165 1202 1185 1228 1279 1265 1073 1138 1553 1103

8 738 10 503 10 202 10 537 11320 11092 9 904 10 491 9 644 9 504 9 095 9 203 10134 11635

S k a t t e f r i a 15903;/1904—1907/1908 1908/1909 1909/1910 1910/1911 1911/1912 1912/1913 1913/1914 1914/1915 1915/1916 1916/1917 1917/1918 1918/1919 1919/1920 1920/1921

837 700 681 664 650 627 606 582 552 501 407 371 378 369

2 036 1784 1 769 1851 1735 1770 1690 1539 1469 1351 1035

963 1021

202 188 178 210 217 221 214 192 213 224 187 182 195 156

594 752 752 820 937 1770 1712 1825 1780 1750 1619 1599 1689 976

Humle kg

Malt ton

Socker, sockerkulör och sirap kg

b r y g g e r i e r 34 787 30 315 25192 26 875 25 993 26 917 27 501 29 143 29 417 22 413 5 759 13 005 22 331 22 472

518 537 452 984 378 760 407 576 383 293 398 880 400 761 426 723 429 903 382 345 207 161 320 509 448 097 447 832

14 486 23 654 22 903 22 039 18 813 17 224 16 779 13 681 37 389 41480 49 407 38 879 42 780 27 481

b r y g g e r i e 11398 8 775 9177 9 688 9 033 9 094 9 299 7 108 6 632 5 456 2 449

2 411 3 298 3 270

62 552 54 574 55 011 59 618 53 789 54 140 56 001 47 869 48 249 48 238 37 534 33 561 36 940 32 415

230 566 318 415 354 496 436 660 500 086 526 833 554 519 522 384 472 598 343 320 277 400 256 360 269 733 313 711

Bryggtruwas drivkraft och materialförbrukning 1904— 1921. s ^ 0 )

8 År 1903 belades maltdryckstillverkningen, såsom senare närmare skall visas, med särskild skatt, vilken skulle utgå efter viss stigande skala i förhållande till maltavverkningen, dock att bryggerier, som framställde uteslutande svagdricka, d. v. s. maltdryck, innehållande högst 2 74 volymprocent alkohol och inbryggd med en stamvört av högst 6 % extrakthalt, skulle vara skattefria. Bryggeriindustrien ställdes nu under kontroll av finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, sedermera kontrollstyrelsen. På grundval av de uppgifter, som av berörda kontrollmyndighet årligen publicerats fr. o. m. tillverkningsåret 1 okt, 1903/30 sept. 1904, meddelas å sid. 7 en översikt över bryggeriernas antal, arbetsstyrka, drivkraft och materialförbrukning. BRYGGERIERNAS FÖRDELNING LÄNSVIS 1920/1921. Skattepliktiga

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gottlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs- och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

,

Summa

Skattefria

Antal bryggerier

Maltavverkning kg

Antal bryggerier

Maltavverkning kg

8 3 2 6 9 9 4 14 1 4 5 8 3 9 8 8 10 8 6 9 10 6 4 3 5

7 520100 265 895 340 265 525 820 775 685 422 495 209 095 549 295 117 235 520 000 489 340 1 716 035 332 600 3 625 020 668 440 610 850 445 300 507 190 396 460 561 260 832 205 513 915 173 640 136 060 217 500

31) 6 12 2 7 20 20 15 1 17 31 77 13 7 13 12 11 7 14 28 26 8 3 5 10

30 900 34 280 140 435 11430 111105 103 211 91519 52 494 16 800 77 930 250 763 897 248 87 755 484 479 65 835 73 976 112151 64 904 117 720 142 733 197 049 40430 24 380 14 432 26 305

22 471 700

3 270 264

Med avseende på drivkraften bör anmärkas, att uppgifterna fr. o. m. året 1915/1916 avse kraft för omedelbar fabriksdrift, medan för tidigare år kraft även för drift av elektricitetsgeneratorer ingår. Vidare kan nämnas att svagdricksbryggerierna i någon mån använda andra materialier än de i tablån upptagna, såsom exempelvis majs och enbär. *) övergingo under året till skattepliktiga och äro inräknade även bland dessa.

9 Såsom framgår av tablån, har antalet anläggningar under den tid tablån omfattar, såväl för skattepliktiga som skattefria bryggerierna befunnit sig i ständigt sjunkande. För de förras vidkommande har man att söka huvudorsaken i en fortgående driftskoncentration, medan ifråga om svagdricksbryggerierna en verklig tillbakagång är tydlig. Såväl antalet arbetare som materialförbrukningen visar nämligen här bestämd tendens till minskning. Året 1920/1921 medförde dock i någon mån en återhämtning. • Bryggeriernas och maltavverkningens fördelning pa Stockholm och rikets skilda län under tillverkningsåret 1920/1921 framgår av en översikt sid. 8, grundande sig på kontrollstyrelsens statistik. MaltprodukAv bryggeriernas huvudmaterialier, malt och humle, utgöres det förra tionen 1913— normalt nästan uteslutande av inhemsk produkt. Det för mältning av1920. sedda kornet inköpes sålunda från landets olika kornbygder, företradesvis Skåne och Gottland, samt mältas antingen av bryggerierna själva vid egna mälterier, vilket är det vanligaste, eller ock vid självständiga maltfabriker, varav landet 1913 ägde 18 stycken, vilket antal dock 1920 nedgått till 13 stycken. Maltproduktionens fördelning på bryggerierna och de självständiga maltfabrikerna sedan 1913, det första år, för vilket ifrågavarande uppdelning verkställes i industristatistiken, framgår närmare av följande sammanställning. MALTPRODUKTIONEN ÅREN 1913—1920. Skattepliktiga bryggerier År

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

Skattefria bryggerier

Maltfabriker

för eget behov ton

för avsalu ton

för eget behov ton

för avsalu ton

för avsalu ton

20 629 23 241 17 983 23 699 13134 3 799 6101 18 480

3 013 3 874 2 741 3 761 1697 1560 578 1951

1883 1883 1521 2 040 1104 524 812 928

581 827 905 618 463 333 280 356

6 817 6 402 6 094 6 863 3 518 523 2 092 6 004

Såsom framgår av tablån över bryggeriernas materialförbrukning m. m., utgjorde de skattepliktiga och skattefria bryggeriernas maltavverkning närmast före kriget omkring 36 000 ton årligen, varav 27 000 ton kommo på de förra och 9 000 ton på de senare. Av 100 kg korn erhållas i medeltal 78 kg torrmalt, och bryggeriernas maltförbrukning representerade alltså omkring 46 000 ton korn, d. v. s. ungefär 15 % av landets totala kornskörd. Efter kriget har maltbehovet avsevärt minskats, beroende på att de skattepliktiga bryggerierna av de skärpta restriktionerna för försäljning av före kriget vanliga ölsorter bragts att tillverka huvudsakligast maltsvagare drycker såsom särskilt pilsnerdricka. Under tillverkningsåret 1920/1921 stannade sålunda maltavverkningen vid 25 742 ton, motsvarande en kornmängd av 33 000 ton.

10 F ö r att inom landet få tillgång på k o r n av förstklassig kvalitet ha bryggerierna nedlagt åtskilligt arbete på att intressera j o r d b r u k a r n a :or kornodlingens höjande. Erfarenheten h a r nämligen visat, att brygdens s ä k r a och gynnsamma förlopp väsentligen beror av det använda kornets beskaffenhet, särskilt dess likformighet. De skattepliktiga bryggeriernas samorganisation, Svenska bryggareföreningen, h a r sålunda dels självständigt, dels i samarbete med Sveriges utsädesförening anordnat en ser i e maltkornsutställningar samt även på a n n a t sätt sökt uppmuntra lantb r u k a r n a till ökad omsorg vid kornets odling och behandling. In- och utImport eller export av malt förekommer normalt endast i obetydliga 1886-1921 k v a n t i t e t e r > såsom nedanstående uppgifter n ä r m a r e ge vid handen. IN- OCH UTFÖRSELN AV MALT ÅREN 1886-1921.

Hundemföf Joi

Årligen

Införsel ton

Utförsel ton

Årligen

Införsel ton

Utförsel ton

1886—1890 1891—1895 1896—1900 1901—1905 1906—1910 1911 1912 1913

1075 690 1696 2 834 977 738 553 938

156 142 76 31 21 40 26 99

1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

465 2 708

86 2 200

8 742 630 3 071

179 225 25

Medan bryggeriernas maltbehov k a n fyllas inom landet, ä r o dessa däremot helt hänvisade till utländsk marknad, då det gäller anskaffningen av industriens a n d r a huvudmaterial, humlen. Humleimporten ägde enligt handelsstatistiken följande omfattning åren 1886—1921. INFÖRSELN AV HUMLE ÅREN 1886—1921. Årligen

Kvantitet kg

Värde kr.

Årligen

Kvantitet kg

Värde kr.

1886—1890 1891—1895 1896—1900 1901—1905 1906—1910 1911 1912 1913

412 402 475 292 615 800 670 875 526 305 382 001 547 188 461 906

713 800 1 547 600 2 034 400 2 388 200 1 565 100 2 859 100 2 076 900 1 771 700

1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

647 619 583 420 544 806 557 784 882 944 1 378 127 452 753 310 507

1 813 000 1 319 600 998 908 960 373 3 392 225 1 497 701 2 321 350 1 959 984

Den importerade humlen h ä r s t a m m a r huvudsakligen från B a y e r n och Böhmen. Importens s t a r k a ansvällning 1918 sammanhänger med humlens vid denna tid praktiserade användning för utdrygning av tobak.

11 Försök ha sedan 1909 gjorts av Södra Sveriges bryggeriförening att inom landet odla humle av lämplig beskaffenhet för maltdrycksproduktionen. På baltiska utställningen 1914 meddelades också bilder av olika humlesorter, som vid ifrågavarande försök visat sig odlingsbara. Till viktigare praktiska resultat ha experimenten dock hittills ej lett. Med avseende på de av bryggeriindustrien använda huvudmaterialier- Inköpspriset nas inköpspris meddelas av kontrollstyrelsen vissa medeltal, vilka sam- / o ^ ° ^ ; n ^ f manfattas för de senare åren i nedanstående översikt. 1911—1921. MEDELINKÖPSPRIS PER 100 KG ÅREN 1910—1921.

Tillverkningsår

Korn kr.

Malt kr.

Humle kr.

1910/1911 1911/1912 1912/1913 1913/1914 1914/1915 1915/1916 1916/1917 1917/1918 1918/1919 1919/1920 1920/1921

14.5 15.0 16.0 14.0 24.0 24.5 26.0 65.0 55.0 38.0 38.0

25.0 26.0 26.0 25.0 41.0 43.0 56.0 102.0 84.0 70.0 72.0

350.0 600.0 350.0 550.0 300.0 250.0 250.0 235.0 456.0 480.0 592.0

Prisuppgifterna avse korn, malt och humle, som avverkats vid de skattepliktiga bryggerierna. Korn- och maltpriserna förete normalt inga våldsamma kastningar, vilket däremot är fallet med humlen, beroende främst på humleskördens starkt växlande mängd och kvalitet. Beträffande malt- och humleåtgången vid framställning av olika slag ^ J l ' j j av maltdrycker må följande av Svenska bryggareföreningen offentlig- m tili0iikya gjorda uppgifter återges. maltdrycker.

1-1

1 liter porter: 1 „ lageröl: pilsneröl: 1 „ pilsnerdricka: 1 „ svagdricka:

352 gram malt, 12 gram humle 1.97 „ 228 „ >» 4.41 „ >) 211 „ J.13 ,, ,, 151 „ >» 0.8 99 „ ??

Malt- och humleåtgången kan naturligen växla i olika fall, enär materialierna ifråga förete betydande variationer i kvalitetshänseende. Jämte malt och humle erfordras vid maltdryckstillverkningen jäst. Vidare användes vid porterframställningen socker samt vid tillverkningen av svagdricka, julöl o. d., sockerkulör, sirap och socker.

Beträffande bryggeriernas produktion under tiden efter maltskattens Uppmätt vörtinförande må till en början återges följande ur kontrollstyrelsens sta- mängd 1904tistik hämtade uppgifter rörande kvantiteten uppmätt vörtmängd för olika slag av maltdrycker under tillverkningsåren 1903—1918.

12 i

i

*< S O

_j O

Svagdri brygge ernås v mängd svagdri hl.

^4 . A m O »H O

CM Tj<

_3 00

o o

- H

** co iO

1(0

X

CM

oo co

CM

co

X 3

T-H

l O

X

O'

O

OS

CM

C-l

T —

r~

X H

eo <N

"* eo

xCM

CJ

er.

Cl CO

1-H

H

T-H

i~\

—i

•—

—i

rH

JM

TH

O

eo _ä CO' er.

X

O

"*

OJ Ol X

CJ 1^

Q ©

o

r^ ers

co

CM

CM CM

CD O OS

t— CD \o

T-H

oj

*n _•J ^

bo

H

> Oj

kO CO

k> kfl

co

OS

-*i

O

co co CM

(N CO

er. co

CM

TM

«P

CS CO TH

OS CD

eo

CD

1—<

CM

t"

O t»

tO

CO'

er.

c-

CM

X Ol

er.

_! OS o

CD IO

t»

CO

• H

»O

l>

OS

os

eo

rH

— i

X

CD CO CM

CM CM

ta er. CM

kO

cs

<M

co

i> t>

T-H TH

TH

CD IÄ

•>*

o o CD

LO

k>

-* TH

lO

CD

CD t>l>

T*

rH

rH

"H

Ifl

co

T-H

CM

CD >C5 CO

CD CM rH

CO t~ CM

OS -<# tr-

lffl

eo

w

-)

fl

oS

d

a .

*S

a2

3 I

CO l»

<* tCSl>

ta

CO

r* m c»

OS i>

io

o Tjr

IO

TH

l H

•pH

TH

lO CM t>-

IO

"* CO

CM

•*

er.

O

TJT

OS

co

X

i~

t»

CO

X

CO

IQ

t^

t~ "* X CD

• * t -

T * T-H

T-H

T-H

co

r H

TH

CO

tCO CD

er.

o

^H CM

- H

os

X

00 IO

r-t

«*l OJ

»H «*H o3 44 CD X3

JH

O «*H 03

fl

'§"=33 => 0

C

a>

.'C to

C15

OS CO

i-H

bO l>» N

fl _,

T H

iQ

• « 'J?

co

cS

eo o er. co

—i ^H

so o

CO

Ä

O

_) o

T-H

co CO

t^

o

T-H

T-H

OJ kQ t-

co T-H

!>•

CO

T-H

kQ

er. T-H

1-H

er. T-H

Ifl

er. T-H X

er.

T-H

i-H 1-H

tv CO CD CM

-# XOS

T-H

X CO

CM CO

t-

t-

er.

H* t -

1 '

- H

i_ CO X

os

tr-

CM

os

lO

er.

O

t-

® ~ 3 03

r*

"g»

co OS

OJ

o

o

k_ CM

_ "S '>

jS-fl

T3

U ®

o tCM r

"e. o

bo

c

c

at

t— —:

.fl

'e<

1 l>

co T-H

CO •«•* CM

kO

CO

1-H

er.

l_

CO

4a

CM

0 Q

CM O

o

—i

CM lO rj<

»* "*

o

i> O)

T—i

t^

T-H

CM X

T-H

CO

X

T -

o CD

T-H

«<* os eo

|

O

rH

er.

CM

'

co

O CO CO

CO CO

T-H

t^

TH

CO t-

o !~ — ! Xi

Ol OJ

T-H

er.

C'

T H

X T-*

-* k>

• *

t^ lO co t ^ co •* «* -* •* -H-: <* CM

T-H

o

CM l_ Lfl

r^ co CO

eo

03 T-H

X X' -H

er.

l^

O

IQ C» 1-

ao.

CO

<H:

~+ Ifl

T-H

CO

CM

•"H

X

CO t~ t^

T-H

<N

So*"

X

_( r^

o 8 ers

lO

t» S4

X)

i-H

• *

t-.

co er. c-

«_ Tt<

»3

o.

_) CO

t-

l>

X

rH

eo CD

^o

kO

'

-#

0¶CO IO

(H

o O

^"

CO k>

er. M CO

OJ CO

«* CO o o X CD OS CM

CM OS CO

CM CO

co T-H

CD CM

CM

er. _ j

1^-

1— TJ1

co

co t iCt

C-l CD

rH CD

oo •^

in co

l~

CD

lO

O T-H

1-H i-H

CM

CO

T-H

T-H

T-H

1-H

X i-i

os

i-H

o T-H

er. T-H

«* uc; co

t i-H

OJ »-H

ers er; T-H T-H

•r-l

i-H

os

os i-H

O

|H

CM

i-H

T-H

T-H

T-H

OS

O

en

er.

OJ —t -Hl

»Ti

fl.

OJ t-

o

os 1-1 t^

fl bp

O

PM

H

o OS i-H

er. O er.. T-H

1 1 eo O o CO

o OS 1-H

O o en er.

T-H

co

er.

<# >t? eo i-H T H

T-H

CTS

er.

OS

t^" rH OS

13 Genom förordning den 11 juli 1919 uppdelades maltdryckerna i tre klasser, nämligen: klass I, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mera än 2 1j4 volymprocent alkohol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger 6 % (svagdricka), ävensom alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört av högre extrakthalt; klass II, maltdrycker, som icke äro hänförliga till klass I, och vilka ej innehålla mera än 3.6 volymprocent alkohol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger 9.5 % (pilsnerdricka) ; samt klass III, alla till första eller andra klassen icke hänförliga maltdrycker (öl). I anslutning till angivna uppdelning förete uppgifterna över bryggeriernas tillverkning fr. o. m. året 1918/1919 följande uppställning. Skattepliktiga bryggerier: Uppmätt vörtmängd för framställning av: 1918/1919 hl.

Klass I I I : Porter Lageröl Pilsneröl Extra under jästa maltdrycker Extra över jästa maltdrycker Klass I I : Porter Pilsnerdricka Summa Klass I :

Svagdricka

1919/1920 hl.

1920/1921 hl.

373 1826 332 165 438 260 106 83 — 71 — 60 327 30 411 67 418 1 052 771 1 642 997 1 715 698 1120 507 1 706 097 1 746 990 206 472 197 888 199 916 —

120 124 74

Skattefria bryggerier: Uppmätt vörtmängd för framställning av: Svagdricka 501672

562 500

575 700

Med avseende på de meddelade kvantiteterna bör observeras, att de icke avse färdig dryck utan den i jäskaren uppmätta vörtmängden. Vid vörtens kylning och jäsning samt maltdryckernas lagring och tappning uppstå förluster, som torde kunna uppskattas till inemot 25 %. För dricka, som icke lagras eller buteljeras, är dock avgången avsevärt mindre. I kontrollstyrelsens berättelser redovisas icke de färdiga dryckernas Producerade vare sig kvantitet eller värde. För att vinna upplysning i berörda av- maltdrycker seenden har man att anlita kommerskollegii statistik, varur nedanstående ^01—1920. uppgifter, omfattande såväl skattepliktiga som skattefria bryggerier, återges. Uppgifterna avse t. o. m. 1904 kalenderår men därefter tillverkningsår, d. v. s. 1905 betecknar tillverkningsåret 1/101904—3% 1905 o. s. v. Krigets förryckande inflytande på bryggeriernas produktionsförhållanden framträder med styrka i de meddelade översikterna över materialförbrukningen och tillverkningen synnerligast fr. o. m. året 1916/1917.

14 4 ^

bo

O O

"fl ._ s *-* * a

0] CO

er

©

T-1

~

l O

o o X

r~

T H

- H

r H

CM CO

kO

eo

C l

C

CO

y-t T *

OJ TU

—<

OJ

-Hl

—i

X

er.

1^

CM CD

co

i-H

a . a 2 s

CO

w Q

m

>

EH

EH

>

s

-G o

-* «

X) X OJ

Ol CO CO

"* co

Ol l O

o\ ©

OJ CD

T-H

x

i-5

_

—

o o co

p o er.

O

CD

CD CO

i^-

>o

eo

CTS

o

CO

CO

T-H

CM

co

J>-

CO

T *

CO

CM CM

•

T *

T *

l ~ O l O l

ee 00 t 1^kO

T * CO »O

CM

o

l O t [^

X

_ i

fr-

O l kfl

1-H

te

T-H

X

co

fr- Oer.

—;

Tj<

l-H

er.

CO

t »

l O

O eo

os

t ~

co

1 ^

eo

kfl

O

CM

OJ

C l

OJ

OJ

CM

C l

OJ

1-H

T-H

CM

T}1

CO CD X

T-H

GM CM O

r-t

CD

CM

CO

T H

OJ

ee Tji frer.

TH

O l

l O

CO

CO

os

o

0 0

CO l O CO CD t ~ kfl

er.

o >o

T-H

_1 X

T-x

CM X kO

kO

kfl

l O

l O

CM OS CM

T-H

1-H

T-H

T—

T—l

T-H

T-H

—\

c-

co eo

kO

CM

CD O l OJ

i-H

o -g

gernerd hi.

i—i

o T *

fr-

t-

>o

CO

c H

~ er.

T-l

0 0

CD

bo o3

l O

o o CM

c

C

OS

X

>

kfl CO

X

90 frco CM os —i

o

M

W

co

o o CO

O X)

O

CM

r~ er.

er.

-* OJ

fr- ©

X co

OJ

O l

T-H i O

X

OJ

T H

l O

T—1

co er.

—<

os eo

fr-

Tji

-H-

O l

o TH

eo eo

CM

OJ

CM CO

Q

CM

1-H T-H

H *

CO Tfi

T-H

co

T—I

r-l

!-H

eo co

X

t -

O l

t ^ T *

l O T-H

t »

fr-

T-H

CM

C

O l

T H

CD CO

T *

CM CJS CO

—, — eo

X

os

frO T-H J

AH

O

lo

Extra Isorter, derjäst och Brjäst hl.

_ of

O

t -

X X fro

I O

kfl

eo

—1

OJ k_

•<* i O

©

CO

CO

T-H

i C I ~

o

CO

©

x * T *

©

X

T-H

X

X

OJ

os

1-H

OJ

T-H

1-H

pH

kO 0 0 CO

X CO

t ~

OJ

O l

Tft

X

i-H

©

i O

OS

t>-

CO

kfl

o T *

3 CO

co Th

kfl fr- öp ee

eo o os

CO

i-H

CO

T}T

CD OS

CD

Os

Tj< r H

l-H

kfl

o

1 1

=o O fl >O

P O

«

C» M

O H

fr-

O N © O

CM

_; -fl

i2

CO

£

CM

o

eo

©

—i'

bo . f l o3 r-3

>H

© ~;

»H

o

•*<

PH

1-H

CO T *

fr"

T-H

X

T H

X

O er.

er. kö O

X

.o co

CO

CO

T-H

os

CO

OS

--*

Tt< kfl

o o

1 -

eö

kO

er.

I~

-*

X

i-H

T-H

T-H

os

fr-

kfl

o

CD

CO

1-H

kfl T *

fr»fr-

OJ

kO X O]

er

l O

O l l O

oX

OS T *

kO

t ^

CO

»o

"*

T M

T-H T-H

CM 7-H

CO

er.

OJ

er.

T-H

1-1

l-H

O l

—<

|

o co eo

eo X CO

fr-

CM t ~

CM kfl

CD

"*

CO

o

er. er. >o

(^ O

Tji

kCl 1"H

TH

1—1

i-H

T-H

OS

er.

OS

OS

ers

CO

-* TH

T *

t"

CO

H#

Tii

TH

"* —(

os Tji

klO T *

l ~

er.

T *

Tj<

os

OS

1 1

M

r H

CD

H

o

O os

OS

fr-

CO

o

o os J1

CO X CM

kO

CM

-*

T *

Tfl l ~

eo

kfl

c

© _bO

CO

er. -t co.

fr00 frfr- | 1 co o >r. os

T-H

er.

CD

fr- X

er.

o

CM OS

15 Knappheten på spannmål i landet nödgade staten att starkt begränsa bryggeriernas maltavverkning. I samband härmed reglerades jämväl maltdryckernas extrakt- ocli alkoholhalt, så att bryggerierna hänvisades att tillverka uteslutande svagare sådana. Året 1916/1917 uppvisar sålunda för de skattepliktiga bryggerierna, såsom tablån över vörtmängden ger vid handen, stark nedgång av den egentliga öltillverkningen, medan tillverkningen av lager- och pilsnerdricka mångdubblas. Under påföljande år, då deras produktion i följd av ytterlig knapphet på malt befann sig på ett minimum, framställdes huvudsakligen svagdricka jämte en begränsad kvantitet lager- och pilsnerdricka. Även de skattefria bryggeriernas produktion nedtrycktes betydligt av materialbristen, vartill kom, att de skattepliktiga bryggeriernas nödtvungna övergång till framställning av svagare maltdrycker å en del håll torde berett svagdricksbryggerierna övermäktig konkurrens. Efter kriget hava de förra icke återupptagit tillverkningen av starkare öl eller porter, beroende, såsom senare skall visas, på företagen skärpning av försäljningsrestriktionerna för starköl. Bryggeriföretagens saluproduktion är icke inskränkt uteslutande till Produktionen maltdrycker utan omfattar även mineralvatten och läskedrycker samt, ^ a t o ^ V såsom tidigare visats, i vissa fall malt. Mineralvatten och läskedrycker läskedrycker tillverkas företrädesvis av de smärre företagen. Den officiella statistiken W13—1920. innehåller först fr. o. m. 1913 specifikation över bryggeriernas berörda produktion. Uppgifterna ifråga återges nedan. BRYGGERIERNAS TILLVERKNING AV MINERALVATTEN OCH LÄSKEDRYCKER ÅREN 1913—1920.

Ar

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

Skattepliktiga bryggerier

Skattefria bryggerier

hl.

hl.

76 015 76 990 66 024 76 246 67 330 62 929 69 767 82 652

6 829 22 052 14 405 19 483 14 708 12 403 13 552 16 528

Summa

hl

82 844 99 042 80 429 95 729 82 038 75 332 83 319 99180

Bryggeriernas produktion finner praktiskt taget i sin helhet avsätt- j | * *J j£ ning inom landet. Vad deras huvudprodukt, maltdryckerna, beträffar, må maitdrycker påvisas, att särskilt före kriget någon import förekom, huvudsakligen be- 1901—1921. stående av tyskt öl, men ifrågavarande import uppvägdes, såsom omstående översikt utvisar, väsentligen av exporterade svenska maltdrycker, företrädesvis porter.

16¶IN- OCH UTFÖRSELN AV MALTDRYCKER UNDER AREN 1901-1921. Ärligen

Införsel hl.

Utförsel hl.

Årligen

Införsel hl.

Utförsel hl.

1901—1905 1906—1910 1911 1912 1913 1914

1989 2 946 3 473 3 412 3 504 4 361

1110 2 580 2 578 2 884 3 073 2 872

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

1983 771 973 7 79 420 750

6 448 3 636 1104 1300 225

Statens förhållande till maltdrycksindustrien. Maltdrycksindustrien har mera än flertalet andra fabriksgrenar blivit föremål för lagstiftningsåtgärder, vilka påverkat dess ekonomi och utvecklingsmöjligheter. Ifrågavarande åtgärder falla i huvudsak inom tre områden, nämligen maltdryckernas försäljning, tillverkningens beskattning samt näringens ställning i tullhänseende. Först må några allmänna drag meddelas ur försäljningslagstiftningens utveckling i senare tid. Församlings-m nÄnnu på 1880-talet avsåg berörda lagstiftning i huvudsak blott försäljg ninaen S e n o m utskänkning, medan annan försäljning kunde försiggå utan mera ingripande restriktioner. Rätten att utskänka maltdrycker hade genom kungl. kungörelse den 22 februari 1873 gjorts beroende av särskilt tillstånd. På 1890-talet inleddes av nykterhetspolitiska skäl en längre gående reglering av maltdryckshandeln. Enligt kungörelse den 10 juli 1891 kunde sålunda försäljning genom kringföring förbjudas, därest den befanns leda till oordningar och främja olovlig utskänkning. År 1893 bestämdes i kungörelse den 2 juni, att försäljning av maltdrycker till avhämtning ej fick ske på landet utan särskilt tillstånd, så snart det gällde mindre kvantitet än 10 liter och försäljningen ej skedde från tillverkningsstället. I kungörelse den 16 juli 1897 förbjöds att utan särskilt tillstånd kringföra maltdrycker för försäljning i mindre poster än 10 liter, dock att förbudet ej gällde kringföring för försäljning inomhus till därstädes boende eller å fartyg. År 1902 vidtogs genom kungörelse den 28 november den radikala åtgärden, att kringföringen generellt förbjöds på landet. Ovan angivna författningar gällde även försäljning av vin. Sedan maltdryckerna vid maltskattens införande 1903 uppdelats i skattepliktiga och skattefria, genomfördes ifrågavarande distinktion även mom försäljningslagstiftningen. Den 9 juni 1905 utkommo sålunda två försäljningsförordningar, den ena avseende vin och öl, den andra tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. Svagdricka likställdes nu i försäljningshänseende med kaffe, te, choklad o. d. och erhöll därmed en friare ställning än förut. För övriga maltdrycker och vin blevo restriktionerna däremot betydligt skärpta. Av vikt var i synnerhet det vidgade inflytande vid försäljningsrättigheters beviljande, som nu tillerkändes kommunerna. Under senaste tid har en ny genomgripande reglering av vin- och maltdrycksförsäljningen verkställts. Genom förordning den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, vilken trädde i kraft den 1 januari 1919

17 och f. n. är gällande, bestämdes sålunda, att försäljningen av vm eller ol, med vilket senare förstås alla maltdrycker av högre alkoholhalt an 6.6 volymprocent och inbryggda med en stamvört av mera an 9.5 % extrakthalt, skulle delas i parti- och detaljhandel. Partihandel får utövas av tillverkaren samt den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd. Vid partihandeln får försäljning ske till annan innehavare av rättighet till sådan handel samt till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker. Detaljhandeln delas i utminutering, d. v. s. försäljning till avhämtning eller försändning på rekvisition, samt utskänkning, d. v. s. försäljning till förtäring på stället. Utminutering får endast utövas av bolag, som bildats uteslutande för detaljhandel med rusdrycker. Rättighet till utminutering får icke överlåtas, och utminutering får ej ske till annan an den som innehar motbok med bolaget. Utskänkning får utövas dels av bolag, som nyss är nämnt, dels av enskild person, på vilken bolag överlåtit rättighet eller som erhållit tillstånd av Konungens befalmmgsnavande. Enskild person, som utövar utskänkningsrörelse, är hänvisad att köpa för rörelsen erforderligt vin eller öl från bolag. Konungens befallningshavande kan meddela rättighet till: a) utskänkning av öl vid måltid till spisande gäster inom kommun, där bolag ej erhållit rätt till detaljhandel med rusdrycker; b) utskänkning av vin eller öl, som tillfälligtvis kan vara av omständigheterna påkallad, vid måltid till spisande gäster; o c) utskänkning av vin eller öl å passagerarefartyg, som ga i inrikes d) utskänkning av vin eller öl å statens eller enskilda järnvägars tåg. Ifråga om upplåtelse av under a) och b) nämnd rättighet hava stadsfullmäktige i stad och kommunalstämma på landet vetorätt. Med rättighet till utskänkning av spritdrycker följer rätt till utskänkning av öl. ,.„ , . . ., , Mottager någon i sitt hem mot betalning gäster till bespisning vid slutet bord och har avtal om bespisningen träffats för en tid av minst en vecka, må öl utan särskilt tillstånd utskänkas till gästerna vid deras maltider, dock endast i kommun, där bolag erhållit rättighet till detaljhandel eller'ovan under a) nämnd rättighet meddelats. Genom förordning den 30 juni 1922 stadgades förbud mot införsel till och försäljning inom riket av öl med provisorisk giltighet till den dU september 1923. . .. För försäljning av pilsnerdricka, varmed förstas maltdryck, som ej ar hänförlig till svagdricka, ej innehåller mer än 3.6 volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört av högst 9.5 procent extrakthalt, skulle 1905 års vin- och ölförsäljningsförordning fortfarande galla, tills särskilda bestämmelser utfärdades. Särskild förordning angående försäljning av pilsnerdricka utgavs den 11 juli 1919, i huvudsak grundad pa bestämmelserna i 1905 års förordning, dock med skärpning av det kommunala inflytandet vid rättigheters beviljande. Även i detta fall delades försäljningen i parti- och detaljhandel, den senare uppdelad i utminutering och utskänkning. Partihandel får utövas av tillverkare och den som erhållit tillstånd att idka försäljning till avhämtning. Utan särskilt tillstånd må utminutering av pilsnerdricka utövas av tillverkare, av den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker, vin eller ol och av den, som erhållit tillstånd till utskänkning av pilsnersdricka, samt utskank-

18 ning av den, som äger rätt att utskänka spritdrycker, vin eller öl, av gästgivare vid måltid till resande och av den, som i sitt hem mot betalning mottager gäster till bespisning vid slutet bord, vid måltider till gäs.er, med vilka avtal om bespisning träffats för minst en vecka. Tillstånd till utminutering eller utskänkning av pilsnerdricka meddelas av Konungens befallningshavande, med vetorätt för stadsfullmäktige i stad och kommunalstämma på landet, utom då det gäller utskänkningsrätt å stationsområde, tåg, fartyg, vid hälsobrunn eller vissa andra fall. Att på landet kringföra pilsnerdricka till försäljning är förbjudet. Bestämmelserna rörande försäljning av svagdricka hava icke sedan 1905 undergått nämnvärd förändring. Vid sidan av de successivt alltmer skärpta försäljningsrestriktionerna har bryggerinäringen och speciellt tillverkningen av alkoholstarkare maltdrycker i senare tid haft att bära särskild beskattning med åtföljande offentlig reglering och kontroll av tillverkningen. Tillverkningsskatt å maltdrycker förekom visserligen i äldre tid men hade vid 1800-talets mitt avskaffats. Vid början av 1880-talet blev frågan emellertid åter aktuell, och Kungl. Maj :t uppdrog 1881 åt en kommitté att uppgöra förslag i ämnet, vilket förslag dock ej fick någon praktisk påföljd. År 1891 underkastades frågan förnyad kommittéutredning, men icke heller denna gång ledde åtgärden till positivt resultat. År 1902, då staten hade att bereda medel för en utvidgad härordning, upptogs saken på nytt, och på grundval av förslag, som utarbetats av särskilda kommitterade, avgav Kungl. Maj :t proposition i ämnet till 1903 års riksdag. Propositionen bifölls med vissa ändringar, och i anslutning till riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 17 juni 1903 förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. Förordningen uppdelade bryggerierna i två slag, skattepliktiga och skattefria. De senare voro sådana, som tillverkade uteslutande svagdricka, varmed skulle förstås varje maltdryck, som ej innehöll mer än 2 74 volymprocent alkohol och var inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke översteg 6 %. Tillverkningen vid sistberörda bryggerier förblev skattefri, men % öre per kg avverkat malt skulle erläggas såsom bidrag till kontrollens bekostande. För de skattepliktiga bryggerierna, vilka fingo tillverka vilka maltdrycker som helst, bestämdes, att viss skatt skulle utgå per kg avverkat malt. Skatten utgjorde för de första under tillverkningsåret avverkade 30 000 kg malt 2 öre per kg samt steg därefter gradvis till 12 öre per kg för avverkning, överstigande 200000 kg Vid de skattepliktiga bryggerierna fick för tillverkningen användas endast torkat, rostat eller bränt malt, humle, jäst och vatten samt, där porter framställdes, dessutom efter särskilt tillstånd socker eller dextros. Isvagdricksbryggeri fick ej användas sackarin eller liknande sötämne såsom ersättning för malt, dock tilläts att för färgning av svagdricka begagna sockerkulör. Sådan tillåtelse kan enligt senare bestämmelser även meddelas skattepliktigt bryggeri. Höjning och jämkning av maltskatten har vidtagits dels 1907, dels 1909. Enligt sistnämnda års bestämmelser, vilka fortfarande äro i kraft, utgör skatten vid skattepliktigt bryggeri för de första 100 000 kg avverkat malt 17 öre, för nästa 100 000 kg 20 öre samt för återstoden 23 öre, allt per kg. Restitution av skatt erhålles med 14 öre per kg för malt, som

19 ar.vänts omedelbart för svagdrickstillverkning. dock högst för 1j3 av bryggeriets hela årsavverkning. Proposition rörande förhöjning av maltskatten förelades 1917 års riksdag, som dock avslog förslaget. Slutligen må erinras om att enligt 1919 gjort tillägg till förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker dessa i anslutning till försäljningslagstiftningens gruppering indelas i tre med avseende å alkoholhalt och vörtstyrka avgränsade huvudklasser (jfr s. 13). I tullhänseende är maltdrycksindustriens ställning så tillvida kompli- Tullpolitiken. cerad, som importtull förekommer för såväl dess viktigare arbetsmaterialier och förbrukningsartiklar som dess produkter. Vad först beträffar de viktigaste materialierna, d. v. s. korn (malt) och humle, må nämnas, att tullfrihet stadgades i tulltaxan den 18 december 1857, genom vilken frihandelssystemet infördes beträffande flertalet för folknäringen betydelsefulla jordbruks- och ladugårdsprodukter. För korn och malt gällde tullfriheten till 1888 men för humle endast till 1880. Humletullens återinförande berodde på finansiella skäl. För att fylla statsverkets behov fann riksdagen nödigt att dels höja tullen å vissa artiklar, dels införa tull för några varor, som förut varit tullfria. Till sistnämnda kategori hörde bl. a. humle. Tullsatsen bestämdes till 10 öre per kg. Riksdagen motiverade sitt beslut därmed, att införd humle lämpligen kunde underkastas beskattning, enär den, utan att i egentlig mening utgöra en nödvändighetsvara, likväl i egenskap av råmaterial för maltdryckstillverkningen var föremål för allmän förbrukning. Därjämte skulle den inhemska humleodlingen, som på senaste tiden mer och mer avtagit, genom tull å utländsk humle beredas en välbehövlig uppmuntran. 1 ) Ovan angivna tullsats, 10 öre per kg, förblev oförändrad ända till år 1921. Av statsfinansiella skäl företogs nämnda år en kraftig tullförhöjning å ett antal artiklar, som ej ansågos äga karaktären av nödvändighetsvaror, däribland humle. Den nya tullsatsen blev 1 kr. per kg, alltså 10-dubbelt större än den gamla. Med avseende på förhöjningen anförde tull- och traktatkommittén, som uppgjort förslaget, att kostnaden för humle enligt uppgift utgjorde endast en bråkdel av ett öre per vanlig halvbutelj maltdrycker, varför tullförhöjningen till 1 kr., utgörande c:a 25 % av varans värde, ej syntes behöva verka nämnvärt betungande för konsumtionen. 2 ) Korn och malt åsattes 1888 vid spannmålstullarnas allmänna återinförande införseltull av kr. 2.50 för korn och kr. 3.oo för malt per 100 kg. År 1892 nedsattes spannmålstullarna till jämnt hälften, d. v. s. till kr. 1.25 för korn och kr. 1.50 för malt per 100 kg. Bakslaget för protektionismen blev emellertid endast tillfälligt. Redan 1895 skedde en ny allmän höjning av spannmålstullarna, varvid tullsatsen för korn blev kr. 3.70 och för malt kr. 5.oo per 100 kg. Skillnaden mellan de två tullsatserna var avpassad efter den vid mältningen uppkommande råämnesförlusten. Till 100 kg malt beräknades åtgå c:a 135 kg korn, vara tullen efter kr. 3.70 per 100 kg korn blev 5 kr. Den inhemska maltfabrikationen erhöll följaktligen intet tullskydd. Förhållandet påpekades av J. P. Jesperson i en reservation till 1906 års tulltaxekommittés betänkande, vilken 1910 av reservanten fullföljdes genom *) Riksdagens skr. 1880, nr 67. ) Kungl. prop. 1921, nr 366.

20 en motion i 2:ra kammaren med yrkande, att malttullen måtte höjas till kr. 6.50 per 100 kg. Tullsatsen skulle härvid bli densamma som för siktat mjöl, vilket ansågs skäligt, då råämnesförlusten i båda fallen var ungefärligen lika. För övrigt anfördes av motionären, att, ehuru maltimporten dittills varit obetydlig, kunde man, då importmaltet vanligen var extraktrikare och lättare att arbeta med, befara, att importen skulle tilltaga, till men även för den inhemska kornodlingen. Med ännu större sannolikhet komme importen att ökas, därest maltskatten höjdes, då ju denna utginge per viktenhet oberoende av varans kvalitet. I samma riktning kunde även andra faktorer tänkas inverka, såsom exempelvis förhållandena på arbetsmarknaden, i det bryggerierna även med hänsyn därtill möjligen kunde föredraga att importera malt framför att själva mälta.1) Motionärens yrkande tillstyrktes av bevillningsutskottet och bifölls av riksdagen. Tullsatsen å kr. 6.50 per 100 kg kvarstod sedan oförändrad till efter kriget, då, såsom nedan skall visas, glidtullssystem för vissa slag av spannmål och spannmålsprodukter provisoriskt infördes. Under kriget dispenserades tullen å spannmål och vissa andra livsmedel i och för införselns underlättande. För korn vidtogs ifrågavarande dispens fr. o. m. den 1 januari 1917 samt utsträcktes sedermera liksom för annan spannmål successivt till den 1 juni 1920. Nämnda datum trädde k. förordningen den 21 augusti 1919 angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. i kraft med giltighet t. o. m. den 31 maj 1922. Författningens huvudinnehåll var för det första, att då det periodvis beräknade importpriset å vete med 1 kr. eller mera understeg det på visst sätt kalkylerade inhemska normalpriset å vete, skulle tull erläggas vid införsel av vete, råg och korn med halva skillnaden mellan berörda priser, dock högst med kr. 3.70 per 100 kg, d. v. s. den före kriget gällande tullsatsen. Vidare stadgades, att för mjöl eller gryn av vete, råg eller korn samt för malt skulle gälla den å spannmål enligt ovan utgående tullen, förhöjd med 75 %, vilken proportion gällt före kriget (3.70 : 6.50 == 100 :175). Malt likställdes alltså i tullhänseenjde med mjöl och gryn, såsom skett 1910. Den förutsättning, under vilken tull enligt berörda förordning skulle påläggas, d. v. s. en nedgång av importpriset å vete, så att det med minst 1 kr. per 100 kg understeg det inhemska vetepriset, inträffade icke under 1920, och de berörda varorna kunde alltså införas tullfritt. Starka prisfall å spannmålsmarknaden medförde, att riksdagen 1921 fick mottaga k. proposition rörande viss omläggning av glidtullsystemet för att göra det mera effektivt. Det av riksdagen i följd av propositionen fattade beslutet innebar huvudsakligen den förändringen, att perioderna för importprisets beräkning förkortades från 3 till 1 månad, att tullsatsernas maximibegränsning borttogs, och att tullen för mjöl eller gryn av vete, råg eller korn samt för malt skulle, utöver ett grundbelopp av kr. 1.50 per 100 kg, utgå med den för omalet vete gällande tullsatsen, ökad med 35 %, dock att tullsatsen icke fick överstiga tullen å omalen spannmål med mera än 75 %. Den sålunda reviderade förordningen, som utfärdades den 20 april 1921 (Sv. förf. saml. nr 151), skulle äga giltighet under tiden 21 april 1921—31 maj 1922. I följd av den ändrade författningen trädde glidtullarna den 21 april x

) Tulltaxekommitténs betänkande den 3 maj 1909, s. 859.

21 1921 omsider i funktion samt utgingo t. o. m. 31 maj 1922 med följande belopp: 21 30 april- 1921

Maj Ma]

Juni

K r o n o r Råg, vete, korn Gryn eller mjöl av råg, vete eller korn samt malt

Oktober Sep- 1921—maj Augusti tember 1922 p e r 1 0 0 kg

Juli

11.25¶Det bör tilläggas, att den starka nedgång, som 1921 kännetecknat världsmarknadspriset å spannmål, trots tullskyddet gjort sig gällande även å den inhemska marknaden, vadan detta icke kunnat fullt utnyttjas. Genom kungörelse den 30 september 1921 bestämdes, att tullen å råg, vete och korn tillsvidare ej fick överstiga kr. 7.20 per 100 kg, vadan maximibegränsning åter infördes. För gryn, mjöl och malt blev maximisatsen kr. 11.25 pr 100 kg. Den 1 juni 1922 upphörde glidtullarna att gälla och återinfördes de tidigare tullsatserna av 3.70 resp. 6.50 kr. per 100 kg. Även vissa av bryggeriindustriens förbrukningsartiklar och utensilier äro belagda med tull. Såsom den viktigaste av ifrågavarande artiklar må nämnas buteljer, vara tullen sedan länge utgör 2 öre per kg. Medan maltdrycksindustrien alltså har att bära tull å råmaterialier och vissa viktiga förbrukningsartiklar, åtnjuter densamma å andra sidan tullskydd för sin huvudtillverkning, maltdryckerna. I äldre tid var maltdryckstullen mycket hög. Ännu enligt tulltaxa, som trädde i kraft den 1 januari 1873, utgjorde tullen sålunda för porter 40 öre och för andra ölsorter 20 öre per kanna. Nyssnämnda år väcktes emellertid av Ivar Månsson motion i riksdagen rörande tullfrihet å "öl av samma ämnen och beredningssätt som s. k. bayerskt öl". Motionären framhöll, att tillverkningen och avsättningen av bayerskt öl vunnit betydande omfattning i landet, samt att ölet ifråga efterhand blivit snart sagt en nödvändighetsvara och enligt vunnen erfarenhet mer och mer undanträngde bruket av brännvin och andra spritdrycker. Den åsatta tullen, vilken på ett tidigare stadium kunde ha varit en god finanstull, ägde numera karaktären av en omåttligt hög skyddstull, uppgående ända till 50 % av varans försäljningspris. Genom tullen fördyrades varan oskäligt, varför den i konsekvens med tullprinciperna för nödvändiga näringsmedel borde avskaffas.1) Riksdagen gick motionärens yrkande till mötes så tillvida, att en nedsättning av tullen för såväl porter som andra ölsorter företogs. Tullsatsen bestämdes fr. o. m. 1 januari 1874 sålunda: Maltdrycker: på fat: porter andra slag *) Motion II K. 1873, nr 110.

1 skålpund 1 „

3 öre 2 „

22 på buteljer eller krus: porter 1 kanna 30 öre andra slag 1 „ 20 ,, Vid beslutet uttalade riksdagen, att de hittills gällande höga tullsatserna kvarstått oförändrade sedan lång tid tillbaka, då helt andra åsikter i tullagstiftningen voro rådande och tulltaxan ännu stadgade höga spannmålstullar, varför en nedsättning syntes påkallad, detta så mycket mera som det torde vara ett berättigat strävande att söka åstadkomma så stor prisbillighet som möjligt å exempelvis bayerskt öl för att på det sättet underlätta tillfället för de mindre bemedlade att förskaffa sig en vara, som kunde ersätta bruket av spritdrycker. 1 ) Fr. o. m. 1881 infördes metersystemet i tulltaxans vikt- och måttbestämningar, varvid ovanstående tullsats för maltdrycker omräknades och avrundades till följande belopp: Maltdrycker: på fat: porter 1 kg 7 öre andra slag 1 ,, 5 ., på buteljer eller krus: porter 1 liter 12 öre andra slag 1 „ 8 ., Den 1888 tillsatta tulltaxekommittén föreslog i sitt den 27 oktober 1891 avgivna betänkande, dels att tullen å maltdrycker skulle avsevärt höjas, dels att skiljaktigheten i tull för porter och andra ölsorter måtte avlägsnas. För tullhöjningen anfördes som skäl, att de slag av maltdrycker, som importerades, i allmänhet voro "av beskaffenhet att väl tåla en högre tull". 2 ) Tullen ifråga uppfattades alltså icke som skyddstull utan som finanstull. Kommittén föreslog följande tullsatser: Maltdrycker: på fat, fatens vikt inberäknad 1 kg 8 öre på andra kärl 1 liter 15 „ Angivna satser upptogos oförändrade i Kungl. Maj:ts proposition 1892 rörande ny tulltaxa samt biföllos av riksdagen. De förhöjda tullsatserna trädde i kraft den 21 juni nämnda år. Då maltdryckstillverkningen 1903 belades med särskild skatt, hemställde Svenska bryggareföreningen, under hänvisning till att maltskatten i högsta skatteklassen å 12 öre per kg medförde en ökning av produktionskostnaden av 3 öre per liter öl, om motsvarande höjning av maltdryckstullen. Ifrågavarande hemställan blev utan påföljd, varför bryggeriidkarna framförde frågan till den 1906 tillsatta tulltaxekommittén. Kommittén fann yrkandet befogat och beslöt, med hänsyn tagen jämväl till 1909 års förhöjning av maltskatten, förorda följande tullsatser: Maltdrycker: på fat, fatens vikt inberäknad på andra kärl *) Riksdagens skr. 1873, nr 64. ) Kommitténs betänkande s. 117.

1 kg 12 öre 1 liter 20 „

23 Kommitténs förslag till tulltaxa kom först 1910 under riksdagens prövning, men i fråga om maltdryckerna väcktes redan 1909 av A. Sandwall en motion, i vilken ovannämnda tullsatser påyrkades för det fall, att Kungl. Maj:ts förslag samma år rörande maltskattens höjning bifölles. Skatteförhöjningen beslöts av riksdagen, och i sammanhang härmed bifölls även motionen om tullens höjning till ovan angivna satser, vilka trädde i kraft den 1 januari 1910. Som motiv för åtgärden gällde bryggerinäringens behov av motvikt mot den sänkning av dess konkurrenskraft, som maltskatten befanns medföra. Syftemålet var alltså protektionistiskt. Uppmärksammas bör dock, att det från statsfinansiell synpunkt naturligen låg vikt uppå, att utbytet av maltskatten ej sattes på spel genom en relativ förbättring av importmöjligheterna. Maltdryckstullen kan därför numera sägas äga karaktären av en kombinerad skydds- och finanstull. Vid 1917 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition angående höjning av maltskatten till ungefärligen tredubbla beloppet, i samband varmed en avsevärd höjning av maltdryckstullen ävenledes föreslogs. Förstberörda förslag avslogs emellertid av riksdagen under hänvisning till rådande ovisshet om den spannmålsmängd, som vid dåvarande livsmedelsknapphet kunde disponeras för mältning. Såsom en konsekvens av beslutet följde, att förslaget rörande tullförhöjningen icke föranledde någon riksdagens åtgärd. Icke heller sedermera har någon ändring av de 1909 beslutade tullsatserna vidtagits. Vilken betydelse statens åtgärder beträffande maltdryckernas tillverk- Statsdtgäi ning och försäljning haft för näringsgrenen ifråga, är naturligen svårt nas be w att närmare klargöra. Vissa förhållanden speciellt vid de skattepliktiga bryggerierna äro dock ägnade att i någon mån tjäna till upplysning å området. Särskilt gäller detta om produktionsmängdens variationer. En jämförelse härutinnan exempelvis mellan tiden närmast före maltskattens införande och de senaste normala åren äger stort intresse. Tillverkningen av de maltdrycksslag, som 1903 blevo skattepliktiga, d. v. s. alla slag utom svagdricka, utgjorde i medeltal för de 3 åren 1900—1902 1 602 133 hl. Motsvarande medeltal för de 3 åren närmast före kriget eller tillverkningsåren 1911—1914 stannade vid 1 168 496 hl., d. v. s. en nedgång med 433 637 hl. eller 27.1 %. Angivna tillbakagång har endast mycket ofullständigt kompenserats genom ökad svagdrickstillverkning, såsom kan slutas av en jämförelse mellan de skattepliktiga bryggeriernas berörda produktion närmast efter maltskattens införande och senare. Vörtmängden för framställning av svagdricka, som i medeltal för tillverkningsåren 1903—1906 utgjorde 221202 hl., steg sålunda till 302 628 hl. i genomsnitt för de 3 tillverkningsåren 1911—1914, d. v. s. med blott 81 426 hl. Då man dessutom tager i betraktande, att svagdrickat är en enklare och prisbilligare produkt än det starkare ölet, blir det tydligt, att den skattepliktiga maltdrycksindustrien sedan 1900-talets början och intill kriget gått betydligt tillbaka. Samtidigt bör observeras, att ifrågavarande period för nästan alla av undantagslagar oberörda industrier utmärkts av kraftig uppblomstring. Även de skattefria bryggeriernas tillverkning under årtiondet närmast före kriget utvisar nedgång. Vörtmängden utgjorde sålunda i medeltal för de 3 tillverkningsåren 1903—1906 1 526 828 hl. men sjönk till 1 300 947 hl. för treårsperioden 1911—1914. Maltdrycksindustriens tillbakagång belyses i viss mån även av statisti-

ken över antalet anläggningar och sysselsatta arbetare. I landet drevos sålunda under maltskattens första år, 1903/1904, 223 skattepliktiga bryggerier med 5 571 arbetare och 924 skattefria bryggerier med 2 429 arbetare. För året 1913/1914 redovisades däremot blott 187 skattepliktiga bryggerier med 4 828 arbetare och 606 skattefria med 1 904 arbetare. Krigsåren och tiden närmast därefter medförde för maltdrycksindustrien i följd av rådande materialbrist alltför svåra rubbningar för att en jämförelse med tidigare år skulle kunna nämnvärt belysa industriens normala utvecklingstendens. Påpekas må endast, att året 1919/1920, då läget i viss mån åter stabiliserats, utvisar blott 160 skatteplikiga och 378 skattefria bryggerier med resp. 5 130 och 1 216 arbetare. Vad först beträffar den skattepliktiga bryggeriindustrien, äger dess påvisade tillbakagång säkerligen flera orsaker. Åren närmast före maltskattens införande utmärktes av mycket livlig nybildning av bryggeriföretag, och det låter tänka sig, att åtskilliga av dessa i sig själva saknade betingelser att arbeta sig upp och bestå i konkurrensen. Vidare har nykterhetsrörelsen, även frånsett dess inflytande på lagstiftningen, till viss grad kringskurit industriens avsättningsmöjligheter. Den med maltskatten följande fördyringen av ölet kan givetvis också ha minskat efterfrågan. Huvudorsaken torde emellertid ligga på försäljningslagstiftningens område. Kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av vin och öl skärpte sålunda försäljningsrestriktionerna och försvårade åtkomsten av försäljningsrättigheter. Av synnerligen ingripande betydelse blev förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, enligt vilken all försäljning av egentligt öl skall ske genom brännvinsförsäljningsbolagen samt med användning av motbok, då det gäller utminutering. Anordningen ifråga har fått den följden, att de skattepliktiga bryggerierna helt upphört med tillverkning av egentligt öl och i stället koncentrerat sig på pilsnerdricka, för vilken dryck 1905 års försäljningsbestämmelser, såsom förut visats, fortfarande gälla i huvudsak oförändrade, dock med skärpt inflytande för de kommunala representationerna vid försäljningsrättigheters beviljande. Den påvisade minskningen av de skattepliktiga bryggeriernas antal sammanhänger delvis med en fortgående fusionsbildning och därmed följande koncentration av driften. Företeelsen beror emellertid även på att en del bryggerier visat sig oräntabla och i följd härav nedlagts. Att arbetarantalet nedgått, förklaras dels av produktionens minskade omfattning, dels av ökad användning av arbetsbesparande maskiner. _ Den skattefria bryggerirörelsens ovan uppvisade tillbakagång kan te sig överraskande, då ju ifrågavarande hantering blivit jämförelsevis oberörd av såväl maltskatt som försäljningsrestriktioner. Att utvecklingen dock gått bakåt, torde främst bero på ökad konkurrens från skattepliktiga bryggerier, sedan dessa börjat ägna sig åt tillverkning av uteslutande svagare maltdrycker. För övrigt torde även här gälla, att en alltför stark nybildning av företag ägde rum vid tiden omkring sekelskiftet, varpå så småningom följt en naturlig reaktion. Bryggeriindustriens kapital och produktionskostnader. Tillgängliga Rörande bryggeriindustriens ekonomiska förhållanden föreligger en undersök- a v kommerskollegium för nykterhetskommitténs räkning utförd statistisk mngar. utredning, avseende såväl skattepliktiga som skattefria bryggerier under

25 tillverkningsåret 1910/1911. Efter kriget har Svenska bryggareföreningen för egen räkning verkställt en utredning över de skattepliktiga bryggeriernas kapital- och produktionsförhållanden under tillverkningsåret 1919/1920, vars huvudresultat offentliggjorts i ett till kommerskollegium avgivet yttrande över nykterhetskomitténs förslag till förbudslagstiftning. Uppgifter över bryggeriindustriens ekonomiska förhållanden, avseende tillverkningsåret 1917/1918, ha inhämtats av kommerskollegium vid dess allmänna, för tull- och traktatkommitténs räkning företagna ekonomisk-statistiska utredning över landets industri, men berörda uppgifter hava i det följande ej utnyttjats, alldenstund materialet ifråga dels icke varit tillgängligt i bearbetat skick, dels hänfört sig till ett äldre och av krigstidens störningar mera påverkat tillverkningsår än den ovan omnämnda, av bryggareföreningen tillhandahållna utredningen. Till en början skola några huvuduppgifter meddelas på grundval De skatteplik av kommerskollegii utredning beträffande de skattepliktiga bryggerierna txga brygn året 1910/1911. Undersökningen omfattar 199 sådana bryggerier, av ek^^ ^11 vilka 130 tillhörde aktiebolag, 7 handelsbolag och 62 ensamma personer. Värdet av fastigheter samt lösa maskiner och inventarier redovisas för c:a 98 % av industrigrenen efter malttillverkningen räknat. Företages en generalisering av uppgifterna till hela industrien, framkomma följande resultat. De skattepliktiga bryggerierna 1911: Taxeringsvärde, inkl. tomtvärde 56.57 milj. kr. Brandförsäkringsvärde 48.10 „ „ Värde å lösa maskiner och inventarier 19.77 „ „ Beloppet av det i industrien bundna fasta kapitalet framkommer genom hopsummering av fastigheternas taxeringsvärde och värdet av lösa maskiner och inventarier och utgör alltså 76.34 milj. kr. Bryggeriernas produktionskostnader, oberäknat ränta på nyssnämnda fasta kapital, uppgingo till kr. 35 763 636. Tillägges 6 % ränta på det fasta kapitalet, d. v. s. kr. 4 580 400, blir produktionskostnadernas summa kr. 40 344 036. Nämnda belopp fördelar sig på olika kostnadsposter sålunda: Kr.

6 % ränta å fast kapital Råvaror Glas, kork och div. utensilier Löner och arvoden Räntor å rörelsekapital Maltskatt och utskylder övriga utgifter

4 580 400 8197 338 3 541354 9 048 578 1287 799 5 819 461 7 869106 Summa 40 344 036

%

11.35 20.32 8.78 22.43 3.19 14.42 19.51 lOO.oo

Bryggeriernas bruttoinkomst utgjorde enligt redovisningen kr. 43 791 471 och lämnade alltså ett avsevärt överskott utöver produktionskostnaden inklusive ränta å det i industrien bundna kapitalet. Under tillverkningsåret framställde bryggerierna malt för avsalu till ett värde av omkring 870 000 kr., varjämte uppkomna avfallsprodukter, såsom

drav, maltfen, halv- och slökorn m. m., ägde ett saluvärde av c:a 650 000 kr. Bortelimineras anförda belopp, återstår för själva malt- och läskedrycksproduktionen en bruttoinkomst av 42.27 milj. kr. Huru berörda inkomst fördelar sig på olika slag av drycker, kan ej med större noggrannhet anges. En viss hållpunkt erbjuda dock undersökningens siffror över nettoförsäljningsvärdet av de skilda dryckerna. Ifrågavarande uppgifter äro av följande innehåll:

Porter Lageröl Pilsneröl Extra ölsorter och överjäst öl Lager- och pilsnerdricka Svagdricka Läskedrycker Summa

Produktionsmängd hl.

Medelpris p e r hl. kr.

Summa nettoförsäljnings värde kr.

44122 595 756 341 007 17 960 166 957 227 680 56 600

6115 26 40 35 40 20 26 30 74 9 47 17 89

2 698 060 15 727 95S 12 071 643 363 870 5 132 258 2 156 130 1 012 574

1 450 082

27 01

39 162 498

Försäljningsvärdenas summa understiger, som synes, ovan angivna inkomst, 42.27 milj. kr., med 3.n milj. kr., vilket huvudsakligen torde förklaras därav, att de angivna försäljningsvärdena beräknats med avdrag av frakter och andra försäljningskostnader, medan bruttoinkomsten innefattar täckning jämväl för försäljningskostnader. SvagdricksBeträffande svagdricksbryggeriernas ekonomi är redovisningen i koinbryggeriernas merskollegii utredning mindre fullständig. Till den vida övervägande ekonomi 1911.

delen äro ifrågavarande bryggerier utpräglade småföretag, som ofta drivas blott under den varma årstiden, då behovet av malt- och läskedrycker är störst. Kontrollstyrelsen uppger för tillverkningsåret 1910/1911 inalles 664 svagdricksbryggerier med en maltavverkning av 9 688 305 kg. och en svagdricksproduktion av 1 349 685 hl. Bryggeriernas läskedryckstillverkning beräknas av kommerskollegium för samma år till 14 913 hl. Av 504 bryggerier tillhörde 452 ensamma ägare, 22 handelsbolag, 7 ekonomiska föreningar och 23 aktiebolag. Samtliga de 664 bryggeriernas fasta kapital kan på grundval av utredningen approximeras till följande belopp: Fastigheter, taxeringsvärde kr. 6189 000 Lösa maskiner och inventarier, brandförsäkringsvärde .. ,, 2 935 000 Summa kr. 9124 000 Med inräkning av 6 % ränta å ovanstående kapitalbelopp utgjorde de skattefria bryggeriernas produktionskostnad för tillverkningsåret 1910 —1911 approximativt kr. 6 486 521, vilken summa fördelade sig på olika utgiftsposter sålunda: Kr.

Ränta å fast kapital Förbrukade råvaror

547 440 2 616 759 Transport 3164199

%

8.44 40.34 48.78

27 Kr.

Glas, kork och andra utensilier Löner och arvoden Hyror Räntor å rörelsekapital Kontrollavgifter och utskylder Övriga utgifter

Transport 3 164 199 291609 1 436 070 72 457 190 644 142 538 1189 004 Summa 6 486 521

%

48.78 4.49 22.ii 1.12 2.94 2.20 18.33 lOO.oo

Svagdricksbryggeriernas varuförsäljning angives av kommerskollegium, efter avdrag för fri utlämning av drycker till personalen, till 1340 907 hl. svagdricka och 14 561 hl. läskedrycker, vartill kommo 515 188 kg försålt malt. Medelförsäljningspriset utgjorde för svagdricka kr. 4.92 per hl., för läskedrycker kr. 17.63 per hl. och för maltet kr. 22.70 per 100 kg. Man erhåller alltså följande totala försäljningsvärden: Svagdricka Läskedrvcker Malt

kr. 6 597 262 „ 256 710 „ 116 948 Summa kr. 6 970 920 Ovanstående summa överstiger med kr. 484 399 den nyss beräknade produktionskostnaden, vadan rörelsen lämnade ej oväsentlig vinst utöver ränta å det insatta kapitalet. Märkas bör härvid, att svagdricksbryggerierna som regel äro småföretag, tillhöriga ensamma personer, vilka själva deltaga i arbetet utan att ersättning härför uppförts bland produktionskostnaderna. Till den av Svenska bryggareföreningen utförda ekonomisk-statistiska Ekonomiska undersökningen, avseende de skattepliktiga bryggerierna under tillverk- förhållanden ningsåret 1919—1920, ha uppgifter influtit från 127 av de 160 företag, som ™ * ™ J nämnda år voro i verksamhet. De redovisade företagen representera en gerierna 1920. maltavverkning av 18 497 677 kg, vilket utgör 82.83 % av årets totala maltavverkning vid de skattepliktiga bryggerierna, 22 331 247 kg. Av samtliga de 160 bryggerierna tillhörde 120 med en maltavverkning av 20 133 502 kg aktiebolag och 40 med 2 197 745 kg maltavverkning ensamma ägare eller handelsbolag. Då den dol av industrien, som ingår i undersökningen, är så betydande som 83 %, synes man utan fara för nämnvärda felaktigheter kunna generalisera resultaten, så att de bli gällande för industrigrenen i dess helhet. Ur en sådan generalisering framgå de olika uppgifter rörande bryggeriernas kapital- och produktionsförhållanden, som nedan meddelas. Först återgives en sammanställning över de skattepliktiga bryggeriernas taxerings- och försäkringsvärden samt värdet av oförsäkrad egendom. Taxeringsvärden: Bryggeri- och mälteribvggnader Boningshus ' Tomtjorden

kr. 39 584 698 „ 4918025 „ 10513039 Summa kr. 55 015 762

28 Brandförsäkringsvärden: Bryggeri- och mälteribvggnader Boningshus Maskiner, inventarier och redskap Varulager Oförsäkrade anläggningar Hästar: beräknat försäkringsvärde

kr. 80 339 557 „ 10 609 622 „ 45 807 555 „ 32 386 092 Summa kr. 169142 826 kr. 930 822 „ 2191784

Taxeringsvärdena, som i stort sett hänföra sig till 1918 års allmänna fastighetstaxering, kunna, såsom undersökning i enskilda fall givit vid handen, anses ligga ungefärligen å den före kriget rådande värdenivån och ge alltså ingen riktig bild av fastigheternas värde vid tidpunkten för utredningen. Större aktualitet utmärker brandförsäkringsvärdena, och om man vill få fram ett någorlunda tidstroget uttryck för det i industrien bundna kapitalet, synes det följaktligen riktigast att använda sig av sistberörda värden, i den mån sådana finnas, d. v. s. beträffande industri- och bostadsbyggnaderna, frånsett vissa oförsäkrade anläggningar. För tomtjorden har man däremot ingen annan värdesättning att tillgå än taxeringsvärdet, och beträffande oförsäkrade anläggningar står endast ett av industriidkarna uppskattat ungefärligt värde till buds. Ifråga om lösa maskiner och inventarier, hästar samt varulager har man att bygga beräkningen på de redovisade försäkringsvärdena. En sammanställning över det i hela den skattepliktiga bryggeriindustrien 1920 investerade kapitalet, verkställd enligt nyss antydda principer, ger följande belopp. Kr.

Byggnader, brandförsäkringsvärde 90 949179 Oförsäkrade anläggningar, uppskattat värde . . . . 930 822 Tomtjord, taxeringsvärde 10 513 039 Maskiner, inventarier och redskap, brandförsäkringsvärde 45 807 555 Varulager, brandförsäkringsvärde 32 386 092 Hästar, beräknat försäkringsvärde 2191784 Summa 182 778 471

%

49.76 0.51 5.75 25.06 17.72 1.20 IOO.00

Genom verkställt sammandrag av de skattepliktiga bryggeriernas uppgifter till kommerskollegii näringsstatistik erhållas nedanstående tal över kvantiteten och värdet av företagens tillverkningar och biprodukter året 1919/1920.

29¶D E S K A T T E P L . B R Y G G E R I E R N A S T I L L V E R K N I N G A R E T 1919/1920.

Kvantitet

Värde kr.

Totalvärdets fördelning på olika produkter

_ 7o

Maltdrycker

av klass

III:

Porter

1 428 hl. 671 »

Öl

Maltdrycker

av klass

av klass

0.22 0.05

48 019 1 279 300

5 563 376 76 879 157

5.73 79.20

152 897 » 23 854 » 82 626 » 1 9 5 1 3 3 4 kg

7 245 584 331 891 4 388 812 1 249 283

7.46 0.34 4 52 1.29

855128 » 270 488 » 345 170 hl. 2 604 >

1152 517

97 071 324

lOO.oo

II:

Porter Pilsnerdricka Maltdrycker

212 610 48 094

I:

Lagrat svagdricka Vanligt > \ Mineralvatten och läskedrycker ; Malt till avsalu Biprodukter : Maltgroddar Drav, torkad » otorkad Jäst, framställd för avsalu Summa

De ovan meddelade värdeuppgifterna avse produkternas försäljningsvärde på tillverkningsstället, alltså utan inräkning av frakter och övriga försäljningskostnader. Bryggeriernas produktionskostnader, inklusive 6 % beräknad ränta å det förut angivna investerade kapitalet, uppgingo enligt bryggareföreningens utredning 1919/1920 till följande belopp: Kr.

%

6 % ränta å investerat kapital F ö r b r u k a d e råvaror (korn, malt, humle o. d.) Förvaltningslöner, tantiémer, styrelsearvoden o. d Arbetslöner, naturaförmåner inräknade Maltskatt Fastighetsskatt och onera A n d r a krono- och kommunalutskylder Hyror Försäkringsavgifter Bränsle, kraft och belysning Glas, kork, fat, etiketter och andra utensilier Hästfoder Avskrivning å fastigheter » » maskiner och inventarier » J varufordringar Reparationer och underhåll Övriga utgifter •• •.

10 966 708 18 597 103 6 603 193 18 056 287 4 315 192 811 224 3 297 235 78 506 819 947 6 760 204 12 054 970 1 866 689 645 490 1 587 558 331 468 5 600 066 4 876 070

11.28 19.12 6.79 18.56 4.44 0.84 3.39 0.08 0.84 6.95 12.39 1.92 0.66 1.63 0.34 5.76 5.01

Summa

97 267 910

lOO.oo

30 Ovanstående kostnadssumma överensstämmer som synes mycket nära med det enligt sammanställningen sid. 29 till kommerskollegium redovisade totala försäljningsvärdet av bryggeriernas produkter. Ifrågavarande försäljningsvärde synes alltså i stort sett vara liktydigt med produktionskostnaderna inklusive ränta å det investerade industrikapitalet. Statistiska uppgifter över tillverkningskostnadens fördelning på de särskilda bryggeriprodukterna finnas ej tillgängliga. En utredning härav skulle säkerligen också möta betydande svårigheter, då ju flera slags produkter vanligen framställas vid samma företag, varvid produktionsfaktorerna delvis äro gemensamma och odelbara. Man skulle emellertid kunna verkställa en beräkning å området med utgångspunkt från antagandet, att produktionskostnadernas summa, 97.27 milj. kr., fördelar sig på de skilda produkterna i samma proportion som totala försäljningsvärdet, 97.07 milj. kr. (jfr s. 29). Med denna utgångspunkt skulle alltså på de viktigare produkterna falla följande procentuella andel av totala kostnadsbeloppet: porter av klass II och pilsnerdricka tillsammantagna 84.93 %, lagrat svagdricka 7.46 % samt mineralvatten och läskedrycker 4.52 %. Utföres beräkningen blir resultatet följande: Produktionskostnad 1919/1920

Porter av klass II och pilsnerdricka Lagrat svagdricka Mineralvatten och läskedrycker

Summa kr.

Per hl. kr.

89 609 fi3fi 7 256 186 4 396 510

G9 91

47.46 53.21

Porter av klass II och pilsnerdricka hava ovan sammanförts, då bestämmelserna beträffande vörtstyrka och alkoholhalt i båda fallen äro desamma. Portern ställer sig emellertid enligt undersökningar, som på sin tid (1919) företogos inom folkhushållningskommissionen, ungefär 20 % dyrare i tillverkningskostnad än pilsnerdrickat, sammanhängande särskilt med högre material- och lagringskostnader. I följd av pilsnerdrickats dominerande ställning kan ovanstående medelkostnad per hl. för de två dryckerna anses ligga obetydligt över pilsnerdrickats kostnad, medan porterns kostnad bör vara ganska avsevärt högre än det angivna gemensamma medelbeloppet. Beträffande rubriken mineralvatten och läskedrycker bör påpekas, att varor av mycket varierande slaug och kvalitet här ingå. _ Med ledning av totala produktionskostnadens förut uppvisade fördelning på olika poster verkställes nedan en beräkning över de skilda kostnadsposternas betydenhet året 1919/1920 per hektoliter av de viktigare framställda dryckerna. Beräkningen bygger på förutsättningen, att relationen mellan kostnadsposterna är densamma för de olika slagen av drycker, vilken förutsättning naturligen kan vara endast ungefärligen riktig. Beträffande porter och pilsnerdricka erinras om den skiljaktighet i kostnadshäciseende, som ovan påvisats. För övrigt bör anmärkas, att bland de angivna kostnaderna i någon mån förekomma poster, som strängt taget ej äga karaktären av produktionskostnader. Så är för det första fallet

31¶PRODUKTIONSKOSTNAD P E R HL. A R E T

1919/1920.

Porter av klass II och pilsnerdricka kr.

Lagrat svagdricka

Ränta å insatt kapital ä 6 % F ö r b r u k a d e råvaror Förva.ltningslöner Arbetslöner Maltskatt Fastighetsskatt och onera .. /lder A n d r a krono- och kommunalutskylder Hyror Försäkringsavgifter Bränsie, kraft och belysning lier Glas, kork, fat och diverse utensilier Hästfoder Avskrivning å fastigheter .. ntarier > » maskiner och inventarier » » varufordringar Reparationer och underhåll Övriga utgifter Summa

kr.

Mineralvatten och läskedrycker kr.

7.02 11.90 4.23 11.,5,5 2.76 0.52 2.11 0.05 0.52 4.33 7.71 1.20 0.41 1.01 0.21 3.59 3.12

5.35 9.08 3.22 8.81 2.ii 0.40 1.61 0.04 0.40 3.30 5.88 0.91 0.31 0.77 0.16 2.73 2.38

10.17 3.61 9.88 2.36 0.45 1.81 0.04 0.45 3.70 6.59 1.02 0.35 0.87 0.18 3.06 2.67

6.oo

med krono- och kommunalutskylder, andra än fastighetsskatt och onera, vilka utskylder ju äro beroende av tidigare års vinst, samt vidare avskrivning på varufordringar, som närmast torde böra betraktas som en försäljningskostnad.

Vid bryggareföreningens utredning inhämtades uppgifter även beträf- De skatteplikfande de skattepliktiga bryggeriföretagens tillverkningskapacitet för tiga brygger n malt och maltdrycker. Ifrågavarande uppgifter ha givit vid handen, att ^h ^s mälteriernas produktionsförmåga per år räknat sträckte sig till 40.7 kajmätet. milj. kg malt samt bryggeriernas till 2.6 milj. hl. maltdrycker av den typ, som hör under klass II. Då verkliga produktionen 1919/1920 var 20.3 milj. kg malt och 1.5 milj. hl. maltdrycker, framgår, att kapaciteten utnyttjades vid mältningen till 50 % och vid maltdrycksframställningen till omkring 57 %. Med hänsyn till malt- och läskedrycksavsättningens starka fluktuation under olika årstider ligger det i sakens natur, att tillverkningsförmågan ej skall kunna tagas fullt i anspråk under hela året. Den brist på sysselsättning, som utvisas av ovanstående procenttal, måste emellertid anses vida större, än vad som betingas av nyss antydda förhållande. Den slutsatsen kan alltså dragas, att i den skattepliktiga bryggeriindustrien finnes bundet improduktivt kapital till betydande belopp. Ifrågavarande överkapitalisering, vilken till väsentlig del torde ha sin grund i att man vid bryggeriernas anläggning trott sig kunna räkna med en avsevärt större avsättning än den sedermera under försäljningsrestriktionernas fortgående skärpning uppnådda, är givetvis ägnad att avsevärt betunga bryggerirörelsen och fördyra produktionen.

32¶Bryggeriindustriens föreningsväsen och konkurrensförhållanden. Svenska Betydelsen av organiserat samarbete för tillvaratagande av gemen^ZeI0r' S M T T i n t c r e s s e n i n s å g s t i d i gt av Sveriges bryggeriidkare. Redan lb85 " v™- bildades sålunda på initiativ av direktören Anders Bjur holm en samorganisation, Svenska bryggareföreningen, vilken alltjämt äger bestånd och numera omfattar i det närmaste alla skattepliktiga bryggerier som aktiva medlemmar samt dessutom ett antal passiva medlemmar, de senare företrädesvis personer, som äro kommersiellt intresserade av brvggerihanteringen, t. ex. agenter för humle och bryggerimaskiner samt spannmålshandlare. Rörande Svenska bryggareföreningens organisation och verksamhet må i övrigt meddelas följande. Föreningens styrelse består av 9 ordinarie ledamöter och 5 suppleanter. Ordförande är f. n. (1923) f. professor P. Klason, Stockholm, och v. ordförande direktören Ernst L. Hartmann, Jönköping. Styrelsen sammanträder som regel minst 3 a 4 gånger om året. Under mellantiden fungerar ett verkställande utskott, som sammanträder så ofta behov föreligger, vanligen en gång i månaden. Föredragningen av ärenden i styrelsen och utskottet samt verkställigheten avfattade beslut handhaves av en verkst. direktör, tillika föreståndare för föreningens permanenta byrå i Stockholm. Föreningen avhåller årligen en ordinarie sammankomst. För att underlätta centralorganisationens förbindelse med föreningsmedlemmarna ute i landet är föreningen uppdelad i 7 kretsar, vardera med sin ordförande och sekreterare. Inom varje krets skall årligen avhållas minst ett ordinarie möte, varvid frågor förberedande behandlas, vilka antingen väckts inom kretsen eller dit remitterats av centralstyrelsen eller verkställande utskottet. Föreningen äger fonder till ett belopp av c:a 500 000 kr. Bryggareföreningen har enligt stadgarna till syfte att främja medlemmarnas gemensamma yrkesintressen och att verka för bryggeriindustriens framåtskridande. Arbetet för angivna syfte har inriktats på två huvuduppgifter, nämligen dels att bevaka hanteringens intressen vid lagstiftningen, dels att sprida kännedom om vetenskapliga, speciellt tekniska framsteg av betydelse för bryggerierna. Dessutom publicerar föreningen statistik över ämnen, som falla inom dess intressesfär, samt utvecklar i övrigt en betydande informationsverksamhet till industriens tjänst. I samband med antydda arbeten utger föreningen en periodisk skrift, Svenska Bryggareföreningens Månadsblad. De skattepliktiga bryggeriernas sammanhållning på det ekonomiska området tillgodoses ej direkt av bryggareföreningen utan av särskilda specialorganisationer. Det finns tre olika sådana organisationer, nämligen Bryggeriidkareförbundet, Bryggeriernas bojkottskyddsförening och Bryggeriarbetsgivareförbundet. De tre sammanslutningarnas styrelser bestå av samma ledamöter. Ordförande är (1923) f. d. kammarrättsrådet J. Östberg och v. ordförande krigsrådet M. Morton. Föreningarnas löpande arbete ledes av en verkställande direktör, vilken liksom övrig kanslipersonal är gemensam för de tre förevarande organisationerna och Svenska bryggareföreningen.

bry

Bvyoocyi-

idkareför- Beträffande specialorganisationernas ändamål m. m. må följande närlundet. mare uppgifter meddelas. Bryggeriidkareförbundet bildades år 1906

33 och äger anslutning av c:a 150 skattepliktiga bryggerier. Förbundet disponerar över fonder på omkring 150 000 kr. Dess verksamhet avser den synnerligen viktiga uppgiften att reglera försäljningspriserna å maltdrycker samt försäljningskutymer och därmed sammanhängande ämnen till förekommande av illojal konkurrens mellan skilda bryggerier. Enligt stadgarna är förbundsmedlem sålunda skyldig att vid försäljning av maltdrycker tillämpa av förbundet fastställda priser samt i övrigt rörande försäljningskutymer och dylikt handla i överensstämmelse med avtal, som träffats mellan bryggerierna och godkänts av förbundet. Berörda regleringsarbete handhaves av förbundets styrelse, som kallas förtroendenämnd. Förtroendenämnden prövar vidare inkomna anmälningar om avtalsbrott och utdömer skadestånd, i den mån förbundsmedlem befinnes ha uraktlåtit att vid maltdrycksförsäljningen hålla förbundets priser eller på annat sätt brutit mot avtalade bestämmelser. Som säkerhet för fullgörandet av ådömd skadeståndsskyldighet och inbetalning av stadgade årsavgifter har varje bryggeri att till förbundet avlämna en garantiförbindelse, ställd till innehavaren och betalbar vid anfordran. Förbindelsen skall gälla ett belopp motsvarande. 3 öre per kg under visst år avverkat malt, dock minst 1000 kr. Förtroendenämndens beslut i tvister mellan förbundsmedlemmarna eller rörande skadestånd få icke överklagas eller dragas inför domstol. För att säkerställa nämndens opartiskhet är bestämt, att ordföranden och vice ordföranden icke få inneha anställning vid bryggeriföretag. Själva förbundsavtalet slutes för 3 år åt gången. Till förbundets verksamhet återkommes i ett senare sammanhang. Bryggeriernas bojkottskyddsförening bildades 1907 och består av c:a Bryggerier65 skattepliktiga bryggerier, däribland samtliga de större. Föreningen ™Jw*ottäger fonder till ett belopp av omkring 350 000 kr. Dess syfte är, såsom ^ framgår av namnet, att skydda medlem mot bojkott av dess tillverkningar. Ifrågavarande uppgift fylles på så sätt, att ersättning efter vissa grunder lämnas för förlust, härledande sig från den av bojkotten förorsakade minskningen av bryggeriets avsättning, varjämte åtgärder vidtagas för att avlägsna orsakerna till bojkotten och få densamma upphävd. Bryggeriarbetsgivareförbundet har den speciella uppgiften att till- Bryggeriar godose bryggeriernas intressen i deras egenskap av arbetsgivare, alltså J^^e i förhållande till arbetspersonalen. Förbundet bildades 1908 och äger som medlemmar c:a 65 skattepliktiga bryggerier, däribland samtliga större företag. Det är såsom yrkesförbund anslutet till Svenska arbetsgivareföreningen och följaktligen vid arbets- och löneavtal samt överenskommelser i övrigt beroende av godkännande från nämnda organisation. Förbundet har uppgjort ett normalavtal, vilket i allmänhet lig; ger till grund för de särskilda bryggeriernas avtal frånsett vissa avvikelser, betingade av lokala förhållanden. Något riksavtal^ förekommer icke inom bryggeriindustrien. Vid arbetsinställelse på grund av strejk eller lockout erhåller förbundsmedlem från Svenska arbetsgivareföreningen gottgörelse för skada, som uppstått genom arbetsinställelsen.

34¶Sveriges svag- De ovan omnämnda organisationerna omfatta icke skattefria bryggedricksbryg- rier. För sistberörda bryggerigrupp finns en särskild sammanslutning, gareforemng. s v e r i g e s svagdricksbryggareförening, vilken bildades 1895 och beträffande syfte och funktioner ungefärligen motsvarar Svenska bryggarefcreningen. Den är sålunda avsedd att samla svagdricksbryggerierna för bevakande av gemensamma intressen särskilt vid lagstiftningen och för befrämjande av industriens utveckling i tekniskt och kommersiellt hanseende. Föreningens organisation är emellertid tämligen lös, och medlemsantalet har utvisat starka fluktuationer. F. n. (1923) torde omkring ett 100-tal svagdricksbryggerier tillhöra föreningen. Ordförande är fabrikör Reinh. Ternqvist, Karlstad. Några självständiga sammanslutningar för speciella ekonomiska ändamål finnas ej bland svagdricksbryggerierna. Vissa mera betydande företag äro dock anslutna till Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp. Svenska brygDen inom bryggeriindustrien sysselsatta arbetspersonalen är organigeriindustri- serad i ett för skattepliktiga och skattefria bryggerier gemensamt fackarbetareförförbund, benämnt Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, till vilket bundet.

jämväl korkfabriksarbetare och en del arbetare vid självständiga vattenfabriker samt vissa spritfabriker äro anslutna. Förbundet grundades 1899 och omfattar för bryggeriernas vidkommande icke blott egentliga bryggeriarbetare utan även annan vid bryggeriföretagen anställd arbetspersonal, såsom utkörare, eldare, maskinister, reparatörer, tunnbinderiarbetare, chaufförer m. fl. I några undantagsfall tillhör personalen eller viss del av densamma dock andra fackförbund, t. ex. Svenska handelsarbetareförbundet, Svenska transportarbetareförbundet och Svenska maskinist- och eldareförbundet. Bryggeriindustriarbetareförbundet räknade 1921 46 avdelningar och 4 465 medlemmar, varav 1 431 kvinnliga. Dess förtroendeman är S. J. Eriksson, Stockholm.

Bryggeriindustriens konkurrensförhållanden.

Då det gäller att få en föreställning om bryggeriindustriens konkurrensförhållanden, har man att undersöka, dels i vad mån bryggerierna inom landet sinsemellan konkurrera, dels huruvida konkurrens förekommer från utlandet. Med avseende på förstnämnda fråga gällde under äldre tid, synnerligast på 1890-talet och i början av 1900-talet, då ett stort antal nya bryggerier tillkommo, att stark tävlan om marknaden å en del håll kunde förmärkas. Framför allt var detta fallet i de större städerna, där bryggeriföretag grundades eller utvidgades avsevärt över behovet. Konkurrensens skärpning hade till följd, att industrien som helhet blev lidande, och att många bryggerier kommo på ekonomiskt obestånd. Förhållandet medförde, att starka krafter kommo i rörelse för konkurrensens mildrande och marknadens konsolidering. De tidigaste effektiva åtgärderna för angivna syfte bestodo i sammanslutning av konkurrerande företag till större enheter med åtföljande koncentrering av driften. Vid sidan av fusionerna använde man sig jämväl av prisöverenskommelser samt avtal, som i andra hänseenden reglerade försäljningsförhållandena. Det bästa exemplet på bryggeriföretagens successiva sammanslutning och koncentration erbjuder Stockholm. Enligt en undersökning för 1880 ägde staden då 18 bryggerier. Under årtiondets lopp inträdde,

35 så vitt statistiken är pålitlig, en minskning, så att antalet 1890 stannade vid 14 År 1889 bildades, närmast på initiativ av bankiren Doms Frsenckel, A.-B. Stockholms bryggerier, i vilket fem av stadens större brvggeriföretag sammanslötos, nämligen Neumiillers bryggeri, riamburierbryggeriet, Nurnbergs bryggeri, C. G. Piehls bryggeri (seder rnerl Vasabryggeriet) samt Grönvalls bryggeri. Kort efter sm bildning inköpte bolaget vidare aktiemajoriteten i tva andra foretag nämligen Biurholms bfyggeri-a.-b. och S:t Eriks bryggeri-a-b. Av dessa uppgick det förra helt i bolaget 1901 och det senare 1908. År 1910 införlivades ytterligare två stora bryggerier i koncernen, nämligen Munchens bryggeri och Stora bryggeriet, det senare vid denna tid i konkurs och stillastående. Slutligen förvärvades 1911 A.-B Pilsnerbryggeriet. Inalles 10 bryggerier hava alltså förenats hos bolaget iiraga. ' Åtgärderna för driftens koncentrering började med större kraft 1902, då Vasabryggeriet nedlades. Vid maltskattens införande 1903 förändrades vidare 7 Grönvalls bryggeri, som förut bedrivit även ölhllverknmg, till uteslutande svagdricksbryggeri. Samtidigt specialiserades tillverkningen vid Bjurholms bryggeri enbart till porter. År 1911 nedlades sistnämnda bryggeri på grund av en överenskommelse med Porterbryggeria . T D CayrngegieP& O.o, Göteborg. Påföljande år upphörde Neumullers bryggeri, vid denna tid benämnt bryggeriet Stjärnan som skattepliktigt bryggeri, och till dess lokaler förlades den hittills vid Gronvalls bryggeri utövade framställningen av svagdricka. Förstnämnda bryggeri fick i samband härmed övertaga det senares namn, och det gamla Grönvalls bryggeri nedlades. Senare vidtogs en ännu längre gående ^ k o n c e n t r a t i o n , i det A.-B. Pilsnerbryggeriets tillverkning nedlades 1913 och Nurnbergs bryggeri 1916. Efter ovan omnämnda nedläggningar hade A.-B. S t o c k h ° l m s ^ ^ 1 eerier 4 bryggerianläggningar i drift, nämligen Hamburgerbryggeriet f a r t S-t Erita? Munchens och Grönvalls bryggerier Dessutom drevs mäÄerirörelse 'i det nedlagda Stora bryggeriets lokaler (Hornsbergs mälteri) De tre förstnämnda bryggerierna tillhora allt sedan malt skattens tillkomst den skattepliktiga gruppen, kronvalls bryggen var skattefritt till 1920, då tillstånd erhölls att även har tillverka skatteplik tiga maltdrycker. Vid sidan av de företag, som uppgingo i A.-B. S t o c ^ o ms bryggerier förekommo i staden åtskilliga bryggerier, vilka emellertid i a Imanhe av den hårda konkurrensen på 1890-talet och senare bragtes i sådant nödläge, att rörelsen måste avvecklas. Ett flertal bryggerier nedlades sålunda utan direkt medverkan från utomstående hall, såsom t. ex. A.-tf. Böhmiska bryggeriet, nedlagt kort efter maltskattens införande, och A.-B. Carlstens porterbryggeri, nedlagt 1911. I senare tid fanns j a m t e ^ B . Stockholms bryggerier endast ett skattepliktigt bryggeriforetag i huvudstaden, Gustaf Piehls bryggeri-a.-b., vadan en synnerligen grundlig koncentration så småningom kommit till stand. Genom avtal de tva bolagen emellan beträffande prissättningen m. m. har konkurrensutrymmet ytterligare inskränkts. Nämnas må emellertid i detta sammanhang, att tre svagdricksbryggerier, nämligen ^ Y S S ^ - ^ ' ^ ^ £•'*: Hembryggeriet och Birger Jarls bryggeri, 1921 erhollc> tillstånd att framställa pilsnerdricka och alltså blevo skattepliktiga. Det ser alltså ut, som om konkurrens åter vore under framväxt, lat vara att dess ei-

36 fekt i anseende till de nya medtävlarnas begränsade resurser åtminslone tills vidare torde bli tämligen svag. Den för Stockholms vidkommande påvisade utvecklingen äger i viss man sm motsvarighet på andra orter, där ett flertal konkurrerande bryggenforetag förekommit. Någon ingående redogörelse för ifrågavarande utveckling är här ej åsyftad, men några exempel på viktigare sammanslutningar i antikonkurrenssyfte torde dock böra anföras 1 Malmö funnos vid maltskattens införande 5 stycken ölbryggerier nämligen Malmö bryggeri-a.-b., Mattssonska bryggeri-a.-b., Brygg-ria.-b. Stenbocken, Richters bryggeri-a.-b. och Malmquists bryggeri-a-b feamtliga dessa företag jämte Mineralvattenfabriks-a.-b. Svanen sammanslötos 1912 till ett enda bolag, A.-B. Malmö förenade bryggerier varmed konkurrensen å platsen avlägsnades, för så vitt det gällde skattepliktiga maltdrycker. Härefter skred man till en kraftig koncentration av driften, i det tre bryggerier successivt nedlades. Under tillverkmngsaret 1919/1920 voro sålunda blott Malmquists och Richters bryggerier i verksamhet. Koncernen kan jämväl anses omfatta Lunds brvggeri-a.-b. och A.-B. Klosterbryggeriet, Ystad, enär A.-B. Malmö förenade bryggerier förvärvat ett dominerande intresse i nämnda bolag. En liknande operation företogs samma år i Norrköping. På platsen arbetade tidigare 5 skattepliktiga bryggerier: Norrköpings bryggeria.-b. Andersons bryggeri-a.-b., C. V. Bergmans bryggeri-a.-b., Carl Fredriks bryggeri-a.-b. och G. C. Nyströms bryggeri. Under medverkan från Svenska emissionsaktiebolaget bildades nu 1912 ett nytt bolag, A-B Norrköpings förenade bryggerier, i vilket samtliga de fem äldre företagen förenades. Sedermera företogs till omkostnadernas nedbringande en effektiv driftskoncentration. Av de 5 bryggerierna nedlades sålunda 3 sa att maltdryckstillverkning 1919/1920 förekom endast vid 2 anläggningar. Bolaget har även inköpt två företag utanför Norrköping, nämligen Valdemarsviks bryggeri-a.-b. och Bryggeri-a.-b. Göta, Söderköping, vilka företag därefter nedlagts. En mycket betydande bryggerikoncern har sitt centrum i Göteborg. A.-B J. A. Pripp & Son har sålunda för det första med sig införlivat ett flertal bryggerier i själva staden, såsom bryggeriet Kronan och Goteborgs bryggeri, skattepliktiga, samt Göteborgs svagdricksbryggeri, Eriksbergs och Emeliedals bryggerier, skattefria. Av dessa ha bryggeriet Kronan och Emeliedals bryggeri nedlagts. Vidare äger eller kontrollerar bolaget följande skattepliktiga bryggeriföretag utanför Göteborg: Strömstads bryggeri, Bryggeri-a.-b. Svante Natt och Dag och Utsiktens bryggeri, Uddevalla, John Krönleins bryggeri, Trollhättan, samt Vänersborgs förenade bryggerier. Det är emellertid icke blott i de större städerna starka koncentrationstendenser under senare tid gjort sig gällande. Rörelsen har sträckt sig även till företag, som på grund av lokalisering till varandra närbelägna mindre orter eller samma landsdel haft intresse av samarbete för konkurrensens avskaffande. Såsom belysande exempel på sådana sammanslutningar må anföras A.-B. Nya centralbryggeriet, Vimmerby, och A.-B. Skånebryggerier, Hälsingborg. Förstnämnda bolag inköpte till en början Oskarshamns bryggeri-a.-b. samt Vasa bryggeri i samma stad 1910. Ett par år senare uppgick Chr. Piehls bryggeri-a.-b., Västervik, i sammanslutningen, och år 1919 införlivades A.-B. Linköpings förenade

37 bryggerier. Sistnämnda bolag hade 1914 i sin ordning bildats genom fusion av tre företag, nämligen L. T. Brogrens bryggeri-a.-b., Larssons bryggeri-a.-b. och Linköpings bryggeri-a.-b., alla i Linköping. Slutligen har A.-B. Nya Centralbryggeriet förvärvat aktiemajoriteten i Maspelösa bryggeri-a.-b., Maspelösa, och Hultsfreds bryggeri-a.-b. A.-B. Skånebryggerier tillkom 1918 genom sammanslutning av Hälsingborgs bryggeri-a.-b. och Ringstorps ångbryggeri-a.-b., Hälsingborg, Finlands bryggeri-a.-b., Kristianstad, Carl Krönlems bryggeri, Landskrona, Ängelholms bryggeri-a.-b., Nya a.-b. Eslöfs bryggeri, Åby-Klippans ångbryggeri-a.-b., Klippan, samt Karpalunds ångbryggeri-a.-b. Efter koncernens bildande har Sölvesborgs nya ångbryggeri inköpts. Flera andra betydande bryggerikoncerner finnas, t. ex. Ångbryggeria.-b. Svea, Filipstad, och vid sidan av de nämnda förekomma talrika fall, då bryggerier, verksamma i samma landsdel eller samhälle, förenats, varvid driftens koncentrering till en enda anläggning ofta blivit följden. En särskild ställning intages av Porterbryggeri-a.-b. D. Carnegie & C:o, Göteborg, numera ägt av A.-B. Vin- & spritcentralen, Stockholm, vilket företag efter successivt undanträngande av ett flertal andra porterbryggerier i senare tid ägt nära nog monopol beträffande portertillverkningen i riket. Beträffande den ovan gjorda uppräkningen av de till olika koncerner hörande företagen föreligger i enstaka fall möjlighet till ofullständighet, då uttömmande aktuella uppgifter ej alltid varit tillgängliga. I stort sett ha de verkställda fusionerna gällt skattepliktiga företag. Det saknas emellertid icke exempel på sammanslagning även av skattepliktiga och skattefria bryggerier. Särskilt från krigsåren kunna åtskilliga sådana fall antecknas. Det avgörande motivet härvid var emellertid ej konkurrensens avlägsnande utan torde vanligen ha bestått däri, att de ifrågavarande skattepliktiga bryggerierna funnit med sin fördel förenligt att inköpa skattefria sådana för att få disponera över det malt, som vid ransoneringen fallit på de senares lott. Det handlar alltså här företrädesvis om en ren kristidsföreteelse. Strävandena att förekomma konkurrens ha emellertid inom maltdrycksindustrien tagit sig även andra uttryck än fusioner. Sålunda började man redan på ett jämförelsevis tidigt stadium, såsom förut antytts, använda sig av prisöverenskommelser. En sådan överenskommelse träffades exempelvis i Stockholm vid mitten av 1890-talet. Under senare delen av nämnda årtionde medförde den allt mer tryckande konkurrensen, att frågan om en mera allmän prisreglering blev aktuell. Prisöverenskommelserna vunno nu avsevärt ökad utbredning. Sålunda beslöto exempelvis bryggeriidkarna i mellersta Sverige vid ett möte i Laxå 1897 att tillämpa likartade priser liksom i övrigt följa vissa gemensamma regler vid försäljningen. En liknande överenskommelse avslöts 1899 mellan bryggerierna i Skåne, Halland, Blekinge och södra Småland. Genom berörda avtalsrörelse mildrades konkurrenstrycket avsevärt. Å andra sidan gäller om dessa äldre prisavtal, att de ej alltid visade sig fullt effektiva för sitt syfte. Då straffpåföljd för avsteg från de överenskomna priserna saknades, föll nämligen månget bryggeri för frestelsen att genom avtalets öppna eller förtäckta brytande söka skaffa sig ökad avsättning. En särskild, verkligt effektiv riksorganisation för reglering av bryg-

38 geriernas priser, försäljningskutymer o. d. kom till stånd först 1906, då, såsom förut omnämnts, Bryggeriidkareförbundet bildades (jfr s. 32). Organisationen ifråga omfattar praktiskt taget hela den skattepliktiga bryggeriindustrien men inga skattefria bryggerier. Genom förbundets åtgöranden har en mycket verksam prisreglering kommit till stånd. Landet har uppdelats i ett antal försäljningsområden, så avpassade, att produktions- och konsumtionsförhållandena äro någorlunda likartade inom varje särskilt område. Bryggerierna inom varje sådant område överenskomma om priser å de olika produkterna, vilken överenskommelse därefter underställes förbundets styrelse, förtroendenämnden, till prövning och stadfästelse. De sålunda stadfästa priserna få icke av bryggerierna underskridas. Bryggeri, som avsätter maltdrycker utanför eget försäljningsområde, är skyldigt tillämpa minst de priser, som fastställts för det område, där avsättningen sker. Utvecklingen tenderar emellertid i den riktningen, att bryggerierna mer och mer inskränka försäljningen utanför det egna området. Ett belysande exempel härpå erbjuder A.-B. Stockholms bryggerier, som tidigare ägde nederlag i skilda delar av landet men numera i de flesta fall indragit distributionsställena och, frånsett Stockholm med omnejd, utövar försäljning endast till ett fåtal närbelägna platser, såsom Uppsala och Vaxholm. Anledningen till förhållandet ifråga ligger naturligen främst i strävandet att undvika intressemotsatser, som skulle kunna sätta sammanhållningen inom bryggeriernas organisationer på spel. Såsom en bidragande orsak torde även få räknas den starka fraktökningen under och efter kriget, vilken gjort avsättningen till avlägsna orter mindre lönande. Påpekas kan jämväl, att Bryggeriidkareförbundet till stävjande av konkurrensen ingripit reglerande även beträffande bryggeriernas reklamverksamhet. Medlem är sålunda förbjuden att söka bearbeta allmänheten till sin förmån genom braskande annonsering, affischering eller liknande tillkännagivanden. Förbundet arbetar vidare på att avlägsna en del mindre lämpliga förhållanden, som i äldre tid inrotat sig, såsom att bryggerier genom borgensförbindelse, direkt försträckning e. d. förse mera betydande återförsäljare med rörelsekapital eller bereda dem, exempelvis kaféer, fri disposition av nödiga inventarier. Av ovanstående torde framgå, att de skattepliktiga bryggerierna hunnit mycket långt ifråga om den inbördes konkurrensens reglering. Man torde i stort sett kunna säga, att ifråga om prispolitiken konkurrens helt saknas. Å orter, där flera självständiga företag uppträda, kan däremot konkurrens förekomma beträffande produkternas kvalitet. Genom förbättring av denna har ett bryggeri naturligen möjlighet att tränga en medtävlare med sämre tillverkning tillbaka. Å andra sidan kunna prisavtalen tänkas verka i den riktningen, att företagsledningen för uppnående av ökad vinst främst inriktar intresset på att nedpressa produktionskostnaderna, vilket måhända t. o. m. leder till en försämring av varukvaliteten. Faran i berörda hänseende är naturligen störst å platser, där marknaden behärskas av ett enda bryggeriföretag. Den skattepliktiga bryggeriindustriens ställning i konkurrenshänseende är mycket gynnsam, även då det gäller konkurrens från utomstående håll. De enda tänkbara medtävlarna inom landet, d. v. s. svagdricksbryggerierna, sakna sålunda i stort sett förutsättningar för verk-

39 sam konkurrens. För det första äro de nämligen som regel småföretag med obetydliga tekniska och merkantila resurser. Vidare synes allmänheten i valet mellan pilsnerdricka och svagdricka allt mera avgjort föredraga det förra. Förhållandet ifråga har, såsom förut antytts, i senaste tid medfört, att en del svagdricksbryggerier sökt och erhållit tillstånd att övergå till framställning av pilsnerdricka och följaktligen blivit skattepliktiga. Tillsvidare har blott ett fåtal sådana fall förekommit, därav 3 i Stockholm och 1 i Katrineholm, men ett flertal ansökningar i samma syfte har ingivits, vadan man här tydligen har att göra med en ganska utbredd intresseriktning. I densamma ligger onekligen ett konkurrenstillbud för de gamla skattepliktiga bryggerierna. Dess betydelse torde emellertid åtminstone för närvarande vara liten eller ingen. Skulle företagen ifråga utvecklas till större konkurrensduglighet, lärer deras upptagande i de äldre skattepliktiga företagens organisationer endast bli en kort tidsfråga. Den skattepliktiga bryggeriindustrien besväras icke heller av nämnvärd konkurrens från utländska bryggerier. Maltdrycksimportens omfattning under de senare årtiondena framgår av tab. s. 16. Införseln ifråga visade före kriget någon tendens till ökning men stannade dock 1914, då den var störst, vid 4 361 hl., alltså en obetydlighet i förhållande till de skattepliktiga bryggeriernas egen maltdrycksproduktion motsvarande år, vilken inklusive svagdricka utgjorde 1446 794 hl. och oberäknat svagdricka 1190 706 hl. De importerade maltdryckerna utgjordes huvudsakligen av tyskt öl samt engelsk porter och något danskt öl. Efter kriget har import av maltdrycker, så långt tillgänglig statistik visar, nästan helt saknats. För år 1919 redovisas hela importkvantiteten till 79 hl. och för 1921 var siffran 750 hl. Att den svenska bryggeriindustrien sålunda står praktiskt taget fri från främmande konkurrens, torde till viss grad förklaras av att samförstånd under hand uppnåtts med bryggeriorganisationerna särskilt i Danmark och Norge rörande ömsesidig återhållsamhet i konkurrenshänseende. För Tysklands vidkommande har råvarubristen efter kriget förhindrat dess återinträde på exportmarknaden. Av redogörelser frän de tyska bryggeriorganisationerna framgår emellertid, att man ivrigt förbereder ett sådant återinträde. En svårighet för den utländska konkurrensen ligger givetvis i nu gällande försäljningslagstiftning, som ju ställer all försäljning av starkare maltdrycker under systembolagens kontroll. Särskilt synes den engelska portern ha starkt träffats av berörda restriktion, ty importen härav, vilken tidigare ägde någon betydenhet, har i senare tid nästan upphört. Erinras må även om det 1922 stadgade provisoriska förbudet mot införsel till och försäljning inom riket av ol. Konkurrensförhållandena vid de skattefria bryggerierna äro svåra att överblicka. Någon allmännare reglering av salupriserna förekommer knappast, och någon rörelse, motsvarande fusionsbildningen inom den skattepliktiga industrien, har ej i nämnvärd grad förmärkts, vilket ju f. ö. är naturligt, då det stora flertalet svagdricksbryggerier av gammalt varit utpräglade småföretag med mycket primitiv organisation och utan kommersiellt skolad ledning. Att svagdricksbryggerier driva inbördes konkurrens, torde ej vara sällsynt. Tydligt är vidare, såsom redan tidigare påvisats, att svagdricksbryggerierna av gammalt haft känning av konkurrens från de skattepliktiga företagen. Särskilt synes ifråga-

varande konkurrens ha gjort sig gällande under senaste tid. Såsom torut ävenledes antytts, sammanhänger detta med de skattepliktiga toretagens övergång till framställning av uteslutande svagare maltdrycker, såsom särskilt pilsnerdricka, vilken dryck synbarligen tenderar att undantränga svagdrickat. Den betydande minskning av de skattefria bryggeriernas antal, som kan iakttagas för de senaste åren (jfr tab. s. 7), står otvivelaktigt i visst samband med ifrågavarande konkurrens' Anmärkas bör dock, att svårigheterna under kriget, särskilt råvarubristen, ävenledes utgjort en starkt bidragande orsak till nedläggningen av svagdricksbryggerier. Huruvida den minskade efterfrågan på svagdricka blir en varaktig företeelse, är naturligen, även frånsett ovissheten av nykterhetslagstiftnmgens utveckling, svårt att bedöma. Det synes emellertid ej otänkbart, att allmänheten, sedan krigstidens rika penningflöde upphört och skärpt sparsamhet blivit nödvändig, så småningom kommer att återgå till större förbrukning av vanligt olagrat svagdricka, då ju detta kan erhållas för ett pris, som knappast uppgår till V, av pilsnerdrickats. Frdganom Frågan om bryggeriernas räntabilitetsförhållanden skall, såsom fale m SZnränZ ° m d e n a l l m ä n n a undersökning över industriernas räntabilitet, om a v tull bilitet f ~ o c h traktatkommittén anordnats, här ej närmare behandlas. Påpekas må dock, att bryggeriindustrien, för så vitt det gäller de skattepliktiga företagen, genom den omfattande fusionsrörelsen, regleringen av försäljningspriser m. m. samt frånvaron av utländsk konkurrens numera som helhet betraktad uppnått god soliditet och arbetar under gynnsamma ekonomiska förutsättningar, bortsett från det bakslag i form av starkt sjunkande omsättning, som på allra sista tiden träffat även denna näringsgren. Ett tecken på de senare årens gynnsamma resultat är, att bryggeribolagen i allmänhet kunnat icke blott ge god utdelning å aktiekapitalet utan jämväl reservera avsevärda belopp vinstmedel. Ifrågavarande reserver ha i betydande utsträckning överförts till aktiekapitalets konto med åtföljande utdelning av gratisaktier. I vad mån den skattepliktiga bryggeriindustriens goda räntabilitetsförhåjlanden komma att fortsätta, är naturligen svårt att bedöma. Frånsett lågkonjunkturen och andra allmänna ekonomiska företeelser, spela här flera speciella faktorer in, sammanhängande med industrigrenens karaktär av accispliktig och statsreglerad näring. Den viktigaste av ifrågavarande faktorer är naturligen förbudsfrågans utveckling. Skulle förbud stadgas mot tillverkning av starkare maltdrycker än ungefärligen det nuvarande svagdrickat, komma företagen sannolikt att få vidkännas avsevärd nedgång i omsättning och avkastning. En annan faktor av betydelse för bryggeriernas ekonomi är givetvis, huruvida och i vad mån maltskatten kan komma att höjas. Beträffande svagdricksbryggerierna kan av vad ovan yttrats om deras ställning i konkurrenshänseende dragas slutsatsen, att företagen ifråga vanligen torde arbeta under tämligen tryckta ekonomiska förhållanden. Deras läge skulle naturligen ytterligare försämras, därest storbryggerierna i följd av ett förbud tvingades att helt ägna sig åt de tillverkningar, som f. n. utgöra svagdricksbryggeriernas specialitet, och beträffande vilka nämnvärd konkurrens hittills ej drivits från de skattepliktiga bryggeriernas sida.

Initill den 15 juni 1923 offentliggjorda delar av Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden: I. Svensk tullpolitik 1816—1911 av A. Montgomery. II. Bomullsindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström. III. Utredning angående det svenska jordbrukets produktion samt saluöverskott av spannmål av E. Höijer. IV. Jämförelse mellan jordbrukets utveckling i vissa delar av Sverige samt Danmark och Norge av E. Höijer. V. Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 jämte anmärkningar av E. Höijer. VI. Svensk traktatpolitik 1816—1914 av A. Montgomery. VII. Utlåtande angående frågan om differentialtullar till skydd mot valutadumping. VIII. Utlåtande i valutafrågan. IX. Utlåtande angående järnvägsfrakternas reglering. X. Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. XI. Pappersindustriens produktionsförhållanden av E. Bosseus. XII. Margarinindustriens utveckling med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget av J. Lublin. XIII. Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1913 med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före världskriget av B. Ohlin. XIV. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 av A. Sjöström. XV. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871—1913 av E. Höijer. XVI. Den svenska järnhanteringens utveckling med särskild hänsyn till åren 1890— 1913 av S. K. Stockman. XVII. Den svenska glasindustriens utveckling med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före världskriget av B. Ohlin. XVIII. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet av Erik Linder. XIX. Sveriges bryggeriindustri av A. Lilienberg. XX. Garveriindustriens produktionsförhållanden av William Smith. XXL Kvalitetsfrågan bos det svenska vetet av H. Nilsson-Ehle.

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning;.

Rättskipning-.

Fångvård.

Utredning rör. städernas domstolsväsen. [1923: 6] Förslag till strafflag, allmänna delen, samt till lag angående villkorlig frigivning. [1923:9] Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Folkomröstningskommitténs utredningar 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923: 10] 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923:8] 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [1923: 20] Folkomröstningskommitténs betänkande ang decisiv folkomröstning. [1923: 19] Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster 3. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. [1923: 221 Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m. [1923:27] Kommunalförvaltning. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4. [1923: 18]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. [1923:3] " k a n d e ang. det ecklesiastika arrendeväsendet.

Beta

Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan. Vattenväsen.

Skogsbruk.

[1923: 25]

Bergsbruk.

Industri. Handel och sjöfart. Kommunikationsväsen. H„o.f s . l ä l l n i n g till järnvägarna i främmande länder. [1923; 7j Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923: 11] Vagkommissionens betänkanden. 4. [1923:13] Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga. [1923: 14] Betankande ang. Stockholms förortsbanefråga. [1923:21] St

Bank-, kredit- och penningväsen.

Statens och kommunernas finansväsen. Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörden m. m. [1923: 1| Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden 18. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet. [1923:31] 19. Sveriges fcryggeriindustri. [1923: 32] Politi. Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923:2] Betänkande med förslag till förordning ang. tillverkning av brännvin m. m. [1923:28]

Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. [1923:4] Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. [1923: 5] Förslag till ändringar i jordfästningslagen m. m. [1923: 23] 1921 års pensionskommittés betänkande 2 ang. beredande av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa ni. m. [1923:2(i]

Socialpolitik. Den industriella 2. [1923:30]

demokratiens

problem

1.

[1923:29]

Halso- och sjukvård.

Försvarsväsen. Försvarsrevisionens betänkande 3. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. [1923: 15] Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förslag, särskilda yttranden. [1923: 16] Del 3. Bilagor. [1923: 17]

Allmänt näringsväsen. K. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. [1923:24]

Utrikes ärenden.

Internationell rätt.

V A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1923.