Betänkande med förslag till ett systematiskt utforskande av den svenska allmogekulturen. 2,

National Library of Sweden

i

STATENS

O F F E N T L I G A

U T R E D N I N G A R

1924:27

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL

ETT SYSTEMATISKT UTFORSKANDE AV DEN SVENSKA ALLMOGEKULTUREN AVGIVET AV DÄRTILL UTSEDDA SAKKUNNIGE

II. ALLMOGEFORSKNINGEN I SVERIGE OCH DESS NORDISKA GRANNLÄNDER

S T O C K H O L M 19 2 4

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk

förteckning

1. Angående ordnandet a v statens kommersiella informationsverksamhet. Promemoria, avgiven av chefen för utrikesdepartementets spe-. ciella handelsavdelning. Marcus. 28 s. U. 2. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. Av L. Nanneson. Meddelande från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 247 (nr 61923). Svanbäck. (6), 107 s. J o . 3. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 12. Utredning beträffande planmässig elektrifiering a v landsbygden inom K o p p a r bergs län. Beckman. 47 s. 2 kart. J o . 4. Supplement nr 2 till Sverges familjenamn 1920. Stat. Repr.-anst. 10 s. J u . 5. Betänkande med utredning och förslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Eklund, vij, 208 s. E. 6. Utredning rörande n y v a t t e n v ä g mellan Östersjön och Vänern, Göta kanal, j ä m t e bihang, innefattande preliminär utredning rörande v a t tenväg mellan Hjälmaren och Vänern, Svea kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissioncn. Nr 4. Hreggströin. 173 s. 3 kart. K. 7. Betänkande och förslag angående läroverksoch landsbibliotek. Uppsala, Almqvist & Wiksell. x j , 511 s. E. 8. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 13. Utredning beträffande planmässig elektrifiering ay landsbygden inom Västmanlands län. Beckman. 36 s. 2 k a r t . J o . 9. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 14. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. Beckman. 52 s. 2 kart. J o . 10. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 11. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. Beckman. 32 s. 2 kart. J o . 11. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 15. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom J ä m t l a n d s län. Beckman. 32 s. 2 kart. J o . 12. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 18. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. Beckman. 19 s. 1 karta. J o .

13. Förslag till lönereglering för befattningshavaie vid rikets a l l m ä n n a läroverk samt vid lolloch småskolor m. fl. läroanstalter. Tullterj. 413 s. E. 14. Iakttagelser rörande socialiseringen i ÖsterriLe 1918—1922. A v Nils K a r l e b y . Tiden, vij.lll s. Fl. 15. Det svenska tobaksmonopolet. E n underäölning av dess v e r k s a m h e t 1915—1922. Av K. Marcus. Tiden, vij, 106 s. F i . 16. Betänkande med förslag till gruvlag. Norsted'. 400 s. J u . 17. Kungl. Elektrifieringskommitténs mcddelaiden. 19. Utredning beträffande planmässig elektrifiering a v landsbygden inom Västernonlands län. Beckman. 77 s. 2 k a r t . J o . 18. Kungl. Elektrifieringskommitténs medde.arden. 9. Utredning beträffande planmässig c el trifiering av landsbygden inom Hallands län Beckman. 146 s. 3 k a r t . J o . 19. Anvisningar rörande vägväsendet och automcbiltrafiken. Blom. 24 s. K20. Skeppstjänstkommitterades b e t ä n k a n d e . 3. Föl-r slag till lag om särskild pensionsförsäkring a sjöfolk. Marcus. 123 s. 1 tab.-bil. H . 21. Fastighetsregisterkommissionens meddelanden. 13. Sammandrag av i n k o m n a y t t r a n d e n c v e fastighetsregisterkommissionens förslag der. 2> augusti 1923 angående tillsynen å fastighet» registreringen m . m. P a l m q u i s t . 79 s. J u . 22. Statens järnvägar. K o r t f a t t a d översikt av de-T ras tillkomst, ekonomi och organisation. A M. Marcus. Tiden, v i j , 149 s. Fi. 23. Handledning vid u t a r b e t a n d e t a v brandordningar för landskommuner. Marcus. 16 s. K 24. K. skolöverstyrelsens u t l å t a n d e över skolkornmissionens b e t ä n k a n d e n 1—5. Norstedt. 346 s. E 25. Normalbestämmelser för leverans och provninf a v cement (cementbestämmelser) s a m t föbyggnadsverk a v betong och armerad betong (betongbestämmelser). Norstedt. 42 s. K. 26—27. Betänkande m e d förslag till e t t systema tiskt utforskande a v den svenska allmogetul turen. 1. H u v u d b e t ä n k a n d e och förslag, viij 156 s. 1 p a t . - t a b . 2. Allmogeforskningen Sverige och dess nordiska grannländer, iv, 201 s V. Petterson. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Eldigt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S

O F F E N T L I G A

U T R E D N I N G A R

1924:27

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL

ETT SYSTEMATISKT UTFORSKANDE AV DEN SVENSKA ALLMOGEKULTUREN AVGIVET AV DÄRTILL UTSEDDA SAKKUNNIGE

II. ALLMOGEFORSKNINGEN I SVERIGE OCH DESS NORDISKA GRANNLÄNDER

STOCKHOLM VICTOR

PETTERSONS

1924 BOKINDUSTRIAKTIEROLAG

*S!^

INNEHÅLL: SVENSK ALLMOGEFORSKNING F Ö R E 1860 s. I. Memorial av 20 maj 1630, s. 1. — Folklivsforskning före 1740, s. 2. — Folkmålsforskning, före 1740, s. 5. — Vetenskapsakademiens insats, s. 6. — Intresset för muntliga traditioner under 1700-talet, s. 7. — 1800-talet, Götiska förbundet, s. 9. — Dialektintresset efter 1840, g . io. — Göterna och folkets liv, s. 11. — Folklivsintresset efter 1840, s. 11. — Topografisk forskning, s. 12. SVENSK ALLMOGEFORSKNING OCH DESS ORGANISATION E F T E R 1860...S. 13. A.

DEN

STATLIGA

INSAMLINGSVERKSAMHETEN

s.

14.

Vilterhets~,Historie- och Antikvitetsakademien s. 14. Musikaliska jtkademien s. 15. Gunnar Olof "TJyllen-Cavallius' stiftelse för svensk folkminnesforskning vid s Lunds universitet - 17. Undersökningen av svenska folkmål i Upsala, s. 22. — Undersökningens tillkomst, s. 22. — De äldsta landsmålsföreningarna, s. 24. — Landskapsstyrelserna för dialekt-topografiska undersökningar, s. 29. — Styrelsen för undersökning av Uplands folkmål, s. 33. — Styrelsen för undersökning av Smålands och Ölands folkmål, s. 35. — Styrelsen för undersökning av Södermanlands och Närkes folkmål, s. 35. — Styrelsen för undersökning av Västergötlands folkmål, s. 36. — Styrelsen för undersökning av Östgötamålen, s. 38. — Styrelsen för undersökning av Värmlands folkmål, s. 39. — Styrelsen för undersökning av Västmanlands och Dalarnes folkmål, s. 40. — Norrländska folkmålsundersökningen, s. 40. — Undersökningen av Gestriklands och Helsinglands folkmål, s. 41. — Norrländska studenters folkbildningsförening (hembygdsförening), s. 41. — Uplands nations folkmusikkommitté, s. 43. — Undersökningen av svenska folkmål i Upsala, s. 43. — Västgöta folkmålskommitté, s. 49. — Sammanfattande översikt över Undersökningen av svenska folkmål i Upsala s. 50. B.

D E N STATSUNDERSTÖDDA INSAMLINGSVERKSAMHETEN

s.

58.

Landsmålsföreningarna med den för dem gemensamma Centralstyrelsen i Lund s. 58. — De äldsta landsmålsföreningarna, s. 58. — Centralstyrelsens tillkomst, s. 59. — Landsmålsföreningarna i Lund, s. 61. — Föreningen för Smålands minnen, s. 61. — Göteborgska nationens förening för hembygdens minnen, s. 62. — Öländska landsmålsföreningen, s. 62. — Blekingska nationens landsmålsförening, s. 62. — Västgöta landsmålsförening, s. 62. — De nu verksamma landsmålsföreningarna Lund. Allmänna anmärkningar, s. 62. — Skånska landsmålsföreningen, s. 63. — Smålands landsmålsförening, s. 65. — Halländska landsmålsföreningen, s. 66. — Landsmålsföreningen för Blekinge och Kalmar län, s. 67. Nordiska museet, s. 67. — Tidigaste verksamhet, s. 67. — Arkiv för svensk folklivsforskning, s. 68. — Byggnadsarkivet, s. 70. — Byundersökningarna, s. 71. — Prästgårdsarkivet, s. 74. — Borgerlig odling, s. 76. s Musikhisloriska museet- 76. Fölkmusikkommissionen s. 77. C.

D E N ENSKILDA INSAMLINGSVERKSAMHETEN

s.

85.

Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola s. 85. De kulturhistoriska föreningarna och därmed likställda organ, s. 88. — Fornminnesföreningarnas och de kulturhistoriska föreningarnas och museernas uppkomst och verksamhet, s. 88. — Särskilda föreningar, som varit verksamma på hithörande områden, s. 97. — Föreningen till samlande och ordnande av Nerikes folkspråk och fornminnen (Föreeningen Örebro läns museum), s. 97. — Södermanlands fornminnesförening, s. 98. — Dalarnes fornminnesförening, s. 99. — Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening, s . loo. — Helsinglands fornminnessällskap, s. 10b. — Västergötlands fornminnesförening, s. 102. — Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, s. 102. — Västerbottens läns fornminnesförening, s. 103. — Blekinge museiförening, s. 103. — Norra Smålands fornminnesförening, s. 103. — Föreningen för norrländsk hembygdsforskning, s. 104. — Jämtslöjd, förening för hemslöjd och kulturella mål, s. 106. — Jämtlands läns fornminnesförening, s. 108. — Folkminnesföreningen i Lund, s. 108. — Skånska föreningen för byggnadskultur, s. 108. — Dalarnes hembygdsförbund, s. 109. — Västmanlands

IV fornminnesförening, s. 113. — Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag, s. 115. — Sällskapet för gotländsk forskning, s. 116. — Västsvenska folkminnesföreningen, s. 117. — Helsingborgs museum, s. 120. — Gestriklands kulturhistoriska förening, s. 120. — Västerbottens läns hembygdsförening, s. 121. — Hyltén-Cavalliusföreningen för hembygdsvård och hembygdskunskap, s. 122. — Föreningen skånskt folkminnesarkiv, s. 122. — Hallands hembygdsförbund, s. 122. — Föreningar m. m. som mera tillfälligt sysslat med hithörande verksamhet inom: Dalsland, s. 124. — Helsingland, s. 124. — Närke, s. 124. — Småland, s. 124. — Västergötland, s. 125. — Västmanland, s. 125. — Öland s. 125. Hemslöjdsföreningarna, s. 125. — Hemslöjdsintressets och hemslöjdsföreningarnas uppkomst, s. 125. — De särskilda hemslöjdsföreningarna, Föreningen för svensk hemslöjd, s. 127. — Malmöhus läns hemslöjdsförening, s. 128. — Föreningen Konstfliten i Göteborg, s. 130. — Föreningen Värmlands hemslöjd i Karlstad, s. 130. — Föreningen Jämtslöjd, s. 131. — Ångermanlands hemslöjdsförening, s. 131. — Västerbottens läns hemslöjdsförening, s. 131. — Övre Helsinglands hemslöjdsförening, s. 131. — Upsala läns hemslöjdsförening, s. 132. — Västmanlands läns hemslöjdsförening, s. 132. Folkhögskolorna, s. 133. — Östergötlands folkhögskola i Lunnevad, s. 134. — Jönköpings läns folkhögskola i Nässjö, s. 134. — Norra Kalmar läns folkhögskola i Gamleby, s. 134. — Tomelilla folkhögskola, s. 134. — Hvilans folkhögskola, s. 134. — Hallands läns folkhögskola å Katrineberg, s. 134. — Billströmska folkhögskolan å Tjörn, s. 135. — Folkhögskolan i Vendelsberg, s. 135. — Älvsborgs läns folkhögskola i Herrljunga, s. 135. — Värmlands läns folkhögskola i Molkom, s. 135. — Fellingsbro folkhögskola, s. 135. — Mora folkhögskola, s. 135. — Malungs folkhögskola, s. 135. — Gestriklands folkhögskola i Västerberg, s. 135. — Hola folkhögskola, s. 135. — Birka folkhögskola, s. 13G. — Västerbottens läns folkhögskola i Degerfors, s. 136. Ungdomsföreningar, s. 136. — Jordbrukare-Ungdomens förbund, s. 136. — Folkdansföreningar, s. 137. — Svenska ungdomsringen för bygdekultur, s. 139. — Folkvisedanslaget, s. 139. Den fria folkbildningsverksamheten, s. 140. — Studiecirklarna, s. 140. — Örebro låns allmänna bildningsförbund, s. 141. D.

ENSKILDES SAMLINGAR

s.

E.

Ä L D R E UPPTECKNINGAR M. M. I OFFENTLIGA BIBLIOTEK OCH ARKIV

S. 1 4 5 .

143.

Kungliga biblioteket i Stockholm, s. 145. — Universitetsbiblioteket i Upsala, s. 146. — Universitetsbiblioteket i Lund, s. 147. — Göteborgs stadsbibliotek, s. 147. — Vetenskapsakademien, s. 147. — Vitterhetsakademien, s. 148. — Lantbruksakademien, s. 148. — Musikaliska akademien, s. 148. — Karolinska institutet, s. 148. — Stifts- och gymnasiebibliotek, s. 148. — Riksarkivet, s. 148. — Landsarkiven, s. 149. — Domkapitlen, s. 149. — Lantmäterikontoren, s. 149. — Hushållningssällskapen, s. 151. ALLMOGEFORSKNINGEN I DANMARK, NORGE OCH F I N L A N D Europeisk allmogeforskning i äldre tider DANMARK

s. 152. " s . 152. s

154 Folkemindesamling. Enskild insamlingsverksamhet, s. 154. — Dansk Samfund til Indsamling af Folkeminder, s. 156. — Dansk Folkemindesamling och föreningen Danmarks Folkeminder, s. 156. — Föreningen Folkedansens Fremme, s. 157. — Dansk Folkemuseum, s. 157. — Folkmålsundersökningarna i Danmark, s. 159. — Ortnamnsforskningen s. 159. NORGE

s.

i60-

Äldre folklivsforskning i Norge, s. 160. — Folkeminnesamling. Enskild insamlingsverksamhet, s. 161. — Norsk Folkeminnesamling, s. 162. — Norsk Folkeminnelag, s. 164. — Landslaget for Folkeminnesamlarar, s. 164. — Norsk Folkemuseum, s. 165. — Dialektforskningen i Norge, s. 166. — Ortnamnsforskningen i Norge, s. 169. FINLAND

s

171 Äldre folklivsforskning i Finland, s. 171. — Finska litteratursällskapet,' s.' i74.'— Kalevalasällskapet i Helsingfors, s. 176. — Statens historiska museums etnografiska avdelning, s. 176. — Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors, s. 177. — Svenska litteratursällskapet, s. 179. — Föreningen Brage, s. 184. ÖVERSIKT ÖVER FORSKNINGAR R Ö R A N D E DEN SVENSKTALANDE BEFOLKNINGEN I ÖSTERSJÖPROVINSERNA OCH GAMMALSVENSKBY s. 188 SAMLINGAR OCH DESIDERATA R Ö R A N D E DE SVENSKA LAPPARNAS S P R Å K ORTNAMN, FOLKLORE, RELIGION, SÅNG OCH ETNOGRAFI, fört. av prof. K. B. Wiklund 194 s

Svensk allmogeforskning före 1860. Memorial, effter hwilken H. K. M:t nådigest will, att dhe, som antagne äro att wara rijkzens antiquarij och häfdesökiare, sigh flijtelighen rätta skole. Actum Stockholm den 20 maij anno 1630. 1. Först will H. K. Maij:t, att dhe allehanda gamble monumenter och saker sökia skole och sambla, som fädherneslandet kan blifwa illustrerat medh, förnembligasth alle gamble runaskriffter, så wäl i böker som af stenar, bådhe söndrughe och heela, och derhoos vptächna, huru the äru fatte, huru månge i hwar sochn grannelighen upspana, och hwadh gamble sagur om hwar sten finnes, vpskrifwa etc. 2. Dernäst jcke alenasth alle calendaria, computos och runstafwar i hwadh form eller skippelser dhe wara kunne, affskrifwa eller sambla och dheras åthskildna(t) vthleeta, vtan och förfahra, huru äganderne sielfwe dem förståå, deras nampn som der i kloka finnas, them till berömelse antächna, så och huru månge i hwar sochn äro fundne. 3. Vps(p)öria allehanda gamble laghböcker, såssom Wästgiötha laghen, Wästmanna och Sudermanna och Tijhäreds eller Smålandz laghen, och flere som än icke äro trychte, jemväl och sådana som redha tryckte äro etc. Item allehanda skråeer och recesser, statuter, privilegier och ordningar, som kunna komma wår Kon. Hoofrätth till någon nytto häfd och rättelse. 4. Sammaledhes allehanda krönikor och historier, vhrminnes sagur och dickter om drakar, lindormar, dwergar och resår. Item sagur om nampnkunnighe personer, gamble kloster, borger, konungasäter och städher, der af man kan hafwa någon rättelse, hwadh fordom warit hafwer, gamble kämpe och runewijsor, deres toner icke förgäta att vthspana. 5. Allehanda gamble bref ransaka, afskrifwa eller där vthttaga, som till rättelse tiänar, anten till mynte werderningar, adel, slechter eller wapner, och annat som till crönicko häfd tiäna kunde. 6. Allehanda gammalt mynt och peninngar vpspöria och samka. 7. Allt sådant kan så wäl hoos åldrighe bönder och borgare och andre såsom och hoos adelen, präster, fougter och laghläsare vthfrågas, jemwäl i kyrkior och andra bibliotecher, så wäl i städerne som på landzbygden vthleetas. 8. Der som the framreesa kunna the grannelighen förspöria och antächna landzens lägenheter, medh siögar salte och färske, elfwer, strömar och forsfall, berg, skogar och slät mark, besatt eller obesatt, huru widt huar ordt ligger ifrå den andra. Hwadh wägar där äro, om the kunna giöras, så att man kunde fara medh wagn eller kärro. Hwadan strömarna hafwa sitt uhrsprung, hwart vth the löpa, i siögar eller haf, om the kunna giöras bååtnyttighe eller navigabiles eller medh slysor förbättras, och hwadh nytto där mz kunde wara: Allt således observerat och stelt, att man kan där af hafwa godh rättelse att giöra tabulas geographicas speciales öfwer hela rijket Swerige. 9. Allehanda jordmätning, såsom mark, öre och ortigland, settung, ottung, sedhland, skattmarker och bogaland jord etc. Huru myckit thet kan räknas moot hwart annat, och huru mycket å hwario såås kan, huru högdt huart pläga i

sälias eller köpas nu eller fordomdagz. Huru i hwart landskap rächnas heel eller half jord, meer eller minder moot huart annat. Huru by a fordomdagz äro lagde i öre och ortugar effter skog, fiskwatn, mulebeet eller annat sådant. Hwar lägenheet finnes åker och eng vpptagas. 10. Allehanda slagz röör och råågång vtleeta, så wäl rijkzens landamäre, landskapernes och häreders, så och sochne råår. Så och huru fordomdagz tompteråhr och vthiorder äro afskildee. 11. Allehanda malmstrek förspöria och vtleeta, gamble grufwor deras Littestellen, slagghögar och smelteugnar, och der af taga rättelser, om der och kunde några nye malmstrek vpfinnas. Item swafwel, wichtril, saltpetter jord, saltbrunnar kunna och finnas här i rijket. Qwicksilfwer mångestädes, blyartz, operiment, tripell, galmeij, terra sigillata och annat sådant. Item ädelstenar, demanter, rubijner, christall, hyacinter, örnestenar, paddestenar och perlor, hwar deras strömar äro, och huru thee i hwart landskapp fångas, och huru tijdz om sommaren. Item marmor och qwarnstens gry the. 12. Item effterfråga om huushåldz böker och förfara om allehanda ceoonomiske saker, såsom om åkerbruk, huru the i hwart land bruka sin åker, hvilket sädesslagh bästh tager lagh. Lära kenna allehanda slagz jord, hwilken den bäste och den sämbste är, hwar man kan komma till trädha huart åhr oct såå, hwar wåår rogh och hwete kan såås till kofring. Hwarest hwart slagz boskapp kan medh nytto födhas, hwadh hwart landh skill derutinnan från ty andro. Item diurfång, giller och wåhner, särdeles biörn, warg, räf, jerf, mård, sobbell, otter, biur, hermelin etc. Huru hwart kan och plägar fångas, och i hwadh landskapp och skogar hwart mästh finnes. Allehanda fiskerij, hwadh woner där till brukas i hwar landzända, och här effter brukas kunne med tijdhen. Någoiledes vtleeta hwadh art hwart slagh hafwer, der vtaf man kan lära fångat. Alle iiskegrund, strömar och siögar vptächna, och hwadh slagz fisk i hwar är mästh till fångz. 13. Allehanda medicinska saker optächna och läkiare böker vpleeta, alle örters nampn vpspöria och träslagh. Allehanda tijdemmerker om tillkommande wäderlekz arst, där om dhe, nästh siöösijdan boende äro, pläga tämlighen wara förfarna vthi etc. Allehanda klädedrächt och wapner i huart landskap af ålder i bruk, och om deras dryckekärel, kosor, horn och annat sådant vptächna etc. 14. Och mädan till itt fullkomligit lexicon tarfwes allehanda redskapz nampn, skole thee granneligha vpskrifwa allehanda åker redskapp, fiske redskap, smijdh och snickare tygh, skepz redskap och alle sådane saker etc. Sammaledhes alle häraders, sochnars, byars, skogars, strömars, siögars, bergz, öijars och holiaars, vddars, grundz nampn, der medh frågandes, hwadan hwart hafwer fått sitt nampn. 15. Till thet sidsta grannelighen vthleta hwadh sinnelagh hwardt landskapz folk hafwer, som man seer af historias skribenter mästedels intet förgätet vrarda etc. Detta av Gustaf I I Adolf den 20 maj 1630 utfärdade memorial för dem, >som antagne äro att wara rijkzens antiquarij och häfdesökiare», är det allsidigaste program, som någonsin förelegat för svensk kulturforskning. Vissa av de här angivna uppgifterna hava senare upptagits inom en mera begränsad ram; så är förhållandet med den antikvariska forskningen. För andra i memorialet upptagna forskningsuppgifter, framför allt de etnografiska och språkliga, skulle det dröja mera än ett fjärdedels årtusende innan de ånyo blevo föremål för ett statligt intresse.

3¶Däremot har den forskning, som här anbefalles, icke helt saknat föregångare i vårt land. Olaus Magnus' år 1555 i Eom utgivna arbete om de nordiska folkens liv bör väl snarast förstås såsom en den enskilde forskarens minnen från hans ungdom, klarnade under hans långa landsflykt och återgivna i form av en brett lagd geografisk skildring inför Söderns folk av det fjärran liggande Norden. Redan vid 1500-talets slut kunna vi fastställa ett intresse inom landet att tillvarataga uppgifter om folkets levnadssätt och muntliga traditioner. Det äldsta exemplet härpå torde vara ett uppdrag, som år 1593 gavs åt prästerskapet i Västerdalarne att uppteckna de minnen om Gustaf Vasas färder häruppe, som ännu levde på folkets läppar. Visserligen faller ett sådant uppdrag inom historieforskningens gränser, men det är tillvägagångssättet — att anlita folkminnet som källa — som är anmärkningsvärt. Och snart erhålla vi folkminnesuppteckningar i modern mening, verkställda av Johannes Bureus, sedermera av Gustaf I I Adolf utnämnd till kunglig antikvarie, den förste svenske riksantikvarien. År 1599 uppdrogs åt honom att på statens bekostnad »dragha kringom i hela rijket at afskrifva runestenar», och i det anteckningsband »Sumlen» som av hans hand förvaras i Kungl. Biblioteket i Stockholm, finna vi från 1500-talets sista år och in på 1600-talet talrika uppteckningar rörande folkseder och folktro ävensom sägner, dialektord och annat. Ännu ett initiativ hava vi att anteckna från 1600-talets första årtionden. Detta var emellertid av rent enskild natur och gällde riddarvisorna. I företalet till sin år 1613 tryckta Swanhvita säger sig Johannes Messenius hava för avsikt »att sammanhämta de äldsta och skönaste Sveriges kämpavisor och låta dem på tryck utgå». Planen blev aldrig utförd mest kanske på grund av Messenii år 1616 inträffade olyckor, den torde emellertid mindre hava avsett i folkminnet levande visor än sådana, som voro att finna i samtida visböcker. Slutligen hade redan den 16 dec. 1628 av ärkebiskop P. Kenicius utfärdats ett cirkulär, vari samtliga prästerskapet anbefalles att gå Johannes Bureus tillhanda vid hans forskningar. 1630 års memorial utgör fortsättningen på den statliga verksamhet, som år 1599 hade erhållit en blygsam början. Så vitt för närvarande är utrett, motsvaras den i memorialet storstilat tecknade planen icke av de resultat, som i verkligheten vunnos. De tre antikvarier, som under 1630-talet upptogo utforskandet av landets minnesmärken, materiella som andliga, äro Johan Axehielm, Martin Aschanseus och Johan Ehezelius. Om den förstnämndes forskningar veta vi icke mycket. Bättre underrättade äro vi om de två senares. Men frukterna av deras forskningar tillhöra övervägande det historiskt-antikvariska området. Uppgifter rörande samtida svenskt folkliv saknas visserligen icke i deras skrifter, men de intaga vid sidan om det övriga innehållet en avgjort underordnad plats. De följande årtiondenas politiska händelser medförde, att de av Gustaf Adolf instiftade antikvariebefattningarna mera blevo en syssla på papperet än i verkligheten. År 1666 upptogs tanken på nytt kraftigare formad men till sitt innehåll mera begränsad genom det den 28 nov. detta år utfärdade »Kongl. Mayt:s Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Antiqviteter i Rijket». Plakatet avsåg huvudsakligen minnesvården, i sin tillämpning fick det emellertid någon betydelse även för folktraditionerna. Genom särskilda kungl. cirkulär av den 18 dec. samma år anbefalldes nämligen alla guvernörer och landshövdingar samt ärkebiskopar, biskopar och superintendenter att vaka över plakatets noggranna efterlevnad med särskild befallning till de andliga myndigheterna »att förmå alla kyrkoherdar, det de tillika med kyrkovärdarne och sex-

männerne låta hvar i sina socknar och prästegäll flitigt och granneligen eftersöka och uppspana alla antikviteter att de dem samma icke allenast uppteckna utan ock granneligen efterspörja hvad traditioner och sagor om hvartdera för sig ifrån forna tider hafva varit och ännu äro, låtandes sedan Kongl. Maj:t en förteckning och relation deraf underdånigst tillskickas». Att omhändertaga de inkomna relationerna uppdrogs åt det året efter plakatets utfärdande inrättade Antikvitetskollegiet. Till »gamble monumenter och antikviteter» räknades sålunda icke blott de synliga minnesmärkena utan ock vid dem knutna eller på annat sätt kvarlevande muntliga berättelser. Samma vidsträcktare uppfattning rörande forntida minnesmärken kommer till synes även i den fullmakt och pass, som den 28 april 1676 av Kungl. Maj:t utfärdades för Johan Hadorphs antikvariska resor i riket där såsom särskilda punkter finnas upptagna: »gambla Offrelundar, Offrekällor, Offrestenar, eller Runda Kättlar i Bärg ingraffne, etc. ther fordom någon dyrkan hafwer warit, sampt hwad sägn om sådana ännu finnes», ävensom »gambla Kämpe- och Historiewijsor, som aff forna tijder nogh i Landet hafwa sungne warit, och ännu aff manga siungas, at the noga effterfrågas och antecknas, effter som ther vthi aff Förfädernes gambla bedriffter myckin sanning finnes.» Vad som rörande denna senare grupp av »fornlämningar» erhölls är icke känt, men genom att de antikvariska forskningarna i stor utsträckning riktades på vad vi skulle kalla fasta fornlämningar och naturföremål, vid vilka åldriga sägner och bruk äro fastade, räddades icke så få lokalsägner och ålderdomliga sedvänjor åt eftervärlden. Samtidens uppfattning om det nära sammanhanget mellan fornforskning och ännu levande muntliga traditioner kom även till uttryck i den svenska storhetstidens monumentalaste verk, Olof Rudbecks under 1680-talet utgivna Atlantica, varest fornhistoriska gestalter och förhåUanden äro sammanflätade med ännu levande folkbruk och sägner. Atlanticans syfte att uppvisa svenskarnas urgamla besittningsrätt till sitt land hade till följd, att forskningen ännu starkare än förut inriktade sig på de rent antikvariska uppgifterna, och sedan 1667 års Antikvitetskollegium 1692 ombildats till blygsammare mått och under namn av Antikvitetsarkivet inordnats under Kanslikollegium vid sidan av Kungl. biblioteket och Riksarkivet, glider det snart över till en helt och hållet minnesvårdande verksamhet. Snart skulle också den tiden komma då man fick annat att syssla med än storhetsdrömmarna från 1600-talet och då den äldre Peringskiöld år 1720 går till vila har även Antikvitetsarkivet tillryggalagt sin mannaålder. Samtidigt härmed hava vi dock att anteckna ännu ett monumentalverk över svensk odlingshistoria. Det är Olof Bromans Glysisvallur, vår första stora ekonomiskt-topografiska beskrivning med ett oerhört rikt stoff till kännedom om det dåtida levnadssättet i Helsingland. Ehuru grundat i den högnationella atmosfär som Rudbecks Atlantica skapat, varslar Bromans verk likväl om den nya riktning inom den fosterländska forskningen, som skulle komma att prägla tiden omkring 1700-talets mitt. Den nya tiden inledes av 1739 års riksdag, då Arvid Horns försiktiga politik störtas och hattpartiet tar ledningen av Sveriges öden. Årsbarn med denna nya riktning inom politiken är Vetenskapsakademien, vilken nu för en tid övertar målsmanskapet även för den svenska kulturforskningen. Det ligger i sakens natur, att denna i händerna på Vetenskapsakademien erhåller ett helt annat skaplynne än det den erhöll under Antikvitetskollegiets beskydd. Innan vi gå över till folklivsforskningens gestaltning under det tidevarv, som nu kommer, hava vi att ägna vår uppmärksamhet åt en annan vetenskaps-

B gren, som även den skulle under den närmaste tiden bliva föremål för Vetenskapsakademiens intresse, folkmålsforskningen. Liksom folklivsforskningen så kan även dialektforskningen och svensk språkforskning i sin helhet återföras till Bureus. Han gjorde redan systematiska iakttagelser över vårt språks uttal, skrivsätt och ordböjning, även fast mera tillfälligtvis uppmärksammande folkmålen. I den ovan anförda Sumlen såväl som i andra skrifter av hans hand möta notiser rörande dialektuttryck, någon gång t. o. m. åtföljda av en hastig teckning av det föremål benämningen avser. Senare delen av hans liv upptogs också av hans arbete med en svensk ordbok, vilken i fyra volymer år 1651, året före hans död, avlämnades till Kungl. Maj:t; av dessa är numera endast en i behåll. Dessförinnan hade emellertid, såsom av 1630 års memorial framgår, intresset för folkmålen kommit till ett direkt statligt uttryck, då i nämnda skrivelse anbefalles upptecknandet av allehanda till allmogekulturen hörande redskaps namn, som skulle inflyta vid utarbetandet av ett fullständigt lexikon över svenska språkets ordförråd. Och samtidigt grundlägges av Georg Stiernhielm ett studium av modersmålet i större stil och med djärvare syftning än hos Bureus. Stiernhielms språkintresse är av på en gång vetenskaplig och patriotisk art. I det språk som talas i Sverige ser han världens äldsta och ädlaste tungomål, och han upptar i sitt ordsamlingsarbete även ord ur folkmålen samt ger karakteristiker av olika dialekter. Ånyo löpa trådarna samman i Rudbecks Atlantica, det verk där allt, vad vårt 1600-tal ägde av lärdom och storsvensk tanke samlar sig liksom i en enda brännpunkt. I sin i Atlantican uttalade uppfattning om dalmålet såsom ett fristående språk för sig, ett systerspråk till fornsvenskan, gotiskan o. s. v., har Rudbeck sannolikt haft Stiernhielm till läromästare. I en dylik uppfattning hava vi tydligen också att söka anledningen till, att dalmålet blev den första dialekt, som gjordes till föremål för en tryckt vetenskaplig behandling i Reinhold Näsmans år 1733 utgivna dissertation Historiola linguae dalecarlicae. Den första ansatsen i riktning mot ett systematiskt utforskande av folkmålen över hela landet bevittna vi kort innan den nyssnämnda skriften av Näsman utkom. Initiativtagaren är dåvarande professorn vid Upsala universitet, sedermera ärkebiskopen Eric Benzelius d. y., vilken delvis med stöd av den år 1719 instiftade Vetenskapssocieteten i Upsala sökte intressera och även instruerade studenter vid akademien att uppteckna och till honom avlämna redogörelser för provinsialismer i deras respektive hemorter. Tanken var icke alldeles ny, den hade uttalats redan av Nils Tiällman i hans år 1696 utgivna svenska grammatika dock utan känt resultat. Sedan Benzelius lämnat Upsala, fortsatte han såsom biskop först i Göteborg och sedan i Linköping att av prästerna i stiftet infordra upplysningar i samma ämne. Han uppgives även vid någon riksdag hava fört saken på tal i prästeståndet. De dialektuppteckningar, som på dessa vägar sammandrogos, voro avsedda att läggas som grund till en svensk dialektordbok, fast Benzelius själv synes hava uppgivit tanken på att få slutföra ett sådant arbete. Efter hans död överlämnades samlingarna år 1748 till Vetenskapsakademien och denna ger troligen år 1753 i uppdrag åt Upsalaprofessorn Johan Ihre att fullfölja detta Benzelii verk. Inom akademien synas under dessa år planer på en svensk ordbok hava förefunnits, vari jämväl dialekternas ordförråd skulle upptagas, planer, som om de fullföljts, skulle hava gjort akademien till målsman för 1700-talets svenska folkmålsforskning, liksom den under sina första år blev det även för folklivsforskningen, till vilken sistnämnda vi nu återvända.

6 I överensstämmelse med de fysiokratiska tendenser, som längre fram under 1700-talet skulle erhålla en så stor betydelse, blev det för statsmakterna och den nyinstiftade Vetenskapsakademien en nära liggande angelägenhet att utröna i vad mån landets egna tillgångar kunde läggas till grund för dess ekonomiska utveckling, men även i vad mån besparingar eller förbättringar i den hittillsvarande hushållningen kunde tillföra befolkningen ett större välstånd. För detta ändamål måste en grundligare kännedom om landets natur och näringsförhållanden införskaffas än den man för ögonblicket ägde. Och en för en sådan uppgift synnerligen skickad person fann man i den unge läkaren Carl Linnaeus. Genom tidigare resor i Norrland och Dalarne hade han dokumenterat sig för uppdraget. Enligt förordnande av riksdagen och en av manufakturkontoret den 27 april 1741 utfärdad instruktion om vad som därunder borde iakttagas företager han samma år resan till Småland, Öland och Gotland, senare besöker han i särskilda resor Västergötland och Skåne. Det material till kännedomen om allmogens näringar och hushållning, seder och levnadssätt, som av Linné själv och senare av hans lärjungar insamlats och som offentliggjorts dels i reseberättelser, dels i akademiska avhandlingar, är av oskattbart värde för folklivsforskningen. Genom Vetenskapsakademien togs även ett initiativ till en livligare medverkan från allmänhetens sida för vinnande av större kännedom om land och folk. Inför akademien framlade nämligen lantmäteriinspektören Jacob Faggot under titeln »Tankar om Fäderneslandets Känning och beskrifwande» ett schema till »hvarje landsorts och höfdingedömes beskrifvande», som finnes tryckt i akademiens handlingar. Faggots »Tankar» är närmast att jämföra med de för våra dagars folkminnesundersökningar författade s. k. frågeböckerna. Den upptar följande tolv huvudrubriker, fördelade på 162 punkter: 1. Om jordmånerne, åkerbruket och swedjeland, 2. Om äng och beteshagar, 3. Om skog, utmark, mulbete och ödemarker. 4. Om boskapsskötsel. 5. Om jagt, djurfång och pälterier. 6 Om sjöar, strömmar och skärgårdar, samt fiskerier, rörliga värk och båtsfarter, 7. Om hälsobrunnar, mineralvatten och salpetersjuderier, samt om kalkbränning och tegelbruk. 8. Om grufwor, stenbrott, ler- jord- och bärgarter. 9. Om hyttor och smältverk, samt om hammarsmidjor, factorier och qvarnar, 10. Om landets prydnader. 11. Om landtmannens utskylder, byggnad, hushållning, näring och seder, samt om landets utvärtes skeppelse. 12. Om städernes handel, slögder och rätta näringssätt. Den direkta frukten av Faggots program blev ett antal bygdebeskrivningar, av vilka några finnas tryckta i akademiens handlingar, andra förvaras otryckta i dess arkiv. Indirekt verkade programmet genom att det fäste uppmärksamhet vid och ett allmännare intresse för lokalhistorien och kan sålunda på visst sätt sägas blivit grundläggande för det författarskap av hithörande slag, som i våra dagar alltjämt fortsattes. Akademiens andra uppgift av intresse för här föreliggande ämne blev omhändertagandet av Eric Benzelius' påbörjade svenska dialektordbok. Såsom redan nämnts lämnades detta i uppdrag troligen år 1753 åt Johan Ihre. I den år 1750 uppgjorda planen för hans senare utgivna Glossarium suiogothicum framhåller Ihre dialektmaterialets ålder och värde samt säger sig hava inlett förbindelser med vänner i landsorten att skaffa sig uppgifter av hithörande slag. Efter emottagandet av Vetenskapsakademiens uppdrag organiserade han för komplettering av Benzelii redan befintliga samlingar enligt dennes förebild en stab av medarbetare, präster och andra ämbetsmän i olika ställningar; vid 1756 års riksdag gjorde han även en hemställan till prästeståndet i liknande

syfte. Med det härigenom fullständigade materialet som grund utkom vår första svenska dialektordbok av trycket år 1766. Med utgivandet av sitt Swenskt dialectlexicon ansåg Ihre dock icke saken slutförd; insamlingen från hans ombud i landsorten pågick alltjämt och i hans först år 1769 utkomna Glossarium finna vi värdefulla kompletteringar till dialektordboken. Både före och efter denna tidpunkt gav han dessutom sina lärjungar i uppdrag att i form av akademiska avhandlingar bearbeta hithörande frågor; bland sådana avhandlingar må här endast nämnas Sven Ullgrund, De dialectis lingvae sviogothicae, I 1756, I I 1758, där dialekternas betydelse för språkforskningen i allmänhet utredes. Utom i de samlingar, Ihre genom sina medarbetare hopförde, och vilkas resultat ännu icke blivit av forskningen till fullo utnyttjade, blev hans verksamhet av betydelse även så till vida, att ett antal personer uppkallades till enskild samlar verksamhet. Såsom de mest betydande samlingar vid denna tid, till en del en frukt av Benzelii tidigare impulser, kunna nämnas Sven Hofs för Västergötland, D. Herweghrs för Västmanland och C. Nyréns för Östergötland. Den dialektinsamling, som av Benzelius påbörjades under 1700-talets andra årtionde och efter honom av Ihre och andra fortsattes, börjar på 1770-talet upphöra. Det kommer nu att dröja mera än en mansålder, innan dialektintresset upptages på nytt. Den betydelse Vetenskapsakademien erhöll för folkmålsforskningen blev den att vara testamentsexekutör för det Benzeliska arvet. I övrigt var det senare 1700-talets dialektinsamling helt det enskilda initiativets verk. I än högre grad är detta fallet beträffande insamling av traditioner rörande folklig tro och diktning. Om vi frånse vad som kunde få plats i skillingtrycken, ägnades före 1800talet föga eller ingen uppmärksamhet åt folkdiktningen. Härutinnan har 1700talet dock att uppvisa ett undantag, för den historiska sägnen, genom de efterforskningar rörande Gustav Vasas äventyr, som kamrer Jacob Brandberg lät anställa i Dalarne i samband med ordnandet av Vasa-museet i Ornässtugan och som lågo till grund för en dissertation av J. Reinh. Schultze år 1758, betitlad De praedio Ornäs. Större var det intresse, som ägnades folktron, men som uteslutande uppbars av den enskilda insamlingsverksamheten. E t t av de äldsta uttalandena över huvud vi i vår litteratur äga om betydelsen av ett vetenskapligt insamlande och studium av s. k. skrock och vidskepelser, återfinna vi i Linnés Öländska och Gothländska resa, där han under ett uppehåll i Växiö fyller ett helt dagboksblad med hithörande notiser och till dem fogar: »Emedlertid är märckwärdigt med desse och flere widskeppelser huru de blifwit behållne af nation ifrå urminnes tider och Hedenhös. En dehl får man igen hos Poeter straxt efter eller förr Ohristi tid; en dehl äro lemningar ifrån Hedendomen i Swerige; en dehl ifrån påwiska tiden, en dehl äro med konst uptäkte at förekomma något annat. Jag håller före det skulle wara et artigt argument, om någon af widskeppelse wille giöra en ansenlig sambling, och wisa hwar ifrån hwar och en först kommit.» Vilken direkt betydelse, denna Linnés vädjan fick, känna vi icke. Men redan vid mitten av 1740-talet påbörjas en av våra viktigaste äldre folktrossamlingar, Linköpingslektorn J. Törners rörande småländska vidskepelser, och de följande årtiondenas dissertationslitteratur visar, att man även inom akademiska kretsar beaktade den betydelse kännedomen om allmogens vidskepliga bruk och åskådningar kunde för en vetenskaplig forskning äga. E t t mera målmedvetet uttryck erhöll insamlandet av hithörande företeelser genom det upprop, även detta av enskild natur, som år 1771 utfärdades för tillvaratagande av sådant material, som skulle tjäna till en beskrivning av

8 Swenska och Finska Allmogens Seder och Klädedrägt m. m. upptagande »1. Allmogens sinnelag. 2. Dess seder wid de årlige Högtider, Jul, Påsk, Pingst • 3. Dess seder wid Frieri, Förlofningar, Bröllop, Barndop och Begrafningar. 4. Dess widskepelser och grundorsakerna dertill . 5. Allmogens klädedrägt hwilken ock tillika afritas om möjeligt är • 6. Folkets lefnadssätt i mat och dryck .» Uppropet var utfärdat av dåvarande pagehovmästaren i Stockholm, sedermera akademiräntmästaren i Upsala, Frans Westerdahl och offentliggjordes i tidningar. Såvitt man för närvarande känner hava fyra lokalbeskrivningar utförts enligt uppropets mönster, varjämte några smärre sockenskildringar efter samma förebild offentliggjorts i samtida finska tidningar. De fyra utförliga beskrivningarna härstamma från Västbo härad i Småland, Danderyd och Lidingö i Upland, Grangärde i Dalarne och Strömsholms socken i Västmanland. Av dessa blev endast den förstnämnda, som till författare hade prosten J. Gaslander i Burseryd, befordrad till trycket (1774). I den oblida kritik som mötte denna första frukt av de Westerdahlska planerna, ha vi förmodligen att se orsaken till, att det hela avbröts. Kritiken gällde emellertid icke den Gaslanderska skriften utan företaget såsom sådant, då det ansågs löjligt att skänka allmogens barnsligheter eller dårskaper denna uppmärksamhet. Intresset för folkets sägner och vidskepelser var emellertid icke omedelbart slut. Det upptogs nu av upsalaprofessorn J. F. Neikter, som i en rad akademiska avhandlingar belyste hithörande företeelser. För den sista av dessa dissertationssviter, som handlade om troll och andra i folksägner omtalade väsen, vari Neikter såg minnen av forntida folkslag (De gente antiqua troll 1793—1799), synes han ha blivit föremål för mycken ironi från sina kollegers sida. Neikter, till sin historiska och filosofiska åskådning en representant för »upplysningstiden», den kanske mest framstående vårt land ägde, synes dock ha stått ganska ensam i sitt på flerfaldigt sätt betygade, djupa intresse för vad han betraktade som folkets minnen av »naturmänniskan»; själv väntade han erkännande först av en mera förstående framtid. Med 1700-talets sista år g-kr även intresset för insamling och utforskning av folktro och folkseder till vila, Vid denna tid har emellertid redan en röst höjts för den grupp av folktraditioner, som hittills varit mest förbisedd, folkdiktningen. Inom det dåtida Sveriges gränser hade redan 1778 uppmärksamheten fästs vid en viss grupp av folkdiktning, den finska, genom åboprofessorn H. G. Porthans detta år utgivna tredje del av en redan 1766 påbörjad avhandlingsserie om den finska poesien. Impulsen härtill utgår i väsentlig mån från den uppmärksamhet, som Ossianssångerna hade väckt i Europas bildade kretsar. I Sverige fästes år 1798 uppmärksamhet vid nationens »gamla Kämpavisor och Sånger» av Eric Skjöldebrand vid hans inträdestal i Vitterhetsakademien. Maningen emottogs till en början kallsinnigt. Under det följande årtiondet påbörjar emellertid L. Fr. Rääf sina folkviseuppteckningar och 1814 börjar utgivandet av Geijer-Afzelius' Svenska folkvisor. Det är en ny tid, som nu kommit. 1700-talets av nyklassicismen och upplysningstiden präglade politiska och kulturella uppfattning vek tillbaka för nyare idéströmningar, varibland romantiken blev av särskild betydelse för det runt om i Europa under nya former vaknande intresset för folkdiktningen, folkspråket och i större eller mindre mån även folklivet i övrigt. De omstörtningar, som vid sekelskiftet övergått Europa och även kommit Sveriges grundvalar att darra, synas också ha på många håll verkat, om ock blott indirekt, som en väckelse av sådana nationella intressen, vilka vände sig till det av de

9 internationella kulturströmningarna mera oberörda »folket». Det var helt naturligt bland den unga generationen, som en dylik nationell väckelse fann sin bästa jordmån. I vårt land trädde härvid i främsta rummet den lilla krets av likasinnade unga män, vilka under intrycket av statsvälvningen 1809 och fredsslutet i Fredrikshamn samma år, bildade Götiska förbundet. Denna enskilda sammanslutning skulle komma att få en större betydelse, direkt och indirekt, för studiet av svenska folkets traditioner, än någon av de institutioner, som funnos i riket. Götiska förbundets upprinnelse (1811) synes vara rent svensk, utan förebild i utlandet, och grundad direkt i stiftarnas egen känsla av vad fäderneslandets hotade framtid krävde. Bland förbundsbrödernas intressen spelade de vetenskapliga och de litterära en förhärskande roll. I sin vetenskapliga verksamhet liksom i sin diktning vände de sig framför allt till tvenne föryngringskällor, nämligen utom till folktraditionen till forntiden. Av folklivets alla sidor var det en som från början tilldrog sig uppmärksamheten, nämligen den gamla folkdiktningen. I ord och toner levde denna då ännu ett kraftigt liv på folkets läppar. Det särskilda intresset för gamla ballader, visor och melodier stod också i sammanhang med en vid denna tid allmänt omfattad teori, som någon gång uttrycktes så, att poesien varit »mänsklighetens barndomsspråk», d. v. s. att under äldsta tider folkens historiska traditioner, deras lagar, deras religiösa urkunder varit avfattade i poetisk form. Redan i första häftet av förbundets årsskrift Iduna finna vi såsom ett begynnelsetecken till intresset för folkmusiken den första uppteckningen av en av vårt lands vackraste folkmelodier, Näckens polska. Under det första och verksammaste årtiondet av förbundets tillvaro bedrevs ett omfattande arbete i fråga om arkeologi och folkdiktning; den förnämsta frukten härav var utgivningen av Svenska folkvisor 1814—1817 genom de båda förbundsbröderna Geijer och Afzelius. Så vitt man kan se, ha däremot andra sidor av folklivet än folkdiktningen och folkmusiken ej varit föremål för något avsevärt insamlingsarbete från göternas sida under förbundets första tid. Småningom framträder emellertid hos enskilda göter under följande årtionden, då förbundsverksamheten som sådan förde ett mera tynande liv, en mångsidigare verksamhet för tillvaratagandet jämväl av folkspråket och av folkminnen i vidare mening. De som då uppbära dessa intressen äro alla gamla göter, och bland dessa är Jacob Adlerbeth ända till sin död (1844) den sammanhållande länken och den outtröttlige befrämjaren av deras olika samlingsverksamhet. Vid sidan av forntidshistorien och den antikvariska topografien synes folkspråket ha varit föremål för Adlerbeths intresse, I brev till lektor J. H. Wallman i Linköping, även han göt, uppmuntrar Adlerbeth till uppteckning jämväl av dialektord på de antikvariska forskningsresorna och framställer en plan på utarbetande av en ny svensk dialektordbok. Endast i ett fall synes emellertid Adlerbeths uppmaningar till dialektuppteckning hava burit frukt i ett mera betydande arbete. Detta var då kyrkoherden J. J. Lagergren i Tofteryd i Småland, även han göt, efter mångårigt arbete till Götiska förbundet insänder sina stora, efter hand ökade samlingar till en småländsk ordbok. Jämte honom var det bland göterna endast Rääf, som åstadkom något betydande bidrag till den svenska folkmålsuppteckningen, nämligen Ydreordboken. När så på 1840-talet och senare även utanför göternas krets intresset för dialektundersökningar började framträda på flera håll, visserligen ofta i arbeten, som ej ledde till stora resultat, synes detta intresse vara av inhemsk upprinnelse snarare än en verkan av en internationell vetenskaplig tidsströmning.

10 Göternas impulser spelade nog länge en viktig roll även sedan förbundet upphört att finnas och även inom mera vidgade intressesfärer än dem, som ursprungligen voro deras. E t t fall, där ett påtagligt sammanhang föreligger mellan göternas strävanden och en senare tid, må här framhållas, även om det ej i och för sig är av större betydelse. Från göternas verksamhet går en linje ner i 1870talets landsmålsrörelse i Upsala. För att erhålla uppteckningar från bygderna hade Wallman begagnat sig av gymnasisterna i Linköping; denna metod fortsattes sedan av lektorn därstädes L. C. Wiede för åvägabringandet av hans stora samling svenska folkvisor. År 1860 organiseras bland gymnasisterna i Linköping såsom en utbrytning ur den äldre »Föreningen för Forntida Minnen och Historien» en särskild sammanslutning med namnet Föreningen för svenska språket. Uppteckning av hemortens dialekter var en huvudpunkt på dess program. Den äldre gymnasistföreningen i Linköping hade på Wallmans tid stått i korrespondens med Götiska förbundet. Å andra sidan står Linköpingsgymnasisternas sammanslutning i det förhållandet till den hösten 1872 bildade Östgöta landsmålsförening i Upsala, att såväl medlemmar som arbetsformer i Upsalaföreningen voro till stor del desamma som i Linköpingsföreningen. Som redan i det föregående nämnts, började på 1840-talet ett allmännare intresse för dialektuppteckningar framträda oberoende av göterna, om än stundom ej utan ett medvetet eller omedvetet sammanhang med deras strävan. 1840-talets och de närmast följande årtiondenas dialektintresse saknade varje organisation, men sammanslöt sig dock väsentligen kring två män: professor Carl Save i Upsala och prosten Johan Ernst Rietz i Tygelsjö i Skåne. Den förra har utom egna samlingar från Gotland, Dalarne och Helsingland åstadkommit, att ett betydande antal vänner och lärjungar var i sin stad ägnat sig åt dylika uppteckningar, främst brodern, Per Arvid Säve i Visby. Rietz har med beundransvärd energi utarbetat ett nytt svenskt dialektlexikon, färdigtryckt 1867, året före hans död. Det var då 100 år efter utgivandet av Ihres dialektlexikon. Till detta verk samlade Rietz bidrag från intresserade medarbetare i alla delar av Sverige. Det ekonomiska understöd, som behövdes för verkets utgivande, kunde han däremot endast i ringa mån erhålla inom landet. Utan den hjälp som frikostigt skänktes av förre brittiske charge d'affaires i Stockholm Charles Manners S:t George hade utgivningen ej blivit möjlig. Nu hade emellertid redan en ny föreningsbildning utvecklats, som alltjämt bildar en av huvudorganisationerna för den svenska kulturforskningen i och med grundandet av de första fornminnesföreningarna i landsorten. Den som inleder denna nya tid — nutiden i den svenska allmogeforskningens historia — är Nils Gabriel Djurklou. Redan under sin upsalatid hade han intresserat sig för dialekterna, Efter sin bosättning i Närke tog han upp saken i ett vid Nerikes präst- och lärareförenings sammankomst i Örebro den 7 juni 1856 hållet föredrag betitlat Några ord om de svenska landsmålen och uppmanade därvid till bildande av en förening för tillvaratagande av de närkingska bygdemålen. Föreningen konstituerades den 1 okt. samma år och erhöll därvid namnet Föreningen till samlande och ordnande av Nerikes folkspråk och fornminnen. Efter dennas mönster bildades under 1860-talet liknande föreningar under namn av fornminnesföreningar inom ett flertal landskap. Även om folkspråket officiellt ingick i deras verksamhetsområde, kom deras intresse dock att huvudsakligast beröra folklivet och antikviteterna. Detsamma blev i viss mån fallet även med ett par liknande föreningar, som under 1860-talet bildats bland studenterna vid Lunds universitet. Först med stiftandet den 5 oktober 1872 in-

11 om Västgöta nation i Upsala av Västgöta landsmålsförening erhöll folkmålsstudiet en bestående organisation i svensk forskning. I mindre grad än för folkspråket — samt antikviteterna som alltjämt sysselsatte dem — intresserade sig göterna under förbundets senare år för folklivet. Folkviseintresset från förbundets ungdom uppehölls alltjämt av Rääf och Wallman. Deras samlingar lades till grund för Arwidssons år 1834—1842 utgivna Svenska fornsånger, outgivna delar återfinnas huvudsakligast i Kungl. biblioteket. Detta intresse fortsattes, såsom redan nämnts, av L. C. Wiede i de omfattande samlingar, varav större delen efter hans död hamnade hos Vitterhetsakademien. Den grupp av folkdiktning, som med början från bröderna Grimm kom att spela en stor roll för insamlingsverksamheten i våra västra grannländer, folksagorna, blev emellertid hos oss i mindre grad föremål för uppmärksamhet. Väl hade Lorenzo Hammarskjöld år 1819 offentliggjort en samling Svenska folksagor och åren 1844—1849 följde Stephens och Hyltén-Cavallius' Svenska folksagor och äventyr, men de samlingar av detta slag, som i övrigt gjordes under 1800-talets förra hälft synas vara rätt blygsamma. En grupp av folktraditioner, som måste ligga göternas, intressen mycket nära, var däremot de historiska sägnerna. Dessa blevo särskilt föremål för uppmärksamhet av A. A. Afzelius i hans i elva band utgivna Svenska folkets sagohävder eller fäderneslandets historia såsom hon levat och lever i sägner, folksånger och minnesmärken (1839—1870). Den av göterna, som framför allt upptog 1700-talets intresse för »vidskepelserna» var L. Fr. Rääf och resultatet härav finnes nedlagt i hans Svenska skrock och signerier, som i sju digra band år 1863 överlämnades till Vitterhetsakademien. Vad som i övrigt under 1800-talets fyra första årtionden åstadkoms på hithörande område liksom för övriga sidor av folklivet är i regel strögods erhållet vid sidan om topografiska och antikvariska forskningar. Med 1840-talet inträder en större livaktighet, och en av orsakerna härtill hava vi utan tvivel att söka i grundandet år 1842 av vår första fornminnestidskrift, Richard Dybecks Runa. Det är icke så alldeles lätt att följa alla de faktorer, som leda fram till detta nya intresse. E t t par av dessa må dock här antydas, den insats för inriktning på folklivet, som göres av konstnärer och litterära författare. Den första av våra konstnärer, som mera ingående sysselsatt sig med allmogen, är Per Hilleström i hans talrika folklivsscener från 1700-talets slut. En efterföljare erhöll han i Kr. D. Forsell genom dennes år 1827—1835 utgivna Ett år i Sverige. Men under det att Hilleströms målningar äro holländskt komponerade genrestycken med svenskt allmogestaffage, äro Forsells allmogebilder framställda för folkets och för folkdräktens egen skull, sceneriet har här en underordnad betydelse. Inom litteraturen hade allmogen redan i 1700-talets rousseauanskt färgade diktning spelat en stor roll, i Geijers Odalbonden återfinna vi samma ämne, från nyromantikens efterblomstring kunna vi blott erinra om Almqvists folklivsskildringar. I Dybecks Runa förenade sig hela samtidens fornminnesintresse med fornminnen fattade i sin vidaste betydelse, antikviteter, folkvisor, vallåtar, folkdräkter, folkmål, sägner och folktro. Genom Runa riktades uppmärksamheten bland allmänheten på de rika skatter folkminnet gömde och nu börjar en allt kraftigare brodd spira på den svenska folklivsforskningens marker, utan tvivel även befruktad från den sagovärld, som blottades av Moes och Asbjörnsens påbörjade samlingar i Norge. De stora namnen hos oss bliva Richard Dybeck, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och Per Arvid Säve. Under 1850-talet tar Nils Gabriel Djurklou vid; nu börjar såsom redan i det föregående berörts även ska-

pandet av bestående institutioner för den svenska »fornminnes»-forskningen, inlett 1856 genom stiftandet av Föreningen till samlande och ordnande av Nerikes folkspråk och fornminnen. Och med den under 1850-talets sista år företagna nydaningen inom Vitterhetsakademien kommer det etnologiska intresset till ett direkt statligt uttryck vid inrättandet år 1860 av en antikvitetsintendentur, i vilkens åliggande även tillvaratagandet av folklivets olika företeelser ingick. 1860-talet är den första blomstringstiden för den svenska folklivsforskningen. E t t rikt stoff insamlas såväl genom antikvitetsintendenterna som genom de allt talrikare fornminnesföreningarna i landsorten, 1863—1868 erhålla vi i Hyltén-Cavallius' verk Wärend och Wirdarne vår första och ännu i dag fullt aktuella vetenskapliga behandling av den svenska etnologien, och 1869 stiftas den första vetenskapliga föreningen för hithörande syfte, Svenska fornminnesföreningen, vilken enligt sina den 29 november detta år antagna stadgar skulle hava till ändamål att »efterforska, undersöka och bekantgöra svenska minnesmärken och muntliga överlämningar från äldre tider, för så vitt de äro av intresse i etnologiskt, kulturhistoriskt och konsthistoriskt hänseende samt även att i sin mån bidraga till bevarande av landets fornlämningar». Föreningen kom under sin fortsatta verksamhet att allt mer dragas över till fornkunskapen. Den vägen hade Vitterhetsakademien gått redan 1870 genom indragandet av antikvitetsintendentsbefattningen. Men redan två år därefter stod Nordiska museet under bildande. En sida av hithörande verksamhet, som ännu förtjänar att med några ord beröras, är den topografiska forskningen. Såsom redan nämnts kan denna till sin huvudsakliga del räkna sin tillkomst från tiden strax före 1700-talets mitt. Ansatser dessförinnan hade dock icke saknats, såsom framgår redan av dissertationslitteraturen från århundradets början, nu erhåller detta intresse emellertid en kraftig väckelse, dissertationslitteraturen företer på en gång en stor rikedom på landskaps- och sockenbeskrivningar, vi finna dylika i Vetenskapsakademiens handlingar eller som ännu outgivna manuskript i våra offentliga bibliotek. Vi erhålla även utförligare topografiska skildringar i sådana arbeten som Oedmans Bohusläns beskrivning (1746), Craelius' beskrivning över Tunaläns, Sevede och Aspelands härader i Kalmar län 1774 m. fl. samt framför allt A. Hiilphers' skildringar av Dalarne och norrländska landskap och städer (1762— 1797). Efter någon avmattning under 1800-talets första år börjar strömmen av dissertationer eller enskilda topografiska samlingar på nytt omkring 1820. Till de senare kunna bl. a, räknas Eric Havtons i Västerviks läroverk förvarade samlingar, påbörjade 1818 samt de samlingar Rääf verkställde för sitt arbete om Ydre härad (utg. 1856—1875), ävensom J. Allvins småländska häradsbeskrivningar (1839—1859), Wieselgrens smålandsbeskrivning (1844— 1846) och A. E. Holmbergs bohuslänska arbete (1842—1845). Värdet av denna forskning kom även till offentligt erkännande genom k. brev den 12 dee. 1845 rörande formulär till sockenkartor och sockenbeskrivningar, vari lantmätarna i riket ålades att upprätta sockenbeskrivningar upptagande följande rubriker: 1. Socknens allmänna beskaffenhet. 2. Invånare. 3. Näringar. 4. Politisk författning och 5. Fornlämningar. Ett flertal dylika beskrivningar förvaras i våra lantmäteriarkiv. Det säger sig självt, att denna topografiska insamlings- och författarverksamhet tillfört även kännedomen om svenskt folkliv och folkspråk ett betydande material.

Svensk allmogeforskning och dess organisationer efter 1860. Ehuru utforskandet av folkliv och folkspråk har gamla anor i vårt land, kan dock våra dagars intresse för tillvaratagande av den svenska allmogekulturen knappast räkna sina direkta förutsättningar längre tillbaka än till 1830-talet. I äldre tider uppbars detta intresse oftast av enskilda forskare, ehuru dock icke offentliga institutioner saknats, som visat sig behjärta räddandet av den muntliga" traditionen och kännedomen om allmogens levnadssätt och ekonomiska förhållanden. Sedan mitten av 1800-talet har intresset för hithörande grenar av kulturforskningen varit i stadig och oavbruten tillväxt samtidigt med att detsamma varaktigt övergått till att bliva ett institutionsintresse vid sidan om och byggande på den enskilda forskningsverksamheten. De organ, som under den första tiden voro i arbete, hava visserligen numera upphört eller specialiserat sig på andra uppgifter, men deras verksamhet har då ständigt övertagits av nya sammanslutningar. Med den institutionsbetoning samlingsverksamheten från tiden omkring 1860 erhåller, sker därför översikten över den tid, som nu följer, lämpligast med de på området sysselsatta organisationerna som utgångspunkt. Ur den allmänna förvaltningens synpunkt sönderfaller denna samlingsverksamhet i den statliga, den statsunderstödda och sådan samlings verksamhet, som utan understöd från statens sida utföres av enskilda institutioner och personer. Till den förstnämnda är att räkna den verksamhet, som bedrivits eller bedrives av Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, Musikaliska akademien, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius' stiftelse för svensk folkminnesforskning vid Lunds universitet samt Undersökningen av svenska folkmål i Upsala. Till den statsunderstödda räknas den verksamhet, som bedrives av Landsmålsföreningarna i Lund, med den för dem gemensamma Centralstyrelsen, Nordiska museet, Musikhistoriska museet och Folkmusikkommissionen med Nils Anderssons musiksamlingar. Av helt enskild natur är den insamling, som bedrives av Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola, av kulturhistoriska föreningar och museer i landsorten, av hemslöjdsföreningar, folkhögskolor m. fl. Såsom en verksamhet för sig och fallande inom det statliga undersökningsarbetet är slutligen att räkna den, som utförts av den år 1902 tillsatta Ortnamnskommittén, vilken genom k. brev den 30 november 1922 förklarats vilande från och med 1923 års ingång.

A. Den statliga i n s a m l i n g s v e r k s a m h e t e n . Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien.

Ehuru icke numera sysselsatt med folklivsforskning har Vitterhetsakademien dock under en följd av år haft sitt intresse riktat på detta område och dessutom under en kortare del av den tidrymd den här ifrågavarande översikten omfattar, offentligen åtagit sig även allmogeforskningar bredvid den antikvariska. De hithörande intressena inom Vitterhetsakademien kunna räkna sin begynnelse från den tidpunkt, då Bror Emil Hildebrand tillträdde riksantikvariebefattningen år 1837. Hildebrands eget behj ärt ande av denna forskning kom till synes i tvenne i Vitterhetsakademien förvarade, av honom författade manuskript innehållande folksägner samt anteckningar om skrock och allmogeseder. Av hans brevväxling med Leonard Fredrik Rääf framgår, att han under 1850talet umgicks med planer på att inom Vitterhetsakademien skapa ett svenskt folkminnesarkiv, för vilket Rääfs till akademien år 1863 överlämnade samlingar skulle utgöra en huvudstomme, Till direkt uttryck kommo dessa strävanden i den av riksantikvarien utfärdade instruktionen för antikvitetsintendenten. Denna befattning hade tillkommit efter motion inom prästeståndet av F . F. Carlson, vilken motion föranledde en skrivelse från ständerna till konungen av 6 juli 1857 i syfte att erhålla bättre skydd för rikets fornlämningar. I med anledning härav infordrat yttrande till Kungl. Maj:t av 27 oktober 1857 föreslog Vitterhetsakademien såsom en av de nödiga åtgärderna tillsättandet av tvenne antikvitetsintendenter för att i och för antikvariska forskningar beresa landet. Sedan 1859 års riksdag beslutat inrättandet av en sådan intendentstjänst, utfärdade riksantikvarien den 7 maj 1861 enligt Kungl. Maj:ts föreskrift den ovannämnda instruktionen. Denna innehåller huvudsakligast föreskrifter rörande antikvitetsintendentens antikvariska åligganden. I den 10:de punkten stadgas emellertid: »Antikvitetsintendentens uppmärksamhet bör även ägnas sådana forntidsminnen, som ännu kvarleva hos folket i form av sägner, folkvisor, vallsånger och lekar med tillhörande melodier, vidskepelser, huskurer, märkedagar, ordspråk m. m., och bör han av sådana uppteckna och akademien meddela, vad han kan överkomma.» I den l l : t e punkten heter det vidare: »Dokumenter på pergament eller papper från medeltiden och andra i något avseende märkvärdiga handskrifter bör Antikvitetsintendenten efterforska och anteckna samt därjämte meddela underrättelse, om sådana kunna få inköpas eller åtminstone utlånas till avskrivning.» Till antikvitetsintendent utsågs samma år Per Arvid Säve i Visby, och år 1865 efterträddes han av Nils Gabriel Djurklou. Befattningen upphörde år 1870 och ersattes då av tvenne ordinarie amanuenstjänster vid Statens historiska museum, till vilkas innehavare utsagos Hans Hildebrand och Oscar Montelius. Antikvitetsintendenternas berättelser, av vilka de Säveska äro i utdrag tryckta i Antikvarisk tidskrift, band I—III, innehålla vid sidan om det antikvariska materialet ett ej obetydligt etnologiskt såväl i bild som text. Såsom exempel på det intresse, som ägnades folklivet, kan anföras följande utdrag ur

r 15 det »förslag till arbetsplan för antikvitetsintendenten under 1865—1866», som den 20 oktober 1865 av Djurklou insändes till riksantikvarien:» vintermånaderna. Redaktion av redan insamlade folkvisor, folklekar, sagor, sägner, skrock, vidskepelse, läsningar, bestämda att åtfölja berättelsen till akademien.» Bland de akademien tillhöriga uppteckningssamlingar, som tillkommit åren 1840—1870, må förutom de redan nämnda anföras: L. Borgströms av folkliv och folkspråk från Värmland (1840—talet), M. Hultins av folkdiktning och folksed från Småland (1852), metallarbetaren G. Ericssons av folkliv och folkspråk från Södermanland (före 1873), en samling folksagor omfattande omkring 300 folioblad, O. R. Bolländers ortnamnssamlingar (före 1873) samt en fascikel svar på W. Mannhardts frågelista rörande jordbruksplägseder, vilken distribuerats av akademien. Härtill kunna slutligen läggas de under denna tid gjorda Dybeckska »folklore»-samlingarna och L. C. Wiedes samlingar av folkvisor från Östergötland. Med antikvitetsintendenturens ersättande av två ordinarie tjänstemän vid Statens historiska museum övergick Vitterhetsakademiens verksamhet till en rent förhistorisk. Några år efteråt erhöllo dessutom de inhemskt etnologiska intressena en egen centralpunkt i de Skandinavisk-etnografiska samlingarna, det senare Nordiska museet, Vad som efter 1873 tillfördes Vitterhetsakademiens arkiv av folklivsuppteckningar, är därför också av mindre betydelse. Musikaliska akademien.

Under slutet av 1870-talet igångsattes av Musikaliska akademien en undersökning av svensk folkmusik. Liksom inom Vitterhetsakademien blev företaget även här blott en ansats, men dock märklig såsom varande det första försöket till skapande av ett organ för svensk folkmusikforskning och för denna forsknings planmässiga genomförande. Intresset för svensk folkmusik hade genom Richard Dybecks vid århundradets mitt anordnade soaréer erhållit en kraftig väckelse. Helt naturligt upptog antikvitetsintendentens instruktion även folkmusikens studium, och detsamma var fallet med programmen för de under 1860-talet stiftade fornminnesföreningarna. Inom den år 1869 stiftade Svenska fornminnesföreningen väcktes uppmärksamheten på folkmusiken vid dess årsmöte i Örebro i juni 1871 av direktör C. E. Södling i Västervik, och vid årsmötet i Göteborg 1875 hade såsom diskussionsfråga uppställts: »Huru bör man gå till väga för att noggrant uppteckna, vad som ännu återstår av folkmusik, folklekar och folkdanser i vårt land? Vilken plan bör för detta ändamål följas?» — Vid samma möte hölls av Södling även ett föredrag rörande folkmusik. Samtidigt härmed hade Södling väckt frågan om folkmusiken till liv inom Musikaliska akademien, av vilken han sedan 1857 var »associé». I november 1871 erhöll han tillstånd att få använda akademiens stora sal för några föreläsningar om skandinaviska folkmusikens ursprung, vilka föreläsningar väckte stort intresse och i sin mån bidrogo att fästa uppmärksamheten vid vårt lands folkliga tonkonst. Följande året begärde han understöd för utgivning av ett arbete Skandinaviska folkmusikens historia, och efter avslag denna gång återkom han på nytt med en liknande anhållan 1877, även nu med negativt resultat. Nu hade emellertid saken på allvar upptagits inom akademien efter ett av O. Byström den 23 november 1876 väckt förslag om åtgärders vidtagande för upp-

16 tecknande och bevarande av folkmusiken. Förslaget remitterades till direktionen och den 30 maj 1877 beslöt akademien att uppmana allmänheten att uppteckna och till densamma insända folkvisor och folkdanser. Den 27 januari 1878 utsändes slutligen ett upprop till insamling av folkmusik, i vilket det bl. a. heter: »Kungl. Musikaliska akademien, som på det område för henne blifvit utstakat söker verka i fosterländskt intresse, har ansett sig böra taga denna angelägenhet i öfvervägande. Det ligger i öppen dag af huru stor vigt en offentlig för forskaren tillgänglig, så vidt möjligt är fullständig samling uppteckningar i första hand af folkmelodier skulle vara, och akademien ställer därföre till den musikälskande allmänheten en uppmaning att verka för ett sådant ändamål. Främst vänder hon sig till de personer som i kyrkans, skolans eller annan offentlig myndighets tjänst utöfva musikalisk verksamhet, men hon hoppas äfven, att de många enskilda, som med förkärlek omfattat studiet af den nationella musiken, ej skola undandraga sig att lämna bidrag till en sådan samling som till den här ifrågasatta. De som nitälska för framgången af detta företag behagade sålunda låta sig angeläget vara att uppteckna och till akademien insända, helst utan harmonisk behandling: l:o melodierna till de nationella visor och sånger från äldre eller nyare tider som mer eller mindre allmänt sjungas i orten, eller genom äldre uppteckningar blifvit bevarade, jämte orden, så fullständigt ske kan, till dessa melodier, med varianter om sådana äro kända, och 2:o melodierna till danser och annan folkmusik af hvad slag som helst, spelade på hvilket instrument som helst. Därjämte torde afsändaren, under den samling af flere eller färre melodier han sålunda komme att till akademien öfverlämna, utsätta jämte eget namn och yrke, den församling eller socken där hvarje melodi upptecknats, namn på den person hvars sång eller spel tjänat till ledning och, för den händelse melodien blifvit spelad, äfven det instrument på hvilket utförandet ägt rum. Slutligen anser akademien sig böra nämna, att förut kända melodier ingalunda äro uteslutna, samt att äfven de minsta bidrag kunna tjäna ändamålet. Meddelande rörande denna sak torde benäget ställas till akademiens sekreterare.» En del samlingar insändes, men ej på långt när i så stor utsträckning som man väntat sig. Resultatet framgår av följande redogörelse. Akademien äger en betydande samling äldre s. k. spelmansböcker och andra handskrifter innehållande dels melodimaterial från vissa landskap, dels sådant material utan särskild ursprungsbeteckning, det mesta inkommet på grundval av nyss anförda upprop. Till den förra kategorien höra dels en »Polonäsbok» från Småland härstammande från tiden omkring 1840, använd »vid midsommarlekarna i västra Thorsås församling, Kronobergs län» och innehållande valser, kadriljer, polonäser, angläser och marscher, dels en »Polskebok> från Upland, daterad 1864 och innehållande 202 polskor. Hit kunna även räknas Otto Gustafssons Närkes-samlingar, inköpta från hans stärbhus och omfattande tiden 1740—1810; de utgöras av fem rent folkliga spelmansböcker, innehållande valser, polonäser, kadriljer m. m., samt »Närkesfiolen», innehållande Gustafssons originalmanuskript till tryckta samlingar jämte andra folkdansuppteckningar. Slutligen är även att nämna en handskrift »Trios» från omkring 1860, innehållande en värdefull och rikhaltig samling melodier från Stockholmstrakten arrangerade för 2 fioler och violoncell. Rent folkligt material träffas vidare i Södlings originalmanuskript till Svenska folkmusikens historia samt i ett exemplar av Richard Dybecks Svenska vallvisor och hornlåtar med författarens egna tillägg och anmärkningar.

17 Antalet spelmansböcker tillhörande kategorien utan landskapsbeteckning är 19, omfattande tiden 1750—1850, varjämte ytterligare ett par manuskript, en samling »trios» från omkring 1750 och en samling kadriljer, menuetter, polonäser och valser från 1832 äro att hiträkna. Bland spelmansböckerna må särskilt nämnas en »Allegro-Marsche et Petzine-Notebok», signerad Joannes Andreae Thidstedt 1756, innehållande bl. a. »Valborgsmässostycken komponerade och brukade» 1747, 1748 m. fl. år, en samling polskor, contradanser, långdanser m. m. samt en dansbok från Laholm, båda från år 1786, en samling kadriljer och långdanser, valser och polonäser, signerad Charlotta Eleonora Dahlin 1803, m. fl. Inom sist anförda kategori är materialet icke uteslutande av folkligt innehåll, då, alldeles som i våra dagar, äldre och nyare melodier och danser förekomma blandade om varandra och många av de senare knappast kunna sägas vara inkuberade hos folket, utan snarare ännu böra räknas såsom de högre samhällsklassernas tillhörighet. Oavsett detta hava emellertid samtliga dessa spelmansböcker det gemensamt, att de för studier av såväl dåtida som icke minst en senare tids folkliga repertoar äro av ofrånkomligt värde. Slutligen träffas dansmusik av intresse för folkmusikens studium i andra äldre notböcker från 1600-talet samt i klaver- och violinböcker, använda på landsbygden, från 1700-talet, varjämte i akademiens bibliotek finnas sällsynta äldre tryck av dansmelodier av värde för folkmusiken. I tryckta folkmusiksamlingar finnas dessutom ej sällan inlagda tillägg på lösa handskrivna blad. Gunnar Olof Hyltén-Cavallius' stiftelse för svensk folkminnesforskning vid Lunds universitet.

Den enda nu existerande statliga institution i landet, som har sig uppdraget utforskandet av det svenska allmogelivet, är Gunnar Olof Hyltén-Cavallius' stiftelse för svensk folkminnesforskning i Lund. Sommaren 1918 hade till Lunds universitets förfogande ställts en summa av något över 30.000 kr. avsedd såsom grundplåt för inrättandet därstädes av en professur i folkminnesforskning. Då ytterligare bidrag härtill icke kunde erhållas, ingick i november samma år f. d. professor Axel Kock m. fl. med en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan att i stället få disponera den ifrågavarande summan såsom grundfond för inrättande vid universitetet av en institution för svensk folkminnesforskning, varjämte för samma syfte begärdes höjning till 9.000 kr. av ett sedan ett flertal år beviljat anslag å 4.500 kr. till docenterna T. Norlind och C. W. von Sydow samt stadsnotarien Nils Andersson i Lund för bedrivande av folkminnesundersökningar. Sedan kanslersämbetet för rikets universitet hört vederbörande vid universitetet i Lund, framlade ämbetet den 27 mars 1919 förslag om anslagets beviljande samt hemställde om fastställande av ett framlagt förslag till bestämmelser angående den ifrågavarande stiftelsen. Den 11 november samma år avgav Nordiska museets nämnd infordrat utlåtande i frågan med erinringar beträffande kanslersämbetets förslag för såvitt anginge samverkan mellan stiftelsen samt annat närstående insamlings- och forskningsarbete. Det begärda anslaget å 9.000 kr. beviljades av 1920 års riksdag, och, sedan kanslersämbetet den 19 oktober 1920 avgivit förnyat utlåtande i frågan, meddelades i k. brev den 19 november 1920, att Kungl. Maj:t dels ställde ifrågavarande anslag till det större akademiska konsistoriets i Lund förfogande för därmed avsett ändamål, under villkor att av för ändamålet o

18 donerade eller eljest tillgängliga medel tillskjutes ett bidrag av 1.500 kr. för år 1921, dels ville föreskriva, att det sålunda för år 1921 tillgängliga beloppet 10.500 kr. skall fördelas med 4.500 kr. till avlöning åt en föreståndare, 4.500 kr. till bekostande av uppteckningsarbete samt 1.500 kr. till materialier m. m., varjämte följande bestämmelser fastställdes att lända till efterrättelse tills vidare, så länge anslag till ändamålet utgår. §1. Gunnar Olof Hyltén-Cavallius' stiftelse för svensk folkminnesforskning har till ändamål att verka för insamlande av upplysningar om a) allmogens levnads- och arbetssätt, varvid särskilt dess arbetsmetoder och redskap, hus och husinredningar samt sociala förhållanden, såsom byalag, gilleslag, gemensamt arbete m. m. böra beskrivas; b) seder och bruk; c) folktro (religiösa och vidskepliga föreställningar); samt d) folkdiktning. Uppteckning, som under insamlingsarbetet verkställes, bör såvitt möjligt beledsagas av teckningar, fotografier och fonogram. Vid insamlingsarbetet bör samarbete med dialektforskningen i största möjliga utsträckning sökas, och ifråga om under a) upptagna kategorier bör samarbete jämväl sökas med den museala föremålsforskningen. Stiftelsen må icke befatta sig med insamling och bevarande av museiföremål. § 2.

Stiftelsens styrelse utses av filosofiska fakultetens i Lund humanistiska sektion och skall bestå av en inspektor samt två andra ledamöter. Styrelsen har att fördela insamlingsarbetet samt att i enlighet med härom givna föreskrifter bestämma tillgängliga medels användning och härutinnan öva kontroll. Inspektor tillkommer dessutom att utöva ledning och tillsyn över stiftelsen och dess samlingar. Som sekreterare hos styrelsen tjänstgör den i § 3 omförmälde föreståndaren. § 3.

Av kanslern för rikets universitet tillsättes på förslag av humanistiska sektionen för ett år i sänder en föreståndare. Föreståndaren, som skall vara närmaste ledaren av stiftelsens arbete, åligger a) att, då hinder med anledning av pågående insamlingsarbete icke föreligger, vara under terminerna närvarande å stiftelsens arkiv tre timmar varje söckendag samt därvid hålla arkivet tillgängligt för forskare ävensom arbeta på materialets ordnande, katalogisering och bearbetning för offentliggörande; b) att vid universitetet i Lund meddela undervisning omfattande under höstterminen 15 timmars föreläsningar och 10 timmars seminarieövningar samt under vårterminen 20 timmars föreläsningar och 16 timmars seminarieövningar, dock att, därest med vederbörligt tillstånd föreståndaren är innehavare av docentstipendium, hans sammanlagda undervisningsskyldighet skall på förslag av sektionen bestämmas av kanslern, börande undervisningsverksamheten

19 avse icke endast den allmänna folkminnesforskningen och dess metoder utan även särskilt utbildandet av medarbetare i insamlingsarbetet; samt c) att leda insamlingsarbetet ävensom däri deltaga. Föreståndarens undervisning och tjänstgöring i övrigt bör ej ovillkorligt bindas vid vissa dagar i veckan utan skall kunna koncentreras så, a t t insamlingsarbetet för honom möjliggöres även under terminerna. § 4. Uppteckningsarbetet utföres av dels föreståndaren, dels vetenskapligt utbildade medhjälpare och dels ortsupptecknare samt bör, utom vad det sistnämnda angår, vara i huvudsak förlagt till ferierna, Särskild vikt bör läggas vid stationerande under längre tid på viss ort av vetenskapligt utbildad medhjälpare eller föreståndaren själv för verkställande av grundlig undersökning av området i fråga. Föreståndaren har därjämte att företaga resor för att giva ledning åt ortsupptecknare samt anordna instruktionskurser på olika orter för utbildande av ortsupptecknare. Med ingången av år 1921 trädde det nya institutet i verksamhet. Såsom grundstomme till dess samlingar ingick ett tidigare existerande Lunds universitets folkminriesarkiv, vilket utgjordes av uppteckningssamlingar verkställda medels det ovan berörda äldre statsanslaget å 4.500 kr. Då detta sålunda utgör den direkta förutsättningen för Hyltén-Cavallius-stiftelsen, torde här vara platsen att närmare redogöra för detta tidigare anslags tillkomst och användning. Genom inrättandet av en docentur i folkminnesforskning vid universitetet i Lund år 1910 hade folklivsforskningen åtminstone delvis upptagits i de akademiska disciplinernas krets. Samma år inlämnade docenterna von Sydow och Norlind samt stadsnotarien Nils Andersson i Lund en ansökan om statsanslag å extra stat för år 1912 å 4.500 kr. för insamling av folkminnen, till vilken ansökan bilagts en promemoria samt intyg från utländska fackmän. På grund av den långt framskridna tiden på året kunde saken behandlas först av 1912 års riksdag, som beviljade det begärda anslaget för år 1913 och sedan årligen förnyat detsamma intill den förutnämnda höjningen till dubbla beloppet i samband med Hyltén-Cavalliusstiftelsens grundande. Anslaget har varit fördelat så, att årligen under tiden 1913—1920 2.000 kr. utgått till stadsnotarien Nils Andersson och resten har fördelats mellan docenterna Norlind och v. Sydow, varvid omkring 500 kr. varit avsatta för materialanskaffning, däribland inköp av en fonograf jämte rullar samt av två fotografiapparater, inköp av andra upptecknares samlingar samt för expenser. Återstående medel omkring 2.000 kr. hava delats lika mellan Norlind och v. Sydow, i och för utförande av folkminnesuppteckningar i enlighet med för varje år till humanistiska sektionen särskilt inlämnad plan. Arbetsuppgifterna fördelades från början så, att stadsnotarien Nils Andersson fortsatte sina sedan ett flertal år bedrivna forskningar rörande den gamla genuint svenska folkmusiken från de olika landskapen, medan docenterna Norlind och v. Sydow huvudsakligen ägnade sig åt uppteckningar rörande annan muntlig tradition jämte fotografering av folktyper, folkdanser, platser, till vilka sägner knutits, ur etnologisk synpunkt intressanta föremål o. dyl. I fråga om det insamlade materialets blivande förvaring, förvaltning och

tillgänghghållande föreslogs av docenten v. Sydow, att detta skulle utgöra en särskild samling, ett folkminnesarkiv å universitetet, förvaltat och hållet tillgängligt för studier på samma sätt som seminariebiblioteken. Detta blev även sektionens mening, varjämte den härtill ytterligare fogade, att de åvägabragta forskningsresultaten borde »på något sätt materiellt granskas», vilket lämpligen kunde ske genom sektionens professorer i historia, litteraturhistoria och nordiska språk. För stadsnotarien Anderssons samlingar gjordes emellertid, såsom nedan i samband med Folkmusikkommissionens verksamhet närmare beröres, det undantaget, att dessa samlingar icke skulle ingå i folkminnesarkivet i Lund, utan ställas till nämnda kommissions förfogande. Det folkminnesarkiv, som bildar grundstommen för Hyltén-Cavalliusstiftelsen för svensk folkminnesforskning vid Lunds universitet, har sålunda tillkommit huvudsakligast genom det av docenterna Norlind och v. Sydow bedrivna uppteckningsarbetet. Den förre har under åren 1913 samt 1915—1919 uppburit 1.000 kr. årligen samt under året 1920 500 kr. Arvodet har beräknats efter 75 kr. per vecka. Undersökningsarbetet har varit förlagt till följande landskap: Öland (1913 och 1916), Ångermanland (1915—1920), Jämtland (1915, 1917, 1920), Härjedalen (1917), Medelpad (1917 och 1919), Dalarne (1919, 1920) och Värmland (1919). Frånsett Öland har Norlind således huvudsakligast uppehållit sig i norra Sverige. Hans undersökningar hava omfattat huvudsakligast folkdiktning och folkmusik samt folktro och sägner. Under året 1918 gjordes även undersökningar rörande materiell kultur kring nedre Ångermanälven samt i skärgården mellan Hernösand och Örnsköldsvik. Docenten v. Sydow har under åren 1913—1920 uppburit 1.000 kr. årligen, vilket anslag disponerats dels av honom personligen, dels av hans elever vid universitetet samt av andra av honom anställda medhjälpare. Även dessa resor hava beräknats efter 75 kr. per vecka. Under år 1913 vistades v. Sydow under 7 veckor i Hångers socken i Småland samt företog under den återstående tiden insamlingsresor dels i Småland, dels i Västergötland och Bohuslän. År 1915 berestes Småland och Blekinge, år 1916 Småland, Blekinge och Öland, Dalsland och Värmland och år 1917 Småland och Öland. Året 1918 upptogs huvudsakligast av instruktionsresor med föredrag vid läroverk, seminarier och folkhögskolor i Småland, Västergötland och Bohuslän samt i Norrland. Åren 1919 och 1920 upptogos huvudsakligen av instruktionsresor, varvid folkhögskolor, seminarier och läroverk i olika trakter besökts. I insamlingsarbetet hava vidare deltagit följande personer, fil. kand. E. Å. och E. S. Campbell i Värmland, Dalsland och Skåne 1914, fil. stud. Sam. Andersson i Södermanland och Skåne 1914, fil. kand. H. Maiander i Blekinge och Skåne 1914, samt i Västergötland 1916, skriftställaren Pehr Johnsson i Skåne 1914 och docenten Jöran Sahlgren i Halland 1916. Det av v. Sydow personligen eller på hans uppdrag utförda insamlingsarbetet har sålunda huvudsakligast varit förlagt till södra och västra Sverige. Expensmedlen, som utgått med 500 kr. för åren 1913—1919 samt med 1.000 kr. för år 1920, hava i första hand använts till direkta materialkostnader, överskottet har disponerats för inlösen av folkminnessamhngar, huvudsakligast utförda av studerande vid universitetet i Lund, eller till premier åt förtjänta samlare. Folkminnesarkivet i Lund omfattade, då Hyltén-Cavallius-stiftelsen med ingången av år 1921 började sin verksamhet, dels ett antal avskrifter av äldre samlingar (Hyltén-Ca valhus' handskrivna folksagor, sägner och gåtor, Säves gotländska sagor, Rääfs samling vidskepelser, Törners, Ericssons och Seger stedts samlingar m. m.), Föreningens för Smålands minnen album, Samlingar ut-

21 förda av v. Sydow före 1913, m. m., vilket allt tillika med ett handbibliotek i folkminnesforskning av v. Sydow deponerats på samlingen; dels de samlingar som tillkommit genom statsanslaget på 2.500 kr. årligen till docenterna v. Sydow och Norlind under åren 1913—1920. Dessa ha delvis samlats av v. Sydow och Norlind själva på resor som de gjort, den förre i Småland, Blekinge, Öland, Bohuslän, Västergötland m. fl. landskap, den senare i Öland, Ångermanland, Dalarne, Värmland, Hälsingland m. fl. landskap; dessa samlingar ha omfattat folkdiktning, tro och sed och arbetsbeskrivningar. Delvis ha uppteckningar gjorts av elever till v. Sydow eller av andra personer och skänkts till samlingen eller inlösts (Campbell, Maiander, Lindskoug, Bondesson, Pehr Johnsson m. fl.; det mesta från Skåne men även från Småland, Halland, Blekinge m. fl. landskap). Dessutom har såsom frukt av docenten v. Sydows instruktionsresor till folkhögskolor och seminarier en del samlingar erhållits från folkhögskolor i Skåne, Småland, Dalarne, Jämtland, Västmanland m. fl. Omfånget av de genom ifrågavarande statsanslag åstadkomna samlingarna kan uppskattas till omkring 16.000 sidor uppteckningar. Förutom uppteckningar har under samlingsresor förvärvats ett hundratal fotografier, mest av gårdar och husgeråd (till stor del med tillhörande plåtar). E t t femtiotal fonogram av folkmusik, visor och prov på muntlig berättelse har gjorts. Tidningsurklipp har — mest genom Folkminnesföreningens försorg — samlats, av vilka dock flertalet ännu ej uppklistrats och ordnats. De arbeten, som under Hyltén-Cavallius-stiftelsens första år utförts, har varit insamringsarbete mest i Skåne, Kalmar län, Östergötland, Västergötland och Blekinge. Dessutom har föreståndaren gjort instruktionsresor mest i Norrland och Dalarne, samt anordnat eller medverkat vid några längre kurser i folkminnesuppteckning. Insamlingsresultatet under de två första åren kan beräknas till omkring 4.000 sidor i 4:o. Samlingarna äro inrymda i därför särskilt upplåten lokal i universitetsbyggnaden. Personalen utgöres av en föreståndare, som åtnjuter ett arvode å 4.500 kr.; för utförande av vissa arbeten har en amanuens varit anställd med ett årsarvode å 1.000 kr. Stiftelsens tillgångar bestå av 1.500 kr. i räntemedel från en fond på 30.000 kr., samt av 9.000 kr. i statsanslag. Under första arbetsåret 1921, det enda år, vars räkenskaper avslutats, ha medlen använts på följande sätt: 4.500 Förvaltning: arvode till föreståndaren 1.000 » » amanuensen 5 summa 5.500 Kr. Materialier: inköp av frågelistor 200 inlösen av en folkminnessamling ... 100 • — diverse materialier 200 > summa 500 Kr. Reseanslag: Pehr Johnsson, (för insamlingsresor i Skåne) 800 675 C. Segerståhl (Östergötland) W. Andersson (Blekinge) 400 — G. Svensson (Kalmar län) 300 E. Jönsson (Nordv. Skåne) 400 — H. Lindstedt (Kalmar län) 300 _ G. Strömsten (Skåne) 425 — O. Lindskoug (Ingelstads hd.) 200 — Doc. v. Sydow, instruktionsresor... 500 5 summa 4.000 Kr. Instruktionskurs vid universitetets sommarkurser 500 summa 500 Kr. ?

22 Undersökningen av svenska folkmål i Upsala.

Det statliga organ, som har folkmålsforskningen till sin uppgift, Undersökningen av svenska folkmål eller, som det vanligen kallas, »Landsmålsarkivet» i Upsala, kan räkna sin tillkomst några år tidigare än folkminnesinstitutionen i Lund eller från ingången av år 1914. En sådan begränsning till enbart folkmålen, som namnet synes kunna innebära, har med den nära förbindelse språk och folktradition äga, icke kunnat och heller aldrig varit avsedd att genomföras. Namnet utgör icke en uttömmande beteckning för verksamheten, om än folkmålen utgjort det forskningsföremål, som vid uppgörandet av den första, för den närmaste framtiden beräknade arbetsplanen ställdes i förgrunden. Såsom redan antytts och såsom av den följande redogörelsen ytterligare kommer att framgå, innehåller Landsmålsarkivet i Upsala jämte dialektsamlingarna även våra utan gensägelse främsta samlingar av uppteckningar belysande folklivet. Dessa samlingar räkna sin uppkomst från de i början av 1870-talet grundade landsmålsföreningarnas verksamhet, en verksamhet, som redan längesedan avstannat, liksom också de nyare organisationer, vilka efterträtt de gamla landsmålsföreningarna, i regel hade upphört med sin verksamhet, vare sig för alltid eller blott tills vidare. Aldrig hade dock i Upsala inträtt fullständigt avbrott i landsmålsundersökningarna. Åtminstone någon eller några organisationer hade vid vilken som helst tidpunkt efter början av 1870-talet funnits verksamma för sina särskilda syften och vid sidan därav hade ett ofta mycket betydelsefullare samlings- och forskningsarbete bedrivits av enskilda personer, lärare och lärjungar vid Upsala universitet. Men ju mer dialekternas och folktraditionernas upplösning visade sig fortskrida med ökad hastighet, dess mer blev otillräckligheten av den i gång varande verksamheten kännbar. Det saknades också varje tillstymmelse till ett gemensamt, samlande organ, som kunde med nya, smidigare arbetsplaner påskynda och centralisera undersökningarna samt bereda nödig arkivalisk vård åt de splittrade och oordnade samlingarna, vilka utom dylik vård visat sig tarva ej blott komplettering, utan därjämte ock i stor utsträckning kontrollering. I avsikt att råda bot på vad som sålunda brast ingingo i oktober 1912 professorerna O. v. Friesen, J. A. Lundell och Ad. Noreen, docenterna B. Hesselman och S. Lampa samt fil. lic. H. Geijer i en ansökan till regeringen om anvisande av medel från 1913 års riksdag till inrättande av ett fast landsmålsinstitut i Upsala. Rörande de tidigare av landsmålsföreningar och andra liknande sammanslutningar gjorda samlingarna heter det i denna skrivelse: »De nämnda samlingarna i Upsala befinna sig på mer än ett tiotal olika förvaringsplatser, av vilka åtminstone en stor del måste anses olämpliga. Endast delvis äro samlingarna ordnade, och då ej efter någon gemensam överskådlig plan. Mycket är oordnat, något synes till och med hava förkommit under de otjänliga förvarings- och utlåningsförhållanden, som varit rådande. En detaljerad katalog, som för samlingarnas vetenskapliga bruk är oumbärlig, finnes ej. Skall det arbete, som på dessa samlingars åstadkommande nedlagts, kunna göras fruktbärande, erfordras med nödvändighet, att ett gemensamt tidsenligt arkiv för dessa samlingar upprättas. Enär stora och viktiga delar av de i Upsala befintliga folkmåls- och folkminnessamlingarna redan tillhöra universitetsbiblioteket eller äro i detta deponerade samt andra dylika samlingar äro ämnade att överlämnas till detta bibliotek, är det otvivelaktigt det enda ändamålsenliga, att det arkiv, som skall förena

de n u kringspridda samlingarna, erhåller plats i universitetsbibliotekets byggnad. Härmed vinnes även den väsentliga fördelen, att inom universitetsbiblioteket erbjudes rikligare och bekvämare tillgång till för samlingarnas bearbetning behövlig Utteratur, än som torde kunna komma att stå till buds, om arkivet förlägges utanför biblioteket. I den år 1912 uppgjorda planen för bibliotekslokalens utvidgning har upptagits ett större, för dessa samlingar avsett, fullt ändamålsenligt rum, vartill utvidgningsmöjligheter finnas.» Den nya organisationen skulle sålunda hava ett dubbelt ändamål, dels att i ett gemensamt arkiv sammanföra och ordna redan befintliga samlingar, dels och framför allt att fullfölja, efter mera enhetlig plan än förut, det ifrågavarande samlings- och undersökningsarbetet. För detta ändamål begärdes medel för avlönande av tvenne tjänstemän, för inlösen av samlingar och för expenser. Till skrivelsen voro fogade ett utkast till stadgar för den nya institutionen, som skulle bära namnet Upsala landsmålsarkiv, samt ett förlsag till arbetsplan för det första året. I anledning härav avgav regeringen till 1913 års riksdag proposition om beviljande å extra stat för år 1914 av ett anslag å 7.500 kr. för systematisk undersökning av svenska folkmål m. m. genom ett i förbindelse med universitetet i Upsala ställt institut, benämnt »Upsala landsmålsarkiv», att mot redovisning inför kammarrätten ställas till institutets förfogande. Med den ändring, att det begärda beloppet skulle användas »till systematisk undersökning av svenska folkmål att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma», beviljades det föreslagna anslaget av 1913 års riksdag, varefter Kungl. Maj:t den 22 aug. samma år uppdrog åt professor O. v. Friesen och övriga undertecknare av den ingivna skrivelsen att tillika med överbibliotekarien vid Upsala universitetsbibliotek utöva ledningen av omförmälda undersökning. Därjämte lämnades följande föreskrift för undersökningens planerande och utförande under år 1914: »Undersökningens huvudföremål skall utgöras av dialekterna. I den mån det låter förena sig med dialektundersökningens planmässiga fullföljande, skola dock alla tillfällen iakttagas till undersökning av folktraditioner, även när dessa icke äro av rent språkligt intresse. Arbetet skall bestå i: a) detaljerad registrering av i Upsala redan befintliga dialekt- och folkminnessamlingar; b) sådan bearbetning av detta material, som närmast erfordras såsom grundval för materialets komplettering och kontrollering; c) bedrivande av fortsatta undersökningar å landsbygden. De under b och c här ovan nämnda arbetena ägnas under år 1914 huvudsakligen åt två arbetsfält. Å det ena tages till utgångspunkt nu vunnen kännedom om uppsvenska mål, å det andra anknytes på motsvarande sätt till hittills gjorda undersökningar rörande mellersta Norrlands mål. Dessa arbetsuppgifter har ledningen att överlämna åt två personer, vilka tillika skola arbeta på den under a) härovan nämnda uppgiften. För sitt arbete åtnjuta dessa personer ett arvode av 2.500 kr. vardera för arbetsåret, beräknat till tio och en halv månader. Av värderas arbetstid beräknas omkring sex och en halv månader till registreringsarbete och materialbearbetning i Upsala samt omkring fyra månader till resor. Den ene undersökarens resor ägnas under året huvudsakligen åt Södermanland och Västmanland, den andres huvudsakligen åt Jämtland. För den tid undersökarna äro stadda på resor, uppbäres av vardera undersökaren ersättning med 200 kr. i månaden utom årsarvodet. Ledningen och undersökarna skola vid undersökningarna såvitt möjligt försäkra sig om medverkan av personer bosatta i landsorten. Samarbete bör ock

åstadkommas med förut organiserade undersökningar, som ännu äro i verksamhet. För inlösen av handskrifter, som anses böra införlivas med samlingarna i Upsala, får av statsanslaget användas ett belopp av intill 500 kr. Vad som återstår av statsanslaget efter frånräknande av denna utgiftspost ävensom av årsarvoden och reseersättningar må i mån av behov användas för expenser, papper, bokbinderiarbeten m. m. De samlingar, som genom de av ledarna föranstaltade undersökningarna åstadkommas, ävensom samlingarna, som utan förbehåll överlämnas till dem, skola bliva statens egendom och hållas tillgängliga för vetenskaplig forskning. Samlingarna skola, så snart utrymme inom universitetsbiblioteket kan beredas, förvaras därstädes.» De sålunda meddelade föreskrifterna sammanfalla i huvudsak med den i ansökan föreslagna arbetsplanen. Skillnaden är väsentligen endast den, att genom riksdagens och Kungl. Maj:ts beslut arbetet utföres såsom ett tills vidare givet uppdrag, icke genom en permanent institution. Vid sammanträde den 11 dec. 1913 mellan de av Kungl. Maj:t utsedda ledarna av undersökningen beslöts, att den nya organisationen i anslutning till slutorden i riksdagens skrivelse i ämnet skulle bära namnet »Undersökningen av svenska folkmål». Innan vi övergå till en redogörelse för den nya institutionens verksamhet, torde här vara platsen för en något utförligare redogörelse för den 40-åriga, på växlande sätt organiserade verksamhet i Upsala, som föregått densammas inrättande år 1913, en verksamhet, som för utomstående kan förefalla tämligen svår att fullt överblicka. Ty vid sidan om den av gammalt mest bekanta organisationsformen, landsmålsföreningarna, vilka dessutom stundom omorganiserats under nya namn och med delvis ändrade uppgifter, hava funnits och finnas i ett par fall ännu s. k. styrelser för dialekt-topografisk undersökning av vissa landskap. Den av Oscar Norén år 1872 stiftade Västgöta landsmålsförening var den första av dessa sammanslutningar. Föreningens program angavs vid dess stiftande genom en inbjudan till samfällt arbete på att »rädda undan förgängelsen landskapets muntliga fornminnen. . . och åt vetenskapen och den fosterländska språkbildningen tillhandahålla, vad som sålunda samlats». Utom vetenskapen ville man således tjäna även »språkbildningen». Denna sistnämnda synpunkt är icke lånad från Norge, ej heller fattad på samma sätt som där. Den låg i tiden även i Sverige och hade strax förut framställts i inledningen till Rietz' dialektlexikon. Strax efteråt betonades samma synpunkt av Viktor Rydberg i avhandlingen »Tysk eller nordisk svenska?» (1875). En ledande synpunkt var också, att studiet av folkspråket och folklivet skulle lära dem, som något ägnade sig däråt, att bättre förstå bonden och såmedels närma de lärde och olärde till varandra. Arbetet planlades så, att det skulle försiggå dels på sammankomster i Upsala, dels under vistelser på landsbygden. Föreningsmedlemmarna voro studenter, men associerade med sig korrespondenter i orterna och, när dessa utvecklade större verksamhet, valdes de i vissa fall till ledamöter. För att få system i arbetet indelades Västgöta landsmålsförenings och efter dess föredöme sedan vissa av de andra föreningarnas ledamöter i »sektioner», som skulle svara för var sin del av det eller de landskap, som utgjorde föreningens hembygd. För varje sektion valdes en eller flera »referenter», som i »referentböcker» skulle anteckna, vad som vid sammanträdena muntligen meddelades, och i samma böcker eller i annan form renskriva, vad som inkom i form av konceptanteck-

25 ningar. På sammanträden av hela föreningen uppgjordes arbetsprogram för varje termins sammanträden, vilka höUos på nationslokalen till en början var eller varannan vecka. De arbeten, som upptogo den största delen av tiden, voro dels ordsamlingar, dels textuppteckningar. Ordsamlingsarbetet försiggick parallellt på tvenne linjer: den lexikaliska och den monografiska. Den lexikaliska ordsamlingen försiggick så, att man genomgick ordförrådet med ledning av ordböcker bokstav efter bokstav. Västgöta landsmålsförening hann på denna väg t. o. m. bokstaven E. Några partier på senare bokstäver, vilka veterligen utarbetats, äro förkomna. De flesta föreningar avbröto tidigare; några, såsom Smålands, hunno väsentligt längre i den alfabetiska genomgången av ordförrådet; en enda, Uplands, genomförde sin lexikaliska ordsamling t. o. m. Ö. Dock äro de lexikaliska ordsamlingar, som i avseende på den lexikaliska ordningen hunnit längst, i regel mycket knappare i innehållet. Mera lätt framkomlig visade sig i allmänhet den monografiska ordsamlingen vara. Denna bestod däri, att man efter ett på förhand uppgjort schema, som i huvudsak på samma sätt tiUämpades i alla föreningarna, genomgick det ordförråd, som hörde till den ena betydelsegruppen efter den andra: människokroppen och dess delar, kläder, bostad, bohag, mat o. s. v. På samma gång orden antecknades, sökte man få saken belyst och beskriven, något som på sammanträden naturligtvis ej lät sig göra mer än högst ofuUständigt. Vad som erhöUs på sammanträde blev ett ojämnt, men dock mycket värdefullt råmaterial, avsett a t t kompletteras i orterna, något, vartill det utgjorde ett synnerligen nyttigt förarbete. Men undersökningarna i orterna kunde endast i mycket mindre utsträckning än den avsedda komma till stånd. Sådana utfördes i regel utan något ekonomiskt understöd genom föreningsmedlemmar vid tillfällen, då de vistades i sina hemorter, samt genom föreningarnas korrespondenter. Även i de i landsbygden utförda uppteckningarna äro ordsamlingarna och textsamlingarna dominerande. Notiser om folklivet stå tillbaka för sägner. Allra minst arbetades vid de på landsbygden gjorda uppteckningarna med grammatiska ämnen. Vissa av de i landsorterna igångsatta arbetena blevo av betydande både omfattning och värde. Störst torde vara småskolläraren N. L. Hallenders (född 1843, död 1891) samlingar av ord och texter från Västergötland, huvudsakligen hans fädernebygd Ryda socken i Barne härad, varifrån föreligger av hans hand omkring 24.400 ord m. fl. samlingar, som påbörjades i samarbete med Västgöta landsmålsförening och som efter Hallenders död och föreningens upplösning förvärvats av »Styrelsen för undersökning av Västergötlands folkmål». Bland föreningens korrespondenter märkas även ett par allmogemän, som insänt ej obetydliga textuppteckningar, samt ett par till hemorten återvända förutvarande ledamöter av föreningen i Upsala, vilka under många år fortsatte att göra uppteckningar. De flesta föreningars korrespondentverksamhet blev av ringa omfattning, men flera vunno på denna väg ganska betydande bidrag. En enda förening försökte att erhålla kompletteringar och rättelser till sina ordsamlingar genom att trycka delar därav (tryckta som manuskript) och kringsända dem till ett stort antal korrespondenter. Denna förening var Västmanlands-Dala landsmålsförening. Resultatet blev ej obetydligt. På det hela taget stannade dock den medverkan, föreningarna erhöllo från hemorterna, långt under förväntningarna. En utvidgning, som också på vissa håll försöktes, var att öppna tillträde till sammankomsterna i Upsala för elever vid folkskollärareseminariet. Någon märkbarare inverkan på föreningsverksamheten kan dock ej iakttagas ha framgått härur. De landsmålsföreningar, som funnos i Upsala, voro följande:

26 Västgöta landsmålsförening, stiftad 1872, upplöst 1901; Ostgöta » » 1872, » 1886; Södermanlands-Närkes landsmålsförening, » 1872, » 1886; Smålands landsmålsförening, » 1872, » 1886; Västmanlands-Dala landsmålsförening, » 1873, » 1889? Värmlands landsmålsförening, » 1873, » omkr. 1890? Gotlands » » 1873, » 1886 (1904); Östra Smålands och Ölands landsmålsförening » 1873, » 1886; Norrländska landsmåls- och fornminnesföreningen , » 1873, » 1890 (1892); Bohusläns och Hallands landsmålsförening, » 1874, » 1886 eller kort efteråt; Uplands landsmålsförening, » 1874, » 1886 » » » ; Gestrike-Helsinge nations landsmåls- och fornminnesförening, » 1874, » i början av 1890-talet; Föreningen för stockholmsmålet » 1878, » 1879; Upsala landsmålsförening, » 1886. Varje förening hade sina särskilda stadgar. I spetsen för varje förening stod en ordförande, i början ofta med titeln sekreterare. För gemensamma angelägenheter tillsattes på inbjudan av Västgöta landsmålsförening 1873 ettgemensamt utskott, som år 1874 under namn av »Samfällda utskottet» organiserades till en centralstyrelse för hela verksamheten. Högsta antalet inskrivna vid universitetet närvarande medlemmar uppnåddes kort efter mitten av 1870-talet, då de uppgingo tiU något över 400 i alla föreningarna tillsammans. Föreningarnas ekonomi rörde sig med mycket små siffror. Inkomsterna utgjordes huvudsakligen av medlemsavgifter, och dessa voro mycket låga, Terminsavgiften varierade mellan 25 öre och en krona. Vid ett tillfälle under senare tid, då de allra flesta av dessa landsmålsföreningar nedlagt sin verksamhet, nybildades i Upsala en förening, som med avseende på organisation och arbetssätt är att räkna till landsmålsföreningarna, ehuru föremålet för dess studier icke varit »landsmål», nämligen den år 1897 stiftade »Föreningen för stockholmsmålet». Ehuru den upptog en föregående förenings namn, finns intet sammanhang mellan de båda föreningarna. Den yngre föreningen sysslade med ej blott »lägre» stockholmsmål, utan även riksspråksuttalet i Stockholm och Upsala, varöver fonetiska anteckningar gjordes på sammanträdena, jämte det att föreningarna antecknade ord ur olika slags slang och samlade språkprov. Anteckningar gjordes även i Stockholm efter gamla, infödda stadsbor, efter beväringar o. s. v. En nyhet hos denna förening var, att den använde fonograf till upptagande av en del språkprov. Föreningen upplöstes 1901. Såsom av ovanstående tabell framgår, upplöstes en stor del av de gamla föreningarna år 1886, samma år som Upsala landsmålsförening stiftades. Vid denna tid hade verksamheten inom de flesta föreningarna starkt avtynat. De fem föreningar, som nu formligen upplöste sig, gjorde detta med anledning av ett från Samfällda utskottet till alla landsmålsföreningarna i Upsala utgånget förslag att bilda en gemensam förening under namn av Upsala landsmålsförening, vari de gamla landsmålsföreningarna skulle ingå som landskapsavdel-

ningar. De gamla föreningarnas kassor och uppteckningssamlingar skulle överlämnas till den nya föreningen. Utom landskapsavdelningarna skulle i den nya föreningen bildas fackavdelningar för behandling av särskilda ur ämnessynpunkt begTänsade uppgifter. Man tänkte härvid på bl. a. gåtor, sägner, lekar m. m. De föreningar, som ingingo i Upsala landsmålsförening voro följande: Östgöta, Södermanland-Närkes, Smålands, Gotlands, Östra Smålands, och Ölands. Dessutom fattade Norrländska landsmåls- och fornminnesföreningen under år 1886 beslut om att ingå i Upsala landsmålsförening. Detta beslut kunde dock först år 1890 verkställas, enär ändring av Norrlands nations stadgar först måste göras. Denna landsmålsförening stod nämligen i ett närmare förhållande till sin nation än de andra landsmålsföreningarna. Västgöta, Västmanlands-Dala, Värmlands, Gestriklands-Helsinglands, Bohusläns-Hallands, och Uplands landsmålsföreningar vägrade att ingå i sammanslagningen. Alla dessa föreningar utom Västgöta landsmålsförening upplöstes dock inom 2 år. Vad två av dem beträffar, nämligen Bohusläns-Hallands och Uplands, äro inga spår kända av någon senare livsyttring än vägran att ingå i sammanslagningen. Västgöta landsmålsförening och Gestrike-Helsinge nations landsmåls- och fornminnesförening ha vid sin upplösning överlämnat sina protokoll och övriga förvaltningshandlingar till sina nationers bibliotek. AUa de andra föreningarna, som icke ingingo i sammanslagningen, ha fått sina handlingar av hithörande slag förskingrade så när som på enstaka rester. Bättre bevarade äro dessa föreningars uppteckningssamhngar. De ha till största delen kunnat återsamlas från olika förvaringsorter dels hos enskilda, dels i nationsbiblioteken, där större eller mindre delar därav i åtskilliga fall legat utan att inregistreras bland nationsbibliotekets tillhörigheter och utan att nationsbibliotekarierna haft kännedom om deras tillvaro. En enda förenings papper, nämligen den ovan nämnda äldre Föreningens för stockholmsmålet, äro fortfarande fullständigt försvunna. Allt, som bevarats av denna förenings verksamhet, är de »talrika bidrag», som föreningen lämnat till det i Svenska landsmålen I tryckta dramatiska provet på stockholmsmål, »På Kornhamnstorg» av Harald Molander, uppfört på landsmålsföreningarnas i Upsala fest den 7 november 1879. En enda av de föreningar, som vägrade att ingå i sammanslagningen, nämligen Västmanlands-Dala landsmålsförening, synes vid sin sedermera inträffade upplösning hava överlämnat åtminstone huvudparten av sina uppteckningssamlingar till Upsala landsmålsförening. En enda av de i sammanslagningen ingående föreningarna, nämligen Gotlands, har sedermera återupplivats som självständig förening och då återtagit sina papper. Dess senare tillvaro räckte från 1895 till 1904, med flera avbrott. Av de vid sammanslagningen uppkommande nationsavdelningarna inom Upsala landsmålsförening hava endast två, Norrlands och Kalmar, efterlämnat några spår av regelbunden verksamhet. I båda fallen inträdde emeUertid snart sammanblandning med de fackavdelningar, som efter sammanslagningen tillskapades. Den största och verksammaste av dessa var den, som enligt uppdrag av Upsala landsmålsförenings styrelse vårterminen 1887 bildades av E. Modin för monografisk behandling av ämnet »djuren i folkets tro och diktning». Dess sista protokoll skrivet i den Norrländska landsmålsföreningens gamla protokollsbok är daterat den 10 december 1892. En fackavdelning för monografisk behandling av ämnet »växterna i folkets tro och diktning» har efterlämnat protokoll och samlingar från åren 1890 till 1891. Inom nationsavdelningar arbetades även med ämnet »folkliga bidrag till kännedom om länder, landskap, orter och deras inbyggare». En cirkulärskrivelse med plan för materialsamlingen och anhållan om bidrag utsändes ej blott i Sverige utan även

28 i Finland. E t t ämne, som åtminstone inom Norrländska landsmålsföreningen blev föremål för samling på grund av förslag från styrelsen för Upsala landsmålsförening, var »lokalsägner». De förnämsta frukterna av dylika inom föreningsverksamheten tagna initiativ framträdde i allmänhet först efteråt som individuella arbeten av gamla föreningsmedlemmar. Upsala landsmålsförening har blott för sitt första verksamhetsår låtit utarbeta årsberättelse, som tryckts i Svenska landsmål VI. Den sammanslagna föreningens sista protokoll är daterat den 2 december 1890. Vid denna tid var det endast en landsmålsförening, som fortsatte att hålla regelbundna sammanträden. Denna förening var den västgötska. Ända fram till år 1900 fortsatte dess regelbundna verksamhet, under sista tiden dock med starkt minskat medlemsantal och med uppgivande av de ursprungliga syftena att ur föreningsverksamheten få fram en sådan materialsamling, som skulle kunna i någon mån fullständigt representera landskapet. Detta syfte hade då upptagits av den år 1897 stiftade »Styrelsen för undersökning av Västergötlands folkmål», som genom personalunion nära förbands med den gamla landsmålsföreningen. Efter år 1901 då den gamla västgötska landsmålsföreningen upplöstes, har veterligen endast en av de gamla landsmålsföreningarna i Upsala hållit sammanträden, nämligen den gotländska, vars verksamhet emellertid varit intermittent och alltid hört till de minst omfattande. Dess sista protokoll är daterat den 28 november 1904. Landsmålsföreningarnas tillbakagång och upplösning sammanhängde ofta med personväxlingen inom föreningen, men hade också en allmännare grund: den småningom vunna erfarenheten om omotsvarigheten mellan de stora mål, föreningarna föresatt sig, och möjligheterna att medels föreningarnas verksamhet förverkliga dessa mål. Vad som gjordes i Upsala kunde naturligtvis ej räcka långt, om det ej fortsattes och fördjupades genom arbeten ute på landsbygden, men härför funnos icke tillräckligt många intresserade och utbildade arbetskrafter, ej heller funnos medel att ekonomiskt understödja dem som funnos, slutligen ej heller sådan ledning, som behövts för att få ett sammanhängande helt till resultat. Intresset för föreningsverksamheten minskades, då arbetet visade sig bli alltför uttänjt, resultaten för otillfredsställande och de ökade fordringarna på exakthet för svåra att uppfylla. Snart visade sig också, att en annan tid var inne än vid föreningarnas stiftande. De nya studentgenerationer, som kommo under de senare årtiondena, behärskade ej längre de gamla målen och hade ej levat med i det gamla folklivet, så som de första studentgenerationerna hade gjort. De allmänna nya intresseriktningar, som under 1880-talet och senare började göra sig gällande, torde också i mer än ett avseende hava erbjudit en mindre gynnsam jordmån för rörelsens fortsättning än som fanns vid uppkomsttiden. När föreningarna stiftades, hade man dristigheten att som mål för föreningarnas verksamhet uppställa hela landets genomforskning. Trots det att så mycket fattades i möjligheten att nå detta mål och i insikt om de vanskligheter, företaget hade att möta, skulle rörelsen komma att visa en oanad växtkraft. Det torde i grunden vara denna från studenterna, ej från professorerna, utgående rörelse, som i nya former oavbrutet fortsatt, även sedan de gamla föreningarna till allra största delen upplösts. Det kan vara av ett visst intresse att erinra om hur obetydlig i jämförelse med landsmålsföreningarnas den verksamhet blev, som kunde utövas av den år 1868 bland akademici i Upsala stiftade »Föreningen för nordisk språk- och fornkunskap», som på sitt program upptagit även dialekternas utforskande.

29 Landsmålsföreningarna i Upsala hade någon gång planer på upprättande av dotterföreningar i landsorten. Därav blev dock nästan intet. Det enda kända exempel på en dylik dotterförening är en landsmålsförening, som före mitten av 1870-talet fanns bland gymnasisterna i Härnösand, stiftad av J. Nordlander och lektor C. J. Blomberg. Däremot fingo Upsalaföreningarna verksamma efterföljare vid universiteten i Lund och Helsingfors. Först stiftades »Svenska landsmålsföreningen» i Helsingfors 1874, som utövat en framgångsrik verksamhet, intill dess den år 1908 upplösts och överlämnat sina samlingar till Svenska ritteratursällskapets folkloristiska arkiv, som numera är centralarkiv för allt, som samlats rörande svenskarnas i Finland folkmål och folktraditioner ävensom för ortnamnssamlingarna, Såsom i det föregående framhållits, ha landsmålsföreningarna i Upsala samtliga längesedan upphört med sin verksamhet. Dock finnes ett mycket viktigt undantag: landsmålsföreningarnas tidskrift utgives fortfarande genom ordföranden i Upsala landsmålsförening, professor J. A. Lundeli. Tidskriften är emeUertid ej det enda bestående av det verk, som landsmålsföreningarna i Upsala grundade. Utom deras samlingar, varav endast förhållandevis mycket små prov ännu bUvit tryckta, finnes ännu en Uten i hela landet kringspridd skara gamla föreningsmedlemmar, som fortsatt att var i sin stad arbeta på vad som under den gamla föreningstiden begynts. Till tidskriften och under senare år stundom också till Undersökningen av svenska folkmål i Upsala ha inkommit dyUka mångåriga arbeten. Som exempel kan anföras, att år 1919 tiU Undersökningens arkiv såsom donation överlämnades av förre redaktören Johan Carlsson en på 1870-talet börjad, nu tiU 15.000 ordlappar uppgående ordbok över målet i hans hemsocken, Husby i Dalarne. Andra arbeten, stundom av ännu större omfattning, befinna sig ännu veterUgen under arbete. Som exempel härpå kan nämnas regementspastorn, fil. dr E. Modins samUngar till »folkets zoologi», som utgöra en av författaren ensam bedriven fortsättning av ett föreningsarbete, vilket, såsom å sid. 27 ovan nämnts, börjat inom Norrlands landsmålsförening och inom Upsala landsmålsförenings fackavdelning för monografisk behandUng av ämnet »Djuren i folkets tro och diktning». Sammanfattande torde kunna sägas, att en högst väsentUg del av det vetenskapUga arbete, som under de sista femtio åren utförts i Sverige ej blott inom språkforskningen i trängre bemärkelse utan ock inom andra discipliner, som enUgt det vetenskapUga arbetets natur därmed stå i sammanhang, har rötter inom landsmålsföreningarnas verksamhet. LANDSKAPSSTYRELSERNA FÖR DIALEKT-TOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR.

Vid

mitten av 1890-talet, då landsmålsföreningarnas verksamhet avtynat både i Upsala och Lund, uppstod tanken på att söka nya organisations- och arbetsformer för de intressen, som föreningarna visserUgen i hög grad väckt och främjat, men som de saknat krafter att fullfölja. Utgångspunkten för de nya organisationsföretag, som under 1890-talet uppstodo, var ett av professor A. Erdmann den 26 april år 1895 i Upplands fornminnesförening hållet föredrag, vari han yrkade på att en undersökning av Uplands folkmål måtte snarast igångsättas på sådant sätt, att det mål, landsmålsföreningen icke kunnat förverkliga, nämUgen en fuUständig undersökning av hela landskapet, verkUgen kunde uppnås. Med anledning av detta förslag bildades år 1896 »Styrelsen för undersökning av Uplands folkmål», bestående av bibUotekarien C. Annerstedt, ordförande, professor A. Erdmann, sekreterare, och professor T. TuUberg, skatt-

mästare. Redan innan styrelsen var formUgen bUdad, hade dess verksamhet begynt, i det sommaren 1895 tre studenter utsänts för att undersöka var sitt område. Kostnaderna hade bestritts genom av enskilda personer tiUskjutna medel. Efter mönster av denna styrelse bildades snart i Upsala motsvarande styrelser för »dialekt-topografisk» undersökning av andra landskaps folkmål. De styrelser, som bildades för detta ändamål i Upsala, voro följande: 1. Styrelsen för undersökning av Uplands folkmål stiftad i Upsala 1896; 2. Styrelsen för undersökning av Smålands och Ölands folkmål » » 1896, upplöst 1915; 3. Styrelsen för undersökning av Södermanlands-Närkes folkmål » » 1897, » 1914; 4. Styrelsen för undersökning av Västergötlands folkmål » » 1897, » 1914; 5. Styrelsen för undersökning av östgötamålen » » 1897; 6. Styrelsen för undersökning av Värmlands folkmål » » 1897, » 1920; 7. Styrelsen för undersökning av Västmanlands och Dalarnes folkmål » » 1897, » omkr. 1903; 8. Norrländska folkmålsundersökningen » » 1897, » » 1899 (1906); 9. Undersökningen av Gestriklands och Helsinglands folkmål... » » 1897, » » 1902. Liksom vid bildandet av landsmålsföreningarna på 1870-talet följdes också vid stiftandet av dessa styrelser väsentligen studentkårens nationsindelning, dock ej utan undantag. Styrelsen för undersökning av Smålands och Ölands folkmål sammanslog inom sitt verksamhetsområde, vad som på landsmålsföreningarnas tid varit uppdelat mellan »Smålands landsmålsförening», som rekryterades ur Smålands nation, och »Östra Smålands och Ölands landsmålsförening», som rekryterades ur Kalmar nation. Dock gjorde sig den gamla nationsindelningen även i fråga om den nya smålandsundersökningen gällande, i det att åt Styrelsen för östgötamålens undersökning överläts all befattning med de delar av Småland, som faUa inom Linköpings stift. Denna områdesbegränsning innebar ett förnyande av den begränsning, som ägt rum mellan å ena sidan den gamla Östgöta landsmålsförening och å andra sidan de gamla småländska landsmålsföreningarna. På samma sätt som sålunda Östgöta landsmålsförening på sin tid betraktat ej landskapet utan stiftet såsom sitt område, så hade landsmålsföreningens föregångare bland gymnasisterna i Linköping, »Föreningen för svenska språket», även gjort. Gymnasiet liksom nationen rekryterades från hela stiftet. E t t annat exempel på stiftsindelningens betydelse för landsmålsundersökningarna erbjuder förhåUandet meUan å ena sidan Norrlands nations landsmåls- och fornminnesförening 1873—1890 och Norrländska folkmålsundersökningen 1897—1899 och å andra sidan Gestrike-Helsinge nations landsmåls- och fornminnesförening 1874—1890-talet och Undersökningen av Gestriklands och Helsinglands folkmål 1897—1902.

31 Genom ovannämnda styrelser, som under åren 1896 och 1897 bildades i Upsala, blevo de flesta svenska landskap föremål för den då började nya undersökningsverksamheten. De landskap, som icke representerades vid bildandet av dessa styrelser i Upsala, voro följande: Gotland, Dalsland, Bohuslän, HaUand, Skåne och Blekinge. Dessutom saknade också Stockholms stad, som på de gamla landsmålsföreningarnas tid representerats av »Föreningen för stockholmsmålet», egen representation bland de nya styrelserna, För uppgiften att studera detta mål, till vilket räknades ej blott den lägre befolkningens dialekt och slang utan även bildat stockholmskt färgat riksspråk, befanns landsmålsföreningarnas gamla arbetsform ännu vara åtminstone delvis användbar. Samma år, 1897, då flertalet av de nya styrelserna stiftades, bildades i Upsala den nya »Föreningen för Stockholmsmålet», som ägde bestånd till 1901. Dess stiftare var professor A. Erdmann. För föreningen är i korthet redogjort i det föregående under avdelningen landsmålsföreningar, sid. 26. För Gotlands vidkommande slog man på grund av särskilda förhåUanden in på en annan väg. Sedan lång tid tillbaka hade Gotland genom enskUda forskare gjorts till föremål för omfattande undersökningar rörande folkmål, folktraditioner, bygdehistoria och folkliv, undersökningar, vartill på annat håll ej fanns motstycke. Upsala universitetsbibliotek hade genom P. A. Säves testamente såsom donation erhållit hans manuskriptsamUngar, varav de delar, som innehåUas i de sex foliobanden »Gotländska samlingar» förelågo i färdigredigerat skick, under det de stora samlingar »Guta-ord», som innehåUas i fjorton oktavband samt i vissa buntar m. m., ej befunno sig i ett så utarbetat skick, att deras innehåll var för forskaren Uka lätt tUlgängUgt. Först av allt ville man därför nu söka få dessa ordbokssamUngar tillgängUggjorda. För att erhålla medel till att på grundval av bröderna Säves samUngar utgiva en gotländsk ordbok begärde professorerna J. A. Lundell och A. Noreen anslag från staten och från Gotlands läns landsting. Landstinget beviljade på grund av deras framstäUning år 1898 1.500 kr. att utgå med 300 kr. årUgen under åren 1899— 1903, och riksdagen beviljade år 1899 med anledning av motioner av samtUga Gotlands representanter i riksdagen 5.500 kr. att utgå med 1.100 kr. årUgen under åren 1900—1904. Den gotländska ordboken har icke kunnat åstadkommas inom den tid och för den kostnad, som varit avsedd. Först år 1919 förelåg första häftet tryckt. För Bohusläns och HaUands vidkommande bildades i Upsala ingen ny organisation. Däremot gjorde professor Erdmann våren 1897 i brev tiU professor G. Cederschiöld vid Göteborgs högskola en hemställan, att denne ville taga initiativ till igångsättande av en undersökning av Göteborgs och Bohusläns och helst även Dalslands folkmål, motsvarande de landskapsundersökningar, som vid denna tid börjat organiseras i Upsala. En undersökning av Bohusläns och Dalslands folkmål kom med anledning härav till stånd under ledning av Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening. En tryckt redogörelse har lämnats av G. Cederschiöld i »Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia», 1900. Undersökningarna i Bohuslän ha fortgått till och med år 1902, men ha sedan legat nere, tiUs det nya Institutet för ortsnamns- och dialektforskning upprättades i Göteborg 1917. Kostnaderna hade under tiden 1897—1902 helt och hållet bestritts av medel, som för ändamålet tecknats av enskilda. Teckningarna hade inbragt sammanlagt 5.250 kr. Efter 1902 ha undersökningar i Bohuslän bedrivits av lektor K. Lindberg, som härför åtnjöt understöd av andra medel och år 1906 i ovannämnda »Bidrag» fick tryckt sin doktorsavhandling

»Skeemålets ljudlära» och som åren 1911 och 1912 erhöll anslag ur Hvitfeldtska donationsfonden å 400 kr. vartdera året för fuUföljande av en översiktlig framställning av bohusdialekterna, en uppgift, som sedan upptagits av det nya institutet. Liksom vid Göteborgs högskola efterföljdes också vid universitetet i Lund det i Upsala vid och efter mitten av 1890-talet återupptagna arbetet på folkmålens utforskande av ett förnyat arbete på motsvarande undersökningar inom närmast liggande landskap. Denna gång stannade det dock i Lund därvid, att undersökningarna av dialekterna i Skåne återupptogos, under det undersökningarna inom HaUand och Blekinge fortfarande lågo nere och någon förnyelse av de i Lund föranstaltade småländska och öländska undersökningarna ej kom till stånd. Den nya organisationsform, som uppstått i Upsala, användes ej i Lund. Det var den nedan omnämnda skånska landsmålsföreningen, som här uppbar det nya arbetet, men den nya arbetsplan, som nu infördes i denna förening, var väsentligen densamma, som de nya styrelserna infört i Upsala. MeUan de gamla landsmålsföreningarna och de nya styrelserna råder väsentUg överensstämmelse med avseende på de föresätta uppgifternas yttersta syfte och även i allmänhet med avseende på undersökningsområdenas geografiska begränsning. I de flesta styrelserna sutto för övrigt en eller flera av motsvarande landsmålsförenings medlemmar, nu som professorer, då som studenter. Styrelserna utgöra dock en från föreningarna aUdeles skild organisationsform. Styrelserna voro icke styrelser för föreningar. Med ingen av styrelserna var någon förening förbunden, ehuru någon gång det gamla namnet landsmålsförening finnes använt även om en och annan av de nya styrelserna. Dessa hade snarast karaktären av kommittéer, som bildat sig själva och som vid uppkommande vakanser kompletterade sig själva. Stundom förekom dock ett sådant förhåUande till studentnationen, att en eller flera medlemmar i en styrelse valdes på nationens landskap. Liksom de gamla landsmålsföreningarna byggt P& studenternas intresse för saken, gjorde även de nya styrelserna, men med en ny plan för hur detta intresse skulle göras fruktbärande. Landsmålsföreningarna hade börjat som en organisation för ett populärt lekmannaintresse. För flertalet av deras medlemmar, studenter ur alla fakulteter, var ej det rent vetenskapUga intresset det närmaste. Bristen på vetenskaplig skolning gjorde sig också starkt kännbar, och de ökade krav på vetenskaplighet, som föreningarnas verksamhet kom att leda tiU, medförde stundom en avtyning av det allmänna intresset. Nu sökte man bibringa det hela en mera vetenskaplig hållning och planera så, att det ej såsom förr skulle bli beroende på tillfäUigheter, om en socken blev representerad och en annan orepresenterad i de samlingar, som gjordes. Kela landskapet skulle genomforskas av utsända undersökare, som skulle tiUämpa en i grunddragen gemensam arbetsplan. Den arbetsplan, som följdes, byggde i väsentlig mån på vad landsmålsföreningarna utfört eller tillämnat. Jämte professor Erdmanns uppslag blev den planläggning, som professor Lundell redan under 1880-talet skisserat och som han på de av honom under de första åren givna instruktionskurserna meddelade åt de utgående undersökarna, av största betydelse för arbetsplanens utformning. Undersökare söktes i första rummet bland studenter, som förbereddes genom en i Upsala given instruktionskurs, stundom dessutom genom enskild handledning, och som för sina resor åtnjöto understöd till en början beräknade till 100 kr. i månaden, en norm, som delvis bibehållits in på 1900-talet. Styrelserna fattade som sin omedelbara uppgift att anskaffa nödiga penningmedel samt att utöva ledning av undersökningarna, men befattade sig ej direkt med

det vetenskapliga arbetet. De materialsamlingar, som fordrades av de utsända undersökarna, utgjordes av grammatiska frågelistor, s. k. »typordUstor», vUka avsågo att genom ett såvitt möjligt för hela landet gemensamt ordförråd, uppställt i paragrafer, enligt vissa grammatiska synpunkter ge en tillräcklig exemplifiering av alla i ett mål förekommande ljuds och ljudförbindelsers förekomstsätt ävensom av målets viktigaste böjningstyper. Dessutom fordrades ordsamlingar avsedda som ordboksmaterial, namn (personnamn, ortnamn, husdjursnamn etc.) och texter samt slutligen anteckningar om de undersökta orterna, om sagesmannen m. m. Vid ordsamlandet anbefalldes den från landsmålsföreningarna bekanta s. k. monografiska ordsamlingen. Vid textuppteckningarna skuUe, såsom det uttryckes i den första årsredogörelsen för den först började landskapsundersökningen, Uplands, tryckt i Upplands fornminnesförenings tidskrift 1897, »samlas med all flit sägner, sagor, historier, visor m. m som för kulturhistorien är av intresse». Som mål uppställdes en fuUständig »dialekttopografisk» översikt över varje särskilt landskap eUer landskapsgrupp. Vissa landskapsundersökningar uppställde dessutom som mål en ordbok över landskapets dialekter. Vad beträffar bearbetningen av samUngarna i övrigt heter det i den ovan citerade första årsredogörelsen för Uplandsundersökningen: »Till dessa språkliga arbeten kommer såsom ett andra viktigt moment bearbetning av allt, som samlats rörande Upplands folklore och kulturhistoria.» Det som sålunda fordrades av undersökarna blev blott delvis uppfyllt. Det mesta arbetet kom för flertalet undersökare att åtgå till det grammatiska arbetet. Detta måste såsom i Betänkandet Del I sid. 46 ff. framhåUits vara grundläggande för målens karakteristik och för bestämmandet av deras förhållande tiU grannmålen. En grundlig undersökning av en trångt begränsad orts dialekt är emellertid mycket mer arbetskrävande, än man torde ha räknat med, när styrelserna började sin verksamhet. Därför blevo de grundUga undersökningarna få och i regel beroende av enskilda undersökares intresse och möjUgheter att, även oberoende av det stöd undersökningsstyrelserna kunde giva, på egen hand driva det påbegynta arbetet så långt som möjligt inom varsitt särskilda undersökningsområde. Styrelserna hade hoppats på att få ett högst väsentUgt tätare nät av grundligare undersökningar, än som i stort sett erhållits. Och även mindre ingående undersökningar voro ofta oväntat svåra att erhålla i tillräcklig utsträckning och i tillräckligt gott utförande. Slutligen blev på flera håll det ekonomiska understöd, som kunde erhållas, långt mindre, än man beräknat. Flera av styrelserna uppgåvo sitt företag, innan det blivit mer än en begynnelse. Andra ha fortsatt, tills de i huvudsak, om än stundom i förminskad skala, ha uppfyllt sitt program för materialsamling till undersökning av landskapets folkmål. Några ha därjämte föranstaltat om bearbetning i större eller mindre utsträckning av detta material. Två av styrelserna, den upländska och den östgötska, fortsätta ännu sitt arbete. De särskilda styrelsernas ekonomi och huvudsakligaste arbetsresultat te sig på följande sätt: STYRELSEN FÖR UNDERSÖKNING AV UPLANDS FOLKMÅL har hopbragt numerärt sett större samhngar än de ovannämnda andra styrelserna. Dessa samlingar ha till allra största delen åstadkommits under de första åren. Redan år 1901 hade undersökningen, om än i ganska växlande omfattning, utsträckts till landskapets samtliga härad och skeppslag och ej långt ifrån samtliga dess socknar. Sommaren 1896 voro ej mindre än 16 undersökare utsända till 22 upländska härad. Som en likformig grammatisk stomme användes härvid en sär3

skilt för Upland avsedd, av professor J. A. LundeU utarbetad typordlista av betydligt mindre omfång än den senare typordlista, vilken användes vid alla de övriga styrelsernas arbeten, i enstaka fall även av Uplandsstyrelsen. År 1896 hade redan erhåUits ett sjuttiotal upländska typordlistor, omkring 1.100 kvartsidor text, omkring 20.000 ordlappar. Inom få år var ordlapparnas antal fyradubblat, textbladens femdubblat. År 1901 hade undersökningarna i bygderna nått en preliminär avslutning. De ha sedan dess ej längre ägt rum i en samtidig serie, utan ha bestått i kompletterande och fördjupande specialundersökningar på särskilda orter. Den bearbetning av samlingarna, som var avsedd redan när undersökningen igångsattes, blev på ett tidigt stadium planerad och påbegynt. Här liksom i fråga om flera landskap skulle emellertid bearbetningen visa sig mycket svårare att genomföra än det första arbetet i bygderna. Ehuru allt arbete under många år måste ligga alldeles nere och särskilt arbetet på det kanske viktigaste mål, som styrelsen uppställt, en stor upländsk ordbok, blivit gång på gång avbrutet för längre tid, så har styrelsen dock icke uppgivit sitt arbete på att befrämja och såvitt möjUgt trygga detta vittutseende och viktiga företag. Trots alla avbrott står nu förverkligandet inom räckhåll. E t t provhäfte av »Ordbok över Upplands folkmål» av B. Hesselman utgavs 1915. I sin helhet beräknas ordboken komma att omfatta inemot 30.000 uppslagsord på minst ett tusental trycksidor. En preliminärbearbetning inom ett mycket begränsat utrymme har emellertid redan kort efter insamUngstiden föranstaltats i det av Kungl. Humanistiska vetenskapssamfundet i Upsala utgivna verket »Uppland». De i andra bandet av »Uppland» i avdelningen »Allmogens Uv i helg och socken» ingående uppsatserna om folktro och om folkdiktning äro utarbetade med användande av styrelsens samlingar, och de i avdelningen »Språket» ingående uppsatserna av B. Hesselman och E. Kruuse innehålla en sammanfattning av genom undersökningen vunna resultat rörande den upländska dialektens egenart, ej blott sådan den framträder i levande folkmål, utan ock sådan den kan skönjas i äldre litterära källor. Den Kruuses uppsats åtföljande språkkartan över Upland är den första språkkartan över ett svenskt landskap. De upländska dialektsamlingarna ha dessutom legat till grund för ett ganska stort antal avhandlingar och uppsatser av enskilda författare. De ha även på annat sätt spelat en betydelsefull roll för dialektforskningens vidare utveckling i Sverige och för den svenska språkhistoriska forskningen över huvud, detta ej minst till följd av de upländska dialekternas betydelse för förståendet av riksspråkets historia. Knappast någon annan svensk landskapssamling har hittills utövat ett så stort inflytande på den svenska dialektforskningen i det hela. Årliga redogörelser för styrelsens verksamhet och ekonomi ha publicerats av professor Erdmann i Upplands fornminnesförenings tidskrift 1897—1901. Sammandrag av styrelsens för undersökning av Uplands folkmål räkenskaper åren 1895—1917: Inkomster. Anslag från Svenska akademien 1896—1900 å 500 kr. årUgen » » Kungl. Humanistiska vetenskapssamfundet 1896—1900 å 300 kr. årligen » » Kungl. Vetenskapssocieteten i Upsala 1896 » » Upsala läns landsting 1898—1902 å 300 kr. årligen

2.500: — 1.500: — 500: — 1.500: —

35 Anslag från Stockholms läns landsting 1898—1900 å 200 kr. årligen » » Upsala läns hushållningssällskap 1917 Bidrag av enskilda Upplupna räntor

600 1.500 4.730 1.312 25 14.142 25

Utgifter. Undersökningar i bygderna och bearbetning av insamlat material Materialier och expenser (papper, tryckkostnader, grafofon, skrivbiträden, porto m. m.) Behållning till år 1918

9.338: 90 1.524:27 3.279: 08 14.142: 25

STYRELSEN FÖR UNDERSÖKNING AV SMÅLANDS OCH ÖLANDS FOLKMÅL

har

blott fått små, sporadiska delar av Småland undersökta samt en sammanhängande undersökning av Öland påbörjad, vilken sistnämnda undersökning, utförd genom professor Hj. Lindroth, sedermera fuUföljts med understöd från Undersökningen av svenska folkmål i Upsala och till en mindre del från Göteborgs högskolas Heymanska fond, så att den innevarande år kan börja tryckas. I tryck ha hittills på grundval av styrelsens samlingar endast smärre uppsatser och textpublikationer framträtt. I stort sett var huvudparten av Småland, särskilt södra Småland, när styrelsen slutade, ett av Sveriges i språkUgt avseende minst utforskade landskap. Styrelsen har icke åtnjutit något offentligt anslag. Genom enskilda ha inkommit omkring 1.500 kr., som åtgått till ovannämnda undersökningar. Styrelsens verksamhet hade i många år legat fullständigt nere, då år 1914 ur dess besparingar understöd lämnades till professor Lindroths detta år påbörjade Ölandsundersökning. Sedan styrelsens tillgångar förbrukats till fortsatt understöd av samma undersökning, upplöste sig styrelsen år 1915. STYRELSEN FÖR UNDERSÖKNING AV SÖDERMANLANDS OCH NÄRKES FOLKMÅL

har förr än någon av de andra styrelserna fått utförd och publicerad en allsidig och grundlig beskrivning av ett helt landskaps folkmål, utarbetad med fullständigt utnyttjande av de genom styrelsens försorg hopbragta samlingarna. Detta arbete är Torsten Ericssons år 1914 färdigtryckta avhandling »Grundlinjer till undersökningen av Södermanlands folkmål» (Svenska landsmål B, 8). Styrelsens och författarens syfte var ursprungligen, såsom titeln antyder, att blott ge »grundlinjer» till ledning för fortsatta undersökningar. Genom författarens under utarbetandet fortsatta samlingar i orterna och genom den starkt koncentrerade framställningen och det begränsade exempelvalet har dock denna undersökning blivit vida mer, än titeln ger vid handen. Härmed har ej blott erhållits en huvudsaklig kännedom om södermanlandsmålen och en fast grundval för de kompletteringsarbeten, som sedan på särskilda punkter utförts av författaren och av andra, utan på samma gång en synnerligen mycket använd ledtråd vid undersökningar i andra landskap. Det av styrelsen hopbragta lexikaliska materialet för Södermanland hör ej till de största landsskapssamlingarna, men detta förhållande motväges ej oväsentligt därav, att tidigare den bekante metallarbetaren Gustaf Ericsson i Härad (död 1894) utfört stora ordsamlingar inom landskapet i förbindelse med i första rummet Södermanlands fornminnesförening, sedan även med bl. a. Södermanlands-

36 Närkes landsmålsförening i Upsala. Styrelsens samlingar från Närke, som äro i förhållande tiU landskapets storlek större än de södermanländska, ha ännu ej bearbetats. Inledningen till Torsten Ericssons ovannämnda avhandling innehåller en historik över alla dittills utförda Södermanlandsundersökningar och en kritisk skildring av tillvägagångssättet vid åstadkommandet av styrelsens samlingar. Denna inledning, som såväl genom innehåll som framställningssätt torde erbjuda större allmänt intresse än avhandlingens huvudparti, torde med sin kritik i huvudsak träffa hela den arbetsmetod, styrelserna oftast tUlämpade. Utom den i detta arbete meddelade historiken finnas endast publicerade korta redogörelser, som styrelsen låtit införa i tidningar. Styrelsens i n k o m s t e r ha varit följande: Anslag från Svenska akademien 1898—1900 å 300 kr. årUgen Kr. 900: — » » Södermanlands läns landsting 1903—1908 å 300 kr. årligen » 1.800: » » Örebro läns landsting 1903—1908 å 300 kr. årligen » 1.800: Bidrag av enskilda • • • • » 2.438: Kr. 6.938 Utgifterna ha huvudsakligen bestått i arvoden åt undersökare. En ringa bråkdel har åtgått till arbetsmaterial, porto, tryckning m. m. STYRELSEN FÖR UNDERSÖKNING AV VÄSTERGÖTLANDS FOLKMÅL hade år 1911 hunnit med sin materialsamUng framgå över hela landskapet, dock med undantag av de närmast Göteborg belägna häradena, vilka från 1900 betraktats såsom fallande utanför styrelsens egentUga verksamhetsområde. Uppgiften att genomgå Askims och Sävedals härad jämte Västgötadelen av Hisingen övertogs detta år enligt S. Lampas årsredogörelse i Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1901 av »den från Göteborg verkande Undersökningen av Göteborgs och Bohus läns dialekter». Upsalastyrelsen för undersökning av Västergötlands folkmål upplöste sig år 1914 och överlämnade därvid sina samlingar tUl den nya Undersökningen av svenska folkmål. Dessa samUngar voro då näst uplandssamlingarna de största, som funnos för något särskUt landskap i Sverige. Jämförelsen gäUer här volymenheter. Låter man däremot jämförelsen gäUa innehållet, varöver visserUgen ej exakta men dock sannolika beräkningar låta sig göra, så voro västgötasamlingarna de största av alla. Karakteristiskt för dessa är bl. a. det stora arbete, som nedlagts på typordUstor: år 1914 funnos 214 västgötska typordlistor å c: a 130 sidor var mot 162 upländska typordlistor å 38 sidor var. Var och en av de västgötska typordlistorna representerade en eller flera socknar på sådant sätt, att de 214 listorna tillsammans representerade landskapets alla socknar med ovannämnda undantag för trakten närmast Göteborg. Vid sedermera i landsmålsarkivet gjord genomgång av detta material har det visat sig, att de västgötska typordlistorna, som tillsammans innehöllo omkring en halv miUion »belägg», i mycket stor utsträckning upprepade sådant som hade bort kunna i huvudsak klargöras med en mycket mindre skrymmande apparat. Därest frågeställningen hade genom omedelbar bearbetning kunnat undan för undan lämpas efter vad som i det särskilda fallet var av betydelse att få veta.

så skulle mycket arbete sparats, men insamlingsresultatet blivit bättre, emedan då mycket kunnat erhållas, som nu ej mera finns kvar. Karakteristiskt för västgötasamlingarna är också de däri ingående stora »monografiska» ordsamlingarna. Den monografiska ordsamlingsmetoden är i grund och botten ett arv från landsmålsföreningarna, och det beror kanske på direkt tradition från Västgöta landsmålsförening, att Styrelsen för undersökning av Västergötlands folkmål tidigare och effektivare fick denna ordsamlingsmetod tillämpad inom jämförelsevis större områden än någon annan av de samtida styrelserna i Upsala. De mångsidigaste och kanske också största av dessa monografiska ordsamlingar från Västergötland, nämUgen de ännu ej publicerade samlingarna från Vartofta härad, synas utgöra närmaste föregångare till O. W. Sundéns bekanta bok »Allmogelivet i en västgötasocken under 1800talet, skildrat huvudsakligen till belysning av folkspråket» (i Göteborgs Vetenskaps- och VitterhetssamhäUes handhngar, IV följden, V—VI, Gtbg, 1903). Detta arbete, som utgör en utvidgning av en monografi över Solberga socken, som Sundén år 1901 inlämnade till styrelsen i Upsala, har använts som en ledtråd av en mängd undersökare i skilda landskap. E t t annat olikartat exempel på hur västgötaundersökningarna gärna rörde sig på gränsområden mellan språkforskning och kulturhistoria eller bygdehistoria är S. Lampas monografi om Fåleberg (Svenska landsmålen X I X , 5, 1901). Bearbetningen av västgötasamlingarna bedrevs av enskilda som publicerade på olika håll åtskilliga avhandlingar, uppsatser och texter. De viktigaste av dessa publikationer förtecknas av Lampa i Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1912. En samlad bearbetning i begränsad omfattning planerades av Styrelsen för undersökning av Västergötlands folkmål med det ovannämnda verket om Upland som mönster. Årliga redogörelser för styrelsens verksamhet ha publicerats av S. Lampa i Västergötlands fornminnesförenings tidskrift. Den första av dessa redogörelser omfattande åren 1897—1900 är tryckt i tidskriftens årgång 1901, den sista, som tilUka innehåller en sammanfattande överblick över hela tiden 1897— 1911, i årgången 1912. Sammandrag av Styrelsens för undersökning av Västergötlands folkmål räkenskaper 1897—1911: Inkomster. Anslag från Svenska akademien 1898—1900 å 300 kr. årligen .. Kr. 900 — » 3.300 » » Älvsborgs läns landsting 1901—1911 » » Skaraborgs läns landsting 1903—1910 »» 2.400 » 100 Bidrag från Västergötlands fornminnesförening 1905—1908 » 6.959 60 » » enskilda personer 1897—1909 » 269 19 Upplupna räntor och vinstandelar 1898—1911 13.928 79 Kr. Utgifter. Arvoden för utförda undersökningar 1897—1911 Materialier och expenser

Kr. 12.434: 25 » 1.494: 54 Kr. 13.928: 79

38 STYRELSEN FÖR UNDERSÖKNING AV ÖSTGÖTAMÅLEN, stundom kallad »Styrelsen för undersökning av Östergötlands folkmål», har, såsom ovan omtalats, ej begränsat sig inom landskapet Östergötlands gränser, utan redan från början inom sitt verksamhetsområde inbegripit jämväl den del av Småland, som hör till Linköpings stift. Då det visat sig, att den östgötska dialekttypen är utbredd väsentligt längre in i Småland än till stiftsgränsen, har styrelsen på senare tid utsträckt sitt verksamhetsområde i närmare överensstämmelse med dialektområdets utbredning, samtidigt som den småländska landsmålsföreningen i Lund och landsmålsföreningen i Lund för Blekinge och Kalmar län, för vilka i det följande skaU redogöras, huvudsakligen arbetet inom det angränsande sydsmåländska dialektområdet. Upsalastyrelsen för undersökning av östgötamålen hade under åren närmast före 1914 icke utövat någon livligare verksamhet och under ganska långa tider låtit arbetet Ugga fullständigt nere. Av dess undersökningsområde återstodo då stora delar alldeles eller nästan aUdeles oberörda, däribland huvudparten av slättbygden i Östergötlands mitt. Samlingarna voro med avseende på volymomfång medelstora, men ännu mycket litet utnyttjade och prövade. Det skulle snart visa sig, att de voro i större behov av komplettering och kontrollering än man i brist på samtidig bearbetning hade kunnat veta. I samråd med Undersökningen av svenska folkmål återupptog Östgötastyrelsen år 1915 sitt avbrutna arbete, härvid inslående på en annan väg än den förut i allmänhet följda, I stället för att blott föranstalta isolerade undersökningar inom mera trångt begränsade områden i den mån undersökare på förut oundersökta orter erbjödo sig och förhandenvarande medel medgåvo, företogs nu som utgångspunkt för det nya arbetet en grundlig genomgång och granskning av hela det förut samlade materialet, vilket såsom deposition lämnades till förvaltning av Undersökningen av svenska folkmål i Upsala och jämsides därmed företogs en ny genomgång av hela det förut oundersökta eller otilhäckligt undersökta området i ett sammanhang. Arbetsbördan fördelades härvid så, att tre studenter paraUellt utförde såväl materialbearbetning som ortsundersökningar, ofta på gemensamt företagna resor, ur var sin synpunkt. På detta sätt har nu nästan hela detta dialektområde genomgåtts inom några år och därvid en ojämförligt mera fast och vidgad grundval vunnits för uppfattningen av denna dialektgrupps utbredning, indelning och utveckling än med det gamla tillvägagångssättet varit möjligt. Bearbetning för pubUcering sker till väsentUg del genom under arbete varande doktorsavhandlingar. Kan denna landskapsundersökning fuUföljas, kommer den att utgöra den mest omfattande grammatiska landskapsundersökning som utförts i Sverige. Det återstår dock särskUt ett viktigt kompletteringsarbete: ordförrådet behöver på åtminstone någon ort inom Östergötland på ett mera djupgående sätt än hittills insamlas. Den största ordsamUngen stannar vid omkring 5000 ord, och däribland torde saknas mycket av det för orten mest karakteristiska. Vid arbetet i Östergötland ha nämligen de grundläggande grammatiska synpunkterna hittills dominerat på bekostnad av så väl ordsamUng som textuppteckning och ortnamnsuppteckning. Redogörelse för åren 1899—1905 har pubUcerats i Meddelanden från Östergötlands fornminnesförening 1905 av Gideon Danell, styrelsens då avgående sekreterare. Sammandrag av Styrelsens för undersökning av Östergötlands folkmål räkenskaper 1899—1921:

39 Inkomster. H. Maj:t konung Oscar II:s årsbidrag 1899—1903 Kr. 1.500: — Anslag från Östergötlands läns landsting 1900—1904 å 500 kr. årUgen samt 1918—1920 å 3,000 kr. årligen » 14.500: — Bidrag från enskilda » 18.143: — Understöd 1920 ur Leonard och Ida Westmans fond » 825: — Bankräntor 1900—1920 » 1.655:30 Kr. 36.623: 30 Utgifter. Arvoden åt undersökare för uppteckningar inom Linköpings stift 1899—1920 Kr. 17.015: — Arvoden för systematisk bearbetning av det insamlade materialet » 15.121:12 Expenser för materialier » 1.039: 40 Behållning till år 1922 .. » 3.447: 78 Kr. 36.623: 30 STYRELSEN FÖR UNDERSÖKNING AV VÄRMLANDS FOLKMÅL hade år 1911, samma år som motsvarande arbete slutförts av Styrelsen för undersökning av Västergötlands folkmål, avslutat genomgången av hela landskapet Värmland. Därefter har kontrollering och bearbetning av hela det samlade språkUga materialet ägt rum, som på styrelsens uppdrag utförts av dess förre sekreterare, rektor G. Kallstenius, och som 1920 hunnit slutföras, i det att då förelåg i tryckfärdigt skick en översikt över landskapets dialekter med språkkarta. I sammanhang med bearbetningen har en allmän revision företagits av det föreliggande uppteckningsmaterialet genom särskilt utsända undersökare, som därvid haft tiU ledning de ur bearbetningen framgångna frågeUstorna. I motsvarighet till förhållandet vid Uplandsundersökningen har även här en preliminär bearbetning ägt rum i de uppsatser om allmogens språk och levnadssätt, som i »En bok om Värmland» (Upsala 1917—1921) publicerats av lektor Sixten Samuelsson, delvis i samarbete med professor A. Runestam. En kort sammanfattande översikt över verksamhetsåren 1897—1911 har av S. Samuelsson pubUcerats i Svenska landsmål 1912. När rektor Kallstenius' språkgeografiska översikt år 1920 slutförts, upplöste sig styrelsen och överlämnade sina samlingar till Undersökningens av svenska folkmål arkiv. Sammandrag av Styrelsens för undersökning av Värmlands folkmål räkenskaper 1897—1921:

Inkomster. Anslag från Svenska akademien 1898 Kr. 300: — » » Värmlands läns landsting 1899—1903 » 2.500: — » » Värmlands naturhistoriska och fornminnesförening 1897 och 1898 » 800: — Uddeholms aktiebolags bidrag 1898 » 600: — Bidrag från enskilda » 2.382: — Upplupna räntor och vinstandelar 1898—1911 » 2.081: 76 Kr. 8.663: 76

10¶Utgifter. Arvoden för utförda undersökningar 1897—1917 » » bearbetning av samlingarna 1917—1920 Materialier och expenser Behållning

Kr. 6.333:67 » 1.500: — » 404: 50 ..'.' » 425:59 Kr. 8.663: 76

STYRELSEN FÖR UNDERSÖKNING AV VÄSTMANLANDS OCH DALARNES FOLK-

MÅL har efterlämnat de minsta samlingarna av alla styrelserna i Upsala. Västmanland var och förblev länge, efter det denna styrelses verksamhet upphört, det i språkligt hänseende minst utforskade av alla landskap i Sverige, möjligen med undantag av Lappland, om man nämligen tar hänsyn endast till den svensktalande befolkningen i sistnämnda landskap. Vad undersökningarna i Dalarne beträffar, så fanns för dessa en gammal stödjepunkt i Dalarnes fornminnesförening, som redan 1862—1880-talet understött och föranstaltat dialektuppteckningar i mer eller mindre nära sammanhang med föreningens verksamhet i övrigt, och som år 1901 återupptog en dylik verksamhet, i det då ett mindre understöd gavs åt en dialektupptecknare. Åren 1905—1914 åtnjöt Dalarnes fornminnesförening av länets landsting ett särskilt anslag å 600 kr. årligen för understödjande av dylika undersökningar, vilka utfördes av Upsalastudenter. Vid upplösningen av Styrelsen för undersökning av Västmanlands och Dalarnes folkmål synas dess förvaltningshandlingar ha förkommit, under det dess dialektsamlingar, så vitt man kan se, fullständigt blivit bevarade på nationens bibUotek, tills de år 1914 överlämnades till Undersökningen av svenska folkmål. Ingenting är därför bekant om dess ekonomi och arbetsförhållanden. NORRLÄNDSKA FOLKMÅLSUNDERSÖKNINGENS verksamhet drevs huvudsakligen blott under åren 1897 och 1898 och var förlagd till en mängd orter inom alla landskapen i Härnösands stift utom Härjedalen och Lappland. Under år 1899 utfördes utom mindre efterarbeten endast obetydliga nya undersökningar. Efter 1899 har denna organisation icke föranstaltat någon undersökning. Formellt upplöstes den år 1906, då dess kassabehållning överlämnades som gåva till Norrländska studenters folkbildningsförening. Dess samlingar, som på ett håll, i Ångermanland, blevo förhåUandevis stora, ha dock endast karaktären av sporadiska begynnelser inom ett undersökningsområde, som genom sin storlek, genom bristen på förarbeten och genom sin ganska svårartade beskaffenhet är mera krävande än något av de områden, de övriga styrelserna företagit sig att undersöka. En redogörelse för åren 1897 och 1898 utgavs av professorerna J. A. Lundeli och A. G. Högbom, tryckt (som självständig skrift) i Upsala 1899. Styrelsen har icke åtnjutit något offentligt anslag. E t t sammandrag av dess räkenskaper ter sig på följande sätt:

Inkomster. Bidrag av enskilda Upplupna räntor

Kr. 1.629:09 » 18:50 Kr. 1.647: 59

41 Utgifter. För undersökningar i orterna Kr. 1.455: — Expenser » 112:59 Behållning (överlämnad till Norrländska studenters folkbildningsförening) )> 80: — Kr. 1.647: 59 UNDERSÖKNINGEN

AV

GESTRIKLANDS

OCH

HELSINGLANDS

FOLKMÅL

har

stundom ej räknats som ett självständigt led vid sidan av de ovan nämnda styrelserna, då den föreståtts av en enda person, professor Erdmann, som tilllika var ledare av Uplandsundersökningen. Undersökningarna i de båda sydligaste norrländska landskapen, vilka i förhållande till Uplandsundersökningen fingo en ganska ringa omfattning, bedrevos huvudsakligen i Gestrikland, vars dialekter stå mycket nära Uplands, och utfördes till väsentUg del av personer, som förut eller samtidigt deltagit i arbetena i Upland. S. k. upländska typordlistor, dock mycket sparsamt ifyllda, erhöllos från nästan alla socknar jämte en del ord- och textsamlingar. På ingen enda punkt lyckades man dock få undersökare, som fördjupade sitt arbete till en ingående dialektbeskrivning. Från Helsingland erhöllos samlingar väsentligen blott från två håll: AUta och Ljusdal. Redogörelse för åren 1897—1898 har i Meddelanden från Gestriklands fornminnesförening 1899, publicerats av professor Erdmann. Undersökningen har åtnjutit ett av Gävleborgs läns landsting år 1897 för femårsperioden 1898—1902 beviljat årligt anslag å 150 kr. Dessutom ha enskilda under åren 1897 och 1898 bidragit med tillsammans 495 kr. Av ovanstående översikt över styrelsernas verksamhet framgår, att de olika landskapen blevo mycket ojämnt undersökta. På det hela taget blevo de uppsvenska och götiska målen föremål för ett mycket mer omfattande och starkare organiserat arbete än de nordsvenska målen. Ej blott Dalarne, utan även Västmanland delade emellertid i detta avseende öde med de norrländska landskapen. Den skillnad, som uppstått mellan å ena sidan Västmanland—Norrland, å andra sidan Upland—Västergötland med avseende på det återstående arbetets mängd och svårighet, är högst betydande. NORRLÄNDSKA STUDENTERS FOLKBILDNINGSFÖRENING (HEMBYGDSFÖRENING).

Några år efter det Styrelsen för undersökning av Norrlands folkmål upphört med sin verksamhet, uppträdde en annan sammanslutning, som dock hade en mycket olika, helt ny karaktär, och sökte, bland många andra syften, även fylla platsen som centralorganisation för folkmåls- och folklivsstudier inom Norrland. Det var den år 1905 av fil. lic. Theodor Hellman i Upsala stiftade Norrländska studenters folkbildningsförening. Som sitt mål uppställer föreningen »att inom hembygden verka såväl för folkupplysningens sak i allmänhet som särskilt för en större och noggrannare kännedom om hembygden, dess natur, språk, historia och minnen». Detta omfattande program sökte föreningen förverkliga genom en rad efter hand bildade specialavdelningar: »en för föreläsnings- och undervisningsverksamhet, en för biblioteksverksamhet, en naturvetenskaplig avdelning, en sång- och musikavdelning, en landsmålsavdelning och en fornminnesavdelning». Utom föreningsmedlemmar insattes i vissa av dessa avdelningar vetenskapUga eller andra specialister. Ekonomiska resurser försökte man först vinna genom mecenatunderstöd, som också erhölls, fastän

i ringa utsträckning. Då dessa medel och de små medlemsavgifterna ej förslogo långt, vände sig föreningen år 1907 till samtUga norrländska landsting med ansökningar om anslag. Dessa ansökningar biföllos så till vida som Västernorrlands läns landsting för vart och ett av åren 1908—1910 beviljade ett anslag av 500 kr., Västerbottens läns landsting för åren 1908 och 1909 ett anslag av 300 kr. för vartdera året, och Norrbottens läns landsting för åren 1907—1909 ett anslag av 300 kr. årligen. Jämtlands läns landsting och Gävleborgs läns landsting avslogo däremot föreningens framställning. Föreningens ansökan hos Jämtlands läns landsting torde ha varit en anledning till att dåvarande landstingsmannen lektor S. J. Kardell — under åberopande av att sådana undersökningar, som i folkbildningsföreningens framställning berördes, även ingingo i Jämtlands läns fornminnesförenings program samt att sistnämnda förening kunde antagas låta sig angeläget vara att vid antagande av stipendiater inhämta förslag från Norrländska studenters folkbildningsförening — vid 1907 års landsting motionerade om ett årligt förslagsanslag å högst 500 kr. för åren 1908—1910 till länets fornminnesförening, vilken motion av landstinget bifölls. Vid skilda tiUfäUen under loppet av närmast följande årtionde erhöll Norrländska studenters folkbildningsförening nya landstingsanslag, vid ett par tiUfäUen även från Gävleborgs läns landsting, men aldrig från Jämtlands läns landsting. Dessa anslags belopp och tiderna för deras åtnjutande framgå av den i Betänkandet Del I, Bil. II, intagna tablån över landstingsanslag. För Norrländska studenters folkbildningsförening kommo dessa anslag att snart bli nästan den enda inkomstkällan. Vad som vid sidan därav erhölls synes ha varit i stort sett en obetydlighet. EnUgt uppgift i den av föreningen år 1910 utgivna berättelsen över dess verksamhet har föreläsnings- och undervisningsavdelningen »åtnjutit ett mindre statsanslag». Närmare upplysningar härom liksom om föreningens ekonomi i det hela ha emellertid ej från föreningen kunnat erhållas. Föreningens vittutgrenade program visade sig snart ej kunna fuUfoljas. Då det i föreningens ursprungliga namn särskilt framhållna ändamålet folkbildningsverksamhet efter några år fick stå tillbaka och längre tider legat alldeles nere, ändrade föreningen år 1913 sitt namn till »Norrländska studenters hembygdsförening» och begränsade sig tiU »en mera rent vetenskaplig förening för utforskandet av norrländsk kultur». Av de många specialavdelningarna upphörde en efter annan att existera annat än på papperet. De avdelningar, som längst fortlevde och som nästan ensamma kommo i åtnjutande av landstingsanslagen, voro landsmålsavdelningen och den arkeologiska avdelningen eller som den också kallades »fornminnesavdelningen». En dylik fördelning av anslagen synes dock ha varit avsedd redan när de första anslagsansökningarna skrevos. Härvid är dock att märka, att i landsmålsavdelningens program ingick ej blott folkmålen, utan även »det liv som i dem rör sig» och att »landsmålsstipendier» tiU ej oväsentlig del användes till uppteckningar av folktraditioner, i några fall t. o. m. uteslutande till dylika uppteckningar, gjorda på riksspråk med stundom inga eller blott obetydliga dialektinslag. Vidare är att märka, att fornminnesavdelningen såsom sin uppgift räknade ej blott »fornhistorisk forskning», utan även »folkUvsforskning». Som »inspektor» för landsmålsavdelningen fungerade till år 1907 professor J. A. Lundell, sedan till år 1914 professor B. Hesselman, sedan H. Geijer. Som inspektor för fornminnesavdelningen har hela tiden professor O. Almgren fungerat. Över föreningens verksamhet och särskilt över användandet av landskapsanslagen ha redogörelser, tryckta som självständiga skrifter, utgivits åren 1910, 1913 och 1917. Föreningen har nu, efter det senast bevUjade landstingsanslag förbrukats utan att förnyas, upphört

med all verksamhet, men är ej formellt upplöst. Dess av landsmålsavdelningen hopbragta samUngar ha överlämnats tiU Undersökningen av svenska folkmål i Upsala. Av fornminnesavdelningens samlingar ha vissa delar i original eller kopia införUväts med antikvarisk-topografiska arkivet i Stockholm. De av föreningen hopbragta språkliga samlingarna omfatta bl. a. 19 typordlistor och omkring 12,000 ordlappar. Texter på dialekt ha inkommit blott i ringa utsträckning, däremot ha åstadkommits ej obetydliga uppteckningar och uppsatser på riksspråk, varav ett par tryckta må nämnas: S. Hedbloms uppsats om kustfisket i Helsingland med riklig dialektal terminologi och med tahika, av författaren gjorda ritningar, tryckt i Svenska landsmål 1912, samt A. Enqvists »Anteckningar från Resele», tryckt i Folkminnen och Folktankar 1918. Alla norrländska landskap utom Gestrikland äro representerade i de av föreningen hopbragta samlingarna, Jämtland dock endast i obetydlig mån vad de svenska folkmålen beträffar, och Härjedalen samt Lappland äro ur denna synpunkt alldeles orepresenterade. Vid ett par tiUfäUen ha stipendier använts till uppteckning av lappska dialekter och traditioner. Vid ett tillfälle har också ett stipendium använts till lokalhistoriska undersökningar rörande Norrbotten. Fornminnesavdelningen har utom arkeologiska undersökningar även redovisat ett par byggnadshistoriska undersökningar i Skellefteåtrakten och i Järvsö. UPLANDS NATIONS FOLKMUSIKKOMMITTÉ, bildad 1909. Utom Norrländska studenters folkbildningsförening uppstod under 1900-talets första årtionde i Upsala ännu en specialorganisation, som upptog en av de uppgifter, vilka av gammalt varit förbundna med landsmålsföreningarna i Upsala. Detta skedde då Uplands nation år 1909 tiUsatte en kommitté med t. f. landshövdingen Knut Hamilton som ordförande, vilken kommitté skulle hava till uppgift att tillvarataga den upländska folkmusiken samt i bygderna bevara intresset för densamma. Detta syfte sökte kommittén främja dels genom anordnande av spelmanstävlingar för spelmän inom provinsen, dels genom föranstaltande om de gamla melodiernas upptecknande, dels genom föredrag i länets föreläsningsföreningar om den upländska folkmusiken, illustrerade med folklåtar, spelade av någon spelman från trakten. Spelmanstävlingar höllos i Upsala år 1909 med 100 tävlande och år 1912, då antalet tävlande uppgick tiU 157. Vidare lät kommittén utarbeta och utsända ett detaljerat frågecirkulär, där upplysningar begärdes såväl om spelmännen själva som framför allt om deras melodier, om äldre spelmän, gamla seder och bruk i förening med folkmusik m. m. Genom studenter och andra intresserade gjordes dessutom ett synnerligen betydande uppteckningsarbete med de gamla spelmännen som källa. Antalet upptecknade melodier uppgår till 1,451 och omfattar valser, polskor, polkor, polketter, bröllopsmarscher, gånglåtar, vallåtar, visor, danslekar m. m. I åtskiUiga fall följas melodierna av sångtext, varjämte en del beskrivningar på danslekar upptecknats. Dessutom äro med samlingarna införlivade ett 10-tal spelmansbiografier med anteckningar rörande melodier, spelsätt m. m. År 1916 nedlade kommittén sin verksamhet, varefter dess samlingar överlämnades till Undersökningen av svenska folkmål. UNDERSÖKNINGEN AV SVENSKA FOLKMÅL I UPSALA. Redan år 1901 hade, såsom i det föregående nämnts, Styrelsen för undersökning av Uplands folkmål hunnit få hela landskapet genomgånget, enligt det på förhand uppgjorda schemat, med små typordlistor och med ordsamlingar och textuppteckningar av

växlande omfattning och art. Tio år senare hade två andra styrelser, den västgötska och den värmländska, hunnit till motsvarande stadium i sitt arbete, varefter revision, komplettering och bearbetning i en eller annan form skulle vidtaga. De övriga styrelsernas verksamhet hade under 1900-talets första årtionde avstannat, innan de hunnit så långt. Där verksamheten fortsattes, skedde det genom enskilda, som i vissa fall drevo insamling och bearbetning i både större skala och med mera utvecklad metod än styrelorganisationen kunnat komma till. Den arbetsform styrelserna infört hade till stor del tjänat ut. Man stod vid en vändpunkt, där frågan om bästa sättet för undersökningarnas fortsättning måste upptagas. Det var tydligt, att om samma arbetsplan, som styrelserna tillämpat för var sina landskap, men endast i ett fåtal fall och då endast preliminärt hade genomförts, skulle tillämpas för hela landets undersökning, komme det hela att taga aUdeles för lång tid. Undersökningsarbetets fart tenderade till att minska, Samtidigt blev det mer och mer tydligt, att det var nödvändigt att starkt påskynda arbetet. För detta ändamål voro nya åtgärder nödvändiga. De av styrelserna ledda undersökningarna voro ej blott för långsamma, de voro också i stor utsträckning av mycket otillfredsställande beskaffenhet. Det visade sig, att många av de utsända undersökarna, trots det att de inhämtat en viss färdighet i användande av landsmålsalfabetet och trots instruktionskurser och typordlistor, varit oförmögna att leta sig fram till genuina källor och att fullt korrekt uppfatta och i skrift återge dialekterna. Det hade erfordrats en mera individuell handledning än som i allmänhet stått till buds och dessutom en mycket mer ingående granskning av inkommande samlingar än som i regel kunnat utföras genom styrelsernas sekreterare, vilka ej alltid kunde disponera tillräcklig tid för mer än en högst flyktig granskning och ej heller alltid besutte andra nödvändiga förutsättningar för en dylik uppgift. Det inkomna materialet var därför synnerligen ojämnt. Vid sidan av samlingar, som gåvo en mycket god inblick i de dialekter de representerade, funnos andra som voro ej blott fattiga på, upplysningar utan tillika uppfyllda av tvivelaktiga och motsägande uppgifter och t. o. m. stundom ägnade att ge en i ej oväsenthg mån falsk bild av dialekterna, Den i de mest skilda delar av landet använda gemensamma typordlistan, som ofta tagit huvudparten av arbetstiden, kunde ej passa överallt. Man fick i mycket stor utsträckning ett alltför skrymmande material av uppteckningar av samma allmänna ord, under det att det, som för kännedom om ortens dialekt var viktigast att få veta, hade förbigåtts. Utom större snabbhet erfordrades inriktning på och koncentration kring det för var särskild ort viktigaste, och detta kunde ej vinnas utan kritisk genomgång av vad som förut fanns och en viss, för insamlingsarbetets rätta bedrivande och kontrollerande nödvändig bearbetning av materialet, fortgående jämsides med insamlingen själv och så planlagd, att den framför allt skulle tjäna som ledning för samlingarnas kontrollering och komplettering över hela riket. Det erfordrades också en närmare förbindelse mellan undersökningar i olika landskap och slutligen ej minst ett gemensamt samlingsställe för uppteckningarna, där den i det föregående framhållna bristen på vård kunde avhjälpas. De uppgifter, som behövde lösas, voro sålunda mycket omfattande och hade egentligen länge sedan krävt större åtgärder än dem, som kommo till stånd då undersökningen av svenska folkmål började år 1914. För tillkomsten och första organisationen av denna undersökning har ovan redogjorts, före den nu givna framställningen av de Upsalaorganisationer, som föregått densamma och som utgjorde dess förutsättningar. Den år 1914 bildade organisationen

45 i Upsala, till vilken framställningen nu återvänder, avsåg att, fastän i blygsam form, söka åstadkomma såväl ett centralarkiv som det påskyndade och reorganiserade undersökningsarbete, som var av nöden. Centralisationen söktes dock ej i form av sammanslagning av äldre organisationer, utan i form av en ny organisation, som, utan på förhand uppgjord form för samverkan med äldre, ännu bestående organisationer, avsåg att genom det bistånd den kunde erbjuda de äldre organisationerna och på annat sätt småningom fylla centraliseringsbehovet. På förhand kunde påräknas, att därest den nya organisationen komme till stånd, till den samma komme att överlämnas flera av de största, äldre samlingar, som funnos i Upsala, Även från olika organisationer i landsorten samt från enskilda personer på oUka håll inlämnades redan under det första året, dels som donation, dels som deposition, betydande samlingar. Så donerade år 1914 gymnasistföreningen »Sällskapet för vitterhet och hävd» i Linköping, vari år 1871 hade uppgått den i historiken såsom föregångare till landsmålsföreningarna omtalade, äldre »Föreningen för svenska språket», en tiU 57 manuskript uppgående, mycket intresserik samling uppteckningar och uppsatser, tiU största delen härrörande från 1860-talet. Samma år överlämnade professor J. A. Lundell i Upsala och läroverksadjunkten J. Nordlander i Stockholm i deras ägo befintUga, betydande samlingar. År 1915 tiUföllo arkivet bl. a. de största samlingar, som då funnos i Upsala för något enskilt landskap, nämUgen de, som hopbragts av Styrelsen för undersökning av Uplands folkmål. Samma år överlämnades också bl. a. de samUngar, som hopbragts av Styrelsen för östgötamålens undersökning, de sistnämnda tills vidare dock blott som deposition, som sedan årligen tillväxt genom de nya arbeten Östgötastyrelsen vid denna tid igångsatte. Samma år deponerades också i Undersökningens arkiv Dalarnes fornminnesförenings i Falun från 1860-talet fram emot dåvarande tidpunkt gjorda samlingar rörande dalmål och rörande folktraditioner. Under de följande åren har tillväxten genom donationer av samlingar, i vissa faU genom depositioner, ständigt fortgått vid sidan av den tillväxt som följt av Undersökningens egen verksamhet. Numera ha alla de äldre Upsalaorganisationernas samlingar införlivats med Undersökningens arkiv. De sista voro de, som hopbragts av Styrelsen för undersökning av Värmlands folkmål, och de, som hopbragts av Uplands nations folkmusikkommitté, vilka båda organisationer efter det de upplösts, ha under år 1920 till Undersökningens arkiv lämnat sina samlingar, den förra som donation, den senare som deposition. Arkivcentraliseringen kan sålunda anses genomförd. Utanför det gemensamma arkivet stå i Upsala nu väsentligen endast enskildas samlingar, bland vilka emellertid finnas flera av betydande omfattning och värde, samt de samlingar rörande folkmål, folktraditioner och folkliv, som tillhöra Upsala universitetsbiblioteks samlingar. Då Undersökningens arkiv är inrymt i universitetsbibliotekets hus, kan det dock bekvämt användas på samma gång som bibliotekets egna, äldre samlingar. Det arkiv, som på sätt ovan skildrats, uppväxte, inrymdes först under det ombyggnaden av universitetsbibUoteket pågick åren 1913—1917 på växlande platser inom biblioteket. Hösten 1917 inflyttade arkivet i tvenne då iordningställda rum, vilka i planerna för bibliotekets ombyggnad beräknats skola tagas i anspråk för detta ändamål. En del av utrymmet i det ena rummet upptogs samtidigt av Ortnamnskommitténs samUngar, vilka genom k. brev den 7 sept. 1915 bestämts skola till biblioteket överlämnas, så snart utrymme där kunde beredas. Undersökningens av svenska folkmål arkiv började småningom

i allmänt språkbruk benämnas med det kortare namnet »Landsmålsarkivet», som nu torde vara dess ojämförligt mest kända benämning. Rörande detta arkivs tillväxt ha utförUga upplysningar lämnats i Undersökningens årsberättelser, tryckta i tidskriften Svenska landsmål 1915 och följande år. En sammanräkning av hela dess dåvarande bestånd gjordes år 1916 och publicerades i den i 1917 års årgång av nämnda tidskrift tryckta berättelsen för år 1916. En ny sammanräkning utfördes år 1921 och publicerades i årsredogörelsen för nämnda år. I sammandrag finnas summeringar av de årliga accessionerna jämväl publicerade i universitetsbibUotekets årsberättelser. Här må blott nämnas, att arkivets nuvarande omfattning visar en mångdubbling av dess omfattning vid utgången av dess första verksamhetsår. Antalet besök, som första året var 130, steg småningom till omkring 800 år 1918, var redan 1919 uppe vid 1,658 och 1921 vid 2,492. Siffrorna motsvara dock ej hela antalet av dem, som i biblioteket använt dessa samlingar, i det en ej oväsentUg del av begagnandet sker på bibliotekets allmänna läsesal, varvid besök i Undersökningens arkiv ej göras för varje dag samlingarna begagnas, utan endast för rekvisitioner eller för rådfrågning. Antalet lån utom lokalen, som under de första åren stannade vid några få tiotal årligen, uppgick 1921 till 131. För utlåningen av arkivets samlingar utarbetades i början av år 1914 ett särskrit reglemente som avtryckts i den första årsberättelsen. De bestämmelser, som gäUa om utlåning ur bibliotekets handskriftsamling, voro nämligen ej tilllämpUga, när det gällde under fortsatt utarbetning varande samlingar, som för arbetets skull behövde kunna utlånas även under andra förhållanden än när ett bibUotek eller arkiv kunde stå som låntagare. Förhållandet mellan Undersökningens arkiv och universitetsbiblioteket hade från början karaktären av ett provisorium. Den arkivaliska uppgift, som genom de första bestämmelserna för Undersökningen, givna genom ovannämnda k. brev den 22 augusti 1913, ålades Undersökningens tvenne av statsanslaget honorerade medarbetare, omfattade enligt ordalydelsen endast »detaljerad registrering av i Upsala redan befintUga dialekt- och folkminnessamlingar». Denna uppgift var så omfattande, att det kunde förutses, att den skulle komma a t t kräva ett långvarigt arbete, så mycket mer som de äldre Upsalasamlingarna saknade användbara förteckningar — för många av de största samUngarna funnos inga förteckningar alls liksom ej heller några rubriker eller andra uppgifter på själva manuskripten, varigenom deras ursprung angavs — och till följd av dessa förhållanden och av bristen på bestämda former för utlåning hade de råkat i en mycket svår oordning, splittring och sammanblandning. Utlåningen från det nya arkivet beräknades från början skola ske genom universitetsbibliotekets försorg med biträde av Undersökningens personal. Trots de stora besvär, som sanningarnas tillstånd förorsakade såväl Undersökningens som även, fast i mindre mån, bibliotekets personal, avstängdes nästan aldrig någon del av samlingarna från begagnande, när de av forskare rekvirerades. Efter avslutad registrering, signering och uppställning skulle, enligt ursprungUg beräkning, det med utlåning förenade arbetet kunna i större utsträckning bestridas av bibliotekets personal. Det visade sig emeUertid småningom bäst att koncentrera hela utlåningsarbetet hos Undersökningens personal, en reform som från år 1918 är helt genomförd. Av bibliotekets andel i utlåningsverksamheten kvarstår nu endast det förhållandet, att lån som sändas utom staden, befordras med bibliotekets tjänstepost, liksom även den ganska omfattande korrespondens som gäUer samlingarna och vad därmed sammanhänger. Arkivet inräknas dock icke som en beståndsdel i universitetsbibliotekets handskrift-

avdelning, utan består för sig självt, ehuru icke som en institution, utan endast till följd av årligen av Kungl. Maj:t i sammanhang med beviljandet av statsanslag till Undersökningen meddelad föreskrift, att samlingarna skola vara statens egendom, förvaras i universitetsbibUoteket i Upsala och hållas för vetenskapUg forskning tillgängliga. Den registreringsuppgift, som från början ålades Undersökningens personal, är nu utförd för alla till arkivet inkomna äldre samlingar, med undantag för ett par smärre poster. Nyinflytande uppteckningar ha också blivit i detalj förtecknade, med undantag av ett par poster. Vissa delar av förteckningarna föreligga dock ännu ej i färdigreviderad renskrift och i avvaktan därpå har endast provisorisk signering kunnat göras å vissa samUngar. Den största sålunda ofärdiga delen utgöres av den folkloristiska delen av Styrelsens för undersökning av Västergötlands folkmål samlingar. AUabetiskt kortregister har utarbetats endast för arkivets äldsta beståndsdel, de gamla landsmålsföreningarnas samlingar. Topografiskt register finnes endast i ofullständigt koncept, med landskap som enheter. Realregister har ej ens påbörjats. Detaljförteckningarna över de särskilda äldre samlingarna, i vilka förteckningar ingå utförliga uppgifter om manuskriptens innehåll, ha tillsvidare fått, i den mån de kunnat, ersätta bristen på realregister. Hela det arbete, som nedlagts på arkivets sammanförande, ordnande, inbindning och registrering, .har bekostats av statsanslaget. För undersökningsuppgiften däremot ha redan från början, vid sidan av statsanslagen, andra ekonomiska resurser anlitats och andra arbetskrafter än de av statsanslaget honorerade medverkat. När Undersökningen började år 1914, funnos, såsom av den föregående framställningen synes, ännu fortbestående, ehuru delvis sedan länge föga eller ej alls verksamma, organisationer för undersökning av Uplands, SödermanlandsNärkes, Västergötlands, Östergötlands, Smålands och Ölands samt Värmlands folkmål. Däremot voro styrelserna för undersökning av Västmanlands-Dalarnes och Norrlands folkmål längesedan upplösta. I deras stäUe hade i viss mån trätt Dalarnes fornminnesförening och Norrländska studenters hembygdsförening, vilkas hithörande verksamhet dock huvudsakUgen begränsades till utdelning av stipendier. Dessa förhållanden hade i sin mån bidragit tiU att inom området Västmanland-Norrland behovet av större undersökningar var särdeles framträdande. Med hänsyn härtill beräknades vid undersökningens början, att de två av statsanslaget honorerade medarbetarna skulle insätta sitt personliga undersökningsarbete, den ene i Västmanland, den andre i mellersta Norrland, i främsta rummet Jämtland. Vid sidan därav beräknades andra arbetskrafter kunna vinnas såväl inom de nämnda områdena som på andra håll i riket. Denna beräkning gick också i större eller mindre mån i uppfyllelse, vad ett stort antal landskap beträffar. Flera av de förut mer eller mindre pauserande styrelserna började en ny verksamhetsperiod vid denna tid, och ett stort antal enskilda personer, mest studenter, men även andra personer i olika ställningar i Upsala och på landsbygden, började medverka med den nya undersökningen. Planläggning av olika arbeten, handledning åt enskilda upptecknare, granskning av inkommande samlingar samt uppsökande av meddelare och av uppteckningssairiingar i landsorterna krävde snart ett hastigt växande arbete av undersökningens båda av statsanslaget honorerade medarbetare. Detta i förening med de växande arkivgöromålen fördröjde naturligtvis de undersökningsuppgifter de personligen företagit sig. Västmanlandsundersökningen fuUföljdes emellertid konsekvent av Ericsson, som härvid hade ett tiotal medarbetare.

48 Sedan han på några års resor undersökt hela landskapet Västmanland, som ännu år 1914 torde varit Sveriges ur svensk språklig synpunkt minst kända landskap, Lappland endast undantaget, och därefter i sammanhang med genomgången av egna och andras samlingar företagit grundliga revisionsresor, arbetade han på en sammanfattande redogörelse för hela landskapets dialekter och deras förhållande till grannlandskapens dialekter, ett arbete som torde ha inom kort förelegat i en bok motsvarande hans ovan (sid. 35 f.) omtalade redogörelse för Södermanland, därest han ej i februari 1923 plötsligt bortryckts av döden. Västmanland hade under de senaste åren tilldragit sig stor uppmärksamhet, särskilt till följd därav att dess dialekt befunnits ha utövat ett större inflytande än man anat ej blott på andra dialekter, utan ock på riksspråket. E t t uttryck för det livliga intresset för landskapet är, att dess dialekter gjorts till föremål för undersökning ur så många synpunkter. Så har en forskare, docenten E. Neuman, undersökt förhållandet meUan våra dagars folkmål i landskapet och forna tiders språkliga minnesmärken från samma landskap, en annan forskare har undersökt jordbrukets dialektala terminologi inom landskapet. Den ovan omtalade undersökningen av mellersta Norrlands dialekter, som företagits av Geijer, har under tiden efter 1914 måst begränsas endast tiU områdets västra och mellersta delar, vilka måls utforskande synes vara av synnerligen stor betydelse för utforskandet av omkring liggande mål. Geijers bearbetningsuppgift måste emellertid, innan Jämtlandsundersökningen hunnit fullbordas, läggas till väsentlig del på andra områden, där arbete påkallades med hänsyn till de allmänna undersökningskraven. Så genomgingos de norrländska landskapens samlingar för erhållande av korta landskapsöversikter. För åvägabringande eller upprätthållande av enhet i beteckningssättet hos de många upptecknarne måste också ett omfattande arbete företagas i och för samlande och bearbetande av material rörande landsmålsalfabetets användningssätt och rörande dess småningom skeende utökning med nya typer, som ofta tiUskapats av enskilda utan kontakt med varandra. De personer, som utföra huvudparten av det arbete, som ägnas åt undersökningar inom alla de landskap, vilkas undersökning ledes från Upsala, stå på olika sätt i förbindelse med den statsunderstödda undersökningen och bilda en krets extra medarbetare till densamma. Det har blivit fallet, vare sig de direkt och uteslutande stått i ekonomisk och annan förbindelse med den av staten understödda undersökningen eller deras förbindelse därmed helt eUer delvis förmedlats av någon av de för särsknda landskaps undersökning verksamma organisationerna. Ej blott, såsom ovan nämnts, för förvaltning av sina arkiv, utan även för arbetsledning eller hjälp vid arbetsledning, för handledning och för granskning ha dessa specialorganisationer nämligen från början anUtat Undersökningen av svenska folkmål. I det föregående (sid. 47) har nämnts vilka äldre organisationer, som vid tillkomsten av denna nya undersökning ännu ägde bestånd. Av dessa upplöste sig Styrelsen för undersökning av Västergötlands samt Styrelsen för undersökning av Södermanlands-Närkes folkmål redan 1914, i det de överlämnade sina samlingar till den nya Undersökningens arkiv. Styrelsen för undersökning av Smålands och Ölands folkmål påbörjade en ny verksamhet inom sitt område, men upplöste sig snart efter att ha förbrukat återstoden av sina tillgångar på en av professor Hj. Lindroth utförd undersökning av Ölands folkmål och ortnamn, en undersökning som genom bidrag även från annat håU, särskilt från den nya undersökningen, kunde föras tiU slut redan 1917, varefter bearbetning pågått, som fortskridit därhän, att tryckning kan börja 1923. Däremot stannade denna styrelses verksamhet för

49 Smålands vidkommande vid att vara blott fragment. Styrelsen för undersökning av Värmlands folkmål fuUföljde sitt mål i och genom revisionsundersökningar i orterna, under ledning av rektor KaUstenius, som på styrelsens uppdrag utarbetet en år 1920 till tryckning färdig språkgeografisk översikt över Värmland, varefter styrelsen upplöste sig. Styrelsen för undersökning av Uplands folkmål och Styrelsen för östgötamålens undersökning äro de enda, som ännu äga bestånd. Den förra, som redan längesedan, såsom ovan framhåUits, åstadkommit mycket stora, hela landskapet omfattande samlingar, har under senare år huvudsakligen verkat för bearbetning av materialet i främsta rummet genom den stora ordbok över upländskan, som utarbetats av professor Hessehnan. Den senare, som hade en mycket stor del av sitt område ogenomgånget, har under åren fr. o. m. 1915 med ny planläggning och större personliga och ekonomiska resurser än förut arbetat på att söka genomföra sin undersökningsuppgift på sätt ovan är antytt. VÄSTGÖTA FOLKMÅLSKOMMITTÉ. För en av landskapsundersökningarna, nämUgen Västergötlands, bildades år 1917 en ny specialorganisation, den s. k. Västgöta folkmålskommitté, nu bestående av H. Geijer, E. Neuman och J. Götlind. Dess ändamål var att låta utföra granskning och komplettering av alla äldre samlingar från Västergötland samt på grundval därav åstadkomma en språkgeografisk översikt över landskapet, avsedd att dels utgivas i kort, någorlunda aUmänfattUg form såsom ett led i »Beskrivning över Västergötland», dels i mera fackmässiga speciaUramställningar, dock så att materialet endast i strängt begränsat urval komme tiU pubUcering. Arbetets utförande uppdrogs åt J. GötUnd, som efter på våren 1918 avlagd disputation över ett besläktat ämne alltifrån hösten 1918 ägnat sin huvudsakliga arbetstid häråt och härför honorerats av Västgöta folkmålskommitté med ett årsarvode å 6.000 kr. Västgöta folkmålskommittés huvudsakUga tillgångar ha utgjorts av gåvomedel, som tecknats för vissa år. Därjämte har kommittén fr. o. m. år 1920 åtnjutit ett anslag å 500 kr. årUgen från Älvsborgs läns landsting. Kommitténs ekonomi framgår av nedanstående tablå, vartiU bör förutskickas den allmänna anmärkningen, att samlingar i ej ringa utsträckning ha utan ersättning insänts tril Götlind. Västgöta folkmålskommittés samUngar ha börjat med vad som framgått ur en kritisk genomgång av äldre västgötasamlingar i Upsala. På grundval därav ha undan för undan utarbetats speciella frågeUstor, som dels använts på resor av GötUnd, varunder revisionsundersökning gjorts i över 100 socknar i Västergötland och jämförande undersökningar i gränstrakter inom Småland, Halland, Dalsland, och Värmland, dels på resor utförda av andra vetenskapUga medarbetare från Upsala och Göteborg, dels ha slutligen dessa frågeUstor också kringsänts tiU ett stort antal intresserade personer av alla klasser inom Västergötland. De nya samUngarna ha endast i förhåUandevis mycket ringa utsträckning gjorts på ordlappar, varav genom kommitténs direkta verksamhet ej åstadkommits mera än något över 5.000. Den största posten i dessa nya västgötasamlingar utgöres av över 3.000 kvartblad, av vilka vart och ett innehåUer en i överskådlig geografisk gruppering gjord översikt över särskilda ljuds och ordformers variationer inom hela landskapet. P å grundval härav ha på 185 kartor inlagts de viktigaste typernas utbredning och gränser. Grammatiska och lexikaliska samUngar ävensom, ehuru i förhållandevis ganska ringa utsträckning, folkloristiska anteckningar äro förda i ett hundratal anteckningsböcker 1918— 1922. Kan arbetet utan större avbrott fortsättas, vartiU dock tiUräckUga penningmedel ej ännu kunnat skaffas, skall den ovannämnda språkgeografiska översikten över landskapet föreligga färdig i manuskript år 1924. Såsom en 4

50 frukt av dr GötUnds arbete med dessa undersökningar torde också kunna nämnas den år 1921 pubUcerade avhandUngen »Var är äldre Västgötalagen skriven?», vari påvisas, att dialektdrag som finnes i Västgötalagens äldsta handskrift från 1200-talets slut, återfinnas inom en nordvästUg del av landskapet. Vidare har under dessa år, utom smärre artiklar, utarbetats en nu under tryckning varande större översikt över sägner, upptecknade i Västergötland. Huvudparten därav (omkring 1.000 nummer) finnes i Undersökningens av svenska folkmål arkiv, under det den därnäst största samhngen av västgötasägner, hopbragt av Västgöta landsmålsförening i Lund, stannar vid omkring 150 nummer.

Sammandrag av Västgöta folkmålskommittés räkenskaper 1917—1922. Kostnader

Förvaltning

År

1917 1918 1919 1920 1921 1922

Bearbetning Tryckoch resor ningsk o s t - Bearbetn. i Resor 6 na d e r Uppsala

1:97 212: 86 260: 24 1.843: 32 705: 12 892: 67 549: 29 87:50 375: 32

1.200: — 500: — 5.800:—» 340: 41 5.765: — 2 5.450: — 2 3.566: 64 2

I n k o m s t e r Genom försäljRänning av En Väst- tor götabok

Summa kostnader

Summa inkomster

650: — 1:97 2: 50! 4.485: — 1:31 1.912: 86 8.485: — 28: 43 8.243: 97 500:—* 4.540: — 1.000: — 165: 03 7.362: 79 4 500: — 5.800: — 500: — 74: 85! 6.086: 79 5 0 0 : — 4 4.500: — 500: — 198: 96 3.941: 96

652: 50 4.486: 31 8.513: 43 6.205: 03 6.874: 85 5.698: 96

Landsting

2.104: 8012.823: 49 21.781:64 J840: 41 1.500: -

Gåvor

28.460: — 2.000: — 471: 08| 27.550: 34 32.431: 08 Behållning till 1923

4.880: 74 3

S:a summarum | 32.431: 08 32.431: 08 1

I denna summa ingår även rest å sekreterarens arvode för 1918. Under dessa år ha resorna honorerats av Undersökningen av svenska folkmål. 3 I denna behållning ingår även en vid årsskiftet ogulden ersättning å summa Kr. 166: 66, som tillhöra 1922 års stat. 4 Under åren 1920 och 1921 ha landstingsanslagen använts för bearbetning i Upsala. Under år 1922 för Västgötaundersökningens övriga ändamål. 8 Resor ha även till stor del bekostats av stipendiemedel (Sederholms) och anslag ur Längmanska kulturfonden. 2

För landskapen Upland, Värmland, Östergötland, Öland ha sålunda gamla styrelser för dialekttopografiska undersökningar varit verksamma efter 1914. I viss mån har även Norrländska studenters folkbildningsförening (hembygdsförening) fortsatt att verka för undersökning av vissa norrländska landskap, dock endast genom utdelning av de små stipendier, som ur landstingsanslagen kunde erhållas utan sådan omläggning av arbetet, att genom föreningens föranstaltande något landskap skulle kunna i sin helhet genomgås. För Västergötlands undersökning arbetar en ny organisation, den ovan nämnda Västgöta folkmålskommitté. För Gotlands vidkommande har från och med år 1919 Sällskapet för gotländsk forskning, på sätt varför skall redogöras i annat sammanhang, medverkat i viss mån motsvarande andra specialorganisationer. Sällskapet har nämUgen lämnat årliga anslag tiU dialekt- och ortnamnsundersök-

51 ningar. Alla dessa organisationer ha stått och stå i närmaste förbindelse med Undersökningen av svenska folkmål. För övriga landskap däremot har Undersökningen sökt att direkt driva arbeten, syftande till att ingå som led i en så vitt möjligt fullständig serie landskapsundersökningar. För Västmanlands och för Jämtlands vidkommande påbörjades arbeten på dyUka landskapsöversikter först, såsom ovan nämnts, genom Undersökningens av statsanslaget honorerade två medarbetare. På andra håll eftersträvades motsvarande mål genom extra medarbetare. För att i möjUg mån få sådan genomgång av materialet och inriktning av undersökningarna, som ovan framhållits som erforderliga, intresserades flera studenter att lägga planerade arbeten för doktorsdisputationer så, att de på oUka sätt kunde verka i sådan riktning. Då arbetena för dessa doktorander personligen härigenom fingo väsentUgt ökad omfattning, har det synts rimhgt och nödvändigt att de till en del honorerats. De fall där detta lät sig göra ha dock varit ett fåtal, nämligen uteslutande de ovan omtalade tre östgötaundersökarna, som för sin genomgång av hela materialet från landskapet, i den mån detta måste räknas som fallande utanför personUgt specimineringsarbete, honorerades med låga timpenningar från 1: 25 till 2 kr. av de medel, som Styrelsen för östgötamålens undersökning anskaffade. I intet faU har arbete för dyUk materialgranskning, utförd av extra medarbetare, kunnat understödjas av statsanslaget. Ur de andra medel, som Undersökningen haft tiU sitt förfogande, har dock arvode för dylik materialgenomgång och bearbetning lämnats tiU ett par extra medarbetare, vilkas ställning till Undersökningen ej förmedlats av någon särskild styrelse eller annan specialorganisation, nämligen till docenten E. Neuman, för genomgång och bearbetning av material rörande Västmanland och Dalarne äldre än år 1800, samt till fil. dr L. Levander för genomgång och bearbetning av det nyare uppteckningsmaterialet rörande övre Dalarne. Den sistnämndes arbete hade föregåtts av fleråriga arbeten inom samma område och har förbundits med omfattande nya ortsundersökningar ledda av dr Levander. Det har med få avbrott pågått sedan våren 1920 med syftning att åstadkomma en sammanfattande språkgeografisk beskrivning av hela övre Dalarne, både Österdalarne och Västerdalarne och är beräknat att vara färdigt år 1924. Andra sammanfattande och samUngsledande landskapsundersökningar, ehuru anlagda efter mindre måttstock och med avseende på bearbetningen hittills ej alls ekonomiskt understödda annat än i den mån det stundom kunnat ske genom stipendiemedel och personliga anslag ur fonder, ha under det sista årtiondet igångsatts för Dalarnes bergslag, för Gestrikland, Härjedalen, Medelpad, Gotland och de svenskspråkiga bygderna i Estland. Härjämte ha specialundersökningar, som i större eller mindre utsträckning också ha en samlingsledande uppgift, igångsatts, som berört alla landskap med undantag för dem, vilkas undersökning ledes från Lund och från Göteborg på sätt nedan skall nämnas. Såsom ovan flerstädes i oUka sammanhang antytts, har undersökningen av svenska folkmål ej inskränkt sin verksamhet tiU dialektologi ur rent Unguistisk synpunkt, utan jämte språket låtit även folkminnen och ortnamn bliva föremål för uppteckning och undersökning. Någon sådan plan för hithörande arbeten, som motsvarar de ovannämnda planerna på en sammanhängande serie av fullständiga dialektgeografiska landskapsöversikter, har dock ej beträffande ortnamn och folkminnen kunnat följas. Vad ortnamnssamUngarna beträffar, ha de ej endast utförts i sammanhang med undersökning av dialekterna, tiU vilkas viktigaste material ortnamnens dialektformer höra, utan de ha äventUlväxt på så sätt, att personer, som av Ortnamnskommittén utsänts för att under-

52 söka namn på under granskning varande kartblad, sedermera ha, på uppmaning av Ortnamnskommitténs ordförande, i åtskilliga fall inlämnat av dem gjorda ortnamnssamUngar till Undersökningens arkiv. Över Undersökningens verksamhet ha årUgen pubUcerats utförliga berättelser i nästföljande års årgång av tidskriften Svenska landsmål. I dessa årsberättelser ha intagits jämväl redogörelser för vad som genom ännu kvarstående specialorganisationer i Upsala utförts ävensom för de undersökningar, som bekostats av Sällskapet för gotländsk forskning. Organisationsformen har Undersökningen av svenska folkmål hela tiden bibehålUt oförändrad. De förändringar, som ägt rum, gälla personalen och detaljer av bestämmelserna för användningen av statsanslaget samt beloppet av detta anslag och andra tiU Undersökningens förfogande stående medel. De »ledare», som genom k. brev den 22 aug. 1913 utsagos för Undersökningens första arbetsår, ha ovan nämnts. Under senare år ha inträffat de förändringarna, att överbibUotekarien Aksel Andersson vid sin avgång som överbibUotekarie år 1917 efterträddes jämväl som ledamot av Undersökningens ledareskap av den nya överbibliotekarien J. M. Hulth, samt att docenten S. Lampa genom k. brev den 3 nov. 1916 på grund av sjukdom frikallades från sitt uppdrag att vara en Undersökningens ledare, utan att någon efterträdare till Lampa tiUsattes. Inom sig ha ledarna årUgen utsett ett arbetsutskott, som under åren 1914— 1918 utgjordes av professor Lundell, ordförande, professor von Friesen, skattmästare, samt docent H. Geijer, sekreterare. I arbetsutskottets sammansättning har den förändringen inträtt, att överbibUotekarien Hulth fr. o. m. år 1919 efterträtt professor von Friesen som skattmästare, då denne på grund av ökade göromål frånsade sig detta uppdrag. Till utförande av de särskilda arbeten, som enUgt föreskrifterna i k. brev ålegat Undersökningen, ha ledarna genom årUgen upprepade val utsett docenten H. Geijer och fil. Uc. Torsten Ericsson. I de genom k. brev givna föreskrifterna rörande arbetets utförande och anslagets fördelning på oUka huvudposter ha huvudsakUgen endast följande förändringar vidtagits. Genom k. brev den 9 november 1917 inskränktes på grund av dyrtiden den ursprungUgen föreskrivna resetiden av åtta månader tUl minst fem månader för båda de av statsanslaget honorerade medarbetarna tiUsammans och uppdrogs åt ledarna att efter sig företeende omständigheter fördela den del av statsanslaget, då 1.600 kr., som var reserverad för resor. Genom samma k. brev höjdes den för »papper, bokbinderiarbeten och dyhka expenser» avsedda posten från 400 kr. till 900 kr., vilket motsvarade den av riksdagen beviljade ökningen från 7.500 till 8.000 kr. av hela anslaget. Genom k. brev den 25 okt. 1918 och den 30 maj 1919 höjdes årsarvodena för Undersökningens båda medarbetare från 2.500 kr. till 5.000 för vardera, vara dyrtidstillägg ej åtnjutits. Den för resor avsedda posten höjdes genom ovannämnda k. brev den 25 okt. 1918 från 1.600 kr. till 2.000 kr. Genom k. brev den 1 okt. 1919 höjdes den för resor avsedda posten ytterligare till 3.000 kr., den för inlösen av handskrifter avsedda posten från 500 kr. till 1.500 kr., och den utgiftspost, som nu betitlades »materiaUer (däri inbegripna böcker och kartor), tiUfällig arbetshjälp och diverse expenser» från 900 kr. tiU 2.600 kr. Genom k. brev den 9 juli 1920 medgavs, att den resetid å sammanlagt fem månader, som ålåg Geijer och Ericsson, finge, på grund av hopade göromål, som måste utföras i Upsala, inskränkas till tre månader för båda tiUsammans och därigenom uppkommande besparing användas tiU understödjande av resor, som under året skuUe utföras

53 av vissa av Undersökningens extra medarbetare. Genom k. brev den 22 okt. 1920 bestämdes att arvode till den ene av Undersökningens medarbetare, vilken det tilUka ålåge att bestrida sekreteraregöromål för Undersökningen samt föreståndarskap för arkiv och för undersökningsarbeten, skulle utgå med 9.000 kr. och arvode till den andre vetenskapUge medarbetaren med 6.000 kr. Genom samma k. brev ändrades också de tidigare gällande bestämmelserna om användningen av den del av statsanslaget, som var avsedd för resor och som nu höjdes till 6.000 kr., på så sätt att den begränsning nu fullständigt bortföll, enligt vilken tidigare års reseanslag reserverats för de av statsanslaget honorerade medarbetarnas resor, i det Undersökningens ledare nu fingo frihet att efter sig företeende omständigheter fördela resemedlen mellan dem och andra personer. TiUika upphävdes den genom ovannämnda k. brev den 9 nov. 1917 införda inskränkningen i resetidens längd till sammanlagt minst fem månader och återinfördes den ursprungUga minimitiden åtta månader. I verkUgheten har den sammanlagda, av statsanslaget bekostade resetiden under åren 1921 och 1922 utsträckts vida över denna tid. Av resetiderna ha mindre delar använts till instruktion och andra ändamål, som gäUa ej blott undersökning, utan förvaltning. I övrigt bibehöllos förut gällande bestämmelser. Genom den höjning av anslaget från förutvarande belopp 17.100 kr. tUl 28.600 kr., som 1920 års riksdag beviljat med bifaU tUl en därom inom första kammaren av hrr E. Wigforss och K. G. Westman väckt motion och en därmed Ukalydande motion, som i andra kammaren väckts av hrr S. WeUn, Anders Olsson i Mora och P. E. Sköld, blevo emellertid ej blott ovannämnda poster tiU arvoden och till resor höjda, utan även den utgiftspost, som är avsedd för »materialier, tillfäUig arbetshjälp och diverse expenser», höjdes från förutvarande belopp 2.600 kr. tiU 6.100 kr. Härigenom möjUggjordes dels behövUg anskaffning av förvaringskartonger för samlingarna, bindning m. m., dels också anUtande av skrivbiträden och i vissa fall även av vetenskapUga biträden för göromål rörande samUngarnas förvaltning, arbetets ledning, instruktion och granskning. Dock stod fortfarande den frågan olöst, hur expeditionsgöromålens växande omfattning skulle kunna balanseras och fastare och lämpUgare arbetsfördelning införas, utan annan personalökning än tiUfällig arbetshjälp. Undersökningens ekonomi åskådUggöres genom bifogade tabeller, sid. 55—57. Rörande omfattningen av Undersökningens arkiv meddelas här, då summeringen av 1922 års accessioner ännu ej är slutförd, siffror som gällde vid utgången av år 1921, varvid dock anmärkes att smärre, ännu ej detaljregistrerade delar utelämnats vid denna summering. ArkivaUer härrörande från de upplösta landsmålsföreningarna och styrelserna i Upsala och gällande deras förvaltning (protokoll, kassaböcker, förteckningar, korrespondens m. m.) utgjorde 83 volymer och omkring 300 lösa blad. Grammatiska samlingar, äldre och nyare tillsammans, utgjordes av 751 typordlistor, mer eUer mindre fuUständigt besvarade för omkring 700 orter; över 300 andra häften eller band och över 20.000 lösa blad. Bland de sistnämnda märkas stora samlingar tabeller, särskilt för Östergötland, Västergötland och Dalarne. Lexikaliska samlingar omkring 600.000 ordlappar, inemot 9.000 lösa blad (större än ordlappar) samt 189 häften eller band. I dessa lexikaliska samUngar äro inräknade de så kaUade monografiska ordsamUngarna, d. v. s. samUngar av dialektord rörande särskilda arbeten, föremål, sedvänjor el. dyl.

51 Ortnamn omkring 24.000 lappar i ordlappsformat, tUl allra största delen upptagande dialektala uttals- och böjningsformer, ofta även andra, efter muntUg tradition upptecknade upplysningar om ortnamnen eller de med dem betecknade orterna; dessutom omkring 5.000 blad i större format och 13 volymer. Härtill komma mycket omfattande ortnamnssamUngar, som ingå i nedannämnda primäranteckningar. Endast tUl en mindre del äro ortnamnssamlingarna beledsagade av kartor med hänvisningsanteckningar. Fölkloristiska och etnografiska samlingar, dels på dialekt, dels på riksspråk med eller utan dialektala inslag, 371 volymer och omkring 21.500 lösa blad. Primäranteckningar av blandat innehåll 189 volymer och över 3.500 lösa blad. Diverse 29 volymer och inemot 10.000 lösa blad. Samlingarna äro ännu endast i mycket ringa omfattning beledsagade av avbildningar, och då sådana finnas äro de ofta utförda på ett ganska primitivt och provisoriskt sätt. Ingående i dels de lexikaliska, dels de folkloristisketnografiska samlingarna finnas emeUertid på åtskilliga håll teckningar och fotografier, utförda av upptecknarna själva. I ett fall har en särskild tecknare anlitats, nämUgen för illustrationer till den under förberedelse varande dalmålsordboken, för vilken hittills på detta sätt erhållits något över 400 teckningsblad. Till illustrationsmaterialet kan också räknas språkkartor. Av sådana funnos vid 1921 års slut endast 70 färdiga och införda i arkivets accessionskatalog. En samhng jonogram har påbörjats, men avbröts då dyrtiden lade hinder i vägen. Antalet fonogramrullar uppgår endast tiU 14. Rörande samlingarnas omfattning må framhåUas, att antalet ordlappar och ortnamnslappar är förhåUandevis Utet, enär metoden att utskriva ord och ortnamn på var sin lapp här ej använts i så stor utsträckning som på andra håll. TiU en del beror detta på avsiktUgt sammanförande på större blad eller i volymer av anteckningar rörande ett flertal ord eUer namn. Till en del åter beror det på att tid och arbetskrafter ej räckt tUl för utskrivning av ordlappar och ortnamnslappar. E t t motsvarande förhållande gäller ock de folkloristisk-etnografiska anteckningarna. Samlingarnas uppställning är väsentligen topografisk, med landskap som största indelningsenheter. En fullt genomförd fördelning på landskap har emellertid ej låtit sig göra. Än mindre kunna detalj siffror givas rörande samlingarnas tillhörighet till oUka landskap, då mycket, särskilt under äldre tider, skrevs på sådant sätt, a t t uppteckningar rörande flera landskap sammanhöUos i en enhet. Genomförd detalj utredning skuUe fordra mycket vidlyftiga uträkningar, utan att siffrorna bleve kommensurabla. Det landskap, som år 1914 hade de största samlingarna, var Upland, varifrån funnos bl. a. omkring 90.000 ordlappar samt 163 typordlistor. Det landskap, varifrån de största samUngarna nu finnas, är Dalarne. Är 1914 fanns därifrån omkring 5.000 ordlappar, nu finnas från samma landskap omkring 103.000. Då däri ingå flera stora ordsamUngar, vari såväl sådana ord som äro för dialekten och riksspråket gemensamma som ock dialektala sammansättningar och avledningar endast med mycket sträng begränsning medtagits, torde antalet antecknade dialektord här vara särdeles stort i förhållande till antalet ordlappar. De landskap, vilkas samlingar äro förhållandevis minst, äro fortfarande de norrländska.

" «< t-,

« £ 2

a

S3

a

Th

LO

CD

t^

i—I

1—1

1—1

i—i

1—1

OS

CJ

CJ

OJ

OJ

tO

fc. o

1—1

<N

• *

t^

CO

o

CD l^LO

t~<N

<N

co o

ö 1—1

©

cö~ o N

LOLO

00 Tf<

t^

= C/3

V. o

ed

(.a

co~ :

c a

00 t^

-y)

t^

5 o

_J

-^

co

c

l O

CD

CO

l>

ö

O LO

»a

1-1

IQ OJ CD i—i T-t

1-H

—

OJ OJ

o cö

OJ

o

i-H

CN

CN

CN CN

~ ; <tr~

F-H

00 OJ

~w~

OJ

OJ

l-

OJ

LO

i-H

o

CD

CN

CN

OJ

co

CN

t^ LO

LO

LO

i-H

OJ

q LÖ

co oi CO

i-H

1-1

C Ö ~ ~~oö~" LO

OJ

< ö*

CD

C

> ed

—

—- i r i

CN

J

.Q

!

<N

cp o

~oo

"cJ 00

LO

LO

OJ

CN

LO

»o

00¶OJ OJ

o

oö

Tji i-H

• * 1-H

cö

oö

r^

r^

r^ ox

aö

T)H

CN

CO

tCO

co O

oo'

1^ OJ

OJ

LO

t~

co

o

LO

Th

>ö'

Q o <M

t^

"* "*

LO CD

CD

co

•«*

CN OÖ

co

1 CD 00 1-H

OJ I>

i—<

Ös

o

1-H

oo

OJ

1-H

t-~ O

a Cl 01

r H

CO

<*

f

II

_ \

•6

c

en

~ f

CN

B

£

c

O ^

dö oo

lÖ CN

CN

^

OJ

LO

OJ

CJ

-

K

s.

§£

-

o ä

•~

o

— __>

t5~ O

LO

•3 to

CD

00 Tt<

n ^J >_2

(M O CO

v:

/.

Q

•

i t. . a CJ ed "x

|

<! — i

j

o

rt ? w =

L>

-1

I

1 CD

1—1

t-

OJ

CN

™

T>-H

cc

OJ~"

o ;y

<*

00 Tf<

^

co

o

»O

LO t^

CN

•"

'n "£

LO CO

CN t^ CN CÖ

CM

t^

o* oci

y^

CO 00

(

,

— -i

>

G5

1 t^

o t^

T—i

—H CD

"oo"

t^

OJ

1-H

CN t^

i-H

q cö

OJ

o

CJ

Ö

ö

' ö

*D

^

LÖ

O 1-

CJ LO

1 CN

*H

cö

r-~ oo oö

~ÖÖ"

LO OJ

1 CO

• *

CN) LO

l O

Tfl

~- r^ o -* CN cö i—

oo

OJ i-H

t^

1 OJ

CJ

o

LO

CJ

t^

CD

co

oo o

1—1

CJ

LO

T(i

cö

t^

T *

1 c o TiH

o o r-l

t^

co

oo

[

LO

CO

CO

O

TjH

LO

LO

o LO

t^

t^

!>•

L^

o oö

cö i-H

r — 1

ö

•

O O

1 i

.:1

co o

LO LO

tN) LO

oo •>*

CJ

t^ t—

<M •o

LO TH

r~ CD

CN »O

^J 1^

i-H

1—1

CD

t^

oö

oö

CN

CN

LO CN

.

Ö O o

(N

CN

"o o

oo

CN

LO

OJ LO

»o

O

j

1 O

CN

oo

LO OJ

CO LO

t^

LO CD

o o oo

CN

•<#

i

i-H

i

— —

_

o o >

TO

O 1

00 LO

, _,

1 co

n<

1¶CS 2 hJ

a "o

-2 i. t/3

C

o a

CD

CN

CN

O 00

O

LO CD

CN

CN

1 LO

—.

co • *

1 O

1 oq

O

cö

o

o

c5 o

CN

CN

CN

1 o

O

o

i

i T oo

co

• *

CD CO

o

LO

LO

lO

cö

t^

o

o o

o o o oö

o o • *

o o

o

LO

t^

l^

I>

LO

t^

o

i o

o o

CD

CO

t^

OÖ CN

oö

1—1

CN

LO C5

"cö"

y-i

CN

CN

~CN CN

OJ

CJ

OJ

cö

! o LO

t^

lO

o o

o

o cö

OJ

i-H

LO

cö

q

00¶O LO CO

ö

LO

CO

»O

CD LO

o

| o

o

;1 "^ o

o o

i-H

•a be

1 £21

c o

c^

U O

lÖ

o o CD

. K B

^s

1-H

| s

CD 00

(M

•^! CO

! 1

CN

t^ CN "ÖB" ~ÖÖ~ OJ CO CJ

00 CD

co

t^

i-H

^ •<

^r i—i

o

LO r—1 OJ

CD

t>

oo

OJ

i—I

f H

1—<

1—1

OJ

OJ

OJ

OJ

C/}

ed c c

a CO

56 -C

TfH i-H OJ

LO i-H

|

i

i

©

co

i^ i-H

1-H

co

©

i-H

i-H

c

ro ro ro ro

CN <M

i-H

CM

CN

ro ro

OJ

cs — "C

o

«

c 5 -^

C/J

•<i 1

^

CO

c X

CN I « O o > T) ers o-

O o

!

p s 1

S-i

o

-ä 6C

— ' a

aCS .5 *J

t-,

OJ

-*J

o

•a" "c

CO S

p*s k.H

CO c t. a 73 O

u c

a ^ -£

o

<.a

•a l-H

i O

c >

o

_

CS

•C

T—1

O

ro t^

1 1

1 1

I CO

—< CJ

a "° g

K £

ö t, .

tH CS

O £

te

•C

1 1

©

«tf co

1 1

1 l

1 1

1 1

1 1

|

'i

l

i-H LO

o

i

CN © r«

1 1

co £

© ©

C-.

ode tens

2 M o

© ©

co S

< * CN © ©

o < "O . 2 o •

CS

> *3 5 ^ H

UJ

T-H

ro ro i^ oo © ro rjf i-i

"

i^ LO

©

»* ro fmi

| i

;

•

i ~;

1 ö O

1 1

1 l

Oj ro

J,

o o

•. i > -Ti

© CN

oc

1 O

© l^

o

<N

-#

ro ro ro ro

t

'

1 o

oo

LO

LO

i-i

r-i

co , ©

|1 1 1 i LO © TJH

1-1 < *

,

1 1

1 1

|

|

1 1 1

|i

C

1 i 1

co

Cj

co £

1 i

t^

| 1

l^

co

t-

1 i ri~ ©

' 1

| ©

© CN

©

CN ©T

CJ

CN

"* CN

LO" 1-H

LO

CN 00 i-H

ro

1 1 O © oo 1 1

cö"

1¶LO i-H

^

1 1

rö

i öo

i °

^

| oo ©

©

©

i-H

"rf

•rf

©

1 CN

'

O

o cö

o LO

©'

i-H i-H

O

o

1 i

©

LO

o

1 LÖ

i

^ H

i

©

i

I

LO

©

c

•<*

rfr

-^ © ~-^ >ö

f-

-

1 oo O

o

ro •* ro

CD

•rf

LO O

co

1 ©

o

<N

-* CN

c4

©

t^-

©

r-t

o

CN

l |1

o

© LÖ

i-H

i

> * CN

ro ro ro ro ro Oro ro ro ro ro T|HJ ro ro TJH TH TfT

1 I

1 CN

i

1¶CJ ro ro © CJ ro ro ro ro ro ro ro Tfi -•t •<*

CN

1 S

TjH r«

i1

T?

1 1

•J

o

O

CO

i

1 1

«l-l

. i

i

o

tC

a a CS £ >

^ « —' — •H '

T-H

cö

i

oo

1 1

i I-~

o "* co

1 CJ

< >

.1 CO LO i^

•* LO

co 00 CN

LO~~

l^ i-H

i

:C3

CO

1 i

J2 «

Ä

O LO

i—<

o

o

^ x it, < a ra

co

i>

bi-H

CN

t^ i—i

Q LO

LO

gg,

_,

^r~ CD

i-H

1 1 1

"C o o

:C3

"©

00 CN

I

in i

o.

i—'

|

o

ro i-H

LO

CC

tD

C3

O

i

CN

•J

^CH !_,

Pq

LO

©

i—i i—t

. ro 1 CN

LO i-H

a a CS ' _ s

ö o on

o cö

CN co

I

O £

S>H

r^

oo

i-LO

1 LO

LO

co ©

|

© co t-

i

*

"C •Cd i -

CJ

CM

LO

1 1

cs

CS

t^

1 |

^ o

b !f>

t -

1 1

t^

cd

oo

1 LO

•1

J

o

i

ro ro LO

TH

"*

a

i-H

t-,

i-H

•<

ro ro ro ro ro ro

I © O LÖ © CN ©

i o o q

co" 1 "oo 1

© O ©

©

CJ

l—i

CN

CN <N

ro

ro

ro ro

< ©*

'

o

© CJ •rf

t^

i)'<

>*

(. << __

©

CD

LO r—1 CS

t~i—i

©

o

©

CM OJ

ä fa

ro

,_,

Cl ©

CM CN OJ

— o CS £

11 <M

1 1

CJ

V

oo

"a "o

I

|i

tt B

©

I

1 1

i

|

LO

i

©

iÖ

I*

i o

i>

'O CM

'

'i

1¶LO OJ

LO 1^ 1>

c

\

ö © ©

CM 1-H

LO © CO

^

j

1 O in

o "3 > -o eCS CJ

o

O £

1 1

,

»o t>

1 CO

>o

00 CD

ro co

ro CN

ro

CO

co

© © "#

*o

ro

© CD

oo

8 CM

}%

CM ©

t^

CM

.

-T< ©

C 1

co 1

-C C

te Ö

" K-J

"CJ

ro ro CN

© CN

i-H

1 I

i

•<*

£5

"O

©

LO

CJ

lO

co

»-j ro CM

CD

co

cö

©

rö iö

IQ

O

s

CO

Q

« "ö co a

!

t^

LO

1 co ro ©

oo r}i

CO

LO

CD

cc

©

LO

1 CM ©

T«

1^

Tft

T*

t^

CM

© CN

T(H

CO

j

j

£5

© — -

©

o

©

CM

cö

©

CD

LO

1 00 ro

rö LO i-H

©

"*

LO

CM

M •

1 a

'I cn

a

t,

cd <£

•a g

1 1

i

'

!

1 I

j

t^ ©

t^ O

© oq

H © 00 i-i

i-H

CO CM

oö 00

<! ~

to

a oCO (H O

!

a

> cd

CS ed co

©

5 to

a a

•ä "a a rc :C3

o

fa

CH

|

=

|1

1 1

i

I 1

Ii

|

i

t*.

oo

© ©

i

1 1

CS

o £3

—

i

ed

O "3

o

a

•«

CJ

ed

o £

©

c

1 1

j1

1 CN

rfn CM

LO LO

1-H

CM

CO

1 CD O

i-H

© LO

LO

| CM ©

cö

CD

t--

00 00

cö

C

ro ro LÖ CM

CM

i-H

—

X

CD

.a

m TJ

©«

cs HH

t-l

1 tO

a a

i

1¶LO LO

s

oo

OS

CO OJ

M< rö ro rö q Th

CN

CO

CS

"fa o • ^

ed

s

cö ' 3 •S "ö

ii °

1 1

LO 1—1

©

r^

oo

©

©

ro

1-H

i 1

1 T*

OS

1 1

to £ 1

a!

H

*

i-H

*~*

OJ

©

ro i-H

rj

i-H

CM ©

CN

i-H

CN CM

ro ro i-H

^

B. Den statsunderstödda i n s a m l i n g s v e r k s a m h e t e n . Landsmålsföreningarna med den för dem gemensamma Centralstyrelsen i Lund,

Landsmålsföreningarna i Lund ha uppstått med motsvarande föreningar i Upsala som förebild. När de ovan omtalade omläggningarna i landsmålsforsk • ningen i Upsala ägde rum under senare delen av 1890-talet och omkring år 1914, undergingo även landsmålsorganisationerna i Lund ombildningar i delvis motsvarande riktning utan att dock uppgiva sin ursprungliga arbetsform som föreningar. Då den första landsmålsföreningen i Lund, den skånska, stiftades år 1875. var intresset för hithörande forskningar dock icke alldeles nytt i den sydsvenska universitetsstaden. Av förutvarande docenten vid Lunds universitet J. E. Rietz hade vi erhållit vår största allmänna ordbok över svenska allmogcspräket (1862—1867); på hans intiativ hade även år 1865 stiftats den Skånska fornminnesföreningen i Lund, outbildad år 1873 under namnet De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening, i vilkens program ingår att bekantgöra sådant, som kan sprida ljus över de skånska landskapens »folkliv och landskapsmål». Intresset kan emellertid föras ännu något längre tillbaka. I anledning av ett av sedermera professorn G. Ljunggren hållet föredrag framkatades redan år 1854 inom akademiska föreningen tanken på en föreningsbildning för studium av de svenska dialekterna. Det är samma intresse här som det N". G. Djurklon samtidigt företräder i Upsala, där han 1853 gör ett Ulmande försök bland dess studenter och år 1856 i Örebro stiftar Föreningen till samlande och ordnande av Xerikes folkspråk och fornminnen. Företaget i Lund synes Uksom det motsvarande i Upsala hava stannat vid blotta föresatsen. År 1861 blev tanken emellertid förd närmare sitt förverkligande genom stiftandet inom Smålands nation i Lund av Föreningen för Smålands minnen. Utom uppteckning av den småländska allmogens dialekt hade på dess program upptagits folklivet och fornminnena, varjämte Smålands allmänna historia skulle studeras; även en särskild naturhistorisk avdelning fanns inom föreningen. År 1867 nedlade den sin verksamhet. Då denna år 1875 återupptogs, skedde detta i samband med den nu nyväckta landsmålsrörelsen. Likartad med Föreningen för Smålands minnen var en annan förening i Lund under 1860-talet, Göteborgska nationens förening för hembygdens minnen, stiftad 1862. I huvudsaklig överensstämmelse med den småländska föreningens intressekrets var Göteborgsföreningens verksamhet uppdelad på fyra sektioner, den Ungvistiska, kulturhistoriska, historiskt-topografiska och naturhistoriska; inom den första sektionen gjordes uppteckningar rörande folkmålen. Även denna förening synes tämligen tidigt hava nedlagt sin verksamhet. Intresset för saken hade sålunda bland studenterna redan tidigare varit uppe, då den skånska landsmålsföreningen stiftades och i denna erhöll den skånska folkmålsforskningen en organisation, som ännu i dag äger bestånd. Året efter denna förening stiftades den öländska landsmålsföreningen (1876). Senare tillkommo den blekingska (1879) och den västgötska (1883). Efter sin rekonstruktion 1875 anslöt sig även Föreningen för Smålands minnen tiU de lunden-

59 siska landsmålsföreningarna och var jämte dessa representerad i det »SamfäUda utskottet» som år 1878 efter mönster av Samfällda utskottet i Upsala tiUsattes även i Lund. Då alla föreningarna utom en, den skånska, redan i början av 1890-talet hade upphört med all verksamhet, så hade naturligtvis behovet av ett samfällt utskott också bortfalUt. När sedan, ett par år efter det Undersökningen av svenska folkmål 1914 trädde i verksamhet i Upsala, en ny verksamhetsperiod börjar även i Lund och nya landsmålsföreningar grundats, sammanslöto sig alla hösten 1916, i det de bUdade den gemensamma »Centralstyrelsen för landsmålsföreningarna i Lund». Centralstyrelsen, vars första ordförande var professor Axel Kock, består av ordförandena i var och en av de fyra nuvarande landsmålsföreningarna i Lund, den skånska, den halländska (1915), den småländska (1915) samt landsmålsföreningen för Blekinge och Kalmar län (1916). En av Centralstyrelsens första åtgärder var att hos Kungl. Maj :t ansöka om statsanslag. I ansökningshandUngen, som är daterad den 24 okt. 1916, och som utmynnar i en hemställan att Kungl. Maj:t ville »av nästkommande riksdag för år 1917 äska ett anslag å extra stat å 4.000 kronor, för genom landsmålsföreningarna i Lund och dess Centralstyrelse utförd systematisk undersökning och bearbetning av sydsvenska folkmål», uttalas en förhoppning att »ett anslag måtte av riksdagen kunna bevdjas, delvis i överensstämmelse därmed, a t t riksdagen sedan år 1914 årligen på extra stat beviljat anslag tiU Upsala landsmålsarkiv». Centralstyrelsens i Lund ansökan blev i så måtto bifallen som 1917 års riksdag, i enUghet med därom av Kungl. Maj:t framställd proposition, beviljade för år 1918 ett extra anslag å 2.000 kr. Genom k. brev till statskontoret den 9 nov. 1917 ställdes detta anslag »tUl förfogande av Centralstyrelsen för landsmålsföreningarna i Lund att av styrelsen disponeras för uppteckningar av folkmål i Skåne, HaUand, Blekinge och Småland, för inköp av äldre samlingar rörande folkmål, folkseder m. m. inom dessa landskap samt för bearbetning och eventuell pubUcering av tidigare därifrån insamlat material». Dessa föreskrifter för anslagets användning överensstämma i aUt väsentligt med det förslag tiU ifrågavarande bestämmelser, som med anledning av remiss ingivits av Humanistiska sektionen i Lund, vUken härvid såsom sitt förslag upptagit ett av professor E. Hellquist utarbetat förslag. Detta sektionens förslag hade tillstyrkts av rektorsämbetet i Lund och av kanslersämbetet. I ovannämnda k. brev den 9 nov. 1917 föreskrives utöver vad nämnda förslag innehåller följande: »Därjämte hava vi funnit gott föreskriva, att de samlingar, som sålunda åstadkommas eUer inköpas, ävensom dyUka samUngar, vilka utan förbehåll överlämnas tiU Centralstyrelsen, skola bUva statens egendom och hållas tillgängUga för vetenskaplig forskning. SamUngarna skola, om och i den mån utrymme för dem kan beredas inom universitetsbibhoteket i Lund, förvaras därstädes.» De bestämmelser, som sålunda tillagts utöver sektionens förslag, utgöra en så nära motsvarighet som möjhgt till de bestämmelser, vilka genom k. brev den 22 aug. 1913 meddelats rörande användningen av det till Undersökningen av svenska folkmål i Upsala beviljade anslaget. Under alla de följande åren har Centralstyrelsen åtnjutit statsanslag, som vid två tiUfäUen höjts. I den ansökan om statsanslag, som ingavs av Centralstyrelsen år 1918, anhöUs »på grund av penningvärdets fortgående fall» om höjning från 2.000 kr. tUl 3.500 kr. Ansökan om höjning bifölls så till vida, att anslaget av riksdagen, i enUghet med Kungl. Maj:ts proposition, höjdes till 3.000 kr. för år 1920. För år 1921 höjdes anslaget med oavkortat bifaU tiU Centralstyrelsens hösten 1919 därom ingivna framställning till 4.000 kr., med vilket

belopp det även för år 1922 utgått. Samma förslag till bestämmelser, som första gången ingavs av Humanistiska sektionen i Lund, har vid varje senare remiss oförändrat ingivits, och de av Kungl. Maj:t genom ovannämnda nådiga brev den 9 nov. 1917 meddelade bestämmelserna ha för varje följande år förnyats utan ändring. Det sätt, varpå statsanslaget använts av Centralstyrelsen, har åren 1918— 1921 bestått däri, att anslaget delats i lika stora delar mellan de fyra landsmålsföreningarna. År 1922 har av Centralstyrelsen anslagits 1.200 kr. till Smålands landsmålsförenings sekreterare fil. Uc. G. Hedström för bearbetning av sydsmåländskt folkmålsmaterial; återstoden av 1922 års statsanslag har delats med 700 kr. tiU var och en av de fyra föreningarna. Utom statsanslag har Centralstyrelsen även sökt och erhålUt anslag av vissa landsting. Bedan innan Centralstyrelsen bildats hade Malmöhus läns landsting i sept. 1916 på grund av en genom Konungens Befallningshavande framställd ansökan från Skånska landsmålsföreningen beviljat denna förening ett anslag å 1.000 kr. för vart och ett av åren 1917, 1918 och 1919, vilket anslag landstinget år 1919 förnyade och höjde så att för åren 1920—1922 beviljades 1.500 kr. Av 1922 års landsting sänktes anslaget för åren 1923—1925 tUl 1.200 kr. Centralstyrelsen har gemensamt med Undersökningen av svenska folkmål år 1917 ingått till Konungens Befallningshavande i alla de småländska länen med ansökan om utverkande hos aUa de fyra landstingen, Kronobergs läns, Jönköpings läns och Kalmar läns norra och södra landsting, av anslag till undersökning av folkmål och i sammanhang därmed gjord uppteckning av folktraditioner inom landstingens områden. Med anledning av sistnämnda ansökningar, som i vissa fall upprepats följande år, ha följande landstingsanslag erhåUits. Kronobergs läns landsting beviljade år 1917 ett anslag å 500 kr. för vart och ett av åren 1918—1922 tiU lika fördelning mellan Upsala och Lund. Anslaget är bevUjat med Uka belopp för åren 1923—1927. Kalmar läns norra landsting beviljade 1917 ett anslag å 400 kr. för vart och ett av åren 1918—1922 under förutsättning att motsvarande anslag beviljades av alla de övriga småländska landstingen. Då anslag från Jönköpings läns landsting icke beviljades, förföll beslutet. Vid sammanträde 1918 beslöt landstinget emellertid att oberoende av sagda villkor låta det år 1917 beviljade anslaget utgå under åren 1918— 1922; anslaget fördelas Uka mellan Upsala och Lund. Kalmar läns södra landsting beviljade 1917 för år 1918 500 kr. till Uka fördelning meUan Upsala och Lund. Vid sammanträden 1918, 1919, 1920 och 1921 har sistnämnda landsting bevujat ett till 300 kr. nedsatt anslag för nästföljande år, liksom förut Uka delat mellan Upsala och Lund. Samma anslag har av 1922 års landsting beviljats för åren 1923—1927. Jönköpings läns landsting har år 1919 beviljat ett anslag å 500 kr. för år 1920 till Uka fördelning mellan Upsala och Lund och har vid sammanträden 1920, 1921 och 1922 förnyat detta anslag. Av Kristianstads, Blekinge och Hallands läns landsting ha ansökningar om anslag avslagits. Anslagen ha huvudsakhgen använts till reseunderstöd, som ännu år 1917 kunde hållas så lågt som 125 kr. i månaden. De ha sedan höjts tUl 300 kr. eller högre belopp i månaden. De delar av anslagen, som använts till andra ändamål (materiaUer och förvaltningskostnader) äro mycket små. TiU bearbetning i och för utgivning av en sammanfattande utredning om de sydsmåländska dialekterna av fil. Uc. G. Hedström har av statsanslaget för år 1922, såsom ovan antytts, använts 1.200 kr. Tryckta berättelser över Skånska landsmålsföreningens verksamhet ha ut-

61 givits i Historisk tidskrift för Skåneland av professor Axel Kock år 1904 och av lektor N. Hänninger år 1922, den förra omfattande tiden 1897—1904, den senare omfattande den därpå följande tiden. Vidare har för Hallands landsmålsförening av dess dåvarande ordförande E. Wigforss som fristående pubUkation utgivits en redogörelse för denna förenings verksamhet och räkenskaper 1916 jämte medlemsförteckning. Centralstyrelsen för landsmålsföreningarna i Lund har icke varit en institution i samma mening som Undersökningen av svenska folkmål i Upsala, med en på en gång arkivvårdande och aktivt utforskande verksamhet. Dess uppgift synes mest hava varit, i första hand ekonomiskt förvaltande, medan vården om det insamlade materialet samt insamUngsarbetet framgent förblivit en de särskUda landsmålsföreningarnas angelägenhet. Landsmålsföreningarna i Lund ha varit: Skånska landsmålsföreningen, stiftad 1875, omorganiserad 1898 och 1916; Öländska landsmålsföreningen, utvidgad under namnet Ölands och östra Smålands landsmålsförening 1880, » 1876, upplöst 1893; Blekingska landsmålsföreningen, » 1879, » 1898; Västgöta, landsmålsförening, ... » 1883, » 1889 (1892); Smålands landsmålsförening (blott för Kronobergs och Jönköpings län), » 1915; HaUands landsmålsförening, ... » 1915; Landsmålsföreningen för Blekinge och Kalmar län, » 1916. Till dessa föreningar kan dessutom även räknas Föreningen för Smålands minnen, då denna som ovan nämnts efter sin rekonstruktion 1875 anslöt sig till landsmålsföreningarna och var representerad i det år 1878 tillsatta »Samfällda utskottet». Göteborgska nationens förening för hembygdens minnen synes däremot hava helt och hållet nedlagt sin verksamhet vid tiden för landsmålsföreningarnas tiUkomst. Den enda av de gamla landsmålsföreningarna i hela riket, som ännu äger bestånd, är Skånska landsmålsföreningen. Innan vi övergå till dennas och de övriga nu existerande organisationernas verksamhet, torde verksamheten inom de tidigare organisationerna i korthet böra belysas. FÖRENINGEN FÖR, SMÅLANDS MINNEN. Föreningen stiftades såsom ovan nämnts år 1861 med uppgift bl. a. att tillvarataga uppteckningar rörande dialekterna och folklivet. Föreningens verksamhet avstannade redan år 1867 och när den 1875 återupptogs stod detta i sammanhang med den från Upsala utgående landsmålsrörelsen, som samma år ledde till stiftandet av Skånska landsmålsföreningen. Med ett nytt avbrott i sin verksamhet rekonstruerades föreningen åter på 1890-talet, efter "vilken tid den alltjämt kvarlever ehuru ej längre verksam för dialekt- eller folkminnesundersökningar. Dess samUngar, som äro av övervägande folkloristiskt innehåU, förvaras dels i universitetets folkminnesarkiv, dels i Smålands nations bibUotek. Folkminnesarkivet förvarar ett »Smålands minnes album» i tre band innehåUande uppteckningar av sagor, sägner, visor, folktro och folkseder. I nationsbibhotekets förvar befinna sig ett par band uppteckningar av sagor, berättelser, visor m. m. delvis på dialekt samt några ordlistor över småländskt folkmål.

62 GÖTEBORGSKA NATIONENS FÖRENING FÖR HEMBYGDENS MINNEN

Stiftades

1862 och synes hava upphört redan omkring 1870. Föreningens samUngar äro sedan år 1917 av Göteborgs nation deponerade i universitetsbibUoteket i Lund. EnUgt det desamma åtföljande inventariet äro de fördelade på fyra sektioner, den Ungvistiska, den kulturhistoriska, den historiskt topografiska och den naturhistoriska. Den tredje av dessa saknas aUdeles och den fjärde innehåller endast protokoll. De två förstnämnda synas däremot vara fullständigt bevarade. Den Ungvistiska avdelningen innehåUer tre större ordUstor från Bohuslän samt en mängd små ordUstor och andra språkhga notiser. Den kulturhistoriska innehåller ett icke obetydUgt antal uppteckningar rörande tro, sed och diktning. ÖLÄNDSKA LANDSMÅLSFÖRENINGEN, som stiftades år 1876, utvidgades år 1880 tiU att omfatta även fastlandsdelen av Kalmar län och antog då namnet Ölands och Östra Smålands landsmålsförening. Den upplöstes år 1893. Föreningen arbetade på samUngar tiU en ordbok och åstadkom även monografier på dialekt över enskUda socknar. Dess samUngar äro emeUertid försvunna. Allt som bevarats är de språkprov från Öland och Norra Möre, som tryckts i Svenska landsmål I I , 9. BLEKINGSKA NATIONENS LANDSMÅLSFÖRENING stiftades 1879 och upplöstes

1898. Vid upplösningen överlämnades dess handlingar tiU nationens bibUotek, varifrån de numera deponerats i universitetsbibUoteket. SamUngen innehåUer förutom ett antal ord på lappar en större samling sagor, delvis på dialekt, en ej obetydlig del läsningar och andra besvärjelser samt en Uten svartkonstbok, visor, verser och ordspråk samt en del polskor och andra melodier. VÄSTGÖTA LANDSMÅLSFÖRENING stiftades 1883 och upplöstes definitivt 1892, sedan den redan 1889 upphört med sin verksamhet. Föreningen uppgives hava medvetet speciaUserat sig på arbetet »inom den s. k. folkdiktningen» samt för övrigt arbetat på monografier över människokroppens delar, över bostadsinredning o. s. v. Lexikaliskt ordboksarbete skaU ej hava blivit mer än påbörjat; man började och stannade på bokstaven Ö, möjligen väljande denna utgångspunkt därför att Västgöta landsmålsförening i Upsala börjat med bokstaven A. Föreningen skall ha haft UvUga förbindelser med meddelare i hembygden. Dess samUngar, som numera förvaras på universitetsbiblioteket utgöras av ordsamUngar och språkprov däribland även månsing, djurnamn, dopnamn m. m., vidare sagor, sägner, visor, ordstäv och talesätt, gåtor och svordomar, en sockenbeskrivning över Mjöbäck samt en särskild avdelning »bilder ur folklivet». D E NU VERKSAMMA LANDSMÅLSFÖRENINGARNA I L U N D . ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR. Då år 1898 arbetet inom den skånska landsmålsföreningen efter några

års vila återupptogs, uppgav man de folkloristiska intressen, som vid sidan om de språkUga sysselsatt landsmålsföreningarna under deras tidigare år. Man koncentrerade sig så gott som uteslutande på de språkliga uppgifterna. Samma väg har sedermera följts av de år 1915 och 1916 stiftade föreningarna. Den form av uppteckning, som göres på ordlappar, har i Lund varit så övervägande använd, att andra former spelat en aUdeles underordnad roll, under det a t t i Upsala snarare motsatsen äger rum i de flesta fall. En av landsmålsföreningarna i Lund, den småländska, har dock i stor utsträckning låtit uppteckningarna göras i anteckningsböcker vid sidan av ordlappar, men de uppgifter, som från föreningen erhållits, gälla varken antalet ordlappar eUer antalet anteckningsböcker, utan antalet ord eller ordformer, oavsett om de upptecknats på ordlappar eller på annat sätt. Den skånska landsmålsföreningens samUngar innehåUa för närvarande omkring 126.000 ordlappar, den halländska och den småländska omkring 40.000 ordlappar, resp. orduppteckningar vardera, landsmåls-

föreningen för Blekinge och istra Småland har omkring 12.000 orduppteckningar. Sammanräknas dessa siffror erhålles siffran 218.000, en siffra som på grund av ovan angivna förhålhnde kan antagas ej obetydUgt överskjuta antalet verkUgen utskrivna ordlappai Den post uppteckningar, son näst ordlapparna spelar den viktigaste roUen i de lundensiska landsmålsföreningarnas samUngar, utgöres av s. k. »typordlistor» och »översikter». Båda lessa slag av uppteckningar utgöra grammatiska arbeten. Den enda förening, från vilken uppgifter om antalet dy Uka arbeten står till buds, är den skånska Denna förening synes ha ett tjugotal »typordUstor» och ett större antal »översikter», räknade som särskilda volymer. Med »typordlistor» menas dock i fråga om de lundensiska samlingarna ej genomgående samma sak, som i redogörelsen för innehåUet i samlingarna i Upsala betecknats med detta ord. Endast i ett mindre antal faU har i Lund tiU ifyllnad använts den tryckta typcrdlista å omkring 130 sidor, som i regel använts i Upsala. I Lund har man i stället i regel använt särskilt för de lundensiska föreningarna utarbetade, maskinskrivna typordlistor av mindre omfång. Dessa listor ha oftast besvarats på ordlappar, varvid resultatet ingår i ovan anförda siffra för ordlappar (orduppteckningar). »Översikterna» utgöras av fritt utarbetade, korta framstäUningar om undersökta sockenmåls karaktäristika i jämförelse med närmaste grannmål. Andra än lexikaUska och grammatiska samUngar har nästan endast den skånska landsmålsföreningen, som sedan äldre tider (1870—1890-talet) har ett femtiotal manuskript, i regel omfattande ett ringa antal blad vartdera, vilka gjorts i annan form än ordlappar (anteckningsböcker, lösa blad av växlande format) och som innehålla, utom språkUgt, även folkloristiskt och etnografiskt material. Under senaste tid synes Skånska landsmålsföreningen ånyo ha börjat att åtminstone i någon mån driva även folkloristiska uppteckningar jämsides med rent språkUga. Andra än språkUgt grammatiska synpunkter äro också förhållandevis rikhaltigt företrädda i den år 1922 av Småländska landsmålsföreningen i Lund utgivna, tryckta handledningen för upptecknare, en handlednig som är beräknad närmast för Småland, men som dock även har vidare syften och genast börjat användas jämväl av undersökare, som utsändas av andra föreningar i Lund, och av från Upsala utsända undersökare. Den småländska landsmålsföreningens i Lund ordsamlingar äro också från tidigare år till förhållandevis stor del gjorda på det sätt, som i fråga om UpsalasamUngarna av gammalt kallas »monografisk ordsamUng», d. v. s. man har samlat efter betydelsegrupper ord och uttryck, som rört det ena eller andra slaget av föremål eller arbeten, vilka förekomma i allmogens dagUga Uv och omgivning. EnUgt beslut, fattat 1922, förvaras de olika föreningarnas samUngar numera på universitetsbiblioteket i Lund. Efter dessa allmänna anmärkningar rörande landsmålsundersökningarna i Lund med särskild hänsyn till de oUkheter dessa förete gentemot de motsvarande undersökningarna i Upsala övergå vi nu till en redogörelse för de oUka landsmålsföreningarna var för sig. SKÅNSKA LANDSMÅLSFÖRENINGAN, stiftad 1875, har utvecklat en större verksamhet än någon av de andra föreningarna i Lund. I enUghet med vad som vid stiftandet uttalades som föreningens uppgift, nämUgen »att söka lära känna skånska folklynnet, sådant det i sång och sägen, i egendomUga seder och bruk, i dansar, lekar, ordspråk, gåtor m. m. samt framför allt i allmogemålet avspeglar sig», har föreningen under ungefär de två första årtiondena av sin tdlvaro sysslat både med språkliga och med folkloristiska uppteckningar. Under se-

nare delen av 1880-talet samt 1890-talet intog musiken en framträdande plats på mötena, särskilt tiU följd därav, att föreningen bland sina ledamöter räknade sedermera stadsnotarien Mls Andersson. EnUgt upplysningar från föreningen var det på dennas initiativ som Anderssons i fjortonde bandet av Svenska landsmål publicerade samUng »Skånska melodier» (tryckt 1895—1916) tillkom; föreningen bekostade resorna för materialets insamling. Den av föreningen genom A. Malm år 1889 utgivna skriften »Teckningar och toner ur skånska alUnogens liv» innehåUer delar av föreningens folkloristiska samlingar. I sammanhang med föreningens arbete ha också tiUkommit två tryckta dialektmonografier, N. Olséni, södra Luggudemålet (Svenska landsmålen VI, 4, 1887), och G. Billing, Åsbomålets ljudlära (Svenska landsmålen X, 2, 1890). År 1897, då föreningens verksamhet under flera år varit blott sporadisk, nedlades som ovan antyddes helt och håUet den gamla verksamhetsformen och följande år upptogs arbetet på initiativ av professor Axel Kock samt under ledning av honom och av bibUotekarien A. Malm enligt en ny plan, för vilken redogörelse finnes i Kocks ovan anförda skrift år 1904. Denna plan ansluter sig, såsom där framhålles, i det väsentliga tUl den, som år 1895 börjat följas vidundersökningen av Uplands folkmål och som även blev utgångspunkten för de andra landskapsundersökningar, som vid samma tid organiserades i Upsala. I Lund bibehölls likväl den gamla föreningsformen, och vid den omorganisation, som gjordes 1916, tänkte man sig, att i huvudsak samma plan, som följts från år 1898, skulle fortfarande följas. I samband med omorganisationen 1898 skedde även den ovan nämnda begränsningen i föreningens arbetsprogram. I uppteckningarna från tiden före 1897 finnas talrika manuskript av delvis värdefullt folkloristiskt innehåU, men från tiden efter detta år endast två samUngar av detta slag, den ena verkställd av N. Hänninger i V. Ahlstad, Skytts härad 1919, den andra av I. Ingers i Bara härad 1921. Från fem andra orter finnas uppteckningar, som innehåUa texter eUer diverse och i vart och ett av dessa faU endast ett fåtal blad. Dessutom hava en del s. k. monografiska ordsamlingar gjorts av Hänninger i Oxie och Skytts härader 1919. För övrigt bestå föreningens samlingar från tiden efter 1897 huvudsakUgen dels i ordlappar, dels i typordUstor, dels i ovan berörda s. k. »översikter». Ingen tiUväxt i samlingarna synes hava ägt rum meUan 1908 och 1915. Med avseende å antalet ordlappar (126.000) överträffa de skånska samhngarna alla andra landskapssamlingar i riket. Dels bör dock härvid hänsyn tagas därtill, att det tätt bebyggda Skåne med sin, enUgt vad det vill synas, långt hunna dialektklyvning torde kräva en material samUng av större omfattning än andra landskap, dels också att vid denna förenings arbeten metoden att skriva varje ord på sin särskilda lapp har tiUämpats i mycket större utsträckning än i Upsalasamlingarna. Det viU också synas som om den skånska landsmålsföreningens samlingar innehöUe ett i förhållande tiU antalet enkla dialektord osedvanUgt stort antal ordlappar innehållande sammansättningar. I samUngarna från tiden efter 1897 äro alla härad i landskapet representerade utom Järrestad — på grund av den nära släktskapen med Ingelstadsmålet — och södra Åsbo. Den största ordlappssamlingen (22.339) är från Ljunits härad. För övrigt finnas endast fyra ordlappssamlingar, som överstiga 5.000, nämUgen från vartdera av Bjäre, Färs och Gärds härad en samUng meUan 5.000 och 6.000, och från Onsjö och Frosta härad en gemensam samling å nära 10.000. En ordsamling från en något äldre tid, som synes förtjäna särskilt framhåUas, är N. Olsénis samling från Luggude härad, vilken ej ingår i den ovannämnda siffran ordlappar, då den är skriven i annan form.

65 SamUngarna äro mot vissa viUkor överlämnade till Lunds universitetsbibUotek, där de, efter det professor Axel Kock och bibhotekarien A. Malm givit särskilt tillstånd, kunna få användas. Utlåning utom bibUoteket medgives icke. Föreningens medlemsantal utgjorde år 1920 28. Dess ordförande är professor Emil Olson. Sammanlagda antalet personer, som från år 1897 bidragit tiU samlingarna, uppgår till 23, samtliga studenter. Föreningens inkomster hava sedan statsanslagets erhållande 1918 varit: anslag av staten 1918—1922. 3.450 kr., anslag av Malmöhus läns landsting under samma tid 6.500 kr., summa 9.950 kr. Föreningens utgifter under samma tid hava uppgått till 8.428: 37 kr. Därav hava för undersökningar i Kristianstads län, varifrån intet landstingsanslag erhåUits, använts 3.450 kr. (hela statsanslaget), för undersökningar i Malmöhus län 4.116: 50 kr. samt för bokinköp, materialier, expenser m. m. 861: 87 kr. — Före statsanslagets tillkomst uppbar föreningen för år 1917 landstingsanslag å 1.000 kr., varjämte den i gåvor från enskUda erhållit 735 kr. Från äldre tider äro slutUgen att anteckna de bidrag å ett sammanlagt belopp av 4.000 kr., som under åren 1897—1904 erhöUos av vissa bolag, däribland särskilt Lunds sparbank. SMÅLANDS LANDSMÅLSFÖRENING, stiftad 1915, är en organisation fuUständigt oberoende av den sedan gammalt existerande Föreningen för Smålands minnen. Föreningen har huvudsakligen inriktat sitt arbete på att i samband med ordskattens insamling få utrönt i vUken omfattning och med vilken geografisk utsträckning språkUga företeelser, tiUhörande angränsande dialekter i Skåne, HaUand och Blekinge, fortsätta in på de gamla svenska gränsområdena, Uksom ock huruvida mer eller mindre enhetliga dialekter kunna konstateras i de gamla folklanden Finnveden, Värend och Njudung. Föreningens verksamhet har därför förnämUgast gäUt Kronobergs län; i Jönköpings län har endast en socken varit föremål för densamma. Nordöstra delen av Småland har väsentUgen samma mål som Östergötland och undersökes från Upsala i sammanhang med undersökningen av sistnämnda landskap. SamUngarna utgöras huvudsakUgen av uppteckningar, gjorda med den synpunkt som förhärskande ledtråd att söka få de viktigaste karakteristika för ljudlära och ordböjning belysta genom ett valt exempelmaterial. Antalet upptecknade ord och ordformer uppgår till omkring 40.000 härstammande från 23 socknar fördelade på Sunnerbo (12 socknar), Allbo (2 socknar), Kinnevalds (2 socknar), Norrvidinge (1 socken), Konga (3 socknar), Uppvidinge (2 socknar) och Västra härad (1 socken). Dessutom har sommaren 1922 uppteckningsarbete påbörjats i ytterUgare 2 socknar i Norrvidinge härad. Antalet orduppteckningar från de särskUda socknarna variera i allmänhet meUan 700 och 2.000; endast från en socken, Linneryd i Konga härad, uppgår antalet tiU 4.000. Antalet personer, som deltagit i undersökningarna, är 5. röreningens samUngar befinna sig för närvarande under bearbetning av fil. lic. G. Hedström, som förbereder en akademisk avhandling rörande ljudutveckhngen i Sydsmåland. Denna avhandUng tUlika med det till grund Uggande insamlade materialet, sammanställt i ordboksform, är avsedd a t t pubUceras under år 1923. Föreningen har i detta sammanhang uttalat önskvärdheten av att tiU dess förfogande kunde ställas ett belopp å 8.000 kr., avsett att täcka kostnaderna för materialinsamling och bearbetning, som en planerad fortsättning av Uc. Hedströms avhandUng, i syfte att närmare än med föreUggand material varit möjUgt, faststäUa gränserna för ur ljud- och formläresynpunk intressanta företeelser i Finnvedens, Värends och Njudungs folkmål och om mcjUgt deras ålder. 5

GO

Föreningens medlemsantal uppgår till 10. Dess ordförande är professor E. Hellqvist. Inkomster sedan statsanslagets erhåUande 1918 hava varit: BehåUning från år 1917 Kr. 120 12 Bidrag av staten 1918—1922 4.650 Bidrag av Kronobergs och Jönköpings läns landsting 1918—1922 1.750 Gåva av okänd genom professor Axel Kock 250 Bäntor 59 20 Kr. 6.829: 32 Kostnaderna hava under motsvarande tid varit: Arvoden för dialektuppteckningar Kr. 3.795 Arvoden för bearbetning av redan insamlat material » 1.700 SamUngarnas katalogisering, materialier, expenser » 445: 45 Utgivande av »Vägledning vid dialektuppteckningar i södra Sverige» » 410: 75 Kr. 6.351: 20 HALLÄNDSKA LANDSMÅLSFÖRENINGEN, stiftad 1915, har icke något ursprungssammanhang med den ovan omtalade Göteborgska nationens förening för hembygdens minnen. Då föreningen bildades, hade de sydhalländska målen nyss bUvit föremål för vetenskapUg bearbetning i dåvarande docenten E. Wigforss' brett lagda och på ett omfattande material vUande framstäUning i avhandlingen Södra HaUands folkmål (Svenska landsmål B, 13, 1913—1918). Föreningens verksamhet inriktades därför naturligtvis i första hand på utforskningen av målen i landskapets norra och mellersta delar. Det var dessutom känt, att vissa delar av Fjäremålet sedan lång tid tillbaka undersökts av P. N. Pettersson i VaUda och att folkskolläraren Joh. Kalén hopbragt stora samlingar om Fageredsmålet. Föreningen satte därför också som ett av sina första mål att få inlöst dessa Kålens betydande samlingar, så att de skulle i sin helhet bUva tillgängliga för forskningen. Detta önskemål kunde år 1920 förverkligas, och de Kalénska uppteckningarna omfattande 16.000 ordlappar äro numera införlivade med föreningens samUngar. Övriga samUngar utgöras så gott som uteslutande av orduppteckningar, uppående till ett antal av något över 25.000 och härstammande från 17 socknar. - ntalet orduppteckningar från de särskilda socknarna varierar i allmänhet mellan 250 och 2.000. Sistnämnda siffra överstiges av Värö med 2.500 ord, Eftra med 2.700 samt Frillesås, där ordantalet uppgår till 7.000 Till dessa samlingar komma dessutom de som sommaren 1922 gjordes i Träslövs socken. Antalet personer, som deltagit i undersökningarna, är 6. Dessutom har föreningen år 1918 som gåva av P. N. Pettersson i VaUda mottagit ett par smärre manuskript rörande folkmålet i Fjäre härad. SamUngarna ifrån Fagered bearbetas för närvarande av upptecknaren, folkskoUärare J. Kalén, som förbereder utgivandet av en ordbok över detta mål. För den nu pågående undersökningen av haUändska ortnamn ha föreningens samlingar visat sig vara synnerUgen värdefuUa. Föreningens ekonomi är till väsentUg del byggd på medlemsavgifter. Antalet medlemmar uppgick år 1921 till 50, indelade i understödjande, som äro antingen ständiga eUer årUgen betalande, samt arbetande medlemmar. De sistnämnda, som också betala avgift, voro 10. Föreningens ordförande är docenten Jöran Sahlgren.

67 Inkomster sedan statsanslagets erhållande 1918 t. o. m. 1921 hava varit: Behållning från år 1917 Kr. 423:37 Bidrag av staten 1918—1921 » 2.750: — Medlemsavgifter » 570: — Kantor » 194: 56 Kr. 3.937: 93 Kostnaderna hava under motsvarande tid varit: Arvoden för dialektuppteckningar och inlösen av samlingar ... Kr. 2.509: 60 Materialier och expenser » 176: 16 Kr. 2.685: 76 I staten för år 1922 beräknas tiUgångar till ett belopp av kr. 2.131: 92 samt utgifter till uppteckningsarvoden 1.400 kr., ordnande av samlingarna 100 kr. och materialier jämte expenser kr. 152: 50 eller sammanlagt kr. 1.652: 50, vadan den genom medlemsavgifter och räntor uppkomna behållningen till år 1923 skulle utgöra kr. 479: 42. LANDSMÅLSFÖRENINGEN FÖR BLEKINGE OCH KALMAR LÄN, stiftad 1916, har upptagit verksamhetsområdet för de båda tidigare Ölands och östra Smålands landsmålsförening samt blekingska nationens landsmålsförening men står icke i något direkt sammanhang med dessa sina föregångare. Föreningen har under åren 1918—1922 låtit verkstäUa landsmålsundersökningar inom Blekinge i Åryds socken och inom Kalmar län i Byssby, Söderåkra,, Gullabo, Kråksmåla, Fagerhults, Högsby-FogeUors, Vissefjärda, Bumskulla r Oskars och Örsjö socknar. Antalet orduppteckningar uppgår för varje socken till 1.000 a 1.200. Antalet personer som deltagit i undersökningarna är 8. För den närmaste tiden har föreningen planerat en fortsatt, utvidgad och kompletterad undersökning inom Fagerhults och Kråksmåla socknar i avsikt att få anknytning tUl de undersökningar, som av den småländska landsmålsföreningen företagits i de angränsande socknarna Näshult, Åsheda och Älghult. Samlingarna från Kalmar län äro till en del föremål för bearbetning av professor Hj, Lindroth i Göteborg. Föreningens medlemsantal uppgår till 10. Dess ordförande är docenten Herbert Petersson. Inkomster sedan statsanslagets erhåUande 1918 hava varit statsanslag 3.450 kr., landstingsanslag 1.850 kr., räntemedel kr. 158: 58 eller sammanlagt kr. 5.458: 58. Utgifter för insamlingsarbetet under tiden 1918—1921 äro till upptecknare kr. 2.187: 50, materialier och expenser kr. 264: 20, varjämte för år 1922 beräknats en utgiftssumma å 1.900 kr. Sammanlagda utgiftsbeloppet 1918—1922 skulle sålunda bliva kr. 4.351: 70 Nordiska museet.

Av en i förhåUande tUl de här ovan skildrade organisationerna helt annan — i vissa avseenden nästan motsatt — beskaffenhet har den verksamhet varit, som utförts av Nordiska museet. Här har föremålsstudiet varit den centrala uppgiften och är det aUtjämt. Formen för samUngarnas exponerande under museets tidigaste år med tablåartade mannekänguppstäUningar i tids- och stiltrogna interiörer förde från föremålsintresset vidare till intresset för aUmogens bostads- och byggnadsskick, dräktsamlingarna förde till tillvaratagandet av

68 traditioner rörande dräktskicket i aUmänhet, hushålls- och bruksredskapen tiU studiet av hushålls- och näringsformer o. s. v. Det museala arbetet växte med ett ord ut tUl ett intresse för även den folktradition, som tUlhör vad som populärt kaUas den materiella allmogekulturen. Men vid sidan härom har vid museet allt från dess tillkomst uppmärksamheten varit riktad även på den tradition, som tillhör folkets seder och bruk, tro och diktning. I HazeUus' dagbok över resan i Dalarne sommaren 1872, »då Nordiska museet föddes», finnes t. ex. rikUgt med upptecknade texter till folkvisor och ringlekar samt beskrivningar på dessas utförande. Och hans egna och de övriga tjänstemännens inköpsjournaler rymma ett värdefullt ännu icke till fullo ordnat stoff rörande folksed och folktro. Men dessutom försökte HazeUus redan från början intressera även andra för insamUng av hithörande stoff. I brevjournalen för åren 1872—1873 antecknas om avgående brev »med förnyade uppman, om bohag, gamla saker över hufvud samt visor», liksom även ankommande skrivelser införas »med inneUggande folkvisor och sägner». År 1876 erhåUer museet som gåva tvenne utförUgare folkUvsskUdringar, den ena innehållande anteckningar om folkseder i HaUand i slutet av 1700-talet, den andra om förlovning och bröllop hos aUmogen i Bjuråker. De nu närmast följande åren upptagas helt av det inre museala arbetet främst genom museets deltagande i världsutställningen i Paris 1878. Sedan svenska staten år 1880 avböjt inlösen av museets samlingar och dess framtid i stäUet betryggats genom stiftandet av Samfundet för Nordiska museets främjande, kunde frågan om folktraditionerna ånyo upptagas. Bedan samma år lämnas ett anslag å 100 kr. tUl Eva Wigström för uppteckningar av »sånger och sägner» i Skåne. Byskomakaren Stolt utarbetar sina sedermera av museet pubUcerade minnen, och år 1882 utkommer första häftet av De nordiska folkens Uv, av vars företal framgår, att HazeUus umgicks med planer på ett systematiskt och under fackkunnig ledning stående utgivande av det stoff tiU svensk och övrig nordisk folkdiktning, som komme att genom museets initiativ insamlas. Genom Kungl. Maj:ts resolution av 17 aprU 1882 om upplåtande av plats på Djurgården för en byggnad åt Nordiska museet absorberades dettas uppmärksamhet ånyo för inre praktiska anlägenheter, ett tiUstånd, som genom grundandet av Skansen 1891 och instaUeringsarbetena i den nya museibyggnaden skulle oavbrutet fortgå under de följande 20 åren. Helt obeaktad var folktraditionen under denna tid dock icke. En hel del uppteckningar förvärvades genom gåvor eUer köp, så bl. a. en samUng av metaUarbetaren G. Ericsson (1886) innehållande anteckningar om jakt och jaktredskap, övertro, text och musik tiU lekar och visor m. m. Samtidigt publiceras i museets Meddelanden värdefuUa studier över hithörande ämnen. ARKIV FÖR SVENSK FOLKLIVSFORSKNING. År 1905 inträder denna del av museets verksamhet i ett nytt skede. FörefintUga anteckningar och manuskript, dittills förvarade i aUabetisk följd efter respektive upptecknare och inrymda på ett fåtal arkivhyllor, blevo vid denna tid föremål för vittgående excerpering och ordnades under Bernhard Salins styresmanskap enUgt ett av N. E. Hammarstedt utarbetat system tiU museets Arkiv för svensk folkUvsforskning. Om arkivets utveckling före 1905 lämna följande uppgifter en föreställning. De uppteckningar, som härstamma från 1870-talet — frånsett sådana som finnas i inköps journaler och tjänstemännens dagböcker, vilka ännu icke bUvit för arkivets räkning bearbetade — nppgå tUl ett 30-tal och härstamma från ett 10-tal meddelare. Under de närmast följande åren, eller närmare bestämt

69 åren 1880—1883, uppgår meddelarnas antal tiU 15. Bland nu inkomna uppteckningar böra först nämnas Eva Wigströms av visor, sägner och folktro m. m. från Skåne, och Helge Sandbergs av visor från samma landskap. Vidare må anföras uppteckningar från HaUand av M. Ysenius (1880) och den kände folklivs- och folkmålsupptecknaren P. N. Pettersson i VaUda (1882) jämte en samUng folktro från Värmland gjord av riksdagsmannen J a n Magnusson 1880. Det var också under dessa år, museet för dyUka forskningar lämnade sitt första anslag, den ovan nämnda summan å 100 kr. tiU Eva Wigström. Med år 1884 inträder, såsom redan antytts, en stagnationstid, som varar ända fram tUl sekelskiftet. Några ökningar äro dock att anteckna. Sålunda förvärvades utom den redan nämnda samlingen av metaUarbetaren G. Ericsson (1886) under åren 1892—1893 uppteckningar från Västerbotten och Lappland av Hugo SamzeUus. SlutUgen hade sedermera amanuensen vid museet NUs Keyland under uppköpsresor i Värmland för museets räkning under 1890-talets senare del gjort tahika anteckningar om Värmlandsfinnarnas Uv, vUka jämte ett stort antal beledsagande ritningar införUvades med arkivet år 1899. Det målmedvetnare återupptagandet av det under 1880-talets första år bedrivna insamlingsarbetet daterar sig från år 1902. Detta år införUvas med museets arkiv en större samUng uppteckningar verkstäUda av N. E. Hammarstedt i Dalarne, Gestrikland, Upland och Västmanland. Under de två följande åren inflyta nya bidrag av samme upptecknare från Bohuslän, Jämtland och Ångermanland samt av N. Keyland omkring 500 uppteckningar från Dalarne, Helsingland, Härjedalen, Jämtland och Västmanland. År 1905 sker så det ovannämnda omordnandet av arkivet, och omedelbart därefter sker också en utvidgning i arbetet för dettas ökande. Under de närmast föregående åren hade arkivet huvudsakligast genom museets egna tjänstemän tillförts nytt material. År 1906 utsände museet efter 25 år en ny stipendiat, fU. stud. N. Lithberg för uppteckningar under tre månader av folksed och folktro på Gotland. I anledning av en av Hammarstedt tnl julen 1905 utgiven frågehsta rörande julfirandet inflyter ett betydande antal notiser framför aUt om hithörande bruk men även om andra tros- och sedeföreteelser, och för året 1906 uppgår meddelarnas antal tiU den betydande siffran av 27 stycken. Från och med år 1907 redovisas arkivet som särskUd avdelning i museets årsredogörelser. Arkivet består av dels originalmanuskript från de oUka insändarna, dels av det s. k. systemarkivet. TiU den första gruppen höra dels äldre av museet förvärvade manuskript av hithörande innehåU, dels upptecknares originalanteckningar. Urkunderna äro ordnade i bokstavsföljd efter upptecknarna. »Systemarkivet» består av dels av upptecknarna själva fördelade uppgifter, som kunnat direkt inordnas på sina platser, dels avskrifter och excerpter ur de nyss nämnda originalmanuskripten samt ur andra arkiv och bibUotek. På grund av bristande arbetskraft har endast något mera än häUten hunnit definitivt ordnas. Den ordnade delen omfattar omkring 15.000 nummer av den till omkring 28.000 uppgående samlingen, därav omkring 3.000 inkommit åren 1921 och 1922. I regel upptager varje nummer endast en uppteckning och materialet fördelas i följande huvudgrupper: 1. Folkets art och lynne, 2. Samfundsskick, 3. Dräkt, 4. Bebyggelse, boningssätt och bostadsimedning, 5. Näringar, slöjder och sysslor, 6. Forntro och folksed, 7. Lekar, danser och spel, 8. Folkmusik, 9. Folkdiktning, 10. Språk och tal, 11. AUmänna kulturhistoriska bUder och notiser. De till omkring 6.500 uppgående bUderna ordnas i omedelbar anslutning tUl textuppdelningen. Var och en av dessa större grupper är uppdelad i underavdelningar och inom varje delningsenhet är materialet

ordnat efter landskap i bokstavsföljd. Det hittillsvarande systemet är icke avsett att vara definitivt. Såsom arbetssystem har det emeUertid visat sig mycket tiUfredsställande såväl genom sin utvidgningsmöjlighet som genom sin enkla och lättfatthga uppställning. Samtidigt utgör det ett gott förarbete för ett rent vetenskapligt system, när materialet därför en gång kan anses vara tillräckUgt och tiden mogen. — Till systemarkivet ansluter sig även ett antal svartkonstböcker, en samUng byordningar och gårdshandlingar samt omkring 500 skiUingtryck och en större urkUppssamUng. Arkivet är i sin helhet katalogiserat dels ahabetiskt efter upptecknare, dels topografiskt (landskapsvis). Dessutom är en stickordskatalog efter ämnesord under arbete. Arkivet förvaras i museets bibliotek, varest det är efter särskild anmälan tUlgängligt dagligen kl. 11—3. Antecknade studiebesök i arkivet, vilka ofta med svårighet kunna särhåUas från studiebesök i bibUoteket i övrigt, voro för år 1922 32, under samma år hade 2 utlåningar utom lokalen ägt rum. För arkivet finnes ingen speciellt anställd personal, det förvaltas av intendenten för allmogeavdelningen och en amanuens. Ökningen sker dels genom uppteckningsarbeten under resor av museets tjänstemän, dels genom inlösen av insända och av intendenten prövade manuskript, dels genom gåvor av intresserade. Kostnaderna för under året 1915—1919 inlösta manuskript uppgick till kr. 6.801: 71, växlande mellan kr. 1.146: 90 (år 1917) och 2.110: 69 (år 1918). Under de två sista åren ha dessa kostnader måst reduceras. De uppgingo för 1921 tUl kr. 986: 50 och för 1922 till 369:15. Övriga kostnader för arkivets ordnande och förvaltning ingå i totalsumman för museets drift. BYGGNADSARKIVET. Samtidigt med återupptagandet av uppteckningsverksamheten igångsattes ett annat utforskningsarbete, avbildandet och beskrivandet av allmogens bostäder och bostadsinredning. Detta arbete påbörjades år 1903 under ledning av Axel Nilsson, vilken föregående år anstäUts som amanuens vid museet, och fortsattes under ett 10-tal år framåt, efter vilken tid det avlöstes av de efter större måttstock och fastare plan bedrivna byundersökningarna, till vilka vi nedan återkomma. Detta äldre s. k. Byggnadsarkivet omfattar dels avdelningen bebyggelsebeskrivning, där alla landskap utom Gotland äro representerade, dels avdelningen inredning och möbler vari alla landskap utom Dalsland, Gotland och Öland äro företrädda. Den förra avdelningens omfattning framgår av följande siffror: bykartor 6, gårdskartor 21, ritningar 830, fotografier 2.802, text 232 blad, illustrerad text 259 blad; den senare avdelningen omfattar 195 ritningar och 401 fotografier. Dessutom upptager arkivet avbildningar och beskrivning av Nordiska museets egna byggnader på Skansen eller sådana byggnader, om vilkas förvärvande museet legat i underhandling. Materialet är i aUmänhet av varierande format och delvis på mindre hållbart papper. En normaUsering i Ukhet med museets övriga arkivmaterial av Uknande slag är påbörjad, varigenom aUa fotografier uppsättas på styvt och håUbart papper, texten utarbetas på bästa Lessebopapper och ritningarna uppklistras eUer förnyas i tusch på hållbart papper — aUt i samma format. Plåtarna förvaras. Vid sidan härom finnes dessutom ett studiearkiv upplagt av dubbletter, tdl stor del uppkUstrade på stora, styva kartonger. Detta består till huvudsaklig del av fotografier tiU ett antal av omkring 1.500. Materialet förvaras i museets bibliotek. Kostnaderna för byggnadsarkivets såväl tiUväxt som förvaltning ingå i museets allmänna budget.

71 BYUNDERSÖKNINGARNA. De nu berörda arkivgrupperna och de med dem förbundna undersökningarna hava ingått inom ramen av museets verksamhet i dess egenskap av statsunderstödd institution, och för dess hithörande arbete har intet särskUt anslag av statsmedel utgått. Detta senare är däremot fallet med den undersökning, till vilken vi nu övergå, de s. k. byundersökningarna. Från en ringa början hava dessa så småningom utvecklat sig till ett synnerligen omfattande företag. År 1912 började sedermera amanuensen vid museet Sigurd Erixon med undersökningen av en östgötaby. Sedan dess ha arbetena i fältet pågått varje sommar med fler och fler medhjälpare, arkitekter och studenter, så att antalet deltagare sommaren 1920 uppgick till 32 fördelade på 11 expeditioner samt 2 smärre undersökningsresor och 2 specialundersökningar inom mindre områden. Några av medarbetarna ha deltagit i två expeditioner efter varandra. Arbetet har helt planerats och letts av Erixon och är att betrakta som en systematisk och i raskt tempo driven specialundersökning över hela landet av de svenska bebyggelseformationernas arter och utbredning samt därmed förbundet samfunds väsen, varjämte bostadsskicket och inredningarna ävenledes studerats. Övriga sidor av den folkhga kulturen hava endast mera sporadiskt kunnat beaktas, även om ganska betydande sådant material sammanförts. Undersökningarna ha sedan 1916 drivits på två Unjer, dels en allmän syftande till en kapplöpning med förödelsen och en översikt av riket i dess helhet, dels en mera ingående med speciaUorskningar inom mindre områden på lämpliga punkter i landet. Det arkivaliska materialet, särskilt kartorna, nyttjas såvitt möjligt inom båda grenarna, men i den sista ha alla tänkbara källor under loppet av några år excerperats eller anlitats, så att särdeles betydelsefulla resultat kunnat visas genom rekonstruktioner och statistik. För dessa arbeten har särskild personal anlitats. Ekonomiskt ha undersökningarna möjUggjorts genom Nordiska museets reseanslag, särskilda statsanslag under senare år, gåvor av enskilda personer, genom samarbete med kulturhistoriska föreningar eller institutioner, som önskat dubbletter av materialet, samt storindustrier och godsägare, som önskat sina områden undersökta i och för särskilda pubUkationer. I övrigt är pubUkationsfrågan, frånsett några tidskriftsuppsatser, ännu oordnad, men avsikten är att så småningom åstadkomma översiktUga verk över såväl bebyggelsen som samfundsväsendet och bostädernas inredning. Genom det snabba tempo, som tillämpats, äro följande landskap mera ingående undersökta, även om arbetet där ej är avslutat: Skåne, Småland, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Södermanland, Närke, Västmanland, Dalarne, Gestrikland, Helsingland, Härjedalen, Jämtland, Ångermanland, Västerbotten och delar av Lappland. Kortare undersökningsresor hava gjorts i Blekinge, på Öland, i Upland, Värmland, Medelpad och Norrbotten, men här kräves ännu ganska mycket arbete. Däremot har Gotland ännu icke besökts. Att skyndsamhet verkUgen varit av nöden har idehgen visat sig under arbetets gång. De få oskiftade byarna, som i första hand dragit uppmärksamheten till sig, bli färre för varje år, och många kulturhistoriskt oersättUga anläggningar och byggnader ha förstörts endast kort tid efter expeditionernas besök. De översiktUga undersökningarna rörande dessa företeelser kunna inom ett eller annat år anses vara avslutade. Därefter är det avsikten att låta de lokala speciahorskningarna taga vid även på andra punkter än de nuvarande, som koncentrerats tiU vissa punkter i Östergötland, Västmanland och Dalarne. Genom att det aUmänna räddningsarbetet föregått kunna dessa senare forskningar bedrivas med mera lugn och med behövlig grundUghet, varjämte här förhoppningsvis andra krafter och lokala institutioner kunna taga vid.

72 EnUgt en under våren 1921 verkstäUd inventering omfattade arkivet vid denna tidpunkt (siffrorna äro approximativa): Bebyggelsebe- Inredn. och skrivningar möbler

Bykartor 682 Gårdsplaner 913 Bitningar, blad: ... 7.164 Fotografier, blad: ... 6.864 Text, blad: 10.732 Illustrerad text, blad: 1.517 Äldre arkivaUer, blad 9.179 Äldre bUd- och kartmateriel, blad: 200

1.606 1.080 1.013 259 1.338

Samfundsväsen

Forntro och folksed

Jordbruk m. m.

47 88 2.063 86 2.913

11 37 785 67 110

416 225 1.565 287 2.175

Under åren 1921 och 1922 har arkivet tiUförts ytterUgare omkring 5.670 blad avbUdningar och text, fördelade sålunda: by- och gårdskartor 70, ritningar 1.400, fotografier 1.700, text 1.150, äldre handUngar 1.325 samt akvareUer m. m. 25. Det från fältundersökningarna inkomna materialet utarbetas i arkivfärdigt skick, så att kartor och planer renritas samt texterna utskrivas på hållbart papper, varjämte fotografierna kUstras på särsltilda kartonger och förses med förklarande text. För textsidor och fotografikartonger hålles samma format. På grund av den hastiga takt, vari arbetet utförts, har utarbetandet emellertid icke, såsom av följande redogörelse framgår, kunnat hålla jämna steg med insamlandet; redogörelsen avser förhållandena på nyåret 1921. BLEKINGE undersöktes huvudsakligast år 1914, varjämte senare kompletteringar verkstäUts. Antalet kartor, ritningar, fotografier och textblad uppgår tiU 433. Av dessa föreUgga fotografierna i färdigt skick, av ritningar och text är ungefär häUten utarbetad, kartorna äro ännu helt under utarbetning. BOHUSLÄN undersöktes huvudsakhgast åren 1918 och 1920. Antalet kartor, ritningar, fotografier och textblad uppgår tUl 2.350, varav fotografierna föreUgga i färdigt skick och av det övriga materialet omkring häUten är utarbetad. DALARNE undersöktes huvudsakUgast åren 1915, 1916, 1918 och 1919, varjämte specialundersökningar rörande bergsmanskulturen utfördes under åren 1918 och 1919 samt speciahorskningar utförts över Stora Kopparbergs bergslags områden. I materialet ingår icke allenast allmogebebyggelse utan även ett stort antal bergsmansgårdar jämte en del större bruksgårdar och bruksanläggningar. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tiU 8.029. Därav utgöres omkring häUten av en särskild grupp, som först senare helt kan införUvas med arkivet och eventuellt i eget format. Av det övriga äro — förutom fotografierna — omkring 2/Ö utarbetade i färdigt skick. DALSLAND undersöktes huvudsakUgast åren 1919 och 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. är 880, varav, utom fotografierna, kartor och ritningar äro i huvudsak färdiga samt av texten ungefär häUten föreligger i utarbetat skick. GESTRIKLAND undersöktes huvudsakligast år 1920, varvid specialundersökningar av vissa bruksanläggningar verkställdes. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 1.501. En del av detta material, omkring en femtedel, tillhör specialundersökningarna och kan ej förr än senare införUvas med arkivet. Av det övriga äro — utom fotografierna — omkring 2/s utarbetade i färdigt skick.

73 HALLAND undersöktes huvudsakUgast åren 1918 och 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tUl 1.261, varav — utom fotografierna — kartorna äro i det närmaste färdiga samt av ritningarna ungefär hälften och av texten ungefär 1 / 3 föreligga i utarbetat skick. HELSINGLAND undersöktes huvudsakUgast åren 1917 och 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 1.207, varav — utom fotografierna — ungefär lji föreUgger i utarbetat skick. HÄRJEDALEN undersöktes huvudsakUgast åren 1916 och 1917 samt 1919 och 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tiU 2.300 varav — utom fotografierna — omkring 2/B föreUgga i utarbetat skick. JÄMTLAND undersöktes huvudsakUgast åren 1916 och 1917. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tUl 1.380, varav — utom fotografierna — omkring 1/i föreUgger i utarbetat skick. LAPPLANDS bofasta befolkning undersöktes huvudsakUgast åren 1918 och 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 427, varav — utom fotografierna — omkring 1/3 föreUgger i utarbetat skick. MEDELPAD undersöktes huvudsakUgast år 1919. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tiU 260, varav — utom fotografierna — omkring 3 / 5 föreUgga i utarbetat skick. NÄRKE undersöktes huvudsakUgast år 1916. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tUl 527, varav — utom fotografierna — omkring 3/5 föreUgga i utarbetat skick. SKÅNE undersöktes huvudsakligast år 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 2.581, varav — utom fotografierna — omkring x/4 föreligger i utarbetat skick. SMÅLAND undersöktes huvudsakUgast åren 1914, 1915, 1917 och 1918. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tiU 1.852, varav — utom fotografierna — omkring 3 / 4 föreUgga i utarbetat skick. SÖDERMANLAND undersöktes huvudsakUgast 1918. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tiU 809, varav — utom fotografierna — omkring J/s föreUgger i utarbetat skick. UPLAND undersöktes huvudsakUgast åren 1915 och 1920, varjämte specialundersökningar av bruksanläggningar verkstäUts på ett mindre område. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 2.184, varav omkring 1/i tillhör specialundersökningarna och först senare kan införUvas med arkivet. Av det övriga föreligger — utom fotografierna — omkring ^/3 i utarbetat skick. VÄRMLAND undersöktes genom en kortare expedition till sydvästra Värmland sommaren 1919. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tiU 75, varav — utom fotografierna — omkring 1 / 3 föreUgger i utarbetat skick. VÄSTERBOTTEN undersöktes huvudsakligast åren 1918 och 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 1.134, varav — utom fotografierna — omkring häUten föreUgger i utarbetat skick. NORRBOTTEN undersöktes huvudsakUgast år 1918. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 361, varav — utom fotografierna — omkring 2 / 3 föreUgga i utarbetat skick. VÄSTERGÖTLAND undersöktes huvudsakUgast åren 1918 och 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tiU 1.731, varav — utom fotografierna — omkring 2/5 föreUgga i utarbetat skick. VÄSTMANLAND undersöktes åren 1914 och 1916 samt huvudsakUgast genom specialundersökningar företagna över ett mindre område. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tiU 13.570, varav omkring 4/s tillhöra specialundersök-

71 ningarna och först senare kunna införlivas med arkivet. Av det övriga föreligga — utom fotografierna — omkring 3 / 6 i utarbetat skick. ÅNGERMANLAND undersöktes huvudsakligast åren 1917—1919. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår tUl 2.257, varav — utom fotografierna — omkring 2/5 föreUgga i utarbetat skick. ÖLAND undersöktes huvudsakUgast åren 1914, 1919 och 1920. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 675, varav — utom fotografierna — omkring 3 / 5 föreUgga i utarbetat skick. ÖSTERGÖTLAND undersöktes huvudsakligast åren 1912, 1913, 1915, 1917 och 1918, varjämte under åren 1918—1920 specialundersökningar företogos inom ett mindre område. Antalet kartor, ritningar m. m. uppgår till 5.858, varav omkring häUten tillhör specialundersökningarna och först senare kommer att införlivas med arkivet. Av det övriga föreligga — utom fotografierna — omkring 3 / 5 i utarbetat skick. • Det insamlade materialet förvaras under Sigurd Erixons vård på Nordiska museet och sammanhåUes tillsvidare som en enhet för sig för att först senare jämte det tidigare bebyggelsearkivet införlivas med museets folkUvsarkiv. Kostnaderna för undersökningen fr. o. m. år 1912 t. o. m. 1920 uppgingo tiU kr. 97.837: 85. TiU dessa kostnaders täckande hade av Nordiska museets allmänna medel utgått 29.058: 95 kr., i vilken summa expeditionsledarens och museipersonalens arbetstid dock icke inräknats, samt genom för undersökningarna särskilt beviljat statsanslag 14.000 kr. Besten, eller kr. 54.778: 90 hade anskaffats från annat håll, dels genom bidrag av fornminnesföreningar och museer i landsorten, dels och till sin huvudsakligaste omfattning genom bidrag från några större bolag och från enskilda. Till fornminnesföreningarna och museernas del häri skola vi återkomma i samband med redogörelsen för dessas verksamhet. Det sålunda erhåUna ekonomiska understödet har från museets sida kompenserats genom att museet låtit utarbeta och till de ifrågavarande organisationerna överlämna en dubblettupplaga av det insamlade materialet. De spedficerade inkomsterna och utgifterna framgå av vidstående tabell. PRÄSTGÅRDSARKIVET. Vid redogörelsen för Nordiska museets arkivaUska insamlingsverksamhet böra slutligen icke förbigås tvenne grupper, som, även om de icke falla inom den rena allmogekulturens råmärken, dock äro av betydelse för kännedomen om folklivet i dess helhet. Den ena är den s. k. Prästgårdsundersökningen. På grund av bestämmelserna i ecklesiastik boställordning den 9 dec. 1910 jämte därmed i samband stående författningar hava de svenska prästgårdarna under de senaste åren genomgått genomgripande förändringar, vilka föranlett och framdeles komma att ytteihgare föranleda delvisa eller hela ombyggnader av desamma. Deras betydelse för den kulturhistoriska forskningen är på grund av ett ofta segt bevarat ålderdomUgt byggnadssätt redan i och för sig stor och stegras i synnerUg grad därigenom att i många fall gårdarnas utveckling under flera århundraden kan följas med hjälp av uppgifter i kyrkoarkiven och andra skriftUga källor. E t t tiUvaratagande för forskningen, innan det är för sent, av prästgårdarnas enastående viktiga kulturhistoriska material är därför en angelägen uppgift för svensk kulturvetenskap. I syfte att erhåUa en grundstomme till en beskrivning av alla äldre prästgårdar (kyrkoherdeboställen och komministergårdar) i landet vände sig Nordiska museet i en skrivelse år 1917 till alla prästboställsinnehavare med anhållan om ifyllande av ett bUagt frågeformulär upptagande bl. a. spörsmål rörande

75 G —< 00

,y

•g u -g M a »3 ffl P i !

«2

O t CN CO l > —i

o S

-3 f

ro

fl 3

3 I

2 5 1 fl P< 13 +2 X

C

C

O

oö

o

ö

1-H

1-H CO

o o i—i

•5 B

a^zo ,H

*> a s cä

o

fl B

a a

C3

^

a <J a .-i

i-H CN

—

c

000:

o o co

h

" . JS

&

CN

C O CM

C o o

o o o

o o o

L-O

LO

co

d jg > ^^i"S.a.2s cfl fl hfl o ftS | dB £ fa o '». a -4J

t»)

4J

'

?S

OrS ä - «J S : 0 - ? ? r 0

I ^ Ö

• I fl

P Q <3fl5ö^^gä1|| pH-^fl^t*

cofl-9

<J3

fl

r - : d - O g g 0 c j f l . <8 ojflfc!ej „ rt t< :c3flfl Ö f l « &£>•£ o3 S?K»fl Ö

CO

C2

1—1

0 0 « 3 ö - - S t H * 3 f l - + J

1—1

CO

co

o Sfl:cs <" o .a o i j <D fl k f i - W * < t i . MT3 *>

CN

—i

i-( CN

o o o t^

76 gårdsgruppering, trädgårdsanläggningar och planteringar, åbyggnader jämte deras inredning, byalag, äldre bilder och kartor. De meddelade svaren ingingo tiU domkapitlen och tiUstäUdes genom deras försorg Nordiska museets arkiv. Svar erhöllos från omkring 1.200 av landets till omkring 2.500 uppgående prästboställsinnehavare. TiU beskrivningen av äldre gårdar ha meddelarna i stor utsträckning medsänt fotografier, äldre och nya, samt på olika sätt åstadkomna ritningar, kartor och teckningar, visande gårdens planläggning, husens planfördelning m. m. Förutom prästerskapet, som friviUigt utfört dessa beskrivningar, ha genom detsamma ett stort antal andra personer, särskilt teckningskunniga, meddelat och utfört planer, kartor m. m. Jämte det från prästerskapet insända materialet innehåller samUngen ett antal anteckningar och fotografier gjorda av forskare under resor företagna för andra ändamål. Det inkomna materialet, som helt och hållet åstadkommits på frivilUghetens väg, är ordnat stiftsvis och hålles tdlgängUgt efter anmälan hos amanuensen vid museet Sigurd WalUn. För materialets bearbetande bildades i maj 1918 »Kommittén för utgivande av ett kulturhistoriskt arbete över de svenska prästgårdarna». Denna kommitté består av museets styresman dr G. Upmark, såsom ordförande, samt av docenten Henrik CorneU och amanuenserna vid museet S. Erixon och S. WalUn. Därjämte samarbetar kommittén med en av Skånska föreningen för byggnadskultur tiUsatt kommission för de skånska prästgårdarnas behandling, vilkens sekreterare fil. Uc. Fr. HazeUus ingått som Skånes representant i centralkommittén. För undersökningens slutförande erfordras ytterUgare dels undersökningsresor av kulturhistoriskt utbildad personal och arkitekter i och för grundUgare beskrivning, uppmätning och fotografering av de prästgårdar i hela landet, som äga kulturhistoriskt intresse, ett arbete som kommer att baseras på de inkomna preliminäruppgUterna, dels excerpering av kyrkoarkivens och övriga arkivsamlingars uppgUter angående prästgårdarna. Sedan förundersökningen i sin helhet slutförts, är materialet avsett att pubUceras i ett arbete om 9 självständiga delar, var och en omfattande ett a två stUt eller delar av sådana och behandlande prästgårdarna ur allmänt kulturhistorisk och bebyggelsehistorisk synpunkt, allt lämpat efter arten av det material, undersökningarna komma att giva som resultat. BORGERLIG ODLING. SlutUgen äger Nordiska museet en samUng avbildningar rörande övriga samhällsklassers odUng bestående av dels en större samling porträtt, omkring 40.000, utförda i oUka tekniker och av värde ej blott som personhistoriskt material utan ofta även ur kulturhistorisk, framför aUt dräkthistorisk synpunkt. Vidare upptager denna del av arkivet tryckta avbildningar — blad ur planschverk m. m. — tiU ett antal av 5.000 samt fotografier och akvareller tiU ett antal av 7.350, fördelade sålunda: slott och herregårdar 1.500, stadsbyggnader 2.500, kakelugnar 200, möbler 1.500, sdver 1.500, keramik 100, glas 50. SamtUga här avbildade inventarier tillhöra andra samUngar, offentUga eUer enskilda, än museets egna.

Musikhistoriska museet.

Musikhistoriska museet, som på enskilt initiativ grundades i Stockholm år 1899, har tiU uppgift att samla äldre musikaUer, instrument, musikhistoriska verk, manuskript till kompositioner o. dyl. Av 1907 års riksdag beviljades för

tre år ett statsanslag å 3.000 kr. årUgen, med vilken summa anslaget sedan år 1908 oförändrat utgått. Vid sidan av instrumentsamlingen finnes en avbildningssamUng bestående av dels fotografier, dels kopparstick, Utografier, träsnitt m. m. av såväl svenska som utländska tonredskap; även folkmusiken är härvid tiUgodosedd. Någon uppteckning av folkmusik har museet icke bedrivit. Sitt program likmätigt har det emellertid haft sin uppmärksamhet riktad även på spelmansböcker och andra äldre manuskript av folkmusikahskt intresse och den samling sådant material, som under årens lopp sammanförts hit, torde i fråga om såväl omfång som värde komma närmast efter den Musikaliska akademien tillhöriga samUng, för vilken ovan (sid. 16 f.) redogjorts. Materialet omfattar 19 nummer om 36 häftade eUer bundna notböcker från tiden 1770—1860 och är liksom akademiens samUng Uråga om det mer eUer mindre folkliga innehåUet av växlande beskaffenhet. Melodierna äro för oUka instrument, klaver, fiol och flöjt, ej mindre än 8 nummer äro arrangerade för två eller flera instrument. Såsom viktigare må här anföras en spelmansbok, möjligen från Östergötland, signerad Olof Söderman 1781, innehållande kontradanser, en s. k. »lapdans», 14 polonäser, en stor samUng menuetter, långdanser, »kehraus» m. m.; en liknande, signerad E. P. Lindblad, Upsala 1819, innehållande en mycket rikhaltig samUng menuetter, polonäser, valser, kadriljer, angläser (omkring 50 st.) och sist ett 30-tal »bondpålskor» med beteckning av härkomst— mest från Upland och Södermanland; en samling marscher, valser, angläser, »pålskor» — en betecknad »polones» samt en särskild avdelning »Svenska polskor» i två band, signerade G. M. A. och härstammande från omkring 1830. Av mera historiskt intresse är slutUgen ett partitur för Dybecks musikaftnar »Svenska polskor satta för E . Dybeck af GiUe för orkester» från år 1859. Därjämte förvaras i museet ett 50-tal »herrskapsnotböcker» med visor och melodier av kända tonsättare, danser, marscher m. m. från tiden 1780—1850. Bland dessa kunna särskUt påpekas de från Kalmar läroverks bibUotek deponerade danssamUngarna från 1700—1720 innehållande polonäser, menuetter m. m. SlutUgen äger museet en särskild avdelning för tidningsurkUpp, vilken även innehåUer uppgtfter om folkmusik och folkinstrument. Det med museet nära förbundna Svenska samfundet för musikforskning har upptagit även folkmusiken på sitt program och samarbetar på denna punkt med museet. Direkt uppteckning har dock icke legat inom ramen för samfundets verksamhet. Däremot har början gjorts till en allmän folkmusikbibliografi, omfattande såväl folkmusiktradition i tryck och handskrift samt musikinstrument som även dansbeskrivningar, bilder av folkdans m. m. Detta material kommer att förvaras å museet. En sammanfattning av den färdiga bibUografien kommer att offentUggöras i samfundets pubUkation, Svensk tidskrift för musikforskning, vilken även i sin arg. 2, 1920, innehåller en redogörelse för museets uppkomst och tidigare verksamhet. Folkmusikkommisionen.

Ehuru den icke såsom sådan för sin verksamhet erhålUt understöd av statsmedel, har dock det material, över vilket kommissionen förfogar, till en del tiUkommit med statligt understöd, av vUken grund densamma här upptages bland de statsunderstödda institutionerna.

78 Vid första mötet för svensk folkkunskap hållet i Nordiska museet den 24—26 augusti 1908 hade den mångårige samlaren av svensk folkmusik, stadsnotarien Nils Andersson i Lund hållit ett föredrag om samlandet och upptecknandet av folkmelodier. Vid den diskussion som följde efter detta föredrag enades man om att antaga följande resolution: »Första mötet för svensk folkkunskap uttalar att mötet finner det ur vetenskapligt-etnografiskt och nationellt-musikaliskt intresse synnerhgen önskvärt, att under den närmaste tiden uppteckningar av folkartade melodier må med största möjUga iver bedrivas. Mötet finner likaså önskvärt, att under den närmaste tiden en stor central samling av svenska folkmelodier må komma till stånd. Mötet ansluter sig tUl de av inledaren angivna principerna för uppteckningen av melodier.» För att vidtaga de åtgärder, som i detta syfte äro nödvändiga, beslöt mötet vidare tiUsätta en kommitté av fem personer. Denna kommitté, som senare antog namnet »Folkmusikkommissionen» erhöll följande sammansättning: stadsnotarien Nils Andersson, konstnären Anders Zorn, dr B. Salin sammankallande, konsertmästare L. J. Zetterqvist och rektor B. Steffen. Kommissionen fick rätt dels att handla i mötets namn, dels att vid behov kalla personer som ledamöter. Under följande vinter tillkallades också som nya ledamöter justitierådet Karl Silverstolpe och amanuensen vid Nordiska museet Nils Keyland, varjämte H. K. H. prins Eugen åtog sig att vara kommissionens ordförande. Kommissionen ställde som sin uppgift: »att från alla trakter av vårt land sammanföra folkmusikmaterialet, dels genom att anmoda enskilda samlare att ställa sina samlingar till disposition, dels genom att föranstalta om ytterUgare uppteckningar i jämförelsevis outforskade landsändar; att låta ordna och redigera det sålunda insamlade, vUket skulle omfatta ej blott själva melodierna utan också levnadsteckningar av spelmän, sägner och beskrivningar om låtar och märkligare danser samt uppgUter i övrigt, ägnade att belysa detta ämne; dessutom landskapsbilder i lämpUgt urval, porträtt av spelmän m. m.; att sörja för, att samlingen publiceras och sprides till allmänheten mot biUigast möjUga pris». Kommissionens verksamhet inleddes med att den under sommaren 1909 utsände ett upprop, vari allmänheten uppfordrades att stödja kommissionens arbete såväl pekuniärt som genom att till densamma insända »uppteckningar av folkvisor och gamla psalmmelodier, vallåtar, gånglåtar, skänklåtar, brudlåtar, långdanser, polskor, kadriljer, gammalvalser m. m. samt om möjligt uppgifter om varje melodis härkomst, benämning m. m.; gamla notböcker, åtföljda av meddelanden om vem som hopskrivit dem, den ungefärUga tiden, när det skett, samt vem som ursprungligen spelat däri förekommande melodier; sägner, som äro förknippade med föreställningen om 'Näckens' eller 'Älfkarlens' och andra i folktron förekommande väsens förhållande till spelmän och låtar; uppgUter om (adresser på) spelmän, såsom fiol- och nyckel-harpospelare, klarinett- lur-, horn- och näverspelare, vis- och vallåtssångare med flera sådana, som kunna lämna bidrag till samlingsverket». Såsom resultat av detta upprop inflöt under de närmast följande åren från sammanlagt 27 meddelare en samUng visor och låtar till ett antal av 1.303 stycken, delvis av rätt blandad sammansättning, delvis även av stort kulturhistoriskt och musikaliskt värde. Härmed avstannade emellertid Folkmusikkommissionens egentUga verksamhet; dess ursprungUga, drivande kraft stadsnotarien Andersson fortsatte dock oförtrutet sin verksamhet, vilkens resultat han ansåg böra komma kommissionen till godo, för att framdeles med dennas bistånd publiceras. Såsom ovan (sid. 19 f.) berörts, hade 1912 års riksdag efter ansökan av Anders-

79 son och docenterna Norlind och v. Sydow på extra stat för år 1913 beviljat ett anslag av 4.500 kr. för insamling, förteckning och undersökning av svenska folkminnen. I de upplysningar rörande planen för insamlingsarbetet, sättet för de sammanbragta samlingarnas förvaring, förvaltning och tillgängUghållande, som av Humanistiska sektionen under hösten år 1912 infordrades från petitionärerna, yttrar Andersson efter att hava redogjort för Folkmusikkommissionens tillkomst och dåvarande sammansättning: »TiU denna kommissions förfogande står det material som hittills insamlats; och det torde av vad som ovan nämnts och för övrigt jämväl tidigare av mig i detta ärende uppgivits framgå, att jämväl det material, som kan åstadkommas för möjligen utfallande statsbidrag, är avsett att ingå i denna samUng och för sådant ändamål överlämnas tUl Folkmusikkommissionen. Då som nämnt är samlingarna skola i tryckt form göras tUlgängliga för aUmänheten, följer därav, att något dyUkt tillgänglighållande annorledes dessförinnan icke avses. Skulle några krav i annat syfte härutinnan uppstäUas och bUallas, är å min sida ansökningen om statsbidrag i den ordning frågan nu föreligger att anse såsom förfaUen», varefter han tiUägger: »Det säger sig självt att redovisning skall avgivas för eventuellt bidrags användande, åtföljd av verifikationer samt uppgUter om de särskilda forskningsresorna, vilka personer som besökts, vad och huru mycket som upptecknats och sammanbragts och var materialet förvaras m. m. dylikt.» Vid ärendets behandUng i sektionen förklarade sig denna »mot stadsnotarien Anderssons framstäUning i stort sett icke finna något att invända», varefter det tiUägges: »Det synes sektionen sålunda också rimligt, att denne, vars insamlingar redan länge pågått i stor utsträckning och synas närma sig sitt fuUbordande, denna gång erhåUer något mer än en tredjedel av det anslagna beloppet. Sektionen viU således förorda, att för hans insamUng denna gång och med hänsyn tUl redan gjorda kostnader anslås 2.000 kr. att användas på sätt i hans P. M. föreslagits och med den däri förordade redovisning genom företeende av räkningar o. s. v. Ukasom ock, att med de av honom sammanbragta samUngarna fortares såsom i hans P. M. föreslagits. Skulle tryckningen av materialet dröja längre än exempelvis 10 år efter anslagets erhåUande, synes det sektionen emeUertid lämpUgt att samlingarna därefter böra håUas tillgängliga för forskare som sådant önska.» Sektionens sålunda uttalade mening stadfästes av Kungl. Maj:t den 26 mars 1913. Under det att de samUngar, som kunde av de tvenne övriga sökandena, docenterna Norlind och v. Sydow, åvägabringas, skulle tiUfalla Lunds universitet och utgöra ett dess folkminnesarkiv, hade således för Nils Anderssons samlingar den undantagsbestämmelsen gjorts, att dessa skulle, såväl tiU redan föreUggande delar som tiU vad som framdeles genom honom kunde komma att tiUföras desamma, ställas till Folkmusikkommissionens förfogande. Av denna grund kan sålunda det 1913—1920 med oförändrat belopp av 2.000 kr. tiU hans forskningar utgående anslaget samtidigt sägas vara ett till främjandet av Folkmusikkommissionens verksamhet utgående statsunderstöd. I mars 1921 träffade Andersson avtal med förläggare om utgivande av första delen av sina samlade låtar, omfattande Dalarne. Den sista i samma månad bortrycktes han plötsUgt av döden. Den pubUkation, som av honom då förberetts, fuUföljdes under den närmaste tiden med enskUd hjälp i så måtto, att första delen av DalasamUngen utkommit av trycket år 1922. Då fortsättningen av pubUkationen icke kunde av brist på medel fuUföljas, vände sig hans efterlämnade maka, fru Anna Andersson i skrivelse den 25 maj 1922 tUl Folkmusikkommissionen med hemstäUan, att denna måtte i enUghet med

80 sitt ursprungUga program åtaga sig det fortsatta utgivandet av hennes mans verk, i vilket fall hon förklarade sig vilUg att under vissa i skrivelsen närmare angivna förbehåU ställa det av honom insamlade materialet till kommissionens förfogande. Vid omedelbart därefter hållet sammanträde beslöt kommissionen, dels att emottaga det av fru Andersson gjorda erbjudandet dels, att ingå till Kungl. Maj:t med en anhållan om ett anslag å 20.000 kr. till bestridande av kostnaderna för samlingarnas utredigering i tryckfärdigt skick. Samtidigt beslöts även en komplettering av kommissionen efter de sedan sist hållna sammanträde avlidna medlemmarna herrar Andersson, Silverstolpe och Zorn, varjämte numera riksantikvarien Salin anmält sin önskan att utträda ur kommissionen. Till ersättare invaldes hrr Nils Lithberg, Tobias Norlind och Hjalmar Wijk, vadan kommissionen numera består av H. K. H. prins Eugen, rektor Steffen, konsertmästare Zetterqvist, intendent Keyland, professor Lithberg, docent Norlind och hr Wijk. De samUngar, över vilka folkmusikkommissionen förfogar, utgöras sålunda av dels dennas egna, dels de genom NUs Andersson insamlade låtarna. Bägge samUngarna voro redan av Andersson avsedda att publiceras som en enda. FolkmusUikommissionens samUngar utgöras tiU största delen av tUl densamma i anledning av det ovannämnda, år 1909 utfärdade uppropet insända äldre uppteckningar eUer avskrUter av sådana. Materialet är av rätt växlande värde, någon gång alldeles obrukbart som folkmusikmaterial, stundom dock även av högt värde; framför aUt gäUer detta C. G. SödUngs samling av svenska folkvisor, omfattande 302 nummer. Av hela den tiU 1.303 nummer uppgående samlingen hava 1.081 uttagits för publicering. Dessa fördela sig sålunda: polskor 380, steklåtar 1, marscher och gånglåtar 30, vaUåtar 10, valser 197, kadriljer 82, angläser 19, långdanser 1, schottisar 2, visor 346, psalmer 6, diverse dansmelodier 7-, dessutom förekomma 24 polsktexter, biografier över 7 spelmän, spelmanshistorier från 3, låtbeskrivningar från 1 och dansbeskrivningar från 7 spelmän; sammanlagda antalet spelmän är 31. Materialet har, tiUs det kort före NUs Anderssons död av honom lånades tUl Lund, förvarats på Nordiska museet, varest även den hithörande med meddelare och spelmän förda korrespondensen befinner sig. Nils Anderssons samUngar påbörjades av honom redan såsom student inom Skånska landsmålsföreningen i Lund på 1880-talet. E t t första resultat av detta hans forskningsarbete, utgörande 475 nummer skånska låtar, har pubUcerats i tidskriften Svenska landsmål. Forskningarna utsträcktes emellertid så småningom tiU att omfatta landet i dess helhet. Av en vid Folkkunskapsmötet i Stockholm 1908 lämnad redogörelse framgår, att samUngen vid denna tid förutom Skåne omfattade bl. a. Dalarne och Jämtland med omkring 700 låtar vardera, Helsingland med ett par hundra, Värmland och Dal med över 100, varjämte ett insamlingsarbete igångsatts i Småland samt Östergötland, Öland och Blekinge voro påtänkta. Vid Nils Anderssons död voro alla landskap med undantag av Gotland, som överlåtits åt en särskUd forskare, representerade i hans samUng, vilken vid denna tidpunkt enligt av de sakkunnige hösten 1921 verkställd utredning omfattande 13.326 nummer. Det sedan år 1913 utgående statsanslaget hade tagits i anspråk, dels för väsentUga kompletteringar och tiUökningar av de tidigare samUngarna, dels för renskrivning av insamlade melodier, dels slutUgen under några år även för insamUng av lappsk folkmusik. Beträffande den sistnämnda yttrade Andersson i sin omförmälda skrivelse tUl Humanistiska sektionen rörande användningen

81 av 1913 års anslag: »Vad som nu återstår för att samUngen skaU kunna sägas allsidigt representera svensk folkmusik är huvudsakUgen den lappska folkmusiken (de s. k. »Joigos»). Hittills har samhngsarbetet bedrivits av mig ensam och med anlitande av egna medel. Men beträffande särskilt den lappska folkmusiken stäUer sig saken annorlunda på den grund, att undersökningen härutinnan kräver ojämförUgt större kostnader samt dessutom vissa särskilda kvalUikationer dem jag ej besitter och ej heller har tid att förvärva, nämligen kännedom om lapparnas språk samt förtrogenhet med deras vanor och förhållanden i övrigt — med ett ord förutsättningar för att förmå dem att meddela sina Joigos och vad med dessa äger sammanhang. Av denna orsak har jag vidtalat annan person, stationsinspektoren Karl Tirén — vars kvaUfikationer jag känner såsom obestridUga — att biträda med ifrågavarande del av samUngsarbetet. Detta arbete påbörjades redan under fjolårets sommar, då under en resa Narvik—Tromsö—Nestervik—Overgård—Lyngenfjorden samt genom Sördalen fram till Torneträsk och kåtaplatserna däromkring upptecknades inalles omkring 300 melodier hos svenska lappar, företrädsevis Karesuando- och Jukkasjärvilappar. Under sommaren innevarande år företogs i enahanda syfte en resa Narvik—Mo i Rånen—B ö vand—Junkerdalen—SuUtelma—Bakkos - j äggna—Viri j aur—Wastenjaur; vidare mellan Akka och Sarjektjåkko fram tUl stora SjöfaUet under vistelse hos tre kåtalag i flyttning (nämUgen Kuljokk, Tuolja och Spik) tiU Porjus och därifrån tiU GelUvara, där färden avslutades. Under denna forskningsresa upptecknades hos Västerbottens samt GelUvara- och Jokkmokkslappar inaUes 124 »Joigos», uteslutande ledmotiv, däribland åtskUUga trollsånger och sånger tiU offerplatser, samt dessutom några intressanta gamla psalmmelodier, varjämte nu Uksom under 1911 års resa upptecknades sagor och sägner o. dyl., bland annat om huldror (»Kahdjna») m. m. SamUngsarbetet, vad Lappland vidkommer, är beräknat att fortgå ytterligare under åren 1913 och 1914.» Arbetet med insamlandet av den lappska folkmusiken fortsattes under åren 1913 och 1914 med hjälp av det då utgående statsanslaget. I skrivelse tiU sektionen den 24 februari 1915 angående användningen av det för detta år utgående anslaget kunde Andersson emellertid anmäla, att »insamlingen av lappska folkmelodier numera är i det närmaste avslutad». Det insamlade materialet har aldrig införlivats med Nils Anderssons samlingar utan har efter överenskommelse meUan honom och insändaren kvarstannat hos den senare för bearbetning. Vid insamlandet av den rent svenska folkmusiken, och ännu mera vid planen för dennas utgivande i tryck, hade NUs Andersson följt principen att medtaga endast den »gamla goda musiken», d. v. s. sådan musik som i så lång tid tiUhört svensk aUmoge, att den enligt hans mening kunde sägas ha vuxit samman med och präglats av svenskt kynne. Samtidigt medtogs blott sådan musik, som utfördes på de gamla instrumenten såsom fiol, klarinett, lur, pipa och näver jämte vokal musik. Såsom gräns sattes tiden omkring 1880, den tid då dragspelet allmännare började vinna inträde, Insamlingsarbetet bedrevs dels genom direkta uppteckningar från spelmän och sångare, utförda dels av honom själv, dels av av honom godkända medhjälpare, dels genom insändande tiU honom av uppteckningar gjorda av spelmännen själva eUer av äldre spelmansböcker. Av dessa två kategorier, de direkta och de indirekta uppteckningarna, har helt naturUgt den förstnämnda det 6

största värdet, då här kunde göras en mängd observationer rörande spelsätt, melodUigurer och annat som förbisågs av de för ett vetenskapligt uppteckningsarbete mindre utbildade spelmännen. Bland de direkta uppteckningarna träffa vi också flertalet av uppgifterna om huru den eUer den melodien tiUkommit, hur den eller den detaljen uppfattats av spelmännen — »vad han själv hör i

Nils Anderssons samling. A. w •o

> 3 co

CD

3 93

Upptecknade låtar. S

•r. r C ec — a S3 M

-i C/3

c/3

C

D C/3

a. ra »

C/.' O

o

<T> s 3 K U3 3 ?r o; ga er 03 Ef_ —. < re o" 00 < g CTQ ED C X "1 g 3' £D ~S 5' a •-b <g

ar.

>-! C3

X ex

o c/>

a

O

- «r O

EC

P C/J

a>

o

>

?3 ED

:

H c/.

S?

r 3

a

2 3 a

B

r» c--

C/3

LP r. C

<

v.

ED

te

3 X

Ö

<

TT a>

t/3

a o.

3 ra

g

13 B

3 cp C3 S

W

CD*

n Blekinge.. Bohuslän . Dalarne D a l s l a n d (se Värmland) G o t l a n d ... Gestrikland Halland.... H e l s i n g l a n d .. Härjedalen Jämtland Lappland M e d e l p a d ., Närke Skåne Småland S ö d e r m a n l a n d .. Upland V ä r m l a n d med Dal Väster- och N o r r b o t t e n Västergötland Västmanland Å n g e r m a n l a n d .. Öland Östergötland Summa 1

1 7 61

2 5 3 1 4 26

1 1 3 1 3

3 2 3 5 6

6 G

2 2

4 2 9 5

13 10 1 6 58 2 13 3 16 2 5 255

1 1 1

1 3

1 1

4 148 09 40 17

128 2

1 4

1 1

1 1 37 3 2 3 20 7 8 0 1 4 190 77 116

43 26 — 75!— 25i—

1 1 1 4 3 35 4 4 3 3 8

1 1 31

—

4 97 43 7 — 8 192! 3

71 — 8 13 — 4 114 9 — 167

2 4 3 2,205

3 5 14 1 16 19 9 3 1 5 3 2 103 17

1 3 2 21

2 1 2

6 — öl 54 37

2 77 1,287

_

69 50 104 29 538

3 22

286 97 14 20 353 14 147 31 332 18 293

-! 2 1 —

1 1

12 4 5 3fi 9-1. 3 56 fi 2 13 31 2 3 4 2 9, 8 2 2 3 104 16 2 1 6 4 — 1 — 3 1 8 5 5 17 — 39 2 1 6 —1 7 32 17 4 3 19 — ! l l 3 1 2 1 — 4 1 7 —1 78 3 3 6 2

7 2 3 3 9 2 94 7 4 6 107 48 26 11 48 164 39

2 50 3,962

Dessutom »olika meddelare».

melodien» —, beskrivningar av danser liksom också biografiska anteckningar rörande spelmännen, med ett ord all den folktradition kring de gamla låtarna, som låter oss få en klar inbUck i hela den gamla spelmanskulturen. Ävenså kunde vid det direkta upptecknandet valet genast träffas av det melodUörråd insamlaren enligt de ovan angivna principerna framför aUt ville rädda, under det att bland de indirekta uppteckningarna en del stoff medföljde, som enUgt samma principer ansågs mindre värdefuUt eller rent av obrukbart. Antalet direkta uppteckningar är 3.962 och fördelar sig efter beskaffenhet och landskap så som vidstående tabell A utvisar. Av dessa har Nils Andersson

själv upptecknat 2.494 melodier härstammande från aUa svenska landskap utom Gotland, Närke, Småland, Ångermanland och Öland. De återstående 1.468 melodierna fördela sig på följande personer sålunda: direktör Ax. Boberg i Malmö, 410 melodier, härstammande från Bohuslän, Gestrikland, Halland, Helsingland, Jämtland, Medelpad, Småland, Värmland och Dal, Västergötland,

Nils Anderssons samling. B.

Insända

låtar.

en Ja > — ra — ir.

g ra O9 a

CA

CO

a

ra g, 2. 05 T) ra -. »1 3 —. ra 1 te 3 -. ~ 5' 3' "g <« 3C/3* C

< \

<•

DO

— O

ED •J C/3

Hailing

ra K "33 H o5 r-® !ST ra Tr. 3

Polkskor

p r

53:

ra

er. a K

3" O O,

<

<

>

ED

c/T

C/3 ED

Eft 73

erej o°

ra ra < 3 — 3 B a

£33

r

3 03

OD

*&.

•t C/j BD

Yr*

—.

25 — —

3"

<' ra

03 C

03¶CD CL ED

P

3 3

3 5 3 ra ra

-3 i o 1 •"*

Blekinge 1— Bohuslän ! I ; Dalarne Dalsland (se Värmland) — Gotland Gestrikland Halland 2 Helsingland 6 — Härjedalen 6 Jämtland Lappland Medelpad 2 1 Närke 3 Skåne 29 12 11 1 5 Småland Södermanland 1 Upland Värmland med Dal... 5 Väster- o. Norrbotten Västergötland 1 Västmanland 3 — 1 Ångermanland Öland 4 ' Östergötland _ _ Utan ursprung

EC

C/3 CD >-3

20 18

28 90;

10 25

15 11

29 6 29 9

—

i

10 2

—

100 5 2 220 1 1 1,060 176 2

2 5 86 — 1

124 264 183 3,956 1 345

6 14 1

16 8 2

397 7|—

186 26

43 6 12 10

1 68

—

25 24 3

1 1 5 39 1

74 647 491

22 1 38 1,047 1,032 298 39 49 0 108 48 21 10 54; 57 25

55 Summa 69 13 11 |— 1 10 5 J2.813 —

9 3

646 109

172 15 j 1,601 1,201 359 39 7 5 30 ,306 49 — 197 |6,857

Öland och Östergötland; folkskoUärare Aug. Fredin, Loftahammar, 245 melodier från Östergötland (och norra Kalmar län); herr O. Danielsson i FiUpstad, 219 melodier från Värmland och Dal; herr O. Andersson i Åhus, 203 melodier från Bohuslän, HaUand och Skåne; skriftställaren K. P. Leffler, Härnösand, 194 melodier från Medelpad och Ångermanland; kamrer Söderberg, 174 melodier från Ångermanland; dessutom från fyra upptecknare 23 melodier från Bohuslän, Gestrikland och Västergötland. I aUt hava 255 spelmän besökts. Antalet indirekta uppteckningar är 9.364 härstammande från 69 meddelare. Av dessa melodier hava 2.507 utmönstrats såsom icke användbara för pubUcering

84 i det planerade stora musikverket; den närmare fördelningen är denna: valser 768, mazurkor 292, polkor 551, angläser 14, schottisar och renländare 28, galoppader 156, kadriljer 96, menuetter 377, kontradanser 26, fransäser 17, promenadpolonäser 8, hoppvalser 30, polskor 3, marscher 136, visor och sånger 5. De återstående, för pubhcering avsedda 6.857 melodierna fördela sig efter beskaffenhet och landskap så som vidstående tabeU B utvisar. Den påfallande Folkmusikuppteckningar.

3 CO

ra B ED: 3

CD

C/3

C/3

s

g

CO

t)

CO X ra 3" O o _ 5' er 35 3 O 05

C/3

O -3

CD

-3

—.

CO

3: O 3_

ED 03 O

< CD

< ED

i

ED

&

> 3

EDJ5 3333

co

ra ra 3"

3 3

o

Visor

£13

ra g

Psalmer

O K 3 K 03 er er c_ g Ui ra ra 03 3 3 7. 3 PC —. er 3 < ni< er ra o' 03 g g_ ra Xra 05 3 — a ra ED 110 CO

>

<' ra

ED

£33=

CD

95.

ra

X_

C/3

C/3

ra

— 09

c 3 3

a

3 ra

a>

CO

in

CD

Nils Anderssons samling: A. Upptecknade låtar 255 14869 40 17 ? 43 2,205 7 «Pta 39? 94 746 107 4S 7fi 11 4S 1R/I \>o 2 ^0 3,962 B. Insända låtar 69 1 10 5 2 , 8 1 3 1311 172 15 1,601 1,201 359 3975 ! 30 30649 __ 197 6,857 Summa 306 1 16180 40 18 1248 5,018 7 2 3 564! 109 2,347 1,308 407 65 86 78|470 88| 2 247 10,819 C. Obrukbara

.

2,507

|

Folkmusikkommissionen: A. Användbara låtar 31 Summa

i

l j 1| 30 10

7 3 l| 7 - | 2 4 3 8 0 | 82| 19j l|— 2 346 6 — 7 1,081 1.97 337 16883 4 1 2 5 1272 5,398 7 24594 119 2,544 1,390 426 66 86 80J816 94 2 254 11,900

C. Obrukbara 1

Flera spelmän gemensamma för A och B.

skillnad i fördelningen meUan de direkta och de indirekta uppteckningarna, som visar sig vid en jämförelse mellan de tvenne tabellerna, har tiU väsentUg del sin grund däri, att spelmännen i landets södra delar varit i långt högre grad notkunniga än vad faUet varit i de nordUgare delarna av landet. Hela antalet för pubUcering avsedda låtar härstammande ur NUs Anderssons samUngar utgör 10.819 nummer; bland dessa ingår intet av det material, som av honom tidigare offentUggjorts i tidskrUten Svenska landsmål eller andra pubUkationer. Läggas tiU denna sUfra de folkmusikkommissionens samUngar tillhöriga 1.081 melodierna blir hela antalet 11.900, vartill ytterUgare komma de från båda samUngarna tiU ett antal av 2.729 uppgående, icke för offentUggörande avsedda melodierna jämte den av Karl Tirén gjorda samlingen av lappsk folkmusik. För detta arbete har under åren 1913—1920 statsanslag utgått med sammanlagt 16.000 kr.; i övrigt har arbetet bedrivits frivilhgt eller genom medel anskaffade på enskild väg.

C. Den enskilda insamlingsverksamheten. Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola.

Början tiU en organiserad folkmålsundersökning med Göteborg som centralstation hade såsom ovan (sid. 31) omtalats gjorts redan 1897, då professor A. Erdmann i Upsala, i samband med de vid denna tid återupptagna folkmålsundersökningarna därstädes, i brev tiU profesor G. Cederschiöld vid Göteborgs högskola hemställde om igångsättande av en sådan undersökning rörande Göteborgs och Bohusläns samt Dalslands folkmål. Förslaget framlades för Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening, som med enskUt hopsamlade medel lät utföra undersökningar inom länet under åren 1897—1902. För resultatet av dessa undersökningar redogöres här nedan (sid. 100 f.) i samband med översikten över denna förenings verksamhet. År 1916 hade på enskilt initiativ en utforskning av västkustens naturnamn påbörjats, en undersökning, som, i Ukhet med den tidigare av fornminnesföreningen bekostade undersökningen, planlagts och letts av lärare vid Göteborgs högskola, och det hade i huvudsak varit studenter vid högskolan, som utfört insamhngsarbetet i bygderna. I syfte att återupptaga de sedan 15 år nedlagda folkmålsundersökningarna och fulUölja de nyss igångsatta ortnamnsundersökningarna väcktes av professor E. Liden våren 1917 förslag om bUdande av en tUl högskolan knuten organisation för ortnamns- och dialektforskning. Sedan även ett betydande ekonomiskt stöd för företaget från enskilt håll stäUts i utsikt, blev frågan föremål för förberedande överläggning vid en enskdd sammankomst av lärare vid högskolan, därvid uppdrogs åt professor Liden samt professorerna B. Hesselman och O. Sylwan att vid en ny sammankomst framlägga ett formulerat förslag i frågan. Vid sammanträde den 31 maj framlades ett av professor Hesselman utarbetat organisationsförslag och i anslutning tUl detta konstituerade sig hrr Hesselman, Liden och Sylwan med stöd av övriga närvarandes mening såsom Styrelsen för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola, varefter antogos följande stadgar: § 1. Styrelsen för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola har tiU syfte att leda och främja undersökningar av ortnamn och folkspråk i Göteborgs och Bohus län och angränsande trakter. § 2. Styrelsen består av minst 3, högst 7 medlemmar. Självskrivna ledamöter av Styrelsen äro Göteborgs högskolas rektor och professorn i nordiska språk vid högskolan. Högskolans lärareråd äger rätt att årUgen utse tvenne styrelsemedlemmar. Styrelsen väljer årUgen ordförande och vice ordförande och skattmästare samt tiUsätter ett arbetsutskott på 3 personer. § 3. Styrelsen anställer för viss tid en ledare av undersökningsarbetet, som skall planlägga och igångsätta arbetena, instruera och handleda högskolestudenter och andra personer, som vilja ägna sig åt ortnamns- och dialektforskningar, själv företaga undersökningsresor samt utföra och ombesörja den bearbetning och pubUcering av det insamlade materialet, som kan finnas lämpUg. undersökningsledaren är tillika sekreterare i styrelsen.

§ 4. De samlingar av oUka slag (rör. ortnamn, folkspråk och i samband därmed även folkminnen), som åstadkommas genom styrelsens verksamhet, sammanföras tiU ett arkiv, »Göteborgs ortnamns- och landsmålsarkiv», som deponeras å Göteborgs stadsbibliotek och där håUes tUlgängUgt för vetenskaplig forskning. Med detta arkiv kunna införUvas också äldre hithörande samlingar, som finnas förvarade i Göteborg och annorstädes, eller sådana som framdeles kunna tillkomma genom andra undersökningar än de av styrelsen ledda. Arkivet ordnas och förvaltas av undersökningsledaren i samråd med stadsbibliotekets chef. § 5. Årssammanträde hålles av styrelsen i februari för revision och val av funktionärer och arbetsutskott. Vid sammanträdet uppsattes en årsberättelse, som skall inlämnas till Göteborgs högskolas lärareråd. Vid sammanträde inom högskolans lärareråd den 17 sept. utsagos till dess representanter i styrelsen professorerna Vising och Liden och vid sammanträde inom styrelsen den 29 okt. valdes till medlem och skattmästare notarien P. O. Wigehus, vadan styrelsen sålunda hade erhålUt följande sammansättning: professor O. Sylwan, ordförande, professor J. Vising, professor E. Liden, professor B. Hesselman och notarie P. O. Wigehus. Bedan vid konstituerande sammanträdet hade beslutats att inleda underhandlingar med docenten vid universitetet i Lund Hj. Lindroth att bliva undersökningens ledare och sekreterare i styrelsen, för vilken befattning han på en tid av 3 år anstäUdes vid styrelsens sammanträde den 14 sept. TiU arbetsutskott valdes hrr Liden, Hesselman och Lindroth. Senare har den förändring i styrelsens och arbetsutskottets sammansättning inträtt, att professor N. Beckman invalts i styrelsen, varjämte doc. Lindroth, sedan han år 1919 utnämnts tiU Hesselmans efterträdare som professor i nordiska språk i Göteborg, inträtt i hans stäUe som självskriven ledamot i styrelsen med bibehållande av sitt uppdrag att vara sekreterare och undersökningsledare. Genom beslut vid årssammanträde den 28 februari 1918 ändrades institutionens namn tiU att från och med höstterminen 1918 vara Institutet för ortnamnsoch dialektforskning vid Göteborgs högskola. Då styrelsen i september 1917 började sin verksamhet ställdes av hr Axel Carlander tiU dess förfogande för det första arbetsåret en summa av 8.000 kr., varjämte även överlämnades överskottet å den för 1916 års naturnamnsundersökning hopsamlade summan, utgörande kr. 1.086: 60. Under första räkenskapsåret 1 sept. 1917 —1 mars 1918 uppbar styrelsen dessutom i gåvor från enskilda sammanlagt 1.250 kr. Institutet har för sin verksamhet så gott som uteslutande varit hänvisat tiU gåvor från enskilda. De medel som på denna väg tiUförts detsamma uppgingo vid utgången av 1921 års räkenskapsår (1 mars 1922) tiU kr. 58.536: 60. Större delen av detta belopp har överlämnats för Institutets aUmänna verksamhet. I några faU hava dock vissa villkor med avseende på undersökningar varit fastade vid gåvorna. Sålunda överlämnades åren 1919 och 1920 3.000 kr. för undersökning av Orust och Tjörn samt 1920 1.000 kr. för uppteckning av folkmål i Dalsland och 400 kr. till utforskning av Uddevallatrakten. Utöver dessa medel har Institutet av Göteborgs Sjöfartsmuseum åren 1919—1921 uppburit 2.000 kr. för uppteckning av fiskeriterminologien på bohuslänska fisklägen, vidare erhölls år 1921 ur Hvitfeldtska stipendieinrättningens överskottsfond 2.500 kr. att användas för uppteckningar i bygden. SlutUgen beviljades 1918 av Göteborgs stadsfuUmäktige ett belopp upp till 7.000 kr. utgörande halva kostnaden för Institutets ortnamnsundersökningar inom länets Västgötadel jämte Backa socken i Bohuslän under förutsättning,

87 att en av Institutet framlagd plan för en fylhgare behandUng av nämnda område komme till utförande och att så vitt möjligt länets tre västgötahärad eller i alla händelser ett avsevärt parti därav förelåge pubUcerade vid Göteborgs stads jubileum. Under år 1922 har av stadsfuUmäktige ytterUgare en summa upp till 12.000 kr. anslagits såsom bidrag till tryckning av denna undersökning. Frånräknas det av stadsfullmäktige för visst ändamål och till icke fixerat belopp tiU Institutets förfogande ställda anslaget, har detta från dess grundande t. o. m. utgången av 1921 års räkenskapsår i gåvor eller tiUfäUiga anslag uppburit en summa av kr. 63.036: 60. Hela undersökningskostnaden för samma tid uppgår tUl kr. 52.013: 44, däri inräknat även arvoden och förvaltningskostnader samt kostnader för excerpering av äldre ortnamnsmaterial. Fördelningen på oUka poster för sist förflutna räkenskapsår 1 mars 1921—1 mars 1922 ter sig sålunda: Undersökningen av länets västgötadel: Excerpering Kr. 1.191:35 Undersökning i bygden » 348: 75 Bearbetning av materialet » 2.000: — Kr. 3.540:10 Undersökningar utförda med till speciella ändamål donerade medel » 959: — Undersökningar och excerperingar rörande Bohuslän » 3.300: 45 Arvoden (oavsett undersökningen av länets västgötadel) » 2.065:50 Diverse omkostnader, expenser m. m » 163: 33 Summa Kr. 10.028: 38 Institutets arbete har inriktats på dialekt- och ortnamnsundersökningar jämsides i vad gäller materialsamling, men bearbetning och pubUcering av ortnamnsmaterialet äro avsedda att avslutas före dialektundersökningen. FolkminnessamUngar av ej obetydUg omfattning har Institutets arkiv övertagit efter den ovannämnda, under åren 1897—1902 genom Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening bedrivna undersökningen, men Institutet har, i motsvarighet mot vad under senare tid i aUmänhet varit faUet hos landsmålsföreningarna i Lund, begränsat sin verksamhet så, att folkminnesuppteckning uteslutits, detta med hänsyn till bl. a. att Västsvenska folkminnesföreningen i Göteborg upptagit denna uppgUt. I överensstämmelse med vad ovan sagts om förhåUandet mellan Institutets ortnamnsundersökningar och dess dialektundersökningar har i Institutets snabbt tillväxande arkiv ortnamnssamlingarnas tUlväxt varit förhåUandevis mycket stor. Ortnamnssamlingarna äro gjorda på sådant sätt, att insamlandet av de dialektala ortnamnsformerna gått hand i hand med ett ingående studium av ortnamnsmaterialet i tryckta och otryckta äldre käUor. Såväl de i svenska som de i danska ocU norska arkiv förvarade ortnamnskällorna ha excerperats, varjämte även ute i bygderna befintUga handhngar uppmärksammats. Excerptmaterialet upptar över 30.000 lappar utom vad som föreUgger i annan form än på lappar. De dialektala ortnamnsformerna uppta i Göteborgsinstitutets arkiv över 5.000 särskilda lappar jämte omkring 750 blad av större format, mest foUo. TUl ortnamnssamlingarna finnas kartor och sjökort, med sUferhän-

88 visningar från dem till kustnamnsanteckningarna och vice versa, särskilt i fråga om på kartorna ej upptagna namn på smärre lokahteter. Institutets dialektsamUngar bestå av bl. a. omkring 85.000 ordlappar, varav omkring 54.000 övertagits från den äldre undersökningen, omkring 2.600 kvartblad texter, vilken post nästan helt och håUet tiUkommit under tiden 1897—1902, 40 typordUstor, varav 36 härröra från samma tid. Vidare finnas i Institutets dialektsamUngar några smärre handskrivna ordböcker, »monografier», uppsatser m. m. Systematisk genomarbetning av hela materialet som grundval för reviderande och kompletterande uppteckningar och därpå byggd bearbetning har ännu ej börjat. Det grammatiska materialet införes väsentligen på ordlappar och har inräknats i dessas antal. Alla Institutets samUngar förvaras på stadsbiblioteket i Göteborg, där de utgöra en särskild avdelning, benämnd »Göteborgs ortnamns- och landsmålsarkiv». Arkivet förvaltas av Institutets sekreterare i samråd med StadsbibUotekets chef. Vid arkivet finnes anstäUd en assistent. Arkivets uppställning är i huvudsak topografisk. Över arkivet finnes, utom accessionskatalog över de under institutets egen tid inkomna samUngarna och förteckning över dess äldre beståndsdelar, topografisk katalog på två serier av lappar. Bealkatalogisering av texternas innehåll har utförts på bekostnad av Västsvenska folkminnesföreningen, vars arkiv förvaras i samma rum på StadsbibUoteket som Institutets arkiv, men förvaltas utan gemenskap med detta. Institutets arbete har ej lämnat någon socken inom Göteborgs och Bohuslän oberörd. Inom Dalsland ha ännu endast mindre arbeten hunnit företagas. Då även i Upsala funnits hugade Dalslandsundersökare, ha en del orter inom detta landskap undersökts från Upsala, under det andra undersökts från Göteborg. En hela landskapet i ett sammanhang omfattande, systematisk genomgång, som planerats av Göteborgsinstitutet i samråd med Upsalaundersökningen, har dock ännu ej kommit tUl stånd. I norra Halland har Institutet fått utförda ingående undersökningar på vissa punkter, särskilt i Fjäre härad. Därvid ha för sin hembygd intresserade personer, som icke äro språkforskare av facket, utfört ett synnerligen värdefullt arbete. Jämte den grammatisk-språkgeografiska synpunkten, som vid Institutets arbete i aUmänhet torde varit företrädesvis tillämpad, har Institutet också tilllämpat kulturhistoriska saksynpunkter vid särskUt vissa ordsamUngsarbeten. Så har Institutet år 1919 på sitt program upptagit dialektal fisketerminologi på de bohuslänska lägena, en terminologisk utredning, som avsågs skola utföras paralleUt med den av Minnesutställningens fiskerikommitté igångsatta insamUngen av äldre fiskeriredskap, och genom den kände halländske dialektforskaren, folkskolläraren J. Kalén, har för Institutets räkning tiUvaratagits repslagierets yrkesspråk i Träslövs socken. För Institutets verksamhet redogöres i årsberättelser, som tryckas i Svenska landsmål. Besultaten av Institutets arbeten pubUceras delvis i den av Institutet utgivna skrUtserien »Skrifter utgivna av Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola», varav under åren 1918—1922 utkommit tre delar. De kulturhistoriska föreningarna och därmed likställda organ.

Bland de organ, som utan understöd från statens sida ägnat sin verksamhet åt allmogekulturens utforskande, riktar sig vår uppmärksamhet kanske UvUgast på de kulturhistoriska föreningarna i landsorten. Dessa må nu bära namnet

89 fornminnesföreningar, museUöreningar, kulturhistoriska föreningar, hembygdsföreningar eUer folkminnesföreningar, deras syfte är dock — möjUgen med undantag för de sistnämnda — aUtid i sina grunddrag detsamma. Begynnelsen till dessa numera så tahika föreningar var stiftandet år 1856 av Föreningen tiU samlande och ordnande af Nerikes folkspråk och fornminnen, vartiU initiativet togs av N. G. Djurklou. Tre år senare utfärdas inbjudning tiU bildandet av Helsinglands fornminnessällskap, men innan detta hann konstitueras (17 dec. 1860), hade redan ännu en förening hunnit stUtas, Södermanlands fornminnesförening (24 sept. 1860), och nu följa i rask takt liknande föreningar, för Västmanland (1861), Gestrikland och Dalarne (1862), Värmland och Västergötland (1863), Östergötland (1864) samt Skåne och Halland (1865). Efter något uppehåll tillkommer så Upplands fornminnesförening 1869 och samma år stUtas den hela landet omslutande Svenska fornminnesföreningen. TiU 1870-talet räkna vi fornminnesföreningarna för Kalmar län, Gotland, Småland, Kristianstads län och Blekinge. Under 1880-talet tUlkomma Västernorrlands läns museisällskap, Kulturhistoriska föreningen i Lund, Norrbottens museUörening samt fornminnesföreningarna för Västerbotten, Göteborgs och Bohuslän samt Jämtlands län. Den stora livaktigheten från 60-talets början hade emellertid nu börjat mattas. Flera av de gamla föreningarna föra en rätt tynande tillvaro. Bedan 1873 har den äldsta föreningen, Närkesföreningen, nedlagt sin verksamhet och snart äro vi framme vid en återuppUvandets period. 1877 upptages under namnet Nerikes fornminnesförening den tidigare verksamheten inom detta landskap. TiU 1880-talet hör återupphvandet av HaUandsoch Gestrike-föreningarna och samtidigt bevittna vi i Linköping grundandet av en medtävlarinna, Östergötlands museUörening (1884), tiU den gamla Östergötlands fornminnesförening. Efter Jämtlandsföreningens stiftande 1887 inträder en tid av långt stiUestånd, egentUgen brutet först genom stUtandet av Norra Smålands fornminnesförening i Jönköping 1901. Under meUantiden hade endast en ny fornminnesförening, Härjedalens, grundats (1894) samt en gammal förening, Blekinges, återuppUvats (1899). Med det nya seklet inträder en tid av ny och mycket starkare Uvaktighet för de här föreUggande intressena. Jönköpingsföreningens stUtande var den första händelsen, året därefter stUtades Västbo fornminnesförening i Smålandsstenar, år 1903 De sju häradernas kulturhistoriska förening i Borås, och nu förgår intet år utan att nya föreningar tillkomma. Den nya Uvaktigheten yttrar sig även däruti, att föreningarnas verksamhetsområden uppdelas på mindre territorier, att intresset så att säga flyttar ut i bygderna. De tidigare föreningarna hade i regel varit knutna tUl landskapsgränserna. En ny tendens markeras av Härjedalens fornminnesförening, vilken vid sitt stUtande omfattade endast Tännäs och Storsjö socknar, men sedan så småningom vidgades till att omfatta hela landskapet. Den första förening, som kom att även för framtiden uppehåUa karaktären av en bygdeförening, var den nyssnämnda Västboföreningen (1902). Det är härads- och sockenföreningarnas tid som ingår med det nya århundradet. Det är även dessa nya linjer som utgöra förutsättningen för de senare årtiondenas raska utveckUng i föreningsbUdandet, en utveckUng som gått i den takt, att, medan antalet kulturhistoriska föreningar jämte en del fristående museer, sådana som universitetsmuseerna i Lund och Upsala, museerna i Göteborg, Malmö, Vänersborg och några tiU, vid sekelskUtet uppgick tiU omkring 30, motsvarande antal år 1923 torde uppgå till 175, varav mer än 150 föreningar samt resten fristående icke tiU föreningar knutna museer.

90 Under de 65 år som förflutit sedan den första fornminnesföreningens, Närkesföreningens, stUtande hava dessa föreningar helt naturligt så väl till sitt officieUa program som tUl sin praktiska verksamhet varit underkastade olika växlingar. Den första föreningen anger redan i sitt namn Föreningen till samlande och ordnande av Nerikes folkspråk och fornminnen gränserna för sina arbets uppgUter, helst om vi, såsom stUtarens egen mening också var, under begreppet folkspråk även inrymma folkets muntUga traditioner. De före 1870 stUtade fornminnesföreningarna hade alla samma vida program. Som exempel kan anföras Södermanlands fornminnesförening (1861). I § 8 av dess äldsta stadgar heter det: »Föremål för föreningens verksamhet äro: 1. Fornminnen: Gamla borgar och ringmurar, gravhögar, stenkummel, alla slags stensättningar, bautastenar, runstenar, tingsoch valplatser m. m., vidare ruiner av kloster, kyrkor och andra märkligare byggnader från medeltiden, spår efter hamnar och segelleder, gravstenar och andra saker med munkstil m. m. Fornminnena böra noga mätas, beskrivas, till läget bestämmas och, om möjUgt, avtecknas; 2. Fornsaker: Vapen och redskap av ben, sten, koppar, brons, järn och ädlare metall, mynt, prydnader och andra jordfynd från äldre tider, husgeråd och konstsaker från medeltiden m. m. Så vida dessa icke överlämnas tiU föreningen, böra de noga beskrivas och, om så ske kan, avritas. Även till utseendet obetydUga och söndriga saker böra icke förkastas; 3 Gamla handlingar och permebrev i originaler eUer bestyrkta avskrifter; 4. Folkspråket: Ordlistor, upptagande inom Södermanland förekommande mindre vanUga ord och talesätt, ordspråk, sagor och sägner, folkvisor med melodier m. m., med uppgUt på stället där de äro gängse; 5. Folklivet: Seder och bruk vid alla slags samkväm, egenheter i utseende, lynne, klädedräkt, vidskepUga bruk och fördomar m. m.» Som vi se, motsvarar detta för 60 år sedan skrivna föreningsprogram nästan på pricken, vad som innefattas i vår tids kulturhistoriska hembygdsforskning. Det är dock på två punkter en mycket väsentUg skUlnad. Under begreppet fornminnen sakna vi äldre allmogebyggnader och gårdsanläggningar och bland de saker som skola göras tUl föremål för insamling saknas allmogens husgeråd, verktyg och slöjd. Det hade ännu icke för det vetenskapUga och ännu mindre det allmänna medvetandet blivit klart att även sådana företeelser kunde göras till föremål för forskning och insamUng. Denna omvärdering skedde vid slutet av 1860talet och därmed skulle även fornminnesföreningarnas verksamhet föras in på delvis nya banor. År 1867 överlämnade Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, författaren tUl Wärend och Wirdarne, till Växjö gymnasium en samUng småländska allmogeföremål, avsedda att förenas med en i gymnasiet tidigare befintUg fornsakssamUng för att jämte denna bilda grundstenen tiU ett Smålands museum. Detta vårt första museum för inhemsk etnografi, ej blott i Sverige utan i världen över huvud, stod färdigt då Svenska fornminnesföreningen år 1870 höll sitt första sommarmöte just i Växjö. Idén blev bärig. Bedan samma år höjas även på andra ställen i landet röster för grundandet av Uknande samlingar och i oktober 1873 öppnas i Stockholm den anstalt, som sedan skuUe bU den nya museitankens varaktige bärare, de Skandinavisk-etnografiska samlingarna, det nuvarande Nordiska museet. p Genom klarheten om att även allmogens inventarier kunde göras tUl föremål för museal insamUng öppnades förut oanade möjUgheter för fornminnesföreningarnas arbetsfält. Så länge endast förhistoriska och medeltida föremål ansågos värda museal förvaring var museiuppgiften så liten, att den fick stå

91 tillbaka för andra intressen, registrering av fornminnen, uppteckning av folkdiktning, folktro och folkspråk m. m. Nu träder museiuppgUten allt mera i förgrunden och blev med tiden den så gott som ensamhärskande. Det finns en episod som på ett ypperligt sätt Ulustrerar den utveckUng, som ägt rum mellan 1860 och 1880. Vid den förra tidpunkten bUdades på dåvarande prostens i Delsbo Lars Landgrens initiativ Helsinglands /onwmwessäUskap. Vid den senare stUtar samme man, nu såsom biskop i Härnösand, Västernorrlands läns mwseisällskap. Flera av de under 1880-talet stUtade föreningarna bära namnet museiföreningar. Deras uppgUt är en uteslutande museal och inom de gamla fornminnesföreningarna har det tidigare programmet med sin bredare kulturella läggning uppgivits och helt ersatts av museumsintresset. Det är först de under det sista årtiondet tillkomna bygdeföreningarna som återupptagit de äldsta fornminnesföreningarnas breda arbetsprogram och delvis även lyckats, liksom exempelvis Närkes- och Södermanlandsföreningarna under dessas första år, genomföra ett allsidigt kulturhistoriskt forskningsarbete. Om vi jämföra det nyss anförda programmet för Södermanlands fornminnesförening med programmet för en av de senare årens hembygdsföreningar, skola vi överraskas av huru nära de, även om vissa avvikelser finnas, dock i sin allmänna syftning träffa varandra. Vi kunna som exempel taga den i dec. 1915 stUtade Tunabygdens fornminnes- och hembygdsförening i Dalarne. Dess ändamål är först att i Stora Tuna anordna ett hembygdsmuseum, vidare att »uppteckna och bevara i bygden kvarlevande sagor, sägner, berättelser och minnesvärda händelser, visor och låtar, byars och släkters historia, gamla namn, bomärken o. d., vUka skrUtUgen upptecknade jämte gamla dokument sammanföras tUl ett för forskning tillgängligt bygdearkiv, liksom samUngarna i övrigt stäUas till förfogande för skolornas behov vid undervisning i hembygdskunskap»; att verka för skyddande av ortens kultur- och naturminnen »och väcka intresse för återupplivande av den gamla för bygden säregna byggnadsstilen, i den mån den låter anpassa sig efter nytidens fordringar». Slutligen vill föreningen »genom föredrag, samkväm och fester underhåUa intresset för hembygdsvård och forskning samt bereda tUlfäUe för hembygdens befolkning ur skilda klasser och partier att lära känna varandra och den bygd och kultur de tagit i arv». Fornminnes- och hembygdsföreningarnas uppgift så fattad innebär en kulturuppgift av den allra största betydelse. Men för många av dem innebär detta en väsentlig omläggning av den hittillsvarande verksamheten, för våra äldsta fornminnesföreningar ett upptagande av det ursprungUga programmet, för de flesta av de mellan åren 1870 och 1905 stiftade rent av en ändring i deras stadgar. I syfte att utröna i vUken utsträckning de kulturhistoriska föreningarna och museerna utanför Stockholm, större som mindre, tagit eller velat taga verksam del i utforskande av svenskt allmogeliv erdigt de riktUnjer, som äro för de sakkunnigas utredningsuppgUt bestämmande, hava dessa vänt sig till samtUga av dem kända institutioner av förevarande slag med begäran om underrättelser rörande deras arkivsamUngars beskaffenhet, vård, förvaltning, arbetets ekonomisering m. m. Svar hava därvid ingått från sammanlagt 98 organisationer, varvid inhämtats följande. Av de äldsta, före 1870 stUtade organisationerna kunna endast tre sägas hava varit i större utsträckning verksamma på här föreliggande område, nämUgen Föreningen till samlande och ordnande av Nerikes folkspråk och fornminnen (numera kallad Föreningen Örebro läns museum), Södermanlands fornminnesförening och Dalarnes fornminnesförening. De två förstnämnda

92 nedlade redan på 1870-talet den direkta insamUngsverksamheten, varemot Dalarnes fornminnesförening, vilkens intresse tiU stor del varit riktat på folkspråket, ännu på 1910-talet understödde uppteckningsarbeten. En särstäUning intaga Västmanlands och Gestriklands fornminnesföreningar, vilka under sin tidigare tiUvaro vid sidan om den museala verksamheten ägnade sig även åt uppteckningsverksamhet, men därvid huvudsakUgast intresserade sig för den antikvariska topografien. Efter några årtionden av uteslutande museal verksamhet har emellertid under de senaste åren det ursprungliga, bredare programmet för deras arbete återupptagits och arkiv för folkUvsuppteckningar grundats. TiU de mellan åren 1870 och 1900 grundade organisationer, som ägnat eller ägna sig åt hithörande forskningar, äro att räkna Sällskapet för gotländsk forskning i Visby (1884), Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening i Göteborg (1886), Jämtlands läns fornminnesförening i Östersund (1887) och Bergslags museet i Falun (1894). Av dessa har Sällskapet för gotländsk forskning först under de senaste åren sett sig i stånd att förverkUga sina ursprungliga syften. Likaledes är Jämtlands läns fornminnesförenings och Bergslagsmuseets insamUng av uppteckningar och avbUdningar rörande svenskt folkUv att hänföra till de senaste verksamhetsåren. Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening, som tidigare inriktade sig på rent antikvariska och historiska uppgUter, utvecklade under några år omkring 1900 ett UvUgt intresse för folkUv och folkspråk. Besultaten av denna verksamhet äro numera inf örUvade med Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola. TiU här verksamma organisationer grundade efter år 1900 kunna, även om verksamheten mom några ännu måste sägas vara i sin början, räknas Helsingborgs museum (1902), Föreningen Jämtslöjd i Östersund (1908), Föreningen för norrländsk hembygdsforskning i Härnösand (1909), Folkminnesföreningen i Lund (1913), Dalarnes hembygdsförbund i Falun (1915) jämte tUl detta anslutna lokaUöreningar, Skånska föreningen för byggnadskultur i Lund (1915), Nordhallands hembygdsförening i Kungsbacka (1917), Västerbottens läns hembygdsförening i Umeå (1919), Västsvenska folkminnesföreningen i Göteborg (1919), Hyltén-CavalUus-föreningen för hembygdskunskap och hembygdsvård i Växjö (1919), Föreningen skånskt folkminnesarkiv i Lund (1921) och HaUands hembygdsförbund i Halmstad (1922). Utom de nu anförda hava även andra föreningar och museer haft sina intressen riktade på hithörande forskningar, ehuru resultaten härav varit av en mera tillfällig beskaffenhet. Dessa institutioner äro, fördelade efter landskap, följande: Blekinge: Blekinge museUörening i Karlskrona (1899). Dalsland: Dalslands fornminnesförening, västra kretsen i Ödeborg (1906), Dalslands hembygdsförbund i Åmål (1918). Helsingland: Helsinglands fornminnessällskap i HudiksvaU (1860), Bollnäs hembygdsförening (1920). Närke: Laxå bruks museum. Skåne: Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige i Lund (1882). Småland: Norra Smålands fornminnesförening i Jönköping (1901). Alseda sockenmuseum (1914) Ålems hembygds- och naturskyddsförening (1918). Västerbotten: Västerbottens läns fornminnesförening, södra kretsen i Umeå (1885). Västergötland: Västergötlands fornminnesförening i Skara (1863), Vadsbo hembygds- och fornminnesförening i Mariestad (1917) och Ulricehamns hembygdsförening (1917).

03¶Vidare hava följande organisationer, ehuru de tiUsvidare icke äga samlingar av f<örevarande slag, tillkännagivit sin avsikt att, när möjUghet därtUl yppas, upptaga aktivt arbete för uppteckning och avbildning av det svenska folklivet belysande företeelser: Gotland: Hoburgs hembygdsförening (1918), Torsborgs hembygdsförening (1919). Halland: Södra HaUands hembygds- och fornminnesförening i Laholm (1917). Helsingland: Ljusdals hembygds- och fornminnesförening (1910). Medelpad: Medelpads fornminnesförening i Sundsvall (1907). Småland: Bumskulla hembygdsförening (1918). Södermanland: Östra Södermanlands kulturhistoriska förening i Södertälje (1918). Upland: Söderby-Karls fornminnesförening (1918). Värmland: Fornminnes- och slöjdföreningen Nordmarksstugan i Töcksfors (1911). Västergötland: Backeby fornminnesförening (1915). Västmanland: Fellingsbro hembygdsförening (1920). I <de återstående 50 ingångna svaren finnes ingen avsikt tUl bedrivande av här ifrågavarande forskningsarbete uttalad; där ett önskemål i dessa svar tillkänniagives gäUer detta museala angelägenheter. Det må dock tiUäggas, att — utom de redan nämnda — ett flertal föreningar på sitt program upptagit hithörande verksamhet, men denna avsikt har icke omsatts i aktiv strävan. Sådana föreningar äro: Blekinge: Sölvesborgs och Listers härads fornminnesförening (1913), Karlshamns och Bräkne härads fornminnesförening (1914). Bohuslän: LysekUs vänners fornminnesförening (1907). Härjedalen: Härjedalens fornminnesförening i Funäsdalen (1894). Närke: GäUersta forngårdsförening (1918). Skåne: De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening i Lund (1873), Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne i Simrishamn (1917). Småland: Tjustbygdens kulturhistoriska förening i Västervik (1918). Upland: Upplands fornminnesförening i Upsala (1869). Värmland: Västra Värmlands fornminnesförening i Arvika (1904). Västerbotten: Norrbottens museUörening (sedan 1922 Norrbottens hembygdsförening) i Luleå (1886). Ångermanland: Norra Ångermanlands fornminnesförening i Örnsköldsvik (1910). Med undantag av Folkminnesföreningen i Lund, Skånska föreningen för byggnadskultur, Västsvenska folkminnesföreningen, Hyltén-CavaUius-föreningen i Växjö, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening samt på visst sätt Dalarnes hembygdsförbund äro med samtUga härovan angivna föreningar museisamlingar förenade. Flera av dem hava dessutom utgivit periodiska pubUkationer, vilkas innehåU dock till större delen varit av antikvarisk eUer historisk beskaffenhet. Det stora antal föreningar och museer som särskilt under de sista åren vuxit upp i svenska bygder har icke kunnat undgå att väcka betänkUgheter inom ledande kulturhistoriskt intresserade kretsar. Man har emeUertid insett att denna utveckUng varken kunde eUer borde på något sätt hejdas. Man har måst ställa sig avvaktande inför framtiden för vad som ur aU denna rika rörUghet tUl sist kunde stabiUseras och bUva bestående. Varje tanke på att erhåUa en

94 fastare sammanslutning mellan centralorgan och organisationerna i bygderna har stannat i villrådighet inför, var man skuUe kunna tänkas börja bland dessa, där somliga omfattade ett eUer t. o. m. flera landskap, andra län, andra återigen härad eUer t. o. m. socknar. Bedan under åren omkring 1860 hade en ansats gjorts att erhålla en fastare anslutning meUan fornminnesföreningarna och det enda centralorgan, som då ännu fanns, Vitterhetsakademien, ett försök, som utgick icke från den senare utan från landskapsorganisationerna. Initiativtagare var även här N. G. Djurklou, vilken vid Närkesföreningens sammanträde den 6 dec. 1860 väckte förslag om en sådan omarbetning av dess stadgar, att föreningen tUl Vitterhetsakademien erhölle samma ställning som hushållningssällskapen tUl Lantbruksakademien. SkuUe dessutom Närkesföreningen vinna efterföljare på andra håll i orterna, skulle på så sätt erhållas en hela landet omfattande organisation som skuUe intaga en filial ställning tiU akademien. Tanken hade redan 1854 diskuterats mellan Djurklou och Ax. Em. Holmberg, vUken dock avrådde från förslaget, då ett beroende av akademien enligt hans mening skuUe kväva föreningarna i deras första utveckUng. Nu upptogs frågan tiU överläggning med L. F. Bääf, vilken fann föreningsplanen »stor och herrUg», men samtidigt avrådde ett av Djurklou framkastat förslag om anläggandet av särskilda länsmuseer, bl. a. av fruktan för den »lagstridiga colUsion», som kunde uppkomma meUan dessas och statens samlingar. Den 2 dec. 1861 antog Närkesföreningen stadgeändringsförslaget och anslöt sig till akademien samt insände under en följd av år till denna årsberättelser över sin verksamhet. Dess exempel följdes av andra vid samma tid tillkomna föreningar men möttes ock redan från början av opposition framför aUt av Västmanlandsföreningens skapare Bichard Dybeck. År 1869 voro samthga då existerande fornminnesföreningar utom Södermanlands och Västmanlands anslutna tiU akademien. Vid denna tid hade dock det första förtroliga förhållandet mellan landsortsorganisationerna och akademien redan börjat svalna. Sedan utvecklades det allt mera tiU ömsesidig misstro. Hade de ansatser som från början förefunnits av de centrala organen och landskaps- eller länsorganen med gemensamma ansträngningar fullföljts, hade helt visst de nuvarande svårigheterna att vinna en fastare anslutning mellan alla nu existerande organ av hithörande slag icke förefunnits. Numera måste även en sådan fråga i någon mån överlåtas åt den utveckling rörelsen i sin helhet ännu kan tänkas behöva genomgå. Samtidigt har problemställningens tyngdpunkt till icke oväsentlig del förskjutits tiU förhållandet mellan landskapsorganen och de mera lokala ortsorganen, ty med samma betänksamhet, varmed centralorganen på sin tid åsågo provinsorganens uppkomst, fingo dessa nu bevittna bygdeorganens. Ansatser till samlande av bygdeorganen förefinnas även. Främst står i detta fall Dalarne med det år 1915 stUtade Dalarnes hembygdsförbund. Detta har tiUkommit i syfte att vara den sammanhåUande och ledande kraften bland aUa de små ortsföreningarna. Utom dessa äro till hembygdsförbundet anslutna den gamla landskapsföreningen, Dalarnes fornminnesförening, jämte alla landskapets hemslöjdsföreningar samt andra föreningar med hembygds vårdande eller nationellt syfte såsom Dalarnes djurskyddsförening, Dalarnes jaktvårdsförening, Dalarnes trädgårdsodlareförbund, Västmanlands-Dala nation i Upsala och Dalaföreningen i Stockholm och i Göteborg. Samtliga uppteckningar rörande folkliv och anteckningar rörande kultur- och naturminnen, som göras inom lokalföreningarna, Uksom de fotografier och avbUdningar, som insamlas,

95 dubbleras, varefter ett exemplar förvaras i ortsföreningens arkiv och ett annat skall överlämnas till hembygdsförbundets, hela Dalarnes kulturhistoria omfattande generalarkiv. Härigenom skuUe den svårighet för forskningen, som spUttringen på ett flertal händer medför, upphävas, samtidigt som varje ortsf<örening dock har kvar sin förstahandsbesittning av materialet. Genom sin sekreterare kan förbundet överbUcka hela det forskningsarbete, som bedrives i landskapets olika delar, och genom dennes besök vid de olika ortsföreningarna erhålla dessa råd och upplysningar rörande ordnandet av arkiv och samlingar, uppläggning av museikataloger o. s. v. E n med Dalarnes hembygdsförbund i viss mån besläktad organisation är Dalslands hembygdsförbund, stUtat 1918. Detta har emeUertid icke uppbyggts på redan befintUga institutioner, de under Dalslands fornminnesförening sorterande »kretsarna» i Åmål, Ödeborg och Ed, utan synes vara en från dessa fristående förening med 6 lokalavdelningar, belägna i Bengtsfors, Brålanda, Bäckafors, Ed, Mellerud och Åmål, tUlkomna såsom förbundets filialer och på dess initiativ. Slutligen har sommaren 1922 ännu ett hembygdsförbund bildats, HaUands, vUket Uksom Dalarnes bygger på de bestående institutionerna, i första hand de existerande föreningarna i Halmstad, Varberg och Kungsbacka. Till förbundet har vidare anslutit sig den år 1922 stUtade Årstads och Faurås hembygdsförening. Man avser ett vidare utbyggande av dessa föreningar med lokalavdelningar för varje socken; sådana hava bildats i Tvååker och Veddige såsom avdelningar av norra HaUands kulturhistoriska förening i Varberg. Anslutningen till huvudföreningen sker på följande villkor: 1) Medlem i lokalavdelningen betalar 3 kr. i årsavgUt, som inlevereras tiU huvudföreningen. Härför erhålles medlemskort och övriga förmåner, som tillkomma tUl huvudföreningen direkt ansluten medlem. 2) Huvudföreningen tUlhandahåUer kostnadsfritt erforderligt material för ett hembygdsarkiv. Detta upprättas i två exemplar, varav ett förvaras i lokalavdelningens arkiv och ett hos huvudföreningen. Av det här anförda framgår att behovet av fastare organisation mellan föreningar av högre och lägre digniteter visserligen allt mer börjar träda i dagen; någon enhetlig väg för en dylik organisations erhållande har dock icke ännu ernåtts. Ännu en väg för uppnående av kontakt mellan landskapsföreningen och arbetet i bygderna har inslagits av Västmanlands fornminnesförening. Denna har sökt samarbete med de mera lokala föreningarna och museerna utan att dock önska vare sig att ställa dessa under sin överhöghet eller att jämte dem underordna sig en för alla gemensam sammanslutning. I stället har föreningen sökt vinna anslutning till bygdearbetet och lämphga främjare av sina syften ute i orterna genom tillsättande av s. k. ortsombud. Tanken är icke aUdeles ny. Den ingick redan i planläggningen för de äldsta fornminnesföreningarnas verksamhet. Som exempel från denna tid må anföras Södermanlands fornminnesförening, vUken vid allmän årssammankomst den 1 juni 1861 beslöt att indela hela landskapet Södermanland i sjuttio distrikt med ett ombud i varje. E t t distrikt utgjordes av en socken eller ett pastorat, någon gång av två eller tre. Ombudens uppgUt skulle vara att skydda ortens fornlämningar samt »vinnande av erforderUga upplysningar om dessa liksom om andra föremål för föreningens verksamhet». Såväl inom Södermanlandsföreningen som inom andra samtidiga föreningar, Närkes, Västmanlands, Dalarnes m. fl., har ombudsinstitutionen sedermera

96 upphört. I några faU, såsom i Västergötlands fornminnesförening, har den kvarstått och inom flera av de senare bildade föreningarna har den upptagits i deras stadgar. Sammanlagda antalet sådana föreningar, vilkas stadgar upptaga ombudsorganisationen, är för närvarande 27. Inom samtUga dessa föreningar har den dock varit en organisation huvudsakligast på papperet med blott en enda praktisk funktion, den a t t upptaga föreningens årsavgUter. I sin ursprungUga form och med sina ursprungUga syften har den nu återupptagits inom Västmanlands fornminnesförening, vilken våren 1922 låtit kaUa ett 70-tal ortsombud, vUkas uppgUt framgår av följande instruktion: »Såsom föreningens förtroendemän tiUsättas inom länet ortsombud, vilka ha tUl uppgUt att inom sin ort befrämja fornvården och arbeta för föreningens intressen samt i huvudsak vara förmedlare meUan föreningen och dess medlemmar. 1. Ortsombuden utses för kalenderår vid styrelsens sista sammanträde för året, men kunna, där så anses nödigt, nya ombud utses, eUer utbyte av ombud äga rum, även vid annat sammanträde, varvid dock ombudets mandat endast omfattar återstående del av kalenderåret. 2. Ombudskapet är en förtroendepost. Ombuden, som skola vara medlemmar av föreningen, tiUdelas diplom och äga frikort tiU föreningens museum i Västerås slott och tiU friluftsmuseet vid VaUby. Styrelsen må kunna befria det ombud från årsavgUt, som gjort sig synnerUgen förtjänt om föreningen, t. ex. genom hopförande av lämphga föremål tiU dess museum, genom uppteckning av folkseder, musik, sagor m. m. och genom förvärvande av minst tio nya medlemmar tiU föreningen. 3. Ombudets närmaste uppgUter äro beträffande: A. Fornvården: Att hava uppsikt över de fasta fornlämningarna inom bygden, såsom gravhögar, tingsplatser, stensättningar, runstenar, offerkäUor, älvkvarnar, bygdeborgar m. m. För den händelse sådana minnesmärken hotas att förstöras genom åverkan, nyodling eUer dylikt skall ombudet omedelbart ingiva rapport därom tiU föreningen under adress: Västerås. Om lösa fynd av fornföremål, såsom stenyxor, brons- och järnföremål göras inom orten, skaU ombudet taga noga kännedom om huru fynden gjordes, varest, på vad djup under markytan samt varthän föremålen tagit vägen. Det bör vara ombudet angeläget, att sådant fynd hembjudes till föreningen eller ortens hembygdsförening, om sådan finnes, dock så att om möjligt fynden bU bevarade inom länet. Härom ingives rapport till föreningen, så att dess tjänsteman får tilUäUe att, om så anses nödigt, själv göra undersökningar på fyndplatsen. Ombudet bör hava sin uppmärksamhet riktad även på de kulturföremål, som ligga vår tid närmare. Till dessa räknas det bestånd av äldre byggnader, som finnes inom orten, de redskap, husgeråd, prydnadsföremål m. m. som tillhöra en gången tid och vilka äro utsatta för vanvård eller förintelse. I den mån det är möjUgt, bör ombudet även teckna upp sådana folktraditioner och minnen, som måhända helt försvinna, då ortens gamla dö bort. För att få så mycket som möjligt av denna andUga fornkultur bevarad kommer föreningen att tillställa ombudet tryckta frågeUstor, vilka skola utdelas tiU skrUtUgt besvarande bland ortens äldre samhällsmedlemmar. Dessa Ustor insändas sedan tiU föreningen och bevaras i dess arkiv. Börande fornvården i övrigt tiUhandagår föreningens tjänsteman med råd och upplysningar, då det icke är möjUgt att inom en instruktion sammanfatta aUt, som faUer inom dess område.

97 B . Föreningen: Ombudet besörjer å sin ort utsändandet av medlemskort och årsskrUter samt inkasserandet av medlemsavgUter och förvärvandet av nya medlemmar. Över inkomster och utgifter härvid samt porto- och event, andra utgifter avlämnar ombudet månadsvis redovisning till föreningens kassör. Ombudet bör kunna bistå föreningens tjänsteman med råd och dåd vid hans besök i orten. Genom sin verksamhet bUr ombudet en de gamla minnenas väktare och en spridare av kärleken till hembygden.» Efter denna teckning av konturerna för fornminnes- och hembygdsföreningarnas jämte de hithörande museernas tillkomst, syften och verksamhet lämnas här nedan en redogörelse för varje organ särskilt dock upptagande endast sådana, som varit eller äro verksamma för utforskande av svenskt allmogeUv innanför den för de sakkunnigas utredningsuppgUt föreliggande ramen. Den ordning, som därvid följes, har bestämts efter den tidsföljd, i vilken de olika organen gjort här föreUggande forskningar till sin uppgift. FÖRENINGEN TILL SAMLANDE OCH ORDNANDE AV NERIKES FOLKSPRÅK OCH FORNMINNEN — numera Föreningen Örebro läns museum — stUtades i Öre-

bro den 1 okt. 1856 med syfte att göra insamlingar av folkspråket, folklivet, folksånger, lämningar, fornsaker och gamla handlingar. Under de första 10 åren av föreningens verksamhet innehades sekreteraresysslan av hennes stUtare N. G. Djurklou. Då han 1866 förordnades till antikvitetsintendent efterträddes han av Herm. Hofberg, vilken innehade sysslan till år 1873, då han avflyttade från orten. Efter honom återbesattes tjänsten icke, och föreningen nedlade helt och hållet sin verksamhet. Efter fem års vila återuppUvades föreningen under namnet Nerikes fornminnesförening (1878) och år 1904 ändrades namnet till Örebro läns fornminnesförening. År 1906 stUtades med uppgUt »att söka så fullständigt som möjligt skapa en bild av Uvet inom Örebro län, såväl naturens i alla dess former som människans i hennes verksamhet och id» samt att för detta ändamål »bilda ett museum, som skulle bUva en utvidgning av det redan befintUga fornmuseet och med tiden med detta sammansmälta» en alldeles ny förening som erhöll namnet Föreningen Örebro Länsmuseum. År 1910 beslöts en sammanslagning av de bägge föreningarna som sedan 1 jan. 1911 arbeta under det gemensamma namnet Föreningen Örebro läns museum. Föreningens verksamhet för uppteckning av folkmål och folkliv tillhör huvudsakligast den första perioden. Då denna avslutades 1873 kvarstannade samlingarna hos ordföranden dr G. W. Gumaelius och efter hans död förkommo de delvis. En av uppgUterna efter återuppUvandet 1878 blev därför att försöka återställa det forna arkivet och i det stora hela har detta även lyckats. Några av den första föreningens manuskript såsom en samling besvärjelser från Hjulsjö upptecknade 1864 och en samling sagor, visor och lekar från FelUngsbro (1864— 1866) synas dock vara för alltid förkomna. De äldsta uppteckningarna utgöras av Djurklous sedan åren 1849 och 1850 gjorda anteckningar rörande Närkesmålet. Av samme forskare finnes även en omkring 1860 upprättad ordlista samt en samling folkmelodier och folkmusik. Till äldre uppteckningar höra även J. W. GrUls betydande samlingar rörande folkspråket på Tylöskogen under 1840-talet samt J. E. Bietz anteckningar rörande allmogemålet i Närke. Bland anteckningar av språkUgt innehåll märkes vidare: Usta på ord och talesätt bland aUmogen kring Aspa bruk av B. A. Kjellmark (1857), ordUstor från Götlunda av Kjellmark och O. G. Blomberg (omkring 1860), ordUstor över Västernärkes bygdemål av Herm. Hof7

98 berg (omkring 1860), från Fellingsbro av H. Atterling (1866) och från Jernboås av P. Persson (1867). Bland uppteckningar rörande folklivet märkas främst Hotbergs, senare av trycket utgivna samlingar av ordspråk, sägner, sagor, visor och lekar m. m. verkställda omkring 1860; A. Johansson, sagor från Hjulsjö och Grythyttan (omkring 1860); P. E. Ericsson, seder och bruk från Jernboås (1864); G. Lundqvist, vidskepliga seder och bruk från Skagershult (1867); Maja Cajsa Berglund, seder och bruk från Västernärke (1867) samt en samling avskrifter av stämmoprotokoll från Bamsbergs och Ljusnarsbergs socknar under 1600- och 1700talen, verkställda av Bob. Blumenberg (1862). — Till förvärv från senare tider är endast att räkna en mindre samling julseder, upptecknade av J. Andersson (1915). Bedan under det första arbetsåret upptogs inom föreningen även frågan om publicistisk verksamhet och 1857 beslöts dels att utgiva en tidskrift, dels att utgiva en handledning åt allmänheten för bedrivande av självständiga forskningar. Handledningens utarbetande uppdrogs åt Djurklou. Arbetet utkom av trycket 1860 under titeln Ur Nerikes folkspråk och folklif samt omfattade, såsom titeln anger, folkspråket, seder och bruk, sånger och sägner; att utarbeta en särskild handledning rörande fornlämningar och fornsaker hade uppdragits åt A. E. Holmberg; denna blev dock aldrig utgiven. Årsberättelser över föreningens verksamhet för åren 1860 och 1861 utgåvos som självständiga publikationer (Örebro 1861—1863), sedan 1862 ingingo de, med anledning av den tidigare omnämnda anslutningen till Vitterhetsakademien, under några år i den av denna utgivna Antikvarisk tidskrift för Sverige, tills de med år 1866 upphörde. SamtUga dessa berättelser innehålla ett material av stort etnologiskt intresse. Sedan 1896 har föreningen utgivit en egen tidskrift under titeln »Meddelanden» från föreningen, i vilken även ingått uppsatser av etnologiskt innehåll, däribland, år 1918, utgivning av svartkonstböcker ur N. G. Djurklous samling. SÖDERMANLANDS FORNMINNESFÖRENING stUtades i Strängnäs den 24 sept. 1860 på initiativ av lektorn därstädes H. Aminson. För föreningens program har ovan (sid. 90) redogjorts liksom för dess åtgärd beträffande uppdelning av landskapet i vissa kretsar och kallandet av ombud för dessa (sid. 95). Bedan vid föreningens stiftande kallades till ledamot och till ombud för fem socknar i Strängnäs grannskap metallarbetaren G. Ericsson i Härad, vilken började sin verksamhet med att kort efteråt inlämna en antikvarisk beskrivning över Barva socken. Samtidigt började han även göra de språkliga och folkloristiska anteckningar, genom vilka han senare skulle komma att räknas till en av vårt lands främsta upptecknare. Hans samlingar äro numera av föreningen deponerade hos Undersökningen av svenska folkmål i Upsala, varjämte andra delar, delvis även dubbletter av dem, finnas i Vitterhetsakademien och Nordiska: milsets arkiv. Delar av dem äro dessutom tryckta i tidskriften Bidrag till Södermanlands äldre historia. Förutom vad som publicerats må bland Ericssons samlingar till kännedomen om svenskt folkliv nämnas: Anteckningar om de större helgernas firande, seder och bruk därvid inom Åkers och Bekarnes härad vid tiden för 1830; folklekar inom Åkers och Bekarnes härad; dansnöjen och allmogelekar inom Åkers härad; husgeråd, klädedräkter, vardagslivet inom Åkers och Ö. Bekarnes härad m. m. De språkliga uppteckningarna äro till största delen gjorda inom mellersta delen av norra Södermanland och hava ävenledes till en del offentliggjorts i »Bidragen».

99 Dessutom innehåller föreningens arkiv även andra samlingar av språkligt innehåll, varibland märkes dels ett manuskript från 1700-talet med en förstörd titel, vara läses » vocum sviogothicarum », upptagande bl. a. en ordlista över folkmål i alla Sveriges landskap, dels en bunt korrespondens m. m. från Aminson, J. E. Bietz och Ericsson. Bland folklivsuppteckningar finnas i föreningens tidskrift redovisade: Beskrivning över allmogens i V. Vingåker sedvanor och klädedräkt, en samling äldre och nyare folkvisor av E. Ödberg m. m. Dessa samlingars öde är okänt; däremot äger föreningen en under 1800-talets senare del författad skrift »Länna socken, dess land och vatten, folk och fornminnen», innehållande även notiser av språkligt och etnologiskt intreisse. Föreningen har sedan år 1877 utgivit en egen tidskrift under titeln Bidrag till Södermanlands äldre historia, vilken förutom G. Ericssons samlingar upptagit även andra uppsatser rörande landskapets folkmål och folkliv och som torde vara den av våra fornminnestidskrifter i landsorten, som förebragt det rikaste etnologiska innehållet. DALARNES FORNMINNESFÖRENING stiftades i Falun den 31 aug. 1862 på initiativ av professorn vid högre bergsskolan i Falun J. S. Bagge och rektorn vid läroverket därstädes A. Th. Broman. Såsom dess syfte anföres bl. a. »att söka skydda Dalarnes fasta minnesmärken, samla och bevara inom provinsen förekommande fornsaker, låta undersöka de provinsiella dialekterna, låta uppteckna meddelanden om dalabefolkningens liv och seder samt främja kännedomen om Dalarnes historia, särskilt dess konst- och kulturhistoria». Liksom Södermanland indelades även Dalarne i undersökningsdistrikt med sina särskilda ortsombud, till vilkas handledning föreningen utsände en frågelista, upptagande 10 punkter till besvarande, huvudsakligast rörande antikvariska förhållanden. De redogörelser som i anledning härav inkommo, innehålla helt naturligt även en hel del etnologiskt stoff och bland dem märkes även en avskrift av prosten Jacob Boethii Belation om Grangerdets allmoges sinnelag, seder, levnadssätt m. m., uppenbarligen författad med ledning av det program till bygdebeskrivningar, som omkring år 1770 offentliggjordes av Frans Vesterdahl. Dessutom upptog föreningen redan från början även undersökningar av Dalarnes folkmål, därvid intill år 1867 hade inkommit språkprov och ordlistor från Orsa, Bättvik, Tyngsjö, Mora, Ore och Nås. Nu inträdde emellertid en stagnation i detta arbete. Föreningen hade nämhgen hos Vitterhetsakademien anhållit om understöd åt stipendiater för forskningar inom provinsen och i den promemoria, som åtföljde akademiens beviljande av understödet, yttrar B. E. Hildebrand, »att fornminnesmärkenas uppsökande borde bliva mål för den blivande stipendiatens forskning och ej så mycket språket, såsom redan förut av professor Säve noga undersökt». Efter att under några år hava tagit denna föreskrUt till efterrättelse återvände man på nytt till folkspråket och från år 1876 utrustades egna stipendiater för detta ändamål. Den ene av dessa var dr A. Steffenburg, vilken undersökte Älvdalen och Orsa samt granskade äldre uppteckningar från Ore, Nås och Våmhus. Samtidigt studerade Karl Karlsson SUj estrand ordböjningsformerna i Öster dalarne och 1878 utnämndes stud. Johan Carlsson till stipendiat för forskningar rörande dialekterna i Orsa och Våmhus. Med år 1880 kan det första skedet i föreningens historia sägas vara tiUryggalagt. Detta år utverkade föreningen hos landstinget ett anslag av 500 kr. såsom bidrag till A. Noreens sedermera utgivna Ordlista över Dalmålet i Ovansiljans

100 fögderi, vilken till en betydande del byggde på föreningens tidigare hopbragta material. Jämte de rent språkliga uppteckningarna hade helt naturligt även folkloristiskt material insamlats och dessutom hade Joh. Carlsson inlämnat en uppsats betitlad Upplysningar om Husby socken i Dalarne, sedermera utgiven i utvidgat skick. De nu följande 20 åren upptogos huvudsakligen av ordnandet av föreningens museala angelägenheter, men med år 1901 upptogos dialektforskningarna ånyo genom att föreningen för detta ändamål lämnat ett mindre anslag. Några år senare erhåller den av Orsa skogsmedelsfond för samma syfte 600 kr. och från och med 1905 erhöll den även av landstinget årUga anslag av 600 kr. till dalmålets utforskande. Detta anslag indrogs år 1914 och i stället beviljades av landstinget 3.000 kr. under fem år till Undersökningen av svenska folkmål i Upsala. De socknar, inom vilka genom föreningens försorg undersökningar under tiden 1901—1914 bedrevos, äro Orsa, Våmhus, Mora, Ore, Leksand, Älvdalen, Bjursås, Nås, Enviken, Bättvik, Malung, Djura och Hedemora. Dalarnes fornminnesförenings arkiv består tUl alUa största delen av samlingar från äldre tid. Däribland märkes en under 1860-talet påbörjad, men avbruten och ej i sitt ursprungUga sammanhang nu föreUggande serie berättelser från sockenombud rörande fornminnen, folkdräkter, sägner, folkmål m. m. En betydande del av föreningens övriga uppteckningssamlingar röra språket. Från präster, bönder och andra personer i orterna samt från utsända stipendiater föreUgga ett tjugotal större och smärre ordUstor eller dialektbeskrivningar, samt dessutom en del språkprov. Hithörande samUngar tiUhöra i allmänhet 1860- och 1870-talen. Av de samUngar, som gjorts med understöd av det landstingsanslag å 600 kr. årligen för dialektundersökningar, som föreningen åtnjöt åren 1905—1914, ha endast tre typordhstor och en mindre ordsamling inkommit, det övriga har föreningen låtit stanna hos de enskilda undersökarna, av vilka några, särskUt dr Levander och dr Boéthius, gjort synnerligen stora samlingar, som endast tiU mindre delar understötts genom föreningens stipendier. De folkloristiska uppteckningarna äro av mindre omfattning än de språkUga och ingå ofta i lokalhistoriska anteckningar. År 1915 deponerade föreningen hos Undersökningen av svenska folkmål i Upsala de delar av sina samUngar, vilka rörde folkmål och folktraditioner, för så vitt detta kunde ske utan sönderbrytande av någon serie, och gav vid samma tUUälle i uppdrag åt Undersökningen i Upsala att söka indriva sådana samUngar av dyUkt slag. vUka genom stipendier understötts av föreningen. De viktigaste av dessa till föreningens arkiv i Falun aldrig inkomna samlingar ha också sedermera influtit till Undersökningens i Upsala arkiv. SamUngarna äro sedan år 1915 deponerade hos Undersökningen av svenska folkmål i Upsala. Föreningen utgav åren 1867 och 1873 en egen årsskrUt och utger sedan år 1913 Meddelanden från Dalarnes fornminnesförening. Samtliga dessa publikationer hava ett ur språklig och etnologisk synpunkt värdefullt innehåll. GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS FORNMINNESFÖRENING stiftades i Göteborg den 22 juni 1886 närmast i syfte att fortsätta de av länets hushållningssällskap sedan 1881 bekostade undersökningarna av länets fornminnen och den sedan 1874 utgivna periodiska publikationen Bidrag tUl Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia, vilkens utgivande hushållningssällskapet förklarat sig icke vidare kunna bekosta. EnUgt dess i stadgarna angivna ändamål skulle föreningen »verka för en närmare kännedom om länet i arkeologiskt, historiskt, etnografiskt och språkligt avseende».

101 »Bidragens» innehåll var till övervägande del arkeologiskt och historiskt, ehuru dock även sedan 1877 uppsatser berörande etnologiska och språkUga ämnen influtit i densamma. Vid styrelsesammanträde den 8 maj 1897 väcktes av prof. G. Cederschiöld, under hänvisning till den organisation för undersökning av Uplands folkspråk och folktraditioner, som året förut bildats i Upsala, förslag om ett mera positivt arbete inom föreningen på hithörande område, dels genom föranstaltande av en systematisk undersökning av folkmålen och folktraditionerna i länet, däri inbegripet det lägre folkspråket i Göteborg, och eventuellt även i norra Halland och Dalsland; dels att låta denna undersökning utföras inom relativt kort tid, exempelvis 5 år; dels att arbetet skulle taga sin början redan samma sommar; dels att detta arbete skulle utföras efter samma metod, som använts för undersökningen av Uplandsmålet, samt slutUgen att medel för ändamålet måtte insamlas genom av Fornminnesföreningen utfärdade listor. Sedan medel genom av föreningen utfärdat upprop insamlats, utfördes i överensstämmelse med det ursprungliga förslaget ett antal undersökningar inom länet under åren 1897—1902. De samlingar, som härvid gjordes, äro dels av språkUg, dels av folkloristisk art och härstamma från över halva antalet av länets socknar. Till de språkUga samUngarna äro främst att räkna omkring 53.000 ordlappar av lexikaliskt innehåll från Göteborgs och Bohuslän samt Göteborgs stad, 36 typordlistor samt ett av B . Lundqvist författat ordregister upptagande 324 foliosidor. Hit kunna även räknas omkring 1.150 ordlappar, innehållande dialekttutal å ortnamn från länet, varjämte i samlingarna ingår en av A. Thorén år 1875 författad ordbok om 172 sid. oktav. De folkloristiska samUngarna utgöras av dels omkring 2.700 blad texter innehållande sagor, sägner, berättelser, visor, ordspråk m. m. och dessutom en del ortnamn och vedernamn, dels 37 blad folkmusik, upptecknad av E. Övergaard. De inkomna samlingarna, som förvarades å Göteborgs stadsbibliotek, överlämnades genom beslut av 29 nov. 1917 till den då nybildade »Styrelsen för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola», det nuvarande ortnamnsoch dialektinstitutet, att, såsom det heter i protokollet, »ställas till nämnda styrelses förfogande men förbliva under vård av StadsbibUoteket, till vilket de, för den händelse att Styrelsen för ortnamns- och dialektforskning skuUe upphöra med sin verksamhet, skola överlämnas med full äganderätt». Föreningen utgav t. o. m. år 1913 Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia samt t. o. m. 1914 Meddelanden från Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening ett band, utkommet i 5 häften åren 1893, 1894, 1905, 1908 och 1914. Förutom uppsatser av antikvariskt och historiskt innehåll finnas även sådana av etnologiskt och språkligt samt årsberättelserna samlade för en följd av år. Sedan år 1914 äro dessa båda pubUkationer sammanslagna i en ny tidskrUt »Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift», som utgives årUgen, och som även skall innehålla redogörelse för föreningens arbeten och förhandlingar under det gångna året. Såsom ovan nämndes har ytterUgare ett antal föreningar haft sin uppmärksamhet riktad på hithörande insamlingsarbete, ehuru resultaten härav bUvit av mera tilUällig beskaffenhet. Sådana föreningar av äldre datum äro följande: HELSINGLANDS FORNMINNESSÄLLSKAP, stUtat i Hudiksvall den 17 dec. 1860 på initiativ av dåvarande kyrkoherden i Delsbo Lars Landgren. I motsats till övriga före 1870 stUtade föreningar hade denna ett uteslutande antikvariskt och musealt program, men det oaktat intog redan från början dialektforskningen ett betydande rum i sällskapets intressekrets, en omständighet som redan 1862 satte synlig frukt i den då av Landgren författade och av sällskapet

102 utgivna Uppränning till grammatik för Delsbomålet. Detta arbete följdes 1873 av Fr. Wennbergs allmogeord i Helsingland; från samma tid härrör även en i säUskapets arkiv förvarad Förteckning över allmogeord i åtskUliga socknar i Helsingland, författad av kronolänsman J. Malmqvist 1863; i övrigt är i avseende på språk, seder och bruk m. m. ej mycket samlat. Däremot äger sällskapet en ej obetydlig samling fotografier, framför allt omkring ett tusental porträtt av helsingar, däribland ej så få av landskapets märkesmän, men även avbildningar av gårdar och hus, fisklägen, fäbodvallar, interiörer m. m. Bland äldre manuskript märkes J. D. FUntenbergs samlingar om Helsingland samt en del äldre handlingar, huvudsakligen domstols- och gårdshandlingar dels i original, dels i avskrifter. Från senare tider är att anföra Erik Högström, Bergsjö sockens historia (1905). Det huvudsakUga i denna skrift torde ingå i Bergsjö sockens historia av Erik Högström, utgiven av enskild person och tryckt i Jönköping 1921, se förordet av K. H—k (K. Hasgermarck), samt en Förteckning över gamla gårdsnamn i Bjuråker, författad av bankdirektör O. W. Hägg, varjämte regementspastor Erik Modin för publicering i sällskapets tidskrUt överlämnat en uppsats »Om Loos Koboltverk». Slutligen äger föreningen en urklippssamling från ortstidningarna, omfattande tiden 1900—1922. Förutom de redan nämnda språkliga avhandlingarna har utgivits Helsinglands fornminnessällskaps årsskrift 1901. VÄSTERGÖTLANDS FORNMINNESFÖRENING, stiftad i Skara den 11 juni 1863 på initiativ av dåv. komministern i Bredared Claes Johan Ljungström med uppgift »att vårda Vestergötlands fornlämningar, att samla och ordna dess fornsaker samt att anteckna och bevara vad som kan bidraga tiU kännedomen om detta landskaps eller fäderneslandets äldre språk och historia». I föreningens ägo finnes en mindre samling sägner jämte diverse uppteckningar rörande folkmedicin, bondbröllop, folkdräkter, avskrifter ur stämmoprotokoll rörande folkseder och folktro jämte påskbrev, gravskrifter, himmelsbrev m. m.; vidare byordningar från Mällby Björsäter, Husaby och Stora Väring samt ett 80-tal fotografier av byggnader, textilier, arbetsseder m. m. Slutligen äger föreningen även några äldre uppteckningar rörande språket. Materialet förvaras i brandfritt arkivrum i den år 1919 färdiga, nya museibyggnaden. Föreningens sekreterare har uttalat önskvärdheten av att erhålla större möjligheter till bedrivande av hithörande insamlingsverksamhet. Föreningen har sedan år 1869 utgivit Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, vilken jämte uppsatser av antikvariskt och historiskt innehåll även rymmer sådana av språkligt och etnologiskt. KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE stUtad i Lund den 15 nov. 1882 med närmaste uppgUt att vårda och förkovra en föregående sommar av fil. stud. G. J:son Karlin gjord samUng skånska allmogeföremål, grunden till det nuvarande Kulturhistoriska museet i Lund. Föreningen, vilkens verksamhet mest gjort sig känd genom detta museum och den tUl detsamma kunnat Sydsvenska konstslöjdanstalten, har dessutom sedan sin stUtelse utfört antikvarisk-topografiska forskningar i södra Sverige, närmare bestämt Skåne, Halland, Blekinge och Småland, varvid även avbildningar och uppteck-. ningar rörande allmogekulturen gjorts. Detta material är ordnat dels sockenvis tillsammans med arkivets övriga antikvarisk-topografiska samlingar, dels ingår det i en särskild portfölj antecknings- och skissböcker från Intendenten G. KarUns studieresor i södra Sverige. Dessutom innehåller museets realkatalog (lappkatalog) en mängd primäruppgUter rörande speciellt sydsvenska etnologiska förhåUanden. SlutUgen äger föreningen en större urklippssajnUng.

103 Sedan år 1894 har föreningen utgivit tidskriften Kulturhistoriska meddelanden, vari även smärre bidrag av etnologiskt innehåll ingått. VÄSTERBOTTENS LÄNS FORNMINNESFÖRENING, stiftad i Umeå den 28 dec. 1885, med syfte att »uppsöka och vårda samt sprida kännedom om länets fornminnen» samt att samla »bidrag till kännedom om Västerbottens läns bygdemål, forntida seder och bruk, sånger, sägner, ordspråk, skrock, vidskepelse o. s. v.». Tre år innan museet stUtades hade i Skellefteå grundats ett västerbottniskt museum. I samband med planerna på ett liknande museum även i Umeå väcktes tanken på bildandet av en för hela länet gemensam fornminnesförening, vilken sedan ingången av år 1886 arbetar på tvenne av varandra oberoende avdelningar den norra i Skellefteå för länets norra fögderi och den södra i Umeå för länets södra och lappmarksfögderiet. Arbetet har huvudsakligast varit musealt. Sedan adjunkten F. Lsestadius år 1905 övertog sekreteraresysslan i södra avdelningen, blev även den senare av de i föreningens stadgar anförda uppgUterna i någon mån förverkligad genom av honom gjorda uppteckningar dels av historier, skrock och sägner, dels rörande näringar och samfärdsel, dels av minnen från 1808 års krig. Föreningens arkiv rymmer dessutom en del ägohandUngar från tiden 1790—1850. : Föreningen utgav genom sin sekreterare år 1914 en liten skrUt Studier i Umeå museum med uppsatser av etnologiskt innehåll. BLEKINGE MUSEIFÖRENING, stUtad i Karlskrona den 21 jan. 1899 med museiuppgiften som sitt officiella syfte. Det oaktat hade den dock åtminstone under sina första år sin uppmärksamhet riktad även på folkspråket och på folkets muntliga traditioner. De handskrifter föreningens bibUotek äger äro emellertid uteslutande av historiskt-topografiskt innehåU. Vidare äger föreningen en större samling tUUällighets- och skillingtryck. År 1900 utgav föreningen, såsom nr 1 av sina meddelanden, K. Nilsson, Ord och talesätt från sydöstra Blekinges strandbygd och skärgård. Publikationen har icke sedermera fortsatts. NORRA SMÅLANDS FORNMINNESFÖRENING, stUtad i Jönköping den 25 nov. 1901 i syfte att rädda minnesmärken av kulturhistoriskt intresse och förvara sådana lösa föremål som belysa ortens folkliv och odlingshistoria; »i dessa strävanden böra ock ingå efterforskning, beskrivning, avbildning och vård om allt, som rör flydda tiders förhållanden i våra bygder, samt, i mån av tillgångar, dessa forskningars offentliggörande i tryck». I överensstämmelse med detta program har föreningen haft sin uppmärksamhet riktad på de muntliga återstoderna i småländsk allmogekultur, ehuru den icke kunnat särskilt ägna sig ät dylik insamUng. I föreningens samlingar ingå dock några visböcker, tiU en del från allmogehåll, manuskriptet tUl en svartkonstbok, ett par receptböcker, några by ordningar, avskrifter ur domböcker m. m., varjämte föreningens antikvarisk-topografiska arkiv rymmer en icke oansenlig samling fotografier av småländska allmogebyggnader. Vidare äger föreningen en ej obetydlig urklippssamling jämte en samling skilUngtryck från Lundströmska tryckeriet i Jönköping. Föreningen har sedan år 1907 utgivit Meddelanden från norra Smålands fornminnesföreninginnehållande även etnologiska bidrag till Smålands odlingshistoria. MM 1900-talets andra årtionde eller närmare bestämt från och med år 1909 inträder de kulturhistoriska föreningarnas verksamhet i ett nytt skede, genom at: allt flera av dessa föreningar nu börja mera målmedvetet ägna sig åt utforskning av allmogekulturen i andra avseenden än ur dess rent museala sidor, vilka ULder tiden efter 1870 hade varit de mest framträdande.

104 Här nedan redogöres för denna verksamhet i den ordning de Urågavarande föreningarna gjort densamma tiU föremål för effektivare intresse. Baden inledes av FÖRENINGEN FÖR NORRLÄNDSK HEMBYGDSFORSKNING, vilken stUtades i Härnösand den 15 maj 1909 och allt sedan sin tillkomst även ägnat sig åt utforskningen av de muntliga traditionerna, Föreningen, som vid nyåret 1921 räknade omkring 1.600 medlemmar, har till uppgUt »att genom insamlande av material för norrländsk hembygdsforskning och genom detsammas vetenskapUga bearbetande vinna och genom musei-, biblioteks- och undervisningsverksamhet sprida större och noggrannare kännedom om Norrland, dess natur, språk, historia och minnen, samt på grundvalen därav ingjuta en varaktig känsla för hembygd och fosterland». I Härnösand hade redan år 1880 stiftats ett Västernorrlands läns museisällskap, till vilket Föreningen för norrländsk hembygdsforskning är arvtagare, men sistnämnda förening har sina egentliga rötter i en i Upsala år 1905 grundad sammanslutning av för folkbildningsarbetet intresserade studenter inom Norrlands och Gestrike-Helsinge nationer, vilken sammanslutning bar namnet Norrländska studenters folkbildningsförening. Denna gjorde till en av sina uppgUter att mera målmedvetet inrikta den del av folkbildningsarbetet, som tagit sig form i de s. k. sommarkurserna, på hembygdsforskningen, och vid föreningens första kurs i Härnösand sommaren 1907 väcktes tanken på bildandet av ett mera bestående organ i detta syfte, en tanke som två år senare förde fram till stUtandet av den nuvarande Härnösandsföreningen. På grund av dessa sina historiska förutsättningar har Föreningen för norrländsk hembygdsforskning ett mångsidigare program än någon annan kulturhistorisk förening i vårt land. Dess verksamhet är fördelad på följande avdelningar: naturhistorisk forskning, arkeologisk och kulturhistorisk forskning, folkmålsforskning, folkmusik, biblioteksverksamhet och undervisningsverksamhet. Inom avdelningen för arkeologisk och kulturhistorisk forskning faller uppteckning av folktraditioner, endast i den mån sådana äro knutna till museala föremål, och förvaras då i särskild inventariebilaga till museets accessionskatalog. I ersättning har avdelningen för folkmålsforskning ett vida större verksamhetsområde än namnet anger, i det att under den rymmas även folkdiktning, skrock, seder och bruk m. m. Avdelningen för folkmusik avser att väcka tiU nytt liv den gamla folkmusiken och folksången. I detta syfte hava dels systematiska uppteckningar av folkvisor och folkmelodier gjorts, dels en rad spelmanstävlingar anordnats för att väcka till liv förståelsen för och utövandet av folkets gamla tonkonst. Denna beaktansvärda form för hembygdsvård har även krönts med den framgång, att de gamla spelmännen åter börjat insättas på sina gamla hedersplatser hos allmogen och att fiolen hos de yngre åter kommit tUl heders på bekostnad av all god musiks fördärvare, dragspelet. Arkivet omfattar dels en samling teckningar och fotografier påbörjad 1910, dels folkminnessamlingen påbörjad 1912, dels slutligen folkmusiksamlingen, vilken, påbörjad av enskild person redan 2 år före föreningens stUtande, år 1919, erhöll egen intendent. Folkminnessamlingen omfattar omkring 12.000 uppteckningar från Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten, Av dessa landskap anses de två förstnämnda numera vara jämförelsevis grundligt genomforskade, under det att arbetet i de tre senare landskapen endast kan sägas vara

105 påbörjat. Uppteckningarna äro tUl sin huvudsakUgaste del gjorda av folkskollärare Levi Johansson i Kullsta, vUken varje år sedan år 1912 ägnat sommarmånaderna åt dessa forskningar och som i egenskap av ordförande förestår föreningens avdelning för folkmålsforskning. Folkmusiksamlingens tillkomst och omfattning må här något utförUgare beröras. År 1907 höUos de första stora hembygdskurserna i Härnösand. Till dessa hade dåvarande politiske medarbetaren och konstkritikern i tidningen Västernorrlands Allehanda K. P. Leffler fått i uppdrag att bland de fiolspelmän, som kunde finnas ute i bygderna på icke allt för långt avlägset håll, kalla 7 utvalda att mot fria resor och fritt vivre infinna sig och spela sina låtar i Stadsparken, dit en del av kursfestligheterna voro förlagda. De utvalda spelmännens musik mottogs med sådant intresse, att man 2 år därefter, 1909, då Föreningen för norrländsk hembygdsforskning stUtades, vågade sig på att anordna spelmanstävUngar i Härnösand. Dessa slogo lyckligt ut såväl i avseende på antalet tävlande och dessas kvalitet som också i ekonomiskt hänseende. Sedan Leffler vid dessa tävlingar vunnit insikt om, huru många spelmän som tydligen gömdes i ångermanländska bygder, började han på allvar — efter att här förut ha företagit enstaka folkmelodiuppteckningar—att ägna sig åt att söka rädda åt eftervärlden så mycket som möjUgt av deras melodiskatter. Han begagnade så gott som varje semestermånad under somrarna till att resa omkring i landskapet och noggrant taga reda på musikförhållandena mom olika trakter samt uppteckna melodier, varvid han ibland för längre resor åtnjöt något kostnadsbidrag av Föreningen för norrländsk hembygdsforskning. Leffler upptecknade under dessa resor sammanlagt omkring 550 melodier, huvudsakligen dansmusik men även visor, därav några högst intressanta barnvisor och ballader. Materialet som till övervägande del är hämtat från Ångermanland, fördelar sig sålunda: Anundsjö 51 melodier, Bjärtrå ett 30-tal, Graninge och Helgum 61, Gudmundrå ett 20-tal, Högsjö ett 40-tal jämte en del visor, Ljustorp (Medelpad) ett 30-tal, Nora 17, Barnsele 46, Besele 66, därav 12 visor, Själevad och Arnäs 54, Tåsjö 49, Ullånger 33, Ulvön 9, Ytterlännäs 10 och Ådals Liden 26. Den 15 april 1919 lämnade Leffler Västernorrlands Allehanda och mottog anstäUning såsom intendent för avdelningen folkmusik i Föreningen för norrländsk hembygdsforskning. Sedan han mera koncentrerat kunnat ägna sig åt melodiforskning har han under resor sommaren 1919 räddat åt eftervärlden icke mindre än 576 melodier från socknarna Hemsö, Nora, Skog, Bjärtrå, Ullånger, Högsjö, Gudmundrå, Ytterlännäs, Överlännäs, Sollefteå, även staden med samma namn, Besele. Därtill komma åtskilUga sånger. Två spelmanstävlingar höllos under året, nämhgen i Sollefteå och Kramfors. Samlingarna förvaras i Norrlands kulturhistoriska museums huvudbyggnad och hållas tillgängliga dagUgen kl. 10—4. Uppteckningarna äro katalogiserade; folkminnesuppteckningarna äro renskrivna i tunna band och äro försedda med realkatalog innehållande hänvisningar med nummer och sida till huvudsamlingen. Arkivet står under museUöreståndarens vård, vilken för detta ändamål icke åtnjuter särskUd avlöning. Folkminnessamlingarna ökas som ovan nämnts i första hand genom folkmålsavdelningens föreståndare, vilken för detta arbete uppbär särskilt arvode jämte ersättning för resekostnader. I föreningens verksamhet ingå som ovan antyddes även kurser i hembygdsforskning och hembygdsundervisning, vilka sedan år 1914 varit med statsunderstöd årUgen anordnade.

106 Genom dessa kurser hava ett flertal medhjälpare för förkovrandet av uppteckningssamlingarna erhållits. Vidare har genom kostnadsfria lektioner av folkmålsavdelningens ordförande en extra medarbetare utbildats, slutligen hava samlingarna ökats från ett par socknar genom ortsombud. — Folkmusiksamlingen har helt och hållet skapats av dess intendent. Kostnaderna för samlingarnas förkovrande hava enUgt de uppgifter, som meddelats, varit: för år 1915 1.200 kr.; 1916 1.150 kr.; 1917 2.000 kr.; 1918 1.900 kr.; 1919 3.600 kr. och 1920 4.000 kr. I dessa summor ingå såväl arvoden som resekostnader och övriga utgUter. De anslag av stat, landsting och kommuner som föreningen åtnjutit hava varit avsedda för verksamheten i dess helhet och därför tagits i anspråk dels för den av föreningen ledda undervisningsverksamheten, dels för avlöningar till museets föreståndare och amanuens, vadan inga offentUga medel använts för upptecknings samlingarnas ökande. Föreningen har förutom grundlinjer i hembygdsforskning utgivit Arkiv för norrländsk hembygdsforskning, sedan 1918, samt Folkmusiken i Norrland, häfte 1, 1921. JÄMTSLÖJD, FÖRENING FÖR HEMSLÖJD OCH KULTURELLA MÅL, stiftades i Östersund den 20 okt. 1908 och har sedan år 1912 ägnat sig åt hithörande forskningar. Föreningen räknade vid 1921 års ingång 900 medlemmar och har tiU uppgUt att »i fosterländsk och konstnärlig riktning arbeta för höjandet av länets andliga och materiella kultur. Detta skall från föreningens sida ske genom att arbeta för hem- och yrkesslöjdens utveckUng och förädling inom Jämtlands län och för avsättande av alster av dylik verksamhet genom att för sagda ändamål anordna slöjd- och yrkesskolor samt genom att samla och ordna kulturföremål från gångna tider ävensom i samband därmed bedriva och uppmuntra hembygdsforskning». I anslutning till det intresse för bygdeslöjden, som under 1900-talets första år erhöll en så stark väckelse, tog fru Ellen Widén initiativet till stiftandet av föreningen Jämtslöjd, i syfte, som det då hette, att på grundvalen av kännedomen om den gamla kulturen bygga upp en ny och göra dess alster kända, samt skaffa avsättning för desamma. Föreningen hade sålunda vid sin begynnelse en mera praktisk uppgift, men för dennas fuUföljande måste en grundUgare kännedom om länets äldre kultur införskaffas. Detta ledde nästan omedelbart till grundandet av museala samlingar, och redan i slutet av år 1911 inriktade sig intresset på anläggandet av ett friluftsmuseum, den nuvarande Fornvallen JamtU vid Östersund, en »fornby», grundad 1912. År 1912 började föreningens intendent beresa länet i syfte att studera den gamla allmogekulturen med särskilt avseende fäst vid det gamla byggnadsskicket. Senare har detta program ytterligare utvidgats till att omfatta även muntUga traditioner. Samarbete har inletts med Undersökningen av svenska folkmål i Upsala och en inventering är påbörjad av länets allmogekultur i sin helhet. Arkivet omfattar byggnadshistoriska undersökningar från Härjedalen och Jämtland, innehållande uppmätningar, beskrivningar och avbildningar, ävensom spridda drag ur folklivet, sägner, historier, anteckningar rörande religiösa rörelser m. m., detaljer rörande inredning, husgeråd, prydnader, snickerier o. s. v., utförda av föreningens intendent, Härjedalsundersökningen åren 1913— 1916, Jämtlandsundersökningen 1913—1922. Av dessa föreligger Härjedalen delvis i utarbetat skick med omkring 200 blad uppmätningsritningar samt ett album innehållande omkring 300 fotografier. Besten föreligger endast i koncept. Vidare finnes en samling uppteckningar, även den i koncept, innehållande sägner, ordstäv, härmningar, berättelser rörande byars och gårdars uppkomst

107 m. :m. jämte en större samling fotografier innehållande folktyper, framstående m ä n och kvinnor i bygderna, gamla hantverkare och slöjdare m. m., naturbilder och naturminnesmärken. Enbart fotografimaterialet uppgår till över 3.000 fotoplåtar. Dessa samlingar hava gjorts av intendenten sedan år 1912. — Slutligen finnes ett avsevärt antal folkmusikuppteckningar, en mindre samling uppteckningar utförda av personer i bygderna, diverse äldre gårdshandUngar samt en betydande urkUppssamUng, den sistnämnda endast delvis (ett 10-tal urklippsböcker) ordnad. Samlingarna förvaras i portföljer dels i museet, dels i norra residensflygeln — båda byggnaderna av sten — dels slutligen i intendentens expeditionslokal — reveterat trähus, samt hava tills vidare icke hållits tillgängliga för allmänheten. Samlingarna äro endast delvis ordnade och katalogiserade; därvid har tills vidare sockenindelningen följts, en ändamålsenligare katalogisering är sedan något år påbörjad. Arkivet står under intendentens vård. Utom genom honom har materialet tUl någon del sammanbragts av intresserade personer i bygderna, för vilket ändamål föreningen i varje socken tillsatt ett eller flera ortsombud. Insamlingsarbetet utföres i samband med andra arbeten inom föreningen och har ej kunnat hållas ekonomiskt skilt från dessa, helst som det mesta sammanförts under intendentens resor för insamling av museiföremål, arkeologiska undersökningar och aUmänna föreningsuppdrag. Samlingen kan sålunda sägas vara kostnadsfritt utförd, helst som remitningsarbeten och fotografering delvis och särskUt beträffande Härjedalsundersökningen bestritts av intendentens privata medel. Att några anslag, offentliga eller enskilda, icke särskilt utgått till här berörda verksamhet är av denna grund självklart. I detta sammanhang må även anföras, att Jämtlands läns landsting på initiativ av föreningen Jämtslöjd har inrättat en länsantikvariebefattning. Landstinget beslöt första gången 1919 lämna direkt anslag härtill, och genom beslut 1922 blev länsantikvarien ordinarie. I samtidigt av landstinget antagen »Instruktion för länsantikvarien i Jämtlands län» heter det i § 2: »Länsantikvarien har att i enlighet med gällande förordningar och de föreskrifter, riksantikvarien därutöver kan finna skäligt lämna, bedriva en hembygdsvårdande verksamhet och särskilt utöva tillsyn och vård över länets fornminnen. Honom åUgge i sådant avseende att i mån av medel 1) företaga besiktningar och verkställa undersökningar av fornlämningar; 2) efter vederbörligt tUlstånd anställa inventering i länets kyrkor för att förvissa sig om den vård, som ägnas de kyrkliga fornlämningarna; 3) efter hand söka inventera länets materiella allmogekultur; 4) göra uppteckningar rörande seder och bruk, folkspråk, sägner m. m. 5) då det befinnes lämpligt, bearbeta insamlat material; 6) i övrigt arbeta för höjande av hembygdsvården inom länet; 7) föra förteckning över de fornlämningar, som varit föremål för besiktning eller undersökning, och diarium över av honom handlagda ärenden; och skall han till landstinget årUgen avgiva berättelse över föregående års verksamhet.» Länsantikvarietjänsten och intendentsbefattningarna i Jämtslöjd och Jämtlands läns fornminnesförening innehavas f. n. av en och samma person. Föreningen har sedan år 1913 utgivit årsboken Jämten, vilken är av etnologiskt, biografiskt och skönlitterärt innehåll. Vidare hava utgivits C. J. E. Hasselbergs BibUografiska anteckningar rörande Jämtland och Härjedalen samt en del romantiserade kulturhistoriska skildringar.

108 JÄMTLANDS LÄNS FORNMINNESFÖRENING stiftades i Östersund den 12 jan.

1887. Föreningen, som på nyåret 1921 räknade omkring 900 medlemmar — därav omkring 200 ständiga — h a r till uppgUt att »uppsöka och vårda inom länet befintliga fasta minnesmärken; skydda och tillvarataga samt samla och ordna länets fornsaker; samla och uppteckna allt, som kan vara upplysande för länets historia, folkspråk och seder». Föreningens verksamhet har huvudsakligen varit antikvarisk och museal. Efter att ett par år ha utfört främst arkeologiska undersökningar för föreningen tillträdde fil. kand. Eric Festin sekreteraresysslan år 1912, blev 1919 därjämte föreningens intendent, och då han samtidigt är Föreningen Jämtslöjds intendent, kunna de båda föreningarna på visst sätt anses som olika grenar av en och samma verksamhet, helst som båda tiUföras material för sina samlingar under de resor som göras av intendenten, än för den ena, än för den andra föreningens räkning. Förslag om de båda föreningarnas sammanslagning är också under utarbetning. EnUgt detta är sammanslagningen avsedd att genomföras år 1923. Helt resultatlös på här förehggande område har fornminnesföreningen heller icke varit. Dess intendent kapten H. Westin gjorde omfattande uppteckningar av folkmål och folkminnen och utgav bl. a, 1897 i dess tidskrift »Landsmålsalfabetet för Jämtland och Härjedalen» (även i Svenska landsmål). Från senare tider finnas diverse uppteckningar av etnologiskt och språkligt innehåll av E. Festin och omkring 150 »folkmålsprov» från ett 40-tal socknar inom länet, en samling »gamla härjedalska ord och talesätt», diverse ordförteckningar jämte en del manuskript av historiskt- topografiskt och etnologiskt innehåll, allt skänkt eller deponerat till föreningen. Föreningen har sedan år 1889 utgivit Jämtlands läns fornminnesförenings tidskrift, innehållande huvudsakhgen antikvariska och historiska uppsatser, samt lät år 1912 i omtryck utgiva Hiilphers' Beskrivning över Jämtland och Härjedalen. FOLKMINNESFÖRENINGEN I LUND stUtades därstädes år 1913 i avsikt a t t bland den akademiska ungdomen organisera ett insamUngsarbete i anslutning till de folkminnesundersökningar, för vilka samma år statsanslag hade beviljats enUgt den redogörelse, som ovan i samband med Hyltén-CavalliusstUtelsen för svensk folkminnesforskning lämnats (sid. 19 f.). Besultaten av det bedrivna insamlingsarbetet hava successivt införlivats med Lunds universitets folkminnesarkiv. Föreningen har sedan år 1914 utgivit tidskriften Folkminnen och Folktankar, för vilken den sedan år 1917 åtnjutit årligt statsanslag (1917 1.000 kr., 1918 2.400 kr., 1919 3.000 kr., 1920 3.300 kr., 1921 3.800 kr., 1922 3.500 kr.). År 1915 påbörjades skriftserien Ur folkminnesföreningens samUngar, vari utgivits I Folkminnen från Skytts härad och I I Folksagor från Halland. År 1917 påbörjades ännu en publikation Sed och sägen, varav blott ett häfte utkommit. Slutligen har föreningen utsänt ett flertal frågeformulär, varibland kunna nämnas sådana rörande födsel och barnsäng, skeppsfart och fiske, julseder (1915); vårhalvåret, militära folkminnen (1916); slakt (1917); dödsfall och begravning (1918); samt folkminnen rörande svenska bygder och deras invånare (1921). SKÅNSKA FÖRENINGEN FÖR BYGGNADSKULTUR stUtades år 1915 i samband

med en vid Hvilans folkhögskola anordnad lantbyggmästarkurs. Föreningens mål har varit att på grundval av den gamla byggnadskulturen skapa en tidsenlig och sund utveckling av byggnadsverksamheten i Skåne framför allt på landsbygden och i småsamhällena. Syftet sammanfaller sålunda i väsentUga delar med hembygdsvårdens, men för att kunna förverkliga denna upp-

109 gift,, har det blivit nödvändigt att först erhåUa kännedom om landskapets gamla byg.gnadstraditioner och genom uppmätning och fotografering utforska dessa. Såsom en av föreningens viktigaste uppgUter står fortsättandet av byggmästarkurserna. Sådana ha också håUits så gott som årligen, nämligen vid Hvilan 1915 och 1916, vid Önnestad 1917, i Svalöv 1918 och Tomelilla 1919 samt vid HvUan 1920 och slutUgen i Malmö 1922, den senare kursen i förening med. en kurs för möbelsnickare. De vid kurserna utförda uppmätningarna och eljest egnom föreningens försorg utförda sådana ha delvis publicerats i den av föreningen utgivna pubUkationen »Skånska gårdar och hus». E t t viktigt led av byggnadsundersökningarna utgöra särskilt de, som beröra de gamla prästgårdarna inom provinsen. I anslutning härtill ha mönsterritningar tiU nya prästgårdar utförts. SlutUgen har föreningen genom studieutflykter och föredrag inom landskapet verkat för en grundligare och mångsidigare kännedom om dess oUka byggnadstraditioner. Föreningens arkiv omfattar bl. a. omkring 800 fotografier, därtill omkring 500 negativ, av skånska byggnader samt ett 100-tal uppmätningsritningar av byggnader och byggnadsdetaljer, varav ett stort antal från bondgårdar. Samlingarna, som äro gjorda på frivUUghetens väg eller bekostade av föreningen, förvaras i föreningens lokal i Lund. Föreningen har sedan 1916 utgivit pubUkationen »Skånska gårdar och hus» (hittills 8 häften) samt sedan 1917 medlemsbladet »Skånsk hembygdsvård». Dessutom har den utgivit: Karl Berlin: Handledning i uppmätning och beskrivning av mindre byggnader (Småskrifter I) samt Bitningar tUl skånska prästgårdar av Karl Berlin, Ewe och MeUn m. fl. med en inledning om de gamla prästgårdarna utg. av Fritjof HazeUus. DALARNES HEMBYGDSFÖRBUND stUtades i Falun den 3 okt. 1915 och har från och med år 1916 verksamt arbetat för den svenska allmogekulturens utforskande. Förbundet, som vid 1923 års ingång ägde 230 understödjande och 280 arbetande medlemmar, har tiU sin främsta uppgUt att sammanföra och stödja »de i oUka bygder spridda, självständigt och på skilda vägar verksamma och intresserade personliga krafterna». Inom landskapet hade sedan 1862 existerat en Dalarnes fornminnesförening, för vUkens verksamhet redan redogjorts. Med 1900-talets ingång inledes i de oUka bygderna inom landskapet ett särdeles intensivt arbete för vården av fäderneärvda traditioner. Början göres med grundandet år 1904 av Leksands hemslöjdsförening och en till densamma ansluten samling av äldre hemslöjdsalster från de nedre Siljanssocknarna. Under de följande åren tillkomma ett flertal såväl hemslöjds- som hembygdsföreningar och år 1915 hade antalet sådana föreningar uppgått till 10. Detta ledde till tanken på att för dessa oUka lokala organ erhålla en samlande medelpunkt i ett hela landskapet omfattande hembygdsförbund. Den härigenom erhållna organisationen torde kunna sammanfattas sålunda: I varje socken eller därmed jämförUgt område bildas bygdeföreningar (hembygdsföreningar, fornminnesföreningar etc), vilka utom annat hembygdsarbete även ägna sig åt insamling och utforskning av allmogekulturen inom respektive bygder. Genom anslutning tiU Dalarnes hembygdsförbund bUva dessa föreningar samorganiserade tiU en landskapsorganisation. På så sätt uppdelas landskapet i smärre arbetsområden under en centralledning, som har tiU uppgUt att igångsätta, organisera, leda, stödja och stimulera det lokala arbetet jämsides med eget självständigt eller med lokaUöreningarna gemensamt arbete. LokaUöreningarna få själva se resultatet av sin verksamhet i gammalgårdar

110 med museala samlingar och bygdearkiv med uppteckningar och avbildningar.. Hembygdsförbundet biträder föreningarna vid samlingarnas ordnande liksom vid insamlingsarbetet. Över de museala samlingarna upprättas illustrerade kataloger, som sammanföras till en generalkatalog för landskapet. Bygdearkiven dupUceras; lokaUöreningen behåller den ena upplagan och Dalarnes hembygdsförbund bekommer den andra, så framt ske kan primärupplagan. Denna anordning avser vinnandet av större planmässighet i landskapets utforskande, samtidigt som den på en gång tillgodoser och betjänar sig av ortsbefolkningens intresse för de föreliggande uppgUterna. Antalet till hembygdsförbundet anslutna föreningar och museer för hithörande syften uppgick vid 1923 års ingång till 22, däri även inräknad Dalarnes fornminnesförening. Av nämnda föreningar hava emellertid endast 8 hitintiUs bedrivit aktiv verksamhet för insamling av uppteckningar rörande folklivet. Hembygdsförbundets insamlingsarbete påbörjades år 1916 och omfattar dels uppteckningssamlingen, bestående av omkring 2.500 skrUtsidor uppteckningar rörande folkets liv, tro och diktning, en monografisk undersökning av byn Finngruvan i Venjans socken verkställd under ledning av förbundets sekreterare sommaren 1919, densammes undersökningar av gammal järntillverkning och järnhantering i Dalarne, verkställd år 1920, en sluten samUng gamla familjepapper om 800 st. handlingar samt ett som kortsystem uppställt sammandrag av Flöda sockens kyrkoböcker och andra äldre handungar omfattande en tidrymd från början av 1600-talet till nuvarande tid och upptagande nära 4.000 familjer, dels avbildningssamlingen bestående av 2.625 fotografier, av vilka negativ finnas för 1.035, samt litografier, teckningar, ljustryck m. m. till ett antal av 220, dels 44 folioband tidningsurklipp (omkring 2.200 spaltmeter) från åren 1915—1922 samt en mindre samling skillingtryck. Arkivet förvaras i förbundets expeditionslokal i Falun, där det är tillgängligt för allmänheten under ordinarie expeditionstid. Över förvärven föres särskild accessionskatalog upptagande över 400 nummer. Originalmanuskripten ordnas dels i »vertikalsystem» enligt accessionskatalogen, dels så att uppteckningarna dupliceras på blad i 4:o och ordnas i kortsystem efter innehållet, varigenom erhålles dels en realkatalog över arkivet, dels ett arbetsarkiv för allmänt och vetenskapligt bruk. Till detta arkiv föres vidare ett stickordsregister efter lokaler och innehåll. De fotografiska negativen och fotografiska kopiorna förvaras i kuvert med påskrUter efter särskilt fastställt formulär rörande lokal, art, fotograf, m. m. — Tidningsurklippen monteras på spalt i böcker av folioformat. Tidningsurklipp och bildmaterial, som ej kunna ingå bland de duplicerade anteckningarna, erhålla särskild realkatalog. Arkivet står under vård av föreningens sekreterare, som åtnjuter ett årligt arvode av 4.000 kr. Samlingarna ökas dels genom sekreterarens arbete, då denne är på en gång arbetsledare och arkivarie, dels genom anslag och stipendier, som av förbundets nämnd utdelas till personer, som visat sig lämpliga och förklarat sig villiga att utföra vissa i samband härmed bestämda arbetsuppgUter, dels genom kostnadsfritt arbete av intresserade medlemmar. Föreningens omkostnader under åren 1916—1921 framgå av nedanstående tabeU:

Ill 1916

800 Arvoden J275: — 175: — 180 Resor 430 165: — 30: — Inköp av samlingar 70:— » 1.045: —2 1.000 Stipendier och anslag Pristävlingar, premier m. ni. 360: — 520: — 185: — Publiceringskostnadcr 890: — 40: — 55: — Expenser 60: — Diverse Summa ! 6 1 5 : — |1.945:— 1 a

75 120 60 800 150 495 235 75

| 480: —

3.720:—|2.010

2 3 5 : - [2.340

240: — 1.120: — S80: — 5 0 0 : 435: — 380: —

Summa

355 375:-

045 295 150 350 975 135

12.415: —12.585: — 13.290

Till Undersökningen av svenska folkmål i Upsala för undersökning av dalmål. Därav 600: — kr. för samma ändamål.

Anmärkning till ovanstående översikt: summorna — liksom fördelningen på de olika posterna — blott ungefärliga, enär förbundets folkminnesforskning och dess övriga verksamhet på grund av nära samhörighet ej kunnat hållas i sär i bokföringen.

För åren 1920 och 1921 utgjorde omkostnaderna för hela verksamheten 8.337 kr. resp. 8. 366 kr., därav 4.000 kr. pr år i lön åt sekreteraren. För sin verksamhet åtnjuter föreningen i anslag av Landstinget 4.000 kr. och av HushåUningssällskapet 2.000 kr. Landstingsanslaget beviljades första gången år 1919 och avser uteslutande sekreterarens avlöning. Hushållningssällskapets anslag, som utgår till förbundets verksamhet i sin helhet, utgick första gången år 1916 med 500 kr., höjdes för följande år till 1.500 kr. och utgår sedan 1918 med den nuvarande summan 2.000 kr. Förbundet anordnar årsmöten med hembygdsfestprogram samt biträder till detsamma anslutna föreningar vid hembygdsfester och kurser, varjämte det deltar i folkhögskolekurser med föreläsningar i hembygds- och folklivsforskning. Förbundet utgav åren 1916—1920 en årsskrift, Meddelanden från Dalarnes hembygdsförbund. Sedan 1921 utgives Dalarnes hembygdsförbunds tidskrUt. Såsom fristående pubUkationer hava dessutom utkommit K. E. Forsslund, Till Budom och sommarens glädje, Sthlm 1916, och Dybeck, Om Dalarne del 1, 2, Sthlm 1918. De till Hembygdsförbundet anslutna hembygds- och fornminnesföreningarna hade före år 1919 — med undantag av Dalarnes fornminnesförening — egentligen blott insamling av kulturföremål på sitt program. Från och med nämnda år började Dalarnes hembygdsförbund bland dessa föreningar arbeta för det vidgade programmet »folkUvsforskning», omfattande även folkminnesupDteckning. De sedan dess bildade föreningarna ha också i stadgarna intagit bestämmelser, som framhäva denna sida av hembygdsarbetet och äldre föreningar hava ändrat sina stadgar i samma riktning. Under den korta tid som sedan dess förflutit ha helt naturligt inga större uppteckningssamlingar hunnit åstadkommas. En mer eller mindre stark stomme till ett bygdearkiv äga dock följande föreningar: Föreningen for hembygdsvård i Säters stad och socken, stUtad 1 juni 1918. Borgmästare Ulrichs uppteckningar och manuskript om förhåUandena i det gamla Säter m. m.

112 Gagnefs minnesstuga, stUtad 1909: Värdefulla uppteckningssamUngar, som i sinom tid komma att övergå i minnesstugans ägo. Jama hembygdsförening, stUtad 1 jan. 1910: En mycket god samling uppteckningar av olika slag, 165 bl. 4:o; gamla familjepapper, bomärken, 300—400 st. Leksands hembygdsmuseum: Uppteckningar av sägner, folktro, visor m. m. 50 bl.; gamla handlingar, brev m. m.; gammal notskrUt o. s .v. Ludvikabygdens fornminnes- och hembygsförening, stUtad 21 okt. 1920: Dels uppteckningar av K. E. Forsslund omkring år 1900 och åren 1918— 1920, innehållande folktro, folksed, folkmusik m. m., dels ett 100-tal fotografier. Uppteckningarna äro gjorda dels i anteckningsböcker, dels på lösa lappar och förvaras tillsvidare hos.föreningens ordf. dr Forsslund. Vid den redan påbörjade uppordningen kommer att tillämpas samma system som för Dalarnes hembygdsförbunds arkiv. Flera andra personer i orten äga uppteckningar rörande folktro m. m., dem föreningen kommer att förvärva. Föreningen åtnjuter ett anslag å 1.000 kr. av Ludvika stad samt ett å 300 kr. av Ludvika socken, vilka medel dock äro avsedda för föreningens hela verksamhet. Sollerö hembygdsförening, stUtad 1916, omorganiserad 1920, varvid den året förut bildade Sollerö bokstuga uppgick i föreningen, samtidigt som verksamheten från a t t förut hava varit endast fornsakssamlande utvidgades till att omfatta även folkUvsuppteckningar; föreningens samlingar av sistnämnda slag omfatta: dels uppteckningar av Bond Erik Matsson, Bull Anders Jönsson och Karl Lärka, sammanlagt 156 bl. i fol. och 4:o rörande levnadssätt, sed och tro, namnskick m. m., dels en samUng bomärken, dels 100 fotografier belysande levnadssätt, dräkt, byggnadsskick o. s. v. Uppteckningarna äro förvarade i Sollerö gammelstuga i där uppställda lådfack och äro tillgängUga för studier av ortsbefolkningen varje söndagseftermiddag. Över förvärven föres särskild accessionskatalog. Uppteckningarna dupliceras på 4:o-blad och ordnas i kortsystem efter innehåll; fotografier monteras på samma sätt. Arkivet står under vård av föreningens samlingsvårdare, som icke uppbär ersättning, och ökas dels genom anslag från föreningen, dels genom frivilligt, arbete. Under år 1920 utbetalade föreningen för hithörande ändamål 100 kr. av egna medel, då föreningen icke för sin verksamhet äger offentligt anslag. År 1919 utgav föreningen tillsammans med Sollerö bokstuga tidningen »Budkaveln», innehållande huvudsakligast folklivsuppteckningar. Särna fornminnesförening, stUtad 16 juni 1908. Uppteckningar samt gammalt tryck. Tunabygdens fornminnes- och hembygdsförening, stUtad dec. 1915. Gamla handskrUter och anteckningar samt tryck. Älvdalens hembygdsförening, stUtad 3 okt. 1911. Uppteckningar; gamla anteckningar t. ex. soldaten Tigers dagbok 1808— 1809 m. m. Föreningen utger sedan 1916 till sin årUga sommarfest tidningen »Skansvakten» innehåUande huvudsakUgen folkUvsuppteckningar. — Dessutom har genom föreningens försorg utgivits Levander, Livet i en älvdalsby, Sthlm 1914.

113 VÄSTMANLANDS FORNMINNESFÖRENING stUtades i Västerås den 4 juni 1861 på initiativ av Bichard Dybeck och har sedan 1916 bedrivit en mera systematisk utforskning av svensk allmogekultur. Föreningen, som vid 1921 års ingång räknade 412 medlemmar, har till uppgift att »samla, bevara och ordna landskapets fornsaker och kulturminnen samt anteckna och bevara vad som kan bidraga till kännedomen om detta landskap eller fäderneslandets äldre språk och historia». I likhet med andra under 1860-talet bildade fornminnesföreningar upptog föreningens program redan från början även uppteckningar rörande folkliv och folkspråk, helt naturligt för övrigt, då initiativtagaren till föreningens bildande var Bichard Dybeck. Besultaten härav blevo emellertid föga betydande, då fältarbetet i huvudsak kom att inrikta sig på de antikvarisk-topografiska forskningar, som utfördes av Herman Hofberg. Det enda undersökningsarbetet på det etnologiska och språkliga området blev, frånsett några smärre meddelanden, Bob. Blumenbergs Anteckningar om Norbergs socken, vilket arbete innehåller utdrag ur kyrko- och domshandUngar, personalier, sägner m. m. Ur samUngen trycktes en »Förteckning öfver egendomliga ord och uttryckssätt» i föreningens först årsskrift, 1874. År 1916 upptogs arbetet mera planmässigt, då föreningen i samband med Nordiska museets byundersökningar bekostade en resa för undersökning av landskapets äldre bebyggelse- och samfunds väsen. Sedan föreningen den 1 juli 1918 anställt en särskild intendent, har den årligen lämnat större anslag till »utforskande av Västmanlands kulturhistoria», vari ingå registrering, beskrivning, avbildning och uppmätning av äldre bebyggelsegrupper och byggnader samt uppteckningar ur folkets mun rörande andlig kultur, slöjd, redskaps benämningar och användning m. m. Med biträde av elever vid Tekniska skolan i Västerås hava slutligen uppmätningar verkställts av äldre gårdar och byggnader i Västerås. Till samma arbete erhöll intendenten ett anslag å 1.000 kr. av stadsfullmäktige i Västerås år 1919. Det hopsamlade materialet sammanhålles i föreningens arkiv under titeln: Västerås stads byggnadshistoriska arkiv. Besultaten av det sedan 1916 bedrivna arbetet utgöras dels av »byggnadsarkivet», som omfattar de bebyggelsehistoriska undersökningarna med teckningar och fotografier, och till vilket ansluta sig anteckningar rörande äldre by organisationer jämte en betydande samling äldre by- och gårdshandlingar, däribland byhandlingar till omkring 200 sidor från Norrtuha by i Tortuna socken, dels av en avdelning »Andlig kultur» omfattande folksed och folktro jämte ett fåtal fotografier och teckningar. Därjämte innehar föreningens arkiv bl. a. även ett protokoll av år 1919 över Biddarhyttans studiecirkels behandling av Folkminnen och Folktankars frågeformulär. Uppteckningarna förvaras i föreningens museum i Västerås slott och äro tillgängliga efter anmälan hos museets tjänsteman. Materialet förvaras sockenvis i skåplådor. Över »Byggnadsarkivet» finnes särskild lappkatalog upprättad med en gård på varje lapp och lapparna ordnade sockenvis. Övriga uppteckningar äro ordnade så att varje uppgift är nedskriven på en helarksida med slagord i högra övre kanten; uppgUterna äro sedan hopförda i grupper, förvarade i fasciklar med titlar. Arkivet står under vård av museets intendent, som för detta icke åtnjuter särskild avlöning, men i vilkens tjänsteuppdrag även folkminnesinsamling officiellt ingår. Insamlingen har av sistnämnda grund även utförts av honom personligen, stundom med anlitande av ett extra biträde, som härför erhållit ersättning. Biträde har utsetts av föreningens styrelse. 8

114 Såsom ovan (sid. 96 f.) nämnts, har föreningen dessutom sökt genom ortsombud vinna ett antal medhjälpare ute i bygderna. Ortsombuden, vilka uppgå tiU ett 100-tal, tillsattes år 1921. Från flera av dessa hava redan bidrag inkommit och i föreningens årsskrift för år 1922 ingår bl. a. en skildring av gamla seder och bruk i Väster Färnebo socken, författad av en allmogeman därstädes. Av föreningens för år 1920 till kr. 4.933: 41 uppgående budget utgingo omkring 4.600 kr. till förvaltningskostnader, däri inbegripet intendentens lön, som samtidigt utgör ersättning för av honom bedrivet insamUngsarbete, samt till övriga insamlings- och undersökningsarbeten omkring 300 kr. Huvudparten av det inkomna materialet har tillkommit under intendentens s. k. sommarresor, för vilka en årlig summa av 1.500 kr. är anslagen. De tillgångar härutöver, som kunna komma arbetet för folkminnesuppteckning till godo, utgöras av en fond på omkring 1.100 kr., ur vilken anslag till undersökning av länets äldre kulturhistoria få tagas. De föregående årens omkostnader framgå av nedanstående tabell:

Arvoden Resor Inköp av samlingar Expenser Diverse

150: —

183: 75

1918 och 1919 I Summa

810: — 56: —

Summa

150:-

260: 75

i[ 1.143: 75

208: 15

56: — 208: 15 21: —

1.018: 15

1.428:90

21: —

1¶Anmärkning till ovanstående översikt: Då föreningen sedan 191S anställt egen intendent, i vilkens uppdrag även folkminnesinsamling ingår, visar översikten för 1918—1919 endast direkta utgifter, icke arvode.

För sin verksamhet åtnjuter föreningen sedan år 1918 ett århgt anslag av Västmanlands läns landsting å 2.500 kr. År 1922 erhöll föreningen av BotehåUarnas besparingsfond inom Västmanland ett anslag motsvarande c:a 100.000 kr., vilket uteslutande är avsett att komma föreningens verksamhet vad beträffar utforskandet och tillvaratagandet av länets etnografi och etnologi till godo. Anslagets innebörd framhålles på följande sätt: att till åminnelse av det bondestånd, genom vars bemödanden knektlegomedelkassan uppkommit, till länets fornminnesförening anvisas ett belopp, motsvarande den för åren 1922 och 1923 disponibla avkastningen av fondenf att utgå efter hand och enligt styrelsens beprövande under en tid av fem år i syfte att på länets friluftsmuseum på Vallby måtte åstadkommas en så vitt möjligt trogen bild av forna tiders bondeliv och bondekultur. Då Urågavarande medel icke äro avsedda att fonderas och av dem ej heller direkta avlöningar få ske, kommer alltså hela det stora beloppet att användas tUl det ovannämnda ändamålet. I första hand komma nu medlen att användas tiU uppbyggande av de bondgårdstyper, som äro representativa för länet, och vilka i föreningens program för friluftsmuseet finnas upptagna. Därjämte kommer en systematisk insamUng av bohags- och redskapstyper att igångsättas. Det är självklart, att de tidigare av föreningen tillämpade principerna vid insamlings- och undersökningsarbete komma att tillämpas, varvid föremålens »själsUga» sida i görUgaste mån beaktas, liksom även det direkta insamlandet av folkminnen kommer att fortsättas och utökas.

115 Förutom nu nämnda verksamhet bedriver föreningen även propagandaverksamhet ute i bygderna. Vid de av länets folkbildningskommitté understödda s. k. hembygdskurserna föreläser intendenten i hembygdskunskap och dessutom deltager han å föreningens vägnar i den allmänna föreläsningsverksamheten, därvid exempelvis under föreläsningssäsongen 1918—1919 föredrag höllos i 14 olika bygder över ämnena Västmanlands bebyggelse, Folktro och folksed i Västmanland, Skrå- och hantverksorganisation i Västmanland i gamla dagar. De nämnda hembygdskurserna hava pågått sedan år 1919, då kurser höllos i Kolsva, Odensvi, Surahammar, SevaUa och Kila. Kursen pågår i 2 dagar, därvid en utställning anordnas av i bygden ännu befintliga äldre kulturföremål samt föreläsningar i hembygdsforskning hållas. Föreningen har sedan år 1874 utgivit Västmanlands fornminnesförenings årsskrift, i vilken även etnologiskt och språkligt material publicerats, samt utgav år 1920 arbetet »Det gamla Västerås». STORA KOPPARBERGS BERGSLAGS AKTIEBOLAG I FALUN. I början av 1890talet upprättades i anslutning till det gamla gruvarkivet vid Kopparberg och på grundval av den där sedan gammalt befintliga stensamlingen och modellkammaren en särskild museisamling, vilken inrymdes i den gamla Kronokopparvågen i Falun och närmast tjänade att belysa Falu gruvas historia. Till dessa samlingar anslöt sig även ett bibUotek, huvudsakligen bestående av äldre teknisk litteratur och samUngar rörande Bergslaget och Dalarne. Sedan år 1917 har denna institution varit stadd under omorganisation i samband med a t t bolaget upprättat en särskild avdelning, Bergslagets bibUotek, med uppgUt att bl. a. tillvarataga dess hithörande intressen. Denna omorganisation är nu genomförd och avdelningen förvaltar följande institutioner: ett bibliotek, vars huvudsakliga arbete ligger på det tekniska och kommersiella området, och till vilket all dylik litteraturanskaffning för bolaget är förlagd, men som vid sidan därav även har till uppgUt att samla allt tryck rörande Bergslaget och dess underlydande företag ävensom tryck berörande de provinser, inom vilka bolaget har sin verksamhet förlagd; i bibliotekets samlingar ingår sålunda även äldre tryck — skillingtryck, visor, bröllopskväden — från Falun och Dalarne; ett historiskt och kameralt arkiv, vilket vid sidan av bolagets under dess ombudsmans förvaltning stående juridiska arkiv har till uppgUt att samla alla handlingar rörande Bergslaget alltUrån äldsta tider till våra dagar; här förvarade dokument i form av protokoll, rättegångshandUngar, inoch utgående skrivelser, relationer, inventarier m. m. lämna naturligtvis en hel del värdefulla upplysningar rörande den äldre bergsmans- och allmogekultuTen. Som en tredje avdelning ha de museala samlingarna utvidgats till ett större museum, Bergslagets museum, inrymt i den nyligen restaurerade Stora Gruvstugan vid Falu gruva och omfattande föremål icke blott till belysande av denna gruvas historia utan samtUga de näringsgrenars, inom vilka Bergslaget har sin verksamhet förlagd, sålunda även järngruvehantering, järnbruk, skogsskötsel och trävaruindustri, vattenkraftindustri m. ni. De på detta sätt sammanbragta äldre föremålen hava nästan utan undantag hopsamlats inom Bergslagets egna domäner. Till museet är även anslutet bolagets tavelgalleri samt en bildsamling, bestående av grafiskt tryck, fotografier och fUm. Bergslagets under utgivning varande, brett anlagda historik kommer säkerUgen att såväl inom sina administrativt och tekniskt historiska som sina rent kulturhistoriska avdelningar lämna mycket viktiga resultat tUl belysande av respektive trakters odlingshistoria. Historiken redigeras av en kommitté bestående av fackmän inom de industriella och historiska områdena. Förestån-

116 dåren för bolagets biblioteksavdelning är sekreterare i historikens arbetsutskott. Bland det material, som för detta ändamål hopsamlats, äga i detta sammanhang resultaten av Bergslagets under senaste år bedrivna byggnadsundersökningar särskilt intresse. Dessa undersökningar, som utförts i samarbete med de av Nordiska museet igångsatta bebyggelseundersökningarna, föreligga nu i det närmaste färdiga i utarbetat material, bestående av bruks-, by- och gårdsplaner, byggnadsplaner, detaljer, fotografier och arkivupplysningar. Undersökningarna hava omfattat: 1918, bruks- och allmogebyggnadskonst å Bergslagets egendomar inom Dalarne (627 bl. folio i 60 fasc), 1919, Bergsmansgårdarna inom Stora Kopparbergslagen (850 bl. foUo i 101 fasc), 1920, Bruksoch allmogebyggnadskonst å Bergslagets egendomar inom Gestrikland, Upland och Västmanland (1.476 bl. foUo i 213 fasc), 1921—22, gårdsundersökningar inom Falu stad (296 bl. folio i 108 fasc). — För historikens räkning ha även en del folkspråksundersökningar igångsatts i samarbete med »Undersökningen av svenska folkmål». — För historiken och museet i gemenskap hava slutUgen bedrivits en del undersökningar rörande äldre bruksteknik, särskilt rörande den äldre kopparhanteringen och det primitiva järnsmidet. — Dessa materialsamlingar stå ävenledes under förvaltning av Bergslagets biblioteksavdelning. Biblioteket håUes tillgängligt för utomstående efter anmälan hos bolagets bibliotekarie, det historiska och kamerala arkivet endast efter erhållet tillstånd av bolagets disponent. Museet hålles öppet för allmänheten emot en mindre avgUt. Det byggnadshistoriska materialet är, till dess detsamma hunnit vetenskapligt bearbetas, såsom regel ej tUlgängUgt för andra än historikens medarbetare. SÄLLSKAPET FÖR GOTLÄNDSK FORSKNING, vars stadgar antogos den 5 febr. 1910, stiftades i Visby redan år 1884 på initiativ av lektor M. KUntberg. Sällskapet, som vid 1921 års ingång räknade 63 medlemmar, har till uppgUt forskningar rörande Gotlands »natur, fornkunskap och historia; konst och byggnadsverk; handel och näringar, befolkningens levnadssätt, språk och seder m. m.». Medlemsavgiften i sällskapet har ursprungUgen varit 100 kr. en gång för alla eller 25 kr. årUgen att erläggas i 5 år. Dels genom kapitalisering av årsavgUter och räntor, dels genom en donation å 10.000 kr. av sällskapets ledamot revisor August Kinberg har bildats en grundfond, som år 1918 nått till ett belopp av 20.000 kr., vilket belopp i stadgarna föreskrivits skola vara uppnått, innan fondens ränteavkastning finge tagas i anspråk för sällskapets arbetsuppgifter. I enlighet med stadgarnas föreskrift har vid samma tid avgUten nedsatts till 50 kr. en gång för alla eller 15 kr. årligen att erläggas i 5 år. När år 1919 räntemedlen första gången kunde tagas i anspråk för undersökningar, anslog Sällskapet ett belopp av kr. 777: 05 till undersökningar av folkmål på Gotland, utförda av Upsalastudenter i anslutning dels till arbeten, som Undersökningen av svenska folkmål i Upsala år 1916 begynt på ön, dels och ej minst till de i långt större skala anlagda undersökningar, som lektor M. KUntberg alltsedan år 1874 bedrivit. Varje följande år har ett anslag å 800 kr. beviljats till fortsättning av denna folkmålsundersökning, som har till mål vinnande av en språkgeografisk översikt över hela Gotlands dialekter och härvid närmast bygger på typordlistor, som under åren 1918—19 utarbetats speciellt för Gotlandsundersökningen. Sällskapets arkiv grundlades 1896 genom förvärv av professor Gustaf Lindströms förteckningar över och avskrifter av gutniska urkunder från tiden 890— 1560. Dessutom innefattar arkivet folkmåls- och ortnamnsuppteckningar m. m.,

117 som inkommit såsom resultat av de av sällskapet från år 1919 bekostade resorna. Folkmålsuppteckningarna utgöras av 28 typordlistor, representerande var sin orts mål, samt omkring 1.500 orduppteckningar på sedésblad, representerande två orters mål. Ortnamnsuppteckningarna upptaga omkring 900 sedésblad och representera väsentligen samma trakter som typordlistorna. Typordlistorna, som sammanförts i 15 volymer, äro av två slag: större, innehållande omkring 1.500 ord var, fullständigt besvarade för 6 orter och till den del, som gäller formläran, för 2 orter, och mindre, innehållande omkring 150 ord var, besvarade för 20 orter. Texter finnas inlämnade endast i mindre omfattning och endast från Fårö. Därest arbetet kan oavbrutet fortsättas, torde år 1923 hela Gotland vara genomgånget med typordlistor, som sedan kunna, under kombination med äldre samlingar, läggas till grund för en sammanfattande översikt. Uppteckningar och övriga arkivalier förvaras hos sekreteraren och stå under hans personliga vård. Kostnaderna bestridas helt och hållet av grundfondens ränteavkastning. Grundfonden uppgick, då anslag första gången utdelades, till kr. 21.178: 33, varav kr. 1.178: 33 då avsattes såsom särskild fond under namn av »Biblioteksoch museUonden». Den 31 d e c 1921 utgjorde behållningen kr. 25.202: 04, vari ingick den till kr. 2.672: 90 uppgående behållningen av en i juli 1921 i Visby anordnad hembygdsfest. Kr. 23.873: 15 tillhörde grundfonden och kr. 1.348: 89 Biblioteks- och museUonden; till den senare avsattes då av grundfonden 1.000 kr. Sällskapet har icke åtnjutit några allmänna anslag. VÄSTSVENSKA FOLKMINNESFÖRENINGEN stiftades i Göteborg den 30 maj 1919

och ägde vid 1923 års ingång 208 medlemmar, varav 4 korporativa. Tanken på föreningens stiftande väcktes i samband med en av docenten C. W. von Sydow i maj 1919 vid Göteborgs högskola given kurs i folkminnesuppteckning. »Föreningens syfte är a t t verka för tillvaratagande av folkminnen i västra Sverige och sammanföra till gemensamt arbete och ömsesidigt stöd alla dem, som intressera sig för detta syfte.» Under folkminnen förstår föreningen i första hand sådana folkliga traditioner, som hänföra sig till allmogens andliga odling, men även uppgifter om ålderdomliga föremål i allmogens inventarium jämte traditioner om deras tillverkning och användning, uppteckningar rörande det forna byggnadssättet, bylivet, samfärdsel m. m. En del av föreningens samUngar består av uppteckningar, som gjorts av utsända stipendiater, nämligen hemmansägaren Olaus Olsson i Bräcke, fil. stud. E. Betersson, fil. stud. G. Drougge, stud. Folke Linder och föreningens sekr. fil. kand. David Arill, vilka samtliga bedrivit insamlingsarbete i Bohuslän, samt folkskoll. J . Hallin, som gjort uppteckningar i Lidhults socken i Småland. Några uppteckningssamUngar ha inköpts. Arkivet upptar vidare ett mångsidigt material, som inkommit i följande pristävlingar: 1) Gåtor (J. U. F:s julnummer 1919); 2) Julen i forna tider (Handelstidningens veckoblad 1919); 3) Allmän folkminnespristävlan för deltagarna i de redan nämnda instruktionskurserna 1920; 4) Tro och sed rörande gröda och boskap (Göteborgsposten 1921); 5) Sägner och folkvisor (Göteborgs Morgonpost 1922); 6) Allmän folkminnespristävlan (avdelningen Tro, sed och sägen i Handelstidningens veckoblad 1922). I samthga tävlingar har ett rikt och värdefullt material influtit. I vardera av tävlingarna nr 2 och 6 ha över 100 bidrag inkommit. Till arkivet ha även överlämnats de uppteckningar, som insänts i ett par tävlingar, anordnade av enskilda styrelseledamöter. Båda dessa tävlingar ha anordnats 1922; i den ena behandlades ämnet Kultplatser, i den andra Värmländska vårseder. Därjämte ha alltifrån föreningens tillkomst en mängd meddelare lämnat mindre

118 uppteckningssamlingar som gåva. Bland dessa frivilliga medarbetare ha särskUt följande bidragit med värdefulla samlingar: hr J. A. Thorkelsson, Selma Johansson (Bohuslän), Edv. Erlandsson, Karl A. Karlsson, Hj. B. Nilsson (Halland), Klas Olofsson (Västergötland), I. Löfgren (Dalsland), Edv. Olsson och Olov Olovsson (Värmland), vilka samtliga deltagit i flera pristävUngar och även dessutom lämnat uppteckningar. Slutligen har folkskolläraren Joh. Kalén i Lia deponerat en större folkminnessamUng från Fagered i Halland. Omfattningen av föreningens uppteckningssamlingar i manuskript vid ingången av år 1923 framgår av följande översikt: Antalet accessionsnummer är 608, fördelade efter innehåll sålunda: Folktro och folksed, folkliv, folkdiktning , . .. , j (utom gator och ordspråk). Antal blad

Bohuslän Halland Västergötland Dalsland Värmland Övriga landskap

3.200 2.250 1.050 400 500 550 .Summa 7.950

r,.,

Gator.

„ , Ordspråk. •

Antal n:r

Antal n:r

380 100 350 150 — 65 1.045

1.820 2.700 210 750 250 60 5.790

I denna översikt ingå inte de uppteckningar, som tryckts i uppsatsen Sagor och sägner från Bohuslän av David Arill (Folkminnen och Folktankar 1919) och på avdelningen Tro, sed och sägen (c:a 50 spalter) i Handelstidningens veckoblad 1922. Föreningen förfogar dessutom över ungefär 150 spalter tidningsurklipp rörande folkUv, folktro och folksed m. m. Uppteckningarna förvaras på Göteborgs stadsbibUotek och håUas tillgängUga genom föreningens arkivarie. Samlingarna förtecknas i särskild accessionskatalog, och de olika förvärven numreras och ordnas i överensstämmelse med denna. Samlingen är försedd med kortregister i tvenne serier, den ena topografisk, den andra efter innehåll, därvid å kortet angives det hänvisade manuskriptets accessionsnummer jämte sidan, där de Urågavarande uppgUterna anträffas. De huvudsakliga expeditionsgöromålen ha handhafts av föreningens sekreterare utan ersättning, annan anställd personal finnes icke, utan allt förvaltningsarbete har utförts frivilUgt och kostnadsfritt, med undantag av att ordnandet och katalogiseringen av de bohuslänska samlingarna honorerats genom ett av föreningen utverkat anslag från Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen. Av de utsända upptecknarna ha Olaus Olsson, E. Fetersson, G. Drougge, Folke Linder och David Arill erhålUt ersättning av samma anslag. Vid pristävlingarna i tidningarna ha penningpris utdelats av resp. tidningar; vid tävlingen om tro och sed rörande gröda och boskap bidrog Jubileumsutställningen i Göteborg med 150 kr. Bokpremier ha bekostats av tidningarna och föreningen gemensamt. FrivUUga medhjälpare vid insamlingen har föreningen sökt vinna genom de nämnda pristävlingarna och genom artiklar och notiser i pressen, varjämte intresserade i stor utsträckning munthgen och skrUtUgen bearbetats. Vidare ha av föreningen utsänts c:a 4.000 ex. broschyrer och frågeUstor, däribland en frågeUsta om juUirandet och en rörande »de kloka», båda dessa i direkt anslut-

119 ning tUl av föreningen insamlat material. I syfte att sprida intresse för föreningens verksamhet ha ett stort antal föredrag hålUts inom föreläsningsföreningar, studiecirklar, Sveriges allmänna folkskollärareförenings och Jordbrukareungdomens riksförbunds kretsavdelningar, vid folkhögskolor, hembygdsfester m. m. Föredragshållare ha varit: föreningens ordf., lektor H. Celander (6 förel.), sekr., fil. kand. David Arill (80 förel. + 20 »folkminnestimmar» för skolungdom), lektor V. Cederschiöld (9 förel.), apotekare M. Lundqvist (5 förel.), ingenjör E. Bergendahl (2 förel.) och folkskollärare Joh. Kalén (4 förel.). För att erhålla intresserade och lämpUga medarbetare anordnade föreningen våren 1920 tvenne kurser för folkminnessamlare. Den första av dessa kurser var huvudsakligen avsedd för i Göteborg bosatta personer och upptog följande föreläsningar: Gammalsvensk jul, Folktro, Folkdiktning (2 förel.), Folksägner, Folklekar, De kloka i nordisk folktro och Om hembygdsarkiv. Den andra kursen var avsedd för intresserade i landsorten och bevistades av ett 80-tal deltagare från Bohuslän, Dalsland, Värmland, Västergötland och Halland. För att sätta även obemedlade i tillfälle till deltagande i kursen hade styrelsen av föreningar, stiftelser och enskilda utverkat bidrag tUl en summa av 3.065 kr., varigenom 56 stipendier kunde utdelas. Kursen pågick den 6—8 april och upptog följande föreläsningar och demonstrationer: Våra folkminnen, inledande översikt, Folktro och Folksed, Gammaldags julseder, Folkdiktning (2 förel.), Folksägner, Folkmusik (med fiollåtar), Om hembygdsarkiv, Hus och gårdar, Folklekar, De kloka i svensk folkmedicin, Visning av allmogesamlingarna på Göteborgs museum (2 demonstrationer) och Visning av Bhösska konstslöjdmuseets aUmogevävnader; vid kursens slut anordnades en diskussion om arbetsmetoderna vid folkminnessamlandet. Föreningens inkomster och utgUter under dess tre första räkenskapsår, t. o. m. 31 aug. 1922, framgår av nedanstående tabell: 1919/1920

1920/1921

1921/1922

1.828: — 3.065: — 348: 50

623: — 93: 30

963: — 92: 13

Summa 5.241:50

1.650: — 2.366:30

3.200: — 4.255:13

Utgifter: 1920 års folkminneskurs 3.001:30 Inköpta samlingar 425: 50 Stipendier Besor, porto m. m 1.092:40 Trycksaker, papper, katalogisering m. m 516: 55 Summa 5.035: 75

1-265: — 491:89 250: 65 2.007: 54

615: — 285:95 1.013: 46 1.914: 41

Inkomster: MedlemsavgUter Gåvor, ränta m. m Försålda skrUter ni. m Anslag

Efter utbetalande av arvoden för katalogisering av de bohuslänska samlingarna och för fortsatt insamlingsarbete uppgick behållningen vid ingången av år 1923 tiU 1.500 kr. Det erhållna anslaget har utgått från Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen och får icke användas för annat ändamål än för insamlingen i Bohuslän. I stipendiesummorna ingå ur denna fond tagna 1.665 kr. Föreningen har av trycket utgivit: Bedogörelser för de tre första arbetsåren;

120 David Arill, Biktlinjer för folkminnesinsamlingen (Västsvenska folkminnesföreningens småskrUter I), Bohuslänska folkminnen, studier och uppteckningar, red. av David Arill (festskrift till Olaus Olsson), varjämte på föreningens initiativ ett flertal uppsatser i upplysnings- och agitationssyfte tryckts i olika tidskrifter. Under tryckning äro: Forntro och folksed i västra Sverige och Sägen och folkdiktning i västra Sverige båda i en av Jubileumsutställningen i Göteborg utgiven monografiserie, samt en samling folkminnesuppteckningar, tro, sed och sägen, som utgör särtryck ur Handelstidningens veckoblad. HELSINGBORGS MUSEUM, HELSINGBORG, grundades 30 maj 1902 och äges av Helsingborgs stad. För att stödja dess verksamhet stUtades 1 dec 1908 Helsingborgs museUörening, vilkens medlemsantal vid nyåret 1921 uppgick till omkring 150. Vid sidan om dess museala verksamhet hava redan tidigare uppteckningar rörande folklivet gjorts, ehuru i mera begränsad omfattning. Sedan sommaren 1920 har en mera systematisk insamlingsverksamhet upptagits. Dennas dhekta syfte har varit och är att särskilt med hänsyn till bebyggelse- och bosättningsförhållandena erhålla kännedom om det inom museets arbetsområde — nordvästra Skåne — tUlgängliga materialet, för att därigenom erhålla en solid grundval för en under planläggning varande stor museianläggning vid Fredriksdahl invid Helsingborgs stad. Vid dessa undersökningar göras ej blott uppteckningar och avbildningar av gårdar, byar och byväsen, utan verksamheten omfattar allt vad som kan inhämtas rörande allmogekulturen såsom dräktskick, seder och bruk, hantverk m. m. Besultaten av de hittills bedrivna forskningarna föreligga dels i en mindre samling uppteckningar rörande folktro, levnadssätt, seder och bruk m. m., dels i 1920 års Byggnads- och byundersökningar med fotografier och planer samt uppteckningar rörande byväsendet, folkets levnadssätt, hantverk, folktro m. m., dels i en avbUdningssamUng för hantverk, dräkt, bostad m. m., vilken är inordnad i museets allmänna lappkatalog. Dessutom äger museet en samling byarkivalier i original, omfattande byskrån, protokoll och andra byalagshandUngar, samtliga från nordvästra Skåne. Det insamlade materialet förvaras i museets arkiv, varest det hålles tillgängligt efter anhållan hos museets föreståndare. Uppteckningarna äro tills vidare endast delvis ordnade. Arkivet står under vård av museets föreståndare. Annan fast anställd personal — förutom skrivbiträde vid museet — finnes icke, men för undersökningar hava tilUälliga medarbetare sedan år 1920 anUtats, samtUga studerande. Av museets för år 1920 till kr. 48.272: 71 uppgående budget användes omkring 6.500 kr. tUl byggnads- och byundersökningarna, vilka då bedrevos i samarbete med Nordiska museets byundersökningar. Museets budget ingår i Helsingborgs stads allmänna drätsel. Museet utgav år 1918 arbetet »Kulturhistoriska Helsingborgsstudier», vari även ingår en uppsats Gamla tankar och talesätt, innehållande ordspråk, anteckningar rörande märkedagar m. m. GESTRIKLANDS KULTURHISTORISKA FÖRENING stUtades i Gävle den 9 maj 1862, bar t. o. m. år 1918 namnet Gestriklands fornminnesförening samt har sedan år 1920 upptagit aktivt arbete för hithörande forskningar. Föreningen, som vid 1921 års ingång räknade 251 medlemmar, har till ändamål att upprätthålla ett kulturhistoriskt museum i Gävle samt att »insamla bilder, skUdringar och arkivalier, som belysa Gestriklands historia; i mån av tUlgång befordra till trycket resultaten av samUngs- och forskningsarbetet; samarbeta med lika

121 sammanslutningar för besläktade ändamål inom landskapets socknar eller olika delar». Då föreningen år 1920 vidgade sin verksamhet, från att denna tidigare varit blott museal och antikvarisk, skedde detta i samband med de från Nordiska museet ledda byundersökningarna, och då i den form att föreningen bekostade undersökningen mot villkor att ett exemplar av avbildningar och text införlivades med dess arkiv. För resultatet har ovan i samband med de nämnda byundersökningarna redogjorts (sid. 72). Bå nyåret 1921 hade materialet ännu icke hunnit inordnas i föreningens arkiv. Arkivet som är avsett att omfatta även uppteckningar rörande folkliv och folkspråk samt genealogiska undersökningar av gestrikländska allmogesläkter skall ställas under förvaltning av föreståndaren för föreningens museum och förvaras där. Föreningen åtnjuter för sin allmänna drift av länets landsting och Gävle stad vardera 250 kr. i årligt anslag, vUket dock icke på långt när täcker kostnaderna ens för museet. Sedan 1889 utgiver föreningen årliga meddelanden, vilka dock varit av övervägande antikvariskt och historiskt innehåll. VÄSTERBOTTENS LÄNS HEMBYGDSFÖRENING stUtades i Umeå den 22 febr. 1919 och ägde vid nyåret 1921 300 medlemmar. Föreningens uppgUt är »att anordna en västerbottnisk fornvall, bedriva och uppmuntra hembygdsforskning samt anlägga idrottsplats och folkpark m. m.». E t t museum i Umeå hade visserligen funnits sedan år 1885 i samband med den då stiftade Västerbottens läns fornminnesförening, men den nya hembygdsföreningen hade ett vidare program än den äldre fornminnesföreningen och ett syfte mera överensstämmande med den moderna allsidigare hembygdsforskningen. I överensstämmelse härmed upptogs redan under föreningens andra verksamhetsår arbetet med grundandet av ett arkiv för uppteckningar och avbUdningar rörande västerbottniskt folkliv. Grundstommen för föreningens arkiv bildar den mellan åren 1907 och 1919 sammanförda Hjelmerus'ska urkUppssamlingen. Från maj år 1920 kan föreningens egen insamlingsverksamhet på hithörande område räkna sin början. Dessa samlingar omfattade vid 1921 års ingång omkring 100 blad i 4:o innehållande uppteckningar huvudsakligast inom folktrons och folkdiktningens områden samt en samling ritningar och fotografier m. m. utgörande resultaten av under år 1920 i samarbete med Nordiska museet bedrivna bebyggelseundersökningar inom Västerbottens län. Uppteckningarna förvaras tills vidare i fornminnesföreningens lokaler, där de efter särskild begäran hållas tillgängliga. Uppteckningarna ordnas så, att de renskrivas på 4:o-blad med en notis på varje blad. Någon katalogisering har ännu icke verkställts. Arkivet står under vård av föreningens intendent, vilken för detta ändamål icke åtnjuter särskild avlöning. Samlingarna ökas huvudsakligast genom intendentens arbete samt i någon mån även genom intresserade personer ute i bygderna. Kostnaderna för arkivets ökning kunde under år 1920 anslås till omkring 1.50O kr., intendentens lön däri icke inräknad. Något offentligt anslag för hithörande ändamål utgår icke, då det sedan år 1919 utgående landstingsanslaget å 3.000 kr. är avsett som bidrag till den blivande museibyggnaden och det sedan samma år från stadsfullmäktige utgående anslaget å 2.500 kr. avser endast det med det blivande friluftsmuseet förenade idrottsfältet.

122 Föreningen utgav år 1920 och 1921 en årsbok, Västerbotten, innehållande uppsatser även av etnologiskt innehåll. Årsbok för år 1922 är under arbete. HYLTÉN-CAVALLIUSFÖRENINGEN FÖR HEMBYGDSVÅRD OCH HEMBYGDSKUNSKAP stUtades i Växjö den 11 nov. 1919 och ägde vid 1923 års ingång omkring

350 medlemmar. Föreningens uppgUt är »att inom de småländska bygder, vilka sedan gammalt haft Växjö till kulturell medelpunkt, verka för hembygdskunskap och hembygdsvård. I detta syfte vUl den i mån av krafter och tillgångar, under samverkan med andra sammanslutningar genom föredrag, möten, utställningar och förevisningar samt utgivna skrUter väcka uppmärksamhet och skapa intresse för småländsk natur, såväl som kultur, samt uppspana, beskriva, anteckna eller taga till vara, vad som kan visa kommande släkten, hur man i dessa bygder känt och tänkt, talat och levat. Den söker därför främja undersökningen och bevarandet av Smålands talrika fornlämningar av säregna eller för en viss ort typiska byggnader, av ålderdomliga eller egenartade husgeråd och inredningsföremål, redskap och verktyg. Den söker samla och taga vara på allt, som ännu kan räddas av gammal småländsk kultur i saga och sägen, språk och tro, sed och skick». Föreningen har genom föredrag och hembygdsfester sökt intressera allmänheten för hembygdsforskning och utser bland sina medlemmar särskilda ortsombud. Någon duekt insamUngsverksamhet har dock ännu icke påbörjats. Föreningen utger sedan år 1920 en särskild publikation under titeln HylténCavalUusföreningens årsbok, för vilken alla dess tillgångar tagits i anspråk. FÖRENINGEN SKÅNSKT FOLKMINNESARKIV stUtades i Lund i aug. 1921 i samband med då hållna sommarkurser därstädes. Föreningen har satt som sitt mål att åstadkomma ett skånskt folkminnesarkiv, som i största möjliga utsträckning skaU representera hela Skåne, varje härad, socken och by. Föreningen har för vinnandet av detta syfte i juni 1922 anordnat en 10-dagars instruktionskurs i folkminnesuppteckning. HALLANDS HEMBYGDSFÖRBUND stUtades i Varberg den 5 juni 1922. Förbundet, som har sitt säte i Halmstad, »är en sammanslutning av inom HaUands län verkande hembygds- och kulturhistoriska föreningar samt enskilda understödjande medlemmar inom eller utom länet», med uppgUt att »främja hembygdsvården i länet och för sådant ändamål bl. a. utarbeta gemensamma riktlinjer för arbetets bedrivande inom verksamhetsområdet samt utgiva publikationer, vilkas innehåll faller inom ramen för förbundets verksamhet». — Till förbundet äro anslutna följande föreningar: Hallands museUörening i Halmstad, stiftad den 24 april 1886. Norra Hallands kulturhistoriska förening i Varberg, stiftad den 21 juni 1916, med lokalavdelningar i Tvååker och Veddige. Nordhallands hembygdsförening i Kungsbacka, stUtad den 28 aprU 1917. Årstads och Faurås' hembygdsförening, stUtad 1922. Av dessa hava föreningarna i Kungsbacka och Varberg tagit verksam del i hithörande forskningar, särskilt har av den förra under dess korta tillvaro ett synnerligen gott arbete utförts. Nordhallands hembygdsförening, som har till uppgUt »att på hembygdsvårdens olika områden verka för räddande och pånyttfödande av bygdens nedärvda kultur och naturvärden», räknade vid 1921 års ingång 259 medlemmar. Föreningen kan på visst sätt sägas vara utgången ur det intresse som inom traktens studiecirklar under åren närmast före dennas tillkomst genom möten på natur- och kulturhistoriskt märkUga platser i Nordhalland uppvuxit för kännedomen om bygdens äldre odlingshistoria. Huvudintresset i föreningens

123 verksamhet har knutits till insamlande av fotografier av bygdens natur- och kulturminnen samt insamling av folkminnen. Föreningens verksamhet för hithörande syften har fördelats på 14 avdelningar, nämligen: naturminnen, fornminnen, lantbruk, fiske, manlig slöjd, kvinnlig slöjd, möbler och husgeråd, byggnader, tro och sed, folkdiktning, folkmusik, personhistoria och bygdehistoria. I propagandasyfte anordnade föreningen 16—27 april 1919 en s. k. hembygdsvecka med ambulerande föredrag i 10 av Nordhallands socknar över socknens fornminnen och hembygdsvården i Nordhalland, varvid även utfördes folkmusik av bygdespelmän; veckan avslutades i Kungsbacka. Arkivet omfattar uppteckningar och fotografier rörande folkliv och folkspråk samt fotografiska avbildningar. Till den förstnämnda kategorien höra omkring 300 blad uppteckningar av traditioner rörande tro och sed, sägner, ordspråk, bygdetraditioner m. m. jämte de betydande samUngar av liknande slag som sedan ett flertal år sammanbragts av den kände bygdeforskaren L. E. Jansson (»Edv. Ke»), vidare ett 100-tal folkmusikuppteckningar samt omkring 250 fotografier av kultur- och naturminnen, bygdens märkesmän, upptåg och fester m. m. De språkUga samlingarna utgöras av en av P. N. Pettersson i Valida författad översikt över avvikelserna i Ölmevalla- och Frillesåsmålet från folkmålet i norra delen av Fjäre härad. De topografiska anteckningarna upptaga förteckning över natur- och kulturminnen i bygden, samt en karta över samtliga kända jättegrytor i Fjäre härad. Vidare innefattar arkivet en förteckning över böcker, kartor och tidskriftsartiklar rörande Halland samt en större urklippssamling. Arkivet förvaras i ett åt föreningen upplåtet rum i Kungsbacka rådhus och är sedan hösten 1921 tillgängligt efter tillsägelse hos föreningens intendent. Uppteckningarna av såväl muntliga traditioner som folkmusik utskrivas å blad i visst fastställt format och formulär, fotografierna klistras på kartonger. Till denna samling föres ett kortregister, upptagande uppteckningens härkomst, rubrik, innehåll, tillkomsttid och omfattning. Ökningen av samlingarna sker till övervägande del på frivillig väg och i stor utsträckning genom för varje socken utsedda ombud. År 1919 utrustade föreningen egen stipendiat. UtgUterna, som tUl en del utgöras av kostnaderna för föreningens tidskrift, uppgingo år 1920 tiU kr. 763: 65. Inkomsterna erhållas genom medlemsavgifter och anordnade fester. Sedan år 1920 uppbär föreningen även anslag av landstinget, tUl en början utgående med 300 kr., och av 1922 års landsting höjt till 400 kr. Till föreningens tillgångar hör slutligen en år 1919 bildad hembygdsfond, uppgående till kr. 2.176: 13. Vid sitt stiftande övertog föreningen en av Nordhallands studiecirklar tidigare utgiven pubhkation »Vår Bygd», vilken allt sedan 1917 utkommit som föreningens årsskrift, med uppsatser av topografiskt, etnologiskt och språkligt innehåll. Ar 1921 utgav föreningen dessutom en mindre skrift, Fjärås Bräcka ett stycke märklig Nordhallandsbygd — av G.Ablberg och E. Lindälv. »Vår Bygd» blev 1922 organ även för Norra Hallands kulturhistoriska förening och ingår från 1923 som organ för Hallands hembygdsförbund. Norra Hallands kulturhistoriska förening räknade vid 1923 års ingång 139 medlemmar. Under år 1922 har föreningen börjat syssla med hithörande forskningar och samlat inalles 226 fotografier av kulturminnen m. m. till största delen inom Viske och Himle härad. En stor del av fotografierna höra samman med de arbetslivsbeskrivningar föreningen samlat. Så finnas 45 fotografier, som illustrera linberedningens olika faser. Dessa fotografier höra tillsammans med

124 en av red. Albert Anderson författad beskrivning av linberedningen i äldre tid med terminologien på landsmål och med landsmålsalfabet. Fotografierna klistras på kartong och hållas tillgängUga för allmänheten å föreningens museum å Varbergs fästning (öppet maj—oktober varje onsdag och söndag kl. 1—3 em.). Föreningen har ett 70-tal nummer folkdiktning, tro, sed, gåtor, ordspråk, ordstäv, talesätt och folkhumor, skrivna å kort i formatet 125 X200 mm. Och slutligen har föreningen såsom deposition en uppteckning av Frillesås-målet av red. Albert Anderson, innehållande ordbok och deskriptiv grammatik och upptecknad med landsmålsaUabet. Föreningens lokalavdelningar i Tvååker och Veddige ha verksamt bidragit till utökningen av samlingen av folktro, ordspråk, ordstäv, talesätt och folkhumor. Alla föreningens samlingar hållas tillgängliga å museet. Lokalavdelningarnas samlingar, som finnas såväl hos dessa som hos Varbergsföreningen, hållas dessutom tillgängliga hos vederbörande avdelningssekreterare efter tillsägelse. Av de under de sista 10—15 åren tillkomna föreningarna och museerna hava ytterligare några haft sin uppmärksamhet riktad på folklivsupptecknandet, ehuru resultaten härav blivit av mera tillfällig beskaffenhet. Dessa organisationer äro: FÖR DALSLAND:

Dalslands fornminnesförening, Västra kretsen i Ödeborg, stUtad den 10 dec 1906. Det rätt obetydliga materialet som här upptecknats har i avskrift lämnats till Västsvenska folkminnesföreningen i Göteborg. Dalslands hembygdsförbund i Åmål, stiftat den 13 mars 1918. Även här har uppteckningsverksamheten ännu varit helt obetydlig. Förbundet har sedan år 1918 utgivit en årsskrift delvis med etnologiskt och språkUgt innehåll. FÖR HELSINGLAND:

Bollnäs hembygdsförening stUtad 1920. Då föreningen stUtades, uppdrogs åt dess sekreterare att i den kringliggande bygden taga reda på gammaldags seder m. m., ett arbete som även samma sommar igångsattes. Vid sin död på nyåret 1921 efterlämnade han ett antal ännu icke utredigerade anteckningar på hithörande område. Senare har föreningen i samråd med Bollnäs hemslöjdsförening beslutat att upptaga verksamheten på nytt. FÖR NÄRKE:

Laxå bruks museum. Då museet, som tUlhör Laxå bruk, grundades, upplades även planen till ett uppteckningsarkiv att läggas till grund för utforskandet av Tivedens äldre natur- och kulturförhållanden. Arkivet som upptager 35 rubriker, innehar diverse anteckningar rörande jakt, samt kvinnlig hemslöjd. FÖR SMÅLAND:

Alseda sockenmuseum, stiftat den 30 mars 1914. Ehuru i museets plan upptages även insamling av ortstraditioner, fotografier m. m., har sådan insamling icke ännu skett. Däremot äger museets föreståndare, kantor Matts M. Granström ett hundratal anteckningsböcker och ett 10-tal häften stenografiska uppteckningar av sägner, folkseder, fraser, ord m. m. vilka tills vidare äro hans enskilda egendom. Ålems hembygds- och naturskyddsförening, stiftad den 26 maj 1918. Föreningens ledare äger en sedan ett flertal år tUlbaka grundad samling av excerpter m. m. rörande Ålems socken, dess näringar och folkliv, vUken samling dock ännu är hans enskilda egendom.

125 FÖR VÄSTERGÖTLAND:

Ulricehamns hembygdsförening, stiftad den 28 juU 1917. Föreningen äger ett häfte med titeln »Hembygdskunskap, samlad och antecknad av PauUne Larsson», innehållande anteckningar om äldre västgötska seder och bruk samt sägner och ordspråk. Föreningen utgav år 1917 en skrift, betitlad Ulricehamns hembygdsförening. Vadsbo hembygds- och fornminnesförening i Mariestad, stiftad den 26 sept. 1917. Föreningens verksamhet har i huvudsak varit museal. Den har emellertid även ägnat folktraditionen någon uppmärksamhet och har i sin sedan 1918 utkomna tidskrift Vadsbobygden offentliggjort intressanta bidrag till kännedomen om norra Västergötlands folkUv. FÖR VÄSTMANLAND:

Köpings museum, stUtat omkring 1890. Uppteckningsverksamhet har icke bedrivits vid museet, men i det förslag tiU reglemente, som av styrelsen utarbetats och insänts till stadsfullmäktige för godkännande, har även sådan verksamhet medtagits. Museet äger dessutom en samling lekrim och ramsor samt uppgUter rörande påskbruk och ett 20-tal s. k. påskbrev, samlade av en skolklass i Köping år 1919. Vidare äger museet en samling fotografier huvudsakligast från Köping. FÖR ÖLAND:

Ölands kulturminnesförening i Borgholm, stUtad 1913. Föreningen utfärdade sommaren 1922 ett upprop i ortspressen om medarbetarskap vid uppteckning av »trosförestäUningar och sedvänjor, av sagor och sägner, visor och gåtor o. s. v.», varjämte av docenten C. W. v. Sydow anordnades en kurs i folkminnesuppteckning i Borgholm. Kursen varade 26 juli—2 aug., varunder höllos 26 föreläsningar och gjordes två exkursioner.

Hemslöjdsföreningarna.

Parallellt med fornminnes- och hembygdsföreningarna har gått tillväxten av ett närsläktat intresse, intresset för den gamla svenska folkslöjden. Såsom redan påpekats kom fornminnes- och de med dem likartade föreningarnas verksamhet, ehuru från början bredare tänkt, att ända fram under 1900-talets första årtionde huvudsakligast befatta sig med det rent museala föremålssamlandet, och vid denna ståndpunkt kvarstår man i stort sett ännu. Intresset för folkslöjden, hemslöjdsintresset, hade ett vidare syftemål, att med ingående kännedom om den gamla allmogeslöjden och på denna som grund bygga en nu nationell slöjd. Det svenska hemslöjdsintresset inledes med stiftandet år 1873 av föreningen Handarbetets vänner i Stockholm. Under 1880talet omhändertages samma intresse för Skånes vidkommande av Thora och Jacob Kulles vävskola i Lund samt av Kulturhistoriska museet därstädes. För att tillvarataga de lärdomar 1897 års generalmönstring av den svenska ortsslöjden givit, stUtades år 1899 den första stora sammanslutningen för ett medvetet tillvaratagande av den specUikt svenska slöjdens traditioner, Föreningen för svensk hemslöjd. Vid samma tid som fornminnesintresset omhändertages av smärre bygdeföreningar inträffar detsamma med slöjden. År 1904 stUtas den första hithörande bygdeföreningen, Leksands hemslöjdsförening. Året därpå följer Morahemslöjdens vänner och samtidigt stiftas den första länsföreningen, Malmöhus'

126 läns hemslöjdsförening. Liksom bland fornminnes- och hembygdsföreningarna förgår nu knappast något år utan att även nya hemslöjdsföreningar bildas. UtveckUngen har gått med den fart att år 1916, alltså 12 år efter den första landsortsföreningens stUtande, 32 Uknande föreningar kunde redovisas. Denna de sista årtiondenas livaktighet, i vad angår föreningsbildandet,, markerar i själva verket en ny linje även Uråga om principerna för den gamla slöjdens användande som grund för nutida nybildning. Vad man här framför allt syftar till är vidmakthållandet och stärkandet av de för de olika bygderna kännetecknande ortskaraktärerna. Det ligger sålunda i detta en tendens till ett nationellt fördjupande i den praktiska verksamhet som är hemslöjdsföreningarnas främsta uppgUt. Då utgångspunkten måste vara de gamla slöjdalstren sammanfaller i mycket väsentUgt de lokala hemslöjdsföreningarnas verksamhet med de kulturhistoriska föreningarnas och museernas. Det är också betecknande, a t t den äldsta av de förra föreningarna, Leksandsföreningen, tillkom för att taga vården om en samling gammal dalaslöjd, som sommaren 1904 varit utstäUd i Leksand i syfte a t t visa hur mycket av gammal handaskicklighet, som ännu fanns kvar i dessa bygder. Det stod emellertid här mycket tidigt klart, att allt material icke kan, måhända heller icke bör, insamlas till museer. Detta förde till en början till anordnandet av läns- eller häradsutstäUningar. Den första lokalutställningen var den redan nämnda Leksandsutställningen, vilken tillkom på initiativ av konstnären Gustaf Ankarcrona. Fem år senare anordnades en liknande utställning av Malmöhus läns hemslöjdsförening för Frosta härad i Hörby. Denna var avsedd för ny slöjd, men där fanns en vägg även med gamla vävnader. Detta väckte hos fröken LUli Zickerman tanken på anordnandet av häradsutställningar för inventering och studium av den gamla slöjden, en tanke som förverkligades av Kristianstads läns hushållningssällskap genom utställningarna av textilslöjd från Gärds och Albo härad i Kristianstad 1910. Vid dessa lokala utställningar lånades föremål ur hemmen samman under någon kortare tid, varefter de återsändes. Härigenom skapades möjligheter att grundligare studera och med varandra jämföra hithörande företeelser ur folklivet,' men härigenom klarnade också insikten om nödvändigheten att grunda avbildningssamlingar av framför allt sådana föremål, som tillhörde hemmen eller en och annan enskild samlare. Detta förde i sin tur vidare tUl ett inventerande och avbildande av allt vad som ännu kunde vara i behåU ute i bygderna, ett utforskande av den gamla slöjdens och det därmed nära sammanhörande dräktskickets gestaltning, icke genom inköps- eller insamlingsverksamhet, utan genom upptecknmgsverksamhet och avbildning, en form för utforskning, som, tills vidare endast använd för de textila föremålen, kan komma till användning och bliva av den största betydelse även för andra grenar av vårt folkliga inventarium. Det ojämförligt största arbetet har här uträttats av fröken Lilli Zickerman med stöd av Föreningen för svensk hemslöjd samt av Malmöhus läns hemslöjdsförening, men även andra hithörande föreningar hava utfört ett icke obetydUgt inventerings- och avbildningsarbete. En härmed nära sammanhängande uppteckningsverksamhet har emeUertid ännu i rätt stor utsträckning blivit förbisedd. Det är upptecknandet av de folkliga namnen för olika tekniker och mönstersammanställningar, ävensom den tradition som knyter sig till slöjdalstren, deras användning, de gamla slöjdarna o. s. v., allt material av det största intresse för såväl språkforskningen som den etnologiska forskningen.

127 Det till dato föreliggande resultatet av hemslöjdsföreningarnas verksamhet för utforskandet av den svenska aUmogekulturen framgår av nedanstående redogörelse, där de olika föreningarna anföras efter den ordning, i vilken de tillkommit. FÖRENINGEN FÖR SVENSK HEMSLÖJD I STOCKHOLM, stiftad 1899. AUt sedan sitt stUtande har föreningen studerat allmogens nutida slöjdalster och arbetssätt och — vid sidan härav — även den äldre, huvudsakUgen den textila slöjden. E n systematisk inventering av den gamla folkliga textilkonsten påbörjades på eget initiativ av föreningens expert och försäljningsföreståndarinna fröken L. Zickerman redan år 1902, utvidgades betydligt år 1910 och har sedan dess oavbrutet pågått. Begynnelsen härtill blevo de distrikts- och häradsutställningar, som med föreningens stöd under några år framåt anordnades i Kristianstads och Blekinge län. En kommitté tillsattes av Hushållningssällskapen i länen, vilka utsago en eUer flera ombud för varje socken. Ledningen omhänderhades med föreningens understöd av fröken Zickerman. Tryckta cirkulär kringsändes tilhka med listor, å vilka ombuden antecknade allt som hopsam- . lades; varje Usta omfattade endast en ägare. Vid uppackningen i utställningslokalen numrerades föremålen, varvid samma nummer anbragtes på de tiUhörande listorna. Sedan föremålen numrerats, utgaUrades det bästa, som fotograferades, varefter plåtarna numrerades och ägarens namn och adress infördes i en katalog. DyUka utställningar anordnades av gammal textilslöjd från Gärds och Albo härad i Kristianstad 1910, från Ingelstads och Järrestads härad i Hammenhög 1911, från Göinge härad i Hässleholm 1912, från Bjäre, Åsbo och VUlands härad i Åstorp och Kristianstad 1913. Blekinge läns hushållningssällskap anordnade på samma sätt utställningar för Östra härad i Karlskrona 1911, för Medelstads härad i Bonneby och för Bräkne härad i Karlshamn 1912 samt för Listers härad i Sölvesborg 1913. Vid alla dessa utställningar omhänderhade fröken Zickerman på föreningens bekostnad ledningen. Bedan 1911 följdes detta exempel av Malmöhus läns hemslöjdsförening med häradsutställningar för Södra Luggude i Höganäs och för Vemmenhög i Skurup, varefter liknande utstäUnUigar de följande åren upprepades. Samtidigt började även andra hemslöjdsföreningar landet runt anordna läns- och häradsutställningar av gammal slöjd; sammanlagda antalet dylika utställningar sedan år 1910 torde kunna skattas till minst ett 50-tal. Den sista och förnämsta har varit den av föreningen anordnade hemslöjdsutställningen för Stockholms län i Norrtälje 1922. Vid de flesta av dessa utställningar har Föreningens för svensk hemslöjd ombud, fröken Lilli Zickerman, förtecknat och avbildat äldre slöjdföremål, varjämte hon även företagit särskilda forskningsresor i så gott som alla svenska landskap. Det mera tiUfälliga understöd, föreningen under samlingsarbetets första tid kunde lämna fröken Zickerman, blev redan 1914 av fastare art, i det föreningen då började inlösa färdiga planscher, och förvandlades 1920 till ett kontrakt, varigenom samtUga färdiga negativ och planscher till ett antal av 12.000 inlöstes och arbetet för framtiden ordnades och säkerställdes. Avbildningsförfärandet har varit detta: negativen tagas å plåtar i storleken 12 X16V2, stundom två a tre negativ å vardera, beroende på den tid, som står till förfogande. Dessa negativ förstoras sedan till 20 X30 cm. och kartongen har formatet 30 X40 cm. Förstoringar hava gjorts i den mån tid och penningar funnits tillgängliga. Sedan förstoringarna äro färdiga vidfästes ett försattspapper, å vilket antecknas föremålets nummer i katalogen, ägarens namn och

128 adress, föremålets noggranna härkomst, beteckning, teknik, storlek, skedens grovlek samt materialet — allt i den utsträckning sådana uppgUter kunna lämnas. Förstoringarna inläggas i portföljer och ordnas läns- och häradsvis samt efter material och teknik. Där, i mån av tillgång på medel, så kunnat ske, hava förstoringarna färglagts, därvid även anteckning gjorts rörande vävens storlek, skedens grovlek, teknik och material samt, där detta varit möjligt, garnändar tagits som prov. — Spetsar, fransar och vitbroderier hava helt naturligt endast fotograferats. Av vilken betydelse detta inventeringsarbete varit, har visat sig framför allt vid ett eftersökande av föremålen, sedan några år hava gått, då stundom knappast mer än häUten kunnat återfinnas. SamUngsverket, som även upptager textilier från våra mera betydande museer, omfattade vid 1922 års utgång 13.000 negativ, 7.185 planscher i svart samt 3.289 färglagda planscher. I den mån samlingen fortskrider överlämnas den till Nordiska museet att av . museet förvaltas under namn av Föreningens för svensk hemslöjd samlingsverk av svenska allmogetextUier. Arbetet är avsett att vara ett vetenskapligt inventarium över den äldre textila hemslöjden i Sverige. För att detsamma även skall kunna tjäna till studiematerial för utövare av hemslöjden, har fröken Zickerman på egen risk utfört en del därav i två exemplar, av vilka det ena är avsett att begagnas vid studier. För inlösen av sådana dublettexemplar hava medel dock icke ännu kunnat anskaffas. Kostnaderna för arbetet i avslutat skick beräknas till minst 200.000 kr. Till samlingsverkets utförande har föreningen år 1914 uppburit ett statsanslag å 2.500 kr.; i övrigt har arbetet bekostats av föreningens egna medel samt genom enskilda gåvor. MALMÖHUS LÄNS HEMSLÖJDSFÖRENING I MALMÖ, stiftad 1905. Föreningen har som en av sina viktigaste uppgUter haft att genom undersökningar ute i bygderna lära känna sitt eget läns gamla slöjd. Genom de utställningar av gammal slöjd, som under åren 1911—1913 i härad efter härad anordnades, för Luggude norra i Höganäs och för Vemmenhögs i Skurup 1911, för Torna och Bara i Lund, för Oxie och Skytts i Trelleborg och för Luggude södra i Helsingborg 1912 samt för Herrestads och Ljunits i Ystad och för Färs i Sjöbo 1913, lyckades föreningen också få en vid och ingående kännedom om alla de värdefulla skatter, som ännu finnas i lanthemmen inom länet. Vid dessa utställningar fotograferades allt som ansågs hava värde och dessa avbildningar finnas i föreningens samlingar. Då föreningen aldrig velat beröva den gamla slöjden sin rätta hemvist, nämligen i hemmen på landet, äger föreningen icke någon större samling av dylika föremål. Föreningen har i stället mera inriktat sin strävan på att genom avbildningar i olika former till eftervärlden bevara forna tiders idoga och skickliga handaslöjd. Föreningen arbetar fortfarande på att öka sina samlingar och har dessutom under de senaste åren igångsatt en ingående inventering av alla kvarvarande minnen av gammal slöjd. Denna undersökning sker genom besök i socken efter socken, härad efter härad och har hittills omfattat tio av länets tretton härad. Undersökningarna hava letts av fröken Lissie MöUer. Under år 1918 undersöktes Harjagers och Torna, under 1919 Vemmenhögs, Herrestads och Ljunits, under 1920 Onsjö och Bönnebergs härad, 1921 Norra och Södra Luggude härad och 1922 Skytts härad. De antecknade föremålens antal utgjorde vid 1922 års slut: 11.434, därav

129 dräktdelar 2.517, hålsömmar, fransar, knytningar och tyllspetsar 3.144, broderier 799 och vävnader 4.974, fördelade som nedanstående tabell utvisar.

Översikt över Malmöhus läns hemslöjdsförenings slöjdinventering 1918—1922. <

X

ro

pr

3 3 o O:

B"

X H o 393

Cfl

93 93: 93

i

3 03" -t

» "i 93

P.

c

-s o

CO

Er

OS en

p.

93: >-3 93

rr

o.

93 O: 3 3 o O" CP

P.

28 X 93

H 93' 03 O "1 en 93= -J 93

r O 3

Cfl

r

o5 erej

s

93: 1 93 0i

2 g o ^ 93 B"

w 3 3

93: 93

P-

o.

P

p.

4 19 2 4 6 97 6

23 234 3 203 8 280 7 108 165 54 14 466 28 85 67 23 27

95 148 30 166 38 215 8 71 54 76 6 116 24 114 140 16 39

6 46 37 19 18 51 11 3 3 13

157 78 136 38 145 54 3 23 24 92 1.038 37 60 36 297 25 — — 111 95 188 139 37 119 180 119 321 95 49 111 20

5 16 1 12 2 109 1 8 3 11 27 252 78 159 19 61 20

16 41 18 6 3 183 3 13 32 11 23 59 65 77 33 17 36

12= 12 8 200 83 157 35 6 28

7 1 51 50 29 36 9 12 2 20 110 67 8 10 3 7 3 15 6 34 9 372 178 80 18 250 59 32 87 127 27 78 58

499 1.299 2.528

1.214 641 | 11.434

Antal socknar Flamsk Röllakan Krabbasnår Munkabälte Dukagång Opphämta Rosengång Tränsfloss • Korsstyng j Sydd vadmal ! Dräll Dräktplagg Förkläden Hålsöm Fransar Knytning ; Tyllspetsar Summa

1.795 1.356

—

18 21 100 106 20 27

314 819 339 488 144 2.242 151 245 576 223 232 1.944 573 1.300 959 441 444

Det bästa som kan upptäckas av olika slag lånas, fotograferas och färglägges. Vid 1922 års slut omfattade den samling färglagda avbildningar, som sålunda sammanbragts, 923 nummer. Föreningens samlingar bestå för närvarande av: A. Mönster, ritningar, vävnader m. m. 411 st. ritade och målade mönster i naturlig storlek efter gamla konstvävnader, 64 st. skisser, målade efter gamla förkläden och kläden, 1 9 6 » vävda kopior efter gamla konstvävnader, 1 4 2 » gamla äkta vävnader, 1 9 » gamla kiste- och gratulationsbrev, 2 2 » gamla dukar med frans och spetsar, 1.355 » blåkopior uppklistrade efter gamla vita arbeten i hålsöm, knytning, knyppling och tyllträdning, 902 st. fotografier av vävnader m. m. från häradsutställningar. B. Färglagda fotografier. . 923 st. förstorade fotografier efter gamla konstvävnader och dräkter från hela länet. 9

130 AUa i ovanstående förteckning ingående föremål äro katalogiserade, vart inom sin grupp. Utom dessa samUngar har föreningen för att i vidare kretsar sprida kännedom om länets äldre textilslöjd, genom en därtill utsedd redaktionskommitté, på eget förlag utgivit ett i färger tryckt samlingsverk, kallat »Gammal allmogeslöjd från Malmöhus län» och tillägnat »länets slöjdande kvinnor». — De mest karakteristiska äldre hemslöjdsföremålen äro där avbUdade. Av arbetet äro hittUls sju häften utkomna vartdera innehåUande 50 a 60 färg- och svarttrycksavbildningar i röllakan och flamska vävnader, vita arbeten i kålsöm, tyllbroderi och skånska spetsar samt tvist, korsstyng, schattérsöm och tränsfloss, jämte belysande text. Det under utgivning varande häfte 8 omfattar de enklare konstvävnaderna och kommer att avsluta verket. 1.200 ex. tryckas av varje häfte och subskriptionen omfattar 800 subskribenter, vilka få arbetet tiU ett pris av 2: 50 å 3 kr. häftet, tack vare det rika understöd verket fått av hushållningssällskapet, landstinget och föreningens försäljningsmagasin i Malmö. Kostnaderna för denna del av föreningens verksamhet uppgå till kr. 63.788: 04. Dessa fördela sig sålunda: Utgivning av »Gammal allmogeslöjd»: bekostat genom anslag av hushåUningssällskapet » » lån » » » » anslag » landstinget » » » » föreningens försäljningsmagasin

12.000 5.000 11.000 13.000 Kr. 41.000

Mönster och ritningar samt hemslöjdsalster i original m. m. bekostat genom anslag av landstinget » » » » försäljningsmagasinet

9.647: 63 1.039:26 Kr. 10.686: 89

Färglagda fotografier: bekostat genom anslag av landstinget » » » » försäljningsmagasinet

500: — 11.601:15 Kr. 12.101:15

FÖRENINGEN KONSTFLLTEN i GÖTEBORG, stiftad 1906. Föreningen har såväl i Göteborg som ute i bygderna anordnat utställningar av äldre och nyare slöjd samt har i färg låtit avteckna en del vävnader och sömnadsarbeten varjämte blåkopior tagits av fransflätningar och spetsar — dessa senare från orter utom hemslöjdsområdet. — Avbildningarna hänföra sig, enligt vad som meddelats, tUl stor del till föremål från nyare tid och äro av ringa omfattning. Slutligen finnas anteckningar över resultaten av föreningens undersökning rörande bohuslänska folkdräkten. FÖRENINGEN VÄRMLANDS HEMSLÖJD i KARLSTAD, stiftad 1907. Föreningen har anordnat ett flertal utställningar. Sådana utställningar hava anordnats i Karlstad 1910, 1911 och 1922 samt i Säffle 1915, Nysäter 1916, Likenäs 1917, N. Båda 1918 och Sillerud 1920. För att erhålla kunskap om landskapets äldre slöjd hava studieresor företagits, därvid även anteckningar gjorts om namn

131 på tekniker och mönster. I samband med 1922 års utställning i Karlstad har även grunden lagts tUl en samling avbildningar av äldre slöjdföremål, varjämte en inventering av landskapets dräktskick påbörjats. Samarbete har planerats med den nybildade Föreningen för hembygdsvård i Värmland. FÖRENINGEN JÄMTSLÖJD i ÖSTERSUND, stiftad 1908. För denna förenings verksamhet har redan redogjorts i samband med redogörelsen för de kulturhistoriska föreningarna (sid. 106 f.). ÅNGERMANLANDS HEMSLÖJDSFÖRENING I SOLLEFTEÄ, stUtad 1909. Föreningen har genom tahika sockenutställningar och framför allt vid den stora utställningen i Sollefteå 1910 sökt vinna översikt över karaktärerna i landskapets gamla slöjd. Vidare har vid vävkurser och under resor i bygderna ivrigt sökts efter gamla vävnader, stickningar, broderier, möbler o. dyl. De textila föremålen hava lånats och kopierats. Dessutom äger föreningen ett antal fotografier av ryor, fälltäcken m. m. från Ångermanland. I föreningens ägo finnes vidare en samling vävprover å gamla randningar från kjoltyg och västar, möbeltyg m. m. samt delar tillhörande de gamla dräkter, som burits av landskapets allmogekvinnor under 1700- och början av 1800-talet. Föreningen samarbetar nära med Föreningen för norrländsk hembygdsforskning i Härnösand. VÄSTERBOTTENS LÄNS HEMSLÖJDSFÖRENING I UMEÅ, stUtad 1909. År 1910 företog fru E. Andelius, på vilkens initiativ föreningen stiftats, en resa genom länets lappmarker, huvudsakUgen Lycksele, Stensele och Tärna socknar, varvid textUier och rotkorgar insamlades. Sedan dess hava nästan årligen resor företagits i liknande syfte inom länet. Besorna hava avsett att tillvarataga gammal slöjd, lämplig att utnyttja i det moderna hemslöjdsarbetet. Vad som möjligen funnits utefter de stora stråkvägarna är redan nu skingrat. Det är i de mer undangömda bygderna, som man ännu finner något, men ofta bevaras dessa saker med en pietet, som hindrar inköp. Föremålen hava därför i de flesta fallen blott avbildats eller lånats för kopiering. Föreningens samlingar bestå av gamla vävnader samt ett mindre antal fotografier och teckningar (delvis färglagda). Föreningens skrivelse till de sakkunnige innehåller även en kort redogörelse för de olika textila slöjdarterna inom länet. Med stöd av föreningen utgavs år 1920 en Mönsterbok för lappsk hemslöjd i Västerbottens län (Helsingborg 1920), vilken innehåller ett för den etnografiska forskningen värdefullt material av äldre lappska dekorativa motiv. ÖVRE HELSINGLANDS HEMSLÖJDSFÖRENING I HUDIKSVALL, stUtad 1911. Föreningen har genom ett flertal sockenutställningar och framför allt vid den stora utställningen av gammal slöjd i Hudiksvall 1906 och vid den stora utställningen i Hudiksvall 1913, vilken omfattade profan och äldre kyrklig konst, fiske, hantverk, hemslöjd m. m. — av sistnämnda ej mindre än 19.000 nummer — sökt förvärva en uppfattning om den gamla helsingeslöjdens särpräglade kynnen. Vidare har föreningen grundat en samling avbUdningar och uppteckningar rörande helsingsk allmogekultur, sådan denna tagit sig uttryck framför allt i den textila slöjden. Avbildnings- och mönstersamlingen omfattar: 209 blåkopior av näversöm, hålsöm, knyppling, pinnspetsar, flätningar m. m.; omkring 300 mönster, delvis utförda i färg, av sömnader i olika tekniker, stickningar, pinnspetsar, vantsöm m. m. samt 152 fotografier eller andra avbildningar av interiörer från tUUäUiga utställningar av gammal slöjd samt huvudsakligen av enskilda slöjdalster. Ehuru föreningen stiftades först 1911 har insamlandet dock pågått sedan första åren av 1900-talet och utförts av föreningens föreståndarinna fru Stina

132 Bodenstam, som under resor i bygden, iakttagelser på Helsinglands museum och genom sammanträffande med personer födda i bygden även gjort en, enligt hennes egen utsago, »ej alldeles obetydlig samling anteckningar rörande dräktskick, textilier, råvaruberedning, seder, bruk, traditioner, folkliga benämningar, folktro, vidskepelse m. m.», vilka hon dock ännu icke varit i tillfälle att, så som hon önskat, bearbeta. — En särdeles innehållsrik översikt över den helsingska hemslöjden med hänsyn till de textila teknikerna och deras förekomst har bifogats hennes skrivelse. Avbildningarna äro efter oUka tekniker ordnade i lösa pärmar, där nya blad undan för undan kunna insättas. För samUngen har Hushållningssällskapet en gång bevUjat ett anslag å 300 kr. för anskaffande av mönster och modeller. För avbildningar, teckningar, fotografier och kopior torde omkring 1.000 kr. hava använts av medel, som beviljats av HudiksvaUs stads sparbank. UPSALA LÄNS HEMSLÖJDSFÖRENING I UPSALA, stiftad 1914. Bedan från föreningens bUdande har insamlingsarbete rörande länets äldre slöjd pågått. För den stora utställningen av upländsk hemslöjd, som ägde rum i Upsala hösten 1915, och omfattade ej mindre än 10.000 föremål, både äldre och nyare produkter, hade föreningen anmodat fröken Elisabeth Thorman att genomforska Upsala län i avseende på vad då ännu funnes att tUlvarataga av gammal allmogekultur. Hennes utförliga berättelse härom finnes i föreningens arkiv. Vid utställningen fotograferades och färglades alla inkomna föremål av intresse och har detta även skett vid de mindre »häradsutställningar», vilka sedan dess ägt rum på flera ställen i länet. Föreningens samlingar uppgå för närvarande till c:a 200 fotografier av skilda vävnads- och sömnadsslag. samt 300—400 prover av bomulls- och yllevävnader. I runt tal har föreningen på förökandet och vidmakthållandet av dessa samlingar nedlagt 2.500 kr. Härtill komma ytterUgare 1.500 kr. för fröken Thormans resa och därmed sammanhängande arbeten. VÄSTMANLANDS LÄNS HEMSLÖJDSFÖRENING I VÄSTERÅS, stUtad 1916. Föreningen äger omkring 210 fotografier, utförda av fröken Lilli Zickerman i samband med den av Tekniska skolan i Västerås 1916 anordnade utställningen, samt från de av föreningen själv anordnade utställningarna på skilda delar i länet av äldre västmanlandsslöjd och omfattar äldre textiUer från länet, såsom ryor, vepor vävda i korndräll i oUka mönster, långborddukar vävda i munkabälte, krabbasnår, dukagång, opphemta och rosengång; förlåtar i ylle med halvkrabbasnår i mönsterpartierna, hårgarnstäcken i rosengång, örngott med tambursöm, knyppUng och flätning, stycken med tyllträdning och knypplade spetsar, handkläden med flätade fransar. E n stor del av fotografierna äro färglagda och anteckningar gjorda vid dem om varifrån de härstamma; ävenledes hava garnprover tagits från föremålen. SamUngen har pågått sedan januari 1916 och har för en kostnad av omkring 400 kr. utförts av föreningens egna medel. SamtUga här nämnda föreningar äga även mer eller mindre omfattande samUngar av föremål belysande den svenska allmogekulturen. Liknande samlingar inneha vas även av Örebro läns slöjdförening (stUtad 1883), Morahemslöjdens vänner (stUtad 1905) och Föreningen Härjedalsslöjd (stiftad 1913). Slutligen hava så gott som alla nu existerande hemslöjdsföreningar genom inventering av de gamla hemmens förråd och genom tiUfäUiga utställningar förskaffat sig en grundlig kännedom om den gamla aUmogeslöjden i sina respektive orter.

133 Folkhögskolorna.

Det intresse för tillvaratagandet av minnena från vår gamla odling, som under 1900-talets tvenne gångna decennier varit i ständig tillväxt, har även sträckt sig till folkhögskolorna. Dessa, som ju hava till uppgUt att fostra allmogens söner och döttrar, hava tidigt sökt i sin undervisning befordra intresset för bygdens gamla kultur och som ett led häruti samlat ett åskådningsmaterial av fornsaker till belysande av gångna tiders levnadsvillkor. Vid flera av våra folkhögskolor finnas numera icke obetydliga museisamUngar, stundom, såsom vid folkhögskolan i Munka-Ljungby, inrymda i någon hitflyttad äldre aUmogebyggnad. Intresset för hembygdsvården, de gamla slöjdtraditionernas tilllämpande vid nutida nybildning, de gamla dräkternas bibehållande eUer återupptagande, vidmakthållandet av folklekar och folkdans eller av det gamla för bygderna egendomUga byggnadsskicket, allt detta har fört skolarbetet i dhekt kontakt med folklivsforskningen. I ett flertal fall har detta intresse slutligen även fört tiU tillvaratagande av muntliga traditioner rörande äldre tiders levnadssätt, seder, tro och diktning. Sådana uppteckningar hava gjorts dels av skolans lärare, dels på dessas uppdrag av elever vid skolan, dels slutligen inom de vid skolorna bildade elevförbunden av eleverna, efter att de lämnat skolan. Besultaten härav hava offentliggjorts i de olika elevförbundens årsskrifter, av vilka flera, såsom de vid folkhögskolorna i Malung, Mora och Västerberg utgivna, blivit goda källskrifter för svenskt folkminnesstoff. Den vid folkhögskolorna bedrivna verksamheten på folklivsforskningens och hembygdsvårdens olika områden var till en början av mera lokalt slag, omhändertagen vid varje skola för sig, av denna och det tUl henne anslutna elevförbundet. E t t uttalat »den svenska folkhögskolans intresse» blev denna verksamhet genom stiftandet vid åttonde nordiska folkhögskolemötet i Molkom 2 _ 5 sept. 1921 av Svenska folkhögskollärarnas förening för hembygdsvård och hembygdskunskap. Denna förening, som utgör en utvidgning av den folkhögskollärarnas förening för hembygdsvård som bildats i Stockholm 1918, skall hava till uppgift att »samla och stödja alla dem som inom svenska folkhögskolan arbeta för hembygdsvård och hembygdskunskap». Vid sitt konstituerande möte den 5 sept. 1921 uppdrogs åt styrelsen att snarast möjligt upprätta en förteckning över de samlingar, uppteckningar och andra arbeten, som röra hembygdsvården och hembygdskunskapen, och som tillkommit vid de svenska folkhögskolorna på lärares initiativ eller under deras ledning. Denna förteckning är avsedd att tryckas och tillställas föreningens medlemmar. Även uppdrogs åt styrelsen att söka anordna utbildningskurser i hembygdsvård och hembygdskunskap för folkhögskollärare samt att söka vinna samarbete med andra institutioner för liknande syften. Vidare har styrelsen planerat trenne särskilda kurser, en för uppteckning och beskrivning av bygd och bygdetradition, en för hemslöjd samt en för byggnadsritning och uppmätning. De samUngar och andra arbeten, som av medlemmarna eller på deras initiativ gjorts, förvaras och förvaltas av de respektive skolorna och må på därom till föreningens sekreterare gjord anmälan kunna till annan skola utlånas. Skulle föreningen upplösas, förbliva de på föreningens initiativ tillkomna samUngarna vid de respektive skolorna. Av de vid föreningens tillkomst planerade kurserna avhölls den för uppteckning och beskrivning av bygd och bygdetradition i sept. 1922 vid Nordiska museet. Kursen, i vilken 15 lärare och lärarinnor från 7 skolor deltogo, varade

134 i 10 dagar och upptog föreläsningar av prof. N. Lithberg, docent C. W. v. Sydow, intendent N. E. Hammarstedt och amanuensen S. Erixon samt demonstration av Nordiska museet och Skansen, Statens historiska museum, Lantmäteristyrelsens arkiv och Kammararkivet. Ehuru intresset för här förehggande frågor synes bland folkhögskolans lärare vara långt allmännare spritt, hava för närvarande blott 17 skolor tagit aktiv del i ett insamlingsarbete. Graden av denna verksamhet har även inom dessa varit rätt växlande. Den belyses bäst genom följande översikt. ÖSTERGÖTLANDS FOLKHÖGSKOLA i LUNNEVAD: Folkhögskolans och lantmannaskolans elever hava bland sina uppsatsämnen även haft att skildra sin hembygd, dess folkliv, seder och bruk o. s. v. Vad som presterats har dock ej ansetts vara av det värde att några samUngar därav gjorts. JÖNKÖPINGS LÄNS FOLKHÖGSKOLA I NÄSSJÖ: Under åren 1916—1920 har insamling av folkUvsuppteckningar bedrivits. Det mesta har insamlats julen 1920 och insänts tUl Folkminnesarkivets i Lund pristävlan för folkhögskolor 1921. I insamlingsarbetet hava deltagit 24 elever. År 1921 har grundats Nässjö folkhögskolas folkminnesarkiv. Arkivet omfattar tills vidare endast 60 blad innehållande uppteckningar rörande julseder, dödsfall och begravning, skrock m. m. NORRA KALMAR LÄNS FOLKHÖGSKOLA I GAMLEBY: Folkhögskolans rektor meddelar, att vid skolan »hittills beklagligtvis ej drivits någon insamling av folkminnen annat än de sista bägge åren och ha resultaten av de sista årens insamlingsarbete delgivits docent v. Sydow. Det är meningen att fortsätta detta insamlingsarbete och skaffa skolan samlingar på detta område, som den nu saknar». TOMELILLA FOLKHÖGSKOLA: Vid skolan har icke bedrivits någon metodisk undersökning i av de sakkunniges skrivelse berörda slag och något arkiv för sådant ändamål finnes icke. Hembygdsskildringar hava emellertid gjorts till föremål för elevernas uppsatser och ur dessa kunde sannoUkt spridda sägner m. m. framplockas. I skolans arkiv förvaras några visor, bl. a. två Staffansvisor från Magiehem. Man har emellertid uppmärksamheten riktad på saken och hoppas att så småningom erhålla en arkivalisk samling vid skolan. HVILANS FOLKHÖGSKOLA: Sedan ett flertal år har vid Hvilans folkhögskola ett synnerUgen intresserat arbete bedrivits för utforskande av skånsk allmogekultur. Som ett led i detta intresse kan räknas tillkomsten av Skånska föreningen för byggnadskultur, vilken stUtades i samband med den vid skolan år 1915 anordnade första s. k. lantbyggmästarekursen i Skåne. Av eleverna hava sedan år 1913 utförts uppmätningsritningar av skånska byggnader och gårdar. Sådana ritningar föreligga i skolans arkiv till ett antal av omkring 200, huvudsakUgast bondgårdar, av vilka de flesta äro från Bara och Torna härad. Samlingen av ritningar ökas i regel med 30 a 40 varje år. I anslutning härtill hava även skildringar författats av arbetslivet på den gamla bondgården. Sådana skildringar till ett antal av 15 st. hava gjorts från allmogehem i Skåne och Småland. Slutligen hava insamlats 3 volymer folkminnesanteckningar om 200 blad i varje, innehållande sägner, varsel och tydor, samt uppteckningar om folkseder vid jul och andra årshögtider. Dessa uppteckningar hava överlämnats till folkminnessamUngarna vid Lunds universitet. HALLANDS LÄNS FOLKHÖGSKOLA Å KATRINEBERG: Bektor har själv gjort uppteckningar dels i Tornedalen, dels i Halland samt har låtit skolans elever göra uppteckningar i sina hemorter. Detta material har insänts till docenten

135 C. W. v. Sydow i Lund, varför skolan icke äger något eget arkiv. Eektor stäUer i utsikt ett samarbete mellan skolans elevförbund och Nordhallands hembygdsförening i Kungsbacka. BILLSTRÖMSKA FOLKHÖGSKOLAN Å TJÖRN: Vid folkhögskolan finnes intet särskilt arkiv för hithörande samlingar. Skolans elevförbund har emeUertid i sin tidskrift Tyft låtit trycka en del sägner m. m., vilka insamlats av eleverna. FOLKHÖGSKOLAN I VENDELSBERG:

Enstaka föredrag i hembygdskunskap

hava hållits vid skolan. ÄLVSBORGS LÄNS FOLKHÖGSKOLA I HERRLJUNGA: Sedan år 1912 har här insamling av uppteckningar och fotografier rörande allmogekulturen bedrivits. De förra hava erhålUts så, att eleverna fått skriva uppsatser rörande sägner m. m. i sin hemort. Det insamlade materialet, som förvaras i skolans arkiv, utgöres av dels 1 f ascikel med titeln »Sagor och sägner», innehållande 158 blad (mest folio) anteckningar rörande sagor, sägner, seder och bruk, förteckning av fornminnen och naturminnen till största delen från Västergötland, en del även från Halland och Småland, dels 49 fotografier av byggnader, lantbruksgöromål, hushållningssysslor m. m., allt från Västergötland. VÄRMLANDS LÄNS FOLKHÖGSKOLA i MOLKOM: Vid skolan hava av dennas lärare enstaka föredrag håUits rörande folkminnesforskning. Några uppsatser rörande »gamla bruk» i hemorten och »sägner från hembygden» förvaras i skolans arkiv. FELLINGSBRO FOLKHÖGSKOLA: Skolan vUl arbeta och söka intressera sma elever för insamlingar rörande allmogekulturen och förvarar i avskrUt av eleverna författade uppsatser i hithörande ämnen. MORA FOLKHÖGSKOLA: Sedan omkring 1915 hava skolans elever varje år intresserats för insamling av folkminnen och uppteckning därav. Mest ha förekommit sägner, men även om levnadssätt, seder och bruk m. m. förekomma uppteckningar. En del uppteckningar göras på landsmål. En del manuskript finnas otryckta, men det värdefullaste publiceras i elevförbundets tidskrUt Skeriol, varav utkommit häften för 1915, 1916, 1917 och 1920. Bektor tilllägger i sin skrivelse till de sakkunnige: »Arbetet torde närmast kunna rubriceras såsom ett 'väckelsearbete', ett led i strävandet att fästa elevernas uppmärksamhet vid hembygdens minnen. Det värdefullaste materialet får man av forna elever, som kunna förmås att insända uppteckningar rörande seder och bruk i sin hembygd (jmfr t. ex. 'Barkbrödet' i Skeriol 1917 eller 'Bliktfiske' i Skeriol 1920)». MALUNGS FOLKHÖGSKOLA: Sedan omkring 1915 hava eleverna intresserats för insamling och uppteckning av folkminnen. Det värdefullaste härav har offentliggjorts i elevförbundets sedan år 1915 utgivna årsbok Från västerdalsbygder. - • GESTRIKLANDS FOLKHÖGSKOLA I VÄSTERBERG: Inom det år 1911 vid skolan grundade elevförbundet har sedan år 1920 insamling av folkminnen jämte teckningar och fotografier pågått. I insamlingsarbetet har ett 30-tal insändare deltagit. Det viktigaste av vad som insamlats har publicerats i elevförbundets årsbok »Från Gestrikebygder» för åren 1920 och 1921, för vilkens tryckning skolan bidragit med 300 kr. HOLA FOLKHÖGSKOLA: Någon särskild förening, som ägnat sig åt insamling av bidrag till belysning av svensk allmogekultur existerar icke. Men Hola elevförbund har uppmärksamheten fäst på saken och utfärdar varje år uppmaning tUl såväl sina medlemmar (omkring 600) som andra intresserade a t t uppteckna och tiU redaktionen för elevförbundets årsskrUt »Hembygden», av

136 vilken 10 årgångar utkommit, insända uppteckningar rörande det gamla folklivet. Någon egentlig samUng av sådana har dock ännu ej erhållits, endast en anspråkslös början. Uppteckningarna förvaras i folkhögskolans arkiv. BIRKA FOLKHÖGSKOLA: Ingen organisation för insamling av svensk allmogekultur finnes vid skolan. Under året 1920 påbörjades en insamling i detta syfte, vars resultat föreUgger i »ett dussin skrivböcker och ett tjog byggnadsundersökningar», vilket material dock ännu icke ordnats. VÄSTERBOTTENS LÄNS FOLKHÖGSKOLA i DEGERFORS: Någon särskild förening i föreUggande syfte finnes icke. Sedan ett flertal år hava eleverna dock brukat uppteckna sägner o. dyl. från sin hembygd, vilka uppteckningar finnas samlade och förvaras på skolan i tvenne kollegiehäften.

Ungdomsföreningar.

Den föregående framställningen har givit vid handen, huru särskUt under det sista årtiondet intresset för hembygdsforskningen och icke minst den del av denna, som berör kännedomen om bygdens forna liv, seder och åskådning, gripit långt utanför de mera vetenskapligt arbetande organisationernas råmärken och mer och mer visat en tendens att vilja bliva en tidsrörelse efter stora mått. Än starkare framstår en sådan tendens genom att de hithörande intressena visat sig nog starka att på de sista åren även fånga ungdomsrörelsens uppmärksamhet. Den ena av dessa korporationer, Jordbrukareungdomens förbund, har en mera allmänt social och ekonomisk syftning, under det den andra, Svenska ungdomsringen för bygdekultur, bygger direkt på hembygdsrörelsens och hembygdsforskningens program. — TUl den sistnämndas verksamhet ansluta sig dessutom i viss mån de föreningar som haft till uppgUt vården om svensk folkdanstradition. JORDBRUKARE-UNGDOMENS FÖRBUND stUtades 1918 i syfte att motarbeta landsbygdens avfolkning och i överensstämmelse härmed söker förbundet hos landsbygdens ungdom väcka kärlek tUl och intresse för hembygden och jordbruket. Främst på dess program står därför också dess strävan att »bibringa de unga en fördjupad hembygdskunskap, förvärvad under studier och strövtåg i hembygden». Förbundet äger för närvarande omkring 140 lokalavdelningar med omkring 6.000 medlemmar. Av senaste årsberättelsen framgår att under år 1921 inom dessa avdelningar höllos sammanlagt 1.400 möten och under dessa 254 föredrag, 162 diskussioner m. m. Utflykter ha företagits dels för naturstudier, dels till historiska platser och minnesmärken, dels tUl välskötta jordbruk. Inom ett 20-tal avdelningar finnas verksamma idrottsklubbar, studiecirklar förekomma i ungefär var tredje avdelning, dessutom förekomma sångföreningar, folkdanslag m. m. Årets högtider ha firats med fester, vilkas program upptagit åtskiUigt av ännu traditionella, men även bortlagda sedvänjor. Jul, Valborgsmässa, Midsommar, Lucia m. fl. högtider ha allmänt firats. ÅtskUliga skördefester ha förekommit. För sin verksamhet åtnjuter förbundet från och med år 1921 ett årUgt statsanslag av 15.000 kr., detta dock under villkor, att motsvarande belopp från enskUt håll ställes tiU förbundets förfogande. I en år 1920 utgiven skrUt »Lantungdomens verksamhetsfält», utgörande nr 2 i förbundets småskriftsserie, lämnas en närmare redogörelse för vad man inom förbundet förstår under begreppet hembygdsstudier. »Kännedomen om

137 våra förfäders levnadssätt», skriver författaren, »deras arbete inom- och utomhus, deras trosförestäUningar och tankeliv utgör ett kapitel av hembygdskunskapen, som förvisso är ägnat att särskilt intressera ungdomen. FietetsfuUt samla vi de spridda resterna av den gamla tidens materieUa kultur i hembygdsmuseerna. — Själva samUngsarbetet är ju något, som i hög grad lämpar sig för ungdom. Kunna våra studier såväl ute i bygderna som i hembygdsmuseet resultera i en socken- eller ortsbeskrivning, då kan ju vår insats på hembygdsforskningens område bli av kulturhistorisk betydelse. Sådana bygdebeskrivningar skola för att vara fullständiga även ge en bild av våra förfäders tro (»skrock»), seder och diktning (sagor, sägner, visor, gåtor, ordspråk m. m.), deras lekar och deras musik. InsamUngen av dessa 'folkminnen' är ett i högsta grad intressant arbete som av ingen kan utföras bättre än av lantungdomen.» ' E t t led i förbundets verksamhet på hembygdsforskningens område är även åstadkommandet av ett J. U. F:s fotografiska arkiv. Detta skall som avdelning I I upptaga Hembygdsstadier och dessa fördelas på naturstudier, byggnacler och folkminnen. För avdelningen byggnader uppräknas: »Gamla och moderna, vackra och fula karakteristiska byggnader av olika slag, kyrkor, skolhus, boningshus, ekonomibyggnader, torp och backstugor, gamla smedjor e t c , hela eller detaljer, rumsinredningar.» För avdelningen folkminnen framhålles: »Allt som kan belysa levnadssätt och sedvänjor i en bygd, husgerådssaker, kläder e t c , gamla' lekar och upptåg såsom 'park', 'varpa', 'långboll', 'tämja stut' m. m., sedvänjor i samband med årshögtider och familjefester såsom luciabrudar, påskkäringar, valborgsmässobål, midsommarstång, bröllopståg o. s. v., historiska platser, platser dit sägner äro lokaliserade, fornminnen, märkliga personers födelse-, döds- och verksamhetsorter.» Vid sin verksamhet på hithörande områden har förbundet samarbetat med Folkminnesföreningen i Lund och Västsvenska folkminnesföreningen, bl. a. genom att såsom föredragshållare inom de olika avdelningarna anlita docenten C. W. v. Sydow i Lund och kand. D. Arill i Göteborg. Till den av Västsvenska folkminnesföreningen i april 1920 anordnade instruktionskursen i folkminnesuppteckning i Göteborg sände förbundet 10 stipendiater. Vid förbundets sommaren 1921 vid Stenstorps folkhögskola avhållna instruktionskurs för ledarna av förbundsavdelningarna förekommo bl. a. följande föredrag: »Om folkminnesforskning», »De gamla folkfesterna, deras ursprungliga innebörd och senare utveckling», samt »Folksagorna». En av förbundets avdelningar, i Larv, Västergötland, har uppfört och sommaren 1921 invigt ett hembygdsmuseum. Slutligen har förbundet såsom nr 3 i sin småskriftsserie utgivit en Handledning för bygdebeskrivare och folkminnesmsamlare, innehållande tre uppsatser: »Folkminnesinsamling» av D. AriU, »Hembygdsarkiv» av E. Lindälv och »Om författande av sockenbeskrivningar» av Behr Johnsson. Förbundet har icke tänkt sig något eget arkiv för uppteckningar, utan hänvisas medlemmarna att insända dessa tUl Nordiska museet, Folkminnesföreningen i Lund och Västsvenska folkminnesföreningen i Göteborg. FOLKDANSFÖRENINGAR. Intresset för folkdansen väcktes ursprungligen av föreningen Bhilochoros i Upsala och rörelsens upphovsman är dåvarande med. stud. av Norrlands nation Gustaf August Sundström. I ursprungUg avsikt att höja nöjeskulturen i universitetsstaden bildade denne en Studenternas dansförening, vilken den 6 maj 1881 för första gången uppträdde offentUgt. Ännu synes det rena dansintresset hava varit det förhärskande, men att rörelsen redan från början hade en bestämd nationell syftning framgår av att program-

138 met för detta första uppträdande även upptager en folkdans, »Daldans, pas de deux, svensk karaktärsdans». Snart uppträder som ledare vid sidan om Sundström, med. stud. av Östgöta nation Frans Better Lindblom. Hade den förre mera haft nöjeskulturen i sikte, var för den senare däremot dansen som sådan huvudsaken och speciellt »den fosterländskt gymnastiska dansen, d. v. s. folkdansen». Balettuppvisning och främmande danser försvinna från programmet för dansföreningens uppträdanden och ersättas av rent svenska danser; det intresse för bygdernas ärvda liv och språk, som grundats bland studenterna genom 1870-talets landsmålsrörelse har erhållit ännu en uppgUt. Den misstro som måhända i någon mån hade mött dansföreningen vid dennas första framträdande avlägsnades, då prof. Frithjof Holmgren den 19 febr. 1883 antog kallelsen att vara föreningens ordförande. Den 22 febr. 1887 antog föreningen namnet Bhilochoros. Det är föreningen Bhilochoros' förtjänst att hava väckt intresset för och åt eftervärlden bevarat de folkliga danserna, som omkring år 1880 väl ännu levde ett rikt liv här och där i svenska bygder, men som också vid denna tid på många håll börjat avläggas för modernare, från överklassen övertagna danser. Däremot är det icke så helt klart, på vilka källor återupptagandet av de gamla danserna stödde sig. Att direkta uppteckningar ur folklivet åtminstone till en viss grad använts är säkert, men primäruppteckningarna hava i regel sedan förkommit, och föreningen Bhilochoros eget arkiv lämnar mycket sparsamma bidrag till en vetenskapligt tilUredsställande kännedom om den gamla dansen. Såsom säkert kan anses, att åtminstone en väsentlig del av de uppteckningar, som lades tid grund för föreningens utövande verksamhet, tillkommit inom landsmålsföreningarna. I dessas protokoll finnas uppgUter om livlig dans- och dansleksuppteckning i sammanhang med Sundströms företag. I vilken utsträckning föreningens egna medlemmar ute i bygderna studerat eller inlärt äldre danser är heller icke möjligt att fastställa. I något fall har man t. o. m. trott sig kunna konstatera, att rena konstruktioner, utan säker grund i folktraditionen, föreUgga. Denna oklarhet rörande källorna är så mycket mera att beklaga, som föreningen Bhilochoros ej blott blev nyväckaren av den sviktande folkdanstraditionen. Även den form, danserna inom föreningen erhöllo, har sedan blivit den officiellt fastslagna inom alla de föreningar, som uppvuxit med föreningen Bhilochoros som förebild. Den mest betydande och en av de äldsta av dessa efterbildningar är Svenska folkdansens vänner, vilken efter Arthur HazeUus' uppmaning av huvudsakligen äldre phUochorister stiftades i Stockholm den 24 okt. 1893. Såsom föreningens uppgift anges i dess stadgar »att i närmaste anslutning till Nordiska museets strävanden 1. arbeta för den svenska folkdansens bevarande och upplivande samt 2. för bevarandet och odlandet av svensk folkmusik och 3. svenskt landsmål». Föreningens verksamhet har så gott som uteslutande varit utövande. De uppteckningar av folkmusik m. m. som föreningens arkiv innehåller äro helt obetydliga. I pubUkationen »Lekstugan» har föreningen utgivit en samling melodier och dansbeskrivningar, sådana danserna inom föreningen efter mönster av föreningen Bhilochoros utföras. Även om syftet för Svenska folkdansens vänner tiU sin officiella formulering är vidare, har dennas verksamhet sålunda varit helt densamma som andra folkdansföreningars. Sådana existerade redan på 1890-talet på andra håll än i Stockholm, såsom exempelvis Allmogedansens vänner i Gävle. Med det nya århundradet och särskilt under dess andra årtionde har antalet folkdansför-

139 eningar och -klubbar varit i ständig tiUväxt. Det Ugger nästan i sakens natur att flera av dem kommit att föra en mera efemär tillvaro. Det finns emellertid även de, som haft förmågan av långvarigare bestånd. TUl de äldsta nu existerande föreningar av detta slag kunna räknas det år 1905 stUtade folkdanssällskapet Apell i Stockholm samt Östersunds folkdanslag, stUtat 1907. Andra äldre föreningar äro Brage Gille i Stockholm (1909), S. G. U:s folkdanslag i Gävle (1913), Kulturella, folkdansgillet i Stockholm (1914) m. fl. Antalet sådana föreningar uppgår till mellan 50 och 60, spridda överallt i landet och alla med likartat program, att verka för vidmakthållandet av svensk folkdans och folkmusik samt svensk dräkttradition. Någon gång kan i programmet även finnas upptaget upptecknande av låtar och beskrivning av danser, men dyUka uppteckningar hava endast i något enda undantagsfall förekommit. SVENSKA UNGDOMSRINGEN FÖR BYGDEKULTUR. För att tUl en stor sammanslutning samla de överallt i landet spridda intressena för folkdansen stUtades vid riksspelmansstämman och nordiska folkdansmötet på Skansen den 31 juU 1920 Svenska folkdansringen, numera kallad Svenska ungdomsringen för bygdekultur med uppgUt »att sprida intresse för och kännedom om gamla svenska folkdanser och lekar, folkvisor och allmogemusik samt om våra hembygdsdräkters helgd och betydelse, härmed skapande förståelse för vår gamla bygdekultur och ett starkt vänskapsband meUan svensk ungdom». »Bingen» omfattades av de oUka lokaUöreningarna med stor sympati. För närvarande äro till densamma anslutna 52 föreningar med ett sammanlagt medlemsantal av omkring 2.000. Genom anordnande av danskurser har den sökt ytterligare utbreda intresset för folkdansen och folkmusiken och sedan år 1921 utger den tidningen Folkdansringen, vilken bl. a. innehållit beskrivningar av danser samt folkmelodier. Vid Bingens årskongress i Säter den 2 juU 1922 beslöts att utbyta namnet Svenska folkdansringen mot Svenska ungdomsringen för bygdekultur samt att uppdela arbetet i följande fem sektioner: I. Folkdanser och folkvisedanser (Folkdansringen). II. Allmogemusik (Spelmansringen). I I I . Sång, unison och blandad (Sångarringen). IV. Folklekar, vandringar och gymnastik (Gymnastikringen). V. Folkminnesforskning, socken- och häradsdräkter, hemslöjdsrörelse i allmänhet (Hembygdsringen). Konstituerandet ägde rum i Stockholm den 9 okt. 1922. FOLKVISEDANSLAGET. Folkdansen närstående äro folkvisedansen och dansleken. Dessas utövande har omhändertagits av Folkvisedanslaget i Stockholm, vilket bildades den 2 nov. 1905 och enligt sina den 28 april 1910 antagna stadgar »satt som sitt mål att återuppliva och åt traditionerna bevara såväl folkvisan i dess ursprungliga form såsom dansvisa som dansleken. Genom att i 'Lagboken' till text och musik uppteckna alla inom Laget utförda visor och lekar vill Laget söka bevara dessa åt framtiden». Medan folkdansrörelsen bygger på dnekt levande tradition, markerar däremot folkvisedansens upptagande återknytandet av en tradition som för länge sedan avklippts och slocknat. Det är denna omständighet som är grunden tiU att folkdansrörelsen bygger på ett initiativ taget inom vårt eget land, då däremot initiativet till folkvisedansens återuppUvande ligger utanför vårt lands gränser. Folkvisedansen har inom nordiskt kulturområde hållit sig fullt levande till våra dagar endast på Färöarna. Budimentära rester av den hava i senare tid

140 återfunnits i Danmark. Få Färöarna »upptäcktes» den på slutet av 1800-talet och härUrån infördes den av fru Hulda Garborg till Norge. Få föranstalande av Norsk Folkemuseum i Kristiania kunde Skansens vårfest år 1903 såsom gäster räkna ett antal norska folkvisedansare, av vUka under fru Garborgs egen ledning folkvisedans första gången framfördes för svensk publik. Även vid de tvenne följande vårfesterna framfördes folkvisedans av norska dansare och på hösten 1905 väcktes tanken på bildandet av ett liknande lag i Stockholm. Dess stUtande ägde rum den 2 nov. 1905. Liksom inom folkdansföreningarna har även Folkvisedanslagets verksamhet varit av övervägande utövande slag. De sång- och musikuppteckningar, som inom laget gjorts, uppgå tUl ett 10-tal, varjämte dess arkiv innehåller ett stjärngossespel, uppfört ända till 1900-talets början i Avesta, samt en del fotografier och äldre och nyare notiser om folkvisedans. Av trycket hava utgivits Folkvisedans Laget i Stockholm 1905—1915 (Stockholm 1915) samt Folkvisedans Laget i Stockholm, en samling kväden och folkvisor (Stockholm 1918). — Efter Stockholmslagets mönster har folkvisedans upptagits även inom folkdansföreningar och andra sammanslutningar. Den fria folkbildningsverksamheten.

I mindre grad än man kanske kunnat vänta har den fria folkbildningsverksamheten, i form av studiechklar eller allmän föreläsningsverksamhet, tagit del i utvecklandet av intresset för bygdernas gamla odling. I någon mån får väl detta förklaras ur bristen på god och lättillgänglig översiktslitteratur och tillräckUgt antal föreläsare, vUka båda omständigheter leda sin yttersta grund från den ständigt kännbarare avsaknaden av högre undervisning i hithörande ämnen. Men å andra sidan bör heller icke lämnas obeaktat att ett samarbete mellan hembygdsrörelsens och folkbUdningsverksamhetens organ, även där de lokala förutsättningarna härför kunnat synas som de mest gynnsamma, i alltför liten utsträckning försökts. STUDIECIRKLARNA. De folkbildningsorgan, där intresset för folklivsforskningen framför allt borde hava en plats att fylla, synas vara studiecirklarna. En enstaka föreläsning i hithörande ämnen kan nog hava ett visst allmänbildande värde, men ett verkligt kulturellt utbyte skulle erhållas genom mera sammanhängande tirkelkurser, där genom ett lämpligt litteratururval med vårt eget folkliv som utgångspunkt utblickar kunde erhållas på främmande folks livsvillkor, sedvänjor och åskådning. Ty få ämnen torde vara så ägnade att skapa en kulturell vidsyn som just etnologien. Kunde dessa studier sedan förbindas med uppteckningar av vad de gamla minnas från sin barndom och från sina fäder, skulle detta otvivelaktigt bidraga tUl en djupare människoförståelse, på samma gång som iakttagelse- och kombinationsförmåga därav skulle skärpas. Det säger sig självt, att en sådan uppteckningsverksamhet även skulle kunna tillföra den vetenskapliga forskningen flera värdefulla rön och därigenom även den komma att fylla en plats i vår strävan a t t rädda den gamla allmogekulturens sista spillror. Tendenser i sådan riktning hava heller icke inom studiecUklarna saknats. Här må blott erinras om, att en av våra livaktigaste yngre kulturhistoriska föreningar, Nordhallands hembygdsförening i Kungsbacka, utgått ur intressen, som ursprungligen skapats av traktens studiecirklar och att föreningens tidskrift Vår Bygd, vilken från och med innevarande år övergår till att bliva organ

141 för Hallands hembygdsförbund, grundats av studiecirklarna i Nordhalland. Ävenså förvaras i Västmanlands fornminnesförenings arkiv en mindre samling uppteckningar verkställd inom Biddarhyttans studiecirkel år 1919 i anledning av en från Folkminnesföreningen i Lund utsänd frågelista. E t t försök i större skala att inrikta verksamheten på hithörande frågor gjordes i studiecirklarnas tidskrift Bokstugan år 1917 av riksdagsmannen Ber Edvin Sköld. I tidskriftens andra häfte påkallas studiechklarnas intresse för folkminnesinsamling, varjämte Sköld i smärre artiklar i årgångarna 1917 och 1918 belyser hithörande spörsmål samt i frågelistor meddelar uppgUter för insamlingen. Bå våren 1917 igångsattes av honom inom I. O. G. T:s studieverksamhet en pristävlan i folkminnesinsamling, vilken även utlystes i Bokstugan. Av det icke obetydliga material som härvid inkom avlämnades en del till lokala hembygdsföreningar och resten till Folkminnesarkivet i Lund, varest det står till forskares förfogande dock med rätt för studieledningen att utgiva samUngen eller delar av densamma. Senare har Jalmar Furuskog i en artikel Hembygdsstudier i Bergslagen, Bokstugan 1919, framhållit vikten av att i samband med studier rörande hembygden tillvarataga de gamlas minnen. Vidare hava studieplaner för hembygdsforskning meddelats i tidskrUten, för Skåne och Småland 1920 samt Halland 1921; planen för Småland och HaUand upptar emellertid endast de förhistoriska minnena. — SlutUgen må nämnas att i J. Elgeskogs Cirkelstudier även återfinnes en plan för folkminnesstudier i studietirklar. Enligt den redogörelse för studiecirkelverksamheten som i anledning av dennas 20-åriga tillvaro finnes tryckt i Bokstugans aug.—sept.-häfte för år 1922 uppgår antalet till de statsunderstödda riksförbunden anslutna chklar för närvarande till 3.300 med 50.601 medlemmar. Dessa fördela sig enligt oUka organisationer sålunda: I. O. G. T. 1.283 chklar med 20.240 medlemmar, Nationaltemplarorden 406 cUklar med 7.931 medlemmar, Sveriges Blåbandsförening 224 cirklar med 3.370 medlemmar och Arbetarnas bildningsförbund 1.387 cirklar med 19.060 medlemmar. Dessutom äro till Jordbrukarungdomens förbund anslutna ett 50-tal studiecirklar med omkring 1.000 medlemmar. ÖREBRO LÄNS ALLMÄNNA BILDNINGSFÖRBUND. Utom studiecirklarna har ännu en folkbildningsorganisation behjartat allmogeforskningen. Bå initiativ av Örebro läns allmänna nykterhetskommitté samt andra för folkbildningsarbetet intresserade personer i länet hölls i nov. 1919 ett större folkbildningsmöte i Örebro. Därvid diskuterades bl. a. frågan om folkbildningens befrämjande i länet och tillsattes en kommitté, som erhöU i uppdrag att med ledningav ett uppsatt stadgeförslag verka för centraUsering och samarbete inom folkbildningsarbetet. Besultatet av kommitténs utredning blev bildandet av Örebro läns allmänna bildningsförbund, vilket »utgör en sammanslutning av studiechklar, bibliotek, föreläsningsanstalter, folkhögskolor, aftonskoleföreningar och andra aktiva folkbildningsföretag samt enskilda för folkbildning intresserade personer och ideella föreningar anslutna antingen direkt var för sig eller genom kommunala bildmngssammanslutningar eller genom länsförbund». Till de arbetsuppgifter, förbundet i främsta rummet skall inrikta sig på, räknas även »åtgärder för stärkande av intresse för hembygdsstudier, hembygdsvård och hemkultur». Såsom ett led i denna sin verksamhet lät förbundet i oktober 1921 i länets tidningar offentUggöra ett upprop till folkminnesinsamling med anvisningar, hur sådan insamling skall utföras. Såsom föremål för insamling betecknar uppropet »allt, som rör gamla tiders liv och föreställningar, seder och bruk i var-

142 dag och högtid, skrock, vidskepelse, ordstäv, gåtor, sagor, sägner, ramsor visor, låtar m. m. Men även sådant som kan belysa allmogens materiella kultur: noggranna upplysningar om huru dess möbler, dräkter, husgeråd, åkerbruksoch jaktredskap, fiskedon m. m. tillverkades och användes, hur de byggde sina hus, om samfärdseln förr i världen, om vägar och marknadsplatser, om det gamla by väsendet, hur man åt och drack m. m.» I uppropet heter det vidare: »Envar kan vara med om detta arbete. Men i synnerhet borde detta samlingsoch forskningsarbete i hög grad intressera studiechklarna och folkbildnings organisationerna i allmänhet. En studiecirkel som under en vinter ägnar sig åt teoretiska folkminnesstudier skulle samtidigt kunna genomforska en god del av socknen. — Det är f. ö. att hoppas att skol- och folkbibliotek mera än hittills vid sina bokinköp beakta behovet av folkminneslitteratur.» Uppteckningarna skola insändas till vissa inom förbundet utsedda personer. Materialet kommer sedan att ordnas och i och för framtida forskning deponeras hos Föreningen Örebro läns museum. — Några mera betydande resultat synas ännu icke hava vunnits. Den kurs för uppteckning och beskrivning av bygd och bygdetradition, som av Svenska folkhögskollärarnas förening för hembygdsvård och hembygdskunskap var anordnad å Nordiska museet i sept. 1922 räknade även en deltagare från Örebro läns allmänna bildningsförbund.

D. Enskildes samlingar. I Betänkandets Del I, sid. 35 har framhåUits, att en mycket väsentUg del av det material, som samlats rörande folkliv och folkmål i Sverige, finnes hos enskilde såsom deras personliga egendom. Då någon systematisk utredning rörande vad som sålunda fmnes på enskilda händer ej låtit sig göra, så begränsa vi oss här till ett fåtal exempel. E t t hela riket omspännande mångårigt arbete rörande en viktig sida av vårt språk, både riksspråket och dialekterna, äro de experimentaUonetiska undersökningar om den musikaliska accenten, som utförts av lektor E. A. Meyer i Stockholm och som i annat sammanhang berörts i Betänkandets Del I, sid. 60. Besultaten härav föreligga i stora under bearbetning varande samlingar, varutöver hos densamma finnas andra experimentaUonetiska undersökningsresultat, som ej ingått i hans omfattande skriftställarskap. De mest omfattande samlingar, som veterligen finnas rörande folkmål och folkliv inom en socken i Sverige, äro de samlingar från Lau socken på Gotland, som lektor M. Klintberg i Visby vid mitten av 1870-talet påbörjade och ännu fortsätter. Till belysande av deras omfattning må nämnas att de innefatta omkring 70.000 ordlappar, en sUfra som är inemot tre gånger så stor som antalet ordlappar i närmast jämförliga svenska samlingar. Utom denna lexikaliska samling innefatta lektor Klintbergs samlingar från Lau jämväl mycket omfattande samlingar om folkets arbeten, byggnader m. m. och därvid använda benämningar, illustrerade med bilder. Utom samlingarna från Lau ingår i lektor Klintbergs samlingar jämväl ett betydande material om folkmål och folkliv på Gotland i övrigt. Ett stort handskriftmaterial rörande flera sidor av folkets levnadsförhållanden, föreställningar och minnen i flera norrländska bygder jämte samlingar till bygdernas historia finnes hos regementspastorn fil. dr E. Modin i Multrå. I dessa samlingar ingå som en av de största delarna de samlingar till »folkets zoologi», som i annat sammanhang nämnts i Betänkandets Del II, sid. 27. Av den i slutet av denna del av Betänkandet ingående, av professor K. B. Wiklund författade framställningen rörande de samlingar, som finnas om de svenska lapparnas språk, ortnamn, folklore, religion, sång och etnografi, synes, att huvudparten av ifrågavarande samlingar finnes hos enskilda. Bersoner, som inneha så stora samlingar som de ovan berörda, äro naturligtvis ett fåtal. Enskilda samlare, som fortsatt sitt arbete, tills de åstadkommit för den behandlade orten eller ämnet representativa samlingar av mycket betydande omfattning och värde, finnas dock i ej ringa antal, och de som för egen del göra mindre omfattande och mindre systematiska samlingar av uppteckningar och avbildningar rörande folkliv och folkmål är synnerligen stort. De vetenskapliga centrala institutionerna stå i förbindelse med många större och mindre enskilda samlare och mottaga från dem i form av samlade framställningar och material eller i form av tiUfälliga meddelanden ett mycket viktigt upplysningsmaterial, som mycket ofta, kanske oftast är mycket mera betydande än det, som från lokala föreningar kan erhållas. Bå forskningsresor för studium av folkmål och folkliv påträffas flera och flera enskUda, som ha gjort eUer kunna

144 intresseras till att göra uppteckningssamUngar av olika slag. Stundom kunna oanat stora samlingar småningom uppväxa. Så kom sommaren 1922 till Undersökningen av svenska folkmål i Upsala en lärarinna från Västergötland för att konsultera om ett av henne sedan några år tillbaka bedrivet arbete på uppteckning av ordförrådet i hennes hemort. Detta förut okända arbete visade sig vara så stort, att det med avseende på omfattningen intog andra eller tredje platsen bland alla sådana ordsamlingar från Västergötland, som representera en enda ort. Även med hänsyn tUl kvaUteten intog hennes ordsamling ett hedrande rum.

E. Äldre uppteckningar m . m. i offentliga bibliotek och arkiv. Vid sidan om de aktiva organ, för vilka nu redogjorts, och som på sitt program upptagit som huvuduppgUt eller som biuppgift den svenska allmogekulturens utforskande ur en eller flera synpunkter, äga vi i våra offentliga bibliotek och arkiv dessutom forskningsorgan, som, ehuru ej aktivt verksamma för insamlingsarbeten, sedan äldre tider innehava och stundom ännu mottaga ett arkivmaterial, vilket ej blott den vetenskapliga bearbetningen utan ock fältforskningen nödvändigtvis måste taga hänsyn till och skaffa sig kännedom om. De organ, som här avses, äro i första hand de stora biblioteken i Stockholm, Upsala, Lund och Göteborg, institutioners och lärda sällskaps samt stiftsoch gymnasiebibliotek, vidare riksarkivet och landsarkiven, slutligen även lantmäterikontoren, vilka sistnämnda vid sidan av sitt kamerala material, redan detta av utomordentlig vikt för bebyggelseforskningen, stundom även äga sockenbeskrivningar och andra handlingar av värdefullt etnologiskt innehåll. Ehuru av mera begränsat innehåll måste även domkapitlens och hushållningssällskapens arkiv ägnas någon uppmärksamhet. Här nedan lämnas en redogörelse för de erfarenheter de sakkunnige vid sin utredning rörande dessa frågor vunnit. KUNGLIGA BIBLIOTEKET I STOCKHOLM. Här märkas först Antikvitetskollegii samlingar, upptagande samUngar av Aschanseus, Loccenius, Verelius, Hadorph, Peringsköld m. fl., 1600-talets antikvitetsrannsakningar, Pehr Budebecks »gåtor» m. m.; vidare större topografiska samlingsverk av G. Bålamb, Tilas, Engeström (Skåne), A. Stobaeus (Skåne), Gahm-Persson (Småland och Öland), J. E. Lagergren (Småland), Brocman] (Östergötland och Helsingland), Th. L. Ljunggren (Västergötland) och S. W. Gynther (Blekinge och Norrland), jämte allmän svensk geografi, såsom Betrus Lagerlöfs Collegium geographico-politicum (1688) o. a.; slutligen även ett större antal landskaps- och ortsbeskrivningar de tidigaste från slutet av 1600-talet. Bland samlingar rörande tro, sed och diktning intaga de Arwidssonska och de Hyltén-Cavallius-Stephensska främsta rummet. De förra utgöras till övervägande del av de uppteckningar av folkvisor, lekar och folkmelodier, som av L. Fr. Bääf och E. Drake gjordes under 1800-talets första årtionden i Östergötland och norra Småland. Delar härav äro tryckta i Arvidssons 1834—1842 utgivna Svenska fornsånger, men betydande delar äro ännu opublicerade. De Hyltén-Cavallius-Stephensska samlingarna upptaga 14 foliovolymer visor, delvis med melodier, sagor, sägner, folkseder, ordspråk m. m., vilka ligga tiU grund för de av G. O. Hyltén-Cavallius och G. Stephens utgivna Sveriges historiska och politiska visor I (1853) jämte den förres Wärend och Wirdarne (1863—1868); även här äro betydande delar ännu icke utnyttjade för pubUcering. Vidare märkas J. N. Nybléns »Samling inom folkmedicin och närUggande folklore» till sin övervägande del från Skåne, Caspar Strömbäcks Ordspråkslexikon (5 folio volymer), samlingar av lekar, gjorda av kyrkoherde J. F. Carlström i Gista på 1780- och 1790-talen, av organisten Andreas Dahlgren i Tryserum 1809 m. fl., vartiU ansluta sig även visböcker, ordspråks- och anekdotsamlingar m. m., huvudsakUgast från 170010

146 talet, mera härrörande från de högre samhällsklasserna men med mer eller mindre rikligt instrött folkligt stoff. Det folkmusikaUska materialet återfinnes huvudsakligast bland de Arwidssonska samUngarna, men därjämte finnes ett betydande antal dansböcker från 1700-talet, ingen av dkekt folkligt ursprung, men de flesta dock viktiga för förståelsen av folkmusiken, framför allt polskan, enär de innehålla melodier, som, efter det de avlagts bland de högre samhällsklasserna, kvarlevat hos folket. Samma betydelse som dessa melodier haft för tondiktningen, äga för folkets visskatter och berättelser skUlingtrycken, av vilka Kungl. bibUoteket vid sidan om universitetsbiblioteket i Upsala torde hava de största samlingarna. Av manuskript i Kungl. bibUoteket, vilka särskilt röra folkmålsstudiet, må först nämnas här befinthga manuskript av J. Bureus, G. Stiernhielm och S. Columbus, innehållande vid sidan av annat språkligt material ganska mycket av intresse för kännedom om dialekterna. Från 1740-talet märkes D. Herweghrs Försök tUl svenskt dialect lexicon och från ungefär samma tid G. Benzelstiernas Glossarium över gamla svenska och provincieord, båda de sistnämnda ingående i Engeströmska samlingarna. Av ordlistor, som sammanhänga med Ihres i historiken omtalade arbete, finnas några åtminstone delvis dupletter till dem som finnas i de Ihreska samUngarna i universitetsbiblioteket i Upsala. Kungl. bibliotekets största dialektsamUngar äro de Lagergrenska och de Hyltén-Cavalliusska samlingarna från Småland. De Lagergrenska språkliga samlingarna utgöras av dels förarbeten till prosten J. J. Lagergrens i Tofteryd ordsamling, väsentligen koncept tUl det arbete samme författare inlämnat till Götiska förbundet och som nu finnes i Vitterhetsakademien, dels sonen komminister J. E. Lagergrens i Burseryd under 1830- till 1860-talen gjorda stora ordsamlingar. De Hyltén-Cavalliusska dialektsamlingarna, vari ingå uppteckningar även av andra personer, däribland märkes lantmätaren J. Allvin, gälla särskilt Värend och Finnveden och härröra från 1830- till 1850-talen. UNIVERSITETSBIBLIOTEKET I UPSALA. I de stora Palmskiöldska, Nordinska och Westinska samUngarna ingår en mängd material rörande allmogens Uv och traditioner, mångsidigast i de Nordinska. Av äldre samUngar, som särskilt inriktats på kännedom om allmogen ur en eller flera synpunkter, märkas i första rummet de Ihreska samlingarna, vari ingå Erik Benzelius den yngres samlingar tUl Dialectologia suecica. De Ihreska samlingarnas dialektologiska del innehåller bl. a. ett stort antal ordlistor från alla delar av riket, utarbetade ej blott före utgivandet av Ihres Dialect-lexicon 1766 i avsikt att tjäna som materialsamling därtill, utan även senare, avsedda att komplettera och korrigera ordboken. Smärre delar av de Ihreska samlingarna anträffas på andra håll, men vad som nu finns i Upsala universitetsbibliotek utgör otvivelaktigt huvudposten. Av samtida eller något äldre dialektsamUngar märkas i övrigt C. Benmarcks västerbottniska ordbok och lektor M. Fallerstedts norrländska dialektanteckningar samt ej minst L. N:son Neogards Gautauminning, ett arbete som utom en ordlista på omkring 2.500 ord och en grammatik upptar en ortnamnslista. Större delen av Gautauminning är dock av historiskt innehåll. Från början av 1700-talet finnes ett manuskript, som kan räknas som det första åt ortnamnsforskning i och för sig ägnade arbetet i Sverige, nämligen häradshövdingen B. Dijkmans Buahaiti, innehållande förklaringar över Uplands ortnamn. E t t bekant arbete av rent etnografiskt innehåll, samtidigt med Ihre, äger universitetsbibUoteket i kyrkoherden Gaslanders sid. 8 ovan närmare omtalade Beskrifning om Allmogens sinnelag, seder etc. i Wässbo härad, utgiven 1774

147 av F. Westerdahl och år 1895 omtryckt i Svenska landsmål. Enskilda manuskript rörande folklivet och folkmålen, ofta att söka som delar vilka ingå i större samlingar av mera omfattande innehåll, nämnas i det följande endast när de äro av mera framträdande art. Universitetsbibliotekets i Upsala största självständiga manuskriptsamling rörande folkmålen och folklivet äro B. A. Säves Gotländska samlingar i sex stora folioband och Guta-ord i 14 oktavband (1830—1880-talet), vartill som bilagor hör hans stora samling av teckningar. Detta Säves arbete torde vara det största av en enskild person utförda, som finnes i något offentUgt bibliotek eller arkiv i vårt land. De gotländska samlingarna innehålla bl. a. ett mycket stort antal sägner, hämtade både ur muntlig tradition och ur äldre källor, vidare stora samlingar sagor, visor, musik, danser, lekar samt sedvänjor, gåtor, ordstäv m. m.; vidare ortnamnssamUngar, historiska anteckningar m. m. Broderns, professor Carl Säves, samUngar äro av huvudsakligen språkligt innehåU. De härröra ej blott från Gotland, utan ock från andra landskap, mest från Dalarne och Helsingland. Av folkloresamlingar märkas särskUt L. F. Bääfs till stor del dupletter och förarbeten till hans i Vitterhetsakademien förvarade samlingar. Även Bääfs stora brevsamling är av stort folkloristiskt intresse. Speciella grenar av folklore föreligga i de många ordspråkssamlingarna, däribland medeltida och senare ordspråkssamlingar i Palmskiöldska samlingen, ordspråksamUngar från 1700talet av N. Celsius (d. 1724, son tUl Olof Celsius d. ä.), från 1800-talet av L. Svanberg och H. Beuterdahl; vidare i E. Cederströms Sånger från Upland (1800-talet) och framför allt i C. Zetterströms (d. 1829) samUng av skUlingtryck, innehållande visor och sagor m. m., den största i sitt slag i Sverige. Av övervägande etnografiskt innehåll äro de mångsidiga samlingar från södra Lappland och angränsande landskap, som gjorts av kyrkoherden J. Nensén i Dorotea (f. 1791, d. 1881). En speciell forskningsgren av stort intresse för aUmogekulturen representerar kanslhådet J. Elers' stora arbete om Sveriges vägar (omkring 1800). De topografiska samlingarna innehålla även mycket rörande folklivet. Från 1700-talet märkes särskilt Gahm Pehrssons Archivum Smolandicum; från. mitten av 1800-talet S. W. Gynthers »Blekinge historia och beskrUning» i 9 folioband, riksdagsmannen Håkan Petterssons samUngar rörande Blekinge i 10 folioband, kanslisten J. G. P. Wetterlings samling till Stockholms och Uplands beskrivning i 14 folioband samt prosten A. Ahlqvists öländska samlingar. UNIVERSITETSBIBLIOTEKET I L U N D . Bland de topografiska samlingarna intager här den Bönbeckska, från Skåne, främsta platsen. Till språkliga samlingar äro att räkna de stora Klinghammerska rörande Skåne samt J. E. Bietz' förarbeten för hans 1862—1867 utgivna dialektordbok. Vidare märkas en del svartkonstböcker samt tvenne spelmansböcker från 1820—1830-talen, innehållande polskor, angläser m. m. GÖTEBORGS STADSBIBLIOTEK. EnUgt härifrån ingången skrivelse lära inga samlingar av värde för de sakkunnige förvaras härstädes. VETENSKAPSAKADEMIEN. Bland dess samlingar förvaras ett antal ortsbeskrivningar från 1700-talet, delvis av stort etnologiskt intresse. De viktigaste torde vara E. Strobill över »Nordesta delen av Baahuus läns skärgård» (1702), H. Möller över Björke församling av Älvsborgs län (omkring 1740), A. Mörner över Värmland (1762), P. Schissler över Tuna, Bogstads och Ilsbo socknar i Helsingland (1790) och A. F. Stridsberg över Skeppsås i Östergötland (1791). Bland skrifter av mera aUmänt ekonomiskt innehåU märkas Gjöran Bosenhanes

148 »Hushåldsundervisnings Bok» samt J. H. af Forselles' Besedagböcker (1800— 1825), vilka sistnämnda även innehålla observationer angående allmogens redskap och arbeten jämte teckningar. Slutligen må bland akademiens samlingar även nämnas manuskript och förarbeten till G. O. Hyltén-Cavallius' år 1885 tryckta skrUt Om draken eller lindormen. VITTERHETSAKADEMIEN. För innehållet i dess samUngar har förut (sid. 14 f.) redogjorts i samband med från densamma vidtagna åtgärder för allmogekulturens utforskande. LANTBRUKSAKADEMIEN. Bland dess handlingar rymmas även ortsbeskrivningar, redogörelser rörande äldre lantbruksmetoder samt material, jämte talrika äldre vävnadsprover, till kännedomen om svensk hemslöjd och dennas utveckling. MUSIKALISKA AKADEMIEN. För innehållet i dess samlingar har förut (sid. 15 ff.) redogjorts i samband med från densamma vidtagna åtgärder för utforskandet av svensk folkmusik. KAROLINSKA INSTITUTET. I dess förvar finnas de samlingar rörande medicinsk historia och den folkliga läkekonsten, som gjordes av dess bibUotekarie J. V. Broberg, och av vUka en del offentliggjordes 1878 under titeln Bidrag från vår folkmedicins vidskepelser till kännedomen om våra äldsta tider. STLFTS- OCH GYMNASIEBIBLIOTEK samt övriga läroverksbibliotek. De forna gymnasierna spelade i långt högre grad än deras efterträdare, läroverken, rollen av lärdomssäten. Häri ligger uppenbarligen orsaken tiU att flera av våra äldsta och mest betydande bibUotek äro knutna till läroverken i stUtsstäderna, och att efter deras mönster även vid andra läroverk kunnat grundas betydande äldre boksamlingar. I många av dessa bibliotek finnas av gammalt värdefulla manuskript, icke minst sådana av topografiskt, etnologiskt och språkligt innehåll, författade av lektorer, präster eller intresserade lekmän. Någon samlad översikt över läroverkens bokskatter föreligger icke, endast för ett par finnas tryckta kataloger. Å den skrivelse, i vilken de sakkunnige hänvänt sig till dessa bibliotek i avsikt att erhålla en uppfattning om i vilken utsträckning handskrivna samlingar av värde för svensk folklivs- och folkmålsforskning här äro att söka, hava svar ingått från alla rikets läroverk Av dessa svar framgår, att i Urågavarande bibliotek förefinnes ett material, som på många sätt har stor betydelse för kännedomen om allmogekulturen. Det torde bli en kommande forskning förbehållet att åvägabringa en mera fullständig överblick över vad dessa bibliotek innehålla av hithörande art. Vi få i detta sammanhang endast hänvisa tUl kap. I I I i Betänkandets Del I, där det väsentUga av vad som nu är känt finnes medtaget. BIKSARKIVET. Helt naturligt finnes här ett rikt kulturhistoriskt material, speciella samlingar inom här föreliggande område finnas dock icke. De som en gång funnits — såsom Tilas', Tunelds m. fl. samlingar — hava överlämnats till Kungl. biblioteket. Den stora avdelningen Topographica omfattar jordebokshandlingar m. m. från äldsta tider, ordnade efter årtal och landskap. En annan avdelning av värde är landshövdingeämbetenas memorial alltsedan 1700talet, vilka innehålla ett rikt etnologiskt stoff. Detsamma gäller domstolshandlingarna. Ur dessa senare utdrog en tjänsteman på 1880-talet, vad han ansåg tUlhöra »kulturella» företeelser, vilket registrerades å lappkatalog omfattande I, tiden 1741—1765, och II, tiden 1766—1787. Bland dessa finnas överträdelser av överflödsförordningar, tobaksförbud, klädedräktsförbud, uppgifter om »syner», skrock, spökerier, folkupplopp, nedgrävt gods, gästgiveri,

149 »allmogens uppstudsighet» m. m. Slutligen finnas värdefulla brev och meddelanden dels under samlingen Biographica — J. Bureus, A. A. Hiilphers m. fl. — dels under avdelningen »EnskUda arkivaliska samlingar» — Ber Brahe, M. G. de la Gardie, Oxenstierna o. a. LANDSARKIVEN. I stort sett gäller om dessa detsamma som om riksarkivet. Då materialet med ytterst få undantag utgöres av de oUka civUa, judiciella och ecklesiastika lokalmyndigheternas ämbetsarkiv, följer därav att detta i regel förekommer blott i samband med ärenden, rättsfall e t c , som handlagts av Urågavarande myndigheter. Men utöver detta lämna arkivhandlingarna exempelvis för ortnamns- och personnamnsforskningen genom kyrkoarkiven, häradsrättsarkivens domböcker och länsstyrelsearkivens jordeböcker rika upplysningar. Genom här förvarade byhandlingar liksom genom prästgårdarnas inventeringsinstrument erhålles värdefullt material för kännedomen om vår byggnads- och bebyggelsehistoria. Genom prästernas nit att utrota sådana folkliga bruk och sedvänjor, som ansågos stridande mot kristen sed och god ordning, kan man ofta i visitations- och sockenstämmoprotokoll finna intressanta upplysningar om folkUvet, liksom dessa också lämna värdefulla bidrag tiU bl. a. bygdedräkternas historia sedan 1600-talet och fram till 1800-talets mitt. Utom de mera officiella underrättelserna innehålla särskilt kyrkoarkiven uppteckningar av oUka slag, gjorda av präster vid sidan om deras egentliga ämbetsgöromål. Dessa anteckningar gälla ofta »märkliga händelser» av skilda slag, såsom anteckningar om övernaturliga tUldragelser, inom församlingen begångna svårare brott, naturfenomen e t c , varvid ofta det folkliga uppfattningssättet rätt väl kommer tUl synes. Någon gång förekomma även ortsbeskrivningar. Av sådana hava från landsarkivet i Upsala såsom exempel anförts Lars HaUmans beskrivning över Black sta och Vadsbro socknar (utgiven i Arkiv för svensk konst- och kulturhistoria); en kortfattad beskrivning över Kumla socken i Västmanlands län, upprättad av dåv. pastor på konsistom befallning 1776; samt Gustaf Hedins »Underrättelse om KräkUnge kyrkas ålder m. m.», vari bland annat redogöres för kyrkogårdens äldre indelning i »ättehagar». — I Lunds landsarkiv finnes ett mindre antal ortsbeskrivningar, bland vilka må nämnas P. Osbecks Utkast till beskrivning över Laholms prosteri (utgiven 1922) och C. Fr. Nymans Märckvärdigheter uti Ingelstads härad. — Även landsarkiven i Vadstena och Göteborg hava uppgivit att bland deras handlingar torde finnas även ortsbeskrivningar, men hava icke kunnat närmare specUicera dem. DOMKAPITLEN. Enligt de underrättelser de sakkunnige inhämtat äro domkapitelsarkiven i Lund och Göteborg till sina äldre delar avlämnade till därvarande landsarkiv. Av de övriga hava endast domkapitlen i Upsala, Skara, Västerås och Växjö uppgivit sig äga handlingar innehållande material tUl kännedomen om det forna folkUvet. Såsom allmänt omdöme om domkapitelsarkiven torde kunna sägas, att inga manuskript eller handlingar, som dhekt behandla allmogekulturen, förvaras här. Däremot innehålla deras ordinarie handlingar, visitationsprotokoll, förordningar och andra akta ett rikt material till kännedomen om folkets kultur, särskilt dess sed och tro, varom ju även de delar, som då och då publicerats, bl. a. i våra Herdaminnen, bära talrika vittnesbörd. LANTMÄTERIKONTOREN. Huvuddelen av lantmäterikontorens innehåll utgöres av jordebokshandlingar samt handlingar rörande storskUte, enskifte, laga skUte och avsöndringsförrättningar jämte hithörande kartor. SamtUga dessa handlingar äro av den största betydelse för kännedomen om vårt lands

150 bosättnings- och byväsenshistoria ävensom om folkets bostads-, äganderättsoch odlingsförhållanden samt om lanthushåUningen inom de oUka länen. De utgöra fördenskuU ett nödvändigt komplement tUl de undersökningar, som avse att klarlägga den äldre bebyggelsens utseende, då en klar bild av samhäUets yttre formationer under tiden före de nedbrytande skiftesförrättningarna kan erhållas endast genom ett samtidigt studium av vad folktraditionen här ännu bevarar, vUka lämningar av äldre bygd som ännu finnas i behåll och vad äldre kartor och övriga handhngar härom meddela. Flera intressanta resultat av dyUka studier föreUgga redan såväl i vårt land som i Norge. Då lantmäterikontoren tUlhöra de av våra kamerala arkiv, som kanske oftast anlitas, äro de även synnerUgen noggrant ordnade efter en för alla av staten fastställd plan. Ordningen är topografisk och kronologisk. Vid den undersökning av lantmäterikontorens innehåll, som de sakkunnige låtit verkstäUa, hava i några faU närmare notiser om materialets omfattning meddelats: Lantmäterikontoret i Östergötlands län: Blankartor finnas från 1600- och 1700-talen över byar och possessioner. Jämväl innehåUa lantmäterihandUngarna stundom kortare ortsbeskrivningar. Det stora flertalet sådana kartor är dock mycket Ula medfaret och de antydda ortsbeskrivningarna äro av ringa omfattning. Lantmäterikontoret i Kalmar län: Plankartor finnas från slutet av 1600-, hela 1700- samt början av 1800-talet. Beskrivningar finnas i regel till alla gamla kartor, men avse endast arealuppgifter, olika ägoslag o. dyl. Lantmäterikontoret i Göteborgs och Bohus' län: Utom ordinarie handhngar finnas koncept tiU inom länet upprättade lantmäterikartor och handhngar. De äldsta äro från 1690-talet. Lantmäterikontoret för Älvsborgs län: Omfattar 15—20 tusen akter. Lantmäterikontoret för Skaraborgs län: Omfattar omkring 24.000 akter och omkring 19.000 kartor rörande inom länet verkställda lantmäterUörrättningar samt omkring 10.000 akter rörande avsöndringsförrättningar. Härförutom finnas i särskilda konvolut med påskrifter: »Diverse handhngar makulatur» förvarade handlingar som upptaga 1.5 hyllmeter. Lantmäterikontoret för Värmlands län: E t t stort antal kartor med tillhörande protokoll och beskrivningar, upprättade vid lantmäterUörrättningar för oUka ändamål. De äldsta äro från slutet av 1600-talet. Lantmäterikontoret för Kopparbergs län: Omkring 20.000 förrättningsakter med tillhörande plankartor, daterande sig från tiden 1656—1920. En del akter innehåUa jämväl ortsbeskrivningar med statistiska uppgUter från skilda tider. Bl. a. finnes bland dessa akter en år 1757 upprättad geografisk karta över den väg, Gustaf Vasa färdades vid sin flykt genom Dalarne. I lantmäterikontoren förvaras utom ordinarie handlingar monografiska ortsbeskrivningar från 1800-talets mitt. Dessa beskrivningar upprättades i enUghet med k. brev den 12 dec 1845 rörande formulär tiU sockenkartor och beskrivningar samt upptaga följande rubriker: 1) Socknens aUmänna beskaffenhet, 2) Innevånare, 3) Näringar, 4) PoUtisk författning och 5) Fornlämningar. DyUka sockenbeskrivningar hava uppgivits från: Lantmäterikontoret för Gotlands län: A. KseUberg. A. Kyllander.

Beskrivning över Sjonhems och Viklau socknar, förf. 1856, 14 bl. Sockenbeskrivning, förf. 1860, 7 bl.

151 Lantmäterikontoret för Örebro län: E. E. Öman. Karta och beskrivning över Nora socken, förf. 1850— 60, 223 bl. J. Sundström. Karta och beskrivning över Ödeby socken, förf. 1858—59, 47 bl. Hampus Wetterström. Karta och beskrivning över Tångeråsa socken, förf1854—55, 44 bl. Jacob Schutz. Karta och beskrivning över Ekeby socken, förf. 1857, 38 bl. N. F. V. Lagerström. Karta och beskrivning över Skagershults socken, förf. 1838—51, 263 bl. Dessutom har Överlantmätaren för Jämtlands län meddelat, att Uknande »Sockenkartor» med beskrivning finnas i därvarande arkiv. Beskrivningarna härröra från 1840—50-talen och finnas endast för vissa socknar. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN. I dessas handlingar finnes ett icke obetydUgt material till den svenska allmogens ekonomiska historia och tUl kännedomen om näringarnas art och tiUstånd under senare tider. I regel äro emeUertid dessa handlingar tryckta. Vid den undersökning, de sakkunnige i förehggande avseende verkställt, hava därför samthga hushåUningssäUskap, utom Gävleborgs läns, meddelat att inga otryckta äldre berättelser eUer arbeten, som behandla folkets odling, liksom icke heUer ortsbeskrivningar, plankartor eUer dylikt i deras arkiv förvaras. Gävleborgs läns hushåUningssäUskap meddelar, a t t i dess ägo »ej synes finnas andra otryckta berättelser m. m. än diverse aktstycken, som beröra hushållningssällskapets verksamhet under tiden 1814—1857. Ifrågavarande handlingar äro emeUertid ej fullständiga för sagda tidpunkt. Av det som finnes torde dock kunna erhållas vissa uppgUter om utvecklingen på jordbrukets område inom länet».

Allmogeforskningen i Danmark, Norge och Finland. Folklivsforskning såsom folkbeskrivning, etnografi, har funnits i alla tider, ända sedan antikens dagar och dessförinnan. Såsom vetenskap, etnologi, där man söker tränga in i ett folks själsliv och genom jämförande studier av dess bruk, sedvänjor och åskådning vill utröna olika civilisationsformers frändskap och uppkomst eller vill vinna klarhet rörande de inre och yttre omständigheter, som danat och präglat folken, såsom sådan daterar sig folklivsforskningen till 1700-talets andra fjärdedel. Då skapas begreppet »människans historia», där tyngdpunkten skall förläggas icke vid de politiska händelserna hos ett fåtal kulturstater utan vid civilisationens utveckling hos jordens alla folk. Det första omfattande försöket till en vetenskaplig framställning av »människans historia» äga vi i Montesquieu's år 1748 utgivna L'esprit des lois. Mycket långsamt skulle etnologien emellertid arbeta sig fram till en större självständighet och en klarare medvetenhet om sina uppgUter. Vi kunna beteckna 1860-talet som det egentliga genombrottet. 1800-talets storartade utveckUng på det naturvetenskapliga området har steg för steg förberett en helt ny världsuppfattning och bland alla de olika åskådningar, som brottas vid århundradets mitt, kommer Darwins år 1859 utgivna arbete om arternas uppkomst som den på en gång förlösande och samlande signalen. Den gräns, som skilde människan från övriga organismer, är fallen, men därmed har också perspektivet på alla människosläktens samhörighet erhållit en helt ny skärpa. Samtidigt har den sociologiska historieuppfattning, åt vilken redan Montesquieu gav uttryck och som alltsedan 1700-talets slut framför allt i Frankrike allt kraftigare uttalats, berett marken för indragandet även av naturfolken inom samhällsvetenskapens gränser. Samma år som Darwins Origin of species offentliggjordes, utgav Theodor Waitz sin Anthropologic der Naturvölker, det första arbete, där en sammanfattande historia av mänskligheten lämnades på grundvalen av etnografiskt material, och året därpå utkom Adolf Bastians etnologiska förstlingsarbete, Der Mensch in der Geschichte, zur Begrundung einer psychologischen Weltanschauung. Samtidigt offentliggör schweizaren Bachhofen sina forskningar rörande matriarkatet, den första jämförande studien av forneuropeiska sociala institutioner och nu levande naturfolks samhällsskick. Litteraturen växer hastigt och med Tylors år 1871 utgivna Primitive Culture är etnologien såsom vetenskap präglad. Montesquieu's snillrika arbete blev endast i begränsad utsträckning inledningen till en ny historieuppfattning. Men i gengäld erhöll det betydelse genom a t t det riktade en livligare uppmärksamhet på folkbeskrivningen. Särskilt är det tillvaratagandet av folkets muntliga traditioner som nu börjar göra anspråk på ett allt större intresse, och detta intresse erhöll rik näring i de romantiska strömningar, som, upprunna vid 1700-talets mitt, omkring år 1800 flyta ut i en bred fåra över alla Europas länder. En av de viktigaste impulserna erhölls från Brittiska öarna, där skotten Macpherson år 1760 hade börjat utgiva sina på skotsk och irisk folkdiktning grundade Ossianssånger. Montesquieu's kulturhistoriska åskådningar och Bousseau's svärmerier för naturtillståndet och den

153 »primitiva» människan ingå en märklig förening hos tysken Herder och under inflytande av det intresse Ossianssångerna väckte hos honom utger han 1778— 1779 under titeln Volkslieder — senare kallad Stimmen der Völker — en antologi över olika folks diktning. Den första, aldrig utgivna upplagan förelåg 1774 och upptog i de tre första delarna engelsk och tysk folkdiktning, den fjärde som bar titeln Nordische Lieder innehöll lithauiska, lettiska, estniska, lappska, grönländska och isländska dikter. Då samlingen utkom var den etnografiska uppställningen ej längre tillämpad, men i stället hade den erhålUt ett stort tillskott av nya sånger däribland verkligt exotiska från både Asien, Afrika och Amerika. Under den romantiska tidsriktningens inflytande fördjupas intresset i Tyskland alltmera i riktning mot medeltid och forntid och mot den diktning från äldre tider, som ännu levde på folkets läppar. Så utkomma 1806—1808 den första stora samlingen tyska folkvisor under titeln Des Knaben Wunderhorn, 1812—1814 bröderna Grimms Kinder- und Hausmärchen och 1816— 1818' samme utgivares Deutsche Sägen. Även i andra europeiska länder kan detta intresse för folktraditionen vid denna tid följas, men för utvecklingen i de nordiska länderna är Tyskland uppenbarligen den direkta förutsättningen. Des Knaben Wunderhorn följes 1811—1813 av Nyerup-Bahbecks Danske Viser fra Middelalderen och 1814—1817 av Afzelius-Geijers Svenska folkvisor. De Grimmska samlingarna erhålla sina avläggare i Thieles Danske Folkesagn (1818— 1823) och Lorenzo Hammarskjölds Svenska folksagor (1819). Dialektforskningen kan, i motsvarighet mot vad ovan angavs vara fallet med etnografien, räkna anor från antiken. Ovanliga eller föråldrade ord hos Homerus förklarade man redan tidigt genom att ur levande dialekter framdraga motsvarande ord. Glossarförfattare upptaga dialektala ord med uppgUt om från vilken folkstam de härröra, och för grammatikerna i Alexandria var grekiska språkets indelning i sina huvuddialekter på grund av bestämda kännetecken redan känd. Först under renässansen möter ett motsvarande intresse, och detta spred sig då såsom i den föregående historiken nämnts även till vårt land. Det förhärskande intresset blev härvid det antikvariska: det var rester av forntida tungomål som man framför allt sökte i dialekterna. Vid sidan av detta vetenskapliga och patriotiska intresse framträder på skUda håll ett intresse av annan art, nämligen intresset för språkets ans och vård, som föranledde iakttagelser över skillnaden mellan det dialektala och det bildade uttalet. Detta intresse, som hos våra 1600-tals- och 1700-talsförfattare yttrar sig i ur en dyUk synpunkt ej orda jämförelser mellan olika uttal, har i andra länder tagit en utveckling, vartill ingen motsvarighet finnes hos oss. Bland de tidigaste franska och italienska dialektordböckerna, härrörande från 1700-talets början och mitt, finnas sådana, vUkas huvudsyfte blott var att upplysa om vad som borde bortarbetas ur det bildade uttalet. Under franska revolutionen drevs ett dylikt negativt dialektintresse till sin yttersta spets, då abbé H. Grégoire, medlem av nationalförsamlingen, efter att ha under några år genom utsända frågelistor införskaffat upplysningar om de franska dialekternas egendomUgheter år 1794 utgav sm bekanta skrift om nödvändigheten att utrota dialekterna och uniformera det franska språket. Bevolutionen medförde dock tillika impulser i motsatt riktning. År 1790 hade den konstituerande nationalförsamlingen beslutat, att dess skrivelser skulle översättas till dialectes vulgahes, en åtgärd som förestavades av hänsyn till den folkliga självstyrelse i de olika landsdelarna, som skulle införas. År 1807 befaUde Napoleon," att liknelsen om den förlorade sonen skulle översättas till alla Frankrikes dialekter för tjäna som material för dialektforsk-

154 ning, en metod som sedan fick vidsträckt efterföljd även i andra länder. Vid samma tid utarbetades i Frankrike dialektordböcker på flera håU, dialektala språkprov samlades och äldre och yngre litteraturalster av dialektal karaktär tiUdrogo sig allt större intresse. Vid samma tid inleddes också i Sydfrankrike den rörelse, som vid 1800-talets mitt ånyo skulle höja provencalskan tUl ett Utteraturspråk. I Tyskland, som i fråga om dialektintresse liksom i fråga om annat stod Norden närmare, medförde Napoleonskrigens nationella väckelse en ökad verksamhet jämväl inom dialektforskningen, som i detta land redan tidigare bedrivits i en förhållandevis mycket stor omfattning. Bayraren J. A. Schmeller inledde den tyska dialektforskningens nyare utveckling i en mera vetenskapUg riktning under inflytande av den jämförande språkvetenskap, som grundats av hans samtida, tyskarna Jacob Grimm och Franz Bopp. 1800-talet medförde snart i flera länder mycket omfattande arbeten inom dialektforskningen, arbeten som i första hand inriktades på utförUga dialektordböcker, såsom i ItaUen och i Nederländerna, där den flamländska nationalitetsrörelsen gav impulsen. I våra dagar framträda resultaten av dessa arbeten framför allt i en rad stort anlagda dialektordböcker, för vilka Schweizerisches Idiotikon gått i spetsen, och nya Uknande ordboksföretag äro nu under arbete för så gott som hela det tyska språkområdet. Vid sidan av dylika ordboksarbeten har våra dagars dialektforskning huvudsakligen inriktat sig på ett annat slag av stora sammanfattande arbeten, nämUgen dialektgeografiska beskrivningar och kartor. Här har Frankrike intagit den främsta platsen, visserUgen ej med avseende på tiden, men med avseende på utförandets art genom den av J. GiUiéron grundlagda Atlas linguistique de la France, som efter mångåriga förarbeten utgivits 1902—1912. TiU Norden nådde de modernare riktningarna inom dialektforskningen förhållandevis sent. Det starka uppsving, som den nordiska språkforskningen företedde i Danmark under början av 1800-talet, riktade sig i första rummet mot det isländska språket och litteraturen. Den svenska dialektforskning, som uppväxte i anslutning till Götiska förbundets verksamhet, och Ukaså de fortsatta svenska dialektforskningarna framemot 1870-talet synas ha byggt huvudsakligen på inhemska förutsättningar. Efter denna inledande orientering lämnas här nedan en översikt över folkUvs- och folkmålsforskningens utveckUng och nuvarande organisationer i de olika nordiska länderna. Danmark.

Utforskandet av danskt folkliv och folktradition var under hela 1800-talet så gott som uteslutande knutet vid den enskilda insamlingsverksamheten med Just Mathias Thiele, Svend Hersleb Grundtvig, Henning Frederik Feilberg o>ch Evald Tång Kristensen som sina främsta företrädare. FOLKEMINDESAMLING. ENSKILD INSAMLINGSVERKSAMHET. Då Thiele år 1817 framträdde för offenthgheten med sin lilla skrift »Prover af danske Folkesagm», hade han haft som grundlag dels äldre tryckta eller handskrivna arbeten, dels uppteckningar från folkmun. Det senare blev i högre grad fallet med hans fiöljande publikationer, Danske Folkesagn I—IV, 1818—1823, och Danmarks Folkesagn I—II, 1843, samt, såsom del I I I , Den danske Almues overtrois.ke Meninger, 1860. Genom de uppteckningar, som Ugga till grund för dessa arbeten, bUdar Thiele inledningen tiU den stora insamlingsverksamhet på folkdiktningens,

155 folktrons och folksedens område, som alltjämt med oförtrutet nit pågår i Danmark. Svend Grundtvigs namn är framför allt knutet vid verket Danmarks gamle Folkeviser. Såsom redan nämnts hade 1811—1813 utgivits verket Danske Viser fra Middel ålder en, vilket arbete i fem band år 1821 följdes av en samling visor från senare århundraden. Bedan vid 15 års ålder kom Grundtvig (1839) att intressera sig för äldre folkvisesamlingar och han fann därvid, att det tidigare Nyerup-Bahbeckska verket icke var på långt när fullständigt. Efter fortsatta studier av de äldre folkvisehandskrifter, som bevarats framför allt i Kungl. biblioteket i Köpenhamn, lät han med den förhoppningen, »at der endnu vU findes mange värdige Dotre af hine vor Folkesangs vaerdige Fostermodre», i Dansk Folkeblad för den 8 dec 1843 utfärda ett upprop om »Ksempeviserne til danske Msend og Kvinder». Besultatet härav blev rikt och 1853 utkom första bandet av Danmarks gamle Folkeviser, ett monumentalverk över dansk balladdiktning, som ännu icke är avslutat. Vid sitt framträdande möttes det av misstro och t. o. m. spe; nu står det som det förebildligaste arbete i sitt slag i Europa. Med de visor Grundtvig från sina meddelare erhöll följde även allehanda andra uppteckningar, främst sagor och sägner. Efter utgivandet av det första folkvisebandet tar han upp denna övriga folkdiktning och gör början med att i Den danske Förenings tidning Dannebrog avtrycka, vad han härav erhålUt, i det hoppet, att aUmänheten härav skulle sporras till fortsatt uppteckning. Även denna beräkning visade sig riktig. Från alla delar av landet insändes nya bidrag, och samtidigt som Grundtvig härigenom sattes i tUUäUe att åt sig organisera en hel stab medarbetare, påbörjade han redan 1854 utgivandet av det sålunda inkomna stoffet; detta nya arbete, Gamle danske Minder, utgavs i tre delar 1854—1861 och följdes 1876—1883 av hans Danske Folkeeventyr I—III. Hans efterlämnade samUngar kommo sedan att bilda grundstommen i den år 1905 inrättade Dansk Folkemindesamling. H. F. Feilbergs verksamhet såsom folkminnessamlare daterar sig från omkr. år 1860. År 1863, utkom hans första skildring av jylländskt folkliv under titeln Fra Heden. Efter ännu några smärre folkUvsskildringar påbörjade han på nyåret 1877 förarbetena till sitt stora verk Bidrag til en Ordbog over jyske almuesmål, ett verk, som låg färdigtryckt 1914. Feilbergs Ordbog är ej blott ett lexikon över de jutska dialekternas skiftande ordförråd; under arbetets gång vidgades planen redan vid ett tidigt stadium, så att boken blev en realencyklopedi i nordiska folkminnen, den enda som finnes. Utom de samlingar, som Ugga till grund för ordboken och hans övriga publikationer, bland vilka ytterligare må nämnas hans Dansk Bondeliv, har Feilberg upplagt en omfattande excerptsamling innehållande hänvisningar till aUa världsdelars och länders litteratur rörande oUka företeelser i folkUvet. Detta med oerhörd lärdom och flit sammanförda material har efter hans död jämte hans övriga samUngar och hans omfattande bibliotek överlämnats till Dansk Folkemindesamling. Det fjärde stora namnet bland danska upptecknare är Evald Tång Kristensen, från början skoUärare på Jylland. Tång Kristensens samlarverksamhet daterar sig från år 1871, då han utgav första bandet av sina Jyske Folkeminder, vUket sedan följts av ytterligare 12 band. Bland de övriga samUngar, som av honom utgivits, må här blott några av de mest omfattande anföras: Sagosamlingen Fra Bindestue og KoUe I—II, Danske Sägn I—VII, 1892—1901, Gamle Folks Fortsellinger om det jyske AlmueUv I—VI, 1891—1894, med tiUäggsband I—VI 1900—1902, Danske Ordsprog og Mundheld 1890, Danske Bornerim, Bemser og Lege 1896, Danske Folkegaader 1913, Danske Sksemteviser 1901,

156 Danske Skaemtesagn I—II, Molbo og Aggerbohistorier I—II, Danske Dyrefabler og Kjaederemser 1896 m. m. Av dessa är Fra Bindestue og KoUe grundad på hans egna uppteckningar, de övriga dels på uppteckningar av honom själv, dels på meddelanden såväl till honom som tiU Svend Grundtvig. Dessutom utgav han i 12 halvårgångar, 1884—1889, tidskrUten Skattegraveren, vilken huvudsakUgast är en materialsamling verkställd inom det av honom stUtade Dansk Samfund til Indsamling af folkeminder. Trots det väldiga stoff, som finnes samlat i hans publikationer, rymma dessa dock knappast hälften av allt han bragt tiUhopa. En av de bästa kännarna av hans samlingar, Hans Ellekilde, arkivarie vid Dansk Folkemindesamling, skriver härom: »Om alle hans over 2.500 .Eventyroptegnelser skulde trykkes, vilde dertil omtrent gaa 40 Bind Jyske Folkeminder a 375 taettrykte Sider; han fik nu kun trykt omtrent Syvendedelen af hvad han har samlet af ^Eventyr i de 4 större Bind JEventyr i Jyske Folkeminder V, VII, X I I og X I I I og de 4 mindre Fra Bindestue og KoUe I—II o. s. v. Af Sägn naaede han at faa trykt godt Halvdelen af alt hvad han har samlet i Jyske Folkeminder I I I , IV, VI, VIII og I X og Danske Sägn I—VII. I det sidste Vserk er der samlet ikke mindre end 13.894 Sagnopskrifter; det er en Sagnsamling saa rig og omfattende, at naeppe noget europaeisk Land har Magen.» Utom de nu nämnda ha även en mängd andra personer deltagit i insamlingsarbetet, dels såsom medhjälpare åt Grundtvig, Feilberg och Tång Kristensen, dels såsom enskilda samlare, bland vUka sistnämnda här ytterligare må anföras Jens Kamp och Frederik Lange Grundtvig. DANSK SAMFUND TIL INDSAMLING AF FOLKEMINDER. Det stora insamlingsarbete, som utförts i Danmark, förblev under hela 1800-talet så gott som uteslutande en det enskilda initiativets angelägenhet. Vid ett tilUälle hade dock ett försök gjorts till skapande av ett samlande organ för folkeminde-undersökningen. Vid slutet av år 1883, kort efter Svend Grundtvigs död, utsände Evald Tång Kristensen ett upprop tiU stUtande av ett Dansk Samfund til IndsamUng af Folkeminder. Samfundet kom tUl stånd på nyåret 1884 och började omedelbart utgivandet av den redan nämnda tidskriften Skattegra veren; själen i arbetet var Tång Kristensen. I början var medlemsantalet rätt betydande, efter något år visade det emellertid nedgång, ett anslag å 400 kr. söktes och erhölls av staten år 1886, men då medlemsavgUterna uteblevo och det lilla statsanslaget var otillräckligt för uppehållande av tidskriften nedlade Samfundet med utgången av år 1889 sin verksamhet. År 1890 utkommo såsom en sista frukt av dess arbete ytterligare tvenne tilläggshäften av tidskrUten. DANSK FOLKEMINDESAMLING

OCH FÖRENINGEN DANMARKS

FOLKEMINDER.

Först år 1904 återupptogs tanken på en central organisation för dansk folkeminde-forskning, nu med H. F. Feilberg och Axel Olrik i spetsen. Blanen var att tUl ett gemensamt arkiv under statens vård sammanföra de många olika folkminnessamlingar, som redan förefunnos, att skapa »et levende Museum for uhaandgribelige Oldsager». Besultatet blev inrättandet år 1905 av Dansk Folkemindesamling, där Svend Grundtvigs, Jens Kamps och F. L. Grundtvigs samlingar kommo att bilda grundstenen. Här förvaras även Axel Olriks efterlämnade handskrifter och hans boksamUng samt Feilbergs väldiga samlingar av böcker och litteraturhänvisningar, varjämte man hyser förhoppningen, att med arkivet en gång få införUva även Tång Kristensens ovärderUga originaluppteckningar. För att stödja insamlingsarbetet stiftades år 1908 även på Axel OMks initiativ föreningen Danmarks Folkeminder. Från Dansk Folkemindesamling och föreningen Danmarks Folkeminder igångsatte Olrik en lik-

157 nande folklig insamlingsrörelse som Svend Grundtvig på 1850-talet för Bina Gamle danske minder och Tång Kristensen på 1880-talet inom det av honom stUtade samfundet, Tyngdpunkten för denna insamling, som givit synnerligen goda resultat särskilt av sägen och tro, seder och bruk, kom att förläggas till Själland, vilket även efter Tång Kristensens omfattande och grundliga samlingar på Jylland var naturiigt och mest av nöden. En del av det insamlade stoffet har publicerats i skrUtserien Danmarks Folkeminder, vilken utgives sedan år 1908. . o Samlingarna förvaras i för desamma särskilt upplåten lokal i Det Kongelige Bibliotek och förestås av två arkivarier med en grundlön av 2.880 kr. jämte ålderstillägg; med ålderstillägg, ortstillägg, konjunktur- och dyrtidstillägg utgår lönen för innevarande och nästkommande budgetår med 5.244 kr. pr man. För samlingarnas ökande samt för materialier och expenser uppbär folkemindesamlingen särskilt årligt anslag. o Föreningen Danmarks Folkeminder åtnjuter för sin verksamhet ett arUgt anslag av staten å 1.000 kr. Dessutom begär föreningens Udvalg for folkmål av 1923 års riksdag ett anslag å 2.000 kr. för förberedande insamlingar till utgivande av en ordbok över de danska öarnas dialekter. ' Vidare hava anslag av staten bevUjats för enskild forsknings- eller insamlingsverksamhet. Sålunda uppbar FeUberg under sin senare livstid omkring 2.000 kr. årligen för vetenskapligt författarskap på området. E t t liknande anslag har även sedan en följd av år utgått tUl Tång Kristensen för hans insamlingsverksamhet; detta anslag utgår innevarande år med 2.100 kr. Av 1920 års riksdag beviljades ett liknande anslag å 1.500 kr. att utgå med detta belopp under tre ar åt författaren Thorkild Gravlund för folkpsykologiska undersökningar. Slutligen utgå till Dansk Folkemindesamling och utgivandet av Danmarks gamle Folkeviser samt tUl enskilda forskare och samlare årliga anslag av Carlsbergfondet. FÖRENINGEN FOLKEDANSENS FREMME. Intresset för dansk folkdans erhöll en kraftig väckelse genom ett besök i Köpenhamn år 1899 av föreningen Philochoros i Upsala. Av Andreas Otterström igångsattes en insamUng av dansbeskrivningar och melodier och den 13 april 1901 stUtades på hans intitiativ Föreningen til Folkedansens Fremme i Köpenhamn. Företaget vann stor anslutning och intresset för folkdanser spriddes över hela landet. I första hand har föreningen verkat för bibehållandet av de gamla danska folkdanserna och de med folkdansen oupplösUgt förenade folkdräkterna. Men dessutom har föreningen utfört ett för kulturforskningen synnerligen betydelsefullt arbete genom uppteckning av äldre danser och melodier. År 1917 uppgick antalet upptecknade dansbeskrivningar till omkring 500. Större samlingar sådana beskrivningar hava utförts av föreningens stUtare Andreas Otterström, mag. C. V. Otterström, overretssagförer Schierbeck (1905), cand. polyt. Viggo Hertel och H. C. Michelsen (1911), stud. mag. I. Egedal (1916) och fru Bodil Bang (1916). Jämte dansbeskrivningar har även äldre dansmusik i stor utsträckning upptecknats inom föreningen. Musiksamlingen är för all framtid deponerad hos Dansk Folkemindesamling. E n del av det insamlade materialet finnes tryckt i av föreningen utgivna »Dansebeskrivelser». Till stor del på inom föreningen insamlat material vUa de tvenne av arkivarien H. Griiner-Nielsen vid Dansk FolkemindesamUng med stöd av Carlsbergfondet utgivna Vore eeldste folkedanse (1917) och Folkelig vals (1920). DANSK FOLKEMUSEUM. För tillvaratagandet av allmogekulturens materiella minnen äger Danmark sedan år 1879 ett organ i det detta år på Bernhard Oisens

158 initiativ grundade Dansk Folkemuseum i Köpenhamn. Museet grundades såsom en enskild anstalt och förblev detta till år 1920, då det ingick som en särskild avdelning under Nationalmuseet, Även om vid dess grundande planer på en mångsidigare verksamhet förefunnits, har museet dock ända till de sista åren på grund av plats-, personaloch penningbrist varit ur stånd att igångsätta mera systematiska och omfattande undersöknings- och insamlingsarbeten. Helt naturligt hava dock vissa lokala undersökningar av den ifrågavarande traktens byggnadsskick och bostadsinredning föregått de olika nyförvärven till Folkemuseet av stuginteriörer — eller sedan dess friluftsavdelning anlades 1897 — av hela byggnader och bondgårdar, undersökningar, som i äldre tider utfördes av museets dhektör, Bernhard Oisen, under senare år delvis av inspektören vid Nationalmuseets II avdelning Chr. A. Jensen. Under de senaste åren har emellertid en mera systematisk undersökning från museets sida igångsatts upptagande dels allmogens byggnadsskick, dels dräktskicket och den textila folkslöjden. Liksom folkminnesupptecknandet så var även studiet av folkets byggnadsskick under 1800-talet knutet till den enskilda forskningsverksamheten. Under 1880- och 1890-talen insamlade prof. B. Mejborg vid studier såväl i fältet som i arkiven ett mycket ansenligt material rörande byggnadsskicket i Danmark, men medhann endast bearbetningen av en jämförelsevis ringa del av detta stoff, publicerat i Nordiske Böndergaarde 1,1892. Efter hans död 1897 härmade hans stora samlingar av notiser, avskrifter, skizzer, uppmätningar m. m. i Nationalmuseets I I avdelning. År 1911 utsände museets nuvarande inspektör Jörgen Olrik tillsammans med Chr. A. Jensen genom Dansk historisk Fsellesforening ett antal frågesehemata rörande byggnadsskick och folkdräkter, men då ingenting av betjdelse härvid inkom uppgavs denna insamUngsväg. Sedermera upptogos byggnadsundersökningarna för museets räkning av arkitekt H. Zangenberg i Sörj, till en början utan särskilt bidrag av staten. Sedan den 1 juni 1921 är denne anställd såsom resande underinspektör, varjämte museet uppbär särskilt reseanslag av staten å 3.000 kr. varav det mesta går till byggnadsundersökningarna. Zangenberg började sina undersökningar på Själland; år 1920 utsträcktes dessa till Banders-Viborgtrakten på Jylland. 1921 års undersökningar uppehöllo sig huvudsakligen vid Västsjälland och 1922 års undersökningar voro huvudsakligen förlagda till Fyen och delar av Jylland. Materialet, som utgöres av fotografier, uppmätningar, redogörelser för byggnadsskick, namn på byggnadens enskilda delar o. s. v., avlämnas efter hand som det utarbetas till museets « k i v , med undantag för sådant stoff, som erhålles vid undersökningar av de gannla prästgårdarna, vilket avlämnas till Nationalmuseets I I avdelning. En systematisk undersökning rörande folkdräkter och textil folkslöjd inleddes genom att fröken Elna Mygdal den 1 april 1919 anställdes såsom mrse-ets underinspektör; efter museets inkorporering med Nationalmuseet år 1920 ä? hon från och med den 1 juni 1921 anställd på fast statstjänst. Fröken Mygdal. som tidigare drivit studier rörande dessa företeelser på egen hand, bereste under de två första åren i museets tjänst olika delar av Själland och kringliggande öar, därvid utom inköp avbildningar gjordes av material i museer och i enskild ägo. Senare ha hennes forskningar utsträckts till Sönderjylland samt Loland och Falster (1921) och till Fanö i Västerhavet samt Östersjööarna Als, Lyö och iErö (1922). Fotografier av föremål utanför museet ordnas topografiskt och sakligt i särskilda kapslar, och plåtar till sådana föremål registreras i särskild liggare. De uppgUter om lokala dräkt sedvänjor, som hänföra sig till n y a

159 eller tidigare förvärv i museets samlingar, införas i museets lappkatalog. Museet uppbär för denna inventering sedan 1 april 1920 tUls vidare ett för 5 år bevijat statsanslag med 2.500 kr. pr år. FOLKMÅLSUNDERSÖKNINGARNA I DANMARK ha ända tUl senaste tid saknat egen orgaiisation, men sedan länge på flera sätt understötts av offentliga institutioner och av staten. Då under åren 1680—1719 geheimerådet M. Moth utarbetade en stor, aldrig tryckt ordbok över det danska språket, medtogs även danska och norska dialekters ordförråd, och för att insamla detta begagnade sig Moth av samma utväg, som kort därefter i Sverige försöktes av BenzeUus, nämligen att från prästerna infordra ordlistor. Blanen att i samma ordbok förena riksspråkets och dialekternas ordförråd återupptogs senare och följdes till en del i det ordboksverk, som åren 1793—1905 utgavs av Det KongeUge Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. Genom C. MolbecS. utgavs år 1841 en särskild ordbok över de danska dialekterna, vars material till största delen erhållits från präster. Den danska dialektforskningen har sedan mitten av 1800-talet huvudsakligast uppmärksammat den jutländska halvöns mål, varcver ett förhållandevis stort antal monografier föreligger. Något efter 1800talets mitt framträdde bland jutländska dialektforskare K. J. Lyngby, som införde en modernare vetenskaplig metod i den danska dialektforskningen och vilken såsom en sin efterföljare kan räkna H. F. Feilberg, vars av Universitetsjubilaeets Danske Samfund utgivna ordbok över de jutska folkmålen, den danska dialektforskningens största verk, redan i det föregående (sid. 155) omtalats ur folkUvsforskningens synpunkt. En kartografisk framställning av hela Danmarks dialekter (med undantag av Bornholm, som i avseende på dialekten hör tillsammans med Skåne) har under åren 1898—1913 utgivits av V. Bennike och M. Kristensen. Materialet har till stor del erhållits genom utfrågning av folkhögskoleelever. År 1909 bildades ett Udvalg for Folkemål, den första organisation i Danmark, som gjorde dialektstudiet till huvuduppgift. Detta Udvalg bestod från början av professorerna Dines Andersen och Verner Dahlerup samt dr phil. Marius Kristensen. Till sitt förfogande fick Udvalget ett anslag från Carlsbergfondet å i medeltal 1.000 kr. årligen. Som sitt främsta mål uppställde Udvalget att åstadkomma en ordbok över målen på de danska öarna motsvarande Feilbergs jutländska ordbok, men de begränsade tillgångarna på arbetskrafter och penningmedel ha ej möjliggjort att sätta arbetet i gång annat än i form av vissa lokala undersökningar. Udvalget har år 1922 tillökats med några nya medlemmar, nämligen doktorerna J. Brondum-Nielsen och V. Brondal samt cand. mag. Gunnar Knudsen; samtidigt har Udvalget börjat erhålla större ekonomiska tiUgångar och har samma år för första gången kunnat utsända ett större antal studenter som upptecknare samt föranstalta renskrivning av äldre samlingar. Udvalget för Folkemål har nu lokal gemensam med Stednavneudvalget. Folkloristiska "uppteckningar har Udvalget for Folkemål bedrivit som bisak, men alltid sökt medtaga vad man under det språkliga arbetet fått tilUälle att uppteckna, Ortnamnsuppteckningar ha gjorts i så stor utsträckning som förhållandena medgivit. ORTNAMNSFORSKNINGEN har i Danmark tidigare än i de andra nordiska länderna fått en framstående enskild representant, nämligen professor N. M. Betersen, som redan 1833 offentliggjorde en avhandUng, som för senare forskningar varit av stor betydelse. Inom danska generalstabens topografiska avdelning omfattades ortnamnsforskningen tidigt med intresse. N. M. Petersen tjänstgjorde som sakkunnig rådgivare vid redigeringen av namnen på de danska kar-

160 torna, och det danska kartverkets chef, överste Emil Madsen, deltog på 1860talet själv verksamt i ortnamnsforskningen. Senare blev särskilt professor Johannes Steenstrup uppslagsgivande genom sin 1895 tryckta avhandling Nogle Bidrag til vore Landsbyers og Bebyggelsens Historie, ett arbete som blev en utgångspunkt för de i alla de skandinaviska länderna sedermera så ivrigt bedrivna strävandena att fastställa kronologiska serier av ortnamnstyper från avlägsna tider. År 1910 fick ortnamnsforskningen i Danmark en särskild organisation genom tillsättandet av Stednavneudvalget, bestående av 12 medlemmar med uppgift att förbereda en fast rättstavning av de danska ortnamnen samt att företaga en insamling av de danska ortnamnen med vetenskapUg utgivning till ögonmärke. Stednavneudvalget erhöll statsanslag till växlande belopp på undervisningsministeriets, statsministeriets och landbrugsministeriets budget, anslag vilkas totalsumma för hela tiden 1912—1922 uppgår till kr. 132.658: 11. Därutöver har Stednavneudvalget endast åtnjutit understöd med 2.500 kr. ur fonder. Udvalget disponerar sedan 1917 ett par rum i Bigsarkivet. Arbetet skötes därstädes av två fast anställda medarbetare, en föreståndare, tillika Udvalgets sekreterare, cand. mag. Gunnar Knudsen, och en annan medarbetare, dr phil. V. Brondal, av vilka den förre i årsarvode uppbär kr. 5.333: 33 med ett tillägg av 600 kr. för utom tjänstelokalen utfört arbete, den senare 4.800 kr. Kontorstiden är 4 timmar dagUgen. Båda åtnjuta två månaders ferie med bibehållande av arvodet. LTtöver de båda fast anställda arbeta på kontoret ett växlande antal studenter mot timpenning av 3 å 2 kr. Vid resor, som utföras av de fast anställda, ersättas enligt räkning utgifter för järnvägsbiljetter och dylikt och betalas därutöver ett dagtraktamente å 15 kr. Udvalgets medlemmar åtnjuta ingen ersättning för sitt arbete. Udvalget har först publicerat rättskrivningslistor över danska ortnamn. Dess vetenskapliga publikationsserie Danmarks Stednavne har år 1922 börjat utkomma. Medel till tryckning sökas särskilt. Genomgång av hela landet med fältundersökningar är slutförd i det omfång rättstavningslistorna kräva. Nu fortsattes detta arbete på så sätt, att ett och annat område ut välj es till grundUgare genomgång, därvid alla förekommande namn upptecknas och kartläggas. Arkivet innehåller utom ortsnamnsmaterial stora samlingar av topografiska anteckningar.

Norge.

I stort sett företer den norska forskningen samma drag som den danska. Även i Norge har huvudvikten varit lagd vid folkets diktning, tro, sed och språk och liksom i Danmark har insamlingen under hela 1800-talet varit en det enskilda initiativets angelägenhet; då fastare organisationer efter det nya århundradets början erhöllos, skedde detta efter danskt mönster, delvis t. o. m. på danskt initiativ. Var det i Danmark kring folkvisorna som intresset först samlade sig, blev det i Norge kring prosaberättelsen — sägnen och sagan. Det är också denna, som i P. Chr. Asbjörnsens och Jörgen Moes numera klassiska Eventyr-samUngar burit kännedomen om norsk folktradition långt utom landets gränser. De första tecknen till ett intresse för allmogekulturen efter Norges återvunna självständighet kunna vi skönja under 1820-talet. I tonkonst och diktning — hos Waldemar Thrane och Henrik Wergeland — förnimmer man klangren

161 av norsk folksång och folksägen och 1827 börjar G. C. Prahl i Bergen utgivandet av Norske National-Dragter. 1830 är Wergeland inne på tanken att åstadkomma en samling av norska folkvisor och i AlmindeUgt Norsk Maanedsskrift för 1831 finnes en anonym uppfordring tUl insamling av norsk folkmusik. Så utkom 1833 Anders Fayes Norske Sägn och därmed är hela det rika intresse för norsk folktradition inlett, som ännu i dag lever med oförminskad kraft. FOLKEMINNESAMLING, ENSKILD INSAMLINGSVERKSAMHET. Fayes Norske Sägn byggde dels på äldre skrUter, dels på uppteckningar från folkmun. Av den inledning och kommentar, han gjorde till sägnerna och som är att räkna som det tidigaste genomförda försöket till en vetenskapUg behandUng av nordisk folkdiktning och folktro, framgår, a t t han haft bröderna Grimm tiU läromästare. De Grimmska samUngarna skulle snart avsätta en mognare frukt. Vid mitten av 1830-talet hade Jörgen Moe börjat göra uppteckningar efter folkmun i sin hembygd Bingerike, och då han på senhösten 1836 gjorde bekantskap med Grimms Kinder- und Hausmärchen slog det honom, att något liknande borde han göra åt Norge. E t t år senare träffade han och Asbjörnsen överenskommelse att tillsammans uppteckna och utgiva de norska »folkeeventyrene», och efter några svårigheter beträffande förläggare utkom i december 1841 första häftet Norske folkeeventyr, fortalte av Asbjörnsen og Jörgen Moe; 1845 följdes dessa av Asbj örnsens Norske Huldreeventyr og Folkesagn. Samtidigt är folkviseintresset i framväxt. 1835 hade Wergeland sänt ut en uppmaning till insamling av norska folkvisor, 1840 utkom på P. T. Mailings förlag en liten samling av Sange, Folkeviser og Stev i norske Almuedialekter, för vilken såsom redaktör hade förvärvats Jörgen Moe, och i Telemarken hade Landstad redan påbörjat sina vissamlingar. Och vid samma tid finna vi Ivar Aasen i fullt arbete med sina samlingar. Så är det vid tiden omkring 1850 som om dammarna sprängas för allt vad norsk folkUg odling äger egenartat i språk, diktning, färg och toner. Ivar Aasen, till vUkens gärning vi i det följande återkomma, började kring denna tid utgiva sina epokgörande skrifter om och på inhemskt norskt folkspråk och i hans spår följa snart andra författare, som frigöra sig från det traditionella dansknorska litteraturspråket; 1852—1853 utkom Landstads Norske Folkeviser och 1853 Lindemans första häfte av Norske Fjeldmelodier. Samtidigt utger Prahl i Bergen en samling avbildningar av norska folkdräkter (1848), en liknande samling utges av norska målare i Kristiania 1848—1852. Ole Bull hämtar Myllarguten till Kristiania för att spela »slätter» 1849 och samma år uppföras norska folkdanser på Tivoli. Med hela denna nationella livaktighet som bakgrund är det knappast överraskande, att vi nu även i Kristiania erhålla den första universitetsbefattningen på hithörande område i Europa, genom att Jörgen Moe 1849 utnämnes till universitetsstipendiat i norske folketraditioner. Hans universitetsverksamhet blev av kort varaktighet, 1852 avlade han teologisk examen och följande året utnämndes han till residerande kapellan i Sigdal. De stora namnen från 1840talet träda nu tillbaka, men en ny generation tar vid, i vilkens led vi främst finna Sophus Bugge. Hans insamlingsverksamhet infaller under senare hälften av 1850-talet samt 1860-talet. I raden av dem, som under sistnämnda årtionde fullfölja samlartraditionerna, må här blott nämnas Knut Loupedalen i Telemarken, Joh. Th. Storaker på Vest-Agder och Hans Boss. Den tidigare insamlingsverksamheten hade till väsentlig del varit inriktad på folkdiktningen. I Storakers samlingar möter oss den första mera betydande insatsen på folktrons och folksedens område. Samlingarna inlöstes efter hans död (1872) tUl il

162 universitetsbibUoteket för en summa av 300 spd. Med 1870-talet möta oss två nya betydande namn, Johannes Skar och Moltke Moe. Den förre slog s:g år 1874 ned i Setesdalen, där han tillbragte sitt återstående liv tUl sin död 1.913 och där han som kanske ingen annan levde sig in i och återgav befolkningens tänkesätt, tro och seder. Den senare erhöll sin största betydelse som grimdläggare av en vetenskapUg forskning på folkdiktningens och folktrons område såväl i Norge som genom de impulser, Axel OUik emottog från honom fcven i Danmark. Slutet av 1870-talet samt 1880-talet markera en nedgång i den tidigare livaktigheten; från sistnämnda årtionde kunna dock antecknas namn sådana som Th. S. Haukenes i Hardanger, Olav Sande i Sogn och Halvor Tvedten i Telemarken. 1890-talet markerar en ny uppgång och bland samlare från denna tid märka vi främst Ivar Kleiven, vilken nu i Gudbrandsdalen upptar och genomför samma grundliga insamlingsarbete, som det Skar utförde i Setesdalen. Under 1900-talets första årtionden har denna av enskilda personer bedrivna insamlingsverksamhet oförtrutet fortsatts, och till den tidigare uppteckningen av muntliga traditioner har numera lagts även ett målmedvetet upptagande av folkmusiken; såsom företrädare för denna kunna nämnas Catharinus Elling, Olav Sande, O. M. Sandvik och Arne Bjorndal. Liksom i Danmark så har även i Norge denna enskilda insamlingsverksamhet understötts genom årliga anslag av staten. Sålunda erhöll Moltke Moe redan 1882 ett årsanslag å 2.400 kr. för insamling av folktraditioner, vilket anslag utgick till år 1886, då han blev professor i ämnet. Sedan år 1897 och till sin död uppbar Johannes Skar för samma ändamål ett årligt anslag av staten å 1.200 kr. Sedan år 1908 utgår ett liknande anslag till Ivar Kleiven tUl en början med 800 kr., numera med 2.000 kr. pr år. Andra anslag av denna art, som under sistlidna budgetår utgått, äro till Edvard Langset för folkminnesinsamUng på Nordmör 700 kr., Tov Flatin för liknande insamling i Numedal 1.000 kr., rektor Qvigstad för hans undersökningar och bearbetning av lappskt språk och av folkminnen i Finnmarken 5.000 kr., vidare utgå för folkminnesinsamUng följande anslag till K. Odegaard 700 kr., till Albert Joleik 1.000 kr., tiU Lorens Berg 4.000 samt till Vestlandske historielag 1.000 kr. samt för insamUng och bearbetning av norsk folkmusik 6.900 fördelat mellan sju personer. SlutUgen uppbära Knut Liestol och Bikard Berge för vetenskaplig utgivning av folkvisorna årligt anslag av staten, den förre med 1.800 kr., den senare med 3.000 kr. NORSK FOLKEMINNESAMLING. E t t centralt organ för folkminnesundersökningen erhöll Norge först år 1914 genom grundandet av Norsk Folkeminnesamling. Frågan om ett dylikt organ hade egentligen rätt länge stått på dagordningen och var uppe första gången genom stUtandet av en Förening for norske Dialekter og Folketraditioner år 1881. Denna förenings verksamhet avstannade fullständigt redan år 1884, då största delen av professor Johan Storms till publicering i föreningens tidskrift Norvegia avsedda norska dialektaUabet förelåg färdigtryckt, men ej utgavs under väntan på en till samtidig pubUcering avsedd folkloristisk avhandling. Först år 1902 började Norvegia utgivas, nu med det år 1901 stiftade Samfundet for norske mål og traditioner som utgivare. Efter ett nytt avbrott nedlade även detta samfund sin verksamhet år 1908, då tvenne band av Norvegia utgivits, innehållande, utom tvenne stora och betydande språkUga avhandlingar, en del folkloristiska materialsamUngar. Initiativet till stUtandet av Norsk Folkeminnesamling togs av Axel OUik i ett föredrag i Kristiania 1907. Omedelbart efter föredraget framträdde Moltke Moe och utlovade att såsom grundsten tUl Folkeminnesamlingen överlämna

163 de stora samUngar han personUgen hade i förvar. Efter hans död 1913 övergingo dessa samlingar genom testamente till staten och år 1914 trädde den nya institutionen i verksamhet. Grundstommen utgöres som nämnt av Moltke Moes samlingar, dels hans egna, dels äldre uppteckningar av andra samlare. I en mängd faU hade de ursprungUga uppteckningarna gått förlorade efter att de publicerats. Moe hade emellertid försökt att insamla och bevara även sådana originaluppteckningar från äldre tider och i hans testamente ingingo fördenskull utom uppteckningar av hans fader Jörgen Moe samt P. Chr. Asbjörnsen även sådana av Ivar Aasen, Sophus Bugge, Hans Boss, Johannes Skar, A. Seippel och många andra. Med de Moeska förenades vidare de andra samUngar av Uknande slag, som universitetsbibUoteket ägde, tiU ett centralarkiv för norska folktraditioner. Lokal för samlingarna bereddes i universitetsbiblioteket. Norsk Folkeminnesamling är en till universitetet knuten institution med professorn i folkeminnevitskap som självskriven föreståndare. Vid institutionen är anstäUd en arkivarie med en grundlön av 6.000 kr. samt ålderstiUägg upp till sammanlagt 9.000 kr. Institutionens årsanslag utgår sedan 1922 med 8.200 kr. varav 1.700 kr. utgöra s. k. annuum (för samUngarnas skötsel, renskrivning m. m.), 6.000 kr. äro avsedda för insamling och 500 kr. för personalens resor. Samlingarna ökas dels genom anslag tiU stipendiater efter tUl institutionen ingiven ansökan, dels genom inköp av äldre och nyare samUngar, dels slutligen genom gåvor. För utbekommande av stipendium äro inga särskUda villkor med avseende på tid (antal veckor, månader eller dyUkt) eller det insamlade materialets omfång fastade. Skulle samUngen icke anses motsvara de av stipendiets storlek betingade kraven erhålles intet nytt stipendium, Stipendiaten har frihet att göra uppteckningen på riksmål, »landsmål» eller bygdemål. I detta avseende har emellertid den traditionen aUtmera utbildat sig, att uppteckningen sker på bygdens mål, då det bUvit en allt allmännare uppfattning, att det icke endast är uppteckningens innehåll utan även dennas form, sådan den gestaltar sig i det muntliga meddelandet, som är av vikt för forskningen. Den som här varit det stora mönstret är Sophus Bugge; han icke blott skrev upp varje sak fullständigt så som han erhöll den utan han lämnade också noggranna uppgifter om käUan. Och den som sedan inpräntade dessa Bugges grundsatser var Moe vid de personliga instruktioner han lämnade varje enskild upptecknare. Förutom genom institutionens egna medel ökas samlingarna genom det arbete, som utföres för de ovan anförda personliga anslagen tUl särskilda bygdesamlare. Börande dessa har Det akademiske KoUegium den 8 april 1916 utfärdat följande: ForskrUter om avleveringspligt m. v. for folkemindeforskere, som faar offentUge stipendier. §1Stråks efter at stipendiet er benyttet, skal samleren sende en kort meddelelse til koUegiet om naar og hvor han har benyttet det. § 2.

Alt det materiale, som er indsamlet med stipendiehjaelp, skal indsendes til kollegiet inden 6 maaneder efter at stipendiet er benyttet. Materialet kan indsendes i original eller i avskrUt. Avleveres originalen, kan

164 samleren beholde en avskrift, som han selv tar. Onsker samleren at beholde originalen, avleverer han en fuldstsendig avskrUt som han selv tar. KoUegiet kan efter ansökning forkenge fristen for indleveringen. § 3.

Det indleverte materiale skal stråks indlemmes i Norsk Folkemindesamling. Men samleren eller hans arvinger har förste bruksret og utgivelseret til samUngen i 10 aar efter avleveringen. Om samleren stråks eller paa et senere tidspunkt inden utlopet av de 10 aar onsker at gjore samlingen offentlig tUgjaengelig, har han fuld frihet hertU. Saafremt han bestemmer at samlingen ikke for om 10 aar skal vaere offentUg tilgjaengeUg, bor der dog vaere adgang for forskere enkelt vis til at benytte samlingen forsaavidt samleren selv tillåter det. Samlerens samtykke maa erhverves gjennem Norsk Folkemindesamling. Hvis ikke samleren inden naevnte tid har utgit eller paa, anden maate utnyttet sin samling, gaar samlingen ind under de almindelige bestemmelser som gjaelder for benyttelsen av Norsk FolkemindesamUngs ovilge materiale. § 4.

Samleren maa godkjende alle disse bestemmelser om han skal kunne gjore bruk av stipendiet. SlutUgen må nämnas, att även sådana bygdeföreningar, som för hithörande ändamål erhåUa anslag av staten, hava skyldighet att i original eller avskrift avlämna sina samlingar till Norsk Folkeminnesamling samt att lokalhistonska föreningar och kommittéer, som arbeta på beskrivningar av var sin bygd och som år 1920 bildat en gemensam landsorganisation under professor Oscar Albert Johnsens ordförandeskap, i stor utsträckning ha överlåtit till Norsk Folkeminnesamling att insamla material till samt att utarbeta folkloristiska delar av bygdebeskrivningarna. Ansökningar om anslag för folkminnesuppteckning, som förut ställts till universitetet, ha från år 1920 ställts till Norsk FolkeminnesamUng. NORSK FOLKEMINNELAG. Vid det tredje norska historikermötet i Kristiania i juU 1914 väckte Norsk Folkeminnesamlings föreståndare, professor Knut Liestol, i ett föredrag Um innsamUng av norske folketraditioner förslag om stiftande av en förening, Norsk Folkeminnelag, vilken skulle till den då nyinrättade Folkeminnesamlingen intaga samma ställning som föreningen Danmarks Folkeminder till Dansk Folkemindesamling. Folkeminnelaget konstituerades den 24 febr. 1919 och har enUgt första paragrafen i sina stadgar »til formål at gi ut norske folkeminner og fremme kjendskapet til dem». Det första synUga resultatet av Folkeminnelagets verksamhet var det påbörjade utgivandet år 1921 av Joh. Th. Storaker, Tiden i den norske folketro. Avsikten är, att, vid sidan om främjandet av Norsk FolkemiunesamUngs verksamhet, pubhcera aUa de viktigaste ännu outgivna norska uppteckningssamUngarna från äldre tid. Folkeminnelagets tillgångar utgöras dels av medlemsavgifter dels av årUgt anslag av staten. De förra uppgå pr år tUl omkring 3.000 kr., det senare har från och med 1920 utgått med 5.000 kr. LANDSLAGET FOR FOLKEMINNESAMLARAR. Bland norska folkminnessamlare hade i flera år dryftats planer på att stUta ett »landslag» av aktiva, intresserade

165 personer på detta område, ett lag, vars uppgUt skulle vara att giva hjälp och handledning vid arbetet, ekonomiskt stöd för insamling och utgivning, därvid var och en stode fri och obunden och endast den naturliga hågen hos samlaren skulle vara arbetets förutsättning. Efter inbjudning från aktiva samlare från hela landet stUtades i Lillehammer den 27—28 juni 1919 Landslaget for Folkeminnesamlarar. Lagets syfte är att skapa bättre vUlkor för de aktiva samlarna, så att de hava full dispositionsrätt över sina samUngar under sin livstid, även om de för sitt arbete åtnjutit offentUgt understöd, och att de själva få hedern av sin strävan. Laget har medlemmar över hela landet och en av medlemmarna, Tov Flatin har utgivit »Innsamling av folkeminne, Ei rettleiding», vilken erhålht en vidsträckt efterfrågan och användning av samlare. Insamlingen omfattar allt, som kan hänföras under begreppet folkminne samt därutöver folkkonsten, äldre bosättning, ortnamn m. m. Så länge samlaren lever, skall vad han insamlar vara hans egendom; sedermera skall materialet helst tilUalla lokala arkiv och samlingar inom landets olika områden för att där vara lättast tillgängligt för dem som hava störst intresse för det insamlade stoffet. Laget har utgivit Bikard Berge, DecentraUsation, O. K. Odegaard, Gamalt fraa Valdres, Tov Flatin, Noka seventy aa gamle truir, varjämte förberedas Andreas Tveit, Segner fraa Nissedal og Treungen samt Hallvard Bergh, Segn og soge fraa Hallingdal og Valdres. Lagets organ är tidskrUten Norsk Folkekultur, utgiven av Bikard Berge. Under ett par år har laget erhållit understöd av Per Vaeringsaasens Nationalfond, sammanlagt 3.000 kr., till insamUng och utgivning. Anslag av statsmedel har emeUertid icke erhåUits, då man på vissa håll ansett lagets verksamhet hindrande för de centrala organisationerna. N O R S K FOLKEMUSEUM. I jämförelse med allt det arbete, som nedlagts på tiUvaratagandet av den muntliga traditionen, är det intresse, som i äldre tider ägnades studiet av aUmogekulturens materiella minnen nästan en obetydlighet. Och dock äger Norge även på detta område en av den europeiska folklivsforskningens mest betydande iakttagare och författare i prästen EUert Sundt. Under 1850- och 1860-talen belyste han i en rad arbeten olika sidor av det norska folklivet och 1862 utkom hans för den europeiska husforskningen i flera avseenden grundläggande skrUt om Byggningsskikke paa landet i Norge. Sundt blev emellertid blott en episod i det övriga forskningsarbetet; då insamlandet av folkkonst och bohagsting började i Norge fördes dessa föremål under hela 1870- och 1880-talen till Nordiska museet i Stockholm. Först året 1895 erhöll Norge en egen institution för tillvaratagandet av allmogelivets hithörande företeelser genom grundandet detta år av Norsk Folkemuseum. Under sin första tUlvaro var detta helt och hållet upptaget av lösandet av de museala uppgUterna. Så småningom vidgas emellertid ramen och år 1909 utfiärdades ett upprop tUl penninginsamUng för att möjUggöra en undersökning av norsk folkkultur med uppmätningar, fotograferingar och uppteckningar av folktraditioner rörande föremål, arbetsmetoder o. s. v. Under de senare åren h a r denna strävan att vidga museets verksamhet utöver det museala insamlingsarbetets gränser tagit fastare form och på initiativ av museets grundläggare, direktör Hans Aail, har en undersökning igångsatts, som går ut på ett systematiskt, allsidigt utforskande av de oUka bygdernas kulturhistoria. Besult a t e n av dessa undersökningar offentliggöras i en serie arbeten med den gemen-

166 samma titeln Norske Bygder, varav Setesdalen är färdigt och Vest-Agdei i det närmaste avslutats. För publikationen står en redaktionskommitté av fem personer bestående av Bestyreren av Norsk Folkeminnesamling, prof. Knut Liestol, Bestyreren av Universitetets Oldsaksamling, professor A. W. Brjgger, prof. i historia Edv. Bull, direktör Aall och konservator Gisle Midttun. Utgivningen sker distrikts vis efter i huvudsak denna plan: I. Inledning, Topografisk beskrivning, I I . Folkkaraktär, Antropologi, I I I . Språk, IV. Folkdiktning, V. BeUgiöst Uv, VI. Gamla vägar, VII. Historia samt VIII. Den folkUga kulturen, omfattande a) gårdsanläggning och byggnadsskick; de olika byggnadernas yttre och inre, eld och lyse, möbler och husgeråd, b. dräkten, c. liv och levnadssätt; årets fester och andra högtider; sed oci tro; det dagliga arbetet, d. kvinnUgt arbete (hemslöjd); konst och hantverk; ortsindustr;. I första hand måste för den etnografiska delen av detta arbete materialet hämtas dmekt från bygderna. Härvid omhänderhaves insamlingsarbetet rörande folkdiktningen av Norsk FolkeminnesamUng, under det att museet endast tar hänsyn till sådan folklore, som faller under avdelning VIII, varjämte detta utför uppmätnings-, fotograferings- och inventeringsarbetet. Undersökningarna i fältet föregås av arkivforskningar, som utföras av ett fast anställt kvinnligt biträde under en historikers kontroll. För de tojografiska undersökningarna måste dessutom skifteskartorna anUtas. SkUtena ha i Norge som annorstädes förstört de gamla gårdsanläggningarna, men vid rekonstruerandet av dessa äro de gamla kartorna otUlräckUga, då de sällan förklara vad slags hus, som bUvit utsatta; kompletteringar i detta avseende kunna då endast erhåUas genom efterforskningar på platsen. För fältundersökningarna anUtas endast fackfolk i expeditioner, som ledas av Midttun; expeditionen består förutom av ledaren av två personer för uppmätning, en fotograf samt en folklorist, utsänd av Folkeminnesamlingen. varjämte undersökningen av folkdiktningen haft särskilt bidrag i kontantei. Det genom museets undersökningar inkomna materialet förvaras i dess arkiv. Avbildningsmaterialet — uppmätningar, fotografier o. s. v. — med därtill hörande anteckningar går in i det allmänna avbildningsarkivet, som omiattar även tidigare samlingar och är ordnat topografiskt för sådant stoff, som räknas till prospekter, gårdsanläggningar, uppmätningar av enstaka byggnader e t c , medan resten är ordnad systematiskt efter kronologiska och topografiska synpunkter med städer och landsbygd för sig. AUa övriga anteckningar, vUka skrivas på lappar, uppklistras och ordnas topografiskt efter amerikanskt kortsystem, så att materialet även framdeles skall kunna ordnas efter olika ciders vetenskapliga krav. Norske Bygder har för vartdera av budgetåren 1921—1922 och 1922—1923 av staten uppburit 5.000 kr. utgörande vederlag för inlösen tUl staten av 1.000 ex. av delen Vest-Agder. DIALEKTFORSKNINGEN I NORGE har utvecklats under helt andra förhållanden än i Sverige och Danmark. I Norge hade mot slutet av medeltiden det

167 inhemska, fornnorska skrUtspråket småningom undanträngts av danskan, som från och med reformationen var i stort sett enarådande som kyrkans, förvaltningens, litteraturens och över huvud den högre bildningens språk. Visserligen kunde den sålunda i Norge inträngande danskan ej på längden förbliva ren danska, utan anpassade sig mer och mer efter norska uttalsvanor och uppblandades med norska ord, varigenom slutligen uppkom en särskUd dansknorsk språkart, som dock först under 1800-talets senare häUt blev medvetet och genomfört självständig gent emot danskan. Asbjörnsens och Moes ovannämnda samUngar av sagor och sägner beteckna ett begynnande genombrott av medveten norsk självständighet i fråga om litteraturspråkets behandling. I de norska dialekterna fortlevde emellertid alltjämt, fast under delvis mycket starkt förändrade former, det inhemska fornnorska språket. En känsla av den nationella betydelse de norska dialekterna ägde kan skönjas redan i företalet till den första tryckta norska dialektordboken, prästen Christen Jensens i Askvoll i Sunnfjord väsentligen åt hans hemorts dialekt ägnade Norske Dictionarium eller Glosebog, som trycktes första gången år 1646 och således är betydligt äldre än något motsvarande danskt eller svenskt arbete. Under 1600- och 1700-talen utarbetades några andra, enstaka ordsamUngar över vissa norska bygders mål och år 1802 fick Norge sin första hela landet omfattande dialektordbok i läkaren L. Hallagers Norsk Ordsamling, vari direkt anbefalles att upptaga norska dialektord i litteraturspråket. Dessa äldre arbeten blevo dock blott begynnelser och ansatser. Innan det norska folkspråket blev föremål för en djupare trängande uppmärksamhet, dröjde det till omkring år 1840, då Ivar Aasen började det arbete, genom vilket han blev på samma gång den egentlige grundläggaren av den norska dialektforskningen och upphovsmannen till det nya norska skriftspråk, som är bekant under namnet landsmålet. Med detta ord förstås nämligen i Norge ej detsamma som i Sverige. Hos oss användes ordet i samma betydelse sota ordet dialekt, en användning som bUvit allmänt gängse sedan tiden för de svenska landsmålsföreningarnas stUtande i början av 1870-talet, men som redan förut, om än mindre vanligt, förekom i svenskt språkbruk, vadan ordet landsmål icke är vad det ofta tagits för nämUgen ett från Norge i svenskan inlånat ord. I Norge menar man med landsmål icke de särskilda dialekterna, för vilka här företrädesvis ordet bygdemål (måUore) användes, utan det nynorska litteraturspråk, som på grundval av dialekterna framväxt i våra dagar under strävan efter giltighet för hela landet vid sidan av eUer i stället för dansk-norskan eller riksnaålet, som denna språkart numera brukar kallas. Tanken att skapa ett nyno»rskt landsmål synes redan på 1830-talet ha funnits hos Aasen men började förverkligas först på 1850-talet. Han hade förut av Det Kgl. norske Videnskabers Selskab i Trondhjem mottagit uppdraget att utarbeta en grammatisk och lexikalisk översikt över dialekterna och under åren 1841—1847 med understöd av sällskapet genomrest landet samt år 1848 utgivit Det norske Folkesprogs Grammatik, som sammanfattar dialekternas ljudlära, ordböjning, ordbUdning och syntax, samt år 1850 Ordbog over det norske Folkesprog och år 1851 en monografi över sitt eget modersmål Sondmorsk Grammatik. Från och imed år 1851 till sin död 1896 uppbar Aasen ett personligt anslag från stortinget, som satte honom i stånd att fortfarande odelat ägna sig åt arbetet att tillvairataga norska dialekter, varmed arbetet på landsmålets utformning och beskirivning blev hos honom oskiljaktigt förknippat. Hans Norsk Grammatik 1864 och Norsk Ordbog med dansk Förklaring 1873 äro ej blott utvidgade omarbetningar av ovannämnda dialektbeskrivande arbeten från åren 1848 och

168 1850, utan tiUika den grundläggande, normgivande framställningen av landsmålet. Aasens arbete var, ehuru understött av staten, helt och hållet personligt. Någon organisation bildades ej för åstadkommandet av Norsk Ordbog eUer för norsk dialekt- och folkminnesforskning över huvud. Bå samma sätt har intill närvarande tid allt det huvudsakUga arbetet på de norska dialekternas fortsatta utforskande bedrivits av enskilda forskare, som emeUertid alltjämt understötts dels av fonder och institutioner, dels av staten dUekt genom personliga stortingsanslag. Som Aasens medhjälpare arbetade från år 1866 Hans Boss, till en början med understöd från universitetet, från 1877 till hans död 1914 med ett personhgt stortingsanslag, som tillät honom att uteslutande ägna sig åt sin vetenskapUga uppgUt. Besultatet härav föreUgger i Boss' Norsk Ordbog 1895 med fem senare tillägg, aUt utarbetat i anslutning till Aasens ordbok och innehållande tUlsammans omkring 40.000 nya ordboksartiklar utöver tilläggen till de omkring 30.000 artiklar, som finnas hos Aasen. Dessutom har som resultat av Boss' arbete framgått hans under åren 1905—1909 utgivna Norske Bygdemaal, en serie grammatiska upplysningar om landets alla huvuddialekter. För närvarande arbeta med personliga stortingsanslag två vetenskapsmän uteslutande som dialektforskare, nämligen fil. dr Amund B. Larsen, till vUken personUgt stortingsanslag utgår från år 1900, under budgetåret 1922—23 uppgående tUl 7.500 kr., samt stipendiat O. Skulerud, tUl vUken ett motsvarande anslag utgått från år 1918, under budgetåret 1922—23 uppgående till 4.000 kr. Sedan år 1917 utgår också ett mindre motsvarande anslag till fylkesskolebestyrer Jörgen Beitan, under sista budgetår uppgående till 3.000 kr. För undersökning av västnorska dialekter finnes sedan år 1918 en huvudsakligen för detta ändamål inrättad professur vid Bergens museum, som innehaves av Torleiv Hannaas. Då Skuleruds anslag är avsett för undersökning av östlandska mål och Beitans för undersökning av tröndska mål, har sålunda en geografisk uppdelning av landet i olika undersökningsområden blivit åtminstone i viss mån genomförd under senare år. Över aUa delar av landet ha dr Larsens alltifrån början av 1880-talet bedrivna undersökningar sträckt sig; under de senaste åren ha de ägnats åt västnorska mål. E t t specialarbete, som stortinget understött med ett flerårigt personUgt anslag, är cand. med. Idar Handagards undersökning av norska växtnamn i landets alla delar, ett arbete som är avsett att tjäna som grundval för utarbetande av listor upptagande normalnamn för Norges växter både på landsmål och på riksmål. År 1868 bildades i Kristiania av personer som intresserade sig för det norska landsmålet och vad därmed sammanhänger den ännu bestående föreningen Det norske Samlaget. Denna förening spelade i viss mån rollen av föregångare, när i Upsala år 1872 de första landsmålsföreningarna stUtades, men hade från början en annan karaktär och fick en annan utveckUng än de svenska föreningarna. Det norske Samlaget hade i propaganda för landsmålet och i spridandet av skrifter på landsmål och på bygdemål uppgifter, som kommo att taga dess huvudsakUga verksamhet i anspråk. Någon centralorganisation för upptecknings- eller forskningsarbetet framgick aldrig ur föreningens verksamhet. Bland av föreningen utgivna skrifter märkas tidskrUten Syn og Segn, ordböcker, läroböcker, översättningar, en serie Segner fraa Bygdom m. m. Sedan år 1893 åtnjuter föreningen statsanslag, under senaste budgetår utgående med 22.000 kr., varav 5.000 kr. använts tiU en sedan år 1919 igångvarande, av A. Aure utförd registrering av allt, som är tryckt på landsmål och bygdemål i böcker och tidningar. Sedan år 1902 räknar Det norske Samlaget två självständiga

169 underavdelningar, nämUgen landsmålslaget och bymålslaget, Det sistnämnda har til särskUt föremål för sin uppmärksamhet tagit de norska stadsdialekterna och i sammanhang därmed det dansk-norska riksmålet. Liksom landsmålslaget har bymålslaget låtit sin verksamhet väsenthgen bestå i publicering, ej i direkt undersökning och materialsamling. Bland Bymålslagets skrifter märkas t dskriften Maal og Minne, som började utgivas år 1909 och då trädde i stället för den år 1908 nedlagda tidskrUten Norvegia, samt monografier över norska stadsdialekter samt skrUter om uttal och rättskrivning. Bymålslaget disponerai över Overkerer Knud Knudsens stiftelse til fraemme av det dansk-norske Maabtrsev. Bymålslaget har också förutom ett till 2.000 kr. uppgående statsanslag tUl tidskriften Maal og Minne ett särskilt statsanslag för sin verksamhet i övrigt, under senaste budgetår 1.500 kr. Dessa anslag äro ej inräknade i ovan nämnda statsanslag tiU Det norske Samlaget. De snart upplösta organisationerna Föreningen for norske Dialekter og Folketraditioner, stiftad år 1881, och Samfundet for norske maal og traditioner, stiftat år 1901, ha i det föregående omtalats. Genom Aasens och Boss' arbeten hade de norska dialekternas ordförråd blivit mera Ukformigt insamlat för hela landet än som skett vare sig i Sverige eller i Danmark, och genom deras ordböcker blev det insamlade materialet förhållandevis mycket snart tiUgängliggjort i tryck. Genom ovannämnda senare forskares och andras verksamhet, varibland också märkes ett starkt inslag av hembygdsintresserade lekmän, har också behovet av mera ingående samlingar och undersökningar rörande enskilda mål börjat bli bättre tillgodosett. Men för de sammanfattande uppgUter, som förestå för den norska dialektforskningen, har behovet av en ny organisation gjort sig alltmer kännbart. Först under de allra sista åren ha dock planerna härpå börjat ta fastare form. Vad man nu i Norge närmast söker få till stånd, är ett centralarkiv för dialektforskning i ordets vidaste mening samt ett sammanfattande ordboksarbete. Dessa planer ha visserligen ej ännu hunnit över de enskilda förberedelsernas stadium, men det finnes hopp om, att de snart skola börja förverkligas. Med den ovannämnda registrering av tryckta skrifter rörande landsmål och bygdemål, som med stortingsanslag bedrives av Det norske Samlaget sedan år 1919, bliva emellertid viktiga förarbeten undangjorda, Detta gäller än mera om den stora Ordbok over det norske bokrike, som nu igångsatts med anslag av Det videnskapelige Forskningsfond av år 1919 och som skall omfatta ordförrådet i den tryckta norska litteraturen, såväl riksmåls- som landsmåls- och bygdemålslitteraturen. Vid universitetet i Kristiania har landsmål och bygdemål sedan ar 1899 vant representerade genom en särskild professur, tiU vars förste innehavare kallades M. Haegstad. VisserUgen hade, när Moltke Moe, såsom i det föregående omtalats, år 1886 blev professor i folktraditionsforskning, hans professur nominellt innefattat jämväl folkspråksforskning, men hans arbete hade väsenthgen falUt inom traditionsforskningens område och 1899 ändrades professurens titel i överensstämmelse därmed. År 1916 tiUkom en ny professur i nordisk språkvetenskap med särskild skyldighet att undervisa i riksmålet. Då ändrades titeln på den år 1899 inrättade professuren i motsvarighet härmed till nordisk språkvetenskap med särskild skyldighet att undervisa i landsmålet och i dialektforskning. ORTSNAMNFORSKNINGEN I NORGE har blivit förebildlig för ortnanmstorskningarna i Sverige genom det bekanta verket Norske Gaardnavne, som efter tjuguåriga förarbeten började utgivas 1897 och varav år 1919 förelågo nitton

170 band, innehållande utom ett inledningsband till hela verket redogörelser för Norges alla amt utom Finnmarken. Bedogörelsen för detta amt föreliggei nu tryckfärdig och för dess utgivning begäres av stortinget ett anslag å 13.500 kr varav 6.500 kr. för budgetåret 1923—1924. Detta ortnamnsverk tillkom på följande satt. Genom lag den 6 juni 1863 hade föreskrivits revision av den norska »matrikelen» (riksjordeboken). Under fortgången av detta revisionsarbete gjorde sig behovet av en särskild undersökning av ortnamnen, som kunde tjäna som grundval för revision av deras vacklande, ofta oriktiga och obmkhga namnformer, alltmera kännbart. För utförande av en sådan ortnamnsundersökning tillsattes den 11 aprU 1878 en kommitté bestående av professorerna Oluf Bygh och Sophus Bugge samt ordboksförfattaren prosten Johan Fntzner, av vilka Bygh blev den, som utförde huvudparten av arbetet. Därvid genomgingos så fullständigt som möjUgt källorna för kännedomen om namnen från tiden före den stora, ovan berörda förändring, som landets språk undergick mot slutet av medeltiden; i ganska begränsad utsträckning genomgingos jordeböcker och andra skrivna källor från senare tid; slutligen upptecknade^ namnens uttalsformer i levande dialekt, dock utan att tilUälle fanns tUl att på resor i detalj studera förhållandena överallt; reseundersökningarna begränsades ofta tiU att uppsöka lägerplatser, skolor och andra orter, där folk frän ett större område fanns samlat, som kunde vid utfrågning lämna upplysningar om namnens uttal i var sina hemorter. Insamlandet av upplysningar var enUgt planen slutfört år 1886. År 1887 började tryckningen av matrikeln som blev färdigtryckt år 1892. Sedan upplysningsmaterialet sålunda var insamlat och begagnat för namnrevisionen, utskrev professor Bygh redogörelser för namnen i ett band för varje amt och överlämnade detta ursprungligen ej för tryckning beräknade material till norska riksarkivet, där det hölls för forskare tillgängligt och mycket anlitades. År 1896 beviljade stortinget på grund av enskild motion anslag till tryckning av hela verket Norske Gaardnavne. Bedigermgen åtog sig professor Bygh, som därvid under medverkan av professor Sophus Bugge och andra tUlfogade förklaringar över namnens ursprung. Vidare tillfogades i stor utsträckning historiska upplysningar, särskilt om försvunna namn, ödekyrkor, äldre indelningar o. s v.. Efter Byghs död 1899, då utom mlednmgsbandet två amtsredogörelser förelågo färdigtryckta och den tredje i tryckfärdigt skick, har utgivningen fortsatts genom andra forskare, av vilka var och en övertagit en eller flera amtsredogörelser. Den norska ortnamnsundersökningen har givit första impulsen till, att vetenskapsmän i de andra nordiska länderna började upplägga planer till motsvarande arbeten, planer som i Sverige ledde till tillsättandet av den svenska ortnamnskommittén år 1902 med ett program, som emellertid var lagt på en mycket bredare basis än den norska ortnamnsundersökningens, bl. a. därigenom att i den svenska undersökningen medtogos även naturnamn. Då den norska ortnamnsundersökningen anslöt sig till den åren 1887—1892 tryckta matrikeln, medtogos väsentligen endast de i matrikeln upptagna namnen på gårdar och socknar, men ej namn på mindre bebyggelsedelar, liksom ej heller naturnamn. Endast en större avdelning av naturnamn har Bygh i sammanhang med gårdnamnen på offentligt föranstaltande behandlat, nämligen i sin bok Norske Elvenavne, tryckt postumt 1904. I särskilda publikationer har Bygh dessutom behandlat andra grupper av ortnamn, varibland särskilt märkes en avhandling om sådana norska ortnamn, vUka innehålla minnen om forntidens hedniska gudsdyrkan, tryckt år 1880 som bihang till andra upplagan av Nordiske Gude- og Heltesagn av P. A. Munch, Byghs främste

171 föregångare som ortnamnsforskare i Norge. Enskilda forskare, främst professor Magnis Oisen, ha senare genom specialarbeten fört den norska ortnamnsforskningei framåt, i det de begagnat sig av och på åtskilliga punkter kompletterat Byghs material. E t t gemensamt organ för fortsatt systematisk insamling och undeisökning av sådant norskt material, som ej behandlats i Norske Gaardnavne, har emellertid saknats ända till år 1921, då styrelsen för Det videnskapeUge Forskningsfond af år 1919 anslog 6.000 kr. för halvåret 1/7—31/12 1921 åt professorerna Magnus Oisen och Edvard Bull till inrättande av ett norskt ortnamnsarkiv och till bedrivande av undersökningar, som skulle anknytas till arkivets verksamhet och utföras av dess föreståndare, till vilken post kallats docenten Gustav Indrebö. Som mål för det nya institutets verksamhet uppställdes »planmsessig historisk-sprogUg optegnelse og bearbeidelse av norske stedsnavne og studium av vor historiske topografi». I sistnämnda avseende har särskilt framhållits den betydelse, som fortsatta ortnamnsundersökningar ha för den territoriella indelningens historia samt såsom bl. a. tjänande som förarbeten tUl en ny utgivning av P. A. Munchs Historisk-geografisk Beskrivelse over Kongeriget Norge i Middelalderen. Den komplettering av Byghs arbete, som det nya institutets verksamhet åsyftar, är emellertid ej beräknad på insamUng av så vitt möjligt alla norska ortnamn, då en dylik uppgUt uppenbarUgen skulle bli alltför omfattande och det vetenskapliga utbytet av dylikt samlande ej skulle motsvara mödan. Man har därför inriktat arbetet så, att man för riket i dess helhet avstår från att medtaga mera än ett urval av namn, men söker att inom vissa begränsade, mindre områden, valda så att de på ett karakteristiskt sätt representera var sin större del av landet, driva ortnamnsundersökningen så ingående som möjligt. Dessutom planerar man att för vissa slag av ortnamn, t. ex. älvars namn och namn som ha intresse för forskningen rörande minnen om hednisk kult, driva mera fullständiga insamlingsarbeten över hela riket. Vid insamUngsarbetet har man börjat försöka anUta intresserade bygdesamlares medverkan, för vUket ändamål redan vid åren 1918 och 1919 hållna kurser för folkminnesforskning och lokalhistorisk forskning professor Magnus Oisen hållit till vägledning avsedda föredrag Om optegnelse av stedsnavne og andre sprogminder, sedermera pubUcerade bland från Norsk Folkeminnesamling spridda broschyrer. Vilken betydelse lekmännens medverkan vid den norska ortnamnsundersökningen kan få, därom har ännu ej tillräckUg erfarenhet vunnits. Det norska ortnamnsarkivet har fått lokal i Norsk Historisk Museum hos »Kildeskriftregistreringen», det historiska centralinstitut, vars styresman professor O. Kolsrud är och som för närvarande innefattar Diplomatarium Norvegicum, den rättshistoriska kommissionen och Kildeskriftfondet.

Finland.

Den finska allmogeforskningen står vid 1800-talets början helt inom folkdiktsforskningens idékrets. Intresset för folkdiktningen hade också i Finland grundlagts tidigare än i något av de övriga nordiska länderna, genom professorn i Åbo Henrik Gabriel Porthan under slutet av 1700-talet, Efter Finlands lösslitande från det svenska väldet erhöll detta intresse en nationell aktualitet, som kanske i intet annat land i Europa. Det poUtiska läge, som inträdde i Finland efter freden i Fredrikshamn, illustreras bäst med dåvarande docenten i Åbo, sedermera kungl. bibUotekarien i Stockholm A. I. Arwidssons bekanta

172 yttrande omkring ett årtionde efter fredsslutet: »Svenskar kunna icke vi ^ r a , ryssar vUja vi icke bliva, alltså måste vi vara finnar.» Och denna nationalism erhöll näring från de allt rikare skatter, som nu började inhöstas ur finskt folkminne. Utom Porthan hade även Chr. Ganander under 1700-talets slut varit ^erksam på området och under 1800-talets första årtionden börja uppteckningar göras av Z. Topelius — skaldens fader — och K. A. Gottlund, vilken sistnäimde även besökte och, i viss mån kan sägas, upptäckte de svenska finnbygderna i Helsingland, Dalarne och Värmland. På 1820-talet började Elias Lönnrot sin gärning, varur småningom framgick nationalverket Kalevala, Det finska litteraturspråkets enande och stadgande är också i väsentlig mån Lönnrots verk. När den 16 febr. 1831 Suomahisen KUjalUsuuden Seura (Finska Utteratursällskapet) i Helsingfors stUtades, var den finska litteratur som fanns ännu mycket outvecklad. Bedan under reformationstiden hade visserligen skrUter på finska språket börjat tryckas, men vad som trycktes på finska inskränkte sig länge tUl väsentUgen blott religiösa skrUter, smärre folkskrifter, dikter över historiska händelser m. m. Därför kom den nyupptäckta finska folkdiktningen att inom den finska litteraturen intaga en förhärskande ställning. En av Finska Utteratursällskapets första och angelägnaste uppgUter blev också a t t bereda möjUgheter till fulUöljande av Lönnrots arbeten. Sålunda erhöUs redan vid början av 1830-talet i Fiaska Utteratursällskapet ett centralorgan för forskningen rörande den finska folkdiktningen och detta centralorgan innefattade inom sin verksamhetkrets tiUlika befrämjandet av finsk nationell forskning i vidare mening samt av finsk litteratur och kultur i det hela. Den folkdiktning och övriga folktraditioner, för vilken Finska litteratursäUskapet blev målsman, var endast den finsk-språkiga. Åt folktraditionerna bland Finlands svenska aUmoge ägnade man under 1800-talets förra häUt ej en motsvarande uppmärksamhet. När A. I. Arwidsson, som i sin ungdom deltagit i upptecknandet av finska »runor», d. v. s. i så kallad runometer avfattade folksånger, efter sin överflyttning tUl Sverige utgav Svenska fornsånger, saknas visserUgen däri ej uppteckningar från Finland, i det särskilt bland sånglekar, barnvisor m. ni. i det år 1842 tryckta tredje bandet ett ej ringa antal uppteckningar från Finland intagits. Detta synes emellertid vara det enda avsevärda av folktraditioner, som gjorts bland svenskar i Finland under samma tid, dä den finska folkUvsforskningen så rikt uppblomstrade. Den finska folkdiktningen och i all synnerhet Kalevala, som tillvann sig allmänt intresse ej blott inom landet, utan internationellt, stäUde den blygsamma svenska folkdiktningen alldeles i skuggan. Under 1840-talet påbörjade lektorn J. O. I. Bancken i Vasa sin sedan mycket omfattande verksamhet som samlare av svenska folktraditioner i Österbotten; när han började, möttes han emeUertid med oförstående. Ännu år 1860, då Fredrik Cygnaeus utsände en broschyr under titeln »Ett vågadt projekt», vari han yrkade på, att den »finskt-svenska skärgårdspoesin» skulle upptecknas och de svenska dialekterna i Finland undersökas, betecknade han situationen såsom i stort sett karakteriserad av »UkgUtighet för undersökningar, som specieUt skulle rört den svenska talande befolkningens i Finland förhållanden». Vid denna tid hade Ukgiltigheten dock börjat ge rum för ett på en gång vetenskapUgt och nationellt intresse, som sökte nya källor hos landets svenska allmoge. Såsom ovan antyddes, hade efter skilsmässan från Sverige ledande svenskar i Finland börjat söka ett nytt rotfäste i vad som var nationeUt finskt.

173 Den av J. V. Snellman på 1840-talet proklamerade ståndpunkten, enligt vilken det ej endast gällde att höja finska språket tiU ett kulturspråk, utan a t t med tiden det svenska språket och den svenska kulturen såsom främmande i landet borde fullständigt vika för en ny generations inhemska, d. v. s. finska, språk och kultur, vann hastigt anklang inom vida kretsar av det bUdade, svensktalande befolkningselementet i Finland. Förfinskning till språk och nationalitet framstod för många som det enda möjUga och eftersträvansvärda framtidsmålet. Häremot framträdde en reaktion, som på ett håll blev av grundläggande betydelse för ej blott ett svenskt nationellt strävande, utan jämväl för ett vetenskapligt studium av svenskt allmogespråk och allmogeliv. Det var när inom den nyländska studentavdelningen vid Helsingfors universitet A. O. Freudenthal mot slutet av 1850-talet i opposition mot ett inom föreningen hållet föredrag över ämnet »Hvad kunna vi göra för förfinskningen af vårt lands svenska befolkning!» började förfäkta den uppfattningen, att svenskarna i Finland aldrig borde uppgiva sitt svenska språk och sin svenska nationaUtet, utan tvärtom för all framtid söka bevara detta arv, en uppfattning, varom Freudenthal, när han först framträdde, stod alldeles ensam inom denna tUl största delen av svenskspråkiga studenter bestående förening. Från denna tid daterar sig en sedan dess nästan oavbrutet pågående verksamhet bland studenterna i Helsingfors för tillvaratagandet av även den svenskspråkiga allmogens dialekter och traditioner. Ledare av denna verksamhet blev under omkring ett halvt århundrade Freudenthal, som från år 1878 beklädde den första i Finland upprättade professuren i svenska språket och Utteraturen. Nyländska studentavdelningen blev länge en huvudhärd för hithörande intressen. Forskningsfärder inom hemlandskapet började företagas av föreningens medlemmar, delvis med understöd av särskilt för detta ändamål genom föreningen utdelade stipendier. Besultaten av arbetena publicerades i av föreningen utgivna skrifter, slutligen i samUngsverket Nyland, varav de sex första banden (1884—1900) uteslutande upptagas av nyländskt folkmål och nyländsk folklore. Någon särskild organisation för bedrivande av svenska dialekt- och folkloreforskningar i Finland bildades ej förrän år 1874, då efter mönster av landsmålsföreningarna i Upsala, som två år tidigare börjat uppstå, Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors stUtades, med Freudenthal som ordförande. Denna förening blev ett gemensamt, livUgt arbetande organ för undersökningar och samlingar bland den svenska befolkningen i hela Finland; i viss mån utsträcktes des» verksamhet även till svenskarna i Estland. År 1876 bildades på förslag av professorn i finska språket A. Ahlqvist en motsvarande finsk studentförening Kotikielen seura (föreningen för hemspråket). SlutUgen erhöll Finland i och genom stUtandet av Svenska litteratursällskapet i Helsingfors år 1885 en stark gemensam organisation för svenska bildningsintressen i vidsträckt mening och inom dess verksamhetsområde innefattades även dialektforskningen och traditionsforskningen. Det inom detta sällskap sedan år 1900 verksamma utskott, som kallas Folkloristiska kommissionen, utgör numera centralorgan för folkloristiska och etnografiska undersökningar och samlingar rörande svenskarna i Finland, och på motsvarande sätt utgör numera Svenska litteratursällskapets sedan år 1910 verksamma språkvetenskapliga kommission centralorgan för den svenska dialektforskningen i Finland och i samband därmed bedrivna ortnamnsforskningar. I fråga om ortnamnsforskningen har kommissionen! samarbetat med en på dess initiativ tillkommen gemensam finsk ortnamnskonnmitté, som avser att genomforska ortnamnen även inom hela det finskspråkiga Finland.

174 I den år 1906 stUtade föreningen Brage har den finländska forskningen erhållit ännu en central sammanslutning för insamUng rörande vissa sider av folklivet. Däremot synes det år 1908 bildade Centralutskottet för hembygdsforskningen i Finland, vilket skall vara ett sammanhållande organ för de många bygdeföreningarna i landets olika delar, åtminstone icke ännu hava kunnat fylla de stora förhoppningar, som knötos vid dess tillkomst. Tillvaratagandet av allmogekulturens materiella minnen omhändertogs inom de oUka studentavdelningarna på 1870-talet, De museisamUngar och annat hithörande ftoff, som därvid sammanfördes, äro nu förenade i den etnografiska avdelningen av Statens historiska museum i Helsingfors. Såsom framgår av denna översikt har den finska insamlingsverksamleten i långt högre grad, än vad fallet varit i Danmark och Norge, varit knuten vid större organisationer. En redogörelse för denna sammanfaller därför med redogörelsen för dessa organisationers utveckling och arbetsresultat. FINSKA LITTERATURSÄLLSKAPET. Sällskapet stUtades den 16 febr. 1831 med uppgUt att befordra kunskapen om fäderneslandet och finska språkets odling genom att insamla ej aUenast arbeten (vare sig tryckta eUer i handskrift, på finska eUer andra språk) rörande Finlands historia, poesi, mytologi, geografi, statistik, språk och andra fosterländska ämnen, utan även finska sånger, traditioner, fornsaker och böcker i vad ämne som helst, blott de äro på finska språket avfattade, samt att låta trycka arbeten, som äro av gagn för landets historia och Utteratur och ombesörja en särskild tidskrUt för dessa ämnen, slutUgen också att genom pris eUer hedersomnämnanden uppmuntra till litterär verksamhet på finska språket. Sällskapets förste sekreterare blev Elias Lönnrot. Av sällskapets omfattande program har under nästan hela dess verksamhetstid insamUng och utgivning av material till kännedomen om de västfinska folkens diktning och tro, seder och bruk varit i främsta rummet eller åtminstone i ett av de främsta rummen föremål för sällskapets verksamhet. Denna har icke begränsats enbart till Finland utan har utsträckts även till de finska stammarna i de ryska guvernementen Archangelsk och Olonets samt i de baltiska provinserna. Bedan under första året av sin tiUvaro beviljade sällskapet ett anslag till Lönnrot å 100 pappersrubel för företagande av en undersökningsresa till guvernementet Archangelsk, men den pågående koleraepidemien band honom vid hans tjänstgöring som läkare i Kajana, År 1836 kunde resan emeUertid företagas, nu med ett anslag å 1.000 rubel. Samma år utsändes ett cmkulär till aUmänheten med uppmaning till deltagande i insamlingsarbetet. År 1838 erhöll språkforskaren M. A. Castrén ett anslag av sällskapet för en forskningsresa till Archangelsk m. m. för att insamla nya runor samt mytiska och språkUga upplysningar, som användes när han år 1841 utgav den första svenska översättningen av Kalevala. Under 1840-talet utsändes ett flertal vetenskapUga expeditioner. Under den hårda tid, som drabbade det finska kulturarbetet under de pohtiska reaktionsåren efter 1848, förbjöds genom censurförordning av år 1850 användningen av finska språket i tryckta arbeten utom sådana, som voro av reUgiöst eUer ekonomiskt innehåll. Den enda gren av föreningens verksamhet, som då lämnades fri, var folkloreforskningen. Genom insamling bland studenterna och anordnande av studentkonserter anskaffades medel att håUa åtminstone denna verksamhet vid makt. Efter Alexander I I :s tronbestigning ljusnade tiderna och 1858 erhöll sällskapet av kejsaren ett årUgt subsidium på 1.200 mk.; året förut hade dessutom erhålUts en donation å 106.000

175 mk. Under de följande åren är sällskapet emellertid huvudsakligen upptaget av allmän pubUkationsverksamhet: skönlitteratur, översättningar, lexika. År 1871 upptagas på nytt Kalevalaforskningarna och 1878 antas ett av E. Aspelin framlagt program, som avsåg att göra alla sidor av det folkUga traditionsstoffet till föremål för sällskapets insamUngsverksamhet. År 1884 tiUsattes slutligen inom sällskapet en särskild kommission för befordrande av dess folkminnesundersökningar. EnUgt en till den folkloristiska kongressen i London 1891 ingiven berättelse uppgingo sällskapets samlingar vid denna tid till omkring 110.000 nummer uppteckningar, fördelade på följande grupper: 1. Episka, lyriska och magiska runor, 2, Nyare enstrofig lyrik, 3. Skrock och vidskepelser, 4. Lekar och folkseder, 5. Sagor, 6. Ordspråk, 7. Gåtor, 8. Melodier. Av dessa intog från början gruppen episka, lyriska och magiska runor främsta platsen, under det att man ägnade gruppen Skrock och vidskepelser jämförelsevis ringa uppmärksamhet. Med de nya grundlinjer för insamUngsarbetet, som började tiUämpas år 1878, växte emellertid den senare gruppen raskt i omfång. Ännu vid sällskapets 50årsjubileum 1881 utgjordes ungefär halva samlingarna av runor, 10 år senare uppgå de blott till 20%, och till samma omfattning har då redan gruppen Skrock och vidskepelser stigit. För närvarande omfattar gruppen 50.000 nummer, varjiämte gruppen Nyare enstrofig lyrik uppgår till 40.000. Biland runorna intaga de episka det största utrymmet, av mindre omfattning äro de lyriska runorna och troUrunorna. De största samUngarna äro utförda av Lönnrot och Daniel Europaeus. Den förre började redan som student sina uppteckningar i Tavastland, Savolaks och Karelen och som läkare i Kajana fortsatte han dessa uppteckningar i guvernementet Archangelsk; hela antalet av honom utförda uppteckningar uppgår till inemot 2.100. Europaeus' samlingair äro till omfattningen ännu större — omkring 2.800 nummer — och härstamma från Archangelsk, Olonets, Karelen, Ingermanland och guvernementet QTver. Andra betydande samlingar äro sådana av F. A. Saxbäck, O. Grundströim, V. Porkka och V. Forsberg från Ingermanland, av A. Ahlqvist, H j . BasUierr och Ad. Neovius från Karelen samt av A. A. Borenius från Archangelsk och Olonets. Inisamling rörande skrock och vidskepelser tog, såsom nyss antyddes, först efteir år 1880 någon egentlig fart, men redan vid denna tid erhölls en av de förnämista samlingarna sällskapet på detta område äger, de av smeden Heikki Meriiläinen under 1880-talet påbörjade uppteckningarna från norra Finland, som även utsträckts till finnbygderna i Norrbotten och till de ryska gränsbygderma. Samlingen uppgår för närvarande tUl 75.000 nummer. Av lekar är den förniämsta samlingen den, som vid 1800-talets mitt gjordes av August Beinholrm; bland folksederna hava särskilt för bröllopsbruken betydande samlingar gjortts. Gruppen lekar omfattar för närvarande 5.000 nummer. SaigosamUngen uppgick redan år 1891 tUl omkring 11.000 nummer, för närvaramde uppgår den tiU 30.000. Smärre uppteckningar hade gjorts redan av Lömnrot och Castrén i tanke att därigenom erhålla vissa komplement tUl Kalevalatdikterna och även under 1840-talet hade man vid sidan om sångerna haft någcon uppmärksamhet riktad även på sagorna. Den första insamlingsresan medl sagorna som huvudsyfte gjordes dock först 1850 av E. Budbäck och A. Botlhman. E t t synnerhgen viktigt uppteckningsarbete på detta område har senaire utförts icke minst i samband med studiet av de finska dialekterna av forslkare sådana som T. Aminoff, A. Genetz och E. N. Setälä. År 1880 kom stemografering första gången tUl användning vid folksagouppteckning av J .

176 Sjöros. Färdighet i stenografering är numera ett av de första viUkoren för erhållande av undersökningsanslag. Bland ordspråken intaga särskilt A. Kinnunens samUngar från Savolaks en framskjuten plats; andra betydande samUngar hava utförts av El. Aspelin och W. Forsman. Samlingen uppgår för närvarande tiU 150.000 nummer. Gåtor upptecknades och publicerades redan av Lönnrot, senare har även denna avdelning mottagit betydande tUlökningar och uppgår för närvarande tUl 40.000 nummer. MelodisamUngen uppgår till 15.000 nummer. Utom de folkloristiska arbetena har Finska UtteratursäUskapet även föranstaltat stora dialektundersökningar, vilka särskUt inriktats på dels en stor finsk ordbok, dels en särskild karelsk ordbok. Genom sällskapet och ett ordsamUngsbolag gemensamt ha åstadkommits samUngar, som uppgå till omkring en miUion ordlappar. Sedan år 1878 uppbär säUskapet för sin verksamhet ett århgt anslag av finska staten, tiU en början å 10.000 mk. År 1898 höjdes anslaget till 15.000 mark och år 1908 tiU 18.000 mk. Efter vissa sänkningar under åren 1915—1917 höjdes det ånyo tiU 20.000 mk., 1919 tUl 54.000 mk. och 1922 till 75.000 mk. I övrigt uppbäres sällskapets ekonomi av genom donationer erhållna fonder samt av medlemsavgUter. Någon bestämd summa har ej anvisats för insamUng, men sedan 1884, då bok- och penningepremier utlovades, ha årligen flera tusen mark använts; år 1922 utgick en summa av 5.200 mk. i pengar. Antalet samlare har ej heUer varit bestämt, utan berott huvudsakligen på meddelarnes intresse. Under de senare dyråren ha emellertid svårigheter för utsändande av stipendiater yppat sig. Samlarna få handledning genom broschyrer, av vilka den som berör de vidskepUga bruken är den viktigaste och även varit tUl stor nytta vid arbetet. Däremot misslyckades insamUng av ordspråk med hjälp av en tryckt stor samUng; — på frågan huruvida ett ordspråk var känt gavs endast ett tanklöst, jakande svar. Sällskapet har en arkivarie, som även sköter bibUoteket och har en lön av 4.000 mk. om året samt dessutom ersättning pr timme för överarbete. Samlingarna registreras alfabetiskt efter samlarens namn, likväl i perioder: 1831—1880, 1881—1900, 1901—1907, 1908— . Skilt numreras a, sagor; b. runor, sånger, bruk, lekar; c. ordspråk; d. gåtor; e. melodier. År 1890 förvärvade sällskapet egen byggnad, i vilken lokaler för samUngarna äro upplåtna. KALEVALASÄLLSKAPET I HELSINGFORS stUtades år 1919. Dess ordförande är professor E. N. Setälä, sekreterare är professor U. T. Smelius. Sällskapet har särskilt upptagit tanken på åstadkommande av en stor finsk dialektordbok, en tanke för vUken Finska UtteratursäUskapet förut arbetet. Kalevalasällskapet, som vid stUtandet byggde sin ekonomi på enskilda donatorers understöd, förfogar över ett kapital, som vid början av år 1923 uppgår tUl 650.000 mark. STATENS HISTORISKA MUSEUMS ETNOGRAFISKA

AVDELNING.

Upphovet

tUl

de finska etnografiska samlingarna i Statens historiska museum i Helsingfors är Studentavdelningarnas etnografiska museum, grundat 1876. Sommaren 1874 hade Otto Donner intresserats för de av HazeUus året förut öppnade Skandinavisk-etnografiska samlingarna i Stockholm och vid sammanträde på hösten inom Viborgska studentavdelningen, vUkens kurator han var, hade han tagit upp frågan om studenternas medverkan för åstadkommande av något liknande i Finland. Förslaget fick ett enhäUigt och entusiastiskt understöd. Bedan efter närmast följande jiuferie inkommo de första föremålen. En ny impuls

177 fick löretaget, då kommittén för den första aUmänna finska konst- och industriexpoutionen i jan. 1876 anhöll hos avdelningen, att den skulle utstäUa sin samUng. Bå det att hela landet därvid måtte bUva representerat utsände viborgarm en inbjudan tiU de övriga avdelningarna att taga del i utställningen med Ukadana samUngar. Förslaget behjärtades och i utställningen deltogo var och en av de sex studentavdelningarna med egna samUngar. Vid det arbete för museets förkovrande, som därefter av studenterna fortsattes, inhöstades även uppteckningar jämte avbildningar rörande folkets seder och levnadssätt i landets oUka bygder. Ej minst viktig var den betydelse museiverksamheten erhöll för dialektforskningen. Vid katalogiseringen av de tUl samUngarna förvärvade förenålen iakttogs, att folket för de olika sakernas benämningar förfogade över ett oanat rikt ordförråd, som borde tillvaratagas Ukaväl som andra upplysningar om folkets liv. Frågan upptogs tiU behandhng av museets styrelse och man beslöt att låta genomgå de etnografiska berättelser, som funnos i museets och Finska Utteratursällskapets vård. För detta syfte grundades år 1886 ett samfund benämnt Muurahaiset, som sedan ställde sig i UtteratursäUskapets tjänst och 1887—1900 uppgjorde tio oUka program för avfattande av etnografiska ordförteckningar och berättelser. EmeUertid hade svårigheter aUt mera yppat sig att med studentavdelningarna som målsman förvalta och förkovra samUngarna. I skrivelse av den 10 maj 1887 erbjödos dessa därför åt staten och den 1 jan. 1894 skedde det officieUa överlämnandet av museet till Arkeologiska kommissionen, där det förenades med universitetets historisk-etnografiska museum och Finska fornminnesföreningens samUngar tUl det nuvarande Historiska muset. , Någon systematisk utforskning av folkets materiella kulturminnen och vid dem knutna traditioner — annat än sådan av museal art — eUer av andra sidor av folklivet har icke bedrivits av Studentavdelningarnas etnografiska museum, ej heller av Statens historiska museum. Genom material erhållet under inköpsresor eller andra resor utförda av tjänstemän vid samlingarna har dock ett betydande arkiv för avbildningar och uppteckningar grundats, vilket arkiv står under den etnografiska avdelningens vård. I detta arkiv ingår material från såväl finsk- som svenskspråkiga delar av landet. SVENSKA LANDSMÅLSFÖRENINGEN I HELSINGFORS var, såsom ovan nämnts, den första organisation, som bildats i Finland med särskild uppgUt att tillvarataga vad som rörde den svenska befolkningens i detta land språk och traditioner. Föreningen, vars officiella namn var Svenska landsmålsföreningen i Finland, stUtades den 19 april 1874 bland studenter vid Helsingfors universitet på inbjudan av dåvarande docenten A. O. Freudenthal, som blev dess ordförande. Dess uppgUter och arbetsformer voro från början väsentligen Uka med landsmålsföreningarnas i Upsala, som ett par år tidigare trätt i verksamhet. P å sammanträdena gjordes orduppteckningar under ledning av tre s. k. referenter, en för vartdera av landskapen Nyland, Österbotten och EgentUga Finland med Åland, varjämte föredrag över språkliga och folkloristiska ämnen höUos samt folktraditionsuppteckningar gjordes. Senare övergavs arbetsfördelningen efter landskap vid på sammanträden gjorda uppteckningar. Huvudparten av uppteckningsarbetet förlades med tiden tUl vistelser i bygderna, och härvid synas föreningens medlemmar ha åtnjutit ett betydUgt kraftigare ekonomiskt stöd från oUka håU — universitetet, Nyländska avdelningen, Svenska Utteratursällskapet och Svenska folkskolans vänner — än som kom de upsaUensiska och de lundensiska landsmålsföreningarnas medlemmar tiU del. År 1892 upptogos på föreningens program två nya uppgUter, för vilka dialekt12

178 uppteckningsarbetet i de gamla formerna synes ha fått stå tillbaka. Detta år beslöts nämligen på förslag av ordföranden Freudenthal, att föreningen i samband med andra för saken intresserade personer skulle under den närmaste framtiden ägna sig åt upptecknande av sådana i den finländska skrUtsvenskan begagnade ord och uttryck, som icke återfinnas i skriftspråket i Sverige. Uppslaget fuUföljdes inom föreningen under åren 1893—1899 och på grundval av det sålunda samlade materialet utgav Freudenthal en avhandling, SkUjaktigheterna mellan finländska svenskan och rikssvenskan (1902). Utom föreningen fuUföljdes samma uppslag ytterligare av flera enskUda, särskilt professor K. H. Bergroth. Det andra nya uppslag, som år 1892 förelades landsmålsföreningen, var Ernst Lagus förslag, att föreningen skulle i motsvarighet mot vad som gjordes inom den i det föregående omtalade finska föreningen Muurahaiset, deltaga i insamlandet av »etnografiska ord och uttryck». För detta ändamål bildades en fUiaUörening, kallad Landsmålsföreningens kommitté för samlande av bidrag till en svensk etnografisk ordbok. Såsom en begynnelse utsändes ett tryckt program för uppteckningar om fisket och därvid använda benämningar på redskap och arbeten. Företaget avstannade emellertid snart. FilialbUdning i landsorten har någon gång förekommit. Så har en tid bland eleverna vid Nykarleby svenska folkskoleseminarium en svensk landsmålsförening funnits, men om resultaten av denna fihalbUdning är föga känt. Omkring år 1900 synes landsmålsföreningens i Helsingfors verksamhet i det hela ha börjat mattas, och år 1908 upplöste sig föreningen, därvid donerande sina samUngar tiU Svenska litteratursällskapet, med vars folkloristiska arkiv de införUvades. Året innan Svenska landsmålsföreningen i Finland upplöstes avslutades tryckningen av Herman Vendells ordbok över de östsvenska dialekterna, d. v. s. dialekterna öster om Östersjön och Bottniska viken. I detta arbete, som trycktes i Svenska litteratursällskapets skriftserie, ingick det väsentliga av landsmålsföreningens ordsamUngar. Antalet av de dialektord, som influtit till föreningens samlingar under den period, då upptecknandet av landsmålsord bedrevs som huvudsak, har beräknats tiU omkring 22.000. I ordboken ingår emellertid därjämte det material, som inkommit till Svenska litteratursällskapet samt enskilda samlingar. Hela det i Vendells ordbok föreliggande ordförrådet beräknas tiU omkring 47.000 dialektord under omkring 32.000 uppslagsord. Den östsvenska dialektgruppen är den enda svenska dialektgrupp, för vilken någon stor ordbok hittills blivit publicerad. Även ur grammatisk synpunkt ha de östsvenska dialekterna långt tidigare än någon annan svensk dialektgrupp blivit föremål för en sammanfattande framställning och även i detta fall har arbetet i väsenthg mån byggt på landsmålsföreningens materialsamlingar. År 1894 utgav nämligen föreningen en skrUt under titel Finländska bidrag till svensk språk- och folklivsforskning och däri ingår, utom redogörelser för föreningens dittills varande verksamhet samt smärre uppsatser av föreningsmedlemmar, O. F. Hultmans stora avhandling De östsvenska dialekterna, ett arbete, som ger en, så vitt det då befintliga materialet möjUggjort det, fullständig utredning av varje grammatisk företeelses geografiska utbredning och historiska utveckling, inom de östsvenska dialekternas hela område. Ehuru ingen större del av detta område är i landsmålsföreningarnas samUngar fullständigt orepresenterad, tarvade dock dessa samlingar komplettering och fortsatt bearbetning såväl i fråga om det språkliga som även och kanske än mer i fråga om det folkloristiska materialet, och därvid erfordrades nya ar-

179 betsformer. Den gamla föreningens uppgUter härutinnan ha nu överflyttats på en större organisation, det Svenska litteratursällskapet, SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET i Finland stUtades den 5 febr. 1885, på Johan Ludvig Bunebergs födelsedag, tiU hans åminnelse. Som säUskapets uppgUt angavs i dess stadgar i första rummet att »samla vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckUng i Finland, sådana som icke offentliggjorda eller sällsyntare Utterära alster, svensk folksång och saga, upplysningar om äldre Utterära föreningar och företag, historiska handlingar, särskilt rörande undervisningsväsendet, biografiska underrättelser, brev av Utterärt eller kulturhistoriskt intresse, samt att bearbeta och offentUggöra det sålunda samlade materialet». Som sällskapets uppgUt namnes därefter i andra rummet »att främja svenska språkets studium och rätta begagnande», vUket skulle ske bl. a. genom undersökning av landets svenska dialekter. SlutUgen namnes i tredje rummet bland säUskapets uppgUter att »främja litterär verksamhet på svenska språket genom prisbelöningar och understöd». Sällskapets förste ordförande blev C. G. Estlander och i dess styrelse ingingo flera av landets mest framstående män. Bland aUmänheten vann uppropet om föreningens bildande stor tiUslutning. Donationer började snart tiUfaUa sällskapet, som tiU en början uteslutande fick bygga sin ekonomi på medlemsavgifter, vUka redan år 1886 beräknades tiU 8.200 mark från årUgen betalande ledamöter samt dessutom omkring 13.000 mark i en gång för alla betalade avgUter. Det första offentUga understöd, som kom säUskapet tUl del, var när 1891 års ständer bevUjade sällskapet ett bidrag av 10.000 mark ur Längmanska testamentsfonden. Inclusive detta bidrag beräknades sällskapets inkomster 1892 tUl omkring 170.000 mark. Sällskapets folkloristiska verksamhet började 1887, då på förslag av magister Ernst Lagus ett detaljerat program för bedrivande av folkloristiska insamhngar utarlbetades och kringsändes tiU särskilda säUskap, läroverk m. m. för att genom dera,s försorg distribueras tUl för saken intresserade personer. Ehuru säUskapet förband sig att för inlämnade samUngar utgiva mindre belöningar i böcker eUer penningar, så var det långa tider framåt ganska få, som lystrade till uppropet. År 1888 utsände sällskapet första gången en stipendiat, fil. kand. I. Smeds, för a t t »idka dialektforskning och insamla alster av folkdiktning» i VittisbofjärdL. Följande år utsändes tre stipendiater med motsvarande uppgUter. Sedan dess ha reseunderstöd för dyhk verksamhet år för år utgjort en stående post i sällskapets budget. Bedan i den reseberättelse den förste stipendiaten insände väcktes frågan om ortnamnsundersökningar. I berättelsen framkastades nämligen den tanken, att litteratursällskapet borde övertaga uppgiften att insamla och tolka Finlands svenska ortnamn. Bestyreisen ansåg dock denna uppgUt för O'mfattande för a t t kunna då övertagas av sällskapet och beslöt, med hänsyn :även därtill, att betydUga förarbeten redan på annat sätt gjorts, att förslaget ej skulle föranleda annan åtgärd, än att insamlandet av ortnamn framdeles, skulle ingå i de uppgUter, som skulle föreläggas sällskapets stipendiater. Programmet för varje års stipendieresor uppgjordes först av för varje särskilt år tiUfäiUgtvis anmodade kommitterade, men från år 1900 av ett kontinuerUgt arbetsutskott, benämnt Folkloristiska kommissionen, som handlade ärenden rörande även Ungvistiska och ortnamnsundersökningar. Denna kommissions ordföirande var åren 1900—1908 Freudenthal, 1908—1918 E. Lagus, från 1918 är deess ordförande K. Bob. V. Wikman. Mot slutet av 1900-talets första årtionde vidtogos flera viktiga förändringar i de grenar av Svenska litteratursällskapets verksamhet, som gälla folklore-,

180 dialekt- och ortnamnsforskning. År 1908 inrättades säUskapets folkloristiska arkiv, i det de samlingar av folklore, dialektuppteckningar och ortnamn, som förut ingingo i sällskapets aUmänna arkiv, nu frånskildes därifrån och förenades till ett särskilt arkiv under föreståndareskap av Folkloristiska kommissionens ordförande rektor E. Lagus. Med det sålunda grundade Folkloristiska arkivet införlivades Svenska landsmålsföreningens alla samlingar. Såsom ovan nämnts upplöste sig nämligen landsmålsföreningen samma år och donerade därvid till Folkloristiska arkivet allt, som föreningen samlat, J. O. I. Banckens i det föregående berörda stora folkloresamUngar, vilka tillhöra Vasa lyceum, deponerades strax efter Folkloristiska arkivets tillkomst hos detta, och även senare ha stora depositioner tUlkommit. Bedan från första början blev sålunda Svenska litteratursällskapets Folkloristiska arkiv ett centralarkiv för samlingar rörande ej blott folklore, utan även dialekter och ortnamn inom aUa svenska bygder i Finland. Nästan samtidigt med denna centraUsering tUlkom inom Svenska litteratursällskapet vid sidan av Folkloristiska kommissionen ett nytt organ för insamUng och bearbetning, nämUgen SpråkvetenskapUga kommissionen, som fungerar sedan år 1900 och som leder ej blott dialektforskningsarbetet, utan även därmed förbundna ortnamnsundersökningar i bygderna. Tidigare hade Folkloristiska kommisionen lett arbeten inom alla tre forskningsgrenarna. Nu uppstäUdes också nya sammanfattande mål för arbetet, nämUgen å ena sidan utgivningen av Finlands svenska folkdiktning, å andra sidan ett stort ortnamnsverk, och dessa mål blevo bestämmande för arbetet under den följande tiden. Utgivningen av Finlands svenska folkdiktning beslöts år 1909 på förslag av E. Lagus, och kring detta verk, i vars titel ordet folkdiktning är använt som ett kort, samlande uttryck för det hela, ehuru det innefattar även andra sidor av folkUvet, har sedan dess litteratursällskapets folkloristiska och etnografiska verksamhet koncentrerat sig. All insamUnsgverksamhet är nu i första hand inriktad på att komplettera utgivningsmaterialet, särskilt för de delar^av verket, som befinna sig under arbete. Utgivningsarbetet påbörjades år 1917. UppgUten att vara huvudutgivare har förenats i samma hand som ordförandeskapet i Folkloristiska kommissionen och föreståndareskapet för Folkloristiska arkivet; alltså har från år 1918 K. Bob. V. Wikman beklätt aUa dessa tre uppdrag. I Folkloristiska kommissionen ha också som ledamöter inträtt de av litteratursällskapets styrelse utsedda medarbetarna i verket. För närvarande äro följande delar belagda med arbete: del I I Sägner och traditioner under redaktion av lektor V. B. V. Wessman i Mariehamn, del I I I Folkvisor under redaktion av musikern fil. mag. Otto Andersson, Helsingfors, del IV Ordstäv under redaktion av lektor Väinö Solstrand, Mariehamn, del VII Folktro och trolldom under redaktion av docent Gunnar Landtman, Helsingfors, samt för avdelningen Magisk folkmedicin, avsedd att ingå i denna del, fil. mag. W. Forsblom, Tavastehus, del VIII Seder och bruk, avdelningen Årets fester, redigerad av professor G. Nikander, Åbo, samt avdelningen Livets högtider, redigerad av fil. mag. K. Bob. V. Wikman, Helsingfors. Utkommit har t. v.: fullständigt del I Sagor, A. BeferatsamUng, utgiven, av Oscar Hackman, 1 och 2 {XX + 523 och V I I I + 324 sidor), B. Urval, utgivet av Anders AUardt, 1 och 2, (VII + 523 och VI + 387 sidor), 4 band, samt delvis VII Folktro och trolldom 1. ÖvernaturUga väsen, utgiven av G. Landtman (LVII + 860 sidor), 1 band. Några fullt säkra beräkningar beträffande omfattningen av verket torde ännu icke kunna göras; det har uppskattats tUl omkring 20 volymer a 500 sidor, men uppskattningen är snarare för låg än för hög.

181 SamUngsarbetet bedrevs tidigare huvudsakligen genom stipendiater. Men sedan Folkloristiska kommissionen organiserats i sin nuvarande form har huvuddelen av insamUngsverksamheten skett genom anslag åt medarbetarna i Finlands svenska folkdiktning. Utöver det insamlingsarbete, som står i dUekt samband med utgivningen av Finlands svenska folkdiktning, har (1915) påbegynts en etnografisk undersökning av de svenska bygderna. För detta ändamål ha utsänts en etnograf och en arkitekt, vilka undersökt två a tre socknar åt gången, och på detta sätt ha under åren 1914, 1915 och 1916 följande kommuner blivit föremål för dylika bygdeforskningar: Kristinestads landsförsamling, Lappfjärd, Sideby, Närpes, Korsnäs, Bortom, Övermark, Malax, Petalax, Solv i Österbotten samt Borgå, LUjendal och Lappträsk i (östra) Nyland. Delvis utom planen för Finlands svenska folkdiktning ha även falht de undersökningar rörande aUmogens kost, som av en för detta ändamål utskickad person verkställts 1906 och följande år i Bargas, Kimito, Västanfjärd och Iniö socknar i EgentUga Finland. EnskUda samlare ha utöver detta bidragit med ett rätt värdefullt material. Dylika samlingar inlösas då vanUgen tUl arkivet. Slutligen förtjänar nämnas, a t t folkhögskolorna, särskilt under de senare åren, lämnat bidrag tUl arkivet. För folkloristiska och etnografiska ändamål ha under 1920 och 1921 varit anslagna följande belopp: 1921 1920 Anslag för kompletteringsarbeten för Finlands sven4.000 mk 4.000 mk ska folkdiktning samt för etnografiska ändamål ... 500 500 Stipendier och gratUikationer 1.000 Inlösen av samUngar 1.000 1.300 Folkloristiska kommissionen (arkivvården m. m.) 1.300 3.600 Arvode för arkivets föreståndare 3.600 35.000 PubUkationer 90.000 Summa 100.400 mk 45.400 mk Emigt skattmästarens årsredogörelse för 1920 samt f. ö. lämnade uppgifter har under årets lopp använts följande summor: Anslag, stipendier, gratUikationer 1.500:— mk Inköp av samlingar 50: Folkloristiska kommissionen 2.018: 95 Arvode för arkivets föreståndare ,. 3.600: Publikationer, jämte honorar 98.919: 38 » Summa 105.088 33 mk Språkvetenskapliga kommissionens verksamhet berör dels ortnamn, dels dialektforskningen. Under senare år har ortnamnsforskningen intagit den främsta platsen på kommissionens arbetsprogram. Fältforskningen har alltmer överlämnats åt språkligt skolade stipendiater, och huvudvikten har fästs vid att få till stånd så fuUständiga samlingar av ortnamn, som varit möjUgt inom ett bestämt område. Under 1920 har Språkvetenskapliga kommissionen tagit initiiativ tUl en undersökning av landsmålen på fasta Åland. Utöver den av kommissionen omhänderhavda insamUngsverksamheten har säUskapet utövat en betydande pubUceringsverksamhet på lingvistikens och fUologiens område. Under 1920 ha sålunda av UtteratursäUskapet utgivits följainde arbeten på ortnamnsforskningens fält: T. E. Karsten, Svensk bygd i Östierbotten nu och fordom. En namnundersökning I (XII + 691 sidor) och

182 Greta Hausen, Nylands ortnamn deras former och förekomst tiU år 1600 I (IX + 319 sidor). Sistnämnda arbete utgör resultatet av en på Sällskapets initiativ igångsatt undersökning av ortnamnen i äldre handhngar (1908), ett arbete, som omfattat landskapet Nyland och förts fram tUl året 1600. För uppgörandet av förteckningar över ortnamnen i äldre urkunder har sällskapet samarbetat med en ortnamnskommitté, sammansatt av representanter för Finska Utteratursällskapet, Finska vetenskapssocieteten, Finska fornminnesföreningen, Finskugriska säUskapet och Sällskapet för Finlands geografi. Denna kommitté har under 1919 och 1920 åtnjutit statsanslag av 10.000 mark årUgen. Av dessa medel ha 15.000 mk anslagits tUl täckande av Svenska Utteratursällskapets utgUter för ovan nämnda pubUkation. Under år 1920 har påbegynts tryckningen av lektor V. E. V. Wessmans supplement tUl H. VendeUs Ordbok över de östsvenska dialekterna. Lektor Wessmans arbete, som påbegyntes 1915 på uppdrag av sällskapets styrelse, har ungefär samma omfattning som den ursprungUga ordboken. Sällskapet utger härförutom den filologiska publikationsserien Studier i nordisk fUologi, redigerad av professor Hugo Pipping, som även innehåUer uppsatser rörande dialektologi och ortnamnsforskning. »Studierna» utkomma årligen i ett häfte om minst 10 tryckark. I UtteratursäUskapets äldre skrifter ingå dessutom ett antal dialektologiska och Ungvistiska arbeten, vUka höra tiU denna kategori, varjämte sällskapets årsbok (Förhandlingar och uppsatser) tidigare innehålht en icke ringa del folkloristiska och språkvetenskapUga uppsatser, berörande svenskarna i Finland. För språkvetenskapUga ändamål har Utteratursällskapet under åren 1920 och 1921 anslagit följande belopp: 1920 1921 Besestipendier, gratUikationer 4.500 mk 2.500 mk Inköp av samUngar 500 » 500 » PubUkationer 74.000 » 85.000 » Summa 79.000 mk 88.000 mk UtgUterna för språkvetenskapUga arbeten ha under år 1920 stigit till: Besestipendier, gratUikationer 4.250: — mk Inköp av samUngar PubUkationer, jämte honorar 87.258: 49 » Summa 91.508: 49 mk Svenska Utteratursällskapet åtnjuter ett årUgt statsbidrag av 20.000 mark, men av detta faller endast en del, vid pass häUten eller så, de folkloristiska och språkvetenskapUga arbetena tiU godo, då ju säUskapet härförutom bedriver en rätt betydande historisk och litteraturhistorisk verksamhet. För 1920 har dock bevUjats ett tilläggsanslag om 26.000 mark. Sällskapet disponerar även över en särskUd donationsfond om 8.000 mark, varav räntemedlen (sedan 1917) årUgen utgivits såsom pris för folkloristiska pubUkationer och samUngar. Detta pris är icke inräknat i ovan uppgivna uitgUtssummor. Folkloristiska arkivet omfattade vid utgången av 1920 316 samUngar. SamUngarna äro i katalogen ordnade i ackvisitionsföljd, vUken även kommer tiU användning vid deras uppstäUning i arkivet. Härvid ha do>ck de oUka formaten, foUo och oktav, åtskilts (andra format förekomma icke i katalogerna). Originalmanuskripten ha bibehålhts i sin ursprungUga form (varken styckats eUer avskrivits) i arkivet. TiU de olika samUngarna fogas

183 dessutom reseberättelser, brev m. m., som kunna ge upplysningar rörande deras uppkomst o. dyl. SamtUga samUngar pagineras med pagineringsstämpel, så att varje skriven sida får sitt nummer. Detta system har visat sig förmånUgast och mest tUIfredsställande från arkivaUsk synpunkt. Samlingarna förvaras i kvart- och foUoomslag av mjuk brun papp med ryggar av brun klot (ryggbredden 2—5 cm.), sammanhåUna av gummikupongband. Den eUer de i omslaget ingående samUngarna anges genom nummern på omslagets ryggetikett. I vissa fall (t. ex. ortnamns- och notmanuskript i Uten oktav) ha dock de ursprungUga omslagen t. v. kommit tUl användning. Tecknings- och fotografisamUngarna äro ordnade i Uggande foUokapslar, vilka ha en höjd av c:a 8 cm. och äro försedda med utdragbar låda. Arkivets samUng av fotografiplåtar är ännu icke slutUgt ordnad. Såsom av den i Folkloristiska och etnografiska studier II, sid. 198—223 offentliggjorda katalogen framgår, har arkivet dels en ackvisitionskatalog, dels en lappkatalog (tidigare dessutom en s. k. landskapskatalog). Ackvisitionskatalogen är uppgjord i bredfolioformat och upptar följande rubriker: samlarens (insändarens) namn, handskrUtens antal skrivna sidor, stipendiatår, stipendiebeloppets storlek, gratUikation, inköpssumma, inlämningsdatum, hänvisningar tiU utlåtanden tUl styrelsen, materialets hemort; varjämte materialet fördelas på följande huvudavdelningar: a. sagor, b. sägner och traditioner, c. anekdoter, d. gåtor, e. ordstäv, talesätt, f. folkvisor, g. barnvisor, ramsor, räkningar, h. »minnesverser», i. sånglekar, j . dansmelodier, k. lekar, 1. folktro och troUdom, m. seder och bruk, n. ortnamn, o. ord (dialektord), p. växt- och djurnamn, r. språkläror (grammatikaliska iakttagelser och dyhkt rörande landsmålen), s. bomärken, t. teckningar och fotografier (jämte beskrivningar). I kortregistret fördelas materialet enUgt de nämnda huvudrubrikerna på orter. I detta kortregister, som utgör grundvalen för katalogiseringen, har endast delvis upptagits närmare uppgUter beträffande realinnehåUet, men självfallet föreUgger det rnöjUgheter att i framtiden utveckla kortregistret i denna riktning, varigenom det blir en generalindex över samUngarna. Behovet av ett dyUkt detaljerat realregister har dock icke ansetts-så stort, att det skulle uppväga de dryga kostnader, som vore förenade därmed. OnekUgt är dock, att detta behov växer i förlhåUande till utnyttjandet av samlingarna för mera speciella forskningsändaimål. Att en dylik index måste komma tiU stånd, om ock i begränsad omfattning, d. v. s. för de etnografiska samUngarna ävensom för det material, som inflyter efter avslutad redigering av det i Finlands svenska folkdiktning publicerade materialet, är dock sannoUkt. Förutom det arkivaUska arbetet med samUngarnas ordnande och katalogisering har under de senast gångna åren upptagits en direkt msamhngsverksamhiet genom arkivet. Avsikten har varit att utveckla detta tiU en korresponderande institution, som skulle stå i omedelbar kontakt med intresserade personer1 i landsorten. För detta ändamål har arkivet utsänt meddelanden och frågellistor. Arkivet har dock i detta hänseende arbetat under högst ogynnsamma förhållanden, och resultaten av arbetet ha icke aUtid varit så stora, som på förhand kunnat väntas. Me«d arkivet är sedan 1913 förbundet ett referensbibhotek upptagande främst (svemsk-) finländsk Utteratur på det folkloristiska och etnografiska området, topografiska, Ungvistiska och arkeologiska arbeten samt handböcker och tidslorifter. BibUoteket är närmast att betrakta såsom ett annex tUl samUngarrna. Follkloristiska arkivet finnes förvarat i VetenskapUga föreningarnas hus.

184 FÖRENINGEN BRAGE, förening för vård och främjande av svensk folkdiktning, folkmusik och folkdans i Finland, stUtades den 14 mars 1906. Förenirgen har i främsta rummet vinnlagt sig om återupplivandet av de gamla folkminnena i dikt, sång, dans och dräkt. I detta syfte har föreningens verksamhet uppdelats på tre sektioner: A. för folkdiktning, B. för folkmusik och C. för folkdanser. Sektionen A. för folkdiktning var avsedd att bUva en fri sammanslutning av folklivsforskare och för folkUvsforskningen i Svenskfinland intresserade personer, som vid sektionens möten kunde referera och diskutera hithörande frågor, insamlat material o. dyl. Trots vissa svårigheter, som mött vid förverkUgandet av denna plan, har sektionen dock utfört ett betydande arbete dels i form av insamlingsverksamhet, dels genom publicering av material och uppsatser i föreningens sedan år 1907 utgina årsskrift. TiU sektionen A. äro dessutom anslutna ett fonogramarkiv och en urkhppsavdelning, som omhänderhaver föreningens Urklippsverk över Finlands svenska tidningslitteratur. Fonogramarkivet. I januari 1908 godkändes i princip påbörjandet av arbetet med upptagande av musik- och språkprov i fonograf. I februari 1909 höll föreningens ordförande herr Otto Andersson i Svenska Utteratursällskapet ett föredrag om fonograf en i musik- och språkvetenskapens tjänst (tryckt i Brages årsskrift I I I för år 1908), och sedan Svenska litteratursällskapet beviljat Brage 500 mark inköptes fonograf och rullar. E t t år senare hade å 100 ruUar av Otto Andersson upptagits sånger, dansmelodier och dialektprov. I mars 1916 lovade en Bragevän bekosta ett systematiskt utforskande av de finlandssvenska dialekterna med tillhjälp av fonograf. Början gjordes med Nyland. Sommaren 1916 utsände Brage en stipendiat filologie stud. A. Brenner, som i 7 nyländska socknar upptog 77 dialektprov efter 27 personer. Resultatet blev dock icke så rikt, som man väntat dels på grund av brist på rullar, dels på grund av de ryska myndigheternas förbud för resor i vissa skäTgårdssocknar. Arbetet avstannade sedan på grund av svårigheten att få rullar till skapligt pris. Arbetets fortsättande kommer att fulUöljas i Åboland, på Åland och i Österbotten. Som stipendiater komma språkligt utbUdade fackmän så vitt möjligt att anlitas. Urklippsverket utgör på visst sätt en fortsättning för Svenskfinlands vidkommande av det i Betänkandets del I, sid. 51 f. berörda stora uppslagsverket över Finlands tidningar, som deponerats i universitetsbibUoteket, och föreningen Brages urklippssamling är avsedd a t t vara ett uppslagsverk eller rättare en koncentrerad upplaga av Finlands hela svenska tidningspress däri allt, som sedan år 1910 skrivits om svenskt kulturarbete, ingår ordnat och sammanfört efter vissa principer. Förprickningen och ordnandet av urklippen, som till en början omhänderhades av fru G. Klingstedt, skötes sedan år 1915 av herr M. Heikel, som i sitt hem emottager 2 friexemplar av alla svenska tidningar. UrkUppningen, som tidigare utfördes av frivUUga krafter, vUket dock visade sig mindre lämpUgt för ernående av kontinuerUgt arbete, verkställes nu, sedan Brages kansUst under ett års tid för en tillskottsavgUt ombestyrt densamma, av särskilt vidtalade personer i föreståndarens hem och under hans överinseende. De urkUppta notiserna klippas och hopklistras envar tiU en enspaltig remsa. Bemsorna ordnas senare enligt ett särskilt utarbetat schema, vilket uppgjorts av en år 1911 tillsatt kommission för vården om verket, Allmänna artiklar,

185 som icke hänföra sig till någon viss ort eller person, ordnas i den allmänna avdelningen enligt detta schema i skUda kuvert för varje grupp, motsvarande de understrukna rubrikerna. Artiklar, som gälla en viss ort, ordnas topografiskt i ortens (stadens eller socknens) kuvert, däri således tiU en början samlas alla urklipp under året, vilka röra respektive orter. Alla artiklar, som hänföra sig till en viss person, ordnas i den biografiska avdelningen, en av verkets viktigaste avdelningar, i respektive personers kuvert, oberoende av till vilket år urklippet hör. Denna avdelning innehåller bl. a. dödsannonser och notiser om alla under frihetskriget stupade, sårade eller mördade Finlandssvenskar. I den allmänna avdelningen och lokalavdelningen ordnas klippen skilt för varje år. Dock ha khppen för åren 1910—11 liksom för åren 1912—13 sinsemeUan sammanförts. Om under året urkUppen för en ort icke rymmas i ett kuvert, användas två eller flera. Orterna äro ordnade i aUabetisk ordning. Om en artikel berör två eller flera personer eller två eUer flera orter eUer personer och orter samtidigt, insättas i respektive kuvert hänvisningar till det kuvert där artikeln inordnats. Dessa hänvisningar hava dock tills vidare endast i den biografiska avdelningen medhunnits i större utsträckning, men skola dylika helt genomföras innan kUppen uppkUstras. Tills vidare har blott en ringa del av klippen från de tidigare åren uppklistrats. Dessa klistrades å papper i kvartformat, som förvaras i mappar. Arbetet härmed skall snarast möjligt återupptagas. Vid uppklistringen komma måhända kUppen för några år, t. ex. 5 år, att samordnas för varje ort enligt det sakUga schemat och mom varje grupp i kronologisk ordning. Nu förvaras kuverten i c. 45 cm. långa pappaskar, i vilka 600—800 urklipp stående på kant i kuverten inpackats. Antalet askar uppgick år 1921 till över 200. Till sektionen A. hör slutligen även den Dramatiska avdelningen med ändamål att framföra alster hänförande sig tiU sektionens verksamhetsområde, folklivsbUder, bygdehistorier o. s. v. I samband härmed hava även sedan 1908 anordnats dramatiska pristävUngar. Sektionen B. för folkmusik, har till uppgUt att jämte utgivandet av visor, dansmelodier och marscher i praktiska arrangemang uppföra dem såsom körer, sångsoli med ackompanjemang, soli eller ensemble för pianoforte, violin och eventuellt andra instrument. För detta ändamål uppehåller sektionen en stående blandad kör, varjämte en stråkorkester under ett par kortare perioder varit i verksamhet. Vidare har sektionen utgivit ett flertal publikationer av folkdanser och folkvisor samt även åren 1918 och 1919 anordnat pristävUngar av komposition i folkvisestil och av arrangemang av folkvisor. Sektionen har slutUgen anordnat spelmans- och folkvisesångartävlmgar i Helsingfors åren 1907, 1908, 1911 och 1920 med respektive 56, omkring 30, omkring 50 och 39 deltagare. Som pris ha utdelats penningebelopp, silverbägare och medaljer samt åt samtliga deltagare diplom. »Sektionen C. för folkdans har till uppgUt att återuppUva och sprida kännedom om folkdanser och lekar och upprätthåller för detta ändamål ett eller flera danslag, vilka inöva och framföra sådana alster av bygdekulturen. Vidare ombesörjer sektionen insamlandet av dansbeskrivningar och melodier, redigerandet av hithörande pubUkationer samt anordnandet av kurser i folkdanser oclh lekar. Till denna sektion hänföres föreningens verksamhet för återuppUvandet av folkdräkterna. [Sektionen har av trycket utgivit sånglekar och folkdanser jämte beskrivningar. Materialet tUl de av föreningen utgivna folkvisorna och dansmelodierna har tilll stor del erhållits ur Otto Anderssons stora samlingar, vUka tUl större delen

186 överlämnats till Svenska litteratursällskapets folkloristiska arkiv. Ur cess rika skatter har Brage beviljats tillstånd att disponera över även en del anira visor, ringlekar och dansmelodier. Sålunda har sektion C. tUlåtits avskriva en mängd sånglekar för inövning vid lekkurserna och lagets egna övningar. Pu3licerandet av sånglekarna har tillsvidare uppskjutits delvis på grund av ordförandens bristande tid att utvälja de vackraste varianterna. Materialet till publikationen »12 folkdanser» utgör dels O. Anderssons uppteckningar på Åland, i Österbotten och på Ormsö, Estland, dels av sektionens arbetsutskott gjorda uppteckningar efter en allmogeförening, som år 1907 gav en uppvisning vid en fiskarsoiré i Helsingfors. Beskrivningarna tiU publikationen »36 folkdanser» erhöllos dels genom Brage-medlemmar från Österbotten dar danserna dansas av allmogen ännu denna dag, dels genom uppteckningar! som Y. Heikel ensam eller i sällskap med andra danslagsmedlemmar företagit i oUka delar av Nyland, där allmogen själv utfört danserna. Då melodierna i de flesta faU förut funnos upptecknade i Svenska litteratursällskapets arriv och således icke antecknades samtidigt som dansen, våUade det senare svårigheter att kombinera dans och melodi, ja detta föranledde extra resor tUl ort och stäUe. Den till sektionen anslutna avdelningen för återuppUvandet av hembygdsdräkterna har nedlagt ett synnerligen värdefullt och i flera avseenden förebiidUgt arbete för insamUng av beskrivningar och uppgUter rörande dräktskicket, varjämte även en del dräkter av sektionen förvärvats i original. FuUföljandet av detta arbete utgör ett av föreningens livUgaste önskemål. Under kulturveckan i Vasa sommaren 1920 ävensom på resor i Österbotten och Östra Nyland sattes Y. Heikel i tiUfälle att göra anteckningar om ett 20tal dräkter, som Brage ännu icke anskaffat, varjämte en hel del tygprov insamlades, olika dräktplagg inköptes m. m. För kompletterande av sina samlingar och forskningar på olika områden, Planerar Brage f. n. ett vidlyftigt forskningsarbete genom utsändande av frågeformulär till Svenskfinlands alla svenska socknar, tUl antalet c:a 70 stycken. For detta ändamål upprättas ett personregister dels över personer, som äro intresserade och lämphga att som Brages ombud hjälpa till med forskningen, dels över personer, som böra utfrågas i olika ämnen. Över ombuden upplägges ett särskilt kortregister med korten ordnade inom varje socken i aUabetisk följd och socknarna ordnade aUabetiskt inom varje landskap. I registret komma även a t t upptagas ordförande för ungdomsföreningar, dmigenter för sångkörer och allmogestråkorkestrar, svenska folkskollärare i svenska trakter, samtUga aUmogespelmän, ledande personer i hemslöjdsorganisationer, ävensom andra personer, som enUgt uppgifter, samlade från olika håll, anses lämphga som medarbetare eller som böra utfrågas, däribland även ett flertal tUl städerna inflyttade f. d. landsortsbor. Å personkortens baksida antecknas korrespondens med personen i fråga. Å ledarkortet för varje socken antecknas de inregistrerade personernas namn i löpande nummerföljd jämte persongruppbeteckning, så att man utan tidsutdräkt kan utplocka aUa personer hörande tiU viss persongrupp. TiU samtUga svenska allmogespelmän och medlemmar i allmogestråkorkestrar utsändas spelmansformulär jämte cirkulär för insamlande av biografiska uppgUter. För bevarandet av minnena om den äldsta, redan ur tiden gångna spelmansgenerationen användes ett skilt formulär. En del tidigare samlade uppgUter på detta område ha pubhcerats i Brages årsskrifter.

187 TiU spelmännen och en del andra personer komma att sändas frågeformulär angående aUmogedanserna, dessas förekomst och ålder m. m. Samtidigt önskas uppgUter om personer, som kunna giva närmare upplysningar om danserna. Främst tiU dmigenter, ungdomsledare och folkskollärare komma att utsändas formulär för insamlande av uppgUter om folkvisesångare och -sångerskor samt om vilka slags visor de kunna sjunga. Det insamlade materialet torde framdeles bliva av stor nytta för folkdans- och folkviseforskare. Vidare skola utsändas dräktfrågeformulär och tygprovblanketter. Avsikten är a t t insamla så många prov på bygdedräkttyger som möjligt och a t t varje tygprov skall fästas vid en blankett med uppgUt om provets hemort, namn, användning, ålder och ursprung. Dräktformulären ha gjorts så detaljerade som möjUgt och stihserade så, att även den ovane forskaren kan besvara frågorna endast genom antecknande av ett fåtal ord och genom överstrykande av överflödiga ord. Då dräktplagg, som kunna påträffas i samma stuga, kunna höra tiU dräkter av olika ålder, eUer användas vid oUka tUUäUen o. s. v., ha skilda formulär uppgjorts för varje plagg, vUket även torde bliva tiU nytta vid den jämförande kritiken och bearbetningen av det insamlade materialet. Dräktformulären hava uppgjorts av Y. Heikel. För sin verksamhet har föreningen Brage beviljats följande anslag, av vilka en del medel, som icke givits för särskilda ändamål, bl. a. använts tUl underhåll av urklipps verket: Av Svenska folkpartiet, år 1908 1.000 mk, 1914 1.000 mk, 1917 500 mk samt 1920 av folkpartiets lokalstyrelse i Helsingfors 700 mk; summa 3.200 mk. Av Svenska UtteratursäUskapet, år 1909 500 mk och år 1915 500 mk; summa 1.000 mk. Av Centralutskottet för hembygdsforskningen, år 1910 100 mk; summa 100 mk Av Svenska Kulturfonden år 1915 1.000 mk, 1917 500 mk, 1918 1.000 mk och 1921 5.000 mk; summa 7.500 mk. Av Centralutskottet för Helsingfors svenska kulturförening år 1910 500 mk och år 1914 1.000 mk; summa 1.500 mk. Av Svenska folkskolans vänner år 1915 300 mk; summa 300 mk. Av staten år 1909 2.000 mk; summa 2.000 mk.

'Översikt över forskningar rörande den svensktalande befolkningen i östersjöprovinserna och Gammalsvenskby. Den svenska befolkningen söder om Finska viken har under äldre tider varit utbredd över ett större område än nu. Den karta över dess utbredning, som finns i det stora, på mångåriga forskningar grundade arbete, som av den tyske skolinspektören Carl Busswurm i Hapsal ägnades åt »Einehistorisch-ethnographische . . . Untersuchung» av denna svenska befolkning: »Eibofolke ( = öbofolket) öder die Schweden an den Kusten Ehstlands und auf Bunö», tryckt i Beval 1855, och likaså den karta, som beledsagar litteratören Aug. Sohlmans lilla, men innehåUsrika studie »Om lemningarne af svensk nationalitet uti Estland och LUfland» (Nordisk tidskrUt, Stockholm 1852) visa en tidigare oavbruten utbredning mellan Baltischport och Hapsal och över betydUga områden på Dagö och Ösel ävensom flera smärre öar. Bedan på denna tid hade stora delar av det område, som på kartorna betecknades som tidigare bebott av svenskar, blivt helt eller delvis estniskt, och Busswurm framställer det svenska språket och det svenska befolkningselementet såsom statt i ett sådant tiUbakavikande gent emot de estniska inflytelserna, att han väntar sig att efter 100 år vandraren blott skall finna gravarna efter de sista ösvenskarna. Denna förutsägelse synes i våra dagar vara på väg att gå i uppfyllelse i vissa av de gamla svenskbygderna i Estland. Inom andra åter har den svenska befolkningen visat en starkare livskraft än väntat, så att till och med en ganska stor folkökning kan konstateras från Busswurms tid till vår hos estlandssvenskarna på det hela taget. Busswurm uppger den sammanlagda befolkningssUfran i Estland och på Bunö till 5.519 personer. Svenske riksdagsmannen i Estland H. Pöhl har för år 1920 beräknat motsvarande befolkningssUfra till omkring 7.500. Det torde dock vara svårt att exakt beräkna svenskarnas antal i de bygder, där svenskar och ester bo om varandra. Till den baltisk-svenska folkstammen höra dessutom svenskarna i Gammalsvenskby i Chersonska distriktet i södra Byssland, vid Dnjepr, ej långt från Svarta havet, vilkas antal av Busswurm angavs vara 304, men nu beräknas uppgå till omkring 800. Den svenska kolonien i Gammalsvenskby har nämligen uppstått genom en år 1781 skedd utvanddring av omkring 1.200 svenskar från Dagö, där en godsägare C. M. v. Stenbock, trots »de fria svenska böndernas» privilegier hade börjat behandla dem som livegna. Svenskarna i Östersjöprovinserna ha sedan urminnes tider åtnjutit privilegier, tidigast omtalade i Hapsals stadslag, bekräftad av biskop Jacob på Ösel år 1294, som i arvsavseende jämställer hela den svenska bondebefolkningen i Ösels stUt, då omfattande även kretsen Wiek i Estland (d. v. s. hela västra Estland) med borgerskapet i Hapsal (då bestående av svenskar och tyskar). På de mindre öarna, Bågöarna, Odensholm och Bunö, ha dessa gamla privilegier i huvudsak kunnat göras gällande hela den ryska tiden igenom. Folket på dessa öar visar en förening av självständighetsanda och urgamla levnadsvanor, som ej på samma sätt återfunnits i Nuckö och på Ormsö, där de svenska bönderna länge lytt under stora gods. Öborna ha också under senare tider visat

189 starkare motståndskraft än fastlandsborna mot den moderniseringstendens, som så ofta åtföljt en av de starkaste folkrörelserna, den frireligiösa väckelsen. Särskilt den missionsverksamhet, som i slutet av 1870- och början av 1880talen bedrevs inom samtliga de svenska orterna i Estland, med utgångspunkt i Evan-eUska fosterlandsstiftelsen i Stockholm, en verksamhet som i manga avseenden höjde befolkningen, har dock utrotat mycket gammalsvenskt i skick och sed, i språk och i förestäUningssätt. Så predikades, att det var synd och flärd att bära de gamla folkdräkterna. De försvunno i Nuckö, men behollos åtminstone delvis på öarna. Svenskbygderna i Estland äro f. n. följande: 1 NARGÖ Denna norr om Beval belägna ö av ungefär 20 kvadratkilometers storlek beräknas nu ha omkring 200 svenska invånare. Vid ett besök som Estlandsforskaren, rektor G. Danell i Upsala, år 1908 gjorde på ön, beräknades invånarnas antal till omkring 350, varav omkring häUten svenskar den andra hälften utgjordes av ester. Gudstjänst hölls i kapellet (annex under S:t Michael i Beval) varannan gång på svenska, varannan gång på estniska. I skolundervisningen användes endast svenska och ryska, men ej estniska, Barnen i estniska familjer försvenskades och svenska språket utbredde sig har, i motsats mot vad annars var vanhgt, på estniskans bekostnad. Det var dock ej sa mycket den gamla svenska Nargödialekten som sålunda utbredde sig, utan fastmer högsvenska med finländsk brytning. Dialekten visade redan da en mycket låno-t fortskriden upplösning. Som exempel på dialektens upplösning kan nämnas, att känslan för grammatisk! genus var borttappad. Härutmnan hade estniskan påverkat svenskan. Liksom språket var också levnadssattet starkt moderniserat, i motsats mot förhållandet i de andra svenskbygderna. Nargokarlarne hade ofta tjänstgjort som sjömän på finländska och svenska fartyg och foro ofta med sin fisk tUl finska hamnar. Nargökvinnorna hade ofta varit anstaUda som tjänarinnor i städer i Finland eller som arbeterskor på finländsk-svenska herrgårdar, innan de gift sig på hemön. Man visade med stolthet sma ef ter monster från Finland uppförda, nya stugor. Frireligiösa rörelser hade stor utbredning. Kort före krigets utbrott utrymdes Nargö, då hela ön skulle upptagas av miltära anläggningar. Nu har dock som nämnt en betydUg del av den gamla svenska befolkningen återvänt. Under mellantiden ha Nargösvenskarna uppehållit sig i Sverige och i Finland eller på andra orter i Estland. Trots all den upplösning, som den svenska aUmogekulturen och den gamla inhemska dialekt e n varit underkastade, torde ännu ej obetydligt kunna räddas från glömskan. Vad som hittills samlats på Nargö är huvudsakligen följande. Docenten H Vendell från Helsingfors har år 1881 studerat Nargödialekten, och pa grundval av sina primäranteckningar, vilka förvaras i Folkloristiska arkivet i Helsingfors, utarbetat en ordlista med inledning, ett manuskript å något over 100 kvartsidor som tillhör Undersökningen av svenska folkmål i Upsala, Dialektforskningens behov av upplysningar rörande Nargömålet är dock endast begynnelsevis fyllt med detta arbete. Någon vetenskaplig speciaUramställnmg rörande Nargös vare sig språk, folklore eller kultur i övrigt har ej utgivits. 2 BÅGÖARNA SAMT WICHTERPAL-KORKIS. Lilla och Stora Eågön (båda äro liksom Nargö kapeU under S:t Michael i Beval) bilda tillsammans med tvenne gent emot dessa öar på fastlandet belägna orter Wichterpal (på svenska Vippal och Korkis (båda hörande till Kreutz eller som svenskarna säga Kors socken) e t t i avseende på svenskarnas dialekt tämUgen enhetligt område. Pa bada öairna är denna befolkning så gott som rent svenskt, för närvarande 360 per-

190 söner. Svenskarna i Wichterpal och Korkis utgöra tillsammans omkring 340 personer. På dessa fastlandsorter är svenska språket i överhängande fara att alldeles försvinna. År 1908 fanns i Wichterpal ej mer än en enda gård med uteslutande svenskt gårdsfolk. I Mathias socken öster om Kreutz har svenska talats inemot vår tid. Svensk gudstjänst hölls i Kreutz kyrka för första gången pa flera årtionden något av de senaste åren men förekommer alltjämt endast tillfälligtvis. Svensk skola finnes i Wichterpal sedan några år tillbaka. E t t skolhus har uppförts även åt svenskarna i Korkis, men står nu oanvänt på grund av för ringa barnantal. Den enda åt Bågösvenskarna särskilt ägnade vetenskapUga framställning, som efter Busswurms bok utkommit, utgöres av en uppsats på 40 sidor av A. O. Freudenthal; »Några upplysningar om Bågö- och Wichterpalmålet», tryckt i Finska vetenskapssocietetens förhandlingar 1875 Denna studie grundar sig dock ej på besök på ort och ställe, utan på vad som inhämtats av bönder från de nämnda orterna under några dagar, då de med sina båtar legat i Helsingfors' hamn. Danell har åren 1908 och 1922 besökt dessa orter. Hans besök i Kreutz var det första besök från »Svenskland», som de där boende svenskarna fått mottaga i mannaminne. Daneils anteckningar från detta område utgöra huvudsakhgen en orientering i dialekten; notiser av folkloristiskt intresse förekomma, fast i ringa omfattning, i hans anteckningar harUrån. E t t tidigare besök på Bågöarna har gjorts år 1895 av fil. mag. S. Perklén från Helsingfors, vUken även besökt andra svenskbygder i Estland.' Hans omfattande folkloristiska uppteckningar, i stor utsträckning avfattade pa dialekt, finnas i Folkloristiska arkivet i Helsingfors. Docenten H. VendeU har besökt Wichterpal något år i slutet av 1870-talet. Även hans anteckningar harUran fmnas i Folkloristiska arkivet i Helsingfors. Utan besök i orten har professor Carl Säve i Upsala på 1850-talet efter i Stockholm sig uppehåUande svenskar från Wichterpal antecknat ej mindre än omkring 2.300 dialektord vilken samling använts i Freudenthals och Vendells »Ordbok över estlandsvenska dialekterna» 1887. 3. NUCKÖ-ORMSÖ utgör svenskarnas nuvarande huvudbygd i Estland. Nuckö socken omfattar ej blott den gamla ö, numera halvö, vilken namnet Nuckö ursprungligen tillkommit, utan dessutom också tvenne »kommuner» på det gamla fastlandet, Bickholtz (på svenska Bikull) och Suttlep (varje kommun omfattande flera byar) och slutligen ön Odensholm. År 1920 utgjorde svenskarnas antal inom Nuckö socken sammanlagt omkring 3.000, därav på (halv)ön Nuckö omkring 850 (på halvön bo ungefär lika många eller flera ester), i Bickholtz omkring 1.650 (en så gott som oblandat svensk befolkning), i Suttlep omkring 400 (kommunen Suttlep är övervägande estnisk), på Odensholm omkring 100 (på ön funnos mga ester). Nuckö sockens fastlandsområde har en utsträckning av omkring 28 kilometers längd och 15 kUometers bredd. Ön Ormsö, skild från Nuckö av ett 3 kilometer brett sund, bildar en egen socken som år 1920 hade omkring 2.650 svenska invånare samt mellan 300 och 400 ester (de sistnämnda företrädesvis bosatta i byn Svibe, äldre Sviby, svearnas by). I Nuckö finnes sedan år 1920 en svensk folkhögskola. Nuckö har gjorts tiU föremål för mera ingående undersökningar än någon av de andra svenskbygderna i Estland. Bedan på 1850-talet gjorde P. A. Säve efter uppgifter av några tUl Gotland överresta bönder från Nuckö, en ordsamUng på omkring 2.500 ord, som tillika med Carl Säves ovannämnda samling ord ur Wichterpalmålet överlämnades till professor A. O. Freudenthal i Helsingfors och användes i den estsvenska ordboken 1887. H. VendeU gjorde Nuckö-

191 dialekten, tillsammans med den närstående Ormsödialekten, till föremål för en akademisk avhandUng i Helsingfors 1881. Nucköspråk jämte traditioner behandlas för övrigt av VendeU i några mer populärt hållna uppsatser. Det visade sig emellertid, att en ny undersökning av dessa i språkhistoriskt avseende mycket viktiga mål var nödvändigt, och Nuckömålet blev också huvudämnet för DaneUs första forskningar bland svenskarna i Estland. Danelis år 1905 utgivna avhandUng »Nuckömålet» innehåller dock endast början, nämUgen inledning och ljudlära. I till största delen tryckfärdigt manuskript finnas hos författaren formlära samt ordbok å omkring 6.000 artiklar (bokstäverna a—r tryckfärdiga). Dessutom finnes hos författaren en omfattande samUng texter på Nuckömål, innehållande folktraditioner av olika slag i färdigredigerat skick. För Ormsömålet finnes hos Daneli stora, ännu ej färdigredirerade samlingar, utförda samtidigt med hans Nucköundersökningar, nämUgen åren 1900, 1901 och 1922. I sammanhang med DaneUs undersöningar av Nuckömålet ha experimentaUonetiska undersökningar utförts i Upsala av lektor E. A. Meyer rörande en Nuckötalande persons språk samt fonogram av Nuckömål upptagits av H. W. PoUak för Vetenskapsakademiens i Wien fonogramarkiv. Den tid, som Danell använt inom Nuckö för folkmåls- och folkminnesuppteckningar är så kort, föga mer än två månader sammanlagt, fördelade huvudsakligen på åren 1900 och 1901, att väl knappast inom något svenskspråkigt område gjorts motsvarande samlingar utan att därtill åtgått väsentUgt längre tid. Förklaringen tUl detta förhållande ligger till en del däri, att Danell redan innan han kom till Estland hade haft tillfälle att i Upsala under mer än ett år studera Nuckömålet hos en i Upsala vistande student, som hade denna dialekt till sitt modersmål. Till en väsentlig del Ugger emellertid förklaringen tUl samlingsarbetets ovanhgt snabba framgång också däri, att det i Nuckö var ovanUgt lätt att erhålla säkra och intresserade sagesman, vilkas förhåUanden till upptecknaren i flera fall utvecklades tUl verkligt medarbetareskap. Utom av Danell och VendeU har Nuckö-Ormsöområdet särskilt besökts av Otto Andersson från Helsingfors, som redan åren 1903 och 1904 började samla folkmelodier i de estsvenska bygderna och år 1921 återupptog detta samlingsarbete i Nuckö. År 1922 har slutUgen G. Jacobsson i samarbete med Danell gjort teckningar och fotografier av hus, gårds- och byplaner, inventarier m. m. inom Nuckö-Ormsöområdet samt fört anteckning därom. Hans undersökningar ha utförts för Nordiska museet, med understöd av Kulturhistoriska föreningen i Stockholm. Till en del har hans bildmaterial också beräknats att kunna framdeles tjäna till illustrationer i den ordbok Danell förbereder. Nuckö-Ormsö besöktes även hösten 1922 av amanuensen E. Klein, som här utförde insamlingsarbete för Nordiska museet. 4. B U N Ö . Denna numera till Estland hörande ö beräknades år 1920 ha en befolkning av 283 svenskar. Öns befolkning är så gott som oblandat svensk. Bunösvenskarnas dialekt, »runskan», skiljer sig så mycket från närmaste svenska dialekt, Nuckömålet, att Bunöbor och Nucköbor, enUgt vad som uppgives, ej förstå varandra utan a t t ta högsvenskan till hjälp. Bunö har tidigare än någon av de andra svenskbygderna i Östersjöprovinserna utförligt skildrats ur folklivssynpunkt, nämUgen av F . J. Ekman (en finländsk präst, som under ett års tid, 1841—1842, tjänstgjorde på ön). Hans år 1847 i Tavastehus tryckta, stora Beskrivning om Bunö, innehåUer mycket om näringar och seder och är särskUt värdefull genom rikhaltiga utdrag ur de gamla kyrkoböckerna, vUka sedan dess förkommit. Mindre skUdringar ha sedermera av flera författare pubhcerats, mest i form av tidningsartiklar. Bunödialekten har på grundval

192 av några veckors studier på ön i juli 1879 skUdrats av H. VendeU i en i Svenska landsmål 1887 tryckt avhandUng. Öns dialekt har senare, år 1908, gjorts tiU föremål för förnyad undersökning av G. DaneU under en månads tid. De senaste forskningsbesöken på Bunö gjordes 1921 av dr K. HUdén, professor vid Handelshögskolan i Helsingfors, som då utförde antropologiska mätningar, och 1922 av amanuensen vid Nordiska museet E. Klein. Både VendeU och DaneU ha jämte folkmålsuppteckningarna gjort folkminnesuppteckningar. 5. DAGÖ. Ännu år 1850 funnos nära 300 svenskar på Dagö, dels i KerteU, dels i Böicks. I KerteU var redan i början av 1900-talet så gott som varje spår av den svenska kolonien utplånat. I Böicks funnos mellan 40 och 50 personer, som nödtorftehgen kunde sitt gamla språk, men endast i en enda gård, Mikkasgården, användes den gamla svenska Dagödialekten som dagUgt språk. När år 1922 Danell besökte Dagö, hade användningen av och kunskapen i svenska gått mycket tUlbaka. Bå hela ön finns nu endast en 73-årig man, som verkligen tycktes kunna den gamla Dagödialekten. Denna dialekt är ännu oundersökt. E t t dotterspråk till Dagö-dialekten kvarlever på annat håU, i Gammalsvenskby i södra Byssland. Denna svenska koloni har nämligen, såsom i det föregående nämnts, uppstått genom utvandring från Dagö 1781—82. Från denna svenska koloni i södra Byssland ha sedan utgått ett par dotterkolonier i Amerika (Vernon och Wetaskiwm i västra Kanada, i början på 1900-talet utgörande tUlsammans omkring 90 personer, vilka bevarat sitt gamla språk). Gammalsvenskby har under inbördeskriget i Byssland år 1917 och följande år lidit mycket. Fronten har ett par gånger gått fram över byn, som därvid blivit till stor del alldeles förstörd. Ännu mera har Gammalsvenskby lidit efter kriget. Den gamla svenska kolonien finns dock fortfarande kvar och dess befolkning synes på sista tiden ha ökats. Gammalsvenskby har tidigast besökts i studiesyfte av docenten W. Lagus från Helsingfors omkring år 1850, vUkens reseberättelse finnes i utdrag tryckt i Sohlmans ovan citerade uppsats i Nordisk tidskrift 1852. År 1881 har H. VendeU besökt Gammalsvenskby i sammanhang med sina ovan omtalade forskningsresor i Estland. SlutUgen har under åren 1905—1906 en grundlig undersökning gjorts i Gammalsvenskby av professor Anton Karlgren, som på grundval av sina studier i orten utarbetat en ordbok jämte en kortare grammatik och en allmän inledning innehållande koloniens historia, beskrivning av byn och av gårdar i byn, skUdringar av folket och dess seder. Arbetet, som är under tryckning i Svenska landsmål, beräknas bUva över 300 sidor. Ovan angivna arbeten utgöra det väsentligaste som blivit gjort för vetenskapligt tillvaratagande av folktradition, folkUv och folkspråk hos de baltiska svenskarna, vare sig resultaten till större eller mindre del pubUcerats eUer ännu blott finnas i handskrift. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår emellertid, att de baltiska svenskarnas språk och kultur alltUrån 1840-talet varit föremål för forskares uppmärksamhet och att mycket arbete ägnats däråt, mera än åt de flesta svenska bygder med motsvarande invånarantal. Men det framgår också, att detta arbete varit mycket ojämnt fördelat och att viktiga sidor av forskningsuppgUterna fått stå alldeles tUlbaka. Det har också av ovanstående redogörelse framgått, att just sådana orter, där den svenska dialektens och den svenska kulturens fortbestånd är mest hotat, blivit minst tUUredsställande undersökta. Detta gäller särskilt Nargö, Kreutz socken och framför aUt Dagö. Även där den svenska dialekten och det gamla levnadssättet ej hotar att med denna generation alldeles försvinna, befinner sig dock den gamla traditio-

193 nen i Uv och dikt och språk i en upplösning, som gör forskningsuppgUten brådskande. Moderna förhållanden bryta nu på allvar in hos dessa så länge isolerade svenskar. Den gammalsvenska prägel, som legat över livet därute, främst på de små öarna Bunö, Odensholm och Bågöarna, är väl snart nog grundligt omvandlad. Mycket av det arbete, som är utfört såväl i fråga om språk som i fråga om folklore, har visat sig lämna inga upplysningar alls eller missvisande eUer osäkra upplysningar om förhållanden, som ha grundläggande betydelse. I väsentlig mån beror detta på missuppfattning av de dialektala uttrycken, vilka ofta erbjuda främUgen betydUga svårigheter för ett fullständigt förstående. TilUredsställande undersökta, nämUgen så att den väsentUga karaktären otvivelaktigt och allsidigt framträder, äro endast dialekterna på Nuckö och i Gammalsvenskby. Därnäst är Bunömålet bäst känt. Dock äro betydUga kompletterande undersökningar även här absolut erforderhga. Nargö, Bågöarna och Kreutz socken ha ännu aldrig bhvit föremål för en grundUg undersökning. Dagö har ej alls undersökts. SärskUt måste som en återstående uppgUt framhåUas en i sammanhang med dialektundersökningen utförbar ortnamnsundersökning, som ej blott kompletterar det värdefulla hithörande material, som redan samlats från vissa av de nuvarande svenskbygderna, utan också framgår genom sådana delar av den forna svenskbygden, där ortnamnen är det enda, som kvarlever av det svenska språket. Vidare må framhållas en arbetsuppgUt, för vars lösande samverkan mellan språklig, etnografisk och folkloristisk forskning är av synnerlig vikt, nämUgen ett ordsamlingsarbete, som tar tUl ögonmärke att i ordförrådet och speciellt i ett noggrant och ej för knapphändigt angivande av ordens betydelser få fram de upplysningar orden innehålla om folkets yttre och inre levnadsförhåUanden, i överensstämmelse med eUer i motsättning mot andra bygders svenska och icke svenska folk. De största forskningsarbeten, som sedan början av 1900-talet bedrivits bland dessa svenska folkrester, ha utgått från Sverige, nämligen DaneUs, Karlgrens, Meyers och Nordiska museets arbeten och ha till största delen utförts på undersökarnas egen bekostnad. Av de finlandssvenska undersökarna äro VendeU och Ber klen döda; Andersson har begränsat sin verksamhet till att väsentUgen blott omfatta folkmusiken, HUdén till naturvetenskapUg antropologi. Av landets egna invånare har i äldre tider Busswurm utfört ett storslaget arbete, i senare tid har där ingenting motsvarande försökts, men ett Uvligt hembygdsintresse har på senare tid mer och mer vaknat och tagit sig uttryck även i museiverksamhet och i uppmärksamhet för bygdeminnen. E t t utslag av detta intresse är den ovan framhållna, värdefuUa medverkan, som Danell haft förmånen möta på sina forskningsresor. Bå denna grund torde kunna byggas vidare, men ett nödvändigt villkor för att detta skall leda tiU vetenskapUgt tlUfredsställande resultat är, att vetenskapsmän, på vilkas kapacitet måste ställas ganska höga anspråk, personligen deltaga i arbetet. Från Dorpats universitet ledes ingen verksamhet, som har utforskningen av svenskarnas kultur och språk till föremål. Mera kan man möjUgen hoppas av folkhögskolan i Nuckö. Vad det mest kommer an på torde dock vara fullföljandet av de i det föregående berörda från rikssvensk sida påbegynta undersökningarna, vilka efter ett längre avbrott, år 1922 återupptogos genom de nämnda besöken av Danell, Jacobsson och Klein. Den förstnämndes resa gällde även bibliotek och arkiv i Beval, Dorpat m. fl. orter, varigenom en vidgad kännedom vunnits om vilka tryckta och otryckta källor, som finnas rörande de baltiska svenskarna. E t t led i detta återupptagna rikssvenska intresse äro även de arkivundersökningar, som anordnades i Estland år 1922 av krigsarkivet i Stockholm. 13

Samlingar och desiderata rörande de svenska lapparnas språk, ortnamn, folklore, religion, sång och etnografi av K. B. WIKLUND. Vid en vetenskaplig behandUng av lapparnas språk, folklore, religion, sång och etnografi är det omöjhgt att taga hänsyn till nutidens politiska grämer och strängt skilja de svenska lapparna från de norska och finska. Alla de nämnda momenten äro nämligen helt eller åtminstone väsentligen identiska på bägge sidor om den svensk-norska gränsen i väster och den svensk-finska gränsen i norr, vilket naturligtvis beror därpå, att de poUtiska gränserna först i sen rid dragits tvärt över de språkUga och etnografiska. Endast de lappska ortnamnen kunna geografiskt avgränsas från grannlandens, men för sin förklaring fordra ofta nog även de ett hänsynstagande tUl ortnamn på andra sidan riksgränsen och äro beroende av forskningar rörande dem. I det följande kan jag således icke helt inskränka mig tUl de egentUgen svenska lapparnas utförs^ kände i språkligt och etnografiskt hänseende m. m., utan måste på vissa punkter också beröra, vad som gjorts för de utanför Sveriges gränser boende lapparnas vidkommande. En internationeU karaktär ha givetvis också de samUngsverk m. m., som avse hela det lappska folk- och språkområdet. Jag behöver blott nämna J. Qvigstads »Nordische Lehnwörter im Lappischen», Kristiania 1893, i vilket arbete en mängd av förf. själv upptecknade ord från svensklappska dialekter anföras, och J. Qvigstads och G. Sandbergs »Lappische Sprachproben» i Journal de la Soc Finne-Ougrienne I I I , Helsingfors 1888, i vilket verk förekomma texter från både Finland, Norge och Sverige. I den allmänna lappska språkvetenskapUga litteraturen finner man också massor av svensklappska ord anförda, Uksom man finner svensklappska folkloristiska och etnografiska data i motsvarande litteratur om lapparna i allmänhet. I nu följande översikt kan och måste jag tydligen inskränka mig till att omnämna de mer eller mindre systematiskt gjorda samlingar angående de svenska lapparnas språk och etnografi m. m., som jag känner till, och mot bakgrunden därav redogöra för de luckor i vårt vetande om lapparna, som böra fyllas. Jag vill då redan nu påpeka, att alla dessa samlingar, även de största, naturiigtvis äro långt Uran fullständiga och kunna och böra ökas. Vid de språkliga samUngarna är detta särskilt fallet i fråga om ordförrådet och framför aUt fraseologin, vUken naturiigt nog kommit i efterhand under det hittillsvarande arbetet. Att bristen på vederhäftiga texter är stor, kan ej heller förvåna; för att erhåUa sådana måste man antingen ha infödda skribenter eller också använda fonograf el. dyl., och detta har endast i mycket ringa utsträckning kunnat ske. AUa otryckta samlingar äro, där ej annat säges, privat egendom och befinna sig hos vederbörande upptecknare.

195 A) Språk. Jag avser här endast de nu talade dialekterna, ej förgångna tiders språkformer, vilka endast kunna studeras ur den tryckta Utteraturen eUer arkivaUer. Indelningen är geografisk; en indelning efter viktigare dialektgränser skulle ge en annan bild. 1) Torne lappmark. De enda i tryck tUlgängUga texterna från Karesuando äro förutom de i Qvigstads »Lappische Sprachproben» förekommande de som pubUcerats av ungraren I . Halåsz i »Ugor Fuzetek» 9, Budapest 1887, s. 169 ff.; ingen av dessa texter fyUer emeUertid nutida fordringar på noggrannhet. Detsamma gäUer om Halåsz' lilla ordUsta i »Svéd-lapp nyelv» VI, Budapest 1896, s. 178 ff. J. Qvigstad, rektor i Tromsö, har dessutom gjort vidlyftiga, i manuskript föreliggande ordsamUngar och förmodligen även textuppteckningar bland Karesuandolapparna; om hans transkription gäller både här och i fråga om andra trakter, vad jag nyss sagt. Själv har jag år 1914 haft tillfälle till ett par veckors förberedande arbete inom den nordliga dialekten i socknen {Könkämävuoma) och därvid ernått en översikt över de viktigaste grammatiska och ljudhistoriska företeelserna; även från den sydhgare dialekten (Lainiovuoma) har jag en del systematiskt insamlade notiser. Finnen, fil. mag. EUel Lagercrantz har sedermera under ett av de senaste åren gjort en systematisk experimentaUonetisk undersökning av, så vitt jag vet, den nordUga dialekten, vilken undersökning grundats på föregående auskultativt grammatiskt arbete. Några större lexikaliska samUngar torde han icke ha hunnit åstadkomma. Av särskilt vikt äro hans liknande undersökningar av dialekten hos skogslapparna i sydöstra delen av socknen; det var förut obekant, att dessa lappars språk avviker från fjällapparnas. Av Jukkasjärvi sockens dialekter har jag underkastat den norr om Torneträsk i Talma lappby talade en närmare undersökning, omfattande de väsentlig» grammatiska och ljudhistoriska företeelserna samt en ordbok på inemot 4.000 ord. Språket i Saarivuoma lappby torde vara detsamma som i Talma. I Itautasvuoma lappby söder om Torneträsk avviker språket från Talmadialektem. I Kaalasvuoma lappby utefter KaUxälven äro avvikelserna betydUgt större; från denna dialekt har jag en del uppteckningar rörande de viktigaste företeelserna. Huruvida det ännu finnes kvar något av de forna skogslapparnas språk imom socknen, är obekant och väl föga troligt. En mycket spridd, men mindre imtressant språkform är den, som förekommer hos de för några decenmer setdan från Kautokeino inflyttade lapparnas avkomlingar och som utgör en bhandning av Kautokeino- och Jukkasj är vispråk; omfångsrika, i lexikahsktfrjaseologiskt avseende värdefuUa texter i denna språkform ha nedskrivits av la,ppen Johan Turi och utgivits av EmUie Demant-Hatt i »Lappish Texts», Kgl. Dianske Vidensk. Selsk. SkrUter, 7. Baekke, Hist, og filos. Afd. IV, 2. Köpenhaimn 1920. En värdefull samUng av förnämUgast finska »Huutonimiä och ökinamn bland finnar och lappar i Norrbotten», framför allt Jukkasjärvi, har uttgivits av komminister Georg Bergfors i Vittangi i »Arkiv för norrländsk hembjygdsforskning» 1921 och 1922, Härnösand.

196 2) Lule lappmark.

E t t första försök till undersökning av Lulelappskan gjordes av I. Halåsz vars »Svéd-lapp nyelv» I, Budapest 1885 ( = Ugor Fiizetek 7) innehåUer en s:or mängd texter och en ganska omfångsrik ordlista. Hans material kan emellertid med fördel begagnas endast av den, som är fuUt hemma i de senare undersökningarna, detta dels därför, att man på 1880-talet ännu ej kommit tiU en klar uppfattning av språkets invecklade fonetik, dels också därför, att en mycket stor del av Halåsz' texter erhålUts genom uppläsning av vissa tryckta böcker med synnerligen blandat och klent språk. Betydligt bättre, enär senare upptecknat, är det lexikaUska material från Folden i Norge och den sydligaste delen av Jokkmokk, som Halåsz inarbetat i sin pitelappska ordbok i »Svédlapp nyelv» VI, 1896, ävensom hans paradigm och texter från samma trakter i Nyelvtudomånyi Közlemények X X I I , 1890—92, s. 229 ff. På ett åtskilligt högre plan, särskilt i fråga om dialektens renhet, stå mina ungdomsarbeten »Lule-lappisches Wörterbuch», Helsingfors 1890 ( = Mémoires de la Soc FénnoOugr. I) och »Laut-und Formenlehre der Lule-lappischen Dialekte», Stockholm 1891 ( = Vet. och Vitterh.-Samh. i Göteborg Handl., ny följd 25), men deras tiUforUtUghet stores dock, frånsett mera tillfälliga fel, därav, att vissa viktiga kvantitetsföreteelser ännu ej upptäckts och bhvit föremål för säker beteckning. De följande årens forskningar rådde dock väsentUg bot på dessa brister, och jag ar nu i besittning av ett mycket stort, handskrUtUgt, grammatiskt och lexikaliskt material av tillförlitlig art från dessa trakter, bl. a. en ordbok på åtminstone 8.000 ord med ganska rik fraseologi. På detta material har så min »Lärobok i lapska språket», Upsala 1901, 2 uppl. 1915, grundats; den innehåUer praktisk grammatik, texter och ordlistor i enkel, men dock även för de flesta vetenskapUga behov tillräckUgt noggrann transkription. Mitt material härstammar huvudsakligen från de föga divergerande dialekterna i södra Gällivare och norra och södra Jokkmokk. Från norra Gällivare, vars språk utgör en övergångsform till den ovannämnda Kaalasvuomadialekten' har jag tyvärr alltför Utet och gammalt material. Från skogslappsdialekterna i östra Gällivare och östra Jokkmokk (samt Bödingsträsk i Edefors socken) har jag dessutom åtskiUigt material, till någon del upptecknat av komminister Otto Lindgren i Boden. Under en lång följd av år har slutligen även komminister H. H. Granström i Jokkmokk med största fUt gjort omfångsrika språkliga och folkloristiska uppteckningar bland denna sockens lappar. (AvskrUter av dem ha i början av år 1923 skänkts till Upsala universitetsbibUotek.)

3) Pite lappmark.

Från fjällapparnas dialekter i norra och mellersta Arjeplog finnes intet annat material än det som pubUcerats av Halåsz i »Svéd-lapp nyelv» V, 1893 (mycket omfångsrika texter) och VI, 1896 (notiser ur ljudläran, utförUg formlära, ordUsta på c:a 3.000 ord). Den fonetiska beteckningen är mycket ojämn, men materialet är dock, under förutsättning av vederbörUg kritik, pålitligt och nyttigt och står högt över samme forskares övriga, tidigare uppteckningar. Fran någon av dessa dialekter har under senare år fil. mag. EUel Lagercrantz (på norsk sida) gjort uppteckningar, åtföljda av experimentaUonetisk undersökning; lexikaUska uppteckningar torde han emeUertid icke ha gjort. Från

197 södra Arjeplog (Semisjaurs lappby) har jag en systematiskt gjord, förberedande undersökning av dialektens väsentUgare egendomligheter, men jag har icke haft tilkälle att genomgå ordförrådet i önskvärd utsträckning. Från skogslapparnas dialekter i östra Arjeplog har jag spridda anteckningar. Om dialekterna i Arvidsjaur är, så när som på spridda anteckningar av mig själv, tyvärr ingenting känt; det material härUrån, som Halåsz utgivit i »Svéd-lapp nyelv» I, 1885 ( = Ugor Fuzetek 7) är fullständigt odugUgt. Från Pite lappmarks dialekter, särskilt de östUgare, har vidare komminister Axel Calleberg i Arjeplog under senare år gjort vidlyftiga uppteckningar, vilka jag emeUertid ej haft tiUfälle att se. 4) Lycksele lappmark.

TUl dialekterna i Arvidsjaur ansluter sig omedelbart dialekten hos skogslapparna i Mala socken, vilken socken först i mitten av 1800-talet avskUjdes från Arvidsjaur. Denna dialekt har r ä t t noggrant undersökts av mig, som därUrån förutom grammatik har en ordbok på c:a 7.000 ord. I den ungerska tidskrUten Nyelvtudomånyi Közlemények X I I , 1876, har dessutom J. Budenz pubUcerat några texter härifrån, med bUogad ordlista, men detta material är aUdeles odugUgt och rent vilseledande. Språket hos skogslapparna i östra Sorsele synes vara identiskt med Malådialekten, enligt uppteckningar, gjorda av fil. kand. Nils Moosberg i Upsala. Dialekten hos fjällapparna i samma socken har gjorts tiU föremål för en förberedande, men dock rätt omfattande undersökning av samme man och har även undersökts av komminister Axel CaUeberg. Även jag har en del anteckningar rörande huvudpunkterna i denna dialekts ljudlära. F r å n norra delen av Tärna socken har kand. Moosberg en stor mängd systematiskt gjorda uppteckningar av grammatisk och lexikaUsk art, vUka torde möjUggöra en rätt fullständig översikt av dialekten. Med södra delen av Tärna socken beträder man det »sydlappska» området, sonn härifrån sträcker sig mot söder, så långt lappar finnas, och inoin vilket de grammatiska skiljaktigheterna meUan de oUka trakterna äro rätt små, men — sås>om överallt eljest på lappskt språkområde — de lexikaliska oUkheterna större. En mängd texter härifrån äro utgivna av Halåsz i »Svéd-lapp nyelv» ILL, 1887, (== Ugor Fuzetek 9), varjämte det av honom upptecknade ordförr å d e t inarbetats i hans sydlappska ordbok ibidem IV, 1891 ( = Ugor Fuzetek 10)i, och paradigmer meddelats i Nyelvtudomånyi Közlemények X X X I , 1901; afltfc detta material är emellertid synnerUgen dåUgt upptecknat och oanvändbart, även om det måste betecknas som något bättre än hans jämtlandslappska uppteckningar. Samma dialekt har, på norsk sida, för ett år sedan ingående undersökts av fil. mag. EUel Lagercrantz, vilken jämte experimentaUonetisk och grarnimatisk undersökning även gjort ganska vidlyftiga lexikaUska uppteckningar, som nu äro under utskrivning och skola tryckas i Kristiania Etnografiske muLseums SkrUter. Liknande uppteckningar ha även tiU ganska stor omfattnintg gjorts av kand. Moosberg. IDe f. d. skogslapparna i Stensele socken torde tala en härmed nära besläktad diadekt, om vUken emeUertid inga som helst underrrättelser föreUgga. 5) Åsele lappmark. IDe forna skogslapparna i Åsele och Anundsjö (i Ångermanland) äro nu för lämge sedan försvunna och därmed även deras dialekt. Möjligen kunde dock

198 ännu några spiUror av densamma tänkas finnas kvar och kunna räddas, om man spårar upp dessa skogslappars avkomUngar. Fjällapparnas i Vilhelmina dialekt har jag själv rätt ingående undersökt och har därifrån ett rikligt grammatiskt material och en ordbok på c:a 7.000 ord. Huruvida här finnes mera än en dialekt, är mig obekant, men förefaller otroligt; åtminstone förnekas det av lapparna själva, som eljest pläga vara mycket lyhörda för dialektskiftningar. På denna plats böra även nämnas de omfångsrika Nensénska manuskripten på Upsala universitetsbibliotek (sign. B 649, 650), vilka bl. a. även innehåUa mycket rikhaltiga ordsamlingar, förnämligast från Åsele och Lycksele lappmarker. Dessa ordsamlingar äro visserligen icke på något sätt systematiskt åstadkomna, och deras ortografi är mycket otillfredsställande, men de ha dock ganska stor betydelse, enär de omfatta en del svårtillgängligt och från andra källor obekant material. SpråkUgt värdelösa äro däremot så gott som alltid de lappska texter, som i stort antal förekomma i samma papper.

6) J ä m t l a n d och Härjedalen.

De oUka lappska dialekterna i Jämtlands län (inklusive Idre socken i Dalarne) kunna enligt min uppfattning sammanfattas under fyra geografiska namn: Frostviken (med någon skUtning i norr och söder), Offerdal (fjällen i Hotagen, Offerdal och KaU), Undersåker (d. v. s. de ursprungUga lapparna i Jämtlandsfjällen söder om järnvägen Östersund—Storlien) och Härjedalen. Genom en mängd flyttningar från norr till söder ha dessa förhållanden numera blivit ganska bortblandade; särskilt är det att märka, att de ursprungliga Undersåkerslapparna till största delen flyttat till Härjedalen eller lämnat fjällen och sedan flera decennier tillbaka ersatts av lappar från Offerdalsdialektens, på sista tiden också Frostviksdialektens område. Jag innehar omfattande grammatiska och andra anteckningar från alla dessa fyra områden, mest dock från Offerdal, ävensom ordböcker på c:a 7.000 ord från vart och ett av dem. Från Jämtland och Härjedalen finnas därjämte en hop texter utgivna av Halåsz i »Svéd-lapp nyelv» II, 1886, (== Ugor Fuzetek 8; med några små tillägg i Nyelvtudomånyi Közlemények XXVI, s. 198 ff.), varjämte deras ordförråd är inarbetat i hans ovannämnda sydlappska ordbok i »Svéd-lapp nyelv» IV; detta material är emellertid ytterst dåligt upptecknat och alldeles oanvändbart. Någon liten nytta har man endast av hans från samma trakter stammande paradigm i Nyelvtudomånyi Közlemények X X X I , 1901. Här må även nämnas, att de av O. Donner efter den i Härjedalen av lappska föräldrar födde kyrkoherden i Sorsele Anders Fjellner upptecknade och utgivna lappska texterna (Suomi II, 11, Helsingfors, 1876; även i tysk upplaga »Lieder der Lappen» s. ä.) äro i språkligt avseende alldeles fantastiska och värdelösa; den enda vederhäftiga bland dem är en liten prosaberättelse s. 11 f., vars ortografi dock är mycket ogenomskinlig. Fjellners eget manuskript till sången om solens söner föreligger i noggrann avskrUt av J. A. Linders hand i J. E. Bietz' papper, kapseln I I . 12 Norrland, å Lunds universitetsbibUotek. Även i Härjedalen har Eliel Lagercrantz företagit en experimentaUonetisk undersökning av den lappska dialekten, till för mig obekant omfattning, vilken undersökning självfallet grundar sig på en förutgående auskultativ undersökning av densamma.

199 B)

Ortnamn.

De lappska ortnamnen på svenskt område ha i så stor omfattning, som varit mig möjlig, upptecknats och genomgåtts i hela Norrbottens län (där likväl Karesuando socken blivit väl flyktigt behandlad), i Mala socken i Västerbottens län och i hela Jämtlands län. Från Västerbottens län i övrigt har jag tyvärr blott fåtaUga uppteckningar. I de Nensénska papperen finner man visserligen ett par långa ortnamnsUstor just från dessa trakter, men dessa äro dock av mindre värde, enär en stor del av namnen knappt kan identUieras och dessutom ortografin är bristfällig. Under sommaren 1922 har dessutom komminister Axel Calleberg noggrant genomgått och upptecknat ortnamnen utefter Stor-Lule-vattendraget från Porjus upp till Vaisatrakten. Hans uppteckningar befinna sig nu i ett exemplar hos mig för utskrivning tUl tryck. I övrigt ha blott ortnamnen omkring Kiruna och Torneträsk ännu blivit bearbetade och tryckta (i Le Monde Oriental IV—V, 1910—11 och särtryck K. B. Wiklund, »De lapska och finska ortnamnen vid Kiruna och Torneträsk», Upsala 1910), varjämte mina handskrUtliga anteckningar legat till grund för revidering av namnen på en del kartor, i resehandböcker o. s. v. G) Folklore och religion. D e t har i fråga om lapparnas språk och ortnamn varit nödvändigt a t t efter e t t geografiskt schema uppräkna icke blott de i handskrUt förefintliga samlingarna, utan också den tryckta deskriptiva Utteraturen för att få en bakgrund för1 de desiderata, som längre fram komma att nämnas. Något liknande är kmappast möjligt i fråga om lapparnas folklore och reUgion, vilka områden icke kunna i liknande utsträckning inordnas under geografiska synpunkter ocln där uppteckningar och notiser äro spridda i ett så stort antal tryckta böckeir, att det vore meningslöst att här lämna någon bibUografi över dem. Det får1 vara speciaUorskarens egen sak a t t håUa reda på dem. Det folkloristiska ocln religionshistoriska materialet växlar dessutom oerhört från person tUl persom inom en och samma trakt, det är svårt och ibland omöjUgt att systematiskt utffråga, och bland lapparna har det, undantagande vissa ämnen, som nu torde varna ganska nöjaktigt bekanta, i så stor utsträckning råkat i förgätenhet, att dett ofta nog beror på tilUäUigheter, om man vid forskning i en viss riktning får' något resultat eller icke. Därmed skall ju icke förnekas, att ännu mycket åteerstår att rädda, men erfarenheten tycks mig ha visat, att särskilt för detta äncdamål utsända räddningsexpeditioner knappast löna sig,1 utan att man får nöjja sig med vad språkmännen vid upptagande av text eUer eljest och etnograiferna vid sidan av sina egenthga uppgifter inhösta. SärskUt får man här hojppas på språkmännen, vilka vanligen komma folket närmare inpå livet än de specieUa etnograferna, få bättre tag om dess psyke och ha lättare att leta fraim undangömda och halvt bortglömda andliga ting. Det aUra bästa handtagget kunna dock männen av folket själva giva denna gren av forskningen gemom att under årens lopp uppteckna vad de erfara eller av gammalt själva kämna till. Såsom goda typer för dyUka samUngar må nämnas Johan Turis bekkanta »Muittalus samid birra» och »Lappmannen Jon Johanssons signerier ochi besvärjelser». Det vore en mycket tacknämUg sak, om många sådana sam11 Betydligt lättare och mera givande är ett systematiskt utforskande och utfrågande av dem hit eller under rubriken etnografi hörande kategorin seder och bruk.

200 Ungar kunde åstadkommas, medan ännu tider är, men det är tyvärr svårt att få dylika arbeten i gång. Lapparna äro säUan något vidare litterata och hi. icke ihärdighet nog för att på detta område ernå värdefullare resultat; dessutom se de gärna detta arbete ur ekonomisk synpunkt och få lättehgen högst överdrivna tankar om vad deras skriverier äro »värda» i penningar. De yngre generationerna kunna nog vara mera skrivkunniga och skrivlystna, men de ä:o då i stäUet också mindre sagokunniga och skriva gärna ned rena skräpet, riiket på sin höjd kan här och där innehålla någon detalj av intresse för språkmannen. Det kan i detta sammanhang nämnas, att det även finnes en del outgivna ixanuskript av Johan Turis hand av detta sistnämnda slag; jag har avskrUter av det mesta, som kan ha något språkUgt värde. I mina samUngar Ugger det en del egna uppteckningar av hithörande art, gjorda i oUka trakter, jämte en mängd avskrUter av äldre manuskript och arkiyalier, vUka det vore meningen att pubUcera i Svenska landsmålen XVII. Även må framhåUas det mycket stora och förmodhgen fullständiga arkivmaterial om lapptrummorna, som Ugger hos prof. Edgar Beuterskiöld i Upsala och mig under långvarig väntan på bearbetning och utgivning. Från Torne lappmark, särskilt Karesuando, torde rektor J. Qvigstad i Tromsö ha en mängd folkloristiska uppteckningar. Han har lyckUgtvis under de senare åren åter fått tilUäUe att arbeta med sina rika samUngar av detta slag i och för utgivning. SamUngar från Torne lappmark finnas förmodUgen också i Finska litteratursäUskapets arkiv i Helsingfors, åstadkomna framför allt av de mycket energiska och skickUga samlarna fU. mag. Väinö Salminen och dövstumskoleläraren Samuli Paulaharju; den senare har nämUgen hopbragt ytterst rika samUngar från bl. a. aUa de nordliga finntrakterna, även de i Sverige belägna, och då säkerUgen även från de finskkunniga Tornelapparna; den förre har under sitt samlande av joikningar naturligtvis också tagit med aUt vad han kunnat få av annan folklore. ÅtskiUigt material rörande lapparnas folklore och forna reUgion finnes i O. P. Petterssons omfångsrika anteckningar efter Tärnalappen Kristoffer Sjulsson i Nordiska museets arkiv; Ukaså finnes mycket lappskt från Åsele lappmark och Jämtland i Levi Johanssons bekanta samUngar därsammastädes. Även må nämnas en Uten, men värdefull samUng av Torkel Tomasson från Åsele lappmark, nyUgen utförd och tiUhörande Norrländska studenters hembygdsförenings deposition i landsmålsarkivet i Upsala.

D) Sång. Lapparna sakna egen instrumentalmusik, även om någon enda av dem, såsom den ryktbare Lapp-Nils i Jämtland, blivit spelman. Så mycket intressantare är, i musikaUskt, ej språkUgt avseende, deras sång eller s. k. joikning, vilken redan bUvit i stor omfattning undersökt, framför aUt av finnen, fil. dr Armas Launis. På svensk botten ha i Torne lappmark joikningsmelodier samlats av den ovannämnda Väinö Salminen och sedermera i alla våra lappmarker av stationsinspektor Karl TUén i Bergvik, delvis med hjälp av författaren KarlErik Forsslund, vilken även själv upptecknat många joikningar. Dessa av Tirén gjorda samUngar äro ytterst rika och kanske nästan uttömmande. De föreUgga dels i uppteckning i notskrift, dels på fonograf rullar. Förr ha de tUl en del förvarats hos TUén, tiU en del på Biksmuseets etnografiska avdelning i Stockholm, där också ett antal rullar torde ha bUvit på mekanisk väg kopierade. Nu befinna sig dessa rullar tUl största delen hos TUén. Synnerligen

201 önskvirt vore, a t t dessa melodier snart bleve fixerade i notskrUt och på något sätt nångfaldigade, så att de kunna anses säkert bevarade för framtiden. Den ende svensk, som fackmässigt studerat naturfolkens musik och metoderna för upptagning av densamma, torde vara amanuensen vid Biksmuseets etnografiska avdelning, Yngve Laurell, för närvarande på etnografisk forskningsresa i Kim, och jag tror mig veta, att han gärna skulle åtaga sig. arbetet, om han blott tinge skäUg betalning därför. Som bekant är även kompositören Petersson-Berger synnerligen intresserad av lapparnas musik, men man kan ju ej från tans sida begära något större aktivt deltagande i det tidskrävande och troligen r ä t t mekaniska arbetet med fonografrullarnas bearbetning. E)

Etnografi.

Ännu mindre än i fråga om folklore och rehgion är det i fråga om lapparnas etnografi möjUgt eller nödigt att här uppräkna den tryckta litteraturen i ämnet eller närmare redogöra för de redan gjorda samlingarna av etnografiska föremål. Jag får blott erinra om de rika samUngarna i museerna i Stockholm, Härnösand, Umeå och Luleå samt hos allehanda privatpersoner (särskilt ingenjör Thisell i Vittangi, lappfogden Holm i Svappavaara och komminister O. Lindgren i Boden) och om det arbete, som utförts av konstnären Ossian Elgström i Torne lappmark och komminister Axel Calleberg bland skogslapparna i Pite lappmark, delvis även Västerbottens fjällappar. Besultaten av den förres arbete, en ytterst rikhaltig samling teckningar, målningar och fotografier, ha redan till största delen avlämnats till Nordiska museet; resultaten av den senares resor och forskningar föreligga till en del i lappbyn vid Härnösands friluftsmuseum, till en del i hans reseanteckningar. Bland skogslapparna i Lule lappmark har lappfogden, fil. lic. Claes Österberg i Luleå gjort etnografiska anteckningar, vilka lagts till grund för hans licentiatavhandling; denna torde böra förvärvas för något offentUgt arkiv. Även fru Emilie Demant-Hatt och henne:s man, fil. dr Gudmund H a t t i Köpenhamn, torde inneha en del ännu ej publicerade etnografiska anteckningar från oUka delar av de svenska lappmarkerna.. Från sina färder bland lapparna i Frostviken och de egentliga lappmarkerna har amanuensen G. Hallström hemfört en mängd anteckningar, vilka befinna sig i Vitterhetsakademiens arkiv. Intendenten Nils Keyland hal' äweil gjort en mängd ännu opubUcerade anteckningar efter lapparna på Skans«en; de torde alltjämt befinna sig hos honom själv. Bland arkivmaterialet bör sairskilt framhållas O. P. Petterssons ovannämnda, huvudsakligen etnografiska anteckningar i Nordiska museets arkiv; deras värde nedsättes dock i någom mån därav, att upptecknaren ej kan lappska. AvskrUter efter och anvisninjgar på äldre arkivmaterial äger jag själv i stor mängd. F)

Desiderata.

Såscorn redan i inledningsorden antytts, kunna och böra naturiigtvis även de stö)r sta föreliggande samlingar rörande lapparnas språk, folklore och etnografi rm. m. utan svårighet ökas både på bredden och djupet, men inför mängden a w önskningar och möjUgheter i detta avseende stannar man dock vid några såsom1, särskilt viktiga och värda att här nämnas. I friåga om lapparnas språk vore det framför aUt önskvärt att få dialekterna

i Torne lappmark (inklusive nordligaste delen av GäUivare), Pite lappmark (särskilt Arvidsjaur), Sorsele och norra delen av Tärna studerade i samma eller ännu heUre större omfattning än vad som redan skett med dialekterna i Lule lappmark och Mala samt sydlappskan. SärskUt vore det av högsta betydelse att få den s. k. stadieväxlingens utveckUng systematiskt följd i aUa dialekter från och med Karesuando tiU och med Tärna; betydUga förarbeten ha visserUgen här gjorts framför aUt av mig och Lagercrantz, men stora luckor finnas ännu och kunna ej helt fyUas utan direkt därpå inriktad systematisk forskning. I fråga om ortnamnen äro Västerbottens läns lappmarker (utom Mala) ännu outforskade; Karesuando sockens lappska ortnamn äro Ukaså för Utet kända. Vår kännedom om lapparnas folklore och forna religion bör alltjämt riktas och utvidgas, men detta kan enUgt min mening endast i ganska Uten utsträckning ske genom särskilt härpå inriktade forskningsfärder. I fråga om lapparnas sång vore det en angelägen första uppgift att få det redan insamlade rika materialet grovbearbetat och kopierat, så att samUngarna ej må förfaras. Detta är, såsom redan antytts, uteslutande en penninffeö fråga. Frågan om den fortsatta utforskningen av lapparnas etnografi är Ukaledes i det hela taget en penningefråga, och läget är här så tiU vida särskilt gynnsamt, som riksdagen redan år 1920 på extra stat anslagit ett årligt arvode av o.OOO kr. för en amanuens i lappsk etnografi vid Härnösands museum (Kungl. Maj:ts prop, nr 1. Åttonde huvudtiteln, p. 35). OlyckUgt nog uttalade emellertid Statsutskottet i sitt utlåtande över ärendet (6 Sami, 1 Band, nr 8 A, sid. 21) den meningen, att amanuensen ej skuUe åtnjuta dyrtidstillägg på sitt arvode, och detta blev också riksdagens beslut (Biksd. skriv, nr 8 A, sid. 21). Följden därav har blivit, att anslaget ej fuUt medfört den därmed avsedda nyttan. För att med verkUg framgång kunna arbeta på det ifrågavarande området måste amanuensen, jämte den nödiga praktiska läggningen och förmågan att färdas i obygder, tydhgen ha en grundhg utbildning och god erfarenhet i facket, och den ende för platsen fullt skickade personen, komminister Axel CaUeberg i Arjeplog, innehade redan fast statstjänst med betydhgt högre lön an 5.000 kr., vilken tjänst han både för sin egen och sin familjs skull ej rimligtvis kunde lämna. Han har därför hittills endast tidvis och under mycket osäkra formeUa förhåUanden kunnat sköta amanuensbefattningen och företaga därmed förbundna forskningsfärder. Jag är emeUertid övertygad om, att på samma gång som han blir satt i tillfälle att odelat och fullt ägna sig åt denna vetenskapliga verksamhet, en stor del av de här omnämnda önskningsmålen så småningom komma att bU tiUgodosedda. TUUogas bör, att riksdagen i sin skrivelse om beslutet upptagit Statsutskottets påpekande, att det föreslagna amanuensarvodet till beloppet överstiger vad som utgår till amanuenser vid motsvarande statens institutioner. Av den utförliga propositionen torde emellertid framgå, att här icke är fråga om en vanhg biträdande amanuensbefattning, utan först och främst om ett anslag för självständig vetenskapUg forskning ute i fältet och snar räddning av ett material, som befinner sig i snabbt försvinnande. Befattningshavarens titel är därvid likgiltig. I jämförelse med denna post har konstnären Ossian Elgströms ovannämnda arbete bland Tornelapparna blivit nästan över hövan gynnat av staten, enUgt hans egen uppgUt med inaUes c:a 12.000 kr., vartiU kommer 1922 års anslag på 4.500 kr. På grund av sin läggning och bristande språkkunskap har Elgström egentUgen endast kunnat ägna sig åt det som kan skildras i bUd, aUtså den materieUa etnografin, och han har också i detta avseende utfört ett gott

och intensivt arbete i Torne lappmark. Då han i sina tryckta böcker kommer utanför detta materieUa område, misslyckas han ofta. I de närmast följande lappmarkerna, aUtså Lule och Pite, kan han redan tiU följd av sitt i dessa böcker nogsamt dokumenterade beroende av skjuts och civiliserad mat rätt Utet uträtta bland dem det närmast gäUer, d. v. s. fjäUapparna, och hans förmåga som tecknare och målare kan därför här icke få all den användning den borde. Samtidigt som dessa belopp gått och gå tiU Elgström, har det icke funnits någon möjlighet att från svenskt håll bispringa den ovan många gånger nämnde finske forskaren Eliel Lagercrantz, vilken under långliga tider med hjälp av modernaste metoder arbetat på det specieUt svensklappska gebietet och fått göra d e t t a under mycket stora svårigheter, ja t. o. m. dkekt nöd och svält. Med blott häUten av det anslag, som Elgström erhållit år 1922 hade minst ett p a r lappska dialekter kunnat bU föremål för en grundlig undersökning genom Lagercrantz, och man hade då också haft tiUfäUe att lägga hans arbete efter en för språkvetenskapen omedelbart mera givande och angelägen linje ä n den han valt. D e t t a torde rätt väl belysa nödvändigheten av att hithörande anslagsfrågor bU föremål för sakkunnig prövning från alla synpunkter, på det att statsmakternas UvUga och kraftigt manUesterade intresse för vetenskapen om lapparna m å t t e lönas med rikUga och nyttiga forskningsresultat. EnUgt min tanke vore det f örmånUgt, om dels den nyssnämnda, företrädesvis etnografiska amanuensbefattningen vid Härnösands museum bleve så doterad, att dess innehavare kunde helt ägna sig åt det med densamma förbundna arbetet — det härför erforderliga beloppet kan jag icke nu uppgiva —, och dels ett förslagsanslag på 10.000 kr. eUer gärna tills vidare ett mindre belopp funnes att tiUgå, ur vilket efter ansökan och vederbörhg prövning därtiU kompetent forskare kunde erhåUa e t t för varje särskUd gång bestämt belopp för utforskning av lappska dialekten och vid sidan därav folkloristiska uppteckningar; samtidigt torde skyldighet böra stadgas att efter viss tid tiU exempelvis Undersökningen av svenska folknnål i Upsala avlämna vederbörande uppteckningar. För arbete med de lappska dialekterna fordras en särskild utbildning, vilken endast kan påräknas hos ett fåtail personer, och man kan ej här som vid utforskandet av de svenska landsmålen v ä n t a ,sig biträde av ett rätt stort antal därför intresserade studenter, utan har blott ett piaa* tre personer av svensk nationalitet att tillgå. Det vore då högeUgen önslkvärt, om även fuUt kompetent utlänning vid tiUfäUe kunde erhåUa dyUkt svemskt anslag. PersonUga förhåUanden göra det nämUgen högst tvivelaktigt, om b e la det önskade dialektforskningsarbetet aUs kan komma att utföras av svemskar, och det är då tydUgtvis bättre, att det delvis uträttas av utlänningar, än ;a1tt forskningsmöjUgheterna gå om intet och materialet oåterkaUeUgen förspUles. För övrigt kan härvid blott någon enda finne tänkas Urågakomma. Vad slutUgen det ovan omnämnda arbetet med de lappska joikningarna beträffar, kan jag före amanuensen Laurells återkomst icke yttra mig om de kostn a d e r och övriga anstalter det kan komma att medföra.

Statens offentliga Systematisk

utredningar

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 ocb 1921—1922. [2] Fastighetsregisterkommissionens meddelanden. 13. [21]

Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till gruvlag. [IG]

Kommunalförvaltning. Industri. Cement- och betongbestämmelscr.

Statens och kommunernas

finansväsen.

Handel och sjöfart. Skeppstjänstkomrnitterades

Politi. Handledning vid u t a r b e t a n d e t av brandordningar för landskommuner. [23]

Socialpolitik.

[25]

betänkande. 3.

[20]

Kommunikationsväsen. i Utredning rörande n y v a t t e n v ä g mellan Östersjön och Vänern j ä m t e bihang. [6] i Anvisningar rörande vägväsendet och Automobil(rafiken. [191

Bank», kredits och penningväsen.

Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike. [U] Det svenska tobaksmonopolet. [15] Statens järnvägar. [22] Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Hälsoa och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 9. Ang. elektrifiering a v landsbygden inom Hallands län. [18] 11. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. [10] 12. Ang. elektrifiering a v landsbygden inom Kopparbergs län. [3] 13. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. [8] 14. Ang. elektrifiering a v landsbygden inom Värmlands län. [9] 15. Ang. elektrifiering av landsbygden inom J ä m t l a n d s län. [11] 18. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. [12] 19. Ang. elektrifiering a v landsbygden inom Västernorrlands län. [17]

Supplement nr 2 till Svcrgos familjenamn 1920. [4] Betänkande angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. [5] Betänkande och förslag angående läroverks- och landsbibliotek. [7] Förslag till lönereglering för befattningshavare vid allmänna läroverk m . fl. läroanstalter. [13] K. skolöverstyrelsens u t l å t a n d e över skolkommissionens betänkanden 1—5. [21] Systematiskt utforskande a v allmogckulturen.l. [2G] 2. [27]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

Internationell rätt.

Angående ordnandet a v statens kommersiella informationsverksamhet. [1]

Stockholm 1924, Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag