Sammanfattning av utlåtanden och yttranden i anledning av Skolkommissionens den 28 april 1922 avgivna betänkande. Senare delen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:66

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

SAMMANFATTNING AV U T L Å T A N D E N OCH Y T T R A N D E N I ANLEDNING AV SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE

S E N A R E

D E L E N

I. TILLÄGG TILL FÖRRA DELEN (BETÄNKANDET I - I V ) II. BETÄNKANDET V

S T O C K H O L M 1 9

Statens

o f f e n t l i g a utredningar 1923

K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

28. U n d e r d å n i g t betänkande med förslag till förordning a n Betänkande med förslag angående m a g i s t r a t e r n a s befrigående tillverkning av b r ä n n v i n in. m . Blom. 67 s. F i . ande i visst avseende från ansvar för k r o n o u p p b ö r d e n 29—30. Den industriella demokratiens p r o b l e m . 1. Betänni. m . Norstedt. 57 s. F i . kande j ä m t e förslag till lag om driftsnämnder, 240 s. Furslag till lag om lösdrivares b e h a n d l i n g m . fl. författ'.'. Den industriella demokratien i u t l a n d e t . 207 s. ningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskommitténs beTullberg. S. t ä n k a n d e n . P a l m q n i s t . x j , 428 s. S. 31. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanS p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k n n n i g a s b e t ä n k a n d e . Norstedt. den. 18. Don svenska mekaniska v e r k s t a d s i n d u s t r i e n s utveckling intill k r i g s u t b r o t t e t . A v E . Linder. Tull41 s. J O . berg, i v , 435 s. F l . Betänkande med förslag till lag o m församlingsstyrelse 32. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkan* samt till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttden. 19. Sveriges bryggeriindustri. A v A . Lilienberg. ning från den kyrkliga till d e n borgerliga k o m m u n e n Tullberg, i v , 40 s. F i . m. m . P a l m q n i s t . v j , 304 s. K. 33. Tulloch t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanSkolkorn missionens b e t ä n k a n d e . 5. Organisatoriska och den. 20. Garveriindnstriens produktionsförhållanden. ekonomiska u t r e d n i n g a r . Norstedt. 230 s. K. Av W. S m i t h . Marcus, iv, 175 s. F i . "Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N . l l c r l i t z . N o r s t e d t . 164 s. J u . 84. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i olika f r ä m m a n d e den. 2 1 . Kvalitetsfrågan hos d e t svenska vetet. Av länder. Av A . Lilicnbcrg. T u l l b e r g . 411 s. K . Jf. Nilssön-Ehle. Marcus, 16 s. F i . Folkomröstningskommitténs u t r e d n i n g a r angående refe- | 35. Barnorganisation av riksdagsbiblioteket och den centrala r e n d u m i f r ä m m a n d e länder. 4. Folkomröstningsinstistatsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende. A v V . t n t e t i N o r d a m e r i k a s förenta stater. A v H . Tingsten. Gödel. Marcus. 54 s. F i . Tullberg, i v , 899 s. J u . 36. B e t ä n k a n d e och förslag rörande förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare järnte förslag till interFörslag till strafflag, a l l m ä n n a delen, s a m t förslag till n e r i n g av farliga återfallsförbrytaro. L u n d , Berling. 116 lag angående villkorlig frigivning j ä m t e motiv. Marcus, s. J u . xiij, 534 s. J u . Folkomröstningskommitténs u t r e d n i n g a r angående refe- ! 37. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanr e n d u m i f r ä m m a n d e länder. 3 . Folkomröstningsinstiden. 22. Översiktstabeller angående den svenska int u t e t i den schweiziska demokratien, dess f ö r u t s ä t t n i n g a r , dustriens utveckling 1891—1920 j ä m t e a n m ä r k n i n g a r , former o c h funktioner. A v A . Brnsewitz, Tullberg. Marcus, i v , 147 s. F i . 881 s. J u . 38. Kfterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt lagarna den 9 j u n i 1922. A v E . v . ileidenU t r e d n i n g rörande ombyggnad a v Strömsholms kanal stam. Beckman, (s. 53—61). S. samt u t s t r ä c k n i n g av kanalen från Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från K u n g l . Kanalkommissionen. ' 39. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a v a l enligt laN r 5. Haäggström. 133 s. 2 k a r t . K . garna den 9 j u n i 1922. Av E. v. Heidcnstam. A n d r a Betänkande o c h förslag angående d e t ecklesiastika arrenupplagan. Med efterskrift. Beckman. (4), 61 s. S. deväsendet. Beckman, x i j , 239 s. E . 40. Jordkommissionens betänkanden. 6. Om sociala arrenVagkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. Förslag till lag om debestämmelser, avlösning a v arrendejordbruk, förekomenskilda v ä g a r m . m . Marcus. 147 s. K . m a n d e av v a n h ä v d , u p p h ä v a n d e av fideikommiss i fast Betänkande med förslag till avtal r ö r a n d e Stockholms egendom, anskaffande av t o m t m a r k till bostäder m . m . bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 k a r t . K. Marcus. 505 s. J u . 17. Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e . 8. B e t ä n k a n d e och 41. Skolkommissionens betänkande. 6. Om r ä t t för olever, förslag r ö r a n d e revision a v Sveriges försvarsväsende. utexaminerade från statens högre l ä r a r i n n e s e m i n a r i u m , Del l 7 Inledande avdelning, lantförsvaret. viij, 6G1 s. a t t v i n n a i n t r ä d e vid universitet och d ä r avlägga exaDel 2. Sjöföi-svaret, s a m m a n f a t t n i n g av revisionens förmen samt om folkskollärares fortbildning i vetenskapslag, särskilda y t t r a n d e n . (2), 741 s. Del 3. Bilagor. ligt avseende. Norstedt. 63 s. E . (2), 90, 3 3 , 28, 10, 68, 8 5 , 4, 30, 2, 48, 30, 36, 6 s. j 42. Lagerhus- och kylhuskommitténs betänkande. 2. LngerBeckman. Kö. hnsväsendet i Sverige och därmed s a m m a n h ä n g a n d e Kommunallörfattningssakkunnigas betänkande 4 med förhållanden. Norstedt, viij, 800 s. J o . förslag till lag om landsting m . m . B e c k m a n . 235 s. S . • 43. Förslag till tullstadga j ä m t e motivering. Norstedt. (2), Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av 134 s. F'i. folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. J u . 44. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r angående refeden. 23. De svenska j ä r n - och metallmanufakturindristrir e n d u m i främmande länder. 5. Folkomröstningsinstitutet e r n a s utveckling med särskild hänsyn till förhållandena utanför Schvvciz och Förenta s t a t e r n a . Tullberg. 71 s. J u . vid t i d e n n ä r m a s t före världskrigets u t b r o t t . A v G. Betänkande angående o r d n a n d e t av Stockholms förortsPolling. Tullberg, i v , 196 s. F i . banefråga. Blom. 126 s. 11 k a r t . K . i 45. Tull- t c h t r a k t a t k o m m i t t é n s Utredningar och b e t ä n k a n Betänkande och förslag i fråga om k v i n n o r s tillträde den. 24. Undersökning angående jordegendomsvärdenas till statstjänster. 3 . K v i n n a s behörighet a t t i n n e h a v s utveckling i Sverige och vissa främmande länder. A v prästerlig o c h a n n a n kyrklig tjänst. Marcus. 51 s. J u . K. Amark. Marcus, i v , 98 s. F'i. Betänkande mod förslag till lag om ä n d r i n g i vissa de46. Sam-mandrag av y t t r a n d e n över stadsplanolagskommitténs lar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning m. m. b e t ä n k a n d e ined förslag till stadsplanelag och författNorstedt. 56 s. J u . ningar som därmed hava samband samt bostadskommissionons betänkande med förslag till byggnadsstadga. Kungl. Klektrilieringskommitténs m e d d e l a n d e n . 6. U t P a l m q n i s t . 367 s. J u . r e d n i n g angående lämpliga distributionssystem för landsbygdselektriflering. Beckman, viij, 192 s. J o . I 47. Kommunikationsverkens lönekommitté. 5. B e t ä n k a n d e I n v e n t e r i n g av odlingsjord längs I n l a n d s b a n a n från angående beredande av semester å t viss icke-ordinarie Ströms södra sockengräns till S t o r u m a n . T u l l b e r g . 30 personal i statens tjänst. Fahlerantz. 49 s. K . s. 2 k a r t . J o . i 48. Anvisningar rörande vissa åtgärder för möjliggörande av ökad spannmålsbelåning från j o r d b r u k a r n a s sida. Nor1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 2. Betänkande stedt. 43 s. J o . angående avveckling av d e n s t ä r b h n s efter p r ä s t tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådar s a m t bere- j 49. Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i Sverige med särskild dande i s a m m a n h a n g därmed av förbättrad pensionehänsyn till inlösningsfrågan. Av A. Lilienberg. Tullberg, ring från prästerskapets ä n k e - o c h pnpillkassa. Tullvj, 268 s. K . berg. 100 s. E . ! 50. Bedegorelse fra d e t av de danske, norske og svensko Kraftovorforingskommissioner nedsatte elektrotekniske . U n d e r d å n i g t betänkande m e d förslag till lönereglering Udvalg angaaendo elektrisk Kraftoverf0ring fra Norge för befattningshavare i domsagorna m . m . B e c k m a n . til D a n m a r k . Kobenhavn, Jprgensen & C:o. 135 s. K . 85 s. J u .

Fortsättning

å biislägets tredje

sida.

STATENS O F F E N T L I G A

UTREDNINGAR

1 9 2 3 : 66

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

SAMMANFATTNING AV UTLÅTANDEN OCH Y T T R A N D E N I ANLEDNING AV SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE

S E N A

R E

D E L E N

UTARBETAD

INOM

KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN

STOCKHOLM 1923 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P . A. NORSTEDT & SÖNEB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Avd. 1. Tillägg till förra delen (Betänkandet I— IV)

Sid.

5¶Avd. II. Betänkandet V Kap. I. Allmänna läroverk: högre * II. > » realskolor * HL » » samskolor * IV. Kommunala mellanskolor » V. Högre flickskolor » VI. Enskilda mellanskolor » VII. Högre goss- och samskolor » VIII. Högre lärarinneseminarier » IX. Folkskolinspektörer » X. Domkapitel » XI. Länsstyrelser » XII. Stadsfullmäktige » XIII. Kommunalfullmäktige m. fl » XIV. övriga uttalanden Bilaga till Kap. X Sakregister till Kap. I—XIV Ortregister till Kap. I—XIV

07 29 45 52 57 gg 97 99 .113 _ 114 _ 422 ^39 136 180 486 Igg 205 995

A V D.

I

TILLÄGG T I L L FÖRRA DELEN (BETÄNKANDET I —IV).

Sedan skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t den 11 augusti 1923 överlämnat den inom överstyrelsen utarbetade sammanfattningen av utlåtanden och yttranden över skolkommissionens den 28 april 1922 avgivna betänkande, hava till överstyrelsen överlämnats utlåtanden i samma fråga från länsstyrelserna i Vänersborg, Örebro och Falun. Med dessa utlåtanden hava även överlämnats åtskilliga till respektive länsstyrelser ingivna yttranden från huvudsakligast kommunala korporationer. En sammanställning av nyssnämnda utlåtanden och sådana yttranden, som icke redan i ovannämnda överstyrelsens sammanfattning blivit refererade, har såsom komplettering till förenämnda sammanfattning verkställts. Då numera samtliga de myndigheter, korporationer m. fl., vilka beretts tillfälle att yttra sig i frågan, torde hava avlämnat sådant yttrande, har det vidare ansetts lämpligt, att en översikt meddelas rörande de olika yttrandenas principiella ställning till skolkommissionens förslag, och återfinnes denna statistiska översikt efter sammanställningen av nu refererade utlåtanden och yttranden.

Alvsborgs län. Länsstyrelsen anför huvudsakligen följande: I SK :s betänkande äro omsorgsfullt hopsamlade av riksdag och riksdagsutskott gjorda spridda uttalanden, vilka åberopas som bevis för att den lösning av reformfrågan, som av SK förordas, innebär ett förverkligande av riksdagens önskningar. Det kan då vara skäl att erinra därom, att den föreliggande utredningen, i motsats till vad oftast plägar vara fallet, icke har tillkommit i anledning av någon riksdagens begäram Visserligen innebär en riksdagens skrivelse med begäran om utredning ingenting annat än en uttalad önskan om en sakkunnig undersökning, huruvida och under vilka förhållanden ett av riksdagen omfattat önskemål kan förverkligas. ^ Det oaktat har nog praxis blivit den, att en begäran om utredning i viss mån inskränker riksdagens handlingsfrihet vid ärendets slutliga avgörande. Om förhållandena ej alltför mycket ändrats, sedan utredningen begärdes, och om den sakkunniga prövningen visat, att ej alltför stora hinder möta för förverkligande av de en gång uttalade önskningarna, pläga förslagets slutliga försvarare med en viss framgång kunna vädja till en riksdagens förmenade skyldighet att ta konsekvenserna av ett tidigare beslut. I detta fall står riksdagen fullständigt obunden. Ingen framställning från riksdagen föreligger, som kan öva inflytande vare sig på riksdagens slutliga ställningstagande eller på Kungl. Maj:t vid dess utarbetande av sina förslag. Den nu föreliggande, inom direktivens ram ingående utredningen är verkställd efter uppdrag av Kungl. Maj:t och efter av Kungl. Maj:t anvisade riktlinjer. Då dessa riktlinjer för en skolreform ha ett synnerligen mäktigt understöd inom riksdagen, är emellertid av stort värde att ha erhållit en utredning efter dessa linjer, utförd av sakkunniga personer, som äro varmt intresserade för en sådan skolreform. Den tänkbarast bästa lösning av skolfrågan efter givna förutsättningar får därför anses nu föreligga, liksom å andra sidan, om det framlagda förslaget visar sig på avgörande punkter brista, man har all anledning antaga, att felet ligger hos de givna förutsättningarna för förslaget och ej hos det sätt, på vilket förslaget efter de givna förutsättningarna blivit utformat. Efter att hava refererat de grundprinciper, som skulle vara vägledande för SK:s arbete, fortsätter länsstyrelsen: Länsstyrelsen finner de önskemål, som uttryckas genom dessa principer, synnerligen behjärtansvärda. Men även en oförbehållsam anslutning till ett förslags principer gör en grundlig prövning av de praktiska förutsättningarna för dessa principers förverkligande icke överflödig. Vad beträffar statens fulla övertagande av det ekonomiska ansvaret för flickornas utbildning i samma utsträckning som för gossarnas, så är detta en åtgärd av den uppenbara rättvisa, att de ekonomiska svårigheter, som med denna reform kunna vara förenade, måste förr eller senare övervinnas. Kvinnans förändrade ställning, såväl genom den fortgående revolutioneringen av förvärvslivet som genom den nyvunna fulla medborgerliga likställigheten med mannen, gör det för samhället nödvändigt att åt hennes uppfostran ägna samma uppmärksamhet som åt mannens. En erinran torde dock böra göras, att denna likställighet i förhållande till statens intresse och

8 ekonomiska uppoffringar icke bör leda till likformighet i flickornas och gossarnas utbildning i större utsträckning, än som av praktiska och ekonomiska skäl kan bli nödvändigt. I detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla, att den anser, att de önskemål, som från åtskilliga håll framställts om upprättandet i större utsträckning av de föreslagna flickskolorna av A-typ, böra beaktas. Vad åter beträffar den första av de för utredningen angivna grundläggande principerna, som är dåvarande departementschefens formulering av vad numer på skolväsendets område kallas enhetsskoletanken men tidigare gick under benämningen bottenskoleidén, synes för dess förverkligande möta åtskilligt större svårigheter än för åvägabringandet av flickornas likställighet med gossarna, detta nämligen då i bottenskoleidén inlägges, vad som av SK och i de för dess arbete ledande direktiven göres, att de allmänna läroverkens kurser skola anpassas till en fullständigt genomgången sexårig folkskola av A-typ. Då SK genomfört denna idé, likvisst utan att göra något försök till jämkning av eller omläggning av folkskolans kurser, har den kommit till det resultat, att studentexamen normalt kan uppnås först ett år senare, än vad nu är fallet. De beräkningar, som av SK gjorts för att övertyga, att den genomsnittliga förlängningen av studietiden på grund av ett minskat antal kvarsittningar m. fl. orsaker blir mindre än ett år, finner länsstyrelsen vara av ringa beviskraft. Det normala blir dock, att studietiden förlänges med ett år. Och en lösning av skolfrågan, som medför en sådan förlängning, anser länsstyrelsen omöjligen kunna godtagas. Den står i skarpaste strid mot såväl önskemålet att ej alltför sent föra vår ungdom ut i praktiska livet som just de berättigade önskningar, som legat till grund för det reformkrav, som bottenskoletanken utgör. Demokratien på uppfostrans område är den öppna möjligheten till fortsatt undervisning och utbildning för alla dem, som därtill äga förutsättningar. Och möjligheterna skola ej blott vara teoretiska — dessa hava länge funnits — utan framför allt ekonomiska. Att det är ekonomiska hinder, som främst stå hindrande i vägen för månget begåvat folkskolebarns fortsatta studier, borde dock vara uppenbart. xAtt förlänga och därigenom fördyra studietiden är därför att motverka sitt eget syfte. En tidigare övergång från folkskolan till allmänt läroverk är avgjort ett mindre ont än en senare övergång, om därmed måste förenas en i sin helhet förlängd studietid. Då efter SK:s arbete måste förutsättas, att den föreslagna förlängningen av studietiden är ofrånkomlig, om man vill bygga på den nuvarande sexåriga folkskolan fullständigt genomgången, följer därav, att andra vägar för skolfrågans lösning än den nu följda måste sökas. Närmast till hands är då att komplettera den nu verkställda utredningen rörande de allmänna läroverkens omstöpning med en motsvarande utredning rörande folkskolorna för att utröna, huruvida sådana förändringar av dessa skolor kunna vidtagas, att en fullständigt genomgången folkskolekurs före inträdet i det allmänna läroverket ej kommer att medföra längre studietid än den nuvarande, då övergången jsker från folkskolans tredje klass till läroverkets första klass. Skulle en sådan undersökning ej giva ett positivt resultat, blir uppgiften att finna den senaste tidpunkt, vid vilken övergång från folkskolan till allmänna läroverket kan ske, utan att med övergången följer en förlängning av studietiden. Länsstyrelsen anser ej osannolikt, att lösningen_ är att söka på den sista av nu angivna vägar. För länsstyrelsen är nämligen ej självklart, att det önskvärda organiska sammanhanget mellan olika skolformer endast är vunnet, om de olika skolformerna staplas den ena ovanpå den andra som stenarna i ett hus. Övertygande finner länsstyrelsen ej heller _ SK :s hänvisande till att de praktiska ungdomsskolorna, som 1918 infördes, direkt ansluta sig till fullständigt genomgången folkskolekurs. En sak är att åstadkomma en praktisk

9 utbildning i anslutning till en avslutad teoretisk sådan, en annan åter att åstadkomma en teoretisk utbildning med större omfattning och av djupare, innehåll. Att den enda riktiga lösningen härvidlag skulle vara en omedelbar anknytning till en föregående teoretisk undervisning, som själv avser att bibringa en avslutad individuell och medborgerlig utbildning, synes vara minst sagt omtvistligt. Tvärtom synes sannolikt, att bättre resultat skulle nås, om differentiering till högre utbildning skedde, innan den avslutande undervisningen på det lägre stadiet bibringades. Och denna differentiering torde vara lika mycket betingad av den lägre som av den högre undervisningens intressen. Detta därför att det lägre stadiets avslutningskurs, som uteslutande bör vara sitt självändamål, till sin egen skada ej torde kunna undvika att ta hänsyn till behoven hos dem, som skola fortsätta sin utbildning. Emot riktigheten av detta resonemang talar visserligen SK:s underkännande av den nuvarande realskolexamen och dess skarpa anmärkningar mot att denna examen avlägges efter genomgående av en skolklass, som följer efter den, från vilken gymnasiet utgrenar sig. Det förefaller dock, som om konstaterade brister beträffande realskolexamen kunna finna sin nöjaktiga förklaring av även av SK påtalade fel vid själva examens anordnande, utan att skolans organisation samtidigt behöver utdömas. Lämpligheten åter av SK:s nu-föreslagna organisation av enhetsskolan, där folkskolan, realskolan och gymnasiet staplas ovanpå varandra men skiljas åt genom upprepade inträdes- och avslutningsprövningar, vilka måste genomgås av alla och även av dem, som fortsätta till studentexamen, synes länsstyrelsen kunna starkt ifrågasättas. All SK:s motivering till trots kan ett så utbildat exainensväsen ej undgå att leda till undervisningens förryckande för åstadkommande av ett tillfredsställande examensresultat. Den rigorösa gallring av elevmaterialet, som SK förordar, för att till de högre skolformerna endast skola framsläppas de bättre begåvningarna, är sannerligen ej ägnad att minska de för såväl undervisningen som ungdomen själv skadliga följder, som ett intensivt examensväsende alltid visat sig medföra. Mot alla invändningar mot enhetsskolans genomförande enligt föleslagen typ göres emellertid gällande, att de sociala skälen för denna skola äro så tungt vägande, att alla andra hänsyn måste vika. Även enligt länsstyrelsens uppfattning är ett sammanförande på skolstadiet av barn ur alla samhällsklasser synnerligen önskvärt. Betydelselöst måste dock vara, om samarbetet på skolbänken med den kontingent av barnen, som kominer att avsluta studierna på lägsta skolstadiet, upphör något år förr eller senare. Den kontingent, som gemensamt fortsätter, visar lyckligtvis hos oss — och detta bör ihågkommas —• en ståndscirkulationen gynnande blandning av element ur olika skikt av befolkningen. Att därför offra eventuellt betydande pedagogiska och ekonomiska intressen för förment sociala synpunkter kan ej sakligt försvaras. Det blir ett offrande åt känslostämningar, skapade av ett slagord, som varit nyttigt för genombrytande av fördomar mot vad bottenskolan i princip innebär, men vars förverkligande i sina yttersta konsekvenser, av den föreliggande utredningen att döma, ej synes kunna ske utan ett otillåtet åsidosättande av nödiga praktiska och ekonomiska hänsyn. Länsstyrelsen vill till sist endast uppehålla sig vid ett i betänkandet starkt framträdande drag, nämligen SK:s starka fientlighet mot den privata undervisningen. Länsstyrelsen är för sin del ej heller vän av en omfattande privatundervisning. I ju större utsträckning barn ur alla samhällslager kunna undervisas gemensamt, dess bättre. Men länsstyrelsen är ännu mindre vän av de medel, med vilka SK vill kväva den privata undervisningen. Och den tunga utveckling, som med nödvändighet åtföljer ett statsskolesystem av föreslagen omfattning, är väl i behov av en livgivande konkurrens. Kunna statens skolor trots den starka ställning i förhållande till de privata, som är dem tillämnad,

10 ej stå sig i tävlan, då ha de ej heller förstått att på ett nöjaktigt sätt lösa sina uppgifter, och man har endast att med glädje hälsa den privata företagsamheten. SK föreslår, att kostnadsfri undervisning i statens skolor ända fram till studentexamen skall beredas flickor såväl som gossar. Det är givetvis synnerligen önskvärt, att detta lovvärda förslag må kunna genomföras. Men härigenom försättes naturligen statsskolan i en synnerligen stark konkurrensställning i förhållande till privatskolorna, även om dessa i avsevärd utsträckning skulle bibehållas vid det statsunderstöd, som för närvarande utgår till dem. Men SK nöjer sig ej med den förstärkta ställning, som den genom den kostnadsfria undervisningen vill tillförsäkra statsskolan. Den säger visserligen på sid. 141 i betänkandet, att möjligheten för enskild undervisning ej bör genom lagbud avskäras. Tillkomsten av ett konventikelplakat på undervisningens område har således dock blivit övervägd. Men SK vill till det yttersta beskära och till rena undantagsfall inskränka möjligheterna för privatläroverken att erhålla statsunderstöd. Och SK stannar ej härvid. Å sidorna 77, 78 och 190 —193 i betänkandet finner man riktlinjer uppdragna för »effektiva åtgärder för åvägabringande av en utsträckt kontroll över eventuellt förefintliga enskilda läroanstalter». En skärpt och effektiv inspektion över dessa läroanstalters lokaler ävensom deras lärarkrafters kompetens skall ekonomiskt försvåra skolornas tillvaro. Vidare skola avgångsbetygen från skolorna berövas varje kompetensvärde, liksom lärarpersonalen med avseende på sin ställning skall frånhändas varje förmån eller rättighet av det allmänna. I sådana förslag till stärkande av statens monopolställning på undervisningens område är svårt att spåra någon fastare tilltro till styrkan hos SK:s eget förslag till läroverksorganisation och dennas förmåga att, som sig bör, med egen kraft hävda sin ställning. Länsstyrelsen vill för sin del avstyrka genomförandet av SK:s förslag men vill förorda en förnyad utredning om bottenskoleidéns förverkligande på sådant sätt, att barndomsskolan göres för alla gemensam, så länge som är möjligt utan förlängning av den totala skoltiden. A. Tillstyrkande. Stadsfullmäktige i Borås (majoritet 19 mot 18) anföra bl. a.: En given fördel med den föreslagna organisationen är, att föräldrarnas val beträffande barnens fortsatta undervisning kan göras senare, än nu är fallet. Därmed är ej sagt, att begåvningarna mer än nu skola få behörig utbildning, då hindren oftare äro av ekonomisk och social än skolorganisatorisk art. Erfarenheterna visa, att den sexåriga folkskolan i samhällen med tillfredsställande skolutveckling visat sig mäktig att bilda grunden för skolorganisationen. Förslaget bör dock omarbetas med avseende å studietidens förlängning, i vilken punkt det icke bör antagas. Frågan huruvida tidsbegränsning skall ske genom omläggning av lärokurserna eller genom tidigare övergång från folkskolan må^t. v. lämnas öppen, men under alla förhållanden bör möjlighet beredas begåvade elever att efter fullständig folkskola direkt fortsätta sina studier i realskolan. — Till förslaget om flickornas undervisning ansluta sig fullmäktige. —• Större rörlighet bör över huvud givas åt organisationen. I princip ansluta sig fullmäktige till förslaget. Stadsfullmäktige i Trollhättan (majoritet 23 mot 9) ansluta sig till huvudgrunderna i förslaget. De rent pedagogiska spörsmålen finna fullmäktige ej anledning att beröra. Den av fullmäktige 1919 ingivna ansökningen om ett statens gymnasium i Trollhättan synes fortfarande och i hög grad förtjäna beaktande. B. Avstyrkande. Stadsfullmäktige i Alingsås (majoritet 15 mot 11) anse SK :s förslag i nu befintligt skick icke böra läggas till grund för undervisnings-

11 väsendets ordnande. Motiveringen vänder sig mot påståendet om läroverken såsom överklasskolor och att organisationen skulle lägga hinder i vägen för begåvningar från mindre bemedlade hem att fortsätta sina studier, mot den förlängda studietiden, mot begränsningen till A-skola. Man skulle gynna städerna och större samhällen på bekostnad av landsbygden. Vådorna för folkskolan kunde icke undvikas. Skäl vore att överväga, om icke endast läroverkens första klass borde indragas och folkskolans fyra första klasser läggas som grund. — Lämpligheten av flera examina än nu är tvivelaktig. Stadsfullmäktige i Vänersborg ansluta sig till principerna, att lika rätt till undervisning för gossar och flickor skall finnas, att undervisningen skall vara kostnadsfri och att folkskolan intill lämplig tidpunkt skall utgöra bottenskola, men yrka på revision av förslaget med ledning av mot detsamma gjorda anmärkningar. Studietiden får ej förlängas och kunskapsnivån ej sänkas. Medellösa lärjungar böra erhålla ekonomiskt stöd av statsmedel, försiktighet vid urvalet av lärjungar till lärdomsskolorna bör iakttagas, de 6-åriga flickskolorna böra medföra större kompetens än realskolexamen, staten bör övertaga större del av driftkostnaderna för lärdomsskolan, än vad SK föreslagit, lokalstyrelsens uppgift bör begränsas till handhavandet av skolornas ekonomi. Styrelsen för samskolan i Alingsås åberopar läroverkslärarmötets resolution. Styrelsen för samskolan i Åmål förordar 4-årig bottenskola + 5-årig realskola. Flickskolor av A-typ hade bort föreslås som den normala typen och förekomma i större utsträckning. Nuvarande avgifter till statsverket och kommunerna böra bortfalla, förutsatt att kommunerna befrias från skyldigheten att inleverera V4 av ordinarie lärares begynnelseavlöning, kommunerna böra icke åtaga sig nya ekonomiska förpliktelser mot skolan. Skolstyrelsen bör ej få rätt att avge tjänstgöringsbetyg. 3-årigt gymnasium synes ha goda skäl för sig, byggt på 5-årig realskola. Flyttningsbestämmelserna äro alltför hårda; likaså prövningarna, vilka böra avsevärt inskränkas. SK:s förslag bör icke utan grundlig omarbetning antagas. Styrelsen för elementarläroverket för flickor i Borås ansluter sig till flickskolemötets resolution. Styrelsen för Vänersborgs högre flickskola ansluter sig till kravet på lika rätt för flickorna; bottenskoleidén bör så förverkligas, att den ej medför studieförlängning och att övergång sker efter folkskolans 4:e klass. Styrelsen hyser betänksamhet mot den dominerande ställning, som skulle tillkomma samskolan. Av föreslagna flickskoletyper saknar C-typen praktisk betydelse, B-typen skulle säkerligen mycket litet användas i städer, där gymnasier finnas, A-typen är den form, som lyckligast tillgodoser behovet av speciellt kvinnlig bildning, vadan ett större antal sådana skolor äro önskvärda. Berättigad hänsyn har icke tagits till de lärarinnors rätt, som nu arbeta vid privata skolor. Dessa böra vid övergång till statstjänst erhålla full lönetursrätt. Staten bör i större utsträckning bestrida kostnaderna för skolornas utgifter.

Stadsfullmäktige i Åmål uttala, att en organisation, som medför ett års studieförlängning, icke synes vara lagd på det ur nationalekonomisk synpunkt riktigaste sättet. Fullmäktige ha intet att erinra mot folkskolan som bottenskola men ifrågasätta, huruvida icke folkskolans kurser kunde så omläggas, att ett år inbesparades för elever med förutsättningar för fortsatta studier. Stadsfullmäktige i Ulricehamn beslöto med 11 röster mot 10 att icke avgiva yttrande.

12 Örebro län. Länsstyrelsen inskränker sitt yttrande till att avse en granskning av förslagets huvudprinciper och anför därvid: Mot förslaget om folkskolan såsom bottenskola lärer i och för sig någon invändning icke kunna göras. Såsom sådan förefinnes den i stor utsträckning redan nu, enär ett betydande antal barn, särskilt å landsbygden, erhålla sin första undervisning i små- och folkskolorna för att därifrån övergå till de högre allmänna undervisningsanstalterna. Frågan om bottenskolans längd eller, med andra ord, när sådan övergång lämpligen bör äga rum, lärer väl vara närmast en lämplighetsfråga och såsom sådan av undervisningsteknisk natur. SK:s förslag innefattar en sexårig sådan skola med övergång därifrån till de allmänna läroverkens nuvarande tredje eller enligt förslaget första klass. Härigenom föranledes emellertid en förlängning av studietiden för avläggandet av nuvarande studentexamen från för närvarande 12 till 13 år. En sådan förlängning synes länsstyrelsen så mycket betänkligare, som redan den nuvarande studietiden enligt länsstyrelsens uppfattning är alltför lång och snarare kräver en förkortning samt koncentrering än motsatsen. Det synes länsstyrelsen ock med skäl kunna ifrågasättas, huruvida folkskolan under de ogynnsamma förhållanden, varunder densamma särskilt på landsbygden och i smärre samhällen måste arbeta, kan komma att erhålla erforderlig kompetens för meddelande av den undervisning, som i förslaget ifrågasattes. I detta hänseende, likasom över huvud taget i fråga om lämpligheten av den ifrågasatta reformen, finner länsstyrelsen sig kunna i huvudsak instämma med och åberopa vad av de utav stadsfullmäktige i Örebro tillsatta kommitterade blivit i ärendet anfört. Slutligen måste framhållas, att förslaget, såsom av SK:s numera föreliggande ekonomiska utredning framgår, för sitt genomförande i avsedd omfattning kräver högst betydande kostnader, som huvudsakligen lagts å statsverket, men vilka även i väsentlig grad komma att drabba de enskilda kommunerna. Denna omständighet, som uppenbarligen innefattar ett bestämt hinder för förslagets genomförande under nuvarande ekonomiska förhållanden, giver i varje fall anledning till ytterligare betänksamhet i fråga om förslagets lämplighet i dess nu föreliggande skick och omfattning. Under åberopande av vad sålunda anförts och då det förhandenvarande skolväsendet ingalunda lärer vara så undermåligt, att en omedelbar ombildning av detsamma är oundgängligen påkallad, får länsstyrelsen i _ underdånighet hemställa, att det föreliggande förslaget i sin nuvarande form icke lägges till grund för en dylik omorganisation. A. Tillstyrkande. Hallsbergs köpings fullmakt i ge och köpingsnämnd ansluta sig i huvudsak till SK:s förslag, enär detta söker avhjälpa de brister, som vidlåda den nuvarande skolorganisationen, och enär man genom erfarenhet funnit, att en 4-klassig realskola kan byggas på folkskolans 6 :e klass och att denna organisation är lämplig för landsbygdens vidkommande. Åtgärder måste dock vidtagas för att bl. a. möjliggöra en snabbare genomgång av bottenskolan för begåvade barn. Lindesbergs stadsfullmäktige (majoritet 13 mot 7) tillstyrka SK:s förslag under uttalande av önskemålen, att den nuvarande studietiden bibehålies och möjlighet till statsbidrag för privata läroanstalter finnes. Nora stadsfullmäktige förklara, att de i det stora hela i vad Nora stad angår ansluta sig till de synpunkter och förslag, SK framlagt, dock under

13 framhållande av åtskilliga önskemål beträffande ändringar i förslaget. ståndpunkt intager Nora magistrat.

Samma

B. Avstyrkande. Magistraten i Örebro hemställer i anslutning till stadsfullmäktiges i Örebro yttrande, att SK:s förslag icke måtte godkännas. Magistraten i A sker sund tror icke, att den i viss mån bestående delningen redan från början i skolundervisningen av dem, som avsetts skola erhålla en högre undervisning, och dem, som avsetts skola åtnöjas med den bildningfolkskolan meddelar, i sig inneburit något den folkliga samhörigheten skiljande. Å andra sidan torde de nackdelar i form av hygieniska och moraliska vådor, som för de mera bemedlades barn befarats av enhetsskolan, ej vara av större betydelse, dock under förutsättning att barnen i alla avseenden väl övervakas av sina lärare och verkligen uppfostras på sådant sätt, som medelklassen för sin del fordrar beträffande sina barn, men vilket tyvärr ej sällan synes förbises i folkskolan, där bibringandet av ordning, skick och seder icke alltid sättes som skolans främsta uppgift. Av den sakkunniga diskussion, som förts i frågan, synes det framgå, att övergången till läroverken bör ske på ett tidigare stadium. Förslaget bör genomgå avsevärd förändring och därefter till en början genomföras å vissa platser såsom försök. Magistraten i Lindesberg. En bestämd olägenhet är den förlängda studietiden. Vidare är den stränga uniformiteten av tvivelaktigt värde och svårligen fördelaktig för utvecklingen av själva undervisningen. Den avvisande hållningen mot den privata skolverksamheten synes kunna verka förkvävande på möjligheten till friare undervisningsformer och hindra uppslag till undervisningsväsendets utveckling och förbättring. Stadsfullmäktige i Örebro. Under hänvisning till av stadsfullmäktiges kommitterade förebragt utredning och under uttalande av sin anslutning till principen folkskolan som bottenskola och till ett statligt-kommunalt övertagande av flickornas undervisning vilja stadsfullmäktige hemställa, att SK:s förslag till grunder för en ny läroverksorganisation ej måtte godkännas i oförändrat skick. En allsidig omprövning av denna för vårt land viktiga fråga bör företagas, och bör därvid särskilt undersökas, huruvida icke, med bibehållande av nuvarande studietid, bottenskoleidén i vidgad utsträckning skulle kunna till gagn för de högre studierna realiseras genom en sådan större rörlighet hos organisationen, att den tillåter övergång från lägre till högre skolformer på mera än en punkt, samt huruvida icke den ur inånga synpunkter betänkliga samskolef orm en må kunna i omfattning inskränkas, varjämte torde böra tagas under övervägande, huruvida och i vad mån begåvade lärjungar från obemedlade hem må kunna erhålla statligt understöd för fortsatta studier. Även bör omprövas, huruvida icke omorganisationen kan verkställas, utan att ökade utgifter i den utsträckning, SK föreslagit, åsamkas kommunerna. Ur ifrågavarande kommitterades utredning kan anföras följande rörande enhetsskolan: Mången har missförstått ställningen och tolkar den pågående skoldebatten såsom en strid för rättvisa och jämlikhet mot nuvarande orättvisa och mannamån: »enhetsskolan» skulle representera det förra, »parallell skolesystemet» det senare skolpolitiska partiet. Det kan därför härvid för diskussionens sakliga tillrättaläggande behöva erinras om, att de nuvarande läroverken ur social synpunkt förete en utpräglat demokratisk karaktär. Från början fattigskolor, ha de alltjämt tagit hand om alla, fattiga och rika, såvitt det kunnat bero på deras organisation. Endast terminsavgiften skiljer dem i ekonomiskt avseende från folkskolorna, och ur organisationens synpunkt hindrar intet, att dessa borttagas, såsom kommissionen föreslår. Under senare år hava omkr. 40 % av deras lärjungar såsom mindre bemedlade åtnjutit ned-

sättning i terminsavgifterna. De fattigaste betala endast avgiften till ljusoch vedkassan, vid Karolinska läroverket nu 22 kronor. Och denna avgift bör avskaffas, i varje fall för dessa. Stipendiefonder på sammanlagt (1920) 6 1j2 miljoner kronor bevisa läroverkens traditionella omvårdnad av de obemedlade begåvningarna. År 1919 gingo vidare till läroverkens första klass direkt från folkskolan utan förberedelser icke mindre än 63,3 % av läijungeantalet. I mindre städer är procenten givetvis större, i t. ex. Gävle 78 % under perioden 1912—1921 och i Örebro omkr. 70 % senaste femårsperiod. Folkskolan är alltså redan nu den dominerande bottenskolan, och från 1894 äro inträdesfordringarna till första klassen lagligen bestämda till ett nöjaktigt inhämtande av de kurser, som läsas i folkskolans klass 3. Det är tvivel underkastat, om något lands högre skolor visa ett så demokratiskt lärjungematerial som de svenska läroverken, och deras roll i ståndscirkulationens tjänst har varit och är storartad. De ha tillvaratagit begåvningarna, utdelat kunskaper för ingenting eller nästan ingenting och hållit den svenska bildningsnivån högt uppe. Mot denna bakgrund ter sig SK:s väg att tillvarataga de fattiga begåvningarna antisocial. De fattiga begåvningarna tillvaratagas icke på rätt sätt genom att alla principiellt skola tvingas att gå 6 år i folkskola och därefter i ett till 7 år stympat, av prov och ämneshopning överfyllt och försvagat läroverk och dock se sin sammanlagda studietid fram till real- eller studentexamen förlängd med ett år. Det är icke, i stort sett, organisationen, icke de jämförelsevis betydelselösa terminsavgifterna, som hindra den fattige lärjungen att besöka läroverket: det avgörande hindret är, att föräldrarna ej ha råd att hålla honom i läroverket under så lång tid, som kräves, att under denna tid giva lärjungen föda, kläder, böcker, ro till hemstudier och frihet från förvärvsarbete. Fattigdom kan hjälpas endast med ekonomiskt stöd, och det behövs icke ringa mod att påstå, att en 6-årig bottenskola med följande förlängning av studietiden är en »kraftig statsåtgärd» för begåvningarnas tillvaratagande. Studietidens ökning, vilken visserligen SK vill förringa genom en statistik, som dock visats vila på oriktiga förutsättningar, innebär ej blott ett ekonomiskt offer för den enskilde utan ock för samhället, som undandrages ett års samhällsarbete av varje lärjungegeneration. Om blott en del av de privata och samhälleliga kostnader, som studietidens förlängning^ medför i ovan sagd mening, ansloges till stipendier åt fattiga begåvningar, så vore detta däremot en verkligt demokratisk och kraftig åtgärd. — Det bör kunna betecknas som ofrånkomligt, att programmet med den 6-åriga bottenskolan för med sig förlängning av studietiden med ett år. Studietiden i Sverige är redan för lång, det är ett lika allmänt som berättigat klagomål. Ur social synpunkt är det uppenbarligen för samhället och individen gagneligt, att ingen, rik eller fattig, för förberedande studier i onödan ödslar bort ett år, som tages från produktivt arbete. Erkännes detta, faller därmed all anledning att tvinga alla folkskolebarn att gå igenom realskola av just kommunala mellanskolans typ (6 + 4 = 10 år) i stället för genom en annan realskoleform, som ett år fortare för till målet. Men så föreslår kommissionen. Och anledningen är makten hos ordet »enhetsskolan» (i form av 6-årig bottenskola) : »En för alla samhällsklasser gemensam barndomsskola» skulle verka utjämnande av motsättningarna i samhället och »föra samhällsklasserna närmare varandra». Ingen god medborgare kan annat än med glädje se varje det minsta bidrag till klassmotsättningarnas upphävande och solidaritetskänslans stärkande, och det torde vara just denna sida i bottenskoleprogrammet, som givit detta dess demokratiska slagkraft. Men ett lugnare eftersinnande bör ge klarhet i, att ordet i detta fall tagit makt över tanken. Alla i ämnet mera införda torde anse, att folkskolan nu nått sådan växt,

15 att läroverken med hänsyn till sociala krav och utan större fara för sina egna uppgifters rätta fyllande kunna flytta upp sin anslutning till folkskolan 1 år, d. v. s. utgå från folkskolans klass 4, en bottenskoleanordning, som redan 1904 av statsmakterna förordats på försök men som icke kommit till utförande av kända anledningar: den kommunala mellanskolan med ett nytt och radikalare bottenskoleprogram, den 6-åriga folkskolan, trädde upp på den skolpolitiska skådeplatsen, och den spelar därefter huvudrollen såsom den av den maktägande skolpolitiken ensamt gillade skoltypen. Om alltså bottenskolan göres _ 4-årig, återstå^ endast 2 år för det socialt utjämnande gemensamhetslivet i folkskolan enligt det nya kommissionsprogrammet. Man kan väl icke allvarligen tillskriva detta moment någon betydelse, då det gäller att ge form åt hela landets skolorganisation och väga det mot den osociala och just för de fattiga mest betungande förlängningen av studietiden, som programmet medför, och mot den mycket motiverade faran för försämring av läroverkens studieresultat. Rikemansskolor-privatskolor komme att uppstå. Även SK vet, »att privatskoleväsendet i samband med försöken att i andra länder förverkliga enhctsskolan visat tendens att på ett osunt sätt tilltaga i omfattning». — Folkskolans olika former och utbredningen av A-skolor anföres. SK talar om att »å vissa orter» på grund av folkskolans bristfälliga anordning »under en övergångsperiod» (?) behov av kompletterande folkskoleundervisning kunde komma att förefinnas och »att det i dylikt fall bör ankomma på det allmänna att vidtaga erforderliga åtgärder för att tillfälle till sådan vid lämpliga folkskolor må kunna beredas». Men något förslag i detta hänseende utformas ej, vare sig beträffande gestaltningen och förläggningen av denna kompletteringsundervisning eller beträffande frågan, om staten eller vederbörande kommun skall bekosta densamma, detta väl av den anledningen, att detta »är en folkskolans inre angelägenhet, och SK har icke haft befogenhet att beröra sådana frågor», såsom SK:s ordförande vid en liknande punkt yttrat. Dessa efterblivna lärjungar få alltså skaffa sig privat undervisning eller ock resa till annan ort med bättre skolförhållanden för erhållande av nödig fyllnadsundervisning, i likhet med vad nu sker, då de besöka läroverken. En verklig 6-årig bottenskola och därmed verklig grund saknas. För övrigt kunna under inga förhållanden några betydelsefulla sociala utjämningsverk väntas av de tidiga barndomsårens gemensamma skolgång, allra minst i de större städerna, där motsatsutjämningen dock vore mest påkallad. Det är så, att först livet och erfarenheterna vid mognare år, ej de yngsta årens oerfarna men ofta skarpt framträdande hänsynslöshet, äro ägnade att skapa sociala känslor och god samfundsanda. Den sociala utjämningen genom de två årens gemensamhetsliv på folkskolans bänk, vilken SK räknar som en genom reformen vunnen »betydande social fördel», är en mycket imaginär vinst, då, såsom ovan visats, folkskolan själv ej kan fylla bottenskoleuppgiften i SK:sprogrammet under sitt nuvarande utvecklingsskede, då just den 6-åriga bottenskolan är ägnad att öka antalet privatläroverk av överklasstyp och då den måste köpas med ett års förlängning av skoltiden, mest kännbar för den fattige, utan någon som helst vinst i ett bättre studieresultat. SK gör gällande, att den nuvarande organisationen står hindrande i vägen för begåvningsurvalet. Först bör då härvid anmärkas, att, såsom ovan påvisats, det avgörande hindret för den fattiga begåvningen att beträda läroverksvägen är bristande ekonomiska möjligheter. Vidare sker intet »val av levnadsbana» genom inträde i läroverken, som meddela för livet lika användbara kunskaper som folkskolan, om lärjungen i någon realskoleklass slutar sin skolgång. Han får t. o. m. ett plus i sina språkkunskaper. Det bör ock bemärkas, såsom ovan framhållits, att läroverken ej utestänga den fattige: de

16 stå öppna för alla, 63,3 % av deras förstaklasslärjungar komma från folkskolan, deras undervisning utdelas liksom folkskolans för ingenting eller så gott som ingenting. Deras demokratiska anda är utpräglad. Om vi nu emellertid antaga, att (9-) 10-årsåldern är en för tidig tidpunkt för anlagens bedömande, så följer därav icke, att (12-) 13-årsåldern är den riktiga. Men SK rör sig endast med dessa alternativ, det nuvarande och den 6-åriga bottenskolan. Man hade med fog kunnat önska av en kommission för omläggande av vår skolundervisning, att den förutsättningslöst och allsidigt utrett möjligheterna, både vad angår folkskolans och läroverkens krav och uppgifter. För SK måste bottenskolan utgöras av avslutad folkskola. Folkskolan är emellertid i vissa orter i vårt land 7-årig, och det har ej heller saknats röster, som förmenat, att det är framsynt att nu taga den 6-åriga bottenskolan, om man ej snart vill möta kravet på den 7-åriga. För SK blir 13-årsåldern lämplig differentieringspunkt för begåvningsurvalet till högre teoretiska studier därför, att då slutar normalt den 6-åriga folkskolan. Annars torde all lärare- och föräldraerfarenhet ådagalägga, att denna den begynnande övergångsålderns tid, »brytningsåldern», full av oro, oklarhet och brist på hållning i andligt och kroppsligt avseende, är synnerligen olämplig för bedömande av anlag och studieförutsättningar och för livsavgörande prövningar. Psykologien och den vetenskapliga pedagogiken hade ock kunnat fordra att bli hörda i denna mycket viktiga punkt. Det kan i detta avseende vara nog att hänvisa till den skrift, »Enhetsskolan», som n. v. professorn i pedagogik vid universitetet i Uppsala Bertil Hammer förra året utgivit. Härefter redogöres för åsikterna i detta arbete. En ofta uttalad farhåga är, att bottenskoleprogrammets radikala genomförande skulle medföra en osund rusning till den teoretiska, med begåvningsurvalets snillemärke försedda skolan, och sålunda öka det »lärda proletariatets» redan alltför stora klass, att det skulle hindra folkskolans utveckling i praktisk riktning, döda de (1918) nyskapade praktiska ungdomsskolorna, som man hoppats så mycket av men som till stor del ännu äro en organisation blott på papperet, och göra folkskolan i hela dess utsträckning till en preparationskurs för läroverket, ja, säkerligen genom det förkortade läroverkets tryck nödga den att mot »enhetsskolans» hela idé och mot de ovan refererade åsikterna^ om tidpunkten för begåvningsurvalet inom själva folkskolan avskilja begåvningsklasser för aspiranter till läroverket, dymedelst än mer öka den falska glansen kring den teoretiska utbildningsvägen och sänka skymningen kring de andra »svagklasserna», där dock kanske de produktivaste vandra, om de blott _ omhändertoges av en för deras intressen och kynnen tillrättalagd undervisning i praktisk riktning. »Skolljusen» slockna ej sällan tidigt, och de misskända och i skolan felbedömda taga ofta ledningen, då förhållanden inträffa, som ge dem tillfälle att visa, vad de förmå. Så länge staten premierar de teoretiska ungdomsskolorna med ett slags monopol på privilegier i form av officiellt erkända bildningsmål, men överlämnar de praktiska ungdomsskolorna till kommunerna för vidare befordran alltefter deras svaga ekonomiska resurser och därtill nu avser att göra folkskolan i hela dess utsträckning till läroverksutbildningens grund, torde »flykten från praktiska livet» ej upphöra, men däremot det praktiska arbetets ära efterlysas. Det blir både trångt och hett i den nya 4-åriga realskolan och i det nya 3-åriga gymnasiet . Man behöver icke vara läkare eller vetenskapligt utbildad psykolog för att inse farorna av detta ändlösa examinerande och detta prövande av gossarna och flickorna, effektivt kontrollerat och inför offentligheten i form av medlemmarna av läroverkets styrelse. Lärare och föräldrar torde utan vidare inse och veta, att detta aldrig upphörande tryck och hot på mången lärjunge, särskilt om han eller hon vore nervöst anlagd, skulle

verka rent ödesdigert, oavsett lärjungens verkliga förmåga att bestå gallringsprovet eller icke. De arbetsamma och duktiga äro ingalunda alltid de, som känna sig minst oroliga och jäktade. I den föreslagna skolan skulle komina att råda en enerverande arbetshets, alltifrån den första begåvningsgallringen, som skall öppna eller sluta begåvningsskolans portar på lärarens ord i ett ömtåligt skede av barnens utveckling, tills studentexamen öppnar dörrarna till livet och de självständiga uppgifterna. Läraren vet, att lärjungarnas prestationer skola vara taxeringen på hans förmåga. Och för lärjungarna blir det en skola, ej för livet, utan för betygen, en läxskola, där icke de produktiva och egenartade begåvningarna, utan de läraktiga »allätarna» få visa sin styrka, om nämligen de kunna fysiskt och psykiskt bära belastningen. — Och dock leder nu den kommunala mellanskolan blott till realskolexamen, men enligt förslaget skall den till alla delar och på alla ställen ersätta den nuvarande realskolan, sålunda bli ensam grund för gymnasiet, som därtill förkortas med 1 klass och som därtill öppnar porten endast efter en effektiv prövning. Ungdomen, gossar och flickor, får sålunda dyrt betala de två årens frihet i den 6-åriga bottenskolan med arbetshets, överansträngning och ett års studieförlängning utan någon valuta. Då organisationen tvingar gossarna och flickorna att försinka vandringen mot målet under de 6 första milen, bli de återstående 7 milen desto mera jäktande. Detta drabbar särskilt de fattiga, sämre närda, utan möjlighet till hjälp i form av privatläsning och med hemförhållanden, som ofta hindra det egna studiearbetet. Roten till bristerna i nämnda och andra avseenden i det föreslagna läroverket är icke folkskolan som bottenskola utan som bottenskola i hela sin utsträckning. Den förmår ännu icke uppbära ett till 7 år stympat läroverk, utan att detta försvagas till studieresultaten eller trycks ned av arbetsbelastning eller bådadera, kluvet som det blir i två hälfter med olika bildningsmål. Den föreslagna organisationen främjar icke de fattiga begåvningarna genom att förlänga deras studietid. Deras rätt tillvaratages icke genom en gallring utan endast genom en förkortning av studietiden och ekonomisk hjälp. Den saken är klar^och oemotsäglig. Men ingen sådan väg har föreslagits i'Betänkandet. Då vidare gallringen skall bli effektiv och skarpt kontrollerad och då prövningen »skall avse det för sexklassig folkskola av A-formen föreskrivna kunskapsmåttet», kan frågas, hur det skall ställas med de fattiga begåvningarna bland de 85 % (1920) av landsbygdens samtliga folkskolebarn, som undervisas i lägre folkskoleformer. Intet förslag möter i Betänkandet i detta avseende. Hur skola dessa bestå den effektiva gallringen? SK hänvisar till folkskolans raska utveckling och sätter bland »förutsättningar för reformen» ett fullföljande av denna folkskolans utveckling i organisation och inre arbete. Denna folkskolans frammarsch är glädjande. Men den har i vårt glest befolkade land sina lokala och ekonomiska gränser. A-typen är, såsom ovan framhållits, så gott som uteslutande städernas och de stadsliknande samhällenas typ. Man har åberopat den nya undervisningsplanen för folkskolan såsom en garanti för bättre studieresultat, men den antogs 1919, är således oprövad och har för övrigt väckt många betänkligheter. Pedagogikprofessorn Hammer anser, att den »går delvis i en riktning, som är motsatt den ur enhetsskolans synpunkt önskvärda». Folkskolan är alltså i sitt nuvarande utvecklingsskede icke vuxen att i hela sin utsträckning uppbära den högre skolan även ur den synnerligen viktiga synpunkten av gallringens betydelse för tillvaratagandet av folkskolans fattiga begåvningar. Vad angår själva prövningsmetoderna för gallringen till ökande av dess effek2—232897.

18 tivitet och framför allt rättvisa, ger Betänkandet med sina vaga. och oprövade antydningar intet att hålla sig till. Teoretiskt sett, skulle läroverkslärarna få en maktställning högt över gamla tiders suveräner. De skulle efter prövning av anlag, studieförutsättningar och kunskaper sortera lärjungematerialet, bestämma den skolbana och därmed i viss mån den levnadsbana, som veder börande vore berättigad till. Det är förslagets grundmening. Men läroverkslärarna veta och hava sagt ifrån, att de icke gå i land med detta uppdrag. Erfarenheten har lärt dem, att det icke går att vid viss tidpunkt göra urvalet efter sådana vida och på 3'tterst subjektiva grunder vilande linjer. Det blir varken effektivt eller rättvist. Den verkliga studiebegåvningen är ofta försynt och blyg, ofta ensidigt inriktad på ett visst ämnesfack och står -sig illa i det allsidiga provet. Energi, karaktär, arbetsförmåga äro ovägbara men dock vicka viktigare än den rena teoretiska begåvningen, ej minst på studievägen. För den, som vill ha klara och enhetliga linjer, är det att beklaga, att »valet av levnadsbana» måste pågå under hela skoltiden genom på längre erfarenhet fotad sållning, och ej genom gallring i 13-årsåldern. Hur mången lärare har icke_ sett frapperande prov på lj^sande men långsam växt hos lärjungarna. Enligt SK skulle emellertid folkskolans lärare skriftligen meddela realskolans mottagande lärare sitt omdöme om lärjungen. Det blir åter en grannlaga sak. Professorn i pedagogik och filosofi G. A. Jtederholm yttrar i en skrift (»Undersökn. över intelligensmätningarnas teori och praxis» I I s. 195) härom: »Särskilt för läraren i folkskolan — torde svårigheterna för korrektion av ett en gång bildat omdöme om en viss lärjunges viljeegenskaper vara mycket betydliga: ingen annan undervisar i samma klass, vars omdöme kan bidraga att korrigera lärarens personliga ekvation.» Känsla av oförmåga att bedöma lärjungen ur dessa vida synpunkter av mera allmänna anlag och egenskaper gör, att den bedömande läraren efter någon tids försök att efter bästa förstånd följa SK:s riktlinjer ledes över till att mera och mera fota sin dom på de visade kunskaperna. Föräldrarna vilja gärna veta, vari gossen eller flickan »kuggade sig», och nöja sig icke med hänvisningen till det allmänna intryck, som läraren fått av studieförutsättningarna. Den nyupprättade lokala styrelsens medlemmar jämte ett eller annat vittne i övrigt, skola ock närvara vid prövningen och därjämte enligt SK :sförslaget ha åtskilligt att betyda vid avgörandet av tjänstgöringsbetyg för rektor och lärare. Detta skulle ingalunda öka gallringens effektivitet och rättvisa. Under sådana förhållanden ha de ekonomiskt väl situerade sitt givna försprång, vad gäller att bestå provet. De ha råd att taga privatundervisning och likaså att vänta till nästa år, om de falla igenom i prövningen. Gallringen blir värdelös ur synpunkten av de fattiga begåvningarnas tillvaratagande : folkskolans barn få det sämre ställt, alldenstuncl anslutningen till läroverket satts för högt och inträdesfordringarna därmed skärpts i en grad, som de flesta folkskolorna icke kunna motsvara. Läroverkens sociala struktur förändras ej, men de ha stympats med 2 klasser och kunna ej medhinna sina kurser, då dessa beräknats för större, utpräglade begåvningar. Kvar står förlängningen av den sammanlagda skoltiden. Folkskolans kraftiga utveckling är ett samhällsintresse av allra högsta vikt. Men frågan är, om den nu inslagna vägen är den riktiga för att nå denna kraftigare utveckling och, med all betoning, denna utveckling i rätt riktning, så att folkskolan ej blir blott en lässkola eller läxskola utan en skola, som ger den effektiva utbildning för livet, som dess övervägande antal lärjungar kräver. Först kan anmärkas, att folkskolans ställning nu är en annan än år 1883 (då kravet på bottenskola framställdes). SK påpekar själv, »att folkskolan, stödd av statsmakternas oavlåtliga, omvårdnad, just under senare år kunnat

Ill

uppvisa en synnerligen kraftig utveckling». Och dess framtida utveckling kan icke anses hotad, sedan de stora förändringar ägt rum, som lagt makten i riksdagens och kommunernas händer, vilka icke kunna förutsättas annat än att vilja hjälpa folkskolan framåt. I övrigt visar det sig ju, att folkskolan natt sm vackraste form på de orter, där läroverk finnas, varför läroverkens parallella undervisning ej är folkskolans fiende. Folkskolan behöver numera icke köpa sin utveckling genom att bryta sönder läroverken, som ock äro allas skolor av utpräglat demokratiskt kynne, och dock förlänga den sammanlagda skolgången. - - Den 6-åriga bottenskolan skulle efter fåtalets behov icke blott lorma undervisningen i folkskolans sista årsklasser utan ock förrycka dess art genom att inställa den, ej på det praktiska livets behov, utan på den hogre_ skolan Denna skulle bli ansedd som begåvningarnas kungsväg och de praktiska utbildningslinjerna som obegåvningarnas. SK anser även ekonomiska synpunkter tala för enhetsskolans genomförande De siffror, som till stöd härför anföras, kunna emellertid, såsom senare här skall utredas, icke åberopas vid närmare granskning. Det anföres att (år 1919) ett folkskolebarn kostade staten 76 kr. men en realskoleläriunge i klasserna 1—o ej mindre än 236 kr. Siffrorna ha anförts i diskussionen som bevis men äro missvisande. Siffran 236 gäller klasserna 1—5 och således ej de två klasser, o som skola avskäras. Siffran 76 är icke heller möjlig att i detta sammanhang åberopa, ty dels betecknar den omkostnaden i genomsnitt för folkskolorna i den egentliga folkskolan över huvud och ej i de klasser av städernas folkskolor, som motsvara de på avskrivning ställda läroverksklasserna, och dels inräknas de barn, som undervisas i sådana folkskolor, som på grund av sina mindervärdiga förhållanden ej kunna tänkas bli verkliga bottenskolor och sålunda ej höra lut, då ju A-formen är bottenskola. Härtill kommer den icke nämnda omständigheten, att siffran 230 betecknar statens hela omkostnad men siffran 76 statens bidrag till kommunen. Kommunernas kostnader äro dock också kostnader. Enligt uppgift kostade år 1921 en folkskolelärjunge i Stockholm i genomsnitt kr. 446:60 (kr. 157:85 i statsbidrag + kr. 288:75 i kommunalt anslag) och i Norrköping kr. 286:50 (kr. 128:19 i statsbidrag 4 - k r . 158: o l f r å n kommunen). Ä andra sidan bidraga kommunerna något, om också ringa, till läroverksomkostnaderna. Om någon möjlighet skall finnas att i större utsträckning förverkliga den 6-åriga bottenskolan, måste väl förutsättningen vara den, att folkskolan går framåt mot A-formen, d. v. s. mot åtminstone det billigare skolväsendet i städerna. Under sådana omständigheter ligger skillnaden mellan omkostnaden för en folkskolelärjunge och en' realskolelärjunge_ på motsvarande stadium huvudsakligen i lärarelönerna. Icke bör heller vid bedömandet av skolförslagets ekonomiska sida den synpunkten förglömmas, att skoltidens förlängning betyder en samhälls- och privatekonomisk förlust. Skillnaden mellan elevmaterialet i den kommunala lnellanskolan och realskolans 6:e klass belyses härefter. Jämförelsen dem emellan är värdelös. De 57 elever, som från kommunal mellanskola efter 3 års studier avlagt studentexamen, äro ett fullständigt värdelöst material såsom bevis för att mellanskolan i sin helhet är förmögen att uppbära ett 3-årigt gymnasium. Slutligen^ pekas på förslagen med 4- och 6-årig bottenskola eller övergångsklasser. På intet område behöves rörlighet och frihet i större utsträckning än på undervisningens. _ Askersunds stadsfullmäktige hålla före, att en så genomgripande omorganisation, som här är i fråga, först bör prövas å en eller flera platser, som härför särskilt lämpa sig, innan förslaget antages som allmän lag. _ Styrelsen för Nora kommunala mellanskola vill framför allt betona olämpligheten av att studietiden förlänges och fördenskull uttala som sin mening

20 önskvärdheten av att en 5-årig realskola bygges på 4 klasser i folkskola och efterföljes av 3-årigt gymnasium. Styrelsen för Askersunds samskola anför bl. a.: Åtminstone inom det område, varifrån Askersunds samskola får sina lärjungar, nämligen södra Närke, har ej folkskolan nått den utveckling, att på den kan byggas en 4-årig realskola. Där finnes nämligen bara en A-skola, i Askersunds stad. Det är fara för att även begåvade elever från folkskolan därför måste kosta på sig omfattande enskild undervisning. Bygges däremot, åtminstone tills vidare, en 5-årig realskola på 4-årig folkskolekurs, bli svårigheterna väsentligt mindre. Härigenom undvikes också studietidens förlängning. Alltså föreslås 4-årig bottenskola 4" 5-årig realskola 4" 3-årigt gymnasium. Styrelsen för Nya elementarskolan för flickor i Örebro finner 6-årig bottenskola för närvarande ej kunna utan fara genomföras pä grund av folkskolans olika och flerstädes svaga typer, förlängd studietid, ökad ansträngning för eleverna, uppkomsten av än fler privatskolor. Bottenskoletanken bör förverkligas för närvarande genom 4-årig bottenskola. Styrelsen för Risbergska skolan anser sig icke kunna biträda förslaget, sådant det föreligger. Större utsikt för uppnående av önskade resultat med undervisningen skulle otvivelaktigt vinnas, om den nya flickskolan bleve 7-årig, byggd på 4-klassig folkskola.

Kopparbergs län. Länsstyrelsen anför bl. a. följande: Så förtjänstfull vår nuvarande folkskola än är, har den emellertid icke organiserats med uppgift att vara första avsnittet i en enhetsskola, och synes det länsstyrelsen, att denna folkskolans uppgift i enhetsskolan bort föranleda till en genomgående undersökning och utredning, huruvida icke även en omorganisation av folkskolan skulle kunna göra denna mera lämplig för ändamålet utan att inkräkta på folkskolans uppgifter i (ivrigt. Vid studerandet av betänkandet får man det intrycket, att den högre undervisningen klämts och splittrats för att hålla undervisningsbyggnaden inom ett givet mått samt att detta varit ofrånkomligt till följd av att några modifikationer av grunden icke varit tillåtna; likväl har studietiden förlängts med ett år. Det är denna studietidens förlängning med därav följande kostnader för såväl det allmänna som den enskilde, som gör länsstyrelsen mer än betänksam angående nyttan av en läroverksorganisation enligt SK:s förslag. Att begåvningarna, från vilket samhällsskikt de än komma, böra tillvaratagas, är från statsnyttans synpunkt ovedersägligt; och att yttre omständigheter och målsmännens ställning icke få leda till en därav beroende sortering av lärjungematerialet, är, som SK anger, en betydelsefull samhällsangelägenhet. Då de studiebegåvade mindre bemedlade barnen kunna hjälpas fram genom "direkta understöd från statens och kommunernas sida samt, även om den nuvarande skolorganisationen till någon del stått hindrande i vägen för en rationell ståndscirkulation, den alltjämt fortgående niveileringen av de olika samhällslagren synes med tiden på utvecklingens väg råda bot för en på yttre omständigheter och målsmännens ställning beroende sortering av lärjungematerialet, kan med fog uppställas den frågan, om icke den föreslagna enhetsskolan med hänsyn till den förlängda studietiden köpes allt för dyrt.

21 A. Tillstyrkande. Styrelsen för Ludvika kommunala mellanskola uttalar under hänvisning till erfarenheter från Ludvika sin anslutning till idén om folkskolan som bottenskola och hj^ser inga tvivelsmål om, att för realskolexamen erforderliga kunskaper skola kunna inhämtas i en 6-årig bottenskola + en 4-årig realskola. Särskilt är organisationen god för mindre samhällen. Att göra den enarådande för hela landet och beröva större samhällen de nuvarande möjligheterna att på bekvämare sätt och kortare tid bereda till real- och studentexamen synes dock onödigt. Följande önskemål framställas: de olika skolornas kurser böra i möjligaste mån anpassas efter varandra, grunden i folkskolan bör stärkas, särskilt i svenska och räkning, samarbete mellan folkskolans och realskolans lärare bör ordnas, överlärarinstitutionen utvecklas, kollegieinstitution och ämneskonferenser införas, inträdesproven till realskolan förrättas omedelbart efter vårterminens slut och begränsas till svenska och räkning i närvaro av rektor och vederbörande lärare, inskränkning i den nuvarande för arbetstyngda mellanskolans kursplaner vidtagas, det kommunala inflytandet över skolan bör ej minskas, examina och inträdesprov begränsas, goda privatskolor erhålla examensrätt, statsstipendier för begåvade medellösa elever upprättas. Stadsfullmäktige i Avesta (majoriteten 15 mot 13) ansluta sig till enhetsskoletanken, som utgör en konsekvent tillämpning av den genomförda politiska demokratiseringen. Även om studieförlängning uppstår för vissa, innebär förslaget stora fördelar för landsbygdens och mindre städers barn. Fullmäktige ansluta sig till SK:s förslag. Kommunalfullmäktige i Leksand finna förslaget kunna läggas till grund för blivande lagstiftning. Intet intrång får dock göras på den utbildning, som den stora mängden av folkets barn behöver för dess närmaste uppgifter. Undervisningstiden får ej utökas, tentamensväsendet bör förenklas, all möjlig hänsyn bör tagas till kostnaderna, som redan äro för stora. Samma synpunkter hos skolrådet i Leksands och Djura församlingar.

Kommunalfullmäktige i Stora Tuna ansluta sig helt till SK:s förslag om folkskolan som bottenskola men göra icke något uttalande beträffande själva läroverksorganisationen. 12 medlemmar mot 24 ville ej avgiva yttrande. Borlänge köpings skolråd ansluter sig till enhetsskolesystemet men avstår från att avgiva yttrande rörande den nya läroverksorganisation, som SK framlagt. . ._• i ; Stora Tuna skolråd har samma yttrande. B. Avstyrkande. Skolmyndigheter. Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Falun hade till länsstyrelsen överlämnat en avskrift av sitt yttrande i frågan. Vid yttrandet var fogad en bilaga, innehållande positivt förslag rörande skolorganisationen, så som kollegiet tänkt sig denna. Kollegiet meddelar först ett diagram över den tänkta skolorganisationen av följande utseende:

22 Studentexamen.

Real examen

Fortsättningsskola

< >vergångsklass Intagning av elever, som genomgått 6-årig folkskola och övergångsklass, och avgång av elever. som befunnits för teoretiska studier obekväma.

Intagning i gymnasium och avslutnings klass av kvalificerade elever: avgång för övriga, som nu slutat sin obligatoriska skolgång, till enskild verksamhet, j-rkes- och liirlingsskolor och praktiska fackskolor.

4-årig bottenskola

Hareiter fortsattes: Det här skisserade förslaget skulle såväl åstadkomma en lämplig anknytning mellan folkskola och läroverk, utan att studietiden därför behövde förlängas, som på ett tillbörligt sätt sörja för dem ur läroverket genom kvarsittning eller på annat sätt utgallrade. Den olägenhet, som vår nuvarande skolorganisation har, är, framförallt för landsbygdens barn, svårigheten att efter avslutad sexårig folkskola utan allt för stor tidsförlust vinna inträde i realskolan. Denna olägenhet skulle genom kollegiets förslag bliva avhjälpt, i det att dessa »försenade elever» genom övergångsklass skulle kunna i realskolans klass 3 intagas. De skulle då visserligen förlora ett år i förhållande till sina kamrater i större samhällen, men skulle kunna avlägga sina examina på samma tid, som enligt SK:s förslag. Utom beträffande denna förbättrade anknytning till läroverket från folkskolans sjätte årsklass skulle förslaget medföra den fördelen, att differentieringen bleve uppskjuten med ett år till I l årsåldern. _ Framför SK :s förslag skulle kollegiets förslag framförallt ha den stora förtjänsten, att studietiden ej därigenom behövde förlängas. Det skulle dessutom vara ur flera synpunkter såväl för elever som undervisningen betydligt fördelaktigare._ Enligt SK:s förslag skulle efter den genomgångna sexåriga folkskolan en inträdesprövning till realskolan anordnas, varvid en gallring av de inträdessökande skulle företagas. Denna gallring måste göras av realskolans lärare och i huvudsak med nödvändighet baseras på sökandenas vid prövningen ådagalagda kunskaper. För dem, som ha erfarenheter från läroverkens nuvarande inträdesprövningar, står det utan vidare klart, att en sådan inträdesprövning måste komma att ge högst osäkra resultat. Många duktiga elever skulle komma att underkännas och flera elever med ytliga kunskaper vinna inträde.

23 For en iattig inträdessökande komme ett sådant misstag vid bedömandet att lätt betyda ett avskärande från vidare teoretiska studiemöjligheter. Enligt kollegiets förslag skulle motsvarande gallring vid inträdet till realskolan ej ha så ödesdigra konsekvenser. Den, som då underkändes, hade möjligheter att efter ytterligare två år i folkskolan via övergångsklass åter söka in i realskolan. Han skulle således erhålla två möjligheter mot SK:sförslagets enda att vinna inträde, varigenom ett eventuellt misstag vid bedömandet ej skulle för eleven bli så ödesdigert. För dem åter, som trots olämplig studiebegåvning kommit in i realskolan, erbjudes enligt SK .-storslaget ej någon lämplig tidpunkt för avgång. Enligt kollegiets förslag sker en sådan i'ullt naturligt efter två år, då dessa elever — sedan de i två år blivit av sina lärare prövade kunna avgå för att sedan fortsätta i fortsättningsskola eller högre folkskola, De ha naturligtvis i en hel del ämnen ofullständiga kurser, som dock lätt i ovannämnda skolor kunna kompletteras, men de ha å andra sidan erhållit två års utbildning i realskolans första utländska språk. Denna gallring, som givetvis bör ske i huvudsak på samma sätt som nu den s. k. kvarsättningen, kommer att medföra en för realskolans tredje och fjärde klasser effektivare undervisning. Enligt kollegiets förslag skulle en undersökning göras, huruvida ej kvalificerade betyg skulle fordras såväl för gymnasium som för realskolans avslutningsklass. En konsekvens av denna fordran måste bli, att en del av den tredje respektive fjärde klassens lärjungar måste lämna skolan. En sådan avgång är under alla omständigheter nödvändig, om realexamcn skall kunna ge nödig kompetens och försiggår även med nuvarande organisation. Genom kollegiets förslag skulle dock avgången så att säga koncentrera sig till flyttningen från realskolans fjärde klass. Fördelarna för de avgående av en sådan anordning äro uppenbara. De skulle i så fall få lämna realskolan vid den tidpunkt, vid vilken deras obligatoriska skolplikt upphör, och de skulle lätt kunna upptagas utom av enskilda yrken av yrkes- och lärlingsskolor och praktiska fackskolor. Deras i somliga läroämnen i viss mån oavslutade kurser kunna — om så befinnes lämpligt — i dessa skolor kompletteras, och de ha i språk erhållit ganska grundlig undervisning, i det att de läst realskolans första språk i fyra och andra språk i två år. Styrelsen för Norrbärke kommunala mellanskola anmärker på studietidens förlängning, befarad sänkning av kunskapsstandarden, de avgörande inträdesproven och det olämpligt lagda urvalet till den högre skolan, vådorna av överansträngning, de alltför stora kostnaderna, snävheten mot de privata skolorna. Slutligen avstyrkes förslaget och påyrkas grundlig och förutsättningslös undersökning om bottenskolans längd, om förslagets ekonomiska verkningar på de olika orternas^ skolbudgeter, varjämte framhålles vikten för Smedjebackens köping att få såsom realskola behålla därvarande kommunala mellanskola. Styrelsen för elementarläroverket för flickor i Falun ansluter sig till idéerna om lika rätt till uppfostran för flickorna som för gossarna och om folkskolan som bottenskola. Bottenskolan bör dock inskränkas till 4 år och därpå följa 5årig realskola. Flickskolornas C- och B-typer anses mindre lyckliga. För Falun föreslås en flickskola, som, byggande på 4-årig folkskola, fortsätter med 7 klasser och för övrigt är anordnad efter de av skolkommissionen förordade principerna. Samundervisning bör förekomma endast vid de skolor, där detta av ekonomiska skäl blir nödvändigt. Ifråga om lärarinnornas ställning ansluter sig styrelsen till flickskolemötets uttalande. Skolstyrelser för flickskolorna synas icke alldeles nödvändiga. Vid övertagande av flickskolornas lokaler böra kommunerna tillförbindas att i skolorna behålla samlingar, konstverk och dylikt, som finnas där. Två ledamöter reserverade sig mot styrelsens tillstyrkan av SK:s A-typ av flickskola och skolstyrelsernas borttagande vid flickskolorna.

24 Stadsfullmäktige i Falun (majoriteten 19 mot 12). Framför allt av sociala skäl vore det synnerligen önskvärt, att folkskolan i största möjliga utsträckning bleve verklig bottenskola. Men då 6-årig bottenskola förlänger studietiden med ett år, anse fullmäktige det nödvändigt, att en förutsättningslös undersökning göres om undvikande av denna olägenhet genom tidigare differentiering och upprättande av lämpliga övergångsanordningar. Flickornas undervisning skall ej vara mer betungande för föräldrarna än gossarnas. Samundervisning bör ej som regel förekomma utan endast där ekonomiska skäl göra det nödvändigt. Med hänsyn jämväl till de erinringar, som framställts mot förslaget från läkarhåll, anse sig fullmäktige icke för närvarande kunna tillstyrka antagande av SK:s förslag. Norrbärke skolråd. Av landsbygdens skolor kunna endast ett fåtal utgöra den av SK avsedda bottenskolan. Önskvärt är, att undervisningsplanen för folkskolan ändras så, att jämväl i B-skolor sådana kunskaper kunna inhämtas, som erfordras för inträde i realskolan. Studietidens förlängning klandras. Lärjungar böra efter genomgång av folkskolans 5:te klass vinna inträde i realskolan. Fastare kunskaper i folkskolan äro önskvärda, För landsbygdens barn böra de kommunala mellanskolorna utvecklas.

Förutom ovan återgivna, länsvis grupperade .yttranden hava följande inkommit efter tryckningen av skolöverstyrelsens förra sammanfattning. Stadsfullmäktige i Hälsingborg (majoritet 24 mot 19) tillstyrka SK:s förslag, dock under instämmande i de erinringar mot förslaget, som blivit av folkskolestyrelsen och styrelserna för Hälsingborgs och Raus högre folkskolor framställda. De två högre folkskolornas styrelser anmärka på saknaden av varje utredning rörande den högre folkskolans plats och ställning i det enhetliga skolsystemet och påyrka förslag rörande den allmänna högre folkskolans inlemmande i systemet. Stadsfullmäktige i Malmö ansluta sig till de grundläggande principerna men lämna därhän, huruvida det av SK efter dessa principer utformade undervisningssystemet iir det i alla avseenden lyckligaste samt huruvida det icke skulle vara lämpligare att tillgodose åtminstone vissa av dessa principer på de partiella reformernas väg. Det anses vara att förvänta, att förslaget blir föremål för ingående överarbetning. Härvid bör förhållandet mellan de praktiska och teoretiska ungdomsskolorna vinna större beaktande. I lämplig form bör statsunderstöd för studieändamål beredas studiebegåvade fattiga barn. Frågan om privatskolornas ställning bör upptagas till nytt och mera allsidigt bedömande. Styrelsen för Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala kritiserar utförligt kunskaperna hos den ungdom, fackskolan mottager till sin undervisning, samskolans införande som normalform, löneförmånerna för hushållslärarinnor, framhåller det praktiska arbetets likaberättigande med det teoretiska och avslutar sitt utlåtande på följande sätt: I det hela tillgodoser SK:s förslag på ett otillfredsställande sätt kvinnans bildningsbehov. Den enda förbättring av betydelse, som SK föreslår, är att hushållsgöromål och handarbete i mellanskola och högre flickskola skulle bliva obligatoriska. I övrigt innebära dess förslag inga väsentliga förbättringar men väl väsentlig försämring,

2;» Tablå över de olika myndigheternas allmänna ställning till skolkommissionens förslag i Betänk. L»IT. TillAnmärkni v styrkande *

Kollegier, myndigheter m. ni.

Av ' styrkande

Anmärkning

Kollegier vid: högre allni. läroverk

samtliga

3 reservanter

realskolor

samtliga

'1 (ev. 2) reservanter

samtliga

—

6 reservanter

samskolor

. ' . . . . 19

kommunala mellanskolor

(därav 5 ma[ joriteter

enskilda mellanskolor . .

högre goss- och samskolor

högre flickskolor

. . . .

samtliga

högre lärarinneseminarier folkskolescminarier

— 2

. . .

— 10 reservanter

handelsgymnasier och tekn. läroverk Styrelser

samtliga 13

24 reservanter

samtliga

vid:

samskolor

samtliga

kommunala mellanskolor . .

enskilda mellanskolor . . .

högre goss- och samskolor .

högre flickskolor Folkskolinspektör

1 reservant

samtliga er: jdärav 9 yrka 39 (ev. 37)i| viss omarbetning

statens kommunala

13 13

|därav 17 ma) joriteter

Folkskolestyrelser

43 Universitetsmyndigheter

samtliga

Domkapitel

samtliga

Länsstyrelser

samtliga

Kommunalfullmäktige,

därav 20 majoriteter

1 reservant

( därav 15 majorin 0 , „ oox I d ä r a v 18 ma-i 62 • ., , v(ev. oo) ; { 37 (ev. 38) \ tcter \ joriteter

Stadsfullmäktige

Ma

3 reservanter 7 reservanter

skolråd m. fl.

rater

Föreningar, mötesresolutioncr o. d

(därav 2 ma-j \ joriteter

• y

/ därav 3 majoriteter \ tet

samtliga

1 osäker

1 reservant

A V D.

I I

B E T Ä N K AND E T

V.

KAP. I.

Allmänna läroverk: högre. (Jämte Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk och styrelsen för Ystads latingymnasium). Hälsingborg anser något särskilt uttalande över Betänk, icke behövligt, då kollegiet i sitt tidigare yttrande bestämt yrkat på en grundlig omarbetning av hela förslaget. Växjö använder ungefär samma ordalag, och Visby, vilket så väl »som alla andra kollegier vid allmänna läroverk i hela riket och dessutom det stora flertalet av andra hörda myndigheter ställt sig avvisande mot kommissionens ifrågavarande principer», säger sig ej ha skäl att antaga, »att förslaget kan komma att på allvar ifrågasättas till genomförande, varför något närmare bedömande av detaljerna icke torde vara erforderligt». Dessa tre ha således icke ansett någon prövning av den nya utredningen erforderlig och icke kommit med några erinringar. Borås, Halmstad, Jönköping och Realläroverket å Östermalm i Stockholm förklara också, att de sakna anledning att ingå på en närmare granskning av eller mera ingående 3'ttra sig om den organisatoriska och ekonomiska utredningens detaljer. De, liksom övriga kollegier, inskränka sig i allmänhet till att undersöka betänkandet, i de delar, som handla om det egna läroverket eller om det högre skolväsendets organisation inom orten, fastslå som Malmö det lokala behovet eller uttala önskningar särskilt i fråga om linjeorganisationen, om nu förslaget skulle vinna statsmakternas bifall mot förmodan (Falun) och trots all kritik (Halmstad, Härnösand, Norra latinläroverket). Malmö framhåller, att det infordrade yttrandet »endast i det fall kan ha någon mening, att kommissionens förslag i sina huvuddrag verkligen varder genomfört oaktat den kritik, som riktats mot detsamma», och att kollegiet »varit nödsakat att utgå från denna förutsättning».

A.

Organisationsfrågor.

1) Allmänna organisationsfrågor. Samskolefrågan. Mot samundervisningen inlägges från flera håll en allvarlig protest, i synnerhet mot en anordning därav i den »man kan nästan säga våldsamma utsträckning» förslaget ger däråt (Malmö och högre allmänna läroverket å Södermalm). »Det skulle vara till skada, om samskolan gåves en så dominerande ställning i vårt skolväsen, som kommissionen med sitt förslag avser», säger Nya elementarskolan och tillägger, att den utredning »med avseende på lokala resurser, lärjungeantal e t c , som kommissionen nu verkställt, stjnrkt kollegiet i dess uppfattning, att det ingalunda av ekonomiska skäl kan vara nödvändigt att i så avsevärd utsträckning, som kommissionen föreslagit, genomföra samundervisning.» Kollegiet fortsätter: »I alla de medelstora stä-

30 der, där för närvarande statens läroverk förefinnas vid sidan av privata flickskolor, torde kraven på tillgodoseendet från statens sida av flickornas undervisning kunna fyllas genom inrättandet av särskolor, som naturligt byggde på nuvarande förhållanden, och detta utan avsevärt större kostnader än vad de av kommissionen föreslagna skolorna skulle komma att åsamka stat och kommun. Än mindre torde några skäl av ekonomisk art kunna anföras för inrättande av statens samskolor i de stora städerna, särskilt Stockholm, till den betydande omfattning, med vilken kommissionen räknar i sin utredning. För övrigt är det kollegiets allmänna uppfattning, att det mycket väl låter sig göra att inom vårt skolväsen åstadkomma de reformer, varav det otvivelaktigt är i behov, utan att t. ex. för Stockholms del företaga det traditionslösa nedrivandet av bestående förhållanden på skolans område, som ett realiserande av kommissionens planer skulle hava till följd.» Samma ord möta i det uttalande, som Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk avlåtit. I oppositionen mot att ett större antal samskolor upprättas i Stockholm instämmer realläroverket å Östermalm. Att samundervisning ej bör förekomma annat än i de fall, där det är ekonomiskt nödvändigt att tillgripa en sådan skolform, framhålles av flera kollegier. Där elevantalet är tillräckligt stort, blir det ej dyrare att ha särundervisning: existerande lokaler kunna då betydligt bättre utnyttjas och engångskostnaderna bliva väsentligt mindre. Göteborgs högre realläroverk betecknar samundervisning av såväl hygieniska som pedagogiska skäl som endast en nödfallsutväg och yrkar för Göteborg skilda läroverk för gossar och flickor. Dess latinläroverk hävdar stadsfullmäktiges princip, att undervisningen bör i första hand tillgodoses genom särläroverk. Lund uttalar den bestämda förmodan, att det för stat och kommun ej blir mer betungande — »i varje fall ingen avsevärd skillnad i ekonomiskt hänseende» —, om i Lund upprättas ett högre gossläroverk och ett högre flickläroverk. Kravet på det senare torde, »vad lärdomsstaden Lund angår, ur flera synpunkter vara berättigat, detta så mycket mera som det i staden under flera år funnits ett enskilt gymnasium för flickor och erforderliga moderna lokaler för ett högre flickläroverk redan förefinnas». Norrköping finner varken ur organisatoriska eller ekonomiska synpunkter några hinder för särundervisningens bibehållande både på realskole- och på gymnasiestadiet. Kollegiet anmärker, att kommissionen vid beräknandet av antalet flickor på gymnasiet alldeles bortsett från cle kvinnliga lärjungarna i den kommunala mellanskolan, som under sitt första verksamhetsår (1921) hade 110 kvinnliga elever. Det kan således förmodas, att minst 200 flickor komma att besöka det högre läroverket, cirka 130 på realskolan och cirka 70 på gymnasiet, ett antal fullt tillräckligt för att motivera upprättandet av ett särskilt högre flickläroverk jämte den av kommissionen föreslagna flickskolan av A-typ. Med förvåning konstaterar Örebro, att kommissionen anfört inga som helst skäl för den för samhället föreslagna organisationen. »Uppenbarligen har den enbart låtit sin principståndpunkt, fastslåendet av samskoleformen såsom den normala typen, vara bestämmande, utan hänsyn till mot densamma talande, i det enskilda fallet förefintliga förhållanden. Redan kommissionens siffror — — synas peka på upprättandet av ett fullständigt gossläroverk och ett fullständigt flickläroverk med därmed förenad flickskola.» »Endast om man ställer sig på den extrema, för kollegiet främmande kommissionsståndpunkten och av rent doktrinära skäl, utan hänsyn till livets och erfarenhetens krav, fasthåller vid en omtvistad princip och sålunda ivrar för samskolans införande pa så många ställen som möjligt, kan man undgå att finna, att om skolornai någon stad bort bibehållas som särskolor för gossar och flickor, skulle det varit i Örebro med de här förefintliga stora lärjungesiffrorna. Ej för ofta kan den erinran

31 upprepas, att man i folkskolorna, så snart förhållandena det medgiva, övergår från samundervisning till särundervisning.» Västervik, som anser ekonomiska skäl ej föreligga i fråga om dess läroverk ogillar samundervisningen såsom icke varande »den bästa skolformen på det stadium», där realskola och flickskola B sammanfalla, och påpekar, att i städer och större samhällen »folkskolans representanter intaga en bestämt avvisande hållning mot densamma på grund av de ölägenheter, som den medför». Kollegiet önskar därför i stället för föreslaget samläroverk med flickskola av B-typ en A-flickskola vid realskolans och sam gymnasiets eller ett eventuellt samläroverks sida under framhållande av att »en fakultativ samskola säkerligen komme att i praktiken ställa sig på ett helt annat sätt än en obligatorisk sådan». Kristianstad yrkar, att samundervisning blott må förekomma på gymnasialstadiet. Härnösand uppvisar, att lärjungeantalet å dess gymnasium för närvarande stiger (h. t, 1921 68, h. t. 1922 83), och drar därav den slutsatsen, att »samlasning på gymnasiet synes icke böra förutsättas», på samma gäng det yrkar, att en flickskola av A-typ upprättas i staden. Uppsala framhäver, att en ombildning av läroverket till samskola »tillmötesgår intet önskemål eller behov från ortsbefolkningens sida. Dennas sympatier synas tvärtom, så långt de med nuvarande organisation kunna komma till uttryck, gå i riktning mot särundervisning. Stadens två elementarskolor för flickor ha sammanlagt ett mångdubbelt större antal kvinnliga elever än samskolans realskola, och även flickläroverkets gymnasium med blott en linje har liera lärjungar från läroverksområdet än samgymnasiet med samtliga linjer Den omständigheten, att ett icke obetydligt antal gossar från Uppsala med omnejd undervisas i stadens samskola, finner sin förklaring väsentligen i det beklagliga faktum, att högre allmänna läroverket icke tillnärmelsevis kan bereda plats för alla inträdessökande, och visar sålunda alls icke någon sympati iör samundervisningen som sådan.» »Icke heller synes provårsutbildningens krav påkalla en sådan omläggning av den högre undervisningen i Uppsala som av kommissionen föreslagits.» Det »föreligger intet skäl för att göra alla provarslaroverk till samläroverk. Eör en ändamålsenlig fördelning av provårsläroverkens arbetsuppgifter torde vara lämpligast, att tillfälle till provårsutbildning i samläroverk anordnas i städer, där två eller flera provårsläroverk äro förlagda.» I betänkandet föreslås, att högre latinläroverket å Norrmalm ombildas till samlyceum. Genom den utredning av utrymmesfrågan kollegiet låtit verkställa har det efter dess mening framgått, att »det för staden blir förenat med avsevärda kostnader att anskaffa de lokaler, som krävas för ett samlyceum utöver dem som äro nödvändiga för ett gosslyceum med samma elevantal.» »Då därtill kommer, att i samma stadsdel, där Norra Latinläroverket är beläget, finnas högre läroverk, som redan hava dessa enbart för flickundervisning använda lokaler, och som lämpligen skulle kunna organiseras som flicklyceer», anser kollegiet det vara oekonomiskt att förvandla läroverket till en samskola. Strängnäs, som i princip har den uppfattningen, att särundervisning i regel ar att föredraga, finner sig dock böra, vad dess läroverk beträffar, medgiva, att starka ekonomiska skäl kunna tala för realskolans förändring till samrealskola. Linjeclelniiis-. Den tilldelning av linjer kommissionen beskärt de olika läroverken reducerar enligt Umeå den fördel, som annars ligger i den starkare differentieringen. Om ej alla de städer, som nu ha fullständiga högre allmänna läroverk, utrustas med samtliga de tre huvudlinjerna, »skulle en hel del lärjungar inom varje läroverks lärjungeområde avstängas från en för deras sär-

32 skilda syften lämpad gymnasialundervisning i hemorten. Det kan med skal ifrågasättas, om ej nuvarande linjedelning med vissa modifikationer är mera ägnad att motsvara de skilda behoven inom olika levnadsbanor än den tilltänkta organisationen, så bristfällig som kommissionen — för att göra den ekonomiskt lockande föreslagit den.» Kalmar förnyar sitt inlägg mot stark lmjeuppdelning på gymnasiet och för att »landsortslärovcrken måtte få behålla sin karaktär av fullständiga läroverk». Karlstad påstår, att »lämpligheten av gymnasiets uppdelning på de tillämnade tre huvudlinjerna icke ens är nöjaktigt klarlagd», varjämte kollegiet tillfogar, att »alla de svåröverskådliga utvikningarna från den normala timplanen medföra ett olidligt virrvarr och hart nar omöjliggöra en rationell läsordning». Hellre mångsidigare linjeuppdelning än dubbla, tredubbla linjer av en viss typ så att den med många olägenheter förknippade övergången från ett läroverk till ett annat mindre ofta behöver tillgripas, är Göteborgs högre realläroverks mening. Privatläroverk. Samma kollegium anmärker, att »det allmännas kostnader för undervisningsväsendet skulle i väsentlig mån minskas, om privata läroverk bibehölles i större utsträckning än kommissionen föreslagit, och att det kan förväntas, att det privata initiativet även i framtiden skulle åstadkomma for undervisningen värdefulla uppslag». 2) Lokala organisationsfrågor. Under förutsättning att den föreslagna skolorganisationen kommer att genomföras säga sig Falun. Halmstad, Härnösand (jämför nedan) och Sundsvall intet ha att erinra mot anordningarna vid respektive läroverk. Falun finner ett höo-re samläroverk med gymnasiclinjerna A och C, den senare diilerentierad, vara den lämpligaste formen för stadens gymnasium, och Sundsvall säger sig ej ha några invändningar mot kommissionens plan för det högre undervisningsväsendets ordnande i staden. Samma kollegium har så mycket mindre skal att rikta sig mot anordningen med odifferentierade linjer, som det uttalat sig mot en för stark linjeuppdelning å gymnasialstadiet. _ ...,,• Vänersborg erkänner villigt, att kommissionen Iran sina iorutsattningar kommit till ett för samhället tillfredsställande skolorganisationsforslag, och nöjer sig med att, då gymnasiets indragning varit på tal, anföra de viktigaste skälen för dess bibehållande: staden utgör kulturcentrum för en stor landsbygd, är residens- och regementsstad. har Vargöns stora industriort liggande alldeles utanför, lokalfrågan löses lätt och billigt genom att bygga på en våning a laroverkshuset och med något förbättrade kommunikationer kunna åtskilliga samhällen, som tillhöra läroverksdistriktet, skicka sina barn till gymnasiet men låta dem bo kvar hemma och ej behöva betala tunga inackorderingsavgiiter. Strängnäs ser i förslaget att ombilda dess gymnasium till ett statens mternatgymnasium en lycklig tanke, vars förverkligande vore önskvärt, även om lorslaget i övrigt ej realiseras. Då detta gymnasium är avsett att sta öppet tor lärjungar från hela riket, bör det förses med alla förekommande linjer. JLn indragning »bör alls icke kunna talas om»; lärjungeantalets ständiga stigande, den omständigheten att viktiga statsinstitutioner äro förlagda till staden, som har en »enastående lämplighet som skolstad», och »skyldig pietet mot Sveriges näst äldsta gymnasium» äro skäl nog. Antalet statsläroverk. Linjedelning. I fråga om fördelningen av de påtänkta läroanstalterna framhåller Umeå, att Västerbottens lan fatt en mycket ooynnsam behandling: det tillerkännes ett enda högre (ej fullständigt) läroverk

och en enda samrealskola, under det på andra håll »kommissionen synes hava ansett det som ett livsvillkor, att så gott som varje litet samhälle, där kommunal mellanskola eller högre folkskola nu upprätthålles, ofta med ett elevantal knappast överstigande 60, får en statens samrealskola». Såsom exempel anföres förhållandet i nordvästra Skåne. Södermalms högre allmänna läroverk yrkar kraftigt, att med hänsyn till stadsdelens befolkningsnumerär Katarina realskola med snaraste och oavsett reformen må ombildas till fullständigt läroverk. Östersund ifrågasätter, om ej en samskola i Sveg skulle fylla en minst lika stor uppgift som den för Strömsund föreslagna. Övriga kollegier känna sig i allmänhet ej till freds med vad kommissionen tillärnat deras läroverk. Förslaget uppfattas på många håll som ett »ej oväsentligt försvagande av de högre skolorna» (Västervik). Ett förvägrande av differentierad latinlinje innebär för Gävle en avgjord försämring. Kalmar protesterar, påpekande, att dess greklinje är starkare frekventerad under de sista fem åren än Växjös, och betonar, att om särskild biologisk linje någonstädes skall anordnas, det borde just vara i Kalmar med Ölands säregna flora inom räckhåll. Karlskrona åter undanber sig differentierad C-linje, såsom varken »lämplig, behövlig eller önsklig», hoppas i stället få differentierad A-linje och begär, att A-linjen organiseras som lyceilinje. Nyköping anser det olyckligt och synnerligen olämpligt, att kommissionen vill slopa dess reallinje »i en tid, då naturvetenskapernas och därmed också matematikens utomordentliga betydelse för kulturen för varje dag blir alltmer uppenbar», och önskar, att då läroverkets storlek ansetts motivera upprättandet av endast två gymnasielinjer, det måtte bli en latinlinje och en reallinje. En humanistisk linje med latin har större uppgifter att fylla än den nyspråkliga. B-linjen avböjes även av andra kollegier. Den ger »endast i ett ytterst begränsat antal fall kompetens till fortsatta studier vid universitet och högre fackskolor — —• och är särskilt olämplig för ett läroverk med endast en linje» (Hudiksvall). »Stora grupper av samhällets medlemmar», säger Borås, önska i B-linjens ställe en latinlinje jämte reallinjen, »en önskan, vilken för länge sedan fått offentligt uttryck», och kravet blir ännu starkare, om läroverket ordnas som samgymnasium, i ty att »endast en ringa procent av den kvinnliga ungdomen har den lust och fallenhet för matematiska och naturvetenskapliga studier, som gör den bekväm att följa realgymnasiets lärogång». Kommissionen har tilldelat Ystad linjerna B och C men ej linjen A. Följden skulle bli, att en därstädes »utexaminerad student ej utan tidsödande och dyrbara förberedande studier skulle kunna studera vid universitetens teologiska och juridiska fakulteter och ej heller vid filosofiska fakultetens humanistiska sektion. Och dock har staden alltsedan h. t. 1889 med stora kostnader underhållit ett kommunalt latingymnasium, som i regeln räknat fler lärjungar än reallinjen. Kollegiet vill därför på det kraftigaste framhålla önskvärdheten av att läroverket förses med av statsverket bekostad latinlinje, även om det därigenom skulle gå miste om den föreslagna nyspråkliga linjen.» Slutyrkandet blir alltså: Gymnasiet erhåller fullständig uppsättning av linjer eller, därest detta ej skulle kunna beviljas, real- och latinlinjer. I detta slutyrkande instämmer styrelsen för Ystads latingymnasium så mycket hellre, som den efter verkställd undersökning funnit, att av dem, som under de sista 5 åren avlagt studentexamen å latinlinjen vid gymnasiet, hälften (20 av 41) har inskrivit sig vid universitetet. För Hudiksvall, som med tillfredsställelse konstaterat, att staden även framgent skulle få behålla ett högre läroverk med gymnasium, ställer sig en indragning av dess ena linje som en dödsdom över läroverket. Sedan 1911 ha de båda linjerna varit ungefär lika starkt besökta, en väsentlig minskning kan befaras, S—232897.

om en av dem borttages, ej få av eleverna från landsbygden — ungefär 47 % av antalet — skulle troligtvis söka sig till andra läroverk, som hugnats med båda linjerna. Om i de två gymnasielinjerna samläsning till en tredjedel av undervisningstiden anordnas, blir kostnaden per elev ej mycket större än för en linje med t. ex. 15^lärjungar i ringen i stället för 25. En reservant, som söker klarlägga, att såväl pedagogiska som sociala och ekonomiska skill tala mot_ upprätthållandet av ett gymnasium i Hudiksvall, anser dock ej lämpligt att indraga det bestående, då en ifrågasatt järnväg från Ljusdal in i Härjedalen kan öka dess betydelse. Mer än en linje erfordras icke, men även han håller före, att en A- eller C-linje är att föredraga framför B-linjen. Västervik önskar få behålla sin reallinje eller, om blott en B-linje kan medgivas, få denna i ett reformerat skick med färre läsämnen och starkare koncentration kring de levande språken. »En dylik förskjutning mellan ämnena skulle förvisso medföra en solidare språkbildning, varigenom ett försvagande av de skriftliga proven i studentexamen, såsom kommissionen föreslagit, bleve omotiverat. Dessa prov borde bibehållas i samma form som för närvarande.» Enligt Härnösands mening är lyceet den bästa av de skolformer kommissionen föreslagit, och Malmö förklarar, att »lyceiundervisningens företräde är så påtagligt och betydande» — »uppenbarligen även efter kommissionens egen uppfattning» — att »det verkligen måste betraktas som i allra högsta grad önskvärt, att den möjlighet till bättre planläggning av och solidare resultat av studierna, som densamma innebär, icke måtte inskränkas till att erbjudas dem. vilka för sitt blivande vitae genus äro hänvisade till A-typen, utan att den måtte erbjudas alla. Skillnaden är nämligen så betydande, att man gott kan påstå, att den jämlikhet, som kommissionen eftersträvar, på en viktig punkt kommer till korta, om detta icke sker». »Det måste anses i hög grad oriktigt att ordna så, att endast en del av dem», som »redan efter de sex första skolåren — eller rent av de fyra — ha fullt klart för sig, att de vilja inrikta sina studier på en blivande studentexamen», »kunna komma att göra det på det bästa och följdriktigaste sättet». Malmö yrkar därför, att ett av de sex läroverk det tänker sig för samhället bör anordnas såsom å alla linjer fullständigt lyceum för gossar. För Härnösand synes det vara skäl att där liksom i Sundsvall inrätta lyceum på latin- eller reallinjen eller bådadera. Samma yrkande att bekomma en latinlyceilinje, som Härnösand framburit, göres också av Örebro, med hänsyn till vikten av den humanistiska bildningens vidmakthållande. Även Jönköping och. som förut blivit sagt, Karlskrona uttala sig för en humanistisk lyceilinje vid respektive läroverk. Göteborgs högre realläroverk framställer som ett önskemål, att lyceilinjer upprättas vid två av stadens läroverk och ej, såsom kommissionen föreslår, vid endast ett, samt att en av de två lyceilinjerna blir reallinje. Av Göteborgs högre latinläroverk anföres: »Den i stadsfullmäktiges utlåtande framlagda planen till läroverksorganisationen i Göteborg kan kollegiet icke finna tillfredsställande.» — Stadsfullmäktige förmena, att de olika gymnasie- och lyceilinjernas lokala förläggning bör så anordnas, att varje läroverk erbjuder största möjliga antal bildningslinjer, och såsom skäl härför angives, att erfarenheten givit vid handen, 'att elever mången gång valt den ena eller andra utbildningslinjen endast därför, att just den linjen finnes vid det läroverk, vars realskola han genomgått'», och föreslå därför två högre gossläroverk, båda med alla bildningslinjerna representerade å gymnasiet. — »Det av kommissionen föreslagna gosslyceet avvisas i stadsfullmäktiges utlåtande under påpekande av svårigheten att förutse, 'hur fördelningen av eleverna mellan lyceilinjerna och gymnasiet skulle gestalta sig', varför det 'under sådana förhållanden knappast förelåge något egentligt motiv för att ett läroverk skulle från början planläggas uteslutande som lyceum'. Då emellertid

35 tillströmningen till det nuvarande latinläroverket — - - är avsevärt större än till realläroverket och redan nu icke på långt när alla inträdessökande där kunna mottagas samt den humanistiska utbildningen i kommissionens förslagbättre tillgodoses genom lycei- än gymnasielinjerna, är det, i uppenbar motsats till vad stadsfullmäktiges uttalande framhåller, tydligt, att ett gosslyceum med linjerna A och B i enlighet med skolkommissionens förslag är i högsta grad välbehövligt och önskvärt. Det nuvarande latinläroverkets byggnad är dessutom uppförd just med tanke på dess användning för undervisning å latinlinjen, varför även ur synpunkten av förefintliga lokala förhållandens utnyttjande ett gosslyceum med latinlinje och nyspråklig linje är den närmast till hands liggande anordningen.» •— »En omdaning av så genomgripande art som den av skolkommissionen föreslagna bör verkställas med största möjliga hänsyn till de bestående förhållanden, som genom tradition och organisk utveckling vunnit stadga och auktoritet. En dylik hänsyn blir så mycket mera påkallad, om därigenom även de praktiskt pedagogiska intressena bli bättre tillgodosedda. Om den anordning av de båda högre gossläroverken, som i stadsfullmäktiges utlåtande föreslås, bleve verklighet, skulle detta innebära, att det gamla latinläroverkets traditioner såsom utpräglad humanistisk läroanstalt skulle lika tvärt som omotiverat avbrytas. Härtill kominer, att den föreslagna anordningen skulle med hänsyn till undervisningen ställa sig oförmånligare. Genom sin speciella inriktning på undervisning i humanistiska ämnen har läroverket särskilda, förutsättningar att med hänsyn till undervisningens anordning tillgodose det bildningsmål, som de humanistiska utbildningslinjerna avse. Denna synpunkt har hittills varit vägledande för utvecklingen av läroverks väsen det i Göteborg alltsedan den reala linjens tillkomst. Redan 1869 framhöll dåvarande rektorn vid Göteborgs Elementarläroverk, att under närmast föregående läsår hade tagits 'ett steg till det mål, som otvivelaktigt måste anses i hög grad eftersträvansvärt, nämligen de båda linjernas fullkomliga frigörelse från varandra och deras fördelande på särskilda läroverk'. Detta mål hade man, som rektor Röding påpekar i sina Bidrag till Göteborgs Latinläroverks historia, N. F., s. 76, sökt närma sig även därigenom, att man i vissa fall hänvisat lärare uteslutande till undervisning inom en linje. Då ett nytt läroverk här sent omsider, år 1882, kom till stånd, var det i enlighet härmed givet, att detta läroverk skulle övertaga enbart den reala bildningslinjen. Men vad som var eftersträvansvärt 1869 och som förverkligades 1882, har ej genom den fortsatta utvecklingen inom skolväsendet blivit mindre önskvärt i våra dagar. Förhållandet är tvärtom det motsatta. Den strävan efter specialisering på skilda bildningslinjer, som gjort sig allt starkare gällande, och de allt större kraven på laboratorieutrymmen och undervisningsmateriel för de olika linjerna göra en differentiering av läroverken inom samma kommun fördelaktig, ej blott ur pedagogisk utan även ur ekonomisk synpunkt. De reala ämnenas numera i allmänhet väl tillgodosedda behov av laboratorier för undervisning i fysik, kemi och biologi motsvaras av ett hittills blott i ringa mån tillgodosett behov för de humanistiska ämnena av vad man skulle kunna benämna ett humanistiskt laboratorium, ett välförsett bibliotek med tillhörande arbetssal för utarbetande av skriftliga uppgifter. De ekonomiska förutsättningarna för ett dylikt önskemåls förverkligande äro större, i den mån som den humanistiska utbildningen koncentreras till ett och samma läroverk; en uppdelning av såväl de reala som de humanistiska linjerna på de båda läroverken skulle däremot föranleda på flera punkter dubbla kostnader för den materiella utrustningen. Att stadsfullmäktiges yrkande på denna punkt står i strid med den pedagogiska utvecklingen hitintills liksom med innebörden i ^skolkommissionens förslag, har tydligen ej heller undgått stadsfullmäktige, då det i deras utlåtande heter: 'Skulle en ytterligare specialiserad gymnasieut-

36 bildning i framtiden göra en differentiering av läroverken önskvärd, är en förändring i denna riktning lätt att åvägabringa.' Differentieringen är emellertid, såsom här förut framhållits, önskvärd redan nu. och det förefaller minst sagt olämpligt att avskaffa en anordning, vars återinförande i framtiden man redan nu tycker sig kunna skönja.» — »Då det ännu är ovisst, huruvida och i vilken utsträckning en omorganisation enligt skolkommissionens förslag kommer att verkställas, och då det under alla förhållanden kommer att draga åtskilligt ut på tiden, innan en eventuell omläggning kan tänkas genomförd, vill kollegiet i detta sammanhang starkt betona nödvändigheten av att något redan nu göres till avhjälpande av den olidliga lärjungeträngseln vid Göteborgsläroverken, vilken i särskilt hög grad gör sig gällande vid latinläroverket. Av de godkända inträdessökande till första klass vid samtliga läroverk innevarande år måste ej mindre än 95 avvisas på grund av bristande utrymme. 20 till andra klassen godkända inträdessökande kunde ej mottagas; en del av dessa ingick i stället i klass 1 trots sina godkända betyg till andra klassen. Men vad värre är: även vid latinläroverkets gymnasium är utrymmet otillräckligt. Såväl detta som föregående år måste ett avsevärt antal godkända inträdessökande avvisas, detta år 24 st., ehuru 9 lärjungar utöver det lagligen fastställda antalet intagits. Dylika förhållanden äro helt enkelt otillständiga och innebära en uppenbar samhällelig orättvisa. De skattebetalande medborgare, som årligen lämna sitt bidrag till det allmänna skolväsendet, men vilkas barn äro utestängda från de högre läroanstalterna, ej på grund av bristande begåvning eller kunskaper men till följd av en gentemot läroverken ogynnsam skolpolitik, kunna med fog klaga över att de makthavande myndigheterna härvidlag förbise i hög grad berättigade medborgerliga krav •— och sådana klagomål hava även vid upprepade tillfällen framförts.» »En följd av den starka lärjungetillströmningen är även. att elevantalet inom de olika avdelningarna i såväl realskolan som gymnasiet går utöver t. o. m. den lagligen fastställda maximigränsen. I latinläroverkets realskola finnas sålunda 36 elever i 12 avdelningar, 37 i 1 och 35 endast i 2 avdelningar. I gymnasiets två nedre ringar finnas 18 lärjungar över det lagliga maximiantalet. Det är tydligt, att resultatet av undervisningen i längden måste ofördelaktigt påverkas genom ett system, som år efter år nödvändiggör övertaliga avdelningar, och detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad gymnasieundervisningen.» »Det förtjänar framhållas, att den starka lärjungetillströmningen ej är en tillfällig företeelse av mer eller mindre övergående natur. Till stor del är den en fullt naturlig och berättigad företeelse, framkallad av den allt starkare koncentreringen av befolkningen till Göteborgs stad och av arbetarklassens förbättrade ekonomiska villkor och stigande bildningsintresse. Och ett motverkande av detta i sig självt lovvärda intresse kan ej i längden vara samhället vare sig till heder eller gagn. Sedan åratal tillbaka har också utrymmesbristen gjort sig märkbar, för varje år i allt högre grad. Väl kan det invändas •— och en sådan invändning har också gjorts -—. att staten eller kommunerna ej böra genom de högre läroanstalternas ökning bidraga till en överproduktion av teoretiskt utbildad ungdom, men å ena sidan torde en dylik överproduktion bäst motverkas genom bättre utbildningsmöjligheter i praktisk riktning, å andra sidan måste det bestämt hävdas, att det är en orättvisa att hämma överproduktionen genom att försvåra utbildningsmöjligheterna för ungdomen i vissa orter av landet, nämligen i de större städerna. Kravet på studiebegåvningarnas tillvaratagande och på 'lika möjligheter för alla' blir ej därigenom tillgodosett. Då för sju år sedan de kommunala myndigheterna i Göteborg anhöllo om upprättande av ett redan då välbehövligt nytt högre läroverk, lämnades denna anhållan utan bifall av Kungl. Maj:t. Ehuru sedan dess behovet av ett nytt läro-

37 verk ännu starkare framträtt, har saken ej ånyo bragts på tal. beroende på det väntade resultatet av skolkommissionens arbete. Nu äro förhållandena över huyud taget sådana, att en ytterligare väntetid ej får ifrågakomma, och ej heller förefinnes någon rimlig anledning att ej omedelbart avhjälpa de missförhållanden, som vidlåda det högre undervisningsväsendet i Göteborg. Det omedelbara inrättandet av ett allmänt läroverk behöver ej på något sätt föregripa en eventuell senare omdaning av läroverksväsendet. Både skolkommissionens och stadsfullmäktiges utredning visar med all önskvärd klarhet, att detta nya läroverk även då skulle vara erforderligt.» En reservant föreslår, att vid Östermalms realläroverk den differentieradp reallinjen utbytes mot en nyspråklig, en annan vid Realläroverket å Norrmalm vill ha densamma ersatt med en humanistisk gymnasielinje utan latin. Inom Horas kollegium har en reservant gjort sig till förespråkare för den nyspråkliga gymnasielinjen och påpekat, att med hänsyn till det ständigt växande invånarantalet och lärjungeantalet vid clet allmänna läroverket alla de föreslagna differentieringsmöjligheterna måtte tillämpas å gymnasiet. Plickskoletyi). Några kollegier upptaga till behandling även flickundervisnmgen a respektive orter för att betona önskvärdheten av att de flickskolor som dar skola upprättas utan att göras till fullständiga högre flickläroverk, erhålla typformen A. Det är Härnösand, under hänvisning till det stora lärjungeantalet, Kristianstad, vars yrkande skiljer sig från kommissionens förslag om en Atyp-skola däri. att densamma, förlagd till den nuvarande 8-klassiga flickskolans byggnad, bör mottaga samtliga flickor på realskolestadiet, och som instämmer i d e t trettonde allmänna flickskolemötets krav, att möjlighet beredes för övergång till gymnasiet från lämplig klass i A-flickskolan, Strängnäs, som tror, att en enligt B-typen organiserad flickskola blir mycket illa ställd i konkurrensen med> samrealskolan om lärjungematerialet, Västervik så mycket hellre, som befintliga skollokaler bäst anpassa sig till en sådan anordning, ett motiv som även Kristianstad framhåller, samt Ystad. Det sistnämnda kollegiet, med vilket styrelsen för Ystads latingymnasium är ense om att yrka A-skola, anför tillstod för sin begäran: »Lägger man sista läsårets siffror till grund för beräkning av det sannolika antalet flickor i den av kommissionen föreslagna realskolan, torde man komma till en siffra, som skulle motivera inrättandet av en A-flickskola i vårt samhälle. Det torde också förtjäna påpekas, att antalet elever i härvarande flickläroverks tredje—sjätte klasser utgör 120, samt att styrelsen betraktar som både opraktiskt och olämpligt att draga över till gymnasiet en större mängd flickor utan egentligt behov, något somskulle bli följden av en B-skölas inrättande». Om Norrköping är ovan talat, likaså om Lund och Örebro. Malmö vill ej^ yttra sig om den högre flickundervisningen utan överlämnar detta åt dess målsmän. Då kommissionen för Malmö föreslagit fem läroverk, dock osäker om förslagets tillräcklighet, ansluter sig kollegiet till Malmö stads iolkskolestyrelse, som »i redan avgivet yttrande helt enkelt gått ut ifrån, att antalet statsläroverk i Malmö kommer att bliva sex». Det gör det av så mycket större anledning, som »siffrorna från h. t, 1921 synas ha bort föranleda'kommissionen till ett bestämt förslag i denna riktning» och en ökning »faktiskt ägt rum h. t. 1922» samt »med full visshet kan förutses» för h. t, 1923. \ Sammanfattas de ändrings- eller tilläggsförslag av lokal natur, som kollegierna framställt, erhålles följande tablå: Borås: gymnasielinjer A och C; Gävle: differentierad latinlinje; Göteborgs högre latinläroverk: ett gosslyceum, läroverket bibehållet på sådant

38 sätt anordnat med latinlinje och nyspråklig linje samt åtgärder för omedelbart inrättande av ett tredje högre allmänt läroverk i staden; Göteborgs högre realläroverk: skilda läroverk för gossar och flickor, lyceilinjer vid två läroverk, den ena som reallinje; Hudiksvall: en latin- och en reallinje; Härnösand: lyceum, på latin- eller reallinjen eller bådadera, flickskola av A-typ; Jönköping: humanistisk lyceilinje; Kalmar: helklassisk linje och differentierad C-linje: Karlskrona: differentierad A-linje, men ej differentierad C-linje. A-linjen anordnad som lyceilinje; Kristianstad: gossrealskola och samgymnasium med linjerna A och C, den senare differentierad, under samma ledning; flickskola av A-typ; Lund: ett högre gossläroverk (med lyceilinjen A och gjannasielinjerna B och C, den senare differentierad), ett högre flickläroverk med flickskola av A-typ och med gymnasielinjen B; Malmö: sex statsläroverk: ett lyceum för gossar, fullständigt å alla linjer, ett likaledes å alla linjer fullständigt gymnasium för gossar enligt kommisrionens normaltyp med realskola för gossar, en realskola för gossar, två flickläroverk, därav det ena med gymnasium för flickor, samt en samrealskola med flickskola; Norrköping: tvenne högre läroverk, ett för gossar och ett för flickor, det senare med odifferentierad Ä-linje, och en flickskola av A-typ; Nyköping: en latin- och en reallinje; Högre latinläroverket å Norrmalm: lyceum för gossar; Södermalms högre allmänna läroverk: Katarina realskolas utvidgning till fullständigt högre allmänt läroverk oberoende av reformen; Strängnäs: flickskola av A-typ, på internatgymnasiet samtliga förekommande linjer; Västervik: å gymnasiet reallinje eller reformerad nyspråklig linje, en från läroverket skild flickskola av A-typ; Ystad: fullständig uppsättning av gymnasielinjer eller, därest detta ej skulle kunna beviljas, real- och latinlinjer, A-flickskola; Örebro: Karolinska läroverket bibehållet såsom fullständigt gossläroverk och vid sidan därav ett fullständigt flickläroverk med realskola, gymnasium och därmed förenad flickskola, därjämte, om kommissionens förslag vinner gillande, den normala latinlinjen utbytt mot klassisk lyceilinje; Östersund: statssamskola i Sveg.

B. Ekonomiska frågor. Antalet lärjungar. Det elevantal, varpå kommissionen bygger, och som framgått ur statistiken för 1912—1922, leder till missvisande resultat, förklarar Östermalms h. realläroverk och bifogar en kurva, utvisande, hur lärjungeantalet vid rikets allmänna läroverk under dessa år fortskridit i en, praktiskt taget, ständigt stigande progression. Kommissionen tar ej i betraktande, att den föreslagna högre skolan kommer att utöva en sugande inverkan på de elever^ som nu övergå till de praktiska ungdomsskolorna (Umeå). Falun håller på att den nya realskolexamen kan tänkas medföra starkare tillströmning till ett treårigt gymnasium. Kollegiet tänker därvid närmast på de många, som nu från folkskolans sjätte klass fortsätta i Falu stads allmänna högre folkskola eller vid de sju kommunala mellanskolorna i länet avlägga realskolexamen men ej fortsätta studierna vid Falu högre allmänna läroverk. Även om gallringen

39 göres kraftig, blir förmodligen vid en omorganisation antalet, som vill fortsätta till studentexamen, betydligt större. Den kostnadsfria undervisningen och kommissionens egen princip, att godkända inträdessökande ej böra avvisas utan nya avdelningar i stället vid behov inrättas, komma helt visst att medverka till stegringen. Göteborgs h. realläroverk, som säger sig ha lång erfarenhet av de olägenheter och orättvisor, som uppstå genom den nu rådande trängseln, vilken tvingar till avvisande av en stor mängd godkända inträdessökande, betraktar som ett oavvisligt krav, att de nya läroverken organiseras så, att samtliga godkända kunna mottagas. Kristianstad är av den meningen, att »beräkningarna rörande lärjungeantalet äro alldeles för låga, såvida ej antalet skall fixeras, varom ingen antydan finnes». Åsikten om för låg uppskattning delas av bl. a. Norrköping, Östersund och Göteborgs högre latinläroverk, vilket anser »de siffror stadsfullmäktige lagt till grund för sitt förslag» (jfr s. 158) vara »betydligt rimligare och mera välmotiverade» än skolkommissionens avsevärt lägre. För Kalmar har kommissionen lagt till grund ett elevantal av 395 med förkastande av sista decenniets medeltal 425, alldenstund kommissionen trott sig finna, att antalet håller på att sjunka. De senaste åren tyda ej på nedgåno-1920 — 400, 1921 — 421 och 1922 — 422. Från Mörbylånga, där ingen realskola skulle upprättas, torde ett 30-tal barn böra beräknas besöka Kalmar läroverk. Kollegiet för sin del finner därför antalet 425 ej för högt, snarare för lågt. Då enhetsskolesystemet framför allt skall bereda ökade studiemöjligheter för de fattiga begåvningarna, förefaller det Luleå synnerligen anmärkningsvärt, att en ökad tillströmning från folkskolan av kommissionen blott uppställts som en möjlighet. Kommissionens uppskattning av flickelevantalet göres i synnerhet till föremål för erinringar. När den uträknar antalet flickor i den blivande realskolans tre första klasser med ledning av deras antal i klass 3—6 av statens samskolor (90 %), tycker Luleå det vara egendomligt, att kommissionen, som eljest plägar taga kommunala mellanskolan till jämförelseobjekt, i detta fall underlåtit sådant. För Norrbottens län visar skolan i Boden procenttalet 113-8, i Kiruna 1094, i Malmberget 125-8 och i Neclerkalix 127-6. Beräkningen är alltså, vad Luleå vidkommer, med säkerhet för låg och oanvändbar för en tillförlitlig uppskattning av behövliga antalet avdelningar och läraretimmar. Enligt Sundsvall har kommissionen beräknat elevfrekvensen vid den planerade flickskolan för lågt, Umeå har »svårt att förstå, varför blott *A av gymnasiets lärjungar skulle komma att utgöras av flickor. Det finnes väl lika många flickor som pojkar i våra hem, och betingelserna för_ fortsatt utbildning avses att bliva lika goda för flickorna som för gossarna». Även Örebro uttalar sig för att man bör beräkna en ökad tillströmning av kvinnliga lärjungar, sedan statlig undervisning'tillförsäkrats dem, och omnämner, att ett privat flickgymnasium länge varit planerat inom samhället. Antal klassavtlelningar och lärare. Blir elevantalet större än beräknat, följer i många fall ökat antal klassavdelningar och större krav på antalet lärare. Även båda dessa kategorier har alltså kommissionen beräknat för snävt, liksom de framlagda lönestaterna ej accepteras som fullt riktigt uppställda. Kommissionen anser 11 avdelningar tillräckligt för Falu realskola, men kollegiet menar, att tre parallellavdelningar äro nödvändiga i varje årsklass, alltså tillsammans 12 avdelningar. Mot kornmissionens 319 lärartimrnar i läsämnena för realskolan och 180 timmar för gymnasium, varvid ej medtagits det ökade timtal, som blir följden av att klassavdelningarna vid laborationsundervisningen måste uppdelas, ställer kollegiet 560 timmar. Det anser, att laborations-

40 timmarna böra medräknas, när det gäller uppskattning av det behövliga antalet lärarkrafter. Under åberopande av gällande läroverksstadga § Ido mom. I sätter detsamma normaltjänstgöringen för lärare i kl. 4 till 21, ej 26 timmar, och uppskattar behovet av lärarkrafter till rektor och 13 lärare for gymnasiet och kl. 4 samt 10 lärare för kl. 1—3 med ett överskott av 15 timmar på gymnasiet att jämte timmar för tillvalskurser bestridas av extra lärare mot kommissionens rektor, 7 lektorer och 13 adjunkter. Härnösand yrkar, att man bör räkna med sannolikheten av genomgående lyra parallellavdelningar på realskolestadiet. »Antalet klassavdelningar skulle sålunda bli 6 — utan samläsning (mellan gossar och flickor) -— pa gymnasialstadiet och 18 på realskole- och flickskolestadiet», vadan lärarbehovct binstörre än kommissionen förutsätter. Även för Ystad uppgives, att det räknats med för få avdelningar; var och en av realskolans 4 klasser torde tarva minst 3 parallellavdelningar, varför realskolan och B-fliekskolan komma att omfatta 15 och ej 10 avdelningar. . . . ~i_ • För läroverken i Luleå har med användning av kommissionens beräkningsprincip å flickantalet en undersökning angående behovet av avdelningar och timmar blivit verkställd av lektorn R. Lundblad, och resultatet meddelas i en utförlig bilaga. Medeltalet timmar för real- och flickskolan blir 407 mot kommissionens 366 och för gymnasiet 205 mot 194, vilket ger 8 lektorer och 17 adjunkter mot kommissionens 7 och 15. Ett överslag av lonestaten slutar nå kronor 139.732:50, inräknat av kommissionen ej upptaget arvode till biträdande föreståndarinnan å 750 kronor, mot förslagets 122,875 eller en ökning av omkring 14 %. Skulle beräkningarna för landet i dess helhet vara behäftade med enahanda procentuella fel, kan räknas med en merutgift for statsverket på cirka 2 miljoner årligen. Och dock måste de för Luleå gjorda beräkningarna betraktas som liggande i underkant, eftersom en del faktorer lämnats ur sikte, nämligen: 1) höjning av flickprocenten 2) stegrad tillströmning från folkskolan. 3) ökning av timantalet på grund av a) tillvalskurserna, b) ringdelning vid frivilliga laborationer, c) frivilliga kurser i latin och iranska samt bokföring i realskolan. ,.,-...• i i •«« s tMalmö erinrar om hur i hög grad problematisk lärjungarnas fördelning a gymnasiets linjer ställer sig. Det är ju att antaga, att en hel mängd lärjungar vid andra läroverk i Skåne kominer att söka sig över till de bada stader mom provinsen, som erbjuda fullständiga möjligheter för deras gymnasieutbildning. Kollegiet påpekar, huru det vid början av h. t. 1922 blev nödvändigt att dela första latinringen i tre avdelningar, under det att första realrmgen ej behövde delas, ett förhållande, som torde komma att upprepas vid början av nästa lasar. Ifrån Karlstad föreligga ingående beräkningar, uppställda etter Betänk. V s 163 av klasser, lärjungar, timmar och ämneslärarnas ordinarie tjänstgöring Kollegiet citerar Betänk. V s. 212, där det heter; »I detta belopp (ordinarie lönestatens) ingå icke kostnader för vissa överskjutande timmar, vilkas antal i kap. I I I äro angivna vid varje särskilt läroverk», och lastslar, att inga sådana äro upptagna för Karlstads högre allmänna läroverk. De aro enligt kollegiet 38. Det anföres vidare, att man ej får veta om valfria undervisningen i kl. 4 skall inberäknas i lärarnas obligatoriska aligganden^ller betalas extra I fråga om tillvalskurser i ring I I och I I I framställas manga betänkligheter. När skall anmälan ske? Skola sammanslagningar aga rum en metod för länge sedan prövad i vårt land och befunnen olämpliga Vem skall undervisa? Tvångstjänstgöring, som kanske i vissa fa 11 skulle befinnas nödvändig att uttaga, skulle göra hela anordningen förhatlig bland lärarna. En delning av klass komme med största sannolikhet att visa sig nödvändig även i en del fall kommissionen icke synes ha tänkt sig. Elever, som i realskolan haft tyska som grundläggande språk, kunna i ring 1 knappt sammanföras med

41 dem, som börjat med engelskan, lärjungar, som läst franska i kl. 4, ej med nybörjare i ring I, grekerna kunna ej i franska hålla jämna steg med kamraterna, de, som specialisera i biologi, få 2 timmars mindre undervisning i matematik. Att lägga beslut om delning för vissa ämnen (Betänk. 1 : 1 s. 272) i en lokalstyrelses hand, vore det klokt? Delningen blir antagligen också en utrymmesfråga, och därför torde en lokalstyrelse med sin saknad av pedagogisk insikt och erfarenhet kunna betraktas som på förhand ogynnsamt stämd. Kalmar vill framhäva olägenheten av att 17 övertimmar skulle bestridas av timlärare. En sådan timlärarebefattning kan väntas bli svårbesatt; den bereder icke sin innehavare existensmöjlighet, medan den å andra sidan är alltför krävande för att kunna skötas som bisyssla. Umeå fruktar ett »timlärareelände» vid sidan av extralärareeländet, som kommissionen ej synes vilja råda bot för. Det sätt, på vilket denna beräknar extralärarebehovet, framkallar en del anmärkningar från kollegiet, För Huskvarna med en ökning av 39 lärjungar beräknas en extra lärare, likaså för Värnamo med 43, men för Vetlanda med 31 ingen. Även Östermalms högre realläroverk reagerar mot att extralärarsystemet tyckes redan från början i betänklig omfattning tagas i anspråk. Dessa ökningar i lönestaten, de av reformen framkallade kostnadsökningarna för folkskolan vid dess övertagande av barnen från de allmänna läroverkens två nedersta klasser och från privatskolorna, till- och ombyggnader, särskilt erforderliga vid de skolor, som föreslås omdanade till samläroverk, göra det för flera kollegier antagligt, att det allmänna får vidkännas betj^dande utgifter, i synnerhet byggnadskostnader. Intagandet av kvinnliga lärjungar kräver särskilda åtgärder i fråga om gymnastiklokaler och även på andra punkter (Jönköping, Västerås). Lokalbehovet. Kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm har låtit undersöka, om dettas nuvarande lokaler kunna inrymma den läroanstalt (samlyceum), till vilket läroverket enligt kommissionens förslag skall ombildas. Ett lyceum för gossar med 3 parallellavdelningar (21 klassrum) skulle kunna nödtorftigt inrymmas i skolbyggnaden, såsom den står. Ett sådant lyceum utnyttjar dock skolgård och de stora utrymmen, som krävas utöver klassrummen, såsom högtidssal, kollegierum, rektorsexpedition, bibliotek, institutioner för kemi och fysik, vida sämre än ett lyceum med fyra parallellavdelningar (28 klasser). Genom att inreda vinden skulle möjligen plats kunna anskaffas. För ett samlyceum med samma elevantal fordras i båda fallen ytterligare: 1 rum för kvinnlig slöjd, 1 skolkök med matsal, skafferi, handkammare, källare och tvättstuga, rum för lärarinnan och omklädningsrum för eleverna, 1 toalettrum för lärarinnor med tillhörande WC, 1 frukostrum för flickor och 1 WC för flickor. För tre parallellavdelningar skulle möjligen vindsvåningen räcka, för fyra skulle man behöva påbygga ännu en våning, vilket svårligen läte sig göra utan att skada byggnadens arkitektoniska verkan. Flera för skolan viktiga behov bleve emellertid ej tillgodosedda härvid. Kollegiet, som förordar ett gosslyceum med fyra parallellavdelningar, anser, att byggnaden icke erbjuder tillräckligt utrymme, men att byggnadsfrågan skulle kunna lösas antingen genom uppförande av flygelbyggnader på skolgården, vilket rektor avstyrker såsom menligt för ungdomens fysiska fostran, eller genom inköp av en fastighet i grannskapet. Hur lokalfrågan än löses, åsamkas staden avsevärda kostnader för de lokaler, som ett samlyceum kräver utöver de för ett gosslyceum av samma storlek erforderliga, Östermalms högre realläroverk anser det oekonomiskt att, som kommissionen gör, låta läroverket, som utan svårighet härbärgerar 852 lärjungar i 28 avdelningar, upplåtas för blott 23 avdelningar med tillsammans 550 elever. Högre

42 realläroverket ä Norrmalm har liksom latinläroverket företagit en detaljerad undersökning av lokaltillgång och lokalbehov men även av antal undervisningstimmar. Till de i tabellen Betänk. V s. 67 upptagna 662 timmarna böra, då man med visshet kan antaga, att samtliga klasser erhålla högsta möjliga numerär, adderas 22 timmar i realskolan (enligt Betänk. I s. 272, V s. 212 17 timmar + 5 timmar franska) och 19 gymnasietimmar (för delning i laborationsgrupper), vartill kommer för tillvalsklasser förslagsvis 8 timmar. Kommissionen har räkuat med 14 realskoleklasser och 9 gymnasieklasser. För fysikundervisningen behövas oundgängligen två rum för laborationer. Men i så fall har läroverket ej 23 utan 22 klassrum att disponera, m. a. o. realskolan kan högst omfatta 13 avdelningar. Detta antal skulle emellertid medföra den olägenheten, att konkurrensen till gymnasiet blir olika för olika år. _ Skulle denna fjärde parallellavdelning alltid vara i första klassen, skulle en tillstrypning av en hel klass inträda redan efter ett år, och det vore alltför kraftigt. Kollegiet föreslår därför tre parallellavdelningar hela läroverket igenom, tillsammans 21, och får då ämnesläraretimmarna till: för realskolan 3 • 123 i - 5 = 374 och för gymnasiet 3 • 90 = 270 + timmar för tillvalskurser. Från Skara lämnas detaljerade uppgifter om de utvidgningar av lokalerna den föreslagna omorganisationen av läroverket påkallar och framhålles, dels att undervisningssalar och laborations-(förråds-)rum i samma ämnen måste förläggas intill varandra för undvikande av dubbeluppsättningar av undervisningsmaterielen, dels att lokalerna böra anordnas så, att den ena undervisningsavdelningen icke får den andras arbetsrum att passera — en erinran, som också göres av Västerås. Skara fruktar, att en dyrbar nybyggnad kominer att bli oundgänglig, samt att den årliga driftkostnaden ställer sig för tung för stadens budget, om terminsavgifterna borttoges eller kraftigare stöd ej erhölles från statsverket, Gävle uppskattar den årliga kostnadsökningen för stadens båda läroverk till över 50,000 kronor, varifrån statsanslaget till högre flickskolan bör dragas, en ökning, som dock kan »förklaras och försvaras av den högre flickskolans förstatligande». För folkskolan skulle enligt beräkningar, gjorda av stadens folkskolinspektör, erfordras 13 nya befattningar: 2 småskollärarinnor, 7 folkskollärarinnor, 4 folkskollärare, och sammanlagda ökningen, att utgå av allmänna medel, uppgå till omkring 40,000 kr. årligen, dyrtidstilläggen oräknade. Luleå undersöker de ekonomiska följderna för dess stad av enhetsskoleprogrammets genomförande. Den skulle visserligen frigöras från bidraget till lärarinnelönerna vid flickskolan (1922: över 7,900 kr.) och från hyran för denna (1922: 5,300 kr.) men övertaga hälften av ljus- och vedkassans utgiftsposter och samtliga utgifter för fastigheter och inredning (1922: i runt tal tillsammans 14,000 kr.) samt bereda utrymme för den blivande ökningen i folkskolans elevantal. Läroverket är för närvarande i stort sett i saknad av varje reservutrymme. Fyra klassrum rymma allra högst 10 elever och kunna således ej användas som sådana för samläroverket. Detta kräver ytterligare: för lärarinnorna särskilt rum med kapprum och toalett, för biträdande föreståndarinnan expeditionslokal, för flickorna särskild slöjdsal, särskild gymnastiklokal, skolkök med matsal, toalettavdelning. »Läroverket rymmer för närvarande 18 undervisningsavdelningar, motsvarande högsta antal klassrum, disponibla under nuvarande gynnsamma förhållanden», men för ett samläroverk och en Bflickskola måste räknas med ett minimiantal av 21 avdelningar och klassrum. — Byggnadskontorets sakkunniga ha uppskattat samhällets engångskostnader till 500,000 kronor enligt följande tablå: tillbyggnader, som kunna uppföras som flygelutbyggnader å båda gavlarna av skolhuset, 320,000 kr., gymnastikhus 140,000 kr., skolkök och matsal 12,000 kr., lärarinneruin, kapprum och toalett 6,000 kT., toalett för flickorna 8.000 kr., ändringsarbeten 9,000 kr., oför-

43 utsedda utgifter 5,000 kr. Häri äro icke upptagna kostnaderna för inredningen av de nya klassrummen och teckningssalen. Kommissionens beräkningar kunna ej godtagas, är det allmänna omdömet. Mera hänsyn hade bort tagas till den alltjämt förefintliga tendensen till stark ökning av såväl lärjungeantal som antal avdelningar (Karlskrona). Kostnaderna för statsverket bliva, »trots kommissionens optimistiska och ofullständiga beräkningar, ganska betydande, de olika kommunernas omkostnader har kommissionen icke utrett (framställes även av Nya Elementarskolan), men de lokala utredningar, som häröver utförts på sina håll, tyda hän på hart när oöverskådliga omkostnader för särskilt staclskommunerna, vilkas barn det oaktat skulle få det sämre ställt för sin utbildning än vad för närvarande är fallet» (Linköping). För statens andel i utgifterna för undervisningsmateriel, belysning m. m. finnas inga uppgifter i Betänk. (Luleå). Kommissionen har, »trots sina oriktiga beräkningsgrunder, kunnat stanna vid ett så lågt belopp för statens kostnader endast genom att på kommunerna överskjuta en betydande del av kostnaden; hur stora dessa skulle bliva, kan man ej ur Betänkandet utleta». Det varnas för att från början göra organisationen för trång. När läroverken bli en omedelbar fortsättning av folkskolan, ökas tillströmningen i hög grad (Östermalms h. realläroverk). Redan de beräknade kostnaderna äro väsentligt högre än de nuvarande (Karlstad). Kommissionen har ej velat se de stegrade utgifterna rakt i ögonen (Umeå).

Allmän ställning till torslaget. De flesta av de högre allmänna läroverkens kollegier hänvisa i sina nästan undantagslöst enhälliga skrivelser till de avstyrkande utlåtanden de förut avgivit och förklara sig ej ha funnit skäl att på grund av Betänk. V ändra sin ståndpunkt. Uppsala avstyrker, med stöd av vad det anför, kommissionens förslag, »såväl i fråga om den högre skolundervisningens organisation i allmänhet som i synnerhet i vad det avser Uppsala-orten». Skara finner, att den utredning kollegiet förebragt ådagalägger, att förslaget skulle medföra betydande kostnader, och får »även på denna grund» avstyrka detsamma. Luleå, som »redan förut av pedagogiska och hygieniska skäl» avstyrkt förslaget till enhetsskola, saknar anledning att framställa något särskilt yrkande men kan dock ej »underlåta att framhålla, att dess redan gjorda avslagsyrkande funnit ett ytterligare stöd i de betungande ekonomiska konsekvenser för stat och kommun, som ett förverkligande av skolkommissionens förslag visats skola medföra». Även Västervik finner sig genom denna sista del av betänkandet styrkt i sin mening, att förslaget bör ogillas. Gävle påminner om att det »uttalat den åsikten, att förslagets realiserande knappast skulle komma att medföra några fördelar för landsbygdens barn, som ej säkrare och lättare skulle kunna vinnas genom en partiell reformering av nu bestående skolorganisation», och får denna sin förmodan bestyrkt av det förslag till upprättande av högre skolor, som innehålles i Betänk. V. Vid en ny behandling av frågan bör tillfälle givas de lokala myndigheterna att framföra sina synpunkter, innan nytt förslag utarbetas (Uppsala). Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk, som ej tager ställning till frågan ur rent ekonomisk synpunkt, då »kommissionens kostnadsberäkningar måste anses ganska osäkra och utredning ej föreligger beträffande kommunernas utgifter för reformen», förnyar sin hemställan, att »skolkommissionens förslag ej måtte läggas till grund för en blivande omorganisation av vårt skolväsen, utan att i stället en allsidigare utredning och prövning av andra

II

vägar än dem kommissionen föreslagit måtte företagas, innan nytt förslag framlägges». »Skulle emellertid, mot direktionens förmodan, i den blivande skolorganisationen enhetsskoleprincipen bliva realiserad så, som kommissionen föreslagit, får direktionen i underdånighet hemställa, att innan någon omorganisation kommer till stånd, en förnyad utredning göres beträffande möjligheterna att från statens sida ordna flickornas undervisning, utan att det skall bliva nödvändigt att giva samundervisningen en så dominerande ställning i vårt skolväsen, som kommissionen föreslagit.»

KAP. II.

Allmänna läroverk: realskolor. A.

Organisationsfrågor.

Kollegierna i Enköping och i Söderhamn förklara, att, därest förslaget i huvudsak skall genomföras — trots allt, tillägger Enköping —, de icke ha något att invända mot de i Betänk. V föreslagna anordningarna för respektive städer (Enköping), och att den ekonomiska utredningen av skolförhållandena i staden synes för statens vidkommande riktig (Söderhamn). Skövde finner det »oberättigat att icke tillåta samhället att, om det självt så önskade, alljämt upprätthålla det kommunala gymnasiet, om detta kunde ske på dess egen bekostnad och alltså utan avgift för staten», men har i övrigt intet att anföra, »dock under erinran om sitt tidigare uttalande av principiellt ogillande av samskolesystemet». Saniskolefrågan. Oskarshamn tvingas »av statsekonomiska skäl» godtaga kommissionens hemställan om ett sammanslående av stadens realskola och elementarläroverk för flickor. På samma grund har Eksjö intet att erinra mot att den därvarande elementarskolan för flickor — under förutsättning av att staten vid den föreslagna läroverksreformens genomförande övertager det kommunala gymnasiet — i samband därmed organiseras som flickskola av B-typ, om också A-typen avgjort vore att föredraga. Under hänvisande till sitt förut gjorda uttalande avstyrker Göteborgs östra på det bestämdaste^ förslaget att omändra stadens båda realskolor till samrealskolor. I samma riktning yttrar sig Landskrona, enligt vars enhälliga mening samundervisning överhuvud är förkastlig och i varje fall.borde förekomma endast å orter, där tvingande ekonomiska skäl föreligga, vilket ej kan sägas om dess samhälle. Folkmängden uppgår till över 20,000, och realskolan har så stort lärjungeantal, att bibehållandet av en gossrealskola måste ur ekonomisk synpunkt anses synnerligen väl motiverat. Övertager staten och till högre allmänt läroverk ombildar gymnasiet, ökas otvivelaktigt tillströmningen väsentligt »med påföljd, att framdeles än mindre än nu avsevärda ekonomiska betänkligheter kunna åberopas». Även gymnasiet bör inrättas som rent gossgymnasium, då »tvingande skäl till samundervisning icke forefinnas». Malmö avstyrker av enahanda motiv införandet på gymnasialstadiet av samundervisning. Varberg kan ej inse, att lärjungeantalet i stadens skolor, som är i ständigt stigande, tvingar till sammanslagning, och yrkar därför, att staden fortfarande må äga en gossrealskola samt en flickskola, denna av A-typ. Södertälje hoppas, att »det till vinnande av minskning av avdelningarnas antal tages i förnyat övervägande», huruvida ej dess stad kunde få flickskola av A-typ, men gör icke något uttalande mot samskoletypen. Av realskolorna i Stockholm uttala sig Jakob och Kungsholmen mot samunder visningens användning inom Stockholm i den alltför stora utsträckning,

46 som föreslagits i Betänk. V, cl. v. s. till över hälften av all undervisning.^ Detta är enligt Jakobs kollegium »en uppenbar disproportion, som alls icke påkallas av förhållandena i huvudstaden, där särundervisningen utan svårighet skulle kunna låta sig genomföra som den normala undervisningstypen». Kollegiet finner det betänkligt att »genom omfattande lokalförändringar för samundervisningens skull vid så inånga undervisningsanstalter så att säga fastlåsa ett undervisningssystem, som kanske snart nog visar sig pedagogiskt olämpligt och därför bör övergivas». För kollegiet å Kungsholmen synes det, som om kommissionen »utan tillräcklig grund infört en alldeles ny normalform för den högre undervisningen genom det sätt, varpå samskolan skjutes fram». »Samskolan må anses 'som en god skolform' och komina till användning, där ekonomiska skäl tala därför», men kan icke »få anses som den bästa skolformen, som med uteslutande av mera beprövade ordningar utan ovannämnda skäl överallt bör inrättas som normalform». Inrättandet av samskolor av ena eller andra typen inom Stockholm skulle »ej blott bli ett onödigt experimenterande utan även medföra obehövliga ekonomiska kostnader för till- och ombyggnader, då ju de redan förefintliga privatläroverkens lokaler för lång tid framåt kunna användas av de högre flickskolor och gymnasier, som kommissionen föreslagit». Katarina realskola vill »framkasta det spörsmålet, huruvida det icke med hänsyn till behovet av vissa specialrum för den kvinnliga undervisningen vore ändamålsenligt att utvidga den föreslagna flickskolan av A-typ till ett högre flickläroverk med gynmasiallinjerna A och C, då högre allmänna läroverket å Södermalm kunde fortbestå som gossläroverk med samtliga linjer å gymnasiet, varigenom dyrbara ändringsarbeten torde kunna undvikas». Slutligen yrkas av Arvika, att »vår nuvarande flickskola, som visat sig så utomordentligt väl motsvara sitt speciella syfte», måtte »bevaras och bibehållas oförändrad till sin struktur men stärkas och stödjas genom kraftigare understöd från statens sida». Antal statsläroverk. För Göteborg, Malmö och Stockholms södra stadsdel yrkas ökning av det antal statsläroverk, som föreslagits för de respektive orterna. Göteborgs östra hänvisar till den noggranna undersökning, som verkställts av den av stadsfullmäktige tillsatta beredningen för läroverksväsendets ordnande i staden. Realskolan i Malmö återupprepar de synpunkter det högre allmänna läroverket i staden framfört (se under Högre allmänna läroverk s. 37 f.) och kräver, även den, sex statsläroverk. Katarina realskola understryker, att behovet av statsläroverk inom de södra stadsdelarna icke synes vara fullt tillgodosett genom den föreslagna organisationen, varken med hänsyn till folkmängden eller i fråga om »dennas fördelning inom stadsområdet. Genom Brännkyrka församlings införlivande med huvudstaden har denna kommit att omsluta betydande förstadssamhällen, vilka befinna sig i mycket rask tillväxt, och varifrån lärjungar i allt större antal anlita läroverken å Södermalm. Det torde vara tillräckligt att som bevis anföra, huruledes en var av de tre Brännkyrkorotarna redan för närvarande har en folkmängdssiffra, vida överstigande 10,000-talet, Då vidare berörda förstadssamhällen, Enskede, Örby, Midsommarkransen, Mälarhöjden o. s. v., i allmänhet ligga ganska långt utanför det egentliga stadsområdet och spårvägsresorna till och från läroverken följaktligen taga en ganska avsevärd tid, synes det vara av vikt att • söka minska de svårigheter, som invånarna i nämnda samhällen äro underkastade vid anlitandet av de allmänna läroverken.» Kollegiet föreslår därför två nya samrealskolor, den ena förlagd till Enskede, den andra till trakten av Liljeholmen. Linjecleliiing. Även för realskolorna är den föreslagna B-linjen å gymnasiet icke tilltalande. Den är ju »huvudsakligen föreslagen med tanke på sådana elever, som efter studentexamen ägna sig åt praktisk verksamhet, t. ex. handel, och vissa

civila och militära tjänstemannabanor», säger Katarina realskola och framhåller, att en sådan linje med all sannolikhet kommer att röna mycket ringa tillslutning i de östra delarna av Södermalm, där befolkningen »i alldeles övervägande grad tillhör arbetarklassen och den lägre medelklassen», vilkas barn i allmänhet torde få fortsätta studierna å gymnasiet, endast i fall de visa utpräglade studieanlag och följaktligen kunna tänkas komma att ägna sig åt vidare studier vid universitet eller högskolor. Tillträde till de civila tjänstemannabanorna vid järnväg, post och telegraf står numera öppet även för dem, som avlagt realskolexamen. Kollegiet föreslår därför för det ifrågavarande högre läroverket latinlinje (A) och reallinje (C) i stället för linjerna B och C. Kungsholmens kollegium förordar varmt dess läroverks (Betänk, s. 69) föreslagna ombildning snarast möjligt till högre läroverk med både latin- och reallinje. För Södertälje ter sig kommissionens förslag om blott en B-linje som en »mycket betydande^försämring, som kollegiet ej kan undgå att på det ivrigaste avstyrka, då det måste anse den nyspråkliga linjen för en svag och för mycket få lärjungar brukbar linje». Det bör således tagas »i övervägande, huruvida ej både_ real- och latinlinje kunde anordnas vid läroverket eller, därest detta är omöjligt, åtminstone endera». Landskrona avvisar också B-linjen, »såväl därför att gagnet (av en sådan) är högst tvivelaktigt, som därför att ett gymnasium med latin- och reallinje enligt all här hittills vunnen erfarenhet just svarar mot stadens och ortens behov». Även Uddevalla finner B-linjen varken lämplig eller tillräcklig för stadens behov och lämnar för denna sin åsikt en utförlig motivering. 1) Den ger »ingen kompetens för fortsatta studier inom den teologiska, den medicinska eller den juridiska fakulteten». Den språkbildninoden erbjuder kan ej »bilda underlag för vetenskapliga språkstudier», och »de högre tekniska läroanstalternas portar torde vara obevekligt slutna för dess alumner. Den möjlighet till komplettering , vartill kommissionen hänvisar, torde med tanke på den förlängda studietiden kunna betraktas såsom skähgen värdelös. Rättvisan kräver, att där endast en linje inrättas, denna icke bör vara den minst tillfredsställande av de tre. 2) För Uddevalla och dess stora, folkrika läroverksområde gäller detta i särskild grad, då Bohuslän skulle få nöja sig med endast ett högre läroverk». »Obilligheten mot Uddevalla framträder så mycket skarpare», som Vänersborg, med ett lärjungeantal av kommissionen beräknat till % av Uddevallas, skulle få både latin- och realgymnasium. 3) »Då Uddevalla med stora kostnader år 1912 inrättade sitt kommunala gymnasium, stod helt visst i denna bohuslänska bygd tanken på ett latmgymnasium i förgrunden». Staden drog sig emellertid icke för »de uppoffringar, som voro förenade med ett gymnasium på båda linjerna. Ändrade ekonomiska förhållanden ha gjort dessa uppoffringar i hög grad kännbara», men de ha »år för år burits i den förhoppningen, att gymnasiet, som i sin nuvarande form visat sig fylla ett verkligt behov, slutligen skulle övertagas av staten». Kommunala gymnasiers övertagande av staten. Av de sju med kommunala gymnasier förenade realskolorna hava Eskilstuna, Södertälje och Uddevalla av kommissionen föreslagits till ombildning till högre statsläroverk. Söderhamn yttrar sig ej uttryckligt men tyckes acceptera kommissionens hemställan (s. 21), att det kommunala gymnasiet må bibehållas vid hittillsvarande rättigheter i avvaktan på vinnandet av erforderlig erfarenhet rörande möjligheterna för ett framtida statsgymnasium i staden. För Eksjö har kommissionen (g. 20) givit ett liknande förslag men däremot förklarat sig ej finna tillräcklig anledning att för Karlshamn och Skövde påyrka deras gymnasiers övertagande av staten eller deras bibehållande tills vidare i nuvarande form. Kollegierna å dessa tre orter protestera mot kommissionsbesluten, Eksjö under in-

48 stämmande i stadsfullmäktiges betänkande av den 19 april 1923 (se sid. 141 f.), Skövde på ovan angivet sätt (s. 45) och Karlshamn med förklaring, att det uppfattar förhållandet, att skolans omändring till statsgymnasium ej tillstyrkts, såsom en »bestämd brist» i förslaget. »Den erfarenhet, som gjorts vid skolans partiella kommunala gymnasium, har», yttrar kollegiet, »ådagalagt ett starkt behov av tillfälle till gymnasiebildning å orten. Lärjungeantalet har oavbrutet stegrats och utgjorde senaste läsåret 38. Detta lärjungeantal har vunnits trots vissa ogynnsamma omständigheter, bl. a. att avgifterna äro avsevart höga, och att lärjungarna måste övergå till läroverk å annan ort lör att dar avsluta sina gymnasiestudier. Skulle ett fullständigt statsgymnasium inrättas, torde man kunna beräkna minst omkring 75 lärjungar i treårigt gymnasium eller omkring 100 i fyraårigt.» »Man finner vid en granskning av kommissionens betänkande, att den föreslagit bibehållande eller upprättande av statsgymnasium i åtskilliga orter, där lärjungeantalet är mindre än, ungefar lika med eller oväsentligt större än vid skolorna i Karlshamn.» Det erinras om »att man bör räkna ej blott med staden utan även med den kringliggande landsbygdens tätt befolkade församlingar, av vilka den närmaste och största ar Åsarum med omkring 9,000 inv.». »Hela västra delen av Blekinge skulle komma att utgöra lärjungeområde för ett statsgymnasium i Karlshamn.» Mot kommissionens åsikt, att avståndet till närmaste högre läroverk icke ar stort nog att i och för sig motivera ett dylikt i Karlshamn, anmärkes »att det med hänsyn till nutida kommunikationsmöjligheter spelar en underordnad roll, om närmaste högre läroverk finnes några timmars resa närmare eller avlägsnare från hemstaden», samt att, »oberoende härav, de betydande olägenheter kvarstå som äro förbundna med att sända sina barn för skolgång å annan ort». Om ett fullständigt läroverk ej förlägges till Karlshamn, får staten med all sannolikhet vidkännas kostnader för inrättandet av parallellavdelningar a gymnasiestadiet vid andra läroverk. _ Från Kristinehamn föreligger ett utförligt motiverat yrkande om realskolans övergång till statsgymnasium. Kollegiet, som enhälligt biträder stadsfullmäktiges framställning i ärendet, (se sid. 145—49), sammanfattar sitt yrkande på följande sätt: »Antingen man vid denna frågas undersökning utgår Iran mera lokala synpunkter eller från den vidare synpunkten, en i alla avseenden rik landsändas behov, så leda alla vägar, vilken utgångspunkt man a n v a j e r , ovillkorligen till samma slutmål: två gymnasier i Värmland ar ett faktiskt förefintligt behov» (jfr hr Björcks reservation, Betänk. V s. 233). l i l l vad stadsfullmäktige anfört fogar kollegiet ännu ett par synpunkter. »Den enastående höga befolkningssiffran inom Karlstadsgymnasiets givna larjungeomrade måste förorsaka, att detta läroverks elevsiffra skulle stiga till olämplig nojcl. — Den noggranna övervakning av ungdomens liv och förhållanden, som måste krävas av en anstalt med en så betydelse Cull fostrande uppgift, skulle bliva i högsta grad försvårad. Det kan bl. a. befaras en anhopning av moraliska olägenheter, som den kraftigaste ledning även med bästa vilja och med bastå medhjälpare ej kan bemästra», när det gäller »en sådan stor läroanstalt med lärjungar av båda könen. Kollegiet ställer sig ej avvisande till samskoleiden; den har sitt berättigande från ekonomisk synpunkt och kanske vissa tordelar. Men samskolan måste ställa väsentligt större krav på ledningen i övervakande hänseende, än vad särskolan gör, ty underlåtenhet eller bristande uppmärksamhet i detta avseende kan föra med sig de svåraste och mest fördärvliga ioljder i synnerhet när det gäller ungdom i den riskabla brytningstiden. —- Ett stort läroverk, särskilt ett samläroverk, i en mindre stad medför en större fara for ungdomen och därmed också större krav på och större ansvar for skolans myndigheter än i en stor stad. — Av lärjungarna leva mycket flera skilda trän hemmet och inackorderade på ett ställe, där man oftast i första hand tar emot

49 gossen eller flickan uteslutande av ekonomiska skäl och kanske icke kan eller icke vill öva noggrannare övervakning av inackorderingens liv och vandel. — Det ekonomiskt mindre väl ställda hemmet saknar oftast möjlighet att bära de uppoffringar, som krävas för att få ett inackorderingshem, som ger den erforderliga moraliska omvårdnaden; här måste därför ansvaret i högre grad påvila skolan. Kollegiet har med ledning av bostadsuppgifterna i terminskatalogerna för Stockholm, Malmö, Norrköping, Örebro, Karlstad och Skara funnit, att av hela lärjungeantalet på gymnasium äro inackorderade eller bo utom hemmet: i Stockholm 5-2 %, i Malmö 11 %, i Norrköping 27 %, i Örebro 33 %, i Karlstad 47 % och i Skara 70 %, vilka tal torde vara tillräckligt belysande. — I en mindre stad blir på grund av den mindre tillgången svårare att erhålla tillräckligt många inackorderingsställen, åtminstone goda sådana, till rimliga priser. Prisen drivas därför onödigt, i höjden, och allt flera tvingas av ekonomiska skäl att åtnöja sig med inackorderingsställen av låg klass. Därför blir följden, att genom för stor anhopning de kanske bästa studiebegåvningarna ofta i onödigt stort antal bliva avstängda från studiebanan av ekonomiska skäl. Och därmed är den kanske mest tilltalande av de ledande principerna i kommissionens skolprogram i detta speciella fall överkorsad genom kommissionens eget förslag. — Detta mål (att undanröja hindren) motverkar (man) genom en för långt driven centralisering. Och man kan ingalunda nå detta mål beträffande Värmlands studiebegåvade ungdom, särskilt den lägre tjänstemannaklassens och arbetarklassens (barn), genom att bjuda dem på ett enda gymnasium. — •— Den verkliga nationalförmögenheten ligger ej blott i materiella tillgångar. En betydelsefull del utgöres av folkets intelligens och dess utvecklingsmöjligheter.»

B. Ekonomiska frågor. Varberg har icke »ansett sig böra ingå i prövningen av kommissionens utredning av förslagets ekonomiska del», då kollegiet, vidhållande sin förut intagna ståndpunkt, avstyrkt den föreslagna organisationen. Eskilstuna har funnit de ekonomiska beräkningarna i Betänk. I—IV »illa passa för verkligheten». »De anslag från kommun och stat, som kommissionen tillerkänner Eskilstuna läroverks (kassor) i den nya organisationen, utgöra ungefär hälften av de belopp, som för närvarande gå åt under iakttagande av nödig sparsamhet. Lika verklighetsfrämmande ter sig del V, varest icke tagits i beräkning den starka utvecklingen av såväl realskolan och gymnasiet som flickskolan, vilken faktiskt gått i jämnbredd med stadens egen tillväxt.» Lidköping anser beräkningarna för låga och alltså missvisande och förslaget medförande för samhället högst betungande kostnader på grund av behovet av nya läroverksbyggnader. Samma uppfattning om betydligt ökade kommunala utgifter i sammanhang med engångskostnader för nya lokaler, särskilt för folkskolan, framföres av Mariestad. Antal lärjungar, avdelningar och lärare. Kristinehamn uppvisar, hur realskolan och flickskolan (de förberedande klasserna ej inbegripna) fördubblat sitt elevantal från h. t. 1906 till h. t. 1922, 124—247 respektive 103 —206, under det* folkmängden i staden vuxit från 8,000 till nära 12,000 eller med i det närmaste 50 %. Orsaken till att lärjungeantalet ökats så avsevärt mycket hastigare än stadens folkmängd torde få sökas i för Kristinehamn mera egenartade förhållanden. Staden har under senaste årtiondet »blivit den naturliga transitoplatsen för in- och utförsel till och från ett vidsträckt, rikt uppland. Detta har framkallat en avsevärd utveckling av affärslivet och nödvändiggjort en betydande ökning av tjänstemannaelementet, sär4—232897.

50 skilt inom trafikväsendet, alltså en tillväxt främst av de befolkningskategorier: affärsfolk och statsanställda, som av egen erfarenhet lärt sig högt värdera en mera omfattande skolunderbyggnad». Och »Kristinehamns högre skolor rekryteras huvudsakligen från dessa befolkningslager och arbetarklassen.» Då förslaget beräknar staten för läroverken i Kristinehamn efter lärjungeantalet 210, är detta missledande; utgår man från 1921 års siffror, måste talet ökas till 279 och, om h. t. 1922 väljes, till över 300. Det skulle således erfordras 40 a 50 % flera lärare, och att redan vid starten sätta hela denna ökning å extra stat förefaller kollegiet olämpligt. Antalet ordinarie ämneslärare bör således sättas högre, än kommissionen gjort, en fordran, som »ytterligare motiveras genom jämförelse med de för t. ex. Djursholm, Södertälje, Uddevalla och Hudiksvall föreslagna staterna, där adjunkternas tjänstgöring nästan i sin helhet beräknas tagas i anspråk för undervisningen i realskolan». För Oskarshamn beräknar kommissionen 8 klassavdelningar men tillägger med hänsyn till ökningen under h. t, 1921 från medeltalet 165 till 203, att ytterligare en klassavdelning och följaktligen en extralärare borde medtagas. Enligt kollegiet är ökningen säkerligen icke tillfällig utan sammanhänger med den kraftiga ökningen av invånarantalet under senare år. H. t. 1922 steg lärjungesiffran till 227; flickskolan har på grund av bristande utrymme under senare år nödgats avvisa en del godkända inträdessökande. Egendomligt är, att kommissionen använt medeltalet 165, då den »deklarerar» s. 10, att den ansett sig böra förutsätta, att antalet flickor icke oväsentligt kommer att ökas i och med reformens genomförande, och s. 11, att den vid beräkning av klassavdelningarna letts av en strävan att söka bereda tillgång till nödvändigt reservutrymme och med hänsyn härtill velat i rimlig utsträckning undvika alltför snävt tilltagna undervisningsmöjligheter å de olika orterna. Kollegiet uppställer minst 10 avdelningar i hela skolan, alltså minst 10 ordinarie adjunkter i stället för föreslagna 8. De övriga lärarkrafterna borde ha ökats i proportion härtill. Härigenom blir statens slutsumma väsentligt större än den av kommissionen angivna. Även Södertälje har invändningar att göra mot kommissionens sätt att beräkna lärjungeantalet. Det påpekas, hur siffrorna för kl. 3—6 (ring I ) från h. t. 1922 (194) visa en stegring av i det närmaste 10 % mot den för h. t. 1921 (177), för ringarna I I — I V en av 6,67 %. H. t. 1912 hade läroverket 90 gossar i 7 avdelningar (kl. 1—6), h. t. 1922 264 i 11 avdelningar i realskolan, varjämte hela gymnasiet tillkommit. Det synes under sådana förhållanden icke vara någon vägledning att beräkna medeltal för någon period före 1921. Gränsen för ökningen torde ännu på flera år ej vara nådd, då ej ens de sista depressionsåren, särskilt kännbara i Södertälje, kunnat medföra någon tillbakagång. Räknar man av försiktighetsskäl endast med en ökning av 5 % för år härefter och antar, att enhetsskolan kan börja genomföras tidigast h. t. 1925, kan antalet gossar tänkas ha svällt ut till 212 i realskolan och 72 it gymnasiet. Tillägges ett flickantal av 96 % för realskolan och flickskoleklasserna av B-typ och 33,3 % å gymnasiet, skulle slutsumman h. t. 1925 uppvisa talet 514 i stället för det av kommissionen för h. t. 1921 beräknade 315. Kommissionens siffror förefalla »väsentligt antikverade, redan då de utkomma av trycket», och man »måste misstänka, att det skulle vara ytterst riskabelt att bygga på dem, då det gäller ett läroverk i så snabb och livlig utveckling. Den föreslagna gallringen av inträdessökanrle torde ej i nämnvärd mån kunna hålla utvecklingen tillbaka, dels därför att det torde bli omöjligt, att läroverkslärare skulle våga sig på att på grund av examen avvisa inträdessökande, som kunnat sin kurs, med den motiveringen, att de ej äro lämpade för studier, dels därför att de enligt förslaget knappast i detta fall kunde tänkas få tillräcklig självständighet.» Då »lokalstyrelsen, väl i

51 första rummet ett föräldrarnas organ, skulle få en ej alltför begränsad befogenhet — —• skulle åtminstone de icke ordinarie lärarna komma i ett så stort ekonomiskt beroende av den lokala styrelsen, som därtill i regeln torde bli relativt föga sakkunnig, att de skulle få mycket svårt för att förklara exempelvis styrelsemedlemmars barn sakna fallenhet för studier; och detta måste givetvis återverka på standarden i övrigt». Lokalbehovet. Endast Karlshamns och Göteborgs västra ingå på lokalfrågan. Karlshamn har funnit, att utöver det nu befintliga behövas: minst 5 klassrum, 1 lärosal för biologi och geografi, 1 rum för biologiska samlingar, 1 mindre för geografisk materiel, 1 rum för undervisning i sång och musik, lokaler för skolkök och flickslöjd, 1 lärarinnerum och toalettavdelning för flickorna. Härtill komma de lokaler, som kunna behövas för ett gymnasium. Kollegiet anmärker också, att förslaget ej medräknat dyrtidstillägg åt lärarepersonalen. Göteborgs västra nämner, att utrymmena redan äro hårt anlitade, och att någon möjlighet till utvinnande av nya lokaler genom ny- eller påbyggnad knappast kan tänkas på grund av tomtens beskaffenhet.

Allmän ställning till förslaget. Av tjuguen realskolor ha tolv i sina nya utlåtanden uttryckligen avstyrkt kommissionsförslaget. Arvika förklarar det absolut oantagligt», »ur avgörande pedagogiska och sociala synpunkter orimligt» och blott »så mycket mer orimligt och oantagligt, när det därjämte skärskådats med hänsyn till sina ekonomiska konsekvenser». »Av kommissionen framförda 'sociala rättfärdighetskrav", som kunna befinnas förtjänta att beaktas, böra och kunna mycket väl tillgodoses inom ramen av den nuvarande läroverksorganisationen, utan att hela vårt i stort sett förträffliga högre skolväsen behöver nedbrytas eller fullständigt omstöpas.» Eskilstuna framhåller, att en fullt exakt beräkning icke kan göras av någon men närmast i sannolikhet av ortsmyndigheterna; förslaget bör därför omarbetas, sedan dessa blivit hörda. Förnyad noggrann utredning kräves även av Göteborgs östra och Södertälje. Enligt Lidköping har kommissionen »föreslagit förstatligande av kommunala och enskilda läroanstalter i större utsträckning, än behovet synes påkalla». Mariestad grundar sitt avstyrkande även på den grund, att stadens skolförhållanden ingalunda skulle förbättras genom reformens genomförande. Jakobs realskola betonar, att »de framlagda beräkningarna synas så osäkra och svävande, att ett accepterande av kommissionens organisationsförslag, sådan utredningen nu föreligger, skulle ur ekonomisk synpunkt kunna medföra mycket betänkliga och föga önskvärda konsekvenser för både staten och de enskilda kommunerna». De med kommunala gymnasier förbundna realskolorna ha i allmänhet i så höggrad ägnat sin uppmärksamhet åt gymnasiefrågan, att ett uttalande om förslagets avstyrkande eller godkännande i övrigt icke kommit till något markerat uttryck. Karlshamn hänvisar emellertid till sin tidigare hemställan om femårig^ realskola, och Kristinehamn önskar övergång från folkskolan på tidigare stadium än det föreslagna. Lidköping, Malmö och av Stockholms realskolor Katarina och Kungsholmen göra icke något definitivt avslagsyrkande.

KAP. III.

Allmänna läroverk: samskolor. A.

Organisationsfrågor.

Kollegierna ha. i allmänhet föga att erinra mot de av kommissionen föreslagna lokala anordningarna eller finna ej skäl till att göra något särskilt yttrande. Flickskoletyi». De enda tilläggen rörande denna fråga gälla typen för den med samrealskolan förbundna flickskolan. Falköping framhåller, att det för dess stad synes föreligga ett verkligt behov av en bättre typ än C, som föreslagits, enär många elever, särskilt från sjätte klassen, bruka övergå till högre skolor å annan ort och antalet säkert skulle ökas ej obetydligt, om icke de dryga kostnaderna avskräckte. När nu kommissionen tilldelat Mariestad med glesare befolkad omnejd och med ett något lägre medeltal lärjungar (113,3 mot 127,3) samrealskola med flickskola av B-typ, borde så även ske med Falköping. Samskolans styrelse jämför också med Oskarshamn, Varberg och Lidköping, för vilka B-typ föreslagits, men där även det av kommissionen beräknade lärjungeantalet efter omorganisationen skulle bliva mindre än det Falköping redan har i kl. 3—6. I Strömstad skulle samskolan ombildas till samrealskola. Kollegiet yrkar, att i samband med denna en flickskola av C-typ måtte inrättas. »Denna nya skolform har ej alls kommit i betraktande, då det gällt städerna i Bohuslän, men väl t. ex. för Huskvarna och Nässjö, varjämte Skåne med dess högt utvecklade järnvägsnät begåvats med dylika flickskolor» å fem uppräknade orter. Strömstad kan visserligen tänkas sända sina kvinnliga lärjungar-till Uddevalla, men de flesta av läroverkets »kvinnliga elever, som avlägga realskolexamen, komma från fattiga hem och ha ej råd att i en främmande stad fortsätta studierna. — Enär de flesta gå ut i det praktiska livet, vore det^för dem och för samhället en synnerligen stor fördel, om de kunde i en ettårig flickskola av C-typ i hemorten komplettera, vad de förvärvat genom realskolexamen. Lokal för en sådan skola finnes i läroverkshuset efter eventuell indragning av två klasser.» Även Åmål anser det ej uteslutet, att en flickskola av C-typ, fast icke föreslagen, kommer att upprättas vid läroverket. Lärjungeantalet har under de senaste åren betydligt ökats, och under det Norrtälje, för vilket C-flickskola är påtänkt, hade i kl. 3—6 i medeltal 79,9 lärjungar (40,7 gossar och 39,2 flickor) under perioden 1912—1922, hade Åmål 74,1 (42,3 och 31,8), alltså en obetydlig skillnad. Höstterminen 1922 hade Norrtälje 167 närvarande lärjungar, Åmål däremot 181. Omorganisationens ikraftträdande. Örnsköldsvik uttalar som sin åsikt, att den nya skolans första klass bör upprättas 1927, då den nya undervisningsplanen för folkskolan under hela skoltiden legat till grund för undervisningen av den årsklass, som detta år skall söka inträde. Redan föregående år bör den gamla första klassen indragas, 1927 andra klassens ena avdelning och 1928

53 den andra. Klass 1 har nämligen hittills varit odelad, och då möjligen den nya törsta måste undervisas på två avdelningar, skulle svårigheter med avseende pa lokalutrymmen inställa sig. 1925 skulle alltså intagning i gamla törsta klassen förekomma för sista gången, och då endast av ett begränsat antal elever, exempelvis 20, frän folkskolans 3:e klass. Från klass 4 bruka rätt manga overga till samskolan, men dessa böra detta år uppmanas att först från o:e kl. söka inträde. i A/b?g!L h e m s t ä ! l e r > a t t Q m »några av de allmänna läroverkens klasser skola borttagas och ersättas med folkskoleundervisning», »en sådan omorganisation ingenstädes Leller åtminstone icke vid (dess) läroverk] bör påbörjas forran minst sex hela läsår förflutit efter beslutets fattande, och i övrigt successivt pa olika platser, allt efter de lokala förhållandenas lämplighet i förevarande avseende». Svårigheterna »att inom den för realskolan föreslagna timplanen lordela tjänstgöringen på ämneslärarna utan allt för mycket åsidosättande av reglerna för en naturlig ämneskombination, att skaffa kompetenta lärare tor alla lektioner i läroämnen och att med det föreslagna ringa timtalet för övningsamnena locka tillräckligt utbildade sökande torde mångenstädes bli oovervinnliga, särskilt vid till mindre orter förlagda läroverk. — I vilken ämnesgrupp rektorn än undervisar, synes i betraktande av det för varje läroämne föreslagna timtalet någon efter ämnenas samhörighet rationellt genomförd fördelning av tjänstgöringen näppeligen vara möjlig. Det blir t. o. m behövligt att mången lärare är beredd att samtidigt giva humanistisk och naturvetenskaplig undervisning. Där man i större omfattning får använda det till klassens delning i grupper anslagna timtalet och kanske även undervisning i latin tillkommer , erfordras ock hjälp av timlärare . På mindre orter torde endast undantagsvis kompetenta timlärare stå till buds, åtminstone i Arboga — Man måste (alltså) ofta av sökande till lärartjänst vid realskola fordra mångsidigare kompetens med mera heterogen ämneskombination, än den akademiska lärarutbildningen på senare tiden åsyftat. Detta förutsätter en omläggning av lärarutbildningen , det dröjer avsevärd tid, innan något större antal efter de nya riktlinjerna utbildade lärare kan stå till buds.» Även en annan synpunkt vill kollegiet framhålla, »Mer än ett läroverk skulle behöva tia tor att fa skollokalerna utvidgade eller anpassade till alt motsvara de nya uppgifterna» Sa har Arboga samskola ej för närvarande plats åt sexton samtidigt arbetande laboranter ej lokalutryramen till slöjd och praktiskt arbete tor gossar, ej lokal för hushållsgöromål. »Försiktigast vore därför att icke lixera något bestämt år för påbörjandet av realskolans eventuella ombildning utan hellre angiva en tidpunkt i relation till tiden för ett statsmakternas kommande beslut.» För få gymnastiktimmar. Strömstad anmärker, att endast 8 veckotimmar gymnastik föreslagits för samrealskolorna. För närvarande erhåller varje gymnastikavdelning- 4 timmar i veckan; »det synes, som om kommissionen tänkt sig, att den blivande samrealskolans gossar skulle utgöra en gymnastikavdelning och flickorna en. Det torde emellertid bli nödvändigt att inrätta tre 7 " - ~ / i 5 g ! r i a T I ä . r J u n ^ r n a s olika färdighet . De, som komma direkt trän tolkskolan, ha i regeln ganska minimal gymnastisk träning och kunna ej utan vidare inrangeras bland dem, vilka i samrealskolan något eller några år iatt en god undervisning i gymnastik. Första klassen borde alltså bilda en — — avdelning^ dar även de till svagrote hänvisade från de andra avdelningarna kunde inrangeras — —. Antalet lärartimmar i gymnastik skulle således okas till 12; de felande timmarna kunde tagas från gosslöjd och hushållsgöromål, vilka bada erhållit ett överflödigt stort timantal.»

54 B. Ekonomiska frågor. Antal lärjungar, avdelningar och lärare. »Den statistik över lärjungeantalet, som ligger till grund för kommissionens beräkningar, är föråldrad», förklarar Filipstads kollegium. Senaste vårtermin hade första kl. 34, tredje 38, fjärde 36 och femte 33 lärjungar; omorganisationen kominer snarare att Jka än minska antalet, och utgår man tillika från förslaget om ett maximiantal av 30 i varje klass, är uppenbart, att läroverket efter omorganisationen iortiararide behöver de sex ordinarie ämneslärare, som jämte rektor för närvarande undervisa i skolan (förslaget ger 5 med rektor). Kollegiet tillägger: Beslut om förflyttning av lärare bör »icke fattas, förrän det verkligen visar sig, att det nuvarande antalet lärare är för stort». I staten för Falköping har kommissionen upptagit sju klassavdelnmgar med två lärarkrafter på extra stat. Kollegiet, som anser, att behovet av sju avdelningar torde bli konstant, håller före, att ifrågavarande tva tjänster redan Iran början böra uppföras på ordinarie stat, och skolstyrelsen instämmer h a n . Vid diskussionen inom Ängelholms kollegium »framhölls det orimliga i kommissionens förslag, att antalet klassavdelnmgar vid en blivande samrealskola i Ängelholm skulle utgöra fyra, under det att kl. 3—6 i den nuvarande samskolan för närvarande arbeta på sju avdelningar, ett antal som snarare komme att ökas än minskas, om, såsom antydes, maximiantalet elever i den nya organisationens realskola skulle begränsas till 30 i varje avdelning i likhet med förhållandet vid de nuvarande kommunala mellanskolorna». Likaså linner Örnsköldsvik antalet erforderliga avdelningar och lärare for lagt satt. .Larjungeantalet i kl. 3 - 6 , år 1921 158, har gått upp till 174, och »det dröjer med all säkerhet ej inånga år, innan realskolans alla fyra klasser måste delas, helst som kommissionen förutsätter, att lärjungefrekvensen skulle stiga efter genomförandet av dess förslag». »Stadens invånarsiffra har visserligen ej visat någon större ökning, men i stadens omedelbara närhet ligga ett flertal industriella anläcrjrninffar och i övrigt rekryteras skolan frän en omnejd» med over 40,UUU Tänffskor I staten borde därför upptagas, föreslår kollegiet, sju ordinarie ämneslärartjänster i stället för kommissionens sex _ Kollegiet i Åmål förutser, att minst två paral ellavdelningar bliva nödvändiga, och åberopar, att » 1 9 2 2 - 2 3 i klass 3 undervisats 37 lärjungar - . 4 0 voro godkända, men 3 måste efter beslut av Kungl. Skolöverstyrelsen avvisas - o c h ? k l 4 likaledes 37», samt att »det är otänkbart, att en så stark g a t W kunde genomföras, att avdelningarnas lärjungeantal begränsades till ^ » , den siffra kommissionen förutsatt som maximum. »Den popularitet reformen hoppas på skulle därmed säkerligen förloras.» . . Piteå påvisar, att medan för Mariestad beräknats sex ordinarie adjunkter, dess läroverk skulle få nöja sig med fyra, fast lärjungeantalet i kl 3— > h . t . 1922 utgjorde 135 eller just det för Mariestad beräknade. Det betonar också, hur svårt det visat sig vara att med kompetenta innehavare besatta ovmngsm r a Ä n l n g a r n a vid läroverket; skulle lönerna y t o k g a r e ™ ^ ^ föreslagen minskning i timantalet, är det fara vart, att i avlägset betagna, mindre samhällen varje utsikt att till dessa befattningar erhålla kompetenta 6

" ^ ^ ^ t ' S m del erinra om den disproportion mellan manliga « * kvinnliga lärarkrafter, som förslaget till stat uppvisar, och som ter sig des oegentligare, då det är att antaga, att antalet kvinnliga elever vid läroverket blir lika stort som antalet manliga, -p. , o 0 Lokalbehovet. Köping och Ämil ingå rätt utförligt pa U . ™ J t a förstnämnda kollegiet erinrar om att vid läroverkets omdaning till sexklassig

55 real-(sam-)skola ett nytt läroverkshus uppfördes, invigt 1910. »Stort intresse och dryga kostnader nedlades beredvilligt av samhället», »helt visst i tanke, att det gällde att ordna för en mycket lång framtid. Utom de sex klassrummen inrättades reservruin — samlingssal, laboratorierum, rum för teckning, slöjd, handarbete m. m.» — Utrymmet är fullt tillräckligt för det nuvarande antalet! ungefär 160, varav för närvarande 70 i kl. 1 och 2. Om nu dessa bortskäras, blir för återstoden läroverket för stort tilltaget. Driftkostnaderna för uppvärmning, belysning, vaktmästare m. m. kunna ej väsentligt nedbringas, ehuru antalet lärjungar skulle minskas så betydligt. Detta blir »en given misshushållning, vare sig dessa kostnader komma att bestridas av lärjungarna själva eller av stat och kommun». Samhället ställes inför »ny byggnadsskyldighet för folkskolan, om denna skall kunna mottaga de tre klasser, som äro avsedda att motsvara realskolans första och andra. — Här berörda och andra liknande olägenheter finge man måhända ej fästa avseende vid, om en bättre skolform skulle sättas i stället för en sämre», vilket enligt kollegiets uppfattning ej skulle bliva förhållandet. Kollegiet tror, att man även »inom samhället gärna önskar se läroverkets fortgående utveckling, eventuellt utvidgning, i stället för en så stark stympning som den ifrågasatta, vilken torde komma att mottagas med blandade känslor». Styrelsen har avlåtit en nästan identisk skrivelse, som utmynnar i en förklaring, att förslaget för närvarande framkallar tungt vägande betänkligheter. Då kollegiet i Åmål undersöker förslagets inverkan, konstaterar det: 1) i fråga om lokalbehovet: Då laborationsövningar och slöjd bli obligatoriska, bli nuvarande institutioner alldeles otillräckliga; hushållsgöromål för flickor och praktiskt arbete för gossar, alldeles nya ämnen för realskolan, fordra dyrbart utrustade lokaler. Parallellavdelningar kunna förutsättas bli nödvändiga, och uteslutet^är icke, att en flickskola av C-typ upprättas (jfr ovan). Även folkskolan får lokalbekymmer. Kommissionen räknar ju med att, i fall reformen varit genomförd h. tt 1921. folkskolans tre högsta klasser skulle haft var och en 28 lärjungar till, och den måste även övertaga de cirka 50 barn, som nu gå i stadens treklassiga privata småbarnsskola. 2) i fråga om utgifter för lärare och underhåll: De nya avdelningarna i folkskolan kräva ökat antal lärare, som i motsats till samskolans ha att få kommunala bidrag [en lärare har nu 600 kr. i dyrortstillägg, 600 kr. i hyresersättning och 350 till bränsle]. Kommunen skall enligt förslaget bestå inredningsmateriel samt •— med statsbidrag — uppvärmning, belysning och renhållning samt avlöna vaktmästare. Den befrias visserligen från den avgift till staten, som motsvarar U av ordinarie lärarnas begynnelselöner [nu ungefär 8,000 kr.], men förlorar terminsavgifterna [nu 3,510 k r . ] . — Även statens utgifter bliva större enligt en av kollegiet framlagd kalkyl. Budgeten för den föreslagna samrealskolan »slutar på 26,665 kr. Rektor och tre manliga adjunkter äro där uppförda. De nuvarande tre ämneslärarinnorna ha ersatts med 1 kvinnlig adjunkt. Tre ämneslärarinnor uppbära tillsamman i 1 :a lönegraden 8,400 kr.», den kvinnliga adjunkten 3,600 kr., alltså en besparing av 4,800 kr. Men om omorganisationen antages medföra »två nya parallellklasser i den egentliga folkskolan —• ej för högt beräknat — och lärarinnor anställas, ökas statsbidraget till folkskolan med 3,420 kr. Lägges därtill statsbidrag för uppvärmning o. s. v. i samskolan — (för 4 avdelningar ä 250 kr.) samt för undervisnings- och biblioteksmateriel och expeditionskostnader, 1,500 kr., — bliva, uppenbarligen statens utgifter för samskolan större, än de nu äro.» — »I fråga om övningslärarnas stat ha besparingar väl gjorts, men man frågar sig onekligen, huru undervisningen skall i övningsämnena kunna med föreslagna avlöningar drivas genom kompetenta lärare.» Kronor 517 för musikundervisningen, kronor 360 för hushållsgöromål —• »kan aldrig bli fråga om

56 självständiga befattningar, blott om små biinkomster för innehavare av andra tjänster, givetvis till undervisningens skada». Haparanda uppger, att vid läroverkets ombildning till samrealskola antagligen två lärosalar komma stå tomma, då någon delning av de blivande klasserna icke torde vara att förvänta. Men folkskolans lokaler äro redan otillräckliga och föga tidsenliga; ökas elevantalet med av kommissionen beräknade 59, kan staden näppeligen undgå att uppföra en helt och hållet ny folkskolebyggnad. Örnsköldsvik vill »föreslå, att även vaktmästares och övriga betjäntes avlöning utgår av statsmedel. Dessa hittills tillbakasatta befattningshavare kunna med skäl göra anspråk på en säkrare ekonomisk ställning än vad de nu åtnjuta». Ä andra sidan önskar kollegiet, att den nuvarande anordningen med terminsavgifterna bibehålles, dock under förutsättning att fattigare elever kunna befrias även från avgiften till ljus- och vedkassan. Allmän ställning till förslaget. Av de 18 samskolekollegierna ha 12 sagt sig förnya sitt avstyrkande, nu än mera på grund av de dryga kostnaderna, Vimmerby med upprepad anhållan om ny utredning, Arboga har fått »vissa farhågor direkt bestyrkta». Haparanda anser kostnaderna för stat och kommun hart när omöjliga att överskåda, då »förutsättningen för nyorganisationens praktiska värde vore införande över hela riket av folkskolans A-typ».^ Av de övriga förklarar sig Trälleborg ej ha något att erinra i vad orten angår, likaledes Falköping, Sala och Skellefteå, därest — mot förmodan, tillägger Skellefteå — förslaget skulle vinna statsmakternas bifall. Askersund, som hänvisar till sitt tidigare utlåtande, har ej heller något att erinra. Norrtälje, med lika hänvisning, yttrar helt kort, att beslutet blev att nu icke göra något särskilt uttalande. Örnsköldsvik hänvisar i övrigt till det yttrande, som avgivits av stadsfullmäktige (se s. 156, 172). Skrivelser ha inkommit från sexton styrelser: Alingsås, Arboga, Falköping, Köping, Norrtälje, Piteå, Skellefteå, Strömstad, Trälleborg, Vimmerby, Åmål. Ängelholm och Örnsköldsvik instämma samtliga med sina kollegier, Norrtälje dock med någon avvikelse: för den händelse omorganisationen kommer till stånd, har styrelsen intet att erinra mot den för Norrtälje föreslagna läroverksreformen. Sala har ingenting att erinra, likaså Askersund under hänvisning till sitt förra yrkande, Vadstena vidhåller sitt avstyrkande; således även de ense med kollegierna.

KAP. IV.

K o m m u n a l a mellanskolor. Av de sjuttiotvå kollegier, som existerade vid årsskiftet 1922—1923, hava fem icke insänt svar. Eslöv, Lidingö, Motala och Sollefteå, vilkas skolor äro förenade^ med kommunala gymnasier, återfinnas under Högre goss- och samskolor, Katrineholms kollegium hänvisar till bifogat yttrande från stadsfullmäktige (s. 163), Norrbärke, både kollegiet och styrelsen, till kyrkostämmans yttrande (s. 181) och styrelsen i Säffle till vad kommunalfullmäktige beslutat (s. 185). Skänninge, för vars skola kommissionen »föreslagit, att den under vissa förutsättningar må bibehålla den nu tillkommande ekonomiska och andra förmåner», anser sig sakna skäl »göra något uttalande utöver vad (kollegiet) redan rörande övriga delar av betänkandet yttrat». Avesta. Boden, Kiruna, Skurup och Svedala ha beslutat att icke avgiva något yttrande, Kiruna, emedan det icke förordat kommissionens förslag till grunder för den nya organisationen, Skurup och Svedala med hänvisning till sina tidigare yttranden. Lilla Edet har ej ansett sig kunna lämna något sakligt utlåtande, då det ej satts i tillfälle att uttala sig om Betänk. I. Ulricehamn har utöver sina erinringar mot Betänk. I—IV ej yttrat något om innehållet i del V utan nöjt sig med att tillstyrka det under^de i erinringarna »angivna förutsättningarna». Utlåtanden ha inkommit från sextio styrelser, de med kommunala gymnasier förenade skolornas ej inräknade. Styrelser och kollegier äro i regel av samma uppfattning, utlåtandena ibland identiska. Avvikelser och innehållet i särskilda yttranden angivas nedan. Höganäs har, med anledning av att kommunalfullmäktige tillsatt en kommitté för att utarbeta förslag till yttrande och i denna upptagit tvenne representanter för styrelsen, ansett tillräckligt att hänvisa till kommunalfullmäktiges yttrande.

A.

Organisationsfrågor.

_ Mellanskolornas övergång till statsskolor. Samtliga de övriga kollegierna liksom de styrelser, som uttalat sig, synas eniga däri, att deras läroverk böra övertagas av staten. De flesta tillstyrka därför, utan vidare, vad kommissionen föreslagit för deras respektive samhällen eller förklara sig ej ha något att erinra. Härvid uppställas en del nedan angivna förbehåll, liksom åter andra vilja ha mera, än kommissionen givit dem. Borgholm gillar förslaget såsom »i alla avseenden rättvist —•— kostnaderna för den nuvarande mellanskolan, fastän de hittills kunnat hållas inom rimliga gränser, synas i längden bliva för stora för ett samhälle med så ringa ekonomisk bärkraft som Borgholm. Om staten däremot övertoge skolan, kunde kommunens omkostnader nedbringas till en obetydlighet, och skolans nybyggnadsfråga, som nu förefaller stadens myndigheter så svårlöst, skulle komma i ett gynnsammare läge.» Att kommunen skulle vinna ekonomisk lättnad, i synnerhet om befintliga lokaler i stort

58 sett skulle visa sig användbara för samrealskolan, erkännes av Saffle (>for samhället och den omgivande stora bygden ett verkligt intresse och av behovet synnerligen påkallat»), styrelsen i Huskvarna samt Leksands och Ströms sxval kollegier som styrelser. Leksand uppskattar den årliga besparingen för kommunen till ungefär 12,000 kronor; styrelsen förutsätter emellertid, att »trav på nybyggnad eller större förändring ej framföres». Enligt Tranås som lasthåller vid sin åsikt om folkskolan som bottenskola, skulle stadens kostnad for den eventuellt ombildade mellanskolan kunna nedbringas med omkring 5) %. Kollegiet i Falkenberg betonar, att det genom sitt tillstyrkande av förslaget i vad det avser dess samhälle ej uppgivit sin förut intagna avstyrkande ståndpunkt, varemot dess styrelse, i fall förslaget vinner statsmyndigheternas gillande (samma förbehåll göres även av Ljungby och Simrishamn), tillstyrker även ur den svnpunkten, att »detsamma, jämfört med nuvarande anordning av skolväsendet, för kommunerna medför större rättvisa i ekonomiskt hänseende». Vaxholm åberopar det yttrande kollegiet avgav den 24 februari angående Betänk I IV. Kommissionen förordar med en viss tvekan omläggningen av mellanskolorna i Hallsberg, Hedemora, Hjo och Torsås till statssamrealskolor. Detta föranleder respektive kollegier att söka framdraga ytterligare skäl for andringen. Hallsberg vill erinra om att skolan »tager en stor del av sina elever Iran närliggande, folkrika samhällen, såsom Kumla, Laxå, Vretstorp, Ostansjo, Asbro och Pålsboda. Barn från nämnda samhällen med undantag av Kumla kunna ej besöka skolorna i Örebro utan att där inackorderas.» »Hallsberg ar», tilllägger styrelsen, »en ort, som på grund av sina goda järnvägsförbindelser at olika håll är särdeles lämplig som förläggningsort för en statsskola da de lärjungar, som, hemmahörande i dessa samhällen, önska skaffa sig högre skolbildning, kunna bo i sina hem. En högre skola i Hallsberg kan därför i högsta möjliga grad förverkliga det strävandet att åt de breda, mindre bemedlade befolkningslagren på landsbygden giva möjlighet att inhämta kunskaper utöver dem som folkskolan kan erbjuda.» Även för den framtida utvecklingen av köpingen, som genom inkorporering snart ser folkmängden uppgå till närmare 3,000, är en statsskola av största betydelse. e Hedemora framhåller: 1) att skolan kan räknas till landets äldsta (trän 1527)- 2) att den äger fullt tidsenliga och tillräckliga lokaler; 3) att trän en rik och mycket tätt bebyggd omnejd barn i stor utsträckning söka sig till skolan, att staden själv vid 1923 års början räknade 3,358 personer och att lärjungeantalet, h. t. 1921 75, året därpå var 102 och för h. t 1923 beräknas ökas med ytterligare 10—15 elever, vilka »siffror tala f ö r ö t t behovet av en högre skola är mera framträdande, än vad som kan framgå av den statistik, som legat till grund för skolkommissionens yttrande». _ Hjo anför som ännu ett skäl, att »så stort procenttal av lärjungarna under senare år fortsatt sina studier, vilket förhållande väl tyder pa den gamla kulturbygdens växande bildningsintresse». Kollegiet i Tor sas med vilket styrelsen förenar sig, vill först anmärka, att »en verksamhetstid av endast 4 ar måste anses alldeles för kort, när det gäller att bedöma utvecklingen av en nyinrättad skola utan någon föregångare, som kunnat bereda jordmanen tor densamma». »Undersöker man lärjungematerialet ur synpunkten av lärjungarnas hemorter, synes man kunna skönja den tendensen, att Torsas iorsamling i allt större grad rekryterar skolan.» Så gott som samtliga socknens tolkskolor ha omlagts från halvtids- till heltidsläsande. Även en B 1-skola har »uppstått, belägen ej längre från Torsås, än att barn frän denna skola större delen av läsåret kunna varje dag återvända till sina hem efter arbetets slut i den kommunala mellanskolan». »Från Söcleråkra församling, särskilt liergkvara där tvenne folkskolor av A-typ äro verksamma, bör ett stort antal lar-

59 jungar vara att vänta, när bättre förbindelser mellan nämnda ställen och Torsås kunnat ordnas.» — Kollegiet får till slut betona »det rättvisa i att landsbygdens skolor mera än hittills bli föremål för statens intresse och stöd. En skola som härvarande mellanskola, för vilken en av skatter, mest förorsakade av skolväsendet, betungad kommun gjort de största uppoffringar, borde höra till dem, som övertagas av staten.» För vissa av de kommunala mellanskolorna har kommissionen hemställt, att de respektive orternas behov av realskola må bliva föremål för särskilt övervägande. Till dem höra Gudmundrå, de nybildade skolorna i Karlsborg och Solna, vilka ej blivit anmodade att yttra sig, samt Lilla Edet (se ovan), vars styrelse hemställer i all korthet, att mellanskolan omändras till statssamrealskola. De övriga två, Sandviken och Väst anförs, begära på anförda skäl, att om den nya organisationen skall genomföras, statlig realskola måtte upprättas inom deras samhällen. Sandviken har nu över 10,000 invånare och »torde inom en ej alltför avlägsen framtid utvecklas till stad. Dess högre folkskola, numera kommunal mellanskola, har år från år sett sitt lärjungeantal ökas». Västanfors an drager följande fakta: 1) Att den högre folkskolan, upprättad h. t. 1917 och fyrklassig från h. t. 1920, ej redan då ändrades till kommunal mellanskola berodde på att skolbyggnadens fullbordande fördröjdes genom arbetskonflikter. Detta vållade, att ändringen blev stadfäst först den 1 januari 1922, således en dag efter förslagets tidsgräns, den 31 december 1921. 2) I den tätt befolkade norra delen av Västmanlands län är behovet av en statsrealskola stort och Västanfors den lämpligaste platsen såsom huvudort för sydöstra Bergslagen med centralt läge och goda kommunikationer. Av skolans elever voro under sista läsåret tjugu från andra församlingar, av de tjugu kunde 17 bo i sina hem. 3) Församlingens välordnade folkskoleväsende torde lämna en relativt god grundval för den högre undervisningen. Är 1922 utexaminerades enligt folkskolestadgan § 47 från Västanfors' och Fagersta folkskolor Litt. A 156 elever. Invånarantalet på dessa orter uppgick då till 7,439. Kollegiet slutar med att uttrycka den förhoppningen, att skolan, som första året hade 80 elever och under 1922, dess andra år, 85, om den ej blir outbildad till statsrealskola, behålles vid sina nuvarande förmåner och rättigheter. Detta sist anförda medgivande föreslår kommissionen böra tillämpas på skolorna i Malmköping, Norrbärke, Skänninge och Tierp. De inlägga alla fyra protest mot att på detta sätt tills vidare uteslutas. Malmköping erkänner, att en viss betydelse måste tillmätas kommissionens skäl: det låga elevantalet och den obetydliga folkmängden. Men »det ligger i sakens natur, att övervägandet i detta, lika litet som i andra dylika fall, kan få försiggå alltför ensidigt efter aritmetiska grunder. Hänsyn av annan art måste jämväl tagas, t. ex. till ortens läge i landet, förefintligheten av andra läroverk i omedelbart grannskap o. s. v.» (citat från kommissionen). — »Skolan har ett förträffligt läge mitt i Södermanland på avsevärt avstånd från städer med läroverk. Med Flen ha anordnats särskilda tågförbindelser, avsedda för skolungdomen. — Mellanskolan inrättades 1914, men förut fanns en högre folkskola, en av de äldsta i landet (1875). — Samhället har sålunda under lång tid visat sitt intresse för ungdomens undervisning, och det torde få anses både rätt och billigt, att samhället i sina strävanden härutinnan från statsmakternas sida erhåller allt det understöd, som kan lämnas, och att sålunda även denna skola övertages av staten.» Styrelsen tillfogar: Kommissionens förslag innebär en försämring av nuvarande förhållanden. Övriga skolor erhålla genom övertagandet en »gynnad ställning, vilket ofördelaktigt inverkar på elevrekryteringen vid kommunernas skolor». Den kostnadsfria undervisningen måste nog införas även vid dessa, med stegrade omkostnader för kommunerna, om de över huvud äro i stånd att fortfarande upprätthålla sina skolor.

60 De skäl, på vilka Norrbärke stöder sin anhållan, återfinnas i kyrkostämmans framställning (s. 181). Kollegiet omnämner därutöver blott, att antalet inträdessökande v. t. 1923 var 23, samt att första tåget för dagen mellan Smedjebacken och Ludvika avgår vid 12-tiden, att alltså kommunikationerna ur skolsynpunkt äro för dåliga. För Skänninge »urgamla kulturstad, belägen i en av vårt lands rikaste och äldsta bygder», skulle det, enligt styrelsen, vara »av största betydelse att äga en statsskola och lika möjligheter med kringliggande samhällen att skänka sin ungdom den uppfostran den kan anses ha rätt att komma i åtnjutande av. Såsom kommunikationerna nu äro ordnade, kunna ej stadens och den kringliggande folktäta landsbygdens barn gå vid läroverk i grannorterna och på samma gång bo i sina hem. För ortens fattiga befolkning bleve varje tanke på barnens fortsatta utbildning utesluten. Styrelsen, som tacksamt noterat kommissionens förslag (V s. 54), hoppas därför, att även Skänninge skola övertages av staten. Vad Tierp beträffar, framhålla kollegiet och styrelsen bl. a., att skolan ligger centralt i en trakt med omkring 40,000 personer inom en 3-milskrets kring köpingen, att i kretsen finnas 9 järnbruk samt Untra och Älvkarleby kraftverk, att avståndet till närmaste statsskolor är omkring 6 mil, samt att lärjungeantalet visar en stadig ökning och under sista treårsperioden uppnått genomsnittssiffran 64 (h. t. 1922 67), »vilken kommissionen ansett närmast böra uppställas som villkor för ett förstatligande av en kommunal mellanskola». »Om Tierps skola skulle kvarstå som kommunal mellanskola, skulle, särskilt om terminsavgifter ej finge upptagas, utgifterna för köpingen bliva synnerligen betungande. — Det borde vara staten angeläget att träda hjälpande emellan genom att övertaga skolan, i synnerhet som utgifterna för staten ej i särskilt hög grad härigenom skulle stegras utöver de statsbidrag, som föreslagits fortfarande böra utgå till skolan i dess egenskap av kommunal mellanskola.» I fråga om Skoghall och Valdemarsvik föreligga enligt kommissionen ( V s . 51) för närvarande ej tillräckligt vägande skäl för upprättandet av statsskolor å dessa orter. Valdemarsvik vill ha det sagt, att »behovsprincipen snarare än elevantalet i en redan befintlig skola bör komma till sin rätt, åtminstone vad beträffar en avlägsen men rikt befolkad landsbygd, vilken skulle bli mindre lyckligt lottad i skolhänseende, därest icke en statens realskola förlades till ortens centrum». Om Skoghalls samhälle säges, att detsamma »just på grund av dar befintliga industriella företag» har stora utvecklingsmöjligheter, och att invånarna i allmänhet ej äro i den ekonomiska ställning, att de kunna skicka sina barn till de föreslagna statsskolorna i Karlstad. Önskvärt är således, att en statsrealskola förlägges i samhället, åtminstone att mellanskolan får bibehålla sina ekonomiska och andra förmåner, så länge stadgade villkor uppfyllas. Oberoende av hur det går i övrigt med förslaget, påyrkas mellanskolornas ombildning till statsskolor av Nederkalix, Nybro, Ronneby och Åtvidaberg, till vilka även Malmö genom sin styrelse ansluter sig. Ronneby har haft tillfälle att »sätta sig in i och till fullo uppskatta ett mindre samhälles behov av sådan läroanstalt och detsammas stora uppoffringar för densamma» och anser i likhet med kommissionen, att det är en »på rättvisa grundad och nödvändig åtgärd att från vederbörande kommuner avlyfta de alltför stora ekonomiska bördor, som nu påvila dem». Nybro gör det förbehållet, att övertagandet ej bör ske »utan vederbörlig hänsyn till kommunernas förmåga att påtaga sig de därmed förknippade utgifterna; för mången kommun skulle omorganisationen bli ytterst betungande, då det är troligt, att befintliga skolbyggnader i många fall ej skulle uppfylla de (nya) kraven». — Styrelsen i

61 Malmö finner det »självfallet, att föräldrar, som så önska, ej böra hindras från att giva sina barn den allmänt medborgerliga bildning, som realskolexamen avser att bibringa», och ser i skolans övertagande från statsverkets sida ett steg i rätt riktning. I fråga om huvudförslaget och de speciella organisationsförslagen för de olika läroverken är anslutningen till kommissionens tankegång ej lika stor. B«»ttenskolefrågan. Tidaholm och styrelserna i Ljungby och Tranås framföra på nytt, att realskolan bör göras femårig. Om så sker, »torde statens merkostnader bli avsevärt mindre, än man enligt kommissionens beräkningar kan förutsätta» (Tidaholm). Ronneby förnyar sitt inlägg mot den 6-klassiga folkskolan Litt. A. som bottenskola, och Vaxholm hänvisar till det yttrande det tidigare avgivit. Samundervisningen och flickskoletypen. Norrköping upprepar sin mening, »att samundervisning icke borde förekomma annorstädes, än där sådan av ekonomiska skäl vore nödvändig», och kan ej finna, att så är fallet där i samhället. Kollegiet yrkar därför på de grunder stadens högre allmänna läroverk anfört (s. 30, 38) och i likhet med detta, att »i Norrköping måtte upprättas tvenne högre läroverk, ett för gossar och ett för flickor, samt en flickskola av A-typ.» Flickskoleundervisningen har inom Skaraborgs län blivit alltför svagt tillgodosedd, då icke någon flickskola av A-typ upprättats vid någon av dess skolor. Därigenom har kommissionen »berövat flickorna möjligheten till flickskolans lugnare arbetssätt, vilket för många flickor vore att föredraga» (Hjo). Mjölby-kollegiet fordrar, att varje realskola av ordinär storlek kompletteras med en flickskola av C-typ, som, endast i det fall att denna visat sig fåtaligt besökt, bör indragas. »Redan under nuvarande förhållanden förefinnes i Mjölby ett starkt behov av en flickskola. Skulle kommunikationerna bliva sådana, att tåg från kringliggande orter inkomma till Mjölby något tidigare på morgonen, skulle elevantalet stiga åtskilligt, och behovet av en sådan flickskola bliva ännu större.» Flickskola av C-typ begäres av Hedemora, Nederkalix (»dels har under de senaste aren flickornas antal i de högsta klasserna varit så stort, att en C-skola bör få tillräckligt elevantal, dels saknas i Nederkalix möjligheter för en flicka att erhålla en mera specifikt kvinnlig skolutbildning»), Sunne, Vaxholm, Värnamos styrelse och Sundbyberg, som dock endast säger, att »behovet av en flickskolelinje vid skolan inom en nära framtid icke torde kunna negligeras». Sölvesborg, som finner det obestridligt, att en statssamrealskola, såsom kommissionen föreslagit den, vore den för ett samhälle av Sölvesborgs storlek mest lämpliga, tillfogar som önskligt, att, »då staden alltså komme att sakna en egentlig flickskola, en för flickor avsedd klass inrättades såsom tillbyggnad för den fjärde klassen med en för dylika lärjungar särskilt lämpad undervisning, ungefär motsvarande den, som nu meddelas i flickskolans åttonde klass; till denna klass skulle inträde vinnas från klass IV även utan realskolexamens avläggande, och godkänt avgångsbetyg från densamma skulle meddela särskild kompetens för fortsatt utbildning i för kvinnor avsedda undervisningsanstalter». Kommissionen har tilldelat Malmberget en C-typ-flickskola men icke åt Kiruna. Enligt ett till det senare kollegiets protokoll fogat yttrande av en av skolans styrelse^ utsedd kommitté »söker denna skälen» till detta kommissionens beslut, då förhållandena på båda platserna äro tämligen likartade och Kiruna sannolikt har större utvecklingsmöjligheter. Emellertid avböjes C-typen av såväl den ena som den andra skolan. Saken är den, att å båda orterna redan existerar en husmodersundervisning. Gällivare kommun har en husmodersskola, som baserats på avslutad folkskolekurs och omfattar 10 månaders kurs; det »torde vara

62 anledning undersöka, om det icke blir fördelaktigare att något utöka denna skola i stället för att bekosta utrustning och lokaler för ännu en anstalt». I Kiruna »finnes en enskild praktisk ungdomsskola, vars ena avdelning har till ändamål att ge den kvinnliga ungdomen kunskaper och färdigheter, lämpade för en husmoders kall. För de från mellanskolan med realskolexamen avgående kvinnliga eleverna kan skolan ej anses vara lämpligt organiserad, enär denna är avsedd för ungdom, som endast har folkskoleunderbyggnad. Emellertid upptar den praktiska undervisningen större delen av veckans arbetstid, varvid man i allmänhet är mindre beroende av teoretiska förutsättningar.» Omnämnda skola anses emellertid kunna nöjaktigt tillgodose den husmoderliga utbildningen. Däremot vill mellanskolan i Kiruna framhålla, att kravet på gymnasialstudier alltjämt finnes »och blir allt starkare, och måste samhället med tiden fylla detta behov. Det kan då vara betydelsefullt, när det gäller realiserandet av ett så viktigt önskemål, att samhället förut ej är betungat av utgifter för en särskild flickskola.» Nässjö kan ej biträda kommissionens förslag om en C-typ-skola för samhället utan hemställer om en flickskola av B-typ. Antalet flickor har, såsom framgår av i skrivelsen upptagen tioårstabell, vuxit hastigt men jämnt från 40 året 1913—1914 till 109 under sista läsåret (gossarnas siffror: _ 41—109), och v. t. 1923 anmäldes till inträdesprövning till första klassen ej mindre än 75 barn, vilket »talar för en fortsatt ökning av lärjungeantalet». Åstorp anför som motiv för liknande anhållan, att det ej föreslagits upprättandet av flickskola av B-typ inom eller i närheten av den del av nordvästra Skåne, som utom det centralt belägna Åstorp omfattar skolorna i Ängelholm, Höganäs, Klippan, Svalöv och Örkelljunga. Även Trollhättan tillfredsställes ej av den föreslagna C-typen. När Vänersborg skall ha B-typ, måste behovet för Trollhättans del av flickskola av samma typ framstå som ännu större, »detta särskilt som flickornas antal i mellanskolan hittills alltid varit större än gossarnas (1919— 1923: 100, 82, 81, 89 mot 70, 62, 67, 78) och en ganska^ stor avgång av flickor från den näst högsta klassen ägt rum, ett stadium sålunda, där den föreslagna flickskolan av B-typ är avsedd att taga vid». Kollegiet såge helst, att A-typen komme till användning. Boden, styrelsen, påminner om att kommissionen sagt sig finna angeläget att åt varje ort förorda en flickskola, väl avpassad efter ortens krav. »En bärande grundtanke vid anordnande av flickundervisning måste vara den, att en fast och levande kunskap bibringas flickorna, samtidigt som överansträngning undvikes och formell och reell kompetens erhålles. En flickskola, anordnad efter B-typen, synes bäst tillgodose dessa krav, och vill styrelsen därför ännu en gång framföra som sitt önskemål inrättande i staden av en flickskola efter denna typ.» Gymnasieundervisningen. Högre samläroverk i stället för samrealskola. (För de med kommunala gymnasier redan förbundna mellanskolorna se Högre goss- och samskolor.) Kollegiet i Mjölby anser det »mindre lämpligt att koncentrera all gymnasieunclervisning inom Östergötland till Linköping och Norrköping. Tvärtom torde Motala ur flera synpunkter vara särskilt lämplig plats för gymnasium med åtminstone en linje. Föräldrar i Mjölby, Skänninge och Vadstena skulle hellre skicka sina barn till ett mindre gymnasium i _ Motala, varest den rent personliga omvårdnaden om eleverna kan bli större än vid ett så stort gymnasium som det i Linköping planerade.» Principen att fördela möjligheterna till undervisning på olika orter så, att eleverna kunna få stanna i hemmet eller dess närhet så länge som möjligt, »bör följas, så långt sorn möjligt, även i fråga om gymnasieundervisningen». Skall Nässjö läroverksfråga få en ej blott för samhället utan för hela den kringliggande nejden önsklig lösning, bör enligt såväl styrelsens som kollegiets åsikt ett samgymnasium förläggas dit. »Samhällets stabilitet, goda kommunika^

63 tioner och givna framtidsutsikter tala kraftigt härför.» »Och skall — såsom med rätta av skolkommissionen hävdats •— rikssynpunkten och ej den enskilda ortens intressen vara det normgivande vid bestämmandet av gymnasiernas förläggning, så torde rättvisligen Nässjö framför andra orter böra ifrågakomma vid upprättande av (ännu) ett statligt gymnasium inom Jönköpings län.» Kollegium och styrelse i Trollhättan instämma med stadsfullmäktige i fråga om behovet av ett gymnasium i staden. »Det finnes grundad anledning att antaga, att frekvensen vid (detta) gymnasium skulle bli tillräckligt stor. Nu hämmas övergången till gymnasium •— Vänersborgs — dels av de ogynnsamma tågförbindelserna, dels av att föräldrarna ej ha råd att hålla sina barn inackorderade på främmande ort.» »Erhålles intet gymnasium, blir det desto mer av nöden att bereda stadens kvinnliga ungdom tillfälle till högre undervisning än vad en flickskola av C-typ kan skänka.» Sundbyberg »vågar» med hänsyn till de många lärjungar, som »redan från huvudstadens norra förstäder med mycket besvärliga skolresor besöka Stockholms gymnasier», »uttala den åsikten, att därest staten i huvudsak övertager all högre undervisning, intet av Stockholms förstadssamhällen vore en naturligare plats för ett gymnasium än Sundbyberg». Hjo vill framhålla vikten av att gymnasiet i Skara erhåller, såsom kommissionen föreslår, samtliga linjer och differentieringsmöjligheter; kollegiet anser, att därigenom möjligheten till erhållande av gymnasieundervisning blir för ortsbefolkningen tillräckligt tillgodosedd. Från kommunala mellanskolan i Malmö, såväl kollegium som styrelse, föreligger en önskan, att den nyspråkliga linje, som kommissionen tillärnat det högre allmänna läroverket i staden, förlägges till den samrealskola, i vilken mellanskolan skall uppgå. Mellanskolan har för närvarande fyra fjärdeklasser med tillsammans 98 lärjungar, av vilka tjugu ämna sig till gymnasium. »Då övergången till det fyraåriga gymnasiet är förbunden med stora olägenheter, något som reservationsvis framhållits i Betänk. V, torde det böra tagas under omprövning», heter det i styrelsens inlaga, »huruvida ej studievägen till studentexamen skulle kunna tillrättaläggas för dessa lärjungar redan vid övergångstidens början. Enligt förslaget skall mellanskolans ombildning till realskola äga rum omedelbart efter den nya organisationens fastställande. Därefter skulle den nya gymnasielinjen omedelbart kunna träda i verksamhet, — Redan nu finnes det inom Malmöhus län ett betydande antal mellanskolor. Då för dessa samma olägenheter vid övergång till gymnasium torde vara tillfinnandes, vore det givetvis en stor fördel, om en gymnasielinje inrättades, som stode i organiskt samband med dessa skolor även under den långa övergångstiden.» Två styrelsemedlemmar ha reserverat sig. Styrelsen i Boden hemställer, att därstädes ett gymnasium måtte inrättas »med de differentieringsmöjligheter, som en kommande utredning kan visa vara erforderliga», eller åtminstone ett gymnasium av den art, att lärjungarna »efter dimission därifrån» kunna vid fullständigt läroverk i annan stad såsom detta läroverks egna lärjungar avlägga studentexamen. Det måste nämligen anses som en stor nackdel för en stad som Boden, att möjligheter saknas att bereda ungdomen tillfälle till vidare utbildning efter genomgången samrea.lskola. »Till mycket stor del utgöras befattningshavarna i staden av civila och militära tjänstemän. För dryga kostnader nödgas dessa sända sina barn till läroverksstad för fortsatta studier.» Detta hindrar »många lärjungar, vilkas håg och fallenhet göra dem lämpliga för högre utbildning». Ett växande invånarantal och lärjungeantal, nyuppförd skolbyggnad, som mycket väl tillåter en utvidgning av skolan, ny och modern undervisningsmateriel, allt talar för upprättandet av en högre bildningsanstalt i staden, såsom också övriga myndigheter å orten förorda.

(54 Kursplanerna. Mot det av kommissionen för undervisning i gymnastik upptagna antalet veckotimmar för realskolan inlägger Orsa en gensaga. Man måste ju sammanföra alla gossar i en och alla flickor i en andra avdelning. Skillnaden i ålder mellan deltagare i samma avdelning kan bli ända till sex år. De olägenheter, som kunna uppstå, hade kommissionen beaktat i Betänk. I och föreslagit, att icke mer än två klassavdelningar böra sammanföras. Skall den principen följas, åtgår minst dubbla antalet veckotimmar eller 16. Lektionerna kunna emellertid sättas till 30 minuter eller inskränkas till tre i veckan för avdelning. Genom en sådan anordning torde lärjungarna få vida större nytta, men för dess realiserande erfordras dock minst 12 veckotimmar. Sundbyberg, styrelsen, vill påpeka »de möjligheter till praktiskt undanröjande av den nuvarande dualismens olägenheter och förberedande av en reform inom skolväsendet, som föreligga i möjligheten av en uniformering av realskolans och mellanskolornas kurser så långt klasserna uppifrån räknat täcka varandra». Kollegiet har ungefär samma önskan att frambära. Omorganisationens ikraftträdande. Ronneby-'kollegiet önskar, att skolfrågan löses »så fort som möjligt och så likformigt som möjligt», och att skolorna göras »så uniforma som möjligt, så att övergång från den ena läroanstalten till den andra måtte kunna ske utan tidsförlust och ökade kostnader». Avesta, styrelsen, däremot framhåller vikten av tillräckligt lång övergångstid, på det att erforderliga nya skollokaler skola hinna att anordnas. Sundbyberg instämmer i detta avseende med syftet i herr Ekströms reservation.

B. Ekonomiska frågor. Antal lärjungar, avdelningar och lärare. Kommissionens beräkningar av antalet avdelningar framkallar tvivelsmål på en del håll. Hedemora tror, att för de bägge lägsta årsklasserna för framtiden det kommer att föreligga behov av delning med ökat anspråk på anslag till undervisning i övningsämnen och bliva oundgängligt att anställa två extra lärare. Hässleholms skola räknade h. t. 1922 171 närvarande lärjungar men får sig anvisat samma antal ordinarie ämneslärare som t. ex. Höör med 75 a 80 elever, under det att för Åstorp med omkring 170 föreslagits två ordinarie lärare mera. Kommissionen har för sådana skolor, som först sent blivit ombildade till kommunala mellanskolor, gjort sina beräkningar blott efter de få år de varit kommunala; hade också för Hässleholm hänsyn tagits endast till de fem sista åren, hade nog dess ställning blivit vida bättre än i kommissionsförslaget. »Det är lätt att inse nackdelen av att nödgas bestrida omkring hälften av undervisningen medelst extra lärare, som dels i regeln äro jämförelsevis otränade i fråga om pedagogiskt arbete, dels blott en kortare tid stanna — för att åter avlösas av nya, oerfarna krafter.» Antalet lärare bör därför höjas till fem utom rektor. Malmbergets skola har, trots första klassens uppdelning på två avdelningar, varje år varit tvungen avvisa en del godkända inträdessökande, varav naturligtvis följt, att antalet elever i de högre klasserna varit mindre, än det skulle kunna ha varit. Kommissionen har byggt sina beräkningar på ett medeltal, som rönt inflytande härav. H. t. 1921 och h. t. 1922 har medeltalet elever varit 147 respektive 163, och ur befolkningssynpunkt föreligga inga anledningar att förvänta någon minskning. Stor sannolikhet därför, att första klassen snart måste delas på tre avdelningar och möjligen även den andra. Nederkalix uppställer som en enkel fordran, att läroverket får så många ordinarie adjunkter, att undervisningen i samtliga enkla klasser och minst en parallellavdelning kan bestridas av ordinarie. Blir realskolan femklassig, behövas alltså minst sex ordinarie adjunkter utom rektor. Extralärarnas antal

(Vo bör vid skolorna i övre Norrland inskränkas till det minsta möjliga; det är svårt att för dessa skolor erhålla dugande extra lärare, och sådana söka snarast möjligt förflyttning söderut. Skulle kommissionens förslag angående ordinarie lärare i Nederkalix godtagas, skulle extra lärarna, om elevantalet 1922—1923 lägges till grund, »bli lika många som adjunkterna, vilket förhållande måste anses innebära en fullständigt oriktig proportion mellan de olika lärarkategoriernas antal». Kommissionen sätter (V s. 212—213) för hela riket antalet extra lärare till 8,5 % av antalet ordinarie. — Man kan med all säkerhet påstå, att minst två parallellavdelningar alltid skola förekomma. »Ytterst starka skäl tala för en utökning av adjunktsantalet till en mera än klassernas antal. Två extralärare skulle ändock bli erforderliga, en för en parallellavdelning och en för Ctyp-flickskolan.» Bodens styrelse framhåller som sin åsikt, att kommissionen kalkylerat felaktigt, då den byggt på medeltalet lärjungar 159.3. Antalet uppgick h. t. 1919 till 188, 1920 till 198 och både 1921 och 1922 till 184 och kan anses för närvarande vara stabiliserat, för en framtida beräkning snarare för lågt än för högt. Riktigare är det att bygga på siffran 184 än på 159-3. En avdelning till blir således erforderlig, och lönestaten bör höjas för ännu en adjunkt och erforderliga timlärare till i runt tal 41,300 kr. Ronneby, för vars skola föreslagits rektor och fyra adjunkter, önskar ökning med en adjunkt, så mycket mer som Sölvesborg med högst väsentligt mindre elevantal utom rektor fått fem. Sista läsåret hade Ronneby 166 lärjungar. Stora Tuna begär 6 ordinarie adjunkter utom rektor och två extra ordinarie lärare, lärjungeantalet h. t. 1922 204 (1919: 165, 1920: 166, 1921: 179). För framtiden torde i allmänhet 8 avdelningar bliva behövliga. För flickskolan fordras sannolikt 10 timmars undervisning i läsämnen. Att mellanskolan i Sundbyberg ännu icke har parallellklasser, förklaras uteslutande bero på lokalbristen^ För realskolan i Mjölby bör antalet lärarkrafter beräknas med hänsyn till åtminstone en ständig parallellklass. Trollhättan uttalar som sin mening, att avdelningarnas antal ej måtte i förväg fixeras utan bestämmas efter det vid övergången till statsläroverk föreliggande behovet. Då skolan alla dessa år utom ett arbetat med 7 avdelningar, bör väl denna siffra anses som minimum och antalet ej fastslås till 6. Antalet klassavdelningar torde vara för lågt beräknat, säga även Höganäs, styrelsen i Sundbyberg och Ludvika (»staten komme med säkerhet att uppgå till ungefär dubbelt större belopp»). Fördelning av läraretjänster mellan män och kvinnor. Hedemora »förutsätter, att kommissionens förslag ej skall vara normerande, utan att möjlighet står öppen till annan fördelning, som kan anses lämplig med hänsyn till t. ex. antalet gossar och flickor vid skolan». Kollegiet anmärker också, att staten för dess skola satts kr. 187: 50 lägre än för normalskolan, samskolan i Sundbyberg, eftersom undervisningen i teckning och musik handhaves av kvinnliga lärare^, men att detta ej längre är fallet, och att denna undervisning kommer helt och hållet att uppehållas av manliga lärare. Även Orsa finner det olämpligt att fastställa någon proportion. »Så vitt möjligt borde fri tävlan få äga rum vid tjänsternas tillsättning. Enda bestämmelsen, som vore av nöden, vore, att vid en samrealskola minst en manlig och minst en kvinnlig adjunkt borde finnas.» Hässleholm, som vill, att rektorsbefattningen skall förbehållas åt män, godkänner, att blott en av adjunktsplatserna tankes besatt med kvinnlig innehavare. Två reservanter ha uttalat sig för tre manliga och två kvinnliga ämneslärare. I Klippans kollegium ha likaledes två medlemmar reserverat sig mot godkännande av platsfördelningen. De anse, att vid samrealskolor av typen Sundbyberg det bör vara lika många kvinnliga lärare som manliga. Kollegiet vill fästa uppmärksamheten vid att två ordinarie kvinnliga ämneslärare nu äro 5—232897.

anställda vid skolan och uttalar en önskan om att det beredes dessa tillfälle att stanna kvar, om de så önska, vid den samrealskola, som eventuellt avlöser mellanskolan. Två kvinnliga adjunkter önskas även av Ströms och Borgholms kollegier samt Värnamos styrelse, som påpekar, att vid dess skola nu finnas två ordinarie ämneslärarinnor. Löner. Höganäs finner lönedifferensen mellan rektor och adjunkt för stor; att den förres tjänstgöring göres oberoende av läroverkets storlek, väcker kollegiets förvåning. Ström framkastar, att rektorsarvodet vid en större skola bör sättas högre än vid en mindre, men att arvodet till biträdande föreståndarinnan må borttagas vid mindre samskolor. Nybro menar, att de nuvarande lönerna ej kunna »läggas till grund för beräkning av lönerna i det nya skolsystemet, då de med tanke på lärarnas dyrbara utbildning äro uppenbart för låga». Ludvika påpekar, att den av kommissionen uppgjorda lönestaten måste betraktas som otillfredsställande: kommissionen har ej räknat med lönegrader. Lokalbehovet. Detta upptages till behandling blott av Vetlandas styrelse. Mellanskolans lokaler torde vara tillräckliga för samrealskolan; styrelsen påräknar emellertid, att rum för gosslöjd och för huslig ekonomi kunna förhyras av folkskolan. Blir särskilt rum för kvinnligt handarbete »oavvisligen nödvändigt», kan det utan svårighet inredas i översta våningen. Sundbyberg, styrelsen, omnämner, att lokaler saknas för parallellklasser. Terminsavgifter. Enligt styrelsen för Avesta mellanskola är det nödvändigt, att skolan får rätt att upptaga terminsavgifter av lärjungar från främmande kommun till minst det belopp, som i kommissionsförslaget angives. Kostnadsfrågan. Sina åsikter om kommissionens ekonomiska utredningar sammanfattar Nybro i orden: »Vilka utgifter kommunen måste ikläda sig, framgår ej med önskad tydlighet av betänkandet. Med säkerhet torde dock kunna antagas, att omorganisationen skulle för stat och kommun medföra långt större utgifter, än som beräknats.» För Skoghall »synas de av reformen föranledda kostnaderna, både statens och kommunernas, bliva så betydande, att kollegiet, som tidigare i huvudsak anslutit sig till förslaget, måste ställa sig tveksamt, huruvida de fördelar detta innebär, uppväga de stora kostnaderna». Styrelsen i Tranås förklarar, att mellanskolans ändring till real-(sam-)skola »ovillkorligen innebär omedelbart behov av andra lokaler för skolan, vilket behov eljest_ knappast för närvarande anses vara trängande». Tidaholm, som hänvisar till sitt föregående yttrande, »vill såsom sin mening uttala, att om det från pedagogisk synpunkt befinnes nödvändigt att omlägga rikets skolväsende i den riktning kollegiet tidigare föreslagit, staten också bör ikläda sig nödiga kostnader härför, även om dessa skulle bli något större», än kommissionen uppgiver, samt finner utredningen rörande statens kostnader för lärjungar i folkskolan och i läroverken missvisande och meromkostnaderna för staten avsevärt mindre, om realskolan göres 5-årig. Kollegiet i Ronneby uttalar betänkligheter mot kommissionens kostnadsberäkningar för en samskola av den storlek, som Ronnebyskolan kan tänkas få. Löner och arvoden för år 1922 uppgingo till kronor 66,733:19, och statens bidrag var samtidigt kr. 48,835:28; »mot dessa summor uppställer kommissionen på ordinarie stat för realskolan i Ronneby 26.665». Kostnaderna för lågt uppskattade, säger också kollegiet i Huskvarna i fråga om sin skola. — Styrelsen i Hedemora hänvisar till det yttrande (jfr s. 159 f.), som avgives av stadsfullmäktiges kommitté, i vilken styrelsen anser sig väl representerad. För Laholm medför enligt styrelsens uppfattning den nya organisationen en avgjord fördel genom den höjning i statsbidraget, som är att påräkna, till 26.837:50 kr. från 11,200, varmed statsbidraget förutom vissa bidrag till avlöningen av rektor, biträdande föreståndarinna och manliga lärare nu utgår. —' Styrelsen i Ljungby anmärker, att »kommissionen endast i allmänhet

angivit de ekonomiska krav, som omorganisationen skulle medföra för kommunerna, varför det är svårt att ge en fullt tillförlitlig beräkning». I statens utgifter böra upptagas statsbidragen med 250 kronor per avdelning för uppvärmning m. in. och med 1,500 till bibliotek m. m. Statsutgifterna för Ljungby realskola böra således höjas till 29,405 kr. En 5-klassig realskola ökar med en adjunktslön 4,300 (3,600) och 1,000 kr. till övningslärare, slutsumman blir således 35,255 (34,555) kr. En 5-klassig skulle emellertid minska folkskolan med ungefär en klassavdelning och en lärartjänst kunna indragas, »om folkskolestadgan finge en paragraf motsvarande § 63 i mellanskolestadgan. Den indragna tjänstens innehavare skulle kunna anställas som övningslärare vid realskolan — en^lycklig lösning, ty var skulle man annars, åtminstone i mindre samhällen, få något så när lämpliga övningslärare». — Mellanskolan är för närvarande inrymd i tredje våningen av folkskolebyggnaden, och utrymmet kunde måhända tills vidare räcka för en 4-klassig realskola, men snart måste man genom tillbyggnad anskaffa nya lokaler till ett pris av ej under 100,000 kr. Med räntan härå inräknad, bleve kommunens årliga utgifter cirka 19,250, d. v. s. en ökning i runt tal av 4,000 kr., kommunalanslaget är nämligen i år upptaget till 14,300. Nybyggnad blir dock »i längden ofrånkomlig, även om skolan skulle bli mellanskola, och då terminsavgifter säkerligen ej finge upptagas, bleve budgeten i alla händelser (betydligt) ökad».

K A P . V.

Högre

flickskolor.

Då Betänk. V icke berör pedagogiska eller principiella frågor utan omfattar »Organisatoriska och ekonomiska utredningar», anser kollegiet vid Anna Sandströms skola, likasom Oskarsskolans i Stockholm och flickläroverkets i Falun, »sig icke besitta sådan sakkunskap, som kan motivera eget yttrande». Eksjö, styrelsen i Falun samt Kalmar hava intet att förmäla utöver vad de i föregående skrivelser anfört; det senare kollegiet tillägger emellertid, att förslagets beräkningar troligtvis äro riktiga, om »elevantalet vid skolan nedgår från 390 till 150». Kristinehamn och Nya elementarskolan för flickor i Hälsingborg samt styrelsen för Växjö elementarläroverk för flickor, under erinran om att den förut avstyrkt reformen, känna sig, på grund av vad de tidigare sagt, förhindrade att nu åter yttra sig, Östersund betraktar samma sak som en nödvändig konsekvens. Borås, Enköping, Visby samt Nya elementarskolan för flickor i Örebro åtnöja sig med att på nytt avstyrka såväl förslaget i dess helhet som specialförslagen för respektive orter. Skövdes skrivelse återger blott dess tvivel på att »det förråd av kunskaper och färdigheter, som en examens fritt och enhetligt arbetande flickskola under loppet av elva år kan bibringa sina elever,o är underlägset vinsten av den tolvåriga lärogång, som skolkommissionen föreslår». — Ä andra sidan innehåller utlåtandet från Västerås, kollegium och styrelse, endast en förklaring, att om förslaget genomföres i huvudsak, intet är att erinra mot en flickskola av A-typ, och att det nuvarande flickläroverket förfogar över lokaler, som »synas vara tillräckliga och i stort sett ändamålsenliga för den föreslagna nya flickskolan». De önskemål eller erinringar, som från övriga flickläroverk och deras styrelser ha framförts, ofta i likalydande former, ha funnit sitt mest^omfattande uttryck i den underdåniga skrivelse, som ingavs den 12 juni detta år av tio Stockholmsläroverk, Afzelii elementarskola för flickor, Detthowska skolan, Kungsholms elementarskola för flickor, Kungsholms läroverk för flickor, Lychouska skolan, Margaretaskolan, Nya elementarskolan för flickor (Ahlströmska skolan) och Anna Schiddheis' skola samt Palmgrenska samskolan och Stockholms samgymnasium (se för dessa båda: Högre goss- och samskolor), och vars ordalag med några ändringar och tillägg återfinnas dels i underdåniga skrivelser från sju andra flickläroverk i Stockholm, Ateneum för flickor, Brummerska, skolan (undertecknad av direktionens ordförande och föreståndarinnan), Lyceum för flickor, Oskarsskolan och Anna Sandströms skola (styrelserna), Södermalms högre läroanstalt för flickor (undertecknad å styrelsens vägnar, vilkens framställning »till alla delar» upptagits av dess kollegium i dettas inlaga till Kungl. Skolöverstyrelsen) samt Wallinska skolan (styrelsen), dels i det utlåtande Åhlinska skolan, Stockholm, ingivit. Skrivelsen lyder: »Undertecknade få härmed med anledning av infordrat underdånigt yttrande över skolkommissionens betänkande V, 'Organisatoriska och ekonomiska utredningar', avgiva följande utlåtande:

(19 1. Då vi i vår underdåniga skrivelse den 23 jan. 1923 uttalat oss emot sexårig bottenskola och emot samskolan som normaltyp, måste vi i största allmänhet också uttala oss emot kommissionens nu föreliggande organisatoriska och ekonomiska förslag, i den mån dessa stå i oskiljaktigt sammanhang med nyssnämnda av oss ogillade förutsättningar. Då vi dessutom ej hunnit taga del av det statistiska material, som utgör grundvalen för beräkningarna av antalet läroverk och av kostnaderna för dessa, kunna vi därom icke uttala någon mening. Emellertid vilja vi, i likhet med Stockholms Folkskoledirektion, uttrycka bestämda betänkligheter med avseende på den vidsträckta tillämpning av samskoleprincipen inom Stockholms läroverks organisation, som av kommissionen föreslagits. I avseende på samskoleorganisationen hava vi tidigare framhållit, att en sådan anordning icke bör genomföras i större omfattning än vad som kan anses oundgängligen nödvändigt med hänsyn till kostnadernas begränsning. Den tillämpning av samskoleprincipen, som föreslås beträffande Stockholm, är icke betingad av ekonomiska skäl och torde icke vara motiverad av en starkare utbredning av sympatierna för samskolan bland huvudstadens föräldrar. 2. Undertecknade anse, att det för uppfostran och undervisning är till skada, att ett så ringa antal statsunderstödda enskilda försöksläroverk föreslås till bibehållande eller upprättande. I sådana läroverk med sin friare ställning till organisation och kurser, sin möjlighet av ett mindre antal lärjungar i klasserna och med ett urval av lärare, särskilt intresserade för en förbättrad uppfostran och undervisning, kunna djupgående försök göras. Dessa kunna bestå i försök att lämpa undervisningens innehåll och metod efter barnens och ungdomens olika utvecklingsstadier, att sammansmälta bildningsmaterialet till en enhet, att bringa skolan och livet i närmaste möjliga förbindelse, att utveckla barnens självverksamhet på många olika sätt o. s. v. Det ligger i sakens natur, att effektiviteten av dessa reformförsök förutsätter, att de taga sin början, då barnet inträder i skolan, och ej sedan det i sex år erhållit undervisning enligt metoder helt olika dem man vill pröva. 3. Med avseende på lärarpersonalens ställning vid de statsunderstödda läroanstalter, som skulle finnas efter reformens genomförande, vilja vi instämma i herr Pålssons särskilda yttrande, Bet. V sid. 234. 4. Kommissionens förslag till avveckling av de statsunderstödda skolorna, speciellt Stockholmsskolorna, anse vi ogenomförbart. Långsamheten i förstatligandet kommer att omöjliggöra de enskilda skolornas upprätthållande av sin verksamhet så länge, som av kommissionen förutsattes. J u längre avskärandet av klass efter klass fortginge, dess svårare bleve det ur såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt att värdigt upprätthålla skolorna, då man kan taga för givet, att ett stort antal lärjungar snarast möjligt söka sig in i de billiga eller avgiftsfria statsskolorna, och att de yngre lärarekrafterna för tryggande av sin framtid söka erhålla befattningar vid statens skolor. Därtill kommer, att skolorna äro bundna vid sina lokaler, som under avvecklingen bli för stora och därigenom för dyrbara; det kan säkerligen endast i undantagsfall ordnas så, att ett eller ett par rum om året avskiljas. Därjämte föreslås ju, att statsanslaget för varje år minskas. En 3'tterligare försvårande omständighet ligger i osäkerheten om tidpunkten för varje skolas avveckling. Kommissionens yttrande, att skolornas ledningar icke böra få tillämpa en från statens plan avvikande ordning för avvecklingen (Bet. V sid. 226), förbiser det enkla faktum, att ingen kan tvinga den enskilde ägaren att bära ansvaret för och löpa risken av en fortsatt skolverksamhet, som efter allt att döma måste bli mer eller mindre förlustbringande, ja, rent av ruinerande. 5. De ersättningar, som kommissionen anser böra utgå till de enskilda skolornas ägare, äro alldeles för snävt tilltagna. Kommissionen säger nämligen

å sid. 210, 'att det lärer kunna inträffa, att i ett eller annat fall enskild person kan komma att lida ekonomiskt avbräck under omständigheter, vilka kunna befinnas vara av sådan natur, att vägande billighetsskäl låta sig anföras för att det allmänna träder hjälpande till. Kommissionen åsyftar härmed fall, då enskild person gjort ekonomiska uppoffringar för en läroanstalts upprätthållande och genom ett eventuellt av reformen föranlett nedläggande av densamma i avsevärd grad berövas sina existensmöjligheter utan att därvid pensionsrätt kan anses i berörda avseende lämna skälig gottgörelse'. Undertecknade anse, att i följande fall ersättningskrav med all rätt kunna göras gällande: 1. då skolägare i sin skolverksamhet insatt kapital, som vid avvecklingstiden ej amorterats; 2. då skolägare byggt eller förvärvat eget skolhus eller fått sådant uppfört för sitt speciella behov och skolhuset icke övertages av kommunen och ej heller på annat sätt kan realiseras utan förlust för ägaren; 3. då för skolas räkning bostadsvåningar omändrats till skollokaler med skyldighet för skolan att vid avflyttning återställa dem i deras förra skick och dess hyreskontrakt ej övertages av kommunen; 4. för inventarier och skolmateriel; 5. till i skolans tjänst anställda, såväl lärare som betjänte, och ur skolans tjänst avgångna, gent emot vilka skolan iklätt sig förpliktelser av ekonomisk art. Beträffande i tjänst varande lärarepersonal hänvisas till vårt yttrande över de första delarna av skolkommissionens betänkande, vari påyrkades, att den vid skolorna anställda lärarepersonalens ekonomiska existens måtte bli fullt tryggad; 6. skälig ersättning för förlorad eller minskad verksamhet. Att angiva några allmänna grunder, efter vilka denna sistnämnda ersättning borde utgå, låter sig emellertid till följd av mycket skiljaktiga förhållanden i olika skolor icke göra, vadan frågan härom i varje särskilt fall bör efter föreliggande omständigheter av Kungl. Maj:t avgöras. I dessa punkter är en jämförelse med statsmakternas åtgärder vid tobaksmonopolets införande fullt berättigad. (Kungl. förordningen av den 15 december 1914.) I kommissionens betänkande V sid. 230 heter det: 'Slutligen anser sig kommissionen hava grundad anledning att med avseende på privatskoleväsendets avveckling framhålla, att vid det övertagande av lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriel, som säkerligen i åtskilliga fall kan väntas komma till stånd genom kommunalt ingripande, vederbörlig uppmärksamhet ägnas däråt, att under senare år stats- och kommunala anslagsmedel särskilt tagits i anspråk för dessa ändamål. Det synes knappast rimligt, att hänsyn till sålunda uppburna anslag lämnas å sido vid här avsedda uppgörelser, utan torde vederbörande organ för det allmänna kunna åberopa god moralisk rätt för att vid bedömandet av eventuella ersättningsanspråk skäligt avseende fästes vid berörda omständighet.' Gentemot detta betraktelsesätt vilja vi framhålla, att i Stockholm liksom annorstädes har genom de enskilda skolornas verksamhet inbesparats för det allmänna högst betydande summor.» Styrelsen för Södermalms läroanstalt låter sitt yrkande utmynna i: »Undertecknade, som tidigare uttalat sin fulla anslutning till förslaget om statens övertagande av flickornas undervisning i samma utsträckning som gossarnas, anse, att förverkligandet av denna grundprincip bör ske så snart som möjligt och ej hindras genom sammankoppling med genomförandet av kommissionens övriga reformförslag. Vi påyrka därför omedelbara åtgärder för beredande av lika billig skolgång för flickor som för gossar och föreslå en undersökning, huruvida

71 icke, där detta syfte icke på annat sätt kan vinnas, ökat statsunderstöd kunde beredas enskilda skolor.» Detta yrkande har upptagits av Ateneum för flickor, av Brummerska skolan, av styrelserna för Oskarsskolan, Anna Sandströms skola, Wallinska skolan och Lyceum för flickor samt av Lychouska skolan i dess särskilda yttrande och Åhlinska skolan, vilka tre senast nämnda utesluta sista punkten. — Mom. 3 om lärarepersonalens ställning är ej medtaget av Ateneum och Brummerska skolan; de utelämna även liksom Åhlinska skolan och styrelserna för Oskarsskolan, Arma Sandströms skola, Wallinska skolan och Lyceum för flickor i fråga om ersättningskrav punkt 6, Ateneum och Oskarsskolan även vad som följer därefter. Brummerska skolans direktion inleder ersättningsfrågan med följande ord: »Då den av Stiftelsen Brummerska skolan drivna skolverksamheten icke haft eller velat ha karaktären av affärsverksamhet, och då den ekonomiskt varit beroende av de, särskilt de senare åren, stora understöden^ från stat och kommun till lärarpersonalens avlöning, har Stiftelsens Direktion ingen anledning att ifrågasätta någon ersättning för verksamhetens nedläggande.» »Med desto större styrka» anser den sig kunna uppställa övriga ersättningskrav. Åhlinska skolan har givit en något förändrad form åt slutet av mom. 1: »Med avseende på det antal flickor, som hädanefter kommer att avlägga studentexamen, torde detta med all sannolikhet komma att i hög grad ökas, sedan flertalet av statens ämbeten gjorts tillgängliga för kvinnor. Detta kommer särskilt att inverka på Stockholms skolförhållanden, då de flickor, som där ha sina hem, företrädesvis torde komma att söka sig in i de centrala ämbetsverken, vadan också antalet flickor i Stockholmsgymnasierna kommer att ökas i trots av att landsortsläroverken öppnas för flickor.» Likaså påpekar samma skola, att de anslag, som kommissionen åsyftar s. 230, uppenbarligen äro dels de 20 % å den tillfälliga löneförbättringen, vilka av kommunala medel utgå till flickskolorna, dels det å extra stat för år 1922 beviljade anslaget (Kungl. Maj:ts kung. 10 oktober 1921 n:r 561). Båda dessa anslag ha varit avsedda till skolans driftkostnader och torde i regel ha åtgått till dessa. E n liknande erinran göres av styrelserna för Lyceum för flickor, Anna Sandströms skola och Oskarsskolan. Denna senare styrelse, vars skrivelse erbjuder även en del andra avvikelser, »tillåter sig hänvisa till att, vad Oskarsskolan angår, av dessa anslag det från staten blott ett år utgått till skolan och då med ett belopp av 2,000 kr., det från kommunen under de s. k. kristidsåren till största delen tagits i anspråk av de för upprätthållandet av skolans verksamhet oundgängliga utgifterna, medan endast en mindre del därav kunnat användas till anskaffande av inrednings- och undervisningsmateriel». Från Detthoivska och Lychouska skolorna samt Kungsholms läroverk för flickor och Kungsholms elementarskola för flickor ha därjämte till Skolöverstyrelsen inkommit särskilda utlåtanden.

A. Organisationsfrågor. Bottenskolefrågan. Stockholmsläroverken hava, såsom nyss angivits, förnyat sitt uttalande emot sexårig bottenskola. Så göra även Härnösand och samtliga flickskolekollegier i Göteborg jämte de styrelser för dessa, från vilka utlåtanden inkommit, med undantag av styrelsen för Majornas elementarläroverk för flickor. Kollegiet vid Mathilda Halls skola talar om »omistliga vålden i såväl socialt och pedagogiskt som hygieniskt avseende, som måste uppoffras, om sexårig folkskola skall accepteras som tillfredsställande grundvallor därpå byggda överskolor». Göteborgs Nya elementarläroverk för flickor vill särskilt »betona nödvändigheten av att eventuella, försöksläroverk även komma att om-

72 fatta ett lågstadium motsvarande bottenskolan»; och Majornas elementarläroverk för flickor, till vilket Sigrid Rudebecks skola ansluter sig, formulerar sin åsikt sålunda: »De högre skolorna böra bygga på en fyraårig bottenskola, och därför blir ett betydligt större antal dylika (högre) skolor erforderligt.» För fyraårig bottenskola (och därpå grundad 7-årig flickskola) ha Jönköpings västra flickskola, Landskrona och kollegiet i Falun ånyo uttalat sig. Det finnes helt visst, säger Hälsingborgs högre elementarskola för flickor, »en ganska allmän önskan att undvika den tidsödande sexåriga folkskolan». Styrelsen för Lunds fullständiga läroverk för flickor hyser förhoppning om att »vederbörlig hänsyn tages till från olika håll framförd kritik av kommissionens förslag beträffande bottenskolans räckvidd inom skolorganisationen». Samskolefrågan. Att denna liksom frågan om lämplig flickskoletyp väckt speciellt intresse inom flickskolekretsar, och att de båda dominera i de från detta håll inkomna utlåtandena, fast de redan blivit allsidigt belysta vid granskningen av Betänk. I—IV, är ju naturligt. Arvika, styrelsen, har den uppfattningen — och den tror, att den delas av flertalet föräldrar — att, omtvistad även bland fackmän inom såväl det pedagogiska som det medicinska området, samundervisningen »icke annat än på skolans lågstadium bör påtvingas föräldrar, som ej gilla densamma». — Den högre undervisningen bör i största möjliga mån differentieras med hänsyn till gossars och flickors olika behov, läggning och utvecklingssätt (Eksjö, styrelsen). — »Kommissionsförslaget, som i sådan utsträckning vill göra samskolan till normaltyp, ingriper på ett betänkligt sätt i föräldrarnas rätt att kunna få välja samundervisning eller särundervisning för sina flickor och innebär ett onödigt hänsynslöst avbrytande av den historiska utvecklingen av den högre flickutbildningen, sådan den i rika skiftningar utgestaltats i våra privata flickläroverk.» (Mathilda Halls skola.) •— »Det förefaller, som om kommissionen vid uppgörandet av planen för skolväsendets ordnande i de olika samhällena i så hög grad strävat efter att tillgodose kravet på enhetlighet och likformighet överallt, att tillbörlig hänsyn ej kunnat tagas till å olika orter rådande historiska förutsättningar och möjligheter att bygga vidare på och rationellt utnyttja de resurser, som förefinnas i de bestående förhållandena.» (Norrköpings norra läroverk för flickor.) Samskolan är ej att förorda som grundtyp för undervisningen över det lägsta stadiet (Strängnäs elementarläroverk för flickor). Mot samskolan som normalform protesteras av Stockholmslärovcrken, av Göteborgsläroverken Fruntimmersföreningens skola och Vasa flickskola (såväl styrelser som kollegier), av Norrköpings båda flickläroverk samt av kollegierna vid Uppsala högre elementarläroverk och gymnasium för flickor. Det är i synnerhet mot den alltför vidsträckta tillämpningen, som Stockholmsläroverken rikta sig med instämmande av Halmstad, styrelsen, samt i Göteborg Lyceum för flickor, Nya. elementarskolan för flickor och Kjellbergska skolan. »Den tillämpning av samskoleprincipen, som föreslås beträffande Stockholm, är icke betingad av ekonomiska skäl och torde icke vara motiverad av en starkare utbredning av sympatierna för samskolan bland huvudstadens föräldrar» (citat från s. 69 härovan). Kollegiet vid Kungsholms läroverk för flickor anser samundervisningen lämplig för sådana studiebegåvade lärjungar, som ämna fortsätta sin utbildning på gymnasiet. Wallinska skolan, Stockholm, hänvisar till kommissionens översikt över de blivande Stockholmsläroverken med inräkning av de föreslagna privata läroverken och konstaterar, att för samläroverken beräknas i realskolan 1,670 gossar, å gymnasiet 580 och för de särskilda gossläroverken 1,405 respektive 650, samt att av flickorna på realskolestadiet 1,670 föras till samskolan, 1,900 till det högre flickläroverket eller flickskolorna av A-typ (vartill man har att lägga alla dem, som gå i flickskolor av B- och C-typ), för gymnasiet 380 place-

73 ras i samläroverken men blott 150 beräknas få rum i det föreslagna flickläroverket. Till jämförelse omnänmes, att h. t. 1921 de fem flickskolorna med gymnasium undervisade i detta 246 elever, under det att blott 109 tillhörde de fyra samskolornas motsvarande avdelningar, samt att kommissionen för Göteborg räknar med 155 kvinnliga gymnasister i flickläroverk mot 100 i samskolor och i Malmö fördelar flickorna ungefär lika på de båda slagen av läroverk. •— Det kan ju ej »vara kommissionens mening, att samundervisning skall införas i större utsträckning just för Stockholms kvinnliga lärjungar på gymnasium än för andra kategorier lärjungar». »Det finnes ingen anledning antaga, att denna opinion (att flertalet föräldrar hellre sätta sina döttrar i flickgymnasium) plötsligt kommer att förändras, i händelse den föreslagna organisationen genomföres.» »Även om samskolan antages som normaltyp, borde betydligt större möjlighet till särundervisning beredas.» »Inga eller föga sympatier» konstatera också Mariestad (styrelse och kollegium), Halmstad, Härnösand, Karlshamn (kollegiet), Södertälje och nyss anförda Uppsalaläroverk (»Sympatierna bland ortsbefolkningens flertal är för särundervisning i de högre skolorna»). Det råder i våra trakter en stark stämning emot samundervisning, säger Skara, en »ganska allmän motvilja» påstår Hälsingborg. I Södertälje, »där realskolan under fjorton år varit organiserad som samskola», ha enligt kollegiet aldrig funnits några större sympatier för denna skolform, och staden har »på sin tid med stora uppoffringar arbetat på att få samskolan ersatt med flickskola». Att »såväl föräldrar som elever föredraga den fullständiga flickskolan framför realskolan med dess examen», finner Hudiksvall bevisas därav, att under de tre år läroverket varit 8-klassigt »ingen elev framställt önskan om att avlägga realskolexamen». De väl motiverade farhågorna för flickornas överansträngning under övergångsåren ha icke vederlagts, och nyttan av samundervisning är omstridd, »i varje fall på realskolans högre stadier» (Karlskrona). Vänersborg »fruktar för de olägenheter ett radikalt genomförande av samskoleidén sannolikt lär medföra». Ett vägande skäl mot samundervisning som det normala ser Norrköpings östra läroverk för flickor däri, att den kvinnliga ungdomen —• åtminstone på realskolestadiet — kan kräva fostran och ledning av kvinnliga lärare med samma rätt, som det kan krävas för gossarna att stå under vård av manliga lärare. •—• Flickskolan inriktar sig bättre på flickornas speciella anlag och begåvning och når därför lättare den kvinnliga bildningens mål (Härnösand). Man medger, att där ekonomiska skäl oundgängligen föranleda, samskoleprincipen bör komma till användning, men man förnekar på flera håll, att sådana skäl föreligga å orten i fråga, så t. ex. flickskolestyrelserna i Arvika och Mariestad och läroverken i Norrköping. Dettas östra läroverk tror till och med, att särundervisningen ställer sig ekonomiskt fördelaktigare för staden med hänsyn till att redan förefintliga lokaler i så fall kunna effektivt utnyttjas. Arvika ifrågasätter, huruvida det för staten verkligen skulle ställa sig ekonomiskt gynnsammare att i samhället inrätta en samrealskola med parallellklasser och flickskola av B-typ än en realskola och A-typ-flickskola, Särundervisningen bör föredragas, särskilt för flickornas del (Lidköping och Luleå). Enligt Mathilda Halls och Vasa flickskolors styrelsers och kollegiers enstämmiga mening bleve samundervisningen tillräckligt tillgodosedd i Göteborg genom ett högre samläroverk och en samrealskola. Sigrid Rudebecks och Majornas kollegier finna, att särundervisningen utan ekonomiska ölägenheter mycket väl kan hävdas för Göteborgs vidkommande, så stor som staden är. Tre av Ma/möläroverken (Nyströmska högre flickläroverket har ej yttrat sig i denna punkt) avstyrka samläroverk för stadens räkning; de framdraga, att, då »stadens folkskolor arbeta med flickor och gossar i skilda klasser», »samundervis-

ningen skulle inkomma som något nytt på ett åldersstadium, som måste anses synnerligen olämpligt». Lunds fullständiga läroverk för flickor, särskilt styrelsen, uppställer, under hänvisning till sin förut uttalade mening beträffande förhållandet mellan samundervisning och särundervisning, gentemot kommissionens förslag om ett högre samläroyerk och en flickskola av A-typ det alternativet att i stället för samläroverket inrätta antingen en samrealskola och två särgymnasier eller ännu hellre två fullständiga särläroverk. Lärjungetillgången torde bliva fullt tillräcklig härför, och kommissionsförslaget skulle helt visst göra Lunds skolorganisation redan från början för trång. Stadens andra flickskola förenar sig i denna hemställan »med särskilt understrykande av vad däruti sagts om samskolef rågan». Styrelsen för Aktiebolaget Norrköpings flickläroverk yttrar: »Det måste ur stadens synpunkt beklagas, att skolkommissionen icke, såsom dess avsikt varit, fått tillfälle att vid utarbetandet av detta sitt detaljförslag inhämta och taga hänsyn till 'lokala önskemål och krav' i organisatoriskt hänseende. Ty om det beretts tillfälle att härifrån staden framställa sådana, skulle säkerligen ett bland dem gått ut på att den tilltänkta läroverksreformen icke måtte i onödan medföra samundervisning på realskolans och gymnasiets stadier. Numera förekommer ingen sådan härstädes, ehuru vad kommunala mellanskolan beträffar det icke skulle varit förenat med någon som helst utgift eller organisationssvårighet att sammanföra dess gossar och flickor i blandade klasser. Långtifrån att samundervisning påyrkats, ha tvärtom från såväl gossoch flickläroverkens som kommunala mellanskolans sida under sistliden januari månad i officiella utlåtanden uttalats bestämda betänkligheter mot samundervisnings införande på deras undervisningsstadium. Betänkligheterna häremot ha sedan dess ytterligare stadgat sig under intryck av vad som under den sista tiden anförts i denna fråga av sakkunniga på andra orter. Så ha t. ex. Svenska läkaresällskapets skolhygieniska sektion och andra medicinska auktoriteter av hygieniska grunder motsatt sig utsträckt sammanförande av flickor och gossar till gemensam undervisning under pubertetsåldern. Och pedagogikprofessorn i Uppsala Bertil Hammer har i sin nyligen utkomna bok 'Samskolan och skolkommissionen' även av pedagogiska och rasbiologiska skäl varnat mot skolkommissionens förslag till 'en gigantisk omstöpning av hela vårt skolväsen i samskolans form'. Bl. a. framhåller han däri, att numera mot gemensam undervisning av manlig och kvinnlig ungdom allt flera röster höjas t. o. m. från Amerika, fast samskolsystemet där är allmänt infört och haft större sympatier än i någon annan del av världen. Till de amerikaner, som numera fordra övergång till särundervisning av könen under pubertetsåldern, hör ingen mindre än 'den ledande personligheten bland Förenta staternas psykologiska pedagoger, den berömde barnpsykologen Stanley Hall'. Professor Hammer ansluter sig visserligen för egen del till kravet, att staten skall i fråga om utbildningsmöjligheter göra 'rättvisa åt kvinnan', men anser, att om detta sker så, att hon, i stället för att därigenom få sin egenart utvidgad och fördjupad, utsattes för ökad fara att bliva 'ett kulturens offerväsen', blir högsta rätt högsta orätt och löper kulturen fara. Han slutar därför sin framställning med följande vädjan: 'Bibehåll särskolan överallt, där icke ekonomiska förhållanden lägga oöverstigliga hinder i vägen! Låt alltså flickorna gå i flickskolor av för deras natur och egentliga behov avpassad inrättning! Men låt gärna avgångsbetyg från dessa flickskolor (möjligen under vissa närmare förutsättningar) betinga tillträde till åtskilliga högre tillämpningsskolor och högskolor!'» »Ifråga om Norrköping finns ingen anledning att avvisa denna väl motiverade vädjan. Här gäller nämligen icke det av skolkommissionen anförda skälet för samskolesystemets införande, att detta skulle av ekonomiska grunder vara ett

75 nödvändigt villkor för den kvinnliga ungdomens samställande med den manliga i bildningsmöjligheter.» »Om man utgår från det antal gossar och flickor, som skolkommissionen räknar med i de för Norrköping föreslagna läroverken, visar sig nämligen detta antal fullt tillräckligt för att — förutom en flickskola av A-typ med av kommissionen beräknade 300 flickor -—• här' inrätta ett högre gossläroverk med 135 gossar å gymnasiestadiet och 425 gossar å realskolestadiet samt ett högre flickläroverk med 60 flickor å gymnasiestadiet och 120 flickor å realskolestadiet. Utom det att den allmänna meningen härstädes skulle bättre tillgodoses genom en sådan anordning, skulle därigenom vinnas, att kommunens kostnader för läroverkslokaler bleve mindre än vid oförändrat genomförande av skolkommissionens förslag. Och även om statens kostnader skulle komma att i någon mån ökas, skulle denna kostnadsökning bliva så pass ringa, att den ej kan anses utgöra skäligt hinder för en för kommunen lyckosammare organisation, allra helst om hänsyn tages därtill, att staten i alla fall skulle komma att för den högre skolundervisningen i Norrköping offra ett jämförelsevis vida mindre belopp än skolkommissionen föreslagit för åtskilliga städer, som i fråga om statsinstitutioner gynnats i ofantligt större utsträckning än Norrköping.» Styrelse och kollegier vid Uppsala högre elementarläroverk och gymnasium för flickor kunna ej finna, att de lokala förhållandena motivera kommissionens förslag till organisation av skolväsendet i Uppsala. »Särskilt anmärkningsvärd är», säger styrelsen, »den tillämpning, som givits åt samundervisningsprincipen, då det största läroverket i Uppsala, vilket genom sin organisation på flera linjer och sin egenskap av provårsläroverk torde komma att intaga en ganska central plats i vårt undervisningsväsen, föreslås organiserat som samläroverk. Härigenom skulle också samundervisning bli obligatorisk för flickor, som här önskade avlägga studentexamen. Förslaget är i denna punkt uteslutande bestämt av princip förhållanden. — Det har varit för kommissionen nödvändigt att i viss utsträckning tillgripa samskoleprincipen av ekonomiska skäl, och man har då velat framställa den i så gynnsam dager som möjligt. Sålunda har samundervisningen blivit en av grundtankarna i kommissionens organisationsförslag och som en konsekvens härav blivit tillämpad även på Uppsala och dess provårsläroverk. — Styrelsen vill här endast ytterligare betona, att den icke funnit samundervisning vara att föredraga ur uppfostrans synpunkt men anser den innebära åtskilliga olägenheter på grund av könens olika läggning även i fråga om studier, och den vill också erinra om att från läkarehåll framhållits starka hygieniska betänkligheter mot samundervisningen, som i en kritisk ålder i flickornas liv kan ålägga dem för strängt arbete, om de skola hålla takt med gossarna, som vid den antydda åldern icke lida av någon depression i arbetskraft. Stj^relsen, som anser samundervisning böra vara undantag, icke regel i svenska skolor, finner det varken behövligt eller lyckligt att göra provårsläroverket i Uppsala till ett samläroverk, i synnerhet som detta icke betingas av de lokala förhållandena.» — Gymnasiekollegiet framkastar: »möjligen skulle något läroverk, t. ex. i Stockholm, kunna användas för den provårsutbildning för samundervisning, som icke bör vara den normala». Kollegiet vid Lindska skolan i Uppsala anser »det icke önskvärt, att det fria val mellan samundervisning och särskolor, som nu finnes, på något sätt inskränkes». Dess styrelse utvecklar sina åsikter i följande ord: »Styrelsen finner sig ingalunda övertygad av vare sig grunderna för eller resultaten av kommissionens beräkningar. Kommissionens 'relativa flickantal' är en godtycklig konstruktion, som icke tar hänsyn till respektive samhällens sociala struktur, kulturella traditioner och andra lokala förhållanden av avgörande art; vidare torde kommissionen ha underskattat verkningarna av den högre flickundervisningens förbilligande. Styrelsen anser sig emellertid i

frågans nuvarande högst oklara läge icke böra framlägga egna beräkningar eller förslag utan vill inskränka sig till ett par erinringar, som avse Uppsalaorten och dess flickskolor.» »Kommissionens förslag till organisation av den högre undervisningen i Uppsala tillmötesgår intet behov och ingen önskan från ortsbefolkningens sida. Den fria, av statsmakternas ingripande oberörda utvecklingen går här liksom på andra håll avgjort i riktning mot särundervisning. Föräldrar, som kunna välja, föredraga under i övrigt lika omständigheter oftast särskolan framför samskolan. Om tillbörlig hänsyn tages till ortsbefolkningens intressen, skulle organisationen bliva en helt annan. Läroverksområdets undervisningsbehov tillgodoses bäst genom upprättande av ett stort gossläroverk med fullständig linjeförgrening, ett lika fullständigt flickläroverk med de organisatoriska jämkningar och tillbyggnader, som flickornas fostran därutöver må anses påkalla, en realskola för gossar samt för den speciella utbildningen av kvinnlig ungdom en flickskola, ungefär motsvarande den nuvarande 8-klassiga flickskolan.» »När skolkommissionen föreslår, att det enda fullständiga läroverket på platsen skall organiseras som samskola, så tillgodoser den sålunda intet lokalt intresse utan endast vissa principiella önskemål, som kommissionen vill förverkliga. De ekonomiska skäl, som obestridligen tala för samundervisning i smärre samhällen med begränsat lärjungematerial, äga ju ingen tillämpning på Uppsala. Kommissionens önskan är i själva verket att göra samundervisningen till undervisningens normalform i vårt land. Den håller före, 'att på varje ort, där läroverk skall finnas, detta i första hand bör anordnas såsom samskola' (Bet. I : 1 s. 111). Kommissionens åskådning präglas på denna punkt av pedagogiska ideal, som ännu nyligen kanske allmänt omfattats; det vore i hög grad att beklaga, om denna åskådning, som just torde vara på väg att vika för en mera kritisk, på rikare erfarenhet av samundervisning stödd uppfattning, för en lång framtid skulle få ge form åt vårt högre skolväsen. Särskilt beklaglig är den uniformeringstendens, som kännetecknar skolkommissionens förslag, ur de privata flickskolornas synpunkt, i det kommissionen med hård hand beskär det starkt spirande och rikt differentierade liv, som i dessa skolor utvecklats. Alla de skäl kommissionen anför till stöd för sin uppfattning, att flickornas utbildning skulle kunna främjas och på samma gång deras egenart ostört utvecklas under samundervisning med gossar, ha icke kunnat övertyga styrelsen eller rubba dess fasta förvissning, att flickornas fostran enklare och bättre tillgodoses genom en särundervisning, som på varje stadium av deras utveckling kan utan alla främmande hänsyn anpassas uteslutande efter deras egenart.» Jönköpings västra flickskola framhåller »det olämpliga i att det stora flertalet av flickor skulle uppfostras i samskolor samt att i följd härav allt för många av dem skulle sätta studentexamen som sitt mål». Kristianstad löser problemet genom att anbefalla, att »alla flickorna hänvisas till den blivande A-skolan, dock under förutsättning, att dessa beredas möjlighet att utan särskild inträdesprövning från lämplig klass i flickläroverket övergå till gymnasiet», alltså särundervisning på realskolestadiet, samundervisning å gymnasiet. Risber g ska skolan, Örebro, finner »förslaget fullkomligt revolutionerande för undervisningsväsendet i vårt land, där samskolorna ännu endast sparsamt förekomma, och vill framhålla som sin bestämda övertygelse, att ett färre antal samgymnasier och ett större antal flickgymnasier och gossgymnasier vore för både gossar och flickor vida fördelaktigare». Omdömet blir därför, att detta förslag om övervägande antalet skolors organiserande som samskolor innebär »en stor fara för vårt lands skolväsen», och skolan ansluter sig på denna punkt fullständigt till de motskäl, som finnas uttalade i Centralstyrelsens för flickoch samskoleföreningen skrivelse av den 13 februari d. å, (Bilaga A till kollegiets skrivelse s. 5.)

77 Enligt Södertäljestyrelsens uppfattning »vore det synnerligen önskligt, om anordnandet av statssamskolor åtminstone på det högre stadiet tills vidare starkt begränsades i avbidan på ytterligare erfarenhet om lämpligheten av samundervisning på nämnda stadium». »För den händelse samundervisning begränsades till bottenskolestadiet, skulle här nu befintliga skollokaler antagligen erbjuda utrymme för en högre goss-skola med såväl latin- som reallinje och för en högre flickskola», en organisation av skolförhållandena i samhället, för vilken styrelsen »vill bestämt uttala sig». _ Flickskoletyp. Kommissionen har för tjugufem städer, vilka nu äga var sin högre flickskola, hemställt, att flickskolor av B-typ skola upprättas vid de högre samläroverk eller samrealskolor, som föreslagits för respektive samhällen. Ej mindre än tjugufyra av kollegierna vid dessa högre flickläroverk opponera sig med mer eller mindre utförlig motivering mot denna i deras ögon avgjorda försämring av den kvinnliga ungdomens uppfostrings- och undervisningsmöjligheter och begära åtminstone ett utbyte av B-typen mot A-typ. Det enda kollegium, som fattas, är Visby, vilket, som redan påpekats, utan vidare avstyrkt såväl kommissionsförslaget i sin helhet som specialförslaget till dess skolväsens ordnande. Enköping, den enda stad med statsunderstödd högre flickskola, för vilken varken A- eller B-typ-skola ifrågasatts av kommissionen, har icke heller »begagnat sig av sin rätt» att ånyo yttra sig. Utom vad redan anförts under »Samskolefrågan», ha kollegierna givit följande skäl för sina åsikter och yrkanden. »En åttaklassig flickskola, sådan den under tidernas lopp utformats i vårt land, har visat sig vara en lämplig högre utbildningsanstalt för våra flickor, både för dem, vilkas bokliga utbildning avslutas med den, och för dem, som sedan fortsätta i specialskolor. Det vore därför en stor förlust för samhället, om flickskolan skulle försvinna. Flickskolan av A-typ är den, som närmast motsvarar den åttaklassiga. Därför uttala vi oss för den.» Detta är Luleås syn på saken, även Nyköpings. I synnerhet är en ersättning genom en A-skola av vikt på de orter, där gymnasium saknas (Eksjö). Det har redan blivit sagt, att Skövde ej känner sig övertygat, att »det förråd av kunskaper och färdigheter, som en examensfritt och enhetligt arbetande flickskola under loppet av elva år kan bibringa sina elever, är underlägset vinsten av en tolvårig lärogång», sex års folkskola, tre års realskola, treårig B-flickskola. Landskrona påpekar detta »sönderstyekande av flickornas studiegång, som kan äventyra den utbildning en flickskola är avsedd att giva», och tillägger, att »endast en A-skola med sin kontinuerliga inriktning på studiemålet kan tillfredsställande tillgodose» denna utbildning. Det erinras om att kommissionen själv sagt sig vilja »undvika allt för snävt tilltagna undervisningsmöjligheter» och taga. hänsyn till vissa orters betydelse, samt att den som allmän grundsats låtit gälla, att »antalet lärjungar, för att två läroverk skulle föreslås», borde »uppnå sådan storlek, att de ej lämpligen kunde undervisas i samma läroanstalt», dock i vissa fall med undantag för »flickskolor av A-typ i sådana samhällen, där högre flickskolor nu finnas, och där respektive orters läge och förhållanden i övrigt gjort förhandenvaro av särskild flickskola önskvärd» (Uddevalla, styrelsen). Kommissionens minimital (s. 57) är 150. Härnösand hade visserligen h. t. 1915 endast 139 lärjungar, men h. t. 1922 uppgick antalet till 269, därav i klasserna 3—8 182 elever, och tages medeltalet i klasserna 3—8 för den sista 5-årsperioden, erhålles 151,6 i stället för kommissionens för 10-årsperioden uträknade 116,8. I klasserna 3—8 vid Umeå elementarläroverk för flickor undervisades 1921 155, h. t. 1922 162 och v. t. 1923 158 lärjungar. Enligt den norm kommissionen eljest följt borde en flickskola av A-typ föreslagits. Nu ser kollegiet ett visst eftersättande av Norrlands intressen i kommissionens erbjudande av endast B-typ-skola, lik-

78 som det håller Norrland för vanlottat vid kommissionens fördelning av realskolorna — fördelningen har synbarligen företagits med hänsyn till folktätheten, ej alls med avseende på avstånd läroanstalterna emellan. Läroverkets styrelse, som instämmer i den del av Luleå domkapitels yttrande, vilken berör den högre flickundervisningen, delar kollegiets uppfattning, att kommissionen underskattat behovet av högre undervisning i Norrland. Hela Norrland med sina oerhörda avstånd och dåliga kommunikationer skulle få blott 3 A-typskolor. Nyköping anför siffrorna för klasserna 3—8 under de tre senaste åren, 141, 145 och 141, alltså föga understigande minimitalet, som utan tvivel lätt skulle uppnås, om frielevplatserna bleve flera och terminsavgifterna lägre. Oskarshamns läroverk skulle ha räknat många flera elever, »om ej skolan på grund av bristande utrymme varit nödgad att avvisa ett ej ringa antal inträdessökande». (Halmstad gör samma reflexion.) När nu kommissionen med rätta förutsätter, att flickantalet i de högre skolorna kommer att betydligt ökas i och med reformens genomförande, är det ju att tänka sig, att i en eventuell samrealskola antalet skulle svälla ut så, att nya parallellavdelningar måste upprättas. Men särklasser kunna anordnas för ungefär samma kostnader som samklasser. — Samma tanke möter hos kollegierna i Hudiksvall, Karlshamn och Mariestad. Dessa kostnader för parallellavdelningar vid samrealskolan och för B-skolan kunna ej avsevärt understiga kostnaderna för en A-skola, i all synnerhet som vid denna de lägre avlönade kvinnliga lärarna komme till användning. Om samläroverket då ej mottoge flera kvinnliga lärjungar än som kunde ske utan upprättande av nya avdelningar, bleve större delen av flickorna hänvisade till A-skolan, och denna bleve då »även ur ekonomisk synpunkt fullt försvarlig» (Hiidiksvall, även styrelsen). Karlshamn, för vars omorganiserade läroverk kommissionen räknat med 9 avdelningar i samrealskolan och 3 i B-typ-skolan, sätter med sin styrelses bifall i deras ställe en flickskola av A-typ och en särrealskola med alla klasser dubblerade och får då en merkostnad av endast 7,800 kronor, som enligt kollegiet mycket väl kan minskas till något över 5,000, då »det kan tyckas fullt tillräckligt med dubblering av 3 av samrealskolans klasser». »Besparingen i byggnadskostnad skulle med säkerhet bli väsentligt större än de ökade omkostnaderna för inrättande av en A-skola.» Styrelsen tillägger, att »Karlshamn kommer främst (i fråga om elevantalet vid flickskolan) bland de städer, som nu besitta men framdeles skulle bli berövade en mot A-typen svarande flickskola». Det historiska berättigandet till fortfarande existens åberopas av Härnösand, Landskrona och Mariestad. Mariestads flickskola har bestått sedan mer än femtio år tillbaka, Landskrona »äger den äldsta på offentlig grund upprättade flickskolan i Skåne». Läget och betydelsen som kulturcentrum anföras som tungt vägande skäl av Uddevalla, Arvika och Härnösand. »Nog borde väl staden Uddevallas läge och betydenhet göra det önskvärt, att särskild flickskola där upprättas. Staden har mer och mer blivit en medelpunkt ej blott för norra och mellersta Bohuslän utan även för närliggande delar av Dalsland och Västergötland, vilket kommissionen själv konstaterar. Uddevalla är den enda staden i landskapet och förutom Göteborg även i länet, som har högre flickskola. Elevantalet har nära nog tredubblats från 1905 till 1923 (i elementarskolan 265).» Arvika erinrar om att staden utgör medelpunkt för västra Värmland; skolan besökes för närvarande till mer än en fjärdedel av barn från kringliggande bygd. »Anses det för mycket, att Värmland med sin stora utsträckning, sina mindre goda kommunikationer, sin avskildhet från övriga delar av landet och sin, som det synes, ovanligt bildningssökande ungdom blir tilldelat två flickskolor av Atyp?», alltså utom den i Karlstad även en i Arvika. Samma mening, att en flickskola av A-typ är för litet för Värmland, hyser även Kristinehamn men

79 begär att få en sådan förlagd till sin stad, därvid uppvisande, att elevantalet i klasserna över de förberedande under de senaste tolv åren vuxit från 109 till 206. Karlstad vitsordar, att flickskolorna i dess båda grannstäder fyllt ett verkligt behov på ett så förtjänstfullt sätt, att »all önskvärdhet talar för deras bevarande». Härnösands stad har sedan gammalt varit en huvudpunkt för Norrlands kultur. Den rika och vidsträckta Ådalen står i lätt och naturlig förbindelse med Härnösand, och från denna landsbygd erhåller skolan ett flertal elever, ehuru kommunala mellanskolor upprättats såväl i Kramfors som i Sollefteå. Dess flickskola är en av de första, vilka genom sin stads försorg erhållit en tryggare ställning;- stadsfullmäktige beviljade ett anslag 1875, följande år upprättades skolan och blev 1879 övertagen av staden. En jämförelse med övriga orter, för vilka lärjungesiffror anförts i Betänk. V, visar, att bland de skolor, för vilka B-typ föreslagits, Härnösand »höstterminen 1921 hade högsta elevantalet och för 1912—1922 bland de högsta medelsiffrorna». »De förefintliga läroverksbyggnaderna, fritt och avskilt belägna och så pass långt från allmänna läroverket, att samstyre redan på grand av avståndet försvåras, visa också på det lämpliga i att ej kväva den redan existerande skolformen.» Eskilstuna, kollegiet, uttalar som sin bestämda åsikt, att en flickskola av A-typ är den enda lämpliga för en stad med 30,000 invånare. Dess elementarläroverk för flickor har 344 lärjungar, därav 316 flickor, av vilka 244 tillhöra elementarklasserna. Årligen måste inträdessökande avvisas till följd av bristande utrymme. Liksom Nyköping påpekar den »påfallande orättvisan, att i Sörmland ej föreslås upprättandet av en enda flickskola av A-typ», och Lidköping och Skara erinra om att Skaraborgs län •—• nu med fyra fullständiga flickskolor — icke är ihågkommet med A-skola, klagar kollegiet i Karlshamn, att bildningsmöjligheterna för den kvinnliga ungdomen i staden och i den trakt, för vilken staden är ett naturligt och närbeläget centrum, skulle genom förslagets realiserande i avsevärd grad minskas, samt att flickornas bildningsbehov för hela denna trakt har blivit sämre tillgodosett än i någon annan del av landet. Med en A-typ-skola komme Karlshamn »i alla fall att stå efter Falun», som med samma antal (flickelever) skulle erhålla både en sådan och möjlighet till gymnasieutbildning för flickor. »Skolkommissionens förslag, att föräldrar med obenägenhet för samskolan skulle sända sina flickor till A-typ-skolor i Karlskrona eller Kristianstad, är ju synnerligen otillfredsställande. En sådan anordning skulle ju för hemmen — oavsett alla övriga olägenheter •— medföra betydligt ökade kostnader». Det framdrages av styrelse som kollegium, hur läroverket i Karlshamn från början »tillkommit genom donationer av enskilda och sammanslutningar och på grund av dessa donationer skuldfritt äger en synnerligen välbelägen tomt med 2 därå uppförda skolbyggnader. Dessa donationer ha gjorts för att främja den kvinnliga ungdomens utbildning i en flickskola och kunna, enligt kollegiets mening, ej användas för en realskola, även om flickor där vunne tillträde. Skolhusbyggnaderna äro så långt belägna från stadens övriga skolor , att de icke kunna- ersätta de i enlighet med skolkommissionens förslag erforderliga tillbyggnaderna till realskolan, respektive folkskolan. Byggnaderna, som tillhöra läroverket, äro uppförda för skolbruk och bli relativt värdelösa, om de skulle försäljas eller användas för andra ändamål. Ett genomförande av skolkommissionens förslag skulle därför medföra förstörande av betydande ekonomiska värden. Om däremot en flickskola av A-typ inrättades, kunde de nu befintliga byggnaderna användas för denna och alltså i någon mån få en användning, som stode i överensstämmelse med vad genom donationsbreven föreskrivits.» Det torde för stora delar av Hälsinglands befolkning liksom för Härjedalens,

80 utlåter sig Hudiksvalls kollegium, bliva både dyrbart och besvärligt att sända sina flickor till Gävle eller Sundsvall, de närmaste orter, för vilka A-skola föreslagits. Upprättandet av en skola av A-typ i Hudiksvall skulle därför väcka tillfredsställelse icke blott hos stadens utan även hos dessa landsdelars inbyggare. »Vid ett eventuellt upphörande av Söderhamns gymnasium är ökad tillströmning till Hudiksvalls gymnasielinje att förvänta, och då det för föräldrarna faller sig naturligt att sända söner och döttrar till samma läroverksstad, torde man i så fall även kunna motse en ökning av kvinnliga elever vid stadens läroverk. »I synnerhet», säger styrelsen, »är ökad frekvens att förutse, om gymnasiet utrustas med både A- och C-linje, vilket vore det enda riktiga för tillgodoseende av ortsbehovet.» Man anmärker också på den relativt klena kompetens, som B-flickskolan giver. All anledning är att antaga, att föräldrar hellre låta sina flickor, som måst tillbringa tre år i samrealskolans tre lägre klasser, fortsätta genom den fjärde och avlägga realskolexamen efter ett år i stället för att i tre år besöka B-flickskolan, »en så snävt begränsad utbildningsanstalt», som den är. Vägen till studentexamen blir endast ett år längre än vägen genom B-skolan (men att framdriva flickorna i större mängd till studentexamen vore ur flera synpunkter att beklaga, anser kollegiet i Härnösand). Det är alltså en stor risk, att B-skolans klasser bliva stående rätt tomma eller besättas av »sådana, som på grund av svag hälsa eller mindre begåvning icke mäkta fullfölja studierna till real- eller studentexamen». Och »bildningsnivån sänkes, på_ samma gång som flickorna pressas av en examen vid en för dem särdeles ömtålig ålder» (Arvika, styrelsen, Härnösand, Karlshamn, kollegiet, Lidköping, Mariestad, Skara, Strängnäs, Uddevalla). Lidköping framhåller, att nytt läroverkshus måste byggas, »enär ingen av de nuvarande (skolbyggnaderna) ensam kommer att vara tillräcklig (för realskola och därmed förenad B-typ-skola) och båda ej kunna användas samtidigt, då avståndet mellan dem gör en sådan anordning synnerligen olämplig». Luleå flickskola blir »med någon ej alltför dyrbar ändring fullt tillräcklig för en A-skola», om »förberedande skolan och första elementarklassen komma bort». »Ej heller erfordras med en sådan lösning av frågan någon dyrbar om- eller tillbyggnad av högre allmänna läroverket till stor båtnad för Luleå förut tillräckligt skattetyngda samhälle.» Liknande säges gälla också om Mariestads skollokaler. — För Skara tillstyrkes i förslaget flickskola av B-typ, endast i det fall att den låter sig ekonomiskt försvaras. Utsikterna härtiH äro i kollegiets ögon mycket små. De flesta låta sannolikt sina flickor välja realskollinjen, då de därmed vinna två hela år. »Helt annorlunda torde det ställa sig med en flickskola av A-typ. Valet mellan denna och realskolan skulle, då i våra trakter stämningen emot samundervisning är ganska stark, utfalla till förmån för A-skolan.» Västerviks styrelse anför: »I den byggnad, som staden mot en ärlig hyra av 3,000 kronor upplåtit åt läroanstalten, användas för närvarande 10_ rum som klassrum och ett av dessa därjämte som bönsal och sångrum. Därjämte finnes ett rum för undervisning i fysik och kemi, ett mottagningsrum för föreståndarinnan, ett rum för lärarinnorna samt ett rum och kök för städerskan. Man kan ej säga, att utrymmet är — — fullt tillfredsställande, ty åtskilliga av rummen äro små, men sedan (förberedande klasser och de tva lägsta klasserna bortfallit) torde skolan kunna anses äga tillräckligt med lokaler , då det är att hoppas, att den fortfarande får begagna ^allmänna läroverkets gymnastik- och ritsalar. Även för hushållsgöromålen måste plats anskaffas utom lärobyggnaden, men detta finge väl även ske, om en B-skola inrättades.» E t t viktigt ekonomiskt skäl talar för upprättandet av en A-skola, »vilken med hänsyn till undervisningen ju är långt värdefullare».

81 Ty »flera flickor lära ej föredraga samgymnasiet eller samrealskolan, än att de få god plats i allmänna läroverkets byggnad», varav följer, att staden torde kunna undgå kostsamma byggnadsföretag för den högre kvinnliga undervisningen. En B-skola kan blott till en del upptaga nuvarande flickskolebyggnaden, och några klasser av folkskolan torde knappast kunna härbärgeras där på grund av sin storlek; B-skolan och allmänna läroverket komme också därvid att ligga på olika platser, fast »de skola bilda en enhet». Varberg, kollegium och styrelsen, Vänersborg och Ystad anhålla i all korthet att fortfarande få behålla sina högre flickskolor eller se dem ersatta med A-skolor. De hänvisa till sina tidigare yttranden, Vänersborgskollegiet med uppgift, att lärjungeantalet nästan fördubblats under de sista tio åren, och Varberg under uttalande av sin förhoppning, att »med stadens tillväxt helt sannolikt (antalet) inom kort kommer att betydligt ökas». Styrelsen i Vänersborg anser också, att »A-typen bättre fyller ändamålet för mera betonad kvinnlig utbildning», men medger, att om enligt förslaget staden får samrealskola och samgymnasium med A- och C-linjer, en flickskola av B-typ är tillräcklig. A-skolor äro föreslagna för tjugutvå städer. Göteborg, Lund, Malmö, Norrköping, Stockholm, Uppsala och Örebro behandlas längre fram, varje stad för sig. Av kollegierna i de övriga uttala Falun, Gävle, Halmstad, Karlskrona och Kristianstad sin tillfredsställelse med att för deras skolor A-typen blivit använd. Västerås har, som ovan anförts, intet att erinra i denna punkt. Högre elementarskolan för flickor i Hälsingborg uttalar en förmodan, att »snart nog, kanske redan från början» två flickskolor av A-typ skola visa sig vara av behovet påkallade i dess samhälle. Mot kommissionens beräkningar angående fördelningen av kvinnliga lärjungar mellan samläroverket och A-flickskolan vända sig Halmstad, styrelsen, Jönköpings västra flickskola, Karlskrona och Karlstad. Halmstad finner fördelningen sannolikt »behöva undergå väsentliga modifikationer till fördel för ökat antal i flickskolan». Jönköping antar, att tillströmningen till samläroverket ej blir fullt så stor, som kommissionen förutsätter. Det finnes »säkerligen inånga, som hysa motvilja för samundervisning, särskilt på grund av fruktan för överansträngning under den för flickor så ömtåliga övergångsåldern». Kollegiet uppskattar antalet vid flickskolan till minst 300 mot kommissionens 240 för flickskolan och 210 för samläroverket. Karlskrona förvånar sig över att kommissionen synes vilja — åtminstone vad dess stad beträffar —, »så långt det är möjligt överföra flickorna till samläroverket och avfolka flickskolan», då den räknar av det »relativa» antalet flickor 105 till samläroverkets realskola och blott 100 till flickskolan. För Kalmar, Växjö, Kristianstad m. fl. har kommissionen utgått från andra förutsättningar, för Kalmar t. ex. överföras till flickskolan 150 av 221. Varför, frågar kollegiet, skulle flickorna i Karlskrona med ungefär 20 % mer än på andra håll söka sin utbildning i realskolan? Menar kommissionen, att i Karlskrona flickskolan i själva verket är ganska onödig? »Icke mindre förvånansvärt blir det för den, som känner de lokala förhållandena, då utrymmet vid flickläroverket väl tillåtit en utökning av elevantalet utöver de 100 kommissionen hänfört hit, under det att allmänna läroverket för gossar icke utan stora och dyrbara ombyggnader kan taga emot en så stor kontingent elever, som kommissionen räknat med. Kommitterade, som utrett frågan om skolorganisationens ekonomiska följder för samhället, hade också räknat med 12 klassavdelningar i stället för skolkommissionens 6. —# Hade kommissionen utgått från samma siffror för Karlskrona som för övriga jämnställda städer, skulle medeltalet elever för härvarande flickläroverk blivit 150 i stället för 100 och, om förhållandena h. t. 1921 läggas till grand, 200 i stället för 150.» — För Karlstad har kommissionen ansett 150 flickor böra föras 6—233754.

82 till A-flickskolan. 170 till samläroverket, därav 120 till realskolan och 50 till gymnasiet. Kollegiet tror icke, att gymnasiesiffran blir så hög, ty »flickor, som från landsbygden eller länets övriga städer önska avlägga studentexamen, torde ofta hädanefter som hittills föredraga att under fortsatta studier få vistas i en större stad med dess tillgång på intressen framför provinshuvudstaden, och flickorna från denna landsända tyckas »mera rikta sig mot praktiska värv än i större utsträckning mot koncentrerade studier». Än mindre tror kollegiet på en strömning till samrealskolan, då möjlighet till kostnadsfri undervisning vid flickskolan också står till buds; »det strider mot all hittills här gjord erfarenhet». Efter flera kollegiers uppfattning har kommissionen varit alltför sparsam med A-skoletypens användande i den nya organisationen (Eksjö, styrelsen, Göteborgsläroverken i fråga om deras egen stad, Kungsholms elementarskola 'för flickor, Lyceum för flickor, båda i Stockholm, och Söderhamn). Sådana »för kvinnlig ungdom speciellt avsedda skolor böra inrättas även i samhällen med lägre lärjungefrekvens», skriver styrelsen i Eksjö, ty i annat fall låter sig icke göra att på ett tillfredsställande sätt tillgodose den kvinnliga ungdomens berättigade intressen. Lyceum för flickor i Stockholm anmärker särskilt, att huvudstaden, som nu har 16 statsunderstödda flickskolor, tilldelats endast fem motsvarande statsskolor, därav endast ett högre flickläroverk mot nuvarande fem flickgymnasier. Vad Göteborg beträffar, innehålla de inkomna svaren ungefär följande. Fruntimmers föreningens flickskola, styrelsen, hoppas, att skolan får bestå som statsunderstödd försöksskola. Den har varit »verksam för den kvinnliga uppfostran under längre tid än någon annan flickskola i Sverige» och slagit »djupa rötter i samhället». Den överensstämmer »i många avseenden med vad kommissionen föreslagit: har en praktisk läggning, bygger direkt på folkskolan (mer än hälften av eleverna har under de tre sista åren kommit från folkskolans tredje läsår), har till följd av sina donationer haft tillfälle att tillvarataga och utveckla begåvningar i olika samhällslager, även de, som utan förmånen av billig skolgång ej skulle kunnat få högre utbildning». Styrelsen erinrar även om att skolan äger sin lokal, taxerad till 75,000 kr., och har en byggnadsfond på 212,022 kr., framvuxen ur donationer, som under de sista 10 åren uppgått till över 160,000 kr. Göteborgs lyceum för flickor uttalar som sin bestämda övertygelse, att ur uppfostringssynpunkt ett skolsystem med flera mindre läroverk, med relativt lågt lärjungeantal, är vida att föredraga framför ett system med ett fåtal stora läroverk, med höga lärjungesiffror, men yrkar blott på ett ökat antal flickskolor av A-typ. Med samma yrkande framhåller kollegiet vid Nya elementarläroverket för flickor dessutom som ett önskemål, att det för Göteborg föreslagna försöksläroverket för flickor verkligen förlägges dit. Dess styrelse finner »möjligheten att erhålla undervisning i flickskola av A-typ allt för begränsad». Mathilda Halls skola har, som förut är sagt, uttalat sig för blott ett högre samläroverk och en samrealskola; ett upprättande av^ endast två flickskolor av A-typ med vardera 250 lärjungar synes innebära icke blott ett ingripande i föräldrarnas rätt att välja mellan samundervisning och särundervisning utan även en »fara för dessa flickskolors ställning i skolorganisationen». Kjellbergska flickskolan gör icke något positivt uttalande i frågan om Göteborgs skolförhållanden särskilt. Sigrid Rudebecks skola hemställer, att det »föreslagna högre samläroverket göres till privat försöksskola, samt att för flickornas undervisning dessutom sörjes genom ett flertal särskolor utöver vad kommissionen föreslagit, exempelvis flickskola av A-typ vid det föreslagna högre flickläroverket, en flickrealskola och privata flickskolor i mån av behov». Vasa flickskola har ungefär samma framställning som Mathilda Halls men tillägger, att det »torde vara tillräckligt med en flickskola av B-typ och en av C-typ». Ma-

83 jornas kollegium ansluter sig till de Rudebeckska fordringarna. Dess styrelse, som uteslutande ägnat sin framställning åt den egna skolans blivande öde, yttrar: Majorna, som så att säga utgör ett samhälle för sig och ligger långt borta från stadens centralare delar, har under långliga tider haft sin egen fullständiga flickskola, grundlagd och utvecklad genom dess medborgares företagsamhet, klokhet och även ekonomiska uppoffringar. De^folkrika västra stadsdelarna äro stadda i kraftigt framåtskridande, västerut ligga talrika villasamhällen, och nya uppstå, ända ut mot Saltholmen och Långedrag, genom bekväma spårvägsförbindelser stående i förbindelse med staden. En fullständig högre flickskola i Majorna bör således hava goda förutsättningar för att ekonomiskt bära sig. En indragning av läroverket skulle »kännas som en stor saknad». »Där ha under generationer talrika skaror av Majornas kvinnliga ungdom erhållit sin skolbildning.» Skolan, för hela Majorna en högt värderad institution, skötes och underhålles för kommunens räkning, och all inkomst har använts till dess eget bästa. Den äger flera fonder och donationer, däribland en på ungefär 42,000 kronor. Dessa böra icke flyttas över till ett läroverk av helt annan typ. Därför måste styrelsen protestera mot en omläggning till Btyp och yrka på skolans bibehållande som »fullständigt högre flickläroverk av A-klassen». För Lund begär kollegiet vid Lunds fullständiga läroverk för flickor (jfr s. 74): ett högre gossläroverk med de för samläroverket föreslagna linjerna, en flickskola av A-typ samt ett flick gymnasium. Efter kollegiets mening torde även komma att behövas en flickrealskola. Styrelsen finner det ställt utom allt tvivel, att kommissionen uppskattat antalet kvinnliga lärjungar vid de föreslagna läroverken för lågt. Bortsett från den svävande frågan om Eslövsgymnasiets indragning, kan det icke förbises, att vissa förhållanden, som icke lätteligen komma att ändras, alltid skola giva läroanstalterna i Lund en särskild dragningskraft, främst då de andra undervisningsanstalterna såsom universitet m. m. och härav följande möjligheter att t. ex. erhålla privatundervisning, bedriva specialstudier, efter slutad skolgång fortsätta sin utbildning, tillgång till bibliotek och museer. I stället för samläroverket önskar styrelsen en samrealskola, ett gossgymnasium med de för samläroverket föreslagna linjer och ett flickgymnasium med linjerna A och B. Mot en flickskola av A-typ har styrelsen intet att erinra men tänker, att det kanske blir nödvändigt utveckla organisationen till tvenne fullständiga läroverk, ett för gossar, ett för flickor. Det andra flickläroverket, Högre elementarskolan för flickor (Anna Rönströms skola), delar det förras uppfattning (kollegiets). Det vill emellertid därjämte uttala en förhoppning, att »någon del av den nya skolan, flickrealskolan eller A-skolan,, om icke alltför stora ekonomiska svårigheter uppstå, måtte få planläggas såsom en fortsättning av läroverket, som därigenom skulle kunna fortleva både i grundarinnans namn och efter gamla goda traditioner». Tre av MaZmöflickläroverken anse förslaget otillräckligt, då det för Malmö blott upptager en högre flickskola av A-typ. B-typen är »så otillfredsställande, att sådan ej bör ifrågakomma i en stad av Malmö storlek». Nyströmska högre flickläroverket är icke övertygat om att »den begränsning av skolor, dit flickor för gymnasie- eller realskoleundervisningen hädanefter skola hänvisas, är riktig för en stad med så stark utveckling på detta område som Malmö. Utöver vad kommissionen föreslagit, synes minst ett läroverk nödvändigt redan för att fylla det nu förefintliga behovet, och det närmaste, klokt förutseende ordnandet har då icke alls kommit till tals. Vad slutligen angår den beskärnmg i skoltyp, som kommissionen tänkt sig för den högre undervisningen, och som starkt beror även flickskoleundervisningen, får denna säkerligen betecknas såsom synnerligen farlig och både kvalitativt och kvantitativt riskabel.» Norrköpings norra läroverk anser, att stadens högre skolor för teoretisk un-

84 dervisning kunna inordnas i den föreslagna organisationen »utan större ekonomiska uppoffringar och utan att förändringen behövde gå alltför förödande fram över de nuvarande skolformerna». Högre allmänna läroverket kunde göras till fullständigt gossläroverk med lyceilinje, det ena flickläroverket till flickrealskola, förenad med flickskola av B-typ, det andra till flickskola av A-typ och kommunala mellanskolan, allt för stor för att kunna uppsugas i de andra, till samrealskola. »De skolbyggnader, som för närvarande stå till kommunens förfogande, kunde i så fall bättre och till mindre kostnader tillgodogöras, än om kommissionens förslag oförändrat ginge igenom.» Flickrealskolan kunde successivt utbyggas till ett högre flickläroverk för att tillgodose samhällets_ behov av »gymnasiebildning för flickor». Skulle detta av ekonomiska skäl visa sig outförbart, återstode att tills vidare slå in på den väg riksdagen genom sitt beslut anvisat, att upplåta gossläroverkets gymnasium även för fHckor; östra läroverket förklarar sig i kommissionsförslaget se »en strävan att, så långt det är möjligt, tillgodose berättigade krav på mångsidighet i fråga om bildningsmöjligheter» men anser, att då antalet flickor i det föreslagna högre samläroverket bör beräknas högre än kommissionen gör, helt visst till omkring 200, denna siffra är tillräcklig, för att man skall kunna uppställa krav på ett högre flickläroverk. Kollegiet föreslår alltså: »två högre läroverk, ett för gossar och ett för flickor, samt en flickskola av A-typ eller, om detta, på grund av för lågt lärjungeantal i det eventuella flickgymnasiet visar sig av ekonomiska skäl outförbart, att i det blivande samläroverket särklasser anordnas, så långt detta låter sig göra.» Stockholmsläroverken hava i allmänhet ej berört skoltypsfrågan annat än genom sina uttalanden angående samskoleprincipen. Wallinska skolan »uttalar som sin mening, att antingen ännu ett högre statsläroverk för flickor, lyceum eller läroverk av huvudtypen, eventuellt i stället för en av de föreslagna flickskolorna av A-typ, bör inrättas i huvudstaden, eller ett av de föreslagna privata läroverken utbytas emot ett privat högre flickläroverk, eventuellt förenat med flickskola av A-typ». Kungsholms läroverk för flickor, kollegiet, önskar för Stockholm ett större antal flickskolor av A-typ och större erfarenhetav C-typens ännu icke prövade duglighet, innan den användes i så stor utsträckning som kommissionen föreslagit. Lyceum för flickor finner det påfallande, att endast en enbart för flickor avsedd lyceilinje föreslagits, förlagd till Göteborg, men ingen till Stockholm. Kollegiet gör likväl icke något yrkande. I fråga om Uppsala bör enligt Lindska skolan »en blivande omorganisation lämna rum åt såväl flickläroverk med gymnasium som en högre flickskola, vilken senare eventuellt kan tänkas som statsunderstödd privatskola». _ Styrelsen för Uppsala högre elementarläroverk och gymnasium för flickor finner, att »den ur ortsförhållanden rimligaste lösningen vid ett fullständigt övertagande från statens sida av den högre skolundervisningen vore: 1) ett gossläroverk med gymnasium, 2) en flickskola med flickgymnasium, 3) en realskola, som genom att förläggas i en annan stadsdel skulle kunna fylla speciella ortsbehov. E t t bibehållande av den nuvarande samskolan som »komplementläroverk i en eller annan form (eventuellt i förbindelse med den ovan angivna realskolan) för att giva denna välskötta skola tillfälle att fortsätta sin förtjänstfulla verksamhet, som utan tvivel även för framtiden skulle fylla ett behov av samma slag, som framför allt dess gymnasium för närvarande tillgodoser, synes därjämte i och för sig rimligt». Kollegierna vid nämnda läroverk yttra: »Man kan tänka sig flera olika möjligheter, om man har att organisera det högre skolväsendet i Uppsala stad enligt ett tilltänkt genomförande av principen om kostnadsfri undervisning för all studiebegåvadungdom. Kommissionens förslag i denna punkt är dock icke tillfredsställande, i synnerhet som det stryker flickgymnasiet.»

85 »Kommissionen tänker sig, att det föreslagna samläroverket i Örebro skall i klasserna 3—£ draga till sig 317 flickor, i gymnasiet 80 flickor. För dessa siffror finns ingen som helst bärande grund» enligt Risbergska skolan. »Föräldrarna äro vana att sätta sina döttrar i flickskola och torde helst fortsätta härmed, vadan en oproportionerlig ökning av den föreslagna A-flickskolan bleve följden, då den nuvarande andra flickskolan skall indragas.» Kollegiet och styrelsen kunna för övrigt »ej annat än uttala en kraftig protest mot ombildandet av Karolinska läroverket till ett samläroverk. Särskolorna i Örebro äga traditionell grund och hava allmänhetens sympatier. Intet bärande skäl finnes för att beröva staden dessa skolor och påtvinga den samundervisning. Däremot torde staden med omnejd kunna anses folkrik nog att väl förse ett fullständigt högre flickläroverk med tillräckligt antal elever. Ett flickgymnasium i Örebro har länge varit ett önskemål, och med kvinnans rätt till ökade förvärvsmöjligheter ha dessa önskningar tagit vidare omfattning. Kommissionen föreslår endast 3 flickgymnasier i hela landet (se sid. 211), men 40 högre samläroverk.» »Örebro med sitt centrala läge, nu redan mottagande elever från en stor landsbygd och många smärre städer, skulle med all sannolikhet kunna påräkna ett fullt flickgymnasium, då undervisningen bleve avgiftsfri.» Gymnasieundervisningen. Linjedelning. Södertälje finner mycket att anmärka på det förslag till ordnandet av gymnasieundervisningen i dess stad, som kommissionen avgivit. Det kommunala latin- och realgymnasiets ersättande med ett statsgymnasium med nyspråklig linje hålles för en avgjord försämring. B-linjen är ju »närmast att betrakta som förbildning till vissa handelsskolor, men som grund för vetenskapliga studier torde den vara väl svag». Om, som antagligt är, parallellavdelningar bliva nödvändiga — »första ringen har redan ett elevantal, som med 3 överstiger maximiantal för en läsavdelning å gymnasiet» —, vore det en orimlighet att upprätta »dubbelavdelningar av en så föga brukbar linje». Kollegiet önskar därför ett samgymnasium med både latin- och reallinje vid sidan av A-typ-flickskolan. Läroverkets styrelse, vars önskemål i fråga om skoltyper återfinnas sid. 77, uttalar sig för en enhetlig gymnasietyp över hela riket. Skulle därutöver vissa särtyper anses erforderliga, torde dessa böra förekomma endast i ett fåtal städer. För ett land såsom vårt med en delvis rätt rörlig befolkning måste det innebära synnerligen stora olägenheter med olika gymnasietyper på olika platser. — Härigenom skulle stora praktiska svårigheter uppkomma vid förflyttning av lärjungar. — Samma olägenheter kunna i viss grad tänkas uppkomma vid anordnande av flickskolor av olika typer på olika platser. Styrelsen i Eksjö däremot yttrar endast, att när kommissionen ej ansett sig kunna föreslå det kommunala gymnasiets bestånd, så mycket mera skäl torde föreligga att åt den kvinnliga ungdomen i samhället söka bevara förefintliga möjligheter till högre skolbildning genom att ombilda flickskolan efter A-typ-mönster. Oskarshamns styrelse uttalar sig i samma riktning. Karlstad gör ett inlägg för det av kommissionen föreslagna internatgymnasiet i Strängnäs såsom ett »synnerligen tilltalande försök till lösning av den svåra frågan om ekonomisk lättnad för studiebegåvade lärjungar» men känner sig tveka inför tanken att göra det till sam gymnasium. Styrelsen i Karlshamn — och kollegiet instämmer •—- yttrar följande: »Till denna förlust (av en mot A-typen svarande flickskola) kommer, att den kvinnliga ungdomen i Karlshamn blir berövad även de trots sin ofullständighet värdefulla utbildningsmöjligheter på gymnasialstadiet, som nu finnas. En jämförelse med andra samhällen visar, att det är icke mindre än 14 städer med ett kvinnligt elevantal mindre, i många fall betydligt mindre än Karlshamn, vilka förutom flickskola av typ B fått gymnasier, öppna för kvinnlig ungdom.»

^ Lunds fullständiga läroverk för flickor med instämmande av kollegiet vid Anna Rönströms skola föreslår för det flickgymnasium de vilja ha upprättat två linjer, eventuellt linjerna A och B. För ett treårigt flickgymnasium begäres av de tre gemensamt gående Malmöläroverken anordnande av samtliga studielinjer. Vad Lyceum för flickor, Stockholm, skriver om lyceilinjen, har ovan meddelats (s. 84). Kollegiet i Umeå tycker, att »vid fördelningen av de olika gymnasielinjerna läroverken emellan, särskilt beträffande landsortsläroverken, en så stor njugghet gjort sig gällande, att det med skäl kan ifrågasättas, om ej även i detta avseende den nuvarande anordningen med endast tre differentieringsmöjligheter men med alla dessa tre vid i stort sett alla läroverk är den föreslagna ordningen överlägsen». Flera kollegier, Halmstad, Karlskrona, Kristianstad (även styrelsen), Luleå, Lund (båda) och Malmö (de tre) yrka åtgärders vidtagande för att möjliggöra övergång från någon av A-flickskolans högre klasser till gymnasiet. Föräldrar. säger Halmstad och styrelsen instämmer, skulle »med all sannolikhet tacksamt begagna sig av möjligheten» att låta sina döttrar, som skola avlägga studentexamen, »på mellanstadiet åtnjuta flickskolans undervisning och fostran». Karlskrona skulle vilja, att »icke blott från folkskola till realskola och flickläroverk och från realskola till gymnasium utan även från lämplig klass i flickläroverk till gymnasium» övergång möjliggöres, »så att flickorna icke, förrän nödigt är, tvingas till samläroverken eller få sin studietid onödigtvis förlängd». Detta vore ju också ett led i en »enhetlig skolorganisation, där varje skolform hänger samman med de övriga». Övergången bör kunna ske utan särskild inträdesprövning (Kristianstads kollegium). •— Halmstad, styrelsen, medger, att om en lättare övergång till gymnasiet bereddes för A-flickskolans elever, anmärkningen mot samundervisning finge mindre betydelse i dess samhälle, enär föräldrarna då hade valet mellan de båda skolformerna i sitt fria skön. Försöksläroverk. Privata skolor. Utom Stockholmsläroverken (s. 69) påkallar även Söderhamn ökning i försöksläroverkens antal. Styrelsen för Oskarsskolan, Stockholm, anser, att »en sund skolreform bör byggas på grundvalen av förefintliga pedagogiska värden, och att fördenskull omläggningen av skolväsendet bör försiggå på sådant sätt, att de enskilda läroverken i möjligaste utsträckning bibehållas och ombildas till statsläroverk under bevarande av det, som utgör det värdefulla i deras egenart». Några Göteborgskollegier ha förnyat sina yrkanden på flera statsunderstödda privata flickskolor, än kommissionen föreslagit. Kjellbergska flickskolan understryker särskilt, att det anser vara av största vikt för vårt undervisningsväsende, att ett avsevärt stort antal privatskolor existera vid sidan av statens läroverk. »Man hade haft skäl att vänta, att även med kommissionens syn på privatskoleväsendet ett något större antal privatskolor skulle ha föreslagits. Vad fördelningen_ av de föreslagna privata samskolorna beträffar, förefaller det oss egendomligt, att kommissionen tänker sig två sådana i Stockholm och ingen i rikets andra stad.» (Jfr om flickskoleväsendet i Göteborg s. 82 f.)

B. Ekonomiska frågor. Antal lärjungar, avdelningar och lärare. En allmän mening är, att elevantalet av. kommissionen beräknats för lågt. Utom de läroverk, som redan anförts under »Flickskoletyp», ha följande anmärkt detta: Borås; Eskilstuna, styrelsen; av Göteborgsläroverken Fruntimmersföreningens skola, Lyceum för flickor och Nya elementarläroverket för flickor jämte deras styrelser samt av styrelserna för Mathilda Halls och för Kjellbergska stiftelsens skolor; Halmstad; Jönköpings

87 båda; Karlstad; Kristianstad; Lidköping; Linköping; Mariestad; Södertälje och Umeå. Borås meddelar, att en efter samma grunder, varpå kommissionen uppskattar elevantalet vid sitt föreslagna samläroverk h. t. 1921 till 527, gjord omräkning för h. t. 1922 givit till resultat 588 (realskolan 314 gossar och 161 flickor, gymnasiet 71 gossar och 42 flickor). Ytterligare ökning av nu befintligt antal är även med den bestående läroverksformen att motse under •de närmaste åren, och efter ett genomförande av förslaget kommer ökningen »givetvis att stegras», särskilt för realskolan. Göteborgs Lyceum för flickor tar det som alldeles klart, att borttagandet av avgifter skall medföra en väsentlig ökning, i synnerhet om det är meningen att bereda plats för alla vid inträdesprövningarna godkända. Dess Nya elementarläroverk för flickor påpekar, att »antalet flickor (2,118) i de 10 privata läroanstalterna från och med klass 3 innevarande vårtermin med mer än 300 överstiger det av kommissionen beräknade antalet (1,775)». Enligt kollegiet vid Kjellbergska stiftelsens skola har den av Göteborgs stadsfullmäktige tillsatta beredning, som haft i uppdrag att förbereda deras yttranden över förslaget, kommit till en summa av 6,015 mot kommissionens beräknade 3,610 lärjungar i Göteborgs samtliga högre skolor. Jönköpings båda läroverk äro ense däri, att. om de ej under de senaste åren behövt på grund av bristande utrymme avvisa många inträdessökande, lärjungeantalet nu varit betydligt större, och att detta bör beräknas ej, som kommissionen gjort, till 240 utan till omkring eller minst 300, motsvarande ungefär 12 avdelningar, ej 9, då »klasser med mera än 25 elever väl böra betraktas som undantag» (Elementarläroverket för flickor). Siffrorna för Karlstads högre elementarläroverk för flickor överstiga för v. t. 1923 (223 i kl. 3—6, 92 i kl. 7—8) åtskilligt det medeltal kommissionen begagnat sig av och även i någon mån siffrorna för 1921. Av föräldrar »betonas allt bestämdare den ekonomiska fördelen för barnen att gå igenom flickskolan». Kollegiet i Lidköping »kan ej tänka annat, än att parallellklasser måste anordnas i var och en av de tre lägsta samskoleklasserna, ehuru förslaget tycks beräkna sådana endast i den första». Linköpings kollegium »är ej av samma mening som kommissionen beträffande antalet avdelningar» vid den föreslagna A-typ-skolan. Snarare än de 9 avdelningar kommissionen utgått ifrån komma 12 att behövas, med cirka 20 elever i varje. När »framdeles realskola och gymnasium med flera differentierande linjer komma att finnas i staden, bestämma sig väl de, som önska tidigare avsluta sina studier eller gå gymnasievägen, från början för dessa linjer. De elever, som välja flickskolan, komma således i regel att genomgå dess samtliga klasser, varför elevantalet vid den blivande flickskolan blir jämnare fördelat på de olika klasserna än vad som nu är fallet.» Under det förslaget har för Mariestads samrealskola och därmed förenad flickskola av B-typ sju klassavdelningar med 60 gossar och 75 flickor, tror kollegiet, att dubbelklasser måste anordnas i samrealskolan för kl. 1—3 och antalet avdelningar således bliva tio. Senaste läsår hade kl. 3—6 i realskolan 72, samma klasser i flickskolan 82 och dennas kl. 7—8 22 lärjungar. Befrielsen från terminsavgifter komme antagligen att verka kraftigare än utgallringen, ännu ett skäl således att förutsätta, att tillströmningen ökas. Kommissionen antager (s. 75), att i Södertälje skulle på gymnasialstadiet tillkomma en parallellavdelning. Häremot invänder kollegiet, att när flickorna få tillträde till gymnasiet, ringarna — och således ej blott en •—• bliva så stora, att parallellavdelningar komma att visa sig nödvändiga. Umeå, så att säga, sammanfattar dessa anmärkningar. »Lärjungeantalet inom läroverken», säger kollegiet, »kommer säkerligen att bli större än vad

88 kommissionen, utgående från medeltalet för åren 1912—22, beräknat utan att taga vederbörlig hänsyn till att antalet lärjungar för år 1922 betydligt överskjuter detta medeltal. För detta överskott av lärjungar har ej beräknats ett tillräckligt ökat antal lärarkrafter. Vid nästan alla de i betänkandet nämnda läroverken finnes något — ofta några — tiotal elever, för vilka ingen extra lärarkraft beräknats.» »De krav på ökad lärarpersonal, som ett frigivande av (läroverkens) utveckling» — »konsekvent tillbakahållen under åtskilliga år» — »kommer att medföra, vill kommissionen möta endast med en bättre fördelning av nuvarande lärarpersonal, trots det att man föreslår bibehållandet av och väl för framtiden avser ökning i antalet skolor i mindre samhällen och på landsbygden, där avdelningarna ej kunna bliva så fulltaligt besatta men väl ändå kräva sina lärare. —- Kommissionen synes för att kunna framvisa någorlunda drägliga ekonomiska förutsättningar för reformen vilja utöka tjänstgöringsskyldigheten för olika kategorier av lärare. — I samma anda hava vid beräkningen av förslagsanslaget för extralärarna och extra anslaget för övningsämnen och lekar företagits omotiverade avprutningar på avsevärda summor.» Kjellbergska stiftelsens kollegium, Göteborg, fruktar, att kommissionen använt samma grunder för sina beräkningar för hela landet som för Göteborg och alltså rört sig med för lågt elevantal också i fråga om andra skolor. Fördelning av lärartjänster mellan män och kvinnor. Samma bekymmer, som från statens samskolor uttalats angående minskning av det »kvinnliga inflytande på flickorna», möter i ännu högre grad och i mera skärpt form i flickskolekollegiernas yttranden. Styrelsen i Härnösand känner det tungt, att dess snart 50-åriga skola »nu plötsligen skulle degraderas till ett bihang under allmänna läroverket. Någon egen chef skulle ej förekomma, och den moderlighetens prägel, som en framstående föreståndarinnas personlighet kan förläna skolan, och som kan vara just det mest levande i dess schablon, skulle därigenom fråntagas vår skola.» Jönköpings elementarskola för flickor betonar, att »i såväl realskolor som flickskolor flickorna ovillkorligen äro i behov av kvinnlig omvårdnad». Dess västra elementarläroverk för flickor vill fastslå, att undervisningen i flickskolan huvudsakligen bör bestridas av kvinnliga lärare, och att »även i samläroverket bör finnas ett ej allt för ringa antal lärarinnor». För de 16 klassavdelningarna i realskolan och 9 i gymnasiet ge kommissionens beräkningar 2 kvinnliga adjunkter. »En sådan brist på kvinnlig omvårdnad av flickorna i samläroverket ökar i hög grad de skadliga följder, som äro att befara för flickorna genom införandet av samundervisning.» »Om flickornas undervisning huvudsakligen komme att handhavas av manliga lärare», vore detta efter kollegiets i Karlskrona uppfattning »ingalunda det för flickornas utbildning och fostran lyckligaste». Lidköping fäster sig vid att vid dess läroverk skulle »i fyra av den nya skolformens klasser förekomma gossar, men i sju av dem flickor», men undervisningen skötas av sex manliga och två kvinnliga lärare. Därigenom får kollegiet »den farhågan besannad, att den nya samskolan mest blir att likna vid en gosskola, där flickor vinna inträde, utan att under samskoleåren vidare stor hänsyn tages till deras särprägel». Norrköpings östra läroverk för flickor betvivlar ändamålsenligheten i ett förslag, som för tolv flickavdelningar blott beräknar sju kvinnliga lärare och således lämnar fem åt manliga klassföreståndare. Man bör med ännu större rätt än i fråga om manlig ledning för gossarna kunna förvänta, att i fråga om klasser, där endast kvinnliga lärjungar undervisas, klassföreståndarskapet anförtros åt kvinnliga lärare (jfr s. 73). De flesta kollegier känna sig föranledda att fordra en omläggning av den fördelning av manliga och kvinnliga lärare mellan läroverken, som kommissionen uppgjort. Dels kräves en ökning i antalet kvinnliga lärare ända till lika

89 proportion mellan män och kvinnor, dels begäres, att icke någon fix proportion skall uppställas, och att tjänsterna skola stå öppna till fri tävling. Norrköpings norra läroverk för flickor vill uttala »sin förundran över att kvinnans möjligheter till framkomst på den bana, som mer än de flesta andra lämpar sig för henne, nämligen undervisningens, i hög grad minskats, när det gäller de högre skolorna, och det i en tid, då så gott som alla vägar i övrigt öppnats för henne». Dess systerläroverk yttrar sig i samma riktning och finner egendomligt, att förslaget i denna punkt formulerats så av en kommission, som just satt sig som mål: samma utbildning för kvinnor som för män. I statens 179 läroverk (statens normalskola för flickor oberäknad) skulle enligt Betänk. V undervisas 21,935 gossar och 19,690 flickor, och den undervisningen skulle ges av 1,637 män och 531 kvinnor. Kvinnorna skulle således utgöra icke fullt 25 %. »Därmed har kommissionen givit kvinnorna en undanskjuten ställning på ett arbetsområde, där de redan prövat sina krafter och gjort en insats, som vitsordats som värdefull.» I protesten mot denna disproportion mellan manliga och kvinnliga lärare förena sig Eksjö, styrelsen, Gävle, fyra Göteborgsläroverk: Fruntimmersföreningens, Kjellbergska stiftelsens och Vasa flickskolor samt Nya elementarläroverket för flickor, Malmöskolorna utom den Nyströmska, som ej berört frågan, Oskarshamn, Detthowska och Lychouska skolorna i Stockholm. Sundsvall och Söderhamn. Fördelningen är både »olämplig och orättvis mot den innestående lärarinnekåren». Vid samskolor måste — för flickornas skull — ett ej alltför ringa antal kvinnliga lärarekrafter anställas (Malmö). Flickorna äro ju mångenstädes faktiskt i flertalet, kommissionen själv utgår ju ifrån att i samskolan 100 gossar komma att motsvaras av 90 flickor (Söderhamn). Då är det icke för mycket begärt, att tjänsterna vid de särskilda läroverken skola fördelas: i flickskolan flertalet åt kvinnliga lärare, i samskolan — särskilt på realskolestadiet — i ungefärlig proportion till antalet gossar och flickor (Vasa flickskola, även Göteborgs Nya elementarläroverk för flickor och Detthoivska skolan). Söderhamn framhåller, att vid folkskolorna tre femtedelar av tjänsterna bestridas av kvinnor, och uppfattar förslagets bestämmelser sorn ett direkt underkännande från vederbörandes sida av kvinnliga lärares lämplighet på realskolestadiet (förslaget uppför 1,150 manliga mot 392 kvinnliga realskoleadjunkter, vid vissa samskolor en kvinnlig lärare). — Även Sundsvall inlägger en gensaga mot ett dylikt tillbakasättande av flickskollärarinnekåren. Oskarshamn, som fått sig anvisade 6 manliga mot 2 kvinnliga lärare, tycker, att »adjunktstjänsterna borde fördelas åtminstone i lika proportion». Arvika vill icke ha proportionen fastslagen. Vid dess skola med 10 ä 11 klassavdelningar har kommissionen tänkt sig endast två kvinnliga ämneslärarinnor jämte handarbets- och skolkökslärarinna. »Lämpligheten av detta överlämnande av flickorna åt så gott som uteslutande manliga lärarekrafter torde vara ytterst tvivelaktig och innebär en orättvisa mot hela lärarinnekåren.» Lychouska skolan, Stockholm, yttrar: »Genom kommissionens betänkande går en stark missaktning mot den privata flickskolan och dess representanter. Den svenska Hickskolan har från sin begynnelse haft stora svårigheter att kämpa emot, icke minst av ekonomisk art. Att den nu intar en ställning, som vunnit det största erkännande av såväl inhemska som utländska representanter för den pedagogiska världen, beror väl till största delen på lärarinnekårens värderika och uppoffrande arbete.» »Kommissionen tycks ej ha beaktat denna lärarinnornas betydande insats i det svenska skolväsendet.» »Vår riksdag har med få undantag på alla områden lämnat män och kvinnor rättighet till fri tävlan, och ået måste då väcka förvåning, att just på det område, som sedan gammalt blivit ansett som särskilt lämpligt för kvinnan: uppfostran, skulle i verkligheten

90 ingen fri konkurrens råda.» Kollegiet vill därför yrka på fri tävlan mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter. Alldeles särskilt opponera sig kollegierna i Arvika och Linköping samt Nya elementarläroverket för flickor i Göteborg mot att flickornas gymnastikundervisning överlämnas åt manliga ledare. Det sistnämndas kollegium omnämner, att av 40 föreslagna veckotimmar i de föreslagna två A-/7icÅ:skolorna i Göteborg i bästa fall endast 27 komme att bestridas av kvinnliga lärare. Linköping visar en utväg för att i dess samhälle på bättre sätt ordna saken. Den nuvarande flickskolan räknar 8 gymnastikavdelningar, den blivande skulle endast ha 4. Flickskolans gymnastiksal kunde begagnas även av de 3 gymnastikavdelningar för flickor kommissionen beräknat för samläroverket och flickskolans gymnastiklärarinna leda dessa avdelningar. »En dylik anordning vore lämplig även ur den synpunkten, att det bleve svårt att anställa en gymnastiklärarinna enbart för flickskolan med endast 16 veckotimmar.» De båda Jönköpingsläroverken kunna ej godkänna kommissionens förslagom en kvinnlig gymnastiklärare med 12 veckotimmar. »Antagligen är det meningen, att dessa timmar äro avsedda för såväl flickorna i samläroverket som i flickskolan. Således skulle 290 lärjungar fördelas på 3 avdelningar med 4 veckotimmar för varje avdelning. Med beräkning av en del befrielser skulle varje avdelning komma att omfatta 80 a 90 lärjungar. Utgår man- däremot från kommissionens senare beräkning, 240 flickor i flickskolan och 210 i samläroverket, krävas tydligen flera gymnastikavdelningar. En avdelning på 80 lärjungar är ju redan allt för stor och kan ej på ett tillfredsställande sätt skötas. Hälften av detta antal anse vi vara det mesta, som bör ifrågakomma» (Västra läroverket). För närvarande är klassundervisning regel med gymnastikavdelningar på 30, högst 40 (Elementarskolan för flickor, kollegiet). Löner. Göteborgs Nya elementarläroverk för flickor anser, att »de kvinnliga lärarna äro missgynnade, då skillnaden i lön för lika arbete kan uppgå ända till 1,400 kr. (manlig rektor vid real- eller flickskola 6,400 kr., kvinnlig 5,000 k r . ) . Om skillnad i avlöning för samma arbete och samma kompetens skall förekomma, anser kollegiet, att den endast bör motiveras med försörjningsplikt.» — Angående övningslärarinnornas löner göres den anmärkningen, att de synas för låga jämförda med ämneslärarinnornas. Att för så hög tjänstgöring som 30 veckotimmar en gymnastik- eller teckningslärarinna vid real- och flickskola ej skulle komma upp till högre lon än 3,000 kronor och en lärarinna i slöjd till högst 2,400 kronor, är säkerligen att giva de praktiska ämnenas representanter en alltför ofördelaktig ställning. _— Även kollegiet vid Mathilda Halls skola vill uttala sig emot den stora differensen mellan manliga och kvinnliga löner. Kompensation för eventuella försörjningsskyldigheter bör ske genom införande av särskilda familjetillägg. »Antingen måste väsentliga dyrtidstillägg medräknas eller också grundlönerna beräknas till avsevärt högre belopp», då det »väl icke kan förutsättas, att en kraftig sänkning av lärarkårens standard skall företagas». Detta bidrager till att »de i det uppgjorda statsförslaget för de blivande läroverken i Göteborg uppställda slutsiffrorna äro mycket illusoriska». Linköping kräver kort och gott, att »kvinnlig lärare i lönehänseende blir likställd med ogift manlig lärare». För Söderhamn (och Umeå) förefaller det, som om de föreslagna lönevillkoren för övningslärare vid de smärre läroverken icke kunna erbjuda existensmöjligheter. Lokalbehovet. Borås: Lokalutrymmet vid det högre allmänna läroverket är redan så långt som möjligt taget i anspråk. Rummen för klasserna 1 och 2 bliva visserligen fria, men det härigenom ökade utrymmet torde ej vara tillräckligt för det lärjungeantal, med vilket man sannolikt får räkna. Hälsingborgs högre elementarskola för flickor: För det högre samläroverket fordras sanno-

likt betydande tillbyggnader, varjämte, kanske redan från början, lokal för en andra A-flickskola måste anskaffas. Jönköpings västra läroverk: Intetdera av stadens flickskolehus kan anses tillräckligt stort ej heller för övrigt fullt tillfredsställande. I västra skolan fattas breda, ljusa korridorer, ritsal, sångsal, geografirum, ett större materielrum, biblioteksrum m. m. Skolkökslokal finnes ej heller. Någon ökning av utrymme kan möjligen vinnas genom att övertaga och omändra en privatvåning på fyra mindre ram och kök, belägen i en av skolhusets flyglar. Efter höjning av husets tak kunde en del av vinden inredas. I närliggande hus kunde måhända en våning förhyras. Jönköpings elementarskola för flickor, styrelsen: Östra flickskolan, om vilken styrelsen särskilt har att uttala sig, är för närvarande tvungen att hyra skolkök samt tvenne rum i en närbelägen fastighet och ämnar nästa läsår ytterligare hyra 3 a 4 rum för att kunna nöjaktigt härbärgera det stigande elevantalet. För närvarande saknas omklädningsrum för gymnastikundervisningen, handarbets- och sångsalar, biologisk och fysisk-kemisk lärosal jämte laborationsrum, biblioteksrum, kartrum och lärarinneram, varjämte gymnastiksalen, som rymmer endast 30 a 35 elever, måste anses otillräcklig. Om skolan, såsom är att hoppas, inom en nära framtid lyckas få hyra hela det hus (kyrkokv. 3—4, södra delen), som gränsar intill lekplanen och innehåller 6 rum och kök, torde de väsentligaste bristerna vara i någon mån avhjälpta. I sådant fall och under förutsättning att gymnastikundervisningen nöjaktigt kan ordnas, torde den östra flickskolans lokaler kunna provisoriskt användas för en flickskola av A-typ. Linköping: Skolan saknar geografirum, musikrum och särskild skrivningssal; det behövs vidare biologisk hörsal jämte laboratorium och utrymme för åtskillig ny materiel. De rum, som bliva lediga genom klassindragning, kunna således ej komma folkskoleundervisningen till godo. Skulle de av kommissionen föreslagna nya ämnena, stenografi, maskinskrivning, barnavård, sjukvård m. m., införas, finnas icke erforderliga lokaler härför. Söderhamn: Då det är fullständigt otänkbart att förlägga samrealskolan och B-flickskolan till olika lokaler, är byggandet av ett nytt, gemensamt läroverkshus ofrånkomligt, varpå dock kommunen för närvarande av ekonomiska skäl icke torde kunna inlåta sig. Med en A-flickskola och en gossrealskola vore lokalfrågan däremot av sig själv löst, då de nuvarande lokalerna kunde av respektive läroverk nyttjas. (Se för övrigt under »Flickskoletyp» s. 77—85, särskilt för Härnösand, Karlskrona, Lidköping, Luleå, Mariestad, Norrköpings norra, Västervik och Västerås.) Kostnadsfrågan. Utom vad redan blivit sagt och utom allmänt hållna reflexioner över för låga kostnadsberäkningar, må här anföras följande. Växjö anmärker, att inga fullständiga organisatoriska och ekonomiska utredningar rörande folkskolan äro givna i förslaget. »Vad beträffar utredningen om de årliga omkostnaderna för en elev i folkskolan, varpå den ekonomiska bärigheten i det nya förslaget vilar» — säger kollegiet vid Nyströmska högre flickläroverket, Malmö — »kan denna näppeligen tillskrivas något ekonomiskt värde, a lidenstund kommissionen dels endast tagit hänsyn till de statliga utgifterna och fullständigt bortsett från kommunernas ökade omkostnader, dels gjort sin beräkning med hänsyn till hela landets folkskoleväsen, i stället för att räkna med de på annat ekonomiskt plan stående folkskolorna i städerna, dit ju de ifrågavarande läroverken tänkas förlagda. Den statistiskt stödda utredningen, att utgifterna för folkskoleelev understiga den för elev i högre läroverk, får därför anses som missvisande, vilket också torde framgå av de för Stockholms och Göteborgs städer gjorda officiella beräkningarna.» — Kommissionens hopp, att »folkskolorna skulle i stor utsträckning kunna mottaga elever från läroverkens och flickskolornas lägre klasser utan ökade kostnader för staten eller kommunen», förefaller Umeå »bedrägligt nog; motsatsen skulle bevisa en betänklig överorganisation inom vårt folkskoleväsen. Säkerligen komma ej

92 folkskolans målsmän att nöja sig med överfulla avdelningar och otillräckliga lokaler.» Kollegiet tillägger: »De ekonomiska konsekvenserna av att folkskolan i hela sin utsträckning skulle läggas som grund för den högre undervisningen har kommissionen ej ingått på. Säkert är, att de äro av sådan räckvidd, att de i och för sig äro tillräckliga att motivera ett bestämt avstyrkande av förslaget i dess helhet.» Borås, styrelsen, uppgiver, att enligt beräkningar, som gjorts av stadsfullmäktige, de av omorganisationen påkallade engångskostnaderna för staden skulle uppgå till inemot halva millionen kronor samt den årliga merkostnaden till nära 40,000 kr. Styrelsen för Lidkö])ings elementarskola för flickor beräknar för sin stad de förra till minst 600,000 kr. och de årliga merutgifterna, med däri ingående ränte- och amorteringskostnader, till lägst 55,000 kr., styrelsen i Söderhamn engångskostnaden till omkring 100,000 kr. för tillbyggandet av 4 lärosalar till nuvarande realskolebyggnaden. Jönköpings västra elementarläroverk för flickor håller före, att kommunen får vara betänkt på att uppföra ett nytt skolhus för den blivande flickskolan. Skulle läroverkets lokaler kunna användas, måste givetvis dess fastighet inköpas eller lokalerna förhyras av skolans ägare. Fastigheten är lågt taxerad på grund av dess användning till skola och taxeringsvärdet endast 50,000 kr., men brandförsäkringssumman, som mera exakt anger värdet, är 103,100 kr. En av stadsarkitekten 1921 företagen besiktning gav vid handen, att fastigheten borde i årlig hyra betinga minst 10,000 kr. — Förr eller senare, säger styrelsen för Jönköpings elementarskola för flickor, måste ett nytt skolhus för stadens eventuella flickskola uppföras för en kostnad, som styrelsen uppskattar till närmare 500,000 kr. En provisorisk lösning av lokalfrågan vore att övertaga östra flickskolans lokaler. Dess fastighet är taxerad till 97,000 kr., inventarierna värda minst 20,000 kr.; staden äger inemot hälften av aktiekapitalet och torde kunna förvärva övriga aktier till _ pari eller för omkring 18,750 kr. Engångskostnaden skulle bli: aktieköp 18,750, övertagande av bolagets skulder 19,500, ersättning till skolans ägare 6,000, anskaffning av materiel och inredning av laborationsrum 10,750 eller i en summa 55,000 kr. Den årliga kostnaden kalkyleras till: ränta^ å 55,000 a 5 %, hyra för annex 2,500, övriga utgifter i analogi med 1922 års 13,800 eller tillsammans 19,050 kr. Styrelsen i Linköping saknar i Betänk. V varje utredning angående kommunernas ökade kostnader för reformens genomförande, vilka dock »efter de uppgifter, som stå till buds, måste uppgå till betydande belopp, utan att motsvarande fördelar vinnas». ^ För Högre elementarskolan för flickor i Hälsingborg »synas de allmänna utgångspunkterna för kommissionens utredning och grunderna för dess beräkningar vara behäftade med allt för många och betydande felkällor», för att dess uppgifter om kostnaderna för stat och kommun skulle kunna »anses hållbara och vinna tilltro». (Ungefär lika yttrar sig Nyköping.) Kostnadsfrågan får ytterligare belysning av vad kollegier och styrelser yttra beträffande De privata läroverkens avveckling. Till det av Stockholmsläroverken uppställda programmet (sid. 69 ff.) ansluta sig i huvudsak de flesta av flickskolorna i Göteborg. En sammanfattning av deras åsikter lämnas i det uttalande av kollegiet vid Vasa flickskola i Göteborg, vilket här återgives. »Beträffande privatläroverkens avveckling får kollegiet anföra följande. Den av kommissionen föreslagna långsamma avvecklingen — klass för klass — torde endast i enstaka fall vara möjlig. För Göteborgsskolorna skulle svåra olägenheter uppstå. Stark rusning åt 'framtidens skolor' torde vara^ sannolik med däremot svarande minskning i privatskolornas elevantal, som i sin tur skulle föranleda ekonomiska svårigheter, så mj^cket mer som statsanslaget min-

93 skas. Svårigheter skulle göra sig gällande med avseende på privatskolornas lokaler, om dessa ej komma att användas för skolbruk. Ett ä två ram i sänder kunna ej gärna avskiljas. Även avskiljande av en hel våning kan medföra olägenheter. Kanske ett fysikrum, ett skolkök m. m. behöver nyinredas, och detta för att efter några få år ej mera användas. Om kommunen uppför nya. skolbyggnader för 'framtidens skolor', måste dessa naturligtvis genast utnyttjas och ej så småningom — klass efter klass — fyllas med elever. Möjligen skulle även svårigheter att erhålla goda lärarkrafter under avvecklingsperioden inställa sig. Alltså: när det väl blivit bestämt, att en skola måste avvecklas, bör avvecklingen ske i mycket hastigare tempo än kommissionen föreslår. Gemensam plan för avvecklingen av Göteborgs privatskolor är säkerligen nödvändig. Om privatskolorna åläggas att följa en fastställd plan för avvecklingen, böra stat och kommun garantera privatskolorna ekonomiskt understöd till den omfattning, att ingen förlust åsamkas privatskolornas ägare under avvecklingsperioden. Om enskild person eller bolag gjort ekonomiska uppoffringar för en läroanstalts upprätthållande och vid av reformen föranlett nedläggande av densamma ej fått ersättning därför, äger staten skyldighet att lämna gotigörelse. Angående inlösen av vissa privatläroverks lokaler och inventarier vill kollegiet göra gällande ett annat betraktelsesätt än det av kommissionen å sid. 230 anförda. De privata skolorna ha genom sin verksamhet gjort det allmänna stora tjänster och sparat åt kommunen avsevärda belopp, därför torde privatskolorna kunna åberopa 'god moralisk rått', då de göra anspråk på skälig ersättning. Till sist vill kollegiet betona statens moraliska skyldighet att tillförsäkra privatskolornas lärarpersonal anställning eller pension.» Kollegierna vid Mathilda Halls skola och Göteborgs Nya elementarläroverk för flickor ha blott upptagit denna sista del av yrkandet, formulerad sålunda av det förra: »Då endast en ringa del av vid härvarande privatläroverk nu anställd lärarpersonal kan beredas anställning vid de nya statliga läroverken, vill kollegiet understryka kravet, att den övriga lärarpersonalen tillförsäkras anställning, som i största möjliga mån motsvarar den de vid reformens genomförande innehade, eller ock på annat sätt tillförsäkras fullt ekonomiskt vederlag.» Liknande fordran torde möta även i inlagan från Fruntimmersföreningens flickskolas kollegium, då det begär, att »vid tillsättandet av lärarplatser vid de nj^a skolorna kompetenta krafter må anställas utan avseende på arten av den läroanstalt vederbörande lärare eller lärarinna förut tillhört». Skolans styrelse anser det »oundgängligt nödvändigt, att trygghet att erhålla likvärdig plats tillförsäkras samtliga vid de nuvarande statsunderstödda privatläroverken anställda lärare och lärarinnor». Allt för svaga och obestämda finner Söderhamn kommissionens uttalanden om den vid privatläroverken anställda personalens öde. ( Det förefaller styrelsen för Göteborgs Lyceum för flickor »särskilt anmärkningsvärt, att kommissionen, som i fråga om eventuell inlösen av privatläroverks lokaler och inventarier erinrar om statens och kommunernas bidrag till nämnda läroverk i syfte att få ersättningen satt så låg som möjligt, glömmer att i det sammanhanget framhålla det allmänt och icke minst för Lyceets styrelse kända förhållandet, att dessa bidrag i regel på intet sätt motsvarat de ekonomiska uppoffringarna av dem, som under hittills rådande förhållanden velat, med tillgodoseende av det allmännas behov och undervisningsväsendets fria initiativ, bidraga till att enskilda läroverk komma till och vidmakthållas». Styrelsen för Sigrid Rudebecks skola, Göteborg, »håller före, att staten inte gärna kan låta avvecklingsproceduren gå alltför hårt över den privata flick-

94 skolan, som dock i samhällets och statens intresse utövat en gagnande och välsignelserik verksamhet». De tre samgående Malmöskolorna äro eniga även däri, att de som en rimlig fordran uppställa krav på att, »vad de blivande flickskolorna beträffar, deras lärarekrafter tagas från den nuvarande flickskolans kår». En eventuell omläggning av flickskolorna bör rättvisligen ej ske i »hastigare tempo, än att den innestående kåren kan inom de nya skolorna beredas möjlighet att fortsätta sin verksamhet inom det område, för vilket den är utbildad.» Kollegiet vid Lyceum för flickor, Stockholm, med instämmande av styrelsen, framhåller »det anspråk den vid privatskolorna fastade lärarpersonalen med skäl anser sig kunna göra gällande, att som villkor för anställning vid nya mot privatskolorna svarande eller lägre undervisningsanstalter ej krav resas på ytterligare, ej minst ekonomiskt betungande utbildning i sådana fall, där nu gällande av staten fordrade utbildningskrav till fullo fyllts, samt att i övrigt personalens ekonomiska förhållanden tillgodoses». På liknande sätt uttalar sig styrelsen för Anna Sandströms skola. Lychouska skolan, Stockholm, har i sin särskilda skrivelse uttalat sig för att »lärarinnorna vid de privata skolorna (måtte) tillförsäkras en fullt betryggande ekonomisk ställning. Vid övertagandet av enskild verksamhet ha statsmakterna förut vid flera tillfällen visat sig äga en långt välvilligare uppfattning, då det gällt att lämna ekonomisk ersättning, än som nu kommit till uttryck» i Betänk. V. Samma reflexion gör även Kungsholms elementarskola för flickor, som förklarar förslaget i vad det angår de privata läroverkens avveckling omöjligt att genomföra. Den bygger denna sin mening på följande grunder: »a. För Kungsholms Elementarskola, som förhyr våningar i enskilt hus, skulle lokalfrågan lägga oöverstigliga hinder i vägen för upprätthållande av skolans verksamhet så länge, som av kommissionen förutsattes. Skolan skulle nämligen stå inför den risken att få kontraktet uppsagt på hela lokalen på en gång. Icke heller är tänkbart, att skolägaren skulle våga påtaga sig ansvaret för hela lokalens hyrande, vilket skulle oundvikligen medföra ekonomisk ruin. Kollegiet kan därför ej annat än opponera sig mot att den plan följes, 'som av vederbörande statens organ kan varda fastställd', fordrar tvärtom 'den därifrån avvikande ordning, som de olika skolornas ledning eventuellt kan önska tillämpa'. b. Kollegiet anser, att både för ledning och lärarkrafter kan omöjligt entusiasm och arbetsglädje finnas inom en anstalt, som är dömd att successivt försvinna. Från målsmäns och elevers sida kan man ej heller under en dylik avveckling påräkna det intresse och den sympati, som dock hittills utgjort flickskolornas rikaste stöd. Såväl lärare som elever skulle säkerligen fortast möjligt söka sig över till statens skolor. c. Kollegiet anser också, att av anförda skäl skolans enda utväg skulle bli att omedelbart nedlägga hela sin verksamhet, och vad detta skulle medföra speciellt för Kungsholmen med dess starka folkökning är lätt att förstå. Sedan 20 år har förgäves påpekats otillräckligheten av folkskolans lokaler på Kungsholmen. Man kan då ej undgå att ställa sig undrande inför den frågan, var de 1,000 barn, som nu undervisas i privatskolorna, skulle placeras.» »Kommissionen säger å sid. 210 angående understöd åt vissa enskilda skolägare, 'att det lärer kunna inträffa, att i ett eller annat fall enskild person kan komma att lida ekonomiskt avbräck under omständigheter, vilka kunna befinnas vara av sådan natur, att vägande billighetsskäl låta sig anföras för att det allmänna träder hjälpande till. Kommissionen åsyftar härmed fall, då enskild person gjort ekonomiska uppoffringar för en läroanstalts upprätthållande och genom ett eventuellt av reformen föranlett nedläggande av den-

95 samma i avsevärd grad berövas sina existensmöjligheter utan att därvid pensionsrätt kan anses i berörda avseende lämna skälig gottgörelse.' Kollegiet anser gent emot detta, att icke 'vägande billighetsskär utan tvärtom skyldighet för staten förefinnes att träda emellan och ersätta skolägare, lärarpersonal och tjänstepersonal för de ekonomiska förluster, som kunna bli följden av förlorad anställning eller minskad verksamhet.» Linköpings kollegium påpekar, att »den vid läroverket anställda lärarpersonalens rättsliga ställning är av samma art som den, som är gällande för lärare vid kommunala läroanstalter, och att staten sålunda» vid förstatligande av läroverket »åtager sig förpliktelser mot dess lärarkår i samma utsträckning som beträffande kommunala mellanskolors». Kollegiet åberopar som stöd för detta sitt påstående, att stadsfullmäktige den 29 april 1902 beslutat från och med 1903 års början för stadens räkning övertaga läroverket med dess tillgångar och skulder och svara för dess framtida bestånd. (Utdrag ur stadsfullmäktiges protokoll för sagda dag är bifogat kollegiets utlåtande.) Allmän ställning till förslaget. Av de kollegier, som således tagit ställning till någon punkt i Betänk. V, ha icke mindre än 44 uttalat ett bestämt avstyrkande av förslaget eller hänvisat till ett tidigare givet sådant, därvid i flera fall särskilt framhållande, att de denna gång saknat anledning att ingå på en närmare granskning av föreliggande detaljer. Likaså 38, häri inberäknade de 16 Stockholmsläroverken, av de 62 styrelser, som avgivit egna utlåtanden. Indirekt syfta i. samma riktning yttrandena från 4 kollegier och 3 styrelser. 18 kollegier ^ och 15 styrelser ha inskränkt sig till att behandla specialförslagen för sina resp. skolor och ogillat dessa eller uppställt motförslag. Blott tre kollegier, Linköping, Kristianstad och Vänersborg, och en styrelse, Kristianstad, ha stannat vid att framföra vissa önskemål eller göra en del uttalanden, och Västerås kollegium, liksom styrelsen, har intet att erinra, om förslaget genomföres. Ett kollegium, Sundsvall, har blott berört en enda fråga. 8 kollegier och en styrelse ha avstått från nya yttranden (se s. 68). Från Tyringe helpension, Ebba Lundbergs högre läroverk för flickor i Hälsingborg och Herrsätra skola ha inga skrivelser inkommit. Lidingö kommunala skolas flickskolelinje har ej medtagits här utan behandlas i samband med huvudskolan; styrelserna i Karlstad, Oskarshamn och Östersund ha förklarat sig instämma i resp. stadsfullmäktiges yttranden. Karlskronakollegiet tillägger, att det icke velat yttra sig om förslagets inverkan på ekonomiska frågor, då dessa »prövats av särskilda kommitterade, som till drätselkammaren ingivit yttrande». »Ätt på den svaga organisatoriska och ekonomiska grund kommissionen lagtbygga upp en ny läroverksorganisation vore ej välbetänkt, då möjligheter finnas att inom den nuvarande skolorganisationens ram genom anordnande av lämpliga övergångsklasser mellan de olika_ skolformerna och nedbringande av skolavgifterna tillgodose de av kommissionen framställda rättfärdighetskraven», blir slutomdömet från Nyköping. Omarbetning, så att påvisade olägenheter, så långt möjligt är, bli avlägsnade, påyrkas av Norrköpings östra läroverk för flickor; Uppsalal'Arowexken och Linköping, styrelsen, fordra en ny utredning, varvid hänsyn bör tagas till kommunernas berättigade önskemål (så även Detthowska skolan och Kungsholms elementarskola för flickor, Stockholm). Arvika, styrelsen, vill hoppas, att sådana kommuner, som motsatt sig förslaget, ej skola underkastas dess bestämmelser, »därest ej synnerligen tvingande skäl därtill skulle föranleda».

96 Enligt Södertälje bör såsom allmän princip vid ordnandet av skolväsendet gälla, att så mycken hänsyn som möjligt tages till kommunernas egna önskningar i fråga om skoltypen. Med exempel från Göteborg uppvisar Vasa flickskolas styrelse, hur barnantalet i den egentliga folkskolan (21,154, medeltal i klass cirka 31) genom reformen skulle ha ökats med genomsnittligt 4 barn i varje klass, och frågar, om »ett sådant ringa tillskott skulle förmå utöva något vidare socialt inflytande eller vara värt en sådan omvälvning av vårt lands undervisningsväsen, som förslaget innebär». Och Karlstad slutar sitt andragande med att »betona, att den åtgärd, som skulle vara av verklig betydelse för en demokratis krav på samma tillfälle till utbildning för alla landets barn, ligger på det ekonomiska området, icke på det pedagogiskt-organisatoriska».

KAP. VI.

Enskilda mellanskolor. Yttranden ha inkommit från fem skolor. Bollnäs enskilda mellanskola instämmer med kommissionen »beträffande anordnandet av statssamskola i Bollnäs». Gävle borgarskola anser med sin styrelses instämmande, att skolan alltjämt bäst fyller sina uppgifter såsom enskild läroanstalt, och förmodar, att kommissionen hyst samma åsikt, eftersom den icke nämnt skolan bland de enskilda läroanstalter, som föreslagits till förstatligande. Kollegiet vid Grevesmuhlska skolan, Stockholm, föreslår, att dess välkända samskola genom kraftigare understöd sättes i tillfälle att utveckla sin verksamhet. Då skulle den för Norrmalm planerade samrealskolan bli överflödig och, som skolan förfogar över avsevärda egna tillgångar, såväl statens som kommunens utgifter kunna åtskilligt nedbringas. Kollegiet påminner om att skolan varit »den egentliga förebilden och försöksformen för de nuvarande kommunala mellanskolorna» och att dess »examensresultat utgöra något enastående på detta område». Aren 1908—1922 har realskolexamen avlagts av 524 elever, men endast en har blivit underkänd. Direktionen för skolan uttalar sin livliga anslutning till kollegiets anförande, särskilt i fråga om den föreslagna samrealskolans obehövlighet, för så vitt Grevesmuhlska skolan får övertaga dess uppgift. Styrelsen för Lundénska privatskolan, Göteborg, finner det »hårt och oberättigat, att en^ skola, som under många år såsom i viss mån försöksskola just i den riktning och med den organisation, som kommissionen föreslagit såsom den hädanefter nära nog allenarådande, utan dess eget förvållande icke längre ens anses berättigad att existera. Skolan har under avsevärd tid varit den enda i samhället, genom vilken lärjungar efter genomgången folkskola kunnat fortsätta fram till realskolexamen. Visserligen har på senare år folkskolan själv börjat organisera överbyggnader med samma mål, delvis med begagnande av de erfarenheter, som vid Lundénska privatskolan vunnits, men en enskild skola av denna typ torde icke desto mindre även framdeles vara både berättigad och önskvärd. Det synes därför styrelsen vara en enkel gärd av rättvisa och ett välförtjänt erkännande av skolans hittillsvarande gagnande verksamhet, att skolan finge existera med bibehållna förmåner i fråga om statsunderstöd och examensrätt, så mycket hellre som under en betydande övergångstid svårigheter torde möta att på ett tillfredsställande sätt bereda utrymme för den ökade tillströmning av lärjungar, som den högre skolans direkta anknytning till folkskolan och den avgiftsfria undervisningen med största sannolikhet kommer att medföra.» — »Skulle dessa enligt styrelsens mening berättigade krav icke vinna beaktande, bör staten, då den genom sina åtgärder undandrager skolans ägare och lärarpersonal fortsatt möjlighet att genom sin hittillsvarande verksamhet förvärva nödiga existensmedel, i långt större utsträckning än vad kommissionen synes förutsätta, lämna vederlag för såväl 1—232S97.

98 ägarens ekonomiska uppoffringar och förluster som för förlorade förvärvsmöjligheter för den lärarpersonal, som icke omedelbart genom statens försorg kommer att vinna liknande anställning.» — »Det torde icke vara ett rättssamhälle som den svenska staten värdigt, ej heller klokt, att utskilja billigheten från de grundsatser, som leda dess politik.» (Jfr s. 111.) En successiv avveckling ställer sig svår ur ekonomisk synpunkt. »Därest klass efter klass indrages, komma en del lokaler att bliva överflödiga utan att kunna användas till andra ändamål, och slutligen kan större delen av en skolas pokaler komma att stå odisponerad och kostnaden drabba skolägaren utan någon skälig ersättning, vare sig genom statsbidrag eller genom de fåtaliga lärjungarnas avgifter.» — Svårt blir också att under avvecklingsperioden »bibehålla kvalificerad lärarpersonal, då helt naturligt de mest meriterade och bäst behövliga lärarkrafterna kunna förmodas vid första tillfälle söka den säkrare statstjänsten». •— »Det synes därför styrelsen nödvändigt, att i motsats till kommissionens mening (V s. 225) hänsyn tages till den ordning, som de olika skolornas ledning eventuellt kan önska tillämpad» vid avvecklingen. Det kan tänkas, att i annat fall »skolledningarna funne det med sin fördel förenligt att omedelbart vid början av organisationens genomförande nedlägga rörelsen» med åtföljande svårigheter för stat som kommun att bereda undervisning för dessa skolors lärjungar. Även skolans kollegium framdrager, hur den i inånga år i sin B-linje med framgång tillämpat den skolform kommissionen förordar, varjämte den i stor utsträckning i sina lägsta elementarklasser mottagit till läroverken godkända lärjungar, som där ej kunnat mottagas. Kommissionen har helt visst beräknat antalet lärjungar och lärare i Göteborg alldeles för lågt, Sker icke en tillräcklig utökning av de föreslagna Göteborgsskolorna, måste kommissionen sörja för att statsunderstödda enskilda skolor kunna mottaga de från statens läroverk på grund av bristande utrymme avvisade godkända lärjungarna. Det vore därför berättigat, att skolan finge såsom statsunderstödd enskild läroanstalt fortsätta sin verksamhet. Kollegiet uttalar vidare: 1) Fördelningen av lärartjänster mellan män och kvinnor är alltför disproportionerlig. Blir samskolan förhärskande skoltyp, böra de kvinnliga ämneslärarna bliva långt fler, än kommissionen antagit; 2) Den av skillnaden i försörjningsplikt betingade skillnaden i avlöning av manlig och kvinnlig lärare bör kunna utjämnas på annat sätt än genom olika grundlön, förutsatt att tjänstgöringen har samma omfattning; 3) Den vid de statsunderstödda privatläroverken nu anställda personalen bör tillförsäkras en anställning, i huvudsak motsvarande den nu innehavda; 4) Så väl lärarpersonalen som skolans ägare bör skyddas mot ekonomiska förluster under övergångstiden. Rektor vid Osby högre samskola instämmer i vad kommunalfullmäktige (jfr s. 182) framburit, och uttalar som sin och styrelsens önskan, att »statsmakterna taga hänsyn till skolans egenskap av internat och om möjligt låta samskolan stå kvar som privat med ökade understöd».

KAP. VII.

H ö g r e goss- och samskolor. Icke blott medundertecknarna, Palmgrcnska skolan och Stockholms samgymnasium, utan även föreståndarinnan för Sofi Almquists samskola och Whitlockska skolans både kollegium och styrelse instämma i den under »Högre flickskolor» behandlade underdåniga skrivelsen av den 12 juni 1923 från de tio Stockholmsläroverken (s. 68—71). De båda senare utesluta liksom Ateneum för flickor det sjätte ersättningsfallet och upptaga kravet på omedelbara åtgärder för beredande av lika billig skolgång för flickor som för gossar (jfr s. 71). Från Sofi Almquists skola yttras i sammanhang härmed: en undersökning bör göras, »huruvida icke staten genom ökat understöd till enskilda skolor kunde möjliggöra en däremot svarande allmän nedsättning av terminsavgifterna eller en nedsättning för ett visst antal mindre bemedlade och för studier begåvade lärjungar. Denna undersökning vore av största betydelse för huvudstaden, där de allmänna läroverken på grund av bristande utrymme ej kunna mottaga flickor, även om detta medgåves.» Kollegiet vid denna skola hänvisar endast till sitt yttrande över Betänk. I—IV och har ingenting att tillägga, Whitlockska kollegiet har i sin skrivelse icke nämnt något om att biträda herr Pålssons särskilda yttrande. Såväl det som skolans styrelse lämna å sido de tre sista punkterna av mom. 1 angående samskoleprincipens tillämpande. Styrelsen förmodar i likhet med Ählinska skolans, att de anslag, varom talas Betänk. V s. 230, äro dels de 20 % å den tillfälliga löneförbättringen, dels det enligt Kungl. kungörelsen den 10 oktober 1921 beviljade anslaget. »Whitlockska samskolan har icke åtnjutit någotdera av dessa anslag.» Kollegium och styrelse vid Sollefteå kommunala mellanskola och gymnasium ha instämt i det yttrande, som stadens fullmäktige avgivit, men torde det vara lämpligast att behandla Sollefteå i sammanhang med övriga med gymnasier förenade kommunala mellanskolor i Eslöv och Motala och på Lidingön och för stadsfullmäktige hänvisa hit,

A. Organisatoriska frågor. Bottenskolefrågan. Djursholms samskola, vilken inskickar som gemensamt svar från kollegium och styrelse ett i den senares namn till stadsfullmäktige ingivet utlåtande (Bihang till stadsfullmäktiges protokoll för 1923, X I I I , s. 76 ff., n. 49 A ) , erinrar däri först om sin i mars uttalade åsikt, att den 6-åriga bottenskolan ej »utan skada för såväl folkbildning som elementarbildning kan läggas till grund för vårt svenska undervisningsväsen». Då kommissionen fordrar för de enskilda statsunderstödda läroverken, att de skola vara anordnade i enlighet med enhetsskolans princip, hävdar kollegiet vid Lundsbergs skola, att »ett fastställande av detta villkor vore av pedagogiska skäl synnerligen olyckligt, icke minst på grand av förslaget om bort-

100 skärandet av läroverkens tvenne lägsta klasser. Erfarenheten visar, att det för en skola av internattyp är av utomordentligt stor betydelse att på ett tidigt stadium (helst i 10-årsåldern) få hand om de unga, dels emedan dessa lättare ackommodera sig efter de speciella förhållanden, som äro oåtskiljaktiga från internatsystemet, dels emedan det förtroendeförhållande, som måste existera mellan uppfostrare och elever vid en sådan skola, och med vilket hela systemet står eller faller, bör vara grundlagt i god tid före brytningsåren.» — •—-I 13-årsåldern äro »de unga mest skygga för främmande inblandning», och då förefinnas »de största riskerna för missgrepp från uppfostrarens sida». Beskowska skolans kollegium understryker på tal om försöksläroverk, hur svårt det måste bli för en »skola, som vill fostra och ej blott undervisa», om kommissionens förbud mot klasser, parallella med folkskolan, skall träda i kraft. (Ungefär på liknande sätt uttalar sig styrelsen för Göteborgs högre samskola.) »Det fåtal lärjungar det här kan bliva fråga om betyder intet hinder för bottenskoletankens genomförande, snarare tvärtom, som en flyktig eftertanke nog ger vid handen. Men för skolan som undervisningshem betyder detta fåtal ofantligt mycket. Detta fåtal bildar den kärna, kring vilken vid skolans fortsättning de nytillkomna sluta sig. Kärnans ställning till skolan, som gott kan uttryckas med ordet »hemkänsla», fortplantar sig till de senare tillkommande, och skolans anda förblir densamma åren igenom. I denna atmosfär öppna sig barnasinnena och hjärtana på ett helt annat sätt för fostraren. De metodiska försöken få ett helt annat värde än eljes, då de här kunna studeras mot bakgrunden av intim kännedom om de enskilda lärjungarna. Allra helst mot den föreslagna skolorganisationen med dess korta perioder inom varje skolform •—• — erbjuder denna verkliga enhetsform. för de flesta försöksläroverk en sådan överlägsenhet, att kollegiet med den största sorg skulle se sig berövat barndomsskolan. Naturligtvis: om staten skulle behöva Beskowska skolan för ett ändamål, där denna del av skolan måste slopas, finge ju denna omständighet bli avgörande, men eljes önskar kollegiet rätt att mottaga lärjungarna redan vid sjuårsåldern.» Föreståndarinnan för Sofi Almquists samskola skriver: »För nående av detta mål (läroverkets utvecklande »till en levande helhet, där barnet och den unga människan kan växa till en självständig personlighet») kräves, att en och samma skola får leda lärjungarnas utveckling genom hela skoltiden. Särskilt för en samskola är denna enhetlighet av oberäknelig betydelse.» Stockholmsläroverken i övrigt fasthålla, som ovan berörts, vid sitt avstyrkande av den sexåriga bottenskolan. Samskolefrågan, fördelning av tjänster mellan manliga och kvinnliga lärare. Beskowska skolan: »Ett beklämmande intryck på både vän och fiende till samskolan gör det forcerade genomförandet av samskolan på bekostnad av särskolan och, som det förefaller, absolut omotiverat. Eller vad skall man säga om förslaget till Stockholms läroverk, enligt vilket 2,250 pojkar skulle i samskola mot nuvarande 450, därav en fjärdedel resp. tredjedel å gymnasiet.» Även Djursholm yttrar sig i delvis samma riktning. Betänk. Y »gör det särskilt maktpåliggande för styrelsen att på nytt understryka vissa, uttalanden rörande samskoleidéns rationella realiserande». Förslaget »är för visso av beskaffenhet att hos samskoletankens vänner väcka allvarliga farhågor för den svenska samskolans framtid». Livligt övertygad om samskoleformens värde, tror sig styrelsen finna stöd för denna övertygelse i egna erfarenheter och ser »med uppriktigt bekymmer» »ett förslag framträda, som genom sina konsekvenser icke blott skulle vedervåga den svenska samskolans framtida existens» utan för Djursholms samskola innebär »en förändring i avgjort försämrad riktning». Principen om statens lika förpliktelser mot flickor och mot gossar får icke genomföras så, att »de närvarande möjligheterna till en god

101 och väl avpassad fostran av den kvinnliga ungdomen» fördärvas. I en samskola, där på föreslaget sätt de kvinnliga lärarna komma i avgjord minoritet mot »manliga arbetskamrater, vilkas övertygelse om samskoleidéns värde aimer än tvivelaktig», blir »möjligheten av en kollegial och förtroendefull samverkan under ömsesidigt givande och tagande» ganska illusorisk. Behovet av gemensam manlig och kvinnlig ledning har av kommissionen förverkligats endast så till vida, att den vid sidan av en rektor — manlig eller kvinnlig — ställer en biträdande av motsatt kön, med fullständig undervisningstjänst och således knappast ämnad att deltaga i skolans ledning. Och dock »är det ju av vikt, att såväl kvinnlig som manlig erfarenhet kommer till uttryck i de anordningar från ledningens sida, som påkallas av det blandade elevmaterialets växlande behov», och icke mindre viktigt är det, att »såväl i elevernas medvetande som utåt samskolans beskaffenhet av en för gossar och flickor likvärdig institution hävdas icke blott genom — — proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare utan också genom en betydelsefull andel för båda parterna mom skolans ledning». Styrelsen vill därför föreslå stadsfullmäktige att blott under den förutsättningen, att den i betänkandet föreslagna proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare icke må genomföras, ävensom att fördelningen av manligt och kvinnligt inflytande inom skolans ledning må bliva en annan än den av kommissionen avsedda, förklara sig beredda att biträda förslaget i vad det rör statens övertagande av Djursholms samskola. Lidingö- och Saltsjöbadsläroverken finna önskvärt, att ej den proportion mellan manligaoch kvinnliga ämneslärare, varmed kommissionen räknar, fastslås för_ framtiden. Båda uttala sig även mot att vid ett högre samläroverk gymnastikundervisningen lämnas åt endast kvinnlig lärare; »ej minst», tillägger Saltsjöbadskollegiet, »med hänsyn till gymnastiklärarens uppgift att leda gossarnas idrottsövningar, som ju i många fall böra vara av annan art än de, som lämpa sig för flickorna». Enligt styrelsen för Uppsala enskilda läroverk och privat gymnasium är det efter dess »på erfarenhet grundade övertygelse» oeftergivligt, att i en samskola det finnes vid den manliga rektorns sida en »föreståndarinna med begränsad undervisningsskyldighet, anständiga löneförmåner och tillräcklig auktoritet att tillvarataga de kvinnliga elevernas specialintressen». Gymnasieundervisningen. Linjedelning. För de med gymnasier förenade kommunala mellanskolorna i Eslöv, Lidingö, Motala och Sollefteå liksom för Saltsjöbadens samskola och för Landskrona har det gällt att strida för sina gymnasiers vara eller icke vara, Kommissionen har föreslagit, att Eslöv skulle få behålla sitt gymnasium tills vidare »för utrönande av dess framtida behövlighet såsom statsgymnasium», men icke ansett sig böra föreslå anvisande av särskilt anslag, då kommunens utgifter för det högre skolväsendet minskas genom statens övertagande av dess kommunala mellanskola. Motalas, Sollefteås och Saltsjöbadens gymnasier slopas av kommissionen, Lidingö och Landskrona skulle få gymnasier med en ring för varje år, sedan deras realskolor hunnit fullständigt ombildas, men den förra skolan blott med C-linje och den senare blott med B-linje. Eslövs styrelse kan ej medgiva, att kommissionen lyckats med sina argument vederlägga de skäl, som i stadsfullmäktiges underdåniga hemställan den 3 oktober 1922 framburos för att även dess gymnasium måtte övertagas av staten och Eslöv således erhålla ett högre samläroverk. Gentemot kommissionens resonemang (s. 26) hävdar styrelsen, att »det rimligtvis borde ha varit ett större statsintresse att med ett statsgymnasium subvenera Eslövs samhälle, som med sina små resurser under en följd av år berett den mognare ungdomen inom det centrala Skåne de bästa bildningsmöjligheter, än Landskrona, vars

102 gymnasium väl alltid kommer att bliva ett speciellt Landskronaintresse». Styrelsen framhåller, att Eslöv h. t, 1922 hade flera lärjungar (97 mot Landskronas 94), av dem 67 eller 2/3 hemmahörande utanför staden, och att av dessa 50 kunde bo i sina hem. — Ställd i valet mellan ett fortsatt kommunalt gymnasium och intet gymnasium, väljer styrelsen — det är klart —- det förra alternativet. Skolans kollegium, som ej i övrigt vill yttra sig om Betänk. V utan hänvisar till styrelsens och stadsfullmäktiges utlåtanden, framhåller »den utomordentliga vinst det för läroverket i dess helhet skulle vara, om gymnasiets förstatligande kunde genomföras i omedelbart samband med reformens genomförande i övrigt» och ej ställas på framtiden. Motala styrelse, med vilken stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige i Motala socken likaväl som kollegiet äro eniga, uppfattar kommissionens omdöme, att varken lärjungeantal eller samhällets storlek motiverar ett anordnande på statens bekostnad av gymnasiala utbildningsmöjligheter i Motala, såsom »synnerligen summariskt och tydligen avgivet utan närmare undersökning av förhållandena». •— Motala pastorat har cirka 13,400 invånare, och närmaste landsbygd är »i betydlig mån industrialiserad», där finnes bl. a. »huvudparten av statens nybyggda kraftverk». Att Motala kan anses ha större befolkningstäthet än många gymnasiestäder, framgår med all tydlighet av Sten De Geers karta över befolkningens fördelning i Sverige 1917. ( I yttrandet är intagen en tabell, angivande invånarantalet [1917] å femton orter med gymnasier, av vilka Motala har det högsta.) År 1922—1923 hade mellanskolan 160 elever, och det kommunala gymnasiet, det yngsta i riket, med dimissionsrätt beviljad i november 1922, som under sitt första, år som fullständigt (1920 —1921) räknade 18 elever, har sett antalet ökas till 44 och kan beräknas redan om tre år ha över 75. Härvid bör ihågkommas, att gymnasiet blott har en linje, »varför fortfarande många elever måste söka sin gymnasieutbildning å främmande ort». »Även mellanskolans lärjungesiffra har under de senare åren visat starkt stigande tendens.» Samhället utgöres till allra största delen av industriarbetare och idkare av mindre handel och hantverk, för vilka det är en ekonomisk oöverkomlighet att bekosta barnens utbildning å från föräldrahemmet avlägsna orter. — Den redogörelse, som lämnas för åtnjutet ekonomiskt understöd från kommunalt och privat håll — även Motala sockens kommunalfullmäktige ge ett årligt anslag •— visar, att orten med »storartat» intresse omfattar den utbildning det kommunala gymnasiet vill ge. Det skulle för visso allmänt betraktas som »en mycket stor orättvisa», i fall det förmenades Motala att »åt sina och kringliggande trakters barn lämna sådan utbildning», t. o. m. om samhället vill göra det »utan anlitande av statsverkets ekonomiska bistånd». — Östergötlands län med 307,000 invånare ^ får enligt kommissionens fördelning blott ett gymnasium per 153,500 invånare, då t. ex. Malmöhus län skulle få ett per 61,000. Ett gymnasium i Motala skulle verka »avbelastande» både för de andra Östgötagymnasierna och för Örebro. »Med den omfattning omnibustrafiken alltmera synes taga, är det väl tänkbart, att elever från åtminstone Skänninge och Vadstena skola kunna bo i sina föräldrahem.» —• Att ett mindre läroverk framför ett större erbjuder en stor fördek då det gäller lärjungarnas omhändertagande och uppfostran, viU styrelsen också framhålla och hänvisar därvid till det yttrande, som avgivits från Mjölby kommunala mellanskola. Styrelsen hemställer till sist, att i Motala ett statsgymnasium, med åtminstone en linje, måtte upprättas, eller, om detta på nuvarande stadium ej låter sig göra, att det kommunala gymnasiet bibehålies med beviljade rättigheter och så vitt möjligt statsunderstödes. — Stadsfullmäktige anföra dessutom, »att på dagordningen stående järnvägsprojekter giva all anledning till förmodan, att den till staden anslutna, landsbygden i stor utsträckning kommer att få sina intressen förlagda till Motala stad».

103 Då kommissionen sid. 27 angiver, att Sollefteå gymnasium varit besökt av endast 10 elever, finna dess stadsfullmäktige uppgiften »fullständigt missvisande, enär gymnasiet var nybildat och vid ifrågavarande tidpunkt ej hade dimissionsrätt från Il-ringen och ej heller statsbidrag, varigenom terminsavgifterna voro höga». När dimissionsrätt från ring I I beviljades, steg 1922 antalet i ring I till 13. »Ett stort och rättvist behov av ett gymnasium för hela det inre Ångermanland, östra Jämtland och delar av Medelpad föreligger.» »Sollefteå är samlingspunkten och den stora knutpunkten för kommunikationer från dessa delar.» Banan Forsmo—Hoting erbjuder stor fördel för barn tillhörande ett Sollefteå-gymnasiums läroverksområde, som även borde omfatta »Ytterlännäs, stora delar av Gudmundrå realskolområde samt, för den händelse gymnasium ej upprättas i Örnsköldsvik, större delen av denna stads realskolområde». Upprättas ett statsgymnasium, förklara sig stadsfullmäktige nöjda med den C-typ-flickskola kommissionen tilldelat staden. Stadsfullmäktige »vidhålla sina förut gjorda uttalanden beträffande rätten och möjligheten till enskilda kommunala gymnasiets påbyggnader, så att Sollefteå under inga förhållanden erhåller en sämre skolform än den nuvarande med sina tvenne gymnasieringar». För Saltsjöbadens samskola hemställer kollegiet med styrelsens bifall, att om kommissionens av kollegiet avstyrkta principbetänkande ändå blir godkänt av statsmakterna, den icke blott ersattes av realskola med flickskola av B-typ utan även får äga ett gymnasium, vare sig ordnat som stats gymnasium eller bibehållet i sin kommunala form med examensrätt och med nuvarande grunder för statsbidrags utgående oförändrade. Då kommissionen talar om att köpingen 1921 endast hade 2,856 invånare, glömmer den, att av läroverkets samtliga 428 elever h. t. 1922 icke mindre än 150 hade sin hemort i Nacka kommun, som den 1 januari 1923 räknade 7,790 invånare. — De goda kommunikationer med Stockholm, som kommissionen tyckes framdraga som ett viktigt motskäl, finnas ju även i fråga om Djursholm och Lidingö, där kommissionen likväl håller före, att statsgymnasier böra inrättas, och den avlastning dessa läroverk skulle kunna bereda läroverken på Norr- och Östermalm är högre allmänna läroverket på Södermalm i lika stort behov av. — Det är ju »otänkbart, att statsmakterna skulle vilja beröva de hem, som bildats utanför Stockholms gränser för att bereda barnen gynnsamma uppväxtförhållanden», den möjlighet de nu ha att sända sina barn i en skola, som »i ojämförligt högre grad än Stockholmsläroverken är i stånd att erbjuda sina lärjungar de goda hygieniska och ^ sportliga företräden, som ett friskt och lantligt läge» för med sig. — Kommissionen ordar s. 204 om att genom statsunderstöd möjliggöra det fortsatta upprätthållandet av läroanstalter, som genom framgångsrik pedagogisk försöksverksamhet etc. befinnas i särskild grad främja skolväsendets allmänna utveckling, men också s. 20 om att det synes ofrånkomligt, att gymnasiet (det gäller Eksjö) visat en sådan utveckling, att det knappast kan anses rimligt att nu ifrågasätta dess nedläggande. Kan detta tillämpas på Eksjö, Söderhamn och Eslöv, bör det också kunna sägas till förmån för Saltsjöbaden. — Slopas dess nuvarande gymnasium, blir det — kollegiet vill erinra om »den centrifugala befolkningsrörelse, som nästan undantagslöst utmärker den moderna storstadsbilden» — »inom en icke alltför avlägsen framtid» ett nödtvång att för invånarna i Nacka och Saltsjöbaden ånyo upprätta ett. Och då har man i Saltsjöbaden redan en skolbyggnad, som fyller alla moderna krav. E t t nedläggande av gymnasiet kan vålla en kraftig utflyttning av rätt många procent av köpingens beskattningsobjekt med motsvarande taxeringshöjning för de kvarstannande. Samhällets medlemmar kunna, såsom statsborgare, göra anspråk på att »bestående värden, som äro till för allmänna statsändamål, ej spolieras, blott för att det ändamål de avsett att fylla må kunna tillgodoses inom annat närbeläget samhälle för kostnader, som uttagas från de skatte-

104 dragande.» — Kommissionen har fullständigt förbisett, att kommunalfullmäktige, särskilt med hänsyn till gymnasiet, inrättat fem fasta lärartjänster samt fastställt lönereglemente och grunder för pensionering av lärare, deras änkor och barn. Den förbiser, att med dess sätt att resonera köpingen kan råka ut för att få dubbel uppsättning av lärare med rätt till avlöning. Det bör också anmärkas, att det bidrag, som, enligt 1914 träffad överenskommelse mellan köpingen och järnvägsaktiebolaget Stockholm—Saltsjön rörande driften av samskolan, denna har att mottaga, torde vara beroende på att ett gymnasium med dimissionsrätt är förbundet med och ingår i henne. (Tryckt beskrivning över skolbyggnaden, ett exemplar av reglementet och ett av 1914 års överenskommelse äro vidfogade yttrandet.) Styrelse och kollegium för Lidingö kommunala sam- och mellanskola, vilka med tillfredsställelse konstaterat, att kommissionen i övrigt beaktat köpingens önskemål, befara, att latinlinjens eventuella indragande skulle verka menligt på flera sätt. En del elever skulle »tvingas att söka vinna sin gymnasieutbildning på annat håll», en del »tvingas in på en för dem ofördelaktig linje». Lärjungarna ha under de år gymnasiet varit organiserat eller från h. t. 1920 delat sig ungefär lika på skolans båda linjer, latinlinje utan grekiska och reallinje, med någon övervikt för den förra. »På grund av befolkningens sammansättning på Lidingön och därigenom att gymnasiet skulle komma att organiseras som sam gymnasium», är det ganska sannolikt, att gymnasiets lärjungar även i framtiden skulle fördela sig tämligen lika på dessa linjer, om möjlighet gåves. Kollegium och styrelse äro därför fullt övertygade om de båda nu befintliga bildningslinjernas nödvändighet för Lidingö samhälle. För kollegiet vid Landskrona gymnasium synes det nyspråkliga gymnasiets skolform »alldeles förfelad såväl med hänsyn till läroverksungdomens fortsatta utveckling som med hänsyn till Landskrona stads egenskap att vara i främsta rummet ett industrisamhälle». För ett sådant är ett realgymnasium det erforderliga, möjligen med någon differentiering i de två högsta ringarna. Emellertid, då gymnasiet »ända från sin begynnelse 1908 haft fullständig både latinoch reallinje, den förra även utbyggd med grekiska sedan 1915», och staden underkastat sig betydliga kostnader för att upprätthålla ett å båda linjerna fullständigt gymnasium, i stadig tillväxt och nästa år antagligen med omkring 120 lärjungar, »kunde staden med fog ha väntat», att kommissionen velat tilldela staden ett gymnasium med latin- och reallinje, såsom kollegiet nu vill föreslå. Angående linjetilldelningen yttrar styrelsen för Djursholms samskola, att visserligen både inom kollegium och styrelse starka sympatier råda för en nyspråklig linje av den typ, som i samskolans tidigare yttrande skisserats, men att då en sådan näppeligen med statsmedel torde kunna upprättas vid sidan av latinlinjen, vilken »en nu rätt lång samhällserfarenhet visat yara av behovet påkallad», styrelsen anser det välbetänkt att i denna punkt följa herr Samuelssons reservation och således j^rka dels en reallinje, dels en latinlinje. Beskoivska skolan, kollegiet, biträder yrkandet, att antalet A-linjer icke må minskas, likaså herr Ekströms reservation om lättnader för realskolestudenter vid övergången till gymnasiet — »helt enkelt genom av vissa läroverk arrangerade och av staten bekostade kompletteringskurser, varigenom nuv. organisation icke behöver sönderbrytas». Privata skolor. Försöks- och komplementsläroverk. Enligt föreståndarinnans för Sofi Almquists samskola mening är »det för uppfostran och undervisning till skada», att ett så ringa antal statsunderstödda enskilda försöksläroverk föreslås till bibehållande eller upprättande. Djursholm säger signa »besinnat, att en statsskola icke gärna kan lämna ram åt samma rörlighet i former och metoder eller medgiva samma frihet till prövning av nya anord-

105 ningar, som i allmänhet stå en privatskola till buds, även om det å andra sidan är visst, att statsformen ingalunda stänger möjligheterna för det enskilda pedagogiska initiativet». För styrelsen för Göteborgs högre samskola är det uppenbart, att den rörelsefrihet och anpassningsförmåga, som kommissionen utlovar i den nya skolorganisationen, ingalunda kommer att där förefinnas i en omfattning, som ens tillnärmelsevis motsvarar den, som kan åstadkommas i vårt nuvarande skolväsen. »Flickskolan, som utvecklat sig till en särskild skoltyp av stort värde, brytes genom kommissionens förslag så gott som fullständigt sönder för att inordnas i enhetsskolans schema», och folkskolan får »genom att göras till förberedande skola för läroverket vida mindre möjligheter till en självständig utveckling än den för närvarande äger». De »fyra enskilda försöksläroverk, som kommissionen vill låta leva», berövas möjligheten att fullgöra sin pedagogiska försöksverksamhet genom de villkor, som uppställas av kommissionen, vilken samtidigt föreslår, att det »måtte anstå med alla åtgärder att åstadkomma de statliga försöksläroverk», som den förut utlovat. Styrelsen vill därför — under åberopande av kollegiets och eget tidigare avgivna yttranden — »starkare betona vad i desamma framhållits i fråga om de privata läroverken i den föreslagna skolorganisationen». Under åberopande av sin i det tidigare yttrandet över kommissionens principbetänkande uttalade åsikt om det enskilda skolväsendets betydelse beklagar Beskowska skolans styrelse livligt den »avvisande hållning kommissionen intager till privatläroverken och den underskattning, som röjer sig i kommissionens strävan att snarast möjligt avveckla dessa friare organisationer för att insnöra dem i samma hårda former, som tillbjudas den medborgerliga undervisningen i dess helhet». Den fortsätter: »Vad särskilt angår de statsunderstödda privatskolorna i Stockholm, torde deras insatser för den bildningssökande ungdomens fostran få anses så oomtvistliga och kraftigt vitsordade, att något ytterligare försvar för dessa läroverks existensberättigande ej kräves. Att de nått sin av statsmakterna erkända ställning lärer främst få tillskrivas den frihet, i vilken de fått växa fram, och det förtroende från det allmännas sida, som kommit dem till del och skänkt deras arbete ökat värde och inflytande. Oavsett huruvida kommissionens indragningsplaner må inom rimlig tid bliva ekonomiskt genomförbara, där det gäller ett samhälle som Stockholm, finner styrelsen åtgärden i hög grad ödesdiger. E t t hämmande av den fria försöksverksamheten och det personliga initiativet, som bryter nya fält för tillgodoseende av redan bestående eller tid efter annan vaknande bildningsintressen, skulle helt visst i längden visa sig klent fylla kulturlivets fortgående krav eller främja de reformer, för vilka kommissionen menar sig vara vägrödjaren. Kommissionen medgiver visserligen, att en eller annan privatskola i Stockholm må kvarstå som statsunderstödd läroanstalt, men sätter antalet så knappt och begär en så tyngande kontroll över undervisningsarbetet, att de enskilda läroverkens bärande tankar förvanskas. Det är naturligtvis icke styrelsens mening, att sistnämnda läroverk skulle vilja undandraga sig det allmännas överinseende eller finna obilligt, att staten vid beviljandet av understöd fäster vissa villkor såväl i fråga om lärarnas kompetens som beträffande undervisningens ordnande i dess huvuddrag. Det bör ock med tacksamhet erkännas, att kommissionens förslag rörande statsunderstödets beskaffenhet och omfattning för de få privata komplements- och försöksläroverk, som efter organisationens genomförande ännu skulle finnas kvar, innebär ett välvilligt och effektivt stödjande av deras verksamhet. Så vitt likväl kommissionens principiella ståndpunkt kännetecknas av misstroende mot ifrågavarande skoltyp och en obegränsad tilltro till välsignelsen av undervisningsväsendets förstatligande, har styrelsen anledning att mot förslaget framhäva sina allvarliga betänkligheter och sin kraftiga gensaga. Skulle likväl vår läroverksorganisation komina att byggas på den av kommis-

106 sionen förordade enhetsskolans grund, blir av trängande vikt, att staten i långt större utsträckning än vad kommissionen tänkt sig gynnar fortbeståndet av sådana skolor, som genom ändamålsenliga anordningar kunna bereda ungdomen förkortad studietid och andra för specialutbildning av plika slag lämpade förmåner. Med avsedd ökning i samläroverkens antal på de nu bestående gossläroverkens bekostnad torde ock behovet av privata goss-skolor inom huvudstaden komma att göra sig så starkt gällande, att jämväl Beskowska skolan i dess närvarande eller i något förändrad gestaltning måste bli behövlig. För sådant fall är styrelsen beredd att under villkor, som framdeles må kunna övervägas och närmare bestämmas, ställa skolan till undervisningsväsendets förfogande såsom statsunderstödd läroanstalt. Med hänvisning till kommissionens yttrande sid. 202 anhåller styrelsen att, då definitivt ställningstagande i denna fråga föreligger, få inkomma med sitt slutandragande. Under allt hyser styrelsen den varma förhoppning, att statsmakterna fortfarande ville med sitt betydelsefulla erkännande i förening med ledande anvisningar och sitt för arbetets framgång nödvändiga ekonomiska understöd främja det enskilda skolväsendets fria och lj^ckliga utveckling.» Skolans kollegium finner det underligt, att kommissionen tänkt sig blott fyra försöksläroverk; »rätt hade varit», om den »föreslagit försöksläroverk i den mån sådana efter statens övertagande av ansvaret för flickornas undervisning befinnas livsdugliga»; »för talrika» skola de icke bliva, »om icke statsundervisningen blir alltför underlig». Det är »utan tvivel långt bättre, att dessa (läroverk) äro traditionsburna institutioner än tillfälliga sådana med alla dylikas brister i utrustning och organisation». Kommissionens t, ex. s. 41 begagnade synpunkt, att »staten bör beakta de ansträngningar, som gjorts inom kommunerna för att bereda deras barn ökade bildningstillfällen», är förträfflig men bör konsekvent tillämpas »på de allra flesta fall av icke-statlig verksamhet på undervisningens område, så att icke i onödan institutioner nedbrytas och fortsatt intresserat och kärleksfullt arbete omöjliggöres». (Kollegiet säger sig härvid särskilt tänka på flickskolorna, som borde i möjligaste mån bibehållas vid sina fria former.) Det är emellertid de privata läroverkens skyldighet att, i den mån de äro ideella inrättningar, utöva sin verksamhet med eller utan statsunderstöd, så länge de fylla ett behov. För Stockholm vore det »lyckligt, om ett eller annat privat läroverk beslöte sig för att leva över nådetiden för att tjänstgöra som säkerhetsventil»; en liten kontrollräkning visar, att vid de av kommissionen föreslagna Stockholmsläroverken, om de med beräknat lärjungeantal redan nu varit i gång, plats skulle ha fattats för cirka 175 lärjungar. — Kollegiet vill däremot instämma fullt med kommissionen i att försöksläroverken måste vara ekonomiskt oberoende gentemot föräldrarna, att de ej göras ohanterliga genom en för stor lärjungemassa, att denna ej bör skilja sig från de allmänna läroverkens och således friplatser även finnas här, att lärarbesättningen måste vara lämpad för försöksverksamhet, att en viss prövotid för lärarna utan bestämt engagement är nödvändig, och att lärarna skola äga löneturs- och pensionsrätt, så att man kan vara säker om att ett visst antal lärare stanna under en längre tid. Men, tillägger kollegiet, lärjungematerialet får ej bliva för heterogent, och lästiden bör ej för alla skolor fixeras, då en avvikelse kan vara ett led i den speciella organisationen, liksom även längre ferier kunna ha synnerlig betydelse för försökslärare, som ju i regel mer än andra behöva studera skolförhållanden inomoch utomlands. Kollegiet säger även: »Kanske är det nyttigt, att vederbörande ledare får inför högre myndighet redogöra för skälen till lärares entledigande, när sådant måste förekomma efter längre tids förlopp än fem år. Den högre myndighetens eventuella ingripande i sådana fall må dock ske varligt.» Nyss berörda bestämmelser om löneturs- och pensionsberäkning vid de blivande statsunderstödda privatskolorna ha väckt tillfredsställelse även hos kol-

107 legiet i Eslöv, styrelsen för Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasiuM och Lunds privata elementarskolas direktion och kollegium, vilka som ett »belijärtansvärt önskemål tillfoga, att vid dessa skolors övergång till sin nya ställning vederbörlig hänsyn i fråga om beräkning av pensionsår och pensionsbelopp tagas till lärares tjänstgöring före omorganisationen». Uppsalastyrelsen anför bl. a.: »Kommissionen yttrar visserligen några vänliga ord om privatläroverkens hittillsvarande verksamhet — och ännu mera gäller detta om vissa reservanter •—. Det förefaller emellertid nästan, som om kommissionen skulle frukta deras konkurrens eller den tysta kritik, som skulle ligga i deras blotta existens». »Skolväsendets och uppfostrans historia ådagalägger, att framsteg under olika tider väsentligen berott på initiativ från enskilda intresserade och pedagogiskt begåvade personer. Det innebär på intet sätt något klander mot den offentliga skolan, om man konstaterar, att den som ämbetsverk, inom vilket administration och löpande ärenden för ledningen taga mesta tiden, har en naturlig tendens att i allt väsentligt stanna vid det bestående. Det ligger å andra sidan i sakens natur, att i en universitetsstad som Uppsala även på uppfostrans område nya idéer träda fram, som kunde ha en naturlig medelpunkt i ett privat läroverk och inom ett sådant få praktisk gestalt.» — Styrelsen påpekar vad dess skola kan anses ha uträttat som »försöksläroverk». »Det har varit ett av de mj^cket få högre läroverk, som, med en någorlunda passande proportion mellan gossar och flickor, kunnat inhösta erfarenhet om samundervisningens fördelar och olägenheter. Försök ha gjorts med ny linjedelning i gymnasiet, med särskild flicklinje bredvid gymnasiet, med en praktisk-teoretisk överbyggnad på den högre flickskolan — 9 :e klassen •—, med olika ordningsföljd för de främmande språkens inträde på olika stadier. Reformförslag ha prövats i fråga om metodiken för undervisningen i främmande levande språk och klassiska språk, och likaså i fråga om den första läsundervisningen och undervisningen i teckning. Försök ha gjorts med nya ämnen: konsthistoria och nationalekonomi på flickskolans översta stadium, ryska i gymnasiet — efter annan plan än i Nya elementarskolan —. Inom läroverket och gymnasiet har på ett sätt, som veterligen i ingen annan skola praktiserats, lämnats undervisning i sexuell hygien och etik. Enskilda läroverket har haft praktiskt arbete i vida större omfång än något annat högre läroverk •— tre år träslöjd för flickor, fyra för gossar, två år metallslöjd för gossar, tre år skolkök för flickor och vävning —. Det har visat sig, att det även under sådana förhållanden går att tillfredsställa vanliga fordringar på teoretiska kunskaper i realskole- och studentexamen.» »I vissa avseenden kan anstalten även betraktas som 'komplementläroverk' efter kommissionens terminologi. Enskilda läroverket och privatgymnasiet har nämligen bland sina lärjungar upptagit ett ej ringa antal för studier väl begåvade gossar och flickor, som med hänsyn till ålder eller ojämnhet i kunskaper eller av båda skälen ej passat för statens läroverk, ävenså lärjungar, som på grund av svag hälsa måst lämna statens läroverk. Den möjlighet till friare, mera individuell behandling och handledning, som enskild läroanstalt kan bjuda, men som ej låter förena sig med det officiella ämbetsverkets i fastare former reglerade ordning, har ofta haft till resultat, att sådana lärjungar avlagt vackra, t. o. m. mycket vackra examina. Den privata läroanstalten har sålunda i många fall erbjudit utbildningsmöjligheter, som utan densamma näppeligen skulle funnits.» »Då skolkommissionen (Betänk. V s. 203) för bestämmande av var de blivande privatläroverken skulle komma att finnas, anser erforderligt att 'äga vetskap om de önskemål, som kunna hos vederbörande skolors ledning förefinnas', anser sig styrelsen för Uppsala Enskilda läroverk och Privatgymnasium redan nu kunna förklara, att den är villig och intresserad att fortsätta med ifrågavarande

108 läroanstalt som privat under i huvudsak samma villkor, som hittills varit gällande, men däremot näppeligen lärer finnas benägen att offra personligt intresse och olönat arbete på ett privatläroverk med de mycket trånga och allsidigt beskurna möjligheter, som skolkommissionen föreslår.» De villkor kommissionen uppställer »för statsunderstöd och examenskompetens skulle beskära försöksläroverken deras rörelsefrihet på sådant sätt, att hela deras tillvaro som sådana bleve ganska illusorisk». »Några försök på det lägre skolstadiet skulle icke få förekomma, ehuru det ligger i öppen dag, att överbyggnadens organisation och undervisning väsentligen beror på den grundläggning, som förut givits, och att 'försök' likaväl behövas under de 6 första som under de 7 senare skolåren. De enskilda läroverken skulle icke fritt få välja, sin lärarepersonal, utan valet skulle vara bundet inom en av skolöverstyrelsen angiven krets. Därmed skulle, menar man förmodligen, en garanti vara given för att lärare och lärarinnor med idéer, som alltför mycket skilde sig från det bestående, vore utestängda. Kommissionen föreslår vidare, att vid privatläroverk 'fast anställd lärare' ej skall kunna entledigas utan överordnad myndighets godkännande. Detta innebär, enligt skolstyrelsens mening, så litet en garanti för möjligheten att för privata läroverk 'förvärva och behålla dugande lärarekrafter', att verkan snarare kan befaras bli den rakt motsatta. —• De föreslagna bestämmelserna om läsårets längd kunna lägga hinder i vägen för nya organisationsformer av annan art än de nu brukliga.» För statsunderstöd fordras ett betydande kommunalt tillskott. Denna fordran blir »ett ytterligare hinder för uppkomsten och tillvaron av privatläroverk av nu angiven art. Man kan näppeligen av en kommunal representation vänta friare pedagogiska vyer, en riktig värdesättning av nya uppslag, vad man borde kunna vänta av riksmyndigheter; och det kan tagas för givet, att en kommunal representation — om den överhuvud vill göra något offer för ett privatläroverk —•_ skall finnas så mycket villigare att göra detta, ju mindre läroverket i fråga skiljer sig ifrån de offentliga läroverken». ^ Även Uppsalaläroverkets kollegium framhåller som sin uppfattning, att Uppsala har särskilda förutsättningar som förläggningsört för ett »komplementsläroverk», då universitetet erbjuder god tillgång på dugande lärarkrafter. »Om den enligt kollegiets mening mycket olyckliga indragningen av så gott som samtliga enskilda läroverk skulle bliva verklighet, torde behovet av ett sådant komplementsläroverk i denna del av landet bliva synnerligen starkt.» Frågan om bibehållandet av ett enskilt läroverk i Uppsala vid sidan av Fjellstedtska skolan med dess mera speciella uppgift bör upptagas till nytt övervägande och på grund härav organisationsförslaget rörande Uppsala göras till föremål för förnyad prövning. Som komplementsläroverk nämnas Betänk. V s. 206 Fjellstedtska skolan. Lunds privata elementarskola och Lundsbergs skola. I Fjellstedtska skolans utlåtande finnes ingenting, som syftar härpå, men direktionen och kollegiet vid skolan i Lund ha i liklydande skrivelser gjort åtskilliga erinringar: 1) Ingen åldersgräns för inträde bör fastställas, varken uppåt eller nedåt, blott folkskolans lärokurs blivit nöjaktigt inhämtad; 2) rätt för läroverket att bereda sina lärare löneförmåner utöver vad som stadgats för lärare vid statsläroverken, detta med hänsyn till den mera krävande tjänstgöring, som elevmaterialet och den på höggradig koncentration anlagda undervisningsplanen betinga; 3) rätt att fortfarande få som timlärare använda lärare vid annat läroverk, där sådana stå till förfogande; 4) rätt att i någon mån mot särskild ersättning överskrida det för statsläroverkslärarna fastställda timantalet; 5) rätt att i nödvändig utsträckning begagna inflytande terminsavgifter till lärarnas avlöning. Därjämte framhålles »vikten av fria, individuellt lämpade former för inträdesprövning, med hänsyn till det faktum, att äldre inträdessökande, för vilka Lunds

109 privata elementarskola ansetts fylla ett behov, ofta nog hava ensidiga förkunskaper, som — efter vunnet inträde utan svårighet kunnat kompletteras. Allt för snäva bestämmelser i fråga om inträde skulle göra det svårt för skolan att fylla sin uppgift.» Likaledes framhålles önskvärdheten av att »läroverkets styrelse må äga befogenhet utse enligt sin mening mest lämplig lärare, även om annan sökande med formellt större meriter finnes att tillgå». Åtskilliga av dessa erinringar återfinnas i skrivelsen från Lundsbergs skolas kollegium, såsom rätt att bereda särskilda löneförmåner, att överskrida timantalet samt att fritt välja lärare. Tillsättandet och entledigandet av lärarpersonalen bör tillkomma skolans styrelse utan kontroll från det allmännas sida och utan att _ lärarnas pensions- och lönetursrätt härigenom inskränkes. Som skäl angives: »Den kompetens, som erfordras av en lärare vid ett internat, är av en art, som ej kan förvärvas annat än vid tjänstgöring just vid ett internat. För att vinna fast anställning vid en sådan skola bör därför krävas att hava tjänstgjort vid samma skola längre eller kortare tid såsom extra ordinarie. Den, som under sådana förhållanden har de största förutsättningarna att bedöma vederbörandes lämplighet för uppgiften — såväl hans inflytande på lärjungarna som ock hans förmåga av samarbete med sina kolleger, en synpunkt, som vid en internatskola som Lundsberg med dess avskilda och starkt koncentrerade liv är av mycket stor betydelse —, är skolans rektor, vilkens förslag bör bliva styrelsens beslut. På detta sätt har skolan — och därmed ytterst även staten — de bästa garantierna för erhållandet av en för uppgiften väl kvalificerad lärarekår.» — »Tjänstgöringen vid ett internatläroverk blir med nödvändighet av annan och betydligt mera omfattande art än vid statsläroyerken (hemföreståndare, övervakare av läxläsning, idrottsledare m. m.), till vilket skälig hänsyn bör tagas vid utarbetande av bestämmelser för tjänstgöringen.» — »Dels ligger det synnerlig vikt uppå, att vid ett internatläroverk, där uppfostringssynpunkten så starkt träder i förgrunden, kunna genom särskilt gynnsamma ekonomiska villkor förvärva för uppgiften väl kvalificerade krafter, dels önskar skolan kunna sörja för att lärarna, vilka under pågående läsår på grund av skolans isolerade läge endast äga mycket begränsade möjligheter till kulturellt utbyte med annan kulturmiljö, måtte få ekonomisk möjlighet att utnyttja ferietiden i studiesyfte, till kulturellt givande resor o. dyl.» — »Vad här sagts om lärarepersonalens löneförmåner innebär icke krav på högre statsanslag, likasom det icke heller innebär nödvändigheten av förhöjda elevavgifter, då skolan äger fonder, vilkas ränteavkastning kommer att täcka nämnda merkostnad.» — Kollegiet »behjärtar livligt önskemålet, att skolor av Lundsbergs typ icke måtte antaga en ensidig klasskaraktär», och godkänner gärna den av kommissionen framställda principen, att »befrielse från avgifter må kunna lämnas till en viss del av det skolan tillkommande statsunderstödet». Däremot bör ett inflytande från det allmännas sida på elevavgifternas storlek vara alldeles uteslutet, då »storleken måste bliva beroende av ekonomiska och praktiska faktorer, som ingen annan än skolornas omedelbara ekonomiska ledning kan överblicka».

B. Ekonomiska frågor. Antal lärjungar, avdelningar och lärare. Djursholm har upprättat tabeller över 1) antalet lärjungar i samskolan h. t. 1922 fördelade på en 4-årig realskola, en B-flickskola och ett 3-årigt gymnasium, 2) antalet läs- och övningstimmar i avdelningarna å tab. I samt antalet erforderliga lektorer och adjunkter, 3) lönestat enligt i förestående tab. I och I I beräknat antal lärarekrafter.

110 Av dessa framgår, att antalet avdelningar i realskolan och B-flickskolan bör ökas till 14 från kommissionens 11 och gymnastikavdelningarna till 8 från 6, samt att det erfordras 16 adjunkter i st. f. 12. De tyra tillkommande adjunkterna ha i lönestatstabellen upptagits som kvinnliga lärare. Budgeten har emellertid växt till kr. 120,587:50 från 102,875 (Betänk, s. 76) och bör ytterligare ökas därigenom, att föreståndarinnan dels får sin undervisningstid satt till högst 15 veckotimmar, dels erhåller ett betydligt förhöjt tilläggsarvode. Kollegiet vid Lidingö skola och även styrelsen erinra om att skolan är fördelad på två huvudavdelningar, den ena, omfattande 10 klassavdelningar, i Lidingö villastad, den andra med 3 klassavdelningar i Lidingö-Brevik. Kommissionen har i sina beräkningar glömt medtaga den senare. Med hänsyn till de dåliga kommunikationerna, som göra det svårt för de yngre barnen från öns södra delar att besöka huvudskolan, måste en särskild realskolavdelning även för framtiden uppehållas i Brevik. En indragning skulle väcka »allmän förstämning och verka hindrande på utvecklingen av denna del av Lidingö samhälle». Styrelsen tror, att en organisation av åtminstone de två lägsta klasserna i realskolan vid huvudläroverket med tre parallellavdelningar vardera kommer att visa sig nödvändig även efter omorganisationen. Läsåret 1922—1923 hade första klassen 77 lärjungar, den andra 78 och den tredje 61, och antalet kommer, även med gallring av de inträdessökande, snarare att ökas än minskas. . Saltsjöbaden finner också det av kommissionen beräknade antalet avdelningar för litet, »då med häns3m till nuvarande lärjungeantal realskolans tre lägsta klasser måste dubbleras, vadan således 10 klassavdelningar bliva erforderliga samt även antalet lärare, ordinarie eller extra, kommer att ökas, varjämte timtalet för övningsämnena likaledes måste höjas». För Sollefteå har kommissionen ej utgått från medelelevantalet 1912—1922 utan lagt endast 1921 års statistik till grund, förklara stadsfullmäktige. Är 1921 var första övergångsåret från »den förutvarande 6-klassiga samskolan, som byggdes på 3-årig folkskola som bottenskola, från vilken skola så gott som alla, som verkligen lämpade sig för den högre skolan, övergingo efter 3:e eller 4:e skolåret». Därför blev den första verkliga övergångsklassen »kvalitativt och kvantitativt svag» och elevantalet 1921—1924 »lägre än normalt». Underlaget för Sollefteå skola är ej staden utan Sollefteå skoldistrikt, omfattande även socknen med ett sammanlagt invånarantal inom distriktets centrala del av 5,000. Barn »från området från och med Torsåkers församling åt Härnösandssidan samt uppefter Ångermanälvens och Faxälvens dalgångar ävensom efter stambanan till Kälarne station i Jämtland och omkring banan liggande delar av Indalsälvens dalgång ävensom norrut till Skorped» komma att tillhöra realskolan i Sollefteå. En statens samrealskola är således även efter stadsfullmäktiges mening fullständigt berättigad. Klassavdelningarna, av kommissionen beräknade till 5, måste »under alla omständigheter» bliva flera, stadsfullmäktige föreslå 7. Kostnadsfrågan. Styrelsen för Uppsala enskilda läroverk och privat gymnasium fasthåller i fråga om kostnaderna för omorganisationen av läroverken i Uppsala vid de beräkningar, som ingå i dess tidigare utlåtande. Kostnaderna för två nya skolbyggnader —• för ett gossläroverk och ett flickläroverk — uppgå till minst halvannan miljon. Högre allmänna läroverkets förändring till högre samläroverk kräver dessutom jämte lokaler för de 12 klassavdelningar kommissionen uppställt dubblering av klassrum för flera olika språklinjer i samma klass och möjligen dubbla lokaler för vissa naturvetenskapliga, ämnen, i större omfång än kommissionen beräknar, och därtill lokaler och dyrbar utrustning för slöjd och praktiskt arbete för gossar, för flickornas handarbete och för hushållsgöromål. Kollegiet uppskattar_ dessa tillbyggnader till ett par hundra tusen kronor. Härtill kommer ytterligare, att kommis-

Ill sionen i lönestaten ej medtagit dyrtidstillägg. Dessa kunna ej gärna falla bort utan ny lönereglering med betydligt högre löner, än kommissionen upptagit i sin lönestat, varjämte för biträdande föreståndarinnan en avsevärd ökning av löneförmåner ej kan undvikas. Saltsjöbadens samskola skriver: Hade kommissionens förslag varit genomfört 1922, skulle kommunens kostnader för realskolan och det ökade antalet folkskoleklasser uppgått till 65,000 kr., under det att kostnaden för hela nuvarande samskolan med gymnasiet belöpte sig i verkligheten till något över 20,000 kr. Hade med realskolan ett kommunalt gymnasium med under 1922 utgående statsbidrag varit förbundet, skulle omkostnaderna för den undervisning, som motsvarar nuvarande samskolans, stigit till 86,000 och utan statsbidrag till 118,000 kr. »Realiserandet av kommissionens förslag skulle alltså för köpingen innebära en högst betydande ökning av dess utgifter för skolväsendet, vilka för folkskola och realskola skulle uppgått till omkring 137,800 kronor.» För Eslöv har kommissionen föreslagit indragning av dess fasta statsunderstöd (för innevarande treårsperiod 7,900 kr. årligen). Styrelsen uppställer som minimum av statsunderstöd åt kommunala gymnasier en summa, som motsvarar nedsättningar i och befrielser från terminsavgifter, »då annars lätt den demokratisering av skolväsendet, som är själva utgångspunkten för hela omorganisationsförslaget, vid dessa kommunala gymnasier skulle kunna äventyras». Styrelsen förutsätter, att även efter genomförandet av skolreformen dyrtidshjälp kommer att beredas privata och kommunala läroverk. I fråga om avvecklingsproblemet yttrar föreståndarinnan för Sofi Almquists samskola utom vad redan anförts (s. 69), att kommissionens fordran på att skolornas ledning måste underkasta sig statens plan för avvecklingen kan tillmötesgås »endast under förutsättning, att de enskilda läroanstalterna för hela avvecklingsperioden av stat och kommun tillförsäkras ett fullt betryggande ekonomiskt understöd. I annat fall torde det vara högst sannolikt, att många enskilda läroverk omedelbart vid reformens genomförande nödgas på en gång helt nedlägga sin verksamhet». Samma anmärkning och samma farhåga frambär även Beskoivska skolans kollegium i ungefär enahanda ordalag. »Svåra övergångar kunna förmildras, om skolornas ledning får tillfälle att yttra sig om,avvecklingsplanerna, när dessa kunna föreligga i mera bestämd form.» Kollegiet antager, att dess skola i en eller annan form även fortfarande får tjäna det allmänna, men »förbehåller sig rätt att, för den händelse förbud mot sådan verksamhet skulle kunna utfärdas, inkomma med de yrkanden, vartill ett sådant intrång från statens sida i hittills som vällovlig ansedd verksamhet kan ge anledning». Saltsjöbadens styrelse och kollegium äro ej tillfredsställda med kommissionens löfte om att uteslutande av billighetsskäl särskild ersättning skall kunna tillerkännas enskild person — skolägare o. dyl. —, som lider ekonomiskt avbräck genom den nya skolorganisationens genomförande. »Gränsen mellan billighet och juridisk rätt lärer dock ofta vara svår att uppdraga.» I det engelska rättssystemet ingår billighet officiellt i landets lag. »Det lärer varken vara ett rättssamhälle som den svenska staten värdigt, ej heller klokt att utskilja billigheten från de grundsatser, som leda dess politik. Kunna ersättningsanspråk göras gällande och böra de vinna gehör, när de komma från enskild person, varför böra ej enahanda regler kunna åberopas av en samfällighet av enskilda personer, en kommun?» Allmän ställning till förslaget. Med fasthållande av sina principiella invändningar föreslår Djursholms samskola stadsfullmäktige att biträda för-

112 slaget, »dock under bestämt uttalande» av de förbehåll, för vilka här ovan blivit redogjort. Kollegiet vid Uppsala enskilda läroverk och privat gymnasium uttalar sin »tillfredsställelse därmed, att enligt kommissionens förslag — •—-i Uppsala tillfälle skulle givas till såväl särundervisning som samundervisning», och finner »antalet läroverk och varje läroverks storlek och omfattning, så långt man från nuvarande förhållanden kan döma, vara beräknade på ett efter behovet väl avpassat sätt, under förutsättning av att intet av de komplementsläroverk eller enskilda läroverk, av vilka enligt kommissionsförslaget även efter den nya organisationens genomförande ett fåtal skulle bibehållas, kommer att förläggas till Uppsala». Fjellstedtska skolan uppgiver, att »såväl själva betänkandet som en del ingående lokala undersökningar rörande den föreslagna omorganisationens ekonomiska konsekvenser» skärpt dess »misstro mot kommissionens sätt att behandla och utreda de organisatoriska spörsmålen och därmed sammanhängande ekonomiska problem». Kommissionsförslaget i dess helhet avstyrkes av Göteborgs högre samskola (»mycket starka skäl föreligga»), Beskowska skolans kollegium (»som kollegiet i stort sett icke gillar kommissionens synpunkter kan det icke gilla dessas konsekvenser»), och med särskild hänvisning till tidigare avslagsyrkanden av Palmgrenska skolan (»ej heller det nu framlagda detaljerade förslaget — — kan läggas till grund för en omorganisation»), föreståndarinnan för Sofi Almquists skola, Whitlockska skolans kollegium och styrelse samt kollegiet vid Stockholms samgymnasium; till dessa kan även föras Saltsjöbadens samskolas kollegium och styrelse (»förslaget kan icke vara till gagn för köpingen utan innebär en betydande försämring av samhällets skolväsende ur såväl ekonomisk som undervisningssynpunkt»). De särskilda invändningar av lokal natur, som i övrigt blivit gjorda, ha i det föregående meddelats. Från Palmgrenska samskolan och de båda Uppsalaläroverkens kollegier ha framställts önskningar om förnyad prövning. Palmgrenska samskolan ger sin önskan följande form: »Då en närmare utredning i dessa punkter (den högre skolans anknytning till den lägre och inskränkningen av antalet enskilda statsunderstödda läroanstalter) måste komma att medföra väsentliga ändringar i anordnandet av undervisningsanstalterna inom de olika samhällena, får kollegiet för sin del hemställa, att denna sistnämnda fråga tages upp till helt ny behandling, sedan de förutnämnda frågorna blivit på ett mera tillfredsställande sätt lösta.» Och Beskoivska skolans kollegium betonar vikten av att utredningar, hittills ej lämnade av kommissionen, över kommunens utgifter föreligga, »innan slutgiltigt beslut fattas».

KAP. VIII.

Högre lärarinneseminarier. Kollegiet vid statens högre lärarinneseminarium och normalskola för flickor hänvisar utan vidare tillägg till sitt uttalande över Betänk. I—IV. Åtta ledamöter hava låtit anteckna till protokollet, att de vidhålla sina reservationer. Kjellbergska flickskolans seminarium, som i princip avstyrkt huvudbetänkandet, har ej haft skäl att uttala sig om Betänk. V. Som detta icke direkt berör läroverket, har likaledes kollegiet vid Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm ej haft anledning att avgiva något yttrande. Gemensamt med kollegiet vid Anna Sandströms skola har kollegiet vid Anna Sandströms högre lärarinneseminarium förklarat _ sig icke äga tillräcklig sakkunskap för att yttra sig (jfr s. 68). För de åsikter, som framföras av de båda sistnämnda seminariernas styrelser, är redogörelse lämnad under »Högre flickskolor»; deras skrivelser avse nämligen både seminariet och den därmed förbundna flickskolan, alltså Oskarsskolan och Anna Sandströms skola.

8—232597.

KAP. IX.

Folkskolinspektörer. Folkskolinspektörerna inskränka sig i allmänhet till att beröra förhållandena inom sina inspektionsområden. För korthetens och tydlighetens skull hava de i det följande betecknats med de respektive områdenas namn.

A.

Organisationsfrågor.

Bottenskolefrågan. Sydskånes östra erinrar om sitt yrkande, att »framför allt med hänsyn till landsbygdens intressen» en nyorganisation av läroverken måste bygga på 6-årig folkskolekurs, men anser, att »möjligheten av en 6-årig studieväg genom läroverket i stället för eller jämte den av skolkommissionen föreslagna 7-åriga borde tagas under förnyat övervägande, på det att en förlängning av studietiden om möjligt må undvikas». Nordskånes västra framför ånyo sitt förslag, att så snart lärjungeantalet föranleder parallellavdelningars upprättande, realskola må uppdelas på två linjer, den ena fyraårig ined sexårig bottenskola som underlag, den andra femårig, byggd på fyraårig bottenskola. Realskolorna i Åstorp, Hörby, Höör, Höganäs och i Svalöv, om en sådan också upprättas, skulle samtliga tillhöra den normala typen, Landskrona åter få de båda linjerna. Där »bleve således för hem och lärjungar tillfälle att välja den skolform, som de med hänsyn till olika inverkande faktorer komme att anse vara mest lämplig. Troligt är, att även från hem på landsbygden i ett och annat fall barn skulle sändas till den femåriga» typen, då »härigenom ett skolår skulle inbesparas». Uppland har också yrkat, att vid sidan av normaltypen måtte till undvikande av studietidens förlängning anordnas ^ även femåriga realskolor, anknytande till folkskolans fjärde klass, och föreslår nu för Uppsala dels sexårig, dels fyraårig bottenskola men för Enköping och Tierp blott det senare slaget. Där läroverket bygger uteslutande på sexårig bottenskola, bör — anser folkskolinspektören — möjlighet beredas åt studiebegåvade och studieintresserade lärjungar att på kortare tid än sex år inhämta folkskolans kurs, och han hemställer, att vad han härutinnan framlagt i^en till hans skrivelse fogad uppsats »Timlärare i folkskolan», avdeln. 4, måtte tagas i övervägande. Västerbottens södra omnämner även denna_ gång, att han »av pedagogiska skäl och av hänsyn till folkskolans intresse» ej kunnat biträda förslaget om sexårig bottenskola, under det att folkskolinspektören för Sydsmålands östra, vilken som svar på remissen av Betänk. V insänt sitt uttalande över förslaget i dess helhet, däruti förklarar den sexåriga bottenskolan vara den rätta lösningen. Antal läroverk, typer och linjedelning. Roslagen föreslår, att en statssamrealskola måtte inrättas även i Stocksund, där sedan hösten 1921 det finnes en högre folkskola, som man ämnar försöka få ombildad till kommunal mellanskola, så snart den blir 4-klassig. »Om behovet av denna skola vittnar

115 antalet lärjungar, som årligen intagits i dess första klass»: 1921 18, 1922 22, för år 1923 anmälda 25. »Årligen ha dessutom måst avvisas flera .inträdessökande från Djursholms och Danderyds skoldistrikt.» Uppland tillstyrker, att kommunala mellanskolan i Tierps köping ombildas till statsrealskola, såsom kommunalfullmäktige begärt. Södermanlands västra framhåller, att det inreav länet är vanlottat i fråga om fortbildningsanstalter utöver folk- och fortsättning - sskolans ram. »I ett så centralt och med goda kommunikationer försett samhälle som Flen är en högre skola av ett eller annat slag av behovet påkallad för länets inre tättbefolkade bygder.» Malmköping »ligger alltför avlägset för att den ungdom, som vill fortsätta att studera, skall i nämnvärd grad söka sig dit.» Nordskånes östra förmodar, att inom en icke avlägsen framtid en sam realskola torde bliva behövlig, exempelvis i Kvisslinge f ramat gående samhälle, därest industrien inom Östra Göinge får den »utveckling, varom nu löftesrika antydningar finnas». Nordskånes västra vill inlägga ett ord för Svalövs önskan att få en realskola. Sedan församlingen beslutat uppföra behövliga byggnader, kan man förutsätta, att dess högre folkskola snart kommer att erkännas som kommunal mellanskola. I sitt nu avslutade andra läsår har den haft 58 lärjungar. Kommissionens tvekan i fråga om ombildandet av skolorna i Hörby och Höör torde icke vara berättigad. Tågförbindelserna mellan dessa orter ha ej varit sådana, att de kunnat utnyttjas av skolungdomen, och i de båda skolorna överstiger antalet rätt väsentligt det minimiantal kommissionen anser böra vara villkor för ombildning av skolan till realskola. En sammanslagning skulle medföra fördubbling av klasser och lärare, och den eventuella besparingen skulle icke uppväga den vinst, som ligger däri, att lärjungarna kunna under skoltiden bo kvar i hemmet, Sydskånes östra hemställer om vederbörlig hänsyns tagande till de önskemål, som Ystads kommun kan komma att framföra till förmån för inrättandet av en latinlinje vid det högre allmänna läroverket i stället för den föreslagna nyspråkliga linjen. Hallands södra vill ha en samrealskola även i Örkelljunga, där det nu finnes en högre folkskola med 4 klasser från h. t. 1928. Elevantalet vid samrealskolan kan beräknas till 60—70, varför skolans stat i stort sett blir samma som Sundbybergs. Bohuslän nöjer sig med att hänvisa till de yttranden, som avgivas av resp. städer inom inspektionsområdet, men säger sig tycka, att Uddevalla »blivit något ogynnsamt behandlat». Älvsborgs södra anser beträffande Borås, att det föreligger behov av gymnasiala utbildningsmöjligheter även på latinlinjen. Läroverket är det största i stiftet; av dess 500 ä 600 lärjungar skulle ett betydande antal föredraga en utbildning på latinlinjen, om möjlighet gåves. Nu kan denna linje väljas blott av dem, som ärö i så god ekonomisk ställning, att de kunna besöka läroverk utanför hemorten. I val mellan en latinlinje och en B-linje tillstyrker folkskolinspektören därför den förra under hänvisning till lektor Samuelssons särskilda yttrande (V s. 232). Skaraborgs södra har angående Falköping att anföra, det »stadens storlek och resp. skolors lärjungeantal synas motivera tillkomsten av flickskola av B-typ» i stället för C-typ-skola, och om Skövde, att »inom samhället sedan flera år tillbaka ett starkt önskemål gjort sig förnummet» att erhålla ett statsgymnasium, varjämte en flickskola av A-typ möjligen kunde motiveras, dock allenast under förutsättning att gymnasiet ej kan organiseras såsom fullständigt samgymnasium. — Som en brist i förslaget »torde kunna betecknas, att intet förslag rörande skolförhållandena inom Karlsborgs garnisonssamhälle blivit framställt». Där befintliga kommunala mellanskola, ansluten till folkskola av A-typ, torde i en framtid kunna ombildas till statssamrealskola. Värmlands västra ansluter sig till Arvika stadsfullmäktiges begäran om en flickskola av A-typ. Den undersökning de låtit verkställa har givit vid handen, att trots betydligt ökade utgifter för staden undervisningen för flic-

116 korna, om kommissionens förslag tillämpades, skulle bli mindre tillfredsställande än nu. Värmlands östra föreslår en ingående undersökning om »huruvida icke en statsskola för brukstrakten Munkfors-Hagfors, förlagd till Hagfors, verkligen^ är av behovet påkallad». Områdets landsbygd har blivit av kommissionen åtskilligt missgynnad, då intet förslag synes ha varit uppe om en statsskola å lämplig plats i Klarälvsdalen. »Denna del av Värmland är rätt så isolerad. Järnväg finnes ju till Edebäck, men de stora bruken Munkfors och Hagfors samt det stora brukscentrum, som kallas Uddeholm, där bolagets huvudkvarter är beläget, ligga allesamman minst sex mil från någon av städerna Filipstad och Karlstad, där statsskola finnes.» »Att en statsskola i dessa trakter skulle komina att få elever, därom behöver ingen som helst tvekan råda. Den skulle snart i det hänseendet komina att överflygla Sunne» (för vilket samhälle kommissionen tänkt sig statsskola). »Vart och ett av brukssamhällena har omkring 4,000 invånare, och runt om dem ligger en folkrik bygd.» _ Närke antyder, att Kumla municipalsamhälle med 3,315 invånare ( 1 . 1. 1922) ej blivit »ihågkommet med vare sig det ena eller andra slaget av läroverk, ehuru intresse för möjlighet till fortsatt undervisning för de ur folkskolan avgångna eleverna förefinnes inom samhället». Vad Örebro beträffar, med dess centrala läge i en särdeles folkrik bygd — »inom en cirkel med Örebro som medelpunkt och en radie av cirka 20 km. bor mer än 100,000 invånare —», »borde möjlighet förefinnas att där upprätthålla ett fullständigt gossläroverk och ett flickläroverk, bestående av realskola, gymnasium och flickskola av A-typ». Staden behöver också en kommunal mellanskola; kommer en sådan ej till stånd, »torde den föreslagna gossrealskolan kunna ersättas av samrealskola, under förutsättning att staden får speciella läroverk för gossar och flickor». — Samma folkskolinspektör föreslår, utom skolkommissionens fyra komplementsläroverk, ett femte för obemedlade, begåvade elever, ordnat i likhet med Lundsbergs skola och förlagt till lämplig plats å landsbygden — ej i samband med Strängnäs gymnasium. Västmanlands västra meddelar, att inom Kopparbergs köping, där en privat samskola existerar sedan mer än 30 år tillbaka, »önskemål uttalats, att en kommunal mellanskola eller samskola måtte förläggas till köpingen», och att liknande önskemål kan göra sig gällande inom Hällefors brukssamhälle. Dalarnes östra vitsordar, att Norrbärke högre folkskola har minst lika goda förutsättningar för att ändras till statsskola som kommunala mellanskolan i Hedemora. Västmanlands östra ger sin fulla anslutning till kommissionens förslag, att vid den slutliga omprövningen må tagas under övervägande den kommunala mellanskolans i Västanfors och den högre folkskolans i Norberg förändring till statsskolor. Gästrikland tillstyrker upprättandet av statsrealskolor dels i Sandviken, dels i Storvik. Sandviken hade alltifrån 1904 en högre folkskola, som sedan dess anlitades av allt större antal lärjungar. Med största försiktighet utvidgades den av skolans ledning blott i den mån, som behovet förelåg som säkert. Därav har det kommit sig, att skolan så sent som 1922 omändrades till kommunal mellanskola. I denna undervisas barn ej blott från Sandviken utan även från Olsbacka i Ovansjö skoldistrikt, en plats med omkring 1,500 invånare. »I Sandvikens skola inskrivas årligen omkring 200 nybörjare och i Olsbacka folkskola omkring 40. Under normala förhållanden är befolkningens ekonomiska ställning så god, att den tillåter vederbörande målsmän i stor utsträckning att hålla sina barn i den kommunala mellanskolan. Däremot kunna föräldrarna icke annat än undantagsvis skicka sina barn till Gävle i och för skolgång.» — Storvik erhöll 1920 sin högre folkskola, som i höst blir 4-klassig. Utom från A-skolan i Storvik kan skolan påräkna lärjungar från A-skolorna i Åshammar,

117 Hammarby och Solberga, från B 1-skolan å Kungsgården och från Bros och Österbergs B 2-skolor. Befolkningen i Storvik utgöres till stor del av »personer, anställda vid statens järnvägar eller postverket, vilka sträva efter att deras barn måtte erhålla sådan skolbildning, att de kunna inträda i nämnda verk». Ångermanlands södra förordar för Härnösand en flickskola av A-typ. Tillströmningen av flickor blir antagligen större än vad kommissionen antagit; historiskt givna förhållanden tala för A-typen, som närmast ansluter sig till flickläroverkets nuvarande organisation; samundervisningen — »i betraktande av gossars och flickors olika håg och anlag samt med hänsyn till svårigheter av hygienisk art» — kan ej uppfattas såsom något i och för sig utan vidare eftersträvansvärt, och A-typen motsvarar bäst önskningarna hos föräldrar och målsmän och lärare. Även för gymnasiet inlägges ett varmt förord. Tornedalen »ställer sig något tveksam till förslaget att organisera statens samskola i Haparanda till en samrealskola». En sådan kan ej tillfredsställa det bildningsbehov, som finnes på platsen, och »såsom landets yttersta kulturutpost inom och för den svenska gränsbygden» borde staden få ett samgymnasium. »Haparanda har visserligen icke någon stor folkmängd», men ett samgymnasium »skulle rekryteras med avsevärt stort antal elever från församlingar i Kalix- och Torneälvdalarna. Torneå, ehuru mindre än Haparanda, har ett läroverk med rätt att anställa studentexamen.» Försöks- och komplementsläroverk. Privatskolor. Västmanlands östra önskar, dels att frågan om de förra måtte vinna allt det beaktande, som möjligt är, samt statens direkta medverkan för upprättande av komplementsläroverk icke undanskjutas, dels att »villkoren för statsbidrag till enskilda läroverk ej av principiella — V s . 209 — eller andra skäl tillstramas så, att härigenom helt eller delvis omintetgöres den frihet att gå nya vägar, som i sådana fall ju har den största betydelse». Omorganisationens ikraftträdande. Sydskånes östra vill understryka »vikten av att övergången till den nya organisationen sker med nödig varsamhet, så att berättigade hänsyn tagas till vederbörande läroverkssamhällen med deras olika lokala förutsättningar och till nuvarande lärarpersonal», Närke, att övergången »får fortgå under tämligen lång mellantid, så mjukt som möjligt och med tillbörlig hänsyn till de olika kommunernas förmåga att åstadkomma behövliga lokaler m. m. både ifråga om läroverk och byggnader för folkskolans räkning». I händelse ^Örebro erhölle de läroverkstyper, varom folkskolinspektören talat, »kunde både goss- och flickläroverket omedelbart organiseras och realskolan upprättas, när de båda nedersta klasserna vid läroverket helt indragits». Ångermanlands norra säger, att den nya realskolan ej kan »träda i verksamhet förrän tidigast hösten 1926, då vi först med vårterminens slut 1926 ha att räkna med avgångare från folkskolan, vilkas undervisning ända från skoltidens början varit lagd efter den nya undervisningsplanens bestämmelser».

B. Ekonomiska frågor. Antal lärjungar och avdelningar. Blott några få folkskolinspektörer vidröra dessa frågor. Göteborgstrakten för läroverken i sin stad och Norrbottens södra för samrealskolan i Piteå finna det beräknade lärjungeantalet för lågt, Nordskånes östra tror, att flera klassavdelningar bliva erforderliga i Hässleholm. Hälsinglands norra uppskattar för Hudiksvall tillökningen i folkskolans tre högsta klasser till 143 och behovet till åtminstone tre nya klassavdelningar, Ångermanlands norra för Örnsköldsvik till två avdelningar, Västerbottens norra till två för Skellefteå. Västerbottens mellersta, som inom inspektionsområdet var-

118 ken har högre statsskola eller statsunderstödd privatskola, kan ej finna förslaget komma att utöva sådant inflytande på barnantalet vid någon av områdets skolor, att flera läraravdelningar måste anordnas. Ångermanlands södra anser, att man har all anledning antaga en betydlig tillväxt av elevantalet vid Härnösands gymnasium. Kommissionen lämnar ur sikte den kommunala mellanskolan vid Kramfors, inspektionsområdets största industriort, Gudmundrå, där Kramfors ligger, övergår i folkmängd till och med Härnösand, och skolan kominer antagligen varje år att lämna ett avsevärt tillskott elever till gymnasiet. Den nya järnvägen Hoting—Forsmo öppnar en synnerligen bekväm förbindelse mellan stiftsstaden och de nordligaste socknarna i landskapet. Deras studerande ungdom, som i många fall nu vänder sig till Östersund för sina fortsatta studier, torde därför i framtiden hellre söka sig till den stad, »med vilken bygden sedan gammalt haft de livligaste både andliga och materiella förbindelserna». Även ostkustbanans färdigbyggande kommer helt visst att bidraga, till läroverkets tillväxt på både realskole- och gymnasiestadiet, Kostnadsfrågan. Utom hänvisningarna till de merkostnader, som bliva en följd av nu anförda sannolika utvidgningar av klassavdelningarnas antal, göras följande erinringar vid kommissionens kostnadsförslag, dock ibland med framhållande av att vissa ökningar ju måste tillkomma oberoende av förslaget, Stockholmstrakten är av den meningen, att de omständigheter kommissionen anför s. 219 skola medverka till att statsutgifterna för folkskoleväsendet ej skola stiga till det belopp kommissionen beräknat. Södermanlands östra är säker på att städerna inom inspektionsområdet komma att »få vidkännas ej så obetydliga kostnader för erhållande av nödiga lokaler för de nya folkskoleklasser, som måste bildas. Redan nu hava Nyköping och Södertälje allt för få klassrum, och duplicering måste därför förekomma i rätt så stor utsträckning.» Strängnäs har för närvarande tillräckliga lokaler, men »det är endast en tidsfråga, när jämväl där frågan om ett nytt folkskolehus måste tagas upp. Alldeles givet blir detta nödvändigt, så snart nya läroverksorganisationen i någon form skall genomföras. Dennas genomförande kommer alltså att för de nämnda städerna draga med sig avsevärda kostnader.» Nordsmålands östra vill, att alla nya utgifter för det högre skolväsendet skola bestridas av staten och ej läggas på kommunerna. Nordskåncs östra tror ej, att förslagets genomförande kan utöva »någon nämnvärd ekonomisk inverkan på Osby undervisningsväsende». Nordskånes västra framhåller »i förbigående», att som i de uppgjorda staterna icke räknats med några dyrtidstillägg eller löneförbättringar vid dessas upphörande, statens kostnader måste bli väsentligt högre än vad av utredningen framgår. Efter Sydskåncs östras åsikt kommer förslaget att blott för Ystads stad medföra större kostnader för folkskoleväsendet. Det ökade barnantalet torde nödvändiggöra inrättandet av nya läraravdelningar på folkskolestadiet; däremot torde ej nya småskollärarinnetjänster omedelbart vara av nöden. Bohuslän har upprättat en jämförande kalkyl för Uddevalla och får till resultat: A.

De nuvarande kostnaderna, beräknade för klasser för 35 barn . . 25 800 kr.

6 klasser i realskola eller läroverk ä 4 300 6 klassrum ä 20 000 = 120 000 kr., 5 % ränta därå

. . . .

. .

6 000 »

underhåll av dessa, lågt räknat, k 1 % •

. .

värme, renhållning m. in., lågt räknat, ä 509

. .

3 000 >

,

S:a 36 000 kr.

119 B.

Kostnader efter omorganisationen: 0

,,

. , „ , , . 2100 + 1900

Anno w

3 klasser i folkskola a '

o UUU kr.

ersättning för bostad och vedbrand enligt nuvarande ersättning i Uddevalla 3 x 1 080

3 240 »

., , . . 4 H00 + 3 600 4 klasser i realsamskola a

1 * «nn , ro oou >

o

1 skolår till för varje barn a 1 500

52 500 >

7 klassrum ä 20 000 = 140 000 kr., 5 % därå

7 000 »

underhåll å 1 % värme, renhållning m. m. 7 x 500 . •

1 400 > j

• 3 500 > S:a 89 480 kr.

»Denna summa kan visserligen minskas för barn från landsbygden, som något år mera än nu hållas kvar i hemmen, men ökas i ungefär samma mån, därigenom att kostnaden för barn från landsbygden för det tillagda skolåret torde gå ej till 1,500 kr. per år utan till minst 2,000 kr.» Skaraborgs norra yrkar, att bland kostnader för vederbörande kommuner icke andra må upptagas än sådana, som bliva en verklig följd av skolreformen. »Om t, ex. en flickskolas lokaler betecknas såsom otillräckliga och dåliga, böra naturligtvis ifrågavarande brister avhjälpas utan hänsyn till den föreslagna skolreformen, och kostnaderna härför kunna icke med rätta upptagas bland dem, vilka nämnda reform skulle komma att åsamka kommunen.» Enligt Närkes uppfattning torde kostnaderna för det ökade elevantalet i folkskolan bliva obetydliga för Askersund men för Örebro rätt avsevärda; ett skolhus om 15 ä 18 lärosalar förutom det redan beslutade, som dock ej är beroende av den föreslagna läroverksreformen. Västmanlands östra anför om Västerås och Sala, att »någon möjlighet icke finnes att bereda plats för ökat barnantal i de nuvarande (folkskole-)klasserna. I båda städerna måste i varje fall, så snart förhållandena det medgiva, nya skollmsbyggnader uppföras; i Västerås på grund av en synnerligen långt driven duplikation — klasserna stå ock på gränsen till överbefolkning — och i Sala på grund av en del lokalers mindre ändamålsenliga beskaffenhet». Jämtlands södra förklarar, att enhetsskolan icke medför ökade kostnader för folkskoleväsendet i landsbygdens skoldistrikt, då »indragning av läroverkens lägsta klasser icke nödvändiggör inrättande av flera läraravdelningar». För Östersund kominer däremot någon ökning att inträda, men de nya avdelningarna torde ej för närvarande bli flera än fyra. Lokaler för dessa finnas ej, »men på grund av folkmängdens ständiga ökning är skolbyggnadsfrågan under alla förhållanden aktuell i samhället». Jämtlands norra påpekar, att vid den föreslagna samrealskolan i Ström en manlig adjunktur utan olägenhet kan utbytas mot en kvinnlig sådan, varigenom 700 kronor kunna årligen inbesparas. " Hälsinglands södra skriver, att det torde bli nödvändigt att anskaffa lokaler för 4 nya läraravdelningar i Söderhamns folkskolor, om reformen blir verklighet, men dessa lokaler kunna säkerligen erhållas utan nybyggnad, flickskolebyggnaden kommer nämligen väl endast delvis att tagas i bruk för Bflickskolans räkning. Några större ekonomiska uppoffringar för reformen torde ej vara att befara för samhället. »De krav på nybyggnad för skojändamål, som till äventyrs komma att framställas, måste anses ha sin grund i skolreformen ovidkommande omständigheter.» Ångermanlands norra antager, att för de två nya läraravdelningar, som nog måste inrättas i Örnsköldsvik, lokaler »kunna beredas i den s. k. nedre skolan, vilken för övrigt —• — redan förut varit ifrågasatt att med hela sitt ut-

120 rymme tas i anspråk för inredning av lärosalar och ev. skolkök». Ny gymnastiksal blir då erforderlig, men den nuvarande har sina brister och ligger bra långt från skolans huvudbyggnad. Stadens kostnader synas således kunna hallas inom mycket rimliga gränser. »Och sammanställas dessa kostnader med de kostnader, som samskolan med dess nuvarande klass- och elevantal kräY.er "* Q å kan det ej bli fråga om att ej reformen ekonomiskt ställer sig fördelaktigare för staden än den nuvarande undervisningsanordningen.» Västerbottens norra anmärker, att för de två tillkommande läraravdelningarna i Skellefteå lokaler icke finnas. Norrbottens södra ifrågasätter, om icke i staten för samrealskolan i Piteå bort upptagas kostnader för eventuellt ytterligare tvenne adjunkter, en manlig och en kvinnlig. För folkskolan synes icke någon ny lärarkraft »bliva erforderlig utöver den, som blir följden av inrättandet av den i reglementet för stadens folkskola angivna s. k. hjälpklassen». Vidgade lokaler för folkskolan torde ej behövas utöver vad som redan nu erfordras för att fylla trängande behov.

Allmän ställning till förslaget. Rent avslag yrkas av fem: Östergötlands östra och Västerbottens södra, vilka därför saknat anledning yttra sig om detaljerna, Södermanlands östra och Värmlands mellersta samt Bohuslän, som i förslaget att indraga »läroverkens tre lägsta klasser» ser »inga fördelar utan idel nackdelar». Dalarnes södra anser sig icke ha något i saken att anföra, ej heller Västerbottens mellersta, då förslaget »icke i något avseende berör förhållandena inom inspektionsområdet». Dalsland yttrar: »För att • kunna avgiva ett på sakkunskap grundat omdöme fordras tillgång på primäruppgifter av olika slag, intim kännedom om lokala förhållanden •— — o. s. v., uppgifter, vilka icke av mig kunna anskaffas. Då betänkandet alltså rör sig inom områden, där undertecknad saknar de nödvändiga förutsättningarna för avgivande av ett omdöme av något värde, anser jag mig böra avstå från att uttala någon bestämd uppfattning såväl i fråga om betänkandets många detaljer som om kommissionens på dessa detaljuppgifter grundade förslag.» Liknande uttalanden, att kommissionens ekonomiska utredningar av brist på undersökningsmaterial undandraga sig vederbörandes bedömande, hava gjorts av de fyra folkskolinspektörerna i Älvsborgs och Skaraborgs län. Älvsborgs södra vill emellertid härvidlag hänvisa till vederbörande kommunala myndigheter. Mot de speciella förslagen för deras områden ha de i allmänhet intet att anmärka. Rörande principfrågan hänvisar Ångermanlands södra till sitt uttalande den 16 augusti 1922. Likaledes åberopande redan avgivet yttrande över huvudbetänkandet, förklara sig Nordskånes östra ingenting ha att erinra mot förslaget i vad det avser läroanstalter inom inspektionsområdet, Nordsmålands mellersta och Sydsmålands västra ingenting mot utredningarna i Betänk. V. Hallands norra, Göteborgstrakten, Västmanlands västra och Hälsinglands södra (»inga anmärkningar kunna med fog framställas») i fråga om inspektionsområdet samt Dalarnes östra i fråga om länets skolförhållanclen ha intet emot förslaget. Norrbottens folkskolinspektörer anse alla tre, att »förslagen i vad de avse inspektionsområdet äro väl ägnade att tillgodose de behov, som man avsett att därmed fylla» (orden äro Norrbottens norras). Nordsmålands västra, Gotlland, Blekinge och Västmanlands östra ha inga anmärkningar från folkskolans synpunkt, Blekinge gör emellertid en hänvisning till vad fullmäktige i länets städer anfört i ärendet. Medelpad har intet att erinra, om huvudförslaget vinner bifall. Klart tillstyrka Stockholmstrakten, som finner förslaget väl avpassat efter de lokala behoven inom inspektionsområdet och Betänk. V »ägnat att tjäna till grund för

121 omorganisationen», Östergötlands västra, Sydsmålands mellersta och östra samt Sydskånes östra. Instämmande äro också Sydskånes västra och Dalarnes norra. »I stort sett synes kommissionen hava på ett tillfredsställande sätt tillgodosett den manliga och kvinnliga ungdomens behov av högre undervisning», uttalar sig Tornedalen. »I övrigt intet att anföra» — alltså med de erinringar, för vilka här ovan redogjorts — är ett uttryck, som användes av Södermanlands västra, Nordsmålands östra, Gästrikland, Jämtlands södra och Västerbottens norra. De övriga tio hava icke denna gång uttalat sig i mera direkta ordalag om sm ställning till förslaget.

K A P X.

Domkapitel. (Jämte Stockholms stads konsistorium.) A.

Organisationsfrågor.

Bottenskolefrågan. Domprosten Ekedahl i Växjö har till domkapitlets protokoll avgivit följande yttrande: »I skolkommissionens betänkande V, organisatoriska och ekonomiska utredningar, söker man förgäves efter några utredningar rörande de behövliga förändringarna i folkskolans organisation och de därför erforderliga kostnaderna, för att den skall bliva i stånd till att fylla sin plats i enhetsskolan, sådan denna av kommissionen föreslagits. I dess betänkande 1:1 sid. 67, förekommer följande yttrande såsom principiellt bestämmande för enhetsskolan: ''Enhetsskolan ådagalägger på ett oförtydbart sätt känslan av samhörigheten mellan nationens alla medborgare, i det den utan avseende på levnadsställning eller ekonomiska villkor i övrigt bereder alla samhällsmedlemmar lika [understrykningen av migj tillfälle till undervisning och uppfostran.' Det är dock tydligt, att för att vad som så är sagt icke skall av enhetsskolan själv, sådan den framträder i verkligheten, göras till ett tomt löfte, som man icke kan ocb kanske icke vill hålla, måste alla landets barn ha tillgång till formellt åtminstone någorlunda lika organiserade skolor. Men folkskolan i vårt vidsträckta land, där befolkningen lever under ytterst olika förhållanden och förekommer i ytterst olika täthet, företer en mångfald olika typer, som, om skolans värde beror huvudsakligen av typen, antyda en undervisning av högst olika beskaffenhet.» »Detta sakförhållande, som starkt talar emot den planerade enhetsskolan, har icke kunnat undgå kommissionens uppmärksamhet, men den gör sitt bästa för att bagatellisera olägenheten. I : 1 sid. 47 ff. har den uppgjort vissa tabeller, som visa, vilka kraftiga framsteg folkskolan har gjort i landet under åren 1901—1920.» »I förbigående må här anmärkas, att kommissionen, som begagnar typbeteckningen i 1900 års normalplan, i dessa tabeller tagit med endast folkskolor av A-typ och heltidsläsande folkskolor av B-typ samt, såsom motsats därtill, halvtidsläsande folkskolor och mindre folkskolor. Men den har ingen uppgift rörande skolor av E-typ, ehuru dessa äro heltidsläsande, men så, att fyra årsklasser undervisas på en gång av samme lärare — en nog så svag skolform, som för visso lika väl måste arbetas bort som vissa former av halvtidsläsande skolor. Icke heller har kommissionen ägnat någon uppmärksamhet åt småskolan.» »Nu konstaterar kommissionen, att i städerna äro praktiskt taget alla skolformer, som stämplas såsom mindervärdiga, avskaffade sedan rätt länge tillbaka det övervägande antalet skolor är av A-typ, så att 96-3 % av barnen undervisas i sådana skolor, och blott ett litet antal, 2-1 %, i heltidsläsande skolor av B-typ. Resten är så obetydlig, att den icke behöver särskilt nämnas.»

123 »Städerna stå alltså beredda för enhetsskolan, för så vitt det ankommer på ! typen. Annorlunda är det på landsbygden. Ännu år 1920 åtnjuta av folkskolornas barn blott 15-2 % undervisning i skolor av A-typ och 19-9 % i heltidsläsande skolor av B-typ, summa 35-1 %, under det att 37-7 % höra till halvtidsläsande folkskolor _ och mindre folkskolor. Härtill kommer ett barnantal av 27-2 %, för vilket ingen redogörelse lämnas. Utan tvivel äro dessa barn till stor del hänvisade till skolor av E-typ.» _ »Om nu siffrorna^från tabellernas första år jämföras med siffrorna från det sista i dem anförda året, så får man visserligen ett livligt intryck av att, såsom kommissionen säger, 'även landsbygden under senare år gått framåt med snabba steg' ( I : 1 sid. 49). Dessa siffror skulle dock ställa sig ofantligt mycket mera ofördelaktigt för landsbygden, om kommissionen velat meddela, huru många skolorna äro av vartdera slaget. Ty i skoldistrikt och skolområden med ett stort barnantal påbjudas de bättre skoltyperna, snart sagt, av sig själva, under det att ett litet barnantal tvingar ett skoldistrikt eller skolområde att nöja sig med en i lägre rangklass ställd skoltyp.» »I motsats mot kommissionen torde en annan lätteligen få rätt i sin förmodan, att det återstår en mycket lång väg att vandra, innan landsbygden ens tillnärmelsevis ryckt upp i jämnbredd med städerna i fråga om organisationen av sitt folkskoleväsen. Det skulle väl t. o. m. kunna falla någon in att hålla före, att hela enhetsskolan, om den kommer att genomföras, hinner, medan ännu landsbygden strävar med att förbättra sitt skolväsen, utan att dock ha hunnit ens till en relativ avslutning, därhän, att den är om också icke just av ålder så dock av skröplighet färdig med att göras om på ett sätt, som bättre tillgodoser allas lika rätt till undervisning och uppfostran.» »Antagligen har man nu med avseende på landsbygden redan hunnit till en punkt, vid vilken man måste i huvudsak stanna för en avsevärd tid framåt. Så menar visserligen icke kommissionen, sid. 51 säger den nämligen: 'Helt visst är inan berättigad att förvänta, att densamma — folkskolans utveckling i organisatoriskt avseende •— skall i ökat tempo fortsättas.'» »Mot denna av kommissionen uttalade förhoppning äro två sakförhållanden att ställa. Det ena är det, att den skedda utvecklingen försiggått under starkt motstånd från församlingarnas sida •— den har nämligen skett under både hot och tvång, som föga stå i samklang med församlingarnas beslutanderätt och rätt att bestämma över sina utgifter, även under utspelande av den inbördes avunden hos de olika skolområdena inom skoldistrikten —, ett motstånd, som ingalunda synes hava avtagit. Både på grund härav och i följd av sakens egen natur blir det, som återstår att göra för att komma fram emot ett folkskoleväsende, som i organisatoriskt hänseende är snarlikt städernas, svårare att framtvinga än vad som redan vunnits.» »Vad som man dock framför allt måste rikta sin uppmärksamhet på, när man vill bedöma utsikterna till folkskolans på landsbygden utveckling därhän, att den kan jämföras med folkskolan i städerna, är kostnadsfrågan. Enligt mitt förmenande kommer den att verka såsom ett absolut hinder, för att de önskemål någonsin skola kunna förverkligas, som kommissionen tyckes hysa förhoppning om. Det hade under sådana förhållanden varit tillbörligt, om kommissionen ägnat den sidan av enhetsskoleproblemet en ingående undersökning. Den borde ha haft tid och möjlighet att i ganska långt gående detalj uttala sig om vad som borde åtgöras för skolväsendets framåtförande inom de olika skoldistrikten och om de sannolika kostnaderna härför. J a g kan anföra exempel blott från några få församlingar. Härvid är att iakttaga, att för införande av Bl-skolor (enligt 1919 års typbeteckning) har i folkskolor av C-, E- och^G-typ tillökning med en folkskollärarkraft ansetts tillräcklig. Med avseende på folkskolor av F-typ och mindre folkskolor av H-typ tillkommer ytterligare en

124 småskollärarinnebefattning. Vidare har förutsatts, att en halvtidsläsande eller på två stationer flyttande folkskola utan vidare kan förvandlas till en fast heltidsläsande folkskola. Huru många nya lärarbefattningar som krävas för övergång från Bl-skolor till A-skolor, ger sig sedan av sig självt.» Nya Folkmängd.

Nuvarande lärarkrafter.

vid förändring till B 1-typ. Småskolor.

991 1230

l ä r a r t j ä n s t c r vid förändring till A-typ.

Folkskolor.

Småskolor.

Folkskolor.

9 2

5 4

—

—

4 265

3 853

30 21

—

3 9

2 215

1 1

3 603

— — —

3 1 2

»I förbigående må anmärkas, att om skolor av A-typ bleve de övervägande, komme det mer än en gång att inträffa, att det saknades barn, åtminstone till något rimligt antal, åt lärarna, I det sist anförda exemplet ställer det sig så, att om den där varande Bl-skolan förvandlas till A-skola, får varje lärare i folkskolan mellan 12 och 13 barn att undervisa och varje småskollärarinna omkring 9 barn. De motsvarande siffrorna i två andra skolor skulle bliva 7 och inemot 9 samt 8 och 10 resp. — ett orimligt litet antal barn. Nu äro, naturligtvis, lärjungarna icke så jämnt fördelade. I det ena skolområdet skulle, om folkskolan där förvandlas till A-skola, läraren i översta klassen för innevarande år vara utan alla lärjungar.» »Så mycket bör den uppgjorda tabellen visa, att om man på detta sätt ginge igenom hela Sveriges landsbygd, skulle man få upp antalet behövliga nya lärartjänster och därmed antalet behövliga nya skolhus och lärarbostäder häpnadsväckande högt. Den, som något känner stämningen på landsbygden, lär icke kunna intala sig, att det finnes någon möjlighet för att avpressa församlingarna slika svindlande belopp.» »Men, invändes det, om icke de enskilda församlingarna kunna eller vilja åstadkomma vad som äskas av dem i uppoffringar för deras skolväsende, så får staten träda emellan och taga på sig de nödvändiga bördorna. Förslag är ju också å bane, att staten skulle åtaga sig utom andra utgifter för folkskoleväsendet även den att helt eller delvis bekosta uppförandet av skolhus med gymnastiklokaler och lärarbostäder och allt vad därtill hörer. Skulle detta bliva fallet, får man utan tvivel, clå var och en enskild och varje by eller samhällighet i en församling och varje församling i jämförelse med andra församlingar vill göra det för sig så bekvämt och förstklassigt som möjligt, bevittna ett inrättande av nya skolor och nya lärartjänster och ett byggande av nya skolhus m. m., vars make ingen någonsin har tänkt vara möjlig, ända till dess att statsverket, i grund utmattat, måste bjuda halt.»

125 »Om alltså folkskolan pa landsbygden icke ännu är och icke på länge blir ! och formodhgen aldrig någonsin kan bliva övervägande så utvecklad att den r a Sm P tS t Vld S t ä d e i n a S A sk0l0r tlJ1 nk askolan, k ä n ° rsa ^ a menar ^ i b r enågon, " undvikande i de11 av ^ t a svårighet enhets måhända att ett visst denna e lgGn m at d pn fnll v f ? iV ^ «n som känner sig dragen åt studievägen, övergår till en folkskola av ti lfredsställande typ. Ett sådant fritt väljande av läroanstalt äter sig ju i regel göras beträffande realskolor, gymnasier och högre flickskolor m m . Men med avseende pa folkskolan kan det icke ske, utom nå ett sätt som icke är att anbefalla. Församlingarna taga endast i mycket ringa omfatt-' ning mot barn frän andra skoldistrikt. Särskilt är det så, att stadsförsamlingarna pa goda grunder alls icke taga emot barn från laudsbvgden. Vill således ett barn frän en församling med mindre utvecklat skolväsende komma in i en stads folkskola ay A-typ är nog för det barnet intet annat att göra än att llytta in til den staden och lata kyrkoskriva sig där. Men det vore en stor olycka om den föreslagna enhetsskolan skulle, i sin mån även den, bliva en bidragande orsak till landsbygdens avfolkande och till ökning av trängseln i .» rT »Vad som innehalies i skolkommissionens betänkande V, organisatoriska och ekonomiska utredningar, har icke föranlett några anmärkningar från min sida.» »Det anförda torde giva vid handen att, om jag också skulle kunna medgiva, att stadernas heltidslasancle A-skolor möjligen kunna försvara sin plats i enhetsskolans system såsom utgörande både dess grund och dess inemot halva resning — det ar dock mycket som talar däremot —, så kan dock detta icke sägas vara iallet med folkskolan pa landsbygden. Att ändå genomföra den föreslagna enhetsskolan skulle innebära en mycket svår orättvisa mot landsbygden varför jag även frän den synpunkten måste avstyrka det föreliggande förslaget' Det ar bättre, att varje särskilt slag av skolor får utveckla sig efter sitt e°et ö ändamål.» Domkapitlet i Up])sala ger förnyat yttrande åt sina betänkligheter mot »den gemensamma bottenskolans anordnande så högt som till realskolan». Samskolefrågan. Visby yttrar: »Kommissionen synes sträva efter samundervisning, även där denna icke är av förhållandena påkallad.» Det torde »knappast vara skäl att på läroverksstadiet begagna sig av denna omstridda sko form i vidare man, än vad som sker i folkskolan», där »i regel gossar och flickor undervisas i olika avdelningar, då på grand av barnantalets storlek parallellavdelningar äro erforderliga». Efter Luleås mening är samskolan i synnerhet pa gymnasialstadiet, en underlägsen skolform, och »bör ej utan ekonomiskt nödtvång komma till användning». Att »på större orter, där lärjungeantalet ar stort nog att möjliggöra särskolor, i stor utsträckning inrätta samskolor ar ovillkorligen att utan verkligt tvång låta en god skolform vika för en sämre». Uppsala finner visserligen ett ombildande till samläroverk vara önskligt där av ekonomiska eller andra praktiska hänsyn ändringen göres nödvändig t. ex. dar ett större antal kvinnliga lärjungar kunde tänkas önska gymnasieundervisning och en sådan i annat fall ej kan erbjudas i hemorten (Gävle, Hudiksvall och måhända Djursholm), men avstyrker bestämt, att så gott som samtliga läroverk i stiftet skulle organiseras som samskolor. Domkapitlet vill särskilt ge sin anslutning till Uppsala högre allmänna läroverks kollegium i dess yttrande att läroverket i Uppsala, »trots det anförda skälet om provårsläroverk», icke matte bli samläroverk, i synnerhet som där redan finnes ett högre sådant. Tilldelning av statsläroverk. Läroverkstyper. Linjedelning. Härnösand: De bästa av skolkommissionens skolformer äro det sjuåriga lyceet och den sexåriga A-typ-flickskolan. De skulle ha använts i långt större utsträckning; lyceilinjer böra upprättas ej blott i Sundsvall utan även i Härnösand och Östersund och

126 A-skola likaledes i alla dessa tre städer. Karlstad: »Det är att märka, att stiftet blott med Visby stift delar denna lott att äga blott ett fullständigt lärd I verk och en flickskola av A-typ.» »Det är att hoppas, att de representanter för Värmlands intressen, som kunna hava något inflytande i denna sak», »söka hävda hembjTgdens rätt». För Arvika och Kristinehamn med deras väl skötta flickskolor ter sig den föreslagna förändringen särskilt ogynnsam. Strängnäs, som med tillfredsställelse konstaterar kommissionens önskan att betrygga Strängnäsgymnasiets tillvaro genom att ordna det som internatgymnasium, anser, att starka skäl tala för dess bevarande oberoende av internatsidén. Domkapitlet tror ej på B-flickskolans framtid och avstyrker »detta hårdhänta försök att omlägga undervisningen för kvinnlig ungdom», som ligger i kommissionens hemställan om blott ett högre flickläroverk i stiftet, nämligen i Örebro, men om B-typ på fem andra orter. Strängnäs, liksom Lund, Visby och Västerås, inlägger sitt förord för greklinjens bevarande i största möjliga utsträckning vid våra läroverk. Lund »yrkar bestämt, att A-linjen icke indrages vid läroverk i någon stad, där latin nu läses». Därav skulle uppstå menliga följder såväl i allmänhet som i synnerhet beträffande lärjungar med håg för teologiska studier. Visby tillägger därjämte, att »B-linjen bör byggas på underlag av latin». Att kommissionen för Falu läroverk föreslagit differentiering endast å Clinjen, väcker domkapitlets i Västerås »synnerliga bekymmer. För rekryteringen av prästerskapet inom stiftet har det varit av stor betydelse, att även vid läroverket i Falun en fullständig klassisk linje bestått.» Då det, t. ex. för läroverket i Östersund, föreslagits en differentiering jämväl å A-linjen, antagligen på grund av ett övervägande av de blivande prästernas utbildningsmöjligheter, »finner domkapitlet häri ett ytterligare stöd för sitt påyrkande av en liknande anordning vid läroverket i Falun». Domkapitlet yrkar vidare, att kommunala mellanskolan i Norrbärke »må ombildas till statlig samrealskola, eller att åtminstone frågan härom», i likhet med vad kommissionen föreslagit för Västanfors och Norberg, »må hållas öppen för att vid organisationens slutliga genomförande tagas i särskilt övervägande». Det åberopar härvid kyrkostämmans utlåtande, val-av synes framgå, att utan statshjälp skolan ej länge kan uppehållas, och att ortens mycket talrika arbetarbefolkning ej kan erhålla sitt bildningsbehov tillgodosett genom de projekterade realskolorna i Ludvika och Västanfors. I fråga om de läroverkssamhällen, vilka tillhöra Skara stift, är det domkapitlets åsikt, att förslaget ställer sig fördelaktigt för Trollhättan, Ulricehamn, Vara, Hjo och Tidaholm, eftersom »staten övertager lärarpersonalens hela avlöning», likaså för Alingsås och Falköping, enär för dessa föreslås flickskola av C-typ. För Falköping ligger dock en försämring däri, att kommissionen beräknar blott 5 klassavdelningar, medan dessa nu äro 11 med ett elevantal, variej rande mellan 19 och 31. På nämnda orter torde icke några nybyggnader behöva påkostas, men Mariestad, Lidköping, Vänersborg, Borås och Skara samt möj ligen Skövde komma att få vidkännas betydande kostnader. Luleå betraktar organisationen av samskolorna, »om det bortses från en viss rörlighet beträffande språkföljden», såsom »mycket uniform utan alternativ Den rätt, som styrelserna för de kommunala mellanskolorna nu äga att inorJ vida gränser göra sina önskningar gällande i fråga om timplanen, skall avskafl fas, otvivelaktigt till ej ringa skada för undervisningens ändamålsenliga an! passning efter lokala förhållanden. Denna uniformitet för med sig, att en g å n J skedda organisatoriska misstag ej lätt kunna korrigeras. Den vållar även, atj några möjligheter att inifrån avhjälpa den nya organisationens brister utan att träda utanför det föreliggande förslaget knappast äro tillfinnandes.» Domkapitlet kan ej ansluta sig till förslaget i vad detta gäller proportionen mellan lyceer och treåriga gymnasier, dessa senare »en svagare organisations!

127 form, som bör vara undantag, ej regel». Den föreslagna prövningen till gymnasiet och kommissionens uppskattning av realskolexamens värde i praktiken underkastas en ingående kritik. Domkapitlet hemställer, att Umeå läroverk organiseras såsom lyceum, men erkänner, att »jämförelsevis starka skäl kunna anföras för ett treårigt gymnasium i Luleå», kring vilken stad »stiftets sju realskolor gruppera sig». »Skulle emellertid lärjungeantalet det medgiva», böra även här lyceilinjer upprättas parallellt, med gymnasiet. — Differentieringsmöjligheterna måste vara fullständigare företrädda på. de särskilda orterna, än kommissionen föreslagit. »En mångsidig linjeuppdelning är gagnelig i den mån den förhjälper lärjungarna till en efter deras individualitet avpassad specialisering.» »Om — av ekonomiska eller andra skäl •— linjedelningen ej till fullo kan genomföras, gå kommissionsförslagets förtjänster i fråga om studiernas specialisering mer eller mindre förlorade.» — Domkapitlet fäster sig särskilt vid att »hela övre Norrland skulle komma att sakna nyspråkliga gymnasielinjer. I synnerhet med tanke på flickornas läggning och bildningsintressen motsvara dessa linjer obestridligen ett egenartat och starkt motiverat behov.» En nyspråklig linje bör upprättas i Luleå, »Antalet lärjungar på reallinjen har redan nu i flera fall överskridit 25 (per klassavdelning).» Antagligen skulle snart två parallellavdelningar av C-linjen behövas; ersattes den ena med en nyspråklig avdelning, bleve det i sådant fall ingen merkostnad för statsverket. I såväl Luleå som Umeå böra flickskolor av A-typ avlösa deras åttaklassiga flickskolor. Även Luleå domkapitel tror ej på att B-flickskolan blir i stånd att fylla sin uppgift. Hellre torde man välja att stanna ett år i realskola och taga examen än att fortsätta i tre år utan att vinna högre kompetens. Så kan B-skolan bli utan elever. Det kan också ligga en viss risk i att locka flickor »utan avgjord håg att slå in på gymnasievägen». Uteslutet är ju icke, att även en A-skola kan få för litet antal lärjungar. Vid organiseringen bör därför »en viss av ekonomiska skäl betingad varsamhet iakttagas, så att flickskolorna på orter, där tvekan kan råda angående skoltypens bärkraft, först successivt organiseras, efter hand som erfarenheter föreligga från större orter». Försöks- och komplementsläroverk. Privata skolor. Göteborg anför: »De farhågor, vartill kommissionens hållning gentemot det enskilda initiativet på skolans område givit anledning, ha ingalunda visat sig överdrivna.» Villkoret, att betryggande garantier skapas för att icke i någon form ett enskilt försöksläroverk förbindes med klasser, parallella med folkskolan, måste försvåra, om ej alldeles omintetgöra, all försöksverksamhet på det pedagogiska området även hos de fyra, som tillåtits existera. »Saken är så mycket betänkligare», som alla åtgärder för att åstadkomma statliga försöksläroverk få tills vidare anstå. Då därtill flickskolan sönderbrytes för att »inordnas i enhetsskolan» och folkskolan får »vida mindre möjligheter till självständig utveckling», synes det domkapitlet, att den utlovade rörelsefriheten och anpassningsförmågan ej »kan jämföras ens med vad vår nuvarande skola äger, långt mindre med vad som kan anses vara önskvärt och möjligt att genomföra». Visby vänder sig mot att samtliga statsläroverk öppnas för »experimenterandet på såväl det metodiska som det organisatoriska området». En sådan uppgift synes »uppenbart onödig och för deras egentliga verksamhet direkt skadlig». Däremot finner domkapitlet väl värda beaktande kommissionens uppslag att bevara Strängnäs gamla traditionsrika gymnasium och att statsunderstödja Lunds privata elementarskola och Fjellstedtska skolan i deras egenskap av läroanstalter för lärjungar, som uppnått högre ålder.

128 B. Ekonomiska frågor.

Antal lärjungar, avdelningar och lärare. Härnösand anser det icke »berättigat att använda så låga beräkningar av lärjungeantalet, som skolkommissionen gör, då den förutsätter, att i Härnösand gemensam undervisning för de olika gymnasielinjerna skall bliva möjlig, och att organisationen på realskolestadiet kan inskränkas till tre parallellavdelningar». Visby påtalar den brist på »nödig elasticitet», som vidlåder den föreslagna organisationen. »Lärarantalet vid ett visst läroverk kunde snart nog •— — bliva otillräckligt eller onödigt stort», liksom fallet kunde bli med undervisningslinjerna, utan att några andra sätt att avhjälpa olägenheten finnas anvisade än anställande av extralärare. Lokal- och kostnadsfrågor. Stockholms konsistorium har »med beklagande erfarit, huru stadens folkskoleväsen under senare åren redan med den skolorganisation, som nu är gällande, lupit fara att nedtryckas under en på flera håll starkt framträdande brist på lokaler. En sådan lokalbrist har också gjort sig starkt kännbar på de allmänna läroverkens område. Dessa omständigheter utgöra för konsistoriet ett vägande skäl» att avstyrka det nya förslaget, som »skulle medföra än mera ökade lokalbehov och kostnader». Visby fruktar som en följd av förslaget »ytterst dyrbara skolhusutvidgningar i kommunerna landet runt» och nya läroverksbyggnader »i snart sagt samtliga städer med högre läroverk». Skara konstaterar, att Betänk. V »ej innehåller ett ord» om huruvida terminsavgifterna till ljus- och ved- samt till biblioteks- och materielkassan fortfarande skola utgå, ej heller om de i Betänk. I : 1 framburna förslagen om statsbidrag till samma kassor med 250 resp. 300 kronor per lärjungeavdelning. Skola nu de årliga driftkostnaderna läggas på kommunerna och dessa se sig tvungna att bygga icke blott för läroverken utan antagligen även för de ökade barnskarorna i folkskolan, blir det för tungt för vederbörande kommuner, helst då den beskattningsbara inkomsten är i sjunkande, t. ex. i Borås år 1922 med 29,4 %. Luleå anmärker, att kommissionen »icke i något fall fullt ingående framlagt metoderna för sina beräkningar i fråga om antalet, erforderliga klassavdelningar». »I stället för att bygga på totalsiffran lärjungar inom varje läroverk bör man för varje år lägga till grund» verkliga antalet lärjungar i varje särskild klass. H. t. 1921 funnos i de fyra högsta klasserna av Piteå samskola resp. 34, 26, 38 och 15 lärjungur. Med en maximisiffra av 30 ger detta 6 klassavdelnmgar, men kommissionen har »allenast tagit totalsumman 113 i betraktande» och så fått 4. Domkapitlet har låtit utföra en strängt genomförd »utredning angående behov av undervisning vid läroverken inom stiftet, därest den av skolkommissionen föreslagna läroverksorganisationen varit till fullo genomförd under läsåren 1912—1923», vilken är bilagd domkapitlets utlåtande. (Här återgiven som bilaga s. 188.) Det »verkliga undervisningsbehovet överstiger det av skolkommissionen angivna med 13,2 % och, om man utgår från 1921 års siffror, med 16,8 %; för år 1922 finner man ett ännu större behov av undervisning». Dock äro domkapitlets siffror att »betrakta såsom utpräglade minimisiffror». Riktigheten i kommissionens hypotes, att flickantalet kommer att uppgå till 90 % av gossarnas, vilken lagts till grund även för domkapitlets beräkningar, kan »med fog ifrågasättas». Flickantalet var h. t. 1921 för riket i dess helhet 102 %, och inom stiftet befinnes det för den tid resp. läroanstalter ägt bestånd i sin nuvarande form under åren 1912—1922 hava utgjort för Nederkalix 127 %, Malmberget 126 %, Kiruna 109 % och Boden 114 %. — Det torde e »vara försvarligt att vid kostnadsberäkningarna a priori ställa sig på en ståndpunkt, som i sina konsekvenser skulle innebära, att reformen vore förfelad». Man får därför helt visst antaga, att tilloppet av lärjungar stiger »till följd av den i vissa avseenden förbättrade anknytningen till folkskolan». Men då vidgas

129 ännu mera »den redan stora klyftan mellan skolkommissionens beräkningar och verklighetens krav». Antager man, att dessa »beräkningar genomgående vore behäftade med enahanda fel som i fråga om Luleå stift, kommer nian på grundval av anförda siffra 13.2 % till en sannolik utgiftsökning av 2,200,000 kr. per år utöver den av kommissionen beräknade». Med 1921 års siffror till grund blir summan 2,800,000 kr. Kommissionens slutsumma för statsverkets merkostnader 4,395,000 kr. bör således höjas till minst 6,500,000 kr., oberäknat dyrtidstillägg. Allmän ställning till förslaget. Samtliga domkapitel a.vstyrka eller erinra om att de ej kunnat förorda förslaget. Dettas »genomförande skulle innebära en genomgående försämring av hittills rådande förhållanden och medföra ett sänkande av den högre bildningens förutsättningar och därmed av den allmänna kulturnivå, varpå vårt folk, om också med stora uppoffringar, hållit sig uppe» (Karlstad). Granskningen av föreliggande, högst bristfälliga utredning över organisatoriska och ekonomiska frågor har styrkt domkapitlet i dess avvisande uppfattning (Linköping, Skara). Då det »på goda grunder torde kunna antagas, att förslaget ej utan omarbetning kominer att läggas till grund för statsmakternas prövning och avgörande i fråga om en ny läroverksorganisations införande, synes det tämligen ändamålslöst» att yttra sig över dessa utredningar, som »torde stå och falla» med förslaget (Visby). Utredningarna äro »alls icke fullständiga, och just det, som fattas, är av största betydelse för förslagets bedömande». Först när fullständiga utredningar för folkskolans vidkommande föieligga, »skall kommissionens förslag framstå i full belysning» (Växjö). Domkapitlen ha därför ej funnit sig föranlåtna att ingå i något detaljerat utlåtande men vilja dock »tillse, i vad mån kommissionens organisatoriska detaljförslag, bedömda utifrån dennas egna premisser, kunna sägas tillfyllestgörande tillgodose stiftets behov av högre undervisningsanstalter» (Västerås). Domprosten Ekedahl i Växjö kan icke medgiva, att folkskolan på landsbygden, såsom möjligen fallet kunde vara med städernas heltidsläsande A-skolor, »försvara sin plats i enhetsskolans system såsom utgörande både dess grund och dess inemot halva resning» (jfr s. 125). Uppsala ser emellertid med glädje åtskilliga av de föreslagna anordningarna, såsom upprättandet av statsrealskolor i Ljusdal, Bollnäs och Storvik, bibehållandet av realskolan i Enköping trots dess relativt ringa antal lärjungar och förslaget om en lyceilinjes upprättande i Uppsala. Luleå slutar med att framhålla, att 1) »den bristfälliga språkutbildningen i de nya gymnasierna, studiernas forcering m. m. låta sig väl i viss mån avhjälpas men endast med mycket ansenliga kostnader för det allmänna och utan att den nya organisationen ernår några avgjorda företräden framför den nu existerande», 2) »av de sociala företräden, som tillskrivits den, äro en del enligt, domkapitlets förmenande skäligen illusoriska, och andra, t. ex. studiebegåvningarnas tillvaratagande, skulle utan tvivel säkrare ernås, i händelse någon del av anslagsökningen till sitt användningssätt mera direkt inriktades just på detta mål». Domkapitlet kräver därför, även om förslaget varder i princip antaget, en genomgripande revision av de organisatoriska detaljerna i Betänk. V. Häruti instämmer Karlstad, som önskar, att »på samma gång den föreslagna allmänna omorganisationen underkastas grundlig genomarbetning från mera vidsynta och framtidsdugliga principer också starkare hänsyn måtte tagas till de särskilda landsdelarnas behov och önskemål, samt att domkapitlet sättes i tillfälle att yttra sig över det sätt, varpå i ett nytt förslag stiftets intressen äro tillgodosedda». 9—232897.

KAP. XI.

Länsstyrelser. (jämte överståthållarämbetet i Stockholm). Förslaget »innefattar ämnen, som äga mycket liten beröring med länsstyrelsens verksamhetsområde, och i vilka den följaktligen icke kan förutsättas äga direkt sakkunskap», säger Linköping; Karlstad och Växjö säga ungefär detsamma. Länsstyrelserna åtnöja sig i de flesta fall med att vitsorda de uppgifter och tillstyrka de ändringsförslag, som inkommit från kommunala myndigheter och skolstyrelser i deras resp. län.

A.

Organisationsfrågor.

Statsläroverkens fördelning, typer och linjer. Falun tillstyrker på de av vederbörande anförda skäl, att en statsskola måtte anordnas i Norrbärke, därest omorganisationen skall förverkligas. Jönköping tillstyrker bifall till stadsfullmäktiges i Eksjö hemställan och anser i fråga om Nässjö, att kommissionsförslaget tills vidare torde vara tillräckligt, men att då staden »gått raskt framåt, om man bortser från den depressionstid, som rått och delvis ännu råder», det är möjligt, att »inom en ej alltför långt avlägsen framtid en utbyggnad på skolkommissionens förslag kan visa sig erforderlig». Karlskrona föreslår för Sölvesborg flickskola av C-typ lika väl som för Ronneby, vilket i folkmängd och medeltal lärjungar icke överträffar det förra, samt för Karlshamn, att »även om tillräckliga skäl för närvarande icke kunna anses vara för handen att tillmötesgå det av stadens myndigheter livligt understödda kravet på inrättande av ett gymnasium», det tages under övervägande, huruvida ej staden bör få en flickskola av A-typ, för vilken den nuvarande flickskolans byggnader lämpligen kunna användas, då däremot en B-typ-skola medför omfattande nybyggnadsarbeten. Karlstad betonar särskilt, att Värmlands län tyckes ha blivit »i framträdande grad missgynnat, framför allt i avseende å antalet statsgymnasier». Vad som härutinnan sagts av stadsfullmäktige i Kristinehamn, förefaller grundat på bärande skäl och förtjänt av synnerligt beaktande. Enligt Kristianstads mening torde i stort sett de för länet föreslagna anordningarna kunna sägas på ett tillfredsställande sätt motsvara berättigade anspråk. För Åstorp tillstyrkes utbyte av den föreslagna C-typ-flickskolan mot en B-typ-skola, såsom municipalfullmäktige önska. Likaså instämmer länsstyrelsen i stadsfullmäktiges i Kristianstad hemställan om realskolans anordnande som gossrealskola och icke som samskola och om beredande av möjlighet för eleverna vid flickskolan att utan examen övergå till gymnasiet. Även denna länsstyrelse framhäver, att gossar och flickor i regel böra sammanföras

131 i gemensam skola endast, där det av ekonomiska och praktiska skäl befinnes nödvändigt. Linköping tvekar icke att på grund av den utredning stadsfullmäktige i Motala ha förebragt tillstyrka till förmån för befolkningen i västra Östergötland den ändringen i kommissionens förslag, att ett tredje fullständigt statsgymnasium upprättas inom länet och förlägges till Motala. Luleå finner kommissionsförslaget i de flesta fall vara ägnat att tillgodose behovet. > De krav, som framförts, att ett gymnasium måtte inrättas i Boden, ha »åtskilligt, som talar för sig, och lära, därest utvecklingen i samhället går som väntat, icke länge låta sig avvisas. Staden har gjort berömvärda uppoffringar i fråga_ om anskaffande av lokaler och materiel för en sådan utvidgad skolform». Likaså torde en flickskola av C-typ vara behövlig i Nederkalix, varjämte kollegiets ord om besvärligheterna med extra lärarbefattningar i dessa trakter förtjäna beaktande. Däremot avstyrkas de av kommunalfullmäktige i Kiruna och Malmberget antydda önskemålen om O-typ-flickskola i den förra orten och om ett gymnasium i den senare. Den flickskola av C-typ Malmberget icke gör anspråk på kan, som sagt, i stället tilldelas Nederkalix. Malmö länsstyrelse lämnar ett sammandrag av inkomna yttranden med påpekande av att en granskning av dessa ger vid handen, att i fråga om en dylik lokal utredning av de frågor, som beröra resp. orter, åtskilligt brister. »Det synes omöjligt att bedöma lämpligheten och möjligheten av att skrida till genomförande av den föreslagna reformen, med mindre en mera ingående utredning rörande skolförhållandena i varje särskild ort och de med en övergång förknippade spörsmål erhållits än den, som presterats. En tillfyllestgörande utredning, som möjliggör en detaljerad plan för genomförandet, torde ej kunna vinnas, så framt icke bestämda direktiv för densamma givas.» Mariestad åberopar vad vederbörande anfört och hemställt om vissa organisatoriska detaljer och framhåller särskilt de invändningar, som rests av stadsfullmäktige i Skövde mot helt slopande av gymnasiet därstädes. Nyköping uttalar sig i likhet med stadsfullmäktige i Strängnäs mot en indragning av gymnasiet därstädes och finner den på sistone inträdda minskning i elevantalet, som föranlett kommissionen att ej föreslå Malmköpings kommunala mellanskola till övertagande av staten, vara av tillfällig natur och förorsakad närmast av Kungl. Södermanlands regementes förflyttning därifrån. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar livligt kommissionens förslag, att högre allmänna läroverk upprättas i Södertälje, Djursholm och Lidingö köping. De erinringar, som gjorts av läroverkens styrelser och resp. stads- och kommunalfullmäktige på de två sist nämnda platserna, kan länsstyrelsen ej undgå att finna väl grundade. Särskilt anser länsstyrelsen • vägande skäl vara anförda för att gymnasiet i Djursholm måtte anordnas med en latinlinje och en reallinje, ej med nyspråklig linje — detsamma torde gälla gymnasiet i Södertälje, från vars stadsfullmäktige yttrande ej inkommit till länsstyrelsen — samt för att gymnasiet å Lidingö utbygges med en latinlinje jämte den föreslagna reallinjen. Den grundliga utredning, som förebragts av styrelsen för Saltsjöbadens samskola och av köpingens kommunalfullmäktige, ger efter länsstyrelsens mening vid handen, att kommissionen dels icke tagit vederbörlig hänsyn till de allvarliga konsekvenser, som en indragning av gymnasiet skulle medföra för köpingen, dels ej riktigt uppskattat det verkliga behovet av ett gymnasium på denna plats, ej blott för köpingen utan även för hela den folkrika och i fortgående snabb utveckling varande trakt, som nu sänder lärjungar till Saltsjöbaden. Även statsfinansiella synpunkter tala för att ej indraga en läroanstalt med moderna lokaler för att överflytta dess lärjungar till en annan, vilken skulle kräva dyrbara nybyggnader. Skulle mot förmodan gymnasiets över-

132 tagande av staten förvägras, anser länsstyrelsen, att här föreligger ett fall, där staten bör lämna bidrag till anstaltens bibehållande som kommunal institution med den sedan flera år beviljade dimissionsrätten. Likaså ansluter sig länsstyrelsen till styrelsens för elementarskolan för flickor i Södertälje hemställan, att en A-typ-flickskola måtte träda i stället för den av kommissionen föreslagna B-skolan; kommissionen har allt för snävt begränsat antalet A-skolor för flickor, och det är en talrik befolkning både inom staden och inom angränsande nejd, som har att söka undervisning för sina barn i Södertälje. Skäl torde föreligga, säger länsstyrelsen också, att på sätt kommissionen föreslagit upptaga till prövning frågan om en realskola inom Solna kommun, vars stora och alltjämt växande befolkning svårligen i längden torde kunna hänvisas till att sända lärjungar till Stockholm. I fråga om Uppsala, Enköping och Tierp anser länsstyrelsen »de erinringar, som från synpunkten av lokala förhållanden och behov blivit framställda, i allt väsentligt vara välgrundade» och kan »sålunda, även under förutsättning att förslaget i huvudsak genomföres, icke tillstyrka» kommissionens specialförslag för dessa orter. Även Vänersborg finner de i inkomna yttranden framställda önskemålen förtjänta av tillmötesgående. Kommunala mellanskolan i Lilla Edet bör ombildas till samrealskola, och Borås begäran om jämväl en latinlinje liksom Trollhättans om en flickskola av B-typ, särskilt för den händelse att gymnasium ej dit förlägges, »saknar ingalunda berättigande». Dock, hur väl »värt allt behjärtande» Trollhättans ivriga yrkande på ett gymnasium än är, anser sig länsstyrelsen, ifall bifall ej vore möjligt att ge utan att träda Vänersborgs »sedan länge bestående rätt i detta avseende» för nära, »böra giva avgjort företräde åt Vänersborgsintresset, som för övrigt på grund av närbelägenheten av talrikt befolkade andra samhällen måste anses redan i första hand uppburet av ett Trollhättans fullt motsvarande invånarantal». Västernorrlands länsstj-relse förklarar, under hänvisning till vad stadsfullmäktige och styrelsen för flickläroverket anfört, sig vidhålla sin i yttrandet av den 28 febr. 1923 utvecklade åsikt, att en »särskild flickskola, av A-typ, i Härnösand är tillräckligt motiverad samt önskvärd». De skäl, som framförts för möjligheten att utbilda gymnasiet i Sollefteå genom statens försorg, finner styrelsen beaktansvärda och anser, »att i varje fall en reformering av landets skolorganisation icke bör innefatta, att denna läroverksort avstänges från att bereda sina elever, om än annorledes än på statens bekostnad, dylika utbildningsmöjligheter». För Örnsköldsvik föreslås bifall till stadsfullmäktiges begäran om sju, i stället för sex, ordinarie lärarebeställningar. Med hänsyn till de av Västanfors och Norbergs kommuner, uttalade önskningarna om statssamrealskolor hemställer Västerås som synnerligen önskligt, att »det särskilda övervägande av behovet av realskolor å dessa orter, som skolkommissionen förutsatt böra äga rum vid den slutliga omprövningen av läroverksorganisationens gestaltning å de olika orterna, må utmynna i definitivt beslut om dylika läroanstalters inrättande å de ifrågavarande platserna». I den händelse att förslaget i sitt föreliggande skick skall läggas till grund för den nya läroverksorganisationen, instämmer Örebro i de anmärkningar stadsfullmäktige i Örebro stad framburit emot detsamma. Privatläroverk. Västernorrlands länsstyrelse tar till orda mot att »så starkt, som kommissionen åsyftar, tillbakatränga det enskilda skolväsendet och kringskära möjligheten för detsamma att bestå. Det pedagogiska arbetet inom privatskolan har obestritt varit av högt värde för framåtskridandet på barnaoch ungdomsundervisningens område i dess helhet, och tillräckliga grunder

133 torde knappast föreligga för ett antagande, att så icke hädanefter skulle bliva fallet:_ snarare synes få förutsättas, att privatskolan jämväl framdeles skulle visa sig — av skilda orsaker — vara i stånd att giva motsvarande värdefulla insatser. Vid sådant förhållande lärer det näppeligen i längden lända till barna- och ungdomsundervisningens elevers fromma, att privatskolan i stort sett omojliggores liksom det måste förefalla tvivelaktigt, att statsintressets tillvaratagande skulle erfordra, att föräldrar och kommuner hindras att anlita och understödja undervisningsanstalter, som de funnit för undervisningens uppgift och förhållandena i övrigt å orten goda. Det framstår fördenskull för länsstyrelsen såsom angeläget, att tendensen till det här ifrågavarande enskilda undervisningsväsendets synnerligen starka tillbakaträngande icke vid den förberedda skolreformens genomförande följes därhän, att skador för folkundervisning och uppfostran uppstå, och ej påkallade ingrepp i välgrundade friheter äga rum.»

B. Ekonomiska frågor. Kostnadsfrågan. Falun finner det påtagligt, att de kommunala meromkostnaderna komma att uppgå till mycket stora belopp, för Falu stad t. ex. ha de beräknats till 94,560 kr. I kommissionens uppskattning av stadens merkostnad synas icke inga statsbidragen till belysning, värme, städning och avlöning av vaktmästare vilka bidrag »torde uppgå till avsevärt belopp, då desamma endast för Falun beräknats till 16,710 kr.». Gävle anmärker, att kommissionen i fråga om kommunernas utgifter »allenast anvisat vissa beräkningsgrunder samt utgått ifrån att det skulle ankomma på varje orts myndigheter» att verkställa nödiga detaljutredningar på grundvalen av de i Betänk meddelade uppgifter. Några sådana cletaljutredningar ha ej verkställts av de i ärendet hörda ortsmyndigheterna, och »länsstyrelsen anser sig icke heller kunna förebringa dylik utredning». Länsstyrelsen har redan torut tramliaffit, att meromkostnadcrna bliva avsevärda, i synnerhet med hannar, åtminstone mom länet, »icke överallt ansetts fullt tillgodose undervisningens krav». I ett par städer, har stort missnöje gjort sig gällande beträffande förslaget. Sannolikt är, att så även är förhållandet i andra län. Kostnadsökningen för folkskoleväsendet är ej medtagen av kommissionen och dess siffror bli alltså missvisande, säger Jönköping. Likaså fattas uppgifter om kommunernas merutgifter, och vid beräkningen av statsverkets merutgifter har till grund lagts specialförslaget för de skilda platserna, men detta har, åtminstone mom länet, »icke överallt ansetts fullt tillgodose undervisningens krav». I ett par städer har stort missnöje gjort sig gällande beträffande iorsfaget. Sannolikt är, att så även är förhållandet i andra län. Karlstad vill fästa uppmärksamheten vid att flertalet av länets hörda kommunala myndigheter framhållit, hurusom genomförandet av förslaget skulle påkalla högst betydande ekonomiska uppoffringar för resp. kommuner, så avsevärda kostnader, att man »på grund därav måste ställa sig synnerligen betänksam mot ett förslag, beträffande vars lämplighet och ändamålsenlighet f ran sakkunnigt håll rests så välgrundade och starka invändningar, som här är fallet». Linköping, som hyser ungefär samma åsikter som de nu nämnda, förmenar att kommissionen med ledning av från kommunerna infordrade faktiska upplysningar kunnat bilda sig en ungefärlig uppfattning om deras merkostnader och ej bort, som nu, blott giva en utredning på ungefär en trycksida, lämnande mycket liten ledning för bedömande av denna dock ganska viktiga fråga Hade utredningen, verkställts av kommissionen själv, hade den kunnat företagas

134 efter enhetliga riktlinjer och med full anslutning till kommissionens organisationsplaner samt därigenom fått ett helt annat värde och tillförlitlighet än de utredningar, som de olika kommunerna tilläventyrs skulle kunna åvägabringa. De inkomna yttrandena från de kommunala myndigheterna i länet innehålla intet utredningsmaterial i detta hänseende, och länsstyrelsen saknar möjlighet att på den begränsade tid, som stått till buds, föranstalta om en dylik, för övrigt ej infordrad utredning. »Så mycket kan på grund av de för vissa orter gjorda kostnadsberäkningar sägas, att reformen skulle åtminstone för några kommuner medföra avsevärda engångskostnader och ökning i de årliga skolutgifterna», förklarar Malmö. »Det torde vara ofrånkomligt, att reformen skulle för skoldistrikten på landsbygden i många fall kräva kännbara utgifter.» »Endast mindre delen av landets skoldistrikt har sådana skolformer, som omedelbart kunna övertaga den ökade folkskolundervisning, som enligt förslaget förutsattes.» — Även en annan omständighet bör tagas i betraktande. De kommunala mellanskolorna ha »för sin tillkomst ofta att tacka — — enskilda samhällsmedlemmars hängivenhet». När dessa skolor »över lag förstatligas, komma helt visst från andra orter, där verkligt behov av realskola finnes men sådan ej hittills kommit till stånd av brist på intresse, att resas krav mot staten på inrättande av statsskolor, krav, som ej lätt kunna avvisas». För Visby synes den ifrågasatta fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna vara »i huvudsak väl motiverad och lämpligen avvägd». Den rätt förslaget medger läroverkskommun att för därstädes icke hemortsberättigade lärjungar åtnjuta skälig ersättning av hemortskommunen bör emellertid bortfalla. Det torde kunna »befaras, att föräldrar till sådana lärjungar genom de kostnader, som tillskyndas hemortskommunen, utsättas för trakasseri och obehag, särskilt om kommunen är liten och hårt betungad». Det torde därför vara »skäligt, att staten gentemot läroverkskommunen — som dock måste antagas hava någon fördel av att dess läroverk begagnas av utsocknes lärjungar — ansvarar för viss del av sagda kostnader». Enligt Växjö måste, oberoende av tillfälliga, i gynnsam riktning verkande förhållanden på somliga platser, omorganisationen medföra ökade samhälleliga utgifter av olika slag, även för orter, som »mindre direkt och till en början i mindre utsträckning berördes av reformens genomförande, och jämväl för skoldistrikten på landsbygden». Reformen bygges ju på »en förutsatt kraftigt fortgående betydlig utveckling av folkskolan på landsbygden; endast mindre delen av dennas skoldistrikt har sådana skolformer, som skulle kunna ingå såsom ett i sin mån verksamt led i den föreslagna skolorganisationen». Kristianstad, Mariestad och Vänersborg orda blott i allmänhet om de betydligt ökade utgifterna för statsverket och för de enskilda kommunerna eller säga sig sakna närmare kännedom om och därför ej velat ingå i prövning av i Betänk, berörda ekonomiska spörsmål. Övergångs- och avvecklingsbestämmelser. Om planen och tidpunkten för omorganisationens genomförande yttrar Öv er ståthållar ämbetet, att det är »nödvändigt att, på sätt stadskollegiet yttrat, icke fastställa (dessa) utan närmare förhandlingar med vederbörande kommunala organ i vad angår såväl användningen av redan befintliga lokaler som ock uppförandet av nya skolbyggnader». Samma myndighet »måste också ansluta sig till den meningen^ att avvecklingen av de enskilda, statsunderstödda läroverken icke kan utan vidare ske på det sättet, att klass efter klass avskäres från det enskilda läroverket», varjämte det ju »måste tagas alldeles för givet, att de skäliga kostnaderna för att i rimlig mån hålla dem skadeslösa, som nedlagt kapital på upprättandet av dylika läroverk

135 Sig bind e t\e\nlhY . {? r Pliktelser gentemot lärarpersonalen vid dessa, kom+fi ma att bliva väsentligt större, än kommissionen synes hava föreställt sig»

Allmän ställning till förslaget Flertalet länsstyrelser hava i sina föregående yttranden avstyrkt forslaget och ha icke genom Betänk. V förmåtts att ändra sin uppfattning Detsamma klargör icke tillräckligt reformens ekSnomiska^on* sekvenser (Linköping, V ax jo . Efter tagen def av de ekonomiska utredningarna har lansstyrelsen blivit stärkt i sin åsikt, att förslaget åtminstone u n d e f Nuvarande tryckta i er icke ämpar sig för genomförande (Jönköping T. Det torde icke vara tillrådligt under nuvarande ekonomiska förhållanden att betunga statsverket och kommunerna med ytterligare dryga utgifter (Gävle, Kalmar). skridn tm i c 1 ekonomiska livet är utsatt för skickelsedigra rubbningar, skrida till en social reform, som innebär omfattande ökning av samhälleliga utgi ter ar agnat a t väcka betänkligheter. Det skulle dock i allt fall vari? berättiga , om det galit att avhjälpa ett allvarligt missförhållande, med andra ord

sTäi la påts s Ss! mnnat sägas vara verkligen *»*<">men

Sådant kan

* -^

Ehuru länsstyrelsen i Mariestad icke vill betvivla, att förslaget i stort sett kulle leda till viss ökad enhetlighet och planmässighet i undervisningsväsendet känner den sig icke övertygad om det trängande behovet av en så genomgripande omläggning av vart skolväsen nu. Den hemställer därför, att med läroverksorganisationen matte fa anstå i avvaktan på lämpligare ekonomiska förhållanden i landet och far h a n understöd av Falun, Jönköping och Malmö Länsstyrelsen i Göteborg skriver: »Skulle emellertid den nya läroverksorganisationen komma till stand enligt skolkommissionens uppfattning, förefaller det som om de beräkningar, som legat till grand för kommissionens förslag bevorVmfnl^ gestaltning i detta län, i vissa hänseenden vore mindre tillfredsställande. Därför torde en överarbetning bliva nödvändig.» Därvid bör »hänsyn tagas till vad inom de särskilda kommunerna i länet uti saken anförts». Att en fullständigare utredning åvägabringas, innan förslaget slutgiltigt behandlas, ar således en allmän önskan. »Den föreslagna reformen torde icke lämpligen kunna genomföras, innan en väsentligen mera ingående utredning än den föreliggande angående skolförhållandena i de olika orterna och därmed sammanhängande spörsmål verkställts.» Ä J T l ^ J f f i 8 ! icke kunna i så stor utsträckning, som kommissionen förutsatt lämnas at de lokala skolstyrelserna och andra ortsmyndigheter, utan det erfordras säkerligen till ledning vid deras medverkan närmare direktiv än kommissionen givit i sina betänkanden» (Växjö) Skulle förslagets bestämmelser — mot förmodan (Halmstad) — sättas i verket, hava lansstyrelserna — utöver vad som ovan anförts — intet att erinra i fråga om sina lan; Luleå och Nyköping förklara, att förslaget synes ägnat att tillgodose behovet. »Skulle emellertid», skriver Umeå, »en omorganisation komma att aga rum pa grundval av ifrågavarande betänkanden, får länsstyre sen i underdånighet framhålla den tvingande nödvändigheten av att de i stadsfullmäktiges, läroverkskollegiets och styrelsens för läroverket för flickor i Umeå yttranden framhållna synpunkter vinna beaktande.» (För Västernorrlands lan se under Privatläroverk s. 132.)

KAP. XII.

Stadsfullmäktige. Skrivelser ha inkommit från fullmäktige i 91 städer. Eskilstuna och Huskvarna meddela, att de beslutat icke avgiva något yttrande över förslaget, likaledes Varberg och Växjö, då stadsfullmäktige förut avstyrkt, och Ulricehamn, som tidigare avstått från att behandla huvudförslaget. Borgholm vill icke göra något uttalande mot förslaget. o De flesta ha tillsatt särskilda kommitterade eller infordrat yttranden frän skolstyrelser m. fl. myndigheter eller hänvisa till vad beredningsutskott eller drätselkammare hemställt om. Djursholm har i huvudsak instämt med skolstyrelsen i dennas av drätselkammaren tillstyrkta hemställan, Eslöv med styrelsen för ortens högre samskola, Falkenberg och Skänninge med sina kommunala mellanskolors styrelser, Hedemora med sin skolas kollegium, Hässleholm likaså med sin skolas kollegium men under hänvisning till det tidigare yttrandet, Kalmar med högre allm. läroverkets kollegium, Motala med skolans och samgymnasiets styrelse och Stockholm med sitt stadskollegium. Djursholms, Eslövs och Motalas åsikter ha redan behandlats under Högre goss- och samskolor (s. 99—112). Stadsfullmäktige i Lund ha insänt till dem infordrade yttranden »utan eget uttalande». . Gävle förklarar kort och gott sig icke kunna tillstyrka bitaft till Betänk, i dess föreliggande skick. . Skrivelserna från Hjo, Mjölby och Sala (14 röster mot 12.) innehålla blott ett gillande av förslagets bestämmelser om resp. skolors ombildning till samrealskolor. En reservant i Sala föreslog, att stadsfullmäktige skulle förklara sig sakna anledning att avgiva något yttrande, då i annat fall »stadsfullmäktige genom nu antagna beslut godkände Betänk, i alla dess delar, åtminstone dem, som anginge staden». En reservant i Tranås ville likaledes, att fullmäktige'ej skulle avgiva något yttrande i ärendet. Norrtälje säger sig endast vilja betrakta den ekonomiska sidan av förslaget; en ledamot yrkade, att icke något yttrande i ärendet måtte avgivas.

A. Organisatoriska frågor. Bottenskolefrågan. Denna fråga beröres blott av Borås, Filipstad, Karlskrona, Kristinehamn, Malmö (jfr s. 177), Skara, Stockholm, Trälleborg och Vadstena. . . Borås har godkänt den sexåriga bottenskolan i princip och ser som en given fördel i förslaget, att »föräldrarnas val beträffande fortsatt skolundervisning för barnen kan göras vid en senare tidpunkt, än vad nu är fallet». Stadsfullmäktige betvivla ej, att folkskolan mäktar bilda grand f ö r d e t enhetliga skolsystem förslaget vill åvägabringa. Dock »bör förslaget ej antagas utan om-

137 arbetning avseende studietidens begränsning till det nuvarande. Frågan, huruvida denna tidsbegränsning skall ske genom en omläggning av lärokurserna eller genom en tidigare övergång från folkskolan till realskolan, må tillsvidare lämnas öppen, men under alla förhållanden bör organisationen göras sådan, att den för begåvade elever, som genomgått fullständig folkskolekurs, bereder möjlighet att utan onödig tidsförlust direkt fortsätta sina studier i realskolan.» Stadsfullmäktige fattade sitt beslut med 19 röster mot 18, av vilka 10 reserverade sig. Minoriteten önskade, att, till förhindrande av studietidens förlängning, en »tidigare övergång från folkskolan till realskolan än den i förslaget tänkta borde ske, exempelvis från folkskolans fjärde klass». Filipstad vill ännu en gång ge uttryck åt sin åsikt, att »en femårig realskola, byggd på fyra folkskoleår, vore lyckligare ur såväl ekonomiska som pedagogiska synpunkter». Karlskrona, majoriteten, finner i likhet med stadens folkskolestj^relse den sexklassiga »folkskolans förmåga att såsom bottenskola uppbära hela vårt undervisningsväsende ofullständigt utredd». En ledamot ville, att stadsfullmäktige skulle »uttryckligen förklara sig godkänna enhetsskoleorganisationen». Kristinehamn vidhåller sitt yrkande, att »för vinnande av bland annat förkortning av studietiden övergången från folkskolan till den högre skolan måtte ske på ett tidigare stadium» än det föreslagna. Skara instämmer i den uppfattning, som funnit ett uttryck i yttrandet från allmänna läroverkets kollegium den 12 febr. 1923. Skall folkskolan bli bottenskola på annat sätt än nu, må då övergången ske från dess fjärde klass. Stockholms folkskoledirektion har förut uppvisat, att läroverken varit för få, och att de faktiska inträdesfordringarna därigenom kommit att skärpas med risk, att genom den av dessa förhållanden framkallade ökade tillströmningen till de privata förberedelseskolorna »det naturliga urvalet till den högre skolan mer och mer ersattes med ett socialt». — Stadskollegiet anser sig icke kunna tillstyrka, att skoltiden utsträckes. Stadsfullmäktige i Sundsvall ha intet emot att folkskolan, omorganiserad, i någon större utsträckning än nu blir bottenskola, men ändringen bör icke genomföras så, att studietiden förlänges eller gymnasiets studieresultat försämras. Trälleborg, som i övrigt uttalar sin fulla anslutning till förslagets principer, befarar, att skoltidens förlängning med ett år kommer att motverka syftet att hjälpa de fattiga barnen i deras studier, men anvisar icke, var eller hur en avknappning på den av kommissionen föreslagna trettonåriga studiegången bör äga rum. Det är möjligt, att stadsfullmäktige vilja taga det trettonde året från bottenskoletiden, men ganska ovisst, då för dem just folkskolans uppryckning till en central ställning i undervisningsväsendet är en av förslagets huvudförtjänster. Stadsfullmäktige i Vadstena uttala sig också mot studietidens förlängning, men var minskningen bör ske, anvisa icke heller de i detta sitt utlåtande. Samskolefrågan. Stadsfullmäktige i Strängnäs påminna om att de redan i sitt yttrande över huvudbetänkandet anfört, att från deras samhälles synpunkt intet vore att erinra mot samundervisningen. Uppsala vill »endast uttala den meningen, att grundsatsen om samundervisning kommit till en alltför vittgående tillämpning» i förslaget. Formuleringen, uppställd av kommitterade, antogs med 29 röster mot 13, vilka önskade, att orden skulle utgå och ersättas med en förklaring, att mot förslaget till organisation av de högre undervisningsanstalterna intet vore att erinra. Örebro förnyar sin fordran på »inskränkning i den ur inånga synpunkter betänkliga samskoleformens omfattning» och uttalar en bestämd protest mot-

138 Karolinska läroverkets ombildande till samläroverk. Stadsfullmäktige anse, att »Örebro stad på grund av sitt läge och sin storlek samt sitt betydande lärjungeantal och förhållandena i övrigt vid sidan av sitt nuvarande gossläroverk, ett av rikets största, bör kunna påräkna ett fristående högre flickläroverk». »Få punkter i kommissionsförslaget ha väckt så allmänna och ur skilda synpunkter starkt motiverade gensagor», säga kommitterade, »som den rigoröst genomförda samundervisningen. Ur väsentligen hygieniska och psykologiska utgångspunkter har samskolans lämplighet som allmän skolform under senare tid allt starkare ifrågasatts, och nutidens krav på specialisering, differentiering och individualisering betinga särskolor, som kunna tillgodose såväl gossens som flickans rätt att få den för var och en bästa och för livsuppgiften i hem och samhälle lämpade utbildningen.» Det väcker betänkligheter, då av 51 högre läroverk 40 skola göras till samläroverk och mot 99 samrealskolor svara blott 3 gossrealskolor. Det kan betvivlas, att en sund utveckling av landets skolväsen ovillkorligen påkallar inrättande av samskolor i en sådan utsträckning. Med 19 ja mot 15 nej har Kristianstad, i likhet med folkskolestyrelsen och allmänna läroverkets kollegium uttalat sig för att i staden måtte jämte samgymnasium med typerna A och C och en flickskola av A-typ inrättas en gossrealskola. Minoriteten röstade för kommissionsförslaget oförändrat. Drätselkammaren i Norrköping, vars yttrande i ärendet stadsfullmäktige upptagit såsom sitt eget, säger om samundervisningen, att då stadsfullmäktige i sitt utlåtande av den 15 febr. 1923 förklarat sig »ingen huvudsaklig invändning hava att framställa» mot huvudpunkterna i skolkommissionens program, som även »avse samundervisningens organiserande i lämplig omfattning», åt deras ord icke får »givas den tydning, att stadsfullmäktige obetingat givit samundervisningen företräde framför särundervisningen», utan att de fastmer innebära, att »stadsfullmäktige avsett, att frågan härom bör prövas med hänssm till samtliga i varje särskilt fall föreliggande omständigheter». Lämpligheten synes bjuda att i Norrköping »åtminstone tills vidare söka bibehålla särundervisningen», då icke »någon mera utbredd önskan om införande av samundervisning veterligen givit sig till känna» i samhället, och då dennas »fördelar i allt fall äro ställda under stark diskussion». Till och med om staten skulle behöva ikläda sig en ringa kostnadsökning i fråga om lärarkrafter för de två högre särläroverk stadens läroverksmyndigheter önska erhålla, torde det med hänsyn till kommunens avsevärda ekonomiska uppoffringar för förverkligandet i stort av kommissionens förslag icke vara alldeles oberättigat att framställa en sådan begäran. För stadsfullmäktige i Göteborg är ett inrättande i samhället av samläroverk ur ekonomisk synpunkt mera ofördelaktigt än av särläroverk, i synnerhet som den förra typen ställer större krav på läroverkets lokala utrustning, särskilt för undervisningen i övningsämnena. Då samundervisningen rönt motstånd från vissa medicinska och pedagogiska kretsar och även är föremål för mer eller mindre berättigat misstroende från föräldrahåll, torde lämpligast vara, att den åtminstone till en början endast i mindre utsträckning tillämpas för att sedan kunna utvidgas, i den mån större erfarenhet vunnits och förtroendet för densamma blivit stadgat. Att ett försök göres även i Gröteborg, finna stadsfullmäktige fullt befogat. Stockholms folkskoledirektion har i sitt förut avgivna yttrande framhållit, att samskoleprincipen ej bör »genomföras i större omfattning, än vad som kan anses oundgängligen nödvändigt med hänsyn till kostnadernas begränsande», och anför nu förste folkskolinspektörens ord, att »särskoleprincipen i Stockholms folkskolor för närvarande i regel är tillämpad under de tre sista folkskoleåren, samt att veterligen allmän belåtenhet råder med detta sy-

139 stem». Direktionen kan därför »icke undgå att giva uttryck åt bestämda betänkligheter med avseende å den vidsträckta tillämpning av samskoleprincipen inom Stockholms läroverksorganisation, som föreslagits. En sådan tillämpning är icke betingad av ekonomiska skäl, och direktionen betvivlar, att densamma är motiverad med hänsyn till starkare utbredning av sympatierna för samskolan inom huvudstadens föräldrakretsar. Det synes direktionen välbetänkt att här gå varsamt fram och tills vidare begränsa samskoletypen till endast ett och annat statsläroverk, varefter sedermera i mån av inhöstade erfarenheter och livligare intresse från hemmens sida nämnda skoltyp eventuellt må successivt vinna ökad tillämpning.» Stadskollegiet delar direktionens åsikt om samskoleprincipens användning. Karlskrona och Sundsvall äro också av den åsikten, att samskolan ej må anbefallas, där de ekonomiska förhållandena ej göra den nödvändig. Enligt stadsfullmäktiges i Karlskrona uppfattning är frågan om samundervisning ännu icke slutgiltigt utredd och nödig försiktighet vid ytterligare utveckling av samskolorna påkallad. En minoritet i Västervik (11 mot 16) har velat få sagt: En obligatorisk samskola är långt ifrån den bästa skolformen. Den måste förete vissa svagheter, betingade av utvecklingens olika förlopp hos gossar och flickor och även av rent disciplinära förhållanden. På grand av dylika samskolans svagheter är den icke ens införd på det tidigare stadium, som representeras av den egentliga folkskolan, ehuru detta borde vara en given förutsättning för dess införande på närmast högre skolstadium. Det skäl, som i alla fall kan göra samskola acceptabel, är det ekonomiska, och därför torde icke någon väsentlig invändning få göras mot förslaget om samgymnasium och ej heller mot samrealskola, för så vitt densamma endast blir fakultativ. En reservant i Djursholm anmälde reservation mot vissa principiella uttalanden i skolstyrelsens av stadsfullmäktige antagna förslag till yttrande, nämligen om samskoleformens värde, samskolans ledning m. m. Flickskoletyp. Borås, Malmö och Sundsvall uttala sin fulla anslutning till förslaget, att staten må övertaga flickornas högre undervisning i samma utsträckning som gossarnas. Stadsfullmäktige i Skara instämma likaledes till fullo, då »kommissionen betonar rättvisan däri, att flickorna beredas lika förmåner i fråga om undervisning och utbildning som gossarna, och att största hänsyn bör tagas till den kvinnliga ungdomens egenart och intressen, dess från gossarnas avvikande utvecklingstempo och dess utbildning för hemmets uppgifter». Men just därför anse de, att skolor av A-typ krävas i vidare omfattning, än förslaget ger. Skaraborgs län har icke fått en enda sådan; av de sex län, som uteslutande fått Bskolor, har Skaraborgs i Skara skola det högsta medeltalet flickor i klass 7 och 8. Bland länets städer har Skara även största medeltalet för klasser, motsvarande realskolan och ring I . Och stadsfullmäktige tro med säkerhet, att man för en A-skola i Skara kan påräkna ett elevantal fullt ut lika stort som det för Västerås eller Karlskrona förutsatta, vilka städer kommissionen tilldelat A-typ. B-typen fordrar visserligen 3 klassrum mindre, men »man kan vänta, att en av de tre parallellavdelningarna i realskolan bortfaller, därigenom att flickorna söka sig över till flickskola av A-typ». Nuvarande flickskola kan gott användas för A-skolans behov, och då kan samläroverket få rum i h. allm. läroverkets byggnad. Den lösningen skulle för Skara stad ha största ekonomiska betydelse. Även Skövde framhåller det obilliga i att länet icke fått någon A-skola sig anvisad men vill, om en sådan beviljas, ha den för egen räkning. B-typen väcker icke någon allmännare tillfredsställelse. Hudiksvall kan knappast tillerkänna B-flickskoletypen något berättigande,

140 då genomgåendet av en sådan skola skulle taga endast ett år kortare tid än avläggandet av studentexamen med mycket bättre kompetens. Stadsfullmäktige önska därför en flickskola av A-typ, som synes nära motsvara den åttaåriga, som staden nu har. Karlshamn beklagar förlusten av sin välskötta 8-klassiga flickskola och »hade tänkt sig erhålla en flickskola av A-typ». Minoriteten i Västervik yttrar: Beträffande alternativen flickskola av A-typ eller B-typ är den förra att föredraga även av ekonomiska skäl, vad Västerviks stad och speciellt här befintliga skolbyggnader angår. En realskola med odelade klasser jämte gymnasium kan gott inrymmas utan vidare i härvarande läroverksbyggnad. Skulle realskolans klasser behöva allmänt delas, kan utrymme beredas inom läroverkshuset, genom att en särskild gymnastikbyggnad uppföres. En sexklassig flickskola kan erhålla tillräckliga lokaler i nuvarande flickläroverkets hus, varest för närvarande 11 klasser äro inrymda. Komme däremot den högre skolundervisningen att i sin helhet förläggas till läroverket, skulle där befintliga lokaler, även efter uppförande av en särskild gymnastikbyggnad, genast bli till det yttersta tagna i anspråk eller till och med otillräckliga. I sistnämnda fall skulle alltså skolorganisationen göra en nybyggnad eller tillbyggnad till läroverket aktuell. P å grund av här anförda förhållanden få stadsfullmäktige avstyrka inrättandet i Västervik av en flickskola av B-typ och i stället påyrka en sådan av A-typ. Härnösand, Strängnäs, Uddevalla och Ystad höra också till dem, som tvivla på B-typen, och avstyrka dess användning för den kvinnliga skolundervisningen i de resp. samhällena, som i stället böra hava flickskola av A-typ. Majoriteten i Uppsala betecknar »som en olägenhet, att den nu förefintliga möjligheten för flickor att genom ett flickgymnasium gå fram till studentexamen» uteslutes genom förslaget. Minoriteten ville, att punkten skulle utgå. Örebro erinrar om de planer på ett flickgymnasium, vilka länge varit aktuella i samhället. Stadsfullmäktige i Arvika hade, då de avgåvo sitt förra utlåtande, uppfattat B-typen som »en verkligt fristående flickskola men finna av Betänk. V, att kommissionen tänkt sig denna skola på det intimaste förenad med och endast bildande särskilda klasser i realskolan, klasser, där undervisningen _ till största delen skulle bestridas av manliga lärare. Det kan starkt ifrågasättas, huruvida de riktlinjer för ordnande av flickornas undervisning, som kommissionen av regeringen erhållit, blivit följda, och huruvida avsikten varit, att en privatskola skulle på föreslagna sättet kunna ombildas efter mönstret av gosskola. Det torde vara uppenbart, att här i västra Värmland med Arvika som medelpunkt skolundervisningen utöver den, som meddelas i våra folkskolor», skulle undergå »en avsevärd försämring, vad flickskoleundervisningen beträffar». Lidköping ger uttryck åt sin farhåga, att i en flickskola av B-typ eleverna »svårligen skola kunna medhinna att inhämta det mått av kunskaper, som i den nuvarande 6-klassiga realskolan och 8-klassiga flickläroverket meddelas dem». Landskrona påyrkar utan att närmare ingå på frågan en bättre typ än den föreslagna B-skolan. Denna skulle »ha till följd en betydande försämring i organisatoriskt hänseende». Vänersborg har ingenting att erinra mot föreslagen B-typ-flickskola, »även om denna icke kan anses fullt tillfredsställande». Även Eksjö har liksom kollegiet vid dess realskola (s. 45) intet att erinra mot en B-flickskola, om staten övertager det kommunala gymnasiet. Efter stadsfullmäktiges i Katrineholm uppfattning »borde flickskoletypen B vara mera allmänt representerad än vad kommissionen föreslagit». »Stadens karaktär av huvudpunkt för ett stort landsbygdsområde och mellanskolans relä-

141 tivt höga elevantal» borde i så fall föranleda, att även Katrineholm komme »i åtnjutande av förmånen av denna skolform». Boden, Enköping och Falköping, för vilkas samhällen kommissionen ställt en C-skola i utsikt, tycka, att ortens krav bäst tillgodoses med en flickskola, anordnad efter B-typen. Enköping yttrar: »Den beskärning i undervisningsmöjligheterna för de kvinnliga lärjungarna här i staden och omnejden — —, som av detta förslag blir en följd, motiveras» med det sannolikt låga elevantalet och med att antalet i den nuvarande flickskolans klasser 7 och 8 i medeltal kan beräknas endast till 15. Men denna uppskattning torde icke vara riktig (jfr s. 154); sista året hade klasserna 7 och 8 ett antal av 18, och för en samrealskola med B-typ-fhckskola kan mycket väl påräknas en summa av 155 lärjungar jämförlig med Varbergs, Mariestads och Arvikas, för vilka B-skola föreslagits. Stadsfullmäktige i Falköping kunna ej utläsa av Betänk. V, varför den bättre B-typen skulle införas i Mariestad och den sämre C-typen i Falköping Medeltalet lärjungar 1912—22 var på den förra orten 59-5 gossar och 53-S flickor men i i alkopmg 66-8 resp. 60-5, således icke obetydligt större. Falköping har flera invånare tätare befolkad landsbygd och livligare samfärdsel med andra orter (jfr s. 52). För B-typ i stället för C-typ anföra fullmäktige i Nässjö, att i stadens omedelbara närhet finnes Jönköpings läns förtjänstfullt anordnade folkhögskolaÄtt da ha en C-typ, som i vissa avseenden erinrar om folkhögskolan synes olämpligt; en B-typ-skola vore däremot ett värdefullt komplement till ortens skolsystem i övrigt. Hedemoras och Sölvesborgs stadsfullmäktige ha samma önskan som kollegierna vid vederbörande kommunala mellanskolor (s. 61) om en flickskola av C-typ eller en »överbyggnad utöver skolans fjärde klass», såsom Sölvesborg uttrycker sig. Även kommitterade i Värnamo, en »huvudort för södra Jönköpings lan», ha funnit en C-typ-flickskola önsklig. men stadsfullmäktige ha ej upptagit deras hemställan i denna punkt. Gymnasieundervisningen. För stadsfullmäktige i de städer, som nu äga kommunala gymnasier, men för vilka kommissionen icke föreslagit läroanstalternas ombildning till högre statsläroverk, har det varit angeläget att bryta en lans för sina gymnasier, alltså för Eksjö, Karlshamn, Motala (se s. 102), Sollefteå (se s. 103) och Skövde. »Den vacklan (kommissionen) ådagalagt , då den först icke anser det försvarligt att upprätta ett statsgymnasium i Eksjö men sedan i nästa mening stämplar ett nedläggande av det nu befintliga gymnasiet såsom knappast rimligt, visar (for stadsfullmäktige) med största tänkbara tydlighet, hur lättvindigt hopkommen dess argumentering i grund och botten måste vara.» Frågande, vilka »ytterligare erfarenheter» kommissionen vill avvakta, finna stadsfullmäktige »det klarlagt, att (den) icke i något avseende förmått visa», att lorhaflandena (i Eksjö) äro 'väsentligt andra' än i de städer, vilkas kommunala gymnasier föreslås till förstatligande, utom just i den punkten, att Eksjö gymnasium »är det ojämförligt största». Mot kommissionens anmärkning, att ett avsevärt antal gymnasister tillhör andra lärjungeområden, framhålles, att en verkställd hemorts-undersökning (meddelad i utlåtandet som bilaga 1) ger vid handen, att h. t. 1918—h. t. 1922 blott 4-5 % hade sina hem utanför skolans område, under det i Eskilstuna det var 4-8 %, i Uddevalla 5-9 %, i Södertälje 9-3 % och i Landskrona 11-5 %. Nekar man lärjungarna från Oskarshamn hemortsrätt vid gymnasiet i Eksjö, ändras visserligen siffran till 11-7 %, men fastän avståndet är något längre till Eksjö än till Kalmar, synes av bilaga 2 till utlåtandet, att flera Oskarshamnare

142 trots väsentligt högre terminsavgifter gå till den förra orten, givetvis på grund av de bättre och mera skattade förbindelser, som deras stad har med Eksjö. Kommissionens påstående, att realskolan i Eksjö är jämförelsevis litet besökt, »skall visserligen ej bestridas», men den har ej beaktat, att det finnes i grannskapet icke mindre än tre kommunala mellanskolor, Nässjö, Vetlanda och Tranås, vilkas elever rekrytera Eksjö gymnasium, och att h. t. 1921 de fyra städernas läroverk tillsammans hade 614 lärjungar, en siffra, som »torde kunna övertyga varje opartisk bedömare om det missvisande i kommissionens betraktelsesätt». Av 24 nykomna h. t. 1922 i ring I hade 15 (62-5 %) förut tillhört andra läroverk. Över 50 % av samtliga gymnasister h. t. 1922 bodde utom Eksjö, även lärjungar från Nässjö kunna tack vare de goda kommunikationerna bo i sina hem. Då kommissionen framdrar, att staden är liten, och att gymnasierna i Jonköping, Linköping och Västervik kunna övertaga Eksjögymnasisterna, måste man förvånas över dess »inkonsekvens och godtycklighet». »Alla objektiva beräkningsgrunder korsas av kommissionens ofta fullkomligt obestyrkta meningar.» Eksjö med 6,198 invånare är icke stort nog, men Djursholm med 4,892, strax intill huvudstaden med dess 8 statsgymnasier, är »rätta platsen för ett dylikt». Åt Landskrona tilldelas ett gymnasium, fast det ligger blott 3-2 mil från Lund och 3-9 från Hälsingborg, och från Uddevalla är blott 2-7 mil till Vänersborg, men Eksjölärjungarna hänvisas till Jönköping, 6-4 mil avlägset, ja till Västervik och Linköping, dit det är 13-2 resp. 14-1 mil. Folkmängden i Jönköpings län uppgår till 225,549, och man kan icke annat än tycka, att två statsgymnasier i länet vore väl motiverade. För Kalmar län har det ifrågasatts två, ett län, som »i areal, folkmängd och befolkningstäthet så gott som fullständigt överensstämmer» med Jönköpings. Gymnasiet har 1918—22 kostat staden i medeltal 44,824 kr. om aret och åstadkommit en avsevärd skatteökning. Men härför tyckes kommissionen,.som erinrar om t. ex. Djursholms ekonomiska uppoffringar, alldeles sakna blick. »Den bristande hänsyn till landsbygdens ungdom förslaget så gott som genomgående röjer» ter sig »anmärkningsvärd, sedd mot bakgrunden av kommissionens tidigare, i annat sammanhang, uttalade åstundan att på verksamt sätt befrämja denna ungdoms studieintressen», men »torde i intet fall ha framträtt så öppet och med sådant åsidosättande av saklighet och rättvisa som i fråga om dess förslag beträffande Eksjögymnasiet». Med betonande av att kommunen kan i annat fall se sig tvungen nedlägga gymnasiet, hemställa stadsfullmäktige till sist, att stadens gymnasium som »obestridligen visat sig ha en större uppgift att fylla än ett flertal andra av kommissionen till förstatligande föreslagna läroanstalter av samma slag, måtte med bibehållande av sina bildningslinjer snarast möjligt övertagas av staten, samt att i avvaktan härpå ett årligt understöd ur reservationsanslaget till privatläroverken måtte från och med år 1924 utgå till (Eksjö gymnasium) enligt samma grunder, som tillämpats beträffande ett flertal andra privata högre goss- eller samskolor». ... Stadsfullmäktige i Vetlanda vilja »enträgnast anhålla», att Eksjos framställning om ett statsgymnasium upptages gynnsamt. Barn från Vetlanda samrealskola ha närmast dit, knappa 2 timmars järnvägsfärd; »i samma mån den fortsatta skolgången genom de nya anordningarna underlättas för alla samhällsklasser», ökas elevantalet å båda orterna, och Eksjö, där »tvenne regementen äro förlagda, vars officerare och fast anställt manskaps ungdom rekrytera skolan», »samlar elever från ett stort skolområde söder, sydost och sydväst därom». Även Vetlandas stadsfullmäktige framhålla, att »om Eksjö ej far statsgymnasium, så skulle det stora folkrika Jönköpings län ej ha mer än ett enda fullständigt läroverk».

143 Karlshamns stadsfullmäktige »förvänta alltjämt, att vid sakens avgörande ett fullständigt gymnasium blir förlagt till staden», och sluta sitt anförande mea att »i sa fall kostnaden för beredande av nödiga lokaler kan bestridas av den tillgängliga gymnasiefonden». Förvägrandet av ett högre statsläroverk uppfattas som »värre än förlusten av flickläroverket». Styrelsen för det kommunala gymnasiet, vilkens yttrande stadsfullmäktige begärt och bilägga sin skrivelse jämför elevantalet (254) i stadens högre bildningsanstalters kl 3 — ring I med motsvarande tal (från 209 till 296) för tolv orter, för vilka statsgymnasium föreslagits. Likaså påpekar den. att Karlshamn har större fofkmangd än åtskilliga av dessa städer och en »tätt befolkad och burgen landsbygd, vars befolkning i stor utsträckning låter sina barn begagna sig av undervisningen i stadens högre skolor» (jfr även s. 48). _ »Det torde vara av högre skolmyndigheter väl känt och får väl anses som självklart», skriva stadsfullmäktige i Skövde, »att samhället underkastat sig de dryga uppoffringar, som gjorts för det kommunala gymnasiet, endast i den vissa forhoppningen, att detsamma skulle inom en icke alltför avlägsen framtid övertagas av staten. Uppmuntran från högre ort, som stärkt denna förhoppning, har ej heller saknats. Vid gymnasiets omorganisering från tre- till fyraårigt framhölls bl. a., att genom densamma utsikt förefunnes för gymnasiets förstatligande.» »Samhällets strävan att få läroverket utvidgat går efter förhållandena mycket långt bakåt i tiden. Redan så tidigt som år 1899 erhölls Kungl. Maj :ts nådiga tillstand att utan kostnad för statsverket påbygga Skövde lägre allmänna läroverk med en gymnasieklass. H. t. 1907 utsträcktes undervisningen till och med ring I I , och genom nådig resolution av år 1911 upprättades ett fullständigt treårigt realgymnasmm, vilket år 1915 omvandlades till fyraårigt i full överensstämmelse med statsgymnasierna. Självklart har detta icke kunnat ske utan betydande ekonomiska uppoffringar; i runt tal ha samhällets utgifter för gymnasiet intill detta år uppgått till 335,000 kr.» »Att efter detta påbjuda gymnasiets fullständiga nedläggande synes högeligen obilhgt» och »har inom samhället väckt både överraskning och besvikelse.» »Skövde är den enda stad bland dem, som nu äga statligt eller kommunalt gymnasium, vilken förvägras rätt att bibehålla den läroverkstyp den har, utan att enligt stadsfullmäktiges förmenande några som helst bärande skäl härför förebragts. I sammanhang härmed bör f. ö. erinras om att kommissionens förslag i alla avseenden innebär en försämring av skolungdomens utbildningsmöjligheter i Skövde, i det att endast flickskola av B-typ skulle tillgodose den utöver realskolestadiet nående flickundervisningen. Staden skulle alltså i ett slag förlora såväl sitt gymnasium som sin högre flickskola., det senare så mycket mer anmärkningsvärt, som på detta sätt ingen stad i'hela länet skulle förses med flickskola av A-typ. I hela Skaraborgs län med en folkmängd av 245,000 skulle sålunda enligt kommissionens förslag blott en enda högre undervisningsanstalt finnas, nämligen högre allmänna läroverket i Skara.» »Dettu förhållande kan icke anses riktigt. Skaraborgs län torde med avseende på behovet av läroverk kunna fullt jämställas med exempelvis Jönköpings, Alvsborgs eller Kalmar län, för vilka vardera två högre läroverk och en A-flickskola föreslagits. Fullt motiverat torde vara, att i länet ytterligare ett högre läroverk upprättas, och givetvis borde då detta placeras i Skövde. Härför talar icke endast, att i staden redan finnes ett gymnasium, som på ett fullgott sätt fyllt sin uppgift, och som med stora ansträngningar från samhällets sida under lång tid upprätthållits, utan även andra omständigheter. Skövde är länets största stad med över 10,000 invånare. Det har vidare det tänkbarast centrala läge, och icke någon stad inom provinsen äger bättre järn-

144 vägsförbindelser åt alla håll. Kommissionen framhåller^ som ett skäl att avstyrka gymnasium i Skövde närheten till annan gymnasiestad^ Skara. Detta kunde betraktas som bärande skäl, endast om avståndet vore så ringa, att den i Skövde och dess omnejd bosatta ungdomen kunde bedriva sina studier i Skara utan att nödgas inackordera sig där och underkasta sig därmed förbundna olägenheter av alla slag. Så som förhållandena nu gestalta sig, bliva de ekonomiska uppoffringarna för denna ungdoms utbildning i Skara fullt ut lika stora, som om avståndet vore större. Däremot kan nu tack vare de goda kommunikationerna en avsevärd del av den kringliggande landsbj-gdens ungdom beredas tillfälle att utan att inackordera sig i Skövde där åtnjuta gymnasieundervisning.» »Skövde är vidare ett samhälle statt i utveckling — folkmängden har under de senaste tjugu åren mer än fördubblats — samt är landets förutom Stockholm och Linköping största garnisonsort, vilket innebär, att ett betydande antal militärfamiljer tvingas att där bosätta sig. Stadens natur av järnvägsknut tvingar likaså en icke ringa del järnvägstjänstemän att välja Skövde till hemvist för sig och sina familjer. Staten synes äga en viss skyldighet att åtminstone icke förvägra ett sådant samhälle den möjlighet till högre läroverksundervisning, som det redan äger. Påpekas må, att Skövde gymnasium jämte Uddevalla är det äldsta läroverket av sin typ. Anmärkningsvärt är även, att Skövde är större än elva andra städer, vilka enligt kommissionens förslag skulle vara försedda med gymnasium.» »Lärjungeantalet i Skövde gymnasium skulle utan tvivel varit väsentligt större, om vid gymnasiet funnits även latinlinje, som för relativt mindre betydande kostnad torde kunna införas, då skolungdomen icke som nu för erhållande av undervisning å sådan linje måste söka sig till Skara eller andra orter. Självklart är ju dessutom, att samundervisning kommer att i avsevärd grad öka tillströmningen till läroverket och därmed behovet av ett gymnasium.» »Skulle oaktat här anförda skäl denna hemställan likväl icke vinna beaktande, vilja stadsfullmäktige starkt framhålla, att billigheten kräver, att åtminstone rätten att alltjämt upprätthålla gymnasiet såsom kommunalt och då med samma statliga understöd, som kommissionen föreslagit» exempelvis för Eksjö, icke må förvägras staden. Hudiksvall kan ej finna, att kommissionen behövt ha någon tvekan, då den föreslog, att gymnasium fortfarande skulle bibehållas vid dess högre allmänna läroverk, och »uttalar sin tillfredsställelse» över att »även efter genomförandet av den nya läroverksorganisationen hava kvar en bildningsanstalt med gymnasiets kvalifikationer». Även Strängnäs, som erkänner förslaget rörande dess läroverk vara »synnerligen välbetänkt» och »på ett tillfredsställande sätt tillgodoseende samhällets behov och historiskt grundade förmånsrätt», finner sig böra inlägga en bestämd gensaga mot kommissionens först uttalade tanke på läroverkets reduktion till en samrealskola. »Det är enligt stadsfullmäktiges mening ett bevis på de ideella faktorernas styrka och länder kommissionen till heder, att den icke stannat vid sin först framställda tanke utan sökt skäl för ett bibehållande jämväl i framtiden av Strängnäs traditionsrika gymnasium.» P å samma gång stadsfullmäktige tillstyrka kommissionsförslaget, uttala de »sin redobogenhet att lämna skäligt bidrag till de föreslagna åtgärdernas genomförande», som innebära en »erkännansvärd strävan att bereda gynnsammare studiemöjligheter för begåvningarna ur de mindre bemedlade folkklasserna». Upprättandet av ett internatsgymnasiuin står efter stadsfullmäktiges mening icke »i något oupplösligt samband med förslaget i övrigt utan skulle mycket väl kunna och borde också komma till stånd», även för det fall att kommissionsförslaget i övrigt icke skulle komma till utförande. Stadsfullmäktige i Malmö upptaga den kommunala mellanskolans styrelses

145 förslag, att den nyspråkliga gymnasielinje, som ifrågasatts vid det högre samläroverket, överflyttas till skolan, vilken alltså skulle utvecklas till ett självständigt högre samläroverk med treårigt gymnasium, en överbyggnad, som utan dröjsmål bör anordnas redan nu som försöksläroverk. »Skedde detta, skulle för de av kommunala mellanskolans elever, som önskade avlägga studentexamen, ett års tidsvinst uppkomma, och skulle det — •—_ vara till stort allmänt gagn, om kommissionens idéer i förevarande avseende finge praktiskt prövas.» Icke mindre än sex städers fullmäktige göra hemställan om sina resp. realskolors eller kommunala mellanskolors utveckling till med gymnasier försedda statsläroverk. Det är Boden, Kristinehamn, Nässjö, Oskarshamn, Trollhättan och Trälleborg. Boden återupptager från sitt förra utlåtande kravet på ett gymnasium som överbyggnad på realskolan. Ett sådant gymnasium torde från början kunna påräkna ett betydande antal elever. »Hänsyn får tagas även till de många statstjänstemän, som äro bosatta i staden, och vilka ofta icke alls men ständigt endast med största ansträngningar förmå hålla sina barn vid gymnasium å andra orter. Ett gymnasium skulle underlätta rekryteringen av de inånga militära och civila statstjänsterna i Boden och är ur denna synpunkt ett stort statsintresse. Boden är också den beträffande kommunikationer bäst utrustade och centralaste orten i Norrbotten, med enligt den officiella statistiken lägre levnadsomkostnader än t. ex. Luleå. Staden har ett nybyggt och i alla avseenden utmärkt skolhus, som tillåter en utvidgning av skolan. Denna är även rikligt försedd med modern undervisningsmateriel och nya inventarier.» Skulle yrkandet icke kunna bifallas, anhålla fullmäktige om ett gymnasium, så sammansatt, att lärjungarna behöva undervisas i stad med fullständigt läroverk »endast den tid, som är eller kan bliva erforderlig för att desamma må där såsom skolans egna lärjungar kunna avlägga studentexamen». Kristinehamn framställde redan i juli 1922 en begäran om ett gymnasiums inrättande på platsen, men blev denna begäran avstyrkt av kommissionen. Stadsfullmäktige motivera sin förnyade anhållan om ett statsgymnasium på följande sätt: »Enligt kommissionens förslag skulle antalet gymnasier och lyceer, frånsett internatsläroverk samt statsunderstödda försöks- och komplementsläroverk, komma att utgöra 51 emot nuvarande 38. Följaktligen blir medeltalet invånare pr högre läroverk för hela riket (enligt 1921 års folkmängdsstatistik) 116,750 och medeltalet odlad jord pr läroverk 756 kvkm. Samtidigt skulle Värmland med 292,000 invånare och 2,000 kvkm. odlad jord fortfarande bliva begåvat med endast ett gymnasium, under det att t. ex. det tätbebyggda Skåne, som förut hade ett högre läroverk på 146,600 invånare, nu skulle få ett gymnasium på 91,000 invånare och Södermanlands län, som förut räknade 95,800 invånare för varje högre läroverk, nu skulle få ett gymnasium på 64,000^invånare och ändå hava ytterligare ett gymnasium, Södertälje, alldeles in på sina gränGenom kommissionens förslag har Värmlands (ställning) ytterligare serförsämrats och det till den grad, att Värmlands hela befolkning borde, ja rent av måste reagera mot ett dylikt behandlingssätt. En av grundprinciperna för kommissionens förslag är ju, att de verkliga studiebegåvningarna bland vårt folk genom detta lättare skulle kunna tillvaratagas och erhålla sin utbildning. Kommissionen säger själv: 'Endast genom ett omsorgsfullt tillvaratagande och utvecklande av de resurser, som uti ifrågavarande avseende äro för handen,^ kan nationen åt sig förvärva det ytterligare krafttillskott, som för ett framgångsrikt deltagande i den internationella tävlingskampen är erforderligt: Och pa ett annat ställe säger den, att man skall tillvarataga studiebegåvningarna,_ frän vilket samhällsskikt de än utgå. Meningen är väl också, att dessa begåvningar 10—232597.

146 skola tillvaratagas, från vilken landsända de än komma. Många värmlandssöner ur såväl bättre som sämre ekonomiskt situerade samhällsskikt hava lyst pa skilda områden mom både vetenskap, konst, industri och administration, ofta som 'stjärnor av första ordningen'. Och hade möjligheten till teoretiska studier genom bättre tillgång på läroanstalter varit större, skulle givetvis ännu flera, särskilt ur de mindre välsituerade folkskikten, även från Värmland otvivelaktigt ställt sin arbetskraft och sin begåvning till nationens disposition i den internationella tävlingskampen. Det torde ej vara bristen på teoretisk begåvning eller studieanlag, som härvid utgjort hindret, utan bristen på ut bildningsanstalt er inom Värmland.» —• _ När »kommissionen går att beräkna antalet elever i gymnasiet, måste invändningar mot beräkningsgrunden göras. Kommissionen utgår från medeltalet gossar i de nuvarande tre högsta ringarna i gymnasiet och låter detta representera antalet gossar i blivande samgymnasiet. Vidare antar kommissionen, att antalet flickor i samgymnasiet skulle komma att uppgå till 75 % av antalet flickor i 7:e och 8:e klasserna av nuvarande flickskolan i den blivande samgymnasiestaden. Summan av de så erhållna talen utgör beräknade antalet lärjungar i samgymnasiet. Genom en dylik beräkning skulle samläroverket i Karlstad, om man utgår från siffrorna höstterminen 1921, komma att omsluta pa realskolstadiet 495 och på samgymnasium 241 eller tillsammans 736 lärjungar, fördelade på 29 avdelningar, ett givetvis redan detta alltför stort antal vid en enda skola och det största vid något läroverk i riket enligt kommissionens siffror -— —. Det är ju möjligt, att förestående beräkningsgrund för elevantalet pa gymnasiet är riktig, oin nämligen inom det högre samläroverkets lärjungeområde finnes endast 2 ä 3 samrealskolor, från vilka samgymnasiet måste upptaga studiebegåvningarna. Men i och med att antalet sam realskolor inom laroverksområdet ökas, måste beräkningen för gymnasiet bliva för låg Hittills har gymnasiet i Karlstad upptagit, utom lärjungar från det egna läroverkets realskola, huvudsakligen lärjungar endast från realskolorna i Kristinehamn och Arvika samt samskolan i Filipstad [delvis från Åmål]. Men då enligt förslaget nya samrealskolor skola upprättas i Säffle, Sunne och Karlskoga, alltså inalles 8, — — kommer givetvis även från dessa någon tillströmning att äga rum, varför helt säkert även av denna anledning en 'korrigering uppåt av gymnasiesiffran torde vara behövlig. Vidare räknar kommissionen, da sannolika flickantalet på gymnasium bestämmes, endast med de flickor som finnas i gymnasiestadens, d. v. s. här Karlstads, högre flickskolas 7:e och 8 :e klasser Här finnas nu inom Värmland ytterligare 2 högre flickskolor, nämligen i Kristinehamn och Arvika. Dessa skolors 7 :e och 8 -e klasser besöktes h. t. 1921 av resp. 28 och 26 flickor. Enligt kommissionens beräkningsgrund skulle dessa motsvara ytterligare 41 flickor å gymnasium, (fast ej alla kunna tänkas komma). — — Slutligen måste hänsyn också tagas till de flickor, som skulle komma från samrealskolorna i Filipstad, Säffle, Sunne Karlskoga och möjligen även Åmål, för vilka platser någon beräkning enligt kommissionens metod ej kan göras, då dessa samhällen sakna högre flickskola lor.» Da »i medeltal för hela riket komma nära 3 % realskolor, inklusive flickskolor, på varje gymnasium, skulle inom Värmland med ett enda gymnasium finnas 8 dylika real- och flickskolor. Denna höga siffra uppnås endast av Kopparbergs län, där dock — — realskolornas hela elevantal är avsevärt lägre an i Värmland. Medeltalet realskolelever, inklusive flickskolornas för varje gymnasium i riket skulle bliva 664 [enligt 1921 års elevantal], under det att på o Karlstadsgymnasiets lott skulle komma skyldigheten att upptaga lärjungar från skolor av förutnämnda slag med ett elevantal av 1,454, en siffra, som är långt mer än dubbla medeltalet, och som intet annat gymnasium ens

147 tillnärmelsevis når upp i närheten av. Och dock (har härvid) ingen hänsyn tagits till Åmåls samrealskola, oaktat dess till gymnasium avgående elever till avsevärd del böra hänföras till Karlstadsgymnasiets lärjungeområde såväl på grund av tradition som av geografiska och kommunikationsförhållanden.» »Det finnes alltså fullgoda skäl för påståendet, att kommissionens slutsiffror beträffande gymnasiets i Karlstad lärjungeantal äro alltför låga och behöva 'ruckas' ännu ett gott tag uppåt till ett för en enda skola omöjligt tal. Att detta påstående är fullt motiverat, är lätt att bevisa även på annan väg med kommissionens eget siffermateriel.» »Enligt kommissionens förslag och gjorda beräkningar skulle antalet lärjungar vid gymnasierna i hela riket, efter medeltalet lärjungar vid landets högre statsskolor under åren 1912—1921, uppgå till 7,365, vilket skulle göra en gymnasieelev på 808 invånare. Enligt denna beräkningsgrund skulle på Värmland komma 361 lärjungar på gymnasiet; och då har kommissionen räknat med endast 220, d. v. s. Värmland skulle vara underkompenserat med icke mindre än omkring 40 %. Om man frånser Stockholms stad och län, som föreslagits erhålla 6 nya gymnasier, inklusive ett samlyceum, samt dessutom 2 statsunderstödda gymnasier, och Uppsala län, som erhållit ett nytt högre läroverk, vilka bildningscentra på grund av särskilda förhållanden givetvis böra^ vara överkompenserade med avseende på antalet tillgängliga lärjungeplatser å gymnasiestadiet, anse vi oss dock böra framhålla, att t. ex. Skåne, som redan nu är synnerligen gynnat, erhållit 3 nya gymnasier och med hänsyn till beräknade antalet platser å gymnasium i förhållande till folkmängden blir överkompenserat med ända till 27 %, samt att komplexet Göteborgs, Älvborgs och Skaraborgs län erhållit 3 nya gymnasier.» »En annan utgångspunkt för beräknande av antalet erforderliga platser a gymnasium är naturligtvis att beräkna det i förhållaude^ till antalet beräknade lärjungar i realskolan, då meningen ju är, att gymnasierna skola rekryteras med de bästa studiebegåvningarna från realskolorna. Och då det finnes skäl antaga, att dessa 'bästa studiebegåvningars' antal i olika landsdelar böra ^vara direkt proportionella med befolkningssiffrorna, visar även en dylik utgångspunkt, att Värmland är underkompenserat med över 30 %. Denna beräkningsgrund är dock så tillvida missvisande, att den är beroende av antalet realskolor och beräknade antalet lärjungar vid dessa. Nu är Värmland enligt förslaget mycket ogynnsamt ställt även med avseende på realskolor, inklusive flickskolor, i det att det beräknade lärjungeantalet vid dessa är 1,454, då det enligt folkmängdssiffran borde vara 1,637. Hade Värmland fått ut sin rätt även med avseende på dessa skolor, skulle deras lärjungesiffra givit så nära som möjligt samma lärjungeantal för gymnasiestadiet för Värmlands del, som ovan på annat salt framkommit, eller 362, något som ju givetvis måste bliva fallet, och alltså underkompensationen bliva, som förut visats, omkring 40 %.» »Härmed torde vårt påstående vara bevisat, att kommissionens slutsiffror beträffande lärjungeantalet vid det föreslagna samläroverket i Karlstad äro fullständigt missvisande, och att särskilt antalet elever på gymnasiet måste bliva avsevärt mycket större, än kommissionen beräknat. Härmed torde då också vara visat, att kommissionens enda skäl att ej förorda gymnasium i Kristinehamn, nämligen att läroverket i Karlstad skulle förmå tillgodose denna landsändas oundgängliga behov, är ohållbart, om Karlstads läroverks elevantal skall hållas inom för .en skola rimliga gränser och samtidigt utbildningsbehovet fölVärmlands ungdom skall tillgodoses i någon mån lika bra som för övriga landsändars ungdom.» •••.-, »Hur skulle siffrorna beträffande ett eventuellt samgymnasium i Kristinehamn ställa sig enligt kommissionens beräkningsmetod? V a d g o s s a r n a p å gymnasiet beträffar, hava vi ej den utgångspunkt, som kommissionen betjänar sig

148 av, da inget gymnasium förut finnes i Kristinehamn. Men om vi utgå från att antalet gossar å gymnasiet skulle stå i samma förhållande till antalet gossar i klasserna # 3—6 i härvarande realskola, som proportionen mellan antalet manliga lärjungar på gymnasium och antalet i realskolan inom nämnda klasser i Karlstad, sa torde detta antagande tillnärmelsevis bliva, riktigt, då ett gymnasium här torde komma att rekryteras även från Karlskoga och' delvis Filipstads samskolas lärjungeområde. Enligt den utgångspunkten skulle ett samgymnasium i Kristinehamn erhålla följande sannolika elevantal: enligt medeltalet lärjungar fr. o. m. 1912: 63 gossar + 19 flickor = 82 lärjungar; enligt siffrorna för höstterminen 1921: 72 gossar + 21 flickor = 93 lärjungar.» »Då detta lärjungeantal överstiger — i några fall rätt väsentligt — det av kommissionen beräknade lärjungeantalet vid icke mindre än 9 respektive 13 av de föreslagna samgymnasierna och är bra nära lika stort som antalet vid ytterligare 3 och därtill, som ovan visats, Karlstads gymnasium ej torde kunna tillgodose Värmlands oundgängliga behov med avseende på gvmnasieundervismng, synes oss kravet på ytterligare ett gymnasium i Värmland vara stött på så bärande grunder, att det vid frågans slutliga avgörande ej bör kunna tillbakavisas.» »Som stadsfullmäktige visade i sin ursprungliga framställning, finnes det endast 5_ städer, större än Kristinehamn, som sakna statsgymnasium, och 9 städer, mindre än Kristinehamn, hava redan sådant. Kommissionen föreslår, att alla de senare nio skola få behålla gymnasium (Strängnäs såsom internatsgymnasium), och av de 5 förstnämnda föreslås gymnasium i 4. Trollhättan har just på skäl, som ovan anförts, ej kunnat ifrågakomma. Enligt kommissionens förslag skulle nya gymnasier dessutom upprättas även i Djursholms stad och på Lidingö. Det är ju ett känt faktum, att brist på platser länge rått viå Stockholms läroverk i allmänhet, och att på senare åren detta missförhållande gjort sig svårt kännbart även vid gymnasierna där. Men genom det ökade antalet gymnasier i Stockholm, enligt förslaget, avhjälpes väl i huvudsak denna oegentlighet. Utan att därigenom vilja giva uttryck för någon slags missunnsamhet mot andra samhällen och andra landsdelar bör dock påpekas det anmärkningsvärda i att gymnasier föreslås i Djursholm och på Lidingö, oaktat dessa två gymnasier enligt kommissionens beräkningar skulle bliva bland de minst talrikt "besökta, Lidingö t. o. in. det minsta i hela landet med ett elevantal av endast 45, och oaktat båda dessa samhällen, och särskilt Lidingö, hava sådana kommunikationsförbindelser med Stockholm, att elever utan större olägenhet kunna bo i sina hem och begagna sig av föreslagna gymnasier i Stockholm. Enligt förslaget — •— skulle Stockholms stad och län i medeltal få ett gymnasium på 60,800 invånare [medeltalet för hela landet är 116,700], under det att Värm • land skulle få endast ett gymnasium på 291,800 invånare. Som ovan framhållits, bör av många skäl Stockholm vara överkompenserat i detta avseendeMen att en hel, med avseende på invånare, odling, naturprodukter och industri så rik och för vår nationalekonomi så betydelsefull landsdel som Värmland samtidigt skulle underkompenseras på ett så kraftigt sätt, som kommissionens förslag innebär, är ett så anmärkningsvärt och gent emot Värmlands invånare och särskilt dess ungdom så orättvist handlingssätt, att det spontant borde framkalla en protest från hela Värmland. Förslaget är ej huvudsakligen ett underkännande av ett enskilt samhälles berättigade önskan i denna fråga. Det är hela Värmlands klara rätt, som blivit satt åsido. Det är hela Värmlands studiebegåvade ungdom, som blir satt på andlig indragningsstat, om den blir berövad samma möjlighet att njuta av bildningen och dess frukter, samma möjlighet att göra sig gällande till nationens gagn i den internationella tävlingskampen som landets övriga ungdom. Det har sagts, att förslagets genomfö-

149 rande är ett rättfärdighetskrav. Men är det så, då bör förslaget också formas på sådant sätt, att det visar rättfärdighet mot alla och alltså mot den studiebegåvade men nu så missgynnade ungdomen även i Olof Trätäljas landsända.» Stadsfullmäktige i Nässjö (jfr s. 62 f.) »hålla bestämt före», att ett statsgymnasium bör förläggas till staden. De säga sig »haft anledning förvänta, att kommissionens förslag beträffande förläggningen av dessa högre läroanstalter i första hand skulle taga sikte på att förläggningen komme att ske på de ur statlig synpunkt mest lämpliga orterna. På grund härav har det icke heller ansetts nödigt att hos kommissionen göra framställning om att vid förslagets utarbetande frågan om förläggande av gymnasium till Nässjö skulle prövas. En sådan prövning har nämligen ur ståtlig-praktisk synpunkt synts fullmäktige självklar. Av föreliggande betänkande synes emellertid framgå, att frågan om förläggande av gymnasium till Nässjö icke varit på tal inom kommissionen. Ur åtminstone en viktig synpunkt är detta att beklaga. Även om man icke vill erkänna stadens storlek för närvarande i och för sig såsom tillräckligt skäl för att hit förlägga ett gymnasium, så är dock stadens läge sådant, att ett förverkligande av kommissionens förslag blir i nedanstående betydelsefulla avseende beroende på om hänsyn tages till detta läge.» »I kommissionens principbetänkande har frågan om ett effektivt understödjande av begåvningar ur ekonomiskt svaga samhällsskikt givits ett framstående rum. Kommissionen finner uppenbart, att stora och fruktbringande uppgifter i detta avseende möta för samhällets stödjande verksamhet. Denna uppfattning delas av stadsfullmäktige och har också kommit till uttryck i fullmäktiges förut avgivna yttrande. Men det är också för fullmäktige självklart, att vid medde.andet av dylikt stöd alla möjligheter böra tagas i anspråk, och först och främst de, som utan att förlora sin gagnande betydelse bliva minst betungande för samhället. Ur synpunkten härav blir valet av läroverksort i hög grad betydelsefullt. Sker nämligen detta val av förläggningsort så, att därigenom möjliggöres för största delen av de lärjungar, som kunna tänkas komma att besöka läroverket, att under sin skoltid bo i sina hem, så är det uppenbart, att redan härigenom ett kraftigt stöd från samhällets sida räckes begåvningarna från de ekonomiskt svaga samhällslagren. I själva verket innebär en sådan lösning av förläggningsproblemet avsevärda besparingar för såväl det allmänna som den enskilde.» »Men ännu en betydelsefull fördel vinnes med en sådan förläggning. Man undgår nämligen de faror för de unga, som inackorderingssystemet å läroverksorterna för med sig. I stället blir det möjligt att under den farliga övergångsåldern behålla ungdomen under hemmens fostran och vård, varigenom stora moraliska värden räddas åt samhället. Genom förläggandet av ett gymnasium till Nässjö förverkligas här framförda synpunkter på ett lyckligt sätt. Stadens förut påpekade, ur kommunikationssynpunkt fördelaktiga läge möjliggör för befolkningen inom vida områden av Småland att sända sina barn till läroverket utan att dessa därför behöva lämna hemmet som bostad. Härför talar redan det sakförhållandet, att av i landsbygden hemmahörande barn, som åtnjuta undervisning i Nässjö kommunala mellanskola, ej mindre än 86 % bo i sina hem. Med de ypperliga förbindelser, som järnvägarna utgöra, blir resan mellan hemmet och staden icke någon ansträngning att räkna med.» »Stadsfullmäktige kunna icke förstå, huru kommissionen vid utarbetandet av sitt förslag rörande gymnasieförläggningen i våra orter kunnat bortse från här berörda förhållanden. Den vidsynthet, som i stort sett präglar kommissionens på enhetsskolans grund byggda principbetänkande rörande läroverksorganisationen, har enligt vårt förmenande icke erhållit sin motsvarighet vid kommissionens ställningstagande till här ifrågavarande läroverksförläggning, vilket är

150 att beklaga. Visserligen kan ur traditionell synpunkt bibehållandet av gymnasiet i Eksjö försvaras. För tillgodoseendet av rikssynpunkten är förslaget däremot oantagligt. Stadsfullmäktige anse därför nödvändigt, att vederbörande myndighet, innan definitivt avgörande rörande läroverksförläggningen träffas, låter grundligt undersöka, var gymnasiet för våra orter bör förläggas för att bäst gagna syftet med detsamma. Gymnasiets betydelse för orten i vidare mening bör därvid bliva avgörande.» »Nu är det ju möjligt, att kommissionen i det redan befintliga gymnasiet i Eksjö funnit ett av huvudmotiven för sitt förslag, i det lokalfrågan där möjligen har ansetts löst. Stadsfullmäktige vilja häremot erinra, att Nässjö stad för sin del helt naturligt känt sig bunden rörande sin läroverksfråga av den pågående utredningen om skolorganisationen. — — Staden skulle helt enkelt hava handlat ansvarslöst, om den med kännedom om de direktiv, som givits kommissionen, under utredningens gång vidtagit åtgärder för lösning av sin läroverksfråga, som kanske senare icke utan kostbara oinändringar varit lämpliga för sin uppgift. I Nässjö erfordras emellertid icke nya lokaler för folkskolan för omorganisationens genomförande. Enhetsskolan är nämligen i vårt samhälle redan realiserad. Tillbyggnad av läroverket är ifrågasatt men har fått vila, tills beslut om detsammas gestaltning enligt den nya organisationen föreligger. Alla möjligheter för en praktisk lösning av läroverkets lokalfråga förefinnas alltså här. I varje fall bör, med hänsyn till här ifrågavarande gymnasiums stora uppgift, förefintligheten av läroverksbyggnad i Eksjö icke få öva inflytande vid bestämmandet av plats för gymnasiets förläggning.» t En enhälligt beslutad och av 122 representativa personer inom ortsbefolkningen undertecknad framställning om ett statsgymnasium i Oskarshamn, fördelat på två linjer, överlämnades till kommissionen den 10 november 1922 av stadens fullmäktige. De senare finna icke kommissionens motiv för avstyrkandet bärande. »Särskilt egendomligt finna stadsfullmäktige kommissionens utlåtande i detta sammanhang, att 'stadens folkmängd, ehuru för år 1921 uppgående till 9,165 personer, icke ensamt torde giva fog för en dylik åtgärd', utan att angiva, vilka andra skäl kommissionen tänkt sig, eller att taga hänsyn till övriga i skrivelsen framförda argument. Stadsfullmäktige hade såsom huvudskäl för sin begäran om gymnasium framhållit, att staden vore till invånarantalet en av de största städer i landet, som saknade gymnasium, att befolkningen utgjordes i stort sett av ekonomiskt svagt ställda familjer, att avståndet till närmaste gymnasiestad vore stort, erinrande om förhållandena i Norrland, och kommunikationerna dit dåliga, att staden ägde ett vidsträckt läroverksområde med talrik befolkning, vars söner nu sökte sig till de gymnasieutrustade läroverken i grannstäderna, något som förklarar disproportionen mellan det jämförelsevis låga lärjungeantalet i gossrealskolan och det betydligt högre lärjungeantalet i flickläroverket.» »Dessa skäl hava enligt stadsfullmäktiges uppfattning ingalunda blivit genom skolkommissionens utredning vederlagda. Stadsfullmäktige vilja därför ännu en gång på det kraftigaste framhålla sina önskemål och krav beträffande samgymnasium i Oskarshamn.» »Hade kommissionens förslag upptagit ett statligt samgymnasium i Oskarshamn, skulle detta större skolprograms genomförande icke åsamkat staden nämnvärt större utgifter» och icke heller staten. »För stadens del skulle ett sådant förslag betytt en så väsentlig förmån, att stadsfullmäktige icke skulle tvekat att tillstyrka bifall, fastän (de) äro fullt på det klara med de oerhörda ekonomiska svårigheter för staden, som därav bleve en följd.» Redan i februari 1920 ingingo stadsfullmäktige i Trollhättan till Kungl. Maj:t med underdånig framställning om upprättandet av ett högre allmänt läroverk i staden. Mot det avstyrkande skolkommissionen uttalat anföras i stads-

151 fullmäktiges nya skrivelse en del »kompletterande uppgifter och erinringar till belysning av samhällets utveckling på vissa områden» sedan 1920. Folkmängden var vid 1923 års början 16,434. Bland Sveriges städer är det blott Eskilstuna och Landskrona, som med större folkmängd än Trollhättan sakna högre allmänt läroverk. För båda tillstyrker kommissionen dylik läroanstalt. Femton städer mindre än Trollhättan ha sådan, och ytterligare 4 föreslås därtill. Från Trollhättans folkskola avgingo vid läsårets slut 1922 jämlikt folkskolestadgan § 47 157 gossar och 155 flickor, kommunala mellanskolans elevantal uppgick 1922 till 98 gossar och 89 flickor. Den beskattningsbara inkomsten har ökats från något under 15 mill, år 1919 till 19,295,700 kronor vid innevarande års början. — Att avståndet till Vänersborg ej är stort, hjälper föga (jfr s. 63). Försök att inrätta särskilda skoltåg »hava gjorts men hittills ej lett till resultat. I varje fall skulle det för vederbörande föranleda en avsevärd extra utgift, som fortfarande ställde de mindre bemedlade i ett ofördelaktigt läge.» — — »De läroverkssamhället åliggande förpliktelserna hava fullmäktige redan förut förklarat sig villiga ikläda staden.» För Trälleborg anföres helt kort »önskvärdheten av att den nya skolorganisationens genomförande icke må verka hindrande för ett synnerligen eftersträvansvärt realiserande av tanken och förhoppning på ett gymnasium.» Vänersborg yttrar: »Någon tvekan om att till Vänersborg förlägga ett gymnasium av den föreslagna omfattningen bör icke kunna råda.» Med gamla skoltraditioner ända till 1600-talet, har staden under flera år varit i stadig tillväxt, är residensstad och förläggningsort för ett regemente. _ Allmänna läroverkets och högre flickskolans elevantal uppgår sammanlagt till 465. Lyceer. Linjedelning. Det bör »tagas under omprövning», yttrar Malmö, »om icke, därest den föreslagna reformen skulle vinna statsmakternas gillande, omständigheterna betinga inrättandet härstädes av ett fullständigt lyceum. < Antalet årligen utexaminerade studenter vid stadens bägge dimissionsberättigade läroverk uppgår till omkring 80. Det kan antagas, att antalet av_ dem, som efter de första sex skolåren inrikta sina studier på studentexamen, blir så stort, att det fullt motiverar inrättandet icke av en lyceilinje vid ett av stadens läroverk, som kommissionen föreslår, utan av ett på alla linjer fullständigt lyceum.» Lyceiformen är tydligen en bättre skolform, och därför böra lyceilinjer upprättas i väsentligt större utsträckning, säger Härnösand och begär en eller ett par dylika för sin stad. # Stadsfullmäktige i Örebro förklara »med anledning av i Betänk. V förutsatt eventuellt utbytande av den normala latinlinjen mot en klassisk lyceilinje, att i val mellan dessa den senare utvägen vore att avgjort föredraga». »De klassiska språken samla i Örebro ett betydande antal lärjungar.» Borås erinrar om att redan år 1915 i underdånighet hemställdes, attjttgärder måtte vidtagas för att utvidga läroverket med en latinlinje, och framhåller som önskvärt, att då staden »numera är den största i länet och tillika en centralpunkt för södra länsdelen», det nuvarande gymnasiet vid en eventuell omläggning uppdelas icke blott på en nyspråklig och en reallinje utan även på en latinlinje. . Göteborg önskar, att en av A-linjens tre föreslagna parallellavdelningar differentieras, likaså en av C-linjens båda, samt att varje läroverk erbjuder så många bildningslinjer som möjligt. »Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att elever mången gång valt den ena eller andra utbildningslinjen endast därför, att just den linjen finnes vid det läroverk, vars realskola han genomgått. Skulie en ytterligare specialiserad gymnasieutbildning i framtiden göra en differentiering av läroverken önskvärd, är en förändring i denna riktning lätt att åvägabringa.» »Det föreligger knappast något egentligt motiv för att ett

152 läroverk skall från början planläggas uteslutande som lyceum.» Stadsfullmäktige vilja alltså föreslå för det ena av de båda högre gossläroverk de önska linjerna A, B (ev. B 1) och C d, för det andra A 1 d, A, B och C samt för ett högre flickläroverk A (ev. A d), B 1, B och C d. Hudiksvall: Värdet av kommissionens välvilja mot staden (att föreslå gymnasiets bibehållande) förringas i högst väsentlig grad genom dess förslag om allenast en linje, den nyspråkliga. _ De nuvarande båda linjerna skulle således försvinna för en »indifferent» linje, »om vilken man ingen erfarenhet har. och om vilken man ej vet något mera, än att en studentexamen på den linjen först efter komplettering i ett eller flera ämnen lämnar kompetens för fortsatta vetenskapliga studier.» »Skall syftemålet med den nya läroverksorganisationen vinnas, är en av de första betingelserna den, att möjlighet till den önskade utbildningen skall föreligga på så nära håll som möjligt. — •—• Hänsyn bör tagas ej blott till det geografiska avståndet utan även därtill, att en viss ort i förhållande till det omgivande landsbygdsområdet utgör den naturliga medelpunkten för den inom området bedrivna verksamhet.» En sådan medelpunkt har Hudiksvall i århundraden varit »för hela norra och västra Hälsingland» samt även för Härjedalen »den naturliga utfartsorten för trädande i förbindelse med landet i övrigt». Föräldrar från dessa orter ha därför sänt sina söner och döttrar till Hudiksvall för att undervisas. Dit skulle de själva »ett par, kanske många gånger om året; i Hudiksvall hade de möjlighet att genom personliga bekantskaper förskaffa sina gossar och flickor lämplig inackordering» och tillfälle att »allt som oftast under skoltiden sammanträffa med sina barn». Stadens invånare skulle nödgas sända barnen till annan ort och »underkasta sig kostnader och andra uppoffringar, med vilka de förut ej behövt räkna.» Blinjen synes vara i första hand lämpad för sådan ungdom, som icke skall fortsätta studierna, men »det torde icke vara denna ungdom, som genom den nya sko reformen skall gynnas». »B-linjen torde över huvud taget icke böra inrättas å andra orter, än där tillfälle till studentexamen på såväl A-linjen som C-linjen antingen vid samma eller annat läroverk förefinnes.» • »Det har varit i förhoppning om att läroverket skulle i all framtid kunna bereda sina lärjungar fullständiga bildningsmöjligheter, som staden underkastat sig de avsevärda kostnader, som byggandet av det nya läroverkshuset medfört och ännu under många år kommer att medföra för staden. Att staden ej tvekat att även i övrigt göra uppoffringar för sitt gamla, för stadens invånare kärt vordna läroverk bevisas även därav, att staden under de senare åren trots alltjämt ökade skatter bekostat det vid läroverket inrättade realgymnasiet. Stadsfullmäktige äro övertygade om att även kommande generationer skola hysa samma uppfattning om nyttan, ja nödvändigheten av att äga ett fullständigt gymnasium i staden, och att_ de personer, som i framtiden hava beslutandet över stadens angelägenheter i sina händer, ej heller skola tveka att underkasta sig de utgifter, som eventuellt kunna bliva erforderliga, därest mot förmodan det skulle anses, att endast en linje — stadsfullmäktige förutsätta, att det i så fall blir A-linje •— skulle bekostas av staten.» Vad beträffar Karlshamns linjefråga, har styrelsen för dess kommunala gymnasium i sitt till beredningsutskottet avgivna yttrande uttalat, sig för linjerna A och C. I beredningsutskottets av stadsfullmäktige godkända utlåtande förekommer emellertid ingen häntydan på önskade linjer, utan önskan går blott ut på ett fullständigt gymnasium. _ För Landskrona, »som redan offrat betydande summor på en god högre utbildning på gymnasiestadiet», »synes det rimligt, att vederbörlig hänsyn i så måtto tages till de uppoffringar, som staden redan gjort och årligen är villig att göra», att B-linjen, som kommissionen föreslagit, utbytes mot A- eller C-linje. Även om kostnaden i någon mån därigenom skulle ökas, vore det dock för staden

153 »ur alla synpunkter fördelaktigare, även den ekonomiska», att »en bättre skoltyp än den föreslagna tilldelas densamma». Uddevalla gymnasium, det enda i Bohuslän, bör enligt stadsfullmäktige »anordnas sådant, att det tillgodoser de krav, som därpå rimligen kunna ställas». Men detta sker icke genom att upprätta endast en nyspråklig linje. De allra flesta banor, för vilka studentexamen utgör förberedelse, fordra examen avlagd på real- eller latinlinjen. Finnes nu blott en nyspråklig, kommer länets studerande ungdom att söka sig över till städer, som erbjuda de önskvärda linjerna. Stadsfullmäktige vilja därför »inlägga en bestämd gensaga mot det av kommissionen föreslagna sättet att ändra härvarande gymnasium». Ystads stadsfullmäktige hemställa, att »vid allmänna läroverket inrättas fullständigt gymnasium med tre linjer eller, därest det ej kan ske, med åtminstone latin- och reallinjer». »Det kan icke vara med billighet överensstämmande, att staden efter omorganisationen skulle gå förlustig den förmån, som staden under så lång tid berett sig.» Hänvisande till vad kollegiet och styrelsen för latingymnasiet yttrat (jfr s. 33), understryka stadsfullmäktige den senares vitsord, att under de sista fem åren nära 50 % av latinstudenterna fortsatt sina studier vid universitetet. Kristianstad föreslår, att det må tillerkännas eleverna vid A-typ-flickskolan rätt att utan föregående inträdesprövning kunna övergå till samgymnasiet. Omorganisationens ikraftträdande. Göteborg »har tänkt sig , att nyorganiseringen i första rummet kommer att omfatta ett högre gossläroverk, det högre flickläroverket, en realskola för gossar, realskolan för flickor och en flickskola av A-typ, och att nya klassavdelningar för varje år tillkomma på sätt, som av kommissionen föreslagits. Först sedan realskolan i sin helhet outbildats vid de nämnda läroverken, bör nyorganisationen utsträckas till det andra högre gossläroverket, den andra realskolan för gossar och ännu en flickskola av A-typ samt det privata högre samläroverket. Samma tillvägagångssätt bör tillämpas här •—• — med hänsyn till förloppet av omläggningen. I sista hand bör, i den mån behovet gör sig gällande, inrättas den tredje flickskolan av A-typ samt samrealskolan».

B. Ekonomiska frågor. Som naturligt är, ha stadsfullmäktige i resp. städer särskilt vänt sin uppmärksamhet till de av kommissionen verkställda ekonomiska utredningarna, och bilda deras erinringar mot dessa och deras egna utredningar, verkställda än geno.n särskilda kommitterade, än genom vederbörande drätselkammare och beredningsutskott eller för Stockholm genom stadskollegiet, huvudparten i deras utlåtanden. Även från stadsfullmäktiges sida möta ofta anmärkningar mot kommissionens sätt att se de ekonomiska frågorna och konstateras, att beräkningar över kommunernas av omorganisationen påkallade utgifter fullständigt saknas (Karlstädj . Antal lärjungar, avdelningar och lärare. I allmänhet anses kommissionens siffror vara för låga. Undantag gör Piteå, som antager, att tillskottet i folkskolans tre högsta klasser ej i nämnvärd grad kommer att överstiga ett för 1906—22 uträknat medeltal av 64, 58 hemmahörande i Piteå och 6 från stadens närhet (kommissionen, för 1921: 78). För samrealskolan torde emellertid böra upptagas ytterligare en, eventuellt två adjunkter, varjämte läroverk3ts stat torde behöva höjas något av den anledning, att manlig lärare i musik sannolikt kommer att anställas. Även för Uppsala erkännes, att kommissionen uppskattar de barn, som skulle överföras till folkskolan, ingalunda

154 för lågt. Stadsfullmäktiges kommitterade ha fått omkring 500 mot kommissionens medeltalssiffra 582 och den »väl höga siffran» 651 för 1921. Enligt Arvika kommer man verkligheten närmare, om man utgår från 1921 års beräknade antal elever 220, ökat med 15 a 20 %, än med kommissionens beräkningssiffra 165. I stället för 8 klassavdelningar blir därför siffran 11 riktigare, med en ökning i lärareantalet till 8 manliga och 7 kvinnliga adjunkter utom rektor. Boden uppskattar det genomsnittliga elevantalet till 184 mot kommissionens 159,3 och erforderliga avdelningar till 7 i stället för 6 (jfr s. 65). Enköping säger, att en märkbar stegring visade sig under läsåret 1922— 1923 med 54 i realskolans och 83,5 i flickskolans klasser 3—6 mot kommissionssiffrorna 49,8 resp. 47,9. Filipstad framhåller, att skolan rätteligen borde för närvarande ha några parallellklasser (siffrorna för v. t. 1923 se sid. 54), och finner det därför »högst förvånansvärt, att kommissionen räknat med endast 4 avdelningar, då åtminstone 6 äro behövliga». Den beredning, åt vilken stadsfullmäktige i Göteborg överlämnat ärendet, har vid sina undersökningar funnit, att det sannolika elevantalet »med säkerhet kommer att till den grad överstiga det av kommissionen beräknade, att de av kommissionen föreslagna läroanstalterna icke torde bli tillräckliga, även med hänsyn tagen till de möjligheter» kommissionen tänkt sig vid dessa för mottagandet av ett ökat antal elever. Den ökade tillströmningen efter nyorganisationen är naturligtvis svår att siffermässig! fastställa, i all synnerhet som Göteborg icke har någon kommunal mellanskola. Men man kan sluta från förhållandena i Malmö med fyra parallellavdelningar vid mellanskolan. Man kommer då för realskole- och flickskolestadiet till ett elevantal av 1,568 eller vid pass 660 gossar och 900 flickor utöver kommissionens siffror, 1,390 gossar och 1,520 flickor. Goss-siffran, beräknad efter medeltalet 1912—1922, korrigeras av beredningen efter medeltalet godkända till läroverkens första klass 1917—1923 till 1,470-8 gossar och ökas ytterligare med 178, utgörande antalet år 1922—1923 vid statsunderstödda enskilda läroanstalter i klass 3—6 och ring I undervisade 178 gosslärjungar. Gossarnas summa blir alltså 1,470-8 + 660 + 178 eller i avrundat tal 2,310. För flickorna får beredningen siffran 2,820, nämligen de statsunderstödda enskilda läroanstalternas elever år 1922—1923 i klass 3—-6 1,554 och av de 436 lärjungarna i klass 7—8 367, vilka siffror ökas med ovan angivna 900. Sammanlagda antalet är således 5,130 mot kommissionens 2,910. —• För gymnasiet anser sig beredningen böra höja kommissionssiffrorna 445 gossar och 255 flickor till 560 resp. 325, tillsammans 885. »Det torde», säger beredningen, »av flere orsaker vara befogat att ej räkna med lägre siffror. Dels har man, såsom även av kommissionen framhållits, anledning att förutsätta en avsevärt ökad tillströmning från folkskolan, vilken ej i sin helhet kan tänkas motverkad av en utgallring bland de lärjungegrupper, som fylla de nuvarande läroverken, dels bör möjlighet förefinnas att mottaga alla elever, som godkännas vid inträdesprövningen. Å andra sidan behöver någon olägenhet av att elevantalet eventuellt skulle visa sig för högt beräknat ej befaras, enär övergången till den nya läroverksorganisationen givetvis kommer att försiggå successivt, varför möjlighet föreligger att inrätta nya läroverk endast i den mån som behovet därav gör sig gällande.» Vad flickornas fördelning på de olika läroverkstyperna angår, följer beredningen ungefär samma proportion, som kommissionen uppställt. Flickskolorna av A-typ beräknas få .1,260 (kommissionen 685), B- och C-typ-skolorna 420 (200) och realskolorna 1,140 (635). Fördelningen på de olika gymnasielinjerna gör beredningen på följande sätt: latinare 225 g., 75 fl.; reallinjen 150 g., 60 fl.; nyspråkliga linjen 150 g., 150 fl. samt vid ett högre samläroverk utan uppgift om linjeslag 35 g., 40 fl. Beredningen tänker sig de 6,015 lärjungarna fördelade på elva läroverk: två

155 högre; gossläroverk, det ena med 715 och det andra med 780 elever, ett högre flickläroverk med flickskola av B- och C-typ med 945, två realskolor för gossar om 490 vardera, en realskola för flickor med flickskola av B-typ om 420, en sa.mrealskola också med flickskola av B-typ om 570, tre flickskolor av Atyp, "två på 540 vardera och en på 180, samt ett högre samläroverk med flickskola av C-typ på 345. Halmstad upplyser om att orsaken till den skillnad, som förefinnes mellan stadsfullmäktiges siffra för ökningen av barnen i stadens folkskolor 384 (efter antalet h. t. 1922) och kommissionens medelsiffra 309 och för h. t. 1921 336, uppkommit därav, att kommissionen ej medräknat cirka 70 barn från i staden befintliga privata skolor. Beräknade siffror för samskolan kunna möjligen vara fullt riktiga, men elevantalet i A-flickskolan har kommissionen uppskattat alltför lågt, ett avsevärt antal inträdessökande har årligen måst avvisas. Härnösand anser, att den påstådda sjunkande frekvensen å gymnasiet (Betänk, s. 183) är av tillfällig art; antalet stiger för närvarande, och samläsning mellan real- och latinlinjen bör icke förutsättas. På realskoléstadiet bör räknas med genomgående fyra parallellavdelningar (jfr s. 40). Ludvika vill räkna med skolan »som parallellklassig, i synnerhet som nuvarande mellanskolan i Norrbärke föreslås till indragning och antalet inträdessökande redan är uppe i 50-talet, varför många — -—- måste avvisas». Stadsfullmäktige i Oskarshamn tänka sig liksom kollegiet minst 10 klassavdelningar i stället för förslagets 6. Kommissionens beräkningar angående antal läroverk och lärare i Stockholm vitsordas av folkskoledirektionen såsom »i stort sett någorlunda tillfredsställande», men de måste betecknas som »ett minimum av vad i sådant hänseende skäligen erfordras». Kommissionen har för Strängnäs samrealskola och flickskola B beräknat efter medeltalet för åren 1912—1922 omkring 125 resp. 20 lärjungar. Utgår man från nuvarande lärjungeantaiet, får man, säga stadsfullmäktige, 94 gossar och 85 flickor för samrealskolan, vilket i betraktande av den stadigt stigande folkmängden ingalunda torde vara för högt räknat. Detta ger 8 eller möjligen 7 avdelningar mot av kommissionen uppställda 4. Däremot medges, att siffran 20 för B-skolan antagligen är för hög. Flickskolan har nu i klass 3—»8 104 elever; gå 85 till realskolan, återstå knappt 20, och av dem torde en del gå till samgymnasiet. För Trollhättan torde det vara endast en tidsfråga, när tredelning av första klassen kominer att ifrågasättas. Avdelningarnas antal, av kommissionen satt till sex, kan under inga förhållanden sättas lägre än sju, ev. åtta, »såvitt lärjungar ej på grund av sådan begränsning skola utestängas från undervisningen». Vetlanda beräknar, att, om ökningen fortgår i samma raska tempo som undel de tre senaste åren, behovet påkallar 5 avdelningar, alltså en extralärare, liksom fallet torde bliva i t. ex. Värnamo. Ängelholm ogillar, att för beräkningen av kommande lärjungeantal i dess skola medeltalet för en 10-årsperiod lagts till grund men för Sundbyberg en 4-års. Det borde ha varit samma beräkningsgrund. De senare läsåren har antalet i klass 3—6 uppgått till omkring 140; kommissionens 110 kan således ej godtagas. Utom C-flickskola torde 7 avdelningar komma att finnas, således behövas åtta ordinarie ämneslärare utom rektor, ej fyra, såsom kommissionen antagit. Behovet av ordinarie lärare bör beräknas så, att man ej behöver anställa extralärare förrän »vid en alldeles oberäknad tillströmning av lärjungar». »Det är givetvis ur pedagogisk synpunkt olämpligt med täta ombyten av lärare, vilket blir fallet, om de ordinarie lärarnas antal icke fyller det normala behovet.» Stadsfullmäktige i Örebro anse, att det av kommissionen i princip använda medeltalet för 1912—1922 lämnar en »mycket osäker grund, då ingen torde

156 kunna beräkna graden av tillströmning efter förslagets genomförande». I synnerhet äro uppskattningarna av flickornas antal och fördelning pä de olika skolformerna ovissa. Varför kommissionen fördelar för Örebro 220 flickor på A-flickskolan och 150 på realskolan, giver den ingen förklaringsgrund till. Ån mindre sannolik är dess beräkning av gymnasiestadiets flickantal. Här »saknas alla fasta hållpunkter, vilket ock kommissionen själv framhåller». Örnsköldsvik ansluter sig till kollegiets begäran om ytterligare en ordinarie ämneslärartjänst. Fördelning av lärartjänster mellan män och kvinnor. Endast Värnamo berör denna fråga. Vid dess sam realskola kunde en av de föreslagna manliga adjunktstjänsterna utbytas mot en kvinnlig. »Någon svårighet att placera en av de nuvarande ordinarie ämneslärarinnorna skulle i så fall ej behöva uppkomma.» Lokalbehovet. Kostnadsfrågan. Gävle och Linköping förklara utan vidare, att förslaget ställer så betydande ekonomiska krav på deras samhällen, att det icke kan godkännas i sitt nuvarande skick. Köping, som förut angivit sin principiella ställning och nu hänvisar till yttranden från samskolans kollegium och styrelse, uttalar endast, att förslaget skulle medföra ekonomiska konsekvenser av ganska betungande art, bland annat genom nybyggnadsskyldighet för folkskolans räkning. Vadstena ser också i förslaget stora merkostnader för stat och kommun och anser icke, att de ökade kostnaderna uppvägas av motsvarande fördelar för undervisningsväsendet. Alingsås finner de årliga kostnaderna böra beräknas till omkring 8,000 kronor men engångskostnaden icke möjlig att ens approximativt uträkna. Fråga föreligger om inkorporering av vissa delar av Alingsås landsförsamling, och vid eventuell inkorporering blir staden skyldig inlösa en landsförsamlingen tillhörig folkskolebyggnad. Särskild svårighet för en beräkning vållas också av att samskolan och folkskolan, oavsett förslaget, måste under närmaste framtid utökas med nya lokaler. Arvika anmärker, att kommissionen lämnar ur räkningen lärarnas »fasta lönetillägg» och ålderstillägg. Med 11 avdelningar (jfr s. 89) i stället för kommissionens 8 springer avlöningen för lärarna upp från 48,300 till 63,550 kr. En A-flickskola och en realskola på fyra klasser skulle sammanlagt fordra 60,650 kronor, således bliva billigare än kommissionsförslaget. En fyra- eller femklassig realskola skulle ej på länge behöva någon utvidgning av den nuvarande realskolans lokaler, och för en A-flickskola blir den nuvarandes fullt tillräckliga. Däremot skulle en samrealskola med flickskola av B-typ för 11 avdelningar kräva en tillbyggnad, minst lika stor som den nuvarande lokalen, och kostnaden härför torde uppgå till 150 a 200,000 kr. I förra inlagan påvisades, att årliga utgifterna, lågt räknat, skulle växa med 21,700 kr. utom 6 % på byggnadskostnaden. »För dessa extra årliga kostnader, 30 a 33,000 kr., får samhället icke någon som helst valuta, icke ens öva inflytande på bestämmandet av den skolform, som det a.nser för sig lämpligast.» Avesta omnämner, att åtgärder redan beslutats för att åt nuvarande skolan bereda ökat utrymme. Borås: Å allmänna läroverket skulle fem avdelningar bortfalla, men samtidigt beräknas tillkomsten av ett lika stort antal genom dels uppdelningen å gymnasiet, dels samskoleundervisningens införande, vadan för folkskolan ej något utrymme kunde vinnas å läroverket. Tvärtom skulle särskilda utrymmen behövas för kvinnlig slöjd, skolköks- och gymnastikundervisning jämte lokaler för den kvinnliga lärarepersonalen och till sanitetsanordningar för kvinnliga elever m. m. — Även vid elementarskolan för flickor

157 skulle tarvas nybyggnad för gymnastik- och skolköksundervisning. Ej heller här skulle utrymme kunna stå folkskolan till buds. För nya klassavdelningar, beräknade till fyra på småskolestadiet och fem inom den egentliga folkskolan, måste ett omedelbart folkskolebygge företagas. Engångskostnaderna utgöra för inrednings- och byggnadsarbeten för allmänna läroverket minst 150,000 och för nybyggnad vid elementarskolan för flickor lägst 130,000. E t t redan framlagt förslag om ny gymnastikbyggnad vid allmänna läroverket finge vid en omorganisation omedelbart realiseras, men denna kostnad torde ej böra i avsevärdare grad anses tillhöra de förevarande beräkningarna. Även utgiften för flickskolan betingas delvis av redan inträdda förhållanden. För folkskolebygget, då ett sådant under alla händelser ändå är nödvändigt, böra blott merkostnaderna för lärosalarna samt för ökning av lokalerna för slöjdundervisning, skolkök m. m. upptagas i en kalkyl över engångskostnaderna. Dessa kunna då, om den redan planerade gymnastikbyggnaden ej medräknas och för flickskolan en andel i kostnaden upptages till 60,000 kr., sättas till 400,000 kr. Oberäknat räntan härå, torde årliga merkostnaden bliva 43,300 kr. Folkskolan i Falun, vilken, om man räknar med kommissionens siffror, skulle utvidgas med 9 klassavdelningar, behöver ytterligare 11 salar, nämligen 9 läsesalar, 1 slöjdsal för gossar och 1 dito för flickor. Billigast torde ställa sig en påbyggnad av östra folkskolan med omändring till lärosalar av de utrymmen, som nu användas till gymnastiksal och vaktmästarbostad. Dessa måste då nybyggas. För flickskolan erfordras nybyggnad på 15 rum, däri skolkökslokal på 2, gymnastiksal, bostad för rektor med 5 ram och kök samt för vaktmästare med 2 rum och kök. De två klassrum vid samläroverket, som kommissionen tänker sig bli lediga, då antalet avdelningar minskas från 19 till 17, åtgå för undervisningen i framför allt biologi och fysik å realgymnasiet. Sex av klassrummen äro för små för det av kommissionen förutsatta elevantalet per avdelning, och.av dessa ligga blott två så, att de kunna hopslås till ett tillräckligt stort. Fem nya måste således inredas, de lediga fyra mindre rummen behövas till bl. a. lärarinnerum, expeditionsram och läkarerum. Dessutom erfordras lokaler för slöjd och hushållsgöromål, 1 gymnastiksal, omklädningsrum och toalettavdelning för flickor. För tillfredsställande av dessa krav måste dels gymnastikhuset ombyggas, dels en nybyggnad uppföras. Även måste en idrottsplats iordningställas för anordnande av de av kommissionen föreslagna idrottsövningarna. Engångskostnaderna uppskattas till 735,000 kr., varvid priset på erforderliga tomter ej medräknats, och driftkostnadens ökning utom dyrtidstillägg till 55,260 eller, om räntor och avbetalningar tilläggas, 94,560 kr. Vad folkskolan beträffar, uppgå behoven till: påbyggnaden av östra folkskolan 100,000, gymnastikhus 60,000, vaktmästarbostad 15,000, till inredningsmateriel 14,000. Flickskolans nybyggnad anses kosta 300,000, rektorsbostaden 30,000 _ och vaktmästarens 15,000, inredningsmaterielen beräknas till 20,000. Det finnes dock förhoppning, att elementarläroverkets för flickor lokaler få övertagas på fördelaktiga villkor, och att kostnaderna därigenom kunna nedbringas. Nybyggnaden för samläroverket betingar 140,000 kr., ombyggnad av nuvarande gymnastikhus 15,000, anordnandet av en idrottsplats 20,000 och inredningsmateriel för samläroverkets räkning 6,000. Ökningen i folkskolans stat sättes av stadsfullmäktige till 29,970 kr., merutgifterna för flickskolan, sedan vissa år 1922 utgående bidrag frånräknats, till 4,440 och för samläroverket till 20.850. Genom terminsavgifter a 60 kr. för lärjungar från annan kommun (1922: vid allm. läroverket 133 och vid flickläroverket 47) minskas driftkostnaderna med i runt tal 10,000, vilken sum-* ma dock ej fråndragits, då de av stadsfullmäktige beräknade statsbidragen med

158 all sannolikhet äro för höga och kommissionen i fråga om terminsavgifterna »uttryckt sig mycket svävande». Göteborgs stadsfullmäktige ha »ansett angeläget att i första hand fullt utnyttja lokalerna för de nuvarande statsläroverken». Till stadens centrum tänkas förlagda de två högre gossläroverken i nuvarande real- och latinläroverken,, högre flickläroverket i Sigrid Rudebecks skola, de större A-typ-flickskolorna i Nya elementarläroverket för flickor och Mathilda Halls skola, till de västradelarna av staden en gossrealskola i Västra realskolan och en realskola för flickor med flickskola av B-typ i Majornas elementarläroverk för flickor och till det östliga området en gossrealskola i Östra realskolan och samrealskolan med flickskola av B-typ. At denna måste nybyggnad anskaffas. — Det privata högre samläroverket skulle bliva en fortsättning på Göteborgs högre samskola, och för den mindre A-typ-flickskolan, arbetande som enskild, statsunderstödd läroanstalt, kunde antingen Kjellbergska eller Fruntimmersföreningens flickskola komma i fråga, särskilt den förra såsom förbunden med en utbildningsanstalt för lärarinnor och därför ägande »speciella förutsättningar att bedriva pedagogisk försöksverksamhet». I samband härmed framhålles önskvärdheten av att därest_ Mathilda Halls skola ej kommer att ingå i organisationsplanen, sådan anordning vidtages, att dess namn och donationsmedel kunna överflyttas till annan läroanstalt för flickor. I fråga om folkskolans utrymmesbehov påpekas, att »en betydande del av det elevantal, som beräknats för de nya real- och flickskolorna, för närvarande är hänvisad till folkskolans högre avdelning, och den relativa minskning av elevantalet, som genom den nya skolorganisationen skulle inträda inom denna skolform, komme sålunda att i viss mån kompensera den egentliga folkskolans behov av ökat utrymme». Stadsfullmäktige hava uppgjort sin kostnadsberäkning »med tanke på de utrymmesmöjligheter, som de nuvarande statsläroverken och vissa enskilda läroanstalter erbjuda, och under förutsättning att en överenskommelse kunde komina till stånd om ifrågavarande enskilda skolbyggnaders övertagande av staden». Blott en nybyggnad skulle bliva nödvändig till en kostnad av c:a 1,200,000 kr. utom tomtvärdet, nämligen för samrealskolan. Men då denna »skulle inrättas först i sista hand, kommer förmodligen behovet av nybyggnad att göra sig gällande först efter en ganska lång tidrymd». Taxeringsvärdet (innefattande byggnads- och markvärde) för de i enskild ägo varande fastigheterna utgör 1,404,000 kr. Härvid bör dock märkas, att staden till en av dessa skolor upplåtit fri tomt, taxerad till 97,000 kr., och lämnat 82,000 kr. i byggnadshjälp, samt att för en annan köpeskillingen av tomten, nu taxerad till 175,000 kr., ej erlagts till staden, som i stället uppbär ränta. De byggnader, som skulle övertagas, torde emellertid fordra, att ett belopp reserveras för tillbyggnader och reparationer. Byggnadskostnaderna, bortsett från tomtvärdet, torde belöpa sig till en summa av 5 a 6 miljoner kr. Härtill bör vidare läggas engångskostnaden för folkskoleväsendet, som enligt stadskamreraren kan sättas till c :a 3 1j2 miljon, en siffra »synnerligen approximativ». I verkligheten torde kostnaderna ställa sig lägre, då ökningen i folkskolans elevantal »förmodligen blir avsevärt mindre än det av folkskolestyrelsen beräknade maximiantalet». Inredningen av läroverken uppskattas till c:a 300,000 kr., men summan kan givetvis reduceras, om med övertagandet av »vissa redan befintliga läroverksbyggnader» även följer den tillhörande utrustningen. Den årliga merutgiften efter omorganisationen, för vilken beräknas minst tio år, upptages till tre olika summor: 487,688 kr., 209,042 kr., 45,998 kr., skillnaden beroende huvudsakligen på svårberäkneligheten av tillströmningen

159 av elever till folkskolan. Folkskolestyrelsen har nämligen i sitt utlåtande upptagit merutgifterna till 647,185 men folkskolinspektören till 396,739, alternativt 233,695 kr. Han har ansett, att ett antal nytillkommande elever kan inplaceras i redan befintliga klasser, och vid alternativet förutsatt, att en del skolphktiga barn även framgent kommer att undervisas i privatskolor. Stadens andel av de utgifter för värme m. m., som skulle erfordras vid statsläroverken, torde uppgå till 75,200 kr. efter 800 för var av de 188 klassavdelningarna, bostadsersättningen till rektorerna vid de fem nya läroverken till 10 a 12,000, understödet till de föreslagna privatläroverken till 28,500. Å andra sidan bortfalla nu utgående kommunala anslag till enskilda läroverk (1922) 275,197 kr. och kan stadens inkomst för lärjungar med hemort utanför Goteborg uppskattas till c.-a 50,000. Stadsfullmäktige förutsätta, att »de statsunderstödda enskilda läroverken med hänsyn till svårigheterna vid deras avvecklande erhålla erforderligt ekonomiskt stöd av stat och kommun». Halmstad: Stadsfullmäktige hava i sitt tidigare avgivna yttrande antagit, att genom indragningen av de två lägsta samt av sjätte klassen fem lärosalar skulle bhva lediga och visa sig tillräckliga för det ytterligare lokalbehov, som Barnundervisningen komme att kräva. »Kommissionen har räknat med större tillströmning till realskolan än stadsfullmäktige, och visa sig kommissionens beräkningar häruti riktiga, kunna ej de fem salarna utnyttjas på det sätt stadsfullmäktige förmodat.» Läroverket måste då »utvidgas med ett ram för biologiskt laboratorium, ett ram för fysikundervisning och minst ett rum till följd av den ökade linjefördelningen å gymnasiet samt med lokaler för hushållsgöromål, rum för handarbete och rum för lärarinnorna». — Flickskolans lokaler skola möjligen visa sig i stort tillräckliga efter viss »modernisering och utvidgning, särskilt med lokaler för hushållsgöromål samt bostad för vaktmästare». Utvidgningskostnaden för läroverket anges till omkring 100,000 kr och för flickskolan till icke under 50,000. Haparanda: »Lokal för slöjdundervisning finnes redan i samskolans av kommunen ägda fastighet», och »hinder lära väl näppeligen möta för samrealskolans elevers undervisning (i hushållsgöromål) i folkskolans hushållslokal.» Kommunens årliga merutgift beräknas till minst 5,400 kr. per år; den kan dock »endels» kompenseras genom anlitande av den föreslagna rätten att för lärjunge från annan kommun uppbära skälig ersättning, enligt förslaget 60 kr. Med ett fyrtiotal lärjungar från annan ort (v. t. 1923 41) skulle merkostnaden begränsas till cirka 3,000. I folkskolan behövas enligt meddelande från »sakkunnigaste skolmannahåll» minst 2 nya lärosalar och en lärare och en lärarinna. Engångskostnaden för lärosalarna blir lägst 20,000; årliga kostnaden för uppvärmning m. m. medräknas icke här, för läraren och lärarinnan uppgår den till 3,071. Detta blir en icke obetydlig börda för ett samhälle av Haparandas storlek och ekonomiska bärkraft. Med hänsyn till de i Betänk. I. s. 146 ff. upptagna skyldigheterna för kommunen anse stadsfullmäktige i Hedemora sig kunna uppsätta följande förslag till utgiftsstat för den blivande samrealskolan: ränta å anläggningskostnaden av läroverkshus och gymnastikhus 10,000 kr., underhåll av läroverkshus 2 % å anläggningskostnaden 2,000, rektors bostadsersättning 2,000, för belysning m. m. 5,000, diverse utgifter 1,000, summa kr. 20,000. »Jämföres denna summa med motsvarande i innevarande års stat för kommunala mellanskolan, 23,636:47, finner man, att en minskning i stadens utgifter för skolan på c.-a 3,600 kr. skulle inträda. Med den utveckling kommunala mellanskolan tagit, torde inom den närmaste framtiden behov av ytterligare lärosalar för dess räkning komma att göra sig gällande. Oavsett en

160 eventuell omorganisation beräknas sålunda, att folkskolan snart måste avstå åtminstone tre av de fyra lärosalar, som den ännu disponerar i den gemensamma byggnaden. En omorganisation av kommunala mellanskolan till en statens samrealskola medför icke i och för sig några ökade kostnader för staden beträffande lokalbehov för folkskolan» ej heller för en flickskola av C-typ. •— För elever utom läroverkskommunen inflytande terminsavgifter skulle kunna beräknas till c:a 2,000 kr., »med vilket belopp stadens utgifter skulle ytterligare minskas». »Tages slutligen hänsyn till den omständigheten, att i den blivande realskolan inga terminsavgifter skulle komina att upptagas, så framgår, att icke blott staden utan i avsevärd grad också den enskilde skulle komma att ha fördel av mellanskolans övertagande av staten på de av Skolkommissionen föreslagna villkoren.» Enligt från rektor vid högre allmänna läroverket; i Hälsingborg inhämtad uppgift blir en annexbyggnad vid högre allmänna läroverket erforderlig med ram för det kvinnliga gymnasiets expedition och för kvinnlig slöjd och gymnastik, bostad för föreståndarinnan och damtoaletter samt rum för de fysiska och kemiska institutionerna. Dessas nuvarande otillräckliga och otidsenliga lokaler kunde då tagas i anspråk för lärorum i geografi och museum. Drätselkammaren anser bostaden kunna utan vidare bortstrykas från byggnadsprogrammet, enär det torde vara fördelaktigare att lämna hyresersättning liksom till rektor. I den utredning drätselkammaren föranstaltat uppgivas engångsutgifterna till 1,200,000 kr. och den årliga merkostnaden till 74,721. Det skulle erfordras två nya skolhus, vardera beräknat för 500 elever, 1,000,000, jämte inventarier, 50,000, och en tillbyggnad av läroverkshuset, 150,000. Härtill skulle komma upplåtandet av byggnadstomter. Med 8 röster mot 6 har kammaren ansett, att förslaget ur ekonomisk synpunkt ej är omöjligt att tilllämpa i Hälsingborg. Minoriteten hyste den åsikten, att 6 ä 700 lärjungars överflyttande från läroverk till folkskola inom kort skulle kräva ytterligare en folkskolebyggnad, för vilken liksom för tomtkostnaderna för samtliga nya skolhus poster bort upptagas i kostnadsberäkningen, och avstyrkte därför förslaget med hänsyn till de betydande kostnadernas inverkan på stadens ekonomiska ställning. Majoriteten trodde, på grund av folkskolestyrelsens inbegärda yttrande, att barnen, som skulle överföras (enligt förhållandena 1922—1923 inalles 625), kunde mottagas av folkskolan utan några nybyggnader, förutsatt att nya lokaler anskaffades åt den högre folkskolan. I ett av rektor vid högre allmänna läroverket avgivet utlåtande uppskattas elevantalet i en blivande gossrealskola och i en A-flickskola till minst 600 i varje och erinras om den »ständigt upprepade erfarenheten, att skolhus i allmänhet visa sig otillräckliga, icke lång tid sedan de tagits i bruk». För folkskolan i Härnösand torde omkring 7 nya klasser böra upprättas. För dem kan rum icke beredas i läroverket eller flickskolan, vilka båda lära komma att fortfarande behöva hela sitt utrymme. Stadsfullmäktige ha icke ansett det behövligt att redan nu uppgöra en detaljerad beräkning i fråga om de folkskolekostnader reformen torde medföra för samhället. Dyr blir emellertid skolväsendets omläggning för städerna, och stadsfullmäktige förvänta avsevärda statsbidrag såsom hjälp till täckande av de kostnader denna omläggning kommer att påkalla. Stadsfullmäktige i Kalmar anföra: »Skolreformens genomförande skulle enligt skolkommissionen (V s. 105), om man utgår från förhållandena höstterminen 1921, tillföra Kalmar folkskolor 325 barn från läroverket och flickskolan. Av dessa torde omkring 25 kunna placeras i de gamla avdelningarna, medan för de återstående 300 nya avdelningar finge upprättas. Härtill skulle er-

161 fordras minst 8 klassrum utöver de f. n. använda. Utom 4 nu obegagnade rum finge i så fall 1 till härvarande folkskoleseminarium samt 3 till högre folkskolan uthyrda rum tagas i bruk för folkskolans egen räkning. Härigenom ginge h. folkskolan miste om sina nuvarande lokaler, men i stället torde denna, då antalet lärjungar och klassavdelningar genom reformen skulle väsentligt minskas i flickskolan, kunna inrymmas därstädes, om det också ej kan ske utan organisatoriska och pedagogiska olägenheter. Stadsfullmäktige utgå sålunda från den förutsättningen, att några nya lokaler för flickskolan och folkskoleväsendet ej skulle tarvas.» Stadsfullmäktige förutsätta ett lärjungeantal av lägst 425 i det högre samläroverket, vilket således skulle komma att omfatta lika många ordinarie klassavdelningar som det nuvarande läroverket. Dessutom skulle behövas lokaler för undervisningen i hushållsgöromål samt manlig och kvinnlig slöjd. Härtill måste hänsyn tagas vid uppförandet av den nybyggnad åt läroverket, som förväntas inom de närmaste åren. För de kostnadsberäkningar, som stadsfullmäktige låtit verkställa, har det icke synts möjligt att, såsom kommissionen velat (Betänk. I s. 171), lägga 1915 års siffror till grund. Då läget f. n. ter sig ganska stabilt, synes det stadsfullmäktige rådligare att i fråga om kostnaderna för skolväsendet begagna de senast tillgängliga siffrorna, dock att dyrtidstillägg till lärare m. fl. icke medräknats. Under sådana omständigheter torde skolreformens genomförande kunna beräknas tillskynda staden följande årliga merkostnader. a) Folkskolan 300 nytillkomna lärjungar efter en kostnad enl. 1922 års uttaxering till folkskoleväsendet (dyrtidstillägg ej medräknat) av kr. 141: 52 pr lärjunge kr. 42,456: — Mistad hyresersättning: från folkskoleseminariet kr. 700: —, från h. folkskolan kr. 5,000: —, tillsammans > 5,700: — Summa merkostnad kr. 48,156: — b) Flickskolan Mistad hyra från flickskolan kr. 8,500: — Underhåll, brandförsäkring, gårds- och gaturenhållning m. m. för fastigheten, i vilken dels A-typ-flickskolan, dels högre folkskolan skulle inrymmas , » 5,800: — Värme, lyse, städning, betjäning (flickskolans andel till hälften, h. folkskolans helt bekostad av kommunen) kr. 2,525 + 5,050, tillsammans » 7.575: — Inredningsmaterielens underhåll . . . . » 2,000: — S:a kr. 23.875: — Avgår 1) nuvarande anslag till flickskolan . kr. 13.200: — 2) nuvarande anslag till la. folkskolan: avlöning till vaktmästaren » 150: — inventarier . . » 100: — hyresersättning » 5,000: — renhållning . . » 700: — kr. 19,150: — Summa merkostnad kr. 4,725: — 11—232897.

162 c) H. allm. läroverket Fastigheternas underhåll, brandförsäkring, gårds- och gaturenhallning m m kr. Inredningsmaterielens underhall » Halva kostnaden för värme, lyse, städning, betjäning » Summa merkostnad Total årlig merkostnad för staden .

6,000: — 2,000: — 7,000: — kr. 15,000: — kr. 67,881: —

Karlshamn: Utom den ökning kollegiet påpekat (s. 51) erfordras enligt folkskolestyrelsen, blott i den händelse 7 :e klassen bibehålies, två klassrum, vilka kunna inredas på vinden i folkskolehuset. Enligt bifogad promemoria från stadsingenjören uppgives som approximativ kostnad för realskolans tillbyggande 133,000 kr. samt för eventuellt erforderliga två klassrum i folkskolan 2,500. För två lärarkrafter för dessa, en manlig och en kvinnlig, stiger utgiften till 2,980 kr. om året, efter lägsta lönegraden räknat, och för en småskollärarinna, som alltid blir erforderlig, till 920. (De åriiga omkostnaderna för uppvärmning, vaktmästare m. m. påpekas, men för dem angives ingen siffra.) Häremot kan sättas, att anslaget till elementarläroverket för flickor, cirka 20,000, bortfaller, att dettas fonder, fastigheter och inventarier möjligen tillfalla staden för att användas för annat ändamål, och att de höga terminsavgifterna uti detta till stor del ej behövas i den nya läroanstalten. Drätselkammaren i Karlskrona, vars utredning åberopas av stadsfullmäktige, upptager totala kostnaden för nybyggnader och ny inredningsmateriel vid högre allmänna läroverket till 1,117,000 kr. och för folkskolan till 1,020,000 kr. Härav räknas som en direkt följd av reformen för läroverket 622,200 och för folkskolan, under förutsättning att sjunde klassen indrages, 422,500. Inköp och ombyggnad av högre läroverket för flickor med det år 1921 begärda priset av 162,500 kr. beräknas till 226,500 kr. Engångskostnaderna, som dock ej alla drabba samtidigt, bestiga sig således med avdrag av läroverkets byggnadsfond, 5,821 kr., till netto 1,285,379. De årliga merutgifterna, räntor och annuiteter medräknade, anslås till kr. 106,940:25, fördelade: högre allmänna läroverket 82,980, högre läroverket för flickor 24,500 och folkskolan 29,097:75, varifrån avgå statsbidrag 14,237:50 och besparandet av kommunens anslag till flickskolan 25,400 kr. Beräkningarna »måste givetvis bliva rätt så approximativa», byggnadsbehovet för folkskolorna har drätselkammaren upptagit till mindre än hälften så stort, som folkskolestyrelsen angivit, och likaså nedsatt det av denna för avlöning m. m. beräknade nettobeloppet årlig merutgift. Reformen skulle medföra en ökning i uttaxeringen av c:a 38 öre pr bevillningskrona, om antalet bevillningskronor, nu c:a 305,000, håller sig oförändrat, men som antagligt är, att det kommer att sjunka till 250.000 eller eventuellt ända ned till 200,000, kan utdebiteringen springa upp till 48 resp. 60 öre pr bevillningskrona. Tillkommer så en annuitet av c:a 64,000 kr., följer därav en ytterligare utdebitering i de tre resp. fallen av 23, 28 eller 36 öre. Från ekonomisk synpunkt ter sig detta »rätt så avskräckande». »Visserligen kan pekas på den fördel, som de enskilda medlemmarna i samhället skulle erhålla genom bortfallande, om ej genast så dock efter vad det vill synas vid genomförd organisation, utav terminsavgifterna — utgå för närvarande med c:a 109,000 kr. per år, varav emellertid ett ej ringa belopp belöper å lärjungar från annan ort —, men då för staden torde förestå stora utgifter i andra avseenden , kan skolreformen komina att, om ej överstiga stadens eko-

163 nomiska bärkraft, dock medföra en tunga, som kan bli mycket besvärande.» •— Tvenne ledamöter höllo före, att engångskostnaden för flickläroverket kunde upptagas till 60,000 kr. mindre, på grund av att vissa arbeten ej kunde anses vara en följd av skolreformen. För det nya högre samläroverket i Karlstad skulle, utöver i nuvarande läroverksbyggnaden disponibla rum, däri inräknade de två, till vilkas inredande anslag är beviljat, behövas omedelbart sex klassrum, fem speeialrum för undervisning i geografi, biologi, fysik, kemi och teckning, en skrivsal, en gymnastiksal, två slöjdsalar, ett skolkök samt toalettrum för kvinnliga lärjungar. Man måste också ha ett par klassrum i reserv, då man ej på förhand kan veta, hur kiasserna behöva delas. — Den nuvarande flickskolebyggnaden kan möjligen up;:taga beräknade nya småskole- (2) och folkskole- (7) klasserna, dock blott under förutsättning att A-flickskolans elevantal ej överstiger 150 och således ej behöver mer eller mindre ökat utrymme. — Visserligen finnes, frånsett förslaget, behov av utökning både för läroverket och för folkskola, men kostnaderna bliva givetvis mindre härför än för vad förslaget fordrar. — Den årliga ökningen av löner och driftkostnader upptages till för folkskolan 11,657: 51 jämte andel i dyrtidstillägg, för flickskolan minst 11,000 och för läroverket. 27,000, allt per år. För Katrineholms vidkommande ha styrelsen för kommunala mellanskolan och folkskolestyrelsen gemensamt uppgjort en jämförelse med avseende på kostnaderna mellan den föreslagna samrealskolan och mellanskolan. Ur denna jämförelse framgår, att det inredande av skolkök och slöjdsal reformen kräver torde oberoende härav komma till utförande, enär redan nu undervisning i huslig ekonomi och slöjd — med statsbidrag — förekommer vid kommunala mellanskolor. Skulle en B-typ-flickskola inrättas, kan lokalbehovet, trenne klassrum jämte rum för materiel, tillgodoses inom mellanskolans gamla byggnad, i den mån den inköpta skolbyggnaden (Tekniska skolan) ej skulle räcka. Den utredning stadsfullmäktige låtit verkställa ger vid handen, att en samrealskola med flickskola av C-typ skulle medföra en årlig minskning för staden av över 10,000 kronor, samt att årliga kostnaden för en B-typ-skola skulle kunna begränsas till högst 1,500 kronor, underhåll och räntor oräknade. Drätselkammaren i Kristianstad uppgiver som engångskostnader dels inlösen av flickläroverket, taxeringsvärderat till 70,000 kr., eller eventuellt övertagande av bolagets tillgångar och skulder, dels uppförandet av en gymnastiksal vid flickläroverket för beräknad kostnad av 60,000. Staden skulle visserligen ha att övertaga högre allmänna läroverkets byggnadskassa och byggnadsfond, c:a 4,500 resp. c:a 6,300 kr., men dessa kunna vid överlämnandet vara till stor del förbrukade. De årliga merutgifterna anses bliva för det fullständiga läroverket 17,400, för flickskolan 17,220 och ökningen för folkskolorna 10,900. Om härifrån avdrages_ anslaget till elementarläroverket för flickor, i år 12,108, skulle årliga merutgiften approximativt kunna sättas till 33.000. Beredningsutskottet anser tvivel icke böra råda om att icke staden så gott som omedelbart torde bliva nödsakad uppföra nybyggnad för undervisning i husgöromål och slöjd; och det betraktar därför kammarens siffra för de årliga meromkostnaderna för låg. I Kristinehamn ha stadsfullmäktiges kommitterade uppgjort 1) tablåer över ökningen i stadens årliga utgifter, om förslaget varit genomfört h. t. 1921, och 2) över den ungefärliga merkostnaden, om samrealskolan bj'ggde på 4-årig bottenskola i stället för på 6-årig. Den förra slutar på 23,220, den senare på 15,865 kr. Man har i den senare tablån tänkt sig 38 elever från andra kommuner mot 28 i den förra och statsbidrag a 250 kronor för 14 avdelningar mot 12. Den egentliga besparingen för kommunen skulle uppkomma på folkskolans stat, som i senare tablån sättes till 12,245 mot 18,500 i den förra.

164 Köping hänvisar till de sakuppgifter angående utrymmen och lokalers disposition, som anförts av samskolans kollegium och styrelse (jfr s. 55). Kostnaderna för Lidköpings samhälle beräknas preliminärt av fackman till: engångskostnaden lägst 500 ä 600,000 kr. samt i årliga utgifter, ränte- och amorteringskostnader under 40 år inbegripna, lägst 55,000 kr. Stadsfullmäktige i Lund ha »utan eget uttalande» insänt utlåtanden, som på deras anmodan avgivits av stadens folkskolestyrelse, styrelsen för Lunds högre folkskolor och drätselkammaren. Den förstnämnda styrelsen, till vilken styrelsen för de högre folkskolorna anslutit sig, upptaxerar engångskostnaderna till 995,596:85 kronor och den årliga merutgiften i driftkostnader till 51,281: 42, den senare summan fixerad efter avdrag av det anslag 50,541: 40, som staden lämnar till de båda flickskolorna. Posterna uppdela sig på följande sätt mellan folkskolan och de högre undervisningsanstalterna: för den förra 553,896:85 resp. 57,869:82, för de senare 441,700 resp. 43,863. Engångskostnaden för läroverken uppkommer genom inköp av Lunds fullständiga läroverks för flickor byggnad, uppskattad av taxeringsmyndigheterna till ett byggnadsvärde av 330,000, och inlösen av tomten med ett markvärde av 111,700. De 43,863 kronorna motsvara utgifterna under 1922 för högre allmänna läroverket 26,650 och för flickskolan 17,213. Folkskolestyrelsen betonar, att den ej kunnat exakt beräkna kostnaderna. Kominer statsanslag att beviljas, minskas härigenom stadens utgifter. Drätselkammaren förklarar sig icke ha varit i tillfälle att ingående granska riktigheten av dessa beräkningar. _ Den nöjer sig med att framhålla de stora ekonomiska betänkligheter omorganisationsförslaget måste väcka och erinrar om att staden till följd av förväntat föreläggande från statsmyndigheterna kan hava att inom närmaste tiden bestrida en utgift på nära en miljon. Lägges härtill den miljon engångskostnader här ovan antecknats, kan detta komina att »överstiga stadens ekonomiska bärighet». För Malmö har kommissionen räknat med något större barnantal i folkskolan (1,440), än stadens folkskolestyrelse gjort (1,237) i det yttrande, som lades till grund, när drätselkammaren antog, att ökningen skulle uppgå till 8 små- och 27 folkskoleklasser. Någon minskning i beräknade utgifter för folkskolan föranledes alltså ej av uppgifterna i Betänk. V. »För läroverkens del synes däremot en sådan utgiftsminskning kunna komma till stånd», om fem läroverk inrättas i stället för sex. Vad de årliga utgifterna beträffar, kan man i så fall acceptera en utgiftsminskning av c:a 25,000 kr. Bortfölle nybyggnad för en samrealskola i Limhamn, skulle en minskning inträda i engångskostnaderna med 500,000 kr. jämte c:a 60,000 för dess inventarieutrustning. Emellertid är det tänkbart, att sagda läroverk måste anordnas, och då kommer man ej under en engångskostnad för folkskolorna av 1 a 1,5 miljon kronor och för läroverken icke under 2 miljoner, vilken summa bör, om åt flickläroverket måste byggas nytt, ökas med lägst 450,000 kr. för bygget och 200,000 för ny möbelutrustning. »Fastmer har man att tillägga» vissa ytterligare kostnader: nya gymnastikbyggnader såväl vid högre allmänna läroverket som vid realskolan och kommunala mellanskolan; vid samläroverken lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål — sådana saknas för närvarande i högre allmänna läroverkets byggnad —, ökade utrymmen, i större utsträckning än vad man vid kalkyleringen tänkt sig, på grund av föreslagen minskning i niaximisiffran för antal lärjungar i avdelning, ifrågasatt uppdelning av klass i vissa ämnen och de tilltänkta tillvalskurserna samt slutligen den ökade tillströmning, som terminsavgifternas borttagande, förslaget, att åt alla vid inträdesprövningar godkända plats skall beredas, m. m. kunna förorsaka. Lägre engångskostnader än ovan upptagna, lågt beräknade är det vid sådant förhållande icke radligt att räkna med. Mariestad skulle behöva fyra nya folkskolesalar och vid sam realskolan två

165 lärosallar [ I i reserv], 1 handarbetssal, 1 sångsal, 1 skolkök, utvidgning av bekvämlighetsinrättningar. Omkostnaden för tillbyggnader vid samrealskolan har av stadsingenjören beräkmats till 140,000 kronor. Han anmärker i förbigående, att nuvarande flickskolan kan försäljas. Blir lärjungeantalet vid samrealskolan större, än kommiissionen antagit, och tre parallellklasser erfordras, behöves det två lärosalar till, och växer kostnaden med c:a 28,000. Finge samhället en A.-flickskola vid sidan av en gossrealskola, skulle ej för läroverken annan ändring påkallas, än att i flickskolan två mindre rum sammanslås och två salar ordnas för ha.ndarbetsundervisning och biologi till en kostnad av 4,000; folkskolans nybyggnadskrav 59,000 stode kvar oförändrat. Nona förklarar, att som man redan har en A-typs folkskola, Betänk. V ej har någon inverkan i organisatoriskt eller ekonomiskt hänseende för staden; ett nytt folkskolehus måste den i alla händelser snart bygga. För samrealskolan kommer ingen nyanskaffning av lokaler i fråga, ty behövligt utrymme utöver det, som uppstår efter kommunala mellanskolan, vinnes genom nybyggandet för folkskolan. Hade samrealskolan varit färdig 1923, hade kostnaderna med avdrag för statens tillskott varit 8,580 kronor. Som kommunala mellanskolans anslag från staden belöpte sig till 14,753, skulle således en vinst uppstått av något över 6,000 kr., dock under förutsättning att de ordinarie lärarna, samtliga ordinarie efter den 1 januari 1919, övertagits av staten; i annat fall har staden förpliktelser gent emot dem intill ett årligt lönebelopp av 13,600 kr. Vid dessa beräkningar har hänsyn ej tagits till terminsavgifter. Norrköpings folkskolelokaler torde icke kunna mottaga den ökning av lärjungeantalet, som enligt stadens folkskolinspektör är att vänta i betydligt större mån, än kommissionens siffra 486 antyder. Huruvida nybyggnad blir erforderlig, därom torde vara vanskligt att nu yttra sig. Möjligt är, att »antingen den skola, som för den högre undervisningens behov blir överflödig, eller ock tillgången på andra lokaler, som av skilda anledningar kunna väntas inom en nära framtid bli utrymda, skall kunna tillsvidare föranleda, att nybyggnad visar sig obehövlig». »Skulle bottenskolan endast bliva femårig, bidrager ju detta till att förenkla lokalfrågan.» Om läroverksmyndigheternas förslag bifölles, skulle — med hänsyn tagen endast till skolkommissionens såsom för låga ansedda beräkningar — det högre gosslä ro verket kunna »förläggas till nuvarande högre allmänna läroverkets byggnad, det högre flickläroverket till östra och flickskolan av A-typ till norra flickläroverkets byggnad. Härigenom vunnes bl. a., dels att omändringsarbetena inom de redan befintliga skollokalerna bleve av mindre omfattning, dels att samma lokaler bleve bättre utnyttjade, vilket i sin mån inverkar på stadens utgifter för uppvärmning — — av samma lokaler». »Gustaf Adolfsskolan bleve (härvid) frigjord och kunde ställas till (folkskolornas) disposition.» Drätselkammaren har tidigare i samband med yttrande över skolkommissionens betänkande (Stadsfullm. Handl. 1923 1 B) gjort en beräkning av kommunens merutgifter vid ett bifall till skolkommissionens förslag. Till grund härför låg ett mera detaljerat yttrande av stadens folkskolinspektör (Stadsfullm. Handl. 1923 1 A sid. 48 ff.). Drätselkammaren hade därvid icke officiell kännedom om innehållet i nu föreliggande betänkande, men torde det i allt fall såsom ett allmänt omdöme om den tidigare verkställda kostnadsberäkningen kunna utsägas, att den i allt väsentligt fortfarande kan åberopas, då det gäller att skapa sig en ungefärlig uppfattning om stadens ökade kostnader för det nya skolväsendet enligt skolkommissionens förslag. Sådan ledning för ett bedömande av verkningarna i finansiellt hänseende för kommunen av skolreformens genomförande giva icke de i nu föreliggande betänkande lämnade uppgifterna, att icke en förnyad kostnadsberäkning säkerligen skulle lida av den

166 föregåendes öppet erkända svaghet att vara i hög grad approximativ. Detta beror förnämligast dels därpå, att statsmakterna ännu icke fattat ställning till kommissionens förslag såväl i dess helhet som beträffande närmast skolförhållandena i Norrköping, dels ock därpå, att tidpunkten för reformens eventuella ikraftträdande är synnerligen oviss. Då sålunda en förnyad kostnadsberäkning säkerligen icke skulle komina att lämna en mera säker uppgift om ökningen i kostnader för kommunen än tidigare lämnats, torde drätselkammaren för det närvarande allenast böra hänvisa till tidigare i denna sak verkställd utredning. Norrtäljes årliga merutgift antages sannolikt komma att bliva allenast 3,545 kr.; bidrag från främmande kommuner för barn i samskolan efter 60 kr. per barn har då upptagits till kr. 1,750. I summan ingår hyra för de två lärosalar, som bottenskolan skulle ytterligare behöva. I Oskarshamn måste realskolans byggnader ansenligt utvidgas för att kunna inrymma även flickorna, och för de 200 barn, landsbygdens frånräknade, som skulle överföras till folkskolorna, behövas nya klassrum, varjämte gymnastiksalar måste anskaffas, då »realskolans gymnastiklokal efter sammanslagningen omöjligt kunde upplåtas åt folkskolorna». Engångskostnaderna beräknas till omkring 080,000 kronor och den årliga ökningen till omkring 27,500 jämte utgifter för uppvärmning och underhåll av de nya byggnaderna. »I de beräknade kostnaderna ingå en del önskvärda nybyggnader och utvidgningar, som ej äro direkt föranledda (av förslaget) men väsentligen påskyndas», elärest (detta) genomföres. Minoriteten uppskattar engångskostnaderna till sammanlagt 380,000 kr., beräknande tillbyggnaderna vid realskolan till 200,000 i st. f. 270,000 och lämnande ur räkningen byggena vid Norra folkskolan och Gröndals skola (jfr s. 187). De årliga merutgifterna nedsättas av samma minoritet till omkring 15,800 kr. Piteå tillsatte 1919 en samskolebyggnadskommitté, vars förslag emellertid bordlagts. Går skolreformen igenom, finnes anledning antaga, att ombyggnaden ej oväsentligt kan inskränkas, enär de nuvarande lokalerna då torde bliva i det närmaste tillräckliga. För folkskolan är redan nu viss utökning oundgänglig; en avdelning undervisas i lärarrummet, som är för litet till skolsal, en ny lärosal behöves för den s. k. hjälpklassen, specialrum för sång och naturkunnighetsundervisning måste också skaffas. Bli dessa behov tillgodosedda, torde folkskolan utan större svårighet kunna mottaga det ökade tillflödet av lärjungar. I Skara skulle för samläroverket [550 lärjungar] tagas i anspråk minst 23 klassrum. För den naturvetenskapliga och för undervisningen i slöjd och praktiskt arbete, för differentieringen, som i realskolans högsta klass skulle omfatta latin, franska och bokföring och i gymnasiets A-linje grekiska, och möjligen för läsningen av ett tredje valfritt språk i flickskolan tillkomma ännu flera undervisningssalar. Man måste taga i anspråk ej blott den gamla läroverksbyggnaden med nu tillgängliga 21 klassrum utan även flickskolans och den s. k. biblioteksbyggnadens utrymmen och således bli tvungen påkosta nybyggnad för biblioteket. De gamla lokalerna fordra betydliga ändringar. Detta allt kan visserligen ske för rimligt pris men verkar dock såsom övergångsstadium, i synnerhet som undervisningen härvid f örlägges till tre olika håll i staden. Ökningen i folkskolebarnens antal uppskattas till 150; och minst 5 nya salar komma alltså i fråga. För staden skulle engångskostnaden bliva ytterst kännbar, uppskattad som den blivit av stadsingenjören till omkring 450,000 kr. Den årliga ökningen i driftkostnaden utom ränta och amortering av engångskostnaden har beräknats till nära 37,000 kr. att uttagas genom debitering. Härav kommer på folkskolans del omkring 9,500, då det antages, att behovet blir en manlig och två kvinn-

167 \ liga folkskollärare samt två småskollärarinnor. Erfordras flera manliga, ökas kommunens anpart med omkring 100 kr. för varje jämte 136 kr. i hyresbidrag och for bränsle. Läroverkets utgifter från de kassor staden hädanefter skulle övertaga uppgingo 1922 till 25,648:40 och flickskolans till 13,279:27. Härifrån avgå visserligen den senares anslag från staden, 11,510 kronor, och 200 kronor i hyra för slöjdsal, men »det bör icke förglömmas, att undervisningssalarna bliva flera, och att särskilt de naturvetenskapliga ämnena och de obligatoriska laborationsövningarna fordra stor tillgång på apparater och förbrukningsmateriel.» Betänk. V ger icke klarhet i de båda viktiga spörsmålen om terminsavgifternas bibehållande eller slopande och om det eventuella statsbidraget. Stockholm utbetalade 1921 för de högre läroverken i bidrag till avlöningar och hyreshjälp 213,060 kr., i beräknad hyresutgift och årligt underhåll för skollokalerna 387,463 resp. 101,837 och under rubriken inventariers inköp och underhåll 10,772, därjämte för de av kommunen understödda flickläroverken (674,934 kr. eller med avdrag av tillfällig löneförbättring och dyrtidshjälp) 148,472. Sammanlagt gör detta 713,132 kr. Härtill komma för tioårsperioden 1912—1921 tillfälliga anslag under rubrikerna underhållsarbeten och inventariers inköp och underhåll med 23,931 resp. 57,187 samt utgifter för nyoch ombyggnader. Frånsett de i förra punkten anförda utgifterna, belöpa sig i 1923 års stat utgifterna för allmänna läroverk och flickskolor till 1,295,000 (745,000 + 550,000). Skulle förslaget sanktioneras, skulle staden — om den får kostnadsfritt övertaga Nya elementarskolans byggnad med tillhörande inventarier och för denna och det redan planlagda läroverksbygget i kvarteret Resedan man blott medtager den av förslaget föranledda merkostnaden — efter kammarkontorets beräkningar ha att bära engångskostnader upp till 32.380,000 kr. efter följande tablå (allt »synnerligen approximativa siffror»): Byggnader: 7 real- och flickskolor med 99 avdelningar och 2,515 lärjungar

kr. 13,070,000

Högre flickläroverk med 20 avdelningar och. 510 lärjungar

»

2,200,000

>

7,445,000

>

5,285,000

y

2,200,000

» >

865,000 835,000

S:a kr.

32,380,000

. .

480,000

Beredande av ökat utrymme vid 5 läroverk Nybyggnader för folkskolorna

Tomter: För 7 real- och flickskolor > Katarina realskolas utökning För folkskolebyggnaderna Inventarier m. m. För läroverken . . • » folkskolorna

(med avdrag för approximativa [värdet av Jakobs realskolas tomt

För folkskolorna behöves nämligen nytt utrymme för en ökning av omkring 6,430 elever och för läroverken för 4,020. De årliga meromkostnaderna uppföras av kammarkontoret till 3,049,000 kr., därav för läroverken 1,215,000, för folkskolorna 1,834,000. »Den av skolväsendets omorganisation föranledda årliga utgiftssumman, som under en lång följd av år skulle komma att belasta stadens budget, kan^emellertid beräknas bliva högre än sist angivna belopp.» Till detta bör också läggas skillnaden mellan den efter 5 x/2 % beräknade egentliga hyran och annuiteten

168 på ett 40-årigt 5 % lån om 30,680,000 kr. Ökningen i stadens uttaxeringsbehov skulle således bliva 3,150,000 kr. »Med hänsyn till dessa siffror och med tanke på de övriga ekonomiska förpliktelser på undervisningens område, som redan åvila staden, måste kontoret hävda den uppfattningen, att förslaget ur ekonomisk synpunkt icke kan av staden godtagas i sin nuvarande form.» »Stadens fasta låneskuld utgjorde vid årsskiftet 324,943,000 kr. och är på grund av redan beslutad ytterligare upplåning inom kort uppe i en summa av i runt tal 335,000,000 kr.» »Under nuvarande ekonomiska förhållanden är det icke försvarligt att nedlägga avsevärda kostnader för anskaffande av lokaler, som icke på det mest effektiva sätt utnyttjas.» Kammarkontoret vill göra gällande, att statsbidraget bör beräknas å stadens verkliga utgifter för ändamålet, att bestämd gräns uppdrages mellan sådana inventarier, som äro att hänföra till undervisningsmateriel och komma att bekostas av staten, och övriga inventarier, att de kommunala bidragen för lärjungar från annan kommun dels ej bestämmas lika för hela riket, vilket synes innebära en orättvisa mot de kommuner, som relativt sett hava högre kostnader för sitt undervisningsväsen, dels må utgå även för lärjungar i gymnasier och lyceer, och slutligen för Stockholm att staden må erhålla gottgörelse av statsmedel för de av staden bestridda kostnader, som, i händelse härvarande läroverks byggnadsfond därtill lämnat tillgång, skulle hava gäldats ur densamma, vilken fordran den 1 januari 1922 slutade på 658,962 kr. Stockholms stadskollegium kan ej till fullo godkänna kammarkontorets syn på frågan. Siffran för folkskolans nybyggnadskostnader är av allt att döma för hög. Man har räknat med nya rum för samtliga nytillkommande elever, ehuru dessa i viss utsträckning torde kunna inrymmas inom redan befintliga avdelningar. Kommunala mellanskolans lokaler bliva lediga och kunna för 1923 anslås till 28 klassrum jämte ett flertal övningssalar. Efter reformen komma förutom de privata läroverk, som nu icke äro understödda, att kvarstå vissa av de kommunalt och statligt understödda läroverken, som lämnats å sido. Genom de privata läroverkens förstatligande komma vissa kommunen och enskilda påvilande utgifter att bortfalla. Stadens anslag utgår för närvarande med ungefär 550,000, och terminsavgifterna vid stats- och kommunalunderstödda högre goss- och flickskolor belöpa sig till ungefär 140,000 resp. 2,160,000, vid statsläroverken till 535,000 kr. Stadskollegiet uppger, att verkställda beräkningar givit vid handen, att den högre flickundervisningens förstatligande utan samband med enhetsskolans genomförande i engångskostnader skulle draga nära 33 miljoner, och att »de nuvarande gossläroverkens nybyggnadskrav skulle kvarstå», erfordrande »i den omfattning kommissionsförslaget förutsätter», en utgift på 8,520,000 kr., varvid »hänsyn dock ej tagits till behovet av nya lokaler för gymnasiernas räkning, ej heller till byggnadskostnaderna för de förberedande klasserna, vilkas elever skulle tillföras folkskolan». Orsaken till denna skillnad i engångskostnaderna ligger »i de väsentligt högre byggnadskostnaderna för allmänna läroverk än för folkskolor». Även i fråga om ökningen av de årliga driftkostnaderna torde kammarkontorets siffra kunna i viss mån reduceras med hänsyn till samma omständigheter, vissa privatläroverks kvarstående och de redan förefintliga folkskoleklassernas förmåga att absorbera en del av de ny kommande lärjungarna. För Strängnäs folkskolor torde behövas 4 nya lärosalar samt bostäder för 2 manliga och 2 kvinnliga lärare. Ombildas läroverken i staden efter kommissionens förslag, torde engångskostnaderna för om- och tillbyggnad av läreverket jämte nyinredning — »en ombyggnad måste under alla förhållanden äga rum» -— samt eventuell anskaffning av lokal för flickskolan kunna beräknas till

169 500,000 kr. Ärliga merutgifter torde stanna vid omkring 12,000: för 120 lärjungar i internatsgymnasiet, 20 i B-typ-skolan och 180 i samrealskolan efter 30 kr., för termin och lärjunge 19,200 kr.; härifrån avräknas statsbidrag för 16 avdelningar med 4,000 kr. och avgifter för lärjungar från andra kommuner med 3,600. A andra sidan bortfaller stadens anslag till elementarläroverket för flickor, 1923 upptaget till 11,481 kr. För internatet tillkomma emellertid särskilda omkostnader, för vilka nu inga beräkningar kunna lämnas av stadsfullmäktige. — För folkskolan torde engångskostnaderna efter sakkunnigs beräkning gå till 113,000 kr. och det årliga tillägget till 12,960, vari ingår en post på 7,000 kr. till ränta på och 40-årig amortering av engångskostnaden. I Strömstad skulle folkskolans samtliga klasser behöva uppdelas på två avdelningar, under det att nu ingen uppdelning sker i fråga om fjärde årsklassen, då i regel ett tjugutal barn avgå från den tredje. Det skulle således erfordras tre nya klassrum samt 1 manlig och 2 kvinnliga lärare. Avlöning m. m. till dessa tre uppföres med kr. 15,050, om- och tillbyggnad av skolhuset med 4 lärosalar, teckningssal, gymnastiksal, slöjdsal, handarbetssal, vaktmästarbostad beräknas till 120,000 kr., ränta och amortering härå jämte underhåll av byggnaden till 8,400 kr. per år och för undervisningsmateriel 500 kr. Från denna merutgift per år, kr. 23,950, avgår statsanslag till lärarlönerna kr. 5,940, och blir således stadens kostnad per år ökad med 18,010 kr. Arisserligen minskas genom indragning av lärarkrafter vid samskolan utgifterna för staden »med V* av deras löner, men å andra sidan försvinna de av dem erlagda kommunalutskylderna». Sundsvall meddelar: Av lärosalarna i den beslutade nya folkskolebyggnaden hava 10 avsetts för mottagande av de elever, som kunna väntas överflyttade till folkskolan. En annexbyggnad till allmänna läroverket anses ofrånkomlig, evad reformen blir verklighet eller icke, och torde i båda fallen räcka för ändamålet. Drätselkammaren har kalkylerat, att de 10 folkskolesalar, _ vilkas tillkomst betingas av reformen, kosta 200,000, och att för ändringar i flickskolans byggnad åtgå 20,000. De årliga merutgifterna skulle bli 64,000, dyrtidstillägg ej medräknade. För dessa summor skulle »de enskilda befrias från alla avgifter». Samrealskolans påbyggnad med C-typ-flickskola i Tranås nödvändiggör flera och bättre lokaler; men de ökade utgifterna anses bliva fullt kompenserade av det avsevärt större statsbidraget. Trälleborg förklarar, att »några så tungt vägande ekonomiska skäl knappast torde föreligga, att dessa skulle anses böra verka hindrande för en i övrigt lämplig omorganisation, i vad mån sådan kan komma att beröra Trälleborg». Vad Uddevallas lokalfråga beträffar, synas tvenne »vägar framkomliga. Den ena är folkskolans utökning med den för övrigt redan beslutade, ehuru uppskjutna, tillbyggnaden av södra flygeln, den andra är realskolehusets förändring och tillbyggnad». »Med all sannolikhet låter det sig icke göra att inrymma realskolans och gymnasiets elever i realskolehuset och flickskolehuset. Därtill äro de båda byggnaderna alltför avlägsna från varandra, alltför stora svårigheter i fråga om tillsyn, lärarkrafternas fördelning, undervisningsmateriel m. m. skulle yppa sig. Man torde därför först som sist böra utgå ifrån att realskolehuset måste ändras och utökas. Under sådana omständigheter blir det sannolikt nödvändigt att t. v. låta med folkskolebyggnaden anstå, enär nämligen flickskolebyggnaden väl måste av staden inlösas, och torde denna då få användas som folkskolelokal. Där skulle med de utrymmen^ som där stå till buds, kunna rymmas exempelvis den planerade 3-klassiga flickskolan, högre folkskolan samt ett par småskoleklasser, varigenom folkskolans lokalbrist i avseonde på undervisningsrum f. n. skulle kunna anses avhjälpt. Däremot ä r

170 icke bristen på gymnastiksal avhjälpt. Ty även om — något som torde bliva nödvändigt — särskild sådan sal uppbygges för läroverkets flickor, torde icke folkskolan kunna åtnöja sig med den nuvarande gymnastiksalen i flickskolan, om nämligen man åt folkskolans samtliga elever vill meddela en verklig gymnastikundervisning.» — »Skulle mot förmodan läroverket kunna hava sin undervisning förlagd till realskolan och flickskolans nuvarande byggnad och folkskolan i enlighet med fattat beslut tillbyggdes, skulle dennas byggnadsfråga bli för folkskolan på det lyckligaste sättet löst. Särskild gymnastiksal måste under alla förhållanden uppföras.» Om den föreslagna nya organisationen tillämpats i Uddevalla under läsåret 1922—23, skulle enligt folkskolestyrelsens av stadsfullmäktige godtagna beräkning en minskning i stadens årliga utgifter, »även om ränta och amortering å flickskoleskulden medräknas», hava uppstått av ej mindre än inemot 50,000 kr. För folkskolans nya lärarkrafter, 3 manliga och 2 kvinnliga, hade visserligen en utgiftsökning påkallats av i runt tal 8,000 kr. (3 manliga ä 3,633:74 och 2 kvinnliga ä 3,111:74 — 17,123:70, varifrån avgår statsbidrag 9,150); utgifter för fem nya avdelningar i folkskolan, ny behövlig undervisningsmateriel inräknad, sättas till 3,500 kr. och för uppvärmning m. m. i realskola, gymnasium och flickskola, efter 250 kr. pr avdelning och 18 avdelningar, till 4,500 kr. Sammanlagt bleve detta 16,000 kr., men staden utbetalar nu till kommunala gymnasiet 37,301:28 kr. och till flickskolan 8,000 samt i dyrtidstillägg 16,917 resp. 6,336:52 kr. eller i en summa 68,554:80. För en tillfredsställande lösning av lokalfrågan erfordras följande engångskostnader: för ändring eller tillbyggnad av befintliga skolhus 150,000, för inlösen av flickskolebyggnaden 70,000 och för gymnastiklokaler 80,000. Av dessa 300,000 kr. betingas dock endast de 70,000 av clen föreslagna nyorganisationen. Flickskolan i Umeå har moderna och tillräckliga lokaler, dess högre allmänna läroverk har under senaste år undergått betydande ombyggnad. De ytterligare utvidgningar, som möjligen kunde anses erforderliga, »kunna i allt fall icke bliva av sådan omfattning, vad kostnaderna angår, att anledning för den skull finnes att avstå från kravet på att de två högre läroverken i Umeå skola anordnas efter högsta föreslagna typer». Högre allmänna läroverket i Uppsala förfogar över 24 klassrum: då inga reservrum finnas, är uppenbart, såsom stadsfullmäktige tidigare framhållit, att man »under inga förhållanden kan tänka sig några överblivande utrymmen i (dess) byggnader». Det behöves enligt stadsfullmäktiges kommitterade 2 nya läroverkshus med tillsammans 30 klass-salar, kommissionens siffra 26 förefaller något för låg. De kommitterade finna för övrigt kommissionens beräkningar i huvudsak överensstämma med den utredning om de ekonomiska konsekvenserna för Uppsala, som de tidigare avlämnat, och som icke är upptagen i det nya utlåtandet. Stadsfullmäktiges sammanfattande omdöme i fråga om dessa beräkningar blir därför, att de »äro utförda med den varsamhet, att siffrorna snarare äro för låga än för höga». Drätselkammaren i Visby har räknat för ny flickskolebyggnad med inventarier 175,000, för tillökning av folkskolelokalerna jämte inventarier 50,000, summa engångskostnader 225,000, och som ökad kostnad årligen 43,000 kr. Vänersborgs stadsfullmäktig-kommitterade uppgiva, att för de föreslagna läroverken finnas väl ordnade lokaler, och att vad ytterligare erfordras kan utan svårighet åstadkommas. År 1923 har uppförts tidsenlig gymnastikbyggnad med vaktmästarbostad och andra lokaler. I Västervik skulle för högre samläroverket erfordras en ökning med tre klassavdelningar, för folkskolan med 6 och alltså 6 nya lärarkrafter. Läro-

171 salarna måste nybyggas, »enär folkskolan redan nu lider av svår lokalbrist, i det a t t ej mindre än 10 läsavdelningar duplicera». Stsads fullmäktige anse sig »böra med styrka understryka» sin förut uttalade åsikt,, att »staten bör åtaga sig de ökade kostnader, som kunna förorsakas av förslagets huvudsakliga förverkligande». Stadens årliga utgifter torde komma a t t ökas med omkring dubbla det belopp, som inbesparas genom indragningien av elementarskolan för flickor (1923: 14,325 kr.). Som den under år 1923 utgående skatten utgör 9,32 kr. pr 100 kr. inkomst, är detta en »tillräcklig grund för stadsfullmäktiges uppfattning, att statsmakterna ej böra — — pålägga kommunen sådana utgifter, som förut täckts av statsmedel eller lärjungieavgifter». De finna också olämpligt kommissionens förslag, att hemortskomimun skulle till läroverkskommun betala viss årlig ersättning för varje barn den skickar i real- eller flickskola å annan ort. Lämpligare vore, att den eventuella ersättningsplikten övertoges av stat eller landsting. De: engångskostnader, som skulle drabba Västerås, beräknas till 732,000 kr.: för högre allmänna läroverket 312,000, för flickskolan 75,000 och för folkskolan 845,000. Den årliga merutgiften upptages till 86,200 kr. eller resp. 38,900, 12,300 och 35,000. Siffrorna beräknas på följande sätt. 1) Som högre allmänna läroverket blott äger 21 klassrum, skulle ytterligare 3 tillkomma, då »med den metod, som kommissionen använder», lärjungeantalet, vilket sedan 1921 undergått en ej obetydlig stegring, måste anslås till c:a 500 och avdelningarnas antal till minst 23 ä 24. På grund av differentieringen å flera, olika linjer behövas åtminstone 3 nya lärorum; vidare torde erfordras nya lärosalar i fysik, biologi och geografi, ett rum för kvinnlig slöjd, lokaler för undervisning i huslig ekonomi, särskild bekvämlighetsinrättning för flickorna och för de kvinnliga lärarna jämte toalettrum för de senare. »Läroverksreforinens genomförande kräver alltså en icke oansenlig nybyggnad. Plats för en sådan kan antagligen beredas inom nuvarande läroverksområdet väster om huvudbyggnaden, varför ej synes nödvändigt att beräkna särskild kostnad för tomt.» Nybyggnaden beräknas preliminärt till 300,000 kr., tillhörande lös skolinredning till 12,000. Underhåll av nybyggnaden sättes till 1,500, av inredningsmateriel till 1,600, brandförsäkring till 500, gårds- och gaturenhållning till 1,000 kr., allt per år. Stadens andel i utgifterna för värme, betjäning m. m. upptages till 21,000 kr. och amortering och ränta å engångskostnaden till 18,700 kr. För 90 elever i realskolan skulle främmande kommuner få bidraga med 5,400 kr., vilka således minska den beräknade utgiften. 2) Nuvarande flickskolans lokaler torde räcka för en A-typ-skola. Staden måste emellertid inlösa flickskoleföreningens andel med förslagsvis 60,000 kr. och ersätta inredningsmaterielen med c:a 15,000 kr. Årskostnaden: underhåll av fastigheten 2,000, av inredningen 850, brandförsäkring 250, värme, betjäning m. m. 9,900, ränta och amortering 4,500, varifrån avdrages för 30 elever från främmande kommuner 1,800 och stadens nuvarande årliga anslag till skolan utöver räntevärdet av stadens del i byggnaderna 3,400. 3) Folkskolan torde få 250 nya elever och behöva 9 nya klassrum, under förutsättning att de nya klasserna det 7:de skolåret inrymmas i förutvarande avdelningar, varom icke bör räknas med ännu 2 klassavdelningar. Ny flickslöjdsal är oundgänglig; behovet av en ny gymnastiklokal påskyndas men lämnas här å sido. För 9 klassalar och flickslöjdsalen ställer sig en nybyggnad till 300,000 kr., för vaktmästarbostad beräknas 20,000 och för tomtkostnad 25,000. Enligt 1923 års budget kostar i årlig nettoutgift varje barn 140 kr., för 250 barn blir således ökningen 35,000 kr., en »uppenbarligen avsevärt för låg siffra». I läroverksbyggnaden i Ystad kunna för närvarande 19 klassrum disponeras. Alltså bliva 2 klassrum till erforderliga jämte 1 klassrum som reserv för vissa

172 tillfällen. Anordnandet av dessa synes kunna ske utan alltför stora kostnader. Folkskolan behöver 3 nya klassrum. Stadsfullmäktige beräkna sammanlagda ökningen för med högre samläroverket förknippade utgifter till 17,500 kr. om året, vartill kan, därest en lokalstyrelse inrättas och staden skall bestå alla expeditionskostnaderna, ytterligare komma omkring 2,000. Men som utgifterna för latingymnasiet för 1923 upptagits till 25,000 och anslaget till nuvarande flickskolan indrages, bli stadens utgifter för den högre undervisningen efter omorganisationen mindre än hittills. För folkskolan uppgår ökningen i löner efter en beräkning till 7,762, efter en annan till 8,670 kr., och de tre nya klassrummen draga en engångskostnad av 37,000 kr. Åmål anmärker, att »stadens, respektive dess medborgares, större eller mindre utlägg, därest skolreformen genomföres, icke kunna bestämt uppgivas, emedan detej kan utredas, i vad mån skatten till staten kommer att påverkas». Ängelholm har låtit samskolans rektor beräkna stadens årliga utgifter för skolans drift, och skulle dessa uppgå till 8,400 kr. »Rörande dessa kostnader har kommissionen icke lämnat uppgift.» Med det starkt begränsade antalet veckotimmar i övningsämnena blir det svårt att förvärva dugliga lärare. Kommissionens utredning om folkskolan är synnerligen knapphändig, och av den »kan man icke draga några bestämda slutsatser»; stadsfullmäktige hänvisa »allenast till vad folkskolestyrelsen i staden vid avgivande av yttrande i ärendet anfört». Be kommitterade Örebro stadsfullmäktige givit i uppdrag att utreda frågan påminna om att enligt den utredning de inlämnade i februari nsHbyggnader skulle uppföras för 1,175,000 kr. med en 40-årig amorteringskostnad av 68,500 för år samt driftkostnaderna ökas dels med 57,080, dels med ytterligare 23,800, »om folkskoleklassernas elevantal skulle begränsas till av kommissionen angivet medeltal». Om de två högre särläroverk kommitterade föreslagit träda i samläroverkets och A-typ-flickskolans ställe, bli helt säkert kostnaderna mindre. Nybyggnad för kommissionens gossrealskola bortfaller, likaså nybyggnad vid samläroverket av gymnastiksal för flickor. »Med det större lokalutrymme laborationer och tudelning av läsavdelningar i vissa ämnen fordra torde dock någon utvidgning av Karolinska läroverkets lokaler bliva erforderlig, trots att ett antal klassrum bliva lediga genom överflyttningar av elever till folkskolan. Utrymmet i — — Risbergska skolan blir uppenbarligen otillräckligt, om detta skall utvidgas till fullständigt flickläroverk med realskola, gymnasium och flickskola. För detta läroverk torde komma att krävas dels ökat antal lärosalar, dels ökat antal speciallokaler för laborationer m. m.» Icke heller i denna skola bliva några ram lediga för folkskolan, vilket kommitterade förut tänkt sig. Det är »icke skäligt att rörande driftkostnaderna räkna med lägre belopp», än kommitterade förut angivit. ( I det nya utlåtandet finnes ingen uppskattning av dessa driftkostnader.) I Örnsköldsvik måste tre nya folkskoleklasser anordnas, alltså tre nya lärosalar. Därjämte behöves ett rum för den s. k. hjälpklassen. I övre skolan finnes icke något utrymme ledigt men väl i den nedre. En ny gymnastiksal måste byggas, taket i den gamla höjas och förstärkningsarbeten utföras. — Det torde ej^dröja länge, innan den föreslagna realskolans alla fyra klasser måste delas. Då behöver den tillika med den ettåriga flickskolan 9 lärosalar, och skolhuset innehåller blott 8. För slöjd och hushållsgöromål har man hittills hyrt lokaler, men antagligen måste större och dyrbarare förhyras. Den approximativa kostnadsberäkning, som inskickats över årliga merkostnader, slutar på 15,160 kr. Engångskostnaderna torde ej stanna förr än inemot 50,000 kr. Övertagandet av byggnadsfondens tillgångar, nu något över 20,000, »kan knappast räknas som en verklig tillgång, då dessa medel väl böra reserveras till den förr eller senare nödvändiga tillbyggnaden av samskolan».

173 Staidsfullmäktige i Östersund räkna engångskostnaderna till 550,000 och ökningair i de årliga till minst 36,943. Den förra siffran uppkommer av 300,000 för oimbyggnad av det nu befintliga läroverkshuset, under förutsättning att detsammia utan kostnad får övertagas, 50,000 för omändring av flickläroverket och 200,0^00 för nybyggnad åt folkskolan. Av de årliga utgifterna äro huvudposterna: löner i folkskolan 16,960, uppvärmning och belysning i de tre nya skolhvusen 15,000 samt skolhusens och deras inrednings underhåll 10,000; på krediitsidan att frånräkna utgifternas slutsumma 52,826 komma 9,138 som anslajg till flickläroverket och 6,745 för högre folkskolan, om denna fullständigt indraiges. Tablå över angivna kostnader fminimisiffror) för 31 städer. S t a d e n s

Engångskostnader

n a m n

—

Alingsås Arvika Borås Falun i Halmstad

•

21,700 - 1 )

400,000: —

43,300 - 1 )

735,000:—

94,560 - 2 )

150,000- —

I Haparanda

20,000- —

6,000

\ Hälsingborg

1,200,000 —

74,721 67,881

j Karlshamn

133,000 —

i Karlskrona

1,285,379 —

106,940 252) 49,657 51

Karlstad Kristianstad

130,000 —

33,000

Lidköping

500,000 —

55,000

Lund

995,596 85

51,281 42

Malmö

3,650,000 —

Mariestad

199,000 — (— 6.000

Nora

—

Norrtälje Oskarshamn (maj.)

680,000

3,545 27,500

450,000 —

37,000:

32,380,000. 613,000: —

3,049,000 18,000

Sundsvall

120,000: — 220,000: —

Visby

225,000: —

43,000

Västerås

732,000: —

86,200

Ystad

37,000: —

Skara Stockholm (enl. kammarkont.) Strängnäs Strömstad

Örebro Örnsköldsvik Östersund

1,175,000 • 50,000: — 550.000 : — 46,779,975

') 'Oberäknat ränta och annuiteter på engångskostnaderna. ) N y s s n ä m n d a poster i n b e g r i p n a . ) R ä n t a och a m o r t e r i n g b l o t t för folkskolans

24,960 64,000

8.400¶Ängelholm

2 S,000

150,000:

! Kalmar

3¶Ärlig merutgift

engångskostnader.

149,380 15,160 36,943 4,169,12!): 1

174 Allmän ställning till förslaget. Lund har, som ovan antytts (s. 136) ej givit något eget uttalande. Ej heller från Borgholm, Eskilstuna, Huskvarna och Ulricehamn har något omdöme om förslaget blivit givet. Köping och Västervik hänvisa till sina föregående yttranden, likaså Asken sund och Skellefteå med tillägg, att i övrigt stadsfullmäktige icke hava något att erinra, samt Vänersborg, med fasthållande av sin begäran, att stadens skolformer icke må utbytas mot sådana av mindre omfattning. Av yttrandena från Mariestad, Nora och Norrtälje, vars uttalande allenast »avsåge den ekonomiska utredningen», framgår icke, hur stadsfullmäktige stå till förslaget, knappast ur Uppsala-skriyelsen heller. Bifall till kommissionens förslag yrkas av: Falkenberg (jfr s. 136), Hedemora, Laholm, som betraktar ökningen i statsbidrag som en avgjord fördel, Ludvika, Piteå, som icke bifallit sitt beredningsutskotts förslag att instämma i samskolans svar, Ronneby, Simrishamn (»förslaget innebär icke någon ökning av stadens utgifter för folkskoleväsendet samt synes medföra en ekonomisk fördel beträffande mellanskolan»), Söderhamn (med 19 röster mot 12), Sölvesborg, »blott under förutsättning att nuvarande skollokaler bliva för sitt ändamål godkända», Trälleborg, som oförbehållsamt ansluter sig principiellt till förslaget, dock med vissa (ovan angivna) reservationer, Vetlanda, som emellertid yrkar ändring i Eksjöförslaget, minoriteter i Karlskrona (16) och i Visby (10), under förutsättning att övergångstiden förlänges, samt Värnamo, utom i fråga om flickskoletypen. Minoriteten i Karlskrona anför: Vi anse »skolkommissionens betänkande, vad den organisatoriska delen beträffar, kunna i stort sett medverka till betydande förbättringar». »Den grundläggande principen enhetsskoletanken, vilken innebär, att alla barn få börja sin skola på samma startlinje, och den av större delen av vårt lands befolkning sedan länge närda önskan, att folkskolan som bottenskola för vårt undervisningsväsende kommer att förverkligas, skola säkerligen i framtiden medföra en utjämningens och försoningens anda, vars följder komma att lämna fruktbringande fördelar för hela vårt folk. I alla de utlåtanden, som avgivits om skolkommissionens betänkande från såväl kommunala styrelser som från skolväsendets målsmän, har ingen kunnat bestrida de fördelar, som här framhållits. Det är endast i fråga om vissa detaljer i betänkandet, som kritiken med mer eller mindre styrka framkommit. Den i betänkandet föreslagna uppdelningen, att den högre skolundervisningen skall bygga på en sexklassig_folkskola, bör, försåvitt denna folkskola göres sådan den är avsedd att vara, icke kunna förta någon tid eller verka försvårande för den högre undervisningen. Denna uppdelning har i stället den synnerligen stora förtjänsten, att den lämnar för såväl föräldrar och lärare som barnen själva möjlighet att, genom framflyttning av åldern, mera betryggande kunna bedöma anlagen och sålunda ined större säkerhet bestämma, vilken bana i livet som bäst passar för var och en. Vilken betydelse för ett samhälles utveckling det är, att rätte personen kommer på den rätta platsen, ligger ju i öppen dag.» »De nackdelar, som vidlåda skolkommissionens betänkande, anse vi vara den ökade studietiden från 12 till 13 år och de strängare bestämmelserna om examina. Dessa detaljer böra bli föremål för omprövning och omarbetning. Dessutom anse vi, att större möjlighet till ekonomisk hjälp bör beredas fattiga men begåvade barn.» < »Vad beträffar den ekonomiska delen av skolkommissionens betänkande, hålla vi i likhet med drätselkammaren före, att de brister, som vidlåda vårt nuvarande skolväsende i form av otillräckliga lokaler och bristfälliga sådana. icke böra påläggas utgifterna för betänkandets genomförande, utan vilja vi helt instämma i den av byggnadschefen Lagergren uppgjorda och av drätsel-

175 kamin aren förordade utredningen, dock med instämmande i reservanternas förslag angående avdrag av 60,000 kronor för engångskostnaderna för flickläroverket: samt med tillägg, att även den årliga räntan å dessa 60.000 kr., som enligt drätselkammarens förslag beräknas efter 5 procent, således utgörande 3,000 kr. pr år, skulle frånräknas.» »I drätselkammarens uttalande angående lokalstyrelsens befogenhet vilja vi för närvarande instämma. Med stöd av ovan berörda stora förtjänster förslaget innehåller samt med iakttagande av de reservationer i några detaljer, som ovan antytts för omarbetning, äro vi förvissade om att skolkommissionens betänkande som lag skulle tillföra såväl samhällena som hela nationen stora fördelar.» Stadsfullmäktige i Göteborg erinra om att de vid behandlingen av Betänk. I — I V »uttalat sin anslutning i väsentliga delar» till kommissionens förslag. Intet att erinra mot resp. lokala förslag säga sig hava —• ibland med hänvisning till förut avlåten skrivelse, ibland med förutsättning att reformen vinner statsmakternas bifall — Alingsås, Avesta, Hjo, Lysekil (dock med villkor, att statens anspråk på undervisningslokalernas beskaffenhet hållas inom rimliga gränser), Mjölby, Sala, Tranås (en reservant önskade, att fullmäktige icke skulle avgiva yttrande i ärendet), Vimmerby och Åmål samt en minoritet i Vadstena. Till dessa sluter sig Katrineholm, »därest inom de närmaste åren en skolreform varder genomförd i enlighet med de allmänna grunder, på vilka förslaget vilar». Tidaholm »vill efter tagen kännedom om skolkommissionens ekonomiska utredning icke avstyrka förslaget». Åmåls stadsfullmäktige anse icke kostnadsfrågan vara av den betydelse för samhället, att förslaget ur denna synpunkt bör avstyrkas, och uttala under erinran om sitt tidigare avstyrkande av huvudförslaget, att de icke ha något att erinra mot de för Åmål föreslagna skolformerna, om reformen skall genomföras. Därest förslaget genomföres i oförändrad form, vilket stadsfullmäktige i Halmstad i sitt förra, nu åberopade utlåtande ej förutsatt, ha de intet att erinra mot de för staden föreslagna skolformerna och gymnasielinjerna men understi^ka, att omorganisationen medför betydande utgifter, och att därför sådana bestämmelser borde träffas, som »möjliggöra en mjuk övergång», och »mesta möjliga hänsyn tagas till stadens ekonomi». Hälsingborg tillstyrker, »dock under instämmande i de erinringar mot förslaget, som blivit av folkskolestyrelsen och styrelserna för Hälsingborgs och Raus högre folkskolor» framställda i deras skrivelser till stadsfullmäktige. Beslutet fattades med 24 röster mot 19 för avstyrkande. Erinringarna riktade sig dels mot studietidens förlängning, dels mot förslagets befarade inverkan på i Hälsingborg och andra samhällen redan genomförd överbyggnad å folkskolan (inkl. dess sjunde klass). De inneburo också en önskan om större mått av smidighet hos den föreslagna organisationen och en mindre fruktan för undantagsforiner, särskilt i fråga om behandlingen av flickskolorna, samt framhöllo »nödvändigheten av närmare bestämmelser angående de allmänna högre folkskolorna, vilka utgöra en så allmänt utbredd skoltyp, att innan förslaget statligt avgöres, ett tillägg ovillkorligen bör angiva nämnda skolors ställning i skolsj^stemet» ( R a u s ) . »Ett utelämnande härav synes så mycket oförklarligare, som just genom den högre folkskolans omedelbara anslutning till avgångsklassen i folkskolan idén om den senare såsom bottenskola — — länge varit förverkligad» (Hälsingborgs högre folkskolor). Avslag på förslaget i dess helhet yrkas av: Arboga, Gävle, Haparanda, Karlstad, Linköping, Oskarshamn, Skara, Strömstad, Umeå (i allt instämmande i vad skolmyndigheterna i orten framhållit), Vadstena, Örebro, Örnsköldsvik, Östersund och majoriteter i Karlskrona (21 mot 16) och i Visby (13 mot 10) samt minoriteter i Hälsingborg och Söderhamn (»enär kostnaderna

176 för dess genomförande syntes alltför stora»). Varberg och Växjö säga sig ha redan förut avstyrkt. Arboga har intet mot samskolans ombildning till samrealskola, men »då förslaget innefattar överflyttande av vissa kostnader från staten å Arboga stad», avstyrkes fortfarande bifall till reformen i dess nu föreslagna skick. Stadsfullmäktige erinra på nytt bl. a. om att den skulle för landets folkskolor medföra ett krav på 2,840 eldstäder åt lärarpersonalen eller motsvarande hyresbidrag. — Haparanda avstyrker, i synnerhet som »påtagandet av (den icke obetydliga bördan), såsom fullmäktige förut som sin mening framhållit, icke kan anses ägnat att i stort sett medföra några fördelar ur undervisningssynpunkt», Vadstena, emedan den förlängda studietiden och de ökade kostnaderna icke uppvägas av motsvarande fördelar för undervisningsväsendet (beslutet fattat med 14 röster mot 5, avgivna för drätselkammarens hemställan, att stadsfullmäktige skulle förklara sig icke ha något att erinra). — Karlstad erkänner, för den händelse förslaget antages, de för samhället föreslagna skoltyperna vara av förhållandena betingade men ser i omorganisationen en alltför stor kostnadsökning utan »någon som helst ideell vinst», »med studietidens förlängning med ett år som konsekvens och det oaktat med sämre kunskapsresultat och därav följande sänkning av den högre bildningsnivån». — Linköpings stadsfullmäktige ha »genom verkställd utredning» funnit, att staden genom förslagets antagande skulle tillskyndas avsevärda kostnader. Någon utredning är emellertid ej bilagd deras skrivelse. —• Förstatligandet av flickundervisningen kunde ske på billigare sätt, yttrar Oskarshamn. Oskarshamns-beslutet fattades med 12 röster mot 11. Minoritetens avvikande åsikt låg i uppfattningen av kostnaderna för staden (jfr s. 166). I kravet på ett statligt samgymnasium rådde enighet; den ökning, som ett sådant skulle vålla, vore rätt »oväsentlig» även i minoritetens ögon. Majoriteten i Karlskrona yttrar: »Stadsfullmäktige behjärta till fullo de bärande tankar, som ligga bakom skolkommissionens förslag, och ansluta sig helt till den uppfattningen, att det offentliga skolväsendet skall utan hänsyn till föräldrarnas levnadsställning och ekonomiska villkor ge barn ur alla samhällsklasser lika möjligheter till utbildning och uppfostran. ,Men hur berättigade dessa krav än äro, lika viktigt är att tillse, dels att det högre skolväsendets nuvarande standard genom reformen icke äventyras, vilket måste medföra en sänkning av hela den nationella kulturnivån, dels att den redan nu väl långa studietiden icke än mer förlänges, så att den bildade klassen ytterligare undandrages från positiv insats i det produktiva arbetet, vilket måste betraktas som en betydande nationalekonomisk förlust. Stadsfullmäktige anse, med hänvisning till den lika omfattande som grundliga och sakliga kritik, som kommissionsbetänkandet underkastats, att skolkommissionen icke lyckats att tillfredsställande förena dessa trenne synpunkter.» —• »Den föreslagna utökningen av tiden för studiet till student- och realskolexamina samt förvärvandet av flickskolekompetens äro brister i det föreslagna skolsystemet, som icke uppvägas av några fördelar.» — »Det skärpta examensväsendet. de rigorösa examensbestämmelserna och det febrila jäkt, som även i övrigt skulle följa med den föreslagna skolorganisationen, måste menligt inverka på ungdomens fysiska och psykiska utveckling. — •— Då skolväsendets kvalitativa standard väsentligen beror på lärarna, är det nödvändigt att vid ändrandet av formerna för lärarutbildningen iakttaga nödig försiktighet.» — »De lokala styrelserna komma att menligt inverka på det vid läroanstalterna bedrivna arbetet. De ekonomiska och hygieniska uppgifter, som eventuellt ytterligare kunna komma att påvila kommunerna, kunna ändamålsenligare omhänderhavas av den på lämpligt sätt utvecklade institutionen 'delegerade för byggnadsfondens förvaltning'. -— -— Alltför sträng uniformitet på skolväsendets om-

177 ; rade l bör undvikas, likaväl som onödig differentiering. Såsom sådan är att betrakkta såväl de biologiska och nyspråkliga gymnasielinjerna som flickskolan i av B->-typ.» •—• »Förslaget synes lägga alltför dryga kostnader på kommunerna, i. —• •—- Bibehållandet av terminsavgifterna till läroverket i nuvarande omfattttning och med redan nu möjliga befrielser för de mindre bemedlade synes icke äägnat att motverka reformens syfte.» HälilsingborgsmmoTiteten (19) sammanfattar sina skäl i fyra punkter: studietidens s förlängning med ett helt år, samundervisning såsom regel, ett på rent frihettsfientligt sätt genomfört, så gott som fullständigt omöjliggörande av cle privatita skolorna, som ofta visat sig banbrytande på uppfostringsväsendets område, cle synnerligen betungande kostnaderna för stat och kommun. Staadsfullmäktige i följande 30 städer samt minoriteten i Västervik godkänna ej cle s förslag beträffande skolorganisationen på resp. orter, som framförts i Betännk. V, utan önska större eller mindre förändringar, för vilka redogörelse har läämnats härovan under de särskilda synpunkterna: Arvika, Boden, Borås (jfr i s. 136, 151), Djursholm (jfr s. 136), Eksjö (jfr s. 141 f.), Enköping, Eslöv o (jfr s. 136), Falköping, Filipstad, Hudiksvall, Härnösand, Hässleholm, Karls.shamn, Kristianstad, Kristinehamn, Landskrona (jfr s. 140, 152), Lidköpingg, Malmö, Motala (jfr s. 136), Norrköping, Nässjö, Skärminge, Skövde, Sollef fteå (jfr s. 103), Stockholm, Strängnäs, Sundsvall, Trollhättan, Ystad och Ängeklholm. Några av dessa hänvisa till tidigare yttranden, t. ex. Härnösand, eller t tillägga den vanliga klausulen: för den händelse förslaget godkännes, t. ex. Kristitianstad. Maalmö stadsfullmäktige, som fattat beslut angående Betänk. I—V på en och sisamma gång vid sammanträde den 29 juni 1923, åberopa såsom yttrande vad ddrätselkammarens första avdelning anfört i ett utlåtande av den 8 juni. Detta a innebär ett godkännande av förslagets grundläggande principer, alltså att »s skolväsendet i dess helhet i organisatoriskt hänseende bygges på folkskolan som £ grund, att i dessa statliga läroanstalter under lika villkor den manliga och kKvinnliga ungdomens teoretiska utbildning för olika levnadsbanor tillgodoses, a att terminsavgifterna avskaffas, samt att fördelningen mellan stat och komrrmun av de med en dylik skolorganisation förbundna kostnaderna sker på fööreslaget sätt». Det lämnas »därhän, huruvida det av skolkommissionen efter • dessa principer utformade undervisningssystemet är det i alla avseenden lyckliligaste, samt huruvida det icke skulle vara lämpligare att söka tillgodose åtminnstone vissa av dessa principer, såsom flickundervisningens förstatligande och t terminsavgifternas avskaffande, på de partiella reformernas väg». Utlåtanudet utmynnar i en varning, att »förverkligandet bör ske med största varsamhuet och icke i hastigare tempo, än att därav föranledda kostnader för stadeEn måtte på längre tid kunna fördelas». —- Stadsfullmäktiges beslut antogs i utan omröstning. Mot detsamma anmäldes reservation av tre ledamöter. Det Ihade dels yrkats, att stadsfullmäktige skulle »som sin mening uttala, att försläaget ej måtte läggas till grund för en reformering av skolväsendet, enär detsaamma företedde stora brister i organisatoriskt avseende och skulle för stadecn medföra synnerligen svåra ekonomiska konsekvenser», dels begärts »ett uttalåande, att den omarbetning av förslaget, som av drätselkammaren förutsattess, borde även hava till syfte dels att förhindra en förlängning i utbildningstidena, dels att söka borteliminera de brister, som det föreliggande förslaget hade i peddagogiskt hänseende». Vaad Stockholm angår, hyser dess kammarkontor »den uppfattningen, att allvaarliga ekonomiska betänkligheter förefinnas» gentemot ett genomförande av försläaget. Skulle ett sådant befinnas önskvärt, torde från stadens sida böra hävddas, att en betydligt större del såväl av engångskostnaderna som av de framtida ; årliga kostnaderna bör övertagas av staten, än som av kommissionen före12

232897.

178 slagits. Enligt drätselkammaren »måste de allvarligaste gensägelser icsas» mot kravet på sådana ekonomiska uppoffringar; »staden kan åtminstone för närvarande icke utan svåra vådor för sin ekonomi påtaga sig en sådan högst betydande ökning av sin låneskuld och sina årliga utgifter». »Förslaget måste omarbetas, så att dess genomförande kan ske med rimlig uppoffring från kommunens sida» »under samverkan med vederbörliga kommunala organ och efter särskilda förhandlingar om sättet för lösandet av mera komplicerade spörsmål.» Flickskolornas lokalfråga erbjuder »alldeles särskilda svårigheter att lösa, då dessa skolor i regel äro inrymda i förhyrda lokaler, som ofta ägas av för ändamålet bildade fastighetsaktiebolag. P å denna grund kan staden här ställas inför vanskligheter, som nödvändigtvis för sin avveckling påkalla statens stöd eller inverkan i en eller annan form.» En avsevärd minskning i den approximativt beräknade totala merkostnaden skulle givetvis inträda, om klassavdelningarnas genomsnittliga antal lärjungar ej sattes så lågt, som kommissionen vill ha det, och följaktligen färre rum skulle behövas och utrymmena bättre kunna utnyttjas. Stadskollegiet finner också anledning att särskilt framhålla vikten av att antalet elever per klassavdelning icke sättes lägre, än som kan anses oundgängligen nödvändigt, och konstaterar, att »med hänsyn till den ifrågasatta fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun» förslagets genomförande skulle »för staden medföra bördor, som bleve synnerligen betungande». Likaså instämmer det i yrkandet på närmare förhandlingar med vederbörande kommunala organ angående planen för genomförandet och tidpunkten härför, i synnerhet som det föreliggande förslaget uppgjorts med tillämpning av samundervisningsprincipen, vilken det som sagt (s. 139) anser böra komma till användning, endast i den mån ekonomiskt nödtvång kräver. Sundsvall, som visserligen lämnar sitt fulla erkännande åt förslaget i vad det rör staden, har en del anmärkningar att göra, bl. a. att de många inträdesprövningarna och examina måste verka irriterande både på lärare och på lärjungar. På visst sätt kvalificerat betyg bör vara tillräckligt för flyttning från en skolform till en annan inom samma skola. Norrköpings stadsfullmäktige, som förorda läroverksmyndigheternas hemställan om två högre läroverk, ett för gossar och ett för flickor, samt en flickskola av A-typ, framhålla som slutkläm, att övergångstiden måtte göras tillräckligt vidsträckt. Västervik begär, att »nödiga jämkningar i fastställd övergångsplan må kunna efter prövning medgivas, då föreliggande förhållanden påkalla en jämkning». Stadsfullmäktige i Västerås förorda, att det eventuella genomförandet måtte få anstå »i avbidan på bättre ekonomiska förhållanden för såväl staten och kommunerna som de enskilda skattskyldige». De avstyrka förslaget, för så vitt det avser att pålägga läroverkskommunerna ökade ekonomiska förpliktelser, i varje fall alla sådana, som ej hittills åligga dem, och anse, att statens andel i eventuellt gemensamma driftkostnader bör bättre avpassas efter de verkliga förhållandena, än förslaget ger vid handen. De erinra om att icke alla skattskyldiga i läroverkskommunen komma att hava barn i de högre läroanstalterna, men att skattskyldigheten drabbar dem alla lika. De vilja ej förorda, att hemkommuner skola erlägga terminsavgifter för lärjungar, som vistas vid läroverk i andra kommuner, men hålla före, att om avgift skall utgå, den även bör erläggas för elever i gymnasiet. De kunna ej heller tillstyrka förslaget om lokal läroverksstyrelse, åtminstone icke i den form, som föreslagits, och beteckna ändringsförslaget som »ett i flera avseenden skäligen vågat experiment». Borås slutar sitt anförande med orden: »Stadsfullmäktige hemställa, att förslaget må överarbetas — •—• (och) åt skolorganisationen beredas en större rörlighet än den kommissionsförslaget ger vid handen.»

179 Samma krav framföras från flera håll. »En ny och förutsättningslös utredning bör föregå ett förslag till reformering i detta hänseende» (Östersund), förnyad allsidig prövning (Örebro). En sådan förefaller stadsfullmäktige i Ängelholm, ännu mera nödvändig, sedan de tagit del av Betänk. V. Stadsfullmäktige i Karlskrona önska, att »frågan om skolväsendets ordnande i dess helhet underkastas förnyad, grundlig och förutsättningslös prövning, samt att innan mera djupgående förändringar vidtagas, nödig erfarenhet förvärvas genom rationellt anordnade försök. Omedelbart och utan hänsyn härtill böra åtgärder vidtagas för flickskolornas förstatligande, varjämte terminsavgifterna till statsverket böra avskaffas och kraftiga statliga åtgärder vidtagas för att genom effektiv ekonomisk hjälp åt obemedlade begåvade barn, särskilt från landsbygden, 'tillvarataga begåvningarna, från vilka samhällsklasser de än komma'.» En fördjupad och allsidig utredning påyrkas också av minoriteten i Hälsingborg med mål: »att flickornas undervisning ej för den enskilde blir dyrare än gossarnas, att läroverket, så långt det utan pedagogiska olägenheter kan ske, bygger på folkskolan som bottenskola, och att landsbygdens barn genom stipendier eller på annat sätt beredas ökade möjligheter att genomgå högre skolor». Trälleborg begär en på praktiska försök grundad prövning av förslaget, innan ett definitivt avgörande träffas. Stadsfullmäktige i Nässjö önska särskilt en grundlig undersökning av läroverksorganisationens gestaltning i kringliggande delar av Småland, Eksjö inbegripet. Hudiksvall anhåller, att därest dess »hemställan icke skulle kunna i allo bifallas, stadsfullmäktige måtte, innan frågan definitivt avgöres, beredas tillfälle att inkomma med förnyad framställning i ärendet». Men det är ej nog att förslaget grundligt överarbetas, reformen måste genomföras med stor varsamhet och med rundligt tilltagen övergångstid, förklarar Malm,ö och betonar särskilt, att frågan om enskilda läroverk må upptagas till nytt och mera allsidigt bedömande. I kravet på större hänsyn gentemot dessa instämmer Karlskrona. Det är »nödtvång att uppskjuta det nya skolprogrammets eventuella genomförande, till dess de ekonomiska förhållandena förbättras» (Oskarshamn). Det vore åtminstone »lyckligare, om skolreformen finge — med hänsyn till såväl statens som kommunernas ekonomi — anstå ännu några år» (Tidaholm) .

KAP. XIII.

Kommunalfullmäktige m. fl. Fyrtiofyra svarsskrivelser föreligga. Ljungby och Svedala ha beslutat ej avgiva något yttrande i ärendet, Ljungby, emedan fullmäktige vid en tidigare remiss jämväl berört den ekonomiska inverkan förslaget skulle komma att utöva på kommunen. Tomelilla och kyrkostämman i Sundbyberg ha godkänt de uttalanden styrelserna för deras kommunala mellanskolor avlåtit. Gråmanstorps kommunalfullmäktiges för Klippans skola, Hörbys, Höörs och Skurups samt Mönsterås och Vara köpingars uttalanden innehålla blott, att de tillstyrka eller ingenting ha att erinra. A.

Organisatoriska frågor.

Kommissionen har (s. 51) för Alvesta, Norberg, Solna och Strömsnäs bruk jämte tre andra angivit, att såväl lärjungeantalet i deras högre folkskola som samhällenas folkmängd och betydelse kan anses motivera statsskolors upprättande, om utvecklingen fortgår. Alla fyra anse, att tiden redan är inne. Fullmäktige i Aringsås socken framdraga som skäl, att Aringsås vid senaste årsskiftet hade 3,079 invånare, därav över 2,500 i det tätt bebyggda området i och kring Alvesta municipalsamhälle, att denna befolkning huvudsakligen består av järnvägsmän, mindre industriidkare, hantverkare, arbetare och handlande, folk, som i allmänhet icke ha råd att bekosta sina barn en dyrbar undervisning, att Alvesta högre folkskola, startad 1919 och fullständig med 4 årsklasser från och med 1923—24, v. t. 1923 räknade 58 lärjungar, av vilka 38 voro hemmahörande i församlingen, att de 20 andra kommo från grannsocknar med en befolkning 1. 1. 1923 av 17,138 personer, att tågförbindelserna mellan dessa socknar och Alvesta voro gynnsamma, samt att kyrkostämman vid skrivelsens avlåtande stod i begrepp att skaffa sina skolor förbättrade lokaler. Norbergs kommunalfullmäktige ta fasta på kommissionens tanke, att ett elevantal på 64 skulle vara normalsiffran för en skolas omändring till statssamrealskola. Då dess högre folkskola vid slutet av v. t. 1923 hade 59 lärjungar på trenne klasser och med inrättandet av en fjärde klass i höst kommer upp till 75, är det fullmäktiges förhoppning, att skolan övertages av staten. Kostnaderna för en samrealskola ställa sig ej väsentligt över vad den högre folkskolan kostar, som ändock är av lägre typ (jfr s. 184). Norbergs kommun ligger centralt i Bergslagen inom Västmanlands län, och dess folkmängd uppgår till över 6,000. I Solna högre folkskola undervisades, enligt vad kommunalordföranden har att meddela, h. t. 1922 154 barn, av vilka blott ett 5-tal icke tillhörde församlingen. I höst intagas ett 60-tal, »och endast lokalförhållandena föranleda, att icke flera kunna intagas». För Strömsnäs bruks skola göra fullmäktige i Trahcryds socken intet yrkande på statens omedelbara övertagande av skolan utan

181 tillstyrka kommissionens förslag med ett förbehåll, vartill här nedan återkommes (s. 184). Ej tillräckligt starka skäl att å orten ifrågasätta upprättandet av en statsskola, har kommissionen ansett föreligga beträffande Valdemarsvik och Skoghall (jfr ovan s. 60), däremot föreslagit i fråga om Västanfors (jfr s. 59) och Gudmundrå, att ett upprättande bör vid den slutliga omprövningen tagas under övervägande. —- Valdemarsviks köpingsfullmäktige ha antagit köpingsnämnidens hemställan »att låta vid kommissionens yttrande bero». — Hammarö kyrkostämma erkänner, att elevantalet vid Skoghalls kommunala mellanskola ej är synnerligt stort, men anser, att med de nya anläggningar och utvidgningar, som äro påtänkta inom samhället, antalet inom några år blir fullt tillräckligt. Av barnens föräldrar äro de flesta obemedlade och kunna svårligen bära ökade utgifter för barnens skolgång vid Karlstads läroverk, och för staten blir kostnaden ej mindre, om parallellklasser behöva upprättas vid detta. — »Som det obetingat är ett statens intresse att tillse, det för högre studier begåvade lärjungar från olika orter beredas närmelsevis lika möjligheter för sin utbildning utan att därför ställa större fordringar i fråga om ekonomiska uppoffringar på den ena orten än på den andra», bör en statens realskola upprättas även i norra delen av Västmanlands län, och lämpligaste platsen härför är Västanfors enligt kommunalfullmäktiges mening lika väl som efter mellanskolestyrelsens och kollegiets och på samma grunder. Fullmäktige anföra dessutom, att församlingens välordnade folkskoleväsen i fråga om undervisningslokaler, materiel o. d. är fullt jämförligt med liknande orters och blivit i hög grad omhuldat (av en genomsnittlig uttaxering under sista femårsperioden av 368,286 kr. per år föll på folkskolan en summa av vid pass 230,000 k r . ) . P å uppdrag av Gudmundrå kommunalfullmäktige har styrelsen för dess kommunala mellanskola i Kramfors meddelat, att de äro villiga att bestrida alla de omkostnader beträffande lokaler m. m., som kunna stå i samband med skolans övergång till statsläroverk. Elevantalet utgjorde sista läsåret 104. Malmköpings, Norrbärkes och Tierps fullmäktige förena sina egna protester med sina skolors (s. 59). Norrbärke kyrkostämma, med full anslutning av kyrkostämman i Smedjebackens köping, anser, att de skäl, varpå kommissionen grundar sin vägran att föreslå Norrbärkes kommunala mellanskola till övertagande av staten, icke räcka. Grannskapet till Ludvika och Västanfors medför icke, att »de begåvade barnen från arbetarhemmen och med dem likställda hem skulle, sedan skolan i Norrbärke upphört, fortsätta sina studier» i grannorterna. »En arbetares och med honom likställd persons ekonomi är i regel sådan, att han icke kan hålla sitt barn i skola på annan ort.» Under läsåret 1921—22 utgjorde dessa barn 66-6 % av lärjungeantalet, under 1922—23 63-1 %. Skolan i Ludvika kan för närvarande ej mottaga mer än något över 100 lärjungar, och barnen, som höra hemma där eller i omnejden, ha hittills visat sig vara så många, att endast en eller annan kunnat mottagas därutöver. Avståndet till Ludvika är 16 km., till Västanfors 32 km. Kommissionen tillstyrker statsskola i Hedemora, som ligger 19 km. från Avesta och 41 från Borlänge. Då bör grannskapet ej vara avgörande för frågan om Norrbärkes skola. Medeltalet i Hedemora åren 1918—21 var 54, i Norrbärke skola, som blev fyrklassig h. t. 1919, åren 1919—22 52. Norrbärkes pastorat hade 1. 1. 1923 en befolkning av 9,206 personer. — Utom vad som anförts s. 60, framhålla kommunalfullmäktige i Tierp, att »Uppsala län, även om städerna medräknas», fått sig tilldelat »ett i förhållande till invånarantalet ringa antal statsskolor jämfört med ett flertal andra län, av vilka de skånska påfallande synas bliva, gynnade». Fullmäktige »anhålla, att hänsyn till ortsbehovet i hög grad må vara avgörande, och att därför en statens samrealskola upprättas i Tierps köping».

182 Den tvekan kommissionen haft vid föreslåendet av Hallsbergs skola till statsövertagande finna köpingsfullmäktige i likhet med kollegiet (jfr s. 58) och på samma skäl vara oegentlig. Kommunalfullmäktiges ordförande i Torsås, om vars mellanskolas övertagande kommissionen likaledes sagt (s. 43) tveksamhet kunna förefinnas, tror, att omändringen mycket väl kan försvaras, och att ingen minskning i lärjungefrekvensen behöver befaras. Torsås och Söderåkra ha en folkmängd av närmare 10,000 personer, och skolan besökes även av lärjungar från andra grannkommuner. Som dessa ej hittills lämnat något bidrag till skolan, får Torsås ensam svara för skolans ekonomi. Det vore »en rättvis sak emot landsbygden», om staten hjälpte »de mellanskolor, som hava utsikt att för framtiden få tillräcklig anslutning». I fråga om Höganäs skola, för vars förstatligande dock inga tvivel uttalats av kommissionen (V s. 46), uttala kommunalfullmäktige, att »några invändningar svårligen torde kunna resas mot utan anses rättvist, att staten helt övertager ansvaret för den högre undervisningen även i de samhällen, där den tidigare varit anförtrodd åt kommunala eller enskilda läroanstalter». »Då statsutgifterna till stor del komma att kompenseras av minskade kommunala och enskilda utgifter, torde någon verklig utgiftsökning icke ifrågakomma.» Kommissionen har (V s. 52) omnämnt Älmhults begäran om en statsrealskola och sagt det icke vara osannolikt, att en sådan inom en näraliggande framtid behöver upprättas, samt hemställt, att spörsmålet göres till »föremål för närmare prövning vid det slutliga övervägandet av skolorganisationens lokala gestaltning». Detta föranleder kommunalfullmäktige i Osby att påpeka, att Älmhult i sin inlaga glömt Osby samskola, liggande på blott två mils avstånd och med de allra bästa och bekvämaste järnvägsförbindelser till Älmhult. Större delen av barnen därifrån gå just i Osby skola, och många ha, som tillhörande järnvägsfamiljer, sina skolresor gratis. Dessa barn ha »till yttermera visso» i rätt stor utsträckning varit helt eller delvis befriade från terminsavgifter. När stat, kommun och enskilda nedlagt betydande summor på skolan, som nu »existerat i snart 18 år», »hai man givetvis utgått från den tanken, att skolan skulle bl. a. vara uppsamlingspunkten för de barn, som med järnväg eller på annat sätt ha goda förbindelser med Osby från kringliggande orter». Kommunalfullmäktige vilja helst med hänsyn till grundarnas intentioner, att skolan får stå kvar som privat med ett betryggande anslag från statens sida, och stödja sig härvid på kommissionens ord ( I : 1 s. 188), att sådana skolor, som pröva internatsystemet, böra få existera även i fortsättningen. »Skulle så vara, att staten ej anser sig kunna lämna några garantier, se vi hellre, att skolan i överensstämmelse med kommissionens förslag övertages av staten, än att den komme att nedläggas.» I sammanhang med sitt yttrande om Osby (V s. 50) talar kommissionen även för en ombildning till statsskola av enskilda mellanskolan i Bollnäs. Dess kommunalfullmäktige instämma, »såvida frågan kan realiseras med för kommunerna (i deras orter) överkomliga kostnader». De tycka emellertid det är meningslöst att yttra sig om Betänk. V, då de icke haft tillfälle uttala sig om de grundläggande delarna av förslaget. Flickskoletyp. Åstorps municipalfullmäktige förorda, att den föreslagna C-typen utbytes mot B-typ. Sunne kyrkostämma önskar, att statssamrealskolan kompletteras med en flickskola av C-typ, således som i bl. a. Filipstad och Stora Tuna. Gällivare sockens kommunalfullmäktige avstyrka av enahanda skäl som Malmbergets kommunala mellanskola (s. 61) upprättandet av en C-skola därstädes. Jukkasjärvi kommunalnämnd har däremot ej följt Kirunaskolans avböjande votum utan föreslagit, att jämväl en C-typ-flickskola måtte anordnas i Kiruna.

183 Gyiymnasieundervisningen. Motala sockens kommunalfullmäktige instämma enhälllligt i kommunala mellanskolans och stadsfullmäktiges yrkande på ett statsggymnasiums upprättande i Motala (s, 102). Likaså i allt anslutande sig till v.vad kollegier och styrelser sagt om Saltsjöbadens och Lidingö skolor, frambära c orternas kommunalfullmäktige samma yrkanden som dessa i fråga om skolornaas gymnasialavdelningar (s. 130 f.). Folkmängden i Lidingö köping utgjordde vid årsskiftet 9,899, kommunala mellanskolan räknade 258 lärjungar med 4 parallellavdelningar i varje av kl. 1—3, gymnasiet hade i ring I I — I V 37 ooch i ring I 26 lärjungar. P å grund av terminsavgifter och frånvaron av studelentexamensrätt för läroverket gingo samtidigt 30 lärjungar från Lidingön i gyi/mnasier i Stockholm. Fuullmäktige i Gällivare socken betona »vikten för invånarna i de stora samhälle.ena Kiruna, Malmberget, Gällivare och Porjus med kringliggande landsbygd d, omslutande en folkmängd på bortemot 50,000 personer, att på nära håll äga 1 tillgång till gymnasieundervisning för sin ungdom» och förklara sig »villiga att, så snart de ekonomiska förhållandena sådant medgiva, med hänsyn till cl det trängande behovet av möjlighet till gymnasieundervisning för traktens ungddom upptaga frågan om samrealskolans påbyggande med ett gymnasium till slutklig prövning».

B. Ekonomiska frågor. Aimtal lärjungar, avdelningar, lärare. Höganäs och Stora Tuna ifrågasättaa, om icke kommissionen beräknat antalet klassavdelningar väl lågt. Saltsjöboaden räknar redan nu med en realskolavdelning mer, än förslaget förutsätter. Solnna (skola) har också redan parallellavdelningar i klass 1 och 2. Laokalbehovet. Saltsjöbaden anser, att det ökade behovet för^ folkskolan, då den i övertager de tre förberedande klasserna och realskolans båda lägsta, utgöre-es av 6 rum, samt att för realskolan erfordras 10 och för gymnasiet 3, alltsså jämnt det antal, som finnes i samskolebyggnaden. Skulle flera parallellavddelningar behövas än en uppsättning för folkskolans sex klasser och tre i samnrealskolan, ställes kommunen inför kravet på nybyggnad eller tillbyggnad. F ö r r skolan i Ström torde nuvarande lokaler räcka, folkskolans slöjdlokaler kunnna utan utvidgning rymma även statsskolans slöjdavdelningar, och för unddervisningen i hushållsgöromål kunna begagnas de lokaler, som skola iordninggställas för obligatoriska fortsättningsskolan. KKostnadsfrågan. Kommunalfullmäktige i Aringsås ha låtit verkställa en utreredning beträffande Alvesta skolas stat för 1926. Löner till 3 ordinarie lärare ochi 1 ordinarie lärarinna samt 1 e. o. lärare, jämte kommunalt lönetillägg, bostrtad och vedbrand, upptagas till 6,700 kr., arvoden till rektor och förestånndarinna 1,000 + 200 kr., 6 veckotimmar i hushållsgöromål 480, kommunenns andel i pensionsavgifterna 914-38 eller tillsammans 24.894-38. Härtill i shkolhuslån 8,000, underhåll 1,000, värme etc. 3,500, materiel, expeditionskos stnader m. m. 1,200. Utgiftssidan slutar således på 38,594-38. 1 statsbidrag berräknas 13,666 och i elevavgifter, för å orten boende 40 ä 60 kronor och förr 25 från annat håll 150 — om terminsavgifter, så beräknade, få uttaggas —, 6,150, vadan kommunen skulle tillskjuta 18,778-38 eller ungefär 80 öree per inkomsthundrade. Skulle åter en statsrealskola upprättas, bleve kommuunens utgifter: hyra åt rektor 1,000, skolhuslån 8,000, underhåll 1,000, värme etcc. 3,500, summa 13,500. Inkomsterna: statsbidrag till värme etc. 2,000, anadra kommuners bidrag, 40 elever a 60 kr., 2,400. Alltså skulle kommunen ha t att fylla med 9,100, motsvarande 40 öre per inkomsthunclrade. Kommunen sknulle således göra en inbesparing av 9,000 kronor.

184 Skolrådet i Leksands och Djura församlingar framhåller blott, att undervisningskostnaderna för närvarande äro alltför höga, och att vid omorganisationen »den strängaste hänsyn bör tagas till statens och kommunernas begränsade skattemöjligheter nu och i den närmaste framtiden». Norbergs kommunalfullmäktige ha inlämnat en preliminär tablå över kommunens omkostnader för en statssamrealskola under de närmaste åren: engångskostnad för skollokaler och rektorsbostad 100,000 + 20,000; årlig utgift 11,400. nämligen ränta efter 5 % å engångskostnaden 6,000, amortering 3,000, viktmästare 1,000, värme 1,400. »Som skuld och ränta genom amorteringen ärligen minskas, ha ej upptagits kostnader för reparationer och diverse omkosmader. enär dessa utgifter torde jämnas ut med den minskade ränteutgiften.» Solna anför, att nu icke torde vara möjligt avgiva annat yttrande, än att om beräkningar för Sundbybergs skola tagas till utgångspunkt, en utökning av såväl lärareantal som kostnader föranledes av att skolan redan har parallellklasser. Staten bör därför upptagas till 32 a 35,000 kronor. Folkskolan beröres ej i nämnvärd mån av omorganisationen, samtliga elever i mellanskolan komma nämligen från distriktets folkskolor. _ Saltsjöbaden beräknar kommunens kostnad för lärarelönerna vid folkskolan till 38,304 kr., vid realskolan (hyresersättning) 9,500 och vid gymnasiet för reallinjen 49,767 och för latinlinjen 10,310. Statsbidrag, andra kommuners bidrag för lärjungar i realskolan, 82 a 60 kr., samt terminsavgifter å gymnasiet upptagas till resp. 57,923, 4,920, 13,825 kr. Av statsbidraget falla på folkskolan 12,025 till löner och 7,590 i dyrtidstillägg, på realskolan 50 % av kostnaden för värme m. m. 4,000 och till undervisningsmateriel 23,000, på gymnasiet 32,008 kr. — Kunna de tre skolavdelningarna inrymmas i samskolebyggnaden, bleve räntekostnaden för lokalen liksom nu 22,508 kr. Bristen att täcka skulle således bliva 86,121 kr. eller dubbelt mot nu (1922: 43,171-75), men om statsbidraget icke utginge, 118,129 kr., d. v. s. nära tre gånger så stor som iöi närvarande. »Därest endast folkskolan och realskolan upprätthölles och 'övriga omkostnader' beräknades något lägre eller till 25,400 kr., bleve kommunens kostnad 64,877 kr., alltså avsevärt större än för hela den nuvarande samskolan, vilken kostnad i dess helhet kan (i sådant fall) få bäras av kommunen utan bidrag från järnvägsbolaget» (bidraget för 1922: halva summan eller 21,585-87 kr.). I staten för Ström bör det upptagas 2 manliga och 2 kvinnliga adjunkter i st. f. 3 resp. 1. Vid skolan äro nämligen redan 2 kvinnliga ordinarie lärare anställda, vilka enligt de grunder, som anföras i Betänk. I : 1, komma att utnämnas till adjunkter. Ur den tablå Ströms kommunalfullmäktige låtit uppgöra för Strömsunds skola framgår, att om reformen varit genomförd 1922, kommunens bidrag skulle ha minskats med 11,173-25 kr., varjämte för dess medlemmar besparats" 3,017-50 i terminsavgifter. Nu utgå i lärarelöner 30,320-65 och för bostad eller hyresersättning 5,560 kr., i kalkylen upptagas lönerna till 27,305 kr. (inräknat 400 till biträdande föreståndarinnan) och bostad åt rektor 1,400. Utgiftskontot slutar för 1922 på 45,980-73, efter kalkylen på 39,114-08. (Uppgifter rinnas visserligen om hur lönerna fördela sig i statsskolan, men dylika uppgifter lämnas ej för de nuvarande förhållandena.) Traheryds fullmäktige göra för Strömsnäs bruks skola en liknande jämförelse mellan förhållandena nu och vid en eventuell omläggning. Statsbidraget växer från 13,666-67 till 29,905; i stället för terminsavgifter 6,400 komma 320 kr. i »inskrivningsavgifter»; alltså en ökning i inkomster av 10,158-33 kr. Lärarpersonalens löner m. m. ökas från 24,294-28 till 28,405, varjämte tillkommer en post »stipendier», 320 kr., alltså ökning 4,430-62 kr. Kommunens bidrag skulle således nedgå med 5,727-71 kr. Fullmäktige göra emellertid det förbehållet.

185 att »vid skolan såsom ordinarie anställda lärare få med fortsatt tjänstårsberäkning kvarstå vid sina ordinarie befattningar , enär det eljest skulle bliva ytterst betungande för kommunen, då här ej finnas andra folkskolans påbyggnader, där dessa lärare kunna påräkna anställning». Höganäs har ungefär samma fordran; »visserligen äro de ordinarie lärare, som anställts efter den 1 januari 1919, antagna med villkor att underkasta sig de förändringar (som kunna medföras av reformen), men detta kan tydligen icke innebära, att församlingarna —• — lösas från sina förpliktelser mot dessa lärare — — (Skall) en del av de ordinarie lärarna vid de kommunala mellanskolorna entledigas för att ersättas av övertaliga lärare från de allmänna läroverken, och skola kommunerna använda de sålunda entledigade inom andra av kommunens skolformer, men med bibehållen avlöning, så avböja vi utan tvekan en dylik anordning och sätta som bestämt villkor, att staten övertager alla de skyldigheter mot de vid de kommunala mellanskolorna anställda ordinarie lärarna, som tidigare påvilat kommunen.» Allmän ställning till förslaget. I likhet med skolornas kollegier och styrelser (s. 57) äro myndigheterna i allmänhet nöjda med kommissionens förslag för undervisningens ordnande i deras samhällen. De särskilda ändringsförslag, som en och annan styrelse påkallar, t. ex. Lidingö, äro omnämnda, likaså det oeftergivliga villkor Höganäs uppställt. Endast Saltsjöbaden framhåller, att som högst väsentliga kostnader skulle åsamkas kommunen utan motsvarande fördelar för undervisningen, »förslaget ur denna synpunkt icke synes böra förordas». Det framhålles av Anderslöv och Fuxerna, att förslaget avhjälper eller lindrar den uppenbara orättvisa, som nu är rådande, då de mindre samhällena för sina barns åtnjutande av högre undervisning få ikläda sig mycket mer betungande utgifter än de större, av Säffle och av Strömsunds municipalfullmäktige, att det innebär en avsevärd minskning av det kommunala anslaget och en ekonomisk lättnad för målsmännen genom terminsavgifternas bortskaffande. Kyrkostämmans ordförande i Ljusdal uttalar en förhoppning, att »de båda skoldistrikt, som för närvarande uppbära den kommunala mellanskolan, icke skola undandraga sig samma skyldighet mot en statens realsamskola». Stora Tuna anser förslaget om mellanskolans uppgående i en statsrealskola med flickskola av C-typ ägnat att främja skolväsendets utveckling inom orten, ehuruväl därvid kommer att nödvändiggöras en del om- eller nybyggnader. Lungsunds kommunalstämma, som gillar principen utbildning åt flickorna under lika villkor som åt gossarna, vill »taga avstånd från förslaget, att den gemensamma bottenskolan skall sammanfalla med undervisningsplanens för folkskolan A-form». Detta vore »en otillbörlig premiering av städernas och industribygdernas folkskolor» och överstege »glesare bebyggda och fattigare kommuners ekonomiska bärkrafter». Även skolrådet i Leksand och Djura finner önskligt, att storstadsförhållandena ej bleve allt för normerande för landsbygden, och att någon frihet lämnas skoldistrikten att ordna sitt skolväsende efter lokala förhållanden. Skolrådet förordar en omorganisation, som ger ett enhetligt skolsystem och rättvisare fördelning av kostnaderna för hela landet. Säffle^ kommunalfullmäktige ha genom Betänk. V ännu mera styrkts i sin uppfattning, att förslaget innebär »avsevärda lättnader för de små, ofta skattetyngda kommuner, som redan genom kommunal mellanskolas inrättande visat sig uppskatta värdet av den högre skolutbildningen för sin ungdom», och tillstyrka ånyo på det livligaste dess godkännande. Vid_ municipalstämma i Norberg har uttalats: »Folkskolan bör vara bottenskola i så stor utsträckning som möjligt utan att studietiden förlänges. De utvägar, som finnas för undvikande av denna olägenhet, böra undersökas. Förslaget synes dock vara av beskaffenhet och omfång, att detsamma icke utan föregående överarbetning bör tillstyrkas.»

KAP. XIV.

Övriga uttalanden. Särskilda yttranden ha i övrigt inkommit från folkskolestyrelserna i Avesta och Oskarshamn, från direktionen för Prins Gustavs folkskola i Upp>sala och från Elektrotekniska fackskolan i Västerås. Stadsfullmäktiges utlåtanden följas understundom av skrivelser från vederbörande folkskolestyrelser ocli styrelser för högre folkskolor, detta gäller särskilt de skånska städerna. Vad i dessa skrivelser förekommer, är anmärkt i samband med stadsfullmäktiges yttranden (kap. X I I ) . Ett tiotal magistrater eller stadsstyrelser (Askersund, Enköping, Göteborg, Katrineholm, Lysekil, Nora, Strömstad, Uddevalla, Uppsala och Örebro) ha vid insändandet till länsstyrelserna av sina städers yttranden även uttalat sig, vanligen helt kort förklarande sig gilla stadsfullmäktiges uppfattning. Askersund inlägger ett ord för att gymnastiklärarbefattningen (vid läroverket) icke annat än i brist på manlig sökande bör besättas med kvinnlig lärare. Nora »bestrider någon som helst skyldighet för staden att till före den 1 maj 1922 i laga ordning tillsatt ordinarie lärarpersonal utgiva ersättning, för den händelse plats icke skulle kunna beredas för dylik personal eller någon av dem vid läroanstalt enligt den nya organisationen». Göteborgs magistrat, som i huvudsak instämmer med stadsfullmäktige, yttrar bl. a.: »En del privatläroverk, som nu åtnjuta understöd från det allmänna, skulle, i den mån de ej ombildas och ingå såsom led i den nya organisationen, framdeles berövas sådant understöd. Med hänsyn till det gagn, som genom dessa läroverk beretts det allmänna — vilken nytta ingalunda kan anses till fullo kompenserad genom erhållna understöd från stat och kommun —, skulle det framstå såsom i hög grad obilligt, därest icke från det allmänna lämnades skälig gottgörelse till dessa läroverk för det i skolbyggnader och materiel nedlagda kapital, i den mån detta kapital genom den nya skolorganisationen gjordes onyttigt. Likaledes lär väl staten icke kunna undandraga sig att, för den händelse till följd av skolväsendets omdaning verksamheten vid omförmälda skolor kommer att nedläggas eller i väsentlig grad inskränkas, till skolornas föreståndare och personal, i den mån åt dem icke beredes likvärdig sysselsättning vid statens läroverk, lämna skälig gottgörelse genom pension eller annorledes.» »Slutligen anser magistraten sig böra framhålla vikten av att på ett tillfredsställande sätt sörjes för att vid den nya skolorganisationens genomförande avvecklingen av de privata läroverkens verksamhet icke behöver medföra, att vid desamma i saknad av tillräckligt understöd från det allmänna den gradvis inskränkta undervisningen ej kan på ett fullt nöjaktigt sätt bedrivas, så länge dessa skolors verksamhet är ur allmän synpunkt önskvärd.» Magistraten i Uddevalla tillstyrker för samhället flickskola av A-typ och säger i linjefrågan: E t t gymnasium med endast nyspråklig_ linje kan »omöjligen tillgodose cle krav, som Bohusläns enda gymnasium rimligen kan göra

187 anspråk på, eller fylla de behov, som föreligga». De stora uppoffringar staden fullgjort genom upprätthållandet av ett kommunalt gymnasium under ett flertal år ha »varit värda ett bättre erkännande än kommitténs förslag innebär». Magistraten anser folkskolestyrelsens av stadsfullmäktige accepterade beräkningar för låga, men kostnaden torde kunna bäras och komma att »bäras villigt, därest staden erhåller skoltyper, som fylla befintliga önskemål och behov». Uppsala anför, att Betänk. V »icke i någon mån kommit magistraten att frångå den uppfattning», åt vilken den givit uttryck i sitt tidigare yttrande. Elektrotekniska fackskolans i Västerås kollegium har »noga följt den_ diskussion, som uppstått kring Betänk., och härigenom ytterligare styrkts i sin •— — mening, att skolkommissionens förslag icke äro lämpliga att läggas till grund för en omorganisation av det svenska skolväsendet». Folkskolestyrelsen i Avesta ger det omdömet om förslaget, att det »utgör den konsekventa tillämpningen på undervisningens område av den idériktning, som varit ledande vid strävandena att politiskt och socialt genomföra en demokratisering av vårt samhällsskick». Studietidens förlängning skulle kanske »i någon mån avhjälpa» den »omogenhet hos studerande vid våra högskolor och universitet», varöver klagats. »Förslaget innebär så stora fördelar för landsbygdens och mindre städers barn, att den påpekade olägenheten för läroverksstädernas ungdom mer än tillfullo uppväges.» (Jfr s. 21). Oskarshamns folkskolestyrelse uppger, efter verkställd utredning, att reformen kräver ett utökande av stadens folkskolor till en början med 10 läraravdelningar. Årskostnaden för dessa beräknas till 25,000 kr. och stadens engångskostnader till 385,000 kr., nämligen ny folkskolebyggnad med gymnastikhydda i västra delen av staden 160,000, gymnastikbyggnader med vaktmästarebostäder vid norra skolan och Gröndalsskolan 60,000, en andra skolhusbyggnad i Gröndal 130,000, nyanskaffning av inventarier och materiel 35,000 kr. Direktionen för Prins Gustavs skola meddelar, att den icke anser sig hava anledning ånyo uttala sig om kommissionens betänkande. I en närsluten promemoria, avfattad av skolans rektor, yttras om stadens folkskoleväsende, att skolan är ytterst trångbodd. Skalle, som kommissionen förutsätter, 582 barn överföras till skolan, därav 64 i var och en av de tre lägsta och 132 i var och en av de tre högsta klasserna, skulle det bli nödvändigt att öka lärarantalet med 7 lärare och 11 lärarinnor och anskaffa 18 lärosalar. Staden skulle således behöva ikläda sig en engångskostnad för dessa 18 salar med tillhörande specialrum. Därest man räknar med att c:a 2,000 folkskolebarns undervisning kostar staden för närvarande 441,000 kr., varifrån dock vissa poster om 62,000 böra avdragas, skulle för c:a 500 nytillkommande barn stadens budget belastas med 25 % av i'runt tal 380,000 eller 95.000 kr. Anmärkningsvärt synes det vara, att kommissionen icke ägnar någon uppmärksamhet åt frågan om folkskolans sjunde klass.

Bilaga till Kap. X.

Utredning a n g å e n d e behov av u n d e r v i s n i n g vid l ä r o v e r k e n i n o m Luleä stift, d ä r e s t den av s k o l k o m m i s s i o n e n föreslagna l ä r o v e r k s organisationen v a r i t till fullo genomförd u n d e r l ä s å r e n 1912—1923. I. Allmänna grunder för beräkning av antalet undervisningstimimir. Behovet av undervisning har beräknats för varje läsår på grundval av antalet under höstterminen närvarande lärjungar i varje klass. Till grund för beräkningen ligger alltså det antagandet, att tillströmningen till läroverken icke skulle ökas genom den i vissa fall ändrade anknytningen till folkskolan. De beräknade siffrorna äro till följd därav minimisiffror. Proportionen mellan gossar och flickor har antagits oförändrad vid de läroanstalter, som f. n. äro organiserade såsom kommunala mellanskolor eller såsom statens samskolor. Vid de högre allmänna läroverken har antalet lärjungar i varje klass på realskolestadiet erhållits genom att till det i klassen närvarande antalet gossar lägga det motsvarande »flicktalet», som i överensstämmelse med skolkommissionens uppskattningar satts till 90 % av antalet gossar. Något osäkrare uppskattningar ha blivit nödvändiga beträffande antalet flickor å gymnasiet. Enligt skolkommissionens utredningar kan antalet i gymnasierna studerande flickor väntas uppgå till 30 a 34 % av hela antalet lärjungar i ringen. För att undvika en för hög uppskattning har vid de följande beräkningarna den något lägre siffran 25 % begagnats. _ Flickornas fördelning på de särskilda bildningslinjerna torde något komma att avvika från gossarnas till följd av de förras mera humanistiska läggning. I det följande antagas dubbelt så många flickor besöka A-(latin)linjen som C-(real)linjen. Realskoleklass har delats, så snart lärjungesiffran överstigit 30; gymnasiering så snart antalet lärjungar överstigit 25. I de fall då sammanlagda antalet lärjungar på A- och C-linjen icke överskridit 25 har samläsning mellan de båda linjerna antagits i största möjliga utsträckning. Alla flickskoleklasser ha antagits odelade, och antalet behövliga lärartimmar har enligt kommissionens beräkningar satts till 74 för B-flickskolan i dess helhet. För att erhålla resultat, som lätt kunna jämföras med skolkommissionens, har ingen hänsyn tagits till den frivilliga undervisning, som i realskolan skall anordnas i latin, franska och bokföring, ej heller till den av kommissionen avsedda delningen av gymnasiering vid vissa laborationer eller till gymnasiets tillvalskurser. Timbehovet fördelning av^ realskoleklass vid undervisning i moderna språk m. m. har oförändrat överförts från skolkommissionens beräkningar. Slutligen är att märka att utredningen ej omfattar övningsämnena, men att behovet av undervisning i dessa givetvis i huvudsak går parallellt med behovet av undervisning i läsämnena.

189 IT. BJeräkning av antalet underyisningstimmar och lärare a de särskilda orterna. Umeå. a. Realskolan ocli flickskolan. I nedanstående tabeller angives för varje år i första kolumnen antalet i verkligheten närvaramde lärjungar under höstterminen; i den andra det beräknade lärjungeantalet under förutsättning att flickor ägt tillträde; i den tredje antalet erforderliga klassavdelningjar och i den fjärde antalet enligt timplanen åtgående lärartimmar. 1913

1912 P: >- ST p: a

0p" i p:P-i t»

i

<pP4

B B

p: -1

<

P-

5. B | •

p: <-i P I-i «-tM.

!zj PM -i

<

B B

P:

-i

•

p

•i

P:

3i-i B B P

fe p:

p

p £

«3.

F

P: i-i P •-1

M

5- to tn ^ p: _ pr gi B

§'

t/3

P

3P

-.12

ii

59 J 54 35 67

44;

87 51

97;

4 120

72;

81 90

49'

3 . . . .

4 . . . .

154 293

12 340! 141 26S

Klass 1 . . . . 2 . . . .

39 34

74 65

4 . . . .

27 34

134 255

87 , 33 54 ; 25

63 48

90 i 30

2 2

54 60

25 31

72 48

11 312 126 240

4 108

2 . . . .

3 . . . . !

49 39

93 74

4 . . . .

61 j

12 339 169 321

11 310

8 81 3 87 - 54 8 60

10 2S2 185 257

37 32

3 2

81 60

10 2S2 135 256

11 301)

1921 Kla*s 1 . . . .

11 312 138 263

1920 Summa | 160 304

11 312 136 259

1916 Summa

t

81 58

Klass 1 . . . .

Summa

Ö5

1915 Klassavd.

P?

» Sto

Beräkn. antal lärj.

< >-l

Klassavd.

P:

Beräkn. antal lärj.

Klass i den nya re alskolan

1914 1

8 81

4 116 8 81

4 12C

14 395 188 360

14 39S

4 108 4 116 3 81 3 90

I ovanstående tabeller har ingen hänsyn tagits till den minskning av antalet lärjungar i realskolans fjärde klass, som kan bliva en följd av B-flicklinjens upprättande.

190 På grundval av lärjungeantalet i den nuvarande flickskolans sjunde och åttonde klasser kan man enligt av kommissionen uppställda principer beräkna det sannolika lärjungeantalet i den lägsta flickskoleklassen, vilken är parallell med realskolans högsta klass. För Umeå finner man siffran 7, för Luleå siffran 6. Det är emellertid troligt, att icke ens dessa siffror i verkligheten komma att uppnås, emedan B-linjen med dess treåriga kurs knappast med framgång kan konkurrera med en realskoleklass, som på ett år ger samma kompetens. Någon nämnvärd nedsättning av det beräknade lärjungeantalet i fjärde klassen synes därför ej befogad, allra helst som det relativa flicktalet, 90 %, måste anses mycket lågt; vid de kommunala mellanskolorna inom Luleå stift, vilka närmast äro jämförliga med de nya realskolorna, var flicktalet under tioårsperioden 1912—1921 i Neder-Kalix 127 %, i Malmberget 126 %, i Kiruna 109 % och i Boden 114 %. Anledning synes alltså tvärtom vara förhanden att anse siffrorna i tabellerna å föregående sida som utpräglade minimisiffror. Enligt tabellerna behövdes år 1912 på realskolestadiet 340 lärartimmar; därtill kommer enligt skolkommissionens utredning 10 tilläggstimmar för viss delning av realskoleklass samt 74 timmar motsvarande flicklinjens undervisningsbehov. Inalles beräknar man alltså på grundval av 1912 års siffror ett behövligt antal lärartimmar = 424 timmar. En analog beräkning av undervisningsbehovet för varje särskilt år, är att finna i nedanstående sammanfattande tabell. L ä s å r

Undervisningstimmar

1912—13

340 + 10 + 74 = 424

13-14 14—15

312 + 10 + 74 = 396 312 + 10 + 74 = 396

15-16

310 + 10 + 74 = 394

16-17

312 + 10 + 74 = 396

17-18 18-19

282 + 10 + 74 = 366

19-20

309 + 10 + 74 = 393

20-21 21—22

339 + 10 + 74 = 423 395 + 10 + 74 = 479

282 + 10 + 74 = 3(56

Medeltal H. t. 1921 H. t. 1922

403 479 482 b.

Gymnasiet.

Å nästa sida återfinnas liknande tabeller beträffande gymnasiet. Kolumnernas betydelse är densamma som i det föregående. Att märka är att endast totala behovet av undervisning för varje ring angivits, utan uppdelning efter de särskilda linjerna. I de fall då timbehovet kunnat reduceras genom samläsning linjerna emellan, har detta markerats genom understrykning av timsiffran.

191 Ring i det nya gynnnasiet

p

fe

2-to p 3

p:

< •-i

— p: — t* P= B

P= c2.

Ring

F

s

<

P

-1

3 B

<

3.

P= T- 7?

PK

»0

c3.

r

P:

-» B B p

t« CO

p

<!p.

-i

-i

< &

1¶III A . . . C . . .

1 Summa

6 171

1 56

•l

B 3

<: P

P

1 1

11 Ui 1

M 25 30

13j

1 1

i 84 1 1

8 222!

83 111

7| 199

19 P:

-1 <rt-

3 C . . .

— ur

P= i-l P

1 B 3

>— p i

1 1

<p.

<

p w p

p

g-to P £5

•1

9 II A . . .

CO

F

P

2S p:

13 Iw 1

C . . .

l 58

>-l c*-

116 2 I

>-P«

13 P=

-i

~ P= — 7T

F

5P*

!

5- to

•1

22 I A . . .

p

fe

P: •-1 P

5p*

P=

i-l

Cfl W

p

fe

P: P

i-l

75 100

1 50

8 217

82 109

1 58 lll4

l 50

1 58

I"

!

Ring

'

11» 1

6 165

79 105

1 Ui

1 C . . .

1 II A . . .

1 C . . .

1 1

-

III A . . .

1 C . . .

1 Summa

6 165

1 58

i 50

12 IS

]

14 Ui 1

1 1

1C

ii ,

i 5C J 1-

(» W i 7(1 94i

<; 165

W

1 1

IS

1 II A . . .

1 C . . .

23 III A . . .

1C

15 C . . .

11 Summa

7C

i 57

6 171

\ 58 1 1

b

l 58 1 1

1 56

liJ

t 57

9 C . . .

1 Ib

12 I A . . .

1 58

11 IS

l 5f 11

11 V?

6. 171

1 er 83

1/

ib

76 102

1 58

1 i 57

1 1 56

1 6 171

1920 Ring

11 J 58

I A . . .

1 58

1-

I 5T 11 -

la

I och för C-linjens differentiering tarvas årligen ytterligare 9 veckotimmar. Det totala undervisningsbehovet å gymnasiet erhålles alltså genom att till förestående antal lärartimmar addera 9.

192 Samm a

nfattning.

Å r

Undervisningstimmar

1912—13 13—14

171 f 9 = 180 217 + 9 - 226

14—15 15—16 16—17 17—18 18—19 19-20 20—21 21-22 Medeltal H. t. 1921 H. t. 1922

222 + 9 = 231 199 + 9 = 208 165 + 9 = 174 165 + 9 = 174 171 + 9 = 180 171 + 9 = 180 171 + 9 = 180 159 + 9 = 168 l'JO 168 174

I |

.1

c. Behov av lärarkrafter. Om rektor övertager undervisningen under 12 av de 190 gymnasietimmarna, taga återstående 178 timmar i anspråk 7 lektorer. Övriga 31 gymnasietimmar tillsammans med de 403 lärartimmarna i nederskolan förutsätta 16 adjunkter, varefter återstå 18 timmar. Höstterminen 1921 skulle endast 168 lärartimmar varit erforderliga i gymnasiet, men i stället 479 real- och flickskoletimmar. Utöver den undervisning, som uppehälles av förut beräknade ordinarie lärare, erfordras ännu 72 lärartimmar. Dessa sysselsätta två extralärare. Därefter återstå 20 överskottstimmar. Höstterminen 1922 behövdes 174 gymnasietimmar och 482 timmar i realskolan. Behovet av extralärare är nu tre, men överskottstimmarnas antal har nedgått till 3.

Skellefteå. a. Behov av undervisning inom realskolan. Här nedan meddelas dels tabeller över antalet närvarande lärjungar, erforderliga klassavdelnmgar samt däremot svarande läiartimmar, dels även en sammanfattning av slag som ovan förekommit. De förra tabellerna avvika från de i det förestående beträffande läroverket i Umeå meddelade allenast därigenom, att någon korrektion av lärjungeantalet här icke behöver anbringas, en.är läroverket i Skellefteå redan nu är organiserat såsom samskola.

193 Klatss i den nya irealskolan

F

fe

P= P

P: i-l

O

_-

>-l

p* co P

"-1 ert-

B g

J*% <

fe

•—

cc

c2.

p.

J.

-1

i

t»

w P •4 p. '

1 1 1

30 11

4 113 79

3 B p

i-i

<

|~

fe <!

P: i-l P

p"

>-l

p

P: •-! P

pT

i-l

CO CO

P

3 3p

a. <!O.

F

3 B

«1

.-i

p.

B P

i-i

P=

p"

3¶Cfi CO

P= i-l P i-l

P= ^ B ^< &> Bp

2 M 37

54 27

58 30

29 40

27 23

27 24

54 26

27!

30 14

1 1

27 31

30,; 12

30 17

6 167 110 \

142 B|

4 113 87!

5 140 103

6 169110

I

1922 Klass 1

54 60

54 50

54 33 ;

58 56 27 31

58 55

27 43

54 43

29 35 54 23 30 23

1 2

54 51 58 54

n! i

30 22

30 31

1 1

1«

Härtill

F

fe

29 33

-i

p:

54 32

20 12

P

-i

f1

fe

27 26

3 4

27 34 29 22

2 Summa

B B

1¶F p: Ö! P" , •-!

P=

•-!

29 27 27 15

i

F fe P: •-1 P: 0 P < & ! M P

-i

Klass, 1

1 •

196 162 169 |l70 Summa 119 1 c 167 141! • 169 14* är att lägga fem veckotimmar för delning av klass vid laborationer m. m. 8 226

Sammanfattning. k r

Undervisningstimmar

1912 13 13 14

113 + 5 = 118

140 + 5 = 145

167 + 5 = 172

1H

142 + 5 = 147

167 + 5 = 172

19 20 20 21

169 + 5 = 174

113 + 5 = 118 169 + 5 = 174

169 + 5 = 174 196 + 5 = 201 160 201 231

b. Behov av lärarkrafter. Enl. ovanstående sammanställning var det genomsnittliga behovet av undervisning 160 timmar. Om rektor övertager 18 av dessa, erfordra återstående 142 timmar 5 adjunkter; därjämte överskjuta 12 timmar. Höstterminen 1921 skulle därutöver 2 13—2S2897.

194 extralärare behövas, höstterminen skottstimme, i det senare 5.

1922 tre extralärare; i förra fallet finnes 1 överNeder-Kalix.

a. Behov av undervisning-. Tabellernas uppställning är densamma som i fråga om Skellefteå. 1912 Klass i den nya realskolan

fe W -i

p"

1913 F p: P

CO CO

<pp.

pK

3 3

fe W p:

1914 F P=

P

<

CO CO

i' < p.<p

•-i

P

CO

p

<

p.

P*

B

-i

3 3

<

....

<

Q.

p

2?l w

p:

<1

•-1

P: ' Lj -1

i"

! ea

w CO p -1

SK

p

H

fe p:

«3

3 B P

•-i

27 28

29 i i

3 . .

27 14

27 18

i 1

4 113 53

Summa

1917 KH ;

r< p

-1

•i

9|

4 113 66

27 30 29 21

1 1

27 46

2'

29 26

54 20

1 29 37 i 2]

27 58

27 15 30 16

27 15 30 10

4 113 82

27 18 30 7

4 113 97

5 140 82

i! 43

54 40

54 46

2 . .

29 34

58 33

2 2

3.

27 30!

27 18 30 18

30 12

Klass 1 . . .

4¶Summa 100

6 169 121j

5 140 110

54 52

54 39

58 45

58 39 27 37

54 32

l;

30 22

30 33

6 169 150

7 196149

1912-13 . 13-14

ä

s å r

TJndervisningstimmar

113 + 5 = 118

.

113 + 5 = 118

14—15 . 15-16 .

113 + 5 = 118

16—17 .

113 + 5 = 118 140 + 5 = 145

17—18 .

142 + 5 = .147

18—19 .

140 + 5 = 145

19—20 .

169 + 5 = 174 169 + 5 = 174

20—21 . 21-22 .

196 + 5 = 201

Medeltal .

145 H. t. 1921

201 H. t. 1.)22

. 231

8 226

Samma n fattning. L

g 3

<

5 142

1 1918

p: -i

27 !4 29 17 8

P

P=

,i-l

p

2 . .

t-

ip: -l P i-i

i-l

p"

1916 1

F fe fe P: w P: P:

-1

P:

195 b.

Behov av lärare.

Om rektor bestrider 18 av ovanstående 145 lärartimmar, så taga återstående 127 timman- i anspråk 5 adjunkter. Hössttermiinen 1921 erfordrades därtill 2 extralärare (jämte 1 extratimme); hösttermin eni 192 2 tre extralärare (jämte 5 timlärartimmar).

Malmberget. a. Behov av undervisning inom realskolan. Tabiellerna äro anordnade på samma sätt som beträffande Skellefteå men bliva mindre omfattande på grund av att skolan inrättades först 1917. 1918

1917 Klaiss i den nya irealskolan

£?! w 1-1

< pa

p

C/1 CO

p

fe W p

S*

<

p Klass; 1 2

F

p I P= < 1-1 1

3 P

i->

p

2 F

P: -i P il

CO

^

co I

gB ;

1922 W

W

W

3.

™ I ÉE

p

2! 54

54 60

2j

34|

58; 40

37j 2

54 34

l|

23:

30;j 29

7 196

Summa

5 1401 10:

6 169 124

196 148

7 196:147

2¶Sammanfattning. L ä s å r

1917—18

Undcrvisningstimmar

140 + 5 = 145

18-19

169 + 5 = 174

19-20

196 + 5 = 201

20-21

196 + 5 = 201

21-22

196 + 5 = 201

Medeltal

184 H. t. 1921

201 H. t. 1922

b. Behov av lärare. Om rektor övertager 18 undervisningstimmar, erfordra återstående 166 timmar 6 adjunkter, varefter 10 timmar bliva övriga. Såväl h. t. 1921 som h. t. 1922 behövdes dessutom en extralärare, vartill kommer en överskottstimme.

196 Kiruna. a. Behov av undervisning. Kommunala mellanskolan i Kiruna har endast ägt bestånd sedan år 1,921; dessförinnan fanns en högre folkskola, vars teoretiska avdelning närmast motsvarar den kommunala mellanskolan.

Undervisningsbehov

läsåren

1921—23.

19 2 1

19 2 3

Klass i den nya realskolan Närv. lärj.

Kla?s avd.

Lärartiniiiiar

Närv. lärj.

Klassavd.

Lärartimmar

2 . .

3 . .

1 1

27 30

28 24

2 1 1

142 Summa

27 Sammanfattning. Å r

Undcrvisningstimmar

H. t. 1921 H. t. 1922

140 + 5 - 145 142 + 5 = 147

Anm. Beräkningen av antalet klassavdelningar och därmed även antalet lärartimmar är ganska osäker, eftersom den är grundad blott på två års erfarenheter. För kontrolls skull har därför antalet elever i den högre folkskolans teoretiska avdelning under de närmast föregående åren även tagits i betraktande; detta har likväl ej lett till någon ändring av ovanstående resultat. b. Behov av lärare. Under antagande att rektor besörjer 18 timmars undervisning äro 5 adjunkter erforderliga. Höstterminen 1922 var undervisningsbehovet oförändrat. Luleå. a. Behov av undervisning i real- och flickskolan. Tabellerna äro beräknade och anordnade på samma sätt som beträffande läroverket i Umeå. För att finna det totala, i sammanfattningen angivna, undervisningsbehovet i nederskolan har man alltså att taga hänsyn dels till 10 timmar avsedda för delniDg av klass vid laborationer m. m., dels även till flicklinjens timbehov — 74 timmar.

197 1912 F

fe »tdi 5 p: <i-i ^ p : CO

P: •-1 P

-1 :

Klass

iz, i E?

Berä antal

Klassa i den nya reealskolan

~

- ^

21 S3 ! c!2. E * 1 3 !

>-l c*-

g S* p •

p: i •"*

P

fe

p

»to! p s

p: •H

eH-

<

p:

1915 F

5¶P= ii -Pi

p* Sa

s S p : £?rT < t2.

p ii

s 1

fe p:

t+

<

° ti

pt <2.

P >-l

Klases 1 . . . .

2 . . . .

55 61

2 3

36 42

4 116| 2 54

. . . .

29 32

4 . . . .

90i

81 60

35 41

136! 259: 11 310 153 291

Summa

12 341 143 271

4 108 2

58:

51 61

4 . . . .

56 106

4 120

68 Summa , 165 313

36)

10 283 118 224

10 285 134 255

4 108 4 116

3 S7 4 108

4 116 3 81 3 9C

4 120

is 368 188 358

14 396

13 368 172 327 !

Sammanfattning. k r

Undervisningsbehov

310 + 10 + 74 = 394

341 + 10 + 74 = 425

309 + 10 + 74 = 393 339 + 10 + 74 = 423

315 + 10 + 74 = 399

283 4- 10 + 74 = 367

285 + 10 + 74 = 369

307 + 10 + 74 = 391

368 + 10 + 74 = 452

368 + 10 + 74 = 452

12 339

4 . . . .

3 . . . .

87 54

3 . . . .

95 53

3 2

25 31

50! 28 !

2 . . . .

80 70

3¶Klatss 1 . . . .

p

3 3

p.

11 315 139 265

v-"

»-1

te P

58 54

2 . . . .

151 286

p: P= B

p: >-l P

0P*

81 Klasss 1 . . . .

Summa

g. to

11 90»| 155 295

1916 F

p

i-l

407 452 480

11 307

b. Gymnasiet. 1912 Ring i det nya gymnasiet

F

fe Ig p:

p 2 i —' P : — PT p: p: p -I

<

^2 i ' ' Ring

I A . . . I C. . .

7 21

P: i-l P

p* to to p

3 3

< p.

fe

p

•I

B tö

5P"

^ p:

p

p:

< p:

—w

p

1 1

\ 58

1-

II A . . .

1 II C . . .

1 III A . . .

1¶III C . . .

7 13

1 Summa

6 165

1 56

4 18

1 IC.

3 3

<p

p

9 20

1 1

p 2. P? p

| 58

1 86

1 1

ill60

7 194

79 106

1 2

1 }57 1

1 III A . . .

7 11

88 118

i 86

}. | 56

7 199

12 I Ci. . .

19 II A . . .

5 18

1 II C . . .

1 III A . . .

1 \ 58 1 \ 57

i 50

mc. . .

1 Summa

6 165

p: i-i P

-1 c+-

tw p O

pt «2.

}1 56

11 12

16 17 16 15

3 P

1 | 58 1 1 '57 1 1 °7

1 1 50 1

(i 165

4 21

1 85

6 14

1 1

2!

15 24

1 | 56 1

6 171

l 56

7 1!J9

1 1 58 1

| 58

1"

i 86

1 2 l 86

1 \"

8 22

1 1)

16 SO 107

P 2.

! S — t>r p

6 171

1921 I A :. . .

P

P=

1 10 1 58 1 14

85 113

F

fe

7 193

p

|. 50

3 3

<

4 16

19 36

p

19 24

10¶CO CO

•-i

i-i

1 86

P: -l P

&

e2.

75 100

< P= c2.

7 II C . . .

Summa

p

3-w

i-i

II A . . .

mc. . .

Ring

CO CO

1915 F

fe

-i

p:

1917 I A . . . . .

hl

1916 Ring

-i ae

P: p c2.

-i

}. 1 7

in|

79 106

}«

7| 193

I

Förutom ovanstående lärartimmar kräves för differentieringen av de båda linjerna sammanlagt 23 lärartimmar.

199 Sammanfattning. Undcrvisningstimmar

A r

1912—13 13—14 14—15 15—16 16—17 17—18 18—19 19-20 20—21 21—22

165 + 23 = 188 194 + 23 = 217 171 + 23 = 194 165 + 23 = 188 193 + 23 = 216 199 + 23 = 222 199 + 23 - 222 171 + 23 = 194 165 + 23 = 188 199 + 23 = 222

H t 1921 H. t. 1922

205 222 216

c. Behov av lärarkrafter. Påå grundval av tioårsmedeltalen uppskattar man alltså undervisningsbehovet i Luleå till 1205 gymnasie- och 407 real- och flickskoletimmar. Då i Luleå fyra lektorer och i reegel rektor äro domkapitelsledamöter, kunna dessa lärare endast tagas i anspråk 4 X 19 + 10 = 86 timmar. Återstoden av gymnasieundervisningen eller 119 timmar tagerr i anspråk ytterligare 4 lektorer med en genomsnittstjänstgöring av 21 timmar, varviid återstående 35 timmar komma på adjunkter. Sammanlagt behövas alltså 8 lektoorer. Hlela antalet adjunktstimmar uppgår till 407 + 35 = 442. Med 2G timmars genormsnittstjänstgöring fordras sålunda 17 adjunkter (17 X 26 = 442). Htöstterminen 1921 erfordrades ytterligare 45 timmar i nederskolan och 17 i gymnasieet. Detta förorsakar behov av ytterligare två lärarkrafter; med en beräknad tjänstgöring av 26 timmar för vardera av dessa återstå 10 timlärartimmar. Hlöstterminen 1922 krävdes utöver det ordinarie behovet 11 timmar i gymnasiet och 73 timmar i realskolan. Man måste då räkna med 3 extralärare, varefter ännu 6 veeckotimmar återstå att täcka.

Piteå, a. Undervisningsbehov i realskolan. TVabellernas uppställning är identisk med den som begagnats i fråga om Skellefteå.

200 Undervisningsbehov.

1912 Klass i den nya realskolan

fe p:

P= <h2.

t

5 p" CO CO p

p.

1913 F p: i-l

P •1

B B

! F fe < If! S p: i-l

p:

p

•-i

oa , ä § i B p. i g

fe p: >-i

F

P= •i P

p7

p

33 B

.-i

p.

p

<

P

i

p* CO to

fe

p:

p" to CO p

i-l

< PK •H

<i

p.

F

p: i-l P

*-i

fe P= < 3"

B

p?

i-l

CO CO

P

p

<!p.

1917 t- 1 p: i-l P i-l

3 3

p

27 16

27 20

27 20

29 19

29 16

29 19

27 16

27 14

30 11

27 15 30 14

4 113 62

4 113 58

4 113 68

p " CO CO

<

p <

fät ,i-a

» >-l

B 3 p

hl

54 2!8

29 311 27 16

27 39 29 15 27 17

30|

4 113 79

54 23

54 35 29 34

58 38

27 25

27 26

30 17

30 21

5 140 111

Summa

p: •-1

ta:

•i

6 169108

54 50 29 33

2 1

54 24 30 28

5 142 113

5 142 !

27 58 27 30

5 140 84

1 1918

F

te!

-i

Klass 1

Summa

6 167 135

6 169|

Sammanfattning. k r

Undervisnin gstimmar

1912—13 13-14

113 + 5 - 118 113 -r 5 = 118

14—15 16—17

113 + 5 - 118 113 + 5 - 118 140 + 5 - 145

17—18 18—19

142 + 5 - 147 140 + 5 - 145

19-20

169 + 5 = 174

20—21 21—22

142 + 5 = 147 167 + 5 = 172

Medeltal

15—16

H. t. 1921

172 H. t. 1922

. 174

b. Behov av lärarkrafter. Av de enligt ovanstående tablå erforderliga 140 lärartimmarna kan rektor beräknas taga 18. 4 adjunkter sköta 104 timmar, överskjutande 18 timmar måste uppehållas genom timlärare eller extra lärare.

201 Beräknats lärarbehovet på grundval av 1921 eller 1922 års siffror finner man ett behov av två extralärare vartdera året.

Boden, a. Behov av undervisning inom realskolan. Även beträffande Boden har samma tabellariska uppställning som beträffande Skellefteå kommit till användning. Att märka är emellertid att kommunala mellanskolan i Boden emdast sedan 1917 ägt bestånd som sådan. Undervisningsbehov. 1918

1917 Klass i den nya reals,kolan

fe Fl P: <l

CO CO

F fe p: w p:

F P= P

CO CO

<

<H-

p.

P

i-l

p «1

h.

fe p:

<

p

B y

< p

P •I

p

•H

!

F

P:

CO CO

<

P

tös

'

p.

B 3p

i-l

P i-l 1

CO CO

p:

P

i-l

i-l

CO CO

<

p •1

p

<! F

< p.

c3.

p

-i

i-i

fe W Fp:

fe IN pF:

E p: p

fe M Fp: H P=

1 <

i l

ej-

p

B'

3p

P

CO

c!2.

B" B

p

p

ii

i

I-l

Klass 1 .

54 57

54 45

54 60

54 61

81 1 58

2 .

58 39

58 37

58 50

1 1

54 31 30 11

54 36

58 51 54 i 41

27 34 30 22

58 53 54 49

30 36

60 37

60 33

o O .

25 14 Summa 133

6 169 152

7 196 124

7 196 198

8 226 184

9 253183

8 226

Sammanfattning.

k r

Undervisningsbehov

1917—18

169 + 5 = 174

18—19

196 + 5 = 201

19-20 20—21

226 + 5 = 231

21—22

253 + 5 = 258

196 + 5 = 201

213 258

H. t. 1921

b. Behov av lärarkrafter. Om rektor övertager 18 av ovanstående 213 timmar, erfordras för de återstående 7 adjunkter; därefter äro 13 lärartimmar överskjutande. Höstterminen 1921 skulle utöver den ordinarie personalen 2 extralärare samt timlärare för 6 timmar varit erforderliga. Höstterminen 1922 voro endast 8 klassavdelningar nödvändiga, vadan lärarbehovet, om det beräknas på grundval av 1922 årssiffror, kan begränsas till 1 extralärare och 5 timlärartimmar utöver det ordinarie behovet.

202 Haparanda, a. Behov av undervisning. Även beträffande Haparanda äro tabellerna anordnade på enahanda sätt som beträffande Skellefteå. Undervisningsbehov. 1912 Klass i den nva realskolan

t-

fe F p:

3< B*

1913 1

fe IN

P=

p

P

p <1

3B

p.

B

CO CO

i-i

P

p:

p - l

*~i

i

CO CO

p

p: i-i P

<

B

«a. F

p

B

-I

B

F iP: -l P •H

<

1917 CO

p

< p.

^-1

p

B

3p

27 23 30 19

27 20

29 25 27 14

30 17

27 22

30 10

4 113 66

4 113 85

4 113 71

4 113 69 1922

•

3 4

15 8

4 113 51

Summa

27 27 29 14

27 32j

54 27

1 1

29 32

29 20 27 14

27 15

30 11

1 1

27 30

27 13 30 10

4 113 60

3;

4 113 69

5 140 82

5 142

Samm a n fattning. kr 1912—13 13—14

B 3 p

-i

p

•-i

29 21

27 17 29 11

J5

<

29 21

1 P

j

1 1

h -

-i

27 13

xn

<

F

27 26

27 22

fe F p:

1 1

29 14

p

< p.

27 17

hl

00 CO

£1

4 113 49

P

•<

29 15 8

fe Fl p:

p:

P:

27 21

1916 F

fe

19 27

Summa

<

p"

2 4

p:

P

p.

p

t-

fe F

p:

B

<

i-i

Klass 1

F

CO

< h- 1 P

191 ~>

1914 Undervisningstimmar

113 + 5 = 118 113 + 5 = 118

14—15

113 4 5 = 118

15—16

113 + 5 == 118

16—17 17-18

113 + . 5 = 118 113 + 5 = 118

18-19 19—20

113 + 5 - 118

113 + 5 = 118

20-21

113 + 5 = 118

21—22

140 + 5 = 145

Medeltal II. t. 1921

. 121 145

H. t. 1922

j

27 29

4 113

b. Behov av lärarkrafter. LäiroveE-ket sysselsätter normalt rektor och 4 adjunkter (18 + 4 x 2 6 = 122). Beräknas behovet av undervisning på grundval av 1921 eller 1922 års siffror, befinnes i båda fallen en extra lärarkraft behövlig.

III.

Översikt och jämförelse med skolkommissionens resnlt.it.

I nedanstående tabell finnes det å de särskilda orterna förefintliga undervisningsbehovet i lärartimmar pr vecka angivet, dels sådant det framgått av den i det föregående lämnade utredningen och dels sådant det beräknats av skolkommissionen. För varje ort meddelas först medelsiffror för perioden 1912—1922 eller den del därav vederbörande läroanstalt ägt bestånd, därpå motsvarande siffror beräknade på grundval av lärjungarnas antal höstterminen 1921 cch slutligen enahanda data för höstterminen 1922; nägon specialundersökning för sistnämnda termin har i betraktande till den tidpunkt, vid vilken kommissionens utredningar måst föreligga i avslutat skick, självfallet icke kunnat av kommissionen företagas; föreliggande utredning går således i detta avseende utöver kommissionens. Tioårs medium

r t

Umeå, real- och flickskola

Skolkommiss.

Domkapitlet

Skolkommiss.

Domkapitlet

482 174 231 231 201 147 480 216 174 231 147

2 204

2 714

479 168 201 201 201 145 452 222 172 258 145

2 042

2 644

Skellefteå

118 Malmberget

(145)

(118)

118 Piteå Boden Samma

II. t, 1922

Domkapitlet

Neder-Kalix

Luleå, real- och flickskola

n. t. 1921

180 201 174 174 118 393 194 11S 201

Det verkliga undervisningsbehovet överstiger det av skolkommissionen beräknade med 13,2 % beträffande tioårsmedeltalet och med 16,8 % beträffande 1921 års siffror. Mot den ändrade uppskattningen av undervisningsbehovet svarar naturligen en ändrad uppskattning av det erforderliga antalet lärare, såväl ordinarie som extra. En översikt av dithörande förhållanden återfinnes i nedanstående tabell. För varje ort angives först den ordinarie personalen, därpå den extra, ävensom överskjutande antal veckotimmar, för så vitt detsamma uppgår till minst fem. Inom parentes vidfogas i varje särskilt fall skolkommissionens motsvarande siffror.

*04 Ordinarie personal O

r

Extra personal H. t. 1921

t

Rek-

Ad-

torer

Lektorer

junkter

Umeå

1 (i)

7(7)

Skellefteå

1(1 1 (1 1 (1

Extra lärare

Timlärartimmar

16 (15)

2(1

5 (5)

2 (2;y\

5(4)

2 (2>\

6(5)

H. t. 1922 Extra lärare

5(4)

1 (1 0 (O))

17 (15)

2(1

1 (1

4(4)

2 (O))

—

Boden

1(1

7(6)

2(1 )

6¶Hiparanda

1 (1

4(4)

1 (O))

—

3 3 3 1 0 3 2 1 1

9 (9

15 (14) | 69 (62)

17 Neder-Kalix Milmberget Kiruna

1 (1

Luleå

Kl

Piteå

Summa

8(7)

i)

— — —

Det bör u p p m ä r k s a m m a s , att i de fall, då behov av t i m l ä r a r e angivits i tabellen, antalet extralärare i de flesta fall torde böra höjas med ett, eftersom behovet av undervisning i frivilliga ä m n e n m. m . ej blivit tillgodosett genom den i tabellen upptagna u n d e r v i s n i n g e n .

Sakregister till Kap. I—XIT. Ekonomiska frågor: 38—43, 49—51, 54—56, 64—66, 86—95, 109—11, 117—20, 128 f.„ 133 f., 153—73, 183—87., Organisatoriska frågor: 29—38, 45—49, 52 f., 57—64, 7 1 - 8 6 , 99—109, 114—17, 122—527, 130—33, 136—53, 180—83, 186. Allmän ställning till förslaget: 43—44, 51, 56, (57), 95 f., 111 f., 120 f., 129, 135, 174—'79, 185. Antal läirjungar, avdelningar, lärare: 38—41, 49—51, 54, 64 f., 86—88, 97, 109 f., 117 f.., 128 f., 153—56, 183. Antal staatsläroverk (jfr komm. gymn. och mellanskolor): 32 f., 46, 114—17, 125— 27, 1350—32, 180—82. Bottensk.olefrågan: 61, 71 f., 99 f., 114, 122—25, 136 f. Flickskolletyp: 37, 52, 61 f., 77—85, 139 — 41, 182, 186. Fördelnimg av tjänster mellan manliga och kvinnliga lärare: 65 f., 88—90, 97, 101, 156, 1186. Försöks- och komplementsläroverk (se även privatläroverk): 86, 104—09, 116 i., 127. •Gymnasiieundervisningen (jfr linjedelning): 62 f., 85 f., 101—04, 141—51, 182. Gymnastikundervisningen: 53. Högre siamläroverk i st. f. samrealskolor (se även lärov. typ): 62 f. Ikraftträdande, omorganisationens: 52 f., 64, 117, 134, 153. Kommunala gymnasiers övertagande av staten: 47—49. Kostnadsfrågan: 60 f., 91 f., 110 f., 118—20, 128 f., 133 f., 156—73, 183—85. 187. Kursplamer (se även gymn.underv.): 64. Linjedelming: 31, 32—37, 46 f., 85 f., 101 — 04, 114—17, 125—27, 130 — 32, 151 — 5 3 , 186. Lokalbehovet: 41—43, 51, 54—56, 66, 90 f., 128, 156—73, 183, 187. Läroverkstyper (se även högre samlärov. o. linjedeln.): 114—17, 125—27, 130—32, 151. Löner: (66, 90, 97. Mellanskolornas övergång till statsskolor: 57—61. Privatläroverk (se även försöksl.): 32, 86, 92—95, 97 f., 104—09, 127, 132 f., 186. .Samskol.efrågan: 29—31, 45 f., 61 f., 72—77, 100 £., 125, 1 3 7 - 3 9 . Terminsiavgifter: 66.

Ortregister till Kap. I—XIY. Alingsås 56, 126, 156, 175. Alvesta 180, 183. Anderslöv 185. Arboga 53, 56, 175 f. Aringsås, se Alvesta. Arvika 46, 51, 72 f., 78—SO, 89 f., 95, 115, 126, 140, 154, 156, 177. Askersund 56, 119, 174, 186. Avesta 57, 64, 66, 156, 175, 186 f. Boden 57, 62 f., 65, 128, 131, 141, 145, 154, 177. Bollnäs 97, 129, 182. Borgholm 57, 66, 136, 174. Borås 29, 33, 37, 68, 86 f.. 90, 92, 115, 126, 132, 136 f., 139, 151, 156 f., 177 f. Djursholm 99 f., 104 f., 109— 11, 125, 131, 136, 139, 177. Eksjö 45, 47 f., 68, 72, 77, 82, 85, 89, 130, 141 f., 177. Enköping 45, 68, 77, 114, 129, 132, 141, 154, 177, 186. Eskilstuna 47, 49, 51, 79, 86, 136, 174. Eslöv 57, 101 f., 107,111, 136, 177. Falkenberg 58, 136, 174. Falköping 52, 54, 56, 115,126, 141, 177. Falun 29, 32, 38 f., 68, 72, 81, 126, 133, 157. Filipstad 54, 137, 154, 177. Fleii 115. Fuxerna 185. Gråmanstorp, se Klippan. Gudmundrå 59, 118, 181. Gällivare 182 f. Gävle 33, 37, 42 f., 81, 89, 97, 125, 136, 156, 175. Göteborg 30, 32, 34—39, 45 f., 51, 7 1 - 7 3 , 82 f., 86—90, 92 f., 96—98, 100, 105, 112 f., 117, 138, 151—55,158 f., 175, 186. Hallsberg 58, 182. Halmstad 29, 32, 72 f., 78, 81, 86, 155, 159, 175. Hammarö, se Skoghall. Haparanda 56, 117, 159, 175 f. Hedemora 58, 61, 64—66, 136, 141, 159 f., 174. Herrsätra 95.

Hindås, se Tvrinjre helpension. Hjo 58, 61, 63, 126, 136, 175. Hudiksvall 33, 38, 73, 78, 80, 117, 125, 139, 144, 152, 177, 179. Huskvarna 58, 66, 136, 174. Hällefors (Västmanland) 116. Hälsingborg 29, 68, 72 f., 81, 90, 92, 95, 160, 175, 177, 179. Härnösand 29, 31, 32, 34, 37 f., 40, 71, 73, 7 7 - 8 0 , 88,117 f., 125 f., 128, 132, 140, 151, 155, 160, 177. Hässleholm 64 f., 117,136, 177. Höganäs 57, 65 f., 114, 182 f., 185. Hörby 114 f., 180. Höör 114 f., 180. Jukkasjärvi, se Kiruna. Jönköping 29, 34, 38, 41, 72, 76, 81, 8 6 - 8 8 , 90—92. Kalmar 32, 33, 38 f., 41, 68, 136, 160—62. Karlsborg 59, 115. Karlshamn 47 f, 51, 73, 78— 80, 85, 130, 140, 143, 152, 162, 177. Karlskrona 33, 34, 38, 43, 73, 81, 86, 88, 95, 137, 139, 162 f., 174—77, 179. Karlstad 32, 40, 43, 79, 81 f., 85, 87, 95 f., 153, 163,175 f. Katrineholm 57, 140, 163, 175, 186. Kiruna 57, 61 f, 12*, 131, 182. Klippan 65, 180. Kopparberg 116. Kramfors, se Gudmundrå. Kristianstad 31, 37—39, 76, 81, 86 f., 95, 130, 138, 153, 163, 177. Kristinehamn 48—51, 68, 78 f., 126, 130, 137, 145-49, 163, 177. Kumla (Närke) 116. Kvisslinge (Ö. Göinge) 115. Köping 5 4 - 5 6 , 156, 164, 174. Laholm 66, 174. Landskrona 45, 47, 72, 77 f., 101, 104. 114, 140, 152, 177. Leksand 58, 184 f. Lidingö 57, 95, 101, 104, 110, 131, 183.

Lidköping 49, 51, 73, 79 f., 87 f., 92, 126, 140, 164, 177. Lilla Edet 57, 59, 132. Linköping 43, 87, 90—92, 95, 156, 175 f. Ljungby 58, 61, 66 f., 180. Ljusdal 129, 185. Ludvika 65 f., 155, 174. Luleå 39 f., 42 f., 73. 77, 80, 86, 127. Lund 30, 38, 72, 74, 83, 85 f., 107 f., 127, 136, 164. Lundsberg 99 f., 108 f. Lungsund 185. Lysekil 17.'-), 186. Malmberget 61, 64, 128, 131, 182 Malmköping 59. 115, 131, 181. Malmö 29, 34, 37 f., 40, 45 f., 51, 60 f., 63, 73, 83, 86, 89, 91, 93, 139, 144 f., 151, 164, 177, 179. Mariestad 49, 51, 73, 78, 80, 87, 126, 164 f, 174. Mjölby 61 f., 65, 136, 175. Motala 57, 62, 101 f., 131, 136, 177, 183. Munkfors-Hagfors 118. Mönsterås 180. Nederkalix 60 f., 64 f., 128,131. Nora 165, 174, 186. Norberg 116, 132, 180, 184 f. Norrbärke 57, 59 f„ 116, 126, 130, 181. Norrköping 30, 38 f., 61, 72— 75, 83, 88 f., 95, 138, 165 f., 177 f. Norrtälje 56, 136, 166, 174. Nvbro 60, 66. Nyköping 33, 38, 7 7 - 7 9 , 92, 95, 118. Nässjö 62 f., 130, 141. 149 f.. 177, 179. Orsa 64 f. Osby 98, 118, 182. Oskarshamn 45, 50, 78. 85, 89, 95, 150, 155, 166, 175 f., 179, 186 f. Piteå 54, 56, 117,119,128,153, 166, 174. Ronneby 60 f., 64—66. 174. Sala 56, 119, 136, 175. Saltsjöbaden 101, 103 f., 110— 12, 131 f., 183—85.

207 Sandviken 59, 116. Simrishamn 58, 174. Skara 42 £., 73, 79 f., 126, 137, 139, 160 f., 175. Skellefteå 56, 117, 119, 174. Skoghall 60, 66, 181. Skurup 57, 180. Skänninge 57, 59 f., 136, 177. Skövde 45, 47 f., 68, 77, 115, 126, 131, 139, 143 f., 177. Smedjebacken, se Norrbärke. Sollefteå 57, 99, 101, 103, 110, 132, 177. Solna 59, 132, 180, 183 f. Stockholm 29, 30, 31, 33, 37 f., 41—43, 45—47, 51, 6 8 - 7 2 , 82, 84—86, 89, 9 2 - 9 5 , 97, 99 f., 104—06, 111—13,128, 137—39, 155, 167 f., 177 f. Stocksund 114. Stora Tuna 65, 183, 185. Storvik 116 f., 129. Strängnäs 31, 32, 37 f., 72, 80, 118, 126 f., 131,137,140,144, 155, 168 f., 177. Ström 58, 66, 119, 1 8 3 - 8 5 . Strömsnäs bruk 180, 184. Strömstad 52 f., 56, 169, 175, 18(i Strömsund, se Ström. Sundbyberg 61, 63—66, 180. Sundsvall 32, 39, 89, 95, 125 f., 137. 139, 169, 177 f.

Sunne 61, 182. Svalöv 114 f. Svedala 57, 180. Sveg S3, 37. Säffle 57 f., 185. Söderhamn 45, 47, 82, 86, 89— 92, 119, 174 f. Södertälje 45, 47, 50 f., 73,77, 85, 87, 96, 118, 131 f. Sölvesborg 61, 130, 141, 174. Tidaholm 61, 66, 126, 175,179. Tierp 59 f., 114 f., 132, 181. Tomelilla 180. Torsås 58 f., 182. Trahcryd, se Strömsnäs bruk. Tranås 58, 61, 66,136,169,175. Trollhättan 62 f., 65, 126,132, 150 f., 155, 177. Trvde, se Tomelilla. Trälleborg 54, 56, 137,151,169, 174, 179. Tyringe 95. Uddevalla 47, 77 f., 80, 115, 118 f., 140, 153, 169 f., 186 f. Ulricehamn 57, 126, 174. Umeå 31, 32, 38 f, 41, 43, 77 f., 8 5 - 8 8 , 90 f., 127, 135, 170, 175. Uppsala 31, 43, 72 f., 75 f., 84, 95, 101, 107 f., 110—12, 114, 127, 129, 132, 137, 140, 153, 170, 174, 186 f. Vadstena 56, 137, 156, 175 f.

Valdemarsvik 60, 181. Vara 126, 180. Varberg 45, 49, 81, 136, 176. Vaxholm 58, 61. Vetlanda 66, 142, 155, 174. Vimmerby 56, 175. Visby 29, 68, 77, 170, 174 f. Vänersborg 32, 73, 81, 95, 126, 132, 140, 151, 170, 174. Värnamo 61, 66, 141, 156, 174. Västanfors 59, 116, 132, 181. Västervik 31, 33, 34, 37 f.,43, 80. f., 139 f., 170 f., 174, 177 f. Västerås 41 f., 68, 81, 95, 119. 171, 178, 186. Växjö 29, 68, 91, 136, 176. Ystad 33, 37 f., 40, 81,115,118, 140, 153, 171 f., 177. Åmål 52, 54—56. 172, 175. Åstorp 62, 114, 130, 182. Åtvidaberg 60. Älmhult 182. Ängelholm 54, 56, 155, 172, 177, 1/9. Örebro 30, 34, 37—39, 68, 76, 85, 117, 119, 126, 132, 137, .. 151, 155 f., 172,175,179,186. Örkelljuuga 115. Örnsköldsvik 52, 54, 56, 117, 119 f., 132, 156, 172, 175. Östersund 33, 38 f., 68, 95, 119, 125 f., 173, 175, 179.

Fortsättning från omslagets andra sida, Förslag a n g å e n d e lapparnas renskötsel ni. m. Beckman. 186 s. S. Körslag t i l l s t a d g a angående nomadnndcrvisningen i riket s a m t t i l l instruktion för, nomadskolinspektören. Beckman, 52 s. S. Statens kolonisationsnämn^s berättelse 1918—1922. Jlareus. 37 s. J o . B e t ä n k a n d e angående regelbunden antomobiltrafik samt angående maskinell vägtrafik i de nordliga länen. Tullberg. 191 s. K . Skolöverstyrelsens folkskolutredning. B e t ä r k a n d e och förslag a n g å e n d e statsbidrag till uppförande nv byggnader för folkskoleväsendet i riket. B e c k m a n . 11Q s. K. S a m m a n f a t t n i n g av utlåtanden och y t t r a n d e n i anledning av skolkommissionens den 28 april 1922 avgivna b e t ä n k a n d e . Korstcdt. 334 s. K. Vid v i r k e s m ä t n i n g erforderliga relationstal. Norstedt. 172 s. J o . Förslag r ö r a n d e tillgodogörande av kronans fiskovatten. Marctis. 112 s. J o . Allmänfarliga b r o t t . Förberedande u t k a s t till strafflag. Speciella delen. 5. Av J . C. W. T h y r c n . Lund, Berling. v j . 234 s. J u .

60. K u n g l . Elektrifieringskommitténs meddelanden. 8. Utr e d n i n g beträffande de allmänna förutsättningarna med i nde å krafttillgångar, kraftbehov och kraftöverföring för elektrifiering av Sveriges olika kraftdistrikt. Beckm a n . 28 s. 4 k a r t . 2 väggkartor i särskild bilaga. J o . 6 1 . U t r e d n i n g och förslag angående de enskilda järnvägarnas bokföring. Korstedt. (4), 150 s. K. 62. 1921 års lönekommitté. Betänkande angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- orh penBionsförhållanden m. m . Marcus, viij, 268 s. F i . 63. H a n d l e d n i n g vid u t a r b e t a n d e t av brandordningar för s t ä d e r , köpingar och minicipalsanihällen. Marcus. (2), 28 s. K. „ 64.. V. P . K', med utkast till lag om gruppbolag för enskilda järnvägar. Beckman. 49 s. K. '>. F ö r b ä t t r a d e sjöfartsförbindelser mellan Sverige och Finl a n d . Tullberg. 85 s. 5 bilagor. K. 3. S a m m a n f a t t n i n g av utlåtanden och yttranden i anledning av skolkommissionens b e t ä n k a n d e . Senare delen. 1. Tilllägg till förra delen (betänkandet 1—4). 2. Betänkand e t 5. Xorstedt. 207 s. K.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det d e p a r t e m e n t , under vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. K. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e anordning (nr 98) utgivas utredningarna . omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

Statens offentliga utredningar 1923 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n n m m e r i den kronologiska förteckningen.^

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Fast egendom.

Jordbruk m e d binäringar.

Utredning rör. städernas domstolsväsen. [1923: 6] Spannrnålsmarknadssakknnnigas b e t ä n k a n d e . [1»23: 3] Förslag till strafflag, a l l m ä n n a delen, s a m t till lag a n g . i Betänkande a n g . d e t ecklesiastika arrendeväsendtt. [1923: 12] B villkorlig frigivning. [1923: 9] Inventering av odlingsjord längs I n l a n d s b a n a n . '1923: 25] Betänkande och förslag rörande förvaring av förminskat '; Jordkommissionens b e t ä n k a n d e n . 6. [1923:40] tillräknoliga förbrytare m . m . [1923: 36] Lagerhus- och k y i h u s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 2 [1923: 42] I Sammandrag av y t t r a n d e n över stadsplanelagskommitténs samt !i Anvisningar rörande v i s s a å t g ä r d e r f ö r ö k a d s p a i m i i å l s b e l å n i n g . 1 bostadskommissionens betänkanden. [1923: 46] [1923: 48] Förberedande u t k a s t till strafflag. Allmänfarliga brott, i Statens kolonisationsnämnds berättelse 1918—19:2. [1923: 53] [1923:59] Förslag rörande tillgodogörande av k r o n a n s fiskevatten. [1923: 58]

S t a t s Förfat tiling.

Allmän statsförvaltning.

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Folkomröstningskommitténs utredningar. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923: 10] 4 . jI Vid v i r k ^ s m ä t n i n g erforderliga relationstal. [1921:57] Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923: 8] 5. Eolkomröstningsinstitutet utanför Schweiz Iudustri. och Förenta s t a t e r n a . [1923: 20] Folkomröstningskommitténs betänkande a n g . decisiv folkomHandel o c h sjöfart. röstning. [1923: 19] Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till Kommunikations väsen. statstjänster. 3. [1923: 22] Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i främmande länder. [1923:7] Betänkande med förslag till lönereglering för befattningsU t r e d n i n g rörande Strömsholms kanal. [1923: 1 ] havare i domsagorna m . m . [1923: 27] Vägkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. [1923: 13] Kommnnifcitionsverkons iönekemmitté. 6. [1923:47] Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga [1923: 14] 1921 å r s lönekommittc. [1921: 68] Betänkande a n g . Stockholms förortsbanefråga. ;1923: 21] Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i Sverige. [1923:49] Kommunalförvaltning. Betänkande a n g . regelbunden antomobiltratik m. n . [1923: 54] | De enskilda j ä r n v ä g a r n a s bokföring. [1923: 61] Kommnnalförfattningssakkunnigas betänkande. 4. [1923:18] • Efterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val. i V . P . M. m e d u t k a s t till l a g om gruppbolag för enskilda j ä r n v ä g a r . [1923:64] [1923:38] Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g v i d k o m m u n a l a v a l . A n d r a u p p - i Förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Sverige i c h F i n l a n d . [1923: 65] lagan. [1923: 39]

Statens och kommunernas

flnansväsen.

Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörden m . m . [1923: 1] Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 18. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet. [1923: 31] 19. Sveriges bryggeriindustri. [1923: 32] 20. Garveriindustriens produktionsförhållanden. [1923:33] 2 1 . Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet. [1923:34] 22. Tabeller ang. industriens utveckling. [1923: 37] 23. De svenska j ä r n - och metallm a n u f a k t u r i n d u s t r i e r n a s ntveckling. [1923:44] 24. U n dersökning ang. jordegendomsvärdenas u t v e c k l i n g i Sverige och vissa främmande länder. [1923: 45] Förslag till tnllstadga. [1923: 43]

Politi. Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923: 2] Betänkande med förslag till förordning a n g . t i l l v e r k n i n g av brännvin m . m . [1923: 28] Handledning v i d u t a r b e t a n d e t av b r a n d o r d n i n a r för städer, köpingar och m u n i c i p a l s a m h ä l l e n . [1923: 68]

Socialpolitik. D e n i n d n s t r i c l l a d c m o k r a t i e n s p r o b l e m . 1. [1923:29] 2. [1923:30]

B a n k - , kredit- o c h pemtiiigväseii. Försäkrings väsen. Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Betänkande m e d förslag till lag om församlingsstirolse ra. m. [1923: 4] Skolkommissionens betänkande. 5 . Organisatorista och ekonomiska i n r e d n i n g a r . [1923: 5] 6. Om r ä t . för olever, utexaminerade från statens högre lararinnesaminarinm, a t t v i n n a inträde vid universitet och där avläjga examen samt om folkskollärares fortbildning i vetenskapligt a v seende. [1923: 41] Förslag till ä n d r i n g a r i jordfästningslagen m . m . [1923: 23] 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e 2 ang. Inredande av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pnpillkassa ra. m [1923: 26] Samorganisatiou av riksdagsbiblioteket och den centrala ! statsförvaltningen i bok-och biblioteksavsoondo. [1923: 35]. Förslag till stadga angåonde nomadnndervisningen m . m . [1923: 52] Betänkande och förslag a n g . statsbidrag .till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i riket. [19:3: 55] S a m m a n f a t t n i n g av u t l å t a n d e n i anledning av skolkommissionens b e t ä n k a n d e . [1923: 50] Senare delen. [1923: 06

Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen.

Förs vars väsen.

K. Elektrifieringäkommitténs meddelanden. 6. A n g lämpliga distributionssystem [1923: 24j 8. A n g . krafttillgångar och kraftbehov m . m . [1923:60] Förslag angående lapparnas renskötsel m . m . [1923:51] Redeg0relso angaaende elektrisk Kraftöverföring fra Norge til Danmai-K. [1923:50]

Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e . 3. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. [1923: 15] Del 2. Sjöförsvaret, samm a n f a t t n i n g av revisionens förslag, särskilda y t t r a n d e n . [1923: 16] Del 3 . Bilagor. [1923:17;

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1923. P . A. Norstedt & Söner.

23289 7