Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen.5,
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
kA STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1923:59
JUSTITIEDEPARTEMENTET
ALLMÄNFARLIGA BROTT.
FÖRBEREDANDE
UTKAST TILL STRAFFLAG SPECIELLA DELEN.
V.
AV
JOHAN C. W. THYRÉN
I DISTRIBUTION HOS A.-B. GLEERUPSKA UNIV.-BOKHANDELN, LUND Pris kr. 7:50,
S t a t e n s
o f f e n t l i g a Kronologisk
1. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående m a g i s t r a t e r n a s befriande i visst avseende från ansvar för kronou p p b ö r d e n m. m. Norstedt. 57 s. Fi. 2. Förslag till lag om lösdrivares b e h a n d l i n g m. fl. författningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningsk o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e n . P a l m q u i s t . xj,423s. S. 3. S p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . Norstedt. 41 s. J o . 4. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om församlingsstyrelse s a m t t i l l b e s t ä m m e l s e r om folkskoleä r e n d e n a s överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga k o m m u n e n m. m. P a l m q u i s t . vj, 304 s. E. 5. S k o l k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e . 5. Organisatoriska och e k o n o m i s k a utredningar. Norstedt. 236 s. E. 0. Utredning a n g å e n d e vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. J u . 7. S t a t e n s s t ä l l n i n g till j ä r n v ä g a r n a i olika främm a n d e länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. 8. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r angående referendum i f r ä m m a n d e länder. 4. Folkomröstningsinstitutet i N o r d a m e r i k a s förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg, iv, 339 s. J u . 9. Förslag till strafflag, a l l m ä n n a delen, s a m t för. slag till lag a n g å e n d e villkorlig frigivning j ä m t e motiv. Marcus, xiij, 531 s. J u . 10. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s utredningar angående r e f e r e n d u m i f r ä m m a n d e länder. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 3St s. J u , 11. Utredning r ö r a n d e o m b y g g n a d av Strömsholms kanal s a m t u t s t r ä c k n i n g av k a n a l e n från Smedjebacken • till Ludvika. Meddelande från Kungl. K a n a l k o m m i s s i o n e n . Nr 5. Hseggström. 133 s. 2 kart. K. 12. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e det ecklesiastika a r r e n d e v ä s e n d e t . B e c k m a n , xij, 239 s. E. 13. Vägkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. Förslag till lag om e n s k i l d a v ä g a r m. m. Marcus. 147 s. K. 14. B e t ä n k a n d e m e d förslag till avtal rörande Stockbolms bangårdsfråga. B e c k m a n . 46 s. 10 kart. K. 15—17. Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e . 3. Betänk a n d e och förslag r ö r a n d e revision av Sveriges försvarsväsende. Del 1. I n l e d a n d e avdelning, lantförsvaret. viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, s a m m a n f a t t n i n g av revisionens förslag, särskilda y t t r a n d e n . (2), 741 s. Del 3. Bilagor. (2), 90, 33, 28, 19, 53, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 36, 6 s. B e c k m a n . F ö . 18. K o m m u n a l f ö r f a t t n i n g s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 4 med förslag till l a g om landsting m. m. Beckman. 235 s. S. 19. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e decisiv folkomröstning, avgivet av f o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n . Tullberg. 40 s. J u . 20. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r angående referendum i f r ä m m a n d e länder. 5. Folko m r ö s t n i n g s i n s t i t u t e t utanför Schweiz och Förenta s t a t e r n a . Tullberg. 71 s. J u . 21. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e o r d n a n d e t av Stockholms förortsbanefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K. 22. B e t ä n k a n d e och förslag i fråga om kvinnors tillt r ä d e till statstjänster. 3. Kvinnas behörighet att i n n e h a v a p r ä s t e r l i g och a n n a n kyrklig tjänst. Marcus. 51 s. J u . 23. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g om ändring i vissa delar av lagen den 25 m a j 1891 angående jordfästning m. m. Norstedt. 56 s. J u . 21. Kungl. E l e k t r i f i e r i n g s k o m m i t t é n s m e d d e l a n d e n . 6. U t r e d n i n g a n g å e n d e l ä m p l i g a distributionssystem för landsbygdselektrifiering. B e c k m a n , viij, 192 s. J o .
u t r e d n i n g a r
förteckning 25. I n v e n t e r i n g av odlingsjord längs I n l a n d s b a n a n från Ströms södra sockengräns till S t o r n m a n . Tullberg. 30 s. 2 kart. J o . 26. 1921 års p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . 2. Bet ä n k a n d e a n g å e n d e avveckling av den s t ä r b h u s efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och n å d a r s a m t b e r e d a n d e i s a m m a n h a n g d ä r m e d av förbättrad pensionering från prästerskapets ä n k t och pupillkassa. Tullberg. 100 s. E. 27. U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e m e d förslag till lönereglering för befattningshavare i d o m s a g o r n a m. m. Beckman. 85 s. J u . 28. U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e m e d förslag till förordning a n g å e n d e tillverkning av brännvin m . m. B l o m . 67 s. F i . 29—30. Den industriella d e m o k r a t i e n s p r o b l e m . 1. B e t ä n k a n d e j ä m t e förslag till lag om driftsnäumder. 210 s. 2. Den industriella d e m o k r a t i e n i utlandet. 267 s. Tullberg. S. 31. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och bet ä n k a n d e n . 18. Den svenska m e k a n i s k a verkstadsindustriens utveckling intill k r i g s u t b r o t t e t . Av E. Linder. Tullberg, iv, 435 s. Fi. 32. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och b e t ä n k a n d e n . 19. Sveriges bryggeriindustri. Av A. Lilienberg. Tullberg, iv, 40 s. Fi. 33. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 20. Garveriindustriens p r o d u k t i o n s förhållanden. Av W. Smith. Marcus, iv, 175 s. Fi. 34. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 21. Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet. Av H. Nilsson-Ehle. Marcus. 16 s. F i . 35. S a m o r g a n i s a t i o n av riksdagsbiblioteket och den c e n t r a l a statsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende. Av V. Gfödel. Marcus. 54 s. F i . 36. B e t ä n k a n d e och förslag rörande förvaring av förm i n s k a t tillräkneliga förbrytare j ä m t e förslag till internering av farliga återf allsförbrytare. Lund, Berling. 116 s. J u . 37. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be. t ä n k a n d e n . 22. Översiktstabeller angående den svenska industriens utveckling 1891—1920 j ä m t e a n m ä r k n i n g a r . Marcus, iv, 147 s. Fi. 38. Efterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt l a g a r n a den 9 j u n i 1922. Av E. v. H e i d e n s t a m . Beckman, (s. 53—61.) S. 39 Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt l a g a r n a den 9 juni 1922. Av E. v. H e i d e n s t a m . Andra u p p l a g a n . Med efterskrift. B e c k m a n . (4), 61 s. S. 40. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 6. Om sociala arrendebestämmelser, avlösning av arrendejordbruk, f ö r e k o m m a n d e av vanhävd, u p p h ä v a n d e av fideikommiss i fast egendom, anskaffande av tomtm a r k till b o s t ä d e r m. m. Marcus. 505 s. J u . 41. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 6. Om r ä t t för elever, u t e x a m i n e r a d e från s t a t e n s högre lärarinneseminarium, att vinna i n t r ä d e vid universitet och där avlägga examen s a m t om folkskollärares fortbildning i v e t e n s k a p l i g t avseende. Norstedt. 63 s. E. 42. Lagerims- och k y l h u s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 2. L a g e r h u s v ä s e n d e t i Sverige och därmed s a m m a n h ä n g a n d e förhållanden. Norstedt, viij, 300 s. J o . 43. Förslag till t u l l s t a d g a j ä m t e motivering. Norstedt. (2), 134 s. Fi. 44. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 23. De svenska järn- och metallnaanufakturindustriernas utveckling mod s ä r s k i l d h ä n syn till förhållandena vid tiden n ä r m a s t före världskrigets u t b r o t t . Av G. Delling. Tullberg, iv, 196 s'. Fi.
'Fortsättning å omslagets tredje sida.
S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1923:59 J U S T1 T [ E D E I' A I', T E M K N T E T
ALLMÄNFARLIGA BROTT.
FÖRBEREDANDE
UTKAST TILL STEAFFLAG SPECIELLA DELEN.
V.
AV
JOHAN C. W. THYRÉN
I DISTRIBUTION HOS
A.-B. GLEERUPSKA UNIV.-BOKHANDELN, LUND
LUND 1923 B E K L I N G S K A BOKTRYCKEBIET
FORORD. De av mig förut utgivna fyra utkast, som falla inom strafflagens speciella del, hava omhandlat brott mot kroppslig okränkbarhet, ärekränkningsbrott samt förmögenhetsbrott. Ehuru vissa områden av brott mot enskild person ännu återstå, har jag i nu föreliggande utkast övergått till behandlingen av s. k. allmänfarliga brott, bland annat på grund av det nära sammanhanget mellan sistnämnda brott och brotten mot kroppslig okränkbarhet samt mot förmögenhet. Såvitt här behandlade brott upptagits i nuvarande strafflag, återfinnas de till största delen i 19 samt för övrigt i 14 och 22 kapitlen. Härom se Motiverna, sid. L24. Den komparativa framställningen vilar i det väsentliga på samma grundlag som i föregående delar. Hänsyn har emellertid här tagits även till det år 1022 utgivna finska samt till det under detta år utgivna danska strafflagsförslaget. Såsom bilaga till den historiska översikten hava i paralleltryck sammanställts hithörande delar av Lagkommitténs förslag 1839, Lagberedningens förslag 1844, Strafflagen 1864 i dess ursprungliga lydelse samt nu gällande lag. Dessutom finnes K. K. l8 /i 1855 »om en fridlysningsstadga för allmänna kanal-, skiss-, j e m vägs- och telegrafanläggningar», vilken bildar den historiska utgångspunkten för Str. L. 19: 11—14, införd sid. 120 ff.
IV
I det under innevarande år av strafflagskommissionen utgivna förslag till strafflag, allmänna delen, hava det allmänna minimum och det allmänna maximum för straffarbete (tukthus) bestämts annorlunda än i det av mig år 1916 utgivna utkast (4—15 är i stället för 6—20 år); liknande gäller även om bötesstraffets maximum (90 dagsböter i stället för 200). Med hänsyn till önskvärdheten av att straffsatserna i samtliga till strafflagens speciella del hörande utkast vila på enhetlig bas, har emellertid nu föreliggande utkast (V) likasom de föregående (I—IV) tillsvidare utgått från bestämmelserna i utkastet av 1916. Av förut anförda skäl hava tillsvidare förbigåtts dels bestämmelser rörande åtalsinstitutet dels bestämmelser motsvarande dem om påföljd enligt Str. L. 2: 19. LTtkastets närmast följande del torde komma att omfatta förfalskningsbrotten. Lund 24 september 1923. Johan C. W. Thyrén.
Förkortningar av citerade lagar och lagförslag. AaPg". = Kantonen Aargaus strafflag. E n g . Fsl. = Engelska strafflagsförslag Allm. Utk. = Förberedande utkast till (af 1878, 1879 och 1880). strafflag. Kap. I—NUT (allmänna Fi. = Einlands strafflag. delen). Av Johan C. W . Thyrén. Fi. Fsl. = Förslag till ny strafflag. II 1916. och I I I delen. Av Professor Allan A p p . A.-Rh. = Strafflagen för Appenzell Serlachius, enligt uppdrag av JnstitieAusser-Rhoden (Appenzell Inner-Rhoministeriet. Helsingfors 1922. den saknar kodifierad straffrätt). Fr. = Frankrikes strafflag. Arg". = Argentinas strafflag. Freib. = Kantonen Freiburgs strafflag. Bas. = Strafflagarne för kantonen BaselGeg". = »Gegenentwurf zum Vorentwurf Stadt och kantonen Basel-Landschaft eines deutschen Strafgesetzbuches» (av (nästan likalydande). Kahl, v. Lilienthal, v. Liszt och GoldB e l g \ = Belgiens strafflag. schmidt). 1911. B e r n = Kantonen Berns strafflag. Gen. = Kantonen Geneves strafflag. Bulg". = Bulgariens strafflag. Glar. = Kantonen G l a m s ' strafflag. Calif. = Californiens strafflag. Graub. = Kantonen Graubiindens straffChil. = Chiles strafflag. lag. Col. = Columbias strafflag. Grek. = Greklands strafflag. D. = Danmarks strafflag. H. = Hollands strafflag. D. Fsl. 1923 = »Betaenkning af given af Ind. P e n . C. — »Indiska strafflagen» av Straffelovskommissionen af 9. Novem1871, gällande för vissa områden i ber 1917.'» Kebenhavn 1923. indiska arkipelagen. D. K. Fsl. = »Betaenkning af given af I o w a = Iowas strafflag. Kommissionen nedsat til at foretage It. = Italiens strafflag. et G-ennemsyn af den almindelige bor- J a p . = Japans strafflag. gerlige Straffelovgivning. 2) Udkast til L. B. = Lagberedningens förslag (1844). almindelig borgerlig Straffelov med L. K. = Lagkommitténs förslag (1839). Motiver». 1912. Luz. = Kantonen Luzerns strafflag. Eng". = Engelsk straffrätt (anförd efter Mex. = Mexikos strafflag. Stephen, A Digest of the Criminal | M. B. = Missgärningsbalken av 1734 års Law; siffrorna avse artt.). lag.
VI N. = Norges strafflag. N e b r . = Nebraskas strafflag. N e u c h . = Kantonen Neuchatels strafflag. N. S. W a l e s = Strafflagen för Nya SydWales. N. Zeal. = Strafflagen för Nya Zeeland. N. Y. = Staten NewYorks strafflag. N. Carol. = Nord Karolinas strafflag. Obw. = Kantonen Obwaldens strafflag. Port. = Portugals strafflag. Q u e e n s l . = Queenslands strafflag. R. = Rysslands strafflag. Rum. = Rumäniens strafflag. S. = Sveriges strafflag. S c h a f f h . = Kantonen Schaffhausens strafflag. S e h w . Fsl. = Schweiziska strafflagsförslaget (i lydelsen af 1918). S e r b . = Serbiens strafflag. S e r b . Fsl. — Serbiska strafflagsförslaget (lydelsen av 1910). S. Fsl. 1923 = Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning, jämte motiv avgivna av strafflagskommissionen. Stockholm 1923. S o l o t h . = Kantonen Solothurns strafflag. Sp. = Spaniens strafflag. S p e c . Utk. I = Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. I. Brott mot kroppslig okränkbarhet. Av Johan C. W . Thyrén. Lnnd 1917. S p e c . Utk. II = Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. I I . Av Johan C. W . Thyrén. Lund 1919. S p e c . Utk. III = Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. I I I . Av Johan C. W . Thyrén. Lund 1920.
S p e c . Utk. IV = Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. IV. Av Johan C. AV. Thyrén. Lund 1922. S:t Gall. = Kantonen S:t Gallens strafflag. T. = Tysklands strafflag. T. Fsl. 1909 = »Vorentwurf zu einem Deutschen Strafgesetzbiich. Bearbeitet von der hierzu bestellten Sachverständigen Kommission». 1909. T. Fsl. 1919 = Entwiirfe zu einem Deutschen Strafgesetzbuch, veröffentlicht auf Anordnung des Reichs-Justizministeriums. Zweiter Teil: Entwurf von 1919. Berlin 1921. Thurg'. = Kantonen Thurgaus strafflag. Tie. = Kantonen Ticinos strafflag. Tex. = Texas' strafflag. T o r p s Fsl. = »Betaenkning angaaende de af den under 11. August 1905 nedsatte Straffelovskommission udarbeidede Forslag indeholdende Udkast til Love vedrarende den borgerlige Straffelovgivning med Motiver. Efter Justitsministeriets Anmodning udarbeidet af Carl Torp». 1917. Turk. = Turkiets strafflag. Ung". = Ungerns strafflag. V e n e z . = Venezuelas strafflag. W a a d t = Kantonen W a a d t s strafflag. Wallis = Kantonen Wallis' strafflag. W e s t . Austr. = Westaustraliens
straff -
'lag. Zug" = Kantonen Zugs strafflag. ZUr. = Kantonen Zurichs strafflag. O. = Österrikes strafflag. Ö. Fsl. = Österrikiska strafflagsförslaget (i lydelsen av 1912).
FÖRSTA AVDELNINGEN.
Utkast till Lag. Allmänfarliga brott. i§. Framkallar nian fara för annans liv genom att uppsåtligen orsaka 1. eldsvåda; eller 2. explosion; eller 3. översvämning medelst skada å fördämning eller på annat sätt; eller 4:. gruvolycka; eller 5. tågsammanstötning, skeppsbrott eller dylik olycka medelst åtgärd å kommunikationslinje eller därtill hörande material eller på annat sätt; straffes, där han insett eller bort inse faran, med tukthus i högst femton år. Åro omständigheterna synnerligen mildrande, må straffet kunna nedsättas till fängelse i minst två år samt, där gärningen ej medförde skada å annans person och gärningsmannen ej heller hade uppsåt att åstadkomma sådan skada, till fängelse i minst ett år.
2 Hade gärningsmannen uppsåt att beröva någon livet eller bragtes många människor i fara eller ljöt någon av gärningen döden, må straffet kunna höjas till tukthus i tjugo år eller på livstid. 2 §.
Den, som framkallar allmän fara för människoliv genom att uppsåtligen 1. utsprida smittosam sjukdom; eller 2. förgifta brunnar, vattenledningar, livsmedel eller annat; eller 3. tillverka, införa eller utsprida hälsovådliga varor; straffes, där han insett eller bort inse faran, med tukthus i högst femton år. Ljöt någon av gärningen döden, må straffet kunna höjas till tukthus i tjugo år eller på livstid. Innebar gärningen allmän fara för människors hälsa, dock i mindre mån än nu är sagt; straffes med fängelse i minst ett år eller, där omständigheterna äro försvårande, med tukthus i högst åtta år. 3 §•
Framkallar man förödelse å främmande egendom eller fara för sådan förödelse genom att uppsåtligen 1. orsaka eldsvåda, explosion, översvämning eller någon annan av de i 1 § avsedda olyckor; eller 2. utsprida smittosam djursjukdom; eller 3. förgifta vatten, foder eller annat; eller 4. utsprida växtsjukdom; straffes, där han insett eller bort inse faran och ej enligt 1 eller 2 § till högre straff skall dömas, med tukthus i högst tio år eller, där omständigheterna äro mildrande, med fängelse i minst sex månader.
4 §• Har någon gjort försök till gärning, varom i föregående §§ stadgas, och insåg han eller borde han inse, att gärningen innebar fara, som där för varje fall omtalas, vare försöket straffbart. 5 §. Den, som, utan att göra sig förfallen till ansvar enligt 1 eller 3 §, genom att uppsåtligen överträda särskild plikt, skada skyddsinrättningar eller annan främmande egendom, borttaga tecken eller uppsätta falskt tecken, stoppa farled, hindra eller försvåra räddningsåtgärder eller på annat sådant sätt vållar olycka, som avses i 1 §, och därigenom framkallar fara för annans liv eller fara, som i 3 § sägs, för främmande egendom; straffes, därhän insett eller bort inse, att sådan fara kunde följa av hans handling, med fängelse eller, där omständigheterna äro försvårande, med tukthus i högst åtta år. Bragtes många människor i fara eller ljöt någon av gärningen döden, må straffet kunna höjas till tukthus i tolv år. Skedde ej olyckan men fanns fara därför, straffes gärningsmannen, där han ej gjort sig förfallen till ansvar enligt 4 §, med fängelse eller, där omständigheterna äro mildrande, med böter.
«'§. Bryter någon uppsåtligen mot föreskrifter, givna till förekommande eller hämmande av smittosam sjukdom bland människor, djur eller växter; straffes, där ej enligt 2, 3 eller L § till högre straff skall dömas, med fängelse eller böter. 7 §• Har någon, genom uppsåtligt utspridande av smittosam djursjukdom eller genom uppsåtlig förgiftning av djur, väsentligen
minskat värdet av annans jakt- eller fiskerätt; straffes med fängelse eller böter. 8 §. Den, som vid ledning eller utförande av byggnadsföretag uppsåtligen eller av oaktsamhet på sådant sätt avviker från allmänt vedertagna regler för dylikt arbete, att därav uppstår fara för människoliv; straffes med fängelse eller, där omständigheterna äro mildrande, med böter. Lag samma vare, där någon genom leverans av underhaltiga materialier till sådant foretag uppsåtligen eller av oaktsamhet framkallar fara, som här sägs. » *
Har någon i vinningssyfte genom att bryta avtal eller utsprida falska rykten eller genom annat dylikt svek uppsåtligen framkallat brist på livsmedel eller väsentligt fördyrande därav; straffes med fängelse och därjämte minst femtio dagsböter. 10 §. Den, som uppsåtligen hindrar eller stör användandet av allmän 1. postförbindelse, järnväg eller spårväg; eller 2. gas-, vatten- eller kloakledning; eller 3. telegraf- eller telefonanläggning eller anläggning för framställande eller överförande av elektrisk eller annan energi; straffes med fängelse, där gärningen ej är särskilt med svårare straff belagd. Äro omständigheterna mildrande, må straffet kunna nedsättas till minst tjugo dagsböter.
')
Lag samma vare, där någon uppsåtligen hindrat eller stört användandet av allmän väg, farled eller flottled, och fara, den han insett eller bort inse, därav uppstått för människoliv.
n §• Följde av gärning, som i 10 § omtalas, vattenbrist eller annan allmän nöd eller allmän fara för människoliv; må straffet kunna höjas till tukthus i åtta år. 12 §. Försök till brott, som i o, 9 eller 10 § omtalas, är straffbart; dock må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, från straff kunna frias. 13 §. Den, som genom att uppsåtligen underlåta- särskild plikt eller föröva skadegörelse eller borttaga tecken eller uppsätta falskt tecken eller på annat dylikt sätt framkallar fara för hinder eller storing, som avses i 10 §, straffes med böter, där han insett eller bort inse faran och gärningen ej är särskilt med svårare straff belagd; dock må, där omständigheterna äro mildrande samt hinder eller storing ej inträffade, från straff kunna frias.
u §. Har, i fall som i 1, 3, 5, 6 eller 10 § omförmälas, gärningsmannen för gärningens utförande övat våld å person eller använt hot, som innebar omedelbar fara för person, eller har han företagit gärningen i avsikt att underlätta utförandet av annat brott, som i lag är med frihetsstraff belagt, eller att tillgodogöra sig eller annan frukterna av sådant brott; må straff enligt 1 § kunna förhöjas till tukthus i tjugo år eller på livstid; straff /
(i
enligt 3 § till tukthus i femton år; straff enligt o § första stycket till tukthus i tio år; samt straff enligt 5 § tredje stycket eller enligt 6 eller 10 § till tukthus i åtta år. 15 §. Har någon genom att av oaktsamhet vålla eldsvåda eller annan olycka, som i 1 eller 3 § sägs, framkallat fara för människoliv eller för förödelse å främmande egendom eller har han genom att av oaktsamhet utsprida smittosam sjukdom eller vålla förgiftning framkallat allmän fara för människors liv eller hälsa; domes, där han insett eller bort inse den fara och gärningen ej enligt o § skall strängare bestraffas, till fängelse eller böter. Skedde förödelse å främmande egendom och äro omständigheterna försvårande, må straffet kunna höjas till tukthus i sex år. Bragtes många människor i fara eller lick annan av gärningen död eller svår kroppsskada, må straffet kunna höjas till tukthus i tio år. 16 §. Den, som genom att av oaktsamhet överträda särskild plikt eller skada skyddsinrättningar eller företaga annan handling, som i 5 § sägs, framkallat fara för olycka, som i 1 § avses; straffes med böter, där han insett eller bort inse, att hans handling innebar fara för människoliv. 17 §• Hindrar eller stör någon av oaktsamhet användandet av allmän inrättning, som i 10 § omtalas; straffes med böter. I fall, som i 11 § sägs, må till fängelse kunna dömas. \
18 §. Den, som i syfte att föröva brottslig gärning eller därtill medverka, anskaffar, tillverkar eller förvarar sprängämne; straffes med fängelse eller böter. 19 §. Har någon begått brott, som i detta kap. omtalas, genom missbruk eller försummelse i utövning av yrke; må domstolen såsom straffpåföljd kunna döma, honom förlustig rättigheten att det yrke utöva för en tid av minst ett och högst tio år eller for alltid. Överordnad, som efter domens lagakraftvinnande bibehåller honom i tjänst, eller som anställer honom i tjänst under den tid, straffpåföljden varar; straffes med böter.
ANDRA AVDELNINGEN.
Komparativ översikt av n u v a r a n d e europeisk straffrätt. INLEDNING. Det av staten genom straffsanktionen skyddade intresse, som genom brottet angripes, kan antingen vara ett direkt statsintresse — då angreppet omedelbart riktar sig mot själva statsorganisationen — eller ett indirekt — då det omedelbart riktas mot ett annat objekt (och således endast medelbart angriper staten såsom sådan). I förra fallet föreligger ett »brott mot staten». I senare fallet kan angreppet inskränka sig till ett enkelt rättssubjekt eller i varje fall vara skarpt begränsat: en människas liv eller hälsa, hennes känsloliv, hennes förmögenhet, vissa bestämda saker o. s. v. Varje sådant angrepp kan emellertid (utan att därför förvandla sig till ett brott mot staten) tänkas växa i extensitet, så att det'riktar sig icke mot ett utan (mer eller mindre bestämt) mot nere människoliv, mot egendom i vidsträckt omfång o. s. v. Under omständigheter kan denna extensitet hos angreppet vara mycket betydlig, kanske så gott som gränslös (t. ex. lössläppande av kolerasmitta). Teoretiskt läte sålunda tänka sig, att man motsvarande hela området för »brott mot enskild» uppställde, såsom ett slags överbyggnad, »brott mot allmänheten» el. dyl. Så sker dock icke i la-
9 game. Likasom vissa angrepp (t. ex. religionsfridsbrott) endast straffas, då de angripa allmänheten — icke, då angreppet inskränker sig till en enskild person — så förekommer även, omvänt, att vissa angrepp behandlas enligt de vanliga bestämmelserna om »brott mot enskild», även om än så många enskilda rättssubjekt samtidigt angripas. Till den del emellertid lagstiftaren uppställer särskilda rekvisit för »brott mot allmänheten», kunde man i viss mening beteckna samtliga dessa brott såsom allmän/ärliga, i motsats till de rekvisit, som avse enskilda angreppsobjekt. I liknande mening kunde även brott mot staten kallas allmänfarliga, då jämväl vid dessa angreppet, även omedelbart betraktat, har en allmän räckvidd. Såsom emellertid termen allmänfarliga brott vanligen användes, omfattar den alldeles icke brotten mot staten (jfr. dock ned. sid. 80) och av brott mot allmänheten endast en viss grupp, huvudsakligen (ett större eller mindre antal) brott, som på ett allmänt sätt angripa antingen kroppsintegritet eller egendom eller, såsom ofta är fallet, båda dessa på en gång. Full konsekvens iakttaga lagarne härvid icke. Om exempelvis någon sätter eld å en liten avsides belägen byggnad, vari en människa bor eller för ögonblicket befinner sig, så kan den i angreppet innehållna faran vara bestämt begränsad till detta enda människoliv och till ifrågavarande ringa egendom. Strängt teoretiskt skulle således fallet föras samman med andra — icke »allmänfarliga» — angrepp på liv eller egendom, och icke med t. ex. eldsåsättande å hus i by eller stad, där många människoliv och mycken egendom utsattes för fara. Men lagarna hava haft den uppfattningen, att ett sådant särskiljande vore konstlat. Ifrågavarande handling, att åsätta eld, är nämligen så ofta i praktiken förenad med fara av obestämt omfång, att de funnit naturligt att medtaga även undantagsfall, där så icke är förhållandet. o
A andra sidan är det icke det vanliga, att lagarna under de allmänfarliga brotten upptaga alla handlingar av vad slag de
10 v a r a må, som i stor eller o b e s t ä m d u t s t r ä c k n i n g a n g r i p a kroppsi n t e g r i t e t eller e g e n d o m . Mer eller m i n d r e l å n g t g å e n d e generalisationer (särskilt p å basis av s k a d e g ö r a n d e handling) förek o m m a visserligen i åtskilliga fall; så Ö. 85 h (boshafte Beschädigungen eines fremden Eigcntumes . . wenn . . daraus eine Gefahr fur das Leben, die Gesundheit, kbrperliche Sicherheit von Menschen, öder in grosser er Ausdehnung fur fremdes Eigentum entstehen hann), 85 c i. / . ; Sp. 572 (estragos por medio de cualquiera otro agente 6 medio de destruction tan poderoso com o los expresados) och n å g r a a n d r a l a g a r av den s p a n s k a g r u p p e n , t. ex. Chil. 4 8 5 ; jfr. ä v e n Port. 471 (ou agente de igual poder); Eng. Steph. 208 (who does anything ivhich endangers the health, life, or property of the public or any part of it); A a r g . 174; Geg. 216 (Wer . . durch Beschädigung eigener oder fremder, betveglicher oder unbeweglicher Sachen das Leben eines anderen oder in bedeutendem Umfange fremde Sachen gefährdet); 0 . Fsl. 425 (Wer unter anderen besonders gefährUchen Umständen eine Gefahr fur das Leben anderer herbeifuhrt); i viss m å n ä v e n Fi. Fsl. 17: 1 (eller annan sådan ofärd): om Fi. Fsl. 17: 4; Torps Fsl. 166 och D. Fsl. 1923, 170 jfr ned. sid. 8 1 . Men oftast u p p r ä k n a l a g a r n e vissa handl i n g a r — å s t a d k o m m a n d e av eldskada, ö v e r s v ä m n i n g etc. — som e r f a r e n h e t s m ä s s i g t p l ä g a i n n e b ä r a allmänfara a v n ä m n d a a r t ; och u p p r ä k n i n g e n är limitativ. D e s s a h a n d l i n g a r och inga andra medt a g a s (men dessa m e d t a g a s ofta, såsom ovan a n m ä r k t , ä v e n om de — m e r a u n d a n t a g s v i s — icke skulle i n n e b ä r a allmänfara). Skulle allmänfara å s t a d k o m m a s g e n o m n å g o n a n n a n h a n d l i n g ä n de av l a g e n förutsedda, så å t e r s t å r följaktligen e n d a s t a t t föra fallet till b r o t t m o t enskild — vilket, d å s i s t n ä m n d a b r o t t merändels äro b y g g d a icke p å fara u t a n p å skada, b l a n d a n n a t k a n betyda, a t t i n t e t straff inträder, såvida i n t e t s k a d e u p p s å t k a n visas (eller — om försöket i det g i v n a fallet icke är kriminalis e r a t — s å v i t t icke s k a d a verkligen å s t a d k o m m i t s ) . S i s t n ä m n d a o m s t ä n d i g h e t i n n e b ä r för övrigt i sin m å n — för de flesta lagars v i d k o m m a n d e — en f ö r k l a r i n g s g r u n d till a t t
11 vissa angrepp på liv eller egendom utbrutits såsom »allmänfärliga» brott. Lagstiftaren har i allmänhet avstått från att kriminalisera handlingar, som innebära fara för liv eller egendom, såvida icke antingen skada verkligen inträtt eller försök föreligger (och sålunda uppsåtet gått ut på skada). Därtill kommer, att även den verkligen inträdda skadan, för vad angår de mindre svåra fallen, ofta endast leder till straff, då den framkallats uppsåtligen; och att försöksstraff ofta icke inträder, annat än då död eller svårare kroppsskada åsyftats. I praxis hava då framträtt vissa fall, där syfte att åstadkomma skada å liv eller hälsa icke visats och kanske icke heller (någon större) skada inträtt, men där faran varit synnerligen omfattande och elakartad (eldsåsättande, skada å järnvägslinje etc). För dessa fall liar det legat nära till hands att bygga brottet på fara (allmänfara) i stället för på skada, i det lagstiftaren i första hand icke fäster sig vid vad som verkligen hänt eller som åsyftats, utan vid vad som lätt kunnat inträffa. Visserligen hava lagarna icke heller genomfört denna synpunkt med konsekvens, ty i några fall (utsättning, duell etc.) byggas särskilda rekvisit, inom området för brott mot kroppsintegritet, på fara i stället för skada utan att tillhöra den allmänfarliga gruppen. De handlingar, vilka såsom allmänfarliga fått- en särskild behandling, strängare än den vanliga, växla i olika lagar. Det mest typiska fallet, och som aldrig saknas, är eldsåsättande (mordbrand). Ofta i nära sammanhang härmed uppställas åstadkommande av explosion samt av översvämning. En grupp, som framför allt i våra moderna förhållanden fått stor betydelse, utgöres av angrepp på kommunikationsanstalter (till lands, sjös eller i luften). En besläktad grupp, därvid dock stundom faran för kroppsintegritet träder tillbaka i andra planet och överhuvud till en viss grad andra intressen än liv och egendom äro bestämmande, utgöres av angrepp på ledningar av varjehanda slag, viktiga för den moderna kulturen: telegraf-, telefon-, kraftledningar,
12 vattenledningar etc. Ett synnerligen typiskt fall av angrepp på kroppsintegritet erbjuder utspridande av sjukdomssmitta. Men även genom (icke organiserat) gift kan allmänfara uppstå, om t. ex. brunnar, vattenledningar, för allmän spridning avsedda varor förgiftas. Motsvarande allmänfara för egendom kan åstadkommas genom utspridande av smittosam kreaturssjukdom eller åstadkommande av allmän förgiftning sfär a för kreatur. Ävenså t. ex. genom spridande av en för växter farlig organism. Beträffande den systemediska anordningen hava äldre lagar (likasom bland moderna lagar R.) icke uppställt någon särskild grupp av allmänfarliga brott utan behandlat dem dels tillsammans med skadegörelse, dels även i annat sammanhang, t. ex. bland brott mot kroppslig integritet eller bland bedrägeribrotten. Moderna lagar och förslag hava gemenligen utbrutit dem i en grupp för sig (eller i flera grupper).
l) Eldskadegörelse. A) Brottets bas. Såsom förut anmärkt, är det särskilda institutet eldskadegörelse, sådant det i lagar och rättspraxis förekommer, icke strängt knutet till begreppet allmäniajca,. A andra sidan begränsas institutet vanligen på det sätt, att icke varje angrepp på sak medelst eldsåsättande medtages: endast handlingar, som innebära fara för (låt vara ett enda) människoliv (eller för människoboning) eller för egendom av något större utsträckning (eller värde). Jfr i s i s t n ä m n d a avseende S. 10: 3 (uthus eller annan byggnad, fartyg, skog, torvmosse, växande eller skuren gröda, sades-, hö- eller halmstack, ved-, kol-, timmer- eller brädhög, eller dylikt); FL 34: 4 (hus, byggnad eller fartyg . . . eller växande, skuren eller upptagen gröda, hö- eller halmstack, skog eller torf mosse, eller upplag af redskap, ved, kol, timmer, bräder eller andra förråd, eller af varor, eller annat dylikt); D. 282 (Skov, Tfirvemose, Hede eller Äger, Tömmer- eller Bramdeförråad, Komeller Hestdkke, Hytter eller Skure, eller andre lignende Gjcnstande); T. 308 (Gebäude, Schiffc, Hutten, Bergicerke, Magazine, Warenvorräte, welche auf dazu bestimmten öffentlichen Plätzen lagern, Vorräte von landwirtschaftlichen Erzeugnissen oder von Ban- oder BrennmaterialienT Fruchte auf dem Felde, Waldungen oder Torfmoore); Ung. 422 2 ; F r . 434, 6 st. (soit ä des pailles ou récoltes en tas ou en meule&, soit a des bois disposes en tas ou en steres, soit ä des voitures ou wagons charges ou non charges de marchandises, ou autres objets mobiliers et ne feasant point partie eVun convoi contenant des personnes); Belg. 510; It. 3 0 0
14 (området sträcker sig förutom byggnader, gruvor, skogar, gröda m. m. ned till alla ammassi o depositi di materie combustibili, men jämlikt art. 310 straffas gärningen efter 424 såsom vanlig skadegörelse, om faran inskränkt sig till egendom di lieve entitä); Sp. 571 (förer de fall, där värdet icke översteg 250. pesetas och fara för eldens spridning var absolut utesluten — con circunstancias que manifiestamente excluyan todo peligro de propagation — till vänligskadegörelse); Port. 461) (liknande Sp.: värdegräns 20 milreis); Rum. 360 (liknande Fr.); Bulg. 384 (limitativ uppräkning); Turk. 164, 165 (likaså); T. Fsl. 1919, 254 o. s. v. Stundom ligger begränsningen i uttrycket (eldsvåda el. dyl.); t. ex. N. 148: H. 157;
Ö. 166; Fi. Fsl. 17: 1; D. K. Fsl. 368; Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 167; T. Fsl. 1909, 189; Geg. 215; Ö. Fsl. 4161; Sehw. Fsl. 187; Serb. Fsl. 149. Det förekommer emellertid även i åtskilliga fall, att ingen sådan gräns av lagarne uttryckligen uppställes. Så R. 562: denna lag gör emellertid överhuvud ingen principiell skillnad mellan allmänfarliga brott och skadegörelse, jfr. ov.; Grek. 410;
Thurg. 201, 199; Graub. 192; Luz. 109, 113; Obw. 93, 94; Glar. 115; Schwyz 100; Sol. 168; stundom även i utomeuropeisk rätt, t. ex. Miss. 1042. I flertalet bland dessa fall visar dock det jämförelsevis höga straff minimum, att lagen icke avser att tagas alldeles efter orden; att t. ex. meningen icke är, att den, som förstör ett främmande föremål av ringa värde genom att kasta det in i en kakelugn med brinnande brasa, skall straffas enligt det speciella eldskadegörelseinstitutet. Det är sålunda att antaga, att gemenligen ett visst område av skadegörelse medelst eld förekommer, där straff inträder för vanlig skadegörelse; någongång kvalificeras sådan skadegörelse (så D. Fsl. 1923, 2652). Den såsom särskilt institut uppställda eldskadegörelsen är i de flesta lagar indelad i ett större eller mindre antal straffbarhetsnivåer. Några lagar, särskilt inom den spanska gruppen, uppställa ett betydligt antal sådana nivåer, därvid ofta värdet spelar en avgörande roll. Så Sp. 561—571 etc. Även före-
15 kommer, att alla straff minima sänkas, då värdet understiger ett visst kvantum (Rum. 364: sexhundra lei). Å andra sidan förekommer även — N. 148 är det förnämsta exemplet bland gällande lagar; dess ståndpunkt delas av flera bland förslagen: Fi. Fsl. 17: 1;
D. K. Fsl. 368; Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 167; T. Fsl. 1909, 189; Geg. 215; T. Fsl. 1919, 254; Ö. Fsl. 41G1 — att inga efter objektens beskaffenhet åtskilda nivåer uppställas, utan all särskild behandlad eldskadegörelse sammanföres i ett institut (även om t. ex. olika stadier på handlingsprogressen medföra olika straffbarhet och kvalifikationer förekomma för det fall, att någon ljutit döden m. m.). Sådan emellertid nivåskillnaden vanligen genomföres, framträder däruti den ovan anmärkta dubbelheten i själva grundlaget för de allmänfarliga brotten. De angrepp, som rikta sig mot människoliv, äro i det hela strängare kriminaliserade än de, som rikta sig enbart mot egendom — låt vara att enstaka fall av egendomsfara (t. ex. antändande av sprängämnesupplag) kanske utbrytas till strängare behandling. Det närmare utförandet av tanken varierar ganska mycket och härvid spelar motsatsen mellan vad man kallar abstrakt och konkret fara en betydlig roll. Kanske 1) begränsar lagen den högre straff b arbetsnivån till objekter av den art — i främsta rummet människoboningar — att deras antändning gemenligen är förbunden med fara för människoliv (även om in casu ingen fara för människor förekom). Kanske 2) låter lagen det komma an på huruvida — oansett beskaffenheten av det antända föremålet — i det givna fallet faktiskt förelåg fara för människoliv. Kanske 3) sammansättas båda synpunkterna alternativt, så att lagen såsom högre grad uppställer dels angrepp på människoboningar etc. dels sådana angrepp, likagott på vad objekt, som i verkligheten innesluta angrepp på människoliv. Kanske 4) sammansättas de kumulativt, så att det fordras såväl att det angripna föremålet är människoboning etc. som att in casu människoliv utsattes för fara. Här bör ytter-
16 l i g a r e a n m ä r k a s , att, om lagen, såsom ofta sker, förer m ä n n i s k o b o n i n g (utan avseende p å k o n k r e t fara för människoliv) till d e t h ö g r e straffbara området, d e t t a till väsentlig del k a n finna sin förklaring däri, a t t l a g e n vill skydda en persons hem i h ö g r e g r a d ä n första b ä s t a sak, n ä m l i g e n m e d h ä n s y n till det affektionsv ä r d e för personen, som tillkommer h e m m e t m e d v a d d ä r u t i är — en s y n p u n k t b e s l ä k t a d m e d g r u n d e n till hemfridsbrottsinstitutet och s å l u n d a n ä r a s a m m a n h ä n g a n d e m e d k r i m i n a l i s a t i o n e r n a av a n g r e p p p å individens känsloliv. ad 1. D e n a b s t r a k t a faran a n v ä n d e s såsom b a s av följande l a g a r : T. 306 (em Gebäude, ein Schiff oder eine Hutte, icelche zur Wohnung von Menschen diencn, oder eine Bäumlichkeit, welche zeitireise zum Aufenthalt von Menschen dient, und zirar zu einer Zcit, wahrend icelcher Menschen in dersclben sich aufzuhalten pflegen; ö v e r e n s s t ä m m a n d e m e d l a g e n s ord h a r r ä t t s p r a x i s , RG. 23,ios, fastslagit lagens tilll ä m p l i g h e t ä v e n i fall, d å tillfälligtvis ingen m ä n n i s k a förefanns); F r . 434 (généraJement aux lieux habités ou servant ä Vhabitcdion; ä v e n j ä r n v ä g s v a g n etc. u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g av konkret fara för m ä n niskor); It. 300 (edifizii destinati alVdbitazione); Port. 463 (edificio ou qualquer logar habitado; edificio destinado legal mente ä reuniao de cidadäos; edificio destinado d habitacåo dentro de povoado, posto que nao habitual mente habitado); Rum. 357; Bulg. 383 2 ~ 3 (byggnad, skepp eller h y d d a , däri m ä n n i s k o r bo eller som äro b e s t ä m d a till b o n i n g ; b y g g n a d eller a n n a n lokal, som för tillfället t j ä n a r till b o n i n g , p å en tid då den vanligen bebos); Grek. 4 0 8 ; W a a d t 3 1 4 5 ; B e r n 189; Freib. 205 2 ~ 3 (även j ä r n v ä g s v a g n a r och g r u v o r servant temporairemcnt de séjour aux personnes, dans un temps oil des personnes ont Thahitudc cVy séjourner); Tic. 393; N e u e h . 246. I n å g r a a v dessa lagar, t. ex. Fr., innehåller den beträffande g r a d e n i n g a a n d r a ä n dessa p å fara för människoliv b y g g d a fall; i a n d r a l a g a r åter, särskilt It., h a v a j ä m t e d e t t a o m r å d e m e d t a g i t s alleh a n d a s v å r a r e fall a v a n g r e p p p å egendom. ad 2. K o n k r e t fara a n v ä n d e s såsom b a s i D. 280 (under
17 saadanne Omstcendigheder at han maatte indse, at Andres Liv derved udsattes for aabenbar Fare —• dock e n d a s t n ä r elden å s a t t s Huus eller Skib); H. 157 2 (indien daarvan levensgevaar voor een änder te duchten is); 0 . 167 / (unter solchen Umständen, ivobei zugleich menschliches Leben augenschcinliclier Gefahr ausgesetzt war); Belg. 510 (å b o n i n g a r etc. contenant une ou plusieurs personnes au moment de Vincendie; ä v e n s o m ä tons lieux, mémé inhabités, si, oVapres les cir Constances, Vauteur a du présumer quHl s'y trouvait une ou plusieurs personnes au moment du crime); Sp. 562 (los cpie incendiaren edificio, alquerfa, choza, albergue 6 buque en puerto, sabiendo que dentro de ellos se hallaban una 6 nuts personas); Graub. 193 8 (wenn . . dadurch Menschen in Lebensgefahr versetzt worden); |Aarg. 169 b (subjektivt: wenn die Brandlegung in der Absichl geschah, um einen oder mehrere Menschen der Lebensgefa.hr auszusetzoi)^ Glar. 116 pr. (wenn die Brandstiftung an Gebäuden verubt worden ist, in welchen zur Zeit des Feuerausbruches sich Menschen aufgehalten haben, und dieser Umstand dem Täter bekannt sein musste); ZUr. 197; S c h w y z 99; Schw. Fsl. 187 (Bringt der Täter wissentlich Leib und Leben von Menschen in Gefahr). — It., som n ä r m a s t a n v ä n d e r den a b s t r a k t a faran såsom skiljelinje (300, jfr. öv.), l å t e r den k o n k r e t a faran medföra en y t t e r l i g a r e s t a r k straffförhöjning (309: Quanclo alcuno dei fatti preveduti negli articoli precedenti abbia prodotto pericolo per la vita delte persone, la pena in essi stabilitet e aumentata detta meta). — Ä v e n beträffande d e n n a g r u p p gäller, a t t l a g a r n a s t u n d o m m e d livsfara k o o r d i n e r a åtskilliga a n d r a fall, d ä r det e n d a s t är fråga om (fara eller) s k a d a p å egendom. Såsom f r a m g å r a v de anförda s t a d g a n d e n a , är l a g a r n a s s t å n d p u n k t m e d a v s e e n d e p å det subjektiva rekvisitet olika, varom jfr. ned. ad 3. A l t e r n a t i v t : a b s t r a k t eller k o n k r e t fara såsom b a s a n v ä n d e s i S. 19: 1 (hus, byggnad, fartyg eller annat, där människor ho, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest vistas); Fi. 34: 1 (hus, byggnad, fartyg eller annat, som tjänar människor till boning, eller där människor å tid, då gärningen begås, pläga uppehålla sig eller där honom
18 veterligen någon finnes); R. 563 3 (bebodda byggnader eller skepp, bergverk eller gruvor eller sådana obebodda byggnader, skepp, rum eller andra platser, rarest vid den tidpunkten veterligen befann sig en människa, vars liv utsattes för fara); Thurg. 197 (wer Wohngebäude oder Gegenstände, von welchen sich ihrer Lage nach das Fener menschlichen Wohnungen leicht mitteilen känn . . . ferner wer in Schiffen, Eisenbahnungen oder andern Bäumlichkeiten zu einer Zeit, in welcher sich Menschen darin auf halten . .); Sehaffh. 133; Bas. 163; Gen. 216 (edifices . . . habités ou contenant des personnes . . . lieux quelconques habités ou servant ä Thabitation ou méme inhabités, si, cVapres les cir con stances, Vauteur avait prévu qu'il s'y trouvait une ou plusieurs personnes au moment du crime); Zug Ges. ! /c 1882, § 8: Wohngebäude oder andere menschliche Aufenthaltsorte (Schiffe, Eisenbahnivagen oder sonstige Bäumlichkeiten, in denen sich zur Zeit der Brandlegung Menschen auf halten); App. A.-Rh. 128; St. Gall. 96 1 (ein Wohnhaus, sei es zur Zeit der Tat bcwohnt oder nicht, oder . . ein anderes Gebäude, in welchcm sich zur Zeit der Ted Menschen auf halten). Ä v e n inom d e n n a g r u p p koordineras ofta s v å r a r e fall av e g e n d o m s s k a d a m e d de h ä r i fråga varande. ad 4. K u m u l a t i v t : a b s t r a k t fara förenad m e d k o n k r e t : Ung. 423 1 (welcher einen im § 422 Z. 1 bezeichneten Gegenstand [ein Haus, eine Rutte, eine Muhle, ein Gebäude oder irgend eine Bäumlichkeit, welche zur Wohnung von Menschen dient oder bestimmt ist, oder zum Zusammenkunftsorte von mehreren Menschen benutzt wird\ zu einer Zeit vorsätzlich in Brand setzt, während welcher ein oder mehrcre Menschen sich darin befinden) — vissa offentliga b y g g n a d e r m. m. koordineras h ä r m e d ; Eng. Steph. 419 a (any dwelling-house, any person being therein — m e d d e t t a fall likställes emellertid en m ä n g d andra). D e lagverk, som u t a n n å g o n åtskillnad m e l l a n olika straffn i v å e r samla eldskadegörelsen i ett institut, b e s t ä m m a oftast d e t t a så, a t t b l a n d a n n a t hela o m r å d e t av k o n k r e t fara för människoliv m e d t a g e s i i n s t i t u t e t . Så N. 148 (ildebrand . . . hvorved
19 tab af menneskeliv eller udstrakt edelmggelse af fremmed eiendom let kan foraarsages); Fi. Fsl. 17: 1 (fara för annans liv, hälsa eller
egendom); D. K. Fsl. 368: Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 167 (Fare for andre Menneskers Liv eller for fremmed Ejendom eller Formueinteresse i betydeligt eller uberegneligt Omfång — sålunda exempelvis fara för panträtt i egendomen); T. Fsl. 1909, 189; Geg. 215. Däremot kan det ej anses, att. hela området för den abstrakta faran medföljer: svårligen låter t. ex förstöringen av varje än så obetydlig boning för människor beteckna sig såsom »udstrakt odelaeggelse af fremmed eiendom». Å andra sidan förekommer i denna lagstiftning även, att det enhetliga institutets bas (för vad angår fara för människoliv) närmast är abstrakt; därvid ett visst område av konkret fara uteslutes. Jfr. T. Fsl. 1919, 254 (wer fremde Gebäude. fremde zur Wohnung oder zum Aufenthalt von Menschen dienende Bäumlichkeiten oder fremde Schiffe, Bcrgwerke, Waldungen, Beiden, Felder, Moore oder Vorräte von Waren oder Bodenerzeugnissen in Brand setzt; uttrycket zum Aufenthalt dienend torde här, lika med gällande tyska lagen, icke få anses innefatta den rent tillfälliga befintligheten av en människa (t. ex. i en lastvagn). Ö. Fsl. 416 intager den ståndpunkt, att varje Feuersbrunst å främmande sak (vilket torde förutsätta en viss större extensitet av elden) medtages, med eller utan fara för människoliv.
B) Brottets Konsummation. Om elclsåsättandet konsekvent byggdes på allmänfara, så skulle detta betyda, att det objektiva rekvisitet endast innehölle åstadkommande av allmänfara genom eld, utan avseende på huruvida elden åsattes det ena eller andra föremålet. Vi hava sett, att lagarnas uppfattning i allmänhet är en helt annan. Den lag emellertid, som kommer nämnda ståndpunkt närmast, är H. 157. Den fordrar, att eldsåsättande sker lika gott på vad föremål men under sådana förhållanden, att antingen allmänfara för
egendom (gemeen g&vaar voor goederen) eller fara för människoliv (levensgevaar voor een änder) uppstår. För brottets konsummation fordras således, att eld åsatts — vilket torde betyda, icke att den »utbrutit» såsom »eldsvåda», men väl, att handlingen fortskridit så långt, att elden kan väntas av sig själv gå vidare. A andra sidan föreligger brottet icke därmed, att elden åsatts eller ens därmed, att den utbrutit såsom eldsvåda: det fordras därutöver, såvida fara för människoliv är utesluten, allmänfara för egendom. Tämligen nära denna lag står N. 148 (den, som forvolder ildebrand . . . hvorved tab af menneskeliv eller udstrakt odeheggelse af fremmed eiendom let kan foraarsages) samt flera av förslagen (Fi. Fsl.
17: 1; D. K. Fsl. 368; Torps Fsl. 163: D. Fsl. 1923, 167; T. Fsl. 1909, 189; Geg. 215; Serb. Fsl. 149). Dessa lagverk skilja sig dock såtillvida från H., att de för konsummationen icke nöja sig med, att eld åsatts, utan fordra, att eldsvåda utbrutit, varjämte predikatet allmänfara utbytts mot »fara för vidsträckt ödeläggelse» el. dyl.). Emellertid förekommer ej sällan, att sådana bestämmelser (där först eldsvådan innebär konsummation) suppleras av subsidiära bestämmelser om visst åstadkommande av fara för eldsvåda; därom jfr ned. — Om samtliga dessa lagverk, incl. H., gäller, att de såtillvida uppgivit principen om »allmän» fara, att de medtaga även den bestämt begränsade faran för ett människoliv. Det vanliga är emellertid, såsom vi sett, att lagarna, utan att låta elementet av allmänfara komma till synes, uppställa bestämda objekt i rekvisitet, oftast fördelade i grader (exempelvis människoboningar etc. i en högre grad, skogar etc. i en lägre o. s. v.). Därmed är möjligheten given, att en lag kan stadga olika konsummation för olika grader (såsom S. 19: 1, 2 jft med 19: 3). Bortsett härifrån, föranleder de flesta lagarnas ställning i konsummationsfrågan närmast till åtskiljande av två huvudgrupper av lagbestämmelser. Om a betecknar objektet i ett givet mordbrandsrekvisit, så kan lagrummet antingen 1) fordra att elden
21 hunnit a, för att brottet skall vara fullbordat, eller ock 2) blott fordra, att eldfara uppstått för a. ad 1. Någon gång nöja sig lagarna icke med att föremålet <i antänts, utan fordra ett visst fortskridande. Så Port. 463, som fordrar hel eller delvis förstöring av föremålet (aguelle que, voluntariamente, pozer fogo, e por este meio destruir em todo ou cm parte); i vissa undantagsfall kan dock en tidigare konsummation inträda (467: quando o criminoso tentou mais de urna vez o incendio, ou que este fosse objecto de concerto entré muitos criminosos). Ävenså R. 562, dock blott med hänsyn till vissa objekt (skogar etc), jfr ned. Vidare Schw. Fsl. 187 (wer vorsätzlich eine Feuersbrunst verursacht). [Om N. och det flertal förslag, som för konsummation fordra eldsvåda jämte allmänfara jfr ov.]. Ö., som i 166 uppställer en mycket tidig konsummation som allmän regel, låter enligt 167 c — ävenledes som allmän regel — eldens utbrytande medföra en väsentligt ökad straffbarhet. Vanligast är dock, att brottet är konsummerat, i och med att a antänts, även om elden icke utbrutit eller skada skett. Så S. 19: 3 (annan ståndpunkt 19: 1, 2, jfr. ned.); D. 283; T. 306 (annorlunda 308, jfr." ned.); Sp. 561 ff.; Eng. Steph. 419 a; Grek. 410; Thurg. 199 (annorlunda 197); Waadt 312; Wall. 323; Schaffh. 1351 (annorlunda 133); Bern 191; Freib. 208 (annorlunda 2052); Tie. 393; Neuch. 251. (I några av dessa länder torde emellertid meningarna vara delade därom, huruvida »antändande», »eldsåsättande» etc. innebär en tidigare konsummationspunkt än eldens utbrytande). Nu nämnda lagbestämmelser följa i fråga om det subjektiva rekvisitet de vanliga reglerna, så att gärningsmannen, för att falla under straffbestämmelsen, antingen skall hava direkt antänt a eller, om han närmast satt eld å ett annat föremål m (därifrån elden gått vidare till a), därvid skall hava haft uppsåtet, att elden skulle spridas från m till a. Men några lagar äro strängare: de föra gärningsmannen hit, även om han satt eld å m utan uppsåt, att elden skulle hinna a, men under för-
22 hållanden, som i n n e b u r o fara för a t t så skulle ske (förutsatt n a t u r l i g e n p å den objektiva sidan, a t t elden verkligen träffade a). D e t t a gäller Fr. 434° (celui qui aura communique Vincendie a Vun des objets énumérés dans les precedents paragraphes, en mettant volontairement le feu å des objets quelconques appartenant soit ä lut, soit å autrui, et places de maniere ä communiquer ledit incendie, sera puni de la méme peine que s'il av ait directement mis le feu a Vun desdits objets); Rum'. 362; Turk. 163—165. — Belg. 516, 517 är n å g o t m i n d r e s t r ä n g ; den t i l l ä m p a r i f r å g a v a r a n d e regel, endast ifall de b å d a sakernas inbördes läge v a r s å d a n t que Vincendie a du nécessairement se communiquer de V une ä V autre. L i k n a n d e Port. 465 (de modo que a communicacäo houvesse de ser effeito natural do incendio ddestes objectos sem accident c imprevisto). ad 2. D ä r l a g e n icke för k o n s u m m a t i o n e n fordrar a n t ä n d a n d e av föremålet a, k a n den a n t i n g e n fordra, a t t e t t a n n a t (icke u n d e r k r e t s e n a fallande) föremål m a n t ä n d e s (med fara för a) eller ock — m e r a sällan — nöja sig m e d den fordran, a t t eldfara p å ena eller a n d r a s ä t t e t skall h a v a s k a p a t s för a (t. ex. fara för s j ä l v a n t ä n d n i n g ) . D e lagar, som i n t a g a den förra ståndp u n k t e n , uppställa n å g o n g å n g b e s t ä m d a fordringar p å beskaffenh e t e n av det a n t ä n d a föremålet m. Bulg. 386 förklarar s å l u n d a u t t r y c k l i g e n , a t t det i n d i r e k t a fallet av m o r d b r a n d förutsätter, a t t g ä r n i n g s m a n n e n a n t ä n t sitt eget hus eller ett annat sitt föremål, hörande till de uppräknade o b j e k t e r n a för m o r d b r a n d ; jfr. T. Fsl. 1919, 254. L i k n a n d e b e s t ä m m e l s e r finnas i Fi. 34: 1, 4 och Ung. 422, vilkas n ä r m a r e t o l k n i n g emellertid l ä m n a r r u m för åtskilliga tvivelsmål. Sp. 574 a n v ä n d e r e t t m i n d r e straff för det fall, a t t n å g o n a n t ä n t sin e g e n b y g g n a d en lugar poblado. Mestadels g ö r a dock l a g a r n a i n t e t förbehåll r ö r a n d e beskaffenheten av det o m e d e l b a r t a n t ä n d a föremålet m. Så S. 19: 1 (å något, varifrån elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas kan),. likaså ib. § 2 i. f.; It. 308 (talar dock, liksom n å g r a b l a n d n e d a n n ä m n d a lagar, e n d a s t om cose di sua proprietä); Grek. 408; Thurg^
23 197 (Gegenstände, von welchen sich ihrer Ljage nach das Feuer menschlichen Wohnungen leicht mitteilen känn); Graub. 192 (an fremdes oder auch an sein eigenes Besitztum. mit Gefahr fur Menschen oder fur fremdes Eigentum); Sehaffh. 133; Luz. 109; Obw. 93; Glar. 115; Freib. 205 2 (ä d'autres objets qui, par leur nature ou leur placement, peuvent communiquer le feu aux edifices mentionnés au N° 1); Bas. 166 (eigene oder fremde Sachen, von dcnen er iceiss, dass sie geeignet sind, den in den §§ 163 und 164 genannten Gegenständcn das Feuer niitzutcilen); Zug 105; App. A.-Rh. 128: Sol. 166. N å g o n g å n g b e g r ä n s a s det ind i r e k t a fallet g e n o m förutsättningen, a t t g ä r n i n g s m a n n e n skall h a v a åsyftat a t t s ä t t a eld å föremålet a: Ziir. 202 (Wer Sachen. die vermöge ihrer Beschaffenheit und Lage geeignet sind, den in den §§ 197—200 bezeichncten Gegenständcn das Feuer mitzuteilen, in der Absicht in Brand steckt, Brandstiftung an diesen letzteren Gegenständen zu veruben, soil gleich bestraft werden, wie wenn er diese Gegenstände unmittelbar in Brand gesteckt hatte); likaså St. Gall. 96 2 . E n d a s t få l a g a r b e s t ä m m a rekvisitet så vidsträckt, a t t det e n d a s t fordras å s t a d k o m m a n d e , lika g o t t hur, av eldfara för a. S å är förhållandet i 0 . 166 (Das Verbrechen der Brandlegung begeht derjenige, der eine Handlung untcrnimmt, aus welcher nach seinem Anschlage an fremdem Eigentume eine Feuersbrunst entstehen soil, wenn gleich das Feuer nicht ausgébrochen ist oder keinen Schaden verursacht hat); Aarg. 167 (Wer, um ein eigenes oder fremdes Gebäude, oder einen fremden Wald in Brand zu stecken, eine zur Anzundung desselben geeignete und keine weitere Tätigkcit von seiner Seite erheischende Vorkehr trifft, macht sich des Verbrechcns der Brandlegung schuldig, oltne llucksicht darauf, ob der Brand ivirklich ausbricht, oder nicht). B å d a dessa l a g a r l å t a s å l u n d a u t v i d g n i n g e n p å rekvisitets objektiva sida följas av en i n s k r ä n k n i n g p å den subjektiva, i det a t t det n ä m l i g e n fordras syfte a t t å s t a d k o m m a e l d s v å d a (och ej b l o t t insikt om faran). F ö r v a d den österrikiska l a g e n angår, g ö r för ö v r i g t l a g e n s v i d a r e a v f a t t n i n g det t v i v e l a k t i g t , h u r u v i d a den objektiva u t v i d g n i n g e n skett fullt m e d v e t e t från lagstiftarens sida.
24 Såsom förut anmärkt och av de anförda lagställena framgår, förekommer ej sällan, att i en given lag konsummationen är olika för olika fall: S. 19: 1, 2 jft med 3; T. 306, 308 (enligt sistnämnda § straffas det indirekta angreppet alltid, även om faran gäller människoboning, enligt denna mildare bestämmelse: därav följer, att brottet enligt § 306 först konsummeras med antändningen av där nämnda objekt, men brottet enligt § 308 redan med antändningen av egen sak); Port. 463, 467; R. 562, 563 (i fråga om de i § 563 uppräknade föremål, människoboning e t c , gäller, att brottet är fullbordat, även därmed att skada på de i § 562 nämnda föremål skett och fara finnes för eldsvådans utsträckande till föremål av den i § 563 nämnda art); Grek. 408,
410; Thurg. 197, 199: Sehaffh. 133, 135; St. Gall. 96, 99, 100. I den mån lagen fordrar för konsummation, att resultat skall hava uppstått av handlingen (t. ex. »eldsvåda»), ligger nära till hands, att den uppställer en subsidiär bestämmelse, byggd på fara för eldsvåda etc. Ty försöksbestämmelsen • (vilken vid dylika rekvisit visserligen alltid finnes) sträcker sig ju i varje fall icke längre än över det område, där gärningsmannen icke blott insett sin gärnings farlighet utan även haft uppsåt att framkalla resultatet. — Sålunda straffas enligt N. 150 den, som framkallar saadan fare som i § 148 ncevnt ved at undlade at udf0re nogen ham paahvilende scerlig pligt o. s. v. I det väsentliga samma ståndpunkt torde intagas av Fi. Fsl. 17: 4; D. K. Fsl. 371. Bestämmelserna i Fi. Fsl. 17: 4; Torps Fsl. 166 och D. Fsl. 1923, 170 inrymma ifrågavarande fall men hava vidsträcktare omfång; därom jfr. ned. Stundom förekommer en särskild kriminalisation rörande indirekt förorsakande av eldsvåda eller fara därför, t. ex. för den, som under pågående eldsvåda eller med vetskap om att sådan hotar, hindrar dess förebyggande eller bekämpande genom förstöring, skadande eller undanskaffande av redskap eller på annat sätt. Så N. 149 (seger at hindre); H. 159 (verhindert of belem-
mert); It. 307 (per impedire); R. 5553 (för att motverka släckning eller räddning)] Fi. Fsl. 17: 3 (hindrar eller söker hindra); Ö. Fsl. 432 (generell bestämmelse: Wer die zur Behebung einer bestehenden oder unmittclbar drohenden gcmeinen Gefahr notwendige Hilfe vereitelt oder erschwert). Jfr. härom nedan under explosion, översvämning och kommunikationsbrott.
C) Det subjektiva rekvisitet. Av den vanliga regeln, att det objektiva rekvisitet skall täckas av det subjektiva och således (för vad angår uppsåtliga brott) uppsåtet gå så långt som till brottets konsummationspunkt, följer, att det subjektiva rekvisitet får ganska olika innehåll inom ett institut, där konsummationspunkten är så växlande som vid det ifrågavarande. I vissa fall förekomma emellertid avvikelser från nyssnämnda regel. Låter lagen brottet konsummeras därmed, att fara uppstår såsom verkan av viss handling (vare sig det är fråga om allmänfara eller begränsad fara för människoliv eller för objekt av viss beskaffenhet, t. ex. människoboning), så betyder detta — där intet annat säges — subjektivt, att handlingen skall hava företagits uppsåtligen och med insikt om faran. Det sista säges någon gång uttryckligen: Serb. Fsl. 149; Bas. 166; jfr. äv. R. 5628 (aaBlvJOMo); det måste även dessförutan anses gälla i de många lagar som iakttaga tystnad bärutinnan. Något annorlunda står saken i H. 157, där rekvisitet så uttryckes, att gevaar te duchten is, vilket väl måste innebära anläggandet av en mera objektiv måttstock, så att gärningsmannen faller under straffbestämmelsen, då han (jämte det han uppsåtligen utfört den beträffande handlingen) bort kunna inse, att fara för människoliv resp. allmänfara för egendom skulle uppstå av hans handling. A andra sidan förekommer även, att, ehuru på den objektiva sidan för konsummation endast fordras fara, på den subjektiva
sidan fordras syfte att åstadkomma skada: Ö. 166; Aarg. 167; Zur. 202; St. Gall. 962. En kombination av dessa ståndpunkter förekommer i D. 280, som, vid det svåraste fallet av mordbrand, på den subjektiva sidan fordrar, såvitt det rör människoliv, insikt om (»uppenbar») fara men såvitt det rör egendom, syfte att »forvolde en udstrakt 0dela?ggelse» (dessutom alternativt: syfte att underlätta begåendet av annat svårt brott). Alla de danska förslagen hava såtillvida samma ståndpunkt, att de, uppställa ifrågavarande insikt resp. syfte såsom kvalifikationsgrunder, jfr. ned. Då lagen låter brottet konsummeras med att det skyddade objektet antänts, är detta, såsom förut nämnt, (objektivt) så att förstå, att elden icke blott fattat i det skyddade objektet, utan är i stånd att av sig själv gå vidare. Subjektivt fordras här således, att eldsåsättandet skett uppsåtligen och med insikt om att elden kunde komina att gå vidare (till »eldsvåda»). [Undantagsvis förekommer även i detta fall, att lagen fordrar skadesyfte: Tic. 393 § 1: Chi, dolosamente e per far danno ad altrui, av rå appiccato il fuoco ad un edificio abitato.] Har åter gärningsmannen visserligen satt eld på någon punkt av t. ex. en människoboning men träffat sådana anstalter, att elden från början var skarpt begränsad till ett ringa omfång, så måste anses, att redan objektivt ifrågavarande brott icke föreligger 1 . Det objektiva förloppet kan naturligen även vara sådant, att ett objekt m, icke hörande till det skyddade objektet a, av gärningsmannen antänts och att elden gått vidare från m till a. I sådant fall —• vi förutsätta alltjämt, att brottet konsummeras först med a:s antändning — fylles det subjektiva rekvisitet, såvitt gärningsmannen vid antändandet av m haft uppsåt, att elden 1
I ett på sin tid debatterat rättsfall från en dansk-vestindisk ö hade en neger (i syfte att stjäla) satt eld å en vid stranden belägen bambuhydda för att bränna ett hål, tillräckligt för inkrypande. Han hämtade vatten från oceanen för att, då hålet blivit stort nog, kunna släcka. Så skedde också. Heieste E. i Köpenhamn fann med skäl gärningen icke utgöra mordbrand.
skulle gå till a. Stundom avtrubbas här, såsom nämnt, fordran på den subjektiva sidan därhän, att gärningsmannen bort kunna inse faran av eldens spridande till a, då han satte eld å m (Fr. 434 etc.) Här faller han sålunda under straffbestämmelsen i fråga, då han antänt m under omständigheter, som inneburo fara för a, och faktiskt elden fortskridit till a.
D) Kvalifikationer och privilegiationer. Förutom nu berörda, i de flesta lagar förekommande indelningar i olika grader (straffbarhetsnivåer), hava många lagar även uppställt särskilda straffbestämmelser för vissa undantagsfall — i försvårande eller mildrande riktning — således eg-entliga kvalifikationer eller privilegiationer (vilka visserligen icke låta sig skarpt skiljas från graderna,). En sådan kvalifikation förekommer — i form av objektivt överskott — i det stora flertalet europeiska lagar, nämligen det fall, att en människa förlorat livet. Kvalifikationer. Vi ingå här icke på frågan, huru i en given lag de olika fallen inbördes graderas — ofta förekommer ett betydligt antal olika straffskalor — utan sammanställa här endast de synpunkter som överhuvud verka till större straffbarhet. Dessa kunna 1) gälla brottslingens personliga förhållanden eller 2) omständigheter vid handlingen, som utvisa särskild farlighet hos honom, eller 3) omständigheter hos objektet, vilka föranlett högre straff skydd, eller slutligen 4) brottets syfte eller resultat. 1) Kvalifikationssynpunkter grundade på omständigheter vid brottslingens person. Iteration — i form av »specialiteration» vid ifrågavarande delikt — förekommer ej ofta. Så dock Luz. 110 bH (wenn der Verbrecher . . . schon einmal wegen Brandstiftung bestraft worden ist); Ö. Fsl. 4272 (der Täter, der ruckfällig ist). 3
28 Vårdnadsskyldighet m. m. i a v s e e n d e p å det a n g r i p n a objektet kvalificerar t. ex. enligt It. 329 (persona incaricata dei servizii, dei lavor i o della custodia dei materi ali). 2) Kvalifikationssynpunkter grundade på omständigheter rid handlingen. I n å g o n m å n p å g r ä n s e n mellan d e n n a g r u p p och den föreg å e n d e står det ej sällan u p p t a g n a fall, att b r o t t e t b e g å t t s av flera brottslingar, som bildat ett band (således icke e n d a s t en k o m p l o t t för d e t t a särskilda brott). H i t äro a t t hänföra 0 . 167 a (wenn der Brand durch besondere auf Verheerungcn gerichtete Zusammenrottung bewirkt icordcn): Ung. 424 3 (von einer Bände zum Zwecke von Baub und Zerstörung vcrubt icird): Bulg. 385 3 (av två eller flera, som förbundit sig till begående av mordbrand, ran eller skadegörelse); W a a d t 314 8 (s'il fait partia cVune bände de vagabonds ou de malfaiteurs); Aarg. 170 a (wenn der Brand in Folge einer auf Verheerung gerichteten Zusammenrottung . . . bewirkt icordcn ist); Neuch. 255 (commis par des individus organises en bände). Ä v e n den b l o t t a o m s t ä n d i g h e t , a t t b r o t t s l i n g a r n a varit fiera (eller k a n s k e bildat en k o m p l o t t i och för d e t t a b r o t t s utförande) a n v ä n d e s s t u n d o m såsom kvalifikationsgrund: Ung. 424 2 (in Verbindung mit mehreren Personen); R. 563 i. f. (efter överenskommelse mellan flera — dock e n d a s t om a n t ä n d n i n g s a m t i d i g t skett p å flere olika ställen i en stad e t c ) ; W a a d t 314 9 (si deux ou plusieurs personnes se sont concertées pour commettre le 11 elit cVincendie); Neuch. 248 4 (ä la suite d'un complot forme avec plusieurs personnes). A n v ä n d a n d e av våld å person u p p t a g e s såsom kvalifikationsg r u n d i S. 19: 2 (gör mordhrännaren våld å någon för att elden åsätta eller dess släckning hindra); Turk. 167. A t t faran för människoliv är särskilt utpräglad, är kvalifikationsg r u n d enligt Ö. 1 6 7 / ; D. K. Fsl. 368; Torps Fsl. 164: D. Fsl. 1923, 168; p å visst s ä t t ä v e n D. 280 (jfd m e d 281). Serb. Fsl. 149 delar hela i n s t i t u t e t i t v å straffbarhetsnivåer: 1) fara för ett människoliv eller stor fara för egendom, 2) fara för flera m ä n n i -
skoliv ( s a m m a indelning å t e r k o m m e r vid flera a n d r a institut). | H ä r m e d s a m m a n h ä n g e r , a t t e l d s å s ä t t a n d e i stad, by etc. s t u n d o m kvalificeras: jfr. ned. u n d e r 3 a]. D e n o m s t ä n d i g h e t , a t t eld åsatts a flera ställen samtidigt är ofta kvalifikationsgrund, särskilt enligt k a n t o n a l l a g a r n e : Ö. 167 b (wenn der Täter méhr als einmal, sei es an dem uämlichen oder an verschiedenen Gegenständcn. Hr and gclegt); Ung. 424 2 : R. 563 i. f., jfr ov.: Grek. 409 4 : Thurg. 200 b (an mehreren Orten gleichzeitig); W a a d t 315 (ä plusieurs but i incuts å la fois, dans une ville, dans un village ou dans un hamcau); Graub. 193 3 (mchr als einmal oder an méhr als einem Örte); Aarg. 169 d (gleichzeitig an verschiedenen Gebäuden in der nämliclien Ortschaft); Schaffh. 1342 (in Städten oder sonstigen bewohnten Ortschaften . . . an verschiedenen Orten); Luz. 110 b4: Obw. 94; Glar. 116 b; ZUr. 197 /;; App. 128 d (in Börferu oder Häusergruppen an verschiedenen Orten x/igleich): Neuch. 248 4 . L a g a r m e d tidig b r o t t s k o n s u m m a t i o n k n y t a härtill ofta den fordran, a t t elden skall h a v a verkligen u t b r u t i t å t m i n s t o n e p å e t t ställe. D e n o m s t ä n d i g h e t , a t t g ä r n i n g e n s k e t t nattetid, u t g ö r stundom kvalifikationsgrund. Så Ö. 167 / ; Belg. 513; It. 328; W a a d t
3143; Schaffh. 1345; Bern 189; Freib. 2061; Gen. 219.
Stundom
u t t r y c k e s kvalifikationen så, a t t g ä r n i n g e n skall h a v a s k e t t p å en t i d p u n k t , då i n v å n a r n e vanligen befinna sig i s ö m n : Grek. 409 2 ; Luz. 110 fe2; Obw. 94; Glar. 116 b; App. 128 b. Någong å n g är f ö r u t s ä t t n i n g e n , a t t i n v å n a r n e faktiskt befinna sig i s ö m n : ZUr. 197 b. I k o m b i n a t i o n m e d a n d r a f ö r u t s ä t t n i n g a r uppställes d e n n a i Aarg. 169 c (wenn in tin mit Stroh oder Schindeln gedecktes, bewohntes Gebäude zur Nachtzcit, nachdem sich die Beicohner zur Buhe begeben haben). — I n o r d a m e r i k a n s k r ä t t förekommer, a t t gärn i n g e n s b e g å e n d e n a t t e t i d i förening m e d a n d r a o m s t ä n d i g h e t e r , t. ex. b y g g n a d e n s e g e n s k a p av b o n i n g s h u s , k o n s t i t u e r a r en fris t å e n d e h ö g s t a g r a d av straffbarhet. S å särskilt Calif. 454 (maliciously burning in the night-time an inhabited building in which there is at the time some human being, is arson in the first degree. All other
30 kinds of arson are of the second degree).
Jfr ä v e n t. ex. N.-Y. 480;
Miss. 1036; Iowa 4776. Å t g ä r d e r å b r o t t s l i n g e n s sida, för att hindra släckning uppt a g a s i S. 19: 2 (jfr. ov.); Fi. 34: 3 (har . .förbrytaren undanskaffat släckningsredskap för att hindra eller försvåra eldens släckning); T. 307 3 (um das Löschen des Feuers zu verhindern oder zu erschweren, Löschgcrätschaften entfernt oder unbrauchbar gemacht hat); It. 307; Thurg. 200 c; Aarg. 170 c (wenn die Löschung des Feuers oder die Bettuug der Menschen durch besoudere Ver anstaltungen erschwert word en ist): Sol. 167 3 ; Neuch. 248 3 (lorsque le coupablc a cherché a paralyser les sccours); Jap. 114 (om man döljer eller skadar släckredskap eller eljest på något sätt hindrar eller försvårar eldens släckning). — Med dessa kvalifikationsbestämmelser få icke förväxlas de ej sällan förek o m m a n d e rekvisit, enligt vilka h i n d r a n d e av en eldsvådas släckn i n g m. m. kriminaliseras såsom e t t s j ä l v s t ä n d i g t b r o t t (N. 149 m. fl.; h ä r o m jfr. ov.). 3) Kvalifikationssynpunkter grundade på omständigheter beträffande objektet. D e s s a o m s t ä n d i g h e t e r k u n n a b e s t å a n t i n g e n i objektets särskilda betydelse eller i en m e r ä n v a n l i g t h ö g g r a d av fara, ber o e n d e därpå, a t t objektets a n t ä n d n i n g k a n v ä n t a s försätta särskilt farliga faktorer i spel eller a t t f ö r h a n d e n v a r a n d e omständ i g h e t e r k u n n a v ä n t a s p a r a l y s e r a m o t å t g ä r d e r , som eljest skulle k u n n a t företagas. a) Objektets särskilda betydelse. Vi bortse h ä r från den m e d frågan om deliktets bas samm a n h ä n g a n d e , förut b e h a n d l a d e s y n p u n k t e n , a t t m ä n n i s k o l i v eller m ä n n i s k o b o n i n g k a n v a r a m e r eller m i n d r e o m e d e l b a r t objekt för a n g r e p p e t . Då, såsom ovan a n m ä r k t , e l d s å s ä t t a n d e t till stor del utsönd r a s från vanlig skadegörelse, även då i a r a n är från början s k a r p t b e g r ä n s a d , l å t e r sig l ä t t förstå, a t t i förhållande till d e n n a u t g å n g s p u n k t en kvalifikation k a n g r u n d a s därpå, att m å n g a människoliv,
31 många hus o. s. v. utsättas för fara. Den verkliga allmänfaran kommer sålunda, i stället för att utgöra deliktets ordinära bas, att framstå såsom ett strängare bestraffat fall. Så S. 19: 2 (å llf(s , byggnad eller fartyg, där mycket folk är, som för fara blottställes, eller i stad. köping eller by. eller å annat sådant ställe, där många sammanbo); 0. 167 / (an einem solchen Örte, wo es bei dem Ausbrcchen sich leicht hatte verbreiten köuneii); Turk. 163: Grek. 409 5 ; Waadt 315; jfr. Serb. Fsl. 149 ovan under 2. Blotta egenskapen av offentlig byggnad utgör stundom kvalifikationsgrund. Så It. 300 (edifizii pubbliei o destinati a uso pubblico e t c ) ; flera australianska lagar: Vict. 190; N.-S.-Wal. 199; South Austr. 85; Tasm. 27 Vict. 7, s. 5; i resultatet även Port. 463 1 (qualquer logar contendo, ou destinado a conter, cousas pertencentes ao estado).. Men oftare knytes kvalifikationen — resp. en särskild, högre kvalifikationsgrad — till vissa arter av offentliga byggnader. Så t. ex. byggnad för militärt ändamål: fästning, arsenal etc. (jfr. S. 19: 2; Fi. 34: 2; It. 305; Sp. 561 1 ; Eng. Steph. 417; Schaffh. 133); byggnad innehållande deposita för kulturellt ändamål: arkiv, bibliotek, museum etc. (jfr. Fi. 34: 2; Ung. 423 2 ; R.
5632; Bulg. 3834; Waadt 3146: Schaffh. 133; Tic. 394 c; Neuch.
246); ämbetslokaler eller vissa sådana Fi. 34: 2; R. 563 2 ; Waadt 3146; Tex. 767); universitet, skolor etc. (Schaffh. 133; St. Gall. 96; N. S. Wales 199) e t c Egenskapen av kyrka (eller av byggnad, eljest bestämd för religiöst ändamål) kvalificerar enligt S. 19: 2; Fi. 34: 2; D. 281; T. 306 1 : Ung. 423 2 ; It. 300: R. 563 1 ; Bulg. 383 1 ; Eng. Steph. 419 a; Vict. 186; South Austr. 81; Tasm. 27 Vict. 7, s. 7 § 1. b) Omständigheter vid objektet, som förhöja faran. Att objektet utgör eller innehåller explosiva eller lättantändliga ämnen, är ej sällan kvalifikationsgrund: S. 19: 2 {kruthus eller byggnad för upplag av andra sprängämnen eller av eld farliga oljor); Ung. 423 2 (byggnad, vari krut eller andra tändämnen eller explosionsämnen framställas eller förvaras): It. 300 (sorgenti o deposit i
32 di materic infiammabili o esplosivc): Sp. 561 3 (en poblado un almacén de materias infiamablcs 6 explosivas); R. 562 (exploderande eller lättantändliga ämnen eller explosionsinrättningar [l^sphiB'iaThix'h cnap>i;u)H'i>|): Bulg. 383 4 (byggnad, som tjänar till förvaringsrum för bränn material |;miia,-inT(vimi np-fe^MeTHJ;Grek. 409 7 ; Thurg. 200c; W a a d t 3 1 5 ; Schaffh. 134 4 ; Luz. 110 fe6 (an Orten, in welclien Pulvervorråte verwahrt werden, oder an Orten, in deren Xähe sich solche Vorräte befinden); Obw. 94; Glar. 116 b (Pulvermagazincn u. dgl.): Freib. 206 r ': Tic. 394 b (depositi od officine di materie infiammabili od esplosive); App. 128,/' (Gebäude. in welclien Vorräte von Pulver oder anderen explodierenden oder iiberhaupt sehr feuergefåhrlichen Stoffen aufbewahrt sind): St. Gall. 99 (in Fulvermagazine oder Pulverwerkståtten oder in andere, gefährliche Zundoder Brennstoffe enthaltende Bäumlichkeiten, z. B. Zundhölzchen- und Gasfabriken, Magazine mit entzundburen Flussigkeiten und Stoffen etc.); N e u c h . 248 5 . N å g r a l a g a r h a v a b e t r a k t a t g ä r n i n g e n s begående u n d e r allmänt nödtillstånd såsom kvalifikationsgrund. Så S. 19: 2 (då allmän farsot, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är); Fi. 34: 3; It. 328 (in tempo di com une pericolo, di calamitå o commozioni pubbliche); Grek. 409 fi ; Luz. 110 b5 (bei Aufruhr, Feuer-, Wasser- oder Kriegsnot); Obw. 94: Freib. 206 4 (dans un moment (Valarme causé par une émeute, une guerre, une inondatiou. un autre incendie). I k a n t o n a l l a g a r n a vidgas s i s t n ä m n d a s y n p u n k t ej sällan till a t t o m f a t t a varje situation, som i n n e b ä r försvårande av r ä d d n i n g eller släckning: Thurg. 200 b (unter besondern. die Bettung der Menschen und des Figentums erschwerenden, dem Täter bekannten Umständen); W a a d t 314 3 (dans des circonstances qui rendent tes secours plus difficiles); Schaffh. 134 5 ; Luz. 110 b2: Obw. 94; Glar. 116 b; Freib. 206 1 (qui rendraient Its secours plus difficifes); ZUr. 197 b (da die Bettung der Menschen oder die Löschung des Feuers sehr erschwert war)] App. 128 b. — E n besläktad s y n p u n k t f r a m t r ä d e r i Grek. 409 3 (eldsåsättande i städer eller b y a r vid
3,!>)
en t i d p u n k t , då flertalet av i n v å n a r n e veterligen befumio sig å a n n a t håll). 4) Kvalifikationer, grundade på brottets syfte eller resultat. a) brottets syfte. Syfte a t t under eller med tillhjälp av eldsvådan b e g å annat brott förekommer ej sällan såsom kvalifikationsgrund. Stundom gäller d e t t a e n d a s t vissa b e s t ä m d a s v å r a r e b r o t t : T. 307 2 (wenn die Brandstiftung in der Absichf begången worden ist. um unter Begiinstiguug derselben Mord oder Itaub zu begehen oder einen Aufruhr zu erregen); Ung. 424 3 (rån och ödeläggelse — m e n e n d a s t d å gärn i n g e n förövas av e t t band); Bulg. 385 2 (dödande, r å n eller uppror); Sol. 167 2 (rån eller mord); Ö. Fsl. 427 2 (mord, r å n eller tjuvnad). Ej sällan, särskilt i k a n t o n a l l a g a r n a , u t s t r ä c k e s k r e t s e n till varje svårt b r o t t : D. 280 (for at befordre Opror. Plyndring eller anden saadan Forstyrrelse af Samfundsordenen eller for cd forvolde en udstrakt Odelceggclse): Grek. 409 s (om det a n d r a b r o t t e t h a n n åtm i n s t o n e till försöksstadiet); W a a d t 314 7 (a profité de Vincendie pour commettre un vol ou quélque autre délit grave: — h ä r k o m m e r det sålunda e g e n t l i g e n icke a n på, syftet u t a n på det objektiva k a u s a l s a m m a n h a n g e t ) ; Schaffh. 134 3 (um dadurch die Ausfiihrung eines andern schweren Verbrechens [Baub, Diébsiahl u. dgl.] zu ermöglichen oder zu begunstigen; Luz. 110 b7 (damit unter dessen Begunstigung Mord. Baub, Diebstahl oder ein anderes schweres Verbrechen von dem Brandstifter selbst oder einem Andern begången werden möge); Obw. 94; Freib. 206 6 ; App. 128 g\ Neuch. 248 2 (pour facil iter un assassinat, des actes de brigandage, ou un autre délit grave emportant la peine de
la réclusion)] D. K. Fsl. 368; Torps Fsl. 164; D. Fsl. 1923, 168 (dessa = den d a n s k a lagen). — Mera sällan förekommer, a t t k r e t s e n o m f a t t a r varje b r o t t (eller å t m i n s t o n e varje »Verbrechen»); Aarg. 170 a (zum Zwecke der Frleichterung anderer Verbrechen); Bern 189 (um die Bege/tung anderer Verbrechen oder Vcrgehcn zu erleichtcrn); Glar. 116 b.
b) brottets resultat. I det stora flertalet gällande europeiska lagar förekommer en särskild högre straffbestämmelse för det fall, att någon i följd av eldsåsättandet ljutit döden: S. 19: 1; Fi. 34: 17 jfr. 21: 6; N. 148; D. 280; H. 157 3 ; T. 3071; Ö. 167 a; Ung. 424 1 ; Fr. 434;
Belg. 518: It. 327; Port. 466; Rum. 363; Bulg. 3851; Turk. 163, 166; Grek. 4091: Thurg. 200 a; Waadt 3144, 316; Graub. 1931; Aarg. 169 a; Wall. 322; Schaffh. 133, 1341; Luz. 110 a; Obw. 94: Bern 189; Glar. 116 a; Freib. 207; ZUr. 197 a; Bas. 163; Tic. 394 § 2; Gen. 221: Zug Ges. '/e 1882, 8 a: App. 128 a; Schwyz 98; Sol. 1671; St. Gall. 981 3; Neuch. 247, 2481; samt av förslagen Fi. Fsl. 17: 10: T. Fsl. 1919, 264; Ö. Fsl. 4273: Serb. Fsl. 1491. En dylik bestämmelse saknas däremot i Eng.; Sp.; och R. (i de båda förstnämnda lagarna kominer fallet in under mordbegreppet). Frånvaron i Eng. och Sp. medför, att bestämmelsen är sällsynt i utomeuropeisk rätt (likväl t. ex. Tex. 779). Kvalifikationen kan tänkas inskränkt såväl objektivt som subjektivt: i förra avseendet genom en närmare bestämning av kausalsammanhanget mellan den brottsliga gärningen och döden; i det senare genom förbehåll, som mer eller mindre bestämt indraga döden inom området för gärningsmannens culpa. Då en objektiv inskränkning göres, går den vanligen ut därpå, att den dödade skall hava befunnit sig i huset vid tidpunkten för eldsåsättandet. Jfr. T. 3071 (den Tod eines Menschen dadurch verursacht hat, dass dieser zur Zeit der Ted in einer der in Brand gesetzten Bäumlichkeiten sich befand); Ung. 424 1 ; Fr. 434 i. f. (si Vincendie a occasionné la mört ef une ou de plusieurs personnes se trouvant dans tes lieux incendiés au moment ou il a éclaté); Belg. 518 (au moment du crime ou du délit; Port. 466 (alguma pessoa que, no momento em que o fogo foi posto, se aehava no logar incendiado); Bulg. 385 1 (då elden utbröt — insöyxHajrb): Bern. 189; ZUr. 197 a (wenn ein Hausbeivohner durch das Feuer das Leben verloren hat); Bas. 163; Gen. 221; Zug Ges. 1/c 1882, 8 a; App. 128 a (Hausbewohncr); Sol. 1671; Neuch. 247 (une per-
35 sonne qui habitait la maison ou s'y trouvait au moment ou le feu a etc mis). —• Graub. 1931 har en bestämmelse, som synes åsyfta »adekvat kausalitet» (wenn durch den Brand selbst ein oder mchrere Menschenleben unmittclbar oder in Folge lebensgefährlicher Verletzungen umgekommen sind); så väl även S. 19: 1 (av branden). Där en subjektiv inskränkning göres, består denna merändels i förutsättningen, att gärningsmannen skall hava bort kunna förutse den ifrågavarande verkan av brottet, bort finna den sannolik o. s. v.: N. (i den allmänna delen, § 43; det fall medtages även, att gärningsmannen, sedan han blivit uppmärksam på faran, underlåtit att efter förmåga avvärja densamma); H. 1573;
Ö. 167 a; Grek. 4091; Aarg. 169 a; Obw. 94; Bern 189; Freib. 207; Zug Ges. '/, 1882, 8 a; Schwyz 98: FL Fsl. 6: 14; T. Fsl. 1919, 17: 0. Fsl. 7. Någongång upptagas, med olika straffskalor, dels det fall, att verkan varit förutsebar, dels att den varit oförutsebar: Waadt 3144, 316: Schaffh. 133, 1341. Där ovannämnda objektiva inskränkning (den dödades befintlighet i byggnaden vid brottets begående etc.) förekommer, kan denna någongång motsvaras av den subjektiva fordran, att gärningsmannen skall hava kännt eller bort kunna känna denna omständighet: Ung. 4241; Belg. 518; Bulg. 385 1 ; möjligen även T. 3071. Undantagsvis förekommer, såsom en ytterligare kvalifikation, det fall att jiere människor förlorat livet: It. 327; [Serb.
Fsl. 1492 jfr. ov.J. Icke sällan uppställes den kvalifikation, att någon lidit kroppsskada genom gärningen. Undantagsvis omfattar kvalifikationen all kroppsskada: Belg. 518; It. 327; Gen. 221. Vanligen begränsas den till »svår», »farlig», livsfarlig» etc.: S. 19: 1 e t c ; Fi.
34: 17 jfr. 21: 6; N. 148; Grek. 4091; Thurg. 200 a; Waadt 3144; Graub. 1933; Aarg. 169 a; Wall. 322; Schaffh. 134; Luz. 110 fe1; Obw. 94; Glar. 116 fe; Freib. 207; Tic. 394 e; Zug Ges. '/G 1882, 8 6; App. A.-Rh. 128 a; Neuch. 247, 2481; Ö. Fsl. 4271: Serb. Fsl. 149.
Stundom, särskilt i kantonallagarna, sammanföres denna
kvalifikation med döden såsom objektivt överskott: N.; Grek.; Thurg.; Aarg.; Freib.; App.; Neuch.; Serb. Fsl. Oftare förekommer dock, att kroppsskadan leder till mindre straff än döden: S.; FL; Belg.; It.; |Waadt]; Graub.; Wall.; (Schaffh.]; Luz.; Obw.; Glar.; Tic; Zug; Gen.; Ö. Fsl. Stor skada på egendom namnes någongång såsom kvalifikationsgrund: Ö. 167 c; Thurg. 200 d; Waadt 3142; Graub. 1938; Glar. 116 fe; Zug Ges. l/e 1882, 8 fe; App. A.-Rh. 128 fe. Att många människor försättas i nöd, medför kvalifikation enligt Ö. Fsl. 4273; att husdjur innebrännas, enligt App. 129. Privilegiationer. Förutom stundom förekommande straffnedsättning för det fall, att skadan eller faran varit ringa till omfång eller värde e t c , är den enda egentliga privilegiation gärningsmannens i handling visade ånger. Denna synpunkt har — bortsett från ofta förekommande bestämmelser i lagarnas allmänna del — upptagits i S. 19: 52; T. 310; Ö. 168; Ung. 427; It. 330; Bulg. 389; Grek. 415, 416; samt ofta i kantonallagarna: Thurg. 202; Waadt 319; Wall. 326; Schaffh. 136: Luz. 114; Bern 195; Glar. 118; Freib. 211; ZUr. 203; Bas. 167: Zug 106; App. 131; Sol. 169; Neuch. 253; ävenså Fi. Fsl. 17: 13: T. Fsl. 1919, 266.
II) Explosionsinstitutet E x p l o s i o n s i n s t i t u t e t förekommer i de flesta strafflagar såsom e t t särskilt fall av allmänfarliga förbrytelser (det s a k n a s dock b l a n d a n n a t i D.; Ö.; Ung.; Turk. Grek.; samt i flera k a n t o n a l l a g a r : Thurg.; Graub.; Aarg.; Schaffh.; Luz.; Obw.; S c h w y z ; n å g o n g å n g suppleras l u c k a n g e n o m en generell kriminalisation u t a v allmänfarlig skadegörelse: 0 . 85, jfr. ov.; s t u n d o m e n d a s t g e n o m speciallagstiftning, v a r o m jfr. ned. u n d e r X I , A. I m å n g a l a g a r b e g r ä n s a s i n s t i t u t e t till s å d a n explosion, som å s t a d k o m m e s g e n o m sprängämnen: S. 19: 6; Fi. 34: 5; T. 3 1 1 ; F r . 4 3 5 ; Eng. Steph. 257 / , g, 258, 418, 419 b, 420 c s a m t i allm ä n h e t i den a n g l i k a n s k a lagstiftningen; Bulg. 3 9 1 : Bern 197;
ZUr. 201; Bas. 165; Zug 105; Sol. 171; St. Gall. 101; Ö. Fsl. 4 1 8 : Serb. Fsl. 1 5 1 ; s t u n d o m dessutom särskilt eldfarliga ä m n e n : It. 301 (colloca o fa csploderc mine, torpedini o alt re opere o macchine esplodenti, ovvero colloca o accende materie infiammabili atte a prod ur re tale cffctto); Tic. 398 2 . I a n d r a l a g a r å t e r a n v ä n d e s ett a l l m ä n t u t t r y c k , som o m f a t t a r all explosion; n å g o n g å n g n a m n e s u t t r y c k ligen explosion g e n o m gas, explosion av å n g m a s k i n e r etc. H i t h ö r a N. 148 (sprängning); H. 157 (ontpi offing): Belg. 520 (explosion): Sp. 572 (explosion de una mina 6 mdquina de vapor); Port. 471 (explosåo de mina ou de machina (te vapor); R. 562 (B:S])I>IROML); Glar. 119 (Explosion): Gen. 222 (explosion); möjligen ä v e n W a a d t 322, Wall. 328 och N e u c h . 254 (par Vcffet oVune mine ou autres artifices); b l a n d förslagen Fi. Fsl. 17: 1; D. K. Fsl. 369; Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 167 (Sprängning); T. Fsl. 1909, 189 (Explosion): Geg.
38 215 (dureh Vera rsach ung einer Explosion, insbesondere durch Anwendung von Spr eng stoffen): T. Fsl. 1919, 257 (Explosion). Schw. Fsl. h a r skilda rekvisit: 189 (eine Explosion von Gas, Benzin, Petroleum oder ähnlichen Stoffen) och 190 (Spr eng st off ef). Ä v e n Fr. skiljer mellan explosion medelst s p r ä n g ä m n e n (435: par Veffet oVune mine ou de toute substance explosible) och explosion av ångmaskin (437); såv i d a ingen ljuter döden, straffas s i s t n ä m n d a fall v ä s e n t l i g e n mildare. A v ovan (sid. 24) n ä m n d a b e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e i n d i r e k t förorsakande äro h ä r tillämpliga N. 149: Fi. Fsl. 17: 3 : Ö. Fsl. 432. Konsummationeu b e s t ä m m e s m y c k e t olika i olika l a g a r . It. 301 och Eng. Steph. 258, 420 e [annorlunda 257 g, 418, 419 fe] l å t a b r o t t e t k o n s u m m e r a s r e d a n i och m e d det a t t s p r ä n g ä m n e t »lägges», »kastas» o. d.; likaså, i fråga om b o m b k a s t n i n g m o t m ä n n i s k o r , Bulg. 392. P å l i k n a n d e s ä t t j ä m n s t ä l l a flere l a g a r försöket med fullbordat b r o t t : Fr. 435; Belg. 520; Bulg. 391 (i fråga om b y g g n a d e r ) ; Gen. 222. S t u n d o m k o n s u m m e r a s b r o t t e t i och m e d explosionens å v ä g a b r i n g a n d e : Tic. 398 2 ; a n d r a l a g a r fordra, a t t explosionen medfört fara av en eller a n n a n a r t : N.
148; H. 157: Fi. Fsl. 17: 1; D. K. Fsl. 369; Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 1672; T. Fsl. 1909, 189; Geg. 215; T. Fsl. 1919, 257: Ö. Fsl. 418; Schw. Fsl. 189, 190; Serb. Fsl.. 151. I åtskilliga fall fordras skada: Fi. 34: 5; R. 562; W a a d t 322; Wall. 328; och s t u n d o m t a l a r l a g e n om förödelse, förstöring el. dyl.: S. 19: 6; T. 3 1 1 ; Sp. 572 (estrago); Port. 471 jfr. 4 6 3 ; Bern 197; ZUr. 2 0 1 ; Bas. 165; Zug 105; Sol. 1 7 1 ; Neuch. 254. — Om subsidiära bes t ä m m e l s e r , r ö r a n d e fara, i N. 150 s a m t n å g r a lagförslag jfr. o v. sid. 24. — Om de vid explosionsinstitutet ofta f ö r e k o m m a n d e fall av k r i m i n a l i s a t i o n e r u t a v förberedelsehsLiidlhigar jfr. ned. u n d e r X I , A. I avseende p å objektet h ä n v i s a n å g r a l a g a r till eldskadeg ö r e l s e n : Fi. 34: 5 (sådan egendom, som i 1, 2 eller å § namnes); It. 3 0 1 ; Port. 4 7 1 ; W a a d t 322; Wall. 3 2 8 ; Tic. 398 2 . A n d r a
39 lagar använda begreppet byggnader o. d. såsom sammanfattande uttryck; Belg. 520; Gen. 322. Bäumlichkeiten uppställes i Bern 197; ZUr. 201. Stundom uppräknas bestämda föremål, exemplifierande eller limitativt: S. 19: 6 (å annans boning eller vistelserum, eller å hus. byggnad, fartyg, bro eller dylikt, som annan tillhörer); Neuch. 254 (des edifices, ponts, tunnels, bateaux, magasins ou chantiers). Endast den begränsning, som innehålles i bestämmelsen om farans vidd eller om förödelse, göres i N. 148: Sp. 572: Fi. Fsl.
17: 1; D. K. Fsl. 369; Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 167; T. Fsl. 1909, 189; Geg. 215; T. Fsl. 1919, 257, Ö. Fsl. 418; Serb. Fsl. 151; jfr. West. Austr. 454: an explosion of a nature likely to cause serious injury to property. Ej sällan användas uttryck, som omfatta så gott som varje främmande sak (även av lagar, som uttryckligen begränsa den allmänfarliga eMskadegörelsen genom limitativ uppräkning, jfr. ov.): T. 311; Fr. 435 (généralement tons objets mobiliers ou immobiliers de que/que nature qu'ils soient — enligt L. 2/i 1892); Eng. Steph. 420 e (goods or chattels); R. 562 (främmande förmögenhet); Bas. 165; St. Gall. 101; Schw. Fsl. 189, 190. Med sistnämnda ståndpunkt har tydligen de allmänfarliga brottens område överskridits; detsamma gäller om det stundom, särskilt i nordamerikansk rätt (t. ex. Nebr. 2113; Iowa 4799 a) förekommande, strängt bestraffade legalkonkurrensfall: inbrott förövat medelst sprängämne. De flesta lagar hava sammanslagit institutet, i fråga om dess struktur, med eldskadegörelsen. Vanligen innebär detta, att explosionsinstitutet kommer att i likhet med eldskadegörelsen uppdelas i olika straffbarhetsnivåer (jfr. ov. s. 14). Så är förhållandet i S. 19: 6; FL 34: 5; H. 157; T. 311; Fr. 435; Belg. 520; It.
301; Sp. 572; Port. 471; R. 562; Waadt 322; Wall. 328; Bern 197; Glar. 119; ZUr. 201; Bas. 165; Tic. 3982; Gen. 222; Zug 105; St. Gall. 101; Neuch. 254. I några lagverk sammanslås väl institutet med eldskadegörelse, men då sistnämnda institut (bortsett från någon kvalifikation) behandlas enhetligt, kommer detta
40 a t t gälla ä v e n explosionsinstitutet: N. 148: Fi. Fsl. 17: 1; D. K.
Fsl. 369; Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 167; T. Fsl. 1909, 189; Ä v e n i å t e r s t å e n d e fall är straffet ofta d e t s a m m a som för eldskadegörelse (t. ex. T. Fsl. 1919, 257 jfr. 254); n å g o n g å n g dock e t t a n n a t (Serb. Fsl. 151 jfr. 149). Ä v e n förekommer, a t t explosionsinstitutet h a r en särskild indelning i straffbarhetsnivåer, oberoende av eldskadegörelsen, t. ex. Sol. 171; så m e s t a d e l s den anglikanska rätten. S a m m a n f ö r a n d e t m e d eldskadegörelsen medför, a t t detta, ins t i t u t s kvalifikationer mestadels, i tillämpliga delar, k o m m a a t t gälla även för explosionsinstitutet. E n d a s t i sällsynta fall förek o m m a kvalifikationer, specifika för s i s t n ä m n d a i n s t i t u t : e t t såd a n t fall är det i Schw. Fsl. 190 uppställda, a t t h a n d l i n g e n sker g e n o m a n v ä n d a n d e av bomber. I s i s t n ä m n d a artikel förekommer ä v e n en b e s t ä m m e l s e , som i i n t e r n a t i o n e l l t avseende uppställer den s. k. universalitetsprincipen för d e t t a delikt (Der Täter ist auch strafbar, wenn er die Tat im Ausland begången hat, in der Schweiz betreten und nicht ausgeliefert wird). Fr. 435 (L. 2/i 1892) innehåller en b e s t ä m m e l s e av kriminalpolitisk n a t u r : Les personnes coupables des crimes mentionnés dans le present article seront exemptes de peine si, avant la consommation de ces crimes et, avant toutes poursuites, dies en ont donné connaissance et révélé les autcurs aux autorités constituées, ou si, méme apres les poursuites commencées, elles ont procure Varrestation des autres coupables.
III) Översvämning. De flesta lagar (och alla förslagen) uppställa allmänfarlig översvämning såsom självständigt institut. Undantag gör Ö., där fallet ingår under den förutnämnda generella bestämmelsen i § 85, samt några lagar (t. ex. Fr.; Rum.; Turk.), som ej anlägga synpunkten av allmänfarlighet, utan endast hava polisbestämmelser för vissa lindrigare fall.
A) Det objektiva rekvisitet. Beträffande det objektiva rekvisitet vid ifrågavarande brott kan man närmast skilja mellan lagbestämmelser, som upptaga allt orsakande av översvämning (eller fara därför), vad medel som än må hava använts, och sådana, som förutsätta, att översvämningen (eller faran) åvägabragts genom vissa närmare angivna handlingar (t. ex. skadande av fördämning). Naturligen hindrar intet, att en och samma lag kan hava bestämmelser såväl av den förra som av den senare typen. I vilketdera fallet som hälst kan brottskonsummationen vara mycket olika: Brottsrekvisiten av förstnämnda typ kunna vara konsummerade i och med det att fara för översvämning uppstår eller att översvämning verkligen inträffar eller att den inträffade översvämningen medför allmänfara eller att den medför viss skada. Samma möjligheter föreligga vid den sistnämnda typen och dessutom ännu en, nämligen att brottet konsummeras redan genom själva handlingen (t. ex. skadegörelse å fördämning) — i vilket fall det får
anses vara byggt på en abstrakt fara för översvämning (och en sålunda ännu mer avlägsen fara för människor och egendom). Fortfarande hindrar naturligtvis ingenting, att samma lag kan uppställa flere rekvisiter med inbördes olika konsummationsstadier (t. ex. visst straff för skadegörelse i och för sig å fördämning; annat straff för framkallande av översvämningsfara medelst sådan skadegörelse eller kanske på vad sätt som hälst; åter annat straff för framkallande av den verkliga översvämningen med eller utan fara in concreto för människor eller egendom o. s. v.). I själva verket giva de olika lagarne på detta område en ganska brokig totalbild. Generella rekvisit. 1) Bland lagbestämmelser, som omfatta varje sätt att åvägabringa allmänfaran, förekommer, ehuru sällan, att brottet fullbordas i och med översvämningens inträdande (utan uttrycklig fordran på allmänfara in concreto): It. 302 (Chiunque cagiona un? inondazione c punito . . .); Tic. 401. 2) Genom översvämning framkallad allmänfara utgör däremot konsummationen i en mångfald hithörande bestämmelser: FL 34: 8; N. 148: H. 157; T. 312, 313; Bulg. 401, 402; Waadt 323; Wall. 329; Bern 198; Glar. 120; Freib. 212; ZUr. 206; Zug Ges. ljs 1882, 9; Sol. 171; FL Fsl. 17: 1; D. K. Fsl. 369; Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 167; T. Fsl. 1909, 189; Geg. 215; T. Fsl. 1919, 257; Ö. Fsl. 421; Schw. Fsl. 193; Serb. Fsl. 157. I samtliga gällande lagar, utom N., skiljes i avseende på straffbarheten mellan det fall, att allmänfaran omfattat människoliv och att den endast omfattat egendom; däremot gäller det motsatta om alla de nämnda förslagen (utom på visst sätt T. Fsl. 1909). I de danska förslagen kvalificeras det fall, att faran för människoliv var överhängande el. dyl.: D. K. Fsl. 368; Torps Fsl. 164; D. Fsl. 1923, 168. 3) Genom översvämningen framkallad skada förekommer i ett flertal fall — såväl bland gällande lagar som bland förslagen —
43 såsom kvalifikationsgrund (då sålunda brottet, jämlikt o v a n cit e r a d e bestämmelser, k o n s u m m e r a t s på ett tidigare stadium). I n å g r a h i t h ö r a n d e fall låter emellertid l a g e n det fullbordade brott e t u p p s t å först i och m e d s k a d a n s i n t r ä d a n d e . Så S p . 572 (som fordrar förödelse, estrago); Port. 471 jfr. 463 ff.; R. 562; Turk. 247.
Speciella rekvisit. 1) D e den a n d r a av o v a n n ä m n d a b å d a t y p e r t i l l h ö r a n d e l a g r u m , vilka n ä r m a r e b e s t ä m m a den handling, v a r i g e n o m övers v ä m n i n g eller ö v e r s v ä m n i n g s fara framkallas, kriminalisera stundom själva d e n n a handling u t a n a t t i (det objektiva) rekvisitet int a g a ens faran för ö v e r s v ä m n i n g . Så FL 34: 10 (Har någon . . . uppsåtligen förstört eller skadat . . . sluss, damm eller annan sådan vattenbyggnad; inom det subjektiva rekvisitet förekommer allmänfaran såsom straffskärpningsgrund, jfr. ned.); D. 287 (Den, som . . . 0delcegger eller bcskadiger Vandledning er eller aabner Canal Damning, Sluse eller anden saadan Vandbygning; det subjektiva rekvisitet beh a n d l a s p å n y s s n ä m n d a sätt); R. 550 5 (skadegörelse å vattenbyggnad — riupoTexiiiuiecKaro coopy/Keiim — av betydande värde, vilken tjänar såsom medel för kommunikation, bevattning eller förebyggande av översvämning; såsom förut n ä m n t , genomför emellertid R. icke n å g o n skillnad mellan allmänfarliga b r o t t och vanlig skadegörelse); Obw. 95 (Durclistechen von Dämmen, Wuhrungen und Schleusen; p å d e n s u b j e k t i v a sidan: avsikt a t t förorsaka översvämning). 2) V a n l i g a r e är emellertid, a t t rekvisitet, förutom h a n d lingen, ä v e n u p p t a g e r fara. D e n n a b e s t ä m m e s ä n såsom fara för ö v e r s v ä m n i n g , ä n såsom fara för lif eller e g e n d o m (eller, därm e d väl liktydigt, såsom allmänfara). Så S. 19: 11 (Var som uppsåtligen förstörer statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad . . . eller a desamma, därtill hörande byggnader, verk eller inrättningar . . . gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att . . . allmänt farlig översvämning därav uppkomma kan); N. 150 4
44 (den, som fremkalder saadan fare som i § 148 ueevnt ved at undlade at udforc nog en ham paahvilende seerlig pligt, ved retsstridig at edeUegge, borttage eller beskadige nogen gjenstand o. s. v.; H. 161 (Hij die opzettelijk eenig icerk dienende tot waterkeering of waterloozing vernielt, onbruikbaar maakt of beschadigt. wordi, indien daarvan gevaar voor overstrooming te duchten is): T. 321 (Wer vorsätzlich Wasserleitungcu. Schleusen, Wehre. Deiche. Dämme oder andere Wasserbautcn . . . zerstört oder beschadigt . . . und durch eine dieser Handlungen Gefahr fur das Leben oder die Gesundheit Anderer hcrbcifuhrt — fara för e n b a r t e g e n d o m fyller s å l u n d a icke rekvisitet); It. 303 (Chiunque, rompendo argini o dighe, o al tre opere destinate a com une difesa contro le acque . . . fa sorgere il pericolo di un inondazione); Eng. Steph. 419 d (who breaks down, cuts down, or otherwise damages or destroys any seabank, or seawall, or the bank, dam. or wall of or belonging to any water ichereby any land or building shall be. or shall be in danger of being, overflowed or damaged): Grek. 419 (den som genombryter eller för stör fördämningar — x&fiata —; m e d flere olika straffsatser, allteftersom faran eller s k a d a n o m f a t t a d e m ä n n i s k o r eller e g e n d o m till större eller m i n d r e värde); s a m t i n ä s t a n alla % förslagen: FL Fsl. 17: 4;
D. K. Fsl. 371; Torps Fsl. 166; D. Fsl. 1923, 170; T. Fsl. 1909, 181; Geg. 216; T. Fsl. 1 9 1 9 , 2 6 1 (Wer Wasserbautcn, Wasserleitungen oder Schutzvorrichtungen gegen Naturereignisse beschadigt, zerstört oder beseitigt und dadurch eine Gemeingefahr herbeifuhrf); Schw. Fsl. 194; Serb. Fsl. 158 — i dessa göres ingen k o n s t i t u t i v skillnad mellan fara för m ä n n i s k o r och för egendom. — I n o m d e n n a g r u p p förek o m m e r stundom, a t t förlust av människoliv uppställes såsom kvalifikationsgrund, u t a n a t t det därför (uttryckligen) fordras, a t t d e t t a skall h a v a s k e t t därigenom, a t t faran för ö v e r s v ä m n i n g förverkligats; T.; Geg.; T. Fsl. 1919, 264; S e r b . Fsl. 3) N å g r a b l a n d l a g b e s t ä m m e l s e r n a av i f r å g a v a r a n d e t y p l å t a b r o t t e t k o n s u m m e r a s i och m e d översvämningens i n t r ä d a n d e : It. 303 2 (Se ded fatto derivi V inondazione o. s. v. — n ä r m a s t såsom kvalifikation av den förut n ä m n d a 303 1 ); R. 557 (den, som skadar
45 till allmänt bruk- tjänande vattenväg, sluss, vattenledning — BOtfoenycica —, fördämning . . .eller annan inrättning till ... förebyggande av översvämning, straffas, om denna skadegörelse förorsakade översvämning . . .). 4) A n d r a b e s t ä m m e l s e r förutsätta, a t t översvämningen framkallat fara: Ung. 431 (fara för människoliv); Thurg. 209 (zur Gefährde fur Leben oder Eigentum durch Uberschwemmung Dämme, W uh ningen. Schleusen oder andere Wasserwerkc z er stört oder beschadigt). 5) Ä v e n inom d e n n a t y p förekommer, a t t lagar, som l å t a b r o t t e t k o n s u m m e r a s p å n å g o t av nu b e r ö r d a stadier, såsom kvalifikation särskilt u p p t a g a d e t . f a l l , a t t skada u p p s t å t t , v a r e sig å m ä n n i s k o r eller e g e n d o m . H a r lagen, såsom FL, N., H., T., e t t parallellrekvisit m e d generellt å s t a d k o m m a n d e av översvämning, så k o m m e r n ä m n d a kvalifikation n ä r m a s t a t t hänföra sig till d e t t a generella rekvisit. Men kvalifikationen förekommer även i lagar, d ä r det generella rekvisitet s a k n a s , t. ex. D. 287. E n a n n a n s t å n d p u n k t i n t a g e r Ung. 429, som, för v a d rör allmänfara för e g e n d o m ( a n n o r l u n d a d ä r e m o t 430 i fråga om fara för m ä n n i s k o r , jfr. ov.), ö v e r h u v u d icke uppställer n å g o n kriminalisation (bland allmänfarliga brott), förr än s k a d a verkligen u p p s t å t t (Das Verbrechen der Herbeifuhrung einer Vberschwcmmung begeht, wer Dumme. Wehren oder Schleusen vorsätzlich und widerrccMlich durchsticht, zerstört oder öffnet, und durch die so herbeigcfuhrtc IJberschwemmung andere an il/rem Vermögen sehädigl); Belg. 547 (såtillvida som d e n n a kriminalisation e n d a s t avser det fall, a t t g r u v a s a t t s under- vatten).
Om den i n å g r a l a g a r uppställda särskilda b e s t ä m m e l s e n om h i n d r a n d e av å t g ä r d e r m o t fara, jfr. ov. sid. 24; r ö r a n d e fara för ö v e r s v ä m n i n g förekommer den i N. 149; H. 160; It. 307; FL Fsl. 17: 3. S. 19: 11 innehåller en nationell b e g r ä n s n i n g av den krimin a l i s e r a d e h a n d l i n g e n , v a r o m jfr. ned. u n d e r IV, A.
46 B) Det subjektiva rekvisitet. Vid de rekvisit, där brottskonsummation inträder på relativt tidigt stadium, ligger nära till hands, att lagstiftaren på den subjektiva sidan fordrar uppsåt eller avsikt, som sträcker sig mer eller mindre långt fram över detta stadium. Det har sålunda redan påpekats, att FL 34: 10; D. 287: Obw. 95, vilka objektivt låta vattenbyggnads skadande etc. innebära fullbordan, inom det subjektiva rekvisitet fordra uppsåt att åstadkomma översvämning eller att skada egendom. Det förekommer emellertid även, i vissa sådana tidigt konsummerade fall, att intet dylikt subjektivt överskott uppställes. A andra sidan finner man här liksom vid eldskadegörelse m. m. regelmässigt, att kvalifikationer, som grunda sig på inträdandet av viss skada, t. ex. människas död, behandlas såsom objektiva överskott (vilket enligt de flesta gällande lagar även här innebär, att verkan både i culpa och casus lägges gärningsmannen till last — någongång, såsom i S. 19: 11, med olika straff för culpa och casus —- men enligt förslagen ävensom några gällande lagar, varibland N. 148 jfr. 43 och H. 1573, att så sker [huvudsakligen| blott i de fall, då verkan ligger inom gärningsmann ens culpa). De danska förslagen hava (här liksom vid eldsvåda, explosion och kommunikationsbrott) kvalificerat syftet att åstadkomma vidsträckt ödeläggelse eller att befordra uppror, plundring
etc.: D. K. Fsl. 368; Torps Fsl. 164; D. Fsl. 1923, 168. En subjektiv privilegiation förekommer i några lagar för det fall, att gärningsmannens syfte endast varit att skydda sin egen egendom (t. ex. befria sin jord från skadligt vatten): T. 313 2 ; Ung. 430; Bulg. 401 2 : jfr. även Turk. 247.
'V) Kommunikationsbrott. I de moderna förhållandena har man att räkna med tre slae o
av kommunikationer: länt-, vatten- och luftkommunikationer. Denna tredelning framträder även i flera bland de senaste förslagen, men icke i gällande strafflagar, där luftkommunikationerna ännu icke medtagits. Angreppet kan alltid vara av två slag: antingen sådant att fara för liv eller egendom uppstår, eller ock sådant, att endast hinder förorsakas för kommunikationernas ostörda fortgång.
A) Lantkommunikationer. Varje mera allvarligt skadande av väg eller transportmedel kan tänkas under omständigheter framkalla fara vare sig för liv eller egendom eller för kommunikationslinjens ostörda begagnande. Någongång sammanfattas också alla angrepp på (offentliga) transportmedel i en och samma kriminalisation: Schwyz 102 (Wer vorsätzlich und rechtswidrig öffcntlichc Transport mittel . . . beschadigt); Belg. 521 sammanfattar såsom ett fall av kvalificerad skadegörelse förstörande m. m. av byggnader, broar, fördämningar, vägar, järnvägar »ou autres constructions». Jfr. även Torps Fsl. 166 och D. Fsl. 1923, 170 (ved at forstyrre Sikkerhedeu for Fcerdsel paa offentlige Fmrdselsveje eller ved offentlige Samfcerdselsmidler), där farliga angrepp å järnvägar och andra allmänna vägar delvis likställas. Det vanliga är emellertid, beträffande lantkommunikationer, att även om angrepp på vägar, broar e t c skiljas från vanlig skadegörelse, lagen dock, åtminstone såvitt det gäller
48 verklig fara för liv eller egendom, giver en särskilt straffskyddad ställning åt ^7 r>u" ^ k o m m u n i k a t i o n e r (ofta inräknat spårvägar); detta naturligen på grund av icke blott de större krafter, som här äro i verksamhet, utan även den stora omfattningen av de transporterade föremålen. Jfr sålunda S. 19: 15 med 19: 11, 12: FL 34: 10 med ib. 9, 11: N. 351 med 148 ff.; D. 293 med 288; H. 162 med 164 (verkecr door stoomvermogen over een spoorweg); T. 321 med 315; It. 317 med 312, 313; Sp. 576° med 572; R. 549 med
558; Bulg. 3812 med 405; Torps Fsl. 166 med 163; D. Fsl. 1923, 170 med 167; T. Fsl. 1909, 181, 182 med 183, 184: Geg. 221 med 220; T. Fsl. 1919, 260 med 259; Schw. Fsl. 203 med 204; Serb. Fsl. 159 med 160. I tyska lagen samt tyska, schweiziska och serbiska förslagen uppställes för angrepp å väg, försåvitt gärningen upptages bland allmänfarliga brott, den förutsättning, att fara uppstått för människoliv. I de allra flesta fall uppställes angreppet mot järnvägar etc. såsom ett vanligt brott, utan nationell begränsning. S. 19: 11 ff. har emellertid (likasom i fråga om vattenbyggnader och elektriska ledningar) vidtagit en sådan begränsning, i det brottsrekvisitet omfattar endast järnvägar (eller spårvägar), som tillhöra staten eller (§ 14) på grund av Konungens förordnande skola njuta lika skydd som statens. För vad angår brott mot järnvägskommunikation i främmande land, kunna således de svenska straffbestämmelserna icke bliva tillämpliga annat än genom analogisk tolkning (vilken emellertid i detta fall torde vara tillåten). Troligen får bestämmelsen i Fr. L. l8 / 7 1845 (jfr Décr. l/s 1901), art. 16 ff. fattas på liknande sätt, eftersom den uppställts i en speciallag. Såsom förut nämnt, kunna angreppen uppdelas i sådana, som avse 1) fara för människor eller egendom, och 2) sådana som avse endast hinder för järnvägens begagnande. ad 1. Motsvarande vad ovan nämnts om översvämning kan man även här skilja mellan lagbestämmelser, som, utan begränsning av medlet, straffa allt orsakande av järnvägsolycka (eller
49 fara därför) och sådana, som b e g r ä n s a rekvisitet till b e s t ä m d a handlingar. N a t u r l i g e n gäller ä v e n här, a t t k o n s u m m a t i o n e n i ena som a n d r a fallet k a n v a r a v ä x l a n d e . E t t rekvisit, begränsat i a v s e e n d e p å handlingen, k a n l å t a b r o t t e t k o n s u m m e r a s med själva d e n n a handlings företagande; och i övrigt k u n n a såsom k o n s u m m a t i o n s p u n k t e r uppställas fara för järnvägsolycka eller inträdandet av järnvägsolycka eller g e n o m j ä r n v ä g s o l y c k a n framkallad allmänfara (vilken visserligen i de flesta fall är n ö d v ä n d i g t förb u n d e n m e d j ä r n v ä g s o l y c k a , å t m i n s t o n e om icke s i s t n ä m n d a b e g r e p p t a g e s i m y c k e t v i d s t r ä c k t betydelse). Generella rekvisit. a) I m o t s a t s till v a d som är förhållandet vid ö v e r s v ä m n i n g s i n s t i t u t e t , är det inom d e n n a g r u p p av n u b e h a n d l a d e i n s t i t u t vanligt, a t t b r o t t e t k o n s u m m e r a s i och m e d a t t fara för j ä r n v ä g s olycka u p p s t å t t . Så D. 288 (iavrigt företager Handlinger, hvorved Transporten paa Banen udsecttes for Fare); H. 164; T. 315 (oder auf der Fahrbahn durch falsche Zeichen oder Signale oder auf andere Weise solche Hindernisse bereitet, dass dadureh der Transport in Gefahr gesetzt wird); It. 312 (in qualsiasi altro modo fa sorgere il pericolo di un disastro); Rum. 370; Blind 67 a (wer durch irgcnd eine Haudlung absiehtlich Personen oder Waaren, die sich . . . auf einer Eisenbahn befinden, einer erheblichen Gefahr aussetzt); Thurg. 216 (oder auf andere Weise Hindernisse und Störungen bereitet, in der Art, dass dadureh die Wagenzuge auf der Bahn in Gefahr versetzt werden); Luz. 115; Tie. 4 0 9 : D. K. Fsl. 369 (uttrycket Skade eller Forstyrrelse t o r d e avse alla s ä t t a t t framkalla fara för j ä r n v ä g s o l y c k a ) ; T. Fsl. 1909, 183; Geg. 220 (Wer durch Störung der Sieherheit des Fi senbal inb et riebs . . . das Leben tines anderen oder in bedeutendem Umfange fremde Sachen gefährdet); T. Fsl. 1919, 259 (Gemeingefahr); Ö. Fsl. 4 2 3 ; Schw. Fsl. 204; Serb. Fsl. 160 (Den, som åstadkommer fara för en järnvägs- eller ångbåtskommunikations säkerhet.
50 F ö r u t b e r ö r d a b e s t ä m m e l s e r om indirekt förorsakande av olycka eller fara för s å d a n g e n o m a t t h i n d r a f ö r e b y g g a n d e t eller b e k ä m p a n d e t d ä r a v förekomma för d e t t a fall i N. 149; FL Fsl. 17: 3 ; Ö. Fsl. 432. N å g o n g å n g förekommer, a t t rekvisitet, u t a n a t t innehålla objektiv fara i n å g o n form, o m f a t t a r varje h a n d l i n g företagen i syfte a t t framkalla viss allmänfara — alltså en försökshandling u p p s t ä l l d såsom ett delictum sui generis. Så Fr. L. 15 /T 1845 art. 16 (Quiconepue aura volontairement . . . employe un moyen quelconque pour entraver la marche des convois ou les faire sortir des rails); Eng. Steph. 257 Ii. (who, with intent to endanger the safety of any person travelling or being upon any railway . . does or causes to be done any other matter or thing); jfr ib. 419 h. b) E t t p a r av n y s s n ä m n d a l a g b e s t ä m m e l s e r k o m p l e t t e r a s m e d särskilda straffsatser för det fall, a t t järnvägsolycka i n t r ä d e r : It. 3 1 2 ; S e r b . Fsl. 160. c) Genom järnvägsolycka framkallad allmänfara är k o n s u m m a t i o n s p u n k t enligt N. 148: FL Fsl. 17: 1; Torps Fsl. 163. d) Förlust av människoliv är kvalifikationsgrund vid flera av de n u n ä m n d a b e s t ä m m e l s e r : N. 148; D. 288; T. 315 o. s. v. I e n s t a k a fall förekommer, a t t l a g e n överhuvud icke l å t e r b r o t t e t k o n s u m m e r a s förr ä n m e d en m ä n n i s k a s död, såsom Wall. 222 bis (Celui qui aura eriminellement occasionné un déraillement ou un autre accident sur une vote publique, sera puni de mört, si une ou plusieurs personnes ont péri par suite de V accident). Speciella rekvisit. a) K r i m i n a l i s a t i o n e r , som k o n s u m m e r a s m e d vissa bestämda handlingar (mestadels skadegörelse) förekomma i 0 . 85 c (die boshafte Beschädigung an Fisenbahnen, dicse mogen mit oder ohne Dampfkraft betrieben wer den, oder an den dazu gehörigen Anlagen, Beförderungsmitteln, Maschinen, Gerätschaften oder anderen zum Betriebe derselben dieuenden Gegenständenj; B e l g . 521 (Quiconque aura detruit ou renversé,
51 par quelque mogen que ee soit, en tout ou en partie . . . des chemins defer); It. 313 (Ghiunque danneggia una strada ferrata, o le macchinc, i veicoli, gli strumenti o altri oggetti o apparecchi che servono alVesercizio di essa); Tic. 408 (lika med It.). b) Fara för järnvägsolycka är k o n s u m m a t i o n s p u n k t enligt S. 19: 11 (Var som uppsåtligen förstår er statens . . . järnvägs- eller spårvägsanläggning, eller å desamma, därtill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för framfarten a järnväg eller spårväg använda vagnar eller andra fortskaffning smedel gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka vid . . . järnvägs- eller spårvägsfartens begagnande . . . därav uppkomma kan — l a g e n l å t e r således icke o b e t i n g a t varje s k a d a o. s. v. fylla rekvisitet u t a n i n t a g e r ett slags m e l l a n s t ä l l n i n g mellan a b s t r a k t och k o n k r e t fara); FL 34: 9 (framkallat sådan fara därigenom, att han uppsåtligen skadat järnvägen eller därtill hörande fortskaff ning smedel eller annat tillbehör, eller lagt något å banan eller gifvit falskt tecken, eller på annat dylikt sätt); N. 150 (ved at uudlade at udfare nogen ham paahvilende scer/ig pligt, ved retsstridig at odelcegge, borttage eller beskadige nogen gjenstand eller noget til veiledning anhragt tegn, ved at give eller anbringe noget falsk tegn . . ved at forstyrre den sikre drift af en ved lokomotiv eller anden mekanisk kraft drevet jernbane); Ung. 434 (Wer durch vorsätzliche Beschädigung von Fisenbahnen . . oder von dazu gehörigen Gegenständcn die auf einer Fisenbahn . . befindlichen Personen oder War en einer Gefahr aussetzt) och 436 (Wer auf einer Fisenbahn oder in deren Nåhe hefindliche Personen oder Waren vorsätzlich durch Unterlassung der vorsehriftsmässigen Signals oder durch falsche Signade in Gefahr setzt); Port. 472 § 3 (ou collocar sobre ella [a viaferrea] al gum objecto, que embarace a circulacäo, on que tenha por fim fazer sair o comboio dos carris); R. 558 1, 3 (den, som stör järnvägsdriftens säkerhet genom skadegörelse å järnvägslinjen eller driftmaterialet — no;iBir/Kiiaro cocTäBa — eller å ett för järnvägsdriftens säkerhet uppställt varningstecken — npe,n;ocTeperaTeJii>Haro 3Haica — ) , 559 1 (genom falskt anbringande — iKvuurft — av tecken som tjänar till järnvägsdriftens säkrande) och 559 2 (genom olydnad mot lag eller för-
52 fattningar, då han står i järnvägens tjänst); Bulg. 405 (den, som bringar annans liv eller egendom i fara genom att skada järnväg eller dess tillbehör eller orsakar en sådan fåra, i det han ändrar eller borttager ett säkerhetstecken eller giver ett falskt tecken eller underlåter att giva det rätta); FL Fsl. 17: 4 (genom att uraktlåta att fullgöra en honom särskilt åliggande plikt att avvärja faran eller genom att skada för farans avvärjande avsedda tecken eller andra inrättningar eller genom att försätta transportmedel, kraftöverföringsverk eller maskiner ur regelbunden verksamhet eller genom annat liknande ofog); D. K. Fsl. 371 (ved at undladc at udfore eller hindrc nogen i at udfere en til Forebyggelse eller Bekcempelse af Tildragclsen ham paahvilende tjenstlig Pligt eller ved at odelcegge, beskadige, bortskaffe eller vanskcliggorc Brugen af Ting, der ere bestemte til at betryggc mod saadan Tildragelse, eller ved at anvende falske Tegn, Signaler eller liynende eller ved uberettiget at suite Transportmidler, Maskiner eller Kraftled ni n ger i eller ud af Virksomhed): Torps Fsl. 166 (ved at hindre nogen i at udfore en ham til Afvcergelse eller Bekcempelse af en af de der ncevnte Tildragelser paahvilende scerlig Pligt eller ved at odelcegge eller beskadige egne eller andres Ting eller at fjernc nogen Genstand, der er bestemt til at betryggc mod Fare, eller ved uberettiget cd scette Transportmidler, Maskiner eller Kraftlcdninger i eller ud af Virksomhed eller ved at forstyrre Sikkerheden for Fccrdsel paa offentlige Fmrdselsveje eller ved offentlige Samferdselsmidler) : D. Fsl. 1923, 170 (lika m e d T o r p s Fsl.) m e n d ä r j ä m t e 167 2 , d ä r det o m t a l a s a t t g e n o m Skadepaa Jernbane eller ligneude Transportmiddel framkalla Fare for andre Menneskcrs Fiv eller for fremmed Fjendom eller Formueinteresse i betydeligt eller uberegneligt Omfång. c) Järnvägsolyckas i n t r ä d a n d e , såsom följd av den särskilt beskrivna farliga h a n d l i n g e n , föranleder förhöjd straffbarhet enligt N. 150; R. 558. d) I n t r ä d a n d e av m ä n n i s k a s död m. m. uppställes s t u n d o m såsom kvalifikationsgrund ä v e n vid rekvisit av förevarande t y p , t. ex. S. 19: 11.
ad 2. N å g o n g å n g förekommer, a t t sådant a n g r e p p å j ä r n väg, som e n d a s t å s t a d k o m m e r hinder, s a m m a n f ö r e s i en b e s t ä m melse m e d a n g r e p p , som h o t a m e d skada å liv eller e g e n d o m . Så särskilt den ovan anförda Port. 472 $ 3 (que cmbarace a circulagao, ou que tenha por fim fazer sair o comboio dos carris); väl ä v e n t. ex. de förut n ä m n d a b e s t ä m m e l s e r n a i Belg. 5 2 1 ; It. 313 och Tie. 408. Mestadels uppställes dock h i n d r a n d e t i ett särskilt rekvisit, s å v i d a strafflagen ö v e r h u v u d u p p t a g e r fallet (och icke ö v e r l ä m n a r det å t speciallagstiftningen). Några lagbestämmelser omfatta e n d a s t järnvägar: så D. 288 2 (jfr. 288 1 ); It. 313 (vilken, såsom f r a m g å r av jämförelse m e d 312, omfattar s å d a n t s k a d a n d e , som icke in concreto medför il pericolo di un disastro); Eng. Steph. 4 2 5 / / ; a n d r a s a m m a n f ö r a d ä r m e d flera eller färre a n d r a fall. S å l u n d a h a v a S. 19: 12 och FL 34: 11 j ä m t e (hinder eller uppehåll å) järn- eller s p å r v ä g a r m e d t a g i t vissa v a t t e n k o m m u n i k a t i o n e r (kanaler etc.); Thurg. 217 telegrafer; H. 351 v ar j elianda ledningar. I strafflagsförslagen i n g å r d e t t a fall vanligen under en o m f a t t a n d e kriminalisation. Jfr. D. K. Fsl. 394 (at offentlige eller offentlig godkendte Indrétninger, der tjenc det almene Samkvem eller til Fyldestgorelse af almene Fornsdenheder, scettes ud af B rug; m i n d r e straff, om b r o t t s l i n g e n föro r s a k a r mindre iudgribeudc Forstyrrelser i Indretningens Brug eller kun en kortvarig Standsuiug af Brugen). N å g o t m e r a i n s k r ä n k t Torps Fsl. 176 (at Jernbaner, Sporveje eller lignende det almindelige Samkvem tjenende Transportmidler, den offentlige Postbes0rgelse, til almindelig Benyttelse bestemt Telegraf eller Telefontjeneste eller Anlceg, der tjener til almindelig For sy ning med Vand, Gas eller elektrisk Strom, scettes ud af Brug); Geg. 222 (iver den Betrieb einer dem öffentlichen Verkehr oder einer zur öffentlichen Versorgung mit Wasser, Leucht- oder Heizgas oder elektrischem Strom dienenden Anstalt stört); T. Fsl. 1919, 268 (Wer den Betrieb einer dem öffentlichen Verkehr dienenden Fisenbahn. der Post, einer zur öffentlichen Versorgung mit Wasser, Licht, Wärmc oder Kraft dienenden Anstalt oder einer staatlichen Anstalt, die der Landesverteidigung dient): 0 .
54 Fsl. 430 (även h i n d r a n d e av skeppsfart, som t j ä n a r allmän samfärdsel, jfr ned.); Schw. Fsl. 205. Handlingen b e s t ä m m e s s t u n d o m såsom skadande (utan a t t in concreto hinder fordras): H. 351 (men jfr 427 6 om olovligt s p ä r r a n d e av v ä g eller farled): It. 313; s t u n d o m såsom hindrande el. dyl. m e d eller u t a n s k a d a : S. 19: 12; FL 34: 11; Eng. Steph. 4 2 5 / / : Thurg. 217 ä v e n s o m förslagen. I D. 288 2 , som ej fordrar h i n d r a n d e in concreto, är h a n d l i n g e n d e n s a m m a , som vid det p å allmän fara b y g g d a deliktet i 288 1 , i förhållande vartill h i t h ö r a n d e b e s t ä m m e l s e är r e n t subsidiär. Såsom kvalifikation uppställer T. Fsl. 1919, 270 f ö r o r s a k a n d e t av allmän nöd g e n o m bl. a. hinder å j ä r n v ä g ; likaså Ö. Fsl. 430 2 .
B) Vattenkommunikationer. Även a n g r e p p e n på v a t t e n k o m m u n i k a t i o n e r äro a t t u p p d e l a i sådana, som i n n e b ä r a 1) fara för m ä n n i s k o r eller egendom och 2) e n d a s t h i n d e r för k o m m u n i k a t i o n e n s b e g a g n a n d e . ad 1. Vi skilja även h ä r mellan l a g b e s t ä m m e l s e r , som, u t a n b e g r ä n s n i n g av medlet, straffa allt o r s a k a n d e av olycka (eller fara därför) och s å d a n a som b e g r ä n s a rekvisitet till b e s t ä m d a handlingar. P å b å d a dessa linjer växlar k o n s u m m a t i o n e n liksom i förutn ä m n d a fall. Generella rekvisit. a) F r a m k a l l a n d e av allmänfara g e n o m varje s t ö r a n d e av vatt e n k o m m u n i k a t i o n u t g ö r rekvisitet enligt Torps Fsl. 166 (Den, som forvolder saadan Fare, som i § 163 nwvnt [Fare for andre Menneskers Div eller for udstrakt 0delceggelse af fremmed Ejendom] ved at...forstyrre Sikkerheden for Fcerdsel paa offentlige Fairdselsveje eller ved offentlige Samfcerdselsmidler); D. Fsl. 1923, 170 (jfr 167: Fare for andre Menneskers Liv eller for fremmed Ejendom eller Formucinteresse i betydeligt eller
55 uberegnéligt Omfång): T. Fsl. 1909, 186 (wer absichtlich die Sicherheit der Schiffahrt stört und dadureh Gefahr fur Men sch c ni eb en oder in bedeutcndem Umfange fur fremdes Eigentum herbeifuhrt): Geg. 220; T. Fsl. 1919, 259 (wer die Sicherheit des Betriebs . . . der Schiffahrt stört und dadureh eine Gemeingefahr herbeifuhrt); 0 . Fsl. 423 (wer eine Gefahr fiir das Leben anderer oder fur fremdes Eigentum in grosser Ausdehnung dadureh herbeifuhrt. dass er den mit elementarcr oder mechanischer Kraft gefuhrten Betrieb .. eines Schiffes . . . oder einer zu diesem Betriebe gehörigen Anlage stört): Schw. Fsl. 203 (iver vorsätzlich den öffentlichen Verkehr, namentlich den Verkehr <uif der Strasse, auf dem Wasser oder in der Luft hinder! oder stört und dadureh ivissentlich Leib und Leben von Menschen in Gefahr bringt — alltså s a m m a n f ö r t m e d t r a n s p o r t e n å a l l m ä n v ä g m. m.; d ä r e m o t j ä r n v ä g särskilt och s t r ä n g a r e straff s k y d d a d i 204); S e r b . Fsl. 160 1 (talar e n d a s t om å n g b å t a r ; i övrigt en allmän s u b s i d i ä r b e s t ä m m e l s e i 159 om störande av samfärdsel överhuvud). F ö r u t b e r ö r d a b e s t ä m m e l s e r om indirekt förorsakande (genom a t t h i n d r a f ö r e b y g g a n d e etc.) förekomma för d e t t a fall i N. 149; FL Fsl. 17: 3; Ö. Fsl. 432. L i k s o m i fråga om a n g r e p p å j ä r n v ä g förekommer en såsom delictum sm'generis u p p s t ä l l d allmän och subsidiärförsöksbestämmelse i Eng. (Steph, 419 /: does anything tending to the immediate loss or destruction of any ship, vessel, or boat for which no punishment is otherwise provided), b) K o n s u m m a t i o n i och m e d framkallande av skeppsbrott o. s. v. förekommer i FL 34: 13 (Den, som . . uppsåtligen förorsakat fartygs sjunkande, grundsättning eller strandning — straffet är olika, allteft e r s o m g ä r n i n g e n skett »i avsikt a t t framkalla fara för a n n a n s lif eller hälsa» eller u t a n s å d a n avsikt); D. 286 i.f. (Forvolder Nogen Skibbrud eller anden Seskade under s a a d a n n e Omsteendigheder, a t Menneskers L i v derved udsa^ttes for a a b e n b a r F a r e . . . Skeer det under andre Omsteendigheder . .); H. 352 (Hij die opzettelijk en wederrechtelijk eenig . . vaartuig ded gehecl of ten decle aan een änder toebehoort, vernielt of onbruikbaar maakt): T. 305 (Wer vorsätzlich und rechtswidrig
. . ein Scltiff.. ganz oder teilweise zerstört) - b e s t ä m m e l s e r n a i H. och T. äro kvalifikationer av vanlig skadegörelse; It. 304 (sommersione o naufragio): Port. 471 (submcrsåo ou ra vacuo de embarcaeåo); Eng. Steph. 419 i {who casts a/ray or in any /vise destroys any ship or vessel whether complete or in an unfinished state); R. 550 7 . c) Framkallande av skeppsbrott och därmed allmänfara u t g ö r kons u m m a t i o n e n enligt S. 19: 7 (såvida n ä m l i g e n , som det d ä r b l o t t är fråga om "fartyg, däri folk är): N. 148 (Den. som, for vol der . . sj0skade . . hvorved tub af menneskeliv eller udstrakt odelceggelse af fremmed, eiendom let kan foraarsages); D. 286 (jfr. ovan under b); H. 168 (Hij die cenig vaartuig opzettelijk en wederrechtelijk doet zinken of stranden, vcrniclt. onbruikbaar maakt of beschadigt. icordt gestruff . . indien daarvan levensgevaar voor een under te duchtcn is): T. 323 (Wer vorsätzlich die Sf rund ung oder dus Sinken eines Schiffes bewirkt und dadureh Gefahr fur das Ljcben eines Anderen herbeifuhrt): Ung. 444; R. 555 1 ; Bulg. 410 (Den, som u p p s å t l i g e n g e n o m h a n d l i n g eller underlåt e n h e t å s t a d k o m m e r , a t t e t t f a r t y g blir läck eller skadas eller s t r a n d a r eller sjunker, och som d ä r i g e n o m b r i n g a r a n d r a s liv eller förmögenhet i fara); Thurg. 2 1 8 : Gen. 229 (des b a t e a u x contenant des personnes): FL Fsl. 17: 1; D. K. Fsl. 369 (Skibbrud eller lignende S0skade): Torps Fsl. 163 (S0skade); D. Fsl. 1923, 167 (Skade paa FartBJ); T. Fsl. 1909, 191; T. Fsl. 1919, 255 (Wer ein Sch iff zum Sinken oder Stranden bringt und dadureh eine Gemcingefahr herbeifuhrt); 0 . Fsl. 442 (Wer eine Gefahr fur das Ljcben anderer oder fur fremdes Figeutum in grosser Ausdehnung dadureh herbeifuhrt, dass er einen Schiffsunfall bewirkt). B l a n d h ä r n ä m n d a l a g b e s t ä m m e l s e r u p p t a g a S. 19: 7; D. 286; H. 168 s a m t T. 323 e n d a s t fara för människor. d) Kvalifikationer för det fall, a t t n å g o n m ä n n i s k a ljuter döden (eller skadas), förekomma g a n s k a a l l m ä n t : S. 19: 7 etc. S p e c i e l l a rekvisit. a) Kriminalisationer, som k o n s u m m e r a s m e d vissa b e s t ä m d a h a n d l i n g a r (innebärande a b s t r a k t fara för sjöolycka) f ö r e k o m m a
57 i S. 19: 10 (Den, som. .sönderbryter, borttager eller fördärvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller unnat tecken, som till sjöfarandes rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse skall tänd vara, eller underlåter att upptända eld, den han till sådan rättelse tända skall, eller gör jul sk eld, eller sätter upp annat falskt tecken, eller fyller eller stoppar rätt farled i sjö eller ström) jfr 19: 15 (Förstörer eller skadar man uppsåtligen .. stängsel eller märke. sinn. till avvärjande av fara eller till varning därför, vid allmän . . farled eller å annat sådant ställe satt är); FL 34: 14; D. 285; T. 322; It. 31*7 (Chiunque, in qualsiasi modo, distrugge, in tutto o in parte, o rende altri menti inservibili vie od opere desfinate alle pubbliche comunicuzioni . . per acfjua. ovvero rimuove, a tal fine, gli oggetti destinati alla sicurezza de/le medesime — straff skärpning, om g ä r n i n g e n medförde fara för m ä n niskoliv); Rum. 376; Eng. Steph. 419 k; Tic. 403; Ö. Fsl. 444. F l e r a av dessa l a g b e s t ä m m e l s e r u p p s t ä l l a ett l ä n g r e g å e n d e subjektivt rekvisit: S. 19: 10 (i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande); FL 34: 14 (i avsikt att framkalla fara för sjöfarande); D. 285 (i den Hensigt at vildlede eller skade Sofareu.de; m i n d r e straff, om g ä r n i n g e n , ehuru uppsåtlig, sker u t a n s å d a n t syfte); Eng. Steph. 419 k (with intent to bring any ship, vessel, or boat into danger); Tic. 403. fe) B e s t ä m m e l s e r , enligt vilka b r o t t e t är k o n s u m m e r a t , i och m e d a t t h a n d l i n g e n in casu förorsakar fara, förekomma i N. 150; H. 166 1 (Hij die opzettelijk ecu voor de veil igheid der scheepvaart gesteld teeken vernielt, beschadigt, wegneemt of verplaatst, zijne werking verijdelf of een vcrkcerd teeken stelt, wordt gestraft. . . indicn daarvan gevaar voor de vciligheid der scliecpvaart te cluchten is) s a m t 162 1 (Hij die opzettelijk . . eenigen openbaren . . waterweg verspert of een ten aanzien van . . . zoodanigen weg genomen veiligheidsmaatregel verijdelt o. s. v.); T. 321 (in schiff'baren Strömen, Flussen oder Kanalen das Fahrwasser stört und durch eine dieser Handlungen Gefahr fur das Leben oder die Gesundheit Anderer herbeifuhrt); It. 306 (Chiunque, distruggendo, rimovendo ofacendo mancare in qudlsiasi modo le lanterne o altri segnali, o adoperando falsi segnali o altri artifizii, fa sorgere il pericolo di naufragio); Rum. 376 2 (hind-
58 rande av skeppsfart m. m. — som framkallar fara för liv eller hälsa); R. B688 jfr. 5591'2; Bulg. 412; Fi. Fsl. 17: 4; D. K. Fsl. 371; Torps Fsl. 166; D. Fsl. 1923, 170; Ö. Fsl. 442 (Wer eine Gefahr fur das Leben anderer oder fur fremdes Eigentum in grosser Ausdehnung dadureh herbeifuhrt, dass er . . ein Seeschiff, (lessen Einrichtungen, Vorräte oder Ladung in einen Zustand versetzt, der einen Unfall zur Folge haben känn, oder ein Seeschiff in einem solchen Zustande zur Fahrt vcncendet). Såsom av ovanstående framgår, hava flera lagar dubbelbestämmelser på så sätt, att lagen i första hand straffar den, som genom skeppsbrott ete. åstadkommer allmänfara, och i andra hand subsidiärt, den, som genom vissa bestämda handlingar, t. ex. genom åtgärd med sjötecken, framkallar (eller, in abstracto, anses framkalla) fara för skeppsbrott e t c Gärningsmannen blir par. cet. oftast strängare bestraffad i förstnämnda fall: S. 19: 7 jfr 10; N. 148 jfr 150; D. 286 jfr 285; H. 168 jfr 166; T. 323 jfr 321, 322; It. 304 jfr 306; FL Fsl. 17: 1 jfr 4; D. K. Fsl. 368 jfr 371; Torps Fsl. 163 jfr 166; D. Fsl. 1923, 167 jfr 170. Samma straff åter hava FL 34: 13 jfr 14; R. 5582 jfr 5583; Bulg. 410 jfr 412. c) Enligt flera av de under a och .fe anförda lagbestämmelser inträder straff skärpning, om skadandet av sjötecken m. m. leder till skeppsbrott eller dylik olycka: S. 19: 10; N. 150; H. 1662; T. 322; It. 306; R. 558 o. s. v. d) På liknande sätt inträda ofta kvalifikationer, om gärningen förorsakar en människas död m. m. I Torps Fsl. 167 har införts en eljest i sjölagarne förekommande bestämmelse om skeppsbefälhavare och redare, som äro ansvarige för att fartyg går till sjös under omständigheter, som innebära uppenbar fara för de ombordvarandes liv. Likaså FL Fsl. 17: (5; jfr även Ö. Fsl. 442. — Blankettbestämmelser om överträdelse av föreskrifter till förekommande av ombordläggning m. m. innehållas i T. Fsl. 1909, 188; Geg. 223.
59 ad 2. Bestämmelser om hindrande (utan fara för liv eller egendom) av vattenkommunikationer förekomma stundom bland allmänfarliga förbrytelser, isynnerhet för såvitt rör offentlig (eller därmed likställd) kommunikationslinje. Jfr t. ex. S. 19: 12; FL 34: 11. Hithörande fall hava stundom i större eller mindre omfång i strafflagarne upptagits bland förseelserna, t. ex. H. 4276. — 0. Fsl. uppställer en kvalifikation av 4301 (Wer den Betrieb einer dem allgemeinen Verkchre dienenden .. Schiffahrt . . stört) uti 4302 (wenn die Tat o
eine schwere Notlage fur viele Menschen zur Folge hatte. — Åstadkommande av fara för skeppsfart genom inlastande av kontraband kriminaliseras i T. Fsl. 1909, 187; T. Fsl. 1919, 267.
C) Luftkommunikationer. Straff skydd för luftkommunikationer förekommer ännu icke i gällande strafflagar men väl i några bland förslagen: D. K. Fsl. 369; Torps Fsl. 163; [D. Fsl. 1923, 167 (FartBJ, Jernbane dier Ugnende Transportmiddel) jfr 170;] Geg. 220; Schw. Fsl. 203. (Om de allmänna kriminalisationerna i Ö.; Sp.; Port. m. fl. jfr ov.).
V) Brott mot ledningar. »Brott mot ledningar» stå så till vida på gränsen mellan allmänfarliga brott och skadegörelse, som de i avseende på fara för liv eller egendom på det hela icke kunna anses likvärdiga med de typiska fallen av allmänfarliga brott. Men deras verkningar, som kunna träffa både materiella och immateriella intressen, äro ofta vida eller oberäkneliga. E t t särskilt uppställande av (ett större eller mindre antal utav) dessa brott förekommer såväl i lagar, som icke uppdraga någon skarp skillnad mellan allmänfarliga brott och skadegörelse, som uti dem, vilka genomföra en sådan skillnad. Inom båda laggrupperna förekommer även, att brott mot ledningar överhuvud icke särskilt nämnas (i strafflagen). Detta sista gäller Fr. och flera kantonallagar, där de allmänfarliga brotten behandlas tillsammans med skadegörelse; ävenså N. (292), som skiljer allmänfarliga brott från skadegörelse och där ifrågavarande område faller under den senare avdelningen; samt Luz. (116) m. fl., som göra samma skillnad men få anses föra området till den förstnämnda avdelningen. Den ovan omtalade nationella begränsningen i S. i fråga om vattenbyggnader, järnvägar och spårvägar gäller även elektriska ledningar (incl. telegraf- och telefoninrättningar); jfr även 0. 89 och Rum. 372, 375 (statens eller ett bolags telegraf inrättning). I lagar, som (i större eller mindre utsträckning) särskilt nämna brott mot ledningar, finner man bestämmelser om telegrafledningar, telefonledningar, elektriska ledningar för drivkraft, värme, ljus eller signaler, rörpostledningar, gas-, vatten-, kloak-
61 ledningar. Lagar, som skilja allmänfarliga brott och skadegörelse, upptaga brott mot ledningar än på den ena, än på den andra sidan; eller ock fördela de dem, så att några fall framstå såsom allmänfarliga brott, andra såsom skadegörelse. Vi bortse från dessa oftast mera yttre olikheter och anföra här nedan hithörande lagställen: Telegrafledningar straff skyddas uttryckligen i ett stort antal lagar: S. 19: 13; FL 34: 12; D. 295: H. 351; T. 317; Ö. 89; Ung. 439; Belg. 524—5; It. 315; Sp. 572; Port. 472 § 5; Rum. 372 — 374; Eng. Steph. 425 e; R. 556; Bulg. 408 men jfr 3812;
Turk. 134—136: Bund m-, Thurg. 217; Gen. 204; Torps Fsl. 176; D. Fsl. 1923, 177; T. Fsl. 1909, 185; T. Fsl. 1919, 269; Ö. Fsl. 430: Schw. Fsl. 205; Serb. Fsl. 162. Ett par bland förslagen nämna fallet ej särskilt men inrymma det, bland allmänfarliga brott, under en generellare beteckning: D. K. Fsl. 394; Geg. 222. Telefonledningar torde ofta, där de ej av lagen uttryckligen nämnas, av rättspraxis anses inbegripna under telegrafledningar (t. ex. Ö. E. Kass. 1jia 1897, 4/3 1907). De nämnas emellertid i S. 19: 13; FL 34: 12; T. 318 a; Ung. L. 1888 XXXI § 12;
It. 3162; Port. 472 § 5; R. 556; Bulg. 408; Turk. 134—136; Torps Fsl. 176; D. FsL 1923, 177; T. Fsl. 1909, 185; T. Fsl. 1919, 269; Ö. Fsl. 430; Schw. Fsl. 205; Serb. Fsl. 162. Om D. K. Fsl. och Geg. jfr o v. En allmän bestämmelse om elektriska ledningar förekommer i Eng. Steph. 423 b. Rörpostledningar nämnas i T. 318 a; T. Fsl. 1909, 185; T. Fsl. 1919, 269; och ingå under allmännare uttryck i flera bland förslagen. Kraftledningar nämnas i S. 19: 13; D. K. Fsl. 369, 371 (i särskilda bestämmelser, resp. om skadande och om försättande ur funktion, skilt från andra elektriska ledningar och med lika strängt straffskydd som för järnvägar in. m.); T. Fsl. 1919, 268; Schw. Fsl. 205. Fallet ingår under anförda bestämmelser i Eng. Steph.
423 6; Torps Fsl. 176 och D. Fsl. 1923, 177 (elektrisk Strom); Geg. 222; likaså under R. 55L Jfr. vidare Serb. Fsl. 155 (Ben, som förorsakar, att fara för människors liv eller hälsa eller stor fara för främmande egendom uppstår genom elektrisk kraft eller ångkraft). Ledningar för elektriskt ljus och värme nämnas i S. 19: 13; T. Fsl. 1919, 268; T. Fsl. 1909, 184 och Ö. Fsl. 430 (endast Beleuchtungsanlage); Schw. Fsl. 205; samt ingå under ovannämnda bestämmelser i Eng. Steph. 423 6; R. 551; D. K. Fsl. 394; Torps Fsl. 176; D. Fsl. 1923, 177; och Geg. 222. Ledningar för elektriska signaler omtalas i Ung. L. 1888, X X X I § 12. Gasledningar omtalas i S. 19: 15; FL 34: 10; H. 351; R. 551;
Bulg. 3812; Gen. 204; Torps Fsl. 176; D. Fsl. 1923, 177 och ingå under uttrycken i D. K. Fsl. 394; T. Fsl. 1919, 268; Geg. 222; Schw. Fsl. 205. Naftaledningar nämnas i R. 551. Vattenledningar (bortsett från dylika angrepps sammanhang med översvämning, varom jfr. ov., och med allmänförgiftning, varom jfr. ned.) upptagas i S. 19: 15; FL 34: 10; D. 293; H. 351;
T. 321; Rum. 376; Turk. 249; R. 551; Bulg. 3812; Gen. 204; FL Fsl. 17: 7 (framkallande av vattenbrist); D. K. Fsl. 380 (likaså, genom skadande av vattenreservoarer); Torps Fsl. 168 (detsamma), 176; D. Fsl. 1923, 171 (framkallande av vattenbrist),
177; T. Fsl. 1909, 181; T. Fsl. 1919, 268; Ö. Fsl. 430: Schw. Fsl. 205 och ingå under de allmännare uttrycken i Fr. 437 (constructions — enligt rättspraxis); D. K. Fsl. 394; Geg. 222. Kloakledningar omtalas i H. 351 (riolen); Bulg. 381 2 . Den brottsliga handlingen bestämmes än 1) såsom skada å ledningen (även om den ej sker genom hindrande); än 2) såsom hinder (även om det ej sker genom skadande); än 3) alternativt, såsom skadande eller hindrande; än 4) kumulativt, hindrande förmedelst skada. Slutligen förekommer även, att handlingen 5) bestämmes såsom åstadkommande av allmänfara (för människor eller egendom) eller 6), alternativt, såsom åstadkommande av allmänfara eller av hinder å ledningen.
63 ad 1. H i t hör Fr. 437 (détruit ou renversc, par quélque mogen que ce soit, en tout ou en partie, des . . . constructions — omfattar, b l a n d ledningar, väl e n d a s t v a t t e n l e d n i n g a r , jfr. ov.). Jfr. vidare, försåvitt det rör gas- eller v a t t e n l e d n i n g a r , FL 34: 10, som straffar den, som förstör eller s k a d a r dylika a n l ä g g n i n g a r , m e d olika straff, allteftersom det skedde i avsikt a t t å s t a d k o m m a fara för a n n a n s liv eller h ä l s a eller u t a n s å d a n avsikt. ad 2. D e n n a s t å n d p u n k t i n t a g a FL 34: 12 (handling, hvilken hindrar eller stör anstaltens begagnande): Belg. 524 (Ceux qui, par un mogen que/conque. au rönt empéché la correspond auce sur une licjnc télégrapliique); It. 315 (in qualsiasi altro modo iutcrrompc il servizio dei telegraf): Bund W) (llandlungeu, durch icclchc die Benutzung der Telegraphenanstalt zu ihren Zwecken gehindert oder gestört icird); Thurg. 217 (die Benutzung aufhebt oder beschrankt): D. K. Fsl. 394 (scettes ud af Brug); Torps Fsl. 176; D. Fsl. 1923, 177; Geg. 222 (Wer den Betrieb . . . stört); Schw. Fsl. 205 (den Betrieb hinder! oder stört). N å g o n g å n g i n t r ä d e r k o n s u m m a t i o n e n r e d a n i och m e d fara för hinder: Ö. Fsl. 430 (den Betrieb gcfährdet oder stört); Serb. Fsl. 162 (Den, som h i n d r a r offentlig telegraf- eller telefonförbindelse eller b r i n g a r den i fara). ad 3. H i t h ö r a D. 295 (enten beskadige)- en elektrisk Telegraph eller de til samme horende Apparater eller iovrigt foretager nogen Handling, hvorved Telegraphledningen afbrydes eller svcekkes, eller Apparaternes Afbenyttelse forhindres); Ö. 89 (Boshafte Beschädigungen irgend eines Bestandteiles des Staatstelegraphen und jede absichtliche Stör ung des Betriebes — i d e t t a s a m m a n h a n g kriminaliseras ä v e n missbruk av statstelegrafen); Ung. 4 3 9 ; Bulg. 4 0 8 : Gen. 204. H i n d e r eller fara (för ledningen) uppställes a l t e r n a t i v t i T. Fsl. 1909, 185. ad 4. H ä r äro a t t anföra R. 556 (den, som skada)-, under förutsättning, edt skadan framkallar avbrott i funktionen); om ib. 551 jfr. ned.; Turk. 134 (den, som skadar apparatenia på ett sätt, som avbryter förbindelsen: h ä r m e d t a g e s dock även h i n d r a n d e g e n o m a t t » b r y t a m o t g ä l l a n d e förordningar»).
64 Konsummationen inträder redan i och med (genom skadande framkallad) fara för hinder enligt T. 317 (den Betrieb einer zu öffentlichen Zwecken dienenden Telegraphenanlage dadureh verhindert oder gefährdet, dass er Teile oder Zubehörungen dcrselben beschadigt oder Veränderungen däran vornimmt); T. Fsl. 1919, 268, 269 (dadureh verhindert oder gefährdet, dass er Bcstandteilc oder Zubehör beschadigt, zerstört, beseitigt oder verändert). ad 5. Hit hör Serb. Fsl. 155, som dock, för vad angår ledningar, har sin huvudsakliga betydelse i fråga om kraftledningar. ad 6. S. 19: 13 k r ä v e r åtgärder, varigenom fara för människor eller egendom uppkommer eller ledningens eller inrättningens begagnande hindras eller stores.
VI) Sjukdomssmitta bland människor. D e a l l m ä n n a bestämmelser, som innehållas i It. 483 (fa sorgere in qualsiasi modo il pericolo di danni alle persone) och Eng. Steph. 208 (icho does anything which endangers the health, life, or property of the public or ang part of it) omfatta ä v e n u t s p r i d a n d e av sjukdomss m i t t a bland människor. Men n å g r a l a g a r uppställa särskilda rekvisit, vilka s t u n d o m l å t a b r o t t e t k o n s u m m e r a s m e d blotta faran, s t u n d o m först med sjukdomens överförande. D e t förra är förhållandet i Ö. 393, Ges. M / 4 1913 (Wer eine Handlung oder Unterlassung begeht, von der er einzusehen vermag, dass sie die Verbreitung einer ubertragbaren Krankheit und dadureh eine Gefahr fur das Leben oder die Gesundheit von Menschen herbeizufuhren geeignet ist); App. A.-Rh. 133 (Wer absichtlich ansteckende Krankheiten unter Menschen fördert oder die dagegen getroffenen Massregeln stört und aufhcbt); jfr. även ZUr. 130 (Wer in der Absicht, Menschen an der Gesundheit zu schädigen, vorsätzlich Brunnen, Wasserbehälter oder Vorräte von Lebensmitteln in einen Zustand versetzt, in ivelchem die Benutzung derselben dem Leben oder der Gesundheit einer grösseren Anzahl von Personen gefährlich wer den känn); D. K. Fsl. 374 (eller ved anden uforsvarlig Adfcerd vidende forvolder Fare for, at saadan [smitsom] Sygdom finder Indgang eller udbredes — kvalifikation, om sjukdomen hör till dem, som i lagstiftningen betecknas såsom ondartede). D e t senare gäller FL 34: 16 (Svar, som uppsåtligen utsprider farsot bland människor); N. 154 (at en farlig smitsom sygdom finder indgang eller almindelig udbredelse blandt mennesker. .); Glar. 93 (Wer absichtlich oder fahrlässig die Verbreitung einer ansteckenden Krankheit
66 bewirkt, soil je nach den entstandencn Folgen fur Gesundheit und Leben Anderer mit Geldbusse, Gefängnis, Arbeitshaus oder Zuchthaus bcstraft werden). A v förslagen äro a t t a n m ä r k a FL Fsl. 1 7 : 9 (Ben som utsprider farsot bland människor); Schw. Fsl. 196 (Wer vorsätzlich eine gefåhrliche ubcrtragbare menschliche Krankheit verbreitet — kvalifikation, om g ä r n i n g s m a n n e n h a n d l a t aus gemeiner Gcsinnung); Serb. Fsl. 166. — I lagar, som ej h a v a d i r e k t a b e s t ä m m e l s e r om sjukdomssmitta, k u n n a eventuella b e s t ä m m e l s e r om allmänförgiftning i visst omfång fylla d e n n a lucka. N å g o n g å n g förekommer, a t t o a k t s a m t överförande av sjukdom straffas, u n d e r det l a g e n ej förutsätter, a t t g ä r n i n g e n skulle b e g å s u p p s å t l i g e n (då den sålunda m å s t e b e d ö m a s såsom vanligt b r o t t m o t kroppslig i n t e g r i t e t ) : 0 . Fsl. 438. F l e r a l a g a r h a v a särskilda b e s t ä m m e l s e r om överförande av könssjukdom, (jfr Spec. Utk. I, 59 ff.): S. 14: 21 (L. 20/G 1918); N. 155, 358; D. 181; Ö. 379, jfr Ges. 24 / 8 1885, § 9 ; Schaffh. 185; D.
K. Fsl. 376 — 8; Torps Fsl. 228—30; D. Fsl. 1923, 231—234; Geg. 274; Ö. Fsl. 304; Serb. Fsl. 168; jfr. även R. 208. I alla de n ä m n d a fallen straffas själva u t s ä t t a n d e t för fara; Torps förslag söker g e n o m ett detaljerat rekvisit u p p d r a g a b e s t ä m d a g r ä n s e r för handlingens farlighet. S. och N. giva särskilda regler för å ena sidan de fall, d å faran å s t a d k o m m e s g e n o m k ö n s u m g ä n g e eller otuktig handling, å a n d r a sidan övriga kriminaliserade fall. S t u n d o m förekomma h i t h ö r a n d e b e s t ä m m e l s e r i speciallagstiftning. I åtskilliga fall innehålla strafflagarna (varom icke, alltid speciallagstiftningen) b e s t ä m m e l s e r om brytande av föreskrifter till skydd m o t sjukdomssmitta. Straffbarheten, såvitt d e n uppställes i strafflagen, k n y t e s s t u n d o m till förorsakande av sjukdomsfall: FL 34: 16; D. 2 9 1 ; Zug 1 1 1 ; s t u n d o m till k o n k r e t fara: N. 156 (fara för indgang eller almindelig udbredelse); D. K. Fsl. 374 (finder Indgang eller udbredes); Torps Fsl. 174; D. Fsl. 1923, 176; Serb. Fsl. 173. Ofta nöjer sig emellertid l a g e n m e d a b s t r a k t fara och straffar sålunda blotta b r y t a n d e t m o t föreskriften: FL 44: 6 1 ; T. 327; Ung.
316; R. 206-7; Bulg. 4151; Bund 9; Waadt 148; Bas. 171; T. Fsl. 1909, 193; Geg. 224; T. Fsl. 1919, 272; så s t u n d o m ä v e n i speciallagstiftningen t. ex. S. L. 19/<; 1919 § 28 m. m.; \t.L.22jvi 1888, art. 50; Sp. L. u/i 1903, art. 207 ff. D u b b l a b e s t ä m m e l s e r , dels för konkret, dels för a b s t r a k t fara förekomma i D. K. Fsl. 374 (jfr ov.) och 375 (hänvisning till speciallagstiftning); Torps Fsl. 174, 175. E g e n d o m l i g är b e s t ä m m e l s e n i Obw. Pol. Ges. 118: Ba die zu Abhaltung ansteckender, den allgemeinen Gesundheitszustand bedrohender Krankheiten zu erlassenden Vorsichtsmassnahmen einer eigenen ganz ausgezcichneten Sorgfalt und wegen der in jedem Ver zug und Saumsal liegenden gemeinen Gefahr des schnellsten und unrksamsten Vol'zugesbedurfen, so ist dieser Gegenstand ganz der Wachsamkeit der Regier ung anheimgegeben, die nach den Umständen und der Gefahr der Zeit das nötig Bcfundcne verfugen und gegen die ihren Verfugungen Zuwiderhandelnden die erfordcrliclien Strofen auswerfen ivird. B l a n d kvalifikationer är den vanligaste, a t t g ä r n i n g e n framk a l l a t död (eller svår k r o p p s s k a d a ) .
VII) Allmänfara för förgiftning av människor. Förgiftningsfara i sträng mening förutsätter en någorlunda utpräglad livsfara. Men giftigheten kan i omärkbara grader övergå i en mer eller mindre obestämd hälsofarlighet. Lagarnas behandling av frågan giver anledning att skilja två områden av allmänfara: en högre grad — den egentliga förgiftningsfaran — och en lägre (vilken sistnämnda stundom behandlas i samband med bedrägeri). Det förekommer (Fr., sedan § 318 upphävdes genom L. 5/r, 1855), att strafflagen icke berör varken det ena eller andra av dessa områden och att sålunda dels de vanliga bestämmelserna om förgiftning dels eventuella specialförfattningar få göra tillfyllest. De allra flesta strafflagar upptaga emellertid frågan, men det omfång, vari detta sker, är i olika lagar mycket olika. Någongång 1) har lagen allmänna bestämmelser om faras (resp. allmänfaras) åstadkommande, som till större eller mindre del inrymma ifrågavarande fall utan att uttryckligen nämna det; stundom 2) beröres endast det högre av ovannämnda tvänne områden; stundom 3) endast det lägre; någon gång 4) kunna båda anses sammanfattade i en och samma straffbestämmelse; oftast 5) förekomma i samma lag olika bestämmelser rörande det ena och andra området. ad 1. Hit höra 0. 85 b (endast under förutsättning av boshafte [i rättspraxis vidsträckt tolkat] Beschädigung eines fremden Figentumes: »wenn daraus eine Gefahr fur das Leben, die Gesundheit, körperliche Sicherheit von Menschen entstehen känn») och 335 (en allmän
69 b e s t ä m m e l s e om å s t a d k o m m a n d e av fara för liv eller hälsa, m e n u n d e r förutsättning, a t t svår k r o p p s s k a d a eller död i n t r ä d e r ) ; Eng. Steph. 208 (Every person commits a common nuisance who does anything which endangers the health, life, or property of the public or any part of it. F ö r speciella fall vidlyftig speciallagstiftning); Ö. Fsl. 425 (Wer unter besonders gefährlichen Umstånden eine Gefahr fur das Leben anderer herbeifuhrt; jfr. äv. ned. a n g . §§ 434—437). ad 2. D e flesta h i t h ö r a n d e l a g a r kriminalisera all a l l m ä n t ärlig förgiftning (i ordets s t r ä n g a m e n i n g ) : FL 34: 15 (ting, som tjänar till andras bruk eller är bestämt till försäljning; g r a d e n av farlighet b e s t ä m m e s g e n o m u t t r y c k e n förgifta; förstöra hålsan; straff m i n i m u m t v å års tukthus) — d e n n a lag h a r b l a n d förseelserna (44: 5) en b ö t e s b e s t ä m m e l s e för m i n d r e fall; T. 324 (Brunnen oder Wasserbehälter, ivelche zum Gebrauche anderer dienen, oder Gegenstände, welche zum öffentlichen Verkaufe oder Verbrauche bestimmt sind; farlighetens g r a d b e s t ä m m e s = Fi.); Graub. 120 (iiberhaupt solche Sachen, wodurch das Leben oder die Gesundheit einer unbestimmten Menschenzahl Schaden ericiden oder gefährdet werden känn; straffminimum 3 års t u k t h u s ) ; Aarg. 134 (liknande rekvisit; straff m i n i m u m 12 års t u k t h u s ) ; Luz. 107; Zug 110 (enl. Ges. Vr, 1882: straffet k a n g å ned till Gefängnis); FL Fsl. 17: 8. S t u n d o m inskränkes k r e t s e n av de förgiftade objekten: vatten eller näringsmedel Bulg. 4 1 3 ; Sol. 172; e n s a m t näringsmedel S c h w y z 63; e n s a m t vatten T. Fsl. 1909, 192; T. Fsl. 1919, 258. — I dessa fall suppleras s t u n d o m straffl a g e n av o m f a t t a n d e speciallagstiftning: T. Ges. uk 1879; Luz. Pol. 'SG. 107 b e t c ad 3. I n å g r a l a g b e s t ä m m e l s e r u t v i s a dels rekvisitets u t t r y c k s sätt, dels det r e l a t i v t l å g a straffmaximum, a t t icke egentlig förgiftning, u t a n en m e r a o b e s t ä m d hälsoskadlighet hos ä m n e t avsetts av lagstiftaren. Ä v e n h ä r dela sig l a g a r n e i s å d a n a , som b e s t ä m m a det hälsoskadliga ä m n e t m e r a universellt: D. 290; Sp. 356; R. 200 ff. i ett s t o r t a n t a l särskilda s t a d g a n d e n ; Schw. Fsl. 200, 201 (om v a t t e n särskilt 199), som emellertid till n å g o t högre
70 bestraffning u t s ö n d r a r det fall, a t t v a r a n är »livsfarlig»; och sådana, som begränsa det (till n ä r i n g s m e d e l eller k a n s k e d ä r j ä m t e
läkemedel): Port. 251; Waadt 145 ff.; Wall. 153; Gen. 370. 371. N a t u r l i g e n k o m m a dessa b e s t ä m m e l s e r i brist p å a n d r a a t t subsidiärt tillämpas även p å fall av verklig aRmtmförgiftningsfdbra,, s å v i t t ej b e s t ä m m e l s e r om vanlig förgiftning, misshandel etc. k u n n a a n v ä n d a s . Ö. Fsl. h a r för d e t t a o m r å d e b e s t ä m m e l s e r i 434—437, m e n d ä r j ä m t e den o v a n n ä m n d a a l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e n i 425. ad 4. H i t k a n möjligen föras H. 174 (Hij die icaren verkoopt, te koop aaubicdt. aflevert of uitdeclt, wetende dot zij voor het teven of de gezondheid schadclijk zijn, en dat sehadelijk karakter verzwijgende, tvordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste vijftien jaren), särskild b e s t ä m m e l s e om vattenförgiftning i 172. I b e t r a k t a n d e därav, a t t frihetsstraffets m i n i m u m är en dag, finnes i n t e t h i n d e r a t t t i l l ä m p a b e s t ä m m e l s e n även p å de m i n s t u t p r ä g l a d e fallen. ad 5. H i t h ö r a n d e l a g a r — vilka s å l u n d a innehålla särskilda b e s t ä m m e l s e r för det h ö g r e och det lägre o m r å d e t — k u n n a närm a s t indelas i sådana, som b e s t ä m m a det h ö g r e o m r å d e t universellt, och s å d a n a som i n s k r ä n k a d e t s a m m a . Åtskilliga av de till förra g r u p p e n h ö r a n d e l a g a r b e s t ä m m a ä v e n det lägre o m r å d e t universellt: N. 1 5 3 1 - 3 jfr 152 2 [dricksv a t t e n ] : förgiftning, der medfarer almindelig fare for liv eller hc/bred; m a x i m u m : fwngsel indtil paa livstid. D ä r e m o t 153 4 jfr 1521 [dricksv a t t e n |: S0ger at udbrede . . . gjenstande, der ved at bruges efter sin bestemmelse er egnede til at skade sundheden; m a x i m u m : fccngsel indtil 5 aar; jfr. 359 om förfalskade n ä r i n g s m e d e l m. m.); Obw. S3; Freib. 126 b; 264 b, 428 7 ; Bern 124; 233 a1"2 (inom d e t lägre o m r å d e t u p p r ä k n a s limitativt: Nahrungs- oder Genussmittel, zur Ilaushaltung, zu häuslichen und gewcrblichen Finriclitungen, oder zur Kleidung besfimmte Gegenstände oder Spielwaren); Basel 170; 169 fe (liknande); |D. K. Fsl.
381, 382, 383; Torps Fsl. 168, 169, 170, 171; D. Fsl. 1923, 171, 172, 173. D e d a n s k a förslagen skilja ej u t t i y c k l i g e n mellan större och m i n d r e hals ofara, u t a n l å t a det a n k o m m a p å hand-
71 lingen, t. ex. om inkulpaten själv åstadkommit den giftiga beskaffenheten, resp. genom särskild åtgärd fördolt den, där den på annat sätt tillkommit; eller endast under förtigande av egenskapen sökt utbreda varan]. Men det förekommer även, att det lägre området bestämmes mera inskränkt: livs- eller läkemedel S. 22: 3, 4 (jfr. för allmänförgiftning 14: 19); närings- eller njutningsmedel Glar. 92 (jfr. 91); S:t Gall. 141—2 (jfr. 132); näringsmedel Schaffh. 141 (jfr. 140). Bland de till den senare gruppen hörande lagverk inskränker Geg. 218 det högre området till vattenförgiftning — detta i likhet med andra t}Tska förslag; i olikhet med dem upptages däremot (219) även clet lägre området — universellt bestämt — i strafflagen. I övriga fall inskränkes däremot allmänförgiftningen till vatten och livsmedel: Ung. 315; It. 318; ZUr. 130; App. 133; Neuch. 257; Serb. Fsl. 169. Därvid bestämmes det lägre området stundom universellt (It. 319, 320); stundom inskränkes det till livs- eller läkemedel (App. A.-Rh. 134; Neuch. 259; kanske Ung. 314) eller till ensamt livsmedel (ZUr. 1833; jfr även Serb. Fsl. 171).
Beträffande handlingen och brottskonsummationen är det i fråga om förgiftning av brunnar e t c tydligt, att konkret fara så gott som alltid föreligger i och med förgiftningens verkställande. Annorlunda i fråga om varor, som genom kringspridande kunna åstadkomma allmänförgiftning. Det låter tänka sig, att lagstiftaren även här anser brottet konsummerat i och med förgiftningens verkställande; men i så fall hava brotten byggts på abstrakt fara. Med denna konstruktion kräves emellertid ett parallelstadgande för den, som utsprider det förgiftade föremålet utan att själv hava förgiftat det; utan ett sådant stadgande kan det inträffa, att utspridaren varken såsom gärningsman eller delaktig kan straffas enligt förgiftningsbestämmelsen. Det låter även tänka sig, att lagstiftaren bestämmer handlingen såsom utspri-
dande; men i så fall blir förgiftningen quoad hoc straffri, om icke en särskild förberedelsebestämmelse uppställes. Lagen kan emellertid även bygga brottet på konkret fara (allmänfara), t. ex. »den, som genom förgiftande av .. . åstadkommer fara (allmänfara) för människors liv eller hälsa». Även här gäller, att en förberedelsebestämmelse blir nödvändig, om man vill åtkomma handlingen på ett stadium, där faran ännu icke kan sägas föreligga. Hälsovådlighet, som, utan egentlig förgiftning, grundar sig på en varas »fördärvade tillstånd» el. dyl., kommer enligt några lagverk särskilt i betraktande, såvitt varan underkastats en behandling, ägnad att dölja dess beskaffenhet: D. K. Fsl. 383; D. Fsl. 1923, 172. Liknande N. 153. Förtigande namnes i de danska förslagen; jfr. även H. 174; It. 320. I de lagverk, som ej hava särskilda regler för allmänförgiftning, utan endast mera omfattande bestämmelser, äro dessa merändels byggda på konkret fara: Ö. 85 b: Eng. Steph. 208; Ö. Fsl. 425. Däremot konsummeras brottet enligt 0. 335 först med inträdande av död eller svår kroppsskada. Bland de lagar, som endast upptaga det högre området av allmänförgiftning, hava några bestämt handlingen alternativt, såsom förgiftande eller utspridande (genom försäljning e t c ) : FL 34: 15; T. 324; Bulg. 413; Zug 110 (Ges. Ve 1882 § 10); FL Fsl. 17: 8. Andra uppställa endast förgiftande: Graub. 120; Aarg. 134; Luz. 107; Sol. 172; T. Fsl. 1909, 192; T. Fsl. 1919, 258. På subjektiv grund bygger Schwyz 63 (wer Speisen oder Gefränke vergiftet, in der Absicht, an Leben oder Gesundheit eine unbestimmte Menschenzahl zu g ef (dir den). Bland lagar, som endast inriktat sig på det lägre området, bestämmes handlingen alternativt, såsom förgiftande eller utspridande, av D. 290; Sp. 356; Port. 251; Schw. Fsl. 200 resp. 201. Ensamt utspridande förekommer i Turk. 196; Waadt 145; Wall. 153; i det väsentliga även Gen. 371. En mängd olikartade bestämmelser innehållas i R. 200 ff.
73 H. 174, om vars ståndpunkt jfr. ov., upptager endast utspridande (tvären verkoopt, te koop aanbiedt, afievert of uitdeelt). Bland de lagar, som hava särskilda bestämmelser för båda områdena, har endast Bas. 170, 169 a (Ges. 8 /i 1883) alternativa bestämmelser, om förgiftande eller utspridande, för bådadera. Några lagar hava inom det högre området, alternativt, förgiftande eller utspridande men inom det lägre endast utspridande:
N. 153; Schaffh. 140, 141; D. K. Fsl. 382, 383; Torps Fsl. 169, 170; D. Fsl. 1923, 171, 172, 173. Andra hava inom det högre området endast förgiftande men inom det lägre området förgiftande eller utspridande: It. 318—320 (även inom det lägre området: endast utspridande, såvitt rör varor, som väl äro hälsoskadliga, men icke förfalskade): Obw. 83; Freib. 126 b, 264 b, 428 7 ; Bern 124, 233; St. Gall. 132, 141, 142; Geg. 218 (endast vattenförgiftning), 219; Serb. Fsl. 169, 171. Den ståndpunkt, att (med undantag för brunnar m. ni.) endast utspridning upptages inom det högre området men förgiftning eller utspridning inom det lägre, representeras av Ung. 315, 314. Slutligen hava några lagar endast förgiftning inom det högre området och endast utspridning inom det lägre: S. 14: 19; 22: 3, 4; Glar. 91, 92; ZUr. 130, 183 3 : App. A.-Rh. 133, 134; Neuch. 257, 259. En skarp skillnad mellan fara för liv och fara för hälsa göres stundom, t. ex. It. 324. Kvalifikationer, då brottet begås under viss yrkesutövning, förekomma i It. 325. Iteration kvalificeras enligt Torps Fsl. 171; Ö. Fsl. 4346, 435°, 4362, 437 2 . Även andra kvalifikationer ft. ex. yrkesmässighet) förekomma stundom. I några lagar införas i detta sammanhang bestämmelser om kvacksalveri m. m. Härom jfr ned. under X.
VIII) Utspridande av smittosam
djursjukdom.
I flera r ä t t s o r d n i n g a r i n s k r ä n k e s kriminalisationen r ö r a n d e djursjukdomar till överträdelse av de föreskrifter, som givits till m o t v e r k a n d e av smitta. D e s s a kriminalisationer innehållas ofta i speciallagstiftning, t. ex. Ö. Ges. 29;2 1880; Fr. L. 2L/T 1881; It. L. 22/'i2 1888, a r t t . 55, 60; m e n s t u n d o m förekomma i straffl a g a r n e s. k. b l a n k e t t l a g a r , som uppställa en straffskala för dylika överträdelser (så a t t rekvisitets n ä r m a r e innehåll m å s t e h ä m t a s ur speciallagstiftningen). D e t t a sista är förhållandet i S. 19: 17; FL 34: 18 (men d ä r j ä m t e 44: 6 2 ); N. 156; D. 292 2 ; T. 328; Ung.
446; Belg. 320; Rum. 377, 378; Bulg. 416; Bund 9; Waadt 148 b; Bas. 171; Gen. 355, 356; Zug 111; Fi. Fsl. 17: 9; D. K. Fsl. 374; Torps Fsl. 174; D. Fsl. 1923, 176; T. Fsl. 1909, 194; Geg. 225; T. Fsl. 1919, 272; Serb. Fsl. 173. D e t straffskyddade o m r å d e t utm ä r k e s g e m e n l i g e n m e d ord s å d a n a som kreatur, husdjur, Haustier, Vieli, animali domestici el. dyl.; och även d ä r straffbestämmelsen innehåller e t t v i d s t r ä c k t a r e b e g r e p p (t. ex. animaux i Belg.; W a a d t ; Gen.), t o r d e h ä r m e d icke åsyftas ett verkligt u t v i d g a n d e av n ä m n d a o m r å d e . A n n o r l u n d a k a n s k e T. Fsl. 1919, 272 (Wer vorsätzlich oder fahrlässig eine Schutzmassregel verletzt, die durch Gesctz oder durch die zuständige Behörde angeordnet ist, um das Einschleppen oder Verbreiten einer ubertragbaren menschlichen Krankheit oder einer Tier- oder Pflanzenseuche zu verhuten). Beträffande konsummationen uppställa n å g r a l a g v e r k en enhetlig straffbestämmelse, tillämplig i och med b l o t t a överträdelsen av den g i v n a föreskriften: Belg.; Bund; T. Fsl. 1909; T. Fsl. 1919.
75 o
Åtskilliga lagar straffa likaledes blotta överträdelsen, men uppställa därjämte ett högre straff för det fall, att sjukdom verkligen överförts: S.; T.; Ung.; Bulg.; Rum.; Waadt; Gen.; Geg. Ytterligare andra lagar straffa — i vad på den i strafflagen intagna blankettbestämmelsen ankommer — icke överträdelsen i och för sig utan blott såvida den skapat fara i det särskilda fallet: N.; D. K. Fsl.; Torps Fsl.; D. Fsl. 1923; Serb. Fsl. Slutligen finnas lagar, som fordra, att sjukdom skall hava överförts, för att ifrågavarande bestämmelse skall tillämpas: FL (skadan skall hava uppstått genom överträdelsen och ligga inom gärningsmannens culpa) — lagen innehåller emellertid även en abstrakt bestämmelse i den ovannämnda 44: 62; D.; Waadt; Bas. (för kantonallagarnes vidkommande är emellertid att märka, att i Schweiz | enligt Bund 9] oberoende av kantonallagstiftningen blotta överträdelsen alltid blir straffbar, visserligen endast med böter). Vissa lagar — däribland några tillhörande sistnämnda grupp — innehålla straffbestämmelser med självständiga rekvisit för den, som utsprider smittosam kreaturs sjukdom: S. 19: 17; FL 34: 18; D. 292; Sp. 5762, 577; R. 5508; Grek. 427 (olika straffskalor alltefter omfånget av skadan); Thurg. 213; Bern 200
i. /.; Glar. 125; Freib. 217; ZUr. 207; Schwyz 103; Sol. 173 (olika straff allt efter värdet); FL Fsl. 17: 9; Schw. Fsl. 197 (kvalifikation, då stor skada orsakats aus gemeiner Gesinnung); Serb. Fsl. 167. Konsummationen inträder här genomgående i och med utspridandet. Enligt N. 154 straffas den, som åstadkommer, att en farlig smittosam sjukdom »finder indgang eller almindelig udbredelse» bland människor, husdjur eller växter. Ö. Fsl. 4392 omfattar utbredande av sjukdom bland djur7 som äro föremål för jakt- eller fiskerätt. App. A.-Rh. 121 c straffar försäljning av kreatur under förtigande, att djuret lider av smittosam sjukdom.
<;
l\) Allmänfarlig förgiftning av djur. Förgiftande av djur förekommer i några lagar, utan egentligt sammanhang med allmänfara, såsom ett kvalificerat fall av skadegörelse: Fr. 452; Belg. 588, 539; Sp. 5768, 577: Port. 478 2 ; R. 5508'9; Turk. 2455. Kvalifikationen omfattar i Turk. drag-, last-, rid- och slaktdjur; i Fr.; Belg.; R. husdjur ävensom fisk i fiskdammar; i Port. alla djur i främmande ägo; samt i Sp. överhuvud varje fall, som innebär förmögenhetsskada för annan, således även förgiftning av djur, som äro föremål för främmande jakt- och fiskerätt. Åtskilliga lagar se emellertid deliktet ur allmänfarans synpunkt. Hit kunna föras S. 19: 18, 19; FL 34: 19; N. 152, 153;
Grek. 427; Thurg. 212; Obw. 838; Bern 200; Glar. 125; Freib. 216; ZUr. 207; Zug Ges. x/6 1882, 10; App. A.-Rh. 133; Schwyz 103; Sol. 173; FL Fsl. 17: 8; D. K. Fsl. 381—2; Torps Fsl. 168—170; D. Fsl. 1923, 171—173; Schw. Fsl. 199, 202; Serb. Fsl. 170. Om den allmänna kriminalisationen i 0. 85 c m. fl. jfr. ovan. — Beträffande omfånget av det straff skyddade objektet bestämmes detta i de flesta fall till kreatur, husdjur el. dyl.; flera kantonallagar tala dock om »djur» (Thurg.; Obw.; Bern; Glar.; Freib.; Zug; Schwyz; Sol.) men inskränka begreppet till djur under äganderätt (utom möjligen Obw.). Handlingen bestämmes gemenligen såsom förgiftning av vatten eller näringsämnen (även betesmarker m. m.); i S. helt allmänt: »eller vad annat som helst». I N. och de danska förslagen bestämmes handlingen såsom förgiftning i vad rör vatten, men i övrigt såsom utbju-
dande etc. av sundhetsskadliga varor; såvitt förgiftandet av varorna icke utgör delaktighet i utbjudandet e t c , är det sålunda här icke kriminaliserat såsom allmänfarligt brott. För vad angår kons ammat i onen, är den i flera fall given i och med blotta handlingen: N.; Thurg.; Obw.; Glar.; ZUr.; Zug; Fi. Fsl.; D. K. Fsl.; i Grek. och några kantonallagar med kvalifikation för det fall att skada (Grek.; Schwyz) eller »stor skada» (Thurg.; Sol.) inträder. Andra lagverk fordra fara (App. A.-Rh.; Torps Fsl.; D. Fsl. 1923; Schw. Fsl.) eller »allmän fara» (S.; FL). E t t par kantonallagar (Bern; Freib.) låta brottet konsummeras först med skadas inträdande och uppställa olika straffskalor alltefter skadans storlek.
X) Andra Fall. Förutom nu anförda fall av allmänfarlisra förbrvtelser förekommer mera sporadiskt, att även andra rekvisit uppställas i detta sammanhang. Bland dessa fall är det vanligaste — och väl även det, som mest närmar sig till de typiska (eldsvåda m. m.) — framkallande av fara genom fel å byggnad. Såvitt handlingen bestämmes såsom skadande av byggnad, har rekvisitet snarast karaktären av en kvalifikation av vanlig skadegörelse (likasom stundom skadegörelse å väg m. m. under enahanda omständigheter). Jfr FL 35: 1; T. 305; R. 5507; Turk. 249; däremot har H. 170 uppfört detta rekvisit i sammanhang med de allmänfarliga brotten. I andra fall åter bestämmes handlingen såsom framkallande (på lika gott vad sätt) av »sammenstyrtning», »Einsturz» etc, vilket medför allmänfara; rekvisitet kommer då helt naturligt att få sin plats bland allmänfarliga brott. Detta gäller N. 148: D. K. Fsl. 369; T. Fsl. 1909, 189; Schw. Fsl. 193 (nämner även nedstörtande av jord- och klippmassor). Av dessa lagverk straffar N. 150 och D. K. Fsl. 371 även framkallande av fara för sammanstörtning (också vid culpa). Slutligen förekommer icke sällan en kriminalisation (bland de allmänfarliga brotten) av fara, som uppstår genom felaktigt uppförande (stundom även nedtagande) av byggnad. Så T. 330; R. 560, 561; Bulg. 417 (jfr 527); Freib. 375; ZUr. 143 (dessutom 205 om förorsakande av eldfara på dylikt
sätt); Sol. 174; T. Fsl. 1909, 195; Geg. 226; T. Fsl. 1919, 271; Schw. Fsl. 195.
Även H. 331 har en sådan bestämmelse, men
79 uppförd såsom en kvalifikation av bedrägeribrottet. Dessa rekvisit omfatta, såsom de i rättspraxis tolkas (för T. t. ex. RG. 23,277) icke blott byggnad av hus utan även av fartyg, järnvägar (också underjordiska) m. m.; stundom nämnas sistnämnda fall särskilt (R. 560). Leverans av underhaltigt material omtalas stundom uttryckligen (H.; R.); där så icke är förhållandet, torde detta fall icke ingå under rekvisitet. — Mindre straffbestämmelser för överträdande av föreskrifter om uppförande m. 111. av byggnad förekomma stundom bland förseelserna, t. ex. Torps Fsl. t. Lov om Fors. 191; D. Fsl. 1923 t. Lov om Fors. 241. Ett besläktat rekvisit är skadande av gruva eller därtill hörande verk; det namnes icke sällan särskilt vare sig bland allmänfarliga brott eller såsom ett kvalificerat fall av skadegörelse: S. 19: 16; FL 34: 10; T. 321; Ö. 85 c; Belg. 547; E. 422 c;
R. 5552; T. Fsl. 1909, 190; Geg. 217; T. Fsl. 1919, 262; Ö. Fsl. 423. I detta och andra fall låter sig knappast, särskilt i äldre lagar, någon bestämd gräns dragas mellan vad som skall anses såsom allmänfaiiigt brott och såsom skadegörelse (i synnerhet om brottet icke är byggt på fara, utan skada fordras i rekvisitet). Icke sällan, stundom i sammanhang med bestämmelserna om spridande av djursjukdom, kriminaliseras spridande av växtsjukdom, såsom allmänfaiiigt brott eller kvalificerad skadegörelse: N. 154; Belg. 536; R. 55010 (endast phylloxeran); FL Fsl. 17: 9; D. K. Fsl.
393, 397; Torps Fsl. 174; D. Fsl. 1923, 176; Geg. 225; T. Fsl. 1919, 272; Ö. Fsl. 4391; Schw. Fsl. 198; Serb. Fsl. 167. Här må erinras om de överallt i specialförfattningar uppställda, kriminalsanktionerade inskränkningarna av offentligträttslig natur rörande jakt ooh fiske, såvitt de avse att skydda viltoch fiskbeståndet. I de danska förslagen (D. K. Fsl. 393; Torps Fsl. 178; D. Fsl. 1923, 179) namnes Sandflugt ävensom Skade paa freclet Kyst (jfr. S. L. 2lji 1903 ang. skyddsskogar, som innehåller kriminalsanktionerade bestämmelser »för bibehållande av skogar, vilkas
80 bestånd erfordras till skydd mot flygsandfält och fjällgränsens nedgående»; jfr även T. 366 a). Allmännare bestämmelser om skgddsinrättningar mot naturhändelser uppställas i några andra förslag: T. Fsl. 1919, 261; Schw. Fsl. 194 (bergsras och laviner nämnas särskilt); Serb. Fsl. 158. Delvis falla dessa bestämmelser under synpunkten av fara för översvämning, varom jfr. ov. E t t mera fristående fall, som i några lagar kriminaliseras, är framkallandet av nöd genom fördyrande av livsmedel o. d. Stundom inskränkes rekvisitet till det fall, att man i nödtider brister i leveransskyldighet till myndighet: T. 329; Rum. 379; Ö. Fsl. 433 1 ; stundom gäller bestämmelsen sådana avtalsbrott överhuvud i nödtider: FL 34: 20; N. 158; D. K. Fsl. 380. Någongång uppställes, vid sidan om avtalsbrott, såsom en form för handlingen, utspridande av falska rykten: N. 158; D. K. Fsl. 380. Ännu vidsträcktare är It. 326, som, utan att särskilt nämna avtalsbrott, kriminaliserar allt framkallande av dyrtid (på livsmedel), vilket sker genom falska underrättelser eller annat svek (Chiunque, con false notizie o altri mezzi fraudolenti, produce la deficienza o il rincaro di sostanze alimentari). Jämte avtalsbrott och falska ryktens spridande namnes i D. K. Fsl. 380 även förstöring av främmande förråd; såsom generalklausul tillägges emellertid andet retstridigt Forhold och resultatet betecknas såsom omfattende Nodstilstand med Rensyn til Livsfornedenheder. I några lagar sammanställes framkallande av hungersnöd e t c genom avtalsbrott med leveransförsummelse till här eller flotta i krigstid: FL 34: 20; T. 329; Rum. 379. Andra lagar uppställa en sådan bestämmelse i annat sammanhang, oftast såsom brott mot staten; härom jfr Spec. Utk. IV, s. 20. I några fall intagas bestämmelser om kvacksalveri m. m. såsom utvidgning av allmänfarlig förgiftning: N. 157; D. K. Fsl.
385, 386, 387; Torps Fsl. 172, 173; D. Fsl. 1923, 174, 175; Serb. Fsl. 174—177 (eljest oftast överlämnat åt speciallagstiftningen, t. ex. S. L. 21/Q 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten etc). I detta sammanhang kriminaliserar D. K. Fsl. 388 olov-
81 ligt hypnotiserande m. m. och 389 (under vissa f ö r u t s ä t t n i n g a r ) a k r o b a t i s k a övningar med barn i och för offentlig förevisning. Slutligen m å å n y o erinras om de generella rekvisit, som uts t r ä c k a kriminalisationen av allmänfaiiiga h a n d l i n g a r m e r a i det o b e s t ä m d a (så a t t e l d s v å d a etc. e n d a s t uppställas såsom e x e m p e l ) : Sp. m. fl. H ä r o m jfr ovan sid. 10. F i n s k a förslaget (17: 4) ä v e n s o m de b å d a s e n a s t e danska (Torps Fsl. 167; D. Fsl. 1923, 171) uppställa en kriminalisation. som straffar allt å s t a d k o m m a n d e av viss fara (i D. Fsl. 1923: Fare for andre Menneskers Liv eller for fremmed Ejendom eller Formueinteresse i betydeligt eller uberegneligt Omfång) g e n o m vissa b e s t ä m d a h a n d l i n g a r (i D. Fsl. 1923: ved at 0(lelagge eller beskadige egne eller andres Ting eller fjerne nogen Genstand, der er bestemt til at betrygge mod Fare; ved uberettiget ut scette Transportmidler, Maskiner eller Kr aft led ning er i eller ud af Virksomhed; eller ved at for st yr re Sikkerheden for Fcerdsel paa offentlige Fwrd-, selsveje eller ved offentlige Samfwrdselsmidlcr) \
Åtskilliga strafflagar u p p t a g a b l a n d förselserna kriminalisationer, som innehålla e t t m e r eller m i n d r e allmänfaiiigt e l e m e n t : u n d e r l å t e n tillsyn över sinnessjuk eller över farligt djur, underl å t e n h e t a t t t ä c k a b r u n n e t c , olovligt u t l ä g g a n d e av giller, alleh a n d a oförsiktiga h a n d l i n g a r i fråga om eld m. m. Jfr FL 44 k a p . ; N. 351 ff.; H. 424 ff.; T. 366 ff. o. s. v. I m y c k e t stor u t s t r ä c k n i n g förekomma dylika b e s t ä m m e l s e r i o r d n i n g s s t a d g a r och a n n a n speciallagstiftning: S. L. u /io 1914 om förekommande och s l ä c k n i n g av skogseld o. s. v. 1
[ N. 150 (varom jfr Hageraps st.rafflagsedition h. 1.) straffas endast å s t a d k o m m a n d e , genom dylika handlingar, av fara för eldsvåda m. fl. i § 14S u p p r ä k n a d e »olyckor»; likaså D. K. Fsl. 371.
XI) Tillägg. A) Handlingsprogressen. Om de olika lagarnes ståndpunkt i avseende på försökets straffbarhet se Spec. Utk. I, 69 ff. Därav framgår, att några gällande lagar vid alla i strafflagen upptagna rekvisit låta straff inträda redan på försöksstadiet. Andra lagar göra mer eller mindre omfattande undantag; där emellertid lagen, såsom ofta är fallet, endast undantager förseelserna, inverkar detta icke på de allmänfarliga brotten. En sådan generell straffbarhet, vid de allmänfärliga brotten, av försöket, kommer vid de brottstyper, där lagen uppställer en serie av rekvisit med fortskridande handling (t. ex. skadegörelse å fyr — förstörande av fartyg — människas dödande genom skeppsbrott) att medföra ett osedvanligt stort antal knutpunkter, där särskild straffbarhet inträder (t. ex. försök att skada fyr — verklig skada å fyr — försök att genom sådan skadegörelse åstadkomma skeppsbrott — verkligt åstadkommande, på nämnda sätt, av skeppsbrott — försök att beröva, människor livet genom ett medelst skada å fyr åstadkommet skeppsbrott — verkligt dödande genom nämnda medel). I sådana fall kan emellertid lätt inträffa, att, där syftet sträcker sig ända fram till slutpunkten (döden), redan den första etappen (försök att skada fyr) innebär försök till den slutliga skadan (o: försök att döda på angivet sätt). Härmed sammanhänger den osäkra fråga, huru rättspraxis ställer sig till det subjektiva rekvisitet vid dessa försök — osäkert särskilt i rättsordningar, som överhuvud vid
83 försök fordra icke blott uppsåt utan syfte att realisera brottet. Det är då möjligt, att försök till det tidigt konsummerade brottet a anses föreligga, endast om syftet är att genom a framkalla den slutliga skadan m (den allmänfarliga eldsvådan etc), icke, om brottslingens mening är att stanna vid a (antändandet av det föremål, varifrån elden lätteligen kan spridas vidare och förorsaka den allmänfarliga eldsvådan). Någongång förekommer, att lagen tager position i frågan, t. ex. R., där bestämmelsen i 558 i. / . , jft med lagens allmänna försöksbestämmelser leda därtill, att försök att skada järnvägslinje, fyr m. m. blir straffbart endast om det skedde i syfte att framkalla järnvägsolycka, skeppsbrott e t c Beträffande de lagar, som i fråga om försökets straffbarhet gå mindre långt än de ovan berörda, gäller dock till största delen, att försöket straffas vid alla mera utpräglat allmänfarliga brott. Det mest framträdande undantaget är S., som även här oftast lämnar försöket straffritt; dock straffas försök till mordbrand och explosion (19: 5, 6) samt till åstadkommande av sjöskada (19: 9). Att Fr. och Belg. icke straffa försök att åstadkomma översvämning, är knappast något undantag, ty de uppfatta fallet icke såsom allmänfaiiigt brott, utan endast såsom förseelse; dessa lagars bestämmelser om kreatursförgiftning, som ej heller straffas vid försök, utgöra kvalifikationer av skadegörelse utan något allmänfarligt element i rekvisitet. Däremot innehålla T. och R. ävensom de tyska förslagen (dock icke Geg.), och i enstaka fall även andra lagverk, några rekvisit inom det mera periferiska området av allmänfarliga brott, där försöket icke straffas. Detta gäller hindrande (utan egentlig allmänfara) av järnvägsdrift m. m. enligt R. och T. Fsl. 1909; störande av farvatten enligt T. och R.; hindrande av ledningar (eller åtminstone vissa sådana, t. ex. telegraf) enligt T.; Ung.; R.; T. Fsl. 1909; T. Fsl. 1919; överträdelser av föreskrifter rörande sjukdomssmitta (incl. kreaturssjukdom) enligt T.; T. Fsl. 1909; T. Fsl. 1919; fel vid byggnads uppförande enligt R.;
84 T. Fsl. 1909; T. Fsl. 1919; arfa/sbrott rörande livsmedelslcvcrans i n ö d t i d e r m. in. enligt FL; T. N å g o n g å n g förekommer, a t t lagar, som eljest s t a d g a m i n d r e straff för försök ä n för fullbordat brott, p å d e t t a o m r å d e i större eller m i n d r e omfång likställa b å d a ; så särskilt N. 148. I fråga om förberedelse, saknas icke g a n s k a v i t t g å e n d e generella s t a d g a n d e n . Så Geg. 227: Wer zur Vorbercitung eines gemcingefuhrlichen Verbrechens (§§ 215, 218. 220) zu dessen Ausfuhrung dicnliche Mittel oder G c rät sch aft en anfertigt oder sich verschafft; R. 564 (all förberedelse till s k a d a å j ä r n v ä g , skepp m. m. i syfte a t t å s t a d k o m m a j ä r n v ä g s o l y c k a eller s k e p p s b r o t t ; särskilt n a m n e s k o m p l o t t i dylikt syfte); N. 159 (komplott vid de s v å r a r e form e r n a av allmänfarliga brott), 160 (Ben, som offentlig giver eller tilbyder veiledning i brug af sprang'stoffe eller gift til forevelse af forbrydelser). Mera speciella b e s t ä m m e l s e r f ö r e k o m m a i fråga om eldskadegörclse: FL 34: 6 (sammanförande av a n t ä n d n i n g s ä m n e n ) ; Ung. 428 (komplott till eldskadegörelse j ä m t e n å g o n förberedelseh a n d l i n g ) ; Bulg. 390: m e n framför a l l t b e t r ä f f a n d e explosionsbrottet, s å v ä l i själva strafflagarna (S. 19: 21; FL 34: 6; N. 161 o. s. v.; särskilt i n g å e n d e i Bulg. 394—400) som ä n n u m e r a i speciallagstiftning (D. L. 7A 1899, '/* 1912, 22 /u 1918; T. Ges. 9/G 1884; Ö. Ges. 27/Ö 1885; Fr. L. 18/ia 1893; Belg. M/b 1886; It. L. n)h 1894; Sp. L. 10/7 1894; Port. L. 21/i 1892 e t c ) . I dessa b e s t ä m m e l s e r kriminaliseras r e g e l b u n d e t fabrikation, anskaffande, f ö r v a r a n d e a v s p r ä n g ä m n e n i b r o t t s l i g t syfte; s t u n d o m ä v e n m e r a a v l ä g s n a förberedelsehandlingar, såsom olovligt u p p f ö r a n d e av b y g g n a d till f ö r v a r a n d e av s p r ä n g ä m n e n .
B) Culpa. De svårare typerna av allmänfarliga brott straffas allmänt även i culpa, om det kommit så långt, att allmänfaran realiserats, så att skada å person eller vidsträckt skada å egendom uppstått. Även åstadkommande av hinder (utan egentlig allmänfara) å de särskilt straff skyddade formerna av kommunikationslinjer straffas vanligen i culpa; i de lagar, som särskilt kriminalisera hinder å ledningar, ej sällan även kulpost åstadkommande av dylikt hinder, särskilt för vad gäller telegraf- och telefonledningar, (jfr.
S. 19: 22; FL 34: 12; D. 295; T. 318, 318 a; Ung. 440; Bulg. 408; Rum. 375; Torps Fsl. 176; D. Fsl. 1923, 177; T. Fsl. 1909, 185; T. Fsl. 1919, 269; Schw. Fsl. 205; Ö. Fsl. 431; Serb. Fsl. 162). Därutöver är det emellertid vid ett par institut vanligt, att även den fullständigt resultatlösa handlingen — som varken framkallat skada eller hinder — straffas i culpa, om den inneburit allmänfara. Allra oftast förekommer detta i fråga om kulpost förorsakande av fara å kommunikationslinje, framför allt järnväg: S. 19: 22; FL 34: 9; N. 150; D. 289; H. 165, 167; T. 316; Ung. 437; It. 314; R. 567; Bulg. 406, 412; för hela Schweiz Bund 67 b (dessutom någongång särskilt nämnt i kantonallagarna: Thurg. 219; Tie. 404, 410); samt i alla förslagen: FL Fsl. 17: 4; D. K.
Fsl. 371; Torps Fsl. 166; D. Fsl. 1923, 170; T. Fsl. 1909, 183; Geg. 220; T. Fsl. 1919, 259, 265; Ö. Fsl. 424; Schw. Fsl. 204; Serb. Fsl. 160. Bestämmelserna i T., It. och T. Fsl. 1909 gälla endast fara, som uppstått vid järnvägsdrift; de övriga även sjöfart. —
86 I detta sammanhang må nämnas de stundom förekommande straffbestämmelserna mot överordnad, som låter en i järnvägstjänst m. m. anställd person kvarstå i tjänsten resp. återtager en sådan i tjänst, för tid, varunder han enligt lagakraftagande dom icke får användas i dylik befattning: T. 320; Ung. 443; Ö. Fsl. 429. — Många lagar straffa även oaktsamt åstadkommande av fara för allmänförgiftning, även om ingen skada sker (eller åtminstone vissa fall av sådan förgiftningsfara, särskilt förgiftning av vattentag). Jfr FL 34: 15; N. 153: D. 290; H. 173, 175; It. 323; Bulg. 414;
FL Fsl. 17: 8; D. K. Fsl. 380, 381; Torps Fsl. 168, 170; D. Fsl. 1923, 171, 173; T. Fsl. 1909, 192: Geg. 218, 219; T. Fsl. 1919, 258, 265; Ö. Fsl. 435, 437; Schw. Fsl. 200, 201; Serb. Fsl. 169, 170, 172. — Bestämmelser om kulpost åstadkommande av explosionsfara finnas i Ö. Fsl. 419; Schw. Fsl. 192 och Serb. Fsl. 154. — Omfattande bestämmelser finnas i N. och de danska förslagen om oaktsamt åstadkommande, genom vissa handlingar, av fara för eldsvåda, »sammanstörtning», explosion, översvämning, järnvägsolycka eller sjöskada (N. 150; D. K. Fsl. 371); eller överhuvud av allmänfara (Torps Fsl. 166; D. Fsl. 1923, 170: Fare for andre Menneskers Liv eller for fremmed Ejendom eller Formueinteresse i betydeligt ello- uberegneligt Omfång, jfr ov.). I Ö. Fsl. 426 förekommer i detta sammanhang en allmän och subsidiär bestämmelse om den som oaktsamt framkallar fara för människoliv »unter besonders gefähiiichen Umständen».
C) Straffen. Om de svårigheter, som möta vid jämförelse mellan olika lagars straffskalor, se Spec. Utk. I, 79 ff. Vi sammanställa emellertid här de olika strafflagarnes maxima vid de mera konstanta rekvisiterna bland allmänfarliga brott. 1. Eldskadegörelse varav följt människas död (jfr o v. sid. 34). I de flesta fall utgöres här maximum av lagens strängaste straff, alltså dödsstraff eller, där detta icke förekommer, livstids frihetsstraff (i Port., som ej använder någotdera, tio års cellstraff, följt av tjugoårig deportation). Så S. 19: 1; N. 148; H. 157 o. s. v. Några lagar — FL 34: 17 jfr 21: 6; T. 307; It. 327, 300; Rum. 363 — stanna dock vid ett lägre maximum, som i de två förstnämnda (vilka icke avskaffat dödsstraffet) är livstids frihetsstraff men i It. och Rum. (vilka avskaffat dödsstraffet) är tjugo års frihetsstraff. 2. Eld skadegörelse, varav icke följt någon människas död. Även här förekommer, men mera undantagsvis, att maximum sammanfaller med lagens strängaste straff. Det är sålunda dödsstraff enligt Fr. 434 samt (för speciella kvalifikationsfall) Ö. 167 a (band); Eng. Steph, 417; Bulg. 385; Grek. 408; och livstids frihetsstraff enligt S. 19: 2; N. 148; D. K. Fsl. 3682; D. Fsl. 1923, 168 samt en del kantonallagar, vilka i likhet med sistnämnda lagar avskaffat dödsstraffet: Thurg. 200; Graub. 193 2 ; Aarg. 169; Wall. 322; Schaffh.
133; Glar. 116 b; Freib. 206; Gen. 219; App. A.-Rh. 128; Sol. 167, 168; Neuch. 248.
88 Ett ganska stort antal lagar, som icke avskaffat dödsstraffet, uppställa såsom maximum i förevarande fall livstids frihetsstraff:
FL 34: 3; T. 307; Ung. 424; Belg. 513; Sp. 562: R. 563; Turk. 163, 164; Luz. 110; Obw. 94; T. Fsl. 1909, 189; Ö. Fsl. 427. Ofta stannar maximum här vid frihetsstraff på viss tid, nämligen (vid de svåraste kvalifikationerna, med bortseende från människas död såsom följd av handlingen): trettio år enligt Waadt 315; tjugofem år enligt Port. 463; tjugo år enligt Rum. 357: Bern 189; Tic. 394, 134; Schwyz 99; St. Gall. 96; aderton år enligt Zug Ges. '/e 1882, 8 b: sexton år enligt D. 280; Torps Fsl. 164; femton år enligt H. 1572; It. 327, 300; ZUr. 197 /;; Bas. 163;
Geg. 215; 89; T. Fsl. 1919, 254; Schw. Fsl. 187; tolv år enligt FL Fsl. 17: 1. 3. Förorsakande av översvämning, varav icke följt någon människas död, Genomsnittligen är detta fall något mindre strängt bestraffat än motsvarande fall vid eldskadegörelse. Dödsstraff förekommer sålunda icke i någon lag såsom maximum; däremot livstids frihetsstraff dels i S. 19: 11; N. 148; Thurg. 200, 209; Wall. 322, 329; D. K. Fsl. 3682, 369; D. Fsl. 1923, 168, i vilka lagar det är lagens högsta straff; dels även i Sp. 572; Eng. Steph, 419 d; R. 563; Grek. 419 2 ; Obw. 95; T. Fsl. 1909, 189; Ö. Fsl. 427. Inom båda grupperna är det dock ofta endast i särskilda kvalifikationsfall, som straffet (då ingen människa förlorat livet) kan stiga så högt. Övriga lagar, vilka uppställa detta institut, använda såsom maximum frihetsstraff på viss tid: trettio år: Waadt 315, 323; tjugofem år: Port. 471, 463; tjugo år: Freib. 212 a;
Tic. 401; Serb. Fsl. 157;
89 sexton år: D. 287; Torps Fsl. 164; femton år: H. 157'; T. 312, 313; It. 327, 302; ZUr. 206; Geg. 215, 89: T. Fsl. 1919, 257; Schw. Fsl. 193; tolv år: FL 34: 8; Zug Ges. 7<; 1882, 9 b; FL Fsl. 17: 1; tio kr: Ung. 431; Bulg. 401; Bern 198; Sol. 171; åtta år: Glar. 120 b. 4. Förorsakande av skeppsbrott eller dylik sjöskada, varav icke följt någon människas död, Straffbarheten är här, i vad på maximum ankommer, ungefärligen densamma som i det närmast föregående fallet. Dödsstraff förekommer endast i Eng. Steph. 417 (då det gäller krigsfartyg) och Serb. Fsl. 160'"' (om ett flertal människor bragts i livsfara). Livstids frihetsstraff såsom maximum finnes i S. 19: 7; N. 148; Ö. 86, 85 c; Sp. 572; R. 558; D. K. Fsl. 3682; D. Fsl. 1923, 168; T. Fsl. 1909, 191; Ö. Fsl. 427. Frihetsstraff'på viss tid uppställes såsom maximum i följande fall: trettio år: Bund 67 a (för hela Schweiz); tjugofem år: Port. 471; tjugo år: Tic. 401, 403. sexton år: D. 286; Torps Fsl. 164; femton år: H. 168; T. 323; It. 327, 304; Gen. 229; Geg. 220, 89; T. Fsl. 1919, 259; tolv år: FL 34: 13; jfr 21: 6; FL Fsl. 17: 1; tio år: Ung. 435: Bulg. 4102; Thurg. 218: Schw. Fsl. 203. 5. Bland rekvisiter, som konsummeras i och med att allmänfara uppstått (utan att skada behöver hava inträtt), lämpar sig för komparativ översikt av straffmaxima bäst åstadkommande av fara för järnvägsolycka. Följande maxima uppställas: femton år: H. 164; T. 315; T. Fsl. 1919, 259; tio år: Ö. 85 c (jfr dock § 51); Fr. L. i5/< 1845 § 16; Belg. 521; Thurg. 216, 55; Luz. 115; T. Fsl. 1909, 183 (ty höjningen enligt § 84 förutsätter svåra verkningar av brottet).
90 åtta år: FL 34: 9; D. 288; Port. 472 § 3; Tic. 409: sex år: S. 19: 11; N. 150; R. 558; Bund 67 a; FL Fsl. 17: 4;
Torps Fsl. 167; D. Fsl. 1923, 170; fem år: Ung. 434; It. 312; Bulg. 405; tre år: D. K. Fsl. 371. Härvid är att märka, att i flere av dessa fall straffet ansenligt höjes, om järnvägsolyckan verkligen sker (även om ingen människa kommer till skada). 6. Uppsåtligt utspridande av sjukdomssmitta bland människor (bortsett från eventuell str af förhöj ning, därest någon människa ljuter döden). I det fåtal lagar, som hava särskilda bestämmelser härom, äro maxima: livstids frihetsstraff: N. 154; Glar. 93; tolv år: FL 34: 16; FL Fsl. 17: 9, 10;
tio år: Serb. Fsl. 166; fem år: Schw. Fsl. 196. Lägre maximum förekommer vid de rekvisit, som innehålla uppsåtligt åstadkommande av fara för smittosam sjukdoms utspridande, t. ex. Ö. 393 (Ges. u/i 1913): två år (jfr § 337). 7. Uppsåtligt orsakande av fara för allmänförgiftning. De här uppställda maxima höjas ofta, då kroppsskada eller död blev följden av gärningen; stundom förekommer dels en höjning vid inträdande av (svår) kroppsskada dels en ytterligare höjning vid inträdande av död. Maxima, som endast gälla fara, vilken icke leder till (svår) kroppsskada eller död: tjugo år: Graub. 120 (vid kroppsskada eller död livstids frihetsstraff); Aarg. 135 (vid kroppsskada tjugofyra år; vid död livstid); Luz. 108 (vid kroppsskada livstid; vid död dödsstraff); tio år: S. 14: 19 [under förutsättning av uppsåt att skada annan till liv eller hälsa| (vid svår kroppsskada eller död livstid
91 enligt 14: 18); Ung. 315 (vid kroppsskada eller död femton år); It. 318 (vid kroppsskada femton, vid död tjugo år, enligt 327); St. Gall. 132 (vid kroppsskada tjugo år, vid död livstid); Neuch. 257 (vid kroppsskada eller död livstids frihetsstraff); Ö. Fsl. 425 (vid kroppsskada femton år; vid död livstid); åtta år: FL 34: 15 (vid kroppsskada tolv år; vid död livstid); FL Fsl. 17: 7 (likaså); sex år: Zug Ges. i/e 1882, 10 (vid kroppsskada femton år; vid död dödsstraff); fem år: Bulg. 413 (vid kroppsskada tio år; vid död livstid): Glar. 91 (vid kroppsskada tjugo år; vid död livstid); ZUr. 130 (vid kroppsskada eller död femton år); Sol. 172 (vid kroppsskada eller död tio år); Serb. Fsl. 169 (likaså). Maxima, som gälla fara och inträdande av kroppsskada, men icke inträdande av död: trettio år: Freib. 126 b; 37; tjugo år: Schaffh. 140; Bern 124, 30; Schwyz 63; femton år: H. 174; T. Fsl. 1919, 258; tolv år: Obw. 83; tio år: T. 324; Bas. 170. I dessa fall inträder, försåvitt döden följer av gärningen, livstids frihetsstraff eller dödsstraff (det sista enligt Obw. och Schwyz). Maxima, som gälla såväl orsakande av fara som inträdande av kroppsskada eller död: livstids frihetsstraff: N. 153; Thurg. 71; App. 133, 134; T. Fsl. 1909, 192; femton år: Geg. 218, 89; tolv år: Tie. 244, 13; D. K. Fsl. 381; Torps Fsl. 168; tio år: D. Fsl. 1923, 171. Det i Schw. Fsl. 199 förekommande rekvisit, med fem års maximum, rör endast »Yerunreinigung» av dricksvatten och är knappast jämförligt med de övriga. 7
92 8. Uppsåtligt utspridande av kreaturssjukdom, Vid i strafflagen uppställda självständiga rekvisit förekomma följande maxima: livstids frihetsstraff: Glar. 125; tjugo år: Grek. 8, 427; femton år: ZUr. 207; tio år: N. 154;
åtta år: D. 292; Bern 200; Freib. 217; Schwyz 103; FL Fsl. 17: 9; sex år: S. 19: 17; Thurg. 213; fem år: Sol. 173; Schw. Fsl. 197; fyra år: FL 34: 18; Sp. 576 (fyra år två mån.); tre år: Serb. Fsl. 167, 18; ett år: R. 5508. Vid de ofta förekommande »blankettlagar» (jfr. ov. s. 74), som för rekvisitet hänvisa till speciallagstiftning, är straffmaximum gemenligen 1 ä 2 års frihetsstraff; i några av strafflagsförslagen dock högre (i D. K. Fsl. 374, sex år; i T. Fsl. 1909, 194; Geg. 225; T. Fsl. 1919, 272 fem år, med förhöjning till femton år enligt Geg. 89 vid besonders schwcre Fälle; enligt Serb. Fsl. 173 tre år). I några fall höjes maximum, försåvitt människa kommer till skada. 9. Uppsåtlig förgiftning av kreatur. Vid rekvisiter, som behandla detta fall ur synpunkten av allmänfara, förekomma följande maxima: livstids frihetsstraff: Glar. 125; App. 133; tjugo år: Grek. 427; Zug Ges. 1/G 1882, 10; femton år: ZUr. 207; tio år: D. Fsl. 1923, 171—2;
nio år: Torps Fsl. 168, 169 jfr. 171; åtta år: Bern 200; Freib. 216; Schwyz 103; sex år: S. 19: 18; Thurg. 212; FL Fsl. 17: 8; D. K. Fsl. 381 — 2; fem år: N. 152, 153; Sol. 173; Schw. Fsl. 199; tre år: Serb. Fsl, 170.
93 Även här förekommer stundom, att maximum höjes, om människa kommer till skada. 10. Förorsakande av byggnads instörtande. Maxima äro här: livstids frihetsstraff: N. 148; D. K. Fsl. 369; T. Fsl. 1909, 189; femton år: Schw. Fsl. 193. Fel vid uppförande av byggnad (jfr. o v. sid. 78). Maxima äro: fem år: Geg. 226, 89; två år: T. Fsl. 1909, 195; T. Fsl. 1919, 271; Schw. Fsl. 195; ett år: R. 561; Bulg. 417; tre månader: Freib. 375; ZUr. 143, 205; böter: Sol. 174. I fråga om järnvägar m. in. har R. 560 (jfr. o v. s. 79) sex års maximum; likaså H. 331 för det såsom bedrägerikvalifikation uppställda fallet att åstadkomma fara genom bedräglig leverans av byggnadsmaterial. 11. Skadegörelse å gruva m. m. har, såsom förut nämnt, av några lagar behandlats såsom allmänfaiiigt brott; av andra åter väl särskilt omtalats, men mera såsom kvalifikation av vanlig skadegörelse. Maxima äro: femton år: Belg. 547; T. Fsl. 1909, 190; tio år: Ö. Fsl. 423; sju år: Eng. Steph. 422 c; fem år: T. 321; Geg. 217, 89; T. Fsl. 1919, 262; fyra år: FL 34: 10; tre år: R. 5552; två år: S. 19: 16. Maximum förhöjes stundom för det fall, att människa skadas eller dödas. 12. Utspridande av växtsjukdom. maxima:
Här
förekomma
följande
94 femton år: Geg. 225, 89; tio år: N. 154; åtta år: FL Fsl. 17: 9; fem år: T. Fsl. 1919, 272 (blankettlag); Ö. Fsl. 4391; Schw. Fsl. 198; tre år: D. K. Fsl. 398; Serb. Fsl. 167; två år: Belg. 5361; Torps Fsl. 174 (blankettlag); D. Fsl. 1923, 176 (likaså); ett år: R. 55010; 13. Orsakande av dyrtid å livsmedel genom avtalsbrott m. m. Vid dessa rekvisit, vilka emellertid förete åtskilliga olikheter inbördes, förekomma följande maxima: tolv år: D. K. Fsl. 380; åtta år: N. 158; fem år: T. 329; It. 326: fyra år: FL 34: 20; tre år: Ö. Fsl. 438; två år: Rum. 379.
TREDJE AVDELNINGEN.
Svensk Rättsutveckling. J) Rättsutveckling före 1734 års lag. I den forngermanska rätten kriminaliseras cldskudegörelseu icke ur synpunkten av allmänfarlighet. Däremot förekommer tidigt, att angrepp på människoboning genom eldsåsättande straffas särskilt strängt (isynnerhet om gärningen skett nattetid: LA. Sal., Bib., Alam., Bainiv. e t c ) . Inom den svenska medeltidsrätten framträder denna särskilda stränghet såväl i götalagarna (dock icke i den äldre Vg. L.) som i svealagarna. Sådan eldskadegörelse å främmande egendom, som icke innebär uppsåtligt angrepp å människoliv eller människoboning, namnes ofta särskilt i de svenska landskapslagarna men skiljer sig, i avseende på straffbarhet, icke från annan skadegörelse. I några fall sammanställer sålunda lagen förstörelse av främmande skog, gärdsgård etc. genom nedhuggande eller avbarkande och genom eldsåsättande och belägger dessa handlingar med samma straff: U. L. Wip. 14: 11: ivceri allt en bot um eki, hwat pcet haldcer hux cellr barkces cellr brcennis; ib. 14: 10: Huggcer man fuerpung off byce skoghe, bote atcer mcep tiu markum. huggcer man halfwcen, bote tiughu markcer, huggcer allcen, bote mcep fiurcetighi markum jfr. ib. 24: 2: bote fiurcctighi markcer fore all brccndcen skogh. ren han fak cd epinum ok tilbupinu. allt pcct off
96 enongcc clde gangcer, peer cer enongce bot at. brim Ver halwcer skoghcer, bot mcep t i ugh u markum. brindcer ficerpungcer, böt mcep tin markum; Sdm. L. Bygn. 15: Hogger man eek i scoghe anncers, minnce cen i f ugh ur clywee ma, bote III örce. hogger pa i fiughur clywee ma, swa at axul cemni nyter af görce loti fiwarium, bote VI örce, en sac bonda. Hogger pe aldin beer, bote III marker til prceskiptis, swa fri andra oc pripice. Bote oc ei py mera, vtan han en fiarpung hoggi af fullum gisuinga scoghe, peer a ma skipa XL sicin. Hogger fiarpung fullan, bote X marker. Hogger hat wan. bote XX marker. Hogger at I an. bote XL marker. Brcennir man scogh, wari i samu gilde cm botena. pen heter gisninga scogher, a ma skipa X sunn, oc ei pen minne cer. öper man pen scogh, bote X marker, öper pen XX sicin ma a skipa, bote XX marker. Oper pen XXX sicin ma a skipa, bote XXX marker, pcesse bot taki halica malseghandc, halwu konunger oc hundare. Vm. L. II Bygn. 5: 4: Brcennir manz (pup mcep wapa; scex öra bot at, oc gcerpi op garp, swa gopan han fyrra war. giter gangit wapa ep, böti vapa bot. gitcer cei vapa ep gangit, böti III markcer. Brcennir mcep vilia vcerke, böti III markcer (cllcer vceri mcep epi tolf manna. Nv hoggcer man garp op annars oc förir hem til sin, warpcer bar oc atakin; pa taki af lianom oxe lians cellcer clcepi oc böti III markcer. Vm. L. II Bygn. 14: 7: fori barclöpo cellcer scoghabrcenno, peer stande hwarte fore loff cellcer legha. Incut pcet hal (der barcas cellcer brcennir, vari alt om en lag ft. ib. 14: 6: Hoggcer eki scogh swa, at han ständer a stubba, tcel af aprom, tcel peer til tio, tcro oc tio fieri, cer bar oc atakin, soke mcep prim witnom oc prcetolftom epe, oc hin böti XL markcer til prceskiptis jfr. ib. 24: 2: Brindcer eke scoghr, peer cer vapa bot VII markcer. Fate at wapa epe, bote XL markcer.
Likaledes stadgas stundom uttryckligen, att bötesbeloppet icke ökas utöver en viss punkt, även om eldskadan går än så långt: Vm. L. I Bygn. 45 pr.: Brcennir man scogh mep wilia wcerki, hceti wid markum prim. Brcennir annan, oc prim markum. Brcennir pripiu. oc prim markum. brinna fieri af sam a eldi, boot ceki py höghri. Jfr. ib. § 2.
97 V m . L. I I Bygn. 24: 2: Gitcer han vapa ep gangit. bote vapa bot. Fore byascoghen, tsom döfwipcer cer, scex öra vapa bot, swa fore annan oc pripia; vare ensac byamanna. cei warpcer oc pön bot mere, po at eldr uipare omfare. Gitcer cei wapa ep gangit, pa gangcer bot höghre. bote fore en scogh III markcer oc swa fore annan oc swa fore pripia. cei warpr oc pe bot mere. V m . L. I I Bygn. 25 pr.: Brcennir op scetra lapo ena, bote III markcer: swa fore andra oc pripio. brinna flere af samo eld; cecke bot py höghre. Jfr. även Sdm. L. Bygn. 18: 6; ävensom Gotl. L. I, 50. Till och med förlust av människoliv genom eldskadegörelse inverkar, påfallande nog, icke på straffet (då gärningen icke inneburit uppsåtligt angrepp på människa eller människoboning): U. L. Wip. 24: 1: bcer man eld husce mcellum alléer gurpce, peer a hivar hundee wcerkum sinum ivarpcB. weerpcer pcen eldcer höghri een haivce porff, brcennir upp hus ett, scex 'örce wapce bot ok tiu mannce ep. bristcer at epe, bote scex markcer. brindcer garpcer aldcer cellr flere garpcer cellr ok aldcer by, siu markcer wapce bot ok atcertan mannce ep. faldcer at epe, böti fiurcetighi markcer. eei weerpcer ok py bot mere, po ed bapi brinni by ok bonde; Sdm. L. Bygn. 18: 2 : Brinder garper vp med allu, en eller flere. eller oc allcer by, peer seal man biupa firi sic XVIII manna ep oc VII marker wapa bot. Fate at pern epe, bote XL marker. Fi warper bot py mere, at bape brinne vp bam oc bonde; likaså Vm. L. II, Bygn. 24: 1: och Hels. L. Wip. 19: 1. Jfr. i övrigt angående eldskadegörelsen: Vg. L. I, Förnam. 9: Brcennir mapcer hö manss a ceng vti, pcet cer rcetlösce. pa skal sökice til mcep sivnattingi; hin skal varice sik mcep tylptar epe ok tveeggice mannce vittnum, at iak brcendi eigh hö pil ok eigh een iak sanpeer cd sak perrc pu giuccr nicer. § 1. sva cer vm al py mal annur, een brcennir mylnu cellcer fiskigarp, risgarp, bro cellcer fang manss huggin i skoejhe. pcet cer alt rcetlösce. pcet skal alt aftcer gialdce mcep suornom epe, at pcet var eigh beetrec; ok ouan a pranisaxtanörtoghcer. H ä r n a m n e s s å l u n d a icke
eldsåsättande å människoboning, men sistnämnda fall beröres, såsom förut nämnt, icke heller på något annat ställe i den äldre Vg. L. Det i detta lagställe stadgade straff för uppbrännande av kvarn m. m. är detsamma, som fastställes t. ex. för avbarkande av tre eller flera ekar, ib. 8; V g . L. I I , Forn. 3 3 : Vitiz manni skoghce brcnnce: brennir lian til tiiighu lassce celler tymber skogh til tiughu lassce; fri Ituart pettce bote prenni nio marker celler vceri sik mep ficerpungs nempdinni. brennir han minnce, bote prenni sevxtan örtugher celler vceri sik mep tolf mannce epe; ib. 34: Brcennce mcen kol i scoghe ficre saman cen en, oc ccru skildcr ut vm maal oc matu: vcerper elder lös oc brennir til fullce brenno, sum fyr var sakt; vari huar houopz maper firi sik oc bote livar perrce III nio marker celler vceri sik mep ficerpungs nempdinni; U. L. Wip. 2 5 : Gangcer man mcep brand cellr eld före ok will brcennce anncers manz qucernce hus: tax han mcep blascendcv muuni ok brinncendce brandi ok ccru til scex mannce ivitni; pa bindi han ok til pinx före ok fylli a han scex mannce ivitni, perce peer ivaru ok a saghu. sipcen han cer laghlikce til wnnin, pa byggi upp qucern swa gopai sum him fyrrce ivar, mcep tolf mannce witnum, pern sum pa qucern fyrrce saghu. cen him brcend war; ok scex markcer mcep at botinni; S d m . L. Bygn. 22: 1: Brcennir man skip firi andrum bcetrce cen III marker, bote XL marker vtan wape fölghe. Gicclder pcet minnce, bote III marker. Nu sigher anncer skip wara bcetrce cen III marker oc anncer wcerrce; tvari pceta witnum perce manna, sum pcet skip saghu fyr cen pcet brcent war; V m . L. I I Bygn. 25 pr.: Gangcer man mcep brände cellcer eld före oc vill brcenna annars manz qucerna hus, taks han mcep blåsande mumie oc brinnandce brände, pa binde han oc til pinghs före. binde peer vip han mcep tvitnom twem oc epe tolf manna, bygge op attcer pa qucern swa gopa som hon fyr ra war; oc scex markr mcep at botine. Brcennir fot qucern,böti III markcer. Brcennir andra, oc III markcer. Brcennir pripio, oc III markcer. cer cei sandr at, vceri mcep epe tolf manna. Brcennir op scetra lapo ena, bote III markcer; swa fore andra oc pripio. brinna flere
99 af samo eld, cecke bot py höghre. cer cei bar oc atakin, wceri mcep epe tolf manna. Hels. L. Wip. 24: 3 : Brcenner man boat force manni celler annat skip, bötce VIII marker till prceskiftis ok scapa giceld. Brcenner sncekkiu, bötce XL marker, hälft konungi ok hälft skiplaghi.
Men utom dessa bestämmelser, vilka i princip icke skilja sig från andra kriminalisationer av skadegörelse, finnas även andra, som strängt bestraffa mordbrand d. v. s. angrepp, medelst eldsås ä t t a n d e , å människa och människoboning: Vg. L. I I Orb. 1: 1: Brennir maper man inni. pel cer orbotce mal; ib. llctl. 3: Ingen man ma hus manz brcennce, vtan lian kasncc varghcr hete. han hauir firi giort lande ok lösum örum: Ög. L. Epz. 3 1 : Nu stial mapcer eld i hus (Dinars ok will han inne brcenna: pcen sum sua gccr. han heti kasna warghccr. warpcer alt takit saman, hand ok brandcer. pa ma haniim ogildum i eld skiuta ok haucer han foruccrkat egtin sinne ok allu py sum han a innan lanzs ok laghsaghu. taki pripiung af, pcen sum firi uarp perre brcennu, annan kunungur, pripia alli mcen. Nu peer sum pylikt med uitis månne, pa skulu ok siax boande nuen han icilna ok suceria lian peer sannan at uara. § 1. Nu uitis månne, at han haucer annan rapit til slikra gcerniug cell a pylikra; pa skal han uceria sik mcep prcetylftum epe. gitcer egh ep gangit, bote fiuratighi markcer ok egh I if sit. § 2. Nu cer han egh t akin at, utan ucenis perre sak; pa cer pcet epcer prcetyJftcer. bristcer at epe, bote fiuratighi markcer ok egh lif sit ok egh cghn sina. U. L. Wip. 25: 1: Nu bcer man eld, will brcennce bapi by ok bondce; brcennir upp hus ett cellr flere cellr ok garp ull cen cellr by: weerpcer tak/in mcep blascendcc munni ok brinncendce brandi; pa ma tian bindce ok til pinx force, sipcen skulu tolff mcen sweerim pcet sanncest cer um pcet mal. wcerice per han fore py mali, pa bote pcen fiurcetighi markcer, sum saklöscen bänt ok bastapi. fcellce pe han, pa bote allt pcet han a; taki en lot kunungcer, anncen mulseghandi, pripice hundcerit, ok e bondcenum fyrst atcergildi fore lat sitt ok witi sicelfwcer lätt sitt huru mykit pcet cer. iciuz cei merce at, pa a e bonden fullt fore sitt fyrst tiawee. ok pcen skal j bal i brinnce, sum
100 brcent hawcer fore bondcenum. cer ok cencjin skapi giör, pa cer hött mcep cengu bot; Vm. L. I Bygn. 45: 4: Brcennir wp [garp] mep wilia ivcerkum. cer sandir oc atakin; han hetir kasnawargir; lösi hals sin mep XL markum i prceskipti sum fyrra:
ib. II Bygn. 25: 1 (överensstämmande med U. L.); Hels. L. Wip. 20 (likaledes). Bj. 36: llwilikin mapeer anncen myrpir, weerpcer til wnnin mep sex mannum, han skal stccylces celler vceri sik mep tolf mannce epe. havin
morpbrcennare sama reef. Någon närmare bestämning av begreppet mordbrännare förekommer icke i lagen, men uppenbarligen är endast fråga om eldsåsättande å hus i stad. Den i sydgermanska källor stundom betonade synpunkt, att gärningen skett hemligt, nattetid o. s. v. spåras i någon mån i ovan anförda ställe ur Ög. L. Fpz. 31 (Nu st i al ma^aer eld i hus annars etc). Den i medeltida utländsk rätt jämväl förekommande synpunkten av våldsamt förövande av mordbrand har någon motsvarighet i det bekanta stadgandet om härverk i Ög. L. Fpz. 30 (Nu hittis pcen man sum lepir a land sit hcer idlcenzskan, bcer skiold iuir pang ok panbriko, heeria land sialfs sins ok brcennir O.
S. V . ) .
Att konsummationen förutsätter skadas inträdande, säges särskilt uttryckligt i U. L. Wip. 25: 1 och Vm. L. II Bygn. 25: 1 (cer oc cengin scapce gior, pa cer höt mcep cengo böt); m e n f r a m g å r ä v e n av
ordalagen i övriga hithörande bestämmelser. Av det stundom i sydgermanska rättskällor (Ll. Sal., Baiuw.) stadgade särskilda straff et för att människoliv bragts i fara genom eldsåsättandet, finnes i den fornsvenska rätten intet spår. Straffet är, såsom synes av de anförda lagställena, i överensstämmelse med vad som gällde t. ex. vid uppsåtligt dödande, strängare vid gripande el bar gärning; jfr. Spec. Utk. I, 140. Svealagarne stadga genomgående straff för den, som (t. ex. vid kvarnbygge) orsakar översvämning på grannens åker eller äng;
101 deliktet h a r emellertid lika litet som eldskadegörelseinstitutet uppf a t t a t s ur s y n p u n k t e n av allmänfarlighet: [Vg. L. I M. pr.: UM mapcer mylnu gcerce, han ma eig sua gcerce, at topt anneers manss spillis, eicj akri, cig ceng, eig veeghum manna' o. s. v.; ib. I I 31. pr.; Ög. L. Bygd. 8 pr. — dessa b e s t ä m m e l s e r äro ej straffsanktionerade]; U. L. Wip. 22: 1: Nu ma cengin andrum mylnustap til skapce byggice, cei oicccn swa at han watn tceppir, swa at pcet gangcer upp a akcer cellr ceng. ok cei swa nipcen fore, at pcet queeffwcer fore hanum, sum officcen by(lffr- Nu fa per at elelce: siejhcer anncer swa byght wcerce, at spilt cer akcer ok ceng fore hanum, pa skal peer syn til neempnee, tolff mcen, ok rapi ha/ffwi syn hwarr perec. Sweerice pe tolff swa, at pe bygning cengin skapce qiör, pa ma hans bygning ed saklöso standee. Swcer syn swa, at pe bygning giör skapce, autwiggice a akcer cellr ceng, pa skal pe bygning upp kastee ok pcen bote scex markcer hance bygdi. H ä r m e d ö v e r e n s s t ä m m a n d e Sdm. L. Bygn. 20: 5; V m . L. I I Bygn. 22: 1; jfr. ä v e n Hels. L. Wip. 17: 1. Stoppande m. m. av farled o m t a l a s även ofta i l a n d s k a p s l a g a r i i e : [Vg. L. I 31. 7: Vatn skal eigh vcendce af fornu fari aprum, manni til andmarkec apruvis cen fyr hauir runnit; ib. II 31. 7; Ög. L. Bygd. 8 pr.: Nu cen man a i mip stroma, pa ma han egh mera cen i mip stroma byejgia utan mcep luui — dessa u t a n straffsanktioner]; U. L. Wip. 22: 3 : Uggcer sund byce medium, hundcerce cellr folklaudec, pcet sund a wcerce tiu alnce brett, aldree mannce lep. Batce lep fecm alnce. sum cei cer almcmnce lep. hwar sum more tceppir, bote scex markcer; Sdm. L. Bygn. 20: 5 : Hwar sum tceppir ropa rum firi weeghfaran- . dum mannum, bote III marker. Nu sigher anncer wiper porwa oc anncer ei, wari pwA a XII manna witnum. Lep sund, peer almanna lep heter, seal icara X alna brep, bota lep V alna. hwar pem tceppir. bote sum skilt cer; V m . L. II, Bygn. 22: 3: (bredden resp. 12 och 6 alnar). E t t e n s t a k a s t a d g a n d e förekommer i l a n d s k a p s l a g a r n e r ö r a n d e smittosam kreaturssjukdom:
102 Vg. L. I I U. 12: Köper maper fee af fatz by oc vreeker hem vlouandis grannum mep sinu viti: kicerir nokor a han. rrceki bort at sakloso. vil han eig bort vrcekce, huggi pa sialfuer niper at saklöso. vil han eig niper hug gee oc eig bort vrcekce. pa huggi pcen niper, cer naar, at saklöso, oc hin bote pre marker, ence kononge oc enee hecrupe oc ence hanum a han kyeerir. S t a d g a n d e t å t e r k o m m e r i l a n d s l a g a r n e , jfr. ned.
L a n d s l a g a r n e stå, i fråga om eldskadegörelse, i det v ä s e n t l i g a p å s a m m a s t å n d p u n k t som svealagarne. D e n m e s t påfallande skillnaden är, a t t särskilda böter, l ä g r e vid v å d a och högre vid vårdslöshet, n u u t s ä t t a s för det fall, a t t m ä n n i s k o r förlorat livet (även om g ä r n i n g e n icke är mordbrand: härför fordras fortfarande avsikt a t t b r ä n n a n å g o n i n n e : M. E. L. L. Hög fem. 10; Chr. L. L. Ilöghm. 11; så ä v e n St. L. Ilögfim. 9): M. E. L. L. Bygn. 28: 4 : Nu kan folk inne brinna i vapa for saghpum, cet cellee fiere, bote pre marker fore fiuart per a ok mep vapee eep; falz aat epe, bote fyritigtii marker firi fiuart pera, ok sua for altan by. til prceskiptis; taki sua mykit huur malsecghande af botum pessum sum hem af skapa fik, ceftcr fura micetzmanna orpum. pessa vapa epce ok allce apra skal huur man mep bondum ok bolfastum mannum gänga, ok ei mep löskum mannum cellee legho drcengium; Chr. L. L. Bygn. 36: 2: Brinder folk inne af wangömo: bote hwart thera medh niyo markorn. Brinder af ivadha, bote med tfirem markum. Straffet vid vårdslöshet h a r således, jämfört m e d b e s t ä m m e l s e n i M. E. L. L., v ä s e n t l i g e n m i n s k a t s . I övrigt gällde fortfarande, a t t s å d a n eldskadegörelse, som icke v a r m o r d b r a n d (o: som icke skett i avsikt a t t i n n e b r ä n n a människor), b e h a n d l a d e s lika m e d a n n a n skadegörelse; se t. ex. M. E. L. L. Bygn. 17: 7; Chr. L. L. Bygn. 18: 5 (hivat thet barkas eller brännas, ivari alt om een laejh); ävenså, a t t en g r ä n s alltid uppställdes för böterna, oberoende av s k a d a n s o m f å n g (vid m o r d b r a n d å t e r konfiskerades, liksom i svealagarne, all brottslingens, egendom,
löst och fast). St. L. innehåller i Bygn. 22 vidlyftiga och straffsanktionerade polisbestämmelser till förekommande av eldfara, om de brandredskap, som skulle finnas i varje gård m. m. (redan Bj. 41 förbjuder under straffhot att tända eld under natten, mellan aftonringning och morgonringning: hwar sum eld tendir fyr en or warpi er rinkt. bote pre örce. fncat eld pcet hcelzst er).
Under 1600-talet inträdde emellertid en väsentlig förändring rörande bestraffningen av eldskadegörelse. Under det att det strängt bestraffade fallet, mordbrand, förut hade omfattat endast sådant eldsåsättande, som skett i avsikt att bränna någon människa inne, kom det småningom att omfatta icke blott allt uppsåtligt eldsåsättande å hus, också uthus, utan även å andra föremål av större utsträckning. I Skogs Ordn. 2()/s 1664 § 23 stadgas sålunda dödsstraff för den, som uppsåtligen sätter eld å skog »och gör dermed skada». Enligt K. Plac. f,/i2 1697 skall den, som tänder eld på någon strandad eller till lands fluten farkost, evad folk är ombord eller ej, mista liv och lösören. Flera K. Bads Br. (22/s 1710, 19 /i2 s. å., 5/8 1711) förklara, att den, som uppsåtligen satt eld på hus, antingen det skett i avsikt att »bränna by och bonde» eller »eljest av överdåd», skall straffas enligt L. L. Höghm. 11 (»i båle brinna»); detta gäller även den, som med vilja bränner upp annans uthus, som långt ifrån byn uppe i skogen äro belägne och varuti intet folk plägat vistas; dock synes i sådant fall brottslingen hava av Konungen benådats till livet och straffats med gatlopp. — Lagförslaget av 1648 gick ännu icke så långt: uppsåtligt eldsåsättande å uthus eller skog skall enligt 14: 13 straffas med »gatulopp». eller »hächte»; i fråga orn antändning av boningshus utan avsikt att innebränna människor eller utan att dylik avsikt förverkligats, uttrycker sig förslaget svävande (jfr. 8: 5; 8: 17; 14: 12), men synes för sådant fall åtminstone medgiva livsstraff (halshuggning). I fråga om orsakande av översvämning hava båda landslagarne bestämmelser, motsvarande de ovan ur svealagarna anförda (M. E.
104 L. L. Bygn. 26: 1; Chr. L. L. ib. 33: 1); likaså i fråga om stoppande av farled (M. E. L. L. Bygn. 26: 7; Chr. L. L. ib. 34: 3). Chr. L. L. h a r i d e t t a s a m m a n h a n g (Bygn. 34: 4) tillagt en n y b e s t ä m m e l s e : Gräfwer och noghor nya skyrder v sjöm, aom eller bäckiom, eller gräfwer eliupet af thy none thet förra hafiver warit, sigh til from a eller fordeel och androm til skadha eller mcen: fylle äter thet han gräfwit hafwer och lägge i samma läghe thet för hafiver leghat; och bote niyo marker til treskiptis och äter allan skadhan. Wil han ey sielfwer äter fylla, wari lagh samma som om adlira olagha bygning, som forskrifwat star (jfr. ib. Bygn. 33: 2). F ö r u t n ä m n d a K. Plac. 6/ia 1697 straffar »med siu gatulopp» den, som i u p p s å t a t t förleda sjöfarande till skeppsbrott fyller sjöar eller s t r ö m m a r ; sker s k e p p s b r o t t och skada, så h a l s h u g g e s d e n brottslige och steglas. S a m m a straffbestämmelser gälla för den, som d a g eller n a t t a n r ä t t a t falska eldar, a n d r a tecken eller visare, i u p p s å t a t t förstöra den a l l m ä n n a s ä k e r h e t e n i sjön och förleda de sjöfarande, och s å l u n d a g i v a tillfälle till skeppsbrott. — D e s s a s t a d g a n d e n t o r d e i n n e f a t t a de t i d i g a s t e u t t r y c k l i g e n p å allmänfärlighet b y g g d a k r i m i n a l i s a t i o n e r i svensk r ä t t . D e n ovan anförda b e s t ä m m e l s e n i den y n g r e v ä s t g ö t a l a g e n r ö r a n d e smittosam kreaturssjukdom å t e r k o m m e r , som n ä m n t , i landslagarne : M. E. L. L. Bygn. 38 pr.: Köpir man fee af sotta by ok vräker heem olouandis gr annum sinum mep sino viti; vraki bort cellee sia niper genstan, ok bote pre marker, cen nakar kcere a han af gr annum. Nu dyl han, sigher cet han viste pet ei, pa dyli mep sicex mannum ok vraki pa bort at saklöso. Vil han ei bort vraka cellee niper sia, pa bote sicex marker. L i k a s å Chr. L. L. Bygn. 52.
II) 1734 å r s lag. D e n första kodifieringen, i förarbetena till 1734 års lag, a v h u v u d s t a d g a n d e t r ö r a n d e mordbrand förekommer i Fsl. Högm. Eds. 1696, 17: 2 : Sätter någon upsåteligen eld i annors mans huuss, skough, höö eller råghstack, eller annatt slickt, den skall halshuggas och i bålile brännas, sampt skadan åthergäldas af hans lösa eller fasta; blifver någott öfver gånge till treeskifftes emällan måhlsäganden, konungen, häradett eller staden; skeer sådant medh våda, straffas som i Byggningebalken säijes. J ä m f ö r t m e d l a n d s l a g a r n e u t v i d g a d e förslaget sålunda väsentligen, m o r d b r a n d s b e g r e p p e t och t o r d e ä v e n h a v a överskridit den d å r å d a n d e u p p f a t t n i n g e n i r ä t t s p r a x i s . Objektet s t r ä c k e r sig vida u t ö v e r m ä n n i s k o b o n i n g och avsikt a t t b r ä n n a n å g o n m ä n n i s k a inne f ö r u t s a t t e s icke; e n d a s t u p p s å t a t t å s t a d k o m m a eldsvåda å f r ä m m a n d e e g e n d o m u t a v viss u t s t r ä c k n i n g ; å a n d r a sidan kriminaliseras icke b l o t t a framkallandet av fara för det straffskyddade objektet. Men i de följande förslagen bibehölls icke den u r s p r u n g liga s t å n d p u n k t e n . R e d a n i Fsl. Högm. 1713, 16: 2, 3 skiljas obj ek t e r n a för m o r d b r a n d i å ena sidan »annars mans hus» (§ 2), å a n d r a sidan »annars skog, sades-, hö- eller halmstack» (§ 3). Skilln a d e n är visserligen i avseende p å r ä t t s v e r k a n tillsvidare g a n s k a formell: om den, som s a t t eld å m ä n n i s k o b o n i n g , h e t e r d e t : »halshugges och i båle brännes», om den, som s a t t eld p å skog m. m.: »straffes till lifvet». D e t första rekvisitet är försett m e d en kvalifikation: skier thet ock at tillika bränna up folk, och sådan skade iemte folier; varde lejvandes råbråkad, och sedan steglas. Kvalifikationen försvinner å t e r i det eljest h ä r m e d ö v e r e n s s t ä m m a n d e Fsl. Högm.
106 1723, 16: 2. En väsentlig ändring i institutet inträder emellertid från och med Fsl. MB. 1729. Straffet vid mordbrand å andra föremål än människoboning hade redan förut varit mycket omdebatterat i lagkommissionen; nu beslöts (L. K. Prot. 19/io 1728) att för detta fall ersätta dödsstraffet med ett mindre straff. Nyssnämnda förslag av 1729 fastställer sålunda detta straff till »nijo gatulop eller en månadz fängelse vid vatn och bröd»; det förutsattes dessutom, att antändningen skett »af arghet», varmed möjligheten synes lämnad öppen att såsom vanlig skadegörelse straffa sådan gärning, där den skett väl uppsåtligen men av okynne; än vidare överföres uthus från det strängare till det lindrigare fallet, så att numera endast boningshus kvarstod såsom objekt för den strängt bestraffade formen av mordbrand (med undantag för nedannämnda kvalifikation av eldsåsättande av vissa Konungen eller staten tillhöriga föremål). A andra sidan inskränkes det mildare stadgandets tillämplighet till det fall, att det beträffande föremålet ligger »långt ifrån gården», varmed lagstiftaren synes vilja förbehålla den strängare §:s straff för sådana fall, där en nära gården liggande halmstack m. m. antänts och elden därefter angripit själva gården (även om uppsåtet icke gått ut på detta sista). Inom den strängare § kvalificeras ånyo det fall, att någon brinner inne eller varder dödad (nu utan att sådan avsikt hos brottslingen fordras); men i stället för rådbråkning stadgas, att brottslingen skall »thertill med» mista sin högra hand. Fsl. M. B. 1731 är lika med det av 1729: likaså, för vad rekvisitet angår, den slutliga lydelsen i 1734 års lag {MB. 11: 2, 3), där emellertid i avseende på straffet för det mindre svåra fallet »nio gatulopp» utbytes mot fyrtio par spö eller trettio par ris. Redan förslaget av 1696 innehöll en kvalifikation, som sedan i det väsentliga kvarstod, för det fall, att eld åsattes vissa föremål av särskild vikt för staten {konungens slått och fäste, skepp, kruut, proviant eller tyghus eller någott annait sådant). I förslagen av 1696 och 1713 betecknas gärningen såsom förräderi: eldsåsättandet
107 skulle h a v a skett »förr adlig en» och om r ä t t s v e r k a n heter det: »straffes som om förrådarom stadgat är, til äro, lif och gots, och sedan å bale brännes». D e n n a s y n p u n k t modifieras i 1723 års förslag, som i fråga om det subjektiva rekvisitet e n d a s t förutsätter, a t t g ä r n i n g e n skett »med vilja»; från och m e d förslaget av 1729 bortfaller f ö r r ä d e r i s y n p u n k t e n även ur r ä t t s v e r k a n , varom s t a d g a s : »miste högra hand och varde halshuggen och i båle bränd» (däremot konfiskerades icke g ä r n i n g s m a n n e n s gods, såsom vid förräderi). F ö r s l a g e t av 1713 h a d e vid d e n n a kvalifikation infört den bestämmelse, a t t alla, som till g ä r n i n g e n bjuda, r å d a och hjälpa, äro u n d e r k a s t a d e s a m m a l a g (i ö v e r e n s s t ä m m e l s e med vad som gällde vid förräderi); d e t t a modifieras i förslaget av 1723 därhän, a t t d e l a k t i g h e t e n skulle v a r a väsentlig {således att gärningen theraf sker) — en i n s k r ä n k n i n g , som sedan bibehölls (och sammanföll m e d lagförslagens a l l m ä n n a s t a d g a n d e r ö r a n d e delaktighet, från och m e d 1729; jfr. 1734 års lag, MB. 61:1). F ö r s l a g e t av 1696 innehöll även en försöksbestämmelse (17: 3 : Bahr någon mordbrandh på annan och branden kommer anten att blifva slächt eller på hvariehanda annat sätt hindratt, och han ingen skada göra kan, den samme bör för sitt onda upsåt hud strykas för kåken och förvijses staden eller häradet). D e t t a s t a d g a n d e bibehölls i det väsentliga; straffet b e s t ä m m e s i förslagen av 1713 och 1723 till »risslitande eller arbete» och i förslagen av 1729 och 1731 till »fem gatulopp eller fiorton dagars fängelse vid vatn och bröd». E n l i g t det definitiva s t a d g a n d e t i 1734 års l a g {3IB. 11: 4) u t g ö r det tjugotre par spö, aderton par ris eller tjugo dagars fängelse vid vatn och bröd. I a v s e e n d e p å m o r d b r a n d s b r o t t e t s konsummation finnes, enligt ordalagen, en viss skillnad såväl mellan de tidigare och de senare formuleringarne, som ock, beträffande dessa s i s t n ä m n d a , mellan de olika rekvisiten inbördes. I de t r e första förslagen (1696, 1713 och 1723) u t t r y c k e s h a n d l i n g e n g e n o m g å e n d e m e d sätter eld å, bär eld å. F r å n och m e d förslaget 1729 inskjutes i bestämmelsen om m o r d b r a n d å a n n a n s g å r d : »och bränner ther up huus, 8
ett eller flere» (en klausul, som upptogs ur då gällande lag, L. L. Höghm. 11 och St. L. Höghm. 9); varemot de föregående uttryckssätten eller därmed liktydiga behållas såväl i kvalifikationsbestämmelsen om Konungens slott m. m. som i fråga om uthus, skog etc. Härmed har dock meningen troligen blott varit, att brottet skulle anses fullbordat, även om icke boningslängan, utan t. ex. blott stallängan eller annat uthus brann; jfr. den ovan anförda försöksbestämmelsen, som förutsätter, att ingen skada sker. De ovan nämnda, genom K. Plac. 6/ia 1697 införda kriminalisationerna av allmänfarliga angrepp på skeppsfart, återfinnas i det närmast efter sagda stadgandes tillkomst affattade förslag, nämligen Först. Eds. 1713, 6: 2; det bibehåller även uttrycket »i upsåt at förstöra then allmänna säkerheten i siön», vilket från och med nästa förslag (1723) utgår (säkerligen utan att härmed någon ändring i sak åsyftades). De följande förslagen göra ingen ändring; men i den slutliga lagen {MB. 21: 2) borttogs, såsom eljest, gatuloppsstraffet och ersattes med trettiotvå par spö; dessutom tillades en ny bestämmelse: »Försummar någor at uppehålla fyringur och tända them i rattan fid up; bote hundrade elaler och skadan åter. Sker thet upsåteliga; straffes, som förr i thenna § sagdt är». — Utom dessa stränga, på allmänfara byggda kriminalisationer innehåller även 1734 års lag i BB. 17 och 20 kapp. de från landslagen upptagna, urgamla bestämmelserna om stängande av farled, orsakande av översvämning e t c i sammanhang med byggande av fiskeverk eller kvarn; ävenså {BB. 20: 7) det ovan anförda, i landslagen tillkomna stadgandet om att draga till sig vattnet ur dess förra djup och läge, annan till skada och men. Dels genom rättspraxis, dels genom särskilda K. Förordningar (K. F. 31/i 1751; K. F. 2i/i 1761; jfr. K. Br. 29/8 1750; K. Br. Va 1769) utvidgades straffbestämmelsen i MB. 21: 2 till att omfatta dels skadegörelse å fyrbåkar etc. dels sänkande eller ågrundsättande av fartyg, så att skeppsbrott sker.
109 D e n ovan u r L . L . anförda b e s t ä m m e l s e n om smittosam kreaturssjukdom h a r sin m o t s v a r i g h e t i BB. 22: 5. Försl. Högm. Eds. 1696 innehöll i kap, 24 {Om förgiärning. som bätcrs el annan) e n b e s t ä m m e l s e om kreatursförgiftning. Nämnda kap. h a d e följande lydelse: § 1. Bahr man eller qvinna någon förgärning, tillreeder förgift och g/f ver enom in, uthi maat eller dryck eller på hvadh sätt som det häl st skee kan. så att någon tager skaacla till sin hel sa eller alldeles sin död deraf; den samme skall, om han är man, stcglas och qvinna brännas sampt eleeras lössören till treeskifftes gåå. § 2. Samma lagh vare om den som förgiftar gräsett på ängarna, vattnet i källor och bäckar, foderett för creaturen eller någott sådant. livarigenom land och inbyggare skada och forder ff tillfogas kan. § 3. Öfvertygas någon veetandes hafva såldt eller tillredt förgift och förgiärning eller va ritt i samma rådli och gärning deehlachtigh, miste lijfvet, om der af någon skada händer; skeer och ingen skada, vare dock straffat medli fängelse eller arbete. S t a d g a n d e t å t e r k o m m e r i a n n a n formulering i Först, Höghm. 1713, 2 3 : 2 {Samma lag vari om then, som på hvariohanda sätt förgiftar något, livad thet hälst vara kan, i upsåt thermed menniskior eller tamcla er eat ur til lif hälso eller trefnadt at skada) ävensom i Försl. Högm. 1723, 23: 2, m e n u t g å r i de senare förslagen för v a d ang å r kreatursförgiftning och förekommer icke i 1734 års l a g . I m å n som kanalverk började a n l ä g g a s i riket, s t a d g a d e s för dessa a n l ä g g n i n g a r straffskydd g e n o m särskilda K. F ö r o r d n i n g a r , exempelvis beträffande T r o l l h ä t t e k a n a l K. F . l/» 1756 och K . F . 18 /7 1778. D å l ä n g r e fram j ä r n v ä g s - och t e l e g r a f a n l ä g g n i n g a r tillkommit, e r s a t t e s alla dessa s t a d g a n d e n af K. K . 18/i 1855 »om en fridlysningsstadga för allmänna kanal-, sluss-, järnvägs- och telegrafanläggningar». D e n n a s t a d g a , som, för v a d a n g å r brottsrekvisiterna, i det v ä s e n t l i g a ö v e r e n s s t ä m m e r m e d ä n n u g ä l l a n d e r ä t t , hade följande l y d e l s e :
i tDen, som uppsåtligen förstörer ullmän kanal-, sluss- eller jernvågsanläggning, eller å desamma, dertill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för framfarten el jernväg använda vagnar eller andra fortskeiffningsmedel gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka vid kanal- eller jernvägsjartens begagnande eller allmänt farlig öfversvämning der af uppkomma kan: straffes med arbete å fästning eller annan allmän straffinrättning frun två till fyra år, efter som brottet och omständigheterna äro till. Får någon menniska der af svår kroppsskada eller sjukdom, eller åstadkommes allmänt farlig öfversvämning; straffes gerningsmannen med sådant arbete från fyra till åtta år. Spilles menniskolif och var den brottsliges handling af beskaffenhet, att han bort kunna inse, att en sådan olycka deraf var att befara; miste gerningsmannen lifvet. § & Har man af vårdslöshet, utan uppsåt att skada göra, förstört allmän kanal-, sluss- eller jernvägsanluggning. eller å dem eller något af deras ofvan omförmälda tillbehör gjort sådan skada, som i § 1 sägs. eller vållat att fara för kanals eller jernvägs begagnande uppstått eller att olycka dcrvid timat; bote ifrån tjugo till tvåhundra Riksdaler eller straffes med fängelse från två till sex månader. Spilles dervid menniskolif; straffes med böter från femtio till trehundra Riksdaler eller med fängelse eller arbete å fästning eller annan straffinrättning från tre månader till ett år.
§ s. Gör man uppsåtligen å allmän kanal-, sluss- eller jernvägsanläggning eller deras förenämnda tillbehör skada, som, utan att kunna medföra sådan fara eller olycka, som i § 1 sugs, likväl åstadkommer väsendtligt hinder eller uppehåll i anläggningens begagnande, eller vidtager man eljest åtgärder, hvilka till sådant hinder eller uppehåll leda, straffes
Ill med fängelse eller med arbete å fästning eller annan straff inrättning från tre månader till ett år. För ringare skada, än nu sagd är, vare straffet böter från tjugo till tvåhundra Riksdaler. § *•
Är någon af vårdslöshet vållande till sådan skada eller uppehåll, som i föregående § omformates; bote från fem till femtio Riksdaler. § 5. Underlåter eller försummar vid ofta nämnde anläggningar anställd tjensteman eller betjente hvad honom till förekommande af olyckshändelse åligger att iakttaga, sä att skada lätteligen ske kan; straffes med fängelse från en till sex månader och. om skada ti mar, med fängelse eller med arbete å fästning eller annan allmän straffinrättuing från tre månader till två år. Sker det uppsåtligen, bestämmes straffet efter de grunder i § 1 stadgade äro; vare ock i sådant fall, äfvensom då genom grof vårdslöshet dier försummelse skada timat, den brottslige eller felaktige från sin tjenstebefattning för alltid ski/jd, utan att vidare i dylik befattning kunna nyttjas. § * Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän telegrafinrättning, någon dess beståndsdel eller tillhörighet, eller vidtager åtgärder, hvarigenom telegraferingen hindras eller stores; straffes med fängelse eller med arbete å fästning eller annan allmän straffinrättning från tre till sex månader. Var skadan obetydlig och förorsakades ej derigenom något hinder i telegraferingen, må till böter från tjugo till etthundra Riksdaler dömas. Vållar man af vårdslöshet sådan skada eller hinder, som i denna § sägs; bote från fem till femtio Riksdaler. § 7. I alla de fall, der någon efter denna författning till straff dömes, bör jemväl honom åläggas ersätta den skada, hvartill han varit vållande.
112 $
«•
Be vid allmän kanal-, sluss-, jernvägs- eller telegrafinrättning anställde tjenstemän och betjente böra i och för sådan befattning njuta det hägn och det vitsord samt vara underkastade det ansvar, som enligt Lag eller särskilda Författningar gälla i af seende på dem, h vilka Konungens, Dess embetsmäns eller Bältens ärenden gå. § 9Hvad sålunda om allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegrafinrättningar är stadgadt, må äfven å sådan, som af enskilde personer, menighet er eller bolag inrättas, kunna tillämpas, om Konungen finner god t de rom för ordna. År sådant förordnande gifvet, men kanalen, jernvägen, slussen eller telegraf inrättningen sedermera icke behörigen underhålles, må, uppå anmälan derom, förordnandet kunna förklaras fiafva upphört att gälla.
in) 1864 års strafflag. Redan det första förslaget till 1864 års strafflag (L. K. 21 kap.) överensstämmer i de stora dragen med den slutliga lydelsen av 19 kap. i strafflagen av 1864 för vad angår brottsrekvisiten, med de undantag, att bestämmelserna om straff skydd löv järnväg och telegraf av naturliga skäl saknas i förslaget — de infördes i svensk rätt genom den ovan anförda K. K. 18/i 1855 — samt att det särskilda stadgandet i Str. L. 19: 16 om skadegörelse å gruva icke har någon motsvarighet i förslaget; det upptogs i Str. L. ur L. B. 22: 17. Sålunda överensstämmer förslaget i det hela även med nu gällande rätt, där emellertid ytterligare kriminaliserats orsakande av explosion (nuv. Str. L. 19: 6) och viss förberedelse'^ till dylikt brott (nuv. Str. L. 19: 21) ävensom angrepp på spårväg, telefonanläggning och elektriska ledningar av skilda slag. Beträffande brottens struktur finnes här som överallt den skillnad mellan L. K. och Str. L. 1864, att L. K. likasom L. B. straffade försöket generellt enligt bestämmelserna i 3 kap. (såvida det fullbordade brottets straff kunde överstiga böter resp., enligt L. B., fängelse i sjunde grad d. v. s. 1—6 månader), under det Str. L. 1864 även vid de allmänfarliga brotten var ytterst sparsam med försöksstraff: det inskränkes till skeppsbrottsdeliktet (9 §). I gällande rätt hava tillkommit försöksbestämmelser vid mordbrand (5 §) och explosionsdeliktet (6 §). — En annan genomgående skillnad är, att L. K. icke upptager den av Str. L. för flera fall uppställda kvalifikationen, att en människa av gärningen ljutit döden; denna ändring härstammar för vad angår 1 § från L. B.;
eljest från Str. L. 1864; i övrigt uttalades av båda förslagen (L. K. 16: 37; L. B. 17: 42) den temligen självklara regel, att, där lagen (såsom vid förevarande kap. allmänt var förhållandet) utsätter särskilt straff å gärning, då den medfört svår kroppsskada, detta straff skall tillämpas jämväl då den medfört döden, såvida ej svårare straff stadgas för sistnämnda fall. För vad angår detaljerna, närmast beträffande eldskadegörelse, tillade L. B. (22: 2) till de redan av L. K. uppställda kvalifikationsfallen av mordbrand dels det fall, att mordbrännaren gör våld å någon för att elden åsätta eller dess släckning hindra, dels mordbrand å kyrka; dessa jämte de av L. K uppställda kvalifikationer innehållas alltjämt i den nuvarande 19: 2 men sedan L. 20/G 1890 med en gradering, varom jfr. ned. I fråga om hus m. m., som ej ligger i stad, köping eller by, hade L. K. använt klausulen der stor folksamling är; detta uttryck försvagades av L. B. till det nuvarande der mycket folk är. Vid det mindre straffbara fallet av eldskadegörelse (Str. L. 19: 3) tillade L. B. (22: 3) dels en privilegiation (var ringa egendom i fara och skedde ej synnerlig skada) dels en kvalifikation, för det fall, att någon, som förevar, av branden fick svår kroppsskada. Båda ändringarna inflöto i strafflagen; den sista med (den redaktionella) tillsatsen, att straff skärpningen skulle tillämpas, även då den, som förevar, ljöt döden. Såsom redaktionella ändringar av L. B. äro att anse dels tillägget i 22: 3 (Str. L. 19: 3) av exemplen fartyg och kolhög dels tillägget i 22: 5 (nuv. Str. L. 19: 4), att straff enligt 22: 3 ( = 19: 3) skall inträda även då annans egendom (om än icke boning eller vistelserum) sattes i fara genom brottslingens antändande av sin egen egendom (att förbigåendet i L. K. endast berodde på ett redaktionsfel, visar sig därav, att i 21: 5 för bestraffningen hänvisas även till 21: 3, som motsvarar L. B. 22: 3 = 19: 3). Beträffande allmänfarliga angrepp på vattenkommunikationer tillade L. B. dels fallet: släcker eld, som till sjöfarandes rättelse skall
tänd vara — en ändring, som, i betraktande av det föregående generella uttrycket borttager tecken, som till sjöfarandes rättelse satt är, torde få anses redaktionell och av tvivelaktigt värde, dels fallet: underlåter att upptända eld, den han till sådan rättelse tända skall. Båda ändringarna ingingo i Str. L. (19: 10). Det i nuvarande Str. L. 19: 11, 12 behandlade institut motsvaras i förslagen av de sinsemellan överensstämmande L. K. 21: 13, 14; L. B. 22: 13, 14, vilka bestämmelser emellertid, såsom förut nämnt, endast röra skadegörelse å vattenbyggnad. Förslagen indela institutet i två rekvisit: det ena, att uppsåtligen förstöra eller skada allmänt kanal- eller slussverk eller annan sådan allmän vattenbyggnad; det andra, att genom sådan förstöring eller skadegörelse eller genom öppnande, i skadegörelseuppsåt, av »kanal, slussverk eller annan byggnad, som till skydd emot vattnets våld tjenar», åstadkomma allmänt farlig översvämning. Båda förslagen uppställde såsom kvalifikation, att någon av gärningen fått svår kroppsskada. I Str. L. gjordes häri först och främst den förändring, att järnvägsanläggning medtogs (i överensstämmelse med förut anförda K. K. 18/i 1855). I övrigt indelades (jämväl i överensstämmelse med nämnda K. K.) institutet närmast i två rekvisit, dels förstöring av statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller av järnvägsanläggning, dels framkallande av fara vid kanal- eller järnvägsfartens begagnande eller av fara för allmänt farlig översvämning; detta framkallande må hava skett genom skadegörelse å vattenbyggnaden, järnvägsanläggningen, därtill hörande byggnader, verk eller inrättningar eller de för framfarten å järnväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel eller ock genom vilken som helst å dessa föremål vidtagen åtgärd. Sistnämnda rekvisit är sålunda, i motsats till föl-slagen, icke byggt på skada, utan på fara (närmande sig till »abstrakt» fara: »att fara eller olycka . . deraf uppkomma kan). Emellertid sänktes minimum för den händelse, ingen olycka
116 skedde och därjämte faran var ringa. — Vid kvalifikationen skildes i lagen mellan de fall, att gärningsmannen bort kunna inse gärningens farlighet för människoliv, och att så icke var förhållandet. I förra fallet inträdde särskilda straff höjningar, dels då döden, dels då svår kroppsskada följde av gärningen; i senare fallet en gemensam straffhöjning för båda dessa verkningar. Utom dessa strängt bestraffade fall tillade emellertid Str. L. (19: 12 jfr K. K 18/t 1855) en lindrigare straffbestämmelse för orsakande av »väsentligt hinder eller uppehåll i verkets, byggnadens eller anläggningens begagnande», vare sig detta skett genom skadegörelse eller andra åtgärder. I Str. L. 19: 13 infördes, såsom förut berört, ett motsvarande stadgande till skydd för telegrafinrättning (jfr K. K. 18/i 1855). Vidare stadgades (alltjämt i överensstämmelse med K. K. 1855), att alla dessa bestämmelser (11, 12, 13 §§) skulle tillämpas jämväl »å dylik, af enskilda personer, menigheter eller bolag inrättad anläggning», om Konungen förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta. Beträffande straff skydd för ledningar hava förslagen (L. K. 21: 15; L. B. 22: 15) endast nämnt vattenledning; i strafflagen tillades gasledning. L. K. ib. hade i övrigt bland i 21: 15 uppräknade särskilt straffskyddade föremål (jfr nuv. Str. L. 19: 15) upptagit »lyktor eller andra inrättningar till upplysande af gator, vägar eller andra allmänna platser» ävensom brandsläcknings redskap; dessa fall borttogos av L. B. (22: 15), »emedan den skada, som å sådana saker skulle kunna göras, sällan torde vara att jemnföra med den, som för öfrigt i denna § omtalas»; de återkommo icke i strafflagen. Däremot tillade L. B. i samma § den alltjämt kvarstående mindre straffbestämmelsen angående olovligt tillstängande, utan skadegörelse, av allmän väg, gata, farled eller flottled. En rent redaktionell ändring innebar tillägget i L. B. av bro (vid sidan av »brygga»). Såsom förut nämnt, införde L. B. (22: 16) bestämmelsen om förstörande eller skadande av »grufva eller uppfordrings-
eller annat konstverk, som för grufvodrift inrättadt är» (Str. L. 19: 16). I fråga om smittosam kreaturssjukdom hade förslagen, liksom nuvarande lag, straffbestämmelser dels för uppsåtligt utspridande dels för veterligt brytande mot föreskrifter; den alltjämt bestående indelningen, med hänsyn till straffet, allt efter som sjuka kommer av gärningen eller icke, korsades i L. K. (21: 18) med en annan indelningsgrund: om faran var »stor och uppenbar» eller mindre; sistnämnda indelningsgrund utgick i L. B. 22: 19. Allmänfarlig kreaturs förgiftning kriminaliserades i L. K. 21: 19; L. B. 22: 20. L. B. tillade kvalifikationen angående svår kroppsskada å människa; Str. L. gjorde även här det redaktionella tilllägget eller död. Bestämmelsen i nuvarande strafflag (19: 19) om »subsekvent» uppsåt förekom redan i förslagen (L. K. 21: 20; L. B. 22: 21). L. K. förklarar uttryckligen, att den positiva handlingen kan hava skett »af oförsiktighet eller af våda». Straffbestämmelser vid oaktsamhet förekommo i L. K. vid alla ifrågavarande institut utom kreaturssjukdom och kreatursförgiftning. Dessa stadganden upprepades i L. B.; men då här skadegörelse å gruva tillades, synes man hava glömt att komplettera institutet med en oaktsamhetsbestämmelse. L. B:s ståndpunkt blev den gällande lagens, som sålunda lämnar oaktsamhet ostraffad vid gruvdeliktet, utspridande av smittosam kreaturssjukdom samt orsakande av kreatursförgiftning; särskilt i fråga om förstnämnda delikt är det påfallande, att culpa straffas vid de numera i dolus mindre straffbara fallen i 19: 15 (minnesvård m. m.) men icke vid det mera straffbara skadandet av gruva. I fråga om kreaturssjukdom fylles luckan till väsentlig del genom blankettlagen i 19: 17, 2 st. om brytande mot föreskrifter, som givits till förekommande eller hämmande av kreaturssjuka. — I övrigt företer Str. L. den olikhet med förslagen, att i samband med ändringen av rekvisitet i nuvarande 19: 11, där det uppsåtliga brottet byggts på fara, även det kulposa orsakandet av fara straf-
118 fas, ehuru ingen skada sker; m o t s v a r a n d e gäller den i 19: 13 omförmälda fara. — Slutligen i n s k r ä n k t e förslagen (L. K. 2 1 : 12; L. B. 22: 12) oaktsamhetsstraffet vid o r s a k a n d e av skeppsbrott till det fall, a t t s k e p p s b r o t t e t v a r förenat m e d fara för människors liv; d e t t a i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d det u p p s å t l i g a b r o t t e t s rekvisit {fartyg, däri folk är); Str. L. åter bibehöll s i s t n ä m n d a rekvisit (19: 7) m e n straffar u t a n i n s k r ä n k n i n g o a k t s a m t orsakande av skeppsbrott; d ä r i g e n o m h a r rekvisitet vid culpa k o m m i t a t t överskjuta rekvisitet vid dolus — möjligen u t a n lagstiftarens intentioner. F ö r u t o m n u n ä m n d a m e d s a k s k a d a s a m m a n h ä n g a n d e bes t ä m m e l s e r hade b å d a förslagen p å a n d r a ställen i lagen uppställt a n d r a allmänfarliga b r o t t . I dem b å d a fanns sålunda ett särskilt kapitel (L. K. 15; L. B. 16) m e d r u b r i k »Om spridande af pest eller annan för menniskor smittosam sjukdom: så ock om allmänt farlig förgiftning». R ö r a n d e den första f r å g a n uppställde L. K. följande b e s t ä m m e l s e r : 15 Kap. 1 §. Sprider någon uppsåtligen ut pestartad eller annan sådan, allmänt för menniskor smittosam och farlig sjukdom; vare förfallen till straffarbete i första grad. Ljuter någon af den sjukdom döden; miste gerningsmannen Iifvet. 2 §. Nu bryter någon veterligen emot de föreskrifter, som gifne äro till pestartad eller annan sådan smittosam sjukdoms afvärjemde: är faran af g em ing en stor och uppenbar; domes, om sjukdom de v af kommer, till straffarbete i andra grad, och i annat fall, till sådant arbete i tredje eller fjerde grad: är faran mindre; dömes, om sjukdom ändå orsakad varder, till straffarbete i fjerde grad, och i annat fall, till sådant arbete i femte grad eller fängelse. L. B. tillade i 2 §: »var ingen fara för handen; då skall till böter dömas, efter ty som derom särskildt stadgadt finnes; dessutom infördes, r ö r a n d e överträdelse av i f r å g a v a r a n d e föreskrifter, följande nya bestämmelse: 16 Kap. 3 §. Brukar någon våld till verkställande af brott, som
119 i 2 § sägs; då skall fängelsestraffet höjas en grad of ver hvad eljest, efter samma §, ådömas bort, och fängelse i sjunde grad ådömas i stället för böter. Varder tian i den gerning dödad: ligge ogild. Försöker någon utan våld sådant brott verkställa, och varder han varnad, men afstår ej derifrån; då må ock emot honom det våld brukas, som till geniingens hindrande nödigt är. I fall, der förbränning af fartyg eller annan egendom till af värjande af pest eller annan sådan smittosam sjukdom nödig är, gälle hvad derom särskild! stadgas.
Hela denna lagstiftning utgick emellertid i K. Prop. 18(52. Härför anföres följande motivering: Mot utspridande uppsåtligen af pest eller annan sådan, allmänt för människor smittosam och farlig, sjukdom, hvilket brott omtalas i 1§ af 16 Kap. i Lag-bered ningens förslag, mafca särskilda ansvarsbestämmelser icke ansetts vara av nöden, Brottet, om det skulle äga rum, hvilket lyckligtvis torde komma att höra till det mest sällsynta, blir i allt fall icke ostraffaelt, enär det alltid skall kunna hänföras under någon af de i 14 Kapitlet om mord, dråp och annan misshandel meddelade ansvarsbestämmelser. Stadgandet af ansvar mot öfverträdelser utan sådant uppsåt, som nämnelt är, af föreskrift, som gifven är till ajvärjande af pest eller annan sådan smittosam och farlig sjukdom, hvarom 2 och 3 §§ i 16 Kap. Lag-beredningens förslag handla, har åter hittills, på grund af 89 § Begerings-formen, tillkommit Konungen allena, och det torde hvarken finnas lämpligt eller erforderligt att i omför mäkla ämne införa några föreskrifter i Strafflagen. Skulle genom dylika öfverträdelser sjukdom orsakas, kan, jemte det ansvar, som för desamma nu är stadgadt i Kongl. Förordningen den 20 September 1859, tillika särskildt ansvar den brottslige ådömas efter de i Strafflagen om ouppsåtligt vållande till annans död eller till svår kroppsskada gifna bestämmelser. Öfiriga i 16. Kap. af Lag-beredningens förslag förekommande stadganden hafva blifvit införda i kapitlet om mord, dråp och annan misshandel, der de, i sammanhang med närbeslägtade ämnen, synts erhålla lämplig plats. — I öfverensstämmelse med de grunder, som, efter hvad sagdt är, föranlcdt, att
120 de i 2 § af nyssberörda kapitel uti Lag-beredningens förslag befintliga föreskrifter icke uti det nu uppgjorda förslaget intagits, hafva äfven därifrån uteslutits de i 22 Kap. 19 § Lag-beredningens förslag meddelade ansvarsbestämmelser för det fall, att någon veterligen bryter mot de föreskrifter, som till förekommande eller flammande af kreaturssjuka gifna äro.
Sistnämnda bestämmelse (L. B. 22: 19) insattes åter (Str. L. 19: 17, 2 st.) på lagutskottets förslag, vilket motiverades därmed, att ett sådant stadgande synts utskottet så n ^ c k e t mindre kunna överlämnas åt den ekonomiska lagstiftningen, som gerningen, i det fall att skada därav följt, väl borde beläggas med högre straff än som med egenskapen av polisförbrytelse i allmänhet vore förenligt. Men något sådant förslag framställdes icke i fråga om människosjukdom och någon motsvarande bestämmelse inflöt följaktligen icke i Str. L. Båda förslagen innehöllo vidare i samma kap. de stadganden om allmänfarlig förgiftning samt om brytande mot föreskrifter om försäljande av gift, som nu förekomma i Str. L. 14: 19; ävenså bland bedrägeribrotten (L. K. 24: 7, 8; L. B. 25: 8, 9) bestämmelser motsvarande nuv. Str. L. 22: 3, 4 om förfalskade, hälsofarliga livs- och läkemedel.
Den första ändringen i 19 kap. av 1864 års lag skedde i 21 § genom K. F. °/« 1881, som uttryckligen stadgade, att oaktsamhetsbestämmelsen rörande järnväg m. m. skulle vara tilllämplig även å enskilda järnvägar m. m. under samma förutsättning, som enligt 14 § redan gäller för det uppsåtliga deliktet. En mera genomgripande ändring skedde i flera delar av 19 kap. genom L. 20/G 1890: E t t nytt institut, nämligen explosionsdelliktet, infördes bland de allmänfarliga brotten (19: 6); en motsvarande culpa-bestsnnmelse intogs i dåvarande 21 §. I fråga om eldskadegörelsen företogs i samtliga §§ 1—5 en
121 .sänkning a v m a x i m a . Kvalifikationsbestämmelsem& i 2 § indelades i t v å g r a d e r ; inom den lägre g r a d e n tillades det förut ej kvalificerade objektet: byggnad för upplag av andra sprängämnen [än krut] eller av eldfarliga oljor; en b e s t ä m m e l s e om »medelbar» m o r d b r a n d u p p s t ä l l d e s i a v s e e n d e p å den lägre g r a d e n (där h a n d l i n g e n num e r a s j ä l v s t ä n d i g t b e s t ä m t s , u n d e r det h ä n v i s n i n g e n : »förövar m a n m o r d b r a n d , som i 1 § sägs», bibehölls vid den l ä g r e graden); ä v e n tillades beträffande den lägre g r a d e n : ändå att det ej skedde el tid, då vanligt eller veterligt var, att människor å stället vistades (varmed m a n d ä r j ä m t e ville å t e r v e r k a p å 1 § till en m e r a k o n k r e t t o l k n i n g av u t t r y c k e t vanligt är, att människor vistas o: vanligt på den tid, då g ä r n i n g e n sker; jfr Hagströmer i Tidsskr. f. R e t s v. 1897, s. 317). I 3 § tillades såsom f ö r u t s ä t t n i n g för d e t t a mildare s t a d g a n d e s tillämplighet, a t t »vån ej var» för eldens s p r i d n i n g »till sådan egendom, som i 2 § 2 mom. omförmäles». I 4 § gjordes vissa ä n d r i n g a r , om vilkas syftning jfr Hagströmer l. c. s. 391. I 5 § infördes en /örsöÄsbestämmelse j ä m t e den förutvar a n d e om m o r d b r a n d s b r o t t , som fullbordats m e n u t a n a t t h a v a gjort (nämnvärd) skada. I fråga om orsakande av skeppsbrott skärptes försöksstraffet g e n o m en väsentlig höjning av m i n i m a . Beträffande angreppet på vattenbyggnad eller 'järnvägsanläggning enligt 11 § ä n d r a d e s privilegiationsbestämmelsen, som förut haft e t t r e n t objektivt innehåll (»kom deraf ej olycka och var faran ringa»), p å s å d a n t sätt, a t t försöket u n d a n t o g s från privilegiationen (kom deraf ej olycka och var sådan ej heller åsyftad); d ä r j ä m t e delades privilegiationen i t v å grader, så a t t farans r i n g h e t medförde en y t t e r l i g a r e s ä n k n i n g av m i n i m u m . Slutligen j ä m n s t ä l l d e s , beträffande straffskydd enligt 13 §, telefoninrättning m e d telegraf i n r ä t t n i n g ; jfr 14, 21 (22) §§. N ä s t a ä n d r i n g skedde g e n o m L. l29/6 1900, då straff s k y d d e t för telegraf och telefon u t s t r ä c k t e s till elektrisk ledning för belysning, för uppvärmning eller för överföring av drivkraft.
122 Genom L. *ji 1910 jämnställdes spårväg med järnväg och infördes bestämmelsen i 19: 21 om förberedelse till cxplosionsdelikt. L. 5/a 1915 sänkte minimum för det fall i 19: 17, 2 st., att kreaturssjuka uppstår genom brytande mot de föreskrifter, som äro givna till förekommande eller hämmande därav. L. 19/G 1919 tillade i 15 § 1 st. flottled till de mot skadegörelse särskilt skyddade föremål, som där uppräknas. De ursprungliga bestämmelserna om förlust av medborgerligt förtroende ändrades genom L. 24/Ö 1918. Slutligen medförde dödsstraffets upphävande genom L. 3/G 1921 ändringar i 1, 7, 11 och 23 §§. De i andra kapp. av 1864 års strafflag intagna allmänfarliga brotten (14: 19, 20; 22: 3, 4) hava icke undergått någon annan förändring, än att 14: 19, 20 genom L. 2IJ/G 1918 sammanförts till 14: 19. Däremot har genom sistnämnda lag i nuvarande 14: 21 införts ett rekvisit, som i själva verket utgör ett specialfall av det eljest icke i strafflagen kriminaliserade brottet att utsprida smittosam sjukdom (bland människor); nämligen att utsätta någon för fara att bliva smittad av könssjukdom. Det skiljes här, såväl i rekvisitet som i rättsverkan, mellan "de fall, att faran framkallas 1) genom könsumgänge eller under övande av otukt, som ej är att till könsumgänge hänföra; 2) på annat sätt. I senare fallet sträcker sig straffbarheten subjektivt ej längre ned än till grov vårdslöshet incl.; i förra fallet innefattar den culpa överhuvud (misstanke om att lida av könssjukdom i smittsamt skede). Straiimaximum är under alla förhållanden lika för båda fallen och högre, då sjukdomen överföres (resp. två års fängelse och två års straffarbete).
FJÄRDE AVDELNINGEN.
Motiver. I) Det allmänna förhållandet mellan Str. och bestämmelserna i Utk.
L.
Den svenske lagstiftaren har, såsom redan rubriken (om eldskada av uppsåt eller vållande; så ock om annan skadegörelse å egendom)
visar, närmast sett bestämmelserna i 19 kap. strafflagen ur synpunkten av skadegörelse å egendom. Allmänfarligheten hos vissa bland där beskrivna brottsliga handlingar har således icke blivit det egentligen avgörande; såväl fara för människoliv som fara för vidsträckt skada å egendom framstå på sitt sätt såsom kvalifikationsgrunder vid vanlig enkel sakskada 1 . Härav förklaras 1
Att emellertid lagstiftaren ej var främmande för tanken att genomföra allmänfarligheten såsom grundlag för kriminalisation, visar sig av motiv, till L. K. (ss. 70, 72): »En utmärkande egenskap, hvarigenom de under benämning av skadegörelse å egendom i detta Kapitel upptagne gerningar skiljas från andra emot egendomsrätten riktade brott, såsom snatteri, stöld, rån, bedrägeri, åverkan m. fl., består i deras stora och allmänna farlighet. De äro nemligen till sina följder gemenligen så obestämda, att det ej beror av gerningsmannen, hvilken han därigenom skadar och huruvidt skadan må sträcka sig. Gerningen kan, ehuru omedelbart gående ut på egendoms skadande, äfven medföra vådliga följder för personers lif eller helsa. Sådana gerningar äro, på dessa grunder, synnerligen straffbare i objectift afseende. De äro det äfven i subjectift, emedan förbrytaren, änskönt han insåg det han ej kunde beherrska gerningens följder, densamma företog . . . Ehuru man egnat detta Kapitel egenteligen åt skadegörelsebrott af allmänt farlig beskaffenhet; likväl och då det hvarken är möjligt att bestämdt uppgifva alla sådana, eller funnits tjenligt, att å annat ställe upptaga den art af skadegörelse, som ej medförer allmän fara. har Committeen här äfven föreslagit straff å sistnämnda brott, hvarvid särskildt 9
124 bland annat, att några fall, som otvivelaktigt innebära allmänfarlighet i ordets vedertagna mening, men som icke innefatta sakskada, icke upptagits i 19 kap. utan (såvitt de överhuvud kriminaliserats) i andra kapitel av strafflagen. Detta gäller såväl allmänfarlig förgiftning, vilken behandlats tillsamman med andra brott mot kroppslig integritet i 14 kap. (14: 19), som utspridande av vissa hälsofarliga (förfalskade) varor (nämligen livsoch läkemedel), vilket upptages i sammanhang med bedrägeri (22: 3, 4). Utbredande av smittosam sjukdom bland människor har däremot (bortsett från den ii}7a bestämmelsen i 14: 21 om könssjukdom) överhuvud icke särskilt kriminaliserats (väl däremot, såsom innefattande egendomsskada, utbredande av sådan sjukdom bland kreatur, 19: 17) 1 ; ej heller allmänfaiiigt utspridande av förgiftade eller överhuvud hälsofarliga varor, såvitt det icke gäller förfalskade livs- och läkemedel; ej heller producerande av hälsofarliga varor (såvitt gärningen icke kan betraktas såsom allmänfarlig förgiftning) eller importering av sådana. o
.
.
.
.
A andra sidan har 19 kap. icke hållit sig strängt mom ramen för skadegörelse å egendom. I ganska stor utsträckning medtages, utan avseende på eventuell sakskada, hindrande eller försvårande av vissa för samhället viktiga funktioner: således av driften å järnväg, spårväg, kanal m. m. (19: 12: vidtager man eljest åtgärder, som till sådant hinder eller uppehåll leda) eller av begagnandet utav elektrisk ledning för belysning, uppvärmning eller överföring av drivkraft, eller utav telegraf- eller telefoninrättning (19: 13); även bestämmelsen om sjötecken (19: 10) förutsätter icke med nödvändighet, varken att sakskada sker eller att sådan afseende blifvit gjordt i de fall, när af gerningen kommit synnerlig fara för någons lif eller helsa, eller grof skada å egendom». Det framgår emellertid även härav, liksom av kap.:s rubrik, att L. K. i detta kap. (men jfr. om allmänfarlig förgiftning m. m. ov. s. 118) närmast avsåg att begränsa allmänfarligheten, såsom särskild bas för kriminalisation. till den med sakskada sammanhängande. Jfr. ov. i texten. 1 Om dessa frågors behandling på förstadierna till 1864 års strafflag, jfr. ov. sid. 119.
botar, ej heller, att den varit avsedd (»i uppsåt att förleda . .»). I dessa fall kan man dock alltid tala om allmänfara, i viss mening, låt vara, att den kanske icke inriktar sig på människoliv eller egendom. Men bestämmelserna i 19: 4 och 8 inrymma fall, som varken innebära egendomsskada (å främmande sak) eller allmän fara i någon mening utan endast rent bedrägeribrott (egentligen: förberedelse till bedrägeri): om försäkringstagaren i bedrägligt syfte förstör sin egendom utan någon som helst fara för främmande person eller sak. Att lagstiftaren dock här medtagit även dessa fall, beror tydligen därpå, att gärningen synnerligen ofta är förbunden med fara för annans liv eller egendom. Föreliggande utkast inskränker sig till det allmänfarliga området men åsyftar att behandla detta i sin helhet. Det upptager således här de ovannämnda fall, som i gällande strafflag förekomma i 14: 19 och 22: 3, 4, nämligen allmänförgiftning och utbjudande av hälsovådliga, förfalskade livs- och läkemedel. Det i 25: 15, 2 st. nämnda fall av underlåtenhet å tjänstemans sida, för vars bestraffning hänvisas till 19: 11, har här sammanförts med t. ex. sådan underlåtenhet, som omtalas i 19: 10 (underlåter att upptända eld, den tian till sådan rättelse tända skall); överhuvud har denna synpunkt generaliserats till att omfatta all sådan underlåtenhet (liksom positiv överträdelse) av särskild plikt, som antingen innebär framkallande av fara för eldsvåda, översvämning, tågsammanstötning, skeppsbrott m. m. eller fara för hinder eller storing av kommunikationslinje m. m. An vidare medtages icke blott (såsom i 19: 7) sädant orsakande av skeppsbrott m. m., som innebär fara för människor, utan även det, som åstadkommer enbart fara för förödelse å främmande egendom; icke blott explosion medelst sprängämnen, utan även den, som framkallas på annat sätt; icke blott själva allmänförgiftandet utan även utspridande av det förgiftade; icke blott pä grund av förfalskning hälsovådliga livs- och läkemedel utan hälsovådliga varor överhuvud; icke blott utbjudande av sistnämnda varor utan även tillverkande och
importerande därav (allmänfara förutsatt); icke blott utbredande av kreaturssjukdom utan även av smittosam sjukdom bland människor och bland sädana djur, som icke kunna inga under begreppet »kreatur» (såvitt en dylik handling kan innefatta allmänfara för egendom); ävensä, i likhet med samtliga aktuella strafflagsförslag, angrepp pä främmande egendom genom utbredande av växtsjukdom. Jämväl det fall har medtagits, att man genom uppsåtligt utspridande av smittosam djursjukdom eller genom uppsåtlig förgiftning angripit djur, som visserligen icke äro under äganderätt, men däremot föremål för annans jakt eller fiskerätt; detta under förutsättning, att det ekonomiska värdet av sistnämnda rättigheter väsentligen minskas. Beträffande hinder och storing av varjehanda samhällsviktiga funktioner har Utk. icke heller inskränkt sig till de i strafflagen nämnda fall. Det straffskyddar i detta sammanhang postförbindelse såsom sädan; vidare upptager Utk. icke blott gas- och vattenledning (där den gällande lagen inskränker sig till skadande, 19: 15) utan även kloakledning (som icke namnes i lagen). Att hindra eller störa trafiken a allmän väg, farled eller flottled (jfr. Str. L. 19: 15) medtages i detta sammanhang, såvitt därigenom människoliv sättes i fara. Utk. kriminaliserar även framkallande av fara dels för eldsvåda m. fl. olyckor dels för hinder och storing av nyssnämnda art, såvida detta sker genom skadegörelse m. ni. Ytterligare stadgar Utk. (efter den norska lagens föredöme) straff för den, som »i vinningssyfte genom utspridande av falska rykten vållar väsentligt fördyrande av livsmedel» och ävensä (i överensstämmelse med vissa främmande lagar, jfr. ov. sid. 78), för den, som vid ledning eller utförande av byggnadsföretag pä sådant sätt avviker från allmänt vedertagna regler för dylikt arbete, att därav uppstår fara för människoliv eller som framkallar sådan fara genom bedräglig leverans av materialier till byggnadsföretag. A andra sidan har Utk. uteslutit åtskilliga av de i 19 kap.
förekommande straffbestämmelser. Mestadels har skälet varit, att bestämmelsen icke ansetts falla inom de allmänfarliga förbrytelsernas krets. Framför allt har sålunda bestämmelsen om vanlig skadegörelse (19: 20) icke i detta utkast medtagits. Än vidare har bestämmelsen om skadande av allmän minnesvärd och av brunn (19: 15) ansetts snarare innefatta kvalificerad skadegörelse än allmänfarlig förbrytelse och sålunda ej heller upptagits. De ovan berörda bestämmelserna om försäkringssvek (19: 4, 8) hava icke medtagits: såvitt gärningen innebär allmänfara, blir den straffbar enligt de vanliga bestämmelserna; innehåller deii åter ingen som helst allmänfara, kan den icke anses för annat än förberedelse till bedrägeri, och det blir en fråga att avgöra i annat sammanhang, huruvida bedrägeribestänimelserna böra kompletteras i denna riktning. Såvitt gällande lag kan anses i 19: 13 omfatta sådan skadegörelse å elektriska ledningar etc. eller i 19: 15 a där nämnda föremål (brygga, bro, färja etc), som icke i någon män innebär hinder (storing) för anläggningens eller kommunikationslinjens funktion eller ens fara för sådan storing, sä hava dessa fall icke medtagits i Utk. (som uttryckligen bygger dessa rekvisit pä hinder [storing] eller fara därför). De bestämmelser om s. k. tidige Bene, som inom detta kapitel i två fall förekomma i nuvarande lag (19: 5, andra stycket; 19: 21, andra stycket), hava icke medtagits, dä denna fråga beräknats komma att regleras genom en bestämmelse i den allmänna delen av strafflagen (jfr. S. Fsl. 1923, 9: 6). Ej heller hava medtagits de tväiine i vår straffrätt ensamstående bestämmelser rörande s. k. subsekvent imputation, som förekomma vid allmänförgiftning av människor (14: 19, andra stycket) och av djur (19: 19); denna fråga är till sin natur allmänstraffrättslig och torde ej kunna erhålla en tillfredsställande lösning, förr än hela den speciella delen av strafflagen genomarbetats. Såsom av ovanstående framgår, har Utk. icke, i likhet med några lagar och förslag, uppställt ett mer eller mindre generellt
128 subsidiärdelikt bland de allmänfarliga brotten (jfr. ov. sid. 10). De särdeles höga straffsatserna hava synts tala, emot en sådan obestämdhet i brottsbegreppet. Skulle äter ett mindre straff anses göra tillfyllest, kan ändamålet till väsentlig del, nämligen försävitt gärningen innefattar skada ä främmande egendom, vinnas genom en kvalifikation av det vanliga skadegörelsebrottet. Innefattar gärningen fara för människoliv, torde erforderligt straffskydd uppnås genom bestämmelsen i Spec. Utk. I, $ 15 om den, som bringar annan i uppenbar fara.
II) De särskilda instituten. A) Eldskadegörelse; Explosion; Översvämning; Gruvolycka; Kommunikationsfara. Eldskadegörelsen är i gällande strafflag, såsom i alla äldre lagar, mera ingående behandlad än övriga institut — förklarligt dels av historiska skäl dels av detta instituts större praktiska betydelse. Såvitt eldskadegörelsen behandlats såsom allmänfarlig (ty en alldeles ringa eldskadegörelse, utan fara för människa och människoboning, måste anses falla under den vanliga bestämmelsen i 19: 20, jfr ov. sid. 13 f.), skiljes den närmast i två grader, en svårare och en lindrigare. Den typiska formen av förstnämnda grad kännetecknas av fara för människoliv, vare sig abstrakt eller konkret (o: antingen människoboning incl. ställe där människor vanligen vistas eller ock vad ställe som helst, där de vid tidpunkten för brottets begående faktiskt befinna sig, jfr ov. sid. 15). Den lindrigare graden innefattar fall av eldskadegörelse, där ingen fara i n}^ss nämnda mening för människor föreligger men däremot fara för någorlunda vidsträckt skada å egendom; gränsen angives genom exemplen i 19: 3: uthus eller annan byggnad, fartyg, skog, torvmosse, växande eller skuren gröda, sades-, hö- eller halmstack, ved-, kol-, timmer- eller brädhög och går således ganska långt ned; vad som faller nedom denna gräns, innebär som nämnt, vanlig skadegörelse (därvid dock 19: 15 och 16 böra jämföras). Indelningen i nämnda båda grader rubbas emellertid därigenom, att lagstiftaren till den högre graden — och till och med till en av dess kvalificerade former — överfört vissa fall från den lägre,
130 fall alltså, som utan avseende på vare sig abstrakt eller konkret fara för människoliv komma under det strängare straffet; härom jfr. ned. sid. 131. Vad konsummationen angår, bestämmes denna i vår lag liksom i det stora flertalet gällande lagar närmast såsom åsättände av eld vilket uttryck lärer få så förstås, att elden, även om den icke utvecklat sig till »eldsvåda», skall kunna, under givna omständigheter, antagas vara i stånd att av sig själv gå vidare, för att brottet skall anses fullbordat. Där detta icke är förhållandet, kan gärningen endast innefatta försök (19: 51). Emellertid föreligger mellan förutnämnda båda grader av eldskadegörelse den skillnad beträffande konsummationen, att inom den lägre graden brottet icke är fullbordat, förr än elden åsatts själva det föremål, som genom straffbestämmelsen skyddas (uthus m. m.), varemot inom den högre graden det är tillräckligt, att elden åsatts något föremål, vilket som hälst (även gärningsmannens egen tillhörighet), varifrån elden »lätteligen kan spridas» till ett genom lagbestämmelsen skyddat föremål (människoboning etc). Den stränghet, som innebäres i eldskadegörelsens i ena som andra fallet tidiga konsummation (nämligen att elden icke behöver hava utvecklat sig till »eldsvåda» el. dyl.) mildras icke oväsentligt genom bestämmelserna i 19: 52, dels att endast försöksstraff inträder, för det fall, att elden visserligen åsatts men släckts, innan den utbrett sig och gjort (nämnvärd) skada; dels att, på detta stadium, straffet under förutsättning av gärningsmannens »tätige Reue» (att han »av egen drift, själv eller genom tillkallad hjälp, släckningen åstadkommit») kan obegränsat nedsättas. Detta leder till ett särskiljande, vid ifrågavarande brott, av tre stadier på handlingsprogressen: 1) från försökspunkten till brottskonsummationen: här inträder försöksstraffet men under klausulen »blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad»; strsifffrihet gäller således för det fall, att brottets fullbordan uteslöts genom omständigheter, som
131 berodde av gärningsmannens vilja (t. ex. att han självmant avstod från att fortsätta sin handling så långt, att föremålet fattade eld och brann självständigt); 2) från brottskonsummationen till den tidpunkt, då elden gripit så omkring sig, att (nämnvärd) skada skett. Även här gäller närmast försöksstraff men i motsats till första fallet kan gärningsmannens blotta passivitet icke föranleda strafffrihet, eftersom brottskonsummationen innebär, att elden kan av sig själv gå vidare, förutan ytterligare åtgörande av gärningsmannen. Även en motverkande aktivitet av gärningsmannen, i det han genom positiv åtgärd åstadkommer släckning, kan numera icke göra honom straffri, men väl medföra nyssnämnda obegränsade sänkning av straffets minimum; 3) från den tidpunkt, då (nämnvärd) skada skett: här inträder straff för fullbordat brott. Mellanstadiet 2 får särskild betydelse för den högre av ovannämnda båda grader, eftersom vid denna grad brottskonsummationen inträder redan i och med att elden åsatts ett annat föremål än det egentliga objektet, såvida elden »lätteligen kan spridas» från det förra till det senare. Det kan således här lätt tänkas förflyta en jämförelsevis lång tid från brottskonsummationen till det ögonblick, då »skada» skall anses ha inträffat och under denna mellantid stannar straffet vid försöksstraff, med möjligheten lämnad öppen för brottslingen till ytterligare straffnedsättning, såvida han positivt ingripit och åstadkommit släckning. Vid det svårare fallet av mordbrand har lagstiftaren (1 §) uppställt såsom särskilda kvalifikationer, dels att svår kroppsskada, dels att döden följt av gärningen; vid det lindrigare fallet har han (3 §) sammanfört båda dessa verkningar i en kvalifikation. Dessutom har lagstiftaren i 2 § uppställt tvänne kvalifikationsgrader, den ena (19: 2, 1 st.) med ett minimum av sex, den andra (ib. 2 st.) med ett minimum av fyra års straffarbete. Den förra utgör helt och hållet en utbrytning ur 1 §:s rekvisit; den senare innebär en utbrytning dels ur 1, dels ur 3 §. Grund för kvalifikationen i 19: 2, 1 st. är antingen, att mordbrännaren i och
132 för brottet använt våld å person, således en legalkonkurrens, eller ock viss större intensitet eller extensitet hos faran. Förstnämnda grund uttryckes så, att mordbrännaren gör våld å någon för att elden åsätta eller dess släckning hindra. Sistnämnda grunder uttryckas resp. så, att mordbranden förövas, då allmän farsot, uppror, fiendes åträn gande eller annan sådan nöd eller fara är för handen; och så, att den förövas å hus, byggnad eller fartyg, där mycket folk är, som för fara blott ställes, eller i stad, köping eller by, eller annat sådant ställe, där många sammanbo. Den lägre kvalifikationsgraden (19: 2, 2 st.), vilken, som nämnt, till väsentlig del innebär en överflyttning från 3 §:s område, baseras på det angripna föremålets särskilda betydelse (kyrka, Konungens slott, fäste, fartyg, förråds- eller tyghus eller annan sådan statens tillhörighet) eller särskilda eldfänghet (annans kruthus eller byggnad för upplag av andra sprängämnen eller av eldfärliga oljor). Då lagen ingen särskild bestämmelse innehåller om det subjektiva rekvisitet, följer av vanliga tolkningsregier, att den, som »sätter eld» på ett föremål tillhörande de skyddade objektens klass, t. ex. en människoboning resp. ett annan tillhörigt uthus, har fyllt det subjektiva rekvisitet, i och med att hans uppsåt gått så långt som till att sätta, eld. Emellertid måste iakttagas, att eldsäsättandet redan objektivt skall innebära möjlighet för elden att av sig själv gä vidare så långt, att en »eldsvåda» uppstår (jfr. ov. sid. 20). Om sådan möjlighet icke föreligger, lärer därför elden icke fä anses vara i lagens mening åsätt föremålet; varav följer, att det subjektivt måste fordras, att enligt inkulpatens uppfattning sådan möjlighet finnes. Att en viss starkt begränsad punkt av en byggnad e t c fattat eld, är därför icke nog för att fylla rekvisitet, såvida t. ex. brottslingen vidtagit eller beräknat effektiva åtgärder mot dess spridning till större delar av föremålet. Samma reflexion är tillämplig med avseende på det fall vid den svårare graden av mordbrand (19: 1), att elden »lätteligen kan spridas» frän det antända föremålet m till
133 det särskilt skyddade a (människoboning etc). Har inkulpaten beräknat att med säkerhet kunna hindra denna spridning, föreligger icke heller detta brottsrekvisit (subjektivt). Orsakande av explosion straffas enligt svensk lag såsom allmänfaiiigt brott, endast såvitt gärningen skett förmedelst sprängämne (jfr ov. sid. 37). Strukturen av institutet är, bortsett från handlingsprogressen, densamma som vid eldskadegörelse. Människoboning etc. skiljes alltså från sådana föremål, som uppräknas i 3 § (till dessa fogar lagstiftaren här uttryckligen bro — som emellertid, om den är av natur att kunna skadas genom eldsåsättande, naturligen även ingår under omfånget av 3 §). Kvalifikationen enligt 2 § 1 st. gäller också här; även kvalificeras de i 2 § 2 st. tillagda fall. Men konsummationen bestämmes väsentligen annorlunda. Det fullbordade brottet förutsätter alltid, att förödelse inträtt å egendom (dock icke nödvändigt k främmande egendom, såvitt nämligen gäller annan persons boning eller vistelserum); där icke detta stadium hunnits, kan på sin höjd straffas för försök. Någon indirekt form av handlingen (åtgärd med objekt, därifrån verkan lätteligen kan spridas etc.) förekommer icke här (såvida icke sprängningen är ett medel för eldsåsättande, i vilket fall gärningen kommer under mordbrand); icke heller den ovan vid mordbrand omtalade egendomliga mellanformen mellan försök och fullbordat brott (stadiet efter det elden åsatts men innan den sig utbrett och skada gjort). Subjektivt skall föreligga uppsåt att åstadkomma förödelse å egendom (resp. culpa i detta hänseende), varförutom fordringarna på de särskilda objekterna naturligen skola vara subjektivt täckta. — Överhuvud är institutet, trots sin anslutning till eldskadegörelse, väsentligt enklare i sin byggnad. Orsakande av översvämning har, såvitt det förekommer såsom allmänfaiiigt brott i svensk straffrätt, kriminaliserats för att straffskydda vissa statens (och därmed likställda) vattenbyggnader (»kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad»);
134 härom jfr ov. sid. 43, 115. Såvida översvämning eller fara för sådan orsakats på annat sätt, kan gärningen endast bestraffas såsom vanlig skadegörelse (resp. brott mot kroppslig integritet) eller enligt specialstadganden (nu V. L. 13: 11 ff.). Handlingen bestämmes såsom vidtagande av åtgärd (exempelvis förstöring eller skadegörelse) å vattenbyggnaden eller därtill hörande byggnader, verk eller inrättningar. Konsummationen är given därmed, att »allmänt farlig översvämning uppkomma kan», alltså i och med fara för översvämning. Begreppet »allmänt farlig» definieras här lika litet som annorstädes; säkerligen fordras icke, att i varje fall fara måste finnas för människoliv, men väl en sådan yttre utsträckning av tilldragelsen, som ligger i själva ordet översvämning, och i sammanhang därmed antingen fara för människoliv eller för egendom. Inträder emellertid icke översvämning och var sådan icke heller åsyftad, nedgår minimum till, i lindrigaste fall (då faran var ringa), ett hundra riksdalers böter. Maximum, då ingen översvämning sker, är sex års straffarbete; i motsatt fall närmast åtta års straffarbete men, för den händelse död eller svår kroppsskada följt och legat inom gärningsmannens culpa, livstids straffarbete. Orsakande av gruvolycka faller i vår strafflag under 19: 16. Detta stadgande är emellertid, såväl beträffande rekvisit som rättsverkan, snarare behandlat såsom kvalifikation av vanlig skadegörelse än såsom allmänfaiiigt brott. En eventuell fara för människoliv eller vidsträckt skada å egendom antydes icke i rekvisitet och namnes icke såsom kvalifikation; och straffets maximum överstiger icke maximum vid vanlig skadegörelse (minimum, som vid skadegörelse är fem riksdalers böter, utgör däremot en månads fängelse). Handlingen begränsas till skadegörelse (»förstörer eller skadar»); gruvolycka, som på annat sätt framkallas, kan följaktligen icke straffas enligt denna §. Objektet bestämmes såsom »gruva eller uppfordrings- eller annat konstverk, som för
135 gruvdrift inrättat är». Konsummationen är given i och med skadas inträdande. Subsidiära mindre straffbestämmelser, byggda på fara, innehållas emellertid för särskilda fall i gruvestadgan (§§ 50 ff.); sålunda för den, som utan bergmästarens tillstånd, i gruva (vare sig den är under arbete eller sonad) bryter de för gruvans styrka och bestånd avsatta pelare och band eller rubbar de för sådant ändamål verkställda byggnader; den, som olovligen igenfyller sonad gruva,; den, som icke ställer sig till efterrättelse föreskrift, meddelad av bergsöverstyrelsen eller av bergmästare och avseende att bereda arbetsmanskapet nödig trygghet eller att förekomma, att genom sättet för gruvbrytningen gruvas framtida bestånd äventyras eller fara för annans egendom uppstår. Kommunikationsbrott med allmänfara. Lagstiftaren har ur allmänfarans synpunkt behandlat vissa angrepp dels på länt- dels på vattenkommunikationer. Lantkommunikationer. Såsom allmänfarliga brott i egentlig mening (o: icke ensamt innebärande hinder eller storing av trafiken) upptager strafflagen i 19: 11 angrepp pä järnvägs- och spårvägsanläggningar. Deliktet behandlas alldeles analogt med motsvarande angrepp på kanaltrafik (jfr ned.) och följaktligen även med det ovan behandlade översvämningsinstitutet, vilket, såsom nämnt, i svensk rätt kriminaliseras i förbindelse med angrepp på kanalverk o. d. Handlingen bestämmes såsom åtgärd å anläggningen i fråga, (eller därtill hörande byggnad, verk eller inrättningar), så beskaffad, att »fara eller olycka» vid trafikens begagnande därav »uppkomma kan». Såvida orden fara kan uppkomma icke få fattas såsom ett mindre exakt uttryckssätt, skulle alltså även det fall inrymmas, att faktiskt ingen fara kan sägas ha uppstått, men att en dylik handling i andra fall visat sig kunna framkalla fara eller under andra förutsättningar skulle så göra; m. a. o. området skulle utvidgas utöver begreppet konkret fara. Emellertid utmärker lagstiftaren själv det lindrigast bestraffade fallet med orden var faran ringa, vilket synes förutsätta,
att dock någon fara skall anses ha in concreto förelegat. I betraktande av obestämdheten i själva begreppet fara har frågan visserligen ingen större praktisk betydelse. Kvalifikationer uppställas för de fall, att någon får svår kroppskada eller död av gärningen; därvid skiljes mellan att sådan legat inom eller utom gärningsmannens culpa. Rörande bestämmelserna i Str. L. 19: 15 (om skadande av allmän bro, väg eller gata eller av stängsel eller märke, som satts vid allmän väg eller gata till avvärjande av fara eller till varning därför; ävensä om »tillstängande» av allmän väg eller gata) jfr. ned. sid. 152. Vattenkommunikationer. Här skiljes mellan angrepp pä kanalfart och andra angrepp. I förra avseendet uppställes ett institut, både med hänsyn till rekvisit och rättsverkan fullständigt parallellt med angrepp å järnvägs- och spårvägsanläggning. I senare avseendet kriminaliseras orsakande av »sjöskada» (t. ex. skeppsbrott) genom att sänka fartyg eller sätta det å grund eller annan liknande handling; förutsättning är emellertid här, att folk finnes i fartyget (19: 7); försök till sådan gärning straffas även (19: 9). Dessutom straffas (19:10) vissa handlingar, vilka ofta kunna framstå såsom förberedelse eller försök till åstadkommande av skeppsbrott: dels åtgärd med sjötecken (sönderbryter, borttager eller fördärvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller annat tecken, som till sjöfarandes rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse skall tänd vara, eller underlåter att upptända eld, den han till sådan rättelse tända skall, eller gör falsk eld, eller sätter upp annat falskt tecken) dels stoppande av »rätt farled» i sjö eller ström. Faran angives här endast på den subjektiva sidan: »i uppsåt att skada sjöfarande». Dessutom uppställes emellertid det parallellfall, att gärningen skett i uppsåt att förleda sjöfarande: vid detta behöver således varken objektivt eller subjektivt fara för människor eller egendom föreligga; det kan innefatta endast en form av trafikhinder.
137 Rörande bestämmelserna i 19: 15 (om förstöring eller skadande av allmän brygga, farled eller flottled eller av stängsel eller märke, som satts vid allmän farled eller ä annat sådant ställe, till avvärjande av fara eller till varning därför: ävenså om olovligt tillstängande av allmän farled eller flottled samt om utkastande i segelled eller flottled av barlast eller annat, varav uppgrundning förorsakas kan) jfr ned. sid. 152. Utk. sammanför under gemensam behandling nu berörda allmänfarliga brott: åstadkommande av eldsvåda, explosion, översvämning, gruvolycka (av annan art än nyssnämnda olyckor) samt tågsammanstötning, skeppsbrott och därmed jämförliga fall (t. ex. tågurspåring, luftfartygs förolyckande o. s. v.) Kanske stå dessa, olika fall i avseende på graden av farlighet icke fullt på samma nivå — delvis äro dock bland dessa handlingar den ena farligare på ett sätt, den andra på ett annat — men skillnaden synes i varje fall icke tillräcklig för att hindra, att de föras under samma straff skala. Även i fråga om rekvisiten har det synts genomförbart att sammanfatta dem till enhetlig behandling, såsom också, bortsett från gruvolycka, skett i vissa lagar och förslag (N. 148;
FL Fsl. 17: 1: D. K. Fsl. 369; Torps Fsl. 163; D. Fsl. 1923, 167; beträffande eldsvåda, explosion och översvämning: H. 157; R. 562 e t c ; T. Fsl. 1909, 189; Geg. 215). Däremot har icke i detta sammanhang, såsom fallet är i några lagverk (N. 148 e t c , se ov. s. 78) medtagits »sammanstörtande» av byggnad; i sådant avseende hava bestämmelserna i Utk. § 8 (om felaktigt uppförande av byggnad och bedräglig leverans av byggnadsmaterialier) ansetts tillräckliga. Den stundom (särskilt i de tyska förslagen) förekommande kriminalisation av farliga åtgärder med säkerhetsinrättningar i fabriker o. d. torde, såvitt faran gäller människoliv, göras överflödig genom den förutnämnda bestämmelsen i Spec. Utk. I, § 15; beträffande sådan fara enbart för egendom, vilken icke lett till någon skada och således icke blir straffbar såsom vanlig (eller kvalificerad) skadegörelse, synes med
hänsyn till den antagliga omfattningen av faran (bortsett från gruva) knappast särskilt straffskydd behöva uppställas i andra fall, än då det förelegat fara för eldsvåda, explosion eller översvämning. Gemensam för ovannämnda instituter, enligt Utk., är den förutsättning, att gärningen faktiskt inneburit fara antingen för människoliv eller för »förödelse» — sålunda för skada i avsevärd utsträckning — ä främmande egendom. Har intetdera varit förhållandet, kan gärningen icke betecknas såsom allmänfarlig i detta ords vanliga, mening; dess straffbarhet måste dä bedömas ur annan synpunkt. Visserligen kan man här anmärka, att a llniänf ärlighet icke heller är given i och med fara för en människa eller ens för ett begränsat fätal människor och att i rekvisitet sålunda borde uppställas antingen fara för många människor eller för »förödelse» å egendom. Men, såsom förut anmärkt, leder denna teoretiskt obestridligen riktiga tanke till ett särskiljande av olika fall, t. ex. av eldskadegörelse, som ur praktisk synpunkt hellre böra behandlas tillsamman. Sä länge det allmänfarliga området begränsas till vissa handlingar, vilka i regel hota människor eller egendom i stor eller obestämd utsträckning, kan det icke möta någon allvarlig betänklighet, att lagstiftaren — till ytterligare inskärpande av ifrågavarande bestämda handlingars förkastlighet — gör en sammanfattande kriminalisation av dessa handlingar, så snart farligheten gått sä långt, att människoliv statt på spel. Utk. har däremot icke upptagit den i D. Fsl. 1923, 167 framträdande tanke att till den för ifrågavarande brott kännetecknande allmänfaran räkna även sådan fara för främmande »förmögenhetsintresse» i betydligt eller oberäkneligt omfång, som icke innebär fara för främmande egendom. Såvitt det blott rör förmögenhetsförlusten för X, är det likgiltigt, om denna förlust ena gången ästadkommes därigenom, att A bränner upp sitt eget hus (under sädana förhållanden, att varje spär av fara för människa eller främmande sak är uteslutet) och därigenom förorsakar.
att X får betala 100,000 kronor såsom försäkringssumma eller att X förlorar sin pant i huset till samma värde, andra gången därigenom, att A i en kakelugn uppbränner V banksedlar till samma värde eller genom stöld, bedrägeri eller på annat sätt berövar X beloppet. Konsekvensen skulle därför bli, att varje åstadkommande av fara för större förmögenhetsförlust ställdes pä samma plan som eldsvåda etc. ä främmande egendom, vilket bleve liktydigt med att de allmänfarliga brotten, såvitt rörde annan fara än för människor, skulle försvinna ur systemet. Liksom det, enligt Utk., är en konstant förutsättning, att fara uppstått vare sig för förlust av människoliv eller för förödelse ä främmande egendom, sä fordras genomgående även subjektivt, att insikt om sådan fara förelegat eller åtminstone under de givna omständigheterna bort föreligga. Mellan dessa tvä olika psykologiska lägen — att insikt om faran funnits och att den saknats men bort föreligga — skiljer Utk. i intet fall konstitutivt. Dels är det, bortsett från eget erkännande, mycket ofta omöjligt att i bevisning fastslå, att i det givna ögonblicket insikt om faran icke blott bort finnas utan verkligen fanns. Dels är denna skillnad straffrättsligen av mindre betydelse än den vid första påseende kan synas vara. Ty visserligen sträcker sig det av insikt kännetecknade psykologiska området högre upp i straffbarhetsgraderna än det andra. Men då insikten om faran icke blott motsvaras av dolus med hänsyn till skadan utan även av culpa med hänsyn till densamma, så kommer förstnämnda område att sträcka sig lika långt ned i riktning mot straffrihet som det utav oursäktlig saknad av insikt kännetecknade området. Det vore därför ett obetingat teoretiskt fel att fullständigt medtaga det ena området och utesluta det andra. I själva verket har, såsom redan framhållet, vår lag, för vad angår fara för människoliv genom eldskadegörelse, gått ännu längre och jämte den konkreta faran infört även den abstrakta, alltså medtagande fall, där in casu icke ens objektivt fara förelåg. 10
140 Under det sålunda fara för människoliv resp. egendom samt möjlighet att inse denna fara är gemensam för alla hithörande rekvisit, skilja sig rekvisiten dels objektivt, allteftersom den olycka, varom fråga är, eldsvåda e t c , kommer till stånd eller icke, dels subjektivt, allteftersom subjektet med hänsyn till denna olycka befunnit sig i dolus eller endast i culpa. (Tydligen kan det subjektiva förhållandet till olyckan, t. ex. eldsvådan, vara ett annat än till faran för människor och främmande egendom: den, som uppsåtligen sätter eld å sin egen sak kan vara endast i culpa med hänsyn till faran för främmande personer och saker, så att han bort inse men faktiskt icke insett denna fara). Genom sammansättning av nämnda indelningsgrunder åtskilja sig de fall, att inkulpaten antingen, med uppsåt i avseende på eldsvådan e t c , 1) orsakat den eller 2) endast orsakat fara därför, eller ock, med culpa i avseende pä eldsvådan e t c , 3) orsakat den eller 4) endast orsakat fara därför. I de båda sistnämnda fallen kan hans förhållande till själva faran för eldsvåda ha varit dolost eller kulpost (ehuru eldsvådans inträffande i intetdera fallet ingått i hans uppsåt). ad 1. Utk. åtskiljer här, med olika rättsverkan, de fall, att (den av olyckan härflytande) faran gällt människoliv (1 §) och att den gällt endast främmande egendom (3 § 1 mom.). I förra fallet kvalificeras gärningen dels subjektivt, då gärningsmannen hade uppsåt att bringa någon om livet, dels objektivt, då faran omfattat många människor eller någon av gärningen ljutit döden. I övrigt förekomma kvalifikationer, gemensamma för dessa rekvisit och andra; därom jfr. ned. sid. 156. ad 2. Det huvudsakliga fallet här är, att gärningsmannen gjort försök till något av de nyss nämnda brotten, orsakande av eldsvåda, skeppsbrott e t c (med fara för förlust av människoliv eller för förödelse av främmande egendom). Men då försöket fordrar syfte, sä återstår den möjlighet, att gärningsmannen haft väl uppsåt men icke syfte att åstadkomma olyckan i fråga, allt
141 under det han insett eller bort inse faran för människoliv e t c Om i detta fall ingen olycka (eldsvåda etc) inträder, så uppställer Utk. ingen generell kriminalisation, som inbegriper gärningen: den blir emellertid, jämlikt 5 § 3 st., straffbar, för den händelse gärningsmannens uppsåt att åstadkomma olyckan tagit sig uttryck i visst bestämt tillvägagångssätt, varom jfr här ned. under 3. ad 3. Det kulposa orsakandet av eldsvåda m. m. åtskiljes enligt Utk. i tvä fall, allteftersom det skett genom visst uppsåtligt tillvägagångssätt eller annorledes. Nämnda tillvägagångssätt innefattar överträdelse — genom handling eller underlåtenhet a v särskild plikt; och dessutom vissa särskilt farliga eller rättsstridiga handlingar, som angivas genom en exemplifierande uppräkning: skadegörelse å främmande egendom (däribland skyddsinrättningar, t. ex. sjömärken), borttagande av tecken, uppsättande av falska tecken, stoppande av farled, hindrande eller försvårande av räddningsätgärder: samt andra tillvägagångssätt, som kunna anses jämförliga med de nämnda. — Under klausulen »överträda särskild plikt» komma bland annat vissa fall, som stundom särskilt nämnts i strafflagarne, t. ex. underlåten inspektion ä järnvägslinje m. m. eller det (någon gång från sjölagen upptagna) fall, att skeppsbefälhavare, redare e t c låter fartyg gå till sjös under förhållanden, som innebära uppenbar fara för människoliv. — De båda fall, att faran gällt människor och att den gällt egendom, ställas under samma straff skala. Men kvalifikation inträder även här, då många människor bragts i fara eller någon av gärningen ljutit döden. Det återstående området av kulpost orsakande utav eldsvåda m. m. behandlas i 15 §. Då det ordinarie straffet här icke överstiger fängelse, uppställas såsom kvalifikationer, dels att eldsvådan, under det omständigheterna i övrigt voro försvårande, dragit med sig förödelse å främmande egendom, dels (med ytterligare ökad straffbarhet) att många människor bragts i fara eller att någon av gärningen ljutit döden eller fått svår kroppsskada.
142 ad 4. Likasom i fallet 2 finnes här ingen generell kriminalisation. Men straff inträder dock, dels (5 § 3 st.) dä fara för eldsvåda m. m. (och därmed för förlust av människoliv eller förödelse å främmande egendom) framkallats genom något av de i fallet S nämnda uppsåtliga tillvägagångssätt (t. ex. skadegörelse ä främmande egendom — alltså uppsåtlig skada ä fyr, som in culpa innebär fara för allmänfaiiigt skeppsbrott): dels — dock blott under förutsättning 1 , att fara förelegat för människoliv (således icke endast för främmande egendom), 16 § — dä den framkallats genom kulpost sådant tillvägagångssätt (t. ex. kulpos skadegörelse å fyr under enahanda omständigheter).
B) Utspridande av smittosam sjukdom bland människor samt allmänförgiftning av människor. I motsats till vad som gäller vid kreaturssjukdomar innehåller strafflagen, såsom förut erinrat, inga bestämmelser om utspridande av smittosam sjukdom bland människor (ehuru förslagen till strafflag upptogo detta institut). Ävenledes i motsats till förhållandet vid kreaturssjukdomar innehåller strafflagen ej heller någon »blankettbestämmelse» om brytande mot föreskrifter till avvärjande och bekämpande av smittosam sjukdom bland människor. För ett särskilt område, nämligen s. k. könssjukdomar, innehållas numera i Str. L. 14: 21 bestämmelser, som äro byggda på framkallandet av fara för sjukdomens överförande; jfr härom ov. sid. 122. Såsom förut berört, har vår strafflag, i likhet med flera andra, indelat allmänförgiftning (av människor) i tvä grader, vilka behandlats i alldeles olika sammanhang: det svårare fallet bland brotten mot kroppslig integritet (14: 19); det lindrigare bland bedrägeribrotten. Skillnaden ligger icke enbart på den objektiva sidan utan även på den subjektiva; stadgandet i 14: 19 förutsätter nämligen »uppsåt att skada andra till liv eller hälsa». Dessutom gäller i svensk rätt den väsentliga, olikhet mellan de båda instituten, att det svårare fallet omfattar förgiftning pä vad sätt som helst och av vad som helst, under det att det lindrigare fallet endast omfattar genom förfalskning framkallad hälsovådlighet hos livs- eller läkemedel. Förutom denna starka begränsning av sistnämnda fall gör lagen, såsom påpekat, den ytterligare inskränkning, att endast den, som utbjuder de förfalskade livs- eller
läkemedlen, blir straffbar såsom gärningsman; producenten och importören bliva stråffria, om de icke dessutom utbjudit varan eller kunna straffas för delaktighet i annans utbjudande (bortsett från möjligheten, att de skulle kunna straffas såsom medelbara gärningsmän, därest utbjudaren t. ex. varit i god tro). Utk. kriminaliserar, lika med flere lagar och alla förslag, uppsåtligt utspridande av smittosam sjukdom, men indelar detta institut i tvä grader efter sjukdomens farlighet, sä att både maximum och minimum bliva högre, om smittans spridande kan anses innebära allmän fara för människo//v, än dä allmänfaran är mindre intensiv. Detta verkar naturligen även subjektivt, så att inkulpaten faller under den lindrigare kategorien, om han icke kunnat inse sjukdomens allmänna livsiärlighet. Har sjukdomen överförts ej med uppsåt utan av oaktsamhet och emellertid allmänfara för människors liv eller hälsa därigenom framkallats, inträder Utk. 15 §. Har sjukdom överförts, vare sig uppsåtligen eller av oaktsamhet, men utan att allmän fara kan anses ha uppstått, faller gärningen utanför nu behandlade brottsområde; den blir straffbar, jämlikt lagförslaget i Spec. Utk. I, antingen, dä uppsåt föreligger, efter 5 eller 6 §, eller, i händelse av oaktsamhet, enligt 15 § (då någon »av grov oaktsamhet om annans liv eller hälsa, med vett och vilja bragt honom i uppenbar fara»; högre straff, om »svår» kroppsskada följt) eller enligt 17 § (allt återstående oaktsamt överförande). För det fall, att sjukdomen icke överförts men smittofara förelegat, blir närmast blankettbestämmelsen i 6 § att taga i betraktande; denna omfattar emellertid allt brytande mot föreskrifter till förekommande eller hämmande av smittosam sjukdom, även om in casu ingen fara uppstod; å andra sidan kan därmed ej åtkommas sådant framkallande av smittofara, som ej tagit formen av brytande mot uttrycklig föreskrift. För detta sista område blir nyssnämnda 15 § av lagförslaget i Spec. Utk. I att beakta, vilken, utan att fordra allmänfara, straffar den, som av
145 grov oaktsamhet om annans liv eller hälsa, med vett och vilja bragt honom i uppenbar fara. Förutom dessa bestämmelser, torde vara nödigt att såsom subsidiärt stadgande bibehålla den i Str. L. 14: 21 genom L. 20 /G 1918 uppställda särskilda kriminalisationen av framkallande utav fara för överförande av könssjukdom. Detta stadgande torde dock riktigast finna sin plats bland brotten mot kroppslig integritet, enär omständigheterna lätt kunna vara sädana, att brottet icke kan betecknas såsom allmänfaiiigt. I avseende på allmänförgiftning uppställer Utk. såsom lika behandlade parallelfall av den brottsliga handlingen dels att i ordets egentliga mening »förgifta» något vad det vara må (t. ex. vatten eller livsmedel) dels att tillverka, införa eller utbjuda hälsovådliga varor. Inom båda rekvisiten genomföres samma gradskillnad som beträffande utspridande av smittosam sjukdom, nämligen allt efter som allmänfaran var nog intensiv att kunna anses (såsom allmän fara) hota människoliv eller den var mindre. I det huvudsakligen praktiskt viktiga fallet, nämligen tillverkande etc. av hälsovådliga varor i vinningssyfte, kan gemenligen antagas, att den lägre graden av farlighet föreligger. Om varan är allmänfarlig blott under förutsättning, att den brukas på annat sätt än som motsvarar dess bestämmelse, så kan allmänfaran — även om man objektivt ville tala om en sådan, vilket merändels knappast vore befogat — likväl i allmänhet icke anses subjektivt täckt; skulle undantagsvis så vara förhållandet, bör straff inträda, såvitt handlingen icke är rättsenlig på grund av intressekollision. Det lärer därför icke vara nödvändigt eller lämpligt att såsom vissa främmande lagverk tillägga en klausul om att faran skall existera även under den förutsättning, att varan brukas i enlighet med sin bestämmelse. Producenten och importören straffas i och med att de inse (eller borde inse) sin verksamhet innebära allmän fara, vilket är förhållandet,
146 om de (såsom vanligen torde vara fallet) kunna utgå därifrån, att varan kommer att utbjudas åt allmänheten. Likgiltigt är, huruvida de stå i brottslig förbindelse med utbjuda ren och naturligen ävensä, huruvida denne, såsom inseende (eller börande inse) handlingens allmänfarlighet, blir straffbar.
C) Utspridande av smittosam djursjukdom; allmänförgiftning av djur; utspridande av växtsjukdom. Den svenska strafflagen tillhör dem, som i en straffbestämmelse med självständigt rekvisit kriminalisera utspridande av smittosam sjukdom bland djur (19: 17, 1 st.). Objektet begränsas, säsom i dessa fall merändels är förhållandet, till »kreatur»; sjukdomen betecknas såsom »smittsam och farlig». Konsummationen är given i och med utspridandet; sådant torde fä anses föreligga, redan därmed att sjukdomen överförts till ett djur (åtminstone såvida icke särskilda åtgärder vidtagits för att hindra smittan att gä vidare). Dessutom stadgas emellertid i en »blankettlag» (ib. 2 st.) straff för överträdelse av de föreskrifter, som givits »till förekommande eller hämmande av kreaturssjuka». Objektet begränsas således även här genom begreppet kreatur. Konsummationen är given i och med själva överträdelsen utan att, såsom förhållandet är enligt vissa lagar, fara in concreto behöver föreligga. Straffet är dock endast böter, försåvitt »sjuka ej kommer» av gärningen; i motsatt fall kan det stiga till ett års straffarbete eller tvä års fängelse och minimum är dä 50 riksdalers böter. Svenska strafflagen hör även till dem, vilka uppställa förgiftning av djur såsom allmänfaiiigt brott (medan flera andra på sin höjd omtala förgiftning av djur såsom kvalifikation av vänligskadegörelse). Objektet begränsas, liksom vid sjukdomsutspridande, till »kreatur». Handlingen bestämmes helt allmänt (»förgiftning av foder eller vad annat som helst»). Konsummationen är given,
148 i och med att »allmän fara» uppstått. Lagen innehåller här (i motsats till förhållandet vid utspridande av kreaturssjuka) kvali-' fikationer för de fall, att människa får svår kroppsskada eller ljuter döden. Utspridande av växtsjukdom såsom generell kriminalisation förekommer lika litet i den svenska strafflagen som i andra gällande lagar (utom i N. 154 samt i någon mån Belg. och R.; jfr. ov. sid. 79). För ett särskilt underlåtenhetsfall har emellertid en kriminalsanktion uppställts genom L. 20/e 1918 (om utrotande av berberisbusken ä viss mark). Enligt denna lag äger Konungen, pä framställning av hushållningssällskap och landsting, förordna, att inom visst område berberisbusken skall genom jordinnehavarens försorg inom viss utsatt tid utrotas å mark belägen på mindre än 200 meters avstånd från åker; uraktlåtenhet straffas med 10—200 kronors böter. Huruvida skada å grödan uppstått, inverkar icke konstitutivt. Utk. sammanför i 3 § ifrågavarande tre fall, utspridande av djursjukdom, allmänförgiftning av djur samt utspridande av växtsjukdom. Brottet är konsummerat, i och med att sjukdomen överförts eller förgiftningen (av foder etc.) verkställts, under förutsättning, att därmed följer fara för »förödelse» ä främmande egendom. Har sjukdom överförts utan dylik allmänfara, föreligger vanlig skadegörelse. Objektet bestämmes såsom »djur» resp. växt: kriminalisationen-skyddar sålunda även djur, som icke kunna ingå under uttrycket kreatur, om nämligen dylik handling innebär fara för förödelse å främmande egendom. Dessutom inträder en särskild kriminalisation för det fall, att faran visserligen icke hotar djur i främmande ägo, men djur, som äro föremål för rätt till ockupation genom jakt och fiske (6 §); härmed jfr. Ö. Fsl. §§ 439,440. Begås handlingen (överförande av sjukdom eller förgiftande av foder m. m.) av oaktsamhet, inträder, försåvitt allmänfara uppstått, straff enligt 15 §; straffet höjes, om förödelse sker och omständigheterna äro försvårande.
149 Förutom dessa stadganden uppställes en blankettbestämmelse (6 §), som straffbelägger brytandet mot föreskrifter till förekommande eller hämmande av smittosam sjukdom (icke blott, såsom redan nämnt, bland människor utan även) bland djur och växter. Liksom i det för närvarande i den svenska strafflagen innehållna fall (kreaturssjuka) förutsattes för straffs inträdande icke fara in concreto. enär konsummation äger rum i och med blotta överträdelsen.
D) Orsakande av fara genom fel i byggnad. Några lagar, t. ex. N., ställa orsakande av fara för byggnads sammanstörtande i paritet med orsakande av fara genom eldsvåda, järnvägsolycka e t c Utk. har icke upptagit denna tanke, då nämnda fall endast rent undantagsvis torde kunna i farlighet jämföras med eldsvåda och därmed jämnställda fall. Däremot har Utk., lika med bl. a. T., uppställt en straffbestämmelse (8 §) för den, som är ansvarig för att en byggnad uppföres på det felaktiga sätt, att fara uppstår för människoliv. Detta fall synes för allvarligt att böra stanna inom förseelsernas kategori och ej heller böra överlämnas endast åt speciallagstiftning. Ansvaret kan påvila antingen den, som leder eller utför byggnadsarbete, eller ock den, som levererat underhaltigt material; i båda fallen såväl då uppsåt som då oaktsamhet föreligger. Naturligen kunna båda bliva samtidigt ansvariga, om båda handla uppsåtligt. Men jämlikt de enligt allmän straffrätt gällande regler för culpa — tillämpade även i svensk rättspraxis — kan detsamma inträffa, om båda befinna sig i oaktsamhet (exempelvis då byggmästaren av slarv underlåtit vederbörlig prövning utav det levererade materialet). Enligt den i Allm. Utk. följda principen kan det samtidiga ansvaret föreligga, även om den ene befunnit sig i uppsåt, den andre i oaktsamhet.
E) Framkallande av brist på livsmedel eller väsentligt fördyrande därav. I anslutning till några gällande lagar — FL; N.; T.; It.*, Rum. — uppställer Utk. en straffbestämmelse för visst fall av uppsåtligt orsakande av brist på livsmedel eller väsentligt fördyrande därav (9 §). I avseende på den närmare formuleringen ansluter sig Utk. snarast till den italienska lagen, i det varje dylik gärning, som inneburit svek av mera utpräglat slag, kriminaliseras; dock, enligt Utk., med det förbehåll, att det skett i vinningssyfte. Den stundom förekommande inskränkning, att gärningen skall hava haft formen av avtalsbrott eller till och med av brytande utav med myndighet ingånget avtal, synes icke hava fullt tillräckliga skäl för sig. A andra sidan har icke medtagits det fall, att brist eller fördyrande åstadkommits genom skadegörelse. Än mindre medtagas fall av svikligt fördyrande av andra varor än livsmedel: ur allmänfarlighetens synpunkt måste de sistnämnda anses intaga en särställning.
F) Orsakande av hinder å kommunikationer eller ledningar. De särskilda bestämmelser, som härom innehållas i den allmänna strafflagens 19 kap., uppställas i fyra olika rekvisit (19 kap. 12 §, 13 §, 15 § 1 st., 15 § 2 st.). Det första fallet (19: 12) rör åstadkommande av »hinder eller uppehåll» i begagnande av i 11 § avsedd vattenbyggnad eller av järnvägs- eller spårvägsanläggning. Det andra fallet (19: 13) omfattar angrepp å elektriska ledningar för belysning, uppvärmning eller överföringav drivkraft eller å telegraf- eller telefoninrättning. Det tredje fallet (19: 15, 1 st.), vilket har formen av kvalificerad skadegörelse, omfattar, såvitt det hör hit, skada å allmän vattenledning eller gasledning eller å allmän brygga, bro, färja, väg, gata, farled eller flottled eller å stängsel eller märke, som till avvärjande av fara eller till varning därför är satt vid allmän väg, gata, farled eller annat sådant ställe. Det fjärde fallet (19: 15, 2 st.) innefattar tillstängande (utan skadegörelse) av allmän väg, gata, farled eller flottled ävensom förorsakande av fara för uppgrundning av segelled eller flottled genom utkastande av barlast eller annat. Genom jämförelse av dessa lagrum visar sig: att kommunikation som sådan i vissa fall, nämligen för vad angår viss vattenbyggnad samt järnväg och spårväg generellt straff skyddas, på så sätt att allt förorsakande av »väsentligt hinder eller uppehåll» i kommunikationens begagnande straffas (19: 12). Det gäller emellertid här genomgående den förut berörda inskränkningen (19: 11, 14), att inrättningen skall vara statens
153 eller a v K o n u n g e n i avseende p å straff skydd hava likställts med s t a t e n s . Vid å t e r s t å e n d e fall (väg, farled etc.) uppställes, såvitt de äro allmänna, för skadegörelse, en straff skala, n å g o t s t r ä n g a r e ä n vid vanlig skadegörelse; dessutom bötesstraff vid tillstängande m . m. (19: 15); a t t ledning p å s a m m a sätt erhållit generellt straffskydd i vissa fall: telegraf- eller telefoninrättning samt elektrisk ledning för belysning, u p p v ä r m n i n g eller överföring av drivkraft. Straff skyddet o m f a t t a r all skadegörelse och allt förorsakande (med eller u t a n skadegörelse) a v hinder eller storing ävensom varje åtgärd, varig e n o m fara u p p s t å r för m ä n n i s k o r eller egendom. S a m m a förbehåll gäller emellertid ä v e n här enligt svensk rätt, a t t i n r ä t t n i n g e n skall v a r a s t a t e n s eller av K o n u n g e n d ä r m e d likställd. — A n d r a l e d n i n g a r h a v a d ä r e m o t icke i a n n a n m å n erhållit särskilt straffskydd, ä n a t t vatten- och g a s l e d n i n g a r m e d t a g i t s i 19: 15 bland objekten för kvalificerad skadegörelse; för övriga fall finnes endast den vanliga skadegörelsebestämmelsen (19: 20). U t k . uppställer såsom objekt vid ifrågavarande institut 1) allmän postförbindelse, spårväg och järnväg. V a d å t e r beträffar hinder å trafiken i övrigt — å allmän v ä g (incl. gata), farled, flottled — h a r ansetts, a t t dylik g ä r n i n g (där det således icke gäller postförbindelse) endast i det fall bör h ä r m e d t a g a s , a t t den framkallar fara för människoliv (10 §, sista st.). D ä r så icke är förhållandet, torde g ä r n i n g e n (såvitt den icke innefattar vanlig skadegörelse eller a n n a t brott) böra kriminaliseras såsom förseelse; 2) allmän gas-, vatten- eller kloakledning. H i n d r a n d e av s å d a n a i n r ä t t n i n g a r s funktion t o r d e böra kriminaliseras u t a n avseende p å huruvida det å s t a d k o m m i t s g e n o m skadegörelse eller p å a n n a t sätt. A t t kloakledning medtagits, synes å t m i n s t o n e m e d hänsyn till stora städer helt naturligt, lät vara, a t t olägenheterna av h i n d r a n d e t k a n s k e icke bliva fullt så stora som vid h i n d r a n d e t av en v a t t e n l e d n i n g s funktion;
154 3) allmän telegraf- och telefonanläggning ävensom allmän anläggning för framställande eller överförande av elektrisk eller annan energi.
Alla dessa anläggningar, om de äro allmänna, hava eller kunna lätt få den samhälleliga betydelse, att de böra i strå ff rättsligt avseende stå på samma plan. Ä andra sidan synes här, liksom vid 1) och 2), icke nödigt att uppställa en särskild straffbestämmelse för sådan skadegörelse, som icke medfört hinder eller storing av begagnandet; dessa fall torde tillräckligt ses till godo genom det vanliga skadegörelseinstitutet. Kvalifikationer uppställas, inom hela institutet, för de fall, att gärningen framkallat allmän nöd (t. ex. vattenbrist, genom åtgärd med vattenledning) eller allmän fara för människoliv (11 §). Försöket straffas, dock med fakultativ straffrihet (12 §). I likhet med T. och några bland strafflagsförslagen straffar Utk. även orsakande av fara för hinder (13 §). Detta gäller, liksom i det förut behandlade likartade fallet (5 §), både då inkulpaten insett och då han bort inse faran, och inskränkes, liksom i nämnda fall, till vissa uppsåtliga handlingar med utpräglad farlighet. Särskilt nämnas uppsåtlig skadegörelse, borttagande av tecken och uppsättande av falskt tecken; ävenså uppsåtlig underlåtenhet av särskild plikt. Enligt gällande svensk lag blir uppsättande av falskt tecken straffbart, om det gäller sjötecken och sker i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande (19: 10): i fråga om vattenbyggnad, järnväg eller spårväg faller det under 11 §, om det innebär åtgärd, varigenom den där omtalade fara kan uppkomma, och under 12 §, om det leder till hinder eller uppehåll. Beträffande väg, farled etc. talas i 15 § om skada å märke, som på sådant ställe satts såsom varningstecken, men icke om uppsättande av falskt märke. Även om emellertid förstöring av verkligt varningstecken ur synpunkten av fara för människor e t c väger betydligt tyngre än uppsättande av ett falskt, kan ur synpunkten av trafikhinder sistnämnda handling vara ganska effektiv och synes böra i detta
i
155 sammanhang medtagas: detsamma torde även böra gälla andra rättsstridiga, med nu nämnda handlingar likartade åtgärder. — Inom hela området av 13 § (fara för hinder) har fakultativ straf frihet medgivits, där omständigheterna äro mildrande och ingen storing inträffade.
1 L
G) Gemensamma kvalifikationsbestämmelser. Såsom framgår av den komparativa översikten hava vid mordbrandsinstitutet ett betydligt antal kvalifikationer uppställts i olika lagar. I allmänhet hava dessa med det omfång straff skalorna erhållit i Utk., icke ansetts erforderliga. Men i betraktande därav, att Allm. Utk, i fråga om brottskonkurrens infört absorptionsprincip, hava dock tvänne kvalifikationer uppställts, gemensamma för flere bland brottsrekvisiten (1, 3, 5, 6 och 10 §§), nämligen dels den i nuvarande svensk rätt vid mordbrand förekommande, att gärningen varit förbunden med våld, dels den i flere lagar, t. ex. D. och T., jämväl vid mordbrand förekommande, att brottet till sitt syfte varit kombinerat med annat svårt brott (jfr Spec. Utk. I, 2 §, om en dylik kvalifikation vid uppsåtligt dödande). I övrigt hava, såsom av det föregående framgår, vid flere av rekvisiten såväl farans som skadans beskaffenhet använts såsom grund till straffets höjande.
Bilaga 1 till Andra
Avd.
Gällande lagar. I. Uppsåtlig Eldskadegörelse. 19 kap. 1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, där människor bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest vistas, eller å något, varifrån elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas k a n ; dömes, för mordbrand, till straffarbete från och med sex till och med tio år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet nedsättas till fyra år, samt, om ej någon å stället förevar och för fara blottställdes, till två år. Fick någon, som förevar, av branden svår kroppsskada; varde mordbrännaren dömd till straffarbete på livstid eller från och med åtta till och med tio år. Pick den, som forevar, av branden döden; dömes mordbrännaren till straffarbete på livstid. 2 §. Förövar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller å hus, byggnad eller fartyg, där mycket folk är, som för fara blottställes, eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe, där många sammanbo, eller gör mordbrännaren våld å någon för att elden åsätta eller dess släckning hindra;
då skall till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år dömas. Har någon uppsåtligen satt eld å kyrka eller å Konungens slott, fäste, fartyg, förråds- eller tyghus eller annan sådan statens tillhörighet eller å annans kruthus eller byggnad för upplag av andra sprängämnen eller av eldfarliga oljor: varde, ändå att det ej skedde å tid, dä vanligt eller veterligt var, att människor å stället vistades, dömd för mordbrand efter ty i denna § sagt är; dock må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet till fyra år nedsättas. Sätter man uppsåtligen eld ä något, varifrån elden till sådan egendom, som i 2 mom. omförmäles, lätteligen spridas kan; vare ock lag, som där stadgas. 3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, fartyg, skog, torvmosse, växande eller skuren gröda, sades-, hö- eller halmstack, ved-, kol-, timmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så avlägset låg, att vån ej var, att elden därifrån kunde spridas till människors boningar eller vistelserum, eller till sådan egendom, som i 2 § 2 mom. omförmäles; dömes till straffarbete från och med två till
158 och med sex ar. Var ringa egendom i där eld är åsätt, men varder släckt, infara, och skedde ej synnerlig skada; nan den sig utbrett och skada gjort: då må tiden för straffarbetet till tvä dock må, om gärningsmannen, av egen månader nedsättas. Fick någon, som drift, själv eller genom tillkallad hjälp, förevar, av branden svår kroppsskada eller släckningen åstadkommit, straffet, efter död: varde gärningsmannen dömd till omständigheterna, nedsättas under vad straffarbete från och med fyra till och i eljest a gärningen följa bort. med åtta år. Visste gärningsmannen, att ä ställe, 34 kap. § 1. Hvar som uppsåtligen -^1 som nu sagt är, någon förevar och för sätter i brand hus, byggnad, fartyg eller fara blottställdes; vare lag, som för varje annat, som tjenar menniskor till boning, fall i 1 § sägs. eller der menniskor å tid, då gerningen 4 §. Sätter någon eld å sin egen- begås, pläga uppehålla sig eller der hodom, i uppsåt art bedraga försäkringsgi- nom veterligen någon finnes, straffes för vare, eller i annan sådan sviklig avsikt: mordbrand med tukthus från och med två dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år samt förlust af medmånader till och med fyra år. Fick nåborgerligt förtroende. gon, som förevar, av branden svär kroppsFörsök är straffbart. skada eller död: varde gärningsmannen Var det i brand satta gerningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra sjelf tillhörigt, och innebar antändningen till och med åtta ar. ej fara för annans lif, helsa eller egenVar genom den eld annans boning, dom: ege straff efter denna § icke rum. vistelserum eller egendom i fara satt, § 2. Sätter någon uppsåtligen i brand eller visste gärningsmannen, att någon kyrka, fäste, kronans förrådsrum eller tygå stället förevar och för fara blottställ- hus, allmänt arkiv eller byggnad, der emd e s ; vare lag, som för varje fall i 1, betsrum finnes eller der offentlig samling 2 eller 3 § skils; dock må straffet ej af böcker, handskrifter, vetenskapliga fösättas lägre än till straffarbete i sex remål eller alster af konst eller slöjd förmånader. varas: straffes med tukthus från och med 5 §. Har någon gjort försök till fyra till och med tolf år samt förlust af brott, som förut sagt är, och blev endast medborgerligt förtroende. genom omständigheter, som voro av gärFörsök är straffbart. ningsmannens vilja oberoende, brottets § 3. Har i fall, som i 1 eller 2 § fullbordan förhindrad; vare straffet för namnes, förbrytaren undanskaffat släckdet fall. som i 1 sägs, straffarbete frän ningsredskap för att hindra eller försvara och med ett till och med sex år: för det eldens släckning, eller föröfvades brottet fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete när uppror, fiendes åträngande, allmän från och med två till och med åtta är: farsot eller annan dylik fara var för hanoch för de fall, som i 3 och 4 §§ nämnda den; straffes den skyldige med tukthus äro, straffarbete i högst, två år eller från och med sex till och med tolf ar fängelse i högst sex månader, men, där eller på lifstid; varde ock dömd förlustig brottet, om det fullbordat blivit, skolat medborgerligt förtroende. straffas efter 1 eller 2 §, straffarbete, § 4. Sätter någon uppsåtligen i brand efter ty för försök till brott, varom i hus, byggnad eller fartyg i andra fall, dessa §§ sägs, här ovan bestämt blivit. än i 1 och 2 §§ nämnas, eller växande, Efter ty nu sagt är skall ock dömas, skuren eller upptagen gröda, hö- eller
159 halmstack, skog eller torfmosse, eller upp- I eller paa anden maade soger at, hindre lag af redskap, ved. kol, timmer, bräder J dens forebyggelse eller bekja3inpelse, eller eller andra förrad, eller af varor, eller i som medvirker hertil. annat dylikt; straffes för mordbrand med § 150. Medfsengsel indtil 6 aar straftukthus i högst åtta år och förlust af I fes den, som fremkalder saadan fare som medborgerligt förtroende, eller, der om- i § 148 naavnt ved at undlade at udfore ständigheterna äro synnerligen mildrande, nogen ham paahvilende sandig pligt, ved med fängelse ej under lyra månader. retsstridig at odelajgge, borttage eller Försök är straffbart. I beskadige nogen gjenstand eller noget Var det i brand satta gerningsman- til veiledning anbragt tegn, ved at give nen sjelf tillhörigt, och innebar antänd eller anbringe noget falsk tegn, ved at ningen ej uppenbar fara för annans lif anbringe nogen hindring i skibsfarvand, eller helsa. eller för föremål, som i 1 ved at forstyrre den sikre drift af en ved eller 2 § namnes, eller för annan till- i lokomotiv eller anden mekanisk kraft drehörig egendom, som i 1 mom. af denna vet jernbane eller ved at medvirke til § sägs; ege straff efter denna § icke rum. nogen saadan adfyerd. Voldes derved § 6. Hvar som, i afsigt att föröfva saadan ulykke som i § 148 naevnt, anmordbrand eller sprängning, som i 5 § vendes famgsel indtil 12 aar. omförmäles, sammanför antändnings- eller 159. Den som, i hensigt at bevirke sprängämnen, dömes för sådan förbere- 1 eller medvirke til en i § 148, 152, 2det delse till tukthus i högst fyra är och led, 153, lste, 2det og 3dje led. eller förlust af medborgerligt förtroende, eller | 154 omhandlet forbrydelse eller art af till fängelse. forbrydelser, indgaar förbund med nogen, § 17. Har någon genom uppsåtlig straffes med famgsel indtil 10 aar. handling, som ofvan i detta kap. namnes, 162. E r nogen i dette kapitel omtillskyndat annan död eller svår kropps- handlet forbrydelse forovet under udovelskada: gälle hvad i 'i i> 21 kap. sägs. sen af en noeringsvei, kan den skyldige fradommes retten til at fortsaette denne. N. ij 148. Den, som forvolder ildebrand, sammenstyrtning, sprängning, oversvom§ 280. Ssetter Nogen lid paa Huus D melse, sjoskade eller jernbaneulykke, hvoreller Skib, enten det er hans eget eller ved tab af menneskeliv eller udstrakt odeen Andens, under saadanne Omstamdiglaeggelse af fremmed eiendom let kan heder at han maatte indse, at Andres Liv foraarsages, eller som medvirker hertil, derved udsattes for aabenbar Fare, eller straffes med famgsel fra 2 aar indtil paa det sker for at befordre Opror, Plyndring livstid, men ikke under 5 aar, saafremt eller anden saadan Forstyrrelse af Samnogen paa grund af forbrydelsen omkomfundsordenen eller for at forvolde en udmer eller faar betydelig skade paa legeme strakt 0dela3ggelse, straffes den Skyldige eller helbred. med Tugthuusarbeide ikke under 8 Aar; Forsog kan straffes lige med fulddog kan Straffen, hvis Nogen ved Ildebyrdet forbrydelse. branden omkommer, stige til Livsstraf. § 149. Med famgsel i mindst 1 aar £ 2 8 1 . Syetter Nogen eliers lid paa straffes den, som under saadan ulykke anden Viands Hus eller Skib, anses han som i § 148 omhandlet eller vidende om, med Strafarbeide fra 2 til 12 Aar. at en saadan truer, ved odelseggelse, Eige Straf er den undergiven, som beskadigelse eller fjemelse af redskaber for at besvige Brandforsikkringen eller i
1G0 anden retsstridig Hensigt saetter lid paa l:o met gevangenisstraf van ten hoogeget Huus eller Skib eller paa anden ste twaalf jaren, indien daarvan gerneen Mands Huus eller Skib efter dennes Be- gevaar voor goederen te duchten i s : gjgering eller med hans Samtykke; dog 2:o met gevangenisstraf van ten hoogkan Straffen i disse Tilfyelde under forste vijftien jaren, indien daarvan levensmildende Omstamdigheder, navnlig hvor gevaar voor een änder te duchten i s ; Huuset er afsides beliggende og ikke be3:o met levenslange gevangenisstraf boet af Andre, nedstettes til Strafarbeide of tijdelijke van ten hoogste twintig jaren. i 1 Aar. indien daarvan levensgevaar voor een änder te duchten is en het feit iemands Til Huus bliver at henfore ikke blot de dood ten gevolge heeft. ganske eller tildeels beboede eller til Beboelse indrettede Bygninger med de der159. Hij die opzettelijk bij of in het til horende Udhuuse, men ogsaa Kirker, vooruitzicht van brand bluschgereedschapMöller, Fabriker, Magasinbygninger og pen of bluschmiddelen wederrechtelijk alle andre Bygninger, som med dem kunne verbergt of onbruikbaar maakt, of op sfettes i Klasse. eenige wijze de blussching van brand § 282. E r det paa Skov, Torvemose, verhindert of beleinmert, wordt gestraft Hede eller Äger, paa Tömmer- eller Brsen- met gevangenisstraf van ten hoogste zes deforraad, Korn- eller Hostakke, paa Hyt- jaren. ter eller Skure. eller andre lignende Gjen176. Bij veroordeeling -\vegens eenig stande. at Ildspaasaattelsen har fundet in dezen titel omschreven misdrijf, kan Sted, ansees den Skyldige med Strafar- de schuldige worden ontzet van de uitoebeide indtil 8 Aar, dog at Straffen, hvis fening van het beroep waarin hij het Gjenstanden er af sser ringe Betydenhed misdrijf begaan heeft. og iovrigt under formildende Omsteendigheder, kan nedsaittes til Famgsel paa 306. Wegen Brandstiftung wird mit T . Vand og Bröd, ikke under 2 Gange 5 I Zuchthaus bestraft, wer vorsätzlich in Dage. Brand setzt: 1. ein zu gottesdienstlichen VersammH a r lldspaaspettelsen fundet Sted under saadanne Omsteendigheder, at Gjer- lungen bestimmtes Gebäude, ningsmanden maatte indse, at Andres Liv 2. ein Gebäude, ein Schiff oder eine derved udsattes for aabenbar Fare, eller Hutte, welche zur Wohnung von Menschen er den skeet for at forvolde saadan U- dienen, oder lykke eller Odeleeggelse, som i § 280 3. eine Päumlichkeit, welche zeitomhandlet, kommer Straffebestemmelsen weise zum Aufenthalt von Menschen dient, i samme Paragraph til Anvendelse. und zwar zu einer Zeit, während welcher § 283. De i §§ 280—282 omhand- Menschen in derselben sich aufzuhalten lede Forbrydelser ansees som fuldbyrdede, pflegen. 307. Die Brandstiftung (§ 306) wird saasnart der er opstaaet lid i den Gjenmit Zuchthaus nicht unter zehn Jahren stand, hvis Antamdelse udgjor Forbryoder mit lebenslänglichem Zuchthaus bedelsen, uden Hensyn til om den har grebet straft, wenn mere eller mindre om sig. 1. der Brand den Tod eines Menschen dadureh verursacht hat, dass dieser zur H. 157. Hij die opzettelijk brand sticht, eene ontploffing teweegbrengt of eene Zeit der Tat in einer der in Brand geoverstrooming veroorzaakt, wordt gestraft: I setzten Räumlichkeiten sich befand.
161 § 167. Die Strafe ist nach folgendem 2. die Brandstiftung in der Absicht begången worden ist, um unter Begiinstigung Unterschiede auszumessen: a) Wenn das Feuer ausgebrochen und derselben Mord oder Raub zu begehen dadureh ein Mensch, da es von dem oder einen Aufruhr zu erregen, oder 3. der Brandstifter, um das Löschen Brandleger vorhergesehen werden konnte, des Feuers zu verhindern oder zu er- ! getötet wird; oder wenn der Brand durch schweren, Löschgerätschaften entfernt i besondere auf Verheerungen gerichtete Zusammenrottung bewirkt worden, ist die oder unbrauchbar gemacht hat. Strafe der Tod; 308. Wegen Brandstiftung wird mit b) wenn der Täter mehr als einmal, Zuchthaus bis zu zehn J a h r e n bestraft, sei es an dem näinlichen oder an verwer vorsätzlich Gebäude, Schiffe, Hiitten, Bergwerke, Magazine, Warenvorräte, wel- schiedenen Gegenständen, Brand gelegt, che auf dazu bestimmten öffentlichen und das Feuer auch nur einmal wirklich Plätzen lagern, V7orräte von landwirtschaft- i ausgebrochen ist; oder lichen Erzeugnissen oder von Bau- oder c) wenn das Feuer ausgebrochen, und Brennmaterialien, Friichte auf dem Felde, \ ein fur den Verungluckten erheblicher Waldungen oder Torfmoore in Brand setzt, Schade entstanden ist: wie auch venn diese Gegenstände entweder fremcl) wenn der Täter die Brandlegung des Eigentum sind, oder zwar dem Brand- j mehr als einmal, jedoch jedesmal ohne Erstifter eigentumlich gehören, jedoch ihrer S folg unternommen hat, soil er lebenslang Beschaffenheit und Lage nach geeignet mit schwerem Kerker bestraft werden; sind, das Feuer einer der im § 306 Nr. ej wenn das Feuer ausgebrochen, je1 bis 3 bezeichneten Räumlichkeiten oder doch mit keinem der bisher angefuhrten einem der vorstehend bezeichneten frem- Umstände begleitet ist, soil auf schweren den Gegenstände mitzuteilen. Kerker von zehn bis zwanzig Jahren erSind mildernde Umstände vorhanden, kannt werden; f) wenn das Feuer zwar nicht ausso tritt Gefängnisstrafe nicht unter sechs gebrochen, aber zur Nachtzeit, oder an Monaten ein. einem solchen Örte, wo es bei dem Aus310. Hat der Täter den Brand, bebrechen sich leicht hatte verbreiten könvor derselbe entdeckt und ein weiterer als der durch die blosse Inbrandsetznng nen, oder unter solchen Umständen, wobei bewirkte Schacle entstanden war, wieder zugleich menschliches Leben augenschein licher Gefahr ausgesetzt war, angelegt gelöscht, so tritt Straflosigkeit ein. 325. Neben der nach den Vorschrif- worden, soil der Täter mit schwerem ten der §§ 30G bis 308, 311 bis 313, Kerker von funf bis zehn J a h r e n bestraft werden; 315, 321 bis 324 erkannten Zuchthausg) ist die Tat bei Tag und ohne bestrafe känn auf Zulässigkeit vou Polizeisondere Gef ährlichkeit unternommen woraufsicht erkannt werden. den, und das gelegte Feuer, ohne aus§ 160. Das Verbrechen der Brandle- zubrechen, erloschen, oder wenn ausgegung begeht derjenige, der eine Handlung brochen, ohne Schaden gelöscht worden, unternimmt, aus welcher nach seinem so hat der Täter schwere Kerkerstrafe zwischen einem und fiinf J a h r e n verwirkt. Anschiage an fremdem Eigentume eine § 1G8. W e n n bei einem gelegten Feuersbrunst entstehen soil, wenn gleich das Feuer nicht ausgebrochen ist oder Brände der Täter selbst aus R,eue und noch zur rechten Zeit sich so verwendet keinen Schaden verursacht hat.
1G2 hat, dass aller Schade verhutet worden | cause un prejudice quelconque a autrui, ist, soil er mit aller Strafe verschont | sera puni des travaux forces ä temps. werden. Sera puni de la méme peine celui qui § 169. W e r durch die, aus was im- aura mis le feu sur l'ordre du propriémer fur einer bösen Absicht unternom- ! taire. mene Anstechung seines Eigentumes, Quiconque aura volontairement mis le auch fremdes Eigentum der Feuersgefahr feu, soit ä des pailles ou récoltes en tas aussetzt, wird ebenfalls der Brandlegung ou en meules, soit ä des bois disposes schuldig und nach der in dem § 167 been tas ou en stores, soit ä des voitures stimmten Ausmessung zu bestrafen sein. ou wagons charges ou non charges de § 170. W e r sein Eigentum in Brand marchandises, ou autres objets mobiliers steckt ohne dass dabei fremdes Eigentum ne faisant point partie d'un convoi conteGefahr läuft, von dem Feuer ergriffen zu ! nant des personnes, si ces objets ne lui werden, ist zwar nicht der Brandlegung. : appartiennent pas. sera puni des travaux wohl aber des Betruges schuldig, inso- forces ä temps. fern er dadureh Rechte eines Dritten zu Celui qui, en m ettan t ou en faisant verkiirzen oder jemanden Verdacht zuzumettre le feu a r u n des objets énumérés ziehen sucht. dans le paragraphe precedent, et ä luiméme appartenant. aura volontairement 434. Quiconque aura volontairement i cause un prejudice quelconque ä autrui, mis le feu ä des edifices, navires, ba- j sera puni de la reclusion. teaux, magasins, chantiers, quand ils sont Sera puni de la méme peine celui qui habités ou servent ä l'habitation, et généaura mis le feu sur l'ordre du propriétaire. ralement aux lieux habités ou servant ä Celui qui aura communique l'incendie l'habitation, qu'ils appartiennent ou n'apä l'un des objets énumérés dans les precepartiennent pas a l'auteur du crime, sera dents paragraphes. en mettant volontairepuni de mort. ment le feu ä des objets quelconques appartenant soit k lui, soit ä autrui, et Sera puni de la méme peine quiconque aura volontairement mis le feu, soit places de maniére a communiquer ledit å des voitures ou wagons contenant des incendie, sera puni de la méme peine que personnes, soit ä des voitures ou wa- s'il avait directement mis le feu k Tun gons ne contenant pas des personnes, desdits objets. mais faisant partie d'un convoi qui en Dans tous les cas, si l'incendie a contient. occasionné la mort d'une ou de plusieurs Quiconque aura volontairement mis le personnes se trouvant dans les lieux infeu ä des edifices, navires, bateaux, macendiés au moment ou il a éclaté, la peine gasins, chantiers, lorsqu'ils ne sont ni sera la mort. habités, ni servant ä l'habitation, ou ä 437. Quiconque, volontairement, aura des förets, bois taillis ou récoltes sur détruit ou renversé, par quelque moyen pied, lorsque ces objets ne lui appartien- que ce soit, en tout ou en partie, des nent pas, sera puni de la peine des traedifices, des ponts, digues ou chaussées vaux forces ä pei'petuite. ou autres constructions qu'il savait apCelui qui, en mettaut ou en faisant partenir ä autrui, ou cause l'explosion mettre le feu a l'un des objets énumérés d'une machine a vapeur, sera puni de la dans le paragraphe precedent et ä lui- reclusion, et d"une amende qui ne pourra excéder le quart des restitutions et inmerne appartenant, aura volontairement
163 demnités, ni étre au-dessous de 100 francs. S'il y a eu homicide ou blessures, le coupable sera dans le premier cas puni de mort et dans le second puni de la peine des travaux forces k temps.
une intention méchante ou frauduleuse, les peines seront: Dans le premier cas prévu par le present article, un emprisonnement de six mois ä trois ans et une amende de cinquante francs ä cinq cents francs. Dans le second cas, un einprisonne510. Seront punis des travaux for- ment de trois mois k deux ans et une ces de quinze ans ä vingt ans, ceux qui amende de vingt-six francs ä deus cents auront mis le feu: j francs. A des edifices, navires, bateaux, ma513. Lorsque le feu aura été mis pengasins, chantiers ou tous autres lieux dant la nuit, les peines portées aux a r t i d e s quelconques servant ä l'habitation et con510, 511 et 512 seront remplacées: tenant une ou plusieurs personnes au moLes travaux forces de quinze ans ä ment de l'incendie; vingt ans, par les travaux forces k perA des edifices servant ä des reunions pétuité; de citoyens, pendant le temps de ces Les travaux forces de dix ans ä quinze reunions; ans par les travaux forces de quinze ans A tons lieux. méme inhabités, si, ä vingt ans; d'apres les circonstances, 1'auteur a du La reclusion, par les travaux forces présumer qu'il s'y trouvait une ou plu- J de dix ä quinze ans; sieurs personnes au moment du crime. L'emprisonnement, et 1'amende portés au paragraphe 2 de 1'article 5 1 1 . par la 511. Seront, punis des travaux forces de dix ans ä quinze ans, ceux qui K reclusion. auront mis le feu soit aux objets désigL'eniprisoimement et 1'amende portés nés ä 1'art. 510. mais hors les cas pré- au paragraphe 3 de 1'art. 5 1 2 : vus par cet article, soit ä des förets, bois. Dans le premier cas de ce paragraphe, taillis ou récoltes sur pied. i par un emprisonnement d'un an ä quatre Toutefois, si ces objets appartiennent j ans et une amende de cent francs ä mille exclusivement ä ceux qui les ont incen- : francs; Dans le second cas, par un emprisondiés et que le feu ait été mis dans une intention méchante ou frauduleuse, les nement de six mois ä trois ans et une coupables seront punis d'un einprisonne- amende de cinquante francs ä cinq cents ment d'un an ä cinq ans et d'une amende francs. de deux cents francs ä mille francs. 514. Lorsque l'incendie emporte la 512. Seront punis de la reclusion peine d'emprisonnement, la tentative d'inceux qui auront mis le feu ä des récol- cendie sera punie d'un emprisonnement tes coupées ou ä des bois abbattus et mis de deux mois ä deux ans et d'une amende de vingt-six francs ä deux cents francs. en tas ou en stores. 515. Dans les cas prévus par les Si les bois abbattus n'ont pas été réartides precedents, le coupable condamné unis, la peine sera un emprisonnement d'un an ä cinq ans et une amende de k l'emprisonnement pourra, de plus. étre condamné k 1'interdiction. conformément cinquante francs ä cinq cents francs. k 1'article 33, et étre place sous la surSi ces récoltes ou ces bois appartiennent exclusivement ä ceux qui les ont veillance spéciale de la police pendant incendiés et que le feu ait été mis dans deux ans au moins et cinq ans au plus.
104 516. Celui qui, dans l'intention de | scopo di pubblica utilitä o all' esercizio commettre l'un des faits prévus aux ar- | di un culto, ovvero a opifizii industriali, t i d e s 510, 511 et 512, aura mis le feu a depositi di merci o a sorgenti o depoä des objets quelconques, places de ma- siti di materie infiammabili o esplosive, niére ä le communiquer ä la chose qu'il a cantieri, a veicoli di strade ferrate, a voulait détruire, sera puni comme s'il cave, a miniere o a foreste. avait directement mis ou tenté de mettre 305. Quando alcuno dei fatti prevele feu ä cette derniére chose. duti negli articoli precedenti sia commesso su opere, edifizii o depositi mili517. Lorsque le feu se sera comtari, arsenali, opifizii o navi dello Stato, munique de l'objet que le coupable voulait bruler ä un autre objet dont la de- la reclusione é da sette a quindici anni. 304. Chiunque appicca il fuoco a struction emporte une peine plus forte, cette derniére peine sera prononcée, si navi o edifizii natanti di qualsiasi genere, ovvero ne cagiona la sommersione o il les deux choses étaient placées de maniére que l'incendie a du nécessairement naufragio, é punito con la reclusione da tre a dieci anni. se communiquer de 1'une ä 1'autre. 307. Chiunque, per impedire la estin518. Lorsque l'incendie a causé des zione di un incendio o le opere di difesa blessures ä une ou plusieurs personnes contro un'inondazione, una sommersione qui, ä la connaissance de l'auteur, se od un naufragio, sottrae, occulta o rende trouvaient dans les lieux incendiés au moment du crime ou du délit, le coupable inservibili inateriali, apparecchi o altri mezzi destinati all'estinzione o alla difesa, sera condamné comme si ces blessures avaient été faites avec premeditation, et [ é punito con la reclusione da uno a cinla peine que la loi y attache sera appli- ; que anni. quée au coupable si cette peine est plus 308. Le disposizioni degli articoli forte que celle qu'il a encourue ä raison I dal 300 al 305 si applicano anche a code l'incendie. lui che, commettendo su edifizii o cose di sua proprietä alcuno dei fatti preveDans le cas contraire, cette derduti negli articoli medesimi, danneggia o niére peine sera élevée de deux ans auespone a pericolo persone, o cose altrui dessus du maximum, si elle consiste della specie indicata nei detti articoli. dans la reclusion ou les travaux forces a temps. Se il fatto sia diretto al fine preveSi le fait a causé la mort. la peine duto nell' art. 414, la pena é aumensera la mort. tata da un sesto ad un terzo. 309. Quando alcuno dei fatti preveduti negli articoli precedenti abbia proIt. 300. Chiunque appicca il fuoco a dotto pericolo per la vita delle persone, un edifizio o a costruzioni di qualsiasi la pena in essi stabilita é aumentata natura, a prodotti del suolo non ancora della meta. staccati ovvero ad ammassi o depositi di 310. Nei casi preveduti negli artimaterie combustibili, é punito con la coli precedenti, se la cosa sia di lieve reclusione da tre a sette anni. entitä e non sia stata esposta a danno alcun'altra cosa o a pericolo alcuna perLa reclusione é da cinque a dieci sona, invece delle disposizioni contenute anni, se il fuoco sia appiccato a edifizii destinati all' abitazione ovvero a edifizii negli stessi articoli si applicano quelle dell'articolo 424. pubblici o destinati a uso pubblico, a
165 327. Salvo quanto é disposto negli articoli 366, numero 4° e 373, se da alcuno dei fatti preveduti negli articoli dal 300 al 306, 308, 312, 3 1 3 , e dal 315 al 321 e 325 derivi la morte od una lesione personale di alcuno, le pene ivi stabilite sono raddoppiate se derivi la morte, e sono aumentate da un terzo alia meta se derivi lesione personale; ma la reclusione non puö essere inferiore, nei primo caso, ai cinque anni, e, nei secondo caso, a i tre mesi. Se dal fatto derivi la morte di piii persone o anche la morte di una sola e la lesione di una o pin, la reclusione non puö essere inferiore ai dieci anni; e ove sia giä superiore a questa durata, puö estendersi sino al massimo legale. Se derivi lesione personale di piu persone, la reclusione non puo essere inferiore a sei mesi; e, ove la reclusione sia giä superiore ai cinque anni, puö estendersi a quindici anni. 328. Quando alcuno dei delitti preveduti nei primi due capi del presente titolo sia coinmesso di notte, ovvero in tempo di comune pericolo, di calamitå o commozioni pubbliche, la pena é aumentata di un terzo. 329. Quando alcuno dei delitti preveduti nei presente titolo sia commesso da persona incaricata dei servizii, dei lavori o della custodia dei materiali in esso indicati, le pene ivi stabilite sono aumentate da un sesto ad un terzo. 330. Quando nei delitti preveduti nei due primi capi del presente titolo il pericolo derivato dal fatto sia assai tenue, ovvero se il colpevole siasi adoperato efficacemente a impedirne o a limitarne le conseguenze, la pena puö essere climinuita da uno a due terzi.
II. Uppsåtligt orsakande av explosion. 19 kap. 6 §. Var som uppsåtligen S . medelst krut eller annat sprängämne kommer förödelse åstad å annans boning eller vistelserum, eller å hus, byggnad, fartyg, bro eller dylikt, som annan tillhoror, straffes: 1. om det var annans boning eller vistelserum eller sådan egendom, som i 2 § 2 mom. omförmäles, såsom för mordbrand, efter ty för varje fall i 1 § eller 2 § 1 eller eller 2 mom. skils; och 2. i andra fall såsom för brott, varom i 3 § sägs, efter ty i samma § stadgat är. Har någon gjort försök till brott, som i denna § sagt är, och blev endast, genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare lag, som i 5 § om försök till brott efter 1, 2 eller 3 § stadgat finnes. 21 §. Har någon, i uppsåt att annan till liv eller hälsa skada eller att förstöra eller skada annans egendom eller med vetskap om annans uppsåt till sådant brott för att honom därvid tillhandagä, tillverkat, anskaffat eller förvarat sprängämne; varde dömd till straffarbete i högst två år eller fängelse. Varder medelst sprängämnet brott, som därmed åsyftat var, begånget, eller göres försök till sådant brott i fall, där försöket är i lagen med straff belagt, och skall ej gärningen straffas efter ty i 6 § stadgas; gånge vid straffets bestämmande, som i 4 kap. 3 § sägs. Har den, som tillverkat, anskaffat eller förvarat sprängämne för ändamål, söm nu är sagt, av egen drift förstört sprängämnet eller eljest gjort det obrukbart, vare från straff fri. 34 kap. § 5. Hvar, som uppsåtligen F l med krut eller annat sprängämne skadar
166 eller försöker skada sådan egendom, som i 1. 2 eller 4 § namnes, skall anses lika som hade han satt eller försökt sätta den egendom i brand. Jfr. §§ 6, 17 (ovan under I).
habitations, digues, chaussées, navires, bateaux, véhicules de toutes sortes. magasins ou chantiers, ou leurs dépendances, ponts, voies publiques ou privées et généralement tous objets mobiliers ou im! mobiliers de quelque nature qu'ils soient. Le depot, dans une intention criminelle, §§ 148—150, 159, 162. Se ovan sur une voie publique ou privée, d'un under I. engin exj)losif sera assimilé k la tenta§ 160. Den, som offentlig giver eller tive du meurtre prémédité. tilbyder veiledning i brug af sprsengstoffe Les personnes coupables des crimes eller gift til forovelse af forbrydelser, eller som truer med eller offentlig op- mentionnés dans le present article seront, exemptes de peine si, avant la consommamuntrer til at forove forbrydelser ved tion de ces crimes et avant toutes pourhjadp af disse midler, eller som medvirker til nogen saadan forbrydelse, straffes suites, elles en ont, donné connaissance et révélé les auteurs aux autorités conmed fgengsel indtil 10 aar. stituées, ou si, méme apres les poursui§ 1 6 1 . Den, som. i hensigt derved at tes commencées, elles ont procure 1'arforove nogen forbrydelse, anskaffer, tilrestation des autres coupables. virker eller opbevarer sprsengstoffe eller Elles pourront néanmoins étre frapsaerlige redskaber for disses tilvirkning pées. pour la vie ou k temps, de 1'intereller anvendelse, straffes med fgengsel diction de séjour établie par 1'article 19 indtil 6 aar. de la loi du 27 mai 1885. Paa samme maade straffes den, som Jfr. art. 434 (ovan under I). medvirker til anskaffelse, tilvirkning eller opbevaring af sprsengstoffe eller saadanne redskaber, naar han ved eller maa antage, 520. Seront punis des peines portées at de er bestemte til forovelse af nogen par les a r t i d e s precedents, et d'apres les forbrydelse. distinctions qui y sont établies, ceux qui auront détruit ou tenté de détruire, par l'effet d'une explosion, des edifices, na§§ 157, 17(>: se ovan under i. vires, bateaux, voitures, wagons, magasins, chantiers ou autres constructions. 3 1 1 . Die gänzliche oder teilweise Jfr. artt. 510 ff. (ovan under I ) . Zerstörung einer Sache durch Gebrauch von Pulver oder anderen explodierenden 301. Chiunque a fine di distruggere Stoffen ist der Inbrandsetzung der Sache in tutto o in parte edifizii o cose indigleich zu achten. cate nell' articolo precedente, colloca o fa Jfr. § 325 (ovan under I). esplodere mine, torpedini o altre opere o macchine esplodenti, ovvero colloca o ac435. La peine sera la méme, d'apres cende materie infiammabili atte a proles distinctions faites en 1'article precedurre tale effetto, soggiace alle pene ivi dent, contre ceux qui auront détruit volon- rispettivamente stabilite. tairement en tout ou en partie ou tenté Jfr. artt. 300, 305, 3 0 7 — 3 1 0 , 3 2 7 — de détruire par l'effet d'une mine ou de 330 (ovan under I). toate substance explosible les edifices,
167 III. Uppsåtligt orsakande av översvämning. S.
Fi.
19 kap. 11 §. Var som uppsåtligen förstörer statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad, eller järnvägs- eller spårvägsanläggning, eller å desamma, därtill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för framfarten å järnväg eller spårväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka vid kanal-, järnvägs- eller spårvägsfartens begagnande eller allmänt farlig översvämning därav uppkomma kan; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Kom därav ej olycka, och var sådan ej heller åsyftad: då må straffet nedsättas till straffarbete i sex månader, eller, om faran var ringa, till sådant arbete i två månader eller till fängelse eller böter, dock ej under etthundra riksdaler. Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling av beskaffenhet, att han bort kunna inse. att, dylik olycka därav var att befara; dömes gärningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och med sex till och med tio år eller på livstid, och, i senare fallet, till straffarbete på livstid. Var gärningen ej av sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan därav svår kroppsskada eller död, eller åstadkoms allmänt farlig översvämning; varde gärningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
31 kap. § 8. Åstadkommer någon uppsåtligen öfversvämning; straffes, i fall den innebär fara för menniskolif, med tukthus från och med fyra till och med tolf år, men, om den innefattar endast allmän fara för egendom, med
tukthus frän och med två till och med åtta år. Försök är straffbart. Jfr. § 17 (ovan under I ) . §§ 1 4 8 — 1 5 0 . 159, 1 6 2 : se ovan under I.
N.
§ 287. Den, som for at bevirke Oversvommelse odehegger eller beskadiger Vandledninger eller aabner Canal, D a m ning, Sluse eller anden saadan Vandbygning, ansees ined Strafarbeide indtil 8 Aar, dog at Straffen, hvis betydelig Skade skeer, kan stige hoiere, og hvis Nogen derved omkommer, endog til Livsstraf. Skeer det med Forsset. men uden den Hensigt at bevirke Oversvommelse, straffes Gjerningsmanden med Fsengsel eller under skjserpende Omstamdigheder med Forbedringshuusarbeide indtil 2 Aar.
D.
160. Hij die opzettelijk bij of in H . het vooruitzicht van watersnood dijkmaterialen of gereedschappen wederrechtelijk verbergt of onbruikbaar maakt, eenige poging tot herstel van dijken of andere waterstaatswerken verijdelt, of de aangewende middelen tot het voorkomen of stuiten van overstrooming tegenwerkt, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. 161. Hij die opzettelijk eenig werk dienende tot waterkeering of waterloozing vernielt, onbruikbaar maakt of beschadigt, wordt, indien daarvan gevaar voor overstrooming te duchten is, gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. Jfr art. 176 (ovan under I ) . 312. W e r mit gemeiner Gefahr fur Menschenleben vorsätzlich eine t)berschwemmung herbeifuhrt, wird mit Zuchthaus nicht unter drei Jahren und, wenn
T.
168 durch die Uberschwemmung der Tod eines Menschen verursacht worden ist, mit Zuchthaus nicht unter zehn Jahren oder mit lebenslänglichem Zuchthaus bestraft. 313. W e r mit gemeiner Gefahr fur das Eigentum vorsätzlich eine Uberschwemmung herbeifuhrt, wird mit Zuchthaus bestraft. 1st jedoch die Absicht des Täters nur auf Schutz seines Eigentums gerichtet gewesen, so ist auf Gefängnis nicht unter einem Jahre zu erkennen. Jfr § 325 (ovan under I).
rF.
302. Chiunque cagiona un' inonda- I t zione é punito con la reclusione da tre a dieci anni. 303. Chiunque, rompendo argini o dighe, o altre opere destinate a comune difesa contro le acque o a comune riparo da infortunii, fa sorgere il pericolo di un' inondazione o di altro disastro. é punito con la reclusione da uno a cinque anni. Se dal fatto derivi 1'inondazione o altro disastro, si applica la disposizione dell'articolo precedente. Jfr artt. 305, 307—310, 327 — 330 (ovan under I ) .
457. Seront punis d'une amende qui ne pourra excéder le quart des restitutions et des dommages-intérétSj ni IV. Uppsåtligt orsakande av étre au-dessous de 50 francs, les proprikommunikationsfara. étaires ou fermiers, ou toute personne jouissant de moulins, usines ou étangs, V.) kap. 7 §. Var som uppsåtligen S . qui, par l'élévation du déversoir de leurs sänker fartyg, däri folk är, eller det på eaux au-dessus de la hauteur déter- grund, klippa eller annat sätter, så att minée par 1'autorité compétente, auront skeppsbrott eller annan sjöskada sker; döinondé les chemins ou les propriétés d'aumes till straffarbete från och med sex till trui. och med tio år. Får någon av den gärS'il est résulté du fait quelques de- ning svår kroppsskada; varde gärningsgradations, la peine sera, outre 1'amende, i mannen dömd till straffarbete på livstid eller från och med åtta till och med un emprisonnement de six jours ä un tio år. Ljuter någon därav döden; dömois. mes gärningsmannen till straffarbete på livstid. 547. Seront punis des travaux for8 §. Sänker man fartyg eller komces de dix ans ä quinze ans, ceux qui mer skeppsbrott eller annan sjöskada auront méchaminent ou frauduleusement inondé tout ou partie des travaux d'une åstad, för att bedraga försäkringsgivare eller i annan sådan sviklig avsikt; dömine. mes till straffarbete från och med sex Si, d'apres les circonstances, le coumånader till och med fyra år. Var folk pable a du présumer qu'il se trouvait i fartyget; då skall gärningsmannen dans la mine une ou plusieurs personnes straffas efter ty i 7 § stadgat är. au moment de l'inondation, il sera con9 §. Har någon gjort försök till damné aux travaux forces de quinze ans i brott, som i 7 eller 8 § sägs, och blev enä vingt ans. — 548. La disposition de 1'article 518 j dast genom omständigheter, som voro av sera applicable au fait prévu par 1'ar- ! gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet för tide precedent. det fall, som i 7 § nämnt är, straffar-
169 bete från och med ett till och med sex år, och för det fall, som i 8 § omförmäles, sådant arbete i högst tvä år eller fängelse i högst sex månader, men, om brottet, där det fullbordat blivit, skolat efter 7 § straffas, straffarbete från och med ett till och med sex år. 10 §. Den som, i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande, sönderbryter, borttager eller fördärvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller annat tecken, som till sjöfarandes rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse skall tänd vara, eller underlåter att upptända eld, den han till sådan rättelse tända skall, eller gör falsk eld, eller sätter upp annat falskt tecken, eller fyller eller stoppar rätt farled i sjö eller ström; dömes till straffarbete frän och med två till och med sex år. Sker skeppsbrott eller annan sjöskada; vare lag, som för vart av dessa fall i 7 § sägs. Jfr 11 § (ovan under I I I ) .
kalla sådan fara; dömes till tukthus i högst fyra år och förlust af medborgerligt förtroende. Försök är straffbart. § 14. Hvar, som, i afsigt att framkalla fara för sjöfarande, uppsåtligen förstör, förderfvar eller undanskaffar fyreller känningsbåk, fyrfartyg, fyrlykta, prick, visare, eller annat tecken, som är satt till rättelse för sjöfarten, eller släcker eld, hvilken till rättelse för sjöfarande skall vara tänd, eller underlåter att upptända eld, som han för nämnda ändamål bör vidmakthålla, eller gör falsk eld, eller sätter upp annat falskt tecken, straffes med tukthus från och med två till och med åtta år och förlust af medborgerligt förtroende. Gjorde han det utan sådan afsigt; dömes till tukthus i högst fyra år och förlust af medborgerligt förtroende. Försök är straffbart. — — Jfr § 17 (ovan under I). §§ 148—150, 159, 162: se ovan under I.
Fl.
§ 9. Har någon, i afsigt att åstad§ 285. Hvo som i den Hensigt at komma fara vid jernvägs begagnande, framkallat sådan fara derigenom, att han j vildlede eller skade Sofarende odelsegger, uppsåtligen skadat jernvägen eller der- bortskaffer eller beskadiger Fyrindretning, Solygte eller andet til de Sofarendes Veitill hörande fortskaffningsmedel eller annat tillbehör, eller lagt något å banan ledning anbragt Tegn eller Mairke, slukker eller gifvit falskt tecken, eller på annat F y r eller Solygte, anbringer falsk Tegn dylikt sätt; straffes med tukthus från eller Ma^rke eller opfylder eller stopper det och med två till och med åtta år. Gjorde rette Farvand i So eller Strom, straffes han det utan sådan afsigt; vare straffet med Strafarbeide ikke under 4 Aar. tukthus i högst fyra år eller fängelse ej Foretages nogen af de ommeldte Handunder sex månader. linger uden den nsevnte Hensigt, men dog med Forseet, bliver den Skyldige at straffe Försök är straffbart. § 13. Den, som, i afsigt att fram- med Feengsel eller under skjserpende Omsteendigheder med Forbedringshuusarbeikalla fara för annans lif eller helsa, uppsåtligen förorsakat fartygs sjunkande, de indtil 2 Aar. grundsättning eller strandning, straffes § 286. Forvolder Nogen Skibbrud med tukthus från och med två till och eller anden Soskade under saadanne Ommed åtta år och förlust af medborgerligt steendigheder, at Menneskers Liv derved förtroende. Var hans afsigt icke att fram- udsa^ttes for aabenbar Fare, straffes han
N
D
170 med Tugthuusarbeide ikke under 8 Aar, dog at Straffen, hvis Nogen derved omkommer, kan stige til Livsstraf. Skeer det under andre Omstaendigheder, bliver en ringere Grad af Strafarbeide at anvende. § 288. Pen, som forsaetlig beskadiger en Jernbane, Transportmidlerne eller Banens ovrige Tilbehor, henlsegger eller henkaster Noget paa Banen, forrykker Skinnerne, efterliguer Signalerne, uberettiget bringer Damp- eller andre Banevogne i Beva j gelse eller iovrigt foretager Handl inger, hvorved Transporten paa Banen udssettes for Fare, ansees med Strafarbeide indtil 8 Aar, dog at Straffen, hvis betydelig Skade skeer, kan stige hoiere, og, hvis Nogen derved omkommer, endog till Livsstraf. Dersom Handlingen efter sin Beskaffenhed ikke kunde bringe Transporten i nogen virkelig Fare, eller Saadant dog maa ansees at have ligget udenfor Gjerningsmandens Tanke og Hensigt, bliver den Skyldige at straffe med Fsengsel eller under saerdeles skjaerpende Omstsendigheder med Forbedringshuusarbeide indtil 1 Aar, forsaavidt ikke nogen anden Straffebestemmelse maatte meclfore hojere Straf.
H.
162. Hij die opzettelijk eenig werk dienende voor het openbaar verkeer vernielt, onbruikbaar maakt of beschadigt, eenigen openbaren land- of waterweg verspert of een ten aanzien van zoodanig werk of van zoodanigen weg genomen veiligheidsmaatregel verijdelt, wordt gestraft: l:o met gevangenisstraf van ten hoogste negen jaren, indien daarvan gevaar voor de veiligheid van het verkeer te duchten is; 2:o met gevangenisstraf van ten hoogste vijftien jaren, indien daarvan gevaar voor de veiligheid van het verkeer te duchten is en het feit iemands dood ten gevolge heeft.
164. Hij die opzettelijk gevaar veroorzaakt voor het verkeer door stoomvermogen over een spoorweg, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste vijftien jaren. Indien het feit iemands dood ten gevolge heeft, wordt de schuldige gestraft met levenslange gevangenisstraf of tijdelijke van ten hoogste twintig jaren. 166. Hij die opzettelijk een voor de veiligheid der scheepvaart gesteld teeken vernielt, beschadigt, wegneemt of verplaatst, zijne working verijdelt of een verkeerd teeken stelt, wordt gestraft: l:o met gevangenisstraf van ten hoogste twaalf jaren, indien daarvan gevaar voor de veiligheid der scheepvaart te duchten is; 2:o met gevangenisstraf van ten hoogste vijftien jaren, indien daarvan gevaar voor de veiligheid der scheepvaart te duchten is en het feit het zinken of stranden van een vaartuig ten gevolge heeft; 3:o met levenslange gevangenisstraf of tijdelijke van ten hoogste twintig jaren, indien daarvan gevaar voor de veiligheid der scheepvaart te duchten is en het feit iemands dood ten gevolge heeft. 168. Hij die eenig vaartuig opzettelijk en wederrechtelijk doet zinken of stranden, vernielt, onbruikbaar maakt of beschadigt, wordt gestraft: l:o met gevangenisstraf van ten hoogste vijftien jaren, indien daarvan levensgevaar voor een änder te duchten is; 2:o met levenslange gevangenisstraf of tijdelijke van ten hoogste twintig jaren, indien daarvan levensgevaar voor een änder te duchten is en het feit iemands dood ten gevolge heeft. Jfr § 176 (ovan under I).
315. AVer vorsätzlich Eisenbahnanlagen, Beförderungsmittel oder sonstiges Zubehör derselben dergestalt beschadigt,
1.
171 oder auf der Fahrbahn durch falsche Zeichen oder Signale oder auf andere Weise solche Hindernisse bereitet, dass dadureh der Transport in Gefahr gesetzt wird, wird mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft. 1st durch die Handlung eine schwere Körperverletzung verursacht worden, so tritt Zuchthausstrafe nicht _ unter funf J a h r e n und, wenn der Tod eines Menschen verursacht worden ist, Zuchthausstrafe nicht unter zehn J a h r e n oder lebenslängliche Zuchthausstrafe ein. 319. W i r d einer der in den §§ 316 und 318 erwähnten Angestellten wegen einer der in den §§ 315 bis 318 bezeichneten Handlungen verurteilt, so kann derselbe zugleich fur unfahig zu einer Beschäftigung im Eisenbahn- oder Telegraphendienste oder in bestimmten Zweigen dieser Dienste erklärt werden. 322. AVer vorsätzlich ein zur Sicherung der Schiffahrt bestimmtes Feuerzeichen oder ein anderes zu diesein Zwecke aufgestelltes Zeichen zerstört, wegschafft oder unbrauchbar macht, oder ein solches Feuerzeiehen auslöscht oder seiner Dienstpfiicht zuwider nicht aufstellt, oder ein falsches Zeichen, welches geeignet ist, die Schiffahrt unsicher zu machen, aufstellt, insbesondere zur Nachtzeit auf der Strandhöhe Feuer anziindet, welches die Schiffahrt zu gefährden geeignet ist, wird mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft. 1st durch die Handlung die Strandung eines Schiffes verursacht worden, so tritt Zuchthausstrafe nicht unter funf Jahren und, wenn der Tod eines Menschen verursacht, worden ist, Zuchthausstrafe nicht unter zehn Jahren oder lebenslängliche Zuchthausstrafe ein. 323. AVer vorsätzlich die Strandung oder das Sinken eines Schiffes bewirkt und dadureh Gefahr fiir das Leben eines Anderen herbeifuhrt, wird mit Zuchthaus nicht unter funf Jahren und, wenn durch
die Handlung der Tod eines Menschen verursacht worden ist, mit Zuchthaus nicht unter zehn Jahren oder mit lebenslänglichem Zuchthaus bestraft. Jfr § 325 (ovan under I ) .
521. Quiconque aura détruit ou renversé. par quelque moyen que ce soit, en tout ou en partie, des edifices, des ponts, digues, chaussées, chemins de fer ou autres constructions appartenant ä autrui, sera puni de la reclusion. — 522. La disposition de 1'article 518 sera applicable au cas prévu par 1'article
precedent. 306. Chiunque, distruggendo, rimovendo o facendo mancare in qualsiasi modo le lanterne o altri segnali, o adoperando falsi segnali o altri artifizii, fa sorgere il pericolo di naufragio, é punito con la reclusione da uno a cinque anni. Qualora segua la sommersione o il naufragio di una nave, si applicano, secondo i casi, le disposizioni dei due articoli precedenti. 312. Chiunque, ponendo oggetti sopra una strada ferrata, o chiudendo o aprendo le comunicazioni dei binari, o facendo segnali falsi, o in qualsiasi altro modo fa sorgere il pericolo di un disastro, é punito con la reclusione da uno a cinque anni. Se il disastro avvenga, la pena é della reclusione da cinque a quindici anni. 313. Chiunque danneggia una strada ferrata, o le macchine, i veicoli, gli strumenti o altri oggetti o apparecchi che servono all'esercizio di essä, é punito con la reclusione da un mese a cinque anni. Alia stessa pena soggiace chi lancia corpi contundenti o proiettili contro convogli in corso. 316. Per gli effetti della legge pe12
172 nale, alle strade ferrate ordinarie é equiparata ogni altra strada armata con rotaie metalliche ed esercitata col vapore o con qualsiasi motore meccanico. Per gli stessi effetti, sono equiparati ai telegrafi i telefoni destinati ad un servizio pubblico. 317. Fuori dei casi indicati negli articoli precedenti, chiunque, in qualsiasi modo, distrugge, in tutto o in parte, o rende altrimenti inservibili vie od opere destinate alle pubbliche comunicazioni per terra o per acqua, ovvero rimuove, a tal fine, gli oggetti destinati alia sicurezza delle medesime, é punito con la reclusione da tre mesi a cinque anni; e da tre a dodici anni, se il fatto produca pericolo per la vita delle persone. Jfr artt. 3 2 7 — 3 3 0 (ovan under I).
inrättningens begagnande hindras eller stores; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. A7ar skadan ringa och kom ej därav fara för människor eller egendom eller hinder i ledningens eller inrättningens begagnande; må till böter dömas. 14 §. Vad i 1 1 , 12 och 13 §§ om statens kanal- eller slussverk, annan sådan vattenbyggnad, järnväg, spårväg, elektrisk ledning för belysning, för uppvärmning eller för överföring av drivkraft, telegraf- eller telefoninrättning är stadgat, må ock å dylik, av enskilda personer, menigheter eller bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta. 15 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro, färja, brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata, farled eller flottled; eller V. Uppsåtligt o r s a k a n d e av stängsel eller märke, som till avvärjande hinder å k o m m u n i k a t i o n e r av fara eller till varning därför, vid allmän eller ledningar. väg, gata eller farled eller å annat såS. 19 kap. 12 §. Gör man uppsåtligen ! dant ställe satt är; straffes med fängelse å verk, byggnad eller anläggning, som i 11 | i högst sex månader eller straffarbete i § sägs, eller å tillbehör därtill, skada, den högst två år. I ringare fall må till böter där, utan att kunna medföra sådan fara I dömas. eller olycka, som i samma § nämnd är, Tillstänger man olovligen, utan skadelikväl åstadkommer väsentligt hinder eller l görelse, som nu är nämnd, allmän väg, uppehåll i verkets, byggnadens eller angata, farled eller flottled, eller utkastar läggningens begagnande, eller vidtager inan i segelled eller flottled barlast eller man eljest åtgärder, som till sådant hinannat, varav uppgrundningförorsakas kan; der eller uppehåll leda; dömes till fängelse vare straffet böter. eller till straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas. 31 kap. § 11. Den, som uppsåtligen F i 13 §. Var som uppsåtligen förstörer å jernväg eller dertill hörande fortskaffeller skadar statens elektriska ledning för ningsmedel eller tillbehör, eller å kanalbelysning, för uppvärmning eller för övereller slussverk eller hvad dertill hör, gör föring av drivkraft, statens telegraf- eller sådan handling, som förorsakar endast hintelefoninrättning eller någon ledningens der eller uppehåll vid inrättningens beeller inrättningens beståndsdel eller tillgagnande, straffes med fängelse i högst hörighet, eller därmed vidtager åtgärder, två år. varigenom fara för människor eller egen§ 12. Hvar, som uppsåtligen å alldom uppkommer eller ledningens eller män telegraf- eller telefonanstalt eller
173 dess tillbehör föröfvar handling, hvilken hindrar eller stör anstaltens begagnande, straffes med fängelse i högst två år.
§ 2 9 3 . Den, der forssetlig borttager, odelsegger eller beskadiger Broer, Faergeindretninger, Bronde, Vandledninger, Fortoiningsredskaber eller Mserke, Raekvaerk eller Andet, som er anbragt for at afvserge eller ad vare imod Fare paa A"ei, Gade eller andet Sted, hvortil haves almindelig Adgang, straffes med Ftengsel eller Boder.
317. AVer vorsätzlich und rechtswidrig den Betrieb einer zu öffentlichen Zwecken dienenden Telegraphenanlage dadureh verhindert oder gefährdet, dass er Teile oder Zubehörungen derselben beschadigt oder Veränderungen däran vornimmt, wird mit Gefängnis von einem Monat bis zu drei Jahren bestraft. 318 a. Die A 7 orschriften in den § § 3 1 7 und 318 finden gleichmässig Anwendung auf die A 7 erhinderung oder Gefährdung des Betriebes der zu öffentlichen Zwecken dienenden Rohrpostanlagen. Unter Telegraphenanlagen im Sinne der §§ 317 und 318 sind Fernsprechanlagen mitbegriffen. Jfr § 319 (ovan under IV).
524. Ceux qui, par un moyen quelconque, auront empéché la correspondance sur une ligne télégraphique seront punis d'un emprissonement d'un mois ä trois ans et d'une amende de cinquante francs a cinq cents francs. — 525. Lorsque les faits prévus par les deux a r t i d e s precedents auront été commis en reunion ou en bände et ä 1'aide de violences, de voies de fait ou de menaces, les coupables seront punis de la réclusion.
Les chefs et les provocateurs seront condamnés aux travaux forces de dix ans ä quinze ans et k une amende de cinq cents francs ä cinq mille francs.
315. Chiunque danneggia le macchine, gli apparecchi o i fili telegrafici, o cagiona la dispersione delle correnti, o in qualsiasi altro modo interrompe il servizio dei telegrafi, é punito con la reclusione da un mese a cinque anni. Jfr art. 316 (ovan under V).
AI. Uppsåtligt utspridande av s m i t t o s a m s j u k d o m bland människor. Jfr 11 kap. 21 §.
31 kap. § 16. Hvar, som uppsåtligen utsprider farsot bland menniskor, straffes med tukthus från och med två till och med tolf år och förlust af medborgerligt förtroende. Försök är straffbart. Jfr § 17 (ovan under I).
§ 154. Den, som bevirker eller medvirker til, at en farlig smitsom sygdom finder indgang eller almindelig udbredelse blandt mennesker, husdyr eller vekster, straffes med faengsel indtil 10 aar. Under sserdeles formildende omstamdigheder kan boder anvendes. H a r en saadan handling som i l s t e led nsevnt medfört, at noget menneske omkommer eller faar betydelig skade paa legeme eller helbred, er straffen faangsel fra 5 aar indtil paa livstid. § 155. Den, som med kundskab eller forinodning om at lide af smitsom kjonssygdom ved legemlig omgjaengelse eller
171 ved utugtigt forb.old smitter eller udseetter terligen förfalskade livsmedel, och är vid nogen for smitte, straffes med fsengsel den förfalskning ämne nyttjat, som för indtil 3 aar. människors liv eller hälsa farligt är; döPaa samme maade straffes den, der j mes till straffarbete från och med två medvirker til, at nogen, som han ved eller ! till och med sex år. Får någon av de formoder at lide af smitsom kjonssygdom, livsmedel svår kroppsskada; då skall till ved saadan adfserd som oven na^vnt smit- straffarbete från och med sex till och ter eller udsaetter en anden for smitte. med tio år dömas. Ljuter någon därav E r den smittede eller den for smitte j döden; varde den brottslige dömd till udsatte den skyldiges egtefadle. finder i straffarbete på livstid eller i tio år. offentlig forfolgning alene sted efter denBjuder man till annan ut sådana venes begjsBring. terligen förfalskade livsmedel, som ovan Jfr §§ 159. 162 (ovan under I ) . sagda äro ; varde, där de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete i högst två år. Beträdes handlande eller annan, vars Jfr § 181. yrke är att sälja eller bereda livsmedel, med brott, som i denna § sägs; miste Jfr § 179. han ock den näringsrätt. 4 §. Säljer man eller utlämnar eljest [ till annans begagnade, eller bjuder man VII. Uppsåtligt orsakande av till annan ut veterligen förfalskade läkeallmänfara för förgiftning av medel, de där för människors liv och hälsa farliga äro: vare lag som för varje människor. fall i 3 § sägs. 11 kap. 19 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till liv eller hälsa, varor, som till salu hållas, eller vad annat som 34 kap. § 15. Den, som uppsåtligen F i . helst, så att allmän fara för människors förgiftar vattenledning, brunn eller annan liv eller hälsa därav kommer; dömes till sådan vattensamling, eller matvara, dryck, straffarbete från och med sex till och eller annat ting, som tjenar till andras bruk med tio år. Får någon av den förgifteller är bestämdt till försäljning, eller ning död eller svår kroppsskada: vare med sådant ting förenar ämne, hvilket lag, som i 18 § skils. han vet vara egnadt att förstöra helsan, Har någon, utan uppsåt, orsakat föreller håller till salu, säljer eller annorgiftning, som i 1 mom. sägs, och söker ledes utsprider dylikt ting, hvilket han ej ändå att han det varse blivit, att faran vet vara mängdt eller förenadt med gift, därav, så vitt ske kan, genast avvärja; eller annat sådant farligt ämne, och förvare förfallen till straffarbete från och tiger tingets farliga egenskap, straffes med sex månader till och med två år. med tukthus från och med två till och F å r någon av förgiftningen svår kropps- med åtta år och förlust af medborgerligt skada; då skall till straffarbete från och förtroende. med två till och med sex år dömas. Ljuter Försök är straffbart. — — någon därav döden; dömes till straffarbete Matvara, dryck eller annan vara, som från och med sex till och med tio år. här omförmäles, vare förbruten. 22 kap. 3 §. Säljer man eller utJfr § 17 (ovan under I ) . lämnar eljest till annans begagnande ve-
175 : Sundhed udssettes for Fare ved Brugen § 152. Med famgsel indtil 5 aar strafaf samme, straffes han, forsaavidt ikke fes den. som retsstridig tilsaetter beholdninger eller vandlob. hvorfra drikkevand nogen anden Straffebestemmelse maatte til mennesker eller husdyr tages, sund- medfore hoiere Straf. med Faengsel eller hedsskadelige stoffe eller medvirker hertil. under skjaerpende Omstamdigheder, navnHar han derved forvoldt almindelig | lig naar Nogen derved har taget Skade eller endog er omkommen, med Forbedfare for menneskers liv eller helbred, er ringshuusarbeide. straffen famgsel indtil paa livstid, og hvis Samme Straf er den undergiven, som nogens dod eller betydelig skade paa lefalholder Varer, hvortil han veed. at slige geine eller helbred er bleven folgen. faengStoffer paa foranforte Maade ere besel fra 1 aar indtil paa livstid. — — § 153. Med famgsel indtil paa livstid j nyttede — — — straffes den, der tilsa'tter gjenstande, bestemte til almindelig brug eller for172. Hij die in een put, pomp, bron H handling, gift eller andre saadanne stoffe, of in eene ten algemeenen nutte of tot at gjenstandene ikke kan bruges efter sin bestemmelse uden at volde menneskers gezamenlijk gebruik van of met anderen dod eller odelsegge helbreden, eller som bestemde drinkwateriurichting eenige stof voider, at iovrigt förgiftning, der medforer aanbrengt. wetende dat daardoor het water almindelig fare for liv eller helbred, tin- ! voor het leven of de gezondheid schadeder sted, eller som medvirker hertil. ' lijk wordt. wordt gestraft met gevangePaa samme maade straffes den, som ! nisstraf van ten hoogste vijftien jaren. Indien het feit iemands dood ten gemed fordolgelse af gjenstandenes beskaffenhed saelger, falholder eller iovrigt soger i volge heeft wordt de schulclige gestraft met levenslange gevangenisstraf of tijdeat udbrede saadanne forgiftede eller med lijke van ten hoogste twintig jaren. farlige stoffe tilsatte gjenstande som oven 174. Hij die waren verkoopt, te koop omhandlet, eller som medvirker hertil. aanbiedt, aflevert of uitdeelt, wetende dat Er nogens dod eller betydelig skade zij voor het leven of de gezondheid schapaa legeme eller helbred forvoldt, er straffen famgsel fra 1 aar indtil paa livstid. delijk zijn. en dat schadelijk karakter Med famgsel indtil 5 aar straffes den, : verzwijgende. wordt gestraft met gevangesom med fordolgelse af gjenstandenes nisstraf van ten hoogste vijftien jaren. Indien het feit iemands dood ten gebeskaffenhed falholder, sadger eller paa volge heeft, wordt de schuldige gestraft anden maade soger at udbrede som naeringsmidler for mennesker eller husdyr j met levenslange gevangenisstraf of tijdelijke van ten hoogste twintig jaren. eller til anden brug gjenstande, der ved Jfr § 176 (ovan under 1). at bruges efter sin bestemmelse er egnede til at skade sundheden. Paa samme maade straffes medvirkning hertil. — — 324. AVer vorsätzlich Brunnen oder T Jfr §§ 159, 162 (ovan under I). AVasserbehälter, welche zum Gebrauche anderer dienen, oder Gegenstände, welche zum öffentlichen Verkaufe oder VerD. § 290. Anvender Nogen giftige eller brauche bestimmt sind, vergiftet oder andre farlige Stoffer til A7arer. der ere bestemte til Forhandling eller Benyttelse denselben Stoffe beimischt, von denen ihm bekannt ist, dass sie die menschliche af Andre, paa en saadan Maade. at Andres
N.
176 Gesundheit zu zerstören geeignet sind, ingleichen wer solche vergiftete oder mit gefährlichen Stoffen vermischte Sachen wissentlich und mit Verschweigung dieser Eigenschaft verkauft, feilhält oder sonst in A'erkehr bringt, wird mit Zuchthaus bis zu zehn J a h r e n und, wenn durch die Handlung der Tod eines Menschen verursacht worden ist, mit Zuchthaus nicht unter zehn Jahren oder mit lebenslänglichen Zuchthaus bestraft.
la reclusione sino ad un mese e con la multa da lire cinquanta a cinquecento. 324. Quando alcuno dei fatti preveduti negli articoli precedenti produca pericolo per la vita delle persone, le pene ivi stabilite sono aumentale della meta. 325. Quando il colpevole di alcuno dei delitti preveduti negli articoli 319, 320 e 322 commetta il fatto abusando di una professione sanitaria o di un'altra professione o arte soggetta a vigilanza per ragione di sanitå pubblica, la pena é: l:o della reclusione da sei mesi a sei anni e della multa non inferiore a lire cento, nei caso preveduto nell'articolo 3 1 9 ; 2:o della reclusione da tre mesi ad un anno e della multa da lire cinquecento a cinquemila, nei caso preveduto nell'articolo 3 2 0 : 3:o della reclusione da uno a sei mesi e della multa da lire duecento a mille, nell caso preveduto nell'articolo 322. La condanna per alcuno dei delitti preveduti negli articoli precedenti ha sempre per effetto la sospensione dall'esecizio della professione o dell'arte, d i e abbia servito di mezzo a commetterlo, per un tempo pari a quello della reclusione o della detenzione d i e é inflitta. Jfr artt. 3 2 7 — 3 3 0 (ovan under I ) .
318. Chiunque. corrompendo o avvelenando acque potabili d'uso comune o sostanze destinate alia pubblica alimentazione, pone in pericolo la salute delle persone, é punito con la reclusione da tre a dieci anni. 319. Chiunque contraffä o adultera in modo pericoloso alia salute sostanze alimentari o medicinali o altre cose destinate a essere poste in coinmercio, ovvero pone in vendita o mette altrimenti in coinmercio tali sostanze o cose contraffatte o adulterate, é punito con la reclusione da un mese a cinque anni e con la multa da lire cento a cinquemila. 320. Chiunque pone in vendita sostanze alimentari o altre cose non contraffatte ne adulterate, ma pericolose per la salute, senza die questo pericolo sia noto al compratore, é punito con la reclusione sino a sei mesi e con la multa da VIII. Uppsåtligt utspridande av lire cento a tremila. smittosam djursjukdom. 3 2 1 . Chiunque, essendo autorizzato alia vendita di sostanze medicinali, le 19 kap. 17 §. Sprider någon uppsomministra in ispecie, qualitä o quantitä såtligen ut kreaturssjuka, som smittsam non corrispondente alle ordinazione meoch farlig är; dömes till straffarbete från diche, o diversa da quella dichiarata o och med två till och med sex år. pattuita, é punito con la reclusione sino ad un anno e con la multa da lire cin31 kap. § 18. Utsprider man uppquanta a cinquecento. såtligen farsot bland husdjur; straffes 322. Chiunque pone in vendita o j med tukthus i högst fyra år eller fängelse mette altrimenti in coinmercio come genu[ ej under två månader. ine sostanze alimentari non genuine, ma Försök är straffbart. non pericolose per la salute, é punito con
177 N.
§§ 154, 159, 162: se ovan under V I och I.
D.
§ 292. Skulde Nogen befindes förs å t l i g at udbrede smitsom Syge blandt Huusdyrene, bliver han at ansee med Strafarbeide indtil 8 Aar. — —
IX. Uppsåtligt orsakande av allmänfara för förgiftning av kreatur. S.
19 kap. 18 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller vad annat som helst, så att allmän fara därav kommer; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Får människa av sådan förgiftning svår kroppsskada eller död; då må tiden för straffarbetet höjas, i förra fallet, till åtta år och, i senare fallet, till tio år.
Fi.
31 kap. § 19. Den, som uppsåtligen förgiftar betesmark, äng, foderförråd, fädryck, eller annat dylikt, så att allmän fara för annans kreatur deraf uppstår, straffes ined tukthus i högst fyra år. Försök är straffbart.
N.
§§ 152, 153, 159, 162 (se ovan under V I I och I).
Fr.
452. Quiconque aura empoisonné des chevaux ou autres betes de voiture, de monture ou de charge, des bestiaux k cornes, des moutons, chévres ou porcs, ou des poissons dans des étangs, viviers ou reservoirs, sera puni d'un emprisonnement d'un an ä cinq ans, et d'une amende de 16 francs ä 300 francs. Les coupables pourront étre mis, par 1'arrét ou le jugement, sous la surveillance de la haute police pendant deux ans au moins et cinq ans au plus.
455. Dans les cas prévus par les a r t i d e s 444 et suivants jusqu'au precedent article inclusivement, il sera prononcé une amende qui ne pourra excéder le quart des restitutions et dommagesintéréts, ni étre au-dessous de 16 francs. 538. Quiconque aura empoisonné des Belg". chevaux ou autres betes de voiture ou de charge, des bestiaux ä cornes, des moutons, chévres ou porcs, sera puni d'un emprisonnement de trois mois ä deux ans et d'une amende de vingt-six francs ä trois cents francs. 539. Quiconque aura jeté dans . . . un étang, un vivier ou un reservoir, des substances de nature ä détruire le poisson et dans le but d atteindre ce resultat, sera puni d'un emprisonnement de huit jours k trois mois et d'une amende de vingt-six francs k trois cents francs. 543. Si les faits prévus dans les sections AT et ATI du present chapitre ont été commis soit en haine d'un fonctionnaire public et a raison de ses fonctions, soit pendant la nuit, le minimum de la peine sera élevé conformément ä 1'article 266. 544. Les auteurs et les complices des délits prévus dans les sections I I ä Yl du present chapitre, qui seront en état de récidive pour faits de méme nature, pourront étre places sous la surveillance spéciale de la police pendant deux ans au moins et cinq ans au plus.
X. Orsakande av fel å byggnad. §§ 148—150, 1 5 9 : se ovan under I.
N.
170. Hij die eenig gebouw of ge- H . timmerte opzettelijk vernielt of beschadigt, wordt gestraft:
178 l:o met gevangenisstraf van ten hoog- I Gjorde han det utan sådan afsigt; dömes ste twaalf jaren, indien daarvan gemeen I till fängelse i högst två år eller böter ej gevaar voor goederen te duchten is; f under etthundra mark. 2:o met gevangenisstraf van ten hoogFörsök är straffbart. ste vijftien jaren, indien daarvan levensJfr § 17 (ovan under I). gevaar voor een änder te duchten i s ; 3:o met levenslange gevangenisstraf of tijdelijke van ten hoogste twintig jaren, 3 2 1 . AVer vorsätzlich AVasserleitun- I V * indien daarvan levensgevaar voor een ängen, Schleusen, Wehre, Deiche, Dämme der te duchten is en het feit iemands oder andere Wasserbauten, oder Briicken, dood ten gevolge heeft. Fähren, Wege oder Schutzwehre, oder dem Bergwerksbetriebe dienende A'orrichJfr art. 176 (ovan under I). tungen zur Wasserhaltung, zur AVetterfuhrung oder zum Ein- und Ausfahren der Arbeiter zerstört oder beschadigt, oder T. 330. AVer bei der Leitung oder Ausfuhrung eines Banes wider die allgemein in schiffbaren Strömen, Fliissen oder Kaanerkannten Regeln der Baukunst derge- nalen das Fahrwassen stört und durch eine dieser Handlungen Gefahr fur das stalt handelt, dass hieraus fur andere Gefahr entsteht, wird mit Geldstrafe bis Leben oder die Gesundheit Anderer herbeifuhrt, wird mit Gefängnis nicht unter zu neunhundert Mark oder mit Gefängnis drei Monaten bestraft. bis zu einem J a h r e bestraft. 1st durch eine dieser Handlungen eine schwere Körperverletzung verursacht, worXL Uppsåtligt o r s a k a n d e av den, so tritt Zuchthausstrafe bis zu funf Jahren und, wenn der Tod eines Menschen gruvolycka. i verursacht worden ist, Zuchthausstrafe S. 19 kap. 16 §. Förstörer eller skadar i nicht unter funf Jahren ein. man uppsåtligen gruva, eller uppfordringseller annat konstverk, som för gruvedrift inrättat är; dömes till fängelse i högst XII. Uppsåtligt o r s a k a n d e av sex månader eller straffarbete i högst livsmedelsbrist m. m. två år. 31 kap. § 20. Har någon, som åtagit F l . Fi. 34 kap). § 10. Har någon, i afsigt att I sig att mot betalning anskaffa, efter skedd åstadkomma fara för annans lif eller helsa, krigsförklaring, förnödenheter för härens uppsåtligen förstört eller skadat ångpanna, eller flottans behof, eller, efter missväxt ångmaskin, inrättning för beredande af eller dylikt ofall, lifsmedel eller annat unlysgas, krut eller likartadt ämne, grufva derstöd till förekommande eller lindrande eller dertill hörande verk, gas- eller vataf nöd, uppsåtligen underlåtit att fullgöra tenledning, sluss, dam eller annan sådan åtagandet inom bestämd tid: straffes med vattenbyggnad, farled, hamn, brygga, bro, fängelse ej under sex månader. färja, väg eller gata eller sådant stängsel eller märke, som är utsatt till afvärjande af eller varning för fara till § 158. Den, som ved brud paa over- N . lands: straffes med fängelse ej under två tagne forpligtelser eller ved udspredelse månader eller tukthus i högst fyra, år. af falske efterretninger bevirker. at der
170 voldes hungersnöd eller dyrtid paa livsfornodenheder, eller som medvirker hertil. straffes med fgengsel indtil 8 aar. Jfr §§ 159, 162 (ovan under I).
329. AVer die mit einer Behörde geschlossenen Lieferungsverträge iiber Bedurfnisse des Heeres oder der Marine zur Zeit eines Krieges, oder iiber Lebensmittel zur Abwendung oder Beseitigung eines Notstandes vorsätzlich entweder nicht zur bestimmten Zeit oder nicht in der vorbedungenen Weise erfullt, wird mit Gefängnis nicht unter sechs Monaten bestraft: auch känn auf A'erlust der burgerlichen Ehrenrechte erkannt werden.
Är någon, pä sätt nu sagt är, vållande till skada ä fyr- eller känningsbåk eller annat sådant tecken, som i 10 § nämnt är; straffes med böter. För dylikt vallande till skada, hinder, uppehåll eller fara, som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 § sägs, vare bot högst tvåhundra riksdaler. Vad i denna § om statens kanal- eller slussverk, annan sådan vattenbyggnad, järnväg, spårväg, elektrisk ledning för beh T sning, för uppvärmning eller för överföring av drivkraft, telegraf- eller telefoninrättning är stadgat, må ock å dylik, av enskilda personer, menigheter eller bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta.
326. Chiunque, con false notizie o 34 kap. § 7. Har någon genom värds- r 1. altri mezzi fraudolenti, produce la defi- löshet eller oaktsamhet vållat brand eller cienza o il rincaro di sostanze alimentari sprängning af sådan egendom, som i 1, 2 é punito con la reclusione da uno a cin- eller 4 § sägs; straffes med böter ej under que anni e con la multa da lire cinque- I tjugu mark eller fängelse ej öfver ett år. cento a cinquemila; alle quali pene é § 2 1 . Har någon genom vållande, aggiunta la interdizione temporanea dai hvarom i detta kapitel namnes, förorsakat pubblici ufficii, estesa aU'esercizio della fara för annans lif, helsa eller egendom, professione, se il colpevole sia un pubboch blef, innan skada deraf uppkom, faran lico mediatore. genom gerningsmannens åtgärd eller anmälan undanröjd; må han, efter domstolens pröfning, kunna frias från straff för vållandet.
XIII. Oaktsamt orsakande av eldsvåda och explosion.
§ 150. [se ovan under I) — — N. Har nogen foretaget en oven naevnt 19 kap. 22 §. Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller för- handling uden at vaere opmerksom paa summelse, är vållande till eldskada å an- faren eller af uagtsomhed, straffes han nans egendom eller till förödelse därå efter med boder eller med fgengsel indtil 1 aar. § 1 5 1 . Er saadan ildebrand, sammenty i 6 § sägs, eller till skeppsbrott, eller till sådan skada eller översvämning, som styrtning, sprgengning. oversvommelse, i 11 § nämnd är, eller därtill att fara sjoskade eller jernbaneulykke som i § 148 uppstått för begagnande av verk, bygg- i omhandlet voldt ved uagtsomhed, straffes nad eller anläggning, som i sist sagda § i den skyldige med boder eller med fgengsel omförmäles; straffes med fängelse i högst indtil 3 aar. sex månader eller böter.
180 § 284. Den, som ved Tilsidesgettelse af almindelig Forsigtighed afstedkommer Ildsvaade, straffes med Fgengsel, hvilken Straf dog bortfalder, naar han erstatter Skaden. 158. Hij aan wiens schuld brand, ontploffing of overstrooming te wijten is, wordt gestraft: l:o met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste drie maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden, indien daardoor gemeen gevaar voor goederen ontstaat; 2:o met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden, indien daardoor levensgevaar voor een änder ontstaat; 3:o met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste een jaar, indien het feit iemands dood ten gevolge heeft.
ou par des feux ou lumiéres portés ou laissés sans precaution suffisante, ou par des pieces d'artifice allumées ou tirées par negligence ou imprudence, sera puni d'une amende de 50 francs au moins et de 500 francs au plus. 462. Si les délits de police correctionnelle dont il est parlé au present chapitre ont été commis par des gardes champétres ou forestiers, ou des officiers de police, ä quelque titre que ce soit, la peine d'emprisonnement sera d'un mois au moins, et d'un tiers au plus en sus de la peine la plus forte qui serait appliquée k un autre coupable du méme délit.
519. Sera puni d'un emprisonnement de huit jours ä trois mois et d'une amende de vingt-six francs a cinq cents francs ou d'une de ces peines seulement, l'incendie des propriétés mobiliéres ou immobiliéres d'autrui qui aura été causé soit par la vétusté ou le défaut de re309. W e r durch Fahrlässigkeit ei- paration ou de nettoyage des fours, chenen Brand der in den §§ 306 und 308 minées, forges, maisons ou usines prochaines, soit par des feux allumés dans bezeichneten Art herbeifuhrt, wird mit les champs, ä moins, de cent metres des Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit maisons, edifices, foréts, bruyéres, bois, Geldstrafe bis zu neunhundert Mark und, vergers, plantations, haies, meules, tas wenn durch den Brand der Tod eines de grains, pailles, foins, fourrages ou de Menschen verursacht worden ist, mit Gefängnis von einem Monat bis zu drei tout autre dépöt de matiéres combustibles, soit par des feux ou lumiéres Jahren bestraft. portés ou laissés, ou par des pieces d'arj tifice allumées ou tirées sans precaution suffisante. -— 458. L'incendie des propriétés mobiliéres ou immobiliéres d'autrui, qui aura été causé par la vétusti ou le defaut soit de reparation, soit de nettoyage des fours, 3 1 1 . Chiunque, per imprudenza o cheminées, forges, maisons ou usines pronegligenza, o per imperizia nella propria chaines, ou par des feux allumés dans arte o professione, o per inosservanza di les champs k moins de cent metres des regolamenti, ordini o discipline, cagiona maisons, edifices, foréts, bruyéres, bois, un incendio od un' esplosione, un' inonvergers, plantations, haies, meules, tas dazione, una sommersione od un naufragio, de grains, pailles, foins, fourrages, ou una rovina o altro disastro di comune tout autre dépöt de matiéres combustibles, pericolo, é punito con la detenzione sino
181 a trenta mesi e con la multa sino a lire mille. Se dal fatto derivi pericolo per la vita delle persone, la detenzione é da sei mesi a cinque anni e la multa da lire trecento a tremila: e, se derivi la morte di alcuno, la detenzione é da uno a dieci anni e la multa é superiore alle lire mille.
sacht worden ist, auf Gefängnis bis zu einem Jahre und, wenn der Tod eines Menschen verursacht worden ist, auf Gefängnis voii einem Monat bis zu drei Jahren zu erkennen.
XV. Oaktsamt orsakande av kommunikationsfara. 19 kap.
XTV. Oaktsamt orsakande av översvämning. S.
19 hap.
22 §: se ovan under X I I I .
Fi.
34 kap. §8. För vållande till översvämning vare straffet böter ej under femtio mark eller fängelse i högst ett år.
N.
§§ 150, 1 5 1 : se ovan under X I I I .
D#
§ 2 8 7 : se ovan under I I I .
H.
§ 158". se ovan under I I I .
T.
22 §: se ovan under X I I I .
S.
34 kap. § 9. — — För vållande F i . till fara vid jernvägs begagnande straffes den skyldige med böter ej under femtio mark eller fängelse i högst ett år. § 13. — — Den, som vållat fartygs sjunkande, grundsättning eller strandning, straffes med böter ej under femtio mark eller fängelse i högst ett år. § 14 [se ovan under IV] — — H a r någon af vållande gjort sig skyldig till gerning, som här är nämnd: straffes med böter ej under femtio mark eller fängelse i hoa'st ett år.
§ 289. Foretages nogen af de Handlinger, der omtales i §§ 2 8 5 — 2 8 8 , af Uagtsomhed, bliver Straf af Fgengsel eller Boder at anvende [jfr ovan under I I I , IV].
D.
314. AVer eine Uberschwemmung mit gemeiner Gefahr fur Leben oder Eigentum durch Fahrlässigkeit herbeifuhrt, wird mit Gefängnis bis zu einem J a h r e und, wenn durch die Uberschwemmung der 163. Hij aan wiens schuld te wijten H . Tod eines Menschen verursacht worden is dat eenig werk dienende voor het openist, mit Gefängnis von einem Monat bis baar verkeer wordt vernield, onbruikbaar zu drei Jahren bestraft. gemaakt of beschadigd, eenige openbare För vållande till sådan skada, som land- of waterweg versperd of een ten aanzien van zoodanig werk of van zoohär är nämnd, vare straffet böter ej under trettio mark eller fängelse i högst danigen weg genomen veiligheidsmaatregel verijdeld wordt, wordt gestraft: sex månader. 326. 1st eine der in den §§ 321 bis l:o met gevangenisstraf of hechtenis 324 bezeichneten Handlungen aus Fahr- | van ten hoogste drie maanden of geldboete lässigkeit begången worden, so ist, wenn ! van ten hoogste driehonderd gulden, indien durch die Handlung ein Schaden verur- I daardoor het verkeer onveilig wordt;
182 2:o met gevangenisstraf of hechtenis 316. W e r fahrlässigerweise durch T . van ten hoogste een jaar, indien het feit eine der vorbezeichneten Handlungen den iemands dood ten gevolge heeft. Transport auf einer Eisenbahn in Gefahr 165. Hij aan wiens schuld te wijten setzt, wird mit Gefängnis bis zu einem is dat gevaar ontstaat voor het verkeer | Jahre oder mit Geldstrafe bis zu neundoor stoomvermogen over een spoorweg, j hundert Mark und, wenn durch die Handwordt gestraft met gevangenisstraf of ; lung der Tod eines Menschen verursacht hechtenis van ten hoogste zes maanden I worden ist, mit Gefängnis von einem Moof geldboete van ten hoogste driehonderd ! nat bis zu drei Jahren bestraft. gulden. Gleiche Strafe trifft die zur Leitung Indien bet feit iemands dood ten der Eisenbahnfahrten und zur Aufsicht gevolge heeft, wordt de schuldige gestraft iiber die Balm und den Beförderungsbemet gevangenisstraf of hechtenis van ten j trieb angestellten Personen, wenn sie hoogste een jaar. durch Vernachlässigung der ihnen obliegenden Pflichten einen Transport in 167. Hij aan wiens schuld vernieGefahr setzen. ling, beschadiging, wegneming of verplaatsing van een voor de veiligheid der 326. Se ovan under XIV. scheepvaart gesteld teeken of verijdeling zijner werking of het stellen van een 314. Chiunque, per imprudenza o neg- I t . verkeerd teeken te wijten is, wordt geligenza, o per imperizia nella propria arte straft : o professione, o per inosservanza di regol:o met gevangenisstraf of hechtenis lamenti, ordini o discipline, fa sorgere il van ten hoogste drie maanden of geldboete pericolo di un disastro sulle strade fervan ten hoogste driehonderd gulden, indien rate, é punito con la detenzione da tre daardoor de scheepvaart onveilig wordt; a trenta mesi e con la multa da lire cin2:o met gevangenisstraf of hechtenis quanta a tremila; e con la detenzione da van ten hoogste zes maanden of geldboete due a dieci anni e con la multa superiore van ten hoogste driehonderd gulden, indien alle lire tremila, se il disastro avvenga. het feit het zinken of stranden van een vaartuig ten gevolge heeft; 3:o met gevangenisstraf of hechtenis XVI. Oaktsamt orsakande av van ten hoogste een jaar, indien bet feit hinder å kommunikationer iemands dood ten gevolge heeft. eller ledningar. 169. Hij aan wiens schuld te wijten is dat eenig vaartuig zinkt of strandt, V.) kap. 22 § : se ovan under X I I I . S . vernield, onbruikbaar gemaakt of beschadigd wordt, wordt gestraft: l:o met gevangenisstraf of hechtenis •V / kap. § 11 [se ovan under V] F i . van ten hoogste zes maanden of geldboete — — — För vållande till sådant hinder van ten hoogste driehonderd gulden, in- eller uppehåll dömes till böter ej öfver dien daardoor levensgevaar voor een änfemhundra mark eller fängelse i högst der ontstaat; tre månader. 2:o met gevangenisstraf of hechtenis § 12 [se ovan under A"] — — — van ten hoogste een jaar, indien het feit För vållande till sådant hinder vare strafiemands dood ten gevolge heeft. fet böter högst femhundra mark eller fängelse ej öfver tre månader.
183 Hvar, som icke aflägsnar eller ej i tid aflägsnar fartyg, fisknät eller annat fiskredskap på minst en sjömils afstånd från telegraffartyg, som är sysselsatt med utläggning eller iståndsättande af kabel, oaktadt de af telegraffartyget utstälda signaler; straffes med böter högst etthundrafemtio mark. L a g samma vare, om någon underlåter att på minst en fjerdedels sjömils afstånd frän prick, som utvisar det ställe der kabel är nedlagd, aflägsna fartyg, fisknät eller annat fiskredskap, då arbete för kabels utläggning eller iståndsättande pågår. Underlåter den, som gjort sig skyldig till någon af nämnda förseelser, att på föreskrifvet afstånd aflägsna fartyg eller fiskredskap, äfven sedan han dertill uppfordrats af den person, under hvars ledning kabelns utläggning eller iståndsättande sker; straffes med fängelse i högst en månad. Underlåter befälhafvare å fartyg, som är sysselsatt med nedläggning eller iståndsättande af sjötelegrafkabel, att ställa sig till efterrättelse hvad beträffande signaler till förekommande af fartygs sammanstötning ä sjön är föreskrifvet; straffes med fängelse i högst en månad eller böter högst trehundra mark.
T.
318. Wer fahrlässigerweise. durch eine der vorbezeichneten Handlungen den Betrieb einer zu öffentlichen Zwecken dienenden Telegraphenanlage verhindert oder gefährdet, wird mit Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bis zu neunhundert Mark bestraft. Gleiche Strafe trifft die zur Beaufsichtigung und Bedienung der Telegraphenanlagen und ihrer Zubehörungen angestellten Personen, wenn sie durch A^ernachlässigung der ihnen obliegenden Pflichten den Betrieb verhindern oder gefährden.
320. Die A 7 orsteher einer Eisenbahngesellschaft, sowie die A'orsteher einer zu öffentlichen Zwecken dienenden Telegraphenanstalt, welche nicht sofort nach Mitteilung des rechtskräftigen Erkenntnisses die Entfernung des Verurteilten bewirken, werden mit Geldstrafe bis zu dreihundert Mark oder mit Gefängnis bis zu drei Monaten bestraft. Gleiche Strafe trifft denjenigen, welcher fur unfähig zum Eisenbahn- oder Telegraphendienste erklärt worden ist, wenn er sich nachher bei einer Eisenbahn oder Telegraphenanstalt wieder anstellen lässt, sowie diejenigen, welche ihn wieder angestellt haben, obgleich ihnen die erfolgte Unfähigkeitserklärung bekannt war.
XVII. Oaktsamt utspridande av sjukdomssmitta bland människor. 34 kap. 16 § — — — Vållar man F i . annans insjuknande i farsot derigenom, att man bryter mot föreskrift till förekommande eller hämmande af farsot bland menniskor; straffes med fängelse i högst två år eller böter ej under femtio mark. § 156. Den, som vidende om, at han derved voider fare for, at en smitsom sygdom finder indgang eller almindelig udbredelse blandt jnennesker eller husdyr, overtrgeder de regler, der lovlig er givne til forebyggelse eller modarbeidelse af sygdommen, eller medvirker hertil, straffes med boder eller med fgengsel indtil 2 aar, men indtil 4 aar, saafremt paa grund heraf noget menneske omkommer eller faar betydelig skade paa legeme eller helbred. Jfr § 358.
N.
§ 2 9 1 . Den, som ved Overtrgedelse af de Lovbestemmelser, der ere givne,
D.
181 eller de Forholdsregler, der af Ovrigheden anordnes til Forebyggelse af smitsom Sygdom eller sammes Udbredelse, foranlediger Smitte eller videre Udbredelse af S}^gdommen, straffes med Fgengsel eller under skjgerpende Omstgendigheder med Forbedringshuusarbeide indtil 2 Aar. T.
327. AVer die Absperrungs- oder Aufsichtsmassregeln oder Einfuhrverbote, welche von der zuständigen Behörde zur ATerhiitung des Einfiihrens oder A7erbreitens einer ansteckenden Krankheit angeordnet worden sind, wissentlich verletzt,wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe bis zu zweitausend Mark bestraft. 1st infolge dieser A 7 erletzung ein Mensch von der ansteckenden Krankheit ergriffen worden, so tritt Gefängnisstrafe von drei Monaten bis zu drei Jahren ein.
XVIII. Oaktsamt orsakande av allmänfara för förgiftning av människor. S.
Jfr ovan 14 kap. 19 § under V I I .
Fi.
34 kap. § 15 [se ovan under A7II] — — Har någon af vållande åstadkommit att fara uppstått för menniskors lif eller helsa på sätt, som nu är nämndt; straffes med böter ej under femtio mark eller fängelse i högst ett år.
N.
§ 152 [se ovan under A7II] — — Uagtsomme handlinger af den i foregaaende led nsevnte art straffes med boder eller fgengsel indtil 1 aar. § 153 [se ovan under A7II] — — Uagtsomme handlinger af den i l s t e led omhandlede art straffes med boder eller med fgengsel indtil 1 aar.
173. Hij aan wiens schuld te wijten H . is dat in een put, pomp, bron of in eene ten algemeenen nutte of tot gezamenlijk gebruik van of met anderen bestemde drinkwaterinrichting eenige stof wordt aangebracht, waardoor het water voor het leven of de gezondheid schadelijk wordt, wordt gestraft met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden. Indien het feit iemands dood ten gevolge heeft wordt de schuldige gestraft met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste een jaar. 175. Hij aan wiens schuld te wijten is dat waren, schadelijk voor het leven of de gezondheid, verkocht, afgeleverd of uitgedeeld worden, zonder dat de kooper of verkrijger met dat schadelijk karakter bekend is, wordt gestraft met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden. Indien het feit iemands dood ten gevolge heeft, wordt de schuldige gestraft met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste een jaar.
323. Quando alcuno dei fatti preve- I t . duti nei precedenti articoli sia commesso per imprudenza o negligenza, o per imperizia nella propria arte o professione, o per inosservanza di regolamenti, ordini o discipline, il colpevole é punito: l:o con la detenzione da un mesead un anno e con la multa sino a lire mille, nei caso previsto nell'art. 3 1 8 ; 2:o con la detenzione sino a tre mesi e con la multa sino a lire cinquecento, nei casi preveduti nell'articolo 3 1 9 ; 3:o con la detenzione sino ad un mese o con la multa sino a lire cento, nei casi preveduti negli articoli 320 e 3 2 1 .
185 XIX. Oaktsamhet i fråga om smittosam djursjukdom.
XX. Oaktsamt skadande av byggnad.
S.
19 kap. 17 § — — Bryter någon veterligen emot de föreskrifter, som till förekommande eller hämmande av krea turssjuka givna äro: kommer sjuka av den gärning; dömes till fängelse eller till straffarbete i högst ett, år eller, i ringare fall, till böter, dock ej under femtio riksdaler: kommer ej sjuka därav; vare straffet, böter.
Fi.
34 kap. § 18 — — A'allar någon farsot bland husdjur derigenom, att han bryter mot föreskrift till förekommande eller hämmande af dylik farsot; dömes till fängelse ej öfver ett år eller böter.
171. Hij aan wiens schuld de vernieling of beschadiging van eenig gebouw of getimmerte te wijten is, wordt gestraft: l:o met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste drie maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden, indien daardoor gemeen gevaar voor goederen ontstaat; 2:o met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden, indien daardoor levensgevaar voor een änder ontstaat; 3:o met gevangenisstraf of hechtenis van ten hoogste een jaar, indien het feit iemands dood ten gevolge heeft.
D.
§ 292 — — Den, som ved Overtraedelse' af de Lovbestemmelser, der ere givne, eller Forholdsregler, der af Ovrigheden anordnes til Forebyggelse af smitsom Sygdoms Udbredelse hos Huusdyrene, giver Anledning til videre Udbredelse af saadan Sygdom, straffes med Fgengsel eller Boder ikke under 20 Rd.
T.
H.
XXI. Oaktsamt orsakande av livsmedelsbrist etc. 34 kap. § 20 [se ovan under XII] F i . — — Har han genom vållande förorsakat, att åtagandets fullgörande uteblef; dömes till fängelse i högst ett år.
3 2 8 . W e r die Absperrungs- oder Aufsichtsmassregeln oder Einfuhrverbote, 329 [se ovan under XII] Liegt T . welche von der zuständigen Behörde zur 1 der Nichterfullung des Vertrages FahrT Verhutung des Einfuhrens oder A erbreitens von Viehseuchen angeordnet worden lässigkeit zum Grunde, so ist, wenn durch sind, wissentlich verletzt, wird mit Ge- die Handlung ein Schaden verursacht fängnis bis zu einem J a h r e oder mit worden ist, auf Gefängnis bis zu zwei Geldstrafe bis zu eintausend Mark be- Jahren zu erkennen. Dieselben Strafen finden audi gegen die Unterlieferanten, straft. A 7 ermittler und Bevollmächtigten des LieT 1st infolge dieser A'erletzung A ieh feranten Anwendung, welche mis Kenntvon der Seuche ergriffen worden, so tritt nis des Zweckes der Lieferung die NichGefängnisstrafe von einem Monat bis zu j terfiillung derselben vorsätzlich oder aus zwei Jahren ein. i Fahrlässigkeit verursachen.
Bilaga 2 till Andra
Avd.
Aktuella Strafflagsförslag. Fi.
Fsl.
1~ kap. 1 §. Den som vållar fara för annans liv, hälsa eller egendom genom att åstadkomma eldsvåda, sprängning, översvämning, skeppsbrott, järnvägsolycka eller annan sådan ofärd; straffes med tukthus på viss tid eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, med fängelse i minst ett år. Försök är straffbart. 2 §. Gör någon av oaktsamhet sig skyldig till brott, som i 1 § sägs; straffes ined fängelse eller böter. 3 §. Den, som vid olycka, som i 1 § namnes, eller med vetskap om att sådan hotar, undanskaffar släcknings- eller räddningsredskap, eller på annat sätt hindrar eller söker hindra dess avvärjande eller begränsning; straffes med fängelse eller tukthus i högst fyra år. 4 §. Åstadkommer någon fara, som i 1 § namnes, genom att uraktlåta att fullgöra en honom särskilt åliggande plikt att avvärja faran eller genom att skada för farans avvärjande avsedda tecken eller andra inrättningar eller genom att försätta transportmedel, kraftöverföringsverk eller maskiner ur regelbunden verksamhet eller genom annat liknande ofog; straffes med tukthus i högst 6 år eller fängelse i minst ett år. Försök är straffbart.
Begås gärningen av oaktsamhet. vare straffet fängelse och böter. 5 §. Den som anskaffar, tillverkar eller hos sig förvarar sprängämne eller ämne för tillverkning av sprängämne med vetskap om, att detta är avsett för begående av brott; straffes med fängelse eller tukthus i högst fyra år. Har han ej vetat men haft skälig anledning att misstänka det, vare straffet böter eller fängelse i högst ett år. 6 §. Fartygsbefälhavare, som går till sjös med fartyg, som till skrov, maskiner eller annan utrustning befinner sig i så dåligt skick eller är så lastat eller så svagt bemannat, att resan medför uppenbar fara för de ombordvarandes liv; straffes med fängelse eller tukthus, i högst fyra år. L a g samma vare om skeppsredare, som låter fartyg avgå under sådana omständigheter. 7 §. Den som, genom att skada vattenledning eller annat offentligt eller allmänt anlitat vattentag, åstadkommer allmän vattenbrist eller som förgiftar sådant vattentag eller bemänger det med annat hälsofarligt ämne; straffes med tukthus i högst åtta år. Försök är straffbart. Begås gärningen av oaktsamhet, vare straffet fängelse eller böter.
187 8 §. Den, som förgiftar matvara, Gör han det av oaktsamhet, vare strafdryck, bete eller annat, som tjänar mänfet böter eller fängelse i högst sex måniskor eller djur till föda eller är bestämt nader. till försäljning, eller bemänger det med 13 §. Har någon genom vållande, annat honom veterligen hälsovådligt ämne, var om i detta kap. namnes, förorsakat fara eller ock håller till salu, säljer eller an- för annans liv, hälsa eller egendom, och norledes utsprider vara, vilken han vet blev, innan skada därav uppkom, faran vara mängt med gift eller annat farligt genom gärningsmannens åtgärd eller anämne, och förtiger varans farliga egen- mälan undanröjd, må han efter domstoskap; straffes med tukthus i högst sex lens prövning, kunna frias från straff. år eller med fängelse i minst två år. Försök är straffbart. Om någon avoaktsamhet sålunda åstad§ 368. Den, som forvolder Ildsvaade D . K . F s l kommer fara till liv eller hälsa för mänunder saadanne Omstaendigheder, at derniskor eller husdjur, vare straffet böter ved opstaar Fare for andre Menneskers eller fängelse. Liv eller for Odelaeggelse i stort Omfång 9 §. Den som utsprider farsot bland af fremmed Ejendom, straffes for Brandmänniskor, husdjur eller växter eller åstadstiftelse med Strafarbejde til 12 Aar. kommer att växter utsättas för skadedjur; E r Brandstiftelsen foretaget for at straffes med tukthus i högst åtta år eller volde stor Odelgeggelse af fremmed Ejenfängelse. • dom eller for at befordre Opror, PlyndFörsök är straffbart. ring eller anden saadan Forstyrrelse af Gör han det av oaktsamhet genom Samfundsordenen, eller har Faren for att bryta mot föreskrift till förekommande andre Menneskers Liv vaeret naerliggende, av farsoten eller av skadedjuren, vare er Straffen Strafarbedje fra 6 Aar indtil straffet böter eller fängelse. paa Livstid. 10 §. Har någon genom uppsåtlig § 369. Straffebestemmelserne i § 368 handling, som ofvan i detta kap. namnes, finde tilsvarende Anvendelse paa den, der tillskyndats död eller svår kroppsskada, under lige Omstgendigheder forvolder Nedkan det för brottet stadgade straffet för- styrtning, Sprgengning, Oversvommelse, höjas i fall, varom i 1 § omförmäles, till j Skibbrud eller lignende Soskade, Skade livstids tukthus och i övriga fall till tukt- j eller Forstyrrelse paa Jernbaner eller 1ighus i högst tolv år. ! nende Transportmidler til Lands eller i 11 §. Var, som utan vederbörligt Luften samt paa Maskiner eller Krafttillstånd tillreder, håller till salu eller på led n inger. annat sätt åt annan överlåter, eller hål§ 370. Forvolder nogen af Uagtsomler upplag av sprängämnen, gift eller hed, at nogen Tildragelse af den i § 368 annat farligt ämne; straffes med böter eller § 369 ngevnte Art indtrgeder, strafeller fängelse i högst sex månader. fes han med Bode, simpelt Fgengsel eller 12 §. Var som, genom att underlåta under skaerpende Omstgendigheder med fullgörande av leveransavtal eller att ut- Arbejdsfgengsel. sprida lögnaktigt rykte, åstadkommer § 3 7 1 . Den, som, uden at Straf i hungersnöd eller märkelig fördyring av Medför af §§ 368 eller 369 er forskyldt, livsmedel, straffes med fängelse eller, där forvolder Fare for en Tildragelse af den i omständigheterna äro särdeles försvårande, j disse Paragrafer ngevnte Art, ved at undmed tukthus i högst fyra år. • lade at udföre eller hindre nogen i at 13
188 af de Forskrifter, der ved Lov eller i Medudföre en til Forebyggelse eller Bekaempelse af Tildragelsen ham paahvilende j for af Lov ere givne til Forebyggelse eller Modarbejdelse af smitsom Sygdom tjenstlig Pligt eller ved at odelgegge, beskadige, bortskaffe eller vanskeliggore, blandt Mennesker eller Husdyr, eller ved Brugen af Ting, der ere bestemte til at anden utforsvarlig Adfgerd vidende forbetrygge mod saadan Tildragelse, eller ved volder Fare for, at saadan Sygdom finat anvende falske Tegn, Signaler eller ! der Indgang eller udbredes, straffes med lignende eller ved uberettiget at saette simpelt Famgsel eller Arbejdsfgengsel. Transportmidler, Maskiner eller KraftledHorer Sygdommen til dem, der i Lovni uger i eller ud af Virksomhed, straffes givningen betegnes eller undergives sgermed simpelt Fgengsel eller Arbejdsfgengsel. lig Behandling som ondartede, er StrafEr Handlingen foretagen af Uagtsom- fen Arbejdsfamgsel eller Strafarbejde hed, eller uden at den handlende har indtil 6 Aar. vgeret opmgerksom paa Faren, er Straffen § 375. E r der ved Overtraadelsen af Bode eller simpelt Fgengsel, for saa vidt de i § 374 ommeldte Forskrifter ikke strengere Straf ikke efter andet Bud er voldet nogen Fare, eller har den handforskyldt. lende ikke vgeret opmgerksom paa Faren ved sin Handlemaade, straffes han efter Med Bode indtil 600 Kr. eller simpelt Fgengsel indtil 3 Maaneder straffes de Regler, den sgerlige Lovgivning derom den, der undlader, uagtet det var ham indeholder, for saa vidt strengere Straf muligt uden sgerlig fare eller Opofrelse ikke er forskyldt efter andet Bud. for ham selv eller andre, ved bestimelig § 376. Den, der vidende om at lide Anmeldelse eller andet egnet Middel efter af en Konssygdom, hvis Evne til at overEvne at afvgerge nogen Tildragelse af fores ved Smitte paa det paaggeldende den i § 368 eller § 369 naevnte Art i Tidspunkt ikke er usandsynlig, har SamTilfgelde, hvor denne medforer ngerlig- leje med eller traeder i andet smittefargende F a r e for Mennskeliv. Omkommer ligt Konsforhold til nogen, straffes med nogen ved Tildragelsen, kan Straffen stige Arbejdsfgengsel eller under skaarpende til hojere Bode eller til simpelt Fgengsel Omstgendigheder med Strafarbejde indtil i 6 Maaneder. 6 Aar. Har den paaggeldende ikke vgeret vi§ 3 7 3 . Overtrgedes Bestemmelser, der ved Lov eller i Medför af Lov ere givne dende om sin Lidelses Natur, eller har han for at forebygge eller bekgempe Tildra- ined Urette anset Sygdominens Evne til gelser af den i § 368 eller § 369 naevnte at överföres ved Smitte for usandsynlig, Art, straffes den skyldige, for saa vidt straffes han, hvis han ikke har efterStraf efter § 371 ikke er forskyldt, efter kommet de ham af Hensyn til Smittefade Regler, den sserlige Lovgivning der- ren ved Lov eller i Medför af Lov givne Paalgeg, eller hvis han iovrigt har udvist om indeholder. Den, der overlader Barn under 16 grov Uagtsomhed, med simpelt Famgsel eller Arbejdsfamgsel eller under formilAar eller sindssyg eller aandssvag Perdende Omstgendigheder med Bode. son farligt Vaaben, Krudt eller andet E r den for Smitten udsatte den skylSprgengstof, straffes, hvis hojere Straf ikke er forskyldt, med Bode indtil 600 diges iEgtefaelle, finder Paatale alene Sted Kr. eller simpelt Fgengsel indtil 3 Maa- efter dennes Beggerning. § 3 7 7 . Straffebestemmelserna i § 376 neder. § 374. Den, som ved Overtraedelse j finde tilsvarende Anvendelse paa den, der
189 under lige Omstgendigheder tager eller i stridigt Forhold, straffes med Strafarbejde beholder et Barn til Amning eller Pleje. I indtil 12 Aar. E r Ammen eller Plejeren Barnets Skeer saadan Handling av UagtsomModer, kan Straffen nedseettes under det hed. er Straffen simpelt Fgengsel eller lovbestemte Lavmaal eller under meget Arbejdsfgengsel. formildende Omstgendigheder helt bort§ 3 8 1 . Den, der retstridig tilsaetter falde. Vandbeholdinger eller Vandlob, hvorfra § 378. Med simpelt Fgengsel eller Drikkevand til Mennesker eller Husdyr tages, sundhedsfarlige Stoffer, straffes Arbejdsfgengsel straffes med Arbejdsfgengsel eller Strafarbejde a) den, der anbringer et Barn, som ham vidende lider av Konssygdom af den indtil ti Aar. i § 376 angivne Art, til Amning eller Forvoldes ved Handlingen naerliggende Pleje hos nogen, der ikke er gjort op- udbredt Fare for Menneskeliv, er Straffen mgerksom paa Smittefaren. eller under Strafarbejde indtil 12 Aar. Forhold, der udsaettö andre Born for Foretages Handlingen af Uagtsomhed, Smitte samt er Straffen Bode eller simpelt Fgengsel; b) den, der vidende om at lide af under de i 2det Stykke naevnte OmstgenKonssygdom af den i § 376 angivne Art i digheder kan den stige til Arbejdsfamgsel. läder sig optage eller förbliver i en an§ 382. Straffebestemmelserne i § 381 dens Husstand, naar der i denne er Bom, finde tilsvarende Anvendelse paa den, eller han har undladt at gore opmserksom der tilsgetter Ting, som ere bestemte til paa Smittefaren. Forhandling eller udbredt Benyttelse, Gift eller andre Stoffer, som medfore, at Tingen Har den paaga^ldende ikke vaeret viikke kan bruges efter sin Bestemmelse dende om Forholdet, straffes han under uden Fare for Menneskers eller Husdyrs de § 376. 2det Stykke angivne ForudSundhed, samt paa den, der undergiver saettninger med Bode eller under skgerngevnte Ting, naar de ere saaledes forpende Omstaendigheder med simpelt dgervede, at Nydelsen eller Brugen af dem Fgengsel. er paa angiven Alaade sundhedsfarlig, en Bestemmelsen i § 377, 2det Stykke I Behandling, der er egnet til at skjule deres finder herved tilsvarende Anvendelse. § 379. Overtrgedelser af Forskrifter, fordgervede Tilstand. der ere givne ved Lov eller i Medför av De i § 3 8 1 , l s t e og 2det Stykke foreLov til Modarbejdelse af Smitte ved Konsskrevne Straffe finde endvidere Anvensygdomme, straffes, naar Straf efter ij§ delse paa den, der med Fordolgelse af 3 7 6 — 3 7 8 ikke er forskyldt, efter de den foretagne Behandling falholder eller Regler, den sgerlige Lovgivning derom i övrigt soger at udbrede de paa ngevnte indeholder. Maade behandlede Ting. § 380. Den, som ved Beskadigelse § 3 8 3 . Den, der uden at vgere strafaf offentlige eller alment benyttede A7andskylolig efter § 382, 2det Stykke med beholdinger bevirker, at der indtrgeder Fordolgelse af Tingenes sundhedsfarlige almindelig Mangel paa Drikkevand, eller Beskaffenhed falholder eller soger udbredt som forvolder omfattende Nodstilstand blandt Almenheden Ngerings- eller Nydelmed Hensyn til Livsfornodenheder ved semidler, der paa Grund af Bedgervethed, Gdelaeggelse af andres Beholclinger, Brud Tilberedelse, Opbevaringsmaade eller af paa overtagne Forpligtelser, Udspredelse lignende Grunde ere sundhedsfarlige, eller af falske Efterretninger eller andet ret- Brugsgenstande, der indholde sundheds-
190 andres Ting eller at fjerne nogen Genstand, der er bestemt til at betrygge mod Fare, eller ved uberettiget at sgette Transportmidler, Maskiner eller Kraftledninger i eller ud af ATirksomhed eller ved at forstyrre Sikkerheden for Fgerdsel paa offentlige Fgerdselveje eller ved offentlige Samfaerdselsmidler, straffes med Arbejdsfgengsel i indtil 6 Aar eller under formildende Omstaendigheder med simpelt Famgsel. Begaas Forbrydelsen uagtsomt, er Straffen Bode eller simpelt Fgengsel eller § 163. Den. som ved at bevirke under skaerpende Omstgendigheder ArIldsvaade forvolder Fare for andre Menbejdsfamgsel i indtil 1 Aar. neskers Liv eller for udstrakt 0delaeggelse af fremmed Ejendom, straffes for § 167. Med Arbejdsfgengsel i indtil Brandstiftelse med Arbejdsfaengsel fra 1 4 (6) Aar eller under formildende Omtil 12 Aar. staendigheder med simpelt Famgsel strafMed samme Straf anses den, der for- fes Skibsforer, Reder eller Reders Fuldvolder Fare for andre Menneskers Liv maegtig, som foraarsager, at et Skib gaar eller for udstrakt Gdelaeggelse af fremtilsos med saadanne Mangier paa Skrog, med Ejendom ved at bevirke Sprgengning, Maskiner eller Udrustning. eller saa haardt Oversvommelse, Soskade eller Ulykke paa eller utilborligt lästet eller saa utilstraekJernbane og lignende Transportmidler kelig bemandet, at han maa indse, at eller ved Luftskibsfarten. t Rejsen er förbunden ined aabenbar Fare § 164. E r nogen af de i § 163 for de ombordvamendes Liv. ntevnte Handlinger foretaget for at forBegaas Forbrydelsen uagtsomt, er volde udstrakt 0deheggelse av fremmed Straffen Bode eller simpelt Fgengsel. Ejendom eller for at befordre Opror, § 168. Den, som ved Beskadigelse Pljmdring eller anden saadan Forstyrrelse af offentlige eller alment benyttede Vandav Samfundsordenen, eller har Gerningsbeholdninger bevirker, at der intraeder manden indset, at Faren for andre Menalmindelig Mangel paa Drikkevand, eller neskers Liv var merliggende, er Straffen : som tilsaetter VandbeholdningerellerA T andArbejdsfgengsel fra 4 til 16 Aar. ! lob, hvorfra Drikkevand til Mennesker § 165. Begaas nogen af de i § 163 eller Husdyr eller A7and, der benyttes til ngevnte Forbrydelser uagtsomt, er Straf- Tilberedelse af Levnedsinidler eller Fofen Bode eller simpelt Famgsel eller un- j derstoffer, tages, sundhedsfarlige Stoffer, der skaerpende Omstaendigheder Arbejdsstraffes med Arbejdsfgengsel i indtil 6 Aar. fgengsel i indtil 3 Aar. Har Gerningsmanden indset, at Faren § 166. Den, som forvolder saadan for andre Menneskers Liv var ngerligFare, som i § 163 naevnt, ved at und- gende, kan Straffen stige til Arbejdslade at udfore eller ved at hindre nogen fgengsel i 12 Aar. i at udfore en ham til Afvaergelse eller Begaas Forbrydelsen uagtsomt, er Bekaempelse af en af de der ngevnte Til- ! Straffen Bode eller simpelt Fgengsel eller dragelser paahvilende sgerlig Pligt eller under skgerpende Omstaendigheder Arved at odelaegge eller beskadige egne eller bejdsfgengsel i indtil 1 Aar. farlige Stoffer, straffes med simpelt Fgengsel eller Arbejdsfgengsel eller i de i § 381, 2det Stykke ngevnte Tilfaelde med Strafarbejde indtil C) Aar. E r Handlingen foretagen uden Fordolgelse af Tingens farlige Beskaffenhed, men uden at gore opmgerksom paa denne, er Straffen simpelt Fgengsel eller Bode. E r Handlingen foretaget af Uagtsomhed, er Straffen Bode.
TorpS Fsl.
191 § 169. Straffebestemmelserne i § Straffen Bode eller under skaerpende Om168 finder tilsvarende Anvendelse paa stgendigheder simpelt Fgengsel. den, der fremstiller eller behandler Ting, § 173. Den, som uberettiget forsom er bestemte til Forhandling eller ud- handler Lgegemidler eller Gift eller ubebredt Benyttelse, saaledes, at ved deres i rettiget udover Laege-, Tandlaege- eller Benyttelse paa regelmaessig Maade Men- Dyrhegevirksomhed eller Fodselshjgelp, neskers eller Husdyrs Sundhed udsgettes straffes med Bode eller simpelt Fgengsel. for Fare. Paa samme Maade straffes den, som Med de i § 168, l s t e og 2det Stykke j i saadan Virksomhed handier i Strid med foreskrevne Straffe anses ogsaa den, der Regler, der er givne for at sikre mod de med Fordolgelse af den foretagne Befra denne hidrorende Farer. handling falholder eller iovrigt soger ud§ 174. Den, som ved Overtraedelse bredt saadanne Ting. av de Forskrifter, der ved Lov eller i i? 170. Den, som udenfor de i § 169. Medför af Lov er givne til Forebyggelse 2det Stykke naevnte Tilffelde uden at eller Modarbejdelse av smitsom Sygdom, oplvse om Tingens Beskaffenhed falhol- j forvolder Fare for, at saadan Sygdom der eller iovrigt, soger udbredt, Naarings- i vinder Indgang eller udbredes blandt eller Nydelsesmidler eller Brugsgenstande, ! Mennesker, straffes med simpelt Fgengsel der ved at benyttes paa regelmgessig eller med Arbejdsfgengsel i indtil 3 Aar. Maade udsaetter Menneskers eller HusE r Sygdommen en saadan, der ifalge dyrs Sundhed for Fare, straffes med Bode j Lovgivningen skal undergives eller paa eller simpelt Fgengsel eller under skaer- j den Tid, da Handlingen begaas, er unpende Omstgendigheder med Arbejdsfgeng- j dergivet offentlig Behandling, eller mod sel i indtil 3 Aar. hvis Indforelse i Riget der er truffet Har Gerningsmanden indset, at Fasaerlige Forholdsregler, er Straffen Arren for andre Menneskers Liv var nger- 1 bejdsfamgsel i indtil 6 Aar. liggende, er Straffen Arbejdsfgengsel i Den, som paa den angivne Maade forindtil 6 Aar. j voider Fare for, at smitsom Sygdom finBegaas Forbrydelsen uagtsomt, er ! der Indgang eller udbredes blandt H u s dyr eller Nytteplanter (eller att de sidste Straffen Bode eller under skterpende Omstaendigheder simpelt Faengsel i indtil i udsgettes for Angreb av Skadedyr), straffes med simpelt Fgengsel eller med Ar1 Aar. § 171. Har den. som dommes efter bejdsfgengsel i indtil 2 Aar eller under formildende Omstaendigheder med Bode. §§ 169 eller 170, tidligere vaeret dömt for § 175. Den, der uden derved at forforsaetlig Överträdelse av disse Bestemvolde saadan Fare som i § 174 ngevnt melser, kan Straffen forhoj es med indtil eller uden at vaere sig denne F a r e bedet halve. § 172. Den, som falholder eller iov- vidst overtraeder de der omtalte Forskrifrigt soger udbredt som Lgegemidler eller ter, straffes, for saa vidt andet ikke saerForebyggelsesmidler mod Sygdomme Ting, lig er bestemt, med Bode, simpelt Fgengsel eller under skaerpende Omstaendigheom hvilke han ved, a t . d e er uegnede til det angivne Formaal, og at deres Benyt- der med Arbejdsfgengsel i indtil 6 Maatelse paa den angivne Maade udsaetter neder. Menneskers Liv eller Sundhed for Fare, Sker Överträdelsen uagtsomt, er Strafstraffes med Arbejdsfgengsel i indtil 6 Aar. fen Bode eller simpelt Faengsel i indtil 6 Maaneder. Begaas Forbrydelsen uagtsomt, er
192 § 176. Den, som bevirker. at Jernbaner, Sporveje eller lignende det almindelige Samkvaem tjenende Transportmidler, den offentlige Postbesorgelse, til almindelig Benyttelse bestemt Telegrafeller Telefontjeneste eller Anlaeg. der tjener til almindelig Forsyning med ATand, Gas eller elektrisk Strom, saettes ud av Brug, straffes med simpelt Faengsel eller med Arbejdsfamgsel i indtil 3 Aar. E r Forstyrrelsen kun kortvarig eller mindre indgribende. ligesom iovrigt under formildende Omstgendigheder. kan Straf av Bode anvendes. Begaas Handlingen uagtsomt, er Straffen Bode eller simpelt Faengsel i indtil 6 Maaneder.
D. Fsl.
1923.
§ 167. Den. som forvolder Ildsvaade og derved foraarsager Fare for andre Menneskers Liv eller for fremmed Ejendom eller Formueinteresse i betydeligt eller uberegneligt Omfång, straffes med Faengsel fra 6 Maaneder til 12 Aar. Aled samme Straf anses den. som foraarsager Fare af den i l s t e Stykke naevnte Art ved at forvolde Spramgning, Oversvommelse eller Skade paa Fartoj, Jernbane eller lignende Transportmiddel. § 168. Har Faren for andres Liv vaeret overhamgende, eller er Handlingen foretaget for at forvolde omfattende Odelaeggelse af fremmed Ejendom eller for at befordre Opror, Plyndring eller anden saadan Forstyrrelse af Samfundsordenen, er Straffen Faengsel fra 4 Aar indtil paa Livstid. § 169. Begaas nogen af de i § 167 naevnte Forbrydelser uagtsomt, er Straffen Bode, Haefte eller under skaerpende Omstaendigheder Faengsel indtil 1 Aar. .§ 170. Med Faengsel indtil 6 Aar eller under formildende Omstaendigheder med Haefte, straffes den, der forvolder saadan F a r e som i § 167 naevnt
ved at undlade at udfore eller ved at hindre nogen i at udfore en ham til Afvaergelse eller Bekaempelse af en af de der ngevnte Tildragelser paahvilende saerlig Pligt, ved at odelaegge eller beskadige egne eller andres Ting eller fjerne nogen Genstand, der er bestemt til at betrygge mod Fare, ved uberettiget at saette Transportmidler, Maskiner eller Kraftledninger i eller ud af A 7 irksomhed, eller ved at forstyrre Sikkerheden for Fgerdsel paa offentlige Faerdselveje eller ved offentlige Samfgerdselsmidler. Begaas Forbrydelsen uagtsomt, er Straffen Bode eller Haefte eller under ska'i'pende Omstaendigheder Fgengsel indtil 1 Aar. § 1 7 1 . Den. som forvolder F a r e for Menneskers eller Husdyrs Liv eller Sundhed ved at fremkalde Mangel paa Drikkevand eller ved at, tilsaette A7andbeholdninger, A'andledninger eller Vandlob sundhedsfarlige Stoffer, straffes med Fgengsel indtil 10 Aar. Begaas Forbrydelsen uagtsomt, er Straffen Bode eller Haefte eller under skau-pende Omstaendigheder Famgsel indtil 1 Aar. § 172. Aled Faengsel indtil 10 Aar straffes: 1) den, der tilsaetter Ting som er besteinte til Forhandling eller udbredt Benyttelse, Gift eller andre Stoffer, som medforer, at Tingens Benyttelse efter dens Bestemmelse udsaetter Menneskers eller Husdyrs Sundhed for F a r e ; 2) den, der undergiver saadanne Ting, naar de er saaledes fordaervede, at Nydelsen eller Brugen af dem er paa ngevnte Maade sundhedsfarlig, en Behandling, der er egnet til at skjule deres fordaervede Tilstand; 3) den, der med Fortielse af den foretagne Behandling falholder eller iov-
193 E r Sygdommen en saadan, der ifolge rigt soger at udbrede Ting, der er behandlede som under 1) eller 2) naevnt. Lovgivningen skal undergives eller paa § 173. Den, som uden at vgere straf- den Tid, da Handlingen begaas, er underskyldig efter § 172 Nr. 3, med Fortielse givet offentlig Behandling, eller mod hvis Indforelse i Riget der er truffet saerlige af Tingens sundhedsfarlige Beskaffenhed, Forholdsregler, er Straffen Faengsel indfalholder eller iovrigt soger udbredt til 6 Aar. 1) Naerings- eller Nydelsesmidler, der Den, som paa den angivne Maade forpaa Grund af Bedaervethecl, mangelfuld volder Fare for, at smitsom Sygdom finder Tilberedelse, Opbevaringsmaade eller af lignende Grunde er sundhedsfarlige, Indgang eller udbredes blandt Husdyr eller Nytteplanter, straffes med Haefte 2) Brugsgenstande, der ved saedvanlig Benyttelse udsaetter Menneskers eller eller med Fgengsel indtil 2 Aar eller Husdyrs Sundhed for Fare, under formildende Omstaendigheder med Bode. straffes med Faengsel indtil 6 Aar eller under formildende Omstaendigheder i Begaas Forbrydelsen uagtsomt, er med Haefte eller Bode. Straffen Bode, Haefte eller under skaerBegaas Forbrydelsen uagtsomt, er pende Omstaendigheder Fgengsel indtil 6 Straffen Haefte eller Bode. Maaneder. § 174. Den, som falholder eller iovrigt § 181. AVer vorsätzlich AVasserleit- T . F s l . 1 9 0 9 soger udbredt som Lgegemidler eller Forebyggelsesmidler mod Sygdomme Ting, om ungen, Schleusen, Wehre, Deiche, Dämhvilke han véd. at de er uegnede til det me oder andere AVasserbauten oder Schutzvorrichtungen gegen Naturereigangivne Formaal, og at deres Benyttelse hertil udsaetter Menneskers Liv eller Sund- nisse oder Brucken, Strassen, Wege, hed for Fare, straffes med Fgengsel indtil • Fähren, Schutzwehren oder ähnliche dem öffentlichen ATerkehr dienende Einricht6 Aar. ungen zerstört oder beschadigt und daBegaas Forbrydelsen uagtsomt, er dureh Gefahr fur Menschenleben oder Straffen Haefte eller Bode. § 175. Den, der uberettiget udover i in bedeutendem Umfange fur fremdes Laege-, Fodselshjaelper-, Tandlaege- eller Eigentum herbeifuhrt, wird mit GefängDyrlaegevirksonihed, straffes med Bode nis oder Haft, in besonders schweren Fallen (§ 84) mit Zuchthaus bestraft. eller Haefte. Under skaerpende Omstgen1st die Handlung aus Fahrlässigkeit digheder samt i Gentagelsestilfaelde kan Straffen stige til Faengsel i 6 Maaneder. j begången, so ist die Strafe Gefängnis Paa samme Maade straffes den, som : oder Haft bis zu einem J a h r oder Geldstrafe bis zu dreitausend Mark. i saadan Virksomhed handler i Strid med § 182. Wer, abgesehen von den Forskrifter, der er givne for at sikre mod Fallen des § 181, absichtlich die Sicherde fra denne hidrorende Farer. § 176. Den, som ved Overtraedelse af j heit des öffentlichen Verkehrs auf Strassen, AVegen oder Plätzen stört und dade Forskrifter, der ved Lov eller i Medför af Lov er givet til Forebyggelse eller j dureh Gefahr fur Menschenleben herbeifuhrt, wird mit Gefängnis, in besonders Modarbejdelse af smitsom Sygdom, forvolschweren Fållen (§ 84) mit Zuchthaus beder Fare for, at saadan Sygdom vinder straft. Indgang eller udbredes blandt Mennesker, § 183. AVer vorsätzlich die Sicherstraffes med Haefte eller ined Faengsel heit des Betriebs einer Eisenbahn stört indtil 3 Aar.
194 und dadureh Gefahr fur Menschenleben [ deutschen Schiffes bringt, welche fiir das oder in bedeutendem Umfange fur fremSchiff oder die Ladung die Gefahr der des Eigentum herbeifuhrt, wird mit I Beschlagnahme oder Einziehung herbeiZuchthaus bis zu zehn Jahren, bei mil- | fiihren können, wird mit Geldstrafe bis dernden Umständen mit Gefängnis nicht i zu funftausend Mark oder mit Haft oder unter drei Monaten bestraft. Gefängnis bis zu zwei Jahren bestraft. In besonders schweren Fallen (§ 84) Die Verfolgung findet auch dann statt, ist die Strafe Zuchthaus nicht unter funf wenn das Vergehen ausserhalb des ReichsJahren oder lebenslängliches Zuchthaus. gebiets begången ist. 1st die Handlung aus Fahrlässigkeit Auf ausländische Schiffe findet diese begången, so tritt Gefängnis bis zu drei A'orschrift insoweit Anwendung, ahs die J a h r e n oder Haft oder Geldstrafe bis zu Gegenseitigkeit verburgt ist. funftausend Mark ein. ij 188. Wer den vom Kaiser zur Ver§ 184. W e r vorsätzlich den Betrieb hutung des Zusammenstossens der Schiffe einer dem öffentlichen A^erkehr dienenden | auf See, iiber das A 7 erhalten der Schiffer Eisenbahn oder der Post oder einer zur nach einem Zusammenstosse von Schiffen öffentlichen A 7 ersorgung mit AVasser oder auf See, oder in betreff der Not-und LotsenBeleuchtung dienenden Anstalt verhindert, i signale fur Schiffe auf See und auf den wird mit Gefängnis bis zu drei Jahren Kiistengewässern erlassenen ATerordnunoder mit Haft, bei mildernden Umstän- j gen zuwiderhandelt, wird mit Geldstrafe den mit Geldstrafe bis zu eintausend | bis zu eintausendfunfhundert Mark beMark bestraft. j straft. § 185. AVer den Betrieb einer zu § 189. Wer vorsätzlich einen Brand, öffentlichen Zwecken dienenden Telegraeine Explosion, einen Einsturz oder eine phen-, Fernsprech- oder Rohrpostanlage Uberschwemmung und dadureh Gefahr vorsätzlich verhindert oder gefährdet, fur Menschenleben oder in bedeutendem wird mit Gefängnis bis zu drei Jahren Umfange fur fremdes Eigentum herbeioder mit Haft oder mit Geldstrafe bis zu fuhrt, wird mit Zuchthaus bestraft. funftausend Mark bestraft. W a r durch die Handlung nur fremdes 1st die Handlung aus Fahrlässigkeit Eigentum gefährdet und ist der entstanbegången, so tritt Gefängnis oder Haft dene Schaden gering oder sind andere bis zu sechs Monaten oder Geldstrafe bis mildernde Umstände vorhanden, so ist zu eintausend Mark ein. auf Gefängnis nicht unter drei Monaten § 186. W e r absichtlich die Sicher- zu erkennen. heit der Schiffahrt stört und dadureh In besonders schweren Fallen (§ 84) Gefahr fur Menschenleben oder in bedeuist, die Strafe Zuchthaus nicht unter funf tendem Umfange fur fremdes Eigentum J a h r e n oder lebenslängliches Zuchthaus. herbeifuhrt, wird mit Zuchthaus bis zu 1st die Handlung aus Fahrlässigkeit funf Jahren, bei mildernden Umständen begången, so tritt Gefängnis bis zu drei mit Gefängnis nicht unter drei Monaten Jahren oder Haft oder Geldstrafe bis zu bestraft. funftausend Mark ein. In besonders schweren Fallen (§ 84) § 190. AVer in Bergwerken, Fabriist die Strafe Zuchthaus nicht unter funf ken oder anderen ähnlichen Betrieben, J a h r e n oder lebenslängliches Zuchthaus. in denen Arbeiter in einer Art beschäf§ 187. AA7er vorsätzlich und wider- tigt werden, dass dadureh ihr Leben gerechtlich Gegenstände an Bord eines fährdet werden kann, A'orrichtungen, die
195 zur Sicherung des Betriebs, insbesondere verletzt, wird mit Gefängnis oder Haft zum Schutze des Lebens der Arbeiter bis zu zwei Jahren, in besonders schweren dienen, vorsätzlich zerstört oder sonst Fallen (§ 84) mit Gefängnis nicht unter unbrauchbar macht, ausser Tätigkeit oder j drei Monaten bestraft. einer bestehenden Pflicht zuwider nicht § 194. AVer die Absperrungs- oder in Tätigkeit setzt und dadureh Gefahr j Aufsichtsmassregeln oder Einfuhrverbote, f'iir Menschenleben herbeifuhrt, wird mit welche von der zuständigen Behörde zur Gefängnis oder Haft, in besonders schwe- I Verhiitung der Einschleppung oder A7erren Fallen (§ 84) mit Zuchthaus bestraft, breitung von A 7 iehseuchen angeordnet 1st die Handlung aus Fahrlässigkeit ! worden sind, wissentlich verletzt, wird begången, so ist die Strafe Gefängnis mit Gefängnis oder Haft bis zu einem oder Haft bis zu einem Jahr oder Geld- Jahr, in besonders schweren Fallen (§ 84) strafe bis zu dreitausend Mark. mit Gefängnis nicht unter'einem Monat § 191. AVer vorsätzlich die Stran- bestraft. dung oder das Sinken eines Schiffes § 195. AVer bei der Leitung oder bewirkt und dadureh Gefahr fur MenAusfuhrung eines Banes gegen die allschenleben oder in bedeutendem Umfange gemein anerkannten Regeln derBankunde fiir fremdes Eigentum herbeifuhrt, Avird handelt und dadureh Gefahr f'iir Menschenmit Zuchthaus bestraft. leben oder in bedeutendem Umfange fiir In besonders schweren Fallen (§ 84) fremdes Eigentum herbeifuhrt, wird mit ist die Strafe Zuchthaus nicht unter funf Geldstrafe bis zu dreitausend Mark oder Jahren oder lebenslängliches Zuchthaus. mit Haft oder Gefängnis bis zu zwei 1st die Handlung aus Fahrlässigkeit Jahren bestraft. begången, so tritt Gefängnis bis zu drei J a h r e n oder Haft oder Geldstrafe bis zu funftausend Mark ein. § 2 1 5 . W e r durch Verursachung Geg". § 192. Wer vorsätzlich Brunnen. eines Brändes, einer Explosion, insbesonWasserleitungen oder Wasserbehälter, die dere durch Anwendung von Sprengstoffen, zum Gebrauche von Menschen dienen, oder einer Uberschwemmung das Leben vergiftet oder ihnen Stoffe beimischt, eines anderen oder in bedeutendem Umwelche die menschliche Gesundheit zu fange fremde Sachen gefährdet, wird mit zerstören geeignet sind, wird mit ZuchtZuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft. haus bis zu zehn Jahren bestraft. 1st die Handlung fahrlässig begången, In besonders schweren Fallen (§ 84) so ist die Strafe Gefängnis oder Geldist die Strafe Zuchthaus nicht unter funf strafe bis zu zehntausend Mark. Jahren oder lebenslängliches Zuchthaus. § 216. Wer, abgesehen von den 1st die Handlung aus Fahrlässigkeit Fallen des § 215, durch Beschädigung begången, so tritt Gefängnisstrafe bis eigener oder fremder, beweglicher oder zu drei Jahren oder Haft oder Geldstrafe unbeweglicher Sachen das Leben eines bis zu funftausend Mark ein. anderen oder in bedeutendem Umfange § 193. W e r die Absperrungs- oder fremde Sachen gefährdet, wird mit GeAufsichtsmassregeln oder Einfdirverbote, fängnis bestraft. welche von der zuständigen Behörde zur 1st durch die Handlung der Tod oder Verhiitung der Einschleppung oder eine schwere Körperverletzung (§ 268) Verbreitung einer ubertragbaren Krank- eines anderen verursacht worden, so ist heit angeordnet worden sind, wissentlich | die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.
196 Schiffahrt oder Luftschiffahrt das Leben 1st die Handlung fahrlässig begången, eines anderen oder in bedeutendem Umso ist die Strafe Gefängnis bis zu einem fange fremde Sachen gefährdet, wird mit Jahre oder Geldstrafe bis zu funftausend Zuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft. Mark. 1st die Handlung fahrlässig begången, § 217. W e r das Leben eines anderen • so ist die Strafe Gefängnis oder Geldstrafe dadureh gefährdet, dass er in Bergwerken, bis zu zehntausend Mark. Fabriken oder ähnlichenBetrieben Vorrich§ 2 2 1 . AVer durch Störung der tungen, die zur Sicherung des Betriebes Sicherheit des öffentlichen A 7 erkehrs auf dienen, unbrauchbar macht oder ausser Strassen, AA7egen oder Plätzen das Leben Tätigkeit setzt, wird mit Gefängnis beeines anderen gefährdet, wird mit Gestraft. fängnis bestraft. 1st durch die Handlung der Tod oder 1st durch die Handlung der Tod oder eine schwere Körperverletzung (§ 268) eine schwere Körperverletzung (§ 268) eines anderen verursacht worden, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. eines anderen verursacht worden. so ist 1st die Handlung fahrlässig begången, die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. 1st die Handlung fahrlässig begången, so ist die Strafe Gefängnis bis zu einem so ist die Strafe Gefängnis oder GeldJ a h r e oder Geldstrafe bis zu funftausend strafe bis zu zehntausend Alark. Mark. § 222. AVer den Betrieb einer dem § 218. AVer Brunnen, AVasserleitungen oder AVasserbehälter, die zum öffentlichen Verkehr oder einer zur öffentGebrauche von Menschen dienen, vergiftet lichen Versorgung mit Wasser, Leuchtoder ihnen Stoffe beimischt, welche die oder Heizgas oder elektrischem Strom menschliche Gesundheit zu zerstören dienenden Anstalt stört, wird mit Gegeeignet sind, wird mit Zuchthaus bis zu j fängnis bestraft. § 223. AVer den vom Kaiser zur zehn Jahren bestraft. 1st die Handlung fahrlässig begången, I Verhiitung des Zusammenstossens der Schiffe auf See, iiber das Verhalten der so ist die Strafe Gefängnis bis zu einem Schiffer nach einem solchen ZusammenJ a h r e oder Geldstrafe bis zu funftausend stosse oder in betreff der Not- und Mark. in § 219. AVer Waren derart herstellt Lotsensignale fur Schiffe auf See und 7 den Kiistengewässern erlassenen A erordoder bearbeitet, dass ihr Genuss oder Gebrauch die menschliche Gesundheit zu \ nungen vorsätzlich oder fahrlässig zubeschädigen geeignet ist, oder wer solche widerhandelt, wird mit Gefängnis oder mit Geldstrafe bis zu zehntausend Mark W a r e n in Verkehr bringt, wird mit Gebestraft. fängnis bestraft. Istdurch die Handlung der § 224. AVer die Absperrungs- oder Tod oder eine schwere Körperverletzung Aufsichtsmassregeln oder Einfuhrverbote, (§ 268) eines anderen verursacht worden, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn die von der zuständigen Behörde zur Verhiitung der Einschleppung oder VerJahren. breitung einer iibertragbaren Krankheit 1st die Handlung fahrlässig begången, so ist die Strafe Gefängnis bis zu einem j angeordnet worden sind, verletzt, wird mit Gefängnis bestraft. J a h r e oder Geldstrafe bis zu funftausend 1st infolgedessen ein Mensch von der Mark. § 220. AA7er durch Störung der j Krankheit ergriffen worden, so ist die Sicherheit des Eisenbahnbetriebs, der | Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.
197 1st die Handlung fahrlässig begången, Ebenso wird bestraft, wer eigene so ist die Strafe Gefängnis bis zu einem Sachen dieser Art in Brand setzt und Jahre oder Geldstrafe bis zu funftausend dadureh eine Gemeingefahr herbeifuhrt. Mark. § 255. W e r ein Schiff zum Sinken § 225. AVer die Absperrungs- oder oder Stranden bringt und dadureh eine Aufsichtsmassregeln oder Einfuhrverbote, Gemeingefahr herbeifuhrt, wird mit Zuchtdie von der zuständigen Behörde zur haus bestraft. Verhiitung der Einschleppung oder Ver§ 256. AVer eine gegen Feuersgebreitung von A7ieh- oder Pflanzenseuchen fahr versicherte Sache in der Absicht angeordnet worden sind, verletzt, wird in Brand setzt, sich oder einem anderen mit Gefängnis oder mit Geldstrafe bis die Versicherungssumme zu verschaffen zu zehntausend Mark bestraft, oder den Versicherer zu schädigen, wird Sind infolgedessen Tiere oder Pflanzen mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren bein bedeutendem Unifang von der Seuche straft. ergriffen worden, so ist die Strafe ZuchtEbenso wird bestraft, wer in dieser haus bis zu funf Jahren. Absicht ein Schiff, das versichert ist 1st die Handlung fahrlässig begån- oder dessen Ladung oder Fracht vergen, so ist die Strafe Gefängnis bis zu sichert ist, zum Sinken oder Stranden sechs Monaten oder Geldstrafe bis zu bringt. eintausend Mark. § 257. AVer eine Uberschwemmung § 226. AVer vorsätzlich oder fahr- oder eine Explosion verursacht und dalässig bei Leitung oder Ausfuhrung eines dureh eine Gemeingefahr herbeifuhrt, Banes oder des Abbruchs eines Baues wird mit Zuchthaus bestraft. durch die A'erletzung allgemein anerkann§ 258. W e r AVasser, das zum Geter Regeln der Baukunde das Leben eines brauche von Menschen dient, in Brunnen, anderen oder in bedeutendem Umfange Leitungen oder Behältern vergiftet oder fremde Sachen gefährdet, wird mit Ge- ihm Stoffe beimischt, die geeignet sind, fängnis oder Geldstrafe bis zu zehntau- •• die menschliche Gesundheit zu zerstören, send Mark bestraft. wird mit Zuchthaus bestraft. § 227. W e r zur Vorbereitung eines $ 259. AVer die Sicherheit des Begemeingefährlichen \ 7 erbrechens (§§ 215, j triebs einer Eisenbahn oder des Betriebs 218, 220) zu dessen Ausfuhrung dienliche der Schiffahrt stört und dadureh eine Mittel oder Gerätschaften anfertigt oder Gemeingefahr herbeifuhrt, wird mit Zuchtsich verschafft, wird mit Gefängnis behaus bestraft. straft. § 260. AVer die Sicherheit des öf§ 30 findet Anwendung. fentlichen A 7 erkehrs auf Strassen, Wegen oder Plätzen durch Beschädigen, Zerstören oder Beseitigen von Anlagen oder Einrichtungen, die diesem Verkehr dienen, 1919. § 254. AVer fremde Gebäude, fremde oder durch Bereiten von Hindernissen zur Wohnung oder zum Aufenthalt von stört und dadureh eine Gemeingefahr herMenschen dienende Räumlichkeiten oder beifuhrt, wird mit Gefängnis bestraft. fremde Schiffe, Bergwerke, AValdungen, Der ATersuch ist strafbar. Heiden, Felder, Moore oder Vorräte von W e r die Sicherheit des öffentlichen AVaren oder Bodenerzeugnissen in Brand ; Verkehrs auf Strassen, AVegen oder Plätsetzt, wird mit Zuchthaus bestraft. i zen auf andere Weise stört und dadureh
198 das Leben eines anderen gefährdet. wird mit Gefängnis oder-mit Geldstrafe bestraft. § 2 6 1 . AVer Wasserbauten, Wasserleitungen oder Schutzvorrichtungen gegen Naturereignisse beschadigt, zerstört oder beseitigt und dadureh eine Gemeingefahr herbeifuhrt, wird mit Gefängnis bestraft, Der Versuch ist strafbar. § 262. AVer in Bergwerken, Fabriken oder anderen ähnlichen Anlagen, deren Betrieb Gefahr fiir das Leben der Arbeiter mit sich bringt, eine der Sicherheit des Betriebs, insbesondere dem Schutze des Lebens der Arbeiter dienende A'orrichtuug zerstört oder sonst unbrauchbar macht oder beseitigt oder ausser Tätigkeit setzt und dadureh Gefahr f'iir Menschenleben herbeifuhrt, wird mit Gefängnis bestraft. D e r W e r s u c h ist strafbar. § 263. In besonders schweren Fallen ist die Strafe bei A'erbrechen gegen §§ 254, 255. 257 bis 259 Zuchthaus nicht unter funf Jahren, bei ATergehen gegen § 260 Abs. 1, §§ 2 6 1 , 262 Zuchthaus. § 264. Hat ein \ 7 erbrechen oder ATergehen gegen die §§ 254, 255, 257 bis 259, 260 Abs. 1, §§ 2 6 1 , 262 den Tod eines Menschen zur Folge (§ 17), so ist die Strafe Zuchthaus nicht unter zehn J a h r e n oder lebenslanges Zuchthaus. § 265. AVer eine der in den §§ 254, 255, 257 bis 261 bezeichneten Handlungen fahrlässig begeht, wird mit Gefängnis bis zu drei Jahren oder mit Geldstrafe bestraft. § 266. Die Strafe dessen, der freiwillig verhutet, dass aus der Tat ein Schaden entsteht, känn in den Fallen der § 254, 255, 257 bis 262, 265 nachfreiem Ermessen gemildert werden; das Gericht känn auch von Strafe absehen. § 267. AVer, ohne dass entweder der Schiffer oder der Reeder darum weiss, oder wer als Schiffer gegen den AVillen des Reeders Sachen an Bord eines deutschen
Seeschiffes bringt oder nimmt und dadureh Schiff oder Ladung der Gefahr einer Beschlagnahme oder Einziehung aussetzt, wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe bestraft. Einem deutschen Seeschiff steht ein ausländisches Seeschiff gleich. wenn es ganz oder zum Teil im Inland beladen worden ist. § 268. Wer den Betrieb einer dem öffentlichen Verkehr dienenden Eisenbahn, der Post, einer zur öffentlichen A'ersorgung mit AVasser, Licht. AVärme oder Kraft dienenden Anstalt oder einer staatlichen Anstalt, die der Landesverteidigung dient, dadureh verhindert oder stört, dass er Bestandteile oder Zubehör beschadigt, zerstört, beseitigt oder verändert. wird mit Gefängnis bestraft. Der Versuch ist strafbar. § 269. Wer den Betrieb einer öffentlichen Zwecken dienenden Telegraphen-, Fernsprech- oder Rohrpostanlage dadureh verhindert oder gefährdet, dass er Bestandteile oder Zubehör beschadigt, zerstört, beseitigt oder verändert, wird mit Gefängnis bestraft. AVer die Tat fahrlässig begeht, wird mit Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bestraft. § 270. AVer durch eine der in den §§ 268, 269 aufgefiihrten Handlungen gemeine Not herbeifuhrt, wird mit Zuchthaus bis zu funf Jahren bestraft. In besonders schweren Fållen ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinfzehn Jahren. § 2 7 1 . W e r vorsätzlich oder fahrlässig bei der Leitung oder Ausfuhrung eines Baues oder des Abbruchs eines Baues gegen die allgemein anerkannten Regeln der Baukunde handelt und dadureh Gefahr fur Menschenleben oder fiir die menschliche Gesundheit herbeifuhrt, wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe, bestraft. § 272. AVer vorsätzlich oder fahr-
199 lässig eine Schutzmassregel verletzt, die § 418. AVer eine Gefahr fiir das durch Gesetz oder durch die zuständige Leben anderer oder fiir fremdes EigenBehörde angeordnet ist, um das Ein- tum in grosser Ausdehnung dadureh herschleppen oder A 7 erbreiten einer iibertragbeifuhrt, dass er die Entzundung eines baren menschlichen Krankheit oder einer Sprengstoffes bewirkt, wird mit Kerker Tier- oder Pflanzenseuche zu verhiiten, oder Gefängnis von einem bis zu zehn wird mit Gefängnis oder mit Geldstrafe Jahren bestraft. bestraft. § 419. 1. W e r fahrlässig bei dem In besonders leichten Fallen känn Herstellen, A'erwahren, Inverkehrsetzen, von Strafe abgesehen werden. ATersenden oder A7erwenden eines Spreng§ 2 7 3 . Wer einen mit einer Behörde stoffes eine Gefahr fiir das Leben angeschlossenen Vertrag iiber Lieferung von derer oder fur fremdes Eigentum in grosLebens- oder sonstigen Unterhaltsmitteln ser Ausdehnung herbeifuhrt, wird mit nicht oder nicht in gehöriger Weise erGefängnis oder Haft von einer AVoche fullt und dadureh die Abwendung oder i bis zu einem J a h r oder mit Geldstrafe die Beseitigung gemeiner Not verhindert, von funfzig bis zu viertausend Kronen wird mit Gefängnis nicht unter drei Mo- bestraft. naten bestraft. 2. W e r fahrlässig bewirkt, dass ein Der A'ersuch ist strafbar. Sprengstoff in die Hände eines UnbefugAVer die Tat fahrlässig begeht, wird ten gelangt, wird mit Gefängnis oder mit Gefängnis bis zu einem J a h r e oder Haft von drei Tagen bis zu sechs Momit Geldstrafe bestraft. Ii ,näten oder mit Geldstrafe von zwanzisr . ^> I bis zu zweitausend Kronen bestraft. Fsl. § 416. 1. AVer eine Feuersbrunst § 420. W e r mit einem anderen veran einer fremden Sache verursacht: abredet, durch Entziinden eines Spreng2. wer eine Gefahr fiir das Leben anstoffes eine Gefahr fur das Leben andederer oder fur fremdes Eigentum in grosrer oder fiir fremdes Eigentum in grosser ser Ausdehnung dadureh herbeifuhrt, dass Ausdehnung herbeizufuhren, oder wer er seine Sache oder die Sache eines zum Zweck der Ausfuhrung einer solchen Dritten mit dessen Einverständnis in Tat einen Sprengstoff oder Bestandteile Brand setzt, wird mit Kerker oder Geeines solchen anfertigt oder erwirbt, wird fängnis von einem bis zu zehn Jahren mit Kerker von einem bis zu funf Jahbestraft, ren oder mit Gefängnis von drei Mona§ 417. 1. AVer fahrlässig eine Feu- I ten bis zu funf Jahren bestraft. ersbrunst an einer fremden Sache verur§ 4 2 1 . W e r eine Gefahr fiir das sacht; [ Leben anderer oder fur fremdes Eigen2. wer fahrlässig eine Gefahr fiir j tum in grosser Ausdehnung dadureh herdas Leben anderer oder fiir fremdes j beifuhrt, dass er eine Uberschwemmung Eigentum in grosser Ausdehnung dadureh ! verursacht, wird mit Kerker oder Geherbeifuhrt, dass er seine Sache oder die fängnis von einem bis zu zehn J a h r e n Sache eines Dritten mit dessen Einverbestraft. ständnis in Brand setzt, § 422. AVer fahrlässig eine Gefahr wird mit Gefängnis oder Haft von fiir das Leben anderer oder fiir fremdes einer AVoche bis zu einem J a h r oder mit Eigentum in grosser Ausdehnung dadureh Geldstrafe von funfzig bis zu vier tauherbeifuhrt, dass er eine Uberschwemsend Kronen bestraft. mung verursacht, wird mit Gefängnis
200 2. Der Täter, der riickfällig ist oder oder Haft von einer Woche bis zu einem eine dieser Täten begeht, um die daJ a h r oder mit Geldstrafe von funfzig bis dureh geschaffene Gelegenheit zur Veriizu viertausend Kronen bestraft, § 4 2 3 . AVer eine Gefahr fiir das bung von Mord, Diebstahl oder Raub zu Leben anderer oder fiir fremdes Eigen- beniitzen, wird mit Kerker von funf bis tum in grosser Ausdehnung dadureh her- zu zwanzig J a h r e n oder mit lebenslangem beifuhrt, dass er den mit elementarer ; Kerker bestraft, 3. Auf dieselbe Strafe ist zu eroder mechanischer Kraft gefiihrten Betrieb einer Eisenbahn, eines Schiffes, einer kennen, wenn durch die Tat viele MenWerkanlage oder Maschine oder den schen in Not versetzt wurden oder wenn Betrieb eines Bergwerkes oder einer zu sie den Tod eines anderen zur Folge diesem Betriebe gehörigen Anlage stört, hatte. § 428. W e n n eine der im § 417, wird mit Kerker oder Gefängnis von 419, Z. 1. 422, 424 und 426 bedrohten einem bis zu zehn Jahren bestraft. § 424. W e r fahrlässig eine Gefahr Täten eine schwere Verletzung am Körfiir das Leben anderer oder fur fremdes per oder schweren Schaden an der GeEigentum im grosser Ausdehnung dadureh sundheit eines anderen zur Folge hatte, herbeifuhrt, dass er den mit elementarer ist auf Gefängnis oder Haft von zwei oder mechanischer Kraft gefiihrten Be- Wochen bis zu zwei Jahren zu erkennen. 2. AVenn eine dieser Täten den Tod trieb einer Eisenbahn, eines Schiffes, einer Werkanlage oder Maschine oder den Be- eines anderen zur Folge hatte, ist auf 7 trieb eines Bergwerkes oder einer zu Gefängnis oder Haft von vier AA ochen bis zu drei J a h r e n zu erkennen. diesem Betriebe gehörigen Anlage stört, Neben der Freiheitsstrafe känn in wird mit Gefängnis oder Haft von einer Woche bis zu einem J a h r oder mit Geld- beiden Fållen Geldstrafe bis zu funftaustrafe von funfzig bis zu viertausend ! send Kronen verbängt werden. § 429. AVer in einem mit elemenKronen bestraft. § 425. W e r unter anderen besonders tarer oder mechanischer Kraft gefiihrten gefährlichen Umständen eine Gefahr fur Betrieb einer Eisenbahn, eines Schiffes, einer Werkanlage oder Maschine oder das Leben anderer herbeifuhrt, wird mit Kerker oder Gefängnis von einem bis zu in dem Betrieb eines Bergwerkes oder einer zu diesem Betriebe gehörigen Anzehn Jahren bestraft. § 426. W e r fahrlässig unter ande- lage zu einem Dienst oder zu einer Tären besonders gefährlichen Umständen tigkeit eine Person bestellt oder in einem eine Gefahr fiir das Leben anderer her- Dienst oder in einer Tätigkeit eine Person belässt, welche die durch besondere beifuhrt, wird mit Gefängnis oder Haft A 7 orschriften zum Schutze der körpervon einer Woche bis zu einem J a h r oder lichen Sicherheit anderer geforderte Eigmit Geldstrafe von fiinfzig bis zu viernung nicht besitzt, wird mit Gefängnis tausend Kronen bestraft. § 427. 1. W e n n eine der im § 416, oder Haft bis zu drei Monaten oder mit Geldstrafe bis zu tausend Kronen bestraft. 418, 4 2 1 , 423 und 425 bedrohten Täten § 430. 1. AVer den Betrieb einer eine schwere A'erletzung am Körper oder 7 schweren Schaden an der Gesundheit eines dem allgemeinen A erkehre dienenden anderen zur Folge hatte, ist auf Kerker Eisenbahn oder Schiffahrt, einer öffentvon zwei bis zu funfzehn Jahren zu er- lichen Wasserleitung, Beleuchtungsanlage, Feuersignalleitung, der öffentlichen kennen.
201 Post, des öffentlichen Telegraphen oder den Handel und A7erkehr gebracht werden Telephons gefährdet oder stört, wird mit soil, derart herstellt, behandelt oder verGefängnis von einer AA7oche bis zu einem wahrt, dass sein Genuss oder bestimmungsJahre bestraft. gemässer Gebrauch die Gesundheit zu 2. Auf Kerker von einem bis zu schädigen geeignet ist; funf J a h r e n oder auf Gefängnis von drei 2. W e r ein Lebensmittel in einem Monaten bis zu funf Jahren ist zu erZustande, der die Gesundheit zu schädikennen, wenn die Tat eine schwere gen geeignet ist, als Lebensmittel feilNotlage fiir viele Menschen zur Folge hält, verkauft oder in A^erkehr setzt: hatte. 3. W"er eine Sache, die nach ihrer § 4 3 1 . W e r fahrlässig den Betrieb . Beschaffenheit kein Lebensmittel ist und einer dem allgemeinen Verkehre dienen- | deren Genuss die Gesundheit zu schädiden Eisenbahn oder Schiffahrt, einer öfgen geeignet ist, als Lebensmittel feilfentlichen Wasserleitung, Beleuchtungshält, verkauft oder in A7erkehr setzt; anlage, Feuersignalleitung, der öffentlichen 4. AVer einen Gebrauchsgegenstand Post, des öffentlichen Telegraphen oder | fiir einen solchen Gebrauch feilhält. verTelephons gefährdet oder stört, wird mit j k auf t oder in Verkehr setzt, der die GeGefängnis oder Haft bis zu drei Monasundheit zu schädigen geeignet ist; ten oder mit Geldstrafe bis zu tausend 5. W e r einen Gebrauchsgegenstand Kronen bestraft. j zum Herstellen, Messen, Zubereiten oder § 432. W e r die zur Behebung einer i Aufbewahren von Lebensmitteln, die fur bestehenden oder unmittelbar drohenden den Handel und Verkehr bestimmt sind, gemeinen Gefahr notwendige Hilfe verei- I in einem Zustand oder auf eine Art vertelt oder erschwert, wird mit Gefängnis | wendet, welche die Gesundheit zu schävon drei Monaten bis zu drei Jahren ! digen geeignet sind, bestraft. wird mit Gefängnis oder Haft von § 4 3 3 . 1. W e r die gegeniiber einer drei Tagen bis zu sechs Monaten beöffentlichen Behörde iibernommene Pflicht straft, Neben der Freiheitsstrafe känn verletzt, Lebensmittel oder andere Sachen Geldstrafe bis zu zweitausend Kronen zu liefern oder zu befördern, die be- verhängt werden. stimmt sind, einen gemeinen Notstand 6. Der Täter, der wiederholt riickabzuwenden oder zu beseitigen; fällig ist oder die Tat in grossem Um2. der Unterlieferant, \ 7 ermittler fange begeht, wird mit Gefängnis von oder Bedienstete bei einer solchen Lie- zwei AVochen bis zu zwei Jahren bestraft. ferung oder Beförderung, der durch Ver- Neben der Freiheitsstrafe känn Geldstrafe letzen seiner Pflichten die Leistung gebis zu fiinftausend Kronen verhängt fährdet oder vereitelt, werden. wird mit Gefängnis oder Haft von § 435. 1. W e r fahrlässig ein Levier Wochen bis zu drei Jahren bestraft, bensmittel oder einen Gebrauchsgegenwenn durch die Tat die Abwendung oder stand, der in den Handel und A'erkehr Beseitigung des Notstandes gefährdet gebracht werden soil, derart herstellt, bewurde. Neben der Freiheitsstrafe känn handelt oder verwahrt, dass sein Genuss Geldstrafe bis zu zehntausend Kronen oder bestimmungsgemässer Gebrauch die verhängt werden. Gesundheit zu schädigen geeignet ist; § 434. 1. W e r ein Lebensmittel 2. wer fahrlässig ein Lebensmittel oder einen Gebrauchsgegenstand, der in in einem Zustande, der die Gesundheit zu
202 § 437. 1. W e r fahrlässig das anschädigen geeignet ist, als Lebensmittel feilhält, verkauft oder in Verkehr setzt; deren zum Genuss oder zur Zubereitung 3. wer fahrlässig eine Sache, die von Lebensmitteln dienende W a s s e r eines nach ihrer Beschaffenheit kein Lebens- Brunnens, eines AVasserlaufes, einer Zimittel ist und deren Genuss die Gesund- sterne oder einer AVasserleitung in einer heit zu schädigen geeignet ist, als Lebens- Art verunreinigt, die geeignet ist, die mittel feilhält, verkauft oder in A7erkehr Gesundheit zn schädigen, wird mit Gefängnis oder Haft bis zu drei Monaten setzt; 4. wer fahrlässig einen Gebrauchs- oder mit Geldstrafe bis zu tausend Krogegenstand fiir einen solchen Gebrauch nen bestraft. 2. Der wiederholt ruckfällige Täter feilhält, verkauft oder in Verkehr setzt, der die Gesundheit zu schädigen geeig- wird mit Gefängnis bis zu sechs Monaten bestraft. net ist; 3. Auf dieselbe Strafe ist zu er5. wer fahrlässig einen Gebrauchsgegenstand zum Herstellen, Messen, kennen, wenn die Tat mit grosser Gefahr Zubereiten oder Aufbewahren von Lebens- fur die Gesundheit anderer verbunden mittel, die fiir den Handel u n d W e r k e h r ; war. bestimmt sind, in einem Zustand oder § 438. 1. AVer fahrlässig die Gefahr auf eine Art verwendet, die geeignet, der A 7 erbreitung einer iibertragbaren sind, die Gesundheit zu schädigen, : Krankheit herbeifuhrt, wird mit Gefängwird mit Gefängnis oder Haft bis zu | nis oder Haft bis zu sechs Monaten oder drei Monaten oder mit Geldstrafe bis zu J mit Geldstrafe bis zu zweitausend Kronen tausend Kronen bestraft. Neben der ! bestraft. 2. W e r die Tat fahrlässig unter beFreiheitsstrafe känn Geldstrafe bis zu sonders gefährlichen Umständen begeht, tausend Kronen verhängt werden. 6. Der Täter, der wiederholt riick- ist mit Gefängnis oder Haft von einer fällig ist oder die Tat in grossem Um- Woche bis zu einem J a h r oder mit Geldstrafe von fiinfzig bis viertausend Kronen fange begeht, wird mit Gefängnis bis zu sechs Monaten bestraft. Neben der | zu bestrafen. § 439. 1. A\rer bewirkt, dass ein Freiheitsstrafe känn Geldstrafe bis zu der Landwirtschaft oder Forstwirtschaft zweitausend Kronen verhängt werden. § 436. 1. AVer das anderen zum gefährlicher Schädling Eingang findet oder sich verbreitet; Genuss oder zur Zubereitung von Lebens2. wer eine Seuche unter Tieren mittel dienende Wasser eines Brunnens, die dem Jagdrecht oder eines AVasserlaufes, einer Zisterne oder verbreitet, einer Wasserleitung in einer Art verun- Fischereirechte vorbehalten sind, wird mit Gefängnis von vier AVochen reinigt, die geeignet, ist. die Gesundheit zu schädigen, w i r d ' m i t Gefängnis oder bis zu drei Jahren bestraft. 3. W e n n die Tat mit grosser Gefahr Haft bis zu sechs Monaten bestraft. 2. Der wiederholt ruckfällige Täter fiir die Landwirtschaft, Forstwirtschaft, wird mit Gefängnis von zwei AATochen Jagd oder Fischerei verbunden war, ist auf Kerker von einem bis zu ftinf Jahren bis zu zwei Jahren bestraft. 3. Auf dieselbe Strafe ist zu er- oder auf Gefängnis von drei Monaten bis kennen, wenn die Tat mit grosser Ge- zu fiinf Jahren zu erkennen. § 440. 1. W e r fahrlässig bewirkt, fahr fiir die Gesundheit anderer verbundass ein der Landwirtschaft oder Förstden war.
203 wirtschaft gefährlicher Schädling Eingang odier mit Geldstrafe von funfzig bis zu findet oder sich verbreitet; viertausend Kronen bestraft. 2. wer fahrlässig eine Seuche unter 2. Wenn die Tat eine schwere A"erTieren verbreitet, die dem Jagdrecht oder letzung am Körper oder schweren SchaFischereirechte vorbehalten sind, den an der Gesundheit eines anderen zu wird mit Gefängnis oder Haft bis zu Folge hatte, ist auf Gefängnis oder Haft sechs Monaten oder mit Geldstrafe bis von zwei AVochen bis zu zwei J a h r e n zu zu zweitausend Kronen bestraft. erkennen. 3. Wenn die Tat mit grosser Gefahr 3. Wenn die Tat den Tot eines anfiir die Landwirtschaft, Forstwirtschaft, deren zur Folge hatte, ist auf Gefängnis J a g d oder Fischerei verbunden war, ist oder Haft von vier Wochen bis zu drei auf Gefängnis oder Haft von einer AVoche Jahren zu erkennen. bis zu einem Jahre zu erkennen. Neben der Freiheitsstrafe känn in den § 442. 1. AVer eine Gefahr fiir das unter 2 und 3 bezeichneten Fallen GeldLeben anderer oder fiir fremdes Eigen- strafe bis zu funftausend Kronen vertum in grosser Ausdehnung dadureh her- hängt werden. beifiihrt, dass er eineji Schiffsunfall be§ 444. Wer die Seeschiffahrt dawirkt, ein Seeschiff, dessen Einrichtungen, dureh gefährdet, dass er ein Leuchtfeuer, Vorräte oder Ladung in einen Zustand eine Wegmarke oder Untiefenmarke, ein versetzt, der einen Unfall zur Folge haVerkehrssignal oder ein anderes zur ben känn, oder ein Seeschiff in einem Sicherheit dienendes Zeichen, das vorsolchen Zustande zur F a h r t verwendet, geschrieben oder den Seefahrern kundwird mit Kerker oder Gefängnis von gemacht ist, unwirksam macht, ein voreinem bis zu zehn Jahren bestraft. geschriebencs Zeichen anzubringen oder 2. AVenn die Tat eine schwere A"er- I zu geben unterlässt oder ein falsches letzung am Körper oder schweren Scha- Zeichen anbringt oder gibt, wird mit Geden an der Gesundheit eines anderen zur fängnis oder Haft von vier Wochen bis Folge hatte, ist auf Kerker von zwei zu drei Jahren bestraft. bis zu fiinfzehn Jahren zu erkennen. § 4 4 5 . W e r fahrlässig die Seeschiff3. W e n n die Tat den Tot eines an- fahrt dadureh gefährdet, dass er eine deren zur Folge hatte oder wenn durch Leuchtfeuer, eine AVegmarke oder Untiedie Tat viele Menschen in Not versetzt fenmarke, ein A T erkehrssignal oder ein wurden, ist auf Kerker von funf bis zu anderes zur Sicherheit der Schiffahrt zwanzig Jahren oder auf lebenslangen dienendes Zeichen, das vorgeschrieben Kerker zu erkennen. oder den Seefahrern kundgemacht ist, § 4 4 3 . 1. AVer fahrlässig eine Ge- unwirksam macht, ein vorgeschriebenes fahr fiir das Leben anderer oder fur Zeichen anzubringen oder zu geben unfremdes Eigentum in grosser Ausdeh- terlässt oder ein falsches Zeichen annung dadureh herbeifuhrt, dass er einen bringt oder gibt. wird mit Gefängnis oder Schiffsunfall bewirkt, ein Seeschiff, desHaft von drei Tagen bis zu sechs Mosen Einrichtungen, Vorräte oder Ladung naten oder mit Geldstrafe von zwanzig in einen Zustand versetzt, der einen Un- bis zu zweitausend Kronen bestraft. fall zur Folge haben känn, oder ein Seeschiff in einem solchen Zustande zur 187. W e r vorsätzlich eine Feuers- S c h w . F s l . F a h r t verwendet, wird mit Gefängnis oder brunst verursacht, wird mit Zuchthaus Haft von einer AVoche bis zu einem Jahr bestraft, 14
204 Bringt der Täter wissentlich Leib und Leben von Menschen in Gefahr, so wird er mit Zuchthaus nicht unter drei Jahren bestraft. 1st nur ein geringer Schaden entstanden, so känn auf Gefängnis erkannt werden. 188. AVer fahrlässig eine Feuersbrunst verursacht, wird mit Gefängnis oder mit Busse bestraft. Bringt der Täter fahrlässig Leib und Leben von Menschen in Gefahr, so ist die Strafe Gefängnis. 189. 1. AVer vorsätzlich eine Explosion von Gas, Benzin, Petroleum oder ähnlichen Stoffen verursacht und dadureh wissentlich Leib und Leben von Menschen oder fremdes Eigentum in Gefahr bringt, wird mit Zuchthaus bestraft. 1st nur ein geringer Schaden entstanden, so känn auf Gefängnis erkannt werden. 2. Handelt der Täter fahrlässig, so ist die Strafe Gefängnis oder Busse. 190. W e r vorsätzlich und in verbrecherischer Absicht Sprengstoffe gebraucht und dadureh wissentlich Leib und Leben von Menschen oder fremdes Eigentum in Gefahr bringt, wird mit Zuchthaus bestraft, Gebraucht der Täter Sprengbomben, so ist die Strafe Zuchthaus nicht unter funf Jahren. Der Täter ist auch strafbar, wenn er die Tat im Ausland begången hat, in der Schweiz betreten und nicht ausgeliefert wird. 191. 1. W e r Sprengstoffe oder Sprengbomben herstellt, die, wie er weiss oder annehmen muss, zu verbrecherischem Gebrauch bestimmt sind, wird mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren oder mit Gefängnis nicht unter'sechs Monaten bestraft. 2. Wer Sprengstoffe oder Stoffe, die zu deren Herstellung geeignet sind, oder Sprengbomben sich verschafft, einem an-
dern iibergibt, von einem andern iiber nimmt, aufbewahrt, verbirgt oder weiterschafft, wird, wenn er weiss oder annehmen muss, dass sie zu verbrecherischem Gebrauche bestimmt sind, mit Zuchthaus bis zu funf J a h r e n oder mit Gefängnis nicht unter einem Monat bestraft, 3. AVer jemanden, der, wie er weiss oder annehmen muss, einen verbrecherischen Gebrauch von Sprengstoffen oder Sprengbomben plant, zu der Herstellung von Sprengstoffen oder Sprengbomben Anleitung gibt, wird mit Zuchthaus bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis bestraft. 192. W e r fahrlässig durch Sprengstoffe oder Sprengbomben Leib und Leben von Menschen oder fremdes Eigentum in Gefahr bringt, wird mit Gefängnis von einem Monat bis zu funf Jahren bestraft. 193. 1. AVer vorsätzlich eine Uberschwemmung oder den Einsturz eines Bauwerks oder von Erd- oder Felsmassen verursacht und dadureh wissentlich Leib und Leben von Menschen oder fremdes Eigentum in Gefahr bringt, wird mit Zuchthaus bestraft. 1st nur ein geringer Schaden entstanden, so känn auf Gefängnis erkannt werden. 2. Handelt der Täter fahrlässig, so ist die Strafe Gefängnis oder Busse. 194. 1. W e r vorsätzlich elektrische Anlagen, Wasserbauten, namentlich Dämme, Wehre, Deiche, Schleusen, Schutzvorrichtungen gegen Naturereignisse, so gegQri Bergsturz oder Lawinen, zerstört oder beschadigt und dadureh wissentlich Leib und Leben von Menschen oder fremdes Eigentum in Gefahr bringt, wird mit Zuchthaus bestraft. 1st nur ein geringer Schaden entstanden, so känn auf Gefängnis erkannt I werden.
205 2. Handelt der Täter fahrlässig, so Jahren oder mit Gefängnis nicht unter ist die Strafe Gefängnis oder Busse. einem Monat bestraft. 195. 1. W e r bei der Leitung oder 2. Handelt der Täter fahrlässig, so Ausfuhrung einer Baute oder eines an- ist die Strafe Gefängnis oder Busse. dern AVerkes oder eines Abbruches vor200. 1. AVer vorsätzlich eine AVare sätzlich die anerkannten Regeln der Bau- so herstellt oder behandelt, dass der Gekunde so ausser acht lässt, dass dadureh nuss oder Gebrauch, fiir den die AVare Leib und Leben von Menschen gefährdet bestimmt ist oder zu dem sie vorauswerden, wird mit Gefängnis nicht unter sichtlich dienen wird, die menschliche einem Monat und mit Busse bestraft. Gesundheit gefährdet, wird mit Gefäng2. Lässt der Täter die anerkannten nis und mit Busse bestraft. Regeln der Baukunde fahrlässig ausser AVeiss der Täter, dass der Genuss acht, so ist die Strafe Gefängnis oder oder der Gebrauch der W a r e lebensgeBusse. fährlich ist, 196. 1. AVer vorsätzlich eine gebetreibt er das Herstellen oder Befährliche iibertragbare menschliche Krank- handeln der AVare gewerbsmässig, heit verbreitet, wird mit Gefängnis von so ist die Strafe Zuchthaus bis zu einem Monat bis zu funf J a h r e n bestraft. fiinf J a h r e n oder Gefängnis nicht unter Hat der Täter aus gemeiner Gesinsechs Monaten. Mit der Freiheitsstrafe nung gehandelt, so ist die Strafe Zucht- ist Busse zu verbinden. haus bis zu funf Jahren. Das Strafurteil wird veröffentlicht. 2. Handelt der Täter fahrlässig, so 2. Handelt der Täter fahrlässig, so ist die Strafe Gefängnis oder Busse. ist die Strafe Gefängnis oder Busse. 197. 1. AVer vorsätzlich eine Seuche 3. Die AVare wird eingezogen. unter Haustieren verbreitet, wird mit 2 0 1 . 1. AVer vorsätzlich eine AVare Gefängnis bestraft. einfiihrt, lagert, feilhält oder in Verkehr Hat der Täter aus gemeiner Gesin- bringt, von der er weiss, dass der Genung einen grossen Schaden verursacht, nuss oder Gebrauch, fiir den die W a r e so ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf bestimmt ist oder zu dem sie vorausJahren. sichtlich dienen wird, die menschliche 2. Handelt der Täter fahrlässig, so Gesundheit gefährdet, wird mit Gefängist die Strafe Gefängnis oder Busse. nis oder mit Busse bestraft. 198. 1. W e r vorsätzlich einen fiir Weiss der Täter, dass die Ware ledie Landwirtschaft oder fur die Först- j bensgefährlich ist, so ist die Strafe Gewirtschaft gefährlichen Schädling ver- fängnis und Busse. breitet, wird mit Gefängnis bestraft. Das Strafurteil wird veröffentlicht. Hat der Täter aus gemeiner Gesin2. Handelt der Täter fahrlässig, so nung einen grossen Schaden verursacht, ist die Strafe Busse. so ist die Strafe Zuchthaus bis zu funf 3. Die Ware wird eingezogen. Jahren. 202. W e r Futter oder Futtermittel 2. Handelt der Täter fahrlässig, so fiir Haustiere so behandelt oder herstellt, ist die Strafe Gefängnis oder Busse. dass sie die Gesundheit der Tiere ge199. 1. W e r vorsätzlich das Trink- fährden, wird mit Gefängnis oder mit wasser fiir Menschen oder Haustiere mit Busse bestraft. gesundheitsschädlichen Stoffen verunreiBetreibt der Täter das Behandeln nigt, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf oder Herstellen gewerbsmässig, so ist
206 die Strafe Gefängnis nicht unter einem Monat und Busse. Das Strafurteil wird veröffentlicht. 203. 1. W e r vorsätzlich den öffentlichen A7erkehr, namentlich den Verkehr auf der Strasse, auf dem W a s s e r oder in der Luft hindert oder stört und dadureh wissentlich Leib und Leben von Menschen in Gefahr bringt, wird mit Gefängnis bestraft. Bringt der Täter dadureh wissentlich Leib und Leben vieler Menschen in Gefahr, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren oder Gefängnis nicht unter sechs Monaten. 2. Handelt der Täter fahrlässig, so ist die Strafe Gefängnis oder Busse. 204. 1. W e r vorsätzlich den Eisenbahnverkehr hindert oder stört und dadureh wissentlich Leib und Leben von
Menschen oder fremdes Eigentum in Gefahr bringt, namentlich wer die Gefahr einer Entgleisung oder eines Zusammenstosses herbeifuhrt, wird mit Zuchthaus oder mit Gefängnis nicht unter sechs Monaten bestraft. 2. Handelt der Täter fahrlässig, so ist die Strafe Gefängnis oder Busse. 205. 1. W e r vorsätzlich den Betrieb einer öffentlichen A 7 erkehrsanstalt, namentlich den Eisenbahn-, Post-, Telegraphen- oder Telephonbetrieb hindert oder stört, wer vorsätzlich den Betrieb einer zur allgemeinen Versorgung mit AWasser. Licht, Kraft oder W ä r m e dienenden Anstalt oder Anlage hindert oder stört, wird mit Gefängnis bestraft. 2. Handelt der Täter fahrlässig, so ist die Strafe Gefängnis oder Busse.
SAMMANSTÄLLNING AV L. K., L. B., STR. L. 1864 SAMT GÄLLANDE LAG.
Bilaga 3 till Andra L. K.
1839 Avd. L.
1!. 1844
I) Uppsåtlig eldskadegörelse. 21 kap. 1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, skepp eller annat, der människor bo eller vanligt eller vetterligt är att de eljest vistas, eller å något, hvarifrån elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas kan; dömes, för mordbrand, till straffarbete i andra eller tredje grad. Feck någon, som å sådant ställe förevar, af branden svår kroppsskada; varde mordbrännaren fälld till straffarbete i första grad.
22 kap. 1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, der menniskor bo eller vanligt eller veterligt är att de eljest vistas, eller å något, hvarifrån elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas kan; dömes, för mordbrand, till fängelse i andra eller tredje grad. Fick någon, som å sådant ställe förevar, av branden svår kroppsskada: varde mordbrännaren dömd till fängelse i första grad. Fick den, som förevar, af branden döden; miste mordbrännaren lifvet.
2 §. Föröfvar man mordbrand, som i 1 §. sägs, då allmän farsot, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller sker mordbrand å hus, skepp eller byggnad, der stor folksamling är, som för fara blottställes, eller å kruthus, eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe, der månge sammanbo, eller å Konungens slott, fäste, skepp, förråds- eller tyghus, eller annan sådan Statens tillhörighet; då skall till straffarbete i första grad dömas.
2 §. Föröfvar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller gör mordbrännaren våld å någon, för att elden åsätta eller dess släckning hindra, eller sker mordbrand å hus, byggnad eller fartyg, der mycket folk är, som för fara blottställes, eller å kruthus, eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe, der många sammanbo, eller å Konungens slott, fäste, fartyg, förrådseller tyghus eller annan sådan Statens
Bilaga 3 till Andra Str.
L. 1*6 i
Avd. Gällande
laa
I) Uppsåtlig eldskadegörelse. 19 kaj). 1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, der menniskor bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest vistas, eller å något, hvarifrån elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas kan; dömes, för mordbrand, till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick någon, som å sådant ställe förevar, af branden svår kroppsskada; varde mordbrännaren dömd till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Fick den, som förevar, af branden döden; miste mordbrännaren lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
2 §. Föröfvar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller gör mordbrännaren våld å någon, för att elden åsätta eller dess släckning hindra, eller sker mordbrand å hus, byggnad eller fartyg, der mycket folk är, som för fara blottställes, eller å kruthus, eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe, der många sammanbo, eller å Konungens slott, fäste, fartyg, förrådseller tyghus eller annan sådan Statens
19 kap. 1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, där menniskor bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest vistas, eller å något, varifrån elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas k a n ; dömes, för mordbrand, till straffarbete från och med sex till och med tio år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet nedsättas till fyra år, samt, om ej någon å stället förevar och för fara blottställdes, till två år. Fick någon, som förevar, av branden svår kroppsskada; varde mordbrännaren dömd till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Fick den, som förevar, av branden döden; dömes mordbrännaren till straffarbete på lifstid. 2 §. Förövar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller å hus, byggnad eller fartyg, där mycket folk är, som för fara blottställes, eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe, där många sammanbo, eller gör mordbrännaren våld å någon för att elden åsätta eller dess släckning hindra; då skall till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio är dömas. H a r någon uppsåtligen satt eld å
210 L. K. 1*3!)
L.
B. 1844
tillhörighet, eller ä kyrka; då skall till fängelse i första grad dömas.
3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, skog, torfmosse, vexande eller skuren gröda, sadesstack, hö- eller halmstack, ved-, timmereller brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så aflägse låg, att vån ej var, det elden derifrån till menniskors boningar eller vistelserum spridas kunde; dömes till straffarbete i fjerde eller tredje grad, och om någon av den brand fått svår kroppsskada, till sådant arbete i andra grad.
3 §. H a r någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, fartyg, skog, torfmåsse, vexande eller skuren gröda, sades- hö- eller halmstack, ved- koltimmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så aflägse låg. att vån ej var att elden derifrån till människors boningar eller vistelserum spridas kunde; dömes till fängelse i femte eller fjerde grad. A7ar ringa egendom i fara, och skedde ej synnerlig skada; då må till fängelse i sjette grad dömas. Fick någon, som förevar, af branden svår kroppsskada; vare straffet fängelse i tredje grad.
4 §. A7isste gerningsmannen att å ställe, som i 3 §. sägs, någon förevar och för fara blottställdes; vare lag, som för hvarje fall i 1 §. sägs. 5 §. Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgivare, eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete i fjerde eller femte grad. Voro, genom den eld, andras boningar eller vistelserum i fara satte, eller feck någon deraf svår kroppsskada; straf-
4 §. A'isste gerningsmannen, att å ställe, som i 3 § sägs, någon förevar och för fara blottställdes; vare lag, som för hvarje fall i 1 § sägs. 5 §. Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgivare, eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till fängelse i femte eller sjette grad. ATar genom den eld annans boning, vistelserum eller egendom i fara satt, eller fick någon deraf svår kropps-
Str. L.
tillhörighet, eller å kyrka; då skall till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år dömas.
3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, fartyg, skog, torfmosse, vexande eller skuren gröda, sades-, hö- eller halmstack, ved-, kol-, timmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så aflägset låg, att vån ej var, att elden derifrån till människors boningar eller vistelserum spridas kunde; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. A^ar rino-a egendom i fara, och skedde ej synnerlig skada; då må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas. Fick någon, som förevar, af branden svår kroppsskada eller död; varde gärningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
4 §. Visste gerningsmannen, att å ställe, som i 3 § sägs, någon förevar och för fara blottställdes: vare lag, som för hvarje fall i 1 § sägs. 5 §. Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgivare, eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Var genom den eld annans boning, vistelserum eller egendom i fara satt, eller fick nå-
Gällande
lag
kyrka eller å Konungens slott, fäste, fartyg, förråds- eller tyghus eller annan sådan statens tillhörighet eller å annans kruthus eller byggnad för upplag af andra sprängämnen eller av eldfarliga oljor; varde, ändå att det ej skedde å tid, då vanligt eller veterligt var, att människor å stället vistades, dömd för mordbrand efter ty i denna § sagt är; dock må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet till fyra år nedsättas. Sätter man uppsåtligen eld å något, varifrån elden till sådan egendom, som i 2 mom. omförmäles, lätteligen spridas kan; vare ock lag, som där stadgas. 3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, fartyg, skog, torfmosse, växande eller skuren gröda, sades-, hö- eller halmstack, ved-, kol-, timmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så avlägset låg, att vån ej var, att elden därifrån kunde spridas till människors boningar eller vistelserum, eller till sådan egendom, som i 2 § 2 mom. omförmäles; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. A7ar ringa egendom i fara, och skedde ej synnerlig skada; då må tiden för straffarbetet till två månader nedsättas. Fick någon, som förevar, av branden svår kroppsskada eller död: varde gärningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år. A7isste gärningsmannen, att å ställe, som nu sagt är, någon förevar och för fara blottställdes; vare lag, som för varje fall i 1 § sägs. 4 §. Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgivare, eller i annan sådan sviklig avsikt; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Fick någon, som förevar, av branden svår kroppsskada eller död; varde gärningsmannen
212 L.
K.
1839 L.
B.
fes gerningsmannen efter ty för hvarj< sådant fall i 1, 2. 3, eller 4 §. skils.
skada eller död; straffes gerningsmannen efter ty för hvarje sådant fall i 1, 2, 3 eller 4 § skils.
6 §. Är eld åsätt, och varder den släckt, innan den sig utbredt och skada gjort; straffes gerningsmannen för fulländadt försök: har han, af egen drift. sjelf eller genom tillkallad hjelp, elden släckt; varde såsom för ofulländadt försök straffad.
6 §. Är eld åsätt, och varder den släckt, innan den sig utbredt och skada gjort; straffes gerningsmannen för fulländadt försök.
22 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3. 5, 8, 9, 10, 17 eller 19 §. skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
23 §. Den, som till straff efter 1, 2, 3, 5, 8, 9, 10, 18 eller 20 § dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 21 § utsatt är.
Str. L.
gon deraf svår kroppsskada eller död; straffes gerningsmannen efter ty för hvarje sådant fall i 1, 2, 3 eller 4 § skils.
6 §. Ar eld åsätt och varder den släckt, innan den sig utbredt och skada gjort; vare straffet, för det fall, som i 1 och 4 §§ sägas, straffarbete från och med två till och med sex år; för det fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete från och med fyra till och med åtta år; för det, som i 3 § nämndt är, straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader; och för det fall, som i 5 § sagt är, fängelse, men, der brottet, om elden ej släckt blivit, skolat straffas på sätt i föregående §§ stadgat är, straffarbete, efter ty förut i denna § bestäm dt blivit. Har gerningsmannen, af egen drift, sjelf eller genom tillkallad hjelp, släckningen åstadkommit; då må straffet, efter omständigheterna, nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa bort.
22 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3. 4, 5, 7, 8, 10 eller 18 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. L a g samma vare, om någon efter 6, 9 eller 17 § gjort sig skyldig till straffarbete i två år eller till svårare straff.
Gällande
lag
dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år. Var genom den eld annans boning, vistelserum eller egendom i fara satt, eller visste gärningsmannen, att någon å stället förevar och för fara blottställdes; vare lag, som för varje fall i 1, 2 eller 3 § skils; dock må straffet ej sättas lägre än till straffarbete i sex månader. 5 §. Har någon gjort försök till brott, som förut sagt är, och blef endast, genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet, för det fall, som i 1 § sägs, straffarbete från och med ett till och med sex år; för det fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete från och med två till och med åtta år; och för de fall, som i 3 och 4 §§ nämnda äro, straffarbete i högst två ar eller fängelse i högst sex månader, men, där brottet, om det fullbordat blivit, skolat straffas efter 1 eller 2 §, straffarbete, efter ty för försök till brott, varom i dessa §§ sägs, här ovan bestämt blivit. Efter ty nu sagt är skall ock dömas, där eld är åsätt, men varder släckt, innan den sig utbrett och skada gjort; dock må, om gärningsmannen, av egen drift, själv eller genom tillkallad hjälp, släckningen åstadkommit, straffet, efter omständigheterna nedsättas under vad eljest å gärningen följa bort, 23 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller 10 §, 17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 Kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 3, 5, 6, 9 eller 21 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst sex månader.
II) Uppsåtligt orsakande av explosion. 1!) kap. 6 §. ATar som uppsåtligen medelst krut eller annat sprängämne kommer förödelse å stad å annans boning
214 L.
K.
1839 B.
1844 III) Uppsåtligt orsakande av översvämning eller kommunikationsfara. 21 kap. 8 §. Hvar, som uppsåtligen sänker skepp eller farkost, deri folk är, eller det på grund, klippa eller annat
22 kap. 8 §. Hvar som uppsåtligen sänker fartyg, deri folk är, eller det på grund, klippa eller annat sätter, så att
Str. L.
1864 Gällande
lag
eller vistelserum, eller å hus, byggnad, fartyg, bro eller dylikt, som annan tillhörer, straffes: 1. om det var annans boning eller vistelserum eller sådan egendom, som i 2 § 2 mom. omförmäles, såsom för mordbrand, efter ty för varje fall i 1 § eller 2 § 1 eller 2 mom. skils; och 2. i andra fall såsom för brott, varom i 3 § sägs, efter ty i samma § stadgat är. Har någon gjort försök till brott, som i denna § sagt är, och blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare lag, som i 5 § om försök till brott efter 1, 2 eller 3 § stadgat finnes. 21 §. Har någon, i uppsåt att annan till liv eller hälsa skada eller att förstöra eller skada annans egendom eller med vetskap om annans uppsåt till sådant brott för att honom därvid tillhandagå, tillverkat, anskaffat eller förvarat sprängämne; varde dömd till straffarbete i högst två år eller fängelse. ATårder medelst sprängämnet brott, som därmed åsyftat var, begånget, eller göres försök till sådant brott i fall. där försöket är i lagen med straff belagt, och skall ej gärningen straffas efter ty i 6 § stadgas; gånge vid straffets bestämmande, som i 4 Kap. 3 § sägs. Har den, som tillverkat, anskaffat eller förvarat sprängämne för ändamål, som nu är sagt, av egen drift förstört sprängämnet eller eljest gjort det obrukbart, vare från straff fri. Jfr 23 § (ovan under I).
III) Uppsåtligt orsakande av översvämning eller kommunikationsfara. 19 kap. 7 §. Hvar som uppsåtligen sänker fartyg, deri folk är, eller det på grund, klippa eller annat sätter, så att
19 kap. 7 §. ATar som uppsåtligen sänker fartyg, däri folk är, eller det på grund, klippa eller annat sätter, så att
216 L.
K.
1*39
L. B.
sätter, så att skeppsbrott eller anuan sjöskada sker; dömes till straffarbete i andra eller tredje grad: får någon af den gerning svår kroppsskada; vare straffet sådant, arbete i första grad.
skeppsbrott eller annan sjöskada sker, dömes till fängelse i andra eller tredje grad. Får någon af den gerning svår kroppsskada; vare straffet fängelse i första grad. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen 1 if vet,
9 §. Sänker man skepp eller farkost, eller gör skeppsbrott eller annan sjöskada, för att bedraga försäkringsgifvare, eller i annan sådan sviklig afsigt: dömes till straffarbete i fjerde eller femte grad. ATar folk i skeppet; då skall gerningsmannen straffas efter ty i 8 §. stadgadt är.
9 §. Sänker man fartyg eller kommer skeppsbrott eller annan sjöskada åstad, för att bedraga försäkringsgifvare, eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till fängelse i femte eller sjette grad. Var folk i fartyget: då skall gerningsmannen straffas efter ty i 8 § stadgadt är.
10 §. Den som, i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande, sönderbryter, borttager eller förderfvar fyr- eller kännings båk, vettare eller visare eller annat tecken, som till sjöfarandes rättelse satt är, eller gör falska eldar, eller sätter upp andra falska tecken eller visare, eller fyller eller stoppar rätta farleden i sjö eller ström, dömes till straffarbete i fjerde grad. Sker skeppsbrott eller annan sjöskada, eller får någon svår kroppsskada, genom den gerning; vare lag, som för hvarje af dessa fall i 8 §. skils.
10 §. Den som, i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande, sönderbryter, borttager eller förderfvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller annat tecken, som till sjöfarandes rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse skall tänd vara, eller underlåter att upptända eld, den han till sådan rättelse tända skall, eller gör falsk eld, eller sätter upp annat falskt tecken, eller fyller eller stoppar r ä t t farled i sjö eller ström; dömes till fängelse i femte eller fjerde grad. Sker skeppsbrott eller annan sjöskada, eller får någon, genom den gerning, svår kroppsskada eller död; vare lag som för hvart af dessa fall i 8 § sägs.
Str. L.
1804 Gällande
lag
skeppsbrott eller annan sjöskada sker; skeppsbrott eller annan sjöskada sker; dömes till straffarbete från och med sex dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år. F å r någon af den till och med tio år. Får någon av den gerning svår kroppsskada; varde ger- gärning svår kroppsskada; varde gärningsmannen dömd till straffarbete på ningsmannen dömd till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och livstid eller från och med åtta till och med tio år. Ljuter någon deraf döden; med tio år. Ljuter någon därav döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes dömes gärningsmannen till straffarbete till straffarbete på lifstid. l på livstid. 8 §. Sänker man fartyg eller kom8 §. Sänker man fartyg eller kommer skeppsbrott eller annan sjöskada mer skeppsbrott eller annan sjöskada åstad, för att bedraga försäkringsgifvare åstad, för att bedraga försäkringsgivare eller i annan sådan sviklig afsigt; döeller i annan sådan sviklig avsigt; dömes till straffarbete från och med sex I mes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra är. \ T ar folk månader till och med fyra ar. A7ar folk i fartyget; då skall gerningsmannen straf- I i fartyget; då skall gärningsmannen straffas efter ty i 7 § stadgat är. fas efter ty i 7 § stadgat är. 9 §. Har någon gjort försök till brott, 9 §. Har någon gjort försök till brott, som i 7 eller 8 § sägs, och blev endast som i 7 eller 8 § sägs, och blef endast genom omständigheter, som voro af ger- genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets ningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet högst, fullbordan förhindrad; vare straffet för för det fall, som i 7 § nämndt är, straff- det fall, som i 7 § nämnt är, straffarbete från och med ett till och med sex arbete i sex är, och för det fall, som i 8 § omförmäles, straffarbete i två år, år, och för det fall, som i 8 § omförmen, om brottet, der det fullbordadt blif- mäles, sådant arbete i högst två år eller vit, skolat efter 7 § straffas, sådant fängelse i högst sex månader, men, om brottet, där det fullbordat blivit, skolat arbete i sex år. efter 7 § straffas, straffarbete från och med ett till och med sex år. 10 §. Den som, i uppsåt att för10 §. Den som, i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande, sönderbryter, leda eller skada sjöfarande, sönderbryter, borttager eller förderfvar fyr- eller kän- borttager eller fördärvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller annat tec- ningsbåk, prick, visare eller annat tecken, som till sjöfarandes rättelse satt är, ken, som till sjöfarandes rättelse satt eller släcker eld, som till sjöfarandes är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse skall tänd vara, eller underlåter rättelse skall tänd vara, eller underlåter att upptända eld, den han till sådan rätatt upptända eld, den han till sådan telse tända skall, eller gör falsk eld, eller rättelse tända skall, eller gör falsk eld, sätter upp annat falskt tecken, eller fyleller sätter upp annat falskt tecken, eller ler eller stoppar rätt farled i sjö eller fyller eller stoppar rätt farled i sjö eller ström; dömes till straffarbete från och ström; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Sker skepps- med två till och med sex år. Sker skeppsbrott eller annan sjöskada; vare lag, brott eller annan sjöskada; vare lag, som för hvart af dessa fall i 7 § sägs. som för vart av dessa fall i 7 § sägs.
218 L. K.
13 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmänt kanal- eller slussverk eller annan sådan allmän vattenbyggnad; dömes till straffarbete i fjerde eller femte grad. 14 §. Har man, genom sådan förstöring eller skadegörelse, som i 13 §. sägs, eller derigenom att man, i uppsåt att skada göra, öppnat kanal, slussverk eller annan byggnad, som till skydd mot vattnets våld tjenar, kommit allmänt farlig öfversvämning åstad; dömes till straffarbete i andra eller tredje grad, och om någon deraf får svår kroppsskada, till sådant arbete i första grad.
Jfr 22 § (ovan under I)
L.
B.
13 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmänt kanal- eller slussverk eller annan sådan allmän vattenbyggnad; dömes till fängelse i femte eller sjette grad. 14 §. H a r man, genom förstöring eller skadegörelse, som i 13 § sägs, eller derigenom att man, i uppsåt att skada göra, öppnat kanal, slussverk eller annan byggnad, som till skydd emot vattnets våld tjenar, kommit allmänt farlig öfversvämning åstad; dömes till fängelse i andra eller tredje grad. Fick någon deraf svår kroppsskada; vare straffet fängelse i första grad.
Jfr 23 § (ovan under I).
IV) Uppsåtligt o r s a k a n d e av hinder eller s k a d a å kommunikationer eller ledningar.
Str. L.
11 §. Hvar som uppsåtligen förstörer Statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad, eller järnvägsanläggning, eller å desamma, dertill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för framfarten å jernväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka vid kanal- eller jernvägsfartens begagnande eller allmänt farlig öfversvämning deraf uppkomma kan; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Kom deraf ej olycka, och var faran ringa; då må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas. Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling af beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka deraf var att befara; dömes gerningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och med sex till och med tio år eller p å lifstid, och, i sednare fallet, till straffarbete på lifstid eller miste lifvet. Var gerningen ej af sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan deraf svår kroppsskada eller död, eller åstadkoms allmänt farlig översvämning; varde gerningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Jfr 22 § (ovan under 1).
Gällande
lag
11 §. Var som uppsåtligen förstörer statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad, eller järnvägs- eller spårvägsanläggning, eller å desamma, därtill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för framfarten å järnväg eller spårväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka vid kanal-, järnvägs- eller spårvägsfartens begagnande eller allmänt farlig översvämning därav uppkomma kan; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Kom därav ej olycka, och var sådan ej heller åsyftad; då må straffet nedsättas till straffarbete i sex månader, eller, om faran var ringa, till sådant arbete i två månader eller till fängelse eller böter, dock ej under etthundra riksdaler. Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling av beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka därav var att befara; dömes gärningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och med sex till och med tio år eller på livstid, och, i senare fallet, till straffarbete på livstid. Var gärningen ej av sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan därav svår kroppsskada eller död, eller åstadkoms allmänt farlig översvämning; varde gärningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år. Jfr 23 § (ovan under I).
IV) Uppsåtligt o r s a k a n d e av hinder eller s k a d a å kommunikationer eller ledningar. 19 kap. 12 §. Gör man uppsåtligen å verk, byggnad eller anläggning, som i 11 § sägs, eller å tillbehör dertill, skada, den der, utan att kunna medföra sådan fara eller olycka, som i samma § nämnd är, likväl åstadkommer väsentligt hinder eller uppehåll i verkets, byggnadens eller
19 kap. 12 §. Gör man uppsåtligen å verk, byggnad eller anläggning, som i 11 § sägs, eller å tillbehör därtill, skada, den där, utan att kunna medföra sådan fara eller olycka, som i samma § nämnd är, likväl åstadkommer väsentligt hinder eller uppehåll i verkets, byggnadens eller 15
220 L. K.
21 kap. 15 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmänna minnesvårdar, bryggor, färjor, brunnar eller vattenledningar; lyktor eller andra inrättningar till upplysande af gator, vägar eller andra allmänna platser; brandsläckningsredskap; allmänna vägar, gator eller farleder; eller stängsel eller märken, som till af värj ande af fara eller varning derföre vid vägar, gator, farleder eller andra ställen satte äro; straffes med fängelse eller straffarbete i femte grad.
L.
B.
22 kap. 15 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro, färja, brunn, vattenledning, väg, gata eller farled; eller stängsel eller märke, som till afvärjande af fara, eller till varning derföre, vid allmän väg, gata eller farled, eller å annat sådant ställe satt är; straffes med fängelse i sjunde eller sjette grad. Tillstänger man olofligen, utan skadegörelse som nu är sagd, allmän väg, gata, farled eller flottled; straffes med böter.
Str. L.
anläggningens begagnande, eller vidtager man eljest åtgärder, som till sådant hinder eller uppehåll leda; dömes till fängelse eller till straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas. 13 §. Hvar som uppsåtligen förstörer eller skadar Statens telegrafinrättniug, någon dess beståndsdel eller tillhörighet, eller vidtager åtgärder, hvarigenom telegraf ering hindras eller stores; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. A7ar skadan ringa, och förorsakades ej derigenom något hinder i telegraferingen; må till böter dömas.
Gällande
lag
anläggningens begagnande, eller vidtager man eljest åtgärder, som till sådant hinder eller uppehåll leda; dömes till fängelse eller till straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas. 13 §. \ T ar som uppsåtligen förstörer eller skadar statens elektriska ledning för belysning, för uppvärmning eller för överföring av drivkraft, statens telegrafeller telefoninrättning eller någon ledningens eller inrättningens beståndsdel eller tillhörighet, eller därmed vidtager åtgärder, varigenom fara för människor eller egendom uppkommer eller ledningens eller inrättningens begagnande hindras eller stores; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Var skadan ringa och kom ej därav fara för människor eller egendom eller hinder i ledningens eller inrättningens begagnande; må till böter dömas. 14 §. Hvad i 1 1 , 12 och 13 §§ 14 §. Vad i 11, 12 och 13 §§ om om Statens kanal- eller slussverk, annan statens kanal- eller slussverk, annan såsådan vattenbyggnad och jernvägs- eller dan vattenbyggnad, järnväg, spårväg, telegrafinrättning är stadgadt, må ock å elektrisk ledning för belysning, för uppdylik, af enskilde personer, menigheter värmning eller för överföring av driveller bolag inrättad, anläggning tillämpas, kraft, telegraf- eller telefoninrättning är om Konungen förordnat, att sådan anstadgat, må ock å dylik, av enskilda läggning skall lika skydd, som Statens, personer, menigheter eller bolag inrättad njuta. anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta. 15 §. Förstörer eller skadar man 15 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro, färja, brunn, vattenledning, gasledbro, färja, brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata eller farled; eller stäng- ning, väg, gata, farled eller flottled; eller sel eller märke, som, till afvärjande af stängsel eller märke, som, till avvärjande fara eller till varning derför, vid allmän av fara eller till varning därför, vid allväg, gata eller farled eller å annat så- män väg, gata eller farled eller å annat dant ställe satt är; straffes med fängelse sådant ställe satt är; straffes med fängi högst sex månader eller straffarbete i else i högst sex månader eller straffarhögst, två år. I ringare fall må till bö- bete i högst två år. I ringare fall må ter dömas. till böter dömas. Tillstänger man olofligen, utan skaTillstänger man olovligen utan skadedegörelse, som nu är nämnd, allmän väg, görelse, som nu är nämnd, allmän väg,
222 L.
K.
1*39
L. B.
1844 Y) Uppsåtligt o r s a k a n d e av gruvolycka. 22 kap. 17 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen grufva, eller uppfordrings- eller annat konstverk, som för grufvedrift inrättadt är; straffes efter ty om förstöring eller skadegörelse i 15 § sägs.
ATI) Utspridande av s m i t t o s a m sjukdom bland människor. 15 kap. 1 §. Sprider någon uppsåtligen ut pestartad eller annan sådan, allmänt för människor smittosam och farligsjukdom; vare förfallen till straffarbete i första grad. Ljuter någon af den sjukdom döden; miste gerningsmannen lifvet.
16 kap. 1 §. Sprider någon uppsåtligen ut pest eller annan sådan, allmänt för menniskor smittosam och farlig sjukdom ; vare förfallen till fängelse i första grad. Ljuter någon af den sjukdom döden; miste gerningsmannen lif vet.
2 §. Nu bryter någon vetterligen emot de föreskrifter, som gifne äro till pestartad eller annan sådan smittosam sjukdoms afvärjande: är faran af gerningen stor och uppenbar; dömes, om sjukdom deraf kommer, till straffarbete i andra grad, och i annat fall, till sådant arbete i tredje eller fjerde grad: är faran mindre; dömes, om sjukdom ändå orsakad varder, till straffarbete i fjerde grad, och i annat fall, till sådant arbete i femte grad eller fängelse.
2 §. Nu har någon veterligen, men utan sådant uppsåt, som i 1 § sägs, brutit mot föreskrift, som gifven är till afvärjande af pest eller annan sådan smittosam och farlig sjukdom: var faran af gerningen stor och uppenbar; dömes. om sjukdom deraf kom, till fängelse i andra eller tredje grad, och i annat fall till fängelse i tredje eller fjerde grad: var faran mindre; dömes, om sjukdom ändå orsakad blef, till fängelse i fjerde eller femte grad, och i annat fall till fängelse
Str. L.
1864 Gällande lag
gata, farled eller flottled, eller utkastar I gata. farled eller flottled, eller utkastar man i segelled eller flottled barlast eller man i segelled eller flottled barlast eller annat, hvaraf uppgrundning förorsakas annat, varav uppgrundning förorsakas kan; kan; vare straffet böter. | vare straffet böter.
V) Uppsåtligt o r s a k a n d e av gruvolycka. 19 kap. 16 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen grufva, eller uppfordrings- eller annat konstverk, som för grufvedrift inrättadt är; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år.
i 19 kap. 16 §. Förstörer eller skai dar man uppsåtligen gruva, eller uppi fordrings- eller annat konstverk, som för ! gruvedrift inrättat är; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i | högst två år.
VI) Utspridande a v s m i t t o s a m sjukdom bland människor. 11 kap. 21 §. Har någon, som lider j av könssjukdom i smittsamt skede, med vetskap eller misstanke därom genom könsumgänge eller under övande av otukt, som ej är att till könsumgänge hänföra, utsatt annan för fara att bliva smittad; dömes till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter, ej under femtio riksdaler. Blev sjukdomen överförd, må straffet höjas till straffarbete i högst två år. Har någon på annat sätt, än nu är sagt, uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, utsatt annan för fara att bliva smittad av könssjukdom; dömes till fängelse eller böter. Blev sjukdomen överförd; må ock i ty fall straffet höjas till straffarbete i högst två år.
224 L. K. 1839
6 §. Den som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 3 §., skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
L.
B. 1844
i sjette eller sjunde grad: var ingen fara för handen; då skall till böter dömas, efter ty som derom särskildt stadgadt finnes. 3 §. Brukar någon våld till verkställande af brott, som i 2 § sägs; då skall fängelsestraffet höjas en grad öfver hvad eljest, efter samma §, ådömas bort, och fängelse i sjunde grad ådömas i stället för böter. Awarder han i den gerning dödad; ligge ogild. Försöker någon utan våld sådant brott verkställa, och varder han varnad, men afstår ej derifrån; då må ock emot honom det våld brukas, som till gerningens hindrande nödigt är. I fall, der förbränning af fartyg eller annan egendom till afvärjande af pest eller annan sådan smittosam sjukdom nödig är, gälle hvad derom särskildt. stadgas. 7 §. Den, som till straff efter 1, 3 eller 4 § dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 kap. 21 § utsatt är.
ATLT) O r s a k a n d e av allmänfara för förgiftning av människor. 15 kap. 3 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada menniskor till lif eller hälsa, varor som till allmänt salu hållas, eller hvad annat som helst, så att allmän fara för menniskors lif eller hälsa deraf kommer: dömes till straffarbete i andra grad. F å r någon af den förgiftning svår kroppsskada; vare straffet sådant arbete i första grad. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet. 4 §. Har någon, genom oförsigtighet, eller af våda, orsakat förgiftning, som i 3 §. sägs, och söker ej, ända att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; straffes med fängelse. F å r någon af förgiftningen svår kroppsskada; då skall till straffarbete i fjerde grad dömas.
16 kap. 4 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada mennisko till lif eller helsa, varor, som till allmän salu hållas, eller hvad annat som helst, så att allmän fara för menniskors lif eller helsa deraf kommer; dömes till fängelse i andra grad. F å r någon af den förgiftning svår kroppsskada; vare straffet fängelse i första grad. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet. 5 §. H a r någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 4 § sägs, och söker ej, ändå att han det varse blivit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; straffes med fängelse i sjunde eller sjette grad. Fick någon af förgiftningen svår kroppsskada; då skall till fängelse i femte eller fjerde grad dömas.
Str. L.
1864 Gällande
lag
225 ATI) O r s a k a n d e a v allmänfara för förgiftning av människor. 14 kap. 19 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till lif eller helsa, varor, som till salu hållas, eller hvad annat som helst, så att allmän fara för menniskors lif eller helsa deraf kominer; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio ar. F å r någon af den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag, som i 18 § skils. 20 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 19 § sägs, och söker ej, ändå att han det varse blivit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; vare förfallen till straffarbete från och med sex månader till och med två år. F å r någon af förgiftningen svår kroppsskada; då skall till
14 kap. 19 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till liv eller hälsa, varor, som till salu hållas, eller vad annat som helst, så att allmän fara för människors liv eller hälsa därav kommer; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år. Får någon av den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag, som i 18 § skils. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 1 mom. sägs, och söker ej, ändå att han det varse blivit, att faran därav, så vitt ske kan, genast avvärja; vare förfallen till straffarbete från och med sex månader till och med två år. Får någon av förgiftningen svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med två till och med sex år
22G
L. K.
1839 Jfr 6 § (ovan under VI).
L.
B.
1844 Jfr § 7 (ovan under A7I).
24 kap. 7 §. Säljer man vetterligen 25 kap. 8 §. Säljer man eller utförfalskade lif smedel, och äro vid den lämnar eljest till annans begagnande, förfalskning ämnen nyttjade, som för j veterligen förfalskade lifsmedel. och är människors lif eller helsa farlige äro: I vid den förfalskning ämne nyttjadt, som dömes till straffarbete i fjerde grad: gör i för menniskors lif eller helsa farligt är; det handlande eller annan, hvars yrke I dömes till fängelse i femte eller fjerde är att sälja eller bereda lifsmedel; miste ! grad: gör det handlande eller annan, ock den näringsrättighet. F å r någon av de I hvars yrke är, att sälja eller bereda lifslifsmedel svår kroppsskada; då skall till medel; miste ock den näringsrättighet. straffarbete i andra grad dömas. Ljuter Får någon af de lifsmedel svår kroppsnågon deraf döden; vare straffet sådant ! skada; då skall till fängelse i andra eller arbete i första grad. första grad dömas.
8 §. Säljer man läkemedel, dem man vet förfalskade vara, och som för menniskors lif eller helsa farlige äro; vare ock lag, för hvarje fall, som i 7 §. skils.
9 §. Säljer man, eller utlemnar eljest till annans begagnande, veterligen förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller helsa farliga äro; vare lag som för hvarje fall i 8 § sägs.
24 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 7, 8, 13, 18 eller 20 §., skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Pröfvas någon efter 1, 2, 5, 6, 9, 11 eller 17 §. hafva gjort sig till straffarbete skyldig; varde tillika dömd sådant förtroende å viss tid förlustig.
28 §. Den, som till straff efter 8, 9, 14, 20, 21 eller 22 § dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 21 § utsatt är.
Str. L.
1864 Gällande
lag
dömas. Ljuter någon därav döden; döstraffarbete från och med två till och mes till straffarbete från och med sex med sex år dömas. Ljuter någon deraf till och med tio' år. döden; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år. 46 §. Den, som gjort sig förfallen 46 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 19 § 1 mom., 28 eller till straff efter 1, 2, 18, 19, 27, 28 eller 40 §, eller i annat fall, än 34 § avser, 40 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid för- i fälles till straff efter 1 eller 2 § eller 18 § 1 mom., skall ock dömas till pålustig. följd enligt 2 kap. 19 §. L a g samma vare, om någon efter 18 § 2 mom. eller 27 § prövas skyldig till straffarbete i minst sex månader. 22 kap. 3 §. Säljer man eller ut22 kap. 3 §. Sidjer man eller utlämnar, eljest till annans begagnande lämnar eljest till annans begagnande veterligen förfalskade livsmedel, och är veterligen förfalskade lifsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjadt, som I vid den förfalskning ämne nyttjat, som för menniskors lif eller helsa farligt är; ; för människors liv eller hälsa farligt är; dömes till straffarbete från och med två dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Får någon af de i till och med sex år. Får någon af de lifsmedel svår kroppsskada; då skall till i livsmedel svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med sex till och i straffarbete frän och med sex till och med tio år dömas. Ljuter någon deraf ! med tio år dömas. Ljuter någon därav döden; varde den brottslige dömd till j döden: varde den brottslige dömd till i straffarbete på livstid eller i tio år. straffarbete på lifstid eller i tio år. Bjuder man till annan ut sådana veterBjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel, som ofvan I ligen förfalskade livsmedel, som ovan sagda äro; varde, der de ej emottagas, sagda äro; varde, där de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete i högst två år. ändå dömd till straffarbete i högst två år. Beträdes handlande eller annan, vars Beträdes handlande eller annan, hvars yrke är att sälja eller bereda lifsmedel, yrke är att sälja eller bereda livsmedel, med brott, som i denna § sägs; miste med brott, som i denna § sägs; miste han ock den näringsrätt. I han ock den näringsrätt. 4 §. Säljer man eller utlemnar eljest 4 §. Säljer man eller utlämnar eljest till annans begagnande, eller bjuder man till annans begaguande, eller bjuder man till annan ut veterligen förfalskade läke- till annan ut, veterligen förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller medel, de där för människors liv eller helsa farliga äro; vare lag som för hvarje hälsa farliga äro; vare lag som för varje fall i 3 § sägs. fall i 3 § sägs. 22 §. Den, som gjort sig skyldig 22 §. Den, som för brott, varom i till straff efter 3 eller 4 §, skall ock | detta kap. förmäles, gjort sig förfallen dömas medborgerligt förtroende på viss till straffarbete i minst sex månader, tid eller för alltid förlustig; och varde skall ock dömas till påföljd enligt 2 samma påföljd under viss tid ådömd den, kap. 19 §. som gjort sig förfallen till straffarbete efter 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10 eller 19 §.
228 L. K. 1839
L. B. 1844
VIII) Utspridande av smittosam kreaturssjukdom. 21 kap. 17 §. Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittosam och farlig är; vare förfallen till straffarbete i tredje eller fjerde grad. 18 §. Nu bryter någon vetterligen mot de föreskrifter, som gifne äro till kreaturssjukas förekommande eller hämmande: är faran af gerningen stor och uppenbar; dömes, om sjuka deraf kommer, till straffarbete i femte grad, och i annat fall, till fängelse: är faran mindre, straffes, om sjuka ändå orsakad varder, med fängelse och i annat fall, med böter. Jfr 22 § (ovan under I ) .
22 kap. 18 §. Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittosam och farlig är; dömes till fängelse i fjerde eller femte grad. 19 §. Nu bryter någon veterligen mot de föreskrifter, som till förekommande eller hämmande af kreaturssjuka gifna äro: kommer sjuka af den gerning; vare straffet fängelse i sjunde eller sjette grad: kommer ej sjuka deraf; vare straffet böter.
Jfr 23 § (ovan under I).
IX) O r s a k a n d e av allmänfara för förgiftning av kreatur. 21 kap. 19 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller hvad annat som helst, så att allmän fara deraf kommer; varde fälld till straffarbete i fjerde eller tredje grad.
22 kap. 20 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller hvad annat som helst, så att allmän fara deraf kommer; dömes till fängelse i femte eller fjerde grad. F å r menniska af sådan förgiftning svår kroppsskada; vare straffet fängelse i tredje grad.
20 §. Har någon, genom oförsiktighet eller af våda, orsakat förgiftning, som i 19 §. sägs, och söker ej, ändå att han han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; straffes med böter eller fängelse. Jfr 22 § (ovan under I ) .
21 §. H a r någon, utan uppsåt, orsakat, förgiftning, som i 20 § sägs, och söker ej, ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; straffes med böter eller fängelse i sjunde grad. Jfr 23 § (ovan under I).
X) Brott av o a k t s a m h e t . 7
21 kap. 7 §. A ållande till eldskada å annans egendom straffes med fängelse eller böter. 11 §. Den, som är vållande till skada å fyr- eller känningsbåk eller annat sådant tecken, som i 10 §. sägs; straffes med böter.
22 kap. 7 §. ATållande till eldskada å annans egendom straffes med fängelse i sjunde grad eller böter. 11 §. Den, som är vållande till skada å fyr- eller känningsbåk eller annat sådant tecken, som i 10 § sägs; straffes med böter.
Str. L.
1864 Gällande
lag
229 VIII) Utspridande av smil tosam kreaturssjukdom. 19 kap. 17 §. Sprider någon uppsåt- j 19 kap. 17 §. Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittosam ligen ut kreaturssjuka, som smittsam och och farlig är; dömes till straffarbete från farlig är; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. och med två till och med sex år. Bryter någon veterligen emot de föreBryter någon veterligen emot de föreskrifter, som till förekommande eller häm- skrifter, som till förekommande eller hämmande af kreaturssjuka gifna äro: kom- mande av kreaturssjuka givna äro: kommer sjuka af den gerning; dömes till mer sjuka av den gerning; dömes till fängelse eller till straffarbete i högst ett fängelse eller till straffarbete i högst ett år: kommer ej sjuka deraf; vare straffet år eller, i ringare fall, till böter, dock böter. ej under femtio riksdaler: kommer ej sjuka deraf; vare straffet böter. Jfr 22 § (ovan under I).
Jfr 23 § (ovan under I).
IX) Orsakande av allmänfa a för förgiftning av kreatur. 19 kap. 18 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller hvad annat som helst, så att allmän fara deraf kommer; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. F å r menniska af sådan förgiftning svår kroppsskada eller död; då må tiden för straffarbetet höjas, i förra fallet, till åtta år och, i sednare fallet, till tio är. 19 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 18 § sägs, och söker ej, ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. Jfr 22 § (ovan under I ) .
19 kap. 18 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller vad annat som helst, så att allmän fara derav kommer; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Får människa av sådan förgiftning svår kroppsskada eller död; då må tiden för straffarbetet höjas, i förra fallet, till åtta år och, i senare fallet, till tio år. 19 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 18 § sägs, och söker ej, ändå att han det varse blifvit, att faran därav, så vitt ske kan, genast avvärja; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. Jfr 23 § (ovan under I).
X) Brott av oaktsamhet. 19 kap. 21 §. Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse, är vållande till eldskada å annans egendom eller till skeppsbrott, eller till sådan skada eller översvämning, som i 11 § nämnd är, eller dertill att fara uppstått för begagnande
19 kap. 22 §. Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse, är vållande till eldskada å annans egendom eller till förödelse därå efter ty i 6 § sägs, eller till skeppsbrott, eller till sådan skada eller översvämning, som i 11 § nämnd är,
230 L. K. 1839
12 §. Vållar man skeppsbrott, som med fara för menniskors lif är förenadt; vare straffet fängelse eller böter. 16 §. A^ållar man skada, som i 13 §. sägs; straffes med böter. Är man vållande till översvämning, som i 14 §. nämnd är; dömes till fängelse eller böter. För vållande till skada, som i 15 §. sägs, vare straffet böter till femtio Riksdaler.
L. B.
12 §. Vållar man skeppsbrott, som med fara för menniskors lif är förenadt; vare straffet fängelse i sjunde grad eller böter. 16 §. Vållar man skada, som i 13 § sägs; straffes med böter. Är man vållande till öfversvämning, som i 14 § nämnd är; dömes till fängelse i sjunde grad eller böter. För vållande till skada, som i 15 § sägs; vare straffet böter till femtio Riksdaler.
Str. L.
1844 Gällande
lag
23 1
av verk, byggnad eller anläggning, som I eller därtill att fara uppstått för begagi sagda $ omförmäles, straffes med fäng- I nande av verk, byggnad eller anläggning, som i sist sagda £; omförmäles; straffes else i högst sex månader eller böter. Är någon, på sätt nu sagdt är, vållande i med fängelse i högst sex månader eller till skada å fyr- eller känningsbåk eller I böter. annat sådant tecken, som i 10 § nämndt Är nägon, på sätt nu sagt är, vållande är; straffes med böter. För dylikt vål- ! till skada å fyr- eller känningsbåk eller lande till skada, hinder eller uppehåll, annat sådant tecken, som i 10 § nämnt som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till j är; straffes med böter. För dylikt vålskada, som i 15 § sägs; vare bot högst lande till skada, hinder, uppehåll eller tvåhundra Riksdaler. fara, som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 § sägs, vare bot högst tvåhundra Riksdaler. A7acl i denna § om statens kanaleller slussverk, annan sådan vattenbyggnad, järnväg, spårväg, elektrisk ledning för belysning, för uppvärmning eller för överföring av drivkraft, telegraf- eller telefoninrättning är stadgat, må ock å dylik, av enskilda personer, menigheter eller bolag inrättad anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som statens, njuta.
INNEHÅLL. Sid.
Förord F Ö R S T A AVDELNINGEN: U t k a s t till l a g
III-IA 7 . 1-7.
ANDRA AVDELNINGEN: K o m p a r a t i v översikt a v nuvarande europeisk straffrätt 8—94. Inledning 8 — 12. I) Eldskadegörelse 13—36. A) Brottets bas 13—19. B) Brottets konsummation 19—25. C) Det subjektiva rekvisitet 25—27. D) Kvalifikationer och privilegiationer 27—36. Kvalifikationer 27—36. Privilegiationer 36. II) Explosionsinstitutet 37—40. III) Översvämning 41—46. A) Det objektiva rekvisitet 41—45. Generella rekvisit 42—43. Speciella rekvisit 43—45. B) Det subjektiva rekvisitet 46. IV) Kommunikationsbrott 47—59. A) Lantkommunikationer 47— 54. Generella rekvisit 49—50. Speciella rekvisit 50—54. B) Vattenkommunikationer 54—59. Generella rekvisit 54—50. Speciella rekvisit 56—59. C) Luftkommunikationer 59. V) Brott mot ledningar 60—64. VI) Sjukdomssmitta bland människor 65 — 67.
Sid.
VII) Allmänfara för förgiftning av människor 68—73. VIII) Utspridande av smittosam djursjukdom 74—75. IX) Allmänfarlig förgiftning av kreatur 76—77. X) Andra fall 78 81. XI) Tillägg 82-94.' A) Handlingsprogressen 82 — 84. B) Culpa 85—86. C) Straffen 87 94. T R E D J E A V D E L N I N G E N : S v e n s k rättsutveckling 95—122. I) Rättsutveckling före 1734 års lag 95—104. II) 1734 års lag 105—112. III) 1864 års strafflag 113—122. F J Ä R D E A V D E L N I N G E N : Motiver 123—156. I) Det allmänna förhållandet mellan Str. L. och bestämmelserna i Utk 123—128. II) De särskilda instituten 129—156. A) Eldskadegörelse; Explosion; Översvämning; Gruvolycka; Kommunikationsfara 129 — 142. B) Utspridande av smittosam sjukdom bland människor samt allmänförgiftning av människor 143 — 146. C) Utspridande av smittosam djursjukdom; allmänförgiftning av djur; utspridande av växtsjukdom 147—149. D) Orsakande av fara genom fel i byggnad 150. E) Framkallande av brist på livsmedel eller väsentligt fördyrande därav 151. F) Orsakande av hinder å kommunikationer eller ledningar 152—155. G) Gemensamma kvalifikationsbestämmelser 156. Bilaga 1 till Andra Avdelningen: Gällande lagar 157—185. I) Uppsåtlig eldskadegörelse 157—165. II) Uppsåtligt orsakande av explosion 165—166. III) Uppsåtligt orsakande av översvämning 167—168. IA7) Uppsåtligt orsakande av kommunikationsfara 168—172. A7) Uppsåtligt orsakande av hinder å kommunikationer eller ledningar .' 172—173. VI) Uppsåtligt utspridande av smittosam sjukdom bland människor 173 174 A7II) Uppsåtligt orsakande av allmänfara för förgiftning av människor .174—176.
Sid.
VIII) Uppsåtligt utspridande av smittosam djursjukdom 176 —177. I X ) Uppsåtligt orsakande av allmänfara för förgiftning av kreatur 177. X) Orsakande av fel a byggnad 177—178. XI) Uppsåtligt orsakande av gruvolycka 178. XII) Uppsåtligt orsakande av livsmedelsbrist m. m 178—179. X I I I ) Oaktsamt orsakande av eldsvåda och explosion 179—181. XIV) Oaktsamt orsakande av översvämning 181. XA7) Oaktsamt orsakande av kommunikationsfara 181 — 1 8 2 . XVI) Oaktsamt orsakande av hinder å kommunikationer eller ledningar 182—183. XATII) Oaktsamt utspridande av sjukdomssmitta bland människor 183—184. XVIII) Oaktsamt orsakande av allmänfara för förgiftning av människor 184. X I X ) Oaktsamhet i fråga om smittosam djursjukdom 185. X X ) Oaktsamt skadande av bj-ggnad 185. X X I ) Oaktsamt orsakande av livsmedelsbrist etc 185. B i l a g a 2 till A n d r a A v d e l n i n g e n : A k t u e l l a S t r a f f l a g s f ö r s l a g . . . 186—206. Fi. Fsl 186-187. D. K. Fsl 187-190. Torps Fsl 190-192. D. Fsl. 1923 192—193. T. Fsl. 1909 193—195. Geg 195—197. T. Fsl. 1919 197 — 199. O. Fsl 199—203. Schw. Fsl 203-206. B i l a g a till T r e d j e A v d e l n i n g e n : S a m m a n s t ä l l n i n g av L. K., L. B . , S t r . L . 1864 s a m t g ä l l a n d e l a g 208—231. I) Uppsåtlig eldskadegörelse 208 — 213. II) Uppsåtligt orsakande av explosion 213 — 215. I I I ) Uppsåtligt orsakande av översvämning eller kommunikationsfara 214—219. IV) Uppsåtligt orsakande av hinder eller skada å kommunikationer eller ledningar 218 — 223. A7) Uppsåtligt orsakande av gruvolycka 222—223. A7I) Utspridande av smittosam sjukdom bland människor 222—224. VII) Orsakande av allmänfara för förgiftning av människor 224—227. A'111) Utspridande av smittosam kreaturssjukdom 228—229. IX) Orsakande av allmänfara för förgiftning av kreatur 228—229. X) Brott av oaktsamhet 228—231.
Fortsättning från omslagets andra sida. 45. Tull- ooh t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 24. Undersökning angående jordegend o m s v ä r d e n a s utveckljng i Sverige och vissa främm a n d e länder. Av K. A mark. Marcus, iv, 93 s. Fl. 46. •Sammandrag av y t t r a n d e n över stadsplanelagsk o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e m e d förslag till stadsp l a n e l a g och författningar som därmed h a v a samband s a m t bostadskommissionens b e t ä n k a n d e m e d . förslag till byggnadsstadga. Palmquist. 367 s. J u . K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s l ö n e k o m m i t t é . 5. Bet ä n k a n d e angående b e r e d a n d e av» semester åt viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Fahlorantz. 49 s. K. i s . Anvisningar rörande vissa åtgärder för möjliggörande av ökad s p a n n m å l s b e l å n i n g från jordbruk a r n a s sida. Norstedt. 43 s. J o . 49, Statens s t ä l l n i n g till j ä r n v ä g a r n a i Sverige ined särskild h ä n s y n till inlösningsfrågan. Av A. Lilienberg. Tullberg, vj. Sä6S s. K . 50. Redegorelse fra det av de danske, norske og svenske Kraftoverforingskommissioner nedsatte elekt r o t e k n i s k e Udvalg arfgaaende elektrisk Kraftöverföring fra Norge til Danmark. Kobenhavn, J u r g e n s e n & C:o. 135 s. K.
51. Förslag angående l a p p a r n a s renskötsel m. m. B e c k m a n . 136 s. S. 52. Förslag till stadga angående n o m a d u n d e r v i s n i n g e n i riket s a m t till instruktion för nomadskolinspektören. Beckman. 52 s. S. 53. S t a t e n s k o l o n i s a t i o n s n ä m n d s b e r ä t t e l s e 1918— 1922. Marcus. 37 s. J o . 54. B e t ä n k a n d e angående regelbunden automobiltratik s a m t angående maskinell vägtralik i de nordliga länen. Tullberg. 191 s. K. 55. Skolöverstyrelsens folkskolutrediung. B e t ä n k a n d e och förslag angående statsbidrag till uppförande av b y g g n a d e r för folkskoleväsendet i riket. Beckm a n . 110 s. E. 50. S a m m a n f a t t n i n g av u t l å t a n d e n och y t t r a n d e n i anledning av skolkommissionens den 28 april 1922 avgivna betänkande. Norstedt. 334 s. E. 57. Vid virkesmätning erforderliga relationstal. Norstedt. 172 s. J o . 5S. Förslag r ö r a n d e tillgodogörande av kronans fiskevatten. Marcus. 112 s. J o . 59. A l l m ä n i a r l i g a brott. Förberedande xitkast till strafflag. Speciella delen. 5. Av J . O. W. Thyrén. Lund, Berling. vj, 234 s. J u .
A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil u t g ö r a begynnelsebokstäverna till d e t d e p a r t e m e n t , under vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje departement.
S t a t e n s
o f f e n t l i g a Systematisk
u t r e d n i n g a r
förteckning
(Siffrorna inom k l ä m m e r b e t e c k n a u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Utredning rör. städernas domstolsväsen. [1923:6] Förslag till strafflag, a l l m ä n n a delen, s a m t till lag ang. villkorlig frigivning. [1923:9] _ B e t ä n k a n d e och förslag rör. förvaring av förminskat t i l l r ä k n e l i g a förbrytare in. m. [1923:36] S a m m a n d r a g av yttranden över stadsplanelagskommitténs s a m t bostadskommissionens b e t ä n k a n d e n . Förberedande utkast brott. [1923:59],
till
strafflag.
Allmänfarliga
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s utredningar. 3. Folkomröstningsinstitutet i den s c h w e i z i s k a demokratien. [1923:10] 4. F o l k o m r ö s t n i n g s i n s t i t u t e t i N o r d a m e r i k a s förenta stater. [1923:8]. 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och i o r e n t a staterna. [1923:20] . Folkomröstningskommitténs b e t ä n k a n d e ang. decisiv folkomröstning. [1923:19] _ -JirZ-^A B e t ä n k a n d e och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. 3. [1923:22] B e t ä n k a n d e med förslag till lönereglering for befattn i n g s h a v a r e i domsagorna m. m. [1923: 27] K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s lönekommitte. 5, [1923:4<J Kommunalförvaltning. Kommunalförfattningssakkunnigas b e t ä n k a n d e . 4. [1923:18] r . Efterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val. [1923:38] .- : . r = . Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val. Andra u p p l a g a n . [1923:39]
Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. S p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . [1923:3] B e t ä n k a n d e ang. det ecklesiastika a r r e n d e v ä s e n d e t . [1923:12] I n v e n t e r i n g av odlingsjord längs I n l a n d s b a n a n . [1923:25] .lordkommissionens b e t ä n k a n d e n . G. [1923:40] Lagerbus- och k y l h u s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 2. [1923:42] Anvisningar rörande vissa åtgärder för ö k a d spannmålsbelåning. [1923:48] Statens k o l o n i s a t i o n s n ä m n d s berättelse 1918—1922. [1923: 53] Förslag rörande tillgodogörande av k r o n a n s fiskevatten. [1923:58]" Vattenväsen. S k o g s b r u k . Bergsbruk. Vid v i r k e s m ä t n i n g erforderliga relationstal. [1923:57] Industri. Handel och sjöfart. Kommunikationsväsen. Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i f r ä m m a n d e länder. [1923:7] Utredning rörande Strömsholms k a n a l . [1923:11] Vägkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. [1923:13] Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga. [1923:14] B e t ä n k a n d e ang. Stockholmsförortsbanefråga.[1923:21] Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i Sverige. [1923:49] B e t ä n k a n d e ang. regelbunden automobiltrafik m. m. [1923:55] Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen.
Statens och kommunernas finansväsen. Magistraternas befriande från ansvar för k r o n o u p p börden m. m. [1923:1] Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 18. Den svenska m e k a n i s k a v e r k s t a d s industriens utveckling intill krigsutbrottet. [1923: 31] 19. Sveriges bryggeriindustri. [1923: 32] 20. Garveriindustriens produktionsförhållanden. [1923:33] 21. Kvalitetsfrågan hos det svenska vet e t . [1923:34] 22. Tabeller ang. i n d u s t r i e n s utveckling. [1923:37] 23. De svenska j ä r n - och m e t a l l m a n u f a k t u r i n d u s t r i e r n a s utveckling. [1923: 44] 24. Undersökning ang. j o r d e g e n d o m s v ä r d e n a s u t v e c k l i n g i Sverige och vissa främmande länder. [1923:45] Förslag till tullstadga. [1923:43] Politi. Förslag till l a g om lösdrivares behandling. [1923:2] B e t ä n k a n d e m e d förslag till förordning ang. tillverkning av brännvin m . m. [1923:28] Socialpolitik. Den i n d u s t r i e l l a demokratiens problem. 1. 2. [1923:30]
[1923:29]
Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. K. Elektrifieringskommitténs m e d d e l a n d e n . 6. [1923:24] Förslag angående l a p p a r n a s renskötsel in. m. [1923:51] Redegorelse a n g a a e n d e elektrisk Kraftöverföring fra Norge til D a n m a r k . [1923:50]
Kyrkoväsen.
Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. [1923: 4] Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. [1923:5] 6. Om r ä t t ' f ö r elever, u t e x a m i n e r a d e från statens högre lärarinneseminarium, att vinna i n t r ä d e vid universitet och d ä r avlägga e x a m e n s a m t om folkskollärares fortbildning i vetenskapligt avseende. [1923: 41] Förslag till ändringar i jordfästningslagen m. m. [1923:23] 1921 års p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e 2 ang. beredande av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa m. m . [1923:26] S a m o r g a n i s a t i o n av riksdagsbiblioteket och den cent r a l a statsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende. [1923:35] Förslag till stadga a n g å e n d e n o m a d u n d e r v i s n i n g e n m. m. [1923:52] B e t ä n k a n d e och förslag ang. statsbidrag till uppför a n d e av b y g g n a d e r för folkskoleväsendet i riket. [I923:55] S a m m a n f a t t n i n g av u t l å t a n d e n i a n l e d n i n g av skolkommissionens b e t ä n k a n d e . [1923:56] Försvarsväsen. Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e . 3. Del 1. I n l e d a n d e avdelning, lantförsvaret. [1923: 15] Del 2. Sjöförsvaret, s a m m a n f a t t n i n g av revisionens förslag särskilda y t t r a n d e n . [1923: 16] Del 3. Bilagor [1923:17] Utrikes ärenden.
Lund 1923, Berlingska Boktryckeriet.
Internationell rätt.