Förslag rörande tillgodogörande av kronans fiskevatten

_V)N©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R JORDBRUKSDEPARTEME

1923:58

NTET

FÖRSLAG RÖRANDE

T I L L G O D O G Ö R A N D E AV KRONANS FISKEVATTEN

S T O C K H O L M 1 9

2 3

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1923 Kronologisk

förteckning

1 Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar for kronouppbörden m. m. Norstedt. 57 s. F i . 2 Förslag till lag om lösdrivares behandling m.ll. författningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftnmgskommitténs betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. 3 Spannmälsmarknadssakkunnigas betänkande. .Norstedt. 41 s. J o . 4 Betänkande med förslag till lag om församlmgsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. Palmquist. vj, 304 s. E . P. Skolkommissionens betänkande. 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E . C Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 1G4 s. J u . 'i Statens ställning till järnvägarna i olika främmande länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. i Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder. 4. Folkomröstnangsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg, iv, 3a9 s. J u . Srslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning jämte motiv. Marcus, xiij, 5S4 s. J u . K. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 381 s. J u . 1". Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kanal samt utsträckning av kanalen från Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 5. Hseggström. 133 s. 2 kart. K. U. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E . 1!. Vägkommissior.ens betänkanden. 4. Förslag till lag om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. Ii. Betänkande mod förslag till avtal rörande Stockholms bangårdsfråga. Beckman. 40 s. 10 kart. K. 15—17. Försvarsrevisionens betänkande. 3. Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning, iantförsvaret. viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förslag, särskilda yttranden. (2), 741 s. Del 3. Bilagor. (2), 90, 33, 28, 19, 53, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 36, 6 s. Beckman. F ö . K Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4 med förslag till lag om landsting m. m. Beckman. 235 s. S. • . ]). Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av folkoraröstningskommittén. Tullberg. 40 s. J u

«

,

.

»

i

U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e m e d förslag till l ö n e r e g l e r i n g för befattningshavare i domsagorna m . m . Beckm a n . 85 s. J u . U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g angående tillverkning av b r ä n n v i n m. m. Blom.. 67 s. F i . -30 Den industriella demokratiens problem. 1. B e t ä n k a n d e j ä m t e förslag till lag om driftsnämnder. 240 s. 2. Den industriella demokratien i u t l a n d e t . 267 s... Tullberg. S. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 18. Den svenska m e k a n i s k a v e r k s t a d s i n d u striens utveckling intill krigsutbrottet. Av E.. Linder. Tullberg, iv, 435 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 19. Sveriges bryggeriindustri. Av A. L i l i e n berg. Tullberg, iv, 40 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betan k a n d e n . 20. Garveriindustriens produktionsförhållanden; Av W . Smith. Marcus, iv, 175 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 21. Kvalitetsfrågan hos det svenska v e t e t . Av II. Nilsson-Ehle. Marcus. 16 s. F i . Sam organisation av riksdagsbiblioteket och den cent r a l a statsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende». Av V. Gödel. Marcus. 54 s. F i . B e t ä n k a n d e och förslag rörande förvaring av förm i n s k a t tillräkneliga förbrytare j ä m t e förslag till i n ternering av farliga återfallsförbrytare. L u n d , Berling. 116 s. J u . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden 22. Översiktstabeller angående den s v e n s k a industriens utveckling 1891—1920 j ä m t e a n m ä r k n i n g a r . Marcus, iv, 147 s. F i . Efterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt l a g a r n a den 9 j u n i 1922. Av E. V. Heidenstam. Beckman, (s. 53—61). S. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a v a l enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Heidenstam. A n d r a upplagan. Med efterskrift. Beckman. (4), 61 s. S . Jordkommissionens b e t ä n k a n d e n . 6. Om sociala arrei debestämmelser. avlösning av arrendejordbruk, förek o m m a n d e av vanhävd, u p p h ä v a n d e av fideikommiss i fast egendom, anskaffande av t o m t m a r k till bostader m. m. ^Marcus. 505 s. J u . ... Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 6. Uni r a t t lor elever, utexaminerade frän statens högre Järarinnesnminarium, att v i n n a inträde vid universitet ocli där avlägga examen, samt, om folkskollärares fortbildning'i'vetenskapligt avseende. Norstedt. 63 s. B . L a " e r h u s - och k y l h u s k o m m i t t e n s betan kände. iLagerhusvasendot" i Sverige och därmed s a m m a n hängande förhållanden. Norstedt, vi;,]. 300 s. J o . Förslag till tullstadga j ä m t e motivering. .Norstedt, 12). 134 s. F i . , . , , .„ Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden. 23. De svenska järn- och m e t a l l m a n u i a k t u r industriernas u t v e c k l i n g med särskild h ä n s y n till förhållandena vid tiden n ä r m a s t före världskrigets utbrott. Av G. Delling. Tullberg iv,. 196 s. F i . Tull- ocii t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden 24. U n d e r s ö k n i n g angående j o r d e g e n d o m s värdenas utveckling i Sverige och vissa f r ä m m a n d e länder. Av K. A m a r k . Marcus, iv, 93 s. F i . S a m m a n d r a g av y t t r a n d e n över stadsplanelagskommitténs b e t ä n k a n d e m e d förslag till stadsplanelag och författningar som därmed h a v a samband s a m t bostadskommissionens b e t ä n k a n d e med torslag till byggnadsstadga. P a l m q u i s t . 367 s. J u . _ K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s lönekommitté, o. b e t ä n k a n d e angående b e r e d a n d e av semester at viss ickeordinarie personal i statens tjänst, l a h l c r a n t z . 4J s.

'.'). "Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder. 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz ocli Förenta staterna. Tullberg. 71 s. J u . 31. Betänkande angående ordnandet av Stockholms torortsbanefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K. 52 Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. 3. Kvinnas behörighet att m n e h a v a prästerlig och annan kyrklig tjänst. Marcus. 51 8. J u . 3 Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning m. m. Norstedt. 56 s. J u . %. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. <>. Utredning angående lämpliga distributionssystem för landsbygdselektrifiering. Beckman, viij, 192 s. J o . 15. Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan frän Ströms södra sockengräns till Storuman. Tullberg., 30 s. 2 kart. J o . " '.6 1921 års pensionskommittés betänkande. 2. Betankande angående avveckling av den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådar 48 Anvisningar rörande vissa åtgärder för möjliggörande samt beredande i s a m m a n h a n g därmed av förbättrad av ökad s p a n n m å l s b e l å n i n g från j o r d b r u k a r n a s sida. pensionering från prästerskapets änke- och pupillNorstedt. 43 s. J o . kassa. Tullberg. 100 s. E .

Fortsättning å omslagets tredje sida.

S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1923:58

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

FÖRSLAG RÖRANDE

T I L L G O D O G Ö R A N D E AV KRONANS FISKEVATTEN AVGIVET AV DE JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BEMYNDIGANDE DEN 1 OKTOBER 1915 INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM

1923 ISAAC MARCUS' BOKTKYCKEHI-AKTIKBOI.AG

3 INNEHÅLL.

Till s t a t s r å d e t o c h chefen för j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t D e s a k k u n n i g a s förslag

5 o

Författningsförslag

JJ

Motiv

3„

Historik och nu gällande ordning Historik Särskilda slag av kronofisken och reglerna för deras upplåtande Nuvarande förvaltning av kronans fisken och avkastningen av dem Allmänna inskränkningar i kronans dispositionsrätt över kronovattnen Förslag rörande förvaltning och tillgodogörande av kronans fisken Förvaltningen Förslag ang. kronofiskenas tillgodogörande Statens fiskerifond

35 ... o5 ;;8 40 4<j 55 r, .59 ^7

Fiskepass för utlänning a r Bevakningen av kronans fisken

^9 91

Bil. A.

Kronans enskilda fisken

109 Bil. B.

Uppgifter rörande det fiske, som idkas av innehavare av jordbruksfastighet ovan odlingsgränsen ^l 2

5 Till herr statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet.

Med föranledande av en till Kungl. Maj:t ingiven ansökning från enskild person om rätt att i Stora Lulevatten i Norrbottens län idka fiske med viss redskap uppkom fråga, förutom rörande villkoren för utarrendering av fiske i nämnda sjö, om förändring av gällande bestämmelser angående upplåtelse av rätt till fiske i kronans vatten inom Norrland och Dalarne i avsikt att för vissa fall underlätta dylika upplåtelser. I samma ämne har fiskeriintendenten, fil. dr Nils Rosén till lantbri-ksstyrelsen ingivit en framställning, däri Rosén, under framhållande av den nu rådande planlösheten i tillgodogörandet av fisket i kronans vatten, föreslår utredning för ordnande på ett mera tillfredsställande sätt av nämnda fiske. Roséns framställning har av lantbruksstyrelsen med eget förslag anmälts hos Kungl. Maj:t, därvid styrelsen i likhet med domänstyrelsen, som sedermera avgivit yttrande i ärendet i huvudsak anslutit sig till samma framställning. Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 1 oktober 1915 av omförmälda ärenden erinrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att domänstyrelsen i utlåtande den 29 december 1905 i anledning av riksdagens skrivelse den 20 maj 1902 rörande bättre fiskevård för Östersjö- och sötvattensfisket, i likhet med åtskilliga andra i ärendet hörda myndigheter, framhållit, att upplåtande av kronofisken åt personer, som utövade fiske såsom sport, kunde inom de norrländska länen bliva jämförelsevis inkomstbringande, ehuru huvudvikten vid utarrendering av kronans fisken tillsvidare borde läggas därpå, att dessa fisken bedreves så att de bleve ett föredöme för enskilda fiskevattensägare och fiskare. För sådant ändamål borde även en bättre bevakning utövas över fiskena. Departementschefen anförde vidare, att det uppenbarligen vore särdeles önskligt, att kronans fiskevatten bättre vårdades och de in-

6 komstmöjligheter, desamma innebure för såväl landets inbyggare som särskilt för statsverket, bättre tillvaratoges än vad nu vore fallet. Lösningen av denna fråga vore dock icke så lätt, beroende förnämligast därpå, att hänsyn måste tagas till många, delvis mot varandra stridande intressen. I detta hänseende erinrades särskilt om de rättigheter, som jämlikt lagen den 1 juli 1898 angående de svenska lapparnes rätt til] renbete i Sverige i trakterna ovan odlingsgränsen tillförsäkrats lapparna, ävensom angående de förmåner, som enligt 7 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske i vissa avseenden tillkomme de bofasta. ^ Föreskrifterna i nämnda båda lagar torde lägga avsevärda hinder i vägen för en rationell skötsel och inkomstgivande användning av kronans fisken. Nämnda rättigheter vore emellertid för dem, som åtnjöte desamma, i många fall av stor betydelse och torde icke kunna i fiskevårdens intresse utan vidare åsidosättas. Det syntes böra undersökas, huruvida icke motsatserna mellan dessa stridiga intressen skulle kunna i någon mån utjämnas. Reträffande lappmarkerna vore det ur såväl lapparnas som de bofastas synpunkt önskvärt, att åt där rådande förhållanden jämväl i övrigt ägnades särskild uppmärksamhet. Det vore angeläget, att den bofasta befolkningen finge sig bestämt tillförsäkrad den fiskerätt, som vore nödvändig för dess uppehälle å dessa trakter, där husbehovsfiske i allmänhet spelade en högst betydande roll i befolkningens ekonomi, och det vore å andra sidan önskvärt, att den inkomstkälla för lappsamfälligheterna, som låge i fiskets utarrenderande i enlighet med 31 § renbeteslagen, bleve så givande som kunde finnas förenligt med såväl de bofastas befogade intressen i förenämnda hänseende som det allmännas intresse för fiskevården. Med hänsyn till nu anmärkta förhållanden ansåg departementschefen, att en fullständig utredning angående de på dispositionen av kronans fiskevatten inverkande förhållanden borde äga rum och förslag utarbetas till reglering av fiskerätten i kronans fiskevatten, innefattande jämväl bestämmelser angående erforderlig bevakning och kontroll. Utredningen av förslaget borde icke begränsas till att avse allenast de i ovan omförmälda ärenden avsedda trakter, Norrland och Dalarne, utan borde jämväl beakta övriga landsdelars förhållanden. Likaledes torde utredningen icke böra begränsas till de i 7 § i lagen om rätt till fiske omförmälda s. k. allmänna kronofisken utan, i den mån så ansåges behövligt och lämpligt, utsträckas även till kronans enskilda fisken. I sammanhang härmed föreslog departementschefen, att denna utredning måtte utsträckas till vissa spörsmål rörande jaktförhållanden,

avseende särskilt viss oklarhet i förhållandet mellan å ena sidan bestämmelserna i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt och kungörelsen samma dag angående grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt samt å andra sidan renbeteslagens stadganden angående lapparnas rätt till jakt. Departementschefen hemställde därefter om bemyndigande att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom jordbruksdepartementet biträda vid verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga om bestämmelser för tillgodogörandet dels av kronans allmänna fisken samt, i den mån så funnes lämpligt, kronans enskilda fisken, dels ock av jakten å kronans marker inom lappmarken samt angående vad med dessa frågor ägde sammanhang; och blev vad departementschefen sålunda hemställt av Kungl. Maj:t godkänt. Såsom sakkunniga tillkallades sedermera undertecknade, därvid undertecknad Rerglöf tillika förordnades till de sakkunnigas sekreterare. Under arbetets gång har de sakkunnigas uppdrag, vad angår utredningen rörande jaktförhållanden, utvidgats. Till de sakkunniga hava nämligen för behandling överlämnats inkomna framställningar om ändring i gällande förbud mot användande av sax vid fångandet av vissa däggdjur samt om fridlysningsbestämmelser för lodjur, varjämte, sedan 1916 års riksdag i skrivelse den 8 april samma år anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga lämpliga åtgärder till skyddande av vissa fågelarter, jämväl, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 juli 1916, nämnda skrivelse för utredning och förslags avgivande tillställts de sakkunniga. I samband härmed bemyndigades chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst två personer att deltaga i de sakkunnigas arbete vid behandling av frågor rörande bättre skydd för vissa däggdjur och fågelarter samt angående de redskap, som finge användas vid jakt och fångst av dylika djur, jämte därmed sammanhängande spörmål; och hava f-edermera för ändamålet två sakkunniga förordnats och deltagit i arbetet rörande nämnda frågor. Till de sakkunniga hava ytterligare remitterats ett stort antal, delvis ganska omfattande ärenden, de flesta avseende jaktlagstiftningen. Med hänsyn till sagda utvidgning av de sakkunnigas uppdrag och då förevarande jakt- och fiskefrågor i förhållande till varandra i allmänhet äro fristående samt olika sakkunniga deltagit i deras behandling har arbetet uppdelats i två avdelningar, den ena avseende jakten och den andra fisket.

8 Då de sakkunniga nu gå att överlämna förslag rörande fisket, erinras, att de sakkunnigas uppdrag härutinnan i första rummet avsåg spörsmål rörande de s. k. allmänna kronofiskena och kronans enskilda fisken. De sakkunniga hava emellertid under fortgången av sitt arbete kommit till den uppfattningen, att jämväl frågor angående kronans övriga fisken borde upptagas till behandling samtidigt som de nyssnämnda; och har på grund därav och med stöd av det akmänna bemyndigande, som lämnats de sakkunniga, utredningen utsträckts därtill. För att av de sakkunniga tagas i övervägande vid fullgörande av deras arbete har, så vitt angår den nu förevarande delen därav, överlämnats dels framställning den 21 mars 1914 av professor Einar Lönnberg angående åtgärder för bevakning av nationalparkerna samt fisket och jakten å annan kronans mark i rikets nordligaste delar dels ock skrivelse den 10 februari 1919 från länsstyrelsen i Norrbottens län, däri länsstyrelsen anmält, att Arjeplogs socknemän vid sammanträde i samband med den i socknen då pågående efteravvittringen framhållit angelägenheten av att bliva bibehållna vid den rätt till fiske i kronans vatten, som de sedan gammalt utövat. Vidare har av Kungl. Maj:t till de sakkunniga för yttrande överlämnats särskilda ärenden avseende ämnen berörande de sakkunnigas uppdrag. I anledning av det åt de sakkunniga givna uppdrag, så vitt nu är i fråga, få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna förslag till 1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske; 2) kungörelse angående ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förnyade fiskeristadga den 17 oktober 1900; 3) förordning angående grunder för förvaltningen och tillgodogörandet av vissa kronan tillhöriga fiskevatten; 4) kungörelse om vad vid utfärdande av fiskekort är att iakttaga; 5) förordning angående fiskepass för utlänningar; 6) kungörelse om vad vid utfärdande av fiskepass är att iakttaga; 7) lag angående ändrad lydelse av 31 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige; samt 8) kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § i reglementet den 22 december 1911 rörande nationalparkernas förvaltning.

Härjämte få de sakkunniga föreslå, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga & åtgärder i ändamål: att där vattendrag gränsar intill nationalparks område så att det endast delvis ligger därinom, sådant vattendrag måtte helt undantagas Iran nationalparken, så framt ej särskilda omständigheter göra önskvärt att nuvarande gräns bibehålles (jfr sid. 86 och följ.); att, på sätt de sakkunniga 'föreslagit, till fiskerinäringens främjande i landet upprättas en statens fiskerifond med av Kungl. Maj:t fastställt reglemente (jfr sid. 87 och följ.); samt att till förstärkning av tillsynen över fiske- och jaktförfattninmarnas efterlevnad m. m. vidtagas nedannämnda åtgärder: Skogsvårdsstyrelserna förpliktas medgiva, att de i deras tjänst anställda särskilda tillsyningsmännen (länsskogvakter) må forordnas att jämte sin övriga tjänstgöring inom de dem tilldelade distrikt öva bevakning och kontroll över kronans fiskevatten och jaktmarker samt över nämnda författningars efterlevnad Med avseende å rätten att anställa åtal för förseelser mot nämnda forfattningar likställas dessa särskilda bevakare med kronojägare. For ifrågavarande uppdrag utgår till länsskogvakterna arvode, förslagsvis 250 kronor för envar om året, jämte i förekommande fall reseersättning. Kostnaderna böra bestridas till en del av den föreslagna jaktvårdsfonden och till en del av den föreslagna fiskerifonden. För anställande av extra personal för anordnande, vid tillfällen då sådant må vara av behovet påkallat, av förstärkt bevakning för tillsyn i trakterna nedom odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län över fiske- och jaktförfattningarnas efterlevnad vidtagas åtgärder till väsentlig förhöjning av för ändamålet nu tillgängliga anslag. Vid sidan av den bevakning, som för närvarande enligt gällande bestämmelser må finnas för tillsyn av nationalparkerna ävensom för kontroll över efterlevnaden av fiske- och jaktförfattningarna samt övriga för ordningens upprätthållande å områdena ovan odlingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens län gällande stadganden, upprättas en särskild bevakningskår, vars personal benämnes länsvakter och som organiseras i nära överensstämmelse med de för länspolisen i allmänhet gällande grunder samt liksom denna tillsättes av länsstyrelsen. Instruktion för kåren fastställes av länsstyrelsen, i län, där nationalparker finnas inom bevakningsområdet, efter samråd med vetenskapsJakt- och fisker isakkunniga.

akademien. Bevakningsområdet inom Norrbottens län uppdelas i fyra trakter, för vilka anställas åtta läns vakter, två för varje trakt, och bevakningsområdet inom Västerbottens län uppdelas i tre bevakningstrakter med sex länsvakter, likaledes två i varje trakt. Dessa länsvakter erhålla motsvarane^ ställning som kronojägare och avlönas i likhet med dem. Kostnaderna bestridas, på sätt de sakkunniga närmare utvecklat, till huvudsaklig del av för ändamålet anslagna statsmedel samt till en mindre del av avgifter, som inflyta av de upplåtelser av jakt, fiske, bete och slätter, som jämlikt renbeteslagen för lapparnas räkning må ske i förevarande trakter, i den mån dessa avgifter därtill lämna tillgång, men annars såsom en övergångsåtgärd ur Norrbottens och Västerbottens lappfonder. (Jfr sid. 91 och följ.). Jämte förslagen överlämnas därtill hörande motivering. Stockholm den 18 december 1922. J O H N FALK LENNART BERGLÖF.

ARVID MONTELL.

NILS ROSEN.

11 Förslag till

Lag angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske. Härigenom förordnas, att i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske 1, 2, 7, 13, 14, 18, 19, 20 och 21 §§ skola erhålla följande ändrade lydelse samt införas nedannämnda med nummer 22 betecknade §: i §• I öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, äge varje svensk undersåte rätt att fiska; ej må dock fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap där utsättas utan tillstånd i den ordning, som av Konungen bestämmes. 2 §. Saltsjöfisket inomskärs tillhör, där ej annorledes i denna lag stadgas, dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet. Vid öppna havsstranden samt utom skären omfattar, där ej annorledes är lagligen bestämt, strandägarens enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes till pch med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. Strandägaren må ock, efter tillstånd i den ordning Konungen bestämmer, från sitt enskilda fiskevatten än längre ut sträcka fiskegård, ryssja eller annan dylik fast redskap. -' §• Allmänt kronofiske, varmed förstås ström- och insjöfisken vid kronans överloppsmarker, allmänningar, parker och holmar, må nyttjas efter upplåtelse i enlighet med de grunder, som av Konungen fastställas. Aro hemman anlagda på mark, varom nu är sagt, njute de, till dess delning försiggått, fritt fiske.

13 §. Om gemensamhetsfiske, om rätt till fiske å område, som är till nationalpark avsatt, samt om svenska och norska lappars rätt till fiske i vissa delar av riket gälle vad särskilt är stadgat. 14 §. I älv, ström, å eller sund, där fisken har sitt drev, skall en sjättedel av bredden vid vanligast förekommande lågt vattenstånd i djupaste vattnet lämnas fri från fast eller rörlig fiskredskap, som kan hindra fisken att framgå, där ej Konungens befallningshavande efter rättägandes och sakkunnigs hörande giver lov till redskapens användande. Konungens befallningshavande må likaledes efter rättägandes och sakkunnigs hörande medgiva, att sund, tillflöde eller avlopp, varigenom vatten har gemenskap med annat vatten, avstänges medelst anordning, som hindrar fisken att framgå. Där fråga är om fiskebyggnad eller anordning, vars tillåtlighet enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall vad därom är stadgat jämväl lända till efterrättelse. 18 §. Förbrytelser mot denna lag straffas efter allmänna strafflagen. Fiskar någon utan lov i fiskevatten, där han ej äger rätt till det idkade fisket, vare vad han därvid fångat eller, där det ej kan tillrättaskaffas eller undergått förskämning, dess värde förverkat till fiskevattnets innehavare eller, då fångsten skett i kronans vatten, där fiskerätten icke i sin helhet upplåtits till annan, och i varje fall allmänt kronofiske, till åklagaren. Den som dömes för överträdelse av denna lag have ock forbrutit fiskepass eller fiskekort, som jämlikt därom gällande bestämmelser må för honom hava utfärdats. 19 §. Anträffas å bar gärning någon, som olovligen fiskar i annans fiskevatten, må den, som fiskevattnet äger eller innehaver, eller hans folk av den fiskande taga båt, redskap eller annat till vedermäle och pant och behålla det, till dess han rätt för sig bjuder. Där fråga är om kronans vatten, i vilket fiskerätten icke i sin helhet upplåtits till annan, och i varje fall allmänt kronofiske eller om allmänningsfiske, tillkommer sådan rätt allmän åklagare samt förvaltande och bevakande personal vid

13 skogsstaten, personal vid statens fiskeriadministration ävensom särskilt förordnad tillsyningsman över fiske så ock den, vilken äger fisket nyttja. Har den, som blivit dömd till ansvar för olovligt fiske i annans fiskevatten, inom två år därefter ånyo gjort sig skyldig till sådan förseelse, vare redskap förbrutna. Vad sålunda förbrutits skall å offentlig auktion försäljas och tillfälle försäljningssumman, sedan avdrag skett för omkostnader och panthavare njutit sin panträtt enligt denna paragraf till godo, fattigkassan i den kommun, där förseelsen ägt rum. 20 §. Förbrytelser mot denna lag, vilka blott förnärma enskild persons rätt, må icke åtalas av annan än målsägaren. Sker intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings rätt, äge förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten, personal vid statens fiskeriadministration ävensom särskilt förordnad fisketillsyningsman jämte allmän åklagare att föra talan därom. Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förorcjnas om dem, som rättens eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gälle ock den i föregående stycke omförmälda personal ävensom särskilt förordnad fisketillsyningsman i mål, som avses i samma stycke. 21 §. (Lika lydande som nuvarande 20 §.) 22 §. Fiskeriidkare vare berättigade att å de kronans stränder, skär och holmar, varom i 1 § sägs, i mån av tillgång utan avgift erhålla upplåtelse av mark för uppförande av boningshus, bodar och beredningshus, byggnad av fartyg samt förfärdigande av kärl och redskap; och äge Konungens befallningshavande att för sådant ändamål anvisa nödigt område. A kronomark, invid vilken allmänt kronofiske finnes, må de fiskande med tillstånd av Konungens befallningshavande uppsätta bodar mot avgift, som prövas skälig. Rörande upplåtelse av kronomark för anläggande av fiskedammar ankomme på Konungen att meddela bestämmelser. Denna lag träder i kraft den — — —.

14 Förslag till

Kungörelse angående ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förnyade fiskeristadga den 17 oktober 1900. Härigenom förordnas, att 24, 27, 28, 29, 30 och 31 §§ i Kungl. Maj:ts förnyade fiskeristadga den 17 oktober 1900 skola erhålla följande ändrade lydelse: 24 §. Den, som dömes till straff för det han fiskat med otillåten redskap eller på förbjudet sätt eller ä otillåten tid eller haft redskapen utestående, då sådant varit förbjudet, eller fångat fisk av förbjuden storlek, have ock förverkat redskap och fångst; och vare, där fiskekort eller fiskepass för den fiskande utfärdats, detsamma torbrutet. Där någon gjort sig förfallen till straff för förseelse mot 14 §, have ock forbrutit varan. Kan redskap eller fångst, som förverkats, eller på grund av förseelse mot 14 § förbruten vara icke tillrättaskaffas eller har sådan fångst eller vara undergått förskämning, gällde dess värde. 27

§

-

Överträdelse av denna stadga med undantag av dess 7 §, så ock överträdelser av de för visst område meddelade bestämmelser åtalas av allmän åklagare, förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten, personal vid statens fiskeriadministration samt särskilt förordnad fisketillsyningsman. Samma åtalsrätt tillkomme ock en var delägare i fiskevattnet inom området, ändå han ej visa kan, att hans enskilda rätt blivit genom överträdelsen särskilt förnärmad. Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gälle ock den i föregående stycke omförmälda personal och tillsyningsman i mål, som avses i samma stycke. 28 §. Böter, som enligt denna stadga ådömas, tillfalla kronan; dock att, där allmän åklagare eller person tillhörande skogsstaten eller fiskeri-

administrationen, varom i 27 § förmäles, eller tillsyningsman, som där avses, åtalet utfört, han tager två tredjedelar av böterna. Vid förseelse mot 6 §, i vad den avser hummer, tillfaller angivaren, då sådan finnes, hälften av den bötesandel, som eljest tillkommer åklagare eller nyssnämnda personer. 1 händelse av bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän strafflag. 29 §. Förverkad redskap och fångst ävensom förbruten vara eller, om desamma ej kunna tillrätta skaffas eller om dylik fångst eller vara undergått förskämning, värdet därav tillfälle den, som å brottet talat. Där såväl allmän åklagare eller förvaltande eller bevakande personal vid skogsstaten eller personal vid fiskeriadministrationen eller fisketillsyningsman som ock enskild sakägare i målet fört talan, tage halvt var av redskapen eller dess värde, men fångsten eller dess värde falle sakägaren till. 30 §. Varder någon, som fiskar å otillåten tid eller med förbjuden redskap, å bar gärning ertappad av den, som äger å förseelsen tala, må denne av den fiskande taga utom den förverkade redskapen och fångsten samt fiskekort och fiskepass jämväl fartyg eller båt och det behålla, till dess han rätt för sig bjuder. . ,, (§ i övrigt lika lydande som enligt 1900 års fiskeristadga med därtill genom kungörelsen den 27 juni 1902 gjort tillägg.) 31 §. A fiskevatten, som uteslutande tillhör en ägare och ej har gemenskap med aunat vatten eller ock är därmed förenat endast genom sådant tillflöde eller avlopp, att fisk eller fiskyngel däri vanligen icke framgår, eller genom _ sund, tillflöde eller avlopp, vilkets avstängande medgivits jämlikt 14 § i lagen om rätt till fiske, äger denna stadga ej tillämpning. Beträffande fiskevatten, däri fisket är gemensam hetsfiske och som ej har gemenskap med annat vatten eller ock är därmed förenat endast genom sund, tillflöde eller avlopp, varom nyss nämnts, ankomme på Konungens befallningshavande att, efter fiskeriintendentens hörande, pröva, i vad mån fiske må utövas oberoende av vad i denna stadga föreskrives och på grund därav meddelade bestämmelser. I fråga om klagan över Konungens befallningsliavandes beslut och beslutets kungörande skall vad i 12 § stadgas äga motsvarande tillämpning. Denna kungörelse träder i kraft den

.

16 Förslag till

Förordning angående grunder lör förvaltningen och tillgodogörandet av vissa kronan tillhöriga fiskevatten. Härigenom förordnas som följer: Under lantbruksstyrelsens förvaltning stående fiskevatten. § i. Förvaltningen av de fiskevatten, som omförmälas i 1 och 6 §§ i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske samt i 2 § andra stycket samma lag avsedda fiskevatten, dit strandägares enskilda fiskerätt icke sträcker sig, ävensom av allmänna kronorisken och kronans enskilda fisken tillkommer lantbruksstyrelsen, med undantag beträffande fisken å nationalparker samt fisken, vilka blivit från styrelsens förvaltning särskilt undantagna. Under styrelsens förvaltning lyder jämväl till kronans fastighet hörande fiske, vilket av Kungl. Maj:t förklarats skola särskilt för sig upplåtas eller i övrigt såsom särskild lägenhet behandlas. Fiskeplatser i saltsjön och de stora insjöarna.

§ 2. Lantbruksstyrelsen har att upprätta förteckning över de fiskeplatser, där i överensstämmelse med föreskrifterna i l , 2 och 6 §§ lagen om rätt till fiske tillstånd till utsättande av fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap må medgivas och lämpligen må komma i fråga. Tillika har styrelsen att uppgöra plan rörande ordningen för fiskeplatsernas upplåtande och begagnande, såsom beträffande omfattningen och beskaffenheten av de redskap, som må nyttjas, redskapens utsättande samt formerna för upplåtelsen. För nyttjande av fiskeplats utgår avgift, rörande vars bestämmande regler även meddelas av styrelsen. Angående sagda plan och regler skall anteckning göras i omförmälda förteckning.

§ 3. Länsstyrelse har att pröva fråga rörande tillstånd, som i § 2 avses. Vid medgivande av sådant tillstånd skall följas den av lantbruksstyrelsen upprättade plan rörande fiskeplats begagnande.

Allmänna krouofisken, kronans enskilda fisken och vissa till kronans fastigheter hörande fisken. §4Over de under lantbruksstyrelsens förvaltning stående allmänna kronofisken och kronans enskilda fisken samt de i § 1 andra stycket avsedda fisken skall styrelsen upprätta förteckning, angivande för de särskilda fiskena eller vissa grupper av dem belägenhet och storlek, fiskbeståndet, produktionsförmågan m. m., som kan tjäna till upplysningrörande fiskes beskaffenhet. Det tillkommer styrelsen att för de särskilda fiskena eller grupper av dem upprätta plan rörande lämpligaste sättet för deras användning, och skall anteckning härom ske i nyssnämnda förteckning.

§ 5. Lantbruksstyrelsen avgör, huruvida upplåtelse skall ske av de i § 4 omförmälda fisken: dock att beträffande upplåtelse av sådant fiske å de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden gäller vad i lag är stadgat. Vad angår sportfiske, bestämmer lantbruksstyrelsen de vatten, där upplåtelse av sådant fiske må äga rum. Med sportfiske förstås i denna förordning fiske, sem upplåtes för en tid av högst ett år och som avser icke-yrkesmässigt bedrivande av mete eller s. k. slantning eller fiske med drag eller svirvel.

§ 6. Finner lantbruksstyrelsen, att fiske eller grupper av fisken böra tillgodogöras genom utarrenclering, som icke är att hänföra till upplåtelse av sportfiske, skall styrelsen bestämma de allmänna villkoren för upplåtelsen. Denna må ske under hand eller efter utbud å offentlig auktion. Vid upplåtelse av allmänt kronofiske att för husbehov nyttjas av innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet å kronomark inom de sex Jakt- ocli

fiskerisakkunniga.

nordligaste länen eller därstädes upplåtet kolonat, som innehaves med nyttjanderätt, må i avgiften för fiskets nyttjande medgivas nedsättning under vad som vanligen plägar betingas för dylikt fiske. Rörande tiden för arrendeupplåtelse beslutar lantbruksstyrelsen efter för handen varande förhållanden. Arrendator skall tillförbindas att städse i fullgott stånd underhålla byggnader och anläggningar. Arrendator skall för kronans räkning hålla byggnader brandförsäkrade till deras fulla värde. Erfordras i arrendekontrakt särskilda bestämmelser för det fall att byggnad eller anläggning förstöres eller skadas, så att ny byggnad eller ombyggnad erfordras, skola dylika bestämmelser meddelas av lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen har likaledes att pröva, huruvida arrendator bör förpliktas att ställa säkerhet för fullgörande av arrendevillkoren. _ Där så prövas erforderligt bör av lantbruksstyrelsen bland villkoren för upplåtelse intagas föreskrift, att utarrenderat fiske tid efter annan skall, till utrönande av huru detsamma skötes och arrendevillkoren av arrendatorn fullgöras, besiktigas av domänintendent eller annan lämplig person, som av länsstyrelsen förordnas. I övrigt skola av lantbruksstyrelsen föreskrivas de villkor, som för iakttagande av kronans rätt och intressen i varje särskilt fall må vara påkallade. § 7.

Upplåtelse av fiske, varom nu är fråga, verkställes av länsstyrelsen i överensstämmelse med de av lantbruksstyrelsen bestämda grunder. Beträffande sportfiske må länsstyrelse härjämte uppdraga åt särskilt ombud att inom visst område meddela upplåtelse av dylikt fiske.

§ 8Tillstånd till sportfiske meddelas i form av fiskekort. Detta skall avse fiske i visst eller vissa vatten. Fiskekort må vägras person, som under de senaste fem åren blivit straffad för överträdelse av fiskeriförfattningarna. Ombud, som förordnats att utfärda fiskekort, har att hänskjuta prövningen av dylik fråga till länsstyrelsen. Avgift för sportfiske utgör för helt år femtio kronor, för en månad femton kronor, för en vecka fem kronor och för en dag en krona. Har fiskekort utfärdats med rätt för innehavaren att med andras

uteslutande begagna visst fiskevatten, utgår avgiften för fiskekortet med belopp, som av länsstyrelsen för varje fall prövas skäligt. Länsstyrelsen skall lämna ombud, som ovan nämnts, underrättelse om fiskekort, som av styrelsen meddelats beträffande fiskevatten inom ombudets distrikt, ävensom angående avslagen framställning om fiskekort i sådant vatten; och åligger det ombud att om av honom utfärdat fiskekort underrätta såväl länsstyrelsen som ock annat ombud inom område, där fiskevattnet ligger. Rörande fiskekorts beskaffenhet och vad vid utfärdande därav är att iakttaga gälla av Kungl. Maj:t särskilt utfärdade bestämmelser.

§ 9. Innehavare av fiskekort vare pliktig att framvisa detsamma vid anfordran av annan brukare av fiskevatten, där fiske utövas, eller förvaltande eller bevakande personal vid skogsstaten, personal vid statens fiskeriadministration, vederbörande kronobetjänt eller polisman eller särskilt förordnad fisketillsyningsman. § 10. För underlåtenhet att vid fiske, som utövas på grund av fiskekort, medföra fiskekortet eller vägran att på anmodan av den, som vederbör, framvisa kortet, vare straffet böter från och med fem till och med femtio kronor. § ii. Har fiskekort av domstol förklarats förbrutet, skall genom domstolens försorg underrättelse därom ofördröjligen meddelas den myndighet, som utfärdat kortet. § 12. Det tillkommer allmän åklagare, förvaltande eller bevakande personal vid skogsstaten, personal vid statens fiskeriadministration samt särskilt förordnad fisketillsyningsman att föra talan rörande överträdelser av ovan intagna bestämmelser om fiskekort. § 13. Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens och länsstyrelsens bud och ärenden gå, gälle ock om de i § 12 omförmälda, vid skogsstaten och fiskeriadministrationen anställda personer samt fisketillsyningsman i mål, som avses i samma §.

§ 14. Böter, som enligt § 10 ådömas, skola fördelas sålunda, att två tredjedelar tillfalla åklagaren och en tredjedel statens fiskerifond. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen. Fiskevatten för fiskeriundersökuingar. § 15. Har Kungl. Maj:t förordnat, att kronan tillhörigt fiskevatten skall avsättas för fiskeriundersökuingar, skall i sådant vatten fiske bedrivas i enlighet med fastställd plan. Fiskerifonden.

§ 16 Medel, som inflyta genom upplåtelser, varom i denna förordning är fråera, skola tillföras statens fiskerifond.

§ 17Beträffande upplåtelse av fiske å nationalparker är i lag stadgat; och gäller beträffande fiske i vissa till riket stötande gränsvatten vad därom särskilt föreskrivits.

Denna förordning träder i kraft den — — — —. Genom densamma upphävas Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1897 angående rätt till ålfiske med ryssjor utanför viss sträcka av Malmöhus läns kust samt den 27 maj 1898 angående rätt till ålfiske med fast fiskredskap utanför Blekinge läns kust.

21 Förslag till

Kungörelse om vad vid utfärdande av fiskekort är att iakttaga. Härigenom forordnas som följer:

§ IFiskekort skall utfärdas å tryckt, rektangulär blankett av fast, hållbart papper 12 centimeter i längd och 8 centimeter i bredd samt av olika färg, så att blå färg användes för kort gällande ett år, gul färgför kort gällande en månad, röd färg för kort gällande en vecka och grå färg för kort gällande kortare tid. A blanketten skall vara anbragt ordet fiskekort samt det ordnino-snummer, under vilket kortet inforts uti den i § 2 omförmälda förteckning; och skall å kortet angivas det eller de vatten, där fiske må bedrivas, den tid kortet avser, den persons för- och tillnamn, yrke eller titel och hemvist samt, beträffande utlänning, nationalitet, för vilken kortet utfärdats, ävensom länsstyrelse eller av densamma förordnat ombud, som utlämnat kortet, allt i överensstämmelse med bifogade formulär 1. § 2.

Av den, som har att utlämna fiskekort, skall föras särskild förteckning, upptagande under nummer, fortlöpande särskilt för fiskekort gällande helt år, särskilt för kort gällande en månad, särskilt för kort gällande en vecka och särskilt för kort gällande kortare tid alla under året utfärdade fiskekort samt tillika angivande den persons för- och tillnamn, yrke eller titel och hemvist samt, beträffande utlänning, nationalitet, för vilken kortet utfärdats, ävensom tiden då detta skett. Sådan förteckning skall i övrigt vara inrättad i överensstämmelse med bifogade formulär 2.

§ 3. Blanketter till fiskekort tillhandahållas efter rekvisition och emot kvitto hos lantbruksstyrelsen.

§4. Varje år före den 15 januari skall ombud, som av länsstyrelse förordnats att utfärda fiskekort, till länsstyrelsen insända redogörelse för de av honom under nästföregående år utfärdade fiskekort och därför influtna avgifter. Länsstyrelse har att årligen inom januari månads utgång till förvaltaren av statens fiskerifond översända redogörelse för de under näst föregående år inom länet utfärdade fiskekort och för dem erlagda avgifter. Denna kungörelse träder i kraft den

23 Formulär 1. Grå färg på kortet. i

N:r 1.

F i s k e k o r t. Till: kontoristen

Vilhelm

Werner, Birger Jarls-

!

gat. 5. Stockholm.

upplåtes för tiden: 1—4 juli 1922 rätt till sportfiske (avseende mete, s. k. slantning samt fiske med drag och svirveli i; de kronans vatten inom Edefors socken. Norrbottens län, vilka icke till annan upplåtits med

ensamrätt.

N. Edefors den 15 juni 1922. Peter

Tallqvist.

Länsstyrelsens ombud för utfärd, av fiskekort.

Formulär 2.

Förteckning å fiskekort utfärdade av: ombudet för Edefors socken. Ar

1922.

Nr å tiskekort gällande Den persons namn, yrke j Dag, då eller titel och hemvist kortare fiskekort samt, i fråga om utlän- helt en en tid än Fiskevatten utfärdats ning, nationalitet, för kalen- månad vecka j en vilken passet utfärdats derår j vecka

Juni

15 Werner, Vilhelm, kontorist; Birger Jarlsgatan 5, Stockholm

1 Tiden Av för gift kortets giltigKr. j ö. het

Kronovatten 1—4 inom Ede- juli fors socken, till annan icke upplåtna med ensamrätt

4 Anmärkningar

24 Förslag till

Förordning angående fiskepass för utlänningar. Härigenom förordnas som följer: i §• Utländsk undersåte, som här i riket vill bedriva fiske i annan ordning än såsom yrkesfiske, skall vara försedd med för honom personligen utfärdat fiskepass; dock att fiskepass ej erfordras i nedan angivna fall: a) för utländsk undersåte vid. fiske, som av honom bedrives ä fastighet, vilken han med Kungl. Maj:ts tillstånd besitter; b) för främmande makts beskickning; c) för utlänning, vilken såsom besättningsman deltager i fiske, som bedrives från svenskt fartyg; d) för norsk lapp vid utövning av den fiskerätt som, enligt vad särskilt är stadgat, tillkommer sådan lapp i vissa delar av riket; samt e) vid fiske, som i svenskt gränsvatten idkas med stöd av överenskommelse mellan Sverige och angränsande främmande stat.

§ 2. Fiskepass meddelas av länsstyrelse efter skriftlig ansökan och gäller för riket i dess helhet. Ansökning om erhållande av fiskepass skall innehålla sökandens för- och tillnamn, yrke eller titel samt hemvist och nationalitet ävensom uppgift å den tid — viss dag, vissa dagar eller helt kalenderår — för vilken passet begäres. Avgiften utgår för helt kalenderår med femtio kronor och eljest med tre kronor för varje dag beviset omfattar samt tillfaller statens fiskerifond. Rörande beskaffenheten av fiskepass och vad vid utfärdande därav är att iakttaga gälla av Kungl. Maj:t särskilt utfärdade bestämmelser.

§3. Den fiskande vare pliktig att framvisa fiskepasset vid anfordran av förvaltande eller bevakande personal vid skogsstaten, personal vid

25 statens fiskeriadministration, vederbörande kronobetjänt eller polisman eller särskilt förordnad fisketillsyningsman. .

§

-

Överträder någon det i § 1 stadgade förbud, bote från. och med fem till och med etthundra kronor och vare dessutom pliktig att erlägga den högsta för fiskepass fastställda avgift. För berörda avgifts erläggande svare, lika med den skyldige, jämväl den som till honom upplåtit fiskerätt eller tillåtit honom deltaga i fisket, med rätt likväl att av den skyldige söka åter, vad sålunda erlagts. För underlåtenhet att vid fiske medföra gällande fiskepass eller vägran att på anmodan av den, som vederbör, framvisa detsamma vare straffet böter från och med fem till och med femtio kronor.

Har fiskepass av domstol förklarats förbrutet, skall genom domstolens försorg underrättelse därom ofördröjligen meddelas den myndighet, som utfärdat passet.

§ 6. Det tillkommer allmän åklagare, förvaltande eller bevakande persona^ vid skogsstaten, personal vid statens fiskeriadministration samt särskilt förordnad fisketillsyningsman att föra talan rörande överträdelser av denna förordning.

§ 7. Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens och länsstyrelsens bud och ärenden gå, gälla ock om de i § 6 omförmälda, vid skogsstaten och statens fiskeriadministration anställda personer samt fisketillsyningsman i mål, som avses i samma §.

§ 8Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola fördelas sålunda, att två tredjedelar tillfalla åklagaren och en tredjedel statens fiskerifond. Finnes särsldld angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen. Denna förordning träder i kraft den —

Jakt- och

fiskcrisakkunniga.

.

•i

26 Förslag till

Kungörelse om yad vid utfärdande ay flskepass är att iakttaga. Härigenom förordnas som följer:

§ iFiskepass skall utfärdas å tryckt blankett av rektangulär form, hållande i längd 12 centimeter och i bredd 8 centimeter. Blanketterna förfärdigas av fast hållbart papper av violett färg för fiskepass gällande för helt år och av grön färg för pass gällande kortare tid. Å blanketten skall vara anbragt ordet fiskepass samt det nummer, under vilket passet införts i den i § 2 omförmälda förteckning. I övrigt skall å blanketten angivas den tid passet avser, den persons för- och tillnamn, yrke eller titel samt hemvist och nationalitet, för vilken passet utfärdats, ävensom länsstyrelse som utfärdat passet, allt i överensstämmelse med bifogade formulär 1 och 2.

§2. Av länsstyrelse skall föras särskild förteckning, upptagande under nummer, fortlöpande särskilt för fiskepass gällande helt år och särskilt för pass gällande kortare tid, alla under året utfärdade fiskepass samt tillika angivande den persons för- ocb tillnamn, yrke eller titel, hemvist och nationalitet, som utlöst passet, ävensom tiden då detta skett. Sådan förteckning skall i övrigt vara inrättad i överensstämmelse med bifogade formulär 3.

§ 3. Blanketter till fiskepass tillhandahållas länsstyrelse efter rekvisition och mot kvitto hos lantbruksstyrelsen. §4. Varje år inom januari månads utgång skall länsstyrelse till förvaltaren av statens fiskerifond insända redogörelse för de under näst föregående år utfärdade fiskepass och för dem influtna passavgifter. Denna kungörelse träder i kraft den — — —.

27 Formulär

J.

Violett färg på kortet. N:r

Fiskepass för:

under år 19 Passavgiften 50 kronor är erlagd. läns landskontor d.

19 Obs.! Detta flskepass medför icke fiskerätt, där sådan icke eljest enligt lag tillkommer passinnehavaren.

Formulär

2.

Grön färg på kortet. N:r

Fiskepass för:

gällande

dagar fr. o. m. d. Passavgiften

t. o. m. d. kronor är erlagd. läns landskontor d.

19 Obs.! Detta fiskepass medför icke fiskerätt, där sådan icke eljest enligt lag tillkommer passinnehayaren.

28 Formulär

3.

Förteckning å fiskepass, utfärdade av länsstyrelsen i

län.

År 1922. Dag, då passet utfärdats

Juni

N:r å fiskepass Den persons namn, yrke Tiden för gällande eller titel samt hemvist passets Passavgift helt kaocli nationalitet, för vil- , T i vissa ; giltighet lender, ken passet utfärdats . • dagar kronor år °

3 S m i t h , J a m e s P . , direktör, Chicago, U. S. A., amerikansk undersåte

50 J u n i •21 R o w i t z s k y , I v a n , skeppsredare, Arkangelsk, Ryssland, rysk undersåte

77-irV7

33 J u n i 29 Muller, J o s e p h , köpman, B e r l i n , T y s k land, t y s k u n d e r s å t e

7.—7r

9 Anmärkningar:

Passet förbrutet enl. Gällivare tingslags häradsrätts laga kraftv.utslag 9 cl. /« 1922.

29 Förslag tin

Lag angående ändrad lydelse av 31 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Härigenom förordnas, att 31 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige skall erhålla'följande ändrade lydelse: 31 §. Ej må å de områden, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisade, bete, slätter, jakt eller fiske av lapparna till annan upplåtas. Sker sådan upplåtelse, vare den ogill. Varder bete eller slätter å dylikt område av lapparna ej använt, och finnes upplåtelse därav tillsvidare kunna ske utan intrång eiler skada för lapparna, äge Konungens befallningshavande att mot lega upplåta betet eller slattern, intill dess behov därav för lapparna åter uppstår. På sådana områden, som upplåtits till utvidgning av de vid avvittringen avsatta renbetesfjäll i Jämtlands län, må jämväl inägor, som icke äro för lapparna behövliga, utarrenderas. Vid utarrendering av bete, slätter eller inägor skall fästas det villkor, att arrendatorn själv må freda såväl växande som bärgad gröda från intrång av renar. Kan å område, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisat, upplåtelse av rätt till jakt eller fiske ske utan skada för lapparna, äge ock Konungens befallningshavande att tillsvidare tillåta annan att emot avgift å området jämte lapparna utöva jakt eller fiske. Avser fiskeupplåtelse allenast rätt att bedriva sportfiske, varmed här förstås för en tid av högst ett år upplåtet fiske, åsyftande icke-yrkesmässigt bedrivande av mete, så kallad slantning samt fiske med drag och svirvel, må sådan upplåtelse ske jämväl genom särskild person, som av Konungens befallningshavande förordnas; och skola beträffande upplåtelsen i övrigt gälla de bestämmelser, som för upplåtelse av sportfiske i kronans vatten äro i allmänhet föreskrivna.

30 Till person, som brukar ovan odlingsgränsen inom Norrbottens eller Västerbottens län belägen jordbruksfastighet och å denna tillika är bosatt, må, till utfyllande av den avkastning jordbruket skänker, Konungens befallningshavande, där det kan ske utan skada för lapparna, för viss tid högst tio år upplåta rätt att jämte dem bedriva jakt efter villebråd eller vissa slag därav inom angiven trakt samt till husbehov fiske i visst vatten emot avgift, vilken för jakt ej må sättas högre än till tio kronor för år samt för fiske utgör två kronor för helt år eller del därav; och innebär dylik upplåtelse tillika rätt för hos upplåtelsens innehavare mantalsskriven medlem av dennes familj att begagna sig av den med upplåtelsen förenade förmån. Skulle innehavaren av upplåtelse upphöra med bruket av den fastighet, till vars stöd upplåtelsen givits, vare densamma förfallen. Upplåtelse på sätt nyss nämnts av husbehovsfiske utgör icke hinder för tillstånd till sportfiske i samma vatten som med upplåtelsen avses. Innan upplåtelse må ske av jakt eller fiske, som i nästföregående stycke omhandlas, skall ordningsmannen i vederbörande lappby lämnas tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Annan upplåtelse, varom ovan förmäles, med undantag av upplåtelse av sportfiske, må ej äga rum, utan att de lappar, vilka äga rätt att å området för upplåtelsen uppehålla sig med sina renar, blivit hörda samt, då fråga är om upplåtelse av bete, slätter eller inägor, därtill lämnat sitt samtycke. Medel, som genom upplåtelse inflyta, skola enligt de bestämmelser, som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna. Å ovannämnda för lapparna anvisade områden utövas jakträtt av Konungen och på Konungens uppdrag av chefen för hans hovjägeristat jämte dem, som vid sådana tillfällen äro följaktiga. J a k t må därstädes idkas jämväl av chefen för domänstyrelsen, dock icke utan Konungens befallningshavandes tillstånd efter älg, vildren eller svan, varjämte personal vid skogsstaten äger att å trakter av dessa områden, som tillhöra dess tjänstgöringsdistrikt, idka jakt efter varg, järv, räv, utter, grävling, iller, "hermelin, vessla, duv- och sparvhök samt kråka ävensom, med Konungens befallningshavandes på särskilda skäl och begränsad tid lämnade tillåtelse, även efter annat vilt eller vissa arter därav. Tillika må Konungens befallningshavande efter ansökning medgiva statens befattningshavare befogenhet att tillsvidare under viss förrättning eller viss tid, för varje gång ej överstigande fem år, vid färder, som i tjänsten företagas i obebyggd trakt inom ifrågavarande områden, för uppehälle under färden jaga av Konungens befallningshavande angivna slag av villebråd samt bedriva fiske. Sker enligt här ovan givna bestämmelser upplåtelse av jakt-

31 eller fiskerätt emot avgift, må i nästföregående stycke omförmälda personer å den med upplåtelsen avsedda mark utöva jakt eller i förekommande fall fiske allenast i den omfattning, som är förenligmed den skedda upplåtelsen. Med avseende å tid och sätt för nyttjande av jakt och fiske, varom i denna paragraf är fråga, skola i övrigt lända till efterrättelse de bestämmelser, som eljest därom gälla. Konungen äger förordna, att fiskevatten beläget å ifrågavarande områden avsattes för fiskeriundersökningar; och må i sådant fiskevatten fiske bedrivas allenast i den ordning, som av Konungen bestämmes.

32 Förslag till

Kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § i reglementet den 22 december 1911 rörande nationalparkernas förvaltning. Härigenom förordnas, att 3 § i reglementet den 22 december 1911 rörande nationalparkernas förvaltning skall erhålla följande ändrade lydelse: 3 §• Vederbörande personal vid skogsstaten skall, där så kan ske utan särskilda kostnader och utan åsidosättande av andra tjänsteåligganden, efter domänstyrelsens uppdrag utöva tillsyn över och bevakning av nationalparkerna. För den tillsyn och bevakning, som härutöver erfordras, äger vetenskapsakademien anställa nödig personal i den mån de för nationalparkens behov tillgängliga medel därtill lämna tillgång, varjämte de nationalparker, som äro belägna eller komma att förläggas ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län tillses och bevakas av de för dessa trakter anställda länsvakterna. Denna kungörelse träder i kraft den — — —.

MOTIV

Jakt- och

fiskesakkunniga.

35 Historik och nu gällande ordning. Det uppdrag, som lämnats de sakkunniga, avser allenast kronans fiskevatten. Kronans fisken äro dels sådana, som tillhöra kronan på grund av dess överhöghetsrätt eller i övrigt i kameralt hänseende betecknas vara av krononatur och fortfarande ägas av kronan, samt dels fisken av enskild natur, vilka kommit i kronans hand. Av dessa fisken hava med hänsyn till uppdragets begränsning till behandling upptagits allenast de, som omedelbart disponeras av kronan, och således icke de fisken, vilkas avkastning blivit för särskilda ändamål anvisad. Härifrån göres ett undantag, i det de sakkunniga få anledning i vissa avseenden komma in på frågan om de till lapparnas förfogande ställda fisken ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län samt å renbetesfjällen i Jämtlands län. Huvudbestämmelserna rörande såväl kronans som enskildas fisken återfinnas i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, Kungl. Maj:ts förnyade fiskeristadga den 17 oktober 1900 samt lagen om gemensamhetsfiske den 30 juni 1913. Innan de sakkunniga övergå till en närmare redogörelse för de särskilda slagen av kronofisken, må först lämnas en kort historisk översikt i ämnet. Enligt landskapslagarna och landslagarna gällde inom de sedan äldsta tid till riket hörande landsdelar, att fiskerätt tillkom strandägaren. Dock torde det vara tvivelaktigt, om denna regel även ägde tillämpning i avseende på havsfisket. Det har gjorts gällande, att fisket i havet tiUhörde kronan, så att detsamma ej fick nyttjas av enskilda, så framt ej särskild skatt därför erlades. Såsom en följd av bestämmelserna om kungsådra, vilket begrepp anses hava uppkommit ur det i åtskilliga äldre lagar förekommande förbudet att stänga båt- och farled, hade emellertid redan av Gustaf Wasa anspråk framställts om äganderätt för kronan till alla fisken i strömmar. Emellertid blev denna »regali tetsprincip » aldrig införd'i vår

Historik,

lagstiftning. Dock torde det vara sannolikt, att åtminstone flertalet av de kronans enskilda fisken i stora älvar, åar, strömmar och insjöar, som ännu finnas, uppkommit genom regalitetsprincipens tillämpning, och att kronan härigenom även förvärvat rätt till särskilda fiskslag (t. ex. lax) i vissa vattendrag. Under tidernas lopp gjorde sig strandägarnas fiskerätt allt mera gällande, och genom 1734 års lag kan regalitetsprincipen betraktas såsom avvisad. Grundsatsen att fisket utgjorde en adpertinens till stranden erhöll i sistnämnda lag uttryck bland annat i bestämmelserna, att bys oskiftade fiskevatten fick brukas av dem, som däri hade del, samt att de, som ägde rättighet i allmänning, ägde nyttja allmänningens fiskevatten. I 1734 års las: förekommer emellertid en del bestämmelser rörande kronans fiskevatten. Sålunda omnämnas »Konungens enskilda fisken)) i saltsjön, stora älvar, åar, strömmar och insjöar. För rätt att begagna dessa fisken krävdes Konungens befallningshavandes samtycke. Vidare omtalas »Konungens allmänna fiskelägen och grund i skären», där de, som inom häradet eller socknen byggde och bodde, efter särskilt tillstånd finge begagna sig av fisket och uppsätta bodar mot viss avgift. Sistnämnda fisken kunde emellertid av Konungens befallningshavande upplåtas även till personer boende utom häradet eller socknen, när så kunde ske utan förfång för de därinom bosatta. Genom tillkomsten av den »allmänne stadga och ordning för rikets havs-, skär-, ström- och insjöfiske)), som utfärdades den 14 november 1766, fastslogs uttryckligen jordägarnas rätt till fiske på deras grund samt uppdrogos även i övrigt bestämda gränser för fiskerättens utövande. Beträffande kronans fisken stadgas, att »Kungl. Maj:ts och kronans enskilte fisken äro och framgent förbliva uti de stora älvar, åar, strömmar och insjöar, där de av ålder varit och ännu innehavas». Dessa fisken innefattade antingen rätt till allt fiske i vissa vatten eller till fiske av endast vissa slag av fisk. Upplåtelse av nämnda fisken kunde medgivas av Konungens befallningshavande. Till kronans fisken hörde vidare de allmänna kronofiskena, varmed förstodos de lägenheter vid kronoallmänningar och parker, holmar och rekognitionsskogar, som kronan ej enskilt förbehållit sig. Alla, som bodde inom häradet eller socknen, ägde med Konungens befallningshavandes tillstånd där fiska och uppsätta bodar emot den årliga avgift till kronan, som prövades skälig. Hemman, belägna å sådana kronolägenheter, skulle dock njuta fritt fiske, till dess delning försiggått.

37 Härjämte särskiljas följande tre slags fisken och fiskerättigheter, nämligen dels fiske »i öppna havet, vid kronoskär, stränder och holmar, som egentligen till något hemman icke höra, eller under särskilte villkor innehavas)), vilket fiske varje rikets undersåte ägde frihet att idka, dels fiske vid öppna havsstranden ävensom utom skären, där envar ägde fiska utanför det område, dit strandägarens landgrund sträckte sig, samt dels fiske å djup inom yttre skärgården och i havsbandet, vilket med all slags krok och rev fick av envar nyttjas. Slutligen upptagas allmänningsfisken, enskildas med jordägandeoch strandrätten förenade fiskerätt ävensom den rättighet till fiskevatten, som med stöd av dombrev, privilegier eller annan sådan laglig rätt tillkommer någon, oaktat vattnet stöter till annans land. 1766 års fiskeristadga efterföljdes av fiskeristadgan av den 20 juni 1852. I denna återfinnas nästan ordagrant ovannämnda bestämmelser från 1766 års stadga. Några tillägg och förändringar hava dock tillkommit. Så har bland annat uttrycklig föreskrift meddelats därom, att fiskerätt i de delar av större insjöar, dit strandäganderätten ej sträckte sig och där ej heller eljest enskilt fiske vore kronan förbehållet eller annan tillhörigt, skulle tillkomma varje svensk man. Vidare har från allmänna kronofisken uteslutits fiskelägenheter vid rekognitionsskogar. Vad särskilt angår de i fiskeristadgarna upptagna »kronans enskilda fisken», vilka torde vara de enda fisken, som hitintills lämnat kronan någon nämnvärd inkomst, var deras antal synnerligen stort. De torde i allmänhet från äldre tid hava betraktats såsom ett kronans regale och funnos i jordeboken upptagna såsom särskilda lägenheter. Större delen av dem utarrenderades för kronans räkning. Smärre fisken fingo dock brukas av strandägarna emot utgörande av de »taxeavgifter», som sedan gammalt utgått. I dessa förhållanden inträdde emellertid vid mitten av 1800-talet en förändring. Rikets ständer föreslogo i skrivelse den 20 januari 1841 att, enär utarrenderingen av ifrågavarande fisken samt därmed förenade åtgärder medförde mycket besvär, som i många fall ej motsvarades av den ringa inkomst många av fiskena lämnade, alla dessa, med undantag allenast av de större laxfiskena, borde försäljas. Efter utredning i ärendet förordnades sedermera genom nådigt brev den 22 mars 1850, att de större lax- och strömmingfiskena skulle för kronans räkning bibehållas och enligt dittills gällande föreskrifter utarrenderas. Av de övriga fiskena skulle de, som voro utarrenderade, försäljas under skattemannarätt, därvid strandägarna skulle äga optionsrätt till deras inlösande; och skulle, för den händelse nämnda rätt begagnades, fiskena förenas med vederbörande hemman eller byar och

avföras från jordeböckerna. Fisken, som blivit utdömda eller förut ingått i hemmans skattläggning eller befunnits odugliga, skulle utan vidare avföras från jordeböckerna, varjämte de till utarrendering avsedda fisken, vilka vore av sådan beskaffenhet att vid flera förnyade auktioner anbud därå icke erhållits, föreslogos böra ur jordeböckerna avföras. Genom de åtgärder, som med föranledande av nämnda bestämmelser vidtoo-os, avhände sio- kronan största delen av sina enskilda fisken, så att numera endast ett fåtal sådana finnas kvar i kronans ägo. Särskilda ]s[u gällande bestämmelser rörande rätten till olika fiskevatten samt kronofisken huvudreglerna för dispositionen av kronan tillhöriga fisken finnas, och reglerna såsom ovan nämnts, intagna i lagen om rätt till fiske den 27 juni upplåtamfe. 1896. Denna lag ansluter sig på det närmaste till föreskrifterna i 1852 års fiskeristadga. I nämnda stadga liksom i de föregående fiskeristadgarna hade emellertid upptagits såväl ekonomiska och administrativa föreskrifter rörande fiskerinäringen som civilrättsliga bestämmelser. I samband med tillkomsten av Jagen om rätt till fiske skedde en uppdelningav stadgandena, och infördes i lagen de bestämmelser, som prövades vara av allmän lags natur. Enligt 1896 års lag kunna kronans fisken uppdelas i följande fyra grupper: 1) Kronans enskilda fisken i saltsjön, insjöar och rinnande vatten. Härunder ingå i jordeboken såsom särskilda lägenheter av krononatur upptagna fisken. Dessa äro kronan och hennes rättsinnehavare förbehållna (8 §). 2) Ström- och insjöfisken vid kronans överloppsmarker, allmänningar, parker och holmar ävensom vid oavvittracl mark (allmänna kronofisken). Där ej kronan enskilt förbehållit dessa fisken sig eller annan, äga inom häradet eller socknen boende att, med tillstånd av Konungens befallningshavande eller, där fråga är om fiske vid kronopark, av domänstyrelsen, nyttja fiskena på det sätt och under de villkor, som därför kunna varda bestämda, samt mot den avgift, som för begagnande av sådant allmänt kronofiske finnes skälig. Äro hemman anlagda på mark, varom nu är sagt-, njute de emellertid, till dess delningförsiggått, fritt fiske (7 §). För underlättande av fisket är föreskrivet, att å kronomark invid dylika fisken de fiskande må uppsätta bodar. Tillstånd härtill meddelas av Konungens befallningshavande eller, där fråga är om kronopark, av domänstyrelsen. För sådan rättighet utgår avgift, som prövas skälig (21 §).

3) Till denna grupp höra de fisken, vilka äro belägna i saltsjön och de stora insjöarna utanför de områden, som upptagas av enskildas rättigheter. Enligt 1 och 6 §§ fiskelagen äger varje svensk undersåte rätt att fiska ej mindre i öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga 1 lavsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke höra till något hemman eller innehavas under särskilda villkor, än även i de delar av »större insjöar», till vilka strandäganderätten icke sträcker sig och där ej heller eljest enskilt fiske är kronan förbehållet eller annan tillhörigt. Den fiskande äger dock icke rätt att där utsätta fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap, utan att Konungen därtill giver lov eller, där fråga är om strandägare, som vid öppna havsstranden samt utom skären vill från sitt enskilda fiskevatten än längre utsträcka last fiskredskap, länsstyrelsen lämnar sitt samtycke (2 §). Fiskeriidkare äro berättigade att å kronans ifrågavarande stränder, skär och holmar, efter anvisning av länsstyrelsen, i mån av tillgång utan avgift erhålla upplåtelse av mark för uppförande av boningshus, bodar och beredningshus, byggnad av fartyg samt förfärdigande avkärl och redskap (21 §). 4) Till denna grupp hava hänförts kronofisken av privaträttslig natur. Härunder märkas: a) den fiskerätt, som medföljer strandäganderätten vid kronans jordbruksdomäner. Enligt 5 § fiskelagen gäller som allmän regel, att utan intrång av annan må i insjöar och rinnande vatten strandägaren nyttja fiskevatten, som är beläget inom hans fastighets rå och rör eller eljest till dess ägor hörer. Vidare tillhör enligt 2 § saltsjöfisket inomskärs, där ej annorledes i lagen stadgas, dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet; dock må varje svensk undersåte äga rätt att idka fiske med krok eller rev å djup i yttre skärgården och i havsbandet (4 §). Slutligen föreskrives att, där ej annorledes lagligen bestämts, vid öppna havsstranden samt utom skären strandägarens enskilda fiskerätt omfattar allt det vatten, som finnes till och med 180 meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtager. Med stöd av vad av ålder varit brukligt må dock i olika delar av landet visst fiske av varje svensk undersåte idkas även vid annans strand (3 §); b) av kronan förvärvad fiskerätt av enskild natur, som tillkommit genom urminnes hävd eller genom särskilt stadgande, avtal, dom eller skattläggning eller på annat lagligt sätt annorledes än vad ovan sägs. Vad härutinnan bestämts om någons rätt till fiske skall lända till efterrättelse (12 §).

40 Nuvarande Förvaltningen av kronans fisken omhänderhaves för närvarande förvaltning a y e t t flertal myndigheter. Upplåtelser av fiskena hava hittills skett i fisken och av-jämförelsevis ringa omfattning och den inkomst, som därigenom beretts kastningen j c r o n a i l i ] i a r varit ganska obetydlig. Kronan» enskilda fisken

De fisken, som mera allmänt varit föremål för upplåtelse, äro kronans enskilda fisken. Efter upplysningar, som inhämtats från vederbörande myndigheter, innehar kronan åtskilliga dylika fisken, därav några bildats genom sammanslagning av flera särskilda fisken. I likhet med andra kronans fastigheter förvaltas dessa fisken av domänstyrelsen, i den mån de icke i samband med dispositionen över det vattendrag, där de äro belägna, eller särskilt för sig lagts under annan myndighet. Så är förhållandet med en del fisken, som i samband med vissa staten tillhöriga vattenfall överförts till vattenfallsstyrelsens förvaltning. De fisken av förevarande slag, som stå under domänstyrelsens inseende, skola, i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, i likhet med annan kronans fasta egendom utarrenderas; och har styrelsen därvid att välja det förfaringssätt, som i varje fall befinnes lämpligast. Vanligt har härvid varit, att de större fiskena upplåtits på auktion till den högstbjudande. Dylika auktioner hava efter anmodan av domänstyrelsen plägat förrättas av vederbörande länsstyrelse, ehuru kontrakt slutits med styrelsen. Smärre fisken hava ofta utarrenderats i samband med kronan tillhörig fastighet. Fisken under andra myndigheter än domänstyrelsen göras nyttiga genom utarrenclering eller annorledes i samband med det ändamål, för vilket de upplåtits. Avkastningen av dessa fisken ingår, så vitt de förvaltas av domänstyrelsen, till domänfonden och i andra fall till de myndigheter, varunder fiskena lyda. I den som Bil. A (sid.. 109) till detta betänkande fogade tabell hava upptagits kronans enskilda fisken under kronans egen disposition, därid angivits den gottgörelse, som år 1919 betingats vid fiskenas utarrenderande. Såsom av tabellen framgår uppgingo de kontanta arrendeinkomsterna för de särskilt för sig utarrenderade fiskena sammanlagt till 93,610 kronor, därvid ej upptagits avgifter till fiskebevakning.

Allmänna Till gruppen allmänna kronofisken höra, såsom ovan nämnts, strömkrono-fisken. ^ insjöfisken vid kronans överloppsmarker, allmänningar, parker och

41 holmar ävensom vid oavvittrad mark. Av dessa äro för närvarande endast fisken vid överloppsmarker och kronoparker av någon betydelse. Vad angår fisken vid »kronans allmänningar» må erinras, att nämnda uttryck förr användes särskilt rörande kronoskogarna i Norrland samt. en del områden, till vilka kronan hade enahanda ägandeoch dispositionsrätt, som den för närvarande besitter till kronoparker. Dessa kronoområden återfinnas numera under andra beteckningar. De kommitterade, som upprättade förslag till 1896 års fiskelag, framhålla, att uttrycket »kronans allmänningar» i förevarande sammanhang torde omfatta jämte sådan kronan tillhörig skogsmark, som blivit för bergshanteringens understöd upplåten till enskilda, även oavvittrad mark samt vid avvittring uppkommen, ej disponerad överloppsmark. Då kommitterade emellertid ansågo tvivelaktigt, huruvida man enligt rådande språkbruk kunde till kronoallmänningar hänföra sistnämnda båda slag av mark, föreslogs, att uttryckligen skulle angivas, att fiske vid oavvittrad mark och kronoöverloppsmark vore allmänt kronofiske. Detta förslag blev sedermera godkänt. Ordet »allmänningar» torde sålunda endast kunna åsyfta skogsmark, som blivit till bergshanteringens understöd upplåten. Arealen av ^ denna mark utgör omkring 32,000 hektar, och antagligt ar, att därå icke finnas några fisken av betydelse. Tvivelaktigt synes vara, om kronan över huvud äger disponera härvarande fisken. En av bemälde kommitterade gjorde sålunda gällande, att innehavare av markav förevarande slag, åtminstone då han själv ombesörjde förvaltningen därav, vore ensam berättigad till fiske å därtill hörande områden. Denne ledamot ansåg i överensstämmelse härmed, att ordet »allmänningar» ej hade bort intagas bland de i 7 § fiskelagen uppräknade slag av mark. Vidkommande sådana »holmar», som avses i nämnda 7 §, förekomma _ dylika endast i något enstaka undantagsfall, och där möjligen förefintliga fisken sakna betydelse. . Ej heller fisken å oavvittrad mark påkalla uppmärksamhet. Den allmänna avvittringen är numera avslutad även inom de delar av lappmarkerna, där genomförandet av sådan förrättning ännu återstått. Sist har_ förrättningen övergått Västerbottens läns fjälltrakter, där den först nyligen bragts till slutligt avgörande. Genom avvittringen sker en uppdelning av de å den förut oavvittrade marken belägna fiskevattnen, så att en del av dem på grund av strandrätt eller såsom fallande inom de skiften, som tilläggas de enskilda avvittringsdelägarna, komma att tillhöra dessa.^ De återstående stanna i kronans besittning såsom belägna å de vid avvittringen uppkomna kronoparkerna och kronoöverloppsmarkerna samt för kronan i övrigt avsatta områden. Jakt- och

fiskesakkunniga.

Q

42 Vad angår fiskevatten vid kronoöverloppsmarker och kronoparker, finnas kronoöverloppsmarker i stor utsträckning inom Norrbottens och Västerbottens län, varjämte ett obetydligt sådant område kvarstår i Västernorrlands län. Kronoparker förekomma strödda över hela landet. Antalet fiskevatten vid kronoöverloppsmarker och kronoparker är mycket stort. Detta är förhållandet särskilt inom Västerbottens och Norrbottens län, där dylika områden intaga en avsevärd del av arealen. Erinras må emellertid, att genom bestämmelserna i 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige kronans rätt att för egen räkning disponera fiskevatten, varom nu är fråga, blivit i avsevärd grad inskränkt, i det kronans ovan odlingsgränsen belägna fiskevatten, som ej äro för särskilda ändamål anslagna, utnyttjas till förmån för lapparna, Härigenom äro, förutom en del fisken vid kronoparker, i stort sett alla fisken vid kronoöverloppsmarker undantagna kronans förfogande. Beträffande upplåtelser av de allmänna kronofiskena, bortsett från de fiskevatten, som disponeras för lapparnas räkning, har domänstyrelsen att medgiva upplåtelser av fisken vid kronoparker. I övriga fall sker upplåtelse av allmänna kronofisken genom länsstyrelserna. Domänstyrelsens upplåtelser ske under olika former. Vid upplåtelser av något större omfattning prövar domänstyrelsen själv föreliggande ansökningar, varefter uppdrages åt vederbörande överjägmästare att meddela sökanden besked jämte uppgift om villkoren för eventuell upplåtelse. Bland villkoren har styrelsen plägat upptaga, förutom tiden för upplåtelsen och arrendebeloppet, bestämmelser att fiske finge ske endast till husbehov och att upplåtelsen ej omfattade ensamrätt till fiske i upplåtet vattendrag, varjämte meddelats en del föreskrifter rörande sättet för fiskets utövande, såsom angående fiskredskapens beskaffenhet. Dessa upplåtelser hava skett för vissa år, i allmänhet 5 år samt lägst ett och högst 20 år, eller ock hava de medgivits att gälla tillsvidare eller tills uppsägning ägt rum. Enligt den i domänstyrelsen förda förteckningen över upplåtelser å kronoparker förefunnos under år 1916 inom de särskilda länen följande antal fiskearrenden betingande i nedanstående tabell angivna arrendebelopp:

43 Antal

De särskilda arrendebeloppens summa:

Summa arrendebelopp öi

högst Kr.

lägst Kr. I öre

—

55 i — 149 I —

30 76

—

Kr. Stockholms Uppsala Södermanlands

—

Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar

2 8

Gottlands

^

65 Blekinge

3 7

28 Kristianstads

-

10 100

260 Malmöhus Hallands '

50 Göteborgs och Bohus Alvsborgs

4 Skaraborgs

10 Värmlands Örebro

10 Västmanlands

l

10 Kopparbergs

403 Gävleborgs

'592

!

Västernorrlands Jämtlands

95 Västerbottens Norrbottens Si

2 479

81 Utom ovannämnda form för upplåtelser hava jägmästarna i de särskilda reviren medgivits befogenhet att efter ansökning för ett år i sänder och mot skäligt arrende upplåta fiskerättigheter av förevarande slag. Ej heller i dessa fall har arrendatorn medgivits ensamrätt till fiske i upplåtet vatten. Ifrågavarande-upplåtelser torde väl till antalet vara 1

Uppgitt rörande arrendebeloppet för en av upplåtelserna saknas. - I summan 175 ingår ersättning jämväl för andra i arrendet ingående förmåner. Arrendebeloppet skall utgå med markegångspriset för 12 hl. strömming, vilket för år 1 916 mom Gävleborgs län utgjorde 49 kr. 38 öre för hl. 8

ganska många, men hava med hänsyn till de obetydliga arrendebeloppen, i allmänhet uppgående till mellan 1 krona och 5 kronor, icke varit av någon ekonomisk betydelse för kronan. Rörande alla dessa skogsstatens fiskeupplåtelser, vilka jämlikt föreskrifterna i 7 § fiskelagen fått ske endast till inom häradet eller socknen boende, torde kunna sägas, att de väl utgjort ett omedelbart stöd för de särskilda arrendatorernas hushållning men däremot ej tillfört kronan största möjliga utbyte av fiskevattnen. Detta gäller än mera om den särskilda fiskerätt, som enligt domänstyrelsens beslut tillagts de personer, som med vederbörligt tillstånd slagit sig ned på kronans skogar. Hit höra innehavare av skogstorp och odlingslägenheter samt särskilda arrendelägenheter. Dessa äga att för eget behov utan särskild avgift idka fiske i sjöar och vattendrag, belägna å den kronopark, därå boplatsen ligger. Vad angår länsstyrelses befogenhet jämlikt 7 § fiskelagen att verkställa upplåtelser av allmänna kronofisken blir det, såsom av det ovanstående framgår, endast i obetydlig utsträckning, som länsstyrelse kan komma i tillfälle att utöva densamma. Allmänna kronofisken vid kronans »allmänningar» och »holmar» förekomma näppeligen, och några till kronofisken vid oavvittrad mark hänförliga fisken finnas icke längre. Det återstår sålunda över huvud endast fisken vid kronoöverloppsmarker. Men nästan alla nu befintliga överloppsmarker ligga ovan odlingsgränsen, där länsstyrelsens befogenhet är inskränkt till att enligt 31 § renbeteslagen medgiva upplåtelser av kronofisken till förmån föllapparna. Av överloppsmarker nedom samma gräns förekomma endast en i Västerbottens län och en i Västernorrlands län, båda av jämförelsevis obetydlig omfattning. I Norrbottens län kvarstår efter den därstädes numera avslutade efteravvittringen å de efter den allmänna avvittringen kvarvarande överloppsmarkerna nedom odlingsgränsen i Gällivare, Jokkmokks och Arjeplogs socknar icke något dylikt område. Upplåtelser för kronans räkning av fiske å överloppsmarker torde även näppeligen hava förekommit, och anmärkas må, att upplåtelser av dylika fisken ovan odlingsgränsen till förmån för lapparna intill senaste tid ägt rum endast i jämförelsevis obetydlig utsträckning. Kronxns Såsom av den här ovan lämnade historiska redogörelsen framgår, %enochade~ ä g d e tidigare varje svensk undersåte rätt att, utan inskränkning med stora in- avseende å redskapen, begagna sig av kronans fisken i saltsjön och de sjöarna. g t Q r a S j ö a r n a . Först genom 1896 års fiskelag tillkom den begräns-

ning i fiskerätten, som stadgas i 1, 2 och 6 §§ samma lag, och varigenom infördes förbud att utan särskilt tillstånd i förevarande fiskevatten begagna fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap. Upplåtelser av hithörande fiskerättigheter meddelas av Kungl. Maj:t, med undantag allenast för det fall att strandägare önskar att utanför egen strand och det vattenområde honom där tillkommer utsätta fast redskap, då länsstyrelsen har att pröva och avgöra gjorda framställningar. Av Kungl. Maj:t medgivna tillstånd av förevarande slag föreligga i en hel del fall, samtliga dock avseende endast Malmöhus, Blekinge och Norrbottens län. Upplåtelser, meddelade av länsstyrelse, hava, såvitt för de sakkunnige tillgängliga uppgifter utvisa, förekommit endast inom förstnämnda län. Alla upplåtelser inom Malmöhus och Blekinge län, som meddelats såväl genom Kungl. Maj:t som länsstyrelse, avse fiske efter ål med ryssjor (ålhommor) och s. k. ålbottengarn." För dessa upplåtelser har icke utgått någon avgift. Beträffande en större sträcka av kusten inom Malmöhus län samt hela Blekinge län har av Kungl. 31aj;t givits allmänna bestämmelser för rätten att i havet därutanför utsätta fast redskap. Genom Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1897 förordnas sålunda, att varje svensk undersåte skall tills vidare äga att under september, oktober och november utanför Malmöhus läns kust från Falsterbo fyr till Kullen idka ålfiske med ryssjor (vartill även ålbottengarn räknas) i allt det vatten, som icke omfattas av strandägares enskilda fiskerätt; och genom Kunol. Maj:ts beslut den 27 maj 1898 medgives tills vidare rätt att utanför enskildas^ fiskeområden vid Blekinge läns kust bedriva ålfiske med fast redskap. Några närmare villkor för fiskerättens utövande hava icke föreskrivits, allenast har förbehåll skett för den rätt, som tillkommer skattlagda ålfisken. ^ Vid den del av kusten inom Malmöhus län, där allmänt fisketillstånd icke varit gällande, har Kungl. Maj:t under femårsperioden 1914—1918 genom särskilda beslut beviljat 15 samt under de fyra åren 1919—1922 8 upplåtelser av förevarande slag, därav emellertid en dej avse fiskerätt för flera personer. Före nämnda tid hava förekommit endast några få upplåtelser. Alla upplåtelserna avse fiske med ålbottengarn, förutom i ett fall, då fråga varit om ålryssjor (ålhommor). Vid upplåtelserna har bestämts viss plats för redskapens utsättande, varjämte tillika plägat föreskrivas, att garnen icke finge överstiga viss angiven längd eller sträcka sig utöver visst avstånd från gränsen för strandägarens vattenområde, att redskapen skulle sättas vinkelrätt mot strandlinjen och garnen utan tvärarmar med undantag av de vid yttre

ändan av varje garn befintliga förgårdarna, samt att, omedelbart efter det fisket slutat på hösten och redskapen upptagits, alla vid fisket använda pålar skulle ordentligt upptagas. Där upplåtelse samtidigt skett till flera fiskare har, till förhindrande av konflikter dem emellan, stadgats viss ordning för fiskets bedrivande. I sistnämnda fall har förekommit, att Kungl. Maj:t, i stället för länsstyrelsen, även upptagit till prövning ansökningar av strandägare om rätt att utsätta fast redskap utanför eget fiskeområde. Tiden för de under nämnda femårsperiod gjorda upplåtelserna har bestämts så, att densamma i nästan samtliga fall utgått med år 1919. Alla de av Kungl. Maj:t lämnade medgivandena att inom Norrbottens län idka fiske med fast redskap angå fisken vid kronan tillhöriga skär och holmar, varav inom länet finnes ett stort antal. Dylikt fiske avser fångande av flera olika slags fisk, särskilt lax, sik och strömming. Genom Kungl. Maj:ts brev den 30 april 1881 angående användande av överloppsmarker i Neder-Kalix, Råneå, Neder-Luleå och Neder-Torneä socknar meddelades föreskrifter, angående dispositionen av därvarande kronan tillhöriga skär och holmar. Rörande en stor del av dessa förordnades, att de skulle försäljas. Återstående delen av dessa holmar skulle i jordeboken upptagas såsom oskattlagda kronolägenheter och vid dessa, med undantag av ett fåtal som helt disponerats för lotsverkets räkning, förbehölls allmänheten fri fiskerätt i tillgränsande vatten, eller ock upplätos de tills vidare såsom allmänna fiskeplatser. Tid efter annan hava under senare år (första gången år 1911) från enskilda personer till Kungl. Maj:t inkommit ansökningar med begäran om tillstånd att vid vissa av nämnda skär och holmar ävensom vid vissa skär och holmar i Piteå socken idka fiske med fast redskap. Vid bifall till ansökningar av nämnda slag har Kungl. Maj: t under tiden före år 1918, utom i två fall, plägat förordna, att fiskerättigheten skulle genom vederbörande överjägmästare utarrenderas emot viss av Kungl. Maj: t angiven avgift, vilken varierat mellan 10 och 75 kronor. I berörda båda undantagsfall samt vid ansökningar efter nämnda tidpunkt, vilka föranlett åtgärd, har Kungl. Maj:t, med avslag å den av enskild sökande gjorda framställningen om fiskerätts upplåtande åt sökanden, bemyndigat domänstyrelsen att föranstalta om utarrendering av rätten att under viss angiven tid bedriva fiske med fast redskap vid de i ansökningarna ifrågasatta holmarna och skären. Upplåtelserna skulle ske åt den högstbjudande efter inhämtande av anbud å auktion eller under hand, och upplåtelsetiden skulle sättas helt kort i avbidan på den blivande utredningen rörande tillgodogörande av kronans fisken. Domän-

styrelsen har därefter föranstaltat om fiskenas upplåtande och med arrendatorerna upprättat kontrakt. Såsom villkor har härvid plägat föreskrivas, bland annat, att rättigheten skulle så utövas, att fiskets framtida bestånd ej i någon mån äventyrades. Antalet av Kungl. Maj:t medgivna upplåtelser av förevarande slag har under femårsperioden 1914—1918 utgjort 20. År 1918 voro gällande 12 upplåtelser, för vilka utgingo arrendeavgifter med tillhopa 939 kronor. Ifrågavarande holmar och skär lyda under statens domäners fond, dit arrendemedeln även ingått. Anmärkas må, att för erhållande av kännedom om, i vilken utsträckning kronoskär och holmar, vid vilka fiskeupplåtelser av ifrågavarande slag kunde äga rum, förefunnos inom dåvarande Kalix, Råneå och Bodens revir, där de flesta fiskeplatserna äro belägna, domänstyrelsen under år 1914 föranstaltat om en utredning. Sedan härvid upprättats en förteckning över dylika skär och holmar, har domänstyrelsen hemställt om Kungl. Maj:ts bemyndigande att föranstalta om utarrendering på offentlig auktion för en tid av fem år av därvarande fisken. Upplåtelser enligt 2 § fiskelagen genom länsstyrelsen av rätt för strandägare att utanför sitt vattenområde utsätta fast redskap hava, såsom nämnts, förekommit endast inom Malmöhus län. Alla dessa upplåtelser avse redskap för fångst av ål. Vad slutligen angår de under grupp 4) här ovan omnämnda fisken, Kronofisken d. v. s. kronans fisken av privaträttslig natur, finnes ett stort antal ^J"™^ dylika. På grund av strandrätt finnas de överallt, där vattenområden " stöta intill kronans jordbruksfastigheter, såsom indragna boställen samt lör olika statsändamål inköpta hemman och egendomar. Vidare höra hit såsom särskilda lägenheter i jordeboken upptagna fisken av enskild natur, vilka av kronan förvärvats. Under senare år har kronan blivit ägare till ett flertal dylika fisken i samband med inköp av fastigheter för statens vattenkraftsanläggningar. I denna grupp ingå även fisken lydande under härads- och sockenallmännmgar^ i den mån kronan såsom delägare i dessa har del även i fiskena. Enligt de för begagnande ;iv dessa fisken gällande regler äga de, som i allmänningarna hava del, rätt att där fiska. Sådant fiske må även av delägarna för gemensam räkning utarrenderas, där i enlighet med gällande föreskrifter om allmännings förvaltning beslut därom fattas. Bortsett från sistnämnda fisken, omhänderhaves förvaltningen av den övervägande delen av de till denna grupp hörande fiskevatten av

domänstyrelsen. En del lyda emellertid under och disponeras av andra myndigheter, bland vilka särskilt märkes vattenfallsstyrelsen, men hit höra även fångvårdsstyrelsen, armé- och marinförvaltningarna, lotsstyrelsen m. fl. De av de sistnämnda förvaltade fiskena torde dock knappast vara av nämnvärd ekonomisk betydelse för kronan. Det stora flertalet av förevarande fisken sammanhänga med fastigheter och ingå i de arrendeupplåtelser, för vilka dessa bliva föremål. I detta avseende stadgas i 11 § fiskelagen, att, om jord åt någon till bruk upplåtes, äger brukaren, där ej annorledes avtalas, nyttja det fiske, som till jorden hörer. Kronans inkomst av de fisken, som på sådant sätt upplåtas, kan ej till summan angivas. I vissa fall uppgår arrende beloppet till jämförelsevis icke obetydliga belopp. Äro fiskena av större betydelse, pläga de upplåtas särskilt för sig. Vad angår domänstyrelsens förvaltningsområde föreskrives i sådant hänseende i punkt 5 i kungörelsen angående grunderna för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, att vid utarrendering av egendom, vartill hörer fiske, detta må undantagas och upplåtas på särskilt arrende, om högre avkastning därigenom kan påräknas. Så har även skett i några få fall. I ett av dessa har betingats ett arrendebelopp av 300 kronor och i ett annat av 100 kronor. I ett tredje fall ingår i arrendet, jämte det från fastigheten avskilda fisket, även ett kronans enskilda fiske av krononatur, vadan icke kan avgöras huru mycket av arrendeavgiften för det hela, uppgående till 1,750 kronor, som belöper på förstnämnda fiske. Åven vattenfallsstyrelsen har medgivit särskilda upplåtelser av fisken sammanhörande med fastigheter. Enligt lämnade uppgifter uppgick år 1919 deras antal till ett tiotal. De högsta arrendebeloppen vid dessa upplåtelser hava utgjort resp. 2,900, 1,000 och 700 kronor för år. Beträffande ett av dessa fisken har upplåtelse plägat ske under sådan form att årskort, berättigande till fiske med spö eller med både spö och drag, försålts för ett pris av en krona resp. två kronor stycket. I övrigt har vid en del av upplåtelserna föreskrivits skyldighet för arrendator att bidraga till laxodling, såsom genom tillsläppande av stamlaxar eller rom för laxodlingsanstalter. Avgifter, som inflyta för upplåtelser av fisken ingående under denna grupp, tillföras, om upplåtelserna ske genom domänstyrelsen, domänfonden och i övriga fall vederbörande myndigheters kassaförvaltning. Sammandrag rörande kronans inkom-

av

De uppgifter, som här ovan lämnats rörande kronans inkomster fiskevattnen, avse i allmänhet år 1919. I vissa fall hänföra sig upp'

.

steravfiskena, gif terna dock till annan tid.

_

..

/.....-,.

,

, ..nn

\

Da några större iorandrmgar betrattande

49 inkomsterna näppeligen inträtt under de senaste åren, torde de anförda uppgifterna dock kunna lämna någon ledning för bedömande av förhållandena sådana de för närvarande gestalta smDe kontanta arrendeinkomsterna voro i approximativa tal följande: av kronans enskilda fisken kronor 93 610: av allmänna kronofisken 2'480}) av kronans fisken i saltsjön och de stora insjöarna » '940: av kronofisken av privaträttslig natur » 7,500: Summa kronor 104,530 Härvid är att märka beträffande de allmänna kronofiskena, att de av jägmästarna under hand för kort tid gjorda upplåtelserna icke medtagits; men torde dessa icke vara av nämnvärd betydelse. Ej heller _ har kunnat upptagas den ersättning, som utgått för fisken, som upplåtits samfält med utarrenderade fastigheter. I de fall, då kronofisken av privaträttslig natur upplåtits i samband med kronans enskilda fisken, ingå totalbeloppen i ovanstående summa. Beträffande förhållandena under år 1919 må slutligen anmärkas, att en av de fiskerättigheter, som här ovan upptagits bland upplåtna saltsjöfisken och som år 1918 inbringat allenast 56 kronor 50 öre, för år 1919 utarrenderats för 750 kronor. I kronans dispositionsrätt över de allmänna kronofiskena göres en Allmänna avsevärd inskränkning genom den rätt, som enligt bestämmelserna i 30 iflskränkn'"och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till K o s S s * renbete i Sverige tillförsäkrats lapparna. rätt över kronovattnen Sedan uråldriga tider hava lapparna bedrivit fiske i lappmarkerna Att detta varit en verklig dem förbehållen rättighet framgår bland % S T annat därav, att de för sitt fiske utgåvo skatt. I kungl. brevet den 8 juli 1695 till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbotten angående lappskatten m. m. talas om den för fiskeriet utgående tiondefisken, vilken skulle mgå under den bestämda summa, vartill varje lappby för framtiden skulle skattläggas. Den sålunda bestämda skatten utgår fortfarande for lappbyarna i Norrbottens och Västerbottens län. I andra handlingar från samma tid talas om lapparnas rätt att varda bibehållna vid deras »land och fiskevatten». Lapparnas rätt till fiske var ju en helt naturlig sak, enar de sedan gammalt för sitt uppehälle voro beroende av fiske likasom av j a k t och renskötsel. Allt efter som bosättningen började utbreda sig mom lappmarkerna, uppstod emellertid konkurrens mellan nybyggarna Jakt- och

fiskesakkunniga.

och lapparna, som i äldre tid ensamma varit lappmarkernas inbyggare. I k u n d reglementet den 24 november 1749 »för dem, som antingen redan bo och bygga i Lappland eller ock hädanefter till landets tippbrukande därstädes sig nedsätta vilja», föreskrevs, att vid tvister rörande Hske, som uppkomme mellan nybyggare och lappallmogen, skulle fogden söka att bilägga tvisten och tillhålla en var att förbliva vid sitt ratta näringsfång. Enligt lappfogdeinstruktionen den 5 augusti 1760 skulle lapparna bibehållas vid »rendjursbete, fisk- och djurfang» a de lappland, som icke bleve anslagna till nybyggare. , I rikets ständers ovan omförmälda skrivelse den 20 januari 1Ö41 angående försäljning av kronan tillhöriga mindre fisken föreslogs, att från sådan försäljning skulle undantagas de fisken som vore belägna inom de åt lapparna upplåtna så kallade skattefjäll; och ar det tydligen med föranledande härav som sedermera i kungl. brevet den It mars 1850 infördes bestämmelse att i avseende å alla fisken, som av ålder eller på grund av särskilda resolutioner emot bestämd taxa eller avgift begagnades av vissa »menigheter», vederbörande skulle för framtiden bibehållas vid därav då ägande dispositionsrätt. Bland dessa menigheter torde framför allt lappallmogen hava v a n t att räkna Enär omfånget av lapparnas fiskerätt i förevarande avseende var obestämt och tarvade att närmare angivas, intogos i den lagstiftning, som senare tillkom för fastställande av de lapparna särskilt tillkommande förmåner (lagen den 4 juni 1886 angående de svenska lapparnas ratt ti 1 renbete i Sverige och lagen den 1 juli 1898, som ersatte nämnda lag), bestämmelser jämväl angående lapparnas fiskerätt. Dessa bestämmelser äro av enahanda innebörd i nämnda båda lagar, men hava enligt 1898 ars lao- erhållit en tydligare formulering. I 30 § i sistnämnda lag stadgas, att lapparna vore berättigade att till fiske betjäna sig av vattnen icke allenast å sådana områden, där de finge med sina renar vistas varje tid av året utan även å utmark inom Norrbottens och Västerbottens lans lappmarker, där de icke innehade dylik rätt, dock endast under den tid de äcrde uppehålla sig å sådan utmark. Jämlikt 31 § i samma Jagsträcker sig emellertid lapparnas fiskerätt än längre, vad angår de_ områden vilka enligt lagen blivit till deras uteslutande begagnande anvisade och varmed, såsom av förarbetena till lagen framgår, avses renbetesfjällen i Jämtlands län samt de delar av lappmarkerna, som ligga ovan 'odlingsgränsen och ej äro under enskild disposition eller, såsom nationalparkerna, ställts till förfogande för särskilda ändamål. A berörda områden äga nämligen lapparna att med andras uteslutande helt lortoga över de allmänna kronofiskena. De fa väl icke själva göra några hske-

upplåtelser, utan har åt länsstyrelserna överlämnats att, därest sådan upplåtelse kan ske utan skada för lapparna, tills vidare tillåta annan att emot avgift å området jämte lapparna utöva fiske. Upplåtelse får dock ej ske, med mindre de lappar, vilka äga att å området uppehålla sig ined sina renar, blivit i ärendet hörda, varjämte de medel, som inflyta genom upplåtelserna, skola, enligt de bestämmelser som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna. Vid tillämpning av nämnda bestämmelser vid den tid, då avvittringen ännu ej genomförts, lärer emellertid hava rått viss inskränkning ined hänsyn till den i 7 § fiskelagen intagna föreskriften rörande rätt för hemman anlagda på oavvittrad mark att, till dess delning försiggått, njuta fritt fiske. Denna föreskrift torde tolkats så, att fastighetsinnehavarna ansetts berättigade att ä oavvittrade trakter fiska jämväl i vattnen ovan odlingsgränsen. ' Sedan avvittringen numera avslutats, saknar berörda föreskrift betydelse. Tilläggas må beträffande fisket å lapparnas särskilda områden, att inom Jämtlands län vid avvittringen vissa områden under namn av renbetesfjäll direkt avsattes för lapparnas räkning såsom renbetesland och i denna egenskap åsattes viss ränta att utgöras av lapparna. Inom dessa områden tillgodogöras för lapparnas räkning ej blott, såsom förhållandet är å statens marker ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, inkomst av fiske samt jakt, slåtter och bete, utan även av skogen. Någon dylik avsättning av särskilda till gränserna bestämda renbetesland har ej skett vid avvittringen inom Norrbottens och Västerbottens län, där de marker, som icke tillagts de enskildas hemman, bibehållits under kronan såsom kronoparker, kronoöverloppsmarker eller för särskilda ändamål avsatta områden. Anledningen till denna skillnad är att, sedan vid avvittringen inom Jämtlands län lapparna och deras renskötsel helt bortglömts och deras gamla fjällområden i stor utsträckning utlagts åt enskilda, man mot slutet av avvittringen sökte rädda undan åt lapparna nödiga fjälltrakter, för vilket ändamål av Kungl. Maj:t föreskrevs, att några nybyggen i fjälltrakterna icke skulle få upplåtas,'förrän lapparnas betesmarker blivit behörigen utstakade. Härigenom blevo vissa, ehuru allt för inskränkta, områden avskilda och skattlagda såsom särskilda renbetestrakter, inom vilka några rättigheter icke tillades nybyggarna. Aid avvittring-en inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker har däremot i de författningar, vara avvittringen grundats, meddelats allmänna föreskrifter om lapparnas rätt att bedriva renskötsel å all skogsmark inom lappmarkerna. I övrigt hava lapparna i sistberörda trakter genom sedvanerätt och författningar tillförsäkrats i huvudsak

samma rättigheter å de till deras uteslutande begagnande anvisade trakter ovan odlingsgränsen som jämtlandslapparna åtnjuta å sina renbetesfjäll, med undantag allenast av rätt till skogsavkastning. Vidare må erinras om den särskilda upplåtelseform för fiskerätt, som förekommer i det fall att kronan tillhörig mark, belägen utom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt renbetesfjällen i Jämtlands län och som icke förut använts till renbete, för sådant ändamål upplåtits. Enligt 32 § i 1898 års renbeteslag ankommer då på Konungen att bestämma det omfång samt de villkor, varunder rätt till fiske må av lapparna där utövas. I dylika fall hava lapparna plägat medgivas fiskerätt allenast till husbehov med öppen rätt för kronan att i övrigt upplåta fiskerätt, där sådant kunde ske till fördel för kronan. Förbehåll om lapparnas särskilda rättigheter har gjorts i fiskelagen, där i 13 § erinras, att rörande lapparnas rätt till fiske i vissa delar av riket gäller vad särskilt är stadgat. En annan inskränkning i kronans dispositionsrätt av kronoFiske å nationai- vattnen gives i lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker. Däri parker. f ö r e s k r i v e 8 ? a t t o m k r 0 n a n tillhörigt område blivit avsatt till nationalpark, skall därinom vara förbjudet, bland annat, att fånga eller avsiktligt döda djur av vad slag det vara må så ock att från ort till annan föra dödat 'eller fångat djur eller att skada eller bortföra rom. Härigenom förbjudes sålunda allt fiske inom förevarande områden. Dock må Konungen i särskilt reglemente med avseende å varje särskild nationalpark föreskriva de undantag från nämnda förbud, som må finnas nödiga för vetenskapliga forskningar och för utövande av det fiske, som prövas utan olägenhet kunna medgivas. I Kungl. Maj:ts reglemente den 22 december 1911 rörande nationalparkernas förvaltning har i fråga om Abisko, Sarjeks och Stora Sjöfallets nationalparker förordnats, att i vattendrag, där fiske med krok kunde utan olägenhet medgivas, tillstånd till sådant fiske finge lämnas av vetenskapsakademien. För dylikt tillstånd skulle erläggas avgift till belopp, som bestämdes av akademien. Dessa avgifter skulle tillfalla vederbörande nationalparks under akademiens förvaltning stående kassa; och finge avgifterna av akademien användas till bestridande av de för nationalparken uppkommande kostnader. Enligt vad de sakkunniga inhämtat hava hitintills några dylika upplåtelser icke skett. Emellertid är att märka, att nyssnämnda tre nationalparker ävensom Peljekaise nationalpark, vilka äro de enda som inom sina områden äga mera avsevärda fiskevatten, äro belägna ovan odlingsgränsen i Norrbottens län. På grund härav är det närmast

lapparnas fiskerätt, som drabbas av förberörda förbud. Visserligen hava lapparna enligt lagen om nationalparker förbehållits rätt att själva få bedriva fiske å nationalparkerna, men upplåtande av fiske mot avgift till lapparnas förmån får ej vidare äga rum. Slutligen föreligger en inskränkning i kronans förfoganderätt över Qemensamm dess fiskevatten beträffande sådana vatten, vilka endast till en del äo-as fiskevatt<™av kronan, under det den återstående delen innehaves av enskilda. \ id utnyttjandet av sin rätt i dessa fall är kronan underkastad de regler, som _ i allmänhet äro gällande för gemensamma fiskevatten. Man kan härvid särskilja två olika fall, nämligen dels att fiskevattnen äro oskiftade och dels att de eljest tillhöra två eller flera, Rörande förvaltningen av oskiftade fiskevatten gäller enligt 10 § fiskelagen, att alla, som i sådant vatten äga del, må bruka detsamma efter ty de kunna sämjas. Sämjas de ej, lägge rätten dem emellan, huru fisket utan förfång för någon av dem må nyttjas. Vidare stadgas, att en delägare icke må utan de flesta övrigas samtycke upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare. Sistnämnda bestämmelse blir av betydelse för statens disposition av fisken hörande till statsfastighet och belägna i gemensamma fiskevatten, bland annat därigenom att sådant fiske, som annars lämpligen kunde upplåtas särskilt för sig utan samband med fastigheten, icke kan utan särskilt tillstånd av de "flesta övriga delägare bliva föremål för dylik upplåtelse. För de allmänna kronofiskena torde emellertid, åtminstone vad angår dem, som äro belägna i de nordligaste länen, förevarande bestämmelse icke i allmänhet vara av större betydelse, enär genom avvittring eller andra skiftesförrättningar kronans vattenandelar i de flesta fall torde vara utbrutna och vattnen således att behandla såsom skiftade mellan kronan och enskilda. I händelse av tvist angående fiskerätten i dylikt fall kommer sådan tvist att avgöras av domstol enligt allmänna grunder för jordägares rätt till vatten och icke genom ny skiftesförrättning. Ar fiskevatten skiftat och tillhör det flera personer, äger envar fiska inom sitt område. Rörande förvaltningen av gemensamma fiskevatten finnas i övrigt regler i lagen den 30 juni 1913 om gemensamhetsfiske. Dessa regler kunna få tillämpning såväl på oskiftade fiskevatten, i vilket fall omförmälda stadganden i 10 § fiskelagen icke komma till tillämpning, som på andra gemensamma vatten. Såsom huvudregel gäller att, om fiskevatten är oskift eller eljest tillhörigt två eller flera, delägarna må besluta, att fisket i vattnet skall vara gemensamhetsfiske. Dock erfordras för

54 beslutets giltighet fastställelse av länsstyrelsen. Komma reglerna om gemensamhetsfiske till användning, skall fisket antingen nyttjas av deläo-arna i bolag eller upplåtas på arrende eller ock brukas av delägarna var för sig efter fastställd plan. Kunna icke samtliga delägarna enas om inrättande av gemensamhetsfiske, giver lagen möjlighet att efter omröstning efter viss beräkningsgrund framtvinga en dylik ordning. På samma sätt kan ordning träffas rörande sättet för fiskets tillgodoo-örande, sedan det blivit bestämt, att fisket skall behandlas såsom gemensamhetsfiske. Bestämmelserna om gemensamhetsfiske torde, i den man denna form för gemensamt fiskevattens utnyttjande blir mera känt och kommer till större användning än hittills i allmänhet varit fallet, kunna få en icke ringa betydelse för kronans fisken av privaträttslig natur, vilka i ganska stor omfattning äro belägna i vatten, som jämte kronan inneiiavas av enskilda delägare.

55 Förslag rörande förvaltning och tillgodogörande av kronans fisken. Såsom av deu ovan lämnade redogörelsen framgår, äger kronan fiskevatten i stor utsträckning både i havet samt i strömmar och insjöar. Den fördel dessa fiskevatten från ekonomisk synpunkt berett kronan ävensom deras betydelse såsom stöd för enskildas utkomst synes emellertid vara ringa i förhållande till deras antal och omfattning. Med undantag av kronans enskilda fisken och fisken av privaträttslig natur hava upplåtelser skett i jämförelsevis obetydlig utsträckning. Anledningarna härtill äro många. En del av fiskena äro belägna i avlägsna landsdelar. En stor grupp av dem, de allmänna kronofiskena, må enligt fiskelagens bestämmelser upplåtas endast till vissa personer, nämligen åt dem som äro boende inom det härad eller den socken, där fiskevattnet är beläget. En bidragande orsak till de fåtaliga fiskeupplåtelserna är även, vad angår lappmarkerna, den bland befolkningen ganska allmänt rådande uppfattningen att fri fiskerätt lagligen tillkommer densamma i kronans vatten. Genom ingripande från myndigheternas sida torde väl denna uppfattning numera hava börjat försvinna, men såsom framgår av upplysningar, som tillhandakommit de sakkunniga, begagnar sig befolkningen i Norrbottens län fortfarande i avsevärd utsträckning utan särskilt tillstånd av kronans därvarande vatten, och detsamma är förhållandet i vissa trakter av Västerbottens län. Den viktigaste anledningen till den obetydliga avkastningen av kronofiskena och deras rino-a betydelse i övrigt torde emellertid vara att söka i sättet för deras administration och den splittring, som i sådant hänseende är rådande. Det stora flertalet av fiskena höra väl under domänstyrelsens förvaltningsområde, men dels har befogenheten att verkställa upplåtelser beträffande en del av dessa fisken undantagits styrelsen och uppdragits åt annan myndighet, och dels tillkommer förvaltningen beträffande ett stort antal fiskevatten andra myndigheter. Den omständigheten att allmänheten för erhållande av fiskeupplåtelser är nödsakad att hän-

Förva ning

5G

vända sig till olika håll, allt efter den myndighet som äger verkställa upplåtelsen, torde i icke ringa grad verka hindrande på upplåtelsernas frekvens, i synnerhet som de former, varunder upplåtelserna sker, i vissa fall äro förbundna med stor tidsutdräkt, såsom när fisketillstånd skall givas av Kungl. Maj:t. Fiskenas uppdelning mellan olika myndigheter medför även, att ett planmässigt ordnande av själva fiskevården i hög grad försvåras. Hos de fiskeförvaltande myndigheterna torde ej heller kunnat finnas något starkare intresse att taga om hand, organisera och utveckla fisket. Dessa myndigheter hava sin egentliga verksamhet förlagd inom helt andra områden, och fisket, som lämnat föga avkastning och varit att betrakta endast som en bisak, har fått stå tillbaka. Vad som för fiskevården åtgjorts torde huvudsakligen hava inskränkt sig till de understundom i arrendekontrakten förekommande föreskrifterna om skyldighet för arrendatorerna att betala något bidrag till fiskeribevakning och vidtaga en eller annan anordning för fiskodling. Nämnda myndigheter hava ej heller tjänstemän med den speciella sakkunskap, som fordras för ändamålet. Planer och anvisningar för fiskevården i kronans vatten saknas även i allmänhet. Vad som finnes åsyftar huvudsakligen att ordna sättet för upplåtelserna och giva reglar till förhindrande av missbruk vid fiskets utövande o. d. Frågan om fiskerinäringens upphjälpande i riket har under senare år varit föremål för stort intresse, och statsmakterna hava ägnat saken mycken uppmärksamhet, Genom beviljande av årliga anslag för fiskets befrämjande och genom utveckling av statens fiskeriadministration har man' sökt verka för näringens förkovran. De åtgärder, som hittills vidtagits, synas emellertid huvudsakligen hava varit inriktade på att väcka intresse bland de enskilda för fiskeutövning och fiskevård. I viss mån har väl denna statens verksamhet kommit även statens egna fisken till godo genom ökat antal upplåtelser och ökad fisketillgång i ett och annat vattendrag, dit fisk från fiskodlingsanstalter inplanterats. Med säkerhet skulle emellertid kronans fiskevatten kunna både lämna kronan större avkastning och befolkningen större fördelar än för närvarande är fallet. De huvudprinciper, som synas böra uppställas för ett rationellt tillgodogörande av kronans fisken, torde vara, att systematisk fiskevård och fiskebevakning införes, att formerna för fiskeupplåtelser förenklas samt att kännedom om fiskena och sättet för deras upplåtande spridas bland allmänheten. Såsom en första åtgärd vilja de sakkunniga förorda upprättandet av en förteckning över kronans fiskevatten, däri för de särskilda vattnen eller grupper av dem i nödig utsträckning upptagas beskriv-

57 nmgar av vattnen ävensom den plan för hushållningen, som allt efter vattnens beskaffenhet kan vara lämplig. För dessa planers upprättande kräves sakkunnig personal. Nödvändigt torde även vara att fiskena ställas under en mera effektiv bevakning än för närvarande är fallet, Kronans fisken böra bliva mönsterfisken, vilka på de skilda orterna kunna tjäna såsom exempel för de enskilda och därigenom bidraga till fiskevårdens allmänna utveckling i riket. En dylik ordning synes dock svårligen kunna genomföras med nu rådande system. För uppnående därav torde erfordras, att kronans fisken i största utsträckning sammanföras under enhetlig ledning och att omvårdnaden om fiskena ingår såsom en huvuduppgift i den fiskeförvaltancle myndighetens verksamhet. Härigenom torde även möjliggöras förvärvande på lämpligaste sätt av den för ändamålet behövliga sakkunniga personalen. Fiskenas ekonomiska betydelse skall då även framstå tydligare än vad under nuvarande uppdelning av förvaltningen kan bliva förhållandet. Av de myndigheter, som för närvarande handhava kronans fisken, synes icke någon hava sådan arbetsuppgift eller sammansättning, att förvaltningen lämpligen bör tilläggas denna. Den myndighet, som härvid närmast skulle komma i fråga, vore domänstyrelsen, som i allmänhet omhänderhar förvaltningen av kronans fastigheter. Kronofiskenas handhavande ligger emellertid på sidan av de synnerligen omfattande åligganden, som utgöra nämnda styrelses egentliga verksamhet, samt den utbildning skogsstatens tjänstemannakår erhåller. Det finnes emellertid en myndighet, som enligt de sakkunnigas; förmenande synes vara väl ägnad att övertaga ifrågavarande värv, nämligen lantbruksstyrelsen. Bland dennas åligganden ingår redan nu en del uppgifter, som nära beröra hushållningen med kronans fisken. Enligt den för lantbruksstyrelsen gällande instruktionen åligger det styrelsen såsom en av dess huvuduppgifter att med uppmärksamhet följa fiskerinäringens tillstånd och utveckling såväl inom landet som ock, i den mån det är möjligt, i utlandet samt att efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för näringens befrämjande. Inom styrelsen finnes en särskild byrå, som har till uppgift att handlägga ärenden, som röra fiskerinäringen och fiskeritjänstemännen; och är denna byrå, som förestås av en byråchef, uppdelad på två avdelningar, en huvudsakligen för ärenden rörande färskvattensfisket och en huvudsakligen för ärenden rörande saltvattensfisket. Såsom föredragande å den ena av dessa avdelningar tjänstgör byråchefen och å den andra en byrådirektör. För Jakt- och

fiskesakkunniga.

Q

58 att kunna följa förhållandena i landsorten äger lantbruksstyrelsen i fiskeriintendenterna tillgång till sakkunniga tjänstemän. Vanligt har även varit att Kungl. Maj:t i ärenden rörande kronans fisken, vilka varit föremål för Kungl. Maj.ts prövning, hört lantbruksstyrelsen; och de förvaltande myndigheterna i fiskefrågor hava ofta inhämtat yttranden från fiskeritjänstemännen. Ehuru lantbruksstyrelsen sålunda synes vara synnerligen lämpad att övertaga förvaltningen av kronans fisken, måste emellertid härifrån undantao-as vissa fisken. Såsom av det ovanstående framgår, hora en del fisken, de flesta tillhörande gruppen kronans fisken av pnvatrattslig natur, till jordbruksfastigheter eller andra markområden eller sta med dessa i sådant samband, att de pläga ingå i de arrendeupplåtelser, for vilka fastigheterna bliva föremål. Dylika fisken synas icke bora skiljas från förvaltningen av de fastigheter, de tillhöra, så framt de icke var tor sia- eller flera i förening äro av den betydelse, att ett dylikt avskiljande medför större ekonomisk fördel. I sistnämnda fall bör vården ayen om dessa fisken övertagas av lantbruksstyrelsen; dock bor Kungl Maj :t besluta, om och när dylik överflyttning må äga rum. Att fisken sålunda frånskiljas den egendom dit de höra och förvaltas för sig, innebar mtet nvtt. Såsom ovan erinrats må enligt kungörelsen angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner dylik atgard vidtagas, om högre avkomst därigenom kan påräknas. Vidare borde Iran lantbruksstyrelsens förvaltning undantagas självständiga fisken, som med hänsyn till viss myndighets verksamhet blivit ställda under samma myndighets förvaltning och som på grund av sin beskaffenhet anses fortfarande bö°ra lyda därunder. Så är förhållandet med en del under vattenfallsstyrelsen lydande fisken. Slutligen bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att, om sa anses" nödigt, för visst fiskes förvaltning meddela särskilda bestämmelser. Sådana finnas för närvarande utfärdade bl. a. för fisket i Torne alv. En dylik överflyttning av kronans fisken till lantbruksstyrelsen skulle emellertid endast avse, att kronovattnen i vad de angå fisket skulle lyda under sagda styrelse. I övriga avseenden skulle de kvarstå under domänstyrelsens resp. annan vederbörande styrelses förvaltning, sålunda i fråga om flottningen däri, vattenkraftens utnyttande o. d. 1 händelse av konkurrens mellan särskilda intressen må förhandling äga rum mellan de olika myndigheterna, varav följer att de böra hålla varandra underrättade om de åtgärder, som de var för sig önska vidtaga ocn som beröra andra styrelsers verksamhetsområden. I detta sammanhang må vidare uppmärksammas de fisken, vilka tillgodogöras för lapparnas räkning, d. v. s. fiskevattnen å renbetesfjällen

i Jämtlands län och kronans vatten ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län. Ehuru dessa fisken icke utnyttjas omedelbart för kronans räkning, synas de dock lämpligen böra underkastas samma förvaltning som kronans övriga fisken. Rörande förvaltningen av dem råder för närvarande en viss oklarhet. Då de alla äro belägna vid kronoparker och kronoöverloppsmarker, skulle det ligga närmast till hands, att förvaltningen av dem tillkommer domänstyrelsen. Enligt 31 § renbeteslagen skola emellertid upplåtelser av fiskerätt i dessa vatten'verkställas av länsstyrelsen. Tveksamhet synes även bland skogsstatens personal hava varit rådande, huruvida de hade att taga någon befattning med dessa vatten. Då sagda fiskevatten böra bliva föremål för samma vård som andra kronans fiskevatten, synes lämpligast att även de förvaltas av lantbruksstyrelsen. I övrigt skulle beträffande dem gälla renbeteslagens bestämmelser. Enligt de sakkunnigas förmenande bör sålunda lantbruksstyrelsen i allmänhet omhänderhava förvaltningen av alla för kronans räkning omedelbart disponerade fisken ävensom fisket i de för lapparnas räkning disponerade kronovattnen. Den utökning i lantbruksstyrelsens arbete, som härigenom skulle uppstå, lärer med hänsyn till det biträde styrelsen äger uti fiskeriintendenterna och fiskeristipendiaterna samt assistenten på fiskeribyrån näppeligen behöva föranleda ökning av arbetskrafterna i styrelsen, åtminstone icke innan fiskeupplåtelserna vunnit en större omfattning. Detta synes så mycket mindre vara fallet som enligt de sakkunnigas förslag länsstyrelserna skulle hava att efter av styrelsen uppgjord plan ombesörja själva upplåtelserna. Skulle emellertid framdeles ökade arbetskrafter vare sig i styrelsen eller för särskilt lokalt område vara av behovet påkallade, torde de ökade inkomsterna av fiskena väl kunna bestrida de utgifter, som därigenom må uppkomma, En av lantbruksstyrelsens första uppgifter med avseeende å krono- Förslag ang. fiskena skulle bliva att över dem upprätta sådan förteckning med be- k™nofiskenas skrivning som ovan omförmälts, vilken för de särskilda fiskena eller görande" grupper av dem skulle upptaga fiskenas belägenhet och storlek, fisk- Förteckning beståndet samt produktionsförmågan o. d., som kan tjäna till upplysning öuer kroy20' rörande deras beskaffenhet, Sagda förteckning torde komma att fylla fitnZ'fofZ ett sedan länge känt behov. 1 anslutning till nämnda förteckning skulle särskilda vattnen styrelsen hava att uppgöra planer för fiskehushållningen i de olika vattnen, avseende dels åtgärder för fiskebeståndets skötsel och utveckling, d. v. s. den egentliga fiskevården, och dels ordningen för fiskevattnens tillgodo-

görande. En del vatten torde företrädesvis lämpa sig för sportfiske. Andra böra upplåtas under annan form av nyttjanderätt eller måhända förbehållas för fiskeriundersökningar. Rörande fiskevattens avsättande för sistnämnda ändamål synes emellertid Kungl. Maj:t böra besluta. Ytterligare andra fisken böra upplåtas åt den bofasta befolkningen i vissa trakter inom de nordligaste länen o. s. v. Huvudvikten ligger därpå, att en sakkunnig undersökning rörande lämpligaste sättet för vederbörande fiskevattens tillgodogörande verkställes. Den plan, som sålunda av lantbruksstyrelsen upprättas, bör fastställas att gälla endast tillsvidare, pä det den lätt må kunna anpassas efter inträdande ändrade förhållanden. Det ligger i sakens natur, att en fullständig planläggning i fråga om kronofiskenas disposition i enlighet med de sakkunnigas förslag icke låter sig omedelbart genomfora. Det torde åtgå avsevärd tid, isynnerhet i de stora norrländska länen med kronans därvarande talrika vattendrag, innan alla erforderliga undersökningar bliva verkställda. Den avsedda ree-leringen av kronans fiskevatten kan därför ej ske annorledes än successivt. Myndighet, Vad angår fiskenas upplåtande torde, såsom ovan antytts, vara av ° ksTäiia" n ö d e n , att lantbruksstyrelsen för det ändamålsenliga utförandet av "nZklupp" arbetet härmed biträdes av särskilda organ utöver_ dem, som stå till låtehe. styrelsens förfogande. Det synes de sakkunniga mindre lämpligt, att det omedelbara handhavandet av fiskeupplåtelserna utövas av lantbruksstyrelsen eller dess tjänstemän, d. v. s. i förevarande fall fiskeriintendenterna. Tydligt är att ett till Stockholm förlagt centralt ämbetsverk icke kan komma i den nära beröring med allmänheten, som för ändamålet är nödvändigt, och fiskeriintendenternas distrikt äro sä omfattande, att allmänheten ej heller med dessa tjänstemän kan sätta sig i förbindelse med nödig lätthet, varjämte deras tjänstegöromål, som tvinga dem att ofta vara borta på resor, även innebära hinder för ett dylikt uppdrag. För närvarande verkställas upplåtelser av kronofiskena i allmänhet av de särskilda myndigheter, vilkas förvaltningsområden fiskena tillhöra. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, finnas emellertid härifrån undantag. Ehuru de allmänna kronofiskena alla äro belägna vid mark, som står under domänstyrelsens vård, upplåtas de dock av styrelsen endast i den del de äro belägna vid kronoparker — bortsett från de fisken, som äro belägna ovan odlingsgränsen och enligt särskilda regler utarrenderas för lapparnas räkning. I övrigt meddelas dessa upplåtelser av länsstyrelserna. Frågor om rättighet att utsätta

S m

61 fast fiskredskap i öppna havet och större insjöar eller vid kronans i 1 § fiskelagen omförmälda havsstränder samt skär och holmar äro föremal för upplåtelse direkt genom Kungl. Maj:t eller i visst fall länsstyrelse. 1 andra fall har Kungl. Maj:t givit särskilda regler för visst vattendrag; sålunda har efter överenskommelse med vederbörande främmande makt bestämmelser utfärdats rörande disposition av laxfisket å viss sträcka av Torne älv med dess förgreningar. För vinnande av en praktisk ordning är önskvärt, att upplåtelserna av fiskena i största utsträckning omhänderhavas av en lokal myndighet i enlighet med de närmare föreskrifter, som av lantbruksstyrelsen i överensstämmelse med av statsmakterna godkända allmänna grunder fastställas. Den lokala myndighet, som synes bäst ägnad att övertaga detta uppdrag, torde vara länsstyrelsen i länet. Länsstyrelserna stå i nära beröring med allmänheten och kunna lätt uppsökas, vilket är av särskild betydelse beträffande fiskeupplåtelser till ortsbefolkningen. Redan nu hava länsstyrelserna att, såsom ovan nämnts, i flera fall verkställa upplåtelser av förevarande slag eller anlitas de för utredningar rörande dylika. I sistnämnda hänseende kan erinras, att länsstyrelserna i särskilda fall pläga handlägga förberedande åtgärder rörande ^ utarrendering av de i ekonomiskt avseende mera betydande av de fisken, som upplåtas genom domänstyrelsen, ävensom rörande syner å sådana fisken. Länsstyrelserna hava jämväl att ombesörja arrendeupplåtelser av fisken på kronans omfattande marker ovan odlingsgränsen i deras egenskap av för lapparnas begagnande anvisade områden samt på renbetesfjällen i Jämtlands län. Erinras må även om det inflytande, länsstyrelserna redan äga på fiskeriförhållandena inom länen genom den befogenhet, som i flskeristadgan blivit dem tillerkänd att fastställa lokala stadgar för fisket. Av länsstyrelserna utfärdas vidare, jämlikt 18 § nämnda stadga, förordnanden för fiskeritillsyningsmän. De sakkunniga vilja sålunda föreslå, att upplåtelser av de fisken, vilka skulle komma att ställas under lantbruksstyrelsens förvaltning, omhänderhavas av länsstyrelserna. För visst fall, nämligen beträffande upplåtelse av s. k. sportfisken, har det ansetts lämpligt att befogenhet härjämte tillägges länsstyrelserna att genom lokala ombud, envar för visst område, stå allmänheten till tjänst i sådant avseende! Förhållandet mellan lantbruksstyrelsen och länsstyrelserna med avseende å. fiskena skulle sålunda komma att taga sig uttryck bland annat däri, att lantbruksstyrelsen skulle hava att uppgöra inventarium över kronans fisken samt bestämma det sätt, varpå de skulle disponeras.

62 Själva upplåtelserna, vare sig dessa skulle ske på auktion, under hand eller såsom sportfisken e t c , skulle verkställas av länsstyrelserna. Vidkommande den ändring, som härigenom skulle göras i nu gällande ordning, torde särskilt uppmärksammas den Kungl. Maj:t enligt 1 och 6 §§ fiskelagen förbehållna befogenheten att avgöra framställningar om rätt att använda fast fiskredskap i öppna sjön eller vid vissa kronan tillhöriga havsstränder samt skär och holmar ävensom i de delar av större insjöar, till vilka strandäganderätten icke sträcker sig. Jämväl dylika upplåtelser böra enligt de sakkunnigas förslag ombesörjas av länsstyrelserna. Såsom framgår av den ovan lämnade historiska redogörelsen, ägde före tillkomsten av 1896 års fiskelag varje svensk undersåte rätt att utan inskränkning med avseende å redskapen begagna sig av kronans fisken i saltsjön och de stora insjöarna. Den begränsning i fiskerätten, som genom nämnda §§ i lagen 'infördes, föranleddes av tvistigheter, vartill fisket med s. k. laxsätt vid den halländska kusten givit upphov. Dessa redskap, som utsattes utanför strandägarens område, medförde, när andra än strandägaren begagnade sig av fisket, i många fall ett väsentligt intrång i den fiskerätt, som tillkom denne. En stor del av den fisk, som eljest skolat ingå i de å enskilt område befintliga sätten, uppfångades nämligen, innan den hann dit. Vid företagen utredning framgick, att förhållanden, mer eller mindre påminnande om dem i Halland, förekomme jämväl ä andra orter. Liknande ölägenheter kunde lätt uppstå över allt, där strandens beskaffenhet lämpade sig för utsättande av fast fiskredskap utanför strandägarens område. Genom fasta redskaps utsättande i havet kunde likaledes svårigheter uppkomma för fisket med rörlig redskap, om nämligen den fasta redskapen för längre tid npptoge det allmänna fiskeområdet och därigenom stode i vägen. Att undantagslöst förbjuda fiske med fast redskap ansågs dock vara att skjuta över målet.' Den allmänna lagen kunde emellertid svårligen angiva de omständigheter, som borde föranleda undantag frän huvudregeln, och någon lämpligare väg funnes vid sådant förhållande icke än att överlämna ät administrationen att meddela bestämmelser för de undantagsfall, då användandet av dylik redskap kunde tillåtas. Sådana bestämmelser borde kunna meddelas såväl genom särskilda stadganden för viss i vilken händelse de ansåges böra utfärdas av Konungen — som ort _ ock såsom medgivanden för särskilda fall, då fråga uppstode om utsträckning av strandägares fasta redskap utöver »landgrundet». I sistnämnda fall syntes det ej möta någon betänklighet att ät länsstyrelsen överlämna befogenhet att, ' sedan undersökning ägt rum, huruvida redskapens ut-

sträckande kunde utöva någon inverkan på andras fiske, meddela tillstånd därtill. Lagstiftaren har sålunda utgått från att tillstånd till rätt att begagna fast redskap skulle meddelas antingen för visst angivet område, då Kungl. Maj:t skulle avgöra frågan, eller ock av länsstyrelsen åt enskilda strandägare, som önskade utsträcka sin fasta redskap utanför eget vattenområde. Medgivanden av förstnämnda slag hava, såsom ovan nämnts, lämnats i två fall, nämligen genom nådiga breven den 29 oktober 1897 och den 27 maj 1898 för viss del av kusten i Malmöhus län och för Blekinge län. Härförutom har emellertid Kungl. Maj:t i ett flertal fall åt särskilda sökande upplåtit fiskerättigheter utanför enskildas strandområden. Enligt de sakkunnigas förmenande synas inga mera vägande skäl kunna anföras emot att åt länsstyrelserna uppdrages befogenheten att i samtliga förevarande fall verkställa upplåtelser av rätt att fiska med fast redskap. Vidkommande prövningen av enskilda personers ansökningar om dylik rätt, synas de fall. som för närvarande direkt upptagas av Kungl. Maj:t, icke vara av mera komplicerad art än då fråga är om strandägares rätt att utanför eget vattenområde utsätta fast redskap. Att döma av motiveringen till 1 § fiskelagen, synes knappast hava avsetts, att Kungl. Maj:t skulle komma att anlitas för enskilda ansökningar, utan torde meningen hava varit att, då det icke gällde strandägare, fiskerättigheterna skulle regleras genom särskilda bestämmelser för vissa områden. Genom överflyttande till länsstyrelserna av omsorgen att omhänderhava dessa upplåtelser skulle undvikas den omgång och tidsutdräkt, som blir förbunden med Kungl. Maj:ts prövning. Vid mera än ett tillfälle torde hava inträffat, att sökande icke längre varit betjänt av fiskerätt, då den omsider av Kungl. Maj:t meddelats. Ett viktigt led i strävan för ett bättre utnyttjande av kronans Särskilda siat fiskevatten är ordningen för fiskenas upplåtande,7 vilken bör vara i möi- av1}*keuPP-

]•

o

i

-17,..

..

,

i,

,

.,

_ ,

•'

ligaste man enkel, .bor närvarande galler, att de viktigare fiskena utarrenderas efter infordrande av anbud från allmänheten eller efter utbud å auktion. Mindre betydande fisken pläga upplåtas under hand. Även för framtiden böra dessa former komma till användning, men hava de sakkunniga föreslagit ytterligare ett sätt för fiskenas utnyttjande, nämligen deras upplåtande såsom s. k. sportfisken. Beträffande reglerna för fiskenas upplåtande synes en viss skillnad böra göras mellan de fisken, som enligt de sakkunnigas förslag skulle

latelser.

komma att förvaltas av andra myndigheter än lantbruksstyrelsen, och de som. skulle till förvaltning övertagas av nämnda styrelse. Vad angår förstnämnda fisken är frågan om upplåtelse av dem nära beroende av omständigheter, som stå i samband med den särskilda verksamhet, som utgör vederbörande förvaltande myndighets huvuduppgift, såsom fallet är exempelvis med de av vattenfallsstyrelsen omhänderhavda fisken. I överensstämmelse med vad hittills varit fallet synes det fördenskull böra överlämnas åt dessa myndigheter att själva tillse, att fiskena bliva på bästa sätt tillgodogjorda för kronans räkning, där fråga är om fisken, hörande till jordbruksfastigheter, med eller utan samband med vederbörande fastighet. Vidkommande däremot de fisken, som skulle stå under lantbruksstyrelsens förvaltning och upplåtas genom länsstyrelserna, torde böra utfärdas allmänna grunder rörande ordningen för deras upplåtande, varjämte lantbruksstyrelsen skulle hava att meddela närmare föreskrifter till länsstyrelsernas efterrättelse. Med undantag för fisken, vilka skulle upplåtas såsom sportfisken och vartill de sakkunniga här nedan återkomma, torde i allmänhet nu tillämpade upplåtelseformer böra komma till användning. I allmänhet torde böra gälla, att för upplåtelse av fisken av större värde och betydelse auktion blir den vanliga formen. Vid dylika upplåtelser bör dock länsstyrelsen icke vara ovillkorligen bunden av det högsta vid auktionen avgivna anbudet, även om detta är fullt ekonomiskt betryggande. Enär önskvärt är, att fiskena, samtidigt som de giva staten "bästa avkomst, lända befolkningen till största fördel, kan det vara av betydelse att förekomma, att en och samma person eller ett bolag eller annan sammanslutning slår under sig ett större antal fisken och därigenom hindrar andra personer, särskilt ortsbefolkningen och enskilda yrkesfiskare, i deras utkomst. Vad särskilt angår yrkesfiskarna, synes vara av icke ringa betydelse att vidmakthålla och, där yrkesfiskare ej finnas, söka utbilda en kår av sådana. Ett stort antal fisken äro emellertid, antingen med hänsyn till sin obetydliga fiskeavkastning eller av andra anledningar, av sådan beskaffenhet, att de icke kunna med fördel upplåtas på auktion. Andra former såsom infordrande av anbud eller underhandsupplåtelser få då försökas. Vid fiskeupplåtelse bör särskild hänsyn tagas till uppehållandet av en så vitt möjligt rationell fiskerihushållning i fiskevattnet. Lämpligt är, därest detta låter sig göra, att fiskevatten, som helt innehaves av kronan, upplåtes åt en enda person eller sammanslutning av fiskeriidkare. Åven beträffande kronofisken i sjöar, som ej helt disponeras

av kronan, böra föreskrifter meddelas för fiskets bedrivande på möjligast planmässiga sätt. I fråga om villkoren för upplåtelserna torde, enär för fiskenas tillgodogörande ofta krävas särskilda åtgärder, såsom uppförande av bodar samt anskaffande av redskap och båtar, vilka åtgärder ofta torde medföra högst avsevärda kostnader, arrendetiden i mänga fall få sättas jämförelsevis lång. I överensstämmelse med vad som gäller vid utarrendering av andra kronans fastigheter, torde vid fiskeupplåtelser av större betydelse och där arrendet för hela upplåtelsetiden icke lämpligen kan pä en gång betalas, ställas säkerhet för avgiftens behöriga utgörande, i en del fall kunna påkallas föreskrifter att endast vissa slag eller visst antal redskap få användas. Vidare kan vara lämpligt att, i likhet med vad redan nu ofta är fallet vid utarrendering av kronans enskilda fisken, arrendatorn förpliktas lämna bidrag till avlönande av särskilda lokala fiskeritillsyningsmän. Hör till utarrenderad fiskelägenhet byggnader, bör i kontraktet meddelas bestämmelser om deras tillträdande och avträdande samt brandförsäkring ävensom rörande arrendators nybyggnadsskyldighet, i händelse sådan ifrågakommer. I övrigt intagas de föreskrifter såväl angående fiskenas inspektion som i andra avseenden, vilka i de särskilda fallen må finnas påkallade. Vad särskilt angår medgivande av tillstånd till användande av fast fiskredskap i de fall, varom i 1, 2 och 6 §§ fiskelagen förmäles, har, såsom ovan omnämnts, genom Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1897 och den 27 maj 1898 lämnats allmänna föreskrifter rörande dylikt tillstånd, så vitt angår Blekinge län och viss del av kusten i Malmöhus län. Sädana generella medgivanden, torde, särskilt vid en större utveckling av fisket med fast redskap, vara mindre lämpliga. I omförmälda bada brev saknas bestämmelser rörande den närmare ordningen för fiskets bedrivande; och svårt torde även vara att i sådant avseende meddela generella bestämmelser. Förhållandena äro nämligen ofta sä växlande, även på kortare kuststräckor, att vad som kan vara lämpligt pä ett håll icke passar för ett annat. Genom frånvaron av bestämmelser kunna å andra sidan lätt kollisioner uppstå de fiskande emellan. Behovet av mera detaljerade föreskrifter för fiskets bedrivande har även vid olika tillfällen gjort sig gällande och belyses jämväl av de regler i sådant avseende, som Kungl. Maj:t funnit sig föranlåten utfärda i en del fall, då flera enskilda sökande begärt fiskerättigheter vid samma strandsträckning. Härvid har förekommit, att Kungl. Maj:t till prövning omedelbart upptagit strandägares framställning om fiskerätt med fast redskap utanför Jakt- och

fiskesakkunniga.

egen strand, ehuru, som nämnts, dylika ärenden enligt fiskelagen skola avgöras av länsstyrelsen. Detta har skett då samtidigt ansökning förelegat om fiskerätt för personer, som vid fiskeplatsen icke ägt strandrätt. Att en dylik reglering för visst område kunnat ske, har emellertid varit beroende av den tillfälligheten, att flera ansökningar avseende samma område samtidigt förelegat till prövning. För fiskets utövande å de områden, där enligt Kungl. Maj:ts sagda brev tillstånd till fritt fiske medgivits, gälla bestämmelserna i 1 § i fiskeristadgan den 17 oktober 1900. Här föreskrives, att om fiske i samma vatten skall utövas av flera och de ej kunna fiska alla på en gång, skall fisket förrättas i ordning, efter som de till stället ankommit, där ej annorledes finnes i allmän lag stadgat. Ej må emellertid en i ordningen föregående onödigt uppehålla de efterföljande. Denna bestämmelse, som må vara tillfyllest, om fiske sker med rörlig redskap, som endast kortare tid är utsatt i vattnet, eller å område, där tillräckligt utrymme finnes för alla, som vilja begagna sig av fiskevattnet, fyller icke behovet i förevarande fall. Det fiske, varom i oftanämnda brev är fråga, avser fiske efter ål. De redskap, som därvid användas, äro antingen de sedan gammalt brukade ålryssjorna eller de jämförelsevis nyligen införda s. k. ålbottengarneu. De sistnämnda äro stora och dyrbara redskap, som kunna uppställas endast å vissa platser, där vattnets djup och bottnens beskaffenhet äro lämpliga. Med tillhjälp av i bottnen nedslagna pålar utsättas de vid fisketidens början och intagas icke förr än vid dess slut, varvid understundom en del av den vid redskapens uppsättande använda materialen kvarlämnas och markerar fiskeplatsen även för följande fiskeperiod. Så länge blott ålryssjor använts, synas några svårigheter ej hava uppstått, Ryssjorna äro mindre och äro ej så beroende av de särskilda förhållandena i fiskevattnet, vadan alla de fiskande kunnat skaffa sig plats för bedrivande av fiske. Å kuststräcka, där ålbottengarn brukas, och antalet platser för dessa är begränsat, har icke kunnat undvikas, att ej blott tävlan uppstått om de bästa platserna utan även fråga uppkommit, huruvida överhuvud plats kunde anskaffas, där det kunde löna sig att utsätta redskapen. Så har förhållandet varit särskilt vid Råå fiskeläge. Med anmälan att vissa fiskare tillskansade sig alltför stor plats på bekostnad av andra, som undanträngdes, hemställde i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 juli 1915 fiskare därstädes samt fiskeritillsyningsmannen på platsen, att vissa föreslagna ordningsföreskrifter för fiskets bedrivande måtte införas. Dessa föreskrifter avsågo huvudsakligen, att varje fiskelag skulle få använda högst tvä ålbottengarn samt att mellan de bredvid varandra uppställda garnen

skulle vara ett visst minimiavstånd. Ärendet har varit föremål för upprepade yttranden av fiskarbefolkningen vid kusten av Malmöhus län och av vederbörande myndigheter. Därvid har visat sig, att förhållandena för fisket gestaltade sig väsentligt olika vid olika delar av kusten, beroende på vattendjupet vid stränderna, bottnens beskaffenhet, förefintligheten av segelleder m. m. Å ena sidan har en del av fiskarbefolkningen icke allenast vid nämnda fiskeläge utan även å andra ställen vid omförmälda kust framställt önskemål rörande ordningsföreskrifter, under det andra ansett dylika föreskrifter onödiga, i vart fall för hela kuststräckan. Lantbruksstyrelsen har såsom sin mening i ärendet uttalat, att föreskrifter för närvarande torde vara erforderliga för trakten vid Råå, men att för den övriga kuststräckan mellan Falsterbo tyr och Kullen stadganden påkallades endast i den mån ålfisket med bottengarn utvecklades, därvid hänsyn jämväl finge tagas till de på olika ställen rådande skilda förhållandena. Beträffande den ordning, vari dylika föreskrifter borde utfärdas, föreslog styrelsen, att då med hänsyn till gammal hävd på ifrågavarande del av skånska kusten strandägarna icke hade rätt till det utanför liggande vattenområdet, och sålunda länsstyrelsen icke ägde att utfärda nödiga stadganden, Kungl. Maj:t måtte i överensstämmelse med 13 § fiskeristadgan bemyndiga länsstyrelsen att i den ordning, som avsäges i 9 § samma stadga, meddela dylika. 1 övrigt ansåg lantbruksstyrelsen, att de i Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1897 meddelade föreskrifterna angående fri rätt att idka ålfiske å ifrågavarande kuststräcka fortfarande skulle bestå allenast med vissa jämkningar. Tydligt torde vara, att med den utveckling fisket med ålbottengarn tagit och ytterligare kan väntas få närmare bestämmelser för ordningen vid fiskets utövande krävas än som givas i Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1897 och den 27 maj 1898. En förteckning över de särskilda fiskeplatserna för ålbottengarn bör uppgöras med angivande av den redskap, som må utsättas pä varje plats. Vidare bör fastställas regler för den särskilda ordning, som skall iakttagas vid fiskets bedrivande, vilka regler i huvudsak torde komma att överensstämma med de föreskrifter, som för närvarande pläga meddelas i de fall, dä fiskerättigheter av förevarande slag på ansökning av enskild fiskare medgivas omedelbart av Kungl. Maj:t. Härvid torde, i den mån likartade förhållanden äro rådande vid angränsande fiskeplatser, gemensamma stadgar för flera platser kunna utfärdas. Beträffande slutligen sättet för fiskeplatsernas fördelande mellan flere sökande, synas bestämmelserna visserligen böra göras så enkla som möjligt, men torde ordning kunna

uppnås endast därigenom, att på förhand vinnes kännedom om vilka som önska begagna sig av fisket. För sådant ändamål bör tillstånd sökas av vederbörande fiskare, vilket synes så mycket mer berättigat som den fiskande tillägges en särskild förmån med andras uteslutande. I enlighet med den ordning, som föreslagits beträffande upplåtande av andra kronans fisken, synes dylikt tillstånd böra sökas hos länsstyrelsen, som det skulle tillkomma att pröva framställningar av förevarande slag. Härigenom kan även förekommas, att bolag eller andra sammanslutningar eller enskilda fiskare slä under sig allt för stor del av fiskena till förfång för ekonomiskt mindre välsituerade fiskare. De närmare reglerna härutinnan likasom rörande fiskets bedrivande synas böra i likhet med andra bestämmelser rörande fiskets förvaltningutfärdas av lantbruksstyrelsen. Såsom ovan framhållits, avse Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1897 och den 27 maj 1898 endast rättighet att använda fast redskap för fångst av ål. För fiske med dylik redskap efter annan fisk, vilket emellertid synes förekomma endast i ringa utsträckning, gälla vanliga bestämmelser, vadan sålunda tillstånd jämlikt 1 och 2 §§ fiskelagen i sagda fall måste sökas. I överensstämmelse med de av de sakkunniga föreslagna grunder skulle härutinnan icke ske annan ändring än att även i det fall, varom förmäles i 1 § fiskelagen, fisketillstånd skulle sökas hos länsstyrelsen. De sakkunniga anse sålunda, att bestämmelserna i nämnda båda kungl. brev om fritt fiske böra upphävas och att jämväl i där avsedda fall tillstånd till fiske bör sökas. Angående avgift för tillstånd till fiske, som omförmäles i 1, 2 och 6 §§ fiskelagen, har hittills ingen föreskrift meddelats. Såsom här ovan nämnts, har vid upplåtelser vid kronoholmar inom Norrbottens län ersättning till kronan plägat betingas. Fisket med fast redskap därstädes är ofta ganska lönande, och enbart fisket efter lax kan under gynnsamma omständigheter inbringa ända till flera tusen kronor årligen. Inom andra delar av landet lärer däremot gottgörelse för fisketillständ av ifrågavarande slag icke hava utgått. Det inbringande ålfiske, som bedrives i kronans vatten vid skånska och blekingska kusterna, har sålunda icke varit belagt med avgift. Förhållandena med avseende å detta fiske synas emellertid numera böra ses ur andra synpunkter än som gjorde sig gällande i äldre tid. Gott om plats lärer dä hava funnits för alla, som önskade fiska. De redskap, som användes, voro av mera enkel beskaffenhet, bestående av ålryssjor (ålhommor), vilka ej togo synnerlig plats eller medgåvo massfångster. Nu har fisket utbildats, m a n ' k a n säga till en industri, som bedrives av

69 såväl enskilda fiskare som bolag och sammanslutningar mellan enskilda fiskare. Redskapen utgöras av de vidlyftiga ålbottengarnen, vari kunna tagas fångster som representera betydande värden. Med hänsyn härtill och dä samma bestämmelser synas böra gälla i olika delar av landet för liknande fiskeupplåtelser hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att ersättning till statsverket skall utgå för tillstånd till fiske med fast redskap uti de i 1, 2 och 6 §§ fiskelagen omförmälda fall. I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra att, såsom tydligt framgår av motiven till 1896 års lag, vanliga nät ej äro att räkna till fast fiskredskap i lagens mening. I analogi härmed böra givetvis ej 'heller hummertinor och krabbtinor betraktas som fasta redskap. På sätt förut påpekats har redan nu förekommit, att vattenfalls- Sportfisken styrelsen utnyttjat fisket i visst vatten genom försäljning av särskilda fiskekort, vilka berättigat innehavaren att där under angiven kortare tid bedriva fiske genom mete. Liknande fiskeupplåtelser äro icke okända i enskilda tillhöriga fiskevatten här i landet, och i utlandet hava de vunnit stor utbredning. I vårt land är det först under senare år man börjat inse detta fiskes betydelse. Denna ligger givetvis ej däri, att de fiskemetoder, som komma till användning, äro särskilt lämpade för fiskevattnens rationella beskattande. Fisket utövas huvudsakligen såsom sport för nöjes skull och spelar i nyssberörda avseende mgen roll. Väl ordnat, kan emellertid upplåtelse av dylikt sportfiske för fiskevattensägaren medföra avsevärda inkomster. Då den fiskande dessutom ofta fäster mindre betydelse vid det ekonomiska utbyte, som av fisket kan påräknas, kunna en hel del vatten tillgodogöras, varifrån i annat fall föga avkomst skulle stå att vinna. Sportfiskena kunna emellertid bliva av ekonomisk betydelse icke allenast för fiskeägaren. J ä m väl den ort, där sådana äro belägna, kan genom dem beredas icke ringa fördel. Då fråga är om fisken av mera betydande värde, så att personer i större antal efler för längre tid slå sig ned vid dem, uppkommer genom de fiskande en icke obetydlig ekonomisk omsättning i trakten, som kan bereda befolkningen inkomst. För att belysa dessa förhållanden må några siffror anföras från Norge, där sportfisket vunnit vidsträckt utbredning. Före kriget (år 1911) uppgingo avgifterna därstädes för sådant fiske till ungefär 330,000 kronor. Tagas de indirekta fördelarna för befolkningen med i räkningen, ansåo- s sportfisket, tillföra landet omkring 1,870,000 kronor om året. Visserligen äro förhållandena i Norge i långt högre grad gynnsamma för utveck-

lingen av sportfisket än hos oss. Fisket är där huvudsakligen baserat pä laxfiske. Här i landet finnas ej laxfisken i större antal, som lämpa sig för ändamålet, utan torde sportfisket här huvudsakligen komma att avse laxöring, röding och harr. Vidare äro fiskena i Norge i allmänhet mycket lättare tillgängliga än hos oss. I vårt land ligga de för sportfiske lämpligaste vattnen i regel långt avsides och i obebyggda orter, dit inga eller endast dåliga kommunikationer leda. Man kan fördenskull ej räkna med samma fördel av sportfisket här som i Norge. Men antagligt är, att med hänsyn till fiskenas talrikhet rätt stora intakter, såväl direkta som indirekta, skulle kunna vinnas. Såsom av chefen för jordbruksdepartementet erinrats i hans yttrande i samband med de sakkunnigas tillkallande, hava jämväl domänstyrelsen m. fl. myndigheter i utlåtanden, som avgivits i anledning av riksdagens skrivelse den 20 maj 1902 rörande en bättre fiskevård för östersjö- och sötvattensfisket, fäst' uppmärksamheten på den ekonomiska betydelse upplåtelse av sportfiske kunde få i de norrländska länen. De sakkunniga äro även förvissade om att i många kronan tillhöriga vatten, särskilt i övre Norrland, av vilka en stor del ej kunna väntas bliva föremål för upplåtelse för ekonomiskt tillgodogörande' i annan form, sportfisken skulle kunna upplåtas. För sportfiske lämpliga vattendrag finnas emellertid icke allenast i Norrland. Även i andra delar av landet torde icke saknas för ändamålet lämpliga vattendrag. Till en början torde det val företrädesvis bliva vid turistlederna som sådana upplåtelser komma &

På grund härav och då man icke torde få bortse från sportfiskenas betydelse såsom eggelse till ett härdande friluftsliv, anse de s a k k u n n i g a / att jämväl förevarande upplåtelseform bör införas för utnyttjandet av kronans fiskevatten. Lantbruksstyrelsen bör hava att bestämma rörande de fisken, som skola stå till förfogande för sportfiske och de som böra upplåtas för annat fiske, därvid styrelsen givetvis skall aga att, allt efter vunnen utredning och inträdda ändrade förhållanden, successivt verkställa ny reglering rörande sättet för fiskevattnens disposition. Beträffande formen för upplåtelse av sportfisken kan man särskilja två olika typer. Till den ena av dem höra upplåtelser i sådana fall, da en person önskar att mera tillfälligtvis slå sig ned vid ett fiskevatten och driva sportfiske eller då, såsom särskilt inom lappmarkernas fjälltrakter ofta kan bliva fallet, någon önskar att under turistfärd eller annan tillfällig resa äga möjlighet att såväl för nöjes skull som for att kunna under färden utfylla matförrådet bedriva fiske i vattendrag som passeras. Den andra typen föreligger i sådana fall, då sportfiske

upplåtes för ett mera bestående utnyttjande. Vanligt bland sportfiskare är att de arrendera ett fiskevatten, dit de kunna årligen begiva sig och stanna längre eller kortare tider. Ofta vidtaga de särskilda åtgärder för att på bästa sätt begagna sig av fisket, Sålunda uppföras byggnader för bostad samt för båtar och redskap eller göras anordningar för fiskets förkovran. Sportfisken av senare slag förutsätta såsom naturligt är upplåtelse för längre tid. Givetvis vore det i vissa fall till fördel för arrendatorn, om han medgäves uteslutande rätt till fiskevattnet. Vid bada slagen av sportfiske bör endast fiske med krok få bedrivas, därvid den ytterligare inskränkning bör göras, att blott metning och s. k. slantning samt fiske med drag och svirvel böra vara tillåtna, under det andra krokfisken, såsom med s. k. utter, synas böra vara förbjudna. Nämnda båda slag av sportfiske föranleda olika upplåtelseformer. Upplåtelser av sportfisken för längre tid bliva i det närmaste att jämnställa med vanliga upplåtelser av fiskevatten, och enda olikheten dem emellan ligger däri att rätten att utnyttja sportfiskena kommer att vara begränsad till vissa redskap. Med hänsyn härtill synas samma former kunna komma till användning i båda fallen. Vad däremot angår de mera tillfälliga sportfiskena, vilka äro de som i detta sammanhang särskilt avses och som i de upprättade författningsbestämmelserna äro de enda som behandlats såsom sportfisken, torde vara nödvändigt att, om de skola väcka allmänhetens intresse och i större utsträckning anlitas, formerna för deras upplåtande bliva så enkla som möjligt. En lämplig ordning i sådant hänseende synes vara införande av ett s}^stem med fiskekort, varigenom den, som löst dylikt kort, blir berättigad att idka sportfiske i viss utsträckning. Tiden för kortens giltighet synes böra kunna sättas till högst ett år. Korten böra kunna meddelas antingen för ett eller flera angivna vattendrag eller ock mera generellt, innefattande rätt till fiske i samtliga inom visst område, såsom socken eller länsdel, belägna kronovatten, vilka icke blivit på särskilt sätt disponerade. För att vara lätt tillgängliga böra fiskekorten kunna utfärdas icke allenast av länsstyrelserna utan även genom ombud, som dessa hava att utse i trakter, där sportfisken förefinnas. Till sådana ombud, vilkas distrikt synas kunna bestå av en eller flera socknar allt efter socknarnas storlek och tillgången på fisken, torde lämpa sig landsfiskaler, skollärare m. fl. personer, som äro väl inne i ortsförhållandena. Fisketillstånd, avseende större områden än ombuds distrikt, synes för vinnande av större kontroll böra medgivas endast av länsstyrelsen. E n viss prövningsrätt vid fiskekortens utlämnande torde böra tillerkännas

utfärdarna. Sålunda bör fiskekort kunna vägras person, som blivit straffad för överträdelse av fiskeriförfattningarna, såvida detta icke inträffat för längre tid tillbaka. Fråga om vägran att utlämna fiskekort bör emellertid av ombud överlämnas till länsstyrelsens prövning. För undvikande av att för många upplåtelser göras i samma fiskevatten böra länsstyrelsen och ombuden hava att snarast meddela varandra nödigunderrättelse rörande beviljade fiskekort och de vattendrag, som i dem avses. För att uppmuntra till ansökningar om upplåtelser av förevarande slag böra avgifterna för fiskekorten icke sättas alltför höga. Den, som gör sig förfallen till olaga fiske, bör gä förlustig sitt fiskekort. E n viktig förutsättning för att allmänheten skall begagna sig av de förmåner kronans fisken erbjuda och sålunda upplåtelser i större antal komma till stånd är att upplysningar meddelas allmänheten rörande fiskena och de villkor, varunder de upplåtas. Ej minst gäller detta rörande sportfiskena. De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande förvaltningen av kronans fisken och dessas tillgodogörande hava dels sammanförts uti en förordning angående grunder för förvaltningen och tillgodogörandet av vissa kronan tillhöriga fiskevatten samt en kungörelse om rad vid utfärdande av fiskekort är att iakttaga, dels ock föranlett vissa ändringar och tillägg till 1, 2, 7 och 18 §§ fiskelagen samt 24 och SO §§ fiskeri st adg an. Ändringarna i sistnämnda tre författningsrum omhandla fall, då fiskekort må beslagtagas eller skall vara förbrutet på grund av förseelser mot fiskeförfattningarna. Tillika synes böra göras den jämkning i nuvarande 21 § fiskelagen (22 § i de sakkunnigas förslag) att, såsom redan gäller beträffande kronans överloppsmarker, länsstyrelse i stället för domänstyrelsen erhåller befogenhet att meddela tillstånd för innehavare av allmänt kronofiske å kronopark att mot avgift uppsätta bod i och för fiskets tillgodogörande. Det intrång, som genom dylik upplåtelse göres å kronoparken, torde icke vara av beskaffenhet att böra föranleda att upplåtelse av fisket och av plats för bod bör ske av skilda myndigheter. Innan upplåtelse sker, bör givetvis skogsstaten därom erhålla kännedom för beredande av tillfälle åt densamma att framkomma med de erinringar, som från dess sida må vara att framställa. Härförutom bör i samband med eventuellt genomförande av de sakkunnigas förslag jämkning ske i kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner ävensom tillägg göras till instruktionen för lantbruksstyrclsen.

73 De allmänna kronofiskena äro för närvarande föremål allenast för Borttagande ett obetydligt utnyttjande och lämna föga inkomst. Såsom ovan fram- Zndlflid hållits torde en av anledningarna härtill vara, att jämlikt 7 § fiskelagen fiskluppiåteiupplåtelse av dylika fisken får ske allenast till personer, som äro boende *eL£"j*?'ej^ inom den socken eller det härad, där fisket är beläget. Givet är att en dylik begränsning måste verka hämmande på frekvensen av upplåtelserna, enär konkurrens om dem i hög grad uteslutes; och framträder bestämmelsens olämplighet särskilt i sädana fall, då inom socknen eller häradet finnas flera fiskevatten än befolkningen behöver eller befolkningen av en eller annan anleduing icke begagnar sig av därvarande kronovatten. Bestämmelsens kvarstående skulle i övrigt omöjliggöra införandet av upplåtelse av s. k. sportfisken. Förevarande bestämmelse har sin grund i den historiska utvecklingen och återfinnes i såväl 1766 års som 1852 års fiskeristadgar. Det torde hava varit en tid, då den varit av icke oväsentlig betydelse. Innan jordbruket och skogshushållningen vunnit större utveckling och betydelse inom en bygd, hava fiske och jakt spelat en stor roll; och har det då varit av vikt att bygdens jordbruksbefolkning tillförsäkrades i trakten varande förmåner av dylikt slag Allt efter som jordbruket och skogsdriften gått framåt och lämnat bärgning åt brukaren, har han kunnat alltmer upphöra att ägna sig åt nämnda tidsödande och ofta mindre givande sysselsättningar. Detta bestyrkes av utvecklingen inom övre Norrland sådan den ännu i våra dagar ter sig. Inom kustlandet, där åkerbruket kommit längst, torde fisket och jakten såsom binäringar till jordbruket kunna sägas hava förlorat sin betydelse. I de emellan kustlandet och fjällregionen belägna stora skogstrakterna har väl den fortskridande odlingen vänt uppmärksamheten från de biinkomster, fisket och jakten kunna skänka densamma. Härtill har även i hög grad bidragit de goda tillfällen till mera stadigvarande extra förtjänster, som skogsarbetet medgiver. Dock äro särskilt inom vissa trakter fisket och jakten fortfarande att räkna med såsom ett beaktansvärt tillskott i inkomsterna. Ser man på förhållandena i fjällbygden, eller i stort sett området ovan odlingsgränsen, har jordbruket, som där ofta har att kämpa med stora svårigheter, icke nått större utveckling, varjämte skogsdriften med hänsyn till den ringa tillgången pä värdefullare skog ej kan bliva av större betydelse. Fiske och jakt visa sig där utgöra en hjälp för jordbrukaren, som, om den saknades, skulle komma att medföra avsevärda olägenheter. Att vinna stöd för dessa påståenden i en statistik rörande upplåtelser av kronofisken inom ifrågavarande olika trakter låter sig på grund av förhållandena icke göra. Inom kustlandet finns icke något större antal kronofisken, och vad beJakt- och

fiskesakkunniga.

träffar fjällområdena har dels på grund av gällande lagstiftning och dels såsom en följd av den uppfattning, som allt intill senare tid bland befolkningen varit rådande därutinnan att densamma skulle äga fri fiskerätt i kronans vatten, icke förekommit några upplåtelser förr än på de allra sista åren. Nämnda uppfattning har vunnit stark utbredning även i skogslandet mellan kustområdet och fjällen. Ehuru den under senare tid synes något hava rubbats genom myndigheternas skärpta tillsyn, torde den dock i viss mån förklara, att antalet upplåtelser av allmänna kronofisken i skogslandet förekommit i jämförelsevis obetydlig omfattning. Delvis torde dock detta kunna tillskrivas jämväl det mindre behov av fiskeupplåtelser, som därstädes lärer förefinnas. I överensstämmelse med vad ovan anförts och den kännedom, de sakkunniga i övrigt förvärvat rörande nu förevarande förhållanden, anse de sig kunna utgå från, att den i 7 § fiskelagen intagna bestämmelsen, att däri omförmäld fiskerätt endast kan tillerkännas »inom häradet eller socknen» boende, saknar större betydelse. Vad särskilt angår trakterna ovan odlingsgränsen, skola upplåtelser av fiskerätt därstädes verkställas i enlighet med 31 § renbeteslagen, därvid redan nu någon uteslutande rätt eller företrädesrätt icke tillkommer härads- eller sockenbor. Inga mera nämnvärda olägenheter synas vara förenade med ett borttagande av förevarande i 7 § fiskelagen intagna inskränkning i upplåtelserätten. Däremot utgör dess kvarstående ett avsevärt hinder för ett rationellt tillgodogörande av de allmänna kronofiskena. Härutinnan må särskilt erinras om den betydelse upphävandet av ifrågavarande inskränkning torde få för övre Norrland, i det att yrkesfiskare vid kusten, som under vinterhalvåret ej finna tillräcklig sysselsättning genom fiske i saltsjön, då utan tvivel skola begagna sig av möjligheten att förvärva fiskerätt i kronans vatten inåt landet. De sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att bestämmelsen utgår och att rätten att erhålla fiskeupplåtelser göres fri för envar. De sakkunniga vilja emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att de föreslagit vissa tilläggsbestämmelser till 31 § renbeteslagen, varigenom fjällbefolkningens fiskebehov skulle bättre tillgodoses än gällande föreskrifter medgiva. särskilda förDe sakkunniga hava, enligt vad ovan framhållits, föreslagit, att rörande månCr uIare c^e ^ lapparnas förmån disponerade fiskena ovan odlingsgränsen i Norrman odlings, bottens och Västerbottens län samt ä renbetesfjällen i Jämtlands län grälen. s kulle gälla samma bestämmelser beträffande förvaltningen som för andra kronan tillhöriga fisken. I övrigt skulle med avseende ä förstnämnda fisken tillämpas föreskrifterna i 31 § renbeteslagen. Med hän-

75 syn till den jordbrukande befolkningens ställning inom lappmarkernas fjälltrakter, eller närmare bestämt områdena ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, hava emellertid särskilda föreskrifter ansetts behövliga för att trygga och i någon mån utvidga denna befolknings av fisket beroende utkomstmöjligheter. En sådan ordning kan emellertid icke genomföras utan en viss inskränkning i den lapparna därstädes tillförsäkrade rätt med avseende å de odisponerade kronofiskena. Till belysande av denna fråga må något erinras om de förutsättningar, varunder bosättningen i lappmarkerna tillkommit. När ett nybygge upptogs därstädes, skulle detta enligt mdbyggesförfattningarna ske ä plats, som i anseende till jordmånen var duglig till odling. För ett nybygges upptagande var emellertid tillgången på naturliga slåtterängar samt fiske och jämväl jakt av väsentlig betydelse. Isynnerhet under första tiden, innan någon odling å stället hunnit ske, grundades nybyggarens utkomst till största delen å de naturliga tillgångar av förevarande slag, som funnos i trakten. Vad nu särskilt angår fisket, framgår dess betydelse bland annat därav, att i de utslag, som Konungens befallningshavande hade att meddela rörande rätt till nybygges anläggande., understundom särskilt omnämnes, att för nybygget tillräckligt fiske funnes i trakten eller i vissa angivna vatten, till vilka nybyggaren hänvisades. Men vare sig sådant omnämnande förekom eller ej, utgick man från att denne skulle äga tillgång till fiske liksom till jakt. Lapplandsnybyggarnas fiske- och jaktutövning kom emellertid att innebära konkurrens med lapparnas sedan urgamla tider nyttjade jakt och fiske. Till reglerande härav meddelas i lappmarksförfattningarna en del bestämmelser, avsedda att begränsa nybyggarnas rätt i förevarande hänseende. I reglementet den 24 november 1749 »för dem, som antingen redan bo och bygga i Lappland eller ock hädanefter till landets uppbrukande därstädes sig nedsätta vilja», stadgas sålunda beträffande fisket, att »sä mycket möjligt är bör en var nybyggare bibehållas vid fiske till sitt behov». Ovan (sid. 50) har omnämnts, att enligt lappfogdeinstruktionen den 5 augusti 1760 lapparna skulle bibehållas vid »ren djursbete, fisk- och djur fång» å de lappland, vilka icke bleve anslagna till nybyggare, samt att enligt 1749 års lappmarksreglemente fogden skulle söka att bilägga de tvister, som uppkomme mellan nybyggare och lappallmogen bland annat rörande fisket, och tillhälla en var att förbliva vid sitt rätta näringsfång. Dessa bestämmelser synas emellertid snart hava rakat i glömska, om de ens någonsin efterlevts. Härtill torde i viss mån hava bidragit otydligheten i gällande lagstadganden. I såväl 1766 och 1852 års fiskeristadgar

som i 7 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 förekommer ovan omförmälda stadgande, att ström- och insjöfisken vid kronans allmänningar — under vilket uttryck inbegreps jämväl kronans oavvittrade skogsområden i lappmarkerna — ägde alla, som bodde inom häradet eller socknen, att med tillstånd av Konungens befallningshavande nyttja mot avgift, som för begagnande av sådant allmänt kronfiske funnes skälig. Hemman, som vore anlagda på dylik mark, skulle dock, intill dess delning försiggått, njuta fritt fiske. Sistnämnda uttryck torde hava tillämpats så, att, innan avvittringen genomförts, befolkningen ansetts äga rätt att avgiftsfritt fiska var den ville inom socknen. Vid en jämförelse med åberopade föreskrifterna i 1749 års lappmarksreglemente och 1760 års lappfogdeinstruktion samt det sammanhang, vari nämnda regel förekommer i fiskeristadgarna och fiskelagen, synes bestämmelsen emellertid endast innebära, att nybyggarna skulle äga att utan att behöva begära Konungens befallningshavandes särskilda medgivande och utan särskild betalning begagna de fisken, vartill de på grund av lappmarksreglementet kunde vara berättigade. Riktigheten av denna tolkning bestyrkes av ordalagen i 1766 års fiskeristadga, som till anförda bestämmelse rörande härads- och sockenbornas fiskerätt i de allmänna kronofiskena fogar följande erinran: »den sig vid sådana fiskelägenheter nedsätta vill att fiske jämte uppodling idka, anmäle sig hos Konungens befallningshavande och erhålle byggningsplats som lägenheten medgiver, varefter dess ärliga avgift lämpas, sedan frihetsåren till ända lupit». Härav framgår, att man 1766 hade i minnet nybvggarnas särskilda fiskerätt, samt att Konungens befallningshavandes medgivande till nybyggesanläggning i sig innebar tillstånd till visst fiske, för vilket avgift skulle utgå därigenom att fiskeförmåner inräknades i skatten för hemmanet. I tillämpningen har även visat sig att man haft viss uppfattning om att fisket i fjällsjöarna uppe i de områden, som särskilt räknades såsom lapparnas renbetesland, tillkomme lapparna att ensamma utnyttja, varjämte man icke ansett sig få utsträcka fisket till annan socken. Härmed må jämföras den utredning rörande lapparnas rättigheter med avseende å fiske, som lämnats här ovan (sid. 49 o. följ.). Av denna framgår, att enligt de i 1898 års renbeteslag givna, nu gällande beslämmelser lapparna tillförsäkrats vidsträckta rättigheter att själva idka fiske inom de områden, där de äga bedriva sin renskötsel, samt att fisket i kronans vatten ovan odlingsgränsen skall, i den mån lapparna ej behöva för egen del använda detsamma, genom utarrendering tillgodogöras för deras räkning. Ovannämnda bestämmelse i 7 § fiskelagen må emellertid vara före-

mål för den ena eller andra tolkningen. Sedan avvittringen numera blivit slutförd, har bestämmelsen, i den del den avser fiskerätt i oavvittrad trakt, allenast historisk betydelse. Huvudregeln rörande den fiskerätt, som i avvittrade trakter tillkommer hemmansinnehavare, återfinnes i 5 § fiskelagen, där det stadgas, att i insjöar och rinnande'vatten strandägaren må, utan intrång av annan, nyttja fiskevatten, som är beläget inom hans fastighets rå och rör eller eljest till dess ägor höra. Denna regel gäller även lappmarkernas fjällbor. Emellertid är, såsom ovan berörts, förhållandena i verkligheten helt annorlunda. De i de vidsträckta lappmarkerna kringspridda nybyggarna, vilkas åtgöranden endast i ringa grad kunnat bliva föremål för de övervakande myndigheternas kontroll, hava allmänt haft den uppfattningen, att de ägde utan tillstånd begagna sig av de tillgångar av fiske och även jakt, som naturen erbjöde. Till denna uppfattning torde hava bidragit, förutom frånvaron av kontroll, dels tanken att det icke kunde innebära större orätt att av förefintligt överflöd tillvarataga vad annars icke skulle kommit till någon nytta, dels ock de i ämnet gällande författnings föreskrifternas otydlighet, Tecken finnas dock, som tyda på att befolkningen börjat få uppmärksamheten riktad pä begränsningen i dess rättigheter. En annan ej oviktig anledning till befolkningens benägenhet att begagna sig av kronans fisken torde vara det behov, som i många fall förelinnes att för utkomsten tillgodogöra sig även sådaua fisken. I annat sammanhang (sid. 73, 74) har erinrats, att nybyggarnas behov av fiskevatten i icke ringa grad är beroende av jordbrukets utveckling samt att i fjälltrakterna jordbruket i allmänhet star på en jämförelsevis låg ståndpunkt. Sistnämnda förhållande sammanhänger därmed, att jordbruket ännu i stor utsträckning är baserat pä bruket av ströängar, så att den största delen av det foder, som behöves för kreaturens utfodrande under den tid de icke kunna gå ute på bete, insamlas av den naturliga gräsväxten å de runt om kringspridda myrängarna, Inom vissa trakter, särskilt i Norrbottens län, är dessutom jordmanen av dålig beskaffenhet och försvårar uppkomsten av bärkraftiga gårdar. Under senare tid har emellertid mångenstädes försports stort intresse för införande av mera rationella jordbruksmetoder. Särskilt inom Västerbottens läns fjälltrakter torde med hänsyn till där radande gynnsammare förhållanden och de av staten i samband med avvittringen vidtagna åtgärder för ströängssystemets avveckling kunna väntas en stark uppgång av jordbruket med utveckling av odlingarna invid gårdarna. Sådana förhållandena ännu äro och delvis under långtid torde förbliva, kommer emellertid befolkningen även här att i stor

utsträckning söka stöd för sin utkomst av den avkastning naturen, utan förberedande arbete frän nybyggarnas sida, skänker; och icke minst fisket kommer att fortfarande ingå såsom ett viktigt led i hushållningen. Till belysande härav hänvisas till de vid detta betänkande såsom bilaga B (sid. 112) fogade två tabeller, grundade på uppgifter, vilka av de sakkunniga under år 1916 inhämtats genom direkt till de ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län bosatta hemmansinnehavarna ställda förfrågningar och landsfiskalernas uttalanden rörande de avgivna svaren. Dessa tabeller lämna en överblick över antalet hushåll, som bedriva fiske, den fiskmängd, som brukar erhållas, och huru stor del därav som förbrukas av befolkningen själv ävensom det antal vatten, vari varje hushåll fiskar. Såsom av dessa tabeller framgår, kan medeltalet av den fiskmängd, som konsumeras i ett hushåll inom fjälltrakterna i vartdera av Norrbottens och Västerbottens län, beräknas till respektive 208.5 6 kilogram och 73.4 0 kilogram. Detta torde avsevärt överstiga medelförbrukningen av fisk inom landet, särskilt om hänsyn tages därtill att de till grund för tabellerna liggande uppgifterna endast äro approximativa och att de verkliga siffrorna för förbrukningen torde vara att söka ej obetydligt över de i tabellerna upptagna. Vid avvittringen torde vid utläggningen av skiftena för de särskilda hemmanen och hemmanslotterna föga hava tagits i beräkning, att skiftena förlades så. att största fiskemöjligheter därigenom tillförsäkrades innehavarna. Med hänsyn till talrikheten av vattendragen samt att boplatserna med däromkring varande uppodling i de allra flesta fall äro belägna vid sjöar och älvar, torde dock vid avvittringen nästan undantagslöst åtminstone något fiskevatten kommit att höra till varje då utlagd hemmanslott Men denna förmån kan naturligen hava utfallit ganska olika, så att vissa hemman törhända fatt mer än de behöva, andra däremot mindre omfattande eller fiskefattiga vatten. Härtill kommer, att genom uppdelning av hemmanen mellan flera brukare de fiskeberättigades antal undan för undan ökas, varigenom utnyttjandet av hemmanens egna fiskevatten alltmer stegras. . Anmärkas må vidare, att i de av länsstyrelsen i Västerbottens län rörande avvittringen i länets fjälltrakter meddelade utslagen vattenrätten i de större vattensystemen förbehållits kronan, varav följer, att de hemman, som gränsa intill dessa vatten, komma att där sakna vattenrätt och jämväl fiskerätt. Kungl. Maj:t i regeringsrätten har emellertid efter av särskilda avvittringsdelägare anförda besvär upphävt länsstyrelsens utslag och bibehållit de klagande jordägarna vid vattenrätten. I den mån besvär mot

de övriga utslagen ej anförts och vattenrätten sålunda frångår fastighetsinnehavarna, torde även härigenom kunna föranledas, att fastighets fiskerätt blir otillräcklig för att tillgodose innehavarens behov. Emellertid föreligger fråga rörande en allmän reglering av fastighetsinnehavarnas rätt till vattnet uti förevarande vattendrag, i samband varmed även spörsmålet om deras fiskerätt skulle vinna sin lösning. Av protokollen över de nyligen avhållna avvittringsförrättningarna i fjälltrakterna i Västerbottens län och den nyligen avslutade efteravvittringen inom Arjeplogs socken i Norrbottens län liksom av särskilda till Kungl. Maj:t ingivna framställningar framgår, att befolkningen varit synnerligen angelägen att dess intressen med avseende å fisket tillgodoses. Sålunda hemställde avvittringsdelägarna i Vilhemina avvittringslag, att de måtte bibehållas vid sin av ålder innehavda fiskerätt i de vattendrag, som föreslagits skola bibehållas åt kronan; och vitsordade förrättningsmännen delägarnas behov av fiske samt uttalade sig för att fiskerätt mätte tillkomma delägarna jämväl å områden, som vid avvittringen komme att redovisas såsom kronopark eller i övrigt tilläp-p-as kronan. Avvittringsdelägarna i Sorsele avvittringslag utgingo från, att de skulle bibehållas vid sin gamla »rätt» till fiske i de för kronans räkning avsatta vattendragen. I sammanhang med avvittringen i StenseleTärna avvittringslag framhöllo jordägarna önskvärdheten av att fiske finge avgiftsfritt bedrivas i kronans fiskevatten; och har detta önskemål, vars berättigande vitsordats av förrättningsmännen, vidare utvecklats uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 24 april 1918 från jordbrukare inom Tärna socken. Vidare hava vid efteravvittringen i Arjeplogs socken socknemännen framhållit angelägenheten av att bliva bibehållna vid »den rätt till fiske i kronans vatten, som de sedan urminnes tider åtnjutit.» Vid överbringande av denna framställning till chefen för jordbruksdepartementet har länsstyrelsen i Norrbottens län såsom sin mening framhållit, att det föreligger ett oavvisligt behov för befolkningen i förevarande trakter att i kronans vatten äga tillgång till en fiskerätt av vidsträcktare innebörd än den, som nu gällande författningar medgiva, Erinras må i detta sammanhang, att Kungl. Maj:t genom beslut den 22 juni 1917 beträffande Vilhelmina och Stensele-Tärna avvittringslag förordnat, att i Konungens befallningshavandes utslag rörande avvittringen därstädes skulle för hemmansägare eller åbo, som, på grund därav att vid avvittringen vattendrag blivit undantaget för kronans räkning, skulle mista den fiskerätt, honom eljest tillkommit, införas tillstånd att utan avgift tillsvidare begagna sig av den fiskerätt i samma vatten-

drag, vilken före avvittringen tillkommit innehavaren av den av honom brukade fastigheten. Åven enligt de sakkunnigas uppfattning torde med hänsyn till jordbrukets ställning och fiskets betydelse såsom binäring till detta vara nödvändigt att den i fjälltrakterna, eller närmare bestämt trakterna ovan odlingsgränsen, bosatta befolkningens fiskebehov säkerställes genom vidgad möjlighet att erhålla tillgång till fiske i kronans vatten. Tillgången på fiskevatten torde även medgiva, att en viss frikostighet visas, utan att lapparnas intressen i större mån trädas for nära. Säkerligen torde vid en lämpligen avvägd rätt i sådant hänseende för traktens fastighetsinnehavare lapparnes egna fiskebehov kunna väl fyllas och ändock fiskevatten finnas kvar, vilka kunna bliva föremål för upplåtelser även till andra än nämnda fastighetsinnehavare. Emellertid kräves, att en bestämd ordning införes, så att icke varje fastighetsinnehavare tillätes att fiska varhälst och i huru mänga vatten, han själv finner lämpligt. Härigenom skulle säkerligen statens övriga intressen i förevarande vatten gä förlorade, varjämte oordningar lätt kunde uppkomma de enskilda emellan vid fiskets utövande. Med den erfarenhet, som vunnits rörande befolkningens uppfattning om dess rättigheters omfång, torde även vara att förutse, att, om en dylik allmän rätt medgåves, medvetandet om rättens begränsning så småningom skulle försvinna. Fiskerättighets åtnjutande synes fördenskull böra göras beroende av särskilt tillstånd. Tillfälle att förvärva fiskerätt av förevarande •slag bör tillkomma varje brukare av jordbruksfastighet. Ingen bör dock erhålla större rättigheter än som äro av omständigheterna påkallade. Det avgörande härvid synes böra vara detsamma, som enligt lappmarksreglementet skulle vara bestämmande, då hemmanen först upptogos såsom nybyggen, nämligen husbehovet. Fastighetsinnehavarens huvudsakligaste arbete bör nedläggas på jordbrukets skötsel och utveckling, och fisket bör endast vara ett direkt stöd för hushållet. Vill han därutöver i andra vatten än dem, varöver han äger själv disponera, bedriva fiske för avsalu, synes han få finna sig uti att därvidlag komma i samma ställning som yrkesfiskare. Har han sålunda tillräckligt med fiskevatten vid fastigheten för att tillgodose skäligt husbehov, torde fiskerätt i kronans vatten icke i nu förevarande ordning böra tillerkännas honom. Saknar han däremot detta, bör han, om han så önskar, kunna erhålla fiskerätt i den utsträckning, att hans husbehov fylles. Vid bedömande av frågan härom synes man emellertid icke kunna bortse från de fall, då hemman, törhända med tanke pä de biinkomster

som kunde stå att vinna genom j a k t och fiske, uppdelats i så små lotter, att innehavarna icke kunna därå bliva besutna. Till förhindrande i sin man av uppkomsten av dylika jordbruk, vilka i dessa karga trakter för sina innehavare oftast medföra fattigdom och nöd, varpå talrika exempel kunna framvisas, synes länsstyrelsen från början böra göra vederbörande underkunniga om att intet stöd av fiskeupplåtelse kan påräknas för nyupptagna jordbruk, som icke kunna utvecklas att giva sina innehavare bärgning. Snarare böra sådana jordbrukare hänvisas att snarast söka sitt uppehälle under mera betryggande förhållanden. Då förevarande fiskerättighets ändamål är att stödja jordbruket, bör den sammanhänga med innehavet av den fastighet, till vars förmån den gives, så att jordinnehavaren går fiskerätten förlustig, då han upphör att innehava fastigheten. Rättigheten bör emellertid tilldelas fastighetsinnehavaren personligen och icke sä bindas vid fastigheten, att vid inträdda förändringar med avseende å storleken av fastighetsinnehavarens hushåll eller behov i övrigt av fiskerättigheten en reglering därav förhindras. Såväl med hänsyn härtill som de rubbningar, vilka under årens lopp kunna uppkomma i tiskebestånden i de sjöar, som upplåtits till brukande, böra upplåtelserna ske på viss bestämd tid. För att befria fastighetsinnehavaren frän allt för ofta återkommande besvär med rättighetens förnyande samt dessutom skänka densamma nödig stadga bör emellertid upplätelsetiden icke sättas alltför kort. För fiskerättighet bör erläggas viss avgift. Enär denna mindre bör avse att motsvara värdet av den upplåtna förmånen än vara en erinran om begränsningen av den förvärvade rättigheten, torde den i denna sin egenskap av recognitionsavgift böra vara mycket låg. I överensstämmelse med vad nu gäller bör avgiften tillfalla lappväsendet att användas till förmän för lapparna. Upplåtelse av husbehovsfiske bör ske med lapparna bibehållen rätt att själva fiska i det upplåtna fiskevattnet. Likaså bör dylik upplåtelse icke utgöra hinder för medgivande av sportfiske i samma vatten, enär sådant fiske där lärer kunna ske utan nämnvärt inträng för den till fiske i vattnet berättigade fastighetsbrukaren. Tydligt är för övrigt att utdelande av dylika fiskerättigheter måste bliva beroende därav, att lapparnas behov av fiske icke trades för nära, samt av tillgängen på fiskevatten i trakten. Enligt bestämmelserna i 31 § renbeteslagen skall, innan upplåtelse av fiske må ske å de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden, vederbörande lappar höras i ärendet. Med hänsyn till karaktären av ifrågavarande upplåtelser till jordbruksidkarna i fjälltrakterna samt till förekommande av alltför mycken omgång torde lämpligen sagda Jakt- och

fiskesakkunviga.

stadgande kunna utbytas mot en föreskrift, att i dylika ärenden skall såsom representant för lapparna höras ordningsmannen i vederbörande lappby. Givetvis lärer länsstyrelsen komma att i dessa ärenden härförutom höra lappfogden. Hela denna ordning förutsätter en noggrann prövning ävensom en god kännedom om förhållandena i orterna. I förevarande fall likasom beträffande upplåtelser i allmänhet av kronans fisken synas länsstyrelserna därför vara bäst skickade att ombestyra utdelningen av fiskerättigheterna. Härvid bör länsstyrelsen följa den plan för fiskevattnens användning, som av lantbruksstyrelsen meddelas i enlighet med fastställda grunder. Enär bestämmelserna i förevarande ämne innebära inskränkning i lapparnas genom renbeteslagen tillförsäkrade fiskerätt, böra de upptagas i samband med föreskrifterna rörande samma rätt och sålunda inför;;s i 31 § renbeteslagen. Detta är av vikt även för betonande gent emot de bofasta av lapparnas särskilda privilegier, vilka, enligt vad erfarenheten visat, lätt bliva förbisedda. I det betänkande, som den 15 maj 1922 av de sakkunniga avgivits rörande ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m., har föreslagits vissa förmåner beträffande rätt för den jordbruksidkande befolkningen ovan odlingsgränsen att idka jakt å kronans marker därstädes, motsvarande den nu ifrågasatta rätten till fiske. I det förslag till avfattning av nämnda paragraf i renbeteslagen, som finnes fogat vid föreliggande betänkande, hava upptagits såväl sagda förslag till jakträtt som ovan ifrågasatta förslag till fiskerätt. Såsom ovan omnämnts plägar enligt dom än styrelsens beslut ät innehavare av skogstorp och odlingslägenheter samt särskilda arrendelägenheter å statens skogar medgivas rätt att fiska i sjöar och vattendrag, belägna å den kronopark, därå boplatsen ligger. Dylika upplåtelser, vilka verkställas med stöd av 7 § fiskelagen, må på grund av bestämmelserna i 31 § renbeteslagen icke ske i fiskevatten ovan odlingsgränsen. Till ovan nämnda slag av lägenheter komma numera lägenheter av ytterligare en typ, nämligen s. k. kolonat. Dessa upplåtas på kronoparker inom de sex nordligaste länen, med undantag av kronoparker ovan odlingsgränsen. Ett flertal dylika upplåtelser hava redan kommit till stånd. Enligt de beträffande dem för närvarande gällande provisoriska bestämmelserna innehavas kolonaten till en början på arrende. Efter viss tid och fullgörande av viss odlings- och byggnadsskyldighet äger innehavaren förvärva kolonatet med äganderätt.

83 I det betänkande, som den 31 maj 1922 avgivits av de s. k. kolonisationssakkunniga, har byggts på nyssnämnda grundprinciper för kolonats upplåtande. Beträffande kolonistens rätt till fiske hava bemälda sakkunniga anfört att, då kolonisten genom en honom medgiven rätt att idka fiske även i andra å kronoparken belägna fiskevatten än i dem, som möjligen i något enstaka fall tillfalla kolonatet, ofta skulle kunna erhålla ett icke föraktligt tillskott för att täcka sitt behov av livsmedel, det vore önskligt, om skogsförvaltningen vid utarrendering av fiskerätten i kronoparkeruas sjöar och vattendrag kunde bemyndigas att så vitt möjligt tillgodose kolonisternas intressen. I anslutning härtill hava kolonisationssakkunniga uttalat, att vid utarrendering av fiskerätten i kronan tillhöriga vatten kolonisternas intressen böra så vitt möjligt tillgodoses genom företräde för dem att erhålla arrendet, Till stöd för underlättande av fiskeupplåtelser i nu förevarande fall kan i viss mån åberopas samma skäl, som då fråga varit att tillförsäkra den jordbrukande befolkningen i trakterna ovan odlingsgränsen viss särskild fiskerätt i kronans vatten. Skogstorp och odlingslägenheter samt kolonaten kunna, särskilt i början av deras brukande, vara i behov av den förmän ifrågavarande fiskerätt erbjuder, varförutom hänsyn jämväl bör tagas därtill, att dessa jordbrukslägenheter ofta äro av mindre omfattning. Att tillerkänna innehavarna av dylika lägenheter samma förmåner till fiskerätt som föreslagits för fastighetsinnehavare ovan odlingsgränsen synes emellertid icke påkallat. I de flesta fall torde det lända lägenhetsinnehavarna till större gagn att använda sin arbetskraft på lägenheternas uppbrukning än på fiske. Kolonisationssakkunniga hava ej heller för sin del påkallat annan undantagsföreskrift, än att kolonisterna borde i någon mån gynnas vid utarrendering av kronofiske i trakten. Även enligt vår mening synes en viss förmån i sådant avseende böra beredas ifrågavarande lägenhetsinnehavare; och hava de sakkunniga i sitt förslag till förordning angående grunder för förvaltningen och tillgodogörandet av vissa kronan tillhöriga fiskevatten under § 6 ifrågasatt en bestämmelse, att upplåtelse av allmänt kronofiske skulle för husbehovsfiske kunna medgivas lägenhetsinnehavarna mot lägre avgift än som i allmänhet bör betingas därstädes. I överensstämmelse med det förslag, som av de sakkunniga framställts, skulle upplåtelser av kronans fisken å kronoparker, vilka upplåtelser hittills meddelats av domänstyrelsen, omhänderhavas av länsstyrelserna. Någon anledning synes näppeligen förefinnas att göra undantag härifrån, sä vitt angår fiskeupplåtelser till lägenhetsinnehavare å

84 kronoparkerna, Inga större svårigheter synas möta för att dessa upplåtelser ordnas av sistnämnda styrelser. Fiskerätt ft»

Ett starkt önskemål har framträtt, att statens tjänstemän, då de föltjänsten äro nödsakade att färdas i lappmarkernas obebyggda eller glest befolkade fjälltrakter, må äga rätt att för sitt uppehälle under resan avgiftsfritt begagna sig av fiske i kronans vatten. Bland de tjänstemän, för vilka en sådan förmån skulle vara av stor betydelse, märkas lappfogdar, landsfiskaler, lapptillsyningsmän ocli de av de sakkunniga föreslagna länsvakterna, Ett uttryck för behovet härutinnan har framkommit i ett utlåtande den 30 december 1913 från länsstyrelsen i Norrbottens län över en av lantbruksstyrelsen gjord framställning rörande utarrendering av kronans fiske i Stora Lulevatten m. m., däri länsstyrelsen ifrågasätter en rätt av förevarande slag för tjänstemän under resor ocli förrättningar i tjänsten. Pä grund av egen erfarenhet kunna de sakkunniga vitsorda det behov, som ofta uppkommer för tjänstemännen under deras resor i de obefolkade fjälltrakterna såväl inom lappmarkerna som i Jämtlands län att proviantera genom fiske i fjällvattnen. Vid sådant förhållande och då det fiske, som med angivna snäva begränsning i fiskerätten skulle komma att utövas av tjänstemännen, blir av ringa betydelse för fiskebeståndet i vattendragen, vilja de sakkunniga föreslå, att statens tjänstemän må av länsstyrelsen kunna medgivas rätt att under tjänsteresor i obebyggd trakt ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län samt inom renbetesfjällen i Jämtlands län för uppehälle under färden avgiftsfritt fiska i där belägna vatten, vilka icke blivit med ensamrätt utarrenderade eller avsatts för fiskeriundersökningar. Vid missbruk bör fiskerätten kunna indragas. Erinras må, att en liknande förmån av de sakkunniga föreslagits skola kunna tillerkännas tjänstemän jämväl med avseende ä jakt å ifrägavarande områden. Bestämmelser härom hava föreslagits skola införas i 31 § i 1898 års renbeteslag, enär de innebära inskränkning i de lapparna enligt samma lagrum medgivna förmåner. I samband med frågan om utnyttjandet av kronans fiskevatten vilja de sakkunniga upptaga ytterligare uågra förslag, som därutinnan kunna vara av viss betydelse.

Avsä.tanie Såväl för uppgörande av rationella planer för kronofiskenas eko'oTvcUmkap- uomiska tillgodogörande som för utvecklingen av fiskerihushållningen

och införande av en rationell fiskevård icke blott i statens utan jämväl %« underi de enskildas fiskevatten krävas ingående undersökningar rörande åt- sö!intn9arskilliga praktiska och teoretiska spörsmål angående fisket, såsom lämpligaste betingelserna för olika fiskarters trevnad, fiskevattens lämplighet för olika fiskarter samt möjligheten att höja vattnens produktionsförmåga. Likaså måste olika fiskemetoder göras till föremål för undersökning. Det är ett synnerligen vidsträckt arbetsfält, som här föreligger, och behovet av en undersökningsanstalt för ändamålet har gjort sig starkt gällande. För utförande av dessa undersökningar kräves tillgång till lämpliga vattendrag, dit de kunna förläggas och där under den tid försöken pågå fiskerätt åt utomstående icke må upplåtas. Då naturförhållandena i vårt land äro sjmnerligen växlande och man icke pä en enda plats kan finna fiskevatten, som representera dessa olika förhållanden, måste tillgång till försöksvatten finnas inom skilda delar av landet, Det har synts de sakkunniga som skulle behovet härav kunna på ett lämpligt sätt fyllas genom att kronans fiskevatten finge i nödig utsträckning disponeras för ändamålet. Då härvidlag icke kan bliva tal om att samtidigt begagna mera än ett fåtal vatten i skilda trakter av landet och många undersökningar säkerligen icke komma att fortgå under längre tid i samma vatten, torde en dylik upplåtelse av försöksvatten icke komma att i nämnvärd grad inverka på det ekonomiska tillgodogörandet av kronans fisken. På Kungl. Maj:t bör ankomma, att i varje fall bestämma vilka vattendrag, som få för ändamålet disponeras. Enligt de sakkunnigas förslag om vissa ändringar i fiskelagen skulle Kungl. Maj: t tillförsäkras en allmän rätt i sådant avseende. Bestämmelser i ämnet hava i övrigt intagits i § 15 i förslaget till förordning angående grunder för förvaltningen och tillgodogörandet av vissa kronan tillhöriga fiskevatten samt i förslaget till ändrad lydelse av 31 § i 1898 års renbeteslag. Enligt 14 § fiskelagen medgives i särskilda fall rätt att avstänga utsträckning sund, tillflöde eller avlopp. Det stadgas därstädes, att sund, tillflöde Zstän^sutd eller avlopp, varigenom vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske, har m. vi. gemenskap med annat vatten, må länsstyrelsen på ansökan av delägarna i gemensamhetsfisket giva delägarne lov att avstänga medelst anordning, som hindrar fisken att framgå. Där fråga är om fiskebyggnad eller anordning, vars tillåtlighet enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall vad därom är stadgat jämväl lända till efterrättelse. Det har synts de sakkunniga önskvärt, att en motsvarande möj-

lighet beredes även beträffande andra vatten, än där gemensamhetsfiske finnes inrättat, Även i dylika vatten kan det vara av största betydelse för fiskehushällningen, att de göras slutna. Medgivandet bör sålunda kunna avse alla de vatten, i vilka en sådan avstängning kan vara avbetydelse för fisket och där den kan genomföras utan avsevärt men för andra fiskeberättigade. Annans fiskeintresse torde få anses vederbörligen beaktat genom den i paragrafen intagna bestämmelsen, att såväl rättsägande som sakkunnig skola höras. Ett bifall till de sakkunnigas förslag påkallar någon jämkning jämväl i 31 § fiskeristadgan. Fiskedammar Det har visat sig, att fiskevatten understundom kunna utnyttjas (2 kC ''icf-v) ~ betydligt bättre, om med fisket förknippas dammhushällning i viss skala. Fiskens lek kan ofta försiggå under gynnsammare betingelser, om leken hålles i särskilda lekdammar. Likaså kan ynglet av många fiskar bättre skyddas och dess utveckling befrämjas, om det får tillbringa lämplig tid i särskilda tillväxtdammar och först på ett senare utvecklingsstadium utsläppes i det fria vattnet. Även fiskevattnets besättande med olika fiskslag kan ofta ordnas mera rationellt, om på detta sätt dammar finuas att tillgå för fiskens lek och tidigare utveckling. Kronan skulle säkerligen i många fall kunna erhålla större inkomst av sina fiskevatten, om möjlighet till dainmhushållning förefunnes. Upplåtelse av mark för fiskedammar bör givetvis ifrågakomma endast där marken är av ringa värde och icke kan pä annat sätt med större ekonomiskt utbyte tillgodogöras, såsom exempelvis för jordbruksdrift. Med hänsyn till de olika synpunkter, som vid upplåtelse av ifrågavarande slag kunna göra sig gällande från å ena sidan de myndigheter, som hava att bevaka fiskerinäringens intressen, och å andra sidan de myndigheter, som företräda statens domäner, synas, åtminstone i början, innan någon erfarenhet vunnits, upplåtelserna böra ske genom Kungl. Maj:t. Förslag om Enligt 8 § i Kungl. Maj:ts reglemente den 22 december 1911 vissa ändrin- fö? nationalparkernas förvaltning äger vetenskapsakademien att, där så 9 7erna"for" utan olägenhet kan ske, lämna tillstånd till fiske med krok i vatten national, beläget inom vissa av de större nationalparkerna, I övrigt är fiske inom parkerna. p a r k e r n a f ö r allmänheten förbjudet. De sakkunniga hava ej anledning att föreslå någon ändring i dessa bestämmelser för de vatten, som ligga helt inom nationalparkerna. Annorlunda är däremot förhållandet med de

vatten, som ligga utmed nationalparkernas gränser och endast delvis falla inom parkerna. Dessa vatten torde i allmänhet ej utgöra någon integrerande del av de naturområden, vilkas skyddande åsyftas med nationalparkerna. I den del av vattnen, som faller utom parkerna, får fiske bedrivas i vanlig ordning. Tydligt är att under sådana förhållanden icke med avseende å ifrågavarande vatten kan fullföljas parkernas ändamål att vara fridlysta områden, där naturen kan leva sitt ursprungliga liv och djurlivet lämnas orört att fritt utveckla sig. Skall så kunna ske, måste vattnen i deras helhet undantagas. Detta torde dock icke vara lämpligt eller från skyddssynpunkt behövligt, enär de inom parkerna belägna vattnen torde vara till fyllest. Från naturskyddssyn punkt kan det därför ej vara av någon betydelse, om fiskeupplåtelser ske i dessa vatten på liknande sätt som ifråga om kronans övriga vatten. Det skulle för övrigt särskilt i de vidsträckta lappländska nationalparkerna bliva fullkomligt omöjligt att övervaka, att personer, som erhållit rätt till fiske i den del av vattnet, som ligger utom nationalparken, ej under utövandet av fisket komma in på det område av vattnet, som tillhör nationalparken. Det synes de sakkunniga lämpligast, att dylika gränsvatten, där de ej av någon anledning må vara av särskilt värde ur naturskyddssynpunkt, undantagas frän nationalparkerna, så att dessas gränser utgöras av strandlinjen mot nämnda vatten. Anmärkas må i detta sammanhang, att i 13 § fiskelagen ansetts böra intagas en erinran rörande de särskilda regler, som gälla beträffande fiske å nationalpark. De belopp, som influtit genom upplåtelser av fiskerätt i kronans vatten, hava hittills tillfallit statens domäners fond, såvida ej fiskevattnen stått under förvaltning av annan myndighet än domänstyrelsen eller varit upplåtna för lapparnas räkning, dä inkomsten kommit vederbörande ämbetsverk eller lapparna till godo. Avkastningen av kronans fiskevatten torde hittills i föga utsträckning hava använts till fiskets främjande. I anslutning till sitt förslag rörande utnyttjandet av kronans fiskevatten på ett mera rationellt sätt än hittills i allmänhet varit fallet och till underlättande av detta förslags genomförande hava de sakkunniga unsett önskvärt, att ett starkare ekonomiskt stöd gives kronans fisken. De sakkunniga hava i sådant avseende föreslagit upprättandet av en statens fiskerifond, vilken de emellertid avsett skola hava till ändamål att jämväl i övrigt bidraga till fiskerinäringens främjande i landet. Till denna fond skulle ingå inkomsterna från kronans av lantbruksstyreisen förvaltade fisken under kronans egen disposition, avgifter

Statens

fisker,fon

för fiskepass samt i vissa fall böter (jfr §§ 14 och 16 förslag till förordning angående grunder för förvaltningen och tillgodogörandet av vissa kronan tillhöriga fiskevatten samt §§ 2 och 8 förslag till förordning angående fiskepass för utlänningar). Fonden, för vilken Kungl. Maj: t skulle hava att fastställa reglemente, skulle i första rummet användas till bestridande av alla utgifter för upplåtelser av kronans fisken, för förbättrande av dessa i syfte att vinna högre avkastning samt för bevakning av kronans fisken och tillsyn över fiske för fattningarnas efterlevnad. Skall sportfisket i kronans vatten kunna nå en större omfattning, torde det bliva nödvändigt att driva en viss propaganda därför, t. ex. genom tryckning av broschyrer med upplysningar om lämpliga Rportfiskevattens belägenhet m. m. Vissa av kronans fasta fisken torde genom mer eller mindre omfattande ombyggnader kunna lämna bättre längst eller bliva billigare i drift. Fisket i en del vattendrag kan utan tvivel utnyttjas bättre, om fasta fisken uppföras. I andra vatten kan bättre avkastning säkerligen ernås genom inplantering av lämpligare fiskslag o. s. v. Dylika åtgärder kräva kostnader men komma å andra sidan att medföra större inkomster från fiskevattnen därigenom, att upplåtelserna bliva talrikare och avgifterna för dem högre. Fiskena göras räntablare. Fondens inkomster torde emellertid med tiden bliva ganska avsevärda, och betydande belopp kunna väntas bliva över för andra än nyssnämnda ändamål. Beträffande användandet av nämnda belopp synes ligga närmast till hands, att de, åtminstone så länge de ej äro av den storlek att de utgöra en inkomst för staten att räkna med, anslås till fiskerinäringens främjande i landet, Anslagen härför äro nämligen för närvarande ganska små. Bortsett från anslag till statens fiskeriadministration och insamlande av fiskeristatistik, har från och med år 1921 för fiskerinäringens understöd årligen stått till Kungl. Maj:ts förfogande 40,700 kronor, varjämte 75,000 kronor för år anslagits att utgå till hushållningssällskap och landsting. Sistnämnda summa har huvudsakligen använts till löpande utgifter såsom avlönande av fiskeritjänstemän, fisketillsyn och fiskodling i mindre skala, Däremot har, med undantag för vissa havsfiskeundersökningar, medel så gott som fullständigt saknats för mera omfattande utredningar rörande de olika fiskslagens levnadsförhållanden, fiskevattnens produktionsförmåga och andra dylika frågor av största betydelse för ett rationellt utnyttjande av vårt lands fisken. Då särskilt förslag föreligger rörande ordnandet av sådana fiskeriundersökningar, hava de sakkunniga ej anledning vidare ingå på dessa frågor utan vilja blott föreslå, att för undersökningar inom fiskerinäringens område måtte få användas en del av de medel, som inflyta från kronans fisken.

89 Fiskepass för utlänningar. Genom underlättande av fiskearrenden och särskilt genom införande av upplåtelse av sportfisken torde kunna antagas, att utlänningar i större utsträckning än för närvarande skola begagna sig av de tillfällen till fiske, som kronans vatten erbjuda. De sakkunniga vilja i i detta sammanhang erinra om den beskattning i form av skyldighet att utlösa jaktpass, som åläggas utlänningar, vilka här i riket vilja bedriva jakt. Såsom en lämplig beskattningsform anse de sakkunniga att en liknande avgift, som skulle utgå oberoende av den särskilda rätt utlänning må hava förvärvat att nyttja fiske i visst vatten, bör åläggas jämväl utlänningar, som önska här i riket idka fiske. Avgiften 0 för fiskepass synes emellertid böra sättas något lägre än för jaktpass, för vilket avgiften utgör för helt år 100 kronor och för dag 5' kronor. Då med^ avseende å fiskepass ingen skillnad bör göras mellan fiske i kronans och i enskildas vatten, hör skyldighet att lösa sådant pass inträda såväl i det ena som andra fallet. Undantag från dylik skyldighet bör medgivas utländsk undersåte för fiske, som av honom bedrives å fastighet, som han med Kungl. Maj:ts tillstånd besitter, ävensom främmande makts beskickning. Undantagas bör även norsk renskötande lapp vid utövning av den fiskerätt, som, enligt vad särskilt är stadgat, under vissa förhållanden tillkommer sådan lapp i vissa delar av riket. Skyldighet att lösa fiskepass skulle avse allenast fiske, som ej är yrkesfiske. Beträffande utlänning, som här i riket vill bedriva fiske såsom näringsyrke, gäller vad därom är särskilt stadgat. Likaså gälla särskilda bestämmelser i avseende på fiske, som bedrives av norska, danska och finska undersåtar i vissa gränsvatten. Även dylika fiskare böra befrias från skyldighet att lösa fiskepass. Bestämmelserna rörande fiskepass för utlänningar hava föreslagits skola införas i tvä särskilda författningar. Den ena av dessa skulle upptaga föreskrifter rörande utlännings skyldighet att lösa fiskepass jämte övriga huvudstadganden, under det den andra skulle giva formella regler angående passens utseende, förteckning hos vederbörande myndighet över utfärdade pass o. d. Jakt- och

fiskesakkunniga.

io

90 I överensstämmelse med vad som gäller vid försummelse att lösa jaktpass har överträdelse av förbud att fiska utan att förut hava löst 'fiskepass föreslagits skola beläggas med straff av böter från och med 5^till och med 100 kronor, varjämte den felande skall vara pliktig att erlägga den högsta för fiskepass fastställda avgift. Likaledes har, till vinnande av effektivare kontroll, upptagits bestämmelsen att för passavgifts erläggande skall svara, lika med den skyldige, den som till honom upplåtit fiskerätt eller tillåtit honom deltaga i fiske, med rätt för denne att för avgiftens återfående vända sig till den skyldige. För underlåtenhet att vid fiske medföra gällande fiskepass eller vägran att för vederbörande förete detsamma har föreslagits samma straffpåföljd, som för motsvarande fall tillämpas med avseende ä jaktpass. Slutligen har föreslagits stadgande, att fiskepass i allmänhet skall vara förverkat av den, som begär förseelse mot fiskeriförfattningarna. samt att pass må tagas i beslag från den, som a bar gärning anträffas fiskande å otillåten tid eller med förbjuden redskap. Med nuvarande formulering av 19 § fiskelagen torde redan en motsvarande rätt tillkomma där avsedda personer att beslag-lägga pass, vilket innehaves av den, som olovligen fiskar i annans vatten (18 § fiskelagen; 24 och 30 §§ fiskeristadgan).

91 Bevakningen av kronans fisken. För vinnande av det ändamål, som med fiskeförfattningarna avses, inledning. spelar bevakningsfrågan en viktig roll. Beträffande bevakningen kan särskiljas å ena sidan den tillsyn, som utövas till förhindrande av fiske i vatten, varöver den fiskande icke äger förfoga, och å andra sidan den kontroll, som hålles däröver att de bestämmelser, som i fiskeristadgan och andra författningar givits till förekommande av förödande fiske eller skydd i allmänhet för fiskehushållningen, efterlevas. För bevakningen i förra avseendet svara fiskevattenägarna själva, under det skyddsförfattningarnas efterlevnad, med hänsyn till det särskilda statsintresse som förefinnes med avseende därå, i första hand övervakas av statens funktionärer och särskilda tillsyningsmän. Dock må även delägare i fiskevatten tillse, att ordning där upprätthålles. De sakkunnigas uppdrag avser allenast kronans fiskevatten. Med hänsyn därtill att vissa av de personer, som hava tillsyn över kronans fisken, jämväl hava att öva kontroll över bestämmelser, som beröra enskildas fiskevatten, få de sakkunniga emellertid anledning att något komma in på frågan om bevakningen av sistnämnda vatten. För åstadkommande av en rationell ordning för skyddandet av kronans fisken möta ur kostnadssynpunkt stora svårigheter. Bevakningsområdena äro synnerligen vidsträckta. Kontrollen över kronans fiskevatten och fiskeförfattningarna utövas för närvarande, i nära anslutning till bevakningen av jakten å kronomarkerna, i främsta rummet genom tjänstemän tillhörande skogsstaten. Den nuvarande bevakningen är emellertid ofta otillfredsställande. Skulle de sakkunnigas förslag om fiskets skiljande från skogsstatens förvaltning vinna gillande, skulle väl varit lämpligt, att en fristående fiskeribevakning kunnat anordnas. Med hänsyn till talrikheten av kronans fiskevatten och deras spridda belägenhet samt den begränsade avkastning, som, i allt fall under en närmare framtid, kan väntas av desamma, kan detta dock icke genomföras.

92 Även framdeles torde man vara hänvisad att i största utsträckning förena fiskeribevakningen med bevakningen av jakten. Icke ens en dylik sammanslagning av uppgifter möjliggör emellertid upprättandet av en särskild, hela riket omfattande bevakningskår. De sakkunniga, hava fördenskull sökt tillse i vad mån möjlighet förefinnes att med begagnande av personal vid redan förefintliga allmänna organisationer åstadkomma en så vitt möjligt effektiv anordning. Enär sålunda fiskebevakningen föreslås skola organiseras i anslutning till jaktbevakningen, komma de sakkunnigas framställning och förslag att i huvudsakliga delar sammanfalla med vad i ämnet anförts i det betänkande, som den 15 maj 1922 av de sakkunniga avgivits angående ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. Innan de sakkunniga närmare ingå på sitt förslag, vilja de i korthet erinra om nu gällande bestämmelser rörande fiskebevakningen å kronans marker samt kontrollen över fiskeförfattningarnas efterlevnad. Till jämförelse upptagas motsvarande bestämmelser rörande jakten. Gällande beSjälva bevakningstjänsten å de kronans områden, som stå under st&mmeUer. skogsstatens förvaltning — och dessa äro de enda, som i förevarande avseende äro av någon betydelse — utföres av kronojägare och kronoskogvaktare. Härutinnan stadgas i instruktionen för domänverket den 11 februari 1921, att kronojägarna och kronoskogvaktarna skola, var inom sin bevakningstrakt, handhava den närmaste tillsynen över dem anvisade skogar. Sä snart olovligt utövande av fiske eller jakt finnes hava ägt rum därstädes, åligger det dem att beflita sig om gärningsmannens upptäckande samt att ofördröjligen göra anmälan om förhållandet hos jägmästaren och därvid tillika uppgiva den bevisning, som för gärningsmannens fällande kan vara att tillgå. Jägmästaren har att tillse, att kronojägarna och kronoskogvaktarna fullgöra sina åligganden, och äger att meddela härför nödiga befallningar. I den mån kronojägarna och kronoskogvaktarna ej inedhinna att utföra bevakning, äro jägmästarna i viss utsträckning berättigade att anställa extra bevakningspersonal. Vid sidan av denna bevakning genom skogsstatens personal må erinras om den allmänna förpliktelse, som åligger landsfogde och landsfiskal liksom dem underlydande polispersonal att ansvara för upprätthållandet av allmän ordning inom vederbörande distrikt. Bland de landsfiskalerna enligt gällande instruktion tillkommande skyldigheter uppräknas särskilt, att de skola övervaka efterlevnaden av vad i lag och författning är stadgat angående fiske och jakt. Denna tillsyn tillgodo-

kommer såväl de kronans områden, som stå under skogsstatens förvaltning, som de som lyda under andra myndigheter. För uppsikt över fisket finnas härförutom inom de flesta län genom hushållningssällskapens, landstingens eller andra korporationers föranstaltande anställda flera eller färre tillsyningsmän. Dessa, som i de flesta fall med tillämpning av 18 § i fiskeri stadgan den 17 oktober 1900 torde hava förordnats av länsstyrelserna, hava att ägna tillsyn över fisket i visst angivet vatten eller inom visst distrikt, Denna tillsyn avser dock endast efterlevnad av nämnda fiskeristadga och de för vissa områden av länsstyrelserna meddelade särskilda bestämmelser rörande fiskets bedrivande. I den mån dessa fiskeritillsyningsmäns bevakningsområden omfatta kronan tillhöriga vatten gäller tillsynen även dessa. Slutligen kan nämnas den särskilda bevakning, vilken de, som disponera kronan tillhöriga fiskerättigheter, anordna för att från intrång av obehöriga skydda dessa. I samband med upplåtelse av dylik rättighet har i flera fall givits föreskrift om att särskild tillsyningsmän över fisket skall tillsättas. Denne torde då i regel avlönas av arrendemedel. För kronans mera inkomstgivande fisken finns merendels en på så sätt ordnad tillsyn. Vad angår åtal för förseelser mot fiskeförfattningarna är enligt 24 kap. 15 § allmänna strafflagen olovligt fiskande i annans fiskevatten föremål för åtal av allmän åklagare, så framt icke allenast enskild persons rätt förnärmas. Jämlikt fiskeristadgan den 17 oktober 1900 åtalas olaga fiske av där omhandlad beskaffenhet samt överträdelser av de för visst område av länsstyrelse meddelade bestämmelser (de lokala fiskestadgarna) av allmän åklagare, och samma åtalsrätt tillkommer av länsstyrelsen förordnad tillsyningsmän likasom en var delägare i fiskevatten, ändå han ej visa kan, att hans enskilda rätt blivit genom överträdelsen förnärmad. Beträffande olovligt fiske i vatten, som tillhör kronopark eller för skogsväsendets räkning undantagen skog, har i 2 kap. 69 § i instruktionen den 11 februari 1921 för domänverket jägmästaren ålagts att befordra dylika förbrytelser till laga åtal, varjämte föreskrivits att, där jägmästaren ej finner fog till åtal mot av kronojägare eller kronoskogvaktare anmäld sådan förbrytelse, det är denne obetaget att själv anhängiggöra och utföra ansvars- och ersättningstalan. Såsom ovan framhållits, torde av ekonomiska skäl en särskild, De sakhela riket omfattande bevakning för tillsyn av kronans fiskevatten och kunniga fiskeförfattningarnas efterlevnad icke kunna upprättas likasom ej heller en särskilt gemensam fiske- och jaktbevakning. De sakkunniga hava

sökt bygga pä de anordningar, som redan nu finnas, och tillse i vad mån dessa kunna förbättras. Orsaken till den nuvarande bevakningens bristande effektivitet torde i främsta rummet vara att söka i bristen på bevakningspersonal samt däri, att de personer, ä vilka den huvudsakliga bevakningsskyldigheten vilar, kronojägarna och kronoskogvaktarna, hava så många andra uppgifter, vilka för dem torde framstå såsom betydelsefullare. Särskilt är bevakningen otillräcklig inom Norrbottens och Västerbottens län, där kronan äger ett stort antal fiskevatten, men där inom vidsträckta trakter bevakning kan sägas helt saknas. Men även inom andra delar av landet har behovet av ökad tillsyn gjort sig starkt gällande. De väsentligt olika förhållanden, som äro rådande inom, å ena sidan, Norrbottens och Västerbottens län, särskilt lappmarken, och, ä andra sidan, rikets övriga delar, hava föranlett de sakkunniga att föreslå olika ordning för olika delar av landet, Förslag ang. Vad först angår de söder om nämnda län belägna trakterna, synas, såsom de södlrTm sakkunniga föreslagit jämväl beträffande jakten, de anslag, NorrbotfcSs som för närvarande stå till jägmästarnas förfogande för anordnande_ av och Väster- e x t r a bevakning böra ökas,' så att vid tillfällen, då detta är behövligt, bottens län.

.°

,.

.. ,

-, ..

tillsynen kan i nödig utsträckning skarpas. Såsom ett led i fiske- och jakthushållningens understödjande och förkovran torde emellertid härutöver en förstärkning av bevakningen vara nödvändig. Visserligen är sant att staten icke inom nu förevarande delar av landet själv är ägare av så stora jordområden som inom Norrbottens och Västerbottens län och därför icke såsom jordägare har samma ekonomiska intresse av en förstärkt bevaknings upprättande. Men tydligt är att i landets mellersta och sydligare delar med dess tätare bebyggelse utnyttjandet av förefintliga fiske- och jaktlägenheter är jämförelsevis intensivare samt att därför, särskilt med hänsyn till kontroll över fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad, stora anspråk ställas på områdenas skyddande. Även om den enskilde i sin mån söker medverka härtill, är dock ur nationalekonomisk synpunkt av största betydelse att staten kraftigt ingriper för bevaknings upprätthållande och därmed för fiskoch viltbeståndets vidmakthållande och tillväxt. Härförutom må icke förglömmas, att även uti ifrågavarande trakter staten äger ansenliga domäner. Då det gäller att åstadkomma en ökad tillsyn över fiskets och jaktens utövande inom nu förevarande delar av vårt land, hava de sakkunniga tagit under övervägande möjligheten av att de i skogsvårds-

styrelsernas tjänst anställda länsskogvaktarna (tillsyningsmännen) skulle kunna för ändamålet ifrågakomma. Enligt lagen angående vård av enskildas skogar den 24 juli 1903 likasom enligt den föreslagna nya skogslagen finnes i varje landstingsområde, utom i Västerbottens och Norrbottens län, en skogsvårdsstyrelse, som det tillkommer att främja den enskilda skogshushållningen samt utöva uppsikt över vanskötsel av enskild tillhörig skogsmark. Skogsvårdsstyrelse biträdes, i den män så prövas nödigt, av forstligt bildade män (länsjägmästare) ävensom särskilda tillsyningsmän. Dessa sistnämnda tjänstemän kallas gemenligen länsskogvaktare och uppgå för närvarande, räknat för hela riket, till ett antal av 154, var och en med sitt tjänstgöringsomräde (skogvaktarclistrikt). Beträffande möjligheten att förena länsskogvaktartjänst med tillsyn å fisket och jakten synes en dylik förening av uppgifter väl kunna äga rum, utan att den ordinarie tjänsten därigenom behöver bliva lidande. Länsskogvaktarna resa i regel synnerligen flitigt i sin tjänst och besöka årligen ett stort antal byar och gårdar, varvid i de enskildas skogsmarker utföras allehanda arbeten, såsom besiktning, stämpling o. d. Under sina resor få de anledning besöka skilda trakter inom sina distrikt och komma i nära beröring med lantbefolkningen, varvid bevakning samt kontroll över fiske-, jakt- och skyddsförfattningarnas efterlevnad kunna i vidsträckt omfattning utövas och goda tillfällen beredas att genom befolkningen fä kännedom om olovligt fiske och jakt ä kronans marker samt andra överträdelser av fiske- och jaktförfattningarna. Angående länsskogvaktares lämplighet för ifrågavarande uppdrag torde ingen tvekan böra råda, Av de personer, som numera anställas hos skogsvårdsstyrelserna såsom skogvaktare, kräves, att de genomgått fullständig kurs i statens skogsskola. De sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att uppdrag må kunna givas dem såsom bevakare å kronans marker samt i övrigt att öva uppsikt över jakt- och fiskeförfattningarnas efterlevnad. Med avseende å rätten att anställa ätal för förseelser mot fiskeoch jaktförfattningarna synas länsskogvaktarna och kronojägarna böra likställas. Länsskogvaktarnas utbildning är densamma som kronojägarnas, och den erfarenhet man har om dessas utövande av den dem tillkommande åklagarrätten synes vara den bästa. En utökning av fiske- och jaktbevakningen på sätt nu föreslagits synes jämväl ur ekonomisk synpunkt innebära en god lösning. Visserligen lärer ej böra ifrågasättas, att länsskogvaktarna skola utan särskild ersättning fullgöra ifrågavarande uppdrag. Arvodet synes dock kunna

90 sättas ganska lågt, och hava de sakkunniga beräknat, att detsamma skulle kunna för varje skogvaktare inskränkas till ett belopp av omkring 250 kronor för år. Med beräkning av 150 länsskogvaktare såsom fiske- och jaktbevakare skulle statens utgifter för arvoden komma att uppgå till 37,500 kronor om året. Härtill bör läggas någon kostnad för reseersättningar. Men som uppdraget i regel ej torde påkalla särskilda resor utan kunna utföras i samband med de vanliga tjänsteresorna, synes för sagda kostnad icke behöva beräknas någon större summa. Vidkommande ersättningens bestridande torde kunna ifrågasättas att, med hänsyn till den fördel den enskilda fiske- och jakträttsinnehavaren skulle erhålla genom en bevakning sådan som den föreslagna, hushållningssällskapen borde bidraga till kostnaderna. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra föreslå, att staten ensam vidkännes dessa på grund av den ojämnhet i bevakningens anordnande, som skulle uppkomma, om be vakarnas tillsättande gjordes beroende av huruvida anslagför ändamålet beviljades. Vidare talar därför den särskilda fördel, som bevakningen kommer att tillföra kronan genom förökat skydd av dess områden, samt kronans intresse att genom ökad tillsyn söka upprätthålla skyddsbestämmelserna ävensom de jämförelsevis små belopp, varom här är fråga. Kostnaderna torde böra bestridas till en del från fiskerifonden och till en del från den föreslagna jaktvårdsfonden. Vad slutligen angår bevakarnas tillsättande, torde, med hänsyn till det allmänna uppdrag dessa skulle erhålla såsom tillsyningsmän bland annat över fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad ä enskildas fiske- och jaktområden, bevakarna böra forordnas av länsstyrelsen, under vilken de, i likhet med länets polisbevakning på landet, även i övrigt böra lyda, FörslåBeträffande spörsmålet om bevakning och kontroll över fisket XOTrhottells och jakten inom Västerbottens och Norrbottens län kan samma ordning och Väster- s o m inom de övriga länen icke tillämpas därstädes redan av den anledning, bottens län. a t t j , n o m förstnämnda båda län icke finnas skogsvårdsstyrelser och sålunda ej heller länsskogvaktare. Andra anordningar måste därför träffas vid sidan av redan förefintliga bevakningsmöjligheter. Erfarenheten har visat, att inom Västerbottens och Norrbottens län och särskilt inom lappmarken efterlevnaden av jakt- och fiskeförfattningarna i stor utsträckning åsidosattes. Vad angår fiske- och jakträtten å kronans områden, torde detta till stor del hava sin grund däri, att befolkningen i vida kretsar tror sig äga rätt att fritt fiska och jaga inom sagda områden eller åtminstone stora delar därav. Detta torde, såsom av de sakkunniga i annat sammanhang framhållits (sid, 75 o. ff.),

vad den jordbrukande befolkningen angår, i viss mån sammanhänga med den historiska utvecklingen av bosättningen i lappmarkerna samt gällande rättsreglers otydlighet. De begränsningar i rätten till fiske och jakt, som sedan äldre tid fuunits, hava råkat i glömska, om de över huvud någonsin efterlevts, och de stadganden, som innehållas i nu gällande lagar, äro, åtminstone vad angår fjälltrakterna, delvis så otydliga, att de icke bringa nödiga upplysningar rörande vad som är tillåtet och otillåtet och sålunda i många fall ej heller äro ägnade att ligga till grund för vederbörande tjänstemäns ingripande och upplysningsverksamhet rörande gällande regler. Nybyggarna torde i allmänhet hava varit i god tro vid utövningen av fiske och jakt. Denna omständighet samt det behov nybyggarna ofta haft att till stöd för sin utkomst anlita kronans fiske och jakt kunna i många fall förklara det bruk de gjort sig därav. Det är emellertid icke endast jordbrukarna inom lappmarkerna, som begagnat sig av ifrågavarande förmåner. Deras uppfattning har spritt sig även till den övriga befolkningen. Här föreligga dock i allmänhet icke samma förmildrande omständigheter som då det gäller nybyggarna. Såsom exempel å denna olagliga trafik må endast omnämnas de massutflykter, som från de stora gruvsamhällena i Jukkasjärvi och Gällivare socknar plägat företagas för idkande av fiske och jakt i kringliggande trakter. Dessa färder utsträckas ofta flera mil från hemorten, och under dem användas ej sällan allehanda olagliga fiskemetoder, vilka verkat förstörande för långa tider å fisket i de sjöar, som drabbats därav. Vidare erinras om det fiske, som i stor utsträckning bedrivits av personer, som utan tillstånd för längre tider slagit sig ned vid flera av de stora lappmarkssjöarna. Väl hava på senare tid de vatten, som äro belägna inom kronoparkerna och andra skogstrakter med ordnad skogsskötsel och vilka fördenskull äro föremål för skogspersonalens mera omedelbara övervakande, blivit alltmera fredade för intrång av förevarande slag, varjämte särskilt genom lappfogdarnas ingripande tillstånd börjat i' laga ordning sökas till jakt- och fiskerätt ä kronans områden ovan odlingsgränsen. Men ännu förspörjes, att olagligt fiske och jakt i stor utsträckning bedrives, vartill givetvis i hög grad bidrager den glesa bebyggelsen inom de vidsträckta och otillgängliga områden, varom här är fråo-a. Likasom å andra ställen i landet omhänderhaves tillsynen över kronomarkerna i förevarande två län av skogsstatens personal med kronojägarna såsom bevakare. Dessa hava väl enligt sin instruktion att övervaka alla kronans marker och sålunda såväl kronoparker som kronoöverloppsmarker. Tydligt är emellertid att, enär personalens huvudsakliga verksamhet sammanhänger med det ekonomiska tillgodogörandet Jakt- och

fiskesakkunniga.

98 av statens skogsmarker, bevakningen i främsta rummet koncentreras på dessa. Med hänsyn till distriktens storlek och den mångfald andra göromål, som tillkommer den fåtaliga personalen, blir lätt förklarligt, att den tillsyn, som kan ägnas övriga områden, särskilt de vidsträckta fjälltrakterna, blir högst obetydlig eller ingen. De extra bevakare, som pläga anställas, torde även mera sällan utsträcka sin verksamhet till avlägsnare trakter, och anslag torde saknats att anskaffa för sådant ändamål tillräckligt antal bevakare. Härtill kommer, såvitt angår trakterna ovan odlingsgränsen, att kronans fiske- och jakträtt därstädes i allmänhet tillkommer lapparna och upplåtes av länsstyrelsen samt att skogsstatens tjänstemän under sädana förhållanden knappast torde ansett sig hava skyldighet att ägna uppmärksamhet ät bevakningen därav. De tillgångar i fiske och jakt staten har att skydda inom de två nordligaste länen äro högst avsevärda; och pä skyddsfrågan torde icke böra inverka att, såsom ovan nämnts, fisket och jakten i den del av länen, som är belägen ovan odlingsgränsen, tillgodogöras för lapparnas räkning. Med införande, pä sätt de sakkunniga föreslagit, av en ny ordning med avseende å fiskets tillvaratagande, torde dess betydelse komma att väsentligt ökas och en icke ringa avkastning därav vara att förvänta. Härutöver är givetvis även för ifrågavarande nordliga trakter av största betydelse, att noggrann tillsyn hålles över att bestämmelserna rörande fridlysningstider efterlevas. En ökad bevakning i förevarande trakter är emellertid påkallad icke allenast med hänsyn till statens intressen av fisket och jakten. I detta avseende vilja de sakkunniga till att börja med erinra om de talrika utan vederbörligt tillstånd verkställda bosättningar, som skett inom lappmarkerna framför allt ovan odlingsgränsen. Även dessa bosättningar äro utslag av den gängse föreställningen att å statens obevakade lappmarksområden en var äger tillskansa sig de förmåner, som erbjuda sig. Att ordna dessa lägeuhetsinnehavares ställning, sedan de familjer, som slagit sig ned å lägenheterna, fått ostörda kvarsitta därstädes under många år, har visat sig vara förenat med avsevärda svårigheter. Härtill kommer, att lägenheterna förorsakat betydande hinder i nomadlapparnas renskötsel, enär bosättningarna ofta företagits inne i lapparnas bästa renbetesmarker. Erfarenheten från senare tid ger vid handen, att tendens att utan tillstånd slå sig ned å dessa kronans områden fortfarande förefinnes. Visserligen har genom kungörelse den 19 juni 1917 (nr 303) uppdragits åt lappfogdarna och cle till deras biträde för vissa lappbyar tillsatta lapp-

99 tillsyningsmännen att så vitt möjligt övervaka, att olaga bosättning eller annan inkräktning icke från vare sig lappars eller andras sida äger rum å kronomark ovan odlingsgränsen inom lappmarkerna; och skulle lappfogdarna och tillsyningsmännen hava att, om dylik inkräktning komme till deras kännedom, därom ofördröjfigen underrätta landsfiskalen i orten. Dessa åtgärder hava emellertid icke visat sig tillräckliga. Dels äro de distrikt, som de tre lappfogdarna i Norrbottens och Västerbottens län hava att övervaka, synnerligen omfattande och dels finnas icke lapptillsyningsmän i alla lappbyar, varjämte tillsyningsmännen under en stor del av året för uppehållande av sin tjänst befinna sig utom fjällområdena. E n bättre tillsyn är för åstadkommande av ett tillfredsställande resultat nödvändig. Även i vissa avseenden, som endast röra de nomadiserande lapparnas intressen men i sådant hänseende äro av icke ringa betydelse, skulle en skärpt bevakning i lappmarkernas ödemarkstrakter vara till god nytta. Såsom ovan erinrats skall jämlikt 31 § renbeteslagen jakt och fiske å kronans marker ovan odlingsgränsen tillgodogöras för lapparnas räkning genom upplåtelser, i den mån sådana kunna ske utan skada för lapparna. Enligt samma paragraf gälla liknande bestämmelser för upplåtelse av bete och slätter å nämnda områden. Upplåtelser av sistnämnda slag hava tidigare icke förekommit inom Norrbottens och Västerbottens län, ehuru dessa förmåner i icke ringa utsträckning tagits i anspråk av befolkningen. Numera har väl någon bättring förmärkts, men utan en förstärkt tillsyn över gällande bestämmelsers efterlevnad torde nämnda till lapparnas understöd och utveckling av deras näring givna förmåner icke, på sätt avsetts, komma dem till godo. Vidare må framhållas en bevakningsfråga, som mera direkt berör lapparnas renskötsel. Av gammalt hava lapparna, då de lämnat fjälltrakterna för att med sina renhjordar flytta till andra betesområden, plägat i kåtor och särskilda förvaringsbodar i nämnda trakter kvarlämna en del av sina effekter, såsom kläder, matvaror och redskap, vilka de icke behöva använda förr än de komma tillbaka till fjällen och vilka endast med svårighet kunna forslas med på flyttningen. Ehuru dessa lapparnas saker kvarlämnats utan tillsyn ute i ödemarken, hava lapparna vid sin återkomst plägat återfinna dem orörda. På senare tiden har emellertid ej sällan försports, att under lapparnas frånvaro kåtorna och bodarna uppbrutits och skadats samt att däri förvarade effekter blivit bortstulna eller förstörda och kåtorna nedsmutsade. Härigenom hava

100 lapparna, såsom naturligt är, förorsakats ekonomisk förlust och stora ölägenheter. Ofta torde dessa dåd hava förövats av illvilliga personer under deras jaktfärder i fjällen. Att infånga våldsverkarna är emellertid förenat med stora svårigheter. Då kronobetjäningen i allmänhet är bosatt långt från ifrågavarande förvaringsställen, har intet större bistånd från myndigheternas sida kunnat erhållas. Lapparna hava i dessa inbrott och tjuvnader sett nya svårigheter uppstå i sin redan förut vanskliga näring, och fråga har väckts, om icke staten kunde komma dem till hjälp. En framställning i ämnet föreligger frän Västerbottens län. I en till länsstyrelsen år 1914 ingiven skrivelse gjorde dåvarande länsmannen i Vilhelmina distrikt anmälan om de svårigheter i förevarande avseende, för vilka lapparna voro utsatta. I yttrande i ärendet vitsordade lappfogden, att liknande händelser inträffat inom alla lappbyarna i länet samt att lapparna därigenom åsamkades väsentligt avbräck. Till förekommande av dylika våldshandlingar har föreslagits, att åt bofasta personer, som vore boende i närheten av förvaringsställena, skulle uppdragas att då och då under lapparnas frånvaro på flyttningarna tillse kåtorna och bodarna och, om åverkan inträffat, efterforska förövaren. Förevarande ärende har sedermera överlämnats till Kungl. Maj:t, som remitterat detsamma till de sakkunniga. Det synes de sakkunniga nödvändigt, att något åtgöres för att härutinnan komma lapparna till hjälp. Säkerligen skulle blotta kännedomen om att åtgärder vidtagits vara nog för att i många fall bevara lapparnas tillhörigheter från åverkan och deras områden från inkräktning. Sådana förhållandena för närvarande äro, torde de rättigheter, som tillkomma den lappska, till antal och förmåga att tillvarataga egna förmåner underlägsna rasen, i icke ringa grad förbises av den övriga befolkningen. Vad särskilt angår Norrbottens län, torde vidare i detta sammanhang icke få glömmas de intressen staten har att skydda de därstädes belägna vidsträckta nationalparkerna. Fem sådana parker finnas inom länet, nämligen Abisko, Sarjeks, Stora Sjöfallets, Peljekaise och Vaddetjåkko nationalparker, samtliga belägna ovan odlingsgränsen. Ändamålet med dessa parker är, såsom bekant, att söka i dess ursprungliga form bibehålla de därinom belägna områdenas naturliga beskaffenhet samt deras växtoch djurliv. Det är fördenskull förbjudet att inom parkerna fälla eller skada växande träd eller borttaga växter, att jaga, fånga eller döda djur, att medföra hund och beta kreatur. Parkerna stå under vetenskapsakademiens vård. Talrika klagomål hava försports över att allmänheten icke respekterat det med parkernas upprättande avsedda ändamål.

101 Med hänsyn till de i lappmarkerna i allmänhet rådande förhållandena hade varit önskvärt, att i samband med parkernas upprättande kraftigare åtgärder vidtagits för deras skyddande. I reglementet rörande nationalparkernas förvaltning av den 22 december 1911 föreskrives visserligen, att vederbörande personal vid skogsstaten skall, där sä kan ske utan särskilda kostnader och utan åsidosättande av andra tjänsteåligganden, efter domänstyrelsens uppdrag utöva tillsyn över och bevakning av parkerna. För den tillsyn och bevakning, som härutöver erfordras, äger vetenskapsakademien anställa nödig personal, i den mån de för nationalparkens behov tillgängliga medel därtill lämna tillgång. Vad angår ovannämnda fem nationalparker, som sammanlagt upptaga en ytvidd av flera tiotal kvadratmil, har någon bevakning genom skogsstatens personal icke förekommit, Bevakningspersonalen i lappmarksreviren torde vara alltför upptagen av annan verksamhet för att kunna tänkas medhinna en i någon mån effektiv bevakning inom de avlägset belägna, vidsträckta nationalparkerna. I avsaknad av behövliga medel för ändamålet har vetenskapsakademien ej kunnat anställa nödigt vaktmanskap. I en till chefen för jordbruksdepartementet ingiven skrivelse den 21 mars 1914 har intendenten vid naturhistoriska riksmuseum, professorn Einar Lönnberg riktat uppmärksamheten på den otillfredsställande tillsyn, som ägnats statens stora intressen med avseende å nationalparkerna samt jakten och fisket i rikets nordligaste län. Särskilt framhålles beträffande nationalparkerna det ofog, som bedrivits genom olaga j a k t och utläggande av med stryknin förgiftade beten m. m. utan att förövarna härav kunnat befordras till straff. Då sådant kunde försiggå, förfelades givetvis det syfte man med nationalparkerna hoppades vinna, varjämte det ledde till öppet förakt för lag och förordningar. I sitt förslag till skyddsåtgärder utgår professor Lönnberg från förhållandena i Norrbottens län och ifrågasätter, att för bevakning av kronans jaktoch fiskerättigheter samt nationalparkerna därstädes borde anställas sex raska män. Dessa, som förslagsvis benämnas kronovakter, skulle äga möjligast vidsträckta polismakt inom hela området, inom vilket de skulle ströva omkring efter viss för allmänheten okänd plan. Under turistsäsongen behövde framför allt ttiristlederna bevakas samt under höstoch vintertiden särskilt älg- och andra jaktmarker. Vakterna skulle även kunna göra nytta genom att efterhålla vargarna. Genom samarbete med nomadlapparna skulle deras verksamhet i hög grad kunna stärkas och göras mera effektiv. I yttranden, som avgivits över professor Lönnbergs framställning,

102 hava överjägmästarna och jägmästarna i Norrbottens län enhälligt vitsordat ej blott att växt- och djurvärlden inom nationalparkerna icke ätnjöte det skydd, som med dessa områdens avsättande till nationalparker avsetts, utan även att en hel del förbrytelser, oftast opätalt, beginges mot jakt- och fiskeförfattningarna, i första hand på de »oavvittrade» kronomarkerna (härmed torde avses de vid avvittringen oavmätta kronomarkerna) men ock ä andra kronans marker belägna upp mot fjällen och i den övre delen av barrträdsregionen, där någon egentlig skogsskötsel icke kunde bedrivas och dit sålunda skogsstatens fåtaliga bevakande personal endast undantagsvis utsträckte sin verksamhet. Domänstyrelsen har beträffande bevakningen å nationalparkerna uttalat, att denna icke borde sammanblandas med kontrollen över jaktoch fiskeförfattningarnas efterlevnad å övriga kronans marker. För dessa parker, åtminstone för dem som vore av någon större betydenhet, borde anställas särskilda bevakare. Dock borde bevakningen icke inskränkas till allenast respektive nationalparks område utan ock, synnerligast i fråga om älg och björn, omfatta nationalparken omgivande trakter, i huvudsak fjällmarker, vara ett fredande av älg och björn torde hava god inverkan även för nationalparkeu. För bevakningens upprätthållande borde till vetenskapsakademiens förfogande ställas ett visst anslag. Tillsynen av nämnda författningars efterlevnad å kronoparker samt de inom skogslandet belägna kronoöverloppsmarkerna krävde däremot icke anställande av särskilda bevakare utöver dem, som i sådant avseende efter vederbörandes bestämmande förordnades av respektive skogsförvaltningar. I detta sammanhang framhåller emellertid styrelsen, att på grund av bestämmelserna i 31 § renbeteslagen kronans ovan odlingsgränsen belägna marker, så vitt anginge jakt och fiske, vore i viss mån undandragna domänstyrelsens förvaltning. För att ordning härutinnan skulle kunna nås ansåg styrelsen ändring av nämnda bestämmelser vara erforderliga. För vinnande av åtminstone någon trygghet för att synneriigast det värdefullaste villebrådet, älgen, samt även björnen erhölle någorlunda fred å de vidsträckta, till nationalparker ej hörande områden å och närmast fjällen samt i översta skogsregionen uttalade domänstyrelsen, att det tillsvidare skulle vara särdeles ändamålsenligt att visst anslagfunnes tillgängligt för länsstyrelsen för anordnande av tillfredsställande bevakning å orter och under tider sådant befunnes vara mest erforderligt. I yttrande i ärendet framhåller jämväl vetenskapsakademien, att nuvarande polisbevakning vore alldeles otillräcklig för att pä tillfredsställande sätt öva tillsyn över de stora områden, som vore avsatta till nationalparker. För att dessa ej må bliva tillhåll för tjuvskyttar och

103 andra laglösa individer syntes det vara en bjudande nödvändighet, att de på ett i möjligaste mån betryggande sätt bleve bevakade. Med instämmande i professor Lönnbergs förslag anhöll akademien, att sådana åtgärder vidtoges, att nödiga medel för anställande av behövliga bevakningsmän eller parkvaktare bleve beviljade. Antalet dylika polismän ansåges ej kunna sättas lägre än till fyra och deras löneförmåner borde jämställas med kronojägarnas. Ehuru akademien ej hade anledning att yttra sig om dessa bevakningsmän i annat avseende, än så vitt anginge nationalparkerna, ville akademien dock framhålla, att det syntes sannolikt att en väsentlig besparing skulle kunna göras för statsverket, därest dessa polismän även finge vissa uppgifter med avseende å bevakningen av övriga kronan tillhöriga områden. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i fråga om tillsynen över jakt och fiske å nationalparkerna samt å kronoparker och de inom skogslandet belägna kronoöverloppsmarkerna anslutit sig till domänstyrelsens yttrande, som även biträddes, sä vitt det avsåge tillsynen över jakten å älg och björn å till nationalparker ej hörande trakter av fjällen och översta skogsregionen. Även lantbruksstyrelsen, som i huvudsak är av samma mening som domänstyrelsen och länsstyrelsen, har uttalat, att frågan om bevakningen av ifrågavarande nationalparker borde skiljas från spörsmålet om bevakningen utanför dem. För anordnande av en verksam bevakning å nationalparkerna borde medel anvisas till vetenskapsakademien. Med hänsyn till vad ovan anförts samt med stöd av i övrigt kända förhållanden anse de sakkunniga vara ådagalagt, att åtgärder äro av synnerligt behov påkallade för en effektivare bevakning av kronans marker i landets nordligaste län samt för kontroll av jakt- och fiskeförfattningarnas efterlevnad å de enskildas marker därstädes. En på sätt och vis fristående ställning beträffande bevakningen intaga ovannämnda nationalparker, vilka med hänsyn till sitt ändamål bilda en enhet för sig ur förvaltningssynpunkt. Ifrågasättas kunde, såsom jämväl skett frän vissa myndigheters sida, att för dem upprätta ett särskilt bevakningssystem. Åtskilliga omständigheter synas emellertid göra detta mindre lämpligt. Vidkommande de mindre av ifrågavarande nationalparker, nämligen Vaddetjåkko, Abisko och Peljekaise, lärer icke kunna ifrågasättas att för varje park anställa särskild personal. Parkernas omfattning synes icke påkalla detta, och de därmed förenade kostnaderna skulle bliva alltför stora, särskilt som vid bevakningsfärderna alltid tvä bevakningsmän böra åtföljas till stöd för varandra vid möjligen inträf-

104 ande olycksfall eller övervåld. Å andra sidan försvåra de långa avstånd som i allmänhet förefinnas mellan parkerna, en sådan uppdelning av bevakningsdistrikten, att de mindre parkerna förenas med de större. Sarjeks och Stora sjöfallets vidsträckta nationalparker, som tillsammans torde utgöra ett för stort distrikt för två bevakare, gränsa omedelbart intill varandra, men utgör avståndet från Abisko nationalpark till den närmast söder därom belägna Sarjeks nationalpark omkring 65 kilometer fågelvägen samt från Stora Sjöfallets till den sydligare belägna Peljekaise nationalpark omkring 95 kilometer. I båda fallen utgöras de mellanliggande områdena av öde och svårframkomliga fjälltrakter. Att taga sig fram mellan parkerna med tillhjälp av järnväg och på banade vägar kommer, även sedan inlandsbanan blivit färdig, att medföra länga, tidsödande och dyrbara resor. En anordning med extra bevakning för de mindre parkerna genom i deras närhet bosatta personer synes även mindre lämplig. Det torde icke vara någon tid på året, då icke även nämnda parker behöva åtminstone någon tillsyn. Extra bevakare kunna dessutom icke väntas hava samma intresse för sin ofta prövande uppgift som ordinarie, för ändamålet särskilt anställd personal, varjämte bevakare utsedda bland de bofasta i trakten icke sällan torde komma att sakna den självständiga ställning gent emot befolkningen, som är av största betydelse. På grund härav anse de sakkunniga, att nationalparkerna icke böra utbrytas såsom självständiga bevakningsområden. En lämpligare och ekonomiskt mera fördelaktig ordning synes kunna vinnas genom att sammanslå bevakningen å nationalparkerna med den särskilda bevakning, som, enligt vad ovan framhållits, för olika ändamål erfordras inom de båda nordligaste länen. Beträffande bevakningens anordnande synes man böra göra skillnad mellan olika delar av de vidsträckta områden, varom här är fråga. För lapparnas särskilda områden, nämligen trakterna ovan odlingsgränsen, där jämväl ovan omförmälda stora nationalparker äro belägna, har föreslagits upprättandet av en särskild bevakningskår vid sidan av den personal, som redan nu finnes för tillsyn över områdena. Att även för länens övriga delar anställa en liknande kår vore väl synnerligen önskvärt, men med hänsyn till bevakningsområdenas utsträckning och de betydande kostnader, som skulle uppstå, om någorlunda effektivitet skulle vinnas, synes en sådan åtgärd knappast kunna ifrågakomma. Ej heller föreligga här samma starka skäl därför. En förstärkning av bevakningen är emellertid av stort behov påkallad jämväl för trakterna nedom odlingsgränsen. En någorlunda tillfredsställande ord-

105 ning i detta avseende synes kunna erhållas, om åt skogsstaten uppdrages att i samband med dess övriga verksamhet vidtaga lämpliga åtgärder särskilt genom anställande av extra personal, när förhållandena så påkalla. En förutsättning för att något härigenom skall vinnas är dock att de anslag, som för närvarande stå till jägmästarnas förfogande för extra bevakning, väsentligt höjas. Vidkommande ovannämnda för trakterna ovan odlingsgränsen föreslagna bevakningskår, torde denna böra organiseras i nära överensstämmelse med de för länspolisen i allmänhet gällande grunder. Bevakarna, som lämpligen synas kunna benämnas läns vakter, böra sålunda tillsättas av länsstyrelsen samt stå under dess och vederbörande landsfiskals lydnad. Länsvakt bör åtnjuta polismans befogenhet och skydd. Instruktionen för kåren bör upprättas genom länsstyrelsen efter samråd med vetenskapsakademien, på det dess särskilda synpunkter må bliva tillbörligen beaktade. Ifrågasättas kan, huruvida nämnda särskilda bevakningskår istället borde inordnas under skogsstaten. Detta synes emellertid de sakkunniga mindre lämpligt. Den tillsyn, varom här är fråga, torde mera vara att jämställa med vanlig polisuppsikt och ligger alltför mycket på sidan av skogsstatens egentliga verksamhet. Vissa av de marker, som bevakningen skulle^ avse, äro helt undandragna skogsstatens förvaltning, och inom återstående delar därav omhänderhar länsstyrelsen redan nu bestyren med deras ekonomiska tillgodogörande i viktiga avseenden. Enär trakterna ovan odlingsgränsen, vilka i stor utsträckning upptagas av de öde fjällområdena längs gränsen mot Norge, till största delen äro belägna ovan barrskogsgränsen, äro, såsom jämväl från skogsstatens sida framhållits, skogsskötselns intressen där av föga betydelse. Den befattning, som skogsstaten tagit med dessa trakter, har fördenskull hittills varit högst obetydlig. Vad i övrigt angår bevakningskårens verksamhet får man tillse, att de särskilda bevakningsdistrikten icke bliva alltför stora. Enär, såsom ovan framhållits, bevakningsmännen böra tjänstgöra två och två samt med hänsyn till kostnaderna antalet bevakare i möjligaste mån måste inskränkas, kan givetvis icke undvikas, att distrikten 'erhålla en avsevärd omfattning. De sakkunniga hava tänkt sig, att distriktens antal skulle i Norrbottens län bliva 4 och i Västerbottens län 3 samt att antalet länsvakter för närvarande skulle kunna begränsas till 8 i det förra länet och 6 i det senare. Länsvakt, som tjänstgör inom visst distrikt, bör berättigas att, då för överträdelsers beivrande så finnes nödigt, fullfölja sitt arbete även in på området för annat distrikt. Jakt- och

fiskesakkunniga.

106 I avlöningshänseende synas länsvakterna böra jämställas med kronojägare och erhålla reseersättning enligt sjätte klassen i resereglementet. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke, därest i överensstämmelse med av de sakkunniga framställt förslag en särskild jaktvårdsfond och en fiskerifond skulle upprättas, en del av kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål kunde bestridas från nämnda fonder. Enär emellertid bevakningen till huvudsaklig del skulle tillgodose nationalparkernas och lapparnas intressen, lärer en sådan ordning näppeligen böra tillämpas. Istället torde man böra tillse, i vad mån någon del av kostnaderna kan gäldas genom arrendeavgifter, som komma lapparna till godo för upplåtelser av jakt, fiske, bete och slätter å förevarande områden. För närvarande uppgå väl ej dessa avgifter till större belopp, men en ökningtorde icke vara utesluten. De sakkunniga hava tänkt sig, att den till länsvakterna inom Västerbottens län utgående gottgörelse skulle förslagsvis till en tredjedel bestridas av medel, som inflyta genom arrendeavgifter. Med hänsyn därtill att inom Norrbottens län fem betydande nationalparker skulle falla under länsvakternas tillsyn, synes där bidraget från arrendeavgifterna böra något nedsättas, förslagsvis till en fjärdedel. Emellertid torde icke sagda avgifter för närvarande vara tillräckliga att bestrida nämnda andelar i kostnaderna. Under sädana omständigheter och ehuru de till lapparnas understödjande upprättade Norrbottens och Västerbottens lappfonder icke äro avsedda att användas för bekostande av fasta, årligen återkommande utgifter av ifrågavarande slag, vilja de sakkunniga dock såsom en övergångsåtgärd föreslå, att, i den mån arrendeavgifterna icke räcka, vad som fattas må fyllas av nämnda fonders avkastning. Skulle de sakkunnigas förhoppning om en framtida stegring av arrendeavgifterna visa sig oriktig, torde till förnyad prövning böra upptagas frågan, huruvida icke staten bör i sin helhet övertaga kostnaderna för läns vakternas avlönande. Övriga utgifter för bevakningen skulle bestridas genom särskilda för ändamålet anslagna medel, därvid dock, vad angår kostnaderna för bevakningen inom Norrbottens fjälltrakter, någon del a v l a g d a kostnader bör bestridas av medel avsedda för nationalparkernas vård. Den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen skulle föranleda, förutom vissa åtgärder, varom de sakkunniga i den skrivelse, med vilken förevarande betänkande överlämnas, avgivit förslag, viss ändring i 3 § i reglementet den 22 december 1911 rörande nationalparkernas förvaltning. Förslag till motsvarande bestämmelser, såvitt angår jaktbevakningen, hava framlagts i de sakkunnigas betänkande angående »ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m.»

107 I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra om de av dem Förverkande föreslagna tilläggen till fiskelagens bestämmelser rörande påföljder för ^sita/m. m. överträdelse av lagen. De sakkunniga hava ansett önskvärt, att i möj- Åtalsrätt, (18, ^

70 OCi fi, *s

ligaste mån likartade bestämmelser gälla i fråga om förseelser mot fiskeiagsebn: nämnda lag och mot jaktlagen, vilket synes sä mycket mer lämpligt 27, 28 och som enligt de sakkunnigas förslag bevakningen i stort sett skulle bliva Jadgan^1' densamma vidkommande såväl jakten som fisket. I 18 § fiskelagen föreskrives att, om någon olovligen fiskar i vatten, där han icke därtill äger rätt, skall vad vid fisket fångats eller, där det ej kan tillrättaskaffas, dess värde vara förverkat. I anslutning till jaktlagens stadgande i motsvarande fall har föreslagits skola i lagen intagas en bestämmelse, att värdet av fångsten skall vara förverkad jämväl där densamma undergått förskämning. Erinran har tillika intagits, att straff för olovligt fiske i annans vatten är belagt med straff i allmänna strafflagen. I 1912 års jaktlag infördes bestämmelse att, där någon, som blivit dömd till ansvar för olovlig jakt å annans jaktområde, inom två år därefter ånyo gjorde sig skyldig till sådan förseelse, skulle bössa, annan jaktredskap och hundar vara förbrutna, Såsom motivering för denna bestämmelse anfördes att, om en person, som gjort sig skyldig till olovlig jakt, inom viss kort tid upprepade denna förseelse, torde kunna antagas, att denne mans innehav av bössa, annan jaktredskap och hundar, som begagnats vid jakten, utgjorde en ständig fara för nya kränkningar av grannarnas jakträtt. Redskapen och hundarna ansågos därför böra förklaras förverkade, sä mycket mer som erfarenheten visade, att den yrkesmässiga tjuvskytten endast undantagsvis ägde jaktområde, vara redskap och hundar kunde komma till lovlig användning, och föremålen i de flesta fall i hans hand vore att anse allenast såsom hjälpmedel för begående av straffbar handling. Motsvarande synpunkter torde vara tillämpliga jämväl beträffande olovligt fiske i annans vatten; och hava de sakkunniga föreslagit införande i 19 § fiskelagen av liknande påföljder som nyssnämnda i jaktlagen upptagna, Sagda påföljder hava emellertid icke ansetts böra utsträckas ända därhän, att den felande skall gå förlustig båt, som använts vid det olovliga fisket. Beträffande åtal för förseelser mot fiskelagen finnas för närvarande inga bestämmelser intagna i lagen. Härutinnan hava gällt de i 24 kap. allmänna strafflagen förekommande stadganden. Lämpligt har synts vara att, i likhet med vad som skett i jaktlagen, föreskrifter i ämnet intagas i fiskelagen. De av de sakkuuniga föreslagna bestämmelserna,

108 som ansluta sig till jaktlagens, äro grundade å nu gällande föreskrifter. Beträffande rätten för allmän åklagare till andel i förverkad fångst vid olovligt fiske ävensom att taga vedermäle och pant i båt, redskap eller annat har upptagits föreskrift att sådan rätt föreligger icke allenast vid olovligt fiske i allmänt kronofiske utan över huvud i kronans vatten, där fiskerätten icke i sin helhet upplåtits till annan (18, 19 och 20 §§• fiskelagen). I övrigt hava de sakkunniga ansett lämpligt att såväl i fiskelagen (19 och 20 §§) som i fiskeristadgan (27, 28 och 29 §§) intagas bestämmelser därom, att personal, som biträder vid fiskeribevakningen, nämligen förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten, personal vid statens fiskeriadministration och särskilt förordnad tillsyningsmän, skall hava samma ställning som allmän åklagare med avseende å rätt att anställa åtal samt att göra beslag och vittna i tjänstemål.

109 Bil. A. (Se sid. 40)

Kronans enskilda fisken (år 1919).

L ä ii

F i s k e

Socken

Årlig Föravgift val- Arren- Ärligt till tande detid arren- fiskets bevamynde kande dighet kr. kr.

Älvkarleby kronolax- Älvkarleö Vfst l fiske i Dalälven

Uppsala

Vi 1 5 - 15,625 /l2 19

31 Söderman- Oxlö, Hävrings och S:t Nikolai Dmst 5 M /i 0 6 13 lands Högstens fisken /;! 20

» Östergötlands

»

Nät- och notfisket Stru- Gillberga karne nr 1 i östra Hjälmaren

»

Ett ålfiske i Motala Motala ström eller Motala nr 11

Vfst

Motala kungsfiske nr 26

»

/:i 0 9 /3 28

25 Vi 1 8 31 /l2 19

»

150 Vi 1 8 /i2 18

•

Kronolaxfisket Mörrum Mörrum nr 25

Kristianstads

Yngsjö nr 28,ettålfiske 1 Åhus

»

Magiehem nr 15,16 och Magiehem 19, tre åldrätter

*

Olsered nr 14, en åldrätt 1

>

Dmst "h 1 9 - 35,000 l8 /s20

» •»

y>

Vfst: förkortning för vattenfallsstyrelsen. Dmst: » » domänstyrelsen.

'/i 1 8 M / « 37

Anmärkningar

Vissa bestämmelser ang. leverans av avelslax. Tax. värde 240,000 kr. Vissa bestämmelser om' jakträtt ocli nyttjande av skog å det arrenderade området.

Utarrenderat tills, med asket tillhörande Motala' Herrekvarn nr 27. Arrendatorn skall leverera viss kvantitet laxöringrom till statens fiskodlingsanstalt vid Motala ström. Intill dess att denna anstalt är färdig; årl. arrende å 1,000 kr.

31 Blekinge

~"

—

3,000 I den för bevakning beräknade summan ingår ersättning för laxodling samt för underhåll och skötsel av viss fyrapparat.

200 Utarrenderat i samband med egendomen Maglehem nr 23. Utarrenderat i samband med fastighet i Olsered nr 27.

110 Län

Kristianstads

Socken

F i s k e

Hellevik och Skrivare- S. Mellby boden, två åldrätter

Förvaltande Ärren myn- detid dighet

Årlig avgift Ärligt till arren- fiskets bevade kande kr. kr.

Upplåtna i samband ined Svabesholms kungsgård.!

Dmst

Utarrenderade i samband] med förra skvadronchefsbostället Borrby nr 62.

Borrby Nr 1 Fläskadrätten 3 ålNr 1 Mellandrätten fisken Nr 1 Skillingadrätten

Utarrenderat i samband med förra militiebostället Sandby nr 1 och 25.

Nr 1 Boställsdrätten

Hallands

a) fisken vid Laholms Laholm broar

b) fisken i eller Karsefors

14 Kronolaxfisket nr 1

Västmän lands

Vfst

Kronolaxfisken i Lagan, bestående av:

vid

Anmärkningar

Asbro As

Kronans lane-, ryssje-, Kolbäck nät- och laxfisken nr 6 vid Strömsholms kungsladugård

Gävleborgs Ljusnefisket eller Ljus- Söderala I ne stora s. k. arrendefiske i Ljusne älv

2,750

/317/s27

3,400

400 1 arrendet ingår även fiskerätten vid ön S. Herta, hörande till kungsladugården Askloster nr 1, samt all kungsladugården tillkommande fiskerätt i Viskan och .Klosterfjorden. — Avkortning å arrendet med 100 kr., om arrendator söker förbättra fisket erenom laxodling.

»/•19L8 /8 21

/3l9-

B

/s 20

»

Dmst

Dessutom erlägger arrendator 50 kr. till ägaren av Ysby nr 8. Avkortning i arrendet med 300 kr., om arrendatorn odlar lax på föreskrivet sätt. — Arrendet förlänges ett år i sänder, om upp sägning ej flker i an given ordning.

/8 1 8 7i 21

/.(18/3 24

1,200

Ill

Län

F i s k

e

Socken

| Västernorr- Kronofisket sunda lands Västerbottens

vid

Irv- buttra

—

Vi 1 6 Vi s 21

200 Vi 1 4 81 /ii 19

'/e 1 9 /v- 19

200 Uppsäges ej arrendeavtalet inom viss tid, förlänges detsamma för ett år i sänder. Arrendatorerna skola till länets hushållningssällskap avgiftsfritt leverera avelslax.

Dmst

VT 1 9 30 /G 25

50 Kengisfors kronolax- Overkalix fiske i Kalix älv

»

Ve 1 8 81 /« 23

200 Torne älvs regala lax- Overtorneå fiske

»

för ett 30,575 år åt (Sverigången ges an" del)

»

Kronolaxfiskena Norrfors nr 1 och Spökfallet i Ume älv

»

Dmst

Vi 1 1 31

Klabböle och Faltin- Umeå skolans förenade kronolaxfisken i Ume älvStörre delen av laxfisket Sörfors nr 11 i Ume älv

Norrbottens

Anm ärkningar

»

7>

Ärlig Föravgift valÄrligt till tande ; Arren- arren- fiskets detid mynbevade dighet kande kr. kr.

»

Kronolaxtisket Byske Byske nr 11 i Byske älv

3 Vfst

»

/i2

»

31 Laxfisket tillhör svenska och finska staterna gemensamt. Jfr särsk. konvention. Är 1921 —1922 uppgick Sveriges andel till 21,471 kr.

112 Bil.

B.

(Se sid. 78)

Uppgifter rörande det fiske, som idkas av innehavare av jordbruksfastighet ovan odlingsgränsen. (1916) 1.

S o c k e n

Antal hushåll, Därav som l ä n m a t flakande hushall uppgifter

Total fångst kg.

Karesuando (belägen helt ovan odlingsgränsen) ; Den ovan odl.-gränsen belägna delen av :| Jukkasjärvi Gällivare ; Jokkmokk i Arjeplog i Sorsele [ Stensele \ Tärna (belägen helt ovan odlingsgränsen); Den ovan odl.-gränsen belägna delen av:' Vilhelmina I Dorotea !

Antal Antal Antal hushåll, hushåll, hushåll, Medel- B o m e n l som enl. som ej uppgivit fångst i e g e n egen om de (kg.) per U ppg i f t uppgift fiska fiskande ej fiska fiska För hus- hushall t i u r ä c t . tillräck- tillräckbehov for hus- l i g t , ö r ligt för ligt föihusbehov husnu8. kg. behov ' behov behov

Uppgiftlämnarnas fångst

13,890; 10,500

137 52 83 167 88 113 221

85 47 82 165 87 106 191

17,790 15,610 26,040 59,330 10,570 10,560 14,310

14,200 10,310 19,840 49,640 9,950 10,470 14,210

167 219 242 301 114 91 74

22 18 28 61 29 13 19

115 32 53 106 58 97 200

190 85

147 76

12,860 12,780 3,820 3,750

87 49

14 6

172 79

II.

Socken

Karesuando Den ovan odl.-gränsenbelägna delen av: Jukkasjärvi Gällivare Jokkmokk Arjeplog Sorsele Stensele Tärna Den ovan odl.-gränsen belägna delen av: Vilhelmina Dorotea

Antal uppgiftslämnande hushåll

Antal hushåll som fiska i följande a n t a l vatten

9 I 2

85 47 82 165 87 106 191

24 14 34 34 54

147 76

I 53 85 i 61 145

9 10 11 12 18 ovisst

Fortsättning

från omslagets andra

sida.

49. Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i Sverige med särskild h ä n s y n till inlösningsfrågan. Av A. Lilienber^ 54. B e t ä n k a n d e angående regelbunden automobiltrafik samt angående maskinell vägtrafik i de nordligalänen, tullberg, vj, 268 s. K. -i.uiifjer^. XJL s. s\» 50. liedegorelse fra det av de danske, norske og svenske 55. Skolöverstyrelsens folkskolutredning. Betänkande Krattoverforingskommissioner nedsatte elektrotekocli forslag angående statsbidrag till uppförande av niske Udvalg; angaaende elektrisk Kraftöverföring g na er e txl U 0 f E folkskoleväsendet i riket. Beckman. 135 £ D a n m a r k . Kobenlmvn, J o r g e n s e n & C:o 51. Förslag angående lapparnas renskötsel m. m. Beck- 56. Sammanfattning av u t l å t a n d e n och yttranden i anm a n . 136 s. S. ledning av skolkommissionens den 28 april 19?2 avgivna betänkande. Norstedt. 331 s. E . 52. Förslag till stadga angående nomadundcrvisningen i r i k e t samt till instruktion för nomadskolinspek- 57. Vid virkesmätning erforderliga relationstal. Nortoren. Beckman. 52 s. S. stedt. 172 s. J o . 53. Statens kolonisationsnämnds berättelse 1918—1922 58. Förslag rörande tillgodogörande av kronans fiskeMarcus. 37 s. J o . vatten. Marcus. 112 s. J o .

b o Ä e r n T S f S ? d e ^ e t t ^ Ä v i l f å t t Ä n ^ Ä s Y e ^ V k : kf l e s ,*M• * k& ? * * ? begynnelse= j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt' kungörelsen d n 3 febr 19^2 a n - - £ J ^ . « . . f c d « P * r t e m e n t e t , J o . ordning (nr 98) utgivas utredningarna f omslag med l ^ ^ ^ ^ ^ S S ^ S i ^ ^ ^ **" ""

Statens offentliga utredningar 1923 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen.) A l l m ä n lagstiftning. R ä t t s k i p n i n g . F å n g v å r d . Utredning rör. städernas domstolsväsen. f 1923:6] Förslag till strafflag, allmänna delen, samt till lag ang. villkorlig frigivning. [1923:9] Betänkande och förslag rörande förvaring av förminskat tiilräkneliga förbrytare m. m. [1923:36] S a m m a n d r a g av y t t r a n d e n över stadsplanelagskornmitténs s a m t fcostadskommissionens betänkanden. [1923:46]

Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r . Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. [1923:3] Betänkande ang. det ecklesiastika arrendeväsendet. [1923:12] Inventering av odlingsjord längs I n l a n d s b a n a n . [1923:25] Jordkommissionens b e t ä n k a n d e n . 6. [1923:40] Lagerhus- och k y l h u s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 2. [1923:^42] Anvisningar r ö r a n d e vissa åtgärder för ökad spannmålsbelåning. [1923:48] Statens k o l o n i s a t i o n s n ä m n d s berättelse 1918—1922. [1923:53| Förslag rörande tillgodogörande av k r o n a n s fiskevatten. [1923:58]

Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . Folkomröstningskommitténs utredningar. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. [1923:10] 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923:8] 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och F ö r e n t a staterna. Vid v i r k e s m ä t n i n g erforderliga relationstal. [1923:57] [1923:20] Folkomröstningskommitténs betänkande ang. decisiv Industri. folkomröstning. [11*23:19] Betänkande ocli förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. 3. [I92:i:22j Handel o c h sjöfart. Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m. [1923:27] Kommuuikationsverkens lönekommitté. 5. [1923:47] Kommunikationsväsen. Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i f r ä m m a n d e l ä n d e r . [1923:7] Kommunalförvaltning. Utredning rörande S t r ö m s h o l m s k a n a l . [1923:11] Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 4. Yägkoinmissionens b e t ä n k a n d e n . 4. [1923:13] Förslag till avtal rör. Stockholms bangardsfråga. [1923:14] [1923:18] Efterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a Betänkande ang. S t o c k h o l m s förorts ban efråga. [1923:21] Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i Sverige. [1923:49] val. [1923:38] Om röstsammanräknin<. vid k o m m u n a l a val. Andra B e t ä n k a n d e ang. r e g e l b u n d e n antomobiltrafik m. m. [1923: 54] upplagan. [1923:39] Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörFörsäkringsväsen. den m. m. [1923:1] Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betänUndervisningsväsen, Andlig K y r k o v ä s e n . kanden. 18. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet. [1923:31] 19. odling i övrigt. Sveriges bryggeriindustri. [1923:B2] 20. Garveriindustriens produktionsförhållanden. [1923:33] 21. Kvali- B e t ä n k a n d e med förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. [1923:4] tetsfrågan hos det svenska vetet. [1923:34| 22. Tabeller ang. industriens utveckling. (1923:37] 23. De Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. [1923: 5] 6. Om r ä t t för elever, svenska järn- och metallmanufakturindustriernas utu t e x a m i n e r a d e från statens högre lärarinneseminaveckling! [1923:44] 24. Undersökning ung. jordegenrium, att vinna inträde vid universitet och där avdomsvärdenas utveckling i Sverige och vissa främlägga examen samt om folkskollärares fortbildning mande länder. [1923:45] i vetenskapligt avseende. [1923:41] Förslag till tullstadga. [1923:43] Förslag till ändringar i jordfästningslagen m. ni. [1923:23] 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e 2 ang. beredande Politi. av förbättrad pensionering frän prästerskapets ä n k e och pupill kassa m. m. [1923:26] .Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923:2] Samorganisation av riksdagsbiblioteket och den centrala Betänkande med förslag till förordning ang. tillverkstatsförvaltningen i bok- och biblioteksavseendc. ning av brännvin m. m. [1923:28] 11923: 35] Förslag till stadga angående n o m a d u n d e r v i s n i n g e n m . m. [1923: 52] Socialpolitik. B e t ä n k a n d e och förslag ang. statsbidrag_ till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i riket. [1923:56] Den industriella demokratiens problem. 1. [1923:29] S a m m a n f a t t n i n g av u t l å t a n d e n i a n l e d n i n g av skol2. [1923:30] kommissionens betänkande. [1923: 56] Hälso- och sjukvård.

Försvarsväsen. Försvarsrevisionens betänkande. 3. D e l l . I n l e d a n d e avAllmänt näringsväsen. delning, lantförsvaret. [1923:15], Del 2. Sjöförsvaret, s a m m a n f a t t n i n g av revisionens förslag, särskilda yttK. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. [1923: 24] r a n d e n . [1923:16] Del 3. Bilagor. [1923:17] Förslag angående lapparnas renskötsel m. m. [1923:51] Redegorelse angaaende elektrisk Kraftöverföring fra Utrikes ärenden. Internationell rätt. Norge til D a n m a r k . [1923:50]

Sthlml923, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.