Lagerhus- och kylhuskommitténs betänkanden. 2,

O No

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

(\

S T A T E N S OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:42

JOBDBBUKSDEPARTEMENTET

L A G E R H U S - OCH KYEHUSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE II

LAGERHUSVÄSENDET I S V E R I G E OCH DÄRMED SAMMANH Ä N G A N D E FÖRHÅLLANDEN

S T O C K H O L M 19

2 3

Statens offentliga utredningar 1923 K r o n o l o g i s k Betänkande m e d förslag; angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för krononppbörden . Norstedt. 57 s. F i . \g till lag om löBdrivares behandling m . fl. författningar. Del 5 ;iv fattigvardalagstiftningafcommltténs betänk <ndcn. P a l m q n i s t . x j , 428 s. S. Spannmälsmarknadssakkunnigas betänkande. Norstedt. •11 s. J o . Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelso samt till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttning från d e n kyrkliga till den borgerliga kommunen m. ra, P a l m q n i s t . v j , 304 s. E . d o n e n s betänkande. 5. Organisatoriska o e h ckommiska u t r e d n i n g a r . Norstedt. 236 s. E . Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas MI. A v N . Herlitz, Norstedt. 104 s. J u . ens ställning till j ä r n v ä g a r n a i olika främmande ländfT. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. Folkjmröstningskommittéus utredningar angående referendum i f r ä m m a n d e länder. 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av 11. Tinj , Iv, 499 s. J l l . Förs;ag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag ingående villkorlig frigivning j ä m t e motiv. Marcus. xiij, 534 s. J u . Folkmn-östningskommitténs utredningar angående refer c n d i m i främmande länder. 3. Folkomröstnings!nstitutei i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, forner oeh funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg, 381 ä. J u . Utredning r ö r a n d e ombyggnad a v Strömsholms kanal saml u t s t r ä c k n i n g av kanalen från Smedjebacken till L u d r i k a . Meddelande frän Knngl. Kanalkommissionen. Nr ". Hfsaggstaröm. 133 B. 2 kart. K. i kände oeh förslag angående det ecklesiastika arrendevasendet, Beckman. xij, 2o0 &. E . Vägtommissionens botänkanden. 4 . Förslag till lag om enskilda vägar m , ni. Marcng. 147 s, K . kände m e d förslag till avtal rörande Stockholms bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. betänkande. 3. Betänkande och förslig rörande revision av Sverigi isende. Inledande avdelning, lantföj 661a. manfattning av revisionens förslag, särskilda y t t r a n d e n , C3), 741 s. Del 8. Bilagor. (2), 90, 3 3 , 28, 19, 58, 85, -1, 30, 2, 48, 80, 86, oan. F ö . aunalförfattningssakkunnij med • a landsting tn, 5 B. S . Beto i' " tret av folk ttrrö : mitten. Tullberg, 40 a. J u . tens utredningar angående referendum i främmand Folkomröstningsinstitntet . Tullberg. 71 s. J u . nde ordnandet av Stockholms förortsbanefråga. Blom. 126 s. K . ikande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster, 3, Kvinnas behörighet a t t innehava >Ch a n n a n kyrklig tjänst. Marcus, 51 s. J u . kände med förslag till lag om ä n d r i n g i vissa dejående jordfästning m. m. . Ju. Kunrl. Kick: ddelanden. 6. U t redning angående lämpliga distributionssystem för landsbygöselektri fieri n g . Beckman, viij, 192 B. J O .

f ö r t e c k n i n g 25.

26.

I n v e n t e r i n g av odlingsjord längs Inlandsbamam i från Ströms södra sockengräns till S t u m m a n . Tulllbiergg. 30 s. 2 k a r t . J o . 1021 års pensionskommittés betänkande. 2. Bc!tä,nkkando hde a v v e c k l i n g av den stärbhus efter jnriast t tillfe- och nådar dande i s a m m a n h a n g därmed av förbättrad p e n s i o n e ring från p r ä s t e r s k a p e t s änke- och pupiUkasssa. ' Tullberg. 100 s. E .

*7.

U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e med förslag till löntereigltlering för befattningshavare i domsagorna in. m . IBeickkman. 85 s. J u .

28.

Underdånigt b e t ä n k a n d e med förslag till förorrdntinpg an- rkniiig av brännvin m. m . Blotm.. 07 s. Fi.

2!)— -MO. Den i n d u s t r i e l l a demokratiens problem. 1. Btfetänkande j ä m t e förslag till lag om driftsnämndeir. i n i n d u s t r i e l l a demokratien i utlandet.. Tullberg. S . 81.

82.

83.

34.

30.

37.

39. 40.

41.

42.

Tull- och t r a k t a t k o n i m i t t e n s utredningar och Ibetännkanden. 18. Den svenska mekaniska verkstadsii utveckling i n t i l l krigsutbrottet. Av Erik Lindier. ' Tnllberg. i v , 435 s . F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och b e t ä n n k a n kahden. li ( bryggeriindustri. Av A , LLfliénberg. Tullberg, i v , 40 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar ocb Ibelfcännkanden. 20, Gtarverimdustriens prodakl annden.' Av .William S m i t h . Marcus, i v , 175 B. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och l'.»et.ännkanden. 2 1 . Kvalitetsfrågan hos det svenska v e t e t . . Av H . Nilsson-Ehle. Marcos, 10 s. F i . omorganisation a v riksdagsbiblioteket och d e n cenutrsi-la .statsförvaltningen i bok- och biblioteksavseande. A l v V. Gödel. Marcus. 54 s. F i . Betänkande o c h förslag rörande förvart minskat tillräkneiiga förbrj ttebernering av farligs återfallsforbrytare. Lund. Ber i n g . 116 s. J u . Tull- och traki akankaa industriens u t v e c k l i n g isyi—1920 jämte a n m ä r k n i n n g a r . Marcus, i v , 147 s. F i . Eterskrift till P . M. om röstsammanräkning virl ! komn v;il e n l i g t lagan KE. v . (s. 58 61). S. Om | lagarna den 9 61 s, S. Jbrdkomn ande. ii. On rrentämmelser, avlösning av arrendejordbruk, förekkornm a n d e ;iv v a n h ä v d , upphävande av fideik ••• tomtmark till bostäder m a , m. Marcus. 504 s. J u . Skolkorn ii i nde. 6. Om ver, n statens högre lärarinneseminarrium, a t t v i n n a inl i oiversitet och men samt om folkskollärares fortbildning i v e t e n s s k a p ligt avseende. Norstedt. O-'} g, K. Lagerlins- och k y l h u s k o m m i t t é n s betänkande. 2. Laagerisendet i Sverige och därmed Bammanhäng förhållanden. N o r s t e d t , viij, 800 a. J o .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra begynnelsebökstävcrerna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = eqklesiasl entet, J o . - jordbruksdepartemenntet. Enligt n den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r ÖS) utgivas u t r e d n i n g a a r n a i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1 9 2 : ! : 42

J 0 K J) 15 R U K S D E P A R T E M E N T E T

LAGERHUS- OCH KYLHUSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE II

LAGERHUSVÄSENDET I SVERIGE OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FÖRHÅLLANDEN

.STOCKHOLM 1923 KUPOL. T10KTRYCKER1ET.

P. A. NORSTEDT k

194613 SÖNER

INNEHÅLL Sid. 1

Kaj).

I. Spanumftlslagerhiisfrågans olika innebörd under äldre och nyare tid

Kap.

II. Åtgärder för spannmålslagring i Sverige i äldre tid

Kap.

I I I . Föregående utredningar i Sverige av spaniimålslagerliusfrngan . 10 A. Historik 10 Hushållningssällskapens ombudsmöte 1S71 10 Hushållningssällskapens ombudsmöte 1901 12 J. Södergrens och Hj. Nilssons utredning 15 Hushållningssällskapens ombudsmöte 1907 IS Lantbruksstyrelsens hemställan hos Kungl. Maj:t 1908 . . 21 Hushållningssällskapens ombudsmöte 1908 23 Statskontorets utlåtande 1910 24 Professor Nils Wohlins utredning 1910—1914 24 Hushållningssällskapens ombudsmöte 1913 29 Motion vid 1914 års senare riksdag 31 Andra kammarens 5. tillfälliga utskott vid 1914 års senare riksdag y-> Andra kammaren vid 1914 års senare riksdag 32 Motioner vid 1915 års riksdag 32 1915 års jordbruksutskott 34 1915 års riksdag 35 Motioner vid 1916 års riksdag 35 1916 års riksdag 3f; Tillkallandet av lagerhus- oeh kylhuskommittén 3fi Ii. Sammanfattning 3g

Kap.

IV. Spauuniålslagerlinsrörelseu i utlandet i modern tid Förenta Staterna Brittiska Nord-Amerika Ryssland Tyskland Frankrike Norge

Kap.

V. Lagringsbehov vid fredshushållniug Undersökning Tabeller

Kap.

VI. Nuvarande tillgång å lagriugslokaler

123 Kap.

VII. Spannmålens transport och lagring samt lagerhus

.

43 43 57 (54 Qg7 92 104 .104 109

IV

Sid.

Kap. VIII. Anläggningskostnader Undersökning Tabeller

154 154 174

Kap.

IX. Driftkostnader

184 Kap.

X. Spannmålens klassificering

224 Kap.

XI. Statens spannmålslagerhus och deras framtida drift

230 Kap.

XII. Belåning av spannmål upplagd å lagerhus

240¶Kap. XIII. Reservförråd av brödspauninål samt förrådslagerhus vid avspärrning 245 Kap. XIV. Förslag om upprättande av en statens lånefond för anläggning av spannmålslagernas 263 Förslag till allmänna villkor för lån från spannmålslagerhusfonden

. . . 272

Bilaga A.

Lagringslokaler för spannmål i Sverige

275¶Bilaga B.

Förteckning å anlitad litteratur

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

(lenom beslut den 3 juli 1916 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga personer för att biträda inom nämnda departement vid utredning av frågorna om inrättande i vårt land av spannmålslagerhus oeh kylhus och om de åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för befrämjande därav. Den 15 mars 1918 avgåvo tillkallade sakkunniga betänkande över kylhusväsendet i Sverige. Vid sakkunniges fortsatta arbete hava såsom sekreterare tjänstgjort Doktor Thor Andersson, vilken utarbetat tabellerna i Bil. A, Amanuensen i Kungl. Jordbruksdep. Notarien Sigge Lindby, vilken av betänkandet utarbetat kap. 1—6, 10—12, 14 och Bil. B, samt undertecknad, Forssell, som utarbetat de tekniska och tokniskt-ekonomiska undersökningarna i kap. 7—9 och 13. Yi få härmed vördsamt överlämna vårt slutbetänkande rörande lagerhusväsendet i Sverige och därmed sammanhängande förhållanden. Stockholm den 27 december 1922. NILS TROLLE. CARL FORSSELL. ÅKE NERELL.

O.

J.

NILSSON.

P. JESPERSON.

G.

OSCAR OSBERG.

LEUFVÉN. NILS WOIILIN.

Lagerhus- och Kylhuskomiiiitténs förslag. Kommittén hemställer: KAP. XIV. att Staten, när avgörande hinder för ökande av Statens upplåningsverksamhet icke längre kunna anses föreligga, måtte avsätta två miljoner kronor till en »lånefond för anläggning av spannmålslagerhus». KAP. XIII. att förberedelser måtte, sedan den ekonomiska situationen stadgat sig, vidtagas för att möta svårigheter under en eventuell avspärrning samt att, om en sådan inträffar, vissa åtgärder måtte omedelbart och i fortsättningen vidtagas för brödsädestillgångens reglering.

KAP. I.

Spannmålslagerhusfrågans olika innebörd under äldre och nyare tid. Den moderna internationella spannmålshandeln har under Den moderfredstid på ett i det hela tillfredsställande sätt fyllt sin uppgift n a .™ternaatt i tid och rum möjligast jämnt fördela de goda skördeårens spannmålsöverskott och missväxtårens brist samt att sålunda å spannmål handelns funktl0n såväl över hela jorden som under årets olika delar och under olika år åstadkomma en jämn tillgång och ett jämnt pris. Innan ännu det nittonde århundradets kommunikationsmedel Spannmålsekonomiskt möjliggjort långväga transporter, i praktiskt taget politiken i obegränsade kvantiteter, av en i förhållande till sitt värde så utgångsu et tung och skrymmande handelsvara som spannmål, var däremot 9 ej endast varje land för tillfredsställande av sitt spannmålsbehov i huvudsak hänvisat till vad landets produktion därav kunde lämna, utan t. o. m. inom varje land snart sagt varje ort hänvisad till ortens egen produktion. Att genomföra en ändamålsenlig hushållning med landets Allmänna spannmålstillgångar — så mycket nödvändigare som skörden i m>phandäldre tid, till följd av jordens bristfälliga odlingstillstånd, från spaZZåli ar till år växlade långt mera än vad för närvarande är fallet — äldre tidbetraktades därför i äldre tid som en av de främsta statsuppgifterna. Spannmålspolitiken i äldre tid gick i första hand ut på att säkerställa tillgången inom landet å ett visst bröd- och utsädesförråd till förekommande av dyrtid och hungersnöd som följd av krig eller missväxt. Inträffande missväxter, som ofta samtidigt kunde drabba hela länder, sökte man sålunda möta med under de goda skördeåren upphandlade förråd. Även av en annan anledning verkställdes av det allmänna under särskilt ymniga skördeår stora spannmålsupphandlingar. Till följd av transportmedlens ofullkomlighet var, såsom redan antytts, 1—194643.

2¶SPANNMÅLSLAGERHUSEKÅGAN.

spannmålsmarknaden i äldre tid rent lokal. Trots den vid andra tillfällen så kännbara spannmålsbristen kunde därför jordbrukarna vid en rikare skörd endast med svårighet finna avsättning för sin spannmål, varav ett häftigt prisfall även blev följden. För att vid ymnigare skörd bereda jordbrukaren avsättning och förhindra vanpris verkställdes av det allmänna ofta mycket betydande upphandlingar. Offentliga Till tryggande av dels jämn spannmålstillgång dels ock spannmåls-.-jämna spannmålspriser hava sålunda i äldre tid flerstädes iiim mrTtid. rättats offentliga magasiner, vari spannmål vid god årsväxt upplades, för att åter vid inträffande krig eller missväxt, med ty åtföljande dyrtid, försäljas eller utlånas till behövande för konsumtion eller till utsäde. Förutsätt- Då under 1800-talets senare hälft — samtidigt med att verkningarna n j n g a r n a a v omvälvningen inom transporttekniken på allvar gamla började göra sig gällande — nya väldiga landområden i NorclSp( oiitiken~ Amerika, Argentina, Australien och Sibirien för odling togos i bortfalla, besittning av europeiska utvandrare, avlägsnades allt mer och mer faran för hungersnöd vid lokal missväxt inom ett särskilt land. Under samma tid hava marknadsförhållandena undergått genomgripande förändringar. Det är ej längre de lokala förhållandena med hänsyn till produktion, förefintliga förråd och konsumtion, som bestämma spannmålspriserna. Spannmålsmarknaden har blivit en världsmarknad, där världsskörden och världskonsumtionen utgöra de prisreglerande faktorerna. . De priser, som exempelvis den svenska spannmålsodlaren erhåller, bestämmas sålunda — om man bortser från spannmålstullarna — ej längre av den inhemska skördens utfall eller av de inhemska produktionskostnaderna utan av spannmålsskördens utfall inom de ledande exportländerna. Under år med en allmän god skörd dikterar det land av någon större betydelse, där produktionskostnaderna ställa sig lägst, världsmarknadspriset. Den gamla Man ser även, hurusom under 1800-talet regeringsmakten spa i n o m det ena landet efter det a n d r a nedlägger den gamla spann0mkfn' nedlägges. målspolitiken. De offentliga spannmålsinköpen inskränkas sålunda efter hand till upphandling av för här och flotta nödvändiga reserver och de allmänna spannmålsmagasin, som härigenom bliva överflödiga, säljas till enskilda eller erhålla i statens hand en förändrad användning eller få förfalla. . Den moder- När de transoceanska och öst-europeiska agrarländerna började na spann- översvämma Väst-Europa med massor av spannmål, som saluhusltrelZn. bjöds till billigt pris, och när därigenom den väst-europeiska spannmålsodlingen hotades med fullständig ödeläggelse, blev

KAP. I.

SPANNMÅLSLAGERIITJSFRÅGAN.

närmast spannmålstullen det vapen, som tillgreps för skyddande av den inhemska spannmålsodlingen. Man fann emellertid efter hand — särskilt i Tyskland — att man icke kunde stanna vid de tullpolitiska åtgärderna, utan att det, för upprätthållande och främjande av den inhemska spannmålsproduktionen, vore nödvändigt att jämväl förbättra organisationen av den inhemska spannmålsmarknaden. Vid arbetet härför har man funnit, att spannmålslagerhusen i detta avseende kunna fylla betydelsefulla uppgifter. Därvid har man i Europa även kunnat åberopa de nordamerikanska förhållandena. Såsom av den följande redogörelsen för spannmålslagerhusrörelsen i utlandet i modern tid skall framgå, hava emellertid spannmålslagerhusen i de båda mönsterländerna — Amerikas Förenta Stater och Tyskland — en helt olika ställning.

KAP. II.

Åtgärder för spannmålslagring i Sverige i äldre tid.1 Krouoinaga- Även i Sverige hava för tryggande av en jämn spannmålssinerna. tillgång och jämna spannmålspriser tidigare anlagts offentliga spannmålsmagasiner, s. k. kronomagasiner. I vårt land tillkom emellertid här som ett betydelsefullt moment statens övertagande av brännvinsbränningen och vad därmed ägde sammanhang. Kronans Ända långt in på 1800-talet utgingo en stor del av de s. k. persedel- grundskatterna i olika persedlar, bland andra spannmål, vilka insamlades i de kungliga varuhusen, varifrån de avfördes antingen till direkt konsumtion vid hovet, garnisonerna o. s. v., eller ock till försäljning genom för ändamålet i statens tjänst särskilt anställda köpmän. Först genom Kungl. Brevet den 23 juli 1869 förvandlades de sista persedelräntorna till fixa penningskatter, samtidigt som början gjordes till de indelta räntornas indragning till statsverket. Tillqodo- Med anlitande av kronans ränteuppbörd och kronans egna spannseenilet av målsarrenden tillgodosågs, så långt lämpligen kunde ske, i första ar floUan*h rummet arméns och flottans spannmålsbehov. Som regel gällde spannmåls- därvid, i varje fall under frihetstiden, att i de s. k. garnisonsbchov. magasinerna skulle, förutom det löpande årets behov, finnas ett förråd av spannmål för ett hälft år framåt. Särskilda s. k. förrådsmagasiner för mobiliseringstillfälle inrättades därjämte under frihetstiden. Undsätt- Redan på Gustav Vasas tid — måhända t. o. m. tidigare — ningar av i a m n a d e kronan i tider av spannmålsbrist ur sina magasiner måUiliTöd- understöd åt nödlidande. Under frihetstiden blev detta så vanlidande. jjgf^ a ^ från denna tid kronoförrådens användande för undsättningsändamål nästan kunde sägas ingå i deras normala disposition. 1

Se härom utförligare: Karl Åmark, Spannmålshandel litik i Sverige 1719—1830 (Stockholm 1915).

och

spannmålspo-

KAP. II.

ÅTGÄRDER I SVERIGE I ÄLDRE TID.

5¶Genom grundandet år .1775 av regale bränneriinrättningenAmUffande utvidgades kronans spannmålsrörelse ytterligare. För bränneri- *VS*T" driften krävdes nämligen ett högst betydande spannmålsförlag. Tu regal! I samband med uppförande av kronobrännerier inrättades därför ^""S"*" även spannmålsmagasiner, vilka dels nyuppfördes dels ock in- 'ning' rymdes i äldre kronobyggnader. De flesta kronobrännerierna nedlades visserligen redan år 1788, sedan man funnit lämpligt att beträffande brännvinsbränningen övergå till ett nytt system innebärande dess utbjudande på arrende till allmänheten. Men ända in på 1800-talet bedrev kronan brännvinsbränning vid egna brännerier ehuru i inskränktare omfattning. Med regale bränneriinrättningen avsågs väl i första hand att öka kronans inkomster men dock därjämte även att bereda jordbrukaren en lättare avsättning av och ett jämnare pris å spannmålen. De för inrättningen anskaffade spannmålslagren anlitades dessutom också vid olika tillfällen i undsättningsändamål. Efter Gustav IILs död inskränktes kronans spannmålsrörelse Kronans i huvudsak till anskaffande av spannmål för kronans ordinarie S^f^ behov, i sammanhang varmed en utgallring av de överflödiga ' "sh-änkTs' magasmerna företogs. Hade denna utveckling ostört fått fortgå, ^m-fZT synes det sannolikt, att magasinsinrättningens avveckling skulle hava kunnat ske relativt obemärkt. Vid 1809—10 års riksdag beslöts emellertid att ånyo, enligt Kronans vissa grunder, utvidga magasinsinrättningens verksamhet samt Z^llTl't att härför skulle anvisas ökade medel. Bondeståndet hade vid vid/as'ånyo riksdagen i ingivna besvär hemställt, att i landsorterna måtte in- "MmänWa rättas flera spannmålsmagasiner, varest för kronans räkning upplumdspannmål skulle upphandlas av jordbrukare, som därav ville sälja figar *3l Det sammansatta utskott, vartill denna framställning — tillika llfärZna med åtskilliga andra i ämnet gjorda — efter återremiss hän vi- 8»annmålssats, tillstyrkte magasinsinrättningens utvidgning. En allmän F " S 6 '' magasinsinrättning vore, framhöll utskottet i sitt utlåtande, oundgänglig till lantbrukets upphjälpande och säkerhet genom åstadkommande av ett i bättre och sämre år någorlunda jämnt pris pa spannmål, till undsättning av de under alla år behövande orterna i riket och till förekommande av hungersnöd vid ett eller flera på varandra följande missväxtår samt slutligen till arméns och flottans utrustning vid inträffande krig. Riksdagsskrivelsen följde beträffande motiveringen för magasinsinrättnings utsträckta understödjande utskottsförslaget. Kungl Maj:ts beslut, som fastställde de av ständerna för inrättningen förordade förvaltningsgrunderna, expedierades först den 7 november 1811. Vid 1815 års urtima riksdag ställde ständerna ytterligare okade medel till spannmålsmagasinsinrättningens förfogande, ehuruväl redan vid denna riksdag enstaka röster höjdes för

g

SPANNMÅLSDAGERHUSFRÅGAN.

inrättningens fullständiga upphävande och spannmålshandelns överlämnande helt åt den enskilda företagsamheten. Uh-idgGenom 1815 års riksdagsbeslut hade magasinsinrättningen ningens u t r u s t a t s med betydande medel för fullföljande av den uppgift, P ?nmbö?d som inrättningen dittills till följd av bristande tillgångar endast i ringa mån kunnat upptaga, att nämligen genom lämpligt avvägda upphandlingar under goda skördeår medverka till spannmålsprisets uppehållande vid ett skäligt medelvärde. Inrättningens förvandling från en undsättningsanstalt till en handelsanstalt, som i spannmålsuppköp till jordbrukets fromma såg sin huvuduppgift, skulle emellertid mer än något annat bidraga till att bringa den på fall. Hur det kom Under åren 1818 och 1819 samt under förra hälften av ar att ställa sig j ^ O upphandlades av magasinsinrättningen, delvis i utlandet, t prakhken. ^ mötande m D e I a r a a missväxt ansenliga kvantiteter spannmål. Då de hysta farhågorna för missväxt i allmänhet ej besannades, blevo de samlade spannmålslagren kvarliggande i magasinerna. När sedan 1820 års skörd utföll ymnigare än i mannaminne och från nästan alla landsändar klagomål hördes över låga spannmålspris och bristande avsättningsmöjligheter, stod magasinsinrättningen, som då jämlikt sin bestämmelse borde hava trätt hjälpande emellan, med förbrukade medel utan egentlig förmåga att ingripa. Det fanns under sådana förhållanden endast en utväg: att exportera spannmål. På hösten 1820 lät även magasinsinrättningen till England utskeppa ett större parti havre. Försäljningen i England gick med hänsyn till det ursprungliga. upphandlingspriset med förlust men var dock sä till vida förmånlig, som den — till högre pris än den inhemska marknaden bjöd — beredde en avsättning, som eljest icke kunnat påräknas. Företaget upprepades även följande år, da i ännu större skala. Denna gång gick exporten till Italien, dalman sökte avsättning för korn och havre. Förlusterna å denna expedition voro ännu större än å den första. De hava uppskattats till över 300,000 riksdaler. Spannmåls- Det samlade missnöjet med magasinsinrättningens verksamhet magasins- D r ö t fram v jd 1823 års riksdag. Redan i 1820 års statsreviinrätt nslipp-sovers berättelse hade framhållits, hurusom erfarenheten visat lösning, omöjligheten och orimligheten av den inrättningen förelagda uppgiften: att verka som en regulator både till avvärjande av brist i dåliga år och till beredande åt den inhemska producenten av lönande avsättning i goda; med de begränsade tillgångar nödvändigheten anvisade vore detta en uppgift över mänsklig förmåga. Efter hetsiga debatter beslöto 1823 års ständer a t t hos Kungl. Maj:t anmäla sin önskan om magasinsinrättningens upphävande. I skrivelse till statskontoret och magasinsdirek-

KAP. II. ÅTGÄRDER I SVERIGE I ÄLDRE TID.

tionen den 17 mars 1824 förordnade Kungl. Maj:t om verkställighet av de av ständerna anbefallda åtgärderna. Ännu en sista gång skulle emellertid m^gasinsinrättningen Magasinskomma att tagas i anspråk för undsättningsändamål, nämligen "^"""?"'^™ vid 1826 års missväxt. Medan under förra delen av detta år gångm i strävandena gått ut på att avyttra största möjliga partier av ""undsätt-0'' de i spannmålsmagasinerna förefintliga lagren, utgåvos under ningsändar,iaL det senare halvåret betydliga summor för att till starkt stegrade priser åter anskaffa undsättningsspannmål. Det var icke utan, att man med hänsyn till 1826 års erfarenheter på sina håll önskade magasinsinrättningen tillbaka. Vid 1828—30 års riksdag framhöll sålunda Geijer, hurusom Sverige alltifrån magasinsinrättningens stiftelse vida mindre än förut känt hungersnödens rysligheter. Det hade sedermera efter inrättningens upplösning erfarit dess avsaknad genom de svåra följder, som ett enda missväxtår mitt i överflödet efterlämnat. »Man torde», yttrade han slutligen, »få erfara samma avsaknad ännu en gång och sedermera finna sig befogad att åter inrätta, vad man oförtänkt förstört, men vid denna inrättning tillika akta sig för forna misstag.» Angående det berättigade i samt verkningarna av magasinsinrättningens omfattande spannmålsrörelse har av en författare i ämnet (ÅMARK) framhållits, bland annat, följande. »Landets nordliga belägenhet, som gjorde det ofta utsatt för Vad som missväxt; svårigheten att vid brist i en landsdel fylla densammaÄ*^nans*'vfrffrån angränsande bättre lottade, på grund av bristande inre sträckta. kommunikationsleder; de särskilt i de norra provinserna långt sp"--ne"lsfs' fram på våren tillfrusna hamnarna, dit säd från sydligare trakter kunde framkomma tidigast i maj eller juni, clå ortsförråden, vilka skola tjäna till utsäde, kanske redan, i brist på brödföda, förtärts; saknaden, på grund av den allmänna kapitalfattigdomen, av en stadgad partihandel med spannmål; allmogens ständiga utblottning på penningar, som gjorde, att spannmålsförsäljningarna ofta måste få karaktären av kreditaffärer, därvid betalningen kunde låta vänta på sig både ett och två år; allt detta innefattade lika många skäl för en från det allmännas sida organiserad nödhjälpsverksamhet, Frågan är dock, om icke här ett för vitt utsträckt lånesystem Därmed bidragit att främja ett hos befolkningens stora massa dessvärre förenade inneboende lättsinne och underhållit en större vårdslöshet i den enskilda hushållningen än eljest kanske blivit fallet, då var och en vetat, att han för alla eventualiteter blott hade sig själv och sin egen förmåga att lita till. Naturligtvis måste det anses i hög grad osunt, att icke säga förnedrande, att staten icke blott vid enstaka nöd tillfällen utan regelbundet och allmänt

8 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

trädde emellan för att åstadkomma den utjämning mellan överskott och brist i fråga om livets viktigaste nödtorftsvara, som de enskildes hushållning och handelsrörelsen i allmänhet icke förmådde genomföra; att landets jordbrukande befolkning i stor utsträckning icke skulle vara i stånd att genom eget åtgörande skaffa sig föda och möjlighet att beså sin jord; ja, att stora delar därav skulle permanent befinna sig i understödstagares ställning.» SockenVid sidan av kronomagasinerna har tidvis funnits s. k. sockenmagasinen * ^ g , ^ ^ s o c k e n v i s anlagda och under sockenmännens egen disposition stående förrådshus, inrättade i syfte att inom socknen förekomma nöd och dyrhet på spannmål. SockenSockenmagasiner förekommo tidigast under frihetstiden. Ar magasiner- 1 7 2 4 förmådde en finsk undersökningskommission allmogen i "Vande0' flera härad av Åbo och Björneborgs län att ingå föreningar om »att i vissa därtill inrättade bodar årligen något visst förråd i råg och korn av vart hemman insamla, som vid infallande missväxtår kunde dem själva så till uppehälle som utsäde till godo komma». Vården av dessa magasiner skulle handhavas av vissa sockenmännens förtroendemän. Dessa föreningar blevo även av Kungl. Maj:t stadfästade, men allmogens däri gjorda åtaganden synas hava illa uppfyllts och hela inrättningen fick snart förfalla. Sin största betydelse fingo de såsom förebilder vid det fortsatta arbetet för sockenmagasinsväsendets införande och utveckling. Med utgångspunkt härifrån diskuterades sålunda under de följande åren livligt inom riksdagen liksom i litteraturen frågan om grundande av sockenmagasiner. År 1750 lät Kungl. Maj:t till samtliga landshövdingar utgå befallning, att de skulle genom tjänliga föreställningar vid häradstingen och flera tillfällen, då allmogen komme tillhopa, söka förmå denna att vid ymnig skörd påtaga sig att efter överenskommelse årligen göra något frivilligt sammanskott för häradseller sockenmagasiners inrättande. Till ledning medsändes transsumt av en med allmogen i vissa socknar av Abo och Björneborgs län träffad förening. Landshövdingarna synas hava utvecklat ett stort nit, och deras bemödanden kröntes även med framgång, i det att ett stort antal föreningar ingångna avfallmogen socken- eller häradsvis under de närmaste åren ingåvos till Kungl. Maj:t för stadfästelse, och på grund av vilka även ett avsevärt antal sockenmagasiner inrättades. 1

Se härom även H. Juhlin-Dannfelt: Kungl.Landtbruksakademien 1813—1912 samt svenska landthushållningen under nittonde århundradet (Stockholm 1913) s. 45 f. och s. 167 ff.

KAP. II.

ÅTGÄRDER I SVERIGE I ÄLDRE TID.

9¶Genom 1771—72 års missväxt blevo sockenmagasinerna mesta- Sockendels tömda och hela inrättningen råkade flerstädes i upplösning. ™SXts Då efter den allmänna magasinsinrättningens upplösning sta- avveckling. ten ej längre direkt och omedelbart sörjde för undsättning med spannmål vid inträffande missväxt, blev det ifrågasatt att återuppliva sockenmagasinsväsendet, som vid denna tid nästan alldeles fått förfalla. Till följd av samfärdselns ofullkomlighet voro nämligen de lokala missväxter, som kunde påkomma, ännu alltjämt mycket kännbara, och försiktigheten bjöd därför varje ort att genom egna spannmålsupplag sörja för tillgång av bröd och utsäde. Med samfärdsmedlens förbättring och därav följande bättre möjligheter till anskaffande av spannmål från mera avlägsna orter föll emellertid detta behov bort och sockenmagasinerna förlorade därefter alltmera i betydelse. Genom en kungl. kungörelse den 4 december 1863 stadgades slutligen, att vederbörande kommunalstämma skulle, där ej befintliga donationsbestämmelser vore hindrande, äga att vidtaga de förändringar med sockenmagasinerna, som av stämman ansåges lämpliga. Nyttan av sockenmagasinerna synes framför allt hava legat Nyttan av däri, att genom dem tillgång, åtminstone vårtiden, bereddes p å s o ^ j ^ a " inom orten vuxen och därför till utsäde tjänligare frösäd. Framhållits har även den uppfostrande inverkan till sparsamhet och hushållning, som dessa på självhjälpsprincipen grundade inrättningar utövade. I detta sammanhang må slutligen även omnämnas två vid 1828Lombnrdian —30 års riksdag i spannmålsmagasinsfrågan framställda förslag, ä spannmål. som visserligen icke vunno riksdagens bifall men som intressera »id 1828-% genom att på frågan anlägga mera moderna synpunkter. års riksdag. Redan i det första reglementet för riksbanken av år 1668 angavs såsom en för banken tillåten rörelsegren utlämnande av lån mot säkerhet av ritorkad säd »upplagd i de stenbodar och packhus, vilka härefter på Beckholmen byggas skola». Denna rätt för riksbanken att belåna spannmål upphörde år 1762. Vid ovansagda riksdag väcktes nu förslag, att riksbanken skulle medgivas rätt att bevilja lån mot säkerhet av spannmål förvarad antingen hos jordbrukarna själva i deras egna förrådshus eller ock i särskilda under allmän vård stående magasinsbyggnader i syfte att om hösten, då kontanta utgifter för skatter, tjänstefolkslöner etc. voro för spannmålsproducentenia som mest trängande, bereda dem en penningtillgång utan att därför tvinga dem att under -ogynnsam priskonjunktur avyttra sin spannmål.

K A P . III.

Föregående utredningar i Sverige av spannmålslagerhusfrågan. A.

Historik.

Motion vid Första gången, som spannmålslagerhusfrågan i dess moderna hushåll- n i e n i n g i vårt land från vissa synpunkter blev föremål för den ti i ti n ss// ll~

^^

skåpens offentliga diskussionen, synes hava varit år 1871 med anledning ombudsmöte a v e n v jd hushållningssällskapens ombudsmöte i Stockholm av lo i 1

detta år av landshövdingen greve Eiuc SPARRE väckt motion, vari hemställdes, att ombuden ville utse en kommitté, som skulle vidtaga erforderliga åtgärder för bildande i vårt land av ett magasinskompani efter förebilden av de franska »magasins généraux» eller de engelska »docks». I motionen anfördes, att, sedan Sverige genom framstegen i dess jordbruk blivit ett spannmålsexporterande land, hade bristen på en utvecklad spannmålsmarknad av den betydenhet, att den kunde locka köpare utifrån, blivit alltmer kännbar. En ringa konkurrens och ett jämförelsevis obetydligt omfång för affärerna hade därav blivit en följd. Till denna brist komme en annan, som emellertid vidlådde ej allenast handeln utan även produktionen, ej allenast lantbruket utan även alla grenar av industrien, nämligen svårigheten att begagna den kredit, vartill någon såsom varuägare vore berättigad. En varuägare hade sina färdiga produkter, sina lager av varor, som alla erbjöde god säkerhet för ett lån, men han kunde dock endast på omvägar samt med svårighet begagna dem som hypotek. Dessa båda missförhållanden hade givit motionären anledning att fästa uppmärksamheten på en institution, varav man lärt att begagna sig i flera länder, och som införd även i vårt land enligt motionärens mening borde i hög grad kunna bidraga till

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

sagda missförhållandens undanröjande, nämligen publika magasiner eller nederlag, liknande de franska »magasins 'généraux» och de engelska dockmagasinerna, där en varuägare kunde inlägga sina varor och mot desamma undfå s. k. warrants eller kvitton, som kunde säljas eller pantsättas, såsom vore de varorna i fråga. På landets spannmålshandel skulle dessa magasiner utöva ett välgörande inflytande. En köpare kunde ju ej nöja sig med en för honom främmande säljares blotta försäkran eller förbindelse att leverera; han måste skaffa sig någon bättre säkerhet för varans avlämnade än säljarens löfte, då han ej visste vad detta löfte vore värt. Men en warrant utfärdad av ett säkert kompani förvissade honom om den avtalade leveransens fullgörande. En säljare kunde också med mycken lätthet sända ett sådant papper vart som helst med åtföljande prover, vilka även skulle kunna lämnas vida mera opartiskt av kompaniet än av ägaren. Dessa warrants kunde slutligen lätt samlas på ett ställe i så betydlig mängd, att man kunde bilda en stor marknad, som lockade köpare. Det utskott, vartill motionen av ombudsmötet för förberedande utskottet. behandling hänvisades, anförde i sitt över densamma avgivna utlåtande, att nyttan av magasinskompanierna, särdeles i vårt land med dess stora distanser och bristande tillgång på flera större marknadsplatser, där ständig avsättning av varan till skäligt pris med någon säkerhet kunde påräknas, vore alltför mycket i ögonen fallande för att behöva vidare utredning. Affärerna skulle underlättas genom sålunda beredd möjlighet att lägga upp en vara på ett ställe och sända upplagsbeviset till ett annat till försäljning, överflödiga transporter och utgifter av flera slag undvikas och ägaren av varan komma i tillfälle att begagna densamma såsom säkerhet för lån. Särdeles för åstadkommande inom landet av en större spannmålsmarknad voro de av motionären ifrågasatta anordningarna nästan oundvikliga. För deras genomförande erfordrades emellertid omkostnader till uppförande eller anordnande av fullt ändamålsenliga magasinsbyggnader eller upplagsplatser å flera orter samt till inrättande av torkrior jämte flera utgifter, vilka uppenbarligen krävde så betydande tillskott, att de torde överstiga deras tillgångar, som kunde vara hugade att inlåta sig på denna svårskötta affär. Enda utvägen syntes utskottet vara bildande av ett bolag för ändamålet, varför utskottet hemställde, att ombuden ville utse en kommitté av fem personer för vidtagande av erforderliga åtgärder härför. En dylik kommitté blev även av ombudsmötet tillsatt, men Ombudsmö dess arbete synes icke hava lett till något resultat. . Mfår

12 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Bildandet av Samma år, som detta ombudsmöte ägde rum, hade vid ett 'Magasins* e n s k i h sammanträde mellan intresserade personer å börsen i Aktiebolag* Stockholm tillsatts en annan kommitté med uppdrag att utarbeta m " ett förslag, huru anläggande av allmänna varumagasin i Stockholm bäst skulle kunna åvägabringas. Denna kommittés arbete resulterade i bildande följande år av »Stockholms Magasins Aktiebolag», som enligt den av Kungl. Maj:t fastställda bolagsordningen skulle hava till ändamål dels att emottaga varor till förvar i egna eller förhyrda magasiner och andra upplagsplatser dels ock att, emot säkerhet i dylika varor, åtaga sig betalningsskyldighet, såsom godkännare, för växlar eller anvisningar, som av varornas ägare å bolaget utställdes. Detta företag — som för övrigt, med något modifierat ändamål, ägde bestånd till år 1905, då bolaget trädde i likvidation, — avsåg emellertid icke närmast och enbart spannmålshandelns befordran samt var för övrigt mera ett handelsföretag blott och bart än ett företag i jordbrukets intresse och för dess tjänst, varför detsamma — liksom andra dess efterföljare — här är av mindre intresse. Motion vid Större betydelse fick det initiativ, som vid hushållningssällningssäll- skåpens ombudsmöte år 1901 togs av kaptenen F R . RIDDEREJEI-KE skåpens genom en av honom vid mötet väckt motion, vilken utmynnade en ""uT'mite^ hemställan, att ombuden ville besluta att till lantbruksstyrelsen ingå med anhållan, att utredning måtte göras för spannmålslagerhusfrågans lösning i Sverige och på grund av denna utredning skrivelse till Kungl. Maj:t avlåtas med framställning om nödiga anslag. I motionen anfördes, att under de senare åren från landets jordbrukande befolkning försports en allmän och berättigad klagan över svårigheten eller rent av omöjligheten att till priser fullt betäckande produktionskostnaderna avyttra den inom landet producerade spannmålen. Gentemot detta missförhållande hade till och med de senast införda tullsatserna visat sig otillräckliga, då de större kvarnetablissementen och spannmålsfirmorna fortfarande funne med sin fördel förenligt att importera utländsk spannmål till pris, som ganska betydligt överstege den inhemska produktionens samtidigt noterade försäljningsvärde. Bland orsakerna till att spannmålstullarna icke fyllt det med dem avsedda ändamålet ansåg motionären att i fråga om brödsäden främst borde framhållas den fullt naturliga och berättigade strävan hos alla kvarn- och spannmålshandlare att, med hänsyn till konsumenternas betydligt stegrade fordran på varans kvalitet, å sin sida förskaffa sig den erforderliga råvaran i så stora och ensartade partier som möjligt, varvid de i främsta hand vore hänvisade till de stora magasinen i Amerika, Östersjöprovinserna

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

ni. fl. länder. Det ville emellertid även synas motionären, som om därjämte det av producenterna brukliga sättet att dels massvis utkasta större delen av årsskörden i marknaden redan på hösten dels ock anlita mellanhänder vid försäljningen bidragit till att nedpressa spannmålens försäljningsvärde till skada för producenten utan motsvarande gagn för den slutliga konsumenten men i många fall till orimligt hög, ehuru ojämnt fördelad, vinst för de många mellanhänderna. Vid varje förslag till avhjälpande av dessa missförhållanden borde, enligt motionärens mening, avseende fästas vid följande två huvudpunkter: l:o) Den inhemska sädesproduktionen borde sammanföras och behandlas på sådant sätt, att den i fråga om de utbjudna partiernas storlek och jämnhet kunde tävla med den utländska varan; samt 2:o) dess försäljning handhavas så, att avnämarna ej onödigtvis betungades, samt så, att producenterna komme i åtnjutande av högsta möjliga pris genom billiga och ändamålsenliga lagringskostnader. Det bästa medlet för uppnående av dessa önskningsmål vore, ansåg motionären, inrättande — i likhet med vad som skett i Nordamerika och Tyskland — av s. k. allmänna spannmålslagerhus för uppsamling, sortering, torkning och försäljning av spannmål samt för den lagrade spannmålens belåning. För inrättande av spannmålslagerhus borde producenterna sammansluta sig till allmänna spannmålsföreningar. Fördelarna härav utvecklade motionären i fem punkter: 1. Genom klimat- och andra förhållanden vore våra jordbrukare i allmänhet hänvisade till odling av en större mångfald sorter av de olika sädesslagen än vad fallet vore t. ex. i mellersta Nordamerika; men så långt ifrån att detta vore ett skäl mot allmänna spannmålsföreningar, syntes det tvärtom vara nödvändigt att uppsamla dessa många små partier, vilka var för sig vore av mindre värde men genom lämplig och med maskinkraft verkställd behandling på billigt sätt kunde sammanföras till större ensartade, mera begärliga partier, varigenom av den inhemska säden skulle erhållas en värdefullare handelsvara. 2. För höjande av det svenska lantbruket skulle spannmålslagerhusen verka såsom en kraftig hävstång genom den klassificering av spannmålen, som där måste äga rum och varigenom producenterna skulle eggas till största möjliga noggrannhet vid val av utsäde, bruk och gödsling av åkerjorden, behandling av skörden m. m. 3. Genom möjligheten av magasinering och belåning av sä-

It

SPANNMÅLSLAGERIIUSFRÅGAN.

den skulle producenten bliva i tillfälle, dels att utan uppehåll och, när han ville, avtröska sin skörd, utan att därför, på grund av bristande magasinsutrymme, behöva utan hänsyn till ortskonjunkturerna avyttra densamma, dels ock att i de fall, då han ej önskade försälja sin vara, belåna eller erhålla förskott å densamma, samt därjämte även att i lagerhuset mot billigavgift få sin vara väl vårdad till kommande behov. 4. Vid alla leveranser till staten skulle spannmålsföreningama medföra ökad lätthet för staten att med säkerhet erhålla fullt provenlig vara till billigaste möjliga pris, varförutom icke finge förbises den i Tyskland starkt betonade betydelsen av dessa spannmålsnederlag vid en eventuell mobilisering. 5. Efterfrågan och tillgång av spannmål inom landet skulle bliva mera överskådlig och de lokala överskotten med större säkerhet kunna disponeras för mera avlägsen placering eller export. Beträffande sättet för anordnande av spannmålslagerhus kunde man tänka sig flera alternativ, såsom bildande av lantmannaföreningar på andelsprincipens grund eller aktiebolag, där aktieägarna finge en begränsad utdelning och all övrig vinst tillfolle spannmålsägarna. För att få lagerhusen till stånd syntes det dock vara nödvändigt, att staten understödde föreningarna eller bolagen på något verksamt sätt, såsom genom l:o) inrättande av en fond, från vilken lån skulle utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med i fråga om odlingslånefonden gällande bestämmelser, dock att lånebeloppet ej finge uppgå till mera än hälften av beräknade kostnaden; 2:o) beredande av fraktlindringar å statens järnvägar sålunda att vid en årlig transport av vissa ton spannmål rabatterades vissa procent å de därför debiterade frakterna. Något statsbidrag till beredande av rörelsekapital för lagerhusens skötsel eller utbetalande av förskott till spannmålsägarna ansåg motionären däremot ej vara erforderligt. Utskottet. Det utskott, vartill motionen remitterades, förklarade sig i över densamma avgivet utlåtande i likhet med motionären anse, att det skulle bliva av verklig nytta för landets jordbruk, om spannmålslagerhus även hos oss bleve en verklighet. Särskilt skulle enligt utskottets förmenande det stora antalet av smärre arrendatorer, vilka för att erhålla medel till att i tid gälda arrendena i brist på rörelsekapital oftast måste till vad pris som helst avyttra den inhöstade grödan, så snart densamma hunnit tröskas, få stort gagn av de ifrågasatta lagerhusen, därigenom att i dessa lån lämnades mot pant av den inlevererade spannmålen, för vars försäljning en lämpligare tidpunkt därefter kunde avvaktas.

KAP. n i .

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

lä

Med anledning av denna motion anhöllo ombuden uti en till Ombudslantbruksstyrelsen ställd skrivelse, att styrelsen ville föranstalta ^1901. om utredning beträffande sättet för inrättandet i Sverige av spannmålslagerhus samt hos Kungl. Maj:t göra den framställning om bidrag av statsmedel, som för ändamålets vinnande påkallades. Med anledning av ombudsmötets hemställan uppdrog länt- J. Söderbruksstyrelsen den 24 september 1903 åt överkontrollören JJ ^[emissom SÖDEKGREN och professorn HJALMAR NILSSON att verkställa utred- utredning. ning beträffande sättet för inrättande i Sverige av spannmålslagerhus samt till lantbruksstyrelsen inkomma med yttrande och förslag i ämnet. I skrivelse till lantbruksstyrelsen den 31 augusti 1907 avgåvo de sakkunniga den begärda utredningen. I en allmän översikt över spannmålsförsäljningens läge inom landet omnämndes i denna utredning inledningsvis lantmännens titt och ofta hörda klagomål över de låga priser, som de i regel bekommit, men att å andra sidan även avnämarna — spannmålshandeln och industrien m. fl. — hade, och det på lika goda skäl, givit till känna sitt missnöje. Så länge ej den inhemska spannmålen tillhandahölles annat än i små samt illa eller alls icke rengjorda och sorterade partier, ansåge de sig hava varit i sin fulla rätt med avseende på prisläget, liksom de menade sig hava haft goda skäl till att i särskilda fall täcka sina behov från utlandet, där fasta anbud å stora partier med garanterad hög kvalitet kunnat erbjudas. Efter en kortfattad historisk återblick på de moderna spannmålslagerhusens dittillsvarande användning och en teknisk översikt över deras inredning, maskinella utrustning och arbetssätt lämnades av de sakkunniga en redogörelse för erfarenheterna från lantmännens egna spannmålslagerhus i Tyskland, vilka de sammanfattade i följande punkter. 1. Lantmannen finge sin spannmål bättre betald och sädespriserna stego ofelbart på varje ort, där ett lagerhus funnes. Skälen härtill voro flera. Under det att spannmålshandlaren i eget intresse bjöde lägsta möjliga pris och i allmänhet vaktade sig för att i onödan kungöra ett förbättrat marknadsläge, hölle sig lagerhuset — som endast hade att taga hänsyn till sina kommittenters intressen — däremot så nära som möjligt intill dagens högsta försäljningspris och hade ingen anledning att hemlighålla detta. För att kunna bestå i konkurrensen nödgades då även handlandena, såsom erfarenheten över allt visat, något höja sina inköpspriser, vilket till sist komme hela orten och även icke föreningsmedlemmar till godo. Störst bleve natur-

16 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

ligtvis i detta avseende fördelen för de mindre lantmännen, vilka vid lagerhusen fingo realisera sina små partier till alldeles samma pris, som eljest kunde erhållas blott av producent, som kunde leverera hel vagnslast av samma vara. Därtill hade de fördelen att få frånsorteringen med sig hem igen krossad på den gröpkvarn, som i regel hörde till lagerhusets utrustning. Att priserna verkligen kunde hållas så högt, som de gjorde, berodde dels därpå, att genom den grundliga rensningen och sorteringen samt den ändamålsenliga luftningen med lagerhusets maskiner varans värde ej oansenligt ökades, dels ock därpå, att vid de stora utbuden av dylika förstklassiga, fullt provenliga partier alltid dagens högsta pris kunde uppnås. 2. Lantmannen behövde ej sälja på tider, då priserna voro tryckta, t. ex. omedelbart efter skörden, och behövde ej heller, som så ofta eljest, på annat sätt bliva ekonomiskt beroende av avnämaren till spannmålen. Tillfälle gåves nämligen alltid att få spannmålen undan och i säkert förvar, även om man icke för tillfället skulle vilja avsätta densamma. Den kunde då lagras in till lämplig tid. Vore det likväl önskligt att genast erhålla penningar å den lagrade spannmålen, kunde även detta ske genom den belåning, som lagerhuset, utan besvär för vederbörande, ordnade. • 3. Stora besparingar gjordes i magasinering och transporter. 4. Lagerhuset, med sin utmärkta maskinuppsättning och erfarna personal, hade visat sig göra stort gagn även genom det flitigt begagnade åtagandet att mot en billig avgift rensa och sortera den säd, som medlemmarna avsett för eget bruk, i all synnerhet utsädet. Från flera håll anfördes, att nyttan härav varit påtaglig; naturligtvis återigen mest för de mindre gårdarna. 5. Vidare hade lagerhusets klassificering av de ingående leveranserna till olika kvaliteter, vilken finge och borde övervaras av leverantören, visat sig märkbart stegra strävandet att ernå bästa möjliga resultat vid sädesodlingen. Samma klassificering hade också otvetydigt kunnat påvisas leda till en allmännare odling inom orten av de sorter, som stått sig bäst vid bedömningen och som således bäst lämpade sig för de lokala förhållandena. 6. Slutligen finge ej heller glömmas, att intet bättre medel än dessa lagerhus funnes för att tillvarataga och kontrollera det överskott av spannmål, som kunde finnas i landet, vare sig det gällde åstadkommande av en jämnare fördelning av brödföda såväl som brödpriser mellan olika landsdelar eller täckande av ett större tillfälligt behov på grund av missväxt, mobilisering o. d.

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

17¶Under åberopande av erfarenheterna från Tyskland utvecklade de sakkunniga härefter fördelarna av lagerhusdriftens införande i Sverige. Icke blott för de sädesproducerande delarna av landet hade detta lagersystem sin stora uppgift att fylla, utan även för de vidsträckta områden, som ej producerade nog för eget behov, genom den utjämning i spannmålsprisen, som detsamma visat sig medföra. Det vore, enligt de sakkunnigas mening, just beträffande de lokala spannmålsöverskottens fördelning till företrädesvis konsumerande delar av landet, som denna ansamling till möjligast stora partier annorstädes gjort det allmänna så god tjänst. Ett annat behov, som skulle kunna fyllas genom en lösning av lagerhusfrågan, vore arméns proviantering. Kunde vi, liksom i Tyskland, få ett påbud, att till leverantörer i första hand skulle utses lantmännen eller deras organisationer och ej i prisdifferenser spekulerande uppköpare, skulle, ansågo de sakkunniga, säkerligen mycket i våra offentliga provianteringsförhållanden komma att arta sig annorlunda. Utsikterna för spannmålslagerhusens införande i Sverige syntes de sakkunniga vara de bästa. Den allra främsta och rent av avgörande betingelsen härför vore förefintligheten av en sammanslutning av lantmännen på andelsprincipens grund. I detta avseende hade vi i själva verket med den omfattning, som andelsrörelsen bland de svenska lantmännen efter hand tagit, och med den höga utveckling, deras organisationer på sista tiden ernått, med fullt och konsekvent genomförd centralisation, en vida bättre grund att bygga på än man någonsin haft i Tyskland. Ett lyckligt genomförande i vårt land av lagerhusidén förutsatte emellertid, även enligt de sakkunnigas mening, den största försiktighet och omtanke. Men då redan en bärande organisation i svenska lantmännens riksförbund vore för handen, snart nog utsträckt över hela landet, ville det synas de sakkunniga, som skulle saken likväl lätt kunna ordnas. Till en början kunde spannmålen övertagas av lokalföreningarnas expeditioner och av dessa befordras till centralföreningens nederlagsorter. Vid dessa kunde de första större lagerhusen komma till uppförande, under det att man för erfarenhets vinnande borde uppskjuta att bygga de för systemets rätta genomförande minst lika viktiga uppsamlingslagerhusen ute i bygderna. Beträffande Skåne förordade de sakkunniga systemets genomförande på så sätt, att snarast möjligt medelstora lagerhus (beräknade för 2,000 å 4,000 tons) uppfördes i centralföreningens inskeppningsorter och huvuddepåer (Hälsingborg, Malmö, Simrishamn och Ahus, eventuellt Trälleborg), varefter dessa lagerhus först senare skulle efter2—194643

18 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

följas av ett antal vida mindre och enklare lagerhus (på högst 800 å 1,500 tons) å de viktigare leveransorter, som efter hand visade sig mest ägnade härför. För andra landsdelar åter med vida större avstånd och besvärligare kommunikationer bleve behovet av uppsamlingslagerhus här och där i bygderna mera trängande. Där tillkomme jämväl den rent ekonomiska frågan om besparing av frakter, framför allt returfrakter. De sakkunniga upptogo till sist till behandling den betydelsefulla men enligt deras mening vanskliga byggnadsfrågan. Att lagerhusföreningarna själva på egen hand anskaffade erforderligt byggnadskapital, syntes de sakkunniga endast undantagsvis kunna påräknas. Vägande skäl talade emellertid för, att det allmänna med ekonomiskt understöd i en eller annan form främjade en verksamhet, som ägde en så vittgående betydelse för landets viktigaste näring. Att staten rent av själv skulle bygga lagerhusen och såsom dessas innehavare mera direkt uppbära eller taga del i arbetet, kunde av flera skäl anses mindre lämpligt och önskvärt, under det att däremot varje form för en eventuell byggnadshjälp, som kunde stödja och stärka den enskilda företagsamheten, borde hälsas med tillfredsställelse. Den enklaste och kanske även verksammaste formen för ett sådant understöd syntes de sakkunniga vara, att riksdagen anvisade nödiga medel för upprättande av en lånefond, som skulle tillhandahållas lantmännens andelsorganisationer för uppförande av lagerhus, mot det att inteckningar i dessa senare, motsvarande viss del av byggnadssumman, lämnades Kungl. Maj:t till säkerhet. De sakkunniga slutade sin utredning med ett uttalande, att med en sådan möjlighet för lagerhusverksamhetens upptagande i vårt land det helt säkert ej skulle komma att dröja länge, innan de redan befintliga och i fullt arbete stadda lantmannaorganisationerna skulle veta att tillgodogöra sig även detta mäktiga hjälpmedel till åstadkommande av en sund och självständig ekonomi inom en viktig gren av landets modernäring. Yttrande Sedan lantbruksstyrelsen den 23 oktober 1907 lämnat husarens0™/!"" hållningssällskapens i november samma år i Stockholm sammanNilssons wi-trädande ombud tillfälle att över de sakkunnigas yttrande och re hxåhllltt förslag till lantbruksstyrelsen inkomma med utlåtande, anförde ningssäll- ombuden i skrivelse till lantbruksstyrelsen den 8 november 1907, ombudsmöte a t t i v a ( * de sakkunniga andragit kunde ombuden i allt väsentår 1907. ligt instämma. Den av de sakkunniga verkställda utredningen bestyrkte tillfullo ombudens redan år 1901 uttalade uppfattning om önskvärdheten av införande även i vårt land av allmänna spannmålslagerhus. Även därutinnan voro ombuden ense med

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

de sakkunniga, att en dylik åtgärd skulle vara av den största betydelse särskilt för innehavarna av de mindre och minsta odlingslägenheterna, vilka därigenom skulle få tillfälle att realisera sina små partier till samma pris, som eljest blott skulle kunna erhållas för en hel vagnslast av samma vara. Emellertid finge det enligt ombudens tanke ingalunda förbises, att förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete på nu avsedda område ingalunda här i landet voro lika gynnsamma som t. ex. i Tyskland. Särskilt torde i fråga om vissa delar av landet befolkningens relativa fåtalighet och de betydande avstånden lägga avsevärda hinder i vägen. Härtill komme ytterligare, att den kooperativa verksamheten bland lantmännen, vilken ombuden i likhet med de sakkunniga utan tvekan ansågo vara den grund, på vilken lagerhusinstitutionen måste vila, visserligen under de senare åren genomgått en glädjande utveckling, men dock ingalunda ännu i vårt land vunnit den fasta ställning eller kommit i åtnjutande av det erkännande och förtroende från statsmakternas sida, som i Tyskland varit en av de förnämsta anledningarna till institutionens hastiga och framgångsrika utveckling därstädes. Därmed ville ombuden ingalunda säga, att icke ombuden ansåge tiden vara mogen för ett försök i den av de sakkunniga angivna riktningen, utan endast att initiativet till lagerhusens införande givetvis borde komma från lantmännen själva, vare sig genom deras redan förefintliga eller genom nya för ändamålet särskilt bildade organisationer, ävensom att en sådan verksamhet lika litet här i landet som i Tyskland hade någon utsikt till verklig framgång, med mindre den kooperativa verksamheten erhölle ett kraftigt stöd från statsmakternas sida. Viktigast vore utan tvivel, att lantmannaorganisationerna sattes i tillfälle att utan allt för tryckande kostnader åt sig anskaffa de för lagerhusväsendet nödiga byggnaderna med tillhörande maskiner. Erfarenheten från Tyskland visade uppenbart, att utan en sådan hjälp någon nämnvärd verksamhet icke kunde komma till stånd. Ombuden hade ock anledning tro, att, därest blott lämpliga åtgärder i detta syfte vidtoges, intresset för saken redan inom vissa delar av landet vore så stort, att det ej skulle dröja länge, innan lagerhus på vissa orter komme till stånd. Ifråga om sättet för understödets lämnande, syntes det ombuden lämpligast, om en lånefond bildades, från vilken byggnadslån på billiga villkor finge till lantmannaorganisationerna utlämnas. Angående denna fonds eventuella belopp och lånevillkoren ansågo ombuden sig sakna möjlighet att uttala sig, då ett uttalande härom förutsatte utredningar, vilka under den korta tid, som ombuden haft sig tillmätt, icke kunnat åstadkommas.

20 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Yttrande I skrivelse den 21 december 1907 till styrelsen för svenska grens o^ lantmännens riksförbund anhöll härefter lantbruksstyrelsen, att Nilssons ut- styrelsen för riksförbundet ville lämna samtliga under styrelsen ,e Sv&Mka> sorterande länsförbund och föreningar tillfälle att över det av lantmännens Södergren och Nilsson uppgjorda förslaget avgiva yttrande samt n årl908? därefter, jämte överlämnande av de inkommande yttrandena, till lantbruksstyrelsen avgiva eget utlåtande i frågan. Med skrivelse den 10 juni 1908 inkom styrelsen för svenska lantmännens riksförbund till lantbruksstyrelsen med det begärda utlåtandet, vari i huvudsak anfördes följande. Behovet av spannmålslagerhus vore enligt riksförbundets mening mycket olika i skilda delar av landet. I Skåne syr tes försäljningen av spannmål vara någorlunda tillfredsställande ordnad genom de handlande, kvarnar och bryggerier, som där uppträdde konkurrerande med varandra, vartill komme, att där under de senaste åren ett fullt modernt spannmålslagernas blivit på enskilt initiativ anlagt och medfört för lantmännen gynnsamma verkningar på spannmålsmarknaden. Däremot förelåge i Skåne ett trängande behov efter att få smärre uppsamlingslagerhus anlagda här och var på landsbygden, så att de mindre lantbrukarnas spannmål lätt och bekvämt skulle kunna sammanföras i stora, ensartade partier och därigenom betinga samma pris som de större jordbrukarnas spannmål. För mellersta Sverige syntes emellertid spannmålslagerhusinstitutionen komma att medföra de största fördelarna, i det att där spannmålshandeln ej vore så organiserad och kommunikationerna ej så utvecklade som i de sydligaste delarna av landet. Då lantmännen ofta hade otillräckligt utrymme för att förvara sin spannmål samt dessutom jämväl voro i behov av penningar till jordbruksdriften, blevo de ej sällan nödsakade att sälja spannmålen till de låga priser, som bjödos, även om de, vilket dock mera sällan vore förhållandet, skulle vara underkunniga om de priser, som annorstädes betalades för spannmål. I de förnämsta sädesproducerande länen i mellersta Sverige vore därför större spannmålslagerhus av behovet påkallade, men dessa uteslöte icke behovet av smärre uppsamlingslagerhus, vilka syntes förbundet såsom en nödvändig förutsättning för, att de centrala lagerhusen skulle kunna arbeta på ett tillfredsställande och för de mindre jordbrukarna gynnsamt sätt. Spannmålslagerhusen borde — om det med deras inrättande avsedda syftemålet till fullo skulle kunna uppnås — ägas och drivas av lantmännen själva genom deras förhandenvarande eller för ändamålet nybildade organisationer. Lantmännen bleve därigenom i tillfälle att till en viss grad reglera spannmålsprisen. De kunde i lagerhusen upplägga sin spannmål för att realisera

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

den, ^ då priserna ställde sig högre, samt där jämväl erhålla lån å densamma. För arméns proviantering skulle slutligen spannmålslagerhusen bliva av allra största betydelse, då armén därigenom kunde direkt från producenterna oeh utan fördyrande mellanhänder erhålla en vara av bästa beskaffenhet, vartill komme tryggheten att i lagerhusen i händelse av krigsutbrott hava tillgång till förråds- och upplagsplatser för provianteringen. Utan statens kraftiga understöd skulle emellertid spannmålslagerhusfrågan sannolikt icke kunna lösas. Detta understöd borde enligt riksförbundets åsikt lämnas genom lån till uppförande av lagerhus emot billig ränta och med lång amorteringstid samt helst till samma belopp, som lagerhusen kostade i uppförande. Lånen borde utgå med högst 5,000 kronor till uppsamlingslagerhus och högst 150,000 kronor till centrallagerhus och statens säkerhet utgöras av första inteckning i byggnaden till samma belopp som den lånfångna penningsumman. Att döma av det intresse, som i skilda delar av landet förefunnes för dylika lagerhus, syntes ett belopp av 3,000,000 kronor vara erforderligt för att möta de ansökningar om understöd, som från lantmännens sida kunde förväntas, om lånevillkoren bleve gynnsamma. Inom riksförbundet hystes icke mer än en mening därom, att spannmålslagerhusens införande i vårt land lättast skulle kunna ske genom att lantmännens redan förefintliga större organisationer för inköp av förnödenheter övertoge driften av desamma. Spannmålshandeln hörde helt nära samman med inköpen av foder- och gödselmedel, och det vore därför endast en naturlig utveckling av lantmännens sammanslutningsrörelse, att deras inköpsföreningar även upptoge försäljningen av medlemmarnas spannmål, varmed för övrigt redan flera föreningar inom riksförbundet hade börjat, ehuru tills vidare blott i mindre skala och endast såsom kommissionsaffär. För ändamålet bildade särskilda lagerhusföreningar borde dock icke vara uteslutna från möjligheten att erhålla lån. Den fordran måste dock uppställas, att medlemmarna i förening, som erhölle lån för uppförande av lagerhus, skulle, med undantag av affärsledaren, vara jordbrukare, samt föreningen så organiserad, att den i ekonomiskt hänseende erbjöde trygghet för ett tillfredsställande handhavande av lagerhusdriften. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 oktober 1908 framlade Lantbrukslantbruksstyrelsen förslag till .bildande av en statens lånefond Italian å en miljon kronor, varifrån lån enligt vissa grunder skulle hos Kungl. utgå till byggande av spannmålslagerhus. Styrelsen hemställde footer 1908.

2-2

SPAXNMÅLSLAGERHU3FRÅGAN.

tillika, att Kungl. Maj:t täcktes för detta ändamål till riksdagen avlåta proposition. På de skäl, som blivit av hushållningssällskapens ombud, de av lantbruksstyrelsen för frågans utredning utsedda sakkunniga samt svenska lantmännens riksförbund i ärendet anförda ansåg lantbruksstyrelsen tiden vara inne för vidtagande av åtgärder från statens sida i syfte att spannmålslagerhus måtte inom vårt land allmännare komma till stånd. Bland de anförda skälen för spannmålslagerhusens införande syntes styrelsen särskilt böra framhållas, att lantmännen härigenom sattes i tillfälle att till fördelaktiga pris avsätta sin spannmål samt ej nödgades realisera densamma under ogynnsamma konjunkturer, att pa detta sätt föreningsväsendet inom lantbruket skulle kraftigt befordras, att genom den vid lagerhusen skeende klassificeringen av spannmålen lantmännen skulle erhålla kraftig anvisning om behovet och värdet av en fullkomligare skötsel av sitt jordbruk samt att erfarenheten från främmande länder påtagligt visat fördelarna av dylika inrättningar. Den åtgärd, som från statens sida borde vidtagas i syfte att befrämja spannmålslagerhusfrågans lösning, vore enligt styrelsens mening bildande av en statens lånefond, varifrån lån skulle utlämnas för anordnande av spannmålslagerhus. Såsom låntagare borde endast godkännas för län eller provins bildad sammanslutning av jordbrukare. Enligt styrelsens mening voro de till svenska lantmännens riksförbund anslutna lantmannaföreningarna särdeles väl ägnade att för ifrågavarande ändamål tjäna såsom mellanhänder mellan staten och enskilda. Dock ansåge styrelsen det icke böra eller lämpligen kunna bestämmas, att endast medlemmar av riksförbundet skulle vara berättigade att erhålla lån från fonden ifråga, utan syntes styrelsen detta böra medgivas varje länsvis eller provinsvis bildad lantmannasammanslutning, bland vars uppgifter inginge att verka för avsättningen av föreningsmedlemmarnas lantbruksprodukter och vilkens stadgar blivit av Kungl. Maj:t godkända. Oaktat lantbruksstyrelsen till fullo erkände vikten och betydelsen av, att smärre lagerhus, avsedda att uppsamla spannmål från den närmaste orten, s. k. uppsamlingslagerhus, komme till stånd, ansåge dock styrelsen, i motsats till vad svenska lantmännens riksförbund uttalat, att lån från den ifrågasatta fonden endast borde utlämnas för uppförande av större lagerhus belägna å mera centrala platser inom sammanslutningens område, s. k. cenlrallagerhus. Då understöd från statens sida icke borde lämnas för andra angelägenheter. än sådana, som ej därförutan kunde vinna sin lösning, men medel till uppförande av d e s . k. uppsamlingslagerhusen, för vilket ändamål ju enligt riksförbundets

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

mening erfordrades högst 5,000 kronor, utan svårighet borde kunna anskaffas inom orterna, syntes nämligen statslån, för att sådana skulle komma till stånd, icke vara av behovet påkallade. Angående lånevillkoren framlade lantbruksstyrelsen ett detaljen rat förslag. Lån borde kunna beviljas till högst så stort belopp, som svarade mot 3 /i av taxeringsvärdet å fullbordad anläggning. Av låntagare utbekommet statslån skulle delas i två lika stora delar: en amorteringsdel och en stående del. A amorteringsdelen skulle erläggas, intill dess densamma blivit till fullo gulden, en annuitet av 7 %, varvid såsom ränta skulle räknas 4 % å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Skyldighet att erlägga den första kapitalavbetalningen skulle inträda, när 3 år förflutit efter utgången av det kalenderår, under vilket -lånet utbekommits. Intill dess kapitalavbetalningen skulle börja, borde erläggas endast föreskriven ränta å statslånets hela belopp. Därjämte skulle erläggas, jämte annuiteten å amorteringsdelen, 4 % länta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lanedel till fullo inbetalts. Statslånets stående del borde, om låntagaren ställde sig vederbörliga bestämmelser till efterrättelse, från statens sida icke kunna uppsägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och skulle låntagaren därvid åtnjuta 6 månaders uppsägning. I varje fall skulle likväl den stående delen vara gulden inom 5 år från det sista avbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Vidkommmande det under ärendets behandling uttalade önskemålet, att inom vårt land garantibevis (•warrants) — av innehåll ej mindre att viss person å lagerhuset upplagt en viss kvantitet spannmål av angiven beskaffenhet än även att direktionen för lagerhuset garanterade, att partiet icke skulle till ägaren eller någon annan utlämnas, förrän garantibeviset återställdes — i sammanhang med inrättande av spannmålslagerhus skulle komma till användning, så ansåge visserligen styrelsen, att genom dessa åtskilliga fördelar skulle kunna beredas spannmålsliandeln. Men såvitt styrelsen kunde finna, vore någon särskild åtgärd från statens sida för detta ändamål icke erforderlig, utan frågan kunna lösas genom affärsbruket. ^'

Genom remiss den 30 oktober 1908 anbefallde Kungl. Maj:t Yttrande lantbruksstyrelsen att lämna hushållningssällskapens under no- brukssU/relvember månad samma år i Stockholm sammanträdande ombud sens förslag tillfälle att yttra sig över lantbruksstyrelsens hos Kungl. Maj:t "ningsläli-' gjorda framställning. skåpens omI sitt med anledning härav till Kungl. Maj :t avgivna y t t - b u d år 190Srande förklarade sig ombuden hava med största tillfredsställelse tagit del av lantbruksstyrelsens ifrågavarande framställning.

24 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Med avseende å den föreslagna lånefondens storlek hade väl ombuden funnit denna något lågt tilltagen såsom icke på långt när motsvarande det behov av lagerhus, som antagligen skulle visa sig förefinnas, men då detta behov sannolikt endast så småningom och i sammanhang med lantmannaföreningarnas skeende utveckling komme att göra sig gällande, syntes dock det föreslagna beloppet för icke så kort tid framåt vara tillräckligt. Vad anginge den inskränkande bestämmelsen rörande villkoren för låns erhållande, nämligen att sådana endast finge utlämnas för byggande av större lagerhus, tilläto ombuden sig uttala den önskan, att den sålunda uppdragna gränsen måtte något vidgas, så att det bleve medgivet att erhålla lån till uppförande även av uppsamlingslagerhus försedda med maskinella inrättningar för sädens lämpliga skötsel, dess torkning, rensning och sortering, enär enligt ombudens mening på många ställen, särskilt där avståndet till centrallagerhus bleve stort, behovet av sådana smärre lagerhus skulle göra sig synnerligen starkt gällande samt dessa till och med kunde anses utgöra en nödvändig förutsättning för, att de stora lagerhusen skulle komma att fullt motsvara det med dem avsedda ändamålet. Under förhoppning att denna av ombuden uttalade önskan måtte vinna beaktande hemställde ombuden, att Kungl. Maj:t ville till lantbruksstyrelsens framställning lämna bifall. Yttrande Statskontoret, som den 2 juni 1910 över lantbruksstyrelsens Ä s t « I - f ö r s l a g efter nådig remiss avgav utlåtande, förordade likaledes sens förslag detsamma, blott med vissa smärre jämkningar i fråga om låncav statskon- •1T1 „ „„ toretårl910.mUliOren-

Professor Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande anmodade chefen för redning^"jordbruksdepartementet den 5 augusti 1910 dåvarande docenten, numera professorn NILS WOHLIN att verkställa utredning rörande svenska jordbrukets inrikes avsättningsförhållanden. Handlingarna i det ännu på Kungl. Maj:ts prövning beroende ärendet angående inrättande i Sverige av spannmålslagerhus överlämnades till professor Wohlin, som ägnade frågan en undersökning, vilken återfinnes å sidd. 167—182 i hans den 18 februari 1914 avgivna tryckta utredning. Förevarande fråga hade under förloppet av utredningen diskuterats med jordbrukare i skilda delar av landet samt med representanter för spannmålshandeln och kvarnindustrien. I åtskilliga inkomna yttranden hade densamma även skriftligen vidrörts. Det under utredningen förebragtajmaterialet hade i flera hän-

W

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

seenden givit ytterligare stöd åt uppfattningen, att stort behov företage inom Sverige av en ändamålsenligt ordnad lagerhusdrift. För höjande av den inhemska spannmålens kvalitet vore sålunda enligt vad utredningen givit vid handen sammanslutning av jordbrukare med gemensam lagerhusdrift enda utvägen. Oaktat allt som under de gångna årtiondena gjorts för sädesodlingens utveckling ledo de inhemska grödorna av bristande sortrenhet, ofullständig torkning före och efter tröskningen, ofullständig utrensning av grodda partier och bristfällig rengöring. De ekonomiska värden, som härigenom gingo förlorade för landet, voro betydande. Mycket av vad sålunda bruste borde visserligen kunna avhjälpas utan lagerhusdrift, nämligen genom större omsorg vid val av utsäden, genom bättre bärgningsmetoder samt genom omsorgsfullare skötsel och rengöring av säden från varje enskild jordbrukares sida. Men med den brist på kreditmöjligheter och på arbetskraft, som numera gjorde sig kännbar inom jordbruket, voro möjligheterna för jordbrukarna ofta små att var för sig vidtaga erforderliga åtgärder i form av ökat antal dagsverken vid bärgningen, ändamålsenligare magasinsanordningar och rensning efter tröskningen. Av utredningen hade även framgått, att utvecklingen på spannmålshandelns område ginge i en riktning, som tydligt visade på den kooperativa lagerhusrörelsen såsom alltmera nödvändig utväg för jordbrukarna att tillvarataga sina intressen vid spannmålsförsäljningen. I växande omfattning trädde producenterna i direkt förbindelse med den köpande förädlingsindustrien och ställdes isolerade gentemot vanligen i kuststäder belägna större industriföretag, som genom möjligheterna till import voro mindre beroende av den inhemska produktionen än produktionen av dem, och vilka, när den prisutjämnande fria partihandeln gått tillbaka, fingo större inflytande än förut på kringliggande lokala marknader. J u mera konsumtionens fordringar stege och förädlingsindustriens krav på råvarans kvalitet ökades, ökades även olägenheterna av de isolerade köpen i smärre poster, och det bleve alltmera önskvärt, att jordbrukarna med hjälp av lagerhusdrift övertoge partihandelns uppgifter. Den allmänt och särskilt i mellersta Sverige överklagade britten på tillräckliga spannmålsmagasin gjorde, att kvarnarna esomoftast icke kunde köpa så mycket av den salubjudna spannmålen, vartill de eljest vore villiga, och jordbrukaren måste i saknad av egna förvaringsmöjligheter uppfodra överskott, som annars kunnat säljas. Angående behovet av lagerhusinstitutionen syntes därför meningarna icke kunna vara delade.

26 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Det hade emellertid även ofta gjorts gällande, att jordbrukarna genom anordnandet av lagerhusdrift skulle kunna undgå tvånget att sälja strax efter tröskningen, då priset på den inhemska marknaden förmenades vara tryckt, och bliva i tillfälle att invänta gynnsammare försäljningskonjunkturer. Den under utredningen gjorda detaljerade undersökningen av spannmålspriserna under det senaste årtiondet hade dock knappast givit stöd åt denna förhoppning. Så långt beviskraften av tillgängligt statistiskt material sträckte sig kunde icke påvisas, att spannmålspriserna i vårt land under tiden för höstutbudet i allmänhet stodo lägre i förhållande till världsmarknadspriset än vad fallet vore under respektive år i genomsnitt; och det kunde vidare icke påvisas som en regelbunden företeelse att världsmarknadspriset, från september räknat, under hösten och förvintern ginge i stigande riktning. Det sistnämnda hade visligen skett under vissa år, men under andra år hade prisrörelsen varit en helt annan, liksom även förekommit, att då priset stigit någon tid på hösten ett prisfall sedermera inträffat på tid, som näppeligen kunnat förutses. Såsom känt, vore detta en följd av det stora inflytande, som de transoceanska produkr tionsdistrikten numera utövade på det internationella spannmålspriset, särskilt vid denna tid på året. Vidkommande härefter frågan, huru de ekonomiska förutsättningarna för lagerhusdrift gestaltade sig i vårt land, anfördes i huvudsak följande. Lagerhusföreningens ekonomiska förhållanden borde vara så ordnade, att föreningens medlemmar debiterades vissa hyresavgifter för i lagerhuset förvarad spannmål ävensom vissa avgifter för spannmålens skötsel och för den speditionsverksamhet, som lagerhusförvaltningen utövade för medlemmarnas räkning. För dessa hyror och avgifter borde medlemmarna erhålla full kompensation genom den vinst, som härflöte av förbättrat försäljningspris och möjlighet att sälja spannmål, som eljest bleve osäljbar. Genom samma hyror och avgifter i förening med inkomst av magasinsrörelsen i övrigt borde å andra sidan lagerhusets driftkostnader kunna täckas, förräntning och amorteringkunna ske å upptagna lån samt föreningens medlemmar kunna erhålla vanlig ränta på sitt i lagerhusanläggningen insatta kapital. Vad anginge medlemmarnas direkta vinst av den gemensamma lagerhusdriften, vore säkra beräkningar däröver uppenbarligen vanskliga. Enligt från verkställande direktören för A.-B. Silos i Landskrona inhämtade uppgifter skulle avgifterna för inläggning, rensning, vägning, kastning t. ex. fyra gånger samt isäckning, vägning, utlastning och säckband uppgå till 28Vi öre per 100

KAP. III. FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

kg., månadshyran till o öre per 100 kg., brandförsäkringspremien till 22 öre per månad och per 1,000 kr. av den magasinerade spannmålens värde. Vissa under ärendets föregående behandling mindre uppmärksammade förhållanden gjorde emellertid vinsten mera oviss. Det syntes först och främst, av förut anförda skäl, icke tillrådligt, att vid bedömande av lagerhusinstitutionens möjligheter taga med i beräkningen någon vinst på grund av stigande priskonjioildurer. När så gjordes, förutsattes i själva verket, att lagerhusföreningen i viss mån borde baseras på spekulationsaffärer, vilket icke vore lämpligt och, enligt vissa tidigare erfarenheter i Tyskland, förenat med icke liten fara. Försäljningarna från lagerhuset syntes fastmera böra ske, alltefter som köpare funnes, vilka erbjödo betalning efter gällande noteringar. Detta torde vara riktigast även av det skäl, att omsättningen i lagerhuset, för att detta skulle kunna bära sig, så mycket som möjligt borde ökas. Visade det sig efteråt vid gjort överslag, att vinst verkligen uppkommit genom den över vissa månader utsträckta försäljningen, jämfört med om allt sålts till noteringarna vid tröskningstiden, så vore detta ett välkommet plus. Lagerhusföreningens framgång borde emellertid vara försäkrad oberoende härav. Vidare borde uppmärksammas, att anordningarna i ett lagerhus icke möjliggjorde avskiljandet av grodd spannmål, som hopblandats med annan, liksom de ej heller tilläto sortering av olika med varandra sammanblandade spannmålssorter. Sorteringen kunde fastmera endast tillgå så, att lagerhusets föreståndare eller annan funktionär vid spannmålspartiernas emottagande undersökte innehållet i de olika säckarna och därvid antingen tilläte att en säck tömdes i lagerhusets bottnar eller silos eller ock förklarade säckens innehåll såsom sekunda eller osäljbar vara, som skulle föras till särskilt ställe i magasinet eller återsändas till ägaren. Även efter inrättandet av lagerhusdrift vihide på grund härav ansvar på de enskilda jordbrukarna ifråga om kvaliteten av den levererade spannmålen. I möjligaste män borde dessa, för att icke sänka den levererade spannmålens genomsnittskvalitet, söka att redan före tröskningen utsortera grodda partier. Att detta för många jordbrukare skulle innebära en självövervinnelse finge icke fördöljas, då det ju för producenten låge nära till hands att få så mycket som möjligt av sin spannmål såld. Å andra sidan måste medgivas, att avskiljandet av grodda partier redan före tröskningen mången gång svårligen läte sig göra på grund av därmed förenade arbetskostander vid bärgningen in. fl. omständigheter. Av stor vikt för lagerhusrörelsens framgång vore emellertid i varje fall, att lagerhusets föreståndare

28 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

icke av hänsyn till medlemmarnas missnöje gåve efter i fordringarna på den levererade spannmålens kvalitet och underläte att avvisa mindervärdiga partier. Trots dessa nu anförda förhållanden ville det synas, som borde de av lagerhuset debiterade hyrorna och avgifterna kunna mer än uppvägas av de fördelar, som lagerhusdriften beredde jordbrukarna. Spannmålens försäljningspris vore nämligen, såsom känt, numera mycket känsligt för variationer i kvaliteten, och i framtiden skulle detta än mera bliva fallet. Väl torkad, luftad och rengjord spannmål, i möjligaste mån befriad från grodda partier, torde helt visst vid försäljningen kunna betinga sig ett pris, som skulle överskjuta priset å illa skött spannmål med utläggen för skötsel m. m. i lagerhuset. T. o. m. ett par kronors prisdifferens mellan prima och sekunda spannmål vore icke ovanlig. Vidare borde som en mycket stor fördel tagas med i beräkningen möjligheten för jordbrukarna att kunna senare på hösten sälja spannmål, som på grund av kvarnarnas otillräckliga magasinsutrymmen icke genast finge köpare och som nu till följd av saknade anordningar för lämplig skötsel vore osäljbar för kvarnändamål. I syfte att erhålla tillförlitligare grund för bedömandet av lagerhusens anläggningskostnad hade hänvändelse gjorts till en av de större europeiska firmorna i branschen, nämligen firman Amme, Giesecke & Konegen i Braunschweig, som beräknade anläggningskostnaden för ett centrallagerhus om 3,000 å 4,000 tons kapacitet till 62 ä 63 Mk per ton lagringsförmåga samt för ett uppsamlingslagerhus om 350 tons kapacitet till 100 Mk per ton lagringsförmåga eller sålunda den totala anläggningskostnaden i förra fallet till omkring 250,000 Mk och i senare fallet till omkring 35,000 Mk. För att vinna några hållpunkter för bedömandet av frågan, om ett c e n t r a l l a g e r h u s av ovan angivna storlek kunde förränta sig, hade synts lämpligt att taga kännedom om driftsresultatet vid den enda hittillsvarande anläggningen av detta slag i Sverige, nämligen A.-B. Silos' lagerhus i Landskrona. Vad därvid inhämtats syntes giva ett visst stöd för uppfattningen, att driften av centrallagerhus kunde bära sig även i vårt land. Angående möjligheten att förränta och amortera anläggningskostnaden för ett u p p s a m l i n g s l a g e r h u s av ovan angiven typ saknade vi i Sverige fasta hållpunkter för omdömet. Toges emellertid hänsyn till, dels att dessa lagerhus vore avsevärt dyrare i anläggningskostnad per ton lagringsförmåga än centrallagerhusen, dels att de icke — såsom avsedda för inlandet — i relativt lika hög grad som centrallagerhus i sjöstad kunde beräknas drivna såsom magasinsbolag, dels att omsättningen, för

KAP. i n .

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

möjligheten av förräntning, enligt utländska erfarenheter borde uppgå till ej mindre än 18 å 20 gånger lagringsförmågan, vilket i vårt land vore svårt att tänka sig, så framstode möjligheterna för ett gynnsamt driftsresultat här mindre. Detta gällde under förutsättning, att uppsamlingslagerhusen vore verkliga lagerhus med erforderliga anordningar och maskiner. Vore det åter endast fråga om mindre magasinsbyggnader av det slag, som förutsattes i svenska lantmännens riksförbunds yttrande, kunde j u hända att förhållandet skulle bliva ett annat, särskilt därest de intresserade lantmannasammanslutningarna jämväl använde magasinen för handel med gödnings- och fodermedel. Vad formerna för lagerhusrörelsens upptagande inom vårt land beträffade vore föga att tillägga utöver vad därom tidigare anförts. Lagerhusdriften syntes sålunda böra bedrivas av sammanslutningar mellan lantmännen på andelsprincipens grund, varvid i främsta rummet de redan existerande föreningarna för gemensamma inköp borde komma i fråga, men hinder icke böra möta för bildandet av särskilda spannmåls-, försäljnings- eller lagerhusföreningar. Dessa föreningar borde uppföra och äga lagerhusen. En framkastad tanke, att förädlingsindustrien skulle intresseras i företagen, därigenom att kvarn- och bryggerifirmor inbjödes att i begränsad utsträckning teckna andelar, hade icke under diskussionerna med jordbrukare vunnit anklang. Formen av aktiebolag hade icke för föreningarna ifråga ansetts lämplig. Föreningarnas stadgar borde innehålla bestämmelser, som möjliggjorde för medlemmarna att mot säkerhet av i lagerhuset förvarad spannmål erhålla lån på lämpliga villkor. Vad slutligen anginge frågan om bildandet av en statens lånefond för spannmålslagerhus, kunde — oaktat de svårigheter att förränta lagerhusen, som onekligen bestode — en sådan fonds upprättande icke förordas under annan förutsättning än att lånevillkoren så bestämdes, att staten icke skulle lida någon ekonomisk förlust å sin ifrågavarande utlåningsrörelse. Skulle alltså en dylik fond bildas, borde bestämmelserna i Lantbruksstyrelsens förslag av år 1908 ändras med hänsyn till den effektiva ränta, som svenska staten betalade för senast upptagna utländska lån. Tvivelsutan minskades utsikterna för lagerhusens räntabilitet härigenom något. Men vad ovan anförts syntes dock visa, att centrallagerhus borde kunna bära sig även med normal ränta å byggnadslånen, och i varje fall måste man upprätthålla fordran på att lagerhusdriften skulle kunna förränta sig utan direkt statsunderstöd såsom vanligt affärsföretag. M Under det att professor Wohlins utredning pågick, blev spann^^i^d målslagerhusfrågan upptagen till behandling av hushållnings- ningssäll-

skapens ombudsmöte år 1913.

30¶SPANNMÅLSLAGERIIUSFRÅGAN.

sällskapens år 1913 sammanträdande ombud med anledning av en vid ombudsmötet av friherre NILS TROLLE m. fl. väckt motion. I motionen framhölls, att under de fem år, som förflutit, sedan lantbruksstyrelsen inför Kungl. Maj:t framlade förslagtill inrättande av en spannmålslagerhusfond, förhållandena på den svenska spannmålsmarknaden utvecklat sig på ett sätt, som gjorde spannmålslagerhusen ännu mer av behovet påkallade än förr. Landets produktion av spannmål hade för varje år ökats. Särskilt hade odlingen av korn tagit så stor omfattning, att en icke obetydlig överskottsproduktion därav ägde rum, vilken bidroge att trycka priserna å det inhemska kornet. Men även odlingen av vete hade börjat att bedrivas i så stor utsträckning, att kvarnarna utan svårighet inom landet kunde täcka sitt behov av mjukt vete och endast behövde från utlandet importera de hårda vetesorter, som erfordrades för erhållande av kvalitetsmjöl. Då härtill komme, att lantmännen alltmera börj a t övergå till att tröska sin spannmål omedelbart efter skörden, fastän de icke hade tillräckligt med magasin för förvaring av den ökade spannmålsskörden, hade följden blivit, att priserna tryckts under den nivå, de i förhållande till världsmarknadspriserna med tillägg av tullen skulle hava. Genom en jämförelse mellan de priser å vete, råg och korn, som under en följd av år noterats å börsen i Köpenhamn, å ena, samt av Skånska lantmännens centralförening i Malmö, å andra sidan, belystes i motionen närmare det förhållandet, att det nominella tullskyddet å spannmål icke till fullo utnyttjats samt att spannmålstullarna i Sverige icke voro effektiva nog att bereda de svenska lantmännen det skydd, som med dem avsetts. Härigenom tillfogades lantmännen-producenterna avsevärda förluster utan att därigenom konsumenterna bereddes några fördelar, då kvarnarna i regel hölle mjölpriserna så nära tullgränsen för mjöl som möjligt samt bryggeriernas ölpris icke vore beroende av växlingarna i kornets inköpspris. För att råda bot på dessa uppenbara missförhållanden förordades dels införande av utförselbevis å spannmål i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som år 1909 framlades av tulltaxekommittén, dels ock anordnande av spannmålslagerhus. En bättre organisation av den inhemska spannmålsmarknaden, som från visst håll anbefallts till avhjälpande av de obestridliga ölägenheter, varunder de säljande svenska spannmålsproducenterna arbetade, läte sig, såsom erfarenheten givit vid handen, icke genomföra utan införande av utförselbevis. Ombuds- Med anledning av motionen hemställde ombuden i skrivelse år°i9i3. till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville återupptaga den på

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

31¶Kungl. Maj:ts prövning beroende frågan om inrättande av en spannmålslagerhusfond i huvudsaklig överensstämmelse med vad ombuden år 1908 förordat och i samband därmed, om möjligt till 1914 års riksdag, avlåta proposition såväl i berörda ärende som ock om införande av utförselbevis på spannmål, i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som år 1909 framlades av tulltaxekommittén. Spannmålslagerhusfrågan har även vid föremål för r i k s d a g e n s b e h a n d l i n g .

flera

tillfällen varit

Vid 1914 års senare riksdag väcktes av herr OSBERG inom andra Motion vid kammaren en motion, n:r 49, vari hemställdes, att riksdagen igJ^H "[| g . skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte dag. låta verkställa en utredning angående inrättande här i riket av spannmålslagerhus samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kunde föranleda. I motionen ifrågasattes — med anläggande delvis av synpunkter från den gamla magasins in rättningens tid — om det icke vore oundgängligen nödigt, att upphandling av säd inom landet, särskilt uti de sädesrikare provinserna, för statens räkning verkställdes, då därigenom icke allenast utvägar skulle beredas lantmannen att alltid med visshet kunna påräkna avsättning å sin vara för ett skäligt medelvärde, utan ock tillgångar från det ena årets överflöd kunna sparas till undsättning och hjälp för behövande emot nedsatta pris under missväxtår. Genom direkta inköp från lantbefolkningen skulle staten även bliva i tillfälle att hjälpa den mindre bemedlade. Denna vore i många fall nödsakad att, så fort han bärgat sin skörd, avyttra en del av densamma, många gånger till mycket ofördelaktigt pris. Därest staten direkt och omedelbart stode såsom köpare, skulle, enligt motionärens förmenande, lantmännen kunna sälja sin spannmål under villkor, som av försäljningen beredde dem en verklig inkomst. De kunde nämligen berättigas, att, sedan de vid inlämnandet av spannmålen till statens lagerhus fått betalt enligt då gängse marknadspris efter varans kvalitet, vid arets slut uppbära medelmarknadspriset för det år räknat, under vilket de inlämnade sin spannmål. Vid de i vårt land ofta inträffande dåliga bärgningsåren, under vilka tillgången på utsäde brukade bliva ytterst ringa, skulle staten även genom att i sina lagerhus tillhandahålla lämpligt utsäde till ett moderat pris kunna räcka jordbrukaren en hjälpande hand. Förbises finge ej heller, vilken betydelse dessa lagerhus skulle hava, då det gällde förplägnaden vid en mobilisering.

32 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Dessa spannmålslagerhus borde, ansåg motionären, inrättas å väl skyddade platser i vårt land med goda kommunikationer, därvid man särskilt borde välja de mera spannmålsproducerande trakterna. I varje lagerhus borde finnas en toppsiktskvarn, varigenom staten skulle kunna tillgodose sitt eget behov av bröd både för hären och flottan. De spannmålsarter, som skulle ifrågakomma i dessa lagerhus, borde vara vete, råg och havre. Andra kam- Motionen behandlades av andra kammarens femte tillfälliga uttwmiiga skott, som i avgivet utlåtande avstyrkte densamma. utskott vid Enligt utskottets förmenande skulle jordbrukarna icke genom genarerbg.inrättande av i motionen, föreslagna spannmålslagerhus beredas dag. några fördelar. Alltför stora praktiska svårigheter mötte härvid. Särskilt gällde detta de vidsträckta delar av landet, där kommunikationerna ännu ej vore på ett tillfredsställande sätt ordnade. Även om man tänkte sig, a t t det funnes ett eller två spannmålslagerhus i varje län, så skulle helt visst likväl för stora delar av jordbruksbefolkningen i länet fraktkostnaderna bliva så höga, att man måste avstå från att begagna sig av denna möjlighet att sälja sin spannmål. Vid sådant förhållande och då kostnaderna för uppförande och underhåll av dessa spannmålslagerhus, för sädens lagring och rationella skötsel etc. ävensom för den överstyrelse, som det för det helas ordnande och drift bleve nödvändigt att inrätta, skulle bliva högst avsevärda, syntes staten icke h ä r böra ingripa på sätt motionären föreslagit. Någon noggrannare uppskattning av alla dessa kostnader hade visserligen icke förebragts, men dessa kunde svårligen komma att uppvägas av de fördelar, som dessa spannmålslagerhus i vissa avseenden skulle medföra för staten och även för enskilda i vissa fall såsom vid missväxt. Andra kam- I enlighet med utskottets hemställan beslöt andra kammaren maren vid e f te ^0 t <jebatt, att motionen icke skulle till någon kammarens 1914 ars se- 0 nar eriksdag. åtgärd

. ' föranleda.

°

Motioner vid Eedan följande riksdag blev spannmålslagerhusfrågan ånyo ^iksdZg8. föremål för behandling med anledning av två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, n:r 13 i första kammaren av greve ALEXANDER HAMILTON m. fl. och n:r 37 i andra kammaren av herr EKEROT m. fl., vari hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig och skyndsam utredning av frågan om spannmålslagerhus, samt att Kungl. Maj:t därefter ville för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

KAP. HI.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

33¶Inrättandet av spannmålslagerhus vore, anförde motionärerna, en fråga av den allra största betydelse för den svenska spannmålsodlingen. Under de senare åren, då ångtröskverk anskaffats, avtröskade framför allt de medelstora och mindre jordbrukarna sin spannmål ganska tidigt på hösten och förde densamma i marknaden, som därigenom för en kort tid överfylldes. Orsaken härtill vore dels att de allra flesta lantmännen saknade nödigt magasinsutrymme för spannmålens lagring dels att de voro i behov av den inkomst, försäljningen av spannmålen avsåge att giva. Den spannmål, som lagrades i brist på avsättningsmöjligheter, bleve icke så sällan mindre väl behandlad, och som följd därav, särskilt om spannmålen vore dåligt bärgad, mindre användbar för avsett ändamål. På grund av i allmänhet låga priser under den egentliga försäljningstiden, hösten, torde icke heller odlingen av brödsäd omfattas med det intresse, den onekligen förtjänade, och kvarnindustrien komme på grund av rådande förhållanden att sakna en jämn tillförsel av inhemsk spannmål, varför behovet av brödsäd i större utsträckning än som vore nödvändigt fylldes genom import. Lagerhusfrågan vore sålunda en viktig fråga för jordbrukets avsättning, men den hade, såsom den senaste tidens händelser till fullo visat, en långt större räckvidd. Statens livsmedelskommission hade, framhöllo motionärerna, på grund av bristande lagerlokaler haft att kämpa med stora svårigheter vid importen av spannmål. Dessa svårigheter skulle givetvis varit vida mindre, om lagerhus funnits att tillgå, liksom säkerligen behovet av importerad spannmål under sådana förhållanden torde hava varit mindre, bland annat därför, att partier, som sedermera i icke obetydlig utsträckning utfodrats till kreaturen, genom lagerhusen skulle hava kommit ut i den allmänna marknaden. Härtill komme, att myndigheterna i god tid fått en mera exakt kännedom om spannmålstillgången, varigenom importen kunnat tidigare ordnas. Spannmålslagerhusfrågan kunde emellertid enligt motionärernas förmenande näppeligen ordnas utan statens mellankomst i en eller annan form. Även om spannmålslagerhusföreningar bildades, där icke redan nu förekommande centralföreningar vore i tillfälle att medverka för frågans lösning, saknade dessa föreningar dock möjlighet att anskaffa såväl byggnads- som rörelsekapital, och ett samarbete mellan staten och enskilda sammanslutningar syntes sålunda nödvändigt. Motionärerna tilltrodde sig icke att ange några direktiv för frågans lösning, utan ville endast hemställa om en skyndsam och allsidig utredning, varvid även den senaste tidens erfaren- , heter borde beaktas. Vid denna utredning borde frågan om utförselbevis, varförutan en lösning av spannmålslagerhusfrågan 3—194643.

.

SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

enligt motionärernas uppfattning svårligen torde kunna ske, upptagas till prövning. 1915 års Jordbruksutskottet, till vars förberedande behandling motiojordbruks- n e r n a hänvisades, tillstyrkte i avgivet utlåtande, n:r 23, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en utredning av frågan om spannmålslagerhus samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda. I sitt utlåtande anförde utskottet följande: »Den nu föreliggande frågan är obestridligen av stor betydelse och tilldrager sig en alldeles särskild uppmärksamhet på grund av de fördelar, som en tillfredsställande lösning av densamma komme att medföra för våra jordbrukare, även de mindre. Såsom i motionen påpekas, skulle nämligen dessa, därest lagerhus funnes tillgängliga för spannmålens uppläggning och förvaring, bliva i tillfälle att få sin spannmål avyttrad vid en med hänsyn till priset lämpligare tidpunkt än hittills kunnat ske. Genom att, såsom för närvarande är fallet, flertalet jordbrukare pa grund av ekonomiska orsaker omedelbart efter skördens avtröskning nästan samtidigt föra densamma i marknaden, uppstår ett sådant överskott däri, att en nedtryckning av priserna icke kan undvikas. Funnes däremot tillfälle till spannmålens lagrande för någon tid framåt, skulle en utjämning av priserna kunna åstadkommas, vilken jämväl, såsom befrämjande en väl ordnad spannmålshandel, skulle indirekt komma den sädesförbrukande allmänheten till godo och därvid bliva till ekonomisk fördel icke minst för de nordligare delarna av landet med deras i förhållande till landet i övrigt ringa sädesproduktion. Det torde ock kunna påräknas, att genom den kontroll, som vid lagerhusen givetvis kommer att ske å de olika spannmålspartiernas kvalitet, lagerhusrörelsen skall vara ägnad att medverka därtill, att jordbrukarna i högre grad än hittills skett-, inrikta sin strävan på att genom rationell behandling av sädcsgrödorna erhålla så god kvalitet som möjligt. Uteslutet är ej heller, att den nu ifrågavarande rörelsen kan främja utbyte mellan de olika delägarna i lagerhusföreningarna av lämpliga spannmålssorter för utsäde. Genom beredande av tillfälle för jordbrukarna att efter avlämnandet av spannmålen vid lagerhusen mot säkerhet i densamma erhålla lån till viss del av spannmålens värde skulle även lagerhusrörelsen kunna i viss mån tillgodose jordbrukarnas kreditbehov. Slutligen vill utskottet betona vikten för landet av att under sådana förhållanden, som nu äro rådande, äga tillgång på stora , lokaler för uppläggning av brödsäd. Utskottet har emellertid icke förbisett, att svårigheter äro förenade med frågans lösning, därvid främst torde böra fram-

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

hållas våra jordbrukares ofta visade obenägenhet för sammanslutningar i och för gemensam försäljning av jordbrukets produkter. Även bör härvid ej heller underskattas svårigheten att så anordna lagerhusen, att icke kostnaderna för deras uppförande och den vid dem bedrivna rörelsen överstiger de ekonomiska fördelar, som stå att vinna genom deras inrättande. Då emellertid de nu angivna svårigheterna enligt utskottets mening icke äro sådana, att de kunna tillmätas avgörande betydelse i förhållande till de med lagerhusens inrättande beräknade fördelar för landets olika delar, finner sig utskottet kunna i huvudsak tillstyrka motionärernas förslag. Vid den sålunda förordade utredningen, vilken utskottet anser böra bedrivas så skyndsamt, som omständigheterna kunna medgiva, torde jämväl såsom motionärerna föreslagit lämpligen tagas under övervägande, huruvida med en lösning av nu förevarande fråga bör förknippas det av motionärerna berörda spörsmålet om s. k. utförselbevis.» Inom bägge kamrarna föranledde frågan vidlyftiga debatter, mö års vilka slutade med att första kammaren godkände skrivelseför- riksdag. slaget, under det att andra kammaren avslog detsamma. Att döma av diskussionerna synes det dock hos flera av skrivelseförslagets motståndare hava varit icke så mycket själva spannmålslagerhusfrågan såsom sådan, som bestämde deras ståndpunkt, utan fastmera den omständigheten att, såsom av ovanstående framgår, i motionerna och utskottets motivering framhållits, att det lämpligen borde vid utredningen tagas under övervägande, huruvida med en lösning av sagda fråga även borde förknippas spörsmålet om utförselbevis. Vid 1916 års riksdag väckte herr Osberg ånyo motion om att Motioner vid 19 6 rs riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utred.i / ning av frågan om spannmålslagerhus. Uti en av herr LINDMAN m. fl. vid samma riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 103, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en skyndsam utredning angående de åtgärder, som från det allmännas sida kunde vidtagas för jordbrukets främjande, omnämndes därjämte bland de frågor, som därvid i första hand syntes böra beaktas, även spannmålslagerhusfrågan. I motionen anfördes härom följande: »Det mest trängande behovet är av flera skäl utan tvivel främjandet av odlingen av brödsäd. De senaste två årens händelser ha oförtydbart visat, att oövervinneliga svårigheter kunna uppstå vid fyllandet av landets behov härav. För att främja denna odling erfordras i första hand ordnade avsättningsförhållanden, och härvid träder frågan om spannmålslagerhus i för-

36 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

grunden. Genom lagerhusen bli odlarna i tillfälle att själva ordna lagringen av spannmål, för vilket de flesta sakna nödiga och härför lämpliga magasin, och då de flesta lantmän därjämte redan på hösten äro nödsakade att avyttra spannmålen för att skaffa penningar, men spannmålsprisen dels på grund av den stora tillströmningen av säljare dels på grund av kvarnarnas begränsade magasinsutrymmen vanligen avsevärt nedgå vid denna tid, skulle genom lagerhusen spannmålsprisen bli jämnare, varjämte behövliga förskott kunde utbetalas. Genom att en säkrare inkomst bereddes odlarna, skulle säkerligen en utvecklad odlingav brödsäd komma till stånd. Genom dylika lagerlokaler skulle spannmålen därjämte erhålla en bättre skötsel och mera jämna kvaliteter bli förda i marknaden, och större mängder brödsäd skulle bli använda till avsett ändamål i stället för att utfodras till kreaturen, vilket icke så sällan äger rum på grund av lågt pris och genom bristfällig lagring åstadkommen nedgång i kvaliteten.» 1916 års Med anledning av herrar Osbergs och Lindmans m. fl:s moriksdag. t j o n e r o e h i enlighet med vad jordbruksutskottet i över motionerna avgivet utlåtande hemställt anhöll riksdagen i skrivelse den 6 juni 1916, nr 169, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning snarast möjligt angående de åtgärder, som från det allmännas sida kunde ytterligare vidtagas för jordbrukets främjande, därvid särskild uppmärksamhet syntes böra ägnas åt vissa av riksdagen i skrivelsen angivna spörsmål, av vilka ett avsåg inrättande av spannmålslagerhus. Riksdagen förklarade sig i sistberörda hänseende i likhet med jordbruksutskottet vid 1915 års riksdag hålla före, att genom införandet av dylika lagerhus betydelsefulla fördelar skulle kunna vinnas. Riksdagen, som icke ansåge sig böra taga ställning till de i motionerna i fråga angivna olika riktlinjer, vilka vid frågans lösning borde komma under omprövning, ansåge förty, att en utredning av nu ifrågavarande spörsmål borde komma till stånd. Kungl.Maj-.t Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 3 juli 1916 av riksdenjjuli d a g e n s skrivelse anförde statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, efter att hava redogjort för innehållet i sagda skrivelse samt beträffande spannmålslagerhusfrågan erinrat om föregående utredningsarbeten, till statsrådsprotokollet i hithörande delar följande: »Oaktat frågan om spannmålslagerhus alltså varit länge uppmärksammad och varit föremål för ett flertal undersökningar och utlåtanden, torde den icke ännu hava erhållit den fullständiga utredning, som kräves för att möjliggöra ett fullt tillförlitligt bedömande av densamma. Att detta även är riksdagens

KAP. ni. FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

uppfattning, lärer få anses framgå av den nu framställda begäran om utredning i ärendet. Icke ens från de synpunkter, man hittills huvudsakligen anlagt på denna fråga, nämligen jordbrukarnas och spannmålshandelns jämte kvarn- och bageriindustriernas synpunkter, synes den mig hava blivit tillräckligt grundligt behandlad. Men härtill kommer, att särskilt den senaste tidens händelser synas ådagalägga, att frågan även bör skärskådas ur andra synpunkter, ur vilka till äventyrs densamma kan finnas vara av förut icke tillräckligt uppmärksammad betydelse och vilka torde finnas böra väsentligt inverka på frågans lösning på det ena eller andra sättet. De allmänt kända svårigheter, som under nu rådande internationella förhållanden uppstått för vårt lands förseende med tillräckligt förråd av brödsäd, synas nämligen utgöra en allvarlig maning att taga under övervägande, huruvida det icke är ett statsintresse av framträdande vikt, att åtgärder vidtagas för att landet städse måtte hava upplagt ett visst reservförråd av brödsäd. Tillvaron av dylikt förråd skulle även kunna utöva stor inverkan på prisbildningen av ifrågakommande varor, bland annat brödsäd och därav beredda livsmedel. Befintligheten av en dylik reservtillgång å brödsäd är därför en ur allmänt social synpunkt högst betydelsefull fråga, av vars lyckliga lösning alla samhällsklasser kunna vara beroende. Denna frågas betydelse för landet i dess helhet framträder för övrigt icke blott under så exceptionella förhållanden, som de nu rådande, utan även under kristider, framkallade av andra orsaker än ett krig. Vad som sagts om brödsäd gäller i viss mån även om foderspannmål. För att möjliggöra uppläggandet av sådana reservförråd tarvas emellertid oundgängligen tillräckliga och ändamålsenligt inredda lagringslokaler, men å sådana lokaler råder stor knapphet i vårt land. Det synes mig högst antagligt, att inrättande av spannmålslagerhus skulle väsentligt underlätta möjligheterna att hålla sådant reservförråd, som nyss nämnts, men frågan härom torde böra noggrant utredas. J a g har mig bekant, att den av Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommissionen för utredning av frågan om rikets ekonomiska krigsberedskap (statens krigsberedskommission) jämte sina övriga uppgifter redan under någon tid ägnat uppmärksamhet åt landets livsmedelstillgång i krigstid och därvid bland annat haft under övervägande — frågan om lagring av spannmål för krigstillfälle . Om än dessa frågor påtagligen falla utanför det nu ifrågavarande uppdraget, är sammanhanget mellan det sistnämnda och krigsberedskapens uppgifter likväl tydligt. Spannmålslagerhus inrättade med det av riksdagen åsyftade ändarna-

38 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

let för ögonen, kunna möjligen, för att icke säga troligen, under förutsättning av härför lämplig organisation och förläggning komma till användning för sådana lager, som må krävas ur krigsberedskapssynpunkt — —. Då det under sådana förhållanden påtagligen är önskvärt, att de synpunkter, som kunna göras gällande av hänsyn till krigsberedskapen, vinna beaktande i sammanhang med dem, som gälla spannmålslagerhusens uppgift i fredsläge, torde de sakkunniga böra anbefallas att samråda med statens krigsberedskapskommission i avseende på alla sådana frågor, som beröra båda utredningarnas områden.» I enlighet med statsrådets hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga personer för att inom departementet biträda vid utredning av frågorna om inrättande i vårt land av spannmålslagerhus och kylhus och om de åtgärder, som från statens sida borde • vidtagas för befrämjande därav, ävensom vad i övrigt med dessa frågor ägde sammanhang. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande blev den 5 oktober 1916 Kommittén av chefen för jordbruksdepartementet lagerhus- och kylhuskomtillkallas. m i t t é n tillkallad.

B.

Sammanfattning. 1

Samlad kring vissa huvudspörsmål synes den angående spannmålslagerhusfrågan i vårt land hittills förda offentliga diskussionen 1

Använda

förkortningar:

Motion 1871 Motion 1901 Ombuden 1901 Utredningen Ombudet Riksförbundet

1907 Lantbruksstyrelsen Ombuden 1908 Motion 1913

= Motion vid hushållningssällskapens ombudsmöte å r l 8 7 1 av landshövdingen greve Eric Sparre. = Motion vid hushållningssällskapens ombudsmöte år 1901 av kaptenen Fr. Ridderbjelke. = Hushållningssällskapens ombudsmöte år 1901 med anledning av kapten Ridderbjelkes vid mötet väckta motion. = J. Södergrens och Hj. Nilssons på uppdrag av lantbruksstyrelsen verkställda utredning år 1907. = Hushållningssällskapens ombudsmöte år 1907 angående Södergrens och Nilssons utredning. = Svenska lantmännens riksförbunds yttrande år 1908 över Södergrens och Nilssons utredning. = Lantbruksstyrelsens hemställan hos Kungl. Maj:t år 1908. = Hushållningssällskapens ombudsmöte år 1908 angående lantbruksstyrelsens hemställan. = Motion vid hushållningssällskapens ombudsmöte år 1913 av friherre Nils Trolle m. fl.

KAP. III.

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

— om hänsyn tages även till andra uttalanden i frågan än ovan återgivna — hava givit följande resultat. De fördelar, som man förväntar av spannmålsproducenternas Fördelar. sammanslutning i och för gemensam lagerhusdrift vid egna lagerhus, äro huvudsakligen följande: A. Fördelar för (i första hand) spannmålsproducenterna för spannsiälva. målsproduCCill C) '}l fl

1) Spannmålsproducenterna skola — utan att konsumenterna därav bliva lidande — erhålla b ä t t r e b e t a l t för sin spannmål, b e r o e n d e p å följande: a) Under det att spannmålshandlanden, i sitt eget intresse, bjuder producenten lägsta möjliga pris, förmedlar lagerhuset, som endast har att iakttaga lagerhusföreningsmedlemmarnas intressen, försäljning till dagens högsta. (utredningen.) b) Mellanhänderna vid spannmålens försäljning bliva efter lagerhusens tillkomst färre, (motion 1901.) c) Genom den rationella behandlingen — rensningen, sorteringen och luftningen — vid lagerhuset ökas spannmålens värde. (utredningen.)

d) Den inhemska spannmålsproduktionen skall genom spannmålens uppsamling i lagerhusen kunna utbjudas i större ensartade och därför som handelsvara värdefullare partier än hittills. (Wohlin.) e) Vid lagerhusen kan för kvarnändamål tillvaratagas och sålunda av producenterna till bättre pris realiseras spannmål, som hittills måst utfodras, därför att kvarnarna på grund av bristande lagringsutrymme icke under hösten kunnat mottaga densamma och producenterna själva antingen helt och hållet Wohlin

=

Professor Nils Wohlins utredning år 1914 av »det svenska jordbrukets inrikes avsättningsförhållanden». Riksdagsmotion 191h = Motion av herr Osberg vid 1914 års senare riksdag. Tillfälliga utskottet 19lh = Andra kammarens 5. tillfälliga utskotts utlåtande över herr Osbergs motion. Riksdagsmotioner 1915 = Motioner (av lika lydelse) av herrar greve Alexander Hamilton och Ekerot m. fl. vid 1915 års riksdag. Jordbruksutskottet 1915 = Jordbruksutskottets vid 1915 års riksdag utlåtande över herrar greve Hamiltons och Ekerots m. fl. motioner. Vid 1915 års riksdag = Riksdagsdebatten angående spannmålslagerhusfrågan vid 1915 års riksdag. Sederholm 1915 = Godsägaren G. Sederholm: föredrag vid Lantbruksveckan år 1915 om »möjligheten för vårt jordbruk att tillgodose landets brödsädesbehov». •J. Bennet 1915 — Friherre J. Bennet: diskussionsinlägg efter godsägare Sederholms föredrag. Riksdagsmotion 1916 av Lindman = Motion av herr Lindman m. fl. vid 1916 års riksdag.

40 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

saknat lagerlokaler eller endast haft tillgång till olämpliga sådana, där spannmålen genom förvaringen försämrats till kvaliteten, varför den slutligen icke kunnat användas annat än till foder. (Wohlin och riksdagsmotion

1910 av Lindman.)

(se även under A. 3.)

Anm. Blir spannmålsodlingen sålunda mera lönande än hittills varit fallet, kommer den även att av jordbrukarna omfattas med större Lindman etc.)

intresse.

(riksdagsmotioner

1915 och riksdagsmotion

1916 av

2) Genom att jordbrukarna beredas möjlighet att erhålla lån mot säkerhet av i lagerhusen upplagd spannmål (belåning av lagerbevisen) eller förskott å densamma, kan i viss mån j o r d b r u k e t s k r e d i t b e h o v t i l l g o d o s e s (lombardkredit). (motion 1871, motion 1901 etc.)

3) P r o d u c e n t e r n a s k o l a ej l ä n g r e n ö d g a s — av brist på egna lagerlokaler samt för anskaffande av penningar till jordbruksdriften m. m . — s ä l j a sin s p a n n m å l å tid, då p r i s e r n a ä r o t r y c k t a , t. ex. omedelbart efter skörden. Vid låga priser kan nämligen spannmålen tills vidare uppläggas i lagerhusen och å densamma förskott lämnas eller lån upptagas samt försäljningen sedermera ske vid en med hänsyn till priset lämpligare tidpunkt. (inotion 1901, utredningen etc.) Särskilt de mindre jordbrukarna anses i detta hänseende komma att få nytta av spannmålslagerhusen, då det i regel just äro dessa, som på grund av bristande möjlighet att magasinera spannmålen få taga de lägsta priserna. D e s s a k o n j u n k t u r s p r i s k o m m a icke k o n s u m e n t e r n a t i l l godo. De stanna, har det sagts, hos mellanhänderna, som kunna behandla

varan.

(herr Alfred Petersson vid 1915 års riksdag.)

Sedan

tröskningen avslutats och de mindre jordbrukarna av förut angivna tvingande skäl sålt all den spannmål, som de avsett för försäljning, stiga enligt allmän ehuru dock ej obestridd erfarenhet i regel priserna. Även den spannmål, som av producenterna omedelbart efter tröskningen eller under tiden närmast därefter till spannmålshandlare och kvarnar sålunda sålts till billigt pris, få konsumenterna betala efter den högre kursen. De låga spannmålspriserna under tröskningstiden medföra därför ej billigare bröd. Lagerhusen skola visserligen ej sänka men å andra sidan ej heller höja priset å spannmål för konsumenterna, utan endast minska den förtjänst, som spannmålsgrossisterna förskaffa sig på de mindre jordbrukarnas bekostnad, (herrar Linders och greve Raoul Hamilton

vid 1915 års riksdag.)

4) Genom sammanslutningar i lagerhusföreningar med gemensam lagerhusdrift vid egna lagerhus bliva s p a n n m å l s p r o d u c e n t e r n a b ä t t r e i s t å n d a t t gentemot förädlingsindustrien (»kvarntrusten» eller på ifrågavarande lokala marknad övermäktig kvarn)

KAP. i n .

FÖREGÅENDE UTREDNINGAR I SVERIGE.

t i l l v a r a t a g a s i n a i n t r e s s e n samt undgå att bliva ekonomiskt beroende av densamma, (utredningen, Wohlin och J. Bennet 1915.) 5) Vid lagerhuset kan jordbrukaren mot billig avgift få spannmal, som han avser för eget bruk, rensad, sorterad och torkad. (utredningen.)

B. Allmänna fördelar. Allmänna 1) Den gemensamma lagerhusdriften kan förväntas driva fördelar. spannmålsproducenterna till kraftigare ansträngningar för höjande av spannmålens kvalitet. (Wohlin.) Genom kontrollen över samt klassificeringen av leveranserna till lagerhusen eggas producenterna till större noggrannhet vid val av utsäde och rationellare behandling av skörden. (motion 1901, utredningen, lantbruksstyrelsen och jordbruksutskottet 1915.) 2) Föreningsväsendet bland jordbrukarna befordras, (lantbruksstyrelsen.) 3) Den inhemska spannmålshandeln befordras samt förutsättningarna för en inhemsk spannmålsmarknad skapas, (motion 1871 och

Wohlin.)

Efterfrågan och tillgång inom landet å spannmål bliva mera överskådliga. Härigenom skola spannmålsöverskotten i de företrädesvis spannmålsproducerande delarna av landet lättare kunna tillvaratagas och kontrolleras samt å konsumtionsdistrikten fördelas. (motion 1901, utredningen och riksdagsmotioner 1915.) 4) Vid lagerhusen kan uppsamling ske av för export lämplig spannmål. (Sederholm 1915.) Lagerhusen hava i detta hänseende (av Fabian Månsson vid 1915 års riksdag) rent av karakteriserats såsom utpumpningsanstalter. 5) Genom lagerhusen kan staten direkt från producenterna — sålunda utan fördyrande mellanhänder (jämför ovan under A. 1. b.) — erhålla spannmål för tillgodoseende av arméns och flottans samt allmänna inrättningars behov, (motion 1901, utredningen och riksförbundet.) 6) Tillgång erhålles å lagerlokaler för uppläggning under kristider av brödsäd. Att lagerhusrörelsen bör och måste understödjas av staten Statsumlerhar varit en allmän mening, liksom även att understödet borde lämnas i form av statslån på billiga villkor (låg ränta, lång amorteringstid etc.) till byggande av lagerhus. Angående möjligheterna att förränta och amortera anlägg- Driftsekoningskostnaden för ett lagerhus samt över huvud driva lagerhusrörelsen med vinst för lagerhusföreningsmedlemmarna hava däremot meningarna varit mera delade.

42 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

På många håll har man uttalat farhågor för, att lagerhusrörelsen skulle komma att visa sig vara en dålig affär med hänsyn till alla med rörelsen förenade kostnader och spannmålens minskning i vikt vid lagringen (svinnet), samt i detta avseende särskilt framhållit införande av utförselbevis å spannmål såsom förutsättning för en ekonomisk lagerhusdrift. För att öka lagerhusens ekonomiska bärkraft har föreslagits (av herr Linders vid 1915 års riksdag

ä v e n s o m a v herr Ekerot vid samma riksdag),

att

lager-

husrörelsen skulle kombineras med kvarn- och bagerirörelse. På andra håll (särskilt Wohlin) har man räknat med, att spannmålens genom behandlingen vid lagerhusen väsentligt förhöjda kvalitet samt därigenom ökade försäljningsvärde skall mer än uppväga de med lagerhusrörelsen förenade kostnaderna. Formen för Beträffande formen för lagerhusrörelsens upptagande i vårt lagerhus- \and svnes man allmänt vara ense därom, att detta bör ske upptagande, genom lantmannaföreningar (på andelsprincipens grund). Men medan man å ett håll (särskilt utredningen) i detta avseende har ansett förutsättningarna hos oss synnerligen gynnsamma, har m a n å t e r p å a n n a t h å l l (särskilt ombuden 1907 och jordbruksutskottet

1915)

framhållit våra jordbrukares ofta visade obenägenhet för sammanslutningar i och för gemensam försäljning av jordbrukets produkter och i detta förhållande befarat allvarliga svårigheter för lagerhusfrågans lösning. Emellertid hava även röster höjts för att staten själv bör Övertaga lagerhusen 1915 års riksdag).

(riksdagsmotion

19lh

och friherre

Palmstiema

vid

KAP. IV.

Spannmålslagerhusrörelsen i utlandet i modern tid.1 En ekonomisk-organisatorisk undersökning. F ö r e n t a Staterna. »The elevator system». Bland världens spannmålsproducerande och spannmålsexpor- Inledning. terande länder står sedan 1870-talet Nordamerikas Förenta Stater i främsta ledet. Av brödsäd odlas i Förenta Staterna nästan uteslutande vete, ehuru rågodlingen under senare tid i samband med det rationella jordbrukets uppblomstring fått allt större plats. Tack vare jordens »jungfrulighet» och den låga jordräntan har den nordamerikanska spannmålen, såsom farmarens europeiska kollega på ett kännbart sätt fått erfara, allt ifrån början haft en utomordentlig konkurrenskraft. Därtill har emellertid ej mindre bidragit och torde numera — sedan verkningarna av jordens hänsynslösa utsugning börjat framträda och fastighetsvärdena gått i höjden — framför allt bidraga den inom branschen högt utvecklade försäljningstekniken (system of marketing). Denna har fått sin särprägel av spannmålens transport och förvaring i lös packning (the bulk system) samt av spannmålens försäljning enligt grad (selling by certificates of inspection). Ett omfattande lagerhusväsende (elevator system) utgör dess fundament. Magasinsväsendet (warehousing industry) har i Förenta Sta- Spannmålsterna inom olika branscher tagit en oerhörd omfattning. Bland g"^!^"1^*." lagerhus för särskilda varor (special storage) komma i första rum- ganisation. met spannmålslagerhusen. De amerikanska spannmålslagerhusen kunna sägas hava ut- De amerivecklat sig ur elevatorn, ordet taget i betvdelsen av ett pater- „„^?^!5??. nosterverk. Därpå hänvisar, bland annat, även deras allmänna lagerhusens 1

uppkomst. Angående anlitad litteratur se bil. B.

44 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

benämning: grain elevators. Deras första upprinnelse har spårats till år 1825, då i staden Buffalo vid Eriekanalens utlopp i Eriesjön ett slags skeppselevator (floating elevator) för första gången i Förenta Staterna kom till användning vid omlastning av spannmål. Buffalo utgjorde redan då för Förenta Staternas del den östra slutpunkten för skeppsfarten å de stora sjöarna. Den från Västern kommande spannmålen omlastades där, för vidaretransport, från de sjöarna trafikerande båtarna till kanalbåtarna å Eriekanalen eller till den med kanalen konkurrerande järnvägen. De i och för spannmålens omlastning, i Buffalo samt efter hand jämväl annorstädes, använda elevatorerna voro ursprungligen ej förenade med någon lagringslokal. Så länge som en direkt omlastning på antydda sätt ansågs kunna ske — så att varans vidaretransport omedelbart anslöt sig till varans ankomst — förelåg ej heller något behov därav. Men ett dylikt gjorde sig efter hand gällande. Med elevatorn förenades då en lagringslokal, vilken fungerade såsom en reservoir för uppsamling av spannmål, som där upplagrades, till dess att man därav erhållit en kvantitet, som lämpligen kunde i sin helhet vidaretransporteras. Lagringslokalen tjänade sålunda även den ytterst ett transportändamål. Elevatorns lagringsutrymme bestämdes, med hänsyn till dess funktion, till vad man kan kalla en transportenhet, som kunde vara olika i olika fall. Den första kända grain elevatorn av denna typ säges hava blivit anlagd år 1843, även den i Buffalo. Jämvägsbo- Efter att tidigast hava förekommit endast i spannmålshandelns '/T'/^!srt»f-" centra o e h i s å a t t s äga större format utbredde sig dylika grain Ungsfager- elevators av samma typ men av mindre storlek med järnvähus. garnas utveckling över hela det nordamerikanska veteområdet med undantag av Californien. I staterna Minnesota samt Nordoch Syd-Dakota hava de nått sin största utbredning. Dessa utmed järnvägslinjerna belägna »uppsamlingslagerhus:-, vilka benämnas country elevators, anlades till en början nästan uteslutande av järnvägsbolagen — vanligtvis i samband med järnvägsbygget — å orter, där invandrare slagit sig ned såsom jordbrukare, eller som eljest syntes erbjuda goda förutsättningar för en framtida spannmålsodling, och deras drift omhänderhades även ursprungligen av bolagen. De uppfördes givetvis i järnvägsbolagens egna välförstådda intressen — icke för spannmålsodlingens befrämjande, utan för att underlätta spannmålens omlastning i järnvägsvagnarna samt i allmänhet för att reglera spannmålstransporterna med järnväg genom att före järnvägstransporten uppsamla spannmålen i vagnslast- eller godstågspartier.

KAP. IV.

FÖRENTA STATERNA.

•15

Lfppsamlingslagerhusen hade sålunda en funktion ungefär motsvarande godsmagasinens å våra järnvägsstationer. Deras storlek växlade efter förhållandena i angivna hänseenden. Där jorden var särskilt fruktbar samt skörde- och tröskningstiden kort, och svårigheter därför uppstodo för järnvägen att lika fort, som spannmålen tillfördes, transportera densamma vidare, måste lagerhusen byggas i samma proportion större, för att spannmålen i dessa skulle kunna upplagras i avvaktan på, att transportlägenhet skulle erbjuda sig. Där mindre ymniga skördar erhöllos eller ortens egen spannmålskonsumtion var mera betydande eller skörde- och tröskningstiden utsträckt samt tillförseln till järnvägen därför skedde i smärre partier under en längre tid, byggdes lagerhusen mindre, ofta så små, att de motsvarade blott ett vagnslastparti. Numera befinna sig emellertid i allmänhet dessa country Uppaamelevators ei längre i järnvägarnas händer. Den omfattning, lin98la9erj

o

J

»

o> liusen overgn

som järnvägsbolagens spannmalslagerhusrörelse snart tog och i spannmålsdet föga organiska samband, som denna gren av deras verk- j£5fj?|}* samhet hade med övriga delar därav, gjorde nämligen, att bolagen började önska att bliva befriade därifrån. Lagerhusen såldes, huvudsakligen till spannmålshandlande, och lagerhusrörelsen övergick till mellanhandeln. Att så skedde berodde ingalunda på någon tillfällighet. Handeln ville, och ville det medvetet, genom uppsamlingslagerhusens förvärvande öka sitt inflytande å marknaden. Först och främst räknade man kanske därpå, att därigenom bliva i tillfälle att omedelbart efter skördens avtröskning, vid då i allmänhet rådande lägre priser, köpa billigt och därefter lagra samt sedan, när priserna stigit, sälja dyrt. Redan på 1870-talet synes denna förändring hava inletts. Spannmål köpes och säljes i Förenta Staterna, såsom ovan Uppsamantytts, dels i lös packning (the bulk system) dels ock sackad^^f ,9 /^ r ' e . (the bag system). Det senare är fallet endast i unionsstaterna komst. väster om Bocky Mountains (the Pacific coast region) samt där- H^fe^i>")!'11 jämte i viss utsträckning i den lokala handeln jämväl i övriga sackad delar av Förenta Staterna. spannmål Farmaren i Oregon, Washington, eller Idaho söker i Liver- The Pacific pool och andra europeiska hamnar — icke i Chicago eller COigfatl^n Minneapolis — sin marknad. Spannmål såld och skeppad från väster om Pacific-kusten i oktober ankommer till europeisk hamn först- Boc ^^f HM " under senare hälften av februari eller i början av mars. Att lasta spannmålen i lös packning för en så lång resa har icke ansetts betryggande, utan fraktas spannmålen från Pacific till Europa undantagslöst sackad. Detta har kommit att medföra, att i the Pacific coast region redan farmaren säckar sin spannmål.

46 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Vanligen tömmas emellertid farmarnas säckar vid ankomsten till spannmålsmagasinet i avskeppningsorten i och för spannmålens rengöring m. m. Men sedermera sackas spannmålen ånyo före ilastningen i fartyget. Dessa förhållanden hava i viss mån gjort country elevators — d. v. s. uppsamlingslagerhus med paternosterverk — i denna del av Förenta Staterna överflödiga. De förekomma också mycket sparsamt väster om Rocky Mountains. Detegentliga Vid varje järnvägsstation och utmed de talrika kanalvägarna omr c ' i n o m Unionens egentliga veteområde (the wheat field) —Illinois, Iowa och Wisconsin, de båda Dakota, Nebraska och Kansas — finner man däremot talrika country elevators. En country De uppgifter, som en country grain elevator nationalekonomiskt uppgifter. s e t t n a r att fylla, hava angivits vara — utom att rengöra och sortera spannmålen — att bereda dels farmaren avsättning för den spannmål, som han avser till försäljning, dels lagringsutrymme för spannmålens förvaring, innan den kastas ut i den allmänna marknaden, dels ock en lämplig anordning för spannmålens omlastning från farmarens forvagn till järnvägsvagnen. Något lagringsutrymme annat än för sin egen konsumtion förfogar farmaren i allmänhet icke över å farmen. Långt ifrån ovanligt är därför, att spannmålen direkt från tröskningsmaskinen lastas i en vagn för omedelbar transport till närmaste järnvägsstation (country eller near-by shipping point). Farmaren biträdes därvid med hästar och vagnar av sina grannar, vilka han antingen redan förut gjort eller ock sedermera skall göra samma tjänst. Tre huvud- Country grain elevators kunna indelas i tre huvudgrupper, uppsamn'! allteftersom de innehavas 1) av lokala spannmålshandlande tingslager- (local grain dealers) eller 2) av en lokal sammanslutning av farmare (cooperative elevators) eller de 3) utgöra länkar i en s. k. elevatorslinje (elevator line), genom vilken det s. k. elevatorsbolaget, vanligen en större spannmålshandlande, men ofta även. en kvarn eller exportör, söker komma i direkt förbindelse med producenterna. Kooperativa Country elevators tillhörande första eller tredje gruppen Ungdager- (private elevators) köpa givetvis vetet från farmarna så billigt, hm de kunna. Härom mera i det följande. Ligga de å en särskild elemZr 01 't i inbördes konkurrens får farmaren där otvivelaktigt bättre companies), betalt för sin spannmål än, om överenskommelse mellan lagerhusen träffats angående det pris, som skall erbjudas farmarna, eller angående vinstens sammanförande till en gemensam kassa. Sedan spannmålslagerhusrörelsen alltmera koncentrerats i händerna 9

KAP. IV.

47 FÖRENTA STATERNA.

på ett färre antal stora elevatorsbolag, innehavare av långa elevator lines, synas dylika överenskommelser hava blivit allt vanligare. Mot dem, liksom i allmänhet mot mellanhandelns övermakt, riktar sig en agrar rörelse, som sedan 1890-talet samlat allt större skaror farmare kring sina krav. Denna rörelse uppbäres av olika organisationer, bland vilka främst nämnas Farmers' Alliance, American Society of Equity, Farmers' Cooperative Association m. fl. E n av de vägar, på vilka denna rörelse sökt sig fram, har varit anläggande av kooperativa country elevators. De för detta ändamål bildade farmers' elevator companies uppgingo år 1917 till ett antal av, i Illinois 305, i Iowa 394, i Minnesota 345, i South Dakota 435, i North Dakota 446 (enligt beräkning år 1916), i Kansas 242 och i Nebraska 271 stycken, vilka innehade omkring 4,000 country elevators och representerade omkring 250,000 å 300,000 farmare samt hade en årlig omsättning av 400,000,000 dollars. Några direkta statsbidrag synas de icke åtnjuta, men väl regeringens välvilliga och verksamma understöd i andra hänseenden. Från de särskilda country elevators vid de olika country ship- Theprimary ping points föres spannmålen till the primary (terminal) market, (terminal) såsom Chicago, Minneapolis eller Duluth — med ordet »primary» angives, att marknaden, genom uppsamlingslagerhusen, har direkt spannmålstillförsel från producenterna, med ordet »terminal», att den är belägen vid en s. k. terminal point, d. v. s. en slutpunkt för en eller flera järnvägslinjer. Den lokala spannmålshandlanden eller farmaresammanslut- Grain ningen säljer ibland 1) direkt till en kvarn eller exportör (make 3oober? och ]•

t

7 \

sa.

j-

a\

x-n

•

-ii

commission

direct sales), men ottare antingen 2) till en gram jobber — en men. självständig spannmålshandlande, som emellertid i sin tur säljer till kvarn eller exportör eller själv exporterar — eller ock 3) till en commission man, d. v. s. en agent för en större spannmålshandlande (a large grain operator), kvarn eller exportör. Grain jobbers köpa och sälja för egen räkning, commission men åter förmedla köp och försäljning mot viss bestämd taxa. Man har beräknat, att exempelvis av det hårda vintervetet Terminal omkring 50 procent är i marknaden inom nittio dagar efter f*0'^6 skörden. En del därav förvaras i country elevators. Men det mesta går, innan det upptages av konsumtionen eller exporteras, till terminal storage elevators (större spannmålsförrådslagerhus) i de stora spannmålshandelscentra. Dessa förrådslagerhus indelas i public och private. De senare innehavas av grain dealers (spannmålshandlande), som däri förvara av dem inköpt spannmål i avvaktan på lämpligt tillfälle till dess försäljning, de

48 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

förra däremot av självständiga magasinsföretag, som emot viss storage charge till förvaring emottaga spannmål. Public Den legala definitionen av en public elevator angiver i allniänelevator. ] ie £ denna såsom en, i vilken spannmål upplagras i lös packning, därvid olika ägare tillhörig spannmål sammanblandas eller dock så förvaras, att identiteten av olika spannmålspartier icke med säkerhet bevaras. De allmänna lagerhusen, som i allmänhet äro underkastade koncessionstvång, hava i regel att veckovis till viss myndighet avgiva rapporter över inneliggande lager. Utfärdade lagerhuscertifikat måste hos samma myndighet uppvisas. Angiva lagerrapporterna, att spannmål till kvantitet och kvalitet motsvarande det utfärdade certifikatet finnes upplagd i lagerhuset, avstämplas certifikatet och införes i ett registratur. Uttages spannmål, vara lagerhuscertifikat utfärdats, från lagerhuset, skall certifikatet företes för samma myndighet och dödas samt anteckning därom ske i sagda registratur. Dessa public lagerhus motsvarades tidigare av de s. k. regular. Warehouse Genom Warehouse Act den 11 augusti 1916 har åt the SecreAct den il tary of Agriculture lämnats viss inspektionsrätt över »warehouses» august 6 -f5 r i a g r i n g a v spannmål och vissa andra varor samt jämväl i övrigt givits åtskilliga föreskrifter rörande desamma. Aktens bestämmelser gälla emellertid endast de lagerhus, som erhållit »licens», och någon skyldighet att söka dylik föreligger icke. SpannmåDe med det amerikanska spannmålslagerhusväsendet förenade lons _ grade- fördelarna kunde mera fullständigt utnyttjas först, sedan spannmålen börjat »graderas» och säljes by grades, d. v. s. i ett färre antal grader eller kvalitetsmärken (sale by certificates of inspection). Spannmålens gradering underlättade avsevärt dess försäljning. Sedan grad åsatts ett parti spannmål, blev det ej längre nödvändigt att vid varje affärstransaktion, som spannmålspartiet var föremål för, förete prov å detsamma. Kostnaderna för spannmålens magasinering kunde även därefter väsentligt nedbringas. GradeTidigare har även i Förenta Staterna spannmål sålts utesluranclc"tände enligt prov (trading by sample). Först sedan Västerns ändlösa prärier på allvar börjat för odling tagas i besittning av den stora invandrareströmmen och därmed spannmålsproduktionen i Förenta Staterna tagit ökad fart, lämnande ett allt större exportöverskott, synes »gradering» sv spannmålen och dess försäljning »by grades» hava införts. På 1850-talet säges detta hava skett i Chicago, där den nya metoden för

rW9

KAP. IV.

FÖRENTA STATERNA.

spannmålens försäljning redan år 1860 tillämpades i den omfattning, att av de omkring 33,000,000 bushels spannmål, som då tillfördes denna marknad, mera än 27,000,000 bushels graderades. Graderingen verkställdes ursprungligen vid spannmålsupphand- State inlingarna av de enskilda spannmålsuppköparna själva. Det ^m?etapdröjde emellertid ej länge, förrän från farmarehåll krav på en perna på gradering mera opartisk än vad denna kunde vara började fram- Mrtui. ställas. Det första steget mot en opartisk gradering togs, då man år 1860 i Chicago överflyttade graderingen till inspectors utnämnda av den lokala varubörsen (local board of trade) med rätt för vederbörande att i händelse av missnöje anföra besvär hos en av börsen utnämnd appeal board. Även detta var likväl, om än mera medelbart, en gradering verkställd av köparna, då inspektörerna, vilkas löner börsen betalade, givetvis icke helt kunde undandraga sig deras inflytande. Nästa steg på den dock inslagna vägen, som i Chicago togs år 1882, var utnämning av särskilda statsämbetsmän för spannmålsgraderingens verkställande (State inspectors). År 1916 hade State inspection införts i åtta stater, tidigast i Illinois, Minnesota, Nebraska, Kansas och Missouri. Såsom chef för ett grain-grading department står i regel en State grain and warehouse inspector, som under sig har ett mindre antal chief inspectors samt ett flertal inspectors. Även efter införandet av State inspection voro förhållandena Frånvaron emellertid ingalunda fullt tillfredsställande. Bland systemets a v grades™ svaraste brister var frånvaron av standard grades (standardmärken) gemensamma för hela unionen. Varje stat, ofta t. o. m. varje större spannmålsmarknad inom de särskilda staterna, hade sina särskilda grain-grading definitioner och regler. År 1916 beräknade man sålunda, att på Förenta Staternas 35 å 40 större spannmålsmarknader, med vardera minst 5,000,000 bushels tillförsel, omkring 150 olika grader voro tillämpade. Om ett parti vete gick genom flera händer, kunde det, föremål för olika inspektioner enligt olika regler, erhålla en grad å avsändningsorten samt en annan å mottagningsorten, kanske även graderas olika under vägen. Men icke nog med denna mångfald av grader å olika mark-.De obestämnader. Även å en och samma marknad varierade dessa —nema av de eller deras innebörd — från tid till annan samt med de olika olika grainspektörerna. Det sätt, varpå de särskilda graderna definierades, var i ej ringa mån skulden härtill. »Många av våra grain rules förklara», har en amerikansk fackman sagt, »att 4—194643.

50 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

grain skall vara reasonably dry and reasonably clean (försvarligt torr och försvarligt ren) men under alla de år, som jag arbetat i facket, har jag ännu icke träffat någon, som kunnat precisera, vad som menas med reasonably dry eller reasonably clean». Även följande något mera bestämda definition: »Nr 2 spring wheat shall be sound, reasonably clean and of good milling quality» (Nr 2 spring wheat skall vara felfri, försvarligt ren och av god kvarnkvalitet) lämnar ett tämligen fritt spelrum för inspektorns godtycke. I många fall bestämdes endast de olika gradernas inbördes förhållande: nr 3, »spannmål, som ej är av tillräckligt god kvalitet för att kunna hänföras under nr 2»; nr 4, »spannmål, som ej är av tillräckligt god kvalitet för att kunna hänföras under nr 3» (nr 3 not good enough for nr 2 and nr 4 not good enough for nr 3). Federal in- I e ke tillfreds med de resultat, som genom State inspection innu ej dock ernåtts, krävde farmarna Federal inspection av spannmål genomförd, (»we ask the Federal Government to establish uniform inspection for all grains in all markets») — d. v. s. graderingens verkställande genom unionsämbetsmän enligt vissa allmänna regler. Redan 1903 framlades även inför kongressen ett förslag till Federal inspection. Så långt har man emellertid, åtminstone icke ännu, ansett sig kunna gå. Government- Men genom the United States Grain Standards Act av den 11 ("T va

(t p Q

•

fastställda, augusti 1916 har the Secretary of Agriculture bemyndigats fastställa officiella standard grades (the official grain standards of the United States) samt föreskrivits, att, när spannmål säljes enligt grad i handel mellan Unionens Stater eller med utlandet, försäljningen måste ske enligt Government-Grades. Själva graderingens verkställande överlämnas visserligen alltjämt till de olika staternas egna grain inspectors, dock att för var och en license (förordnande) att inspektera och gradera spannmål enligt the Federal Grades måste sökas hos the Secretary of Agriculture, som har att pröva vederbörandes lämplighet (licensed inspectors). Av de fastställda wheat standards må här återgivas schema och text för CLASS I. HARD RED SPRING WHEAT. Denna klass omfattar alla slag av Hard Red Spring wheat. Vete tillhörande denna klass får icke till mera än 10 % vara uppblandat med vete av annat slag.

KAP. IV.

51 FÖRENTA STATERNA.

Denna klass sönderfaller i tre underavdelningar (subclasses): a) DARK NORTHERN SPRING. Denna subclass omfattar Hard Med Spring wheat, som till 75 % eller mera består av dark, hard and vitreous kernels. Vete av denna subclass får icke till mera än 10 % vara uppblandat med vete av arten Humpback. b) NORTHERN SPRING. Denna subclass omfattar Hard Red Spring wheat, som till mindre än 75 % men mera än 25 % består av dark, hard and vitreous kernels. Vete av denna subclass får icke till mera är 10 % vara uppblandat med vete av arten Humpback. c) RED SPRING. Denna subclass omfattar Hard Red Spring wheat, som ej till mera än 25 % består av dark, hard and vitreous kernels. Denna subclass omfattar även Hard Red Spring wheat, som till mera än 10 % är uppblandat med vete av arten Humpback. Grade requirements. Maximum av

Grad N:o

Mininiivikt per bushel

Skadade sädeskorn Fuktighet Summa

1 2 3 4 5 Sample

Främmande inblandningar annat än »dockage»

Korn som Annat än »tagit Summa spannmål hettan

Vete av annan klass

Summa

Lbs 58

%

%

%

%

%

57 55

14.5 15.0

0.1 0.2

1 2

0.5 1.0

5 10

2.0 3.0

10 15

3 5

0.5 1.0 3.0

7¶Common White, White club, Durum

%

10 10

2 5 10 10 10

Vete av graden nr 1 skall vara bright. Vete av graderna nris 1—4 skall vara cool och siveet. Vete av graden nr 5 skall vara cool men må därjämte vara musty eller slightly sour. Vete av graden nr 1 Dark Northern Spring och av graden nr 1 Northern Spring får icke till mera än 5 % vara uppblandat med vete av arten Humpback. Genom the U n i t e d S t a t e s Grain S t a n d a r d s A c t h a r emellertid införts F e d e r a l Supervision — d. v. s. ö v e r v a k n i n g genom u n i o n s -

Federal Tn/örnT

52¶SPANNMÅLPLAGERUUSFRÅGAN.

myndigheter — av graderingen å de olika marknaderna. I Federal Supervision har man sett ett medel icke blott till förekommande av avsiktligt oriktiga graderingar utan även och ej minst till vidmakthållande av den med »standard grades» åsyftade uniformiteten. Bestämmelserna angående standard grades måste ju nämligen i och för sig kunna bliva föremål för olika tolkningar {»every inspector puts his own interpretation on it»). I den på olika sätt utövade enhetliga kontrollen över graderingen å de olika marknaderna har man trott sig finna en utväg till genomdrivande av, att samma (officiella) tolkning blir allmänt antagen. Endast härigenom uppnås reell uniformitet. När den grad, som av en licensed inspector åsatts ett spannmålsparti, av en i partiet intresserad part till sin riktighet ifrågasattes, äger denne att i graderingen söka ändring (appeal) hos the Federal Grain Supervisor. Förenta Staterna äro indelade i 35 Federal Grain Supervision districts, vilka vart och ett förestås av en Federal Grain Supervisor. Det åligger denne . att övervaka de graderingar, som verkställas av the licensed inspectors inom distriktet. Ändring sökes nu genom att till supervisorn ingiva en besvärsskrivelse enligt visst formulär. Denna benämnes, när den undertecknas av samtliga intresserade parter, stipulation, men eljest complaint. En appeal måste ske före affärstidens slut å den andra dagen efter den, då den överklagade inspektionen ägde rum. Vid besvärsskriften skall i original bifogas det inspection certificate, som överklagas. En nödvändig förutsättning för att besvären skola upptagas till prövning är, att spannmålen ej lämnat den plats, där den inspekterats och graderats. Dess identitet måste även i övrigt vara bevarad. Finner supervisorn, att annan grad rätteligen bort åsättas spannmålspartiet ifråga, utfärdar han ett Grade Memorandum å den riktiga graden. Från supervisorn vädjas till en av the Federal Government tillsatt Appeal Board. Graderingen När ej ens dessa anordningar synas tillfredsställa farmarna, / ? Ä S - m å s t e orsaken ligga i andra förhållanden än de hittills nal markets.berörda. Härmed är framställningen inne på en annan öm punkt hos systemet. Den officiella graderingen sker endast å förutnämnda s. k. terminal markets, d. v. s. i de större spannmålshandelscentra. Farmaren säljer emellertid i regel sin spannmål vid närmaste country elevator. Redan då måste en uppskattning av den levererade spannmålens grad ske. H ä r stå säljare emot köpare, och den förre får, bäst han kan, söka komma överens med den senare, som i sitt eget intresse givetvis är böjd för att gradera spannmålen så lågt som möjligt. Att vädja till en opartisk undersökning är farmaren på detta

KAP. IV.

FÖRENTA STATERNA.

stadium icke i tillfälle till. Genom fastställande av standard grades samt genom att på allt sätt söka sprida kännedom om deras närmare bestämningar och sättet för deras fastställande har man emellertid velat stärka farmarens ställning gent emot the country elevator man. Finnes vid the country shipping point en kooperativ farmarelevator eller förena farmarna sig om att gemensamt lasta hela järnvägsvagnar (»the farmers have an organization at the local point and are doing their own shipping») kunna de även sälja direkt å the terminal market oeh därmed komma i åtnjutande av det numera bättre organiserade inspektionsväsendets fördelar. Vid bestämmandet av spannmålens grad, då spannmålen sän- Enheten vid des med järnväg, utgör en vagnslast (a carload) enhet. Medan U]'.?'1™8 %£ på en del platser inspektorn går från vagn till vagn, tar prov och omedelbart bestämmer grad, finnas på andra platser åter särskilda »provtagare^ (samplers) anställda, som gå från vagn till vagn, ta prov och förse varje prov med anteckning om vagnens nummer m. m., varefter proven sändas till inspektorns laboratorium, där de undersökas och graden bestämmes. Country elevators äro byggda med särskild tanke på bespa- Tekuik och ring av mänskligt arbete (»to call for very little manned labor»). , k lriJts ". Valet av förläggningsplats har träffats ur samma synpunkt. Teknisk utUndantagslöst hava country elevators förlagts omedelbart invid rustning. järnväg eller vattenväg. Farmaren kör med häst och lastad vagn upp på en i bottenvåningen befintlig våg. Sedan alltsammans — häst och vagn och last — vägts, tippas vagnens innehåll ner i en inunder (at pit) belägen behållare (bin), varefter häst och vagn ånyo vägas. Från nämnda behållare föres spannmålen medelst ett paternosterverk upp till översta våningen samt tömmes slutligen, efter att hava passerat rensningsmaskiner ni. m., i någon av de behållare, från vilka den sedermera genom rör (spouts) tappas i järnvägsvagnen. En country elevator kan i regel skötas av en ensam man. Endast under den mest brådskande tiden behöver denne ett eller ett par biträden. Vid terminal elevators avlastas spannmålen medelst stora skövlar drivna med mekanisk kraft men skötta för hand. I övrigt upprepas förfarandet vid en country elevator. Allt återkommer blott i större mått. Enligt en beräkning, som år 1913 verkställts av United States En country Bureau of Labor Statistics utgjorde för country elevators med en lag^hig^kalagringskapacitet av 20,000 å 25,000 bushels genomsnittskostnaden pacitet och anläggningskostnad.

54 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

för byggnad och maskinell utrustning sammanlagt omkring 4,000 dollars. Driftsekono- En country elevator man betalar vanligen farmaren omkring 3 nomien vid e e n t s per bushel under det pris, vartill han kan sälja i grosse C de vatory handel (in the wholesale market) fritt banvagn (on track) å samma ort vid tiden ifråga. Han betalar naturligtvis lägre, om han kan, men konkurrensen tvingar honom i allmänhet att räkna med denna marginal. Därmed måste täckas ränta å och amortering av i anläggningen nedlagt kapital (interest of the investment), kostnaderna för elevatorns drift (operating the elevator), försäkring (insurance), svinnet m. m. Driftkostnaderna vid en country elevator växla med omsättningen och ledningens större eller mindre duglighet. Ju större omsättningen är, dess mindre blir givetvis kostnaden per bushel. En omsättning av 80,000 å 100,000 bushels per år h ä r u n d e r normala förhållanden ansetts giva en country elevator man skälig vinst å rörelsen. Följande tabell, hämtad från Bulletin 152 av the Minnesota Agricultural Experiment Station och grundad på rapporter (reports) 1912— 1913 från Minnesota elevators, som uteslutande handlade med spannmål, är i detta hänseende mycket belysande: Omsättning per år Bushels

50,000 å 100,000 100,000 å 150,000 150,000 å 200,000 200,000 å 300,000 300,000 å 400,000

Driftkostnad

per Bushel

Cents

2.5 1-9 l.s La 1.»

Farmare, som anlagt kooperativa uppsamlingslagerhus hava icke alltid tagit vederbörlig hänsyn till de med spannmålshandeln förenade kostnaderna och riskerna, och vid sin strävan att beräkna minsta möjliga marginal, för att kunna betala högre pris, hava de ofta lidit förluster, som ej sällan lett till fallissemang. The Bulk The Office of Markets and Rural Organization, 11. S. Department system. 0f Agriculture, har i en kommittén tillställd promemoria angivit deVmftde-följande f ö r d e l a r vara förenade med handel med spannmål i lama och i ö s packning (by bulk) framför handel med sackad spannmål nackdelarna, \ . \ av samt för-(the b a g s y s t e m ) :

utsättning- q Mindre tid kräves för avlastning av farmarens vagn och handel] med lastning av järnvägsvagn eller fartyg. spannmål i 9 Spannmålen kan lättare och säkrare inspekteras och graL i lös packning. deras.

KAP. IV.

FÖRENTA STATERNA.

.

3. En avsevärd besparing med hänsyn till kostnaderna för säckar, beräknad till omkring 4 cents per omsatt bushel. 4. Bättre möjligheter att behandla våt, smutsig, dammig eller på annat sätt mindre god spannmål. Rensningsmaskiner (cleaning machinery), som utgöra en nödvändig del av en elevators maskinella utrustning, kunna mera ekonomiskt utnyttjas. Den största b r i s t e n i the bulk system uppgives från samma håll vara, att det icke medger eller dock försvårar avskiljande och förvaring separat av olika spannmålspartier. Nödvändiga f ö r u t s ä t t n i n g a r för att handel med spannmål i lös packning skall kunna med framgång bedrivas hava i samma källa angivits vara, bland andra, följande: 1. En tillräckligt stor lokal spannmålsproduktion för att medgiva anläggning av ett lokalt spannmålslagerhus med rensningsmaskineri och särskilda behållare för olika grader spannmål. 2. Handlande kompetenta att verkställa gradering av spannmål. 3. Odling av ett färre antal sorter (similar types of grain). Nu i korthet beskrivna amerikanska elevator system har, av Förklaringdess vänner, ibland angivits vara den egentliga grunden för jcomsten av blomstringen av spannmålsproduktion och spannmålshandel i »the elevaFörenta Staterna. Av dess vedersakare har detta likväl, å andra °samiiian-"' sidan, energiskt bestritts och i stället gjorts gällande, att alla fattning:. de obestridliga utväxterna å den amerikanska spannmålshandeln — såsom den s. k. pappersspannmålen, corners, hausse- och baissespekulationerna m. m. — däri hava sitt ursprung. Huru därmed må förhålla sig, är svårt att med säkerhet avgöra, otvivelaktigt är i varje fall, att detta system i främsta rummet bestämts av den amerikanska spannmålsproduktionens enorma och jämförelsevis plötsliga ökning efter år 1850. För producenterna, av vilka flertalet utgjorde fattiga invand- Nödvändigrare utan några kapitaltillgångar, gällde det att med minsta nedbringa möjliga kostnader föra de oerhörda mängderna spannmål ut i transportden allmänna marknaden och för mellanhänderna att på billigast möjliga sätt transportera dem till konsumtionsorterna i de östra staterna eller till exporthamn. Att transportkostnaderna nedbringades till de minsta möjliga var så mycket mera angeläget, som farmarna i Förenta Staterna tidigare huvudsakligen voro hänvisade till att producera spannmål för export. En export var ju nämligen ekonomiskt möjlig endast, om summan av produktions- och transportkostnaderna understeg marknadspriserna i det avlägsna London och Liverpool.

56 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Farmarens Farmaren disponerade nu i regel inga egna lagringsutryin' egna lag- men. Brist på tid och pengar samt flerstädes även trä hade ringsutrym- ofta tvingat honom att inskränka sig till ett enkelt bonins-shus men. Skördens med några få ekonomibyggnader. Han kunde sålunda icke ens snabba utfå- vid normal skörd, än mindre under rikare skördeår, å farmen marknaden, upplägga sin spannmål. Då dessutom någon lokal marknad, å Spannmå- vilken han under vinterns lopp kunde påräkna att efter hand ' poi-t. ' finna avsättning för spannmålen, i allmänhet ej var för handen, innebar detta ej heller för honom i sig något lockande. Han måste med eller utan hjälp av mellanhänder, därför omedelbart efter skördens avtröskning föra sin spannmål ut i den stora marknaden. Spannmålens transport verkställdes därvid på enklast möjliga sätt. I brist på eller i varje fall för att bespara kostnaderna för säckar lastade farmaren spannmålen lös i stora föror och på samma enkla sätt verkställdes även transporten å järnväg eller med fartyg. Spannmå- För den sålunda i lös packning transporterade spannmålens 118 ning. "omlastning blev elevatorn-paternosterverket det tekniska, arbetsElevatorn. besparande hjälpmedlet. Uppsam- Hurusom med denna elevator sedermera förenats en lagringslingslagerlokal för uppsamling av spannmål, som där upplagrades, till husen dess att man därav erhållit en kvantitet, som lämpligen kunde i sin helhet vidaretransporteras, är förut berört. FörrMsla- Uppsamlingslagerhusen, vilkas egentliga funktion är att under9 lätta spannmålens omlastning från farmarens forvagn till järnvägsvagnen eller kanalbåten, kunna icke erbjuda tillräckligt lagringsutrymme för förvaring av den spannmål, som farmaren i brist på egna lagerlokaler omedelbart efter skörden kastar ut i den allmänna marknaden och som av naturliga skäl ej genast kan upptagas av konsumtionen eller exporten. Lagringsrum måste på annat sätt under mellantiden beredas. Så tillkommo de stora förrådslagerhusen i spannmålshandelns knutpunkter. Silo-syste- Såväl i uppsamlingslagerhusen som i förrådslagerhusen lagrades spannmålen — och annat hade väl knappast med angivna utgångsläge varit möjligt — i lös packning på det sätt, att all likartad spannmål, oberoende av vem, som var ägare därtill, sammanfördes i stora behållare. Detta förutsatte emellertid, att den till upplagring å en ort ifrågakommande spannmålen ej var av alltför olikartad beskaffenhet. Denna förutsättning var även, lyckligt nog, för handen. De likartade förhållandena å de ändlösa amerikanska prärierna möjliggöra i högre grad än på andra håll en odling av samma sädessorter över vidsträcktaområden. SpannmåAtt spannmålens gradering och dess försäljning enligt grad ning enlig\"måste bliva den sista facen av utvecklingen synes även hava grad. varit oundvikligt.

KAP- IV. BRITTISKA NORDAMERIKA.

57¶B r i t t i s k a N o r d - A m erika. The Canada Grain Act. När »nytt land» lämpligt för veteodling ej längre inom För- Hur Kanaenta Staterna kunde för en billig penning erhållas i obegränsad storn vetc. utsträckning, drog den jordhungriga invandrareströmmen mot landet. norr över Unionens gräns in i det öde, okända Manitoba. Kring 1890-talet »fann» man där, i Red Rivers dalgång, ett av jordens mest idealiska veteland, en djup, fet svartjord, och ett klimat, som gav de jämnaste skördar. Så fortsattes i nordväst. Indianernas gamla land i Manitoba, Alberta och Saskatchewan inrutades av lantmätare och järnvägs byggare. Allt nordligare flyttade nian till sin egen förvåning den gräns, utmed vilken kontinentalklimatets varma somrar förmådde mogna vetet. Frostens besvärligheter övervunnos mer och mer genom nya 'B tidigare mognan mognande sorter. Så blev Kanada det stora vetelandet l Ett i det närmaste på enahanda sätt som i Förenta Staterna Spannmålsorganiserat spannmålslagerhusväsende utgör även grundvalen 8 * w l u s ' för den kanadensiska spannmålshandeln. Spannmål odlas i Kanada framför allt i provinserna Mani- Country toba, Saskatchewan och Alberta, gemensamt betecknade såsom e DerasS Western Canada. Utmed järnvägslinjerna — vanligen vid de förekom .it. särskilda stationerna samlade i grupper om två eller flera — hava här uppsamlingslagerhus •— country elevators, i Kanada även kallade initial elevators — av samma typ som de i Förenta Staterna förekommande, uppförts. Deras antal beräknades år 1914 till över 2,500 och deras sammanlagda lagringskapacitet till omkring 81,720,000 bushels. Med undantag av ett fåtal kommunala uppsamlingslagerhus innehavas de av enskilda firmor (commercial companies) och farmaresaniinanslutningar (far- " mers co-operative companies). Varken the Dominion Government eller någon av de särskilda Provincial Governments innehava några country elevators. Till spannmålsproducenternas skyddande har på lagstiftning- The Canada ens område ett omfattande arbete utförts, som sammanfattats i the Canada Grain Act av den 1 april 1912. Högsta överinseendet över spannmålslagerhusrörelsen utövas under the Department of Trade and Commerce of Canada av the Board of 1

Gunnar Andersson: Vårt dagliga bröd, 3 uppl., Stockholm 1918, s. 84.

58¶SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN. ,

Grain Commissioners for Canada, som består av tre av regeringen utnämnda commissioners, därav en chief commissioner of the Board, dess ordförande. Country För drivande av en country elevator erfordras tillstånd (»no owner elevators or j e s s e e 0f a country elevator shall receive, ship, store or handle any de konces- grain in or from such elevator, unless he has first procured a license) sionstvång. a v vederbörlig myndighet (the Board of Grain commissioners for Canada). Tillstånd meddelas blott för ett år, verefter förnyad ansökning måste ske, samt kan suspenderas eller återkallas, om licensinnehavare bryter mot föreskrift i the Canada Grain Act (»if any country elevator is operated in violation or in disregard of this Act»). Person, som erhållit dylik licens, måste ställa viss säkerhet för det behöriga fullgörandet av sina skyldigheter (»for the faithful performance of his duties as a public tvarehouseman and his full and unreserved compliance with all laws in relation thereto»). Särskilda, synnerligen detaljerade, bestämmelser hava i nu ifrågavarande akt vidare meddelats angående spannmålens mottagande vid uppsamlingslagerhusen, dess rengöring, vägning, gradering, lagring och avskeppning m. m. Hur farma- Farmaren kan antingen sälja sin spannmål till elevatorns ren säljer i n n e h a v a r e v(street grain) eller vid elevatorn förhyra särskilt sin spannt • p • ,. ' . , , , , mål. lagerrum, för att där separat förvara sm spannmål (special bmStreetgram,ne(} grain) j vilket senare fall han själv får ordna med anskafspecial binn- „

,

.

„

.

ed grain, landet av järnvägsvagn för partiets vidaretransport. Han kan, track grain s e ( j a i l n a n försäkrat sig om dylik, sälja fritt banvagn elevatorn (track grain) eller ock ställa vagnen till mottagare å annan ort, i regel Winnipeg, dit han själv betalar frakten, och åt vilken mottagare han uppdrager partiets försäljning (»send it forward consigned to a commission firm to be sold for his account»). Loading Men farmaren kan även lasta direkt från forvagn i järnvägsylatforms. v a g - n (track shipment) och särskilda åtgärder för underlättande härav hava vidtagits. Sålunda kan, efter skriftlig framställning från tio farmare inom det närmaste grannskapet (resident within twenty miles of the nearest shipping point,), vederbörande järnvägsbolag åläggas att inom viss tid å platsen uppföra och för framtiden underhålla en lastkaj vid sidan av järnvägsspåret, å vilken farmaren kan köra upji med häst och vagn och från vilken han kan skyffla sin spannmål i järnvägsvagnen (»a loading platform suitable for the purpose of loading grain from vehicles direct into cars»). Dessa loading platforms hava tillkommit i syfte att göra farmaren mera oberoende av elevatorerna. Den farmare, som begagnar sig av en loading platform, måste emellertid själv anskaffa järnvägsvagn, själv lasta densamma och själv ordna med försäljningen. Han bör även kunna lasta full vagn. Är 1914 hade loading platforms uppförts till ett antal av 1,600.

KAP. IV.

BRITTISKA NORDAMERIKA.

59¶Elevatorsinnehavarna se dem givetvis ej med blida ögon och från järnvägarnas sida göres gällande, att de otillbörligt fördröja spannmålens ilastning i järnvägsvagnarna. Men farmarna betrakta dem otvivelaktigt såsom betydelsefulla medel för deras intressens hävdande. Omkring en tredjedel av den i handeln omsatta spannmålen lastas över loading platforms. Vid spannmålens mottagande av the country elevator man Lagerhusskall antingen kontant valuta (a cash purchase ticket) lämnas, wtifikat. eller, om spannmålen av farmaren överlämnats endast till förvaring, lagringsbevis, (ivarehouse storage receipt eller storage receipt for special binned grain) utgivas, som utom uppgift å vikt ni. m. dyl., även skall innehålla en förklaring, att spannmålen mot bevisets återställande samt efter utgivande av upplupna lagerhusavgifter skall utlämnas antingen å platsen (from the country elevator, where it was received for storage) eller, om endera parten så önskar, å banvagn vid terminal elevator i the Western Inspection Division. För idkande av verksamhet såsom spannmålsuppköpare (track Spannmålsbuyer eller commission man) fordras jämväl särskilt tillstånd «2>M"°i""r samt viss säkerhets ställande. Detaljerade föreskrifter angående sättet och formerna för uppköpens verkställande m. ra. hava meddelats. Sedan redan tidigare på särskilda håll kooperativa farmarele- Farmarnas vatorer anlagts, bildade år 1911, med understöd av the Provin- kooperativa COWH-TV1J

cial Government, farmarna i Saskatchewan ett provincial co-ope- elevators. rative company för anläggning av country elevators. År 1914 innehade denna farmaresammanslutning omkring 200 dylika elevatorer. 1 Alberta har en liknande organisation ujipbyggts. Farmarnas kooperativa country elevators hava givetvis haft många svårigheter att kämpa med. De fallissemang, som även inträffat, hava i den Report, som avgavs av 1910 års Elevator Commission of the Province of Saskatchewan, huvudsakligen tillskrivits dålig ledning av lagerhusrörelsen. Anledningen till denna har åter i många fall varit de alltför låga löner, som av farmarna betalats föreståndaren för elevatorn, och för vilka endast mindre kompetent folk kunnat erhållas. Bokföringen vid elevatorn har i dylika fall ej heller blivit skött med tillbörlig omsorg, vilket åter medfört, att klarhet angående rörelsens ekonomi från början saknats. Erfarenheten har emellertid visat, säger Robert Magill år 1914, att farmarna i västra Kanada med framgång kunna driva country elevators, och det finnes ingen anledning att antaga, att de icke skulle kunna bygga upp en organisation, som satte dem i stånd att utan alla mellanhänder sälja sin spannmål direkt till kvarn eller exportör. Ett stort . steg i denna riktning har redan tagits med det av the Grain

60 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

G rotvers' Association bildade försäljningskontoret (selling agency) the grain growers' grain company i Winnipeg, som uppgives vara den största commission firm därstädes. AnläggAnläggningskostnaden beträffande en county elevator ställde s '"iiudför ig enligt en officiell beräkning år 1910 i några typfall på fölcountry ele- jande sätt: vätor. Elevator

Kisbey Indian Head Regina Sintaluta Grenfell Caron Tuxford

Lagringskapacitet Bushels

25,000 30,000 30,000 35,000 40,000 45,000 60,000

Anläggningskostnad Den totala Per bushel Dollars Cents

0,200 8,000 6,636 0,350 8,700 8,400 1,000

24 4/5 26 2/3 22 18 1 7 21 3/4 18 2/3 18 1/3

SpannmåSpannmål lagras och säljes undantagslöst enligt grad. The " i-nig-! e" Grain Act tillåter visserligen teoretiskt men förhindrar praktiskt taget köp och försäljning av spannmål enligt prov. Olikaklasser The Grain Act indelar spannmålen i fem allmänna klasser: CJI " '' no grade, condemned, rejected, commercial grade och statutory grade. Av dessa beteckna 1) No grade»: good grain av an excessive moisture, varande tough, damp or art eller annorledes unfit for warehousing, 2) »condemned»: spannmål i a heating condition eller badly binburnt, oberoende av den grad, varunder den i övrigt må hänföras, 3) »rejected»: spannmål, som är unsound musty, dirty, smutty or sprouted eller uppblandad med other kinds of grain, seeds or wild oats, eller som av annan anledning är unfit to be classed tinder any of the recognized grades, 4) »commercial grade»: spannmål graderad enligt de särskilda grader (special grades), som i viss ordning kunna fastställas, om en mera betydande del av skörden något år skulle äga viss egenskap eller vissa egenskaper, som uteslöte densamma från grad, varunder den eljest vore att hänföra, samt 5) »statutory grades»: spannmål graderad enligt de grader, som fastställts i the Grain Act. Såsom exempel på de i sagda akt fastställda graderna må här anföras definitionerna av spring wheat. »Nr 1 spring wheat» skall vara •»sound and clean» och ej väga mindre än 60 pounds per bushel. »Nr 2 spring wheat» skall vara sound and reasonably clean och ej väga mindre än 58 pounds per bushel. »Nr 3 spring wheat» skall omfatta all sound wheat av ej nog god kvalitet att kunna hänföras under nr 2 och ej vägande mindre än 56 pounds per bushel. »Rejected spring wheat» skall omfatta

KAP. IV.

BRITTISKA NORDAMERIKA.

Ill

:••all spring wheat fit for warehousing», som på grund av för låg vikt eller av annan orsak ej kan graderas såsom nr 3. Den officiella graderingen av östgående (east-going) spannmål Var gradefrån Western Canada verkställes i första hand i Winnipeg samt ' "!rf,'„" *'/' sedermera under vissa förutsättningar i Fort William eller Port vilka den Arthur, men i varje fall av särskilda utav the Board of Grain Commissioners tillsatta inspecting officers (chief inspectors och deputy inspectors). Dessa hava en lika ömtålig som betydelsefull uppgift. De stå, såsom Robert Magill säger, mellan två motsatta intressen: farmarnas och kvarnarnas. De förra klaga över otillbörlig stränghet, de senare över orimlig mildhet i bedömandet av spannmålsgraden. Till de förra eller de senare sluter sig spannmålshandlanden, allteftersom han i det särskilda fallet är säljare eller köpare. Oerhörda kvantiteter spannmål äro föremål för gradering, men de tekniska hjälpmedlen för dess verkställande äro få. Den officiella graderingen föregås av en s. a. s. privat gra- Spannmådering vid the country elevator. Kunna parterna därvid enas ,+ng ^ the om graden, är ju saken dem emellan klar. Kunna de det där- country emot ej, äger endera av dem eller ock båda gemensamt att från varje hopper load taga ett prov å den levererade spannmålen, vilket prov bör utgöra sammanlagt minst tre quarts, samt sända detta i förseglat konvolut jämte vederbörlig lösen till the chief inspector med skriftlig anhållan om gradering. Meddelande om den av honom fastställda graden skall med posten tillställas båda parterna. Farmaren erhåller temporärt betalning enligt den av elevatorn uppskattade graden, men parternas slutliga mellaiihavande skall ordnas på grundvalen av den av the chief inspector givna gradbeteckningen. I händelse missnöje med den av the inspector spannmålenReinspection åsatta graden äger vederbörande att hos the chief inspector oc aPPea • påkalla reinspection. Från the chief inspector vädjas (appeals,) i sista instans till the grain survey board i Winnipeg eller Calgary, vars tolv ledamöter utses till hälften av börsen (Board of trade) i sagda städer samt till hälften av the Ministers of Agriculture i provinserna Manitoba, Alberta och Saskatchewan. Besvärstiden är i senare fallet tj ugnfyra timmar. Reinspection verkställes i Fort William eller Port Arthur. Graderingen sker å inspektörernas laboratorium (the inspection Hur gradeoffice) i börshuset på grundvalen av prov tagna av särskilda provare' "^Jfml" (samplers}. Tåg ankomma under den omkring 70 dagar utsträckta säsongen till Winnipeg dygnet om och prov tagas därför såväl natt som dag, sön- och helgdagar likasåväl som helgfria dagar. Pro varna arbeta i regel i grupper om fjorton personer — fyra förmän (trade foremen), åtta provare, en vagnsöppnare (car ope-

62 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

ner) och en vagnsförseglare (car sealer) — i åtta timmars skift. E t t tåg består vanligen av 45 vagnar och prov måste vara tagna inom en timme. De vid the shipping point av the railway agent förseglade vagnarna öppnas av the car opener, som jämväl vid varje vagn hänger en mindre säck för förvaring av provet (sample bag). Provarna äntra sedermera de till en viss höjd lastade vagnarna och taga, under kontroll av förmännen, medelst särskilda provtagare prov å olika ställen. Provet förvaras jämte en detsamma individualiserande anteckning (sample ticket) i the sample bag. Sedan proven tagits, förseglas vagnarna ånyo av the car sealer, och proven sändas till the inspection office. När graden bestämts, utfärdas certificate å densamma. Terminal Vid ankomsten till Fort William eller Port Arthur går spanne e\a ors. m a j e n ^ n förvaring i en terminal elevator. Dessa kallas »terminal» icke därför, att de äro belägna vid ändpunkterna för järnvägarna till Lake Superior utan på den grund, att vid dem spannmålens slutgradering sker. Vid spannmålens ilastning i de sjöarna trafikerande ängarna verkställes nämligen en sista kontrollgradering. Den grad, som spannmålen då åsättes, är den slutliga, den grad, enligt vilken densamma säljes både inom Kanada och å den utländska marknaden. Jämväl beträffande terminal elevators äro detaljerade lagbestämmelser utfärdade, såsom angående skyldighet att söka licens, ställa säkerhet och uttaga försäkring, angående tariffer, gradering, vägning, lagring och avskeppning samt angående spannmålens rengöring, torkning m. m. The Govern- Av the Dominion Government har i Port Arthur uppförts en nalelevatori s^OT terminal elevator administrerad av the Board of Grain Comport Arthur, missioners for Canada. I anläggning — byggnad inklusive maskinell utrustning och dockanläggning •— kostade denna omkring 1,350,000 dollars. Dess lagringskapacitet (storage capacity) utgör 3,250,000 bushels; den kan mottaga (receiving capacity) omkring 50 järnvägsvagnar spannmål i timmen eller 300 om dagen och den kan lasta i båt (shipping capacity) omkring 75,000 bushels per timme eller 600,000 bushels per dag. Dess torkningsförmåga (drying capacity) beräknas vara omkring 24,000 bushels per dag. Byggandet och drivandet av en dylik Government terminal elevator har givetvis gjort den allmänna kontrollen över de enskilda terminal elevators mera effektiv. Vederbörande myndigheter hava därigenom erhållit förstahandskunskap om såväl anläggningskostnaden och driftsekonomien som jämväl övriga förhållanden vid en terminal elevator.

KAP. IV.

BRITTISKA NORDAMERIKA.

63¶Spannmål lastad i fartyg vid Port Arthur eller Fort William Transfer samt avsedd för kvarn i Östra Kanada eller för den europeiska elevators. marknaden har slutligen att passera genom elevatorer i de östra hamnarna vid de stora sjöarna eller genom elevatorer vid Atlantiska kusten. Dessa elevatorer äro, i första hand, varken förrådslagerhus (storage elevators) eller lagerhus för spannmålens rengöring, torkning eller dylikt. Deras funktion är att underlätta omlastning av spannmål, som redan är rengjord, torkad och graderad, från båt (lake vessels) till silos (bin) och från silos till järnvägsvagn, kanal- eller oceanångare (transfer elevators). The Dominion Government innehar tre dylika elevators, en vid Port Colborne, en vid Halifax och en vid St. John, och administrerar dem genom the Department of Railways and Canals. De övriga innehavas av Harbour Commissioners i Montreal och Quebec, av vissa järnvägsbolag, av spannmålsfirmor samt av enskilda magasinsföretag, som icke driva handel med spannmål. Jämväl dessa elevatorer, frånsett de av the Dominion Government innehavda, måste söka licens, deras taxor fastställas av the Board of Grain Commissioners, bestämmelser finnas angående spannmålens mottagande, lagring m. m. The Government grain elevator vid Port Colborne har en The Governlagringskapacitet av 2,050,000 bushels. Genom fyra a r m a r ^ n t ,trafts~ (marine legs) har den en avlastningsförmåga (discharging capacity) vid Port av sammanlagt 80,000 bushels per timme. Den lastar i båt Colborne. genom nio rör (ship loading spouts), vart och ett med en lastningskapacitet av 20,000 bushels per timme. Genom en arm (car loading spout) kan den lasta 150 järnvägsvagnar per dag (capacity for rail shipment). Slutligen finnas ett antal av the Dominion Government inne- interior havda s. k. interior terminal elevators i Saskatoon, Moosejaw elevators. Je""}""J och Calgary. Dessa äro i första rummet avsedda att beträffande spannmål skeppad via Vancouver och Panama-kanalen eller via Hudson Bay fylla samma funktion som ovannämnda terminal elevators i Port Arthur och Fort William i fråga om östgående spannmål. Vid Pacifickusten (Arancouver) och Hudson Bay skola av the Dominion Government anläggas samt hava delvis redan anlagts omlastningselevatorer (transfer elevators) liknande dem i Montreal, Halifax och St. John. Åt de inom själva produktionsområdet (the graingrowing area) belägna interior terminal elevators har nian emellertid även velat anförtro vissa andra uppgifter. Medan eljest spannmål i behov av torkning måste föras den långa vägen till Port Arthur eller Fort

64 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

William, bjuda sålunda dessa elevatorer tolkningsmöjligheter (drying plants) på närmaste håll. Man har även räknat med, att vid dessa elevatorer ett reserv!agringsrutrymme skulle kunna påräknas vid trafikstockning å järnvägarna (congestion). Elevatorerna vid Saskatoon och Moosejaw hava kostat i anläggning omkring 1,100,000 dollars var. Deras storage capacity är för var och en 3,500,000 bushels, deras receiving capacity 18 järnvägsvagnar och deras shipping capacity 36 järnvägsvagnar i timmen samt deras drying capacity 24,000 bushels per dag.

Ryssland. Ett försök att införa det amerikanska elevatorsjstemet. Inledning. ]) e t har — säkerligen icke utan sitt stora berättigande — agrarMrMl- blivit sagt, att intet land i hela världen har en sämre skött landena. jord än Ryssland. Karakteristiskt för de ryska agrarförhållandena har länge varit samäganderätten till och det gemensamma skatteansvaret för jorden. Före det stora världskrigets utbrott hade emellertid i Ryssland de inledande stegen till en storstilad agrarreform, som avsåg det ryska byalagets sprängning och skapandet av en självständig rysk hemmansägareklass, tagits och redan medfört betydelsefulla verkningar. Rysslands Ehuru man hör talas om en viss utförsel av spannmål från aP mport.8~ Ryssland redan så tidigt som omkring 1800, så är det likväl först efter livegenskapens upphävande, som Rysslands spannmålsexport börjar taga en större omfattning. En faktor av största betydelse för den ryska spannmålsexportens ökning har varit de ryska järnvägarnas utveckling, då billiga transportmöjligheter även inom landet givetvis varit en nödvändig förutsättning också för exporten. Den första ryska järnvägen byggdes 1838. Efter Krimkriget tog järnvägsbygget ökad fart, men först på 1870talet blev byggnadstempot snabbare. Trots de stora summorna av sedermera i de ryska strategiska järnvägarna implicerat franskt kapital hade emellertid det europeiska Ryssland före världskrigets utbrott icke ens upphunnit det tio gånger mindre Tyskland med avseende å järnvägarnas utsträckning. Den ryska Trots spannmålsexportens stora betydelse för Ryssland — ^hm^delns' särskilt med hänsyn till handelsbalansen och icke minst för de och spann- ryska statsfinanserna — har den ryska spannmålshandelns ormålsexportens organisation.

KAP. IV.

RYSSLAND.

ganisation varit och förblivit bristfällig. Tidigt har emellertid en medveten strävan att tillämpa de amerikanska metoderna för exportens och handelns organisation gjort sig gällande. Redan den kejserliga kommission, som år 1888 tillsattes med uppdrag att undersöka, vilka åtgärder, som borde vidtagas med anledning av de låga spannmålspriserna 1883—1887, uttalade sig sålunda för nödvändigheten av att med statsmedel anlägga spannmålslagerhus av amerikansk elevatorstyp vid järnvägsstationerna och kanalvägarna. Den första allmänna spannmålselevatorn, som hade en lag- införandet ringskapacitet av omkring 240,000 bushels, anlades år 1888 i "j^4X""Eletz. Därpå följande år började i Petrograd en privat spann- torer målselevator med 900,000 bushels lagringskapacitet sin verksamhet. Ytterligare andra elevatorer byggdes av järnvägsbolagen eller regeringen under de följande åren, därav en år 1890 i Odessa med en lagringskapacitet av 900,000 bushels, 5 år 1891, 3 år 1893, 2 år 1894, 27 år 1895, 19 år 1896 och 4 år 1897, men ingen under åren 1897—1900. I genomsnitt hade dessa elevatorer en lagringskapacitet av 180,000 bushels. RUBINOW, varifrån dessa uppgifter hämtats, räknade sålunda den 1 januari 1900 sammanlagt 62 spannmalselevatorer med en total lagringskapacitet av 11,200,000 bushels samt därjämte ytterligare 198 spannmålsmagasin, som icke voro utrustade med några tekniska hjälpmedel och vilkas totala lagringskapacitet utgjorde 14,300,000 bushels. FELDE däremot räknar vid samma tidpunkt omkring 80 spannmalselevatorer och 220 spannmålsmagasiner. I ett nytt skede inträdde den ryska spannmålslagerhusrörelsen, Kejserliga då den Kejserliga Banken år 1912 inledde sitt i stort planlagda Bankensele J ° , .?• vatorsnat. arbete för Rysslands överspännande med ett nät av statliga spannmalselevatorer. Enligt planen skulle till 1916 års utgång 84 elevatorer vara färdigbyggda och till 1920 års utgång ytterligare 100. Före världskrigets utbrott hade därav 7 elevatorer blivit färdiga och tagits i bruk. Trots kriget fortgick till en tid arbetet på uppförandet av de planerade elevatorerna. Sålunda voro den 1 juni 1915 medel beviljade till samtliga 84 elevatorer av den första byggnadsgruppen. Därav voro vid samma tidpunkt 31 elevatorer i verksamhet och ytterligare 32 under byggnad. Nu sist anförda uppgifter äro hämtade ur svenska generalkonsulatets i Petrograd årsberättelse för 1915. Spannmål har i Ryssland länge varit utnyttjat som kreditobjekt. LombardeRedan år 1884 började det s. k. sydvästra järnvägskompaniet att spannmål. bevilja lån emot säkerhet av spannmål »ställd» till Odessa eller Königsberg. Då kompaniets fonder snart visade sig otillräckliga härför, hemställde det hos finansministern om kredit för ändamålet 5—194043.

66 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

i den Kejserliga Banken. Genom lag den 14 (26) juni 1888bemyndigades järnvägsbolagen, närmast med anledning av berörda hemställan till finansministern, att såsom agenter för den Kejserliga Banken från densamma utlämna lån å spannmål. De med stöd av denna lag utlämnade lånen uppgingo till jämförelsevis små belopp intill år 1893, då banken började att även direkt eller genom lokala banker bevilja lån å spannmål — i uttryckligen tillkännagiven avsikt att förhindra det alltför snabba saluförandet av spannmålen efter skörden samt för att möjliggöra för producenten att jämnare över hela året och med hänsyn tagen till konjunkturerna fördela försäljningen. De spannmålskvantiteter, vara lån sålunda beviljats, äro betydande. Men endast 5 % av denna kredit uppgives av PVUBINOW 1908 hava kommit producenterna direkt till godo, medan återstående 95 % utgått till köpmän. Den procentuella fördelningen synes emellertid sedermera hava förskjutit sig till producenternas för del. De lån, som av den Kejserliga Banken utlämnats mot säkerhet av spannmål, hava — enligt det svenska generalkonsulatets i Petrograd uppgifter — utgjort, i millioner rubel räknat, Omedelbart av Banken Genom förmedling »v andra

• • • 39"

100-7

Samma 144.0

1913 Därav har utlämnats Till producenter

77.6¶Till köpmän

99-9

164.4¶De ryska De ryska spannmålselevatorerna kunna på intet sätt i betydelse spannmåls- jämnställas med de nordamerikanska, och detta redan därför, att Imstciy' de till antalet äro alltför få. Då emellertid härtill kommer, att omdelsc sättningen i de ryska ekvatorerna flerstädes är obetydlig, ligger det i öppen dag, att endast en mindre del — RUBINOW beräknar 9 a 10 % — av den ryska spannmål, som går i handeln, passerar genom ekvatorerna. Av såväl RUBINOW som FELDE ställes detta i samband med, att i Ryssland någon gradering och inspektering av spannmålen enligt amerikanskt mönster icke sker, ehuruväl upprepade försök att införa en dylik ordning gjorts, fast utan resultat. Rysk spannmål har nämligen även efter ekvatorernas införande sålts enligt prov samt sackad, icke i lös packning enligt grad.

KAP. IV. TYSKLAND.

67¶Tyskland. L a n t m ä n n e n s kooperativa

spannmålsförsäljning.

INNEHÅLL: 1) Den kooperativa spannmålsförsäljnings- och spannmålslagerhusrörelsens uppkomst och dess syften. 2) Den kooperativa spannmålsförsäljningens organisation. 3) Med den kooperativa spannmålsförsäljningen och spannmålslagerhusrörelsen förenade svårigheter. 4) Den kooperativa spannmålsförsäljningens betydelse. 5) Den kooperativa spannmålsförsäljningens utveckling i Preussen (Pommern och Sachsen). 6) Kooperativ spannmålsförsäljning i Bayern.

1) Den kooperativa spannmalsförsäljnings- och spannmålslagerhusrörelsens uppkomst och dess syften.

Den tyska spannmålslagerhusrörelsen — som väsentligen b u r i t s Inledning. u p p av lantmännen själva s a m m a n s l u t n a i kooperativa föreningar — bör ses mot b a k g r u n d e n av allmän tysk kooperativ s t r ä v a n . N ä r vid 1800-talets mitt FRANZ HERMANN SCUULZE från DELITZSCH i SchulzeDelitzsch den preussiska provinsen Sachsen g r u n d a d e de första t y s k a Gnenossenschaften (den t y s k a benämningen å de k o p e r a t i v a förening a r n a ) — d ä r m e d inledande den moderna t y s k a kooperativa rörelsen — v a r h a n s n ä r m a s t e syfte att bereda en g r u p p h a n t v e r k a r e i Delitzsch r å m a t e r i a l för deras h a n t v e r k till billigare p r i s än de förut nödgats betala. A t t p å den ömsesidiga självhjälpens och sammanslutningens v ä g l ä m n a hantverket ett stöd i dess eljest ofta ojämna k o n k u r r e n s k a m p med den moderna fabriksindustrien blev även sedermera alltjämt föremålet för Schulze-Delitzschs strävanden, och h a n s arbete för de kooperativa idéernas förverkligande kom därför huvudsakligen att förläggas till städerna. De första t y s k a kooperativa lantmannaföreningarna av någon F. W. större betydelse bildades p å 1860-talet av FRIEDRICH WILHELM RAIFF- Raijfeisen. EISEN, v a r s verksamhet för den t y s k a jordbrukskooperationens utveckling v a r i t a v b a n b r y t a n d e betydelse. Efter mönstret av det av Sehulze-Delitzsch bildade Allgemeiner Kooperativa Verband der deutschen E r w e r h s - u n d Wirtschaftsgenossenschaften riksorganisatwner g r u n d a d e Raiffeisen år 1877 Generalamvaltschaftsverband (efter ' å r 1899: Generalverband) ländlicher Genossenschaften fur Deutsch-

SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

os

land.1 Ledningen av förbundet innehade Raiffeisen till sin död år 1888. Det sätt, varpå han utövade ledningen, väckte emellertid efter hand opposition. Denna, som tidigast framträdde i Hessen, samlade sig år 1883 under ledning av WILHELM HAAS i en ny stor riksorganisation — från år 1903 benämnd Reichsverband der deutschen landwirtschaftlichen Genossenschaften:2 År 1905 kom så en förening till stånd mellan de båda konkurrerande lantmannaförbunden, enligt vilken det Raiffeisenska med viss bibehållen självständighet uppgick i riksförbundet. Därmed omfattade detta i det allra närmaste samtliga kooperativa lantmannaföreningar — med undantag av de wurttembergska sammanslutna i Verband landivirtschaftlicher Genossenschaften in Wurttemberg. År 1913 bröto sig emellertid de gamla Raiffeisenska föreningarna ånyo ut ur riksförbundet. De principiella motsättningarna synas hava lagt hinder i vägen för ett fruktbärande samarbete. Tysk koope- Tyskland är, har det sagts, efter England den kooperativa rörel' ration. s e n s a u d r a moderland. Men medan de engelska kooperativa föreningarna hava sitt ursprung inom industriarbetarebefolkningen och till sitt övervägande antal tjäna dennas konsnmtionsintressen, har den tyska Genossenschafts-rörelsen sedan gammalt sin tyngdpunkt på jordbrukets område och tjänar övervägande lantbrukets produktiva ändamål. För den tyska kooperativa rörelsen är dessutom karakteristiskt, att den har sin utgångspunkt i de kooperativa kreditföreningarna, vilka även ännu alltjämt utgöra flertalet av de kooperativa föreningarna i Tyskland. Ur kreditföreningarna hava sedan de övriga kooperativa lantmannaföreningarna växt fram. Den tyska Spannmålsprisernas plötsliga och häftiga fall på 1870-talet jordbruks- s a m t den därigenom, ävensom genom andra förhållanden, wtmJet framkallade svårartade krisen inom det tyska jordbruket under slut primus sjuttio-, åttio- och nittiotalen gav upphovet till den tyska spannmålslagerhusrörelsen. Spannmåls- Genom handelsfördraget med Frankrike den 16 maj 1865 — tullarnas föregånget av Preussens handelsfördrag med Frankrike den 29 otillräcklig- m a i - g 1 8 6 2 __ l i a d e d e t Nordtyska förbundet orienterats i frihandelsvänlig riktning. Så länge som exporten av spannmål överstegimporten därav — vilket vad beträffar rågen var fallet till 1S523 och beträffande vetet ända till 1874 — synes frihandelspolitiken hava åtnjutit jämväl de tyska agrarernas livliga stöd. Å ena sidan betydde nämligen för dem den ohindrade importen av lanf1

Till detta hörde vid slutet av år 1910 5022 föreningar. Av de vid slutet av år 1910 bestående 24,175 kooperativa lantmannaföreningarna voro 19,113 anslutna till riksförbundet. 8 Sedan 1908 har Tyskland ånyo ett betydande exportöverskott å råg. 2

KAP. IV. TYSKLAND.

H9

bruksmaskiner och övriga industriprodukter, varav jordbruket var i behov, lägre produktionskostnader — å andra sidan behövde de under en frihandelsregim ej riskera de retorsionsåtgärder till men för exporten av deras jordbruksprodukter, som en skyddstullspolitik däremot lätt hade kunnat framkalla. När emellertid sedermera, på 1870- och 1880-takn, den nordamerikanska spannmålen, framför allt på grund av sitt låga pris, först undanträngde den tyska spannmålen från den engelska marknaden men inom kort även översvämmade den tyska — samtidigt med att jämväl från Ryssland, sedan en allmän fraktnedsättning å de ryska järnvägarna ägt rum, oerhörda mängder av billig spannmål infördes i Tyskland — inträffade i handelspolitiskt avseende inom jordbrukarkretsar och bland de ledande statsmännen en omsvängning —• bestämd visserligen även av andra förhållanden — till förmån för en skyddstullspolitik. År 1879 infördes å vete och råg en tull av 1 mark per deciton. Den höjdes år 1885 till 3 mark samt därefter år 1887 till 5 mark men nedsattes år 1891, under den mera frihandelsvänlige rikskansler Caprivi, till 3,50 mark, för att år 1902 åter höjas, beträffande vete till minimum 5.50 mark och beträffande råg till minimum 5 mark, allt per deciton räknat. Trots tullarna föllo emellertid spannmålspriserna ytterligare. SkyddtuHspolitiken hade alltför ensidigt tagit sikte på den Den koopetransatlantiska och ryska spannmålens låga pris. Att detta Spannmålsutgjorde den första betingelsen för dess konkurrenskraft är försåljvisserligen givet. Å de vidsträckta, av odlarna många gånger gpannmalsnästan för intet förvärvade och tack vare terrängens beskaffenhet tagerhusröför en vidsträckt maskindrift tjänliga åkerarealerna i Förenta Sta- relsf{0lmstPP~ terna, vilka utan gödsling år efter år lämnade de rikaste skördar, måste produktionskostnaderna nödvändigtvis ställa sig lägre än i de gamla kulturstaterna i Mellan- och Väst-Europa med deras höga fastighetsvärden och sedan århundraden brukade jord, oftast även vanskliga tcrrängförhållanden, höga skatter ni. m. Med de sjunkande fraktsatserna måste denna överlägsenhet alltmera göra sig gällande. Från 1870 till 1905 sjönk även t. ex. frakten från det inre av Amerika till Liverpool per ton vete från 62 till 14 kronor. Men särskilt den amerikanska spannmålen ägde utom sin prisbillighet även andra egenskaper, som gjorde den överlägsen den tyska. Dess kvalitet var sålunda ofta bättre och, framför allt, den erbjöds i större ensartade partier. Tillströmningen av den amerikanska och ryska spannmålen framkallade nu slutligen i Tyskland — särskilt i de östra provinserna, som hade en överskottsproduktion å spannmål •— en formlig avsättningskris. Det var i detta läge — och sedan tanken på ett spannmålsimport-

70 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

monopol i statens hand (Antrag Kanitz) varit uppe men fått falla — som den kooperativa spannmålsförsäljnings- oeh spannmålslagerhusrörelsen satte in. Rörelsens upphovsman synes hava varit en godsägare från östra Tyskland Vys GRASS-KLASIX, vilken under 1880- oeh 1890-talen i tal och skrift utvecklade en livlig agitatorisk verksamhet för kooperativ spannmålsförsäljning och anläggande av kooperativa spannmålslagerhus. Därmed hade i .själva verket inträtt ett nytt skede av spannmålslagerhusens historia. I Förenta Staterna ett vapen i mellanhandeliis händer, hade det nu tag-its i producenten-lantmannens tjänst till hävdande av jordbrukets intressen. Mål oeh Den kooperativa spannmålsförsäljnings- och spannmålslagerhusmedel. rörelsen vände sig först och främst mot den inhemska spannmålshandelns otillfredsställande organisation. Förbättring Om den nordamerikanske farmaren lider under trycket av av arsatt- spannmålshandelns koncentration hos de stora ekvatorsbolagen, landena för har den tyske lantmannen fatt pröva den motsatta ytterlighetens den inhem- besvärligheter. Handeln med inhemsk spannmål svnes i Tyskland ska spann-

x

"

J

målen irfesalava utövats huvudsakligen av smärre handlande med mycket bemedkdrTCnSt 8' r ånsande verksamhetsområden och tyckes ej i någon mera näninländska. värd grad hava varit föremål för den stora handelns intresse. Tysk inhemsk spannmål, som sålunda huvudsakligen saluförts av småhandlande, har därför ej — liksom den utländska — kunnat erbjudas kvarnar och bryggerier samt andra större spannmålskonsumenter i större ensartade standardpartier. De stora spannmålskonsumenterna togo även hellre den utländska varan från skepp i Hamburg, där denna erbjöds i stora enhetliga partier, än le inläto sig på en i många avseenden besvärlig upphandling av den i otaliga småpartier fördelade inhemska spannmålen, som dessutom, innan den kunde användas, först måste särskilt behandlas. Av inhemsk spannmål skulle nu i stället — tänkte man sig — i lantmännens kooperativa spannmålslagerhus bildas större partier av möjligast ensartade beskaffenhet. Lantmännen skulle förmås till odling av ett färre antal lämpliga spannmålssorter och genom spannmålens ändamålsenliga behandling i lagerhusen skulle jämväl dess allmänna kvalitet höjas. Därefter skulle konkurrensen med utlandet å den inländska marknaden med bättre framgång kunna upptagas. Att därav även ett ökat försäljningsvärde å den inhemska varan skulle bliva en eftersträvad följd syntes givet. »Det inhem- Prisbildningssyftet skulle emellertid även främjas på andra vägar. S m\lmtbu~ Lantmännens behov av kontant valuta hade ditintills i stor utsträcka s orga- ning tvingat dem att skyndsammast möjligt efter skörden söka avDeTallniän- sättning för sin spannmål. Det härigenom framkallade allmänna nahöstutbu- utbudet, som ej å samma tidpunkt motsvarades av en lika stark efterdets förekommande.

KAP. IV. TYSKLAND.

frågan, hade haft till följd ett häftigt prisfall å spannmål under skördeårets första månader. Producenten fick under denna tid mindre betalt för sin vara än denna — med hänsyn till vad den brödkonsumerande allmänheten i genomsnitt under konsumtionsåret fick betala för bröd och mjöl — i själva verket var värd. Handlandena, som av lantmännen köpte spannmål under denna tid, gjorde däremot en ohemul vinst. I de kooperativa lagerhusen skulle nu i stället spannmålen éffcei skördens avtröskning uppsamlas, och lantmännens behov av omedelbar kontant betalning tillfredsställas genom dem beredd möjlighet till den upplagrade spannmålens lombardering under fördelaktiga villkor eller genom förskottsbetalning till viss procent av till lagerhuset inlevererad spannmål. Genom de kooperativa lagerhusens inrättande skulle sålunda lantmännen sättas i stånd att efter skörden upplagra sin spannmål i avvaktan på ett gynnsammare prisläge än det då förhandenvaranck — tekniskt, därigenom att spannmålen i lagerhusen kunde uppläggas utan att under förvaringen taga skada, och ekonomiskt, därigenom att lantmännens omedelbara penningbehov utan spannmålens försäljning pa andra vägar tillgodosågs. Endast i den mån efterfrågan gjorde sig märkbar, skulle spannmålen från lagerhusen utföras i den allmänna marknaden. Därigenom skulle det stora prisfallet å spannmål vid skörde- och konsumtionsårets början förekommas. Genom de kooperativa spannmålslagerhusen ville man i sista l>jrekt förhand, med avlägsnande av mellanhandeln, åstadkomma en direkt gpannmåhförbindelse mellan lantmännen och de stora konsumenterna av konsumenspannmål, såsom kvarnar, bryggerier och allmänna upphandlingsmyndigheter. Närmast gällde det emellertid i detta hänsenck endast att genom sammanslutning, där lantmännen förut stått isolerade var för sig, stärka deras ställning i förhållande till lanthandlandena. Vad ovan anförts om den kooperativa spannmålsförsäljnings- Inflytande rörelsens syften har närmast haft avseende å de mindre spannmåls- ^larknadsproducenterna. De stora spannmålsproducenterna behöva knap- priset. past stödet av en kooperativ organisation för att gentemot mellanhandel och konsumenter hävda sina intressen, och redan av egen produktion kunna de bilda större handelspartier. Spannmålslagerhusrörelsen i de delar av Tyskland, som behärskas av det större jordbruket — framförallt de östra delarna — har ej heller som mål uppställt lantmännens befrielse från beroendet under mellanhandeln. Den har syftat vida längre — medvetet och uttryckligen till att bereda den tyska spannmålsproduktionen medbestämmanderätt vid världsmarknadsprisets fastställande. Bättre vara och bättre pris — det senare ej minst genom mellan- Sammanhandelns avlägsnande och därför utan konsumenternas betungan- ^ mng

72 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

de — kan i kort sammanfattning sägas hava varit den tyska kooperativa spannmålsförsäljnings- och spannmålslagerhusrörelsens mål. Hur lager- Lagerhusen skulle, tänkte sig von Grass, åstadkommas genom "åstadkom-6 samverkan mellan staten och jordbrukarna, på det sätt att staten mas. för ändamålet vid järnvägsstationerna utan ersättning uppläte mark, medan lagerhusbyggnaderna uppfördes av kooperativa lantmannaföreningar, vilka även skulle handhava lagerhusrörelsen. SpannmålsReichsverband der deutschen landivirtschaftlichen Genossenlagerhusröschaften har i det praktiska arbetet för genomförande av lantmänrelsen slår rot i den nens kooperativa spannmålsförsäljning utfört ett banbrytande artyska Genosscnsehafts- ' bete. Redan föreningsdagen i K i e l 1891 uttalade sig sålunda för världen. bildande av lantmannaföreningar för kooperativ försäljning av

laiitmannaprodukter, i främsta rummet spannmål. Å föreningsdagen i N e u s t a d t 1895 antogs därefter en resolution vari uttalades, att spannmålslagerhus borde på lämpliga platser inom de särskilda produktionsområdena uppföras, eventuellt med statsmedel, för att ställas till lantmannaföreningarnas disposition. Bestämdare krav på statsunderstöd för lagerhusens anläggning framställdes å föreningsdagen i S t e t t i n 1896, som beslöt en resolution av innehåll, att byggandet av statliga spannmålslagerhus vid lämpliga järnvägsstationer och deras drivande genom kooperativa lantmannaföreningar syntes förbundet vara ett verksamt medel till förbättrande i producenternas intresse av avsättningsvillkoren för den inhemska spannmålen. A föreningsdagen i D r e s d e n 1897 uttalade man sig i enahanda riktning men vände sig denna gång mera direkt till lantmännen själva, vilka uppmanades att — i medvetande därom att spannmålshandelns kooperativa organisation för dem betydde ett väsentligt ekonomiskt och tekniskt framsteg — allmänt till förverkligande upptaga denna tanke. Även inom Raiffeisens organisation sysselsatte man sig tidigt med den kooperativa spanmålsförsäljningen, så redan å föreningsdagen i K a s s e 1 1895. Rörelsen för en kooperativ spannmålsförsäljning har i olika deUtvecklingen i de lar av Tyskland framgått på olika vägar. Medan i P r e u s s e n särskilda. delarna av anlagts ett mindre antal större spannmålslagerhus av siloskonstrukTyskland. tion, har i B a y e r n i stället uppförts ett större antal mindre spannmålslagerhus med bottnar och i W i i r t t e m b e r g endast bildats spannmålsförsäljningsföreningar. Sin största utbredning hava lagerhusföreningarna erhållit i de preussiska provinserna Pommern, Sachsen och Hessen-Nassau samt i Baden och Bayern. För utvecklingen av lagerhusrörelsen i Preussen och Bayern lämnas nedan under 5) och 6) en utförligare redogörelse.

KAP. IV. TYSKLAND.

2) Den kooperativa spannmålsförsäljningens organisation.

Lantmännens kooperativa spannmålsförsäljning' sker antingen Föreningsgenom särskilt för detta ändamål bildade spannmålslagerhus- eller t.yper. spannmålsförsäljningsföreningar eller bedrives av ursprungligen uteslutande för andra syften grundade kooperativa lantmannaföreningar, vilka ansett lämpligt att på detta sätt vidga sin verksamhet,- sålunda exempelvis av inköps- eller kreditföreningar. De från början enbart för kooperativ spannmålsförsäljning bildade föreningarna hava slutligen i många fall övergått till att vid sidan härav jämväl bedriva annan verksamhet, såsom inköp för föreningsmedlemmarnas räkning av olika lantmannaf ornödenheter, varom mera nedan. Ifrågavarande föreningar äro i regel andelsföreningar med begränsad personlig ansvarighet. Medlem äger i föreningen andelsrätt motsvarande redovisad odlad areal. Storleken av den insats, som erlägges vid inträdet i föreningen, bestämmes av den areal odlad jord, för vilken inträde vinnes. Mot varje tionde hektar exempelvis svarar en andel. För varje andel erlägges viss insats, i allmänhet 5 mark. Dessutom skall inträdande medlem teckna ansvarsförbindelse för oftast minst tio gånger detta belopp. Den till ett kooperativt spannmålslagerhus inlämnade spannmå- Upphandlen kan uppköpas och försäljas under olika former. räkning eller Den kan av lagerhusföreningen uppköpas i fast räkning till gäl- förmedling lande dagspriser (Einkauf auf feste Rechnung), sålunda omedel- nhiqlumbart efter inlevererandet kontant betalas, för att sedan försäljas för mission. föreningens räkning och på dess risk. Den kan även mottagas endast i kommission (Vermittlung des Verkaufs), föreningen därvid, enligt överenskommelse, antingen ålagd att sälja enligt ägarens order eller ock medgiven rätt att härutinnan fritt förfara. När försäljningen skett i kommission, redovisas efter försäljningen försäljningssumman till ägaren med avdrag för kostnaderna. Försäljning i kommission kan även ske s. a. s. kollektivt. Av de särskilda leveranserna bildas därvid större leveranspartier, som genom särskild fackmässig behandling göras så vitt möjligt ensartade och därefter gemensamt försäljas. De medel, som inflyta genom dessa kollektivförsäljningar, kunna å föreningsmedlemmarna — efter vars och ens andel i den försålda spannmålen — fördelas antingen vid försäljningsårets slut eller ock efter varje större försäljning. Då försäljning sker i kommission utbetalar lagerhuset eller föreningen dock i regel vid spannmålens inlevererande ett förskott å den på visst sätt beräknade försäljningssumman.

74 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Kollektivförsäljningen motsvarar måhända bäst kooperationens allmänna idé, och denna försäljningsform synes även hava varit den ursprungliga. När lagerhusen och försäljningsföreningarna övergingo till upphandling mot kontantbetalning till gällande dagspriser, förvandlades de till självständiga handelsföretag, låt vara med producenterna såsom delägare, och fingo därigenom delvis >jn förändrad karaktär. En för den kooperativa lagerhusrörelsens organisation betydelsefull fråga är slutligen den, huruvida lagerhusloreningsmedleiiniiarna böra förpliktas att till lagerhuset leverera all spannmål, som de avse till försäljning (leveransplikfssystem), eller äga rätt att, när de i särskilda fall så önska, försälja av dem skördad spannmål även till annat håll. Det har i detta hänseende särskilt framhållits, att med leveransplikten en fast bas erhålks för lagerhusrörelsen, i det att spannmålstillförseln till lagerhusen då redan på förhand kan approximativt beräknas. Härtill kommer ytterligare ett annat förhållande. Där leveransplikt ej införts, sälja ej sällan lagerhusföreningsmedlemmarna all spannmål av bättre kvalitet till spannmålshandlanden eller kvarnar samt lämna till lagerhuset endast sämre, kanske eljest orealiserbar vara. Att förebygga detta anses vara den ej minst viktiga av de uppgifter, som kveranspliktssysteniet synes ägnat att fylla. Trots de uppenbara fördelarna därav i flera hänseenden synes leveranspliktssystemet likväl ej hava vunnit den allmänna anslutning. man med hänsyn därtill måhända kunnat vänta. Då lantmän bildat en spannmålsförsäljningsförening och anlagt ett lagerhus, hava varken stiftarna eller — och det givetvis ännu mycket mindre — sedermera tillkomna föreningsmedlemmar velat så fullständigt, som kveranspliktssysteniet förutsätter, utlämna sin, måhända på spannmålsodlingen baserade, ekonomi till ett företag, vars ställning, särskilt under den första tiden, i många fall ej utan skäl ansetts vara rätt osäker. När sedermera lagerhuset förvärvat allmänt förtroende, har det måhända varit lättare att införa leveransplikt men då å andra sidan knappast längre behövligt. Erinras må slutligen därom, att även från lagerhusförvaltningarnas sida en viss obenägenhet att tillämpa kveranspliktssysteniet försports. Gör man anspråk på all spannmål, som föreningsmedlemmarna förfoga över till försäljning, är man å andra sidan nästan förpliktad att också, då spannmålen erbjudes till inköp, mottaga densamma. Under ymnigare skördeår och i en vikande marknad kan emellertid fullgörandet av ett dylikt åtagande vara förenat med allvarliga svårigheter.

KAP. IV.

TYSKLAND.

3) Med den kooperativa spannmålsförsäljningen och spannmålslagerhusrörelsen förenade svårigheter.

Kooperativa inköp låta sig förhållandevis lätt genomföra. Fråga Svårigheter är därvid i allmänhet om massprodukter av ett eller annat slag, J^koopevanligen livsförnödenheter, föremål för en allmän efterfrågan, rativ förNågra större fordringar ställas ej vare sig å dem, vilka anförtrotts sahmn(Juppgiften att verkställa inköpen, eller å dem, för vilkas räkning dessa ske. Helt annorlunda tigga förhållandena beträffande kooperativ försäljning. Därvid är oftast fråga om produkter av mycket skiftande beskaffenhet. Ingen jämn, på förhand känd eller beräknelig efterfrågan möter säljarna, utan i stället den allmänna, i flertalet fall för lekmannen så oändligt komplicerade allmänna marknaden. För att en konsumtionsförening skall kunna med framgång bodriva sin verksamhet fordras knappast mera än en god vilja" därtill hos föreningens affärsledare. För att bereda en vara avsättning å den allmänna marknaden kräves speciell handelserfarenhet och affärskännedom. E n aldrig så god vilja och ett aldrig så levande intresse kan ej fullt ersätta fackmannens kännedom om våra dagars komplicerade handelsteknik. Liksom många andra koope^ rativa försäljiiingsföreningar hava jämväl ett ej ringa antal av de, varom här är fråga, förolyckats just på dessa svårigheter. Deras framgång har berott på, om det lyckats dem att till ledare för försäljningsrörelsen erhålla verkligt dugande affärsmän. Men spannmålslagerhusrörelsen erbjuder redan den i och för Med spannsig betydande tekniska svårigheter. Här må i detta hänseende en- h^^örelsen dast anföras följande. förenade Redan där lagerhusrörelsen bedrfves såsom enskilt affärsföretag ^J^righ^er baserat å såväl utländsk som inhemsk spannmål växlar kvantiteten inneliggande spannmål starkt med årstiderna. I fråga om lantmännens kooperativa lagerhus gör sig detta missförhållande i förstärkt grad gällande, då alla föreningsmedlemmar — d. v. s. lagerhusets leverantörer av spannmål — givetvis skörda och tröska vid samma tid samt uppenbarligen jämväl å ungefär samma tid önska sälja sin spannmål eller för lombardering inlägga densamma å lagerhuset. Ett kooperativt lagerhus, vars lagringskapacitet bestämts med hänsyn till maximibehovet, måste därför under stora delar av året stå till en stor del tomt, varigenom driften belastas med betungande omkostnader per enhet omsatt spannmål. Något korrektiv häremot kan det kooperativa lagerhuset knappast, liksom ett enskilt dylikt, bereda sig genom att till förvaring emottaga jämväl utländsk spannmål.

76 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

En annan teknisk svårighet erbjuder spannmålens gradering. Ä;o förhållandena i detta hänseende redan i Nordamerika besvärande, måste de givetvis vara det i ännu högre grad i Tyskland, där odling av ett större antal olika spannmålssorter alltjämt synes vara regeln. Dör den Där den kooperativa lagerhusrörelsen misslyckas — vilkooperativa ket framför allt synes hava skett i fall, där densamma drivits n'isVn"nlhs- i större skala — har detta berott på olika förhållanden. I allmänlyckats. het torde emellertid anledningen hava varit de höga anläggningsniwjen. kostnaderna samt bristande affärskännedom hos rörelsens ledare. Ibland har lagerhuset även fallit på vad man inom tysk kooperativ litteratur brukar kalla »die genossenschafiliche Untreue». Uti en årsberättelse avgiven av styrelsen för en bayersk spannmålslagerhusförening uttalas sålunda i detta hänseende exempelvis, bland annat, att ortens lantmän sakna djupare intresse för kooperativ samverkan till befordrande av gemensamma intressen och verklig insikt om dess betydelse för dem själva. Att stödja lagerhusföreningen i dess konkurrenskamp mot den privata spannmålshandeln, när detta skulle betyda uppoffrande av de närmast liggande privata intressena, faller sålunda ofta ej lantmannen in. Han säljer sin spannmål till det kooperativa lagerhuset endast så länge som detta för densamma betalar bättre pris än handlanden eller när fråga är om en sämre, eljest orealiserbar vara. Men lämnar handelsmannen 5 pfennig mer per centner, går han till honom utan att i sin kortsynthet betänka, att det pris, som handelsmannen sålunda bjuder, kan vara tillfälligt och förestavat endast av konkurrenshänsyn, samt att en allmän försäljning av ortens spannmål till denne, vore det så bara under en kort tid, kan medföra det kooperativa lagerhusets fall och därefter mellanhandelns återinsättande i dess forna maktställning. För lagerhusens ekonomi har det visat sig nästan alldeles nödvändigt att med spanmålsförsäljningen kombinera inköp för medlemmarnas räkning av fodermedel, gödningsämnen och andra lantmannaförnödenheter t. o. m. i många fall självständig kvarnrörelse.

4) Den kooperativa spannmålsförsäljningens betydelse. Betydelsen Söker man värdesätta den kooperativa spannmålsförsäljningens av den koo- betydelse för det tyska jordbruket, och vill man därvid med vad spannmåls- nian velat och hoppats jämföra vad man verkligen vunnit samt försälj- efterforska orsakerna till framgång i ett fall och misslyckande i ett annat har man de största svårigheter att finna fasta hållpunkter

KAP. IV.

TYSKLAND.

77¶Redan exakta uppgifter angående kvantiteten kooperativt försåld Kvantiteten spannmål saknas sålunda. Följande approximativa beräkning — ffosåld1* uppgjord på grundvalen av i Jahrbuch des Reichsverbandes der spannmål. deutschen landwirtscliaftlichen Genossenschaften för 1912 och Jahresberichte des Verbands landwirtschaftlicher Genossenschaften in Wiirttemberg för 1911 lämnade uppgifter — har framlagts av en författare i ämnet (BENDIXON): Kooperativt försåld spannraäl ton 100,000 3,000 1,600 169,000 52,500 8,500 68,000 200 5,200

Total skörd av spannmål ton 1,696,000 1,301,000 2,043,000 1,688,000 2,058,000 2,718,000 2,237,000 1,030,000 1,621,000

10,000 18,000 17,000 130,000 65,000 11,000 20,000 1,000 7,600 1,600 12,000

927,000 763,000 1,252,000 2,922,000 1,195,000 701,000 457,000 482,000 222,000 272,000 581,000

Summa för Tyskland 701,200

26,10(5,000

Preussen: Ost-Preussen Väst-Preussen Brandenburg Pommern Posen Schlesien Sachsen Slesvig-Holstein Hannover Westfelen Hessen-Nassau Rhenprovinsen Bayern Sachsen Wiirttemberg Baden Hessen Oldenburg Braunschweig Elsass-Lotnringen .

Enligt denna beräkning skulle av Tysklands totala spannmålsskörd endast omkring 2 V» % försäljas genom lantmännens kooperativa föreningar. 1 Ost-Preussen, Pommern, Sachsen, Bayern och Baden synes enligt samma beräkning den kooperativa spannmålsförsäljningen hava erhållit den relativt största betydelsen. Vederbörlig hänsyn måste emellertid vid en undersökning av den kooperativa spannmålsförsäljningens relativa betydelse i olika delar av Tyskland jämväl tagas till det förhållandet, att av skörden i norra Tyskland — där storgodsen dominera — en större del utföres i marknaden än vad fallet är i södra Tyskland — där det mindre jordbruket är förhärskande och större procent av spannmålen därför förbrukas av producenterna själva. Därav följer nämligen uppenbarligen, att de sydtyska spannmålsföreningarnas relativa

78 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

betydelse är större än vad som direkt framgår av ovan lämnade statistiska uppgifter. Rent siffermässigt sett väger emellertid alltså den kooperativa spannmålsförsäljningen ej tungt. Men att mäta dess betydelse enbart härefter torde knappast vara fullt rättvist. Inflytande Att lantmännen ej lyckats genom lagerhusen vinna det bestämpå prisbild- mande inflytande å prisbildningen, som man på sina håll från börningen å spannmål. jan hoppades, är emellertid först och främst tydligt. En annan sak är, att de lokala priserna på många orter stigit Stegring ai de lokala tack vare lantmännens kooperativa spannmålslagerhus- och spannpriserna. mälsförsäljningsföreningar. Dessa söka givetvis för spannmålen betala sina medlemmar oeh leverantörer det högsta pris, som marknadsläget medgiver. Hava handlandena i orten förut gått under detta, har nu konkurrensen tvingat dem upp i nivå härmed. Vittnesbörd härom saknas ej. I detta avseende har säkerligen den kooperativa spannmålsförsäljningen haft sin största betydelse i de trakter, där småbruket varit förhärskande. Att en stegring av lantmännens försäljningspriser även varit en följd av den mera direkta förbindelsen med konsumenterna torde dessutom vara otvivelaktigt. Man har i detta sammanhang ibland betecknat spannmålsförsäljMellanhandclns be- ningsförening-en som slutstenen i den kooperativa organisation, kämpande. som lantmännen byggt upp, i första hand till hävdande av sin självständighet i förhållande till mellanhandeln, i sista hand för dennas avlägsnande. Lantmännens kooperativa kreditföreningar — de först bildade kooperativa lantmannaföreningarna — hade tillgodosett deras kreditbehov. Handlanden, som dessförinnan tillika fungerat som lantmannens bankir, hade därmed hänvisats till sitt egentliga arbetsfält. Men därvid skulle det ingalunda stanna. Missnöjda även med det sätt, varpå mellanhandeln fyllde sina egentliga handelsuppgifter, började kreditföreningarna, efterhand i allt större utsträckning, att för sina medlemmars gemensamma räkning inköpa olika lantmannaförnödenheter, och jämväl självständiga kooperativa inköpsföreningar Inklädes. Hotade i sin existens synas lanthandlanckna då mångenstädes hava förklarat, att de icke ämnade till försäljning mottaga lantmännens spannmål på andra villkor än att de även finge leverera deras behov av fodermedel, gödningsämnen m. m. För att hävda sin frihet till inköp av behövliga förnödenheter efter eget fritt val måste lantmännen då även taga försäljningen av sina produkter i egna händer. SpannmåAtt spannmålen vidare genom de många småpartiernas hopsamlens ratio- ling i lagerhusen till större handelspartier och genom deras omnella behandling. sorgsfullare rengöring, torkning och sortering därstädes enligt modern teknik erhållit ett större handelsvärde och även av denna

KAP. IT.

TYSKLAND.

grund kunnat försäljas till bättre pris torde vara otvivelaktigt men kan knappast direkt påvisas. över huvud taget hava kanske de rent tekniska fördelarna varit Tekniska störst. Rensnings- och sorteringsmaskiner m. m. hava givetvis lät- fördelar. tare kunnat anskaffas av de kooperativa lantmannaorganisationerna än av den enskilde lantmannen. Den tyska kooperativa spannmålslagerhusrörelsen har icke, så- Sammansom ibland gjorts gällande, kunnat glädja sig åt idel framgångar fattning. och någon verkligt omvälvande betydelse, som man nog i början drömde om, torde den knappast hava haft, men den synes dock å andra sidan i flera hänseenden hava medfört för lantmännen gynnsamma resultat. 5) Den kooperativa spannmålsförsäljningens utveckling i Preussen (Pommern och Sachsen).

Strävandena för en kooperativ spannmålsförsäljning hava i Den preusPreussen åtnjutit statsmakternas verksamma understöd. År 1896 sisKa spannanslogos av statsmedel 3 millioner mark till en fond för anläggande husfonden. av spannmålslagerhus och följande år ytterligare 2 millioner mark för samma ändamål. I propositionen 1896 framhölls i anslutning till den dåvarande som det synes allmänna uppfattningen bland de preussiska agrarerna, att de låga priserna å den inhemska spannmålen måste anses bero, ej endast på konkurrensen med utländsk vara, utan även på det inhemska spaiinmålsutbudets otillfredsställande organisation, samt uttalades, att man hyste den förhoppningen, att förhållandena i sistberörda hänseende skulle förbättras, om lantmännen ville i egna händer taga en del av de uppgifter, som dittills anförtrotts handeln, nämligen sammanförande av de mindre jordbrukarnas spannmål i stora, med moderna maskinella anordningar utrustade spannmålslagerhus och den sålunda sammanbragta spannmålens där verkställda rationella behandling, såsom torkning, rengöring, sortering, blandning m. m. Härigenom skulle lantmännens splittring hävas, deras ställning i förhållande till mellanhandeln och konsumenterna stärkas och i lantmännens händer åstadkommas en vara, som motsvarade grosshandelns och de stora kvarnarnas behov. Genom en sund lombardering av den i lagerhusen inlagda spannmålen skulle vidare lantmännens omedelbara kreditbehov tillfredsställas, varigenom jämväl det nödtvungna massvisa utbjudandet i otid av spannmål omedelbart efter skörden och det härigenom framkallade prisfallet borde kunna förebyggas. Energiskt bestreds emellertid att fråga vore om åtgärder, som för konsumenterna skulle fördyra brödet. Det gällde endast att stödja lantmännen i deras strävanden att — till såväl deras eget som konsumenternas bästa — avlägsna de onödiga mellanhänderna. Lager-

80 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

husens betydelse för arméns proviantering i krig som fred framhölls till sist. De uppförda lagerhusen skulle förbliva statsegendom men uthyras till kooperativa lantmannaföreningar för en tid av fem år at gången. I hyra skulle till staten erläggas första och andra året 1 %, tredje året l1/* *, fjärde året 2 % och femte året 2Vi #> allt av anläggningskostnaden för i det särskilda fallet ifrågavarande lagerhus. Härtill skulle komma en amortering av 1 >. För den händelse, att lagerhusrörelsen lämnade överskott, skulle 75 % härav användas för att höja hyresbeloppet intill 3 7°. Man avsåg med de till lagerhusfonden beviljade medlen ingalunda att i ett slag förverkliga von Grass-Klanins och andras planer på hela landets överspännande med ett tätt nät av statliga spannmålslagerhus. Därtill var beloppet alltför ringa, då kostnaden för anläggande av ett lagerhus av regeringen beräknades till omkring 45,000 mark. F r å g a var endast om ett förberedande försök för praktiska erfarenheters vinnande. De beviljade millionerna blevo föremål för en livlig efterfrågan. F r å n fonden hava enligt tillgängliga uppgifter utbetalts 4,505,195 mark, därav 254,155 mark till en försöksanstalt för spannmålslagring i Berlin. Frånsett denna har med understöd från fonden anlagts 35 spannmålslagerhus — i anläggningskostnad varierande mellan 4,000 mark (Ostraeh) och 338,573 mark (Änklam) — därav 13 i Pommern samt 6 i Hessen-Nassau. Pommern. Von Grass-Klanins idéer mottogos bland de stora godsägarna i Uppförda c i e n yr] e x port av spannmål hänvisade preussiska provinsen Pomlagerhus. m M . n ^ d e t kyligaste intresse. I all synnerhet synes tanken, att producenterna själva skulle omhändertaga försäljningen av sina produkter h a v a ' tilltalat dem, och med hjälp av den preussiska spannmålslagerhusfonden ville de i verklighet omsätta denna tanke. Till de pommerska kooperativa spannmålslagerhusföreningarnas disposition ställdes även ej mindre än i det närmaste "k av fondens totala belopp. Härför anlades 13 lagerhus enligt följande fördel-

Lagerhus

Lagringskapacitet ton

Anläggningskostnad mark

Falkenburg Callies Schievelbein

800 800 800

75,768.14 78,020.68 78,337.50

Gramenz Kolberg

800 1,500

80,790.17 107,244.30

Plathe Belgard

1,500 1,500

116,093.60 120,936.81

KAP. IV.

Lagerhus Neustettin Pyrite Stargard Stolp Barth Anklaui

'

81¶TYSKLAND.

Lagringskapacitet ton 1,500

Anläggningskostnad. mark 170.592.01

2,000 2,000

113,787.83 146,687.60

2,000

158,501.75

3,000 4.000

834,567.06 338.572.81

Summa 22,200

l,8å»,9(».86

1 genomsnitt utgjorde anläggningskostnaden sålunda 83 mark 33 pfennig per ton. Det sätt, varpå den kooperativa spannmålsförsäljningen i Pom- Den koopemern organiserats, är i flera hänseenden av stort intresse. Redan a ZnnZålstidigt har emellan de pommerska lagerliusföreuiiigarna—f or uteslu- försäljningtände av en onödig och skadlig inbördes konkurrens — träffats den em !lt-tre överenskommelsen, att varje förening med avseende å sin uppköpstion. och försäljningsvenksamhet skall vara hänvisad till sitt särskilda, territoriellt bestämda uppköps- och försäljningsområde. Även lagerhusföreningarnas försäljningsverksamhet har sålunda en rent lokal karaktär. Den del av den upphandlade spannmålen, som icke kan av föreningen inom dess lokala försäljningsområde avsättas, avlämnas till centralföreningen i Stettin, die Pommersche landwirtschaftliche Haiiptgenossenschaft. Centralföreningen har — utan att anlita den preussiska spannmålslagerhusfonden — för sin förmedlande försäljningsverksamhet uppfört ett antal lagerhus samt disponerar jämväl — för omlastning av spannmål, som båtledes ankommer till Stettin oeh båtkdes skall vidarebefordras, — egna skeppsekvatorer. Sedan 1909 driver centralföreningen även egen kvarnrörelse genom aktiebolaget Stettiner Danipfmuhlen, vars samtliga aktier innehavas av föreningen. Leveranspliktssystemet synes icke hava tillämpats i Pommern an- Upphandnät än på enstaka håll och då endast för att tillförsäkra lagerhuset Ur,y8f0rmmen viss miiiimiomsättning. Spannmålen har av lagerhusen upphandlats under olika former. Vid 5 av lagerhusen infördes till en början i detta hänseende ett av von Grass-Klanin förordat system, enligt vilket lagerhuset vid spannmålens mottagande till leverantören kontant betalade ett förskott å 20 % av spannmålens på visst sätt uppskattade värde. Vid årets slut uträknades sedermera det medelpris, som lagerhuset vid spannmålsförsäljningarna under året erhållit, och till medlemmarna-leverantörerna utbetalades därefter skillnaden mellan detta medelpris och de lämnade förskotten. De övriga lagerhusen funno lämpligast att endast kommissionsvis förmedla spannmålens försäljning. Numera synas de kooperativa lagerhusen dock allmänt hava övergått till att i fast räkning och så6—11)4643.

82 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

lunda mot omedelbar kontantbetalning upphandla spannmål, som av medlemmarna erbjudes till försäljning. UtveckUtvecklingen av den kooperativa spannmålsförsäljningen i Ponit g Ä T m e m Samgår av följande tabell: spannmålsförsäljningen.

Kooperativt Räkenskapsår 1895-1896 1896-1897 1897—1898 1898-1899 1899-1900 1900-1901 1901—1902 1902—1903 1903—1904 1904—1905 1905-1906 1906—1907 . . . : 1907—1908 1908—1909 1909-1910 1910—1911

Yikt

ctr 3,000 17,000 22,000 115,000 274.000 242,000 398,000 393,000 1,055,000 1,471,000 1,215,000 1,479,000 2,020,000 2,567,004 2,029,000 2,725,000.

försåld

spannmål Värde

mark 20.000 116.000 166.000 819,000 2,002,000 1,977.090 3.054.000 2.S04.000 7.163.000 11.143.000 10,145,000 12.672,000 18.836.000. 23.600,000 17.334.000 ' 22,190,000

Vid Stettiner Dampfmuhlen förmaldes under räkenskapsåret 1909—10 37,500 ton spannmål till ett värde av 7,085,000 mark och under räkenskapsåret 1910—11 38,189 ton till ett värde av 6,951,000 mark. De pommerska kooperativa lagerhusen hava tidigare haft att kämpa med betydande svårigheter. Det vill emellertid numera synas, som om deras ställning konsoliderats. Den år från år ökade affärsvanan har säkerligen i detta avseende varit av den allra största betydelse. Den koopeMed avseende å den kooperativa spannmålsförsäljningens allrativa männa ekonomiska verkningar konstaterades redan under lagerhuspannmålsförsäljsens första verksamhetsår en stegring av de lokala spannmålspriningens serna till nivå med börspriserna i Stettin, där tidigare handlandena ekonomiska verkningar, betalat 5 å 10 mark per ton under Stettinprisen.

Sachsen. Spannmålslagerhuset i Halte.

Av de i den preussiska provinsen Sachsen uppförda lagerhusen erbjuder det i Halle anlagda det största intresset. Med en lagringskapacitet av 6,000 ton är det ett av Tysklands största. I anläggning har det kostat över 330,000 mark. Det uppfördes år 1896 med understöd från den preussiska spannmålslagerhusfonden efter framställning från en kooperativ spannmålsförsäljningsförening, som samma år bildats av ett antal större godsägare inom provinsen,

KAP. IV.

TYSKLAND.

83¶Under de sju år, som föreningen av staten — för 20,000 mark om året —• förhyrde samma lagerhus, gjorde den å lagerhusrörelsen en förlust av sammanlagt över 200,000 mark. Anledningen till det stora deficit, som lagerhusrörelsen i H a l k sålunda lämnade, synes enligt den allmänna meningen i första hand hava varit de stora omkostnader, varmed driften på grund av lagerhusets storlek och dyrbara maskinella utrustning var förenad. I detta hänseende har särskilt framhållits, att lagerhuset i H a l k utgjort det förstå försöket i större skala att i de tyska förhållandena omplantera det amerikanska silosystemet med dess genomförda mekaniska behandling av spannmålen samt att på grund av bristande erfarenhet betydande tekniska fel begåtts med hänsyn till lagerhusets byggnad och maskinella utrustning, vilka menligt inverkat ä driftens ekonomi. En bidragande orsak till det uppkomna deficitet har emellertid varit, att föreningen, som i allmänhet upphandlat spannmålen mot kontantbetalning till gällande dagspriser, vid sin strävan att draga till sig största möjliga antal säljare betalat den inköpta spannmålen för högt utan att ens därvid tillsvidare av köpeskillingen innehålla en viss del, som, i händelse av ett lyckligt utfall av rörelsen, vid försäljningsårets slut kunde utanordnas till säljarna men i annat fall anlitas till täckande av uppkommen förlust. Trots de betydande svårigheterna att avsätta den inneliggande spannmålen infördes år 1903 en viss begränsad leveransplikt, ävensom skyldighet för lagerhusföreningens medlemmar att mottaga viss kvantitet genom lagerhuset inköpta foder- och gödningsämnen. Sedan föreningen — efter att år 1903 hava uppsagt hyreskontraktet med den preussiska staten — efter sjuårsperiodens utgång förhyrt ett mindre spannmålsmagasin, synes dess spannmålsförsäljiiingsverksainhet hava lämnat ett bättre resultat. 6) Kooperativ spannmålsförsäljning i Bayern.

Den kooperativa spannmålsförsäljningen sker i Bayern huvud- Den koopesakligen genom de talrika lånekassorna. Under året 1910/11 inne- rativa . i

°i

i

•»/»/»•

j . .• j - i

T

•

-i

o, ,

,

spannmåls-

hacles sålunda av lbb i statistiken redovisade spannmålslagerhus försälj91 av lokala lånekassor, medan återstående 72 ägdes, 37 av lo- nmgensorr i

i

i

i

I ..

, „ . . . . . . .

,. .

.

kala fagerhus- och uppköps- samt forsaljningsforeningar, 20 av större landsförbund samt 15 av ytterligare andra organisationer. Till en början torde de för den kooperativa spannmålsförsäljningen verksamma lantmannaföreningarna hava inskränkt sin verksamhet enbart till att förmedla försäljningen av föreningsmedlemmarnas spannmål. Först efter hand övertogo de även spannmålens magasinering, men köpte och sålde alltjämt länge

qamsation.

81¶SPAXNMÅLSLAGERIIUSFRÅGAN.

endast i kommission, och först under senare år synes systemet med fasta inköp hava vunnit insteg. Givet är att ledarna av de små bayerska lånekassorna oeh övriga lokala lantmannaorganisatioiier, vilka i Bayern i första hand hava den kooperativa spannmålsförsäljningen om händer, icke kunna äga den handelserlärenhet samt framför allt icke den överblick över marknaden, som otvivelaktigt kräves, för att spannmalsförsäljningsverksamheten skall kunna med framgång bedrivas. Den årliga omsättningen torde även vid flertalet lagerhus vara alltför ringa för att medgiva anställandet vid lagerhuset av särskild i spannmälsbranschen utbildad affärsledare. Föreningarna disponera för övrigt ej heller över det rörelsekapital, som ifrågavarande handelsverksamhet jämväl torde kräva. De antydda synpunkterna äro uppenbarligen tillämpliga ej blott med avseende å föreningarnas upphandling och försäljning av spannmål, utan över huvud taget å deras uppköps- oeh försäljningsverksamhet, som ingalunda blott har till föremål av föreningsmedlemmarna producerad spannmål. De anförda omständigheterna, i förening med andra, hava lett till inrättande av Baycrische Zentral-DarlehcnsKasse med uppgift att förmedla de till kassan anslutna lokalföreningarnas uppköp av lantmannaförnödenheter och försäljning av lantmannaprodukter samt i allmänhet att fungera såsom kreditanstalt för deras affärs- oeh låneverksamhet. Efter centralkassans inrättande hava de kooperativa föreningarna i orterna — liksom de pommerska — själva om hand endast de lokala uppköpen och försäljningarna av spannmål. Angående deras förhållande till och samarbete med centralkassan må följande anföras. Lokalföreningarna sända varje vecka till kassan uppgift å kvantiteten inneliggande spannmål samt inköpspriserna ävensom vad föreningarna önska betinga sig vid spannmålens återförsäljning. Centralkassan å sin sida sänder varje vecka till samtliga lokala spannmålsförsäljningsföreningar uppgift angående priserna å spannmålsmarknaden. Centralkassan disponerar- över ett antal större lagerhus i Moosach (utanför Munelien), Lichtenfels och Wurzburg. Centrallagerhuset i Moosach, som uppfördes 1900, har i anläggning kostat 320.110 mark. Härav belöpte sig å inredningen 68,448 mark. Under året 1910—11 omsatte lagerhuset 16,600 ton spannmål, som inköpts i fast räkning. Inköpspriserna voro genomgående högre än de i den allmänna handeln och likväl utvisade rörelsen ett överskott av 13,397 mark. Därvid hade beräknats 4Va % på det nedlagda kapitalet. De kooyera- -^p bayerska kooperativa spannmålslagerhusen äro i förhållande tira lager- til] de nordtyska i regel små och oansenliga. husens storlek.

KAP. IV.

TYSKLAND.

85¶Sålunda utgjorde enligt tillgänglig statistik under räkenskapsåret 1910/1911 omsättningen årligen endast vid

8 lagerhus

samt

8 13

>

28 » 27 . 33

>

' » >

> 22

>

under

• .

och

mera än

2,000 ton

mellan 2.000 och » 1,500 » 1,000 500 250

1,500 » 1,000 •

» » »

500 > 250 » 50 -

50 ton.

En år 1909 publicerad undersökning av anläggningskostnaden för 76 bayerska lagerhus gav vid handen att 9 lagerhus hade kostat 7

>

8 12 8

>

»

• i

• »

»

mindrt än mellan 3,000 och > 6,000 >

»

9,000 12,000

3,000 mark 6,000

»

9,000 12,000

• .

» 15,000 » 20,000 i » 25,000 » 25,000 » 30,000 » 30,000 • 35,000 35,000 « 40,000 45,000 » 40,000 i

»

15,000 20,000

B

51,000 85,000

» » • • » > » > »

Flertalet av de bayerska kooperativa spannmålslagerhusen utgöra i själva verket endast uppsamlingslagerhus för spannmål, som sedermera skall levereras antingen till en centralförening eller till en offentlig proviantehngsmyndighct. Medan de stora nordtyska spannmålslagerhusen anlagts till för- Denkooperaverkligande av vi tisyftände planer på det inhemska spannmåls- W ^" S /|SV. utbudets s. a, s. stridsberedda organisation i producenternas intres- ningens bese, hava de bayersk-a spannmålslagerhusen framgått ur rent lokala ^ ce ' se behov, i första rummet småbrukarnas behov av skydd mot de lokala spannmålshandlarnas övermakt. Den kooperativa spannmålsförsäljningen i Bayern synes emellertid efter hand hava fått en alltmera ökad betydelse vida över den rent lokala. Den årliga omsättningen har, såsom av nedanstående tabell framgår, varit stigande :

SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN. Till lagerhusen levererad spannmål centner

Räkenskapsår 1900—1901 . . 1902—1903 . . 1903-1904 . . 1904—1905 . . 1905—1906 . . 1906—1907 . . 1908—1909 . . 1909-1910 . . 1910-1911 . .

. . . •

604.117 910,431 980,672 907.494 833,605 928,850

Av lagerhusen såld spannmål centner 529,604 829,130 976,383 929,605 827,844

1,588.553 2,200,908

946,011 1.612,276 2,052,778

1,976,682

1.890.170¶Dock klagas det ej sällan över bristande kooperativt intresse hos lantmännen och över de svårigheter, som de privata handlandena lägga i vägen för den kooperativa spannmålsförsäljningen. StatsLantmännens strävanden, syftande till kooperativ spannmålsförunderstöd. gäljning samt anläggande för detta ändamål av kooperativa spannmälslagerhus, hava — i Bayern ej mindre än i Preussen, fast delvis efter andra linjer — kraftigt understött® av statsmakterna. De kooperativa laiitmannaföreningarna hava till uppförande av lagerhus erhållit bidrag av statsmedel, dels utan återbetalningsskyldighet till omkring 10 % av anläggningskostnaden dels ock såsom lån mot låg ränta till närmare 50 % av samma kostnad. Såsom villkor för åtnjutande av statsunderstöd har i allmänhet föreskrivits, att det med statsunderstöd uppförda lagerhuset skulle till förvaring emottaga spannmål jämväl från föreningen utomstående lantmän; att maskiner anskaffades för spannmålens rengöring cch sortering; samt att lagerhusbyggnaden brandförsäkrades. Staten har även — kostnadsfritt eller mot en låg avgift — vid järnvägsstationerna till de kooperativa föreningarnas förfogande ställt byggnadstomt för anläggning av lagerhus, och slutligen hava de offentliga provianteringsmyndigheterna ålagts att vid sina upphandlingar i största möjliga utsträckning anlita lantmännens kooperativa föreningar. FörHaDen kooperativa spannmålsförsäljningen synes i Bayern hava nn U enomi fram' 8 ö r t s med bättre framgång än inom de flesta av de andra gången, staterna i det gamla Tyska riket. Vari allledningen härtill är att söka, är givetvis svårt att fastställa. Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår liar emellertid den kooperativa spannmålsförsäljningen i Bayern lagts efter delvis andra linjer än i NordTyskland och däri kan måhända förklaringen till framgången sökas. Över huvud taget synes utvecklingen av den kooperativa spannmålsförsäljningen i Bayern hava skett mera organiskt än vad exempelvis varit fallet i Preussen. Lantmännens kooperativa strävanden hava nnderstötts — och verksamt understötts — av

KAP. IV.

TYSKLAND.

statsmakterna men ej på konstlade vägar blåsts upp, tills bubblan brustit och bakslaget kommit. Utvecklingen har skett försiktigare — och, det må gärna medgivas, även långsammare — men i gengäld säkrare.

Frankrike. Spannmålens belåning. Spannmålslagerhus enligt amerikanskt mönster förekomma icke Majrasius i Frankrike. Spannmål mottages emellertid, liksom andra varor, grénéraux. till förvaring i de s. k. Magasins généraux. Genom den provisoriska regeringens dekret den 21 mars 1848 Deras hava de första av dessa tillkommit. De närmare omständigheter- uppkomst. na härvid angiva tydligt deras främsta funktion av kreditinrättningar. Februarirevolutionen sagda år hade i Frankrike lett till en allvarlig ekonomisk kris. Då denna närmast yttrade sig i ett översvämmande varuöverflöd å marknaden och en allmän penningknapphet, trodde regeringen sig vid sin strävan att bekämpa och häva krisen finna ett verksamt medel i beredandet av bättre utvägar än de förhandenvarande till belåning under pantsäkerhet av vara, för vilken tills vidare avsättning ej kunde beredas. Code Napoleon medgav icke mobiliarhypotek. Häri ville man icke göra någon ändring. Men man beslöt att i berörda ändamål under statlig kontroll anlägga särskilda varumagasin, där pantsatt gods kunde överlämnas i tredje mans hand och lagens fordringar med hänsyn till uppkomsten av en panträtt sålunda uppfyllas, utan att godset behövde utgivas till långivaren. Någon större framgång rönte emellertid icke dessa planer då omedelbart. De angående Magasins généraux gällande föreskrifterna återfin- Författningar annas i följande författningar, nämligen:

gående magasins 1) Loi sur les negotiations concernant les Marchandises déposées dans les généraux. Magasins généraux av den 28 maj 1858; 2) Déeret Imperial portant Réglement d'aministration publique pour 1'exécution des lois du 28 mai 1858, sur les négociations concernant les Marchandises déposées dans les Magasins généraux, et sur les Ventes publiques de Marchandises en gros av den 12 mars 1859; 3) Décrct Imperial qui modifie, l:o le Tableau annexe å la loi du 28 mai 1858, sur les Ventes publiques de Marchandises en gros; 2:o le déeret du 12 mars 1859, portant Réglement d'aministration publique pour 1'exécution de ladite loi av den 30 maj 1863; ^ 4) Déeret Imperial portant que les artides 3, 6 et 20 å 27 du réglement d'aministration publique du 12 mars 1859, modifié par le déeret du 30 mai

88 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

1863, sont applieables aux Ventes prévues par la loi <lu 23 mai 1863, rpii modific le t i t re VI du livré l:er du Code de Commerce av den 29 augusti 1863; 5) Loi concernant les Marchandises déposées dans les Magasins généraux av den 31 augusti 1870; 6) Déeret qui modifie 1'article 12 du Réglement d'aministration publique sur les Magasins généraux av den 21 april 1888.

Warrant- De franska Magasins généraux hava här sitt största intresse, kredit, ^ j a t t j e biidaj. grunden eller så att säga den tekniska förutsättningen för en kreditorganisation — s. k. warrantkredit —, som i detta sammanhang med några ord skall beröras. Den allmän- Först må emellertid lämnas en kort framställning av den allmänna utvecklingen av warrantkredit en. Så snart en vara inlagts i ett varumagasin, erhåller varans ägare ett lagerhuscertifikat å densamma. Ursprungligen innefattade detta eertifikat endast ett erkännande av varans mottagande ävensom en förbindelse att till den, som inlagt varan, utlämna densamma. Redan på 1600-talet synes emellertid flerstädes den praxis hava utbildat sig, att den till förvaring i lagerhuset inlagda varan skulle utlämnas endast mot certifikatets återställande. Därmed hade detta blivit bärare av äganderätten till ifrågavarande vara, oeh genom certifikatets transporterande — indossering — å annan överflyttades även äganderätten till varan och sålunda även rätten att av lagerhuset kräva dess utlämnande. Ett dylikt lagerhuscertifikat kan tydligtvis jämväl belånas. Långivaren erhåller därvid certifikatet, med eller utan åtecknat indossament, såsom pantsäkerhet för det försträckta beloppet. H a r emellertid sålunda lån upptagits, möta för varans ägare vissa svårigheter beträffande dess försäljning, vid det förhållande att han då icke längre innehar det å varan utfärdade lagerhuscertifikafet. Inom vissa länder — tidigast i Frankrike — har man av denna anledning i stället för ett enda lagerhuscertifikat (Einscheinsystem) satt två, det ena för varans belåning (Warrant, Lagcrpfandschein, panträttscertifikat) och det andra för varans, försäljning (Warehouse receipt, Lagereigentumsschein, äganderättscertifikat), det förra sålunda bärare av panträtten och det senare av äganderätten till samma vara (Zweischeinsystem). Belånas en i ett lagerhus inlagd vara, erhåller långivaren i detta fall ett panträttscertifikat å lånesummaii, vilket dock i regeln till honom ntgives blott, om han samtidigt kan förete det å varan utfärdade äganderättscertifikatet. Å detta antecknas då det försträckta beloppet, under anmärkning jämväl att varan därefter endast efter gäldande av försträckningssumman utgives till innehavaren av detsamma. De båda certifikaten äro av varandra oberoende. De kunna sålunda var för sig överlåtas. Ar den pansatta varan ej belånad över sitt värde och åtnjuter lagerhuset allmän tilltro, kan därvid panträttscertifikatet

KAP. IV.

FRANKRIKE.

alltid ined förtroende mottagas, då lagerhuset ju garanterat, att varan ej skall utgivas till äganderättscertifikatets innehavare, förrän lånesumman blivit gulden. Full klarhet angående varans eller, kanske rättare, äganderättscertifikatets värde i dess graverade skick åstadkommes å andra sidan genom förberörda anteckning å detta om pantlånesumman. I Frankrike har systemet med två lagerhuscertifikat, det ena för panträttsupplåtelse och det andra för äganderättsöverlåtelse, erhållit en utbildning, som gjort de franska förhållandena i dessa hänseenden förbildliga för andra länder. De franska Magasins généraux äro underkastade koncessionstvång. Koncession meddelas sedan 1880 av vederbörande prefekt, förut av regeringen, efter hörande av de officiella handelsorganisationerna (chambre de commerce, chambre consultative des Arts et Manufactures). Dessa varumagasin hava rätt att själva belåna i dem inlagda varor ävensom att utställa indossabla lagerhuscertifikat. Varje dylikt består av två likalydande delar, den ena benämnd réccpissé och den andra warrant. De innehålla varumagasinets erkännande av varans emottaganck och dess förbindelse att till i vederbörlig ordning legitimerad ägare utlämna densamma. Den, som inlagt varan, angives till namn, yrke och hemvist. Överlåtas bägge certifikaten tillsammans, överflyttas därmed å den nye innehavaren därav alla rättigheter till den inlagda varan. Denne kan således fordra varans utgivande mot erläggande av upplupna lagerhusavgifter, dessa väl att märka beräknade från varans inläggande å magasinet. Belånas en vara, avrives panträttscertifikatet och förses med panträttsindossament. Detta måste angiva förpantningssummans belopp, dess förfallodag, låntagarens namn, yrke och hemvist samt indossamentets datum. Anteckning å äganderättscertifikatet om förpantningssumman kräves icke av lagen men iakttages i praxis allmänt. Har särskild indossering av panträttscertifikatet sålunda skett, äger varumagasinet, vid äventyr av personlig ansvarighet, icke utgiva det inlagda godset till innehavare av äganderättscertifikatet, med mindre denne företer det kvitterade panträttscertifikatet eller ock erlägger förpantningssnmman. Erhåller långivaren icke betalning å lånets förfallodag, äger han eller hans rättsinnehavare att åtta dagar efter verkställd protest låta försälja den förpantade varan å auktion. Protesten, som verkställes hos den ursprunglige låntagaren, avser att underrätta denne, om vem som är innehavare av panträttscertifikatet och sålunda betalningsberättigad. För en eventuell brist svara indossenterna av de båda certifikaten, medan eventuellt överskott redovisas till innehavaren av äganderättscertifikatet eller, om denne ej är känd, till

90 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

varumagasinet, som i varje fall därå äger sig till godo avräkna upplupna lagerhusavgifter m. ni. dyl. Warrants Magasins généraux hava emellertid endast i mindre utsträckagricoles. ning kommit till användning för spannmålslagring. För jordbrukets del har i Frankrike genom en lag av den 28 juli 1898, sedermera ersatt av en ny lag av den 30 april 1900, införts s. k. warrantage å domicile eller belåning med prioritetsrätt av jordbruksprodukter — utom annat jämväl spannmål —, som kvarbliva i låntagarens vård. Förarbetena till 1S9S års lag sträcka sig över ett femtiotal år. Mot varandra hava därunder stått å ena sidan de, som för en panträtts konstituerande velat uppehålla den allmänna lagens fordran på pantens överlämnande till långivaren eller tredje man, samt å den andra de, som hävdat, att detta krav med hänsyn till lantbrukets säregna förhållanden måste eftergivas beträffande jordbruksprodukter. Föremål för vidlyftiga diskussioner har frågan gått genom ett flertal utredningskommissioner samt vid upprepade tillfällen framlagts för representationen utan att clock föranleda någon åtgärd, tills slutligen ministären Méline år 1898 bragte den i hamn. Den 25 augusti 1905 beräknades de med stöd av 1898 års lag utgivna, utelöpande warrants agricoks inom 64 departement uppgå till en summa av 36,378,590 francs. Ehuru 1898 års lag alltså ingalunda saknade praktisk betydelse — den hade tvärtom med varje år erhållit ökad sådan — kunde emellertid ej förbises, att densamma likväl ej haft den framgång, man förväntat, vilket tillskrevs olika förhållanden, såsom det omständliga förfarandet vid pantsättningen och de därmed förenade kostnaderna, föreskrifterna om sättet för pantens försäljning m. m. Sedan flera ändringsförslag framlagts, verkställdes slutligen genom förbérörda 1906 års lag en genomgripande revision av den gamla lagen. De ledande principerna för denna kunna angivas vara följande: 1) För att göra det nya kreditmedlet tillgängligt för möjligast vidsträckta krets har antalet förpantningsbara föremål ökats: 2) det förpantade godsets överlämnande till förvar hos tredje man medgives; 3) medverkan från offentlig myndighets sida vid pantbrevets utställande har ansetts oeftergivlig; 4) låntagaren tillerkändes fri förfoganderätt över panten, i den mån detta kan ske utan skada för långivarens intressen; 5) för att underlätta pantbrevets omsättning hava föreskrifter meddelats angående dess överlåtelse och rättsverkningarna därav; 6) kostnaderna för förfarandet hava nedbringats till minsta möjliga. Förfarandet vid låns upptagande är olika bestämt, allteftersom

KAP. IV.

FRANKRIKE.

låntagaren är ägare eller ar rendator av jordegendomen i fråga samt allteftersom de förpantade jordbruksprodukterna skola kvarligga å egendomen eller överlämnas till tredje man. Ä r låntagaren ägare till ifrågavarande jordegendom, begiva sig de båda parterna efter pantavtalets avslutande till förste notarien å fredsdomarens kansli. Denne utställer en warrant agricole, ett pantbrev, med angivande av de förpantade produkternas art, mängd, värde och förvaringsplats samt förpantningssumman ävensom, efter framställning, övriga i det särskilda fallet träffade bestämmelser, exempelvis om rätt för låntagaren att av förpantad spannmål framställa mjöl. Pantbrevet registreras därefter å kansliet samt förses med bevis därom. Denna registrering utgör förutsättning för att detsamma skall äga rättsverkan mot tredje man, men är för övrigt icke ovillkorligen föreskriven. Är låntagaren endast arrendator till gården ifråga, skall ägaren av densamma genom sagde notarie erhålla underrättelse om arten, mängden och värdet av de pantsatta produkterna ävensom om förpantningssumman. Anmäler han inom åtta dagar jäv mot pantsättningen, äger han vid det pantsatta godsets försäljning i nedanberörda ordning med förtursrätt uttaga sina fordringar mot arrendatorn. Hava de pantsatta produkterna överlämnats till förvaring hos tredje man, skall denne utställa ett kvitto å de mottagna varorna, som antingen bifogas pantbrevet eller å detsamma anmärkes. E n warrant kan överlåtas genom indossament, som måste dateras och angiva parternas namn, yrke och hemvist. För att låntagaren vid varje tid skall vara i tillfälle att förvissa sig om vem, som innehar pantbrevet, och till vilken likvid sålunda kan erläggas, har föreskrivits, att anmälan om verkställd överlåtelse av pantbrevet skall ske hos fredsdomarens förste notarie. Utställare och indossenter häfta i förhållande till pantbrevets innehavare solidariskt för lånesumman. Uteblir betalning å förfallodagen, skall innehavaren av pantbrevet därom skriftligen erinra låntagaren. Betalar denne ej inom fem dagar efter sagda skriftliga meddelandes mottagande, måste långivaren vid äventyr av regressrättens förlust inom femton dagar göra anmälan därom hos fredsdomarens förste notarie. Genom denne erhålla indossenterna inom ytterligare åtta dagar underrättelse om den uteblivna betalningen. Sedan alla dessa formaliteter iakttagits, kan det förpantade godset i viss ordning försäljas för lånesummans uttagande nr panten. Inom en månad efter försäljningen måste sedermera regressrätten göras gällande. Innan skulden betalats, kan låntagaren väl träffa för honom förbindande avtal om det förpantade godsets försäljning men däremot icke till den nye ägaren utgiva detsamma. Då väl i de flesta fall

92¶SPANNMÅLSLAGERHCSFRÅGAN.

först godsets försäljning bereder låntagaren möjlighet att gälda lånesumman, synes man med denna föreskrift hava på ett sällsynt lyckligt sätt träffat det rätta. Med straff hava belagts avgivandet av falska uppgifter samt pantsättning av redan pantsatta produkter ävensom undanskaffande av och avsiktlig skadegörelse å dylika långivaren till skada.

Norge. »Kornforsyniiigssporsinaalet». I Norge har läget beträffande landets försörjning med bröd länge varit sådant, att det med skäl kunnat sägas, att det berodde på »skibskjokns», icke på »plogkjplens» arbete, om befolkningens dagliga bröd skulle tryggas. Under senare tid hava t. o. m. förhållandena i detta avseende avsevärt försämrats. Den totala importen av spannmål, som år 1871 utgjorde omkring 153,0C0 ton, hade sålunda år 1910 ökats till omkring 498,000 ton. Vid början av 1900-talet, »da det endelige opgjp'r med Sverige förestod» 1 , sågo sig statsmakterna nödsakade att upptaga spörsmålet om kornforsyningen till behandling. Den 23 mars 1905 tillsattes sålunda av Landbruksdepartementet en kommitté av tre personer — amtmand Peter Holst, dåvarande kaptenen och chefen för generalintendentens forpkiningskontor Hartvig Nissen och landbruksskokbestyrer Olav Scndstad — med uppdrag att utreda, vilka åtgärder, som från statens sida borde vidtagas för att trygga landets försörjning med bröd- och utsädesspannmål vid krigstillfälle. I ett den 29 januari 1908 avgivet betänkande framlade denna kommitté, bland annat, förslag till lag om obligatorisk spannmålslagring i landets olika kommuner. Enligt detta förslag — vid vars uppgörande man utgått ifrån, att den kvantitet spannmål, som behövde uppläggas i reservlager, utgjorde 55 miljoner kg., —skulle inom varje kommun å lager uppläggas, av utsädesspannmål en kvantitet motsvarande ett års utsäde samt av brödspannmål en kvantitet motsvarande 10 kg. per kommunmedlem. Utsädesspannmålen skulle jordbrukarna åläggas att själva, enligt viss fördelningsgrund, lagra, antingen i gemensamma magasin eller var för sig å de särskilda gårdarna. »Vedkommende jordbrukseier eller bruker er ansvarlig for at det fastsatte kvantum saakorn altid Kornmonopolkommissionens indstilling s. 6.

KAP. IV.

NORGE.

er tilstede og er av tilborlig godhet. For overtraedelse herav kan ilaegges bpter. Kommunestyret opnaevner maend, der har at fpre kontrol med at de naevnte forpligtelser opfyldes. Er den lovbefalte koriibeholdning lkke tilstede, kan den anskaffes av de opnaevnte maend for vedkommande eiers eller brukers regning.» Brödspannmålen skulle anskaffas av kommunerna samt lagras och i övrigt administreras enligt de närmare bestämmelser varje kommun funne lämpligt fastställa. »Kommunen er ansvarlig for att de lovbefalte beholdninger er tilstede. E r de ikke tilstede kan de efter Landbruksdepartementets bestemmelse anskaffes for kommunens regning.» Kommittén utgick ifrån att för brödspannmålen uppfördes särskilda lagerhus. Kostnaderna för de olika spannmålslagrens anskaffande samt för själva lagringen — »omkostningerne ved etabk r i n g og lagring av de föran naevnte beholdninger» — skulle enligt kommitténs flertal (Hoist och Nissen), vad utsädesspannmålen beträffade, bäras av jordbrukarna, men beträffande brödspannmålen av kommunerna med bidrag av staten. En av kommitténs ledamöter (Sendstad) ansåg, att statsbidrag även borde länmas till utsädesspannmålens upplagring. Kommitténs majoritet (Holst och Nissen) föreslog ingen särställning för den norska spannmålen, men en av kommitténs ledamöter (Sendstad) ansåg, att som villkor för statsbidrag borde bestämmas, att norsk spannmål upplagrades, då huvudsaken ju ändå alltid vore att stödja och främja Norges egen spannmålsodling. Inträffade missväxt, dyrtid eller'krig, skulle regeringen äga utfärda bestämmelser angående lagrens disposition »med hensyn till anvendelsen av korubeholdningerne till utlaan eller salg». I skrivelse den 9 oktober 1912 anmodade landbruksdirektören Konsulent landbrukskonsulent ANDERS FJELSTAD att verkställa en närmare un- , Anders dersökning av spannmålsmagasinsväsendet i utlandet. Med aided- rldnin7*o7h ning härav företog Fjelstad en del studieresor och avlämnade den förslag. 28 februari 1913 en utförlig berättelse rörande spannmålsmagasinsfrågans utveckling och dåvarande läge i Tyskland, Österrike och Frankrike (denna berättelse föreligger icke i tryck men är refererad i St. prp. nr 90 för 1915) samt framlade jämväl ett eget förslag till lösning av »koruforsyningsspprsmaakt», som tydligt röjer sitt tyska ursprung. Det bästa och i längden tryggaste medlet till säkerställande av nödig tillgång på spannmål inom. landet vore — och detta är Fjelstads grundtanke — ökning av landets egen spannmålsproduktion. Till dennas främjande borde emellertid lagerhusfrågan på allvar upptagas till lösning. Gentemot 1905 års kommitté gör Fjelstad först gällande, att lagring av utsädesspannmål (saakornsmagasinering) icke vore erfor-

94 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

derlig. Under nutidens utvecklade handels- och samfärdselsväsen syntes nämligen någon verkligt allvarlig brist på utsädesspannmål ej behöva befaras bliva följden av inträffande missväxt. Endast sällan torde denna drabba ett helt land. Den ena landsdelen skulle därför i regel kunna komma den andra till undsättning. Men även om landet i sin helhet skulle drabbas av svårare missväxt, kunde man med säkerhet påräkna att från utlandet få köpa nödigt utsäde av lämplig beskaffenhet. Risken att landets förråd av utsädesspannmål skulle uttömmas vid ett än så långvarigt krig vore även praktiskt taget utesluten. Den av 1905 års kommitté föreslagna anordningen med utsädesspannmålens upplagring å de särskilda jordbruksegendomarna (gaardsmagasineringen) vore dessutom enligt Fjelstads mening olämplig, enär denna skulle bidraga till att än ytterligare splittra sönder den norska spannmålen i småpartier. Härigenom skulle man redan från början bringa lagerhusväsendet in på oriktiga spår. Kontrollen över dessa på de enskilda gårdarna upplagda lagren skulle för övrigt säkerligen komma att bliva alltför vansklig att genomföra, Har Fjelstad icke kunnat biträda det av 1905 års kommitté framställda förslaget om särskild saakornsmagasinering, så finner han däremot den av samma kommitté föreslagna brokomsmagasineringen vara nödvändig. Att reservlager av brödspannmål nödvändigtvis måste inom landet uppläggas, därutinnan är han alltså ense med kommittén. Men det är just hans allvarligaste anmärkning mot de av 1905 års kommitté framlagda förslagen, att reservlagren av brödspannmål enligt kommitténs förslag ej blivit på ett naturligt sätt anknutna till jordbruksdriften. Lagren skulle vara opraktiska, bliva »dpdvare». Arbetet för skapandet av erforderliga fasta lagerbehållningar å brödspannmål borde i stället förbindas med en strävan att stimulera och främja den inhemska spannmålsproduktionen. Men detta kunde ske endast genom en anordning av reservlagren, »som springer ut fra livets eget behov». Därigenom skulle emellertid också å andra sidan »sikres varig liv og utvikling i den paatsenkte reform». För egen del var Fjelstad av den uppfattningen, att en tillfredsställande lösning av frågan kunde vinnas endast, om lagerhusväsendet byggdes å kooperativa principer. Ute i landet borde därför bildas kooperativa spannmålslagerhus- eller spannmålsförsäljningsföfeningar (kornmagasinlag og kornsalgslag). Skulle den norska spannmålen kunna göra sig gällande på marknaden, måste de många småpartierna, vari densamma var uppsplittrad, sammanföras till större partier, spannmålen sorteras och torkas m. m. Inom produktionsdistrikten borde för detta ändamål uppföras spannmålslagerhus med nödig teknisk utrustning, vilkas

KAP. IV.

NORGE.

drift skulle anförtros åt kooperativa lantmannaföreningar. För främjande härav borde till de kooperativa lantmannaföreningarna för anläggning] av spannmålslagerhus till torkning och sortering samt upplagring av norsk spannmål, allt sålunda i ändamål att utöka dess konkurrenskraft i förhållande till den utländska varan, beviljas statsbidrag med intill 20 % av den totala anläggningskostnaden, under villkor att vederbörande kommun tillsköte motsvarande belopp. Dessa över hela landet spridda spannmålslagerhus skulle även åtaga sig lagringen av det reservlager å brödspannmål, som för landets säkerhets skull ansåges nödigt att hålla. För att stimulera till lagring av norsk spannmål skulle skäligt magasineringsbidrag lämnas — för 100 kg. spannmål av norsk skörd kronor 2.50. För att förekomma, att svårigheter uppstode vid den i reserv upplagda spannmålens försäljning i och för lagrens omsättning, skulle härför fastställas bestämda terminer samt föreskrivas, att det allmänna skulle täcka sina behov av de upplagda lagren. Intill den 1 juli skulle dessa hållas vid det fastställda maximum. Under juli månad skulle */* av lagren försäljas, under augusti månad ytterligare V8 samt under september månad återstoden. Allteftersom lagren tömdes, närmade sig den tidpunkt, då säden mognade till skörd, och då lagerbehållningen åter skulle kunna bringas upp till maximilin. Invändas kunde måhända, att det syntes väl tidigt att redan i juli månad börja tömma lagerhusen, men av hänsyn till marknaden torde detta vara nödvändigt. Därmed att spannmålen lämnade lagerhusen försvann den för övrigt icke med ens. Den utgjorde alltjämt en behållning, till dess den slutligen konsumerades. Lagerhusfrågan borde, framhåller Fjelstad slutligen upprepade gånger, ses i sammanhang med frågan om jordbrukets driftkredit. Att definitivt lösa denna fråga blott och bart genom uppförande av kooperativa spannmålslagerhus vore väl knappast möjligt. Dock borde man begagna det tillfälle till jordbrukskreditfrågans delvisa lösning, som i detta sammanhang yppade sig. De otillfredsställande förhållandena i detta hänsende hämmade allvarligt jordbrukets utveckling. Först på grunden av ekonomisk frihet och ekonomiskt oberoende kunde jordbruket blomstra. I andra länder hack möjlighet beretts jordbrukaren att belåna jordbrukets produkter. Denna tanke borde i detta sammanhang upptagas. Först om sålunda spannmålslagerhusfrågan förbundes med jordbrukets kreditfråga skulle hela anordningen växa upp till ett organiskt helt. F r å n särskilda statsfonder borde alltså lån utlämnas å norsk spannmål, som upplagts i ett kooperativt lagerhus. Lånen skulle dels utlämnas till lagerhu-sföreningen för driftens uppehållande dels ock till enskilda brukare, som å lagerhuset upplagt spannmål under lager-

96¶SPANN JMÄLSLAG ERH USFRÅG AN.

husföreningens kontroll. Härigenom skulle förhindras, att marknaden överfylldes med norsk spannmål omedelbart efter skörden och att priserna därigenom trycktes ned. Spannmål, som upplagts å ett kooperativt lagerhus och för vilket lagerhusbevis utfärdats, skulle sålunda kunna belånas för vederbörande ägares räkning. Belånad spannmål skulle ej utan långivarens medgivande få bortföras från lagerhuset. Den skulle vara försäkrad mot brand- och annan skada. Kostnaderna för spannmålens lagring och försäkring skulle bäras av låntagaren. Allt efter spannmålens kvalitet skulle lån beviljas å -/a intill 8/4 av spannmålens uppskattade värde. Minskades till följd av försämrade konjunkturer spannmålens försäljningsvärde under def, vartill spannmålen vore belånad, skulle den förpantade kvantiteten ökas eller en motsvarande del av iånesumman avbetalas. Här och flotta samt andra offentliga myndigheter skulle åläggas att i största möjliga utsträckning täcka sina behov av spannmål och mjöl med norsk vara upphandlad vid de kooperativa lagerhusen eller genom förmedling av de kooperativa spannmålsförsäljiiingsföreningarna. Genom de åtgärder, som av Fjelstad föreslogos för spannmålslagerhusfrågans lösning, ville han främja jordbrukets naturliga utveckling på samma gång som lagcrbehållningarna inom landet skulle ökas på frivillig-betens väg. Tillräckligt, stora reservlager av spannmål skulle visserligen kunna tänkas åstadkomna genom tvingande lagbud. Syftade man emellertid i sista hand till landets självförsörjning, borde dock endast sådana åtgärder för reservlagrens åstadkommande vidtagas, som samtidigt jämväl befrämjade den inhemska spannmålsproduktionen. Visade det sig, att ek reservlager, som ansågos nödiga för landets spannmålsförsörjning, icke kunde genom de föreslagna anordningarna på frivillighetens grund åstadkommas, bleve det emellertid statsmakternas uppgift att tillgripa andra åtgärder. Dessa skulle emellertid då säkerligen komma att sakna betydelse såsom jordbruksreform betraktade. Frågan vore då över huvud taget icke längre en jordbruksteknisk. Den 3 februari 1914 tillsatte Norsk Landmandsforbunds landsstyre ett kornmagasinutvalg med uppdrag, bland annat, att utarbeta dels förslag till upprättande av spannmålslagerhus och regler för deras administrering dels ockmönsterstadgar för kooperativa spannmålsförsälj ni ngsföreningar. Utskottet, vars ledamöter voro landbruksskokbestyrer Olav Sendstad, konsul Axel Pettersen, direktör Bastian R. Larsen och gaardbruker J. O. Aashamar, avgav sitt utlåtande den 18 augusti 1914. Eedan den 15 i samma månad hade Landmandsforbundets landsstyre i en till regeringen gjord hänvändelse i stora drag framlagt

KAP. IV.

NORGE.

förbundets allmänna syn å förevarande spörsmål. Förbundet betraktade spannmålslagerhusfrågan icke såsom ett speciellt jordbrukstekniskt spörsmål utan som en fråga av den allra största betydelse för hela det norska folket. Denna fråga borde emellertid lösas på ett sådant sätt, att lösningen lände till uppmuntran av den inhemska spannmålsodlingen, och från statsmakternas sida borde jämväl i övrigt ett målmedvetet arbete upptagas för att göra spannmålsodlingen inom landet lönande. Utskottet upptog för sin del till behandling frågorna om lämpligaste sättet för lagring av dels brödspannmål (10 kg. per inv. eller sammanlagt c:a 25,000,000 kg.) dels ock utsädesspannmål (ett års utsäde, beräknat till c:a 37,000,000 kg.) dels slutligen spannmål, avsedd endast till framtida försäljning (salgskorn), allt av norsk skörd. Lagren av bröd- och utsädesspannmål skulle vidmakthållas, tills den nya skörden förestod, lagren av salgskorn däremot försäljas vid gynnsam konjunktur, sålunda i regel på eftervintern eller under våren. Vid spannmålslagringen borde största möjliga hänsyn tagas till de lokala förhållandena, samhällets intresse av de oundgängliga reservernas åstadkommande så vitt möjligt förenas med medborgarnas privata intressen samt det allmänna bära lagringskostnaderna men också äga bestämmanderätt över lagrens användning, så att dessa icke vid inträffande dyrtid kunde bliva föremål för privat spekulation. Skulle bröd- och utsädesspannmålen lagras i särskilt för ändamålet uppförda lagerhus, och kunde spannmålen upphandlas till 12 öre per kg., skulle de årliga utgifterna för lagring av 62,000,000 kg. spannmål — betingande ett pris av 7,440,000 kronor — uppgå till 1,062,600 kronor eller per 100 kg. till 1.71 kronor, därvid emellertid ingen hänsyn tagits till kostnaderna för den maskinella utrustningen av lagerhusen. Om bröd- och utsädesspannmålen i stället lagrades hos jordbrukarna (lijemmelagring hos gaardbrukerne), skulle lagringskostnaderna komma att ställa sig väsentligt lägre. Att avsevärda besparingar på detta sätt skulle kunna göras, framginge därav, att vid en statlig magasinering i allmänna magasin amorteringarna å byggnadskapitalet, administrationskostnaderna och kostnaderna för den lagrade spannmålens vård samt försäkrigspremierna — vilka vid lijemmelagring skulle överflyttas på jordbrukaren — beräknades utgöra över hälften av lagringskostnaderna. Till dylik privatmagasinering borde statsbidrag utlämnas. Statsbidraget borde sättas så högt, att det utgjorde en uppfordring till frågans lösning på denna väg. Utskottet föreslog, att det fastställdes till kronor 1.60 per 100 kg. vinterförvarad spannmål. För 62,000,000 kg. skulle detta göra 992,000 kronor. Härjämte borde emellertid 7—194843

98 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

till uppförande av spannmålslagerhus med tillhörande maskinell utrustning av statsmedel beviljas lån till 50 % av den totala anläggningskostnaden mot säkerhet av första inteckning, under förut-1 sättning emellertid, att den lokala förvaltningsenheten bidroge med 15 %. Lånet skulle de första tio åren löpa utan ränta men därefter med 4 % samt amorteras inom 15 år. Inom distrikt, där icke genom de föreslagna åtgärderna på frivillighetens väg ett med hänsyn till distriktets brödförsörjning under krig eller missväxtår betryggande lager av utsädes- och brödspannmål komme till stånd, skulle de lokala myndigheterna vara skyldiga att anskaffa och lagra nödig kvantitet brödspannmål, varjämte jordbrukarna själva skulle lagra utsädesspannmål för eget behov. Bidrag härtill skulle utgå av allmänna medel. Landbruks- Laiidbruksdirektören har uti ett i St. prp. nr 90,1915, intaget yttdirektörens r a n c i e gentemot 1905 års kommitté och Landmandsforbundets kornKT%V\it

O C II

förslag, magasinutvalg — vilkas förslag han finner vara i det väsentliga sammanfall ande — gjort gällande, bland annat, att en särskild saakornsmagasinering icke vore erforderlig samt att den föreslagna gaardsmagasinering icke vore betryggande. Såväl 1905 års kommitté som Landmandsforbundets kornmagasinutvalg hade utgått ifrån, att utsädesspannmålen vid behov även skulle gå till konsumtion. Ätt sålunda grunda befolkningens försörjning med spannmål på utsädesförråd skulle emellertid leda till den orimliga konsekvensen, att man genom särskilda spannmålslager bättre sörjde för de spanmålsproducerande bygderna än för städerna och den landsbygd, där intet eller obetydligt med spannmål producerades. När uppgiften vore att trygga landets försörjning med spannmål vid krigstillfälle, borde emellertid de för detta ändamål upplagda reservlagren så fördelas över hela landet, att de även vid försvårade eller avbrutna kommunikationer vore tillgängliga å varje ort. Det värdefulla i Fjelstads förslag vore enligt landbruksdirektörens mening, att enligt detta lagringsfrågan ordnats på ett affärsmässigare sätt samt att enligt detsamma spannmålslagringen blivit ett led i arbetet för den inhemska spannmålsodlingens främjande. Att såsom Fjelstad föreslagit helt och hållet överlämna de förberedande åtgärderna för landets spannmålsförsörjning i krigstid till det privata initiativet ginge dock ej an. Spannmålslagerhusoch spannmålsförsäljningsföreningar skulle för visso även genom de av Fjelstad föreslagna åtgärderna säkerligen komma till stånd i de delar av landet, där spannmålsodlingen spelade en mera betydande roll, men däremot knappast på andra håll. Detta hade Fjelstad visserligen även beaktat, i det att han föreslagit, att till främjande av spannmålsodlingen i de delar av landet, där det yp-

KAP. IV.

NORGE.

pat sig svårigheter att få spannmålslagerhus till stånd, årligen borde anslås ett visst belopp till kooperativa lantmannaföreningar, vilkas uppgift vore att främja denna odling. Bidrag skulle utlämnas till anskaffande av utsäde och moderna sorteringsmaskiner samt till anläggande av torkinrättningar m. m. — vilket enligt laiidbruksdirektörens mening visserligen allt vore gott och väl i och för sig. Men att bygga dessa landsdelars brödförsörjning enbart på dylika åtgärder skulle vara att draga växlar på alltför långt sikt. Att basera det allmänna magasinsväsendet å leveranser till armén vore vidare olämpligt, då man i så fall nödgades upplägga förhållandevis alltför stora mängder havre, som inom landet redan odlades i avsevärd mängd, och vilken odling därför icke behövde särskilt stödjas. Härigenom skulle dessutom å andra sidan lagringen av brödspannmål försvåras. Men det vore just odlingen härav, som borde främjas, om landet skulle kunna bliva mera oberoende av den utländska tillförseln. De av Fjelstad föreslagna åtgärderna borde, slutade landbruksdirektören sin kritik, ingå i arbetet för landets försörjning- med brödspannmål. Men att basera denna enbart å dessa kunde icke under rådande förhållanden komma ifråga. Landbruksdirektören framlade för egen del ett förslag, vars huvudlinjer kunna angivas vara följande. Genom lag skulle föreskrivas, att i varje kommun skulle hållas ett lager av spannmål, duglig till människoföda, motsvarande en kvantitet av 30 kg. per inv. i kommunen. För hela landet skulle denna lagring giva 75,000,000 kg. Spannmålens lagring skulle ske i därtill lämpliga magasin, vilka godkänts av vederbörande departement. I städerna skulle den upplagrade spannmålen i regel utgöras av råg eller vete eller mjöl därav. Inom landskommunerna skulle ungefär hälften av lagren utgöras av råg eller vete eller mjöl därav samt återstoden av korn eller havre, allt om möjligt av norsk skörd och tjänligt till utsäde inom vederbörande distrikt. Spannmålsmagasin borde uppföras inom varje kommun. Där så ansåges lämpligt kunde emellertid två eller flera kommuner förena sig om ett gemensamt spannmålslagerhus. Inom kommun, där en kooperativ spannmålsförsäljnings- eller spannmålslagerlmsförening funnes, kunde denna övertaga kommunens nu ifrågavarande förpliktelser. Kostnaderna för lagerhusens uppförande, spannmålens upphandling och dess förvaring skulle bestridas av stat och kommun. Sedan 1915 års stortingsval givit utslag till förmån för den här Kommonoomhandlade frågans lösning genom ett spannmålsmonopol, till sat- 1>olJ-g^lls' tes den 10 december 1915 kornmonopolkommissionen med uppdrag att utreda frågan, huru landets spannmålsförsörjning bäst skulle

100 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

kunna tryggas, därunder inbegripet spörsmålen, vilka åtgärder, som borde träffas till främjande av landets egen spannmålsproduktion oeh om anordnande av reservlager å spannmål samt, för den händelse ett statsimportmonopol å spannmål ansåges böra genomföras, huru detta lämpligast borde ske. Kommittén utgjordes av amtmand Oddmund Vik, konsul Conrad Mohr, mölkforeningens ordförande dr. Haavard Martinseu, stortingsmanneii forretningsförer J. O. Bergerscn, kaptenen, gaardbruker O. R. A. Sandberg, stortingsmannen, gaardbruker O. M. Lappen, höiesteretsassessor M. C. Backer, stortingsmannen, gaardbruker V. Kulstad och amtsskolebestyrer, gaardbruker John Seland. Inom kornmonopolkommissionen gingo meningarna i sär, i det att i huvudfrågan — monopol eller icke monopol — ett flertal upptogo, men en minoritet förkastade monopolet. Kornmonopolkommissionens flertalsindstilling avgavs de 6 december 1917, niindretalets indstilling den 6 februari 1918. Konimono- Beträffande »Fkrtalsindstillingen» — som här kanske har sitt s^onemfi^r-största intresse därigenom, att i densamma spannmålslagerhustalsmästil- frågan liksom i ovan berörda norska utredningar nien i ännu högre grad blir inställd i ett större sammanhang — må här endast anmärkas följande: I indstillingen framhålks, att den norska spannmålens avsättningsvillkor i nutiden äro synnerligen vanskliga. Norsk spannmål, som huvudsakligen utgöres av korn och havre, finner sålunda allt mindre användning såsom brödföda. Den kan ej bringas i marknaden i större partier och är dessutom fuktigare samt jämväl i övrigt av sämre kvalitet än den amerikanska och ryska spannmålen. varför den, även då den går i handeln såsom brödspannmål, står i lägre pris än den utländska. För säkerställande av nödig tillgång inom landet å bröd jämväl vid avspärrning är en ökning av landets spannmålsodling nödvändig. Den ökning av vete- och rågarealerna, som för en fullständig självförsörjning på basis av hemmaproducerad spannmål skulle krävas, är emellertid alltför avsevärd för att kunna uppnås inom en rimlig tid särskilt med hänsyn till befolkningens tillväxt och landets fortgående industrialisering. Landets behov av bröd måste därför tryggas såväl genom import och lagring av utländsk spannmål som genom ökning av den inhemska spannmålsproduktionen. Men ej blott av militär-politiska skäl, utan även för befordrandet av en mera harmonisk utveckling av jordbruksdriften själv kräves det, att den inhemska spannmålsodlingen främjas. Den norska spannmålsodlingen har icke nått den utveckling, som kräves för en rationell jordbruksdrift. Sädesgrödorna måste få större plats i växtföljden.

KAP. IV.

NORGE.

101¶För spannmålsodlingens främjande och för anordnande inom landet av ett större reservlager å spannmål föreslår flertalet införande av ett statligt spannmålsimport- och spannmålsförmalningsmonopol. Såsom utövare av detta skall stå »Norges Kornforretning», ett statens affärsdrivande verk, med egen förmögenhet och skyldighet att självt svara för sina förbindelser. Norges Kornforretning skall vara skyldig att till ett pris, som för förstklassig vara motsvarar monopolets utförsäljningspris å mjöl — därvid samma pris skall beräknas å alla orter, som ha järnvägseller reguljära ångbåtsförbindelser, och detta oberoende av fraktkostnaderna —, uppköpa all norsk spannmål, som offereras monopolet. Kornforretningen skall vidare såväl vid köp som försäljning hålla så jämna priser som möjligt. Monopolet skall vara en vågbrytare mot konjunkturernas och prisfluktuationernas böljegång. I tider med låga världsmarknadspriser skall det inhemska priset hållas högre och vice versa. Vinsterna vid ett tillfälle skola täcka förlusterna vid ett annat. Sålunda skall monopolet fylla sin dubbla uppgift att köpa norsk spannmål till pris, som tillfredsställa producenterna, samt sälja sina förmalningsprodukter till pris, som tillfredställa konsumenterna. Spannmålsodlarna skola av staten erhålla visst odlingsbidrag — som särskilt avses att komma dem till godo, som icke producera spannmål till avsalu utan endast för eget behov — samt ersättniug för lagring av spannmål, där sådan förekommer. En lagringsgottgörelse av två öre per kg. skall sålunda av allmänna medel utbetalas för all spannmål av de två senaste årens norska skörd, som i augusti månad är inneliggande. Monopolet skall upplägga ett så stort reservlager av importerad spannmål, att — inberäknat den hos jordbrukarna lagrade spannmålen av norsk skörd — vid varje tillfälle inom landet finnes tillräckligt med spannmål för ett års behov. Reservlagrets storlek skall —• enligt majoritetens förslag genom lag — bestämmas av stortinget, men kommittén föreslår för egen del, att detsamma bestämmes till 300,000 ton. Reservlagret upplägges i silos med en genomsnittlig lagringskapacitet av 10,000 ton, vilka i anläggning beräknas kosta 500,000 kronor. Det har sagts, att nödvändigheten att hålla de stora reservlager, som här äro i fråga, i kommissionens framställning i själva verket utgör det enda bärande skälet för den föreslagna statsmonopoliseringen av hela spannmåls- oeh mjölhandeln. Reservlagren måste omsättas och detta har ansetts ej kunna praktiskt ordnas på annat sätt. Olika förslag, såsom att avtal träffas med kvarnarna att hålla vissa spannmålslager, att en begränsad statlig kvarnrörelse tillräcklig för lagrens omsättning igångsattes, eller att endast spann-

102 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

mälsiniportmonopof införes, hava förkastats, med hänvisning huvudsakligen till, att de privata kvarnarna skulle möta ett dylikt begränsat statsingripande med bildandet av en kvarntrust. Följande kalkyl för utgifterna vid lagring av spannmål i en silos om 10,000 tons lagringskapacitet framlägges: I.

Kostnaderna för silon.

5 % ränta å anläggningskapitalet

25.000. —

2Vs % amortering av anläggningskapitalet

12,000.—

Administrationskostnader m. m

T.oOO. — 45.000. —

eller kronor 0.45 per 100 kg. II.

K o s t n a d e r n a f ö r i n k ö p av s p a n n m å l . Alternativ A.

Ett genomsnittligt inköpspris av kronor 13. — per 100 kg. = kronor 1.300,000. — per 10,000 ton. 5 % ränta Va % svinn

65,000. — 6,500. — Summa kronor 71.500. —

eller kronor 0.715 per 100 kg. Alternativ B. Ett genomsnittligt inköpspris av kronor 20. — per 100 kg. = kronor 2,000,000. — per 10,000 ton. 5 % ränta 100,000. Vi % svinn

lO.OUO. Summa kronor 110,000. —

eller kronor 1.10 per 100 kg.

Totala lagringskostnaderna utgöra enligt alternativ A kronor 1.165 per 100 kg. samt enligt alternativ B kronor 1.55 per 100 kg. Skulle silos med en lagringskapacitet av 10,000 ton icke kunna uppföras under 600,000 kronor per styck, skulle detta icke öka lagringskostnaderna för en spannmålssäck med mer än 77--> öre per år. Därav framgår, att spannmålspriserna spela större roll än anläggningskostnaderna. MindreMindretalet skiljer sig från flertalet huvudsakligen därutinnan, . taM,s. att de i stället för statsmonopol å import och förmalning av spanniiiclsti l lin Q

mål föreslå införande av spannmålstullar. Kritik av I en i övrigt välvillig kritik av kornmonopolkommissionens flerflertalsind- t a i ^ar framhållits, att sannolikheten talade för, att monopolet stilhngcn.

KAP. IV.

NORGE.

skulle förvärra avsättningsförhållandena för den norska spannmålen. Kornforretningen skulle visserligen vara skyldig att köpa all till människoföda användbar norsk spannmål, som avlämnades vid järnvägsstation eller sjöhamn, och själv dessutom bära den ingående frakten. Härigenom skulle odlarna alltid kunna finna avsättning för sin spannmål. Men fördelen med denna anordning berodde givetvis på vilka inköpspriser, som monopolet skulle tillämpa. Enligt förslaget skulle, såsom förut nämnts, för förstklassig vara betalas ett pris, som motsvarade monopolets försäljningspris å förinalningsprodukterna. Nu syntes allt tala för att monopolet, som kunde köpa den utländska spannmålen i större partier, även skulle kunna köpa billigare än de enskilda spannmålsimportörerna hittills kunnat, varjämte monopolet torde kunna betinga sig lägre frakter m. m., vilket allt skulle taga sig uttryck i lägre mjölpriser och därigenom i andra hand sänka monopolets inköpspriser på den inhemska marknaden. Nödvändigheten av att upplägga ett så oerhört reservlager som å 300,000 ton spannmål, vilket årligen skulle kosta staten 4Va a 5 miljoner kronor, kunde även ifrågasättas, när landet under världskriget lyckats reda sig med provisoriska anordningar. Av värde vore i huvudsak endast förslagen om upprättande av spannmålsimport- och spannmålsförmalningsmonopol samt understödjandet av spannmålslagringen å de enskilda gårdarna.

K A P . V.

Lagringsbehov vid fredslmsh&llning. Statistisk undersökning. Undersök- F ö r att kunna fastställa det under normala förhållanden erforningsmetod. ^erliga lagringsutrymmet för inom riket till människoföda förbrukad brödsäd, som icke stannar hos de inhemska producenterna, kräves kännedom om 1) den inhemska, skördens storlek, 2) hur stor kvantitet av den inhemska skörden, som kvarligger hos producenterna för a) utsäde, b) utfodring av kreatur, c) egenkonsumtion, 3) hur tillförseln av den inhemska skörden till spannmålslagerhusen fördelar sig i tiden med hänsyn till a) tröskningstakten, b) försäljningstakten, 4) importens storlek samt 5) importens fördelning i tiden. Har man lyckats fastställa fördelningen å årets olika månader av den totala spannmålstillförseln till lagerhusen samt jämväl den kvantitet, som per månad därifrån avgår för konsumtion, kan man sedan beräkna den inneliggande lagerbehållningens storlek vid varje månadsskifte. Det bör emellertid observeras, att i denna kalkyl »spannmålstillförselns» fördelning å årets olika månader utgör en variabel faktor. Lagerbehållningens maximum utgör även lagringsbehovets maximum. Genom jämförelse mellan den sålunda erhållna siffran å lagringsbehovets maximum och förefintligt lagringsutrymme kan man slutligen fastställa, huruvida nybyggnad kräves samt, i händelse så är förhållandet, i vilken utsträckning.

KAP. V.

LAGRINGSBEHOV VID FREDSHUSHÅLLNING.

105¶Skall den inhemska spannmålen före dess inläggande å kvarnarnas och spannmålshandlandenas magasin eller å särskilda förrådsmagasin och förrådslagerhus först för rensning, sortering och torkning passera genom centrallagerhus, måste därjämte fastställas det behövliga centrallagerhusutrynimet. Ovanberörda beräkningar giva till resultat endast rikssiffrorna. Av största värde skulle till sist vara om lagringsbehovet kunde länsvis fastställas. Den officiella statistiken lämnar allenast i vissa avseenden mate- Uppgiftsrial för en undersökning sådan som den nu antydda. De uppgifter, "iatenel. som därur kunnat hämtas, hava sålunda måst kompletteras från andra håll, där så varit möjligt. Den inhemska skörden av vete och råg utgör under normala år inhemsk lågt räknat omkring 800,000 ton (tab. A). "tSrtf"* Av skörden torde hos producenterna kvarligga, till utsäde inemot .. . 100,000 ton (tab. B) samt till utfodring av kreatur omkring 40,000 foderf&rton (5 % av den totala skörden; se Statens krigsberedsskapskom- brukning. missions betänkande del IV, Folknäringen vid krig, s. 18). H u r stor kvantitet brödsäd, som av spannmålsproducenterna in- Hos produnehålles för egenkonsumtion under förvaring i egna magasin till f^^nsumförmalning sedermera vid tullkvarn, kan icke med full säkerhet fast- tion kvarställas. Man synes emellertid med avseende härå först och främst l99an ekunna antaga, att producenterna till handlande och kvarnar försälja i det närmaste all vete, som ej utfödras, för att i stället sedermera i den allmänna handeln inköpa det genom blandning med utländsk vara vid kvarnarna framställda kvalitetsvetemjökt. Sitt behov av rågmjöl torde producenterna däremot i allmänhet tillgodose genom att efter hand vid tullkvarn förmala inneliggande råg av egen skörd. Med utgående från industristatistikens uppgifter å vid rikets handelskvarnar förmälda kvantiteter rågmjöl och under antagande, att den importerade rågen i sin helhet där förmaks, har den hos producenterna för egenkonsumtion kvarliggande kvantiteten råg ansetts kunna uppskattas till omkring 300,000 ton (tab. K). Om den del av den jordbruksidkande befolkningen, som på antydda sätt är i stånd att av egen produktion tillfredsställa sitt behov av rågmjöl •— med ledning av inom folkhushållningskommissionens brödavdelning förd statistik över självhnshållare och brödkortsransonerade (tab. Q) — uppskattas till 2,000,000 personer, motsvarar denna kvantitet en konsumtion av 12.5 kg. per person och månad. De ovan gjorda beräkningarna kunna sammanfattas på följande Den totala sätt:

tillförseln av inhemsk spannmål. Vete och råg.

106 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Kvarliggande hos producenterna till Inhemsk skörd av vete och råg Utsäde ton

Utfodring

ton

ton

Egenkonsumtion ton

800,000

100,000

40,000

300,000

Till förvaring i lagerhusen ton 360,000

Korn.

Hänsyn bör emellertid tagas jämväl till den inhemska skörden av korn (tab. C). Av densamma förbrukas omkring 50,000 ton för malttillverkning, brännvinsbränning och jästtillverkning (tab. J), vilken kvantitet även torde böra upptagas å spannmålslagerhusens debetsida. Däremot torde man kunna utgå ifrån, att den kvantitet korn, som •— huvudsakligen i Norrland — bland den jordbruksidkande befolkningen kommer till användning som människoföda, även kvarligger hos denna och förmaks vid tullkvarn. Summa. Till förvaring i lagerhusen kan sålunda, med stöd av dessa beräkningar, vars resultat torde bekräftas av den praktiska erfarenheten, av den inhemska skörden av vete, råg och korn antagas gå sammanlagt omkring 400,000 ton under året. Den inhemHur tillförseln till lagerhusen av inhemsk spannmål fördelar sig ska spanni tiden beror dels på tröskningstakten dels ock på i vilket tempo målstillförselns för- den iavtröskade spannmålen av producenterna utföres i marknaden. delning i Beträffande tröskningstakten hava tidigare alla statistiska upptiden. Tröskningstakten.

Försäljningstakten

gifter saknats. 1 detta hänseende har emellertid under krisåren insamlats ett värdefullt material. Av de genom kungl. förordningen den 20 juli 1917 föreskrivna, tröskningsrapporterna angående vete och råg för skördeåret 1917—1918 meddelas i tabb. L och M sammandrag för hela riket samt Malmöhus län. För uppköp av beslagtagen spannmål, dess förvaring m. m. har under spannmålsregleringen inom folkhushållningskommissionen fungerat en särskild spannmålsavdelning samt i orterna avdelningen underlydande spannmålsbyråer. Sedan kommittén i särskild skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anfört, att det för fullgörande av det kommittén lämnade uppdraget skulle vara av den största betydelse, att kommittén ägde tillgång till de inom folkhushållningskommissionen, genom spannmålsbyråernas var tionde dag avgivna lagerrapporter, insamlade statistiska uppgifterna angående byråernas inköp från jordbrukarna av vete och råg under de olika uppgiftsperioderna, allt ifrån spannmålsregleringens införande, ävensom hemställt, att statsrådet ville hos Kungl. Maj :t utverka åläggande för folkhushållningskommissionen att till kommitténs förfogande ställa ett sammandrag, uppställt må-

KAP. V.

LAGRINGSBEHOV VID FREDSHUSUÅLLNING.

nadsvis för hela riket samt länsvis eller efter spannuiålsbyrådistrikt, . av vad sagda rapporter uti ifrågavarande hänseende innehölle, har Kungl. Maj :t den 4 juli 1919 funnit gott förklara, att hinder icke mötte för utlämnande till kommittén av ifrågavarande statistiska uppgifter, dock att kommittén icke skulle äga att offentliggöra desamma. I enlighet med kommitténs framställning uppställt sammandrag av sagda uppgifter har av folldiushållningskommissioiieii ställts till kommitténs förfogande. Den 7 november 1919 har Kungl. Maj :t slutligen, på därom av kommittén gjord framställning, funnit gott medgiva kommittén rätt att offentliggöra mänadssammandrag dels för hela riket dels ock för Malmöhus län av statens inköp av vete och räg under tiden augusti 1918—juli 1919 (tabb. O och P). Med stöd av dels 1917—1918 års tröskningsrapporter dels ock Den procenspanninålsbyråernas uppgifter å från jordbrukarna under de olika forsein pcr uppgiftsperioderna inköpta kvantiteterna spannmål har fördel- månad. ningen å årets olika månader av den inhemska spannmålstillförseln till lagerhusen uppskattats till, under september 30 %, oktober 25 %, november 15 %, december 8 %, januari 8 %, februari 5 %, mars 2 %, april 1.5 %, maj 0.7 %, juni 0.5 %, juli 0.3 % samt augusti 4 %. Angående spannmålsimportens storlek och dess fördelning i tiden Import av lämnar den officiella statistiken upplysning. Importen av vete och råg samt mjöl därav har under de sista Per år. åren före världskriget årligen uppgått till omkring 300,000 ton (tab. E). Motsvarande export saknar praktisk betydelse (tab. F). Importens fördelning å årets olika månader framgår av handels- Fördelning statistikens månadsuppgifter (tab. G). Den synes kunna fördelas " f)ljj1sa^ljtkn på årets olika månader på ungefär följande sätt: september 13 %, oktober 12 %, november 11 %, december 8 %, januari 5 %, februari 5 %, mars 6 %, april 9 %, maj 9 %, juni 7 %, juli 8 % och augusti 7 %. Till konsumtion avgår från lagerhusen — då den totala förbruk- Avgång Ull ningen enligt ovanstående beräkningar anfages utgöra 400,000 ton 1fYUTaaerinhemsk plus 300,000 ton utländsk eller sammanlagt 700,000 ton husen per spannmål — i medeltal per månad 58,300 ton. manad. De inneliggande lagerheliållningarna vid de olika månadsskiftena Lagerbehållframgå av följande tabell: ^feZmcaf* månadsskiftena.

108 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tillförsel under månaden Jlånad

September Oktober November December Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti

Inhemsk

Import

Summa

ton

ton

ton

120,000 100,000 60,000

159,000 136,000

32,000

39,000 36,000 33,000 24,000

32,000 20,000 8,000 6,000 2,800 2,000 1,200 16,000

[ngående beAvgår till hållning plus konsumtion tillförsel

Lagerbehållning vid månadens slut

ton

ton

ton

159,000

93,000 56,000

236,700 271,400 269,100

58,300 58,300 58,300 58,300

100,700 178,400 213,100 210,800

15,000 15,000 18,000 27,000 27,000 21,000 24,000 21.000

47,000 35,000 26,000 33,000 29,800 23,000 25,200 37,000

257,800 234,500 202,200 176,900 148,400 113,100 80,000 58,700

58,300 58,300 58,300 58,300 58,300 58,300 58,300 58,300

199,500

Summa 400,000 300.000

700,000

176,200 143,900 118,600 90,100 54,800 21,700 400

699,600

Lagringsbehovets maximum, som inträder under november månad, utgör alltså mellan 178,400 + 93,000 = 271,400 ton och 178,400 + 93,000 — 58,300 = 213,000 ton, närmare det senare i den mån tillförseln jämnare fördelar sig över samma månad. Det förefintliga lagringsutrymmet framgår av tabellbilagan A. Förefintligt Behövligt lagringsutrymme.

lagringsutrymme.

KAP. V.

LAGRINGSBEHOV VID FREDSHUSHÅLLNING.

109¶Tabeller. A. B. C. D. E. F. G. H. I. J. K.

Skörden av vete och råg. Utsäde av vete och råg. Skörden av korn. Skörden, länsvis, av vete och råg. Införsel av vete och råg samt mjöl därav. Utförsel av vete och råg samt mjöl därav. Vete- och råg-importens fördelning å årets olika månader. Vete- och rågimportens fördelning å olika införselorter. Industriens avverkning av vete och råg. Industriens avverkning av korn. Hos spannmålsproducenterna för egenkonsumtion kvarliggande råg. L. Sammandrag för hela riket av tröskningsrapporterna angående vete och råg för skördeåret 1917—1918. M. Sammandrag för Malmöhus län av tröskningsrapporterna angående vete och råg för skördeåret 1917—1918. N. Sammandrag för hela riket av tröskningsrapporterna angående korn, havre och blandsäd för skördeåret 1917 —1918. O. Sammandrag för hela riket av statens inköp av inhemsk vete och råg augusti 1918—juli 1919. P. Statens inköp av vete och råg i Malmöhus län augusti 1918—juli 1919. Q. Självhushållare och brödkortsransonerade under de olika kortperioderna tiden 2 \ s 1917— 20 /io 1918.

110 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tab. A. Skörden av vete och råg. Ton. V e t e

R å g

Höst-

Vår-

Summa

Höst-

Vår-

Summa

. . . .

129,372 181,004

9,040 9,653

138,412

579,997 619,928

10,350

590,347

11,727

631,655

1911 1912

. . . . . . . .

211,628 203,364

10,728

. . . . . . . .

247,156 233,341

220,606 212,206 258,610

606,092 574,992

1913 1914

8,978 8,842 11,454

570,888

1915 . . . .

250,927

9,037 11,972

242,378 262,899

669,135 587,928

13,576 11,005

616,820 586,148 584,464

1911/15

. .

229,283

10,057

239,340

1916 . . . . 1917 ' . . . 1918 ' . . .

232,745 157,657

13,242 29,152

245,987 186,809

216,023

28,996

245,700

36,600

Summa vete och råg i

Å r

1901/05 1906 10

Medelskörd å 1918 års areal

190,657

728,759 822,312

680,140

837,426 798,354 843,074 922.51S

12,855

600,783

863,682 :

601,807

11,864

613,671

853,011

528,421

13,500 28,103 21,744

541,921 357,654

245,019

329,551 481,035

502,779

787,918 544,463 747,798

282,300

538,100

26,800

564,900

847,200

11,156

Uppgifterna å de skördade kvantiteterna höstvete, vårvete, höstråg och vårråg äro hämtade, dels för åren 1901/05 och 1906/10 från Statistisk årsbok 1918 (s. 78), dels för åren 1911—-15 och 1911/15 samt 1916 från Sveriges officiella statistik. Jordbruk och boskapsskötsel åren 1913 (s. 20), 1915 (s. 26) och 1916 (ss. 26—27), dels ock för åren 1917 och 1918 från Årsväxten dr 1918 (s. 14). Summorna äro här beräknade. De överensstämma, i den mån motsvarande beräkningar annorstädes utförts, med därvid erhållna; se Sveriges officiella statistik. Jordbruk och boskapsskötsel 1910 s. 38 och Statistisk översikt av det svenska. näringslivets utveckling åren 1870 — 1915 (ss. 10 och 12); jämför emellertid Folknäringens tryggande under rådande kris. I. Statens livsmedelskommissions årsberättelse 19/s 19lh—31,•''» 1915 (s. 9). »Medelskörden å 1018 års areal» är (av kommitténs förre sekreterare doktor Thor Andersson) beräknad med utgångspunkt från 1918 års arealuppgifter och medeltalet för skördemängden under åren 1913—1917. 1

Preliminära uppgifter.

KAP. V.

LAGRINGSBEIIOV VID FREDSIIU3HÅLLNING.

111¶Tal). B. Utsäde av vete och råg. Ton. V e t e

R å g

Summa vete och råg

Å r Höst-1

Vår-

Summa

Höst-1

Vår-

Summa

. . . .

15,498 17,833

1,603 1,494

17,101

78,102

19,327

77,377

2,076 2,136

80,178 79,513

97,279 98,840

1911 1912

. . . . . . . .

19,953 21,163 22,374

1,374 1,425

. . . .

22,456 24.250

1,826

21,327 22,588 23,851 24,018 26,076

76,066 72,967 69,868 73,494 72,572

2,011 2,070 2,128 2,095 2,268

78,077 75,037 71,996 75,589 74,840

99,404 97,625 95,847 99,607 100,916

22,039

1,532

23,571

72,993

2,114

75,107

98,678

24,529

1,969

26,498

68,741

2,328

71,069

97,567

190105 1906,10

. . . .

1911/15 1916

. .

. . . .

1,477 1,562

Uppgifterna äro hämtade från Sveriges officiella statistik. Jordbruk och boskapsskötsel år 1916 (s. 122). Summorna äro här beräknade; jämför emellertid Folknäringens tryggande under rådande kris. I. Statens livsmedelskommissions årsberättelse n s 1914—31, 8 1915 (s. 9). 1

Under närmast föregående år.

Tab. C. Skörden av korn. Ton. 190105 1906 10! 1911

1911.151 1916

304,713 325,1S8, 324,917 308,215 368,674| 265,009 300,025 313,368! 298,257| 256,044 254,08C

Uppgifterna äro hämtade, dels för åren 1901,05 och 1906,10 från Statistisk årsbok 1908 (s. 78), dels för åren 1911—1915 och 1911 15 samt 1910 från Sveriges officiella statistik. Jordbruk och boskapsskötsel åren 1913 (s. 26), 1915 (s. 26) och 1916 (ss. 26—27), dels ock för åren 1917 och 1918 från Årsväxten dr 1918 (s. 14). 1

Preliminära uppgifter.

112 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tab. I). Skörd, länsvis, a? vete och råg. Ton. I medeltal åren 1913-1917

L ä n

Stockholms stad . . . . Stockholms län . . . Uppsala ' . . . Södermanlands > . . . Östergötlands » . . . Jönköpings « . . .

48 30,649

Kronobergs

22,756 14,362

29,384 38,205 66,934 28,321

. . . .

Kalmar län norra . . . > > södra . . . Gottlands län . . . Blekinge > . .' . Kristianstads > . . . Malmöhus > . . . Hallands > . . . Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län södra . .

40,136 21,521 26,502 88,586 139,851 51,572 20,390 15.038 22,616 70,995 34,863 30,282.

> > norra . . Skaraborgs län . . . Värmlands > . . . Örebro » . . . Västmanlands • . . . Kopparbergs " . . . Gävleborgs » . . . Västernorrlands « . . . Jämtlands > . . . Västerbottens » . . . Norrbottens » . . .

28,669 14,150 5.649 2,071 959 1,475 981 Summa

Förestående Andersson.

tabell

8*6,986

är uppgjord av k o m m i t t é n s • förre sekreterare, doktor T h o r

KAP. V.

LAGRINGSBEUOV VID FREDSHUSHÅLLNING.

113¶Tab. E. Införsel av vete och råg samt mjöl därav. Ton.

Vete omalet

Råg omalen

Vete och råg Summa

Vetemjöl

Rågmjöl

Vete- och rågmjöl Summa

1901 05 1906 10

203,615

114,919 ! 59.415

318,534 249.798

7,416 8,695

3,750 7,156

11,166 15,851

1910 1911 1912

185,344 172,360 171,054 200,181

71,424

256,768 218,546 277,883 291,465

7,901 7,033 6,605 8,647

18,877 4,965 7,450

26,778 11,998 14,055 21,274

Ton

190,383

46,186 106,829 91,284

12,627

Ta». F. Utförsel av vete och råg samt mjöl därav. Ton.

Vete omalet

Råg omalen

Vete och råg Summa

Vetemjöl

Rågmjöl

Vete- och rågmjöl Summa

1901 05

1906 10

27 51

76 142

96 70

4,481 2,728

4.577 2,798

1910 1911

143 161 209 310

35 40

178 201 252 764

128 501

1,987 1,074

435 207

293 97

2,115 1,575 728 304 ,

Ton

1912 1913

43 454

Uppgifterna till ovanstående två tabeller äro hämtade dels från Sveriges officiella statistik. Handel åren 1911 (ss. 62—63), 1912 (s. 91), 1913 (s. 91), 1914 (ss. 14*—15* och 91), 1915 (ss. 1 1 * och 90) samt 1916 (ss. 10*—11* och 90), dels ock från Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870—1915 (ss. 114 och 110). Summorna äro här beräknade. De överensstämma, i den mån motsvarande beräkningar annorstädes utförts, med därvid erhållna^ (se Handbok i folkhushällningsfrågor 1917, s. 38; jämför emellertid Folknäringens tryggande under rådande kris. II. Statens livsmedelskommissions verksamhet september—december 1915. s. 17).

8 ~ 194843.

114 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tab. G. Tete- och rågimportens " F e b r u ar i

J an u a n Å r Vete omalet

Råg omalen

7,533

1,289

1909 . . . . 1910 . . . . 1911 . . . .

13,892 7,540

5,309 4,116

1912 . . . . 1913 . . . . 1914 . . . .

4,050 9,038 17,714

1,469 5,012 7,484

1909,14

9,961

4,113

. .

Råg omalen

2,912

11,656 5,519

11,879 8,965 7,952

1,447 4,185 2,084 1,841

14,050 25,198

11,479 9,206

3,824 6,005

9,793 15,303 15,211

14,074

8,732

3,231

11,963

Vete omalet

Råg omalen

1909 . . . . 1910 . . . .

4,300 9,052

1911 . . . . 1912. . . . 1913 . . . .

20,903

3,971 7,234 5,001 1,782

1909/13

12,837

. .

Uppgifterna över handeln.

18,031 11,895

4,359 16,064 11,049

Råg omalen

10,457 13,633 14,373 5,320

Vete och Summa

4,902

15,359

17,976 17.242

2,869 4,839 6.^76

10,159 15,108

8,832 8,813

10,386

19,199

10,238

5,603

15,841

Oktober

Se p t e m l i e r

A u gu st ] Å r

Vete och Vete råg Summa omalet

Vete och Vete råg Summa omalet

8,822 19,201

=

il a r s

Vete och Vete råg omalet Summa

Råg omalen

Vete och råg Summa

20,389 18,651 8,539

7.421 5,684 1,602

27,81C 24,33) 10.141

Vete och Vete råg omalet Summa

Råg omalen

21,193

26,693 32,490

8,271 16,286 25,904

24,811 28,289

5,500 7,679 3,427

18,478 23,523

22,893 13,181

41,371 36,704

29,035

9,075

19,813 20,970

23,141

21,795 15,035

50,8a 88,17

5,413

18,250

23,259

10,536

33,795

19,951

10,307

30,25?

31,716

äro hämtade, för åren 1909—1912 från i manuskript Summorna ävensom medeltalen äro här beräknade.

tillgänglig

KAP. V.

115¶LAGRINGSBEHOV VID FREDSHUSHÅLLNLNG.

irdelning å årets olika månader. Ton. April

Pete nalet

Juni

Maj

Juli

Vete och Vete och Råg Vete och Vete Råg A'ete och Vete Vete Råg Råg råg råg råg råg omalen Summa omalet omalen Summa omalet omalen Summa omalet omalen Summa

19,948 11,969 31,917 17,203 10,277 27,480 17.098 2,883 19,981 6,377 5,965 12,342 25.1(10 7,712 32,812

19,269 16,482

8,920 28,189 21,102 6,761 23,243 12,475

10,280 4,355

17,090

4,690 5,088 5,136 4,754

6,000

13,967

5,613

19,580

15,978 17,153 19,894

16,616

7,403

24,019

17,644

21,780 21,066 22,289

13,411 11,152 13,880

3,920 5,225

24,648

14,015

6,143

19,105 20,158

5,892 23,536

14,339

5,987

20,326

r ecember

N 0 v e m 1) e r

Vete omalet

Råg omalen

Vete och råg Summa

Vete omalet

Råg omalen

28,408, 18,477 8,301

8,138 4.927 2,092

27,488 18,319

23,404 10,393 45,199

15,678

2,122 10,758

9,348

27,667

14,797

20,199

8,443

28,642

13,909

räkningar

36,546

31,382 16,830 19,411

16,840 14,112 8,119

9,953 4,132

15,072

1S,596

10,467

29,063

15,468 19,733

6,317 7,544

8,547 22,656 7,198

4,315

21,785 27,277 12,862

4,613 27,269 5,763 12,961

15,366

6,503 21,869

Summa för hela året Vete och råg Summa

Vete omalet

Råg omalen

Vete och råg Summa

26,793 18,244 10,241

190,947 186,135 171,761

84,257 71,203 44,430

275,204

26,436 21,544

168,086 199,815

112,376 91,183

280,462

6,747 6,742

20,651

i Kommerskollegium samt för åren 1913 och 1914 från

257,338 216,191 290,998

Månadsstatistik

SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

116¶Tab. H. Vete- och rågimportens fördelning å olika införselorter. Ton. Införselort

24,060 3,728

19,274

33,087 4,312

• •

vetemjöl. råg . . . rågmjöl . Xy köping vete . . Norrköping vete . . vetemjöl .

Kalmar vete . . vetemjöl. Ähus vete . . vetemjöl. råg . . .

3,215 18,693 738

14,075 944

5,076 1,814

3,078

1,950

1,405

1,772

12,955 122 405

18,866 4

16,432

8,248 477

6,420 1,040

12,738

19,101 1 19,151

18,352 3 15,775

24,747

28,746

27,755

5 6,422

7 12,978

13 10,268

4,800 431

rågmjöl .

Ystad

1911 Landskrona

Stockholm vete

Införselort

18,918

vetemjöl. .

813 8 1,335

rågmjöl . .

vete

. . .

682 9 5,086 14

Hälsingborg vetemjöl. .

1,108 127

rågmjöl .

1,135 1

vete

. . .

2,007 259 4,846 14

Halmstad 11,328!

. .

11,981

10,184

vetemjöl.

20 1,624

22:

4,872

3,866

9,220 3,370

9,255

6,850 1,165

8,740

vete

rågmjöl . Falkenberg . .

10,804

råg . . .

1,842

vete

3,216

Göteborg vete . . vetemjöl.

5,271

1,469 2,293 1,476 1,892 vete . . 1,532 1,740 84 81 80 vetemjöl . 286 177 rågmjöl . 1,520 1,966 989 råg . . . 6 Övriga örte 3 12 rågmjöl . 5,556 4,745 5,759 vete . . Tr alle borg 14,331 14,762 20,290 1,478 1,050 1,049 vetemjöl. vete . . 12 7 10 6,510 8,793 5,773 råg . . . vetemjöl. 8,069 3,058 10,238 8,981 5,223 3,891 rågmjöl . råg . . . 17 rågmjöl . Riket Malmö 172,360 171,054 200,181 vete . . 34,645 32,065 34,072 vete . . 8,647 7,033J 6,605 vetemjöl. 973 802 766 vetemjöl. 91,285 råg . . . 46,186 106,829 7,006 5,444 4,252 råg . . . 12,627 7,450 rågmjöl . 4,9651 740 1,207 604 rågmjöl . Tabellen h a r av k o m m i t t é n s förre sekreterare, doktor T h o r Andersson, uppgjorts på grund av från Kommerskollegium lämnade uppgifter. 1,119 1 12

KAP. V.

LAGRINGSBEHOV VID FREDSHUSHÅLLNING.

117¶Tab. I. Industriens avverkning av vete och råg. Ton. R å g Vete till brännvinsbränning till brännvinstill jästbränning 1 tillverkning

Tillverkningsår

1909—1910

1910—1911 1911—1912 1912-1913 1913—1914

121¶Medeltal för 1909/10— 1913 14

823 1,068

Summa vete och råg Summa

129 2,700 135

700 2,855

4,098 3,570 3,676 3,747

2,787

4,921 4,638 4,376 6,602 3,141

1,160

3,576

4,736

5,017 4,759 4,505 9,302 3,276

5,372

Uppgifterna äro hämtade dels från Sveriges officiella statistik. Accispliktiga näringar år 1916/17 (ss. 56—57) dels ock från Folknäringens tryggande under rådande kris. I. Statens livsmedelskommissions årsberättelse n/s 1914—31/s 1915 (s. 9). »Summa vete och råg» är här beräknad.

Tab. J. Industriens avverkning av korn. Ton. Malttillverkning Tillverk- Vid de ningsår skattepliktiga bryggerierna

1911/12 1912/13 1913/14

25,993 26,917 27,501

Vid Vid de maltskatteexfria brygge- traktrierna fabrikerna 9,033 9,093 9,299

46 48 51

Korn till malttillSumma verkning

35,072 36,058 36,851

44,905 46,167 47,179

Korn till brännvinsbräuning

1,950 2,513 2,365

Summa Summa korn till summaKorn brännrum till jäst- vinsbrän- korn tillverk- ning och avverkad ning jästtill- av induverkning strien

5,616 5,214 6,5ä7

7,566 7,727 8,892

52,471 53,894 56,071

Uppgifterna äro hämtade, de angående malttillverkningen från Sveriges officiella statistik. Accispliktiga näringar åren 1911/12 (s. 54), 1912/'l3 (s. 58), och 1913/14 (s. 59), de angående kornförbrukning för malttillverkning från Folknäringens tryggande under rådande kris. I. Statens livsmedelskommissions årsberättelse u / 8 1914—31/s 1915 (s. 9) samt de angående kornförbrukning för brännvinsbränning och jästtillverkning dels från sist sagda årsberättelse (s. 9) dels ock från Sveriges officiella statistik. Accispliktiga näringar år 1916/'l7 (s. 56). Summorna äro här beräknade. De överensstämma, i den mån motsvarande beräkningar annorstädes utförts, med däri erhållna (se emellertid Wohlin: Det svenska jordbrukets inrikes avsättningsförhållanden, Stockholm 1914, s. 39).

SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

118¶Tab. K. Hos spannmålsproducenterna för egenkonsumtion kvarliggande råg. Ton.

År

Vid handelskvarn förmald råg uttryckt i

Hos jordbrukarne kvarliggande Vid handelsråg Inhemsk kvarn Impor- skörd av förmald terad råg råg inhemsk UtSumma Utsäde fodring konsumråg tion

rågmjöl

råg

1901/05 1906/10

182,140

280,215

114,919

314,356

59,415

191,414

425,051 81,178 440,241 79,513

250,829

590,347 631,655

165,296

163,039

31,583

329,145

1911 . .

162,703

250,312 249,386 151,911 233,709 162,101

46,186 106,829 91,284

616,820 586,148 584,464

204,126 142,557 142,425

412,694 78,077 443,591 75,037 442,039 71,996

30,811 29,307 29,223

303,776

1912 . . 1913 . .

339.247 340,820

Uppgifterna å vid rikets handelskvarnar under angivna år förmalda kvantiteter rågmjöl hava hämtats från Sveriges officiella statistik. Industri 1913 (s. 11). 1914 (s. 8) och 1916 (s. 14). Med utgående från att 100 kg. råg motsvara 65 kg. rågmjöl (se Sveriges officiella statistik. Jordbruk och boskapsskötsel'1916, s. 38) hava dessa kvantiteter omräknats i råg. Uppgifterna å kvantiteten importerad råg samt den totala inhemska skörden av råg ävensom till utsäde använd råg hava hämtats från tab. E, A och B. Till utfodring av kreatur har beräknats förbrukas 5 % av den totala skörden. »Den vid handelskvarn förmalda kvantiteten inhemsk råg» har beräknats utgöra skillnaden mellan den totala kvantiteten där förmald råg och kvantiteten importerad råg, som i sin helhet torde förmalas vid handelskvarn. Skillnaden mellan den vid handelskvarn förmalda kvantiteten inhemsk råg och den totala inhemska skörden därav utgör »hos spannmålsproducenterna kvarliggande råg». Genom att från summa hos producenterna kvarliggande råg draga till utsäde och utfodring använda kvantiteter erhålles uppgift å »hos jordbrukarna för egenkonsumtion kvarliggande råg».

KAP. V.

LAGRINGSBEHOV VID FREDSHUSHÅLLNING.

119¶Tab. L. Sammandrag för hela riket av tröskningsrapporterna angående vete och råg augusti 1917—februari 1918. Ton.

Månad

Augusti

. . . .

September Oktober . November December . J anuari Februari . Si m ma

Vete

Råg

Summa

% av avtröskad kvantitet

52,283 65,915 15,529

85,705 72,945

137,988 138,860

31 31

29,431 28,034

25,149

44,960 40,262 37,222

1,521

26,538 2,900

39,850 4,421

9 1

172,861

270,702

443,563

12,228 12;073 13,312

9 9

Genom kungl. förordningen den 20 juli 1917 angående reglering av brödsädsförbrukningen förordnades, att envar innehavare av strå- och trindsäd av 1917 års skörd skulle, särskilt för varje varuslag, till vederbörande livsmedelsnämnd lämna uppgift senast den 5 september 1917 om den myckenhet spannmål, som före don 1 i samma månad uttröskats och rensats, och senast den 5 i varje därpå följande månad till och med månaden efter den, då tröskningen och rensningen till fullo avslutats, om den myckenhet, som uttröskats och rensats under nästföregående månad. Tröskningen och rensningen skulle, därest ej livsmedelsnämnden i orten på ansökan medgåve undantag, så bedrivas, att densamma i sin helhet avslutats före den 1 februari 1918. Några tröskningspremier fastställdes ej detta — såsom föregående — år. En anledning för brukaren att ej undanskjuta tröskningen låg emellertid i bestämmelsen, att livsmedelsnämnd ej ägde medgiva bildande av självhushåll, förrän av ingivna tröskningsrapporter framginge, att för hushållet erforderlig spannmål funnes. Jämväl beträffande 1918 års skörd förordnades, att innehavare av beslagtagen spannmål vore skyldig att för varje månad lämna uppgift å den tröskade myckenheten spannmål. Men från denna skyldighet befriades alla, som fullgjort sin leveransplikt. Fullständiga tröskningsrapportcr föreligga därför ej beträffande 1918 års skörd.

120 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tab. M. Sammandrag för Malmöhus län av tröskningsrapporterna angående vete och råg för skördeåret 1917—1918. Ton. % av avtröskad kvantitet

Månad

Vete

Råg

Summa

Augusti . . . . September

23,156

10,348

33,504

33,870 3,355

12,139 2,056 1,223 1,848

46,009 5,411

8,376 723 101,919

Oktober . November December.

1,627 3,198

Januari . .

5,640

Februari .

2,736 192

71,377

30,542

St m na

2,850 5,046

33 45 5 3 5 8 1 100

Tab. N. Sammandrag av tröskningsrapporterna angående korn, havre och blandsäd för skördeåret 1917/18. Kom

Havre

Blandsäd

Augusti

11,800 ton

14,100 ton

16,500 ton

September Oktober November

61,100 40,300 23,700

» > »

97,600 114,200 121,000

. » »

58,000 » 32,200 > 29,400 ••>

December Januari Februari .

18,100 26,400 1.300

» » »

107,400 154,800 9.700

> » »

28,200 » 31,100 » 1.700 >

618,800 ton

197,100 ton

975,000

326,000 «

Summa 182,700 ton Beräknad skörd . . . .

256,000

»

»

Förestående tabell har av folkhushållmngskommissionens statistiska uppgjorts på grundvalen av till avdelningen i n k o m n a uppgifter.

avdelning

KAP. V.

Tab. O.

LAGRINGSBEHOV VID FREDSHUSIIÅLLNING.

121¶Sammandrag för hela riket av statens inköp av inhemsk vete och råg augusti 1918—juli 1919. Månad

Ton

4 29 24

14,282

Augusti September Oktober

116,195 96,858

November December

66,823 33,142

Januari Februari

30,286

Mars

21,595 9,645

April

5,668

Maj Juni Juli

2,864

16.7 8 8 6 2 1

0.7 0.4 0.2

399,710

1,586

Summa

Tab. P. Statens inköp av vete och råg i Malmöhus län augusti 1918—juli 1919. Manad

Augusti

. . . .

Helsingborg

Summa

3,206

1,443 17,102

4,649

46,903

26,951 7,734

26 7 5

September Oktober .

29,801 17,595

November December. Januari Februari .

4,402 2,775 4,044

Mars . . . April . . Maj . . . Juni . . . Juli . . . Si ni na

%

Malmö

2,518 1,100

9,356 3,332 2,032 2,913 1,871

4,807 6,957

7 4 1.5 0.3

151 71

165 94

4,389 1,545 316 165

67 22

— —

65,752

38,828

104,580

122 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN

Tab. Q. Självhushållare och brödkortsransonerade. Antal personer vid periodens början Kortperiod i självhushåll 1917 27 ;8 — 23 ,9 !

*/9—*7l0

,io—18,'n ">/n—le/u 1918 " / « - " / . 14 L

10.„

ll,„

io 8

«/» — v« 6

/5 —

/0

/6 - ° / 6 1/, —ss/, 20

/7

/8

- /s —

äS

/0

9--°.10

1,482,100 1,719,750 1,927,500 2,009,800 2,007,100 1,986,100 1,945,600 1,879,100 1,808,900 1,744,400 1,671,800 1,593,200 1,509,400 1,465,800 1,895,200

övr. hushåll 4,250,400 4,015,350 3,811,200 3,707,400 3,708,500 3,734,800 3,780,400 3,846,800 3,911,600 3,978,900 4,055,700 1 4,127,700 4,235,900 4,287,600 3,833,700

Tabellen grundar sig å inom folkhushållningskommissionens förd statistik.

brödavdelning

KAP. VI.

Nuvarande tillgäng å lagringslokaler. Statistisk undersökning. Genom räknekort, som utskickats genom jordbruksdepartemen- Kommitténs tets försorg, har kommittén sökt inhämta tillgängliga uppgifter i r(lknekort särskilda hänseenden angående de lagringslokaler, användbara för förvaring av spannmål, som funnos i Sverige den 1 januari 1917. riäknekorten tillställdes genom överståthållarämbetet och rikets länsstyrelser dem, som enligt vad känt vore yrkesmässigt bedrevo handel med spannmål. De upptogo frågor rörande lagringslokalens ägare oeh innehavare, anläggningsår, utvidningar och förändringar, taxerings- och brandförsäkringsvärde, byggnadsmaterial, lagringsförmåga, inköp direkt från producenter under räkenskapsåren 1913—1915 av vete, råg, korn och havre, arbetsmaskiner och apparater, använda för spannmålens transport, rensning, sortering, torkning och förvaring, arbetsmaskiners och apparaters sammanlagda kraftanspråk, drivkraftens art och storlek samt transportlägenhet. Av de 10,600 räknekont, som utsändes, återkommo 3,864 ifyllda. Om lagringslokaler, som tillkommit efter den 1 januari 1917, har kommittén sedermera i annan ordning inhämtat tillgängliga uppgifter. Det sålunda insamlade materialet har bearbetats av kommitténs Bearbetningförre sekreterare filosofie doktorn Thor Andersson, Vid sin av- famlade gång från sekreterarebefattningen i kommittén hade doktor An- statistiska dersson utarbetat en redogörelse för vid denna bearbetning av ho- materia e • nom tillämpade grunder ävensom vunna resultat, vilken redogörelse till sitt huvudsakliga innehåll här nedan återgives. En första granskning av de återkomna räknekorten ådagalade — inledning. vilket, med kännedom om de erfarenheter, som vunnits vid liknande undersökningar i utlandet, även förutsetts •— att i många fall stora svårigheter mött för de tillfrågade att lämna de begärda upp-

124 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

gifterna. Flertalet av lokalerna innehades av företag, vilka icke voro skyldiga att föra och ej heller av egen drift fört handelsböcker, men vilka därför, även när de velat, ej alltid kunnat med önskvärd noggrannhet besvara de gjorda frågorna. Flera av de begärda uppgifterna kunde icke av lokalernas dåvarande innehavare lämnas, enär de endast en kortare tid innehaft lokalerna och icke kände deras föregående öden. Affärsöverlåtelser, affärsinställeiser och andra orsaker gjorde även i många fall, att lagringslokalens innehavare ej var i tillfälle att lämna äskade uppgifter — försök, som gjordes, att av föregående innehavare erhålla önskade upplysningar misslyckades i allmänhet. Särskilt synes frågan om spannmålsiLiköp direkt från producenterna hava erbjudit stora svårigheter att besvara, och de inkomna uppgifterna därom äro så få och i övrigt så bristfälliga, att de icke lämpa sig som grundval för en något så när tillförlitlig undersökning av sagda fråga. Synnerligen bristfälliga äro även svaren på frågorna om arbetsmaskiner och apparater, använda för spannmålens transport, rensning, sortering, torkning och förvaring samt om arbetsmaskinernas sammanlagda kraftanspråk, drivkraftens art och storlek. Försök, som gjorts, att på skriftlig väg fullständiga de i allmänhet otillfredsställande svar, som härutinnan ingått, hava rönt föga framgång, och det har visat sig, att den säkraste vägen för fastställande av lokalernas beskaffenhet och särskilt utrustning i tekniskt hänseende varit undersökningar på ort och ställe. En sådan undersökning av rikets alla ifrågavarande lagringslokaler skulle emellertid dragit alltför stora kostnader i jämförelse med de fördelar, som därigenom vunnits. Vissa lokalundersökningar hava dock företagits, men dessa hava begränsats huvudsakligen till de spannmålslagringslokaler i rikets främsta spannmålsproducerande län — de skånska länen jämte Hallands län — om vilka icke genom skriftväxling tillräckliga upplysningar kunde inhämtas. indelningar Räknekorten hade upptagit flera detaljfrågor rörande lagringsLgn7gslo-a l o S : a l ' e D S transportlägenhet, därvid uppmärksamhet främst riktades kalema med på lokalens järnvägs- och sjöfartsförbindelser. Av de egentliga lagh d!fgltgal r i n £slokalerna med bottnar hava här som »dugliga» icke upptagits möjhga och andra än de, som ligga, omedelbart invid järnvägsspår och, vad ane odugl%ea. g å r l a §' r i n gsmagasin i mer än en våning, äro försedda med elevator, förutsatt i varje fall att de erbjuda tillfredsställande möjligheter för spannmålens rensning och torkning. Uppmärksamhet har emellertid riktats även på de egentliga lagringslokaler, som visserligen tillsvidare måste betraktas såsom »möjliga», men vilkas läge UT transportsynpunkt är mindre tillfredsställande och vilkas tekniska utrustning icke fyller de anspråk, som uppställts med avseende å de »dugliga» lokalerna. Som en särskild grupp hava därjämte uppta-

d

KAP. VI.

LAGRINGSLOKALER.

gits åtskilliga, i allmänhet i mera betydande spaunmålsproduceraude trakter belägna, egentliga lagringslokaler med bottnar, som ansetts kunna användas för ortsbehov och mjöllagring. Slutligen hava särskilt upptagits »egentligen odugliga» lagringslokaler med bottnar, vilka äro att betrakta som en nödfallsreserv, vilken dock måste tillgripas, så länge icke bättre utrustade lokaler stå till förfogande. För att spannmålslagringen skall kunna ske på ett i tekniskt Minsta och ekonomiskt hänseende tillfredsställande sätt, måste de lokaler, få^cite som härför användas, även hava en sådan storlek att lagringskostnaderna per lagrad spannmålsenhet icke bliva för stora. Av denna anledning har vid beräkningen av den befintliga lagringstillgången hänsyn här tagits endast till lagringslokaler, som kunna mottaga minst 2000 deciton spannmål. För utrönande av lagringslokalernas lagringsförmåga hade den del av räknekortet, som behandlade detta spörsmål, gjorts så utförlig som möjligt, och uppgifter sålunda infordrats om lagringslokalernas våningsindelning, om deras golvyta i kvadratmeter —• såväl hela golvytan som den del därav, som vore avsedd för spannmålslagring — vägghöjden i meter och den normala lagringsförmågan i deciton. Redan vid första granskningen av räknekorten visade det sig, att de inkomna uppgifterna om den »normala lagringsförmågan» icke kunde läggas till grund för beräkningen härav. Det gällde då att med hjälp av de lämnade uppgifterna om golvyta och vägghöjd söka uppskatta densamma. Efter sammanställning av uppgifterna om lagringsförmåga och golvyta och undersökning av utvalda lokaler befanns det lämpligt, att till beräkningsgrund för utrönandet av lagringsförmågan lägga uppgifterna om golvytan samt beräkna en lagringsförmåga per varje kvadratmeter av fem deciton. Undersökningarna av de utvalda lagringslokalerna visade, att denna lagringsförmåga hos flertalet lagringslokaler måste anses vara den högst tänkbara, särskilt då det gäller lagring av våt spannmål, vartill emellertid givetvis hänsyn hos oss framför allt måste tagas. Men då åtskilliga lokaler finnas, som på kvadratmetern kunna lagra även mycket våt spannmål tili större mängd än den sålunda angivna, har det dock befunnits lämpligt att taga denna siffra såsom beräkningsgrund för uppskattningen av lagringsförmågan. Frågorna beträffande såväl hela golvytan som den för spannmålslagringen avsedda hava emellertid besvarats mycket olika. Medan i många fall uppgifter lämnats rörande såväl hela golvytan som den för spanmålslagringen avsedda, så hava i andra åter uppgifter lämnats endast om den ena av dessa två ytor — i sådant fall i allmänhet om hela golvytan. I de fall, där uppgifter endast lämnats å hela golvytan, har den för

126¶SPANNNMÅLSLAGERHUSFRRÅGAN.

spannmålslagring avsedda delen beräknats utgöra nio tiondelar därav. lagringslo- Genom räknekorten har kommittén sökt erhålla uppgift om alla kajernas lokaler i Sverige med förut angivna minsta lagringskapacitet vilefter "leras ka kunna användas för spannmålslagring, utan att vid uppgiftersärskiida n a s insamlande fästa avseende vid, om de kunde anses även hava ' • g o m ändam(H a ^ lagra spannmål, som sedermera skall användas för människoförbrukning. Den statistik över inom riket befintliga lagringslokaler, som här uppgjorts, omfattar därför en mängd lagringslokaler, vilkas egentliga ändamål ingalunda är att mottaga den nytröskade säden, vare sig för lagring eller för att där låta den undergå den behandling, den behöver för att kunna utan att taga skada lagras även en längre tid. Lagringslokalerna hava uppdelats i silos, dugliga, möjliga och odugliga egentliga lagringslokaler med bottnar, valskvarnar, kvarnar, bryggerier, bagerier, malt- och jästfabriker samt utsädesaffärer. AnläggFöljande sammanställning av dugliga egentliga lagringslokaler ningsar. m e ( j bottnar, silos1 och valskvarnar visar, att inom riket f. n. finnas Lagringslokaler

Valskvarnar

Silos

Anläggningsår antal

1870 1880

1881-1890

1851 1871

12 26 3 1 1

1901-1910 1911 1912 1913 1915 1916 1917 1918

45,190 49,275 49,930 52,855 103,805 8.480 3,925 2.750

3 4

30,050 19,565

1 9

2,250 340,000 59,360

16¶Summa

deciton

707,435

antal

2 2 2 9 1 1 1 2 1 1 1

deciton

21,500 28,000 120,000 310,000 17,500 60,000 6,000 81,800 10,000 3,235

47,000 50,000

antal

deciton

4 2 6 10 23 22 4 1 3 3 1 1

13,685 9,800 48,630 219,385 183,995 146.475 16,180 35,000 14,815 18,865 2,250 9,100

864,805

Beträffande silos har här medtagits 50,000 deciton utöver den i tabellbilagan A redovisade kvantiteten.

KAP. IV.

LAGRINGSLOKALER.

ett 100-tal dugliga egentliga lagringslokaler med bottnar, 24 silosanläggningar och 100 valskvarnar. Deras lagringsförmåga utgör respektive omkring 770,000, 760,000 och 860,000 deciton. Beträffande d e e g e n t l i g a l a g r i n g s l o k a l e r n a h a r intet anläggningsår angivits för 16 med sammanlagt 7.7 procent av dessa lokalers totala lagringsförmåga. Från förra århundradets senare hälft stamma 36 lokaler med 25.7 procent av denna grupps lagringsförmåga, medan återstående 48 lokaler med 66.6 procent av samma lagringsutrymme uppförts under innevarande århundrade, därav 22 med mer än hälften av lagringsutrymmet efter 1910 och bland dem 9 år 1918 med icke mindre än 44.3 procent av lagringslokalernas totala lagringsutrymme. Medelstorleken på lagringslokalerna har i allmänhet ökats ju senare anläggningen utförts. De under år 1918 uppförda uppvisa största genomsnittslagringsutrymmet eller 37,778 deciton. Av de upptagna 24 s i l o s a n l ä g g n i n g a r n a är den äldsta från år 1878. I storlek variera de från 6,000 till 60,000 deciton. Av det i silos befintliga lagringsutrymmet stannar 22.4 procent från förra århundradet, 41 procent från innevarande århundradets första tiotal år och det övriga från tiden efter 1910. I fråga om v a l s k v a r n a r n a har icke någon uppgift om anläggningsår lämnas beträffande en femtedel eller 16.9 procent av gruppens totala lagringsförmåga. Av de övriga äro före 1851 anlagda 4 med 1.6 procent av samma lagringsförmåga. Under förra århundradets senare hälft hava tillkommit 41 valskvarnar med väl hälften av gruppens lagringsförmåga. Därefter t, o. m. 1910 hava 22 anläggningar med 16.9 procent av gruppens lagrings förmåga utförts samt återstående 13 valskvarnar med 11.2 procent av samma lagringsförmåga under tiden 1911—1916. Angående använt byggnadsmateriel hava uppgifter inkommit Byggnads beträffande alla d e e g e n 11 i g a 1 a g r i n g s 1 o k a 1 e r n a utom 5, materiel. företrädande endast 2.4 procent av sagda lokalers hela lagringsförmåga. Av samma lokaler voro de flesta eller 65 utförda av trä. De av trä uppförda lagringslokalernas lagringsförmåga utgjorde 77 procent av samtligas. Av sten och järn voro 21 uppförda med 14.9 procent av gruppens lagringsförmåga. Ett lagerhus med 2,500 decitons lagringsförmåga var uppfört av betong. Beträffande de övriga har sten, trä och plåt kommit till användning. Lagerhusbyggnader av mera brandsäkert materiel stamma från senare tider. Vad därefter beträffar s i l o s a n l ä g g n i n g a r n a äro dessa i övervägande grad utförda av mera brandsäkert materiel. Endast 2, företrädande 8.6 procent av samtliga silosanläggningarnas hela lagringsförmåga, äro byggda av trä. Sten och trä hava använts i 3

128 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

silosanläggningar. Beträffande de övriga utgöres byggnadsmaterielet av betong, sten och järn. Nära en tredjedel eller 32 av v a 1 s k v a r n a r n a med 21 procent av samtligas lagringsförmåga äro byggda av trä, 42 med 42.5 pfoav samma lagringsförmåga av sten och 4 med 15 procent av valskvarnarnas lagringsförmåga av sten och järn. Betong har kommit till användning vid tre valskvarnars uppförande. Storlek.

De egentliga lagringslokalernas, silos' och valskvarn ar nas storlek äro mycket olika, vilket framgår av följande sammanställning: ; Lagringslokaler

Storlek deciton

antal 2,001— 4.000 4.001—10,000 10,001-20,000

. . . . . . . .

över 20,000 Summa

, deciton

Silos

Valskvarnar

antal

deciton

antal

| 1 deciton 1 1

151,710

33 9

340,740

3 7 13

3,240 26,000 103,000 622,800

42 33

195,630 79,350

18 7

120,620 194,140 i 244,180 305.950

755,040

864,890

I den minsta storleksgruppen komma mer än hälften av de egentliga lagringslokalerna, mer än fyra tiondelar av valskvarnarna, men endast en av silosanläggningarna. Den följande storleksgruppen omfattar jämväl ett synnerligen stort antal eller icke mindre än en tredjedel av såväl lagringslokalernas som valskvarnarnas antal. Av silos komina på denna grupp endast tre. I de två högsta storleksgrupperna komma bland lagringslokalerna 14, bland valskvarnarna 25 och av silos 20, varav på högsta gruppen falla resp. 9, 7 och 13. Om således i fråga om antal de minsta storlekarna äro starkast företrädda av de egentliga lagringslokalerna och i nästan lika hög grad av valskvarnarna, medan i frågo om silos förhållandet är alldeles omvänt, så att bland dessa de minsta storlekarna äro mycket obetydligt företrädda, framträder samma fördelning ännu tydligare, när lagringsutrymmet inom varje grupp uppmärksammas. Medan av lagringsutrymmet inom de två lägsta storleksgrupperna nära hälften faller å de egentliga lagringslokalerna och mer än en tredjedel å valskvarnarna, så kominer av silos' sammanlagda lagringsutrymme icke fullt 4 % på de två lägsta grupperna, därav endast 0.4 % på den lägsta gruppen, medan inom sistsagda grupp de egentliga lagringslokalerna hava nästan en femtedel och valskvarnarna nära en sjundedel av hela sitt lagringsutrymme. Näst största storleksgruppen omfattar väl en tiondel av de egentliga lagringslokaler-

KAP. VI.

LAGRINGSLOKALER.

na, 28.2 % av valskvarnarna, men endast 13.G % av silos. Inom den största storleksgruppen äro de egentliga lagringslokalerna företrädda med 44.4 % och valskvarnarna med 35.4 %, eller med knappast mera än en tredjedel, medan silos åter inom samma grupp hava mera än fyra femtedelar eller 82.2 % av hela sitt lagringsutrymme. I näst största storleksgruppen är medeltalet för storleken störst hos lagringslokalerna eller 15,870 deciton, medan silos i samma grupp hava en genomsnittsstorlek av 14,710 deciton och valskvarnarna i samma grupp en genomsnittsstorlek av 13,560 deciton. I största storleksgruppen åter hava de egentliga lagringslokalerna minsta genomsnittsstorleken eller 37,860 deciton, valskvarnarna 43,710 och silos 47,900 deciton. Skillnaderna i storlek inom sistnämnda grupp äro således icke synnerligen stora, beroende även därpå, att flertalet bland dessa anläggningar tillkommit under senare tider och att man vid bestämmandet av den storlek, som ur drifts- och allmän ekonomisk synpunkt kan anses tillfredsställande, funnit en storlek av 40,000—50,000 deciton såsom den för svenska förhållanden lämpliga. Lokalernas tekniska utrustning har icke blivit så känd som Teknisk önskligt vore. Där den tekniska utrustningen är av modernare "trust»i'»g. beskaffenhet, kunna eljest lokaler, som i andra hänseenden icke fylla så stora anspråk, dock vara dugliga lagringslokaler. De bristfälliga uppgifter, som inkommit rörande arbetsmaskiner och apparater, använda för spannmålens transport, rensning, torkning och förvaring, ävensom om arbetsmaskiners och apparaters sammanlagda kraftanspråk och drivkraftens art och storlek, giva emellertid v ; d handen, att, även om åtskilliga lokaler finnas med jämväl moderna anspråk tillfredsställande teknisk utrustning, det stora flertalet av de lokaler, som användas för spannmålens lagring och förädling, så väl i fråga om antal som lagringsutrymme, äro allt annat än väl utrustade i tekniskt hänseende. Flera lokaler, vilkas byggnadsstomme förefallit god, och vilkas utrymme varit ansenligt, hava överraskat med fullständig frånvaro av all den tekniska utrustning, som numera är alldeles oundgänglig för en rationell transport, lagring och skötsel av den spannmål, som införes i lagringslokalen. Vad d e e g e n t l i g a l a g r i n g s l o k a l e r n a vidkommer, är en med hänsyn till byggnadskonstruktion och teknisk utrustning i övrigt väl försedd lokal alltjämt en stor sällsynthet i Sverige, medan däremot flera av v a l s k v a r n a r n a hava god utrustning och särskilt bland de senast i Sverige uppförda s i l o s finnas åtminstone ett par, som torde lämna uthärda tävlan med det allra förnämsta, som på detta område hittills åstadkommits i världen. Mer än en utav de största anläggningarna lida dock av, att särskilt krafttillförseln ännu icke kunnat ordnas på ett alldeles tillfredsställande 9—194643.

130 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

sätt och att därför kostnaderna för tillförseln av kraft alldeles för mycket belasta företagens verksamhet. Förlaga-

Förläggningsplatsen för egentliga lagringslokaler, valskvarnar och

i Ii 'il (18) > I(l 19

silos har i Sverige länge alltför mycket bestämts av tillfälligheter. Det billiga pris, till vilket den mänskliga arbetskraften, ej minst för transportändamål, länge stått till förfogande, har under lång tid gjort frågan om förläggningsplatsens läge av alltför underordnad betydelse. Utvecklingen under de senaste åren har emellertid låtit denna fråga träda i förgrunden. Förläggningsplatsens läge har sålunda redan en synnerligen stor betydelse, som dock ökas med var dag som går, och som även medför, att en mängd lagringslokaler, som ännu kunna betraktas som »möjliga» för spannmålslagring, i en snar framtid torde behöva övergivas och ersättas med nya gynnsammare belägna. Såväl egentliga lagringslokaler som valskvarnar och silos hava i alltmera ökad utsträckning fått sin förläggning i knutpunkter för transportväsendet inom jordbruksdistrikten eller i de större förbrukningsmedelpunkterna. Ägare.

De små anspråk, som fordom ställdes på inrättningar för spannmålens lagring och förädling, gjorde, att dylika kunde utan svårighet åstadkommas. Så fort en lantegendom fått en viss storlek, hade den att vid byggnadsutrustningen även räkna med utrymme för spannmålslagring. Före år 1917 var staten icke ägare till några andra egentliga spannmålslagringslokaler än till dylika, som uppförts för försvarsändamål. Följande sammanställning av ägare till här särskilt behandlade Lagringslokaler

Silos

Valskvarnar

Ägare

Enskild

antal

deciton

antal

161,750 222,940

1 22

—

—

38,720 4,025 340,000

767,435

37 9 1 Stat Snmma

antal

deciton

23,000

48 50

155,810 703,440

682,035 50,000

— —

— —

—

—

755,035

8C4,S95

deciton

lagringslokaler visar, att staten för närvarande är ägare endast till 9 egentliga, lagringslokaler med en lagringskapacitet emellertid av inemot hälften eller närmare angivet 44.3 % av samtligas lagringsutrymme, samt att kommunen är ägare blott till 0.5 % av de egent-

KAP. VI.

LAGRINGSLOKALER.

liga lagringslokalernas lagringsutrymme och 0.7 % av valskvarnarnas lagringsutrymme, ävensom att varken stat eller kommun är ägare till någon silos. Lantmannaföreningar äro ägare till närmare 5 % av de egentliga lagringslokalernas lagringsutrymme, en av rikets största silosanläggningar samt två valskvarnar, övriga lagringslokaler äro fördelade på bolag och enskilda, vilka tillsammantaget äga väl hälften av samtliga nu ifrågavarande lagringslokalers totala lagringsutrymme. Av valskvarnar äga bolagen omkring 70 % och enskilda omkring 18 %. Av silos äga bolagen mera än nio tiondelar, enskilda endast 3.1 %. De genom räknekorten insamlade uppgifterna å inom riket förefintligt lagringsutrymme hava i tabellbilagan A sammanställts i vissa grupper för härader och städer, för landsbygd och städer inom varje län samt länsvis.

KAP. VII.

Spannmålens transport och lagring samt lagerhus. F r å n producenten transporteras spannmålen för närvarande så gott som utan undantag i säckar pr åkdon till närmaste järnvägsstation eller kaj. Kommittén har undersökt möjligheten att undvika spannmålens säckning och övergå till transport i löst skick. Detta har likväl befunnits orsaka sådana svårigheter med åtföljande kostnadsökning vid järnvägstransporten att besparingen i säckhyra (förr c:a 0.05, numera c:a 0.20 kr. pr deciton) icke kan väntas täcka merkostnaden. Kommittén har därför funnit, att transporten i säck tills vidare bör bibehållas, men vill framhålla, att transportmedlens utveckling möjligen kommer att inom ganska nära tid ändra detta sakläge. Nedan undersökes i kapitel I X biltransportens konkurrenskraft med järnväg. I den mån landsvägarnas tillstånd ger bilarna försteg, kommer sannolikt spannmålen att bäst transporteras i löst skick direkt till kvarn eller lagerhus. Spannmålen, som från producenten fraktats i säck till närmaste järnvägsstation, samlas vid denna i smärre magasiner eller i uppsamlingslagerhus i partier om minst 1 vagnslast (c:a 5 å 15 ton) och sändes vidare till kvarn eller centrallagerhus. Denna vidaresändning bör vid smärre magasiner helst ske direkt i producentens säck utan dess öppnande, så att spannmålen kommer i orört skick från producenten till den sortering och det sammanförande till större partier, som av fackutbildat folk utföres i centrallagerhuset eller i kvarnen. Tömmes säckarna och sker omsäckning vid ett litet magasin, som ej har råd att hålla sakkunnig personal för gradering, blir gärna spannmål av olika kvalitet hopblandad och därigenom värdeminskad. Vid järnvägsstationen kan ock förekomma större magasin än ovan förutsatts, uppsamlingslagerhus, med större lagringsutrymme. E t t dylikt lagerhus förutsätter spannmålssakkunnig föreståndare, ty där sker som regel förvaringen i löst skick, och lik-

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

artade partiers sammanförande till större. Från uppsamlingslagerhusen går spannmålen som regel direkt till kvarnen, men kan även gå till centrallagerhus för långtidsförvaring. Från uppsamlingslagerhuset och från centrallagerhuset till kvarnen sker för närvarande som regel transporten så, att spannmålen sackas och lastas å järnvägsvagn. Det torde kunna ifrågasättas, om icke det skulle löna sig att för dessa transporter förse täckta järnvägsvagnar dels med avstängningsanordningar i dörrarna, som möjliggöra transport av spannmål i löst skick, dels ev. även med bottentömningsluckor. Härigenom skulle vinnas, att vid lagerhusen kunde spannmålen tappas direkt från bottnar eller från silos i järnvägsvagnen och från denna genom bottentömningsluckorna direkt i kvarnens mottagningstrattar, där icke sugelevator arbetade direkt i vagnen. Detta förfaringssätt med transport i löst skick blir särskilt motiverat i kristider, då säckbrist lätteligen kan uppkomma. Det torde emellertid redan nu kunna ekonomiskt mäta sig med transporten i säckar. Mot dess införande talar emellertid behovet för ändamålet av särskilt utrustade järnvägsvagnar. Lagerhusen bliva enligt ovan av trenne slag: 1) stationsmagasin, 2) uppsamlingslagerhus och 3) centrallagerhus. Stationsmagasin av ordinärt slag äro avsedda för sackad spann- stationsmal om sammanlagt högst 100 ton på en gång inlagd kvantitet. ma9asmDessa magasin uppföras lämpligen i en å två våningar eller ock inrättas bottenvåningen i ett vanligt magasin för ändamålet. Föror skola hava särskild lastkaj i nivå med magasinsgolvet, vid vilken lastkaj höjden över vägbanan skall vara ungefär lika med en ordinär lastvagns lastplan eller 1.2 m., så att säckarna enklast möjligt kunna föras in i magasinet. Transportanordningarna i ett dylikt stationsmagasin äro vanligen endast säckkärror. De maskinella anordningarna behöva endast bestå i en våg för sackad spannmål. Golvarean för säckupplagen kan beräknas rymma c :a 1 ton pr m.2 Dessa stationsmagasin böra endast avses att hopsamla spannmål till vagnslaster under tröskningstiden. När densamma är över, är det icke ekonomiskt att hava spannmål lagrad i desamma för längre tids förvaring. Spannmålens skötsel drager i dylika magasin utan maskinella anordningar så stora kostnader, att dess snara transport till centrallagerhus eller kvarn väl betalar sig. I samband med dessa stationsmagasin anordnas ofta upplag för fodermedel och konstgödsel. Handeln med dessa varor kräver personal på platsen året om. Detta medför, att man ofta vid sådan kombination av spannmålshandel och fodermedel m. m. begagnar spannmålsutrymmet för långtidsförvaring (höst till vårj av spannmål, nu upplagd i löst skick. Spannmålens behövliga luf tning sker

134 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

genom omskyffling för hand, vilket sker under tid, då personalen är ledig från fodermedelsaffären. När denna rörelse tager större omfattning, införas mekaniska hjälpmedel för spannmålens hantering: automatiska vågar, aspirator, elevatorer och snäckor, varmed uppsamlingslagerhuset är färdigt. Central- F r å n stationsmagasinet går spannmålen till kvarnen eller till lagerhus. c e ntrallagerhuset. Ett önskemål är, att den transportväg väljes, «g- 1—3. s o m g e r producenten betalning i överensstämmelse med varans kvalitet, d. v. s. dess marknadsvärde, vilken vid tvist mellan köpare och säljare måste bedömas av opartisk tredje man. Vid direkt spannmålshandel mellan lantbrukare och kvarn är risken stor, att sakkunskapen och ekonomien helt äro till den senares fördel. Då därtill kommer, att våra lantbrukare som regel endast hava att sälja smärre partier, vilka icke kunna bära kostnaden av en tvist, blir följden, att producenten ofta kan väntas bliva underbetald. I producenternas, framför allt i de smärre producenternas, intresse ligger därför, att spannmålen på väg till kvarnen passerar centrallagerhuset eller uppsamlingslagerhuset, där varje producents vara opartiskt graderas för sig och sedan sammanföres med likvärdig vara till stora, enhetliga partier, vilka bliva begärliga för kvarnarna. Att låta spannmålen gå direkt från stationsmagasinet till kvarnen medför besparing av omlastning m. m. vid centrallagerhuset. Kostnaden härför beräknas särskilt nedan i kap. IX.. Det blir, då denna kostnad är känd, en affärsfråga från fall till fall för producenten att avgöra, om han tror sig kunna göra större förtjänst genom att anlita centrallagerhuset och dess möjligheter till bättre priser. Enbart förefintligheten av dessa centrallagerhus med deras möjligheter till ekonomisk långtidsförvaring (under ev. belåning av varan, se kap. XII) har all sannolikhet att verka i hög grad förbättrande pä producenternas pris även i de fall, då dessa icke anlita centrallagerhusen. Tekniska Vid centrallagerhuset anordnas kajer för järnväg och för föror. Tchbehanf- -"- dessa kajer placeras trattar för spannmålens tömning direkt ned Ungsmetoder i de mekaniska transportanordningarna, antingen direkt i elevator \agerhus. e ^ e r P** bandtransportör (eller i snäcka), vilken i horisontalled för spannmålen fram till elevatorn. Genom elevatorn föres spannmålen upp till den automatiska vågen och faller från denna ned i den för luftning med cyklon försedda rensmaskinen (aspiratorn). F r å n rensmaskinen går spannmålen till en andra elevator, som

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

för den upp till band- eller snäcktransportör på lagerhusets vind, varifrån den genom stuprör får störta ned till sin förvaringsplats inom lagerhuset. Är spannmålen fuktig, får densamma, antingen omedelbart eller så snart ske kan, passera torkanordningen, där fuktighetshalten nedbringas till den vid förvaring lämpliga, c:a 12 a 15 %, varefter spannmålen upplägges i lagerhuset. Vid uppläggningen i lagerhuset kan på bottnarna smärre partier (ned till c:a 10 ton) förvaras för sig i löst lager genom att avskärmas. Ännu mindre partier förvaras i säckstaplar. I silos bliva minsta partierna helst = en silosbehållares rymd eller 100 a 200 ton eller mera. Förvaring i silos är för större partier den mest ekonomiska. Det tarvar emellertid relativt torr spannmål (fuktighetshalt högst c fa 17 %). Där osorterad och otorkad spannmål (i vårt land med upp till 22 å 24 % fuktighetshalt) skall mottagas, måste därför även bottnar finnas. Ä dessa kan spannmålen alltid uppläggas. Användbara tjockleken å lagren varierar med fuktighetshalten, från några decimeter vid 20 % eller däröver intill 2 m. eller mera vid 15 å 17 %. Värdeförsämringen hos spannmålen under förvaring är vid 17 % fuktighetshalt eller därunder synnerligen obetydlig, om skötseln är något så när tillfredsställande. Vid fuktighetshalt över 17 % inträder en med fuktighetshalten snabbt stigande försämring under förvaring. Spannmål med mera än 17 % fukt bör därför torkas ned till 12 å 15 % fukt. Torkning till under 12 % fukt ökar som regel icke marknadsvärdet. Spannmålen luftas under förvaringstiden. Detta kan vid förvaring å bottnar ske så, att spannmålen genom tätt placerade hål i bottnen får duscha från våning till våning, medan fönstren hållas öppna för vinden att blåsa rätt igenom lagerhuset. Denna luftning torkar samtidigt spannmålen på det mest naturliga sätt. Saknas dylik risselanordning, föres spannmålen genom stuprören ned till horisontalt transportband (eller -snäcka), genom denna till elevator, som för den till rensmaskinen, som användes som luftare (aspirator). Härifrån går spannmålen upp genom en annan elevator till band (eller snäcka) å vinden och ned genom stuprören på sin plats. Då spannmålen förvaras i silo, sker luftning med hjälp av transportmedlen och aspirator. Luftning behöver — vid spannmål om 12 å 15 % fukt — under vintern ske mera sällan, under våren och sommaren luftas var 14:e^å var 8:e dag. Fuktigare spannmål luftas oftare. Då spannmålen skall levereras från lagerhuset, får den som regel genom stuprören falla ned i en automatisk våg, som samtidigt

136 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Ceutrallagerhus.

137¶KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS

\

T77777777777777777,

IL' Fig. 2.

ILU Centrallagerhns.

138 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

säckar spannmålen. Säckarna dragas för hand på säckkärror ut i järnvägsvagnarna. Vid lastning i löst skick i järnvägsvagn eller fartyg, föres spannmålen genom stuprör, horisontaltransportör och elevator till automatisk våg, varifrån den antingen störtas direkt i järnvägsvagnen (resp. fartyg,) eller ock genom elevator, horisontaltransportör och stuprör föres till lämplig plats för störtningen. F r å n centrallagerhuset går spannmålen till kvarn eller hamn. mordninkar D e m e k a n i s k a anordningar, som äro nödvändiga vid och i ett l *i Lnfra™ centrallagerhus, angivas nedan till sina huvuddelar. lagerhus. Järnvägsspåren böra vara så anordnade, att växlingskostnaderna bliva minsta möjliga. Ett tågsätt vagnar bör därför kunna uppställas på en gång framför lagerhuset. Växlingsspår bör dessutom finnas, så att ett nytt tågsätt kan framföras och ett gammalt samtidigt avhämtas. Lämpliga längden av uppställningsspåren blir beroende på lagerhusets kapacitet samt på tillgången å växlingslok. Linder brådaste tiden bör omsättningen vara 2 å 3 gånger lagerhusets totala kapacitet pr månad. Detta motsvarar mottagning av 8 å 12 % av denna kapacitet pr dag. E n järnvägsvagn å 10 tons last upptager 10 m. spår. Härav kan nu erforderlig spårlängd beräknas, sedan från järnvägsstationen erfarits påräkneligt antal växlingar pr dag. Vid ett ordinärt centrallagerhus bör åtminstone 2 å 4 hundra meter sammanlagd spårlängd förefinnas till lagerhusets egen disposition. Platsen vid lagerhuset för vagnarnas lossning och lastning bör vara överbyggd och försedd med sidovägg från taket åtminstone ned till jämnhöjd med vagnskorgens underkant, d. v. s. till c:a 1 m. över räls överkant. Lossning och lastning av öppen järnvägsvagn bör nämligen kunna ske under starkaste blåst och regn. Vid lastkajen för föror bör på samma sätt överbyggnad vara anordnad. Tratt för spannmålens stjälpning från järnvägsvagn eller fora göres vanligen 4-kantig med lutning 45° å glidplanet. Trattens botten c :a 10 å 15 cm. i fyrkant med reglerbar lucka. Trattens öppning i perrongen omkring 0.60 å 0.75 m. i fyrkant, täckt av tät lucka, som hindrar vatten att tränga ned i tratten. Material plåt eller trä, plåtbeslaget å glidytan. Stuprör av i det närmaste kvistfria granbräder eller av plåt. Dimension inv. 15 X 1^ a 20 X 20 cm. (runda plåtrör diam. 15 å 20 cm.). I krökar och på andra ställen, där spannmålen stöter emot, infälles glasruta i träet eller plåtbeslås. Lutande delar i 35° å 45°. Transportförmåga i hyvlade trärör (ungefärlig) ton p r timme:

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

lutning = 15 X 15 cm. 20 X 20 cm. Normal lutning

35° 40 60 40°

40° 42.5 67.5

45° 501. 801.

De vertikala stuprören genom bottnarna placeras på ett inbördes avstånd, som medger bottnens tömning med minsta möjliga manuella arbete. Vid bottnar sammansatta av invid varandra liggande trattar, placeras ett stuprör i var tratt, vid plana bottnar förläggas stuprören på omkring 2 å 4 m. inbördes avstånd. Ä stuprören insättas växlar strax under varje bjälklag samt i rörgreningar. Dessa växlar bestå väsentligen av en plåtlucka, som i ena läget låter spannmålen passera, i andra läget tvingar den ut på bottnen. Strax ovan växeln slappes spannmålen från närmast överliggande botten in i stupröret genom en liten tratt, stängd genom en horisontal skjutlucka över tratten. I risselbottnar anordnas cirkulära koniska hål, med spetsen nedåt, omkring 5 cm. toppdiam., med lutning å sidan omkring 45°. Inbördes avstånd omkring 0.5 m. Hålet öppnas och stänges genom en liten skjutlucka strax under golvplankan (resp. -plattan). Dessa skjutluckor anordnas i rader på genomgående horisontala manövreringsjärn. Härvid tillses noga, att skjutluckorna på ett manövreringsjärn justeras så, att de alla öppna första springan till sitt risselhål precis samtidigt, så att duschen av spannmål blir reglerad precis lika i alla hålen. Manöverstängerna böra helst kunna manövreras från en från spannmål fri gång längs väggen. Horisontala transportanordningar äro band och snäckor. Transportbanden hava företräde genom sin större renlighet samt sin därpå grundade förmåga att efter varandra transportera olika sorter, utan att rester från föregående parti förorenar nästkommande. Dessutom har transportbandet fördelen, att avlastningen från bandet vid rörlig avlastare kan ske var som helst. Snäckan är åter billigare, kräver väsentligt mindre utrymme samt kan framställas av inhemska material. Dess manövreringsmaskineri tar mindre plats. Den kan göras enkelt rensbar. Vertikala transportanordningar äro väsentligen elevatorer, men dessutom spiralrutschbanor och paternosterverk för sackad spannmål. De senare äro endast behövliga, om upplag av sackad spannmål behöver anordnas å någon av bottnarna, vilket icke är fallet i vanliga centrallagerhus. Elevatorerna äro dels paternosterverk, inneslutna i trummor av trä eller järn, dels pneumatiska elevatorer, de senare speciellt använda för uppsugning av lös spannmål ur fartyg eller vagnar. Kapaciteten å dessa transportanordningar bestämmes i första hand av lossningshastigheten ur järnvägsvagnen, vilken kan beräk-

140 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

nas till 15 å 20 ton pr timme för var lossningstratt, som har plats. för särskild järnvägsvagn. Vid 2 lossningstrattar gives därför bandet kapaciteten c:a 35 ton pr timme. Lagerhusets omsättning under brådaste tiden (2 a 3 gånger lagringskapaciteten pr månad, se ovan), bestämmer minimikapaciteten å transportörerna. Skiftarbete bör då förutsättas med 16 å 24 tim. drifttid pr dygn. Samtliga i serie följande band, elevatorer, automatiska vågar m. m. måste hava samma kapacitet, om de skola alla helt utnyttjas. Den svagaste bestämmer farten. Lossningshastigheten ur lagerhuset bör vara lika med lossningshastigheten ur järnvägsvagn och härav bestämmes antalet automatiska vågar med säckningsanordning. Anordningarna för spannmålens rörelse inom lagerhuset för luftning bestämmes till sin kapacitet och sitt antal av lagerhusets kapacitet. Totala lagrade massan skall kunna röras på 7 a 14 dygn, varvid viss störning måste förutsättas. Skall samtidigt inlastning, åtminstone i mindre omfattning, ske, kan högst 10 timmar pr dygn anslås till den lagrade spannmålens omlagring och luftning. Transportörernas och aspiratorns minimikapacitet p r timme blir alltså = lagerhusets kapacitet : 70 å 140. För de olika transporterna i lagerhuset behoves en horisontaltransportör på vinden med elevator från källaren och en horisontaltransportör i källaren samt dessutom en särskild elevator till automatiska vågen med särskild horisontaltransportör från intagstrattarna vid järnvägsspåret samt från intagstrattarna för landsvägstransporter. Skall intagning av spannmål kunna ske samtidigt med rörelse inom lagerhuset, tillkommer en låg elevator med tillhörande aspirator, en hög elevator till vinden samt en horisontaltransportör därstädes. Inlägges samtidigt ytterligare en horisontaltransportör i källaren, finnes överallt reservdel för spannmålens rörelse inom lagerhuset. Automatiska vågar, säckningsmaskiner, aspiratorer med eller utan såll, fläktar samt deras tillbehör äro av tämligen enhetligt slag. Torkanordningarna äro i vanliga fall av två skilda typer: roterande horisontala trummor och vertikala fasta torkpelare. I båda risslas spannmålen genom en varm, torr luftström från kaloriferer, varefter den kyles i en kall luftström. Awerkningsförmågan på en dylik torkanläggning är normalt intill 1 å 2.5 ton pr timme. Det är lämpligt att före och efter torkanläggningen hava silos för 5 å 10 timmars avverkning. Dessa silos fyllas resp. tömmas under uppehåll i lastnings- och lossningsarbeten medelst lagerhusets ordinära transportanordningar, vartill åtgår c:a % å 1 timme. Det

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

torkade godset får lämpligen gå genom aspiratorn, innan det lagras. Även om man driver en dylik torkanordning hela dygnet, ger den dock endast 24 å 60 ton pr dygn (mindre för fuktigare vara), eller 600 a 1,500 ton pr månad. Att under våta år torka någon väsentlig del av skörden under tröskningstiden eller strax efter densamma, d. v. s. på 2 å 3 månader, är knappast görligt med nu begagnade torkningssystem. Härtill skulle krävas antingen mera storindustriella anordningar eller spridda småanläggningar med ytterst låg anläggningskostnad (jmfr. kap. I X ) . De förefintliga torkningssystemen kunna endast under normala år räcka till för enstaka våta partier. Bränsleåtgången är för brödsäd vid god värmeekonomi omkring 20,000 kalorier pr kg. borttaget vatten, motsvarande åtgång av c :a 12 till 20 kg. koks å 7,500 kal. vid torkning av 1 ton spannmål från 20 % fuktighetshalt till 14 %. (Uppgift från Koppen & Söner för Buttners torktrumma.) Havre drager c:a 50 % mera bränsle p r ton. Spannmålens luftning — vilken samtidigt innebär en torkning Luftnimgs— sker huvudsakligen på två sätt: genom att låta den passera en anordningai aspirator, därigenom luft blåses från en cyklon, eller genom rissling. En tredje metod, att lufta spannmålen genom att blåsa torr luft genom den lagrade spannmålen, torde icke vara lämplig vid lagerhus, där de mekaniska transportanordningarna äro så utvecklade, att kostnaden för spannmålens transport till aspiratorn blir försvinnande jämförd med kostnaden för luftgenomblåsning i lagret. 1 vanliga två- eller flervånings lagerhus av större eller mindre slag vinner man så mycket genom mekaniska transportanläggningar, att dessa i varje fall böra införas, man kan sedan ordna sin luftning billigare med aspirator än med luftgenomblåsning. Luftgenomblåsning kan åter bliva av värde, om det gäller att upplägga spannmål i en envåningsbyggnad i ett mäktigt lager. Väl fördelad inblåsning av luften underifrån skulle där medgiva långtidsförvaring utan omlagring. Detta kan vara av stort värde vid behov av snabbt iordningställande av provisoriska lagerhus för stora kvantiteter. Är icke luftinblåsningen väl fördelad, finnes risk att luften letar sig fram, bildande kanaler i spannmålen, som förfares utanför dessa. Såväl vid luftning med aspirator som med rissling måste en del av lagerhusets utrymme vara obelagt för att mottaga den luftade spannmålen. Vid rissling från botten till botten måste en undre botten vid risslingens påbörjande vara tom. Vid luftning genom aspirator måste åtminstone ett fack på någon botten eller en sil©

142 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

vara tom. Den kvantitet, som på en gång bör vara inneliggande i lagerhuset, blir därför mindre än lagerhusets totala kapacitet och kan överslagsvis beräknas till c:a 80 % av denna senare. Luftning bör ske i torr, helst kall luft, cl. v. s. sommartid på morgonen, helst med början en stund efter soluppgången. Betydelsen av spannmålens nedkylning efter torkningen är mycket stor. E t t flertal exempel på att spannmål utan att taga skada kunnat ligga orörd i månader eller år efter luftning vid stark kyla har konstaterats. Ett mångbekant fall är de fartyg med svenska spannmålslaster från U. S. A., vilka under avspärrningen uppehöllos i månader på färden, men dock befunnos i absolut förstklassigt skick vid framkomsten hit under en varm sommar. Orsaken var, att spannmålen vid inlastningen i U. S. A. störtats i fartygen under mycket stark vinterkyla och att spannmålen sedan legat orörd i fartyget. Löst liggande spannmål är synnerligen värmeisolerande. Detta är till skada, om en värmealstrande reaktion, t. ex. groning, börjar inträda inne i spannmålsbin gen. Den alstrade värmen kvarhålles då i bingen genom ytterskiktens isolerande förmåga. Genom värmen främjas fortsatt och stegrad reaktion, varför temperaturen hastigt stiger inne i massan, medan denna på ytan kan vara relativt sval. Ar åter spannmålen avkyld, bliva de värmealstrande reaktionernas utvecklingshastighet nedsatt och blir vid frusen spannmål nära lika med + 0. Spannmålens värmeisolerande förmåga kvarhåller kylan, varför spannmålen länge behåller sig i gott skick under förutsättning att den lämnas orörd. Vid kalla vinterdagar bör därför luftning ske i största möjliga utsträckning, varefter spannmålen länge kan lämnas orörd. Bottnarna kunna vara av trä eller av slipad betong. Trä har en icke oväsentlig fördel däri, att spannmålen håller sig torr på träbottnar. Då betongbottnar hava lägre temperatur än spannmålen, avslår sig fukten i denna senare på bottnen, spannmålens understa skikt bli blöta och klibba fast vid golvet. Skarpa vinklar undvikas, varför vid träbottnar inläggas trekantslister ( 3 X 3 cm.) efter väggar och runt pelare. Vid betongbottnar inläggas på samma ställen hålkälar. Springor tätas med »träcement» eller liknande. Höjden från botten till botten är beroende av användningssättet. Vid risselbottnar kräver spannmålens luftning en viss fallhöjd, varför våningshöjden här bör vara 3.25 m. Vid plana bottnar utan rissling kan höjden minskas till c :a 2.25 m. Vid fickbottnar blir våningshöjden 3.25 å 3.5 m. I bottenvåningen bestämmes höjden av de rörliga automatiska

KAP. VII.

TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

vågarna med deras säckningsapparat till c.-a 4.5 m. Denna höjd kan minskas, om antingen transportanordningar i stället ordnas till fasta vågar med säckning eller enldare säckningsvågar brukas. Lasten på bjälklaget vid mekaniska transportanordningar beräknas för det fall, att spannmål packats från golv till tak, d. v. s. spannmå] slast 2.5 ton pr m2 vid 3.25 m. våningshöjd och 1.75 ton pr ni2 vid 2.25 m. våningshöjd. Även om föreskrifter utfärdas rörande viss högsta tillåtna tjocklek å spannmålslagret, torde knappast kunna undgås, att allt w/ostor* emellan spannmålen fyllas ända upp till taket. Där spannmålen lagras i sackat skick torde lagerhöjden lättare kunna kontrolleras och lasten beräknas till max. 1.8 ton pr m 2 . Den normala tjockleken på spannmålslagren å bottnar är vid fuktighetshalt under 17 % upp till 2 m., vid mera fuktig spannmål minskas höjden ned till några dm. vid spannmål av 20 % eller mer. '///////////////////////////////A - 3- Centrallagerhus med silos. Schematisk Bottnarna avstängas i f a. .c k ^ Slängdsektion visande luftning av spannmålen. genom 2 m. höga fasta eller lösa skiljeväggar. De senare äro att föredraga, enär de medge smärre ytors avskiljande. Silos utföras runda eller fyr- till åttkantiga med en planarea om 4 a 30 m2 och en höjd upp till 20 m. eller mera. Deras botten göres trattformig i lutning 35° å 40° kring ett i centrum planerat tömningshål om c :a 15 cm. i tvärmått. Väggarna göras vertikala. Silos utföras i trä, armerad betong eller järn, varvid de två senare för ekonomiens skull kräva de största planmåtten. Bemärkas bör, att träsilos utförda av liggande virke (t. ex. spikade brädsilos) sammantryckas så avsevärt vid fyllning av spannmål, att rörliga fogar måste finnas mellan dylika silos och angränsande byggnadsdelar. Silos medgiva väsentligt bekvämare skötsel av spannmålen än vad som är möjligt på bottnar. De utföras därför numera oftast, där de enhetliga partiernas storlek medger detta. De allmänna byggnadstekniska synpunkterna vid konstruktion av ett spannmålslagerhus domineras därav, att spannmålen tager skada vid fuktighet och att lagerhusen oftast äro planerade ute på en öppen slätt, där regnstormarna uppnå en utomordentlig intensitet och varaktighet. Skyddet mot regn måste därför anordnas

144¶SPANNMÅLSLAGERHUSFBÅGAN.

så, som om man väntade upprepade besprutningar mot väggar och fönster från en kraftig brandpost. Samtidigt måste fönstren vid lagring å bottnar vara rikligt tilltagna för luftningens möjliggörande. Dessa omständigheter göra, att som regel lagerhusets väggar böra vid bottenpartier göras dubbla. E n tät yttre vägg med omsorgsfullt tätade fönster och en inre Vägg, mot vilken spannmålen vilar. Denna inre Vägg behöver vara c :a 2 m. hög i var våning. Mellan dessa yttre och inre väggar förlägges lämpligen en inspektionsgång. Själva den spannmålsbärande lagerhusstommen blir sålunda omgiven av ett yttre hölje, lämpligen inneslutande inspektionsgång kring bottnarna. Vid silos behöves ett dylikt yttre hölje, om materialet är trä. Äro silos av järn eller armerad betong, kan det yttre höljet undvaras men är till nytta för värmeisolering på våren och sommaren, då spannmålen lätt tager värme. Möjligen kan man för värmeisolering träkläda dylika silos invändigt. Vid yttre hölje'kring silos bör bemärkas, att inga rått- och insektsgömmor få bildas, utan varje tomrum skall vara belyst och enkelt åtkomligt för rengöring. Denna regel gäller alla delar av ett lagerhus. De tryck, som uppkomma i ett lagerhus, äro dels vållade av den vanliga lasten och dennas sidopressningar, dels av de abnorma anhopningar av spannmål, som kunna uppkomma om någon transportanordning går sönder i en serie i följd arbetande dylika. Den vanliga lastens sidopressning vållar vid lagring på bottnarna ett sidotryck nära lika det, som en vätska med sp. v. = 0.3 (vete och råg) till 0.2 (havre) skulle vålla. Detta måste beaktas och genomgående förankras från vägg till vägg. Sidopressningen i silos följer i silons övre delar samma lag, men på större djup blir sidotrycket mindre än vad detta ger, enär spannmålen delvis bäres upp av friktionen mot silons väggar. Speciella kalkyler erfordras därför för siloberäkningar. Abnorm anhopning av spannmål kan uppstå om t. ex. en elevator fortsätter att arbeta, medan mottagande transportbandet stannar. Spannmålen hopas då, tills upptäckt sker. F a r a n av dylik anhopning kan minskas och upptäckt underlättas genom att på dylika ställen anordna nödfallsstuprör, som efter viss anhopning för spannmålen ned i bottenvåningen till plats, där upptäckt lätt sker ev. alarm automatiskt slås. Vid de mekaniska och elektriska anordningarna bör särskilt beaktas, att dammet vållar eldfara. Kullager och kapslade motorer böra därför företrädesvis användas och elektriska ledningar och strömbrytare utföras med största möjliga brandsäkerhet.

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

145¶De brandsäkerhetsanordningar, som böra vidtagas vid ett lager- Brandskydd. hus, äro i huvudsak överensstämmande med vid medelmåttigt eldfarliga anläggningar av motsvarande storlek och värde på byggnad och lagrade varor. Den viktigaste åtgärden är att skilja maskinavdelningen från själva lagerhuset genom en brandsäker vägg med brandsäkra dörrar och att anordna en särskild trappa för vardera avdelningen. Genom denna åtgärd vinnes, att personalen dels kan rädda sig dels kan i trygghet nalkas eldhärden för släckning, var eld än uppstår. De horisontala transportörerna å vinden och i källaren måste genombryta brandväggen. I källaren betyder detta mindre, enär denna kan brandsäkert skiljas från ovanliggande lagerhus. Å vinden kan detta i vissa fall icke ske, utan måste som regel öppen glugg förefinnas där. Den kan stängas med brandlucka först sedan banden skurits. Begagnar man snäcka å vinden, kan ganska enkelt anordnas så, att från elevatorn i maskinhuset ledes spannmålen genom ett lutande eldfast stuprör med eldfast ventil genom brandmuren in till snäckan, som helt ligger inom lagerhuset, men har sin motor i maskinhuset kopplad med en axel genom muren. De brandsäkra dörrarna utföras av två eller tre lag furubräder (2 å 2.5 cm.) klädda med falsad, helst förtent plåt. Träet kan utbytas mot asbest eller dylikt. Dörren infattas i vinkeljärnsram, väl förankrad i murverket. Dess gångjärn fästas med djupgående skruvar i träet, varjämte regel och fals helst ordnas så, att dörren hålles fast i ramen, även om gångjärnen skadas av elden. Dörren skall sluta tätt i falsen. På dörren anordnas sprutlucka, som kan öppnas från båda sidor. Jämsides med dessa åtgärder kommer anordnande av vattentillgång för släckningen. Härvid beaktas, att lagerhuset icke bör vara uppvärmt. Ev. vattenreservoar samt rörstammar böra därför stå tomma vintertid och vattenpåsläppning ske vid eldalarm. Finnes högtrycksvattenledning på platsen, dragés densamma frostfritt fram till lagerhuset och pådragsventilerna förläggas invid lagerhuset, manövreringsbara både inifrån lagerhuset och utifrån. Där högtrycksvattenledning saknas anordnas ett pumpverk, elektriskt drivet och lämpligen förlagt c:a 50 m. från lagerhuset. Förmånligt är, om lagerhusets transformatorsanläggning förlägges vid pumpverket. Pumpverkets pådragning bör helst kunna verkställas såväl inne i lagerhuset som vid pumpverket. I samband med det elektriska pumpverket bör påpekas, att elektriska ledningar till lagerhuset å de sista 50 å 100 m. bör framdragas i jordkabel för att trygga mot åverkan vid brandtillfälle. Vattentillgång kan i vissa fall vid grusgrund vinnas genom en grundvattenbrunn. En dylik kan i gynnsamt fall giva intill 30 sek. 10—194633

146 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

liter. Om vattentillgången i grunden är knapp eller om ev. förefintlig vattenledning har otillräcklig kapacitet, anlägges en lågreservoar. I denna samlas vatten från en grundvattenbrunn, försedd med mindre pump, eller ur vattenledningen. Brandsläckningspumpen bör vid större anläggning kunna giva intill 30 sek. liter med 30 m. tryck över markytan vid brandpost. Eeservoaren bör räcka till minst 2 tim. släckningsarbete, d. v. s. rymma 220 m3 under ev. istäcke. Om naturligt vattendrag utnyttjas, bör även detta under istäcke vid lågvatten rymma minst 220 m3. F r å g a n om reservpump vållar lätt tvister med brandmän. Bemärkas bör härvid att, åtminstone för närvarande, bensinmotorsprutor icke äro pålitliga, då de långa tider stå utan att köras. De äro därför icke lämpliga som reservpumpar vid lagerhus. F r å n brandpumpen dragés ett huvudrör till lagerhuset. Från detta huvudrör dragés grenrör till en å två utvändiga brandposter, en på var sida om lagerhuset och på ungefär 20 m. avstånd från detsamma. Brandpoströr och huvudrör förläggas frostfritt. För brandposternas länsning användes en handpump. Invid lagerhuset grenar sig lämpligen huvudröret i två stammar med var sin ventil, manövrerbar såväl inifrån lagerhuset som utifrån. Dessa rörstammar uppdragas vertikalt en på var sida om brandmuren och så placerade, att man från brandposter på den ena rörstammen enkelt kan genom sprutluckan å branddörren bespruta eldhärd på andra sidan brandmuren. I var våning bör vardera rörstammen hava brandpost med ständigt påskruvad slang, helst försedd med reglerbart munstycke. Körstammarna böra vid sin djuppunkt vara försedda med tömningskranar. Finnes trappa i tegeltorn, brandsäkert skild från såväl lagerhus som maskinhus, kan man åtnöja sig med ett stigrör i denna trappa, med behövliga brandposter. Under de varmare årstiderna, då frost ej behöver befaras, kunna vattenledningsrören inom lagerhuset stå fyllda. För att möjliggöra omedelbar besprutning vid ett eldsvådetillbud kan gemensamt för båda rörstammarna anordnas en reservoar å lagerhusets eller maskinhusets vind. Denna reservoar behöver blott giva vatten under den tid, som åtgår till pumpverkets igångsättande. Beräknas en brandpost arbeta med 6 sek. liter under 15 min., bör pumpen hava hunnit igångsättas. Detta kräver minst 5 m3 rymd i reservoaren. Vid vartdera rörets inlopp i reservoaren anordnas en ventil, som automatiskt stänges vid H. V. Y. i reservoaren och öppnas för strömning från reservoaren till röret. Bräddavlopp ordnas.

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

147¶För att möjliggöra omedelbart ingripande vid eldens upptäckt vintertid, då rören stå tomma, fyllas lämpligen pytssprutorna med saltvatten. Två pytssprutor böra alltid finnas i var våning, en i maskinavdelningen och en i lagerhuset, på mest tillgängliga platser. För personalens alarmerande bör finnas en elektrisk alarmanordning, som sträcker sig genom hela lagerhuset och på vilken alarm kan slås i varje våning. Kolsyresläckning kan icke med särskild fördel användas i lagerhus, enär de många stuprören och övriga öppningar bortleda kolsyran och därmed förtaga dess effekt. Automatiska sprinklers kunna användas på sina ställen, främst i maskinhuset, men då desamma i varje fall måste vara urkopplade under vintern, då centrallagerhus framför allt användas, och då därtill besprutningen skadar spannmålen, torde deras nytta vara ringa i landets mellersta delar, varemot de hava större värde i södra delarna av landet. Av större vikt än brandanordningarna är personalens exercerande till brandsläckning. Vid alarm skall varje man hava sin uppgift sig tilldelad, allt ifrån att öppna kranarna från huvudröret till rörstammarna och igångsätta brandpumpen ända till att skynda upp på sina poster inom lagerhuset och där omedelbart ingripa med pytssprutor eller brandposter. Exercis med dessa åtgärders vidtagande skall ovillkorligt ske en gång i månaden genom plötslig alarmering. Lagerhuset kan i avseende å byggnadsmaterial göras mer eller mindre brandsäkert med övre gräns i den till alla delar icke brännbara och vid normal eldsvåda fortfarande bärkraftiga byggnaden. Vid affärsmässigt bedriven verksamhet väljes det byggnadssätt, som giver minimum av byggnadskostnad ökad med den kapitaliserade kostnaden för brandpremier och premier för driftsstörning. Där två byggnadssätt giva tillnärmelsevis lika värde å denna sammanlagda kostnad, väljes som regel det mera brandsäkra. De yttersta gränserna i brandsäkerhetsavseende representeras å ena sidan av byggnaden allt igenom av trä, å andra sidan av byggnaden allt igenom av armerad betong eller tegel. I viss mån en särställning intar den oskyddade järnkonstruktionen. Densamma är icke brännbar och har däri en fördel framför träkonstruktionen. Å andra sidan sammanstörtar den oskyddade järnkonstruktionen hastigt under inverkan av eld, medan däremot en träkonstruktion — om delarnas dimensioner äro tillräckliga — står bärkraftig kvar under och efter branden, om än kolad till några centimeters djup på ytan. Där brännbara lager förekomma, är den oskyddade järnkonstruktionen därför väsentligt underlägsen träkonstruktionen ur brandsäkerhetssynpunkt.

148 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

F ö r att erhålla en uppfattning av de byggnadstekniska anordningar, som i olika fall böra vidtagas ur brandsäkerhetssynpunkt, förutsattes nedan, att ett lagerhus är — med undantag av det brandsäkra transformatorrummet — utfört helt och hållet av trä samt med en trappa, varefter undersökes, i vilken ordning byggnadens olika delar böra göras mera brandsäkra, om man strävar att med minsta möjliga kostnadsökning nå största möjliga effekt ur brandsäkerhetssynpunkt. Först av allt böra tvenne trappor anordnas, en i vardera änden av lagerhuset och så placerade, att fri tillgång till endera trappan erhålles från varje punkt inom lagerhuset, var helst än eldhärden uppstår. Genom detta erhålles också möjlighet att i relativ trygghet nalkas eldhärden för släckning. I andra rummet kommer ordnandet av vattentillgång och därefter åtgärden att med en (ev. flera) brandmur skilja byggnadens olika delar fr ån. varandra, varvid de båda trapporna skola ligga å ömse sidor om brandmuren. E t t bottenmagasin kan icke helt delas genom brandmurar, enär horisontaltransportörerna kräva öppningar i källare oeh på vind. Man nöjer sig därför i regel med brandmur mellan maskinhuset och bottenmagasinet. I en siloanläggning bildar var silo en brandisolerad enhet, vare sig den är av trä eller armerad betong. Järnsilos isolera däremot ej. Inre isolering genom träbjälklagens utbyte mot brandsäkra bjälklag gör icke sedvanlig nytta, enär stuprör, elevatorer o. d. i alla händelser bryta denna isolering. Sedan den enda möjliga mera effektiva inre isoleringsåtgärden, brandmurar, införts, kan för den yttre isoleringen byggnaden utvändigt putsas eller förses med ytterväggar av tegel. Vid fritt läge är denna åtgärd ganska betydelselös. Närmaste åtgärd är därefter att förstärka motståndskraften vid sannolika eldhärdar. En dylik möjlig eldhärd är säckupplaget, vanligen förlagt i bottenvåningen i lagerhuset. Denna bör därför i första hand invändigt putsas å pelare, väggar och tak. Ytterligare förstärkning av denna isolering kan lämpligen vinnas genom att utföra lagerhusets bottenvåning med dess tak av tegel och armerad betong, medan ovanliggande partier utföras som förut i trä. Om denna anordning vidtages, böra samtidigt stuprören genom bottenvåningen göras av armerad betong och växlarna och utlopp å desamma utföras brandsäkert inklädda. I maskinhuset kommer den största eldfaran från oljedränkt trassel, varmgångna lager och elevatorhuvuden samt elektriska utrustningen. Motorer, lager och ledningar förutsättas visserligen — se ovan — vara av minst brandfarliga slag, men åverkan eller misskötsel i ena eller andra avseendet kan dock åstadkomma en

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

viss brandfara. I första hand kan densamma minskas genom att anordna plåtkärl för trasselavfall och annat skräp och plåtbeslå eller putsa träet invid motorer, strömbrytare, ledningar o. d. Vill man ytterligare öka brandskyddet, utföras bjälklagen av armerad betong och väggarna av tegel. Samtidigt utföres maskineriet så långt möjligt av obrännbara material, t. ex. plåt i elevatortrummorna i stället för trä. Vidare ökning av brandsäkerheten omfattar lämpligen bjälklagens i lagerhusets utförande i armerad betong samtidigt som stuprören plåtbeslås. Denna åtgärd torde dock endast undantagsvis böra ifrågakomma, enär bättre torde vara att övergå till silos av brandsäkert material. Vid silosavdelningen gäller i stort sett samma synpunkter som vid bottnar, d. v. s. den ev. brandhärden bör isoleras och så, att man i första hand isolerar den mest farliga eldhärden. Vid silos tillkommer emellertid möjligheten att isolera den förvarade varan. Denna är i och för sig synnerligen ofarlig ur antändningssynpunkt, och inne i silocellen finnes ingenting annat än spannmålen. Silocellen har i nedre änden blott en liten öppning, som enkelt kan täckas brandsäkert. Täcker man även silons övre ände och anordnar tilloppet brandsäkert, så har man ett idealiskt skydd mot brandfara, större i samma mån som silons väggar äro brandsäkra. Denna brandsäkerhet bör avpassas efter den möjliga eldåverkan. Vid silos förvaras, liksom vid bottnar, gärna säckar i bottenvåningen under silostrattarna. Dessa böra därför i första hand göras brandsäkra genom att utföras av armerad betong och på sådant sätt, att trattarna (och ev. delarna mellan dem) bilda ett sammanhängande betongbjälklag, som helt isolerar ovanliggande partier från bottenvåningen. Silofacken kunna nu ställas på detta brandsäkra underlag. Är maskinavdelningen eller bottenavdelningen genom brandmur skild från silospartiet och silos vid sina övre delar genom brandbotten skilda från uppställningsrummet för transportbanden, kunna själva silostrummorna vara utförda av trä eller t. o. m. av plåt, utan att brandrisken blir nämnvärd. Skulle yttre brandfara förefinnas, t. ex. genom angränsande eldfarliga byggnader, bör vid trä- eller järnsilos yttre brandsäkert hölje anordnas av tegel, betong eller liknande. Vid silos av armerad betong uppnås genom ovan angivna anordningar vid inlopp- och tömningstrattar praktiskt taget absolut brandsäkerhet. Där brandsäkerhetssynpunkterna av ena eller andra orsaken bliva dominerande, bör därför brandsäkert täckta silos av armerad betong komma till användning.

150 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Uppsam- Uppsamlingslagerhus kunna byggas på samma sätt som ovan ' huTr~ a n g i v i t s för centrallagerhus. Anordningarna för lossning ur järnRg. 4. vägsvagn kunna därvid göras något mindre utförda, i övrigt skiljer då blott storleken dem åt. Man kan sålunda göra uppsamlingslagerhus med bottnar eller silos eller båda av trä, järnkonstruktion eller armerad betong och med transportanordningar, vågar m. m. som vid centrallagerhuset. Som regel kräver emellertid ekonomien vid uppsamlingslagerhusen de mest ekonomiska konstruktioner, man bygger därför ofta enbart av trä, möjligen med ytterväggar av tegel. För att spara utbyter man dessutom gärna de horisontala transportörerna mot sneda stuprör. Lagerhuset får då följande huvuddata. Planen kvadratisk med tvärmått upp till c :a 12 å 16 m. I byggnadens mitt en elevator upp på vinden, där en växel kan föra spannmålen till något av de sneda stuprör, vilka mynna c :a 3 m. över översta bottnen eller c:a 1 m. över silos överkant. Dessa sneda stuprörs nedre ändar äro spridda jämnt fördelade över hela arean av översta våningen. Deras lutning vanligen intill 40 J å 45°, minst 35°. Den senare lutningen tillämpas endast för stuprören tdl de fyra hörnen. I bottenvåningen anordnas en låg elevator upp till automatisk våg och aspirator med cyklon placerade i bottenvåningen eller i en utbyggnad.. E t t stuprör leder från aspiratorn till den centrala elevatorn. E n låg elevator kräves i centrum i förbindelse med de nedkommande sneda stuprören för transport till aspiratorn vid spannmålens luftning. Man kan även anordna så, att hela maskineriet (våg, aspirator) förlägges i en tornbyggnad ovan den centrala växeln till vindens stuprör. Den centrala elevatorn uppdrages då till automatiska vågen. Man spar sålunda två låga elevatorer, men får maskineriet relativt svåråtkomligt överst i lagerhuset. A andra sidan minskas brandfaran, då en eldsvåda i maskinrummet i tornet lätt kan hindras sprida sig nedåt till lagerhuset. Frågan, om bottnar eller silos böra användas, avgöres genom antalet sorter, som skola lagras och storleken av enhetliga partier. Äro sorternas antal litet (4 a 9) kunna silos med fördel brukas. I annat fall medgiva bottnar en synnerligen långt gående uppdelning i olika partier. Lämpliga.kapaciteten på ett uppsamlingslagerhus bestämmes av det tillhörande jordbruksområdets produktionsförmåga samt av de slag och sorter av spannmål, som skola förvaras. TJndre gränsen för kapaciteten uppkommer, om endast den till avsalu avsedda brödsäden får — vanligen med minst 8-fald. omsättning — passera uppsamlingslagerhuset, medan all övrig spannmål stannar å gårdarna. E n väsentlig ökning i kapaciteten inträder, om upp-

mJ

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

VCRTIKRL. SELKTIOrt.

'///////////////vy////////////////////////vy///////////////>////// Lf^/0^9/^7L//VSSLjRSf/T>//L/S /~jeo cfA/rn^L ei.£i#7Tox r/C/f9C!7T/W/t.

3£AT/0/tf.

Fig. 4.

Uppsamlingslagerhus.

152 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

samlingslagerhuset även avses till förvaring — under belåning — av producenternas för egen konsumtion avsedda brödsäd. Störst blir uppsamlingslagerhuset, om det även skall mottaga producenternas till gårdens konsumtion avsedda fodersäd. Ekonomien i ett uppsamlingslagerhus, räknad i kostnaden pr ton förvarad spannmål, blir gynnsammare ju större ett välbelagt lagerhus är. Undre

Fig. 5. Förrådslagerhus med dikes-silon.

gränsen för lagringskostnaden pr viss kvantitet framkommer därför, om samtlig spannmål, både bröd- och fodersäd, föres till uppsamlingslagerhuset, med undantag blott för veckans eller månadens konsumtion på gården. För att erhålla besked om denna undre gräns har i kap. IX undersökts även detta fall. Frågan må sedan stå öppen att avgöras från fall till fall, om gårdsmagasinet ger bättre eller sämre ekonomi. Denna användning av uppsamlingslagerhusen kan framför allt få betydelse, där torkning av fodersäden ofta är av nöden. E n torkanläggning, åtminstone i nu bruklig form, kräver då samtidigt ett lagerhus, och då spannmålen för att torkas i varje fall måste

KAP. VII. TRANSPORT, LAGRING OCH LAGERHUS.

forslas till detta, kunna vissa fördelar, speciellt belåningsmöjligheten, giva skäl att undersöka även den kooperativa lagerhusdriften för all spannmålen. Där mycket stora enhetliga partier spannmål skola förvaras kan Diket dikes-silon användas. Dess transporttekniska och spannmålstek- Fig. niska anordningar äro fullt överensstämmande med centrallagerhuset med silos. Skillnaden är att i stället för flera åtskilda silobehållare finnes här en stor dikesformad silo. Denna typ ger bättre ekonomi än vanliga centrallagerhus, men kräver, som sagt, stora enhetliga partier, varför den endast är användbar i vissa fall.

KAP. VIII.

Anläggningskostnader. För att möjliggöra kostnadsuppgifternas justering vid ändrat prisläge och vid ändrade förhållanden mellan de olika materialens kostnader, har angivits massorna i olika ingående byggnadsdelar. För att minska tryckningskostnaderna hava använda enhetspriser sammanförts, förkortningar för materialen begagnats samt sorterna över allt behållits lika med i enhetsprislistan utan upprepning i texten. Priserna gälla sommaren 1922. Prisuppgifter hava välvilligt lämnats av nedanstående personer och firmor, Inspektören vid Statens Fryshus- och Lagerhusstyrelse A. Persson, Kapten R. Schåltz, A.B. Industribostäder, Skånska Cementgjuteriet, Byggnadsab. Contractor, A.B. Armerad Betong, Malmö, Bergsunds verkstad, Asea, Luth o. Rosén, Zander o. Ingeström, Billmans A.B., Fredsfors A.B., John Wall och A.B. Koppens & Söner (torkanl.), samt för de speciella spannmålsmaskinerna av Amme, Giesecke u. Konegen, Braunschweig samt Andersson o. Hansson, Halmstad. Enhetskostnader. Tomt. Uppsamlingslagerhus vid järnvägsstation i smärre samhällen c:a 5.— kr./m 2 , centrallagerhus vid järnvägsspår och kaj i stad c:a 75.— kr./m . Planering av tomten (exklusive sprängning, massförflyttning o. d.) c:a 1.50 kr./m 2 . Staket c:a 10.— kr./m. Järnväg, normalspår i plan terräng c:a 45.— kr./m. Landsväg, (tillfartsväg), bredd = 5 m., vältad makadamväg c:a 30.— kr./m. Byggnad. Schakt (sch.) 3.—kr./m 3 , d:o med återfyllning 4.50 kr./m 3 , grusfyllning (gr.) 9.— kr./m 3 , dränrör 2.— kr./lm. Betong (bet.): i grunder, oarmerad 1 : 5 : 7.5 med sparsten 30.—

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

kr. m 3 ; armerad i plattor o. d. 1 : 2 : 3 75.— kr./m 3 , d:o i pelare och grova konstr. 55.— kr./m 3 . Form (frm): plan (inkl. ställningar) 7.50 kr./m 2 , kring pelare och balkar 4.50 kr./m 2 . Stålslipning: plan, horis. överyta 3.50 kr./m 2 , plan, vert. yta 5.— kr. m 2 . Tegel (12"): 100.— kr. pr 1,000, bastardbruk ( 1 : 3 + 1:3) 45.— kr./m 3 . Inläggning 100.— kr./l,000. Slamning 1.50 kr./m 2 . Trä: bjälkar (bjlkr) intill 6".6" 125.— kr. m3, plank (pik) 100.— kr. m3, bräder 80.— kr./m 3 . Järn: i arm. bet. (jrn) 0.30 kr./kg., bultar o. d. O.oo kr./kg., byggnadssmide 0.60 kr./kg., järnbalkar (jrnblk) 0.35 kr. kg., nitade plåtarbeten 0.85 kr./kg. Dörrar: ytter- 125.— kr./st., inner- 60.— kr./st., brand- 200.— kr. st., stora ytter- för järnvägsskjul 400.— kr./par, d:o för fordonsskjul 300.— kr./par. Fönster: ordinära, dubbla med plåtlister o. d. 40.— kr./m 2 , d:o med sparvnät 45.— kr./m 2 . Ställningar: 2.50 kr./m 2 ytterfasad. Grunder till 1.25 m. under markytan. För trävägg å stolpar, sockel 40 cm. hög, plintar c/c 2.4 m. (pr m. sch. 0.8, bet. 0.?, frm. 1.?, jrn 1, bädd under sockeln 2.50 kr./m.) = 20.— kr./m. För tegelvägg: V2 stens sockel 40 cm. hög (pr m. sch. 0.5, bet. 0.45, frm. 3.4, jrn. 2, drän. 1 m., gr. O.25) pr m. = 40.— kr.; 1 stens sockel 1.2 m. hög (pr m. sch. 0.8, bet. 1, frm. 5, jrn 3.5, drän. 1 m. gr. 0,25) pr m. = 65.— kr. 1 l.2 stens sockel 1.2 m. hög (pr m. sch. 1, bet. 1.4, frm. 5, jrn 5, drän. 1 m., gr. O.25) pr m. = 80.— kr. Drändike. (sch. O.o, gr. 0.05, rör 1) pr m. 5.50 kr. Trappor, bredd = Q.75 m.: av trä 20.— kr./m., av betong 50.— kr./m 2 , brandstege av järn 10.— kr./m. Kostnad för pålgrund där fast botten ej finnes i närheten av markytan, blir, vid pållängd intill 10 å 15 m., pr ton buren last (byggnadens vikt + den lagrade varans) och meter pållängd vid armerade betongpålar: 0.70 kr., och vid träpålar (då grundv.y. inom 2 m. under markytan): 0.50 kr. Yttertak: fals. plåt å 1 Vi" panel å 3" . 8" åsar c/c 1.2 m. (pr n r bräder 0.035 m 3 , pik 0.015 m 3 ) 12.— kr./m 2 , d:o inklusive huvudbalkar och 4 m. långa stolpar av trä (pr m 2 bräder 0.035 m 3 , bjlkr 0.03 m 3 ) 16.— kr./m 2 , tegel å läkt å 6 cm. bet. med blk c/c 1.5 m., spann 4.5 m. (pr m 2 bet. 0.09, frm 1.4, jrn 3) 30.— kr./m 2 . Ytterväggar.

Tegelmur in- och utvändigt slammad: Va stens- 12.— kr./m 2 , 1 stens- 19.— kr./m 2 , 1 Va stens- 26.— kr./m 2 . Irävägg 1 Va" å vertik. trästolpar 4". 4" c c 1.2 m. burna av

156 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

horis. träbalkar 3 " . 8" å var 3.25:te m. i höjd med fäste av bult (0.8 kg./m 2 ), rödmål. 1. dyl. 9.— kr./m 2 . D:o plåtbeslagen 14.— kr./m 2 , d:o med utvändigt papp, rörning och puts 13.— kr. n r . Korrugerad plåt å slåar och stolpar av trä 9.— kr./m 2 . Innerväggar.

Värmeisolerad trävägg till kontor 15.— kr./m 2 , d:o dubbel \ 2 stens tegelvägg med mellanfyllning 25.— kr./m 2 . Bjälklag.

Gångbana längs ytterväggarna, bredd 0.5 m. av trä, spann 4 m., 2 st. 2". 8" och 1 Va" plank. (0.08 m 3 /m 2 ) = 8.— kr./m 2 , av betong tjocklek 8 cm. 18.— kr./m 2 . Under banden å vinden: av trä, plank 1 Va" bjälkar 3 " . 9" c/c 0.5 m. 7.— kr./m 2 , av betong (pr m 2 : bet. 0.15, frm. Lo, jrn 9, stålsl. 1) = 24.— kr./m 2 . Golv i bvn. å 1.5 t/m 2 å plintar 1.2 m. höga mellan pelarna c/c 4 m., av trä (pr n r : plank 0.04 m 3 bjälkar 0.045 m 3 ) 9.— kr./m 2 , av betong, plan. bjälklag (pr n r : bet. O.12, frm. 1, jrn. 8, stålsl. 1) 21.— kr./m 2 . Betonggolv på stampad jord, stålslipat 8.— kr. n r . Skjul för järnvägsvagnar (i centrallagerhus).

1) Av trä. Gavel: vägg 6 m 2 , grind 14 m 2 = 500.— kr. 1 m:s längd av skjulet: yttervägg 3.5 m 2 , därav 0.2 m 2 fönster, yttertak 5 m2, grund 1 m. — 125.— kr. 2) Av tegel och betong. Gavel: Va stens vägg 6 m 2 ä 12.— k r . m 2 = 72.— kr., grind 14 m 2 å 30.— kr./m 2 = 420.— kr. ^ = 492.— kr. 1 m:s längd av skjulet: Va stens yttervägg, 3.5 m 2 å 12.— kr./m 2 = 42.— kr., yttertak tegel å betong 5 m 2 a 30.— kr. n r = 150.— kr., grund 1 m. å 40.— kr./m 2 = 40.— kr. 2 = 232.— kr. Skjul för skjutsar (i centrallagerhus).

1) Av trä. Gavel: Vägg 15 m 2 , grind 7.5 m 2 = 400.— kr. p r Im. yttervägg 4.5 m 2 , därav 0.2 n r fönster, tak 5 m 2 , grund 1 m. = 140.— kr. 2) Av tegel och betong. Gavel: Va stens vägg 15 m 2 ä 12.— kr. = 180.— kr., grund 7.5 m 2 å 30.— kr. = 225.— kr. Z = 405.— kr. Va stens vägg 4.5 m 2 , därav 0.2 m 2 fönster, tak 5 m 2 , grund 1 m. pr 1 m:s längd av skjulet = 250.— kr. Sidovägg mot spannmål: 1 V*" vertikal plank på horis. trekantskurna bjälkar, höjd 1.5 m., spann 4 m. (pr m 2 : bjälkar O.025

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

m 3 plank 0.035 m3) = 7.— kr. D:o av betong (pr n r : bet. 0.08, frm. 2, jrn. 5, slamning 2) pr m 2 = 18.— kr. Vertikala väggar i silosbehållare: Träväggar av liggande 1". 7" bräder, spikade på varandra (packholtz-silos) till väggar i kvadratiska silos med 3.5 m. sida invändigt. Rymd 12.25 m 3 pr höjdin. cc 9.8 t. Pr höjdm. av ett silofack (fritt): trä 2.6 m 3 å 100.— kr. pr m 3 == 260.— kr. eller 26.50 kr. pr ton spannmål (vikt = 0.17 t. pr ton spannmål); I komplex, pr höjdm.: hörnsilo 1.9 m 3 trä å 100.— kr. pr m 3 = 190.—- kr. = 19.40 kr. pr ton spannmål (vikt = 0.13 t. pr ton spannmål); yttre mellansilo 1.6 m 3 trä å 100.— kr. pr m 3 = 160.— kr. = 16.30 kr. pr ton spannmål (vikt = O.n t. pr ton spannmål); innersilo 1.25 m 3 trä a 100.— kr. pr m 3 = 125.— kr. = 12.75 kr. pr ton spannmål (vikt = 0.08 t. pr ton spannmål). Cirkulära silos med träväggar av vertikala plankor, bildande en tub, järnbandad. Inre diam. 4 m. Rymd = 12.5 m 3 pr höjdm. cc 10 t. Pr höjdm. av ett silofack: fristående plank 3", trä 0.96 m 3 a 100.-—• kr. pr m3, järn 85 kg. å 0.60 kr. pr kg. = 147.— kr. = 14.70 kr. pr t. spannmål (vikt = 0.07 t. pr ton spannmål). I siloskomplex, innersilo med mellansilo, rymd = 20.5 m3 co 16.4 t., plank 4", trä 1.4 m 3 å 100 kr. pr m 3 , järn 120 kg. å 0.60 kr. pr kg. = 212.— kr. = 12.90 kr. pr t. spannmål (vikt = 0.06 t. pr ton spannmål). . Cirkulära silos av 6 mm.' plåt, fristående. Diam. = 6 m. Rymd 28.5 m 8 pr höjdm. cc 22.5 t. Vikt pr höjdm. 1,000 kg. å 0.85 kr. pr kg. = 850.— kr. = 30.— kr. pr ton (vikt 0.04 t. pr ton spannmål). Diam. = 10 m. Rymd 78 m 3 pr höjdm. co 62 t. Vikt 1,700 kg. å 0.85 kr. pr kg. = 1,450.— kr. = 23.— kr. pr ton spannmål (vikt = 0.03 t. pr ton spannmål). 8-kantiga betongsilos inre tvärmått = 5,850 m., vägg = 15 cm. Rymd pr höjdm. = 24.8 m 3 cc 20 t. Fristående silo pr höjdm.: bet. 7.5, frm. 38, stålslipn. 19, jrn 290 = 916.— kr. = 45.80 kr. pr ton spannmål (vikt = 0.9 t. pr ton spannmål). I siloskomplex, inre silo samt en mellansilo pr höjdm. rymd 29.5 m 3 cc 23.5 t.: bet, 5.6, frm. 28, stålsl. 27, jrn. 350 = 786.— kr. = 33.50 kr. pr ton spannmål (vikt == 0.6 t. pr ton spannmål). Av dessa siffror synes att vid silos av ordinära mått äro träsilos ekonomiskt mest fördelaktiga. Tubformade silos hava därvid fördelen över packholtz-silos att de förra icke märkbart sammantryckas under lasten av ifylld spannmål. I förslagen hava därför dylika tubsilos ställts upp till jämförelse med betongsilos. Dessa hava valts i stället för de billigare järnsilos, enär en brandsäker konstruktion önskats till jämförelse.

158 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Brandsläckningsanordningar. Elektromotorpump för 45 m. tryck vid 360 o. 720, 60 m. vid 1,800 l./min. med tillbehör såsom pådragsmotstånd, motortavla, rörledningar inom maskinrummet, ventiler, montage m. m.: 360 l./min. (7.5 hkr.) 1,900.— kr., 720 l./min. (12 hkr.) 2,200.— kr., 1,800 l./min. (37 hkr.) 3,100.— kr. Maskinhus till elektromotorpumpen 800.— kr. 50 m. utomhusledningar av gjutjärn, nedlagda å frostfritt djup. 4" (360 l./min.) 650.— kr.; 6" (720 l./min.) 800.— kr.; 8" (1,800 l./m.) 1,000.— kr. Summa kostnad för pump, maskinhus och 50 m. ledning: 360 1./ min. 3,350.— kr.; 720 l./min. 3,800.— kr.; 1,800 l./min. 4,900.— kr. 3" stigledning av smidesjärn, monterad 20.— kr./m. 15 m. 2 Va" slang (72.— kr.) med strålmunstycke (45.— kr.) och koppling (16.— kr.) till brandpost (50.— kr.) å 3" stigrör samt slanghylla (7.— kr.) 190.— kr. Utomhusbrandpost (120.— kr.) med brandposthuvud för 2 st. 2 lh" utlopp (80.— kr.) samt 8 st. 20 m. 2 Va" slangar med kopplingar (880.— kr.) och 2 st. strålmunstycken (90.— kr.) samt 50 m. utomhusledning å frostfritt djup (650.— kr.) 1,820.— kr. Vattenreservoar, nedschaktad i horisontal terräng med tätande betongskal. Vattenrymd under 1.' v. y. 200 m 3 6,000.— kr., 300 m 3 8,000.— kr. Grundvattenbrunn 1.5 m. i diameter, 5 m. djup under markytan 2,500.— kr. Elektromotordriven vattenringpump å 60 l./min. X 6 m. med handpådrag. 700.— kr. Vattenreservoar av armerad betong i vindsvåningen, rymd 20 m 3 2,000.— kr. Anordningar för spannmålen. 4-vägsväxel med spjäll pr st. 40.— kr. Spjäll pr st. 25.— kr. Spannmålsstuprör 15 cm. X 15 cm. pr lm. 1 1 . — kr. Säckkärror pr st. 35.— kr. Skyfflar pr 10 st. 40.— kr. Kvastar pr 10' st. 20.— kr. Elektrisk belysning, färdigmonterad på platsen: antal ljuspunkter = 25 st. ledning 150 m. pris 950.— kr. » » = 40 » » 300 » » 1,700.— » » » = 75 » » 600 » » 3,100.— »

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

159¶Elektrisk transformatoranläggning med ledningar. För att vinna en uppskattning av kraftkostnaden har undersökts förhållandena vid inkoppling till tertiärstation å Vattenfallsstyrelsens Alfkarlebynät. Från tertiärstationen till lagerhusets transformatorstation för en högspänningslinje å 3,000 V. Dess kostnad är e:a 2,000.— kr. pr km., dess längd antages till 1 km. 20 m. närmast transformatorn dragés högsp.-ledningen i kabel för en kostnad av c:a 140.— kr. Transformatorkiosk beräknas kosta c:a 600.— kr. upp till 120 kKV (kVA). Tablå över kostnaderna ger: Transformatorstorlek

Högsp.-ledning (1 km.) jordkabel (20 m.) och transformatorkiosk

5 kKA (kVA) 7.5 10 15 30 60 100 120

Transformator med instrumentering

Lågspänningskabel (50 m.) till lagerhuset

2,750

> > »

850 900

> >

t 5

> J>

1,050

Y

1,450 1,600

2,100 2,300

> »

Summa kr.

3,750 3,800 3,850 4,000 4,500 4,650 5,300 5,500

Den angivna storleken å transformatorn i kKA (kVA) kan approx. anses motsvara anläggningens hkr.-antal. Spannmålsmaskineri inkl. el. motorer (220 å 380 volt) tillbehör och c:a 15 m. kabel.

med

Elevator a 10 t./tim. hkr. = h. (i m.) X 0.075 kostn. = (750 + h. (i m.) X 92) kr. a 20 t./tim. hkr. = h. (i m.) X 0.15. kostn. = (1,050 + h. (i m.) X 112) kr. å 35 t./tim. hkr. = h. (i m.) X 0.225 kostn. = (1,500 + h. X 145) kr. a 50 t./tim. hkr. = h. (i m.) X 0.32 kostn. = (2,000 + h. (i m.) X 175) kr. Automatisk våg å 10 t./tim. = 2,300.— kr.; 20 t./tim. = 3,450.— kr.; 35 t./tim. = 5,250.— kr.; 50 t./tim. = 7,000.— kr.

160 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Säckningsvåg å 10—15 t./tim. = 1,420.— kr., 18—20 t. tim. = 3,700.— kr. Aspirator å 10 t./tim. = 2.500.— kr. — 1.5 hkr.; 20 t./tim. = 3,750.— kr. — 2 hkr.; 35 t./tim. = 5,950 kr. — 3.5 hkr.; 50 t./tim. = 8,000.— kr. — 5 hkr. Snäcka

Bandtransportör

å 10 t./tim. hkr. = 0.075 X 1. (i m.) kostn. = (350 + 51 1. (i m.)) kr. å 20 t./tim. hkr. == 0.15 X 1. (i m.) kostn. = (300 + 81 X 1. (i m.)) kr. ä 35 t.'tim. hkr. = 0.25 -j- O.225 X 1. (i m.) kostn. = (2,250 + 1. (i m.) X 130) kr. ä 50 t./tim. hkr. = 0.35 + 0.32 X 1. (i m.) kostn. = (2,900 + 1. (i m.) X 155) kr.

I nedanstående kostnadsberäkningar förutsattes lagerhuset uppfört å plan terräng i järnvägsspårets nivå. Marken antages vara ordinärt schaktbar och med ordinär bärkraft för grundläggning (cc 2.5 at.). För ev. planering av terrängen eller bergsprängning måste för olika fall göras tillägg liksom för ev. behövlig stärkning av undergrunden eller paining till fast botten. 1. Uppsamlingslagerhus (Kap. VII fig. 4) med fickbottnar och centrala, sneda stuprör. Lagring pr botten 120 t. lika fördelade i nio fickor 3 x 3 m. i plan. Utvändiga mått 10.5 X 10.5 m. (Bottenv. 10.5 X 17 m.). Våningshöjd 3.25 m. Pelare av betong, huvudbalkar av järn, fickor av trä. Grund.

Pelare upp till 0.3 m. över golv i bvn. med grundplintar och stagbalkar béräkn. för 3 bottnar, sch. 40, bet. 13, frm. 58, jrn. 1,990. För ökad grundläggn.kostnad tillkommer pr botten utöver* 3 st. t. o. m. 8:e, sch. 10, bet. 3, frm. 7.5, jrn. 390 1,755 — Trapptornsgrund, sch. 10, bet. 4, frm 20 255.— Gavelväggsgrund 22 lm., sch. 30, bet. 8, frm. 65, dränrör 22, gr. 9, jrn. 35 800.— Plats för elevator (betonggolv 10 n r ) 80.— Drändike 130 lm 715.— Stenplintar under bottenvåms golv 16 st 160.— Sockel för järnvägs- och fordonsskjul 35 lm., sch. 18, bet. 2.4, frm. 45, jrn. 60 435 — Plan för järnväg med räls 12 m 540.— » » fordon 12 m 360.— 5,100.—

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

161¶Bottenvåning.

Skjul för järnväg och skjutsar (väggar 110, dörrar 35, tak 85, fönster 20) 3,860 — Gavlar (vägg 80, fönster 15) 1,395.— Kontorsrum (väggar 17, fönster 1, dörr 2, möbler, elektr. värmeelement) 555.— Trapptoru. (tegelvägg, 1 stens 35, trapp o. plan 6, dörrar 4, fönster l.s) 965.— Golv i bottenvåu. 110 m 2 , bjlkr 5, 1 ' •>" pl. 4.5 . . . 990.— Stuprör för spannmål, sneda, 6" . 6", 40 lm 440.— 8,205.— Vindsvåning med lanternin för maskineriet.

Betongpelare med järnbalkar, bet. 1.8, frm. 30, jrn, 175, jrnblk 950 620 — Bjälklag 50 n r , bjlkr. 1.20, pik. 2.5 350.— Ytterväggar 65 n r 585.— Yttertak 185 n r 2,960 — Trappa 10 n r 200.— Stuprör, sneda, 40 lm. med 1 st. central växel . . . 640.— 5,355.— Vikt av grund, botten- och vindsvån. 105 t. För var spannmålsbotten utöver 3 st. ökar vikten å grunden 8 t. Spannmålsbotten med fickor och omgivande gång.

Fickor: 9 st. ä 3 X 3 m., jrnblk 1,225, jrnstag, gängade i ena änden, 185, vindstag 200 kg., aduc. gjutgods 75 kg., hängseljärn 35 kg., bjlkr 6". 6" tillskurna, 3.1, pik 1 ' •>' 4.4 1,470.— Skiljeväggar kring fickorna 115 n r , bjlkr 1.5, pik 1 ' •<" 4.0 555.— Trekautslister 200 lm 80.— Yttervägg 140 in2 (därav fönster 10 n r ) 1,620.— (lång 20 n r 160.— Trapptorn (32 n r tegelmur, 5 m" trapp, 10 m. ledstång, 2 n r dörr, 0.75 n r fönster) 830.— Stuprör 6". 6", vertikala 35 m. med 9 st. växlar och 9 st. spjäll i fickorna 970.-*Olning i grundkostnad (se under »Grund») 360.— 6,045 — Vikt av spannmålsbotten (utan pelare) 14 t. {Z'60 t. = 0.25 t. pr ton spannmål). 11—194043.

16 t., av trapj)torn

162 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Pelare.

För 3 bottnar

Betong ni3

Form nr

Järn kg.

Er.

Vikt t.

- Vikt t.

(19

1,700)

1,550.—

4:e bottnen . . . .

( 6.2

535)

820.—

5:e bottnen . . . . 6:e bottnen . . . .

( 7.7 ( 9.1

79 86

685) 810)

985.— 1,130.-

18.5 22

79.6 101.5

7:e bottnen . . . . 8:e bottnen . . . .

(10.5 (11.9

93 98

925) 1,055)

1,275.— 1,415.—

25 28.5

126.5 155

2. Uppsamlingslagerhus (Se kap. VII, fig. 4) med fickbottnar och centrala, sneda stuprör. Lagring pr botten 215 t. i nio fickor. Utvändiga mått 13.5 X 13.5 m. (Bottenvån. 13.5 X 20 m.). Våningshöjd 3.5. Pelare av betong, huvudbalkar av järn, fickor av trä. Grund.

Pelare till 0.3 m. över golv i bvn med grundplintar och stagbalkar, beräknade för 3 bottnar. (För ökad grundläggningskostnad tillkommer pr botten utöver 3 st. intill 8 st., sch. 13, bet. 4.0, frm. 7, jrn. 520), sch. 60, bet. 21, frm. 76, jrn. 2,700 2,580.— Trapptornsgrund (se 1) 255.— Gavelvägg 28 lm. (jmfr. 1) 1,025.— Plats för elevator (se 1) 80.— Drändike (se 1) . . . . ' 715.— Stenplintar 16 st. (se 1) 160.— Sockel 41 lm. (jmfr. 1) 510.-— Plan för järnväg 16 m 720.— » » fordon 16 m 48U.— 6,525.— Bottenvåning.

Skjul för järnväg m. m. (väggar 130, dörrar 35, tak 110, fönster 25) 4,540.— Gavlar (vägg 105 m 2 , fönster 15 m2) 1,620.— Kontorsrum (se 1) 555.— Trapptorn (se 1) 965.— Golv i bvn. 180 n r (jmfr. 1) 1,620.— Stuprör för spannmål, sneda, 55 m. (jmfr. 1) . . . . 605.— 9,905.— Vindsvåning med lanternin för maskineriet.

Betongpelare med järnbalkar, bet. 2.2, frm. 36, jrn. 210, jrnblk. 950

680.—

KAP. VIII.

163¶ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

Bjälklag 50 n r (se 1) 350.— Ytterväggar 65 n r (se 1) . . 585.— Yttertak 290 m a (jmfr. 1) ' 4,040.— Trappa 12 n r (jmfr. 1) 240.— Stuprör för spannmål, sneda, 55 in. med central växel _ 805.— 7,300.— Vikt av grund, botten- och vindsvån. 135 t. För var spannmålsbotten utöver 3 st. ökar vikten å grunden med 11 t. S p a n n m å l s b o t t e n med fickor och omgivande gång.

Fickor 9 st. 4 X 4 m. (Jrnblk. 2,450, jrnstag, gäng. i ena änden, 435 kg., vindstag 250 kg., aduc. gjutgods 75 kg., hängseljärn 35 kg., bjlkr 6" . 6", tillskurna 4.2, pik. 1 V2" 5.o) 2,335.— Skiljeväggar kring fickorna 150 m 2 (bjlkr. 2 pik. 1 Va" 6) 730.— Trekantslister 270 m 110.— Yttervägg 210 n r (fönst. 10) 2,250.— Gång 26 n r 210.— Trapptorn (se 1 ökat 8 %) 895.— Stuprör 6" . 6" med växlar 38 m. (se 1) 1,000 — Ökning i grundkostnad 500.— 8,030 — Vikt pr 1 botten (exkl. pelare) 41 t. (därav trapptorn 15 t.) 0.1 o t. pr ton spannmål. Pelare.

Form ra2

Järn kg-

Kr.

3¶Vikt t,

-i' Vikt t.

245 100 107 113 120

1,950) 1,050) 1,210) 1,370) 1,530)

2,900.— 1,425.— 1,610.— 1,790.— 1,975.-

52 29 34 38 42

52 81 115 153 195

Betong

ra För 3 bottnar

(22

4:e bottnen

(12

5:e bottnen 6:e bottnen 7:e bottnen

(13.9 (15.8 (17.7

Invändig 3. Uppsamlingslagerhus ned 4 st. S los av trä. diameter 4 m. Nyttig höjd 15 m. Mellanfacket utbildat till trappa och elevatorschakt. A vind och i bottenvån. centrala sneda spannmålsstuprör. En silos nyttiga area = 12.5 n r , rymd 187.5 m:i cc 150 t. 4 st. silos lagringskapac. = 600 t. Vid långtidsförvaring en silo tom för luftnings möjliggörande, kapacitet då = 450 t.

164 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

S i l o s 4 st.

Bottnar, pelare och grund, sch. 45, bet. 51, frm. 306, jrn. 5,100, stålslipn. 60, trekantslist 50, (för 1 ni. höjdändring sch. 1.6, bet. 0.9, frm. 4, jrn. 80) . . Träcylindrar med järnband (pr 1 m. cylinder trä 1.3, jrnbnd. 85) 58 m Utvändig ytbehandling av silos, papp med rörning och puts eller plåt, (19 n r pr höjdm.) 280 n r . . . . Trappa mellan de 4 silos samt 2 st. utv. brandstegar. Pr. höjdm. 45.— kr. Summa Ytterväggar kring trappan 30 n r (därav fönster 3.5 n r )

6,540.— 10,500 — 1,400.— 900.— 380.—

Grund (se 1 med avdrag för pelare samt trapptornsgrund) 3,090.— Bottenvåning (se 1 med avdrag 25 % ä bottenvån-.s golv för trapptorn samt för 25 m. spannmålsrör . (i,720.— Vindsvåning (se 1 med 25 % avdrag å yttertak, 10 % å ytterväggar och 25 m. spannmålsrör samt betongpelare utbytta mot träpelare för samma kostnad 4,280,.— Summa kr. 33,810.— (75.20 kr. pr ton lagrad spannmål.) Vikt 240 t., 1 m. böjdändring kostar 990.— kr. (33 kr. ton spannmål) och väger 7 t. 4. Uppsamlingslagerhus med 9 st. silos av trä, 9 st., invändig diam. = 4 nyttig höjd 15 m. samt 3 st. mellansilos.^ Ett mellanfack utbildat till trappa med elevatorschakt. A vind och i bottenvån. centrala sneda stuprör. Lagring pr 9 st. silos — 1,350 t, pr 3 st. mellansilos 290 t. Summa 1,640 t. Vid långtidsförvaring står för luftnings möjliggörande en silo tom. Kapac. dä = 1,490 t. Silos 9 st.

Bottnar, pelare och grund, sch. 100, bet. 115, frm. 690, jrn. 11,500, Stålslipn. 130, trek.list. 115 m., (för 1 m. höjdändring: sch. 3.0, bet. 2, frm. 9, jrn. 180) Träcylindrar med järnband (pr 1 m.: trä 1.3 jrnbnd 85) 130.5 m. Bottnar i mellansilos samt andel i pelare m. m., sch. 21, bet. 11, frm. 8.4, jrn 1,650, stålslipn. 27 u r , trekantslist. 50, (pr 1 m. höjdändring: sch. 0.75, bet, 0.'.5, frm. 2, jrn. 40)

14,715.— 23,620.—

1,815.—

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

165¶Mellansilos (pr 1 m: trä 0.15, jrn. 35) 43.5 m. . . . Utvändig ytbehandling av silos (32 n r pr höjdmeter) 470 m 2 Trappa i 4:e mellansilos samt 2 st. brandstegar å utsidan mellan silos. Pr höjdmeter 45.—. Summa 20 m Grund (se 2 med avdrag för pelare samt trapptornsgrund Bottenvåning (se 2 med avdrag för trapptorn) . . . Vindsvåning (se 2 med Betongpelare utbytta mot träpelare för samma kostnad) Summa kronor

1,565.— 2,350.— 900.— 3,685.— 8,940.— 7,300.— 64,890.—

(43.50 kr. pr ton spannmål.) Vikt 505 t., 1 m. höjdändring kostar 2,250.— kr. (22.5 kr. t. spannmål) samt väger 16 t. Sammanställning av kostnader m. m. för uppsamlingslagerhus: se tabell 1. 5. Centrallagerhus (Kap. VII fig. 1—3) med fickbottnar av trä, fickor 4 m. X 4 m. i plan 4 st. i bredd, å betongpelare och järnbalkar, våningshöjd 3.25 m. samt cirkulära silos av trä med vertikala plankor och järnband. Antal bottnar = 8 Va st. A. Maskiiiavdelning ined elevatortovn samt kontor. Grund.

Pelaregrunder, 6 st. upp till bottenvåms golv ined plintar och stagbalkar, sch. 30, bet. 3.7 frm. 24, jrn. 1,000 750.Trapptornsgrund (se 1) 255.— Sockel och grund för 1, •> stensväggarna, 27 lm. 1,080.— Källargolv av stålslipad betong, 60 n r . . . 480.— Dråndike 130 lm 715 — Betonggolv över källaren 60 n r , bet. 11, frm. 70, jrn. 840, stålslipn. 60 n r 1,670.— 4,950.— Maskinavdelning,

Kontorsrum (se 1) 555.— Stomme av betongpelare och järnbalkar, bet. Lo, frm. 22, jrn 120, jrnblk 1,950 . . . 905.— Va stens tegelvägg 100 n r (därav dörrar 6, fönster 9) 1,560 — Bjälklag 60 n r (bjlkr 5, pik. 2.i) 820.— Yttertak, 45 n r 540.—

4 380.—

166 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Elevatortorn rån. ä 3.25 m. höjd (pr 1 st. vån., bet. 1.6, frm. 18, jrn. 120, jrnblk 940, bjlkr 2.5, pik. 1.2, 1 st. branddörr, fönster 3 n r , Va stens tegelvägg 45 n r ) 7 st • 12,730.— Vån, ä 6.5 m, höjd (pr 1 st. vån., bet. 3.2, frm. 36, jrn 240, blk 1,160, bjlkr 2.5, pik. 1.2, 1 st. branddörr, fönster 5 n r , Va stens tegelvägg 90 m2) 3 st 8,115.— Pr 1 st. betone/bjälklag under banden i tornet 30 n r tillkommer •. 720 — Yttertak 50 m 2 600.— 22,165.— Trapptorn (se l) pr höjdmeter 255.— kr. 42 m. högt 10,710.— Vikt av maskinavdelning och elevatortorn 500 t. För en vån. å 3.25 m, med trappa är kostnaden 2,075.— kr. och vikten 20 t. B. Bottenavdelniiig.

Bottenavdelningens båda brandgavlar därtill 1 st. pelarerad med tvärbalkar, gångar längs båda brandgavlarna i var våning, 1 st. sidovägg mot spannmålen i var våning samt 3 m. fasadmur. Grund för brandgavlarna 35.5 lm., sch. 55, bet. 36, frm. 180, drän. 36, gr. 15, jrn 120 2,380 — 1 stens brandgavel (115 m 2 pr vån.) 1,250 m 2 23,750.— Fasadmur Va stens tegel (10 m 2 pr vån.) 110 m2 1,320.— Gångar (20 m 2 pr vån.) 200 n r 1,600 — Yttertak 65 n r 780.— 1 st. pelarerad, sch. 36, bet. 59, frm. 500, jrn 5,550 (för 1 botten bet. 8.5, frm. 45, jrn 800) 7,320.Gavlar i skjul för järnväg 2 st. o. landsväg 2 st 1,800.— Sidovägg mot spannmålen (23 n r pr vån.) 196~m2 1,375.^40,325.— För var botten som avgår eller tillkommer är kostnaden för gavlarna m. m. 3,400.— (utan brandgavlar = 1,200.—). Vikt av gavlar m. m. 800 t. Vikt av en botten = 7 5 ton (utan brandgavel = 25 ton). 4 m. längd av bottenavdelningen ( = ett fack å 4 m.).

ficka 32 m 3 - 2 4 t., pr 8Va bottnar 816 t.

Rymd pr

KAP- VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

1 st. pelarerad om 5 pelare, sch. 46, bet. 75, . frm. 600, jrn 7,300 (för 1 botten mer eller mindre bet. 13.2, frm. 55, jrn 1,250) . . 9,220.— Balkar och vindstag, blk 7,600, stag 1,800 (pr botten blk 830, stag 200 kg.) 3,740 — Bottenfickor (4 st. 4 X 4 m. pr botten: jrnstg. gäng. 195, aduc. gjutj. 35, hängselj. Ii», bjlkr Lo, pik l 1 /»" 2.65, skiljevägg 20.5 nr, trek.list 65 m., stuprör 13 m., spjäll 4, växlar 4) 8,5 st. bottnar 9,605.— Yttervägg (pr vån. blk 150, Va stens vägg 26 n r därav fönster 0.75, 390.—) 8 vån 3,120.— Gång 9 vån. (pr vån. 4 m 2 32.—) . . . . 290.— Bjälklag under banden 20 m2 140.— Yttertak 110 n r 1,760 — Sneda spannmålsstuprör å vinden och i bvn 40 m. med 3 växlar och 4 spjäll . . . . 660.— Golv av trä i bvn 72 n r 650.— Betonggolv under banden i källaren, stålslipat, 50 n r 400 — Skjul för järnväg med plan 4 lm 680.— Skjul för skjutsar med plan 4 lm 680.— Drändike 8 m 45.— 30,990.— (38.— kr. pr t. spannmål.) För var botten om 4 fickor, som avgår eller tillkommer, är kostnaden 3,310.-— (pr t. spannmål = 34.5). Vikt pr 4 m. längd av bottenavdelningen 270 t. (0.33 t. pr ton lagrad spannmål') A7ikt pr botten 40 t. C. Silosavdelning. Silosavdelningens gavel.

Grund för Va stens gavelvägg 17.3 lm. . . Gavelvägg i bottenvän. 110 n r , Va stens tegelvägg Plåtbeklädnad av silosväggarna å gaveln samt plåtbeklädd trävägg mellan silos 315 n r 1 st. reservtrappa 35 m Gavelvägg å vinden (50 n r ) Gavlar i skjul för järnväg o. skjutsar . . . Yttertak 15 m 2 . .' 3 st. gavlar i mellansilos

700.— 1,320.— 2,400.— 875.— 450.— 1,800.— 180.— 400.-—

8,125.—

168 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

För var höjdmeter ökning eller minskning å silos ändras kostnaden med 150.— kr. Vikt av gavel 70 t. Var höjdmeter ändring å silos ändrar vikten 1 t. En rad (4 st.) cirkulära silos, inre diam. 4 m., längd å avdelningen 4.7 m., nyttig höjd å 2 st. 23.88 m. å 2 st. 27.35 m. Rymd (nyttig area 12.5 n r ) i 4 silos 1,280 m 3 eller c:a 1,020 t.; pr höjdm. 40 t. Drändike 9.4 m 55.— Betonggolv under banden i källaren, stålslipat, 60 m 2 480 — Golv i bottenvån. av trä 85 n r 765.— Skjul för järnväg med plan 4.7 lm. (jmfr 1) 800.— Skjul för skjutsar » » 4.7 lm. (jmfr 1) 800.— Pelare och bottnar för silos, sch. 75.—, bet. 60, frm. 350, jrn 6,200, stålslipn. 56, trek.list. 50 m. (för 1 m. höjdändring å silos: sch. Lo, bet. 0.8, frm. 4, jrn 80) . . . . 7,725 — Träcylindrar med järnband (pr 1 m. höjd: trä 1.3, jrnband 85) 100.4 m 18,180.— 2 Yttervägg 265 m plåtbesl. (pr 1 m. höjd 11 m 2 ) 3,710.— t Bjälklag under banden, 24 n r 170.— Yttertak, 135 m 2 2,160 — Sneda spannmålsstuprör å vinden och i bvn 45 rn. med 4 spjäll ' 595.— 35,440.— (34.50 kr. pr ton lagrad spannmål) För 1 m. höjdändring i silos kostn. = 975.— kr. (pr ton = 24.40 kr.). Vikt av 4 silos med grund, ytterväggar, tak ni. m. 250 ton 0.25 t. pr t. spannmål. 1 m. höjdändring ger viktändring = 6 t. En rad (3 st.) mellansilos.

Nyttig

höjd

å

2 st.

23.85 111. å

1 st. 27.35 m. Rymd pr 3 st. (nyttig area pr st. — 8 m 2 ) 480 t., pr 1 höjdm. = 19 t. Bottnar i silos samt andel i pelare m. m., sch. 30, bet. 17.5, frm. 85, jrn 2,500, stålslipn. 27, trek.list 50 (för 1 m. höjd å 3 st., sch. 0.75, bet. 0.45, frm. 2, jrn 40) 2,470 — Väggar mellan cirkulära silos samt järnstag pr 1 m., trä 0.15, jrnstag 35 2,665.—

KAP. VIII.

Sneda spannmålsstuprör 35 m. med 3 spjäll

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

å vinden och i bvn 430.—

5 505.

(11,60 kr. pr t. spannmål). För 1 m. höjdändring i silon kostn. = 160.-— kr. (kostn. pr t. == 8. so kr.). Vikt av 3 silos med grund = 55 t. = 0,IB t. pr ton spannmål. 1 m. höjdändring ger viktändring =» 1,0 t. (i. Centrallagerhus (Kap. VII, fig. 1—3), med fickbottnar av armerad betong, fickor 4 X 4 m., uppdelade i 4 fack i plan 4 st. i bredd, å betongpelare, våningshöjd 3 m. samt åttkantiga silos av armerad betong, invänd, tvärmått 6 m. Antal bottnar = 8 ] 2 st. Anläggningen av eldsäkert material, dock med yttertak av plåt a träpanel. A. Maskinavdelning ined elevatortorn.

Murar betong.

IV2 stens

tegel, bjälklag och trappor

av

armerad

Grund.

35 lm grund för lxh stens mur Källargolv av stålsl. betong 60 n r Drändike 130 lm Betonggolv över källaren (se 5) 60 n r . . .

2,800.— 480.— 715.— 1,670.—

5 665.

Kontorsrum (se 1, men med Va stens väggar) 725.— l\i stens tegelvägg 105 m 2 (därav dörrar 6, fönster 9) 2,880 — Bjälklag 60 n r 1,440.— Yttertak. 60 n r 720.—

5 765.

Maskinavdelning.

Elevatortorn och trappa.

/ ' 2 stens tegelvägg 900 n r 8 st. betongbjälklag å 30 n r Trappa 50 m 2 Yttertak 35 n r Branddörrar l(i st Fönster 30 n r

23,400 — 5,760.— 2,500 — 420.— 3,200.— 1,350.— 36,630.—

1 ^*Ä^ av maskinavdelning -f- elevatortorn = 990 t. P r 1 st. vån. å 3 m. höjd tillkommer eller avgår i elevator-

170 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

tornet och trappan (68 m 2 IV2 stens tegelvägg, 30 m 2 bjälklag, 2 st. branddörrar, 3.5 n r trappa, 3 n r fönster) 2,800.— kr. med vikt c:a 60 t. B. Bottenavdelning. Bottenavdelningens brandgavel mot maskinhuset samt hörnen invid silos, därtill 1 st. pelarerad, gångar längs gavlarna i var våning. 1 st. sidovägg mot spannmålen i var våning samt 3 m. fasadmur. Grund för lVa stens brandgavlar och fasadmur 24 lm 1,920.— 7 1 :•> stens brandgavel (72 n r pr vån.) 800 n r 20,800.— Vid enbart bottenmagasin tillkommer brandgavel, grund 16 lm 1,280.— kr., samt IV2 stens mur (48 m 2 pr vån.) 600 n r 15,600.— kr. Vikt 450 t , 32 t. pr vån. Gångar (20 m 2 pr vån.) 200 n r 3,600.— Yttertak 60 n r 1,800 — 1 st. pelarerad sch. 59, bet. 63, frm. 530, jrn 5,850 (för 1 botten: bet. 9, frm. 48, jrn 850) 7,870.— Gavlar i skjul (4 st.) för järnväg och landsväg 1,800.— Sidovägg mot spannmål (26 n r pr vån.) 220 n r 3 , 9 6 0 . - 41,750.— Vikt av gavel m. m. 870 t. För var botten, som avgår eller tillkommer, är kostn. för gavlar m. m. 3,670.— kr. samt vikten = 80 t. 4 m längd av bottenavdelningen.

( E t t fack = 4 m.).

vån. 128 m'! eller c:a 100 t., pr &V2 vån. 850 t. 1 pelarerad om 5 pelare sch. 75, bet. 80, frm. 630, jrn 7,750 (för 1 botten: bet. 14, frm. 58, jrn 1,320) 9,900.— Grund för IV2 stens mur 8 lm 640.— Bottenfickor (4 st. 4 X 4 jämte sidovägg mot gången pr botten: bet. 9.05, frm. 205, jrn 1,450, stålsl. 105, stuprör 40 m., spjäll 16 st., växlar 4 st.) 8.5 bottnar . . . . . 33,280.— Skiljevägg mellan fickorna i ena leden (pr botten: bet. 1.75, frm. 46, jrn 120, stålsl. 50) 8.5 bottnar 5,310.— Yttervägg (pr vån. 24 n r lVa stens tegelmur) 240 m 2 IV2 stens mur 6,240.—

Rymd

pr

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

171¶Gång (pr vån. 4 n r ) 9 vån 650.— Bjälklag under banden 20 n r 480.— Yttertak 115 n r 1,840 — Sneda spannmålsstuprör å vinden oeh i bvn 70 m. med 3 växlar och 16 spjäll) . . . 1,290.— Golv i bvn 80 n r 1,680.— Betonggolv under banden i källaren, stålslipn. 50 n r 400.— Skjul för järnväg med plan 4 lm 1,115.— Skjul för skjutsar » » 4 lm 1,120.— Drändike 8 m 45.— 63,990.— (75.40 kr. pr t. spannmål.) Vikt 670 t. eller 0.79 t. pr t. spannmål. För var botten om 4 fickor, som avgår eller tillkommer, är kostn. 6,665.— (pr t. spannmål = 66.70 kr.), och vikten = 75 t. (0.75 t. pr t. spannmål). C. Silosavdelning. Silosavdelningens gavlar.

Grund för 2 st. Va stens gavlar 40 lm. . . . 1,600.— Gavelvägg i bvn 200 n r Va stens tegelvägg 2,400.— Gavelvägg i silos (obs. armering, stålsl. o. d. ingår nedan i silos, utom vad rör triang. silos vid ena änden) bet. 53 m 3 , frm. 700, jrn 450, slamning 700 n r , stålsl. 120 (per höjdm. bet. 2.3, frm. 30, jrn 20, slamning 30, stålsl. 5) 7,850.— 1 st. reservtrappa 36 m • . . . . 2,160.— Gavelvägg å vinden Va stens tegelmur 110 n r 1,320.— Gavlar i skjul för järnväg oeh skjutsar . . 1,800.— Yttertak 15 n r 450.— 17,580 — Vikt av galler 160 ton. För varje höjdmeter ändras gavelkostnaden med 400 kr. och vikten med 6 ton. En rad (3 st.) åttkantiga silos, inre tvärmått = 5.85 m., längd å avdelningen 6 m., nyttig höjd å 1 st. 27.5 å 2 st. 22.5 m. Rymd (nyttig area 24.8 m 2 pr silo) i 3 silos 1,450 t., pr höjdm. i 3 silos 60 t. Drändike, 12 m 70.— Betonggolv under banden i källaren, stålsl. 80 n r 640.— o Golv i bottenvån. 110 m 2 2,310.—

172 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Skjul för järnväg 6 lm 1,670.— Skjul för skjutsar 6 lm 1,680.— Pelare och bottnar för silos, sch. 150, bet. 100, frm. 315, jrn 13,000, stålslipn. 110 (för 1 m. höjdändring: sch. 6, bet. 6, frm. 4.5, jrn 980) 12,360.— S-kant. betongrör pr höjdm. av 3 silos, bet. 17.5, frm. 95, jrn 880, stålslipn. 58, slamning 15, 72.5 m 56,000.— Yttervägg å vinden Va stens 15 n r . . . . 180.—• Bjälklag under banden 31 n r 750.— Yttertak 175 m 2 2,800 — Sneda spannmålsstuprör å vinden och i bvn 36 m. med 3 spjäll 470.— fg 930. (kostnad pr t. 54.so). Vikt av 3 silos med grund, väggar, tak m. m. = 1,340 ton ( = 0.02 t. pr ton förvarad spannmål). För 1 m, höjdändring å de 3 silos kostnad = 3,000.— kr. (kr. pr ton = 50.—). Vikt = 56 t. (0.93 t. pr t. spannmål). En rad (2 st.) mellansilos, nyttig höjd = 22.5 m. Rymd (nyttig area 4.5 m 2 pr silo) i 2 silos 160 t. (pr höjdm. i 2 silos 7.2 t.). Bottnar i 2 silos samt andel i pelare och grund, sch. 10. bet. 11.5, frm. 30, jrn 1,250, stålslipn. 8 (pr 1 höjdm. ändring bet. 0.4, frm. 0.2, jrn 50) 1,260 — Väggar (pr 1 höjdm. av 2 st. silos jrn 120, stålslipn. 16) 22 m 2,555.— Sneda spannmålsstuprör å vinden och i bvn 25 m. med 2 spjäll 325.— 4,140.— (kostnad pr ton 25.80 kr.). För 1 m. höjdändring å de 2 silos kostn. = 155.— kr. (kostn. pr t. == 21.50 kr.). Vikt av 2 silos = 32 t. ( = 0.2 t. pr ton spannmål). Sammanställning av kostnader m. m. för eentrallagerhus se tabeller 2 och 3. A tabell 5 är grafiskt visat kostnaderna tabell 1—3. 7. Förrå dslag erhu s. Dikessilo. Maskinavdelningen: Järnvägsskjul med gavlar 30 m.

2,300.—

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

173¶Fasadvägg till d:o 75 n r 700.— Perrong med därunder ordnad plats för 1 st. band 30 m 1,400.— Maskinhus 5 X 5 m. invändigt mått, höjd ovan marken till taklisten 20 m., källare 3 m. djup, ytterväggar 1 stens tegel, bjälklag av trä, 5 st., för max. 1 t/m 2 , trappa, bredd 0.8 m., fönster 15 n r , dörrar 2 st., branddörrar 2 st 16,000.— Brandstegar 30 m 300.— Summa kronor 20,700.— Siloavdelningen: För skoavdelningens båda gavlar 350 n r yttervägg, korrugerad plåt Pr 4 m. längd av siloavdelningen: Schakt 30 m 3 . Träramar i graven 3.os m:i, plank i d:o 1.4 m 3 . Bet. ( 1 : 5 : 7.5) 4 m:!. Armeringsjärn 100 kg. Trästolpar och bjälkar 11 m 3 , plank (hyvi. och spant.) 5 nr1, takkonstruktion: bult 300 kg., trä 4.2 m 3 . Yttertak (plåt å träpanel å åsar 3". 8" c c 1,200) 136 n r , fönster 2 n r , yttervägg: 60 nr' korrug. plåt Sammanställning av kostnader m. m. för Dikessilo se tabell 4. 8.

3,150.—

5.500.—

Torkanläggning.

Kapacitet 2.5 t/tim. vid sänkning av fuktighetshalten från 20 till 14 % å till förmalning avsedd brödsäd samt 1,250 (ä 2) t tim. vid utsäde med samma fuktighetsgränser. Kraftåtgång 12 hkr; bränsleåtgång 12 å 20 kg. koks pr ton torkad spannmål. Maskineri c:a 50,000.— kr. Fundament och tegelmurverk 5,000.— » Byggnad 15,000.— » Summa kronor 70,000.— kr.

174¶SPANNMÅ t.SLAGERllUSFItÅGAN.

Tabell 1. Anläggningskostnad Rekbottaar (höjd pr botten 3.25 m.) eller silos (invänd, dianl Lagerhusets art

Bottnar a 9 st. fickor ii 3 x 3 m

Antal bottnar el. silos djnp i m. . . .

Bottna

o

4 Total

861¶Vid långtidsförvaring = Q . . .

8M

Kostnad för tomt, gårdsplan, inhägnad, järnväg e:a 80 ä 150 m., landsv. c:a 50 m

9,000

9,000

9,000

9,500

10,500

11,000

9.5(0

Total . . .

391 Pr t. av Q

0.C2

tl.50

. . 38,500

45,500

52,500

59,500

67,000

58,700

Lagringskapacitet i t.

Vikt i ton Byggnad Kostnad i kr.

Total '

Pr t. av Q

7(1.5

Kostnad i kr. för elektrisk belysning .

1,000

1,200

1,500

1,700

1.000¶Snmmä kostnad ar ovan- Totalt. . . 58,000 stående (höjt c:a 20 %) i kr. Pr t. av Q 168

66,500

84,500

95,000 105,000

85,000 99.50

10¶Elev:s höjd i m

26.5¶Antal hkr

4.0¶Totalt . . .

9,800

10,150

10,350

10,650

10,950

14,700

10,100

10.250¶Pr t. av Q

12.30¶El. transf.-anläggn. med högspänd ledn. och lågsp.-kabel kr

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

3,S00

3,800

3,800

Totalt . . . 71,600

80,450

89,650

98,950 109,750 123,500

84,900

97.050¶Pr t. av Q

4,750

5,000

5,250

5,500

5,750

6,000

4,750

5,000

Lågres. (200 m ) brunn m. pump, högres, ä 20 m s ntomhusbraudpost . . . 13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

Utvändig rörning och putsning

1,800

2,350

2,950

3,500

4,050

4,600

2,300

3,000

Totalt . . . 19,600

20,400

21,300

22,050

22,850

23,650

20,100

21,050

25.50¶Kapacitet t. pr tim. . . . Spannmålsmaskineri med lösa inv.

Kostnad i kr.

Summa anläggningskostnad i kr.

El. motorpump samt stigrör och slangar a 50 m. 3

Särskilda brandskyddsåtgärder

Summa kr. ;

Pr t. av Q 1

57¶Vid dålig grund beräknas kostnad för paining för summan av byggnadens vikt och totala lagrings-

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

ör uppsamlingslagerhus. m.) av trii.

Centralelcvator med sneda stuprör för spannmål. 4 st. silos

9 st. fickor ä 4 > 4 ni.

9 st. silos + 3 st. mellansilos

1,720

1,000

1,090

1,640

2,180

2,730

1,050

1,695

1,490

1,980

2,480

10,000

11,500

9,000

9,000

9,000

9,500

10,000

11,000

11,500

12,500

68,300

78,200

88,200

98,400

28,800

33,800

38,800

43,800

53,700

64,900

76,200

87,400

1,200

1,500

1,700

95,500

109,000

121,000 134,000

46,000

52,000

58,000

64,500

77,500

92,000

106,000

121,000

13,800

14,150

14,550

14,950

10,350

10,800

11,300

11,750

J 0,450 14,300

21,450

8.C5

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

3,800

113,100

126,950

139,350 152,750

60,150

66,000

73,100

80,050

91,750 110,100

124,720

146,450

5,250

5,500

5,750

6,000

4,400

4,500

4,600

4,700

4,400

4,500

4,600

4,700

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

13,050

3,700

4,400

5,100

5,800

22,000

22,950

23,900

24,850

17,450

17,550

17,650

17,750

17,450

17,550

17,650

17,750

apaeiteten enl. sid. 155.

17(5

SPANNMÅLSLA8BRHTJSFRÅ6AN.

Anläggningskostnad

Tabell

Fickor Materi il i bottnarna

B

t

6Vs

Höjd = antal bottnar Längd = antal fack ä 4 m.

e

4X4

%

"

8' a

5¶Lagringskapacitet i ton

Total

2.500 ' 5,000

10,000

15,600

3,270

4,900

9,800

15,520

4,040

a

Vid långtidsförvaring = Q . . . .

2,400

4,900

9,800

15,320

3,170

4,800

9,600

15,250

3,940

4,

Kostnad i kr.

Tomt

55,000 85,000

150,000

220,000 55,000 70,000

120,000

175.000 55,000 60

Järnvägsspår . . .

15,000 25,000

30,000

35,000 15,000 25,000

30,000

35,000

15,000 25

Total . . .

4,050

6,150

10,SO0

15,500

5,000

11,000

15,650

5,950

Pr t. av Q

1.50¶Vikt i ton Byggnad Kostnad kr.

Total " . . 295,000 500,000 920,000 1,380,000 375,000 500,000 Pr t. av (J

16.500 18.000

20,500

905,000 1,355,000 435,000 510

24,500 18,000 19.500

22,500

110¶El. belysn. samt brandsl.-anordSumma kostn id i kr. av ovanstå ende höjt 20

Spannmålsmaskineri

Summa kostnad i kr. 1

25,500 19,000 20

Total . . . 454,000 755,000 1,345,000 2,000,000 552,500 717,500 1,265,000 1,930.000 621,500 737 Pr t. av Q

158¶Kapacitet t. tim. .

35¶Elevatorns höjd i m. (till aspir. 15 m.) . . .

43¶Bandtransp:s längd i ni. . . .

22 Antal hkr

27¶Kostnad Total (inkl. lösa invent.) Pr t. av i kr. Q. .

46,000 65,000

140,000

255,000 47,500 62,500

135,000

Total

500,000 820,000 1,485,000 2,255,000 600,000 780,000 1,400,000 2,150,000 670,000 SOO,

Pr t. iv Q .

Se not tab. 1.

220,000 48,500 62, 14.4

170.0J

K

KAP.

tralliigerhus ined

VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

fiekbottnar.

t. i bredd. T

r

8V«

6\ -2

LO

[0.1(Kl

14 850

)O.O0O

140,000 55,000

b,ooo

ä

lOVs

5,000 10,000

15, 600

3,270

4,900

9,800

15,520

4,040

5,050 10,100

15,150

4,900

15,320

3,170

4,800

9,600 • 15,250

3,940

4,950

9,900

14,850

85,000 150,000 200,000 55,000 70,000 120,000

175,000 55,000 60,000 100,000

15,000

25,000 30,000

35.000 15,000 25,000 30,000

35,000 15,000 25,000 30,000

35,000

1,950

2,800

6,600

6,750

9,800

0.4S

2,400 0.76

2,950 0.C1

4,850 0.51

2,800 0.71

3,150

5,150

6,800

;5.000 1,330.000 170,000 265,000 475,000 695,000 210,000 270,000 470,000 685,000 245,000 285,000 485,000 675,000

25,000

16,500 18,000 20,500

24,500 18,000 19,500 22,500

25,500 19,000 20,500 23,000

25,000

10.000 1,840,000 309,000 470,000 810,000 1,170,000 357,500 462,500 770,000 1,100,000 401,500 467,500 765,000 1,050,000 133.5

.32

m

66j

0.000 215,000 46,000 65,000 140,000 255,000 47,500 62,500 135,000 220,000 48,500 62,500 130,000 215,000 13.1

0.000 2,055.000 355,000 535,000 950,000 1,425,000 405,000 525,000 905,000 1,320,000 450,000 530,000 895,000 1,265,000: 146.5

12— 194843

85.0 i

178 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tabell 3. Anläggningskostnad för eentrallagerhus med silos Material i silos (och i eventuell bottenavdelning) Djup å silos i m. inom parentes antal bottnar

19 (67*) 5

Antal silos i längs (led

5.900¶Total i silos Lagringskapacitet i ton

8,350

10,750

15,550

2,500 Vid långtidsförvaring = Q 5,750

15,100

80,000

140,000

190,000

180,000

30,000

35,000

Total . . .

6,050

10,850

14,100

Pr t. av Q

. .

395,000

725,000

985,000

910,000

Pr t. av Q

60 El. belysning samt brandsl.-anordn. (el. motorpump, stigrör, slangar) . . . .

15,000

15,500

16,000

Totalt . . .

1,095,000

1.470,000

1,370,000

Pr t. av Q

63,000

135,000

133,000

230,000

225,000

14.9¶Total

680,000

1,230,000

1,135,000

1.700,000

1,595,000

Pr t. av l{ .

105.5¶Kostnad i kr.

\ i k t i t. Byggnad Kostnad i kr.

Summa kostnad av ovanstående höjt 20 % i kr.

Total 1

Elevatorns höjd i m. (till Spannmålsmaskineri

Bandtransp. längd i m. .

Kostn (inkl. lösa inv.) i kr. Summa kostn.

Se not tab. 1.

Total . Pr t, av Q

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

(ev. kombinerade med bottenavdeluing i 4 fack), bredd c:a 18 m. B

e

o

t

n

g 31 (101 »)

25 (8Vs)

6,300

7,900

12,700

15,950

5,850

5,850

9,850

11,900

15,900

—

3,270

—

3,270

—

—

4,040

—

4,040

—

5,950

10,800

10,500

15,400

15,100

5,400

9,050

15,100

14,800

65,000

115,000

105,000

150,000

145,000

55,000

90,000

80,000

125,000

115,000

25,000

30,000

30,000

35,000

35,000

25,000

30,000

30,000

35,000

35,000

6,600

11,550

10,750

15,650

14,850

6,450

11,000

10,000

16,000

15,150

415,000

760,000

665,000 1,010,000

915,000

400,000

740,000

605,000 1,050,000

910,000

15,000

16,000

15,500

16,500

16,000

15,000

16,000

15,000

16,500

15,500

623,000 1,101,000

974,000 1,455,000 1,335,000 594,000 1,052,000 879,000 1,474,000 1,294,000

' 102.0

62,000

129,000

126,000

215,000

210,000

61,000

123,000

121,000

206,000

201,000

685,000 1,230,000 1,100,000 1,670,000 1,545,000 115.0

655,000 1,175,000 1,000,000 1,680,000 1,495,000 121.50

180 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tabell 3 (forts.). Anläggningskostnad för centrallagerlius med silos Material i silos (och i eventuell bottenavdelning) Djup å silos i ni. inom parentes antal bottnar

19 (67*)

Antal silos i längs (led

5¶Total i silos Lagringskapacitet i- ton

7 5,250

Total å bottnar

7,500

10,850

15,350

2.500¶Vid långtidsförvaring = Q (inkl. bottn.)

5,000

9,650

10,400

15,000

14.700¶Tomt

65,000

115,000

110,000

150,000

150,000

Järnvägsspår

30,000

30,000

35,000

35,000

Total . . .

2,000

3,600

4,600

Pr t. av Q

. .

225,000

415,000

405,000

615,000

540.000¶Pr t. av Q

37 El. belysning samt brandsl.-anordn. (el. motorpump, stigrör, slangar) . . . .

15,000

16,000

16,000

16,500

16.500¶Total . . .

398,000

693,000

675,000

980,000

889.000¶Pr t. av Q

32¶Bandtrausp. längd i m. .

71 Antal hkr

62,000

132,000

130,000

825,000

805,000

1,225,000

1,125,000

76.5¶Kostnad i kr.

Vikt i t. Byggnad Kostnad i kr.

Summa kostnad av j ovanstående höjt 20 % i kr.

Total

1¶Kapacitet t./tim Elevatorns höjd i m. (till Spannmålsmaskineri

Kostn. (inkl. Total . . . i kr. Summa kostn.

Total . Pr t, ar Q .

Se not tab. 1.

Pr t. av Q

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER,

ev. ko in bi n er.ide med botten avdelning i i fack), bredd c:a IS ro. T

r

ä 25.5 (8V»)

32 (lOVs)

ii

5,550

7,050

10,050

13,050

16,050

5,050

6,950

10,700

12,550

—

3,270

—

3,270

—

—

4,040

—

4,040

—

9,500

15,300

4,700

10,500

10,100

15,900

15,400

55,000

85,000

135,000

120,000

45,000

90,000

75,000

115,000

100,000

25,000

30,000

30,000

35,000

25,000

30,000

30,000

35,000

35,000

3,950

3,250

5,450

1,950

3,400

5,650

230,Q00

420,000

600,00(3

530,000

215,000

450,000

380,000

610,000

525,000

15,000

16,000

15,500

16,500

16,000

15,000

16,000

15,500

15,500

15,000

390,000

682,000

598,000

945,000

846,000

360,000

704,000

930,000

810,000

122,000

215,000

204,000

60,000

126,000

121,000

205,000

200,000

450,000

720,000 1,160,000 1,050,000

420,000

830,000

86.0 S2.0

720,000 1,135,000 1,010,000 71.0

182 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tabell 4. Dikes-silo (se fig. 5 kap. VII).

Anläggningskostnad.

Längd i m

61.50 SI.50

1,350

2,000

2,650

Totalt Vid torr långtidsförspannmål Vidvaring = Q .

1,900

4,500

2,800

5,400

8,000

Tomt, järnväg m. m. . .

20,000

25,000

40,000

45,000

Byggnad

53,500

81,000

108,500

136,000:

1,000

1,250

1,500

1,750

13,500

13,500

13,500

13,500

Summa (höjt 20 %) . . .

105,000

145,000

195,000

235.000¶Vid fuktig spannmål

,0

no

35,000

55,000

75,000

5,000

5,000

5,000

145,000

205,000

275,000

5,000 ' 370,000

46.50¶Vid spannmål av 17 ä 20 % fuktighetshalt . . . Kapacitet i t.

El.

motorpump,

stigrör,

Kostnad i kr.

pr t. j Vid långtidsförvaring Kapac. t. pr tim Spannmålsmaskineri (och Antal hkr lösa inv.) Elektrisk transform .-anl. med hög- och lågspänd ledning Kr Summa kostnad för Kr.;t. vid fuktig spannmål . . . anläggningen Kr./t. vid långtidsförvaring . . .

KAP. VIII.

ANLÄGGNINGSKOSTNADER.

183¶Tabell 5. Anläggningskostnad i kr. pr ton av lagerhusets kapacitet, Q, vid långtidsförvaring.

Angiver kostnaden för spannmålsmaskineri > » > lagerhus med betongbottnar » > » » » > silos > > » speciella brandskyddsåtgärder » > » lagerhus med träbottnar >

>

»

>

»

> silos.

KAP. IX.

Driftkostnader. Beräkningarna för utredning av driftekonomien hava (liksom vid anläggningskostnaderna) ordnats så, att vissa sannolika 1922 gällande medelvärden å priser och löner tillämpats, och samtidigt uppställningen gjorts så, att vid tillämpning på visst fall korrigering enkelt skall kunna ske genom insättande av de värden, som för tillfället äro aktuella på orten ifråga. Siffrorna nedan giva således endast ungefärliga värden samt ekonomiska relativtal mellan olika lagerhustyper och -storlekar. Inga vinster äro pålagda utöver vanlig rönta och siffrorna hava tagits i sitt råa skick utan avrundningar. Kostnaderna i lagerhusen hava beräknats med ledning av preliminära kalkyler uppgjorda av kommitténs framlidne ledamot konsul C. Fritsch. Civilingenjör Erland Hedström har varit behjälplig vid utarbetande av transportkostnaderna. Transport- Kostnaden för hästkörslor kan beräknas av körhastigheten, tui o e T ^ w v ä n t t i d e r , lassets storlek samt kostnaden pr tim. lagerhuset. dålig

medelgod

utmärkt väg

400 800 3 6

600 1,200 3.5 7

800 kg. 1,600 » 4 km./tim. 8 »

Hästkörslor. last enbet par körhastighet med last utan last

Vänttider vid lossning och lastning kan beräknas till 1 min. pr det. för vardera samt för väntning med lasset därutöver c:a 5 min. för vart lass. Härvid förutsattes att körsvennen själv lossar vagnen och lägger upp säckarna eller spannmålen i lagerhusets bottenvåning. Timkostnaden för körslor har beräknats till c:a 2.— kr. för enbet och 2.50 kr. för par. Dessa priser gälla närmast Skåne och på hösten under tröskningstiden. Där körkostnaden är mindre, kunna i tabellerna körkostnaderna sättas — någon av biltransportkostnaderna. Sammanställningen ger kostnaden för körning av 1 det. 1 kin.

KAP. IX.

185 DRIFTKOSTNADER.

Tabell 1. Körkostnad kr. pr det. vid transportlängd = 1 km. e återresa utan last

n

1) e

t återresa med last

återresa ntan last

p

a

r återresa med last

dålig god

väg

. . . . . .

0.15 + 0.25x1 0.12 + 0.14x1

0.15 + 0.17x1 0.12 + 0.10x1

0.14+0.16x1 0.12 + 0.09x1

0.14 + 0.11*1 0.12 + 0.00x1

ntmärkl

>

. . .

0.11+0.09x1

0.11 + 0.06x1

0.11+0.08x1

0.11 + 0.05x1

Parlass bliva således alltid billigare, om full last erhålles. Förekommer ingen extra väntetid utöver lastning och lossning, blir enbet billigare på mycket korta sträckor (oo 0.25 km.). Är avståndet mellan lagerhusen a km., blir vägen till lagerhuset, 1, (se nedan) i medeltal ~ 0.5 a och kostnaden för transport mod parhästar å dålig väg = (0.14 + 0.08Xa) kr. pr det. utan återfrakt samt (0.14 + 0.055 Xa) med dylik. Nedan antages att i medeltal finnes återfrakt var tredje tur och kostnaden blir då i medeltal (0.14 + 0.07 X a) kr. pr det. På samma sätt beräknas körkostnaden vid goda och utmärkta vägar. Kostnaden för biltransport har beräknats på grundval av Biikersior. nedanstående av Scania-Vabis benäget lämnade tablå. Siffrorna inom parentes angiva här gjort tillägg vid utnyttjningstid = 1,100 timmar pr år för bilen medan chauffören förutsattes sysselsatt med annat arbete 1,100 timmar (200 tim. pr år äro i båda fallen anslagna till bilens omsyn). Till i tablån angivna kostnader har här fogats ränta, amortering 111. 111. för garage e:a 200.— kr. pr år eller O.is kr. pr tim. bilen är i drift (vid 1,100 tim. pr år). Beräkning. över kostnaderna pr timme vid transport med lastautomobil år 1922 (beräkningen utförd under antagande av 2,200 arbetstimmar pr år). 2V2 tons

lastautomobil,

A. under lastning, lossning och väntan. a. Chaufför Ii. Ränta 6 % å inköpspriset 11,000.— kr. - alltså pr timme Amortering 5 % å inköpspriset Underhåll 200— kr. pr år

» »

» »

» »

Försäkringspremie 350.— kr. pr år

>

»

>

Kr. 1.36 > 0.30 •

0.25 0.09

. . • . . » 0.16

Summa kostnader pr timme

Kr. 2.16 (2.96)

186 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

B. under gång lastad. dålig

god

ntm. vä;

Hastighet km. tim Chaufför

10 1.36

Ränta 6 % å 11.000.— = pr timme . . Amortering: å dålig väg 12 %

15 1.36 0.30

1.86 0.30

> god

>

8 SS

> utm. > 6 % Reparationer o. underhåll 750.— pr år

0.30 0.34

Bensinförbrukning: å dålig väg 4

lit. ä 40 öre

> god > 4.5 » ä > » utm. > 5 > ä » Massi vgum miringar: å dålig väg 10,000 km > god

> 15,000

.

» utm.

» 20,000

»

> >

1.80 2.00 1.28 1.28 1.28

Försäkringspremie 350.— Summa kostnader pr tim.

O.lfi

0.16 Kr. 5.64 (6.69)

5.64 (6.69)

5.74 (6.79)

dålig

god

utm. vä

C. under gång olastad. Chaufför

1.36¶Ränta 6 %

1.36 0.30

0.30¶Amortering 7 % . . Reparationer o. underhåll 750.— . . . Bensinförbrukning:

0.35 0.34

0.35 0.34

0.35 0.34

å dålig väg 3 lit. ä 40 öre > god > 3.75 > > » > > utm. > 4 >. > > » Massi vgummiringar:

å dålig väg 13,000 km

» god > ntm.

• 20,000 » 27,000

1.50 1.60

» »

0.06 0.96

Försäkringspiemie 350.—

0.16¶Summa kostnader pr tim.

2 tons

0.16 Kr. 4.67

(5.72)

(6.02)

(6.12)

lastautomobil,

Kostnaderna för denna skilja sig ej avsevärt från de för 1/2 t. bil, vadan man för kostnaderna pr tim. praktiskt taget kan räkna med värdena ovan.

KAP. IX.

DRIFTKOSTNADER.

.V1 2 tons

lastautomobil.

187¶A. under lastning, lossning och väntan. a. Chaufför b. Ränta 6 * 1 inköpspriset 12,000.— kr. = alltså pr timme Amortering 5 % å inköpspriset » > " Underhåll 250.— kr. pr år » » > Försäkringspremie 400.— kr. pr år > » »

, . . .

Kr. 1.86 > 0.33 » 0.27 » 0.12 » 0.18

pr timme Kr. 2.26 (3.16)

B. under gång lastad. Chaufför Ränta 6 % å 12,000.— = pr timme . .

dålig 10 1.36 0.33

Amortering: å dålig väg 12 %

0.65¶Hastighet km./tim

> god

«

Bensinförbrukning: å dålig väg 4.5 lit. ä 40 öre . . . . • god > 5.25 » » » s . . . . » 6

utm. väg 20

1.86 0.33

8%

> utm. > 6 % Reparationer o. underhåll 750.— pr år

> utm.

god 15

> s

>

r-

0.33 0.34

1.80 2.10 2.40

. . . .

Massivgummiringar: 1.94

å dålig väg 10,000 km » god > 15,000 > > utm.

> 20,000

1.94 1.94

»

Försäkringspremie 400.— Summa kostnader pr timme

0.18 Kr. 6.60 (7.72)

6.69 (7.81)

6.88 (8.00)

god

utm. väg 1.36

C. under gång olastad. dålig 1.36

Chaufför Ränta 6 % Amortering 7 % Reparationer o. underhåll 750.— . . . Bensinförbrukning: å dålig väg 3.5 lit. ä 40 öre > god » 4 > > > • » utm. » 5 > » > » Massivgummiringar (13,000—20,000-27,000 km.)

0.33 0.38 0.34

1.36 0.33 0.38 0.34

0.33 0.38 0.34

1.40 1.60 2.00

. . . .

1.46¶Försäkringspremie 400.— Summa kostnader pr timme

1.46 0.18

1.46 0.18

Kr. 5.45 (6.57)

5.65 (6.77)

6.05 (7.17)

188 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Sammanställt och avrundat ger tablån kostnad kr. pr timme (för 1,100 tim. drift pr år): 1 Vä o c h 2 t o n s b i l dålig god utm. väg Lastning, väntan o. d. kr. pr tim. . . . Gång, lastad kr. pr tim » » >

»

3.20 6.90

3.20 6.90

3 l /s t o n s b i l dålig god utm. vä

3.20 6.70

3.40 7.90 10 6. so

(fart km. tim.)

olastad kr. pr tim » (fart km.,tim.)

6.00 15

6.20 20

6.40 25

3,10

3,10

8.00 15 7.00 20

8.20 20 7.40 25

Göres samma antagande om väntetid och lastning oeh lossning som vid hästkörslor, erhålles: Tabell 2. Fraktkostnad i kr. pr det. \u\ transportlängd I km. 1 Vs t o n s återresa med last

b i 1

8¶V» t o n s

återresa utan last

återresa med last

bil återresa utan last

dålig väg . . . .

0.14 + 0.045x1

0.14 + 0.070x1

0.13 + 0.023x1

0.13 + 0.035x1

g"d

»

• • • •

0.14 + 0.030x1

0.14 + 0.050x1

0.13 + 0.015x1

0.13 + 0.025x1

ntm.

'

. . . .

0.14 + 0.025x1

0.11+0.040x1

0.13+0.012x1

0.13 + 0.020x1

Vid denna tabell är särskilt att märka att en dålig väg kan som regel icke befaras med 3 1 2 tons bil. Endast om underbyggnaden är solid, kan så ske, även om slitdäcket skulle vara dåligt. Vidare märkes att något särskilt vägunderhåll icke pålagts bilkostnaderna, men så har icke heller skett för hästkörslor. Förutsattes här liksom vid hästfordon, att avstånden mellan lagerhusen är a km. och medeltransportlängden till lagerhuset 0.5 a, samt att vidare återfrakt erhålles i medeltal var tredje tur, blir medelkostnader i kr. pr det. för automobiltransport till lagerhuset å dålig väg: (0.14 + O.o.tXa) med IV2 tons och (0.13 + 0.015 X a) med 31/ 2 tons bil, samt å god väg: (0.1 i + 0.022 X a) med IV2 tons och (O.n + O.onXa) med 3 1 2 tons bil. Järnvägsransport.

Kostnaden i kr. pr det. för transporter vagnslastvis (> 5 t.) av k0Yn, havre å järnväg framgår av nedanstående tabell. r ^

yete>

Tabell 3.

10 20

Frakt i kr. pr det. 1922 1914 0.3G 0.10 0.46 0.15

30 40

0.56 0.66

Våglängd i km.

0.20 0.25

50 70

Frakt i - Vr det. 1922 1914 0.76 0.30 0.90 0.37

1.10¶Våglängd i km.

kr

KAP. IX

DRIFTKOSTNADER.

18!)

Tabell 4. Fraktkostnad med järnväg eller med bil.

Grafiskt äro dessa värden inlagda å tabell 4, av vilken synes att taxan växer rätlinigt från 0 km. till 50 km., där en knyck inträder med fortsättning efter en ny rät linje. Xågon exakt motivering till denna kombination av tvenne räta linjer lärer icke föreligga. A tabellen har approx. inlagts en medellinje (prickad), som 1922 giver fraktkostnaden i kr. pr det. = 0.35 -4- 0.0074 X 1, däri 1 fraktlängden i km.

90 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Vid samtrafik med enskilda järnvägar tillkommer i banavgift O.12 kr. pr det. och ensk. järnväg, som passerats. Härförutom tillkommer extra banavgift pr var enskild järnväg om 0.05 ä O.iio kr. pr det. Utom fraktkostnader uttagas även växlingskostnader för varje vagn (som regel ä 10 tons last), som framföres till ett lagerhus invid stationen. För tomvagnens framförande till lagerhuset och samma vagns återförande i lastat skick till stationen äro kostnaderna för närvarande i kr. pr vagn: Eskilstuna 1.—, Eslöf 3.—, Hallsberg 15.o—, Klagstorp 0.75, Linköping 2.—, Tomelilla 1,50, Vara 3.—, Åstorp 3.—. Frånser man Hallsberg, där det pågående bangårdsbyggandet torde vålla svårighet att billigt ordna vagnsväxlingen, kan vagnsväxlingen beräknas kosta c:a 3.— kr. på större stationer, där lagerhuset kommer mera avlägset, och 1.— kr. på mindre, där avståndet till lagerhuset kan göras litet. Vid centrallagerhus, där spannmålen både kommer och går pr järnvägsvagn, kan som regel ordnas så, att vagnen går lastad både till och från lagerhuset. Totala växlingskostnaden pr vagnslast spannmål, som passerat lagerhuset, kan därför som ett medeltal antagas till 4.so kr. Kostnaden för spannmålens lastande från skjuts på järnvägsvagn vid ett vanligt stationsmagasin kan f. n. beräknas till c:a O.50 kr. pr ton eller lika med arbetslönen vid uttagning nr lagerhus och lastning på järnvägsvagn. Vid jämförelse mellan automobil och järnvägstransport måste beaktas, att den senare kräver hästskjuts till stationen, inlastning där samt, vid järnvägsvagnens framkomst till kvarnen, växlingskostnad. Beräknas hästskjutsen till 5 km. å god väg med återfrakt, blir kostnaden härför 0.42 kr. det., inlastningen 0.05 kr. det. och växlingskostnaden 0.03 kr., det. eller summa 0.50 kr. det., vilket såsom grundkostnad måste tilläggas järnvägsfrakten. A tabell 4 visas grafiskt fraktkostnaden vid järnvägs- och vid biltransport. Där synes att 31,2 tons bilar utan returfrakt konkurrera intill 60 ä 70 km. å utmärkta vägar och intill 40 ä 50 km. å goda vägar. IV2 tons bilar å utmärkt väg konkurrera utan returfrakt intill 20 å 25 km. och med returfrakt intill 40 ä 50 km. A god väg och med returfrakt konkurrera de intill 30 ä 40 km. Härvid bör observeras, att sänkning av nuvarande höga järnvägsfrakter relativt bilkostnaden kan väsentligt ändra de ekonomiska distanserna. Dessutom är vägunderhållet här icke medräknat i bilkostnaden.

KAP. IX.

191 DRIFTKOSTNADER.

Kostnaden för elektrisk energi utgöres dels av ränta, am örtering och förbrukningsmaterial för transformator m. m. (se kap. VIII), beräknad till 12 % pr år å anläggningskostnaden, dels — vid kraftnät motsvarande Älvkarlebynätet, — av en årlig anslutningsavgift 300.— kr. och därtill förbrukad energi: 15 öre pr kilowattimme (kWh) vid anläggning upp till c:a 12 hkr samt vid större anläggning 115.— kr. pr kilowatt (kW) för anslutna kraftbeloppet (1 kW — 1.32 hkr) + 1-55 öre pr kWh vid högvattentid eller l.i ggr. självkostnaden (minst 4 öre) vid ångkraftanläggning (Västerås) under lågvatten. Enär det största energibehovet vid lagerhusen infaller under hösten, medan sommar oeh vintertid (då lågvatten kan befaras) detsamma är litet, har som ett medelpris i senare fallet räknats 2 öre pr kWh. För anläggningar av olika storlek giva dessa kostnader som slutresultat dels en grundkostnad pr installerad kW pr år och dels en kostnad pr kWh därutöver. Driftkostnad för elektrisk energi. Anläggningens storlek hkr (kW) 3.6—12 (2.7—9.1) 25 (19) 40 (30) 80 (60) 120 (91)

Grundkostnad

Kostnad pr kWh

c:a 760 kr./år

kr. pr kW och år 159 143 130 126

Vid små kraftbelopp pr förbrukare är det väsentligt mera ekonomiskt, om flera gemensamt använda samma transformatoranläggning. Enär detta ofta kan ske vid ett lagerhus (som nästan alltid kan väntas ligga i tätt bebyggd trakt) har för mindre uppsamlingslagerhus alternativt undersökts energipriset vid samarbete med andra abonnenter. Därvid har förutsatts att sammanlagt c:a 40 hkr införas på samma transformator, så att grundpriset kan sättas till 140 kr. pr kW och år samt priset pr kWh därutöver till 2 öre. Allt efter största hkr-beloppet och utnyttjningstiden pr år ger inom visst område den ensamma eller den gemensamma anslutningen bättre ekonomi, vilket framgår av tabellen. Eationellt sett bör alltid gemensam anslutning ske av närbelägna förbrukare och taxan lämpas efter den av taxorna som ger minsta kostnad för förbrukaren.

- B '''"''.

192 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

För byggnader med tomt m. m. har beräknats ränta och Ränta oeh amortering amortering av 8 pr år. Däri innefattas då även underhåll a byggnader

°

oeh maski- och onera. Ä spannmålsmaskineriet har beräknats 15 tering, underhåll samt förbrukningsartiklar.

till ränta, amor-

Personalkostnaden blir väsentligt beroende av lagerhusets beläggningssätt, varutinnan man kan skilja nedanstående fall. (Med Q avses största lagringskapaciteten vid långtidsförvaring.) 1. Uppsamlingslagerhus Beläggnings sätt. a. För enbart till försäljning avsedd spannmål. Under tröskningstiden fullbelagt, medan spannmål intages, sorteras, sammanföres till enhetliga partier oeh föres vidare till köparen. Efter tröskningstiden antingen tomt eller belagt intill full beläggning med (vanligen) belånad spannmål, vilken småningom uttages, så att lagerhuset står tomt vid nya skörden. Omsättning omkring 8 ggr pr år. Antal ton X månader pr år omkring 8 X Q. Antal luftningar av Q pr år i medeltal omkring 6. Q passerar maskineriet omkring 14 ggr pr år. b. Såväl för till försäljning som för till producentens eget bruk avsedd spannmål. Den till försäljning avsedda spannmålen passerar som under a. angives, den till producentens eget bruk avsedda intages under tröskningstiden samt förvaras, ev. under belåning, i medeltal 6 mån. Omsättningen å denna senare del är 1 ggr pr år. Allt efter som proportionerna mellan de till olika bruk avsedda slagen varierar, kommer totala omsättningen pr år att variera från 9 X Q (vid både försäljnings- och producentförbrukningsspannmål) genom 8 X Q (vid enbart försäljningsspannmål) till Q (vid enbart av producenten förbrukad spannmål) och samtidigt variera antalet ton X månader från 12 X Q genom 8 X Q till 6 X Q och antalet maskinpassager av Q från 14 till 7. Vid speciella fäll äro nedan värdena angivna. 2. Centrallagerhus = 1 a, men omsättningen endast c:a 5 ggr pr år. Q passerar maskineriet c:a 11 k 13 ggr pr år. 3. Förrådslagerhus ständigt fullbelagda. Antal ton X månader = 12 X Q, omsättning 1 ggr (eller mindre) pr år. Antal luftningar av Q pr år = 12 st. Q passerar maskineriet 13 ggr pr år. Personalkostnad rid lagerhusen.

Personalkostnad.

Uppsamlingslagerhus (intill c:a 2,500 t.) kräva en maskinkunnig man, som med vissa mellanrum (c:a 1 å Vs ggr pr månad under vinterhalvåret samt 2 a 3 ggr pr månad sommarhalvåret) sätter igång maskineriet oeh luftar spannmålen. Att köra hela lagerhusets max. kapacitet genom maskineriet tager c:a 100 å 25 tim.

KAP. IX.

DRIFTKOSTNADER.

beroende på maskineriets kapacitet. Vid luftning i medeltal 6 ggr pr år blir sammanlagda tjänstgöringen 600 ä 150 tim. Härförutom kräves övervakning genom spannmålssakkunnig person med inspektioner ungefär lika många som luftningarna. Kostnaden härför kan beräknas till c:a l.so ä 2.— kr., tim. för maskinskötaren samt till c:a 50.— å 100.— kr. pr inspektion. Den senare påförd byggnaden i dess helhet med 1,400.— kr. pr år. I den händelse uppsamlingslagerhusen kooperativt användas till förraring av huvudmassan av såväl brödsäd som fodersäd från omgivande jordbruk, kräves fast personal av minst en man, kunnig i maskinernas skötsel samt i enklare bokföring av in- och utgående spannmål. Hans lön kan f. n. beräknas till 3,500.— å 4,000.— kr. Utom denne man kräves inspektion av särskild spannmålssakkunnig liksom då uppsamlingslagerhusen användas i vanlig drift. Personalkostnaden pr år för byggnaden blir nu 3,500.—• å 4,000.— kr. minskad med den för maskineriet redan uppförda personalkostnaden samt ökad med 600.— a 1,200.— kr. för inspektioner. Ledningen av uppsamlingslagerhusets affärer har förutsatts ske genom oavlönad styrelse av intressenter. Vid större uppsamlingslagerhus för kooperativt bruk torde den fast anställde skötaren behöva en stadigvarande medhjälpare. Detta höjer den fasta årliga kostnaden med c:a 20 %, men minskar i stället kostnaden för in- och uttagning. Någon hänsyn till denna extra kostnad är icke tagen i beräkningarna nedan, enär den föga inverkar på jämförelsen lagerhusen emellan. Centrallagerhus (c:a 3,000 t. och mera) kräva ständig tillsyn av magasinsförvaltare (spannmålssakkunnig) a 4,000.— kr./år samt 1 bokhållare å 3,000.— kr. år, 1 maskinist å 3,500.— kr./år och 2 man ä 3,000.— kr./år, eller tillsammans 16,500.— kr./år. Denna personal är tillräcklig upp till 15 a 20,000 t. lagringskapacitet. Av dessa har i driftskalkylerna maskinistens 3,500.— kr. påförts maskineriets skötsel och övriga 13,000.— kr. byggnaden i sin helhet. Vid förrådslagerhus utbildade som dikessilos kan endast förekomma ett enhetligt parti i hela lagerhuset och detta kan icke gärna vara av fuktigt slag, utan med fuktighet mindre eller lika med 17 %. Behandlingen blir därigenom synnerligen enkel liksom bokföringen. En maskinkunnig man (c:a 3,500.— kr. pr år) kan enkelt sköta lagerhuset under långtidsförvaring. Vid spannmålens in- och uttagning, speciellt under tröskningstiden, åtgår extra personal, såväl bokhållare som manskap. Denna personal kan avpassas efter in- och utgående kvantitet, varför personalkostnaden härför, utöver den permanenta personalen, vid olika lagerhus med likartat maskineri, men olika kapacitet, blir 13—194643

194 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tabell 5. Driftkostnad för spann1

B o t t e n p 1 an

Uppsamlingslagerhus

Lagerhuset

. . . .

Maskineriets . . .

s t.

antal bottnar

kapac. vid långtidsförv. = Q

kapacitet t./tim.

elev. uppfordr. höjd

j 0.5

9, 300

12,100

17, 300

9,500

12,700

kostnad kr. antal hkr. Q passerar maskineriet antal ggr pr år

Antal k\V-timmar

1,100

500 1,000

900 1,090 2,180

935 1,860

Ränta och amort., underhåll ni. ni. 1,350 Elektrisk energi kr. år

1,350 1,820 1,820

2,600 2,600 1,425 1,425 1,905 1,905

vid ensam anslutning

vid anslutning med grannar . . . .

925 1,085

900 1,040

(910) (920)

820 1,640

895¶Personalkostnad 2 kr. pr drift-

Samma kostnad kr./är Kostn. kr., t. for var passage genom maskin

vid ensam anslutning

2,670 3,245 2,895 3,210

vid anslutning med grannar . . . .

2,160

2,660 2,665 2,905 (3,650) (3,800) 2,640 3,485 2,970 3,395

vid ensam anslutn. till el. hög. . .

0.41-,

vid ai slutning med gra mar . . . .

0.C4

3,570 3,775 3,170 4,150 3,215 3,765

KAP. IX.

målsmaskiner av olika kapacitet. f i c k o r

ä

3 * 3

195 DRIFTKOSTNADER.

(Forts.)

ni.

Bottenplan 9 st. fickor a 4 x 4 m. o

• 945

13,000

13,800

19,500

9,200

12,400

17,600

1,320

250 S65

1,700

2,250

4,500

1,880

3,750

1,660

3,300

1,150

2,300

1,810

850 1,700

2,700

2,700

1,560

1,560

2,070

2,070

2,925

2,925

1,380

1,380

1,860

1,860

2,640 2,640

1,075

1,100

1,045

1,320

1,010

1,255

1,105

1,030

890 1,015

(1,030) (1,045)

870 (1,255) (1,285)

—

—

1,320

2,640

1,320

1,740

3,830

4,185

3,980

5,635

3,775

4,710

4,940

3,185

4,225

3,185

3,760 3,780 4,155

(3,970) (4,215)

3,400

4,770

3,565

4,260 (4,560)

4,970

3,540

2,890

3,350

—

— 0.48

0.3i:

(0.69)

—

196¶SPANN M ALSLAGERHUSFRAG AN.

Tabell 5 (forts). Driftkostnad för spannmålsmaskiner av olika kapacitet Uppsamlingslagerhus

Lagerhuset

. . . .

Maskineriets . . .

Bottenplan

st. f i c k o r

ä

4 < 4 m.

antal bottnar

kapac. vid långtidsförv. = Q

1,050

1,695

kapacitet t. tim.

elev. uppfordr. höjd

kostnad kr.

9,600

12,900

18, 300

14,000

19,800

antal hkr.

6.5 I 0.0

12.5¶Q passerar maskineriet antal ggr 14

735 1,470

7¶Drifttid tim. pr år

590 1,180

7¶Antal kW-timmar

2.240 4,450 1,820 3,630

1,590 3,190 3,600 7,150

3,210 6.420

Ränta och amort., underhåll m. ni. av mask. c:a 50 %

1.440 1,440 1,935 1,935

2,745 2,745 2,100 2,100

2,970 2,970

vid ensam anslutning

1,095 1,430 1,035 1,305

1,000 1,235 1,300 1,830

1,240 1,720

Elektrisk energi kr./år

vid anslutning med grannar . . . .

765 (1,095) 1,125

955 (1,390) 1,455

Personalkostnad 2 kr. pr drift840 1,180 2,360

680 1,360

4,005 5,810 3,710 4,710

4,165 4,820 4,580 6,290

4,890 6,050

3,380 4,895 3,400 4,170

4,260 4,710 4,200 5,415

5,040 5.785

vid ensam anslntn. till el. hög. . .

vid ai lslutning med gra nnar . . . .

0.4G

1,470 2,940 Samma kostnad kr./år Kostn. kr./t. för var passage genom maskin

vid ensam anslutning

740 1,470

vid anslutning med

KAP. IX.

o

X" <N

8 >o O O

LO

o o" o

(N

197 DRIFTKOSTNADER.

-H

O o O, X"

s g »o co"

— o X en"

o o o co

SO •*"

O CO

o

o o"

~8~

ö

ö

o o

8 X

o

o

8 •o

o o

CO

CXI

o

o

:M

X

en

—

o

o 35 o-H

O

O

o

5S

K CD a.

uO

oCM

C5 -* ift

O ~H

X O

iL

0>

•a

CJ C

te

^J

S

rf E:

W

c3

,3

T3

a

'Po> (rf $

O

o a

C

">D

cS

-^ o fi

T)

'•

-a

j5 M

K OS

^

^

s «J

S^t;

§•M

fj« ^ t W

.

-

1 J^ n «a

witgj2

&

o ^ S

t. O. 60

c»

. « -

. CO

,—1

4J o « S

t!

43 0]

^ fi

S*9

P4

w

S.

i hi*!

ö O r fit rt fi J :S 5 i- S B - PSt U2 «ä Än fi : 0 OJ fi bfj oS

198 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

ungefär lika pr ton spannmål. Vid större, väl utnyttjade, lagerhus torde dock vara lättare hålla jämn sysselsättning åt personalen, varför kostnaden där torde kunna nedgå rätt väsentligt. Den kan i medeltal beräknas för intagning till Vs timverken pr ton spannmål vid centrallagerhus (eller f. n. c:a 0,40 kr. t.) och till c:a O.i timverken pr tou spannmål vid uppsamlingslagerlnis med central elevator (eller f. n. c:a 0.50 kr. t.). För uttagning blir personalkostnaden lika vid uppsamlingsoch centrallagerhus och ungefär O.i timverken pr ton spannmål (eller f. n. c:a 0.50 kr. t.). Härtill kommer avgift till edsvuren vagare, vilken kan beräknas till 0.08 kr., t. vid såväl in- som uttagning. Summa extra personalkostnad för in- och uttagning samt edsvuren vägning blir sålunda f. n. tillsammans c:a 1,06 kr. t. vid centrallagerhus och 1.16 kr./t. vid uppsamlinglingslagerhus. Luftning. Kostnaden för spannmålens luftning för hand genom kastning or an ' kan pr gång beräknas till ungefärligen 1 mans timverke pr 2 k 4 ton spannmål eller f. n. tiil c:a 60 k 30 öre pr ton och luftning. i lagerhus.

I lagerhuset sker luftningen vanligen genom att antingen låta spannmålen passera aspiratorn eller rissla densamma från botten till botten. Den senare metoden är användbar endast vid bottenmagasin, och bäst om stora enhetliga partier förekomma, helst fyllande en hel botten. För uppsamlingslagerhus är således rissling endast brukbar om särskilda anordningar vidtagas. Som dylika äro oprövade har ekonomien i risslingen icke särskilt undersökts nedan, utan blott luftning genom aspiratorn.

Antal passa- För att komma till aspiratorn måste spannmålen passera genom nmsiineriet maskineriet. Varje luftning kräver således en passage genom samt in- och maskineriet, därtill kommer en passage genom detta vid intagagnmg. n j n g e n j lagerhuset. Vid uttagningen ur lagerhuset kan i vissa fall vara lämpligt att låta spannmålen gå genom maskineriet för att framföras till för uttagningen mest bekväma punkt, men som regel får spannmålen genom stuprören gå rätt ned till bottenvåningen, där den sackas och kärras fram till fordonet. Denna säckning och kärrning gör uttagningen dyrare än intagningen. Vid lagerhus med central elevator kräves kärrning från intagningskajen' till elevatortratten, vilket giver ökad arbetskostnad. Denna kan minskas genom en horisontaltransportör (band 1. snäcka) från intagningskajen till elevatorn. I tab. 5 och 6 samt 7 är kostnaden angiven pr ton för passage en gång genom maskineriet vid lagerhus av olika typ

KAP. IX.

DRIFTKOSTNADER.

och storlek samt vid olika antal passager pr år genom maskineriet av lagerhusets förvaringsmängd, Q. För uppsamlingslagerhusen, där under vissa tider pr året personal behöves endast då luftning pågår, är särskilt prövat ekonomien i olika kapacitet å maskineriet vid samma lagerhus, tab. 5. Det synes som om Tiiltell 7. Driftkostnad i kr. pr t. för lagerhus (exklusive in- och uttagning av spannmål). Arxjrya/- .oW

L (Aqer-husets för-isor/ncjsli-opocft-trt - ^ Zons. /fn^ofef rnöncr^cr v/o* ale o/t/fo tfur-isor-no trrtftLf-ts m&rxjo mdncrcter pr ör- /ooe/-f7u-

A n*~

/?O00? - q

Cen/rctHoqe

Angiver kostnaden f8r 1 tons passage genom maskineriet 1 ggr 3 » > 1 •> förvaring i lagerhuset 1 mån. å betongbottnar » » > i > » • » 1 > i » silos » • i 1 > • » » 1 > å träbottnar 5 > > » 1 » > "• 1 » i * silos i > > 1 » » > » 1 > i » » om centralfören. hyr bottenvån. Beläggning med Q 12 mån. pr år.

kapaciteten pr timme av en femtiondel ä en hundradel av lagerhusets kapacitet vore den mest ekonomiska. Vid jämförelse mellan kostnaden för luftning för hand och med maskineri bör observeras, att så snart maskineriet väl förefinnes, den direkta kostnadsökningen för luftning är föga mer än energikostnaden, d. v. s. c:a 1 till 5 öre pr ton luftad spannmål, tab. 6. Av tab. 6 synes att vid centrallagerhus bör maskinavdelningen förläggas vid lagerhusets mitt, när kapaciteten å lagerhuset är från 10 till 20 tusen ton. Å tab. 7 är detta antaget skett.

200 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tabell 8 Uppsamlingslagerhus Bottnar och silos av trä

S i l o s

B o t t n a r

Antal mellanbottnar eller silos djnp i meter Varuvärde i kr. .

5 T

8' •• 10

r

ä

8' -j

67,000 150,000 325.000 57,000 285,000 475,000 500,000 90o,ooq'1.800,000

Byggnad. Maskiner

3¶Med ytter

.

Varor . . med brandmur, (varvid förutsattes att denna är fullt effektiv) . . .

• 3.5

n — O.I O

3.25¶Ovanstående premier utan brandsläckning. Med angivna brandsläckningsarrangement, med pumdemas tak, kan påräknas rabatt av c:a 7.5 %. Förläggas byggnaderna inom plats med kommunalt Elektrisk belysning.

Elektriska belysningen är med ledning av siffror från förefintliga anläggningar beräknad till 150.— kr. pr år för lagerhus upp till 3,000 t. samt 200.— kr. för 5,000 t., 350.— kr. för 10,000 t. och 500.— kr. för 15,000 t., och hava dessa kostnader vid centrallagerhusen inräknats i de 8 % för ränta m. m.

Brandförsäkring.

Brandförsäkring skall utgå dels för byggnad med dess tillbehör, dels för maskineriet och dels för inneliggande spannmål. Brandförsäkringen för maskineriet kan närmast föras å dettas driftkostnader, men enär premien ifråga varierar med byggnadens storlek och beskaffenhet, har ansetts lämpligare att föra densamma å byggnadens driftkostnader. (Möjligen kunde en fördelning göras så, att minimipremien (2 %o) lades på maskineriets driftkostnad och resten på byggnadens.) Premiernas storlek hava benäget angivits av Städernas Allmänna Brandstodsbolag och av Försäkringsbolaget Skandia genom dettas representant, Firma Victor Berg. Av den förra uppgivas de ungefärliga premierna till:

KAP. IX.

201 DRIFTKOSTNADER.

Brandpremier. g

C e n t r a l i s

e r

h

n

s

väggar av sten och bottnar av

B

8Vs

8Vs

e

8Vs

t

S

o n

8i ,

i

o s

Trä med utväudig plåtbeklädnad även betr. mellanväggarna mellan silos

.

B e t o n g

8VJ

12.700,000 540,000 900,000 1,800,000 2,700,000 900,000 1,800,000 2,700,000 900,000 1,800,000 2,700,000 1.5

3.75¶I saknad av uppgifter hnr taket konstrueras och hnr silos komma att täckas, kunna inga siffror lämnas. Täckas siloöppningarna effektivt torde premierna bli något billigare än för lagerhus med betongbottnar.

parna apterade för direkt uttag av strålar och med ett tryck som tillåter sprntning över byggnabrandväsende, kan ytterligare rabatt möjligen påräknas.

Byggnad av trä med 3 st. mellanbottnar kr. 2.— %o » » » » 5 » » » 3.— » » » >/ » 8 » » » 5.— » » sten med mellanbottnar av trä » 2.50 » » » » » betong » I.-— » Rabatt ä 10 % medgives om spec, brandsläckningsåtgärder vidtagas. I tab. 8 äro Skandias premier angivna. Dessa senare äro använda i kostnadsberäkningarna, enär de äro mera detaljerade och visat överensstämmelse med premier för privata anläggningar. Av tab. 9 och 10 framgår att brandpremierna icke nämnvärt inverka på byggnadernas inbördes ekonomi, utan den billigaste anläggningskostnaden ger bästa ekonomi, oberoende av ökade brandpremier. Vid uppsamlingslagerhusen kan med all sannolikhet som regel Hyra for uthyrning ske av bottenvåningen till centralförening eller liknande, „ * J ^ varvid denna hyra kan beräknas till c:a 2,000.— kr. vid bottenplan 10.5 X 10.5 m. och till 2,500.— kr. vid samma 13.5 X 13.5 m.

202 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tabell 9. Uppsamlingslagerhus. Årlig kostnad, exkl. maskiner i (se tabell brandförsäkring av spannmålen samt spannmålens in- och uttagning. Lagringskapac. vid långt.-förv. = Q (t.) Lager- Antal silos ä 4 in. diam. el. nyttig huset bottenarea . .

6|

4 st.

9x9

990 1,050 1,695 1,980 2.48C 620 750 945 585 600 9 x 9 4 st. 12x12 4 st. 9 x 9 9 st. 1 2 x 1 2 12x12, 9 st. 9 st.

silos

nr

nr

silos

silos

Antal bottnar el. silos djnp i m. 10 m. 3 st. 5 st, i 20 m. 3 st. 25 m. Ränta, amort., underhåll, o. d. å byggnad, tomt m. m. c:a 8 % • . • • 3,700 4,750] 6,150 4,650 5,850 5,150 100 90 60 80 120! 80 Bvggnad kr. . . (2) (2) (2)j (2.25) (2) (ä °,oo) . . . (2) Brand40 40j 40 40 50 40 Maskineri kr. . försäk(ä °'oo) . . . (3.25) (3.5) (3.75) (3.6) (3.5) (3.75) ring Inneligg. spann3.60 3.50 3.75 3.25 3.50 mål °.'oo pr år o.i a 150 150 150 Belysni 150 150 150 a. Vid diskontinuerlig drift . 1,400 1,400 1,400 1,400 1,400 1,400 Perso- b. Vid ständig nal drift och 6.25 Q ton mån. be3,600 3,600 3,300. 3,300 3,200 3.200i läggn

8 st.

silos

nr

10 ni.

5 st.

silos 8 st,

silos

20 m. 25 m.

8,500 6.700 7,900 11,100' 8,500 9.70C 850 150 190 110 160 18C (2 (2) (2.5) (2) (2.25) (2.5)! 40 60 7o! 60 70 8( (4.25) (3.25) (3.75) (4.25), (3.5) (3.75 3.75

4.25;

löoi

15C

1,400

1.400! 1,400

1,400

1,40C

3,800

4,000

4,000

4,200

7,540i 6,840 10,3L0

9,670 12,970 10,260 1L51C

4.25 150

a. Vid diskontinuerlig drift .

5,350

6,420

7,860

6,320

Summa b. Vid ständig kr. pr. år drift och 6.25 Q ton mån. beläggn

8,620

9,760

8,220 9,340

0.5*

0.3S

2,000

2,000

2,0O0! 2,000

2,500

2,000

2,000

2,500

2,500

2,500

2,500

2,50(

3,350

4,420 5,860

4,320

4,840

8,310

5,900

7,170 10,470

7,760

9,01(

5,550

6,620

7,760

6,220

6,840

6,640 10,710

8,300

9,570 13,070 10,360 11,811

0.7i

0.83;

0.68!

0.31¶Kostnad i kr. pr t. b. o. mån. lagring vid 6.25 medelb Jlagg. = Q a. nnd.ant il mån. pr år. 8 (Obs.! exklusive a. span nmålens 12 brand: örsäkring) Ev. hyresbelopp för bottenvån. (från ceutralfören.) a. Vid diskontinnerlig drift Återstående b. Vid ständig kostn. drift och 6.25 kr./år Q ton mån. belåggn Kostnad i kr. pr t. och månad lagring vid medelbeläggning = Q under antal månader pr år

12¶Spannmå- Vete o. råg lens brand- ä 200 kr./t. försäkr. kr. Havre ä pr t. o. mån. 140 kr./t.

8,640 12,710 10.800 12,070 15.570 12,860 14,311

0.81 l

0.0542 0.0584 0.0625 0.0584! 0.0584J 0.0625: 0.0709 0.0542 0.0625 0.0709 0.0584 0.062!

0.0379i 0.0409 0.0438 0.0409! 0.0409' 0.0438 0.0496 0.0379 0.0438 0.0496 0.0409 0.043!

KAP. IX,

DRIFTKOSTNADER.

203¶A'icl centrallagerhusen kan på samma sätt beräknas uthyrningseller vanlig magasinsrörelse bedriven med bottenvåningens utrymme. Någon inkomst härav har icke upptagits nedan, enär den torde vara rätt svårberäknelig. Kostnaden pr ton och månad för spannmålens förvaring i Spannmålagerhuset blir beroende dels på totala årliga kostnaden för^^^^ad lagerhuset, dels på tiden för lagerhusets beläggning, närmast på i lagerhuset. antalet ton X månader som lagerhuset utnyttjats. I betraktande av den paus i beläggningen av visst utrymme i lagerhuset, som gärna uppkommer omedelbart efter ett partis uttagande, beräknas som regel för full månad, även om kortare tid förflutit i lagerhuset. Vid 8-faldig omsättning av lagerhusets kapacitet, Q, under tröskningstiden, samt därefter tomt stående lagerhus, skulle antalet ton X månader pr år sålunda bliva 8 X Q. Vid fortsatt beläggning enligt beläggningssätt 1. ovan blir efter samma beräkningssätt antalet ton X månader pr år co 12 X Q. Kostnaden pr ton X månad för dessa fall återfinnes i tab. 9 och 10 nedan. I tab. 11 visas kostnaden för dikes-silo såsom förrådslagerhus. Sammanlagda kostnaden för spannmålens behandling och för- Totalkostvaring i lagerhuset kan ur ovan angivna tabeller beräknas för gerhv,set. olika beräkningssätt och olika lagringstider. Nedan äro i tab. 12 och 13 sammanförda kostnaderna för visst antal passager genom maskineriet samt vissa månaders förvaring vid olika kombinationer av totalbeläggningstid och antal passager av Q genom maskineriet samt vid olika slags lagerhus av varierande storlek. Lagerhusens lämpliga storlek är bestämd genom avståndet dem Ekonomiska emellan. Varje lagerhus bor vara sa stort dess uppsamlings- ian iager. område kräver, men icke större. J u större de inbördes avstånden husen. tagas, ju bättre blir ekonomien inom lagerhuset (till en viss gräns), men ju sämre blir ekonomien i transporten från producenten till lagerhuset. Ett visst avstånd mellan lagerhusen bör därför bestämmas, då ekonomien blir bäst tillgodosedd, om transportkostnaderna till lagerhuset och kostnaderna i detta samtidigt beaktas. För beräkningen antages lagerhusen utplacerade i ett kvadra- a. Transporttiskt rutnät med sidan i rutorna = a km. Transportlängden (kör- proaåuCent tin längden) från producenten till lagerhuset blir från ± 0 till oo 0.7 lagerhus. a upp till = a och kan i medeltal antagas oo 0.5 a.

204 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN

Tabell 10. Centrallagerhus. Årlig kostnad (exkl. Ungefärlig lagringskapacitet t

3,000

5,000

Bottnar av

Bottnar

Silos

Trä

Betong

Trä

Betong

8V*

8Vi

8V»

8V>

Trä

Betong

Lagerhuset . eller djup å silos i m. . Lagringskapacitet vid långtidsförvaring = Q . . .

3,170

4,800

4,800

5.25(1

28,500

44,500

37,000

31,500

(0.75)

Ränta, amortering, underhåll o. d. å bygg-

Brandförsäkring . . .

Bvggnader kr (ä "/oo)

(1.5)

(0.75)

(1.5)

380 (0.75)

580 (2.5)

(2.75)

(2)

(2.75)

(2)

170 (2.75)

(ä °'oo)

13,000

13,000

13,000

13,000

13,000

13,000

41,950

57,890

50,590

63,010

45,250

(2)

Inneliggande spannmål °, oo Personal kr

Kostnad i kr. pr ton och månad lagring vid medelbeläggning = Q under

. . . .

12 . . .

Spannmålens brandförsäkring kr. pr t. o. mån. .

.

•

Vete och råg ä 200 kr./t.

0.0542 Havre a 140 kr./t. . . .

0.0417 00292

KAP. IX.

205 DRIFTKOSTNADER.

maskineri samt spannmålens in- och uttagning). 15,000

10,000

Trä

Betong

Trä

Betong

87a

8V>

8],-2

8V>

9,800 9,900

10,800

62,000

101,000 54,500

Trä

25.5¶Bottnar + silos

Bottnar

Silos

Bottnar + silos

Bottnar

Betong

Trä

Betong

Trä

8V>

8Vs

8V. 25.5

25¶Silos

Betong 1 Trä

Betong

8l, 25

25 15,100

9,500 10,500

15,250

15,250 15,700

15,400 15,300

88,000 48,000 78,000

88,000

154,000 75,500

116,500 67,500 107,000

920 500 (2.5) (0.75)

1,030

(2) (2.75)

(2)

610 (2.75)

13,000 • 13,000 13,000

13,000 13,000 13,000

13,000

114,950 68,910

101,830 62,260 91,750

102,640

700 (1.5)

680 (0.75)

1,050 (2.5)

570 (0.75)

(2.75)

(2) (2.75)

76,070

(1.5)

1,500

1,330

(2.5)

(0.75)

(2.5)

600 (2) (2.75)

430'

1,020 (0.75)

690 (0.75)

560 (2) (2.76)

13,000 13,000

13,000! 13,000

13,000

168,460 90,600

130,690 82,390 121,110

(2)

0.0417 0.0750

0.0292 0.0523

0.0417 0.0025

0.0375 0.0625 0.0375

0.0458 0.0750

0.0292 0.0438

0.0263 0.0438 0.0263

0.0321 0.0525

•

206¶SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN:

Tabell 11. Dikes-silo. Driftkostnader vid användning som förrådslagerhus. i

Under avspärra.

Normal tid

Kapac. vid långtidsförv. . . .

2,800

5,400

8,000

2,800

5,400

Ränta, amort. m.m. av byggnad

30 % 43,500

57,000

70,500

8% 11,600

15,600

Byggnad (2.5 7oo) .

500¶Maskineri (2.75 "oo) .

1,500

3,500 (3.25)

6,000 (3.75)

1,500 (2.75)

3,500 (3.25)

400 6.000 (3.75)

5,500

5,500

5,500

5,500

o5% 20,500

27,500

47,000 \5%

9,000

12,000

20.500¶Grundkostnad

4,000

6,750

10,500

4,000

6,750

10,500

13 passager av Q gum mask.

1,400

2,500

1,400

2,500

76,200 102,350 143,000

32,800

45,450

8.10¶Brandförsäkring

Spannmål ( °/oo) . .

(2.75)

8,000 18.800 600

5,500 Ränta, amort. m. m. av spann-

Elektrisk energi

pr år . . . Summa kost. kr.

.

pr t. och år (långtidsförv.)

17.90¶Härtill kr. 1.16 pr t. och år för spannmålens in- och uttagning samt dessutom ränta å spannmålens värde c:a 1.20 kr./t eller tillsammans 2.36 kr./t. utöver tabellkostnad.

b. ProdukLagerhusets uppsamlingsområde blir nu lika med en kvadrat tionsområde. m^ sidan = a km. d. v. s . = a 2 kvadratkilometer och lagerhuset bör byggas att kunna mottaga leveranserna från detta område. Storleken av dessa leveranser blir beroende av sädesproduktionen pr ytenhet av %-talet åker av arealen samt av odlarnas anslutning till lagerhusföretaget.

KAP. IX.

207 DRIFTKOSTNADER.

Tabell 1 2. Lagerhuset

Partiet

U pasPasBelagt serar I la- serar i med. mager- mained C skin. huset skin. antal antal antal antal mån/år ggr. år ggr

8¶Summa driftkostnad i uppsamlingslagerhus i kr. pr t. (vid hl. vikt = 8( kg.) exklusive in- och uttagning och brandförsäkring av spannmålen, c = centralfören. hyr bottenvån. Q = husets lagringskapacitet i t.

Be ttenplan 9 x 9 m. 585

1,050 1,700 300

1,000 2,000 2,500

2.13 1.62

1.31 1.12

1.52 1.20

2.01 1.59

1.90 1.64

0.89 0.77

1.68 1.42

1.93 1.42

1.43 1.13

2.83 1.99

1.78 1.36

1.56 1.23

0.85 0.70

c

c

c

8.20 20.80 12.75 11.26 7.06 15.76 10.23 9.27

20.12 14.58 11.95 13.37 10.12 15.76 11.98 10.38 10.33 8.32

5.65 4.93

c

17.83 13.11 10.41 11.98 13.45 10.51 8.84 8.94

8.86 7.06

7.36 17.58 11.14 6.22 12.54 8.62

8.02 6.41

5.31 4.91

4.81 4.09

c

1.2S 1.03

1.45 1.28

2.54 1.99

1.57 1.29

1.39 1.17

1.17 0.96

0.75 0.65

0.70 0.611

1.05 0.85

1.18 0.96

1.23 1.06

c

1.55 1.26

2.10 1.62

0.64 0.54

0.58 0.49

c

9.25 10.39 8.22 8.36

6.29 16.32 10.11 5.51 13.01 8.43

8.97 7.65

c

13.15 10.27

c

4.83 2.22

4.51 3.97

9.oo 6.5* 5.45 13.10 8.50 7.51 6.22

4.06 3.45

3.67 3.13

26.30 19.48 15.42 18.00 13.16 10.90 26.20 17.00 15.02 12.44 20.54 15.97 13.36 13.94 10.76 9.34 19.58 13.64 12.38 9.92

7.39 6.05

4.56 3.92

9.78 27.46 15.64 13.43 11.95 8.60! 21.91 12.84 11.23 9.80

7.37 6.33

6.70 5.85

c

1.23 1.07

c

30.16 20.48 16.68 18.72 14.23 11.21 31.54 17.93 15.41 13.72 24.66 17.18 14.03 14.87 11.96 9.89 25.18 14.80 12.92 11.29

c

16.26 11.02] 9.00 10.06 13.26 9.27 7.58 8.00

7.69 6.44

26.28 17.84 14.54 16.31 12.41 21.48 14.94 12.24 12.96 10.41 4.88

3.70 c

6.25:

i

15.46 11.21

1¶Bottenplan 12 x 12 4 st. Silos ä 4 m. 9 st. Silos ii 4 m. diam. diam. m.

Q = 345

!

i>.

S i . 0 s

B o t t n a r

3.30 2.75

2.69 2.26

3.02 2.38

2.30 1.92

6.05 17.98 5.38, 14.55

1.811 5.08 1.59

2.88 2.35

7.69 6.72

208¶SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN. <v

>

*5" C -M

.5

tfi

a

o

^

.OJ

s

CC

c "ö bO

_ _

Q

ev

OS

8.

i H

rfl

O

o

O

°

3 CO

00 OS

»o O

99 O

rH

l >

CO

oS

**

•H

CÖ

td

CO

r->

o

CO

UO

CM

os 00

-r t^

CO CO

f * t o

CO

T—1

i—i

r>

o

»o CM

ö r*

,—t

en

t--

o

T *

r--I

rH

r H

Ö

q

rt

»O

r H

Oi

Os

m

o

co

pq

8.

OS

"^ i—i

p ^

CD

H^ r_J

o o

O CM

o

c-

CD

CM

pH

—.

CO • *

wO Ol

CO GM

i£t l-

• *

r-i

•cri

i^

»d

CM

T H

CO L^.

CM

-* oi *4 os

Hl

-T OS

CM

,_j

:

ir

Ö • *

_ H

— 1

•H

OS

t *

Cl

O

"*f

CM

r-H

CO

_H

^

H

|^ «* l^^ CM

"C CO

-HI

I—1

CO

CQ

OS

• ^

o o o

HH

i H

CM

CM to

•*

CM O

cri

00 CD

i ^ i—<

CM CO

OO CS

ö

CÖ

CD

H<

CO

os r H

•

CM

r-< CM

^

CM

1—f

CO

> II

— eX>

O CM

O

o

HO

r-H.

1—1

t-

O

—i

— 1

rH

T-i

o

O CM

o

tn O

cS

CO CQ

QÖ

co o» -o

o Tji CM

CO

o O

1 •-

CO

O Os

«T5 O

O

CO

"^

cn

CD

CO

X

00 cc

:-: -* Ö

i3

. -2

^ ->

o

o"

ö

^ H

CO

O

1—1

rH •—<

O

s i lålei «

o

QJ

ej

s^ !"<> > oi w *ä » ra

aa

os

>—<

r H

o o o"

al

Bi

CTi

r H

Q

O

a

00 g ii ö

.fla

»-<

CM iH

CC

r H

-a 2

CO

GM *fi

OS

bO

.fe*

r*.M

CO

^T

—

.S3

11 gg.

>c

-i

' o o o

CJ •+*

-*->o -fl e5

CO

_H

,-H

bO

M

o

o o

bo

O CD

1-i

o

,-,

CO

Ö

1—1

CO

o

to

CM

CO

r—(

uO O

CO

00 O

CD

CM

os

o

cd

l O

a> +3

O O O »o"

t> Hj<

CD CM

1—1 1—1

•**

ep

^H

CO

CO

<"H

OJ

1>

i-i

o os

ö

00 O l -

• ^

•H

<< w

»O

l> H< l>

OS

tN uO

O

H

-

1—1

O

OJ

O

•n T3

:c3

rf

IH

a •a o

H

o o"

•

Q

o

W

•g

>ö

rf a 0

H

• * *

U3 di

o CO

l> co

ta co i-i

tD •H

PH*

o OS

ö

os

rH

tn i-i-I

O O

X CO

os O

x-

o^

CM

CM

-^ *H

OS

II

,_) "* i-i rH

CM

os rH

ö »-H

X CS

co

3D

t^

T P

O CO

*& i H

fcQ 00

o 00

1 *

-rrl

1 CO

O H^

CM

^ H

r H

r H

en

CO

rH

O

T H

T—1

o*

* 1 i-J-1'S H

id PH

CN

CM

i-i

CO*

ro •t*

o

1—t

-*J

_ii

os

l ^

»-i

w

h

u +3 <u OJ

-

H

*>

t^

i H

I—I

pH

cx>

CO

r H

t*»

CO

t»

PH

!> )>• CO

m rf -rf

a

bo ™ "£ =rf rt

CD

CO

CM

CO

CO

° 5 a 2 -A ^• •—' e t3 E« f t -+J

1 g1 >3

2.2¶É U l f

"> S -^ S & a1" " " s

CO 1—<

!>• CO T— !> '

"""S-Si GO

M|CE

CM r-t

1-1

KAP. IX.

DRIFTKOSTNADER.

209¶Sädesproduktionen (som medeltal 1913—17) i det. pr har visas c. 8äde»proi tab. 14 nedan, vilken även anger den % av åkerarealen, som dnktl0när besådd med resp. bröd- och fodersäd. Tabell 14. Sädesproduktion.

Skåne Mellan-Sverige

-j-nj.. produktion 21.5 dct./har . . 15 >

brödsäd besådd del av åkerarealen 17.5 % 14 >

- . .. produktion 18.8 det. har 15 »

fodersäd besådd del av åkerarealen 28 % 34 >

Detta giver en årlig medelproduktion pr har åkerareal: Skåne Mellan-Sverige . . . .

brödsäd

fodersäd

3.75 det. har 2.1 s

5.25 dct./har 5.1 »

Åkerarealen upptager i vissa bygder i det närmaste 100 % av a. Åkerareal hela markarealen. Nedan har undersökts ekonomiska storleken ^ i ^ m s e t å uppsamlingslagerhusen vid åkerareal = resp. 100, 75 och 50 % av hela markarealen och med inleverans av resp. 50 och 90 % av brödsäden samt 90 % av både bröd- och fodersäd. Vid inleverans av 90 % har förutsatts kooperativ användning av lagerhus (ev. i förening med belåning) i stället för spannmålsbodar å gårdarna, vid vilka endast en mindre kvantitet, t. ex. 2 veckors konsumtion, skulle förvaras. Förvaringstiden i lagerhuset blir härvid i medeltal c:a 6 månader för den spannmål, som skall forslas tillbaka till producenterna. Anslutningen till lagerhuset är svårberäknelig. En viss trakt om t. ex. 90 % åkerareal blir likvärdig med en annan trakt om 60 % åkerareal, om i den förra anslutningen är 2 3 men i den senare fullständig. Nu kan användas tabellen för 50 % åkerareal, korrigerad med 1/5 av skillnaden från värden vid 100 % åkerareal o. s. v. När både bröd- och fodersäd förvaras i samma lagerhus, e. Fodersämåste beaktas att lagerhusens kapacitet ovan beräknats för bröd- densviktindre säd å 80 kg. pr hl. Fodersäden kan beräknas väga i medeltal c:a 55 kg. pr hl., d. v. s. 1 t. fodersäd upptager samma utrymme som 1.45 t. brödsäd. (Även brödsädens hl-vikt varierar från c:a 70 kg. till något över 80. Någon särskild reduktion har icke gjorts för dessa mindre variationer.) Lagerhusets erforderliga kapacitet, enligt ovan använda beräkningssätt, blir sålunda = antalet ton på en gång lagrad brödsäd + 1.45 ggr antalet ton samtidigt lagrad fodersäd. 14—194643.

210 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

f. Lagerhusets Vid inleverans av 50 % av brödsäden, d. v. s. den till avsalu «fikaCanvänd1- avsedda, kan beräknas 8-faldig omsättning i lagerhuset. Kallas ning oehVoiika totala leveransen till lagerhuset L, blir härav lagerhusets kapataM

JtodaT" c i t e t > Q> =

L : 8

=

°- 1 2 5 L -

Vid

iuleverans

>

L

> av 90 % av

brödsäden, kan 5 : 9 beräknas avsedd för avsalu och hava 8-faldig omsättning, medan resten stannar i lagerhuset (ev. för 4 5 belåning) till förvaring, varav Q = - L -f- —— • L = 0.51 L. Vid inleverans av 90 % av både bröd- och fodersäd, kan den till direkt försäljning avsedda brödsäden beräknas hava passerat innan fodersäden inkommit, varav Q = 0.45 (leveransen av brödsäd) + 1.45 (leveransen av fodersäd). Tab. 15 anger lagerhusets behövliga kapacitet i ton Q (då spannmålen är reducerad till vikt av 80 kg. pr hl., så att 1 t. fodersäd räknas = 1.45 t. brödsäd), då avståndet mellan lagerhusen = a km.

Tabell 15. Lagerhusets storlek.

Skåne

Åkerareal i % av marken =

100 Q ton

75 Q ton

oO Q ton

Inleverans av 50 % av brödsäden , , 90 > > »

2.4 a'2 17.3 a'2

l.ss a2 13 a'2

l.s a2 8.7 a'2

> 90 > > Mellan-Sverige

» o . foder-.

a'2 2

> >

» 50 > > : 90 > >

•

,

.

» o . foder-

90 » »

. . 84

1.3 a' 9.7 a'2 . . 76

a'2

a'2

0.j a2 å.a a'2

a2

la' 7.3 a'2 57

a'2

a2

g. Kombina- Å grafiska tab. 16—18 är i horisontalled avsatt avstånden poXstoJTa, i km., mellan lagerhusen. För olika värden å a är angiven )ch lagerhus-behövliga storleken, Q, å lagerhuset, vid resp. 100, 75 och 50 % kostnad. å k e r a r e a i ; e n l i g t o v a n . Den så fiinna storleken å lagerhuset giver enl. tab. 12 kostnaden i lagerhuset pr ton^ under olika lagringsförhållanden. För varje värde på a erhålles sålunda ett visst värde å kostnaden i lagerhuset för en viss typ å lagerhuset och en viss åkerbruksbygd. Dessa värden hava inlagts såsom kurvor för olika slag av lagerhus vid olika åkerbruksbygder samt för det fall, att antingen enbär lagerhusrörelse bedrives eller ock bottenvåningen uthyres till centralförening. För att icke göra figuren otydlig hava kurvorna för silomagasin icke uppritats. Värdena å tab. 16—18 äro angivna i kr. det.

KAP. IX.

211 DRIFTKOSTNADER.

Tabell 16. Bottenmagasin. Uppsamlingslagerhus för enbart den till försäljning avsedda brödsäden. (50 % av produktionen.) £nhor? Cen+ro/foren.

loae/-husr-ör-c/se hyr boH-envön.

Lo<je-rhus*

v/c/ g - fa/c* och Ofo-

mSnods

T-s-ot]

ö

bfer-Avse/

'Y°* ) . Bchdv/ia kapacitet /6oo/ j " ö /ooer-huBC*

5o%

fofvorinq i

foqer-husct

So hrn • afvstartc/

mel/an

Tlååe-rhtjscn)

_?w"

<=^**r-.

'*Z*

*V

^

Nedåt äro å figurerna tab. 16—18 från samma baslinje avsatt kostnaden i kr. pr det för spannmålens transport (körning) till lagerhuset från producenten och — där så är avsett — tillbaka till denna. Summan av körnings- och lagerhuskostnad angives nu genom vertikala avståndet mellan kurvan för lagerhuskostnaden och kurvan för körningskostnaden. Där detta vertikala avstånd blir minimum, finner man ekonomiska avståndet, a, mellan lagerhusen samt tillhörande storlek å dessa. Å tab. 17 är för: Skåne, 100 % åker, centralfören. hyr bottenvån., uppritad en särskild kurva (nedåt), som direkt visar summan av lagerhuskostnaden och körkostnaden vid parlass å god väg. Av denna kurva synes att summakostnaden i början hastigt avtager med växande avstånd mellan lagerhusen. Efter att hava passerat minimipunkten växer summakostnaden långsamt. Genom att tillåta en ökning av minimikostnaden med t. ex. 5 %, erhålles ett visst område, inom vilket avståndet a kan få variera. En

212 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

ökning i lagerhusavstånden med ett visst värde är härvid mera ekonomiskt än en minskning med samma värde. A figurerna äro på känt sätt läget av minimipunkterna bestämt genom en tangent till kurvan för lagerhuskostnaden parallell med den raka kurvan för körningskostnaden. I det speciella fallet är variationsområdet vid 5 % kostnadsökning, bestämt genom en parallell secant. I praktiken komma vägnät och stationslägen att fixera vissa alternativ, som kunna prövas enligt ovan. Å tab. 16, som endast avser brödsäd till försäljning, bildas körkostnaden av endast en transport från producenten till lagerhuset av varje parti och detta är alltid brödsäd. Inga reduktioner behövas därför. Minimipunkterna falla för parlass samt bil å dålig väg innanför de minsta lagerhusen (300 t.), varför dessa använts som undre värden. Å tab. 17 visas det fall, då endast brödsäd lagras, men där 55 % av denna går vidare till försäljning, medan resten, 45 %, köres tillbaka till producenten. Är totala kvantiteten, som passerat lagerhuset, = 100, har körningen sålunda omfattat en kvantitet = 55 + 2 X 4 5 = 145, körd en gång mellan producenten och lagerhuset. De i tab. 16 funna körningskostnaderna skola sålunda multipliceras med 1.45 i tab. 17. Lagerhuskostnaden kommer samtidigt att omfatta dels 55 % av totala kvantiteten, som passerat lagerhuset under kort lagring (1 månad), dels 45 %, som lagrats längre tid, c:a 6 mån. Medellagringstiden för de olika partierna blir härav c:a 3.25 mån. och lagerhuset totalbelagt under c:a 6.25 mån. pr år. Antalet luftningar av Q blir i medeltal pr år ~ 7 st. och spannmålen passerar maskineriet i medeltal 14 ggr. Å tab. 18 innefattas både bröd- och fodersäd i lagringen. Produktionen pr km. 2 är så nära lika i Skåne och Mellan-Sverige, att medeltalet använts gemensamt för båda. I Skåne komma på 3.75 viktsdelar brödsäd 5.25 delar fodersäd, vilka senare i lagerhuset taga plats (se ovan) som 1.15X5.25 = 7.0 viktsdelar brödsäd. Utrymmet i lagerhuset måste sålunda avpassas som om under året passerat 11.35 viktsdelar brödsäd, medan verkliga passerade vikten 3.75+5.25 = 9 delar eller 79 % av 11.35. Av brödsäden går 55% till försäljning medan resten oeh all fodersäd går åter till producenten. Den från och till producenten transporterade mängden blir nu sammanlagt = 3.75 X 0.55+2 ggr 3.75X0.45 + 2 ggr 5.25 = 15.50 viktsdelar, eller de 9 viktsdelarna hava passerat 1.72 ggr i ena riktningen. Samtliga kostnader i lagerhuset ovan äro uträknade pr ton (1. det.) brödsäd eller rättare pr så mycket spannmål, som upptager samma volym som 1 ton brödsäd ä 80 kg. pr hl. Nu har befunnits,

KAP. IX.

213 DRIFTKOSTNADER.

Tabell 17. Bottenmagasin. Uppsamlingslagerhus för 90 % av brödsädesproduktionen. 55 % av leveransen till lagerhuset går till försäljning efter 1 mån. resten tillbaka till producenten efter 0 mån. - Enbart foqcJ-njBf~<3f~etee - Centra/Sören hyr botrcnvdn.

L CrOC fnisset'

J Z&

män

ofc7

&M& srré. n/Ör

-

g*c/n i /oo? rrtest eHono^n/s **TJ ova^ont^ oC?i OfoffcM

"{•//r-ateJS^-^^J^iro

*°°

5-fFO —L

tooo r-

L7 '—/iié*"-e

.-soc (

9^-<f/-r«

v/a1 f

S&cH,

zf&o

m

/m

SÅ-o

yooot

o1

trosfrMyo*

- Qe-hévhq

frapp*-

*ooo

o

/ao^*-husc/

£*so£

~ *"" \zo*rr> ~ ÖttSXSnSt mc/ton /oqer/>L&ef7 O tr/io v/ kapoc d /otperrt-Hssr* 3SocJ- öahovl

trojDOcoåaQVht/aef

«-;

att i detta fall medelvikten är 0.79 ggr brödsädens, men kostnaden i lagerhuset bestämmes av den i anspråk tagna volymen, icke av vikten, vilken spelar föga roll. Lagerhuskostnaden i tabellerna gäller i detta fall således 0.79 ton och körkostnaden måste gälla samma kvantitet, om summan av lagrings- och körkostnad skall bestämmas. Kurvan för körkostnaden skall således räknas för körning av 0.79 t. 1.72 ggr eller 1.30 ggr körning av 1 t. enbart i ena leden.

214 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tabell 18. Bottenmagasin. Uppsamlingslagerhus för 90 % av brödsädes- och fodersädesproduktionen. 55 % av brödsädesleveransen till lagerhuset går till försäljning efter 1 mån. resten tillbaka till producenten efter G mån.

/•so

•5~vec7 ac/i

JL ogerhusfro^r nod \s/d /ärva ring 5£s månad dö tio+o/be-/aqqn under- é 2S mön. pr öf-

GcrCf/onc/

Erjfrorr

/aaerhusrare/s

Certfro/fört^rj.

hur-

<? boJrenvSri

Qso-

åker /oo'. Joo SM ?SO • 7S%

3T-.1 soo TfO >oOO

,?ooa

JOoo r1 2oao

Qcn>é\s//q

kapoc/ret

• a^sfänd

ofrer- SO "A

o

/agerhuscé

sooot

sooof

3ehös//rg

/77f//f7/?

r«jpoct'ref

ö

lagerhusen

/oqerhuSer-

Osc-

'%i

Afcdc/fro&f nod for Åeårntnq / / / / och /ogerhvsef

För Mellan-Sverige får man motsvarande siffra 1.40 eller i medeltal för båda 1.38, vilken använts å tab. 18. Lagerhuset blir i medeltal totalbelagt 6.25 mån., därvid de enskilda partierna i medeltal ligga inne 5.25 mån. Q passerar 7 ggr pr år genom maskineriet, de enskilda partierna i medeltal 6 ggr. Sedan sålunda ur tab. 16—18 bestämts ekonomiska avstånden mellan lagerhusen samt dessas storlek har i tab. 19—20 sammanförts de ur tab. 1—18 beräknade kostnaderna för transport till och lagring i uppsamlingslagerhus.

KAP. IX.

DRIFTKOSTNADER.

215¶Torkanläggning. Årlig kostnad. Banta, amortering samt allmän tillsyn av maskineriet c:a 15 % å kostnaden Ränta, amortering m.m. av byggnad, fundament c:a 8 % å kostnaden Grundkostnad för elektrisk energi

7,500.— 1,600.— 1,500.—

Summa kronor 10,600.— Då anläggningen är i drift för torkning (till förmalning) är kostnaden (utöver årliga kostnaden) pr timme c:a: Personal 1.25 kr. Koks 40 kg 3.oo » El. energi 9 kWh 0.20 » Summa kronor 4.45 kr. eller vid 2.5 t. avverkning pr timme c:a 1.80 kr. pr t. Totala kostnaden blir beroende av anläggningens årliga medelavverkning. Förutsattes dess drifttid pr år till högst 3 månaders dygnsdrift (75 dygn) blir awerkningsmax. = 4,500 t. pr år. Beräknas högst vart tredje år kräva hela denna avverkning, medan i medeltal hälften därav torkas, kan årlig medelavverkning av högst c:a 2,500 t. förutsättas. Torkning antal t. i medeltal pr år - 2,500 Kostnad kronor pr t. brödsäd c:a = 6.05

2,000 7.10

1,500 8.85

1,000 12.40

500 23.00

250 44.20

Denna torkningskostnad skall ersättas genom ökat pris på brödsäden, om torkning skall kunna genomföras i större skala. Även om man antager att kvaliteten genom torkningen skulle höjas från lägsta till högsta klass blir dock vinsten i pris icke mer än resp. 7.3 % o. 5.G % för resp. vete och råg (se kap. X). Om nu torkning skett från 20 till 14 % fuktighetshalt, minskas vikten å 100 kg. spannmål a 20 % fukt till 93 kg. a 14 % fukt eller med 7 %, d. v. s. viktminskningen utjämnar nästan helt prisförhöjningen vid vete och ger en förlust vid råg. Till torkningskostnadens täckande återstår intet. Kommer så härtill att torkning — åtminstone i vissa fall — icke höjer klassen i prislistan (se civilingenjör Molins utredn. kap. X), så kan torkning medföra direkt förlust för odlaren av både torkningskostnad och viktminskning. Enär torkning väsentligt underlättar lagring och hindrar försämring genom spannmålens »andning» m. m., är det av vikt, att prissättningen icke motarbetar torkningsförfarandet. Den nuvarande klassificeringens ändring i överensstämmelse med Molins utredning (kap. X) är därför ett viktigt önskemål och

SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

216¶Tabell 19. UppsamlingsKostnader (kol. 1 o. 2) i kr. pr det. innefatta transporter mellan producent och lagerlastning å järnvägsvagn,

a = ekonomiskt avstånd mellan lagerhusen. Q = mot detta huset. 2 = d:o åter hos producenten.

I

S k

å

u e

Enbart till försäljning avsedd 90 % av prod., därav 55 % till försäljn.efter säd (50 % av prod.)8-fald om- 1 mån. med 8-fald. oms., resten åter till sättn. 1 mån. i lagerhnset producenten efter 6 mån. 100

Åkerarea i % av marken a km

Q t

l

a km

Q t

j

x

a ; km

Q t

•>

c 11.5 300 0.96 15.5 300 1.12 10.7

2,000i 0.80 1.99 10.7 l,000i 0.80 2.39

Parlass Dålig väg

a km

2,000 0.62 2.11 10.7 1,000 0.90 2.(13

12 Bottnar — c 12 Silos

i

11.5 300 1.04 15.5 300 1.20 10.7

Silos God vag

Q t

345 1.05 17

345 1.25

1,700 0.83 2.32 11

1,050 0.92 2.70

345 0.98 17

345 1.18

1,050 0.75 2.22 11

1,050 0.88 2.48

11.5 300 1.40 15.5 300 1.69

1,000 1.03 2.89

750 1.17 3.29

11.5 300 1.32 15 5 300 1.G1

1,000 0.99 2.65

600 1.06 2.89

— •

C

12¶Bottnar — c 12

345 1.43 17

345 1.78

1,050 1.04 2.94

620 1.14 3.45

345 1.36 17

345 1.71

620 0.93 2.77

620 1.08 3.07

15.5 600 0.81 15.5 300 0.94 12.1

2,500 0.65 1.73 15.1 2,000 0.74 1.95

Silos —

|« 15.5 600 0.77 15.5 300 0.86 10.7 2,000 0.62 1.53 15.1 2,000 0.72 1.7a

God väg 1V« t. bil

620 0.83 17

345 0.96 11.4

Bottnar — c 16

2,250 0.68 1.94 16.1 2,250 0.78 2.14

620 0.78 17

345 0.89 11.4

2,250 0.67 1.85 14

1,700 0.73 2.(13

11.5 300 0.95 15.5 300 1.07 10.7

2,000 0.74 1.95 13

1,600 0.84 2.29

— c 11.5 300 0.87 15.5 300 0.99 10.7 2,000 0.72 1.83 13

1,600 0.81 2.13

Silos Dålig väg

God väg

345 0.96 17

345 1.11

1,700 0.76 2.16 14

1,700 0.88 2.42

345 0.89 17

345 1.04

1,700 0.73 2.03 11

1,050 0.79] 2.30

17.5 750 0.63 22.5 600 0.71 12.1

2,500 0.51 1.45 17

2,500 0.57 1.57,

12 Bottnar — c 12 Silos

3¶V» t. bil

!

—

c 17.5 750 0.59 22.5 600 0.67 12.1

„

1 -.

2,500 0.50 1.35 15.1 2,000 0.54 1.4,

620 0.63 23

620 0.71 13.8

3,250 0.55 1.61 17.8 2,750 0.60! 1.73

c 16

620 0.59 23

620 0.67 13.8

3,250 0.53 1.49 17.8 2,750 0.59 1.64:

Bottnar —

KAP. IX.

DRIFTKOSTNADER.

agerhus för brödsäd. JS och ev. åter till denne, lagringen med brandförs., in- och u t t a g n i n g samt ev. svarande kapacitet å lagerhuset. 1 = brödsädens kostnad på järnvägsvagn vid lager—: centralföreningen hyr bottenvåningen.

M

e

l

E n b a r t till försäljning avsedd säd (50 * av prod.) 8-fald. omsättn. 1 mån. i lagerhuset

l

a

n

-

S

v

a km

Q

300 1.18

300 1.10

r

i

g

e

90 % av prod., därav 55 % till försäljn. efter 1 mån. med 8-fald. oms., resten åter till producenten efter 6 mån. 100

e

i

a km

345 1.21

345 1.14

50 Q t

a km

Q t

l

1,000

1,000

1,000

1,050

1,050

1,050

300 1.65

300 1.57

345 1.71

345 1.64

300 0.93

2,000

2,000

300 0.85

2,000

2,000

345 0.94

2,250

1,700

345 0.87

1,700

1,050

300 l.Oii

2,000

1,000

300 0.98

2,000

345 1.08

1,700

1,050

315 1.01

1,050

1,050

600 0.70

2,500

2,000

600 0.66

2,500

2,000

620 0.70

2,750

2,750

' 620 0.66

2,750

1,700

a km

Q t

l

t

l

218 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Tabell 20. Uppsamlingslagerhus för 90% av bröd- och fodersädsproduktionen. 5 5 % av brödsäd till försäljning efter 1 månad, resten samt all fodersäden forslas åter till producenten efter i med. 6 mån. förvaring. Lagerhuset totalbelagt med Q under med. 6.^'ä mån./år. Kostnaden pr det. innefattar transporten mellan producent och lagerhus, förvaring i lagerhuset med ut- och intagning samt brandförsäkring. Område i Svea- och Götaland. c betyder att centralförening hyr bottenvån. a = ekonomiskt avstånd mellan lagerhusen. Q = lagerhusets kapacitet vid detta a. 1 = brödsädens kostnad på järnvägsvagn vid lagerhuset, 2 = brödsädens kostnad åter hos producenten, 3 = fodersädens kostnad åter hos producenten allt i hr. pr det. Åkerarea i % av marken

Q t

2,500 0.63 1.69 2.03

2,500 0.68 1.79 2.13

2,500 0.61 1.59 1.88

2,000 0.65 1.69 2.01

3,250 0.65 1.81 2.20

3,250 0.69 1.89 2.28

2,750 73

1.99 2.40

2,750 0.62 1.63 1.97

2,500 0.65 1.80 2.19

2,000 71

1.97 2.39

2,500 0.78 2.07 2.18

2,000 0.81 2.09 2.46

2,000 90

2.27 2.64

1 c 5.0 2,000 0.72 1.97 1.98

2,000 0.73 1.97 2.08

2,000 82

2.15 2.26

c Bottnar c

a km

Q

a km

Q t

2,500 0.61 1.65 1.69

2,500 0.59 1.55 1.84

6.5¶Silos Dålig vag Bottnar

1c

SilOB h

1¶God väg

Bottnar

1V> t.

c

bil c Bottnar

c

t

o

bil

God väg

c

Bottnar

c

2,500 0.82 2.19 2.61

2,500 0.88 2.46 2.95

1,700 90

2.46 2.96

2,000 0.77 2.02 2.41

1,700 0.80 2.17 2.60

1,700 88

2.33 2.76

2,500 0.51 1.35 1.64

2,500 0.53 1.39 1.68

2,500 56

1.45 1.74

c 5.6

2,500 0.49 1.27 1.52

2,500 0.51 1.31 1.56

2,500 54

1.37 1.62

3,250 0.55 1.61 2.00

3,250 0.57 1.65 2.04

3,250 61

1.73 2.12

3,250 0.53 1.49 1.83

3,250 0.51 1.53 1.87

2,750 59

1.64 2.(11

2,500 0.56 1.45 1.74

2,500 0.59 1.47 1.76

2,500 63

1.59 1.88

2,500 0.54 1.37 1.62

2,500 0.57 1.39 1.64

2,500 61

1.51 1.76

3,250 0.61 1.73 2.12

7-3

3,250 0.63 1.77 2.16

3,250 78

1.89 2.28

3,250 0.59 1.61 1.95

2,750 0.62 1.70 2.07

2,250 65

1.81 2.21

2,500 0.44 1.21 1.50

2,500 0.45 1.23 1.52

2,500 47

1.27 1.56

2,500 0.42 1.13 1.38

2,500 0.43 1.15 1.40

2,500 45

1.19 1.44

3,250 0.47 1.45 1.84

3,250 0.48 1.47 1.86

3,250 50

1.51 1.90

3,250 0.45 1.33 1.67

3,250 0.46 1.35 1.69

3,250 48

1.39 1.73

Silos

3Vs t.

5.5¶Silos Dålig väg

50 a km

Silos God väg

KAP-

IX.

DRIFTKOSTNADER.

oundgängligen nödvändigt, om torkning skall kunna vinna större utbredning. Torkningen av fodersäd kan ske i samma anläggning. Till följd av havrens tjockare skal måste därvid beräknas c:a 50% högre bränsleåtgång pr t. och kapaciteten minskas till c:a 2 t. tim. Kostnaden för personal, koks och el. energi blir härav c:a 2.00 kr. pr t', havre och sammanlagda kostnaden pr t. havre: Avverkning i medeltal pr år: 2,500 2,000 1,500 1,000 500 250 Kostnad kr. pr t. havre: . . 6.85 7.90 9.05 13.20 23.sn 45.I den händelse torkanläggningen även kan i större myckenhet erhålla annat torkgods, t. ex. potatis eller grönsaker, kan räntabiliteten väsentligt förbättras. Behovet av spannmålens torkning är väsentligt olika i södra och mellersta Sverige. Endast undantagsvis behöver den skånska spannmålen torkas, medan i Svealand, speciellt i dess nordligare delar, spannmålen ofta är i behov av torkning, enär bärgningen ofta inträffar under ogynnsamt väder. Ekonomien i spannmålens torkning kommer därför att bliva bättre i mellersta Sverige. Utöver dessa korta påpekanden har kommittén icke ansett sig böra behandla torkningsfrågan, enär denna speciellt utredes av kommitté, gemensam för Lantbruksakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien. På basis av ovan funna kostnadssiffror har nedan samman- Totalkostställts kostnaderna i kr. pr det. brödsäd vid olika anordning av Jpannmåforslingen en sträcka av 50 km. från producenten till kvarn eller lens forsling ,

,

.

frän

hamnplats. 1. Direkt järnvägstransport. A. Dålig körväg till stationen. a. b. c.

d. e.

till

kvarn

l.

hamnplats

Säckhyra O.so kr. pr det. Skjuts till station c:a 4 km. å dålig väg (returfrakt var tredje tur) 0.70 » » » Intagning (0.05 kr.) å stationsmagasin för hopsamling till vagnslaster å 10 t., förvaring där (0.05 kr.) samt utlastning (0.05 kr.) å järnvägsvagn samt dennas växling (O.oi kr.) O.io » » » Järnvägstransport c:a 50 km. till kvarn eller hamnplats 0.70 » » » Vagnsväxling vid kvarn eller hamn . . . . 0.03 » » » Summa kronor pr det. 1.85

B. God körväg till stationen. Se A, men med b. minskad till 0.44 kr. Summa kronor pr det. 1.59

produ-

cent

220 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

2. Uppsamlingslagerhus (Bottenmagasin) vid stationen för den till försäljning avsedda brödsäden. Ekonomiskt avstånd mellan uppsamlingslagerhusen. a. Säckhyra 0.20 kr. pr det. b. Skjuts till lagerhuset, förvaring i lagerhuset (bottenmagasin) 1 månad samt inlastning å järnvägsvagn, se tab. 19. c. Växling av järnvägsvagn vid lagerhuset (0.01 kr.), järnvägstransport c:a 50 km. (0.76 kr.) samt växling vid kvarn (0.03 kr.) 0.80 » » » Tabell 21. Summa kostnad vid kvarnen, kronor pr det. 100

50¶Mellan -Sverige 100 50

väg, parlass ) lVs t. bil.

1.98 1.78

> 8V1 • » dålig » parlass » > (god s !> l1/» t. bil. > » 8V« > >'

1.59 2.36

1.89 1.67

2.02 1.77

1.83 1.63

1.96 1.71

dålig

2.78¶Skån e Åkerareal i % [god

> ntralfören. r bottenvån.1 »

ittenvån. outhyrd

i

parlass

1.66 2.64 2.21 1.94 1.70 2.71

3.13 2.49 2.09 1.81 3.20

3. Järnvägstransport till centrallagerhus, förvaring där 1 månad, järnvägstransport vidare till kvarn eller hamnplats. A. a. b. c. d. e.

f.

Dålig körväg till stationen.

Säckhyra 0.20 kr. pr det. Se 1 b 0.70 » » » Se 1 c 0.16 » » » Växling vid centrallagerhuset (O.015 kr.), kostnad för avbrottet i järnvägsresan (0.35 kr.), in-och uttagning å centrallagerhuset (O.ioo kr.) 0.50 » » » Järnvägstransport sammanlagt c:a 50 km. (0.70 kr.) samt växling vid kvarn eller hamnplats (0.03 kr.) 0.79 » » » a—e: Summa kronor pr det. 2.35

Förvaring i centrallagerhus c:a 1 månad då lagerhuset belagt i med. 8 mån. pr år med 13 maskinpassager av Q (se tab. 13) Centrallagerhus å 3 5 10 15 tusen t. . , , / , . träsilos 2.49 2.40 2.45 a 7 bumma kostnad a—/ 7kr. det. ,,., ^ ~ . „ ' trabottnar 2.50 2.52 2.48 2.48

KAP. IX.

DRIFTKOSTNADER.

221¶B. Vid god körväg till stationen minskas samtliga dessa kostnader med O.20 kr. 4. Järnvägstransport till centrallagerhus, förlagt invid kvarn och hamnplats, förvaring därstädes 1 månad samt transport till kvarnen genom lagerhusets eget maskineri. a—e. Se 1 a—e 1.85 kr. pr det. f. In- och uttagning i centrallagerhuset (O.ioo kr.) samt förvaring därstädes 1 månad (se tab. 13) Centrallagerhus å 3 5 10 15 tusen t. '6' , . , , 7 , , träsilos — 2.10 2.07 2.06 Summa kostnad a-f kr./dct. . t r ä b o t t n a r 2 . 17 2 - 1 3 2M 2M 5. Se 4, men partiet lagrat i centrallagerhuset c:a 6 mån., medan detta är belagt i medeltal 8 månader pr år med 13 maskinpassager av Q. Centrallagerhus a 3 5 10 15 tusen t. „ j . j , , , träsilos — 2.82 2.05 2.58 Summa kostnad 7kr. det. . .., ,, „ „„ • „ träbottnar 03.25 a2.98 a2.70 0z.7o 6. Biltransport direkt till kvarn c:a 50 km. med spannmålen förvarad i löst skick i bilen, returfrakt var tredje tur. Summa kronor pr det. vid: god väg dålig väg lVs t. bil. 2.31 3.23 3V2 t. bil. 1.22 (1.08) 7. Biltransport från producent till kvarn, så ordnad att på vägen spannmålen intages i ett större uppsamlingslagerhus för sortering m. m. a. Se 6. b. Uppehållet i biltransporten vid uppsamlingslagerhuset 0.14 kr. det. (vid lVa t. bil, 0.13 kr. det. vid 3 1 2 t. bil) samt in- och uttagning vid lagerhuset jämte förvaring därstädes 1 mån., då lagerhuset antages belagt i med. 8 mån. pr år med 14 passager av Q genom maskineriet (jmfr tabell 12). Summa kostnad under b: Silosmagasin å 2,000 t. 2,500 t. kr. pr det 0.37 0.36 Bottenmagasin ä 1,050 t. 1,700 t.' kr. pr det 0.43 0.40 Dessa kostnader under 1—7 för olika transportsätt från pro-Lagerhusens lämpliga ducent till kvarn (eller hamnplats) visa, att ekonomien är vä- anordning. sentligen beroende av vägarnas beskaffenhet. Äro vägarna goda för biltransport blir ekonomiska lösningen en annan än om det nuvarande tillståndet råder med i regel dåliga vägar.

222 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Vid nuvarande förhållanden har man att välja på: Direkt järnvägstransport (1) 1.59 å 1.85 kr./det. Järnvägstransport via uppsamlingslagerhus (2) Skåne: 1.98 å 2.78 » Mellan-Sverige: 2.ii å 3.20 » Järnvägstransport via centrallagerhus vid järnvägsknutpunkt (3) 2.48 a 2.so » För närvarande äro således uppsamlingslagerhus å 300 till 600 t. ekonomiska endast i Skånes tätaste jordbruksbygd. I övriga delar är centrallagerhuset eller det stora uppsamlingslagerhuset å 1,500 å 2,500 t. vid järnvägsknutpunkt mera ekonomiskt. Den direkta transporten pr järnväg till kvarn blir billigast, fördelen av de enhetliga partiernas försäljning via lagerhus får producenten betala med 0.39 å 1.35 kr. pr det. vid uppsamlingslagerhus samt med 0.71 a 0.89 kr. pr det. vid centrallagerhus. Skulle nybyggnad av centrallagerhus ifrågakomma vid någon järnvägsknutpunkt, är skäl att i första hand bygga lagerhuset av den enklare typen med central elevator, kapacitet intill 2,500 (a 3,000) t. De av staten byggda centrallagerhusen äro således, ekonomiskt sett, den bästa lösning, som f. n. kunnat givas åt lagerhusfrågan. De taxor, som där hållas (O.io kr. pr det. för intagning, d:o för förvaring pr månad och d:o för uttagning) äro så låga, att man icke har anledning vänta framgång för någon annan form av lagerhusrörelse, om statens lagerhus stå obelagda. Förlägges centrallagerhuset invid kvarnen, minskas kostnaden till 2.09 å 2.17 kr. pr det. eller merkostnaden relativt direkt järnvägstransport med 0.32 å O.so kr. pr det., således billigare än de andra möjligheterna. Härtill kommer att lagerhus invid kvarn, så ordnat att transporten dem emellan sker maskinmässigt, icke medför någon kostnad, som icke eljest skulle påfalla kvarnens magasinsavdelning. Från det allmännas synpunkt är således centrallagerhuset, förlagt invid kvarnen, att föredraga. Bliva vägarna användbara för biltransporter, ändrar sig läget av lagerhusfrågan. Inom normala avstånd (~ 50 km.) blir då biltransporten med stora bilar direkt till kvarn (eller hamnplats) den mest ekonomiska (6). Som mellanliggande lagerhus blir då ett uppsamlingslagerhus å 1,500 till 2,500 t. ekonomiskt och drager en kostnad om 0.30 å 0.43 kr. pr det. Detta blir då kostnaden för fördelen av försäljning i enhetliga, större partier. Centrallagerhus invid kvarn förlorar då det mesta av sitt berättigande, enär dess nödvändigt mera brandisolerade byggnadssätt ger sämre ekonomi i lagerhuset. Statens lagerhus med deras nuvarande taxor (se ovan) skulle giva ungefär samma ekonomi.

KAP. IX.

DRIFTKOSTNADER.

223¶Om vägfrågan blir tillfredsställande ordnad, så att biltransporten får sitt fulla värde, kommer därför med all sannolikhet statens lagerhus bliva väl utnyttjade. Härvid bör påpekas, att spannmålstransporterna i och för sig icke ekonomiskt motivera vägarnas ombyggnad. De giva blott en eller annan miljon såsom möjlig besparing pr år genom biltransporter. De representera dock endast en mindre del av landsvägstransporterna oeh giva därför en anvisning om betydelsen av vägfrågans ordnande. Det har framhållits som ett önskemål att giva producenterna tillfälle att i lagerhus upplägga för belåning även den för deras egen förbrukning avsedda spannmålen. Tabell 19 upplyser att kostnaden pr det. för transport till och förvaring i lagerhuset härvid uppgår till c:a 1.35 å 3.50 kr. i Skåne oeh 1.45 å 3.90 kr. i Mellan-Sverige. Då värdet pr 1 det. är c:a 18 å 20 kr. synes att denna extra låneavgift är för hög. Endast i det fall att uppsamlingslagerhuset är kombinerat med kvarn, dit spannmålen i varje fall skall forslas för målning, kan detta belåningssystem bliva fördelaktigt. Största delen av kostnaden är nämligen körslor, och dessa bortfalla på lånekontot, om transporten till kvarnen i varje fall skall ske. På samma sätt blir lånefrågan tänkbar att ordna, om torkning i varje fall skall ske vid lagerhuset. Vore spannmålsmarknaden enbart bestämd av skördar på norra halvklotet, skulle priset rimligtvis variera så, att det från ett visst läge vid tröskningstiden sedermera stege med lagringskostnaden. Då nu priset icke, eller åtminstone icke huvudsakligen, varierar på denna grund, betyder långtidsförvaring av vår spannmål som regel förlust av lagringskostnaden. Storleken av denna förlust kan man finna i tabeller 12 och 13 såsom skillnaden mellan kostnaden för förvaring 1 månad oeh t. ex. 6 månader. Den är c:a 0.50 ä 1 kr. pr det. Med gällande taxa för statens lagerhus blir samma siffra 0.50 kr. pr det. Dessa erbjuda sålunda den billigaste långtidsförvaring som f. n. kan väntas uppnåelig.

KAP. X.

Spannmålens klassificering. Den inhemska spannmålen säljes, såsom bekant, för närvarande uteslutande enligt prov. Denna försäljningsform torde jämväl i övriga delar av Europa vara regel. Den spannmål, som till Europa importeras från de transatlantiska länderna, upphandlas däremot i vissa kvalitetsmärken, s. k. grader. En närmare redogörelse för spannmålens gradering eller klassificering i Förenta staterna och Brittiska Nord-Amerika liar lämnats i kapitlet om spannmålslagerhusrörelsen i utlandet i modern tid. Sambandet mellan spannmålens klassificering och spannmålens transport i lös packning samt upplagring i stora silobehållare är obestridligt. Under sitt utredningsarbete har kommittén allvarligt övervägt frågan, huruvida icke även i vårt land spannmålens transporterande i lös packning borde införas. Emellertid har kommittén funnit så stora praktiska olägenheter vara därmed förbundna och så små fördelar vara att därav förvänta, att kommittén ansett sig böra övergiva denna tanke. Därmed är icke sagt, att enligt kommitténs mening även all tanke på den inhemska spannmålens klassificering också bör uppgivas. Tvärtom synas goda skäl tala för ett införande i vårt land av systemet med spannmålens klassificering. E t t huvudkrav på denna klassificering är, att den skall giva ett pris å spannmålen, vilket är ett direkt uttryck för spannmålens konsumtionsvärde. Denna fråga har år 1919 utretts för F . H. K. av civilingenjör Gunnar Molin, föreståndaren för Saltsjökvarns Cereallaboratorium, vilken härom skriver nedanstående angående samband mellan hektolitervikten och spannmålens värde ur kvarnteknisk sgnpunkt. Vid värdesättning av spannmål brukar man skilja mellan sådana egenskaper, som äro av kvalitativ natur, d. v. s. huvudsakligen inverka på det erhållna mjölets beskaffenhet samt sådana egenskaper, som äro av mera kvantitativ natur och därför företrädesvis inverka på det vid målning erhållna mjölutbytet. Till den senare

SPANNMÅLENS KLASSIFICERING.

gruppen hör i främsta rummet spannmålens renhetsgrad, fuktighet, samt förhållande mellan kärna och skal hos den rena spannmålen. Härjämte inverka även en del andra faktorer såsom kornform, kornstorlek, glasighet etc. på det i kvarnen erhållna mjölutbytet. Vid den rent kvantitativa värderingen av spannmålen brukar man dock ej taga hänsyn till dessa sist nämnda egenskaper, då de för mjölutbytet äro av mera underordnad betydelse. Förr i tiden ansåg man i allmänhet att man i den s. k. kvalitetsvikten hade ett användbart mått på spannmålens värde ur kvantitativ synpunkt. Sålunda borde vid målning av vete lika många procent finsiktat mjöl kunna utvinnas som hektolitervikten utgjorde uttryckt i kilogram. Enligt vad nyare undersökningar visat har emellertid hektoliterviktens betydelse som värdemätare mycket överskattats. Av denna anledning har man särskilt i Amerika alltmera övergivit värdesättningen med tillhjälp av hektoliterviktsbestämning. I stället har man genom bestämning av renhetsgraden och fuktigheten sökt finna ett bättre mått på spannmålens kvantitativa värde. Som försvar för hektoliterviktens användande har ofta anförts att denna visserligen ej kan användas såsom ett direkt mått på fuktigheten vid jämförelse mellan spannmål av olika slag, men att den däremot för samma eller likartad vara alltid står i en viss relation till fuktigheten. Huru sambandet mellan fuktigheten och kvalitetsvikten är har dock aldrig kunnat klarläggas. Tvärtemot vad man väntat, har det visat sig nästan omöjligt att finna någon som helst större lagbundenhet härvidlag. De störande omständigheterna tyckas vara så många och oberäkneliga, att det ej är möjligt att erhålla några tillförlitliga resultat. Ej ens regeln att hektolitervikten stiger när spannmålens fuktighet genom torkning minskas tycks hålla streck under alla förhållanden. Sålunda fann Eckhardt 1910 att vid torkning av korn från 16.9 % till 9.8 % ingen förändring av hektolitervikten ägde rum utan denna höll sig konstant vid 69.4 kg. Enligt undersökningar utförda 1892 av Kraus å ungerskt korn sjunker hektolitervikten när fuktigheten stiger mellan 15 och 21 %. För fuktighet under 15 % samt över 21 % är förhållandet omvänt. Ett liknande förhållande är iakttaget vid Cereallaboratoriet vad vete beträffar. Under år 1911 gjordes jämförande bestämningar av hektolitervikten och fuktigheten för en del inkomna partier vete från mellersta Sverige. Härvid visade det sig såsom av nedanstående sammanställning framgår, att den lägsta fuktigheten ej sammanföll med den högsta kvalitetsvikten utan att för vete av hektolitervikt över 83 kg. fuktigheten åter tilltog. Under normala förhållanden brukar fuktigheten hos svensk spannmål ligga inom de gränser mellan vilka kvalitetsvikten sti15—194643

226¶SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN. F u k t i g h e t varierande mellan 13.05—16.38

Antal partier

Hektolitervikt 81

5 11

82 83 84

Medel 15.28 15.02 13.77

13.60—16.80 12.33—15.64 13.26—15.70

11 7

ger med sjunkande fuktighet. Ovan angivna avvikelser från den vanliga regeln har därför i allmänhet icke så synnerligen stor betydelse. För att ytterligare belysa sambandet mellan kvalitetsvikten och fuktigheten har nedanstående sammanställning gjorts över samtliga till Saltsjökvarn ankomna laster skånskt vete av 1912—1915 års skörd. I sammanställningen har utom hektolitervikten och fuktigheten även upptagits ett talvärde, som betecknats med spannmålens kvantitativa jämförelsefaktor. Detta tal som sedan 1911 använts vid Cereallaboratoriet som ett relativt mått på spannmålens kvantitativa värde ur förmalningssyiipunkt är beräknat på följande sätt: Betecknas med p x värdet av spannmål av vattenhalten . . v smutsprocenten s och halten av ogräsfrö, skrumpna och trasiga korn etc. . . o samt priset å rensad spannmål med 15 % vattenhalt . . p l s blir om 1 % ogräsfrö och trasiga korn etc. antages vara värd lika mycket som 0.4 % ren spannmål: 85 100 — (v + s +

. O.o X o) '

85 "" 100 — (v + s + 85

O.o X o)

PH

Px p

lä

Uttrycket 1 0 Q _

p

=

/y +

s +

Q 6 x

Q)

* „

,

har i nedanstående ta-

bell givits benämningen kvantitativ jämförelsefaktor. Kvantitativa jämförelsefaktorn är alltså det tal, varmed spannmålspriset skall multipliceras för att giva det pris, som ren spannmål av 15 % fuktighet under samma förhållanden bör betinga. Kvalitetsvikt, fuktighet och kvantitativ jämförelsefaktor för samtliga tilltoliterSaltsjökvarn ankomna skörd: elsefaktoi Kvantitativ års jämför F n klaster t i g h i tvete av 1912—1915 Antal varierande mellan 1,041—1,062

Medel

15.79—18.45

Medel 18.02 17.62

1,015—1,050

15.99—18.75 15.30—18.52

17.30 17.26

1,018—1,049 1,005-1,047

1,037 1,032

15.84—18.58

1,012-1,047

vikt 74

partier 5

varierande mellan 17.44—18.85

75 76

17 18

77 78

1,047

1,032 1,031

SPANNMÅLENS KLASSIFICERING.

227¶Av omstående tabeller framgår tydligt, att varken fuktigheten eller spannmålens värde ur kvantitativ synpunkt står i något mera intimt samband med hektolitervikten. Under det att olika partier ined samma hektolitervikt kunna uppvisa en skillnad i fuktighetshalten av ända till 3 % ligger medelvärdet för fuktigheten hos de partier som vägde 78 kg. per hl. endast 0.31 % lägre än de som vägde 75 kg. per hl. Olikheten i hektolitervikt mellan skilda partier, även när det gäller spannmål av samma sort, är sålunda huvudsakligen beroende på omständigheter, som ej direkt sammanhänga med spannmålens värde ur kvantitativ synpunkt. På grund härav bör vid prissättning av spannmål icke allt för stor betydelse tillmätas hektolitervikten, utan bör spannmålens torrhet, renhet och goda beskaffenhet i övrigt vara det avgörande. Så långt civilingenjör Molin. Kommittén finner de ovan anförda fakta vara av största betydelse. Speciellt vill kommittén påpeka, att frågan om spannmålens torkning icke kan erhålla en rationell lösning, förr än priset på varan höjes genom torkning. Som av civilingenjör Molin visats blir detta icke alltid fallet vid nu tilllämpad klassi f iceringsmetod. Av Sveriges allmänna lantbrukssällskap har sakkunniga tillkallats för utredning av frågan om spannmålshandelns ordnande m. m. I sitt avgivna betänkande hava de uttalat, att de kommit till den uppfattningen, att införande av ett enhetligt, över hela riket tillämpat system för den inhemska spannmålens klassificering och den inhemska spannmålens försäljning på grundvalen härav skulle vara av det allra största värde såsom ovillkorligen uppmuntrande till produktion och leverans av spannmål av bästa kvalitet. De sakkunniga hava även framhållit vilken stor betydelse, en dylik klassificering jämväl skulle få för frågan om anordnandet av tillfredsställande prisnoteringar å inhemsk spannmål samt för frågan om spannmålens belåning. Kommittén vill härtill tillägga, att den inhemska spannmålens klassificering ovillkorligen är en förutsättning för att statens spannmålslagerhus och med dem jämställda spannmålsmagasin i enskild ägo skola kunna fullständigt utnyttjas. Att i vårt land direkt upptaga det amerikanska systemet för spannmålens gradering kan, såsom de sakkunniga framhålla, icke ifrågakomma. Det klassificeringssystem, som hos oss skulle kunna införas, måste vara enkelt och lätt att tillämpas redan därför, att det hos oss innefattar en för mången främmande nyhet. För att kunna fungera på ett rättvist och i allmänhet tillfredsställande sätt får detta klassificeringssystem emellertid å andra sidan ej heller vara alltför onyanserat. De sakkunniga hava framlagt följande förslag till klassificering

228 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

av vete, råg, korn och havre. I sista kolumnen har här tillfogats 1922 års priser för vete och råg. Pris kr. pr 100 kg.

Vete. Klass

I motsv. 131 skalp. höll. eller däröver = 79.4 kg. pr hl. eller däröver = V8.8

Klass II

= 78.2 = 77.6 = 77 = 76.4 = 75 8

Klass III

. . N + 2 % » > 1.5 • . , 1 , N (notering) > - 1.5 % • > 3.3 • > > 5.3 »

Råg. Klass

I motsv. 123 skalp. höll. eller däröver = 74.6 kg. pr hl. eller däröver 74 > 73.1 72.8 = 72.2

Klass II

> J

> 71.6 » , 71

Klass III

N + 2.3 % >

»

» 1.5 *

»

,

» 1

»

N (notering) > — 1.5 * . > 3.3 »

Kom. Klass

I motsv. 115 skalp. koll. eller däröver = 69.9 kg. pr. hl. eller däröver

>

>

>

»

= 69.1 > >

>

»

»

113 112

> »

> »

» »

> — 68.6 > > » >Havre. 67.9 > > >

> >

> »

Vit havre minst

50 kg. pr hl.

Svart havre minst 48 »

> »

Klassificeringen bör enligt de sakkunnigas mening vara konstant och oberoende av de olika årens växlingar i fråga om spannmålens kvalitet, vilket, enligt vad de sakkunniga jämväl framhålla, givetvis icke utesluter, att vid år, då skörden i allmänhet är av underlägsen kvalitet, extra klasser insättas under de ordinarie klasserna. För att kunna erhålla klassificering skall spannmålen vara frisk och torr. För klassificeringen bör kvalitetsvikten vara avgörande med tillägg i fråga om renhetsgrad och klass I endast få innehålla högst V» % orenhet, klass I I högst 1 % och klass I I I högst 1 72 # o renhet. Det sålunda framlagda förslaget synes kommittén vara lämpligt såsom underlättande klassificerings allmänna införande i landet

SPANNMÅLENS KLASSIFICERING.

och kommittén ansluter sig i huvudsak till detsamma. Dock vill kommittén framhålla, att naturavikten för de olika klasserna måste för varje år fastställas med hänsyn till normalvikten hos årets skörd, samt att en vidare utveckling av klassificeringen i överensstämmelse med de av civilingenjör Molin angivna riktlinjerna bör ske under samarbete mellan jordbrukarnas och kvarnägarnas representanter.

KAP. XI.

Statens spannmålslagerhus och deras framtida drift. Kommitténs I en till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse den skrivelse till-[i m a j ^917 framlade kommittén, bland annat, förslag till omedel)ofdbrnk°sr- bart anläggande av särskilda spannmålslagerhus för rensning, depurtemen- s o r t e r i n g och framför allt torkning av den inhemska spannmåls'majlm. skörden, varjämte kommittén ifrågasatte, att förberedande åtgärder skulle vidtagas för uppförande av ett större förrådslagerhus. Anledningen till, att kommittén sålunda redan på detta tidiga stadium framlade nämnda förslag, angavs i kommitténs skrivelse varav dels de erfarenheter, som i Tyskland och Österrike gjorts av de kommittéledamöter, vilka där på offentligt uppdrag studerat ifrågavarande spörsmål, dels ock förhållandenas utveckling i Sverige med alltjämt växande livsmedelssvårigheter. För spannmålens förvaring och behandling hade, framhöll kommittén, i nämnda länder och framför allt i Tyskland under kriget dels nyuppförts talrika lagerhus, dels ock i så gott som samtliga förut befintliga medelstora lagerhus för spannmålens uppsamling från producenterna inrättats särskilda torkningsanordningar. Genom dessa anordningar hade möjliggjorts att även en under ogynnsamma omständigheter bärgad skörd kunde bringas i gott skick och förvaras med minsta möjliga förluster genom försämring under förvaringstiden. I Sverige mötte enligt kommitténs mening samma problem ehuru i än högre grad skärpta, då Sveriges brödsädesimport under normala år utgjorde större procent av konsumtionen än t. ex. den tyska. Med hänsyn härtill och då dessutom Sveriges spannmålslagringslokaler icke tillnärmelsevis hade den lagringskapacitet, som de tyska redan före kriget besutto i förhållande till den tyska produktionen, syntes det kommittén uppenbart, att i Sverige i än högre grad mötte nödvändigheten att anordna nya lagerhus samt att inrätta dessa för spannmålens behandling på bästa sätt. Risken för landet, om den instundande brödsädesskörden bleve felslagen eller till avsevärd del fördärvad, syntes kommittén utomordentligt stor. Den största faran härvid vore, om dåligt bärg-

STATENS SPANNMÅLSLAGERHUS OCH DERAS FRAMTIDA DRIFT.

ningsväder skulle giva en mer än vanligt mjuk spannmål, som grodde, unknade eller eljest toge skada, så att den bleve oduglig till människoföda. Detta kunde, enligt kommitténs förmenande, till väsentlig del förekommas, om säden på konstgjord väg torkades. Härför saknades emellertid för det dåvarande tillräckliga anstalter inom landet. Samtidigt med vidtagande av anordningar härför måste emellertid också inrättas tillhörande spannmålslagerhus, enär en industrimässigt skött torkning i stor skala icke kunde ske utan dylika av lämplig storlek och anordning. Genom statens beslagläggande av spannmålen hade det för övrigt, framhöll kommittén, blivit en direkt statens egen angelägenhet såsom spannmålshandlare att på ett ekonomiskt sätt genomföra spannmålens behandling och lagring. Fredsbehovet krävde för sädens uppsamling direkt från producenterna ett antal små och medelstora uppsamlingslagerhus (500 ton till 1,500 ton kapacitet) fördelade över produktionsorterna och lämpligen förlagda vid järnvägsstationer i jordbruksbygd. Förmånligast vore, om spannmålen direkt efter skörden kunde tröskas och föras till ett sådant lagerhus för att där grovsorteras och omedelbart sändas vidare. Frånsorterad vara skulle därvid gå tillbaka till producenten att brukas till kreatursfoder. Resten ginge till centrala lagerhus (2,000 till 4,000 ton kapacitet), där noggrann sortering samt torkning skulle ske. Dessa båda slag av lagerhus bildade den del av lagerhussystemet, som framför allt företrädde producenternas intresse, vilket under de rådande förhållandena mer än någonsin sammanfölle med hela folkets. F r å n dessa centrala lagerhus skulle spannmålen omedelbart efter skedd rensning, sortering och torkning gå till kvarnarnas och spannmålshandlarnas magasiner eller till stora förrådslagerhus. I detta led av lagerhus borde spannmålens sortering, rensning och torkning ske ju förr dess bättre. Helst borde den ske redan i de första små uppsamlingslokalerna, men, då detta skulle vålla stora driftkostnader, syntes det vara nödvändigt att förlägga den egentliga sorteringen och torkningen till de centrala lagerhusen. F r å n dessa kunde sedan spannmålen utsläppas såsom sorterad vara. Den del, som icke passerat välordnade centrala lagerhus, måste behandlas vid kvarnarna eller vid förrådslagerhusen. Erforderliga kapaciteten hos de centrala lagerhusen bestämdes därav, att all den spannmål, som från producenterna skulle gå till handeln, kvarnar eller förrådslagerhus, först borde passera dessa centrala lagerhus. Efter en beräkning av det redan förefintliga centrallagerhusutrymmet, som kommittén uppskattade till endast 13,000 å 14,000 ton, ansåg kommittén, att det för det dåvarande krävdes en omedelbar nybyggnad av 27 centrallagerhus med en sammanlagd lag-

232 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

ringskapacitet av 77,000 ton för en efter 84 kr. per ton beräknad kostnad av i runt tal 6,500,000 kronor. över komÖver kommitténs framställning avgåvos infordrade utlåtanden ',"/.«'ai^:"" av s a l e n s krigsberedskapskommission, lantbruksstyrelsen, komna utlåtan- merskollegium, statens livsmedelskommission och folkhushållningsden. kommissionen, vilka samtliga, utom folkhushållningskommissionen, tillstyrkte åtgärders vidtagande för ifrågavarande ändamål i den omfattning, som kommittén föreslagit. Folkhushållningskommissionen däremot fann väl, i likhet med kommittén, tillrådligt, att centrala lagerhus uppfördes i vissa delar av landet, ehuru endast i sådana, varest de vid de större kvarnarna förefintliga moderna lagringsanordningarna icke vore för ändamålet tillfyllest, men ansåg, att behov av ökat centrallagerhusutrymine förelåg blott i södra Östergötland, Skåne och Västergötland ävensom möjligen i Göteborg. Kommissionen tog emellertid därvid uttryckligen hänsyn endast till behovet under normala förhållanden, då enligt kommissionens mening det läge, som skapats av världskriget, icke påkallade särskilda och längre gående åtgärder. Kungl. Kommitténs framställning föranledde Kungl. Maj :ts proposipositioner' tion till riksdagen den 22 maj 1917, nr 370, vari Kungl. Maj :t före1917, 1918 slog riksdagen att för anordnande av spannmålslagerhus och fryshus anvisa ett förslagsanslag, högst 8 miljoner kronor. Därav beräknades 2 å 3 miljoner kronor för lagerhusen. I skrivelse den 12 juni 1917, nr 352, anmälde riksdagen, att riksdagen till Kungl. Maj :ts förfogande anvisat det av Kungl. Maj :t begärda beloppet för att efter i ärendet verkställd närmare utredning användas för anordnande av spannmålslagerhus och kylhus. Med bifall till av Kungl. Maj :t därom framställd proposition har sedermera 1918 års lagtima riksdag för fullbordande av statens spannmålslagerhus och fryshus anvisat ett förslagsanslag, högst 2,500,000 kronor, varjämte 1920 års riksdag för gäldande av de återstående kostnaderna för ifrågavarande anläggningars utförande ytterligare anvisat ett förslagsanslag, högst 1,300,000 kronor. 1

Lagerhus- Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 juni 1917 tillkallade koimnisiiö- s a m m a dag dåvarande chefen för jordbruksdepartementet nio pernen. söner för att, under benämning lagerhusbyggnadskoinmissionen, skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag till anordnande av spannmålslagerhus och fryshus med anlitande av de av riksdagen härför anvisade medlen. Samma kommission har även sedermera erhållit i uppdrag att ombesörja utförandet av ifrågavarande anläggningar.

STATENS SPANNMÅLSLAGERHUS OCH DERAS FRAMTIDA DRIFT.

233¶Den 27 juli 1917 bemyndigade Kungl. Maj :t lagerhusbyggnadskommissionen att föranstalta om uppförande av 12 spannmålslagerhus, ett å var och en av följande orter: Tomelilla, Svedala eller annan plats i sydvästra Skåne, Eslöv, Åstorp, Halmstad, Nässjö, Roma, Vara, Linköping, Hallsberg, Eskilstuna och Västerås med en lagringskapacitet av 5,000 ton för lagerhuset i Vara, 3,000 ton för lagerhuset i Roma, 2,000 ton för vartdera av lagerhusen i Eskilstuna och Västerås samt 4,000 ton för vart och ett av de övriga. Den 5 oktober 1917 beslöt Kungl. Maj :t emellertid att lagerhusen i Halmstad, Nässjö och Västerås icke skulle uppföras, varigenom sålunda antalet spannmålslagerhus inskränktes till nio. Den sammanlagda lagringskapaciteten av statens spannmålsla- Lagerhusens gerlrus utgör 34,000 ton, som fördelar sig på följande sätt. lagringskaSpannmålslagerhuset i: Eskilstuna, Södermanlands län Linköping, Östergötlands län Roma, Gottlands län Tomelilla, Kristianstads län Åstorp, Kristianstads län Eslöv, Malmöhus län Klagstorp, Malmöhus län Vara, Skaraborgs län Hallsberg, Örebro län

2,000 ton 4,000 3,000 4,000 4,000 4,000 4,000 5,000 4,000

Lagerhusens effektiva lagringsförmåga vid långtidsförvaring är emellertid lägre, enär viss del måste stå tom till möjliggörande av spannmålens luftning. Lagerhusen äro uppförda i sju våningar: en bottenvåning samt däröver sex bottnar för spannmålens förvaring. Vid sju av de olika lagerhusen finnas därjämte två silos, närmast avsedda för snabb utlastning, varje silo om 175 tons lagringskapacitet. E t t lagerhus, nämligen det i Eskilstuna belägna, saknar silo och vid lagerhuset i Roma har endast en dylik blivit uppförd. Högst uppe i varje lagerhus — med undantag endast för lagerhuset i Eskilstuna — är anbragt en lanternin, i vilken löper ett transportband. Lossning och lastning kan vid varje lagerhus ske direkt från och till järnvägsvagn med c :a 35 ton pr timme. Spannmålen avlastas i särskilda trattar på transportband, som föra den till elevatorerna. Dessa transportera spannmålen antingen till rensnings- eller torkapparaterna eller ock till transportbandet i lanterninen, från vilket senare spannmålen utlägges på någon av bottnarna genom till dessa förande stuprör. F r å n rensnings- eller torkapparaten

ordning"

234 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

transporteras spannmålen medelst en elevator upp till transportbandet i lanterninen. Bottnarna äro utrustade med risselanordning, d. v. s. med borrade hål, vilka kunna hållas slutna eller öppnas av slider förlagda under bottnarna. Öppnas hålen, faller spannmålen som en dusch ned på underliggande botten och erhåller därigenom behövlig luftning. Den på bottnarna lagrade spannmålen kan genom stuprör sackas i lagerhusets bottenvåning samt med hjälp av nyssberörda risselanordning och ett transportband i källaren ävensom vissa andra maskinella anordningar efter behag förflyttas inom lagerhuset. All såväl inkommande som utgående spannmål väges på automatiska vågar. Lagerhusen äro uppförda av trä på betonggrund. Silosbottnarna äro uppförda av betong på betongpelare. Över bottnarna äro silobehållarna timrade av horisontala spärrar. Byggnadernas yttre är reveterat, Sveriges Lagerhusen överlämnades, i den mån som de hunno färdigstält m enters ^ ^ 1'olkhushållningskommissionen. Vid de förhandlingar, position av som under soimnaren 1919 fördes mellan regeringen och Sveriges lagerhusen. k v a r n i n t r e s s e n t e r , förening u. p. a., angående vissa åtgärder för den statliga spannmålsregleringens avveckling, framställdes emellertid från föreningens sida yrkande om att lagerhusen under tiden 1 september 1919—31 augusti 1920 på vissa villkor skulle ställas till föreningens disposition. Underhandlingar härom inleddes även mellan folkhushållningskommissionen av juni 1919 och en representant för nämnda förening; den 28 augusti 1919 godkände Kungl. Maj :t ett därvid uppgjort förslag till kontrakt angående överlåtelse för tiden till och med den 31 augusti 1920 till föreningen av nyttjanderätten till lagerhusen. Föreningen skulle beträffande lagerhusen svara för normalt underhåll och alla driftkostnader under nyttjanderättstiden, men skulle däremot icke till staten erlägga någon hyra.

k

Förslag av- Frågan om den framtida driften av statens spannmålslagerhus särTkildaZv var föremål för behandling vid Sveriges allmänna lantbrukssällSveriges all- s kaps höstmöte i november 1919. Med anledning av vid detta möte m brukssäU-' fattat beslut tillkallade sällskapets styrelse vissa sakkunniga med skåp till- uppdrag, bland annat, att utreda frågan, under vilka former lantsakkunniga. männen skulle kunna övertaga driften av statens spannmålslagerhus, då handeln med brödsäd med nästa konsumtionsårs början blev fri. De sakkunniga utgjordes av landshövdingen i Skaraborgs län Axel Ekman, ledamöterna av riksdagens första kammare, godsägarna G. Sederholm och J. P. Jesperson, ledamoten av riksdagens andra kammare P. H. Sjöblom, direktören för Örebro läns lantmäns centralförening Axel Lindin och direktören för lantbruks-

STATENS SPANNMÅLSLAGERHUS OCH DERAS FRAMTIDA DRIFT.

sällskapet G. Leufvén. Dessa sakkunniga avgåvo den 9 mars 1920 ett betänkande angående den inrikes spannmålshandelns ordnande och lantmännens övertagande av driften av statens spannmålslagerhus. I detta sammanhang skall endast betänkandets senare del beröras. Den framtida driften av statens spannmålslagerhus bör enligt de sakkunnigas mening givetvis så ordnas, att det statsintresse, för vars befrämjande lagerhusen anlagts, även allt framgent med deras hjälp må kunna tillvaratagas. De sakkunniga syfta därvid på intresset att vid en tid av försvårad tillförsel från utlandet, statsbeslag å spannmål och allmän brödransonering, landets spannmålstillgångar i statens hand skötas på det mest ändamålsenliga sätt. I övrigt böra, enligt de sakkunnigas mening, lagerhusen så disponeras, att de även under fredstid och normala förhållanden bliva till den största möjliga nytta. Därvid måste emellertid enligt deras mening tillses, att lagerhusen i sina nya innehavares händer verkligen komma att tjäna allmänt gagn, icke enskilda intressen på det allmännas bekostnad. Lagerhusens allmänna uppgifter under fredstid synas de sakkunniga kunna i korthet angivas böra vara att främja jordbrukets utveckling och att befordra den inhemska spannmålshandeln. Det förra skulle givetvis ske sålunda, att icke därigenom producenternas intressen tillgodosågos på konsumenternas bekostnad. Dispositionen av lagerhusen borde enligt de sakkunnigas förmenande träffas på ett sådant sätt, att dessa uppgifter i möjligaste mån bleve uppfyllda. Nu angivna synpunkter förbjuda enligt de sakkunnigas förmenande först och främst, att staten till enskilda personer, föreningar, bolag eller andra korporationer avhänder sig äganderätten till lagerhusen. Lämpligast synes dem vara, att den framtida driften av lagerhusen anförtros åt organisationer av lantmän, vilka enligt deras mening måste anses ha det mest direkta intresset av spannmålens rationella skötsel, ävensom äga den härför erforderliga sakkunskapen. Härigenom torde, framhålla de, en verkligt intresserad drift av lagerhusen kunna påräknas. Administrationen av lagerhusen bör enligt de sakkunnigas mening därvid så ordnas,- att spannmålens belåning genom dessa lagerhus möjliggöres. För att lagerhusorganisationerna skola kunna fungera såsom förvarare av pantsatt gods för borgenärers räkning måste emellertid lagerhusens administration vara fullt självständig. Centralföreningarna kunna sålunda, för såvitt de önska belåna spannmål, som de upphandlat i fast räkning, icke själva driva lagerhusen, lika litet som detta är möjligt för andra i spannmålshandeln verksamma företag, vilka i lagerhusen önska upp-

23G

SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

lägga spannmål för att därå upptaga lån. Särskilda lagerhusorganisationer måste därför, därest icke statsdrift skall tillgripas, skapas. Därvid måste, enligt vad de sakkunniga framhålla, valet komma att stå mellan lokala lagerhusorganisationer och en central lagerhusorganisation. Å.v dessa alternativ hava de sakkunniga i främsta rummet ställt det först angivna. Den lokala lagerliusorganisationen kan antingen vara en ekonomisk förening eller ett bolag. Organisationens delägare synas emellertid, enligt de sakkunnigas mening, till sitt övervägande flertal böra utgöras av lantmän. Denna organisation måste, såsom nyss nämnts, vara ett fullt självständigt företag. Detta hindrar emellertid icke, att den bildas i fullt samförstånd med eller till och med på initiativ av centralföreningen i länet. Denna måste nämligen, om den driver spannmålshandel, vara intresserad av, att en lagerhusrörelse kommer till stånd vid det lagerhus, som är beläget inom föreningens verksamhetsområde under förhållande, som för föreningen garantera gynnsammast möjliga villkor vid lagerhusets begagnande. Skulle svårigheter yppa sig att få dylika lokala lagerhusorganisationer till stånd med nöjaktigt kapital eller garantibelopp eller längre tid i varje fall härför krävas än som återstår till den 1 september 1920, ha de sakkunniga, såsom ovan nämnts — i andra hand — förordat bildandet av en central organisation för drivande av det eller de av lagerhusen, som icke omhändertagits av lokala lagerhusorganisationer. I en dylik central organisation böra i första rummet lantmännen själva ingå och lantmannakapitalet intresseras. Uteslutet synes emellertid icke böra vara att däri även må kunna inträda andra för jordbruksnäringen intresserade personer än näringens aktiva utövare eller i spannmålshandelns förbättrade organisation intresserade korporationer. Möjligen skulle dessutom bankerna kunna befinnas vara villiga att medverka till denna organisations åstadkommande. Innan emellertid för angivna ändamål en ny central lagerhusorganisation bildas, bör, framhålla de sakkunniga, måhända undersökas, om icke Svenska Lantmännens Kvarnförening — som ju redan enligt sina stadgar, bland annat, har till uppgift att verka för en ordnad handel med spannmål genom anordnande av spannmålslagerhus — eventuellt skulle kunna ombildas i syfte att omhändertaga driften av statens spannmålslagerhus. Lantbruks- ]\fe(j gföd av denna utredning anhöll sedermera lantbrukssäll%imställ- skåpet hos Kungl. Maj :t, att Kungl. Maj :t ville — eventuellt efter ning hos riksdagens hörande — lämna sitt medgivande till lagerhusens uppMajft låtande till lantmannaorganisationer i huvudsaklig överensstäm-

STATENS SPANNMÅLSLAGERHUS OCH DERAS FRAMTIDA DRIFT.

melse med de sakkunnigas förslag, varefter vederbörande organisationer sedermera skulle äga att med Kungl. Maj :t om de närmare upplåtelsevillkoren förhandla. Med anledning av nådig remiss avgav kommittén i april 1920 Kommittén* underdånigt utlåtande över lantbrukssällskapets hos Kungl. Maj :t utlåtnndegjorda framställning. De allmänna synpunkter, som lantbrukssällskapets sakkunniga för sin del ansett böra anläggas på frågan om den framtida driften av statens spannmålslagerhus syntes även enligt kommitténs förmenande, trots deras visserligen knappa formulering, giva en god grund för bedömande av denna fråga. Vad de sakkunniga anfört till stöd för sin mening, att den framtida driften av lagerhusen borde anförtros åt organisationer av lantmän, gav emellertid kommittén anledning till vissa erinringar. De sakkunnigas påstående, att lantmännen måste anses ha det mest direkta intresset av spannmålens rationella skötsel, syntes kommittén visserligen få anses riktigt, om med detta uttalande endast åsyftades att framhålla, att lantmännen såsom spannmålsproducenter givetvis hade ett primärt intresse av, att spannmålen genom en ändamålsenlig skötsel i deras händer bringades upp i bästa möjliga kvalitet och därmed även i högsta möjliga försäljningspris. Men en spannmålshandlare eller kvarn måste, enligt kommitténs mening, ovillkorligen anses äga ett ej mindre intresse i, att av honom innehavd spannmål rationellt skötes, så att densamma icke, på grund av otillfredsställande vård, faller i värde. Att vidare, såsom de sakkunniga framhålla, lantmännen äga den för spannmålens rationella skötsel erforderliga sakkunskapen, ville kommittén ingalunda bestrida. Men lika otvivelaktigt syntes det kommittén vara, att jämväl flertalet spannmålshandlare samt så gott som varje kvarn uppfyllde samma förutsättning. Vad de sakkunniga slutligen anfört därom, att en verkligt intresserad drift av lagerhusen torde vara att påräkna, därest densamma anförtroddes åt organisationer av lantmän, hade kommittén ingen anledning att bestrida. Men även om dessa lagerhus skulle omhändertagas av privata spannmålshandlare eller kvarnar, syntes man enligt kommitténs mening kunna påräkna, att de skulle bliva föremål för en verkligt intresserad drift. Enbart åberopandet av lantmännens intresse av spannmålens rationella skötsel och förefintligheten hos dem av härför erforderlig sakkunskap samt hänvisningen till att lagerhusen i deras händer skulle bliva föremål för en verkligt intresserad drift syntes därför enligt kommitténs mening icke kunna tillfyllest motivera en deras företrädesrätt att övertaga driften av dessa. När kommittén emellertid även för sin del kommit till den upp-

238 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

fattningen, att den framtida driften av statens spannmålslagerhus borde överlämnas till organisationer av lantmän, hade kommittén därvid utgått från delvis andra grunder än de av de sakkunniga anförda, ehuru kommittén likväl för sin uppfattning funnit det bästa stödet i de sakkunnigas utredning. I sitt betänkande hade de sakkunniga utförligt klarlagt, varför spannmålslagerhusrörelsen och den egentliga spannmålshandeln måste hållas skilda åt, för att spannmålen skulle kunna användas som kreditobjekt. Med hänsyn härtill kunna — framhålla de sakkunniga — centralföreningarna, för så vitt de önska belåna spannmål, som de upphandlat i fast, räkning, icke själva driva lagerhusen, lika litet som detta är möjligt för andra i spannmålshandeln verksamma företag, vilka i lagerhusen önska upplägga spannmål för att därå upptaga lån. En konsekvens härav — som de sakkunniga visserligen icke torde hava förbisett men som dock syntes kommittén förtjänt av att i detta sammanhang uttryckligen åberopas — var att lagerhusens framtida drift ej kunde, därest man icke ville äventyra en lösning av hela frågan om spannmålens belåning, överlämnas till privata spannmålshandlande eller föreningar av dylika. Några bestämda skäl, varför den framtida driften av statens spannmålslagerhus icke eventuellt bör överlämnas åt kvarnarna, hade de sakkunniga icke anfört. Deras mening syntes visserligen vara, att detta icke borde ske, och kommittén var däri med dem till fullo ense. Vad som därvid bestämt kommitténs ståndpunkt var den omständigheten, att statens spannmålslagerhus voro avsedda, icke att utgöra några förrådslagerhus, som lämpligen skulle kunna anknytas till en kvarnrörelse, utan i stället att fungera såsom centrallagerhus. Deras uppgift borde — såsom kommittén i sin förut berörda skrivelse den 11 maj 1917 uttryckligen angav — vara att möjliggöra en noggrann sortering och torkning av den inhemska spannmålen, som efter behandlingen i dessa lagerhus såsom sorterad vara skulle gå till förvaring i spannmålshandlarnas och kvarnarnas magasiner eller i stora förrådslagerhus. I statens spannmålslagerhus skulle lantmännens spannmål uppsamlas, sammanföras i stora partier och underkastas en rationell behandling, för att sålunda redan i producenternas händer skulle kunna åstadkommas en förstklassig och ensartad handelsvara. Att överlämna lagerhusens drift till kvarnarna kunde därför enligt kommitténs förmenande icke anses vara överensstämmande med den tanke, som från början legat till grund för anläggandet av dessa lagerhus. Enligt kommitténs mening kunde sålunda lagerhusens framtida drift icke lämpligen anförtros vare sig åt spannmålshandelns eller kvarnindustriens företrädare. Valet måste då komma att stå mellan driftens överlämnande till organisationer av lantmän, å ena

STATENS SPANNMÅLSLAGERHUS OCH DERAS FRAMTIDA DRIFT.

sidan, samt, å den andra sidan, statsdrift av lagerhusen i den form, som de sakkunniga antytt. Då kommittén, i likhet med de sakkunniga, var av den övertygelsen, att statsdrift av lagerhusen vore en utväg, som endast i sista hand borde tillgripas, fann sig kommittén alltså böra förorda, att driften av lagerhusen överlämnades till härtill villiga organisationer av lantmän. Att de lantmannaorganisationer, som själva vore verksamma i spannmålshandel, därvid icke kunna ifrågakomma, var en följd av det förut berörda förhållandet, att lagerhusens administration givetvis borde så ordnas, att spannmålens belåning genom dessa möjliggjordes. Särskilda lagerhusorganisationer måste därför bildas. Vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit föranledde ingen erinran från kommitténs sida. Kommitténs nu i sina huvudpunkter refererade utlåtande utmynnade i en underdånig hemställan, att Kungl. Maj :t ville till lantbrukssällskapets framställning lämna nådigt bifall.

KAP. NIL

Belåning av spannmål upplagd å lagerhus. Inom vårt land har det, såsom bekant, hittills icke varit möjligt att under några praktiska former belåna spannmål. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för spannmålslagerhusrörelsen i utlandet i modern tid har däremot därstädes dylik belåningsmöjlighet i avsevärd utsträckning beretts såväl producenterna som köpmännen i branschen. Ser man så efter, huru detta problem i utlandet blivit löst, så finner man, att problemet där förenklats i samma mån som det offentliga magasinsväsendet utvecklats, ja, man torde till och med kunna påstå, att det just är tack vare de offentliga magasinen, som detsamma verkligen vunnit sin lösning. När hitintills i vårt land spannmål icke kunnat i någon nämnvärd utsträckning utnyttjas som kreditobjekt, har orsaken därför knappast varit en bristfällig och omodern rättsreglering eller saknaden av särskild lagstiftning i ämnet, utan fastmera frånvaron av moderna lagerhus. Under världskriget har emellertid — visserligen närmast för annat ändamål — av staten uppförts ett antal moderna spannmålslagerhus, vilka tillsammans med förefintliga, med dem jämngoda spannmålsmagasin i enskild ägo, skulle kunna bilda grunden för en spannmålsbelåningsrörelse inom vårt land av betydande omfång och stor praktisk betydelse. Frågan om belåning av spannmål upplagd å ett lagerhus har varit föremål för behandling av de utav lantbrukssällskapet för utredning av frågan om spannmålshandelns ordnande m. m. tillkallade sakkunniga. I sitt betänkande hava dessa sakkunniga utförligt klarlagt, varför spannmålslagerhusrörelsen och den egentliga spannmålshandeln måste hållas skilda åt, för att spannmålen skall kunna användas som kreditobjekt. I detta avseende anföra de sakkunniga, bland annat, följande: Den allmänna lagen kräver beträffande lös egendom för en panträtts konstituerande pantens överlämnande till långivaren eller tredje man. »Haver någon lös pant i händer; njute han därutur

BELÅNING AV SPANNMÅL UPPLAGD Å LAGERHUS.

betalning framför alla andra», heter det i 3 § av 17 kap. Handelsbalken. Därmed har enligt kungl. förklaringen den 24 maj 1872 likställts det fall, »att gods, vari panträtt är av ägaren medgiven, innehaves av tredje man, som förbundit sig att godset eller dess värde panthavaren tillhandahålla». För att en bank skall kunna under pantsäkerhet belåna spannmål, måste denna alltså överlämnas antingen till banken — vilket ur flera synpunkter är olämpligt och praktiskt taget uteslutet — eller till någon tredje man, som i förhållande till spannmålens ägare i juridiskt avseende måste och jämväl i ekonomiskt avseende bör intaga en fullt självständig ställning. Så snart ett parti spannmål inlagts å ett lagerhus, skall' spannmålens ägare av lagerhuset erhålla ett lagringsbevis å det inlagda partiet. Detta bevis måste alltid innehålla lagerhusets erkännande av spannmålens mottagande samt dess förbindelse att å tid, som kan bestämmas på olika sätt, till i vederbörlig ordning legitimerad innehavare av beviset åter utlämna den till förvaring emottagna spannmålen eller däremot svarande kvantitet och kvalitet spannmål. Härjämte kan även lämpligen den överenskomna magasinshyran samt tiden och sättet för dess erläggande i beviset anmärkas. Om detta lagringsbevis anföra nämnda sakkunniga ytterligare följande. Lagringsbeviset kan ställas till viss man, till viss man eller order eller till innehavaren. Lämpligast torde vara, att det ställes till »viss man eller order». Skillnad måste vid lagringsbevisets avfattande göras mellan lagring av ett individuellt bestämt parti spannmål och ett blott genetiskt bestämt. I senare fallet upphör inläggarens individuella äganderätt och i stället träder en rätt till utbekommande från lagerhuset av enahanda kvantitet och kvalitet som det inlagda. Att spannmålen inlägges till förvaring separat — »special spinned grain» som det amerikanska uttrycket lyder — torde blott i undantagsfall förekomma. Endast i dylikt fall förbinder sig lagerhuset i lagringsbeviset att utlämna samma spannmålsparti som det inlagda. I övriga fall skall lagringsbeviset komma att lyda å viss kvantitet och kvalitet spannmål. E n omständighet, vartill hänsyn även måste tagas vid lagringsbevisets formulering, är spannmålens minskning i vikt vid lagringen (svinnet). Detta förhållande — att spannmålen sålunda minskar i vikt — medför nämligen nödvändigtvis, att lagerhuset icke kan förbinda sig att utlämna samma kvantitet som den mottagna. Lagerhuset måste äga rätt att göra det avdrag, som svarar emot spannmålens lättnad. Bestämmelse härom bör intagas i lagringsbeviset. E n särskild lättnadstabell måste även för detta ända16—194643.

242 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

mål utarbetas. Denna tabell bör lämpligen finnas åtecknad lagringsbeviset och hänvisning i bevisets text göras till densamma. Magasinshyran torde böra betalas var tredje månad, räknat från dagen för spannmålens inläggande, samt i varje fall senast vid spannmålens uttagande från lagerhuset. Lagerhuset torde även böra i lagringsbeviset förbehålla sig rätt att genom försäljning av däremot svarande mängd spannmål uttaga till betalning förfallna, men ej erlagda magasinsavgifter. Magasinshyran bör sättas så hög, att den även täcker premierna för den brandförsäkring av spannmålen, som lagerhuset skall vara skyldigt att för inläggarens räkning uttaga. Bestämmelse härom bör införas i lagringsbeviset. Skulle i lagerhus upplagd och i bank belånad spannmål komma att försäljas för panthavarens räkning, bör lagerhuset äga rätt att ur försäljningssumman framför panthavaren uttaga vid tiden för försäljningen upplupen men ogulden magasin shy ra ävensom övriga oguldna magasinsavgifter. Härom bör lagerhuset göra förbehåll i lagringsbeviset. Såsom kommittén i sin förut lämnade redogörelse för spannmålens belåning i Frankrike närmare utvecklat förekomma i utlandet två olika system för lagringsbevis, nämligen enkelbevissystemet och dubbelbevissystemet. Lantbrukssällskapets sakkunniga hava för sin del anslutit sig till det förra, som enligt deras mening genom sin enkelhet erbjuder stora praktiska fördelar framför det senare. Med stöd av sin utredning hava de sakkunniga förslagsvis utarbetat följande formulär för ett lagringsbevis: »Härmed erkänna vi oss denna dag hava av (inlämnaren) till förvaring enligt nedan angivna taxa emottagit (spannmål angiven till vikt och kvalitet) . . . . och förbinda vi oss att vid anfordran och senast till (inlämnaren) eller till den, som efter överlåtelse blivit innehavare av detta bevis, mot dess återställande och erläggande av ogulden magasinshyra ävensom övriga oguldna magasinsavgifter utlämna angivna kvantitet spannmål av angivna kvalitet, med avdrag emellertid för lättnaden enligt nedanskrivna lättnadstabell. Erlägges icke i rätt tid till betalning förfallen magasinsavgift, förbehålla vi oss rätt att uttaga denna genom försäljning av däremot svarande kvantitet inlagd spannmål. Skulle detta bevis pantsättas och den inlagda spannmålen komma att försäljas för panthavarens räkning, förbehålla vi oss rätt att ur försäljningssumman, framför panthavaren, uttaga vid tiden för försäljningen upplupen men ogulden magasinsavgift. Magasinshyran inbegriper även premierna för den brandför-

BELÅNING AV SPANNMÅL UPPLAGD Å LAGERHUS.

säkring av den inlagda spannmålen, som vi för inlämnarens och hans rättsinnehavares räkning omedelbart uttaga. Skulle vi underlåta att uttaga dylik brandförsäkring eller försumma att i rätt tid erlägga premierna härför, svara vi för skada, som härigenom kan komma att tillfogas inlämnaren eller dem, till vilken hans rätt övergått. den

19 . .

den

19 . . »

(taxa) (lättnadstabell) A baksidan: Överlåtes å

Om formen för försäljningen av ett parti belånad spannmål anföra de sakkunniga följande. Den som önskar sälja ett honom tillhörigt, i lagerhus upplagt och i bank belånat parti spannmål, kan därvid, om han blott disponerar härför nödiga penningmedel, givetvis förfara på det sätt, att han först utlöser lagringsbeviset i banken och sedermera överlåter detsamma å spannmålspartiets köpare. I många fall torde emellertid först försäljningen av den förpantade spannmålen bereda dess ägare möjlighet att gälda förpantningssumman, varför den nyss angivna vägen för spannmålens försäljning icke torde bliva den oftast anlitade. Enklast och bäst torde frågorna om försäljning och friköpning av belånad och pantsatt spannmål lösas, om i den slutsedel, som upprättas mellan spannmålens säljare och dess köpare, intages en klausul, vari den förre bemyndigar den senare att i banken, givetvis mot förpantningssummans samt den därå upplupna räntans gäldande, utlösa lagringsbeviset, vilket bevis han dessutom i samma slutsedel transporterar å köparen. Denne betalar säljaren kontant skillnaden mellan den avtalade köpeskillingen och förpantningssumman samt övertager därjämte ansvarigheten för denna senare, jämte den därå upplupna räntan. Köparen kan sedermera låta banklånet innestå, tills dess han önskar från lagerhuset uttaga sin spannmål. En ofrånkomlig förutsättning för att spannmål upplagd å ett lagerhus skall kunna under pantsättningsform belånas är — såsom redan erinrats — att spannmålslagerhusrörelsen och den egentliga spannmålshandeln hållas skilda åt. Spannmålslagerhu-

244 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

sens administration måste m. a. o. vara fullt självständig. Endast i så fall kunna nämligen lagerhusen fungera såsom förvarare av pantsatt gods för borgenärers räkning. I ett på nu antydda sätt administrerat lagerhus skulle, såsom de sakkunniga framhålla, såväl en enskild lantman som en centralförening eller en enskild köpman kunna inlägga spannmål och därefter i bank belåna densamma. Den enskilde lantmannen skulle då ej längre, såsom ofta hittills, nödgas av brist på egna lagerlokaler eller för anskaffande av penningar till jordbruksdriften m. m. sälja sin spannmål å tid, då priserna äro tryckta. Vid låga priser kunde lantmännen nämligen tills vidare upplägga sin spannmål å ett lagerhus, å densamma upptaga lån samt sedermera verkställa försäljningen vid en med hänsyn till priset lämpligare tidpunkt. Centralföreningen eller den enskilde köpmannen kunde genom att å lagerhuset inlägga i fast räkning upphandlad spannmål och i bank belåna denna på ett enkelt, bekvämt och billigt sätt finansiera sin handelsverksamhet. E t t önskemål, som kommittén särskilt vill framhålla, är, att belåning måtte ske i överensstämmelse med spannmålens handelsvärde, oberoende av dess klass.

KAP. NIII.

Reservförråd av brödspanninål samt förrådslagerhus vid avspärrning. I de norska utredningarna av »kornforsyningssp0rsmaalet» har Inledning. — såsom torde framgå, av den i kapitlet om spannmålslagerhusrörelsen i utlandet i modern tid lämnade redogörelsen för dessa utredningar — frågan om uppläggande av betydande reservlager för tryggande av landets försörjning, framför allt vid krigstillfälle, med bröd- och utsädesspannmål spelat en framträdande roll, långt innan ännu världskriget utbrutit och dess blockadpolitik inaugurerats. Inom den offentliga diskussionen i vårt land har däremot denna fråga på allvar aktualiserats först med världskriget och de därmed förbundna, jämväl mot de neutrala länderna riktade avspärrningsåtgärderna. E n utredning av spannmålslagerhusfrågan, som vill framträda Kommitténs dlrMiv med några anspråk på fullständighet, kan givetvis icke lämna nu förevarande fråga å sido. Kommittén har för övrigt så mycket större anledning att upptaga densamma, som dess utredning blivit kommittén särskilt ålagd. I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 juli 1916 anförde nämligen föredragande departementschefen, bland annat, följande. De allmänt kända svårigheter, som under de rådande internationella förhållandena uppstått för landets förseende med tillräckligt förråd av brödsäd, syntes utgöra en allvarlig maning att taga under övervägande, huruvida det icke vore ett statsintresse av framträdande vikt, att åtgärder vidtogos för att landet städse måtte hava upplagt ett visst reservförråd av brödsäd. Tillvaron av dylikt förråd skulle, enligt departementschefens mening, även kunna utöva stor inverkan på prisbildningen av ifrågakommande varor. Befintligheten av en dylik reservtillgång å brödsäd vore därför en ur allmän social synpunkt högst betydelsefull fråga, av vars lyckliga lösning alla samhällsklasser kunde vara beroende. Denna frågas betydelse för landet i dess helhet framträdde för övrigt, fram-

246 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

höll departementschefen, icke blott under så exceptionella förhållanden, som de då rådande, utan även under kristider framkallade av andra orsaker än ett krig. Vad som sagts om brödsäd gällde i viss mån även om foclerspannmål. För att möjliggöra uppläggandet av sådana reservförråd tarvades emellertid oundgängligen tillräckliga och ändamålsenligt inredda lagringslokaler, men å sådana lokaler rådde stor knapphet inom landet. Det syntes departementschefen högst antagligt, att inrättande av spannmålslagerhus skulle väsentligt underlätta möjligheterna att hålla sådant reservförråd, som nyss nämnts, men frågan härom borde noggrant utredas. Reservlag- Frågan, huruvida ett reservlager av brödsäd ur krigsberedrets storlek. s i i a p S S y n p U n k t borde inom landet uppläggas, har varit föremål för undersökning av statens krigsberedskapskommission. De av kommissionen verkställda beräkningarna visade visserligen, att konsekvenserna för brödförsörjningen av en avspärrning ej behövde bli katastrofartade, därest ransonering skyndsamt infördes och statens förfogande över landets spannmålstillgångar i tillräcklig grad genomfördes. Redan i dessa förutsättningar låge emellertid, enligt kommissionens mening, ett moment av osäkerhet. Ransoneringens införande kunde otillbörligt fördröjas, den nyskapade organisationen blev måhända av brist på erfarenhet och stadga ur stånd att tillfredsställande lösa sin uppgift, illojalitet och underslev kunde möta från de av regleringarna träffade o. s. v. Härtill kunde komma svårigheter genom fiendens åtgärder, exempelvis invasion i Skåne, varigenom stora delar av den påräknade inhemska brödsädestillgången undandroges folknäringen, samt förstörelse av förråd i andra delar av landet. Slutligen borde märkas att, då avspärrningen blev förenad med mobilisering, för arméns hästar avsevärda mängder havre måste anskaffas, varigenom möjligheten att disponera sådan för befolkningens behov minskades. P å grund av dessa och andra skäl fann kommissionen försiktigheten bjuda, att åtminstone ett mindre lager av brödsäd upplades i fredslid för underlättande av de oundvikliga med en avspärrning följande svårigheterna. Beträffande storleken av ifrågavarande lager hade kommissionen trott sig kunna stanna vid två månaders normala importöverskott eller c:a 50,000 ton. Kommittén har, i likhet med statens krigsberedskapskommission, funnit, att uppläggandet av ett reservlager, som ens tillnärmelsevis skulle kunna täcka importbristen vid en längre avspärrning, är ekonomiskt ogörligt. Kommittén har i stället ansett, att strävandena böra inriktas på att under avspärrningen göra landet självförsörjande.

KAP. XIII

RESERVFÖRRÅD AV BRÖDSPANNMÅL.

247¶Detta kan i avseende å brödsädsförsörjningen ske så, att odlingen uppdrives därhän, att landet även under ett missväxtår kan föda sin befolkning utan tillgrepp av den för djurstammen oundgängliga delen av foderskörden. Då emellertid brödsädesodlingen i vårt land, i stort sett, torde hava svårt att under normala förhållanden ekonomiskt konkurrera med i detta avseende mera gynnade länder, är det skäl att i första hand undersöka, hur stor den minsta brödsädesodling är, som nödtorftigt kan försörja landet vid mångårig avspärrning. Den del av detta problem, som i första hand faller inom kommitténs arbetsområde, är, i vad mån man under en avspärrningsperiod kan genom lagring av överskottet vid rika skördeår ha medel att täcka bristen under missväxt. Ett sådant program för mångårig lagring kräver dels ett extra lagerutrymme utöver det, som kräves för årets skörd, dels en inneliggande lagerbeliållning vid avspärrningens början till mötande av ett eventuellt omedelbart inträffande missväxtår. Storleken av det lagerutrymme, som kräves för reglering över flera år, är beroende på, huruvida konsumtionen under ett missväxtår skall hållas = medelskörden eller = en viss bråkdel därav. Förutsättningen, att landet överhuvud taget skall kunna bestå under en avspärrning och att en mångårsreglering skall leda till åsyftat resultat, är uppenbarligen, att åkerbruket hålles på en sådan nivå, att medelskörden, ev. efter skedd produktionsomläggning, minst är lika med minimikonsumtionen. Är detta icke fallet, blir det blott en tidsfråga, när avspärrning leder till katastrof. Kommittén förutsätter, att landets jordbruksnäring bibehålles eller utvecklas så, att detta krav kan uppfyllas. Genom att vid avspärrningens inträdande beräkna dels medelskörden dels minimikonsumtionen per år, kan man bestämma, hur stor bråkdel av medelskörden, denna minimikonsumtion är. Nedan har undersökts behövligt extra lagerutrymme för en mångårsreglering, som drives därhän, att konsumtionen under värsta missväxtår kan hållas vid resp. 100, 85, 80 eller 75 % av 5årsskörden. För att bedöma erforderliga storleken av detta lager för mångårsreglering har å bilagd grafisk tabell 1 inlagts årsskörden av brödsäd 1866—1921 samt uträknats och inlagts 5-årsmedelskörden under samma tid på så sätt, att för vart halvårsskifte uträknats medelskörden under 272 föregående + 21/, efterföljande år. Sedermera liar uträknats oeh kurva inlagts för varje års procentuella avvikelse från denna. 5-årsmedelskörd. Oberoende av den under tidernas lopp genom nya odlingsmetoder och ändrad åkerareal småningom inträdande ändringen av årsskördens kvantitet, kan man nu av denna senare kurva tillnärmel-

248 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

SKÖRD /

^f^H^£.T£ + /x'^7& 5V£F?/0£i

/8<5<5 —

/2£/

KAP. XIII.

RESERVFÖRRÅD AV BRÖDSPANNMÅL.

- - tO&l+CfafattOff

250 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

sevis uppskatta missväxtårens intensitet och frekvens samt det därav följande lagerbehovet i % av medelskörden. Likaså kan man för mångårsreglering ur kurvan beräkna erforderlig lagerbeliållning i % av 5-årsmedelskörden vid skördeårets början. Å tabellen angives erforderlig lagerbehållning för varje år. Av intresse är att konstatera dels den största lagerbehållning, som någon gång under hela tiden skulle erfordrats, dels frekvensen av de största behövliga lagerbehållningarna. Dessa värden finnas angivna nedan.

Största härvid ! undertiden 186(5 I o —1921 behövliga > lager i % av me- " delskörd: J \

Konsumtion under missväxtår i % av niedelskörd 85 75 80 100 95 90 22 17 12 29.3 7 39.3 13.5 3.5 18.5 8.5 38.9 23.5 27.2 26.3

15.9 11.8

9.8 8.4

4.8 3.4

— —

— —

I vidrigaste fall skulle det vara erforderligt att redan vid avspärrningens inträdande hava hela det största behövliga lagerutrymmet för mångårsreglering förefintligt och fyllt med spannmål. Sannolikheten, att den tänkbarast svåra kombinationen av missväxtår skall inträffa just omedelbart efter avspärrningens början, är emellertid ytterst liten, enär dåliga väderleksfaktorer icke kunna hava något direkt inflytande på avspärrningens inträdande, så vida ej missväxten under hela serien av på varandra följande missväxtår skulle vara lika stor över hela jordytan, vilket kan anses uteslutet. Snarare har man skäl att vänta avspärrning inträda i samband med krigiska förvecklingar under högkonjunktur, d. v. s. troligen i samband med rik skördeperiod för jordklotet i dess helhet, Lagerbehållningen vid avspärrningens början och extra lagerutrymmet under normala tider kan därför hållas vid kravet på relativt normala svaga skördeår. Av tabellen synes, att under statistikperioden 2 gånger inträffat allvarlig mångårig missväxt, 1866—68 och 1916—18. Under dessa perioder har 5-årsmedelskörden märkbart sjunkit. Det beräknade lagret för mångårsreglering innefattar endast reglering till 5-årsmedelskörd, således icke ersättning för dennas minskning. Skulle under perioden 1915—18 medelskördens minskning relativt åren 1912—14 ersatts från lager, skulle härtill åtgått ytterligare c:a 300,000 ton eller c :a 36 % av 1912—14 års 5-årsmedelskörd. Frånser man de båda missväxtperioderna 1866—68 och 1916—18, skulle mångårsreglering till resp. 90, 85 och 80 % av 5-årsmedelskörd krävt max. resp. 9,s, 4,8 och +0% av 5-årsmedelskörd. Med reservlager om c:a 41,000 ton, eller 4.8 % av medelskörden ( = 850,000 ton) skulle således i regel en avspärrning kunna mötas med konsumtion 85 % av medelskörd även under missväxt.

KAP. XIII.

RESERVFÖRRÅD AV BRÖDSPANNMÅL.

251¶Att vara rustad att omedelbart efter avspärrning möta svåraste missväxtår med konsumtion i 80 % av 5-årsmedelskörden skulle kräva ett lager om (vid 850,000 ton medelskörd) c:a 100,000 ton. Det bör framhållas, att spannmålsskörden i normala tider i viss utsträckning är maganiserad i form av mjöl, upplagt hos handlande och i de enskilda hushållen. Detta lager ingår icke i av kommittén beräknade förefintliga lagringsutrymmen. Vid avspärrningstillfälle utgör detta mjöllager en extra reserv, vilken kan möjliggöra, att inneliggande spannmålslager nästan helt kunna användas till brödsädsregleringen, även om dennas genomförande tager viss tid. Till jämförelse kan anföras, att kornmonopolkommissionen i Norge framlagt förslag om uppläggande av ett reservlager av importerad spannmål om icke mindre än 300,000 ton. F ö r att bereda nödigt lagringsutrymme för reservförrådet av Åvägaspannmål syntes enligt krigsberedskapskommissionens uppfatt- & f ' " S £ e / ning ingen annan utväg stå öppen än att på ett eller annat sätt lagringsåstadkomnia en ungefärlig mot lagrets storlek svarande ökning av vtrPlll'If , landets lagringsmöjligheter. för reservFrågan bleve då, på vad sätt lagringsutrymmet lämpligast skulle fr*8 an~ åvägabringas. Svaret härpå kunde, enligt kommissionens mening, och förval tnin knappast ges annat än i samband med svaret på en annan fråga, 9nämligen hur man skulle tänka sig lagrets anskaffning och förvaltning. Vid prövningen av det sista spörsmålet måste det, framhöll kommissionen, hållas klart i sikte, att reservlagret till förhindrande av skada och onödig ekonomisk förlust å spannmålen måste omsättas år för år samt i övrigt skötas på fullt affärsmässigt sätt. Med denna utgångpunkt följde, att uppgifterna ej lämpade sig för statens direkta organ. Kommissionen fann sig alltså icke kunna förorda, att lagringen verkställdes av staten själv. Såsom den andra utvägen återstode då att tänka sig reservlagret anförtrott i enskilda händer, ehuru under statens noggranna kontroll. Då det gällde att överväga, vilka privata organisationer eller företag, som borde kunna komma i fråga för uppgiften, syntes det ej kommissionen lämpligt att exklusivt tänka på någon bestämd företagsgrupp. Tvärtom borde lagringen kunna anförtros åt var och en, som ville ingå på de av staten utsatta villkoren och i övrigt befanns lämplig att medverka vid arbetet i fråga. I praktiken skulle dock lösningen med all sannolikhet bli den, att endast företag, som vid sin ordinära verksamhet driva spannmålsrörelse, såsom kvarnar, importbolag och vissa lantmannaorganisationer komme att av staten anlitas för uppgiften. Fördelarna av en sådan lösning för det allmänna skulle, enligt kommissionens mening, otvivelaktigt bli betydliga. För det

252 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

första vunnes sålunda, att den hos ifrågavarande företag samlade erfarenheten direkt kunde komma till nytta, och för det andra, att lagrets omsättning, skötsel och ekonomi komme att handhavas enligt samma grunder som de för landets större spannmålsrörelse i övrigt tillämpade. Om man alltså utginge från att reservlagringen borde samordnas med enskilda företags rörelse på området, återstode att överväga, på hurudana villkor en sådan lösning kunde tänkas möjlig. Att planen icke kunde genomföras utan ekonomisk uppoffring från det allmännas sida vore, enligt kommissionens mening, härvid utan vidare klart. F r å g a n blev då först, i vilken utsträckning och under vilken form uppoffringen behövde göras. Kommissionen ville härutinnan såsom sin mening uttala, att en överenskommelse med privatföretagen borde kunna vinnas på följande allmänna grunder. Staten beviljade företagen räntefria lån av den storlek, att kapitalkostnaderna för lagrens inköp samt anskaffning av nödiga lagerutrymmen täcktes, vartill finge läggas ersättning för lagrens förvaltning och vård samt underhåll av lagerhusen. Statens utgift komme på detta sätt i huvudsak att bestå i förräntningen av ifrågavarande kapital. F r å n företagens sida borde ett erbjudande av antydda innebörd kunna anses fullt tillfredsställande, enär det syntes vara ägnat att förbättra det ekonomiska resultatet av dessas egen drift. Man kunde sålunda bl. a. vänta, att lagringskostnaden för företagens egen spannmålsrörelse skulle komma att minskas, då ju reservlagret förutsatte en lagerhusdrift i förstorad skala, varigenom lagringskostnaden per ton för det hela borde bli avsevärt billigare. Vidare kunde det anses innebära en fördel för företagen ätt ha reservlagret under sin förvaltning, enär härigenom möjligheten att ständigt förfoga över de för marknaden lämpligaste produkterna förbättrades. Då man exempelvis hade en önskvärd kvalitet i lager, kunde nämligen denna tagas i anspråk och annan spannmål, som bättre lämpade sig för avsättning vid annan tidpunkt, i stället upplagras. Förutom utrymme för reservlager kräves vid statlig reglering möjlighet att omedelbart efter tröskningen omhändertaga den del av årets skörd, som icke skall stanna hos producenterna. Tröskningshastigheten kan därvid i vissa fall behöva förutsättas ökad genom ena eller andra åtgärden. H u r långt detta kan väntas bedrivet är svårt att beräkna. Som ett ungefärligt övre gränsvärde må antagas, att tröskningen i medeltal för hela landet uppdrives till samma hastighet som den 1917—1918 hade i Malmöhus län. Detta skulle giva ett lagerbehov för årets skörd om c :a 60 % av den kvantitet, som levereras från producenterna. Uteslutet är ju icke, att den första tröskningen framför allt går till leveranserna (och.

KAP. XIII.

RESERVFÖRRÅD AV BRÖDSPANNMÅL.

utsäde), medan den senare skedde stannar hos producenterna till deras förbrukning. Lagerbehovet skulle därigenom något ökas. (Jmfr tabell P sid. 121.) Vid leverans i medeltal för hela landet enligt denna tabell skulle behövligt lager för årets skörd vara 54 % av leveransen från producenterna eller vid leverans av 450,000 ton vid 850,000 ton medelskörd ett lager om 243,000 ton eller c :a 50,000 ton större än vad som kan beräknas rymmas i förefintliga utrymmen (se lokaler sid. 128 med 80 % beläggning). Vid beräkning av lagerbehovet samtidigt för reservlager och för forcerad tröskning är emellertid att beakta, att om utrymme för reservlager om 40 a 100,000 ton finnes och detsamma står helt och hållet tomt, så kan den forcerade tröskningen upptagas i reservlagerutrymmet. Står reservlagret fyllt, är vid normalskörd forcering av tröskningen onödig, och vid missväxt räcker det normala lagerutrymmet att tillåta forcerad tröskning, även om reservlagret är fyllt. Inrättar man reservlagerutrymme, löses således samtidigt frågan om möjlighet för forcerad tröskning, då dylik är av nöden. Upplägges ett reservlager redan under normala tider, måste lagerlokaler byggas därför. Om dylika lager med deras lagerlokaler icke anskaffas före avspärrning, måste (om medelskörden = 850,000 ton) vid dennas inträdande nya lagerutrymmen anskaffas för: A. vid avspärrning anordnad forcerad tröskning: 50,000 ton spannmål ; B. mångårsreglering intill konsumtion under missväxt = 80 % av 5-årsmedelskörd: 50,000 ton. Lagerutrymme för de 50,000 ton under B behöves icke omedelbart vid avspärrningen utan i mån, som överskott samlas. I samma mån utrymme för reservlager anskaffas redan under normala tider kunna siffrorna under A och B minskas i nämnd ordning. Utom lagerutrymmen för brödsäd kräves, i fall av reglering av handeln med fodersäd, lagerutrymmen för detta ändamål. Att reglera fodersädskonsumtionen så, att nämnvärda kvantiteter sparas från överskottsår, är nästan helt uteslutet på grund av de avsevärda mängder fodersäd (omkring 1,800,000 ton pr år), som produceras, och den ganska starka växlingen i årlig skördemängd. För fodersädsreglering måste man därför nöja sig, om man kan på något så när tillfredsställande sätt ombesörja distributionen under ett normalt år från producenterna till konsumenterna av de förras leveranser. Överslagsvis kan man beräkna totala leveransen till staten under reglering av fodersäd till omkring en tredjedel a hälften av skörden. Förutsätter man, att tröskningshastigheten för denna vid

254 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

reglering är ungefär lika med tröskningshastigheten 1917—18 (se tabell N sid. 120) och konsumtionen ungefär lika fördelad över hela året, skulle erforderliga lagringskvantiteten bliva omkring V» av producenternas leverans eller 200,000 å 300,000 ton vid skörd i med. av 1,800,000 ton fodersäd. I den mån en ökad, resp. minskad, tröskningshastighet genomföres, kräves större, resp. mindre, lagerutrymme. Utan att särskilt lagerutrymme av ungefärligen denna storlek kan icke en fodersädsreglering med framgång genomföras. Bemärkas bör härvid, att 1 ton fodersäd kräver ungefär samma utrymme som'1.45 ton brödsäd. Kostnaden för lagerutrymme under en fodersädsreglering under några få år blir pr ton reglerad vara så betydande (jmfr tab. 11, kap. I X ) , c:o 3 kr. pr det., att densamma i det längsta bör undvikas. Förläggningen av de lagerlokaler, som anordnas för reservlager upplagda redan under normala förhållanden, finner kommittén böra ske i huvudsaklig överensstämmelse med vad som ovan anförts ur krigsberedskapskommissionens utlåtande. Härvid bör dock så långt ske kan företräde lämnas åt lagerhus på orter i de av landets delar, som äro minst utsatta för åverkan genom överrumplande fientliga anfall. Förläggningen av de reservlagerhus, som vid avspärrningstillfälle upprättas, bör ske dels så, att transporten från producenten till lagerhuset vid forcerad tröskning vållar minsta möjliga arbete, dels så, att viss del av reservlagren kommer på lämplig plats i närheten av konsumtionsorten. Dessa lagerhus böra ordnas dels så, att de vålla minimum av anläggnings- och driftkostnader, dels så, att de efter avspärrningens upphörande bliva ekonomiska även under ordinär lagerhusdrift. Det förra önskemålet tillfredsställes bäst av uppsamlingslagerhus om storleken 1,500 å 2,500 ton samt av centrallagerhus om 10 å 15,000 ton. För den fortsatta ordinära driften äro uppsamlingslagerhus om 1,500 å 2,500 ton särskilt ekonomiska endast för det fall att en bilväg från producentområdet till kvarn passerar uppsamlingslagerhuset. Är biltransporten utvecklad (d. v. s. vägfrågan löst) vid en blivande avspärrning, böra därför uppsamlingslagerhus om 1,500 å 2,500 ton anläggas i producentdistrikten såsom förrådslagerhus. Är biltransporten icke genomförbar, d. v. s., äro vägarna beskaffade ungefär som för närvarande, kunna förrådslagerhus inom produeentdistrikten åstadkommas endast i huvudsaklig överensstämmelse med vad som skett genom statens förefintliga lagerhus, d. v. s., förlagda vid järnvägsknutarna. I så fall kunna antingen nya lagerhus å 1,500 till 2,500 ton anläggas eller ock statens lagerhus — med undantag för lagerhuset i Eskilstuna och ev. i Roma — utvidgas genom tillbyggnad intill en kapacitet

KAP. XIII.

RESERVFÖRRÅD AV BRÖDSPANNMÅL.

vid långtidsförvaring om c.-a 10,000 ton pr st. Dylik utbyggnad sker bäst genom tillbyggnad av en siloanläggning antingen vanliga silos eller dikessilos. Härigenom vinnes ett ökat lagerutrymme om 41 å 48,000 ton. Kommunikationernas avlastande vid forcerad tröskning genom lagerhus å produktionsorten skulle härigenom vara väl beaktat, samtidigt som dessa lagerhus nått en storlek, som medgiver den mest ekonomiska skötsel, medan å andra sidan de nya lagerhusen å 1,500 å 2,500 ton bättre ägnade sig för fortsatt drift under normala förhållanden. Den vidare ökningen av lagerutrymmet synes kommittén vid avspärrning främst böra ske genom tillbyggnad av förefintliga lagerutrymmen å konsumtionsorterna, för brödsäden främst vid' kvarnarna. Sättet för dylik utbyggnad liksom dess art av permanent eller tillfällig, bör avgöras från fall till fall så som bäst stämmer överens med vederbörande anläggnings beskaffenhet och framtidsmöjligheter. De angivna principerna gälla såväl bröd- som fodersädslagerutrymmen. Då det gäller att bilda sig en föreställning om storleken av de Kostnabelopp, reservlagringen kan komma att kosta staten, stöter man, derna f°r såsom krigsberedskapskomniissionen även framhåller, på faktorer ' cse ''" a(jre' av mycket obestämbar natur. Bestämmande för ifrågavarande kostnader bleve, anför kommissionen, i huvudsak dels brödsädens inköpspris, dels byggnadskostnaderna för lagerhusen. I båda dessa avseenden saknade man möjlighet att bedöma läget vid den tidpunkt, då planens verkställighet kunde tänkas möjlig, d. v. s. efter det då pågående krigets slut. Även så till vida rörde man sig i det ovissa, att det ej för det dåvarande kunde utredas, vilka lagringsmöjligheter landet kunde komma att äga vid en sådan tidpunkt eller av vilken beskaffenhet de erforderliga nybyggnaderna kunde bli. Då kommissionen likväl anförde några siffror, var syftet därför endast att i någon mån ge en hållpunkt för föreställningen av de kostnadsbelopp, varom det här rörde sig. Priset före kriget per ton brödsäd syntes kommissionen kunna sättas till c :a 150 kr. och kostnaden för lagerbyggnader och vård till ungefär tredjedelen av nämnda inköpspris, vadan totalkostnaden per ton skulle belöpa sig till 200 kr. Med en lagring av 50,000 ton blev således kapitalbehovet 10 miljoner kronor. Räntekostnaden pr år för detta belopp efter 5 % blev 500,000 kr. Även om man antoge en två- eller tredubbling av denna summa på grund av ändrade prisförhållanden och ett visst tillägg för underhålls- och förvaltningskostnader, syntes utgiften ingalunda behöva verka avskräckande. Kostnaden per ton och år för lagrad spannmål blir enligt kapitel

256 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

i

j .

^ \ •

_

//

K

/

^

i

/

\ /

-—__

c<

;

Å

~~^\

«

4r

\ i

%v

v>

\

x

% A •c

v^N.

\

/

y^

\\

lo ti

N ^ - —

«£

' \

> 1

>

i

! ti!

\

-

t

*)

l

<C

(

>

17 1 ri

A ( \

\ \

\ — \

\\ \^

v ' l

Ii Q

J

>>

•

i 3 1

Q

)

\

(1

0 0

i Q

c

o

j

i

KAP. XIII.

RESERVFÖRRÅD AV BRÖDSPANNMÅL.

9 för närvarande c :a 11.— å 15.— kr. beroende å lagerhusens byggnadssätt och storlek. Härtill kommer ränta å spannmålens kostnad 5 % å 200.— kr. pr ton eller c :a 10.— pr ton och år. Årliga kostnaden blir således sammanlagt c:a 25.— kr. pr ton och år eller 1,250,000 kr. pr år för ett lager om 50,000 ton. Hur mycket dessa kostnader framdeles kunna sjunka är ovisst. Även om man skulle antaga återgång till förkrigspriser, skulle dock kostnaden för 50,000 ton pr år sannolikt icke sjunka under c:a 800,000 ä 900,000 kr. Krigsberedskapskommissionens beräkning bör därför höjas till c:a 1,000,000 kr. årlig kostnad för 50,000 ton lager. Reducerar nian reservlagret till c:a 40,000 ton, vilket kommittén runnit som regel tillräckligt, minskas årliga kostnaden till c :a 1,000,000 kr. vid nuvarande priser och c :a 700,000 kr. vid förkrigspriser. Plan för Krigsberedskapskommissionen snabbt åstadhar med skärpa framhållit önsk- kommande värdheten av att landets spann- av förrådslagerhus rid målstillgångar vid krigstillfälle och avspärrning avspärrning skyndsammast indra- och ransonerings ingas under statens egen Vård och förande. förvaltning. Ett spannmålsförråd, som kvarligger en längre tid hos producenten, är, anför kommissionen, i trots av utfodringsförbud, beslag, inventering etc. ständigt utsatt för faran att på ena eller andra sättet undandragas konsumtionsregleringen, som därigenom kan komma att helt och hållet äventyras. En nödvändig förutsättning för att staten skulle kunna effektivt förfoga över spannmålen är 17—194643.

258 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

emellertid, såsom kommissionen jämväl framhåller, att staten även disponerar utrymmen för dess förvaring och vård. Att landets dittillsvarande lagringsmöjligheter icke försloge för detta ändamål vore, anser kommissionen, efter erfarenheterna under kristidens brödhushållning en välkänd sak. Kommittén är härutinnan av samma uppfattning och får därutöver framhålla, vad ovan påpekats, att utrymmen för fodersädsregleringen även äro nödvändiga för att helt kunna tillgodogöra sig brödsädesöverskottet i sydligare delar av landet. Skördens Ä grafiska tabellen 1 är mängden av utsäde inlagd i en sådan avtagande ^ a l a , att utsädeskurvan och kurvan för 5-årsmedelskörd ungefär spärrning, sammanfalla under slutet av 1870-talet, då konstgjorda gödningsmedel just börjat användas inom landet och då de moderna odlingsmetoderna i övrigt ännu icke gjort sig mera gällande. Att 5-årsmedelskörden från 1880-talets början fram emot världskriget så småningom stiger i förhållande till utsädesmängden visar inflytandet av dessa moderna brukningsmetoder. Denna medelskördens jämna stegring relativt utsädet utbytes hastigt vid avspärrningen under världskriget mot ett sjunkande. Orsaken härtill har till viss del varit ogynnsam väderlek, till viss del avbrottet i import av gödningsämnen och fodermedel. Det senare vållade ladugårdsskötselns lägervall, vilket minskade också tillgången å naturgödsel. Av intresse är det förhållandet, att det svåra missväxtåret 1917 var ett torkår. Dessa bruka icke vålla så stor minskning i käraskörden. 1867 var ett våtår. Den stora torkan 1868 vållade icke på långt när så svår missväxt som 1917 (resp. 7.3 och 28.5 % under 5-årsmedelskörd). Jämföres utsädeskurvan med 5-årsmedelskördskurvan under missväxtperioden 1866—68 synes, att medelskörden då var ungefär likvärdig med medelskörden kring 1880. Det synes på grund av ovanstående vara ganska sannolikt, att nedgången i medelskörd under avspärrningen till betydande del vållats av, att importen av gödningsmedel och foderämnen avbrutits. Kvarstående avståndet mellan kurvorna för utsäde och 5årsmedelskörd skulle då markera verkan av förbättringen sedan 1880 av jordbruksmetoderna oberoende av importerade gödningsoch fodermedel. Uteslutet är ju icke, att en fortsatt avspärrning skulle ytterligare sänkt medelskörden i mån som i jorden »magasinerade» gödningsmedel förbrukats, så att vi återförts till närheten av 1877—83 nivå å medel skörden. Till jämförelse med hela rikets skörderesultat har särskilt å tabell 2 inlagts skörde- och 5-årsmedelskördkurvor för Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län.

KAP. XIII.

RESERVFÖRRÅD AV BRÖDSPANNMÅL.

259¶Skaraborgs och Östergötlands län visa överensstämmande bild med riket i dess helhet. Malmöhus län når 1910 ett max. av 5-årsmedelskörd, som sedan icke ökas, men icke heller i högre grad påverkas genom avspärrningen. Missväxtåret 1917 ligger dessutom skörderesultatet endast 17.7 % under den nära nog bibehållna medelskörden samt 19 % under medium av 1912 och 13 års 5-årsmedelskörd. Motsvarande siffror för hela riket, resp. 28.5 och 36.5; för Skaraborgs län resp. 31.1 och 41 och för Östergötlands län resp. 38.9 och 44.5. Nederbördsmängden under vegetationsperioden april—juli var i. % av normal nederbörd under samma tid för Malmöhus län 63 %, för hela riket söder om Dalälven 72 %, Skaraborgs län 82 % och Östergötlands län 72 %. Av överdirektör Axel Wallén har kommittén erhållit nedanstående utredning om orsaken till missväxten å brödsäd 1917: Om man undersöker, i vilken mån de väderleksfaktorer, vilka jag vid mina undersökningar över sambandet mellan skörderesultaten i Sveriges olika län samt temperaturens och nederbördens växlingar 1881—1910 funnit mest påverka skörderesultaten inom Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län, under år 1917 förhållit sig olika i nu nämnda län, finner man följande. I Malmöhus län hava följande väderleksfaktorer 1916—17 verkat nedsättande på veteskörden. Siffrorna utsäga huru mycket temperaturen resp. nederbörden i ogynnsam riktning avvikit från den normala, varvid såsom enhet i varje fall använts temperaturens resp. nederbördens medel avvikelse för månaden ifråga. Temperaturen i november 1916 » i december » i januari 1917 i februari » Nederbörden i oktober 1916

1.2 o0.9 a O.o a 0.» a 0.9 a

Höjande skulle åter i någon mån den obetydliga nederbörden i juni 1917 hava verkat. I Skaraborgs län hava de nedsättande väderleksfaktorerna 1916 —17 varit följande: Temperaturen i september 1916 i november > » i december » » i januari 1917 » i februari » Nederbörd i april » » i maj »

1 a 1.7 a 0.6 a 2.9 a 0.8 a 1.5 a 1.9 a

Ingen faktor av någon betydelse har verkat fördelaktigt.

260 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

I Östergötlands län voro de nedsättande 1916—17 följande:

väderleksfaktorerna

Temperaturen i januari 1917 » i mars » » i april » Nederbörden i oktober 1916 » i maj 1917

2.7 a 1.8 a 1.8 a 3.3 a 1.9 a

Höjande skulle åter i någon mån den låga temperaturen i augusti 1916 och den ringa nederbörden i juni 1917 hava verkat. Det framgår av dessa siffror, att väderleken i alla länen verkade i ansenlig grad nedsättande på skörderesultatet, men att nodsättningeii bör hava varit avsevärt mindre i Malmöhus län än i de båda andra länen. Särskilt äro därvid vintertemperaturerna av stor betydelse. Medan temperaturens avvikelse från den normala i Malmöhus län i februari 1917 endast uppgick till 0.9 a, uppgick den i Skaraborgs län i januari 1917 till 2.9 o-, och i Östergötlands län i januari 1917 till 2.7 a. Särskilt denna omständighet anser jag förklara, att skörderesultaten voro så avsevärt sämre i Skaraborgs och Östergötlands län än i Malmöhus län. Överdirektör "Walléns utredning ovan visar, att torkan under våren och sommaren icke var väsentliga orsaken till brödsädesskördens felslående, utan vinterns väderlek, samt att den relativt bättre skörden i Skåne, åtminstone till stor del, förklaras härav. Om således 1917 års felslagna skörd till stor del vållades av det olämpliga vintervädret, kvarstår dock den inverkan på medelskördens sänkning, som avspärrningen från konstgödsel o. d. haft. Genom produktionsomläggning inom jordbruket och genom skapandet inom landet av vissa konstgödselindustrier kan under avspärrning skörderesultatet hållas uppe. E n dylik omläggning tager likväl tid, och man måste på förhand vara rustad att möta övergångsperiodens svårigheter. Vanskligast ställer sig därvid anskaffning av fosfatet', vilkas råämnen importeras över haven och sålunda äro mest utsatta för avspärrning. Fosfater i större mängd kunna produceras inom landet, väsentligen på två vägar. Den ena är som biprodukt vid järnframställning av våra fosforrika norrbottensmalmer (thomasfosfat), den andra är genom direkt, elektrokemisk framställning ur apatiten i samma malmer eller dessas bergart (Palmaerfosfat). E n avspärrning kan knappast tänkas annat än i samband med krigiska förvecklingar. Järnproduktion i stor skala är då lönande, törhända ett villkor för en för landet lycklig utgång å avspärriringssituationen. Fosfatproduktion å denna väg är därför sannolikt ekonomiskt genomförbar vid avspärrning. Ordnandet av en dylik industri tager en tid, som knappast kan beräknas under två år.

KAP. XIII.

RESERVFÖRRÅD AV BRÖDSPANNMÄL.

2I!1

Samma eller möjligen något kortare tid torde krävas för igång; sättandet av en elektrokemisk industri för vårt fosfatbehov. Landet bör således möta en avspärrning med förråd av råvaror for fosfatberedning vid nu arbetande fabriker, helst tillräckliga for två års konsumtion inom landet. Superfosfatens olika användningsområden äro icke alla av samma omistliga slag. Vid brist under få år kan därför en inknappning ske till förmån för brödsadesodl ingen. E n väsentlig vinst skulle därför vara om också blott halva den normala konsumtionen kunde tillfredsställas under 2 år. Frånräknäs till exporten erforderlig råvara, blir ett års normala förbrukning av råfosfat c:a 100,000 ton. Priset på denna kvantitet var tore kriget c:a 4.75 miljoner kr. och är med 1921 års priser c:a 11.5 miljoner kr. Härtill kommer kostnaden för upplagringen högst 2.50 kr. pr ton. Förvaringen av råfosfat kräver inga särskilda åtgärder utöver skydd mot regn, d. v. s. ett skjul av enklaste slag. Varan kan ligga utan försämring i obegränsad tid. Det synes kommittén som om uppläggandet av dessa reservlager skedde bäst vid förefintliga fosfatfabriker med fördelning dem emellan i proportion till naturliga, inrikes avsättningsområdets konsumtion. Byggande och underhållande av skjulen samt lagrens skyddande mot tillgrepp böra överlämnas till vederbörande fabrik mot viss engångskostnad och årlig avgift. Detta reservförråd av råfosfat synes kommittén icke böra upp.. laggas omedelbart utan först sedan prisläget stabiliserats i närheten av forkrigspriset och den ekonomiska situationen inom landet äter blivit normal, samt vidare någon ändring av nuvarande age i världspolitiken på nytt ger grundad anledning att befara krig pa världshaven. Engångskostnaden för lorvaringsskjul till 100,000 ton råfosfat kan beräknas till c:a 400,000 kr. (vid förkrigspris). Årlio-a kost V 1 0 0 0 0 t0D r å f S f a t bHr

"rl™)^

"^^ *

' °

°

* ™ ***** * & % &

0,000,000 kr. samt ränta m. m. 8 % å byggnader å 400,000 kr eller tillsammans c:a 280,000 kr. Står valet mellan att upplägga ett reservlager spannmål eller ett av ralosfat, synes det kommittén som om företräde bör givas åt det senare. För samma kostnad får man, i form av skördeöknim? större spannmålsmängd genom råfosfatupplaget. Dessutom äro riskerna for råfosfatförrådets skadande genom misskötsel inga medan spannmålen i vidrigaste fall kan bliva förstörd. Även för avsiktlig åverkan, t. ex. under fientligt angrepp, är råfosfatet mera okänsligt. Det synes kommittén dessutom, som om det vore av större betydelse att forbereda och möjliggöra landets permanenta självförsörjning vid avspärrning än att inrikta sig på att förebygga svå-

262 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

righeter under en kortare tid vid avspärrningens början, vilka svårigheter därtill i vissa fall, kanske i regel, alls icke behöva inträffa. Kommittén finner således, att med hänsyn till landets brödsädesförsörjning under avspärrning bör: a) under fredstid uppläggas, sedan den ekonomiska situationen stadgat sig, ett reservförråd av råfosfat om 100,000 ton. b) vid avspärrningstillfälle 1) omedelbart vidtagas åtgärder för inhemsk produktion av fosfater, 2) på produktionsorterna anläggas förrådslagerhus antingen genom nybyggnad av uppsamlingslagerhus å 1,500 till 2,500 ton eller genom att av statens lagerhus åtta ev. sju tillbyggas till 10,000 tons kapacitet vardera, varjämte på konsumtionsorterna inrättas nya eller utökas lagerutrymmen, så att totala lagringskapaciteten inom landet räcker för erforderlig mångårsreglering, 3) lagringsutrymme för fodersäd inrättas, innan dess förbrukning regleras, 4) ett reservlager brödsäds uppläggande begynnes, avpassat efter vid avspärrningens inträdande rådande medelskörd och åstadkommet genom magasinering av årsöverskott. c) eventuellt redan under fredstid upplägges ett reservförråd brödsäd om 40,000 ton.

KAP. XIV.

Förslag om upprättande av en statens lånefond för anläggning av spannmålslagerhus. Genom de av kommittén verkställda statistiska undersökningar- Något omena har fastställts, att under fredstid och vid en normal inhemsk folbartbehov i •

i

-ii .. i ,•

,

•

av nyui/<it/-

skörd tillräckligt lagringsutrymme redan nu i allt väsentligt kan nod föreltgberedas för den inom landet konsumerade — inom landet jämväl ger ickeproducerade eller från utlandet importerade — brödsäden. En förutsättning härför är dock, att ingen utgallring sker bland de för närvarande till lagring av spannmål använda mindre lämpliga lagringslokalerna. Bemärkas bör dessutom, att kommittén vid den statistiska undersökningen av »lagringsbehovets maximum under en fredshushållning» utgått från en på visst sätt beräknad »fördelning å årets olika månader av den lokala spannmålstillförseln till lagerhusen». I samma mån, som — till följd av en påskyndad tröskning — en allt större procent av den inhemska skörden tröskas och utföres i marknaden vid skörde- och konsumtionsårets början, ökas givetvis också lagringsbehovet. Att en tendens till påskyndad tröskning även föreligger är otvivelaktigt, Skulle, för att endast peka på en faktor, exempelvis kombinerade skörde- och tröskningsmaskiner av en konstruktion lämpad för våra förhållanden komma att tillverkas och finna en mera avsevärd användning, torde denna utveckling mot en koncentration av tröskningen och den tröskade spannmålens saluförande vid skörde- och konsumtionsårets början nödvändigtvis komma att starkt påskyndas. Redan en mera allmän övergång till den skånska tröskningstakten skulle för övrigt medföra väsentligt ökade krav på lagerhusutrymme. Tills vidare torde emellertid tillgången på lagringslokaler något- Verkställansånär motsvara behovet. Att efter hand ersätta de nu använda, '^erlig^ny-' i avseende å läge och teknisk utrustning mindre tillfredsställande byggnad lagringslokalerna med nya bättre belägna och med moderna teknis- uvmasal, ka anordningar utrustade, synes kommittén böra överlämnas åt den enskilda det enskilda initiativet och den enskilda företagsamheten. Till ^ Sr w£! am ~

264 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

dessa måste enligt kommitténs mening även i huvudsak överlämnas verkställandet av den nybyggnad, som torde komma att krävas för tillfredsställande av det med all sannolikhet efter hand ökade behovet av lagringsutrymme. Frågan, Ifrågasättas kunde visserligen, om icke staten borde fortsätta huruvida p a <jen u n d e r kristiden inslagna vägen med uppförande av nya //era'Xc«s spannmålslagerhus, i den mån som behov av ökat lagringsutrymme spannmåls- k u n d e komina att framträda. Såsom kommittén i kapitlet om den Wraupp- framtida driften av statens spannmålslagerhus haft tillfälle att föras, närniare utveckla, synes dock i varje fall statsdrift av dessa lagerhus böra i det längsta undvikas. Att staten under sådana förhållanden — och utan den tvingande nödvändighet, som kristiden skapade — skulle uppföra ännu ytterligare flera spannmålslagerhus, som staten sedermera skulle, under bibehållen äganderätt, utarrendera till hugade spekulanter, synes kommittén icke kunna förordas. I varje fall måste dessförinnan ytterligare erfarenheter vinnas. statsunder Att staten likväl icke kan undandraga spannmålslagerhusrörel*%masU sen i vårt land sitt stöd — särskilt vid verkställandet av erforderliga, men i regel mycket dyrbara nybyggnader — synes kommittén dock, å andra sidan, även uppenbart. Statsunder- Av den redogörelse, som kommittén i det föregående lämnat för ^öiande^av spannmålslagerhusrörelsen i utlandet i modern tid kan inhämtas, spannmåls- hurusom flerstädes i utlandet men särskilt i Tyskland statsmaktertUndlt1 n a länmat denna rörelse sitt kraftiga stöd. Vad särskilt beträffar Tyskland — där förhållandena i nu ifrågavarande avseende torde vara mest överensstämmande med våra — så har anledningen därtill framför allt varit den bjudande nödvändigheten att med alla till buds stående medel skydda den inhemska spannmålsodlingen, vilken av såväl militära som andra skäl ansetts böra upprätthållas och främjas, mot den ödeläggande konkurrensen från de tränsoceanska och östeuropeiska agrarländerna. Det vapen, som i denna kamp först tillgreps, var, såsom förut nämnts, spannmålstullen. Men då de tullpolitiska åtgärderna efter hand visade sig icke vara fullt effektiva, började strävandena inriktas på en förbättrad organisation av den inhemska spannmålsmarknaden, och vid arbetet härför befunnos lantmännens kooperativa spannmålslagerhus ägnade att fylla betydelsefulla uppgifter. Med ledning av erfarenheterna från Nordamerika — där emellertid spannmålslagerhusen närmast synas utgöra ett vapen mot jordbrukarna i mellanhandens händer — togos i Tyskland lagerhusen i producenten-lantmannens tjänst till hävdande av jordbrukets intressen. Vad man

KAP. XIV.

LÅNEFOND. FÖR ANLÄGGNING AV SPANNMÅLSLAGERHUS.

2(15

därvid ville uppnå framgår på ett belysande sätt av den preussiska propositionen 1896 om inrättande av en fond för anläggande av spannmålslagerlius. I nämnda proposition framhölls, såsom förut erinrats, i anslutning till den dåvarande som det synes allmänna uppfattningen bland de preussiska agrarerna, att de låga priserna å den inhemska spannmålen måste anses bero, ej endast på konkurrensen med utländsk vara, utan även på det inhemska spannniålsutbudets otillfredsställande organisation, samt uttalades, att man hyste den förhoppningen, att förhållandena i sistberörda hänseende skulle förbättras, om lantmännen ville i egna händer taga en del av de uppgifter, som dittills anförtrotts handeln, nämligen sammanförande av de mindre jordbrukarnas spannmål i stora, med moderna maskinella anordningar utrustade spannmålslagerlius och den sålunda sammanbragta spannmålens där verkställda rationella behandling, såsom torkning, rengöring, sortering, blandning in. m. Härigenom skulle lantmännens splittring hävas, deras ställning i förhållande till mellanhandeln och konsumenterna stärkas och i lantmännens händer åstadkommas en vara, som motsvarade grosshandelns och de stora kvarnarnas behov. Genom en sund lombardering av den i lagerhusen inlagda spannmålen skulle vidare lantmännens omedelbara kreditbehov tillfredsställas, varigenom jämväl det nödtvungna massvisa utbjudandet i otid av spannmål omedelbart efter skörden och det härigenom framkallade prisfallet borde kunna förebyggas. Energiskt bestreds emellertid att fråga vore om åtgärder, som för konsumenterna skulle fördyra brödet. Det gällde endast att stödja lantmännen i deras strävanden att — till såväl deras eget som konsumenternas bästa — avlägsna de onödiga mellanhänderna. Tanken att lämna lantmännens strävanden för en • kooperativ Lantbruksspannmålsföisäljning och en kooperativ spannmålslagerhnsrörel- förslagliil se ett verksamt understöd från det allmännas sida har ei heller ^nefondför ....

-i

l T i

•

• r. o

., „ ..

n

rr. .. .

biiqqande

av

tor den svenska diskussionen i tragan varit främmande. Tvärtom spannmåhföreligger redan till Kungl. Maj :ts prövning ett av lantbrukssty- ^gerhus. relsen framlagt förslag till bildande av en statens lånefond för byggande av spannmålslagerhus. Såsom skäl för spannmålslagerhusens införande i vårt land framhöll lantbruksstyrelsen därvid, att lantmännen härigenom sattes i tillfälle att till fördelaktiga pris avsätta sin spannmål samt ej nödgades realisera densamma under ogynnsamma konjunkturer, att på detta sätt föreningsväsendet inom lantbruket skulle kraftigt befordras, att genom den vid lagerhusen skeende klassificeringen av spannmålen lantmännen skulle erhålla kraftig anvisning om behovet och värdet av en fullkomlig skötsel av sitt jordbruk samt att erfarenheten från

266 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

främmande länder påtagligt visat fördelarna av dylika inrättningar. Gemensamt såväl för de i utlandet från statsmakternas sida vidtagna åtgärderna till spaimmålslagerhusrörelsens befrämjande som för de i Sverige i ämnet framlagda förslagen har varit, att statens understöd ansetts böra utgå endast till lantmän eller sammanslutningar av dylika. De skäl, som anförts till stöd för denna ståndpunkt, hava huvudsakligen varit de av preussiska regeringen år 1896 åberopade. Det har sålunda ansetts som ett statsintresse att befrämja den spannmålslagerhusrörelse, som haft lantmannakooperativ natur. Spannmåls- Jämväl enligt kommitténs mening äga spannmålslagerhusen sitt 'flZ'isaU- kanske största intresse däri, att de ansetts utgöra en nästan nödning för en vändig förutsättning för en förbättrad organisation av den inhemförbäitrad g k a s p a n n m ålshancleln, genomförd med spannmålsproducenternas av spann- sammanslutning i stora spamimalstorsaljningsloreningar. Denna mälsmark. förbättrade organisation är givetvis även ett konsumentintresse, i den mån som den medför en bättre vara och ett billigare pris samt en säkrare tillförsel. Men de i första hand intresserade äro dock producenterna. Genom att i konkurrens med de självständiga spannmålshandlandena och kvarnarnas upphandlingsagenter i större skala börja bedriva partihandel i spannmål skulle nämligen lantmännen säkerligen kunna beredas bättre avsättning för och bättre pris å sin spannmål. Möjligen skulle även, genom att spannmålsodlingen sålunda bleve mera lönande och därför från lantmännens sida föremål för större intresse, densamma kunna främjas och befordras. Här framträder alltså det allmänna som den slutliga intressenten. Så länge "som staten anser sig vara intresserad i spannmålsproduktionens uppehållande och därför vill stödja densamma i den utsträckning och inom de gränser, som andra likaberättigade samhällsintressen föreskriva, så länge måste enligt kommitténs förmenande staten givetvis även intressera sig för att spannmålsodlaren utan konsumentens oskäliga betungande beredes högsta möjliga utbyte av spannmålsproduktionen. Spannmålstullarna hava, såsom ovan erinrats, länge varit de enda medel, som härför anlitats. Understödjandet av lantmännens strävanden för kooperativ spannmålsförsäljning i förening med gemensam lagerhusdrift vid egna spannmålslagerhus har under senare år framhållits såsom ett annat. Spannmålslagerhusfrågan får emellertid icke enbart ses i denna, i viss mån ensidiga belysning. Spannmålslagerhusen äro endast delar av den organisation, med vars hjälp spannmålen föres från producenterna till konsumenterna, och spanmålslagerhusrörelsens

KAP. XIV.

LÅNEFOND FÖR ANLÄGGNING AV SPANNMÅLSLAGERHUS.

organisation måste därför alltid ytterst bliva beroende av, huru övriga delar av spannmålsmarknaden organiseras. Dess organisation som helhet betraktad bör åter bestämmas ur rent nationalekonomiska synpunkter. Spannmålsmarknaden bör vara organiserad så, att spannmålen förädlad till mjöl med minsta möjliga kostnader kan gå från producenten till den slutliga konsumenten. Den bör vara organiserad så, att, å ena sidan, konsumenterna erliålla mjöl av bästa möjliga kvalitet till billigaste möjliga pris och, å andra sidan, producenterna beredas bästa möjliga avsättning för sin spannmål. Att lagringen av den i handeln omsatta spannmålen, sedan den- Lantmannasaxarna lämnat den gård, där den producerats, alltid i huvudsak kooperativ måste komma att ombesörjas av de i spannmålshandeln och spann- försäljning målens förädling närmast intresserade parterna — av dem själva förutsätteller för deras räkning av särskilda, på deras initiativ tillkomna fon^mannamagasinsföretag — synes kommittén givet. En mera omfattan- kooperativ de lantmanna-kooperativ spannmåls]agerhusrörelse måste därför X#r>7n"salltid bygga på en lantmanna-kooperativ spannmålsförsäljning rörelse av motsvarande omfattning, vilket emellertid icke hindrar, att lagerhusen administreras som självständiga lantmanna-kooperarativa magasinsföretag. Svaret på frågan, huruvida statsunderstöd i en eller annan form och i större eller mindre utsträckning- bör lämnas till den lantmanna-kooperativa spannmålslagerhusrörelsen, blir sålunda ytterst beroende av, om staten anser sig böra stödja den lantmanna-kooperativa spanmålsförsäljningsrörelsen. Denna omhänderliaves, såsom bekant, i vårt land huvudsakligen av centralföreningarna, vilkas verksamhet med försäljning av spannmål under senare åren tagit en allt mera ökad omfattning. Att den inhemska spannmålsmarknadens organisation i vårt Önskvärdland icke för närvarande kan anses vara i alla delar tillfredsstäl- /onfra fon«lande torde vara uppenbart. Såsom de av Sveriges allmänna länt- männens brukssällskap för utredning av frågan om spanimiålshandelns för- gpanwwdls? bättrade organisation m. m. tillkallade sakkunniga framhållit, sy- försäljning. nes emellertid en reformering av den inhemska spannmålshaiideln böra byggas just på den grund, som centralföreningarna lagt för lantmännens föreningsarbete på ifrågavarande område. Ifrågasättas kan nämligen först, om icke partihandlandena i spannmål genom oskäliga mellanhandsvinster trycka ned spannmålspriserna för lantmännen, med andra ord betala lantmännen lägre pris för deras spannmål än som skäligen motsvara de försäljningspris, handlandena betinga sig av kvarnarna. Men även där detta icke kan anses vara fallet, kan det hända, att partihandlandena i spann-

268 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

mål, för att debet och kredit må kunna gå ihop, måste beräkna en visserligen icke i och för sig oskälig utan tvärtom under de givna förhållandena skälig handelsvinst motsvarande mellanhandsprovision, som dock i så måtto är högre än den behöver vara — och därför obehörigen inkräktar på spannmålens försäljningsvärde i lantmannens hand — att den skulle kunna sänkas, om försäljningsorganisationen förbättrades, exempelvis just genom spannmålsförsäljningens koncentration på färre händer (t. ex. i större spamimålsförsäljningsföreningar) med större omsättning på varje hand. Slutligen kan ifrågasättas, om icke partihandeln i spannmål oeh kvarnarnas direkta uppköpsverksamhet brista i uppfyllandet av den uppgift, som är partihandelns specifika, att nämligen bereda producenterna den bästa möjliga marknad. För närvarande synas lantmännen mångenstädes vara allt för beroende av de lokala avsättningsmöjligheterna. Genom spannmålsf örsäljningsf öreninga rna skola måhända spannmålsöverskotten i de företrädesris spannmålsprodncerande delarna av landet lättare och bättre kunna å konsumtionsdistrikten fördelas, varigenom ett större arbetsfält beredes lantmännen och högre pris än de lokala kunna erhållas. Uppgifterna Om det sålunda ur såväl producenternas som konsumenternas förlantmän- synpunkt måste anses som ett önskemål, att handeln med spannnens stora

• i

.

'

,ä

kooperativa mal och dess förädling organiseras pa kooperativ grund, uppstår spannmals- f r ^ g a n ] l l U u spannmålsförsäljningen i så fall lämpligen bör organingsför- niseras. eningar. Därvid kan det tänkas, antingen att lantmännen bilda särskilda spannmålsförsäljningsföreningar, som uteslutande bedriva handel med spannmål eller ock att lantmännens nu bestående inköpsorganisationer, centralföreningarna, med deras underavdelningar, lokalföreningarna, förutom inköp av jordbruksförnödenheter jämväl i större utsträckning upptaga handel med spannmål antingen i kommission eller i fast räkning. Då handeln med inhemsk spannmål endast kan bedrivas under! viss tid av året, nämligen huvudsakligast månaderna augusti— april, skulle särskilda spannmålsförsäljningsföreningar bliva nödsakade att tidvis ligga nere med sin affärsverksamhet, varigenom deras driftskostnader bleve oskäligt stora. Erfarenheten från den enskilda handeln giver ock vid handen, att den rena spannmålshandeln, sedan numera exporten av spannmål upphört, svårligen kan bedrivas med ekonomisk fördel. Därtill kommer att spannmålshandeln är förenad med en betydande risk, på grund av konjunkturväxlingarna å världsmarknaden samt att spannmålshandeln i allmänhet lämnar ringa avance. Därför är en fristående kooperativ spannmålshandel i vårt land icke tillrådlig utan den bör kombineras med annan affärsverksam-

KAP. XIV.

LÅNEFOND FÖIl ANLÄGGNING AV SPANNMÅLSLAGERHUS.

het, som medgiver ett effektivare utnyttjande av arbetskrafterna och som skapar en större omsättning, på vilken driftskostnaderna och risken kunna fördelas. Den naturligaste kombinationen mellan spannmålshandel och annan affärsverksamhet är inköp av förnödenheter för jordbrukets behov. Lantmännen äro av ålder vana vid, att den firma, av vilken de inköpa sina gödsel- och fodermedel, även köper deras spannmål. Det är därför helt naturligt, att centralföreningarna, som redan i betydande omfattning övertagit inköpen av lantmännens huvudsakligaste förnödenheter jämväl övertaga försäljningen av deras spannmål. .Många centralföreningar hava också, såsom förut framhållits, upptagit försäljning av medlemmarnas spannmål, dock hittills mest i kommission. Denna verksamhet bör därför enligt kommitténs mening ytterligare utvecklas. Frågan blir då, huru denna kooperativa spannmålshandel bäst bör organiseras och vilka åtgärder, som från det allmännas sida kunna vidtagas för att främja densamma. Då lantmännen omedelbart efter skörden eller vid en senare tidpunkt tröskat sin spannmål, vilja de helst omedelbart avyttra densamma, då de i regel sakna magasin, tillräckligt stora att däri förvara såväl den foderspannmål, som a gården åtgår för husdjurens utfodring, som saluspannmålen. De större jordbrukarna bora kunna vända sig till sin centralförening, som ombesörjer försäljningen av deras spannmål till kvarnar och bryggerier eller för export. De mindre jordbrukarna däremot äro hänvisade till sin lokalförening, som ombesörjer uppsamlingen av deras spannmål till större ensartade partier och förmedlar försäljningen antingen direkt eller genom centralföreningen. I början på säsongen kan spannmålen försändas direkt till köparna, men så snart dessa fått sitt behov för den närmaste tiden täckt, minskas deras köplust och det inträder en viss avmattning i priserna, som ytterligare drivas ned genom de rikliga utbud av spannmål, som åtminstone vid god skörd regelbundet följa. Till förhindrande härav är det nödvändigt att lantmannaföreningarna till sitt förfogande hava lämpliga lagerhus, där spannmålen med minsta kostnader kan uppsamlas samt på bästa sätt förvaras och skötas. Men lantmännen behöva även få pengar för sin spannmål, då de vid denna tid hava stora utbetalningar. Om spannmålen icke genast kan säljas bör den kunna belånas, men även detta kan ske å lagerhuset, som dock i så fall måste befinna sig uti tredje persons hand, alltså drivas av en lagerhusförening eller ett lagerhusaktiebolag med uppgift att emottaga spannmål till förvaring. (Jmfr kap. XII.)

270 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

De spannmålslagerhus, som för ett ändamålsenligt ordnande av spannmålshandeln böra komma till stånd, äro både •uppsamlingslagerhus och större centrallagerhus. Då det icke torde kunna förväntas att staten kommer att uppföra flera lagerhus och då centralföreningarnas ekonomi näppeligen tillåter dem att uppföra egna lagerhus, torde nya centrallagerhus icke kunna komma till stånd annat än genom för ändamålet bildade lagerhusföreningar. Fördelar Stora fördelar synas även kommittén vara förbundna med spannförbundna målsprodueentemas sammanslutning i och för gemensam lagerhusmed spannmålsprodu-

drift.

o

centemas a ) j j e n inhemska spannmålsproduktionen skall genom spannmashZhlg'i lens uppsamling i lagerhusen kunna utbjudas i större ensartade oeh för ge- o c n därför som handelsvara värdefullare partier. Genom den rag^erhusdrift. tionella behandlingen vid lagerhuset ökas också spannmålens värde. Den gemensamma lagerhusdriften kan även förväntas driva spannmålsproducenterna till kraftigare ansträngningar för höjande av spannmålens kvalitet. Genom kontrollen över samt klassificeringen av leveranserna till lagerhusen eggas producenterna nämligen till större noggrannhet vid val av utsäde och rationellare behandling av skörden. Den inhemska spannmålens kvalitet skall sålunda höjas, dess enhetlighet befordras. Att härav en prisstegring å spannmålen till lagerhusföreningsmedlemmarnas fördel skall bliva en följd, torde vara givet. Men denna prisstegring blir icke en prisstegring i egentlig bemärkelse, d. v. s. en ökning i pris å oförändrad kvalitet, utan en prisstegring som är en följd av att spannmålen levererats i finare kvalitet; b) spannmålsproducenterna skola efter lagerhusens tillkomst ej längre nödgas — av brist på egna lagerlokaler samt för anskaffande av penningar till jordbruksdriften m. m. — sälja sin spannmål å tid, då priserna äro tryckta. Vid låga priser kan nämligen spannmålen tills vidare uppläggas^ i lagerhusen och spanmålens försäljning förläggas till en lämpligare tidpunkt, under det att producenterna likväl hava möjlighet att genast få pengar å denna spannmål genom att å densamma vid lagerhuset förskott lämnas eller lombardlån beredes; c) vid lagerhusen kan uppsamling ske av för export lämplig spannmål; d) vid uppsamlings- eller vid centrallagerhus kunna av lantmännens sammanslutningar eller av andra uppföras kvarnar till förmalning av den i lagerhusen upplagda spannmålen. Då det måste anses ligga uti statens intresse att spannmålshandeln i landet blir på ändamålsenligaste sätt ordnad samt att den svenska spannmålsskörden blir på bästa sätt tillvaratagen och be-

KAP. XIV.

LÅNEFOND FÖR ANLÄGGNING AV SPANNMÅLSLAGERHUS.

handlad anser kommittén, att staten bör på lämpligaste sätt främja tillkomsten av nya spannmålslagerhus. Att staten — såsom skedde under krigsåren — skulle själv uppföra spannmålslagerhus eller ens bevilja direkta anslag åt enskilda för uppförande av dylika vilja kommitterade icke förorda, men anse däremot lämpligt, att staten underlättar tillkomsten av nya lagerhus genom att lämna lån mot skälig ränta till lagerhusföreningar eller lagerhusaktiebolag, som önskade uppföra sådana. I detta syfte vilja kommitterade föreslå, att staten avsätter medel till en särskild »lånefond för anläggning av spannmålslagerhus» och hava uppgjort förslag till »allmänna villkor» för erhållande av lån därifrån. Rörande storleken av en sådan lånefond är det givetvis svårt att för närvarande göra några säkra beräkningar om det blivande lånebehovet, men då under de närmaste åren inga centrallagerhus torde komma till uppförande utan endast uppsamlingslagerhus, för vilka dock finnes ett rätt stort intresse inom de mellersta delarna av landet, håller kommittén före, att en avsättning av två miljoner kronor till ifrågavarande lånefond torde få anses tillräcklig. Inrättandet av denna lånefond finner kommittén böra ske snarast möjligt. Då finansiella betänkligheter för närvarande kunna förefinnas, bör fonden i varje fall inrättas så snart avgörande hinder för ökande av statens upplåningsverksamhet icke längre kunna anses föreligga.

Förslag till

all inii nu ii villkor för lån från spannmålslagerhusfonden. 1. Lån från spannmålslagerhusfonden tilldelas i den ordning och under de villkor, som nedan sägas, ekonomiska föreningar och aktiebolag för anläggande av spannmålslagerhus. 2. Såsom villkor för att förening skall kunna erhålla lån från spannmålslagerhusfonden gäller: a) att föreningen är behörigen registrerad såsom ekonomisk förening ; b) att i föreningen endast jordbrukare eller sammanslutningar av dylika vinna inträde. 3. Såsom villkor för att aktiebolag skall kunna erhålla lån från spannmålslagerhusfonden gäller: a) att aktiebolaget är behörigen registrerat; b) att aktiebreven äro ställda till viss man; c) att genom förbehåll i bolagsordningen bestämmes, att allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av bolagets aktier eller, om aktier med olika röstvärde finnas, allenast så många aktier, att röstetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier, må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av andra än jordbrukare eller sammanslutningar av dylika. 4. Föreningar eller aktiebolag, som önska erhålla lån från spannmålslagerhusfonden må därom till Kungl. Maj:t ingiva skriftlig framställning, vilken skall vara åtföljd av a) föreningens stadgar och medlemsförteckning med angivande för varje medlem av hans insatser och ansvarighet; b) bolagets bolagsordning samt förteckning över aktieägare med angivande för var och en av dem av deras aktieinnehav;

ALLMÄNNA VILLKOR FÖR LÅN FRÅN SPANNMÅLSLAGERHUSFONDEN.

c) förenings eller bolags balansräkning från senaste räkenskapsår, om sådant föreligger; d) uppgift å den avsedda förläggningsorten för lagerhuset; e) detaljerade ritningar och kostnadsförslag; f) plan för lagerhusrörelsens ordnande; g) preliminär driftskalkyl; h) andra tillgängliga uppgifter och handlingar, som kunna tjäna till ledning vid bedömande av företaget ifråga. 5. Lån från spannmålslagerhusfonden utlämnas endast för anläggande av modernt byggda och utrustade a) uppsamlingslagerhus med minst 300 ton total lagringskapacitet; b) centrallagerhus med minst 2,000 ton total lagringskapacitet. 6. Lån beviljas till högst så stort belopp som svarar mot 75 % av den beräknade anläggningskostnaden. Skulle anläggningskostnaden eller värdet av anläggningen vid synen understiga det beräknade beloppet, utbetalas såsom lån endast 75 % av det vid synen åsatta värdet. 7. Av Kungl. Maj.:t beviljat lån från spannmålslagerhusfonden må av låntagaren på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande till statskontoret av första inteckning i fastigheten till mot lånet svarande belopp. Låntagare är skyldig hålla lagerhuset brandförsäkrat till fulla värdet och att väl vårda och underhålla huset. Brandbrev och kvitton skola överlämnas till statens vederbörande myndighet. 8. Lån från spannmålslagerhusfonden förräntas efter 4 % om året. Å till betalning förfallet belopp erlägges ränta efter 6 % om året från förfallodagen, till dess likvid sker. 9. Av låntagare utbekommet statslån skall med avseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en amorteringsdel och en stående del. Å amorteringsdelen erlägges, intill densamma blivit till fullo gulden, en annuitet av 7 %, varvid såsom ränta skall räknas 4 '/-• % å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet från statskontoret utbekommits. Innan kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast föreskriven ränta å lånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts. IS—19464.1.

274 SPANNMÅLSLAGERHUSFRÅGAN.

Lånets stående del kan, där ej sådant förhållande, varom här nedan i mom. 10 sägs, mellankoinmer, från statens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låntagaren därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom tio år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av låntagaren inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år. 10. Finnes lånebelopp vara av låntagare disponerat i strid mot föreskrifterna i denna författning, äge Kungl. Maj :t föreskriva, att sådant belopp skall omedelbart därefter jämte ränta inbetalas till statskontoret. Om byggnadsverksamhet eller rörelse, för vilken lån erhållits, under lånetiden avbrytes eller nedlägges, skall lånet eller vad därav återstår oguldet, anses vara till återbetalning genast förfallet, såvida icke Kungl. Maj :t på särskild ansökning finner gott medgiva anstånd med återbetalningen. Ställer sig låntagaren icke till efterrättelse här ovan meddelade bestämmelser ifråga om ränte- och kapitalavbetalning samt brandförsäkring, eller underlåter låntagare, som av statskontoret erhållit föreläggande att vidtaga nödiga åtgärder för lagerhusets underhåll, att inom föreskriven tid sådant fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj :t, som bestämmer, huruvida och inom vilken tid oguldet lånebelopp jämte ränta skall anses vara förfallet till återbetalning. 11. Låntagare är skyldig att, så länge lånet jämte ränta ännu icke fullständigt guldits, årligen före den 1 april till Kungl. Maj :t avgiva berättelse över verksamheten i fråga jämte vederbörande revisorers yttrande däröver.

B I L. A.

LAGRINGSLOKALER, DECTTION, ANVÄNDBARA FÖR FÖRVARING AV SPANNMÅL I SVERIGE TABELL SAMMANSTÄLLD AV

DOKTOR THOR

ANDERSSON

(Angående texten till tabellbilagan A. se betänkandet kap. VI.)

rt ty)

ra E

M rt

C —

Sum

Silo egen lagri lokale bott

+|äls

1 1 ° 1 1

1 1 p. 1 1 1 1 i

«* ,u

SI MS

1 i

i

r~ o

c—

i f j O — in CO o

• ^ ,

.«

CO CN

os

os

l>

cc

1 co

r i

1 1

35 CN

o>

V>

"*

1MS II i

O

>»

fSl

• «

»1

«l

^p MO

»3

1 1 11 1$ 1 o

1 !S 1 1 I I 1 I I

SI

i IA i

r-

MS eti

co

CM

i

•n Ol

MS

GO

1 1 1 i 1 1 1 1M I M

C5

M§I

+ »"S3

so

1 1II 1 i

e

CO CO

X

X

— M:= C C (/)— *C w

|

M

•a

|

1 ! 111 II

i

i

i

i

1¶Maltch jästibriker

E s :cd _cd

>(S

os X

r— o

e o u

CO

IS 1 c

1 1111 1 1 ? !

1 1 11 1 1 II

|

|

1 1 1 1 II

O MS

II

1 II 1 II

,r l r~

1¶C i 1 I l CM o l l

o

O

5S 0

Si

—'

Ii

1 II

1 MS

00 CO

O

1oo o

1 1 1 1

|C)

o *zz

ID a cu c

O O

o

5 «

cd •a

o

Q

i

^

1 1 1

O MS

«s

co

cd C O

ta v

^ - i

L, CU

u

PQ

1 11 1 1 1 1

" * •

*:

Ti-

* i;

11 1

1 II 1 II

I I 1 1 1 IS

O >-5 O

OJ

en

g 1*

u

00 cd

1 —

"cd .M

1¶II 11 1 1 II 1

11 C

se

CO

Egentligen odugliga

bo c M

ra cd

MS

| |

1 I

l

1 1

1 1

i 1 1 1

rf

cd

1 1

—

CM

o

1 1 1

»S SI

o t—

OS

O

os

•*

8 111 s

o

SI

lO •

*

•W

MS - t i—' SI

1oMS

C>

CM

Si

SI

CM

SJ

1 9 i 1

1 1 1 1 11

•

*

SI

I I I 1 1eooi

S t 1 1 1 1 11 I I

(O

.s?

•*

1 ""> 1 •*

eo

»i

Ii3 CM

1 1 II 1 1 II 1 1 1 1 1

O os

.fe *"

JS

1 MS

T

"C > &0 C

CO

CM

co

Ji

O

12 | | 1 o

1 IS 1 O

> s

_o

-1

<N

CO

o •a

o

•

:0

u

1 1

II 1 II

t^.

O SI t -

c cct

M

u

11 1

i

i

1 1 1 I I 1 1M I M

1 1 1|

| |

M I M

1¶JJJ 1 1 o ° 11 o

i

bi Q i

i

i

I

I

!

'

i i

:

c c/ )

i i

i i

i i

i i

o

o

CO 00

•

i-

c

tå co co

1 <

-sa

CO

.g

o

ej

•c: •4: ej

>4s • a

O CO

co 73

cd

a

F

3 J3 M

6 -*- c C c £ a. c '.5 "S a. _ O)

co

"i

•

<

~

•o 22 c X,

2 bo d 2 CU

lO

> c.

-3 i-

cc

bo

2 >

cd

cd k. • 3

i

J u. CU 73 :Cd

bo

Cft

••o

.5

i 1

CU 7-1 hr,

ba

s

1 i

*-* —

'

CLt

•z 0C

:

2 J =Cc!

o

J-

ii > i to

S cd

> 2 13

E

_5 c "O . 2 o ,.2, I M c O

t o ca

=

CO i—

CO

n ed 7 3

w. s

T) cd

CU i• a

S

> OJ

73 C

tQ 73

et

OJ - i :

-. EL, CO C '<

K •s, O •O

s c XI cu >-. o K>

;ca ty5 C/5

>

O

i-

73 •J~,

E T: c rä S s

rs cu

er

• i

•Si v-.

s

X i cd

c

5 > 7-

K tt

cd

5¶IS £ So

c c/5

:ca

—I

i 8 II I I I

o o MO

O O I O 00 CO t - O ^ f •el" CT O CO

© r* 00

o o r— c o CO —•

CO E *£•§

cd ° - g

© O IS

I Ii I

I leS I O I SI I © 0 5 CS

SI

to

O

CO CO

-yj « « J3 O cd CUObB K; &/;;= c ^ c/i~ ' C fc

o m o o CO o u-> r— CO —

© © :s os ©

II I I

2 I

©

II I I I

I I

IS

MO

©

o CC!

II I I I i ! I I >

I IIIIIIIII! II

n

I I

I IIIIIIIIIIi I

I

II I I I I I I I I I I I o XI

© © MS . - I r H

o

I

IIIIIII I I Ii IIIII I i

is

II MI I I I I I I i

.ii

O

CN

MS is O rH i-l

II I I I I I I I I 1 I I D

. * cs SI S I SI

CM

» O MS SI >o SI 03 ©05 r* SI

©3

IS I I I I II I I

o

MO LO —

§

— QJ I - U o cfi b i l b f l f f j J 3 Cvrej ^

3¶CM CM CM

I I i IgI

I I

^

I IIIIIIi II I

bo cc

I I

C

o o o

II 'III I

o © ©

OO en h in o

© o CO

I I

I o ! o o

o in o

I

I I I

bo cd

I I

II SJ!

© © ©

o o O Ml CN CO

03 CN O

II I I I I I I I I II I I I I I I

[ M I M

I1

M I M M I ttJ

rn

o CO SI

r—

© © os

I IIIIIIIII I o

II I I I

oo

cd OJ 73 »cd

cu 73

:

.o en

t/1

'S "5 73

C/J

ta

c

> "éd k.

73 bÄ >1

CU TI ecd

bo

"ä i—I

I

cd -*r!

<3 C

rt 05 cc. ^Z CU _, "O 3 en . 2 73 12 - * : 4> . 2 T 3 T 3 C = o e d b £ cd cu S - T - T J

bo _ed _ C

cd

cu cd i ; bo-*j 3

"2.5 £-3 .

un U

ed'E.

ål E Q O > > Q < w 'O

t r t

w t - (fl cd J5 :r3 ed e d ^ i r ^ r Cfl H ° < J r D CQ > OS Z O O

a

JDUJ

cd

CrS

:ed

<J Ä

279 o i n o i n MO O C O O CM CO 1 — C O O CM ^ H

lit C/)

CJl O « ~

MS OS © rH

. - > —• O l CO MO CM CO

1MS

r» r03 MS

t»GC rH rH -H © SI 03

E 3

i o m in i 1 cO —"O 1 r- r~ CN i n -*r- o 00 — .-.

| O O O | 1 t ^ O O CO 1 r n t ~ CM

lO Cr rH

I © >o l O 1 © © O © MS r H

I 1

© ©

lO S I cc MS

©

in o

oo

1 Ml 1

MO

1 MO

|

O

1 f—1 » »

MO 1 CO 1 o 1 1 r- 1 O0 0 1 CM O O • * O CN co c\

-f -T

rH

2© "9 ® 1 11 OS MS i 1

•d

o ©

rr

l

I © O 1 ccos I r S l ©

1 1

l .o

1 1 ©^ 1 1

CC

1 i © 1 1 1 IO 1 SI

•«*

©

e~2

rn 03

© r-

1 © pH

©

e

fbUbflra-Q 4J J » J4

m

•

,

j-j ^

T3 IU pj •*• —

+ "ST.9.0 J w r Q OT

0 rt M bn — be— c p ]_

U") r--

ro

* •

^3

1 o

cc SI

1¶Ool f o o l H

lO SI

lO HH

i n CN oo i n

1 1 1 1 i1 i1 i 1 |1 I 1 1 l

I

1 1

>S ©

os

MO i n

i

1 1

1¶O | 1 oo 1 rO

l

1 1

l

11 1

1¶O I 1 CO I I oo CM

o 1o

© J03

CO

— / • •

fc

i ^

•O

i n 1 O a l g ! CO o in o CM

_H

l

M I 1 M1 1 1 I

1 1 l 1

l

.» 1CC ©

1 1 1 11 1 M M 1 1 1 1 1 1 I1 1

1© 1©

1 Ml 1 00 C

1 1

M M

in u_ D

KQ

^ S

J!

^

J3

•=

CU

in

_o en M C

E QJ "cd

i

i

i

i

12 11

i

i

•—.

i

i

i

o*

bfl *>

*" \-

T3 V

i

SI

, w « fc

iO

,o

i

M I i Ml i i

S

1 [ I 11 1

1I

1 1 ° 1 11 I I CO MO I I I I

© 1 MS

© MS

GC

cc

1 1

1¶M i l l

1 I

11 1 1 I I 1

1 1

rt — ffl *-

C

eu "cd

II 1 I I I I i

U i, tJj <u

U CU

c

I

o -i:

_ed

-4—1

CN

« n i . -""

cd 73 C :cd

CC

CO

1 1 1 1

1 1

1 I

1 1

i

i

1 1

1 1

1 I I 1 1

II

I

i

i

i

1 1

I 1

i

1M M

1 CC

CQ 1 1 M

1 1

g

1¶MO MO 1 CMCO ( M r -

>«

biO cd _l

© rH r*

lO © ©

1¶O O O 1 MO MO O CN r H — 0 0 CN CN

GC

CO MO

|

1 M I M

1 1

|

I

11 1

o 1 00

o

©

— ©

CN SI

1 1 11 1 1

kj ra C

• w

1 1 1

1 1

1I

I I [ 1 1 1 | 1 1 1 1 1 11 1 11 1 M M

i e i i i 1 °

1 1

1 O cO

1 1

I N - H

CO

© 11 1 l>» 1 1L »

MO

00 —1

O "en

M

3 fe ^ ho bx.y s foj — "O

bfl cd ed O

cn X.

M C

°å

"C be

ö-

cd •—

MO MO , C* CO 1 O 00

1 1 111 1 1 11i 1 1

io"

O nr MO

1 °

1 MO 1 — O

a bj) *5]

1 1 1 1 1

~^ MO

bo

tu

©

1 O

MO

o 1

O MS •O

lO

MS rH

MS MS r^

1 1

o 1 o 1 co o O CM

Q

•O © 03 10

sa

1 11 11 11 11 11 1 1 1

CO _o

ed 8

CU

g E

73 eed 73 ed "

•

in

1 "i 7 3

<C

1 1

1 1 11

1 M0

MS l > ©

1 1 t -1 1 I I I 1

1 1

-r

11 I 1 1 M 1 1 11 1 1 1 M 1 1

I Ii 1 I I 1 I I ° 1 1 1 i l i 1 1 1 en 1 1 1 t-~

© ir 03

l

M

1 I

l

M

1 O

|

1 1

1 1 II o MO 1

1 I

1 in

•*

MS CC SI

1 1

1¶MO i n 1 O O M0~-

lO

i 1

CN00

• *

i

1 11 rCM f

»0

1SSSI

cO

O n

o "e©1 1 O I I 1 1 1 1 1 1 cn i i I I 00 I I 1 1 11 1 1 0 co I i 1 o 0f 3 0 t> CN CO to o> SI

1 1 ° 1 I I 1 OO 1 I I M I

1 M

I

1 1

1 1 1 "5" 11 1 I I I I 1 1 ©© I

|

1 IT

is c CU 73 bo

"cu

3 — !CU red

O

>

1¶MO in

73 »cd

23 ed

1 1

i

cn

-KJ

ref

1 1

11 11

1 M I M

05 lO 03

CO

°

C CU

s?

SI

o —

>

^0

cd bo •3

©

I f

IS b

'o 'C JX

« « S. <S 5 : £

Si 3