Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västernorrlands län.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 4 : 17 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

KUNGL. ELEKTRIFIERINGSKOMMITTÉNS MEDDELANDEN. 19.

UTREDNING BETRÄFFANDE

PLANMÄSSIG ELEKTRIFIERING AV LANDSBYGDEN INOM VÄSTERNORRLANDS LÄN

S T O C K H O L M 19

2 4

Statens offentliga u t r e d n i n g a r 1924 K r o n o l o g i s k f ö r t e c k n i n s> 1. Angående ordnandet av statens kommersiella informationsverksamhet. Promemoria, avgiven av chefen för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning. Manus 28 s. U. 2. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. Av L. Nanueson. Meddelande från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 247 (nr 6 1923). Svanhäck. (6), 107 s. Jo. 3. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 12. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs län. Beckman. 47 s. 2 kart. Jo. 4. Supplement nr 2 till Sverges familjenamn 1920. Stat. Repr.-anst. 10 s. Ju. 5. liktänkande med utredning och förslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Eklund vi i 20S s. E. G. Utredning rörande ny vattenväg mellan Östersjön och Vänern, Göta kana), jämte bihang, innefattande preliminär utredning rörande vattenväg mellan Hjälmaren och Vänern, Svea kanal. Meddelanden frän Kungl. Kanalkommissionen. Nr 4. Hajggström. 173 s. 3 kart. K. 7. Betänkande och förslag angående läroverks- och landsbibliotek. Uppsala, Almqvist & Wiksell. xj, 511 s. K. 8. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 13. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. Beckman. 3G s. 2 kart. •I.''.

Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 14. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Värmlands liin. Beckman. 52 s. 2 kart. Jo. Kungl. Bléktrifieringskommitténs meddelanden 11. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. Beckman. 32 s. 2 kart. Jo. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 15. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsinom Jämtlands län. Beckman. 32 s. 2 kart. Jo. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 18. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. Beckman. 19 s. 1 karta. Jo. Förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. Tullberg. 413 s. E. Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike 1918 1922. Av Nils Karleby. Tiden, vij, 111 s. Fi. Det svenska tobaksmonopolet. En undersökning av dess verksamhet 1915—1922. Av M. Marcus. Tiden, vij, 100 s. Fl. Betänkande, med förslag till gruvlag. Norstedt. 400 s. Ju. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 19. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västernorrlands län. Beckman. 77 s 2 kart. Jo. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 9. Utredning beträffande planmässig elektrifiering ay landsbygden inom Hallands län. Beckman. 146 s. 3 kart. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, ar tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 4 : 17 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

KUNGL. ELEKTRIFIERINGSKOMMITTÉNS MEDDELANDEN. 19

UTREDNING BETRÄFFANDE

PLANMÄSSIG ELEKTRIFIERING AV LANDSBYGDEN INOM VÄSTERNORRLANDS LÄN S E R I E N B: X I I I

STOCKHOLM 1924 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1278 23]

4Ä

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Inledning

5 Historik

5 B e s k r i v n i n g över de befintliga elektriska a n l ä g g n i n g a r n a Allmän översikt över de befintliga anläggningarna De använda distributionssystemens omfattning Anläggningarnas tekniska utförande Det organisatoriska utförandet Nuvarande anslutningsvärde Nuvarande energiförbrukning

7 7 10 12 14 14 16

Vattenkrafttillgångarna

17 Energi- och effektbehov

18 F ö r s l a g till p l a n m ä s s i g elektrifiering Kraftkällor Småstationerna Samarbete mellan olika företag Ortsdistributionen och anordningar härför Distributionssystem Ortsspänningar Gårdsspänningar Organisation K o s t n a d e r n a för e l e k t r i f i e r i n g e n

.'

S a m m a n f a t t n i n g o c h s l u t o r d ...

21 21 21 23 24 24 25 25 26 27 28

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR. K a r t a över befintliga och projekterade elektriska anläggningar inom Västernorrlands , län * bilaga 1 T a b e l l över befintliga elektriska anläggningar inom Västernorrlands län med uppgifter om vissa tekniska data » 2 K a r t a över de elektrifierade områdenas utsträckning och åkerarealens fördelning inom Västernorrlands län » 3 Tabell över kraftbehovet inom de olika landskommunerna av Västernorrlands län » 4 R e d o g ö r e l s e för de tekniska anordningar, vilka föreslås inom de särskilda distributionsområdena inom Västernorrlands län i och för främjandet av den fortsatta landsbygdselektrifieringen » 5 1

Kartan är inhäftad efter tabellen, bilaga 2.

5 Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västernorrlands län. Inledning. I skrivelse av den 10 febr. 1919 uppdrog Västernorrlands Läns Elektriska Förening u. p. a., Härnösand, åt undertecknade att verkställa utredning och utarbeta plan för enhetlig och ändamålsenlig elektrifiering av Västernorrlands läns landsbygd. De penningmedel, vilka av länets landsting anslagits för planens utarbetande, hava överlämnats till Västernorrlands Läns Elektriska Förening bl. a. på det villkor, att arbetet skall ske i samråd med och efter direktiv av Kungl. Elektrifieringskommittén. Med anledning härav hava vi såväl före arbetets påbörjande som under dess fortgång konfererat med Kungl. Elektrifieringskommittén. Därvid har överenskommelse träffats rörande såväl riktlinjerna för utredningsarbetet som beträffande vissa principfrågor av mera speciell natur. Härigenom har utredningen fått i huvudsak samma uppställning som Kungl. Elektrifieringskommitténs utredningar för landets övriga län. Historik. Elektriska anläggningar för belysning och kraftöverföring började byggas inom Västernorrlands län redan innan starkströmselektrotekniken hunnit ur det första experimentstadiet. Som exempel på, hur tidigt man i detta hänseende varit ute, kan nämnas, att Härnösand var den första stad i Europa, som införde kommunal elektrisk gatubelysning. Redan år 1885 utbyggde nämligen staden ett c:a 4 km avlägset vattenfall, vars energi medelst c:a 1 800 volts likström överfördes till staden. Sedan synas emellertid några elektriska anläggningar av nämnvärd omfattning icke hava blivit utförda förrän ett gott stycke in på 1890-talet, då smärre ångdrivna elektricitetsverk för enbart belysningsbehov började byggas vid sågverken, men mot slutet av nämnda årtionde uppstodo i samband med cellulosaindustriens frammarsch de första större vattendrivna elektriska anläggningarna. Åren 1898—1900 byggdes sålunda bl. a. de ännu i drift varande elektriska kraftstationerna i Wiiforsen, Utansjö och Svarveln vid Alby m. fl. Bland större anläggningar, som sedan tillkommo under 1900-talets första årtionde, må nämnas Forsse kraftstation — länets första 40 000 volts anläggning — Ringdalens kraftstation vid Alby samt Forss A.-B:s kraftstation i Nätraån. Under samma tidsperiod blevo efter hand de flesta industriella anläggningarna inom länet elektrifierade, vad belysningen och i viss mån även de smärre kraftbehoven beträffar Sistnämnda elektrifiering tillgick då vanligen på så sätt, att från den befintliga huvudkraftmaskinen drevs en liten dynamomaskin, vanligtvis eller nästan uteslutande för likström, stor nog att tillgodose de rent lokala behoven inom anläggningen, vid sågverken exempelvis utom belysningen, kapverksmotorerna, smärre brädgårdslok o. s. v.

6 Aren närmast före 1914 uppvisa en stadigt fortgående jäm.n och lugn utveckling och utvidgning av de elektriska anläggningarna för industriella ändamål; av stora anläggningar tillkomma under dessa år blott två, nämligen Ljungaverks stora kraftstation i Hångstaforsarna och Gideå-Husums A.-B:s station i Gideåbruksforsarna. I och med krigsutbrottet och den därpå följande konjunkturstegringen samt den kännbara bristen på bränsle och kraft bliev emellertid verksamheten på området allt livligare för att slutligen kulminera åren 1918—1919. Av större anmärkningsvärdare vattenkraftstationer, som u n d e r eller omedelbart efter kriget tillkommit eller färdigbyggts, märkas Edsele kraftstation i Faxälven, Födsleforsens och Lagfors stationer i Ljnstorpsån, Nedansjö kraiftstation i Ljungan, Gideåbacka i Gideälven och Högfors i Högforsån. Samtlijga dessa stationer byggdes för att tillgodose trävaruindustriens kraftbehov. Om man bortser från städernas och någon enda landskoimmuns eller något tätare bebyggt samhälles åtgärder i syfte att elektrifiera belysningen inom sina respektive områden, så var elektrisk kraftöverföring från början och ett långt stycke fram i tiden uteslutande ett industriens hjälpmedel,, vars användningsområde begränsades till de industriella etablissemangen. Aninu så sent som åren 1913—1914 förekom exempelvis på många ställen, att icke e n s de i ett sågverks eller en cellulosafabriks omedelbara närhet liggande arbetarebostäderna hade elektriskt ljus. Förklaringen till detta förhållande torde väl främst vara att söka däri, att behovet av elektrisk belysning icke gjorde sig så starkt gällande, så länge lysoljor funnos att tillgå för billigt pris, och att kännedomen om elektricitetens mångsidiga och bekväma användningsmöjligheter iclke hunnit få någon större utbredning, men som starkt bidragande orsak torde mian därjämte kunna anföra, att den elektriska belysningstekniken först omkring år 1910 kommit så långt, att elektrisk belysning i prishänseende avgjort blev billigare än fotogenbelysning, även för de smärre borgerliga behoven. Ungefär sistnämnda år hade man nämligen lyckats framställa och föra ut i marknaden de hållbara och i övrigt praktiskt användbara metalltrådslamporna, vilkas energiförbrukning uppgår till blott hälften eller en tredjedel av de tidigare använda koltråd;slampornas. Detta förhållande i förening med andra teknikens framsteg, exempelvis konstruerandet av för landsbygdens behov lämpade motorer och apparater, g;jorde, att redan ett par år före kriget elektriska anläggningar för enbart landsbyigdens behov började uppstå i mera anmärkningsvärd utsträckning. Dock hade redlan långt förut inom länet funnits ett par smärre elektriska anläggningar å landsbygden utan förening med industri. I Högsjö socken byggde sålunda en företagsam lantbrukare en liten elektrisk anläggning för eget behov redan år 1900, och ii samma by tillkom ytterligare genom samme man en liten anläggning år 1904, och möjligen hava liknande anläggningar funnits inom andra delar av länet. Dessa anläggningar voro naturligtvis av synnerligen begränsad lokal betydelse,, men hava givetvis spelat en viss roll som pionjärer för den längre fram i tidein kommande landsbygds el ektrifieri n gen. De anförda förhållandena göra emellertid troligt, att även o m den omvälvning av alla förhållanden uteblivit, som började med krigsutbrottet., skulle likväl landsbygdselektrifieringen tagit en avsevärd omfattning. Man bör därjämte göra klart för sig, att den synnerligen livliga och alltjämt stegrade elektrifieringsverksamheten under åren närmast före och efter krigsutbrottet icke, såsom man ofta hör uttalas, har sin enda orsak i lysoljebristen.

7 Denna inställde sig ju på allvar först så sent som våren 1917. Orsaken torde fastmer vara av ekonomisk natur. I och med den begynnande prisstegringen på landsprodukter — icke blott livsmedel utan framför allt ved och andra skogsprodukter — blev penningtillgången på landsbygden långt rikligare än någonsin förr i mannaminne, och den livliga elektrifieringsverksamheten å landsbygden under krigets första skede torde alltså i väsentlig mån böra betraktas som ett uttryck för landsbygdsbefolkningens strävan att höja den personliga trevnaden, höja levnadsstandarden. Lika litet som man torde kunna bortförklara nämnda förhållande, lika obestridligt är dock det faktum, att från och med våren 1917 lysoljebristen var den förnämsta orsaken till den hastiga utvecklingen. Från och med nämnda tidpunkt började också arbetet forceras i ett tempo över alla gränser, och detta i förening med materialbristen medförde, att en stor mängd i alla avseenden synnerligen underhaltiga anläggningar kommo till utförande. De rena »kristidsanläggningarna» äro rätt undantagslöst av yngre datum än våren 1917. De större industriella anläggningarna inom länet tillgodose nästan undantagslöst sitt behov av elektrisk kraft från egna kraftcentraler antingen drivna med värmemotorer och placerade omedelbart invid den industriella anläggningen eller ock med vattenkraft på längre eller kortare avstånd därifrån. Endast ett fåtal industrier arbeta med inköpt energi. Den egentliga landsbygdselektrifieringen har skett på två principiellt skilda sätt, nämligen: dels genom att befintliga smärre vattenfall, som förut använts för drift av husbehovssågar och kvarnar, utbyggts och anordnats för alstring av elektrisk energi, varjämte åtskilliga förut icke utnyttjade mindre vattenfall utbyggts, dels genom att de större, ursprungligen blott för industriella behov avsedda kraftanläggningarna anordnat distribution av elektrisk energi inom anläggningarna närliggande områden. I det följande lämnas beskrivning över arten och omfattningen av den hittillsvarande elektrifieringen. Beskrivningen är utarbetad på grundval av de olika uppgifter, som insamlats vid besök i länets olika delar samt delvis på av anläggningsägarna själva lämnade meddelanden.

Beskrivning över de befintliga elektriska anläggningarna. Å bifogade karta i skala 1:200 000, bil. 1, äro samtliga elektriska anläggningar med tillhörande högspänningsledningar inritade, och i tabellen, bil. 2, lämnas vissa uppgifter rörande anläggningarnas tekniska anordningar samt i tabellen, bil. 4, slutligen uppgifter om anslutnings- och konsumtionsförhållandena inom de olika landskommunerna. Varje kraftstation resp. distributionsföretag har å kartan numrerats i löpande följd i enlighet med tabellen, bil. 2. De för tabellerna och kartan använda uppgifterna hänföra sig i allmänhet till förhållandena sådana de voro gestaltade i medio och slutet av år 1922. Allmän översikt över de befintliga anläggningarna. Av kartan framgår omedelbart det synnerligen iögonfallande förhållandet, att det ojämförligt största antalet generatorstationer är småstationer, som sakna distributionsnät av annat än blott lokal omfattning. Därjämte finnes ett betydande

8 antal större företag med sammanhängande kraftfördelningsnät av relativt stor utsträckning, antingen avsedda enbart för landsbj'gdens behov eller ock för både industri- och bygdedistribution. Dessa mera sammanhängande nät sträcka sig nästan undantagslöst parallellt med flodsystemens huvudriktningar. Blott i sällsynta fall går en kraftledning över en vattendelare. i" länets nordvästra del märkes sålunda först och främst Tåsjö Elektriska Kraftförenings 20 kV nät, som utgår från en bygdetransformator i Hoting och på vänstra sidan följer Tåsjöälvens vattensystem ända upp till länets nordligaste ort. Detta nät, medelst vilket praktiskt taget hela Tåsjö socken elektrifierats, matas över den nämnda bygdetransformatorn i Hoting från A.-B. Kvarnforsverkens kraftstation i Bodum, från vilken dessutom medelst 12 kV linjer större delen av Bodums och Fjällsjö socknar förses med o elektrisk kraft. Längre ned i samma vattensystem (Angermanälvens resp. Fjällsjö- och Faxälvarnas) märkes efter övre delen av den förstnämndas älvdal Ådalsliden-Resele Elektriska A.-B:s stora 10 kV nät, som numera matas från Kungl. Vattenfallsstyrelsens provisoriska kraftstation vid Holaforsen och förser Ådalsliden och Resele socknar med behövlig elektrisk energi. I Faxälvens dalgång är Kramfors A.-B:s station i Edsele belägen, varifrån utgår dels en 40 kV linje (spänningen sokall sedermera höjas till 60 kV) till Kramfors A.-B:s anläggningar m. fl. i nedre Angermanälven, varest dessutom från samma nät efter omtransformering till 10 kV en relativt omfattande bygdedistribution äger rum, dels en med 40 kV linjen ända ned till trakten av Östergraninge parallellt löpande 60 kV linje, som sedan från sistnämnda ort i sydlig huvudriktning föres ned till Vifstavarv vid Alnösundet, dels ock slutligen en 10 kV linje, som elektrifierar södra delen av Edsele och en del av Helgums socknar. Den till Vifstavarv framdragna 60 kV linjen är egentligen den enda kraftledning i länet, som passerar en vattendelare. Längre ned i Faxälvens dalgång, strax före denna flods inflöde i Ångermanälven, ligger A.-B. Graningeverkens kraftstation i Forsse. Härifrån utgår först en 40 kV linje till nedre Ångermanälven för kraftdistribution till industriella anläggningar vid Bollstabruk, Väija, Sandviken, Svanö, Sandö och Nensjö, varjämte efter omtransformering vid Lunde tillskottskraft lämnas till bygdenäten på östra sidan om nedre Angermanälven. Från Forsse kraftstation utgår dessutom dels ett tämligen vidlyftigt 10 kV nät, vilket omspänner större delen av Graninge socken samt delar av Helgums och Långsele socknar och dels en mindre 5 kV linje till Långsele samhälle. Helgums socken är i övrigt elektrifierad från ett relativt betydande 10 kV nät, som utgår från en mindre kraftstation i Ledingån. I Ångermanälvens ådal finnas vidare följande, mera betydande, sammanhängande nät: Sollefteå sockens 20 kV nät, som går på båda sidor om älven genom Eds, Sollefteå och Multrå socknar; Björkå A B . s 3 kV nät i Sånga, Överlännäs och Boteå socknar samt samma bolags 40 kV linje från Högfors kraftstation ned till bolagets träsliperi och sågverk vid Hallstanäs ochXiugnvik, Styrnäs Elektriska A.-B:s 10 kV nät i Styrnäs och Bjärtrå socknar, Bjärtrå Elektriska A.-B:s vidsträckta 10 kV nät inom Bjärtrå och en del av Nora socken samt Eds kraftanläggnings 10 kV nät inom Ytterlännäs, Torsåkers och Dals socknar. I övrigt äro inom det behandlade vattensystemets område befintliga kraftanläggningar blott av mera lokal karaktär. I norra och nordöstra Ångermanland, d. v. s. Gideälvens, Moälvens och Nätraåns flodområden, märkas bland anläggningar av mera vidsträckt omfattning och

9 större betydelse: Gideå-Husums A.-B:s 40 kV nät, som, utgående från Gideåbruks och Gideåbacka stationer, förser Domsjö sulfitfabrik och Domsjö ångsåg vid Örnsköldsvik samt Husums sulfatfabrik med elektrisk kraft och dessutom fortsätter norrut efter kusten till andra industriella anläggningar i Västerbottens län. Landsbygdsdistribution med 22 och 6 kV utföres även från de nämnda stationerna. Gammelbyns Kraftaktiebolag, som uppfört en kraftstation vid byn Hemling i Gideälven, och varifrån ett vidsträckt 20 kV nät utgår, som omspänner större delen av Björna och Gideå socknar samt delar av Trehörningsjö och Arnäs. I sistnämnda socken lämnar bolaget kraft till ett antal distributionsföretag, vilka numera slopat sina egna kraftstationer. Gottne-Yttersels Elektriska A.-B. är det största landsbygdsföretaget i länet, vad installerad maskineffekt beträffar, i det densamma utgör 1 000 k VA. Detta bolags 10 kV linjer och deras förgreningar hava framdragits genom Anundsjö, Mo, Själevads och Arnäs socknar, varjämte dessutom interimistiskt Örnsköldsviks stad förses med kraft. Vidare märkes A.-B. Bjästa Elektricitetsverk, som äger två kraftstationer i Nätraån,_ och som från desamma utdragits 12 kV linjer i nästan hela Nätra socken samt i delar av Sidensjö, Själevads och Arnäs socknar. I de båda sistnämnda socknarna gå de olika företagens ledningar omkring och kors och tvärs över varandra i ett formligt virrvarr. Trakten utgör ett flagrant exempel på hur hopplöst tilltrasslade förhållandena kunna bliva, då kraven på planmässighet icke fått göra sig tillräckligt gällande. Även inom detta område finnes ett mycket stort antal rent lokala, oftast tämligen obetydliga företag. På kuststräckan Nätraåns utlopp—Härnösand finnes blott ett enda sammanhängande nät av större utsträckning, nämligen Nordingrå Kvarn och Belysningsandelsförenings 10 kV nät, som är synnerligen rikt förgrenat i hela Nordingrå och östra delen av Nora socken. Dessutom finnes inom detta område ett större antal mindre anläggningar. Kuststräckan söder om Härnösand, d. v. s. Säbrå, Stigsjö, Viksjö och Häggdångers socknar, förses till en del med elektrisk kraft från mindre stationer utan större nät, om man undantager Brunnefors Såg och Elektriska Kraftverksförenings nät för 10 kV, som från övre delen av Stigsjö genomgår nämnda socken och sedan i sydlig riktning fortsätter ända ned i Hässjö socken. Längs nästa större vattendrag, Ljustorpsån, finnas utom en del småstationer de båda Sunds A.-B. tillhöriga kraftstationerna vid Födsleforsen och Lagfors, vilkas energi medelst en 30 kV linje föres till Söråkers sulfitfabrik och Sunds sågverk och slip samt dessutom medelst 3 kV i en kabel över Alnösundet till Nyviks såg och hyvleri. Dessutom elektrifieras landsbygden i Hässjö och Tynderö socknar med 6 kV och på Alnön med 3 kV från denna kraftkälla. Den del av Indalsälvens dalgång, som faller inom länet, genomdrages till större delen av ett 10 kV nät från Nilsböle Kraftaktiebolags kraftstation i Nilsbölebäcken. Längs Ljungadalen finnas följande distributionsnät av större utsträckning: Kölsillre Kraft Å.-B:s 6/10 kV nät i Hafverö socken,. Borgsjö Elektriska Förenings 10 kV linjer inom Borgsjö socken samt ett vitt förgrenat 6 kV nät, utgående från Ljungaverk till Borgsjö, Torp och Stöde socknar, Roggåns Elektriska A -B:s nät för 3 kV samt slutligen den stora, huvudsakligen för industribehov avsedda kraftstationen i Nedansjö, tillhörig Skönviks A.-B. Från denna station utgår dels en 40 kV linje till Sundsvalls stad samt de industriella anläggningarna vid Matfors, Ortviken och Skönvik och dels ett 6 kV nät, som går genom och förgrenas i 1278 23

^

10 Stöde, Tuna, Selånger, Sättna, Timrå och Sköns socknar för tillgodoseende av landsbygdsbehovet. Wii Elektriska A.-B. med kraftstation vid Wiiforsen tillgodoser huvudsakligast kraftbehovet vid industrierna i Sundsvalls stad samt Svartviks och Essviks sulfitfabriker och har relativt ringa landsbygdsdistribution. Slutligen finnas i området närmast söder om Ljungan de rätt betydande 10 kV näten, tillhöriga Täljeåslätts Elektriska A.-B. och Torsjö Elektriska Andelsförening, från vilka på tämligen fullständigt sätt Attmars och Njurunda socknar elektrifieras. Å kartan, bil. 3, som utgör en reproduktion av D:r J. Anricks karta över Sveriges åkerareal, har den elektrifierade arealen markerats med streckade ytor. Kartan visar, att elektrifieringen väl ansluter sig till den odlade arealen. De använda distributionssystemens omfattning. Av kartan och tabellen, bil. 1 och 2, framgår, att hela antalet kraftstationer och distributionsföretag inom länet uppgår till 364, varav 287 kraftstationer. En undersökning av de senare med hänsyn till drivkraft, strömart och användningsområde har givit det resultat, som visas i efterföljande tabell:

Slag av anläggning &ö °

Strömart

Kraftstationer, som Kraftstationer, uteslutande eller till uteslutande eller till väsentlig del äro j väsentlig del dispone|| rade för stormdustri- disponerade för landsbygdens borgerliga ! ens eller städernas behov, hantverk och behov småindustri

Drivkraft

Installerad generatoreffekt k VA

Antal st.

Växelström...

Likström

»

!

il

Samtliga kraftstationer

Antal

st.

Installerad generatoreffekt kVA

st.

Installerad generatoreffekt kVA

74 1

6 800 125

95 24

82 018 28162

6 925

110 180

Antal

Vatten Värme || Summa

21 23 44

75 217 28 037 103 254

Vatten Värme

4 43

390 4 459

1 477

125 43

1867 4 459

||

Summa

4 849

1-477

6 326

Summa

8 363

116 506

I ovanstående tabell äro blott de redan färdigbyggda stationerna medtagna. Under byggnad befinna sig f. n. en station på c:a 4 000 kVA i Nätraån, samt ett antal landsbygdsstationer på tillsammans c:a 500 kVA. Från ett 15-tal av de kraftstationer, som enligt förestående tabell äro avsedda för industriens behov, uttages i runt tal 1 950 kVA för landsbygclsdistribution, vadan sålunda den för landsbygdens borgerliga behov, hantverk och småindustri disponerade generatoreffekten utgör inalles c:a 10 300 kVA, vilket effektbelopp uttages från c:a 210 kraftstationer.

il Av tabellen framgår, att av antalet rena landsbygdskraftstationer c:a 62 % äro byggda för likström. Dessas installerade effekt utgör trots detta blott knappt 18 % av samtliga landsbygdsstationers totala effekt, då medelstorleken av likströmsstationerna är 11 kVA, under det växelströmsstationernas effekt i genomsnitt uppgår till c:a 91 kVA. Denna företeelse återfinnes i hela Norrland och över huvud taget i alla delar av landet med liknande landskapskaraktär — ett stort antal relativt jämnt fördelade små vattenfall samt stora glest bebyggda skogstrakter. Efterföljande tabeller giva en överblick över den roll, de båda strömarterna samt de olika spänningssystemen och förbrukningsspänningarna spela i landsbygdselektrifieriiigshänseende inom länet. Med både motor- Med e n b a r t belysdrift och belysning ning elektrifierad elektrifierad åkerareal åkerareal hektar hektar

S y s t e m Strömart

Typ

hektar

% 10-7

3 200

c:a

2 900

c:a

6100 Euspämnng

>•

»

Tvåspänning

., 38 950

» 11800

Trespänning

—

Summa

c:ä 42 400

c:a 14 800

Likström

Ensnäiming

Växelström

c:a

Summa elektrifierad åkerareal

0-35

» 50 750

88-7

"

0-25

c a 57 200

100 Av tabellen framgår, att i runt tal 1/9 av den odlade arealen elektrifierats med likström och återstående 8/g med växelström enligt tvåspänningssystemet. Den med växelströms-, en- och trespänningssystemen verkställda elektrifieringen är försvinnande liten. Omfattningen av de olika förbrukningsspänningarnas användning framgår av följande tabell; de angivna arealvärdena äro naturligtvis blott approximativa. Åkerareal i hektar elektrifierad med likström

Åkerareal i hektar elektrifierad med växelström

HOV

220 V 2 x 2 2 0 V Summa

190/220

380 V

2 350

3 200

24 900

14 275

E n b a r t belysning...

2 900

9 700

2 200

Summa hektar

2 200

3 900

6 100

34 600

16 475

3-85

6-8

60-5

28-8

Både motordrift o. belysning

%

Summa hektar

500 V Summa 39 200

42 400

11 900

14 800

57 200

89-4

25 Ovanstående sammanställning visar, att växelströmsförbrukningsspänningarna 190—220 volt användes i vidsträcktare omfattning än alla andra förbrukningsspänningar vid såväl lik- som växelström tillsammantagna. Spänningen 380 volt förekommer blott inom ett icke fullt hälften så stort område som de lägre växelströmsspänningarna. Detta förhållande framträder ännu tydligare vid jämförelse

12 mellan storlekarna av totala transformatoranslutningen vid de båda systemen. Totala effekten å ortstransformatorerna med 380 volts sekundärspänning är i runt tal 2 900 kVA och å transformatorerna med de lägre spänningarna 8 300 kVA. Betraktad på detta sätt skulle sålunda de lägre spänningarnas överlägsenhet vara ännu större än vad tabellen giver vid handen. Emellertid förekommer användandet av för stora transformatorer, större än vad som motsvarar det faktiska behovet, oftare vid de lägre spänningarna än vid 380 volt. Tabellens siffror torde därför giva en riktigare bild av de olika spänningarnas användningsfrekvens. Ifråga om bygde- och ortsspänningar företer länet en rikhaltig provkarta. Som högre överföringsspänningar för huvudsakligen industriens behov förekomma 60, 40, 30, 20, 12 och 6 kV. _ Fördelningen av de olika för landsbygdselektrifieringen använda ortsspänningarna belyses av följande tabell:

Systemtyp

Ortsspänning

Åkerareal elektrifierad med både motordrift och belysning

Åkerareal elektrifierad, enbart belysning

volt

hektar

hektar

Enspänning..

3 300

Tvåspänning

5 000 enfas 800 trefas 1000 » 2 000 2 200 3 000 5 000 5 400 6 000 6 600 » 10 000 » 12 000 a 20 000

Trespänning

10 000 Svimma

150 75 100 100 350 2 600 1300 500 10 825 50 17 650 1750 3 500

c: a

3 000 50 75

2 250 300 2 225 5150 850 900

150 c:a 42 400

Samma elektrifierad areal

hektar c: a

6 300

l h

200 150 100 100 350 » 4 850 » 1600 500 >» 13 050 50 » 22 800 >< 2 600 » 4 400 150

c:a 14 800

%

c:a 57 200

0-2

100 Den allmännast använda ortsspänningen är sålunda 10 000 volt, som ensam har lika stor spridning som de övriga mera normala spänningarna 3 000, 6 000, 12 000 och 20 000 volt tillsammans. I övrigt bemärkes, att 6 000 volt förnämligast återfinnes i Medelpad, Ljungans dalgång och trakterna runt Alnösundet och Klingerfjärden. 10 000 volt förekommer mera allmänt i Ångermanland och 20 000 volt nästan uteslutande i länets norra och nordvästra delar. För övriga spänningar kan någon bestämd gruppering i geografiskt hänseende icke skönjas. A n l ä g g n i n g a r n a s tekniska utförande. Det rent tekniska utförandet av en stor del av landsbygdsanläggningarna inom länet är i vissa hänseenden mindre tillfredsställande. I organisatoriskt hänseende finnas även vissa brister, men torde likväl i stort sett den hittills utförda elektrifieringen dock hava varit till icke ringa gagn för länets befolkning.

13 Den mest framträdande tekniska bristen hos en stor del av de befintliga kraftstationerna — och kanske tyvärr hos större delen av dem — är den i förhållande till det installerade maskineriet alltför ringa och dessutom synnerligen ojämna vattentillgången. Därjämte är oftast utförandet av vattenbyggnaderna rätt underhaltigt. Under de livligaste byggnadsåren var det ganska ovanligt, att en verkligt objektiv undersökning verkställdes rörande vattentillgången eller eventuella regleringsmöjligheter. Följden härav har blivit, att i proportion till kraft- och belysningsbehovet resp. vattentillgången alltför stora turbiner och generatorer inmonterats; exempel finnes på, att maskinaggregat inbyggts, som varit ända till 5 a 6 gånger större än vad som av den befintliga vattentillgången varit motiverat. I detta förhållande samt i det oftast synnerligen dåliga utförandet av de vattentekniska delarna ligga de förnämsta orsakerna till den under vissa tider av året mycket kännbara kraftbristen inom stora delar av länet. Emellertid har i det berörda hänseendet en viss förändring till det bättre skett i och med den nya vattenlagens tillkomst. Ansökningshandlingarna till vattendomstol skola nämligen vara så beskaffade, att de knappast kunna upprättas av andra än kompetenta vattenbyggnadsteknici. Därigenom hava vederbörande numera blivit nödsakade att anlita sakkunnig hjälp. Även de utom generatorstationerna fallande partierna, ledningar, transformatorer och installationer, blevo visserligen - i synnerhet i den mån de kommo till stånd under kristiden — mindre tillfredsställande utförda. Dock synes detta förhållande spela mindre roll än kraftstationernas brister, emedan reparationer och förbättringar å ledningsnäten äro lättare att genomföra än ifråga om kraftstationerna. Omläggningar av kristidsledningar och dåliga installationer hava också utförts i mycket stor utsträckning inom länet, i synnerhet sedan prisen på lednings- och installationsmateriel kommit ned till nuvarande låga nivå. På sina håll finnes dock ännu åtskilligt att göra i detta hänseende, bl. a. borde å vissa stora lågspänningsnät de använda järnledningarna utbytas mot koppar. Någon tanke på planmässighet eller enhetlighet ifråga om anläggningarnas utbyggnad synes icke hava funnits i tillbörlig grad eller åtminstone ej hava fått göra sig gällande. Endast i relativt få fall har sammanslutning kommit till stånd mellan alla intressenter inom ett lämpligt område och på så sätt ett enhetligt distributionsnät åstadkommits, medelst vilket möjlighet förefunnits att betjäna alla inom området befintliga förbrukare. Tvärtemot har som regel ägaren till varje litet vattenfall strävat efter att utbygga detta för blott eget eller det allra närmaste områdets behov. Någon som helst tendens till samverkan mellan företagen kan icke spåras. Följden därav har blivit, att i orter med relativt många och tätt belägna vattenfall en mängd småstationer uppstått, vilka i skarp konkurrens bekämpa varandra. P å andra ställen återigen, där blott ett fåtal vattenfall stått till förfogande, hava de längre bort boende eller eljest i förhållande till stationerna ogynnsamt belägna gårdarna berövats möjligheten att för rimliga kostnader få elektrisk kraft. I båda fallen skulle naturligtvis genom samverkan mellan de olika företagen, samköming mellan de olika stationerna, fixerande av gränser för distributionsområdena o. s. v. ett mera tillfredsställande resultat hava uppnåtts. De anförda omständigheterna hava även medfört stora olägenheter i taxehänseende. Sålunda varierar strömpriset från kr. 20: — eller mera för 16 nljlampa och år i trakter, där konkurrens saknas, ned till kr. 3: — på_ ställen, där konkurrensen är hårdast, men där det oftast varit ekonomiskt berättigat använda en mångdubbelt högre taxa på grund av det i anläggningen nedlagda kapitalet.

14 Det organisatoriska utförandet. Beträffande företagens egen eller inre organisation gäller, att densamma i allmänhet synes vara tillfredsställande och motsvara behovet. De ekonomiska förutsättningarna hava, som naturligt är, fått vara bestämmande för den valda organisationsformen. Av de befintliga företagen äro c:a 70 st. organiserade som ekonomiska föreningar antingen u. p. a. eller m. b. p. a. och ett 40-tal som aktiebolag. Enskilda personer äga c:a 20 anläggningar, ett företag är rent kommunalt, och i övrigt ägas anläggningarna av icke inregistrerade sammanslutningar eller bolag, byalag eller dylikt. Den i vissa andra delar av landet florerande kedjehandeln med elektrisk kraft förekommer praktiskt taget icke inom Västernorrlands län. Det enda egentliga undantaget härifrån utgör Helgums Kraft A.-B:s inköp av ett effektbelopp på c:a 150 kW, som sedan delvis vidare försäljes till distributionsföreningar. För övrigt gäller, att kraftproducenten antingen säljer energien direkt till var enskild förbrukare eller också till kooperativa konsumentsammanslutningar. Nuvarande anslutningsvärde. Elektrifieringen av länets landsbygd torde nog till stor del ursprungligen i huvudsak hava varit avsedd för belysning, beroende dels på den under kristiden uppkomna svåra lysoljebristen och dels på, att kännedom om elektricitetens mångfaldiga användningsmöjligheter icke från början fått någon allmännare utbredning på den rena landsbygden. Emellertid började redan på rätt tidigt stadium kravet på elektrisk motordrift göra sig gällande, och det är därför blott i undantagsfall anläggningar avsedda för enbart belysning blivit utförda. Av de i det föregående visade tabellerna framgår, att av den totala elektrifierade arealen, vilken utgör c:a 54 % av länets sammanlagda åkerjord, c:a 74 % elektrifierats även med motordrift. Vid uppskattningen hava dock icke de områden medtagits i den med motordrift elektrifierade arealen, där motorerna kunna användas blott under högvattensperioden, och motorkraften sålunda icke står till förfogande under hela året. Medtager man även dessa områden, uppgår den med motordrift elektrifierade arealen till över 90 % av den totala elektrifierade. Användningen av motorer utbreder sig för övrigt rätt snabbt just för närvarande, vilket sannolikt till avsevärd del beror på de nuvarande relativt låga prisen på elektriska maskiner. Det synes sålunda troligt, att om något eller några år den anslutna motoreffekten kommer att vara avsevärt större, än vad nu är fallet. I allmänhet användes en och samma motor för tröskning och övriga arbetsoperationer å samma gård. Motorn måste därför tilltagas så stor, att den räcker för det största förekommande effektbehovet, exempelvis sågningen. Den vanligaste motorstorleken är 7'6 hkr, men även 5 och 10 hkr motorer förekomma rätt ofta. Motorn blir härigenom i allmänhet för stor för de mindre behoven, hackelseskärning, pumpning, vedkapning o. s. v. Detta medför visserligen i och för sig vissa nackdelar, men å andra sidan spela de smärre behoven, åtminstone tillsvidare, icke så stor roll i länet och i Norrland i sin helhet som i de sydligare och mera uppodlade delarna av landet. Åtminstone inom vissa områden av länet synas fastmer övriga förekommande större kraftbehov vara viktigare, framförallt behoven för timmersågning och hyvling, men även för drift av smärre kvarnar, linberedning o. s. v. Dessa omständigheter i förening med vissa speciellt

15 norrländska förhållanden och företeelser i övrigt medföra, att värdet å motoranslutningen pr hektar odlad jord bliver större här än söderut, utan att därför själva det rena jordbruket kan anses vara fullständigare elektrifierat. I tabellen, bil. 4, hava vissa uppgifter sammanställts rörande folkmängden, odlade arealens storlek, antalet brukningsdelar samt anslutnings- och konsumtionsförhållanden inom länets 63 egentliga landskommuner. De sex municipalsamhällena i länet äro därvid medtagna i resp. socknars uppgifter. Siffrorna för folkmängden, odlade arealen och antalet brukningsdelar äro hämtade ur den officiella statistiken. Storleken av anslutningen och nuvarande energikonsumtionen är angiven enligt verkställd beräkning och uppskattning, baserad på de i och för denna utredning insamlade uppgifterna. Tabellen upptager nuvarande anslutnings- och energiförbrukningsvärden för de tre konsumtionsgrupperna belysning, motorer och »övriga apparater», sistnämnda innefattande strykjärn, kokapparater, kaminer, dammsugare och dyl. Ursprungligen avsågs att uppdela de båda förstnämnda konsumtionsgrupperna i två underavdelningar, nämligen å ena sidan det rena jordbruket och å den andra småindustri, hantverk och övriga förbrukare å landsbygden, som ej kunna hänföras varken till storindustri eller jordbruk. Det visade sig emellertid omöjligt att med ledning av det till förfogande stående primärmaterialet göra en något så när säker uppdelning för flertalet kommuner. I stället lämnas här nedan en approximativ uppskattning, gällande för hela länet. — Exakta värden å storleken av energikonsumtionen äro omöjliga att framlägga, då endast ett försvinnande fåtal företag uppmäta den alstrade eller förbrukade energimängden. Emellertid hava beräkningarna för varje kommun utförts på grundval av erhållna och gjorda anteckningar rörande användningstiden samt med tillhjälp av de befintliga anslutningarnas storlek och stundom även med hänsyn till vissa kända, särskilda lokala förhållanden. Enligt tabellen uppgår den totala anslutningen till 13 191 kW, fördelad på följande sätt: Belysning i lantgårdar samt över huvud taget i alla bostäder å landsbygden, sålunda även i industrisamhällena 5 243 kW Motorer för jordbruk, småindustri och hantverk 7 205 » Övriga apparater, värme- och kokapparater eller dylikt 743 » Summa 13 191 kW I ovanstående ingår icke den belysning, som finnes inom storindustriens fabriksområden eller är ansluten till event, utgående lågspänningsnät från fabrikerna. E t t försök att uppdela denna anslutning mellan jordbruket och övriga landsbygdsavnämare har givit följande resultat: Jordbrukets belysning 4 400 kW » motordrift 5 850 » » övriga apparater 500 » io 750 kW Belysning för andra borgerliga behov å landsbygden 900 kW Småindustri 1 100 » Hantverk 200 » övriga förbrukares apparater 250 » 2 450 » Summa 13 200 kW

16 Av länets landsbygdsbefolkning, c:a 228 000 personer, beräknas c:a 173 000 hava elektrisk belysning. Specifika anslutningsvärdet för landsbygdens belysning skulle sålunda vara något mer än 30 watt pr person. Räknat pr hektar elektrifierad åker bliver belysningsanslutningen -,. „„„ = c:a 77 watt. J & fe o7 200 Anslutningsvärdet å apparater för hushållsändamål har under de senare åren uppvisat en hastig ökning; som av det föregående framgår är specifika anslutningen redan uppe i mer än 4 watt pr person. Länets totala odlade areal utgör c:a 98 000 hektar och antalet brukningsdelar c:a 23 000, vadan genomsnittliga gårdsstorleken är 4'3 hektar. Antalet med motordrift elektrifierade brukningsdelar torde kunna uppskattas till c:a 5 100 st., d. v. s. genomsnittsstorleken är något mer än 8 hektar; då motorstorleken, som förut nämndes, i genomsnitt är 6 kW (7'6 avgivna hästkrafter), så kommer inom de elektrifierade områdena en motor på var femte gård. Förut visades den med motordrift elektrifierade arealen vara c:a 42 400 hektar, vilket, jämfört med förestående siffror, giver en specifik anslutning för jordbrnkets motordrift på c:a 140 watt pr hektar. Här bör emellertid den omständigheten påpekas, att motoranslutningens sto<rlek i väsentlig mån är beroende på energitillgången. Sålunda finnas relativt bördiga trakter, i vilka energi tillgången är knapp och kraften särskilt dyr, där på var motor komina 20 a 30 gårdar. Däremot händer det i rätt karga trakter, att varje gård i en by har en egen motor, beroende på att exempelvis byn förses med kraft från ett nät med riklig krafttillgång, från vilket energi för husbehovsändamål får uttagas för billigt pris. Man kan sålunda förmoda, att motordriften skulle n å en avsevärt mycket större omfattning, ifall den nu på många trakter kännbara kraftbristen kunde på lämpligt sätt hävas. Anslutningsvärdet för landsbygdens hantverk torde, som ovan angivits, uppgå till blott c:a 200 kW eller något mer än 1 watt pr person. Härvidlag måste man emellertid ihågkomma, att de för hantverket använda motorerna alltid äro mycket små, så att den nämnda siffran betyder, att elektrifieringen av hantverket redan nått en viss omfattning. Utvecklingen går dock stadigt framåt på detta område. Nuvarande energiförbrukning. Beträffande energiförbrukningens storlek har redan här ovan lämnats redogörelse för, hur de angivna värdena uträknats. Slutsummorna för belysning, motorer och övriga apparater äro resp. 5'7, 2 - i och 0"7 milj. kWh, d. v. s. tillsammans 8"5 milj. kWh, förlusterna häri inbegripna. E n approximativ uppdelning av detta energibelopp mellan samma konsumentgrupper, som ovan valts ifråga om anslutningsvärdena, har givit nedanstående resultat: Jordbrukets belysning c:a 3 i milj. kWh » motordrift » 0*7 » » övriga apparater » O'3 » C : a 4 ' i milj. kWh Belysning för övriga borgerliga behov å landsbygden c:a 0'9 milj. kWh Småindustrien » 0'6 » » Hantverket » 0"2 » » Övriga förbrukares apparater » 0"2 » » y> -^.9 y> 9 Förluster » 2-ö » » Summa kWh c:a 8"5 milj.

17 Av detta framgår, att specifika förbrukningen för landsbygdens belysning är c:a 23 kWh pr person, att specifika förbrukningen för hushållsapparater, hantverk o. d. är » 4 » » » samt att specifika förbrukningen för jordbrukets motordrift är » ^6 » » hektar åker. P å grund av de vitt skilda förhållandena inom olika delar av länet påträffar man emellertid relativt sällan de här framkomna värdena å specifik anslutning och specifik förbrukning inom ett visst område. Sålunda är den specifika belysningsförbrukningen större inom industriområdena än å den rena landsbygden. Motordriftens intensitet varierar, som förut antytts, med krafttillgången, men är även i hög grad beroende på andra orsaker, t. ex. förekomsten av skog e t c , lämplig för bearbetning i en eller annan form, och det är därför knappast lämpligt att i Norrland rent generellt angiva anslutning resp. förbrukning för motorer i förhållande till den odlade arealen. Tills vidare har någon lämpligare beräkningsgrund dock icke kunnat erhållas.

Vattenkrafttillgångarna. Kungl. Elektrifieringskommittén har verkställt utredning rörande Sveriges vattenkrafttillgångar och därvid indelat landet i ett antal kraftdistrikt, vart och ett innefattande ett eller flera närliggande huvudvattendragsområden; kraftdistrikten äro sammanförda i »kraftprovinser», och faller Västernorrlands län inom den provins, som kallas »Nedre Norrland». Utredningen har visat, att i nämnda kraftprovins de befintliga vattenkrafttillgångarna äro så avsevärda, att, även om i en framtid betydande kraftuttagning för elektrotermisk och elektrokemisk industri där kommer att äga rum, man likväl ännu år 1940 kan räkna med ett kraftöverskott i miljarder kWh pr år. Det har även visats, att en kraftexport till landets sydligare delar från denna kraftprovins i en framtid är både lämplig och möjlig. De väsentligaste av kraftprovinsens Nedre Norrland krafttillgångar äro belägna i Ångermanälven och Indalsälven, vilka båda jämte Ljungan genomflyta Västernorrlands län. Visserligen äro de två första flodernas kraftkällor till huvudsaklig del till finnandes ovanför länsgränsen, men då dessa kraftkällors energimängder böra tillvaratagas genom samlingsskeneledningar längs floderna, vilka ledningar möjliggöra krafttransport till kustlandet, så kunna flodernas energimängder göras disponibla även inom Västernorrlands län, i den mån det därstädes uppstående kraftbehovet skulle sådant påfordra. Länets landsbygd har, som av den föregående beskrivningen framgått, hittills huvudsakligast elektrifierats från smärre kraftanläggningar, byggda i de mindre vattendragen. Även dessa vattendrag innehålla icke obetydliga kraftmängder, och synas de därstädes befintliga energi tillgångarna i varje fall tillräckliga för landsbygdens behov under en lång tid framåt. I den mån det kan visa sig ekonomiskt att vidare utbygga dylika kraftkällor, kan alltså landsbygdens behov utan svårighet tillgodoses från dylika, över hela länets landsbygd spridda vattenfall. Emellertid är det, som längre fram skall omtalas, i allmänhet lämpligt att till ett större sammanhängande, för industriens behov avsett stordistributionsnät ansluta även dessa smärre anläggningar, åtminstone de av dessa, som äro belägna inom länets tätare befolkade delar. P å så sätt kan landsbygden i dessa trakter vid behov erhålla erforderligt krafttillskott från det stora nätet. 1278 23

18 Emellertid torde sammanhängande distributionsnät icke kunna tänkas komma till stånd inom vissa delar av den glest bebyggda fjälltrakten, exempelvis i stora delar av Junsele, Anundsjö, Viksjö, Torp och Stöde m. fl. socknar. I dessa trakter måste därför den elektrifiering, som kan bliva möjlig, verkställas från småstationer, var och en avsedd blott för den närmaste omgivningen. Då vattenkrafttillgången i allmänhet är riklig i de små vattendragen även inom dessa områden, torde de befintliga och i framtiden tillkommande, sannolikt obetydliga kraftbehoven lätt kunna täckas på angivet sätt. Med hänsyn till de här ovan angivna förhållandena synes en mera detaljerad undersökning rörande de olika vattenfallens kapacitet resp. speciella lämplighet för utnyttjande till bygdedistribution sakna intresse. En dylik undersökning skulle bliva synnerligen dyrbar och omfattande, då en mängd omständigheter av lokal och juridisk natur, äganderättsförhållanden etc. måste beaktas och tagas med i räkningen; härför skulle sålunda erfordras ingående specialundersökningar av förhållandena inom varje särskilt vattenfallsområde, något som icke kunnat utföras för verkställande av denna utredning.

Energi- och effektbehov. Kraftbehovet har beräknats dels för det fall, att under nuvarande anslutningsoch konsumtionsförhållanden fullständig elektrifiering utfördes, och dels för den fullständiga elektrifieringen under de om 20 år sannolika förhållandena. Vidare har beräkningen genomförts för de fem olika förbrukaregrupperna: Landsbygden (utom storindustrien), Städerna inkl. där befintlig industri, Storindustri å landsbygden, Elektrotermisk och elektrokemisk industri samt Järnvägarna. De beräknade värdena för de fyra sistnämnda grupperna hava angivits av Kungl. Elektrifieringskommittén och äro i denna utredning, som ju avser behandla blott landsbygdens elektrifiering, medtagna endast för fullständighetens skull. Här skall sålunda i den egentliga texten allenast landsbygden behandlas. Beräkningarna rörande landsbygdens kraftbehov hava verkställts efter de i Elektrifieringskommitténs meddelande nr 5, »Utredning beträffande en generell metod för beräkning av energi- och effektbehov vid landsbygdselektrifiering», angivna riktlinjerna. De i nämnda utredning såsom normala angivna värdena ä specifik anslutning och specifik förbrukning visa rätt god överensstämmelse med de rådande förhållandena. För närvarande användas nästan uteslutande ackordstaxor, varigenom energiförbrukningen, särskilt för belysning och hushållsförbrukning, blir högre, än om mätare användes. Skillnaden torde bliva 50 eller ända till 100 %. Man får emellertid förmoda, att energitaxor, grundade på antalet förbrukade kWh, så småningom komma att införas i de tätare befolkade trakterna, varigenom vid den fortgående elektrifieringen energiförbrukningen kommer att stiga långsammare än anslutningen. Tecken på en utveckling i denna riktning göra sig redan gällande. Med hänsyn härtill har den årliga energimängd, som erfordras för belysning, hushållsförbrukning och hantverk, vid fullständig elektrifiering för närvarande ej uppskattats till högre belopp än 5 c milj. kWh, d. v. s. runt 20 % högre än det belopp på c:a 4*7 milj. kWh, som redan förbrukas vid den verkliga nuvarande

19 elektrifieringsgraden. Vid fullständig framtida elektrifiering blir med en specifik förbrukning av 36 kWh/person det totala kraftbehovet för ifrågavarande förbrukningsgrupper c:a 8'4 milj. kWh pr år. Jordbrukets motordrift har förut visats nu hava en specifik energiförbrukningav c:a 16 kWh pr hektar och en årlig totalförbrukning av 0"7 milj. kWh. På detta område finnas emellertid avsevärda utvecklingsmöjligheter och med hänsyn härtill har årliga kraftbehovet vid fullständig elektrifiering för närvarande beräknats till 1*7 milj. kWh och vid fullständig framtida elektrifiering till runt 3"2 milj. kWh. Småindustriens förbrukning är tillsvidare relativt ringa, men beräknas vid fullständig elektrifiering för närvarande uppgå till c:a 2"5 milj. kWh pr år samt vid framtida fullständig elektrifiering till ett 50 % högre värde eller 3-5 milj. kWh. För överskådlighetens skull sammanställes ovanstående i följande tabell, som även visar nuvarande värdena å procentuella elektrifieringsgraden. Verklig förb r u k n i n g av elektrisk energi för närvarande

Konsnmtionsgrupp

Kraftbehov vid fullständig elektrifiering

Nuvarande elektrifieringsgrad

milj. k W h

%

milj. kWh

för närvarande

om c:a 20 år

4-7 0-7 0.6 2-5

5'6 1-7 2-5 5-4

8-4 32 3-s 6-4

84 41 24

8-5

15-2

21-8

56 Belysning, hushåll och hantverk J o r d b r u k e t s motordrift Småindustri Summa

Städernas, järnvägarnas och storindustriens kraftbehov hava, som ovan nämndes, angivits av Kungl. Elektrifieringskommittén. Nedanstående tablå lämnar en översikt över totala energiförbrukningen och resulterande maximaleffekten vid fullständig elektrifiering för samtliga konsumentgrupper. Kraftbehov, hänfört till generatorsstationerna vid fullständig elektrifiering Konsumtionsgruppp

för närvarande

i Städerna Storindustri på landsbygden i Elektrotermisk och elektrokemisk industri . S J ärnvägarna Summa

om c:a 20 år

max.-effekt kW

energibehov milj. kWh

max.-effekt kW

7 200 3 500 36 400. 22 000 7 900

15-2 14o 261-1 165o 19-7

9 500 5 000 52 800 22 000 1 ) ! 12 000

21-8 22-3 358-9 165-0 ! ) 30- o

70 000 2)

475-0

90 OOO2)

598-0

energibehov milj. kWh

En genomsnittlig elektrifieringsgrad av 100 % får man säkerligen icke räkna med i framtiden, icke ens för någon av de angivna konsumentgrupperna. Fastmer 1 2

) Exkl. event, ökning. ) U t j ä m n a d effekt.

20 synas de sannolika värdena överallt komma att ligga avsevärt lägre. Vad särskilt landsbygden beträffar, har vid en verkställd uppskattning av den troliga framtida utbredningsgraden av distributionsnäten samt sannolika framtida anslutnings- och förbrukningsgraden de i efterföljande tabell angivna värdena framkommit. Nuvarande verkliga Konsumtionsgrupp

elektrifieringsgrad

% Belysning, hushåll, hantverk J o r d b r u k e t s motordrift

Framtida sannolika

årliga förbrukningen elektriav elektrisk fieringsgrad energi % milj. k W h

84 41 24

4-7 0-7 0-6

årliga förbrukningen av elektrisk energi milj. k W h

90 60 70

7'2 1-8 2-5 5-8

17-3

2r,

Enerffiförluster Summa

8-5

56 För gruppen »småindustri» har sålunda den kraftigaste ökningen förutsatts. Detta motiveras därmed, att man med hänsjm till transporterna av materiel och produkter så småningom otvivelaktigt kommer att flytta en stor del av de nu direkt vattendrivna industrilokalerna till lämpligare belägna platser än själva vattenfallen och därvid driva själva arbetsmaskinerna elektriskt. Vidare kommer den rikliga tillgången på elektrisk kraft helt visst att föranleda uppkomsten av ytterligare småindustri; erfarenheten visar, att nästan överallt så är fallet, och slutligen synes det högst sannolikt, att den tillkommande småindustrien överallt elektrifieras. Den ovan angivna sannolika framtida energimängden 17"3 milj. kWh/år skulle motsvara en maximal effekt på c:a 7 500 kW i kraftstationer, sedan dessa gruppvis sammanknutits, varför redan den nu för landsbygdens behov disponerade generatoreffekten, 10 300 kVA, synes fullt tillräcklig för den framtida utvecklingen. Skulle fullständigt samarbete komma till stånd, bliver förhållandet än gynnsammare i detta hänseende. Den sannolika framtida elektrifieringsgraden resp. energiförbrukningen för samtliga övriga huvudkategorier har uppskattats av Kungl. Elektrifieringskommittén, och visar nedanfoljande uppställning en på grundval härav samt förestående tabeller uppgjord översikt över länets totala framtida kraftbehov vid den elektrifieringsgrad, som kan anses sannolik, F ö r närvarande

Förbrukn. milj. kWh

Förbrukn. milj. k W h Konsumtionsgrupp Verklig

Omkring år 1940

ElektriElektriVid fullVid full- fieringsfieringsständig ständig grad Sannolikt elektrigrad elektrifiering fiering

Städerna (inkl. industrien) Storindustrien (å landsbj^gden) . . . . Järnvägarna

8-5 ll-o 130-5 0

15-2 14-3 261-8 19-7

56 % 77 »> 50 » 0

17-3 20 0 270 7-5

21-8 22-3 3592 30-7

79 % 90 » 75 » 24 ..

Summa

150o

311-0

48-4 %

314-8

434-0

72 %

21 I ovanstående tabell hava de elektrotermiska och elektrokemiska industrierna ej medtagits, enär storleken av deras framtida kraftkonsumtion är oviss. Det bör dock framhållas, att stora förutsättningar för dylika industrier finnas inom länet. Tabellen, bil. 4, visar energibehovets fördelning på de olika kommunerna vid fullständig elektrifiering samt vid de förhållanden, som kunna väntas råda. om c:a 20 år. Förslag till planmässig elektrifiering. Kraftkällor. Det har här ovan framhållits, att Västernorrlands läns vattenkraftkällor äro tillräckliga att under lång tid framåt täcka länets kraftbehov. De redan för landsbygdens elektrifiering utbyggda smärre kraftstationerna äro så belägna, att de dit anslutna ortsnäten utan större svårigheter kunna utsträckas att omfatta hela den tätare delen av länets landsbygd. I den mån den i dessa kraftstationer installerade effekten så småningom blir otillräcklig att fylla det successivt tillväxande behovet, kunna givetvis dessa stationer i de flesta fall utan svårighet utökas. Emellertid medför den decentralisation av kraftproduktionen, som för närvarande är betecknande för landsbygdselektrifieringen inom Västernorrlands län, relativt höga anläggningskostnader för kraftstationerna. Kostnaden pr kW är som bekant avsevärd för små kraftstationer och nedgår till ett något så när lågt värde, först sedan den installerade effekten överstigit 500 ä 1 000 kW. Om kraftproduktionen i stället centraliseras till större stationer om flera tusen eller flera tiotusentals kW vardera, skulle kraftkostnaden bliva väsentligt lägre än med det hittills för landsbygden använda systemet. Visserligen tillkomma i senare fallet distributionsledningar, men kostnaden för dessa täckes mer än väl av den besparing i kraftstationskostnad, som uppstår vid en centralisering. Det är därför att rekommendera, att det krafttillskott, som i framtiden kan komma att erfordras, så mycket som möjligt framställes i de större kraftstationer, vilka i varje fall med största sannolikhet komma att anläggas för storindustrien och för allmän distribution av kraft såväl inom länet som till sydligare landsdelar. Landsbygdens nuvarande smärre kraftanläggningar böra i sådant fall anslutas under parallelldrift till de stora distributionsnät, som komma att så småningom växa ut från ovannämnda större kraftstationer. Det är sålunda icke behövligt och sannolikt, i de flesta fall ej heller lämpligt, att utbygga nya kraftstationer för mer lokal bygdedistribution inom de tätare delarna av länet. Småstationerna. I den i det föregående lämnade beskrivningen av befintliga elektriska anläggningar inom länet har omtalats, att landsbygden flerstädes elektrifierats från mycket små kraftstationer, vanligtvis utförda för likström. Beträffande likströmssystemet kan sägas, att detsamma i de allra flesta fall är olämpligt för bygdedistribution. Huvudorsaken härtill är, att en likströmsstation med den vid dessa stationer högsta möjliga förbrukningsspänningen, 2 X 220 volt, knappast på grund av tekniska skäl kan givas större aktionsradie än 2—3 km,

22 åtminstone om motordrift skall kunna förekomma. Samarbete mellan kraftföretag, utförda för likström, kan ej heller förekomma annat än i ytterst få undantagsfall. Vidare må framhållas, att iikströmssystemet praktiskt taget omöjliggör anslutning till större växelströmsnät och medför därför, att de för likström utförda distributionsnäten för all framtid bliva isolerade. Att trots anförda olägenheter likströmssystemet vunnit så stor utbredning å länets landsbygd beror väl närmast därpå, att det ansågs enklare och billigare än växelströmssystemet, och att många av de byggmästare, som utförde dessa småanläggningar, helt enkelt icke vågade sig på den i deras tycke komplicerade och främmande växelströmmen. Man måste dock rättvisligen göra det medgivandet, att i vissa speciella fall likströmssystemet, även rent objektivt sett, kan äga så pass stora fördelar gentemot växelströmssystemet, att det förra kan användas. E t t dylikt specialfall föreligger t. ex. vid elektrifiering av en avlägset belägen by eller grupp av förbrukare, som ligger inom en krets på 4—5 km radie, och där såväl nuvarande som sannolika framtida behovet är ringa, och vilken på grund av läget eller andra omständigheter icke inom överskådlig framtid kan tänkas bliva satt i förbindelse med större, sammanhängande nät. Dylika fall förekomma ej på så få ställen inom länet. Man torde därför visserligen icke rent generellt kunna utdöma alla likströmsanläggningar eller all likströmsdistribution över huvud taget, men man bör dock använda detsamma blott i sådana fall, där betydande och varaktiga fördelar kunna vinnas. Så snart man har att göra med blott något så när sammanhängande bygd, sålunda även de relativt ringa uppodlade floddalarna i länets övre delar, bör växelströmssystemet väljas, så att anslutning till större nät kan ske. Användningen av likströmssystem utgör i alla trakter med utvecklingsmöjligheter ett direkt hinder för den riktiga, ändamålsenliga elektrifieringen. Exempelvis om i en viss trakt de många små och relativt jämnt fördelade vattenfallen utb} r ggts för likström, så att behovet av belysning och motorkraft nödtorftigt tillgodosetts för de närmast stationerna boende konsumenterna, så äro de längre bort belägna förbrukarna avstängda från möjlighet att erhålla elektrisk kraft, emedan de små stationernas ägare, som vanligen äro de ekonomiskt bärkraftigaste, helt naturligt äro mindre benägna att bidraga till kostnaderna för byggande av ett större nät för sammanbindning av stationerna eller krafttillförsel utifrån; stationsägarna anse sig av ett sådant nät vinna ingen eller ringa nytta, ja t. o. m. skada genom att de eventuellt kunde förlora vissa abonnenter. Sina egna behov anse de vara fullt och på tillfredsställande sätt tillgodosedda. E n trakt, där dylika förhållanden råda, är sålunda icke blott elektrifierad på ofullständigt sätt utan även, vad värre är, avskuren från möjligheterna till en önskvärd utveckling på elektrifieringsområdet. I de tätare bebyggda delarna av länet eller överallt i övrigt, där så kan anses motiverat enligt det ovan anförda, böra därför de befintliga små likströmsstationerna efter hand antingen helt slopas eller ombyggas för växelström, så att de kunna samarbeta på gemensamma nät. Sammanbindningen mellan de små stationerna spelar en stor roll även ur den synpunkten, att därigenom ett bättre och rationellare tillvaratagande av vattendragens energimängder blir möjlig, om samtidigt med hopknytningen av näten profilreglering av vattendraget företages. Spörsmålet om de ekonomiska förutsättningarna för de små likströmsstationernas slopande upptogs till behandling redan 1919, när föreliggande utredning

igångsattes, och sedermera verkställdes en specialutredning häröver, baserande sig på de faktiska förhållandena vid ett tiotal anläggningar inom länet. Som resultat av denna utredning framgick visserligen, att totala årskostnaden skulle bliva avsevärt mycket större efter anslutning till större nät, i vissa fall ända till två gånger så stor, men berodde detta huvudsakligen på, att ifrågakommande strömleverantörer betinga sig mycket höga kraftpris samt därpå, att besparingen i personalkostnad näppeligen synes bliva väsentlig. Utgifterna för skötsel av en dylik liten likströmsstation uppgå nämligen icke till mera än 100—300 kronor pr år, vilken kostnad väl även bör beräknas för skötsel och eftersyn av ett stycke högspänningsledning med transformator. Kostnaden pr nyttig kilowatttimme torde däremot i de flesta fall vid övergång till växelström icke blivit avsevärt högre utan tvärtom mindre, beroende på, att enligt vad erfarenheten visat, med ökad tillgång på prima kraft förbrukningen skulle hava hastigt stigit. Det är för övrigt ett faktum, att småstationer i närheten av ett större, leveranskraftigt nät oftast bliva upptagna av detsamma eller i och för samarbete ombyggas för växelström. Exempel finnas på båda delarna, i synnerhet den förra. Man kan också förmoda, att detta påbörjade införlivande av småstationer med de större näten med tiden kommer att få allt vidsträcktare omfattning. En mycket sannolik och som det synes tillfredsställande utvecklingsgång är den, att de mera konstanta kraftbehoven för belysning, hushållsändamål, småmotorer vid gårdarna, hantverk och småindustri tillgodoses från det stora nätet med dess jämna och av vattentillgången och dylika omständigheter relativt oberoende krafttillförsel, samt att de små stationerna, i den mån de fortfarande äro driftsdugliga, användas för mera intermittent uppträdande behov, såsom exempelvis för timmersågning, viss sorts kvarndrift eller dylikt, vilket arbete kan utföras, när vattentillgången är riklig. Härmed skulle dessa små vattenfall, som helt visst ända från äldsta tider spelat en betydande roll som kraftkällor för tillgodoseende av landsbygdens behov av drivkraft för husbehovskvarnar och sågar, komma att återtaga sina ursprungliga funktioner, om än på modernare och tidsenligare sätt. Genom elektrifiering av vattenfallen kan ju själva arbetsplatsen, kvarnen eller sågen, förläggas på ett för transport av råämnena lämpligare, i närheten av väg belägen plats än de oftast i transporthänseende otillgängliga platserna för själva vattenverket. Även på en begynnande utveckling i antydd riktning spåras tendenser inom länet. Naturligtvis kunna småstationerna även spela en viss roll genom att upptaga de större nätens toppbelastningar. Samarbete mellan olika företag. Den ovan föreslagna, utvecklingen befrämjande, sammanknytningen mellan olika företag resp. anslutningen av småstationer till de större näten nödvändiggör utbyggnad av en del sammanbindningsledningar. E t t förslag till härför lämpliga ledningar har även uppgjorts och återfinnes å kartan, bil. 2; någon närmare beskrivning utöver vad som framgår av kartan och redogörelsen, bil. 5, torde icke erfordras. Här skall därför blott i korthet antydas, efter vilka principer projektet uppgjorts. Länet har indelats uti inalles 78 st. i elektrifieringshänseende sinsemellan avgränsade områden. Varje område utgöres av antingen ett större befintligt företags distributionsområde eller ock av bygdeparti, som av annan orsak i tekniskt och

24 organisatoriskt hänseende i fråga om elektrifiering lämpligen kan utgöra en enhet. Sockengränserna sammanfalla oftast med vattendelarna eller med de större vattendragen, och då dessa även i många fall äro de naturligaste gränserna för elektriska distributionsnäts områden, hava flerstädes just sockengränserna kunnat följas. Inom varje dylikt område bör anordnas ett gemensamt ortsnät, lämpligen genom utveckling av det inom resp. område befintliga huvudnätet. ' Till detta ortsnät böra de småstationer, med vilka över huvud taget samarbete är tänkbart, anslutas. Sedan hava förbindelseledningar mellan de sålunda föreslagna ortsnäten projekterats. Slutligen bör varje sålunda uppkommet bygdenät anslutas till närmast befintliga eller i gynnsammaste läge varande stordistributionsnät. P å så sätt har åstadkommits ett antal större sammanhängande, men sinsemellan åtskilda nät, avsedda att anslutas till någon av följande stora industristationer: Vattenfallsstyrelsens anläggning i Angermanälven vid Holaforsen, Kramfors anläggning vid Edsele, Graningeverkens station i Forsse, Gideåbacka kraftstation, Nedansjö kraftstation, Ljungaverkens station i Ljungan och Sunds A.-B:s station i Ljustorpsån. Därjämte hava några helt självständiga system på detta sätt uppstått, av vilka Gottne—Gammelbyn—Bjästa-systemet är det viktigaste. Detta system kan lämpligen i sin centralpunkt i Översjäla sammanknytas med Gideåbacka 40 000 volts ledning, vilken i sin tur torde böra samarbeta med Umeälvssystemet. I detta sammanhang påpekas, att, enligt vad som angivits i Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelande nr 6, som lämpliga spänningar (för de mera betydelsefulla huvudlinjerna) böra väljas antingen 20 000 eller 40 000 volt, under det att mellanliggande spänningar helst icke borde ifrågakomma såsom icke varande standardmässiga. Förbindelseledningar mellan de varje större station tilldelade bygdesystemen hava å kartan, bil. 2, inritats enligt de riktlinjer, som angivits i Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelande nr 8. Vid projekteringen har slutligen, i syfte att uppnå så små anläggningskostnader som möjligt, största möjliga hänsyn tagits till den redan utförda elektrifieringens art och omfattning. Sålunda hava de föreslagna nya ledningarna så vitt möjligt dragits kortaste vägen och ändring av spänningen å befintliga ledningar föreslagits, blott där detta kunnat kraftigt motiveras. Det framlagda förslaget är naturligtvis icke att anse som den enda möjliga lösningen eller en i alla delar fullt definitiv plan; vissa ändringar och korrektioner äro mycket väl tänkbara, allt efter som förhållandena utveckla sig i ena eller andra riktningen. Ortsdistributionen och anordningar härför. Distributionssystem. I den i avdelning I I av denna utredning lämnade beskrivningen av den hittills utförda elektrifieringen omtalades, att blott en mycket obetydlig elektrifiering verkställts med likström och växelströms en- och trespänningssystemen; tvåspänningssystemet är så gott som allena förhärskande. Att så blivit fallet är under de i länet givna förhållandena helt naturligt. I den av Kungl. Elektrifieringskommittén verkställda utredningen rörande lämpligaste distributionssystem för landsbygdselektrifiering, (Elektrifieringskommitténs meddelande nr 6), har nämligen ådagalagts, att för större delen av Västernorrlands län är tvåspännings-

25 systemet det otvivelaktigt lämpligaste, under det att inom vissa partier, kustremsan samt nedersta delarna av Angermanälvens och Ljungans dalgångar tvåoch trespänningssystemen äro likvärdiga i ekonomiskt hänseende. Inom sistnämnda partier återfinnas även de få, med trespänningssystemet elektrifierade områdena. Med hänsyn till dessa omständigheter synes därför ingen tvekan behöva råda om lämpligaste distributionssystem. Tvåspänningssystemet bör i framtiden liksom hittills användas överallt, där sammanhängande distributionsnät finnas eller kunna tänkas komma till stånd. I övrigt, d. v. s. inom de områden, som böra elektrifieras från små, rent lokala kraftkällor, användes enspänningssystemet. Några egentliga skäl för att giva trespänningssystemet vidare utbredning i större skala synas näppeligen föreligga. Visserligen finnas områden, där detta system måhända kunde visas vara andra system överlägset i någon ringa mån, men med hänsyn till den i dessa trakter redan utförda elektrifieringen är det säkerligen icke ekonomiskt försvarligt att vidtaga ändring. Det kan i detta sammanhang förtjäna påpekas, att det i vissa fall kan betraktas som en smaksak, huruvida den verkställda elektrifieringen skall anses utförd enligt två- eller trespänningssystemet. Detta gäller exempelvis förhållandena i Ljungadalens och Angermanälvens dalgångar, där från de stora industristationerna utgå dels huvudlinjer för 40 eller 60 kV och dels för bygdedistribution avsedda 6 eller 10 kV linjer. I beskrivningen har denna elektrifiering hänförts till tvåspänningssystemet. Ortsspänningar. Beträffande valet av ortsspänning kan sägas, att det utförda arbetet, åtminstone i stort sett, ansluter sig till de i Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelande nr 6 angivna resultaten. Som av tabellen, bil. 2, framgår, är 10 000 volt den allmännast använda spänningen och därnäst komma 6 000 och 20 000 volt. De först- och sistnämnda spänningarna böra helst väljas för framtiden; 12 000 volt och 6 000 volt äro mindre lämpliga. Det har därför förutsatts, att dessa spänningar på sina håll utbytas mot 10 eller 20 kV (se bil. 4). För övrigt är det av ekonomiska skäl nödvändigt att gå fram med en viss försiktighet i fråga om ändring av spänningen å redan utförda anläggningar; hur saken bäst och billigast skulle hava ordnats, om valet varit fritt, behöver man icke alltför mycket sysselsätta sig med, och ett närmare ingående på denna fråga synes därför nu sakna intresse. Grårdsspänningar. Frågan om vilken förbrukningsspänning — enligt Elektrifieringskommjtténs beteckning »gårdsspänning» — som under skilda förhållanden i varje särskilt fall är den lämpligaste, har under de senare åren Kyligt diskuterats inom av frågan intresserade fackmannakretsar, och ett flertal utredningar härom hava blivit verkställda. Den utförligaste av dessa utredningar härrör från Kungl. Elektrifieringskommittén (Elektrifieringskommitténs meddelanden nris 3 och 6), som anställt jämförelse mellan olika spänningar ur kostnadssynpunkt, driftsynpunkt, med hänsyn till den elektriska energiens användning och till faran på grund av olycksfall. Som slutresultat av utredningen har framkommit, att 380 volt måste anses vara den lämpligaste spänningen vid användande av en- och tvåspännings1278 23

2G

systemen, vilka äro de enda av intresse i Västernorrlands län, ehuru undantag äro tänkbara. Spörsmålet om den teoretiskt sett lämpligaste gårdsspänningen har emellertid numera knappast något större intresse för Västernorrlands läns vidkommande. Den redan utförda elektrifieringen är av så stor omfattning, att rena nyanläggningar relativt sällan förekomma, utan huvudsakligen blott utvidgningar av redan befintliga ledningsnät. Härvid bör man naturligtvis använda den redan förefintliga spänningen, vilken, som ovan anförts, i övervägande antalet fall är 220 eller 190 volt. Man torde sålunda i varje särskilt fall böra bestämma förbrukningsspänningens storlek under hänsynstagande till utförd elektrifiering och andra lokala förhållanden. I bil. 5 äro för varje distributionsområde vissa riktlinjer härutinnan angivna. Organisation. Det har förut blivit omnämnt, att i organisatoriskt hänseende vissa ölägenheter vidlåda landsbygdselektrifieringen i länet. I synnerhet är det bristen på samverkan mellan olika närliggande företag, vilken mångenstädes haft betänkliga följder. På grund av att bestämda gränser mellan områdena icke funnits, hava på en del håll de olika företagens ledningar kommit att korsa och gå förbi varandra, och på andra ställen återigen finnas områden, som icke kunna erhålla kraft på rimliga villkor. Genom de i »Kedogörelsen», bil. 4, angivna åtgärderna, antydda å kartan, bil. 2, kunna de nämnda ölägenheterna avhjälpas; förutsättning för ernående av gott resultat är naturligtvis, att vederbörande företag genom överenskommelse fixera områdesgränserna resp. övriga villkor för samarbetet och sedan på lojalt sätt fullgöra sina åtaganden. E t t konsekvent genomförande av åtgärderna för samverkan företagen emellan skulle otvivelaktigt vara till stor fördel för samtliga parter. Dels skulle största möjliga del av befolkningen få tillgång till elektrisk kraft och dels skulle en nivellering av de nu synnerligen ojämna kraftpriserna bliva följden; det fåtal, som härvid komme att betala högre kraftpriser än för närvarande, skulle bliva mångdubbelt gottgjorda för denna merutgift genom den höjning av kraftens kvalitet, som genom samarbetet skulle ernås. På de ställen, där de billigaste priserna tillämpas, är nämligen nästan undantagslöst såväl tillgången på kraft för liten som den erhållna kraften ojämn, omständigheter, som naturligtvis stå i vägen för den önskvärda utvecklingen. De lämpligaste formerna för de enskilda sammanslutningarna torde vara aktiebolag eller andelsföreningar; dock är lämpligt att utrusta de senares styrelser med tillräckligt stor befogenhet, emedan arbetet annars näppeligen kan bedrivas på så smidigt sätt, som erfordras; detta bör vid utarbetande av stadgarna beaktas. Bildandet av trösklag inom byarna rekommenderas. För närvarande existerar visserligen i viss mån dylik trösklagsbildning, men på grund av det förut omtalade förhållandet, att i allmänhet samma motor användes för samtliga förekommande arbetsoperationer, går utvecklingen i den riktningen, att så många konsumenter som möjligt skaffa sig egen motor, vilken då tilltages för det maximala behovet, men till övervägande del användes för de oftare förekommande smärre ändamålen. Detta förfarande är mindre lämpligt, bland annat och i synnerhet ur spänningsregleringssynpunkt; orsaken till att var och en skaffar sig en egen motor uppgives vara den, att transport av motorerna mellan de olika gårdarna

Ti

speciellt vintertid eller höst och vår, oftast medför allt för stort besvär, och att man rätt snart kominer därhän, att motorn bör vara tillgänglig dagligdags. Under sådana förhållanden skulle det otvivelaktigt vara fördelaktigare att anskaffa småmotorer på 0"5—3 hästkrafter för de smärre, mera ofta förekommande gårdsbehoven och dessutom en större motor gemensam för exempelvis 8 a 10 gårdar, avsedd för tröskningen samt eventuellt övriga, periodvis förekommande större behov. Genom ett mera allmänt genomförande av ett dylikt arrangemang skulle säkerligen motordriftens intensitet höjas i avsevärd grad.

Kostnaderna för elektrifieringen. Undersökningen av kostnaderna har verkställts för den hittills utförda elektrifieringen, varvid i första hand uppgifter insamlats från så många företag som möjligt rörande de faktiskt nedlagda kapitalens storlek. För övriga anläggningar hava kostnaderna beräknats med ledning av de erhållna uppgifterna och resp. anläggningars omfattning, tekniska utförande och anordningar samt tidpunkten för byggandet. De på angivet sätt framkomna kostnadssummorna för de rena landsbygdsanläggningarna äro: Kraftstationer c:a 6 500 000 kr. Distributionsnät • » 8 600 000 » Storindustriens för landsbygdselektrifiering disponerade anläggningsdelar » 2400000 » Summa c:a 17 500 000 kr. Bent bortsett från att den sista delsumman är något osäker såsom varande blott uppskattad, är den angivna totalsumman, som ju erhållits genom addering av anläggningskostnaderna för anläggningar, byggda vid de mest skilda prislägen, ingalunda användbar för någon jämförande kostnadsberäkning. Då därjämte priserna å de i elektriska anläggningar ingående materialierna alltfort äro synnerligen rörliga, har det ansetts lämpligt vid kostnadsberäkningen reducera redan nedlagda kostnader till ett visst bestämt prisläge och sedan likaledes beräkna erforderliga nya kostnader efter detsamma. Man har då valt 1914 års prisläge, för vilket specificerade pristabeller uppgjorts över de olika materialsorterna. Genom att sedan fastställa storleken å materialkvantiteterna av olika slag hava jämförbara kostnadssummor kunnat uträknas. Vid 1914 års prisläge skulle sålunda de ovan angivna kostnaderna för den hittills utförda elektrifieringen hava utgjort: Kraftstationerna Distributionsanläggningarna Storindustriens del i landsbygdsanläggningarna

c:a 5 o milj. kr. » 4" 3 » » » 1'7 » » Summa c:a 11'0 milj. kr.

Börande kostnaderna för den framtida, fullständiga elektrifieringen har även verkställts en överslagsberäkning. Denna har då verkställts för det fall, att större delen av småstationerna uppgått i de större sammanhängande näten, och att

28 dessa senare sammanbundits sinsemellan samt anslutits till storstationerna, på sätt i det föregående angivits, samt slutligen att erforderligt antal små, helt lokala stationer kommit till stånd inom de områden, som visserligen kunna tänkas bliva elektrifierade, men icke från sammanhängande nät. I stort sett har sålunda antagits, att de i »Redogörelsen», bil. 5, föreslagna åtgärderna vidtagits. Den del av kostnaden, som belöper sig på landsbygden för det sammanbindningsnät av högre ordning, som skall förbinda storstationerna för industridriften, har uppskattats till i runt tal l - o milj. kronor. Som resultat av den sålunda utförda överslagsberäkningen hava följande approximativa siffror erhållits. Del i storindustrinätet, huvudtransformatorer etc c:a 1 milj. kr. Anslutning och ändring av småstationernas distributionsnät » 0'8 » » Nya distributionsanläggningar och förbindelseledningar jämte ändring av befintliga anläggningar » 3i » » Erforderliga nya, helt lokala stationer jämte distributionsanläggningar för dem » 1#4 » » Summa c:a 6'3 milj. kr. Samtliga kostnader äro enligt 1914 års jjrisnivå. I ovanstående sammanställning hava några kostnader icke medtagits för ökad generatorinstallation i stordistributionssystemet på grund av landsbygdselektrifieringens fullständiga utveckling, då den eventuellt härför erforderliga ökningen enligt det föregående bliver högst obetydlig vid sidan av de för storindustrien disponerade maskininstallationerna. Den totala kostnaden vid 1914 års prisnivå för fullständig elektrifiering av länets landsbygd kan sålunda sättas till approximativt 17'3 milj. kr., varav ungefär V3 ännu icke tagits i anspråk.

Sammanfattning och slutord. I det föregående har inledningsvis lämnats en redogörelse för den historiska utvecklingen av länets elektrifiering. Därvid hava även de förutsättningar berörts, vilka möjliggjort elektrifieringens nuvarande form och omfattning. Det har därvid påvisats, att elektrisk energidistribution, som ursprungligen enbart var ett den moderna industriens hjälpmedel, så småningom redan före världskrigets utbrott nått en viss, om också relativt ringa, omfattning å landsbygden i och för tillgodoseende av förefintliga borgerliga behov. Största delen av all den elektriska bygdedistributionen har emellertid kommit till stånd efter 1914, och äro orsakerna härtill att söka huvudsakligen i de på grund av kristiden framkallade särskilda ekonomiska och sociala företeelserna, men även i vissa elektroteknikens framsteg. Vidare har lämnats en allmän översikt över de befintliga elektriska anläggningarnas omfattning samt i anslutning till tabellen och kartan, bil. 1 och 2, teknisk beskrivning över de olika anläggningarna. Därefter följer sammandrag av resultatet av en undersökning rörande de olika distributionssystemen och spänningarnas utbredning. Av undersökningen har framgått, att likströmssystemet spelar en relativt obetydlig roll ur elektrifieringssynpunkt, änskönt antalet likströmsstationer är c:a 60 % större är antalet växelströmsstationer. I fråga om

29 använda spänningssystem har visats, att tvåspänningssystemet är nästan allena förhärskande. Beträffande använda ortsspänningar gäller visserligen, att icke mindre än 13 olika sådana kommit till användning inom länet, men att mer än 80 % av den utförda elektrifieringen verkställts med de mera standardmässiga spänningarna 3 000, 6 000, 10 000 och 20 000 volt; 10 000 volt användes i övervägande antalet fall, 3 000 volt förekommer endast mera sällan. Förbrukningsspänningarna 190 och 220 volt användas tillsammans inom ungefär dubbelt så stort område som spänningen 380 volt. Utvecklingen har sålunda beträffande system och spänningar tagit en viss bestämd riktning, som även för framtiden bör följas: Tvåspänningssystem med 10 000 eller 20 000 volt som ortsspänning och 220 eller 380 volt som gårdsspänning. Likströmssystemet kan blott i vissa speciella fall förekomma. I anslutning till beskrivningen över anläggningarna har diskuterats vissa förefintliga brister och olägenheter, som vidlåda den utförda elektrifieringen i tekniskt och organisatoriskt hänseende. Den verkställda undersökningen rörande nuvarande kraft- och energiförbrukningen har visat, att för närvarande förbrukas för borgerliga behov å landsbygden c:a 8'5 milj. kWh pr år. Anslutningsvärdet av befintliga lampor, motorer och övriga förbrukningsapparater utgör runt 13 300 kW. Då vattenkrafttillgångarna inom länet äro synnerligen rikliga, större än vad som erfordras för lång tid framåt, har det icke ansetts vara av något intresse att i denna utredning närmare undersöka desamma. Därför har blott hänvisats till de i Kungl. Elektrifieringskommitténs utredning rörande Sveriges vattenkrafttillgångar framkomna resultaten. Undersökningen av det vid den fullständiga elektrifieringen av länets landsbygd uppstående kraftbehovet har givit till resultat, att för närvarande skulle erfordras en årlig energikvantitet på c:a 15 milj. och om 20 år c:a 22 milj. kWh. För fullständighetens skull hava även medtagits motsvarande siffror för länets totala behov, d. v. s. även för storindustri, städer och järnvägar enligt Kungl. Elektrifieringskommitténs beräkningar. Efter att sålunda hava lämnat redogörelse för såväl de nuvarande som de väntade framtida förhållandena och behoven har framlagts förslag till den fortsatta planmässiga elektrifieringen. Först angivas vissa principiella riktlinjer rörande valet av kraftkällor, varefter på relativt ingående sätt frågan om småstationernas betydelse behandlas. Det ådagalägges därvid, att centralisering av energialstringen resp. samarbete mellan olika företag erbjuder så stora tekniska och ekonomiska fördelar, att en utveckling i denna riktning måste betraktas som högst önskvärd eller till och med nödvändig för ernående av gott resultat. Förslag till de åtgärder, som måste vidtagas för åstadkommande av denna centralisering av kraftalstringen och samarbete mellan företagen har även framlagts. I huvudtexten angives planen i stora drag och de vid utarbetandet följda principerna, varjämte i särskild bilaga, (nr 5), mera detaljerade planer lämnas för vart och ett av de 78 särskilda distributionsområden, i vilka länet indelats. Sedan därefter elektrifieringsföretagens egen inre organisation i korthet berörts, framläggas resultaten av de verkställda beräkningarna av kostnaderna för såväl den nuvarande som den framtida elektrifieringen. Resultaten av dessa beräkningar äro relativt approximativa, men torde dock visa den riktiga storleksordningen av hittills nedlagda resp. ytterligare erforderliga kostnader. Det i de befintliga anläggningarna för landsbygdens borgerliga behov nedlagda kapitalet har

30 beräknats till i runt tal c:a 17 0 milj. kronor, vilket belopp omräknat till 1914 års prisnivå utgör c:a 11 milj. kr. För den framtida fullständiga elektrifieringen hava beräknats erfordras ytterligare c:a 6'3 milj. kr. vid 1914 års prisläge. Härnösand den 29 maj 1923. M E L L E R S T A & NORRA S V E R I G E S Å N G P A N N E F Ö R E N I N G Elektrotekniska avdelningen JOHN

ÖSTERBERG. H.

Brodin.

Bilaga

2.

TABELL över befintliga elektriska anläggningar inom Västernorrlands lan med uppgifter om vissa tekniska data.

32 Tabell över befintliga elektriska anläggningar inoi DistribueN r å ringskarta om-

Företagets namn resp. ägare

Kraftstationens namn

Kommun

råde

Tåsjö Elektriska Kraftförening

Tåsjö

»

Abon. fr. A.-B. Kvarnforsverken

»

»

»

2 3 4 5

2 3 4 6

Hotings Elektriska A.-B A.-B. Kvarnforsverken Backe Elektriska A.-B Junsele Elektriska A.-B

6 7 8 9 10

6 6 6 8 8

J. K. Wallenrot, Junselevallen.. F. A. Hallin, Gulsele Otto Selin, Tara A.-B. Barnsele Elektricitetsverk L u n g n å Kraftstations A - B

11 12 13 14

8 9 9 9

Sehls Elektricitetsverksförening Edsele Elektricitetsförening It ämne å Elektricitetsförening Kramfors A.-B. jämte distribution från Edsele kraftstation

10 Kungl. Vattenfallsstyrelsen

16 17

10 26

Rå Elektriska Förening Bodvillsåns Elektriska A.-B

14 Besele /Besele oclil Adalslidens och Besele Elektr. A.-B. \Adalsliden I Anundsjö Ortsdistr. i Mellansel

14 Bredby Elektriska A.-B

Näsforsen

21 22 23 24 25

14 11 12 14 12

Ödsby och^Tvärlandsböle byamän Myckelgensjö Elektriska A.-B Norrflärke-Vattugårdens byamän .... Sörflärke byamän Åbosjö Elektriska A.-B

Ödsby Myckelgensjö Norrnärke Sörflärke åbosjö

26 27

14 12

Skalinsjö

28 29

12 12

22 Skalmsjö byamän Bisbäck och Hemsjö Elektriska Förening Hädanbergs Elektriska A.-B Fälltjäl och^Nordsjö Elektriska Förening Lännäs byamän

31 32 33 34 35

22 22 15 25 15

Skorpeds Snickerifabriks A.-B. Mosjö J o h n Meijerhöifer, Björna Djupsjö Björna Elektriska Förening ....

Bodum Fjällsjö Junsele

Barnsele

Edsele

»

Kvarnforsen, 2 station er Abon. fr. A.-B. Kvarnforsverken Eden Junselevallen Gulsele Tara Nässjö Lungsjöbacken Valasjöån Edslån Ramneå Edsele kraftstation

Adalsliden

Holaforsen Vigda Selsjön Abon. fr. Holaforsen Abon. från Gottne-Yttersels El. A.-B

Risbäck Hädanberg Skorped

Fälltjäl Lännäs

Björna Skorped Björna

Skorped Mosjö. Under byggnad Lcdings kraftstation Djupsjö • Abon. fr. Meijerhoffer, Björna

33 STästernorrlands län med uppgifter om vissa tekniska data. UtGenebyggd ratorfallhöjd effekt

Ström art

Periodtal

Spänningssystem

il

m

k VA

—

—

Trefas

—

—

a

—

—

» » »

5-9

16 Likström

— —

—

16 3'4

10 75 20

17 44 c:a 3

40 100 5

4-5 13

Företaget tillhöriga nedtransformatorer

Anmärkningar

Nr å karta

1 Antal S:a kVA

20000/380

c: a 255

1 Dessutom enmottagningstrans\ form. 100 kVA, 12000/20000 volt.

50 50 50 50

12000/380 12000, 6000/220 12000/220 5000/220

4 6 6 9

» 60 » 94 » 62 » 200

» »

— — —

2 x 220 220 220 10000/190 1000/110

— —

— —

» »

50 50

Likström

--

Trefas •

50 50

10 000

Trefas

10-12

17 19

15 20

» » Likström

—

— —

— —

Trefas

»

3 4 3 3 9

33 25 35 18 50

Likström Trefas » Likström Trefas

9-5

Likström

7 7

6-6 25

„

3-5 5-5

( Likström

t

Enfas

31-3

—

6000/220 10000/220 110 / 60000,40000/500 \ \ 10000/380 & 220 / 10000/220 6000/220 2 x 220 10000/220 10000/220, 190 2 x 220 \ 5000/220 f

3 4 5 Närmare uppgifter saknas. » » »

6 7 8 9 10

7 2

c:a »

3 12

»» 25 >» 150

—

—

c: a 55

—

—

c:a

90 11

} 2'

Närmare uppgifter saknas.

11 12 13

—

—

16 17

108-5

7 7

50 60

21 22 23 24 25

2 x 220 10000/220 6000/220 2 x 220 6000/220

—

2 x 220

—

—

26 Trefas

220 3000/220

27 28

7-5 32

Likström Trefas

2 x 220 6000/220

2 Likström

—

—

»

—

—

7 4-5

— 1278 2 3

80 8-5

—

Trefas Likström Trefas

50 50

—

—

220 2 x 220 10000/220 2 x 220 10000/220

— 1

—

_____

29 30

E n b a r t för fabrikens behov. Närmare uppgifter saknas. Därav en transformat. Gideåby. Närmare uppgifter saknas.

31 32 33 34 35 5

36 37 38 39 40

15 12 15 13 13

J o h . Vallin m. fl Erik Johansson Björnsjöns Elektriska Förening Locksta Elektriska Förening Studsvikens och Nordanås b y a m ä n

13 Remmaren och Ostansjö Elektriska Förening samt Aspsele b y a m ä n ...

15 Gammelbyns Kraft A.-B

43 44 45a 45b

15 16

Getingstabodums Elektriska Förening Salbergs Elektriska Förening

17 Norrgidsjö bys Elektriska Förening

46 47

15 15

By vikens Elektriska Förening

17 Björna

Hemlings kraftstation Uttersjö Björnsjö Locksta Studsviken Remmaren

Björna o. Arnäs Trehörningsjö, Gideå Gideå

Hemling Getingstabodum Salberg /Norrgidsjö \Abon. fr. Gideå-Husums A.-B.

...

Byviken Bölen Gideå bruks kraftstation

Bölens Elektriska Förening

Samarbete med Gideåbacka kraftstation i Grundsunda Källfors Flärke

Gideå och Husums A.-B

49 50

16 15

51 52 53 54 55

15 25 25 25 25

561 571

58 59 60

24 15 15 15

61 62 63 64 65

15 15 15 15 18

Lemelsjö Kraftstationsförening Nordsjö Elektriska Förening N. V. Lundqvist Se nr 127 i Västerbottens län

66 67 68 69 70

18 20 16 16 16

Kasa Kraftledningsförening Banafjäls Kraftstationsförening Nylands kraftstation Skademarks Elektr. Förening Godmarks Elektr. Kraftförening

Abon. fr. Gideå-Husums A.-B. » » Gammelbyns Kraft A.-B Nyland Skademark Godmark

18 Mo och Domsjö A.-B

(Husums sulfatfabrik \Kraftlev. från Gideåbacka

721 73j

23 Gottne-Yttersels Elektriska A.-B

74 75

21 23

Brunnsnylandsortens Kraftst.-fören. A. Elfving & A. Strandberg

Källfors Kraftstationsförening Bröderna Edlund Joh. Gidlöf, Getingsta

Getingsta Sidensjö

A Kvarn och Kraft A.-B.

Kyrkbolströmmen Drömme Källoni Myre

Drömme b y a m ä n Källoms b y a m ä n A. Berglund A.-B. Bjästa Elektricitetsverk

C Sidensjö Nyfors [ Nätra Bjästa Trehörningsjö Elektriska Förening... Trehörn.-sjö Trehörningsjö Djuptj ärn El. A.-B. Djuptjärn-Kantsjö _„iden Ålidens Elektriska Förening

Gideå och H u s u m s A.-B.

Lemelsjö Nordsjö Trehörningsjö Grundsunda

Mo Själevad Arnäs Arnäs

Gideåbacka

Gottne, 2 stationer Abon. fr. Gottne-Yttersels El. A.-B Må

35 7

7 11 8 3 2-5

ii

40 4 11-5 10 7

Trefas Likström

» »8

— — — —

220 220 2 x 220 2 x 220 220

— — — —

— Närmare uppgifter saknas. )> » » — » B » — )) )) » —

36 37 38 39 40

50 Trefas

10000/380

»

20000/380

29-5 4 1 —

20 4 16

Likström

—

—

Trefas

2 x 220 220 2 x 220 2000/380

—

I

— —

43 44 / 45a \ 45b

»

—

220 220

_ -—

,. —

46 47

Trefas

/ 2000/380 \ 40000/500

6-5 30

Likström Trefas

— 50

2 x 220 3000/380

10 f 18 \ 80 8-5 3 3 1-5 5-2 9

Likström

— — — _ —

— IDelvis under byggnad, små- } 52 — | industri. 53 — Närmare uppgifter saknas. 54 » » >> — 55 » » » — 466

-

1-5 10 8 6 12 2 100

» »

Likström

) >

3 7-5 50 6

/\

6 2-5 3 19 6

500 50 5 25 10

7 7 4-5

16 18 30

1 /

» »

— — —

Trefas

12000/220

50 Likström

— — —

220 2 x 220 220

___

Trefas Likström

—

» » „ » »

— —

Trefas

—

—

9 000

»

— —

— —

» »

50 50

2 x 220 220 2 x 220 10000/220 / 40000/500 \ 6000/380

c: a 60 (För landsbygdsdistribution. | » industriell drift. Närmare uppgifter saknas.

2 x 220 2 x 220 12000/220 2 x 220 2 x 220 2 x 220

»

}

1 /

—

1 1 /

— — ___ — —

20 (Industriell drift. c: a 40 \Landsbygdsdistribution.

10 8 4

10 30 100

Likström

» Trefas

— — 50

—

»

6000/500 och 110

—

— Industriell drift.

1001 900/ — 7

»

10000/220

»

c:a 50

—

10000/3000/220 2 x 220

5 Likström

—

— 2-5

j- 48 49 50 51

6000/220 10000/220 2 x 220 2 x 220 3000/380

i

/ 56 157 58 59 60 61 62 63 64 } 65

66 67 68 69 70 71

3 5

40 45

—

— Närmare uppgifter saknas. » » » —

— Närmare uppgifter saknas.

/ 72 \ 73 74 75

75 77 78 79

23 21 19 15

21 J. Elfving & D. Olsson P. & O. Vestin Idbyns Kraftstationsförening ......... Landsjö Elektr. Belysningsförening.. Fabrikör V. Hörnlund

<

Arnäs

»

Trehörnings sjö

L J . Bylund, Täfteå

Arnäs

>Mo och Domsjö A.-B

Själevad

82 83

24 24

84 85

23 23

86 87 88 89

23 23 23 50

Stenslands b y a m ä n Mo Elektrisk a Kraftförening A.-B. Gottne Järveds Mek. Verkstad

50 Järveds Ångsåg

91 92 93 94 95

50 50 50 23 23

Alne Sågverk Bonässunds Slip

96 97 98 99

24 24 24 24

Forss A.-B

100 Flärke byamän Billsta Angsågs A.-B

»

Täfteå, Brunnsnyland jDomsjö sulfitfabrik

Näfvertjäl-Hanabäcks byamän Fors kraftstation, Gunsjö

Örnsköldsviks stad

Älfsöden Thorsböle Idbyn Abon. från Gammelbyns Kraft A.-B.

Mo

» Arnäs

tDomsjöverkens såg 'Kraftlev. från Gideåbacka kraftstat. Hanabäck Fors Stensland Moforsen Gottne ... Abon. från Örnsköldsviks Elektricitetsverk

stads

(Abon. fr. Gottne-Yttersels El. A.-B Örnsköldsvik \ Örnsköldsvik Flärke Mo Billsta Själ ev ad Nätra

»

Bjästa Fors Köpmanholmen.

24 Skule Elektriska Kraftförening, Sörbygden Andelsfören. Norums Elektr.-verk ...

Skule Norum

101 102 103 104 105

24 24 24 38 24

Svedje Kraftledn.-förening, Bjästa... Björsby Elektricitetsverk, byamännen Sörgårds Elektricitetsverk Ulvö Elektricitets A.-B Björkåbäcks byamän

Abon. fr. A.-B. Bjästa El.-verk Björsby Sörgård Ulvö Elektricitetsverk Björkåbäck

106 107 108 109 110 111 112 113 114 115

24 26 26 27 28 28 27 27 27 41

Forss A.-B Edsbordets Belysningsförening Eds Södra Belysningsförening

Ed

)) Sollefteå

Sollefteå sockens elektricitetsverk...

Nyland (Bruket

>Sollefteå stad Multrå M\iltrå Lyseförening Hakesta-Strinne Belysn.-förening .... Flo Belysn. A.-B Graningeverkens A.-B

Brynge Abon. fr. Sollefteå s:ns elektr. verk

(Tunsjöström Abon. fr. Sollefteå s:ns elektr.-verk

» Långsele

Forsse

37 7

3 7 6

7 6 6

Likström

s

» »

Trefas Likström

— 4

1 7

— —

—

fl

/ \

ii

— — 4

—

—

—

_ —

2x220 16

84-5

i 2 200

/ 40000/3000, l 500 och 115

7 20

— 50

2x220 6000/220

_

50 / 50

80 15 150 180 14 18

— 50 — — —

220 110 10000/3000 2x110 2x220 220

—

180 I 850 } Trefas 400

10 6

11 Likström 1 »

. —

— —

—

4 11-5

—

Likström

»

Trefas Likström

» »

\ /

—

—

3000/500

—

86 87 88

Enbart industri.

» »

91 92

— —

— —

Industri huvudsakligen.

93 94 95

20000/380

| E n b a r t för industriella ändamål { l

96 97 98

2x220 220

—

_ —

\ /

Trefas

50 50

7 550

84 85

» »

— —

82 83

—

— —

—1 — —

iFör industridrift och belysning / j å arbetarbostäder. \

—

220 / 20000/3000/220 1 l 20000/220 j

— — —

|

»

* » » » »

—

—

76 77 78 79

» »

» »

» »

» »

6 8 1

»

» »

_

220 10000/220 220

Trefas 50 12000/220 1 obe tydli g: n ä r m a r e uppgifter sak l a s Likström — 220 — 2x220 » — — B 220 — —

200 420 1 210 250

_

5 17-5 8

21 45

14 Närmare uppgifter saknas.

—

Likström Trefas Likström ( Likström 10 \ Trefas 75

— — — — — —

— —

220 220 2x220 20000/380

4 100 25

— —

7 Likström 250 » 200 430 \ Trefas Likström Trefas

99 100

— — —

90 Närmare uppgifter saknas. Närmare uppgifter saknas.

_

101 102 103 104 105 106

» »

3 17

30 380

108 109

5000/190

/ 110

50 50 50 50

20000/220 20000/220 20000/380 40000 5000/220

2 3 3 4

20 25 30 160

i Hl Huvudsakligen industriell drift.

112 113 114 115

41 Långsele Belysn. A.-B., Nordsjö,Långsele Åberget-Bäckaskogs Belysn.-fören., Österforssa Östergraninge Belysningsförening, Östergraninge Mellangrainnge El. Distr.-förening, Wik Ledinge El. Distr.-förening

121 122 123 124 125

41 41 41 29 30

Graninge verkens A.-B Helgums Kraft A.-B A.-B. Ledingå-Helgums Kraftstation Lökoms Kraft A.-B Björkå A.-B.

126 127 128 129

30 30 31 39

130 131 132 133 134 135

43 43 43 43 43

p t e n s ä t t e r s Kvarn och Elektr. A.-B.

Stensätter, 2 stationer

Västansjö Elektr. Distr.-förening Sjöbottens Elektr. Distr.-förening Forseds Elektr. Andelsförening Västertorps Elektr. Förening

Abon. från Forseds Andelsförening

136 137

47 47

Angermanälvens Flottn.-förening Nylands Elektr. A.-B

138 139 140

— — —

A.-B. Nylands Ångsåg Bossö Sågverks A.-B Bollsta Sågverk

Box Abon. från Ångermanälvens Flott ningsförening D:o d:o Bossö Abon. från Graningeverkens A.-B...

141 142 143 144

— — 49 49

Dynas A.-B

\Väij a sulfatfabrik

^Hernösands stads Elektricitetsverk ..

52 Ulvvik och SvedjeElektr.Bel.-förening

146 147 148 149 150

53 49 52 52 52

Långsjöbygdens Belysningsförening. Säbrå-Härnö Elektr. And.-förening... Öfverdals Kraft- och Bel.-förening... Västersjölands Elektr. förening Bråns Elektr. förening

Bran Abon. från Hernösands stad Öfverdal Själand Bran

151 152 153 154 155

52 52 52 52 52

Ålands och Norrstigs Elektr. förening Ramsås Elektr. förening Kragom och Näslands Bel.-förening F u r u h u l t s byamän Pettersson & R a m s t e d t

Åland Bamsås Kragom Furuhult Ramsås

»

Abon. fr. Helgums Kraft A.-B

Långsele

»

»

»

»

»

»

Östergraninge

Graninge

Abon. fr. Helgums Kraft A.-B

»

Överlännäs Boteå

» Styrnäs

Götrik Nolander i Ed

Ytterlännäs

»

»

»

Graninge bruk Abon. fr. Graningeverkens A.-B Gransj ö Lökom Högfors

Helgum

Styrnäs Elektriska A.-B

»

Offer gamla station » nya » Lo kraftstation Ed

»

...

»

>,

»

Forsed Västertorp

/

»

»

»

Hammars Mek. Verkstad Säbrå Hernösand Säbrå

Gådeå Elektr. verk. å Kronholmen Ulvvik

»

39 7

-

10 Trefas

—

»

— —

—

,, "

—

—

•

—

7 23 82

100 40 1700

6 6 7-5 16

115 250 85 70 125 34

9 J ~ I 18—

— 14 6

— — — —

Likström Trefas

» »8 B

» »

}

;

10000/220

10000/220

6000/190

50 50

10000/220 10000/220

6 4

60 40

119 120

50 50 50 50

220 10000/220 10000/220 10000/380 40000/3000/220

13 12 6

370 100 47

—

—

121 122 123 124 125

3000/220 3000/220 10000/380 och 220

—

—

126 127 128

10000/220

)u

50 50 50 50 50

ii

»

— —

Likström

18 10

» » "

— — — —

3000/220 / 10000/220, 380 \ 3000/220 2x220 2x220 2x220 2x220

250 Trefas

2000/500/190

— —

>, » » »

50 50 50 50

2000/190 2000/220 2000 40000/500

•

—

1215 obety dlig 10 1501 620 —

}

Likström

Industriell drift i huvudsak. Industriell drift. E n b a r t industriell drift.

137 138 139 140

—

—

—

_ —

—

8-5

16 Likström

—

—

»

7 10 10 7 7

—

3000/220

3 6 5-7 3 4

—

—

» „ » » » »

—

50 Trefas Likström

Industriell drift h u v u d s a k !

»

/ 130 \ 131 r 132 i 133 \ 134 135

— —

—

Trefas

(Den större stationen under \ byggnad.

— —

50 E n b a r t för industridrift.

— | — >Närmare uppgifter saknas. — J —

265 J

E n b a r t för industridrift.

i

— — —

40000/500

12'5

20 12 32

i

—

17 5 13

_

2x220

(Enbart industriell drift, därav \ e n mindre del i Gudmundrå s:n. 1 141 Industri. 142 (För stadens och H e m ö n s bef 143 j hov ävensom en mindre del | 144 \ av Säbrå socken. 145

— —

2x220 2x220 6000/220 220 2x220

— —

— —

146 147 148 149 150

— — — —

220 220 2x220 220 220

— — — —

— — — —

151 152 153 154 155

—

50 Delvis småindustri.

156 157 1581 159/ 160

49 52

J ä r s t a Elektr. Belysningsförening ... Aspnäs Elektr. Andelsförening

Säbrå

T r ä v a r a A.-B. Norrland 53

Brunnefors Såg ochElektr. Kraftverksförening

Stigsjö

Abon. från Hernösands stad Aspnäs / Lövvik lUlvvik Brunnefors

53 Lars Wiklund

Brunne..

162 163 164 165

53 53 53 53

Otto Wiklund, Ultra Spillböle byamän Lars Vestin, Sörgården J. Granlöf, Sörgården

Ultra Kvarn Vikeroten Sörgårdens kvarn

166 167 168 169 170

53 54 54 54 54

Hamre roten G. A. Nordin Antjärns Elektr. Belysn.-förening ... H ä g g d å n g e r Antjärn . Sjö och Tjärnsjö Elektr. Bel.-förening Sjö '. Häggdångers Elektr. And.-förening.. By Byfors Elektr. A.-B »

171 172 173 174 175

54 54 46 46 37

Sundsvalls Cellulosa A.-B Nynäs-Häggsjö Elektr. And.-förening Sunds A.-B., Sundsvall Joh. Ullberg

Ullånger

176 177 178 179 180

Salsåkers Ångsågs A.-B Omne El. Kraft A.-B J ä r n s t a Kvarn och Elektricitetsverk Arvid Hörnfeldt Markoms Elektr. Andelsförening

Nordingrå

35 35 37 37

181 182 183 184

37 37 37 36

36 Östbygdens i Nora Kvarn och Elektr. Andelsförening

187 188 189 190

— 34 33 33

Sandö Sågverks A.-B Hohl och Gräta b y a m ä n Erik Edström, Dala Övereds Elektricitetsförening

191 192 193 194

34 32 45 45

Noraströms Kvarn och Elektr. fören. Smides A.-B. Berglund & Co Kungl. Telegrafstyrelsen K. Marinförvaltn

»

»

»

A - B . Gröde Elektricitetsverk Kjäls och Käxeds b y a m ä n P . Wiberg, Herresta Nordingrå Kvarn- och Belysn.-andelsförening Bror Svensson .

Kramfors A.-B

»

Viksjö

»

» Vibyggerå

...

»

Åvike b r u k Häggsjö Västanå bruk Villola Invik Salsåker Omne Järnsta Docksta Ö. V. Markorn Gröde Kjäl Herresta

Nora

Skog

Nora Skog Hemsö

Salteå

Abon. fr. Nordingrå Kvarn och Elektr. Andelsförening Nyadal Gräta Yttered Ö vered

Noraströrn Eriksfors Radiostation Dalomsfortet Kraftlev. från Edsele kraftstation .. Gudmundrå Kramfors sulfitfabrik ! Frånö sulfitfabrik m. fl

41 9

— —

— —

10000/220

220 220

— —

— — —

__

10 10 20

60 Trefas

7 Likström

— —

—

2-5

» —

— —

.— —

10 10

Likström

»

— —

2x220 220

—

—

4 6 8-5 12

7 7 25 16

» » _

— _

220 2x220 2x220 6000/220 2x220

— — — —

10 10 10 10 75

_ — — —

15 14 7 9

— —

»

\

•

Trefas Likström

» » » »

— — 50

—

_ —

Trefas

150 25 10 10 7

Likström Trefas Likström

»8

9 13 4

15 12 5

» » »

14 5-5

125 40

Trefas

— _

128 10 45 32

Likström

»

— —

4 6-5 8

3 20

—

35 5

2 x 220 2x220

—

220 2x220 220 220 10000/380

—

•

162 163 164 165

— — — — —

Obetydlig

166 167 168 169 170

__ — — —

Delvis industri.

171 172 173 174 175

—

— — —

— .— —

— — —

— —

2x220 2x220 2x220

— —

50 50

10000/380 6000/220

— — —

50 50

10000/380 220 220 10000/220 10000/220

— — 9 8

— —

55 75

Likström Trefas

220 10000/220

— > Likström

—

—

—

60000/40000/380

9 450

1 Trefas

•

Närmare uppg. saknas.

Industriell drift. 4

Trefas

Industriell drift.

156 157 / 158 \ 159

Obetydlig

220 3000/220 2x220 2x220 2x220

B

i

8 Likström

ii

176 177 178 179 180 181 182 183 184 185

Industriell drift.

186 187 188 189 190 191 192 / 193 1 194

Enbart för industriell drift.

44 Kramfors A.-B. Transf.-central i Gudmundrå Gudmundrå

197 Sandvikens Sågverks A.-B

1981 199/

Svanö A.-B

200 Strömnäs A.-B

201 Nensjö^cellulosa A.-B

Kraftlev. från Edsele kraftstation ... (Abon. fr. Graningeverkens A.-B \Sandviken /Abon. för Graningeverkens A.-B /Svanöbruk /Strömnäs (Abon. fr. Kramfors A.-B (Abon. fr. Graningeverkens A.-B (Nensjö Skärsviken

'..

202 203

44 Skärsvikens ångsåg Graningeverkens A. B. Transf. central i Lunde Mjövattnets Elektriska Förening

44 Bror Lidbaum

Björsta

44 Östby El-.verk, Mellander & C:o

Östby

Kraftlev. från Forsse kraftstation ... Nästvattnet

207 208 209

F. Th. Widegren Gustafsviks Örlogsdepå Torsviks Sågverk, Bamvik

210 Svänö Aktiebolag, Bamviks Sågverk

Abon. fr. D. A. Grafström, Bäckland

211 Utansjö Cellulosa A.-B

Utansjö

Högsjö

Ramö sågverk Abon. fr. Kramfors A.-B

»

»

212 213 214

51 51

Rö Nya Sågverks A.-B Vallåns Belysningsförening K ä r r b y Kraft och Lysförening

Rö Vallån Kärrby

51 D. A. Grafström

Bäckland

216 217 218 219 220

51 51 51 44 32

Bäcklands byamän J u d e m. fl. byamän Karlbergs m. 11. byamän Kramfors Liefabrik Bjärtrå Elektriska A.-B

Bäckland Jude Karlberg Öfverfälle Sågmon

Gudmundrå Bjärtrå

221 Kungsgården—Mariebergs A.-B

222 Fjärdviks sågverks A.-B

223 224 225

Ströms T r ä v a r a A.-B Björkå A.-B. Hallstanäs träsliperi ... » a Lugnviks sågverk

226 2271 228 ( 229 230

A.-B. Svenska Fönsterglasbruken Sunds A.-B

56 56

Lövbergs och Björkoms byamän .... Mellbergs, Höglands och Öppoms byamän

Ljustorp

Sandö glasbruk /Rundbacken (Lagfors Abon. fr. Sunds A.-B

å

»

Mariebergs sågverk /Abon. fr. Bjärtrå E. A.-B \Fj ärdvik Köj a sågverk Kraftlev. från Högfors kraftstation... / Lugnvik (Kraftlev. från Högfors kraftstation...

...

»

it v<1 ">I

il

43 7

} 1222 } 296 75

—

— —

800 8

c: a 2

>

ii

10000/380, 220

c:a 340

För landsbygdsdistribution.

400000/500/200

900 Industridrift huvudsakligen

10 Trefas

" "

40000/380

Likström Trefas

220 10000

—

— Industriell drift.

Trefas Likström

40000 2 x 220

—

~

—

—

3000/190

220 40000/500 40000/500 f 10000/190 \ 380

1 1 1

3 6 8

125 190 Likström » 70 » 40 16 16 50 1 Trefas

7 4-5 6 3 26

5 8 18 30 225

—

82 14

—

500 220 220 220 2 x 220 220 10000/380, 190

Trefas

220 220 2 x 220 220 10000/220

Likström

—

—

j> Trefas

10000/220

Likström

»

Likström Trefas Likström Trefas

50 50

40000/3000 1/330 A40000

} 1 — )

,

207 208 209

/Omform. till likstr. 40 (Huvudsakl. industr. dr.

| 210

Industriell drift.

»

»

212 213 214

Delvis industri.

215 216 217 218 219 220

— —

— Industriell drift, » —

203 204

Industriell drift.

1 Transformator i Lunde200kVA.

2 000

Industriell drift.

221 222 223 224 225

} » >/

» »

30000/6000/220

»

6000/220

226 I 227 \ 228 229

»

6000/220

50 Likström 1700 | Trefas 300

—

—

Huvudsakligen industriell drift.

40000/500

)>

60 Industriell drift i huvudsak.

Enbart industridrift.

—

Trefas

35 35

197 / 198 \ 199 200

50 50

}

196 Trefas

Trefas

} 2 400

l

Likström

Likström Trefas

—

231 232 233 234 235

56 56 56 56 56

Edsta Elektriska Förening Färbäckens Elektriska A.-B Sunds A.-B Stavre Byamän Harare m. fl. byamän

236 237 238

56 55 55

Höglandsbodarnas byamän Hässjö Kraft A.-B Västansjö Elektriska Andelsförening

239 Sunds A.-B.

240 Sörviks Nya Ångsågs A.-B

241 242

243 Ljustorp

- } Vivstavarvs A.-B

246 247 248 249

58 58 58 59

Abon. fr. Färbäckens El. A.-B » » Sunds A.-B Västansjö (Kraftlev. från Rundbackens kraftst.. [Söråkers Sulfitfabrik Sörvik och Strandvik

Söråkers Ångsågs A.-B Timrå Elektriska Andelsförening Indals Alfs Flottningsförening

244 245

Hässjö

Edsta Färbäcken Lögdö Stavre Abon. fr. Sunds A.-B

Nilsböle Elektriska Kraft A.-B Micksäters Elektriska A.-B C. J. Berglund, H a r e Lidensboda Elektriska Distributionsförening

Timrå

Indal

Söråker Abon. fr. Skönviks A.-B » » Sunds A.-B |Fagerviks sulfitfabrik I Vivstavarvs sulfatfabrik (Abon. från Kramfors A.-B. Sunnås Micksäter Hare

59 Järkvitsle Elektriska Andelsförening

/Abon. fr. Stadsforsen \ lands län Järkvitsle

251 252 253

58 58 58

Åsens Elektriska A.-B K. Vattenfallsstyrelsen Elektriska A.-B. Liden

Åsen Dacke Byn

63 Skönviks A.-B.

61 Österström Holm Skön, TimOrtsdistributionen mellan Sundsvall rå, Sättna, /Abon. från Skönviks A.-B. och Stöde »Selånger, Tuna, Stöde

61 A.-B. Skönsbergs Elektriska Belysn..

Indalsliden

Skön

Skönviks A.-B

» »

nr 6 i Jämt-

/Abon. fr. Skönviks A.-B (Kraftlev. från Nedansjö kraftstation. Skönviks sågverk

» »

Sunds A.-B. Sunds såg, verkstad och slip

Tunadals sågverk /Ortviken (Kraftlev. från Nedansjö kraftst Kraftlev. från Bundbackens kraftst..

261 Johannedals T r ä v a r u A.-B

Johannedals sågverk

262 J. A. Enhörnings Trävaru A. B

Heffners

259 260

»

»

61 H u g s t a Elektr. förening

48 Sundsvalls stad

»

Kubikenborg

Sundsvall

Abon. från Skönviks A.-B Elektricitetsverkets omformare Abon. från Wii Elektr. A.-B. och Skönsviks A.-B. Elektricitetsverket

45 7

S

30 10 10

40 6 20

Likström

— —

— — — —

—

8-5

» » »

Trefas Likström Trefas

» • / 1250 } 75 Likström ~ \ 70 » — » Trefas — — »

—

6 500 2 000

75 8-5 2-i

100 23 20

Likström

—

—

17 9 10

—

ii

— — —

2 x 220 2 x 220 220 220 6000/220

— — —

50 50

2 x 220 6000/220 6000/220

30000/380

— —

440 110

6000/380 f 30000/6000 ochl \ 500/125 / 60000.6000/500

— — —

10000/220 2 x 220 220

Trefas

»

7 25

Likström

__ — —

»

» »

—

l

— — —

231 232 233 234 235

12 2

122 15

236 237 238

— — —

—— —— Industriell drift. » » —

i)

»

1"

1 239 240 241 242

»

Industri.

1250 [-Industriell drift. 2 500

/ 244 \ 245

— —

— —

246 247 248

6000/380

10000/220

220 2 x 220 220 800/190 220

— —

251 252 253

}»

— ~ 10

60 25

Trefas Likström

—

-

Trefas

6000/220

—

— B

50 50

}1

— Industriell drift. — . — —

8-5

=

{

—

J )

1 •

280 1600 100 1200

•

Likström Trefas Likström

—

6000/380 40000/6000 220 1500 220

Trefas

40000/6000/380

—

30000/3000/380

— — —. 1100 — /\ 300 125 110 — /\ 150 — —

Likström Trefas Likström Trefas

— —

Likström Trefas

— 2 000

„ »

50 50 50 50 \ 50

330 380 440 380 220 6000/220 5400/2 x 110 5400/220

}:

—

—

—

—

u 1

602 Industriell drift.

»

»

>

•

•

}

•

258 259 260 261 262

_

263 264 265

266 267 268 269 270

48 61 61 61 62

Skönsmons Belysnings A.-B. Skönviks A.-B. Transf. centr. i Sundsvall Vester- och Lillro byamän Huljens byamän Kvarsät Kvarn, Silje

271 272 273 274 275

78 61 62 62 62

Böle Elektr. A.-B. Sättna Elektr. Andelsförening Västra Gårdtjärns Elektr. Andelsfören. "Västansjö Elektr. Andelsförening ... Skönviks A.-B

276 277 278 279 280

62 63 62 62 62

Osk. Bergström Sättna Elektr. A.-B Nora byamän Lövsätts och Gårdtjärns El. Fören... Sunds A.-B

281 282 283 284 285

78 61 61 61 76

Wii Elektr. A.-B Male. Sundin, Bergom

286 287 288 289 290

76 75 75 76 76

291 292 293 294 295

76 76 57 57 57

Mindre anläggning

Skönviks A.-B. Hörningsholms Trävaru A.-B.

/Kraftlev. fr. Lagfors kraftst (Ny vik Nacka Hörningsholm

296 297 298 299 300

57 57 57 57 57

Myrnäs A.-B Ankarsviks .ångsågs A.-B J. A. Enhörnings Trävaru A.-B Nilsson & Johansson Stornäsets s

Myrnäs Ankarsvik Carlsvik Alvik Stornäset

301 302

57 57

Utviks Ångsågs A.-B. Johannesnäs Sågverks A.-B.

Utvik / Johannesnäs (Abon. fr. Sunds A.-B.

303 304 305

57 57 57

Hofvids A.-B

Hofvid

306 307 308 309 310

57 57 57 77 77

Strands Nya o A.-B Ankarsviks Ångsågs A.-B Alnö Elektriska Förening

Sundsvall Selånger

Sättna

Johannesfors Flata (Fredriksfors) Nora ovan Norasjön Olofsfors

Sula Tuna

Attmar

Abon. fr. Skönviks A.-B Täljeåslätt Sörf ors Abon. fr. Widings kraftstat. i W i g g e Norrtj ärnsbäcken Långskog • Gryttjen

»

»

Sunds A.-B

Alnö

Norrviks Ångsågs A.-B

»

Wiiforsen Bergom Matfors

Skjöle Elektr. Distr.-förening Täljeåslätt Elektr. A - B Trävaru A.-B. Svartvik Hassels Elektr. Förening Norrtj ärnsbäckens kraftstation Långskogs Kraftstation Hassels »

»

[Sidsjö : \Abon. från Wii El. A.-B Abon. fr. Skönviks A.-B Norefors

Skönviks A.-B

»

Abon. fr. Sundsvalls stad Kraftlev. från Nedansjö kraftstation.. Lillro Huljen Silje, 2 stationer

Gustafsberg Eriksdal

»

Strand Gustafshamn Abon. fr. Sunds A.-B., Sund

,

Tor sjö Elektriska Andelsförening Juniskärs Elektriska Förening ....

Njurunda

Torsjö, 2 stationer Abon. fr. Torsjö El. Andelsförening

47 7

—

-

5 5 2

16-s

10 Trefas

50 50

i)

8 8 2

10 Likström

)) »

— — —

5400/380 40000/5000 2 x 220 2 x 220 220

6000/380

P

10 15 5

Likström

— — —

6000/220 2 x 220 2 x 220 220

3 4

32 30

Trefas Likström

—

—

— 2 4 4

3 3

> Trefas

ii

» » »

— —

10 10

Trefas Likström

6 2100 18-5 9 8-5 122

Trefas Likström

50 Trefas

8-5

—

»

50 50

»

—

—

i)

50 50

—

— — — — — — — — — — — — — — — — — — —

8-5 16

n

4 7

Likström

»8

— — —

» »

12 50 40 68 65 186 20 40

—

— — — —

» » » » »

— —

» » » Trefas

| 160 \ 195

—

Trefas Likström

a

50 18

— — — — —

6000/220 2 x 220 2 x 220 2000/190 220 20000/6000/380 2 x 220 I 40000/1500/380 \ och 800/130 6000/220 10000/220

—

1800 För leverans till Sundsvalls stad

— — — —

— — — —

— — —

— Närmare uppgifter saknas. » » » — —

}

— —

50 50

— —

—

— Närmare uppgifter saknas. » » » —

—

—

—

—,

.

Delvis industri.

100 30 255

— — —

— Närmare uppgifter saknas. » » » — » » » —

—

—

—. — _ — — — —

276 277 278 279 280

283 284 285

Arrend av Täljeåslätts El. A.-B.

!

272 273 274 275

281 282

3 16

—

266 267 268 269 270

» )>

» »

» »

H u v u d s a k ! industri.

286 287 288 289 290 291 292 293

» »

294 295

i)

»

» » )>

» » »

296 297 298 299 300

» »

301 1

30 H u v u d s a k ! industri.

302 | 303

_ — _

» » — — — H u v u d s a k ! industri. _ — Huvudsak!, industri.

} } —

304 305

—

» »

50 44

„

—

Trefas

220 3000/220

306 307 308

|

10000/220

10000/380

75 170

»

}

—

l

— —

220 220 220 220

220 3000/220 380 220

Likström

10000/220 6000/220 2 x 220 2 x 220 220 2 x 220 220 3000/220 220 220

48 1

/Svartvik (Abon. från Wii El. A.-B. .. Klampenborg Stockvik Abon. fr. Wii Elektr. A.-B. Galtström

311 312 313 314 315

_

T r ä v a r u A.-B. Svartvik

— — — 77

Ljunga Älvs Flottningsförenin<: Sunds A.-B

77 N y h a m n s Cellulosa A.-B.

317 318 319 320

— 77 77 77

Sundsvalls Cellulosa A.-B. Ortsjö byamän ... Albin Nordin Ovansjö byamän

Ortsjö Södergård Ovansjö

321 322 323 324 325

77 77 77 77 77

E. O. Lindberg Stånga Snickerifabrik. Dingersjö byamän .... Baggböle byamän P . Söderberg

Stångom .

326 327 328 329 330

78 77 61 64 64

Nolby Elektriska Förening A.-B. Njurunda Industrier Skönviks A.-B Viskans A.-B Ede byamäns Elektriska förening

331 332 333 334 335

75 75 75 75 75

F a n b y Elektriska verk .. F a n b y Kvarn P . Viding, Wigge J . O. Åslund ni. fl J a n n e Westins sterbhus.

Fanbyn.

336 337 338 339 340

75 61 75 75 66

K. A. Norlander Lillströms Elektriska Förening Emil Eriksson E. E. Persson, N. O. Sjölander Skärveds Elektriska Förening ..

Fanbyn... Lill ström

342 343 344 345

67 66 68 65

Hjältans byamäns Elektriska Kraftförening Roggåns Elektriska A.-B Selmer Andersson

346 347 348 349 350

74 65 65 65 68

Stockholms Superfosfat Torpshammars A.-B

Njurunda

Nyhamn (Abon. fr. Wii Elektr. A.-B.

Dingersjö. Baggböle. Stångom .

Stöde Distrib.

Abon. fr. Wii Elektr. A.-B. Stångom Nedansj ö Viskan Abon. fr. Ljungaverk

Wigge Abon. fr. Westin, Nederede Nederede

Torp

Gammelbodarna ( Torp o. 1 Fabr. A.-B. \ Borgsjö j Lj ungaverk Torpshammar

P . O. Sundell,..Björnede J o n Jonsson, Östervallsta, Fränsta... V. Strand, Rombäck, T-hammar Emil Beldth, » » H å n g s t a Elektriska A.-B

Hampsänke Abon. fr. Ljunga verk

40 7

2 000

|

10 10

Industriell drift.

312 313 314 315

Industriell drift. Landsbygdsdistr.

} 316

Industriell drift.

—

1695 Trefas

•

—

f 500 \ 6000/220 20000/380

—

Likström

—

»

—

» —

Z 25 2-5

50 6 300 59

Likström

—

—

Trefas

5 6 20

36 30 25

25 2-5 2 8

15 8 8 3 15

40 20 23

55 80 225

15 840

»

10 4 5 20

Likström

1 14 1278 2

—

30 Trefas

3-5 8

»

))

Likström Trefas Likström

Trefas

—

— 25 30

Närmare uppgifter saknas.

»

»

»

Genomgående obetydliga likströmsanläggningar på c:a 5 kVA vardera, för vilka närmare uppgifter ej erhållits.

318 319 320 321 322 323 324 325

50 50 50

20000/380 3000/220 40000/6000/220 220

2 2

6000/190

50 50 50 50 50

3000/220 6000/380 6000 o: 3000/380 6000/220 6000/220

4 1 5 1

40 10 60 10

331 332 333 334 335

50 50

380 2 x 220 380 220 2 x 220

—

—

50 50 50

6000/380 3000/190 6000/220

8 12 4

60 182 155

6000/190 f 6000 \ 3000/220

o

Trefas

i

—

20000 Trefas Likström

~

220 220 20000380 2 x 220

1000 }

ii

50 Likström

—

j

Trefas

1 io

220 220 220 220 6000/220

326 327 328 329

Industribehov.

1 /

336 337 338 339 340

341 342 343 Industriell drift.

344 345

Närmare uppgifter saknas.

» » 3

» »

» »

346 347 348 349 350 7

351 ! 65

Trävaru A.-B. Svartvik

352 353

Borgsjötelje Belysningsförenin Borgsjö Elektriska Förening

69 69

Tli (\ l° Borgsj°.:o )if\ Nordanede Borgsjö | Telje

Alby

Alby Vattenfalls A.-B

»

»

»

356 I 357 358 I 70 359 I 71 360 71

Alby Kloratfabrik Alby Carbidfabrik Ange Elektriska A.-B.... Föreningen Enighet ger ljus Kölsillre Kraft A.-B

Ringda] en

lAbon. fr. Alby Vattenfalls A.-B. Hafverö »

72 Kraft A.-B. Turingen

»

71 Östavalls Elektriska A.-B

»

71 By Lyse A.-B

-

David Levander

! Abon. fr. Kölsillre Kraft A.-B. Kölsillre j Hummelön Östavall I Abon. fr. Kölsillre Kraft A.-B.

Anundsjö

| Tjäl

51 7

5 — 40

13 125 1 1220 22 J 2 250 3 590 4 500 17 { 550

10 Trefas

50 —. 50 25

Likström Trefas » Likström Enfas

ii

352 353

—

-

10000/220 2x220 10000/380 | 10000 och f 6000/190

1 /

Trefas

25 25 25

l 10000

-

-

—

—

—

—

—

—

—

— — 35

— — 40

Trefas » »

50 50 50

6000/190 6000/220 6000/380

12 2 6

100 15 60

»

10000/220

1-2 —

23 Likström Trefas

— 50

2 x 220

—

—

—

10000/220

—

»

—

14 Industriell drift. i)

»

Enbart industriell drift. _—

i

354 355 / 356 \ 357 358 359 360

(Därav en transformator i Hand} 361 \ sjön, Jämtl. län. 362 (Dessutom en upptransformator } 363 \ 6000/10000 volt. 364 —-

KARTA ÖVER BEFINTLIGA OCH PROJEKTERADE ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR INOM VÄSTERNORRLANDS LÄN

Befintlig.

Projekterad.

•

D

TECKENFÖRKLARING: Vattenkraftstation större fin 5.000 kVA. Vattenkraftstation' mellan 200 och 5.000 kV A. Vattenkraftstation mindre fin 200 kVA. Vfirmekraftstation större Sn 5.000 kV A. Varmekraftstation mellan 200 och 5.000 kVA Vårmekraft8tation mindre an 200 kVA. Transformatorcentral ansluten till stamlinje.

•

©

Transformatorcentral ansluten till landelinje. Bygdetransfonnatorstation.

SÖDRA DELEN

KARTA ÖVER 5EFINTLIGA | p G : H PROJEKTERADE

ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR INOMVAStERNORRLANDS LÄN| SA M MA N S T A L L D AVl

ff^

MELLERSTA OCH NORRA SVERIGES

ÅNGPANNEFÖRENING I I.SAMRÅD MÉÖ

KUNGLf ELEKTRIFIERINGSKOMMITTÉN

STATENS R E P R O D U K T I O N S A K S T A L T

KARTA ÖVER BEFINTLIGA OCH PROJEKTERADE ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR INOM VÄSTERNORRLANDS LÄN

NORRA DELEN

KARTA ÖVER DE ELEKTRlFIERApE OMRÅDENAS UTSTRÄCKNING OCH ÅKERAREALENS FÖRDELNING INOM VÄSTERNORRLANDS LÄN UPPRÄTTAD ÅR 1923 AV MELLERSTA OCH NORRA SVERIGES ÅNGPANNEFÖRENING 1 SAMRÅD

MED

KUNGL. ELEKTRIFIERINQ8KOMMITTÉN MED FIL. DR. J. ANRICKS»KARTA ÖVER SVERIGES ÅKERAREAL» SÅSOM UNDERLAG

BETECKNINGAR: •

1 kvkm åker

elektrifierat område

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

Bilaga 4.

TABELL över kraftbehovet inom de olika landskommunerna av Västernorrlands län.

54 Tabell över kraftbehovet inom de olika Antal brukningsdelar

Areal

Kommun

i

i 2 3 i 5

Tåsjö Fiällsiö

Antal innevånare

Landareal

3 Belysning Större Totalt exkl. Odlad indu- Moän 3 areal hektar antal stri- torer belysning 4

6 Ungefärlig, årlig förluster vid nu grad

Anslutningsvärde i kilowatt

7 Övriga Belysning apparater 9

Motorer

il

14 000 8 000 10 000 22 000 10 000

4 038 1703 2 340 3 773 4195

91450 65 972 74 209 123 920 98 762

1231 504 950 1931 1648

186 70 119 213 270

477 183 270 462 486

70 22 40 35 45

140 45 45 282 50

10 5 5 50 5

74 000 26 000 45 000 43 000 54 000

46 459 49 438 52 555 256 107 48 455

866 1268 1430 3 444 973

123 131 132

284 314 } 321 816 312

52 000

15 000

120 000

20 000

215 30

285 40

48 4

175 000 35 000

130 000 20 000

423 629 390 278 391

64 120 60 62 75

195 185 90 70 100

8 7 10 5 10

78000 105 000 71000 70 000 80 000

15 000 20 000 120 000 30 000 28 000

160 110 80 80 18

160 300 60 140 30

12 20 10 85 4

160 000 125 000 93 000 90 000 36 000

30 000 140 000 90 000 27 000 14 000

6 7 8 9 10

Edsele

Skorped

2 143 2 526 2 560 8 202 2 087

11 12 13 14 15

Bj örna Gideå Sidensjö Trehörningsjö Grundsunda

3 002 3131 2 539 1806 3 680

90182 45 574 36 583 23 497 30 466

1259 2 404 1888 762 1788

16 17 18 19 20

Arnäs Mo Ed

5 758 7 618 1919 5 501 1431

31788 29 436 17 500 34 404 17 462

3 438 3 413 1124 2 809 837

289 75

692 983 253 613 172

21 22 23 24 25

Sollefteå socken ... Multrå Långsele . . Graninge Helgum

2 818 1160 3 248 1836 3 060

19 931 13 870 15 479 36 036 42 014

975 957 1494 816 1565

98 94 121 100 202

213 172 266 235 417

70 22 53 55 90

300 30 60 75 100

16 5 8 12 15

82 000 26 000 61000 55 000 115 000

95 000 10 000 42 000 20 000 90 000

26 27 28 29 30

Sånga Öfverlännäs Boteå Styrnäs Torsåker

682 1011 1761 1602 1348

7 756 14 057 18115 14 037 10152

506 859 1151 745 1128

56 51 101 76 104

104 140 221 170 197

15 30 55 55 38

12 30 35 60 45

3 4 6 5 5

19 000 36 000 60 000 62 000 52 000

3 000 15 000 20 000 25 000 18 000

31 32 33 34 35

Dal Säbrå Stitrsiö Häggdånger

6 545 1237 5 491 2168 1100

21 521 10 593 22 419 19 658 9 559

1492 667 1760 1062 873

168 92 270 213 112

372 169 524 359 206

115 16 190 47 60

90 22 155 52 34

12 3 17 12 6

130 000 24 000 191 000 56 000 72 000

32 000 4 000 110 000 20 000 20 000

55 landskommunerna av Västernorrlands län. energiförbrukning inkl. varande elektrifieringskWh

Ärligt energibehov vid fullständig elektrifiering och hänfört till kraftstationerna k W h

0 m cirka 20 år

För närvarande Övriga apparater

Summa

12 000 7 000 10 000 30 000 5 000

100 000 41000 65 000 95 000 69 000

221 000 113 000 169 000 206 000 247 000

20 000 30 000 6 000

87 000 / 150 000 1 335 000 61000

146 000 146 000 191000 414 000 164 000

12 000 10 000 5 000 6 000 6 000

105 000 135 000 196 000 106 000 114 000

174 000 253 000 265 000 175 000 243 000

12 000 15 000 12 000 84 000 6 000

202 000 280 000 195 000 201 000 56 000

618 000 487 000 242 000 350 000 78 000

13 000 4 000 9 000 10 000 14 000

190 000 40 000 112 000 85 000 219 000

252 000 83 000 317 000 119 000 l J81 000

29 000 000

3 000 7 000 8 000 9 000 11000

25 000 58 000 88 000 96 000 81000

42 000 107 000 133 000 174 000 103 000

51000 56 000

14 000 4 000 23 000 12 000 5 000

176 000 32 000 324 000 88 000 97 000

344 000 136 000 438 000 211 000 162 000

10 000

Hushåll, hantverk, Storindustri jordbruk och småindustri

Summa

Hushåll, hantverk, Storindustri jordbruk och småindustri

Summa

—

221 000 113 000 169 000 206 000 247 000

318 000 162 000 240000 293 000 353 000

— — — —

318 000 162 000 240 000 293 000 353 000

— — — —

146 000 146 000 191 000 414 000 164 000

206 000 206 000 271 000 592 000 240 000

— — — —

206 000 6 206 000 7 271 000 8 592 000 9 240 000 10

174 000 253 000 321 000 248 000 7 532 000

247 000 360 000 381 000 250 000 345 000

1 562 000 7 460 000 242 000 4 444 000 199 000

897 000 687 000 353 000 500 000 110 000

252 000 83 000 29 317 000 119 000 370 000

388 000 117 000 455 000 168 000 400 000

42 000 158 000 189 000 174 000 103 000

59 000 156 000 196 000 251 000 147 000

12 948 000 906 000 1 900 000 211 000 162 000

491 000 198 000 638 000 302 000 236 000

— —.

.

— 56 000 73 000 7 289 000 944 000 6 973 000

— 4 094 000 121 000 .

— — 99 000

— — 12 604 000 770 000 1 462 000

— —

— 70 000 91000 10 911 000 1163 000 9 651 000

— 5 915 000 145 000

— 41 500 000

— 114 000 61000 67 000

— — 18 755 000 962 000 1 917 000

— —

i 2 3 4 5

247 000 11 360 000 12 451 000 13 341 000 14 11 256 000 15 2 060 000 16 10 338 000 17 353 000 18 6 415 000 19 255 000 20 388 000 21 117 000 22 41 955 000 23 168 000 24 514 000 25 59 000 26 217 000 27 263 000 28 251 000 29 147 000 30 19 246 000 31 1160 000 33 2 555 000 33 302 000 34 236 000 3 5

56 1

ii

36 37 38 39 40

Viksjö Ullånger Nordingrå Vibyggerå Nora

1219 1857 3 906 2 092 3 975

24 576 15 812 19 637 21731 16 783

597 1087 1991 1054 1723

93 124 281 142 239

185 262 542 275 451

10 88 125 30 80

40 95 80 20 90

3 10 4 2 10

14 000 96 000 125 000 40 000 82 000

12 000 60 000 12 000 10 000 90 000

41 42 43 44 45

Skog

5 767 5 226 20 464 21237 12 871

735 319 1344 1067 1439

89 39 158 154 142

169 72 372 315 309

47 000

15 000

Gudmundrå Högsjö Bj ärtrå

933 452 11 831 4 242 4 669

180 120 85

180 100 110

15 8 10

130 000 150 000 98 000

37 000 24 000 20 000

46 47 48 49 50

Hässjö Tynderö Timrå Indal

2 761 4 013 1328 7 377 2 730

46143 15 370 5 240 10 064 29159

2114 1948 926 1379 2164

223 188 121 127 251

433 408 224 289 433

75 80 30 160 85

90 100 15 190 50

7 5

87 000 90 000 36 000 160 000 94 000

30 000 30 000 2 000J 22 000 17 000

Indalsliden Holm Skön Selånger • Sättna

2 612 1312 11618 2 924 2 056

67 109 24 986 4 722 14 538 21076

1527 727 1118 2 252 2 223

187 78 104 229 226

374 147 228 440 347

60 25 260 120 105

80 15 280 200 70

40 20 10

70 000 30 000 210 000 140 000 120 000

12 000 4 000 52 000 29 000 14 000

57 58 59 60

Tuna Attmar Alnö. Njurunda Stöde

3 908 3 239 6 304 9 752 5 560

20 949 35 747 6 933 29 665 64 508

2 380 2 246 948 3 090 2 814

233 270 118 299 319

405 443 336 540 647

110 95 120 170 260

110 220 105 260 350

7 10 10 18 25

115 000 90 000 145 000 190 000 260 000

20 000 48 000 40 000 60 000 70 000

61 62 63

Torp Borgsjö Haverö

11648 5 285 2 897

110 864 97 713 97 351

4 771 2 409 645

541 334

949 557 359

275 110 45

450 250 48

25 20 7

270 000 120 000 60 000

75 000 30 000 12 000

51 52 53 54 55 50

Summa

227 519 2 405 657

65 Hernösand

9 990

66 Örnsköldsvik

67 Sollefteå

2 545

68 Sundsvall

16 730

69 Järnvägarna

___

70 Summa

97 054 9129 23 025 5 243 7 205

10 5 12

743 5 642 000 2 134 000

--

—

_

—

—

—

—

—

—

57 13

2 000 9 000 4 000 3 000 12 000

28 000 165 000 141 000 53 000 184 000

84 000 230 000 272 000 150 000 261 000

4 000

66 000

—

—

12 000 7 000 10 000

179 000 181 000 128 000

106 000 22 000 508 000 211 000 227 000

8 000 5 000

125 000 125 000 38 000 192 000 114 000

198 000 271 000 78 000 384 000 193 000

43 000 20 000 10 000

87 000 34 000 305 000 189 000 144 000

176 000 105 000 439 000 236 000 271000

8 000 10 000 14 000 16 000 21000

143 000 148 000 199 000 266 000 351 000

20 000 9 000 6 000

365 000 159 000 78 000

715 000

8 491 000

—

—

—

—

2 000 000

—

—

3 400 000 65

—

—

—

—

600 000

—

-

1 300 000 66

—

—

—

—

900 000

—

—

1 600 000 67

-

—

—

—

10 500 000

—

—

16 000 000 68

—

—

598 296 000 70

— 10 000 3 000 5 000

—

— —

84 000 230 000 1 036 000 150 000 1 361 000

123 000 338 000 380 000 220 000 379 000

106 000 22 000 31 677 000 7 394 000 4 730 000

155 000 42 000 723 000 296 000 322 000

198 000 6 535 000 78 000 22 514 000 258 000

284 000 382 000 118 000 533 000 283 000

—

176 000 105 000 21 583 000 321 000 271 000

258 000 158 000 613 000 334 000 388 000

407 000 212 000 281 000 506 000 418 000

54 742 000 1 926 000 6 795 000 20 844 000 419 000

55 149 000 2 138 000 7 076 000 21 350 000 837 000

590 000 300 000 388 000 712 000 603 000

696 000 389 000 115 000

109 658 000 110 354 000 74 000 000 74 389 000 96 000 211 000

— 764 000

— 1100 000

— 31169 000 7 183 000 4 503 000 6 264 000

— 22 130 000 65 000

— 21144 000 85 000

15 240 000 426 479 000 441719 000

— 958 000

— 1 650 000

— 42 135 000 9 882 000 5 530 000 8 647 000

— 30 210 000 79 000

474 419 000

155 000 41 42 000 42 42 858 000 43 10178 000 44 5 852 000 45 284 000 46 9 029 000 47 118 000 48 30 743 000 49 362 000 50

—

258 000 51 158 000 52 27 533 000 53 504 000 54 388 000 55

74 047 000 2 846 000 8 390 000 28 430 000 524 000

74 637 000 56 3 146 000 57 8 778 000 58 29 142 000 59 1127 000 60

— 26 920 000 170 000

1 001 000 118 286 000 119 287 000 61 549 000 74 000 000 74 549 000 62 165 000 120 000 285 000 63 21 850 000 524146 000

19 700 000

—

123 000 36 338 000 37 1 338 000 38 220 000 39 2 029 000 40

545 996 000 64

30 000 000 69

58 Bilaga

5.

Redogörelse för d e t e k n i s k a a n o r d n i n g a r , v i l k a f ö r e s l å s i n o m d e s ä r s k i l d a d i s t r i b u t i o n s o m r å d e n a i n o m V ä s t e r n o r r l a n d s l ä n i o c h för f r ä m j a n d e t a v d e n fortsatta landsbygdselektrifieringen. Område nr 1. Tåsjö. Området, som omfattar i huvudsak Tåsjö socken, är til] större delen elektrifierat genom ett 20 000 volts nät, vilket utgår från den huvudtransformatorstation i Hoting, i vilken den från A.-B. Kvarnforsverken erhållna 12 000 volts spänningen omtransformeras. Det befintliga nätet synes lämpligen böra utvidgas enligt å kartan angivet sätt, nämligen dels med två 20 000 volts grenar till Löfvik resp. runt övre ändan av sjön till Skansnäset m. fl. byar, dels med en 12 000 eller 20 000 volts ledning från Hoting åt sydväst. Vilken av de båda spänningarna, som för denna gren bör väljas, synes här tämligen likgiltigt. Som sekundärspänning användes inom hela området 380 volt, och torde denna spänning med hänsyn till den redan utförda elektrifieringens omfattning böra bibehållas. Det i a n n a t sammanhang framkomna förslaget att ansluta områdets n ä t till någon av de n ä r m a s t liggande jämtländska kraftkällorna, när kontraktet med den n u v a r a n d e kraftleverantören utlöper, synes knappast vara välbetänkt. Tåsjö socken ligger visserligen kilformigt inklämd mellan Jämtland och Västerbottens lappmark samt befinner sig sedan Inlandsbanans tillkomst i kommunikationshänseende närmare Jämtlands län än sitt eget. Socknens naturliga utfartsväg har dock förut alltid gått ned genom Fjällsjö—Angermanälvens floddal, och bliver detta sedan uråldriga tider bestående förhållande återställt, sedan den under byggnad varande Forsmo—Hotingbanan inom de närmaste åren bliver färdig. I administrativt hänseende finnes sedan intet skäl att gå utom länet. Rent tekniskt sett, och för övrigt även nationalekonomiskt, måste det dessutom anses förkastligt, att utifrån tillföra kraft till ett flodsystems område, så länge icke kraftbrist gör sig gällande inom detsamma. Detta gäller naturligtvis i all synnerhet, om det beträffande området redan har tillräckligt stor, g y n n s a m t belägen kraftkälla utbyggd, vilket ju här är förhållandet. Område nr 2. Hoting. Detta område, vars tyngdpunkt i befolknings- och ekonomiskt hänseende ligger i Hotings samhälle, har elektrifierats genom Hotings Elektriska Aktiebolag medelst ett nät för 12 000/380 volt. Energien inköpes från A.-B. Kvarnforsverken. Området torde lämpligen även framgent böra utgöra ett i administrativt hänseende skilt område, då det till övervägande delen bebos av tjänstemän, handlande och hantverkare och därför har utpräglad samhällskaraktär — ett förhållande, som säkerligen bliver än mera framträdande, sedan Forsmo—Hotingbanan öppnats för allmän trafik. Den erforderliga utvecklingen av elektrifieringen synes kunna ske på tillfredsställande sätt från det befintliga nätet. Inom Hotings samhälle bör därvid 220 volts sekundärspänning kunna komma till användning, men 380 volt för övrigt bibehållas.

59 Område nr 3. Bodum. Inom detta område ligger A.-B. Kvarnforsverkens station. Kraftbolaget förser i egen distribution huvudsakligast trakten kring Bodums kyrka med elektrisk energi, varjämte från stationen utgår en ledning i nordlig huvudriktning till Hoting och Tåsjö s a m t en ledning söderut till Fjällsjö socken (område nr 4, se nedan). Kraftverket utgöres av två skilda generatorstationer, ursprungligen av olika företagare byggda i samma vattenfall på var sin strand och för olika spänningssystem, den större stationen på högra stranden för 12 000/220 volt, den mindre stationen för 6 000/220 volt. Vattenbyggnaderna befinna sig i ett mindre tillfredsställande skick, så a t t vattenfallets energi blott i ringa grad kan tillvaratagas. Den viktigaste och för landsbygdselektrifieringen inom hela nordvästra Ångermanland särdeles nödvändiga åtgärden är att bringa den vattentekniska delen av detta kraftverk i ordning. Saken torde vara så mycket viktigare, som genom järnvägens framdragande en stegrad kolonisation av vidkommande trakter sannolikt är att påräkna, och vad god tillgång på elektrisk kraft därvidlag betyder, torde knappast behöva närmare utläggas. Ifråga om de använda spänningarna, 12 000 och 220 volt, torde desamma böra bibehållas även för den fortsatta elektrifieringen av området. 12 000 volt räknas visserligen icke numera till standardspänningarna, men en omändring av den nuvarande utrustningen av station och nät för 10 000 eller 20 000 volt synes icke vara odisputabelt ekonomiskt berättigad. Område nr 4. Backe. Den ovan omtalade, från Kvarnforsverken åt söder utgående 12 000 volts ledningen, slutar inom detta område, där från ett antal transformatorer för 220 volts sekundärspänning den erforderliga energien uttages. Av liknande orsaker, som ovan angavs för område nr 2, torde även Backe-området lämpligen böra utgöra ett område för sig även i framtiden. Det använda spänningssystemet bör bibehållas — även för event, utvidgningar. Område nr 5. Vängel. Någon elektrisk anläggning finnes icke inom detta område. Planer hava visserligen varit å bane att utbygga Sikselefallet i Vängelälven, men kapitalet härtill har icke k u n n a t uppbringas i denna vidsträckta och synnerligen glest befolkade trakt. Området kunde möjligen tillföras elektrisk kraft från Ströms Vattudal i Jämtland, när passande kraftverk kommer till stånd i närheten av länsgränsen eller ock från det kraftnät, som förr eller senare torde komma att byggas efter Fjällsjöälven, från Sil och söderut. Sistnämnda alternativ vore m å h ä n d a det lämpligaste. Man kunde möjligen tänka sig, att det vore berättigat bygga en eller ett par mindre lokala anläggningar för att tillgodose de första behoven inom området. I så fall böra dessa småanläggningar byggas enligt sådant system, att de med minsta möjliga ändringar kunna inrangeras i ett större sammanhängande distributionssystem. Område nr 6. Junsele. Området omfattar viss del av Junsele socken. Den centrala delen, trakten kring kyrkan och närmast Ångermanälven, är sedan 1915 rätt väl elektrifierad medelst ett relativt förgrenat, 5 000/190 volts nät, som matas från en kraftstation i byn Eden. Detta n ä t torde kunna utsträckas åt sydost till byarna Östansjö och Bysjö m. fl. samt dessutom möjligen till Kvarnå och några a n d r a närliggande trakter, men torde i övrigt icke böra utvidgas, så länge icke kraftbehov uppstå, som motivera utbyggnad av

60 större station. Det hittills använda spänningssystemet kan, även vid event, utvidgningar användas. Områdets vida utsträckning och ringa befolkningstäthet synes för övrigt knappast möjliggöra byggnad av större sammanhängande nät. Område nr 7. Fjällsjö. Fjällsjöälvens floddal från byn Sil ned till Forsmo på gränsen till Adalsliden utgör den bebyggda delen av detta område, och är hittills icke alls elektrifierad, trots att dalgångens vänstra sida är relativt väl bebyggd. Frånvaron av något lämpligt mindre vattenfall i närheten torde vara den väsentligaste orsaken till, att någon elektrifiering icke kommit till stånd. Området bör lämpligen förses med elektrisk energi från en på älvens v ä n s t r a sida löpande högspänningslinje, som event, på å kartan a n t y t t sätt förbinder A.-B. Kvarnforsverkens nät med statens anläggning i Holaforsen och dessutom helst även med ledningen genom Vängelbygden (se område nr 5). Det synes vara naturligast, a t t energien inmatas söderifrån — alltså från statens anläggning — men om den förut under område nr 3 omtalade önskvärda förbättringen av Kvarnforsverkens kraftstation kommer till stånd torde kraftförsörjningen även med fördel kunna ske från detta håll. I sistnämnda fall bör dock lämpligen parallelldrift mellan de båda ifrågavarande stationerna anordnas. Slutligen kunde man tänka sig, att om den under område nr 5 omnämnda kraftstationen kommer till utförande, båda områdena nris 5 och 7 kunde tillgodoses med energi därifrån. Även i sådant fall vore dock samarbete mellan Kvarnforsverken och Holaforsen önskvärt. Det föreslagna erforderliga n y a n ä t e t bör lämpligen primärt föra 10 000 volts spänning. Blott i det fall, att förbindelse med Holaforsen ej kan åvägabringas, synes användning av 12 000 volt k u n n a tagas i övervägande. Som sekundärspänning rekommenderas med hänsyn till de särskilda förhållandena i trakten 220 volt. Område nr 8. Ramsele. Faxälvens dalgång från Edselegränsen i söder och c:a 20 km. uppåt, d. v. s. den tätast bebyggda delen av socknen, är på rätt tillfredsställande sätt elektrifierad dels från Sehls kraftstation i Ofvanmo och dels från A.-B. Ramsele Elektricitetsverks station i Nässjö. De använda systemen äro trefas 6 000/220 volt resp. 10 000/190 volt, och synas även för den framtida utvecklingen kunna bibehållas. Med hänsyn till den förstnämnda stationens ringa vattenkrafttillgång synes samarbete med Nässjönätet önskvärd, och har den härför erforderliga korta förbindelselinjen projekterats så, som av kartan framgår. Därvid har då förutsatts, att spänningen å Sehls nät ändras till 10 000 volt, vilket drager en oväsentlig merkostnad, men giver den fördelen, att samarbete med de nedanför liggande näten i Edsele utan vidare kan etableras. Ramsele Elektricitetsverks ledning torde möjligen kunna utsträckas till Flyn. Område nr 9. Edsele. Inom detta område ligger Kramfors A.-B:s stora kraftstation, från vilken på dalgångens högra sida utgår en landsbygdslinje för 10 000/220 volt. Övriga bebyggda delar av området omspännas i huvudsak av Edsele Elektricitetsförenings nät, likaledes utfört för 10 000/220 volt. Sistnämnda nät matas från en föreningen tillhörig kraftstation i Edslan, där krafttillgången emellertid synes vara mindre tillförlitlig. Med hänsyn bl. a, härtill har därför sammanknytning med Kramfors 10 000 volts n ä t projekterats, samt därjämte, som ovan antytts, med det omändrade nätet från Sehls

61 kraftstation. Genom de sålunda inom områdena nris 8 och 9 föreslagna sammanknytningarna av befintliga nät synes en fullständig och utvecklingskraftig elektrifiering av landsbygden i Faxälvens övre dalgång k u n n a åstadkommas. Område nr 10. Adalsliden—Besele. Den bebyggda delen av området — nedersta biten av Fjälsjöälvens samt en c:a 25 km. lång sträcka av Ångermanälvens dalgångar — är på tillfredsställande sätt elektrifierad av Adalsliden—Resele Elektriska A.-B., som erhåller energi från statens provisoriska kraftstation i Holaforsen. Det använda systemet, 10 000/220 volt, synes här vara lämpligt och bör även i framtiden bibehållas. En liten anläggning för 6 000/220 volt finnes dessutom inom området, och bör dess n ä t lämpligen sammanknytas med det förstnämnda, varvid 6 000 volts spänningen lämpligen kan höjas till 10 000 volt. Område nr 11. Myckelgensjö. Områdets befolkade del är elektrifierad medelst ett 10 000/220 volts nät, matat av en liten station i Myckelgensjö. Det förefintliga ringa behovet synes härmed vara hjälpligt tillgodosett. Område nr 12. Ödebygd. Detta område är synnerligen vidsträckt och glest befolkat och i följd därav svårelektrifierat. Inom detsamma finnes ett flertal såväl växelströms- som likströmsstationer, alla små och av lokal betydelse. Något samarbete mellan desamma kan helt naturligt icke förutsättas och är ej heller för närvarande av behovet påkallat. Den fortsatta elektrifieringen torde bliva av ringa omfattning och kan lämpligen som hittills bedrivas från små lokalstationer. Område nr 13. Ödebygd. Beträffande detta område gäller i fråga om den fortsatta elektrifieringen, vad ovan anförts angående område nr 12. Område nr 14. Bredbyn. Anundsjö sockens tätast bebyggda del ingår i detta område, nämligen kyrkplatsen Bredbyn och Anundsjö stationssamhälle samt byarna Näs, Fanbyn, Gensjö, Ödsby, Sörflärke och Skalmsjö åt väster j ä m t e Norrmesunda, Norrböle och Mellansels samhälle åt öster. De tre sistnämnda äro elektrifierade genom Gottne-Yttersels Elektriska A.-B:s nät för 10 000/220 volt, den övriga delen med 3 st. mindre likströmsanläggningar av endast lokal betydelse. Beträffande den största av dem, den i Bredbyn, bemärkes, att den från generatorns släpringar för spänningsdelare avsedda enfasväxelströmmen på 31'3 perioder upptransformeras och användes för ett enfasnät på 5 000/230 volt. Detta för landsbygdsdistribution högst olämpliga system i förening med otillräcklig vattentillgång har låtit den planen framkomma att helt ombygga anläggningen, och är samarbete med Gottne—Yttersel därvid förutsatt. Med hänsyn till de sålunda givna lokala förhållandena föreslås, att områdets elektrifiering ordnas på i huvudsak följande s ä t t : Från västligaste punkten på Gottne— Yttersels nuvarande ledning dragés en 10 000 volts linje fram till Bredby kraftstation, som ombygges för trefas växelström 10 000 volt. Linjen fortsattes sedan uppför ådalen, till att börja med så långt som nuvarande behov motiverar, men sedan så småningom upp till Myckelgensjö-nätet i och för framtida anslutning till detsamma

62 (se ovan under område nr 11). Vidare bör vid övriga småstationer efter vattendraget sådan anordning vidtagas, att vid lämpliga tillfällen samarbete kan k o m m a till stånd. Som sekundärspänning bör med hänsyn till det hittills a n v ä n d a systemet 220 volt användas. Detta arrangemang kommer att vara fördelaktigt ur många synpunkter. Tillsvidare eller i första hand bör omändringen av Bredbystationen och förbindelseledningen till Gottne—Yttersels-nätet utföras. Område nr 15. Gammelbyn. Större delen av detta område genomdrages av Gammelbyns Kraft A.-B:s 20 000volts ledningar. Bolagets kraftstation vid Hemling i Gideälven är ännu icke på långt när utnyttjad, och då såväl vattenbyggnaderna som den maskinella utrustningen äro utförda på tillfredsställande sätt, synes behovet av elektrisk energi inom detta område kunna väl tillgodoses från anläggningen ifråga. Några av de otillgängligaste orterna inom området måste väl även för framtiden elektrifieras från befintliga s m å verk, men i övrigt bör sammanknytning med Gammelbyns nät äga rum, och h a v a härför erforderliga ledningar angivits å kartan. De tre anläggningar, som då först ifrågakomma, är Hemlings byamäns växelströmsstation i Hemlings by, Meijerhöffers kraftstation i Björna samt Bröderna Edlunds station i Flärke. Vidare rekommenderas framdragning av 20 000 volts linjen från Kärrsjö till Trehörningsjö, varigenom sistnämnda samhälles kraftbehov kan täckas på tillfredsställande sätt. Huruvida det däremot kan anses lämpligt sträcka linjen vidare norr om Lemelsjön till byn med samma namn, eller om sammanknytningen med den från Bröderna Hellmans Elektricitetsverk i Norrfors, Västerbottens län, inkommande högspänningsledningen bör utföras, synes åtminstone än så länge tvivelaktigt, då behovet i sistnämnda t r a k t synes vara helt ringa. Som sekundärspänning användes inom hela Gammelbyns Kraft A.-B:s n ä t 380 volt, vilken även bör bibehållas. Område nr 16. Grundsunda. Den södra delen av ifrågavarande område elektrifieras medelst 3 000/380 volt från Godmarks Elektriska Förenings kraftstation, den norra, glest befolkade delen av ett antal smärre lokala stationer. Godmarksnätet bör kunna ytterligare utvecklas i och för fullständig elektrifiering av hela den av nätet nu omfattade trakten, så framt kraft finnes tillgänglig i erforderlig mängd, vilket emellertid synes tvivelaktigt vad nuvarande anläggningen beträffar. Med hänsyn härtill har förbindelseledning från Gideåbruks kraftstation projekterats (se under område nr 17). Eventuellt kunde förbindelse åstadkommas på lika lämpligt sätt med Gideåbackastationen (se område nr 18). De använda spänningarna böra med hänsyn till den redan utförda elektrifieringen bibehållas. Område nr 17. Gideåbruk. Inom detta område ligger Gideåbruks kraftstation, som huvudsakligen i samarbete med Gideåbacka tillgodoser industribehov. Emellertid utgår från stationen en sydlig och en västlig 2 200 volts linje för ortsdistribution. Dessa linjer torde i någon mån kunna ytterligare utvecklas och på så sätt förse hela området med elektrisk energi. Den nuvarande sekundärspänningen, 380 volt, bibehålies.

63 Område nr 18. Gideåbacka. Gideåbacka kraftstation och Husums sulfatfabrik befinna sig inom detta område. F r å n kraftstationen uttages en nordlig och en sydlig 6 000 volts linje för ortsdistribution. Även här gäller, att från dessa linjer fullständig elektrifiering av trakten är möjlig, och dessutom kunde tillskottskraft lämnas till närliggande nät, såsom exempelvis Godmark (se ovan område nr 16). Som förbrukningsspänning användes både 220 och 380 volt, varav den förstnämnda i övervägande grad, varför densamma bör bibehållas. Område nr 19. Smedsbyn. Detta område är till viss del elektrifierat med energi från Gammelbyns Kraft A.-B. Nämnda bolags 20 000 volts ledning slutar f. n. i Smedsbyn, där spänningen nedtransformeras till 10 000 volt i och för anslutning till äldre n ä t med sistnämnda spänning (inom område nr 20). Från Smedsbyn kommer 20 000 volts ledningen sedermera att dragas vidare i riktning mot Bursjö och ända ned mot Skagen, så att hela området så småningom bliver elektrifierat. De befintliga småstationerna äro utan n ä m n v ä r d betydelse. Hittills använda spänningssystem 20 000/380 volt böra bibehållas. Område nr 20. Banafjäl. Inom området finnes ett 10 000/220 volts nät, som förut matats från en numera nedlagd liten kraftstation och erhålles i stället energi från Gammelbyns Kraft A.-B:s förut omnämnda 20 000/10 000 volts transformator i Smedsbyn. Områdets elektrifiering synes på tillfredsställande sätt kunna vidare utvecklas från det befintliga nätet. Den redan till användning komna sekundärspänningen bör bibehållas. Område nr 21. Brunnsnyland. Även detta område har tills helt nyligen elektrifierats från egen, numera nedlagd kraftstation. Nätet, vars spänningar äro 1 750 och 220 volt, matas numera från en huvudtransformator, medelst vilken den från Gottne-Yttersels Elektriska A.-B. mottagna 10 000 volts spänningen omtransformeras. Spänningen å Brunnsnylands n ä t bör höjas till 3 000 volt, så att hela området kan förses med elektrisk kraft, vilken ändring lätt kan försiggå, enär nät och transformatorer äro utförda för denna spänning och endast tillfälligtvis användas för den lägre spänningen. Den använda sekundärspänningen torde däremot böra bibehållas. Område nr 22. Skorped. Området är delvis elektrifierat från tre små kraftanläggningar, därav en växelströms anläggning för 6 000/220 volt och två obetydliga likströmsanläggningar. Den förstnämnda anläggningens n ä t är visserligen relativt förgrenat, men då enligt uppgift krafttillgången är jämförelsevis ringa, har här sammanbindning med Sidensjö-nätet (se område nr 25) projekterats. Sistnämnda n ä t är utfört för 12 000 volt och dels för att slippa omtransformering och dels med hänsyn till de r ä t t långa distanserna bör Skorpednätet omläggas för sistnämnda spänning. Den använda sekundärspänningen bör även i framtiden bibehållas. De västliga delarna av området synas, i den mån elektrifiering kan ifrågakomma, böra förses med elektrisk energi från lokala, företag.

64 Områdena nris 23 Gottne och 24 Bjästa. Dessa båda områden, som till övervägande delen elektrifieras genom Gottne-Yttersels Elektriska A.-B. och A.-B. Bjästa Elektricitetsverk, böra lämpligen med h ä n s y n till, a t t de båda företagens nät korsa och gå förbi varandra på flera ställen, behandlas i ett sammanhang. Gottne-Yttersels Elektriska A.-B:s nät är byggt för 10 000 och A.-B. Bjästa Elektricitetsverks för 12 000 volt. Det tredje stora nordångermanländska landsbygdskraftföretaget, Gammelbyns Kraft A.-B., har som ovan under områdena nris 15 och 19 omtalats, ett 20 000 volts nät. Så som förhållandena nu h u n n i t utveckla sig synes det vara ett oavvisligt krav för ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt rationellt ordnande av landsbygdselektrifieringen i norra Ångermanland, att samarbete mellan de tre n ä m n d a anläggningarna kommer till stånd. Här nedan framlägges ett förslag till ordnande av saken i sådant syfte, varvid även angives i vilka olika etapper de erforderliga åtgärderna böra vidtagas. Den omnämnda förbistringen i fråga om använda överföringsspänningar utgör naturligtvis den förnämsta tekniska svårigheten för planens genomförande, men är i själva verket icke så betydelsefull, som man vid första påseendet kunde förmoda. Större delen av nedtransformatorerna på 12 000 volts näten — Bjästa-nätet alltså — äro nämligen primärt deltakopplade och kunna därför genom omkoppling användas för 20 000 volt, eventuellt efter ändring av genomföringarna. Ändringen av Bjästaanläggningen synes därför i huvudsak bliva inskränkt till utbyte av linjeisolatorer och upptransformatorer i kraftstationerna. Gottne-Yttersels nya kraftstation på 900 kVA drives med 10 000 volt tillsvidare, men upptransformatorerna äro u t a n vidare omkopplingsbara för 20 000 volt, och hela högspänningsinstrumenteringen är utförd för n ä m n d a spänning. Bolaget har därjämte på senare åren tagit till regel att vid utbyte av obrukbara linjeisolatorer samt vid nybyggnader använda 20 000 volts isolatorer. Även å denna anläggning är sålunda en god del av arbetet för införande av 20 000 volts spänning undangjort. Som av kartan framgår korsa Bjästa och Gottnes ledningar varandra vid Översjäla by c:a 4 km. väster om Örnsköldsvik. Vid korsningsstället anordnades i slutet av 1921 en transformatorstation med transformator 10 000/12 000 volt, genom vilken Gottne lämnade ett visst effektbelopp till B jästas nät. Detta samarbete har dock upphört, sedan det sistnämnda företaget gått i konkurs. Vid Översjäla synes även den framtida sammanknytningen mellan de tre företagen lämpligen böra anordnas, och föreslås detta ske på så sätt, att en c:a 2 km. lång förbindelseledning bygges mellan Gammelbyns linje vid Täfteå och huvudtransformatorstationen i Brunnsnyland, vars nuvarande transformator utbytes mot en 20 000/ 3 000 volts transformator (se område nr 21). 20 000 volts spänningen föres från n ä m n d a ställe vidare efter Gottnes ledning c:a 2 km fram till Norrälvsjö, där en några hundratal meter lång förbindelseledning till Bjästanätets ändpunkt anordnas. Gottnes ledning mellan Norrälvsjö och byn Näset, där en grenledning till byn Klingre skall utgå, kan sedan som överflödig borttagas. Bjästas ledningsnät, som sålunda efter sammanknytningen i Norrälvsjö för 20 000 volt, går med sina förgreningar genom Arnäs socken och vidare över Själevadsgränsen fram till Översjäla, där sammanbindning med Gottnes huvudlinje äger rum. Sedan kan Bjästas ledning mellan Översjäla och förgreningsstället söder om Moälven vid Själevad borttagas och ersättas av en kort förbindelse ledning, utgående från Gottnes linje i Själevad tvärs över älven till Bjästas nät. Efter sammanknytningen bliver även ledningssträckan Själevad— Gerdal överflödig och kan borttagas.

65 Detta projekt torde väl knappast k u n n a förverkligas på en gång, utan torde ändringen böra ske i följande etapper: l:o) Bjästanätet i Arnäs samt ända fram till Ny fors kraftstation omändras för 20 000 volt, vilket med hänsyn till ovan anförda omständigheter bör vara relativt lätt och icke draga några större kostnader. I Översjäla uppställes tills vidare en 10 000/ 20 000 volts transformator för sammanbindningen med Gottne, varjämte förbindelsen mellan Bjästanätets ändpunkt i Norrälvsjö och Gammelbyns nät i Täfteå utföres. Ledningarna Norrälvsjö-Näset och Själand-Gerdal borttagas. 2:o) Spänningen å Gottnes huvudlinje kraftstationen—Översjäla höjes till 20 000 volt, så att transformatorn i Översjäla kan borttagas; möjligen bör i stället en mindre transformator, 20 000/10 000 volt, insättas för linjen Översjäla-Nordanås, då med hänsyn till denna linjes ringa belastning ändring till 20 000 volt förmodligen bör anstå än så länge. Ändringen resp. borttagandet av Bjästas linje Översjäla-Själevad företages. Den i Översjäla ledigblivna transformatorn uppställes i Västerhus mellan Gottnes huvudledning och avgreningen till nätet på Moälvens högra strand. I sistnämnda trakt utföres samtidigt, på sätt kartan visar, reglering och sammanbindning med 10 000 volts nätet från kraftstationen vid Mo bruk. 3:o) Spänningen å samtliga anslutna linjer höjes till 20 000 volt, så att mellantransformatorerna kunna borttagas och sålunda fullt rationellt samarbete åvägabringas. Det ovan skisserade förslaget är naturligtvis icke det enda möjliga, utan både ifråga om anordningen i sin helhet såväl som beträffande utvecklingsgången äro en mångfald variationer tänkbara. Man skulle exempelvis även kunna tänka sig den lösningen, att i Översjäla anordnades en gemensam transformatorcentral, där på ett ställe medelst transformatorer 10 000 volts och 20 000 volts ledningar sammanknötos, i vilket fall spänningen blott behövde ändras på ett nät, nämligen Bjästanätet i Arnäs. Den mängd spörsmål av juridisk och ekonomisk art, som komma att framställa sig vid försök att praktiskt genomföra projektet, kunna dock icke behandlas i denna utredning. De tre företagen förfoga f. n. över en installerad generatoreffekt på sammanlagt c:a 1 750 kVA, därav på Gottne komma 1 000 kVA, på Bjästa 550 och Gammelbyn 200 kVA. I sistnämnda företags kraftstation är ytterligare plats reserverad för ett aggregat på c:a 300 kV A, och synes vattentillgången, åtminstone av erhållna uppgifter att döma, motivera insättning av sistnämnda aggregat. Bjästas station i Nyfors synes däremot hava alltför stor installerad generatoreffekt i förhållande till vattentillgången under nuvarande förhållanden. Gottne förfogar över ett avsevärt kraftöverskott, likaså Gammelbyn, sedan det nya aggregatet insatts, medan däremot Bjästa tidvis har väsentligt underskott. Skulle sammanslagningen komma till stånd, torde för alla tre näten vid nuvarande belastningsförhållanden en generatoreffekt på c:a 1 000 kVA vara fullt tillräcklig, och, om totala installerade effekten inkl. Moforsen (efter insättning av ytterligare ett aggregat i Gammelbyn) då är c:a 2 100 kVA, så är ju tydligt, att sammanslagningen skulle onödiggöra utbyggnad av vidare kraftkällor för landsbygdens behov i denna trakt under mycket lång tid framåt, och redan detta visar ju den stora betydelsen av sammanslagningsplanens genomförande. Som det nu är ställt, kunna de befintliga behoven icke fullständigt tillgodoses än mindre den önskvärda utvecklingen äga rum, trots den rikliga utbyggnaden av kraftverken. Sekundärspänningen är så gott som uteslutande 220 volt inom hela det omhandlade området, och det synes med hänsyn härtill icke något skäl föreligga att föreslå ändring. 1278 23

00 I syfte att bereda fältet för det skisserade saraarbetet böra hädanefter alla tre företagen vid anskaffning av transformatorer alltid köpa sådana för primärt 20 000 volt; Bjästas transformatorer sålunda delta/sicksackkopplade för 12 000/220 volt och Gottnes sijernj' sicksackkopplade för 20 000/220 volt, m<m å primärsidan omkopplingsbara till 10 000 volt. Vidare bör vid utbyte eller nyuppsättning av linjeisolatorer eller högspänningsutrustningar över huvud taget alltid sådana för 20 000 volt användas, och slutligen böra inga nya linjer utbyggas, som efter sammanslagningen bliva onödiga. Inom områdena ligga ett antal smärre lokala stationer, vilka så småningom till övervägande delen torde komma att upptagas av det större nätet. 1'ndantag givas dock, exempelvis Fors-Gunsjö stationen, som väl ligger alltför avlägset för samarbete. Område nr 25. Sidensjö. Detta område har hittills till en del varit elektrifierat medelst ett 12 000/220 volts nät från Bjä-ta, vilket snart nog torde komma att övertagas av nedan omtalade Ä Kvarn & Kraft A.-B., och i övrigt fråu några lokala mindre likströmsnät med egna stationer utan större betydelse. H<-lt nyligen har emellertid Å Kvarn & Kraft A.-B. uppfört en växelströmsstation för c:a 100 kVA med upptransformering av spänningen till 12 000 volt, och är det meningen att härmed mata det från Bjästa övertagna Sidensjönätet. Detta arrangemang synes vara lämpligt och har därför föreslagits, att 12 000 volts nätet i Sidensjö tillkopplas Å Kvarn & Kraft A.B:s station och frånskiljes Nyforsstationen. Nätet utsträckes sedan uppför Sidensjöåns dalgång mot Skorpedgränsen i och för anslutning till Skorpednätet (se område nr 22) och intagning av de befintliga småstationerna. Dessutom förläng s nätet åt söder till byarna Näs, Kläppen och Drömme och i ostlig riktning mot By och Butsjöböle etc. Bolaget har vidtagit vissa åtgärder i syfte att utbygga stationen för hela den till förfogande stående effekten — c:a 700 hkr — och torde därefter lämpligen den kraft, som icke kan avsättas inom området för bygdedistributionen, till befintlig kvarn, såg, hyvel och linskäkt m. m., böra överföras till den industrikraftstation, som f. n. är under byggnad vid Blåvik, några kilometer nedanför i samma vattendrag. I synnerhet med hänsyn till den nödvändiga vattenregleringen är detta samarbete önskvärt. Som sekundärspänning användes även här 220 volt, vilken spänning även i framtiden bör bibehållas. Område nr 26. Ed. Elektrifieringen av området sker från Sollefteå sockens 20 000 volts nät, vilken spänning i likhet med förbrukningsspänningen 220 volt bör bibehållas. Område nr 27. Sollefteå socken. De bebyggda delarna av ifrågavarande område, huvudsakligen Sollefteå och Multrå socknar, äro relativt fullständigt elektrifierade, åtminstone vad anslutningen beträffar, från Sollefteå sockens elektricitetsverk med kraftstation i Bruksån. De använda spänningarna 20 000 och 220 volt böra bibehållas för framtiden. Med hänsyn till att energitillgången för den mera fullständiga framtida elektrifieringen synes vara väl knapp och ojämn samt önskvärdheten av, att profilreglering och rationell utn y t t j n i n g av Bruksån kommer till stånd, bör samarbete etableras med Sollefteå stads elektricitetsverk, som har två kraftstationer i samma vattendrag samt dessutom ett värrnemotordrivet aggregat till förfogande.

67 Område nr 28. Sollefteå stad. Från de båda ovannämnda kraftstationerna förses stadssamhället och diverse mindre industri med erforderlig kraft. Spänningarna 5 000 och 190 volt äro lämpliga. För övrigt hänvisas till uttalandet här ovan under område nr 27. Område nr 29. Lökom. Området är elektrifierat från Lökoms Kraft A.-B:s lilla station vid Lökom, varifrån längs älven åt ömse håll utdragits en 10 000 volts linje. Nedåt bör denna linje lämpligen med angiven förbindelseledning sammanknytas med Eds kraftstations n ä t i ändpunkten vid Hamra. Se vidare område nr 39. Den nuvarande förbrukningsspänningen, 220 volt, bör bibehållas. Område nr 30. Högfors. Inom detta område ligga Björkå A.-B:s tre kraftstationer, Högfors samt Övre och Nedre Offer, vilka huvudsakligen äro avsedda för industriella behov, men från vilka dock landsbygdsdistribution i viss omfattning äger rum. För det senare ändamålet använda spänningar äro 3 000 och 220 volt, och då näten tämligen fullständigt omfatta ifrågavarande områden, synas några särskilda åtgärder här icke-påkallas. Sammanbindning med andra nät i närheten torde icke heller böra ifrågasättas. Områdesgränserna äro å ömse sidor distinkt bestämda. Område nr 31. Styrnäs. Områdets bebyggda delar äro elektrifierade genom Styrnäs Elektriska A.-B:s 10 000 volts nät, som utgår från en kraftstation i Loan vid dess utflöde i Ångermanälven. Genom fullständigare profilreglering av vattendraget synes därstädes kunna uttagas så pass stort energibelopp, att hela områdets försörjning med elektrisk energi är tryggad för lång tid framåt, även den befintliga småindustrien, tegelbruk m. m n som finnes, men icke desto mindre torde den å kartan angivna sammanbindningen med närmast söderut liggande nät vara att rekommendera. Hittills hava såväl 380 som 220 volt använts som förbrukningsspänningar; av dessa bör den högre föredragas. Områdena nr 32 Bjärtrå, nr 33 Skog, nr 34 Nora, nr 35 Nordingrå, nr 36 Östbygden och nr 37 Vibyggerå. Dessa områden äro till allra största delen — dock med u n d a n t a g för den centrala delen av sistnämnda område — genomdragna med högspänningsnät för 10 000, 6 000 och 3 000 volt, matade från inalles åtta självständiga stationer, av vilka icke mindre än sex ligga i vattendraget Saltsjön—Norafjärden, en i Omnebäckeu i Nordingrå och en i Inviksån, Ullånger. Den ojämförligen större delen av anläggningarna tillkom under kristiden. Som av kartan framgår äro ledningarna mångenstädes och särskilt i Skogs socken dragna på ett fullkomligt planlöst sätt och på sina ställen i tydligt markerad avsikt att försvåra samarbete. Då därtill kommer, att några av stationerna äro synnerligen underhalt gt projekterade och utförda, speciellt vad vattenbyggnaderna beträffar, så har man därmed fått fram de huvudsakligaste orsakerna till den kraftbrist, som råder inom dessa områden, trots de omfattande och dyrbara anläggningar, som byggts. Det synes emellertid icke otroligt, att denna kraftbrist i väsentligaste mån skulle kunna hävas genom etablering av ett rationellt ordnat samarbete mellan de skilda företagen.

68 Den första åtgärden, som i detta syfte bör vidtagas, är då att genom samman bindning av de olika stationerna efter vattendraget Saltsjön—Norafjärden få till stånd en längs vattendraget löpande gemensam 10 000 volts samlingsskena och i samband härmed överenskommelse om vattendragets profilreglering. De befintliga relativt stora sjöarna torde kunna möjliggöra en r ä t t effektiv magasinering och reglering av nederbördsområdets avrinnande vattenmängd. Vidare bör det sålunda uppkomna sammanhängande systemet samarbeta med de i Ullånger befintliga stationerna — förbindelseledning över vattendelaren finnes ju redan — för att åt detta håll avslutas med en vid Dynas i Vibyggerå projekterad station. Möjligen kunde även den lilla 3 000 volts stationen i Omne anslutas över Nordingrånätet, men är sistnämnda anslutning dock av mindre betydelse. Den planerade sammanslagningen skulle kunna utföras med relativt ringa kostnader. De erforderliga förbindelseledningarna äro av mycket liten längd; genom desammas tillkomst skulle däremot en hel del befintliga ledningar såsom varande överflödiga kunna borttagas. I samband med framdragandet av samlingsskeneledningar bör spänningen även å 6 000 volts nätet från stationen i Salteå höjas till 10 000 volt. Det på nu föreslaget sätt bildade, sammanhängande 10 000 volts nätet kan erhålla erforderligt kråfttillskott från Graningeverkens transformatorstation vid Lunde, varifrån redan 10 000 volts kabel utlagts tvärs över älven. Den allmännast förekommande lågspänningen är 220 volt och bör med hänsyn härtill användas vid nyanslutningar. Befintliga lokala stationer torde så småningom försvinna och deras abonnenter anslutas till det stora nätet. Område nr 38. Ulvön. P å ön finnes blott en mindre, vattendriven likströmsanläggning; den torde hjälpligt tillgodose det förefintliga behovet. Skulle den bliva otillräcklig torde värmemotor böra tillgripas, då det stora avståndet till ön och den ringa belastningen väl icke kunna tänkas motivera kraftöverföring från fastlandet. Område nr 39. Ytterlännäs. Detta område omfattar dels Torsåkers och Dals socknar, dels en del av Ytterlännäs socken och är rätt fullständigt elektrifierat från en kombinerad vatten- och värmestation i sistnämnda socken. De använda spänningarna äro 10 000 och 220 volt och synas böra bibehållas även för den vidare utvecklingen. Som förut angivet föreslås sammanknytning med närmaste åt norr belägna kraftverk, nämligen Lökoms (se ovan område nr 29). Likaledes bör samarbete etableras med Stensätters område nr 43, se nedan. Område nr 40. Helgum. Områdets bebyggda delar äro genomdragna av ett nät för 10 000/220 volt, utgående från en mindre kraftstation i Ledingån. Krafttillgången är ojämn, och bör nätet därför anslutas till den från Forsse uttagna 10 000 volts linjen. Sammanknytningen kan lämpligen ske vid Helgums järnvägsstation, där de båda linjerna korsa varandra. Det befintliga spänningssystemet bör fortfarande begagnas. Område nr 41. Forsse. Här ligger Graningeverkens stora industristation, från vilken en relativt omfattande landsbygdsdistribution har kommit till stånd, så att hela området är rätt till-

69 fredsställande elektrifierat. Som distributionsspänning användes mest 10 000 volt, men även 5 000 volt, och vore önskvärt, att nätet med sistnämnda spänning ej vidare utvecklades, innan spänningen höjts till 10 000 volt. Den använda lågspänningen är 220 volt och synes lämplig. Område nr 42. Graninge. Den bebyggda delen av området är elektrifierad medelst ett 6 000/220 volts nät. På grund av det avlägsna och r ä t t isolerade läget torde icke några särskilda åtgärder för sammanbindning med andra anläggningar vara motiverade. Område nr 43. Stensätter. För närvarande finnes inom detta område, utom några mindre betydande små likströmsstationer, ett jämförelsevis stort företag, som utdragit nät till och elektrifierat de tätare befolkade delarna av området medelst 3 000 volt. Tillhörande kraftstation är under ombyggnad och kommer sedan att hava en installerad generatoreffekt på 200 kVA. I samband med ombyggnaden reserveras i stationen plats för en 10 000 volts avdelning, så att samarbete med närliggande nät av denna spänning kan utföras. Sammanbindning med Eds kraftstation har projekterats och rekommenderas. Se ovan, område nr 39. Som sekundärspänning användes dels 220 och dels 380 volt, men bör för den framtida utvecklingen förstnämnda spänning såsom den hittills allmännaste användas. Område nr 44. Kramfors. Större delen av de mera betydande Ådalsindustrierna befinna sig inom detta område. Elektrifieringen sker till övervägande del från Kramfors A.-B:s 10 000 volts nät, som utgår från huvudtransformatorstationen i Kramfors och fortsätter efter älven ända ned till Utansjö. Trakten n ä r m a s t söder därom är ännu icke elektrifierad, och har därför projekterats fortsättning av Kramforsledningen ned till Rö. Som sekundärspänning användes både 220 och 380 volt, och bör vid nyanslutning den förstnämnda helst väljas. Inom området befintliga andra elektriska landsbygdsanläggningar äro av ringa betydenhet. Beträffande frågan om krafttillskott till Högsjö hänvisas till det för område nr 51 anförda. Område nr 45. Hemsön. Elektriskt distributionsnät har hittills icke kommit till stånd på ön. E t t sådant har emellertid projekterats för anslutning till Kramfors ledning vid Rö, och är det meningen att härför nedlägga kabel mellan ön och fastlandet. Spänningen är som n ä m n t 10 000 volt primärt, och som förbrukningsspänning bör 220 volt användas. Område nr 46. Viksjö. Detta område är synnerligen glest befolkat. Endast tvenne mindre betydande anläggningar finnas, vid Villola och Västanå. Något egentligt distributionsnät för området torde knappast kunna komma till stånd, utan får eventuell elektrifiering ske från små lokala kraftkällor, i den mån sådan kan ifrågasättas. Område nr 47. Nyland. Området utgöres i huvudsak av Nylands municipalsamhälle samt timmersorteringsanläggningen vid Sandslån och förses med elektrisk energi från Box' ångkraftstation

70 vid sistnämnda plats. Spänningarna äro 2 000 volt som överföringsspänning, för motorer 500 volt och 190 för belysning. Åtminstone de sistnämnda böra bibehållas, även när kraftöverföring från större vattenkraft kommer till stånd. Enligt uppgjort projekt skall Box' kraftstation anslutas till Björkånätet. Områdena nr 48 Sundsvall, nr 49 Härnösand och nr 50 Örnsköldsvik. Dessa tre stadsområden höra ju strängt taget icke hemma i en utredning om landsbygdens elektrifiering, men medtagas här för fullständighetens skull och emedan en viss del av närliggande landsbygd på resp. platser lämpligen torde böra elektrifieras från städernas nät. Sundsvall. Stadens effektbehov täckes dels från Wii Elektriska A.-B. och dels från Skön viks A.-B., vilka båda lämna trefas växelström vid c:a 6 000 volts spänning, som dels omformas till likström för den centrala delen av staden och spårvägsnätet och dels efter omtransformering till 220 volt direkt distribueras i stadens utkanter samt till Skönsmons samhälle. Staden har dessutom en reservånganläggning. Anordningen i sin helhet, såväl använda spänningssystem som områdesgränserna, synes böra bibehållas även i framtiden. Härnösand. I värmekraftcentral i staden samt i vattenkraftstation vid Gådeå alstras likström 2 X 220 volt, varmed staden inkl. Hernön samt den närmast Gådeåstationen liggande delen av Säbrå socken elektrifieras. Åtminstone en del av landsbygdsområdet är tills vidare icke fullt tillfredsställande tillgodosett med elektrisk energi härigenom. Det förmånligaste torde vara att även här som i många andra städer tillgripa samma utväg som ovan angivits för Sundsvall: behålla likströmssystemet för den centrala delen av staden, men elektrifiera utkanterna och den närmaste landsbygden med växelström, så snart kraftöverföring utifrån kan komma till stånd. I förevarande fall kan det tänkas, att staden ombygger Gådeå för växelström jämte ett annat i samma vattendrag, staden tillhörigt vattenfall, eller ock att kraft kan erhållas från något större nät, exempelvis Kramforsnätet. Som distributionsspänningar på växelströmssidan väljas då lämpligen 6 000 och 220 volt, förstnämnda spänning med hänsyn till att kunna bygga generatorer och omformare direkt för överföringsspänningen och sålunda undvika omtransformering. Örnsköldsvik. Kraftfrågan är ännu icke definitivt ordnad. Tills vidare erhåller staden sin energi från egen värmekraftcentral för 2 X 110 volt likström, varjämte ett par hundra kilowatt provisoriskt förhyrts från Gottne-Yttersele 10 000 volts nät. Efter omtransformering till 3 000 volt omformas den inköpta energien dels till likström och föres dels direkt till några industriabonnenter. Förslag föreligger nu att staden skall utbygga Dombäcksforsarna i Gideälven. Skulle detta projekt komma till utförande, torde lämpligen ett 3 000 volts nät böra uppläggas, sträckande sig från det s. k. industriområdet väster om staden runt stadsområdet och sedan i sydostlig riktning ned till Bonässund. Från detta nät kunde då stadens utkanter, de närmast staden liggande landsbygdsdelarna samt industrien på Järvedslandet elektrifieras. Staden i och för sig skulle som hittills behålla likström 2 X 110 volt. Industrien skulle lämpligen använda 3 000 volt direkt för större motorer, 500 volt för de mindre och 190 eller 220 volt för belysningen. Område nr 51. Högsjö. I det området genomflytande lilla vattendraget finnas dels ett antal mindre betydande likströmsanläggningar, från vilka en synnerligen ofullständig elektrifiering äger rum och dels en växelströmsanläggning för 10 000 volt vid Bäcklands kvarn. Större

71 delen av den där alstrade energien Överföres till Ramviks sågverk. När tiden för s i s t n ä m n d a kraftleverans utgår, böra samtliga intressenter i vattendraget bilda en regleringsförening, rationellt profilregi era vattendraget och ansluta resp. småstationer till en längs dalen löpande 10 000 volts linje, varigenom elektrifieringsfrågan för området torde vara ordnad för en tid framåt. Eventuellt erforderligt krafttillskott kunde j u sedan erhållas från Kramfors 10 000 volts linje, som skär genom området. Område nr 52. Säbrå. Inom detta område, som icke ens omfattar hela Säbrå socken, finnas 10 kraftstationer, avsedda för enbart landsbygdsbehov, därav 8 utförda för likström, de båda andra för växelström, 3 000 resp. 6 000 volt, med 220 volts sekundärspänning. Trots det stora antalet stationer är dock områdets kraftförsörjning långt ifrån tillfredsställande, beroende på den ringa och ojämna vattentillgängen samt stationernas i allm ä n h e t bristfälliga utförande. De befintliga vattentillgångarna inom området synas näppeligen räcka — även vid rationellt tillvaratagande — för en fullständig elektrifiering; man torde därför böra tillföra området ett visst energitillskott utifrån, vilket kan ske ettdera frän Härnösands stads blivande växelströmsnät eller möjligen från Kramforsnätet, när detta neddragits till Rö. Givetvis böra de båda växelströmsstationerna sammanknytas, och de andra småstationerna så småningom anslutas till det gemensamma nätet, i den mån detta är lämpligt och låter sig göra, exempelvis när maskinerna bliva förslitna eller dyl. Som spänningssystem bör med hänsyn till de kringliggande och med de nu ifrågavarande, i en framtid sammanbundna näten, väljas 6 000/220 volt. Område nr 53. Stigsjö. Större delen av området är elektrifierat medelst ett n ä t för 10 000/220 volt, utgående från en kraftstation i Brunnefors. Vattentillgången är dock ojämn, så att nyligen en oljemotor måst insättas som hjälp i stationen. Det är därför lämpligt att vidtaga åtgärder för anskaffning av ett visst krafttillskott, och torde detta lämpligast kunna ske i samband med ordnande av Härnösands stads kraftfråga. I sådant syfte har förbindelseledning med stadens ledningssystem projekterats. Med hänsyn till den projekterade sammanslagningen med stadens system och Häggdångersnätet skulle man möjligen k u n n a t tänka sig en höjning av spänningen å den sistnämnda 6 000 volts anläggningen till 10 000 volt, men då 6 000 volt är den i dessa trakter vanligaste, torde större enhetlighet i detta fall ernås, om spänningen å Brunneforsnätet ändras till 6 000 volt, vilket ju helt enkelt kan ske genom omkoppling av transformatorerna. 6 000 volt är även en fullt tillräcklig spänning för har ifrågakommande effektbelopp och överföringsavstånd. Näten närmast i söder i Hässjö föra även denna spänning. När nätet bliver tillräckligt leveranskraftigt, torde även större delen av områdets småstationer kunna upptagas av detsamma. Område nr 54. Häggdånger. Området elektrifieras dels av en växelströmsstation med tillhörande 6 000/220 volts nät dels av ett antal likströmsstationer, samtliga av ringa betydelse. Bland annat emedan den under byggnad varande Ostkustbanan genomgår området, som därför torde hava vissa utvecklingsmöjligheter i bebyggnadshänseende, har projekterats förbindelseledning med Stigsjönätet. Spänningarna 6 000 och 220 volt bibehållas. Liksom inom föregående område böra de små likströmsstationerna successivt uppgå i det stora nätet.

72 Område nr 55. Hässjö. Detta område är elektrifierat medelst två skilda 6 000/220 volts nät, det större anslutet till huvudtransformator 30 000/6 000 volt vid Söråkers sulfitfabrik, det mindre till en obetydlig kraftstation vid Västansjö. Sistnämnda station har på grund av vattenbrist måst utrustas med en extra oljemotor. Näten böra sammanknytas med varandra i båda ändar, såsom kartan visar. Någon ändring ifråga om använda spänningar synes icke vara motiverad. Område nr 56. Ljustorp. Sunds A.-B:s båda större kraftstationer, Rundbacken och Lagfors, ligga inom detta område. Den alstrade energien, huvudsakligen avsedd för industriella ändamål, föres medelst 30 000 volts spänning till Sunds Sågverk och Söråkers Cellulosafabrik, varjämte från Lagfors uttages ett 6 000 volts nät för landsbygds-distribution. Detta senare genomlöper Ljustorpsåns dalgång på en sträcka av c:a 15 km., och sker traktens elektrifiering därifrån på r ä t t tillfredsställande sätt. Den använda gårdsspänningen, 220 volt, synes lämpligen böra bibehållas. Från n ä m n d a näts nuvarande ändpunkt vid byn Edsåker har projekterats en förbindelseledning ned till Hässjö-nätet (område nr 55), och skulle från denna ledning ännu återstående elektrifiering i dalgången kunna anordnas, event, med grenledningar till Lögde och Stavreviken m. fl. platser. Ett antal obetydliga småstationer finnes inom området, och torde desamma, i den mån de icke ligga alltför avlägset från 6 000 volts ledningen, så småningom böra anslutas till densamma. Område nr 57. Alnön. Öns talrika sågverk tillgodose i allmänhet sitt eget behov av belysning var för sig från små likströmsanläggningar vid verken. Därjämte överför Sunds A.-B. ett visst effektbelopp medelst 2 st. 3 000 volts kablar under Alnösundet. Därmed elektrifieras dels bolagets eget verk, Ny vik, och dels numera även större delen av öns landsbygd. I och för fullständig elektrifiering av öns industri torde ett särskilt kraftnät med 10 eller 20 000 volts spänning böra uppläggas å ön, och kan då naturligtvis event, erforderligt krafttillskott för den fortsatta bygdeelektrifieringen erhållas från detta nät. Med hänsyn till den redan utförda landsbygdselektrifieringen torde lämpligen systemet 3 000/220 volt, som nu användes, böra bibehållas. Område nr 58. Nilsböle. Den ojämförligen största delen av detta område elektrifieras av Nilsböle Kraft A.-B., vars 10 000/220 volts nät ännu synes hava vissa utvecklingsmöjligheter. De befintliga småstationerna böra även snarast uppgå i detta nät. Vidare har projekterats sammanknytning med det 6 000 volts nät, som från J ä m t l a n d s län är framdraget nedåt dalgången (se vidare under område nr 59). Område nr 59. Lidensboda. Området elektrifieras, som nämnt, från ett 6 000 volts nät, som utgår från Kungl. Vattenfallsstyrelsens station i Stadsforsen. Sammanknytningen med Nilsböle-nätet torde möjligen böra ske vid den station, som Vattenfallsstyrelsen projekterat vid Sillre. Den inom området planerade Järkvitsle-stationen bör med hänsyn till blivande sammanknytning med Nilsböles och statens nät utföras för 10 000 volt. Som sekundärspänning användes uteslutande 380 volt inom detta område och torde böra bibehållas.

7a Område n r 60. Timrå. En relativt fullständig och tillfredsställande elektrifiering av detta område har åstadkommits medelst ett 6 000/380 volts nät, som matas från Skönviks A.-B:s anläggning. Den vidare utvecklingen kan även ske från det befintliga nätet; i de tätare bebyggda delarna av området, där utpräglad samhällsbildning gör sig gällande, exempelvis i Fagerviks samhälle, bör som lågspänning användas 220 volt. De befintliga transformatorerna k u n n a omkopplas, så att denna spänning erhålles. Lampspänningen, 220 volt, kan däremot, om så skulle anses önskvärt, bibehållas genom att koppla lamporna mellan faserna. Område nr 61. Skönviks kraftverk. Detta stora område är n ä s t a n uteslutande elektrifierat från Skönviks A.-B:s kraftanläggning, antingen i direkt distribution eller genom särskilda föreningar eller andra sammanslutningar. De använda spänningarna äro 6 000 och 220 volt, vilka även böra användas vid nyanslutningar; den fortsatta elektrifieringen av området bör lämpligen som hittills ske från Skönviks nät. De befintliga småanläggningarna äro visserligen av ringa betydelse, men åtminstone ett par av dem ligga så avlägset och hava så få och så små abonnenter, att samarbete eller övergång till det stora nätet icke inom överskådlig framtid kan ifrågasättas. Område nr 62. Sättna. Inom detta område finnas 6 obetydliga likströmsstationer och 2 likaledes mindre betydande växelströmsanläggningar. Elektrifieringen är trots detta ofullständig, kanske huvudsakligen beroende på kraftkällornas ringa kapacitet. Den naturliga utvecklingsgången torde därför vara, att samarbete med Skönviks n ä t etableras genom byggande av de å kartan a n t y d d a förbindelseledningarna; huru långt växelströmsledningen bör utsträckas uppåt dalgången blir beroende på ekonomiska och andra omständigheter, vilkas inverkan på frågan i brist på erforderligt underlag icke kan bedömas. Som enhetligt spänningssystem bör 6 000/220 volt väljas, av vilka det sistnämnda redan användes vid de befintliga växelströmsanläggningarna. Område nr 63. Ödebygd. Beträffande den framtida elektrifieringen av dessa områden gäller vad förut anförts angående område nr 12. Område nr 64. Ede byamän. Området är bebyggt endast efter strandremsan längs Ljungan, som relativt fullständigt elektrifierats av Ede byamän medelst ett 6 000/190 volts nät, som matas från Ljungaverks kraftstation. Det använda spänningssystemet synes vid event, nyanslutningar böra bibehållas. Enligt uppgift lära transformatorerna i allmänhet vara utförda för 20 kVA, vilket synes vara väl stora transformatorer för det förefintliga behovet, varför ändring härutinnan bör företagas. Område nr 65. Torpshammar: Den utförda elektrifieringen inom detta område har skett dels genom ett 3 000 volts nät från Torpshammars A.-B. i södra delen samt dels med ett 10 000 volts n ä t i norra delen. Det senare, som matas från en mindre kraftstation vid Nordanede, torde i framtiden — om ej förr så dock när den planerade storstationen vid Torps127.S 83

71 h a m m a r kommer till utförande — komma att sammanknytas med 3 000 volts nätet. Event, kunde utsträckning av 10 000 volts linjen åt norr ifrågasättas. Sekundärspänningen är inom hela området 220 volt och bör allt framgent komma till användning. Ett par småstationer ligga även inom området, och torde åtminstone en del av deras n ä t böra överföras till det stora nätet. Område nr 66. Gammelbodarna. Området är elektrifierat dels från Gammelbodarnas kraftstation medelst ett n ä t för spänningarna 6 000/220 volt och dels med ett n ä t för 3 000/190 volt, anslutet till Roggåns kraftstation inom område n r 67, se nedan. Näten böra givetvis i och för samarbete sammanknytas, och därvid spänningen å Roggåns nät höjas till 6 000 volt. Område nr 67. Boggån. Elektrifieringen inom detta område verkställes medelst ett distributionsnät för 3 000 och 6 000 volts spänning. Området genomskäres även av en 6 000 volts ledning från Ljungaverk till Ede byamän, område nr 64 här ovan. I syfte att ordna distributionen på rationellt sätt bör spänningen å hela Roggåns nät höjas till 6 000 volt, och anslutning till Ljungaverks 6 000 volts ledning utföras; härigenom bliver hela den västra linjen från Roggåns station överflödig och kan borttagas, varjämte, som ovan nämndes, anslutningen till Gammelbodarnas nät utan vidare bliver möjlig. Som sekundärspänning bör 220 volt fortfarande användas. Område nr 68. Ljungaverk. Bygdedistributionen inom området ombesörjes uteslutande medelst energi Ljungaverk. Det använda systemet 6 000/220 volt bör bibehållas.

från

Område nr 69. Borgsjö. Områdets befolkade delar äro i r ä t t stor omfattning elektrifierade genom ett 10 000 volts nät, som matas från en landsbygdsstation i Teljeån. Nätet bör kunna vidare utvecklas för tillgodoseende av ä n n u ej täckta behov och vid framtida möjligen uppstående kraftbrist förbindelse sökas med ledningen från Ljungaverk. De inom Borgsjöområdet befintliga, från Ljungaverksledningen matade näten i områdets östligaste delar böra redan nu anslutas till Borgsjönätet. Detsamma bör ske med den lilla likströmsanlägguingen i Borgsjötelje. Sekundärspänningen är inom hela området 380 volt och bör bibehållas. Områdets n ä t bör sammanknytas med Alby stationens nät (område nr 70) enligt det å kartan angivna förslaget. Område nr 70. Ange. Området är elektrifierat av Ange Elektriska A.-B. medelst ett 6 000/190 volts nät, utgående från Alby kraftstation, och torde områdets elektrifiering även för framtiden k u n n a verkställas på detta sätt. Område nr 71. Kölsillre. Kölsillre Kraft A.-B. elektrifierar området medelst ett nät, som närmast kraftstationen är byggt för 6 000 volt, men å en längre grenledning åt norr för 10 000 volt. Här föreslås ändring av spänningen till 10 000 volt å hela nätet, varigenom den mindre lämpliga omtransformeringen undvikes och direkt sammanknytning med nätet

75 i område nr 72 kan vinnas. F r å n den härför erforderliga förbindelseledningen kan elektrifiering av ännu icke elektrifierade delar av området ske. Sekundärspänningen inom området är dels 380 och dels 220 volt; den förra synes numera med hänsyn till omständigheterna böra föredragas vid nyanslutningar. Område nr 72. Turingen. F r å n en mindre station, Överturingen, är den h i t t i l l s v a r a n d e elektrifieringen utförd. Se för övrigt ovan område nr 71. Område nr 73. Ödebygd. Någon elektrisk anläggning existerar veterligen ej inom detta område, och synes heller icke erfordras. Område nr 74. Hjältan. Den mera bebyggda delen av området är elektrifierad med ett 6 000 volts nät från Hjaltans byamäns station, vars krafttillgång emellertid synes vara väl knapp för kommande behov, i synnerhet som området väl torde få något större utvecklingsmöjligheter, sedan mera direkta kommunikationer vunnits genom den under byggnad varande stora bron över Ljungan vid Viskan. Förbindelseledning med Ljungaverks 6 000 volts n ä t på norra sidan om Ljungan har därför projekterats. Sekundärspänningen inom området är 380 volt och bör bibehållas. Område nr 75. Stöde. Endast en anläggning med större distributionsnät finnes inom detta område, nämligen Vigge kraftstation, från vilken utgår dels en 3 000 volts linje åt norr och dels en 6 000 volts linje åt sydost. I Fanbyån ligga vidare 5 små anläggningar nära intill v a r a n d r a ; dessa små anläggningar böra anordna samarbete med varandra. Däremot synes det tvivelaktigt, huruvida skäl föreligga för anslutning av Vigge kraftstation till a n n a t nät, åtminstone tillsvidare. Av de till användning komna sekundärspänningarna förekommer 220 volt mest och torde i fortsättningen böra användas. Område nr 76. Täljeåslätt. Den hittillsvarande elektrifieringen är utförd av Täljeåslätts Elektriska A.-B. med huvudstation i Täljeåslätt och en mindre provisorisk hjälpstation i Sörfors. I samma vattendrag som dessa stationer finnas ytterligare några mindre vattenfall, från vilka efter utbyggnad erforderlig tillskottskraft kunde erhållas. Vidare synes s a m k ö m i n g med Njurundaanläggningen vara motiverad, och har förbindelseledning härför angivits. De mindre betydande lokala kraftföretagen inom detta område torde däremot icke inom överskådlig framtid med fördel kunna anslutas till det större nätet. Sekundärspänningen 220 volt användes inom hela området och bör icke frångås. Krafttillskott torde kunna erhållas från Skönviks A.-B:s n ä t vid Matfors. Område nr 77. Njurunda. Torsjö Elektriska Andelsförening har elektrifierat betydande delar av detta område från en station i Torsjö och för närvarande håller föreningen på att bygga ytterligare en station strax nedom den förutvarande. Härmed kunde visserligen områdets behov av elektrisk energi — vad landsbygden beträffar — synas vara tryggat för en lång tid framåt; av vissa omständigheter a t t döma torde dock denna trakt gå en större ekonomisk framtid till mötes, sedan Ostkustbanan blivit färdig, och det k a n därför

76 tänkas, att redan efter icke alltför många år kraftbrist kommer att uppstå. I första h a n d bör rationellt samarbete med de små, i trakten av Stångom liggande, verken etableras, men i övrigt måste sannolikt energi tillföras utifrån. Detta kan då lämpligen ske från Wii Elektriska A.-B. eller över Täljeåslättsnätet från Skönviks A.-B:s anläggning i trakten av Matfors. Inom hela området användes 220 volts sekundärspänning, vilken även bör bibehållas. Område nr 78. Wii Elektriska A.-B. Nämnda företags för industriella behov avsedda kraftstation ligger inom detta område, och är landsbygden även till större delen elektrifierad från bolagets 20 000 volts och 6 000 volts ledningar. Byggda småstationer hava antingen nedlagts eller samarbeta med Wii-nätet. Sekundärspänningen är 380 volt, vilken bör bibehållas. Härnösand den 29 maj 1923. MELLERSTA & NORRA SVERIGES ÅNGPANNEFÖRENING Elektrotekniska Avdelningen. JOHN

ÖSTERBERG. B.

Brodin.

77 Förteckning över av Elektrifieringskommittén hittills publicerade meddelanden. Löpande nr

Serie ur C: I

Bedogörelse för en studieresa till Danmark.

A: I

Utredning angående de allmänna förutsättningarna i avseende \ på krafttillgångar, kraftbehov och kraftöverföring för elektrifiering av kraftdistriktet »Sydsvenska—Hemsjö» samt angående N

B: I

Den hittillsvarande elektrifieringen av Malmöhus läns lands- \ bygd och de åtgärder, som böra vidtagas för befrämjande av elektrifieringens utveckling.

3 C: 11

Utredning angående lämpligheten av 380/220 volt för landsbygdsdistribution.

4 C: III

Utredning beträffande en generell metod för beräkning av distributionsnät för landsbygdsdistribution.

5 C: IV

Utredning beträffande en generell metod för beräkning av energi- och effektbehov vid landsbygdselektrifiering.

6 C: V

Utredning angående lämpliga distributionssystem för landsbygdselektrifiering.

8 A: II

Utredning angående de allmänna förutsättningarna med avseende å krafttillgångar, kraftbehov och kraftöverföring för elektrifiering av Sveriges olika kraftdistrikt.

10 B: IV

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Gävleborgs län.

11 BAV

.!

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län.

12 B: VI

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs län.

13 B: VII

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden j inom Västmanlands län.

14 B: VIII

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län.

15 B: IX

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom J ä m t l a n d s län.

18 B: XII

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län.

19 B: XIII

Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västernorrland län.

21 C: VI

Kort redogörelse för Elektrifieringskommitténs verksamhet samt förslag till organisation av statens verksamhet beträffande landets elektrifiering.

127 8 >$

Statens offentliga utredningar 1924 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Statsförfattning.

Rättskipning.

Fångvård.

VattenTiisen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till gruvlag. [161

Allmän statsförvaltning. Intlnstri.

Kommunal förvaltn ins

Handel oeli sjöfart.

Statens och kommunernas linans väsen. Kommunikationsväsen. Utredning rörande ny vattenväg mellan Östersjön och VÄnerri jämte bihang. [G] Politi. Rank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik. Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike, [14Det svenska tobaksmonopolet. [15]

Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. K. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 9. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Hallands län. [18] 11. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. [10] 12. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs län. [8] 13. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. [8] 14. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. [9] 15. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Jämtlands län. [11] 18. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. [12] 19. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Västernorrlands län. [17] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. [2]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Supplement nr 2 till Sverges familjenamn 1920. [4] Betänkande angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. [5] Betänkande och förslag angående läroverks- och landsbibliotek. [7] Förslag till lönereglering för befattningshavare vid allmänna läroverk in. 11. läroanstalter. 18

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Angående ordnandet av statens kommersiella informationsi verksamhet. [3

S t o c k h o l m . K. L. Beckmans Boktr., 1924. 127S 23