Ljusindustrien samt tillverkningen av glycerin med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget utredning

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1924:34

FINANSDEPARTEMENTET

TULL, OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XXVI

LJUSINDUSTRIEN SAMT

TILLVERKNINGEN AV GLYCERIN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅL, L A N D E N A FÖRE VÄRLDSKRIGET

UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTA T KOM MITTEN

AV

JARL

LUBLIN

S T O C K H O L M 19 2 4

Statens

offentliga Kronologisk

Angående ordnandet av statens kommersiella informationsverksamhet. Promemoria, avgiven av chefen för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning. Marcus. 28 s. UDet svenska lantbrukets produktionskostnader, l. Bokföringsåren 1920-1921 och 1921-1922 Av L. Nanneson. Meddelande från KungL.Lantbrukss»relsen nr 247 (nr 6 1923). Svanback. (6), 107 s. J o . Kungl. Elektrifieringskommittens meddelanden 12 Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs lan. Beckman. 47 S u p p S e n t J ° n r 2 till Sverges familjenamn 1920. Stat. Repr.-anst. 10 s. J u . • • , Betänkande med utredning och forslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Eklund, vij, 208 s. E. Utredning rörande ny vattenväg mellan Östersjön och Vänern, Göta kanal, jämte bihang, innefattande preliminär utredning rörande vattenväg mellan Hjälmaren och Vänern, Svea kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 4. Hseggslrom. 17S s 3 kart K. Betänkande och förslag angående läroverks- och landsbibliotek. Uppsala, Almqvist & Wiksell. x], 511 s. E. Kungl Elektrifieringskommittens meddelanden. 13. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. Beckman. 3b s. 2 kart. J o . Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 14. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. Beckman, bl s. 10. 2 kart. J o . Kungl Elektrifieringskommitténs meddelanden, i l . Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. Beckman. 61 s. 2 kart. J o . Kungl Elektrifieringskommitténs meddelanden, lo. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av 12 landsbygden inom Jämtlands län. Beckman. 32 s. 2 kart. J o . ...-.' 1Q Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 18. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. Beckman. 19 s. 1 karta. J o . . Förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. Tullberg 413 s. E. . Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike 1918 —1922. Av Nils Karleby. Tiden, vij, 111 s. Fl. Det svenska lobaksmonopolet. En undersökning av dess verksamhet 1915—1922. Av M. Marcus. Tiden, vij, 106 s. F i . . Betänkande med förslag till gruvlag. Norstedt. 400 s. J u .

utredningar

förteckning

17. Kungl.

Elektrifieringskommitténs meddelanden. 19. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Våsternorrlands län. Beckman. 77 s. 2 kart. J o . Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 9. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Hallands län. Beckman. 146 s. 3 kart. J o . Anvisningar rörande vägväsendet och automobiltrafiken. Blom. 24 s. K. Skeppstjänstkommitterades belänkande. 3. Förslag till lag om särskild pensionsförsäkring av sjöfolk. Marcus. 123 s. H. Fastighetsregisterkommissionens meddelanden. 13. Sammandrag av inkomna yttranden över fastighetsregisterkommissionens förslag den 25 augusti 1923 angående tillsynen å fastighetsregistreringen m. m. Palmquist. 79 s. J u . Statens järnvägar. Kortfattad översikt av deras tillkomst, ekonomi och organisation. Av M. Marcus. Tiden, vij, 149 s. Fl. 23. Handledning vid utarbetandet av brandordningar för landskommuner. Marcus. 16 s. K. 24. K. skolöverstyrelsens utlåtande över skolkommissionens betänkanden 1—5. Norstedt. 346 s. E. 25. Normalbestämmelser för leverans och provning av cement (cementbestämmelser) samt för byggnadsverk av betong och armerad betong (betongbestämmelser). Norstedt. 42 s. K. 26--27. Betänkande med förslag till ett systematiskt utforskande av den svenska allmogekulturen. 1. Huvudbetänkande och förslag, vij, 156 s. 1 pat.-tab. 2. Allmogeforskningen i Sverige och dess nordiska grannländer, iv, 204 s. V. Petterson. E. 28, Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 16. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Norrbottens län. Beckman. 21 s. 2 kart. J o . 29. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 20. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västerbottens län. Beckman. 29 s. 2 kart Jo. 30. Statens järnvägar som allmänt affärsverk. Tiden. 411 s. Fi. 31. Utredning rörande kungl. teaterns ekonomi och konstnärliga verksamhet. Norstedt. (2), 63, 27 s. E. 32. Malmkommissionens slutbetänkande. Utredning angående nyttiggörandet av statens norrländska malmfyndigheter. Beckman. 346 s. H. 33, Malmtillgången i Norrbottens län. Utredning, ingående i malmkommissionens betänkande den 31 mars 1923. Av Edw. S. Berglund. Beckman. 130 s. H. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän:u kanden. 26. Ljusindustrien samt tillverkningen av glvcerin med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av J. Lublin. Tullberg, iv, 119 s. Fl.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . ^ j o r d bruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1924:34

FINANSDEPARTEMENTET

TULL* OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XXVI

LJUSINDUSTRIEN SAMT

TILLVERKNINGEN AV GLYCERIN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅL. LANDENA FÖRE VÄRLDSKRIGET

UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL= OCH TRAKTA T KO M MITTEN AV

JARL LUBLIN

A.*B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1924

Till KONUNGEN.

Tull- och traktatkommittén får härmed i underdånighet överlämna en på dess förutvarande tullavdelnings uppdrag av fil. doktor Jarl Lublin verkställd utredning rörande ljusindustrien samt tillverkningen av gly-

IV cerin med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. För arbetets innehåll samt däri uttalade uppfattningar är författaren ensam ansvarig. Stockholm den 24 april 1924. Underdånigst ERIK RÖING. Karl

Åmark.

LJUSINDUSTRIEN SAMT

TILLVERKNINGEN AV GLYCERIN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅL, LANDENA FÖRE VÄRLDSKRIGET UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL* OCH TRAKTA T KO M MITTEN

JARL LUBLIN

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Kap.

Kap.

Kap.

I. DEN MODERNA LJUSINDUSTRIENS UPPKOMST OCH FÖLJANDE UTVECKLING. (Kort historik). Talg- och vaxljusen under 1800talets början. Stearinets uppfinning. Stearin- och stearinljusindustriernas uppkomst och följande utveckling. Paraffinets användning som ljusmaterial. Den tekniska utvecklingens betydelse för ljusindustriens organisationsförhållanden. De moderna belysningsmedlens konkurrens med ljusen. Den moderna ljusindustriens anor i Sverige 5 II. GRUNDDRAGEN AV TILLVERKNINGSTEKNIKEN 10 A. Stearinfabrikationen 11 a. Inledande översikt 11 b. Råvaror och utbyten 12 c. Fettspaltningen och vissa i nära samband därmed stående processer. Autoklavspaltning. Svavelsyrespaltning (direkt acidifiering). Twitchellspaltning. Blandat förfarande 16 d. Fettsyredestillationen 18 e. Den följande bearbetningen. Kristalliseringen. Avpressningen 19 B. Biprodukterna vid stearinfabrikationen 19 a. Olein 19 b. Glycerin. Råglycerin. Destillerat och raffinerat glycerin 20 c. Stearinbeck 21 C. Ljusfabrikationen 21 a. Ljusmaterialet i olika slags ljus. Stearinet. Paraffinet. övrigt ljusmaterial och färgämnen 21 b. Vekarna och vekprepareringen 22 c. Stöpningen 23 d. Efterarbeten och förpackning 23 III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN 24 A. Stearinfabrikationen 24 a. Förändrad råvaruanv andning 24 b. Spaltningsmetodernas utveckling. Förtvålning med 14—17 % kalk. Autoklavspaltningen. Svavelsyrespaltningen. Twitchellspaltningen 25 c. Spaltningskostnaderna 28 d. Fettsyredestillationen och övriga operationer i samband med fettspaltningen 30 e. Stearinets användning 30 B. Biprodukterna vid stearinfabrikationen 31 C. Fettspaltning och glycerintillverkning inom andra industrier än stearinindustrien. Fettspaltningsanläggningar. Underlutsglycerin. Jämförelse mellan glycerintillverkning genom fettspaltning och ur underlutar 32 D. Ljusfabrikationen. Paraffinet. Vekarna och vekprepareringen. Ljusstöpningen 35

4 Sid.

Kap.

IV. LJUSINDUSTRIENS TEKNISKA OCH EKONOMISKA ORGANISATIONSFÖRHÅLLANDEN SAMT ALLMÄNNA FÖRUTSÄTTNINGAR I SVERIGE OCH UTLANDET 38 A. Råvaror. Fettämnen. Paraffin. Svavelsyra och kemikalier m. m. 39 B. Bränsle och kraft 44 C. Driftens modernitet 45 D. Arbetsförhållanden. Kvinnlig och minderårig arbetskraft. Arbetstid. Arbetsskicklighet och stabilitet i arbetsförhållandena. Produktivitet 47 E. Avsättningsförhållanden och försäljningsorganisation 49 Kap. V. TILLVERKNINGENS OCH UTRIKESHANDELNS UTVECKLING I UTLANDET. Nederländerna. England. Tyskland. Frankrike. Belgien. Österrike. Italien. Förenta Staterna. Norge. Danmark. Finland, övriga länder 50 Kap. VI. TILLVERKNINGENS OCH UTRIKESHANDELNS UTVECKLING I SVERIGE 64 A. Företag, arbetarantal och förvaltningspersonal 64 B. Tillverkning och förbrukning. Allmän översikt 65 a. Ljus. Tillverkningens kvantitet. Tillverkningens art 67 b. Stearin, olein och glycerin 71 c. Produktionskapacitetens utnyttjande 72 d. Ljusindustriens storlek i förhållande till hela industrien i Sverige ™ C. Utrikeshandeln 73 a. Ljus. Införseln. Utförseln 73 74 b. Stearin. Införseln. Utförseln c. Olein '^ d. Glycerin '^ 77 Kap. VII. PRISUNDERSÖKNINGAR a. Ljus. Partipriser. Prisernas påverkan av den inhemska konkurrensen. Detaljpriser <* b. Stearin, olein och glycerin 81 Kap. VIII. TILLVERKNINGSEKONOMI ••• & a. Produktionskostnadernas fördelning på stearin- och ljusfabrikationen b. Bearbetningskostnaderna vid stearinfabrikationen och stearinfabrikationsmarginalen "" 0*7

c. Stöpningsmarginalen d. De skilda produktionskostnadselementen 1. Råvarukostnader. 2. Driftkostnader. 3. Arbetskostnader. 4. Regiekostnader. 5. Kapitalkostnader e. Betydelsen av produktionskapacitetens utnyttjande för tillverkningsekonomien f. Glycerinets förädling IX. LJUSINDUSTRIENS RÄNTABILITET X. TULLPOLITIKENS INFLYTANDE

Kap. Kap. Bilagor Litteraturförteckning

88 88 ™ yi

92 93 97 117

Kap. I. Den moderna ljusindustriens uppkomst och följande utveckling. (Kort historik.) De viktigaste belysningsmedlen under 1800-talets början utgjordes i de Talg- och flesta länder av rovolja samt vax- och talgljus. Den tidens ljus lämnade vaxljusen dock åtskilligt övrigt att önska såväl beträffande själva brännmaterialet 1fSfZ te som vekarna. Nödvändigheten att alltemellanåt putsa de brinnande lju- börtn sen med den oumbärliga ljussaxen innebar stora olägenheter. Det var därför ett viktigt problem att kunna tillverka ljus, vilka brunno utan omvårdnad med ljussaxen. Talgljusen voro särskilt besvärliga att sköta. På grund av talgens låga smaltpunkt dröpo de mycket, varjämte de osade och spridde en obehaglig lukt. Vaxljusen hade visserligen bättre egenskaper, men de voro förhållandevis dyra. Deras användning var därför huvudsakligen inskränkt till kyrkligt bruk, särskilt till de katolska kyrkorna, för vilka enligt ritualen bruket av vaxljus var föreskrivet, eller också till sådant bruk, som innebar en rätt hög grad av lyx. År 1823 framlade emellertid fransmannen Chevreul resultaten av sina Stearinets epokgörande vetenskapliga undersökningar angående fettämnenas kemi uppfinning. Dittills voro dessa ämnen tämligen outforskade i kemiskt hänseende Chevreul utredde en hel mängd olika fettämnens kemiska natur. Han påvisade att de voro glycerider, d. v. s. kemiska föreningar av glycerin och lettsyror som komponenter, och vidare angav han, huru man på skilda vägar kunde överföra fettämnena i nämnda komponenter. Som praktisk tillämpning av dessa undersökningar framhöll Chevreul bl. a., att om man framställde en fettsyreblandning och ur denna frånskilde den flytande oljesyran, fick man i de högsmältande fettsyrorna tillgång till ett nytt ljusmaterial med betydligt bättre egenskaper än talg. Chevreul angav även de första riktlinjerna för framställningen av ett sådant ljusmaterial, och han uppfann sålunda det ämne, som vi 1numera känna under namnen stearin, tekniskt stearin och stearinsyra. ) .. ^ , M o d benämningen stearin avses ibland även ett annat ämne, vilket emellertid icke u 3 ; t i f e t i T f U t a n ^ e t t V ; e » k l i g t f e t t J ä m t e d e t s - k - Palmitinet utgör detta fettämne Huvudbeståndsdelen av den frän margarinindustrien bekanta presstalgen. Även det s k oleinet, CJsom vi i det följande skola lära känna närmare, betecknar såväl fettsyra som fett' Sarsk ld S « l anmärkning göres, kommer emellertid i det följande alltid att avses fettsyrorna. - Även presstalg brukar ibland kallas stearin, vilket dock är synnerligen ge olämpligt och vilseledande. ' "

6¶Som vi skola finna i det följande, blev Chevreuls uppfinning fullkomligt revolutionerande för ljustillverkningen. Genom densamma lades nämligen grunden till en helt ny industri, den moderna ljusindustrien. Stearin- Jämte sin berömde landsman Gay-Lussac uttog Chevreul år 1825 ett och stea- patent i Frankrike för tillverkning av ljus med användande av stearin Ä S T som råmaterial. Deras metod för stearintillverkningen var emellertid för Zs UPP- kostsam och dessutom otillfredsställande i kvalitativt hänseende, varför komst och den ej fick någon praktisk tillämpning. Nämnda metod grundade sig pa följande f e ttämnenas sönderdelning genom s. k. förtvålning. Härvid användes vid utveckling. d e n n a u d a U t för d y r D a r a kemikalier (kali eller natron). Bland metodens övriga olägenheter må även framhållas, att man använde saltsyra för att ur den intermediärt bildade såpan eller tvålen frigöra fettsyrorna och att saltsyran medförde mindre goda egenskaper hos det därmed framställda stearinet. Först år 1833 lyckades fransmännen de Milly och Motard, vilka år 1832 grundat en stearinljusfabrik i Paris, att genomföra vissa tekniska förbättringar. Sålunda ersattes exempelvis saltsyran med svavelsyra. Vidare nedbringades kostnaderna vid stearintillverkningen bl. a. genom användning av kalk i stället för det dyrbara alkalit (kali eller natron) vid förtvålningsprocessen. Stearintillverkningen blev nu ekonomiskt möjlig, och tillverkningen av stearinljusen tog snart fart. Härmed var grunden lagd till de nya stearin- och stearinljusindustrierna och den moderna ljusindustrien. 1 ) Jämte framstegen i stearinfabrikationens teknik blevo även vissa förbättringar, som gjordes beträffande ljusvekarna, av största betydelse för den moderna ljusindustriens närmast följande utveckling. De grundläggande arbetena på detta område utfördes av fransmannen Cambacéres, som år 1834 uppfann de flätade vekarna. I motsats till de förut använda tvinnade vekarna hade de flätade vekarna egenskapen att böja sig vid förbränningen, så att de oxiderades i lågans kant, varigenom de automatiskt förändrade sin längd i samma mån som ljusen förbrunno. Härigenom blev ljussaxens användning överflödig. Cambacéres införde även förfarandet att preparera vekarna. Detta nödvändiggjordes av det nya ljusmaterialets specifika egenskaper. Omkring ar 1840 hade industrien gått betydligt framåt. Vid den tiden funnos i Paris några stora stearinljusfabriker, en fabrik hade grundats i Berlin ar 1&57 av den ovannämnda Motard, i Österrike hade industrien fatt insteg och även i Sverige hade en fabrik, Liljeholmens stearinfabrik, grundats redan år 1838. Under de närmast följande årtiondena, t. o. m. 1860-talet, genomfördes den nya ljusindustriens mest betydande tekniska förbättringar. Dessa kunna huvudsakligen hänföras till metoderna för stearinets framställning och biprodukternas tillvaratagande, tillverkningen av vekarna och dessas preparering samt ljusens mekaniska formning. Denna tekniska utveckling ledde sitt ursprung från Frankrike, men tog senare fart särskilt i England och Tyskland. Även på detta område företedde utvecklingen n Man kan räkna stearinindustrien till ljusindustrien i vidsträckt bemärkelse, emedan stearinfabrikerna undantagslöst även torde tillverka ljus. Limfabriker-vilka icke äro kombinerade med stearinfabriker, bruka ofta - ehuru oegentligt - kallas stoperier. De s. k. stearinljusfabrikerna äro sålunda speciella stöperier for tillverkning av stearinljus (talg- och vaxljus tillverkas vid andra stöperier).

vissa drag, karaktäristiska för flera andra grenar av den kemiska industrien. Den vetenskapliga och tekniska grundvalen lades nämligen i Frankrike, i vilket land tekniken vidare utvecklades, varefter industrien med framgång upptogs först i det kapitalstarka England, senare även i Tyskland, sedan detta land särskilt genom Liebigs insatser skaffat sig vetenskapliga och tekniska förutsättningar för en kemisk industri. Av synnerligt stor betydelse för stearinindustrien blevo de förbättrade metoderna för tillvaratagandet av biprodukterna olein och glycerin samt de nya avsättningsmöjligheter som bereddes nämnda produkter. Oleinet hade visserligen införts i Frankrike redan år 1834 som råmaterial för såp- och tvåltillverkning, men i andra länder dröjde det ännu någon tid, innan det rätt uppskattades för detta ändamål. Beträffande glycerinet kan man egentligen först tala om dess tekniska framställning under 50- och 60-talen. För dess avsättning öppnades helt nya områden genom tillkomsten av de nya nitroglycerinhaltiga sprängämnena under 60- och 70-talen (Nobels uppfinning av dynamit år 1866 och spränggelatin 1875). Numera spela ju både olein och glycerin en stor roll, oleinet utom för såp- och tvåltillverkning även inom textilindustrien och glycerinet framför allt som råmaterial för framställning av nitroglycerin inom sprängämnesindustrien. Redan Chevreul hade påpekat möjligheten att använda stearinet ej Paraffinets blott enbart utan även i blandning med andra ljusmaterial såsom vax, amänd™n9 valrav m. m. Alla dessa ämnen voro dock dyra i jämförelse med stearin Zaterial net, varför de kommo att spela en ganska underordnad roll inom den nya ljusindustrien. I och med framställningen av billigt paraffin och förbättrad teknik inom paraffinindustrien, särskilt i samband med paraffinets framställning inom bergoljeindustrien och dessa industriers storartade uppsving efter 1880-talet1), fick man emellertid riklig tillgång till ett verkligt billigt ljusmaterial, som kunde användas ej blott i blandning med stearin utan även enbart. Ännu kunde dock stearinet under flera år motstå konkurrensen från paraffinets sida, vilket i främsta rummet torde berott på den bristande kunskapen om paraffinets riktiga användning. Ar 1893 blev emellertid konkurrensen särdeles kännbar i 2 Tyskland. ) I Sverige började paraffinet användas som ljusmaterial år 18963). men först från år 1903 kan man tillägga det någon större betydelse för den svenska ljusindustrien. De fortsatta tekniska förbättringarna och den alltjämt starkt ökade produktionen inom paraffinindustrien medförde allt lägre paraffinpriser, varav följde ökad användning av paraffin inom ljusindustrien. Härigenom kunde åter den del av ljusindustrien, som hade stearintillverkning till sm uppgift, ej utvecklas parallellt med ljustillverkningen. Detta har bidragit till att stearintillverkningen i de flesta länder stagnerat eller gått tillbaka. För stearinet har man nämligen ej funnit någon mera betydande avsättning annat än inom ljusindustrien. ) Den amerikanska bergolje- eller petroleumindustrien fick visserligen ett våldsamt uppsving redan under 1860-talet. Framställning av paraffin ur paraffinrika amerikanska bergoljor började dock först taga fart under 80-talet. -) Ubbelohde 3, II, sid. 1061. 3 ) Ett mindre stöperi (Göteborgs Tvålfabrik) upptog då tillverkning av s. k. kompo-

8 Före stearinljusens tillkomst bedrevs ljustillverkningen antingen som Den tekniska ut- en småindustri i samband med såp- och tvåltillverkning eller mera hantvecklingens verksmässigt eller också som en mycket utbredd husbehovstillverkning. betydelse för ljus- Detta var ju helt naturligt, då tillverkningen av de gamla talg- och vaxindustri- ljusen endast bestod i en relativt enkel mekanisk bearbetning, som ej ens orga- erfordrade några dyrbara maskinella hjälpmedel utan väsentligen var nisations- grundad på handarbetsskicklighet. Genom Chevreuls arbeten lades emelförhållanlertid i stället för den gamla empiriska kunskapen om ljustillverkningen den.

en naturvetenskaplig grund för densamma. I stearinets tillverkning kommo nämligen att ingå ett flertal kemiskt-tekniskt komplicerade processer. Dessa krävde en speciellt kvalificerad företagsledning samt en dyrbar apparatur och dennas utnyttjande i stordrift. Stearinindustrien blev därför redan från början i motsats till den gamla ljusindustrien en kapitalkrävande storindustri, och denna karaktär har den allt fortfarande väsentligen bibehållit. Sedan paraffinet fått ökad användning som ljusmaterial, har emellertid, som redan nämnts, stearintillverkningen förlorat i betydelse. Härigenom ha skapats nya förutsättningar för tillkomsten av mindre ljusfabriker, särskilt sådana stöperier som huvudsakligen använda paraffin som ljusmaterial. Dessa företag äro i allmänhet betydligt mycket mindre än de kombinerade stearin- och ljusfabrikerna, vilka senare ju, som ovan framhållits, äro storindustriella företag. Paraffinets betydelse för ljusindustrien belyses även därav, att en del utländska företag inom paraffinindustrien upptagit tillverkning av olika slags ljus. De ökade avsättningsmöjligheterna för glycerinet och dess högre värde ha medfört, att det numera tillvaratages ej blott vid stearinfabrikerna utan även inom andra fettbearbetande industrier.

De moderDe tekniska förbättringarna inom ljusindustrien ha medfört ett nästan na belys- fullständigt försvinnande av talgljusen. Vaxljus användas fortfarande i ningsmedlens kon- rätt stor utsträckning i de katolska länderna på grund av kyrkans förekurrens skrift. Förbrukningen av vax i nämnda länder har dock minskats avsemed ljusen. värt, sedan kyrkan numera tillåtit användning av ljus, tillverkade av vax

i blandning med vissa andra ljusmaterial (särskilt ceresin men även stearin och paraffin m. m.). På grund av de framsteg belysningstekniken gjort, har ljusindustrien fått upptaga tävlan med flera olika belysningsmedel såsom de mineraliska lysoljorna, lysgasen, det elektriska ljuset och acetyléngasen. Lysoljeförbrukningens första uppsving daterar sig från 60-talet efter upptäckten år 1859 av de väldiga råpetroleumfyndigheterna i Titusville (Pensylvanien), vilka lämnade råvaror särskilt för de uppväxande lysoch smörjoljeindustrierna. Lysgasframställningens förbättring genom regenerativ eldning, varigenom gasutbytet nästan fördubblades på bekostnad av den erhållna mängden tjära, Auers uppfinning år 1886 och Auerljusets införande i praktiken vid mitten av 90-talet, acetylénets tekniska framställning 1895, metalltrådslampornas införande och det elektriska ljusets popularisering m. m. har ytterligare skärpt tävlan med ljusindustriens produkter. Trots alla epokgörande uppfinningar på belysningsteknikens område synas dock ljusen vara tillförsäkrade en viss om än rätt blygsam ställ-

9 ning särskilt pa grund av deras egenskap att vara ett synnerligt enkelt och bekvämt portativt lyse. Särskilt konsumtionen av stearinljus torde emellertid numera i allmänhet kunna anses innebära en viss lyx. Stearinindustrien har gamla anor i vårt land. Vi äga tvänne kom- Den ™>binerade » b n k e r för tillverkning av stearin och ljus, Liljeholmens Stea- å*r™f«rmfabnks Aktiebolag samt Clara Stearinljusfabrik (Lars Montén), v ! TnfaZ i > . f l S 7 t r e n a V e n K - a r k , ° m b ! n e r a ( ! m e d s å P " o c h tvåltillverkning. Vid den f 3 £ £ torra fabriken började stearinljustillverkningen redan på 30-talet vid den senare pa 40-talet. Dessutom bedrives även ljustillverkning (av huvudsakligen paraffin) i mindre skala utan kombination med stearintillverknmg vid några sap- och tvålfabriker. Dessa fabriker äro av betydligt senare datum än stearinfabrikerna. Den svenska ljusindustrien har sedan långt tillbaka åtnjutit tullskvdd och tullsatserna.enligt 1861 års tulltaxa ha för de varor, som här komma K blott undergått smärre förändringar. Det torde vara av intresse att redan frän början bemärka detta, då man önskar få en uppfattning om de förhållanden, som legat till grund för utvecklingen efter 80-talet vilken tad m särskilt skall göras till föremål för den följlnde utredningen Vi skola senare återkomma till en översikt av tullsatserna och deras förändringar Dock ma redan här påpekas, att tillkomsten av det (i vart land) tullfria paraffinet som ljusmaterial naturligtvis måste erbiuda fdet t S a rtullskyddade f l l l t ^ t r f S estearinet. / r å l ? t u H s k y d d e t s synpunkt. Det konkurrerar Tu J med

Kap. II. Grunddragen av tillverkningstekniken. Av de olika material, varav ljus tillverkas, spela numera stearin och paraffin den avgjort största rollen. Talgljusen ha ju nästan fullständigt försvunnit, och vaxljusens användning är huvudsakligen begränsad till de katolska länderna. Den föreliggande undersökningen av ljustillverkningen kan därför lämpligen begränsas till behandlingen av sådana ljus, vilka framställas av stearin och paraffin. Blott dessa slag av ljus aro av något större intresse med hänsyn till den svenska industrien. I allmänhet köpa ljusfabrikerna sitt behov av paraffin Iran parafimfabrikerna Visserligen förekomma, som nyss nämnts, ljusfabriker kombinerade med anläggningar för paraffintillverkning, dock blott undantagsvis i de paraffinproducerande länderna. Vi komma därför i det följande att blott i korthet beröra paraffintillverkningen. Det väsentliga intresset anknyter sig till stearin- och ljusfabrikationen. Vid stearinfabrikationen användas som råmaterial flera olika slag av i handeln förekommande fetter, s. k. teknisk talg, palmolja, benlett, presstalg vissa härdade oljor och fetter samt diverse avfallsfetter m. m. Ibland kombineras stearinfabrikationen med en tillverkning av något av dessa råmaterial. Sålunda torde exempelvis bearbetning av ratalg till teknisk talg och presstalg vara ganska vanlig vid stearinfabrikerna, särskilt i Österrike, där man därför ofta finner stearinfabriker kombinerade med margarinfabriker. Någon sådan tillverkning förekommer emellertid icke numera i Sverige och torde även förr blott haft ringa omfattning. En kortfattad skildring av några bland dessa varor (särskilt ratalg, palmolja, presstalg samt härdade oljor1 och fetter) återfinnes i lorlts utredning angående margarinindustrien. ) Beträffande särskilt beredningen av oleomargarin och presstalg har det synts förf. motiverat att behandla denna tillverkningsgren i nyssnämnda utredning. Oleomargarmberedningen har nämligen i vårt land haft sin största betydelse för margarinindustrien, och de flesta anläggningar för nämnda beredning ha i Sverige kombinerats med margarinfabriker. — Någon närmare beskrivning av stearinindustriens övriga råvaror torde här vara överflödig. Vi återkomma till dem i följande kapitel. Med den begränsning, som följer av det ovan anförda, kommer den följande behandlingen av tekniken att väsentligen inskränkas till ljusindustriens viktigaste produktionsprocesser, nämligen: tillverkningen av stearin med utgång från handelns tekniska fett, tillvaratagandet och den vidare bearbetningen av de vid stearinfabrikationen bildade biproduk*) Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden XII.

11 ter n a , .n r

°}?in ° ? h glycerin samt tillverkningen av ljus av stearin och pa™ ( ! samband därmed även mindre betydande tillverkningar såsom vektlätnmg, vekpreparering m. m.). Glycerin erhålles numera även som biprodukt från såp- och tvålfabriker. Dessutom framställes det vid självständiga fettspaltningsanläggnmgar. Man måste sålunda även taga glycerintillverkningen inom de industrier, som aro representerade genom nämnda slag av fabriker eller anläggningar, något i betraktande. Det har synts lämpligt att göra detta oS « 5 1 s a m b a n d m e d s k i ldringen av den tekniska utvecklingen (sid 32 ff.) A. Stearinfabrikationen. Som av det föregående torde ha framgått, är stearinfabrikationen en a.dande InleKemisk mdustri, vars väsentliga uppgift är att framställa ett för tillverk- översikt 1 P Ä ^ ^ u s lämpligt stearin ) samt att rationellt tillvarataga de samtidigt bildade biprodukterna. Den kemiska omvandling av fettämnena, som utgör det första ledet i den serie av tillverkningsprocesser, varigenom stearinet framställes, den s. k. fettspaltningen, kan genomföras enligt några helt olika förfaringssätt. Dessa skilja sig från varandra genom att de grundas på olika kemiska metoder, vilka kräva helt olika apparatur och arbetssätt Mar nedan skola först de kemiska principerna bli föremål för en kortare behandling. Apparatur och arbetssätt behandlas närmare i samband med beskrivningen av de olika spaltningsförfarandena. I sin enklaste form grundar sig fettspaltningen på fettämnenas kemiska sonderdelnmg i deras beståndsdelar, å ena sidan fettsyrorna, vilka ha sur karaktär, a andra sidan det alkoholartade glycerinet Emedan glycerinet i motsats till fettsyrorna är vattenlösligt, kan det lätt frånskiljas ur den genom fettspaltningen erhållna blandningen. 2 ) Fettsyrorna som kvarbliva, sedan glycerinet frånskilts, utgöras till största delen av de hogsmaltande stearin- och palmitinsyrorna (smp. 6935° resp 63°) samt den vid rumstemperatur flytande oljesvran(smp. 14°). ) Vidstearinlabrrkationen franskiljes den sistnämnda syran genom pressning Man lar da som last återstod stearin, väsentligen bestående av en blandning av nyssnämnda hogsmaltande fettsyror. Oljesyran upplöser emellertid en del av de fasta syrorna. Denna blandning utgör biprodukten olein 4 ) Man känner emellertid även vissa spaltningsmetoder, vilka medföra en n&got mera komplicerad kemisk omsättning. Vid användning av dessa metoder fortskrider omsättningen, så att även en del av den primärt bildade oljesyran omvandlas. Härvid bildas isooljesyra (smp. 45°) jämte mindre mängder av vissa andra närstående produkter med relativt hög smalt punkt (oxistearinsyra och stearolakton). Detta föranleder ett såväl kvalitativt som kvantitativt något förändrat utbyte av stearin och olein. Dessa metoder, varvid s. k. acidifiering (en särskild behandling S S o m t.iU ^ t i l l v e r k n i n g har stearinet blott en tämligen obetydlig användning ) glycerinet franskiljes alltid i form av en vattenlösning. Bearbetningen av detta s. k. glycennvatten behandlas å sid. 20—21. 3 ) I mindre mängd bildas även vissa andra fettsyror. Dessa spela dock icke här någon nämnvärd roll. ) Enligt denna metod erhållas de s k. saponifikationsprodukterna.

12 med koncentrerad svavelsyra) och destination av fettsyrorna alltid kommer till användning, grunda sig på en för svavelsyran speciell egenskap att åstadkomma oljesyrans omvandling.1) Beroende på vilket spaltningsförfarande som användes, kan o man sålunda, även om man utgår från samma råvaror, erhålla ett saval kvalitativt som kvantitativt tämligen varierande utbyte av stearin. Ji Da dessutom en mängd olika fettämnen kunna tjäna som råmaterial vid stearinfabrikationen, är det förklarligt, att de olika produktionskostnadselementens inbördes storlek kunna förete betydande skiljaktigheter alltefter de använda metoderna och råvarorna. Själva spaltningskostnaderna spela visserligen blott en tämligen underordnad roll vid stearinfabrikationen. Valet av spaltningsförfarande får dock sin stora ekonomiska betydelse på grund av såväl varierande utbytessiffror som produktpriser. _ Någon avgjord ekonomisk överlägsenhet torde ej generellt kunna tillskrivas någon viss av de numera brukliga fettspaltningsmetoderna Dessas användbarhet är betingad av olika förutsättningar i skilda fall. Det synes lämpligt att redan från början fästa uppmärksamheten vid dessa förhållanden särskilt med hänsyn till undersökningarna angående tillverkningsekonomien i det följande. Även motiveras härigenom en något mera utförlig bild av de tekniska förhållandena. .. De efter spaltningen följande processerna för stearinets tillverkning aro av mera ensartad karaktär. De viktigaste bland dem äro de bildade lettsyrornas destination och kristallisering samt den därefter följande pressningen för oljesyrans avskiljande. Inom dessa led av fabrikationen kunna även metoderna varieras, så att det framställda stearinets kvalitet ytterligare påverkas. I princip äro dock de här ifrågakommande olika metoderna tämligen likartade. b. Bäva- Som råvaror vid stearinfabrikationen använder man företrädesvis fettror och ämnen av fast eller åtminstone halvfast konsistens, emedan dessa giva utbyten. e t t förhållandevis gott utbyte av stearin. I allmänhet eftersträvar man ju vid stearinfabrikationen ett större utbyte av det värdefullare stearinet särskilt på oleinets bekostnad. Som redan nämnts, äro de mest använda råvarorna olika slag av teknisk talg, benfett samt palmolja. Mindre roll spela presstalg, kinesisk växttalg och en del andra fettämnen. Ar emellertid stearinfabrikationen kombinerad med såp- och tvaltillverknmg, en i utlandet ingalunda ovanlig kombination, hos oss förekommande vid en fabrik (Monténs), kunna naturligtvis andra synpunkter bli bestammande vid valet av råvaror. För såp- och tvåltillverkning användes nämligen ofta olein. _, . Vid valet av råvaror måste man även taga hänsyn till dessas sammansättning, så att palmitin- och stearinsyrorna komma att inga i ratta proportioner i stearinet. I annat fall kommer detta att bl. a. sakna lämplig kristallisationsförmåga. Råvaror som t. ex. palmolja, vilken ger ett nästan uteslutande palmitinsyrehaltigt stearin, äro darfor ej användbara annat än i blandning med stearinsyrerika råvaror, såsom talg och benfett Dessa senare kunna däremot användas var och en tor sig, emedan de ha en för stearinfabrikationen lämplig halt av de bada syrorna. > Emedan stearin kan erhållas ur snart sagt alla fetter och blandnmgsi) Enligt dessa metoder erhållas de s. k. destillationsprodukterna. _ o ) Utbytet av de övriga, spaltningsprodukterna varierar naturligtvis också.

13 förhållandet mellan de olika komponenterna i stearinet kan variera rätt betydligt, är det ej möjligt att angiva något mera bestämt recept för råvaruanvändningen vid stearinfabrikationen. De olika råvarorna kunna substituera varandra inom mycket vidsträckta gränser. Den numera mycket utvecklade fettanalysen 1 ) möjliggör en noggrann och i vissa fall ganska enkel undersökning av de för fabrikationen använda fettämnena, varigenom dessas värde för stearin- och ljustillverkningen kan bedömas. Här må uppmärksamheten blott fästas vid några punkter. Av synnerligt stort intresse är utom kännedomen om råfetternas tämligen växlande halt av vatten och icke feta ämnen (kolväten m. m.) den ur dem erhållbara fettsyreblandningens stelningspunkt 2 ), den s. k. titern. Denna ger en uppfattning om det utbyte av stearin, som kan erhållas ur resp. fettvaror. Titern brukar angivas med en noggrannhet av 0.1° C. Uppgifter om titern bruka ofta lämnas vid försäljning av råvarorna. Det är även av stort intresse att känna halten av fria fettsyror, oljesyra, glycerin m. m. i de använda råvarorna. Emedan analysresultaten i allmänhet äro i rätt hög grad beroende av de använda analysmetoderna, har man eftersträvat internationella, enhetliga förfaringssätt. För bestämning av t. ex. titern användes i Frankrike och Amerika allmänt Dalicans metod, vilken år 1909 antagits som enhetsförfarande av den internationella analyskommissionen i London. I England användes ett från Dalicans metod något avvikande förfarande. TAB. 1. TITER FÖR OLIKA RÅVAROR. Titer°C 3 ) Titer°C 4 )

Oxtalg Fårtalg Benfett Presstalg Palmolja Kinesisk växttalg

38—46 41—48 36—42 — 36—45 45—53

43—45 45—46 36.1—42.7 48—51 44—46 i allmänhet —

I tab. 1 lämnas några uppgifter angående titern för stearinindustriens viktigaste råvaror. Siffrorna i vänstra kolumnen avse blott att belysa de betydande variationer, som kunna förekomma. De andra siffrorna torde vara tämligen representativa för de inom nämnda industri mera brukliga råvarorna. Trots den låga titern har benfettet fått en stor användning. Det är nämligen ett billigt råmaterial, som ger talgfettsyror av god kvalitet. Talgfettsyrorna äro ju, som tidigare framhållits, värdefullare än palmoljefettsyrorna vid stearinfabrikationen. Sambandet mellan titer och stearinhalt i talg- eller palmolj efettsyror visas i tab. 2. Observeras bör emellertid, att det i praktiken förekommande stearinet vanligen erhålles ur blandningar av både talg- och palmoljefettsyror. Stelningspunkten för ett sådant stearin utgör icke något *) En god översikt av fettanalysen lämnas i J. Marcusson: "Laboratoriumsbuch der Öle und Fette", ävensom i Holde: "Untersuchungen der Kohlenwasserstofföle, und Fette". 2 ) Vid fettundersökningar använder man sig speciellt av stelningspunkten, emedan denna låter bestämma sig med större noggrannhet än smältpunkten. 3 ) Marcusson: Laboratoriumsbuch, sid. 106. 4 ) Lach: Die Stearinfabrikation, sid. 3 ff. 2

14 genomsnitt av komponenternas stelningspunkter. Tabellen kan sålunda icke direkt användas för att ur dylika blandningar beräkna det erhållbara stearinutbytet. Den äger blott tillämpning på ett oblandat fett. — Siffrorna i tab. 2 ha hämtats från tabeller, uppgjorda av två bekanta stearinteknici, de Schepper och Geitel, med ledning av egen praktik vid den bekanta holländska stearinfabriken i Gouda.1) TAB. 2. UTBYTE AV STEARIN (MED VARIERANDE STELNTNGSPUNKT)2) I TALG- ELLER PALMOLJEFETTSYROR, (Utbytet av samtliga fettsyror = 100). Fettsyreblandningens stelningspunkt (titer) 37° 38° 39° 40° 41° 42° 43° 44° 45° 46° 47° 48° 49° 50°

Talgfettsyror

Palmoljefettsyror

Stearinets stelningspunkt

Stearinets stelningspunkt

48°

50*

52°

54.8°

48°

50°

52°

55.4°

46.0 49.5 53.2 57.8 62.2 66.6 71.8 77.0 81.8 87.5 93.3 100.0

40.0 42.6 45.8 49.6 53.5 57.6 62.0 66.2 71.0 75.8 80.9 87.2 93.0 100.0

34.9 37.5 40.3 43.5 47.0 50.5 54.0 58.4 62.6 67.0 71.5 76.6 84.7 87.0

296 32.o 34.3 37.0 40.0 42.9 46.0 49.8 53.0 56.8 60.8 65.0 69.5 74.5

51.8 55.5 59.2 63.0 66.6 70.5 74.8 79.2 84.0 89.4 94.3 100.0

45.5 48.8 51.8 55.2 58.7 62.2 66.0 70.2 74.5 78.8 83.0 88.0 94.2 100.0

40.3 42.6 45.6 48.6 52.0 55.2 58.8 62.0 66.0 69.8 74.0 78.6 83.5 89.0

33.6 35.8 38.2 40.6 43.0 45.5 48.5 51.4 54.3 57.8 61.0 65.0 69.1 73 4

För att man med tillhjälp av tab. 2 skall kunna få en uppfattning om det av en viss råvara genom fettspaltningen faktiskt erhållbara stearinutbytet, måste man först och främst taga hänsyn till att fetterra jämte neutralfetter innehålla växlande mängder fria fettsyror, vatten och diverse föroreningar. Vidare måste även beaktas förluster vid de olika operationerna. Neutralf etter na kunna ju betraktas som kondensationsprodukter av fettsyror och glycerin. Vid spaltningen förena sig neutralfetterna sålunda kemiskt med vatten. Räknat på rent neutralf ett, erhåller man visserligen teoretiskt mer än 100 % utbyte av spaltningsproduktema. De vid stearinfabrikationen mest förekommande neutralfetterna giva teor. c:a 106 a 107 % utbyte av nämnda produkter. De i fetterna ingående fria fettsyrorna kunna emellertid ej bidraga till en dylik ökning av utbytet. De föreligga ju redan i fettet som färdiga spaltningsprodukter. Som vissa 1 ) 2

Lach: Die Stearinfabrikation, sid. 7 och 9. ) Lach angiver i sitt arbete "Die Stearinfabrikation" sid. 7, att stearinhaltei varierar alltefter talgfettsyrornas smältpunkt. Då emellertid stelningspunkten angives i första kolumnen, är det tydligen denna som avses, ty om exempelvis fettsyrornas titer ir 48°, så innebär just detta att talgfettsyrornas halt av stearin med stelningspunkten 48° är 100 %. Fettsyrornas utbyten ha därför i tabellen hänförts till stelningspunkterna i stället för smältpunkterna.

15 1

fetter innehålla stora mängder fria fettsyror ), kommer sålunda den mot fettsyrorna svarande andelen av fettet att medföra en minskning av utbytet av spaltningsprodukterna. Dessutom förändras det inbördes förhallandet mellan utbytena av de olika spaltningsprodukterna. Den naturliga spaltningen åtföljes nämligen alltid av en process, varigenom det mesta av det frigjorda glycerinet förstöres. 2 ) Beträffande vatten och diverse föroreningar kan man i allmänhet räkna med minst 2 %, ofta med intill 3 % därav.3) Vad slutligen angår de i det föregående omnämnda förlusterna vid de olika operationerna, förorsakas dessa av vissa kemiska omsättningar, vilka försiggå i ringa mängd, dels vid fettspaltningen, dels vid den följande bearbetningen. Sålunda erhålles vid fettsyrornas destination en destillationsförlust 4 ) samt bildning av stearinbeck. Med de vanligare råvarorna brukade man vid exempelvis Liljeholmens stearinfabrik under åren före kriget erhålla ett utbyte av c:a 90 % rena, destillerade fettsyror, c:a 7—9 % glycerin samt c:a 3 % stearinbeck. Dessa siffror stå i god överensstämmelse med de kvantiteter, som kunna beräknas på grund av det ovan anförda, då man tager hänsyn till de i praktiken använda råvarorna. Om man räknar med nyssnämnda siffror och med det i tab. 2 angivna utbytet av fettsyror, skulle talg (med exempelvis titer 43°) giva ~7Öo~~ = 48 - 6 % stearin av 52° stelningspunkt Som i det föregående omnämnts, utgöres emellertid det stearin, som användes för ljustillverkning, oftast av blandningar av fettsyror av olika ursprung. Stelningspunkten för sådana blandningar utgör icke medeltalet mellan komponenternas stelningspunkter utan är något lägre. Enligt Rosauer 5 ) erhålles vid användning av autoklavförfarandet och med de vanligare råvarorna (talg, benfett, palmolja, växttalg) 35 delar eller högst 50 d. stearin resp. 65 d. och 50 d. olein. Genom acidifiering (se sid. 11) erhålles ju ett större utbyte av fasta fettsyror. Merutbytet utgör enligt Holde 6 ): för palmolja genomsnittligt ». ^ l g „ „ benfett „

18 % 14—15 % c:a 15 %

Enligt den franske kemisten Haller 7 ) erhöllos vid "Société de Stéarinerie et Savonnerie de Lyon" genomsnittligt de i tab. 3 angivna utbytena. rn\R^ten a V f r i a f e t t s y r o r * gammal talg utgör ofta 10—20 %, i benfett ända till 00 %. barskilt brukar palmolja innehålla stora mängder fria fettsyror. Genom lagring kan pahmolja t. o. m. spaltas, så att den blir praktiskt taget fri från neutralfett. 2 ) Praktiskt kan man räkna med en glycerinhalt av 10 % i alla neutralf etter. Närvaron av fria fettsyror minskar glycerinhalten med i runt tal 1 % per 10 % sådana fettsyror. 3 ) Inom stearintekniken brukar man beteckna alla ämnen som smuts, vare sig de utgöras av inblandningar i fettet eller av vissa kemiska föreningar (steriner o d ) vilka alltid in;gå i de naturliga fetterna. ' *) Va,nligen erhålles en destillationsförlust av 0.5—1.5 % fettsyror. 5 ) Uhbelohde 3, I, sid. 158. 6 ) Holde: Untersuchungen 5:te Aufl., sid. 600. 7 ) Ubbelohde 3, I, sid. 161.

16¶TAB. 3. UTBYTEN VID EN FRANSK STEARINFABRIK. Vid saponifikation:

Vid blandat förfarande:

Stearin 50-52 % 60-62 % Olein 43-45 % 32-34 % Glycerin 10 % $ % Det i tab. 3 angivna merutbytet av stearin, som erhålles vid användning av det s. k. blandade förfarandet, vilket i motsats till saponifikationsförfarandet är kombinerat med acidifiering, är något större än vad som kan beräknas ur Rosauers nyss anförda siffror. Genom autoklav- eller saponifikationsförfarandet erhållas de å sid. 11 omnämnda saponifikationsprodukterna. Det blandade förfarandet representerar ett av de förfaranden, varigenom man erhåller destillationsprodukter. Saponifikationsstearinet har högre stelnings- eller smältpunkt än destillationsstearinet, under förutsättning att båda sorterna tillverkas av samma råvaror. Beroende på använda råvaror kunna naturligtvis smälteller stelningspunkterna variera. Här må anföras en bestämning av Lewkowitsch. 1 ) Enligt densamma var stelningspunkten: för saponifikationsstearin för destillationsstearin ..

55.6—56.7° 54°.

c. FettspaltInnan råvarorna spaltas, måste de undergå en raffinering med utspädd ningen och svavelsyra. Härigenom befrias de från vissa föroreningar, vilka annars vissa i nära samband kunna verka i hög grad ogynnsamt på spaltningen. Utom av mekaniskt därmed inblandade ämnen utgöras dessa föroreningar av en del äggviteämnen, stående vilka alltid åtfölja åtminstone vegetabiliska fettämnen. processer. Autoklavspaltning.

Vid den s. k. autoklavspaltningen upphettas fettämnena med vatten i närvaro av vissa alkaliska ämnen (1—2 % kalk eller mindre mängder magnesia eller zinkoxid) 2 ) till en temperatur av 170—180° eller ännu högre, motsvarande 8—12 atm. tryck. Upphettningen sker i slutna kopparkärl, s. k. autoklaver. Dessa äro av varierande typer och bruka vanligen rymma 2 000—3 000 kg. fett. Reaktionstiden växlar från c:a 6 till c:a 12 timmar, huvudsakligen beroende på de använda råvarorna, temperaturen och den spaltningsgrad man önskar ernå. Spaltningsgraden kan dock aldrig överskrida 96—98 % spaltat fett, emedan reaktionen småningom inställer sig i ett visst jämnviktsläge (s. k. reversibel reaktion). Glycerinet i det bildade glycerinvattnet, vanligen innehållande 10—15 % glycerin, inverkar härvid på de avspaltade fettsyrorna och återbildar fett. Av denna orsak är det oekonomiskt att driva spaltningen längre än till en viss gräns, emedan de sista procenten neutralfett blott låta spalta sig med användande av allt för mycket tid och värme. Emedan blott särskilt rena fettvaror genom autoklavspaltning — utan efterföljande destination av fettsyrorna — giva ett för ljustillverkning 1

) Holde, 5:te Aufl., sid. 601. ) Magnesia eller zinkoxid erbjuda vissa fördelar framför kalk. Efter spaltningen måste nämligen följa en behandling av reaktionsmassan med svavelsyra. Därest kalk använts, sker då en gipsbildning, vilken vållar en del olägenheter i motsats till de annars bildade lösliga magnesium- eller zinksalterna. 2

17 tillräckligt vitt stearin, har autoklavförfarandet inom stearinindustrien numera, då man i allmänhet använder mindre rena fettvaror, sin största betydelse som ett led i det s. k. blandade förfarandet (närmare härom i det följande). Vid detta låter man i allmänhet spaltningen i autoklav fortskrida till c:a 95 %. Spaltning i autoklav kan även utföras med enbart vatten utan närvaro av nyssnämnda alkaliska ämnen, om man arbetar vid ännu högre temperatur och tryck än vid den vanliga autoklavspaltningen. Härigenom ernår man visserligen fördelen att blott få fria fettsyror. Annars bildas alltid jämte dessa även deras kalk-, magnesia- eller zinksalter. Man kan sålunda vid spaltning med enbart vatten undvika den efter spaltningen eljest nödvändiga behandlingen med utspädd svavelsyra. Den höga temperaturen (motsvarande 15—18 atm. tryck) medför dock en större bildning av mindervärdiga tjärartade produkter på fettsyrornas bekostnad. Vidare måste autoklaverna vara särskilt hållbara och fördyras därigenom avsevärt. Redan av dessa skäl torde denna metod varit ganska litet i bruk. Den vanliga autoklavspaltningen utföres i närvaro av alkaliska ämnen. Svavelsyre-

Svavelsyrespaltningen sönderfaller i två stadier, acidifieringen samt ^ ^ J j ^ den efterföljande kokningen med vatten. Acidifieringen består i fettäm- acidinenas behandling vid c:a 100° med mindre kvantiteter konc. svavelsyra, fiering). (Vanligen användes 4 a 6 % sådan syra av 66° Bé.) Härvid sker en kemisk omsättning, som åtföljes av en betydande värmeutveckling. Temperaturen hos reaktionsmassan stiger hastigt till 115 a 120°. Man använder för acidifieringen särskilt konstruerade kärl, vilka möjliggöra en intim blandning och en hastig operation. Denna brukar ofta ej räcka mer än 10 till 30 minuter. Efter acidifieringen följer reaktionsmassans kokning med vatten. En ny omsättning sker härvid. De bildade mellanprodukterna överföras i fria fettsyror och glycerin, vilket senare går i vattenlösning. Genom den koncentrerade svavelsyrans sönderdelande inverkan förstöras ej obetydliga mängder av fettsyrorna och glycerinet under bildning av tjärartade ämnen. Därjämte mörkfärgas produkterna ganska avsevärt. För att kunna erhålla ett vitt stearin nödvändiggöres därför en efterföljande destination av fettsyrorna. Den s. k. Twitchellspaltningen utföres i stora kärl av mycket enkel Twitchellkonstruktion genom fettämnenas behandling med kokande vatten i när- spaltning. varo av 0.5—l.o % Twitchells reagens. Reagensets beredning är relativt enkel. Den försiggår genom en kemisk omsättning mellan oljesyra, koncentrerad svavelsyra samt vissa sinsemellan närbesläktade ämnen såsom naftalin eller benzol m. m. Kemiskt kan reagenset karaktäriseras som en aromatisk sulfosyra. Med Twitchellförfarandet inskränkes bildningen av tjärartade ämnen rätt avsevärt. Fettsyrorna bli emellertid mörkfärgade, varför även detta förfarande måste kombineras med en fettsyredestillation. Metodens fördelar ligga särskilt i de förhållandevis små anläggningskostnaderna. Den långa reaktionstiden, som i allmänhet vairar 36—48 timmar, verkar dock fördyrande och kompenserar därför i viss mån nyssnämnda fördelar. Man kan med denna metod ernå en spaltning av 93—98 %. Vid stearin-

18 fabrikationen driver man i allmänhet spaltningen till c:a 95 % och efterspaltar genom acidifiering, varom närmare nedan. Som redan framhållits, kan man icke genom de i det föregående behandlade spaltningsförfarandena ernå någon fullständig fettspaltning. En mindre mängd neutralfett förblir alltid ospaltat i reaktionsmassan. Närvaron av detta neutralfett är emellertid tillräcklig för att nödvändiggöra en särskild behandling av reaktionsmassan före den vidare bearbetningen till stearin. De fetter, som numera användas vid stearintillverkningen, giva nämligen alltid mörkfärgade spaltningsprodukter, vilka blott kunna renas genom destination. Genom en direkt destination av reaktionsmassan skulle emellertid det närvarande neutralfettet sönderdelas och bilda lågsmältande kolväten, vilka nedsätta stearinets smältpunkt och försämra oleinet. Dessutom skulle även bildas s. k. akrolein, ett ämne med synnerligt obehagliga egenskaper. Uppkomsten av blott minimala mängder akr olein vid stearinfabrikationen innebär synnerligt stora olägenheter. På grund av bl. a. det ovan anförda kombinerar man därför alltid vid stearinfabrikationen autoklav- eller Twitchellspaltningen med en acidifiering. Sålunda uppkommer det s. k. blandade förfarandet. Vid detta brukar man driva den första spaltningen till c:a 95 %. Genom acidifieringen och den därefter följande kokningen med vatten försiggår en ef ter spaltning. Man erhåller sålunda fettsyror, vilka ofta bruka innehålla blott c:a 0.5 % neutralfett. En så ringa mängd neutralfett medför ej några nämnvärda olägenheter vid en följande destination. En annan av fördelarna med det blandade förfarandet är utom det nyss anförda, att man dels får bättre glycerin än med svavelsyrespaltningen dels även större utbyte därav. d. Fettsyre- Före fettsyredestillationens införande var man vid stearinfabrikatiodeshllation e n tvungen att uteslutande använda särskilt rent fett som råmaterial, nc "' emedan man av annat fett ej kunde framställa ett för ljustillverkning tillräckligt vitt stearin. Genom fettsyredestillationen lyckades man emellertid att effektivt rena fettsyrorna. Spaltning av rent fett utan efterföljande fettsyredestillation torde numera förekomma mera sällan inom stearinindustrien. Användningen av billigare råvaror är nämligen mera lönande. Det är därför inom nämnda industri brukligt att underkasta fettsyrorna en destination för att rena dem. Före destillationen måste fettsyrorna undergå en omsorgsfull behandling genom tvättning, torkning o. d. Själva fettsyredestillationen försiggår med tillhjälp av överhettad vattenånga. Härvid förflyktigas fettsyrorna jämte vissa deras omvandlingsprodukter (oxistearinsyra, stearolakton o. d.) tillsammans med vattenångorna. Som rest i destillationskärlet kvarbli de i fetterna ursprungligen förekommande icke flyktiga föroreningarna, ospaltat neutralfett samt genom omsättningen bildade svårflyktiga sönderdelningsprodukter. Destillationen kan försiggå med eller utan vakuum samt vara kontinuerlig eller diskontinuerlig. Använder man kontinuerlig destination, ökas halten av neutralfett i destillationsåterstoden under operationens gång. Destillationen måste därför avbrytas efter en viss tid. När halten

19 ay neutralfett stigit till c:a 12 %, börja nämligen neutralfetterna vid den rådandeo höga temperaturen att övergå i kolväten. En sådan omsättning måste naturligtvis av nyss anförda skäl undvikas. Som återstod efter destillationen erhålles stearinbeck i något växlande mängd. Stearinbecket bildas genom fettsyrornas sönderdelning. m Vid destillationen angripa fettsyrorna apparaturens metalliska delar. e- l Pande De måste därför renas genom behandling först med svavelsyra och se- J° i dan med vatten. Härefter få de kristallisera i ett lagom tempererat rum. nfngen Kristal liseringen sker i små flata kärl s. k. tappskålar under c:a 12 Kristallise timmar. Efter kristalliseringen löstagas de bildade kakorna ur skålarna, ringen, staplas i stora högar samt få "mogna" under minst 8 dagar, ofta under ända till 12 a 14 dagar. Denna långa tid erfordras bl. a. för att man skall kunna erhålla en väl utbildad kristallisering av ljusmaterialet.

Efter mogningen inslås fettsyrekakorna i pressdukar och kallpressas. AvpressHärvid avrinner en del olein, den s. k. kallpressoljan. Pressningen sker ningen. i stående hydrauliska pressar under starkt tryck. Om fettkakorna ej mognat tillräckligt, går utom oleinet även en del fast stearin genom pressdukarna. Vanligen kombinerar man kall- och varmpressning. Genom enbart kallpressning får man nämligen ett alltför oljesyrehaltigt stearin. Varmpressningen sker vanligen i s. k. liggande pressar under, användande av ungefär det dubbla trycket. Kallpressningen brukar räcka 4—6 timmar, varmpressningen blott 50—70 minuter. Man brukar skilja mellan l:ma och 2:da stearin. Genom ompressning kan man erhålla en särskilt hög kvalitet, s. k. dubbelpresstearin. Emedan stearinets löslighet i oljesyra ökas med temperaturen, innehåller den olja, som avgår från varmpressningen, särskilt mycket stearin. Man låter därför denna olja, s. k. varmpressolja (Retourgang), återgå till fettsyreblandningen för förnyad kristallisering och avpressning tillsammans med denna. Ur kallpressoljan, som i regel innehåller c:a 15 å 20 % stearin, brukar man även ofta återvinna stearinet. Härom närmare i det följande. B.

Biprodukterna vid stearinfabrikationen.

Då åe vid stearinfabrikationen erhållna biprodukterna olein och glycerin omnämnts i det föregående, har detta blott skett i största korthet och närmast för att belysa själva stearintillverkningen. I det följande gives därför en något mera sammanhängande och ingående redogörelse för dessa produkters framställning. Emedan stearin är betydligt dyrare än olein, tillgodogöres vid rationell a. Olein. stearinfabrikation i allmänhet det i kallpressoljan lösta stearinet. Man låter därför oljan utkristallisera vid låg temperatur i särskilt för detta ändamål konstruerade apparater 1 ), varefter det fasta stearinet frånskiljes genom filtrering i filtrerpressar. Man får då ett så gott som stearin*) Man kan även avskilja stearinet genom utkristallisering under flera veckors tid i stora cisterner, uppställda i kalla källarrum. Detta förfarande användes dock numera sällan.

20 fritt olein, särskilt lämpligt för såptillverkning. I vissa fall kan man dock underlåta att frånskilja stearinet. Skall oleinet användas för tvåltillverkning, är det nämligen fördelaktigt, att det även innehåller fasta fettsyror. Beträffande oleinets användning för tillverkning av textilolja skall redogöras nedan. Alldenstund en textilolja ej får stelna vid låg temperatur, bör den vara särskilt väl befriad från stearin. Bland de övriga fordringar man ställer på en textilolja må bemärkas, att den måste kunna emulgeras och att den måste vara lätt uttvättbar med svagt alkaliska ämnen. Dessutom får den ej ha dålig lukt. Destillationsoleinet ansågs förr vara oanvändbart för framställning av textilolja, emedan det innehöll mindre mängder kolväten, stearolakton och andra ämnen, vilka medförde, att det ej fyllde nyssnämnda fordringar. Numera kan det dock framställas så rent, att det blir brukbart som textilolja.1) Saponifikationsoleinet innehåller visserligen alltid något neutralfett. Om detta fett är lätt emulgerbart och förekommer i ringa mängd, saknar det dock betydelse för oleinets användning som textilolja. Framför olivolja, som är den mest använda textiloljan, har oleinet fördelen att kunna uttvättas med soda. Olivoljan kräver däremot tvål för uttvättningen. En nackdel är dock oleinets sura karaktär, varigenom vissa metalldelar i textilmaskinerna angripas. b. Glycerin. YQT a tt kunna bearbetas till handelsvara måste de vid stearintillverkRåglycerin. ningen erhållna utspädda glycerinhaltiga lutarna först på kemisk väg befrias från en del föroreningar. Genom en därefter följande koncentration, som numera sker under vakuum i roterande indunstningsapparater, erhålles s. k. rdglycerin. Beträffande råglycerinet från stearinindustrien skiljer man mellan saponifikations- och destillationsglycerin. 2 ) Råglycerin, som erhålles från tvättmedelsindustrien, behandlas i samband med skildringen av den tekniska utvecklingen. Saponifikationsglycerinet erhålles genom alla spaltningsmetoder med undantag för svavelsyrespaltningen. Enligt handelsbruk är lägsta koncentrationen för saponifikationsglycerin 28° Bé (sp. vikt 1.240—1.242), högsta tillåtna askhalten 0.5 %, maximum av organiska flyktiga ämnen 1 %. Halten av glycerin utgör i allmänhet 85 a 90 %, beräknad som 100-procentig glycerin. 3 ) Destillationsglycerinet erhålles blott genom svavelsyrespaltningen. Den koncentrerade svavelsyrans skadliga inverkan på det bildade glycerinet har redan tidigare framhållits. Destillationsglycerinet har mindre värde än saponifikationsglycerinet. Det håller ofta ända till 3.5 % aska, och dess glycerinhalt är blott 80 a 85 %. Destillerat Såväl ur saponifikations- som destinations- och underlutsglycerin (det och raff i- sistnämnda behandlas å sid. 33) tillverkas högre glycerinkvaliteter generat g ycenn.

^ Tj p pgift en angående möjligheten att använda destillationsoleinet som textilolja har erhållits av en svensk stearintekniker. Denne har förklarat den motsatta åsikten, vilken göres gällande i litteraturen (Hefter m. fl.), antikverad. 2 ) Det bör observeras, att benämningen destillationsglycerin är vilseledande för råglycerinet. Denna vara har nämligen ej undergått någon destination i likhet med fettsyrorna. Namnet anknyter blott till framställningssättet för fettsyrorna. 3 ) På börsen i Paris noteras saponifikationsglycerin av 28° Bé (Feld & Vorstman, sid. 13).

21 nom destination. Av i handeln förekommande sådana glycerinsorter skiljer man mellan dynamitglycerin, kemiskt rent glycerin och apoteksglycerin. De båda förstnämnda sorterna erhållas vanligen genom blott en destillering, apoteksglycerinet genom dubbeldestillering. Om man utgår från särskilt rent råglycerin, kan dock kemiskt rent glycerin även framställas genom en enda destillering. Ojämförligt viktigast är dynamitglycerinet. Det användes inom sprängämnesindustrien för framställning av nitroglycerin. Apoteksglycerin brukas huvudsakligen för farmaceutiska ändamål. För ernående av goda resultat destilleras glycerin alltid i vakuum och med överhettad vattenånga. Vid destillationen sönderdelas alltid en mindre mängd glycerin under bildning av glycerinbeck jämte gaser. Destillationsförlusten utgör numera c:a 2—3.5 % av det använda råglycerinet. Förr var den särskilt stor för destillationsglycerinet (på 80-talet vid Liljeholmen c:a 50 % ) . Även utan destination kan man rena en del glycerinsorter. Genom behandling med vissa kemikalier erhåller man sålunda s. k. raffinerat eller industriellt glycerin. Detta innehåller fortfarande en del salter och föroreningar och kan blott användas för vissa speciella ändamål t. ex. som appreturmedel. Det väsentliga i reningsprocessen är den blekning glycerinet undergår. På detta sätt låter sig emellertid icke destillationseller underlutsglycerin renas utan blott vissa bättre kvaliteter saponifikationsglycerin. I jämförelse med övriga produkter har stearinbecket ett ganska litet c- beck Stearinr intresse. Det är en vara, som betingar ett relativt ringa värde. Det ' erhålles även i tämligen obetydligt utbyte. Mest användes stearinbeck för elektriska isoleringsändamål. C.

Ljusfabrikationen.

De ljus, som numera föras i marknaden, äro med hänsyn till samman- a. Ljussättningen1) huvudsakligen av tre slag: materialet 1} Stearinljus, tillverkade av enbart stearin. * °^a 2) Kompositionsljus, tillverkade av stearin och paraffin i växlande gs 'm*' mängder. 3) Par af finljus, praktiskt taget tillverkade av enbart paraffin. Till de finaste slagen av stearinljus användas blott de bästa stearinkvaliteterna. Ljus, vilka tillverkas av enbart stearin eller av stearin i blandning med mindre kvantiteter paraffin, användas företrädesvis i varmare länder, emedan de äro mindre böjliga (ha högre smältpunkt) än andra ljus. För tillverkning av kompositionsljus användas i allmänhet lägre stearinkvaliteter. Sådana ljus bestå i regel av c:a Va stearin och ,3 paraffin. Genom tillsats av stearin i denna proportion till paraffinet förlorar det sistnämnda sin transparens. Kompositionsljusen äro därför till det yttre tämligen lika vanliga stearinljus. Dessutom tillverkas även vissa lägre kvaliteter av kompositionsljus, innehållande c:a 80 % och un1 ) Med hänsyn till användningssättet skiljer man särskilt mellan kronljus och julgransljus. På grund av varierande yttre form brukar man även skilja bl. a. mellan kanalljus, refflade och koniska m. fl. sorter.

22 dantagsvis ännu mera paraffin. Även paraffinljusen innehålla ofta små mängder (1—2 %) stearin, som tillsättes för att ljusen skola lossna bättre ur gjutformarna. Stearinet.

Stearinets värde som ljusmaterial betingas särskilt av att det har rent vit färg, möjligast hög smältpunkt och lämpligt utbildade kristaller. Dessutom är av stor vikt, att det är fullkomligt fritt från mekaniska föroreningar samt att det ger blott litet aska vid förbränningen. En för stor halt av oljesyra försämrar stearinets kvalitet ej blott genom en nedsättning av smältpunkten. Ljus framställda av sådan vara lämna även oljefläckar på omslagspapperen. Dessutom gulna de efter viss tid och lukta illa vid förbränningen. Man kan igenkänna sådana ljus på den dova klang de giva, då de slås mot varandra i motsats till de goda stearinljusens mera hårda klang.

Paraffinet.

För tillverkning av rena paraffinljus använder man lämpligen paraffin med en smältpunkt över 520.1) För kompositionsljus bör smältpunkten ligga vid åtminstone 50°. Liksom stearinet har paraffinet större värde ju högre dess smältpunkt ligger. För en smältpunktsdifferens av 1° C varierade par af finpriset i Tyskland under åren före kriget med c:a 1 Mark pr 100 kg. paraffin.2) Paraffinets lämplighet som ljusmaterial är förutom av smältpunkten även i hög grad beroende av en del andra förhållanden, särskilt den s. k. stabiliteten. Stabiliteten ökas i allmänhet med stegrad smältpunkt. Man känner dock paraffin (t. ex. vissa amerikanska sorter), som trots relativt hög smältpunkt är mindre användbart som ljusmaterial. Sådant paraffin saknar nämligen den nödiga stabiliteten och ger därför ljus, vilka kröka sig alltför lätt. Denna egenhet anses bero på, att de i paraffinet ingående skilda kolvätenas smärtpunkter ej ligga tillräckligt nära varandra. Utom beträffande hög smältpunkt och stabilitet ställer man även vissa fordringar på paraffinet med hänsyn till lukt, färg, genomskinlighet, ljusbeständighet m. m.

Övrigt ljusMontanvax, karnaubavax m. fl. ämnen, vilka i vissa fall kunna anmaterial vändas i mindre mängder som tillsatser för att härda ljusmassan, spela och färg- b l o t t e n tämligen underordnad roll. Sammalunda är förhållandet med ämnen. v . g g f t f ä r g ä m n e I l j v ^ k a användas vid tillverkning av färgade ljus. b. Vekarna Vekarnas vikt utgör c:a 0.3 %— 0.5 % av ljusens vikt. Vekarna flätas och vek- av blekt eller oblekt bomullsgarn. I Sverige torde blott blekta vekar anprepa- v ändas. Vekflätning och vekgranskning kräva särskild noggrannhet vid renngen. t i U v e r k n i n g a v kvalitetsljus. För vekprepareringen användas vissa salter såsom borsyrad, fosforsyrad eller svavelsyrad ammoniak. Vekarna doppas i lösningar av dessa salter, varefter de torkas och upplindas på spolar, vilka insättas i de s. k. stöpningsmaskinerna. Vekprepareringen har bl. a. till uppgift att förhindra, att vekarna tilltäppas vid förbränningen eller att de glöda, sedan ljusen släckts. *) I Tyskland äro kvaliteterna för sådana ljus noggrant fastställda. Sålundi användes paraffin med smp. 53° och 54° för s. k. paraffin- resp. briljantljus (Graeie, Laboratoriumsb. fiir die Braunkohlenteer-Industrie, sid. 102). 2 ) Hefter 3, sid. 841.

23¶De moderna stöpnmgsmaskinerna utgöras av stora behållare, i c. Stöpvilka ljusformarna äro inmonterade. Genom formarna löpa de på spo- ningen. lar upprullade vekarna. Vid "stöpningen" hälles den smälta ljusmassan i de med varmt vatten uppvärmda formarna, varefter avkylning sker med kallt vatten. När stelning inträtt, tryckas ljusen ut ur formarna med njalp av i dessa löpande pistonger. Samtidigt härmed föras vekarna in i de tomma formarna, vilka sålunda bli klara för en ny stöpning. De mest använda maskinerna torde vara avsedda för en stöpning av högst 600 ljus. Maskinerna byggas i allmänhet ej större, emedan de i annat fall skulle bli allt för bräckliga. Firman Morane i Paris bygger dock jättemaskiner, i vilka kan stöpas ända till 1 200 ljus på en gång. Efter stöpningen avskäras ljusen noga med cirkelsåg i en maskin, så d. Efteratt alla ljus bli lika långa. Härefter sker polering, avstämpling och sy- arbeten och ning. En del ljus med stöpningsfel måste kåseras. förpackning. Förpackningen sker uteslutande för hand. Den vanliga vikten för ljuspaketen är i Sverige 425 gram. I Tyskland tillätes enligt lag blott paket om 500 eller 333 gram brutto, för julljus dessutom 225 gram brutto

Kap. III. Den tekniska utvecklingen. A.

Stearinfabrikationen.

a. Föränd- Under stearinindustriens första tid användes nästan utslutande talg rad rå- s o m råvara vid stearintillverkningen. Med de då brukliga förtvålvaruanvändn i n g s _ e l l e r spa ltningsmetoderna kunde man ej framställa ett tillräckmng ' ligt vitt stearin ur andra fettämnen, emedan dessa hade en för stark naturlig färg. Palmolja, som är ett sådant färgat fettämne, kom i handeln under 1830-talet. Palmoljan var emellertid dyr vid denna tid, varför man även av detta skäl torde saknat anledning att söka utarbeta något särskilt förfarande för dess bearbetning inom stearinindustrien. Då avfallsfetterna vid denna tid ännu ej tilldragit sig något intresse, förblev talg länge den värdefullaste och mest använda råvaran vid stearintillverkning. Kommunikationernas förbättrande och ökad palmoljeproduktion i kolonierna medförde emellertid billigare priser å palmolja. Införandet av fettsyredestillationen i samband med en begynnande övergång till acidifikationsförfarandet under 60-talet synes stå i särskilt samband med palmoljans förbilligande. Stearintillverkning av palmolja blev nämligen möjlig, och nämnda olja fann därvid betydande användning. Vid slutet av 70-talet torde palmoljan ha varit avgjort konkurrenskraftig gentemot talgen. Från denna tid voro noteringarna för palmolja i allmänhet betydligt lägre än för talg; förut var förhållandet det motsatta. Belysande härför är, att några stora holländska fabriker år 1875 använde ända till 50 a 60 % palmolja vid stearintillverkningen. 1 ) Med margarinindustriens uppkomst vid början av 70-talet tillkom en ny råvara för stearintillverkningen, nämligen den vid oleomargarintillverkningen som biprodukt erhållna presstalgen. Trots den tämligen begränsade tillverkningen av presstalg torde denna vara haft en viss betydelse för stearinindustrien. På sina ställen i utlandet kombinerades nämligen stearin- och oleomargarintillverkning. Sedermera liar emellertid presstalgen fått allt svårare att bestå i konkurrensen med vissa billiga råvaror, särskilt sedan den fått ökat värde på grund av dess användning till konstisterberedning. Från att ha utgjort c:a 25 å 30 % av stearinpriset steg oleinpriset, sa att det vid början av 70-talet var c:a 45 % och vid början av 90-talet c:a 60 % av stearinpriset. Orsaken till denna kraftiga prisstegring torde särskilt vara att söka i ökad insikt om det ekonomiskt fördelaktiga att använda olein vid såp- och tvåltillverkning. (Åren närmast före kriget *) Amtl. Ber. iiber die Wiener Ausstellung im Jahre 1873, Bd. 3, Abth. I, 2, sid. 513.

25 var prisrelationen ungefär densamma som på 90-talet). De stigande oleinpriserna torde ha bidragit till, att stearinindustrien alltmera riktade sin uppmärksamhet mot bearbetningen av oleinrika råvaror. Naturligtvis förorsakade även införandet av acidifieringen, varigenom en del av oleinet kan överföras i stearin, ökad användning av oleinrika råvaror. Bland oleinrika fettämnen, som sålunda kommo att införas som råvaror i stearinindustrien, märkes särskilt benfett. Kokosolja och palmkärnolja torde även funnit någon mindre användning i form av avfallsfetter. Till användningen av benfett, diverse avfallsfetter och andra billiga fettämnen torde även den skärpta konkurrensen från de moderna belysningsmedlens sida och ljusindustriens sämre konjunkturer ha bidragit. Tillkomsten av den benfettextraherande industrien, särskilt tillverkningen av det billiga bensinextraherade benfettet, blev av stor betydelse för stearinindustrien. Sådant fett började tillverkas i flera länder nå v 80-talet.1) Som regel torde före kriget ej mer än högst 7, av de använda råvarorna ha utgjorts av benfett. Därjämte har man använt ungefär lika delar talg och palmolja. Under kriget lär man emellertid i Tyskland ha tillverkat goda ljus av enbart benfett. När den katalytiska fetthärdningsprocessen började omsättas i praktiken under 1900-talets första år, hyste man stora förväntningar att genom hydrering kunna omvandla oleinet till stearin och sålunda göra stearinet billigare och stearinindustrien konkurrenskraftigare. Det har dock visat sig, att härdade fetter blott i mindre mängd kunna användas som råvaror vid stearintillverkningen. Det av dem framställda stearinet får nämligen ej för pressningen lämpliga egenskaper. Även glycerinets prisförhållanden ha bidragit till utvecklingen av råvarufrågan. De allt högre glycerinpriserna medförde nämligen efter hand större intresse för bearbetningen av glycerinrika råvaror. Sedermera tvang dock de dåliga konjunkturerna inom stearinindustrien till användning av de mindervärdiga fetterna, vilka ju i allmänhet äro förhållandevis glycerinfattiga. Andra råvaror bli ofta för dyra. Deras höga priser kunna blott betalas av födoämnesindustrien. Genom den moderna fettraffineringsteknikens framsteg ha nämligen flera fettarter, vilka förut blott funnit teknisk användning, kunnat göras ätbara. De ha därför stigit i pris, och prisskillnaden mellan sådana fettarter har tenderat till en utjämning. Numera är det blott ett fåtal av stearinindustriens fettråvaror (bensinextraherat benfett och diverse avfallsfetter), vilka man ej på något sätt kunnat göra ätbara och vilkas priser därför ligga på en avgjort lägre nivå än övriga fettvarors. Bland de många faktorer, vilka varit bestämmande för råvarufrågans utveckling, har den sist anförda numera fått en dominerande betydelse. Det äldsta förfarandet av praktisk betydelse för fettämnenas spaltning b. Spaltvid stearintillverkningen var det redan inledningsvis berörda de Millys menindus- a förfarande. Enligt detta förfarande förtvålades först med större mängder t° *™ * kalk ( 1 4 - 1 7 % ) , varefter fettsyrorna frigjordes genom inverkan av ^f"^ svavelsyra på den bildade kalktvålen. Metoden var visserligen lätt ut- ninTmed förbar, och de bildade fettsyrorna voro utmärkta. Nackdelarna voro 14-17 % *) Hefter 2, sid. 826.

kalk.

26 dock ingalunda obetydliga. Man erhöll nämligen blott ett ringa utbyte av glycerin, och den lösning, vari detta förekom, var dessutom alltför utspädd för att dess tillvaratagande skulle löna sig med då rådande glycerinpriser. Allt glycerin gick därför i början förlorat. Vidare förbrukades mycket svavelsyra samt bränsle, och arbetskostnaderna blevo alltför höga. Kalkförtvålningen var nästan ensam i bruk till mitten av 40-talet. Apparaturen var emellertid enkel och föga kapitalkrävande. Det blev därför relativt lätt att övergå till modernare och effektivare spaltningsmetoder, vilka krävde en annan teknisk utrustning. Vid början av 70talet 1 ) hade kalkförfarandet fullständigt spelat ut sin roll i Tyskland. De svenska fabrikerna hade även övergått till de nya metoderna. (Kalkförtvålningens ekonomiska sida belyses i tab. 4). AutoklavD e t förfarande, som först synes mera allvarligt ha konkurrerat med ipaitningen. kalkförtvålningen, var autoklavspaltning med små mängder kalk (2 till 4 %) vid högt tryck. Förfarandet utarbetades vid mitten av 50-talet av de Milly. Det kom snart i bruk, särskilt i tyska, österrikiska, franska och italienska stearinfabriker. Detta förfarande medförde bl. a. fördelar en ringa förbrukning av svavelsyra i jämförelse med den förut brukliga kalkförtvålningen. Per 100 kg. fett åtgick nämligen (se tab. 4) blott 9 kg. svavelsyra av 53° Bé mot förut 44 kg. Vid användningen av det äldre kalkförfarandet eller svavelsyrespaltningen i dess ursprungliga form2) torde de höga fraktkostnaderna för svavelsyran ha haft en viss betydelse för stearinindustriens lokalisering till närheten av svavelsyrefabriker. Det förhållandet, att t. ex. två stearinfabriker i Italien 3 ) själva tillverkat svavelsyra, synes belysande i detta sammanhang och bekräftar på sätt och vis nämnda antagande. Autoklavspaltningen torde inneburit särskilda fördelar för den lokala industri, som var kombinerad med tvåltillverkning, och vilken ofta hade tillfälle att köpa billig talg. Denna vara bearbetades för sig eller i blandning med mindre mängder palmolja. För övrigt medförde autoklavspaltningen i sin ursprungliga form många olägenheter beträffande fabrikatens kvaliteter. Strävandena att komma bort från detta förfarande synas också varit rätt stora under 60- och 70-talen. Konkurrensen gällde svavelsyrespaltningen. De betydande kapitalinvesteringar, som gjorts i anläggningar för autoklavspaltning, torde i viss mån förhindrat en övergång till andra förfaranden. Särskilt äro autoklaverna, som tillverkas av koppar, mycket dyrbara. Enligt Marazza 4 ) kostade en sfärisk autoklav, avsedd för en bearbetning av 3 000 kg. fett per operation, i oktober år 1892 20 000 lire. (På grund av det lägre kopparpriset i oktober 5år 1886 kostade en liknande apparat då blott 14 000 lire). Enligt Lach ) kostade en mera modern autoklav (varom närmare nedan) inklusive glycerin-vakuumanläggning *) Amtl. Ber. tiber die Wiener Ausstellung, loc. cit. Svavelsyrespaltningen krävde då ända till 40 % svavelsyra (66° Bé). ) Marazza-Mangold, sid. 30. *) Marazza-Mangold, sid. 23. 5 ) Ubbelohde 3, I, sid. 33. Uppgiften torde avse Lachs autodynamiska autoklav och tiden vara hänförlig till omkr. år 1910. 2 ) 3

for en bearbetning av 2 500 kg. fett per operation 21 000 Mark. En hel anläggning, som sålunda per år (300 dagar) hade en produktionsförmåga av 750 ton fett, har beräknats kosta 29 000 Mark. Ur litteraturen ha ej kunnat erhållas några uppgifter angående kostnaderna för anläggningar avsedda för svavelsyrespaltning. Nämnda kostnader äro dock av en helt annan storleksordning än ovanstående. Beträffande Twitchellspaltningen 1 ) må nämnas, att en spaltningsanläggning avsedd för 1000 ton fett per år blott kostade 2,925 Mark, vartill visserligen kommer en (i förhållande till kostnaderna vid autoklavspaltningen) mindre kostnad för apparaturen för glycerinvattnets koncentration. Härvid må emellertid bemärkas, att om man jämte kostnaderna för den egentliga spaltningsanläggningen även medräknar vissa andra kostnader, vilka alltid åtfölja installerandet av en spaltningsanläggning, blir skillnaden i kostnaderna något mindre utpräglad. Bland förbättringar, som autoklavförfarandet undergått, märkes användandet av andra spaltningsbefordrande ämnen än kalk, nämligen magnesia och zinkoxid. Apparaturen har även undergått förändringar. De mest använda äldre autoklavtyperna torde varit de av fransmannen Droux konstruerade. Dessa voro antingen horisontala, cylindriska eller sfäriska. Senare kommo stående cylindriska autoklaver i bruk, och som nyhet vid början av 1900-talet märkes Lachs s. k. autodynamiska autoklav. I denna åstadkommer den underifrån inträdande ångan en intensiv omrörning genom att den sätter igång en liten turbin. Den vetenskapliga grunden till svavelsyrespaltningen lades genom Svavelfransmannen Frémys arbeten vid slutet av 30-talet. Det dröjde dock syrespaltännu länge, innan något praktiskt förfarande kunde utarbetas. ningen. I begynnelsen användes ända till 40 % svavelsyra (66° Bé), och upphettningen skedde under 24 till 36 timmar. Utbytena voro då mycket dåliga. Metoden undergick emellertid successiva förbättringar, svavelsyremängden minskades, reaktionstiden förkortades genom höjning av temperaturen vid omsättningen, och samtidigt kunde utbytena förbättras. Grunden till den numera använda acidifikationen genom blott kortvarig behandling med syran lades genom ett patent år 1854. Ungefär samtidigt lärde man att destillera fettsyrorna. Svavelsyrespaltningens ökade användning belyses genom följande förhallanden. Vid Pariserutställningen år 1859 fanns bland 61 firmor, som utställde fettsyror, blott en enda (Price Patent Candle Company) som arbetade uteslutande enligt svavelsyreförfarandet. 2 ) 16 firmor kände till förfarandet men använde detsamma blott undantagsvis vid bearbetning av sämre fettsorter. På världsutställningen i London, sju år senare, funnos däremot bland 100 utställare inom stearinbranschen 40 stycken, som använde svavelsyreförfarandet. Av dessa 40 firmor arbetade blott sju dessutom enligt kalkförfarandet. Svavelsyrespaltningen har bibehållits i de största fabrikerna i Belgien, Holland och England. Där äro betingelserna särskilt gynnsamma för densamma genom riklig förekomst av kol och lätt tillgång därtill. I andra länder har man däremot ganska allmänt övergått till autoklavspaltning och senare även till Twitchellspaltning i kombination med *) Ubbelohde 3, I, sid. 43. 2 ) Hefter 2, sid. 606.

28 acidifiering. — I Sverige har Liljeholmens stearinfabrik arbetat med svavelsyreförfarandet till år 1908, då Twitchellspaltning infördes. Twitcheli- Twitchellspaltningen infördes i Förenta Staterna vid slutet av »O-talet. spalt- Metoden fick där stor användning inom sap- och tvahndustrien men ningen. h a d e s v å r t a t t v i n n a i n s t e g i Europa, Man erhöll nämligen vidl lwitchellspaltning fettsyror, vilkas mörka färg ej tillfredsställde de europeiska fabrikanternas anspråk i detta hänseende. Inom stearinindustrien torde metoden ej ha fått så stor utbredning I Sverige mfordes den, som tidigare nämnts, vid Liljeholmens stearinfabrik ar lyuö. TAB

4¶K O S T N A D E R FÖR Ö V E R F Ö R A N D E AV 100 KG. F E T T I F E T T S Y R O R OCH G L Y C E R I N E N L I G T O L I K A S P A L T N I N G S M E T O D E R . (Efter Marazza.)

Materialier

Kalk •• Svavelsyra av 53° Bé > » 6 6 ° Bé Stenkol Arbetskostnader .. .. Underhållskostnader

a pris per 100 kg.

i autoklav vid högt tryck

Lire

kg.

Lire

kg-

Lire

2.50 6.80 lO.oo 3.50

15 44

0.375 2.992

3 9

0.075 0.612

2.800 3.000 0.500

0.910 2.000 0.300

Svavelsyrespaltning cned destination kg.

Lire

o 100

0.500 3.500 2.250 1.000 7.250

£ Fettsyror, fasta 2 ) . c > flytande

46.5 kg. 46.5 »

47.5 kg. 46.5 »

60.5 kg. 30.o »

ja S u m m a fettsyror .. EJ Glycerin av 28° Bé

93.0 kg. 2.5 »

94.o kg. 10.0 »

90.5 kg. 7.5 »

95.5 kg.

104.0 kg.

98.o kg. ;

Totalsumma Spaltningskostnaderna.

vålning

i öppna kärl

Summa 1 )

c.

Kalkfört

För att något belysa de olika fettspaltningsmetodernas betydelse i ekonomiskt hänseende meddelas efter Marazza 4 ) en del uppgifter angående utbyten och kostnader vid olika slags fettspaltning (tab. 4). Siffrorna avse spaltning av 100 kg. fett. Kostnaderna torde sannolikt baserats på å-priser från början av 90-talet. Det bör observeras, att de allmänna kostnaderna ej medräknats. tKostnaderna för kalkförtvålning i öppna kärl ha blott historiskt intresse. Vid kalkförtvålningen användes 100 kg. nötkreaturstalg, vid svavelsyrespaltningen en blandning av 80—90 % talg och 10—20 % palmAv tabellen synes, att spaltningskostnaden var minst för autoklavspaltning (med kalk) vid högt tryck. Utbytet av glycerin var avgjort större med denna metod än med kalkförtvålningen i öppna kärl. Övriga prox

) E x k l . de allmänna kostnaderna. ) Utbytet k a n ökas genom avkylning av oleinet. ) Dessutom erhålles 3—4 kg. tjära. *) M a r a z z a - M a n g o l d , sid. 64.

29 dukter erhöllos i ungefärligen samma mängd. Autoklavspaltningen innebar ett avgjort ekonomiskt framsteg. För en jämförelse mellan autoklav- och svavelsyrespaltningen i ekonomiskt hänseende skulle bl. a. erfordras uppgifter angående produktpriser. Några data angående spaltningskostnaderna vid de svenska stearinfabrikerna ha ej kunnat erhållas. Kostnadsberäkningar finnas emellertid i litteraturen angående autoklav- och Twitchellspaltning. 1 ) De återgivas i tab. 5 resp. tab. 6. Kalkylerna torde avse tiden omkring år 1909. Kostnaderna för autoklavspaltningen (tab. 5) ha angivits av den kände österrikiske stearinteknikern Béla Lach. Dessa kostnader torde avse autoklaver av egen konstruktion. I kostnaderna ha även inräknats glycerinvattnets koncentration till handelns råglycerin. Under förutsättning att arbetet bedrives dag och natt, skulle kostnaderna vid användning av autoklaver med en kapacitet av 2 500 kg. fett per dygn (eller 750 ton per år) ställa sig så, som visas i tabellen. Siffrorna ha av författaren angivits vara väl högt tilltagna. För övrigt bör observeras, att kostnaden avser en fettspaltning för tvåltillverkning. För stearintillverkning ställer sig kostnaden något högre, emedan spaltningen härvid måste drivas längre. Som synes vid jämförelse med den äldre kalkylen för autoklavspaltning, är skillnaden i arbetskostnader ganska betydande. TAB. 5. KOSTNADER FÖR AUTOKLAVSPALTNING INKL. AV GLYCERINVATTNET.

KONCENTRATION

Ärlig pro- Beräknat duktion per 100 kg. fett 750 ton fett Mk. Mk. Lön, 2 man, 600 dagar å 3 Mk Kol å 2 Mk. per 100 kg Kemikalier o. s. v 10 % amortering & anläggningen Försäkring, skatt och 5 % allmänna omkostnader Diverse

1800 3 600 2 250 2 900 1500 600

0.24 0.48 0.30 0.39 0.20 0.08

14.2 28.5 17.7 23.1 11.8 4.7

Summa

12 650

100.0¶TAB. 6. KOSTNADER FÖR TWITCHELLSPALTNING EXKL. KONCENTRATION AV GLYCERINVATTNET. Per 100 kg. fett Mk.

%

Lön å 800 Mk. per år Koi " ; ; "m "m;;;;; Svavelsyra o. s. v 15 % avskrivningar plus ränta å anläggningskostnader Twitch ellreagens

0.17 0.32 0.12 0.06 0.64

13.0 24.4 9.2 4.6 48.8

Summa

lOO.o

*) Ubbelohde 3, I, sid. 33 och 43.

30 Kostnadsberäkningen i tab. 6 avser en Twitchellanläggning med en kapacitet av 1 000 ton fett per år. Någon uppgift har ej kunnat anträffas i litteraturen angående kostnaderna vid en anläggning med samma kapacitet (750 ton) som autoklavanläggningen. Spaltningskostnaderna vid en sådan anläggning äro naturligtvis något högre än de i tabellen angivna. Bemärkas bör, att beräkningen i tab. 6 ej avser glycerinvattnets koncentration. För en jämförelse med beräkningen i tab. 5 böra därför en del kostnader, särskilt avskrivningar o. d. samt kolkostnaderna, ökas något. De visserligen mycket ofullständiga kalkylerna belysa bl. a. det tidigare omnämnda förhållandet angående olikheten i kapitalkostnaderna. Som ju redan förut påpekats, skilja sig kostnaderna för de olika fettspaltningsförfarandena ej mycket från varandra. Metoderna få emellertid sin betydelse genom de växlingar, vilka såväl utbytena som priserna för de olika produkterna äro underkastade. I en del hänseenden kunna visserligen fettspaltningsförfarandena modifieras, men i stort sett blir en fabrik för sin tillverkningsekonomi i mycket hög grad beroende av den fettspaltningsanläggning, varmed den arbetar.

d. Fettsyre- I sin ursprungliga form utfördes fettsyredestillationen alltid i interdestillatio- mittent drift. Man använde då vanligen mycket stora destillationskärl nen och Exempelvis kunde i xPrice's Belmonts Works avdestilleras ända till 5 000 övri a f. å 6 000 kg. fettsyror ) i en charge. Numera har man emellertid allmänt TZmlTnd övergått till kontinuerlig destination. Detta innebär en stor fördel, bl. a. med fett- emedan de dyra destillationskärlen, vilka tillverkas av koppar, 2 ) kunna spalt- göras mindre. I de moderna anläggningarna användes vakuumdestillaningen. t i o n D e n n a möjliggör en sänkning av destillationstemperaturen med 10 a 15° C, varigenom sparas ånga och tid.3) Vakuumdestillationskärlen kosta emellertid c:a 40 % mer än kärl för destination vid atmosfärstryck. Härigenom kompenseras de mindre kapitalkostnader, som möjliggjorts genom införandet av de mindre destillationskärlen. De moderna destillationsanläggningarna äro tämligen kapitalkrävande, varför de blott bli lönande för större anläggningar, som kunna utnyttja produktionsförmågan.

e. Stearinets Stearinet finner huvudsakligen användning som råmaterial vid tillanvändning. verkningen av ljus. De mängder stearin, som åtgå för andra ändamå t. ex. tillverkning av s. k. vaxtändstickor, vissa glansnings- och appreturmedel samt kosmetiska preparat (särskilt en del hudkrämer o. d.), äro av tämligen underordnad betydelse. Stearinets minskade användning vid ljusfabrikationen sedan paraffinet börjat konkurrera därmed, har emellertid blivit mycket kännbar för stearinindustrien, och man har därför sökt finna avsättning för detsamma på annat håll. Åtskilliga ansträngningar i denna riktning ha gjorts i utlandet. Härom bära bland annat en mångfald vetenskapliga arbeten och patenter vittne. Försök att överföra stearinet på kemisk väg i närstående produkter med teknisk användning ha emellertid icke lett till någon större fabrikation av sådana x ) 2

Muspratt: Enzyklopäd. Handb. der techn. Chemie 4:te Aufl., Bd. 5, sid. 143. ) Destillationskärl av gjutjärn lämpa sig egentligen blott för destination av de sista

T» ö Q t Q T*T"l Q

) Enligt Ubbelohde (3, I, sid. 200) bör vid en väl konstruerad vakuumanläggning kolåtgången ej överstiga 30 kg. pr 100 kg. destillerade fettsyror. För anläggningar, som arbeta under atmosfärstryck, räknar man 50 kg. kol.

31 produkter, och ej heller har man lyckats på annat sätt åstadkomma någon ökning av stearinets användning, som kunnat få verklig betydelse för stearinindustrien. Stearinfabrikationen, som en gång var fettindustriens tekniskt mest intressanta och fruktbringande område, har sålunda numera förlorat denna gamla rangplats.

B.

Biprodukterna vid stearinfabrikationen.

Den föregående redogörelsen för stearinfabrikationens tekniska utveckling har givit oss anledning att härvid ingå något på frågan om oleinets betydelse för nämnda utveckling. Även har glycerinet berörts helt flyktigt (sid. 25). Glycerinet har dock spelat en sådan roll för utvecklingen, att det måste ägnas någon särskild uppmärksamhet. Glycerinet upptäcktes år 1779 av Scheele. Det framställdes länge blott som en farmaceutisk produkt och hade nästan uteslutande medicinsk användning. Genom stearinljusindustriens tillkomst fick det emellertid tekniskt intresse. Med det tidigaste kalkförtvålningsförfarandet lönade det sig, som redan nämnts, i allmänhet ej att bearbeta glycerinlösningarna. Man lät dem därför bortrinna. Detta förhållande ändrades dock med autoklav- och svavelsyrespaltningens tillkomst. Härigenom banades väg för en lönande glycerintillverkning. Metoder utarbetades för glycerinlösningarnas rening med kemikalier och deras koncentrering. Ursprungligen indunstades glycerinlösningarna i öppna pannor. Sedermera infördes särskilda vakuumapparater. De senare sparade mycket bränsle och förhindrade glycerinets förflyktigande med vattenångorna, varigenom utbytena ökades. I samma riktning verkade även vakuumdestillationens införande. Den moderna apparaturen ger ytterst ringa förluster. Oaktat man numera använder glycerinfattigare råvaror än förr, blir dock utbytet av glycerin större på grund av den fullkomligare tekniken. Av största betydelse för utvecklingen blev Nobels uppfinning av dynamit. Härigenom skapades förut oanade avsättningsmöjligheter för glycerinet. Dynamit tillverkas nämligen av nitroglycerin, vilket senare framställes ur glycerin. De första nitroglycerinfabrikerna anlades vid slutet^ av 1860-talet. Under den därefter följande tiden ökades efterfrågan å glycerin högst avsevärt, särskilt på grund av dynamitfabrikernas stora behov. Dynamitfabrikerna äro fortfarande de förnämsta förbrukarna, av glycerin. Emellertid tillkommo även en del andra ingalunda oväsentliga användningsområden. Stearinfabrikationen kunde därför icke tillgodose det växande behovet av glycerin. Sålunda uppkommo, som vi skeda se i det följande, en del nya glycerinproducerande industrier. Nurmera användes glycerinet förutom för tillverkning av nitroglycerin bl. a. även vid färgning inom textilindustrien, inom läder-, tobaks- m. fl. industrier. Dess värde betingas bl. a, genom dess söta smak, viskositet, egenskapen att ej frysa, i vissa fall även av en viss konserverande verkan. Vid slutet av 1890-talet lärde man, att av de tjärartade återstoderna från fettsyredestillationen framställa stearinbeck. Detta har funnit användning som elektriskt isoleringsmaterial. De tjärartade återstoderna voro förut så gott som värdelösa. På sin höjd kunde de finna lokal användning till lysgasberedning.

32 C.

Fettspaltning och glycerintillverkning inom andra industrier än stearinindustrien.

Som av det föregående torde ha framgått, förekom fabriksmässig fettspaltning och tillverkning av glycerin ursprungligen blott i samband med stearintillverkning. Den stigande efterfrågan efter glycerin för tekniskt bruk och den starkt begränsade produktionen av denna biprodukt medförde emellertid allt högre glycerinpriser. 1 ) Man började därför inom såp- och tvålindustrien få sin uppmärksamhet riktad på vilka värden, som gingo förlorade genom att man inom denna industri ej tillvaratog glycerinet. Vid tillverkning av såpa och vissa slag av tvål ur neutralfetter stannar glycerinet kvar till ingen eller ringa nytta i den färdiga produkten. Tvålens eller såpans värde som tvättmedel betingas nämligen av fettsyrehalten. Glycerinet kan blott tänkas spela en viss roll i fråga om hållbarheten genom dess förmåga att hindra uttorkning. Vid tvålberedning genom "utsaltning" av tvålmassan övergår däremot det mesta glycerinet i de s. k. underlutarna. Dessa lutar fingo förr bortrinna som värdelösa. Fettspalt- Tanken att tillverka tvål och såpa av fettsyror under tillvaratagande ningsanlägg- a v glycerinet borde av flera skäl ha legat ganska nära. Som framgått nmgar. a y j e ^ . nySS a n f 0 rda, kände man ju tvål av mycket varierande glycerinhalt. Man borde sålunda ha kunnat inse, att glycerinet egentligen saknade värde för tvättmedlet. Dessutom använde man sig vid såp- och tvåltillverkningen ända sedan 30-talet bl. a. av en helt glycerinfri råvara, nämligen olein. Det dröjde dock länge, innan man övervann alla tekniska svårigheter att förtvåla fettsyrorna. Dessutom hade man att kämpa mot mycken slentrian inom såp- och tvålindustrien. Sedan början av 90-talet2) har emellertid fettspaltningen funnit ganska utbredd användning inom såp- och tvålindustrien i utlandet. I vårt land förekommer dock fettspaltning blott vid några få såp- och tvålfabriker. Dessutom bedrives utomlands en rätt betydande spaltning vid självständiga anläggningar. Dessa senare tillverka mycket ofta fettsyror och glycerin av sådana avfallsfetter, vilka ej kunna tillgodogöras på annat sätt än genom fettspaltning. Största betydelse fick dock fettspaltningen under kriget, då på grund av den stora glycerinbristen i de flesta länder förbud utfärdades mot tvåltillverkning av neutralfetter. Förutom de vid stearinfabrikationen förekommande fettspaltningsförfarandena känner man numera även två andra metoder. Man kan nämligen spalta enligt det s. k. Krebitzförfarandet eller enligt enzymförfarandet. Där fettspaltningen icke har stearintillverkning till uppgift, behöver icke alltid acidifiering och destination tillgripas för fettsyrornas raffinering. Acidifieringen kan undvikas, emedan mindre mängder neutralfett bland fettsyrorna icke skadar vid såp- och tvåltillverkning. Därest man spaltar relativt färglösa fetter, kan man även undgå en destillering *) Priserna för apoteksglycerin sänktes däremot avsevärt genom de förbättrade metoderna för dess tillverkning. Sådant glycerin av engelsk tillverkning kostade år 1861 i Tyskland 4.80 Mk. per kg. År 1869—1870 kostade det tyska apoteksglycerinet blott 1.50 Mk. 2 ) Ullmann: Enzyklopädie 6, sid. 274.

33 av fettsyrorna. Genom sådan spaltning erhållas nämligen svagt färgade fettsyror, vilka kunna direkt användas som råvaror inom såp- och tvålindustrien. Starkare färgade fetter, avfallsfetter o. d. nödvändiggöra däremot destination. Det dröjde ända till slutet av 80- och början av 90-talet, innan man Underlutsmom tvålindustrien började befatta sig med underlutarnas tillvarata- tfycerin. gande. Det var ett mycket invecklat tekniskt problem att lösa frågan. Närvaron av stora mängder koksalt och andra föroreningar i underlutarna vållade betydande svårigheter. Glycerinhalten i underlutarna är ganska ringa. 1 ) För framställning av råglycerin renas luten genom behandling med vissa kemikalier, koksaltet avskiljes delvis, varefter koncentreras i vakuum. Man erhåller då s. k. underlutsglycerin, innehållande 80—85 % glycerin, c:a 6—8 % salt, något vatten samt mindre mängder organiska föroreningar. Glycerinet erhålles i nästan kvantitativt utbyte. Underlutsglycerinet kan genom destination överföras i olika renhetsgrader. Det ekonomiska utbytet vid en anläggning för tillverkning av underlutsglycerin belyses i tab. 7.2) Här har räknats med franska priser för oktober 1911. Mervinsten per 100 kg. försålt underlutsglycerin (17.40 frcs.) gentemot en anläggning, som blott försålde underluten, utgjorde c:a 14 % av försäljningspriset. TAB. 7. EKONOMISKT UTBYTE VID TILLVERKNING AV UNDERLUTSGLYCERIN OCH FÖRSÄLJNING AV UNDERLUT.

1 600 kg. underlut (5 % glycerin) a 50.oo frcs. per 1 000 kg. 80.00 frcs. Bearbetningskostnader å 17.25 „ „ 1000 „ 27.60 „ Utbyte 100 kg. underlutsglycerin (80 % glycerin) 107.60 frcs. Försäljningspris 125.00 „ Mervinst 17.40 I tab. 8 meddelas en beräkning till belysning av frågan angående det Jämförelse ekonomiska utbytet vid glycerintillverkning genom fettspaltning och ur *"««<"* under lutar. Enligt denna beräkning skulle man erhålla c:a 51 frcs. mera jiycerin(räknat per 100 kg. 100-procentigt glycerin) vid tillverkning av saponi- ^omlett likationsglycerm än vid tillverkning av underlutsglycerin. Den mängd spaltning tett, som i båda fallen skall användas som utgångsmaterial, är i det när- och ur måste densamma. Dessutom må framhållas, att själva tvåltillverkningen U)iderlutar. ställer sig mera ekonomisk, om man förtvålar fettsyror än om man förtvålar neutralfetter. I det förra fallet användes nämligen alkalikarbonatet (soda), i det senare kaustikt alkali, vilket är dyrare än det förra. 1 ) Den är beroende på de vid tvålfabrikationen använda metoderna. Feld & Vorstman (sid. 15) angiva 3—6 %, Lach (Die Glycerinfabrikation, sid. 35) angiver 5—8 % glycerimhalt. I kalkylen (tab. 7) räknas med 5 %. 2 ) Siffermaterialet återfinnes hos Feld & Vorstman, sid. 18. Där lämnas även en kalkyl r för bearbetningskostnaderna. Denna saknar dock intresse i detta sammanhang. 7 A L i e m e l I e r t i d observeras, att man här räknat med en anläggning, som producerar 4 000 kg. underlut ä 5 % glycerin per dag (motsvarande 250 kg. 80-procentigt glycerin) samt med en amortering av hela anläggningen på tre år. Siffrorna variera naturligtvis torutom med glycerinpriserna bl. a, även med lutens glycerinhalt (bearbetningskostnaderna an-o omvänt proportionella mot glycerinhalten), anläggningens storlek och avskrivningarna.

34 De till grund för beräkningen använda å-priserna, som avse oktober 1911, återfinnas jämte tillverkningskostnaderna hos Feld & Vorstman, sid. 18—20.1) TAB. 8. JÄMFÖRANDE KOSTNADSBERÄKNING VID TILLVERKNING AV SAPONIFIKATIONS- OCH UNDERLUTSGLYCERIN. SaponifikationsUnderlutsglycerin glycerin (88%) (80%)

Tillverkningskostnad pr 100 kg. glycerin c:a 14.00 frcs. Försäljningspris „ 100 „ „ „ 160.00 „ Netto exkl. råvaror „ 100 „ „ „ 144.00 „ Beräknat netto pr 100 kg. glycerin (100 %) » 163.64 „

c:a 35.00 frcs. „ 125.00 „ „ 90.00 „ „ 112.50

„

Trots den betydande ekonomiska fördel, som användningen av fettsyror i stället för neutralfetter vid tvålberedningen i allmänhet innebär, ha neutralfetterna ej kunnat helt undanträngas av fettsyrorna. Vid sådan tvålfabrikation, där man sätter särskilt värde på att erhålla ljusa tvålar, är man nämligen tvungen att använda neutralfetter. Säkerligen existera dock ännu många såp- och tvålfabriker, särskilt bland de mindre, vilka med större fördel skulle för åtminstone en del av tillverkningen kunna använda fettsyror än neutralfetter. Att de ej göra detta, torde bl. a. bero på en ofta förekommande okunnighet i de grundläggande tekniska frågorna. 2 ) Anläggningar för tillverkning av underlutsglycerin äro alltför kapitalkrävande för mindre tvålfabriker. Dessa kunna på sin höjd inrätta sig för en första koncentrering av underlutarna. Sådana koncentrerade lutar bruka då försäljas till större anläggningar, som utföra den vidare koncentreringen och bearbetningen och tillverka underlutsglycerin. Ofta företaga dock de mindre fabrikerna ej ens en koncentrering, utan låta lutarna gå förlorade, då det ej lönar sig att frakta de utspädda lutarna någon längre väg. I Sverige fanns före kriget blott ett företag, Gevle såpfabrik. som tillverkade rå underlutsglycerin. Sedermera upptog även Nitroglycerin Aktiebolaget sådan tillverkning vid Vinterviken. 8 ) Koncentrering av underlut förekommer vid några få företag. *) Beträffande tillverkningskostnaden för underlutsglycerin (35.00 frcs.) må observeras, att den ej överensstämmer med den i tab. 7 angivna kostnaden 27.60 frcs. Då emellertid F & V angivit, att den förstnämnda kostnaden är den i praktiken vanliga, synes man här ha räknat med en halt av 4 % glycerin. Även om man skulle räkna med ända till 8 % glycerinhalt, stiger dock nettot vid tillverkning av 100 kg. glycerin (100 %) ur underlut ej mer än till 134.69 frcs. 2 ) I vårt land gestalta sig förhållandena på ett speciellt sätt bl. a. på grund av den relativt stora såptillverkningen, vilken gör en fettspaltning något mindre löaande än tvåltillverkningen. Såpfabrikernas ringa företagsstorlek är dessutom i allmänhet ej gynnsam för inrättandet av spaltningsanläggningar. Blott ett fåtal större såpfabnker ha sådana anläggningar. — Såptillverkning av fettsyror i större utsträckning — av importerade eller vid större inhemska fabriker tillverkade fettsyror — är dock ingalunda otänkbar i Sverige. 3 ) Det må emellertid observeras, att dessa företag ej själva tillverka någon underlut utan blott bearbeta från andra fabriker inköpt underlut. Det vore naturligtvis mera rationellt, om anläggningarna för tillverkning av underlutsglycerin vore kombinerade med större tvålfabriker eller åtminstone mera lokaliserade till sådana fabriker, som tillverka underlut.

35 D.

Ljusfabrikationen.

Paraffinet och dess betydelse för ljusindustriens utveckling har ju hittills blott berörts i största korthet (sid. 7). Då emellertid paraffinet spelar en synnerligt stor roll som råmaterial vid den moderna ljusfabrikationen, skall det bli föremål för något närmare behandling i det följande. Visserligen ha även några andra ljusmaterial jämte paraffinet konkurrerat ganska kraftigt med stearinet. Under 1840-talet började man nämligen i samband med en intensivare valfångst och sjunkande priser för valrav använda ganska mycket av denna vara vid ljusfabrikationen. Valraven liksom det senare tillkommande ceresinet konkurrerade dock huvudsakligen med vax. Dessa varor sakna därför större intresse för denna utredning. Paraffinet upptäcktes år 1830 av en tysk vid namn Keichenbach. Det Paraffinet. fick dock först genom grundandet av den skotska skifferoljeindustrien (av skotten Young) omkring år 1850 någon praktisk betydelse. Råmaterialet för dess framställning inom nämnda industri utgöres av vissa i Skottland förekommande bituminösa skiffrar. Genom torrdestillation giva dessa jämte mineraloljor en tjära, varur paraffin framställes. År 1856 tillkom den sachsisk-thuringska brunkolsindustrien. Denna ger liknande produkter genom torrdestillation av vissa sorters brunkol. Till omkring början av 70-talet tillverkades, med nedan angivna undantag, praktiskt taget allt paraffin inom de båda nyssnämnda industrierna. Utan allvarlig konkurrens om sina viktigaste produkter på världsmarknaden utvecklades de i stort sett gynnsamt. År 1862 lyckades man emellertid genom torrdestillation av galiziskt jordvax (ozokerit) framställa ett för tillverkning av ljus mycket lämpligt hogsmaltande paraffin. Fabrikationen av sådant paraffin torde vid början av 70-talet försiggått i rätt stor skala och konkurrerat med annat paraffin. Konkurrensen blev dock av kort varaktighet. Man lärde nämligen snart (1875) att rena ozokeriten genom behandling med svavelsyra och att på så sätt framställa ceresin. Då sistnämnda tillverkning var enklare än att destillera ozokeriten och man dessutom erhöll en värdefullare produkt, upphörde naturligtvis tillverkningen av paraffin ur ozokerit. Det dröjde dock ej länge (slutet av 80-talet) förrän man inom den amerikanska petroleumindustrien började utvinna paraffin i stor skala ur vissa tunga mineraloljor. Härigenom fick man en helt ny paraffinindustri med avgjort bättre förutsättningar än de skotska och tyska paraffin industrierna. De tekniska framstegen inom mineralolje- och paraffinindiustrierna kommo nu också hastigt. Priserna å paraffin, som under åren 1883—1885 i Tyskland voro 98.99 och 96 Mk. per 100 kg. ab fabrik, 1 ) föllo sedan — med undantag för tillfälliga stegringar — oavbrutet till år 1899. Detta år voro de 49.48 Mk., under det att amerikanskt renat paraffin av liknande kvalitet kostade 32.75 Mk. fob. Hamburg (vartill kom tull a 10 Mk. i Tyskland). När man även sedermera begynte bearbeta vissa paraffinrika petroleumkällor, särskilt i Galizien, Rumä1 ) Ml filler: Die chemische Industrie in der deutschen Zoll- und Handelsgesetzgebung, sid. 372.

nien och Ostindien, följde snart en väldig ökning av tillgången till paraffin och ytterligare sjunkande priser. Som belysande härför må nämnas, att en svensk ljusfabrik, som år 1899 betalte c:a 55 öre per kg. för paraffin, under åren 1909—1914 genomsnittligt betalte c:a 35 öre för ungefär samma kvaliteter och år 1922 30.5 öre. Stearinet har visserligen också sjunkit i pris, men dess relativa prisfall är flera gånger mindre än paraffinets. Paraffin kan även framställas genom torrdestillation av torv. Hittills har dock torven spelat en tämligen underordnad roll som råvara för utvinnande av paraffin. Under paraffinindustriens första tid kunde man icke framställa tillräckligt hårt och vitt paraffin. Paraffinet användes därför blott till färgade ljus och i blandning med stearin eller vax. Under 1860-talets början blev visserligen paraffinet bättre, och man lärde även att tillverka ljus av uteslutande paraffin. Kvaliteterna hos dessa ljus, varav särskilt mycket tillverkades i Tyskland, lämnade dock ännu åtskilligt övrigt att önska. Paraffinet blev1 därför misskänt i detta land, och trots vissa försök redan på 70-talet ) att höja kvaliteterna lär en ganska stark motvilja mot paraffinet funnits bland de tyska konsumenterna till ända in på 1900-talet. Sedan paraffinfabrikationens teknik fullkomnats och man lärt att framställa för ljustillverkning särskilt lämpliga kvaliteter samt det även visat sig, att paraffinet, om det användes på rätt sätt, är ett i förhållande till sitt pris utmärkt värdefullt ljusmaterial, har emellertid paraffinet fått en mycket stor användning i skilda länders ljusindustri. TAB. 9. JÄMFÖRELSE MELLAN MATERIALFÖRBRUKNING M. M. HOS OLIKA SLAG AV LJUS.

Varuslag och fabrikat

Verklig Beräknad materialmaterialförBeräknade Erhållen b r u k n i n g per HefnerljusLjusmaterial förbrukljusstyrka ning per timme och tim. per Hefnerljus 1 000 gr. timme ljus Smp. Stelnp. Hefner8 grgr°C. ljus C.

Stearinljus, prima (Motard & C:o, Berlin) 54—55 5 6 - 5 5 Stearinljus, sekunda (Motard & C:o, Berlin) .. .. 46—47 50 Kompositionsljus (Riebeck) 47—48 44 Paraffinljus (Riebeck) .. .. 54 54

8.5510 8.5356 8.46S4

l.n 1.23 1.35

7.704 6.936 6.273

129.8 144.1 159.4

Siffrorna i tab. 9, vilka hämtats från en undersökning av Bunte och Scheithauer,2) visa materialförbrukningen och den alstrade ljusmängden vid förbränning av de viktigaste ljustyperna. Emedan stearinljusen *) Enligt uppgift i Muspratt's Handbuch (Bd. V, sid. 189) överenskommo de sachsisk-thuringska fabrikanterna redan år 1870 att för de billigaste vita ljusen använda paraffin med 52° smältpunkt, för bättre ljussorter paraffin med 54 till 60° smältpunkt. Blott för vissa speciella ändamål tillätos paraffinsorter med lägre smältpunkt än 50° eller mjukt paraffin. 2 ) Höfter III, sid. 860.

37 aro dyrast, kompositionsljusen intaga en mellanställning och paraffinljusen äro billigast, men ljuseffekten är större och materialförbrukningen mindre för de billigare sorterna, visar sig här det egendomliga förhallandet vara rådande, att effektiviteten hos ljusen ökas trots Ijusmaterialets billighet. Sedan man numera väsentligen lyckats undanröja den mindre stabiliteten och en del andra olägenheter hos paraffinljusen, ligger skillnaden mellan de olika ljussorterna förutom i effektiviteten huvudsakligen i utseendet. Att emellertid paraffinet ej lyckats i högre grad undantränga stearinet, kan tillskrivas skilda orsaker. Vi återkomma senare härtill. Det inflytande, ljusindustriens tekniska utveckling rönt genom de tek- Vekarna och vek niska framstegen beträffande vektillverkningen och vekprepareringen ~ torde kunna anses tillräckligt belyst i det föregående. prepareFörst vid begynnelsen av 50-talet började man överge de dittills bruk- Ljusstöpliga primitiva och tidsödande ljusstöpningsmetoderna och använda ma- ningen. skiner, vilka i princip överensstämma tämligen med de moderna stöpningsmaskinerna. De nya maskinerna voro av två olika typer, dels franska maskiner, dels engelska. I de förra drogos ljusen ut ur formarna efter gjutningen, i de senare trycktes de ut. Ursprungligen användes mest franska maskiner. Ljusmaterialets mjukare beskaffenhet (ökad användning av lösare stearin, den tidens destillationsstearin, och paraffin) medförde emellertid, att man alltmera måste övergå till de engelska maskinerna, ur vilka ljusen trycktes ut. De andra maskinerna lämpade sig nämligen ej så väl för det mjuka ljusmaterialet, emedan det ofta hände att vekarna drogos loss ur ljusen. Förbättrade maskiner enligt den engelska principen konstruerades i Amerika, Frankrike och Tyskland under 60- och 70-talen. Utom dessa länder har även Österrike intagit en ledande plats ifråga om hithörande maskinkonstruktioner. Sedermera genomförda förbättringar kunna väsentligen hänföras till konstruktionen av större maskiner. På 90-talet1) användes mycket tyska maskiner av Wiinschmans konstruktion. År 1892 voro nämligen icke mindre än 2 600 stycken sådana i bruk i en mängd ljusfabriker i skilda länder. Dessa maskiner voro konstruerade för stöpning av 100 till 160 ljus per gång. I vissa moderna maskiner stöpes numera 600 eller ända till 1 200 ljus per gång (jfr sid. 23). *) Muspratt's Handbuch, Bd. V, sid. 186.

Kap. IV. Ljusindustriens tekniska och ekonomiska organisationsförhållanden samt allmänna förutsättningar i Sverige och utlandet. Som redan torde ha framgått av det föregående, bedrivas de tillverkningar, som för denna utredning äro av särskilt intresse, väsentligen vid följande slag av anläggningar: I. De kombinerade stearin- och ljusfabrikerna (stearinfabrikerna). Specialiseringen torde aldrig drivas så långt, att tillverkning av enbart stearin — utan kombination med ljus — förekommer nagonstädes. Det vid stearinfabrikerna tillverkade stearinet bearbetas sålunda helt eller delvis vid dessa fabriker till ljus.1) Beträffande bearbetningen av biprodukterna gör sig däremot specialiseringen gällande i ganska olika grad. Mindre stearinfabriker tillverka ofta blott råglycerin (Montén), under det att större fabriker vanligen torde ha destillationsanläggningar och tillverka högre kvaliteter av glycerin. a Särskilt de mindre fabrikerna äro ofta kombinerade med sapoch tvålfabriker (Montén). Utomlands (särskilt i Frankrike) torde denna anläggningskombination vara ganska vanlig. Kombination med oleomargarin- och margarinfabriker förekommer även utomlands (jmfr sid. 10). Vekflätning brukar förekomma i rätt stor utsträckning, särskilt vid större stearinfabriker. 2 ) Så är förhållandet vid de svenska fabrikerna. En del specialvekar köpas dock. II. De enbart ljustillverkände fabrikerna (stöperierna). Kombination med såp- och tvålfabriker torde vara mycket vanlig. De svenska stöperierna äro kombinerade anläggningar av denna a r t III. De glycerintillverkande företagen. Glycerinlutar och råglycerin framställes utom vid stearinfabrikerna även vid vissa såp- och tvålfabriker (utomlands även vid självständiga fettspaltningsanlägg*) De svenska stearinfabrikerna (Liljeholmen och Montén) bearbeta nästan allt av dem tillverkat stearin, under det att vissa utländska fabriker, särskilt holländska och belgiska även tillverka stora mängder stearin för avsalu. 2 ) Specialisering och tillverkning för avsalu förekommer utomlands, balunda lar en holländsk fabrik (Gouda) ha specialfabrik i Liverpool för vektillverkning.

39 ningar). I Sverige finnas flera anläggningar av förra slaget. Dessutom finnas i vårt land två företag, tidigare omnämnda å sid. 34, vid vilka icke tillverkning av underlut förekommer, men där sådan lut, inköpt från andra fabriker, bearbetas till underlutsglycerin. Destillationsanläggningar finnas blott vid Liljeholmen och Nitroglycerin Aktiebolaget. IV. I vissa länder tillkommer ännu en viktig företagstyp, nämligen kombinerade paraffin- och ljusfabriker. Dessa kunna även vara kombinerade med stearinfabriker (såsom t. ex. inom den sachsiskthiiringska brunkolsindustrien). Den huvudsakliga tillverkningen av samtliga här ifrågakommande produkter försiggår i Sverige vid stearinfabrikerna. På dessa kom nämligen år 1913 c:a 74 % av hela kvantiteten tillverkade ljus, allt stearin och olein samt det mesta glycerinet. Stearinfabrikerna erbjuda sålunda det största intresset. Det mesta undersökningsmaterialet hänför sig också till dem. Förutom de upplysningar, som meddelats kommittén angående de svenska stearinfabrikerna, har här stått till förfogande en uppsats av ingenjör Alf Larson. 1 ) För en mera ingående undersökning skulle givetvis en närmare kännedom även om de mindre stöperierna vara av värde. Det har emellertid visat sig mycket svårt att erhålla någon sådan kännedom, och det undersökningsmaterial, som föreligger om stöperierna, är mycket knapphändigt. A.

Råvaror.

De svenska stearinfabrikernas råvaruförbrukning år 1913, sådan den redovisats i svaren å K. k. specialformulär, 2 ) återgives i bil. 1. I anslutning härtill lämnas nedan en redogörelse även för tillgången till råvaror och råvaruförsörjningen under tidigare år. De direkta verkningar, som tullarna kunna tänkas hava medfört för råvaruförsörjningen, skola dock ej här bli föremål för närmare behandling utan först i annat sammanhang. Som redan framhållits (sid. 24), var talg länge den viktigaste råvaran Fettämnen för stearinfabrikationen. Talgproduktionen var emellertid av mycket olika omfattning i skilda länder, och marknaden var ofta ganska lokalt begränsad, innan de moderna kommunikationsmedlen nått en viss grad av utveckling. Närheten till befolkningscentra, vilka ofta sammanföllo med eller åtminstone lågo nära orter med mera framträdande talgproduktion, torde för den tidens produktionsförhållanden kunnat anses som en ingalunda oväsentlig förutsättning för stearinindustrien. I allmänhet torde nämnda förutsättning varit gynnsammare i de stora länderna på kontinenten och i England än i vissa glest befolkade länder som t. ex. Sverige. Dock får härvid ej förbises, att efterfrågan å talg från övriga fettförbrukande industriers sida kunde medföra andra förhållanden. — Utom genom egen talgproduktion försågs stearinindustrien i skilda län*) Svensk Kemisk Tidskrift, 1922, sid. 91 ff. 2 ) Denna beteckning avser K. kommerskollegii för tull- och traktatkommittén år 1919 utsända frågeformulär.

der till in på 50- och 60-talen med rysk talg. Stearinindustriens uppblomstring i Ryssland vid nämnda tid gjorde dock slut på denna råvarukälla. Efter 60-talet, då man som råvaror vid stearinfabrikationen allt mera började använda särskilt talg från Argentina, Australien och Förenta Staterna samt palmolja m. m. från vissa transoceana länder, blevo naturligtvis förutsättningarna mera likartade i de flesta industriländer. När de industriellt beredda fettvarorna (särskilt benfett men även vissa avfallsfetter, presstalg m. m.) på 70- och 80-talen fingo ökad betydelse som råvaror inom stearinindustrien, fick denna ett visst samband med de industrier, inom vilka nämnda fettvaror tillverkas. Numera äro ju samtliga fettarter, vilka användas som råvaror vid stearinfabrikationen, föremål för handel på världsmarknaden, varför förutsättningarna för råvaruförsörjningen, om man frånser verkningarna av direkta tullar på råvarorna, i stort sett torde vara tämligen likartade i de flesta länder. Närheten till de förnämsta handels- och börsplatserna för dessa varor torde dock i vissa länder kunna medföra en intimare kännedom om marknadsläget och större möjligheter till lyckade spekulationsköp. Ej heller bör man förbise stearinindustriens möjligheter att organisera gemensamma råvaruinköp med andra fettvaruindustrier, vilket förhållande kan tänkas innebära rätt avsevärda fördelar för de stora utländska fettkoncernerna. I stort sett har råvarumarknaden bibehållit sin lokalisering under de senaste årtiondena. För talg och palmolja är England (speciellt Liverpool och London) den viktigaste handelsplatsen. Även Rotterdam, Paris, Marseille och Hamburg intaga en mycket bemärkt ställning på råvarumarknaden. Till belysande av råvaruförbrukningen inom den svenska stearinindustrien meddelas i tab. 10 några uppgifter angående förbrukade fettarter vid Liljeholmens stearinfabrik åren 1884, 1906 och 1913.1) De båda förstnämnda åren spaltades enligt acidifieringsmetoden, år 1913 enligt Twitchellförfarandet. TAB. 10. PROCENTUELL FÖRDELNING AV FÖRBRUKADE FETTARTER VID LILJEHOLMEN.

Talg Benfett Palmolja Kinesiskt växtfett Presstalg Härdat fett

93.1 3.9 2.3 0.7

63.7 8.4 24.4 1.8 1.7

37.6 35.7 15.4 9.4 1.9

Den procentuellt ringa förbrukningen av palmolja (tab. 10) är ganska påfallande, särskilt om man tar i betraktande, att de holländska stearinfabrikerna redan år 1875 bearbetade ända till 50 a 60 % palmolja (jmfr *) Uppgifterna för åren 1884 och 1906 enligt Alf Larson, loc. cit., för 1913 enligt K. k. specialformulär.

41 sid. 24). Då förbrukningen av såväl inhemsk talg som övriga inhemska fettarter tillsammans blott utgjorde c:a 11 % av hela fettförbrukningen vid Liljeholmen under åren 1898—19071), måste användningen av inhemsk talg under dessa år varit mycket ringa. Tillgången till inhemsk talg synes sålunda ej inneburit någon nämnvärd fördel för stearinindustrien i Sverige vid denna tid. Förklaringen till den procentuellt stora förbrukningen av talg inom den svenska stearinindustrien torde därför få sökas i vissa speciella marknadsförhållanden 2 ) samt möjligen även i en viss konservatism (varom ytterligare framdeles) från den tid, då det svenska talgpriset var lågt och tämligen oberoende av världsmarknadspriset. Med den export av svensk talg, som sedermera kom till stånd, ändrades emellertid detta förhållande. Även torde tullen å palmolja 3 ) verkat hämmande på dess användning. Numera torde råvaruförbrukningen i Sverige vara fullt rationell. År 1913 användes vid Liljeholmen c:a 34 % fett av inhemskt ursprung (c:a 5 % talg och 29 % benfett). Det inhemska benfettet har fått en rätt stor användning inom vår stearinindustri. — Vid Monténs fabrik (autoklavspaltning) användes visserligen mindre benfett, men mera talg av inhemskt ursprung. Den totala fettförbrukningen vid denna fabrik är dock förhållandevis liten, varför siffrorna för Liljeholmen äro tämligen representativa för hela industrien. Stöperiernas behov av stearin torde blott i mycket ringa mån tillgodoses med inhemsk vara. Det mesta stearinet har importerats från Nederländerna och Belgien. År 1913 kom ej fullt 70 % från Nederländerna, något mer än 20 % från Belgien och resten från några andra länder. Tillverkning av benfett bedrevs före kriget i Sverige av två större fabriker, Stockholms benmjölsfabriks A.-B. och Stidsvigs benmjölsfabriks A.-B. samt av en mindre fabrik, Helsingborgs limfabriks A.-B. Tillverkningen började i vårt land först på 1890-talet, i utlandet däremot redan på 80-talet. Stearinfabrikernas inköp från de svenska benfettfabrikerna torde varit ganska ojämn. År 1913 förbrukade de dock större delen av den inhemska tillverkningen av benfett. I tab. 11—13 redogöres för produktionen av paraffin i Förenta Sta- Paraffin. terna, Tyskland och Skottland. Det här redovisade amerikanska paraffinet var uteslutande petroleumparaffin. Det tyska paraffinet erhölls genom destination av brunkols-, skiffer- eller tor vt j ära. För par affintillverkningen i Tyskland spelar 2blott brunkolstjäran egentlig roll.4) Av tillverkningen utgjordes c:a /3 av hård paraffin och c:a % av mjuk.5) I Skottland synes produktionen av paraffin under åren före kriget hållit sig tämligen konstant. För år 1909 uppgives nämligen en produktion av c:a 25 000 ton paraffin.6) Härav torde dock blott en del *) Klason, Festskrift, sid. 766. 2 ) Talg ger nämligen mindre utbyte av olein än palmolja. I Sverige voro på ifrågavarande tid svårigheterna att finna avsättning för oleinet avsevärda. 3 ) Palmoljan var tullbelagd till år 1892. *) U r petroleum erhölls åren 1910 och 1911 blott c:a 700 ton paraffin per år (Ullmann, Enzyklopädie, Bd. 4. sid. 713). 5 ) Efter stelningsprodukten brukar man enligt Holde (Untersuchungen, 5. Aufl. sid. 346) skilja mellan tre sorter paraffin, tändsticksparaffin (stelnp. under 36°), mjukt paraffin (stelnp. under 50°) och hårt paraffin (stelnp. över 50°). 6 ) Ost, Chem. Technologie, 10. Aufl. sid. 397.

42 varit lämpligt som ljusmaterial. De skotska skiffrarna lämna nänaligen vid destination en olja, som ger 3—5 % mjuk och 7—9 % hård parajffin.1) TAB. 11. TILLVERKNING AV PARAFFIN I FÖRENTA STATERNA.2)

Kvantitet (1 000 kg.)3) Värde (1000 kr.)

131 993 29 060

135 254 37 326

161 274 35 021

196; 012 335 186 4

TAB. 12. TILLVERKNING AV PARAFFIN (RENAD) I TYSKL AND. ) !

Kvantitet (1000 kg)

7 768 3 482

7 013 3 103

TAB. 13. TILLVERKNING AV PARAFFIN I SKOTTLAND.5)

Kvantitet (eng. ton)

5 800

9 200

22 846

22 000

25 000

Vissa galiziska, särskilt ostgaliziska, och rumäniska bergoljor innehålla mycket paraffin (Boryslaw ända till 9 %» Rumänien 2—3 % ). Paraffinindustrien i Österrike, som bearbetar stora mängder sådana oljor, har utvecklats mycket kraftigt. Den ökade produktionen har medfört, att den ingalunda ringa införseln av paraffin till Österrike-Ungern under århundradets första år — trots den österrikiska ljusindustriens stegrade förbrukning av paraffin — förbytts i en kraftigt växande utförsel (tab. 14). Nästan allt utfört paraffin var renat. Mer än 60 % av utförseln år 1913 gick till Tyskland och Italien. TAB. 14. IN- OCH UTFÖRSEL AV PARAFFIN FRAN ÖSTERRIKE-UNGERN. Ton.

1 År

Införsel

Utförsel

År

Införsel

Utförsel

1901 1904 1905

5 294 2 670 888

14 5 992 8 996

1907 1910 1913

524 457 300

14 758 44 433 43196

) Holde, Untersuchungen, 5. Aufl. sid. 435. ) Census. 3 ) Omräknat efter en antagen vikt av 170.33 kg. per fat ä 50 gallons. *) Ullmann, Enzyklopädie, 3, sid. 33. B ) Utredning rörande möjligheterna för en inhemsk tillverkning av mineraloljor och svavel m. m. ur den i olika trakter av Sverige förekommande alunskiffern (Stockholm, 1919) sid. 66. Siffran för 1907, erhållen ur "Census of production, 1907", avser paraffin och ljus. 8

43 Trots sin storlek lämnar den ryska petroleumindustrien praktiskt taget ej något paraffin. De ryska bergoljornas paraffinhalt är nämligen mycket ringa (Baku blott 0.25 % paraffin). Bland länder med ljusindustri är det blott Förenta Staterna, England, Tyskland och Österrike, som i någon nämnvärd omfattning bedrivit paraffintillverkning av egna råämnen. 1 ) I Frankrike förekommer visserligen en betydande torrdestillation av skiffrar. Framställning av paraffin lär dock icke löna sig där. 2 ) Av ovan angivna länder ha England och Tyskland den största avsättningen av sin tillverkning av ljuspar af fin på hemmarknaden. Deras ljusindustri är emellertid även hänvisad till import av paraffin. Övriga länders behov av ljusparaffin torde väsentligen tillgodoses genom export från Förenta Staterna (c:a 60 % av hela paraffintillverkningen år 1914 exporterades därifrån samma år) och Österrike (export se tab. 14). Det paraffin, som sålunda kommer på världsmarknaden, leder sitt ursprung från amerikansk, galizisk eller rumänisk råpetroleum. På senare åren har även indisk paraffin börjat spela en viss roll. Utnyttjandet av de egna råvarutillgångarna för par af fintillverkning har i England, Tyskland och Österrike främjats genom tekniskt forskningsarbete och uppfinningar inom de industrier, som framställa paraffin. Dessa industriers intresse för paraffinet och dess användning, särskilt som ljusmaterial, synes väsentligen ha bidragit till, att denna användning tillkommit tidigare och fått större omfattning i dessa länder än i sådana, som sakna dylik paraffintillverkning. — Exempelvis i Tyskland kommer den största delen av paraffinet aldrig i handeln utan bearbetas till ljus vid de kombinerade paraffin- och ljusfabrikerna. Samtliga större anläggningar för brunkolstjäredestillation ha nämligen egna ljusfabriker. 3 ) I Österrike ha en del mineraloljeraffinaderier egna paraffin- och ljusfabriker. I England finnas två stora paraffinfabriker med egna stöperier. 4 ) Ehuru förutsättningarna för raffinering av paraffin säkerligen äro mycket små i Sverige, lär dock någon sådan tillverkning ha förekommit på den5 tid, då ännu tullskydd fanns för renat paraffin (tullen borttogs 1892. ) Det sålunda tillverkade paraffinet torde emellertid ej spelat någon roll för den svenska ljusindustrien. Förbrukningen av paraffin vid de svenska stearinfabrikerna år 1913 utgjordes mest av österrikiskt, men även av amerikanskt paraffin. Världens petroleumkällor räcka ju ej beständigt, och förrådet minskas hastigt. Det torde därför sannolikt ej dröja allt för länge, innan de stora förekomster av bituminösa skiffrar, som finnas i skilda länder (särskilt Skottland, Tyskland, Sverige, Luxemburg och Kanada) börja bearbetas i stor utsträckning. Världskriget har mångenstädes medfört ett ökat intresse för en sådan bearbetning. Ljusindustriens behov av paraffin torde sålunda möjligen inom en ej allt för långt avlägsen framtid komma att tillgodoses på nya vägar. *) Tillverkning av paraffin ur importerade mineraliska råoljor är av rätt obetydlig omfattning i Tyskland (anm. 2, s. 42) och Österrike. I Holland (bearbetning av råoljor från holländska Indien) synes tillverkningen ganska betydande. I Amsterdam finnes en fabrik, som årligen tillverkar mer än 1 000 ton ljusparaffin (Norton-Grossmann, sid. 61). 2 ) Holde, Untersuchungen 5. Aufl. sid. 435. 3 ) Ullmann, Enzyklopädie, 3, sid. 19. *) Thorpe, Dictionary, Vol. IV, sid. 100. 5 ) 1906 års Tulltaxekommittés betänkande, sid. 771.

44¶Svavelsyra Bland stearinindustriens förutsättningar med hänsyn till råvaruföroch kemika- s örjningen under tidigare år spelade, förutom det redan anförda, även her m. m. t i i i g ^ n g e n $& svavelsyra en rätt betydande roll. Åtgången av denna syra var ju högst avsevärd, varför de med dess fraktande förenade svårigheterna och kostnaderna voro stora. Då stearinindustrien var en bland de mest betydande kemiska industrierna, voro stearinfabrikerna bland svavelsyrefabrikernas största kunder. I särskilt hög grad torde detta varit fallet i vårt land med dess vid den tiden föga utvecklade kemiska industri. Det var sålunda rätt naturligt, att grundaren av Liljeholmens stearinfabrik, L. J. Hierta, även ägde en närbelägen svavelsyrefabrik. Denna låg vid Tegelviken i Stockholm. (Jämför förhållandet i Italien, sid. 26). — Genom de tekniska framstegen förminskades emellertid åtgången av svavelsyra. Numera spelar ju tillgången till denna vara ej någon egentlig roll. Sammalunda torde i stort sett förhållandet vara med övriga kemikalier, vekgarn och vekar m. m. B. Bränsle och kraft. Bränslekostnaderna spela en rätt betydande roll vid stearinfabrikationen. Som redan tidigare påpekats, har ju den goda tillgången till stenkol utövat ett avgörande inflytande för valet av spaltningsmetod (svavelsyrespaltningen) i några länder. Övergången till Twitchellförfarandet vid Liljeholmen år 1908 måste för den svenska stearinindustrien ha inneburit en avsevärd bränslebesparing. — De båda stearinfabrikerna förbrukade år 1913 4 783 ton stenkol och 1085 kbm. ved. Eeducerat till stenkolets bränslevärde motsvarar detta 96.3 % stenkol och 3.7 % ved. TAB. 15. ANVÄND DRIVKRAFT I EFF. HKR. VID DE SVENSKA LJUSFABRIKERNA. 1 ) Procentisk fördelning

Hästkrafter

År

1906 1909 1911 1912

Ångmaski- Olje- och Elektriska ner och gasmotorer motorer -turbiner 84 72 67 52

25 25

85 90 209 250

Summa hästkrafter

194 187 276 302

ÅngmaskiOlje- och Elektriska ner och gasmotorer motorer -turbiner 43.3 38.5 24.3 17.2

12.9 13.4

43.8 48.1 75.7 82.8

De svenska ljusfabrikernas förbrukning av kraft redovisas i tab. 15. Förbrukningen av elektrisk kraft har under perioden 1906—1912 ungefär tredubblats. Procentuellt har den ökats från 43.8 % till 82.8 %, särskilt på bekostnad av ångkraften. En beräkning av kraftförbrukningen per arbetare inom skilda länders ljusindustri visar för Norge och Danmark betydligt mindre siffror än för Sverige. Ett sådant förhållande synes helt naturligt, då man betänker, att de förra länderna sakna stearinfabrikation. Behovet av mekanisk kraft är nämligen avgjort mindre inom stöperier än inom kombine*) Kraftförbrukningen vid de små stöperierna, vilka äro kombinerade med såp- och tvålfabriker, har i statistiken redovisats tillsammans med dessa.

45 rade stearinfabriker. Särskilt kräver förpackningen av ljusen mycket handarbete. — I Förenta Staterna var kraftförbrukningen per arbetare avgjort större än i Sverige.1) Då stearinfabrikationen inom Förenta Staternas ljusindustri sannolikt är av mera underordnad betydelse än i Sverige på grund av mera utbredd användning av paraffin, torde man kunna antaga en betydligt mera genomförd mekanisering i Förenta Staterna än i Sverige. Anledningen till detta förhållande torde böra sökas i de höga arbetslönerna i Förenta Staterna. C. Driftens modernitet. Den förut omnämnda uppsatsen av Alf Larson visar, att efterblivenheten i tekniskt hänseende var ganska betydande vid Sveriges största kombinerade stearin- och ljusfabrik (Liljeholmen) till omkring början av 80-talet. Verkmästeriet dominerade där. Någon utbildad tekniker fanns icke under många år, laboratorium saknades, och driftkontrollen torde varit ytterst bristfällig. I nämnda uppsats skildrar förf. egentligen endast glycerintillverkningen. Det är emellertid klart, att den kemiska sidan även av övriga tillverkningsprocesser ej tillräckligt beaktades. Underlägsenheten gentemot utlandet inskränkte sig sålunda ej blott till ett sämre tillvaratagande av biprodukterna. Bland annat förhindrade naturligtvis även den bristande driftkontrollen en rationell drift t. ex. därigenom, att ett utnyttjande av konjunkturerna på råvarumarknaden förhindrades, vilket även bidrog till att försämra det ekonomiska utbytet. De mekaniska tillverkningsprocesserna (ljusstöpning m. m.) åter torde stått på samma nivå som i utlandet. Ljusen åtnjöto också ett mycket gott anseende. — Ovan anförda förhållanden skola belysas något närmare här nedan. I utlandets stearinfabriker började man i stor utsträckning tillvarataga glycerinet redan under mitten av 50-talet. Vid Liljeholmen lät man däremot på den tiden glycerinlutarna bortrinna. De tillvaratogos först vid slutet av 60-talet, då man började tillverka råglycerin, vilket försåldes till utlandet. Ar 18782) lyckades man emellertid efter ihärdiga försök vid Liljeholmen 3att destillera saponifikationsglycerin, som inköptes från Monténs fabrik. ) Liljeholmens egen tillverkning av råglycerin (destillationsglycerin) lärde man först något senare destillera. När vakuumdestillering infördes vid Liljeholmen år 1884, minskades förlusterna vid destillationen från c:a 50 % till c:a 20 % (beräknat som 100-procentigt glycerin). Utbytet av glycerin var blott 4.5 % av använt fett, ehuru man på den tiden använde glycerinrikare fett än nu för tiden. Några år före 1908—1909 utbyttes fabrikens gamla gjutjärnspanna mot en kopparpanna för glycerinets destination. Med denna var destilla*) Siffrorna för Sverige voro 0.5 och 0.8 hkr. åren 1906 resp. 1912, för Förenta Staterna 1.5 och 1.1 hkr. åren 1909 resp. 1914. Nedgången i siffran för 1914, då tillverkningen gick högst avsevärt tillbaka, torde vara beroende på minskad verksamhet inom stearinfabrikerna. 2 ) Även då var man här betydligt efter utlandet. Ar 1855 patenterades nämligen i England en metod för destination av glycerin, och vid slutet av 60-talet framställdes utomlands rätt stora mängder dynamitglycerin genom destination. 3 ) Vid Monténs fabrik övergick man från svavelsyrespaltning till autoklavspaltning år 1878. Autoklavspaltning infördes försöksvis även vid Liljeholmen under åren 1878— —1879 men övergavs senare. 4

tionsförlusten i början c:a 16 % men minskades sedermera och utgjorde år 1920 med samma apparat knappt 4 % - När en ny destillationsanläggning inrättades år 1921 (system Feld & Vorstman) minskades förlusterna till 2 a 4 %. Destillatet erhölls dessutom mera vattenfritt och i övrigt av bättre kvalitet. — Vid Monténs fabrik infördes indunstning av glycerinvattnet under användande av vakuum år 1910. Glycerinet destilleras ej vid denna fabrik. Delvis raffineras det, och delvis försäljes det som råglycerin. Snabbkylning av oleinet infördes senare i Sverige än i utlandet. Ar 1890 användes konstgjord kylning i stor utsträckning i Holland. 1 ) Vid Liljeholmen infördes snabbkylning först år 1907. Detta torde dock något ha sammanhängt med den nyss omnämnda olikheten beträffande råmaterialet. Slutligen bör påpekas, att acidifiering ej förekommer hos Monténs, ett förhållande som torde vara mindre vanligt vid moderna utländska stearinfabriker. Det vetenskapliga och tekniska forskningsarbete, som legat till grund för utvecklingen inom stearin- och ljusindustrierna, har ju, som tidigare påpekats, väsentligen bedrivits i vissa länder på kontinenten och i England. Nämnda arbete har även i viss mån främjats genom dessa länders övriga fettindustrier. Det är emellertid ej blott inom industrierna, som sådana arbeten utförts. Man får ej förbise universitetens och de tekniska läroanstalternas stora insatser och betydelsen av ett samarbete mellan vetenskap, teknik och industri. Särskilt på det kemiska området är nämligen det industriella arbetet i mycket hög grad grundat på vetenskapligt och tekniskt forskningsarbete. Något sådant arbete, åtminstone av större betydelse och berörande här ifrågakommande tillverkningsgrenar, har emellertid ej gjorts i vårt land. Den svenska industriens relativt ringa storlek har naturligtvis i hög grad försvårat självständiga undersökningar inom densamma, och något speciellt intresse för fettkemien har ej funnits i vårt land. Det är sålunda väl förklarligt, att den svenska industrien kommit något efter den utländska, särskilt på de kemiska tillverkningsprocessernas område. Detta torde emellertid ej varit fallet i högre grad än med andra specialindustrier, vilkas teknik huvudsakligen utvecklats i utlandet. De anmärkningar, som kunna riktas mot driftens modernitet vid de svenska stearinfabrikerna under tidigare år, torde, som redan nämnts, i blott ringa grad gälla de mekaniska anordningarna och tillverkningsprocesserna. Nya apparater och maskiner lära nämligen i allmänhet prövats och införts med en viss snabbhet. Sålunda inköptes under slutet av 70-talet fullt moderna, stora stöpningsmaskiner vid Liljeholmen. Samma modeller äro fortfarande i bruk över hela världen. — De numera använda maskinerna äro huvudsakligen av två olika storlekar, dels för stöpning av 220 ljus per gång, dels för 360 ljus. Slutligen må anföras, att autoklavspaltning försöktes vid Liljeholmen åren 1878—1879 samt att införandet av Twitchellspaltningen vid nämnda fabrik skedde redan kort tid efter metodens tillkomst i Amerika. Även om driften i en del hänseenden ej varit möjligast rationell, torde dock de framställda fabrikaten kvalitativt stått högt. Svenska ljus och svenskt olein ha också åtnjutit högt anseende. Denna höga standard gör det i viss mån förklarligt, att industrien gått fram med en viss försik1

) Marazza—Mangold, sid. 110.

47 tighet, när det gällt moderniseringar. Sådana kunna ju i annat fall innebära en viss fara för fabrikatens kvalitet. Under åren närmast före kriget torde emellertid driften vid de båda svenska stearinfabrikerna i stort sett varit fullt modern. Frånsett tillgången till paraffin och den roll detta spelat för ljusindustriens utveckling, torde det vara tämligen klart, att förutsättningarna för en gynnsam utveckling av produktionen (om denna tages i inskränkt bemärkelse, d. v. s. om man frånser avsättningen) 1 ) inom de tillverkningsgrenar, som här föreligga till undersökning, sedan flera årtionden tillbaka i blott ringa grad legat i de naturliga förhållandena utan nästan uteslutande varit av teknisk art. D. Arbetsförhållanden. Antalet kvinnliga och minderåriga arbetare inom den svenska stearin- Kvinnlig industrien utgjorde vid tiden före kriget c:a 60 % av denna industris åri och minderhela arbetarantal. För Norges och Danmarks ljusindustrier voro mot- 9 ra ar}eissvarande siffror resp. c:a 90 % och c:a 80 %. Stöperiernas stora anf vändning av kvinnlig arbetskraft kommer till uttryck i de båda senare siffrorna. I Norge och Danmark existera ju ej några stearinfabriker. Arbetstiden per vecka utgjorde vid Liljeholmen år 1913 54 timmar, vid Arbetstid. Monténs fabrik s. å. 57 timmar för manliga och 45V2 timmar för kvinnliga arbetare. Inom Förenta Staternas ljusindustri var arbetstiden för de flesta arbetare 60 timmar (under åren 1909 och 1914 arbetade c:a 76 % resp. 62 % av hela arbetarantalet denna tid). I Tyskland var arbetstiden år 1900 10 timmar per dag.2) Jämte en del särskilt högt kvalificerade och väl inövade arbetare, som Arbetsskickerfordras för flera av de kemiska tillverkningsprocesserna och delvis li9^. och. även för ljusfabrikationen, sysselsätter ljusindustrien även ett flertal — ^ietsför* mest kvinnliga — arbetare med putsning, förpackning och diverse annat kålkmdena. mindre kvalificerat arbete. Liljeholmens stearinfabrik har låtit inrätta arbetarbostäder, vilket naturligtvis medfört en viss stabilitet i arbetsförhållandena. Hos Monténs åter arbetar man med en del dalfolk under en säsong av 8 å 9 månader, varefter dessa arbetare bruka besöka hembygden för att sedan återvända till fabriken. Då ljusindustrien i viss mån — särskilt ii länder som Sverige med stor skillnad mellan de naturliga ljusförhållandena under olika årstider — är att betrakta som en säsongindustri, har man genom nyss anförda åtgärder ernått tämligen stabila arbetsförhållanden. I Förenta Staternas ljusindustri synes däremot årstidernas inflytande på arbetarantalet vara ganska avsevärt. Åren 1909 och 1914 resp. var nämligen det lägsta arbetarantalet (under månaderna juli och augusti) blott 76.0 % eller 79.9 % av det högsta antalet, vilket uppnåddes under december och januari. I tab. 16 (kol. a, b, c och d) angivas de genomsnittligt beräknade kvan- Produktivitet titeterna tillverkade ljus och fettsyror (stearin -f olein) per arbetare J ) 2

Avsättningsförhållandena behandlas senare. ) Ubbelohde 3, II, sid. 1065.

48¶TAB. 16. MEDELTILLVERKNING AV FETTSYROR OCH LJUS PER ARBETARE OCH AR, Ton. Fabrik B

Fabrik A År

1901 1907 1912 1913

Ljus

Fettsyror

Omräknat i ljus som enhet

Ljus

Fettsyror

Omräknat i ljus som enhet

a

1)

a 4 - b . 0.629

c

d

C -f- d . 0.629

6 726 6 094 4 952 5 367

8 769 7 987 7 851 8151

12 242 11118 9 890 10 494

6 887 6 727 . 5 984 5 778

9 790 8 528 7 404 5 997

13 045 12 091 10 641 9 550

och år vid de båda svenska stearinfabrikerna. 1 ) I de övriga kolumnerna har denna produktivitet approximativt omräknats i ljus som enhet. Härför har även erfordrats beräkning av en ekvivalent, angivande den kvantitet ljus, som kan anses kräva 2samma arbete som tillverkningen av 1 ton fettsyror per arbetare och år. ) Det får emellertid ej förbises, att den sålunda beräknade ekvivalenten avser år 1913 och att den möjligen var mindre under tidigare år på grund av en något högre grad av förädling av biprodukterna. Till följd härav blir produktiviteten sannolikt endast skenbart fallande från tidigare år och till 1913. Då den likväl lagts till grund för en beräkning av siffrorna i tab. 16 även för tidigare år, bli siffrorna för dessa år därför något missvisande. Tillförlitligheten hos de sålunda — åtminstone för de närmaste åren före kriget — beräknade siffrorna synes bekräftas av deras tämligen goda överensstämmelse med följande siffror för produktiviteten i utlandet. Åren 1905 och 1913 resp. var nämligen produktiviteten per arbetare vid Danmarks ljusfabriker 8 324 kg. och 9 433 kg. ljus. För de finska ljusfabrikerna voro motsvarande siffror åren 1909 och 1913 resp. 9 110 kg. och 9 852 kg. ljus. — På grund av de mindre svenska stöperiernas blandade tillverkning är det ej möjligt att med ledning av det i statistiken redovisade arbetarantalet beräkna deras produktivitet. Den torde emellertid kunna antagas utgöra c:a 9 ton ljus per arbetare och år. *) Tillverkningen av ljus och olein har beräknats med ledning av de i den officiella statistikens primärmaterial redovisade siffrorna. Tillverkningen av stearin, som ej redovisats därstädes, har beräknats genom att från kvantiteterna tillverkade ljus draga de kvantiteter paraffin, som fabrikerna (enligt uppgift till kommittén) använt vid ljustillverkningen. 2 ) Beräkningen har grundats på följande fördelning av arbetskostnaderna vid Liljeholmen år 1913: 39:78 kr. per ton fettsyror, 63:20 kr. per ton ljus. Arbetskostnaden för tillverkning av 1 ton fettsyror skulle alltså vara lika med arbetskostnaden för till39.78 verkning av TTO— == 0.G29 ton ljus. Om man bl. a. frånser, att högre kvalificerad och bättre avlönad personal användes vid stearin- än vid ljustillverkningen, kan man för en grov approximering ekvivalera tillverkningen av ljus och fettsyror med ledning av de nyss beräknade siffrorna.

49 E. Avsättningsförhållanden och försäljningsorganisation. Före kriget skedde försäljningen av ljus från de svenska fabrikerna mest till grossister. En del såldes även från nederlag eller direkt till detaljhandlare. De utländska fabrikerna sålde däremot blott till grossister, under det att de numera även sälja genom agenter till detaljhandlare. De svenska fabrikerna brukade före kriget fastställa ljuspriserna för höst och vinter den 1 april varje år, och i allmänhet stodo priserna tämligen fast för ett år. Kontrakt tecknades med kunderna, vilka förbundo sig att uttaga bestämda kvantiteter ljus till i förväg fastställda priser, varefter ljusen kunde rekvireras i mån av behov. Denna försäljningsorganisation erbjöd naturligtvis gent emot den utländska vissa förmåner med hänsyn bl. a. till bekvämlighet och stabilitet i ljuspriserna. Efter kriget med dess ofta våldsamma prisförändringar bruka kontrakten blott gälla de önskade kvantiteterna, under det att priserna äro gällande dagspriser. Den stora skillnaden mellan de naturliga ljusförhållandena under vinter och sommar bidrager i vårt land till en ojämnare avsättning av ljusen än i utlandet. Man måste därför hålla större lager vid de svenska fabrikerna, vilket förhållande torde medföra ett större kapitalbehov än i utlandet. Under det att — ej blott på grund av det ovan anförda utan även genom den svenska industriens större möjligheter att, frånsett tullskyddet, kunna bättre än den utländska anpassa sig efter speciellt svenska förhållanden, svensk smak o. d. samt inarbeta sina märken — avsättningen av ljus på den inhemska marknaden naturligtvis erbjuder vissa förmåner för den svenska ljusindustrien, spela dessa förhållanden en avgjort mindre roll, när det gäller de kemiska produkternas (stearinets, oleinets och glycerinets) avsättning. Dessa produkter försäljas ju mestadels till industrier, inom vilka man torde ha möjlighet att noga kunna bedöma varornas kvaliteter och värde. Man bör således här kunna förvänta en mera rationell avsättning och en bättre anpassning efter världsmarknadens priser än för ljusen. Vad särskilt glycerinet beträffar, intager det sedan länge en bemärkt plats som handelsvara på världsmarknaden, och det har ofta varit föremål för våldsamma spekulationer på börsen i Paris.

Kap. V. Tillverkningens och utrikeshandelns utveckling i utlandet. Nederländerna.1) Vid de holländska stearinfabrikerna övergick man vid mitten av 1850talet från kalkförtvålning till spaltning med svavelsyra. År 1875 ™ n o s i Nederländerna tre stearinfabriker, belägna i Amsterdam, Gouda och Schiedam. Nedan redovisas råvaror och utbyten samma år. Som synes av siffrorna, var användningen av palmolja påfallande stor för sm tid. Då den tekniska ledningens skicklighet var erkänd och industrien även i flera andra hänseenden hade goda förutsättningar i Nederländerna, torde detta i viss mån förklara den gynnsamma utvecklingen på exportmarknaden. Råvaror och utbyten vid stearinfabrikationen: Utbyten

Råvaror Palmolja

Talg

Stearin

Olein

50-60 60

40—50 40

64.6 56.4-61.1 1

28.1 31—36.9

Råglyce- Beck o. d. rin 4.9 4.75

5¶Arbetarantalet nyssnämnda år var c:a 500 i Gouda och 260 i Schiedam. Vid den förra fabriken bearbetades c:a 7 300 ton råvaror, vid den senare c:a 5 000 ton och vid alla tillsammans mer än 20 000 ton. Samtliga fabriker voro sålunda för sin tid högst betydande anläggningar. Omkring år 1911 redovisades2) utom de båda fabrikerna i Gouda och Schiedam med resp. 600 och 580 arbetare blott en mindre fabrik (50 arbetare) för tillverkning av vissa speciella ljustyper. Fabriken i Amsterdam synes sålunda hava nedlagts och tillverkningen koncentrerats till de a ) Produktionsstatistiska uppgifter av den art, som av författaren meddelats angående Nederländernas margarinindustri (Tull- och traktatkommitténs utredningar och betankanden XII, sid. 151), saknas för ljusindustrien. På annat håll har blott ganska ringa material stått att finna. n 2 ) A general view of trade and industry in the Netherlands, composed by the bom. Department of the Netherlands Ministry etc. N:r XIII, sid. 13 ff.

51 båda övriga storföretagen. Sannolikt har även någon specialisering ägt rum. I officiell statistik 1 ) redovisades vid tre ljusfabriker (med mer än 25 arbetare), följande antal anställda personer: Den 1 maj år Antal personer

1914 1107

1916 1029

1917 890

1918 891

TAB. 17. NEDERLÄNDERNAS IN- OCH UTFÖRSEL AV LJUS OCH STEARIN. Enligt offic. statistik Ljus Årligen

Utförselöverskott

Stearin Införsel

1000 floriner 1847-1856 1857-1866 1867-1876 1877—1886 1887-1896 1897—1906 1907—1913

252 2 284 6 631 9 365 7 970 6 254 3 045

Beräknat utförselöverskott

Utförsel

Antaget ljuspris Utförselöverskott öre per kg.

Ton 27 33 113 663 1622 2 871 3 474

1 101 1699 2 032 3 687 8 382 8 369

— 26 68 1586 1368 2 065 5 510 4 895

105 76 87 103

Ljus - j stearin

Ljus

Ton

13 381 15 730 10 783 4 435

14 749 17 795 16 293 9 328

TAB. 18. NEDERLÄNDERNAS IN- OCH UTFÖRSEL AV LJUS, STEARIN M. M. 1911. Ton.

Ljus 1000 Införsel

Stearin

floriner

3 040 93

Olein

Glycerin 2 )

Ton 7 059 3 013

3 239 237

82-635

Som synes av tab. 17 är Nederländernas ljusindustri sedan gammalt en betydande exportindustri. Utförselöverskottet av ljus hade det högsta värdet under perioden 1877—1886. Den minskning, som sedermera följde, torde väsentligen förorsakats av det tullskydd för ljus, vilket tillkom såväl i de flesta länder i Europa som i Amerika kring början av 80-talet och vilket medförde grundandet av en mängd nya stöperier i de tullskyddade länderna. Då emellertid stearinet ofta var tullfritt eller åtminstone mindre tullskyddat än ljusen, måste de nya stöperierna i stor utsträckning importera stearin. Härvid kommo Nederländerna att spela en framträdande roll, och den ökade utförseln av stearinet kompenserade i viss mån den minskade utförseln av ljus. För ett närmare belysande av den kvantitativa utvecklingen av Nederländernas stearin- och ljusindustri ha de officiellt redovisade värdesiff*) Central Verslag der Arbeidsinspectie etc. 1917, sid. 395. 2 ) Siffrorna avse utförselöverskottet år 1910; den förra siffran har erhållits från "A general view etc." N:r XIII, den senare från dito N:r XII

52 rorna för utförselöverskottet av ljus approximativt omräknats till kvantitetssiffror.1) Det i sista kol. av tab. 17 beräknade utförselöverskottet av ljus + stearin torde (på grund av successivt ökad användning av paraffin som ljusmaterial) innesluta ej blott stearin utan även större mängder paraffin. I betraktande av att den inhemska förbrukningen av ljus oph stearin i Nederländerna säkerligen spelar en underordnad roll i förhållande till utförseln, synas siffrorna tydligt visa, att såväl ljus- som stearinfabrikationen gått mycket kraftigt tillbaka. Före kriget lära Nederländerna gjort stora ansträngningar att vinna nya exportmarknader för ljus i stället för de gamla, som gått förlorade. Bland exportländerna märkas de flesta länder i Europa och även flera utomeuropeiska. — År 1920 utgjordes utförseln blott av 661 ton stearinljus samt 1140 ton kompositions- och andra ljus (av valrav m. m.). År 1911 gick utförseln av stearin huvudsakligen till England, Tyskland, Italien och Sydamerika. Utförseln av olein (tab. 18), som — att döma av dess storlek — torde utgöra en avsevärd del av hela produktionen av denna vara, gick år 1911 huvudsakligen till Tyskland och Belgien. Glycerin (tab. 18) utfördes samma år till Belgien, Förenta Staterna och Tyskland. England. Som redan tidigare framhållits, torde den skotska paraffinindustrien utövat ett avgörande inflytande på den engelska ljusindustriens arbetssätt och organisationsförhållanden. Stor förbrukning av paraffin som ljusmaterial och betydande kombination av ljus- och paraffinfabrikation är särskilt utmärkande för England. Två stora paraffinfabriker ha egna stöperier. Visserligen blev, som närmare visas i det följande, tillgången till skotskt paraffin otillräcklig för den engelska ljusindustriens behov, och det mesta paraffinet importeras sedan många år. Paraffinets anor som ljusmaterial i England torde emellertid givit det dess dominerande ställning, och när konsumenterna vants vid paraffinrika, billiga ljus, har tydligen det dyrare stearinet, som i England ej är tullskyddat, haft svårt att konkurrera med paraffinet. Destinations- och saponifikationsstearin tillverkas i England mest av talg. Därjämte användes, särskilt vid fabrikationen av billigare ljus, s. k. Yorkshirestearin, vilket beredes genom destination av ett slags valkfett, s. k. Yorkshirefett. Ett vanligt råmaterial är även s. k. palmdestillat, varav i England årligen tillverkas c:a 25 000 ton genom destination av palmolja. Av den skotska paraffinproduktionen (c:a 25 000 ton per år) exporterades under åren 1901—1906 och 1907—1912 resp. genomsnittligt c:a 11 900 och 14 700 ton paraffin per år, och under samma perioder importerades — huvudsakligen för ljusfabrikationens behov — c:a 47 300 och 52 700 ton paraffin från Förenta Staterna. Lewkowitsch uppskattade år 1903 det för ljusfabrikationen i England årligen använda råmaterialet i) Till grund för omräkningen ha lagts svenska nettoförsäljningspriser för sekunda stearinljus (kol. c, bil. 13 A) med avdrag av 10 %. Dessa priser kunna ungefär antagas motsvara de holländska priserna, åtminstone för tidigare år, innan paraffinet fått större användning.

53 till 45 600 ton (varav 42 200 ton paraffin). Även om denna uppskattning synes missvisande 1 ), torde man dock kunna anslå paraffinet åtminstone till SO %, möjligen t. o. m. till över 90 % av ljusmaterialet. Då de vanligaste, billiga ljussorterna i England blott bruka innehålla c:a 5—15 % stearin, synes det vara dessa, som mest tillverkas. Ljuspriserna äro också mycket låga. Det officiellt redovisade nettoförsäljningspriset ab fabrik år 1907 utgjorde för c:a 87 % av hela tillverkningen 69.07 öre per kg. Utförseln av ljus går huvudsakligen till de engelska kolonierna och andra utomeuropeiska länder. Den steg från c:a 11000 ton år 1901 till c:a 18 000 ton år 1905, då den nådde höjdpunkten men sjönk sedermera och höll sig kring c:a 13 000 ton under åren närmast före kriget. År 1907 var utförseln c:a 26 % av tillverkningen. Införseln har under hela 1900talet varit ganska obetydlig. Ar 1891 uppskattades tillverkningen av glycerin i England till 5 500 ton underlutsglycerin och 1 200 ton från stearinindustrien. År 1907 redovisades i officiell statistik för tvättmedels- och stearinindustrierna en tillverkning av 8 382 ton råglycerin och 9 042 ton destillerat glycerin (varav sannolikt c:a 1270 ton framställts av importerat råglycerin). Den inhemska tillverkningen av råglycerin 2 ) år 1907 skulle sålunda ha utgjort 18 097 ton. År 1910 uppskattades åter tillverkningen till 25 000 ton underlutsglycerin och 500 a 600 ton från stearinindustrien. Stearinindustriens minskade tillverkning av glycerin belyser även den tillbakagång i stearinfabrikationen, som måste ha ägt rum. 3 ) Tvättmedelsindustriens stora produktion av glycerin möjliggöres genom dess starka driftskoncentration, som i mycket stor omfattning tillåter en bearbetning av under lutarna. Utvecklingen har här sannolikt fortgått i samma riktning även efter 1910. — Ökad tillverkning och införsel samt minskad utförsel av råglycerin (härom närmare i det följande) måste under åren före kriget ha motsvarats av en starkt stegrad tillverkning av destillerat glycerin. Under kriget ha två stora fabriker anlagts för destillering av glycerin. Införseln av råglycerin steg från c:a 2 000 ton år 1906 till c:a 4 000 ton under åren närmast före kriget. Samtidigt minskades utförseln av denna vara från c:a 8 000 ton till c:a 5 000 a 6 000 ton. Den högsta siffran för utförseln (c:a 10 000 ton) nåddes år 1907. Den genomsnittliga utförseln under åren 1906—19084) var c:a 41 % av den nyss beräknade siffran (18 097 ton) för den totala tillverkningen av råglycerin år 1907. Det mesta råglycerinet har utförts till Förenta Staterna, där högre tullskydd för destillerat glycerin försvårar dettas införsel. ) Om uppskattningen vore riktig, skulle övrigt råmaterial blott utgjort 3 400 ton. Emellertid har ovan meddelats, att — förutom stearin av talg och valkfett — c:a 25 000 ton palmdestillat årligen tillverkas. Då någon nämnvärd utförsel av stearin ej synes förekomma, utan införseln under åren närmast före kriget uppgick till 4 å 5 000 ton, och då palmdestillatet sannolikt finner sin största användning inom den engelska ljusindustrien, torde användningen av stearin vara avsevärt större än nyss angivits. Lewkowitsch synes också ha uppskattat ljustillverkningen för lågt. Den torde ha legat närmare de 55 309 ton, som officiellt redovisades år 1907. 2 ) Härvid har räknats med ett utbyte av 80 % destillerat glycerin av råglycerinet. ) Möjligen kan stearinfabrikationen ha ersatts av en ökad produktion av "palmdestillat. Vid beredandet av detta torde nämligen blott ett mycket ringa utbyte av glycerin erhållas. 4 ) Detta genomsnitt torde vara mera representativt än siffran för år 1907.

54¶Tyskland. TAB. 19. STEARIN- OCH VAXLJUSTILLVERKNING SAMT STEARIN- OCH VAXBEARBETNING I TYSKLAND.

År

S3

a a B

GG

1875 1882 1895 1907

456 453 411 431

Därav s. k. Hauptbetriebe

Antal företag

359 333 343

Antal sysselsatta personer

Antal företag med

Antal sysselsatta personer i företag med

s0

1211 1130 1573 2 454

549 569 876 1441

02 e3

£ £ do

Sa,

O.

ia

o

1760 1699

321 280 260

2 249 3 896

C

O) CH

o M O

co

••o

33 42 65

5 11 18

02 M

1 i-*

531 529 516

02 f-i 0)

pt O

N 0 O,

1 co

o u > •o

662 703 1192

506 1217 2188

IQ

Den tyska statistiken sammanför ej blott de små hantverksmässigt drivna företagen, vilka tillverka vaxljus, utan även en del andra företag för stearin- och vaxbearbetning med de stora stearin- och paraffinljusfabrikerna. Av de i tab. 19 för år 1907 redovisade företagen tillhörde 75.8 % den minsta; gruppen (med intill 5 pers.) och blott 5.2 % den största. Om man frånser de minsta företagen, vilka ej kunna anses representera den egentliga ljusindustrien, visar sig, att personalens antal inom samtliga övriga företag under perioden 1882—1907 ungefär tredubblats (inom mellangruppen har antalet ej fullt fördubblats och inom den största gruppen något mer än fyrdubblats). Man torde således kunna räkna med en stegring av den egentliga ljusindustriens personal 1 ) under perioden 1882 —1907 till ungefär det tre- a fyrdubbla antalet. TAB. 20. TYSKLANDS IN- OCH UTFÖRSEL AV STEARIN, PARAFFIN OCH ANNAT LJUSMATERIAL. Ton.

Stearin, paraffin och annat ljusmatenal

<

{

Årligen

Införsel

Utförsel

1880 1885 1890 1895 1900 1905 1907 1908—1912

3 262 2 169 1067 2 830 4 900 11080 1311 1281

2 693 702 1800 1203 895 1213 56 128

I den tyska handelsstatistiken sammanfördes ursprungligen stearin, paraffin och annat ljusmaterial (tab. 20). Först fr. o. m. 1906 eller 1907 gjordes en uppdelning på de skilda varuslagen. Införseln från Förenta *) Om man till denna räknar personalen inom företag med minst 10 sysselsatta personer.

55 Staterna, som började helt blygsamt med 31 ton år 1886, tog egentlig fart först fr. o. m. 1891 och växte då från 261 ton till genomsnittlig 4 088 ton per år under perioden 1897—1900, under det att införseln från England samtidigt växte från 406 ton till 1 006 ton. Då hela införseln under perioden 1897—1900 genomsnittligt var 5 625 ton per år, kom sålunda c:a 73 % från Förenta Staterna och c:a 17 % från England. Varken Förenta Staterna eller England torde emellertid knappast exporterat något stearin utan bestod sannolikt det från dessa länder införda ljusmaterialet nästan uteslutande av paraffin. Övriga 10 % av införseln (c:a 563 ton) kunna möjligen ha utgjorts av stearin. Även av den betydande införseln år 1905 har sannolikt blott en mindre del utgjorts av stearin. Under åren 1908 —1912, då stearin redovisades särskilt, var införseln därav genomsnittligt 1 281 ton per år. Införseln av stearin torde sålunda vuxit rätt avsevärt från åren 1897—1900. Ehuru Tyskland har en betydande stearinindustri 1 ), importerar det sålunda ej obetydliga mängder stearin. Det importerade stearinet torde huvudsakligen finna användning inom den sachsisk-thuringska paraffinoch ljusindustrien. — Utförseln, som under 80-talet mest torde utgjorts av paraffin, har gått rätt betydligt tillbaka. In- och utförseln av ljus vägde tämligen jämnt med c:a 800 a 900 ton år 1880, varefter införseln småningom minskades, så att den före kriget blott utgjorde c:a 200 ton. Utförseln åter höll sig under samma tid tämligen konstant. 2 ) Införseln av olein är ganska betydande, utförseln däremot tämligen B liten (tab. 21). TAB. 21. TYSKLANDS IN- OCH UTFÖRSEL AV OLEIN. Ton. Årligen

Införsel

Utförsel

1885 1890 1895 1900 1905 1907 1908-1912

2 828 6 372 7 587 12 959 20 632 16 039 12 753

257 128 217 145 254 809

Den tyska glycerinproduktionen uppskattades omkring år 18903) till 4 c:a 5 000 ton (varav 3 000 ton från stearinfabrikerna ) och 2 000 ton från tvålfabrikerna), år 19005) till 8 000 a 10 000 ton från 7 fabriker och år ^Tillverkningen av stearin i Tyskland har omkring år 1900 uppskattats till 10 300 ton3 (Wichelhaus: Wirtschaftl. Bedeutung chem. Arbeit, 1900, sid. 30). ) Genomsnittligt var införseln under åren 1908—1912 199 ton per år och utförseln 888 ton. 3 ) Ubbelohde 3, II, sid. 1 046. *J Detta kan beräknas motsvara en tillverkning av 20 000 a 30 000 ton stearin. — Att döma av siffran för stearintillverkningen omkring år 1900 — 10 300 ton — (jmfr. not5 1) synes tillverkningen varit betydligt mindre. ) Wichelhaus.

56¶TAB 22. DEN TYSKA GENOMSNITTLIGA IN- OCH UTFÖRSELN AV GLYCERIN, BERÄKNAT SOM 100-%-IGT GLYCERIN, AREN 1908-1912.*

Summa

Införselöverskott (-(-) ell er utförselöverskott (—)

Utförsel

Införsel Ton

/o

Ton

%

Ton

4185 949 914

69.2 15.7 15.1

1579 2 733 9

36.5 63.3 0.ä |

+ 2 606 — 1 784 905

6 048

4 321

+ 1727

19132) till 12 000 ton (varav 9 000 ton saponifikationsglycerin och 3 000 ton underlutsglycerin). Trots utbredd fettspaltning inom tvättmedelsindustrien gå stora mängder glycerin förlorade. Dessa uppskattades år 1913 till c:a 5 000 ton, d. v. s. c:a 29 % av det utvinnbara utbytet. Som synes av tab. 22, bearbetas i Tyskland ganska stora mängder råglycerin och även underlut. Bland införselländer märktes före kriget utom Storbritannien och Ryssland även Frankrike, Belgien, Österrike-Ungern och Argentina, bland avsättningsområden för renad glycerin brittista Sydafrika, Belgien, Österrike-Ungern, Schweiz och Sverige. Till mitten av 80-talet utvecklades den tyska stearinindustrien rätt gynnsamt i ekonomiskt hänseende. Konkurrensen mellan fabrikerna var lindrig, och ljuspriserna voro goda i förhållande till de tämligen låga priserna å fett. Ungefär vid nämnda tid började emellertid de moderna belysningsmedlen medföra en mycket kännbar konkurrens. Utvecklingen under åren 1886—1894 blev därför ganska ogynnsam. Redan åren 1890 och 1891 följde en betydande inskränkning av driften och nedläggandet av några fabriker. År 1892 försämrades läget ytterligare något genom en sänkning av oleintullen med 1 Mk. per 100 kg. Samtidigt gjorde sig även de ogynnsamma verkningarna av den sociala lagstiftningen gällarde, och slutligen började år 1893 införseln av paraffin och konkurrensen med paraffinljus att taga fart. Införseln koncentrerades emellertid på ljusmaterialet, under det att införseln av ljus förblev ringa. Utförseln av ljus gick tillbaka. Trots förhållandevis låga oleinpriser år 1896 förbättrades konjunkturerna under åren 1895—1896 genom avsevärt högre glycerinpriser. Då emellertid åren 1897—1898 åter medförde dåliga priser för produkterna, beslöt man sig i början av år 1899 för en priskonvention. Denni synes några år varit utan nämnvärd verkan men medförde småningom en något bättre räntabilitet. Ehuru flera fabriker nedlagts, var dock .äget år 1909 långt ifrån gynnsamt. Den betydande produktionskapaciteten lär till stor del varit outnyttjad. Den tyska stearinindustriens räntabilitet belyses genom de i tab. 26 meddelade siffrorna för tre representativa företag, Hammonia Stearinfabrik, Stettiner Kerzen- und Seifenfabrik och Vereinigte Chemische Werke. De båda förstnämnda voro stearin- och ljusfabriker, den sist!) Allt redovisat glycerin utom det rena har omräknats till 100-procentig vira. Härid har antagits vid nar antagit en halt av 85 % sådan vara i råglycerin och 15 % i under ut. 2 ) Ullmann: Enzyklopädie 6, sid. 287.

57¶TAB. 23. UTDELNINGAR (I PROCENT) VID NÅGRA TYSKA AKTIEBOLAG. År

Stettinor

År

Stettiner

1885 1880 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897

12 20 20 IG 6 5 2 6 10 10 10 15 13

1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909

15 11 8 1 0 2 4

Hammonia

4.5 4.5

5 6.5

1¶Vereinigte

5 6 7 7 5 5 7

8 9 11

12 12 13 13 13 16 20

nämnda tillverkade jämte lanolin och lanolintvål väsentligen glvcerin

w Ä ? m F^f^eS0J88M lk

me

? ett k a P i t a l P å 2 milL Mk- och Stetti-

? S K fans™? I ? - Börskurserna för "Stettiner" voro åren 1900, 1905, 1908 och 1909 resp. 200, 120, 100 och 120 Mk., för "Vereinigte" voro de under aren 1904-1910 resp. 200, 213, 214, 191, 196, 294 och 335 Mk Frankrike. . Enligt officiella franska uppgifter1) sysselsattes vid stearin- och stea7 n S ? s f a b r i k e r n a u n d e r å r e n 1 8 9 6 ' 1 9 0 1 o c h 1 9 0 6 resp. 2 800, 3 700 och 4 000 personer. Antalet företag var åren 1896 och 1906 resp. 32 och 28 •^pligt ubbelohde2) funnos i Frankrike (antagligen omkring år 1909) 31 ljusfabriker, vilka sysselsatte c:a 4 000 personer och vid vilka genom S S ^ e t . m S f n ? J ? : a 5i° ° 0 0 t 0 n f e t t t i l l v e r k a d e s 25 000 a 26 000 ton stearin, 29 000 a 30 000 ton ljus, c:a 20 000 ton olein och c:a 4 000 ton 28-gradig råglycerin. Enligt en annan uppgift3) funnos under åren närmast för? kriget 15 stearinfabriker, och dessas produktion uppskattades till 30 000 ton stearin, 35 000 ton olein och 6 300 ton glycerin. Stöperiernas antal synes sålunda vant ungefär lika stort som stearinfabrikernas. m Enhgt nyssnämnda franska källa förekom destination av fettsyror blott vid tre fabriker. Flertalet skulle sålunda varit hänvisade till spaltning av prima råvaror i autoklav. Ett sådant arbetssätt kan endast förklaras av den ofta forekommande kombinationen med tvålfabriker. Vid dessa bearbetas en del av oleinet till tvättmedel och en annan del försäljes Destillering av glycerin förekom (enligt Ubbelohde) ej vid stearinfabrikerna utan blott vid några specialfabriker. Den största fabriken, Société L. F. Fournier & Co i Marseille tillverkade över hälften av den franska stearinindustriens totala produktion. I

Il 5 f S U ? a i S S t a t d u r e c e n s e m e n t gén. de la population, 1906, tome 1, I, sid 73 L 7 • JNag . ot ™ * å j : h a r i c k e angivits av Ubbelohde. Sannolikt åsyftas dock tiden t le tal u C ä S ^ lianrorts • l9 f 09 V Et ftill J Ptid. P / i f t e r i det följande, vilka även stamma från Ubbelohde^ 1 na Kaarior denna 3

) Rapport gén. sur l'industrie francaise, premiere partie, tome 2, Paris 1919.

58 De av denna fabrik tillverkade s. k. "bougies de 1'étoile" äro de över hela Frankrike mest kända ljusen. Emedan införselöverskottet av stearin år 1909 var c:a 2 500 ton tillverkningen därav 25 000 a 26 000 ton och ljustillverkningen blott cz9 000 a 30 000 ton, framgår härav, att råmaterialet vid ljustillverkningen nästan uteslutande utgjordes av stearin. Det är ju för övrigt helt klart, att den synnerligt höga paraffintullen, som naturligtvis blott tillkommit for att skydda stearinindustrien, förhindrat paraffinets användning som ljusmaterial. För att förbättra exportmöjligheterna lär man emellertid under åren före kriget tillåtit import av paraffin för förädling till exjortljus. Närmare härom i det följande. TAB 24. FRANKRIKES IN- OCH UTFÖRSEL AV STERINLJUS, STEARIN OCH OLEIN. Ton. Stearin

Stearinljus ÅT

1880 1885 1890 1895 1900 1905 1907 1909 1910

Tillverk- Införsel ning 1 )

28 6702) 27 724 28 088 25126

48 3 ) 9 5 4 11 17 21

Utförsel Införsel Utförsel Införsel

4 0563) 3 543 3 461 3 347 3 476 4 093 4 052

2 381 1607 33 1768 2 249 3 288 3 299 3196

2 326 2 873 3 938 877 657 695 2 357 782 908

Glycerin

Olein

848 309 285 836 2 886 2 730 6149 4 395 3 294

Utförsel Införsel 4 293 6 463 5 837 6184 5113 6 728 3 900 3 236 3 816

Utförsel

107 184

7 275 7 093

6 605

Av tab. 24 synes, att en nedgång av stearinljustillverkningen skedde efter år 1900 samt att det tidigare utförselöverskottet av stearin da forbyttes i ett införselöverskott. Stearinindustriens tillbakagång i Frankrike torde sålunda datera sig från tiden omkring år 1900. Detta förhållande synes för övrigt bekräftas av de i det följande meddelade uppgifterna angående räntabiliteten vid "Société Fournier". Utförseln av stearinljus har huvudsakligen gått till de transl:a kolonierna, av stearin till England, Italien, Schweiz m. fl. länder. Det införda stearinet har mest kommit från Nederländerna och Belgien. Införseln av paraffin, som före år 1909 var försvinnande liten, steg visserligen under åren 1909, 1910 och 1911-1912 till c:a 2 000, 4000 och 6 000 ton årligen. Då emellertid varken utförseln av stearinljus eller andra slag av ljus företedde någon emot den stegrade införseln m paraffin svarande ökning, torde denna väsentligen bero av paraffmimport tor annat ändamål. Den förut omnämnda exportlättnaden för pardfinljus synes sålunda ej medfört någon större verkan under tiden fore kriget. Under kriget gick utförseln några år upp till c:a 2 000 ton. Slutligen må nämnas, att även utförseln av andra ljus än stearinljus i) Siffrorna ha här beräknats med ledning av uppskattade siffror för konsumtionen. 2 ) Siffran avser år 1891. s ) Siffrorna avse år 1892.

59 förr var ganska betydande, c:a 3 000 ton årligen under åren 1895—1905 under det att den under åren 1909—1910 nedgick till c:a 800 ton. Glycerintillverkningen i Frankrike omkring år 1909 belyses av följande data. Inom den franska tvålindustrien erhölls glycerinet huvudsakligen som underlutsglycerin. Sålunda tillverkades 9 000 a 10 000 ton 80procentig underlutsglycerin och blott c:a 3 000 ton 28-gradigt saponifikationsglycerin. Det senare erhölls genom autoklavspaltning vid c a 12 fabriker och genom Twitchellspaltning vid c:a 10 fabriker. — Jämte det mom stearinindustrien tillverkade glycerinet (4 000 ton) utgjorde således den totala produktionen 16 000 a 17 000 ton. Utförseln (tab. 24) utgiorde sålunda c:a 40 % av hela produktionen. Destination av glycerin utfördes, som redan nämnts, ej inom tvättmedels- eller stearinindustrien. Denna tillverkning bedrevs blott vid tre specialfabriker, vilka tillsammans tillverkade c:a 3 500 ton av de olika handelskvaliteterna. De franska stearinfabrikernas ekonomiska ställning synes ha försämrats avsevärt kort efter sekelskiftet. Räntabiliteten för Fournier's fabrik belyses närmare i tab. 25. Företaget hade ett aktiekapital på 10 000 000 tres. I februari 1911, då rykten kommo ut om mindre gott ekonomiskt resultat, föllo aktiernas börskurs från 114 % av parikursen till 75 % i S U Å nä, SL ^ r 1 9 J 2 ' , F ö r e t t a n n a t s t ö r r e företag, "Stéarinerie Lyon" (2 000 000 frcs. aktiekapital) hade även aktierna svårt att hålla sig i pari Grlycermfabrikerna ha däremot haft en synnerligen god räntabilitet Exempelvis må nämnas det år 1897 grundade företaget "Société marseillaise des glycerines distillés" (500 000 frcs. aktiekapital), vilket år 1911 hade en vinst på 56 %, samt "Société Glycerine Neuville", vilket det första räkenskapsaret (1913) kunde utdela 40 %. TAB. 25. VINSTER, AVSKRIVNINGAR OCH UTDELNINGAR VID SOCIÉTÉ L F FOURNIER & CO.

Ar

Nettovinst

Avskrivningar

Utdelningar

1 000 frcs. 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911

1723 1529 602 1189 1270 1189 1379 1277 851 255

438 289

—

374 410 453 588 548 403 253

Utdelning per aktie Frcs.

1275 1275 750 800 800 750 750 750 750

15.oo 15.oo 7.50

8.oo 8.oo 7.50 7.50 7.50 7.50

Belgien. 1

Enligt vissa uppgifter ) funnos i Belgien omkring år 1910 fyra stora teannfabriker. Vid den största av dessa ("Manufacture Royale" i Brysel), som hade 380 arbetare, tillverkades årligen c:a 5 000 ton stearin *) Norton — Grossmann.

60 2 000 ton ljus, 3 000 ton olein och 400 ton glycerin. Den årliga produktiviteten per arbetare — c:a 21.1 ton fettsyror och 5.3 ton ljus — var sålunda avsevärt större än vid de svenska fabrikerna. Med rening av glycerin sysselsättas även flera andra fabriker, vilka importera råglycerin från utlandet. : /, , u Belgiens stearinindustri är en ganska betydande exportindustri, ocU dess produkter, särskilt stearin och ljus, spridas över världsmarknaden. Utförseln av ljus, nästan uteslutande stearinljus, var under aren 1901— 1911 genomsnittligt 4 002 ton och under åren 1912 och 1913 resp. 6 827 och 3 609 ton. En tendens till minskning av ljusexporten syntes sålunda göra sig gällande. Exporten gick huvudsakligen till en mängd utomeuropeiska länder. Införseln höll sig blott kring 300 a 400 ton. Exporten av stearin torde vara högst avsevärd, särskilt till Nederländerna (antagligen för vidare utförsel) och till Frankrike. Ehuru stearin ej redovisas särskilt i den officiella belgiska1 statistiken utan sammanföres med övriga fetter, skulle enligt viss uppgift ) importen därav år 1910 varit 7 070 ton. Siffran förefaller emellertid misstänkt hög, särskilt i betraktande av den betydande export, som äger rum. Möjligen kan den förklaras genom någon större användning av stearin inom den belgiska tändsticksmdustrien, inom vilken särskilt mycket trappljus o. d. tillverkades. År 1910 infor-, des till Belgien c:a 2 500 ton olein (till största delen från Nederländerna) och c:a 800 ton raffinerat glycerin. Österrike. Stearinfabrikationen vann tidigt insteg i Österrike. Särskilt gott rykte åtniöto redan tidigt de av den kända firman "Sargs Sohn' i Liesing nära Wien tillverkade s. k. "Milly-ljusen". Dessa överflyglades dock snart av ett annat fabrikat, de s. k. "Apollo-ljusen", vilka fått ett visst världsrykte. Då flera nya stearinfabriker grundades, kom det snart till överproduktion och skarp konkurrens, emedan blott en mycket ringa export kunde försiggå. Någon kartellbildning lyckades icke trots ivriga forsok. När konkurrensen ytterligare skärptes med paraffinets ökade användning och startandet av en mängd nya ljusstöperier vid tiden omkring 90talets början blev stearinindustriens räntabilitet, som förr varit rent av glänsande, synnerligt starkt försämrad. t Den ovan nämnda nygrundningen vid 90-talets början torde sta i samband med en viss konservatism, som gjort sig gällande inom den österrikiska stearinindustrien. Man hade nämligen mycket svårt att fr&nga användningen av skotskt paraffin, och följden blev, att den österrikiska paraffinindustrien, som måste skaffa gynnsam avsättning for sm produktion av paraffin, startade egna stöperier. Dessa kunde mycket val använda det billigare österrikiska paraffinet. Italien. Den italienska stearinindustrien var under åren före kriget ganska betydande. Två stora företag med resp. 7 milj. och 5V2 milj. lire i aktiekapital hade ett flertal fabriker å olika orter. Stearinfabrikationen synes emellertid vid tiden omkring år 1909 varit stadd i tillbakagaende, särskilt på grund av paraffinets konkurrens med stearinet. 1

) Norton — Grossmann.

61 Utförseln av paraffinljus, som redovisades i den officiella statistiken först år 1907, har stegrats kraftigt, från några få ton till c:a 2 000 och 3 000 ton åren 1913 och 1914 resp. Införseln av paraffinljus ävensom utrikeshandeln med stearinljus har sedan 1900-talets första år varit förhållandevis liten. — Införseln av stearin och olein var ganska betydande c :a 1000 a 1700 ton och c:a 2 000 å 3 000 ton resp. sedan 1900-talets första år. Jämte stearinfabrikerna, vilka spalta i autoklav, funnos i Italien tio anläggningar för Twitchellspaltning. 1 ) Produktionen av glycerin har visserligen stegrats kraftigt. Den uppskattades omkring år 1918 till c-a 2 500 ton. Den mängd glycerin, som gick förlorad med underlåtarna, vilka mera sällan tillvaratogos, uppskattades dock samtidigt till c:a 6 000 ton. Före kriget hade Italien ett mindre utförselöverskott av glycerin (genomsnittligt c:a 1100 ton per år under åren 1908—1913). Förenta Staterna. I tab. 26 lämnas några statistiska data angående Förenta Staternas ljusindustri. Av siffrorna synes lätt, att nedgången i kraftförbrukningen och tillverkningens värde var förhållandevis mycket kraftigare åren 1909 —1914 än 1904—1909, under det att nedgången i arbetarantalet ej visade så stor olikhet under de båda perioderna. Dessa förhållanden göra det sannolikt, att ljusindustriens tillbakagång under den senare perioden gick i högre grad ut över stearin- än över ljustillverkningen. Här gjorde sig sålunda tydligen paraffinets konkurrens med stearinet gällande. — Ljus tillverkades emellertid år 1914 inom vissa andra industrier till ett högre tillverkningsvärde än inom ljusindustrien. Sålunda redovisades följande ljustillverkning: petroleumraffinaderierna c:a 1403 000 doll., tvålindustrien 150 000 doll, och övriga — huvudsakligen kemiska — industrier 412 000 doll. TAB. 26. LJUSINDUSTRIEN I FÖRENTA STATERNA.

1904 1909 1914

Antal företas*

Antal arbetare

Antal övr. pers.

Primära hkr.

Tillverkning 1 000 doll.

17 16 15

816 539 387

114 110 102

931 799 439

3 889 3130 1730

TAB. 27. TILLVERKNING AV STEARIN OCH OLEIN I FÖRENTA STATERNA. Stearin År

Antal fjibriker

1909 1914

11 10

Olein

Total tillverkning Härav för avsalu Ton

Ton

1 000 doll.

5 616 6 786

5 413 6 510

975 1242

Antal fabriker 8 7

*) Fitzner: Die Weltwirtschaft der Fettstoffe, sid. 190.

Total tillverkning

Härav för avsalu

Ton

Ton

1 000 doll.

10 518

7 429 9 949

845 1301

62¶TAB. 28. TILLVERKNING AV GLYCERIN I FÖRENTA 'STATERNA. Ton.

!

12 028

(

7 51 27 64

Som synes av tab. 27, utgjorde den totala tillverkningen åren 1909 och 1914 resp. 5 616 och 6 786 ton stearin samt år 1914 10 518 ton olein. Dessa kvantiteter tillverkades huvudsakligen inom den kemiska industrien. Inom övriga industrier tillverkades år 1909 blott c:a 2 300 ton stearin och c:a 1 300 ton olein. Huru stor andel av de senare tillverkningarna, som föllo på ljusindustrien, är ej bekant. — Utförseln av ljus, som var c:a 1100 ton år 1901, nådde höjdpunkten — c:a 4 000 ton — år 1905, varefter den sjönk till c:a 1200 a 1400 ton under aren före krisret. I tab. 28 redogöres för tillverkningen av glycerin i Förenta Staterna. Det må emellertid observeras, att det renade glycerinet endast till en del härrörde från amerikanskt råglycerin. Den totala tillverkningen av råglycerin i Förenta Staterna kunde år 1914 uppskattas till c:a 15 000 ton, varav ungefär hälften ej försåldes utan renades vid framställningsverken. Införseln av råglycerin var samma år c:a 29 000 ton. Den normala införseln av råglycerin höll sig under åren före kriget mellan c:a 13 000 och 18 000 ton årligen, varav c:a 2/3 från England och Frankrike. Införseln av renat glycerin var förhållandevis obetydlig, blott några hundra tusen pounds årligen. Ett högre tullskydd för renat än för råglycerin gjorde det synbarligen ej lönande att importera det förra. Norge, Danmark, Finland och övriga länder. Norge.

Den norska ljusindustrien synes hava tillkommit genom mellanrikslagens upphävande år 1897. Nämnda år redovisades nämligen för första gången någon ljusfabrik i "Eiksforsikringsanstaltens industristatistik". Stearintillverkning är utesluten redan av det skäl, att stearin är tullfritt men de för dess framställning erforderliga fetterna tullbelagda. Siffrorna för antalet fabriker och arbetare äro ganska växlande i industristatistiken, synbarligen på grund av oregelbunden redovisning. I "fabriktaellingen" redovisas emellertid för år 1909 fyra fabriker med en tillverkning av c:a 521 ton ljus. En del av dessa fabriker tillverkade även tvättmedel. Före år 1897 fylldes Norges behov av ljus genom införsel, huvudsakligen från Sverige, Nederländerna och Belgien. Under åren 1S94—1896 var införseln genomsnittligt 361 ton per år (med blott små ivvikelser från detta medeltal). Denna kvantitet motsvarade således den inhemska förbrukningen av fabriksmässigt tillverkade ljus, innan den norska ljusindustrien tillkom. Härefter sjönk införseln hastigt. Den höll sig dock vid omkring hälften av den ursprungliga införseln till år 19)3. Först år 1906 trängdes den på allvar tillbaka. Det synes sålunda dröjt i det

63 närmaste tio år, innan industrien arbetade sig fram till den ställning den hade före kriget. Förbrukningen, som år 1909 var 541 ton, varav blott 20 ton tillgodosågs genom införsel, hade sålunda från år 1897 ökats med c:a 50 %. I Danmark finnas blott ljusstöperier, icke någon stearinfabrik. Av de Danmark. i officiell statistik ("Taellingen") år 1897 redovisade tre företagen ha två grundats under åren 1840—1859. Grundningstiden för det tredje företaget, vilket saknade mekanisk drivkraft, angives ej i nämnda källa. Produktionen synes ökats något under åren 1897—1906 men åter gått svagt tillbaka 1906—1914. Personalen ökades resp. minskades nämligen under de båda perioderna med c:a 20 % och 40 %.1) År 1913 redovisades (i "Produktionsstatistik for aaret 1913") blott två företag med 57 arbetare och år 1914 (i "Taellingen") två företag med 43 arbetare. Tillverkningen, som år 1905 var något över 566 ton, nedgick till c:a 538 ton år 1913. Eåmaterialet år 1913 utgjordes av c:a 400 ton stearin, 115 ton paraffin, 16 ton presstalg och 3 ton vax. Paraffinet utgjorde härav 21.6 %. Utrikeshandeln med ljus är mycket liten. Införseln av denna vara utgjorde år 1913 ej ens 6 % av hela förbrukningen. Utförseln saknade fullkomligt betydelse. Under åren 1909—1914 redovisades i Finlands offic. statistik två ljus- Finland. fabriker med 52—59 arbetare. Tillverkningen var störst år 1910 och minst år 1914. Den utgjorde resp. år 569 och 494 ton. Tillverkning av stearin förekommer tydligen ej. Eyssland ägde före kriget en betydande stearinindustri. År 1880 övriga existerade 13 fabriker med c:a 3 000 arbetare, och tillverkningsvärdet tänder. D ver steg 13 milj. rubel. Industrien synes sedermera varit stagnerande. Även i Spanien och Portugal samt i Sydamerika (Peru och Argentina), Sydafrika och Australien existera några stearinfabriker. *) Växlingen i siffrorna kan möjligen hänföras till några nytillkomna företag resp. tti koncentration til] ett mindre antal företag under de båda perioderna.

Kap. VI. Tillverkningens och utrikeshandelns utveckling i Sverige. A. Företag, arbetarantal och förvaltningspersonal. Företag.

Under hänvisning till det föregående (sid. 38) skall nedan redogöras för de svenska företag, vid vilka bedrivits tillverkning av ljus eller glycerin. , An Stearinindustrien i vårt land har förutom av de bada under 30- ocn 4Utalen grundade företagen (Liljeholmen och Montén) 1 ) representerats av endast ett annat företag. En tvål- och såpfabrik bedrev nämligen tore 70-talets början under någon tid stearin- och ljustillverkning. Beträffande stearinfabrikernas storlek må nämnas, att Liljeholmen (272 arbetare år 1913) gott kan jämföras med flertalet större utlandska stearinfabriker. Den överträffas dock betydligt av de båda holländska fabrikerna, möjligen även av några engelska, tyska, österrikiska och italienska fabriker, högst avsevärt av den största franska och även av en belgisk fabrik. Monténs fabrik är visserligen av en betydligt mindre typ (60 arbetare år 1913), men i betraktande av dess kombination med en större såp- och tvålfabrik har även denna anläggning en ratt avseÄven enbart ljusstöpning har bedrivits av endast några få företag. Under åren 1861—1871 redovisades i officiell statistik omväxlande tre a fyra "stearinljusfabriker", 2 ) under åren 1871—1896 blott två sådana fabriker Utom stearinfabrikerna synes sålunda före år 1896 funnits blott ett företag, som bedrev tillverkning av stearinljus utan kombination med stearin, och detta skedde under den förra perioden. År 1896 upptogs emellertid ljustillverkning i mindre skala av<ett^ toretag som förut bedrev såp- och tvåltillverkning,3) och åren 1905 ) och 19065) följde ytterligare två stöperier. Är 1913 funnos sålunda utom de båda stearinfabrikerna tre stöperier. *) Den av "Liljeholmens Stearinfabriks Aktiebolag" bedrivna fabriken anlades år 1838 av L. J. Hierta och övertogs sedermera av nämnda firma M.MUM«II I "Clara Stearinljusfabrik" anlades ursprungligen av fabriksidkaren J Johansson Stockholm, övertogs av firman "Lars Montén" 1859 och flyttades 1864 till Alvik i ^ r r o f f S S a t i s t i k redovisades de kombinerade stearin- och ljusfabrikerna först som stearinljusfabriker, sedermera som ljusfabriker. 3 ) "Göteborgs Tvålfabrik, G. Lange", Göteborg. «) "Helsingborgs Ljusfabriks Aktiebolag", sedermera firman "AktieboUget Svenska Ljusfabriken'\ Helsingborg. 5 ) "Tvål- & Parfymfabriken Viola, Aktiebolag , Goteborg.

65 Ett av stöperierna (Aktiebolaget Svenska Ljusfabriken) redovisade sin tillverkning i industristatistiken sista gången år 1915. Följande år nedlades tillverkningen. År 1919 redovisades visserligen en obetydlig ljustillverkning vid ytterligare två fabriker. Denna tillverkning synes dock tillhört kristidsföreteelserna, ty den upphörde redan nästa år. Den år 1916 nedlagda fabriken var det största stöperiet (50 arbetare år 1913). Den var först den enda specialfabriken bland stöperierna men upptog efter några år även såptillverkning. De övriga stöperierna ha varit kombinerade med såp- och tvålfabriker. 1 ) Inom ljus- samt såpoch tvålindustrierna har sålunda en integrationsrörelse ägt rum, och denna har utgått från de skilda industrierna och försiggått i olika riktning. Beträffande talgljusindustrien må blott nämnas, att talgljusfabrikerna redovisade sista gången i offic. statistik år 1887 (bil. 3). En mindre tillverkning av talgljus har sedermera bedrivits vid en av stearinfabrikerna (c:a 2 å 3 ton årligen under åren före kriget). Tillverkning av olein förekommer ju ej annat än i samband med stearinfabrikation och försiggår därför blott vid de båda stearinfabrikerna. Före år 1898 representerades glycerinindustrien i vårt land blott av de båda stearinfabrikerna, men nämnda år redovisades glycerin även från en tvål- och såpfabrik (med nyinstallerad autoklavanläggning). Sedermera följde tillverkning av glycerin vid flera såp- och tvålfabriker, vilka utrustades med spaltningsanläggningar. Av de tidigare omnämnda anläggningarna tillkom den för tillverkning av underlutsglycerin vid en såpfabrik år 1911. Nitroglycerin Aktiebolagets destillationsanläggning togs i bruk år 1917. Det arbetarantal, som redovisas i bil. 2, avser de båda stearinfabri- Arbetarantal kerna och det numera nedlagda stöperiet.2) Man kan emellertid beräkna, att dessutom 8 sysselsattes ytterligare c:a 23 arbetare med tillverkning av ljus å r 1913. ) Förvaltningspersonalen vid de båda stearinfabrikerna utgjordes år Förvalt1913 av 18 personer, vilket motsvarade 5.1 % av hela den vid företagen ™M*al anställda personalen. År 1914, då även ett stöperi medräknades (bil. 2), var respektive siffra 6.3 %. I länder med småföretag bli naturligtvis siffrorna för förvaltningspersonalen större. För Danmarks och Finlands ljusindustrier voro de år 1914 31.0 % och 8.5 % resp. Förenta Staternas ljusindustri erbjuder ett exempel på den förhållandevis ringa minskning förvaltningspersonalen undergår vid en större inskränkning av driften. Siffrorna voro åren 1904 och 1914 resp. 12.3 % och 20.9 % (jmfr tab. 26). B. Tillverkning och förbrukning. För att få en riktig bild av stearinindustriens produktionsutveckling Allmän måste man naturligtvis taga hänsyn ej blott till tillverkningen av slut- översikt. *) A:r 1913 utgjorde tillverkningen av ljus vid specialfabriken 93.4 % och vid de båda övriga fabrikerna 37.4 % och 4.4 % av resp. fabrikers hela tillverkningsvärden. 2 ) Die övriga stöperiernas arbetare redovisas tillsammans med såp- och tvålfabrikernas arbetare. 3 ) Beräikningen har grundats på en antagen produktivitet av 9 ton ljus per arbetare och år (jimfr sid. 48).

66 produkten ljus utan även till mellanprodukten stearin och de i samband därmed framställda biprodukterna. Då stearinet huvudsakligen tillverkats för stearinfabrikernas eget behov och blott försålts i förhållandevis små kvantiteter 1 ), har2 det emellertid ej redovisats i den officiella statistiken före år 1913. ) 3En approximativ beräkning av tillverkningen har likväl kunnat göras. ) I tab. 29 meddelas de sålunda beräknade siffrorna för några år. I nämnda tabell angivas även vissa andra siffror, ägnade att jämföra tillverkningen av ljus vid stearinfabrikerna och stöperierna. TAB. 29. TILLVERKNING AV STEARIN OCH LJUS. Tillverkning vid

År

stearinfabriker Stearin

Ljus

stöperier Ljus

stearinfabriker Stearin

2 249 1838 1409 1365 1230

2 251 2181 1714 1804 1748

Ljus

P r o c e n t

T o n 1901 1907 1912 1913 1920

Ljus

stöperier

73 440 568 624 142

49.2 41.2 38.2 36.0 39.4

49.2 48.« 46.4 47.6 56.0

1.6 9.9 15.4 16.4 4.6

|

Av tab. 29 synes, att stearinfabrikernas tillverkning av såväl^ stearin som ljus minskats avsevärt. Minskningen från år 1901 till år 1913 utgjorde 39.3 % och 19.9 % för resp. produkter. Den större tillbakagången i stearintillverkningen beror på stearinfabrikernas ökade användning av paraffin i stället för stearin som ljusmaterial. Under tiden från 1913 till 1920 fortskred utvecklingen i samma riktning. När det första stöperiet började sin ljustillverkning (år 1896), hade det blott en tillverkning av 20 ton ljus. Som synes av tab. 29, drogo emellertid stöperierna under årens lopp till sig en icke ringa del av ljustillverkningen. Av hela ljustillverkningen i vårt land kom år 1913, som redan tidigare nämnts (sid. 39), c:a 74 % på stearinfabrikerna. Övriga c:a 26 % tillverkades vid de tre stöperierna. År 1920, då det största stöperiet nedlagts, kom på de två återstående blott c:a 8 % av hela ljustillverkningen. Tabell 30 A visar, att stearinfabrikernas minskade tillverkning av stearin i4 viss mån kompenserats genom ökad tillverkning av olein och glycerin. ) Detta har bl. a. förorsakats av den förändrade råvaruan*) Blott Liljeholmen har försålt något stearin. Hos Monténs har det uteslutande använts för eget behov. 2 ) En undersökning av primärmaterialet visar för övrigt, att redovisningen fr. o. m. detta år är missvisande. Den ena fabrikens (Monténs) tillverkning för eget behov ingår nämligen ej i redovisningen. 3 ) Härvid har kvantiteten tillverkat stearin för ett visst år approximativt beräknats genom att från kvantiteten vid stearinfabrikerna tillverkade ljus draga de vid samma fabriker använda kvantiteterna paraffin. Dessa senare kvantiteter ha privat meddelats av stearinfabrikerna. — Någon hänsyn har sålunda ej tagits till de små mängder stearin, som försålts. 4 ) Siffrorna för åren 1898—1907 ha beräknats med ledning av vissa uppgifter, vilka återfinnas i "Klason Festskrift", sid. 764. — Siffrorna för åren 1913 och 1920 innehålla delvis mindre approximationer. De ha beräknats dels med ledning av uppgifter i K. k. specialformulär, dels ur industristatistikens primärmaterial.

67 vändlningen och tekniken.1) Utbytena belysas närmare i tab. 30 B. Ehuru siffnorna blott avse den ena fabriken (Liljeholmen), äro de dock mycket representativa för hela industrien. Vid nämnda fabrik spaltades nämligem år 1913 c:a 85 % av allt för landets totala stearinfabrikation använt fett, år 1920 c:a 90 % (den senare siffran approximativt beräknad ur siffrorna för de i industristatistikens primärmaterial redovisade spaltningsprodukterna) . TAB. 30 A. STEARINFABRIKERNAS TILLVERKNING AV STEARIN OCH BIPRODUKTER (EXKL. STEARINBECK). T o n

P r o c e n t

Åirligen

189(6—1900 11913 11920

Stearin

Olein

Glycerin

Stearin

Olein

Glycerin

2186 1365 1 230

761 1227 1232

176 212 171

70.0 48.7 46.7

24.4 43.7 46.8

5.6 7.6 6.5

TA,B. 30 B. TOTALA UTBYTET VID STEARINFABRIKATIONEN HOLMEN). I procent av spaltad mängd fett.2)

(LILJE-

Årligen

Stearin

Olein

Glycerin

Stearinbeck

Summa

11898—1907 1913 1920

66.9 45.8 45.2

23.0 44.8 45.3

4.7 6.8 5.8

3.5 3.5 3.7

98.1 100.9 100.0

Fråin att ursprungligen ha tillverkat allt glycerin, sjönk stearinfabrikernas andel av glycerintillverkningen under åren 1898 och 1899, då glyceirin första gången redovisades från en såp- och tvålfabrik, till c:a 97 % av hela tillverkningens värde.3) År 1913 redovisade stearinindustrien ännu 71.5 % men åren 1914, 1915 och 1920 resp. blott 38.8, 36.9 och 29.0 %U4) Bil. 8 visar i stora drag utvecklingen av den svenska ljustillverkningen a. Ljus. och utrikeshandeln med ljus från 60-talets början. Bil. 2 och diagram- Tillverkmet (Ibil. 7) ge en mera detaljerad bild av tillverkningen från 80-talets ningens börjam. 5 ) Som synes, ökades tillverkningen för varje femårsperiod — kvantitet. med umdantag för åren 1876—1880 — under tiden från 60-talets början och tilll åren 1906—1910. För ökningen spelade den växande inhemska förbrukningen utan jämförelse den största rollen under åren 1861—1865 1 ) Dfet bör observeras, att det ökade utbytet av glycerin — trots användningen av glycerinifattigare råvaror — beror på den under senare år förbättrade tekniken (jmfr siid. 45 ff.). 2 ) Fcör år 1920 i procent av de redovisade produkterna. 3 ) Em jämförelse mellan kvantiteterna skulle vara missvisande, emedan det från såpoch tvållfabrikerna redovisade glycerinet är av högst olika koncentration. o *) Hlärtill kommer även en under olika år till sin storlek varierande rening av inköpt råglycerrin vid Liljeholmen. Denna tillverkning har icke redovisats i industristatistiken. 5 ) Ti inverkningen av talgljus redovisas i bil. 3.

68 till 1871—1875, under det att införselns tillbakaträngande blev av större betydelse under åren 1881—1885 och 1886—1890. Utförselns växlingar voro i allmänhet mindre och spelade en tämligen underordnad roll. Åren 1871—1875 inträffade det första mera våldsamma uppsvinget i tillverkningen, ungefär en fördubbling från föregående femårsperiod. Under denna korta tid ökades sålunda både tillverkning och förbrukning, i absoluta tal räknat, ungefär lika mycket som under föregående årtionden. Det förhållandet, att den fabriksmässiga tillverkningen av talgljus vid denna tid gick synnerligt kraftigt tillbaka 1 ) och att man antagligen även i hemmen började övergiva ljusstöpningen, torde väl innebära den väsentliga förklaringen till den hastiga utvecklingen av stearinljusfabrikationen. Införseln tog emellertid samtidigt sådan fart, att den under nästa femårsperiod (1876—1880) trots ökad förbrukning och även något stegrad utförsel föranledde minskad tillverkning. Införseln nådde emellertid då höjdpunkten (34.5 % av förbrukningen). Med stöd av det här föreliggande materialet kan man ej avgöra, i vilken mån en år 1882 genomförd tullförhöjning för stearinljus 2 ) medverkade till den synnerligt kraftiga sänkning av införseln, som fr. o. m. år 1884 gjorde sig gällande flera år framåt (se bil. 9 A). En blick på kurvan (bil. 7) visar, att förbrukningen av ljus med vissa skarpa avbrott steg från år 1892 till år 1904, då den närmade sig den toppunkt, som nåddes år 1907 och varifrån sedermera ett starkt fall försiggick. Även synes av kurvans förlopp, att förbrukningen — som man ju också bör kunna förvänta, när det gäller en sådan vara som ljus, vilken ej blott är en konsumtions- utan i viss mån även en lyxvara — i allmänhet rönte ett betydande inflytande av de allmänna konjunkturerna och att dessas förbättring eller försämring motsvarades av upp- resp. nedgång i förbrukningen. Förbrukningskurvans förhållande till det allmänna konjunkturförloppet, representerat genom en kurva för den allmänna prisnivån i Sverige 3 ), samt förbrukningens mera utpräglade fluktuationer, särskilt i samband med prisrörelsen för ljus, synas erbjuda ett visst intresse. Dessa kurvor återfinnas i bil. 7. — Genom en blick på kurvorna kan man först konstatera ett mera påfallande förhållande år 1883. Ehuru den allmänna prisnivån sjönk under nämnda år, men ljuspriserna stego, ökades nämligen förbrukningen av ljus synnerligt kraftigt. De under de följande tio åren starkt sänkta ljuspriserna kunde ej ens i förening med en uppgång av den allmänna prisnivån efter år 1887 åstadkomma någon lika stor ökning av förbrukningen. Först år 1893 skedde åter ett nytt kraftigt uppsving, även detta under liknande förhållanden beträffande den allmänna prisnivån och ljuspriserna som år 1883. Till sitt absoluta belopp var visserligen denna ökning blott något mindre än ökningen år 1883. men i förhållande till förbrukningen vid de båda tillfällena var ökningen avgjort mindre år 1893 än 1883. År 1895 minskades förbrukningen något, dock ej så kraftigt, som man skulle kunnat förvänta på grund av de allmänna konjunkturernas försämring och ljus*) Förbrukningen av talgljus utgjorde genomsnittligt: år 1862—1865 817 ton år 1871—1875 259 ton „ 1866—1870 593 „ „ 1876—1880 103 „ 2 ) Närmare härom i kap. X. 3 ) Karl Amark: En svensk prisindex för åren 1860—1913, Komm. Meddel. Haft. 18, 1921, sid. 1267.

69 prisernas starka stegring. Uppsvingen i ljusförbrukningen 1896—1898 voro visserligen synnerligt kraftiga, men det är att märka, att de i motsats till uppsvingen åren 1883 och 1893 skedde under förbättring av de allmänna konjunkturerna och under sänkning av ljuspriserna. Lågkonjunkturåret 1903 stegrades visserligen förbrukningen åter kraftigt, dock skedde detta i förening med en våldsam nedgång i priserna. Mera anmärkningsvärda förändringar av förbrukningen kunna också konstateras åren 1905 och 1908—1909. Vid bägge tillfällena gingo priserna svagt nedåt. Vid det första tillfället förbättrades visserligen de allmänna konjunkturerna och vid det senare försämrades de. Fluktuationerna i förbrukningen synas dock i det sista fallet våldsammare än de av dylika förändringar tidigare betingade. Slutligen må påpekas en stark minskning av förbrukningen år 1911 trots betydlig sänkning av ljuspriserna och förbättring av de allmänna konjunkturerna samt en ännu våldsammare minskning av förbrukningen år 1914. Redan åtskilliga år före kriget visade sig sålunda en tydlig tendens till minskad ljuskonsumtion. Krigsårens råvarubrist och abnorma produktionsförhållanden gjorde sig med stor styrka gällande inom ljusindustrien. Vid Monténs fabrik nedlades tillverkningen redan vid 1916 års utgång, emedan den inhemska produktionen av fettämnen var otillräcklig. Som framgår av det föregående, var efterfrågan å ljus trots ogynnsamma allmänna konjunkturer och höga ljuspriser tidtals påfallande stor. Behovet av ljus gjorde sig sålunda särskilt kraftigt gällande år 1883. Det ligger då nära till hands att antaga, att det höjda tullskyddet ar 1882 möjligen medverkat till, att konsumenterna fingo mera intresse for eller lättare tillgång till de inhemska än till de utländska ljusen. Det material, som kunnat erhållas för en jämförelse med den kvantitativa utvecklingen i utlandet, är mycket ofullständigt men torde dock tillåta några slutsatser. En del siffror återfinnas i tab. 31. — Inom den del av den tyska ljusindustrien, som närmast skulle kunna jämföras med den svenska, är säkerligen ökningen av personalen större än vad siffrorna i tabellen angiva.1) Utvecklingen av produktionen i Tyskland torde sålunda under de båda undersökta perioderna varit avsevärt kraftigare än i Sverige. En jämförelse med Frankrike visar, att utvecklingen gick hastigare i detta land än i Sverige under åren 1896—1901, under det att det motsatta förhållandet rådde 1901—1906. Den franska industrien synes haft en tendens att stagnera tidigare än den svenska, TAB. 31. LJUSINDUSTRIENS TILLVÄXT I SVERIGE OCH TYSKLAND. Procent. Tyskland

Sverige

Personal Arbetarantal Från 1882 till 1895 Från 1895 till 1907

64 74

27 42

Från 1896 till 1901 Från 1901 till 1906

Frankrike

Sverige

Personal

Arbetarantal

32 8

23 14

* ) D e n tyska statistiken medräknar nämligen småföretag med intill fem personer, och •~i£ e m m d r e bland dessa torde (liksom vid företagen med 1 - 5 personer) antalet anställda personer varit i det närmaste konstant (jmfr sid 54)

70¶TAB. 32. MEDELKONSUMTION AV LJUS (ANDRA ÄN TALGLJUS 1 )) PER PERSON I SKILDA LÄNDER. Kilogram. År

Sverige

1891 1895 1900 1906 1909 1913

0.37 0.35 0.48 0.46 0.37 0.43

Norge

Danmark

Finland

Frankrike

England

0.75 0.72

0.17 2 )

0.72 0.63 0.23 0.20

0.93 8 )

0.18 0.16

Medelkonsumtionen av ljus i några länder under skilda ar redovisas i tab 32 — Som synes, intager Sverige en särställning bland de skandinaviska länderna. Förbrukningen av ljus, per individ räknat, var ungefär dubbelt så stor som i de andra länderna. Den franska konsumtionens betydande överlägsenhet over den svenska under 90-talet har sedermera utjämnats något. De höga siffrorna tor Frankrike och England synas visa, att konsumtionen redan tidigt natt en betydande omfattning i dessa länder. TillverkI tab. 33 meddelas priser å ljus, beräknade med ledning av uppgifter ningens i s kilda länders produktionsstatistik angående ljustillverkningens kyanart titet och värde. Dessa priser representera sålunda ett genomsnitt av respektive länders hela tillverkning av ljus. Av tabellen synes, att de svenska priserna ligga på en hög nivå. Men de svenska ljusen arp ju också i allmänhet av hög kvalitet. Man torde emellertid kunna pasta, att användningen av stearin i sådan utsträckning, som förekommer i Sverige, icke motsvarar en rationell konsumtions krav. Som framgår av det å sid. 36 anförda, äro stearinljusen också i viss grad att betrakta som lyxvaror. De äro ju betydligt dyrare och långt mindre ekonomiska i användningen än paraffin- eller paraffinblandade ljus Da förbrukningen av ljus lär vara ganska utbredd bland de obemedlade klasserna måste man antaga, att en viss okunnighet hos allmänheten dikterar valet av ljus i vårt land. Därtill bör också som ytterligare förklaring framhållas, att paraffinhaltiga ljus lätt rinna, särskilt vid hög rumsvarme, och osa, varför de ej äro så behagliga vid användningen som stearinljus. Även torde vanan spela en betydande roll. Detta synes också bekräftas därav, att stearinet fått särskilt stor utbredning i länder med gammal stearinindustri, först och främst i Frankrike. 4 ) Av viss betydelse for Sverige torde också tullskyddet varit. Man kan ju ej garna tanka sig, att stearinfabrikerna skulle haft något intresse av att driva fram parainnets användning som ljusmaterial. 3 I t t l T ^ o r g e ' t A r t e t o ^ d e . för aren 1894-1896 beräknade genomBnit.e. (jmfr sid. 62). •) S a S d a h a r r i u o d S en gammal stearinindnstri, men där kom konkurrensen från den inhemska paraffinindustrien mycket tidigt (redan på 50-talet), varför paraffinet fått tid att tränga nndan stearinet betydligt mer an i andra lander.

71¶TAB. 33. FÖRSÄLJNINGSPRISER FÖR LJUS I SKILDA LÄNDER. öre per kg. År

Sverige

1905 1907 1909 1913

104 114 112 100

Norge

Danmark

Finland

104 105

England

59¶Ar 1896 började paraffin användas som ljusmaterial i vårt land i samband med tillverkning av kompositionsljus vid det samma år nystartade stoperiet. Vid stearinfabrikerna började man använda paraffin först år 1900 och då i mycket ringa mängd vid den ena fabriken. När konkurrensen sedermera blev för kännbar, tvingades dock stearinfabrikerna att allt mera övergå till användning av paraffin. Paraffinet vann sålunda egentligt insteg i Sverige betydligt senare än i de flesta andra länder (undantagandes Frankrike). De vid stearinfabrikerna år 1913 tillverkade ljusen hade genomsnittligt en halt av c:a 28 % paraffin (c:a 27 % och 31 % vid resp. fabriker) Ar 1920 voro motsvarande siffror c:a 31 %, 26 % och 59 %. Den ena stearinfabriken visade sålunda en ofantligt stegrad användning av paraffin. Stöperierna ha icke redovisat råvaruanvändningen, men de ha sannolikt använt proportionsvis betydligt mycket mera paraffin än stearinfabrikerna. Det har uppgivits, att stöperiernas tillverkning måste inriktas på billigare ljussorter, emedan sådant prima stearin, som användes av de svenska stearinfabrikerna, ej finnes att köpa från utlandet. Man har också skäl att antaga, att stöperierna söka så mycket som möjligt undgå användningen av det tullbelagda stearinet. Dessa förhållanden synas för övrigt bekräftas av stöperiernas låga nettoförsäljningspriser för ljus.1) Om man tar hänsyn till en ringa införsel av stearin, som försiggick b. Stearin, under 80-talets första år för stearinindustriens behov, kan man beräkna, olein och' att vid denna tid årligen tillverkades c:a 800 a 900 ton stearin. År 1898, yiy^rin. då tillverkningen av stearin synes hava nått maximum, kan den beräknas till 2 300 ton. Den följande utvecklingen har ju redan belysts i tab. 29. — 2Tillverkningen av stearin och stearinbeck efter 1913' redovisas i bil. Q. ) Den i bil. 4 redovisade tillverkningen av olein och andra fettsyror utgjordes ända till år 1913 uteslutande av olein från de båda stearinfabrikerna. Ar 1920 ingick däri även 7 609 kg. feta syror med ett värde av 5 485 kr. Detta var sålunda hela den för avsalu redovisade kvantiteten fettsyror från fettspalterierna inom såp- och tvålindustrien. 3 ) I det föregående (sid. 34) ha framhållits några av de förhållanden, *) Nettoförsäljningspriserna för ljus år 1913, beräknade ur industristatistikens primärmaterial, voro vid stearinfabrikerna 96—114 öre per kg. och vid stöperierna 53—78 ore2 per kg. Närmare härom i samband med prisundersökningarna (kap. V I I ) . ) Redovisningen av stearin gäller blott den ena fabrikens tillverkning. 3 ) De rätt avsevärda kvantiteter, vilka tillverkats för vidare bearbetning vid såpoch tvålfabrikerna, ha ej redovisats i den officiella statistiken.

72 vilka i allmänhet och även speciellt i vårt land förorsakat, att sap- och tvålindustriens tillverkning av glycerin genom fettspaltning eller ur underlutar ej vunnit så stor utbredning, som kunnat förväntas. .Nämnda tillverkning har dock, som visats å sid. 67, nått sådan omfattning, att stearinindustriens andel av hela glycerintillverkningen numera är forhållandevis ganska obetydlig. Dock må observeras, att härvid ej medräknats den förädling av inköpt råglycerin, som bednves mom stearinindustrien. . Av renad glycerin har inom stearinindustrien tillverkats mest dynamitglycerin. År 1908 började man vid Liljeholmen tillverka även apoteksglycerin, vilken vara sedermera framställts i ganska betydande mängder. —' Förbrukningen av glycerin redovisas i samband med utrikeshandeln. Stearinindustriens produktionskapacitet var vid tiden före kriget c:a c. Produktionskapaci- 3 500 ton spaltningsprodukter (stearin jämte biprodukter) och c:a 2 300 tetens ut- ton ljus Av de i tab. 29 och 30 A redovisade kvantiteterna kan således nyttjande. beräknas, att c:a 80 % av hela produktionskapaciteten utnyttjades år 1913.1) • „ ,. , , .. Vid liusfabrikationen med dess förhållandevis sma maskiner behöver naturligtvis en stegrad tillverkning icke medföra någon språngvis skeende ökning av produktionskapaciteten. De små stöperierna torde dartor ha anpassat sin produktionsförmåga i tämligen god överensstämmelse med behovet. ... , „,. , Vid glycerintillverkningen gör sig däremot ett helt annat torhailanae gällande. Särskilt destillationsapparaterna ha en betydande produktionsförmåga. De båda fabriker, som destillera glycerin och som anskaffat sina moderna destillationsanläggningar under kriget, ha tillsammans en årlig produktionsförmåga av 600 å 700 ton destillerad glycerin, varav f. n. blott en mindre del utnyttjas. d. Ljusindustriens storlek i förhållande till liela industrien i Sverige.

TAB 34

LJUSINDUSTRIENS STORLEK I FÖRHALLANDE TILL HELA INDUSTRIEN I SVERIGE. Tillverkningsvärdet

År

Arbetarantalet

Tillverkningsvärdet

År

Arbetarantalet

7o 0.30 0.23

°/00

%

1896 1905

°/00 0.12 0.12

1913 1920

O.n 0.08

0.17 0.15

Liusindustriens tillverkningsvärden 2 ), beräknade i procent av hela svenska industriens tillverkningsvärden (tab. 34), visa en nedgång till hälften från år 1896 till 1920. Som synes av siffrorna for arbetarantalet 3 ), är dock industriens tillbakagång ej så markerad som nedgången av nyssnämnda siffror kunde låta oss förmoda. Ljusprisernas sänkning O Siffrorna för de olika fabrikerna skilde sig rätt obetydligt från detta medeltal. ») Tillverkningsvärdena avse stearinfabrikernas hela tillverkning for avsalu samt " ^ ^ ^ S r ^ ^ T ^ S i i den offic. statistiken redovisade arbetarne utar! fven de (med en antagen produktivitet av 9 ton ljus per arbetare och år) approx. beräknade arbetare, som vid de mindre stöperierna tillverkat ljus.

73 har nämligen förorsakat en betydande nedgång i produktvärdena utan motsvarande minskning i tillverkningens kvantitet. C. Utrikeshandeln. Emedan priserna bli föremål för en särskild undersökning i nästa kapitel, skall frågan om deras betydelse för utrikeshandeln ej behandlas i detta sammanhang. Här skall i första rummet lämnas en redogörelse för utrikeshandelns kvantitativa och kvalitativa utveckling. Vissa data, belysande in- och utförseln av ljus, ha ju redan berörts i samband med redogörelsen för tillverkningen (sid. 67 ff. och bil. 8). In- och utförseln redovisas årsvis i bil. 9 A.

»• U**-

Av det statistiska materialet synes, att införselns storlek företedde en del ganska framträdande växlingar under vissa perioder. Sålunda försiggick en kraftig stegring av införseln intill början av 80-talet, följd av en stark nedgång till de sista åren av samma årtionde. Nedgången började visserligen redan före tullförhöjningens införande år 1882, men denna synes möjligen också haft någon omedelbar verkan. En ny period inföll vid mitten av 90-talet. Införseln tog då förnyad fart men trängdes snart tillbaka. Under nästa period, som räckte under ett par år fr. o. m. 1901, blev införselns ökning ännu mera utpräglad. Man ledes naturligtvis till antagandet, att frånvaron av inhemsk tillverkning av paraffinhaltiga ljus i tillräcklig omfattning var den egentliga anledningen till införselns ökning under de båda perioderna och att de införda ljusen voro av detta slag. När tillverkningen av paraffinhaltiga ljus kommit i gång i vårt land, trängdes nämligen införseln kraftigt tillbaka. Från fabrikanthåll har emellertid påståtts, att införseln huvudsakligen bestod av billiga holländska stearinljus och att det var denna införsel, som närmast föranledde upptagandet lav tillverkningen av paraffinhaltiga ljus i Sverige. Sedermera medförde endast krigsåren och de därefter följande abnorma förhållandena någon mera avsevärd rubbning av införselsiffrorna. Under 80- och 90-talen lär införseln av ljus huvudsakligen kommit från Nederländerna. Detta land var ju också den förnämsta exportören av ljus. Den officiella statistiken lämnar dock på grund av redovisningens art vid denna tid ej något belysande material. Åren 1907—1913, då de verkliga försäljningsländerna redovisades i statistiken, voro emellertid införselposterna från Tyskland i allmänhet något större än från Nederländerna. Spridningen på de båda länderna vid denna tid torde sålunda visa, att konkurrensen från Nederländerna beträffande de huvudsakliga standardvarorna väsentligen undanträngts. Åren efter kriget medförde åter helt andra förhållanden. Särskilt blev införseln från England då mycket stor. Man torde dock ej i framtiden behöva frukta så mycket för den engelska konkurrensen. Emedan den officiella statistiken endast specificerar ljusen som stearin- och paraffinljus (stat. n:r 1121 A och 1121 B), torde blott ljus med särskilt hög paraffinhalt redovisats som paraffinljus. Vanliga kompositionsljus (med en halt av c:a 2/3 paraffin och % stearin) likna ju till

införseln,

det yttre stearinljus. Man får därför ej fästa för mycket avseende vid fördelningen på de båda nämnda varuslagen i bil. 9 A. Siffrorna torde dock visa, att införseln av de mera paraffinhaltiga ljusen hade svårare att trängas undan. Det förhållandet, att en ganska avsevärd del av införseln utgjordes av tyska ljus, synes även bekräfta, att det här gällde vissa mera speciella ljustyper. En införsel av sådana artiklar torde vara oundviklig och en direkt följd av specialiseringen, som ej gör det lönande att i vårt land tillverka en mängd småartiklar med begränsad marknad. utförseln.

Utförseln var ganska avsevärd t. o. m. år 1897, då den nästan fullständigt avstannade (bil. 9 A). I förhållande till tillverkningen saknade utförseln ingalunda betydelse (bil. 8). En undersökning av utförselns fördelning på skilda länder (bil. 9 C) visar, att utförseln gick nästan uteslutande till Norge. Orsaken var naturligtvis mellanrikslagen, som medförde tullfrihet för svenska ljus i Norge, under det att införseln från andra länder var belagd med tull. Lagens upphävande år 1897 föranledde tillbakagången i utförseln. Ehuru införseln av ljus från Sverige sålunda var särskilt gynnad i Norge (tullen å ljus från andra länder utgjorde 13 öre per kg.), utgjorde dock den svenska införseln under åren närmast före mellanrikslagens upphävande endast en mindre del av den totala införseln. Huvudparten av denna kom från Nederländerna och Belgien.1) Den svenska industrien synes sålunda haft avsevärt svårare att vinna avsättning för sina ljus på den norska än på den svenska marknaden, fastän tullskyddet i de båda länderna var ungefär lika stort. En viss tendens till stegring av utförseln från Sverige synes gjort sig gällande under åren före kriget. Utförseln gick då huvudsakligen till de skandinaviska länderna. Ljusen utgjordes nästan uteslutande av stat. n:r 1121 A (stearinljus).

b. Stearin. I bil. 10 A återgives den officiellt redovisade införseln av stearin. En Införseln, undersökning av införselsiffrornas fördelning på skilda länder visar, att införseln redan under 70-talet, då den tog fart, till stor del (ofta mer än hälften av den totala införseln) kom från Norge. Efter 80-talets första år (fr. o. m. år 1885) och fram till mellanrikslagens upphävande år 1897 kom införseln nästan uteslutande från nämnda land men avstannade då helt tvärt. Norge saknade emellertid tillverkning av stearin. Det är därför uppenbart, att redovisningen t. o. m. år 1897 var felaktig och att införseln från Norge bestod av presstalg, vilken vara deklarerades som stearin (jmfr anm. 1 å sid. 5). En sådan deklaration saknade ju för övrigt betydelse för importörerna, så2 länge införseln på grund av mellanrikslagens bestämmelser var tullfri. ) Under nyssnämnda period kom en väsentlig del av införseln från Nederländerna (åren 1881—1883) och från Belgien (år 1884). Denna införsel utgjordes av verkligt stearin (stearinsyra), vilket f. ö. bekräftats genom meddelande från industrien. Införsel av stearin från Nederländerna och Belgien förekom för övrigt i rätt stor utsträckning även under *) Ur den norska statistiken kan beräknas, att införseln av ljus till Norge under åren 1894—1896 fördelades på följande länder: Nederländerna (42.3 % ) , Sverige (32.0 % )2, Belgien (17.6 % ) , Tyskland (5.7 % ) , övriga länder (2.4 % ) . ) Den importerade presstalgen torde nästan uteslutande använts som råmaterial vid stearinfabrikationen.

75 70-talet. Man har vid Liljeholmens stearinfabrik uppgivit, att fabriken vid början av 80-talet ej hann att tillverka allt stearin. I någon mån torde möjligen införseln, åtminstone under 70-talet, även kunna förklaras av den tekniska efterblivenheten. Från och med år 1885 förekom ej någon egentlig införsel av stearin förrän i samband med startandet av de nya stöperierna. Huvudsakligen torde det varit dessas behov, som fylldes genom denna införsel. Siffrornas stegring är särskilt påfallande åren 1905 och 1906, startåren för de två största stöperierna. Införselns fördelning på skilda länder (bil. 10 B) visar tydligt Nederländernas framträdande roll som producent och exportör av stearin. Utförselsiffrorna medtagas ej i bil. 10 A. Av liknande skäl, som nyss Utförseln. angivits för införseln, äro de nämligen totalt missvisande. Statistiken redovisar visserligen en utförsel av några hundra ton stearin per år under tiden från slutet av 90-talet och till 1900-talets första årtionde. Det är dock säkerligen nästan uteslutande presstalg, som här avses. Införseln av olein och andra ej särskilt nämnda fettsyror (bil. 11 A) c. Olein. var under 90-talet betydligt större än tillverkningen. Den inhemska tillverkningen växte emellertid så kraftigt, att förhållandet blev omvänt under åren närmast före kriget. Fördelningen på skilda länder (bil. 11 B) visar, att införseln under normala tider mest kom från Nederländerna och Belgien. Emedan oleinet blott kan erhållas som biprodukt vid stearinfabrikationen och dess framställning aldrig kan bli självändamål, och emedan vidare behovet ej täckes av den inhemska stearinindustriens produktion, är det klart, att importen är nödvändig och ingalunda innebär något utestängande av det svenska fabrikatet på den inhemska marknaden. Utförseln har huvudsakligen gått till Tyskland (bil. 11 C). För år 1913 ha stearinfabrikerna ej uppgivit någon utförsel, varför denna sannolikt utgjorts av fettsyror från såp- och tvålindustrien. In- och utförseln av glycerin redovisas i bil. 12 A.1) Som synes, till- d- Glycerin. godosågs förbrukningen av denna vara nästan helt och hållet av den inhemska stearinindustrien till fram på 90-talet. Införseln började emellertid då ökas ganska avsevärt. Det var tydligen sprängämnesindustriens starkt ökade behov, som gjorde sig gällande. Detta kunde ej fyllas av stearinindustrien, som naturligtvis hade begränsade produktionsmöjligheter beträffande glycerin, och ej heller av såp- och tvålindustrien trots dennas starkt ökade produktion. Den inhemska förbrukningen av glycerin åren 1907 och 1913, speciellt inom sprängämnesindustrien, belyses i tab. 35. Som synes, kom c:a 80 % av hela förbrukningen av glycerin på sprängämnesfabrikerna. Någon införsel av glycerin annat än för sprängämnesfabrikernas behov synes knappt ha förekommit. Det är därför också förklarligt, att införseln ända till tiden före kriget huvudsakligen (93.4 % av hela införseln under åren 1911—1914) bestod av renad glycerin. Det är ju blott sådan glycerin, speciellt s. k. dynamitglycerin, som användes inom sprängämnesindu1 ) I stort sett synes handelsstatistikens rubricering av glycerin som "rå" eller "renad" vara riktig. Vissa avvikelser i statistiken torde dock kunna hänföras till en viss förväxling av de båda varuslagen.

76 strien. 1 ) Sedan en av sprängämnesfabrikerna börjat rena glycerin, införas dock större mängder rå glycerin för rening vid denna fabrik. Under åren 1919—1920 utgjorde införseln av rå glycerin 48.2 % av den totala införseln. TAB. 35. FÖRBRUKNING AV GLYCERIN I SVERIGE. Sprängämnesfabrikernas

Total förbrukning

År

utländsk

|

svensk

1907 2)

1913 3)

av totala

av u t l ä n d s k

ton

%

%

c:a 100

utländsk

ton

förbrukning

svensk

|

158 Ursprungligen exporterades ju det mesta av det inom stearinindustrien tillverkade glycerinet i form av råglycerin. När renad glycerin började tillverkas, torde denna funnit avsättning på inhemsk marknad. Någon utförsel av glycerin förekom ej vid början av 90-talet. Den synes först tillkommit genom startandet av glycerintillverkning inom såp- och tvalindustrien och torde nästan uteslutande härrört från denna industri. Ar 1913 utförde stearinfabrikerna icke något glycerin. Av det ovan anförda synes, att den utländska konkurrensen under tiden före kriget egentligen endast gjorde sig gällande beträffande de högre kvaliteterna, s. k. renad glycerin. För förädling av utländsk råglycerin i större skala synes man ej varit rustad och torde detta icke heller varit lönande som t. ex. i Förenta Staterna, där sådan rening försiggår i stor skala och med hjälp av tullskydd. — Införseln av renad glycerm kom huvudsakligen från Tyskland, Nederländerna och England (bil. 12 B). Införseln av råglycerin kom huvudsakligen från de närgränsande länderna, Danmark och Finland. — Utförsel av renad glycerin har endast förekommit i enstaka småposter till Finland, av råglycerin före kriget mera regelbundet endast till Tyskland, efter kriget till Norge, Danmark, Nederländerna och Förenta Staterna. *) Innan apoteksglycerin började tillverkas vid Liljeholmen, kom naturligtvis en del av införseln på denna vara. 2 ) Uppgifterna erhållna i "Klason, Festskrift , sid. 843. 3 ) Siffrorna sammanställda med ledning av uppgifter i K. k. specialformular angående sprängämnesfabrikerna.

Kap. VII. Prisundersökningar. Emedan de produkter av stearin- och ljusindustrien, vilka här föreligga till undersökning, sedan lång tid tillbaka äro i hög grad standardiserade, torde man — utan att behöva taga hänsyn till några kvalitetsförändringar — kunna utsträcka prisjämförelserna över så långa perioder, som skett i det följande. För en undersökning av priserna å ljus i skilda länder skulle natur- a. Ljus. ligtvis priser från Nederländerna vara av alldeles särskilt intresse. Det Partihar emellertid visat sig omöjligt att erhålla användbara sådana. En järn- P riser förelse mellan holländska och svenska priser skulle för övrigt försvåras genom de förra prisernas betydande fluktuationer. De holländska ljuspriserna följa nämligen råvarupriserna i mycket högre grad än de svenska. I bil. 13 A meddelas partipriser å ljus. En del av dessa priser återgivas grafiskt i bil. 13 B och bil. 13 C. Som synes av bil. 13 A, lågo de officiellt redovisade genomsnittspriserna för ljus i Sverige (kol. e) under vissa år av 80- och 90-talen rätt betydligt under Liljeholmens priser för sekunda stearinljus. Emedan man1 vid denna tid ej tillverkade billigare kvaliteter än sekunda stearinljus ), skulle den andra fabrikens (Monténs) priser — under förutsättning att de officiellt redovisade siffrorna vore riktiga — ofta varit avsevärt lägre än Liljeholmens. Även skulle under samma förutsättning tillverkningen under flera år till stor del utgjorts av de lägsta kvaliteterna. Från fabrikanthåll har emellertid framhållits, att dessa förhållanden sannolikt äro beroende på olika grunder för redovisningen. Om man frånser vissa år, då en rätt skarp inhemsk konkurrens lär förekommit mellan de båda stearinfabrikerna, torde dock priserna för stearinljus varit ganska enhetliga, varför de priser, som angivits för Liljeholmens stearinljus, i stort sett kunna anses representativa för hela industrien. Beträffande kompositionsljusen gälla i viss mån andra förhållanden, vilka närmare skola klargöras i det följande. Då kompositionsljus jämte prima stearinljus sedan åtskilliga år tillbaka äro de mest använda ljussorterna, kommer prisundersökningen att närmast beröra dem. De i bilagorna angivna svenska priserna (med undantag för priserna i kol. a, bil. 13 A) äro nettopriser. De tyska och amerikanska priserna åter torde säkerligen avse bruttonoteringar. 2 ) Dessa priser kunna såle*) Tillverkningen av paraffinhaltiga ljus i Sverige började ju först år 1896. ) Dylika litteraturuppgifter, varifrån priserna hämtats, torde nämligen kunna antagas avse bruttonoteringar. 2

78 des redan på denna grund icke utan vidare direkt jämföras med varandra, och dessutom måste man taga hänsyn till kvalitetsskillnaden. I det följande skall emellertid ett försök till jämförelse göras. Eabatterna å Liljeholmens bruttopriser för prima stearin- resp. kompositionsljus utgjorde under åren 1908—1913 genomsnittligt 6.35 öre och 8.82 öre 1per kg. (med tämligen obetydliga avvikelser från dessa medelvärden) ), och torde rabatterna under övriga år i stort sett hållit sig kring nyss nämnda siffra. Man torde ej begå något större fel, om man antager, att rabatterna å prima stearinljus i Tyskland ej avvikit med mer än ett eller annat öre från motsvarande rabatter i Sverige. För att förenkla frågan förutsattes i det följande, att samma rabatt lämnats i de båda länderna och att denna utgjort 6 öre per kg. Utan att här ingå på någon närmare diskussion av kvalitetsskillnaden mellan tyska och svenska ljus och av det "mervärde", som bör tillskrivas de senare, 2 skall nämnda mervärde antagas utgöra 10 öre per kg. prima stearinljus. ) Under de i det föregående givna förutsättningarna bör man således för en jämförelse mellan de i bilagorna angivna svenska och tyska priserna å prima stearinljus sänka de förra med skillnaden mellan mervärdet och rabatten, d. v. s. 4 öre per kg. Om de svenska priserna sänkas 4 öre per kg., kan man med ledning av siffrorna i bil. 13 A beräkna, att genomsnittspriserna för prima stearinljus i Sverige under perioderna 1885—1892 och 1894—1898 voro 10 resp. 2 öre högre än i Tyskland. 3 ) För några år under den senare perioden äro visserligen de tyska priserna mindre exakt beräknade (se anm. 7, bil. 13 A). Det är dock tydligt, att marginalen mellan de svenska och tyska priserna vidgades rätt avsevärt vid början av 1900-talet.4) År 1909 var den 12 öre, och den höll sig under åren före kriget kring denna siffra. Ett besvarande av frågan, i vilken mån de tyska priserna kunna anses som "normala" med hänsyn till produktionskostnaderna, skulle givetvis fordra en mera djupgående undersökning av prisbildningen i Tyskland och tullarnas verkningar i detta land, än här kan komma ifråga. I det föregående (sid. 56 ff.) har emellertid redan framhållits, att den tyska industriens läge förbättrades under 1900-talets första år och att således de tyska priserna inkluderade större vinstmöjligheter efter denna tid. Då nu även skillnaden mellan de svenska och tyska priserna ungefär samtidigt ökades rätt avsevärt och de svenska priserna redan förut gåvo god vinst, synes det otvetydigt, att de svenska priserna för stearinljus under flera av åren efter 1900-talets början och intill tiden före kriget lågo på en påfallande hög nivå. Detta förhållande bekräftas för övrigt å annat ställe (sid. 88). De danska fabrikernas nettoförsäljningspriser för "vanliga" stearinljus voro åren 1905 och 1913 106 resp. 114 öre per kg.5) Dessa priser *) Dessa rabatter motsvarade 4.5 % och 11.5 % av respektive bruttopriser. De tyska ljusens kvalitet har tidigare belysts bl. a. i tab. 9. ) Ar 1893 försiggick en alldeles abnorm stegring i Tyskland, varför detta år frånskilts vid beräkningen. *) I verkligheten torde marginalen varit något större. Hänsyn bör nämligen även tagas till, att man under åren 1901—1906 räknat med särskilt höga tyska priser (se anm. 7, bil. 13 A). 5 ) Enligt den danska statistiken (Produktionsstatistik for aaret 1913, VII, sid. 56) angivas ljusen som "allmindelige Stearinlys". 2 ) 3

79 ligga mycket nära de svenska priserna 108 resp. 115 öre för sekunda stearinljus. Emedan kostnaden för ljusmaterialet dominerar vid ljustillverkningen ger en jämförelse mellan priserna för ljusmaterialet och ljusen en ganska god hållpunkt för bedömandet av prisnivån. Stearinpriserna ha därför infogats i diagrammet (bil. 13 B). Denna fråga hör emellertid närmast tillsammans med tillverkningsekonomien och behandlas därför mer ingående i samband med denna. En jämförelse mellan de i bil. 13 A angivna priserna å svenska kompositionsljus (kol. d) och amerikanska ljus (kol. g) 1 ) visar en synnerligt dålig överensstämmelse. Diagrammet (bil. 13 C), som även upptager råvarukostnaderna, visar emellertid med undantag för en del år, att priserna å kompositionsljus i allmänhet följt råvarukostnaderna. Undantagen kunna till stor del hänföras till den inhemska konkurrensens verkningar. Detta förhållande belyses närmare i annat sammanhang. Den föregående prisundersökningen synes bekräfta det tidigare påståendet, att den stegring av införseln av ljus, som försiggick under 90-talets mitt och under de första åren av 1900-talet, ej berodde på särskilt höga priser på stearinljus i vårt land utan först och främst på frånvaron av inhemsk tillverkning av lägre ljuskvaliteter, särskilt paraffinhaltiga ljus. Under 80-talets början däremot möjliggjorde de höga svenska priserna å stearinljus en betydande införsel av denna vara. Att priserna då voro allt för höga, synes bl. a. berott på en viss teknisk efterblivenhet och företagens allt för ringa omfattning, vilka förhållanden förhindrade en mera rationell drift. TAB. 36. SVENSKA IN- OCH UTFÖRSELPRISER A LJUS. öre per kg. Införselpriser

Ljus av stearin Summa ljus av stearin och paraffin

1914 83 80 82

Utförselpriser

252 245 249

114 82 109

467 191 207

En jämförelse mellan de svenska priserna i tab. 36 och bil. 13 A visar för år 19142) en mycket god överensstämmelse mellan å ena sidan importpriserna och försäljningspriserna för kompositionsljus, å andra sidan exportpriserna för de olika slagen av ljus och priserna för sekunda stearinljus och kompositionsljus. Importen koncentrerades på de billigare ljussorterna. År 1920 däremot lågo samtliga importpriser högst väsentligt under de svenska försäljningspriserna för kompositionsljus. I betraktande av den betydande prisskillnaden är den stora införseln nämnda år ej ägnad att väcka förvåning. x ) Att döma av priserna torde de amerikanska ljusen hava en mycket hög paraffinhalt. Sannolikt är det här fråga om paraffinljus. 2 ) Detta är det tidigaste år, för vilket handelsstatistikens uppgifter om priser kunna anses tillförlitliga.

80 TAB. 37. PRISER A OLIKA LJUSFABRIKAT SAMT STEARINFABRIKERNAS TILLVERKNING AV KOMPOSITIONSLJUS JÄMFÖRD MED STÖPERIERNAS HELA LJUSTILLVERKNING. Priser i öre per kg. Ar

1907 1910 1911 1912 1913 1914 1920

Stearinfabrikernas kornpositionsljus 1 )

Stöperiernas hela ljustillverkning

Tillverkning en i proc. av samtliga fabrikers 1 tillverkning av ljus

A

B

C

D

E

A

1 B

C

D

E

Summa

89 81 66 59 69 81 317

85 89 75 66 75 89 365

90 80 76 73 78 65

75 71 60 59 53 66 175

88 69 69 65 70 86 314

14.o 12.7 12.7 17.9 19.9 28.1 32.7

2.1 2.3 3.4 4.8 3.7 4.5 2.7

8.6 13.0 16.7 14.o 17.0 7.4

6.6 6.6 7.3 7.0 6.2 7.1 1.2

1.5 3.0 3.6 3.9 2.5 3.1 6.1

32.8 37.6 43.7 47.6 49.3 50.2 42.7

—

Prisernas Som redan tidigare framhållits (sid. 77), konkurrerade de båda påverkan asvenska stearinfabrikerna tidvis ganska skarpt beträffande försäljningen inhemska s mv ^ u s - * s t o r t s e t t t o r d e d o c k d e s s a fabriker hållit lika priser. 2 ) När de konkurå stöperierna tillkommo, blev emellertid förhållandet ett helt annat, rensen. Som synes av tab. 37, utgjorde stearinfabrikernas tillverkning av kompositionsljus år 1907 c:a 16 % och stöperiernas tillverkning3 av alla slag av ljus c:a 17 % av hela den inhemska ljustillverkningen. ) Under årens lopp lyckades emellertid särskilt den ena stearinfabriken tränga undan konkurrenterna, och som synes, intog denna fabrik (A) år 1920 en dominerande ställning beträffande tillverkningen av paraffinhaltiga ljus (c:a 33 % mot c:a 10 % vid alla övriga fabriker). Som närmare påvisas i annat sammanhang (tillverkningsekonomien), medförde den inhemska konkurrensen ett nedpressande av priserna å kompositionsljusen, under det att stearinljusen ej voro utsatta tor scmma konkurrens. DetaljAv tab. 38 synes, att mellanhändernas vinstmarginal till sitt absoluta priser, belopp i allmänhet var större å kompositionsljus än å stearinljus. Beräknad i procent av försäljningspriset var skillnaden ännu mera påfallande. Detta förhållande synen i främsta rummet bero på den inhemska konkurrensen och den prispolitik, som därvid följts. Den kolossala stegring av mellanhandsvinsten, som skett efter kriget (c:a 130 öre per kg. mot c:a 20 öre före kriget), bör särskilt observeras. Gentemot dessa siffror spelar tullsatsen å ljus (12 öre per kg.) en tämligen obetydlig roll för konsumenten. *) Fabriken A har huvudsakligen sålt till grossister, B huvudsakligen till detaljister. Därav torde differensen i priserna mellan A och B väsentligen härleda sig. Emedan stöperierna mest torde försälja på samma sätt som B, äro deras priser närmast jämförliga med denna fabriks. — Aren 1913 och 1914 ingå även s. k. specialljus. 2 ) Detta har sedan mitten av 80-talet t. ex. alltid varit fallet vid leveranser till statens järnvägar. De levererade kvantiteterna utgjorde till in på början av detta århundrade c:a 2 % av hela tillverkningen i vårt land. 3 ) Av priserna synes framgå, att tillverkningen vid fabrikerna C och E företrädesvis utgjordes av kompositionsljus, under det att fabriken D tillverkade billigare paraffinhaltiga ljus.

81¶TAB. 38. SKILLNADEN MELLAN FABRIKSPRISER (NETTO) OCH DETALJHANDELSPRISER A LJUS. 1 )

l:ma stearinljus

År

Kompositionsljus

Differens mellan fabrik s- och detaljhandelspris Öre per kg. Öre per kg. % %

1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1920 1921

17 19 19 19 19 19 24 191 130

13 14 14 14 14 14 19 42 46

21 21 25 22 18 19 20 154 127

23 23 31 33 31 28 25 49 56

Av bil. 13 D synes, att de franska detaljpriserna, vilka avse de välkända "bougies étoile", närmast jämförliga med svenska prima stearinljus, under åren före kriget lågo tämligen nära de svenska priserna. I betraktande av att de svenska kvaliteterna lära vara högre än de franska, kan man här ej tala om några särskilt höga detaljpriser i Sverige. De priser, vilka ligga till grund för de i bil. 6 redovisade tillverknings- b. Stearin, och värdena för stearin, äro tydligen vissa självkostnadspriser, i vilka blott olein glycerin. en del av kapitalkostnaden inräknats. Dessa priser kunna således redan av detta skäl ej användas för en direkt jämförelse med utländska försäljningspriser. Men även om man skulle kunna uppskatta kapitalkostnaderna, bleve en jämförelse missvisande, emedan de svenska priserna avse den genomsnittliga tillverkningen, de utländska priserna däremot en enhetlig vara. TAB. 39. OLEINPRISER. öre per kg. Frankrike

Ar

1889 1890 1891 1912 1913 1914 1 ) 2 ) 3

Sverige 2

Destillationsolein ) Högst

Lägst

Medelpris

Destillationsolein 3)

Olein importpris 4)

47.52 41.67 42.96 51.84 53.28 53.28

38.34 39.60 40.32 50.40 50.40 46.80

41.21 41.31 41.42 50.77 51.57 50.66

38.17 38.03 38.47 50.49 50.60 56.33

40.00 40.00 40.00 55.00 55.00 49.95

Priserna avse Liljeholmens ljus. Enligt Maurice Duclos' noteringar. ) Liljeholmens nettoförsäljningspriser. *) Enligt officiell statistik.

82¶TAB. 40. GLYCERINPRISER. Öre per kg. Frankrike

År

1912 1913 1914

Sverige

Dynamitglycerin *) Högst

Lägst

Medelpris

Dynamitglycerin 2 )

134.10 142.20 172.80

105.30 130.32 137.25

123.21 136.27 153.22

134.00 136.00 158.00

Glycerin, renad Importpris 3) 135.00 135.00 157.14

Till jämförelse med de svenska priserna å olein och glycerin meddelas i tab. 39 och 40 de för världsmarknaden representativa noteringarna från Paris. Som redan tidigare framhållits (sid. 49), måste priserna i Sverige väntas anpassa sig efter dessa noteringar. Emedan fluktuationerna ofta äro ganska våldsamma, bli dock de priser, fabrikerna erhålla, naturligtvis i viss mån beroende av, huru fabrikerna lyckas utnyttja de (särskilt för glycerin) mycket växlande konjunkturerna. Som synes av tab. 40, erhöll man förhållandevis goda glycerinpriser i Sverige under åren 1912—1914.4) Även under tidigare år synes detta ofta varit fallet. För oleinet erhöll man i Sverige under åren 1889—1891 något lägre priser än de franska noteringarna. 5 ) För åren 1912—1914 är överensstämmelsen ganska god. *) Enligt Maurice Duclos' noteringar. 2 ) Liljeholmens nettoförsäljningspriser. 3 ) Enligt officiell statistik. *) De av de svenska sprängämnesfabrikerna år 1913 betalta glycerinpriserna voro: för svensk vara 141 öre och för utländsk vara 142 öro per kg. (Förbrukningen angiven i tab. 35). Om hänsyn tages till tull och frakt, visa dessa priser god överensstämmelse även med importpriset. B ) Prisskillnaden torde i någon mån kunna förklaras av det franska tullskyddet för olein (2.52 öre per kg.).

Kap. VIII. Tillverkningsekonomi. Så länge tillverkningen av stearin, olein, glycerin och ljus skedde i *• ^r0' tämligen konstant inbördes förhållande vid de kombinerade stearin- och ^^~ ljusfabrikerna — vilket i allmänhet var fallet vid sådana fabriker, t. ex. dernas de svenska, som ej tillverkade större mängder stearin för avsalu, och fördelning innan paraffinet fått betydelse som ljusmaterial — kunde en tillverk- p& stearinningskalkyl, avseende hela tillverkningen vid en kombinerad anläggning, fabrikaanses giva ett ganska gott uttryck åt kostnaderna för tillverkningen av tionen. ljus. Som emellertid tillverkningen av stearin 1 ) och ljus numera ofta försiggår i mycket växlande förhållanden, bli naturligtvis tillverkningskostnaderna, om de fördelas blott på tillverkningen av ljus, högst olika vid skilda anläggningar. Det är klart, att skillnaden i tillverkningskostnader blir särskilt stor, om man jämför kostnaderna vid anläggningar (stöperier), där icke alls något stearin tillverkas, och vid anläggningar med förhållandevis stor stearintillverkning. För ett närmare belysande av tillverkningsekonomien måste man på grund av ovan anförda förhållanden fördela produktionskostnaderna på tillverkningen av stearin och ljus. En sådan fördelning återgives i tab. 41 och tab. 42. TAB. 41. KOSTNADER VID STEARINFABRIKATIONEN I SVERIGE AR 1913. Per kg. bear- Per kg. tillverkat stearin -f- biprodukter 2 ) betat fett

1. Fett 2. Driftkostnader

öre

öre

%

b. förbrukningsartiklar, diverse fabriksomkostnader, körning 3. Arbetskostnader 4. Regiekostnader 5. Kapitalkostnader (inkl. viss vinst)

4.93 3.62 0.88 6.90

6.7 4.9 1.2 9.4

Summa

10.66 7.82 1.90 14.90 159.07

Avgår för försålda biprodukter Summa tillverkningskostnader

x ) I tillverkningen av stearin innefattas här även olein och råglycerin. Däremot frånses naturligtvis förädlingskostnaderna för det senare. 2 ) Utbytet av stearin utgjorde 46.27 % av det bearbetade fettets vikt. Kostnaderna för tillverkning av 1 kg. stearin motsvara alltså kostnaderna för bearbetning av 2.161 kg. fett.

84 TAB. 42. PRODUKTIONSKOSTNADER PER KG. LJUS I SVERIGE AR 1913. Ure % 1. Kåmaterial: a. stearin (0.721 kg.) 63.37 58.5 b. paraffin o. d.1) 10.86 10.0 c. vekar 2.65 2.4 d. papper och etiketter 1.22 l.i e. lådor 2.59 2.4 2. Driftkostnader: a. bränsle I.20 l.i b. förbrukningsartiklar, div. fabriksomkostnader, körning 0.73 5.3 3. Arbetskostnader 6.32 5.8 4. Regiekostnader 1.47 1.4 5. Kapitalkostnader (inkl. viss vinst) 11.05 10.2 6. Övrig vinst 1.93 1.8 Nettoförsäljningspris 108.39 100.0 Beträffande kalkylernas tillkomst må bemärkas, att samtliga poster — utom kapitalkostnaderna — motsvara de bokförda kostnaderna. Kapitalkostnaderna ha däremot framkommit genom en uppskattning (närmare härom å sid. 88 ff).2) En sådan uppskattning var nödvändig, emedan de bokförda kapitalkostnaderna voro allt för litet representativa. Ehuru kalkylerna blott avse en fabrik, ha de dock, som framgår av det följande, en mera allmän karaktär. Visserligen spalta de båda svenska stearinfabrikerna enligt olika metoder, vilket förhållande ju medför något varierande kostnader (jmfr sid. 29 och sid. 30). Spaltningskostnaderna utgöra emellertid blott en ringa andel av totalkostnaderna vid stearinfabrikationen, och sistnämnda kostnader äro tämligen oberoende av det spaltade fettets kvalitet och av det inbördes förhållandet mellan erhållna kvantiteter spaltningsprodukter. Den första delen av kalkylen (tab. 41), som avser kostnaderna per kg. bearbetat fett, torde därför vara ganska representativ för hela stearintillverkningen i vårt land. I senare delen av tab. 41 ha kostnaderna beräknats per kg. tillverkat stearin. Denna beräkning avser det speciella utbyte av stearin (46.27 %), motsvarande en bearbetning av 2.161 kg. fett, som faktiskt erhållits vid den tillverkning, kalkylen representerar. Ett annat utbyte medför naturligtvis andra kostnader. Ett utbyte av t. ex. 60 % stearin, motsvarande en bearbetning av 1 2 / 3 kg- fett, kan sålunda — under förutsättning av oförändrade totalkostnader — beräknas medföra en bearbetningskostnad (posterna 2 t. o. m. 5) av 31.98 öre per kg. stearin i stället för 41.46 öre vid det utbyte, som antagits i tab. 41. Det här anförda måste naturligtvis beaktas vid bedömandet av stearinoch ljusindustriens tullskydd, emedan tullskyddet i första hand bör taga hänsyn till bearbetningskostnaderna. *) En ytterst ringa mängd annat ljusmaterial ingick även häri. Värdet därav utgjorde blott 0.71 öre. 2 ) Det bör påpekas, att kapitalkostnaderna äro väl högt uppskattade och att man därför bör taga hänsyn härtill vid den följande diskussionen.

85 Av liknande skäl har även en kalkyl för den kombinerade stearin- och ljustillverkningen ett visst intresse. En sådan kalkyl, representerande den genomsnittliga tillverkningen vid den fabrikation som uppdelats på kalkylerna i tab. 41 och tab. 42, meddelas i annat sammanhang (tab. 46). Vid växlande tillverkning av stearin bli ju bearbetningskostnaderna, räknad.e på kvantiteten tillverkade ljus, mycket olika. De ökas eller minskas med växande resp. avtagande tillverkning av stearin. Innan de i kalkylerna (tab. 41 och tab. 42) ingående produktionskostnadselementen diskuteras närmare i det följande (d), skola först några betr aktelser göras över vissa av dem, närmare bestämt de kostnader, vilka 1 utgöra skillnaden mellan nettoförsäljningspriserna ) och de huvudsakliga råvarukostnaderna (fettvarukostnadema) 2) I enlighet med de båda beräkningsgrunderna skola kostnaderna vid stearintillverkningen betecknas som bearbetningskostnader per kg. fett resp», som stearinfabrikationsmarginal. Benämningen stöpningsmarginal, som även skall användas i det följande, avser bearbetningskostnaderna per kg. tillverkade ljus (posterna 1 c t. o. m. 6 i tab. 42, jmfr anm. 2). TAB. 43. PARISERNOTERINGAR A TALG, STEARIN, OLEIN OCH GLYCERIN. 3 ) Öre per kg.

Ar

Talg

Stearin

Olein

Glycerin

1871—1875 1876—1880 1881—1885 1886—1890 1891 1912 1913 Vi- 30 /6l914 4 )

72.71 64.76 63.34 43.55 45.54 57.61 58.92 56.31

126.50 106.42 101.73 68.28 74.74 82.26 84.16 83.43

58.15 56.il 48.52 37.37 41.42 50.77 51.57 52.48

43.98 48.90 81.63 67.40 47.25 123.21 136.27 108.00

TAB. 44. PARISERNOTERINGAR A RÅVAROR FÖR STEARINFABRIKATIONEN. Öre per kg. År 1912 1913 l / j _ 30/6 1 9 1 4

Benfett (bensinextraherat)

Palmolja (Old Calabar)

45.94 44.74 46.04

51.96 55.43 53.98

) Emedan stearinet ej tillverkas för avsalu, räknas med tillverkningskostnad (inkluderande uppskattad kapitalkostnad) i stället för med nettoförsäljningspris. Denna självkostnad utgjorde, som synes av tab. 41, år 1913 87.89 öre per kg. 2 ) Med dessa råvarukostnader avses vid stearinfabrikationen blott fettet (punkt 1 i tab. 41) och vid ljusfabrikationen stearinet samt paraffinet o. d. (punkt 1 a och 1 b i tab. 42). 3 ) Priserna för stearin m. m. under åren 1871—1911, vilka hämtats ur M a r a z z a Mangold (sid. 135 ff.), torde helt säkert avse destillationsprodukter. Priserna 1912— 1914 (ur Duclos' noteringar) avse dels talg 43V2°, s. k. Parisertalg (Suif de place, Paris), dels destillationsprodukter. 4 ) o Siffror ha blott medtagits för första hälften av år 1914 på grund av det sista halvårets abnorma karaktär.

86 TAB. 45. BERÄKNING AV BEARBETNINGSKOSTNADERNA PER KG. FETT VID STEARINFABR. OCH AV STEARINFABRIKATIONSMARGINALEN. Öre. Fabrikation av destillationsprodukter j

StearinStearinRåvaru- Produkt- Bearbet- fabr.- Råvaru-1 Produkt- Bearbet- fabr.ningskostnad värde kostnad värde kostn. marginal kostn. marginal

1871—1875 1876—1880 1881—1885 1886-1890 1891 ' 1912 1913 l/j_30/6

B

A

År

72.71 64.76 63.34 43.55 45.54 57.61 58.92 56.31

98.03 85.72 83.10 58.32 61.87 75.47 77.90 74.92

25.32 20.96 19.76 14.77 16.33 17.86 18.98 18.61

42.20 34.93 32.93 24.62 27.22 29.77 31.63 31.02

51.84 53.03 52.li

67.88 69.92 68.26

16.04 16.89 16.25

34.13 35.94 34.57

Med ledning av representativa utländska noteringar för de vid stearinb. Bearbetnings- fabrikationen ifrågakommande råvarorna och fabrikaten (tab. 43 och kostnader- tab. 44) skall här göras en beräkning av bearbetningskostnaderna per na vid stearinfa- kg. fett och av stearinfabrikationsmarginalen i utlandet. Beräkningen, brikatio- som återgives i tab. 45, är grundad på en antagen bearbetning av antinnen och gen blott 43 7 2 -gradig talg (A) eller en blandning av lika delar sådan stearin- talg, palmolja och benfett (B). Följande utbyten hava antagits: fabrikationsmarA. 60 % stearin, 32 % olein och 8 % glycerin ginalen. B.

47 %

„

43 %

„

„ 6 %

De i tab. 45 beräknade siffrorna torde kunna anses representera ett slags "världsmarknadskostnader". 1 ) Speciellt torde de komma nära de faktiska siffrorna i Frankrike. Bristen på noteringar från andra länder möjliggör ej någon annan beräkning. Man bör naturligtvis bemärka, att verkningarna av tullskyddet i Frankrike, särskilt för stearin, sannolikt i någon mån påverkat kostnaderna i stegrande riktning gentemot kostnaderna i exempelvis frihandelslandet Holland. Som synes av tab. 45, minskades bearbetningskostnaderna ganska betydligt från 70-talets början. I stort sett följde de den allmänna prisnivåns förändringar. Bearbetningskostnaderna i Sverige år 1913 (73.61 _ 54.42 = 19.19 öre, se tab. 41) visa ganska god överensstämmelse med de för Frankrike beräknade kostnaderna (c:a 16 a 17 öre). 2 ) — Beträffande stearinfabrikationsmarginalen, som var 41.46 öre i Sverige *) Med hänsyn till vissa approximationer rörande utbyten m. m., vilka aro nödvändiga att vidtaga, få ej allt för stora anspråk på exakt resultat göras. Bl. a. har värdet av erhållet stearinbeck ej kunnat medräknas, emedan noteringar saknas ior nämnda vara. De beräknade siffrornas felgränser äro dock ganska sma, och de torde tillräckligt belysa de spörsmål, som här komma ifråga. ."^ JV'/o 2 ) För jämförelsen har hänsyn blott tagits till siffrorna i B. Arbetssättet i Sverige motsvarades nämligen närmast av det i B angivna. Siffrorna i A for senare år ha blott beräknats för att erhålla kontinuitet i serien.

87 år 1913 (159.07 — 117.61 öre) och som kan beräknas till c:a 34 å 36 öre i Frankrike, blir naturligtvis skillnaden något mera utpräglad. D å tillförlitliga utländska kalkyler för kostnaderna vid stearinfabrikationen ej stå till buds, har det blott varit möjligt att på här anförda säitt åstadkomma en direkt jämförelse med kostnaderna i utlandet. Av utländsk officiell statistik är det blott den1 finska industristatistiken. c- st°Psom ger någon inblick i stöpningskostnaderna. ) ningsmargznale '' o Den amerikanska produktionsstatistikens uppgifter torde, som tidigare påpekats (jmfr bl. a. sid. 63), avse både stearin- och ljustillverkning, varför siffrorna — utan kännedom om det inbördes förhållandet mellan dessa tillverkningar — ej tillåta någon exakt jämförelse med svenska siffror. I tab. 46 ha de officiella siffrorna från Finland och Förenta Staterna sammanställts med de svenska siffrorna (från tab. 41 och tab. 42). Som synes av tab. 46, förefinnes blott en tämligen obetydlig skillnad mellan den del av stöpningsmarginalen, vilken omfattar posterna arbetslöner samt övrigt och vinst, i Sverige och Finland. Denna del var 27.70 resp. 31.88 öre i de båda länderna. 2 ) TAB. 46. JÄMFÖRELSE MELLAN TILLVERKNINGSKOSTNADERNA FÖR LJUS I SKILDA LÄNDER. Öre per kg. 3

Sverige )

Procentisk fördelning

|Finland

Sverige 3 )

i

(Finland

Förenta Staterna

i

A

B

1909— 1913

A

B

11909— | 1913

1914 Råvaror och halvfabrikat Arbetskostnader Övrigt och vinst

80.69 6.32 21.38

102.12 11.96 45.64

72.49 5.51 26.37

74.5 5.8 19.7

63.9 7.5 28.6

69.4 5.3 25.3

68.0 7.9 24.1

63.6 10.6 25.8

Försäljningsvärde

1913 Med ledning av uppgifter angående priserna för ljusmaterialet, 4 ) de 5 tillverkade ljusens halt av paraffin ) och deras försäljningspriser har en *) Tillverkning av stearin förekommer ej i Finland. ) Det bör bemärkas, att man räknat med bruttopriser i Finland i stället för med nettopriser. De senare skulle naturligtvis ge en något lägre siffra för posten "övrigt och vinst" i Finland. A andra sidan är det svenska stearinpriset på grund av de väl högt uppskattade kapitalkostnaderna något för högt kalkylerat. Posten "övrigt och vinst" i Sverige innesluter sålunda även mindre felaktigheter. 3 ) Siffrorna i kol. A avse kostnaderna vid användning av stearin etc. som råmaterial. Siffrorna i kol. B åter avse den kombinerade tillverkningen. Försäljningsvärdet i den förra kol. omfattar därför blott värdet av 1 kg. ljus, under det att försäljningsvärdet i den senare kol. även omfattar de samtidigt erhållna biprodukterna. ) Ett antagande har härvid måst göras angående kapitalkostnaderna vid stearinfabrikationen (jmfr sid. 84). Emedan produktionskapaciteten utnyttjats tämligen likartat under ifrågavarande år, ha kapitalkostnaderna antagits utgöra 15 öre per kg. stearin. Denna siffra innesluter naturligtvis i och för sig ej oväsentliga felaktigheter. För här ifrågavarande ändamål är den dock, som synes av det följande, fullt till fyllest. *) Ljusens halt av ljusmaterial har antagits utgöra 100 % av ljusens vikt. I verkligheten förekomma differenser om c:a 1 %. 2

88 beräkning gjorts av stöpningsmarginalen vid en kombinerad stearin- och ljusfabrik i Sverige under en följd av år (tab. 47). TAB. 47. APPROXIMATIV BERÄKNING AV STÖPNINGSMARGINALEN I SVERIGE. Öre.

Ljusmaterialets pris per kg.: stearin1) öre paraffin » De tillverkade ljusens halt av paraffin i % av: hela tillverkningen .. % kompositionsljus2) % Approximativt beräknad kostnad för ljusmaterialet per kg. tillverkade ljus: hela tillverkningen öre stearinljus kompositionsljus Försäljningspris per kg. ljus: bela tillverkningen stearinljus kompositionsljus Approximativt beräknad stöpningsmarginal: hela tillverkningen stearinljus kompositionsljus

93 54

90 39

88 36

87 32

87 32

88 38

82 35

14,8 65,6

14.2 70.3

13.2 68.9

16.7 72.3

17.7 71.2

27.1 74.9

29.3 75.3

87 93 67

83 90 54

81 88 52

78 87 47

77 88 48

74 88 51

68 82 47

121 128 92

121 128 92

117 126 81

115 128 66

108 127 59

108 128 69

109 124 81

34 35 25

38 38 38

36 44 29

37 41 19

31 39 11

34 40 18

41 42 34

I stort sett kan man — under förutsättning av likartade indirekt produktiva omkostnader, vinst o. d. — anse stöpningsmarginalen som tämligen konstant för olika slag av ljus.3) I betraktande av det tidigare anförda angående kapitalkostnaderna är det således klart, att den huvudsakliga anledningen till stöpningsmarginalens betydande variationer måste sökas i den starkt växlande vinst, som uppkommit vid tillverkningen av stearinljus å ena sidan och kompositionsljus å den andra. En närmare undersökning visar även, att tillverkningen av kompositionsljusen till och med måste varit förlustbringande under vissa år. Här visar sig sålunda ett tydligt resultat av den redan vid flera tillfällen påpekade inhemska konkurrensen (jmfr bl. a. sid. 78). d. De Då det väsentliga rörande de skilda produktionskostnadselementen skilda pro- redan belysts i det föregående, skall här blott lämnas några kompletduktions- terande uppgifter. kostnadselementen. I tab. 48 meddelas de genomsnittspriser, vilka under några år betalts 1. Råva- vid en svensk stearinfabrik för de mest använda råvarorna. Med hänsyn rukostnader. *) Kapitalkostnaden har antagits utgöra 15 öre per kg. 2 ) För åren 1913 och 1914 ingå vissa ljus med särskilt hög halt av paraffin. 3 ) De direkt produktiva omkostnaderna varierade under åren 1909—1913 med blott c:a 2 öre per kg. ljus.

89 till fetternas prisfluktuationer å världsmarknaden är det klart, att de har angivna inköpspriserna kunna förete rätt väsentliga avvikelser från världsmarknadspriserna. Med några ofrånkomliga merkostnader av av. görande betydelse torde man dock ej ha att räkna i vårt land Visserligen lär man använda något dyrbarare råvaror än i utlandet, men denna merkostnad torde kompenseras av stearinets eller ljusens högre värde TAB. 48.

RÅVARORNAS GENOMSNITTSPRISER VID EN SVENSK STEARINFABRIK (KR. PER 100 KG.). Ar

Talg

Palmolja

Benfett

1909 1910 1911 1912 1913

59.57 59.53 59.06 57.34 60.87

43.80 55.00 55.94 50.41 50.85

43.12 47.84 50.33 48.34 45.30

Beträffande de i tab. 42 angivna kostnaderna för vekar må observeras, att h a n mgar en mindre arbetskostnad för vekflätning o. d. Om man antager ett stenkolspris av 20 kr. per ton, vilket pris ungefär 2. Driftmotsvarar 1913 ars pris i Sverige, kan man av de i tab. 41 och tab 42 kostnader. angivna kostnaderna för bränsle beräkna en förbrukning av 3.09 kg. och U.60 kg stenkol per kg. tillverkat stearin resp. ljus. Denna ingalunda ringa förbrukning av bränsle medför naturligtvis en liten merkostnad i vart land pa grund av högre kolfrakter än i utlandet. Posten övriga driftkostnader (2 b) intager särskilt vid stearinfabrikationen en rätt framträdande plats. Den är emellertid allt för obestämd tor att har kunna göras till föremål för närmare diskussion. Det finnes ej något material, varigenom arbetslönerna inom stearin- 3. Arbetsocn ljusindustrien i Sverige och utlandet kunna direkt jämföras med var- kostnader. andra Man har dock skäl att antaga, att arbetslönerna i Sverige åtminstone ligga högre än i frihandelsländerna (t. ex. Nederländerna). Den svenska allmänhetens stora anspråk på kvalitetsvaror medför emellertid att mera arbete måste nedläggas på ljusfabrikationen i Sverige än i utlandet pa grund av särskilt noggrann kontrollering av vekarna, stor kassation av ljusen 1m. m., varför arbetskostnaden blir en förhållandevis stor post i vart land. ) Det är då klart, att denna post kan inrymma vissa ei c väsentliga och ofrånkomliga merkostnader gentemot utlandet m i ? genomsnittliga timlönerna vid Liljeholmens stearinfabrik voro åren för m a n l l a TT4« j S arbetare 46 öre, för kvinnliga arbetare 20 öre Utöver dessa ordinarie löner lämnades emellertid extra förmåner i form av «|ukhjälp pensioner, ålderstillägg m. m. samt billiga hyror i bolagets ö arbetarbostäder.-) 2 Arbetskostnaderna för vekflätningen utgjorde år 1913 0.96 öre per kg Hus EnK 2 d ^ n noggranna vekgranskningen kan beräknas draga c:a 60 % av nyssnämnda Kostiaci, a. v. s. c:a 0.58 ore per kg. ljus. n n Z 2 " 0 ! ? 1 1 ^ 6 , " 1 * / 0 ^ a i * e t a r D 0 S t a d e r ha i tabellerna icke redovisats under arbetskostnader. Dessa kostnader kunna beräknas till c:a 1.8 öre per kg. ljus.

90 Den vid stearinfabrikerna år 1913 genomsnittligt utbetalta arbetslönen var 1 012 kr. per arbetare. Den tämligen låga siffran är beroende på det stora antalet kvinnliga arbetare (59.9 % av hela arbetarantalet). 4. Regie- Regiekostnaderna erbjuda i och för sig ej mycket av intresse, och här kostnader. g e s e j heller möjlighet till jämförelse med kostnaderna i utlandet. 5. Kapi- I tab. 49 redogöres för det anläggnings- och driftkapital, som vid tiden talkostna- fö r e kriget kunde anses erforderligt för en kombinerad stearin- och ljns(kr fabrik av Liljeholmens storlek. TAB. 49. ERFORDERLIGT KAPITAL FÖR EN KOMB. STEARIN- OCH LJUSFABRIK.

Fastighet "80 000 kr. Tomt (20 0ÖÖ kvm. a 12 kr.) 240 000 „ Maskiner och inventarier inkl. monteringskostnader 980 000 „ Eåvaror, halvfabrikat etc. å lager 500 000 „ Färdiga produkter etc. å lager 600 000 ,, Fordringar i medeltal 400 000 „_ Summa investerat kapital 3 500 000 kr. En mera exakt beräkning av kapitalets fördelning på anläggningens båda delar, stearin- och ljusfabriken, kan av flera skäl ej komma ifråga här. För en approximativ uppskattning av kapitalkostnaderna är det för övrigt tillräckligt, om man räknar med att dessa kostnader fördelas lika på hela mängden inom anläggningen spaltat fett och tillverkade ljus. Så har skett i det följande. o Om man räknar på nämnda sätt och därjämte antager, att ärligen 2 400 ton fett1) spaltas samt 1 500 ton ljus tillverkas, vilka kvantiteter ungefär motsvara det tidigare angivna utnyttjandet av produktionskapaciteten (80 % ) vid de svenska stearinfabrikerna år 1913, kunna kapitalkostnaderna för den i tab. 49 angivna anläggningen beräknas, som skett i tab. 50. Det är de sålunda beräknade siffrorna, som använts i tab. 41 och tab. 42. TAB. 50. KAPITALKOSTNADER VID TILLVERKNING AV STEARIN ELLER LJUS. Per kg. Per kg. ljus fett 7.00 4.37 6 % ränta å invest, kap. (3 500 000 kr.) 210 000 kr. 0.78 0.49 3 % avskr. å fastighet (780 000 kr.) 23 400 „ 3.27 2.04 10 % „ å maskiner (980 000 kr.) 98 000 „

Summa kapitalkostnader: 331400 kr.

6.90 öre 11.05 öre

e. BetyProduktionskapaciteten och graden av dess utnyttjande vid de komdelsen av binerade svenska stearin- och ljusfabrikerna har redan tidigare belysts produktionskapa- (sid. 72). Härvid har räknats med en normal arbetsdag. Det torde emelcitetens lertid ingalunda vara ovanligt i utlandet, att skiftarbete förekommer och utnyttjan- att produktionskapaciteten på detta sätt utnyttjas i särskilt hög grad. de för till•verknings- *) Här har räknats med samma utbyte av stearin som i tab. 41. ekono-

91 Emedan vissa kostnader, särskilt en icke ringa del av de ganska betydande kapitalkostnaderna men även en del av bränsle-, arbets- och regiekostnaderna, äro konstanta eller i det närmaste konstanta per tidsenhet, : bli sålunda kostnaderna vid ökad produktion betydligt minskade per pro duktenhet. Dessa förhållanden torde särskilt under år av gynnsamma konjunkturer för den utländska stearinindustrien innebära avsevärda möjligheter till överlägsenhet och konkurrensförmåga på den svenska marknaden. f Gl ce Någon detaljerad kalkyl angående kostnaderna för glycerinets föräd- rine - y för lmg vid svenska fabriker har ej kunnat erhållas för tiden före kriget jf. tng Här må därför hänvisas till de allmänna kalkylerna i det föregående (sid. ' 32 ff.). Med ledning av de officiella Parisernoteringarna för olika kvaliteter av glycerin kan man emellertid få en uppfattning om förädlingskostnadernas totala storlek. För tillverkning av t. ex. dynamitglycerin kunna dessa kostnader beräknas på nedan angivet sätt. Om man räknar med ett i praktiken tämligen vanligt utbyte, kan man antaga en åtgång av I.190 kg. saponifikationsglycerin (88-procentigt) for framställning av 1 kg. dynamitglycerin. Med kännedom om genomsnittpriserna för dessa glycerinsorter har tillverkningskostnaden beräknats i tab. 51.

TAB. 51. TILLVERKNINGSKOSTNADER

År

1912 1913 30

Vi— /6 i 9 i 4

PER KG. DYNAMITGLYCERIN.

1,190 kg. sa1 kg. dyna- Beräknad tillponif.-glyverkningsmitglycerin cerin kostnad öre a

öre b

öre b—a

122,oo 135,90 137,92

146,67 162,22 165,71

24,67 26,32 27,79

Med hansyn till de varierande glycerinpriserna torde den beräknade marginalen, c:a 25 a 28 öre per kg., kunna anses ganska representativ tor loraalmgskostnaderna. Bränsleåtgången är c:a 1 a 1 Va kg stenkol per Kg dynamitglycerin. Under tiden före kriget motsvarade detta en branslekostnad av 2 a 3 öre. En avsevärd del av kostnaderna utgöras av kipitalkostnader.

Kap. IX. Ljusindustriens räntabilitet. Av de kombinerade stearin- och ljusfabrikerna är det blott Liljeholmens Stearinfabriks Aktiebolag, som har aktiebolagsform, varför blott detta företag kan göras till föremål för en räntabilitetsundersökning med ledning av de i patent- och registreringsverket fr. o. m. år 1911 tillgängliga styrelseberättelserna. På grund av Liljeholmens dominerande ställning torde dock de i det följande meddelade data kunna anses tämligen belysande för hela industrien. Beträffande räntabiliteten före år 1911 kan här nämnas, att Liljeholmen under åren 1890—1910 med undantag för ett enda år (1904) årligen utdelade 10 % å det till 1500 000 kr. uppgående aktiekapitalet. År 1904 förekom icke någon utdelning, vilket förhållande synes berott på de exceptionellt låga ljuspriserna år 1903 (se bil. 13 B). Det var sannolikt inhemsk och icke utländsk konkurrens, som förorsakade dessa låga priser. Införseln var nämligen år 1903 stadd i tydligt tillbakagående. I bil. 14 lämnas en översikt av Liljeholmens balanser samt vinst- och förlustkonton under åren 1911—1920. Som synes av bilagan, höll sig vinsten tämligen konstant under aren 1911—1913. Utdelningen åren 1911—1912 var fortfarande 10 % men höjdes år 1913 till 11 %. Skenbart var sålunda räntabiliteten mycket god. I verkligheten utgjorde dock de redovisade vinsterna under åren 1911— 1913 genomsnittligt blott 6.55 % av det egna kapitalet. Denna siffra står i god överensstämmelse med den i kapitlet om tillverkningsekonomien beräknade vinsten. Utöver 6 % ränta å det investerade kapitalet utgjorde nämnda vinst blott 1.93 öre per kg. ljus (se tab. 42). o Redan år 1914 förbättrades konjunkturerna avsevärt pa grund av kriget och varuknappheten. En betydande export kom till stånd under åren 1914 och 1915 (se bil. 9 A). Vinsten flerdubblades, och år 1915 utdelades 15 % samt 1 gratisaktie för varje gammal aktie. År 1916 nåddes toppunkten. Några av de följande årens vinster kunna emellertid icke hänföras till ljusfabrikationen. Denna gav nämligen förlust, under det att vinsten uppkom genom mera tillfälligt upptagna tillverkningar. Företaget har tydligen förts genom kristiden under en mycket god ekonomisk ledning. Som synes av bil. 14, visar det en solid ställning och en utmärkt likviditet.

Kap. X. Tullpolitikens inflytande. Ett mera allsidigt belysande av tullpolitikens inflytande kan naturligtvis här ej komma ifråga, emedan detta skulle kräva ett alltför vidlyftigt rekapitulerande av den föregående undersökningen. Nämnda spörsmål skall därför i det följande blott belysas i vissa enstaka punkter, vilka synts särskilt lämpliga att beaktas i ett sammanhang. Under 1840- och 1850-talen åtnjöt ljusindustrien i Sverige ett högst betydande tullskydd. Tullen för ljus var nämligen då c:a 88 resp. 66 öre per kg. Tullen sänktes emellertid snart ganska kraftigt och fastställdes enligt 1861 års tulltaxa till 14.1 öre för stearin- och margarinljus, 7.1 och 9.4 öre för talg- resp. palmitinljus samt 35.3 öre för ljus, andra slag; tullen å stearin var samtidigt 9.4 öre per kg., å olein 2.4 öre per kg. och å glycerin 5 % av värdet.1) 1870 års taxa medförde nya sänkningar. Tullsatserna per kg. fastställdes till 7.1 öre för talg- och palmitinljus, 9.4 öre för stearinljus och 11.8 öre för ljus, andra slag. Tullsatserna för glycerin och olein förblevo oförändrade. — I bil. 15 redogöres för tullsatsernas förändringar från och med år 1882. Beträffande riksdagens behandling av frågor rörande tullskyddet för ljusindustriens produkter må särskilt följande anföras. 2 ) 1906 års tulltaxekommitté (Betänkandet, sid. 138 och sid. 784) ansåg, att ur tullrubriken angående ljus skulle utbrytas artiklarna "julgransljus, färgade eller ornerade ljus samt vaxljus" och att för dessa skulle upptagas en till 25 öre förhöjd tull, emedan särskilt julgransljus importerades i rätt stor utsträckning och gott svenskt fabrikat fanns att tillgå. Kungl. Maj:t föreslog i enlighet härmed tullen å sådana ljus till 25 öre. — Bevillningsutskottet (1910 års bevillningsutskotts betänkande n:r 23) inhämtade emellertid, "att den inhemska tillverkningen av dessa till högre tull föreslagna ljus under de senaste åren visat glädjande framsteg och lyckats att i stor omfattning å den inhemska marknaden undantränga det utländska fabrikatet." Utskottet hemställde, att tullen skulle sättas till 12 öre per kg. för ljus, alla slag. Riksdagen biföll utan debatt utskottets hemställan. 1 ) På grund av omräkning från skålpund till kg. ha tullsatserna här angivits i dear av ören. 2 ) Av ett visst intresse torde även vara ett uttalande i 1894 års bevillningsutskotts betänkande n:r 4 i anledning av väckt motion om upphävande av förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 18)0. Där framhålles nämligen, att ljus ej tillverkas i Norge men att "stearin pressa^" av svensk talg och utföres till Sverige. Tydligen har här en förväxling av den ar;, som tidigare (sid. 74) påpekats, ägt rum. Utförseln utgjordes säkerligen endast a\ presstalg.

94 Några tullhistoriska data av intresse angående olein och glycerin återfinnas i 1906 års tulltaxekommittés betänkande. De före kriget gällande tullsatserna för ljusindustriens viktigaste råvaror och fabrikat i skilda länder redovisas i bil. 16. Som synes, är stearinindustrien i ett flertal länder skyddad genom tull ej blott å huvudprodukten stearin utan även å biprodukterna olein och glycerin. Effektiviteten av denna tull är emellertid ganska varierande på 1grund av olika stora tullar för råvarorna (talg, palmolja, benfett m. m.) ) Då man vill söka klargöra den svenska tullpolitikens betydelse för ljusindustriens utveckling, torde först kunna fastslås, att någon stearinfabrikation sannolikt ej kommit till stånd eller åtminstone ej nått någon högre grad av utveckling i Sverige utan tullskydd för stearin på grund av den utländska stearinindustriens försprång, bättre tekniska förutsättningar och avsättningsförhållanden m. m. Den svenska marknadens omfattning var säkerligen allt för liten vid tiden för industriens tillkomst för att kunna utgöra grundvalen för en lönande produktion. Den svenska industriens svårigheter att undantränga den utländska konkurrensen ännu på 80-talet ävensom det förhållandet, att stearinfabriker saknas i övriga skandinaviska länder, torde bland annat motivera en sådan uppfattning. Det synes knappast troligt, att stearinfabrikationens tekniska efterblivenhet i Sverige till inpå 80-talet varit en direkt följd av tullskyddet och den obenägenhet för nya tekniska anordningar, som detta kunde tänkas medföra, utan torde förklaringen till nämnda förhållande främst få sökas i sämre tekniska förutsättningar för bedrivandet av en dylik industri i vårt land än i utlandet. När förutsättningarna blevo gynnsammare, möjliggjordes åter ett främjande av utvecklingen genom tullskyddet. Tullskyddet för stearin torde sålunda varit en betingelse för upptagandet av stearintillverkningen i vårt land. Och denna tillverkning har i sin tur varit av grundläggande betydelse för den svenska ljusindustriens organisationsförhållanden. Stearinfabriker äro ju i motsats till stöperier i allmänhet storindustriella företag. Den svenska ljusindustrien förblev därför också länge koncentrerad till ett par stora stearinfabriker. Det var först genom paraffinets genombrott, som det skapades egentliga förutsättningar för uppkomsten av mindre stöperier i vårt land. Så länge nästan uteslutande stearin användes som ljusmaterial, kunde nämligen stearinfabrikerna — åtminstone delvis — utnyttja tullskyddet för stearin, och härigenom torde de kommit i en förmånligare ställning än sådana stöperier, vilka voro hänvisade till inköp av utländskt stearin. De svenska stearinfabrikerna kunde sålunda ej gärna haft något direkt intresse av att införa paraffinet som ljusmaterial. Det var ju också ett mindre stöperi, som först upptog tillverkning av paraffinhaltiga ljus i Sverige. Med hänsyn till tullskyddet för stearin kan Sverige på visst sätt anses intaga en mellanställning mellan England och Frankrike. I England är nämligen stearinet tullfritt, under det att i Frankrike ej blott stearinet utan även paraffinet är tullskyddat, det senare till och med högre än stearinet, tydligen för att hindra stearinets undanträngande. Genom den tidigare undersökningen av bearbetningskostnaderna vid *) Att stearinfabrikation i Norge är utesluten, synes tydligt. Någon tull existerar nämligen ej för stearin, under det att råvarorna äro tullskyddade.

95 stearinfabrikationen och av stearinfabrikationsmarginalen har ju lämnats ett siffermässigt material, belysande tullskyddets förhållande till de ungefärliga manufaktureringskostnaderna. Då man härur vill utläsa tullskyddets effektivitet, får man emellertid ej förbise, att kostnaderna för stearinfabrikationen i vårt land ökats på grund av det minskade utnyttjande av produktionskapaciteten, som följt av denna tillverkningsgrens tillbakagång. Man bör observera den betydelse för ljustullens effektivitet, som tillkomsten av det tullfria paraffinet haft. Beträffande den svenska ljusindustriens råvarutullar må här hänvisas till tullen å palmolja på 80-talet och till tullen å renad paraffin, vilken senare borttogs år 1892. Den nuvarande tullen å vekar (1 kr. per kg.) innebär för de fabriker, som importera sådana, en tullbelastning av högst c:a 1 öre per kg. ljus (genomsnittligt c:a Va öre per kg.).

97¶BIL.. 1. FÖRBRUKNING AV RÅVAROR, INKÖPTA HALVFABRIKAT, HJÄLPMEDEL OCH FÖRBRUKNINGSARTIKLAR VID STEARIN- OCH LJUSFABRIKER, AREN 1913 OCH 1918. 1913 Varor av inhemskt ursprung

Varuslag

Ton Presstalg Talg, skirad Palmolja VUxttalg, ej s. n Benfett Härdat fett Paraffin Diverse råvaror Svavelsyra Ljusvekgarn Ljusvekar Omslagspapper och etiketter Tomlådor Div. hjälpmedel och förbrukningsartiklar Summa

1918 Varor av utländskt ursprung

1 000 kr. Ton

5 130

9 24

934 379 374 171 48 498 66

Varor av inhemskt 1 ) ursprung

1 000 kr. Ton

569 190 211 78 31 190 35

1 000 kr.

23 45

11 20

*) Varor av utländskt ursprung förekommo ej år 1918.

2 856

98 BIL. 2. TILLVERKNING AV STEARIN- OCH PARAFFINLJUS ÄVENSOM ANTALET LJUSFABRIKER OCH VID DESAMMA ANSTÄLLDA ARBETARE AREN 1881—1921. År

Fabriker

Arbetarantal

Tillverkning

Ton

1000 kr.

1881 1882 1883 1884 1885

2 2 2 2 2

189 194 182 181 173

1237 1387 1397

1191 1104 1454 1578 1446

1886 1887 1888 1889 1890

2 2 2 2 2

197 198 197 216 210

1441 1389 1508 1708 1724

1404 1287 1314 1362 1395

1891 1892 1893 1894 1895

2 2 2 2 2

218 228 227 244 266

1802 1647 1915 1779 1736

1461 1253 1612 1414 1659

1896 1897 1898 1899 1900

3 3 3 3 3

271 302 300 304 312

1964 2 293 2 393 2 240 2 386

1734 1780 1978 2144 2 391

1901 1902 1903 1904 1905

3 3 3 3 4

333 318 313 331 347

2 324 2 048 2 387 2 573 2 357

2 451 2 235 2 023 2 696 2 457

1906 1907 1908 1909 1910

5 5 4 5 5

379 377 350 385 433

2 444 2 621 2 373 2 021 2 488

2 595 2 993 2 688 2 265 2 697

1911 1912 1913 1914 1915

5 5

428 369 382 348 349

2 216 2 282 2 428 2 243 2 389

1944 1976 2 439 2 203 2 926

(5)3 (5)3 (5)3

252 1335 3143 170 431 1727 130 323 1915 170 1050 3 965 255 1930 7 389 233 1056 2 599 Anm. Siffrorna utom parentes i första kol. utmärka antalet arbetsställen, vilkas huvudsakliga tillverkning utgjorts av ljus, under det att siffrorna inom parentes utmärka antalet redovisade arbetsställen, där överhuvud tillverkning av ljus förekommit, och äro sistnämnda siffror närmast jämförbara med de före 1913 upptagna. Förvaltningspersonalen, som redovisas fr. o. m. 1913, utgjorde 1913—1921 i medeltal 17 personer årligen. 1916 1917 1918 1919 1920 1921

(4)1 (2)1 (2)1 (6)1 (4)1 (3)1

99¶BIL. 3. TILLVERKNING AV TALGLJUS ÅREN 1881—1886.

År

Arbetsställen

Arbetarantal

1881 1882 1883 1884 1885

4 3 4 4 4

6 7 7 5 5

————^——————^—————— Tillverkning Ton 1 000 kr. 42 34 21 30 25

31 27 25 23 16

10¶BIL. 4. TILLVERKNING AV OLEIN AREN 1896—1921.

Årligen

1896—1900 1901-1905 1906-1910 1911 1912 1913 1914

Ton

Tillverkning 1000 kr.

761 719 1150 1163 1207 1227 1210

257 289 483 505 596 612 675

År 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

Ton

Tillverkning 1000 kr.

1629 1033 478 449 1048 1240 750

1032 1903 2 380 2 918 2 392 2 224 630

Anm. Viktsuppgifterna före 1913, äro hämtade ur "Sveriges kemiska industri" av ing. Alf Larson och grunda sig på de till kommerskollegium insända primäruppgifterna för industristatistiken. Den fr. o. m. 1913 här upptagna tillverkningen har i industristatistiken redovisats såsom "olein och andra feta syror". Uppgifter angående det antal fabriker, där tillverkningen bedrivits, lämnas icke i industri statistiken efter 1912. Under perioden 1896—1912 redovisades årligen två fabriker.

100¶BIL. 5. TILLVERKNING AV GLYCERIN ÅREN 1896—1921. Glycerin

Rå

Årligen

Ton 1896—1900 1901—1905 1906—1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

Summa

Renad 1000 kr.

Ton

1 000 kr.

Ton

1 000 kr.

129 172 194 348

' ')

1842) 1902)

201 313 465 649 914 542 340 138 429 205

294 3

416 ) 4694)

583 146 73 91 282 176

168 347 587 602 486 173 224 324 317

408 462

235 555 940

502 548 1020 1589 2 576 2 567 1612

763 1056 1185

1662 2 025 1272

632 246 315 606 493

766 703 526

904 1132

*) Enligt Alf Larson "Sveriges kem. industri" utgjorde tillverkningen av glycerin vid enbart stearinfabrikerna 1896—1900 i genomsnitt 176 ton årligen. ' ) Viktsuppgifterna erhållna från i not 1 omnämnd källa. *) Därav 343 ton tillverkat vid såp- och tvålfabriker. *) Därav 430 ton tillverkat vid såp- och tvålfabriker.

BIL. 6.

År

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

TILLVERKNING AV STEARIN OCH STEARINBECK ÅREN 1913—1921. Stearinbeck

Stearin

Ton

1 000 kr.

Ton

1 000 kr.

1129 1039 1331 1019

846 936

98 85 109 70 40 30 76 98 64

10 10 16 21 28 55 19 29 6

1331 2 037 1553 2165 2 319 3 848

443 333 769

Anm. Redovisningen av stearin avser blott en fabrik. Vid en annan fabrik tillverkades åren 1913 och 1920 resp. approx. 177 och 125 ton stearin.

101 BIL. 7. STEARIN- OCH PARAFFINLJUS. T = Tillverkning av ljus (andra än talgljus) i ton. F s= Förbrukning av ljus (andra än talgljus) i ton. P == Den allmänna prisnivån i Sverige. M — Medelpris å ljus (hela den i offic. statistik redovisade tillverkningen av stearin- »och paraffinljus) i Sverige (Kronor per ton). 2,7010

2,60!0

102¶BIL. 8. IN- OCH UTFÖRSEL AV LJUS (ANDRA ÄN TALGLJUS) JÄMFÖRDA MED FÖRBRUKNINGEN OCH TILLVERKNINGEN AV SAMMA VARA ÅREN 1861—1921.

Medeltal per år i ton Årligen

Införseln i % avförbrukningen

Utförseln i % av tillverkningen

Tillverkning

Införsel

Utförsel

Förbrukning

1861—1865 1866—1870 1871—1875 1876—1880 1881—1885 1886—1890 1891—1895 1896-1900 1901—1905 1906—1910

369 517 1023 990 1208 1554 1776 2 255 2 338 2 389

103 81 209 477 306 119 100 79 125 38

3 21 60 85 102 100 115 67 10 20

469 577 1172 1382 1412 1573 1761 2 267 2 453 2 407

1911 1912 1913 1914 1915

2 216 2 282 2 428 2 243 2 389

22 19 23 27 146

27 63 36 484 924

2 211 2 238 2 415 1786 1611

1916 1917 1918 1919 1920

1335 431 323 1050 1930

69 12 367 54 275

23 11

1400 443 690 1081 2194

— —

— —

103¶BIL. 9 A. IN- OCH UTFÖRSEL AV LJUS ÅREN 1881—1922. Summa stearin och paraffinljus l )2)

Av stearin

År

Införsel

Utförsel

Ton

1000 kr.

Ton

1 000 kr.

19(07 19(08 19(09 1910

25 27 39 38

28 28 41 40

14 24 27 31

16 26 28 32

1911 1912 1913 1914 1915

17 14 14 15 5

18 14 15 13 5

27 63 36 412 730

1916 1917 1918 1919 1920

13 7 10 52 181

14 54 68 151 456

1921 1922

113 143

168 169

In iörsel Ton

1000 kr.

Ton

1 000 kr.

1881 1882 1883 1884 1885

459 314 364 224 167

688 471 547 336 250

91 107 109 102 100

136 160 164 153 150

29 66 37 469 974

1886 1887 1888 1889 1890

191 139 100 80 83

286 208 150 120 125

80 78 93 118 129

120 117 139 177 193

4 — — 5 1

9 — — 19 3

1891 1892 1893 1894 1895

93 95 97 109 106

140 105 107 98 96

110 121 114 116 114

166 133 126 104 103

1 4

2 12

1896 1897 1898 1899 1900

68 55

61 50

212 5

191 5

59 77

53 70

4 4

4 4

1901 1902 1903 1904 1905

148 224

133 201

4 10

3 9

130 75

117 67

13 13

12 11

8¶Utförsel

1 000 kr.

Utförsel

Ton

av pa raffin1)

År

Införsel

År

Ton

1 000 kr.

8 4 7 7

8 4 7 7

0 0 — 0

0 0 — 0

1906 1907 1908 1909 1910

1907 1908 1909 1910

33 31 46 45

36 32 48 47

14 24 27 31

16 26 28 32

1911 1912 1913 1914 1915

5 6 9 12 141

5 4 7 10 84

0 0 72 194

0 0 59 189

1911 1912 1913 1914 1915

22 20 23 27 146

23 18 22 23 89

27 63 36 484 924

29 66 37 528

1916 1917 1918 1919 1920

56 5 357 2 95

25 43

1916 1917 1918 1919 1920

69 12 367 54 276

3 598

4 231

0 — — 53 20

39 97

3 530

0 — — 17 10

155 687

22 11

9 — — 72 23

1921 1922

25 12

50 15

0 —

0 —

1921 1922

138 155

218 184

1 4

2 12

x

) Fr. o. m. 1912 ingå även talgljus. ) Värdena äro fr. o. m. 1914 deklarerade och under tidigare år beräknade.

104¶BIL. 9 B. INFÖRSEL AV LJUS ALLA SLAG FRÅN SKILDA LÄNDER.

1922 Absoluta tal i ton

Danmark Tyskland Nederländerna Belgien Storbritannien Övriga länder .

1 14 16

1 11 5

1 2 123

12 90

6 0

137 12

25 11

5 23 118

1¶Procentuell fördelning

Danmark Tyskland Nederländerna Belgien Storbritannien . Övriga länder .

0.4 0.7

— 8.7

3.0 3.0 O.o

—

—

—

18.1 O.o

8.0 O.o 5.2 0.7

3.2¶BIL. 10 A. INFÖRSEL AV STEARIN 1 ) (STEARINSYRA). År

Ton

1000 kr.

År

Ton

1000 kr.

58 183 262 174 181

75 237 340 226 235

74 35 15 8 11

96 35 15 8 11

200 248 210 178 152

260 322 273 231 198

34 27 4 11 11

34 27 4 11 11

1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890

1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900

År

Ton

1000 kr.

År

Ton

1000 kr.

12 25 41 52 179

12 25 41 52 179

199 168 170 56 77

144 126 127 46 75

183 150 72 122 227

183 226 109 184 181

106 33 0 140

101 54 0 295

1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910

1912 1913 1914 1915

1917 1918

*) Ang. den osäkra redovisningen tidigare år jmfr texten sid. 112. Värdena äro fr. o. m. 1914 deklarerade och under tidigare år beräknade.

105¶BIL. 10 B. INFÖRSEL AV STEARIN (STEARINSYRA) FRAN SKILDA LÄNDER. 1907

10 1 131 8

0 3 148 55 1 20 — —

1 11 22 1 3 — — —

1 1 71 3 26

0.9 0.9

Absoluta tal i ton Da.nm.ark Tyskland Nederländerna Bellgien Storbritannien . Fmnkrike U. S. A Övriga länder .

0 12 116 41 — — 0 1

3 1 88 3 7 — 10 —

Procentuell fördelning

Danmark Tyskland Nederländerna Belgien Storbritannien . Frankrike U. S. A Övriga länder .

6.7 0.7 87.3

5.3 O.o

O.o

65.2 24.2 0.5 8.8

68.2 24.1

O.o

—

2.7 0.9 78.6

29.0 57.9

—

2.7 6.2

2.6 7.9

O.o

—

66.4 2.8 24.3 4.7

—

BIL. 11 A . IN- O C H UTFÖRSEL A V OLEIN O C H A N D R A EJ S. N.OLJESYROR. 1 ) År

Införsel

Ton

Utförsel

1 000 kr. Ton

1 000 kr.

År

1886 1887 1888 1889 1890

454 601 782 625 643

191 240 313 250 257

— 4 0 —

— 2 0 —

1906 1907 1908 1909 1910

1891 1892 1893 1894 1895

571 665 782

228 246 313 409 338

4 1 1 1 3

2 1 0 1 1

319 384 379 298 407

2 3 0 3 6

415 295 345 397 418

4 3 1 3 3

1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905

846 797 960 948 746 1017 1037

736 862 994 1045

Införsel

Ton

Utförsel

1 000 kr. Ton

1 000 kr.

411 387 397 363 598

143 212 77 209 194

57 117 35 111 113

1911 1912 1913 1914 1915

794 630 831 940 948

460 346 457 470 703

23 45 261 342 600

14 25 144 213 556

1 1 0 1 2

1916 1917 1918 1919 1920

505 7 591 347

760 20 982 642

28 86

53 278

269 684

503 973

2 1 1 1 1

1921 1922

110 763

705 220

524 168

704 882 684

*) Särskilt nämnda oljesyror äro stearinsyra, lin-, rov- och rapsoljesyror, De tre sistnämnda oljesyrorna hänfördes änder åren 1885—1911 till olein. Värdena äro fr. o. m. 1914 deklarerade och under tidigare år beräknade.

106¶BIL. 11 B. I N F Ö R S E L A V OLEIN OCH ANDRA E J S. N. O L J E S Y R O R F R A N S K I L D A LÄNDER.

3 28 0 52 12 27 — —

178 79 42 521 8 205 45 2

16.5 7.3 3.9

1920 Absoluta tal i ton Norge Danmark .. .. Tyskland .. .. Nederländerna Belgien Storbritannien U. S. A Övriga länder

2 <39 318 317 21

22 9 171 368 384 75 — 2

21 81 82 198 429 14 — 6

1 38 — 76 3 161 68 —

Procentuell fördelning Norge Danmark .. .. Tyskland .. .. Nederländerna Belgien Storbritannien

y. s. A Övriga länder

0.3 5.5 45.2 45.0 3.0 l.o

2.1 0.9

2.5 9.8 9.9

16.6 35.7 37.2

—

O.o

23.8 51.6

48.2 0.7

7.3 — 0.2

1.7 — 0.7

46.4 19.6

— —

4.2 0.2

—

B I L . 11 C. U T F Ö R S E L A V OLEIN OCH ANDRA E J S. N. O L J E S Y R O R T I L L S K I L D A LÄNDER.

23 51 57 378 44 57 96

1 41 11 3

Absoluta tal i ton Norge Finland Danmark .. .. Tyskland .. .. Nederländerna Belgien Övriga länder

1 3 0 204

3 1 7 181 2 — —

6 35 31 152 13 10 14

13 24 78 417 — 61 91

164 Procentuell fördelning Norge Finland Danmark .. .. Tyskland .. .. Nederländerna Belgien Övriga länder

0.5 1.4 O.o 96.2 1.9

1.6 0.5 3.6

13.4 11.9 58.2

1.0 — —

5.0 3.8 5.4

1.9 3.5

3.3 7.2

11.4 61.0

8.1 53.5

— 8.9 13.3

0.5 18.6 5.0 1.4

8.1 13.6

107¶BIL. 12 A. IN- OCH UTFÖRSEL AV GLYCERIN. Glycerin, rå År

Införsel Ton

Summa

Utförsel

1 000 kr. Ton

År

1 000 kr.

Införsel Ton

Utförsel

1000 kr. Ton

1 000 kr.

1 1907 1908 1909 19110

35 53 34 16

25 44 31 15

11 51 37 92

7 ' 33 20 87

1893 1894 1895

32 39 36

19111 19112 19113 1914 19115

20 53 20 14 210

20 53 20 13 265

35 157 181 129 133

39 157 181 119 194

1896 1897 1898 1899 1900

54 77 91 97 132

1916 1917 1918 1919 1920

266 303 39 359 118

469 912 251 896 165

2 40 — 55 141

14 125 — 83 217

1901 1902 1903 1904 1905

166 215 170 381 318

51 49 48 25 11

1921 1922

36 114

36 115

0¶Glycerin , renad År

Införsel Ton

Utförsel 1 000 kr. Ton 1 000 kr.

1907 1908 1909 1910

224 276 180 413

180 243 181 555

— 0 15 1

— 0 13 1

1911 1912 1913 1914 1915

422 424 315 345 263

653 573 426 542 462

5 21 3 1 22

8 29 5 2 48

1916 1917 1918 1919 1920

18 0 0 211 302

36 2 1 412 640

122 44 20 10 2

244 127 115 43 7

1921 1922

109 |

554 1 724

20 23

32 36

0 0

o

1906 1907 1908 1909 1910

259 328 214 430

311 205 287 212 569

11 51 52 93

75 7 33 33 88

1911 1912 1913 1914 1915

442 477 335 359 473

674 625 445 556 727

40 178 184 131 154

47 186 185 121 242

1916 1917 1918 1919 1920

284 303 40 570 420

505 914 253 1308 805

125 84 20 64 143

258 252 115 126 223

1921 1922

145 668

211 841

20 24

32 36

108¶BIL. 12 B. INFÖRSEL AV GLYCERIN, RENAD, FRÅN SKILDA LÄNDER.

1922 Absoluta tal i ton Norge Danmark .. .. Tyskland .. .. Nederländerna Storbritannien Frankrike .. .. Övriga länder

— 1 81 72 70

— 0

3 5 143 134 20 107 1

—

—

—

o

3 93 162 51 5 1

4 17 178 102

1 103 1

—

—

2 68 293 90 50 51

4¶Procentuel fördelnin 3 Norge Danmark .. .. Tyskland .. .. Nederländerna Storbritannien Frankrike .. .. Övriga länder

—

—

—

O.o

0.3 12.3 52.9 16.3 9.0 9.2

36.2 32.1 31.3

—

—

0.3 O.o

O.o

109¶BIL. 13 A. PARTIPRISER A LJUS. Öre per kg. ^^^ -—-— Tyskland

Förenta Staterna

Ljus (anStearinljus, dra än 4 l.ma 5 ) talgljus )

Adamantine 6 )

Sverige Stearinljus 1 ) (leveranser till Statens järnvägar)

Prima

Sekunda

a

b

c

1880 1881 1882 1883 1884 1885

120—140 116 124-141 132-151 145

141 139 136 155 153 139

1886 1887 1888 1889 1890

130 125 117 130 118

1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915

År

1916 1917 1918 1919 1920 1921

Stearinljus 2 )

Kompositionsljus 3 )

d

e

f

122 113 111 127 129 115

118 115 113 118 114 103

120 113 104 101 104

96 89 78 75 80

97 93 87 80 81

100 94 100 93 98

118 118 118 115 110

108 108 106 106 101

87 85 92 92 85

81 76 84 79 96

89 87 1097) 98 89

66 66 73 71 70

104 95 88 105 120

92 85 87 99 111

78 73 75 87 99

88 78 83 96 100

88 82 82 907) 1077)

70 61 50 50 87

115 120 118 118

113 115 120 120 120

101 104 108 108 108

87 87 85

105 109 85 105 104

1097) 1097) 1097) 1097) 1097)

90 90 82 74 71

115 127 127 127 127

118 129 136 134 134

106 113 115 115 113

79 89 92 92 81

106 114 113 112 108

1147)

63 61 60 60 60

124 124 124 124 150

134 134 134 129 139

115 115 115 113 125

66 59 69 81

88 87 100 98 123

—

200-270 355 456

235 400 593 378 383

g

120 118 c:a 119 c:a 119 c:a 119 c a 119

.

60 60 60 60 60 60

.

2 ) Stearinljus för vagnar (enhetlig kvalitet). ) Liljeholmens nettoförsäljnings4 priser. 3) Liljeholmens nettoförsäljningspriser. ) Medelpriser å ljus (andra än talg5 ljus) beräknade enligt offic. stat. ) Enligt "Ubbelohde", 6 3 II, sid. 1063. För åren 1910—1913 enl. "Ullmann, Enzyklopädie", Bd. 7, sid. 12. ) Enligt "Wholesale prices, U. S. A.", sid. 207. 7) Siffrorna äro ej fullt exakta, emedan de utgöra medeltal av tämligen varierande priser. Priserna för åren 1901—1906 avse konventionspriser, gäl» lande mindre kvantiteter.

:0

a> o

r§a o . O "o

B

.as

Q . M co " 2

- 3 :s3

ås g gÖ

I i-c .s

"co 93 3 03 «H J , 03 c3 fj CO ^ r* CO CO CO r j cg CO 0 •T-»Jji Ö

g^ mo co o3 ^ » " - 3

.S | .g =g (-i K u 0) P4CO p ^ oo3 °o3 »co oc3 tn fe *-> ti co . 2

M fcfl

ft ft ft-c

S 55 © i : +o in +3 Cö CD c3

o

*<0HOQ

Ill

BIL. 13 C. PARTIPRISER A PARAFFINHALTIGA LJUS OCH PARAFFIN (ÖRE PER KG.). A = B = C = D = E =

Nettopriser å svenska kompositionsljus (fabrik A). Partipriser å amerikanska ljus (Adamantine, se bil. 13 A). Råmaterialkostnad för svenska kompositionsljus (fabrik A). Paraffinpriser (inköpspriser vid fabrik A). Paraffinpriser (offerter till fabrik A). 100 ö r e p r k g

112¶BIL. 13 D. DETALJIIANDELSPRISER A LJUS. Öre per kg. Frankrike 2 )

S v e r i g e 1 )

År

Stearinljus l:a

x

.

2:a

Kompositionsljus

Stearinljus (Bougies étoile)

) Fritt Stockholm eller Göteborg (Liljeholmens priser). ) Paris (enligt "Salaires et coiit de 1'existence ä divers époqueä jusquen 1910", Paris, 1911, sid. 398). 2

113¶BIL. 14. LILJEHOLMENS STEARINFABRIKS AKTIEBOLAG. 1 000-tals kronor. 1911

1770 1765

1540 Balans 'tillgångar: Anlläggningar .. .. Matskiner och inventarier Akltier Larger Div. debitorer .. .. Summa

379 386 344 344 370 420 431 437 6 6 7 6 304 1967 1720 1947 1025 970 1130 234 798 358 899 591 1050 1127 1067 1529 2 552 2155 2113 2189 4 280 4 284 4 349 4 447 5 323 6 316 6 703 6 749

454 1476 623 1855 5 993

930 1481 1119 2 078 7188

Skulder : Akitiekapital Reservfonder .. .. Öviriga fonder .. .. Årsvinst Si:a eget kapital Vällgörenhetsfond Avskrivningsfond Skaittefonder Div. kreditorer.. ..

1500 1500 1500 1500 1500 3 0001) 3 000 150 150 150 150 150 150 300 1318 1326 1331 1331 1498 606 1173 204 219 203 355 990 1167 943 3187 3180 3184 3 336 4138 4 923 5 416 204 213 224 225 226 225 221 220 220 220 325 220 220 325 16 140 12 12 11 140 47 653 703 601 659 709 655 692

3 000 300 1206 520 5026 209 325 140 1049

3 000 300 744 610 4 654 196 325 140 678

3 000 300 1094 684 5 078 199 105

814 178 992

1018 118 1136

928 36 964

Vinst- och förlustkonto Inkomster: Tillverkning Intresse Summa Utgifter: Intresse Skatter Div. omkostn Summa Årsvinst Vinstdisposition: Utdelning i % .... Reserv Avskr Välgörenhet Skatter Avskrivningar: före bokslutet .. ..

406 1057 1214 1148 5 22 149 406 1062 1236 1297

43 63 219

39 54 204

38 50 203

35 51 355

24 48 69 72 69 990 1167

3542) 354 943

4723) 472 520

444 82 526 610

239 41 280 684

150 10 15 46 8

150 10 5 40 9

165 11

165 11 177 13

225 15 6081) 17

450 15 —49

9001) 30 70

600 20 —11

600 20 66

450 15 717

542 422

*) Kapitalökning genom utdelning av 1 500 000 kronor gratisaktier av årets vinst jämte reserverade medel. 2 ) Därav "Förlust å stearinljus" 275 000 kronor. 3 ) Därav "Förlust å stearinljus" 390 000 kronor. *) 450 000 kronor utdelas extra på grund av vinst Vid fastighetsförsäljning.

114¶BIL. 15. FÖRÄNDRINGAR AV TULLSATSER Å OLEIN, STEARIN, GLYCERIN SAMT LJUS UNDER TIDEN 16/5 1882—1922. Stat. n:r 1912—1922

Benämning

1110 Olein och andra, ej särskilt nämnda oljesyror Stearin (stearinsyra) Glycerin: rå ^ renad .. j Ljus:

1111 1112 A B 1121 A

stearin

andra

Anm. omslag.

Fr. o. m. den

21 Tid

Kvanti- Tullsats tetsgrund i kronor

1882—1922 1882—1922

1 kg.

fri —:09

/1882— 13 /n 1911 ) i/l« 1911—1922

100 kr. 1 kg.

5: — -:04

1882—1922 1882—30/n 1911 talgljus ljus, andra Via 1911—1922

1 kg.

1 kg. 1 kg. 1 kg.

07 12 12

/6 1892 inräknas i vikten å ljus, askar, papper och dylikt

115 -Ö 08

P

CD

a

1 -^ 1 — •tji 5*H 'C

p 4J

p 4 J 4 J - P

- p ^

CO ifl

Hta *4>

+3 -4J

M

U

i «4H

- *

'C «w

=s ^

-4P

-u

M

=4-4 =4H <4H

'C CD

CM C-

i S

CO

co CN

CO • ^

1 CM

CM

fi

Bo rM

>>

o

O •*

•aa

-t^

~

-fci -4P

-W -U

+J +J

-4^ -4P

•* ,-|

M

U

U

U

r l

kl

H

54-1

CM C^

S^

«4H

-

M

o

[^

-4P

00 00

CM CM

CM

cd

|

"3 .. - " O

'

a; CD^äi

CO

cQ C

1 1

•**

l£l

**

-4^ u C4H

{^ co

O in

CM

O

>n

en

00 00

w > GM «4H =4H

•<*!

c<i

1 GM

-4^> -4J

-4-J 4J

O

.spa :cö

z 1 1

fm

a cc

1 1

-*H -4-

t.

T *

=4H

-tJ -4P

-4J -4P

O oj

H» co

-4P -1-4

00 Hj

<M 1^

CO

-4P

b «4H

_SH

GO

O T-H

H

CD

=4H

I*

tH «4H

*4H

^J

S

"3 •.-

•° I 08 . .

'O uo

äJ

O! 03

( N O O C N i f l rl CM C O r H r H

" ^

r-j

S

A

eo CM

| | y

i l

r» H«

«* co

00 CM

O -.'

w O CN

r H

O lO ^

fctC

d

t* bog

CO

CO

I

"3

rH " * rH

<M

r H

.

CM 40

O 00

O -.-»•

00 H

O ' *

r l T-i

T-i r H

' dd 303

t>

>

fi M t k =3 A A

;•

cfi ci T5

f i ca c "3 TfiJ "-2 o. c 53 »

o3 —O "^ fl > 03C CD 03 - CM CH

03 U 03

c

.£ I O

>>do

CO

> rf

fi,

'cD^

g

CC

?

«4H

-4-1

M

CM

£§

-W v (B

o

o

t -

s? .

CO

CM

sä

.J,

CM

03 H

>o

X °

60 CC

SHf^

h

o US M 1 1

O

:o3

& I - "

c

4H

fi

rf =ö fi< en O

"H

fi

fi-n

•« G

P4 CO

fi

irj

^

"CD

fl fi

r043

S-3-So

o •*

C

ca «+H o; cc PH

4Q

Tji •JJ -4P

- U -4P

ti ~ =4-1 «4—1

1 1

-4J - P

r H 0<1 r H T4 * ^

O O)

-4J -P

o CO

eo co

r-J CM

|

-»^ -P>

£ , 2 » < K fi M °c3 5 c3^

^

o 00

O r H

fi

—

•c3 - cD :83 60 6 0 ^ 3

-4P

fl B ta JS

«4H

filf

— fi 03

>4rf

T»

-p>

«

•*? -4H

c

f-l

-tji

«H

0>

• P p - P • p p - p H

>•

CO t> I

H

H

I

o a

-4P -4P

-4P -4P

+J -4P4

H

Si «4H

»H =4H

«H *4H

e+_| «+H «4H

PQ

CO

-4P -4P

-4H

1*

'u t H

C

1 I

"C i =*H

^

1 O

_^

'. " ? S

CO

o

L%

; °^

l O CO "tn r H

r-i

'än «4H

C •>

! H

*

1¶CO CO

'u

«4H

'C

«4H

03 PH

^f oj

fi

e3

c8

ti

•c I ^<H

T ^

«M

_

CO

O

<*H =4-4 ( M

T - I

'Z «t-

£ £

-tH

e

o CO

»H

12 OJ

S

•*£

">C =4H

"*

i_3 CD

8 I

fi

-H

bD

^

8f

rf bD^> B,

cu -o

._, r r j r o -r 1

O

e+H 08

' lO fi •£r*,^

.2,3 © ä

CM J H O O oc3 CMrH^I

:c8 60 ._! . _

4<i

CSpH

J Se^|

a)

2 CD

fi a CO - H CD ö

bJ0.fi

CSÖH4

^ BS8

o2 S4<l g -ä _,' g co ay>

CO S 08 ^

CD C0 fl g

•i

n

f t

*

ti

-.O CD . 3 JO *" -^

tu CD oS

•S.-.So3|g^|^

CO

co Z i ® ^ f l 3

^ f l

S3 O

^H

:s3 4> ^ :s3 X2 ^ ° - f l

S £ -fi»

c

fi

CD

"3 CD & C CO

'C &c CD M > o co SS

CC

-y^oi-o

tu

s c S-S

'ti ti

.fl

.JJ

T:

c

•

Ti

2^

te

PQ HH

«i

o

0)

c 'C

* p > 4 CO

Q PH. co EH

o

N

'3 t*

fl

Hfi

o

CO

HH

C

^r.

CD U ••o

CT5t!

^ C L I

Ä^O

fi

PH

^ ^

CO 03

• f i ° ° r b 3 ^ g - S ^1 ^0 fi

'ii CD tH

<1

fi

S

3¶CO . . 03 . 2 fi1^

2 M

0 8 M |

' 5a .. cd i O » r H

, c-, T I

M

«

»

Onfi

fira

g ^ ^ ä g

c?

,

ci,rrj f

fi CD

K - H j M ^

^ 5 : 0 :s3 H5

c

Litteraturförteckning.L) I. Litteratur, innehållande väsentligen statistik, priser o. d.: Svensk: Sveriges officiella statistik, Handel (div. årg.). „ , Industri ( „ „ ). 1906 års Tulltaxekommittés betänkande. Norsk: Norges offic. statistik, Fabriktaellingen 1909. „ „ „ , Industristatistik. Dansk: Danmarks statistik: Danmarks Haandvaerk og Industri ifolge Taellingen 1897; D.o 1906; D:o 1914. „ „ Danmarks Vareinforsel og -Udforsel. „ „ Produktionsstatistik for Aaret 1913. Finsk: Finlands offic. statistik, Industristatistik. Tysk: VierteVjahrshefte zur Statistik des deutschen Eeichs, Betriebszcälilung. Engelsk: Census of production 1907. Stat. Abstract for the Unit. Kingdom. Wholesale and retail prices, Board of Trade, London 1903. Fransk: Documents statistiques de la France. Rapport gén. sur l'industrie francaise, premiere partie, tome 2, Paris 1919. Resultats stat. du recensement gén. de la population, tome 1, Paris 1906. \' Utom den i texten angivna litteraturen återfinnas här endast några få arbeten.

118 Salaires et cout de l'existence a divers époques jusqu'en 1910, Paris 1911. Holländsk: A general view of trade and industry in the Netherlands, composed by the Com. Department of the Netherlands Ministry etc. N:r X I I ; D:o N:r XIII. Bijdragen tot de Statistiek van Nederland, No 292 (1913); D:o No 322 (1916, 1919). Central Verslag der Arbeidsinspectie in het koninkrrjk der Nederl. 1914; D:o 1917. Statistique annuaire des Pays Bas (ett flertal årgångar). Amerikansk: Abstract of the Census of manufactures 1914, Washington 1917. Statistical abstract of the Unit. States, 1917. Thirteenth Census of the Unit. States, 1910. Whole Sale prices in U. S. A., 1890—1916. Diverse länder: Circulaire commerciale hebdomadaire de Maurice Duclos, Paris (årg. 1913—1920). Stat. Abstract for the principal and the other foreign countries. II. Litteratur av väsentligen tekniskt intresse: Amtlicher Bericht iiber die Wiener Ausstellung. Feld & Vorstman: Die Gewinnung des Glycerins, 2 Aufl., Bendorf a. Rhein. Graefe: Laboratoriumsbuch fur die Braunkohlenteerindustrie, Halle a. S. 1908. Hefter: Technologie der Fette und Öle, Bd. I—III, Berlin 1906, 1908. Holde: Untersuchung der Kohlenwasserstofföle und Fette, 5 Aufl., Berlin 1918. Lach: Die Gewinnung und Verarbeitung des Glycerins, Halle a. S. 1907. Lach: Die Stearinfabrikation, Halle a. S. 1908. Marcusson: Laboratoriumsbuch fiir die Industrie der Öle und Fette, Halle a. S. 1911. Marazza: Die Stearinindustrie. Praktisches Handbuch. Bearb. von C. Mangold, Weimar 1896. Ost: Lehrbuch der chem. Technologie, 10 Aufl., Leipzig 1918. Ubbelohde und Goldschmidt: Handbuch der Chemie und Technologie der Öle und Fette, Leipzig 1906—1911. Ullmann: Enzyklopädie der techn. Chemie. III.

Litteratur av blandat innehåll:

Fitzner: Die Weltwirtschaft der Fettstoffe, Heft. 1—16, Berlin 1919 —1920.

119 Klason, Festskrift, Stockholm 1910. Löffl: Die chemische Industrie Frankreichs, Stuttgart 1917. Muspratt: Enzyklopädie der techn. Chemie, 4 Aufl. Bd. 5, sid. Muller: Die chem. Industrie in der deutschen Zoll- und Handelsgesetzgebung des neunzehnten Jahrhunderts, Berlin 1902. Norton-Grossmann: Die chem. Industrie in Belgien, Holland, Norwegen und Schweden, Braunschweig 1914. Schwarz: Die Mineralölindustrie Österreich-Ungarns, 2 Aufl., Wien JL u Xt7.

Svensk Kemisk Tidskrift. Thorpe: A dictionary of applied chemistry. Revised and enlarged edition. New impression. Vol. 4. London 1918. Wichelhaus: Wirtschaftliche Bedeutung chemischer Arbeit, 2 Aufl., Braunschweig 1900.

Imtill den 5 juni 1924 offentliggjorda delar av

ITull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden: I. Svensk tullpolitik 1816—1911 av A. Montgomery. II. Bomullsindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström. III. Utredning angående det svenska jordbrukets produktion samt saluöverskott av spannmål av E. Höijer. IV. Jämförelse mellan jordbrukets utveckling i vissa delar av Sverige, Danmark samt Norge av E. Höijer. V. Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 jämte anmärkningar av E. Höijer. VI. Svensk traktatpolitik 1816—1914 av A. Montgomery. VII. Utlåtande angående frågan om differentialtullar till skydd mot valutadumping. VIII. Utlåtande i valutafrågan. IX. Utlåtande ångande järnvägsfrakternas reglering. X. Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. XI. Pappersindustriens produktionsförhållanden av E. Bosseus. XII. Margarinindustriens utveckling etc. av J. Lublin. XIII. Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1913 etc. av B. Ohlin. XIV. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 av A. Sjöström. XV. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871—1913 av E. Höijer. XVI. Den svenska järnhanteringens utveckling etc. av S. K. Stockman. XVII. Den svenska glasindustriens utveckling etc. av B. Ohlin. XVIII. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet av E. Linder. XIX. Sveriges bryggeriindustri av A. Lilienberg. XX. Gaiveriinduslliens produktionsförhållanden av W. Smith. XXI. Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet av H. Nilsson-Ehle. XXII. Översiktstabeller angående den svenska industriens utveckling 1891—1920 jämte anmärkningar. XXIII. De svenska järn- och metallmanufakturindustriernas utveckling etc. av G. Delling. XXIV. Undersökning angående jordegendomsvärdenas utvecking i Sverige och vissa främmande länder av K. Åmark. XXVI. Ljusindustrien samt tillverkningen av glycerin etc. av J. Lublin. XXVII. Ylleindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström. XXVIII. Den svenska tegelindustriens utveckling etc. av B. Ohlin.

Statens

offentliga Systematisk

utredningar

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande med förslag till gruvlag. [16] Malmkommissionens slutbetänkande. [32] Malmtillgången i Norrbottens län. [331 Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning. Industri. Cement- och betongbestämmelser.

[25]

Kommunalförvaltning. Handel och sjöfart. Skeppstjänstkommitterades betänkande. 3. [20]

Statens och kommunernas finansväsen. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 26. Ljusindustrien. [34] Politi. Handledning vid utarbetandet landskommuner. [23]

av brandordningar för

Kommunikationsväsen. Utredning rörande ny vattenväg mellan öste-sjön och Vänern jämte bihang. [6] Anvisningar rörande vägväsendet och aulonohillrafiken. [19] Bank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik. Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike. Det svenska tobaksmonopolet. [15] Statens järnvägar. [22] Statens järnvägar som allmänt affärsverk. [3D]

[14] Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård. Kyrkoväsen. Allmänt näringsväsen. K. Elektrifieringskommittens meddelanden. 9. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Hallands län. [18] 11. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. [10] 12. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs län. [31 13. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. [8] 14. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. [9] 15. Äng. elektrifiering av landsbygden inom Jämtlands län. |11] 16. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Norrbottens län. [28] 18. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. [12] 19. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Västernorrlands län. [17] 20. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Västerbottens län. [29] Past egendom.

Jordbruk med binäringar.

Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. [2] Fastighetsregisterkommissionens meddelanden. 13. [21]

Undervisningsväsen, odling i övrigt.

Andlig

Supplement nr 2 till Sverges familjenamn 192'. [4] Betänkande angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. [5] Betänkande och förslag angående lärove-ks- och landsbibliotek. [7] Förslag till lönereglering för befattningshavarj vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter. [13] K. skolöverstyrelsens utlåtande över skolkommissionens betänkanden 1—5. [24] Systematiskt utforskande av allmogekulturen 1. [26] 2. [27] Utredning rörande kungl. teaterns verksamhet. [31] Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

Internationell rätt.

Angående ordnandet av statens kommersiella mationsverksamhet. [1]

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1924.

infor-