SOU

Förslag till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt jämte motiv

Beteckning: SOU 1925:10
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1949:9: 1944 års allmänna skattekommitté. 3,, avsnitt 32

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR FINANS

1925:10

DEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE STATLIG I N K O M S T - OCH F Ö R M Ö G E N H E T S S K A T T JÄMTE

MOTIV

S T O C K H O L M 1 9

2 5

Statens offentliga utredningar 1925 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

Utredning av vissa frågor rörande privatliiroverken. Nor- i 6. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkandcn. 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. stedt. 173 s. 2 pat.-tab. E. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . Tull- och traktatkommitténs utredningar ocli betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien med 7. Underofficérssakkunnigas yttrande och förslag jämte särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av personalrepresentanternas särskilda yttrande. Fahlcrantz. Hj. Hiimburger. Marcus. 108 s. Fi. 140 s. Fö. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkauden. 29. Don svenska skoindnstrien med särskild hän8, Betänkande med utredning och förslag angående socialsyn till förhållandena, före världskriget. Av W. Smith. försäkringens organisation. Norstedt, viij, 355 s. F i . Tullberg. 104 s. Fi. .9. Betänkande med förslag till grunder för avsättning till Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkande under Kungl. kommunikationsdepartementet lydande det]. 30. Den svenska cementindustrien med särskild affärsdrivande verkens förnyelsefondcr samt för användhänsyn till förhållandena före världskriget. Av O. Edning och placei'ing av förnyelsefondernas medel. Norström. Marcus. 48 s. F i . stedt. 44 s. K. Tull- cch traktatkommitténs utredningar och betänkan10. Förslag till förordning angående statlig inkomst- och <len. S2. Den svenska porslinsindustrien med särskild förmögenhetsskatt jämte motiv. Norstedt. 40 s. Fi. hänsyn till förhållandena före världskriget. Av B. W. Tillber?. Tullberg. 64 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det depirtement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

19 2 5:10

FINANSDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE STATLIG INKOMST- OCH

FÖRMÖGENHETSSKATT

JÄMTE

MOTIV

STOCKHOLM 1925 KUNGL. BOKTKYCKERIET.

P. A. NOKSTEDT & SÖNER

TILL

KONUNGEN.

Till fullgörande av det genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 5 december 1924 mig givna uppdrag att upprätta författningsförslag angående den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i anslutning till den formella

uppställningen av kommunalskattekommitténs förslag till kommunalskattelag får jag härmed underdånigst överlämna i två exemplar förslag till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt jämte motiv. Vid uppgörande av detta förslag har jag utgått därifrån, att någon rubbning av de principer, som ligga till grund för gällande statsskatteförordning, icke borde ifrågasättas, men att det stått mig öppet att föreslå även sakliga ändringar i sådana detaljer, där olika bestämmelser för kommunaloch statsbeskattningen synts mig ej gärna kunna ifrågakomma och kongruensen mellan den kommunala och den statliga skatteförfattningen sålunda krävt ändring i den senare. Särskilt har detta varit fallet beträffande förmögenhetsbeskattningen och skattskyldigheten. I de delar, som fallit utom ramen för det mig lämnade uppdraget, har j a g bibehållit nu gällande bestämmelser med allenast några mindre redaktionella ändringar. Vid förslagets slutliga genomgående har jag fått åtnjuta biträde av kammarrättsrådet John Lybeck, varjämte aktuarien i finansdepartementet P. S. Runemark tillhandagått mig med undersökningar angående ändring i en av de nuvarande skatteskalorna. Underdånigst ALBERT Stockholm den 3 mars 1925.

PETERSSON.

Förslag till

Förordning angående statlig inkomst-och förmögenhetsskatt. Inledande bestämmelse. 1 §• Till staten skall erläggas inkomst- och förmögenhetsskatt enligt i denna förordning givna bestämmelser. Skatten utgår på grund av taxering, som verkställes i den ordning och med ledning av de uppgifter, varom särskilt är stadgat.

Skattepliktig inkomst. 2 §•

Om vad som ar att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning av sådan inkomst, därom gäller vad i kommunalskattelagen 23—41 §§ är stadgat. o §• Vid beräkning av skattepliktig inkomst skall jämväl lända till efterrättelse vad i kommunnlskattelagen är stadgat i 67—72 §§ ävensom i 97 §, dock att vad 70 § innehåller därom, att vid uppskattning av inkomst avdrag icke må ske för allmänna skatter, gäller allenast beträffande kronoutskylder. *§• 1 mom. Visar vid inkomstberäkning, som i 2 och 3 §§ sägs, förvärvskälla underskott, skall sådant underskott avräknas från överskott å annan eller andra den skattskyldiges förvärvskällor, d«ck att sådant avdrag ej må ske för underskott å förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet. 2 mom. Från skattepliktig inkomst skall vidare avdrag göras för av den skattskyldige under beskattningsåret här i riket erlagda allmänna utskylder utom kronoutskylder. 3 mom. Skattskyldig fysisk person, som är här i riket bosatt, äger att a skattepliktig inkomst njuta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, för avgifter till allmänna pensionsförsäkringen och för premier och andra avgifter för personförsäkring, allt av den f l — 2!>0S80.

6 beskaffenhet och till den omfattning, som i 42 § 2 mom. kommunalskattelagen sägs. 4 mom. Här i riket bosatt gift kvinna äge ock, där sådana förhållanden äro förhanden, som i 42 § 3 mom. kommunalskattelagen angivas, tillgodonjuta avdrag, som där sägs. 5 §• Skattepliktig inkomst eller, där skattskyldig haft sådan inkomst av flera förvärvskällor, summan av dessa inkomster, minskad i förekommande fall med avdrag, som i 4 § omförmälas, utgör taxerad inkomst. Taxerad inkomst skall upptagas i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

Skattskyldighet för inkomst. 6 §• 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger med undantag, som i 7 § angivas: a) svensk medborgare eller utlänning, som är här i riket bosatt: för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats, vad angår inkomst av fastighet samt rörelse eller yrke i utlandet dock endast i den mån inkomsten icke därstädes använts för fastigheten eller för rörelsen eller yrket; b) svensk medborgare eller utlänning, som icke är här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastighet och av rörelse eller yrke, som här bedrivits, för inkomst, som är att hänföra till inkomst av tjänst eller anställning och som härifrån tillflutit honom, samt för inkomst genom utdelning å aktier, lotter i solidariska bankbolag, kommanditlotter och andelar i ekonomiska föreningar, såvitt företagen äro svenska; c) svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar, så kallade gruvbolag samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning: för inkomst, som under a) härovan angives; d) utländska bolag och andra här i riket ej hemmahörande juridiska personer: för inkomst, som under b) härovan angives. 2 mom. Vanliga handelsbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för envar motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets inkomst. Kommanditbolag skall för den del av bolagets inkomst, som belöper ä kommanditdelägarna, taxeras i enlighet med vad om aktiebolag är sagt. varemot den del av kommanditbolagets inkomst, som belöper å de solidariska

7 delägarna, fördelas till beskattning dem emellan på sätt om handelsbolag är stadgat. (Se vidare anvisningarna.)

7 §• Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital; b) främmande makts härvarande beskickning eller konsulat tillhörande person jämte betjäning, som icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än inkomst av här belägen fastighet eller av rörelse eller yrke, som han här bedrivit, eller av härifrån uppburen lön eller pension, dock att person tillhörande olönat konsulat jämte betjäning icke är Inkallad från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å aktier, lotter i solidariska bankbolag, kommanditlotter och andelar i ekonomiska föreningar, där företagen äro svenska; c) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter: för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förordning åtnjutits; d) lappallmogen: för inkomst av renskötsel; e) staten; f) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap; samt g) kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser ävensom stipendiefonder, pensionsanstalter, sjukkassor, understödsföreningar, vilka icke äro pliktiga att årligen försäkringstekniskt beräkna sin försäkringsfond, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, allmänna hypotekskas««an för Sveriges städer, hypoteksföreningar, jernkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, å vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger tillämpning, samt ideella föreningar, vilka uteslutande avse att främja ett religiöst, fosterländskt, kulturellt, välgörande eller allmännyttigt ändamål ävensom stiftelser med likartat ändamål, även om de ej äro att hänföra till fromma stiftelser: för all inkomst; h) ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 5 § 1 mom. kommunalskattelagen: för sådan inkomst, som ägaren åtnjutit av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål.

8 Skattepliktig förmögenhet. 3 §• Såsom skattepliktig förmögenhet räknas uppskattade kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan i 9 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet av hans skulder. 9 §• 1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola såsom tillgångar upptagas: a) fastighet, frälseränta inbegripen; b) tomträtt, vattenfallsrätt; c) lös egendom, som, efter ty i kommunalskattelagen sägs, skall räknas såsom tillgång vid åsättande av näringsskattevärde, så ock lös egendom av enahanda beskaffenhet, som är avsedd för drift av jordbruk med binäringar, av skogsbruk eller av rörelse eller yrke, därå näringsskattevärde ej sättes, eller vars näringsskattevärde bestämmes i den ordning, som omförmäles i 18 § punkt 7 kommunalskattelagen; d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra fordringar, aktier, banklotter, kommanditlotter eller andelar i ekonomiska föreningar, och som icke räknats såsom tillgång vid åsättande av näringsskattevärde; e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet a t t böra hänföras till yttre inventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobiler, lustjakter o. dyl., så ock smycken. 2 mom. Såsom tillgång vid förmögenhetsberäkning upptages icke: a) kapitalvärdet av sådan inkomstgivande förmån eller rättighet, varav inkomsten är att hänföra till intäkt av endera av förvärvskällorna tjänst eller anställning eller tillfällig förvärvsverksamhet; b) kapitalvärdet (återköpsvärdet) av liv-, kapital- och annan personförsäkring; c) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen; d) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk; e) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten tillgängliga; f) inneliggande gröda eller andra alster av jordbruk med binäringar samt förbrukningsartiklar, råvaror eller råmaterial i jordbruksnäringen, som ej skall ingå i näringsskattevärde; g) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushålls- eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd kassa. , (Se vidare anvisningarna.)

9 10 §. Värdesättning av tillgångar, som i 9 § 1 mom. omförmälas, skall ske med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets slut, och skall därvid iakttagas följande: Fastighet, frälseränta inbegripen, upptages till det taxeringsvärde, som vid nämnda tidpunkt varit för den gällande. Var sådant värde då ej åsätt eller har omständighet inträffat, som kan under en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som under löpande året blivit densamma åsätt. Tomträtt och vattenfallsrätt skola upptagas till det värde, som de med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kunna anses skola hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden. Lös egendom, som skall räknas såsom tillgång vid åsättande av näringsskattevärde, upptages till det värde, som vid sagda beräkning därå sättes. Andra lösören, som äro att anse som tillgångar vid förmögenhetsberäkningen, skola upptagas till det värde, som de kunna anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden. Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptagas till det noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden. Fordran, som löper med ränta, skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan in beräkning av under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta. Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem procent utgör fordringens förhandenvarande värde (se vid denna förordningfogad tabell I). Annan säker fordran upptages till det belopp, vara den lyder. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke. 11 §• Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets slut, och utan tillägg av under året upplupna men ej förfallna räntor. Kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, upptages till det belopp, som efter en räntefot av fem procent utgör skuldens förhandenvarande värde (se vid denna förordning fogad tabell I). Kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att för tid, som är beroende av en eller flera personers livstid, eller för vissa bestämda år till annan utgiva undantagsförmåner, pension, livränta eller därmed jämförlig avgift upptages till det belopp, som enligt vid denna förordning fogade tabellerna I I och I I I beräknas utgöra förhandenvarande värdet av samma förmån eller avgift. Är förpliktelse, som nyss är sagd, beroende av flera personers livstid, och upphör förpliktelsen vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot förpliktelsen

10 oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder. Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen; ej heller vid beskattningsårets slut oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga skulder. Under avdragsgilla skulder inbegripas även den skattskyldiges oguldna, på grund av taxering under beskattningsåret eller något föregående år utgående allmänna utskylder. Äro grunderna för utskyldernas debitering vid förmögenhetsberäkningens uppgörande ännu icke bestämda, må utskylderna beräknas efter senast fastställda debiteringsgrunder. Skattskyldig, som är bosatt utom riket, har rätt till avdrag allenast för sådan skuld, som häftar vid hans här i riket nedlagda förmögenhet. •Skattskyldighet för förmögenhet. 12 §. 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger: svensk medborgare eller utlänning, som är här i riket bosatt: för all den förmögenhet han äger vare sig här eller å utrikes ort; samt svensk medborgare eller utlänning, som icke är här i riket bosatt, så ock utländskt bolag: för förmögenhet, som är här i riket nedlagd. Vad sålunda stadgats för svensk medborgare eller utlänning, gäller även för oskift dödsbo efter honom. Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för förmögenhet. 2 mom. Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag eller rederi, ävensom solidarisk delägare i kommanditbolag skall taxeras lör vad av bolagets eller rederiets förmögenhet å honom belöper i förhållande till hans andel i bolaget. (Se vidare anvisningarna.)

13 §. I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställes med ägare: a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller med stadgad åbor ä t t ; innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd; b) efterlevande make, som på grund av inbördes testamente besitter förmögenhet, så ock den, som på grund av testamente eller annorledes är för sin livstid berättigad åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillagts hans bröstarvinge eller bröstarvinges avkomling. 14 §. Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, som vid taxeringsårets ingång icke fyllt 16 år, skall därest barnet

11 icke självt skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet.

Beräkning av inkomst- och förmögenhetsskatt. 15 §. Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst, så beräknad som ovan i 5 § är sagt, och en sextiondedel av hans till förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet, så beräknad som ovan i 8 § är sagt. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller allenast för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten eller en sextiondedel av förmögenheten efter t y nyss är sagt. Det sålunda bestämda beloppet utgör till inkomst- ock förmögenhetsskatt taxerat belopp och skall utföras i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som ej uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller. 16 §. 1 mom. Å det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet äger skattskyldig fysisk person, som är bosatt här i riket, åtnjuta statligt ortsavdrag. Detta avdrag utgår med en och en halv gånger det belopp, som den skattskyldige enligt de i 44 § kommunalskattelagen stadgade grunder äger åtnjuta såsom kommunalt ortsavdrag. 2 mom. Har, på sätt i 45 § kommunalskattelagen sägs, skattskyldigs taxerade inkomst blivit på grund av där omförmäld omständighet nedsatt med visst belopp utöver ortsavdrag, må sådan nedsättning med högst en och en halv gånger samma belopp ske jämväl i det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. 3 mom. Summan av de avdrag, som enligt 1 och 2 mom. tillkomma skattskyldig, skall utföras i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som ej uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller. 17 §• i mom. Såsom till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp skall upptagas: a) för skatt skyldig fysisk person, som är här i riket bosatt: eet för honom till sådan skatt taxerade beloppet, minskat med avdrag som i 16 § oniförmäles; och t) för annan skattskyldig: cet för honom till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. i' mom. Skyldighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt inträder: lör fysisk person, som är här i riket bosatt: då det beskattningsbara beloppet uppgår till minst 10 kronor; och för annan skattskyldig: då det beskattningsbara beloppet uppgår till minst 100 kronor.

12 18 §. 1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss i särskild ordning bestämd procent av ett för den skattskyldige fastställt grundtal som uträknas enligt nedan angivna grunder: a) För skattskyldig fysisk person samt andra inländska juridiska personer än de nedan under b) och c) angivna ävensom för utländska bolag utgör grundtalet: för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 5,000 kronor, 2Va %\ för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 5,000 kronor men icke 10,000 kronor 3 °/0 10,000 , 20,000 > 4% (o. s. v. lika med nu gällande skala); dock att grundtalet icke må i något fall överstiga 12 % av det beskattningsbara beloppet. b) För inländska aktiebolag, solidariska bankbolag och inländska kommanditbolag, vad sistnämnda bolag angår för den del av inkomsten, som belöper å kommanditdelägarna, utgör grundtalet (A-skatt): (skalan lika med den nu gällande); varvid dock iakttages, att skattens grundtal icke må i något fall med mera än halva den överskjutande inkomsten överstiga det grundtal, som högst skolat påföras bolaget, därest dess inkomst hade varit allenast så stor, att bolaget varit a t t hänföra till närmast lägre skatteklass. Till kapital, varom här är fråga, räknas för aktiebolag och solidariska bankbolag såväl aktie- eller lottkapital som ock reservfond. Aktie- eller lottkapitalet upptages till det belopp, som angivits i ingående balansräkningen för beskattningsåret eller, om aktie- eller lottkapitalet samma år undergått förändring, till medelstorleken därav under nämnda år. På samma sätt förfares vid beräkning av reservfonden. Vad angår kommanditbolag räknas till kapital, varom här är fråga, kommanditdelägarnas insatser i bolaget ävensom vad å samma insatser belöper av bolagets reservfond, allt beräknat pa sätt om aktie- eller lottkapital och reservfond nyss är sagt. c) För föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningår, s. k. gruvbolag och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom stiftelser, för såvitt dessa juridiska personer äro jämlikt bestämmelserna i 6 och 7 §§ härovan skyldiga a t t utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt, utgör grundtalet 3 % av det beskattningsbara beloppet. 2 mom. Utöver den inkomstskatt, varom i 1 mom. b) är stadgat, skall av inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag erläggas inkomstskatt med viss procent av ett grundtal, vilket utgör två kronor för varje fullt hundratal kronor av den del av bolagets nästföregående år till beskattning enligt

13 nyssnämnda mom. taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats till delägarna, dock efter avdrag av de å sagda inkomst belöpande kronoutskylder ävensom, i fråga om försäkringsaktiebolag, av vinstutdelning till försäkringstagare eller av för samma ändamål reserverade medel (B-skatt). 3 mom. I den mån enligt 2 mom. beskattade tillgångar i vanlig ordning utdelas, äger bolaget åtnjuta restitution med viss procent av ett grundtal, vilket utgör två kronor för varje fullt hundratal av de till delägarna sålunda utdelade tillgångar, skolande därvid iakttagas, att sammanlagda beloppet av restituerade medel icke må uppgå till högre belopp än de av bolaget enligt 2 mom. erlagda skattemedel. Restitution sker i den ordning, som är stadgad i fråga om restitution av kronoutskylder. (Se vidare anvisningarna.)

19 §. 1 mom. Äkta makar, som leva tillsammans, taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst och förmögenhet. H a r vid dylik taxering av inkomst avdrag, varom i 4 § 1—3 mom. förmäles, eller skuld, som i 8 § avses, helt eller delvis ej kunnat avgå å den därtill närmast berättigade makens inkomst eller förmögenhet, må bristen avräknas å den andre makens inkomst eller förmögenhet. Avdrag, varom stadgas i 16 §, ävensom beskattningsbart belopp skall beräknas för makarna gemensamt, och skall, därest någondera maken så påfordrar, det beskattningsbara beloppet i jämna tiotal kronor fördelas dem emellan efter förhållandet mellan deras taxerade belopp. 2 mom. Äkta makar, som leva åtskilda, skola i fråga om taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt anses såsom av varandra-oberoende skattskyldiga. 20 §. 1 mom. För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent av de i 18 § 1 och 2 mom. omförmälta grundtal, med vilken inkomstoch förmögenhetsskatt skall det året utgå. 2 mom. Vid restitution av skatt enligt 18 § 3 mom. tillämpas å där omförmälta grundtal det procenttal, som, på sätt nyss sagts, bestämts att gälla för det år, under vilket utdelning, som föranlett restitution, ägt rum.

Eftertaxering. 21 §. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till inkomstoch förmögenhetsskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen f2—250880.

L4 hans dödsbo, dock att sådan taxering icke ma ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Beskattningsort. 22 §. 1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i hemortskommunen. Saknas hemortskommun, skall han taxeras, där inkomsten huvudsakligen förvärvats eller, om taxeringen avser uteslutande förmögenhet, där förmögenheten huvudsakligen varit nedlagd, dock att i utlandet bosatt, här i riket icke mantalsskriven skattskyldig, som åtnjutit lön från svenska statsverket, taxeras i Stockholms stad och Nikolai församling. 2 mom. Eftertaxering, som i 21 § omförmäles. skall ske där, varest taxeringen bort verkställas, om den skett i rätt tid.

Allmänna bestämmelser. 23 §. Har behållningen i boet efter avliden, här i riket bosatt skattskyldig ej överstigit 20,000 kronor, och har den avlidne efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skattskyldighet för sådan den avlidnes inkomst eller förmögenhet, som skolat upptagas till beskattning under det år han avlidit eller under året näst därefter. Fråga om befrielse, som här avses, upptages beträffande inkomst och förmögenhet, som skolat taxeras under dödsåret, av beskattningsnämnd för detta eller påföljande år, och beträffande inkomst och förmögenhet, som skolat taxeras under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta år. Finner beskattningsnämnd uppenbart, att skattskyldig till följd av omständighet, som avses i 16 § 2 mom., saknar förmåga att utgöra den inkomstoch förmögenhetsskatt, som på grund av taxering under taxeringsåret skulle påföras honom, äger beskattningsnämnden att medgiva den nedsättning i eller befrielse från skattskyldighet, vartill förhållandena anses föranleda. Lindring i eller befrielse från skattskyldighet, som i denna paragraf avses, må ej beviljas, med mindre motsvarande förmån blivit jämlikt 52 § kommunalskattelagen medgiven i fråga om kommunalbeskattningen. 24 §.

Bestämmelserna i 4, 64, 65, 96, 98 och 99 §§ kommunalskattelagen skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till och utgörande av inkomstoch förmögenhetsskatt. Likaledes skola, i den mån bestämmelserna i denna förordning överensstämma med motsvarande bestämmelser i kommunalskattelagen, anvisningarna till sistnämnda lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

15 25 §. Med utländskt bolag likställes i denna förordning främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk person. 26 §. Där för tillärapningen av denna förordning erfordras tabeller eller föreskrifter utöver vad de vid förordningen fogade tabellerna och anvisningarna innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Anvisningar till 9 §. 1. Tillgäng, som efter ty i denna paragraf sägs, skall ingå i förmögenhetsberäkningen, skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret icke lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året. 2. Angående beräkningen av näringsskattevärde finnas bestämmelser meddelade i 18 § kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar. Understundom skall i detta värde indragas värdet av viss lös egendom, som icke äges av näringsidkaren. Det är självfallet, att dylik lös egendom icke skall medtagas, då fråga är om uppskattning av näringsidkarens förmögenhet. Däremot skall samma lösa egendom upptagas såsom tillgång vid beräkning av ägarens förmögenhet. 3. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst, antingen i den meningen a t t det är osäkert, om den såsom villkor bestämda tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde. (10 §.) till 12 §. Förmögenhet är a t t anse som här i riket nedlagd, då den består av fastighet här i riket eller utgör eller ingår som del av anläggnings- eller driftkapital i rörelse eller yrke, som drives här i riket, Värdet av aktier, lotter i solidariska bankbolag, kommanditlotter och andelar i ekonomiska föreningar äro alltså, om företagen äro svenska, a t t räkna som här i riket nedlagd förmögenhet. Däremot räknas icke såsom sådan vad utom riket bosatt svensk medborgare eller utlänning placerar i svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han har innestående på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där fordringen icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte annan, här utövat. Ej

heller är a t t såsom här i riket nedlagd förmögenhet anse, vad utom riket bosatt svensk medborgare eller utlänning kan hava under vistelse här i riket medfört i värdehandlingar eller annan lös egendom eller vad han av dylik egendom kan hava anförtrott i vård hos annan härstädes. till 6, 12 och 18 §§. Vid beskattning av kommanditbolag skall bolagets såväl inkomst som förmögenhet uppdelas i två delar, innefattande den ena vad av bolagets inkomst och förmögenhet, som belöper å de solidariska delägarna, den andra vad av bolagets inkomst och förmögenhet, som belöper å kommanditdelägarna. För den förra skola de solidariska delägarna skatta såsom enskilda personer d. v. s. en var för sin andel i inkomsten och förmögenheten efter den under 18 § a) angivna skalan. För den senare delen skall däremot, vad angår inkomsten, bolaget skatta såsom om aktiebolag är stadgat, d. v. s. bolaget påföres inkomst- och förmögenhetsskatt efter den under 18 § b) angivna skalan, medan vad å kommanditdelägarna belöper av bolagets förmögenhet, det är kommanditlotternas värde, ingår som tillgång vid beräkningen av vederbörande kommanditdelägares förmögenhet. Tabell I, utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en efter förloppet av nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor, därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen. (Lika med den vid gällande statsskatteförordning fogade tabell I.)

Tabell II, utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en under nedanstående antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta (avkomst, förmån) å 1 krona. (Lika med den vid gällande statsskatteförordning fogade tabell II.)

Tabell III, utvisande kapitalvärdet av en livränta, utgående med 1 krona under varje år, för en räntetagare, som under beskattningsåret uppnått nedan angivna ålder. Ålder ögst 9 år

10-14

21 Ålder 3 5 - 3 9 år . 40-44 > .

15-19

45-49

Kapitalvärde 21.5

16.5 Ålder 65—69 år . 70-74 » .

75—79 »

7.5 6

14.5 13

80-84

85—89 >

minst 90 >

3 2

20-24

50-54

25—29

30-34

19.5 18.5

55-59 > 60—64 »

. .

Kapitalvärde 17.5

Kapitalvärde 9

Förestående tabell är liksom motsvarande, i 37 § 2 mom. i förslaget till kommunalskattelag intagna tabell, angående vad som skall räknas som skattepliktig intäkt av där omförmält livränta, grundad på ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighetstabeller och 4 % räntefot.

Motiv. Inledning. De skatteförfattningar, som skola reglera den kommunala och den statliga inkomstbeskattningen, hava mycket med varandra gemensamt. Problemen om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst och om det sätt, vara denna inkomst i varje förekommande fall skall beräknas, äro för dem båda gemensamma. Frågan om den subjektiva skattskyldigheten företer ävenså mänga likheter. De förslag, som nu föreligga i dessa ämnen, nämligen kommunalskattekommitténs förslag till kommunalskattelag och inkomstskattesakkunnigas förslag till statsskatteförordning, vilka båda behandla hithörande frågor, avvika emellertid avsevärt från varandra. Först beträffande den formella uppställningen, som i de båda förslagen skett efter helt olika linjer, och vidare i en del sakliga detaljfrågor, där förslagen allt emellanåt företräda olika meningar och innehålla olika bestämmelser om samma sak. Uppenbart är emellertid, a t t de båda skatteförfattningarna, då de en gång slutligen fastställas, böra, så långt ske kan, överensstämma med varandra. Det av mig utarbetade förslaget till statsskatteförordning utgår från det föreliggande förslaget till kommunalskattelag och avser att bringa den statliga beskattningen i så nära överensstämmelse med detta förslag som möjligt är. I sådana frågor, där skiljaktigheter förekomma mellan förslaget till kommunalskattelag och inkomstskattesakkunnigas förslag till statsskatteförordning, har jag därför följt det förra och allenast undantagsvis, om särskild anledning därtill förelegat, ingått på det senare. Skiljaktigheterna komma att slutligen prövas av de myndigheter, som hava att avgöra över förslagen, och den mening, som därvid finnes böra godtagas, måste naturligtvis genomföras i båda skatteförfattningarna.

Beskattning av inkomst. Skattepliktig inkomst. I förslaget till kommunalskattelag, i vad det angår beskattning av inkomst, stadgas till en början (23 §), att skatt för inkomst skall utgå för inkomst av a) jordbruksfastighet, b) annan fastighet, c) rörelse eller yrke, d) tjänst eller anställning, e) tillfällig förvärvsverksamhet och f) kapital. I 24 § lämnas därefter besked om vad som för ett vart av nämnda slag av inkomst är att anse som särskild förvärvskälla. Bestämmelserna om skattepliktig inkomst kompletteras genom 25 §, som angiver vad som icke är att räkna som sådan inkomst. Allt detta bör naturligtvis gälla även för statsbeskattningen. Vad som är eller icke är skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen bör så vara även enligt statsskatteförordningen.

18 I fråga om uppskattningen av den skattepliktiga inkomsten innehåller förutnämnda 23 §, att inkomsten av varje särskild förvärvskälla skall uppskattas för sig och upptagas till det belopp, vartill samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härfiutna intäkter i penningar eller penningars vtirde (bruttointäkterna) uppgått efter frånräkning av omkostnaderna för intäkternas förvärvande och bibehållande. Därefter lämnas i följande 26— 41 §§ för varje särskilt slag av inkomst bestämmelser om vad som är att hänföra till bruttointäkt av förvärvskällan i fråga och om vad som får avdragas såsom omkostnad, varefter skillnaden skall utföras såsom inkomst av,., resp. underskott å förvärvskällan. Även nu ifrågavarande bestämmelser böra vara lika för kommunal- och statsbeskattningen. Om inkomsten av en viss förvärvskälla skulle beräknas olika i ena och andra fallet, skulle detta svårligen kunna av de skattskyldiga uppfattas som rättvist och skulle för övrigt medföra taxeringstekniska svårigheter av betänklig art. I detta sammanhang är anledning uppmärksamma inkomstskattesakkunnigas förslag angående inkomstberäkningen för delägare i för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsalImänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning. Kommunalskattekommitténs förslag innehåller härom (anvisningarna till 26 § punkt 6), att såsom samfällighetens inkomst skall räknas även vad som in natura utdelats till innehavarna av de fastigheter, som hava del i samfäll igheten, och att då inkomsten således beskattas hos samfälligheten, härav följer, att innehavare av fastighet, som har del i samfällighet av ovannämnda art, icke är pliktig att som intäkt av sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten, vare sig utdelningen utgått in natura eller i penningar. Denna bestämmelse, som instämmer med vad som för närvarande gäller, är naturligtvis föranledd av omsorgen a t t åt kommunen bevara rätten att beskatta inkomsten av den skog, som är belägen inom kommunen. I inkomstskattesakkunnigas betänkande (sid. 103) uttalas, a t t denna anordning icke kan för statsbeskattningens vidkommande bibehållas utan övergivande av de huvudgrunder, på vilka förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt är byggd, och enligt vilka för varje skattskyldig skatten skall beräknas på grundval av hans skattetormåga, sådan denna kommer till uttryck i hans totala inkomst och förmögenhet. Här forelåge alltså ett fall, där likformighet mellan kommunal- och statsbeskattningen icke kunde åvägabringas. Frågan bottnar egentligen däri, vem skattskyldigheten i förevarande fall rätteligen bör åläggas: samfälligheten, som såsom juridisk person disponerar över avkastningen, eller delägaren, som mottager sin andel i densamma. Någon dubbelbeskattning såsom vid aktiebolag ifrågasattes här icke. Stannar man vid att samfälligheten bör vara skattskyldig för inkomst, som den disponerar, finnes ingen anledning till ändring i vad som nu gäller. Men även om man skulle följa inkomstskattesakkunniga och anse att skattskyldigheten, vad angår statsbeskattningen, teoretiskt sett, bör åvila delägaren, så skulle ett genomförande härav praktiskt taget leda till besvärliga konsekvenser. Det bleve då nödvändigt a t t uppgöra dubbla inkomstberäkningar ej allenast för samfälligheten själv utan för varje fastighet, som har del i densamma. För samfälligheten skulle den kommunala inkomstberäkningen upptaga inkomsten •utan avdrag för utdelningarna till delägarna och den statliga inkomstberäkningen samma inkomst med sådant avdrag. För fastighet, som äger del i samfälligheten, skulle inkomstberäkningen utvisa, då fråga är om kom-

19 munal beskattning, inkomsten utan medräknande av den från samfälligheten influtna utdelningen och, då fråga är om statsbeskattning, samma inkomst med inberäkning av utdelningen. Och därefter skulle under hela den följande proceduren, innan man kommer fram till den beskattningsbara inkomsten, räknas med olika inkomstbelopp för kommunalbeskattningen och för statsbeskattningen — inkomstbelopp som, vad angår delägarna i samfälligheten, i allmänhet knappast komme att skilja sig mera än med några tiotal kronor. Det synes mig därför praktiskt taget vara erforderligt, att samstämmighet i inkomstberäkningarna åstadkommes. Någon omläggning av kommunalskattelagförslaget torde av hänsyn till kommunernas r ä t t ej böra ifrågasättas, och då härtill kommer, att hela detta spörsmål för statsbeskattningens räkning har ringa betydelse, så synas mig goda skäl föreligga för att°bibehålla nuvarande anordning i förevarande hänseende orubbad. Föreliggande förslag utgår därför därifrån, att inkomstberäkningen även i nu ifrågavarande fall skall vara en och densamma för såväl kommunal- som statsbeskattuingen. Den samstämmighet i inkomstberäkningarna för kommunal- och statsbeskattningen, som sålunda bör förefinn as, avser dock allenast inkomstberäkningen för varje särskild förvärvskälla. Har den skattskyldige haft flera olika förvärvskällor, vilkas ekonomiska resultat skola sammanföras för bestämmande av hans samlade skattepliktiga inkomst,..gälla olika regler för kommunalbeskattningen och för statsbeskattningen. Ar det fråga om den förra, skola enligt förslaget till kommunalskattelag sådana den skattskvldiges förvärvskällor eller delar av förvärvskällor, som äro lokaliserade till en och samma kommun, sammanföras, och från inkomsten av dem får avräknas underskott allenast å sådan förvärvskälla eller del av förvärvskälla, som likaledes är lokaliserad till samma kommun. Och endast å inkomsten av sådana förvärvskällor eller delar av förvärvskällor, som äro att hänföra till hans hemortskommun, får han göra de allmänna avdrag, som omförmälas i 3 och 4 mom. av 4 §. För allmänna utskylder är enligt förslaget liksom för närvarande avdrag icke alls medgivet i kommunalbeskattningen. I statsbeskattningen är allt detta olika och måste så vara. Den skattskyldiges samtliga förvärvskällor skola till sina resultat sammanföras å det ställe, där han uppföres till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, och å sammanlagda inkomstbeloppet får han göra avdrag ej mindre för underskott ä varje förvärvskälla, som visat minusresultat, än även för allmänna utskylder, utom kronoutskylder, ävensom övriga i 4 § 3 och 4 mom. omförmälta avdrag. Vad därefter återstår såsom inkomst utgör den skattskyldiges taxerade inkomst. På denna punkt råder alltså skillnad mellan kommunal- och statsbeskattuingen, en skillnad som i föreliggande förslag fått sitt uttryck i 4 §. Vad angår avdrag för allmänna utskylder, så är, såsom ovan nämnts, i förslaget till kommunalskattelag sådant avdrag icke medgivet. Angående den verkan och betydelse, som avdrag för allmänna skatter skulle hava i kommunalbeskattningen, och de skäl, som varit för kommittén bestämmande, då den ansett sådant avdrag böra vägras, hänvisas till betänkandet sid. 179 och 429. För statsbeskattningens vidkommande ligger saken till på helt annat sätt. Till följd av den där rådande progressiviteten i beskattningen är det för den skattskyldige av stor betydelse, om det belopp, som lägges till grund för progressionen, skall räknas "med eller utan avdrag för skatter. Gällande statsskatteförordning medgiver avdrag för alla utskylder utom kronoutskylder (10 §). Inkomstskattesakkunniga vilja i sitt förslag utsträcka denna rätt att omfatta även kronoutskylder.

20 För mig har det gällt att undersöka, huruvida statsbeskattningen på ifrågavarande punkt kan anses böra bringas i överensstämmelse med förlaget till kommunalskattelag. Det synes emellertid vara ganska klart, att så icke kan ske. Till en början lärer det icke vara möjligt att i statsbeskattningen vägra avdrag för andra utskylder än kronoutskylder, d. v. s. för utskylder till kommun, landsting, väghållningsdistrikt, tingslag m. fl. Dessa utgå å olika orter med så olika belopp, räknat i procent av inkomsten, att, om de ej finge avdragas, tungan av statsbeskattningen skulle, emot vad som är avsett, bliva olika å olika orter och beroende av högre eller lägre kommunala och andra sådana utskylder. Vad åter angår kronoutskylder lärer visserligen ur taxeringssynpunkt något avgörande hinder ej möta mot att, såsom inkomstskattesakkunniga föreslagit, medgiva avdrag även för sådana, eventuellt i förbindelse med någon justering av skatteskalan. J a g har emellertid ur de synpunkter, som bort anläggas vid utarbetande av förevarande förslag, saknat anledning att närmare ingå på sistnämnda fråga och har alltså i denna del bibehållit gällande statsskatteförordning orubbad. Härutinnan kommer alltså enligt föreliggande förslag att fortfarande kvarstå den olikhet mellan kommunal- och statsbeskattningen, att i den förra medgives icke avdrag för utskylder, men i statsbeskattningen medgives sådant a v d r a g f ö r andra utskylder än kronoutskylder. I fråga om övriga allmänna avdrag, sådana de angivas i 42 § 2 och 3 mom. av förslaget till kommunalskattelag, d. v. s. avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen, premier och avgifter för liv- och annan personförsäkring _ samt avdrag, som i visst fall tillagts hustru, finnes ingen anledning att i statsbeskattningen meddela andra bestämmelser, än som därom föreslås för kommunalbeskattningen. Dock kan beträffande dessa avdrag en viss skiljaktighet understundom uppkomma till följd därav, att de vid kommunalbeskattningen få göras allenast från den i'hemortskommunen skattepliktiga inkomsten men vid statsbeskattningen från den samlade skattepliktiga inkomsten. Skattskyldighet. 1. I fråga om svensk medborgare, som är bosatt inom riket, innehåller föreliggande förslag i likhet med gällande statsskatteförordning, att han är skattskyldig för all inkomst, evad den av honom förvärvats här eller å utländsk ort. Härutinnan göres dock i överensstämmelse med motsvarande stadgande i förslaget till kommunalskattelag (49 § 1 mom. a) och 41 § 1 mom. sista stycket) den begränsning, a t t vad angår inkomst av fastighet samt rörelse eller yrke i utlandet, inkomsten skall här beskattas allenast i den mån den icke i utlandet använts för fastigheten eller för rörelsen eller yrket. Angående innebörden av denna begränsning hänvisas till kommittébetänkandet, anvisningarna till 41 § punkt 2 (sid. 77). •i?' V a d a n & ä r s v e n s k medborgare, som är bosatt utom riket, har i förslaget till kommunalskattelag den kommunala skattskyldighetens omfattning gjorts beroende icke såsom nu därav, om den skattskyldige är eller författningsenligt bör vara här i riket mantalsskriven, utan därav, om han är här i riket bosatt eller icke. Skälen härför (betänkandet sid. 441 o. f.) gå väsentligen ut därpå, att svensk medborgare, som visserligen är eller bör vara mantalsskriven inom riket, men som har sin verksamhet förlagd å utrikes ort, såsom exempelvis diplomat, mis-ionär m. fl., icke rimligen bör vara skattskyldig till kommun här i riket för annan inkomst än sådan, som härflutit ur någon mom kommunen lokaliserad förvärvskälla. En liknande princip

21 synes mig böra göras gällande även i fråga om den statliga inkomstbeskattningen givetvis med den åtskillnad, att inkomsten är skattepliktig, så snart den härflutit ur förvärvskälla, som är att anse som lokaliserad inom riket. Härav följer, att utom riket bosatt svensk undersåte skall vara statligt skattskyldig för inkomst ej allenast av här belägen fastighet och av rörelse eller yrke, som här bedrivits, utan även av inkomst av tjänst eller anställning eller därmed likställd r ä t t till pension, livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd, royalty och avgift för utnyttjande av patent, mönster och dylikt, allt för så vitt denna inkomst tillflutit honom frånSverige. Likaså bör han på samma grund vara skattskyldig för utdelning å aktier, lotter i solidariska banker, koinmanditlotter och andelar i ekonomiska föreningar, såvitt nämnda företag varit svenska. 3. I förslaget till kommunalskattelag äro svenska och utländska medborgare likställda i fråga om den kommunala skattskyldighetens omfattning. Kommittén har ansett anledning ej föreligga att härutinnan göra åtskillnad dem emellan (betänkandet sid. 444). Därest denna uppfattning vinner godkännande, bör uppenbarligen samma grundsats göras gällande även i fråga om statsbeskattningen. Så har ock skett i föreliggande förslag, och har alltså bestämmelserna angående omfattningen av skattskyldigheten för den, som ej är här i riket bosatt, avfattats i överensstämmelse med förslaget till kommunalskattelag. Härigenom har i sak gjorts den ändring i vad som nu därom gäller, att svensk medborgare, som ej är eller bör vara här mantalsskriven, delvis befriats från skattskyldighet för inkomst av kapital (obligationer, fordringar o. d.), och a t t den för utlänning, som ej är eller bör vara här mantalsskriven, nu gällande skyldighet att skatta för »härifrån uppburen lön eller pension» blivit i någon mån utvidgad genom förslagets bestämmelse, att han skall skatta för »inkomst, som är att hänföra till inkomst av tjänst eller anställning och som härifrån tillflutit honom». 4. I fråga om skattskyldigheten för juridiska personer, inländska såväl som utländska, har dess omfattning ansetts böra bestämmas efter samma grunder, som förut fastställts för fysiska personer. Ehuruväl inkomst, som ett utländ-kt bolag härifrån åtnjuter, knappast kan antagas utgöra inkomst av tjänst eller anställning, torde det dock kunna inträffa, att bolaget har därmed likställd r ä t t till royalty eller annan sådan avgift, som kan och bör här beskattas. Beträffande kommanditbolag har i överensstämmelse med förslaget till kommunalskattelag (49 § 2 mom., motiv sid. 450) skattskyldigheten uppdelats mellan å ena sidan kommanditdelägarna och å andra sidan de solidariska delägarna, så att den del av inkomsten, som belöper å kommanditdelägarna, skall beskattas, så som om aktiebolag är stadgat, och den del av inkomsten, som belöper å de solidariska delägarna, fördelas till beskattning dem emellan på sätt om handelsbolag är stadgat. Därest en sådan ordning genomföres beträffande kommunalbeskattningen, är det utan vidare självfallet, att den bör gälla även statsbeskattningen. 5. De förut uppställda generella reglerna för skattskyldighet kräva emellertid åtskilliga undantag, och hava dessa ansetts böra liksom i gällande statsskatteförordning och i förslaget till kommunalskattelag angivas i särskild paragraf samt därvid redaktionellt avfattas i så nära överensstämmelse med nämnda förslag som möjligt. De sålunda i föreliggande förslag upptagna undantagen förete, vad angår enskilda skattskyldiga, i sak ringa skiljaktighet från vad som för närvarande gäller. Nuvarande bestämmelse om inskränkt skattskyldighet för olönad svensk konsul har uteslutits, och svensk medborgare, som är anställd hos främmande makts härvarande beskickning eller konsulat, har ansetts böra vara skattskyldig även för den

22 inkomst, han åtnjutit av sin tjänst hos den främmande makten. I båda hänseendena överensstämmer detta med vad föreslagits i fråga om kommunal skattskyldighet. Skälen för ändringarna återfinnas i kommittébetiänkan<det sid. 451. I fråga om juridiska personer ha till en början staten, landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap liksom nu frilkallats frän statlig skattskyldighet. Vad därefter angår vissa andra juridiska personer av väsentligen allmän eller allmännyttig karaktär, upptagna i förslaget till kommunalskattelag under 49 § e) (kyrkor, akademier m. fl.) och f) (ideella föreningar med visst ändamål), så ha dessa ansetts böra underkastas allenast inskränkt kommunal skattskyldighet, så att de under e) upptagna skatta endast för inkomst av fastighet och de under f) upptagna endast för inkomst av fastighet och av rörelse. Den lindring i den kommunala skattskyldigheten, som sålunda är dessa juridiska personer medgiven, lärer för statsbeskattningens vidkommande böra medföra den verkan, att de därutinnan helt befrias frän att skatta för inkomst. Så är redan nu förhållandet med flertalet av ifrågavarande juridiska personer (se statsskatteförordningen 5 § 2 mom. c, d och e), och de övriga, som ansetts böra likställas med dessa i kommunalbeskattningen, torde böra tilläggas samma förmån i statsbeskattningen. Sparbankerna äro enligt nu gällande statsskatteförordning under vissa förhållanden fria från inkomstskatt, men denna frihet har enligt förevarande förslag bortfallit. Skälet härtill är, att motsvarande kommunala skattelindring ansetts böra upphöra {se vidare härom kommittébetänkandet sid. 447). Slutligen har under h) i föreliggande förslags 7 § upptagits en med 51 § i förslaget till kommunalskattelag instämmande bestämmelse av samma innebörd som den i 5 § 2 mom. g) av gällande statsskatteförordning förekommande.

Beskattning; av förmögenhet. Utgångspunkter. Gällande statsskatteförordning utgår i fråga om förmögenhetsbeskattningen därifrån, att inkomst av förmögenhet kan antagas vara i skattehänseende mera bärkraftig än den rena arbetsinkomsten. En undersökning om de förutsättningar och villkor, som tilläventyrs skulle kunna uppställas för riktigheten av nämnda antagande, har naturligtvis fallit utom ramen för det mig vgivna uppdraget, och har jag vid detsammas fullgörande haft att hålla mig till den grund, vara förmögenhetsbeskattningen för närvarande är byggd. Förmögenhetsbeskattningen, sådan den nu är anordnad, träffar icke allt vad den skattskyldige äger. Den undantager från förmögen hetsbeskattning en del honom tillhöriga värden av lös egendoms natur. Vill man försöka ur nu gällande bestämmelser utdraga en gräns mellan vad som bör och icke bör ingå i förmögenhetsberäkningen, torde den kunna i stort sett angivas sålunda, att som tillgångar därvid böra upptagas sådana värden, som antingen äro investerade i produktiv förvärvsverksamhet eller att hänföra till kapital i egentlig mening, varjämte dit hänförts även vissa speciella värden av mera improduktiv natur, som dock ansetts indicera en större skattekraft. Denna gränsskillnad har jag även sökt i stort sett bibehålla i det föreliggande förslaget till statsskatteförordning. Men anpassningen efter förslaget till kommunalskattelag med dess principer för närings- och inkomst-

beskattning har nödvändiggjort vissa sakliga avvikelser från vad som nu gäller. Dessa avvikelser äro' enligt min mening även rationellt befogade ock hava den verkan, att renare linjer i förmögenhetsbeskattningen kunna uppdragas, varförutom vissa taxeringstekniska lördelar därigenom kunna vinnas.

Skattepliktiga förmögenhetsobjekt. 1. I enlighet med ovan angivna grundlinjer innehåller föreliggande förslag, att vid förmögenhetsberäkningen skall såsom tillgång upptagas till en början fastighet och såsom fastighet räknas även frälseränta. P å sätt i 13 § av förslaget närmare angives skall i vissa fall innehavare av fastighet i avseende på förmögenhetsbeskattningen likställas med ägare, varav följer, att i dessa fall fastigheten är att räkna som skattepliktigt förmögenhetsobjekt för innehavaren. 2. Med fastighet likställes enligt förslaget tomträtt och vatten fullsrätt. Dessa mera bestämda och självständiga rättigheter hava obestridligen ett värde, som kan och bör upptagas såsom förmögenhet, ehuruväl detta värde minskas allteftersom upplåtelsetiden framskrider. Den i nu gällande statsskatteförordning 13 § 2:o g) upptagna bestämmelsen, att besittningsrätt till fast egendom för att upptagas såsom förmögenhetstillgång skall vara upplåten för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter nästföregående års utgång, synes — att döma efter anvisningarna 6:o sjätte stycket — vara tillämplig även å tomträtt och vattenfallsrätt. En dylik bestämmelse är emellertid, vad angår dessa rättigheter, godtycklig och irrationell, helst samma rättigheter med hänsyn till de villkor, under vilka de vanligen upplåtas, i regel hava värde även vid upplåtelsetidens, utgång. Den har därför ej heller upptagits i föreliggande förslag. Vad gällande statsskatteförordning i nyss nämnda 13 § 2:o g) i övrigt innehåller angående besittningsrätt till fast egendom såsom förmögenhetsobjekt har jag ansett kunna helt utgå. Redan nu äro från förmögenhetsberäkningen' undantagna det ojämförligt största antalet arrende- och hyresrätter på viss tid, ehuru dessa någon gång kunna hava rätt så stort ekonomiskt värde. Livstids besittningsrätt till fastighet torde i de flesta fall, då den numera föreligger, vara av beskaffenhet att för innehavaren medföra förpliktelse att skatta för fastigheten såsom ägare. De fall, där besittningsr ä t t till fastighet av beskaffenhet att föranleda rättighetens upptagande vid förmögenhetsberäkningen därefter skulle vara för handen, äro uppenbarligen så fåtaliga, att deras indragande under beskattning ur fiskalisk synpunkt saknar all betydelse. Vid sådant förhållande och då en riktig värdesättning av dessa rättigheter är synnerligen svår, särskilt då det gäller livstidsbesittning, synes det mig av skattetekniska skäl vara vida att föredraga att helt utesluta dem från förmögenbetsberäkningen. 3. Vidare skall enligt föreliggande förslag såsom tillgång vid förmögenhetsberäkningen upptagas skattskyldig tillhörig lös egendom, som, efter ty i kommunalskattetagen sägs, skall räknas som tillgång vid åsättande av näringsskattevärde. Härmed avses att åstadkomma en likformighet mellan kommunalskattelagen och statsskatteförordningen, som gör det möjligt att använda den tillgångsberäkning, som måste uppgöras för näringsskattevärdets bestämmande, även för förmögenhetsberäkningen enligt statsskatteförordningen. I fråga om jordbruk med binäringar skall såsom skattevärde räknas värdet av kreatur, jordbruksmaskiner, motorer, inventarier och annan för driften avsedd lös egendom men icke inneliggande gröda eller andra alster av jordbruket med binäringar, ej heller förbrukningsartiklar, råvaror eller råmaterial.

24 De föremål, som ingå i näringsskattevärdet, skola för statsbeskattningen upptagas såsom tillgång vid förmögenhetsberäkningen, men icke andra. Harutinnan skiljer sig alltså föreliggande förslag från vad som nu gäller och som (se deklarationsformuläret) går därpå ut, att vid jordbruk värdet av inneliggande lager av spannmål, potatis, foder och gödselmedel, skogseffekter m. m. skall ingå i förmögenhetsberäkningen. Den i föreliggande förslag härutmnan föreslagna ändringen är naturligtvis betingad av önskvärdheten att upprätthålla kongruensen mellan näringsskattevärdet och förmögenhetsberäkningen även vid jordbruksnäringen. För övrigt kan det ifrågasättas, om det i sak kan vara riktigt att såsom förmögenhetstillgång.upptaga vad som av dylika produkter är avsett att förbrukas i fastighetsägarens hushåll eller för gårdens behov. För näring, som ingår under förvärvskällan rörelse eller yrke, skall enligt förslaget till kommunalskattelag skattevärdet fastställas på grund av näringsidkarens balansräkning, uppgjord enligt ett i anvisningarna till 18 § intaget schema. De lösa tillgångar, som enligt sagda schema skola upptagas såsom aktiva vid skattevärdets beräkning, skola enligt föreliggande förslag även räknas såsom tillgångar vid förmögenhetens uppskattning. I näringsskattevärde skola understundom tillika ingå lösören, som ej tillhöra näringsidkaren utan annan person, såsom exempelvis hyrda maskiner, som stadfgvarande användas i näringen, varulager, som emottagits till försäljning i kommission. m. m. sådant. Dessa skola ej direkt intagas i näringsidkarens balansräkning', men värdet därav skall uppgivas och vid skattevärdets bestämmande tilläggas vederbörande aktivpost. Givetvis skola dylika annan tillhöriga tillgångar ej ingå i näringsidkarens förmögenhetsberäkning, utan skola de, om de äro av beskaffenhet att böra upptagas såsom skattepliktiga förmögenhetsobjekt, ingå i förmögenhetsberäkningen för ägaren. Enligt 18 § 7 punkt av kommunalskattelagen kan för vissa slag av näring — entreprenad- eller byggnadsverksamhet, sten-, torv- eller tegelindustri, stuverirörelse eller därmed jämförlig näring — näringsskattevärdet understundom bestämmas på grund av antalet i näringen anställda arbetare. E t t på sådant sätt fastställt näringsskattevärde har naturligtvis icke någon betydelse för förmögenhetsberäkningen för näringsidkaren, utan kommer i dylikt fall sagda beräkning att grundas på de uppgifter angående näringens anläggnings- och driftmedel, som även då måste avfordras näringsidkaren. > Detsamma gäller för jordbruk samt rörelse eller yrke av den jämförelsevis ringa omfattning, att åsättande av näringsskattevärde icke ifrågakommer, liksom för skogsbruk och för rörelse, som är från näringsbeskattning undantagen. I förmogenhetsberäkningen skall då ingå värdet av sådana lösören, som äro avsedda för driften och som skulle upptagits vid beräkning av näringsskattevärde, därest sådant skolat åsättas. Där sådant fall är för handen, får den skattskyldige för förmögenhetsbeskattningen lämna samma uppgifter angående honom tillhöriga inventarier och annan i jordbruk, skogsbruk samt rörelse eller yrke använd lös egendom som andra skattskyldiga, vilka underkastas näringsbeskattning. Vid fastställande av näringsskattevärde får avdrag göras allenast för vissa skulder, nämligen för s. k. skuld i den löpande driften. Vid förmögenhetsberäkningen måste däremot avdrag medgivas för alla skulder. Härav följer, att vid den senare beräkningen skola såsom tillgångar upptagas samtliga, i näringsskattevärdet ingående den skattskyldige tillhöriga aktiva ävensom övriga den skatts kyld iges förmögenhetsskattepliktiga tillgångar, varefter därifrån dragés summan av hans skulder. I gällande statsskatteförordning 13 § angivas såsom förmögenhetsobjekt under 2:o a), b) och c) levande och döda inventarier, gruvor, fartyg, råäm-

25 nen, varor och dylik lös egendom. I allmänhet äro dessa tillgångar av beskaffenhet att böra ingå i näringsskattevärde och bliva på grund härav enligt föreliggande förslag att räkna som förmögenhetsobjekt i förvärvskällorna fastighet samt rörelse eller yrke. Men understundom kunna produkter och varor innehavas av skattskyldig icke för att användas i någon hans produkt tiva verksamhet utan för konsumtion i eget hushåll eller eljest för egen räkning. Där så är fallet, böra dylika tillgångar, såsom förut är nämnt i fräga om jordbruksprodukter avsedda för konsumtion i jordbruket eller i jordbrukarens hushåll, icke räknas som skattepliktig förmögenhet. A t t utsträcka det skatterättsliga förmögenhetsbegreppet även till dylik, för den skattskyldiges personliga behov avsedd lösegendom instämmer icke med de grunder, vara förmögenhetsbeskattningen, efter ty förut är sagt, är uppbyggd. 3 Vidare angivas i nyssnämnda paragraf under 2:o e) såsom skattepliktiga förmögenhetsobjekt patent- och förlagsrätter. Vad angår patenträtter skola de enligt förslaget till kommunalskattelag (anvisningarna till 18 §) icke inga i näringsskattevärde i annat fall än såvitt de äro att anse som varor i näringen. Konsekvensen torde då fordra, a t t de behandlas på samma sätt i fråga om förmögenhetsbeskattningen. Förlagsrätter äro ej särskilt omnämnda i förslaget till kommunalskattelag, men otvivelaktigt äro de att anse som immateriella värden av samma mera osäkra och flyktiga natur som patenträtter och böra därför i beskattningshänseende likställas med dessa senare. Om och i den mån alltså patent- eller förlagsrätter äro att anse som varor i näring och således böra ingå i näringsskattevärde, bliva de föremål för förmögenhetsbeskattning; i annat fall torde de skäl, som föranlett deras uteslutande vid beräkningen av näringsskattevärde, tala för att de ej heller upptagas såsom skattepliktiga förmögenhetsobjekt. Samma princip synes böra tillämpas i fråga om de i förutnämnda paragraf under 2:o f) upptagna rättigheterna: rätt till skogsavverkning å_annans mark samt rätt till stenbrott eller därmed jämförlig rätt att i visst avseende tillgodogöra sig annans fasta egendom. Då en dylik rätt yrkesmässigt utnyttjas i produktivt syfte, är dess kapitalvärde att anse som investerat i en verksamhet, som är hänförlig under rörelse eller yrke. Detta värde kommer då att ingå i näringsskattevärdet och därmed ock i den skattepliktiga förmögenheten. Om näringsskattevärde ej äsättes den förvärvsverksamhet, varom fråga är, antingen till följd av dess ringa omfattning eller, såsom vid skogsavverkning å annans mark, på grund av särskild undantagsbestämmelse, skall värdet av rättigheten i allt fall uppgivas såsom förmögenhetsobjekt, så snart den ingår i och användes för en produktiv verksamhet. Där m ej är fallet, såsom om exempelvis någon förvärvat sig och för sitt personliga nöje utnyttjar en jakt- eller fiskerätt, föreligger intet åtminstone ur praktisk synpunkt bärande skäl att räkna en dylik väsentligen improduktiv r ä t t som skattepliktig förmögenhet. 4. Vidare upptager föreliggande förslag såsom skattepliktig förmögenhet vad som enligt vanligt språkbruk kallas kapital. Den närmare bestämningen härav är avfattad i nära överensstämmelse med kommunalskattelagförslagets föreskrift i 24 § f) 1 om vad som är att hänföra till förvärvskällan kapital i egentlig mening. Någon förändring i vad som för närvarande härom gäller enligt 13 § 2:o d) i statsskatteförordningen är icke avsedd, utan har den redaktionella ändringen föranletts av önskvärdheten att vinna närmare överensstämmelse med förslaget till kommunalskattelag. I gällande statsskatteförordning omnämnas såsom förmögenhetsobjekt hanförliga under begreppet kapital bland annat andelar i bolag, varmed i detta sammanhang torde avses enkla bolag, vanliga handelsbolag och kommanditbolag samt andelar i rederier. Då enligt föreliggande förslag nämnda bolag

2(1

och rederier — utom kommanditbolag, för vilka särskilda bestämmelser föresläs — ej skola taxeras såsom juridiska personer utan deras inkomst fördelas till beskattning å delägarna, bör uppenbarligen detsamma gälla även i avseende å förmögenheten. Såsom skattepliktigt förmögenhetsobjekt skall alltså för en var delägare räknas hans andel i bolagets eller rederiets förmögenhetsskattepliktiga tillgångar, och någon anledning att särskilt upptaga sådan andel under begreppet kapital föreligger icke. Kommanditlotter hava likställts med aktier. 5. Slutligen har i föreliggande förslag såsom skattepliktiga förmögenhetsobjekt angivits vissa lösören av i allmänhet större ekonomiskt värde, som icke alltid kunna inordnas under någon av de förut angivna kategorierna, nämligen för ägarens och hans familjs personliga bruk och bekvämlighet avsedd, till yttre inventarier hänförlig lös egendom såsom ekipage, ridhästar, automobiler, lustjakter o. dyl. ävensom smycken. Vad angår förstnämnda slag av lös egendom torde den understundom upptagas såsom ingående i näringsskattevärde för jordbruk eller rörelse eller yrke. I den mån den verkligen är behövlig för och utnyttjas i jordbruket eller näringsdriften, är ett sådant upptagande även riktigt. Men om den väsentligen avser allenast att tjäna ägarens och hans familjs bekvämlighet eller nöje, kan den näppeligen anses vara använd i produktionens tjänst, och voie det kanske principiellt mest riktigt att underkasta den något slags lyxbeskattning, vilken naturligtvis då borde omfatta även smycken. Intill dess att fråga härom tilläventyrs upptages, kan man emellertid åtnöjas med att anse ifrågavarande lösegendom av såväl ena som andra slaget indicera en större skatteförmåga och på sådan grund inordna den under förmögenhetsbeskattningen. Förslaget följer härutinnan gällande statsskatteförordning.

Icke skattepliktiga iörmögenhetsobjekt. I likhet med gällande statsskatteförordning upptager föreliggande förslagi t § 2 mom. ett kompletterande och förklarande tillägg angående vad som icke är att räkna till skattepliktig förmögenhet. 1. Till en början har därvid bort till övervägande upptagas frågan huru sådana rättigheter, som omförmälas i 13 § 2:o h) av gällande statsskatteförordning och vilka ha karaktär av inkomstgivande "rättigheter, böra behandlas i fråga om förmögenhetsbeskattning. Enligt förslaget till kommunalskattelag 36 § är i fråga om inkomstbeskattning att med tjänst eller anställning likställa a) pension, livränta och undantagsförmåner, b) periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som utgår på grund av förutvarande anställning a fastighet eller i rörelse eller yrke, eller som grundar sig å rättsligt bindande förpliktelse och icke utgått till annans undervisning eller uppfostran eller eljest till person, tillhörande givarens hushåll, samt c) royalty och avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt, såvitt icke royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till inkomst av rörelse eller yrke. För närvarande är kapitalvärdet av dessa inkomstgivande rättigheter i vissa fall indraget under förmögenhetsbeskattning, i andra fall icke. Såsom regel uppställes, att kapitalvärdet av sådan rättighet skall upptagas såsom förmögenhet, men endast under villkor att rättigheten är förhandenvarande och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för tid, varav vid nästföregående års utgång återstode minst fem år. Därjämte undantages från förmögenhetsbeskattning, utan hänsyn till nämnda tidsbestämmelse, kapitalvärdet dels av undantagsförmåner och pension ävensom aanan

27 förmån, vilken åtnjutes på grund av ett förutvarande tjänsteförhållande, dels-, ock av ränta, avkomst eller förmån, som är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid, där värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1,000 kronor. Otvivelaktigt är det önskvärt, att mera enhetliga och rationella bestämmelser i ifrågavarande ämne givas. Då någon utvidgning av förmögenhetsbeskattningen icke lärer böra ifrågakomma, blir alltså frågan den, huruvida de inkomstgivande rättigheter, som nu äro underkastade förmögenhetsbeskattning, fortfarande böra så fötbliva. Vad därvid till en början angår livränta, som utgår pa grund av iorsäkrino- så torde den för närvarande vara överbeskattad. Kommunalskattekommittén i sitt betänkande (sid. 277 o. f.) gör gällande, a t t livräntan visserligen bör vara inkomstskattepliktig till den del den utgör avkomst av uppsamlat kapital, men att den däremot bör vara fri frän sådan skatt i fråga om den del, som innebär kapitalkonsumtion. Kommittén har i överensstämmelse härmed i 37 § av sitt förslag uppställt en med hvräntetagarens ålder fallande skala, efter vilken inkomsten av livräntan skall beskattas. Det undantag härifrån, som göres för viss livränta, huvudsakligen sådan som utgår pä grund av s. k. obligatorisk försäkring, rubbar icke den principiella utgångspunkten. Med denna uppfattning angående inkomstbeskattningen av' livränta, som utgår på grund av försäkring, lärer det ej vara förenligt att upptaga livräntans kapitalvärde såsom skattepliktigt iörmögenhetsobjekt. Kommunalskattekommittén anmärker ock (betänkandet sid. 2<b), att det är något, som det stora flertalet av skattskyldiga aldrig kommer att förstå: detta a t t till deras förmögenhet skall räknas värdet av ett kapital, som de icke kunna disponera över och som är avsett att i sinom tid sa småningom förbrukas. . Vad som gäller om livränta på grund av försäkring, bör naturligtvis galla även för vad som utgår på grund av likartade försäkringsformer såsom pensionsförsäkring, änke- och pupillförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring m. m. dylikt. . , Om man i enlighet med vad nu är sagt från förmögenhetsbeskattning undantager livränta på grund av försäkring, fordrar konsekvensen, att detsamma sker även för livränta, som utgår på annan grund, exempelvis pa grund av testamente, ävensom för periodiskt understöd, ränta eller liknande förmån, som på en eller annan grund tillkommer någon utan rätt till det kapital eller den förvärvskälla av annan art, varav medlen utgå. De hava, alla dessa rättigheter till viss periodisk inkomst, det gemensamt, att den förvärvskälla, varur inkomsten skall tagas, icke tillhör inkomsttagaren, och det finnes förvisso intet skäl att såsom förmögenhet beskatta kapitalvärdet av en dylik rättighet, då man icke förfar pä samma sätt med exempelvis lön eller pension. . . Av övriga nu ifrågavarande inkomstgivande rättigheter torde de i praxis förekommande förnämligast vara rätt till avgift (royalty, licens) tor utövningen av patent- eller förlagsrätt, utnyttjande av mönster, modeller o. dyJ. samt periodiskt utgående ersättning, som idkare av rörelse eller yrke kan hava betingat sig vid rörelsens eller yrkets överlåtelse till annan person. Vad angår°patent-, mönster- och modellrätter, så hava dessa, såsom fornt ar nämnt, i förslaget till kommunalskattelag ansetts vara av ett sa växlande och flyktigt värde, att de i regel ej skola indragas i beräkningen av näringsskattevärde. Enahanda betraktelsesätt bör naturligtvis anläggas i en med kommunalskattelagen instämmande statsskattetörordning, sa a t t de dar ej heller bliva underkastade förmögenhetsbeskattning. Endast i det fall, att de äro att anse som varor i näring, skola de enligt förslaget till kommunal-

28 skattelag ingå i beräkningen av näringsskattevärde, men i dylikt fall komma de även enligt bestämmelsen i 9 § 1 mom. c) av förevarande förslag att ingå i förmögenhetsberäkningen. I sådant fall beskattas inkomsten av dem såsom inkomst av rörelse eller yrke och är icke att anse som inkomst av tjänst eller anställning. Förlagsrätter synas böra, på sätt förut är nämnt, likställas med patenträtter. P å enahanda sätt torde även böra behandlas den rätt till periodisk avgift, som innehavare av rörelse eller yrke kan hava betingat sig vid rörelsens eller yrkets överlåtande till annan person. I alla dessa fall representera ifrågavarande inkomstgivande rättigheter ett värde, som successivt minskas för att efter viss tid helt försvinna, och sådana värden torde icke skäligen böra göras till föremål för förmögenhetsbeskattning. Inkomstgivande rättigheter av annan art än de förut omnämnda, som skulle kunna falla under 13 § 2:o h) i gällande statsskatteförordning och enligt förslaget till kommunalskattelag vara att hänföra till intäkt av tjänst eller anställning eller av tillfällig förvärvsverksamhet kunna ej vara mångtaliga och sakna helt visst all betydelse i fiskaliskt hänseende. Det torde för övrigt vara principiellt riktigt a t t å dem tillämpa samma grunder som för ovan omförmälda inkomstgivande rättigheter. På grund härav och för att åstadkomma enhet och reda i beskattningen har det synts mig lämpligt a t t från förmögenhetsbeskattningen generellt undantaga kapitalvärdet av sådan förmån eller rättighet, därav inkomsten är att hänföra till endera av förvärvskällorna tjänst eller anställning och tillfälhgförvärvsverksamhet. Härigenom skulle de nu rätt så inveckladebestämmelserna om dessa rättigheters beskattning såsom förmögenhet kunnabortelimineras. 2. Kapitalvärdet (återköpsvärdet) av liv- eller kapitalförsäkring anses enligt gällande statsskatteförordning icke såsom skattepliktigt förmögenhetsobjekt. Enligt förslaget till kommunalskattelag är vad som utfaller på grund av dylik försäkring att anse som kapital förvärv och icke såsom skattepliktig inkomst. Förevarande förslag utgår därifrån, att värdet av en löpande livelier kapitalförsäkring icke bör beskattas såsom förmögenhet, och har det ansetts lämpligt att härom införa en uttrycklig bestämmelse i 9 § 2 mom. b) Vad som i denna del gäller om liv- och kapitalförsäkring synes böra gälla även om annan person försäkring. 3. Vidare undantagas under 9 § 2 mom. c), d) och e) i föreliggande förslag från förmögenhetsbeskattning dels framtida rätt till förmögenhet dels ock vissa lösören, allt i överensstämmelse med vad som därom för närvarande gäller. 4. 1 fråga om jordbruksnäringen har det synts lämpligt att direkt utsäga, vad som naturligtvis följer av stadgandet i 9 § 1 mom. c), eller att vid beskattningsårets slut inneliggande gröda m. m., som icke skall ingå i näringsskattevärde, ej heller är att anse som skattepliktigt förmögenhetsobjekt. Bestämmelse i nu berörda hänseende är upptagen under f). • hu U , n d e r S) n a r liknande stadgande givits för andra skattskyldiga än jordbrukare. Det är härvid natuiligtvis ej fråga om annat än sådana förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för förbrukning i den skattskyldiges hushåll eller eljest för hans personliga räkning. Finnas dylika förråd, som äro avsedda för omsättning i den skattskyldiges rörelse eller yrke, äro de av beskaffenhet att böra upptagas såsom tillgångar vid beräkningen av näringsskattevärde och bliva pä sådan grund föiemal även för förmögenhetsbeskattning. Med förnödenheter av nu ifrågavarande art synes böra likställas vanlig kontant s. k. hushållskassa eller därmed jämförlig för den skattskyldiges löpande utgifter under den närmaste tiden avsedd kassa.

29 Då förmögenhetsbeskattningen är och helt visst även måste vara så anordnad, a t t icke allt vad den skattskyldige äger ingår därunder, kräves det sådana bestämmelser i skatteförordningen, att därav kan med säkerhet bedömas, vad som bör eller icke bör medtagas såsom tillgång vid förmögenhetsberäkningen, eller med andra ord, att förevarande 9 § skall vara uttömmande antingen positivt så, att mom. 1 fullständigt upptager, vad som skall ingå under förmögenhetsbeskattning, och att sålunda vad som ej ingår därunder förbliver obeskattat, eller ock negativt så, att mom. 2 skall anses uttömmande, och att således vad som ej ingår därunder skall underkastas beskattning. Av den avfattning, som i föreliggande förslag givits åt 8 §, följer, att det förra alternativet är avsett att i förslaget realiseras. Med hänsyn särskilt till det utnyttjande av begreppet näringsskattevärde, som kunnat ske, torde ej heller någon fara föreligga för att den gräns, som enligt förslaget omsluter de skattepliktiga förmögenhetsobjekten, skulle blivit för snävt uppdragen; och skulle emot förmodan något förmögenhetsobjekt kunna uppvisas, som faller utanför denna gräns, men som möjligen kunde anses böra därinom indragas, så vore en dylik oegentlighet att föredraga framför någon generaliserande supplementär bestämmelse, som kunde leda till en motsatt följd.

Tärdesättning av tillgångar. 1. E n l i g t gällande statsskatteförordning, anvisningarna 6:o), skall vid uppskattning av förmögenhet fast egendom upptagas till sitt taxeringsvärde under nästföregående år. Om sådant värde då icke varit åsätt eller omständighet inträffat, som kan under en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering, skall fastigheten upptagas till det taxeringsvärde, som under löpande året bestämmes. Denna bestämmelse är i föreliggande förslag bibehållen med allenast den jämkning, som föranledes därav, a t t värdesättningen skall äga rum med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets slut och a t t detta understundom kan vara ett annat än nästföregående kalenderår. 2. Deu uppskattning av de i näringsskattevärde ingående tillgångarna, som skall ske för nämnda värdes bestämmande, bör vara väl ägnad a t t läggas till grund för samma tillgångars värde som förmögenhetsobjekt. I förslaget till kommunalskattelag 19 § med tillhörande anvisningar angivas de grunder, efter vilka värdesättningen skall ske, och i anvisningarna till 18 § (betänkandet sid. 59) meddelas föreskrifter angående granskning och eventuell korrigering av de i näringsidkarens balansräkning upptagna aktivposter, som skola läggas till grund för näringsskattevärdets beräkning. En i enlighet härmed verkställd beräkning av tillgångarnas värde torde i regel lämna ett för förmögenhetsberäkningen mera tillförlitligt resultat, än som erhålles genom nuvarande mera summariska uppskattning. Det lärer alltså ej böra möta någon betänklighet mot att utan vidare godtaga en för näringsskattevärdes åsättande uppgjord beräkning av däri ingående tillgängars värde såsom gällande även för förmögenhetsberäkningen. 3. Vad föreliggande förslag i övrigt innehåller i fråga om värdesättning å lös egendom, som skall räknas såsom förmögenhetsobjekt, torde instämma med vad som nu därom gäller.

Avdragsgilla skulder. Från sammanlagda värdet av den skattskyldiges till förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar, så bestämt som ovan är sagt, skall avdragas kapitalvärdet av hans samtliga förhandenvarande skulder.

30 Vad förslaget innehåller angående beräkningen av kapitalvärdet av räntefri, ännu ej till betalning förfallen skuld samt av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att för tid, som är beroende av en eller flera pei soners livstid, eller för vissa år till annan utgiva visst belopp i penningar eller varor, ävensom angående borgensförbindelse eller annan villkorlig skuld, instämmer med vad som för närvarande därom gäller. I fråga om kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att for tid, som är baroende av en eller flera personers livstid, till annan utgiva årligt belopp i penningar eller varor, vilket för närvarande sker enligt de vid statsskatteförordningen fogade tabellerna I I I och IV, har emellertid en enklare och mera summarisk beräkning ansetts kunna vara till fyllest, varigenom nuvarande på räntetagarens kön beroende olikhet kunnat bortfalla. Förslaget härutinnan instämmer med de grunder, vara förslaget till kommunalskattelag är byggt i fråga om beräkningen av årlig livräntas beskattningsbara belopp. I överensstämmelse med vad inkorastskattesakkunniga föreslagit har i förevarande förslag intagits en uttrycklig bestämmelse därom, att vid förmögenhetsberäkningen skall såsom avdragsgill skuld räknas även den skattskyldiges oguldna utskylder, som grunda sig å taxering under beskattningsåret eller något föregående år, ävensom att, om grunderna för utskyldernas debitering vid förmögenhetsberäkningens uppgörande icke äro bestämda, utskylderna må beräknas efter senast fastställda debiteringsgrunder. Av skäl, som i inkomstskattesakkunnigas motivering finnas närmare utförda, torde inan i fråga om förmögenhetsavdrag för oguldna utskylder, praktiskt taget, icke kunna komma längre.

Skattskyldighet. I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet är till en början att märka, att i föreliggande förslag denna skyldighets omfattning, såvitt angår fysisk person, bestämts på samma sätt för svensk medborgare och för utlänning och gjorts beroende av huruvida den skattskyldige är bosatt inom riket eller ej. Den förändring i nu gällande bestämmelser härom, som sålunda föreslås, är naturligtvis beroende av de bestämmelser, som förslaget innehåller angående fysiska personers skattskyldighet för inkomst. Vad angår juridiska personer så är för närvarande det stora flertalet av dem icke underkastat förmögenhetsbeskattning. F r i a äro således till en början alla de juridiska personer, som finnas uppräknade i 5 § 2 mom. a)—f) av gällande statsskatteförordning, samt vidare aktiebolag, solidariska bankbolag, ekonomiska föreningar jämte andra, som ej falla under bestämmelsen i 12 § b) av samma förordning. Enligt detta lagrum skall nämligen skatt för förmögenhet utgöras av allenast följande juridiska personer nämligen: föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom stiftelser, samtliga dock endast för så vitt de jämlikt 2 kap. äro skyldiga att erlägga skatt för inkomst. I förslaget till kommunalskattelag (49 § g) äro bland samfälligheter av ifrågavarande art särskilt angivna även s. k. gruvbolag. Otvivelaktigt vore det önskvärt, att även dessa juridiska personer kunde fritagas från förmögenhetsbeskattning. Till en början skulle därigenom vinnas enkla och rena linjer i denna beskattning: fysiska personer och ut-

31 ländska bolag skulle få vidkännas förmögenhetsskatt, inländska juridiska personer icke. Men även sakliga skäl synas mig kunna åberopas för en dylik ordning. De föreningar, samfund, stiftelser och samfälligheter, som för närvarande äro underkastade förmögenhetsbeskattning, hava alla det gemensamt, att deras inkomst i regel och väsentligen fl v ter av förmögenhet, fast eller lös, och användes för det ändamål, som föreningen, samfundet, stiftelsen eller samfälligheten har till uppgift att förverkliga. Deras inkomster, jämförda med varandra, äro naturligtvis mycket olika stora, men någon ökad skattekraft hos den större inkomsten, i den mening och med den motivering som föreligger, då man talar om ökad skattekraft hos en enskild persons större inkomst, kan det här icke bliva fråga om. Om staten av dessa inkomster genom beskattning indrager större eller mindre del, så innebär detta allenast, att staten lämnar vederbörande förening, samfund, stiftelse eller samfällighet mindre eller mer av inkomsten att använda för sitt eget ändamål. Någon rationell grund för att vid beskattningen av nu ifrågavarande inkomster använda ett progressivt system synes icke förefinnas. Inkomstskattesakkunniga hava ock föreslagit, att progressionen i beskattningen för dem skall upphöra och ersättas med en proportionell skatt. Om så sker, så föreligger därefter ingen anledning att för ifrågavarande skattskyldiga bibehålla den nuvarande förmögenhetsbeskattningen. Denna beskattning, sådan den för närvarande är ordnad, har ju allenast betydelsen att höja skatten och progressiviteten därigenom, att denna skall bestämmas ej allenast av inkomsten utan av inkomsten ökad med förmögenhetsandelen. En annan fråga är naturligtvis, om man vill anse ifrågavarande inkomster äga större skattekraft därför, att de flyta av förmögenhet, och på sådan grund å dem lägga någon relativt högre skatt, än som eljest ansåges böra ifrågakomma. Detta kan och bör då ske genom att på lämpligt sätt anordna den skatteskala, efter vilken skatten skall beräknas, men något anlitande i sådant syfte av förmögenhetsbeskattning är varken nödigt eller lämpligt. Det har därför synts mig möjligt och riktigt att från förmögenhetsbeskattning generellt undantaga inländska juridiska personer, vadan föreliggande förslag icke upptager någon bestämmelse motsvarande den i 12 § b) av gällande skatteförordning förekommande. Naturligtvis får detta undantag icke utsträckas till dödsbon. Detta har därför ock uttryckligen uttalats i förslagets 12 §. I fråga om utländska bolag har anledning icke synts mig föreligga att avvika från vad som nu gäller. Slutligen är i detta sammanhang anledning att erinra om den ändring i nuvarande förmögenhetsbeskattning, som varder en följd av den i förevarande forslag (6 och 12 §§) genomförda nya ordoingen för kommanditbolags beskattning. Den innebär, a t t bolagets såväl inkomst som förmögenhet skall vid beskattningen uppdelas i två delar: den ena innefattande vad av bolagets inkomst och förmögenhet, som belöper å de solidariska delägarna, den andra vad av bolagets inkomst och förmögenhet, som belöper å kommanditdelägarna. För den förra delen skola de solidariska delägarna liksom nu skatta såsom fysiska personer, d. v. s. de få skatta envar för sin andel i inkomsten och förmögenheten, och skatten utgår efter den i 18 § 1 mom. a) upptagna skalan. För den del av bolagets inkomst, som belöper å kommanditdelägarna, skall däremot, i motsats mot vad som nu är fallet, skatt utgöras av bolaget enligt de för aktiebolags beskattning gällande grunder: d. v. s. den på kommanditdelägarna belöpande delen av inkomsten beskattas hos bolaget efter den i 18 § 1 mom. b) upptagna skalan, medan värdet av kommanditlotterna

ingår som tillgång vid beräkningen av vederbörande kommanditdelägares förmögenhet. Ortsavdrag. Enligt gällande statsskatteförordning skola ortsavdragen utgå inomi de fem uppställda ortsgrupperna med resp. 600, 700, 800, 900 och 1 000 kronor. Härtill komma familjeavdragen lika för alla ortsgrupperna och utgörande 200 kronor för hustru och 200 kronor för varje hemmavarande, av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 är, s m icke nästföregående ar haft en behållen inkomst av minst 300 kronor. Därjämte skall den del av den skattskyldiges taxerade belopp, som överstiger summan av orts- och familjeavdragen men icke dubbla summan av samma avdrag, ingå i det beskattningsbara beloppet med allenast halva sitt belopp. Faktiskt hava emellertid under de senare åren orts- och familjeavdragen utgått med väsentligen förhöjda belopp. För år 1924 hava de enligt Kungl. Förordningen den 4 september 1923 utgjort: ortsavdragen resp. 700, 800, 900, 1 100 och 1 200 kronor samt familjeavdragen 300 kronor för hustru och 300 kronor för varje barn. För föregående år 1922 och 1923 voro ortsavdragen ännu något högre nämligen de i förordningen angivna, förhöjda med 50 %. Familjeavdragen voro dessa tre år desamma som 1924. Därjämte har under ifrågavarande år den gräns, som i statsskatteförordningen bestämts för rätten att för hemmavarande barn åtnjuta familjeavdrag, varit höjd, så att sådant avdrag fått tillgodonjutas om barnets inkomst nästföregående år icke uppgått till minst 450 kronor. Angående verkningarna av dessa avdragsbestämmelser må till en början erinras därom, att, enligt vad i kommunalskattekommitténs betänkande (sid. 189) uppgives, den totala statligt beskattningsbara inkomsten för hela riket — utom de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö — utgjort år 1922 allenast 35*7 % och år 1923 allenast 35-9 % av den totala taxerade inkomsten. Inom finansdepartementet pågår för närvarande en på kommunalskattekommitténs provtaxering grundad utredning angående förhållandet mellan det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade och det till sådan skatt beskattningsbara beloppet inom provtaxeringskommunerna. Hittills är denna utredning icke slutförd för mera än 10 av de 32 i sin helhet provtaxerade kommunerna. Siffrorna för dessa 10 kommuner, som finnas sammanförda i bifogade Tabell A, synas mig emellertid i ifrågavarande hänseende ganska belysande. Sammanlagda för alla kommunerna visa de: summa taxerat belopp därav har helt konsumerats genom avdrag av återstående taxerat belopp har genom avdrag konsumerats så att såsom beskattningsbart belopp återstått

kronor 15 187 820 3 409 010 11778 810 7 030 230 4 748 580

% 100 22-4 77'6 46'3 813

Dessa siffror tala, enligt min uppfattning, för att ortsavdragen under senare tid pressats upp till en höjd, som lämnar en större del av det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet helt skattefritt, än som kan vara lämpligt och skäligt, och att det förty vore önskvärt, att nämnda taxerade belopp kunde indragas under beskattning i något större omfattning, än som för närvarande är fallet. I fråga om beräkningen av den till kommunal inkomstskatt beskattnings-

33 bara inkomsten går förslaget till kommun al skattelag u t därpå, att den nu stadgade reduceringen av den del av den skattskyldiges taxerade inkomst, som överstiger summan av orts- och familjeavdragcn men icke dubbla summan av samma avdrag, skall upphöra, så att den skattskyldiges beskattningsbara inkomst kan avläsas omedelbart genom a t t från hans taxerade inkomst draga honom tillkommande ortsavdrag. På sätt av betänkandet (sid. 197) inhämtas, är förslaget i denna del väsentligen^ grundat å taxeringstekniska skäl. Dessa skäl hava naturligtvis samma giltighet även för statsbeskafctnin.gen, och varder ändringen genomförd i kommunal beskattningen, bör uppenbaxligen så ske även i statsbeskattningen. Emellertid har i kommunalbeskattningen en r ä t t så väsentlig kompensation för den upphörda inkomstreduceringen lämnats genom den höjning av de kommunala ortsavdragen, som samtidigt föreslagits. Vad n u angår frågan om huru de statliga ortsavdragen, vilka_ enligt nu föreliggande förslag liksom i förslaget till kommunalskattelag omfatta såväl orts- som familjeavdrag, böra anordnas, synes mig till en början önskvärt, att den direkta relation mellan statliga och kommunala ortsavdrag, som hittills forefunnits, fortfarande upprätthålles. Taxeringstekniskt är det av betydelse, att, sedan de kommunala ortsavdragen bestämts, dessa kunna omedelbart läggas till grund för beräkningen av de statliga ortsavdragen utan a t t förnyade ingående räkneoperationer behöva vidtagas. För närvarande utgå de statliga ortsavdragen med dubbla beloppet av de kommunala. A t t fortfarande bibehålla samma beräkningsgrund synes mig icke tillrådligt med hänsyn särskilt till den höjning av de kommunala ortsavdragen, som föreslagits av kommittén. Skattskyldigheten skulle då komma att inträda alltför sent, och en hel del inkomster, som väl kunde tåla någon beskattning, komme a t t gå helt skattefria. Mest tilltalande vore enligt min mening att fastslå samma ortsavdrag för den statliga som för den kommunala beskattningen och därefter genom revision av skatteskalan sörja för, att de mindre inkomsterna finge nödig lättnad i skattetrycket. Vad som synes mig kunna häremot invändas är, dels att orts- och familjeavdragen hittills alltid varit större i statsbeskattningen än i kommunalbeskattningen och dels att den teoretiska grund, som anförts för orts- och familjeavdragen, skulle tala mot en sådan anordning. Betydelsen av den förra invändningen beror naturligtvis på, om det låter sig göra att uppställa en skatteskala, som utesluter de allra minsta inkomsterna och för övrigt på skäligt sätt tillgodoser de närmast följande mindre. Vad angår den teoretiska motiveringen för ifrågavarande avdrag, så har därutinnan anförts, att avdragen, sådana de bestämts i statsbeskattningen, vore att anse som ett efter dyrortsgrupperingen avpassat existensminimum, som alltid borde vara skattefritt. Dessa i statsbeskattningen medgivna avdrag skulle alltså vara att anse som normala, och att de kommunala avdragen bestämts till allenast hälften, berodde på, att kommunerna, praktiskt sett, icke kunde tåla så höga avdrag utan att brist på beskattningsobjekt vore att befara. Kommunalskattekommittén håller emellertid före, att detta betraktelsesätt icke kan godtagas, utan anser att frågan, om och i vad män en inkomst, som är större än vad som under iuga förhållanden kan beskattas Cd. v. s. större än existensminimum), bör göras beskattningsbar, i verkligheten föga har med existensminimum att göra utan beror på den bärkraft i skattehänseende, som man anser sig böra tillmäta en sådan större inkomst, och vilken bärkraft givetvis stiger i den mån som inkomsten ökas. Med denna uppfattning, som finnes närmare utvecklad i kommitténs betänkande (sid. 196), skulle det väl instämma att göra ortsavdragen lika i båda fallen. Emellertid har jag ansett mig icke kunna i förevarande förslag gå fram

34 efter en sådan linje, enär tillfälle saknats till de mera ingående undersökningar, som därför erfordrats, utan har jag i stället velat ordna ortsavdragen efter grunder, som principiellt överensstämma med vad som nu gäller. Förslaget innehåller alltså, att statligt ortsavdrag skall utgå med en och en halv gånger det kommunala. Därjämte har i skatteskalan för skattskyldiga fysiska personer vidtagits den ändring, att skatte procenten sänkts från 3 till 21/a för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 5 000 kronor, varemot skatteprocenten för belopp, som överstiga 5 000 kronor, bibehållits oförändrad. Med detta förslag, vid vars uppgörande jag haft förmånen åtnjuta biträde av förste aktuarien i finansdepartementet P. S. Runemark, kommer å ena sidan nuvarande skatteskala att rubbas i ganska ringa mån och ä andra sidan skattebördan för den enskilde skattdragaren att utmätas efter, enligt min uppfattning, ganska rimliga och skäliga mått. För att närmare åskådliggöra hur det sålunda framställda förslaget skulle komma att praktiskt verka har av aktuarien Runemark uppgjorts bifogade tabell B, som angiver för olika taxerade belopp dels det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet dels ock den därför utgående skattens grundtal, allt beräknat för skattskyldig med olika familjeförhållanden (ensamstående; makar med 2 barn; makar med 6 barn) inom I, I I I och V ortsgrupperna, samt sådan beskattningen skulle vara enligt nu gällande statsskatteförordning utan hänsyn till de temporära förhöjningar å orts- och familjeavdragen, som under senare år varit gällande, och sådan den skulle bliva enligt det nu framlagda förslaget. Emellertid är det nog att räkna med, att frågan om de belopp, till vilka ortsavdragen böra bestämmas för såväl kommunal- som statsbeskattningen, måste i ett sammanhang upptagas till förnyad undersökning och prövning, då slutliga förslag till kommunalskattelag och till statsskatteförordning skola framläggas. Det lärer då bliva nödvändigt a t t taga hänsyn till bland annat den förändring, som penningevärdet under senare år undergått, och att bestämma avdragen på sådant sätt, att skatteförfattningarnas stadganden därom kunna direkt tillämpas utan den temporära omreglering av beloppen, som under senare år varit vanlig. Även borde, enligt min mening, då komma under övervägande, huruvida icke en något större del av det till inkomstoch förmögenhetsskatt taxerade beloppet kunde indragas under beskattning, än som för närvarande sker. Om och i den mån dessa synpunkter komma till beaktande vid de slutliga förslagens uppgörande, torde det vara antagligt, att det varder fråga såväl om andra siffror för avdragen än de nu ifrågasatta och om en tilläventyrs lämpligare relation mellan de kommunala och de statliga ortsavdragen än den nu föreslagna, som ock om en mera genomgående revision av skatteskalan för statsbeskattningen. En dylik omfattande undersökning har naturligtvis icke ingått i det mig lämnade uppdraget. Den möjlighet till ökning av det skattefria avdraget på grund av särskild ömmande omständighet, som föreligger enligt 18 § 1 mom. c) i gällande statsskatteförordning, är i förevarande förslag bibehållen med den modifikation, som föranletts därav, a t t stadgandet bort anpassas efter motsvarande bestämmelse i 45 § i förslaget till kommunalskattelag. Därjämte har det ansetts lämpligt, att en lindring i statsbeskattningen av nu ifrågavarande art göres beroende av att likartad lindring medgivits jämväl för kommunalbeskattningen.

35 Skatteskalor. 1. I fråga om den för skattskyldiga fysiska personer nu gällande skatteskala h a r i förslagets 18 § 1 mom. a) en viss ändring blivit vidtagen, för vars grund och verkningar redogörelse förut är lämnad. Efter d^nna skatteskala skall för närvarande skatt utgöras även av andra inländska juridiska personer äln aktiebolag och solidariska bankbolag ävensom av utländska bolag. Härmtinnan ifrågasattes i förevarande förslag ingen annan ändring än vad som följer av vad nedan under 2 och 3 omförmäles. 2. Den ändring i hittillsvarande sätt för kommanditbolags beskattning, som förevarande förslag innebär, och som fått sitt uttryck i bestämmelserna i förslagets 6 och 12 §§, har föranlett, att den i 18 § 1 mom. b) upptagna skatteskalian bort göras tillämplig jämväl för kommanditbolag i vad angår den del a v bolagets inkomst, som belöper å kommanditdelägarna. 3. Staitsskatteförordningen upptager för närvarande — frånsett B-skatten — icke ;andra normer för inkomst- och förmögenhetsskattens beräkning än de i förordningens 19 § under a) och b) upptagna. Den förra som gäller för alla andra skattskyldiga, fysiska såväl som juridiska personer, än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, grundar skatteberäkningen och progressionen å det beskattningsbara beloppets absoluta storlek; den sistnämnda, som gäller för inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, grundar skatteberäkningen och progressionen å förhållandet mellan den taxerade inkomsten och det i företaget investerade kapitalet. Till dessa beräkningsmormer hava nu inkomstskattesakkunniga i sitt förslag velat lägga en tredje, som skulle gälla för vissa inländska juridiska personer och enligt vilken "skatteberäkningen skulle grundas å det beskattningsbara beloppets absoluta storlek men utan någon progression, alltså en proportionell skatt. J a g h a r trott mig kunna i föreliggande förslag upptaga denna tredje skatteforrm att tilllämpas för sådana juridiska personer, som enligt gällande statsskattteförordning 12 § b) nu äro underkastade förmögenhetsbeskattning. Närmast har detta föranletts därav, att genom omläggning av beskattningsreglerna för i nämnda lagrum avsedda föreningar, samfund, stiftelser och samfälligheter skulle kunna vinnas avsevärt enklare och renare linjer i förmögenhetsbeskattningen än de nuvarande. Men naturligtvis kräves det i främsta irummet, att omläggningen kan grundas å sakliga skäl, och för dessa är i det föregående redogjort. Vad a.ngår den skatteprocent, som bör fastställas för nu ifrågavarande skattskyldiga, har det synts mig antagligt, att densamma bör hållas vid ungefärligen samma siffra, som nu är stadgad för medelstora enskilda inkom.ster, d. v. s. vid 3 %. Några närmare undersökningar angående lämpligheten och skäligheten av denna skatteprocent har jag emellertid icke v a r i t i tiillfälle a t t anställa. Det hair ingalunda undgått min uppmärksamhet att, om det sålunda föreslagna niya skatteberäkningssystemet i princip godkännes, skäl tala för a t t utsträcka! detsamma även till en del andra juridiska personer än de under 18 § 1 miom. c) i förslaget angivna. Det vore, enligt min mening, anledning- undersöka, huruvida icke alla inländska juridiska personer — frånsett dödsbon — borde inordnas under antingen b) eller c) i nyssnämnda moment, så att ailltså den under a) i samma moment upptagna beräkningsnormen bleve tilllämplig allenast å fysiska personer, dödsbon och utländska bolag. E n undersökning härom, som för övrigt knappast kan ske utan att frågan om beskattningen av juridiska personer upptages i vidare omfattning, har falliit utom ramen för min uppgift.

36 Detsamma gäller den form av beskattning av vissa bolag, som representeras av B-skatten. J a g har därför i mitt förslag upptagit vad gällande statsskatteförordning därom innehåller med allenast några mindre redaitionella ändringar. Bestämmelserna om äkta makars beskattning hava ansetts böra intagas i den avdelning av förordningen, som handlar om skattens beräkning, och därför fått plats närmast efter den paragraf, som innehåller skatteskalorna. I huvudsak torde dessa bestämmelser instämma med vad som för närvarande anses gälla. ^

Eftertaxering, beskattningsort och allmänna bestämmelser. Vad föreliggande förslag innehåller i dessa ämnen torde ej tarva någon utförligare motivering. Bestämmelserna instämma i stort sett med vad som för närvarande anses gälla, och de mindre ändringar däri, sakliga eller formella, som vidtagits, äro föranledda av åsyftad samstämmighet med motsvarande stadganden i förslaget till kommunalskattelag och med föregående bestämmelser i föreliggande förslag.

Tabell A. Till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade och beskattningsbara belopp i nedanstående taxeringsdistrikt år 1922. därav:

Taxeringsdistrikt

Summa taxerat belopp

724,780 5. Mariefreds

stad

taxerat be- taxerat belopp, därav någon del kvar- j stått såsom beskattningsbart lopp, som helt konsudärav genom återstående merats genom taxerat avdrag kon- bi skattningsavdrag belopp sumerat bart belopp

1,311,410

275,760

6. Vrena socken . . .

690,900

8. Kvillinge socken

3,606,100

10. Agunnaryds socken

626,590

309,610 415,170

•

302,230

112,940 |

1,035,650

557,790

477,860

571,660

413,600

158,060

2,979,510 j

1,871,850

1,107,660 141,120

550,570

181,980

14. Sturkö socken . . .

447,760

307 740

368,590 |

227,470

140 090

107 710

19. Lysekils stad . . 33. Edsele socken . . .

4,425,820

701,360

3,724,460 1

1,850,670

37F> K 3 0 i

fil

27. Ramundeboda socken

1,998,460

291,200

1,707,260

1,131,040

219,900

222,620

161,180

51,440

15,187,820

3,409,010

11,778,810

7,030,230

4,74S,580

32. Multrå socken

. . .

a R7fl

AOR GQO '

äQQin !

1,873,790 S*V7 1 Kn

576,220 i

37 Tabell B. utvisande för olika taxerade belopp dels det till inkomst och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet dels ock den därför utgående skattens grundtal, beräknat för skattskyldig med olika familjeförhållanden (ensamstående; makar m.ed 2 barn; makar med 6 barn) inom I, I I I och V ortsgrupperna samt angiivande ^ ±*. ?•• A a) beskattningen, sådan den skulle vara enligt nu gällande statsskatteiorordning uitan hänsyn till de temporära förhöjningar å orts- och familjeavdragen, som under senare år varit gällande, och b) sådan den skulle bliva enligt det nu framlagda förslaget. Ortsgrnpp I. a) Orts- och familjeavdrag enligt skatteförordningen utan förhöjning: för ensamstående 600 k r , för makar med 2 barn 1,200 kr., för makar med b barn 2,000 kr, med reducering å inkomsten. b) Ortsavdrag enligt förslaget: för ensamstående 600 kr., för makar med 2 barn 1,200 kr., för makar med 6 barn 1,800 kr. Ortsgrupp III. a) Orts- och familjeavdrag enligt skatteförordningen utan förhöjning: för ensamstående 800 kr., för makar med 2 barn 1,400 k r , för makar med b barn 2!,200 kr. med reducering å inkomsten. b) Ortsavdrag enligt förslaget: för ensamstående 750 k r , för makar med 2 barn 1,500 k r , för makar med 6 barn 2,250 kr. a) Orts- och familjeavdrag enligt skatteförordningen utan förhöjning: för ensamstående 1,000 k r , för makar med 2 barn 1,600 k r , för makar med 6 barn 2:,400 kr. med reducering å inkomsten. b) Ortäavdrag enligt förslaget: för ensamstående 900 k r , för makar med 2 bara 1,800 k r , för makar med 6 barn 2,700 kr.

38 O r t s g r u p p I. Beskattningsbart belopp

Taxerat belopp

Enssamstående

Gift med två Gift med sex barn barn

Inkomst- och. förmögenhetsskattens grandtal Ens amstående

a) a) a) a) b) b) b) skatte- för- skatte- för- skatte- för- skatteförordförord förordförordslaget slaget slaget ningen ningen ningen ningen

b) förslaget

Gift med två barn

Gift ned sex 1;irn

a) skatteförordningen

a) b) skatteförförordslaget ningen

b) förslaget

700 . . 50 100 1.50 2.50 800 . . 100 200: 5.— — — 3.,— 900. . 150 7.50 300! — .— ,— 4.50 1 000 . . 200 400! 10.— 6.— — — — 1 100 . . 250 500 12.50 7.50 — 1 200 . . 300 600 — — — — 9.— 1 5 . — 1 300 . . 400 700 50 100 1.50 2.50 — — 12.— 17.50 1 400 . . 500 800 100 200 3.— 20.— 5.— 15 — — — — 1 500 . . 600 900 150 300 4.50 7.50 — — 1 8 . - 22.50 1 600 . . 700 1000 200 25.— 400 21.— 6.— 10.— — — . 1700 . . 800 1100 250 7.50 500 12.50 — — 24.— 27.50 1 800 . . 900 1200 300 9.— 600 27.— 30.— 15.— — — 1 900 . . 1000 1300! 350 700 2.50 .— 100 30.— 32.50 10.50 17.50 2 000 . . 1100 1400 400 800 200 35.— 20.— 33.— 12.— 5.— — 2100 . . 1200 1500 450 37.50 22.50 900 300 36.— 13.50 1.5( 50 7.50 2 200 . . 1300 1600 500 1000 40.00 100 400 25.— 3.— 39.— 15.— 10.— 2 3U0 . . 1400 1700 550 1100 150 5t)0 42.— 42.50 16.50 27.50 4.5C 12.50 2 400 . . 1500 1800 600 1200 200 600 45.— 45.— 18.— 30.6.15.— 2 500 . . 1600 1900 700 1300 250 700 47.50 21.— 32.50 7.50 48.17.50 2 600 . . 1700 2 000 SOO 1400 800 50.— 24.— 300 51.9.35.20.2 700 . . 1800 2100 900 1500 350 52.50 37.50 900 54.— 27.— 10.50 22.50 2 800 . . 1900 2 200 1000 160ii 400 1000 30.— 40.12.— 57.55.25.— 2 900 . . 2 000 2 300, 1100 1700 450 1100 57.50 33.— 42.50 13.50 60.27.50 3 000 . . 2100 2 400 1200 1800 500 1200 60 — 3o.— 45.— 15.— 63.— 30.3 500 . . 2 600 2 900 1700 2 300 750 1700 72.50 51.— 57.50 22.50 78.42.50 4 0U0 . . 3100 3 400 2 200 2 800 1000 2 200 85.— 66.— 70.— 30.— 93.— 55 — 4 500 . . 3 600 3 900 2 700 3 300 1500 2 700 108.— 97.50 81.— 82.50 45.67.50 5 000 . . 4 100 4 400 3 200 3 800 2 000 3 20ii 123.— 110.— 96.— 60.95.— 80.5 500 . . 4 600 4 900 3 700 4 300 2 500 3 700 1 3 8 . - 122.50 111.— 107.50 75.92.50 6 000 . . 5100 5 400 4 200 4 800 3 000 4 200 153.— 137.— 126.— 120.— 9 0 . - 105.— 6 500 . . 5 600 5 900 4 700 5 300 3 500 4 700 168.— 152.— 141.— 134 — 105.— 117.50 7 000 . . 6 100 6 400 5 200 5 800 4 000 5 200 1 8 3 . - 167.— 156 — 149.— 120.— 1 3 1 . 7 500 . . 6 600 6 900 5 700 6 300 4 500 5 700 198.— 182.— 171.— 164.— 135.— 1 4 6 . 8 000 . . 7100 7 400 6 200 6 800 5 000 6 200 213.— 197.— 186.— 1 7 9 . - 150.— 161.— 8 500 . . 7 600 7 900 6 7001 7 300 5 500 6 700 228.— 212.— 201.— 194 — 165.— 176.— 9 000 . . 8100 8 400 7 200 7 800 6 000 7 200 243.— 2 2 7 . - 216.— 209.— 180.— 191.— 9 5 0 0 . . 8 600 8 900 7 700 8 300 6 500 7 700 2 5 8 . - 242.— 231.— 224.— 195.— 206.— 10 000 . . 9100 9 400 8 200; 8 800 7 000 8 200 273.— 257 — 246.— 239.— 210.— 221.— 15 000 . . 14100 14 400 13 200| 13 800 12 000 13 200 4 6 4 . - 451.— 428.— 427.— 3 8 0 . - 403.— 20 000 . . 19 100 19 400 18 200 18 800 17 000 18 200 664.— 651.— 628.— 627.— 580.— 6 0 3 . 25 0 0 0 . . 24100 24 400 23 200i 23 800 22 000 23 200 905.— 895.— 860.— 865.— 800.— 8 3 5 . 30 000 . . 29100 29 400 28 200 28 800 27 000 28 200 1155.— 1145.— 1 1 1 0 — 1115.— 1 050.— 1 085.— 35 000 . . 34 100 34 400 33 200 33 800 32 000 33 200 1 405.— ] 395.— 1 360.— 1 365.— 1300.— 1 335.— 40 000 . . 39100 39 400 38 200 38 800 37 000 38 200 1 655.— 1 645.— 1 610.— 1 6 1 5 . - 1 550.— 1 585.— 45 000 . . 44 100 44 400 43 20u 43 800 42 000 43 200 1 946.— 1 939.— 1 892.— 1 903.— 1 Ö20.— 1 867.— 50 000 . . 49100 49 400 48 200 48 800 47 000 48 200 2 2 4 6 . - 2 239.— 2 192.— 2 203.— 2 120.— 2 1 6 7 . 75 000 . . 74100 74 400 73 200 73 800! 72 000 73 200 3 887.— 3 883.— 3 824.— 8 841.— 3 740.— 3 7 9 9 . 100 000 . . 99 100 99400 98 200 98 800| 97 000 98 200 5 637.— 5 633.— 5 574.— 5 591.— 5 490.— 5 549.—

:VJ

Orts grupp

— Taxerat belopp

Beskattningsbart belopp Ensamstående

Gift med två Gift m 3d sex barn barn

III. Inkomst- och ormögenhetsskattens grundtal Gift m d två barn

Gift m ed sex barn

a) skatteförordningen

Ensamstående

Si) a) a) a) b) b) skatte- b) skatte- för- 1 skatte- för- skatteförord- för- förord- slaget förord- slaget förordningen ningen ningen slaget ningen

b) förslaget

b) slaget

b) förslaget

800 . . 900 . . 1 000 . . 1100 . . 1 200 . . 1 300 . . 1 400 . . 1 500 . . 1 600 . . 1 700 . . 1 800 . . 1 900 . . 2 000 . . 2100 . . 2 200 . . 2 300 . . 2 400 . . 2 500 . . 2 600 . . 2 700 . . 2 800. . 2 900 . . 3 000 . . 3 500 . . 4 000 . . 4 500 . . 5 000 . . 5 500 . . 6 000 . . 6 500 . . 7 000 . . 7 500 . . 8 000 . . 8 500 . . 9 000 . . 9 500 . . 10 000 . . 15 000 .. . 20 000 . . 25 000 .. . 30 000.. . 35 000 . . 40 000 .. . 45 000 .. . 50 000 .. . 75 000 .. . 100 000 .. .

— — — 1.25 50 150 3.75 —i 50 — — — — 1.50 — — — 250 6.25 100 — . — — — 3.— — — — 150 350 8.75 — — — — 4.50 — — — 200 450 11.25 — — — — 6.— — — — 550 250 — — — — 7.50 13.75 — — — — 650 9.— 16.25 —i 300 — — — — — — — 1.50 50 350 750 — — — 10.50 18.75 — — 100 2.50 100 850 400 — — 12.— 21.25 3.— — 5.— 150 200 950 500 — — 15.— 23.75 4.50 — — 200 300 — 26.25 6.— 7.50 600 1050 — — 18 — 250 400 700 1 150 — — 21.— 28.75 7.50 10.— — 500 9.— 12.50 800 1250 300 — — 24.— 31.25 — — 600 350 900 1350 — — 27.— 33.75 10.50 15.— — — 700 36.25 12.— 17.50 400 1000 1450 — 50 — 30.— — 1.25 — 33.— 30.75 13.50 20.— 1.50 450 50 1100 1550 800 150 86.— 41.25 15.— 22.50 3— 3.75 100 1200 1650 500 900 250 39.— 43.75 16.50 25.— 4.50 6.25 150 550 1000 1300. 1750 600 1100 350 42.— 46.25 18.— 27.50 6— 8.75 200 1400 1850 450 45.— 48.75 19.50 30.— 7.50 11.25 250 650 1200 1500 1950 550 48.— 51.25 21.— 32.50 9.— 13.75 300 1600 2 05o 700 1300 650 51.— 53.75 24.35.10.50 16.25 800 1400 350 1700 2150 750 54.— 56.25 27.— 37.50 12.— 18.75 900 1500 401 1800; 2 250 69.— 68.75 42.— 50.— 19.50 31.25 650 1250 2 300 2 750 1400 2 000 900 1750 84.— 81.25 57.— 62.50 27.— 43.75 2 800 3 250 1900 2 500 99.93.75 72.— 75.— 36.— 56.25 3 300 3 750 2 400 3 000 1200 2 250 87.— 87.50 51.— 68.75 3 800 4 250 2 900 3 500 1700 2 750 114.— 106.25 66.— 81.25 4 300 4 750 3 400 4 000 2 200 3 250 129.— 118.75 102 — 100.— 81.— 93.75 4 800' 5 250 3 900 4 500 2 700 3 750 144.— 132.50 1 1 7 . - 112.50 5 300 5 750 4 400 5 00O 3 200 4 250 159.— 147.50 132.— 125 — 96.— 106.25 5 800! 6250 4 900 5 500 3 7O0 4 750 174.— 162.50 147.— 140.— 111.— 118.75 6 300! 6 750 5 400 6 000 4 200 5 250 189.— 177.50 162.— 155.— 126.— 132.50 6 800 7 250 5 900 6 500 4 700 5 750 2 0 4 . - 192.50 177.— 170.— 141.— 147.50 7 300| 7 750 6 400 7 000 5 200 6 250 219.— 207.50 192.— 1 8 5 . - 156.— 162.50 7 800; 8 250 6 900 7 500 5 701 6 750 234 — 222.50 207.— 200.— 171.— 177.50 8 300 8 750 7 400 8 000 6 2o0 ! 7 250 219.— 237.50 222.— 215.— 186.— 192.50 8 800i 9 250 7 900 8 500 6 70( 7 750 264.— 252 50 237.— 230.— 201 — 207.50 13 800: 14 250 12 900 13 500 11700 12 750 452.— 445.— 416.— 415.— 368.— 385 — 18 800 19 250 17 900 18 500 16 701 ! 17 750 652.— 645.— 616.— 615.— 568.— 585.— 23 800 24 250 22 900 23 500 2170C 22 750 890.— 887.50 8 4 5 . - 850.— 785.— 812 50 28SU0 29 25< 27 900 28 500 26 70C 27 75i 1140.— 1137.50 1 095.— 1100.— H'35.— 1 062.50 33 800! 34 250 32 900 33 500 31 700 32 750 1 390.— 1 387.50 1 345.— i 3 5 0 . - 1 285.— 1312.50 38 800 39 25( 37 90i 38 50( 36 70C 37 750 1 640.— 1 637.50 1 595.— 1 6 0 0 . - 1 535 — 1 5*2.50 43 800 44 250 42 900 43 500 4170C 42 750 1 928.— 1 930.— 1 8 7 4 . - 1 885.— 1 802.— 1 840.— 48800^49 250 47 900 48 50( 46 70C 47 751 2 228.— 2 230.— 2 174.— 2 185.— 2 102.— i 2 140.— 73»'O! 74 250 72 900 73 500 71 7K 72 750 3 866.— 3 872.50 3 8 0 3 . - 3 8 2 0 . - 3 719.— 3 767.50 9880C)| 99 250 | 97 900 98 500 96 70C 97 750 5 616.— 5 622.50 5 553.— 5 5 7 0 . - 5 469.— [5 517.50

40 Ort Bg rupp Beskattningsbart belopp

Taxerat belopp

Ensamstående

| Gift med två barn

Gift med sex barn

Inkomst- och förmögenhetsskattens grundtal Ensamstående

a) a) a) | a) b) b) b) skatteskatte- för- skatteskatteförförord- slaget förord- för- förord- slaget förordningen | slaget ningen ningen ningen

b) förslaget

Gift med två barn

Gift ined sex birn

a) skatteförordningen

a) b) skatteförförord- slaget ningen

b) förslaget

900 . . 1 000 . . 10C — 2.50 1100 . . 50 200 1.50 5.— — __ 1200- . 100 300 3.7.50 __ 1 300 . . 150 400 4.50 10.— .. ^_ 1 400 . . 200 500 6.— 12.50 1 500 . . 250 600 7.50 15.— 1 600 . . 300 700 17.50 9.— 1 700 . . 350 800 50 10.50 20.1.50 — — 1 800 . . 400 900 100 12.— 22.50 3.— — _ 1 900 . . 450 1000 150 100 13.50 25.4.50 2.50 — 2 000 . . 500 1100 200 200 15.27.50 6.— 5.— — 2100 . . 600 1200 250 30o 18.30.7.50 7.50 — 2 200 . . 700 1300 300 400 21.— 32.50 9.— 10._ 2 300 . . 800 1400 350 500 24.— 35.— 10.50 12.50 2 400 . . 900 1500 400 600 37.50 27.12.— 15.— — 2 500 . . 1000 1600 450 700 50 30.— 40.— 13.50 17.50 1.50 2 600 . . 1100 1700 500 800 100 33.— 42.50 15.— 20.— 3.— 2 700 . . 1200 1800 550 900 150 36.— 16.50 45.— 22.50 4.50 2 800 . . 1300 1900 600 1000 2O0 39.— 47.50 100 18.— 25.— 6.— 2.50 2 900 . . 1400 2 000 650 1100 250 2n0 42.— 50.— 19.50 27.60 7.50 5.3 000 . . 1500 2 100 700 1200 300 52.50 300 45.— 21.— 30.— 9.— 7.50 3 500 . . 2 000 2 600 1100 1700 550 800 60.— 65.— 33.— 42.50 16.50 20.— 4 000 . . 2 500 3100 1600 2 200 800 1300 75.— 77.50 48.— 55.— 24.— 32.50 4 500 . . 3 000 3 600 2100 2 700 1 050 1H00 90.— 90.— 63.— 67.50 31.50 45.5 U00 . . 3 500 4100 2 600 3 200 1400 2 300 1 0 5 . - 102.50 78.80.42.— 57.50 5 500 . . 4 000 4 600 3 100 3 7O0 1900 2 800 120.— 115.— 93.— 92.50 57.— 70.— 6 000 . . 4 500 5100 3 600 4 200 2 400 3 300 135.— 1 2 8 . - 108.— 105.— 72.— 82.50 6 500 . . 5 000 5 600 4100 4 700 2 900 3 800 150.— 143.— 123.— 117.50 87.— 95.— 7 000 . • 5 500 6 100 4 600 5 200 8 400 4 300 165.— 158.— 138.— 131.— 103.— 107.50 7 500 . . 6 000 6 600 5100 5 700 3 900 4 800 180.— 173.— 153.— 146.— 1 1 7 . - 120.— 8 000 . . 6 500 7100 5 600 6 200 4 4O0 5 300 195.— 188.— 168.— 161.— 133.— 1 3 4 . 8 500 . . 7 000 7 600 6100 6 700 4 900 5 800 210.— 203.— 183.— 176.— 147.— 149.— 9 000 . . 7 500 8100 6 600 7 200 5 400 6 300 2 2 5 . - 218.— 198.— 191.— 1 6 3 . - 164.— 9 500 . . 8 000 8 600 7100 7 700 5 900 6 800 2 4 0 . - 233.— 213.— 206.— 177.— 179.— 10 000 . . 8 500 9 100 7 600 8 200 6 400 7 300 255.— 218.— 228.— 221.— 192.— 194.— 15 000 . . 13 500 14 100 12 600 13 200 11400 12 300 440.— 439.— 404.— 4 0 3 . - 3 5 6 . - 367.— 20 000 . . 18 500 19 100 17 600 18 200 16 400 17 300 640.— 639.— 604.— 603.— 556.— 567.— 25 000 . • 23 500 24 100 22 600 23 200 21400 22 300 875.— 880.— 830.— 835.— 770.— 790.— 30 000 . . 28 500 29100 27 600 28 200 26 400 27 300 1 125.— 1130.— 1 080.— 1 085.— 1 020.— 1 040.— 35 000 . . 33 500 34 100 32 600 33 200 31400 32 300 1 375.— 1 380.— 1 330.— 1 335.— 1 270.— 1 290.— 40 000 . . 38 500 39 100 37 600 38 20O 36 4011 37 300 1 625.— 1 6 3 0 . - 1 580.— 1 585.— 1 520.— 1 5 4 0 . 45 000 . . 43 500 44 100 42 60O 43 -.'00 41400 42 300 1 9 1 0 . - 1 921.— 1 856.— 1 867.— 1 784.— 1 813.— 50 000 . . 48 500 49 100 47 600 48 200 46 400 47 300 3 210.— 2 221.— i 156.— 2 167.— 2 084.— 2 113.— 75 000 . . 73 500 74100 72 600 73 200 71 400 72 300 3 8 4 5 . - 3 862.— 3 7 8 2 . - 3 799.— 3 6 9 8 - 3 736.— LOO 000 . . 98 500 99100 97 600 98 200 96 400 97 300 ) 595.— 5 612.— i 532.— 3 549.— 3 448.— 5 4 8 6 . -

Statens offentliga utredningar 1925 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Statsförfattning.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk

Allmän statsförvaltning.

Industri.

Kommunalförvaltninir.

Statens o c h kommunernas

Handel och sjöfart.

finansväsen.

Tull- och traktatkommitténs utredningar och betiinkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindnstrien. [2] 29. Den [ svenska skoindnstrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Hen svenska porslinsindnstrien. [5] : 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [G] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de affärsdrivande verkens förnyclsefonder m. m. [9] Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10]

Kommunikationsvägen.

Bank-, kredit- och penning väsen.

Försäkrings väsen.

Politi.

Betänkande med utredning ooh förslag angående socialförsäkringens organisation. [8]

Socialpolitik. Kyrko väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. TJtreduing av vissa frågor rörande privatläroverken. [1] Hälso- och sjukvård.

Förs vars väsen, Allmänt näringsväsen.

F a s t egendom.

Jordbruk med binäringar.

Uuderofficeräsakkunnigas yttrande och förslag. [7]

Utrikes ärenden,

Stockholm 1925. P. A. Norstedt & Söner.

250880 Internationell rätt.

~3.