Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget utredning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR "l 9 2 5 t i

. TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNK ANDEN XXXI

DEN SVENSKA TVÄTTMEDELSINDUSTRIEN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅLLANDENA FÖRE VÄRLDSKRIGET

UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULLOCH TRAKTATKOMMITTÉN AV

HJALMAR HEIMBURGER

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1925 Kronologisk 1. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E. 2. Tull- och traktatkommitténs utredningar och be-

förteckning tänkanden. 31. Den svenska Ivattmedelsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av Hj. Heimburger. Marcus. 108 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Hokstäverna med fetstil utgöra begynmelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet,, J o . - jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre; anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 192."): 2

TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XXXI

DEN SVENSKA TVÄTTMEDELSINDUSTRIEN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅLLANDENA FÖRE VÄRLDSKRIGET

UTREDNING, VERKSTÄLLD PÄ UPPDRAG AV TU LLOCH TRAKTATKOMMITTÉN AV

HJALMAR HEIMBURGER

STOCKHOLM

1925 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

TILL

KONUNGEN

Tull- och traktatkommittén får härmed i underdånighet överlämna en på dess förutvarande tullavdelnings uppdrag av civilingenjören Hjalmar Heimburger verkställd utredning rörande den svenska tvättmedelsindustrien

med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. För arbetets innehåll samt däri uttalade uppfattningar är författaren ensam ansvarig. Stockholm den 24 april 1924. Underdånigst E R I K RÖING

Karl

Åmark.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

I.

TVÄTTMEDELSINDUSTRIENS UPPKOMST OCH ALLMÄNNA UTVECKLING Historik

7 7

II.

TVÄTTMEDELSINDUSTRIENS FÖRUTSÄTTNINGAR OCH TEKNISKA UTVECKLING

8 Råvaror Huvudslag av fabrikat Huvuddragen av den tekniska utvecklingen Den svenska tvättmedelsindustriens ställning i tekniskt hänseende

9 10 11 20

III.

1'HODUKTION OCH UTRIKESHANDEI Antalet företag och anställda Tillverkningens storlek och värde Införsel och utförsel Förbrukningen av tvättmedel Företagens övriga tillverkning och det totala tillverkningsvärdet

22 22 25 28 32 33

IV.

KONCENTRATION, SPECIALISERING OCH LOKALISERING Personalens och tillverkningens fördelning på storleksgrupper av företag Den genomsnittliga produktionen per arbetare Företagens totala produktionsförmåga Specialiseringen av tillverkningen inom skilda företag Industriens lokalisering

35 35 37 38 -40 40

Y. MATERIALBEHOV, BRÄNSLE, KRAFT M. M Fettämnen Harts Alkalier () vriga råvaror Bränsle och kraft Emballage och utstyrsel Inköpskällorna för materialierna VI.

41 41 44 44 44 45 40 46

DET SVENSKA FABRIKATETS KVALITET Såpa Toalettvål Tvättvål Tvättpulver

47 47 47 48 4!)

VII. TULLSKYDDET Ä RÅVAROR OCH FABRIKAT

50 Råvara tullar Fabrikattullar VIII.

PRISUTVECKLINGEN Priskartellbildningar Prisrörelsen för råvaror och fabrikat Prisrörelsen för såpråvaror och såpa Prisrörelsen för tvålråvaror och tvål

51 51 55 55 57 57 50

ii IX.

Sid. 60 60 63 65

TILLVERKNINGSKOSTNADERNA l SVERIGE Debetposter Kreditposter Jämförelse med utlandet

X.

TVÄTTMEDELSINDUSTRIENS RÄNTABILITET

XI.

TVÄTTMEDELSINDUSTRIEN I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER Tyskland England Förenta staterna Vissa övriga länder

!

73 74 79 ,S2 86

XII.

TULLPOLITIKENS VERKNINGAR Råvarutullar Fabrikattullar Fabrikattullarnas inverkan på importen Tullarnas inverkan på prisbildningen Tullpolitikens inverkan på industriens utveckling

88 88 8!) 89 90 91

TABELLBILAGOR

<>7

L I T T E K A T U H F ( ) Il T E C K N I N G

DEITE-SCHRAUT : Handbuch der

Seifenfabrikation.

LAMBORN: M o d e r n Soaps, C a n d l e s a n d

Glycerin.

BÉLA L A C H : D i e G e w i n n u n g u n d V e r a r b e i t u n g d e s G l y c e r i n s . RIEMERSCHMID : D i e d e u t s c h e

Seifenindustrie.

L A U C K S : C o m m e r c i a l Oils. H E F T E R : T e c h n o l o g i e d e r F e t t e u n d Öle. UBBELOHDE UND GOI.DSCHMIDT: und Fette.

Handbuch

der

Chemie

und

T e c h n o l o g i e d e r Öle

NEUMANN: L e h r b u c h d e r c h e m i s c h e n T e c h n o l o g i e . ULLMANN: Enzyklopädie d e r technischen

Chemie.

D e r Seifenfabrikant. S e i f e n s i e d e r - Z e i t u n g . b i e t e d e r F e t t e , O e l e , W a c h s e und H a r z e .

C h e m i s c h e U m s c h a u auf d e r G e -

1. TVÅTTMEDELSINDUSTRIENS UPPKOMST OCH ALLMÄNNA UTVECKLING HISTORIK

Fabrikationen av tvättmedel är, såsom industri betraktad, av relativt ungt datum. Hantverksmässigt och i hemmen bedrevs framställning av tvättmedel däremot tämligen allmänt redan för n å g r a hundra å r sedan i vissa medelhavsländer. Företrädesvis blev det platser med livliga handelsförbindelser, som kommo att spela en roll såsom hemorter för dylik tillverkning och där också småningom en verklig tvättmedelsindustri uppstod. Sådana platser voro redan under det 17:de å r h u n d r a d e t t. ex. Marseille, Savona, Venedig och Genua. Ungefär vid samma tidpunkt synes konsten a t t göra tvål h a v a spritt sig n o r r u t genom F r a n k r i k e till Tyskland och England, och även i Sverige infördes »såpsjuderiet» vid ett relativt tidigt stadium. Ur And. Anton von Stiernmans samling utav Kongl. Bref, S t a d g a r och Förordningar etc. framgår, att det den 30 januari 1654 utfärdades »Octroy och Privilegium på P å t t a s k e B r ä n n e r i och Såpsiuderies i n r ä t t a n d e i Sverige och därunder liggande Provincier». Det förefaller sannolikt, a t t detta oktrojbr ev hänför sig till något a v de första försöken att h ä r i landet inrätta isåpsjuderiyrket efter en viss industriell måttstock. Att tullfrågan redan tidigt kom a t t spela en viss roll, i n h ä m t a s av ett brev till »Commercie Collegium» från »Öfwer-Factor» Wolter Block av den 10 maj 1662, d ä r i Block under förmälande av, att hans »Wärk» kunde tillverka mer såpa, än vad som kunde konsumeras inom landet, anhåller om tull förhöjning å såpa, något som även av Kungl. Maj:t sedermera beviljades. Eli viss livaktighet synes hava gjort sig gällande på detta område, ty Stiernmans ovannämnda arbete och »alphabetisk förteckning över priviligierade manufactur-wärk uti Sveriges Rike till 1754 års slut» upp tager namnen å tjugofyra såpsjuderier. Man torde kunna förutsätta, a t t den tillverkning av tvättmedel, som bedrevs vid de dåtida verken, ej Synnerligen mycket iskilde sig frän den husbehovstillverkning, som bedrevs i hemmen. Säkerligen voro fabrikationsmetoderna skäligen primitiva efter nutida begrepp. Man. v a r vid fabrikationen hänvisad till de n a t u r l i g a och orena alkalierna. Pottaska erhöll man u r björkaska — O.i till 0.2 % av vedvikten — och under hela det 18: de århundradet u t v a n n s soda huvudsakligen u r askan av sjö- och strandväxter, varjämte s. k. »trona», n a t u r l i g soda från vissa saltsjöar, användes. Man fick nöja sig med orena produkter. Den spanska Barillasodan höll sålunda t. ex. blott 10—30 % natriumkarbonat. Med sådana råmaterial kunde ej gärna n å g r a lysande resultat nås.

<s Revolutionerande för hela den kemiska industrien blev metoden a t t framställa soda u r koksalt, som redan år 1791 uppfanns av Leblanc. Med denna fabrikationsmetod vanns möjligheten att erhålla renare och därtill billigare alkalier än vad förut varit fallet, vilket blev av stor betydelse för tvättmedelsfabrikationen. Ar 1823 hade vidare den berömde franske kemisten Chevreul på fettkemiens område framlagt ej mindre viktiga rön, som blevo grundläggande för den moderna fettkemien. Det är alltså blott etthundra år sedan de tekniska framsteg och rön gjordes, som medförde möjlighet att så omgestalta fabrikationen äv såpa och tvål, a t t den husbehovs- eller hantverksmässigt bedrivna tillverkningen kunde ersättas med vad vi förstå med industriell drift. Därmed v a n n s även, a t t tvättmedel genom de allt mera fulländade fabrikationsmetoderna snart nog kunde framställas till ett så billigt pris, att desamma förlorade k a r a k t ä r e n av lyxvaror, något som för omkring 100 å r sedan ännu i stort sett var fallet. Hos snart sagt varje individ i det moderna kultursamhället har därigenom ett renlighetsbehov skapats, som kräver tillfredsställande. : Man behöver endast erinra därom, att bristen på tvål för miljoner människor a v Centraleuropas folk varit ett verkligt lidande under de nyss tilländagångna krigsåren. . • Det 19:de århundradet kännetecknas på tvättmedelsindustriens område av ett kraftigt uppsving, som dock. först inom de allra senaste årtiondena börjat giva fabrikationen k a r a k t ä r e n av stordrift. Den hantverksmässiga formen, många småföretag, h a r i så gott som alla länder, ej minst i Sverige, länge hållit, sig fast med en hårdnackad envishet. Det äldsta av de på samma plats ännu existerande »såpbruken», som i vårt land uppstodo under början av förra århundradet, kallades »Göta Lejon» och anlades å r 1812«d Örgryte av köpmannen J o h n Benecke. Såpbruket sysselsatte enligt gamla göteborgsannaler första året 3 arbetare och tillverkade 1080 fjärdingar såpa till ett värde av 15^630 riksdaler banco. Bruket h a r oavbrutet ägt bestånd; mgn g å t t genom flera händeiv och drives numera a v Aktiebolaget Eneroth & Co. i Göteborg. Den därnäst äldsta firman, vars n a m n ännu är oförändrat, grundades å r 1823 av Lars Montén vid Wollmar Yxkullsgatan 4 i Stockholm. Enligt uppgift skall ingen mindre än Berzelius hava varit intresserad och medhjälpare vid företagets startande. A v ännu existerande fabriker, som grundats under loppet av förra århundradet, hava 4 tillkommit före å r 1850 och 19 under tiden år 1851 till 1900. A v det anförda framgår alltså, att tvättmedelsindustrien har jämförelsevis gamla anor i v å r t land. I det följande kommer även att visas, att densamma kraftigt utvecklats.

II.

TVÄTTMEDELSINDUSTRIENS FÖRUTSÄTTNINGAR OCH TEKNISKA UTVECKLING

Framställningen kommer i det följande att beröra de artiklar, som utgöra huvudprodukterna vid tvättmedelstillverkningen, nämligen såpa, t v å l och tvättpulver samt biprodukten glycerin, under det a t t den mångfald av övriga tekniska preparat och produkter, som tillverkas vid de fabriker, som framställa tvättmedel, icke bliva föremål för behandling;

9 1 detta sammanhang ä r knappast lämpligt a t t lämna någon utförligare redogörelse för tillverkningen. Blott några kortfattade a n t y d n i n g a r m å göras: nkvAmm De viktigaste av de råvaror, som komma till användning vid fabrikationen, äro olika slag av fettämnen samt alkalier och vissa andra kemikalier. Fettämnena äro antingen fasta eller flytande. Av de fasta fettämnena må nämnas talg och benfett, som äro av animaliskt, samt kokosolja, palmkärnolja, palmolja och s. k. växtfett, vilka äro av vegetabiliskt u r s p r u n g . Till de fasta fettämnena hör även det på senare åren, här i Sverige dock mindre än utomlands, a n v ä n d a s. k. »härdade» fettet, som kan v a r a av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung. Bland de flytande fettämnena eller oljorna intaga de vegetabiliska främsta rummet. Sojaolja är numera den här i Sverige vanligaste, men även majsolja, cottonolja (bomullsfröolja), bomolja, sulfurolja m. fl. slag a n v ä n das. Linolja som förr var en-mycket vanlig råvara, kommer nu mera sällan till användning, då den i allmänhet noteras i ett prisläge, som ä r avsevärt högre än det, till vilket andra vegetabiliska oljor av likvärdig kvalitet kunna köpas. Animaliska oljor användas numera i mycket liten utsträckning i Sverige.i Det är egentligen endast valolja av de båda högsta kvaliteterna, h r 0 och 1, som tillfälligtvis förbrukas och då i mindre kvantiteter. Olein, som faller såsom en biprodukt vid stearrintillverkningen, förbrukades förr i stor, numera i relativt liten, utsträckning". Oléinen är en fetts y r a samt v a r den första r å v a r a av dylikt slag, som kom till a n v ä n d n i n g vid tillverkningen. Numera användas även fettsyror av de i det föregående omnämnda naturfetten. H u v u d p a r t e n av de fasta fetterna och dessas fettsyror användes vid tillverkning av tvål och den övervägande mängden av oljorna och dessas fettsyror förbrukas vid såptillverkning. Oleinen användes såväl vid tvål- som såptillverkningen. E t t till sitt användningssätt med fettet närbesläktat råmaterial är harts, som u n d e r vissa konjunkturförhållanden funnit r ä t t stor a n v ä n d n i n g vid tvättmedelstillverkningen, dock mindre i Sverige. Alkalierna utgöras huvudsakligen av kaliumeller natriumhydrat (kaustika alkalier) i fast eller flytande form, men även kalcinerad pottaska (kaliumkarbonat) samt kalcinerad soda (natriumkarbonat) förbrukas av tvättmedelsfabrikerna. Kaliföreningarna användas huvudsakligen vid såptillverkningen och natronföreningarna vid framställningen av t v å l . Den kalcinerade sodan utgör en huvudbeståndsdel i alla tvättpulver. Av kemikalier är koksalt nödvändigt att använda vid vissa metoder för tvåltillverkning, och klorkalium jämte vattenglas utgöra n å g r a av de vanligaste »lyllningsmaterialierna» vid tillverkningen av de lägre såpkvaliteterna. För »fyllning» av såpa, som h a r till ändamål att i konkurrenssyfte förbilliga produkten på kvalitetens bekostnad, begagnas även potatismjöl. Vid toalettvålfabrikationen användas dessutom lanolin och eteriska oljor, syntetiska och andra luktämnen, av vilka det förstnämnda har ett kosmetiskt ändamål och de senare avse att förläna fabrikatet för lukt-

HI

sinnet tilltalande egenskaper. Diverse färger, för vissa ändamål även sprit m fl. artiklar förbrukas i mindre kvantiteter. Bland hjälpmaterialen intager naturligtvis bränslet främsta rummet. HUVUDSLAG AV FABRIKAT

För de viktigaste huvudslagen av fabrikat, som tvättmedelsindustrien framställer, redogöres här nedan. Såpa. I stort sett kan man av hos oss just nu brukliga såpslag skilja mellan tvenne olika typer, den ofärgade och den färgade. Den ofärgade förlänas färg enbart av det naturliga färgämne, som den använda oljan innehåller. Denna såpa går vanligen i handeln under namn av »glycerin»- eller »kristallsåpa». Den färgade såpan kallas i allmänhet grönsåpa. Förr framställdes grönsåpaii av pressad hampolja, som innehåller ett naturligt färgämne, klorofyll, A'ilket ger såpan grön färg. Numera är den pressade hampoljan i förhållande till priset å andra oljor oftast allt för dyr för att kunna användas. Den grönsåpa, som på de senaste 25 åren förts i handeln, är vanlig »glycerinsåpa», som färgats med ultramarin-, anilin- eller annan färg. Den tillsatta färgen höjer naturligtvis ej såpans kvalitet, varför den föreställning, som ännu på många håll hyses, att grönsåpan skall vara bättre än den ofärgade såpan, endast är att hänföra till inbillningens område. En annan typ av såpa är kämsåpan, som förr med förkärlek användes, men numera ytterst sparsamt förekommer i handeln. Den verkliga kämsåpan innehåller utkristalliserade korn, bestående av palmitin- eller stearinsyrat kali, och erhålles på det sättet, att en viss procent talg får ersätta den palmitin- och stearinfattigare oljan. Då talgen i allmänhet är dyrare än oljorna, tillsatte man ofta förr korn av krita till vanlig såpa för att giva densamma sken av kärnsåpa. Denna förfalskningsmetod torde numera åtminstone ej tillämpas här i landet. En såpa kan även utdrygas eller »fyllas», som det heter på fackspråket. Detta sker genom att vattenglas, klorkalium- eller andra saltlösningar enbart eller i förening med potatismjöl blandas till den rena såpmassan. Fyllningsmetoden, vilkens ändamål är att förbilliga varan, måste väl strängt taget anses såsom en art av förfalskning. Den har likväl vunnit ett sådant burskap inom såpindustrien i hela världen, att densamma numera anses fullt försvarlig, åtminstone om den användes inom tillbörliga gränser. Användningen av fiskoljor till såpa, huvudsakligen valtran, som förr var mycket vanlig även i Sverige, har numera avtagit. Fiskoljan lämnar nämligen ett illaluktande fabrikat. I Norge fortlever emellertid detta bruk ännu i stor utsträckning. Tvål kan rubriceras under trenne huvudgrupper, hushållstvål, toaletttvål och textiltvål, vardera gruppen bestående av ett antal variationer. Med undantag dels för de s. k. kallrörda tvålarna, vilka såsom namnet antyder framställas vid relativt låg temperatur, och dels för de på s. k. halwarm väg tillverkade, som utgöra ett mellanting mellan kokade och kallrörda tvålar, »kokas» tvålen. Råmaterialierna för tvål utgöras, i motsats till de vid såpans tillverkning använda, i huvudsak av fasta animaliska och vegetabiliska fettämnen, ofta även med tillsats av harts, samt natronlut (sodalut). De bästa slagen av hushållstvål äro s. k. »kärntvalarna», till vilka det allra största antalet av här i landet gångbara märken av tvättvålar

11 kunna hänföras. Textiltvålarna äro även kärntvålar. Kärntvålens tillverkning sker i korthet så, a t t koksalt tillsattes, sedan förtvålningen av fett respektive fettsyror skett och kokningen n å t t ett viss stadium. Tvållimmet skiljer sig då i en halvflytande massa, på tyska kallad »Kem» — d ä r a v namnet — o c h »underlut». Till en något lägre kvalitet höra de s. k. halvkärntvalarna. H ä r i landet representeras de bland a n d r a typer huvudsakligen av den s. k. »finistvålen», som vanligen förekommer marmorerad i blått eller rött. Halvk ä r n t v å l a r n a tillverkas, såsom redan namnet antyder, av en blandning av kärntvål och ett tvållim, framställt genom förtvålning av p a l m k ä m - eller kokosolja. Marmoreringen ernås genom tillsats av färgämne. Till de lägsta kvaliteterna höra de s. k. limtvålarna. Dessa utgöras a v ett stelnat tvållim, mestadels framställt genom förtvålning av palmk ä m - eller kokosolja med kaustik natronlut. Limtvålarna k u n n a v a r a enfärgade eller marmorerade och äro vanligen högt »fyllda» med saltlösningar. De intorka på grund h ä r a v lätt och skrumpna, varvid salterna utkristallisera på y t a n och göra utseendet mindre tilltalande. Dessa senare tvålslag hava, åtminstone på senare tid, ej haft någon större m a r k n a d i Sverige men hava varit mycket vanliga utomlands, ej minst i Amerika. Toalettvålarna äro i huvudsak av två slag, kokade och kallrörda. De senare äro i de flesta fall framställda av smält kokosolja, till vilken natronlut tillsättes under o m r ö m i n g men u t a n kokning a v massan. De h ä r vanliga aseptin-, oppoponax- m. fl. tvålar höra till denna kategori. Kallrörda tvålar äro ej hållbara a n n a t än under en begränsad tid. De få lätt vid lagring en härsken lukt, på grund därav a t t tvålmassan sönderdelas och fria fettsyror bildas. Vida mera motståndskraftiga äro de kokade toalettvålarna. Huvuddragen vid tillverkningen ä r ensartad med den för k ä r n t v å l a r n a , i vad det gäller a t t framställa den s. k. »grundtvålen», den mellanprodukt, av vilken den s. k. pilerade toalettvålen beredes. I den fettblandning som användes till grundtvålens framställning är fin talg det väsentliga. E n del a n d r a välbekanta kvalitetvariationer såsom t. ex. transparent tvål m. fl. förekomma även. Tvättpulver föres i marknaden under namn av såppulver eller tvättpulver, vanligen med tillägg av något speciellt för tillverkaren inregistrerat namn. Dessa fabrikat bestå så gott som undantagslöst av en blandning iiv tvål och kalcinerad eller kristalliserad soda, ofta med tillsats av något blekande ämne. Tillverkningen ä r i det stora hela enkel och sker med tillhjälp av mer eller mindre fulländade blandnings och pulveriseringsmaskiner. Glycerin kan erhållas såsom biprodukt vid tillverkning av tvättmedel. Detta sker antingen genom a t t bearbeta den underlut, som u p p s t å r vid kärntvålstillverkningen, eller genom att, innan förtvålning av fettämnena ägt rum, spalta dessa, varvid den vid reaktionen frigjorda glycerinen kan tillvaratagas. HUVUDDRAGEN AV DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN

I likhet med vad fallet varit inom övriga länder, utövade Chevreuls i det föregående berörda vetenskapliga undersökningar på fettkemiens område rörande fettämnenas konstitution och teorien för förtvålningsproces-

12 sen under m å n g a årtionden ej heller i v å r t land något väsentligt inflytande p å arbetsmetoderna vid tvättmedelstillverkningen. Desamma vilade på helt och hållet empiriska grunder. Reformerna inom yrket genomfördes blott långsamt, och nya uppslag och idéer hade a t t kämpa mot manga fordomar hos de gamla tvålkokarna, som ansågo sig såsom m ä s t a r e i yrket. Det är i all synnerhet de tekniska framsteg, som gjordes under den sen a r e hälften av föregående århundrade, vilka på allvar bröto de empiriska metoderna. Härmed följde en utveckling, ej blott i teknisk-industriell mening, utan även en kvalitativ höjning av fabrikatet och ett förbilligande a v detsamma i förhållande till dess nyttighetsvärde. Detta möjliggjordes i mycket hög g r a d a v den fortgående fulländning, som arbetsmetoderna nådde mom olje-, fett- och alkaliindustrierna, vilka försågo tvättmedelsindustrien med råvaror. Den utveckling och de erfarenheter, som nåddes mom stearmmdustrien, kommo dessutom att utöva ett mycket stort inflytande, ty det v a r på detta område, som Chevreuls vetenskapliga resultat först omsattes i praktiken och en vidgad kunskap vanns över f ettämnen as natur. Den metamorfos, som tvättmedelsindustrien undergick/härledde sig, såsom redan antytts, från många faktorers inverkan. Det teoretiska uppslaget på den r e n a fettkemiens område gavs visserligen av Chevreul, men u t a n att betydelsefulla förändringar pä driftsområdet skett och ett ökat urval av råvaror bjudits, hade ej de resultat nåtts, på vilka industrien nu k a n blicka tillbaka. Leblanc's metod för framställning av kalcinerad soda blev, såsom redan nämnts, av revolutionerande betydelse för hela den kemiska industrien, ty genom densamma skapades ej blott möjlighet att producera soda i obegränsad mängd u t a n även att erhålla en renare r å v a r a än förut varit fallet Sedan man l ä r t sig att framställa kaustik soda i fast form — sådan fördes först i marknaden av William Gossage i England år 1854 — kunde ett n y t t framsteg antecknas, ty man undgick den besvärliga kaustiseringsprocessen. Leblancsodan behöll sitt herravälde på marknaden till dess en ny metod såg dagen, Solvaymetoden. Den första Solvayfabriken anlades år 1863 i Belgien och följdes snabbt av n y a fabriker i England, Frankrike, l y s k l a n d och Amerika. Solvaysodan visade sig från teknisk synpunkt bjuda många företräden framför Leblancsodan, bland annat var den fri från föroreningar av svavel. Dessutom var den billigare än Leblancsodan och undanträngde denna i mycket hög grad från marknaden. Lebiancmetoden hade emellertid haft en stor betydelse, bland annat därigenom, att den utgjort den förebild, efter vilken de moderna metoderna för den kalcmerade pottaskans framställande uppbyggdes, sedan de väldiga kalilagren vid Stassfurt i mitten av förra århundradet börjat att bearbetas. F ö r r var träaska, huvudsakligen björkvedsaska, den egentliga pottaskekällan. Den lut, som erhölls vid urlakningen av askan, var emellertid mycket oren. Den rena pottaska, som erhölls av kalisaltet, erbjöd därför vid beredandet av kokluten en stor fördel för tvättinedelsindustrien. Liksom Leblancmetoden inom sodaindustrien fick en svår konkurrent i Solvaymetoden, blev ett likartat förhållande radande inom pottaskeindustrien, då Chemische Fabrik Griesheim vid F r a n k f u r t a. M. år 1890 lyckats att lösa problemet att på elektrolytisk väg framställa kaustikt kali". Är 1893

kom den elektrolytiska produkten, kalilut, i marknaden. Numera framställes även kaustikt n a t r o n på elektrolytisk väg. E j minst för v å r t land h a r den elektrolytiska kaliluten haft stor betydelse. Både den kaustika natronlut och den kalilut, som användes vid tvål- resp. såptillverkningen, hade, innan de kaustika produkterna fördes i marknaden, framställts på så sätt, a t t den kalcinerade sodan (kolsyrat natron) och den kalcinerade pottaskan (kolsyrat kali) behandlades med bränd, osläckt kalk (kalciumoxid), varigenom de kolsyrade föreningarna (karbonaten) omsattes till hydrat (kaustikt alkali). Denna procedur tog emellertid relativt lång tid i anspråk, fordrade ett stort u t r y m m e och lämnade svaga koklutar, som måste underkastas koncentration. Härtill kom emellertid ännu en olägenhet. Det vid operationen bildade kalciumkarbonatet utgjorde en mycket obehaglig, skrymmande och värdelös produkt, som måste borttransporteras frän fabriken. Tillfölje det, trots tvättningen, inmängda kaustika alkalit var arbetet med bortforslandet ej synnerligen tilltalande för arbetarna, och därtill vållade det ofta besvär att finna plats, d ä r m a n kunde göra sig av med varan, i all synnerhet om fabriken låg i en stad, som ju oftast var fallet. Kaustik soda hade, såsom redan nämnts, sedan å r 1854 funnits i marknaden och till ett pris, som var så pass lågt, att det ej längre lönade sig för t v å l f a b r i k a n t e m a att själva tillverka sin kaustika lut. Kaustik pottaska tillverkades visserligen också och torde först h a v a kommit i marknaden någon gång på 80-talet, men dess pris var den tiden så högt i förhållande till pottaskepriset, a t t det v a r otänkbart att a n v ä n d a densamma vid såptillverkning. Den elektrolytiska kaliluten kunde däremot redan från början säljas till ett pris, som stod i god relation till pottaskepriset, och erbjöd därför v å r a såpfabrikanter en stor lättnad i arbetet — den expedierades på järnfat och utspäddes helt enkelt med vatten till önskad styrka. Den bidrog till a t t minska det för lutberedningen erforderliga utrymmet, och hela bekymret med kalkavfallet försvann. Det k a n ju synas underligt att påstå, a t t ett obestridligt tekniskt framsteg även medförde nackdelar för industrien. Så blev dock fallet, ty den elektrolytiska kalilutens införande på marknaden underlättade i hög grad arbetet vid småfabrikerna, varigenom en välbehövlig koncentration av tillverkningen till de större företagen hindrades. Det torde v a r a ställt utom allt tvivel, att åtskilliga såpfabriker aldrig kommit till stånd, om ej den elektrolytiska kaliluten funnits a t t tillgå. Är 1895 tillverkade i v å r t land endast ett dussintal företag såpa, men 1912 hade antalet ökats till 34 och å r 1919 till 48, av vilka ett flertal med en r ä t t obetydlig tillverkning. Det ä r väl antagligt, att den kaustika sodans införande på marknaden på sin tid gynnade en liknande tillväxt av antalet mindre tvålfabriker. Det gångna århundradet har även att uppvisa stora förändringar beträffande industriens övriga råvaror. Sålunda var talg fordom egentligen det enda fettämne som användes vid tvålfabrikationen. P å 1820 —30-talen började man, så vitt k ä n t tidigast i Marseille, att använda bomolja till fabrikation av tvål. Det är från denna tid, som Marseilletvålens rykte härrör. S n a r t följde emellertid även kokosolja, palmolja, palmkärnolja m. fl. oljor. Tillförseln av de tropiska fettämnena ökade ej blott urvalet av råämnen u t a n hade en ännu mycket viktigare följd, nämligen a t t tillgången ökades. Särskilt blev detta av betydelse, sedan stearinfabriker på 1830-talet började att anläggas och sluka den inhemska talg, som

14 förut stått till tvålfabrikanternas förfogande. Användningen av kokosolja resulterade i en helt ny metod vid tvåltillverkningen. Den tvål, som erhölls vid förtvålning a v kokosolja, kunde nämligen ej utsaitas i likhet med a n n a n tvål, en omständighet, som ledde till det ännu i dag vid framställning av de s. k. kallrörda tvålarna använda förfaringssättet. Av stor betydelse blev vidare, att oljeslagerieraas apparatur allt mera moderniserades, varigenom ett högre oljeutbyte erhölls än vad förut v a r i t fallet. Raffineringsmetoderna förbättrades samtidigt mer och mer, och därigenom vunnos renare fettämnen, varigenom tvål- och såpfabrikernas produkt i kvalitativt hänseende höjdes. Nya rikt- j)ei ä r naturligt, att även förtvålningsprocessen så småningom i viss h tiilveri- m a n fullkomnades, men i det stora hela genomfördes densamma på hävdningen. vunnet, empiriskt sätt ända in till de sista årtiondena av adertonhundratalet. E n mångfald olika tvålsorter hade visserligen skapat en hel del olika modifikationer vid tillverkningen, ofta rätt komplicerade, men de voro alla bundna vid en under arbetet vunnen erfarenhet utan teoretiskt underlag. Den tekniska kemiens framsteg kunde dock ej underlåta att, om ock långsamt, utöva sitt inflytande. Kemisk kontroll blev allt vanligare, och samtidigt började inom stearinindustrien vunna erfarenheter a t t spela en stor roll även för tvättmedelsindustrien. Det v a r det allt mer ökade behovet av glycerin — detta ämne upptäcktes redan år 1783 av Schéele — som ledde densamma in på nya spår. Den utomordentliga vikt de vid stearinfabrikationen tillämpade metoderna för glycerinens utvinnande kommo att utöva på tillverkningsekonomien vid såp- och tvål fabrikerna motivera en något mera ingående redogörelse för denna sak. > FettspaltJiing. Samtliga de naturfett, som utgöra råmaterialier vid tillverkning av tvål eller såpa, bestå av en varierande blandning av palmitinsyrans, stearinsyrans och oljesyrans jämte en del övriga fettsyrors föreningar med glycerin. Den process, varigenom fettämnenas sönder*delning i glycerin och fettsyror försiggår, kallas inom tekniken för fettspaltning. Teoretiskt bildas vid spaltning av t. ex. 100 delar stearin, stearinsyrans n e u t r a l a förening med glycerin, 10.:w delar glycerin och 95.7-2 delar stearinsyra. I praktiken kan man likväl aldrig uppnå ett så högt glycerinutbyte. Skillnaden mellan det teoretiska utbytet och det, som ernås i praktiken, visas i tabell 1. TAB. 1.

DET TEORETISKA OCH TEKNISKA UTBYTET VII) FETTSPALTNING (ur Handbuch der Seifenfabrikation) Teoretiskt utbyte per 100 kg rent fett

Palmkärnolja Talg Palmolja Majsolja Sojaolja

Halt av fria Tekniskt, utfettsyror i byte av handelns glycerin fettämnen 28° Bé

Fettsyror

Glycerin

Summa

/o

94-4 95-6 95-5 95-7 95-7

13-6 10'8 10-o 10*6 10-6

1080 1063 1064 1062 106-2

2-10 1-16 12—20 0-5—2 5-2-5

o/

12-1 10 8-5 7'5 T-:.

15 I handelns fettämnen förekommer alltid en större eller mindre m ä n g d fettsyror, äggviteämnen, slampartiklar, fuktighet m. m., vilket medför a t t utbytesprocenten av glycerin nedsättes. Man spaltar dessutom av praktiska skäl sällan fettämnena längre, än att de u t v u n n a fettsyrorna innehålla 10 % neutralfett, varvid man förlorar i glycerinutbytet. H ä r i landet, där fabrikationen av såpa dominerar över tvål, är huvudsaken vad man kan e r n å vid förarbetningen av de fettämnen, som visa det lägsta utbytet av glycerin. Sojaolja och majsolja lämna, såsom i tabell 1 visats, ett tekniskt utbyte av blott 7... % glycerin, 28° Bé. Då emellertid även fasta, glycerinrikare fettämnen förarbetas, borde man kunna r ä k n a med, att ett utbyte av i medeltal 8 % skulle kunna ernås vid de flesta härvarande företag, som använda sig av fettspaltning. Den tekniska fettspaltningen kan ske efter flera metoder, vilka under sin utveckling till de nu brukliga visat många kombinationer. Den vanliga förtvålningen med alkalier, sådan densamma sker vid tillverkning av såpa och tvål, v a r tvivelsutan den äldsta industriella fettspaltningsprocessen, men det dröjde ända till in på 1880—90-talen, innan man på allvar började att tillgodogöra sig den glycerin, som uppstod vid förtvålningsreaktionen. Orsaken härtill låg väl bland a n n a t däri, att en del av de metoder, som kommit till a n v ä n d n i n g vid stearinfabrikationen, och vid vilka man erhöll glycerin såsom biprodukt, ej utan vidare voro apterbara vid tvättmedelsfabrikationen, vartill kom, att den erforderliga a p p a r a t u r e n var så dyrbar, a t t det ofta ej skulle haA^a lönat sig a t t installera en fettspaltningsanläggning. Den främsta orsaken var dock att söka på a n n a t håll. Glycerin hade visserligen länge tillverkats vid stearinfabrikerna, men kvaliteten lämnade efter nutida begrepp mycket övrigt att önska. Det v a r först, n ä r man under senare hälften av förra å r h u n d r a d e t l ä r t sig a t t destillera glycerin med överhettad vattenånga, som kvaliteten blev sådan, a t t den med fördel fann a v s ä t t n i n g inom ett flertal industrier. H ä r med v ä x t e efterfrågan. Det verkligt stora behovet uppträdde dock först, sedan Alfred Nobel uppfunnit dynamiten å r 1875. Glycerinpriset h a r varit u n d e r k a s t a t synnerligen kraftiga växlingar, men i det stora hela blevo de häftiga fluktuationerna mindre vanliga från och med 90-talets ingång, ehuru priset samtidigt tenderade att stegras. Detta förhållande väckte intresset inom tvättmedelsindustrien att omlägga fabrikationen så, a t t man blev satt i tillfälle a t t tillgodogöra sig glycerinen såsom en värdefull biprodukt. De starkt fallande fabrikatprisen under 90-talet bidrogo n ä m - . ligen till, a l t man sökte finna u t v ä g a r för a t t förbättra tillverkningsekonomien. Det förekom, att glycerinen vissa år blev huvudprodukten och a t t fabrikanter föredrogo a t t sälja tvål och såpa billigt för a t t k u n n a erhålla så mycket större omsättning av glycerin, vilken betalades relativt bättre än tvål. I bilaga X angivas de ungefärliga medelprisen för saponifikatglycerin under ett antal år. Världsproduktionen av glycerin h a r starkt stegrats. År 1889 uppskattades densamma till 20 000 ton men å r 1910 till 72 000 ton (Ullmann). Sedan dess hava produktionsmöjligheterna ytterligare ökats på grund av det mycket stora antal spaltningsanläggningar, som installerats vid såp- och tvål fabriker i alla världsdelar, ej minst under krigsåren. Den första metod, genom vilken man sökte tillgodogöra sig glycerinen vid tvålfabrikerna, var att taga vara på den s. k. underluten, som uppstår vid utsaltningen av kärntvål, och att bearbeta densamma på glycerin. Underlutsglycerinen är tämligen oren, har hög askhalt och betalas relä-

l(i tivt lågt. I de stora engelska och amerikanska samt en eller a n n a n tysk fabrik torde förfaringssättet hava tillämpats redan på 80-talet. F ö r v å r t land med dess relativt ringa tillverkning a v k ä r n t v å l har bearbetandet a v underluten p å glycerin aldrig haft någon ekonomisk betydelse a v större räckvidd, om m a n undantager en kort period under de nyss tilländalupna krigsåren. Då upptogo tvenne verk dylik bearbetning. Här är däremot det största intresset förknippat med möjligheten att spalta det fett, som förbrukas vid tillverkningen av såpa. Under senare hälften av 90-talet, då intresset för fettspaltning även väcktes här i landet, fanns knappast någon a n n a n för såpfabrikanterna användbar metod än »autoklavspaltningen». Densamma krävde emellertid en a p p a r a t u r , som även i blygsam skala och kombinerad med koncentrationsanläggning för glycerinvattnet krävde ett betydande kapitalutlägg. H ä r t i l l kom, a t t autoklavspaltningen lämnade mörka fettsyror och a t t publiken vant sig vid den ljusa såpa, som erhölls vid förarbetning av majsolja. Den enda fettsyra, som förut förarbetats av såpfabrikanterna, var den s. k. blonda oleinen, som lämnade en rödbrun såpa. Oleinen var den tiden mer eller mindre mörk och det förutn ä m n d a modet hade allt mer tvingat fabrikanterna a t t inskränka användningen av denna råvara. Icke desto mindre vågade tvenne företag i landet, det första å r 1897, det andra något år senare, försöket a t t installera autoklavspaltningen, men experimentet utföll ej lyckligt och båda anläggningarna nedlades inom kort och existera icke numera. Autoklavmetoden har senare i hög grad fulländats. För n ä r v a r a n d e finnes en autoklavanläggning i drift vid en h ä r v a r a n d e såp- och tvålfabrik, och densamma arbetar enligt uppgift med gott resultat. Man hade utomlands energiskt försökt att utfinna en speciellt för såpoch tvålfabrikerna lämpad fettspaltningsmetod. Resultatet blev även att under loppet av n å g r a få å r tre olika metoder sågo dagen. Krebitzspaltningen, den s. k. fermentativa eller enzymspaltningen och den mest bekanta metoden, den s. k. Twitchellspaltningen. Den förstnämnda metoden utövas ej h ä r i landet och kan på grund av tekniska skäl knappast få någon betydelse för svenska fabrikanter, så länge ej tvåltillverkningen växer sig starkare, än vad nu ä r fallet. Den s. k. fermentativa spaltningen h a r begagnats åtminstone vid ett företag, men lider — ehuru förenad med vissa fördelar, bland annat en billig anläggningskostnad — av vissa nackdelar, som begränsa dess användbarhet. Den tredje metoden, som bär namn efter sin uppfinnare, amerikanaren Twitehell, är för närvarande den mest utövade i hela världen. Karbonatförtvålning. I länder med en kvantitativt högt utbildad tvålindustri kan ett företags ekonomi förbättras därigenom, att en möjlighet utnyttjas, som förarbetande av spaltade fettämnen erbjuder, nämligen a t t vid förtvålningen av fettsyrorna låta densamma försiggå med tillhjälp av kolsyrade i stället för kaustika alkalier. Denna möjlighet kan på grund av priskonstellationen på alkalimarknaden ej i allmänhet med fördel utnyttjas av fabrikanterna i v å r t land, där huvudparten av produktionen är såpa. Karbonatförtvålningens enda berättigande ligger däri, att den under vissa förutsättningar kan resultera i ett förbilligande av kostnaderna vid tillverkningen, ty det är under alla förhållanden bekvämare att arbeta med kaustika alkalier. I varje fall blir den vinst, som även i bästa fall uppstår vid användan-

17 det av karbonatförtvålning vid såptillverkning, ej jämförlig med den, som samma metod tillför tvålfabrikanten. Detta är en av anledningarna, varför det varit mindre lockande att i v å r t land installera a n l ä g g n i n g a r för fettspaltning än i andra länder, där tvåltillverkningen utgör den största andelen av produktionen. I det föregående har den utveckling berörts, som industrien genomgått Modertill följd av det större urvalet av och i kvalitetshänseende bättre lämpade nare aPParatur råvaror, vilka i allt rikare grad bjudits. Likaledes har omnämnts, att tillverkningsmetoderna fullkomnats, samtidigt som den tekniska driftskontrollen kommit till sin rätt, åtminstone vid rationellt skötta företag. Den för tillverkningsekonomien viktiga fettspaltningen och karbonatförtvålningen har även berörts. Det är givet, att, jämsides med denna i det föregående berörda utveckling, även fabrikernas a p p a r a t u r undergått vissa förändringar. De gamla hantverksmässigt drivna företagen hade en ytterst primitiv u t r u s t n i n g . En kokpanna med direkt eldning, några träfat för lutberedning, träformar och en del enkla redskap torde hava utgjort det hela — ej att förglömma ståltråden, med vilken tvålen skars. I ångans tidevarv var det naturligt, att man tog densamma i anspråk vid tillverkningen, men det dröjde r ä t t länge såväl utomlands som i Sverige, innan man kom därhän, och detta av helt naturliga skäl. Företagen voro små och även en mindre ånganläggning kräver ett relativt stort kapitalutlägg. Dessutom måste en ånganläggning utnyttjas rationellt, om den skall vara räntabel. Den användning, som ångan fått under de senare Årtiondena, nämligen vid själva kokningsprocessen, var man i allmänhet ej mogen för tidigare än mot slutet av förra århundradet. Vad som på SO-talet t. ex. i Tyskland kallades för »Dampfseifenfabrik» betydde i regel ej annat, än att man hade en ångmaskin, som drev några transmissioner, avsedda att användas vid transport-, blandnings- och pressningsanordningar, samt att ånga användes vid smältning av alkalier och fett m. m. Men ordet »Dampfseifenfabrik» användes på ett ej oävet sätt i reklamsyfte. Genombrottet kom i Tyskland och även h ä r i Sverige på 90-talet, då å n g a n kom till sin r ä t t även vid kokningen, men det gäller alltjämt, att en ånganläggning endast vid större företag har sitt berättigande. Vid små företag blir den ej och kan ej bliva räntabel. I England, F r a n k r i k e och Amerika, där anläggningar i stor skala funnos redan på 70—80-talen, hade å n g a a n v ä n t s vid kokningen långt tidigare. Ångan erbjuder väsentliga fördelar framför kokningen med direkt fyr under pannan. Det k a n med sistnämnda metod knappast undvikas, att vidbränning sker, som dels åtföljes av en obehaglig, för grannskapet besvärande lukt, dels även innebär materialförlust och sålunda minskat utbyte. Förtvålningen sker vid ångkokningen regelbundnare och snabbare, men den fordrar ett mera skolat arbete än vid den gamla metoden. F ö r t v å l n i n g med kolsyrade i stället för med kaustika alkalier torde praktiskt taget ej v a r a genomförbar u t a n ånga. Det har givetvis med stigande arbetslöner gjort sig gällande en strävan a t t ersätta handarbetet med maskinella anordningar. De tidigast a n v ä n d a s å d a n a voro pumpar för transport av olja och lut samt rörverk i pannorna. F ö r skärning av tvål, som förut på enkelt sätt skett med en ståltråd, konstruerades så småningom mekaniska apparater, som allt mer fulländats 2 — 5 2-_>0.

T. T.

IS

och visat sig synnerligen arbetsbesparande. Tvålpressar torde redan i mitten av förra århundradet hava kommit i bruk — förr skars tvålen i stänger och stämplades eventuellt för hand. De vanligaste pressarna äro de s. k. spindel- och pendelslagpressarna för hand-, fot- eller maskinkraft. Under de senaste årtiondena hava de s. k. autopressarna kommit i bruk. Dessa pressar medföra stor arbetsbesparing. Tvålstängerna frammatas automatiskt från ett magasin samt skäras i stycken, som präglas och lämna pressen med en hastighet av 1 500 till 2 000 stycken per timme. Vid slagpressarna, de mest arbetsbesparande av de äldre presstyperna, utgjorde en prestation av 400 till 600 tvålbitar, per timme räknat, ett rekord, som knappast kunde hållas annat än under en mindre del av dagen. Autopressarnas betydelse för masstillverkningen är uppenbar, men de kunna givetvis endast utnyttjas vid stordrift. Till stordriftens apparatur höra även de anordningar, som avse en förkortning av den tid, som åtgår, innan den färdigkokade varan kan presenteras i expeditionsmässig form. Vid såptillverkningen har redan ångans användning vid kokningen bidragit till att förkorta denna tid. Såpan kan nämligen ej tappas på kärl, medan den är allt för het, utan måste svalna dessförinnan. Vid den direkta, eldningen bibehöll det pannan omgivande murverket länge värmen och hindrade avsvalningen. Vid moderna anläggningar pumpar man för övrigt upp såpan i en särskild kylbassäng, varifrån densamma tappas i sitt emballage, där den slutligt kallnar på relativt kort tid. Vid tvålfabrikationen tappas, enligt sedan gammalt bruklig metod, den färdigkokade tvålen i en form, där tvålmassan kallnar mycket långsamt, varefter den, sedan formväggarna avlägsnats, skares i block, plattor och stänger, vilka först måste lufttorkas, innan de kunna ytterligare förarbetas. Det åtgår efter denna äldre metod 10 till 15 dagar från det tvålen lämnat kokpannan intill dess den blir färdig att expedieras. Detta arbetssätt innebär givetvis i första hand en ränteförlust och kräver vidare ett stort antal arbetsprestationer. Det var därför länge ett önskemål att kunna förenkla arbetsmetoden. I all synnerhet är det vid toalettvåltillverkningen enligt den från Frankrike härstammande pilermetoden, som det mest tidsödande och kostsamma arbetet enligt den äldre metoden uppstår. Sedan grundtvålen kallnat i tvålformarna och behandlats på det förut angivna sättet, måste densamma nämligen underkastas ytterligare en rad av tidsödande operationer. Sedan stängerna lufttorkats måste dessa hyvlas till spånor, som på en maskin, pilerapparaten, knådas mellan syeniteller granitvalsar, till dess en fullkomligt likformig massa utvinnes. Samtidigt tillsättes önskad färg och parfym, eventuellt även andra ingredienser för kosmetiskt eller medicinskt ändamål såsom lanolin m. m. Tvålmassan sammanpressas därpå ytterligare i en snäcka, som den lämnar i form av stänger; dessa avskäras i bitar av önskad storlek, vilka pressas till lämplig form. Den tvål, som på sakkunnigt sätt beredes efter denna metod, först tillämpad i Frankrike, innehåller ett minimum av vatten och är i följd därav mycket dryg samt är praktiskt taget neutral, d. v. s. utan överskott på alkali. På 1890-talet fördes så en tvålmaskin ut i marknaden, den s. k. Cressoniéremaskinen. Den direkt från pannan tappade tvålen passerade vid denna maskin vattenkylda valsar, som den lämnade i form av tunna tvålband, som torkades med varm luft på rörliga, ändlösa dukar av

mässingstråd. Tvålmassan lämnade maskinen såsom flingor, som direkt kunde förarbetas på pilermaskinen. Denna procedur tog c:a en h a l v timmes tid i anspråk. Maskinerna, som fordra mycket ringa arbetskraft — 2 m a n äro fullt tillräckliga — byggas av flera storlekar från en avverkmngsförmåga av 1 000 kg per dag. Denna maskin, eller r ä t t a r e sagt, denna kombination av maskiner blev av revolutionerande betydelse för toalettvåltillverkningen. Dess användning betydde först och främst en förut oanad tidsvinst, ty en den ena dagen kokad tvål kunde, om man så önskade, redan påföljande dag föras ut i marknaden. Därtill kom, a t t man inbesparade det betydande utrymme, som tvålformarna togo i anspråk. Dessutom medförde Cressoniéremetoden en ansenlig ökning av tvålutbytet c:a 6 %, beroende därpå att grundtvålen vid torkningen efter de äldre metoderna delvis »övertorkades» och sedermera icke vid bearbetningen kunde bibringas normal vattenhalt. P å 1 000 kg fett uppnår man enligt facklitteraturen med Cressoniéremaskinen ett normalt tvålutbyte av c:a 1320 kg, men enligt äldre arbetsmetoder blott c:a 1230 kg. Maskinen kan givetvis ej utnyttjas vid mindre företag. Den ä r mest användbar för toalettvålfabrikation men h a r även använts vid tillverkning av hushållstvål, ehuru hittills med mindre framgång. De första åren på det n y a århundradet medförde en r a d uppfinningar, som avsågo att ernå en liknande tidsbesparing vid tillverkning a v hushållstvål, som den nian vunnit vid framställandet av toalettvål genom att begagna den förutnämnda maskinen. Dessa senare uppfinningar avse samtliga att genom vattenkylning, i vissa fall kombinerad med hydraulisk pressning, hastigt nedkyla den v a r m a tvålmassan till fast form. Detta sker därigenom, a t t tvålmassan inpressas mellan ihåliga lameller, som genomströmmas med vatten. Vissa av dessa apparater, som kallas' kylpressar, lämna såsom resultat tvålplattor, andra stänger. Vissa konstruktioner byggas för en produktionsförmåga av c:a 600 a 700 kg, andra upp fill 1500 kg och mer per dag. Kylningsprocessen tager i allmänhet 20 a 30 minuters tid i anspråk. Även dessa kylpressar kunna knappast förekomma annat än i stordrift, där de medföra ett väsentligt mindre behov av u t r y m m e ä n om tvålen först skall formas och kallna. Deras användning betyder även, att arbetsstyrkan kan reduceras till ett minimum, i jämförelse med vad förut varit fallet. Numera byggas dylika apparater med upp till tio tons avverkningsförmåga per d a g / Det område inom tvättmedelsbranschen, där största möjligheterna finnas att mekanisera arbetet, är vid tillverkning av tvättpulver. Tvättpulvren bestå alla, såsom förut anförts, av en blandning av tvålmassa och kalcinerad eller kristalliserad soda, i vissa fall med tillsats av kemikalier, perborater och liknande föreningar, som avgiva blekande syre, varigenom tvättgodset blekes, samtidigt som det renas vid tvättningen. Förr blandades tvålen med sodan och vattnet för hand med träspakar. Numera förekomma blandningsmaskiner av olika typer. Den blandade massan utbredes vanligen direkt på cementgolv eller fylles i låga formar, där den får kallna och hastigt stelnar. Därefter krossas den och males. Tvättpulver tillverkas numera även efter den s. k. »sprutmetoden», varigenom målning undvikes. Det finnes ock speciellt för denna fabrikationsgren konstruerade krossverk och desintegratorer jämte automatiska packningsmaskiner a v stor kapacitet. Genom kombination a v lämpliga transportanordningar k a n den erforderliga mänskliga arbetskraften reduceras till ett minimum.

20 Slutligen må nämnas, att emballagemaskiner under de senaste åren kommit till a n v ä n d n i n g i stor utsträckning, vilka ersätta handarbetet och t. o. m. överträffa detsamma i exakt utförande. För såpa tillverkas t. ex. n u m e r a fjärdingar och fat med tillhjälp av sådana maskiner. Tvålemballage, t. o. m. lyxkartonger, tillverkas utomlands å automatiska kartongmaskiner; och specialmaskiner av många olika typer för tvålens emballering i pappersomslag användas vid sådana företag, som driva tillverkningen i stor skala. Tvättpulveremballage tillverkas ofta av fabrikerna själva på sinnrikt konstruerade maskiner. Rörande samtliga dessa emballagemaskiner gäller emellertid, a t t de icke löna sig a t t anskaffa för andra företag än sådana, där tillverkningen är anpassad för en tämligen betydande omsättning. DEN SVENSKA TVÅTTMEDELSINDUSTRIENS STÄLLNING I TEKNISKT HÄNSEENDE

Efter denna i stora drag lämnade redogörelse för här ifrågavarande industris utveckling skall i korthet beröras, i vilken grad vi här i Sverige tillgodogjort oss de rön och uppfinningar, som de senaste årtiondena medfört. V å r svenska tvättmedelsindustri är, såsom av den följande redogörelsen för densamma framgår, synnerligen splittrad. Endast några få fabriker med en efter v å r a förhållanden något så n ä r ansenlig tillverkning finnas. Denna omständighet h a r icke hindrat, a t t de svenska fabrikerna i kvalitativt hänseende numera prestera ett fabrikat, som fullt tål jämförelsen med det utländska, i vissa fall t. o. m. överträffar detsamma. Annorlunda ställer sig saken, då det gäller den tekniska utrustningen, ty det stora flertalet av företagen hava till följd av sin begränsade omsättning ej k u n n a t tillgodogöra sig de uppfinningar, som endast lämpa sig för stordrift. Såsom redan av det förut anförda framgår, var den tekniska utrustningen vid drift i hantverksmässig skala för några årtionden sedan synnerligen enkel, och den ä r sä än i dag vid ett mycket stort antal av v å r a nu existerande smärre företag. Detta gäller både de små tvålfabrikerna och de mindre såpfabrikerna. Vid dessa senare är a p p a r a t u r e n för övrigt även vid de större företagen föga komplicerad, men ett lämpligt utnyttjande a v nivåförhållanden och goda transportanordningar, vartill även r ä k n a s pumpar och montejuser, h a r ofantligt mycket att betyda för tillverkningsekonomien. Sådana anordningar kunna likväl endast vid de större företagen komma fullt till sin rätt. Att det oaktat en del småföretag på detta område kunnat göra sig förbluffande väl gällande i konkurrensen med de större, äger bland annat sin förklaring däri, att man behöver en så relativt billig och enkel a p p a r a t u r för a t t komma i gång och även för att hålla sig flytande, så längre driften sker inom vissa måttliga gränser. Vad tvålfabrikerna vidkommer, äro förhållandena i viss m å n likartade med dem vid såpfabrikerna. Håller man sig t. ex. blott till tillverkning av kallrörd kokostvål i liten skala, är en ä n n u enklare utrustning av nöden och även mindre u t r y m m e erforderligt än vid såptillverkningen. Vid tillverkning av k ä r n t v å l och i all synnerhet vid fabrikationen av kokad toalettvål erfordras däremot en betydligt mera invecklad apparatur. V å r a svenska företag intaga en med avseende å den tekniska utrust-

21 ningen synnerligen olikformig ställning. Om de mindre företagen driftstekniskt oftast äro utomordentligt enkelt utrustade, måste man däremot om en del större företag erkänna, att de, så långt omsättningsförhållandena det medgivit, väl anpassat sig efter den moderna tekniken, både med avseende å a p p a r a t u r och fabrikationsmetoder. De tåla väl jämförelsen med utländska företag av motsvarande storlek, men den begränsade avsättningsmöjlighet, som vår, på alltför många händer splittrade, industri inrymmer, har även för de största företagen begränsat möjligheten a t t helt utnyttja fördelen av de maskinella anordningar, som blott kunna komma till sin r ä t t vid verklig massfabrikation. Vad först r å v a r a n s lagring beträffar, torde blott de större företagen h a v a på ett tillfredsställande sätt k u n n a t sörja för a t t de hava tillräckligt cisternutrymme, cementerade lagringsbottnar med samlingsbrunnar eller a n d r a anordningar för att förebygga de stora läckageförluster, som speciellt under den v a r m a årstiden medfölja de flytande fettämnenas lagring på originalemballage av trä. Ångans användning till kokning är likaledes begränsad till de större företagen. Däremot kunna även smärre företag numera undvika att driva sina arbetsmaskiner, pumpar, skärmaskiner m. m. med handkraft, t y elektriska motorer installeras för n ä r v a r a n d e allmänt även vid arbetsställen av mindre betydenhet. Tvålpressarna drivas i v å r t land allt fortfarande i största utsträckning utan maskindrift. De moderna autopressarna äro visserligen installerade vid ett par av v å r a fabriker, men de hava en så stor avverkningsförmåga, att de ej k u n n a drivas a n n a t än periodvis. För toalettvålfabrikation ä r o 4 Cressoniéremaskinerier installerade vid tre av v å r a tvålfabriker och en modern anläggning av något modifierad t y p är under installation. E n b a r t på dessa maskiner skulle med lätthet hela landets behov av toalettvål kunna tillverkas, om anordningarna i övrigt vid respektive företag korresponderade i storlek med dessa maskineriers kapacitet, vilket icke är fallet. Vid ett flertal övriga företag, som tillverka toalettvål, finnes efter tillverkningens storlek väl anpassad maskinell utrustning för tillverkning av pilerad tvål. För hushållstvål är åtminstone vid ett företag en kylpress installerad, men densamma kan t y v ä r r ej tillfullo utnyttjas just nu, då, såsom av den statistiska redogörelsen framgår, tvättvålstillverkningen minskats till en bråkdel av den före kriget normala. Vid flera av landets tvättpulverfabriker finnas automatiska paket- och packningsmaskiner med stor avverkningsförmåga. Blandnings-, krossoch malningsmaskiner av mer eller mindre rationella typer användas även vid de mindre företagen. Av fettspaltningsanordningar finnas f. n. i drift, såvitt känt, en anläggning enligt autoklavmetoden, sex enligt Twitchell- och en enligt den fermentativa metoden. Det stora flertalet av v å r a företag arbeta följaktligen ej med fettspaltning. Orsakerna härtill hava förut antytts. F ö r de små företagen lönar det sig överhuvudtaget ej a t t lägga sig till med en spaltningsanläggning. E n sådan betalar sig nämligen bäst, om kärntvålsfabrikation i stor skala drives, ty genom förtvålning med kolsyrade alkalier kan då det ekonomiska utbytet ökas. Vid tillverkning av såpa däremot kan, såsom redan påpekats, n ä m n d a förtvålningsmetod ej med fördel komma till användning, så länge den n u v a r a n d e prisrelationen mellan den kalcinerade pottaskan och den elektrolytiskt framställda kaliluten består.

22 III.

PRODUKTION OCH UTRIKESHANDEL

Inledningsvis har redan framhållits, att tvättmedelstillverkningen, såsom industri betraktad, ä r av relativt u n g d a t u m och a t t detta ej blott galler för Sverige u t a n för hela världen. Och även sedan en fabriksmässig produktion uppstått, fortlevde länge den gamla husbehovstillverkningen. Personer torde t. o. m. ännu v a r a i livet, vilka kunna erinra sig den tid, då det var vanligt, a t t tvålkokningen allmänt skedde i hemmen a v råmaterial, som bestodo av björkaska och talg eller av fettrester från köksavfallet. Det statistiska material, som föreligger för tidigare år, torde visserligen ej i alla avseenden v a r a jämförbart med det för senare å r tillgängliga, men giver dock en klar bild av industriens kvantitativa utveckling. ANTALET FÖRETAG OCH ANSTÄLLDA Bilaga I angiver industristatistikens siffror för det a n t a l företag och anställda, som hänförts till rubriken såp- och tvålfabriker under åren 1861/65 —1922. Statistiken visar 13 fabriker för perioden 1861/65. Antalet arbetare finnes ej angivet, men för nästa femårsperiod, då samma a n t a l företag redovisas, angivas de anställda till 70. N ä m n d a bilaga visar även, att den egentliga ökningen av företagens antal leder sitt u r s p r u n g från 1880-talets mitt, under det a t t arbetarantalet oavbrutet ökats, långt tidigare än företagen. E n jämförelse visar även, att ökningen av arbetarantalet skett i snabbare takt än produktionen. Förklaringen härtill ligger däri, att företagen upptagit tillverkningen av ett antal tekniska och andra fabrikat utom tvättmedel. Denna utökning av företagens tillverkningsområde synes hava tagit sin början vid samma tidpunkt, från vilken ökningen av fabrikernas a n t a l kan spåras, nämligen mitten av 1880-talet. Den därefter å r från å r stegrade ökningen av arbetarantalet är påfallande stor. I viss m å n är den naturligtvis beroende av a t t man upptagit tillverkningen av tvättpulver, som likväl ej redovisas i produktionsstatistiken förr än år 1913. F r å n och med år 1913 skedde en omläggning av redovisningen i industristatistiken, som ofta gör den direkta jämförelsen mellan åren före och efter n ä m n d a tidpunkt något osäker. Så t. ex. redovisas numera ett antal fabriker med ej obetydlig arbetarstam i statistiken tillsammans med såp- och tvålfabrikerna under den gemensamma rubriken såp-, tvål-, parfym- o. dyl. fabriker, ehuru de icke tillverka något slag a v tvättmedel. Av de till denna grupp hänförda företagen voro 1914 7 st. (av samtliga 54) och 1920 15 st. (av samtliga 84) av ovannämnt slag. Då det givetvis varit av intresse att söka konstatera ej blott det verkliga antalet foretag u t a n även det faktiska antalet arbetare, som sysselsatts inom tvättmedelsindustrien, har en specialundersökning för fyra år, nämligen 1912 och 1914 samt 1918 och 1919 verkställts. Beträffande antalet företag h a r ett säkert resultat nåtts, men arbetarantalet måste på grund av svårigheten a t t säkert skilja mellan de arbetare, som sysselsatts med tvättmedels- och med annan tillverkning, betecknas såsom approximativt, ehuru säkerligen n ä r a sammanfallande med verkligheten. N å g r a företag

hava numera upphört, vilket ytterligare försvårat uppgiften, men i dylika fall har det av företagen till kommerskollegium redovisade antalet arbetare tagits för gott. Resultatet, som framgår av tabellerna 2 och 3, visar, såsom väntat var, icke obetydliga avvikelser vid en jämförelse med de siffror, som kommerskollegium redovisar. TAB. 2.

ANTAL FÖRETAG, SOM TILLVERKAT SÅPA, TVÅL OCH TVÄTTPULVER (enligt specialundersökning)

Såp- och tvålfabriker Kem. tekn. fabriker • Övriga företag Summa 1

46 10 3

46 14 2 62

47 11 7

60 6 10

59 Härtill bör anmärkas att i ett fall tvenne fabriker med gemensam förvaltning av praktiska skäl ansetts såsom endast ett företag. Arbetarantalet framgår av tabell 3. TAB. 3.

ANTAL ARBETARE SYSSELSATTA MED SÅP-, TVÅL- OCH TVÄTTPULVERTILLVERKNING (enligt specialundersökning)

! ! i Såp- och tvålfabriker i Kem.-tekn. fabriker Övriga företag Summa arbetare därav: manliga, absoluta tal » % kvinnliga, absoluta tal » * %

i | !

612 125 9

695 62 11

633 41 32

943 44 2S

; lois

442 69*2 304 40-s

60-4

59*9

56-7

283 40-1

39- 6

43-ö

Totala antalet företag, som tillverkade tvättmedel, hade från år 1912 endast ökats med 3 till år 1914 och med 6 till år 1918. Härvid måste dock anmärkas, att flera äldre företag under år 1918 helt hade nedlagt sin tillverkning på grund av råvarubrist. Den officiella statistiken angiver däremot antalet företag för år 1912 till 60 och för åren 1914 och 1918 (däri inbegripet även parfym- m. fl. fabriker) till resp. 70 och 82. I stort sett hade fabrikernas antal under åren närmast före kriget varit ganska konstant och detta var även fallet under de första krigsåren. Benägenheten att grunda nya företag hade synbart avtagit. De senaste krigsåren medförde en stor förändring. Ökningen år 1918 faller, såsom av tabell 2 visas, huvudsakligen på »övriga» företag, vilkas antal ytterligare ökats under år 1919. Med två undantag hade intet av dessa »övriga» företagföre 1918 haft tillverkning av tvättmedel av något slag. Deras tillverkning hade hört till andra områden, färger, fernissor, smörjoljor, terpentin, appreturmedel m. m. Av de under såp- och tvålfabriker 1919 upptagna fabrikerna hade emellertid flera företag förut rubricerats såsom kem.-tekn.

fabriker. E n del helt n y a företag hade även tillkommit. De »goda krigsåren» lockade till att dela vinsterna med de äldre företagen. Beträffande arbetarantalet observeras genast, att uppgifterna för åren 1912 och 1914 ej väsentligt skilja sig från v a r a n d r a . Det minskade antalet arbetare 1918 är fullt förklarligt på grund av den detta å r i ytterligt hög" grad minskade produktionen, till vilken den dock icke står i proportion, ty de äldre, solida företagen behöllo i stor utsträckning sin gamla arbetarstam, trots bristen på arbete. Ökningen av arbetarantalet år 1919 ä r givetvis allt annat än normal. Densamma torde till icke oväsentlig grad få skrivas på det överspekulations konto, som föranledde m å n g a företagdels att upptaga tvättmedelstillverkningen i en eller a n n a n form, dels a t t försöka u t n y t t j a en del under krigsåren företagna men från behovssynpunkt tämligen omotiverade nyanläggningar. I detta s a m m a n h a n g må påpekas, att vissa fabriker under kriget och speciellt under den nödtvungna inskränkningen a v produktionen, som handelsavspärrningen medförde för åren 1917—18, hade företagit moderniseringar, vilka t v ä r t o m borde hava lämnat möjlighet a t t inskränka arbetarantalet. Den våldsamma ökningen, varom statistiken l ä m n a r vittnesbörd, måste därför med naturnödvändighet komma a t t följas a v ett bakslag. Att antalet kvinnliga a r b e t a r e procentuellt något ökats å r 1919 överensstämmer med vad som skett inom andra industrier; det är ett för depressionstiden karakteristiskt fenomen. FörvaltStatistiken lämnar ingen ledning för bedömandet av storleken av förenings- tagens förvaltningspersonal före år 1913. För de år, som specialnndersökpersonul n i n g e n omfattar, visas förvaltningspersonalens antal i tabell 4. TAB. 4.

FÖRVALTNINGSPERSONAL, ANSTÄLLD VID SÅP- OCH TVÅL- SAMT KEM.-TEKN. FABRIKER (enligt specialundersökning)

Chefer Teknisk personal Övrig personal

Såp- och tvålfabriker

Kem. tekn. fabriker

1914 | 1918 j 1919

1914 I 1918 j 1919

, 62 • 36 j 226 Summa!

47 41 288

63 53 374

15 12 44

i 59

4 36

376 : 490

85 !

19 I

su m m a 1914

77 48 270 395

1919 :

48 • 57

347 461

410 537

Chefernas och den tekniska personalens n u m e r ä r synes stå i ett rimligt förhållande till. företagens. Dessas antal överstiger den tekniska personalens, vilket beror därpå, att chefen i ett flertal mindre företag är sin egen verkmästare. Då man jämför förvaltningspersonalens med de vid företagen anställda arbetarnas antal, får jämförelsen icke göras med u t g å n g s p u n k t från det a n t a l arbetare, som sysselsättas enbart med tillverkning av tvättmedel, u t a n med det antal arbetare, som totalt sysselsättas inom gruppen. Dessa uppgingo å r 1914 till 1111 st. Förvaltningspersonalens a n t a l motsvarade alltså 35.6 % av arbetarantalet, vilket förefaller högt men h a r sin motsvarighet i a n d r a länder (jämför Förenta Staterna sid. 85). Förklaringen till det stora behovet av dylik arbetskraft är att finna i det förhållandet, att försäljningen till största delen sker genom egna resande och endast till en mindre del genom engrossister. Det stora antal kunder, som härigenom

25 tillföras varje företag, medför givetvis, a t t den del av arbetet, som faller på förvaltningspersonalens lott, kräver stor arbetskraft. TILLVERKNINGENS STORLEK OCH VÄRDE

Den officiella statistikens uppgifter angående tillverkningens storlek och Såpa och tvål värde för såpa och tvål återfinnas i tabell 5. ' TAB.

I

Å r 1861/65 1866/70 1871/75 1876/80 1881/85 1886/90 1891/95 1896/1900 1901/05 1906/10 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 (prelim.)

5.

TILLVERKNINGEN

AV SÅPA

sipa

OCH T V Å L Å R E N

T v å 1

ton

1 000 kr.

2143 3 059 4 568 (5 072 6 962 7 150 9 206 11912 14 086 18 072 17 026 19 905 20 164 20 774 23 489 25 079 9 085 2 747 21016 18 690 19 559 23 417 23 470

1 105 1 607 1 721 1722 1650 2 005 2 826 3 752 5 572 6 029 6 623 6 080 6 692 8 994 17 440 10 685 8 560 37 221 24 708 12 714 11 667 11 681

ton 390 286 441 406 422 770 1584 3 234 3 628 4 244 4 563 4 567 5 106 4 759 5 100 4 333 4 450 2 190 3 847 3 576 2 903 3 478 4 277

1861 — 1 9 2 3

S u m m a

1 000 kr.

240 261 362 331 238 453 751 1874 2 246 3 047 3 767 3 613 4 142 4 137 5 627 8 046 22 041 17 473 19 108 15 296 8 597 7 118 7 682

ton

1 000 kr. ;

2 533 3345 5 009 6478 7 384 7 920 10 790 15146 17 714 22 316 21589 24472 25 270 25533 28 589 29412 13535 4937 24863 22 266 22 462 26895 27 747

1196 1366 1969 2 052 1960 2103 2 756 4 700 5 998 8 619 9 796 10 236 10 222 10 829 14621 25 486 32 726 26 033 56 329 40004 21311 18 785 19363

I tabellens redovisning för åren 1917—19 ingår icke tillverkningen av såpersättning, huvudsakligen utgörande s. k. »sulfatsåpa», ett av dessa tvättmedel, som under kristidens varubrist fick ersätta den vanliga såpan. Tillverkningen av denna v a r a uppgick åren 1917—19 till resp. 2 300, 5 015 och 109 ton med ett värde av 2.768, 8.122 och 0.n<> milj. kr. Till och med år 1918 hade tillverkningens kvantitet sedan senare hälften av sextiotalet ungefär 6K--dubblats för såpa och mer än 17-dubblats för tvål. Tillverkningens kvantitet och dess värde för år 1914, under vars senare del världskriget utbröt, visade icke någon större skillnad i jämförelse med det sista fredsåret 1913. Aren 1915 och 1916 är den fortgående stegringen beträffande kvantitet och värde för såpa så mycket större. De följande åren, 1917 och 1918, avtager tillverkningen kvantitativt synnerligen kraftigt. Detsamma är förhållandet med det totala tillverkningsvärdet. Det v a r under dessa år, som handelsavspärrningen förhindrade så gott som all tillförsel av r å v a r a och som landet blev beroende av den egna, långt ifrån tillräckliga fettproduktionen. Utvecklingen har i det stora hela samma karaktär, beträffande tvåltillverkningen, blott med den skillnaden, att den tillverkade kvantiteten tvål även under år 1917 höll sig uppe vid en ganska hög siffra och aldrig ej ens under å r 1918 sjönk i samma

26 proportion som för såpa. Detta förhållande är också lätt förklarligt, ty, sedan landet från och med hösten 1916 genom handelsblockaden avskurits från möjlighet att importera oljor, blev m a n hänvisad till a t t i huvudsak använda talg, benfett och destruktionsfett, som bättre lämpade sig för tillA^erkning av t v å l än av såpa. I procent r ä k n a t på den totala tillverkningen av såpa och tvål fördelade sig densamma t. o. m. å r 1912 så, som efterföljande tabell angiver. Det framgår härav, vilken dominerande roll i förbrukningen såpa spelar i jämförelse med tvål. TAR. 6.

PROCENTUELL

FÖRDELNING

AV TILLVERKNINGEN AV SÅPA OCH TVÅL K v a n t i t e t

A r 1866/70.... 1876/80.... 1886/90 ... 1891/95.... 1896/1900. 1906/10...

1911 ... 1912 ....

Såpa

Tvål

V ä r d e Såpa Tvål

916 93-7 90-s 85-3 78-7 81-0 78-;i 81-3

8'6 6-3 9-7 14-7 21-3 19-0 21-1 18-7

80-9 83-s 78-5 72-7 60-1 64- 6 61-6 64-7

19-1 16.2 21-6 27-3 39-0 35-4 38-6 35-3

Industristatistiken skiljer ej före år 1913 på toalettvål och »annan tvål», till vilken även räknas textiltvål, varför någon direkt jämförelse mellan tillverkningen av dessa varuslag icke k a n göras. Emellertid vet man, att bruket av tvål till hushållsändamål endast mycket långsamt vunnit t e r r ä n g här i landet, i motsats mot vad fallet varit i de flesta a n d r a länder utom de skandinaviska. Såpa h a r här, liksom i Norge, Danmark och Finland, alltid varit den större förbrukningsartikeln, under det att denna v a r a i t. ex. Tyskland visserligen använts, men förbrukningen d ä r a v varit lokaliserad till östersjökustlandskapen och vissa t r a k t e r av Rhenprovinserna och Westfalen. H ä r i Sverige var Stockholms stad och trakten däromkring länge i lokalt hänseende viktigast för liushållstvåltillverkningen och det största märket var en u r olein framställd kallrörd hushållstvål, som numera i hög grad u t t r ä n g t s av den kokade kärntvålen av inhemskt och utländskt u r s p r u n g . Bilaga I X visar fördelningen av tillverkningen av såpa, tvål och tvättpulver för vissa år efter år 1912. TAB. Å r 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 (prelim.)

7.

TILLVERKNINGEN AV TVÅL AREN ]1 9 1 3 — 2 3 A n n an

tv å 1

1 000 kr.

ton

1 000 kr.

2 988 2 98S 3 804 5 873 14 579 9 772 16 340 13 869 7 766 6 506 7 039

2 070 1972 2 299 1722 2 064 1300 1031 688 560 556 874

1154 1 149 1823 2173 7 462 7 701 2 768 1427 831 612 643

T o a l e t t v å l ton 3 036 2 787 2 801 2 611 2 386 890 2 816 2 888 2 343 2 922 3 403

|

27 Sammanlagda tillverkningen av såpa och annan tvål, alltså de produkter, som gå till hushålls- och industriändamål, uppgick å r 1913 till 22.233 ton, v a r a v 2.OTO ton, eller blott 9.3 %, utgjordes av annan tvål, v a r i en stor kvantitet textil- och annan industritvå] ingår. Det a n m ä r k t a förhållandet, a t t tvättvålen i v å r t land i endast ringa grad v u n n i t marknad på såpans bekostnad framträder tydligt, sedan statistiken numera skiljer på toalett- och a n n a n tvål. Toalettvålen representerade under åren 1913—14 i runt tal 40 % av den totala tillverkade kvantiteten tvål. Under de senare krigsåren ägde en förskjutning r u m till förmån för »annan tvål». Ökningen gällde tvätttvål, som gick till hushållsbruk, ty av textiltvål var tillverkningen mindre ä n förut under åren 1917 och 1918. Textilfabrikerna laborerade nämligen dessa å r med råvarubrist och inskränkt tillverkning. Orsaken till ökningen av tvättvålstillverkningen på toalettvålens bekostnad var likväl mindre att hänföra till en ökad benägenhet a t t använda t v ä t t v å l i stället för såpa, än till den omständigheten, att de inhemska råvaror, som stodo till buds under avspärrningsperioden, bättre lämpade sig för tillverkning a v tvål, som måste användas för att kompensera den brist på tvättmedel för hushållsbruk, som den väldiga minskningen av såptillverkningen medfört. Den förändrade redovisningen i industristatistiken av å r 1913 har med- TvättVört, att numera även såp- och tvättpulvertillverkningen kommer till sy- pulver. nes. Tillverkningens storlek framgår av tabell 8. TAB. 8.

; 1912 1918 1914 1915 11916 '1917

TILLVERKNINGEN AV SÅP- OCH TVÄTTPULVER ÅREN 1 9 1 2 — 23 Ton

1000 kr.

2072 3478 4561 4998 3824 3447

1117 1364 1 747 2590 3674

A r 1918 1919 1920 1921 1922 1923 (prelim.)

:

| 1

Ton

1 000 kr.

2382 3489 3813 3837 5037 5 445

4 627 3 787 4 823 3 426 4157 4 584

E n jämförelse mellan tabell 5 och 8 visar, att tvättpulvertillverkningen var den gren av tvättmedelsindustrien, som till sin kvantitet höll sig bäst under krigsåren. Jämför vidare bil. IX. År 1912 års tillverkningssiffra ä r aproximativ. Industristatistiken angiver blott för åren 1914 och 1915, h u r u stor del av råglycerinproduktionen, som fallit från såp- och tvålfabrikerna, men tabell 9 visar, att den övervägande delen av vad som redovisas såsom råglycerin härrör från dessa. F ö r åren 1912, 1918 och 1919 h a v a dessa verks andel framgått av en specialundersökning. Såsom av den följande redogörelsen för fettråvarubehovet kommer att framgå, förbrukar vår tvättmedelsindustri omkring 10 000 ton ospaltat fett per år, vilket innebär, att, om samtliga fettämnen skulle spaltas, innan de förarbetades, och om man räknade med ett medelutbyte av 8 % råglycerin, 28° Bé, ej mindre än c:a 800 ton dylik råglycerin årligen skulle kunna utvinnas. Vad detta skulle innebära i tillskott till v å r n u v a r a n d e produktion framgår av de anförda tillverkningssiffrorna.

CMyceri)

28 TAB.

9.

TILLVERKNINGEN

AV R Å G L Y C E R I N

I

SVERIGE

(exklusive den mängd råglycerin, som renats vid stearinfabrikerna) TON

; A r

191^ 1913 1914 1915 1916 1917

Såp- och rr , , Totala ; . „ , , , ., i .,, . . tvalfabnkertillverkningeni . , ° nas andel

|

• 294 417 469 582 146

72 343 430

Såp- och Totala tvålfabriker- ' tillverkningen nas andel

j .

'l918 1919 ;1920 1921 1922 1923 (prelim.)

73 91 282 177 19ft 119

73 31

INFÖRSEL OCH UTFÖRSEL

Räknat i procent av den totala förbrukningen har införseln och utförseln av till tvättmedelsindustrien hörande produkter icke under normala förhållanden varit betydande. I stort sett kan man säga, att den inhemska produktionen täckt behovet, samt att dess avsättning till övervägande del varit hänvisad till den inhemska marknaden. E n n ä r m a r e undersökningvisar likväl, att införselns storlek varierat r ä t t väsentligt beträffande olika slag av fabrikat. TAR. 1 0 .

I N F Ö R S E L N J Ä M F Ö R D M E D F Ö R B R U K N I N G E N AV SÅPA Å R E N

1866—1922

TON

1866/70.... 1871/75.... 1876/80.... 1881/85.... 1886/90.... 1891/95.... 1896/1900. 1901/05.... 1906/10.... 1911 . . . 1912 .... 1913 .... 1914 ... 1915 .... 1916 .... 1917 .... 1918 .... 1919 .... 1920 .... 1921 .... 1922 ....

llverkning

Införsel

Utförsel

3 059 4 568 6 072 6 962 7 150 9 206 11912 14 086 18 072 17 026 19 905 20164 20 774 23 489 25 079 9 085 2 747 21 016 18 690 19 559 23 417

5 10 11 47 131 12(i 40 21 28 55 24 26 19 15 12 3 11 105 282 98 152

12 8 4 3 9 19 22 7 9 1 5 17 1 2 678 636

!

1 Införsel i % Förbrukning i av förbrukningen

o

0 67 21 36 93

3 052 4 570 6 079 7 006 7 272 9 313 11930 14100 18 091 17 080 19 924 20 173 20 792 20 826 24 455 9 088 2 758 21054 18 951 19 621 23 476

O'2 0-2 0-2 0-7 1-8 1-4 0-3 0-1 0-2 0-3 o-i 01 o-i 0'i 0-o 0-o (W 0-5 1-5 0*3 0-6

Vad såpa beträffar, har införseln under de flesta år ej ens uppgått till 0.5 % av förbrukningen. Importen skedde i huvudsak från Norge och kunde fortgå tack vare den tullfrihet, som mellanrikslagen medförde. Då denna 1

Hänsyn har ej kunnat tagas till inneliggande lager vid årsskiftet.

29 å r 1897 upphörde att gälla, minskades importen i ett slag. Sålunda var importen det senaste året lagen gällde 64 men följande år endast 17 ton. Specificerad uppgift över importens storlek för åren 1881—1923 återfinnes i bilaga I I . F ö r n å g r a spridda å r redovisas införseln av såpa, fördelad på olika länder, i bilaga I I I . En, såsom man får antaga, tillfällig ökning av införselns storlek skedde under åren 1919 och 1920. Tabell 11 visar, a t t införseln av tvål tämligen jämnt ökats till och med å r 1912, även om densammas omfattning, räknat på den inhemska förbrukningen i sin helhet, ej v a r i t stor. TAB.

11.

I N F Ö R S E L N J Ä M F Ö R D MED

F Ö R B R U K N I N G E N AV TVÅL A R E N 1 8 6 6 — 1 9 2 2 TON

A r

18()6/70.... 1871/75... 1876/80.... 1881/85.... 1886/90.... 1891/95.... 1896/1900. 1901/05.... 1906/10.... 1911 .... 1912 .... 1913 .... 1914 .... 1915 .... 1916 .... 1917 .... 1918 .... 1919 .... 1920 .... 1921 .... 1922 ....

igen

Tillverkning

286 441 406 422 770 584 234 628 244 563 567 106 759 100 333 450 190 847 576 903 478

Införsel

Utförsel

26 33 43 86 77 77 102 167 257 362 379 350 284 592 942 310 110 2 405 1 171 351 563

6 30 37 45 123 178 109 14 35 30 25 19 23 721 322 2 0 310 248 66 46

Införsel i % Förbrukning i av förbrukningen 306 444 412 463 724 1483 3 227 3 781 4 466 4 895 4 921 5 437 5 020 4 971 4 953 4 758 2 300 5 942 4 499 3 188 3 995

8-;. 7-4 10-4

18-.; 10-6

5*s 3-2 4-4

5-s 7*4 7'7 6-4

5*7 ll-o 19-o 6-5 4-8 40-5 26-o ll-o 14-o

Anm. Tillverkningen av tvul är i industriberättelserna till en del redovisad i stycketal. 1 dylika fall har vikten per stycke ansetts utgöra 0*1 kg.

De angivna talen för importkvantiteten i procent av förbrukningen utvisa, att landet med avseende å tvål ej varit i samma grad självförsörjande som beträffande såpa. Det är för övrigt r ä t t naturligt, a t t den tidpunkt, mitten av 1890-talet, från vilken en ökning av importen kan konstateras, sammanfaller med den period, under vilken den i det föregående konstaterade procentuella förskjutningen av den inhemska tillverkningens a r t ägde rum. En n ä r m a r e granskning visar, att, även om importen av tvål kvantitativt haft r ä t t litet att betyda, man otvivelaktigt kan spåra en viss indirekt inverkan av densamma på den inhemska produktionen. Det var nämligen vid den tidpunkt, n ä r importkvantiteterna på allvar började a t t ökas, efter perioden 1891—95, som dels vissa utländska toalettvålar, dels ett tvättvålsmärke, Sunlighttvålen, började att med reklamens makt söka sig väg in på den svenska m a r k n a d e n i större utsträckning, än vad förut varit fallet. H ä r a v har utan tvivel den svenska tillverkningen i hög grad stimulerats.

30 De utländska toalettvålarna hava likväl haft mycket svårt a t t vinna ökat inflytande p å den svenska marknaden. Bilaga I V visar, a t t importen k v a n t i t a t i v t h a r v a r i t a v synnerligen r i n g a omfattning. De länder, som före kriget bidragit till toalettvålimporten, voro i första h a n d Tyskland, därnäst England och Danmark samt slutligen F r a n k r i k e , som exporterat märken, vilka till största delen haft utpräglad l y x k a r a k t ä r . F r a n k r i k e s roll som tvålexportör till v å r t land h a r varit och ä r väl fortfarande ofantligt överskattad hos den stora allmänheten, som ej känner marknadsförhållandena annat än från parfymmagasinens skyltfönster i de större städerna, och som påverkats a v den nimbus, som sedan gammalt ä r förbundet med uttrycket »fransk tvål». Amerika h a r nästan uteslutande sänt oss vissa raktvålspecialiteter. E n del av den amerikanska tvålen h a r likväl importerats över Danmark och redovisas i statistiken före å r 1907 såsom h ä r r ö r a n d e från detta land. N å g r a data u r statistiken, bilaga V, belysa n ä r m a r e det ovan anförda. Under det i tabellen, bilaga IV, angivna statistiska n r 1122 ingå förutom vanlig toalettvål även s. k. transparenttvål och flytande eller mjuka tvålsorter, huvudsakligen rakcreme, ävensom figurer av tvål, kulor m. m. E n specificering bjuder emellertid ej större intresse i detta sammanhang, då a r t i k l a r n a ä r o skäligen obetydliga, men återfinnes likväl för fullständighetens skull för vissa å r i bilaga VI. Transparenttvål h a r under en del år importerats och då huvudsakligen från England, som exempelvis å r 1907 bidrog med 83.6 % och 1913 med 95.i %, i huvudsak det bekanta märket P e a r s Soap. N å g r a större kvantiteter har det aldrig varit fråga om. ^ Av det anförda torde för övrigt framgå, att den svenska toalettvålfabrikationen väl h ä v d a t sin ställning gent emot den utländska konkurrensen. Importen av tvål, »andra slag», som i huvudsak representeras av tvättvål, visar en r ä t t olika bild, bilaga IV. Om m a n undantager ett å r på 1880-talet, uppgick importen av tvål, »andra slag», ej till 100 ton förrän å r 1901. Under senare delen av 90-talet kan m a n dock spåra en bestämd tendens till ökning. F r å n och med år 1897 fortgår stegringen tämligen regelbundet fram till å r 1912, som visade den största import, som någonsin förekommit före kriget, 363 ton. Det är Sunlighttvålen, som under denna tid erövrar en stor del av vår tvättvålsmarknad, på vilken den infördes med en för v å r a förhållanden då okänd reklamapparat. F r å n och med tiden omkring sekelskiftet kan man anse detta tvättvålsmärke såsom det största importerade märket. E n blick på tabell 12, som visar fördelning av införseln av tvål, »andra slag», från olika länder, bekräftar detta. England representerade redan å r 1894 icke mindre än 45 % av importen, 63.9 % år 1907 och det sista hela fredsåret 1913 71.3 %, under det att övriga länders import varit relativt obetydlig. Tysklands och Frankrikes del av importen torde till övervägande del h a v a bestått av textiltvål (från F r a n k r i k e Marseilletvål, framställd av bom olja). Under perioden 1913—20 växlade införselns storlek betydligt mera, än vad under föregående å r varit fallet. Statistiken återspeglar de överdrifter, på vilka krigsåren voro rika, och även de därpå följande bakslagen. Införseln av tvål stegrades de första krigsåren. F r å n att å r 1912 hava utgjort 379 ton, minskades densamma till 284 ton år 1914, men ökades till 592 ton år 1915 och 942 ton år 1916, motsvarande för de båda senaste åren resp. ll.o och 19 % av förbrukningen. Så höga importsiffror hade a l d r i g förut

31 TAB.

12.

INFÖRSEL

AV T V Å L , » A N D R A S L A G » 1 , F Ö R D E L A D U N D E R N E D A N ANGIVNA ÅR

PÅ

INKÖPSLÄNDER,

KILOGRAM

År

Norge

1894 1895 1900 1907 1913 1920 1921 1922

9 271 i 8 744 i 1904 i 499 134 827 356 373

Danmark Tyskland

1944 3 629 2 523 52 911 9 237 70 637 119 482 58 411

9 373 7 987 19 542 25 183 36 708 1401 4 017 28 613

StorNederländerna britannien 2 874 1176 1118

—

12 88 206 480 172 313

28 010 38 358 55 640 178 689 236 003 269 880 40 753 128 097

Frankrike

U. S. A.

9120 5 479 4 997 19 836 47 550 152 612 25 986 82 673

— —

115 10 159 006 3189 13 263

Övriga länder

Summa

1729 1283 2 000 i 2 392 1244 28 400 91192 7 931

62 321 66656 87 724 279625 330 898 770969 285 455 491674

förekommit. De därpå följande handelsblockadåren, 1917 och 1918, var däremot införseln ytterst obetydlig, varefter densamma under år 1919, sedan handelsblockaden upphävts, steg till den fullständigt abnorma mängden a v 2 405 ton. Det därpå följande å r e t 1920 importerades 1171 ton. Det allmänna importraseriet, som ej heller på a n d r a områden v a r okänt, medförde en flod av importtvål, till största delen tvättvål. Det är att m ä r k a , att de utländska exportörerna vid denna tidpunkt hade en gynnsammare ställning än v å r a inhemska fabriker. Dessa hade under avspärrningsåren arbetat under mycket h å r d a restriktioner beträffande råvarutillgången, och den inhemska r å v a r a n hade ej alltid varit av bästa beskaffenhet. Vissa råvaror hade helt och hållet saknats. Följden hade blivit, a t t den under krigsåren tillverkade v a r a n i m å n g a fall v a r i t mindre god. Den v a r i m å n g a fall t. o. m. sämre, än den behövt vara, tack vare de många kristidsfabrikanter, som växte upp under krigsåren och vilka, med allt a n n a t än sakkunnig personal till sitt förfogande, åstadkommo en vara, som med skäl alstrade ett misstroende till det svenska fabrikatet, såväl på grund av det höga priset som den ofta lågvärdiga kvaliteten. Detta gällde i all synnerhet tvättvål. Det h a r redan i det föregående påpekats, att England år 1913 behärskade över 71 % av importen av tvål, »andra slag». Det ä r nästan TAR.

13.

INFÖRSELNS

PROCENTUELLA FÖRDELNING Å INKÖPSLÄNDER

Finland Danmark Tyskland Nederländerna Storbritannien Frankrike Tjeckoslovakiet U. S. A. Övriga 1

»ANDRA

SLAG»,

0-1 2-8 111

01 1-6 00

22-4 26-o 1-8 0-1

1-2 11-0 5-8

71-8 14-4

70-9 1-5

0-5 9-2 0-2 11-4 35-0 19-8

0-3

23-0 3-0

20-6 3-3

1000 Oo

Summai

AV T V Å L ,

Omfattar annan tvål än parfymerad tvål eller mjuka tvålsorter samt transparent tvål.

33-o 10-7 3-4 2-1

ro 100 o

35-o 26-1 16-8 0-2 2-7 0-3

eller tvål i formade handstycken, flytande

överraskande a t t finna, att, då 1919 års importflod av tvål störtade in över landet, E n g l a n d s andel av importen detta år ej väsenligt förskjutits. Man hade v ä n t a t a t t finna England dominerande i ännu högre grad. Englands andel av importen sjönk det därpå följande året oavbrutet och uppgick under det första halvåret 1921 blott till 4.25 %, en naturlig följd av överdrifterna under åren 1919 och 1920. Under det senare halvåret 1921 steg visserligen importen från England, men detta land hade ännu å r 1922 icke lyckats uppnå sin förutvarande ställning på den svenska tvålmarknaden. D a n m a r k s export till Sverige hade däremot ökats, och t. o. m. Finland, som förut högst obetydligt, och de tjeckoslovakiska länderna, som veterligt aldrig exporterat till Sverige, kunde tidvis sälja på svensk m a r k n a d . Dessa n y a företeelser voro givetvis ett utslag av de abnorma valutaförhållandena. Vad utförseln beträffar, har denna varken av tvål eller såpa varit synnerligen mycket att räkna med. Smärre kvantiteter såpa hava gått till grannländerna. Är 1896 uppgick exporten till 57 ton men har övriga å r visat blygsammare siffror. Exporten av tvål skedde huvudsakligen till Norge och syntes hava god tendens a t t arbeta sig upp. Är 1887 nådde den 109 ton och var strax före mellanrikslagens upphävande uppe i 241 ton. Omedelbart efter lagens upphävande föll exportsiffran ned till 16 ton å r 1898 och sjönk för varje år ytterligare till å r 1900, då den blott uppgick till 5 ton. Är 1913 utgjorde exporten c:a 19 ton. E x p o r t m a r k n a d e n för den svenska tvålindustrien var således omedelb a r t före kriget ej vidare upparbetad. Allvarliga a n s t r ä n g n i n g a r hade emellertid av flera firmor gjorts för att vinna en marknad i Kina. Den exklusiva smak och säregna utstyrsel, som är kännetecknande för marknaden i fjärran östern, medför emellertid, att det tar lång tid, innan ett resultat k a n uppnås. De förhoppningar man hj^st om att vinna insteg på denna exportmarknad gingo om intet genom kriget, och det torde nu v a r a att börja om från början, då tiden härför blir mogen. FÖRBRUKNINGEN AV TVÄTTMEDEL

Konsumtionen av tvättmedel illustreras ej enbart av de anförda siffr o r n a för förbrukningen av såpa och tvål, ty även icke oväsentliga mängder av tvättpulver tillverkades de sista 10 å 15 åren före 1912. I tillverkningshänseende äro de ej redovisade i statistiken före år 1913, varför n å g r a tidigare siffror för tillverkningens storlek ej kunna åberopas. E n specialundersökning visar, att det tillverkades 2 072 ton tvättpulver år TAB. 1 4 .

FÖRBRUKNING AV INDUSTRIELLT TILLVERKAD SÅPA OCH TVÅL (1866/70 = 100) Förbrukning per individ

Landets totala förbrukning År

1866/70 1912 1913 1914

två]

såpa

såpa

två

ton

index

ton

index

kg

index j

kg

3 052 19 924 20173 20 792

100 653 661 681

306 4 921 5 437 5 020

100 1613 1782 1645

0-731 3-55 2 3-55 7

100 486 489

3-ÖGG

0-073 0-8 7 8 0-964 0-883

I

index 100 1203 1321 1210 ''

33 1912. De i tabellerna redovisade importöverskotten för tvål äro även i så måtto missvisande, att under åren 1894—1907 vissa skur- och tvättmedel redovisats i importstatistiken såsom tvål. Man kan likväl konstatera, a t t stegringen av enbart förbrukningen av såpa och tvål v a r i t mycket betydande. Emellertid må m a n icke förbise, a t t den industriella tillverkningen under årens lopp utrotat den framställning av tvättmedel, som förr skedde i hemmen. FÖRETAGENS ÖVRIGA TILLVERKNING OCH DET TOTALA TILLVERKNINGSVÄRDET Med tillverkningen av såpa, tvål och tvättpulver har vid det övervägande flertalet av företagen förenats framställningen av ett stort antal produkter av den mest skilda art. Det ä r egentligen endast en produkt, nämligen glycerin, som faller såsom en fullt naturlig och synnerligen värdefull biprodukt vid fabrikationen. I Sverige liksom i övriga länder har framställandet a v parfymer, eau de Cologne och övriga toalettpreparat med förkärlek kombinerats med tvålfabrikationen. Tillverkningarna hava likväl strängt taget ej tekniskt sammanhang med v a r a n d r a i annat avseende, ä n att tvålmästaren förr i världen gärna ville gälla för »parfymör», ehuru hans erfarenhet på den verkliga parfymörens ingalunda lätta område ofta nog inskränkte sig till det rena receptarbetet. P å senare tider har tillverkningen av mun-, tand- och hårpreparater spelat en betydande roll för vissa företag. I tandpastorna ingår ju ofta en mindre tillsats av tvål. Orsaken varför alla dessa preparat förenats med tillverkningen av tvättmedel ligger tvivelsutan däri, a t t avnämarna till stor del tillhöra samma kundkrets. Detsamma gäller tydligtvis i ännu högre grad om sådana artiklar som kristallsoda, de s. k. lutpulvren och skurpulvren, vilka ej ä r o tvättmedel i egentlig mening, men som försäljas av samma mellanhänder. Så kallade kompositionsljus, framställda av en blandning av stearin och paraffiin, tillverkas av några såp- och tvålfabriker. Dessutom tillverkas bläck, maskin-, vagns- och lädersmörjor, fernissor, färger, lack, diverse apoteksvaror, näringspreparat m. m. De i det föregående angivna tiilverkningsgrenarna, utom glycerinframställningen, hava såsom redan antytts synbarligen tillkommit vid resp. fabriker i avsikt att försäljningsorganisationen därigenom skulle rationellt utnyttjas. De representera emellertid knappast någon från rent teknisk synpunkt följdriktig utvidgning av fabrikationsområdet. E n sådan skulle man däremot kunna anse hava skett vid t. ex. en alkalifabrik inom landet, ty denna framställer en for tvättmedelsfabrikationen behövlig r å v a r a och har redan för några å r sedan upptagit tillverkningen av såpa samt på senaste tiden även tvål och tvättpulver. Under kriget h a r en a n n a n tillverkare av kaustikt alkali genom inköp av en äldre tvålfabrik sökt att genomföra samma kombination. Med en dylik integrationspolitik har likväl ej den fördel vunnits, som man i de först berörda fallen avsett a t t uppnå, nämligen möjligheten att u t n y t t j a försäljningsorganisationen för den för olika produkter gemensamma kundkretsen. Tvärtom h a r det uppstått en genom konkurrensen på tvättmedelsområdet mycket förklarlig konflikt med en del av dessa alkalifabrikanters n a t u r l i g a kundkrets, tvättmedelsfabrikanterna. I utlandet är det icke ovanligt, att tvålfabriker g r u n d a t margarinfabri-3 — 52 80.

T. T.

34 ker för att försäkra sig om det avfallsfett, som faller frän dessa. H ä r i landet däremot hava på senaste tiden n å g r a margarinfabriker upptagit tvålfabrikationen i avsikt att genom förädling av avfallet erhålla en högre förtjänst. E n av dessa tillverkar dessutom såpa. E n tvålfabrik upptog på sin tid tillverkning av härdat fett, men denna fabrikation är nu nedlagd. Den i utlandet r ä t t vanliga kombinationen mellan såp- och tvålfabrik samt tvättanstalt har åtminstone i ett fall genomförts här, då en bad- och tvätti n r ä t t n i n g grundade en såp- och tvålfabrik. Numera äro dock företagen skilda åt. I tabell 15 visas den totala omsättningen i värde åren 1912 och 1914 vid såp- och tvålfabrikerna, kemisk-tekniska och övriga fabriker, som tillverkat tvättmedel åren 1912 och 1914. TAB.

15-

TILLVERKNINGENS

TOTALA VÄRDE TVÄTTMEDEL

VID

FÖRETAG,

1 9 1 •_'

Tvättmedel: vid såp- och tvålfabriker ••• » kemisk-tekniska fabriker » övriga företag

J |J I

SOM

TILLVERKAT

1 9 11

1 000 kr. i

%

77i

1 000 kr.

Q/ /O

il 621

66-3

409 162

0-!>

0-3!

Glycerin: vid såp- och tvålfabriker » övriga företag Lut- och skurpulver: vid såp- och tvålfabriker Kristallsoda: vid såp- och tvålfabriker i Annan tillverkning: vid såp- och tvålfabriker s > kemisk-tekniska fabriker » övriga företag

1 :j I

Summal

0'6

398 4

O-.j

0-n

0*9

0-2

197 It

l-o

2 •"> 15 1 782

14-1 10- -

718 17 809

100 o

'Jill

19'7

14 081

100 o

( {

|-n

T y v ä r r äro de båda åren ej fullt jämförbara på grund av industristatistikens omläggning. Glycerinvärdet för å r 1912 torde v a r a för lågt, men högre siffra finnes ej redovisad. Det är vidare ovisst, om ej »annan» tillverkning år 1912 visar för lågt värde. Vad, som emellertid är visst, är, att till såp- och tvålfabriker år 1914 hänförts ett antal företag med betydande tillverkningsvärde, vilka förut redovisats under annan rubrik. Härigenom förklaras bland annat den stora ökningen av arbetarantalet från 1912 till 1914, som återfinnes i den officiella statistiken. A v båda årens siffror framgår emellertid, a t t av företagens omsättning en icke ringa del, c:a 22 % för år 1912 och c:a 29 % för å r 1914, utgjorts av a n d r a produkter än tvättmedel och glycerin. Vid bedömandet av det ekonomiska utbytet måste denna omständighet alltså tagas med i räkningen. Den mångfald av olika artiklar, som äro representerade vid tillverkningen, gör det givetvis nästan omöjligt att fälla något omdöme om i vad mån den ena eller andra tillverkningsgrenen bidragit till resultatet.

35 IV.

KONCENTRATION, SPECIALISERING OCH LOKALISERING

PERSONALENS OCH TILLVERKNINGENS FÖRDELNING PÅ STORLEKSGRUPPER AV FÖRETAG

H u r u arbetarantalet varit fördelat på företag av olika storleksordning framgår av tabell 16. TAB. 16. ANTAL ARBETARE FÖRDELADE EFTER VID FÖRETAGEN 1 9 1 2

Tillverkning i ton

38 35 i 73 30 38 63 62 57 i 119 77 102 ! 179 74 27 i 101 7 0 v 36 36 0 56 28 . 84

Summa, absoluta tal

442 304

62 59:i

22 40'8

1 9 19

1 9 1 4

Summa KvinMän nor st. , %

under 50 — 51— lOo 101 200 201— 500 501—1 000 1 001—1 500 1 5 0 1 - 2 000 2 001 —3 000 3 001—4 000 4 001- -5 000

TILLVERKNINGENS STORLEK

Män

Summa

Kvinnor st.

9-8 32; 32 8-4! 22 20 16 0 i 41! 40 24 oj 128! 111 13 5 50 i 26 09 26' 25 48 16: o 11-3! 56! 27 1 —1 —. 11 3 i 93| 23

746 100 o! 464! 304 60'4 39c

64 42 81 239 76 51 16 83

8-3 55 10 8 31l 99 66 2l 10 8

Män

Summa

Kvinnor

st.

63 53 66 74 76 0 40 12 56

127 112 139 184 160 20 125 40 108

— —

64 59 73 110 84 20 85 28 52

15l

— —

—

768 100-0

575 440

56-r 433

% 125

llo

13 7 I81 158

2o

123 39 10 7 lOOo i

Ser man på fördelningen av de manliga och kvinnliga arbetarna, så befinnes det, a t t de manliga arbetarna utgjort c:a 60 och de kvinnliga c:a 40 % av hela arbetarstammen, de förras a n t a l med en tendens att falla och de senares a t t stiga, möjligen ett utslag av dyrtiden, som medfört, a t t m a n sökt a n v ä n d a den relativt billigare kvinnliga arbetskraften i större utsträckning, ä n vad förut varit fallet. Arten av arbetskraft h a r alltså visat sig tämligen likartad. Samtidigt må påpekas, a t t minderårig arbetskraft i mycket ringa omfattning kommit till a n v ä n d n i n g inom tvättmedelsindustrien. E n l i g t 1912 års statistik voro av samtliga 745 arbetare endast 139 under 18 år. Det enda område, där m i n d e r å r i g arbetskraft med någon fördel låter sig användas, är vid förpackning av tvål och möjligen tvättpulver, men erfarenheten torde hava visat, att utbytet i regel blir både kvalitativt och k v a n t i t a t i v t bättre med den något äldre arbetskraften. Bilaga V I I samt texttabellerna 17 och 18 visa, a t t endast ett fåtal a v fabrikerna kunna rubriceras såsom större företag. För såpa hade under å r 1912 endast 14 a v 34, år 1914 blott 11 av 34 och år 1919 blott 12 av 48 företag n å t t en större produktion än 500 ton. F ö r tvål uppnådde intet företag en produktion av 1000 ton. Blott 7 företag av 47 år 1912, likaledes 7 företag av 52 å r 1914, men blott 3 företag av 64 å r 1919, uppnådde en produktion, som översteg 200 ton. F ö r tvättpulver visade endast 1 företag av 16 å r 1912, 3 företag av 43 år 1914 och 3 företag a v 41 år 1919 en produktion, som översteg 500 ton. Företagens sammanlagda tillverkning av såpa, tvål och tvättpulver under åren 1912 och 1914 v a r fördelad vid företag av olika storleksordning på sätt, som tabell 17 utvisar.

36 TAB. 17. FÖRETAGENS TILLVERKNING AV SÅPA, TVÅL OCH TVÄTTPULVER ÅREN 1912 OCH 1914 Såpa

Sammanlagd tillverkning i ton

under 50 ... 5 1 - - 100, 1 0 1 - - 200. 2 0 1 - 500. 5 0 1 - 1 000. 1 0 0 1 --1500. 1 5 0 1 - -2 000. 2 0 0 1 - -3 000 , 3 0 0 1 - 4 000. 4 0 0 1 - •5 000, över 5 000.... Summa

Tvättpulver

Tvål

S u m m a

53 263 655 1851 5 736 1051 2 726 3 257

50 117 412 2 375 3 055 1 101 1436 3 503

194 238 934 1342 243 — 302 482

Absoluta 158 188 653 1741 239 131 221 451

tal i ton 25 — 16 774 130 — 71 l 056

132 163 231 993 715 984 6 1311

272 501 1605 3967 6109 1051 3 099 4 795

340 468 1296 5109 4009 2 216 1663 5 265

8 725 4 313

19 905

20 774

4 567

08 1-3 3-3 9-3 28-8 5-3 13-7 16-4

0-.' 0-6

4-L>

2-o

20*5 29-4

3-3 4-0 13-7 36-6

5-3

5-o

0-7 37-4, 6-3

6'6

2-8 4-H 9-5

51-0

4 759

Procentuell under 50 ... 51— 100. 101— 200 201— 500. 501—1 000 1001—1500. 1 501—2 000 2 001—3 000 3 001—4 000 4 001—5 000 över 5 000... Summai

11-4 14-7 5-3 6-9 16-9

5-2

10-6

42-0 21'G 00-0

2 072

100 0

4 561

26 544

30 094

2-9 3-6 5-1

lo lo 6-o 14-9 23 o 4o

11 le 43 17o 133 7 4 55 175

fördeln ing 1-2

21-s 15-7 21-6 0-1 28-7

3-4

20-5

18-.' lOOo

9 728 5145

18l

32 3

0-5

19 4

— 100-0

100 0

lOOo

lOOo

Om m a n r ä k n a r med de företag, som per å r visat en s a m m a n l a g d tillv e r k n i n g av såpa, t v å l och t v ä t t p u l v e r , överstigande 1000 ton, finner m a n , a t t t i l l v e r k n i n g e n vid dessa, i relation till den totala produktionen, uppn å t t följande procenttal. Såpa Tvål Tvättpulver Summa Ar 1912 56-99% 35*38% 54-4 0 % 5307 % vid 6 företag av 59 År 191b vid 7 företag av 62

71-07

37-0 \

51-02 %

62 70

A n t a l e t företag, fördelade på den totala produktionen, f r a m g å r a v tabell 18. TAB. 18. ANTAL FÖRETAG FÖRDELADE EFTER DEN SAMMANLAGDA TILLVERKNINGENS STORLEK Tillverkning i ton per företag

5 1 _ loo 101— 200 201— 500... 501—1000. 1001—1500

Antal företag 1912

15 6 11 12 9 1

18 6 9 16 6 2

Tillverkning i ton per företag 1501—2000 2001—3 000 3001—4 000 4001—5 000 över 5 000

Antal företag 1912

2 2

1 2 2

1 Summa

37 DEN GENOMSNITTLIGA PRODUKTIONEN PER ARBETARE

Det har redan i det föregående påpekats, a t t endast ett fåtal företag nått en m e r a betydande produktion. Antalet arbetare, som sysselsatts vid sådana företag, h a r även varit relativt fåtaligt i jämförelse med det totala antalet arbetare inom tvättmedelsindustrien. Det ligger n ä r a tillhands att söka utröna, i vilken mån de större företagen arbetat tekniskt mera fulländat än de mindre, med andra ord, i vilken relation produktionen per a r b e t a r e s t å t t vid företag av olika storleksordning. Det ä r givet, att m a n h ä r ej kan komma till några exakta tal. De specialuppgifter, som erhållits, ha i regel ej varit direkt användbara till detta ändamål, men de visa dock något a v intresse. För v å r a förhållanden måste ett företag med en sammanlagd tillverkning av över 1 000 ton per å r anses vara tämligen stort. Dragés gränsen här, finner man, a t t tillverkningen fördelat sig så, som framgår av tabell 19. För å r 1912 finnas ej uppgifter om h u r u stor tillverkningen av toalettvål var. Antagligen var den ej mindre — 1913 var den t. o. m. större — ä n under 1914. E n jämförelse mellan texttabellerna 17—18 visar nu, att ett relativt litet antal, c:a 10 å 11 %, av företagen tillverkat mer än 50 % av landets hela behov av tvättmedel — kvantitativt, ej kvalitativt, ty av toalettvålen har under å r 1914 tillverkats blott c:a 23 %, men av annan tvål c:a 58 % vid dessa landets största fabriker, under det att under samma å r e:a 77 % av toalett- resp. 42 % av annan tvål tillverkats vid de m å n g a smärre företagen. En viss reservation måste givetvis göras för år 1912, ty, såsom redan förut påpekats, ä r o de anförda produktionssiffrorna för tvättpulver ej fullt pålitliga för nämnda år. I övrigt bestyrker det föreliggande siffermaterialet beträffande den uppnådda produktionen per arbetare, vad man kunnat förutse, nämligen att arbetsproduktiviteten varit vida högre vid de störde företagen än vid de mindre. TAB. 19. PRODUKTIONEN OCH ANTALET ARBETARE VID FÖRETAG MED EN BLANDAD TILLVERKNING, SOM ÖVER- OCH UNDERSTIGER 1 000 TON Såpa Ar

Tillverkning

1911 Tvättpulver

Summa

Antal Arb etare fO-

ton

°/

ton

/o

ton

2 951

64-1;

so

""" 1912

Tvål

under 1 000 ton 8 562 över 1 000 ton 11 343

43-0

0/

ton

|

re

TillMedelverktal arb. ning per perarb. företag] i kg !

%

" antal! % tag|

45e> 12 458

46o

53 535

71-7 23 285 10-9

54-4 14 086

6 211

28-3 66 758 35-2

/o

57-0

1 616

35-4

1127 Summa 19 905 100-0

lOOo

2 072 lOOo 26 544 lOOo 59 746 lOOo 35 582 12-6

under 1000 ton 0 010 över 1 000 ton 14 764

Toalettvål

Annan tvål

ton

O/

ton

o-'

28-9 2 148

77-1

42-2 2 234

49-o 11224

55 502

65-i 22 358

71-1

22-9 1140

57-s 2 327

51-0 18 870

62 7

7 266

34-6 70 939 38-o j

»-.

Summa 20 774 1000 2 787 lOOo 1972 lOOo 4 561 lOOo 30 094 lOOo 62 768 lOOo 39184 12 4 i

38 Bägge årens siffror visa, att 10 a 11 % av hela antalet företag med en utnyttjad produktionskapacitet, som i medeltal motsvarat några och 50 % av hela landets behov av tvättmedel och med ett arbetarantal, som varit knappa 50 % av det, som landets övriga 90 å 89 % fabriker använt, uppnatt en sammanlagd tillverkning, som per arbetare kvantitativt varit o:a 3 gånger större än den, som uppnåtts av de övriga företagen tillsammans. Att arbetarantalet bör vara något större vid de övriga företagen än vid de få, som uppnå över 1000 tons tillverkning, är emellertid naturligt, likaledes att produktionen per arbetare bör vara något mindre, ty, såsom förut påpekats, huvudparten av toalettvåltillverkningen ligger på de många smärre företagen. Toalettvålen är nämligen den del av fabrikernas tillverkning, som tar den största arbetskraften i anspråk. Detta medgivande kan likväl ej förtaga det intryck, som framgår av de anförda siffrorna och som allt mer ökas vid ett detaljstudium av uppgifter från vissa företag, nämligen att näringen i sin helhet utnyttjar en alldeles för hög arbetarstam i förhållande till det kvantitativa utbytet av tillverkningen — detta naturligtvis främst i jämförelse med de företag, som äro tekniskt väl utrustade. Med det anförda är icke sagt, att ej en del av de mindre företagen närma sig de större, vad produktionseffektivitet beträffar, men att ett betydande antal icke fyller måttet torde vara uppenbart. En undersökning i detalj beträffande produktionsförmågan för olika varuslag har icke kunnat genomföras, ty materialet har varit alltför ofullständigt. Så mycket är dock visst, att en synnerligen stor skillnad mellan olika företag framträder. För såpa kunna sådana företag, som äro försedda med goda anordningar, uppnå en produktion per år och arbetare av 160 ton och mera, under det att andra företag ej ens uppnå 50 % härav. För tvål är skillnaden förhållandevis ännu större. Toalettvålen med sin ofta arbetskrävande utstyrsel tager naturligtvis mera arbete i anspråk än tvättvålen, för vilken i allmänhet ingen eller i varje fall en relativt enkel utstyrsel med mindre förpackningsarbete kräves. I mycket hög grad är det just vid denna gren av produktionen — tvåltillverkningen — där den tekniska utrustningen blir utslagsgivande för produktiviteten per arbetare, utan att produkterna kvalitativt i ena eller andra fallet behöva skilja sig från varandra. Förhållandet är detsamma vid tvättpulvertillverkningen. I båda fallen är det emellertid endast vid de största företagen med en stor omsättning, som förhållandena tillåta ett utnyttjande av en verkligt modern teknisk utrustning. Det visar sig vid tillverkning av såväl tvål som tvättpulver, att behovet av arbetare vid olika företag varit ganska varierande och att arbetseffektiviteten såsom en följd härav varit synnerligen olikartad även vid företag, som i övrigt varit varandra tämligen likvärdiga med hänsyn till storleksordningen. Givetvis måste detta just tillskrivas olikheten i den tekniska utrustning, som stått det ena eller andra företaget till buds. FÖRETAGENS TOTALA PRODUKTIONSFÖRMÅGA

Det har ansetts önskligt att söka åtminstone approximativt bestämma industriens produktionsförmåga före kriget och nu. Veterligt är en sådan undersökning, baserad på uppgifter från företagen själva, förut icke gjord. Då nu resultatet av ett sådant försök föreligger och i runda tal angives här nedan, måste erinras därom, att primäruppgifterna grunda sig på indi-

39 viduella uppskattningar frän vederbörande företagsledares sida samt att de avse produktionsförmågan under förutsättning av regelbunden drift och u t a n forcering. Uppgifter h ä r r ö r a från 55 företag, v a r a v 39 st. existerat redan å r 1912. De för å r 1919 felande företagen hade n ä m n d a år haft en sammanlagd tillverkning av 491 872 kg eller endast 1.78 % av hela den totala produktionen av såpa, tvål och tvättpulver, varför uppgifterna måste anses tämligen nära representera industrien i sin helhet. TAB.

20.

DEN

SVENSKA

TVÄTTMEDELSINDUSTRIENS

TILLVERKNINGSFÖRMÅGA

(enligt från 53 företag lämnade uppgifter) Redovisad tillverkning

nu vt rkningslörmåg a Ungefärlig ökning i

1912 ton 33 000 2 950 4 400 5 000

Toalettvål Summa

45 350

ton

o/

50 000 5 250 7 400 8 150 70 800

2 072

18 690 688 2 888 3 813

26 544

19 905

•

}

72 65

4 567

De ovan angivna siffrorna för kapaciteten lämna vid en jämförelse med de verkliga produktionssiffrorna (tabell 5 och 8) det intrycket, att redan före kriget en högre tillverkningskapacitet förelegat, än som då varit nödvändig för förbrukningen inom landet. Detta har nog även varit fallet, dock ej i så hög grad, som man med ledning enbart av de anförda siffrorna skulle vara frestad a t t antaga, ty ett visst överskott av kapacitet måste i regel finnas till disposition. Förhållandet är nämligen det, a t t tvättmedelsindustrien i ganska hög g r a d ä r en säsongindustri. Höst- och vårskeppnin garna hava nämligen alltid tvingat till en periodiskt forcerad drift under ett par månaders tid, som k r ä v t en betydligt större tillverkningsförmåga, än vad årets övriga månader fordrat. I viss mån bruka även julorderna, speciellt beträffande tvål, ställa högre k r a v på leveransförmågan än vanligt. Visserligen kan tvål lättare arbetas på lager än t. ex. såpa, men det är en gammal erfarenhet, att orderna ej inkomma i så god tid, att det i regel är möjligt a t t undvika forcering. Såpa kan icke lagras för längre tid, ty densamma måste kokas för olika temperaturförhållanden. E n vintersåpa blir sålunda flytande vid högre och en sommarsåpa kristalliserar och blir »grå» vid lägre temperatur. Den vintersåpa, som på höstarna expedieras under den tid, då ännu öppet vatten råder, måste följaktligen tillverkas inom en relativt kort period. Någon allmän regel för det överskott av kapacitet, som en anläggning måste besitta, kan ej angivas, ty förhållandena växla från fall till fall och även under olika å r kunna anspråken på leveransförmågan differera. Såsom exempel må anföras, a t t det vid en av v å r a större fabriker förekommit, att oktoberskeppningarna vissa å r v a r i t fyra å fem gånger, men a n d r a år blott två gånger större än medeltalet för leveranserna under t. ex. månaderna januari—mars. I stort sett torde man kunna anse, att företagens kapacitet före kriget, även om den v a r i t något större än nödvändigt, likväl icke stått i allt för stor disproportion till de fordringar, som vissa perioder under aret ställde på leveransförmågan.

40 Numera äro förhållandena ej desamma. Konsumtionen av såpa och tvål är ej större nu än före kriget, men kapaciteten hos företagen har ökats med 52 % för såpa och 72 % för tvål. Ökningen för tvättpulver utgör 65 % och torde möjligen i någon mån v a r a motiverad, då m a n kan förutse en ökning" i omsättningen av denna produkt. Det är ej utan intresse a t t konstatera, att av de 55 företag, som undersökningen omfattar, blott 39 existerade 1912, under det att 17 tillkommit, huvudsakligen under åren 1918— 1920, och 1 upphört. I hög grad torde ökningen av företagens antal samt de vidtagna åtgärderna för höjandet av produktionskapaciteten få tillskrivas den omsättningsstegring och därmed följda optimistiska förhoppningar, som krigsåren 1915—1916 medförde. Denna stegring möjliggjordes likväl, såsom av det föregående framgår, ej av någon ökad konsumtion i hemlandet u t a n a v tillfälligt vidgade exportmöjligheter, som, åtminstone för närvarande, ä r o stängda. SPECIALISERINGEN AV TILLVERKNINGEN INOM SKILDA FÖRETAG

Såsom av det föregående framgår, bedrives tillverkningen av tvättmedel vid trenne olika kategorier av företag: de egentliga såp- och tvålfabrikerna, för vilka tvättmedel utgöra huvudtillverkningen, de kemisk-tekniska fabrikerna, av vilkas tillverkning tvättmedel ofta utgöra en väsentlig del, men vilkas huvudtillverkning till större delen består av a n d r a fabrikat, samt vad här kallats övriga företag, för vilka tillverkningen a v tvättmedel i de övervägande antalen fall endast utgör en oväsentlig del a v produktionen. Procentuellt var tillverkningen fördelad mellan de olika kategorierna p å sätt, som tabell 21 utvisar. TAB. 2 1 .

P R O C E N T U E L L F Ö R D E L N I N G AV T I L L V E R K N I N G E N K A T E G O R I E R AV F Ö R E T A G

Såp- och tvålfabriker

Såpa Tvål Tvättpulver

VII)

OLIKA

Kemisk-tekniska fabriker

Övriga, företag

92-1 83*7 98-s

97-7 96-3 75-7

2-5 16-.' 1-2

0-7 2-.", 23-5

5-4 O'!

1*6 1-4 0-8

i

1 De anförda procenttalen visa, att den största delen av tillverkningen a v alla slag av egentliga tvättmedel är koncentrerad till såp- och tvålfabrikerna. E n d a s t för tvättpulver hava de kemisk-tekniska fabrikernas andel varit av någon betydenhet, under det a t t de »övriga» företagens andel a v tillverkningen icke n ä m n v ä r t varit att räkna med. Av ett visst intresse är även att konstatera, att fabriker, som förut blott sysselsatt sig med en eller annan tillverkningsgren, allt mera synas upptaga samtliga slag av tvättmedel på sitt program. INDUSTRIENS LOKALISERING

För a t t visa företagens och tillverkningens lokalisering inom landet, kan t. ex. å r 1914 väljas. Sedan nämnda år hava nya fabriker tillkommit, men läget torde icke i högre grad hava förändrats med avseende å de olika plat-

sernas betydelse såsom fabriksorter. Stockholm och Göteborg med omnejd samt Malmö äro de platser, dit både det största antalet företag v a r i t förlagda och där den största tillverkningen allt fortfarande åstadkommes. Företagen i Stockholm producerade det nämnda året 31.55 %, i Göteborg28.67 % och i Malmö 24.16 %, alltså tillsammans 84.38 % av landets totala tillverkning. Tillgången på goda kommunikationsförbindelser året r u n t h a r tydligen varit avgörande vid valet av förläggningsort för fabrikerna. Förutom i de nämnda större städerna äro enstaka fabriker förlagda till de flesta kuststäder av betydenhet utom i Norrland. Gävle var å r 1914 den nordligaste stad, dit ett företag av större dimensioner förlagts. Sedan dess har visserligen ett större företag tillkommit i Hudiksvall, men försöket u t föll icke lyckligt, mindre kanske på grund av ortens belägenhet än av andra orsaker, som i detta sammanhang kunna förbigås.

V.

MATERIALBEHOV, BRÄNSLE, KRAFT M. M

Den svenska tvättmedelsindustrien är en nästan ren förädlingsindustri,, som alltså icke u t g å r från de p r i m ä r a råvarorna. Utgångsmaterialet utgöres i regel av halvfabrikat. Undantagsvis kan det visserligen förekomma, a t t ett eller annat företag självt smälter talg. För a r t e n a v de råvaror, som komma till användning, har redan i det föregående redogjorts. H ä r skola några uppgifter följa angående den mängd av de viktigare r å varorna, som förbrukas. FETTÄMNEN

Någon statistik för förbrukningen föreligger icke, men ett försök a t t approximativt beräkna densamma och dess värde h a r gjorts med utgångsp u n k t från tillverkningssiffrorna för år 1913 och de specialuppgifter angående råvaruåtgången, vilka på sin tid av fabrikerna insänts till kommerskollegium. Tyvärr hava dessa uppgifter till en mycket stor del av olika anledningar visat sig obrukbara, varför de beräkningar, som verkställts, endast stödja sig på en del av det inkomna siffermaterialet. E n kontrollberäkning har emellertid gjorts med ledning a v import-, export- och tillverkningssiffrorna för fett. Dessa hava kompletterats med de värden för den inhemska produktionens storlek och fördelning på olika industrier, vilken på sin tid uppskattningsvis fastställdes av industri- och folkhushållningskommissionerna, och de båda beräkningarna stämma tämligen väl överens. Den uppfattning, som man på grund av praktisk erfarenhet hyst inom fackkretsar angående den genomsnittliga fettsyrehalten hos tvättmedlen, har likaledes visat sig sammanfalla med de utförda beräkningarna, som härmed följa. Såsom framgår av tabell 22 h a r beräkningen verkställts genom att jämföra den totala tillverkningens vikt och värde, sådan den redovisas i industristatistiken, med de kvantiteter och värden, som specialredovisats till kommerskollegium. Med avseende å såpa ligger industristatistikens och specialredovisningens kilovärden så n ä r a varandra, a t t en direkt proportionering lär kunna anses lämna ett tämligen gott resultat. Detsamma gäller även för tvättpulvret. Däremot skilja sig kilovärdena för tvål r ä t t betydligt. Detta är naturligt, ty en n ä r m a r e granskning visar, att i den

42 TAB. 2 2.

BERÄKNING

AV

TVÄTTMEDELSINDUSTRIENS Såpa

Tvål

Värde Ton

Tillverkning: total 20 164 redovisad 13 4 5 6 redovisad i p r o c e n t av to66-7 tal

Förbrukning av fett och olja: redovisad i p r o c e n t av r e d o v i s a d t i l l verkning b e r ä k n a d för t o t a l t i l l v e r k ning i p r o c e n t av t o t a l t i l l v e r k ning

Ton

6 080 30-15 4104 30-50

5106 1756

67-5

34-4

36-9

59-9

7 434

3 684

36-9

60-6

49-56

T v ä 11 p u 1 v « r Värde i Ton

4142 1 541

3 478; ^77o

11171 ;>2-n 835j 30-1:

79-7 '

74-.s ,

1 0 0 0 öre per

kr. I kg

81-12 87-75

ore per • kg rå\ vara 1 086

722i

618 49-56

1 000 ore per kr. kg

ore per kg råvara 2 459

ÅR

Värde i

1 000 ore per kr. kg

4 961

RÅVARUBEHOV

;ore per | kg rå"• vara 417

66-52

46-9

i5-o :

3 157

2100 I 5231

61-8

50-;

M e d e l v ä r d e t a v i n g å e n d e fett o c h olja p e r k g f a b r i k a t såpa tvål tvättpulver

_

66-52

24öi

59-11

29-5 ;;o9 i

59-ji

15-o ' i: 18'2 7 ö r e 41-12 » 8's n »

kvantitet tvål, som specialredovisats, ingår en proportionsvis större kvantitet itoalettvål än i den totala tillverkningen. Ett försök att skilja på toalett- och annan tvål har därför gjorts, och resultatet visas i tabell 23, men det måste erkännas, att materialet ej varit så fullständigt, att det med säkerhet kan antagas, att siffrorna äro fullt rättvisande. TAB.

23.

BERÄKNAD

RÅVARUÅTGÅNG

VID T V Å L T I L L V E R K N I N G E N

Toalettvål

ÅR

Annan

Tillverkning: total redovisad r e d o v i s a d i p r o c e n t av t o t a l

Förbrukning av fett och olja: redovisad i p r o c e n t av redovisad tillverkning b e r ä k n a d för t o t a l t i l l v e r k n i n g - , i p r o c e n t a v t o t a l t i l l v e r k n i n g •••

1 000 kr.

3 036 925 30-5

2 988 1052 35-2

:

tvål Värde i

Värde i

Ton

ore per kg

Ton

1 000 kr.

öre nt-r kg

98-4 2 •. 113-71 j

2 070 831 40-2

1 154 489 -12-4

58*86

ore per kg råvara 536 57-9 1 758 57-9

421 40-0 1381 46-2

78-57

—

78-5 7

M e d e l v ä r d e t av i n g å e n d e fett o c h olja p e r k g f a b r i k a t toalettvål a n n a n tvål

ore per kg ra550 66-2 1370 66-2

301 61*« 751 65-0

i: 45-49 ö r e 36-27 »

54-7 9 54-79

43 Såväl för toalett- som för annan tvål visar tabell 23 högre t a l för kilovärdet å specialredovisad tvål ä n industristatistiken. Detta är också förklarligt, ty de redovisade kvantiteterna h ä r r ö r a från företag med dyrbarare utstyrsel för toalettvål och högre kvalitet för tvättvål, ä n som motsvaras av genomsnittet för den totala tillverkningen. E n jämförelse mellan de båda tabellerna visar emellertid, att de sammanlagda summorna i tabell 23 för i toalett- och tvättvål ingående olja och fett ej väsentligt avvika från totalsumman i tabell 22. De i denna senare funna talen hava därför genomgående använts vid den beräkning, som framgår av tabell 24. TAB 2 4.

BERÄKNAD

FÖRBRUKNING AV FETT OCH INDUSTRIEN ÅR 1 9 1 3

OLJA INOM TVÄTTMEDELS-

Värde

Öre per ksr

1 000 kr. Utländskt ursprung: majs- och sojaolja in. in. ricinolja olein palmolja talg och benfett kokos- och palmkärnolja diverse fett

959 11 476 230 367 088 904 035

Svenskt ursprung: talg ' olein diverse fett Summa

547 466 66 079 114

49-6 9 65-01 47-04. 64-83 61-39 80-9 7

3 458

— — — — — —

J,\

90s

149 I 225 ! 881 ] 566 I 5513

_ — —

302 239 39

9'7

9-

53'8i

lOOo

(5 093

54-83

62-60

90s

54'94 52-6 2 51-28 59-7 4

Den totala förbrukningen skulle alltså år 1913 h a v a uppgått till 11115 ton med ett värde a v c:a (J.i milj. kr. D ä r a v skulle 9.7 % i vikt och 9.5 % i värde vara a v inhemskt ursprung. E t t försök a t t fördela de olika fettråvarorna med ledning av de redovisade kvantiteterna har visat, att såpråvarorna praktiskt taget alla voro av utländskt, under det att av tvålråvarorilä 2G.§ % och av t v ä t t p u l v e r r å v a r o r n a 44.7 % voro av svenskt ursprung. Vanligen användes dock även svensk olein till såpa. Efter år 1913 k a n man emellertid med visshet antaga, att förbrukningen a v olein till såpa procentuellt minskats och ersatts av utländska vegetabiliska oljor, periodvis dock även av svensk pressad linolja vid abnorm priskonstellation. F ö r r använde såpfabrikanterna likväl till stor del svensk pressad linolja. Sedan år 1919 ä g a vi även numera i K a r l s h a m n en modern oljefabrik som, vad kapaciteten beträffar, väl ä r i stånd att förse v å r a tvättmedelsfabrifeer med soja-, kokos- och palmkärnolja. Det torde böra observeras, a t t de kilopris för fettråvarorna, som framgått av tabell 24, ej äro överensstämmande med dem, som i ett följande kapitel belysa prisrörelsen. De siffror, som i föreliggande beräkning använts, gälla nämligen flera företag och angiva priset vid tillverkarens fabrik. De tal som framgå a v de tabeller, på vilka diagrammen för prisrörelsen äro grundade, avse färre företag och priset cif svensk hamn.

44 HARTS

Vid tillverknigen av såväl såpa som tvål kan harts, mestadels amerikansk F-, G- och H-harts, användas för att ersätta en del av oljan eller fettet, men h a r t s l ä m n a r ett lägre utbyte än olja och fett, vartill kommer, att de billigare kvaliteterna giva fabrikatet en mörk färg. Möjligheten att vid såp- och även vid tvättvålstillverkningen a n v ä n d a h a r t s är därför begränsad till en obetydlighet. Hållpunkter för beräkningen av hartsförbrukningen saknas. ALKALIER

De ^ näst oljorna och fettet viktigaste råvarorna äro alkalierna, den kaustika och kalcinerade pottaskan samt kaustik och kalcinerad soda. A t t exakt beräkna behovet av dessa varor låter sig ej göra. Största delen av den kaustika och kalcinerade pottaskan går åt till såpan, den kaustika sodan till tvålen och den kalcinerade sodan till tvättpulvret, men till såpa användes sommartiden även soda, till vissa slag a v tvål alltid pottaska och till tvål s m ä r r e mängder kalcinerad soda. Med bortseende härifrån kan följande beräkning göras. Vid såptillverkning å t g å r per 100 kg olja i runt tal 40 kg kalilut, 50° Bé, och till »reducering», utspädning av densamma samt till »fyllningslutar» högst 10 kg kalcinerad pottaska, 96—98 %. Vid tillverkning a v tvål åtgår i medeltal c:a 17.5 kg kaustik soda per 100 kg olja, och halten av kalcinerad soda i tvättpulver torde man kunna uppskatta till i medeltal 4 0 - 4 5 %. Med tillämpning a v det pris för förbrukade alkalier, som framgår av de till kommerskollegium lämnade uppgifterna, skulle förbrukningen och värdet av alkalibehovet för år 1913 i runda tal kunna uppskattas på sätt, som framgår av tabell 25. TAB.

25.

DEN UNGEFARLIGA

ALKALIFÖRBRUKNINGEN BERÄKNAD PÅ 1 9 1 3 ÅRS TILLVERKNING

Kaust. kali 50° Bé Kale pottaska 96—98%

Ton

Ä pris kr.

Värde 1 000 kr.

3 000 750 650 1500

196-50 306-84 236-38 72*42

590 230 154 109

Summa

1083 I den m å n s. k. karbonatförtvålning förekommit, vilket icke i n ä m n v ä r d mån torde hava varit fallet, skulle proportionen mellan de kaustika och kalcinerade alkalierna givetvis hava ändrats. ÖVRIGA RÅVAROR

Någon möjlighet att lämna en något sånär exakt beräkning för förbrukningen av övriga råvaror finnes ej vid en ur kvalitetssynpunkt så splittrad tillverkning som denna. Vid »fyllning» a v såpa åtgå potatismjöl, klorkalium och vattenglas, av vilka det senare även användes till fyllning av tvål. Vid tillverkningen av k ä r n t v å l förbrukas ej obetydliga mängder

45 salt. Av dessa varor hava till kommerskollegium redovisats c:a 44 ton klorkalium och 57 000 hl salt, men dessa kvantiteter ä r o uppenbart för låga. Till toalettvål åtgå ej obetydliga kvantiteter eteriska oljor. De hava även redovisats till en allt för låg summa, 54 521 kr. Före kriget uppgick kostnaden för parfymeringen av en tämligen enkel toalettvål till en kostnad av c:a 15 å 20 kr. per 100 kg tvålmassa. Diverse färger förbrukas även men spela ej större roll i kostnadshänseende. Vidare förbrukas n å g r a ton lanolin vid toalettvåltillverkningen. BRÄNSLE OCH KRAFT

Den redovisning av förbrukat bränsle, som skett, lämnar ingen hållpunkt för beräkningen av de kvantiteter, som åtgått vid tvättmedelstillverkningen, ty i de fall, då redovisning överhuvud taget föreligger, innefattar den hela bränslebehovet. Man torde kunna u t g å ifrån att bränsleförbrukningen per tillverkad vikt motsvarar från 9—15 % stenkol för såpa, 20—30 % för tvål och c:a 20—25 % för tvättpulver. Den totala förbrukningen vid t. ex. 1914 års tillverkning av 20 774 ton såpa, 4 759 ton tvål och 4 561 ton tvättpulver torde sannolikt motsvara 4 500 å 4 900 ton stenkol. Även med avseende å bränsleförbrukningen gäller det, a t t de större företagen arbeta mera ekonomiskt än de små. Till jämförelse må anföras en beräkning, som gällde förhållandena i Tyskland och som anföres av TJbbelohde. Man måste vid jämförelse ihågkomma, att såpa är en vida mindre artikel i Tyskland än här. TAB. 2 6.

KOLFÖRBRUKNINGEN VID TYSKA TVÄTTMEDELSFABRIKER Kolförbrukning i ton : Tillverkning i utan fettspalt- med fettspaltton ning ning 500 1500 3 000

110 310 600—620

150—170 400—500 800—1 000

En väsentlig del av stenkolet ersattes likväl numera med elektrisk energi, lysgas och till en mindre del även ved och a n n a t bränsle. Särskilt har elektrifieringen ökats ofantligt under de senaste åren, vilket den officiella statistiken visar. TAB. 2 7 .

DRIVKRAFT I EFF. HKR VID SÅP-, TVÅL- OCH PARFYMFABRIKER

Drivkraft: för omedelbar drift av maskiner och apparater... för drivande av elektriska generatorer

823 15

2 951 89

Man tar säkerligen icke fel, om man antager, att ökningen av de i den översta kolumnen redovisade hästkrafterna till största delen bör hänföras till användningen a v elektriska motorer.

46 EMBALLAGE OCH UTSTYRSEL

Emballagekostnaderna spela en mycket väsentlig roll vid tillverkningen. De sista fredsåren räknade man i medeltal att emballagekostnaderna för en vanlig toalettvål, u t a n dyrare utstyrsel, belöpte sig till c:a 12 kr. per 100 k g och för en t v ä t t v å l till mellan 2 och 4 kr. per 100 k g tvål beroende på emballagets storlek. Smålådor kosta givetvis proportionsvis mera än det större emballaget. För såpa voro emballagekostnaderna år 1913 för ett 5-kg kärl 37 öre, för Vi fjärding (25 kg) av bok 58 öre och av gran 45 öre, för lf2 fat (100 kg) 215 öre och för Vi fat (180 a 200 kg) 300 öre. Dessutom förekommo då och även nu k ä r l av bleck samt s. k. cisterner av plåt, som gå såsom långods mellan fabrikant och distributörer. Förutom de rena emballagekostnaderna tillkomma ytterligare etiketter för lådor, kartonger, tvålomslag, papp- eller a n n a t inneremballage för pulver och diverse trycksaker. Värdet av dessa pappers- och pappvaror undandrager sig varje beräkning, men får säkert skattas till nAgra hundratusental kr. För en fin toalettvål kostade före kriget inneremballaget upp till 2 ä 3 kr. per dussin, en visserligen onödig men av publiken fordrad utgift som köparen får ersätta. INKÖPSKÄLLORNA FÖR MATERIALIERNA

Det h a r redan påpekats a t t en icke ringa del, c:a 90 % av fettråvarubehovet, förr täcktes i utlandet. Så gott som alla fettråvaror köptes genom mellanhänder i a n d r a länder än ursprungslandet. Hamburg, Antwerpen. Rotterdam, London, Liverpool och Marseille voro de marknader, som i huvudsak försågo v å r t land. Majsoljan torde hava varit den första olja, som började att i någon större omfattning köpas från ursprungslandet, Amerika. Numera äro förhållandena så till vida ändrade, att även J a p a n — eller r ä t t a r e sagt Mandschuriet via de japanska ägarna till oljeslagerierna därstädes — i n t r ä t t såsom direkt leverantör. Efter kriget går för övrigt fetthandeln andra v ä g a r än förut. De tyska oljeslagerierna, som framställde kokosolja och speciellt beträffande palmkärnolja behärskade största delen av världsmarknaden, h a v a ej efter kriget återvunnit sin förlorade ställning. Fetthandeln h a r i hög grad — åtminstone tillsvidare — förskjutits mot England och a n d r a länder. Förenta Staterna, som omedelbart efter kriget försökte att lägga embargo på den svenska handeln med feta oljor och fett, synes redan v a r a utslagna av andra länder, i den mån det e,j gäller amerikanska varor, majs- och cottonolja. I mindre skala importeras numera kokosolja, direkt från Indien och Ceylon. Även alkalierna köpas till största delen från utlandet. V å r a svenska elektrokemiska fabriker tillverka visserligen natronlut och i mindre skala även kalilut, men till större delen täckes alkalibehovet fortfarande från utlandet. Kaliluten kommer så gott som enbart från Tyskland men till en mindre del även från det forna Österrike. Tyskland v a r före kriget leverantör av den kalcinerade pottaskan, som dock även i mindre skala köptes från a n d r a länder, Böhmen och europeiska Ryssland. Den kalcinerade sodan v a r ävenledes till c:a 80 % av tyskt ursprung, och resten kom från a n d r a länder, det mesta från England. Efter kriget h a v a England, Belgien och även Förenta S t a t e r n a till icke ringa del övertagit Tysklands

I

roll såsom leverantör av pottaska och soda, men det torde blott v a r a en tidsfråga, när Tyskland återvinner sin m a r k n a d . Kaustik soda köptes före kriget till övervägande del, c:a 80 %, från England, och resten i huvudsak från Tyskland. Efter kriget är England fortfarande den största leverantören men har fått konkurrens från Amerika, Tjeckoslovakiet, Tysk-Österrike m. fl. länder. Klorkalium och koksalt importeras, liksom vattenglas, som dock numera även salubjudes av svensk tillverkning. De små mängder potatisstärkelse, som ännu användes, ä r o nu som förr av inhemskt ursprung. Det importerade bränslet har på senare åren i ej obetydlig grad ersatts av elektrisk kraft. Beträffande emballaget är givetvis trä-, liksom papp- och pappersemballage i huvudsak av svensk tillverkning, men en del finare utstyrsel- och en stor del reklammaterial importeras från utlandet, till större delen från Tyskland.

Yl.

DET SVENSKA FABRIKATETS KVALITET SÅPA

I det föregående har redan framhållits, a t t de fabrikat, som den svenska tvättmedelsindustrien för i marknaden, väl tåla jämförelse med de utländska. Den svenska såpan överträffas numera icke av något annat lands. De förut vanliga högt »fyllda» kvaliteterna h a v a helt försvunnit ur marknaden. Av de beräkningar, som gjorts angående råvaruförbrukningen, framgår, att det redan under å r 1913 åtgick 36.87 % fettråvara vid såptillverkningen. D ä r a v v a r n ä m n d a å r 2.36 % olein och, om resten antages hava varit ospaltad olja, motsvarar denna 32.78 % fettsyra. Totalt höll alltså såpan detta år i medeltal 35.14 %, under det a t t fullständigt ren v a r a håller 40—42 % fett- respektive hartssyror. Det är emellertid ett faktum, att numera den allra största delen av tillverkningen utgöres av ren eller med klorkaliumlösning obetydligt u t d r y g a d vara, under det att de mjölfyllda mer och mer försvinna. Nitton prov, som statens provningsanstalt analyserat åren 1919 och 1920, visa en medelfettsyrehalt av 42.n %, vartill dock måste anmärkas, a t t en del av proven tydligen h ä r r ö r t från länge lagrad såpa, som Förlorat i vattenhalt. Intet prov höll lägre än 35.8 % fettsyra. TOALETTVÅL Bland toalettvålarna håller sig den kallrörda kokostvålen fortfarande kvar i marknaden, ehuru den allt mer och mer får vika för den kokade och pilerade tvålen. Av kokostvålen kan för n ä r v a r a n d e i huvudsak blott den rena och ofyllda avsättas. De högt fyllda äro till större delen borta från marknaden, sedan den pilerade tvålen n u m e r a k a n tillverkas till ett pris, som i förhållande till dess dryghet gör den ojämförligt mycket mera ekonomisk vid begagnandet. Toalett valens utstyrsel h a r naturligtvis intet att göra med kvaliteten, men det h a r visat sig, att det sätt, på vilket densamma presenteras för allmänheten, utgör en mycket viktig faktor a t t räkna med. Konsten är att åstadkomma ett för ögat tilltalande utseende ej blott å själva innehållet utan även å emballaget, u t a n a t t det senare i kostnadshänseende får betyda alltför mycket. Det svenska fabrikatet står i detta avseende blott efter utlandet med avseende å de allra dyrbaraste lyxför-

packningarna, som till följd av de begränsade upplagor, med vilka de svenska fabrikanterna måste arbeta — hänvisade, som de äro, till den inhemska marknaden — ej kunna åstadkommas till rimligt pris. TVÄTTVÅL

I avsikt att bl. a. utröna den svenska tvättvålens kvalitet i jämförelse med den utländska föranstaltade Sveriges kemiska industrikontor år 1920 en undersökning. Importen av a n n a n tvål, av vilken h u v u d p a r t e n utgöres av tvättvål, hade nämligen varit oerhört stor under åren 1919—20, under det att tillverkningen av den svenska tvättvålen allt mer avtog. I undersökningen ingick att låta verkställa jämförande analys å en del svenska och det mest gångbara utländska tvättvålsmärket. Statens provningsanstalt inköpte prov och verkställde analyserna, vilkas resultat hava sammanställts i tabell 28. De funna värdena hava i tabellen i vissa hänseenden reducerats till fabriksvikt för färskt prov för att eliminera de fel vid bedömningen, som uppstå, om hänsyn ej tages till den vattenförlust, som tvålen lidit under lagringstiden. F r å n kvalitetssynpunkt visa analyserna, att samtliga undersökta prov bestått av ren tvål u t a n inblandning av främmande eller skadliga beståndsdelar samt a t t halten av fritt alkali i intet av proven kan mätas i högre tal än hundradels procent, varför samtliga prov kunde anses praktiskt taget neutrala. Halten av fria och bundna fett- respektive hartssyror — praktiskt taget torde obundna fett- och hartssyror hava saknats — var hög i samtliga prov, högst i de svenska pilerade tvättvålarna. De svenska k ä r n t v å l a r n a — Sunlighttvålen är även en k ä r n t v å l — hade i medeltal en fettsyrehalt, som n ä r a överensstämmer med Sunlighttvålens. TAB. 2 8 .

JÄMFÖRANDE ANALYSRESULTAT FÖR SVENSK OCH UTLÄNDSK TVÄTTVÅL

| Svensk oleintvål

Sunlighttvål

Svensk pile -ad tvättvål

Sven sk kärntvål

d

214-5 225-0 10-5 4-7

175-7 180-0 4-8 2-4

186-7 2000 13-3 6-7

17T7 185-0 13-3 7-2

209-4 250-0 40-6 16-2

150-4 200-0 49-6 24-s

160-7 200-0 39-3 19-7

203-6 200-0

— —

195-5 227-0 31-5 13-9

6-y 11-2

66 8-8

8-4 14-5

n. 13-5

12-0 26-s

8-8 31-4

14-— 30-9

17-3 17 —

16-5 28-1

82-7 78-8

84-1 82-1

81-3 75-!>

83-7 77-7

77-9 65-3

81-2 61-1

77-4 62-2

73-7 75'—

74-9 64-5

/o

0'02

0-oi

0-oi

0-01

0-02

0-oi

0-06

0-0 5

0-02

Ber. halt av fett- och hartssyrat alkali: 0/ i inköpt prov ber. å fabriksvikt. • • /o /o

89-3 85-1

90-8 88-6

87-s 82-—

90-4 83-9

84-1 70-4

87-7 66--

83-6 67-2

79-0 81-—

80-y 69-7

Vikt

å inköpt

prov,

Viktförlust Viktförlust Vatten:

gr gr gr /o o/

ber. å fabriksvikt ... Totalhalt fria och bundna fett- o. hartssvror: i inköpt prov ber. å fabriksvikt-• • Fritt alkali (i inköpt prov): ber. som natron-

% /Q

%

49 Med hänsyn till kvaliteten fanns sålunda intet att erinra mot något av de i tabellen upptagna märkena, men i betraktande av de svenska pilerade t v ä t t v å l a r n a s låga vattenhalt kan med fog anses, att dessa voro drygare vid användningen än den utländska. K ä r n t v å l a r n a visade sig med häns y n till. fettsyre- och vattenhalt jämngoda. Oleintvålen, som v a r en på h a l v v a r m väg framställd tvål, var ävenledes en ren och god vara. Beträffande de svenska t v ä t t v å l a r n a måste det alltså anses konstaterat, a t t svenska fabrikat saluföras, som fullt tåla jämförelsen med vilket utländskt märke som helst. TVÄTTPULVER

Om tvättpulvren torde numera i stort sett samma omdöme kunna fällas. Detsammas berättigande kanske bäst bevisas därav, att utländska tvättpulver mycket sparsamt förekomma på den svenska marknaden, och att intet av dessa vunnit större insteg. Statens provningsanstalt har år 1920 verkställt en del analyser, v a r a tabell 29 lämnar n å g r a exempel. TAB.

2 9.

ANALYSER

AV T V Ä T T P U L V E R ,

VERKSTÄLLDA

AV

STATENS

PROVNINGSANSTALT

Procenttal T

Vatten Soda Tvål Vattenglas Natrinmsuperoxid Natriumperborat Natriumborat • • Koksalt m. ni Olöst och föroren.

.%! % /-, °\ % $ °/, Summa °;

y

p

p

*

31 57 7

41-8 42-6

—

— — 3 lOOo

9-6

47ö

22*7

41-2

.— — — —

5-3 4-5

—.

66-2

— —

1-5

1-5

lOOo

lOOo

52-7 25-1

v 6 40-7 40-7

22 31 38

33 38 17

— —

— — —

—

4-7

—

100-0

100 0

lOOo

0-G

1-2

—

o 3-9

7 2

10 1 1 °/\

100 o

Av dessa analyser visar nu prov 1 en typisk kristidsprodukt, varmed man ännu i nådens år 1920 ansåg sig kunna dupera köparna. Konkurrens a v sådant slag ä r i längden ofarlig. Typerna 2 och 3 äro icke tvättpulver 1 vanlig mening, utan vad som benämnes s. k. »blek-» eller »lutpulver» (Bleichsoda), dock ej att förväxla med sådant, som går under samma benämning, men utgöres av fast pulveriserat n a t r i u m h y d r a t (»lut i fast form»). Typerna 4 och 5 utgöras av vanligt tvättpulver u t a n tillsats av blekande ämne. Båda kvaliteterna låta väl försvara sig. P r o v 4 torde n ä r m a s t motsvara genomsnittstypen av dylika här gångbara märken. Proven 6, 7 och 8 tillhöra slutligen den nyaste typen, den med blekande tillsats. Det ligger utom ramen för denna monografi a t t ingå på något bedömande av spörsmålet om vilken av de båda typerna av tvättpulver, som i längden är den från förbrukarnas synpunkt fördelaktigaste, den som representeras av proven 4 och 5 eller av 6, 7 och 8. Varken vetenskapen eller den praktiska erfarenheten h a r i denna fråga ännu sagt sista ordet. Samtliga av de märken, som h ä r i landet fått någon större kundkrets, torde för övrigt ej n ä m n v ä r t skilja sig från de bättre utländska fabrikaten. 4 — 5220.

T. T.

50 VII.

TULLSKYDDET Å RÅVAROR OCH FABRIKAT

Vid en undersökning av den förda tullpolitiken finner man genast, att förändringen av tullsatsernas höjd under det gångna århundradet vidtagits mindre ofta beträffande r å v a r o r n a än fabrikaten. Tullarna för de viktigaste r å v a r o r n a hade nämligen så småningom upphävts, med undant a g för linoljan och för de eteriska oljorna, för vilka tullen höjts. Under innevarande å r h u n d r a d e har i detta avseende inga andra förändringar av vikt vidtagits än att kaustika alkalier blivit åsatta tull. Däremot hava fabrikattullarna, speciellt toalettvålen, varit utsatta för upprepade rubbningar både u p p å t och nedåt. De förslag som varit föremål för riksdagens prövning och de förändringar, som skett från och med år 1882 till och med år 1911, framgå av det följande. Efter år 1911 har någon rubbning a v tullsatsernas höjd icke skett. E n fullständig specifikation av tullsatserna under tiden den 16 maj 1882 till 1922 återfinnes i bilaga X I V . RÅVARUTULLAR Oljor och fett. Under tiden före år 1889 hade samtliga vegetabiliska oljor varit åsatta tull. Ar 1881 voro tullsatserna 2 öre för bomolja, 5 öre för hamp-, kokos- och palmolja, 7 öre för lin-, rov- och rapsolja samt för övriga icke flyktiga oljor 7 öre, den senaste tullsatsen å r 1882 sänkt till 2 öre, allt per k g räknat. F r å n och med å r 1889 slopades tullen å samtliga vegetabiliska oljor i fat utom för linolja, som bibehölls vid den gamla tullsatsen 7 öre per kg. P å a n d r a kärl än fat, flaskor och dylikt mindre emballage importerade vegetabiliska oljor hava, sedan år 1882, med u n d a n t a g för linolja, som redan förut dragit en högre tull, varit åsatta en tull av 5 öre per kg, men denna bestämmelse berör praktiskt taget ej tvättmedelsindustrien. Vid 1897 års riksdag väcktes förslag att till linoljeindustriens skydd åsatta tull å majsolja, som de n ä r m a s t e åren förut kommit i marknaden, men detta avslogs av riksdagen på bevillningsutskottets hemställan med den motivering, a t t majsoljan utgjorde en viktig råvara, som icke kunde framställas inom landet varjämte utskottet framhöll, a t t linoljeindustrien borde söka sin a v s ä t t n i n g för linoljan främst på de områden, där den icke kunde ersättas av den icke torkande majsoljan. 1906 års tullkommitté anför, a t t det ingalunda skulle kunna anses såsom visst, a t t en tull å majsolja skulle komma att så inverka på priset, att såptillverkarna funne det fördelaktigare a t t i dess ställe använda linolja. Erfarenheten h a r bekräftat detta uttalande, ty prisskillnaden mellan linolja och majs- och i all synnerhet sojaolja, som för konsekvensens skull också borde hava åsatts lika hög tull som majsoljan, h a r ofta varit större än 7 öre. Härtill komma faktorer, som verka till linoljans nackdel beträffande färg och lukt hos den framställda såpan. Ä a n d r a sidan hava undantagsvis perioder funnits, då den inhemska och även den importerade linoljan med tillägg av tull ställt sig billigare än såväl majs- som sojaolja. Talg blev tullfri redan år 1858. Olein tullbehandlades såsom trän och drog för den skull en tull av 1 öre per skålpund till år 1878, då bada blevo tullfria. Sedan fettspaltningen börjat att vinna insteg utomlands, började även fettsyror av olika slag att importeras. Dessa tullbehandlades dä genom-

51 gående såsom olein. Även fettsyror av tullskyddade oljor, linolja, rov- och rapsolja blevo sålunda tullfria. I 1911 års tulltaxa rättades detta förhållande på förslag av tulltaxekommittén så att linolje-, rov- och rapsoljefettsyror åsattes samma tull som de ospaltade oljorna, 7 öre per kg. Övriga fettsyror blevo fortfarande tullfria. I tulltaxekommitterades förslag av år 1909 anföres, att framställt förslag att till förmån för en inhemsk fettspaltningsindustri tullbelägga oljesyror hade av flertalet i ämnet hörda sakkunniga avstyrkts och hade, frånsett det ovannämnda, av särskilda skäl föranledda förslaget om tull å lin-, rov- och rapsoljesyror, lämnats u t a n avseende, då det ännu syntes vara för tidigt att söka bedöma utsikterna för en sådan industri här i landet. Flyktiga, eteriska oljor, som användas till parfymering av tvål, voro till och med år 1880 åsatta en tull av 25 öre per skålpund. F r å n och med å r 1884 höjdes tullen till kr. I.20 per kg. År 1882 sänktes tullen till 1 kr. men höjdes åter å r 1888 till 2 kr. per bruttokg. Vid 1904 års riksdag bestämdes, att denna tullsats skulle bibehållas, om kärlet vägde minst 1 kg, men vid mindre vikt skulle tullen u t g å med 3 kr. I 1911 å r s tulltaxa upptagas utom vegetabiliska flyktiga oljor, ej särskilt nämnda, ett antal varor, som användes till parfymering av tvål med en tullsats av för bittermandelolja 40 öre, nitrobenzol (mirbanolja) 10 öre, terpineol, safrol, mentol 50 öre, heliotropin, kumarin, mysk och andra välluktande ämnen, naturliga eller konstgjorda, 2 kr., allt per kg. Alkalierna voro alla tullfria från å r 1858, utom kaustik soda, som före å r 1865 drog 5 % värdetull. Därefter blev den tullfri till å r 1911. I sitt betänkande av 1909 hade tulltaxekommittén, som föreslagit en tull av kr. 2.so per 100 k g för kaustikt natron och kaustikt kali i fast eller flytande form, anfört, att kloralkaliindustrien visserligen ännu ej n å t t någon större utveckling inom landet, men att man kunde r ä k n a med »möjligheten av en ändring h ä r u t i n n a n under förutsättning av lämpligt tullskydd». Vidare framhölls, a t t den föreslagna tullsatsen ej borde bliva allt för betungande för förbrukarna. Även om alkalipriset skulle stegras med hela beloppet av den föreslagna tullsatsen, skulle tillverkningspriset för 100 kg r å t v å l , vari inginge 10 å 12 % kaustikt natron, ej ökas med mer än 25 å 30 öre, un- • der det. a t t tvålen droge en tull av 10 kr. för samma kvantitet. För såpa skulle en ogynnsammare inverkan av en fullt utnyttjad tull på kaustikt kali uppslå. Man finge r ä k n a med en ökad kostnad av 45 till 60 öre per 100 k g såpa, under det a t t tullen för den färdiga produkten blott uppgick till 5 kr. per 100 kg. Man hade då beräknat priset å fast kaustikt n a t r o n till kr. 22.50, å fast 75-procentigt kaustikt kali till 99 kr. samt å flytande 36procentig sodalut till 27 kr., allt per 100 k g räknat. Av tulltekniska skäl ansåg kommittén icke, att någon skillnad kunde göras mellan kaustikt natron och kaustikt kali trots deras olika värde, liksom ej heller mellan alkali av olika styrka. Vid 1911 års riksdag tillstyrkte bevillningsutskottet kommitténs förslag och riksdagen beslöt alltså, a t t tullen skulle fastställas till det föreslagna beloppet av kr. 2.so per 100 kg. FABRIKATTULLAR

Före den 15 april 1865 var tullen å parfymerad tvål 51 öre och å a n d r a slag 8 öre per skålpund. I samband med franska handelstraktaten stadgades emellertid, a t t tullen från och med ovannämnda dag skulle sänkas till 30 öre för toalettvål och 7 öre för annan tvål. F r å n och "med 1867 skulle

52 en ytterligare tullsänkning ske till 20 öre för toalettvål och 5 öre för a n n a n tvål. Tullen å denna senare v a r a skulle sedan bibehållas, men å toalettvål skulle från och med å r 1868 en sänkning ske till 12 öre, allt per skålpund. År 1881 skedde en obetydlig tullförändring å tvål i samband med övergång från skålpund till k g såsom kvantitetsenhet vid tullbehandlingen. Tullen för flyktiga oljor höjdes samtidigt från 25 öre per skålpund till kr. 1.20 per kg. Toalettvålen åsattes då en tull av 30 öre och annan tvål 12 öre per kg. Redan följande år, 1882, sänktes tullen å flyktiga oljor till 1 kr. och tullen å toalettvål till 28 samt å annan tvål till 10 öre per kg. Någon väsentlig förändring i skyddstullshänseende medförde dessa förändringar knappast. Härefter rubbades ej tullen å tvål förr än å r 1892. Detta å r höjdes nämligen tullen för toalettvål till 50 öre och denna tullsats bibehölls till dess 1904 års tulltaxa trädde i kraft, då tullen a v samma års riksdag hade fixerats till 1 kr. per kg. A n n a n tvål hade hela tiden bibehållits vid den från och med å r 1882 fastställda tullsatsen av 10 öre. Vid 1904 å r s riksdag väcktes motion om höjning av tvåltullen till 1 kr. per k g för parfymerad tvål, ävensom a n n a n tvål i form av handstycken, kulor, figurer e t c , samt för s. k. transparent tvål (tillverkad av sprit ehuru oparfymerad). Tullen för tvål, a n d r a slag, förutsattes bibehållen vid 10 öre per kg. Däremot ansåg motionären,,att eventuellt, »om betänkligheter skulle möta a t t behålla tullen för flyktiga, vegetabiliska oljor oförändrad» — den utgick då med 2 kr. per bruttokg, dock oberoende av emballagets storlek — tullsatsen borde utgå såsom förut med 2 kr. per kg, om importen skedde i kärl, vägande brutto 1 kg eller därutöver, men i kärl med mindre bruttovikt med 3 kr. per kg. Såsom motiv för den föreslagna tullförhöjningen angavs den ökning av tillverkningskostnaderna, som uppstått därigenom, att spritskatten å r 1903 höjts. Den svenska 46-procentiga spriten kostade efter skattehöjningen 84 öre per liter, motsvarande ett pris av kr. 2.19 per kg 96-procentig sprit, under det att fransk 96-procentig exportsprit kostade blott 29 öre per k g (32 centimes per liter). Detta hade medfört ökade kostnader i främsta rummet vid tillverkning av s. k. trans parent tvål men även vid beredandet a v vissa för tvålens parfymering av• sedda tinkturer. I en skrift till chefen för finansdepartementet hade tvålfabrikanterna år 1903 y r k a t på restitution av brännvinstillverkningsskatten eller en förhöjning av tullen för parfymerad tvål från 50 öre till 2 kr. och för oparfymerad tvål från 10 till 50 öre per k g och hade ytterligare påvisat, att transparent tvål innehölle 25 till 35 hundradelar 96-procentig sprit, motsvarande en tullkostnad av 60 respektive 84 kr. per 100 k g tvål, som blott vore åsatta en tull a v 50 kr. per 100 kg. Härtill komme även tullvärdet, 2 kr. per kg, för till tvålens parfymering behövlig flyktig olja. Kontroll- och justeringsbyrån hade y t t r a t sig i frågan och avstyrkt restitution av brännvinstillverkningsskatten, men medgivit, a t t skäl kunde föreligga för en tullförhöjning. Generaltullstyrelsen medgav även, att en tullförhöjning kunde anses skälig för vissa produkter, men påpekade, att en sådan ej borde bliva mer än omkring en tredjedel av nuvarande tullsatser, då sprittullen höjts med blott 33 Va % eller från 75 öre till 1 kr. per liter av normalstyrka. Vidare borde en tullförhöjning alldeles icke ifrågakomma för oparfymerad tvål, enär sprit ej inginge däri. Bevillningsutskottet som fann, att myndigheternas yttranden till stor del bekräftade, vad i saken anförts, tillstyrkte motionen angående tvåltullarna och accepterade även det ovan angivna förslaget beträffande tullsatser för flyktiga vegetabiliska oljor, för vilka tullen alltså höjdes till 3 kr.,

58 i den händelse importen skedde i kärl understigande en bruttovikt av 1 kg. Riksdagen biföll utskottets förslag och tullen trädde i kraft redan den 10 april samma år. Den å r 1904 ikraftträdda tullsatsen för toalettvål bibehölls i det stora hela oförändrad även i 1911 års tulltaxa. Endast så till vida skedde avvikelse mot förut tillämpad praxis, a t t det bestämdes, att oparfymerade, flytande eller mjuka tvålsorter, som infördes i tuber, burkar och dylikt emballage, skulle tullbehandlas efter den högre tullsatsen, 1 kr. per kg. Tulltaxekommittén hade först fått mottaga framställning om en väsentlig höjning av tullen å tvål. Sedermera hade emellertid representanter för denna tillverkning inför kommittén förklarat, a t t ökat skydd befarades kunna föranleda, a t t utländska firmor komme a t t h ä r i landet u p p t a g a tillverkning a v tvättvål, samt a t t förhoppningar kunde hysas om möjlighet att med bestående skydd hålla ut i konkurrensen mot utlandet. För såpa h a r tullen allt sedan å r 1882 utgått med 5 öre per kg. Tvättpulver d r a g a en tull av 10 öre per kg. Glycerin. Är 1872 upptogs glycerin för första gången i tulltaxan u n d e r egen r u b r i k och skulle tullbehandlas såsom kemiskt-tekniska p r e p a r a t med en tullsats a v 5 % av värdet. N ä r tullen för dylika, ej specificerade, preparat å r 1892 höjdes till 15 % a v värdet, fastställdes tullen å glycerin samtidigt till 5 öre per kg. Någon förändring har sedan dess icke vidtagits. Bilaga X V visar de tullsatser, vilka i vissa länder tillämpas för såväl oljor och fett som fettråvaror och fabrikat. I anslutning till det föregående må tvenne tolkningsfrågor rörande tilllämpningen av den n u v a r a n d e tulltaxan beröras. Gällande tulltaxa upptager för tvål tvenne rubriker, nämligen: rubr. 1122: parfymerad; annan, i formade handstycken, kulor, figurer o. s. v. samt flytande eller mjuka tvålsorter, alla slag, i tuber, b u r k a r och dylikt, ävensom transparent tvål; rubr. 1123: andra slag. F ö r varor, som falla under den förstnämnda rubriken u t g å r tullsatsen med 1 kr. och för dem som falla under den senare med 10 öre per kg. Meningsskiljaktigheter uppstå nu ofta beträffande frågan om, dels vad som är a t t anse såsom »parfymerad» tvål, dels vad som menas med »handstycken». Den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen med därtill hörande anvisningar l ä m n a r ingen ledning beträffande den förra frågan. Det h a r emellertid utvecklat sig en praxis, som i korthet innebär, a t t blott sådan v a r a skall anses såsom »parfymerad», som genom tillsats av luktämne förlänats en högre grad av »vällukt», som icke haft till ä n d a m å l a t t täcka den arom, som h ä r r ö r från de till tvålmassans framställning a n v ä n d a r å v a r o r n a , fett eller harts. Det torde visserligen icke hava v a r i t lagstiftarens mening, att en typisk t v ä t t v å l skulle komma a t t tullbehandlas såsom toalettvål enbart av den anledningen, att den förlänats en mindre g r a d a v för den rena tvålmassan främmande lukt, men den individuella uppfattningen om, vad som i ena eller a n d r a fallet rätteligen bör anses u t g ö r a en »välluktande» eller »täckande» tillsats, ä r en förklarlig anledning, till att meningsskiljaktigheter k u n n a t uppstå. Beträffande handstycken lämnas följande a n v i s n i n g a r : »Som tvål i formade handstycken tullbehandlas även tvålstänger, som vid formningen försetts med regelbundet återkommande fördjupningar, i vilka tvålstången ä r ämnad a t t sönderdelas till handstycken (sålunda icke skurna stänger) samt tvålblad, u t s k u r n a ur tvålpapper.

54 Med handstycken förstås tvålbitar av högst 250 gr vikt och av form i övrigt, som gör dem lämpliga för toalettändamål. Som handstycken tullbehandlas icke av tvålstänger skurna bitar, såvitt icke skillnaden mellan styckena synbarligen varit genom'formade fördjupningar utmärkta å stången.» Generaltullstyrelsen har med anledning av infordrat yttrande rörande tullbehandlingen av ett år 1919 inkommet tvålparti i ett den 19 februari samma år avgivet yttrande anfört följande: »Svårigheten att konstatera den för handstycken utmärkande formen gör sig mindre gällande beträffande tvålbitar, avsedda att användas i förefintligt skick, än fastmer i fråga om tvålstänger, avsedda att delas i flera eller färre stycken. Sådana stänger förekomma l:o) utan någon som helst markering av det för delningen avsedda stället; 2:o) med inpressade stämplar, mellan vilka man kan förutsätta, att delningen kommer att ske; 3:o) med genom en rits på ett eller flera ställen angiven plats för delningen; samt 4:o) med formade fördjupningar, vilka icke endast angiva platsen för delningen utan även efter densamma förläna de enskilda styckena en viss för handen lämplig form. Även i de två sistnämnda fallen är stången vanligen försedd med återkommande inpressade stämplar, angivande fabrikatet.» Med hänvisning till de i det föregående citerade anvisningarna i varuförteckningen framhåller generaltullstyrelsen, att det av de ovannämnda typerna endast vore det med 4 betecknade, som enligt gällande praxis ansetts böra draga den högre tullsatsen. En med rits försedd tvålstång, med eller utan därå anbragt stämpel, hade däremot hänförts till rubr. 1123, som droge den lägre tullsatsen. Det är alltså den omständigheten, huruvida å en tvålstång anbragta »formade fördjupningar» kunna anses vara av den art, att de efter delningen »förläna de enskilda styckena en viss för handen lämplig form» samt om bitarna väga »högst 250 gr» eller därutöver, som blir det avgörande, om den lägre eller högre tullsatsen kan tillämpas. Härtill må blott anmärkas, att tolkningen av bestämmelsen om »för handen lämplig form» kan bliva föremål för olika individuell uppfattning. Det kan därjämte tänkas att grundtvålen är densamma i en för hushållsoch toalettvålsbruk avsedd importvara — sådana fall finnas nämligen. Med den praxis som nu tillämpas är det sålunda, såsom av det anförda torde framgå, möjligt att importera en från kvalitetssynpunkt för toalettbruk väl lämpad vara till den lägre tullsatsen. Både den praxis, som följes av tullmyndigheterna beträffande begreppet »parfymerad» och »handstycken» synes sålunda lämna rum för förfaringssätt beträffande importen och en individuell tolkning av bestämmelserna rörande tullbehandlingen, som lagstiftaren vid fastställandet av de olika tullsatserna ej tänkt sig. Det torde å andra sidan ej vara lätt att förtydliga anvisningarna i sådant avseende, att de ej kunna kringgås, ty, såsom även generaltullstyrelsen framhåller: »Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att de utländska tvålfabrikerna särskilt på detta område anpassa tillverkningen efter rådande tullbehandlingspraxis i importländerna».

55 VIII.

PRISUTVECKLINGEN

PRISKARTELLBILDNINGAR

Under trycket av den skarpa konkurrens, som rådde, och den allt sämre ekonomi, med vilken företagen arbetade under 1890-talet, gjordes åtskilliga försök till n ä r m a n d e mellan fabrikanterna i avsikt a t t ernå en gemensam prispolitik. Det visade sig emellertid s v å r t att ena intressena. Hösten år 1899 träffades likväl en första prisöverenskommelse mellan de största såpfabrikanterna, som gällde till i december 1900. Densamma förnyades vid denna tidpunkt på ett halvt å r till 1 juli 1901, då den upphörde. Ungefär samtidigt som såpfabrikanterna träffade den ovannämnda överenskommelsen, gjordes även ett försök att ena tvålfabrikanterna, men detta misslyckades. Sedan den mera allmänna prisöverenskommelsen mellan såpfabrikanterna upphört, ägde likväl tidvis ett visst samarbete rum mellan fabrikanterna. I december å r 1906 bildades emellertid Föreningen Sveriges Såpfabrikanter u. p. a. E t t kontrakt, innefattande gemensamma bestämmelser angående försäljningspris och leveransvillkor, avslöts då mellan samtliga såpfabrikanter av betydenhet, och detsamma skulle gälla fölen tid av fem å r till och med år 1911. Kontraktet förnyades därefter a t t ytterligare gälla för femårsperioden 1912—16, men vid utgångs-tiden för den förstnämnda kontraktstiden bröt sig en av de största fabrikanterna ut u r föreningen. Ytterligare några nytillkomna företag arbetade redan då utanför kartellen. Föreningen fortfor att existera även under åren 1917 och 1918, men den 1 februari år 1917 kom på hemställan av industrikommissionen statsbeslaget å såpa och därefter följde i oktober samma å r beslaget å fettämnen och tvättmedelsregleringen, som först hävdes den 23 februari 1919. Under den tid tvättmedelsregleringen uppehölls, ankom det på industrikommissionen att fastställa priserna. Sedan tvättmedelsregleringen hävts, rådde blott kortvariga, mest lokala, överenskommelser om priser, under det att ett visst samarbete uppehölls rörande övriga gemensamma intressen. Under kriget hade nämligen ett r ä t t stort antal utomstående företag vuxit upp. Dessa hade visserligen under krigstiden blott tillverkat s. k. såpa av kristidsråvara men syntes vilja övergå till, tillverkning av vanlig såpa, n ä r de gamla r å v a r o r n a åter kommo i marknaden. E n av landets största, den tiden u t a n tvivel den största såp fabrikanten, stod för övrigt utanför ringen, och man a n s å g det av denna anledning lönlöst att söka vidmakthålla en mera allmän prisöverenskommelse. Konjunkturen v a r för tillfället r ä t t gynnsam, men prisfallet kom hastigare ä n m a n anat. Misslyckade spekulationer bidrogo att åter n ä r m a fabrikanterna till v a r a n d r a och fabrikantföreningen ombildades under •år 1921, då omfattande ett betydligt större antal företag än förut samt med avsikt att arbeta under fastare former än den förutvarande kartellen. Man försökte sig nu på att i viss u t s t r ä c k n i n g kontingentera försäljningen. H u r u detta försök kommer a t t utfalla, ä r ännu för tidigt att döma. En mycket verksamt bidragande omständighet till den n y a föreningens bildande var det hot mot den svenska tvättmedelsindustrien, som spårades i den mäktiga Sunlighttrustens försök under sommaren och hösten 1920 att uppköpa ett a n t a l av de största och värdefullaste företagen. Försöket i fråga misslyckades emellertid på grund av flera samverkande

56 orsaker, bland annat den obenägenhet, som de flesta av företagen visade att sälja sig till en utländsk intressent. Även landets tvålfabrikanter bildade en förening, Föreningen Sveriges Tvål fabrikanter u. p. a., år 1908, alltså två år senare än såpfabrikanterna. Denna arbetade oavbrutet med vissa minimipris till den 1 augusti år 1921. Därefter upphörde prisöverenskommelsen, som dock aldrig gällt alla slag av tvål u t a n blott toalettvål i de lägre prislägena men icke de d y r b a r a utstyrseltvålarna och aldrig den egentliga hushållstvättvålen. Det ligger för övrigt i sakens natur, att det skulle hava varit nästan omöjligt att vid en så kvalitetsrik fabrikation som tvåltillverkningen genomföra en fullständig kontroll av prisbildningen. Föreningens största betydelse har därför legat däri, a t t den lyckats reformera betalningsvillkoren inom denna bransch, vilka, innan föreningen tillkom, voro synnerligen otillfredsställande. Föreningarna hava en gemensam ombudsman men olika styrelser, ehuru flera av styrelseledamöterna äro gemensamma för båda organen. I tabellerna 30 och 31 lämnas uppgift om kartellernas bruttopris för olika år. TAR. 30.

FÖRENINGEN SVERIGES SAPFABRIKANTERS FÖR SÅPA

BRUTTONOTERINGAR

(Noteringarna avse öre per kg såpa i fat) Kvalitet prima J sekunda

A r 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906

! 29 ' 32/34/36; 30/32 ! 38 35 i 37 31 37 31 \ 34 28 i 34/33 28/27 ; :53/34 I 27/28

Kvalitet

A r

sekunda

prima

1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

32/39/38 30/35/36 38 34 37/36 34 39/36/39/42 37/34/37/40 42/39 40/37 36/38 34/36 33/36 31/32 41 37

De sappriser, som tabellen utvisar, avse försäljningspriser till detaljister. Till partihandlande hava rabatter lämnats, som växlat mellan 8 till 10 %. Tidtals hava även p a r t i r a b a t t e r lämnats, som stått i proportion till vederbörande partihandlandes sammanlagda årsinköp från föreningens samtliga medlemmar. TAB. 31. FÖRENINGEN SVERIGES TVÅLFABRIKANTERS NOTERINGAR FÖR TVÅL (Noteringarna avse öre per kg tvål) Kvalitet

»

n

i 3 % 1009

!

V? 1910

Vi 1911

80 105 85

Kallrörd I > H

90 75

100 85 inn

inn

Pilerad

no

l

/n 1912

80 70 105 85 100 115

/G

1913 | Vio 1914

90 80 120 95 105 120

:

100 90 130 i 105 116 130

57 PRISRÖRELSEN FÖR RÅVAROR OCH FABRIKAT

Genom tillmötesgående från ett par firmors sida har det varit möjligi att sammanställa n å g r a tabeller, bilagorna X I och X I I , utvisande medeltalet av de priser, till vilka r å v a r o r n a för såp- och tvålindustrien inköpts under åren 1885—1914, alltså 30 år. Uppgifterna, som till stor del äro grundade på originalkalkyler för verkställda inköp, äro reducerade till att gälla cifpriset, svensk hamn. De innefatta alltså icke utgifterna för tull, hamnumgälder, körslor, ränte- och övriga omkostnader. För de flesta åren hava vägda medeltal varit möjliga att åstadkomma. De övriga åren hava endast aritmetiska medeltal kunnat åstadkommas, men dessa äro grundade på ett stort antal prisuppgifter, och kontrollräkning har visat, att de vägda och aritmetiska medeltalen för år, för vilka en jämförelse dem emellan kunnat göras, visat så ringa differens, a t t det åtminstone kan antagas, att den skillnad, som uppstått i resultatet, om alla medeltalen varit vägda, knappast skulle hava varit av större betydelse för den jämförelse mellan r å v a r a - och produktprisens rörelser, som här åsyftats. Prisuppgifterna för r å v a r o r n a gälla, såsom angivits, blott tvenne större firmor, för de tidigare åren 1885—95 blott en firma. Det är därför troligt, att, om uppgifter från ett flertal firmor kunnat erhållas, vissa avvikelser från de h ä r lämnade medeltalen skulle hava uppstått. Särskilt gäller detta alkaiiprisen, som av flera skäl genomgående torde visa något lägre siffror än medeltalet för hela branschens förbrukning. Produktprisen äro härledda av de uppgifter, som lämnats i industristatistiken. Det samlade materialet har slutligen sammanförts i tvenne diagram, sid. 95 och sid. 96, som visa prisrörelsen, det första för såpa och de viktigaste såpråvarorna, det andra för tvål och tvålråvarorna. Vid tillverkningen av såväl såpa som tvål spela oljornas och fettens pris en väsentligt större roll än alkaliernas. Det är därför naturligt, a t t produktprisen i det stora hela närmast återspegla prisrörelsen för olja och fett, under det a t t alkalikurvorna ofta gå till och med i helt motsatt riktning mot produktkurvorna. PRISRÖRELSEN FÖR SÅPRÅVAROR OCH SÅPA

Före år 1896 var linolja h u v u d r å v a r a n för såpa. Priserna växlade den Vegetal >tiden, speciellt för den inom landet pressade linoljan, ej på långt n ä r så UsliaolJor hastigt soni nu, och det förekom t, o. m. ofta, a t t de svenska fabrikerna gjorde upp årskontrakt med de svenska oljeslagerierna. De noteringar för svensk linolja, som stått till buds, hava emellertid varit så sparsamma, att de visat sig lämpligare att till linoljekurvan använda Sauerbecks noteringar. Dessa visa alltså icke prisen, cif svensk hamn, utan noteringarna i engelsk hamn. Linoljekurvan synes tämligen noga följa det allmänna konjunkturläget med toppunkt åren 1890, 1907 och sist en våldsam stegring från 1908 till 1911 varefter följer ett lika våldsamt fall till år 1913. År 1896 kom amerikansk majsolja i marknaden och utträngde linoljan. Det. är att märka, a t t detta skedde så mycket lättare, som den i motsats mot linoljan var tullfri och därtill visade sig v a r a ett u t m ä r k t råmateriel med ljus färg. F r å n denna tid daterar sig modet med ljusa såpkvaliteter h ä r i landet. Majsoljekurvan följer, som synes, linoljekurvan nästan paral-

58 lellt till år 1909, men då kunde majsoljepriset ej stegras i samma grad som priset å linolja. Det sistnämnda året kom nämligen en i Europa dittills okänd olja, sojaoljan, i marknaden. Även sojaoljan var tullfri och sedan hava de båda oljorna konkurrerat med varandra med ett allt mer m a r k e r a t övertag för sojaoljan. Denna kommer, såsom redan i det föregående påpekats, från Mandschuriet, där de före kriget rådande låga arbetskostnaderna tilläto, a t t den, trots fraktkostnaderna, blev mycket konkurrenskraftig på världsmarknaden. Pottaskans pris hade sjunkit enormt, sedan man tack vare tillgången på lämplig r å v a r a från saltlagren i Stassfurt börjat framställa densamma ur klorkalium. Dessförinnan utgjorde träaskan den viktigaste pottaskekällan. Denna kom från Ryssland, Illyrien, och andra lövträdrika trakter, där man i brist på goda samfärdsmöjligheter brände skogen, och därigenom erhöll den mindre voluminösa r å a askan, som blev billigare att transportera. J u mer transportvägarna utvecklades, ju bättre kunde man transportera virket och ju dyrare blev träaskan, som blott hade att konk u r r e r a med den förhållandevis ringa mängd pottaska, som kunde utvinnas såsom melasspottaska vid sockerfabrikerna och ur tvättvattnet vid ulltvätterierna. Pottaska kostade 1861 ända till 4.io m a r k per k g och detta höga pris inverkade naturligtvis kraftigt på den tidens prisbildning för såpa. År 1885 var klorkaliumpottaskans pris cif svensk hamn blott 32 kr. per 100 kg, och pottaskepriset har sedan dess visserligen växlat men visar likväl en relativ stadga i jämförelse med oljeprisen. Den av klorkalium framställda pottaskan fick i början av 1890-talet en kraftig konkurrent i den elektrolytiskt framställda kaliluten, som här i landet kom till användning omkring 1895 och snart minskade förbrukningen av kalcinerad pottaska. Densammas pris visade till a t t börja med en parallell rörelse med pottaskans. Därefter föll priset för kaliluten kraftigare än för pottaskan åren 1902—05, vilket bland a n n a t torde v a r a att tillskriva den omständigheten, att man dessa å r allt mer började att spalta fetten och tillämpa karbonatförtvålning, något som det låg i lutfabrikanternas intresse att hindra. E n egendomlighet är, att priset å kalilut efter å r 1908, och i all synnerhet efter år 1911, visar en allt mer fallande tendens, som för den kalcinerade pottaskan ej framträder i så hög grad, och efter 1911 ej alls. Den från och med år 1911 tillämpade tullen av kr. 2.50 per 100 k g kommer knappast till uttryck i prisrörelsen, som visar en fallande tendens efter tullens införande, i motsats mot vad fallet är beträffande den tullfria kalcinerade pottaskan. Båda varorna framställas likväl u r samma råmateriel. Såpprisen.

Om m a n nu söker följa, i vilken grad råvaruprisen influerat på prisbildningen för såpan, så finner m a n knappast någon överensstämmelse mellan den för tillverkningskostnaden mest vägande råvaran, oljan, före år 1890. Snarast förefaller det, som om det funnits en viss överensstämmelse med alkalipriset, Detta är nog en tillfällighet. Konkurrensen mellan fabrik e r n a var denna period synnerligen h å r d och det gällde blott a t t sälja. Priset å såpan rättade sig faktiskt ofta mindre efter priset å r å v a r a n än efter det pris, till vilket konkurrenten utbjöd sin vara. F r å n och med slutet a v 90-talet finner m a n en bättre överensstämmelse mellan råvaruoch fabrikatpris, likväl betydligt mera m a r k e r a d i jämförelse med olje- än

59 med alkalipriset. Den starka konkurrensen medförde ej blott minskad vinst u t a n oftast stor förlust, och i slutet av år 1899 bildades, som förut nämnts, den första priskartellen mellan de den tiden relativt fåtaliga såpfabrikanterna. U t a n denna priskartell hade det säkert ej varit möjligt, att prisbildningen k u n n a t i så hög grad ansluta sig till de följande årens kraftiga växlingar i råvaruprisen, som k u r v o r n a visa, att det skett. Ä tabell 30 finnas de bruttopris angivna, som kartellen tillämpat. E n jämförelse mellan de medelpris, som härletts ur industristatistikens redovisningar, visa för kartellens bruttopriser en kraftig stegring de tvenne första åren. Därefter löpa industristatistikens och kartellens pris tämligen parellellt, dock med större kastningar för kartellprisen, som ofta ändrades under året i relation till oljeprisen. Att full parallellrörelse ej uppstått ä r naturligt, då under flera år vissa stora företag arbetat utanför kartellen. PRISRÖRELSEN FÖR TVÅLRÅVAROR OCH TVÅL

Beträffande tvålråvarorna gäller detsamma som för såpråvarorna, nämligen a t t prisväxlingar förekommit, ehuru ej så kraftiga som för såpråvarorna, vilket en jämförelse med t. ex. linoljekurvan visar. För oljorna och talgen falla prisen stötvis från år 1885. Kokosoljan n å r Oljor och botten å r 1895 och de övriga i tabellerna upptagna oljorna samt talg åren /"***• 1897—98. Därefter gä kurvorna i övervägande stigande riktning. Så länge E n g l a n d med Leblancmetoden behärskade sodamarknaden Kaustik höllo sig prisen höga. E t t engelskt sodasyndikat bildades på 60-talet och och kal' skruvade upp priset i höjden. Så snart Solvayprocessen började a t t till80da lämpas i Tyskland av ett flertal företag, bröts det engelska syndikatets makt och priset sjönk hastigt, Vilket inflytande ammoniaksodan spelade på prisbildningen framgår av nedanstående tablå (Neumann), angivande det t y s k a priset per ton, 96—98 procentig vara. 1869/73 1874/78 1879/83 1884/88

Mk 224 » 224 » 146 » 96

1889/92 1893/96 1897/1900 1900/10

Mk 92 » 88 » 80 » 80

Det må tillUggas att det tyska inlandspriset oftast varit högre än exportpriset. E t t visst samarbete på exportmarknaden mellan de tyska och engelska intressena, Solvay- och United Alkalikoncernerna, framkallade tidvis r ä t t kraftiga prisförhöjningar, t. ex. i början av 90-talet. Den år 1911 införda tullen å kr. 2.so per 100 kg för kaustik soda spåras möjligen i priskurvan däri, att för kalcinerad soda inträffar ett prisfall å r 1911, som fortsätter t. o. m. år 1913, under det a t t ett prisfall för kaustik soda redan börjat år 1910 men förbytes i stegring år 1912. Lika litet och av samma orsaker som beträffande såpprisen finner man Tv^. någon överensstämmelse mellan alkali- och tvålkurvorna. Däremot visa prisen. prisväxlingarna för tvål tämligen god överensstämmelse med prisrörelsen för olja och fett. Överensstämmelsen förefaller dock mindre m a r k e r a d mellan tvålråvaru- och tvålkurvorna än mellan såpråvaru- och såpkurvorna.

66 Den 26 juni 1892 höjdes tullen å toalettvål från 28 till 50 öre per kg. Det är av intresse att observera, att t v å l k u r v a n blott obetydligt höjes under detta år. Den 10 april 1904 fördubblades tullen å tvål till 1 kr. per kg, men nu kan ingen omedelbar inverkan alls spåras trots stigande prisrörelse för de viktiga råvarorna, kokos- och palmkärnolja. Den ökning av tvålpriset, som k u r v a n utvisar från och med år 1905, är tydligen en återspegling av olje- och fettvarornas prisförändringar. Man märker emellertid, att den mycket kraftigt markerade spets, som r å v a r u k u r v o r n a utvisa (stark prisökning) å r 1907, å tvålkurvan är synnerligen avtrubbad. Det därpå följande prisfallet för råvarorna år 1908 är emellertid ävenledes mindre framträdande å tvålkurvan. År 1909 bildades en priskartell av samma slag, som förut varit verksam beträffande såpa. Denna kartell reglerade likväl prisen blott för kokos- och billig, pilerad toalettvål. Dess inverkan på prisbildningen i sin helhet var därför icke stor. Tvålkurvan stiger visserligen för år 1909, men detta å r visa även r å v a r o r n a kraftiga stegringar. Är 1910 falla r å v a r u kurvorna, men tvålkurvan stiger samtidigt. Förhållandet blev det r a k t motsatta från och med å r 1911, som visar fallande fabrikatpris trots stigande pris för kokosolja och talg. Den kraftiga stegringen, som tvålk u r v a n utvisar å r 1914, torde till större delen var en reflexverkan a v krigsutbrottet och därmed förknippad osäkerhet med avseende å råvarutillförseln.

IX.

TILLVERKNINGSKOSTNADERNA I SVERIGE DEBETPOSTER

Det ligger i sakens natur, att det icke är möjligt att lägga upp en kalkyl, som visar hela den svenska tvättmedelsindustriens produktionskostnader. Fabrikaten äro alltför talrika och olikartade i kvalitetshänseende. Härtill kommer, att produktionskostnaderna vid olika företag variera för mycket för att tillåta en schematisering. ^ I tabell 32 visas emellertid n å g r a normalkalkyler för ett antal fabrikat. E t t försök har gjorts att med ledning av erfarenhet och vissa uppgifter angiva de olika produktionskostnadselementens storlek, så som de i medeltal torde h a v a varit fördelade för arbetsåret 1913 vid företag med god tillyerkningsekonomi. Det ligger i sakens n a t u r , att kostnaderna vid vissa fabriker ställt sig lägre, vid andra högre, beroende av i vilken grad företaget v a r i t försett med maskinell utrustning, omsättningens storlek m. il. omständigheter. De visade kalkylerna k u n n a därför endast giva ett ungefärligt begrepp om de kostnader, med vilka m a n arbetade vid den angivna tiden. H ä r ä r r ä k n a t med kostnaderna vid ett större företag med blandad tillverkning av såpa, tvål och tvättpulver. H ä r nedan följa några synpunkter, till vilka man måste taga hänsyn vid bedömandet av tillverkningskostnaderna. Oljor och fett inköpas till ett visst pris. Därmed är emellertid icke sagt, att köparen kan r ä k n a med den inköpta vikten nyttig r å v a r a . H a n måste tvärtom r ä k n a med att förlora i vikt, dels genom taraförlust, dels genom läckage. Träfaten, i vilka olja och fett expedieras, uppsuga fett, varigenom

61 CN

Cl »C

r-

o

o

1 •— co

co i'r

—

r_

© O

—1 O

ibå

.O)

CO — i

—

0)

>

•—

O

bo

'

'

'

O

» « |

EH

x

1 CM

Cl

—

CO

1 Cl 1 UO

o cs

00 I I — —

i - CM 71

»1 i© ©1

ec

co

c

.3

-T CM

i— i n

J .'

, | '.' T

A<

00 Cl 00 r f

1 rf

co co

- i 1 rH o O

o\

CO CM CO

tC O CM

-• t-

I |

00 lO

.o

o

I C O

Ä e^

|

|

==

a o

"< H US

— H

CO CO O M

a M

«CÖ

u

^

-*

rf rf <—' CO 1.0

O O

I |

| | I I

! l O Ö l O -t

B, t— CO

lO C CM ' X

j

i>

1 '

e

r f CC X

^-<

5© •©

,-

PH

TS -K

j_,

—<

eb eb

CQ

r#

O

lO

C-

co —

1 © CM © ö

'

CM

CM

-r

O

ii

1 -

~

TJ bo

*

*

O ?"H

.5

CO Cl C M

C M

rf rf - 8 3 lO

I O 1 1C

I 1

| | I I

|

i »C © l ' IC7 CM

r-l r-

© CM PH

»O C CM «Z

-T CC

I

1 1 X

1^ C

,---2

S

11 71

1-H

pH 00

pä O

o

\o

—1 -c

CO

1-

-H r f CO

1 O i

CO CO CO CO

.

•£>

O

K"

1 r-l CO 1

Cl

Tjf

i

"O TO

o

i:

O1 <5 c- * C

O

er —. O O —1

i? be :oS ^s: bO

*

•

"*

35 Ä 0 5 CM CO

Cl

stvå idor

c

o -«

bo ^5

Ö

m

^ i^ A!

rt-

rh -#

1 •*

| 1

| | I I

1 t» (N CM

i C O CM - +

.

O O

1 1 1 1 -T

X

X

ia

o

\e

r» PH

1 (71 71

«s

co

r f CM lO

i '

-0 O >o ac

]

t ~ CM lO

rH «5

«s

-#

l-

en

t-

o

1 Cl O '

I~ r-l

CM - *

t-

O

O O PH

I I I o in t~

1 1 »Q ©

1 1 r f oc

O r-l

CM »O

CC

'

00 i—l

US

|

©1

«e © pH

-*

co

o

C l CM . 0 l O H

c:

ci

c

—1 Cl

O

CO i—i

CM >—i rH

s

»o

"--CO '

'

PH

>.

re

o\

ort CO

^ ed

o CO

n r«

J3

Ä co CO c©

.

|

er. o Ti* l -

r- — 1- O

Cl O

Cl —I

rH C»

—' CO CO

1 CO CO

OS »C

CO CO

PH

C© CO r H —r ci

o\

'

'

©1

C)

co cc

.H

O

O

r H CM

CO' r H

i—

H

© ©

en o Tit t -

i1-

Cl o

Cl —

eo IN

i-

o

c

tC

co co

r» © ©1

O

•

. er. s> t- O

N

.5 (M

ri

PH

.£? "3 H „^°"2 cö

o

l O CO CD —i

co

W

CC 00 o •- CM —

X

co o Cl r f 1—1

.

.

1 co x

c C

c i ic

CO

cS

>> *q

OJ

-G

t,

H

M

T3

o M

en 5

•° rt

s "SSiJ

03 oo

•

cS

O

„,

Q

c!

O^fefcöfaCCWQ

SS

«T5 S .2 a> ™ c

s

!HH<!

i»

a

CA O

-

^2 = c S8" £ V ^ _> .« "SÄ a >

O

< K

4)

T)

w

:C3

p

rt 6

o o

eu DH

en

r*5

oc

-

t-i

*-*

*->

<

-t

—

CL)

c

fc

<U

<

co

'-

ic cc o

CC

Cl

Ol

62 taraförlust uppstår. Den varma årstiden medför alltid en viss grad av läckage. Tara- och läckagef"örlusterna växla mellan 1—4 %, beroende avv a r a n s beskaffenhet och temperaturen. P å senare tider har m a n börjat a n v ä n d a järnfat för transport av oljor, men detta låter sig endast göra vid transport på korta avstånd, ty järnfaten äro dyra och måste k u n n a ret u r n e r a s med överkomlig kostnad. Oljorna och fetten innehålla dessutom alltid en viss, om ock mindre, grad av fuktighet men även äggviteämnen m. fl. föroreningar, som tvinga till raffinering, varjämte färgade oljor, såsom palmolja, för vissa ändamål måste blekas. Raffinerings- och blekningsprocesserna medföra alltid förlust av material. Tabellen visar med önskvärd tydlighet, att olje- och fettpriset spelar den största rollen för prisbildningen vid samtliga varuslag samt att alkalipriset vid framställningen av såpa och tvättpulver har mera a t t betyda ä n vid tvåltillverkningen. Bränsle Av de anförda beräkningarna framgår, att bränsle- och kraftbehovet vid >ch kraft, denna industri ä r relativt obetydligt. I tabellen är räknat med en förbrukning av stenkol, i vikt räknat, med 10 % för såpa, 20 % för tvål och 15 % för tvättpulver per producerad viktsmängd färdigt fabrikat. J u större produktionen är, ju lägre blir emellertid förbrukningen. Numera ersattes en icke obetydlig del av bränslebehovet med elektrisk kraft. 1 värde spelar bränslebehovet givetvis minsta rollen vid de dyrbarare fabrikaten, toalettvålarna. Emballaget.

E t t motsatt förhållande äger rum beträffande emballaget, som i allmänhet är dyrare ju dyrare fabrikatet är. E t t undantag utgör dock tvättpulvret, där pappersemballaget spelar en mycket stor roll. Vid de d y r b a r a r e toalettvålarna kan emballaget uppgå till 25 % och mer av tillverkningsvärdet, under det att såpemballaget rör sig mellan 3—7 %. Det är givet att ju mindre emballaget rymmer, ju dyrare blir det per viktsenhet fabrikat räknat. Detta kommer på ett m a r k a n t sätt till synes, om man jämför emballagevärdet för såpa i fjärdingar och fat, men spelar en ännu större roll vid tvåltillverkningen. En 10-kg låda kostade 1913 45 öre, men en 100kg låda blott 110 öre, motsvarande en kostnad av resp. 45 kr. och 11 kr. per ton.

Diverse fabriksomkostnader.

Under denna rubrik falla en mängd olika kostnader, som ej n ä r m a r e kunna specificeras. Såsom exempel må blott nämnas smörjoljor, packningsmaterial, verktyg, diverse snabbt förbrukade utensilier, reparationskostnader, vissa transportkostnader, laboratoriekostnader och avlöningar till förmän och verkmästare. Under rubrik arbetslöner har blott räknats den rena avlöningen till arb e t a r n a inom fabriken och blott den avlöning, som faller på fabrikatets tillverkning och emballering jämte övriga kostnader å fabrikatet ab fabrik. Det må genast påpekas, att rubriken i så måtto är missvisande, a t t såväl i kostnaderna för emballaget som i utgifterna för transporter och frakt av råvaror och det färdiga fabrikatet ingå kostnader, som till största delen utgöras av arbetslöner. Tyvärr har det ej varit möjligt att urskilja dessa arbetskostnader, av vilka de, som bort hänföras till frakt och transport, ingå under rubriken handelsomkostnader. De rena fabriksarbetarlönerna spela givetvis största rollen vid tvål-

6*3 •

och tvättpulvertillverkningen. De moderna paket- och packmaskinerna kunna vid stordrift icke oväsentligt reducera de i tabellen angivna arbetslönerna, som basera sig på handarbete. Handelsomkostnaderna innefatta förutom kontors- även samtliga rese- Handelssamt provisionsomkostnader, dessutom ingå omsättnings- och kassarabat- °™*°st' ter, förluster å kunder samt frakt- och transportkostnader m. m. Såsom nåder. synes i n g å r posten handelsomkostnader med ett relativt högt belopp, 10 å 12 %, för de billigare fabrikaten, under det att desamma vid toalettvålarna variera mellan 6 till 8 %. Det är otvivelaktigt fraktkostnaderna, som väga tungt vid de billigare fabrikaten. E n post, som icke här ansetts lämplig att i n r ä k n a i handelsomkostnaderna, ä r utgiften för reklam, enär densamma varierar så betydligt vid det ena och vid det andra företaget. Admi Till administrationskostnader hava endast r ä k n a t s verkställande direktörs- och .styrelsearvoden. Dessa spela en r ä t t obetydlig roll vid flertalet ni**ra~ företag med en något så n ä r stor omsättning. kostnader*

De utgifter, som u t g å för räntor, assuranser och skatter, återfinnas icke Ränte-, i tabellen. Skälet härtill är, att de äro så varierande för olika företag, a f MTa"s" att det skulle vara missvisande a t t medtaga dem i kalkylen. Vissa före- toltna^deT. tag arbeta, med relativt stort eget kapital, andra med till mycket stor del upplånat. Assuranskostnadernas storlek beror ju delvis av om företaget arbetar i egen eller h y r d fastighet, i vilket senare fall assuransen ofta ingår i hyresbeloppet. Skatterna bero av vinsternas storlek och denna har, såsom framgår av redogörelsen för företagens ekonomi, växlat betydligt vid olika kategorier. E j heller r ä n t a n å det egna kapitalet har kunnat införas i tabellen, då varje hållpunkt saknas för ens en approximativ beräkning av densamma. KREDITPOSTER

Vid sådana företag, vilka driva fettspaltning, bör en vinst erhållas å den utvunna glycerinen, för vilken avdrag måste ske vid fastställandet av tillverkningspriset. Det torde därför i detta sammanhang böra lämnas en orienterande redogörelse för fettspaltningens, speciellt Twitchellspaltningens, ekonomi. Twitchellmetodens generalagent i Europa, firman Sudfelt & Co., Berlin och Melle, h a r i slutet av är 1921 och början a v år 1922 ställt vissa uppgifter till förfogande beträffande de dåtida kostnaderna för anläggning och drift. F i r m a n räknade vid detta tillfälle med ett genomsnittligt utbyte av glycerin av 10.4 % vid spaltning av talg, men här nedan har endast räknats med 8 % glycerinutbyte, såsom n ä r m a s t överensstämmande med vad som torde kunna uppnås vid svenska spaltningsanläggningar. Den stora del av den svenska tillverkningen, som utgöres av såpa, måste nämligen bidraga till, att ett lägre glycerinutbyte erhålles än i länder, där den större delen av produktionen utgöres av tvål. Arbetskostnaderna vid en Twitchellanläggning äro små. Den kemiska kontroll, som erfordras, är ej vidlyftigare, än a t t den i allmänhet bör kunna medhinnas av förutvarande ordinarie personal, och ej ens vid de större anläggningarna torde mer än 2 man erfordras för själva spaltningsarbe-

Vinst å ™nnen g ycertn ' ut

64 tets utförande. Om en koncentrationsanläggning icke kombineras med spaltningsanläggiiingen, blir arbetet ännu mindre betungande, ty själva spaltningsprocessen sköter sig under större delen av reaktionstiden själv. Det bör anmärkas, att en koncentrationsanläggning knappast lönar sig att anskaffa, om man ej kan arbeta kontinuerligt, d. v. s. dygnet runt, och i tämligen stor skala, t. ex. 500 ton fett, spaltade per år. Vid mindre a n l ä g g n i n g a r blir det fördelaktigare a t t direkt sälja glycerinvattnet till dynamitfabrikerna eller andra företag, som bearbeta detsamma, naturligtvis då med ett avdrag å priset, som lägst motsvarar koncentrationskostnaderna och glycerinförlusten, som vid koncentrationen uppgår till c:a 2 å 3 % av glycerinhalteii i glycerinvattnet. Av de lämnade uppgifterna framgick, att kostnaderna för fettspaltningen, inklusive koncentration och amortering av anläggningen, i slutet av år 1921 belöpte sig till kr. 4.25 per 100 k g fett. U t a n att begå något större fel kan man r ä k n a med att kostnaderna i stort sett före kriget ungefär voro av s a m m a storlek. De i kalkylen ingående posterna skulle nämligen i vissa fall ställt sig något lägre, i andra fall något högre, om kalkylen gällt t. ex. å r 1913. Nämnda å r var det pris, som m a n i medeltal erhöll för rå glycerin, 28° Bé, kr. 1.05 per kg. (År 1922 har detta medelpris varit c:a 95 öre per kg.) R ä k n a r m a n rent schematiskt och förutsätter ett utbyte av 8 % råglycerin och ett pris för densamma av kr. l.os per kg samt vidare antager, a t t spaltnings- och koncentrationskostnaderna belöpte sig till kr. 4.25 per 100 kg spaltat fett, skulle brutitovinsten under å r 1913 vid spaltning av 250 ton fett uppgått till 10 375 kr. och vid 500 ton fett till 16 750 kr., per å r räknat. Det skulle likväl knappast hava varit lönande att installera en koncentrationsanläggning vid ett företag, som blott spaltat 250 ton fett per år, ty en sådan hade ej k u n n a t drivas kontinuerligt och följaktligen ej heller ekonomiskt. För en anläggning av den här antagna, mindre storleken hade bruttovinsten av denna anledning i verkligheten kommit att ej oväsenligt understiga de ovan angivna 10 375 kr., ty vid försäljningen av det okoncentrerade glycerinvattnet hade säljaren av detsamma måst nöja sig med ett pris, som varit lägre än råglycerinpriset minus koncentrationsomkostnaderna. Fraktutgifterna för glycerinvattnet från det ena verket till det andra skulle bland annat hava bidragit härtill. Å a n d r a sidan hade bruttovinsten för den större anläggningen i verkligheten ställt sig något gynnsammare, t y amorteringskostnaderna skulle hava ställt sig relativt fördelaktigare ä n vid den mindre. Med tillämpande av det för å r 1913 gällande priset för råglycerin, kr. 1.05 per kg, h a r det belopp uträknats, som i tabell 32 angivits böra avgå från det kalkylerade tillverkningspriset för såpa och tvål. Härvid bör dock observeras, a t t beloppet är ett bruttobelopp, ty det hade rätteligen bort minskas med transport- och emballagekostnader, vilka icke kunnat allmängiltigt fastställas. Dessutom ä r det blott sådana företag, som kunn a t tillgodogöra sig råglycerinvärdet, vilka haft en spaltningsanläggning installerad. EmbaiStörre delen av de barrels och a n n a t emballage, i vilket fettet och oltgevärdet. j o r n a importeras, kan försäljas, varigenom en vinst u p p s t å r å varukontot, som bör krediteras de olika fabrikaten. Den relativt största vinsten uppstår för såpoljeemballaget, i den mån detsamma består av barrels, under det att talg- och kokosoljeemballaget ofta är mindrevärdigt. Sojaoljan im-

65 porteras numera ej sällan i s. k. »case lots», två 5-gallons plåtdunkar, emballerade i trälådor. Detta emballage ä r under normala förhållanden i det närmaste värdelöst. F ö r såpoljeemballage är i tabellen r ä k n a t med det medelpris för begagnade tomfat, som gällde under året 1913, nämligen kr. 5.25—4.— per fat, rymmande 170—180 kg olja. Även detta belopp är något för högt, ty i vanliga fall avgå vissa transportkostnader. JÄMFÖRELSE MED UTLANDET

Om man nu uppställer det spörsmålet, i vilka avseenden tillverkningsekonomien vid de svenska företagen skiljer sig från utlandets, saknas tyvärr material a t t siffermässigt belysa denna fråga, som blott i största allmänhet k a n diskuteras. Råmaterialierna. I mycket få fall, om ens i något, torde det utomlands vara fallet a t t tvättmedelsfabrikerna kunna helt tillfredsställa sitt r å v a r u behov med fettråvara av direkt inhemskt ursprung. Beträffande talg kan detta ske i Amerika, men intet europeiskt land är oberoende av talgimporten. Kokosoljan, palmkärnoljan, palmoljan, sojaoljan, linoljan, majsoljan, alla importeras till största delen antingen direkt eller indirekt i form av oljefrukter eller frö från exotiska och a n d r a länder. Endast i det avseende skilja sig de svenska förhållandena från utlandet, att vår import till en stor del går över något annat land såsom mellanhand, vilket naturligtvis fördyrar r å v a r a n något. A n d r a länder äga däremot, vad vi hittills saknat, nämligen en oljeindustri. De svenska oljeslagerierna, som blott tack vare tullskyddet å dessa oljor k u n n a t tillverka lin- och rapsolja, levererade förr linolja till såpfabrikanterna, men kunna n u m e r a ej konk u r r e r a med soja- och majsolja. Under kriget har Reymersholmsbolagets stora oljefabrik i K a r l s h a m n tillkommit, men det är ännu för tidigt a t t döma om den verkan detta företag k a n komma att utöva. E n inhemsk oljeindustri bjuder naturligtvis vissa fördelar. Fabrikanten blir i tillfälle att täcka sitt behov i smärre poster, ofta även med gynnsammare betalningsvillkor ä n vid import, varigenom en räntevinst uppstår. E n indirekt fördel är även, att läckageförlusterna bliva mindre och att transporten kan ske i plåtkärl, som returneras, varigenom taraförlusten undvikes. E n del större tvålfabriker i utlandet, speciellt i Amerika, England och F r a n k r i k e , hava egna oljefabriker. E t t exempel härpå är Sunliglitfabriken, som ej blott h a r egna oljeslagerier i England u t a n även kontrollerar t. ex. The Niger Company i Västafrika med dess enorma palmoljedistrikt. Detta k a n givetvis innebära stora vinstmöjligheter men är även förbundet med stor spekulationsrisk. I stort sett torde man emellertid kunna utgå ifrån, att den svenska industrien före kriget täckt sitt fettvarubehov på villkor, som, om man bortser från läckage, taraförlust och något högre fraktkostnader, ej varit väsentligt sämre ä n för utlandets företag, d ä r dessa ej varit förenade med egna oljeslagerier. Vad alkalierna beträffar äro t. ex. E n g l a n d och Tyskland självförsörjande, men detta h a r icke hindrat, att de svenska fabrikerna täckt sitt behov av alkalier till jämförelsevis mycket fördelaktigt pris, tack vare de alkaliproducerande ländernas konkurrens på exportmarknaden. Bränsle. Det torde ligga i sakens n a t u r , a t t v å r a företag arbeta med ett något högre bränslepris, än vad fallet är i de rikt kolproducerande 5 — 5 22 0.

T. T.

66 länderna, men å andra sidan intager bränslekostnaden en relativt blygsam plats i kalkylen. Emballage och utstyrsel. A t t det svenska träemballaget bör ställa sig billigare än i utlandet är tämligen naturligt. Det svenska pappemballaget, etiketter och dylikt ställer sig däremot d y r a r e i Sverige än för de före-' tag i utlandet, som arbeta i stordriftens tecken, ty upplagornas storlek spelar h ä r en stor roll. I all synnerhet gäller detta om allt, vad som kan rubriceras såsom lyxförpackningar. Arbetarlöner. Det är antagligt, att arbetarlönerna före kriget voro något högre hos oss än i utlandet, åtminstone högre än i Tyskland. I tabell 33 lämnas n å g r a löneuppgifter för Tyskland och Sverige. De tyska uppgifterna äro hämtade från Riemerschmid. TAB.

3 3.

VECKOLÖNER

I SÅP-

M ä n 0 r 1

Hamburg

Sachsen Pommern

1892 mark

1907 mark

18-5 4 | 21-54 i

23-61 23-08

17-10 ! - 16-41 i

22-04 18-.-,.i

OCH

TVÅLFABRIKER

I TYSKLAND

OCH

SVERIGE

0 r t

Män J913 kr.

1913 kr.

K T i ii n or 1892 mark

1907 mark

Q.ao

9-18 8-5 2 7-3 2 8-04 7-0 8

i n .

"^57 |

10-6 6 i

i_, _, __

Göteborg Malmö Örebro Uppsala

<™ - -

! i ;

23 — 23 — 20 - 72 17-9 2

i

12-38 i 12-—

11-— ! 10-64 ' 11-76 10-08

Såsom synes motsvarade de svenska lönerna år 1913 i kronor ungefär markavlöningen i Tyskland 1907. Detta stämmer även med uppgifter från ann a t håll, att avlöningen i Tyskland före kriget var ungefär 10 % lägre än i Sverige. Stockholm bildar dock ett u n d a n t a g . Såsom exempel på, huru lönerna ä n d r a t s i v å r t land, må anföras, att i Goteborg betalades till en såpfabriksarbetare vid en arbetstid av 64 t i m m a r per vecka en veckolön av 13 kr. år 1891, vid en arbetstid per vecka av 58 timmar kr. 16.53 år 1904 och 18 kr. år 1905. År 1913 hade veckolönen stigit till 23 kr. och arbetstiden förkortats till 56 timmar. Även om den direkta timlönen utomlands i allmänhet icke före kriget skulle h a v a skilt sig från den svenska med mer ä n 10 %, kan m a n likväl utgå ifrån såsom visst, att arbetskostnaderna vid de av utlandets fabriker, som arbeta med stordrift, med all sannolikhet väsentligt understigit de svenska. Allmänna kostnader. Detsamma, som anförts beträffande arbetslönerna, galler naturligtvis i ännu högre grad beträffande de allmänna kostnaderna, nämligen att driften i större skala vid utlandets stordriftsföretag fördelar kostnaderna på ett gynnsammare sätt, än vad som är möjligt vid de m å n g a små svenska företagen. Fettspaltning. I det föregående har redan framhållits, att endast ett fåtal av de svenska fabrikerna förfogar över en fettspaltningsanläggning. I första hand beror detta därpå, att det stora flertalet av de svenska fabrikerna har en för liten fettförbrukning — de flesta förbruka ej ens 250 ton fett per år — för att en spaltningsanläggning skall innebära en lockelse av ekonomisk art. Om man därtill betänker, att de flesta företagen ej heller disponera vare sig erforderligt lokalutrymme eller en ånganläggning av tillräcklig kapacitet för driften av en spaltningsanlägg-

67 ning, förstår man, att även möjligheten att driva fettspaltning är s t a r k t kringskuren för de mindre företagen. F ö r de större företagen ställer sig fettspaltningen avgjort fördelaktigare, men även för dessa gäller det, a t t vinsten av en dylik anläggning måste bliva mindre än för dylika anläggningar i utlandet. I v å r t land tillverkas nämligen till övervägande del såpa och de fettvaror, som åtgå härtill, lämna ett lägre glycerinutbyte, högst 7.5 % råglycerin, 28° Bé, än det fett, som förbrukas vid tvåltillverkningen. I de länder, där jämförelsevis mera tvål tillverkas, kan man däremot r ä k n a med ett glycerinutbyte a v 9 till 10 %, ett förhållande, som bidrager till a t t ställa de svenska tvättmedelsfabrikanterna i ett sämre läge än utlandets. Teoretiskt kunde m a n t ä n k a sig, att detta missförhållande utjämnades på så sätt, a t t de större fabrikanterna spaltade åt de mindre. Så tillgick det under krigsåren, då förarbetandet av ospaltat fett till tvättmedel var förbjudet. E n a n n a n u t v ä g vore, att man, i likhet med vad som skett i Tyskland, anlade en kooperativ spaltningsanläggning. I praktiken skulle det säkerligen visa sig, att de fraktkostnader, vilka komme att drabba såväl det ospaltade fettet som spaltningsprodukten, i ett land med så stora avstånd som v å r t skulle väga allt för tungt för a t t någon a v de antydda u t v ä g a r n a skulle komma att medföra någon större allmän fördel. Karbonatförtvålning. Det har redan i det föregående visats, a t t karbonatförtvålningen, som vid tvåltillverkning kan förbilliga tillverkningen, icke i v å r t land med dess stora tillverkning av såpa i allmänhet kan medföra någon större ekonomisk fördel. Även i detta avseende h a r den läggning, som konsumtionen i v å r t land har, alltså medfört, att vi äro något handikapade av utlandet. Såsom en sammanfattning av det anförda torde alltså kunna sägas, att de högre tillverkningskostnader, med vilka den svenska tvättmedelsindustrien genomsnittligt arbetat, om jämförelsen göres med kostnaderna i vissa andra länder, till en viss grad k u n n a hänföras till den stora roll, som såptillverkningen spelar i v å r t land. Följden h ä r a v är, a t t m a n måste r ä k n a med ett lägre glycerinutbyte vid fettspaltning än i utlandet samt att karbonatförtvålning icke i större utsträckning kan komma till användning. Vi arbeta dessutom med något högre fraktkostnader för r å v a r a och bränsle, något större läckage- och taraförluster, något högre, utgifter för finare tvålemballage samt få betala den mänskliga arbetskraften något dyrare än i utlandet. Den mest vägande faktorn torde likväl v a r a den, att tillverkningen är splittrad på ett onödigt stort antal företag, varigenom de fördelar, som stordriften erbjuder, icke kunna i full utsträckning utnyttjas.

X.

TVÄTTMEDELSINDUSTRIENS RÄNTABILITET

Då de i patent- och registreringsverket tillgängliga årsberättelserna jjnderöver svenska aktiebolags ekonomiska ställning sträcka sig tillbaka i tiden sökningens endast t. o. m. år 1911, och det å andra sidan icke ansetts lämpligt att med- omfatttaga de egentliga krigsåren, h a r föreliggande undersökning angående de

68 såp- och tvålfabrikers räntabilitet, som äro organiserade under aktiebolags form, endast kommit att omfatta fyraårsperioden 1911—14. En undersökning av åtminstone de två närmast föregående decennierna skulle säkerligen med hänsyn till de sjunkande konjunkturer, som bl. a. vissa siffror angående aktiekapital och utdelningar — i de av kommerskollegium för tull- och traktatkommitténs räkning utsända formulären — låta förmoda, vara av det största intresse för konjunkturens rätta belysning. Materialet för de såp- och tvålfabriker, vilkas årsresultat framgå av omnämnda formulär för tiden före år 1911, torde emellertid vara allt för knapphändigt för att kunna anses representativt och har av flera orsaker icke visat sig möjligt att bearbeta. Beträffande urvalet av företag har redan nämnts, att såp- och tvålfabriker, som ej äro bundna vid aktiebolags form, ej kunnat göras till föremål för undersökning. Då ett rätt väsentligt antal sådana fabriker finnas, och då det därjämte bland aktiebolagen förekommer företag, som endast till en obetydlig del, i förhållande till den totala tillverkningens omfattning, idka tvål- och såptillverkning, hava vissa bolag måst utgallras. De företag, som därefter visat sig lämpliga för bearbetning, omfatta blott 50 % av det totala tillverkningsvärdet, om man räknar med 1912 års, och 60 %, om man räknar med 1914 års siffror. Trots att således — om man ser på tillverkningens värde — en väsentlig del av industrien kommit att ligga utanför undersökningen, torde man framför allt med hänsyn därtill, att de medtagna bolagen äro relativt fria från främmande tillverkningar, våga påstå, att materialet ur representativ synpunkt är tillfredsställande. Av nedanstående sammanställning framgår å ena sidan samtliga såpoch tvålfabrikers totala årstillverkning (av såpa, tvål och tvättpulver), å andra sidan samma siffror för det i hithörande tabeller och diagram använda materialet och slutligen sistnämnda siffror plus siffrorna för Happachs såpfabriksaktiebolag, som på grund av sin egenartade karaktär måst uteslutas ur tabellsammanställningarna. TAB. 3 4 .

TILLVERKNINGSVÄRDET VID UNDERSÖKTA AKTIEBOLAG 19 12

19 1 4

% av 1 000 kr. % av 1 000 kr totalvärdet totalvärdet Samtliga såp- och tvålfabriker I undersökningen medtagna fabriker* utom Happach Därav tvåltill verkning

10 877 5 442 4 889 1832

49-9 44-9

11621 6 929 5 453

59-6 2 46-92

2 669

Gruppe- Antalet undersökta bolag uppgår till 19 (inklusive Happachs) omfattande nng. fyraårsperioden 1911—14. I fråga om indelningen av dessa bolag hade det varit önskvärt, om man kunnat verkställa en så att säga naturlig gruppindelning efter tillverkningens art av såpfabrikation eller tvålfabrikation, eventuellt även av tvättpulver till verkning. Till följd av företagens blandade karaktär har emellertid en sådan naturlig indelning ej kunnat genomföras i annan utsträckning än, att vissa fabriker — till antalet 6 — med så gott som uteslutande tvåltillverkning utbrutits och bildat en grupp för sig, samtidigt som de dock ingå i de, enligt här nedan an-

69 givna indelning, erhållna grupperna. Det bör härvid dock observeras, att denna sistnämnda grupp, »tvålgruppen», ingalunda representerar hela den undersökta tvåltillverkningen utan endast de fabriker, som äro åtminstone i det närmaste rena tvålfabriker. Då således någon egentlig uppdelning efter tillverkningens art ej låtit sig göra, har en annan synpunkt måst vara avgörande, nämligen storlekssynpunkten. Härvid har hänsyn tagits ej endast till det i de respektive bolagen placerade egna kapitalet utan även till årstillverkningen och i viss mån även till arbetarantalet.^ Med hänsyn till alla dessa faktorer ha följande fyra storleksgrupper erhållits. Eget kapital kr.

X,

II

»

» »

III IV

» »

Årstillverkning kr.

mindre än 200 000 mindre än 100 000 200 000—300 000 100 000—200 000 300 000—600 000 200 000—350 000 600 000 och däröver 350 000 och däröver

Arbetarantal under 8 15—20 20—40 40 och däröver

Vad såp- och tvålfabrikernas avkastningsförhållanden angår, visa rän- Ränta tabilitetskalkylerna här såväl som för andra undersökta industrigrenar, bilitet att avkastningen i genomsnitt varit sämre, ju mindre företagen varit. Utslaget i denna riktning är för ifrågavarande industri särskilt markant därigenom, att den grupp, som representerar de minsta företagen (grupp I), under åren 1911—14 gick med en väsentlig förlust. Grupp II, den med de till storlek därnäst minsta företagen, visade under tidsperioden 1911— 14 praktiskt taget varken vinst eller förlust. Grupperna I I I och IV — de två största — visa i stort sett en avkastning, som är ungefärligen lika för båda grupperna, och som ligger på ett högt plan — c:a 10 % på det egna kapitalet. Som en följd av den goda räntabilitet de två största grupperna utvisa, kan på grund av dessa båda gruppers stora andel i årsproduktionen räntabiliteten för industrien i sin helhet sägas ligga på ett relativt högt plan. En avkastning, som i procent på det i bolagen placerade egna kapitalet uppgår till närmare 8 %, torde nämligen, om man ser på en hel industrigren, efter svenska förhållanden få anses vara god. Att finna någon påtaglig förklaring till den väsentliga olikheten i räntabiliteten' de olika grupperna emellan har ej varit möjligt, utan här kan endast konstateras, att stordriften lönat sig avsevärt bättre än smådriften. Den närmast till hands liggande förklaringen, att det framför allt är den högt utvecklade maskinella anordningen, som är det avgörande, finner så tillvida statistiskt belägg, som man kan finna en slående parallell mellan å ena sidan räntabiliteten och å andra sidan de maskinella anordningarnas relativa betydelse inom fabrikerna. Omstående staplar visa dels räntabiliteten, dels anläggningars och maskiners procentuella andel inom fabrikerna för de olika grupperna. Siffrorna äro beräknade medeltalssiffror för åren 1911—14. En starkt bidragande orsak till den minsta gruppens dåliga räntabilitet är de däri ingående bolagens genomgående svaga finansiering. Då det upplånade kapitalet uppgår till mellan 67.5 och 83.6 % av det totala, är det en given följd av de därpå följande dryga utgiftsräntorna, att avkastningen på det egna kapitalet måste bliva obetydlig. Karaktäristiskt är, att det redovisade räntesaldot — för de företag som redovisat sina räntor — för denna grupp är större än för någon av de andra. Detta får givetvis

70 RANTABIL/TETEH. Grupp

I.

Grupp E.

Grupp JU.

Grupp

H.

-0,6

-1H.5

AriLAGGrilriGARS OCH fl A 2 K/fl ERS PROCENTUELLA AHDEL I FABRIKERNAS TILL GÅfVGAR. 311

30 6

25o 21 M

ej uppfattas så, som om företagen till denna grupp skulle ha sammanlagt större skulder än någon av de andra grupperna, utan det betyder endast, att de skulder, som överskjuta fordringarna, äro större. Anm. Diagrammets räntabilitetssiffror äro, i likhet med tabellernas siffror, beräknade på så sätt, att de totala årsvinsterna resp. årsförlusterna satts i relation till det egna kapitalet. Som eget kapital har räknats aktiekapital, reserv- och dispositionsfonder, olika slag av fonderade vinstmedel med tillägg av de under året intjänade årsvinsterna — resp. med avdrag av årsförlusterna. Omräknade, utan hänsynstagande till årsvinsternas, resp. årsförlusternas egenskap av positivt, resp. negativt eget kapital, bliva ovanstående räntabilitetssiffror för grupp I — 19"7 %, grupp II + 0-6 %, grupp III + 1E2 % och för grupp IV + 104 %.

71 I motsats till grupp I visa också balansräkningarna till grupp I I en ur likviditetssynpunkt synnerligen solid ställning. Detsamma k a n sägas om de övriga grupperna, I I I och IV. Till följd av den roll, som de i de sistn ä m n d a grupperna ingående företagen spela för genomsnittssiffrorna för hela industrigrenen i fråga, h a r därför icke endast räntabiliteten, u t a n även den ekonomiska ställningen över huvud taget, särskilt då med tanke på finansiering och likviditet, kommit att ligga på ett mycket högt plan. Mot fordringarna, som i genomsnitt uppgå till över 40 % av de samlade tillgångarna, svara sålunda främmande skulder, som — även om man inberäknar de långfristiga lånen — ej utgöra mer ä n något över 30 % av det i företagen arbetande totala kapitalet. Med hänsyn därtill, att det i bolagen placerade egna kapitalet till sin relativa storlek kan v a r i e r a högst väsentligt, vilket, såsom nyss är nämnt, icke beror endast på olika finansiering, u t a n även därpå, att det egna kapitalet till följd av olika värderingsmetoder av bolagets tillgångar kan v a r a för högt eller för lågt upptaget, kunna de räntabilitetssiffror, som erhållas, då årsvinsterna beräknas i procent på det egna kapitalet, i viss mån bliva missvisande. U r jämförelsesynpunkt vore det därför av värde, om siffrorna för årsvinsterna kunde sättas i relation även till någon annan mätare av företagets storlek. E n mycket god sådan mätare ä r exempelvis värdesiffrorna för bolagets årliga varuomsättning, men då dessa i styrelseberättelserna endast undantagsvis angivas, har ej en sådan metod varit framkomlig. I stället h a r med ledning av vissa värdesiffror för tillverkningens storlek — inhämtade från kommerskollegii industristatistik — räntabilitetssiffror beräknats för å r e n 1912 och 1914. Nedanstående sammanställning utvisar resultatet för de olika grupperna, då årsvinsterna ställas i relation såväl till det i företagen placerade egna kapitalet som till deras årstillverkningar (saluvärdet). TAB. 35.

ÅBSVINSTEN STÄLLD I RELATION TILL DET EGNA KAPITALET OCH ÅRSTILLVERKNINGEN 19

1 9 1 4

12 Å r s v i n s t e n i % av

I II .. III ... IV ... I—IV rvålgruppen jiupp

|

eget kapital

tillverkningsvärdet

eget kapital

tillverkningsvärdet

— o-i

— 0-8

— 45-s

— 5-1

0-4 10-7 8-5 7-7 64

0-2 8-1 7-7

0-7 10-6 10-2

5-s

8-s

0-5 7*3 9-1 6-6

6-4

4-7

4-o

B å d a räntabilitetsberäkningarna visa, som synes, samma utvecklingstendens. För de båda år, som i detta s a m m a n h a n g är av största intresset, 1912 och 1914, finner man framför allt samma m a r k a n t a skillnad mellan småföretag och storföretag, som redan tidigare påpekats. Vad fluktuationerna i räntabiliteten under tidsperioden 1911—14 angår, finner man en stadig försämring såväl under å r 1912 som år 1913 men under det därpå följande året en väsentlig förbättring. Man skulle förmoda, a t t denna rörelse i k u r v a n skulle direkt stå i samband med prisförä n d r i n g a r n a på såväl såpa som tvål. H u r u härmed förhåller sig framgår

av följande sammanställning, som utvisar förändringarna i räntabilitet och prisnoteringar. Prisnoteringarna, som gälla försäljning till detaljister, avse de till de respektive priskartellerna anslutna fabrikernas minimipriser. TAB.

3 6.

RÄNTABILITETEN,

STÄLLD I RELATION FÖRÄNDRINGAR 1910

Såp- och tvålind. räntabilitet 6 tvalfabrikers P r i s å: s å p a p r i m a .. sekunda tvål: mosaikkallrörd, p r i m a » sekunda pilerad

% /a

TILL

FABRIKATETS

PRIS-

8-3 7-1

V

6-5 5-1

8-s 4-7 41

64 öre/kg

39/36 37/34

42/39 40/37

I 36/38 j 34/36

33/36 31/32

kr./kg » » »

0-70 1 — 0-85 1-10

0-80 1-05 0-85 1-10

0-80 1-05 0-85 1-15

0-90 1-20 0-95 1-20

l-oo 1-80 1-05 1#80

Som synes följer räntabilitetskurvan för hela såp- och tvålindustrien fullständigt rörelserna i priskurvan på såpa. Det synes alltså, att det varit denna artikel, som varit den utslagsgivande i fråga om avkastningens storlek. Utan siffersammanställningen, tab. 5, framgår också, att såptillverkningen utgjorde i medeltal c;a 80 %, medan tvåltillverkningens andel alltså stannade vid c:a 20 %. TAB.

3 7.

RÄNTABILITETEN

Aktiekapital Grupp

Eget kapital

Ar 1

HOS TVÄTTMEDELSINDUSTRIENS GRUPPER Nettovinst (el. förlust —

0 0 0

Utdelningar

Nettovinst i % av aktieeget kapital | kapital

kr.

OLIKA

UNDER-

Utdelning i % av aktie- ! eget kapital | kapital

nettovinst

1911 1912 1913 1914

163 172 172 184

155 162 77 59

1 2 81 27

4 4 2 6

- 0-1 - 0-1 -47-1 14-7

01 105-2 45-8

0-s

l-o

1911 1912 1913 1914

472 472 472 472

550 543 518 520

3 2 22 4

7 10 5

0-6 0-4 • 4-6 0-8

0-5 0-4 4-2 0-7

1-5 2-1 1-1 1-5

1-3 1-8 1-3

175-0

III

1911 1912 1913 1914

540 551 826 826

769 835 1094 1144

10-5 10-7 8-0 10-6

5-4 10-2 8-1 9-6

3-8 6-7 6-1 6-9

35-8 62-9 69-1 65-3

1911 1912 1913 1914

2 325 2 325 2 325 2 325

3 453 3 469 3 559 3 676

13-0 12-7 14-s 16-2

9-4 8-5 9-7 10-2

9-S 10-0 10-0

6-6 6-7 6-5 6-3

70-7 78-6 67-2 61-7

1911 1912 1913 1914

1012 1023 1098 1098

1941 1991 2 000 2 000

29 56 67 79 229 232 232 232 59 86 85 100

15-o 16-1 11-7 14-6

IV

81 89 97 121 324 295 345 376 138 128 102 93

13-6 12-5 9-3

7-1 64 5-1 4-7

5-8 8-4 7-7 9-1

3-0 4-3 4-3

42-8 67-2 83-3 107-5

Tvålgruppen

o-i

0-2 0-2

o-i

10-o

0-3 0-3 0-3 233-3 500-0

l-o

5-o

73 TAB. 3 8 .

DET PROCENTUELLA FÖRHÅLLANDET MELLAN DE OLIKA GRUPPERNAS TILLGÅNGS- OCH SKULDPOSTER S k u 1 der

r i i ig ångar Grupp

Ar

Anläggningar

[

1911 1912 1913 1914

17-6 18-9 22-4 26-7

1911 1912 1913 1914

23-9 26-0 26-9 23-3

III

1911 1912 1913 1914

35-1 34-5 27-8 26-9

IV

1911 1912 i 1913 1914

30-8 31-9

II

|

30-o 29-6

Div. debi- Aktietorer kapital

Aktier

Lager

— — —

27-9 26-7 24-7 31-9

54-5 54-4 52-9 41-4

O-o

27-8

0-7 0-7

25-o

47-7 48-3 42-9 45-2

l-o

29-5 30-5

41o

—

23-9 19-8 22-3 21-3

14-o 14-1 13-5 12-8

15-4 18-2 19-5 19-2

39-8

i |

45*7 49-9

51-s 35s

37-0 38-4

34-2 34-5 40-1 51-1 62-6 67-9 71-1 74-7 48-6 48-1 56-9 55-7 48-0 47-5 45-2 43'5

Div. Eget 2 kapital 1 fonder 32-5 32-5 17-9 16-4 72-9 78-1 78-0 82-3 69-2 72-9 75-3 77-2 71-2 70-8 69-1 68-7

— — — — — — — 0-3 0-3 0-2 0-2 0-2 0-3 0-2 0-2

Främmande kapital 67-5 67-5 82-1 83-6 27-1 21-9 22-0 17-7 30-5 26*8 24-5 22-6 28-6 28-9 30-7 31l

De stigande priserna på tvål ha således ej m ä r k b a r t k u n n a t inverka på såp- och tvålindustriens räntabilitet. Vad som k a n synas egendomligare är, a t t även avkastningen inom de 6 u t b r u t n a tvålfabrikerna v a r stadd i sjunkande, trots a t t priserna voro stigande. _ Denna divergens i utvecklingen mellan priser och avkastning torde åtminstone delvis k u n n a förklaras av den prisstegring på råvaror, som ägde rum u t a n motsvarande tillräcklig stegring i försäljningspriserna. Så t. ex. omnämnes i en styrelseberättelse för å r 1913, att den av tvålfabnkantforeningen beslutade prissättningen på olika tvålsorter ej alls motsvarade den fördyring av kokosolja, som ägde r u m under å r 1913, och »vilken fördyrade tvåltillverkningen med mellan 12 och 14 öre pr k g u t a n motsvarande förhöjning å tvålen». För år 1914 omtalas, att råvarupriserna under sista halvåret stego ända till 100 %, vilken prisstegring ju, som synes av tabellen, ej på långt när kompenserades av en motsvarande prisstegring på färdigfabrikaten.

XI.

TVÄTTMEDELSINDUSTRIEN I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER

Samtliga länder i Europa äro, såsom i det föregående framhållits, for sm fettindustri i mer eller mindre grad beroende av importen a v fett eller fettråvaror. De tre största förbrukarna äro England, Tyskland och F r a n k r i k e . Fitzner anför i Die Weltwirtschaft der Fettstoffe följande beräkning for importöverskottet i metriska ton av fett i de tre n ä m n d a länderna: 1

Genom år från år balanserade förluster minskas det egna kapitalet. ' Välgörenhets- och skattefonder.

74 Importöverskott Mängd olja i oljefrö och oljefrukter Vegetabiliska oljor Animaliska oljor Summa

England (1913)

Tyskland (1913)

Frankrike (1911)

387 923 89 758 468 122 945808

627 123 — 278 946 906069

363 78» _ 4 877 368659

16 050

945 803

352609 Exportöverskott Vegetabiliska oljor Netto importöverskott

Importöverskottet av oljefrö och oljefrukter, alltså de kvantiteter härav, som förbrukas för inhemskt behov av respektive länders oljeindustri, utgjorde enligt samma källa för de ovan angivna åren i metriska ton: Tyskland 1715 810, E n g l a n d 1 503 299 och F r a n k r i k e 883 583. Det är alltså ett betydande behov av fettråvaror, som enbart i dessa tre länder måste täckas genom import, och även övriga europeiska länder äro för täckningen av sitt fettråvarubehov, ej minst för tvättmedelsindustrien. i huvudsak hänvisade till importen. Förenta Staterna har däremot i motsats till de europeiska länderna en proportionsvis rikligare tillgång på inhemska fettråvaror. Den sammanlagda kvantiteten av i landet producerad bomullsfrö- och majsolja, vid slakten u t v u n n e n talg och smult m. m. täcker ej blott landets eget behov, u t a n l ä m n a r dessutom ett överskott, som kan exporteras. Hela produktionen av fett och olja uppskattas enligt Fitzner till i r u n t tal 4 000 000 ton, varav ungefär 25 % exporteras. I dessa tal h a r då icke det fett medräknats, som ingår i mjölk och smör. Oljeindustrien är utomordentligt starkt utvecklad och är, i motsats till den europeiska, i allt väsentligt baserad på inhemsk r å v a r a , ehuru även stora verk finnas, som förarbeta importerad kopra, sojabönor m. m. Det är naturligt, att den mer eller mindre goda tillgången på fettråvara spelat en roll för tvättmedelsindustriens skiljaktiga utveckling i olika länder, men även a n d r a omständigheter hava inverkat. Detta kommer att framgå av den följande skildringen, som av utrymmesskäl blott kan något mera utförligt behandla Tyskland, England och Förenta Staterna såsom representerande tre typiska fall av olikartad utveckling, under det att blott kortfattade statistiska meddelanden kunna lämnas rörande vissa övriga länders industri. TYSKLAND

Antal Den tyska tvättmedelsindustrien har under sista delen av det gångna anståua å r h u n d r a d e t allt mer tenderat a t t utvecklas mot storindustri, ehuru ej på långt n ä r i samma omfattning som den engelska, franska och amerikanska. Denna tendens ger sig till känna i ett minskat antal företag, speciellt under tiden efter å r 1875. Först från och med 1890-talets i n g å n g kan m a n likväl tala om a t t denna tillverkningsgren verkligen visat storindustriens kännetecken. Den första tillgängliga tyska statistiken rörande företagens antal h ä r r ö r från å r 1875 och den senaste från å r 1907. I tabellen äro icke medräknade de företag, som tillverkade tvättmedel såsom en ren binäring, och sannolikt saknas en del företag, som tillhöra den rent hantverksmässiga driften. De anförda siffrorna visa emellertid,

75 TAB. 3 9.

ANTAL

FÖRETAG

OCH

ANSTÄLLDA INDUSTRI

INOM TYSKLANDS TVÄTTMEDELS-

Minskning av Antal företag

Å r

2 656 2 370 1895 1619 1440 (approx.)

1875 1882 1895 1907 1910

Företag med en personal av intill 5 arb. antal %

sedan år 1875 antal %

286 761 1037

92-2 88-3 72-7 61-8

2 448 2 092 1377 1001

10-8 28-7 39-0

mer än 5 arb. antal % 208 278 518 618

7-8 117 27-3 38-2

•

•

•

a t t det antal företag, som år 1875 sysselsatte mer än 5 arbetare, blott representerade 7.8 % a v totalantalet, men a t t denna kategori å r 1907 ökats till 38.2 %. Samtidigt h a r totalantalet företag minskats med över 39 %. De inom industrien sysselsatta personernas antal visas i följande tabell. TAB. 4 0.

ANTAL SYSSELSATTA PERSONER INOM TYSKLANDS TVÄTTMEDELSINDUSTRI F ö r e t a g Å r

1875 1882 1895 1907

Summa

intill 5 pers. antal 1 %

7 967 8 758 11204 16 082

4 272 4 328 2 866 2 245

53-6 49-4 25-6 14-0

med mer än 5 pers. antal % 46-4 50-6 74-4 86-0

3 695 4 430 8 338 13 837

Man ser h ä r tydligt, a t t 1890-talet medförde en kraftig förskjutning, och a t t den rent hantverksmässiga tillverkningen fick giva vika för fabriksdriften. Det h a r i den allmänna översikten över industriens utveckling förut framhållits, hurusom de tekniska framstegen just under denna tid började att komina till sin rätt. Ännu tydligare framträder utvecklingen i nedanstående tabell. TAB.

41.

JÄMFÖRELSE MELLAN FÖRETAGENS STORLEKSKLASSER OCH 1 9 0 7 INOM TYSKLANDS TVÄTTMEDELSINDUSTRI

R— in

H _ 5o 51—200 om_Finn

me d

» » » » Summa

1 9 0 7

1 8 8 2 F ö r e t a g

ÅREN

Företag

Personer

Företag

Personer

2 092 116 156 6

4 328 964 2 973 493

1001 234 335 43 6

2 245 1740 7 353 3 263 1481

2 370

8 758

16082 Man finner, a t t mer än 52 % a v de mest hantverksmässiga företagen försvunnit under perioden 1882—1907. De större företagens a n t a l hade ökat, men ännu 1907 hade intet företag en arbetsstyrka, som översteg 500 man.

76 Tillverk- F ö r å r 1910 är en uppskattning av det då existerande antalet företag Ttofiek oci} d e s s a s Produktion gjord av Krebitz, som offentliggör densamma i Seifensiederzeitung år 1911. Denna uppskattning visas i tabell 42. TAR. 4 2 .

TYSKLANDS TVÄTTMEDELSTILLVERKRING ÅR 1 9 1 0

F ö i - e t ag

Tillverkning

i ton

antal

%

per företag

per grupp

o/ /o

575 415 274 165 11 1440

39-9 28-8 19-0 11-5 0-8

30—, 124 125— 349 350— 999 1000— 5 999 6 0 0 0 - 1 4 000

37 650 70 750 143 450 324 000 96 000

5-6 10-5 21-4 48-2 14-3

671 850

1000 I den m å n denna uppskattning är riktig skulle 176 företag eller 12.2 % av totala antalet hava åstadkommit 62.5 % av hela tillverkningen. Den svenska industrien visar i detta avseende en slående överensstämmelse, ty å r 1914 hade enbart 7 företag eller c:a 10 % av totalantalet bidragit med 62.7 % av hela produktionen, i vikt räknad. H u r u förhållandena utvecklat sig i Tyskland under och efter kriget är ej fullt klart. Man vet, att industrien tillfölje råvarubrist arbetade under mycket svåra förhållanden under kriget samt att c:a 750 företag lågo helt stilla under flera år. Export och Varken exporten eller importen av tvättmedel är av någon betydenhet tvättmedel f ö r ! a n d e t - D e n f ö r å r 1 9 1 0 uppskattade tillverkningen h a r i det föregående ' angivits. Den officiella statistiken angiver för samma å r en import av 1574 ton och en export av 8 712 ton av alla slag av tvättmedel. Förbrukningen hade alltså utgjort 664 712 ton. Importen var blott 0.2 % och exporten 1.3 % av förbrukningen. Importen var proportionsvis t. o. m. väsentligt lägre än den svenska, som under femårsperioden 1906—10 utgjorde för såpa 0.2 % och för tvål 5.8 % av förbrukningen. (Se tabell 10 och 11.) Produk- Produktionens fördelning på olika fabrikat uppskattas något olika. Staföråehiin t i s t i k e n lämnar ingen säker ledtråd. Följande uppskattningar äro gjorda: Krebitz 1910 Såpa Kärntvål Toalettvål Tvättpulver

30 45 10 15

Chemische Umschau 1913 \ /

J

10 20

Såsom synes var tillverkningen av såpa i Tyskland, c:a 30 %, proportionsvis mindre än i Sverige. I Tyskland utgjorde produktionen av tvål däremot c:a 45 % (se tabell 6). TvättI början a v 1800-talet var Tyskland splittrat i en mängd små tullområmedelsden, vilket begränsade det område, inom vilket varuomsättningen kunde industriDetta förhållande torde helt förklara den hantverksmässiga karakens utveck- ske. ling i tär, som landets tvättmedelsindustri bibehöll mycket längre än i England Tyskland. och F r a n k r i k e . De större staterna Bayern, Brandenburg, Kursachsen m. fl.

inriktade tidigt sina strävanden för industriens utveckling på att genom höga införseltullar lämna densamma stöd, och i stort sett följdes samma politik, sedan slutligen en gemensam tullpolitik för hela det tyska riket börjat att tillämpas. De inre tullskrankorna hade redan dessförinnan så småningom fallit och därigenom hade omsättningsmöjligheterna, som förut hade varit lokalt begränsade, ökats. Därmed hade visserligen en första grund lagts till en utveckling av tvättmedelsindustrien i industriell riktning, men någon verklig konkurrenskraft gentemot utlandet nådde densamma icke. Härtill bidrogo flera omständigheter. En bland dessa var, att skråväsendet länge höll yrkets utövare fångna med fast grepp. De gamla, på empirisk erfarenhet i viss mån rika, men teoretiskt oskolade, kokmästarna gjorde ej sig och industrien delaktiga av de tekniska framsteg, som i hög grad bidragit till att skapa en helt annan plattform för densamma i England och Frankrike. Tyskland var ej heller så gynnsamt ställt som dessa länder, då det gällde anskaffning av fettråvaror. Ännu till framåt mitten av 1800-talet hade Tyskland ej direkt tillförsel utan köpte den mesta oljan och fettet i England, som däremot tidigt hade direkta förbindelser sjövägen med de fettproducerande länderna. Därjämte verkade höga råvarutullar till nackdel för den tyska konkurrensförmågan. Detta tog sig uttryck i låga exportsiffror. Vid de tid efter annan vidtagna revideringarna av tulltaxan togs ej heller nödig hänsyn till tvättmedelsindustriens krav på sänkta råvarutullar förrän i 1865 års tulltaxa, då dessa sänktes och t. o. m. delvis slopades. Därmed togs ett ytterligare steg mot en kraftigare utveckling, samtidigt som man allt mer började att uppmärksamma de framsteg, som skett i tekniskt avseende. Följden visade sig även i en allt mer stegrad produktion och en något ökad export. Någon verklig storindustri kunde man likväl ej tala om. Utvecklingen gick långsammare än i England och Frankrike. I dessa länder, speciellt i England och även i Amerika, tenderade fabrikationen allt mer mot specialisering. De olika företagen förde vissa få märken, ofta blott ett enda. Dessa märken drevos med våld in hos publiken. Man ernådde därigenom en mera ensartad tillverkning, vilket utgör en av förutsättningarna för den intensifierade stordriften. De tyska fabrikanterna sökte däremot att tillfredsställa alla variationer av publikens önskningar och splittrade därigenom sin kraft på ett otal marken. Konkurrensen från utlandet kändes emellertid rätt besvärande for den tyska industrien. Man påyrkade höjd tull å tvål. En sådan genomfördes även i 1879 års tulltaxa, men tullen å vissa råvaror höjdes samtidigt och den förändring av läget, som nu följde, är i många avseenden intressant. -, ., De höga tullarna å vissa råvaror hämmade exporten och man blev åter i huvudsak hänvisad till den inhemska marknaden, där konkurrensen blev ytterligt skarp, speciellt beträffande hushållstvål. Samtidigt började den uppblomstrande margarinindustrien att suga till sig den bästa talgen och tvålfabrikanterna blevo hänvisade till den sämre varan och avtallslettet. Eaffinationsmetoderna voro då ej så utvecklade som nu och tvalproduktens utseende led av den sämre råvaran. Den våldsamma konkurrensen drev ned fabrikatprisen oerhört och 80-talet samt början av 90-talet var en synnerligen bekymmersam tid för de tyska tvålfabrikanterna. Det allt sämre ekonomiska resultat, som nåddes, tvingade fabrikanterna att söka utnyttja alla medel att förbättra sin ställning. Nittiotalet karakteriseras sålunda av ett livligt intresse för att tillgodogöra sig de fordelar,

78 som glycerinutvinningen kunde medföra. Man fick även ögonen allt mer öppna för betydelsen a v a t t driften leddes av kemiskt-tekniskt fackutbildad personal. Toalettvålfabrikanterna, som länge sökt a t t billigt efterapa de franska produkterna, började att framställa varor av hög kvalitet med eget firmanamn — förut hade man tämligen allmänt sökt att genom imiterade firmanamn och oriktig ursprungsbeteckning giva fabrikatet sken av att v a r a av utländsk tillverkning. Den kraftiga konkurrensen företagen emellan hade blivit den drivfjäder, som tvingat in produktionen på moderna spår. Den ökade förbrukningen av tvättpulver, ofta utförda i marknaden med dyrbar reklam, tvingade dessutom fabrikanterna att inr ä t t a sig för en rationell drift, som endast de större företagen kunde åstadkomma. Den ökade insikten om massproduktionens och specialiseringens betydelse för ekonomien medförde en allt tydligare tendens till stordrift och redan vid tiden omkring sekelskiftet funnos n å g r a företag med mycket aktningsvärda proportioner. Gebr. Luhn's jätteföretag i Rittershausen vid Barmen, där r å v a r a n i järnvägsvagnar kördes in i etablissementets vindsvåning och sedan så gott som automatiskt vandrade v å n i n g för våning nedåt från den ena apparaten och maskinen till den a n d r a för att slutligen i form av färdigt fabrikat från bottenvåningen åter på järnvägsvagnar spridas till kundkretsen, var redan något år efter sekelskiftet ett lysande exempel härpå. Början av 1900-talet visar, att den tyska tvättmedelsindustrien leddes ytterst målmedvetet, och, även om vid krigets början densamma fortfarande ej visade storindustriens kännemärke, driftskoncentrationen, i så hög grad som den engelska och amerikanska', voro de existerande storföretagen ej få och hade en teknisk och köpmannamässig organisation, som var fullt jämförlig med den, som företag i något annat land kunde uppvisa. Det största tyska företaget förarbetade enligt Ullmann åren före krigsutbrottet c:a 10 000 ton fett per år. Tekniskt sett stodo de större tyska företagen ävenledes på en särdeles hog ståndpunkt. Tyskland, där de flesta av våra svenska fabriksledare mom branschen fått sin utbildning, äger numera tvenne fackskolor för utbildandet av tvättmedelsteknici. Det har även inom sina gränser ett stort a n t a l specialverkstäder för framställande av nödig a p p a r a t u r och dessa verkstäder hava i många fall n å t t världsrykte. Båvaru- Vad beträffar råvarutillgången är Tyskland helt självförsörjande med uiigången. avseende å alkalibehovet. De rika saltlagren lämna r å v a r a till såväl natrium- som kaliföreningarna. Annorlunda ställer det sig med fettråvarorna, som endast till en ringa del, c:a 30 %, äro inhemska. Den tyska tvättmedelsindustrien förbrukade nämligen före kriget 250 000 ton fett och olja, v a r a v c:a 200 000 direkt eller indirekt voro av utländskt u r s p r u n g (Chem. Umschau 1918.) Gynnad av kraftiga skyddstullar hade emellertid i Tyskland uppammats en före kriget blomstrande oljeindustri, som, speciellt vad palmkärnolja och kokosolja beträffar, var synnerligen framstående. Koapera- Kooperativa företag hava i n å g r a få fall grundats. Sålunda lära en del tag ' ftprre förbrukare bland textilfabrikanterna hava g r u n d a t en tvålfabrik. Die Grossemkaufsgenossenschaft deutscher Konsumvereine i H a m b u r g anlade i början av detta å r h u n d r a d e en större tvålfabrik vid Riesa a. d. E. Av större intresse är likväl det försök, som gjorts att grunda ett koope-

7!) rativt fettspaltningsföretag. Detta kom till stånd år 1903 i Mannheim. Trettio fabrikanter voro delägare och företaget beräknades för en daglig avverkning av 20 000—30 000 kg. Själva fettspaltningsapparaturen kostade 100 000 mark. Det skulle h a v a kostat var och en av de trettio fabrikanterna 20 000 m a r k att göra en liten anläggning för sitt behov. Man sparade alltså in 500 000 m a r k enbart i anläggningskostnad. Man sparade vidare in lön för 10 man, ty v a r och en av de trettio fabrikanterna hade väl i medeltal behövt 1 man vid driften, men det kooperativa företaget kunde nöja sig med 20 man. De villkor p å vilka spaltningen skedde voro, att varje leverantör av 100 k g ospaltat fett fick tillbaka 100 kg fettsyra, d. v. s. han fick c:a 5 k g större mängd fettsyra, än det av honom levererade ospaltade fettet innehöll. Spaltningsföretaget fick alltså skjuta till fettsyra men behöll glycerinen, som försåldes, och den uppkomna vinsten fördelades mellan delägarna. Konkurrensen inom det egna landet har i Tyskland alltid varit synner- Prisligen skarp. De försök, som tid efter a n n a n gjorts för a t t mildra densamma ^-teller. genom bildandet av priskarteller, hava alla förr eller senare strandat på omöjligheten av att kontrollera det stora antal företag, som arbetat i branschen. Det ekonomiska utbytet vid de tyska företagen kan ej siffermässigt be- Det ekonolysas för facket i sin helhet, men man vet, att konkurrensen varit så stark, JJJJJJ* att många företag arbetat med klent resultat under m å n g a år. Det är de stora företagen, som, tack vare specialisering och möjlighet att utnyttja de tekniska resurserna, k u n n a t göra sig gällande. Die Reichs-Aktiengesellschaft-Statistik för 1908 l ä m n a r meddelande om resultatet för 20 tvålfabriker, varav framgår a t t 15 företag med ett utdelningsberättigat kapital ay 47.8 milj. m a r k l ä m n a t 5.7 milj. vinst, under det att 5 företag med 7.1 milj. kapital visade en förlust av 944 tusen mark. Medelårsvinsten på 54.9 milj. kapital var alltså 4 756 milj. eller 8.7 %. ENGLAND

Många orsaker h a v a bidragit att giva Englands tvättmedelsindustri en synnerligen kraftig ställning. Det var i detta land, som Leblancs uppfinning att på syntetisk v ä g framställa soda först tillämpades i industriell skala, och sin ledande ställning p å alkaliområdet behöll landet i 50 år, under vilken tid tvålindustrien kraftigt utvecklades. Landets livliga sjöfart, som medgav tillförsel av r å v a r o r direkt från kolonierna, de egna koltillgångarna och den av inga tullar hindrade, kraftigt blomstrande handeln, allt bidrog att redan på ett tidigt stadium leda tvålindustrien mot stordrift. Någon fortlöpande statistik över antalet fabriker och arbetare finnes icke och den periodiska statistik, som offentliggöres, sammanför tvål- och ljusindustrien, varför h ä r icke är något att hämta, som direkt belyser utvecklingen inom tvättmedelsindustrien. Rörande tillverkningens storlek och värde l ä m n a r den engelska statisti- Tfflmrkken emellertid uppgifter. I tabell 43 visas siffrorna för å r 1907; t y v ä r r »™*£jf äro senare uppgifter ej tillgängliga, då detta skrives.

80 TAR. 4 3 .

TVATTMEDELSTILLVERKNINGEN

I ENGLAND AR 1907

Kvantitet

F a b r i k a t

Värde 1 000 £

1 000 cwts. Hushållstvål Toalettvål .. Såpa Tvättpulver Poler- och skurtvål Andra slag 1 Summa

5 669 281 633 741 113 234

73-9 37 82 9-7 1-5 3-o

6 206 1072 486 715 146 231

70-1 121 5-6 8-1 1-6 2-G

7 671

lOOo

8 856

lOOo

Man lägger h ä r märke till det stora rum, som tvåltillverkningen intager, i det att densamma utgör ej mindre än 77.56 % av den totala. Blott 8.25 % representeras av såpan. import Tabell 44 visar importens och exportens k v a n t i t a t i v a storlek samt dessas och export förhållande till produktionen respektive förbrukningen år 1907. TAR. 44. TILLVERKNING, IN- OCH UTFÖRSEL ÄVENSOM FÖRRRUKNING AV TVÄTT MEDEL I ENGLAND F a b r i k a t -

< j Tillverkning |

10 0 0 Införsel

cwts Utförsel

| Förbrukning

217 18

1114 50

4 772 249 633 784

Utförsel i % av tillverkning

l

Hushållstvål Toalettvål Såpa Tvättpulver

! 1

5 669 281 633 741

19-9 17-8 3-2

|

7 671

22-2

7 055

16 2

Såsom tabellen visar, har E n g l a n d en synnerligen kraftigt utvecklad export, ej mindre än 1240 000 cwts eller 62 992 ton, motsvarande 16.2 % av hela tillverkningen. Hushålls- och toalettvål äro de största exportartiklarna, 19.9 % av tillverkningen av den förra och 17.8 % av den senare. Under rubriken »andra slag» visas även en relativt stor export, men denna rubrik torde genomgående, alltså ej blott beträffande exporten,.till en mycket stor del utgöras av s. k. »Soapstock», som ej är tvättmedel i egentlig mening u t a n raffineringrester från oljeslagerierna. Importen ä r obetydlig, blott 8.1 % i förhållande till den totala tillverkningen och till största delen bestående av amerikansk tvål och soapstock. Förbrukningen, cl. v. s. nettoöverskott för år 1907, sedan export-, importoch reexport tagits med i räkningen, var 7 055 000 cwts eller 358 394 ton. Vid en specialundersökning, som verkställdes åren 1919—20 av den engelska trustkommittén, antogs den normala konsumtionen per år r ä k n a t utgöra omkring 400 000 ton, under det att densamma för det undersökta året 1917 var något större, 417 000 ton. Den uppgivna produktionen av tvål, andra slag, är missvisande, ty den innefattar tvålspån och grundtvål, som delvis ingår i någon av de övriga rubrikerna. 2 Minus reexport.

81 Fore Samma kommitté uppskattade de dåtida fabrikernas antal till 220. Med utgångspunkt från storleken av 1917 års tillverkning, som enligt samma *J2ton7 källa utgjorde c:a 500 000 engelska ton, motsvarande 508 000 metriska, medeltal. skulle alltså hava tillverkats c:a 2 300 ton per företag. Man behöver endast jämföra Tysklands 1 440 företag å r 1910 med en total produktion av 671850 ton eller i medeltal 466 ton per företag och Sveriges 48.5 ton per företag å r 1914 för att förstå, a t t de engelska verken representera en helt annan storleksordning. Detta intryck förstärktes än mer av de uppgifter, som lämnas i det följande.

Det är nämligen ej endast den omständigheten, att företagen äro av industriannan storleksordning än annorstädes i Europa, som sätter sin prägel på cnskarteiiden engelska industrien. Företagen äro även f ört-rustade i en helt annan ^ *™^ grad än i något annat land. centration. Den ovannämnda kommittén konstaterade, att 90 stycken av de år 1917 existerande 220 firmorna tillhörde The United Kingdom Soap Manufacturers Association. Nämnda förening är en priskartell, bildad 1914, som fört en mycket aktiv prispolitik. Dess medlemmars tillverkning representerar 80 % av landets totala. År 1917 tillhörde 37 av dessa 90 firmor den stora Leverkoncernen, men dessa 37 firmors tillverkning utgjorde ej mindre än 70 å 75 % av landets och 90 % av de till kartellen anslutna företagens totala produktion, d. v. s. Leverkoncernens företag hade en medeltillverkning av c:a 10 000 ton. Den Leverska huvudfabriken i Port Sunlight har i en enda lokal 54 kokpannor installerade, var och en med en kapacitet av 60 ton. Lever Bros. Ltd. började arbeta i tvålbranschen år 1886. Det nuvarande Lever bolaget bildades år 1894 med ett kapital av £ 1500 000. År 1889 förenades Bros- Ltdytterligare en firma med bolaget och år 1909 hade man kommit att inkorporera y t t e r l i g a r e 7 företag. Vid krigsutbrottet hade 40 firmor uppslukats — ej endast tvålfabriker — och i j a n u a r i 1921 hade det a n t a l företag, som kontrollerades av koncernen, vuxit till 140, fördelade på hela världen. Kapitalet utgjorde 1 maj 1920 £ 130 000 000. Även här i Sverige finnes en avläggare av Lever Bros. Ltd., Sunlight såptvålaktiebolag i Göteborg. Den engelska koncernen gjorde under hösten 1920 ett försök att förvärva n å g r a av de största svenska såp- och tvålfabrikerna, men detta försök strandade. Den fullständigt enastående koncentration, som under de senaste årtiondena genomförts av det mäktiga Sunlightbolaget, hade knappast kunnat ske, om ej jordmånen varit väl förberedd. Koncentrationstendenser hade funnits, långt innan detta bolag kom till, och företag med en aktningsvärd storlek existerade redan för 50 å r sedan i England. Hushållstvålen har alltid varit huvudfabrikatet och m a n h a r inskränkt sig — i motsats mot t. ex. i Tyskland och de skandinaviska länderna — till a t t driva ett fåtal märken, varigenom tillfälle givits att intensifiera driften. Därigenom vanns möjlighet att tillgodogöra sig de driftstekniska framstegen och a t t själv skapa sådana. E n g l a n d var sålunda bland annat det första land, där man började att tillvarataga underlutsglycerinen, och fettspaltningen infördes tidigt vid landets tvålfabriker. Även i maskinellt hänseende voro de engelska fabrikanterna föregångsmän på många om6 — 5220.

T.

T.

82 råden, och den engelska tvättmedelsindustrien blev i det väsentliga den förebild, efter vilken den amerikanska uppbyggdes. Numera torde man knappast med fog kunna påstå, att den engelska industrien från teknisk synpunkt står högre än i andra länder. Tvärtom ä r det egendomligt — möjligen beroende på en viss konservatism — a t t vissa av de moderna tekniska hjälpmedlen, t. ex. kylpressarna, ej lära hava kommit till a n v ä n d n i n g i någon större utsträckning. FÖRENTA STATERNA

Den industriella tillverkningen av tvättmedel är betydligt yngre i Förenta Staterna än i ett flertal av Europas länder. Liksom annorstädes skedde tillverkningen i hemmen eller rent hantverksmässigt, och den väldiga industri, som nu vuxit fram, är ett resultat av de senaste 50 årens arbete. Såsom redan antytts, h a r på detta liksom på så m å n g a a n d r a områden inom det amerikanska näringslivet mäktiga impulser u t g å t t från England. Det har i det föregående påvisats, att Amerika i råvaruhänseende i stort sett kan anses v a r a självförsörjande för sin tvättmedelsindustri, vilket redan detta är en stor styrka. Den ofantliga konsumentkretsen inom det egna landet har vidare skapat alldeles särskilda förutsättningar, som målmedvetet utnyttjats för att skapa en storindustri. Den amerikanska tvättmedelsindustrien har i mycket hög grad inriktats på att inom samma företag förena alla faser av tillverkningen, från råvara till färdigt fabrikat. E t t flertal av tvålfabrikerna äro direkt anslutna till de stora slakterierna och oljeslagerierna. De jätteföretag, som skapats a v dylika kombinationer, hava ytterligare integrerats genom att med sig förena verk för framställning av elektrolytiskt alkali, emballagefabriker, litografiska och a n d r a tryckerier m. m. E n långt driven specialisering med tillverkningen baserad på ett fåtal märken och en hänsynslös reklam h a r gjort resten. Antal föreI Amerika framträda synliga trustbildningar inom tvättmedelsbrantag och anställda schen ej på samma sätt som i England. Då likväl ett visst samarbete

torde existera mellan de stora slakterierna, har den direkta följden h ä r a v blivit, a t t de små tvålfabrikerna numera hava svårt att existera vid sidan av de större, i all synnerhet som den viktigaste råvaran, talgen, erhålles från slakterierna, av vilka de största i regel hava egna tvålfabriker. År 1880 uppgives, att antalet företag utgjorde 629, men år 1890 blott 578. Utvecklingen från slutet av föregående århundrade åskådliggöres i tabell 45.

TAB.

4 5.

F O R E T A G E N S OCH D E N VID D E S S A ' A N S T Ä L L D A P E R S O N A L E N S SAMT A N T A L ANVÄNDA H Ä S T K R A F T E R

Å r 1899 1 1904 1909 1914 1

,, ... Delägare

Företag

1 *

558 43(3 420 371

Siffrorna omfatta även ljusfabriker.

1 rr... . . . i Ijansceman i

i 587 399 329 252

. , , Arbetare

i 738 32 058 5 065 5 415

;

ANTAL

Effektiva ,, likr

1 9 487 11044 12 999 14 172

17 228 514 20 28 360 35 737

88 Såsom synes h a r antalet företag oavbrutet sjunkit, under det att arbetarnas, tjänstemännens och de använda hästkrafternas antal lika oavbrutet stegrats. Antalet ägare har däremot sjunkit hastigare än antalet företag, vilket tyder därpå, att en del företag kommit under gemensam ledning. I tabell 45 har antalet sysselsatta arbetare angivits. H u r u dessa för- , *" delats på olika företag framgår av tabell 46, varvid bör observeras, att till JorUksde angivna siffrorna för arbetarantalet lagts antalet av ägare, som en- ordning. samma arbeta i sitt företag, då de ansetts förrätta arbetares syssla. TAB. 46. FÖRETAGEN FÖRDELADE EFTER STORLEKSORDNING I U. S. A. 19 1 4 Antal före% tag

19 0 9 Antal före% tag Agaren ensam 1—5 arbetare 6-20 » 21—50 » 51—100 101—250 » 251—500 » 501—1 000 » över 1 000 » • Summa

50 199 86 38 17 18 6 5 1

11-9 43 47-4 . 166 20-5 90 9-0 29 14 4-1 17 4-3 5 l.i 1-2 4 0-2 3

100 o

11-6 44-7 24-3 7-8 3-8 4-fi 1-3 1-1 0-8

19 14 Antal arbe% tare

19 0 9 Antal OJ arbe/o tare 50 480 931 1283 1125 2 822 1706 3 550 1102

0-4 3-7 7-1 9-8 8-6 21-6 13-1 27-2 8-5

0-3 2-8 7-3 7-2 7-9 19-4 11-8 16-8 26-5

43 396 1033 1017 1125 2 763 1679 2 386 3 773

100 o 13 049 100 0 14 215 100-0

De små företagen äro, såsom synes, långt ifrån utdöda, men deras arbetarantal är obetydligt. I än högre grad framstår de stora företagens allt mer dominerande ställning, om jämförelse göres mellan företagens produktionsvärde, som framgår av tabell 47. TAB.

47.

FÖRETAGENS STORLEKSORDNING MED HÄNSYN TILL TILLVERKNINGSVÄRDET I U. S. A.

under 5 000 5 000—19 999 20 0 0 0 - 9 9 999 100 000—999 999 1 milj. och däröver Summa

Tillverkningsvärde i 1 000 doll.

Antal företag

Tillverkningsvärde i doll. 1904

101 103 140 79 13

104 102 110 82 22

82 82 102 76 29

242 j 1146

254 1090 5 925 1 5 362 22 815 i 27 740 38146 76 912

186 879 4 917 21667 100 293

68 274

1113581 127 942

1914 F r å n år 1904 till år 1914 har en ökning av antalet företag i högsta värdeklassen skett från 13 till 29 stycken och samtidigt har produktionsvärdet för företagen av denna kategori växt från n ä r a 56 % till över 78 % av hela landets tillverkning. Tillverkningens storlek framgår av tabell 48. Den efter v å r a m å t t imponerande tillverkningen utgöres av c:a 3 % såpa, 16 a 17 % tvättpulver och resten c:a 80 % tvål av olika slag.

Tillverkningens storlek i vikt.

84 TAB. 4 8 .

TILLLVERKNINGENS STORLEK I U. S. A. 1 9 0 9

19 1 4

F a b r i k a t 1 000 lbs.

Talgtvål Oleintvål Grundtvål Toalettvål Tvålflingor Tvål, andra slag Tvättpulver Såpa

|

Summa

X

1 000 lbs.

%• 44-3

944 409 33 696 73 444 111571

50-9

329 953

17-s/

301176 60 037

16-8

3-2

938 447 42 524 111 063 169 926 97 746 336 778 367 744 57 002

lOOo

2 121 230

1-8 4-o 6-0

2-o 5-2 8-o 4-6 15-9 17-3

2-7

Tvålen ä r huvudprodukten, därnäst tvättpulvret, som visar tendens a t t ökas, under det a t t förbrukningen av såpa, som huvudsakligen lär förbrukas till textiländamål, synes avtaga. I en av n u v a r a n d e fabrikschefen Terne vid Malmö gamla tvålfabrik till kommerskollegium ingiven reseberättelse a v år 1905 lämnas en utförlig redogörelse för de metoder, som amerikanarna använda vid tillverkningen. Dessa skilja sig r ä t t väsentligt från de i Europa brukliga. Såsom belysande för den skala, i vilken tillverkningen bedrives, må blott anföras, a t t kokpannorna i en av honom besökt fabrik hade en rymd, som varierade mellan 350 000 till 1000 000 lbs; vid ett a n n a t företag funnos 7 pannor som rymde 350 000 lbs och 5 med 190 000 lbs rymd. Införsel och utförsel.

In- och utförselns storlek i vikt kan ej angivas på den grund, att den amerikanska tullstatistiken anger införseln av toalettvål i vikt men annan tvål i värde. Utförseln däremot redovisas på ett alldeles motsatt sätt. För å r 1914 utgjorde införseln a v toalettvål 4 622 000 lbs och för införseln av annan tvål v a r värdet 407 000 dollar. Samma år utfördes för 1777 000 dollar toalettvål och 63 368 lbs a n n a n tvål. Införseln är, som synes, obetydlig i relation till tillverkningen. Detsamma kan ju även sägas om utförseln, ehuru densamma likväl i och för sig representerar en mycket ansenlig kvantitet.

Det ameriToalettvålarna äro av samma t y p som i Europa. För den amerikanska kanska liksom för a n d r a nationers toalettvålindustri är det den franska toalettfabrikatets tvålfabrikationen, som stått såsom ett efterföljansvärt exempel. Vissa kvalitet.

amerikanska specialiteter, såsom raktvål, hava sedan gammalt m a r k n a d även i v å r t land. Den största artikeln, hushållstvålen, är däremot i allmänhet a v en a n n a n kvalitet, än den vi äro vana vid. Densamma framställes av t a l g och cottonolja med en tillsats av harts och vattenglas i en utsträckning, som ej är bruklig i Europa. Tvål av dylik kvalitet uppskattas ej i v å r t land, vilket bland annat visade sig omedelbart efter krigets slut, då försök gjordes a t t införa en del amerikanska tvättvålmärken på den svenska marknaden. Produktionskostnaderna.

Den amerikanska produktionsstatistiken lämnar vissa uppgifter om produktionskostnaderna, som äro av intresse. I tabell 49 anföras dessa för åren 1909 och 1914 och jämsides de procenttal, i vilka enligt tabell 32 de olika utgiftsposterna år 1913 beräknats ingå i den svenska tvättvålen. För år 1914 hava siffrorna.ej i sin helhet varit tillgängliga.

85 TAB. 4 9 .

TILLVERKNINGSKOSTNADERNA

I U. S. A. OCH SVERIGE Sverige

U. S. A. Hela tvättmedelsindustrien 1909

Oljor, fett och harts Alkalier Bränsle och kraft Alla andra materialier Arbetslöner Kontorslöner Diverse handelsomkostnader Administration

Tvättvål

1913 /o

1 000 doll.

%

| 1 000 doll.

45 752 4 494 1266 20 667 6 227 3 853 14 315 1652

46-6 46 1-3 21-o 6-3 3-9 14-6 1-7

59198 3 934 1619 24116 8 088 4 694

98 226

100 o

}

64-8 4-3 1-2 8-3 6-5 13-6 1-8 lOOo

H ä r framträder kvalitetsskillnaden med önskvärd tydlighet. Olja, fett och h a r t s representerade i Amerika en kostnad av 46.6 % — det h a r förut påvisats, att den övervägande delen av hela den amerikanska produktionen utgöres av tvål, varför jämförelsen i viss mån kan v a r a berättigad — men i Sverige 64.8 %. Alkaliförbrukningen ä r relativt större i Amerika, vilket ä r anmärkningsvärt med hänsyn till den relativt taget låga fettförbrukningen. Utgifterna för bränsle och kraft balansera r ä t t vä; mot v a r a n d r a . Däremot är diversegruppen relativt större i Amerika, beroende på den stora användningen av fyllnadsmaterial, silikat m. m. Arbetslönerna visa ej någon större skillnad, vilket överraskar, då den skala, i vilken tillverkningen bedrives hos oss, är så mycket mindre, men detta torde få skrivas på de höga amerikanska lönernas konto. Handelsomkostnaderna plus kontorslönerna äro för de amerikanska förhållandena avsevärt högre, men det är att anmärka, att reklamkostnaderna ingå i den amerikanska men ej i den svenska siffran. Administrationskostnaderna äro även något högre i Amerika. Man är förvisso icke berättigad a t t draga allt för långt gående slutsatser av denna jämförelse mellan svenska och amerikanska förhållanden. Med tydlighet visas likväl av det låga procenttalet för utgiften för olja och fett, inklusive harts, att det amerikanska fabrikatet genomsnittligt är av lägre kvalitet än det svenska, liksom det även ej synes omotiverat att antaga, a t t de större av v å r a svenska fabriker arbeta med en r ä t t god driftsekonomi. Den amerikanska statistiken lämnar emellertid material till ytterligare en jämförelse. Utgifterna för löner till arbetare voro år 1914 i Amerika 8 087 937 dollar, till kontorister 4 693 877 dollar och till tjänstemän 1997 815 dollar, motsvarande för den första gruppen 54.7 %, för den a n d r a 31.8 % och för den tredje 13.5 % av totalbeloppet. Av tabell 45 framgår, att tjänstemännens antal i Amerika samma år motsvarade 38.2 % av arbetarantalet. För svenska förhållanden kunna icke n å g r a lönesiffror nämnas, men å sid. 24 påvisas, att det korresponderande talet för den svenska förvaltningspersonalens antal motsvarade 35.G % år 1914.

86 VISSA ÖVRIGA LÄNDER

Frankrike. Den franska tvättmedelsindustrien har sedan gammalt ett gott namn. Den v a r intill mitten av förra århundradet i huvudsak koncentrerad till Marseille, som fortfarande ä r den mest betydande platsen i landet, där tvålfabrikation bedrives och där även de största företagen, c:a ett 40-tal fabriker, äro belägna. Förbrukningen av olja och fett enbart i Marseille uppgives överstiga 100 000 ton, eller ungefär hälften av vad hela landets tvättmedelsindustri torde konsumera. 1 P a r i s med omnejd a r b e t a ett 30-tal företag, av vilka ett flertal äro av mindre betydenhet. Antalet företag i hela landet uppskattades till 275 omedelbart före världskriget. Dessa tillverkade c:a 300 000 ton tvål och c:a 45 a 50 000 ton såpa, av vilka den senare nästan enbart förbrukas i kanaldistrikten och till övervägande del framställes vid små företag. Det franska fabrikatet har alltid varit högvärdigt, vilket i all synnerhet gäller om den franska textil- och toalettvålindustriens produkter. Det var i F r a n k r i k e m a n först började att tillverka de s. k. pilerade toalettvålarna, som, försedda med utsökt parfym och utstyrsel, länge hade ett berättigat anseende såsom det mest fulländade fabrikatet på världsmarknaden. Exporten är betydande. År 1913 exporterades 36 623 ton tvål, varemot svarade en import av blott 3 165 ton. Danmark. 1913 års industristatistik angiver tillsammans 63 tvålfabriker, v a r a v 16 med 328 arbetare, benämnes parfym- och toalettvålfabriker och resten med 306 arbetare kallas såpsjuderier. Produktionsstatistik föreligger dock endast för 30 av dessa företag med sammanlagt 588 arbetare. Då uppgifterna för år 1913 äro något ofullständiga, anföras för jämförelse även siffror för 1916 års tillverkning. Sistnämnda å r redovisas 31 stycken företag med 660 arbetare, men tydligen arbeta dessutom ett antal företag med en rörelse, vars omfattning är av ringa betydenhet. För mellanliggande år föreligga inga statistiska uppgifter. TAB. 5 0.

TILLVERKNINGENS KVANTITET OCH VÄRDE I DANMARK 19

F a b r i k a t

Såpa Tvål, parfjmierad » , icke parfymerad Hushållstvål Teknisk tvål Annan tvål Tvättpulver

16 Värde

Kvantitet

ton

1 000 kr

ton

13 104 2 030 49 2 244 589

68-1 10-6 0-2 11-7

14 683 1987

77-2 10-4

4 371 2 012

} *2 360

12-4

1 110

Värde 1 000 kr.

3-1 1216

Summa Glycerin Glycerinvatten

13 Kvantitet

19 030 433 238

7 493

19 232

76 260

344 209 !

6-3 100 o

5 045 2 961 61 1391 405 377 506 10 746 519 35

Såpa ä r i Danmark, liksom i Sverige, den mest använda produkten. Införseln har, såsom synes av tabell 51, före världskriget varit relativt stor i förhållande till tillverkningens storlek, under det att utförseln varit av mindre betydelse.

87 TAB. 5 1 .

INFÖRSEL OCH UTFÖRSEL AV TVÄTTMEDEL I DANMARK TON

Införsel:

Toalettvål ••• Tvättvål ..•••• Teknisk tvål

Tvättpulver

Summa Utförsel: Toalett val ••• Tvättvål ... ; .. Teknisk tvål Tvättpulver Summa

24 161 484 830

30 138 522 815

39 166 437 901

34 146 419 679

29 239 19 1

40 239 1 15

34 234 4 10

25 256 19 10

310 Norge. Den norska tillverkningen bedrevs år 1909 vid 26 såp- och tvålfabriker, vilkas arbetarantal den officiella statistiken ej redovisar. Tillverkningens storlek framgår av tabell 52. TAB. 5 2. TILLVERKNINGENS STORLEK OCH VÄRDE I NORGE 1 9 1 G

19 0 9 F a b r i k a t

Såpa Tvättvål • • Toalettvål-. Tvättpulver

Värde

ton

1 000 kr.

ton

2 453

9 463 1020 677 758

79-4 8-6 5-7 64

4 314 695 1111 448

lOOo

6 568

8 559 129

40 Summa 54

Glvcerin

Värde

Kvantitet

Kvantitet !

! 1 000 kr.

258 Även i Norge är såpa huvudprodukten. Företagens storleksordning framgår av tabell 53. Såsom synes framställa 3 av företagen något över 40 % av hela produktionen av såpa och tvål. TAB. 5 3. FÖRETAGENS STORLEKSORDNING AR 1909 I NORGE Tillverkning av såpa och tvål

Antal förets

Ton

6 6 3 3

201 1001 2 366 1542 3 449

11-7 27-G 18-0 40-3

8 559

i ton under 100.... 100—249 .... 2 5 0 - 4 9 9 .... 500—749 .... mera än 750 Summa;

2-4

Införseln år 1909 utgjorde 440 ton, innefattande alla slag av tvättmedel under det att utförseln blott var 29 ton.

88 Finland. Den både absolut och relativt lägsta tillverkningen av de skandinaviska länderna har Finland. Företagen sysselsatte före kriget blott 10 a 11 arbetare i medeltal. TAB. 54. ANTAL FÖRETAG, ARBETARE, ANVÄNDA HÄSTKRAFTER OCH TILLVERKNINGSVÄRDE I FINLAND 1 r

Företag

Arbetare

Hkr

Tillverkningens bruttovärde j 1 000 fmk

114 116

121 229

2 920 4 325

1914 ' 1915

I olikhet mot vad fallet är i de övriga skandinaviska länderna är tvål huvudprodukten i Finland. Detta framgår dock icke direkt ur statistiken, som sammanför tvättvål, såpa och tvättpulver under en rubrik. TAB. 5 5.

TILLVERKNINGENS STORLEK I FINLAND 1 9 1 4

F a b r i k a t ton Tvättvål, såpa och tvättpulver Toalettvål

1 9 1 5

1 000 fmk

ton

1 000 fmk

2 664 120

4 330 75

2 784

4 405

3 977 160 4137

4 262 •

Summa 106

167 21

Den kraftiga ökning av tillverkningens värde, som visas från år 1914 till år 1915 torde v a r a att hänföra till av krigstillståndet orsakad prisstegring. Införseln utgjorde 249 ton å r 1914 och 303 ton år 1915 under det att utförseln för samma år belöpte sig till resp. 30 och 397 ton.

XII.

TULLPOLITIKENS VERKNINGAR

Tullpolitikens direkta inverkan på tvättmedelsindustriens utveckling intill tiden före världskrigsutbrottet är icke lätt att bedöma i alla avseenden. RÅVARUTULLAR Slopandet av de flesta fettråvarutullarna å r 1889 blev av stor betydelse, i all synnerhet för tvålindustrien, som erhöll kokos-, palmkärn- och palmolja tullfria, Någon rubbning av tullsatserna för de viktigaste såpråvarorna, de flytande vegetabiliska oljorna, har icke ägt r u m efter det n ä m n d a året, men icke desto mindre skedde praktiskt taget en förändring av stor betydelse. Linoljan, som då var och ännu är åsätt en tull av 7 öre per kg, utgjorde vid denna tid såpfabrikanternas viktigaste fettråvara. År 1896 kom emel-

89 lertid den tullfria majsoljan i marknaden, och därmed erbjöds såpfabrikanterna ytterligare en tullfri r å v a r a . Majsoljan visade sig väl kunna ersätta linoljan såsom r å v a r a för såpa. Fettsyror hava liksom oljorna förblivit tullfria, med undantag av linoch rapsoljesyra. Alkalierna voro (tullfria till år 1911, då de åsattes en tull av kr. 2.50 per 100 kg. Tullen var avsedd att stödja den inhemska kloralkalitillverkning en. FABRIKATTULLAR

E n jämförelse med utlandet visar, att Sverige bland de europeiska länderna, vilka i detta sammanhang intressera oss mest, tillämpat de högsta fabrikattullarna, ehuru vår tvättmedelsindustri i motsats till vad fallet varit i de flesta a n d r a länder — med undantag för linolja — haft förmånen av tullfria fettråvaror. Bilaga X V visar de tullsatser, som i vissa länder tillämpats före världskriget. Vad såpa beträffar, har tullsatsen i Sverige, 5 öre per kg, bibehållits oförändrad sedan år 1882. Tullen å toalettvål höjdes år 1892 från 28 till 50 öre per k g och å r 1904 skedde en ytterligare tullförhöjning till 1 kr. per kg. Tullsatsen å tvål, »andra slag», h a r i likhet med såptullen varit oförändrad sedan år 1882, då den fastställdes till 10 öre per kg. FABRIKATTULLARNAS INVERKAN PÅ IMPORTEN F a b r i k a t t u l l a r n a hava givetvis i större eller mindre grad inverkat på importen. Under hela den tid 5-örestullen för såpa tillämpats, har importen varit obetydlig. De sista tio åren, då mellanrikslagen gällde, uppgick visserligen såpimporten i medeltal till 125 å 130 ton per år, mest från Norge, men detta motsvarade likväl blott c:a 1.5 % av förbrukningen. Även den tullfria importen var alltså minimal. Den låga importen synes alltså, åtminstone i viss mån, böra tillskrivas andra orsaker ä n a t t såpan var tullskyddad. A t t importen under den nyss omnämnda perioden ej var större kan till en del vara beroende därav, att den svenska såpan stod kvalitativt högre än den norska, vid vilkens tillverkning fiskoljor i stor utsträckning användes. Dessa förlänade såpan en dålig lukt, varför densamma icke tillfredsställde den svenska smaken. E n annan orsak, som, bortsett från tullskyddet, bidragit till att hindra importen, är den, a t t såpan med sin höga vattenhalt, 50 % och mera, är skrymmande och därför icke tål transportkostnaderna vid längre avstånd. I än högre grad torde likväl den omständigheten medverkat till ett hämmande av importen, att den höga vattenhalten gör såpan känslig för temperaturväxlingar. Den smidighet, med vilken det egna landets fabrikanter kunna lämpa tillverkningen efter årstiden, k a n av naturliga skäl icke uppnås av de utländska. Det naturliga skydd, som såpan på g r u n d av berörda omständigheter normalt k a n anses äga, har likväl under vissa förhållanden visat sig mindre verksamt. Så t, ex. ökades importen kraftigt under åren 1919 och 1920. Det sistnämnda året importerades 282 ton. De höga oljepris, som dessa å r rådde, medförde högt pris å såpan, och tullsatsen visade sig genast mindre effektiv. Det under år 1921 fallande fabrikatpriset återställde emellertid tullens effektivitet och importen sjönk. Man torde av det relaterade kunna draga den slutsatsen, att den nuvarande såptullen, oak-

911 tat densamma innebär ett plus till ett redan befintligt, naturligt skydd, ligger vid ett gränsläge, som ej skulle behöva att sänkas mycket, innan det skulle löna sig att importera. Vad importen av toalettvål beträffar, var densamma år 1891 blott 10 ton. Den höll sig p r a k t i s k t taget oförändrad under de närmaste 3 å r e n efter 1892 å r s tullförhöjning, men steg därefter och hade ungefär fördubblats år 1900. De sålunda oaktat tullförhöjningen — låt v a r a obetydligt — ökade importsiffrorna låta ana, att, om 1892 års tullförhöjning ej kommit till stånd, skulle importen hava ökats i vida högre grad, än som blev möjligt med den dåvarande tullsatsen. Det var vid denna tidpunkt, som de pilerade tvålarna, tack vare tullskyddet, började att tillverkas inom landet. Efter 1904 ars förhöjning av tullen till 1 kr. per kg för parfymerad tvål förblev den importerade kvantiteten av dylik tvål praktiskt taget oförändrad t. o. m. år 1914, under det att förbrukningen sannolikt stegrades något, (Industristatistiken före år 1913 skiljer icke på toalettoch a n n a n tvål.) Ingen tendens till ökning av importen visade sig förr än under och omedelbart efter världskriget, då de våldsamma prisstegringarna minskade tullens effektivitet. Vad som efter senaste tullförhöjningen importerades före å r 1915 var endast toalettvålsspecialiteter av hög kvalitet, ofta med mer eller mindre dyrbar utstyrsel. För billigare vara verkade tullen vid normalt prisläge prohibitivt. Tullen å tvål, »andra slag», som utgick med 10 öre per kg, visade sig långt mindre effektiv. Sedan tvättvålen i början av 1890-talet börjat att allmännare än förut inarbetas på marknaden vid sidan a v såpan, ökades importsiffrorna år från å r nästan oavbrutet intill tiden för världskrigets början. År 1891 var importen 66 ton, år 1901 utgjorde den 106 ton och 1911 var den 343 ton samt utgjorde åren 1912 och 1913 resp. 363 och 331 ton. Den sänkning till 265 ton, som 1914 utvisar, var tydligen en följd av de under senaste halvåret detta år rubbade trafikförhållandena. Det är alltså påtagligt, a t t tullsatsen för tvål, »andra slag», icke utgjort något m e r a verksamt skydd mot importen av tvål, »andra slag», ens under »normala» förhållanden. Den utomordentliga stegring av importen, som förekom vissa år under och efter världskriget, har berörts i annat sammanhang. Denna stegring var visserligen till en del att tillskriva den omständigheten, att tullen då visade sig ännu mindre effektiv än förut till följd av det stegrade penningvärdet, men var också en följd av den vid denna tid överdrivna spekulationen. TULLARNAS INVERKAN PÅ PRISBILDNINGEN

Av intresse vore givetvis att kunna påvisa, om de tillämpade tullsatserna utnyttjats eller icke. Tyvärr har det icke varit möjligt a t t erhålla n å g r a fullt tillförlitliga uppgifter angående de priser, som under gångna å r tillämpats av fabrikanterna i andra länder. Hade detta lyckats, skulle en jämförelse med dessa priser kunnat tjäna till ledning. Man torde emellertid k u n n a utgå ifrån, att med den skarpa konkurrens, som r å t t mellan de svenska fabrikanterna, var möjligheten att utnyttja tullskyddet, åtminstone innan priskartellerna kommo till, starkt begränsad. Priskartellerna hava visserligen bland sina medlemmar haft de största fabrikerna och representerat den övervägande delen av den inhemska produktionen, men många mindre företag — tidvis även större — hava

91 likväl stått utanför. Kartellerna hava därför varit bundna i sin prispolitik med hänsyn till inhemska konkurrensen. Av denna anledning är därför skäl att antaga, att fabrikattullarna även efter kartellernas bildande endast delvis kunnat utnyttjas. Vad toalettvål beträffar, ä r det t. o. m. fullt påtagligt, att ett utnyttjande av tullen icke kunnat ske för de billigare kvaliteterna. A v de noteringar, som återfinnas å sid. 56, framgår nämligen, a t t av de tvålsorter, för vilka tvålfabrikanterna träffat prisöverenskommelse, ingen tvålsort år 1909 ens betingade ett pris, som översteg tullbeloppet 1 kr. per kg. För de högre kvaliteter, beträffande vilka prisöverenskommelser gällde, hade noteringen år 1914 visserligen stigit till kr. l.so per kg, men även detta pris kan tydligtvis ej för fabrikanterna hava inneburit möjligheten av att u t n y t t j a mer än på sin höjd en del av tullskyddet. Däremot har ett utnyttjande ej varit uteslutet beträffande vissa slag av finare toalettvål, försedd med utstyrsel. Dylik tvål har för övrigt aldrig varit föremål för prisöverenskommelse. Det är emellertid icke omöjligt, att detaljhandlandena varit i tillfälle att utnyttja tullskyddet i större omfattning än fabrikanterna. Vad slutligen »annan tvål», i huvudsak tvättvål, beträffar, borde de höga importsiffrorna snarast tyda på, att tullen kommit till u t t r y c k i inlandspriset, I betraktande av att den utländska konkurrensen h ä r väsentligen gjort sig gällande från ett stort trustföretags sida, ä r detta likväl knappast troligt. I brist på fullt jämförbart prismaterial beträffande priserna å t v ä t t v å l i Sverige och utlandet ä r det vanskligt att y t t r a någon mening härom. Dylik tvål har aldrig varit föremål för prisöverenskommelse, varför konkurrensen varit fullt fri. TULLPOLITIKENS INVERKAN PÅ INDUSTRIENS UTVECKLING

Den förda tullpolitiken h a r naturligtvis i många avseenden inverkat på den utveckling, som tvättmedelsindustrien i v å r t land genomgått. Då m a n icke inom landet ägde någon oljeindustri a n n a t än lin- och rapsoljetillverkning, var det fullt n a t u r l i g t och för tvättmedelsindustrien givetvis förmånligt, a t t samtliga oljetullar, med u n d a n t a g för lin- och rapsolja, slopades år 1889. Den ökning av tvålfabrikernas antal, som skedde omkring 1890-talet, och de nya såp fabriker, som uppstodo, sedan den tullfria majsoljan kom i marknaden och till stor del ersatte linoljan, synes ju även tala för a t t tullfriheten å r å v a r o r stimulerade företagsamheten. Det är emellertid troligt, att densamma i ännu högre grad påverkades a v de lättnader i fabrikationshänseende, som i det föregående påpekats, och som följde med användningen av de fasta och speciellt de elektrolytiskt framställda alkalierna, vilka senare under 1890-talet kommo i marknaden. Dessa voro då liksom övriga alkalier tullfria. I kapitlet om tullpolitiken h a r redan omnämnts, att till 1906 års tulltaxekommitté framställts förslag om att, till förmån för inhemsk fettspaltningsindustri, tullbelägga fettsyror. Detta förslag hade lämnats u t a n avseende, då det ansågs för tidigt a t t bedöma utsikterna för en sådan industri. Varken kommitterade eller riksdag, som följde kommitterades förslag, ansågo alltså fettspaltning v a r a av den vikt, a t t hänsyn borde tagas till densamma. Utlandets fettspalterier blevo emellertid i tillfälle att utnyttja situationen därigenom, att de, genom den förtjänst de erhöllo på glycerinen, kunde erbjuda fettsyror till samma och t. o. m. till lägre pris per

viktsenhet än det, till vilket de ospaltade fettämnena kunde köpas, trots det att c:a 95 kg fettsyra lämnar samma produktutbyte som 100 kg ospaltat fett. Huruvida en tull å fettsyror skulle varit ägnad att framkalla en allmännare tillkomst av fettspaltningsanläggningar inom den svenska tvättmedelsindustrien kan ju likväl vara ovisst. För övrigt får i detta sammanhang ej bortses från den omständigheten, att tull å fettsyror i allmänhet av tulltekniska skäl sannolikt skulle hava medfört tull jämväl å olein, som även är en fettsyra. Med den begränsade användning, som olein har inom tvättmedelsindustrien, hade detta för densamma ej medfört någon större olägenhet. För andra industrigrenar däremot, i all synnerhet för textilindustrien, hade tull å olein medfört en allvarlig merkostnad, om tullskyddet blivit utnyttjat. Då alkalierna, fasta och flytande, åsattes en tull av kr. 2.50 per 100 kg år 1911, borde detta hava medfört en motsvarande merutgift för tvättmedelsindustrien. I vilken grad tullen kunnat utnyttjas av alkalifabrikerna är emellertid svårt att avgöra. I varje fall blev denna tull icke i någon högre grad betungande för tvättmedelsindustrien, under det att densamma åtminstone tidvis torde hava haft en viss betydelse för den inhemska alkaliindustrien. En fullt utnyttjad alkalitull skulle hava medfört en minskning av tullskyddet, per kg räknat, med c:a 0.5 öre för såpa, 0.2 öre för kärntvål och 0.:s öre för ren kokostvål. Om det sålunda är relativt lätt att bilda sig en uppfattning om verkningarna av den tullpolitik, som förts beträffande råvarutullarna, är det vida svårare att fälla ett bestämt omdöme beträffande fabrikattullarna. Man kan ju fråga sig, om icke den svenska tvättmedelsindustrien i likhet med t. ex. den engelska, som varken har tullar å råvara eller fabrikat — med undantag för med sprit tillverkad tvål — skulle hava kunnat reda sig utan fabrikattullar. Emellertid arbetar man i England under förhållanden, som icke äro möjliga att uppnå här i landet, där det ringa innevånareantalet, spritt inom ett stort område, begränsar möjligheten att ernå en stor omsättning, och det synes därför uppenbart, att, åtminstone beträffande tvål, vår industri aldrig hade kunnat utveckla sig till att i konkurrensen möta den utländska storindustrien. Frågan om tullsatserna varit lämpligt avvägda kan däremot med större fog diskuteras. Erfarenheten av de tillämpade tullsatsernas verkningar beträffande importen kan härvidlag i flera, dock icke alla, fall lämna en viss ledning för omdömet. Vad såpa beträffar framgår av det förut anförda, att såpan kan anses äga ett visst naturligt skydd, och att import i allmänhet icke förekommit i större skala. Vid ett något höjt prisläge för såpan har den nu tillämpade tullsatsen dock visat sig tillåta en, om ock i förhållande till tillverkningens storlek, obetydlig import, vartill den minskning av tullskyddet, som alkalitullen medfört, i någon mån kan hava bidragit. Speciellt hava de skånska fabrikerna då fått vidkännas den danska konkurrensen. Importen av textil- och i all synnerhet tvättvål, »annan tvål», har vid alla prislägen försiggått tämligen obehindrat. Utlandets, speciellt Englands jättefabriker, kunna tydligen till följd av stor omsättning och billigare råvarutillförsel nedbringa tillverkningskostnaderna till den grad, att tullsatsen av 10 öre per kg icke spelat någon betydande roll. Tidvis har nog även dumping i viss grad förekommit.

93 Importen av toalettvål var även under den tid en tullsats av 50 öre per kg tillämpades liten i förhållande till förbrukningen, men import var dock möjlig. Den visade t. o. m. tendens a t t sakta ökas, under det a t t förhållandet blev det motsatta, så snart 1-kronastullen började tillämpas; den verkade med a n d r a ord prohibitivt, så snart det ej gällde ren lyxvara. Tullförhöjningen å toalettvål år 1904 hade tillstyrkts av bevillningsutskottet på den grund, a t t såväl tillverkningsskatten som tullen å brännvin och sprit hade höjts, varför det ansågs rättvist, a t t även tullsatserna höjdes å sådana produkter, till vilkas framställning sprit i avsevärd mängd användes. Utskottet uttalade vidare den åsikten, att en ökning av tullskyddet vore påkallad, samt att »omhandlade artiklar lära få anses v a r a att hänföra till lyxartiklar». Vidare ansåg utskottet, att s. k. »transparenttvål» borde tullbehandlas såsom parfymerad tvål och d r a g a samma tull som denna, och på grund h ä r a v höjdes tullen å all parfymerad tvål. H ä r t i l l bör ju anmärkas, att transparenttvål, framställd med sprit, givetvis fördyrats genom det höjda spritpriset, men a t t icke vid framställning av t r a n s p a r e n t t v å l sprit alltid behöver ifrågakomma. Transparenttvål är för övrigt en relativt liten artikel i förhållande till den totala konsumtionen, varför redan av denna anledning lämpligheten av att tillämpa samma tullsats för med sprit tillverkad transparenttvål och annan toalettvål torde k u n n a ifrågasättas. Man torde icke utan skäl kunna påstå, a t t en bristfällig motivering förelåg för att gå med på a t t för den t r a n sparenta tvålens skull höja tullen för alla slag av parfymerad tvål. E t t generellt omdöme om fabrikattullarnas avvägning före världskriget torde k u n n a sammanfattas sålunda: 1) att tullen för såpa i stort sett torde h a v a varit lämpligt avvägd, även om man t a g e r i betraktande, att den inhemska produktionen haft att r ä k n a med ett visst n a t u r l i g t skydd, 2) att tullen för tvål, »andra slag», d. v. s. i huvudsak tvättvål, icke v a r i t högre, än som påkallats för att vidmakthålla den inhemska tillverkningen, 3) att e n tull av 1 kr. per k g för vanlig toalettvål däremot, vid det prisläge ä marknaden, som rådde före världskriget, uppenbart v a r i t för hög. (För med sprit tillverkad t r a n s p a r e n t t v å l och lyxtvål hade den kunn a t försvaras.) I det föregående h a r icke den frågan berörts, i vad mån de h ä r tillämpade tullsatserna utövat någon inverkan på den svenska industriens utveckling i ekonomiskt avseende. E t t för högt tullskydd skapar oftast ett onödigt stort a n t a l fabriker och leder därigenom till en oekonomisk produktion såsom en följd av för stark konkurrens. Detta h i n d r a r uppkomsten av livskraftiga storföretag. Tillverkningen av tvättmedel är i Sverige, såsom av det föregående framgår, fördelad på ett synnerligen stort antal fabriker, av vilka endast ett fåtal n å t t en storlek av betydenhet, u t a n att dock något företag k u n n a t visa stordrift av samma mått, som förekommer i utlandet. Det vore emellertid orätt a t t tro, att en annan tullpolitik skulle hava k u n n a t medföra en stordrift efter de stora industriländernas mått. E n sådan k a n icke nås i ett så relativt folkfattigt land som v å r t . Avsättningsmöjligheterna äro för små och därtill begränsade till det egna landet. Man skulle dock önskat en större koncentration, än n u blivit fallet, ty endast genom sådan ä r den mest ekonomiska driften i stort sett möjlig. Tvättmedelsindustrien är likväl i v å r t land i långt mindre grad än i ett flertal a n d r a länder ägnad för stordrift. Detta beror därpå, att v å r

förbrukning av tvättmedel i så hög grad består av såpa. Tillverkningen av såpa är nämligen relativt enkel och fordrar liten och billig apparatur. Det är alltså lätt att starta en såpfabrik. Därtill kommer även, att fraktkostnaderna med såpans höga vattenhalt spela en stor roll. Då såpan i allmänhet levererats fraktfritt, ligger det i sakens natur, att den lokala försäljningen lämnat det bästa ekonomiska utbytet. Detta har bidragit till att många mindre såpfabriker uppstått. Såpfabrikationen har med andra ord en viss naturlig tendens till decentralisation. Det är därför knappast troligt, att tullskyddet kan i någon väsentlig mån givas skulden till, att ett så stort antal såpfabriker uppstått, Något annorlunda ställer sig förhållandet beträffande tvålfabrikerna. Det behöves visserligen varken stort kapital eller större utrymme för att starta en mindre tvålfabrik, men tvålfabrikationen är likväl mera ägnad för stordrift än såpfabrikationen. De maskinella anordningarna kunna nämligen i långt högre grad komma till sin rätt men fordra i sådant fall ett relativt stort anläggningskapital, varför de endast äro ekonomiska, om de kunna utnyttjas till gränsen av sin kapacitet, Detsamma gäller för övrigt även om de moderna anläggningarna för tvättpulvertillverkningen. Vid tvåltillverkning kan specialiseringen drivas långt, men endast i stordriftens tecken. Att koncentrera tillverkningen på ett fåtal märken eller blott en enda specialitet — motsatsen mot vad som sker i vårt land — är den form, under vilken driften kan bliva mest lönande. Detta är omöjligt för de små fabrikerna, ty att driva ut ett specialmärke i marknaden tager tid och fordrar därtill kapitalresurser, vilka småföretagen blott undantagsvis disponera över. Vissa tvål- och tvättpulvermärken hava visserligen även i vårt land nått en jämförelsevis stor spridning. Så länge såpa utgör den ojämförligt största konsumtionsvaran, förbli likväl avsättningsmöjligheterna för dylika specialmärken alltför små för att tillåta även den relativa stordrift, som vore möjlig i ett land med så lågt invånareantal som vårt. Om tillverkningen tidigare koncentrerats till ett mindre antal fabriker, hade möjligheterna till en viss grad ställt sig gynnsammare. Ett lägre tullskydd än det efter år 1904 rådande hade sannolikt medfört, att tillväxten i tvålfabrikernas antal icke blivit så stark, som nu är fallet, Man kan även antaga, att ett antal av de i ekonomiskt hänseende svagaste företagen under sådana förhållanden icke kunnat hållas vid liv till förfång för de i driftshänseende bättre rustade fabrikernas omsättning. Det må slutligen tilläggas, att förhållandena inom tvättmedelsindustrien i vårt land åren före världskriget börjat att visa alltmera stadga och tecken till sund utveckling. Härtill hade de båda priskartellernas målmedvetna organisationsarbete och försiktiga prispolitik bidragit. Under en del av krigsåren blev av kända förhållanden import överhuvudtaget icke möjlig, vilket medförde abnorma förtjänstmöjligheter för tillfället, som lockade till ökad företagareverksamhet. Under de första fredsåren, 1919—1920, rådde höga råvaru- och fabrikatpris, varför tullskyddet var i hög grad neutraliserat, vilket ju däremot borde hava minskat företagsamhetslusten. Det vore därför oberättigat att påstå, att den stora ökningen av antal fabriker, som just under dessa år skedde, var en följd av det då rådande tullskyddet. Den hade sin grund i den av krigsårens höga pris väckta spekulationslusten, som förde med sig ett antal nya företag, vilka helt säkert icke tillkommit i sådan utsträckning under fortsatta, normala förhållanden.

.'///

ti

T?

tr

r«

V

1/

Igts

/*

fr

t?

fo

fi

•!

fi

91/

93 M

*f

ti

ft

17 Ii

>» /»»

ol

Cl

03 Oi

fr

w

or

<?J

017 es

.'900

OJ

Oi

01 C,

tå

a

0?

ot

o?

/B

/y

re

rj

rrr*

"IS

ti

ti

f? 90

rits /6

t?

rt

rf

*»

ft

ft

91 ff

få

97 9f

9f ffoe t"

t*- "j

"r

or

et

o? or

0f

se

•/

it

i} 7V7Q

/t

O

'f/?.

97 TABELLBILAGOR BIL. I.

ANTAL SAP- OCH TVALFABRIKER SAMT VID DESAMMA ANSTÄLLDA ARBETARE ÅREN 1 8 6 1 — 1 9 2 2 Antal fabriker

ir

Antal arbetare

1861/65 1866/70 1871/75 1876/80

13 13 11 12

70 113 136

1881 82 83 84 85

10 12 13 14 17

98 135 146 181 179

1886 87 88 89 90

14 14 16 18 17

224 200 228 207 204

Antal fabriker

Antal arbetare

43 47 48 50 52

533 561 579 653 672

1906 07 08 09 10

55 55 53 59 60

682 676 645 684 695

1911 12

62 60

730 745

(70) 54 (71) 53

1111 1 166

(82) 62 (94) 71 (82) 62 (98) 75 (105) 84

1 251 1378 1249 1650 1502

(90) 72 nar\\ on

1155 1281

A r

1901 02

03 04

13 14 15

1891 92 93 94 95

21 23 22 22 23

222 292 306 320 323

1896 97 08 99 1900

39 37 37 39

508 558 529 523 551

17 18 19 20

•

1921 09

Anm. 1. Siffrorna fr. o. m. 1914, vilka icke äro direkt jämförbara med dem för föregående år, omfatta »såp-, tvål-, parfym- och dylika fabriker»'. Parfymfabrikerna (ej medräknade i siffrorna före 1913) redovisades 1896—1912 till ett antal av omkring 20, med ett sammanlagt arbetarantal växlande mellan 49 och 93. Anm. 2. Siffrorna inom parentes i kol. för antalet fabriker utmärka, antalet redovisade arbetsställen, där överhuvud tillverkning av tvål och såpa m. m. förekommit, och äro dessa siffror närmast jämförbara med de före 1913 upptagna. Fr. o. m. 1914 angiva siffrorna utan parentes antalet arbetsställen, där huvudsakliga tillverkningen utgjorts av tvål och såpa in. m. 7—5220.

T. T.

98 BIL. II.

INFÖRSEL OCH UTFÖRSEL AV SÅPA AREN 1 8 8 1 — 1 9 2 3

Införsel Ar

Utförsel 1 000 kr.

Ai-

ton

1 000 ton kr.

11 29 52 58 83

6 15 26 29 42

2 5 3 3 3

1 1896 97 3 1 98 1 99

86 87 88 88 93 89 175 90 212

43 44 46 87 106

5 17 7 9 6

3 8 3 4 8

02 03 04 05

45 28 14 9 11

1891 174

87 72 59 50 48

6 4 7 28 48

3 1906 07 2 08 3 14 09 24 10

8 9 22 29 71

82 83 84 85 1886

92 144 93 117 94 99 95 95 Anm.

1900 1901

ton

1 000 ton kr.

71 64 17 17 32

35 16 4 4 8

1 000 kr.

Införsel Ar

ton

Utförsel

1 000 kr.

1 000 kr.

ton

57 19 10 12 11

1911 12 13 14 15

11 7 3 2 3

5 7 8 8 6

1916 12 17 3 18 11 19 105 20 282

7 3 15 131 353

636 i 0! 67| 21

503 1 0 106 11

2 2 7 9 25

6 18 8 4 8

1921 98 22 152 23 110

48 55 52

36 93 1

31 42 1

l

I 1517

6 2 678

!

Värdena äro fr. o. m. 1914 deklarerade och under tidigare år beräknade.

BIL. III.

INFÖRSELN AV SÅPA I KG, FÖRDELAD PA INKOPSLANDER, UNDER NEDAN ANGIVNA ÅR

Å r

1894 1895 1900 1907 1913 1920 1921 1922

Utförsel

Införsel

Norge

Danmark Tyskland

96 467 87 562 23 173 1878 10 564 2 687 7 673 1848

27 7 6 948 5132 1092 121 133 85 066 148 726

2 615 7 573 2 202 633 11317 150 990 1632

Storbritannien

187 75 267 157 430 632

Övriga länder

Summa

— —

99109 | 95 329 158; 32 481 1017 8 735 2 287 25 527 155: 281555 3 272| 97 633 148j 152 354

Anm. F ö r åren 1894, 1895 och 1900 angiver handelsstatistiken de uppgivna länderna endast med ledning av uppgift om varans sista lastningsort i utlandet. För åren 1907, 1913 och 1920 avses däremot verkliga inköpsländer.

99 BIL. IV.

IN- OCH UTFÖRSEL AV TVÅL, ÅREN 1881 — 1 9 2 3

Tvål, parfymerad, i formade handstycken flytande och mjuka tvålsorter ävensom transparent tvål 1 utförsel införsel 1 000 kr.I ton 11 000 kr. ton 17 12 12 10 9

9 11 10 10 11 13 12 12 17 26 26 22 25 25 22 23 22 18 19 19 16 18 18 19 16 19 19 38

70 47 47 38 37 31 32 35 42 40 40 43 53 47 49 67 102 104 87 99 100 89 91 101 71 76 170 136 167 162 177 54 63 57 113 162 212 112

54 53 19 378 400

1514 1603

65 71 83

199 180 189

31 37 41 53 57 77 101 108 130 143 145 134 163 182 223 223 192 6 5 3 1 1 1 1 4 4 6 8 11 15 15 18 16 20 • 194

42 2 0 126 70 50 20 13

Tvål, andra slag införsel Il 000 kr.

ton

utförsel 1 000 kr.

ton

124 147 164 213 229

39 49 82 121 80

23 29 49 72 48

308 403 431 522 574

74 60 63 68 74

44 36 38 41 44

21 18 8

581 536 651 182 223

66 71 63 62 67

40 42 38 37 40

3 6 6 8 21

223 144 4 4 2

57 71 95 86 88

34 42 57 52 53

51 49 10

1 1 1 1 3

106 123 115 185 196

63 74 57 93 98

4 10 8 15 26

7 9 12

195 280 205 261 257

97 276 194 255 252

17 16 16 45 38

12 73 63 35 236

343 363 331 265 554

339 254 232 170 377

15 7 3 3 528

124 12 0 379 376

888 257 91 2 027 771

559 535 524 3 987 1291

280 0

137 50 33

285 492 595

263 662 842

16 26 109

183 178

1 St. nr 1907—11: 666 a—c. » » 1912—22: 1122 A — D . Värdena äro beräknade m e d undantag av de fr. o. m . 1914 deklarex-ade exportvärdena. '-' St. nr 1907—11: 667 a, b. » » 1912—22: 1123. Värdena äro före 1914 beräknade samt fr. o. m. nämnda år deklarerade.

100 BIL. V. INFÖRSELN AV PARFYMERAD TVÅL ÄVENSOM TVÅL I FORMADE HANDSTYCKEN E T C , FLYTANDE OCH MJUKA TVÅLSORTER SAMT TRANSPARENT TVÅL I KG, MED FÖRDELNING Å INKÖPSLÄNDER Å r

1894 1895 1900 1907 1913 1920 1921 1922

Storbri- FrankÖvriga U. S. A. . .. , tannien rike lander

Danmark

Tyskland

1 737 1835 4 830 2108 4 766 62 666 16 703 10 605

497 4 034 4 827 329 5 424 4 089 12 019 2 125 4 963 2 463 1265 8 626 4 313 314 5 158 1 615 6 663 9 482 216 762 14 408 92 771 5 148 17 585 6 800 10 035 11128 16 109 9 708 21 586

. Summa

676 11771 570 12 247 741 24 678 198 18 973 140 18 656 3 847 399 936 9 010 65 281 1970 711061

Anm. 1894—1907 ingå flytande och mjuka tvålsorter i tuber etc. endast i den mån de äro parfymerade; 1894—1900 ingår transparent tvål endast i den mån den är parfymerad eller i formade handstycken etc. För åren 1894, 1895 och 1900 äro de uppgivna länderna angivna endast med ledning avuppgift om varans sista lastningsort i utlandet. Ar 1907 avses däremot verkliga inköpsländer.

BIL. VI.

INFÖRSEL AV TVÅL, PARFYMERAD ETC. I KG, MED FÖRDELNING Å INKÖPSLÄNDER År

Danmark

Tyskland

1907 1913 1920 1921 1922

1434 4 380 54 496 15 332 10 012

7 622 2 783 2 200 1265 1543 5 816 3 795 313 9 193 194 440 13 945 84 235 4 730 7 982 6 049 8 368 9 857 14114 9 658 18 334

annan, i formade hand- 1907 1913 stycken, kulor etc. 1920 1921 1922

622 273 7 247 548 382

963 652 235 360

flytande eller mjuka tvål- 1913 sorter i tuber, burkar 1920 1921 o. d. 1922

100 889 798 211

179 54 54 643

1907 1913 1920 1921 1922

52 13 34 25 —

41 16 — 4 3

Tvål: parfymerad

transparent

62Q

Övriga Summa Storbri- FrankU. S. A. tannien rike länder

737 18 293 5 698 1186

63 3 776

262 125 478 563 253 3 643

262 22 417 620 50

— 6 007 1227 1333

50 44 131 —

— 1650 440 1919

— — 879 — —

— 2 — —

158 15 462 86 15 933 3 555 359 864 4 889 47 350 1765 63 740 40 2 939 13 1697 51 32 250 3 101 11554 187 3 763 42 241 723 18

—

•

— 297 -

434 6 654 2 408 2 916

572 592 1168 3 969

101 O

w c <s w

•-

Q DS

C-

b

o~ <;

PH

O

» l Cl

o

öi ö

1 ås© 1

5 » H W

aO l H 1 5ci > 1 C»CS

rn

' co *m '

o

'

© I-H

s

SI

CO o

1 1

|

1 i 111i i

•

1 1

o

H M

1 H H

rH

1 I

I

1 I

|

I

© rH

O

h K K

4 jtf "5 -£ < 2

o»

CD

»a

CJ

t» C

> < <

^ ^ ^-'C g

•H

" M U N

•

T— CO CD O H (M

CO

°

10 N

_

1 ]

©

00 Ol

o — 1 Oo i

o

• 1

CM O I n O l

fab ke

ni is (ek ni si

**

o | '

'

°

.

i i

t» SO i©

i i

"*

tH 1

1 CO ! > • © © *1 rH

l-l

=v> CO >H

t»

rH

i I

| I

i I

D»

"*

C5

-#

1 1

• * »1 00

1 1

c ^ i ^ ^ o ^ O ' H ^ ' T h C i

o © o i—I

0 0 • < * • * OS o s H * » # SÄ l O M i O H C J H t ^ i O c© © c~ c~ TH © >© ö l **K i © CO CVl

i© O

oS t o

2 g

«£

~ 1 111 8 1 s

d s-, <J : o

1 I I 1 1 1 1.11

O

C S f O f t J ^ ' C O O i N ] > H Oq C\J t - i i - ,

Summa P.

•J

I 1

CO rH

1-1

a c

1 1 1 1 1 1 I 1-^ 1 1 1 1 1 1 1

K . CO

| rH

|

|

|

|

Si

00 0C3 00

o

^ S U 5 H

1 1 1t i -

*J

o\

a

ttC

CO

c3

1 1

>. ( H -r» ^

« H

I r f

•«* - * c o c - i - i CO — i CC CC CM CM CC CO CO O

i-j

H

|

°°B|HM| f|

O, 3 '-H bo

CO

te

-. £ a>

CO

o, o

> K HW

t

1 1! 11 1

A ... 5 •.- ...

> W

I-H

a © 1—1

"cS •M

fl 1

» ^ W J O B f ^ S l i H

H*

so

•* «Q

1-H

rH

1 M I M M I

^

fil 1 1 1 1 ^ 1 1 I I I I I I

i»

h

M

IM

misktekniska fabriker

>

1 1

(M

t; c £, •< 12

H

1-H I—

K C " < CC „ O C£ vi tq ^

»i

1 1 1 1 1 11

1 1 1 1 1 1

CM -Ö

0 M

O

» i a a o t » H KO co © a c c i co i © co •>• no rHrH

3 CC

ca3

-H O t» Z

m

a

o

a u o

OC T— 1 O I 1 t - ffl

C s " ^ 0 0 5 > i ^ H CQ CO >H

°\

c3

-

t>0

i:

*H

• * *

a

II 111i | 1|

»7

i- tH *» -O

a

ö

5C (M

* •g-3 -g ;§ .8

o

•

i-J

1 11111 !

o

o;

I^Sg

i-H ©

I I I I

»o CXI

lHHH M M

CC

CU i

CC

°

._

O -f

CM • * * - H a i c o - t c r • * I O O Cft CO 1 ^ l O ! M l O T f 1 ^ o CD l O

i© CO CO

CM T * •»# CO CM

00 1—1

t> J? -u fl

>H Ol

<MCOrt(l>.I>«5<Mi-l

a

a a a

«

a a s

o\

t/3 O, Pn-

c/)

0 S-. bo

M

ö o

0> p_ o

o OoO oO oO oO oO oO cc

o OoO oO oO oO oO oO o O

l

l

H

CC

(S lO O lO C c •HHCSlOl

i—1 CM l O O »O O O i—i i-H CM CM

t, I I I I T S i O O O O O O fl H O l i O O i C Ö

^ §

r H i-H 1C

)

a ÖM

I I

01 r H r H r-H , H r H i-H

,

fl 3

" O

H c n i o o i o r H i-H

102 BIL.

VIII.

FORETAGENS

SAMMANLAGDA A R S T I L L V E R K N I N G OCH T V Ä T T P U L V E R

1912 De särskilda företagens sammanlagda tillverkning

i ton

Ton

Ton

272 501 1605 3 967 6 109 1051 3 099 4 795

1-9 6-0 14-9 23-0 4-0 11-7 18-1

5 145

19-i

Summa 26 544

1000 Under 50 51— 100 101— 200 201— 500 501—1000 1001—1500 1501—2000 2001—3 000 3001—4 000 4001—5000 över 5000

l-o

1918 TVÅL

;.

Ton

803 530 1 154 1790 3 044

41-e

685 855 1 299 2 401 5 701 2 313 5 052 2 784 3 025 4 237

7 321

lOOo

28 352

340 468 1296 5 109 4 009 2 216 1663 5 265

4-3 17-o 13-3 7-4 5-5 17-5

9 728

32-3

30 094

1-6

Ton

ll-o 7-2 15*8 24-4

2-4 3-0 4-6 8-5 20-1 8-2 17-8 9-8 10-7 14-9

lOOo Därav: Såpa Tvål Tvättpulv

BIL. IX.

1914 AV S Å P A ,

19 905 4 567 2 072

75-o 17-2 7-8

20 774 4 759 4 561

69-o 15-8 15-2

2 747 2 190 2 382

21016 3 847 3 489

37-5 29-9

32-c

74-1 13-6 12-3

F O R D E L N I N G E N AV T I L L V E R K N I N G E N AV S Å P A , T V Å L OCH T V Ä T T P U L V E R

Kvantitet i ton

Värde i 1 000 kr:

Å r Såpa

Tvål

Tvättpulver

Såpa

Tvål

Tvättpulver

1913 1920 1922 1923 (prelim.)

20164 18 690 23 417 23 470

5106 3 576 3 478 4 277

3 478 3 813 5 037 5 445

6 080 24 708 11667 11681

4142 15 296 7 118 7 682

1117 4 823 4 157 4 584

1913 1920 1922 1923

70-1

17-R

71-7 73-3 70-7

13-7 10-9 12.9

P r o c

B I L . X.

MEDELPRIS

e n t u e 1 1 f ö r d e l 12.1 53-<; 14.G 55-1 15.8 50-9 16.4 48.8

FOR

n i n g

SAPONIFIKATGLYCERIN

9-9 10-3 18-1 19-1

36-5

34-1 31-0 32-1

28 BE

(enligt noteringar å börsen i Paris) Å r 1884 1870 1875 1880 1881 1885 1890

Francs per 100 kg 50-0 0 45-0 0 50-oo 70-oo 215-00 40-0 0 85Éoo

Å r 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901

Francs per 100 kg 77-25 115-25 75-72 74-60

83-so 104-oo 94-8 5

Francs per 100 kg

Å r 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908

102-00 10320

' 95-07 8157 75-71

1 1

95-70 101-92

103 BIL. XI.

MEDELPRIS

FÖR

KRONOR PER

A r

Såpa

SÅPA OCH 100

Kalcinerad pottaska 96 — 98 %

SÅPRÅVAROR

KG

Kalilut 50° Bé

cif svensk hamn

Linolja Engelsk notering3

1885 86 87 88 89

23 22 23 24 23

34-2 5 36-25 33-2 0

39-41 36-72 36-7 2 33-14 35-83

1890 91 92 93 94

23 22 23 22 22

35-50 35" 5 5 36-30 34-8 5 33-25

41-2 0 37-62 33-14 36-7 2 36-2 7

1895 96 97 98 99

21 23 22 22 22

32-90 32-7 0 32*90 30-50

19-26 19-26

29-45

18-50

1900 01 02 03 04

29 29 30 27 26

21-31 23-20 21-82

1905 06 07 08 09

24 25 28 34 33

36" 7 5 38-15 32-15 32-4 0 33-90 32-40 32-4 0 34-oo 35'55 33-7 0

1910 11 12 13 14

34 35 33 30 32

34-6 5 34-2 0 31-30 31-55 33-0 5

19-35 17-90 2 17-90 17-25 16-50

32-oo 32-oo

18-oo

36-2 7 31-35 26-8 7 3000 35-S3

18-oo

54-64 53*74 50-16 37-02

17-55

28-6 6

1755 18-45 1968 21-00 20-2 5

32-2 4 37-17 42-10 39-86 44-3 4 68-9 7 76-13 63-14 44-34 44*5 6

Enligt industristatistiken. D e n 1 d e c e m b e r 1911 å s a t t e s k a l i l u t e n t u l l av k r . 2'5 o p e r 100 k g . Avser p r i s e t e n g e l s k h a m n . E n l i g t SAUERBECK. K u r s 18'20.

Majsolja

Sojaolja i

svenska inköpspris

32-85 28-45 29-00 34-50 43-5 0 49-15 48-2 0 37-7 0 36-6 0 31-05 37'50 48-80

44-oo 46-so

40-10

53-3 5 57-15 51-60 49-3 5 52-10

54-60 53-35 48-4 5 47-4 5 50-4 0

104 BIL. XII.

MEDELPRIS

FOR

TVÅL

KRONOR PER

Tvål 1

Å r

Kalcinerad Kaustik am. soda soda 96 — 98 %\

svensk 3

cif sven sk hamn 63-G5 60-5 2 65-51 54-3 7 52-2 5

54-4 6 43-95 4151 38-03 42-04

7-16 9-13 9-84 7-69 635

22-3 7 24 25 21-65 21-65 21-46

49 50 50 49 48

49 55 52 52 48

46-67 49-2 G 48-3 7 54" 6 4 45-68

56-85 46-83 49-5 5 50-91

47-13 45-30 40-s 8 4968 41-91

6-cs

18-82 17-13 16-21 1731 16-64

46 45 44 44 45

44 44 44 44 44

41-20 37-62 35-83 39-41

45-3 6 49-25 49-26 49-9 9 49-61

39'35 37-6 2 38-03 37*06 40-S3

18-72 18-72 18-78 19-27 20-5 0

46 46 47 47 46

44 52 53 45 46

52-37 55-15 58-S3 49-65

45*3 5 43-35 45-5 0 46-95 46-3 8

19-03 19-26 22-17 20-15

46 49 50 49 49

47 57 59 50 52

49 48 52 54

61 58 58 59

1895 96 97 98 99

47 58 56 59 59

6-2 3 6-02 6-3 6

1900 01 02 03 04 1905 06 07 08 09

58 61 65 62 62

7-15 8-46 8-06 8-io

1910 11 12 13 14

76 83 79 75 87

6-91

7-ss 7"S8

7-so 7-so 8-24 8-13 8-13 7-99 6-80 6-38 6 38

22-4 7 22-4 2 20-5 0 »18-97 19-59 20-0 7

4478 49*26 50-16 58-2 2 52-8 4 47-47 47-47 546 4 61-80 54-64 54-64 63-5 9 60-01 59-11 61-30 56-4 3

54-3G

57-oo 55-38 75-42 55-7 1 60-62 77-40 74-46 75-92 84-2 2 81-25

Enligt industristatistiken. D e n 1 d e c e m b e r 1911 å s a t t e s k a u s t i k s o d a e n t u l l a v k r . 2'50 p e r 100 kg. E n l i g t ÅMARK, E n s v e n s k p r i s i n d e x . K o m m e r s i e l l a M e d d e l a n d e n 1 9 2 1 , h . 18. E n l i g t SAUERBECK. K u r s : 18'2 0. BIL. XIII.

MEDELPRIS

FOR

PALMKÄRNOLJA

( h ä m t a d e u r U b b e l o d h e III, sid. 1039)

Å r 1881/85

Lagospalmolja

54-64 46-5 7 42-99 50-IG 48-8 7

54 47 47 48 48

4 Cochinkokosolja

57 49 49 49

1890 91 92 93 94

engelsk medelnot*

65 54 46 46 48

62 65 67 59 55

imp. cif svensk hamn 3

18-40 16-70 21-60 19-30 19-30

1885 86 87 88 89

2 TVALRAVAROR

KG T a l g

cif svensk hamn

62 68 71 71 72

OCH

Mark per 100 kg 59-50

Mark per 100 kg

Å r

48-7 0

57-oo 51-oo

QO

1886/90

47-50

1891/95 •

46-0 0

1896 9' 98 99 1 1900

41-75

39-oo 40- so 47-45 49-10

03 04 05

50 50 52-50 59-2 5 68-7 5

1906 07 08 09

53-oo 62-oo 78-oo

44-86 50-4 3 56'66 47-30 43-76 5832

57-oi 54-03 58-4 7 58-3 0

105 BIL. XIV. F Ö R Ä N D R I N G A R AV T U L L S A T S E R UNDER TIDEN 16/6 1 8 8 2 - 1 9 2 2 Å O L J O R OCH F E T T SAMT P R O D U K T E R AV D E S S A Ä M N E N , SÅSOM T V Å L , SÅPA M. M. (grupp XIV i gällande tulltaxa) i

Stat.rubr. 1912 — 1922

B e n ä m n i n g

Vegetabiliska, feta oljor: linolja: rå, ävensom linoljesyra

rov- och rapsoljor, ävensom rov- och rapsoljesyror

1105 A B C D 1106 A B

1107 A B C

Tid

Kvan- Tulltitets- sats i grund kr.

1882-1922

1 kg

1882—1922

»

oliv- eller bomolja, jord- 1882—1888 nöt- eller arachidolja, på fat 1 » sesamolja och bomullsfröolja: på fat, större eller på andra kärl 1 » mindre, eller på Vi 1889— 30 andra kärl än rubr. /n 1911 110G n ä m n d a : oliv- eller bompå fat — olja jordnöteller på andra kärl 1 kg arachidolja l sesamolja / « 1911— s, bomullsfröolja /s 1920 på glas- eller lerkärl: på fat — olivpå an dra kärl 1 kg 28 / 3 1920— annan 1922 Anm. till stat. nr 1106 på fat eller A, B. Kärlen inräknas i andra kärl än vikten. glas- och lerkärl (rubr. 1105) — på glas- eller lerkärl (rubr. 1106) 1 kg andra slag, ej till annan rubr. hänförliga, såsom ricinolja, hampolja, majsolja och sojaolja: 1882—1888 majsolja 1 » på fat sojaotja på an dra kärl 1 » Vi 1889— annan [ 30 /u 1911 på fat — på andra kärl 1 kg Vis 1911 — 1922 Växtfett, såsom palmolja, palmkärnolja eller kokosnötolja, kakaosmör, japanvax och andra vegetabi-

8 — 52 20.

T.

T.

Anm. rörande tidigare tullbehandling

Den i vidst. kolumn uppgivna tullen avser 1882— 31 /n — •07 1911 endast rå linolja. Linoljesyra hänfördes före V12 1911 till olein (se stat.' nr 1110). — •07 Den i vidst. kolumn uppgivna tullen avser 1882— 30 /n 1911 endast rov- och rapsoljor. Rov- och rapsoljesyror hänfördes före 1/iu 1911 till olein (se stat. nr 1110). — •02

— •05

fria — - 05

Före den l/i% 1911: oljor, feta, icke flyktiga, andra slag. fria

— - 05

fria — •05

— -02 —•05

Härdade oljor äro numera tullfria (rubr. 1108 — 1109). fria Före 1914 hänfördes härdade — '05 oljor till kem.-tekn. prep. ej fria särskilt nämnda (med värdetull).

Stat. rubr. 1912 — 1922

B e n ä m n i n g

Tid

Kvan- Tull, . titetsgrund S ä,IS 1 !

liska fettämnen, som vid vanlig rumstemperatur icke pläga förekomma i flytande form: palmolja 1108 A kokosolja eller kokosnötolja och palmkärnolja : renade (till födoB ämnen) G andra annat växtfett D Animaliska oljor, såsom trän, valravolja och isterolja (lard-oil): trän: 1109 A fisklever1882—1922 fri — B 1882—1922 annan — » C valravolja 1882-1888 D — 02 isterolja (lard-oil) 1 kg på fat E andra på andra kärl 1 » — •05 Vi 1889 — 30 /n 1911 på fat fria på andra kärl 1 kg — - 05 V12 1911— fria 1922 1110 Olein och andra, ej särskilt 1882—1922 fri — nämnda oljes3rror 1111 1882—1922 1 kg — '09 Stearin (stearinsyra) Glycerin: 1112 A rå | 1 8 8 2 - l a / i i 100 kr. 5 J 1911 B renad V« 1911 — 1 kg — '04 l 1922 Tvål: 1122 A parfymerad 1 8 8 2 - 2 % ! 1 » — -2S 1892 — •50 annan i formade hand- 21/o 1892— 1 » B stycken, kulor, figurer »V» 1904 o. s. v. 1— 7< 1904 - 1 1 » 1922 1 C flytande eller mjuka tvål1— /M 1911— ' 1 » sorter i tuber, burkar 1922 och dylikt

D

transparent tvål

V* 1901— | 1 » 1922

andra slag Anm. I vikten å tvål inräknas askar, papper och (tylikt omslag, ävensom tuber och burkar

1882—1922- 1 >

. .. , 1... Anm. rörande tidigare J in i ,«( tullbekandling

Före den Vi» 1911: oljor, feta, icke flyktiga, andra slag. Härdade oljor äro numera tullfria (rubr. 1108-1109). Före 1914 hänfördes dylika oljor till kem.-tekn. preparater ej särskilt nämnda (med värdetull). Före Vi» 1911 hänfördes till olein även lin-, rov- och rapsoljesyror.

Varuslaget, som ej linnes särskilt upptaget i tulltaxan före V12 1911, liar tidigare hänförts till tvål, parfymerad (se stat. nr 1122 A) eller tvål, andra slag (se stat. nr 1123). Varuslaget, som ej finnes 1— särskilt upptaget i tulltaxan före V* 1904, har tidigare hänförts till tvål, parfymerad (se stat. nr 1122 A) eller tvål, andra slag (se stat. nr 1123).

—•10

107 i Stat. rubr. 1912— 1922

Tid

Kvantitetsgrund

i Såpa F l y t a n d e tvål- eller såphalt i g a a p p r e t u r m e d e l , icke i n n e h å l l a n d e d e x t r i n eller! stärkelse

1882—1922 7 M 1911—

1 kg 1 >

Tvål- eller såphaltiga desinfektionsmedel, icke ann o r s t ä d e s u p p t a g n a , sås o m lysol o c h k r e o l i n

7 M 1911—

Tvätt-, skur- eller polerm e d e l , fasta e l l e r i p u l v e r f o r m , f r a m s t ä l l d a av t v å l , f e t t e l l e r olja m e d tillsats av a n d r a ä m n e n

7M 1 9 1 1 -

Tvål- eller såphaltiga a p p r e t u r m e d e l i fast f o r m , vilka icke innehålla dextrin eller stärkelse

7 M 1911—

B e n a

m

n i n g

l

Tullsats i kr.

Anm. rörande tidigare tullbehandling

i

1124 A 1124 C

1125 A

1125 B

1125 G

Tvätt-, skur- eller polermedel i flytande form, f r a m s t ä l l d a a v t v å l , fett e l l e r o l j a , m e d t i l l s a t s av andra ämnen: 11257* A i kärl, vägande b r u t t o ö v e r 1 /2 k g B i kärl av mindre bruttovikt

— •05 —'05

Varuslaget finnes ej särskilt upptaget i tulltaxan före V12 1911 och torde tidigare hava hänförts i vissa fall till kem.tekn. preparat, ej särskilt nämnda (tull 1 8 8 2 — 2 0 / 6 1892: 21 5 % å värdet, /e 1 8 9 2 — 3 0 / n 1911: 15 % å värdet), i andra fall till varor ej spec, arbetade (tull 1 8 8 2 — 8 % 1888: 10 % å värdet, V ' 1 8 8 8 — 3 0 / n 1 9 1 1 : 15 % . å värdet). — - 10 Varuslaget finnes ej särskilt upptaget i tulltaxan före V12 1 9 1 1 . I regel torde det tidigare hava hänförts till kem.tekn. p r e p a r a t e r ej särskilt nämnda (tull 1 8 8 2 — 2 % 1892: 5 % å värdet, 21 /e 1892— 3 0 /ii 1911: 15 % å värdet). — •10 Varuslaget, som ej finnes upptaget i tulltaxan före 7 " 1 9 1 1 , har tidigare hänförts i vissa fall till tvål, andra slag (se rubr. 1123), i andra fall till varor ej spec, arbetade (tull 1882— 8 0 /G 1888: 10 % å värdet, 7 : 1 8 8 8 — 3 0 / n 1911: 15 % å värdet). — - 10 Varuslaget finnes ej upptaget i tulltaxan före V " 1911 och torde tidigare hava hänförts till kem.-tekn. preparat, ej särskilt nämnda eller till varor ej spec, arbetade (jfr rubr. 1124 C).

»

»

»

7 M 1911 —

»

— •10

1922 Vi» 1911—

»

—•10

»

/i2 1 9 1 3

Vi 1914— 1922

—'25

1 Varuslagen finnas ej upptagna i tulltaxan före V12 1911 och torde tidigare i regel hava hänförts till varor ej spec. arbetade (jfr r u b r . 1125 B).

108 BIL.

XV.

MINIMITULLSATSER

I

ORE

PER

KG

ENLIGT

K E L L Y ' S CUSTOMS T A R I F F S OF T H E

V a r u s 1 a

Sverige }\or<ro

Fabrikat: Toalettvål A n n a n tvål Såpa

100 "10 5 10

Tvättpulver Rå- och avfallsprodukter:

fritt 9 4

Olein

Glycerinvatten Glycerin, rå

4 4

» , renad Soapstock Fettsyror11

Oljeförande frö och andra varor : Palmkärnor Kopra Linfrö Sojahönor Arachidnötter

50 10 5

8 Finland

Tyskland

Frankrike

76-2 5 15-20 15-2 0

26-7 0 8-;• o 4*46 8-90

o 1

fritt fri

fri

fritt fri fri

fri

1 4 " 4 4 4 4 4 4 4 4

fri fri

fria fri fritt 0-30

fria fri fritt fria fria

fri fria

fri fri fri fri fritt 7

fri

fri fri

3*66 fritt fri fri

—

8-90

fritt

—

''-'fria

Fett och oljor: Talg, p r e m i e r j u s » , annan H ä r d a d e oljor Palmolja Palmkärnolja •• Kokosolja, ätbar » , annan Växtfett Linolja, rå Majs-, soja- o c h a r a c h i d o l j a

Danmark

fri fri 8-5 0 2-8 s 8*50 8-5 0 16-92 8-5 0 16-02

ARS E D I T I O N

AV

WORLD

6-2 3

Eng-

land j

5-7 6 »49-94 ^>0 % av värdet 4-3 2 fri 20 % » » 5 4-82 fri 20 % > » 4-3 2 fritt 25 % » » s

— 2-70 5-10 4-3 2 s

fritt fritt fri fri fritt fria

fri in fria 1,1 1-7 8 0-7-.; fri IB ; j . 7 s 0-72 fri 26-7 0 0- 7 3 fri 1-78 0-7 2 fri » " 1 - 7 8 18 10-8 0 fritt 3-56 4-82 fri 20 8-90 4-3-J fri 13 Q- 2?,

U. S. A.

8-21 24-0 2 fritt

4-io 4-io

fri fri

fri fri 28-7 2 fri

"fritt 16-41 fri

rå- 1

Flyktiga vegetabiliska oljor•••

fria fri fritt

fria

fria

fria fri fritt fria "fria

fria j

fria fri 0-6 7 fria 1'7 8

fria fri fritt 1-80 fria

fri fritt i fria fria

169-42 2 5 26 70

36'—

fria !

fria fri 3-CG fria 4-io

1 T r a n s p a r e n t tvål, f r a m s t ä l l t m e d a l k o h o l eller s o c k e r : 28 - 8 ö r e . — ' T r a n s p a r e n t tvål, f r a m s t ä l l t m e d s p r i t . — :! P a r f y m e r a d eller i f o r m a d e h a n d s t y c k e n e t c : 100 ö r e . — 4 Parfym e r a d , alla slag: 70 ö r e ; i h a n d s t y c k e n u n d e r 150 g r . : 12 - ö ö r e . — 5 »Castile» S o a p : 10*8 ö r e . — (! A v s e r » O p a r f y m e r t S a e p e p u l v e r » . — 7 » V e l l u g t e n d e S a e b e p u l v e r e » : 70 ö r e . — 8 O l j e s y r a av a n i m a l i s k t u r s p r u n g , t u l l f r i ; a n n a n o l j e s y r a : i n n e h å l l a n d e m i n d r e ä n 2 % n e u t r a l fett, t u l l f r i ; i n n e h å l l a n d e 2 — 1 5 % n e u t r a l f e t t , 2*6 ö r e ; i n n e h å l l a n d e ö v e r 15 % n e u t r a l f e t t —- d e n för m o t s v a r a n d e olja g ä l l a n d e t u l l s a t s , d o c k m i n s t 2 o ö r e . — n T u l l b e h a n d l i n g s p r a x i s o s ä k e r , m ö j l i g e n t o r d e t u l l t a x e r u b r i k e n 1125V2 o c h 1323 k u n n a i f r å g a k o m m a . — 10 A l k a l i f r i : tullfri, n a t r o n h a l t i g : 10 ö r e , k a l i h a l t i g 5 ö r e . Exklusive stearin. Lin-, r o v - o c h r a p s o l j e s y r o r : 7 ö r e . — " F ö r t i l l v e r k n i n g av tvål eller ljus e n l i g t t i l l s t å n d eller efter d e n a t u r e r i n g : 1'8 ö r e . — 14 Val- o c h fiskolja s a m t t r ä n , s o m ej efter h ä r d n i n g h ä n f ö r a s till a n n a n r u b r i k : tullfria. — l o B e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e h ä r d a d e o l j o r f ö r e k o m i c k e ; v e g a t a b i l i s k t f e t t : 5 ö r e , t r ä n : t u l l f r i t t , a n d r a a n i m a l i s k a o l j o r 5 öre. — lfl L ä m p l i g t till m ä n n i s k o f ö d a : 26'7 ö r e . — l 1 B o m u l l s s t e a r i n för t i l l v e r k n i n g av tvål o c h l j u s : 4'6 ö r e , a n n a n : 1 1 1 öre. — 18 B o m u l l s s t e a r i n : 4;'. ö r e . — 1!' A v s e r e n d a s t b o i n u l l s f r ö o l j a . — M Majs- o c h sojaolja, d e n a t u r e r a d : 3*8 ö r e . — n A v s e r e n d a s t sojaolja. — M T u l l f r i h e t e n a v s e r »frö, ej s. n » . — n P a l m k ä r n o r , k o p r a och a r a c h i d n ö t t e r v o r o ej specificerade i t u l l t a x a n m e n t o r d e h a v a v a r i t h ä n f ö r l i g a till > v ä x t ä m n e n ej s. n . » . — ** T u l l f r i h e t e n a v s e r » g r ö n s a k e r , a n d r a , t o r k a d e » . — 25 T e r p e n t i n o c h t a l l b a r r s o l j a : tullfria. — M Spik-, l a v e n d e l - , c i t r o n - , c i t r o n e l l - , j a s m i n - , b e r g a m o t l o l j o r m . fl.: tullfria, p e p p a r m y n t s o l j a 20.V4 ö r e , ö v r i g a ej s. n . : 25 % av v ä r d e t .

Intill den 15 februari 1925 offentliggjorda delar av

Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden: I. Svensk tullpolitik 1816—1911 av A. Montgomery. I I . Bomullsindustriens produktionsförhållanden av K.-Gr. Hagström. I I I . Utredning angående det svenska jordbrukets produktion samt saluöverskott av spannmål av E. Höijer. IV. Jämförelse mellan jordbrukets utveckling i vissa delar av Sverige samt Danmark och Norge av E. Höijer. V. Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 jämte anmärkningar av E . Höijer. VI. Svensk traktatpolitik 1816—1914 av A. Montgomery. VII. Utlåtande angående differentialtullar till skydd mot valutadumping. VIII. Utlåtande i valutafrågan. I X . Utlåtande angående järnvägsfrakternas reglering. X. Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. X I . Pappersindustriens produktionsförhållanden av E. Bosseus. X I I . Margarinindustriens utveckling etc. av J . Lublin. X I I I . Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1913 etc. av B . Ohlin. XIV. Det svenska jordbrukets utveckling 1871-—1919 av A. Sjöström. XV. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871 — 1913 av E. Höijer. XVI. Den svenska järnhanteringens utveckling etc. av S. K. Stockman. XVII. Den svenska glasindustriens utveckling etc. av B . Ohlin. X V I I I . Den svenska mekaniska verkstadsindustrien av E. Linder. X I X . Sveriges bryggeriindustri av A. Lilienberg. X X . Garveri^hdustriens produktionsförhållanden av W . Smith. X X I . Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet av H. Nilsson-Ehle. X X I I . Översiktstabeller/ angående den svenska industriens utveckling 1 8 9 1 — 1920 jämte anmärkningar. X X I I I . De svenska järn- och metallmanufakturindustrierna av Gr. Delling. X X I V . Undersökning angående jordegendomsvärdenas utveckling i Sverige och vissa främmande länder av K. Amark. XXV. Handels- och prisöversikter rörande spannmål etc. av K. Amark. X X V I . Ljusindustrien samt tillverkningen av glycerin etc. av J. Lublin. X X V I I . Ylleindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström. X X V I I I . Den svenska tegelindustriens utveckling etc. av B . Ohlin. X X I X . Den svenska skoindustrien av W . Smith. X X X . Den svenska cementindustrien av O. Edström. X X X I . Den svenska tvättmedelsindustrien av Hj. Heimburger. X X X I I . Den svenska porslinsindustrien av E. W . Tillberg. X X X I I I . Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige av F . Hilgerdt. X X X V I . Betänkande ang. tullsystemets verkningar i Sverige före världskriget. Del I och I I .

Nr XXXIV och X X X V äro avsedda att behandla monopolistiska sammanslutningar inom svensk industri samt den svenska industriens räntabilitet åren 1911—1914.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen. Tull- och traktatkommittcns utredningar och betönkandcn. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2]

Kommunikationsväsen.

Politi.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik.

Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [1]

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Sthlm 1925, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.