SOU 1925:20

Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. D. 2, Bilagor

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:20

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

FISKERÄTTSFÖRHÅLLANDENA VID RIKETS KUSTER DEL 2

BILAGOR

S T O C K H O L M 1 9

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Kronologisk

förteckning

1. Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E . medel. Norstedt. 44 s. K. 2. Tull- ocli t r a k t a t k o n m i i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- jn Förslag till förordning a n g å e n d e statlig i n k o m s t t a n k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien och förmögenhetsskatt j ä m t e motiv. Norstedt. 40 s m e d särskiJd hänsyn till förhållandena före världsFi. kriget. Av Hj. Heimburger. Marcus. 108 s. F i . 1 L Det svenska s k o g s b r u k e t s förutsättningar och histo3. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- | ria. Av N. Schager. Tiden, viij, 168 s. F i . tiinkanden. 29. Den svenska skoindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. ! 12. Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden Av W. Smith. Tullberg. 104 s. F i . viij. 309 s. F i . 4. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- \ Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e angående tänk anden. 30. Den svenska c e m e n t i n d u s t r i e n med omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadssärskild hänsyn till förhållandena före världskriget. byrå ra. m. Marcus. 110 s. K. Av O. E d s t r ö m . Marcus. 48 s. F i . Utkast till ä n d r a d lydelse av 1—12, 19, 21—24. 26, 28 5. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be—35. 40 samt 48 och 49 §§ i kungl. stadgan d e n 22 t ä n k a n d c n . 32. Den svenska porslinsindustrien ined juni 1920 med vissa föreskrifter a n g å e n d e d o m särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. F i . 6. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- 15. Betänkande a n g å e n d e o r d n a n d e t av statens byggn a d s v e r k s a m h e t i n o m Stockholm. Centraltr. xvi tänkanden 33. Tryckeri- och pappersförädlings527 s. 12 pl. K. ' industri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . 7. Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag jämte 16. Konsumentkooperationen i Sverige. Av A. Gjöres. p e r s o n a l r e p r e s e n t a n t e r n a s särskilda yttrande. FahlTiden, viij, 168 s. F i . crantz. 140 s. F ö . 17. Betänkande r ö r a n d e det s. k. Genéveprotokollet an8. Belänkande m e d u t r e d n i n g och förslag angående gående avgörande på fredlig väg av internationella socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij. 355 s. tvister. Norstedt. 148 s. U. Fi. 18. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens lands9 Betänkande m e d förslag till g r u n d e r för avsättning bygdstaxor m. ni. Marcus. 167 s. 7 bil. K. till de u n d e r Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t 19- -20. Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt rikets kuster. Del 1. 388 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E . == ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e ano r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1925:20

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

FISKERÄTTSFÖRHÅLLANDENA VID RIKETS KUSTER DEL 2

BILAGOR

:*. \^r^V

STOCKHOLM

1925 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

8 Bilaga t.

Protokoll vid de i orterna hållna sammanträden med strandägare och fiskare m. fl. Protokoll vid sammanträden den M—28 augusti 1911 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusten av Göteborgs och Bohus län. , Med anledning, bland annat, av åtskilliga till Kungl. Maj:t inkomna lika lydande masspetitioner från fiskare i Tjärnö m. fl. socknar och staden Strömstad, vilka under framhållande, att svårigheterna för fiskarbefolkningens möjlighet till utkomst allt mera hopade sig dels därigenom, att enskilda jordägare mer och mer började tillvarataga rätten till fiske vid egna stränder, och dels därigenom, att yrkesfiskarna utestängdes från fisket vid en stor del av kronans holmar och skär, där lotspersonalen förbehölle sig fiskerätten, anhållit om ändrade lagbestämmelser rörande rätten till fiske i havet i syfte att yrkesfiskare måtte få sådan rätt såväl vid kronans holmar och skär som ock under vissa villkor vid enskilda jordägares stränder, hade kungl. kammarkollegium fått sig anbefallt att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning i fråga om fiskerättsförhållandena vid kusterna av, förutom andra län, även Göteborgs och Bohus. Vidare hade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 9 juni 1911 bemyndigat kammarrådet A. W. Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att bland annat på ort och ställe företaga de undersökningar och anställa de förhör, som för densamma funnes behövliga, och för sådant ändamål, där så erfordrades, påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Göteborgs och Bohus län anställa förhör för undersökning l:o) angående omfattningen av lotsarnas rätt till fiske vid dem anslagna kronan tillhöriga holmar och skär samt möjligheten av en eventuell inskränkning av denna rättighet till förmån för yrkesfiskarna; 2:o) angående de lokala sedvanorna med avseende å fiskes utövande vid havsstränderna särskilt med hänsyn till förhållandet mellan strandägarnas och de icke strandägande fiskarnas rätt; och 3:o) angående den rådande uppfattningen om de i 1896 års lag om rätt till fiske förekommande undantagsbestämmelser dels för visst fiske vid västkusten och

dels för Göteborgs och Bohus samt Hallands län, företrädesvis med hänsyn till betydelsen av vissa i lagen förekommande uttryck, såsom »av ålder», »rörlig redskap», »utom skären», »inomskärs», samt lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande, hade för sådant ändamål Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län på framställning av kammarrådet Dufwa genom allmän kungörelse den 31 juli 1911, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande länsmän för att spridas bland fiskarbefolkningen ocli anslås på lämpliga ställen, kallat strandägare och idkare av havsfiske ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, att å nedannämnda tider och ställen sammanträda för att höras i föreliggande frågor. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, filosofie doktorn K. A. Andersson. Jämlikt Kungl. Majrts medgivande fördes protokollet vid sammanträdena av undertecknad Skoglund, extra notarie hos kungl. kammarkollegium. Den 14 augusti 1911* i Vette härads tingshus i Strömstad. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Vette härad. I närvaro av herr landshövdingen m. m. friherre G. Lagerbring, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa samt fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid: chefen för västra lotsdistriktet lotskaptenen Otto Stenberg, lotsförmannen C. L. Beckman i Nordkoster, jämväl såsom ombud för kronolotsarna K. F . Åhlman, N. R. Carlgren och J . A. Nordström, kronolotsen A. H. Kylberg i Strömstad, vilken jämväl förde talan för lotsförmannen J . C. Täng och kronolotsen C. H. Täng, samt ett trettiotal strandägare och ungefär lika stort antal icke strandägande fiskare. Under sammanträdets gång tillstädeskommo ytterligare åtskilliga personer.

Efter att ha redogjort för ärendets innebörd framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka kronoholmar och skär nyttjas av lotsarna? Lotskaptenen erinrade, att inom detta härad funnes två lotsplatser, Strömstads och Nordkosters. Lotsarna vid Strömstads station hade nyttjanderätt till följande kronoholmar, nämligen Olin- eller Anholmen, på sjökortet kallad Ynholmen, Kjellholmen, Ljungholmarna och Lerskär. Det vid dessa holmar befintliga fisket, som vore ganska obetydligt, ägde lotsarna nyttja mot utgörande av den för holmarna fastställda grundskatten. Holmarna vore emellertid utarrenderade av lotsarna, vilka till följd av sin trägna tjänstgöring saknade tid till fiske. Lotsarna vid Nordkosters station disponerade den jämförelsevis betydliga holmen Saltholmen, vilken av lotsarna användes till fårbete och vid vilken vem som helst tillätes att fiska.

5 Förmånen av fisket vid dessa holmar vore inräknat i lotsarnas löneförmåner och komme enligt lotskaptenens förmodan hänsyn till denna förmån jämväl att tagas vid fastställande av den nya lönereglering för lotsverket, som vore under utarbetande. Fiskaren Karlsson: Lotsarna vore tillräckligt avlönade jämväl utan ifrågavarande naturaförmån, och skulle det för fiskarna bliva utsikt till större förtjänst, därest fisket vid lotsarnas holmar vore fritt för alla. P å s t å lotsarna sig h a v a u t e s l u t a n d e r ä t t till fisket vid dessa holmar och skär eller, om så ej är förhållandet, i v a d mån är fiske tillåtet för andra? Lotskaptenen, med vilken lotsbetjänte instämde, anförde, att, då lotsarna betalade skatt för ifrågavarande holmar, måste de jämväl anses hava uteslutande rätt till fisket vid desamma, ehuru lotsarna för att undvika stridigheter många gånger tilläte även andra att där fiska. Den nuvarande generationen av lotsar torde emellertid icke kunna avsäga sig denna förmån till förfång för en kommande generation. På framställd fråga förmälte lotskaptenen sig anse de i 3 § i 1896 års lag om rätt till fiske förekommande undantagsbestämmelserna tillämpliga jämväl med avseende å fiske vid de till lotsverket upplåtna holmarna. Till vilket v ä r d e u p p s k a t t a l o t s a r n a den årliga behållningen av dem tillkommande fiske vid en v a r av dessa holmar och s k ä r ? Kronolotsen Kylberg vid Strömstads lotsstation: Den årliga arrendeavkastningen för de av lotsarna vid denna lotsstation nyttjade holmarna uppginge till 51 kronor, därav 6 kronor för fårbete på Olin- eller Anholmen och 45 kronor för bete å och fiske kring övriga tre holmar. Fiskaren Karlsson: Avkastningen av fisket överstege många gånger arrendebeloppet, helst hummerfisket vid dessa holmar vore ganska givande. Arrendatorn av holmarna, vilken jämväl var närvarande, upplyste, att nettoavkastningen av hummerfisket vid desamma inom strandägarens fiskeområde kunde uppskattas till omkring 300 kronor årligen. Aro samtliga dessa holmar och s k ä r fortfarande behövliga för lotsarna? Lotskaptenen: Lotsstyrelsen ansåge otvivelaktigt holmarna vara av värde för lotsverket, då lotsarna till en del avlönades med avkastningen av desamma. Fiskaren Karlsson: Lotsverkets holmar borde upplåtas till fritt och allmänt begagnande, och staten ersätta lotsarna den minskning i inkomster, som därav kunde bliva följden. För 15 år sedan hade främmande fiskare utan gensägelse fått fiska i lotsarnas fiskevatten, men numera hade dessa förbjudit allt främmande fiske. Strandägaren och fiskaren C. L. Johansson i Styrsö: Lotsarna hade åtminstone under de senaste 40 åren tillvaratagit sin fiskerätt.

6 En fiskare från Lunskär: Omkring år 1879 hade lotsarna icke hindrat främmande att fiska. Fisket vid lotsarnas holmar vore mera behövligt för yrkesfiskarna. En annan fiskare uppgav att det för omkring 18 år sedan ej varit tal om någon strandäganderätt, utan att fisket då varit fritt för alla. Huru stort årligt vederlag fordra lotsarna för avstående av fiskerätten vid vare sig alla eller vissa holmar och skär? Lotskaptenen höll före, att vederlaget borde utgå i förhållande till den avkastning, som fisket bevisligen gåve. Vilka särskilda slag av fiske idkades vid häradets havskust? Fiskeriintendenten upplyste, att inom detta härad huvudsakligen fiskades hummer, ål, krabbor, makrill, räkor (med trawl), lax, laxöring, horngädda, flundra, rödspätta, torsk, vitling, skarpsill och storsill, vilken senare dock numera fångades i ringa mängd. Härtill hade ingen något att tillägga. Är fisket vid havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Strandägaren och fiskaren C. L. Johansson i Styrsö åberopade innehållet i följande nu upplästa skrift: "P. M. Enligt tidningarnas meddelande har av förekommen anledning en utredning ansetts önskvärd, angående fiskerättsförhållandena vid västkusten i de fordom till Danmark hörande län, vilket uttryck ej torde innebära någon avsikt att i eventuell ny lagstiftning göra någon åtskillnad mellan gammalsvenska provinser och senare förvärvade, vilkas befolkning sedan länge känna sig såsom svenska medborgare. Egentliga föremålet för denna undersökning är huruvida obesutna fiskare skola vinna någon större rätt till fiske alla slag än de hittills åtnjuta eller om nuvarande strandrätten fortfarande skall få besittas. Den sistnämnda rätten angår fiske med s. k. fast redskap såsom ryssja, hummertina, åltina, backa eller sättgarn ävensom ostronfångst. Ehuru strandägaren enligt fiskestadgan bör hava uteslutande rätten även till fiske med krok eller annan s. k. rörlig redskap inom strandterritoriet, hava strandägarna icke haft för sed att förmena någon att idka sådant fiske, lika litet som de göra anspråk på den landlott, som eljest 'skulle tillkomma dem vid fångst av stimfisk, för vars i lag medgivna utövande var som helst strandrätten icke får lägga hinder. I § 3 av lagen den 27 juni 1896 medgiven rätt till fiske, som av ålder fått oklandrat utövas med rörlig redskap vid annans strand, hysa strandägarna icke någon önskan om inskränkning hädanefter, men uttrycket av ålder torde behöva en närmare tolkning för att ej missförstås. För hundratals år sedan då kustbefolkningen icke var så talrik som nu, var det vanligt att ägare av de då icke så mycket som nu styckade hemmanen vid sjön hade nog av sitt jordbruk och således möjligen saknade arbetskrafter att fiska vid de till gården hörandej holmar, varför andra mot eller utan ersättning fingo där idka sådant fiske, som eljest var ägaren förbehållet. Under en senare tid, då strandhemmanen

7 genom arv eller köp styckats i många smärre lotter, kan de förra ägarnes nämnda medgivande icke läggas till grund för avhandande av en rätt som icke är personlig utan åtföljer fastigheten. Då ostron sitta fast på grunden, är det naturligt att de höra grundägaren till och skillnaden mellan den s. k. fasta vid fiskeplatsen förtöjda eller förankrade fiskeredskapen och den rörliga består däri, att till den förstnämnda begiver sig ägaren på vissa tider för att upphämta den fisk, som under mellantiden samlats där; den rörliga redskapen åter är såsom namnet angiver ständigt i rörelse när den befinnes i vattnet och åtföljes därvid av sitt manskap. För att fullständigt bedöma frågan måste man först och främst tillse vilka som äro parter i målet eller intresserade av dess utgång och detta är så mycket angelägnare som den i handlingarna förekommande terminologi bidrager att förvirra begreppen. När i ansökningar talas om utvidgad rätt för yrkesfiskare så är denna benämning förvillande. Om man undantager dem, som tillfälligtvis för nöjes skull sysselsätta sig med fiske, kunna fiskare delas i tre grupper och när man skall skilja emellan yrkesfiskare, strandägare och andra fiskare, så kan till förstnämnda gruppen endast hänföras dem, som med därför anskaffade större fartyg (motorbåtar eller segelfartyg) och större redskap idka fiske i öppna havet t. ex. efter storsill (med drivgarn eller snörpevadar) makrill (med vadar, garn eller dörj), för vilka fisken platser uppsökas i Nordsjön, Skagerack eller Kattegat utanför svenskt territorium. För yrkesfiskarnes grupp har strandägarerätten följaktligen intet intresse, eftersom de äro av densamma oberoende. Av det bohuslänska fiskets totala bruttoavkastning året 1909—1910 kronor 7,479,217:— uppgick den på yrkesfiskare belöpande andel till mer än 7 miljoner kronor. När den andra gruppen eller strandägarna önska varda bibehållna vid den rätt de i alla tider ägt, så är det för att huvudsakligast till avsalu idka fiskfångst med förut beskrivna fasta redskap jämte ostrontäkt under det deras fiske med krok merendels sker för eget behov och på tider, som ej upptagas av arbeten i land för gårdens skötsel. Detta jordbruk har i många fall i förhållande till inköpspriset å fastigheten så ringa värde att om de skulle berövas den förmån som strandägarerätten kan skänka, skulle dem vederfaras stor orättvisa, emedan de få dyrt betala sin strandrätt. Enligt fiskeriintendentens uppgift uppgår totalvärdet under året 1909—1910 av de fisken, som utövats av strandägare, till kronor 450,721: — men däri ingår värdet av flundrefiske och annan fångst, som av fiskare tillhörande nästa grupp idkas dels vid kronans talrika holmar och grund dels inomskärs. Till den tredje gruppen höra således de som icke äro hänförliga till någon av de båda förenämnda. De kunna icke göra anspråk på benämningen yrkesfiskare, ehuru de i ansökningar och riksdagsmotioner tilldelas detta namn. En del av de till denna grupp hänförliga utgöres av gamla sjömän, som i anseende till ålder eller sjuklighet lämnat handelsflottan, och man har också i riksdagsmotion sett detta faktum åberopas såsom en bevekande omständighet för erhållande av vissa rättigheter, men det är för var och en lätt att förstå att med sådant manskap skulle den bohuslänska fiskerinäringen, som fordrar kraftigt folk, icke kunna såsom det förespeglats, tillskyndas något framåtgående. De hava utan hinder fått utan avseende på fiskeplatsen idka vanlig fångst med krok eller annat småfiske, de enda fiskesätt som egentligen passa dem.

8 Till tredje gruppen höra vidare änkor samt }mgre personer av båda könen, vilka dels för eget behov dels till avsalu likaledes driva fiske med krok utan hinder från något håll. Till tredje gruppen höra slutligen personer, som av olika anledningar icke kommit att tillhöra yrkesfiskarnes klass utan från sina i närheten av havet belägna hem mestadels i smärre farkoster inomskärs idka fiske av flera slag icke sällan med intrång på andras strandrätt, ehuru det fått passera opåtalt. Somliga kunna såsom innehavare av avsöndrade lägenheter själva äga strandrätt men skulle vilja föredraga att fiska vid andra mera fiskrika platser; och det är från personer tillhörande sistnämnda avdelning av tredje gruppen, som anspråken på strandrättens avskaffande eller inskränkning förnämligast utgå. För en sådan ändring av det bestående borde första villkoret eller förutsättningen vara att länet och dess fiskerinäring i stort sett kunde därigenom tillskyndas någon avsevärd vinst, men så skulle icke bliva fallet, ty varken andra eller tredje gruppen eller ens de båda tillsammans kunna förse stad och land med dess behov av färsk fisk; och det är således ett alltför obetydligt intresse, som kräver att varda tillgodosett på bekostnad av andras lagliga hävdvunna rätt. Om man med glädje konstaterar att det bohuslänska havsfisket nått upp till den höga bruttoinkomsten av över 7 miljoner kronor, är denna siffra likväl ringa i jämförelse med den norska exporten av havsfiskeprodukter, som för år 1908 översteg 65 miljoner kronor. Det är uteslutande mot öppna havet som en strävan efter fortsatt ökning av det bohuslänska fisket måste riktas, ty fångsten vid egna stränder kan aldrig bliva något annat än vad hemslöjden är, jämförd med den stora industrien. Om icke yrkesfiskarnes fångst räckte både till export och även till någon del av länets behov av fisk, färsk och saltad, skulle strandfisket därtill vara alltför obetydligt, vilket bäst bevisas därav att fångstens värde under sista året av fiskeriintendenten uppgivits till 27,505 kronor. Men även strandfisket skulle utan förnärmande av strandägares nuvarande rätt kunna bedrivas på ett mera rationellt sätt än nu, nämligen genom fiskens uppsökande i öppen sjö mer än nu är fallet. Var och en bör veta att det allmänna fiskevatten som sträcker sig längs vår kust har tillräckligt utrymme för en många gånger större fiskarebefolkning än den nuvarande att driva sin näring utan att behöva tvista om rätten. Det ymnigaste fisket äger rum utanför strandterritoriet och vid den speciella fångst, för vilken stränderna bäst ägna sig, är den förutnämnda fasta redskapen oumbärlig; men i följd av strömsättningen och andra mer eller mindre kända orsaker, äro icke alla stränder lika fiskrika eller lämpliga för anbringande av fast redskap. Därföre har det inträffat att vid stränder, i vilka många hava del, tvist dem emellan uppstått om rätt att vid viss plats uppsätta sin redskap, och till och med rättegångar hava därom förts och den naturliga följden därav, ovänskap mellan grannar, har icke heller uteblivit. Huru mycket svårare skulle icke förhållandena på kusten gestalta sig, om strandägarerätten helt och hållet bortfölle! Det är fördenskull i första rummet i ordningens intresse att denna rätt bibehålies, och man kan lätt förstå att detta varit ursprungliga anledningen till dess tillkomst. Såsom förhållandena nu äro ordnade medför strandägarerätten även en annan fördel. Hummerfisket börjar i södra delen av länet tidigare än i den norra, och om

9 intet laga hinder däremot mötte, skulle hummerfiskare i södra länet vid den tillåtna tidens inträde genast uppfiska hela tillgången där och därefter överflytta sin verksamhet till norra delen med ett fullständigt rov-fiske. I följd av det plötsliga överflödet skulle priserna nedbringas till en tredjedel av de vanliga, och sedermera skulle ingen mera nummer vara att tillgå på lång tid. Tack vare strandägarerätten äro i det stället både priserna och fångsten så reglerade att hummer till för fiskaren lönande priser finnes att tillgå under alla delar av den tillåtna tiden. Den tredje av de fördelar som strandägarerätten kan medföra är verkan av sammanslutning till gemensam fiskevård. De hydrografisk-biologiska undersökningarna på kusten och havet därutanför hava lämnat viktiga resultat, och här torde få anföras följande uttalande av kommissionen i berättelsen för arbetsåret 1 9 0 7 — 8 : 'De matnyttiga havsdjur, som bebo strandregionen — och dessa äro i regeln de värdefullaste av alla — såsom ostron, hummer och ål måste åter bliva föremål för verklig fiskevård — vilken, vad ostron och hummer beträffar, i en ej avlägsen framtid torde böra övergå till odling — ifall de stora möjligheter till ekonomiskt utbyte av detta slags djur, som förefinnas, skola tillvaratagas. Det synes ligga i strandägarnes intresse att -genom sammanslutning sins emellan utnyttja de stora tillgångar, som nu lämnas obegagnade.' En sådan sammanslutning, omfattande strandägare inom Norrvikens fögderi, har redan kommit till stånd och skall efter vad man hoppas vinna efterföljd även på andra delar av kusten, varigenom önskemålet om gemensam fiskevård skall förverkligas och till båtnad för länets fisken draga största möjliga nytta av den ledning, som kan med den vetenskapliga forskningens hjälp vinnas. Strömstad den 14 augusti 1911. C. L. Johansson, Styrsö. C. Carlsson Wunsch, Hälsö. A. Olsson, Hälsö. G. E. Apelgren, Långö. Olaus Johansson, Rossö.. Anders Benjaminsson, Rossö. J. E. Johansson, Styrsö. B. Corneliusson,~Kostev." Häri instämde på framställd fråga jämväl övriga närvarande strandägare. Fiskaren Karlsson, med vilken ett flertal fiskare instämde: Strandägarna sökte numera i stor utsträckning tillvarataga sin rätt till fisket och de obesutna fiskarna tillätes numera icke att fiska vid stränderna utan måste fara långt ut till havs för att obehindrat kunna utöva sin näring. Strandägarna hindrade jämväl yrkesfiskarna att fästa sina garn vid stranden. Strandägaren B. Corneliusson från Kyrkosund pä Koster: Strandäganderätten skulle bliva av föga värde om strandägarna miste t. ex. hummerfisket. Nuvarande ägare hade inköpt sina hemman just med hänsyn till det inkomstbringande fisket och för desamma betalt en köpesumma, som överstege hemmanens värde utan fiskerätt. Lagstiftningen kunde t icke gärna tänkas ingripa mot strandägarna helst dessa skötte fisket rationellt. Ägde icke kännedom därom att fiskare nekats fästa sina garn vid land. Åtminstone hummerfisket borde förbehållas strandägaren. Fiskaren Johan August Vinbäck från Norra Öddö: Strandägarna bedreve rovfiske och förstörde en betydlig mängd yngel, som de använde såsom gödningsämne på sina åkrar. Bottengarn och annan fast redskap förstörde fisken. Det vore omöjligt att undvika allt förstörande av småfisk, men yrkesfiskarna vore mera aktsamma och gallrade ut småfisken. Strandägarna beredde sig en obehörig

10 fördel därigenom, att de först fiskade gemensamt med yrkesfiskarna i det fria fiskevattnet och sedan, när tillgången där tagit slut, utnyttjade sina enskilda fiskeområden, dit yrkesfiskarna • icke finge komma. Detta gällde huvudsakligen hummerfisket. Strandägaren Johan Stöth från Norra Öddö: Fasta garn fördärvade icke någon fisk, varemot ålvaden toge med sig allt småyngel, som sålunda förstördes. I bottengarnen kunde man däremot gallra ut småfisken. Strandägaren Corneliusson: De strandägande fiskarna vittjade sin redskap på rnornarna, då de kunde se att gallra ut småfisken, men yrkesfiskarna droge sina vadar om natten, då de icke kunde se att frånskilja småfisken. C. L. Johansson i Styrsö: Vid en och annan ö kunde det inträffa, att strandägaren icke begagnade sin rätt. Vid Nord- och Sydkoster fiskade t. ex. strandägare och yrkesfiskare om varandra, utan att de förra där hävdade sin lagenliga rätt. En fiskare upplysta, att vid åtskilliga öar, såsom Saltö, Tjärnö, Koster, Lindholmen, Rossö, Rundö, Skaftö och Hvalö, hindrade jordägarna icke fiske av icke strandägare, emedan dessa ansåges av ålder håva rätt att fiska fritt vid öarnas stränder. C. L. Johansson i Styrsö hade sig bekant, att yrkesfiskare blivit åtalade för olovligt fiske vid Hvalö. Fiskaren Vinbäck: Sedan 3 å 5 år tillbaka vore fiske förbjudet vid nästan alla öar, som vore bebodda, så t. ex. vid Dynekilen och Kosteröarna. Fiskaren Olaus Andreasson från Burholmen: Under åren 1862—1868 hade fiskats hummer vid Långö utan invändning av jordägaren, men från och med 1877 hade det varit förbjudet. Förhållandet vitsordades av en annan närvarande fiskare. Fiskaren Karlsson: I gamla tider hade allt fiske varit fritt för alla, under det att jordägarna numera tillvällat sig allt större del av fisket. Den nuvarande fiskerilagstiftningen vore i hög grad orättvis och tvingade den obesutna fiskarbefolkningen att emigrera. Jordägarna skattade icke särskilt för till jorden hörande fiske. Karlsson trodde, att fisket vid Kosteröarna vore fritt, enär han icke blivit tilltalad för därstädes idkat fiske. Fiskeritillsyningsmannen Kihlberg, Strömstad: I allmänhet vore fisket vid en ö fritt för dem, vare sig strandägare eller icke strandägare, som vore bosatta på ön, under det att främmande personer hindrades- att fiska, åtminstone vore så förhållandet på Kosteröarna, Rossön och Saltön. En delägare i Saltön (ägare av x]xt mantal) meddelade, att fisket vid Saltön i allmänhet vore fritt. Någon jordägare på ön hade dock förbjudit andra att fiska. Strandägaren Corneliusson: Fisket vid Kosteröarna vore fritt för dem som bodde på öarna, jämväl yrkesfiskare, varemot utom Kosteröarna boende personer icke tillätes att fiska därstädes. Adolf Olsson i Korsnäs Nedre på Tjärnö: Fisket vid Tjärnö vore fritt för alla, även för utom ön boende fiskare. C. L. Johansson i Styrsö anmärkte, att Tjärnö vore omgiven av andra holmar och hade långgrunda stränder, i följd varav fiske därstädes kunde bedrivas endast av jordägarna. Tillståndet för övriga fiskare att fiska där saknade alltså praktisk betydelse.

11 Fiskaren Andersson: Många av de öar och holmar, varvid fiske numera vore förbjudet, utgjordes av s. k. tagor, d. v. s. holmar, som tillhörde kronan men av någon enskild jordägare börjat nyttjas till fårbete och så småningom kommit att anses såsom dennes egendom. V a d m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Ordföranden erinrade, att enligt kungl. kungörelsen den 5 maj 1871 territorialgränsen sträckte sig en geografisk mil från land eller ytterst från svenska kusten beläget skär, som icke ständigt av havet översköljdes. Lotskaptenen, med vilken närvarande lotsbetjänte och åtskilliga strandägare instämde, ansåg, att Kosterfjorden vore att betrakta såsom inomskärs. Strandägaren Stöth: Inomskärs vore liktydigt med det vattenområde, som funnes innanför det yttersta, ovan vatten liggande skär. Fiskaren Vinbäck ansåg Kosterfjorden för öppna havet, varemot fiskaren Karlsson yttrade att, då Kosterfjorden vore smult vatten, borde den vara inomskärs. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Äro s k ä d d e g a r n , backor, h u m m e r t i n a , åltina, ålryssja fast eller rörlig r e d s k a p ? H u r u ä r det i d e t t a avseende med laxsätt, laxryssja och b o t t e n g a r n ? Fiskaren Vinbäck: Till fast redskap kunde endast räknas laxsätt, laxryssja och bottengarn, som vore fästa med pålar, men ej hummertinor, vilka flyttades från plats till annan. Visserligen måste man ha ett sänke i tinan, för att den icke skulle flyta upp, men denna omständighet kunde icke göra densamma till fast redskap. Häri instämde flertalet yrkesfiskare. Närvarande strandägare åberopade vad i detta avseende anförts i den av C. L. Johansson i Styrsö ingivna skriften. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, flskerättslagen ? C. L. Johansson i Styrsö: Med uttrycket »av ålder» menades så långt tillbaka i tiden, som någon nu levande kunde minnas. Skulle man räkna längre tillbaka finge man intet bevismaterial. Lotskaptenen: Det i 89 § av lotsreglementet förekommande uttrycket »dombrev eller andra ostridiga skäl» kunde möjligen vara liktydigt med uttrycket »av ålder». Om det enligt lagens ordalydelse ä r ostridigt, a t t de fiskande av ålder o k l a n d r a t m e d ett v i s s t slags rörlig r e d s k a p u t ö v a t fiske eller a g n t ä k t vid a n n a n s s t r a n d , anses då de fiskande få fiska vid s a m m a s t r a n d ä v e n med a n n a t slag a v rörlig r e d s k a p ? Fiskaren Karlsson: Vid Kosteröarna finge de ej strandägande fiskarna sedan gammalt fiska med backor och garn men ej med hummertinor och således endast med visst slags rörlig redskap.

12 Om det enligt lagens ordalydelse är ostridigt, a t t fiskare från en viss ort av ålder o k l a n d r a t i d k a t fiske eller a g n t ä k t vid a n n a n s s t r a n d , a n s e s då även fiskare från a n d r a orter få idka dylikt fiske eller a g n t ä k t vid samma strand? Härpå avgavs intet svar. Har fiske av stimfisk a n s e t t s fritt för varje fiskare eller a n s e s det vara beroende av om det a v ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Strandägaren Corneliusson meddelade, att vid Kosteröarna hade vadfiske under alla tider ansetts vara fritt för en var; och vitsordades detta av samtliga närvarande vara förhållandet även på andra platser inom häradet. Då något vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

Den 16 augusti 1911 i folkhögskollokalen i Grebbestad. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Tanums härad. I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid: lotskaptenen Otto Stenberg, t. f. länsmannen i Tanums härads länsmansdistrikt K. Twedberg, lotsförmannen A. Hellgård i Hafstenssund, vilken på grund av ingiven fullmakt jämväl förde talan för kronolotsarna O. M. Kylberg, F. Norell och A. V. Rödström, lotslärlingen F. L. Benjaminsson; följande strandägare, nämligen från Lindön: Konrad Niklasson, Hilmer Olausson, Hans Olausson och Evert Andersson; Lammön: H. O. Corneliusson och Martin Hansson; Hafstenssund: Johannes Andersson och Karl Andersson; Kalfön: Hans Tollesson, Hans Johansson, H. Halvarsson, Alfred Johansson, M. T. Halvarsson, Hilmer Andreasson, L. E. Tollesson, O. Gustafsson och John Jonsson; Hällesön: Karl Backman och lotslärlingen Frans Benjaminsson; Källarholmen: Edw. Johansson; Musön: Gustav Johansson och Isak Gustavsson; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen från Hafstenssund: Edvin Jakobsson, Fredrik Larsson, Rickard Larsson, Anton Hansson och A. P. Johansson; Resön: P. O. Engström, E. Olsson, Karl Spindel, Alfred Hellberg och Hans Davidsson; Grebbestad: Karl Alexandersson, August Bock, Johan Eliasson, Mikael Lind och Konrad Johansson; Krossekärr: Karl Andersson och Gustaf Johansson; Fåraby: Martin Johansson, Malkolm Hermansson och Alfred Johansson; Lammön: Oskar Andersson och Viktor Eliasson;

13 Norrsundet: Janne Hansson, Hilmer Olsson och Joh. Edv. Hansson; Röd: Pontus Magnusson, Alb. Berntsson och August Sandberg; Mjölkeröd: A. Karlsson; och Linnebacka: Karl Eriksson. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka kronoholmar och skär nyttjas av l o t s a r n a ? Lotskaptenen erinrade, att inom detta härad funnes endast en lotsstation, nämligen Hafstenssunds. Enligt lotsjordeboken funnes icke några holmar anslagna åt lotsarna vid denna station, vilka dock nyttjade holmarna Botholmen och Gulskär eller Gullskär, som i lotsjordeboken funnes upptagna under Väderöarnas station. P å s t å lotsarna sig h a v a u t e s l u t a n d e r ä t t till fisket vid dessa holmar eller, om så ej är förhållandet, i v a d m å n är fiske tillåtet för andra? Lotsförmannen Hellgård: Lotsarna ansåge sig hava rätt till fisket vid dessa holmar, vilket bestode huvudsakligen av hummerfiske. Såvitt han hade sig bekant, hade lotsarna städse förbehållit sig hummerfisket men däremot lämnat annat fiske vid holmarna fritt för vem som helst. Till vilket v ä r d e u p p s k a t t a lotsarna den årliga behållningen av dem tillk o m m a n d e fiske vid dessa holmar? Hellgård: Lotsarnas årliga behållning av fisket vid bägge dessa holmar kunde uppskattas till omkring 100 kronor. Äro bägge dessa holmar fortfarande behövliga för l o t s a r n a ? Hellgård: Lotsarna ansåge sig fortfarande behöva holmarna för fiske men icke för bete. Strandägaren Niklasson å Lindön: De åt lotsarna anslagna holmarna borde upplåtas till fritt begagnande, på det att yrkesfiskarna måtte få större fiskeområden, och lotsarna i stället erhålla kontant ersättning av staten för den mistade fiskerätten. H u r u s t o r t årligt vederlag fordra lotsarna för a v s t å e n d e av fiskerätten vid dessa holmar? Hellgård: Lotsarna vore villiga avträda holmarna mot en ersättning motsvarande avkastningen av fisket eller etthundra kronor om året. Lotskaptenen erinrade vidare, att lotsarna vid Varg- eller Väderöarnas station i Kville socken enligt kungl. kammarkollegii utslag den 6 mars 1827 ägde fiskerätt vid följande inom Tanums socken intill Hafstenssunds station belägna holmar och skär, nämligen Killingen, Stora Snåret, Snärten eller Snartekalfen, Andöfholmarna, Småskärs- och Utom skärs holmarna, Rösholmen, Lilla Fiskholmen, Käften med Kullen, Ragnhildsskär samt Vadsboskären. Lotsarna tillgodogjorde sig emellertid icke fisket vid dessa holmar och gjorde icke heller anspråk på detsamma men torde icke kunna avhända sig fiskerätten.

14 Vilka särskilda s l a g a v fiske idkas vid h ä r a d e t s h a v s k u s t ? Samtliga närvarande upplyste, att det huvudsakligen fiskades hummer, ostron, ål, makrill (med vadar) samt torsk (med ryssjor). Är fisket vid h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Strandägaren Tollesson å Kalfön: Strandägarna förbehölle sig endast hummer-, ostron- och ålfisket, varemot allt annat fiske vore fritt för aila, dock så att strandägarna förbehölle sig första draget. Detta förhållande hade ägt rum så länge han kunde minnas. Fiskaren Spindel å Resön: I allmänhet hade strandägarna sedan ungefär tre år tillbaka förbjudit allt fiske på Lindön, Kalfön och Trossön, dock icke aila. . Fiskaren Johansson i Grebbestad: På de senare 4 å 5 åren hade strandägarna förbjudit allt fiske. Dessförinnan hade endast hummer- och ostronfisket varit förbjudet, vilket förhållande ägt rum i långa tider. Numera utsträckte strandägarna gränsen för sitt fiskeområde så långt skär räckte. Bestämmelsen om strandäganderätten vore i högsta grad orättvis. Strandägaren Niklasson, Lindön: En del jordägare på Lindön förbjöde fiske, en del icke. Fiskaren Johansson i Fåraby: Vid Hafstenssund hade en del strandägare för omkring 3 år sedan förbjudit allt fiske. Hummer- och ostronfiske hade dock alltid varit förbjudet. Strandägarna beredde sig en obehörig fördel därigenom, att de först fiskade gemensamt med yrkesfiskarna i de allmänna fiskevattnen, för att, sedan fisken där tagit slut, draga sig till sina enskilda fiskevatten, där yrkesfiskarna icke finge fiska. Strandägaren Hans Johansson, Kalfön: Fisket, som vid Kalfön vore gemensamt för alla åborna, vore nödvändigt för jordägarna, då de vore tungt beskattade. Han hade förbjudit hummer-, ostron- och ålfiske samt gjorde anspråk på första draget vid övrigt fiske, när han vore närvarande. I övrigt vore fisket fritt även inom det enskilda fiskeområdet. Fiskaren Spindel förmälde, att strandägarna sökte förbjuda allt fiske vid Kalfön, vilket intygades jämväl av andra fiskare. Strandägaren Alfred Johansson, Kalfön, åberopade, jämväl å övriga strandägares vägnar, innehållet i följande nu upplästa skrift: »P. M. 1 Alfred Johansson, Kalfön. Hans Tållesson, Kalfön. Hans J. Johansson, Kalfön. H. Halfvardsson, Kalfön. M. T. Halfvardsson, Kalfön. L. E. Tollesson, Kalfön. Hilmer Andreason, Kalfön. Johannes Andersson, Hafstenssund. Carl Andersson, Hafstenssund. F. L. Benjaminsson, Hafstenssund. Carl Backman, Hafstenssund. Edv. Johansson, Källarholmen. Gustaf Johansson, Musön. Isak Gustafson, Musön.» Fiskaren Johansson i Grebbestad: Det synes som om endast de skrivkunniga kunde erhålla någon rätt. Yrkesfiskarna hade endast sin fiskerinäring att existera 1

Lika lydande med P. M. ingiven vid sammanträdet i Strömstad, se sid. 6.

15 på, under det att jordägarna mycket väl kunde livnära sig medelst sitt jordbruk. Fisket vid stränderna bedreves mestadels av äldre personer, som eljest skulle falla fattigvården till last. Jordägarna hade i allmänhet köpt sina gårdar billigt och hade dessutom stenindustrien att tillgå. Fiskaren Spindel: Vid Resön förbehölle sig strandägarna hummer- och ostronfisket. För yrkesfiskarna återstode i allmänhet intet annat än fisket i öppna havet. Såvitt han hade sig bekant vore holmarna Vattenholmen, Hval- eller Vedholmen, Skarpsund och Oljeskär kronans egendom samt upplåtna till fritt och allmänt begagnande, men icke desto mindre hade en person, som uppgivit sig vara åbo på dessa holmar och därstädes ägde byggnader, förbjudit fiske vid dessa holmar. Holmarna vore av denne utarrenderade för 15 kronor om året. Jämväl Måskär och Hummer- eller Hamnholmen ansåges vara kronoholmar. Fiskaren Johansson i Grebbestad: Upplyste att åborna å Pinnön gjorde anspråk på Skeppsholmen, Långholmen och Klefholmarna. Huruvida de hade någon rättsgrund därför kunde han däremot icke upplysa. Strandägaren Johannes Andersson i Hafstenssund påstod sig äga rätt till kronoholmen Långeskär i Tanums socken. Strandägaren Backman, Hällesön: Jordägarna å Hällesön hade förbjudit fiske av hummer, ostron och ål, ålfiske dock först för omkring 3 år sedan men hummeroch ostronfiske så långt tillbaka han kunde minnas. Allt annat fiske vore fritt vid Hällesön. Ägarna av Amundholmen upplyste att de förbehölle sig fiske av hummer, ostron och ål, ålfiske dock endast på senare tiden. Allt annat fiske vore fritt. Strandägaren Johannes Andersson: Vid Långeskär hade förbjudits hummerfiske, allt annat fiske vore fritt. Förhållandet hade varit lika i hans fars och farfars tid. Fiskaren Jakobsson i Hafstenssund: Vid Långebys strand vore samma förhållande som vid Långeskär. Fiskaren Martin Johansson, Fåraby: En jordägare i Fåraby hade för omkring 3 år sedan förbjudit makrillfiske, men förbudet respekterades icke av fiskarna. Fiskaren Andersson, Krossekärr: Fisket vid Krossekärr, som hade obetydlig strandsträcka, vore fritt för alla, jämväl hummer-, ål- och ostronfisket. Det vore dock uteslutande Krossekärrbor som fiskade där, nästan alla jordägare. Vid Kuseröd, vartill räknades Gåsöarna, Kännskären, Possholmen, Bockholmen och Lögholmen, hade jordägarna sökt förbjuda fiske, men förbudet respekterades icke av fiskarna, och allt fiske vore numera där fritt. Fiskaren Johansson i Grebbestad: Vid Pinnön vore allt fiske, som kunde bereda någon förtjänst för jordägarna, av dem förbjudet. Trodde att så i allmänhet vore förhållandet utefter hela kusten. Fiskaren Andersson, Krossekärr: Jordägarna på Pinnön brukade först fiska tillsammans med yrkesfiskarna i de allmänna fiskevattnen, för att sedan tillgången på fisk där tagit slut, gå till sina enskilda fiskevatten, dit yrkesfiskarna icke finge komma. Detta gällde hummerfisket. Pinnöborna gjorde anspråk på fisket jämväl vid Kåkarna. Fiskaren Johansson i Grebbestad: Vid Otterön, vartill jordägarna icke räknade någon holme, vore hummer- och ålfisket av dem förbjudet, det senare dock endast sedan 3 o å 4 år. I Tanums härad hade ål börjat fiskas först för omkring 5 år sedan. Ålfisket förstörde småfisken. Jordägarna på Otterön förbehölle sig landlott

16 vid fiske av stimfisk (makrill). För varje fiskelag, som bestode av 8 man, delades fångsten i 17 lotter, varav varje fiskare finge 2 lotter, och jordägaren 1 lott. En del fiskare brydde sig dock icke om att giva jordägaren någon lott. Strandägaren Gustafsson, Musön: Vid Musön vore hummer- och ålfisket av jordägaren förbjudet, det senare dock endast sedan 4 å 5 år. Allt annat fiske vore fritt. Strandägaren Corneliusson, Lammön: Vid Lammön vore hummer-, ostron- och ålfiske förbjudet, ålfisket dock endast sedan 3 a 4 år, varemot hummer- och ostronfisket varit förbjudet »i evärdeliga tider». Allt annat fiske vore fritt. Fiskaren Hellberg, Resön: Vid Röd hade jordägarna förbjudit allt fiske, men förbudet efterlevdes endast beträffande hummer- och ostronfisket. Fiskaren Eriksson, Linnebacka: Vid Linnebacka, som dock endast hade obetydlig strand och vartill icke hörde några holmar, vore allt fiske fritt. Hummerfisket vore där mycket obetydligt. Fiskaren Karlsson, Mjölkeröd: Vid Mjölkeröd vore endast hummer- och ostronfisket förbjudet, allt annat fiske fritt. Strandägaren Johansson, Källarholmen: Vid Källarholmen, vartill icke hörde någon annan holme, vore hummer- och ålfisket förbjudet, ålfisket, som vore obetydligt, dock endast sedan 3 a.4 år. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, fiskerättslagen ? Fiskaren Johansson i Grebbestad: Därmed menades så långt tillbaka i tiden som någon nu levande kunde minnas. Häri instämde samtliga närvarande. V a d m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren Johansson i Grebbestad: Området utanför de yttersta skären vore utomskärs. Ramskär betraktades såsom yttersta skäret och området väster därom vore utomskärs. Kosterfjorden vore en farled och alltså vore den utomskärs eller också kunde den betraktas såsom en delning eller gräns mellan inom- och utomskärs. Strandägaren Niklasson, Lindön: Då allt, som låge inom Kosterfjorden vore »skyddad hamn», måste den vara inomskärs. Lotsförmannen Hellgård instämde i Niklassons yttrande. Jämväl Väderöfjorden, som låge inom Väderöarna, vore inomskärs. V a d menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Äro s k ä d d e g a r n , backor, h u m m e r t i n a , åltina, ålryssja fast eller rörlig redskap? H u r u ä r det i d e t t a fall med laxsätt, laxryssja och b o t t e n g a r n ? Fiskaren Johansson i Grebbestad: Endast den redskap, som vore fäst med pålar i bottnen, kunde hänföras till fast redskap, varemot sådan som endast medelst sänke holies nere vid havsbottnen vore rörlig, t. ex. hummertinor, vilka så mycket mindre kunde kallas fasta, som det ofta inträffade, att stormen dreve dem långa vägar. Ryssjor på pålar vore fast redskap.

17 Strandägaren Johannes Andersson i Hafstenssund: Även redskap, som lades på bottnen med sänke, vore fast redskap, t. ex. hummertinor. I Bohuslän hade vid -den nu gällande fiskelagens tillkomst icke begagnats några ryssjor, utan den enda fasta fiskredskap hade då varit hummertinor. Fiskaren Martin Johansson: All fiskredskap måste ha något sänke för att icke^flyta upp, men denna omständighet kunde icke föranleda därtill att den skulle betraktas såsom fast redskap. Strandägaren Lars E. Tollesson, Kalfön: Den redskap, som stode över natten, vore fast. Hummertina vore sålunda fast redskap. Avsikten vore naturligtvis att den skulle stå kvar på samma ställe där den blivit utsatt, men om den flyttades av storm eller annan naturkraft inverkade icke på dess egenskap av fast redskap. Endast den redskap, som droges, vore rörlig. Fiskaren Alexandersson i Grebbestad: Om man räknade all redskap, som sänktes till bottnen, för fast, så finge man ingen rörlig redskap. Endast ryssjor, som vore fästa vid bottnen med ankare eller stakar, vore fast redskap. All annan redskap vore rörlig. Fiskaren Bock i Grebbestad: Hummertinor vore den mest rörliga redskap, som funnes. 60 st. sådana hade gått ifrån honom på en natt. Endast den redskap, som vore fäst med pålar, vore fast. Strandägaren Johansson, Musön: Endast den redskap, som vore fäst i bottnen eller vid land, vore fast. Hummertinor och backor vore rörlig redskap. I Norge räknades endast laxgarn till fast redskap. Fiskaren Janne Hansson, Norrsundet: Den redskap som vore förankrad och fäst vid marken, vore fast, såsom laxryssja, laxsätt och bottengarn. Rörlig redskap vore däremot skäddegarn och hummertinor. Strandägaren Hans Tollesson, Kalfön: Den redskap, som stode fast i bottnen, vare sig med pålar eller sänke, vore fast, t. ex. bottengarn, ålryssja, åltina och hummertina. Rörlig vore endast vadar och metredskap. Numera hade man dock börjat fästa även vadar. Handlanden Greby i Grebbestad anhöll att såsom varken strandägare eller fiskare och följaktligen opartisk i frågan få yttra sin mening. Han ansåge den redskap, som stode stilla och som fisken finge uppsöka, vara fast, t. ex. hummertinor, skäddegarn och backor, varemot den redskap, som uppsökte fisken, vore rörlig, t. ex. vadar. Om det enligt lagens ordalydelse ä r ostridigt, a t t de fiskande av ålder o k l a n d r a t med ett v i s s t slags rörlig r e d s k a p u t ö v a t fiske eller a g n t ä k t vid a n n a n s s t r a n d , a n s e s då de fiskande få fiska vid s a m m a s t r a n d även med a n n a t slag av rörlig redskap? Samtliga närvarande besvarade frågan jakande. Om det enligt lagens ordalydelse är ostridigt, a t t fiskare från en v i s s ort a v ålder oklandrat idkat fiske eller a g n t ä k t vid a n n a n s s t r a n d , a n s e s då ä v e n fiskare från a n d r a orter få idka dylikt fiske eller a g n t ä k t vid s a m m a s t r a n d ? Samtliga närvarande besvarade frågan jakande. Fiskerättsutredningen. II.

18 Har

fiske av stimfisk a n s e t t s fritt för varje fiskare eller anses det v a r a beroende av om det av ålder bedrivits vid a n n a n s strand?

Fiskaren Johansson i Grebbestad: Fiske av stimfisk hade alltid varit och vore fortfarande fritt överallt och för alla. Fiskaren Jakobsson, Hafstenssund: Landägaren förbehölle sig rätten att kasta först, när han vore tillstädes. Fiskaren Eliasson i Grebbestad: Strandägarna borde icke ha någon företrädesrätt framför yrkesfiskarna. Så hade det åtminstone varit förr i tiden. Om strandägarna skulle ha rätt att kasta först, kunde yrkesfiskarna få ligga och vänta, tills fisken hade gått bort. Den som först bleve färdig att kasta borde också ha rätt att kasta först. Jordägarna på Kalfön påstode sig haft rätt till första kastet alltsedan 1700-talet. Strand ägaren Johansson, Källarholmen: Jordägarna på Pinnön och Otterön hade icke någon rätt att kasta först, men de toge 17:delen av all fångad stimfisk, oberoende av huruvida de vidkänts någon sådan kostnad, som omförmäles i 3 §, sista stycket, av 1896 års lag. Denna rätt till landlott torde ha uppstått för omkring 50 år sedan, och förhållandet ägde fortfarande rum. Fiskaren Johansson i Grebbestad: Vid ett tillfälle hade han vägrat att betala landlott till en jordägare på Pinnön. Jordägaren hade icke kunnat förete några handlingar, som styrkte denna hans rätt, och Johansson hade icke heller blivit åtalad för det fiske, han där bedrivit. Jordägarna syntes sålunda icke ha någon laglig rätt till landlott, utan denna vore endast en självtagen rätt. Fiskaren Alexandersson i Grebbestad: Förr i tiden hade det icke funnits någon rätt för jordägarna till första kastet eller till landlott. Under storsillfisket fordrades ingen landlott. Strandägaren Hans Johansson, Kalfön: Förr i tiden hade jordägarna på Kalfön tagit landlott vid fiske av stimfisk, men numera fordrades ej sådan. Såsom allmänt önskemål uttalades att, för undvikande av ofta förekommande tvistigheter, förtydliganden av ovan omförmälda uttryck i lagen borde vidtagas. Göra s t r a n d ä g a r n a a n s p r å k p å större fiskeområde i n o m s k ä r s än det som sträcker sig 180 meter u t från 2-meters djupet? Samtliga närvarande besvarade frågan nekande. Strandägaren Niklasson, Lindön: Därest strandägarnas enskilda fiskerätt fortfarande komme att äga bestånd, borde de holmar, vilka vore i enskild ägo, och vid vilka fiske ej vore fritt för en var, på något sätt utmärkas antingen på platsen eller på sjökortet, ty bland fiskarna rådde stor ovisshet om vid vilka holmar fisket vore förbjudet, ett förhållande som förorsakade många tvister. Det vore icke tillräckligt med enbart kungörande, ty många holmar hade samma namn. Såsom alternativt förslag kunde tagas i övervägande, att alla kronan tillhöriga holmar, vilka vore upplåtna till fritt och allmänt begagnande, bleve till upplysning om detta förhållande försedda med särskilt även på avstånd synligt märke. Då något vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

19 Den 19 augusti 1911 i sparbankslokalen i Fjällbacka. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Kville härad. I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid: lotskaptenen Otto Stenberg, lotsförmannen vid Dyngö lotsplats C. J. B. Ekström, vilken på grund av ingiven fullmakt jämväl förde talan för lotsarna F . C. Fredberg och A. 0 . Vestman, lotsen C. F . I. Vesterberg, lotsförmannen vid Väderöarnas lotsplats N. Nordblom, vilken på grund av ingiven fullmakt jämväl förde talan för lotsarna O. Berg, J. A. Nordberg, C. Valdner och A. Nordblom, fyrmästaren vid Väderöbods fyrplats Emil Uhrberg, kronolotsen och strandägaren Johan Vänlund å Dyngön; följande strandägare, nämligen från Fläskön: Arvid Larsson och Isak Larsson (den senare jämväl delägare i Södra Väderöarna); Kalfön: Elias Niklasson, Elis Olsson, Per Andreasson, Karl Aug. Niklasson, Olle Andreasson (de fyra sistnämnda jämväl delägare i Södra Väderöarna); Gåsön: Adolf Elisson, Karl Aronsson och Elis Johansson (de två sistnämnda jämväl delägare i Södra Väderöarna); Hvalön (i Fjällbacka kapellförs.): Isak Andreasson; Hornön: Joh. Vingård; Hästvam: A. Sandmark (jämväl delägare i Södra Väderöarna); Kiddön: Alex Pettersson; Florön: Oscar Vennersten; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Fjällbacka: Hans Bolin, Nestor Olsson, Martin Antonsson, Edvard Åsberg, Karl Lundström, Adolf Berntsson, Vilh. Rickardsson och Aug. Johansson; Dyngön: Johan Holmberg, Josef Holmberg och Martin Mellgård; Mörhult: Johan Johansson, Alfred Andersson, Martin Magnusson, Ludvig Johansson, Henrik Andreasson, Jonas Gabrielsson och Adolf Andersson; Hamborgssund: Hans Karlsson, Johan Karlsson, Johan Andersson, Aug. Andersson och Julius Andersson; Korsön: P. Eliasson; Tegelstrand: Hans A. Olsson, Karl Olsson och Johannes Hansson; Tångarne: Aug. Niklasson; Södra Röd: Karl Hansson; Kanebo: Andreas Johansson; Lössgård: J. M. Andreasson, Aron Johansson och David Karlsson; Snesholmen: Karl Adriansson; Kalfön: Adolf Olsson; Hornösund: Hans Johansson; Musön i Tanums socken: Gustaf Johansson.

20 Vilka k r o n o h o l m a r och s k ä r nyttjas av l o t s a r n a ? Lotskaptenen: Genom köpehandling den 10 april 1833 hade Kungl. Maj:t och kronan för lotsverkets räkning av ägarna till Södra och Norra Väderöarna inköpt de så kallade Norra eller Varg- och Väderöarna med därtill hörande holmar och skär samt alla från dem utskjutande och däromkring liggande grund, vara hummer och ostron kunde fiskas, dock så att gränsskillnaden utgjordes av den räta linje, som sträckte sig från mitten av Midskär eller Metskär i ost och väst; alla norr om denna linje belägna holmar, skär och fiskegrund tillhörde följaktligen Norra Väderöarna. Den i köpebrevet omnämnda gränslinjen ginge över de så kallade Spruttabrotten, så att allt fiske norr om dessa brott tillkomme lotsarna. Det huvudsakligaste fisket utgjordes av hummerfiske, som vore mycket givande, varemot ostron icke fiskades numera. Lotsarna vid Dyngö lotsplats ägde dispositionsrätten till följande holmar, nämligen Vedholmen, Hästvomb- eller Hästvam, Getsand eller Getryggen, Nordingen eller Norr Dyngö, Djupryggen, Bogen, två Tengeskär, Slängrumpan, Gluppön eller Gläfön, Kyrkogården, Långskär, Borgen, Långön eller Lt/ngön, två Klätter (Målarklätten och Lyngöklätten), Bläntholmen (på sjökortet kallad Bränteholmen), Vassholmen, tre Bäcken eller Bäckarn (i orten kallad Byssjan eller Hyndan), Handen, barlin eller Barlinden (så benämnd efter idegranen, som i orten kallades barlinden), Risholmen, Grötskär, Skarfven och Klöfverskär (på sjökortet kallad Tveklyftan). I jordeboken upptagna Taftholmarna (3 st.) vore okända, möjligen avsåges därmed Testholmarna. Alla dessa holmar användes till bete. Efter en vid häradsrätten omkring år 1874 förd rättegång, som slutligen avgjorts av Kungl. Maj:t, hade fisket vid dessa holmar, vilket utgjordes förnämligast av hummerfiske, blivit fritt för var och en. Lotsförmannen Ekström: Före omförmälda rättegång hade de vid Dyngö lotsplats anställda lotsarna enskilt nyttjat fisket vid Vedholmen, Bogen och Gluppön, varemot fisket vid övriga dem anslagna holmar jämväl då varit fritt för var och en. Numera idkade lotsarna vid Dyngön intet fiske, ehuru detta vore mycket givande, i synnerhet hummerfisket, som bedreves av många fiskare. Dyngö-lotsarna nyttjade själva endast Vedholmen till fårbete och hade utarrenderat betet å övriga dem anslagna holmar mot en avgift av 35 kronor om året. P å s t å Väderö-lotsarna sig äga u t e s l u t a n d e r ä t t till fisket vid d e m anslagna holmar och skär eller, om så ej är förhållandet, i v a d m å n är fiske tillåtet för a n d r a ? Lotskaptenen: Lotsarna förbehölle sig fisket vid Norra Väderöarna inom det område, som enligt lag tillkomme strandägarna. Lotsarnas rätt till hummerfisket inom detta område hade varit föremål för rättegång och bekräftats genom Kungl. Maj:ts utslag den 11 april 1905. Till vilket v ä r d e u p p s k a t t a Väderö-lotsarna den årliga behållningen av fisket vid dem anslagna holmar och skär? Lotskaptenen åberopade till svar härå ett utdrag av till honom inkomna uppgifter över lotsarnas inom västra lotsdistriktet inkomster under år 1908, varav inhämtades, att en var av de vid Väderöarnas lotsplats anställda lotsarna, nämligen

lotsförmannen N. Nordblom, mästerlotsen O. Berg samt lotsarna J. A. Nordberg, B. C. V. Valdner och A. C. Nordblom haft 900 kronor i inkomst av fiske eller alltså för hela lotspersonalen en sådan inkomst av 4,500 kronor. Äro samtliga dessa holmar och s k ä r fortfarande behövliga för lotsarna? Lotskaptenen: Norra Väderöarna vore för lotsverket alldeles nödvändiga. Befattningarna vid lotsplatsen vore nämligen på grund av dennas avlägsna belägenhet särdeles svårbesatta, och endast utsikten till ökade inkomster genom det givande hummerfisket kunde förmå lotsar att slå sig ned därstädes. Med hänsyn till hummerns stigande värde kunde något visst belopp såsom vederlag för öarnas avstående icke bestämmas. Lotskaptenen bestrede bestämt allt avstående av lotsverkets fiskerätt vid öarna, där fisket allt sedan lotsverkets förvärv av desamma varit lotsarna förbehållet. Lotsförmannen Nordblom: Om Väderö-lotsarna finge vederlag, fullt motsvarande den inkomst de hade av hummerfisket, vore de villiga att avstå alla holmarna. Lotsförmannen Ekström: Dyngö-lotsarna ansåge de åt dem upplåtna holmarna fortfarande vara behövliga till fårbete, då annat bete saknades, men de vore villiga att avstå holmarna emot vederlag för betet. Fiskaren Ludvig Johansson, Mörhult: De av lotsarna disponerade holmarna borde upplåtas till fritt och allmänt begagnande. Lotsarna kunde få ersättning i penningar av staten för mistat fiske och bete. Lotskaptenen: Den till Södra Väderöarna hörande holmen Väderöbod hade enligt Tanums häradsrätts utslag den 30 september 1872 av lotsverket exproprierats till fyrinrättning. Med holmen följde »så stort område från land i avseende på fiskevattnet, att detta sträckte sig ut till mitten av det närmast holmen befintliga djup eller så kallad ränna, så att kronan ej äger rätt till fiske längre ut än där botten åter börjar höja sig». Lotsförmannen Nordblom upplyste, att fisket vid Väderöbod inbringade omkring 100 kronor årligen. Strandäyaren Sandmark, Hästvam: Fisket vid Väderöbod hade aldrig varit fritt, utan före lotsverkets förvärv av holmen hade delägarna i Södra Väderöarna förbehållit sig ensamrätten till fisket, numera gjorde fyrpersonalen anspråk på samma rätt. Andra fiskare komme icke heller dit för att fiska. Vilka särskilda slag av fiske i d k a s vid h ä r a d e t s h a v s k u s t ? Samtliga närvarande: Det fiskades varjehanda slags fisk men mest hummer. Den mesta hummern förekomme omkring holmarna, där strand äganderätten utgjorde ett hinder för yrkesfiskarna; längre ut från land vore tillgången på hummer mycket knapp. Är fisket vid h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Strandägaren Sandmark, Hästvom: Hummer- och ostronfisket vid Södra Väderöarna, vilka ägdes av hemmansägare å Fläskön, Kalfön, Gåsön och Korsön, hade alltid varit och vore fortfarande förbehållet jordägarna, allt annat fiske där-

städes vore däremot fritt för en var, även för dem som icke bodde på Södra Väderöarna. Närvarande fiskare: Det bedreves intet annat fiske än efter hummer och ostron vid Södra Väderöarna. Förr hade där även idkats torskfiske, men detta hade numera upphört. Strandäqaren Andreasson, Hvalön: Fiske av hummer hade aldrig varit fritt vid Hvalön i Fjällbacka kapellförsamling. Jordägarna på ön förbehölle sig fortfarande detta fiske, varemot allt annat fiske, jämväl ålfiske, vore fritt för envar. Fiskaren Bolin, Fjällbacka: Vid Hjärterön vore förhållandet detsamma. Fiskaren Eliasson, Korsön: Vid Hjärterön och Korsön vore icke blott hummerutan även ålfiske av jordägarna förbjudet, det förra hade så varit i alla tider men ålfisket endast sedan 3 å 4 år. Fiskaren Johan Holmberg, Dyngön: Jordägarna på Dyngön, vars fiskevatten vore skiftat, förbehölle sig hummerfisket, varemot allt annat fiske vore fritt Ålfiske med ryssjor hade dock av jordägarna förbjudits sedan 3 å 4 år tillbaka. Hummerfisket hade alltid varit förbjudet. Jordägarna på Fläskön, Gåsön och Kalfön upplyste, att där rådde samma förhållanden beträffande fisket som vid Dyngön. Strandägaren Olsson, Kalfön: Det vore först på de sista 3 å 4 åren, som ålryssjor börjat användas, före den tiden hade strandägarna alltså saknat anledning förbjuda detta fiske. Strandägaren Vennersten, Florön: Vid Florön vore hummerfisket förbehållet strandägaren och utarrenderat. Allt annat fiske vore där fritt. Ryssjefiske bedreves icke. Strandägaren Sandmark: Holmen Hästvam, på sjökortet kallad Husvamb, som användes till tullstation, innehades av honom, och grundade han sin rätt därtill på kungl. brevet den 12 juli 1845, varigenom hans fader G. Sandmark erhållit tillåtelse att tillsvidare få begagna denna holme mot räntans erläggande men utan rättighet att därå vinna åborätt. Allt fiske vid denna kronoholme vore emellertid fritt för var och en. Fiskaren Andreasson i Lössgård: Allt fiske, jämväl hummerfisket, omkring Stora Homborgsön vore fritt för alla, och hade så alltid varit förhållandet. Strandägaren Pettersson, Kiddön: Han arrenderade fisket vid Lilla Homborgsön eller Jakobson och hade för omkring tre år sedan ryssjor och hummertinor kring såväl Jakobson som Kiddön. Fiske med rörlig redskap och vadar vore däremot tillåtet. Agntäkt hade han sökt hindra vid Jakobson, men fiskarna toge ändå agn därstädes, vadan han numera ansåge lönlöst att förbjuda agntäkt. Fiskaren Karlsson, Lössgård: Endast krokfiske syntes vara tillåtet vid Jakobson; han hade blivit nekad att fästa garn vid öns strand. Strandägaren Vingård, Hornön: Vid Hornön vore hummer-, ålryssje- och sättgarnsfiske av jordägarna förbjudet, hummerfiske sedan äldre tider, ålryssjefisket de senaste 3 å 4 åren och sättgarnsfisket sedan sistlidna vår. Fiskaren Johan Karlsson, Hamborgssund: Vid Dannemark och Utön hade hummerfisket varit förbjudet sedan urminnes tider, ålryssjefisket endast på senare tiden. Vid Flatskär hade hummerfisket varit förbjudet ett år (omkring år 1908), men förbudet vore numera upphävt på den grund, att fisket av ålder varit fritt därstädes. På norra och nordvästra sidan av Hvalön i Svenneby socken vore allt

23 fiske fritt. Ägarna idkade själva icke något fiske. Huru det förhölle sig med fisket vid övriga delar av Hvalön hade han sig ej bekant. Fiskaren Johansson, Musön: Vid Veddön i Tanums socken vore hummer- och ålfisket av jordägarna förbjudet, ålfiske dock endast under senare tiden. Fiskaren Adolf Andersson, Mörhult: Vid Köttöarna och Porsholmen i Tanums socken vid gränsen mot Kville socken vore allt fiske fritt, ävensom vid Fjällbacka, varest fisket dock vore obetydligt. Strandägaren Johansson, Gåsön: I Hjortredsfjorden hade allt fiske sedan ett par år tillbaka fridlysts av strandägarna, men vad- och backefiske idkades ändock av icke strandägaude fiskare. Förut hade allt fiske i fjorden varit fritt. Hummer fiskades där icke. Strandägaren Pettersson från Kiddön åberopade innehållet i följande nu upplästa skrift: »P. M.1 Elias Niklasson, Kalfön. Johan D. Vingård, Hornö. N. Nordblom, Väderöarna. N. Olssen, L. Homborgsön. A. Sandmark, Hästvam. I. Larsson, Fläskön. Gust. Aldin. J. Andersson, Hvalön. J. Vänlund, Dyngö. P. Anderson, Kalfön. Carlaugust Niklasson, Kalfö. Alexander Petterson, Kiddön. August Elis Olson, Kalfö. Adolf Elisson, Gåsön. Elis Johanson. Gåsön. Karl Aronsson, Gåsön. Olof Andersson, Kalfön. Arvid Larson, Fläskön.» På fråga förklarade sig övriga närvarande strandägare instämma i skriftens innehåll. Följande i kungl. kammarkollegii kungörelse den 25 april 1845, angående begagnande av åtskilliga kronoholmar i Göteborgs och Bohus län, omnämnda holmar voro för de närvande okända, nämligen Hellesön, Kålön, Stigholmen och Tasken eller Tarken i Kville socken. I samma kungörelse upptagna holmarna Klätterne i Kville socken skulle enligt lotskaptenens förmenande jämlikt tidigare beslut vara anslagna åt lotsverket. Vidare upplystes, att följande i kungörelsen upptagna holmar i orten hade annan benämning, nämligen Namnlös, Kalö och Hålsö i Svenneby socken, vilka benämndes respektive Landlös, Kålö och Hälsö. Andersholmen i Svenneby socken upplystes ligga söder om Landlös. V a d m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren Magnusson, Mörhult: Inomskärs vore det område som låge innanför den närmast fastlandet varande skärgården. Väderöfjorden vore utomskärs, då öppna havet »sköte in från både norr och söder». Jämväl Kosterfjorden vore utomskärs. Ett flertal fiskare instämde. Strandägaren Pettersson, Kiddö: Inomskärs vore inne i fjordarna, t. ex. vid Fjällbacka, utomskärs vore de ute i havsbandet liggande holmarna. Väderöfjorden vore utomskärs. 1

Lika lydande med P. M. ingiven vid sammanträdet i Strömstad, se sid. 6.

24 Strandägaren Sandmark: Väderöfjorden vore inomskärs. Fiskaren Johan Karlsson, Hamborgssund: Kosterfjorden vore inomskärs, därför att där funnes fast ankarplats. Fiskaren Rickardsson, Fjällbacka: Området innanför Långskär räknades till inomskärs. V a d m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Äro s k ä d d e g a r n , backor, hummertina, åltina, ålryssja, fast eller rörlig redskap? H u r u är det i d e t t a fall med laxsätt, laxryssja och b o t t e n g a r n ? Fiskaren Johan Karlsson, Hamborgssund: Den redskap, som flyttades av storm eller sjögång, vore rörlig redskap, t. ex. humertina, sättgarn och ålryssja, Backor och bottengarn, varmed fiskades i inre skärgården, vore fast redskap. Strandägaren Vingård, Hornön: Den redskap, som förankrades, vare sig med pålar eller stenar, vore fast redskap, såsom hummertina, ålryssja, backor, skäddegarn och bottengarn. Endast den redskap kunde kallas rörlig, som kastades och droges samtidigt. Strandägaren Sandmark: Fast vore all redskap som fästes eller förankrades. Den omständigheten, att stormen dreve bort den, kunde icke göra densamma till rörlig redskap. Hummertinan vore ett bland de mest fasta redskap, som funnes. Rörlig redskap däremot vore vadar, trålar och dörj. Fiskaren Johansson, Kanebo: Alla fiskare ansåge hummertina och ålryssja för rörlig redskap. Fast redskap vore bottengarn och laxryssjor. Strandägaren Pettersson, Kiddön: All redskap ginge för storm, även den som fiskarna ansåge för fast, så att den omständigheten kunde icke läggas till grund för definitionen på rörlig redskap. Tinor och ålryssjor vore fast redskap, varemot vadar och trålar vore rörlig. Fiskaren Gabrielsson: Endast den redskap, som vore fäst med pålar i bottnen, kunde kallas fast, all annan vore rörlig redskap, såsom skäddegarn och backor, hummer- och åltinor. Däremot vore tvivelaktigt, till vilket slag ålryssjan skulle hänföras. Strandägaren Karl Aug. Niklasson, Kalfön: Fast redskap vore sådan, som vore fastsatt i land eller med pålar i bottnen. Hummertinan sänktes med sten men sattes icke fast och vore sålunda rörlig redskap. Lotsen Vänlund: Hummertina, ryssja, bottengarn, backor och ålryssja vore fast redskap, men trål och dragvad rörlig. Strandägaren Andreasson, Hvalön: Då man lade stenar i hummertinan, som sålunda bleve förankrad, måste den kallas fast redskap. Fiskaren Johansson, Hornösund: All redskap, som icke vore fäst i land eller med pålar eller ankare i bottnen, vore rörlig redskap, såsom hummer- och åltinor. Strandägarna Arvid Larsson, Fläskön, Johansson och Elisson i Gåsön: Hummertina och ryssja vore fast redskap, hummertinan kunde till och med sägas vara^fastare än bottengarn; vad, dörj och trål vore rörlig.

25 H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 s t y c k e t , fiskerättslagen ? Strandägarna Andreasson i Hv<dön, Olsson i Kalfön, Sandmark i Hästvam och Pettersson i Kiddön samt lotsen Vänlund å Dyngön ansågo uttrycket liktydigt med »från urminnes tid». Fiskuren Karlsson i Lössgård: Med uttrycket »av ålder» menades så långt tillbaka i tiden som någon nu levande kunde minnas (»i fars och farfars tid»). Om det enligt lagens ordalydelse är ostridigt, a t t de fiskande av ålder o k l a n d r a t med ett visst slags rörlig r e d s k a p u t ö v a t fiske eller a g n t ä k t vid a n n a n s s t r a n d , anses då de fiskande få fiska vid samma s t r a n d även med a n n a t slag a v rörlig redskap? Samtliga fiskare besvarade frågan jakande. Strandägaren Sandmark: Nej, fortfarande endast med det särskilda slaget av redskap. Om det enligt lagens ordalydelse är ostridigt, a t t fiskare från en viss ort a v ålder o k l a n d r a t idkat fiske eller a g n t ä k t vid a n n a n s s t r a n d , a n s e s då ä v e n fiskare från a n d r a orter få idka dylikt fiske eller a g n t ä k t vid s a m m a s t r a n d ? Lotsen Vänlund: Nej. Har fiske a v stimfisk a n s e t t s fritt för varje fiskare eller anses det v a r a beroende av om det av ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Såväl strandägare som fiskare uppgåvo, att fiske av stimfisk alltid varit och fortfarande vore fritt för var och en. Göra s t r a n d ä g a r n a a n s p r å k p å större fiskeområde i n o m s k ä r s ä n det som sträcker sig 180 meter u t från 2-meters djupet? Strandägaren Sandmark: Jordägarna på Södra Väderöarna gjorde anspråk på allt fiskevatten mellan holmarna, oberoende av om fiskeområdet därigenom komme att sträcka sig utöver 180 meter från 2-meters djupet. Gränsen för strandägarnas fiskeområde i söder utgjordes av en linje norr om Skälgrundet. Lotskaptenen: Då samma förhållande måste antagas hava ägt rum jämväl för Norra Väderöarna, gjorde lotskaptenen för lotsverkets räkning anspråk på motsvarande fiskerätt vid Norra Väderöarna. Övriga strandägare gjorde icke anspråk på större fiskeområde inomskärs än det som sträckte sig 180 meter ut från 2-metersdjupet. Samtliga närvarande med undantag av strandägaren Pettersson i Kiddön önskade, att ovan omnämnda uttryck i lagen måtte förtydligas, samt att i lagen skulle uttryckligen angivas, vilka redskap som vore fasta och vilka som vore rörliga.

26 Slutligen anhöllo lotsen Vänlund och strandägaren Sandmark att få till protokollet antecknat att delägarnas i Södra Väderöarna inkomst av hummerfiske därstädes belöpte sig till 9,000 a 10,000 kronor årligen för dem alla (17 personer). Då vidare icke förekom upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

Den 21 augusti 1911 i nya

olhuset i Smögen.

Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Sotenäs härad. I närvaro av herr landshövdingen m. m. friherre Lagerbring, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa samt fiskeriintendenten Andersson, tillstädeskommo härvid: lotskaptenen Otto Stenberg, lotsförmannen V. E. Stranne, vilken på grund av ingivna fullmakter jämväl förde talan för mästerlotsen C. H. Larsson, kronolotsarna O. V. Stranne och C. V. Vern samt extra lotsen A. B. Benjamin i Smögen ; ledamoten av riksdagens andra kammare fiskexportören Carl Herman Wallentin i Smögen; strandägarna Johannes Olsson i Håle Nedre, Ernst Mattsson i Uleberg, den sistnämnda jämväl såsom befullmäktigat ombud för Aron Hansson i Uleberg Öfvergård, Petter Mattsson i Uleberg, Eman. Eriksson och Henrik Salberg i Finntorp, den senare strandägare jämväl i Hunnebo, och Olof Jansson i Tryggö; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från: Bov allsstrand: Fritz Johansson, Viktor Andersson, Kristian Sörensson, Leander Karlsson, J. Nilsson, Karl L. Olsson, Karl F. Andersson, Mattias Andersson, Martin Rundberg, Karl Sörensson, Axel Larsson, Arvid Olsson, Mattias Karlsson, G. Mattsson, C. R. Andersson, Mauritz Andersson, Adolf Mattsson, Oskar Karlsson, A. Rundberg, F. L. Ferb, Karl Kristiansson, Oskar Karlsson, Axel Högdén, Karl Sten, Bernhard Högdén, Napoleon Möller, Karl Norrman, Severin Sörensson, Karl Nilsson, Aug. Hansson, Alfred Finn, Karl G. Larsson, Frans Sörensson, Gustaf Juliusson, Anders Finn, Gustaf Karlsson, Tankred Tobiasson, Karl Tobiasson, Leander Andersson, Johan Norlin, Axel Jansson, Oskar Karlsson, Bernhard Karlsson, Karl B. Johansson, Herman Karlsson, A. F. Johansson och Karl Högdén; Bunnebostrand: Otto Hedlund, Laurin Pettersson, Anders Karlsson, Johan Kristiansson, Anders Alexandersson och J. A. Erlandsson; Vejern: Adolf Larsson; Smögen: Olof Samuelsson, Alfred Samuelsson, Magnus Andersson, Martin Solberg, O. Andersson, Oskar Olsson, Leon. Mattsson, Leon. Olsson, David Samuelsson, Harald Hansson, Karl Torstensson, Adolf Mattsson, Frans Hansson, Oskar Lorentsson (för vadlaget Enigheten), Martin Johansson (d:o Hagen), Lars Johansson (d:o Saga), Jan. B. Persson, Lars Johansson, C. M. Johansson (d:o Viktoria), Johan Kristiansson (d:o Äran), Mauritz Mattsson, Olle H. Kristiansson, Arvid Torstensson, Johan Jansson, Kristian

27 Ivarsson, O. Persson, Artur Olsson, Ragnar Olsson, Karl Johansson, Axel Johansson, Karl Nilsson, Johan Olsson, Olof Karlsson, Olof W. Olsson, August Berntsson, Axel Nilsson, Ludvig Nilsson, Alfred Hansson, Ludvig Andersson och Martin Karlsson; Grafvame: Karl Andersson (för vadlaget Nordkap), L. O. Nilsson (d:o Brisslan), Algot Mattiasson (d:o Sylvia), Joel Johansson (d:o Ester), Albin Eliasson (d:o Lejonet), Olof Bäck (d:o Kräftan), M. Samuelsson (d:o Laxen), Henrik Hansson (d:o Badus), Henrik Henriksson, Martin Henriksson d. ä. och Martin Henriksson d. y.; Hasselösund: V. Lysell, C. J. Johansson, Henrik Hansson, Linus Bengtsson, Hilmer Mattsson, Olle H. Niklasson, Nils Olsson, Amandus Tollesson, Bernhard Hansson, Anders Olsson, Olinus Olofsson, Johan Stenberg, Lars M. Persson, Johan Karlsson, E. Mattsson, Alfred Hassellöf, Olof Persson, Pontus Hansson och Karl Hassellöf; Näset: Abraham Johansson, Anders Mattsson, August Olsson, Alb. Mattsson, Johan Olsson och J. A. Johansson; Tången: A. Görning. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd och sedan lotskaptenen upplyst, att icke några kronan tillhöriga holmar eller skär inom detta härad nyttjades av lotsverket, framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske i d k a s vid h ä r a d e t s h a v s k u s t ? Fiskaren Fritz Johansson, Bovallsstrand: Huvudsakligen ål- och hummerfiske. Vidare fiske efter makrill och skarpsill samt, dock i mindre omfattning, krabbor. Uppgiftens riktighet vitsordades av övriga närvarande. Är fisket vid h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Fiskaren Pontus Hansson avlämnade följande nu upplästa skrift: "Från yrkesfiskare i Kungshamn till fiskerimötet i Smögen den 21 augusti 1911. Det gläder oss yrkesfiskare att höra, att Överheten börjat hörsamma de berättigade krav på ett bättre ordnande av strandfisket vid Sveriges kuster, som från flera håll upprepade gånger framhållits. Att strandfisket är av stor vikt för oss fiskare framgår av följande. Som vi alla veta så är livsfaran ute på havet för oss fiskare icke så stor nu som förr, vilket torde bero på både större och bättre farkoster emot förr, och på maskinkrafter. Men det är inte så med olycksfall eller överansträngning, vilket torde förekomma till och med oftare än förr. Dessa personer, som av ålderdom, olycksfall eller överansträngning äro oförmögna till havsfiske, äro, för att ej falla fattigvården till tyngd, sedan helt beroende av strandfisket, som ändå, ehuru ringa, kan i någon mån ersätta havsfisket. Att strandfisket inbringar för ovannämnda personer en inkomst, bevisas av bland annat, att inom Smögens och Hasselösunds samhällen, som båda tillsamman utgör ett fattigvårdsdistrikt, utgiften till fattigvården för närvarande är endast 8 öre per fyrk, vilket väl får anses lindrigt, och vilket vi har strandfisket till största delen att tacka för, förty det är inte så många bland fiskarebefolkningen, som äro något förmögna.

28 Varför det inte från oss fiskare här i Kungshamn har hörts några klagomål över den så kallade landrätten, beror på att så länge som kungl. och Hvitfeldtska stipendiiinrättningen ägde landet häromkring så har vi strandsittare fått fiska opåtalt, men nu börjar det bli annorlunda även här. Sedan stipendii-inrättningen försålt jorden till åborna, hade de inte förr fått köpa sina hemmansdelar, förrän de utgav kungörelser att fisket vid deras stränder är förbjudet, och kommer att åtalas enligt lag, men kan fiskerätten få arrenderas av reel person, och strax var fiskerätten uthyrd till enskild; detta har skett häromkring i år. När nu till exempel hummerfisket börjar den 15 september och strandfiskarna lägger ut sina hummertinor på samma plats som av ålder har fiskats, och redskapen blir tagen ifrån dem, då kommer det nog att kännas tungt för dem att så bli drivna från sin egen kust, och vad skall det sedan bliva för dessa? Blir vi då på så sätt berövade vår sista tillflykt till förtjänst, och blir det inte av Överheten snart ordnat till det bättre för oss fiskare, då har vi till slut ingen annan utväg, än vi får instämma med fiskaren i rimkrönikan: mitt vadmalsegel och e k e b å t . . . Anmärkas bör att fråu de stränder häromkring, där den s. k. landrätten har tilllämpats, utvandringen varit stor, emot här i Kungshamn där den hittills varit liten eller flera år till och med ingen; det blir nog tungt för oss, förty den klippan man är född uppå, den älskar man och från den hamnen man utgått, dit vänder man gärna tillbaka. Därutav vilja vi på det allvarligaste framhålla att få fiska fritt vid Sveriges havskuster utan intrång från någon enskilds, bolags eller statens sida, med undantagför sådana platser, som vi anser staten bör fridlysa vissa tider, för fiskens fortplantning och fiskstammens bestånd. Å Hasselösunds strandsittares vägnar: Pontus Hansson fiskare.»

Fiskaren Otto Hedlund åberopade innehållet i följande nu jämväl upplästa »Protokoll fört vid sammanträde med fiskarebefolkningen i Hunnebostrand lördagen den 19 augusti 1911, med anledning av blivande fiskerimötet i Smögen den 21 dennes. § L Närvarande voro de flesta av platsens fiskare, som enhälligt beslutade sända som ombud för Hunnebostrand till sagda fiskerimöte å Smögen tre personer vartill valdes: fiskarna Laurin Pettersson, Otto Hedlund och Am. Karlsson. § 2. Mötet antog enhälligt följande resolution. Då rätten till fiske vid här utanför Hunnebostrand belägna holmar och skär jämte utanför fasta landet varande fiskegrund till större delen äges av några få jordägare, vilka nu äro i tillfälle förhindra oss söka vår näring utanför deras stränder, holmar och skär, och då detta för oss fiskare har stora olägenheter, då vi i många fall genom ålderdom och ekonomiska svagheter ej kan anskaffa dyrbara redskaper och farkoster för fiske på avlägsnare vatten, och då nu jordägarna mer och mer gör sin fiskerätt gällande så är det med bekymmer vi emotser såväl vår egen som våra barns

29 framtid, att enskilda personer tillerkännas en fiskerätt som borde få utövas av varje svensk undersåte. Då enskilda personer gör anspråk på och tar i besittning som sin egendom här utanför varande holmar, vilka vi förmoda tillhör kronan, så vore vi tacksamma om utredning härom gjordes. Med anledning härav förenar vi oss med petitionen från Strömstad och Tjernö och vågar vi vördsamt anhålla att vederbörande för fiskerimötet å Smögen ville beakta vårt stora önskemål att varje svensk undersåte måtte få rätt att fiska såväl vid enskildas som vid kronans stränder, holmar och skär. Att justera dagens protokoll Andersson. Som ovan. Joh. A. Larsson, utsedd ordförande.

§ 3. valdes fiskarna

Alexander

Larsson

och

Oskar

Ninus Andersson. utsedd sekreterare.

Justerat: Alexander Larsson,

Oskar Andersson.»

Fiskaren Fritz Johansson: Före år 1903 hade allt fiske vid Bo vallsstrand varit fritt för en var, och hade förhållandena så varit av ålder, men nämnda år bortarrenderade en del jordägare hummerfisket, varefter detta åren 1903 och 1904 fridlysts genom uppläsande i kyrkan av strandägarnas förbud mot olovligt fiske. Förbudet syntes i allmänhet icke hava respekterats, och numera fiskades ganska allmänt även hummer av vem som helst, utan att detta mötte något egentligt hinder från jordägarnas sida. Fiskaren Hedlund i Hunnebostrand: Strandägarna omkring Hunnebostrand hade i allmänhet icke hindrat andra att fiska, dock hade ett par strandägare nästlidna år förbjudit utsättande av hummertinor, vilket förbud jämväl respekterats av fiskarna. För omkring 30 år sedan hade pågått en rättegång rörande rätten till vadfiske vid Hunnebostrand, vilken rättegång jordägarna förlorat. Vid Ramsviks strand och vidare hela kusten utefter -förbi Sotehuvud till Tryggö vore allt fiske fritt. Fiskaren Larsson i Vejem: Vid fiskläget Vejern i Askums socken vore fisket i allmänhet fritt. Ägaren av hemmanet Långevik hade dock arrenderat bort rätten att fiska ål och hummer vid Långeviks strand. Fiskaren Samuelsson i Smögen: Vid Tryggö vore absolut förbud att fiska. Jordägaren tilläte vissa fiskare att fiska ål därstädes mot en årlig avgift av omkring 80 kronor. Andra fiskare åter måste lämna all fångad hummer till jordägaren men finge behålla annan fångst. Det vore endast under nuvarande ägarens tid, eller de senaste sju å åtta åren, som fisket vid Tryggön varit förbjudet. Dessförinnan hade så långt man mindes tillbaka fisket varit fritt vid Tryggön. Strandägarna hölle i allmänhet på ålfisket såsom det mera värdefulla. Trodde att cirka fem år härefter skulle alla jordägare ha fridlyst fisket vid sina stränder. Fiskaren Nils Olsson i Hasselösund förmälde, att han jämte andra fiskare nu på fjärde året arrenderade ålfisket kring Tryggö mot en årlig avgift av 70 kronor till jordägaren. Ingen finge fiska fritt vid Tryggö. Fiskaren Larsson i Vejern: Till Tryggö räknades även flera därutanför

30 belägna skär, nämligen Efvenskär, Röskär, Lillskär, Ölskär och Tryggskär. Hummerfisket vid Tryggö vore i så måtto fritt, att vem som helst finge fiska men med skyldighet att sälja hummern till jordägaren mot dagens marknadspris, vilket vore ofördelaktigt för fiskarna. Strandägaren Jansson i Tryggö: Jämväl föregående ägaren till Tryggö hade hindrat andra att fiska, i det han tagit bort fiskarnas hummertinor. Ett år hade Jansson fridlyst fisket, men förbudet respekterades icke. Numera finge vem som helst fiska vid Tryggö mot skyldighet dock att sälja fångad hummer till jordägaren mot dagens i orten gällande pris. Ålfisket vid Tryggö vore utarrenderat till vissa personer, vilka i arrendeavgift erlade viss andel av fångsten (hälften eller tredjedelen). Riksdagsmannen Vallentin: Vid de s. k. Hvitfeldtska stipendiehemmanens stränder hade fisket i alla tider varit fritt, men sedan åborna på senare tid fått förvärva äganderätt till jorden, hade de börjat fridlysa fisket. I de fall åter där stipendieinrättningens mark övergått med äganderätt till samhällen vore fisket vid stränderna fortfarande fritt, såsom förhållandet vore vid öarna Hasselön och Smögen, där stränderna ägdes av respektive Hasselösunds och Smögens municipalsamhällen. På Malmön hade fisket till för omkring fyra år sedan varit fritt för alla, men numera förbehölle sig öns ägare, ett bolag, fisket för öns egna fiskare. Strandägaren Olsson i Håle Nedre: I Åby- och Örnfjordarna vore hummeroch ålfisket utarrenderat. Ålfisket hade bedrivits endast på senaste tiden. Hummeroch ostronfisket hade i hans tid aldrig varit fritt i dessa fjordar. Fiske med vadar hade dock alltid varit fritt. Strandägaren Emst Mattsson i Uleberg: I hans förfäders tid, redan på 1600talet, hade strandägarna vid Uleberg på grund av gamla domar betingat sig var sjuttonde fisk i landlott av de fiskande. Nuvarande ägarna av Uleberg frågade icke efter fisket, utan allt fiske vid Uleberg och därvarande fiskläget Ulebergshamn vore numera fritt, ehuru dock vissa inbyggare därstädes ansåge sig äga särskild företrädesrätt till fiske. Fiskaren Fritz Johansson sade sig hava hört berättas, att fisket vid Ulebergs stränder varit fritt redan för 70 år sedan. Fiskaren Pettersson i Hunnebostrand: Ägaren av Ramsviks gård hade till 1883 års höstting med Sotenäs m. fl. härad instämt åtskilliga fiskare från Hunnebostrand, vilka idkat makrillfiske med vad utanför Ramsvikslandet utan att därför lämna någon ersättning, med yrkande om utbekommande av landlott med var sjuttonde av vid deras strand fångad fisk eller dess värde. I rättegången hade strandägarna som stöd för sin talan åberopat dels en över hemmanen år 1696 upprättad karta med beskrivning, vari förekommit följande: »Fiske uti Ramsviks fjord vid saltsjön med not och nät m. m. som varit största orsaken till dess stora skatt», dels ock nämnda häradsrätts utslag den 8 december 1845, varigenom dåvarande ägarna av Hunnebo och Ramsvik tillerkänts landlott med var sjuttonde fisk av vid deras stränder fångad makrill. Fiskarna å sin sida hade som stöd för sitt påstående, att fiske efter makrill varit tillåtet i mannaminne utan avseende på strandägarnas rätt åberopat Kungl. Maj:ts dom den 16 februari 1881, varigenom ogillats mot vissa fiskare till Tanums häradsrätt instämd talan om ansvar för olovligt makrillfiske vid annans strand, enär uteslutande rätt till sådant fiske icke ansetts tillkomma strandägarna. I nu ifrågavarande mål hade häradsrätten genom utslag

31 den 19 december 1883, enär svarandena, vilka erkänt att de under nyssnämnda år med not eller så kallad vad fångat makrill vid kärandenas strand, enligt 3 § i kungl. fiskeristadgan den 20 juni 1852, varit berättigade att enligt gammalt bruk följa denna fiskart, som i stora stimmar ginge till stränderna, och densamma där uppfånga, samt enär kärandena icke styrkt, att de upprensat och underhållit av svarandena begagnat notvarp vid Ramsviks stränder eller att de anmält sig att i fisket med svarandena deltaga, ogillat kärandenas i målet framställda ersättningsanspråk. V a d m e n a s m e d »inomskärs» och »utom skären»? Lotsarna: Inomskärs vore det område, som låge inom de yttersta skären. Soten vore utomskärs men området innanför Soteskär vore inomskärs liksom även Väderöfjorden. Åtskilliga fiskare ansågo såväl Soteskär som Väderöfjorden vara utomskärs. Riksdagsmannen Vallenlin: Området innanför Hållön vore inomskärs. Fiskaren Pontus Hansson: Fasta landet och närmaste skären därinvid vore inomskärs. Så snart det funnes hamn vore det inomskärs. Området väster om mogen vore utomskärs. Finkaren Samuelsson: Kosterfjorden, Väderöfjorden och Soteskär vore utomskärs. Klefven eller inloppet till Smögen vore inomskärs. I detta yttrande instämde flertalet fiskare. Fiskaren Fritz Johansson: Soteskär vore utomskärs. Man vore inomskärs, så snart man hade skydd av holmar. Lotskaptenen: Hållön vore inomskärs. Enligt norska lotsförordningen funnes vissa bestämda gränser för det område, som vore att anse för inomskärs. V a d m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Äro s k ä d d e g a r n , backor, h u m m e r t i n a , åltina, ålryssja fast eller rörlig redskap ? H u r u är det i d e t t a fall m e d laxsätt, laxryssja och bottengarn? Fiskaren Samuelsson: De först uppräknade vore rörlig redskap. De vore endast försedda med sänken och dreve för stormen. Laxsätt, laxryssja och bottengarn vore fast redskap. Häri instämde flertalet närvarande fiskare. Riksdagsmannen Vallentin erinrade, att i 1896 års lag förekommande uttryck »ryssja eller annan dylik fast fiskredskap» icke kunde hava avseende på vid bohuslänska kusten använda ryssjor utan på sådana ryssjor, som användes inuti landet och vilka voro förankrade i bottnen. De bohuslänska ryssjorna, som icke förefunnits vid lagens tillkomst, vore tydligen rörlig redskap. Strandägarna förmälde sig anse, att all fiskredskap, som medelst sänke lades på bottnen, vore att anse såsom fast. Krok, vadar och dörj vore rörlig redskap. Fiskaren Fritz Johansson: Han ville mot den av strandägarna uttalade uppfattningen erinra, att då ål och hummer ginge utmed bottnen, måste det finnas sänke i fångstredskapen, och detta kunde icke föranleda därtill att redskapen bleve fast.

s2 H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, fiskerättslagen ? Fiskaren Fritz Johansson: Med uttrycket »av ålder» menades, att även »våra föräldrar» eller »en generation före den nuvarande» bedrivit fisket oklandrat. Fiskaren Martin Rundberg: »Av ålder» vore liktydigt med: »sedan den tid Bohuslän låg under Danmark». Strandägaren Salberg: Uttrycket kunde icke så uppfattas, att om en föregående jordägare av godhet tillåtit fritt fiske vid sina stränder, fiskarna sedermera mot en efterkommande jordägare skulle kunna åberopa sig därpå, att de fiskat »av ålder», fiskerätten vore nämligen icke en personlig rätt utan en rätt, som följde med äganderätten till jorden. Om u n d e r g å n g n a tider fiske vid a n n a n s s t r a n d ä g t r u m med endast v i s s t slag av rörlig r e d s k a p , anses då a t t enligt den n u v a r a n d e formuleringen av 3 §, 3 stycket, fiske vid samma s t r a n d nu får bedrivas m e d allt slags rörlig r e d s k a p ? Fiskaren Fritz Johansson: Om fiskarna hade rätt att fiska med t. ex. hummertinor, ansåges de även hava rättighet att fiska med andra slags rörlig redskap. Häri instämde närvarande fiskare. Strandägaren Sahlberg uppgav, att jordägarna brukat få viss andel av fisket med landvadar. Fiskaren Fritz Johansson: Detta berodde på konkurrensen mellan de olika yrkesfiskarna, ty det hade hänt att, när en fiskare fått reda på ett ssillstim, hade han instängt det och uppsökt vederbörande jordägare samt erbjudit denne s. k. landlott för att få försteget framför andra fiskare. Sillfiske med landvadar hade pågått under åren 1877—1899. Om det sedan g a m m a l t varit tillåtet för fiskare från en viss o r t a t t fiska vid en s t r a n d s t r ä c k a , a n s e s då med den n u v a r a n d e formuleringen av lagen följa a t t vem som helst numera h a r r ä t t a t t fiska vid s a m m a s t r a n d ? Frågan besvarades allmänt av fiskarna jakande. Har fiske av stimfisk a n s e t t s fritt för varje fiskare eller a n s e s det vara beroende av om det av ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? De närvarande förklarade allmänt, att fiske av stimfisk alltid varit fritt, oberoende av om det bedrivits av ålder. Göra s t r a n d ä g a r n a a n s p r å k p å större fiskeområde i n o m s k ä r s än det som s t r ä c k e r sig 180 meter u t från 2-meters djupet? Olsson i Håle Nedre fordrade endast 180 meter från den yttersta honom tillhöriga holmen. Salberg i Finntorp gjorde anspråk på hela sundet mellan fastlandet och Koön som tillhörde Finntorp. Sundets bredd uppginge dock icke till 180 meter.

33 Fiskaren Fritz Johansson: Det kunde icke fiskas längre ut än 180 meter från 2-meters djupet med fast fiskredskap. Beträffande agntäkten utröntes att den i allmänhet vore fri å de ställen där annat fiske tillätes. Fiskarna Pontus Hansson och A. Gärning: För 27 å 28 år sedan hade agntäkten varit fri överallt. Ägarna av Uleberg: Något förbud mot agntäkt vid Uleberg hade ej förekommit. Fiskaren Samuelsson: På de senaste 2 å 3 åren hade agntäkten med några undantag icke varit fri. Vidare upplystes att holmarna Soteskär och Tjufholmarna, de senare utanför Hunnebostrand, ansåges vara kronan tillhöriga och fisket där fritt. Då något vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem

Harald

Skoglund.

Den 22 augusti 1911 i rådhussalen i Lysekil. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Stångenäs härad och Skaftö socken av Orusts västra härad. I närvaro av herr landshövdingen m. m. friherre Lagerbring, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa samt fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid: lotskaptenen Otto Stenberg, lotsförmannen vid Lysekils lotsplats E. Hörman, vilken jämväl förd^ talan för lotsförmannen Gust. Wallin, mästerlotsen Fritz Hörman och kronolotsarna Hj. Lundin, John Linding och Hans Åhlman på grund av ingiven fullmakt; strandägarna Artur Johansson, Rob. Samuelsson och C. G. Rosén å Skaftö, den sistnämnde jämväl ägare av J / 4 mantal Svee i Bro socken, Karl Nilsson och Simon Andersson i Gåsö, agronomen Pettersson såsom ombud för professorn O. Pettersson å Holma, godsägaren K. Lundström å Gullmarsberg och I. Lundström å Cederslund samt arrendatorn J. E. Palmer å kronoegendomen Tånga, de tre sistnämnda egendomarna belägna i Lane härad; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen från: Norra Grundsund: Alfred Rössberg; Kornö Lilla: Julius Persson, Alfred Hansson och Olle Hansson; Kornö Stora: Julius Börjesson, Karl Andersson, Adolf Kaspersson, John Larsson, Adolf Persson, Edvard Andersson, Karl Kaspersson, Konrad Kaspersson, Olof Edv. Karlsson, Herman Mattsson och Axel Hansson; Lysekil: Johan Lycke; Fiskebåckskil: Alb. Johansson, Otto Dahlqvist, Ivar Johansson, Karl Svensson, And. Berntsson, Karl Oskar Pettersson, Hans Jakobsson, Gustaf Jansson och Oskar Säfström; Fiskerättsutredningen. II. 3

34 Östersidan: E. Abrahamsson, Karl Johan Abrahamsson, Aug. Kullberg, Amandus Svensson, Oskar Johansson, Henning Abrahamsson, Anders Olsson och Levin Abrahamsson. Efter en kort redogörelse för ärendets innebörd framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka k r o n o h o l m a r och skär nyttjas av lotsarna? Lotskaptenen: Inom häradet funnes endast en lotsplats, nämligen Lilla Kornö eller Lysekils. Där anställda lotsar, för närvarande sex till antalet, nyttjade holmarna Brandskär, Vestinskär samt Stora och Lilla Borgmästaren. Dessa holmar, som vore obebodda, lämnade ej lotsarna annan inkomst än av fårbete, vilket vore upplåtet åt åborna på Stora Kornö mot en årlig arrendeavgift av sju kronor. Jämväl ön Lilla Kornö vore upplåten till lotsarnas disposition. Åborna i Djupedal hade icke begagnat sig av den enligt kungl. brevet den 2 augusti 1836 dem medgivna rätt att inom viss tid vid domstol utföra av dem gjort påstående, att Lilla Kornö skulle vara av skattenatur. Av denna ö droge lotsarna emellertid ingen som helst inkomst. Fiskarna frän Lilla Kornö sade sig icke äga vetskap om, att ön skulle vara upplåten till lotsverket, de hade sig bekant, att en bonde i Djupedal ansåge sig vara ägare av ön sedan mer än 50 år tillbaka och jämväl erhållit lagfart därå. P å s t å l o t s a r n a sig h a v a u t e s l u t a n d e r ä t t till fiske vid dessa holmar och s k ä r eller, om så ej är förhållandet, i v a d m å n är fiske tillåtet för a n d r a ? Lotskaptenen: Lotsarna, vilkas trägna tjänstgöring icke medgåve dem tid till fiske, hade icke begagnat sig av sin fiskerätt vid holmarna, utan fisket vore där fritt och bedreves huvudsakligen av personer från Stora och Lilla Kornö. Kring holmarna vore ett ganska betydande hummerfiske. Äro samtliga dessa holmar och skär fortfarande behövliga för l o t s a r n a ? Lotsförmannen

E. Hörman:

Nej.

H u r u s t o r t årligt v e d e r l a g ' f o r d r a lotsarna för a v s t å e n d e av v a r e sig alla eller vissa holmar och skär?

fiskerätten

vid

Lotsförmannen Hörman: Vederlag borde bestämmas till den årliga arrendeavgift, lotsarna hade av holmarna. Vilka särskilda slag av fiske idkas u t m e d nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k o r ? Fiskaren Alb. Johansson, Fiskebäcks kil: Huvudsakligen hummerfiske. jämte fiske efter ål, laxöring, torsk och ishavsräkan.

Där-

35 Är

fisket

vid h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Fiskarna från Stora Kornö: Fisket vid både Stora och Lilla Kornö vore fritt för alla, även för utom öarna boende fiskare. Detta gällde även hummerfisket. Fiskaren Börjesson, Stora Kornö: Hummerfisket vid Lindholmen, som vore av krononatur och finge skatteköpas, innehades av Börjesson på arrende alltsedan 16 år tillbaka för 55 kronor om året. Åbon å Lindholmen hade alltsedan 1700-talet förbehållit sig hummerfisket därstädes, men allt annat fiske vore fritt. Fiskaren Persson, Lilla Kornö: Fisket vid Lindholmen hade varit fritt så länge han kunde minnas tillbaka med undantag av hummerfisket under de sista 16 åren. Fiskaren Rössberg, Norra Grundsund: Vid Norra Grundsund hade några strandägare sedan ungefär 3 år tillbaka bortarrenderat fisket. Förut hade allt fiske därstädes varit fritt. På de ställen, där fisket icke bortarrenderats, vore det fortfarande fritt. Vid Norra Grundsund förekomme huvudsakligen hummer- och ålfiske. Godsägaren Lundström å Gidlmarsberg: I Gullmarsfjorden hade av ålder ej varit fritt fiske. Strandäganderätten hade också erkänts av fiskarna. Yrkesfiskare brukade dock få tillstånd att fiska därstädes, och förbehölle sig ofta strandägarna viss andel av fångsten såsom ersättning. Numera hade strandägarna själva börjat idka fiske. Det vore rättstridigt, om fisket bleve allmänt i fjordarna. Agronomen Pettersson, Holma uppläste följande av professorn O. Pettersson undertecknade skrift: "Då undertecknad på grund av en resa till utlandet är förhindrad att närvara vid detta möte, har jag trott mig böra hörsamma den från Konungens befallningshavande utsända inbjudningen till strandägare och fiskare inom detta distrikt genom att skriftligen framställa några synpunkter och erfarenheter rörande den fråga som föreligger, nämligen upphävande av kronans och dess rättsinnehavares samt enskilda jordägares uteslutande rätt till fiske vid egen strand. Jag gör denna framställning icke i ändamål att bevaka mitt eget intresse såsom strandägare i Bohuslän, utan vill uteslutande fästa mig vid, och söka, så långt min erfarenhet räcker, utreda den frågan, huruvida införandet av en obegränsad frihet for envar att fiska med vilka redskap som helst vid annan mans strand är fördelaktigt, eller icke, för det Bohuslänska havsfisket i allmänhet och för dess framtida utveckling. Denna synpunkt är för en blivande fiskerilagstiftning långt viktigare att beakta än frågan, huruvida det existerade någon strandrätt i Bohuslän för 300 år sedan på Dansketiden. Först och främst bör det erinras att det redan finnes full frihet för envar att fiska sådan fisk som inkommer från havet i stora stim såsom sill, makrill, skarpsill, var som helst, oberoende av strandrätten, och att ävenledes fisket efter nordhavsräkan på de trakter där den går till bedrives oförhindrat, samt att strandägare ej kunna begagna sin strandrätt till att förbjuda fiske med dörj. Dessa friheter hava yrkesfiskare allaredan och med full rätt, ty det är tydligt, att sådan fisk som makrill och sill, vars ankomst till våra stränder helt och hållet beror på naturförhållanden, som vi icke kunna behärska och förändra, bör få fiskas var som helst, emedan det gäller att tillvarataga en tillgång till födoämnen som eljest skulle gå förlorad utan nytta. Ingen kan hålla kvar dessa vandringsfiskar i våra fjordar, och ingen kan på allvar tänka sig möjligheten att odla och föröka dessa fiskslag vid vår kust. Det gäller att fiska så

36 mycket som möjligt under de tider de besöka oss, och ju mer envar kan fiska, desto fördelaktigare är det för länet och för landet. Ifråga om fisket av ål, lax, hummer och ostron äro förhållandena helt annorlunda, och detta måste beaktas vid en blivande lagstiftning, ifall man icke vill arbeta mot naturen. Därvid måste också beaktas vad som är lämpligt och nyttigt vid regleringen av vart och ett av dessa fisken särskilt. Det går icke an att skära allt över en kam genom att införa en obegränsad och lika rätt till fiske överallt efter dessa värdefulla havsdjur, vilkas existensvillkor äro så olika. J a g har några erfarenheter om ål, hummer och ostron, vilka i största korthet här meddelas. I avseende på ålen är förhållandet olika i Bohuslän mot i Skåne. Den stora utvandringen av ål från Östersjön under hösten till dess lekplatser i Atlantiska Oceanen försiggår utefter Skånes och Öresunds kuster, varest ålarna fångas med de stora moderna ryssjorna. Man kan med fiskeristyrelsen i Malmöhus län ifrågasätta, huruvida det är billigt att strandägarna ensamma draga fördel av fisket efter vandringsålen, vilken vid Skånes kust spelar ungefär samma roll för fiskarna som makrillen och sillen för oss. Vandringsålen har icke uppvuxit vid Skånes kuster och dess strandägare hava ingen förtjänst av att vårda och skona ålbeståndet vid sina stränder, utan de beskatta helt enkelt det stora ålbeståndet i Östersjön som vandrar förbi. Det är möjligt att de hava juridisk rätt därtill, och man inser att det är en fördel för länet ju mera de fiska, alldenstund vandringsålen aldrig kommer åter sedan den en gång utvandrat, men det kan med skäl ifrågasättas om ej en förändring i fiskerilagstiftningen är behövlig i sådana fall. Är förhållandet med ålfisket lika i Bohuslän som i Skåne? J a g har undersökt den frågan genom att i kompani med en yrkesfiskare från skärgården låta fiska ål under 5 år vid min egen strand i Gullmarsfjorden. Fisket har skett i större skala med 50 ryssjor på en gång på en för ålens liv mycket lämplig sträcka ungefär 6 kilometer i längd. Försöken ha gjorts under kontroll. De fångade ålarnas vikt har blivit bestämd och i vissa fall även deras ålder. Resultatet är följande: 1) Den stora ålvandringen under hösten har föga eller intet inflytande på Bohusläns ålfiske. Visserligen anträffas även vandringsål i ryssjorna under oktober och november men i så litet antal att de icke kunna anses tillhöra den stora skaran av ål som utvandrar från Östersjön utan sannolikt utgjordes av ålar tillhörande det fasta ålbeståndet i fjorden, vilka mot hösten utvecklat sig till vandringsålar. 2) Det fasta ålbeståndet vid stränderna var, då fisket börjades, mycket talrikt och bestod till stor del av större, utvuxna ålar. Under första året uppfiskades 2,300 ålar, under andra året 1,800, under-tredje och fjärde året omkring 1,300 och 1,100 men under detta år erhölls endast cirka 600 ålar. Tillika minskades ålarnas vikt något i genomsnitt för varje år. Min erfarenhet är alltså: att man i Bohusläns fjordar endast kan räkna på det fasta ålbeståndet som lever uti tångbältet vid våra grunda stränder, icke på vandringsålen och att man måste fiska med skonsamhet om man ej vill förstöra sitt fiske för lång tid. De vuxna ålarna hade i medeltal uppnått en ålder av omkring 8—9 år. Ålen tillväxer alltså långsamt och invandringen av ålyngel utifrån oceanen synes icke vara tillräcklig för att upprätthålla ålfisket i Bohuslän, ifall detta fiske bedrives planlöst och lämnas i händerna på fiskare, vilka icke hava intresse av att bevara beståndet för framtiden utan endast vilja för ögonblicket sköida så stor fångst som möjligt av ål, som uppvuxit på andras mark. Vill man utveckla ålfisket hos oss, måste man odla ålen genom att importera glasål från England, såsom nu sker i Tyskland och Finland, och

37 utsläppa densamma i våra fjordar nära mynningen av åar och floder. Och vidare måste man vårda fiskbeståndet och skydda detsamma mot överfiskning. För sådant ändamål borde strandägarna inom vissa distrikt, där villkoren för ålens existens äro gynnsamma, sammansluta sig och sammanskjuta de medel som behövas för import av ålyngel samt vaka över att ålbeståndet icke utsattes för överfiskning. För uppfiskandet och transporten av den ål som skall säljas borde strandägare anlita yrkesfiskare i skärgården . . . Uti en dylik samverkan mellan strandägarne kring Bohusläns inre vikar och yrkesfiskare uti den närmast utanför belägna skärgården ser jag för min del bästa sättet att utveckla ålfisket och då jag i flera år haft samarbete med en yrkesfiskare med gott resultat för båda parterna kan jag av egen erfarenhet rekommendera detta sätt. Vad hummer beträffar är det allmänt känt att beståndet i Bohuslän av detta värdefulla djur är i hög grad reducerat både i avseende på antal och storlek. Detta har flera anledningar, såsom t. ex. att hummern liksom ålen tillväxer långsamt och icke ynglar varje år samt då avger ett jämförelsevis litet antal ägg. Därtill kommer att det tillåtna minimimåttet är satt så lågt som 21 centimeter under det hummern blir fortplantningsduglig först vid en storlek av omkring 23 centimeter. Svenska hydrografiskbiologiska kommissionen har under doktor Try boms ledning under flera år studerat hummerns liv och utveckling vid Sveriges västkust. Därvid har kommissionen funnit att hummern, sedan han utvecklats till sitt s. k. 'bottenstadium', förblir i närheten av den plats där han uppväxt och icke företager några större vandringar. E n strandägare som vill vårda och skydda hummerbeståndet vid sin strand kan alltså hoppas att erhålla ett bättre utbyte av fisket än det som man nu allmänt erhåller i Bohuslän. För att förvissa mig om detta har jag sedan 10 år infört ett minimimått av 23 centimeter vid mitt eget hummerfiske med den påföljd att medelstorleken av den hummer som nu fångas vid Holma är omkring 25—26 centimeter. Värdet höjes betydligt med storleken. J a g kan således av egen erfarenhet visa att man även på ett jämförelsevis litet område kan genom vård och skyddsåtgärder förbättra och föröka hummerbeståndet. Den verksammaste åtgärden man kan vidtaga i detta syfte är att odla och utkläcka hummer efter den metod som härför uppfunnits i Amerika och prövats i Norge av professor Appellöf. Detta är en framtidssak som nu är väl förberedd och bör sättas i verket ju för dess hellre. De bästa platserna för utkläckning av hummeryngel finnas i den yttersta skärgården vid de öar som kronan äger och f. n. använder till lotsplatser. Det är skäl att kronan begagnar sin strandrätt för detta ändamål genom att upplåta lämpliga platser för hummerodling, eller själv genom sin fiskeristyrelse föranstaltar sådan odling i stället för att avhända sig sin fiskerätt genom ett lagstadgande som prisger det starkt reducerade bestånd som nu finnes till skövling. Den erfarenhet jag haft av ostronodling visar, att densamma måste grundas på import av ostronyngel från utlandet, enär naturförhållandena numera icke äro gynnsamma för ostronens fortplantning i våra farvatten. Om laxens och laxöringens livsvillkor i våra hav har jag icke förvärvat någon egen erfarenhet, men då det i alla länder i norra Europa visat sig, att dessa fiskarter måste odlas och skyddas för att fisket icke skall avtaga, så behöver jag icke särskilt framhålla, att så bör ske även hos oss. Det bör även undersökas, huruvida ej fisket med strandvadar i de inre fjordarna och i närheten av älvmynningar om vårtiden verkar ödeläggande på ynglet av laxöringen. Vad som här anförts kan sammanfattas sålunda: att fiskerilagstiftningen rörande sådan fisk, som under sin fortplantningstid eller större delen av sitt liv är bunden vid

38 strandregionen och alltså kan bliva föremål för fiskodling och fiskevård, bör ske med största varsamhet och med noggrann hänsyn till dessa djurs livsvillkor. Holma den 21 augusti 1 9 1 1 . "

Fiskeriintendenten: Då professor Pettersson i sin skrivelse syntes ha den åsikten, att en strandägarnas ensamrätt till fiske vid deras stränder skulle utgöra en viktig förutsättning för vården och odlingen av vissa fiskslag, ville fiskeriintendenten ej låta detta passera oemotsagt här vid mötet. Enligt fiskeriintendentens erfarenhet funnes det ej anledning antaga, att strandägarna i allmänhet skulle mer än fiskarna skydda fiskbeståndet, även om det i något enstaka fall skulle kunna inträffa. Fiskeriintendenten hade exempelvis svårt att tro, att strandägare utsläppte en fångad hummer, så snart den ej nådde det lagstadgade minimimåttet av 21 cm., ehuru det vore visat, att detta mått vore för litet tilltaget. Staten måste, där det behövdes, genom lagbestämmelser sörja för att fiskbeståndet ej utrotades. Professor Pettersson föresloge, att ålen skulle odlas vid havsstränderna genom import från England av ålyngel, s. k. glasål, såsom nu skedde i Tyskland och Finland. Fiskeriintendenten veterligen förekomme i dessa länder ej någon ålodling vid havsstränderna utan endast i insjöarna, och strandägarna borde betänka sig länge, innan de släppte ut glasål vid havsstränderna. Glasålarna vore nämligen starkt vandrande djur och till allra största delen stannade de ej vid havsstränderna utan sökte sig upp till insjöarna. Beträffande vidare frågan att spara på ålbeståndet, kunde det vara ett ganska tvivelaktigt sätt att utnyttja ålfisket. All ål lämnade för alltid våra kuster, när den skulle fortplanta sig och ålhannarna gjorde detta vid helt ringa storlek. Sparade man ålbeståndet för länge, löpte man fara, att ålarna ginge sin väg, vilket ju vore en direkt förlust. Vad anginge odlingen av vissa fiskslag, vilket syntes vara kärnpunkten i prof. Petterssons anförande, och för vilken han tydligen ansåge strandäganderätten till fiske skulle vara av särskild betydelse, anförde fiskeriintendenten ett par exempel från Danmark och Norge. I Danmark hade som bekant strandägarna ej någon företrädesrätt till fiske i havet. Där hade man dock ett vackert exempel på en stor och synnerligen vällyckad fiskodling, nämligen rödspätteplanteringen i Limfjorden. I Norge, där strandägarna i regel likaledes saknade företrädesrätt till fiske, hade man under en följd av år utfört odling av torsk. I intet av dessa länder hade man försport, att frånvaron av strandägarnas ensamrätt till fiske vid havsstränderna vållat den utförda odlingen någon olägenhet. Det låge tvärtom närmare till hands att antaga, att en strandägarnas ensamrätt till fiske skulle kunna utgöra ett avsevärt hinder för en fiskodling. När t. ex. det i den västra delen av Limfjorden fångats massor av små rödspättor för att utsläppas i fjordens östligare delar, där de tillväxte mycket hastigt, så skulle ju nämligen en strandägare i Limfjorden, för den händelse han hade ensamrätt till fiske vid sin strand, kunnat förbjuda fångst av de små rödspättorna vid sin strand och därigenom förhindrat en fiskplantering, som visat sig vara i hög grad lönande för Limfjordens rödspättefiske i dess helhet. Samma olägenhet skulle kunna tänkas uppstå vid en hummerodling vid vår kust, därigenom att en strandägare antingen förbjöde fångst av avelshummer inom sitt strandområde eller uppställde ogynnsamma villkor för dylik fångst. Fiskeri-

39 intendenten ville icke tro, att någon strandägare på detta eller liknande sätt skulle ställa sig hindrande i vägen vid en fiskodling, men under det prof. Pettersson syntes anse, att strandägarnas ensamrätt till fiske vid havsstränderna skulle vara nödvändig eller åtminstone en god förutsättning för fiskodlingar i havet, låge det närmare till hands att antaga, att motsatsen skulle äga rum. För att en fiskodling i havet skulle medföra någon nytta, måste den utföras i stor skala, och då bleve den så dyrbar, att man näppeligen kunde antaga, att strandägarna annat än i rena undantagsfall, skulle vara villiga att bekosta den. Hittills hade veterligen icke heller någon strandägare gjort något försök till fiskodling vid vår västra havskust, med undantag av de försök till ostronodling, som gjorts av enskilda bolag och som samtliga misslyckats. Rätta sättet syntes vara att eventuella fiskodlingar i havet utfördes på bekostnad av allmänna medel. Endast då torde de kunna bedrivas i tillräckligt omfång och komma en större del av fiskets utövare till godo. En strandägares ensamrätt till fiske vid havsstränderna vore sålunda i regel ej särskilt ägnad för fiskevård och fiskodling vid vår havskust. De i prof. Petterssons skrivelse framhållna synpunkterna hade således icke någon betydelse för bedömandet av här föreliggande frågor. I detta uttalande instämde samtliga fiskare. Godsägaren Lundström: Det allmänna fisket gjorde avbräck på fisketillgången i fjordarna. Vadarna upptoge en massa fiskyngel, som förstördes. Fisket bleve mera sparat, om strandägarna hade ensamrätt till strandfisket. Fiskaren Alb. Johansson, Fiskebäckskil: Vid Kolvik i Gullmarsfjorden hade räkfiske förbjudits på strandägarområdet. Jordägarna pä Skaftö: Strandägarna på Skaftö hade förbjudit ål- och hummerfiske för alla, som icke bodde i Fiskebäckskil eller Östersidan. Utmed stranden till utarrenderade kronodomänen Hultås i Dragsmarks socken ända till hemmanet Skar i Bokenäs socken vore fisket ej fritt, i det att arrendatorn av domänen förbehölle sig fiskerätten. Fiskaren Alb. Johansson, Fiskebäckskil: Det vore hårt, att fisket vid stranden till en kronans egendom icke skulle vara fritt för alla. Fiskarna måste ofta söka tillstånd att fiska vid andras stränder och uppställdes då ofta hårda villkor, vid Holma t. ex. finge fiskarna lämna hälften av fångsten till jordägaren. Agronomen Pettersson, Holma: Fiskare från ett fiskläge förbehölle sig vanligen därtill hörande fiskevatten och hindrade andra att där fiska. Fiskaren Alb. Johansson: Han trodde icke att någon fiskare förbjöde annan att fiska. Strandäganderätten vore en självtagen rätt. Under den tid Bohuslän hört till Danmark hade icke funnits någon strandäganderätt, och i Danmark vore fisket vid havsstränderna fortfarande fritt för alla. Jordägarna pä Gåsön: Fisket vid Gåsön och därtill hörande holmar vore fritt för alla såväl efter hummer som efter ål. Jordägarna ville ej hindra andra att fiska kring deras stränder, men ansåge dock, att de bleve allt för mycket »översvämmade» av främmande fiskare, i det att ofta ända till bortåt 500 främmande hummer- och åltinor kunde finnas utsatta kring ön, så att jordägarna själva knappast finge rum med sina tinor. Arrendatorn Palmer: Vid Tånga vore fisket fritt. Jordägarna bleve nästan översvämmade av främmande fiskare, vilka utrotade fisken genom att draga vadar

40 vid land. Användandet av sölvadar hade väl förbjudits, men förbudet respekterades ej. Det inre skärgårdsfisket hade också förr varit vida rikligare än nu. Agronomen Pettersson, Holma: Vid Stora Bornö, som hörde till Holma, tilllätes icke agntäkt för andra än vissa välkända personer, då de därom gjorde framställning. Förr i tiden hade agntäkten (skrapning av musslor) varit fri därstädes. Fiskaren Alb. Johanssm: Vid Bastholmen hade agntäkt varit förbjuden ett år men vore numera tillåten. Vid Kålvik i Gullmarsfjorden hade jordägarna förbjudit räkfiske inom 180 meter från 2-metersdjupet. Det utröntes, att agntäkten vid nu ifrågavarande havsstränder i övrigt vore fri. V a d m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren Alb. Johansson: Man vore inomskärs, när man komme inom de yttersta skären. Såväl Koster- som Väderöfjorden vore utomskärs, de betraktades som öppna havet. Godsägaren Lundström: Utomskärs vore den yttersta skärgården och inomskärs de innersta skären. Kosterfjorden vore utomskärs. Lotskaptenen: Det borde efter undersökning på varje plats bestämmas en gränslinje för inom skärs ur fiskerisynpunkt, vilken divergerade mycket från uppfattningen ur samfärdselsynpunkt. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Äro s k ä d d e g a r n , backor, hummertina, åltina, ålryssja fast eller rörlig redskap ? H u r u är det i detta fall med laxsätt, laxryssja och b o t t e n g a r n ? Fiskaren K. J. Abrahamsson, Östersidan: De först omnämnda redskapen vore rörliga, enär de icke vore fästa med pålar utan endast hade sänken. Samtliga fiskare instämde häri. Fiskaren Börjesson, Stora Kornö: All fiskredskap vore rörlig i så måtto, att man någon gång vore nödsakad att röra den. Godsäqaren Lundström: All redskap, som vore avsedd att stå på samma plats och icke droges eller dreves, vore fast redskap. Därvid kunde man icke taga hänsyn till, om redskapen rördes av storm eller dylikt. Hummertina vore t. ex. sålunda fast redskap. Fiskaren K. J. Abrahamsson: Endast den redskap, som vore med pålar fäst vid bottnen eller på annat sätt förankrad, vore fast redskap. Strandäuaren Artur Johansson: Även sådan redskap, som sänktes med sten och stode stilla, om icke vinden dreve bort den, vore fast, såsom t. ex. hummertina, ryssjor och garn. Backor vore möjligen rörlig redskap. Strandägaren Rob. Samuelsson: Fast redskap vore allenast sådan, som vore fäst i land eller med pålar i bottnen. Hummertina vore rörlig redskap. Fiskaren Karl Kaspersson: Backor och hummertinor vore rörlig, laxgarn däremot fast redskap. Godsägaren Lundström: Den omständigheten att stormen dreve bort redskap, kunde icke föranleda till att den borde anses såsom rörlig; jämväl laxgarn, som

41 fiskarna betraktade såsom fast redskap, kunde bortföras av stormen. Förr betraktade fiskarna hummertinor såsom fast redskap. Då ryssja enligt fiskelagens uttryck vore fast redskap, måste jämväl hummertina anses som sådan och det i ännu högre grad. Fiskaren Alb. Johansson: Den ryssja, som lagstiftaren avsett, förekomme icke i Bohuslän, utan användes endast inne i landet och vore av helt annat slag än den bohuslänska samt kunde betraktas såsom fast redskap. Fiskaren Kaspersson: Fiskarna hade i alla tider ansett hummertina som rörlig redskap. Det hände ofta, att hummertinor, som utsatts den ena dagen, kunde vara bortdrivna den andra. Fiskeriintendenten: I en på 1890-talet pågående rättegång hade Vette häradsrätt ansett hummertina vara rörlig redskap. Såväl jordägare som fiskare ansågo laxsätt, laxryssja och bottengarn för fast redskap.

Huru uppfattas

i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 s t y c k e t , fiskerättslagen ?

Fiskaren Alb. Johansson: Därmed kunde menas antingen, att »ingen hört annat» eller ock »i alla tider». Fiskaren K. J. Abrahamsson: Uttrycket »av ålder» avsåge en tidrymd av 20 år. Anses ett förtydligande av dessa i lagen förekommande u t t r y c k ö n s k v ä r t och lämpligt? Samtliga närvarande? Ja. Om under g å n g n a tider fiske vid a n n a n s s t r a n d ä g t r u m med endast visst slag av rörlig r e d s k a p , anses då a t t enligt den n u v a r a n d e formuleringen a v 3 §, 3 stycket, fiske vid s a m m a s t r a n d nu får b e d r i v a s med allt slags rörlig r e d s k a p ? Jordägarna på Gåsön: Fiske med ålryssja kunde ej anses hava idkats av ålder, då detta redskap här i bohuslänska skärgården existerat endast de senaste tio åren. t iskaren Alb. Johansson: Om man av ålder haft lov att fiska ål med backor, borde man även ha rätt att fiska den med ryssjor, som endast förekommit på senare tiden. Jordägarna på Kornö hade nekat fiske med annat slags rörlig redskap än den, som av ålder brukats. Godsägaren Lundström: Rätten till fiske borde icke vara inskränkt till visst slags redskap utan omfatta allt slags redskap, för så vitt den kunde betraktas såsom rörlig.

42 Om det sedan g a m m a l t v a r i t tillåtet för fiskare från en viss ort a t t fiska vid en s t r a n d s t r ä c k a , a n s e s då med den n u v a r a n d e formuleringen av lagen följa, a t t vem som helst numera h a r r ä t t a t t fiska vid s a m m a s t r a n d ? Jordägarna på Gåsön tilläte jämväl andra fiskare, än dem som bodde på Gåsön, att fiska där. Arrendatorn Palmer: Bland fiskare rådde den uppfattningen, att utom en socken boende fiskare icke finge fiska vid ifrågavarande sockens stränder. Har fiske av stimfisk a n s e t t s fritt för varje fiskare eller anses d e t v a r a beroende a v om det av ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Såväl strandägare som fiskare vitsordade, att fiske av stimfisk varit och vore fritt överallt oberoende av om det bedrivits av ålder. Göra s t r a n d ä g a r n a a n s p r å k p å s t ö r r e fiskeområde i n o m s k ä r s än det som s t r ä c k e r sig 180 meter u t från 2-meters djupet? Samtliga strandägare: Nej. Då vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund. Den 24 augusti 1911 i skolhuset i Mollösund. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strand ägare och fiskare med flera från Orusts östra och västra härad med undantag av Skaftö socken. I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid: lotskaptenen Otto Stenberg, länsmännen i Orusts östra härads länsmansdistrikt A. Hj. Berger och i Orusts västra distrikt Erik Holst, lotsförmannen vid Käringö lotsplats A. H. Holmberg, vilken på grund av ingiven fullmakt jämväl förde talan för lotsarna därstädes A. "Werner, L. Westling och E. Tobin, lotsförmannen vid Gullholmens lotsplats Nils Berglund, vilken på grund av ingiven fullmakt jämväl förde talan för de vid Gullholmen anställda lotsarna J. A. Ljungberg och C. A. Holmberg; följande strandägare, nämligen från Mollösund: J. A. Samuelsson, O. F. Jakobsson, Petter Nilsson och Julius Olsson; Torebo: A. V. Bildt; Morlanda säteri: Gunnar Sanne; Ängön: Karl Bernt Andersson och Anders Larsson; Brattås: Anders Antonsson; Marön: O. J. Johansson; Hälleviksstrand: Sven Lundberg; Flatön: Nils Larsson och Joh. Abrahamsson, samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från

43 Mollösund: Aug. Berntsson, A. Rasmusson, Karl Mörk, A. Fonden, And. Olsson, G. J. Vik, Aug. Johansson, Harald Olsson, Olof Johansson och Olof Samuelsson; Käringön: Olof Veländer och Samuel Lambert. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka kronoholmar och skär nyttjas av l o t s a r n a ? Lotskaptenen: Lotsarna vid Käringöns station disponerade holmarna Fågelskär, Måskär (på sjökortet kallad Måseskär), Stora och Lilla Oxskär eller Örskär, Kalmarholmarna, Stora och Lilla Manskär, Jorholmen (i orten kallad Jonholmen) och Toggeskär, som i orten och på sjökortet benämndes Tågskären. På själva Käringön disponerade lotsarna fårbetet och hade fått åt sig utsynade vissa tomtplatser. Lotsarna vid Gullholmens station, som förut varit uppassningsställe till Käringöns station och därför icke funnes upptagen i 1852 års lotshemmansjordebok, disponerade holmarna Stora och Ldla Risholmen, Högholmen, Korsiiolmen, Olof Jonssons holme och Kockaren. Enligt förut gällande jordebok skulle lotsarna jämväl äga nyttjanderätten till Skottåren och Guleskär eller Gullskär. Dessa två sistnämnda holmar ägde icke något värde vare sig för bete eller fiske. Skottåren användes emellertid av åbor på Gullholmen, vilka där hade uppfört magasinsbyggnader. Lotsförmannen Holmberg: De genom kungl. kammarkollegii kungörelse den 25 april 1845 till allmänt och fritt begagnande upplåtna holmarna Stubbersholmm (i orten kallad Slubbersholmen eller ock Slåbärsholmen) och Li/ktersholmen (i orten kallad Lösslärsholmen) nyttjades enligt gammal hävd av lotsarna vid Käringöns station till bete, som för närvarande vore utarrenderat. Fisket vid dessa bägge holmar, huvudsakligen hummerfiske, vore emellertid fritt för var och en och bedreves företrädesvis av fiskare från Mollösund. P å s t å lotsarna sig h a v a u t e s l u t a n d e r ä t t till fiske vid dessa holmar och s k ä r eller, om så ej är förhållandet, i v a d m å n är fiske tillåtet för andra? Lotsförmannen Holmberg: Fisket vid de till Käringöns lotsplats hörande holmarna idkades gemensamt av lotsarna och fiskare från Käringön. Fiskaren Vik, Mollösund: Fisket vid Slubbersholmen och Lösslärsholmen vore fritt för alla fiskare. Lotsförmannen Berglund: Fisket vid de till Gullholmens lotsplats hörande holmarna vore fritt för alla och idkades av inbyggarna på Gullholmen och kringliggande öar. Till vilket v ä r d e u p p s k a t t a lotsarna den årliga behållningen av dem tillkommande fiske vid en v a r a v dessa holmar och skär? Lotsförmannen Holmberg: De vid Käringöns lotsplats anställda fyra lotsarna idkade fiske i ringa grad och endast efter hummer, ehuru jämväl ål där förekomme. Deras inkomst av hummerfiske kunde uppskattas till omkring 150 å 200 kronor

44 årligen för en var av dem. Finge lotsarna ensamma disponera fisket, skulle den årliga inkomsten därav stiga ganska betydligt. Det av lotsarna disponerade mulbetet kunde värderas till 100 kronor årligen, därav för betet på Käringön 60 kronor och på de övriga holmarna 40 kronor. Lotsförmannen Berglund: Jämväl lotsarna vid Gullholmen fiskade endast obetydligt hummer och uppginge den årliga inkomsten därav till 10 kronor per man eller 30 kronor för dem alla. Mulbetet vore utarrenderat för en årlig arrendesumma av 34 kronor. Äro samtliga dessa holmar och s k ä r fortfarande behövliga för lotsarna? Lotsbetjänte: Ja. H u r u stort årligt vederlag fordra l o t s a r n a för a v s t å e n d e av vid v a r e sig alla eller vissa holmar och skär?

fiskerätten

Lotsbetjänte: Vederlaget borde utgå med belopp motsvarande deras inkomst av fisket och betet. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid h ä r a d e n a s h a v s k u s t ? Fiskaren Vik: Huvudsakligen hummer- och ålfiske, vilket senare tilltagit på de sista 3 å 4 åren, samt fiske av makrill (mest till husbehov) och torsk. Strandägaren Bildt, Torebo: I Koljefjorden fiskades jämväl ostron, skäddor, spättor och något räkor. Ål fiskades mest med backor samt sedan för omkring 10 år tillbaka även med ryssjor. Strandägaren Lundberg, Hälleviksstrand: Vid Hälleviksstrand hade ålfiske med ryssjor pågått i ungefär 10 år, förut hade ålen fiskats med backor, rev och ljuster. Där fiskades icke ostron. Strandägaren Sanne: Vid Morlanda säteris strand funnes 7/pperliga ostrongrund. År 1905 hade där tagits ända till 500 tjog ostron. I vanliga fall fiskades där 200 till 300 tjog om året. Är fisket vid h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Fiskaren Welander, Käringön: Kring Hermanön vore fisket fritt för alla. På innersidan av ön idkades endast ålfiske. Strandägaren BUdt: Fisket i Ellösefjorden, vilket huvudsakligen bedreves efter ål, varemot hummer förekomme endast i ringa grad, utnyttjades av strandägarna kring fjorden (jordägare å Malön och Ellos). Fiskare från Rågårdsviks och Ellos fisklägen fiskade dock fritt. Det vore vanligt att jordägarna tilläte sina strandsittare att fiska fritt. Strandägaren Lundberg, Hälleviksstrand: Det huvudsakligaste fisket i Ellösefjorden bedreves av yrkesfiskare och allt fiske vore därstädes fritt. Strandägaren Abrahamsson: Omkring Flatön vore fisket fritt för alla så när som på ostronfisket, vilket jordägarna förbehölle sig själva. Detta förhållande hade ägt rum i alla tider. Några jordägare hade också förbjudit agntäkt, vilken dock i allmänhet vore fri.

45 Strandägaren Bildt: Vid Torebo, som tillhört den Bildtska släkten i omkring 400 år, hade, så långt han kunde minnas tillbaka, fisket nyttjats uteslutande av jordägaren och gårdens underhavande (s. k. strandsittare). Dessa senare hade rätt att fiska mot skyldighet att sälja fisk till jordägaren, och denna rätt borde strandsittarna, som i allmänhet vore fattiga och väl i behov av detta näringsfång, få behålla. Han hade allt sedan 30 år tillbaka förbjudit agntäkt vid sina stränder, enär han använde skalen till industriellt företag. Jordägarnas rätt till fiskevattnet, som de ärvt eller förvärvat, kunde väl rättsligen icke fråntagas dem. Vid Flatön, som låge mitt för Torebo, vore nog samma förhällande rådande som vid Torebo. På Flatön överginge aldrig ett hemman från en person till annan genom köp, utan vid dödsfall delade arvingarna det arvfallna hemmanet sins emellan, till följd varav lotterna blivit så små, att flertalet ej kunde föda mer än en ko. Jordägarna på Flatön vore därför i synnerligt stort behov av sitt fiske för att kunna livnära sig. Strandägaren Andersson, Ängön instämde med Bildt. Vid Ängön idkades ostron-, ål-, torsk- och hummerfiske. Förliden vår hade jordägarna förbjudit allt fiske. Förbudet respekterades i allmänhet. Förut hade fisket vid Ängön varit fritt för alla. Strandägären Bildt: I Havstensfjorden vore samma förhållanden rådande som vid Torebo, d. v. s. jordägarna förbehölle fisket för sig och sina strandsittare. Strandägaren Lundberg: De senaste tio åren hade jordägarna på Flatön förbehållit sig ålfisket. Strandägaren Sanne: På Morlanda säteri hade gårdens torpare fått tillåtelse av jordägaren att fiska, några andra hade icke heller försökt att fiska därstädes, åtminstone icke några avlägset boende fiskare. Då man år 1903 börjat fiska ål med ryssjor, hade han förbehållit sig detta fiske för egen räkning. Före 1903 utnyttjades fisket av gårdens underhavande, dock hade måhända även någon närboende granne fiskat vid säteriets strand. Jordägarnas rätt till fiske vid egna stränder hade alltid förefunnits, även om de icke alltid begagnat sig av densamma. Jakträtten, vilken enligt hans förmenande vore fullt jämförlig med fiskerätten, betraktades med rätta såsom en tillhörighet till jordäganderätten. Icke desto mindre hade för ett hundratal år sedan jagats fritt i hela länet, under det att numera även denna rätt börjat tillvaratagas av jordägarna och utarrenderas. På samma sätt förhölle det sig med fiskerätten, som vore en oförytterlighet till jorden och som jordägaren hade fått betala vid sitt förvärv av strandfastigheten, då hemman vid kusten betingade högre köpeskilling än lika stort hemman uppåt landet. Strandägaren Lundberg: Fiskerätten, som visserligen måste anses tillhöra jordäganderätten, kunde icke alls jämföras med jakträtten. Jakten utövades mestadels såsom nöje av förmögna personer, under det att fisket utgjorde den fattiga fiskarbefolkningens enda förvärvskälla. Till för omkring 8 å 10 år sedan, då ålryssjor börjat användas, hade fisket i allmänhet varit fritt för alla. Strandägaren Bildt: Om jordägarna tänkt sig att deras godhet att i vissa fall tillåta fritt fiske skulle så belönas, att de berövades sin fiskerätt, hade de nog förbjudit fiske av andra. Sedan fiskerätten exproprierats, dröjde det nog inte länge förrän också jordäganderätten följde samma väg, och så vore socialiststaten färdig. Fiskaren Vik: Det vore inte för mycket om de fattiga fiskarna, som inte

46 hade någon jord, åtminstone kunde få ta sitt levebröd ur havet, ty varav skulle de eljest livnära sig? De yngre och kraftigare fiskarna kunde visserligen söka sig ut till havs, men för de gamla och orkeslösa vore strandfisket oumbärligt, så vida de icke skulle falla fattigvården till last. Den fria fiskerätten hade förefunnits så länge han kunde minnas tillbaka. Flertalet fiskare instämde häri. Fiskaren Veländer, Käringön: Vid Vallerön, Tornön och Vedholmen vore fisket fritt för alla. Fiskaren Lambert, Käringön: Agntäkt förekomme icke vid nyssnämnda holmar och icke heller ostronfiske på de sista 10 åren. Allt fiske vore där fritt. Fiskaren Aug. Johansson, Mollösund: I Stifjorden, där jämväl ostron fiskades, vore allt fiske fritt. Inne vid holmarna hade dock vissa jordägare hindrat ostronfisket. Strandägaren Lundberg, Hälleviksstrand: Vid Edshult, Bråtön, Särsön, Tången och Lyrön vore allt fiske fritt för en var. Han hade ej heller förbjudit någon att idka fiske vid hans stränder. Vid Lyrön idkades intet ostronfiske. Länsmannen Holst: Sedan fiske med ryssjor kommit i bruk, hade jordägarna i allmänhet mera tillvaratagit sin fiskerätt, åtminstone kring Hvalön. Strandägaren Bildt anhöll att få till protokollet antecknat, att ingen jordägare från stränderna kring Stifjorden vore vid sammanträdet närvarande. Fiskaren Lambert: Agntäkt hade icke förhindrats i vare sig Nord- eller Stifjorden. I Stifjorden vore dock tillgången på agn ringa. Strandägaren Lundberg förmälde sig icke hava bort omtalas, att agntäkt varit fiskarna förbjuden, och förmodade att, därest förbud förekommit, det endast gällt vissa s. k. skalplatser. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, fiskerättslagen ? Fiskaren Vik: Fisket hade alltid varit fritt i dessa trakter, så att det icke funnits anledning att ingå på någon tolkning av uttrycket »av ålder». Strandägaren Lundberg, Hälleviksstrand: Uttrycket »av ålder» avsåge så lång tidrymd att ingen levande kunde minnas annat. Samtliga närvarande instämde. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären» ? Fiskaren Veländer: Utomskärs vore området utanför Svartön och utanför Måseskär. Fiskaren Lambert: Utomskärs vore området utanför de yttersta skären. Fiskaren Berntsson, Mollösund: Utanför Mollön, även sundet mellan Mollön och Söskär, vore utomskärs. Inomskärs vore området innanför Mollön. Flertalet närvarande instämde. Stranääyaren Bildt: Innanför Gullholmen och Hermanön vore inomskärs, utomskärs vore området utanför de yttersta skären. Fiskaren Vik: Så snart man hade skydd av holmar, vore man inomskärs. Samtliqa närvarande ansåge Väderöfjorden, Kosterfjorden och Käringöfjorden ligga utomskärs, men Kråkfjorden inomskärs.

47 V a d m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Äro s k ä d d e g a r n , backor, h u m m e r t i n a , åltina, ålryssja fast eller rörlig redskap? H u r u är det i detta fall med laxsätt, laxryssja och b o t t e n g a r n ? Fiskaren Lambert: All redskap, som sattes ut och droges upp på samma dygn, vore rörlig redskap. Skäddegarn, backor, hummertina, åltina och ålryssja vore sålunda rörlig redskap. Laxsätt och laxryssja vore däremot fast redskap. Bottengarn användes icke här. Häri instämde flertalet fiskare. Strandägaren Bildt: All redskap, som utsattes för att stå fast i bottnen, sålunda även genom sänke förankrad redskap, t. ex. tinor, vore fast redskap. Rörlig redskap vore däremot krok och backor. Strandägaren Lundberg: Då backor och garn vore likartad redskap, borde även garn räknas till rörlig redskap. Strandägaren Abrahamsson, Flatön, ansåg såväl ålryssjor som hummertinor för fast redskap. Fiskaren Vik: Såväl garn som backor och långrev måste sänkas och förankras, men icke desto mindre måste de betraktas som rörlig redskap. Samma vore förhållandet med tinor. Ålryssjan, som sattes fast i land och kunde stå flera dagar å rad, vore däremot fast redskap. Fiskaren Rassmusson, Mollösund: Hummertinan måste anses som rörlig redskap, då den kunde driva långa vägar. Har fiske av stimfisk a n s e t t s fritt för varje fiskare eller anses det v a r a beroende av om det av ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Samtliga närvarande: Fiske av stimfisk, vartill räknades sill, skarpsill och makrill, hade alltid varit och vore fortfarande fritt för alla. Strandägaren Bildt påpekade, att torsk icke kunde räknas till stimfisk. Göra s t r a n d ä g a r n a a n s p r å k på större fiskeområde inomskärs än det som sträcker sig 180 meter u t från 2-meters djupet? Strandägaren Bildt: Det, som hade varit av ålder, borde fortfarande äga bestånd. I hans trakt vore dock icke fjorden (Koljöfjorden) 2x180 meter bred. Strandägaren Sanne: Då de inre fjordarna vore inomskärs, borde strandägarna hava uteslutande fiskerätt därstädes. Huruvida strandägarna i allmänhet gjorde anspråk på denna rätt, hade han sig icke bekant. Strandägaren Abrahamsson, Flatön: För fiske av ostron och skal gjorde strandägarna anspråk på hela fiskeområdet inomskärs. Strandägaren Lundberg: Jordägarna borde icke kunna sträcka sin rätt längre än till det ställe där stranden träffade havet. Fiskeriintendenten: I Stifjorden gjorde strandägarna icke anspråk på större fiskeområde än 180 meter ut från 2-meters djupet. Då vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

48 Den 25 augusti 1911 i goodtemplarlokalen i Marstrand. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Tjörns härad och Inlands fögderi. I närvaro av herr landshövdingen m. m. friherre Lagerbring, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson, tillstädeskommo härvid: lotskaptenen Otto Stenberg, länsmannen i Tjörns härads länsmansdistrikt Johan Nordström, mästerlotsen Alfred Strömberg, vilken på grund av ingivna fullmakter jämväl förde talan för lotsarna vid Marstrands lotsstation J . E. Schiller, S. Molin, J. Sjöqvist, Karl Lange, N. Hallberg, J . O. Rydén och J. F . Hättander samt lotsen vid Hättan A. E. Sandell; strandägarna Karl Bengtsson, Instön, B. A. Samuelsson, Tjufkil, och Aug. Olsson, Klöfverön; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Kyrkesund: Martin Wallén, Mattias Berntsson, Karl Berntsson, Abraham Hermansson, Herman Kristiansson, Petter Johansson och Karl Andersson; Klädesholmen: Per Pettersson, Anders Pettersson, Gunnar Karlsson, Karl Pettersson, Andreas Olsson, Karl Joh. Karlsson, Joh. Aug. Andersson, August Johansson och Johannes Hansson; Astol: B. Bengtsson, Bernhard Karlsson, Linus Gustafsson, Patrik Larsson, Olof Andersson, Hilmer Bengtsson och Edv. Eliasson, vilken jämväl förde talan för ett antal fiskare från Åstol och Rönnäng på grund av en så lydande handling: "Undertecknade fiskare instämma till fullo i det uttalande i fiskerättsfrågan, som göres av fiskaren Edvard Eliasson, Åstol. Åstol och Rönnäng den 23 augusti 1911. Karl Augustsson, Martin Olsson, Johan Olausson, Oskar Olofsson, O. Andersson, Karl Karlsson, Karl Jonasson, J . Holmström, O. B. Andersson, A. Johansson, L. Johannesson, Johan Bergström, Bengt Larsson, Karl J . Olausson, Karl Andersson, August Karlsson, C. B. Berntsson, Olaus Pettersson, Carl Abrahamsson, Johan Kristensson, Martin Hansson, Hilmer Bengtsson, Oskar Mattsson, Oskar Karlsson, Gottfrid Karlsson, Johan Karlsson, Edvard Birger Edvardsson, Lars Johansson, Gustaf Karlsson, Andreas Johansson, Olaus Hansson, Johan Johansson, Amandus Larsson, Ludvig Johansson, Karl Aug. Pålsson, Bernhard Augustsson, Birger Karlsson." Brattön: Nils Larsson, Martin Andersson, Aug. Olsson, Svante Olsson, Emil Andersson och Niklas Zakrisson; Löfön: Niklas Eliasson, Otto Eriksson och Alfred Jönsson; Brunskär: O. Johansson, K. Johansson, Hilmer Johansson, Axel Johansson, Bernhard Kristiansson, Severin Andersson, Johan Jönsson och Aug. Andersson; Marstrand: Aug. Johansson; Skärhamn: Rutger Olsson, Aug. Hansson, Aug. Johansson, And. Johansson; ävensom fyrbiträdet Vidén å Hamnskår, direktören Ragnar Berger i Marstrand och fiskhandlaren därstädes A. Qvirist. Efter en kort redogörelse för ärendets innebörd framställde herr landshövdingen till de n ä r v a r a n d e s besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade.

49 Vilka kronoholmar och s k ä r nyttjas av lotsarna? Lotskaptenen: Inom Tjörns härad och Inlands fögderi hade funnits följande lotsstationer, nämligen Kyrkosunds, som indragits och ersatts av Grönskärs numera jämväl indragna lotsstation, Klädesholmens numera indragna lotsstation samt Hättans och Marstrands, av vilka Hättans förändrats till uppassningsställe under Marstrands lotsstation. Lotsarna vid Grönskärs f. d. lotsplats, vilka numera vore satta på indragningsstat, disponerade Altarholmen, Bly sundsholmen, Stigbergsholmen, Bläckholmen, Klädesskär och Kågerön samt Söskär. Vid dessa holmar bedreves huvudsakligen hummerfiske, vilket lotsarna tillgodogjorde sig. Lotsarna vid Klädesholmens f. d. lotsplats, vilka numera vore förflyttade till Marstrands station, nyttjade Ryttarholmen, Stora och Lilla Skaboholmen och Pater Nosterskären. På Klädesholmen ägde lotsarna endast rätt till tomtplatser. Den till Pater Nosterskären hörande holmen Hamnskär hade av lotsarna mot viss årlig ersättning avståtts till lotsverket, som använde densamma till fyrplats. Fisket vid Pater Nosterskären begagnades icke av lotsarna. Fyrpersonalen å Hamnskär fiskade närmast kring fyrplatsen, där emellertid, liksom även vid övriga Pater Nosterskären, fiske bedreves jämväl av yrkesfiskare. Enligt Kungl. Maj:ts dom den 23 januari 1879 hade lotsarna tillerkänts fiskerätten vid Pater Nosterskären, så långt landgrund räckte, allenast med den inskränkning 3 § 2 mom. och 4 § i fiskeristadgan den 29 juni 1852 kunde föranleda. Lotsarna vid Hättans f. d. lotsplats, numera uppassningsställe, hade dispositionsrätten till Skutholmen, Bockholmen, Getholmen, Hårskholmen, Högholmen, Tornholmen, Vinbergs- eller Vinbärsholmen, Flåskären, Lilla Gode, Klåfholmen, Krossholmen, Stenskär och Risholmen. Fisket vid dessa holmar, huvudsakligen hummerfiske, nyttjades icke blott av lotsarna, utan även av yrkesfiskare, ehuru lotsarna ansåge sig ha uteslutande fiskerätt även vid dessa holmar så långt landgrund räckte. Lotsverket hade år 1857 inköpt ön Ärholmen och upplåtit densamma till lotspersonalen vid Marstrands station. Denna ö, som då hänförts till Lycke socken, hade år 1888 blivit införlivad med staden Marstrand och vore numera av lotsverket upplåten på 20-årigt arrende till enskild person. P å s t å sig lotsarna h a v a uteslutande r ä t t till fiske vid dessa holmar och skär, eller, om så ej är förhållandet, i vad mån är fisket tillåtet för a n d r a ? Lotskaptenen åberopade följande skriftliga anförande: "Enligt Kungl. Maj:ts dom don 23 januari 1879 mellan kungl. lotsstyrelsen, sökande, samt Johan Jonasson på Klädesholmen m. fi. svarande, vore fiskerätten så långt landgrund räckte vid vissa i nämnda dom angivna holmar och skär jämlikt § 2 i fiskeristadgan den 29 juni 1852 lotsverkets och lotsarnas tillhörighet. Denna lotsarnas fiskerätt kunde enligt samma dom ej lagligen inskränkas, därigenom att enskilda personer uti ifrågavarande fiskevatten idkat fiske, sedan detsamma blivit till lotsverket upplåtet, och ännu mindre därigenom att sådant hänt därförut, då varje rikets innebyggare enligt lag ägt frihet att därstädes utöva fiske. Det synes mig att denna dom är tillämplig på alla de holmar och skär, som blivit till lotsverket för lotsarnas avlöning upplåtna och' icke kunna förverkas, även om Fiskeråttsutreäningen. II. 4

50 lotsarna icke själva bedrivit eller till andra utarrenderat fiskerätten vid dem anslagna holmar och skär. Under utredningens gång ha vid vissa tillfällen av de närvarande lotsarna upplysts, att de ej på något sätt tillgodogjorde sig denna fiskerätt. Detta förhållande anser jag ej kunna grundlägga rätt för andra än lotsar att, på sätt lagen om rätt till fiske därom stadgar, idka fiske vid de åt lotsverket upplåtna holmarna och skären, dels enär detta skulle innebära, att en generation lotsar härigenom skulle beröva en kommande generation den förmån, som fiskerätten innebär, dels enär rätten till fisket icke kan anses såsom en lotsarnas personliga egendom, som de kunna avhända sig, utan fastmera måste anses såsom en kungl. lotsstyrelsens tillhörighet och tillgång. Holmarna äro nämligen enligt nyss åberopade Kungl. Maj:ts dom anslagna till avlöning åt lotsarna, till följd varav, och då lotsarnas avlöning eljest utgår av kungl. lotsstyrelsens medel, nämnda fiskerätt icke kan avhändas lotsverket utan intrång i kungl. lotsstyrelsens rätt. Jag anser mig därför böra erinra, att de upplysningar, som under utredningens gång lämnas eller lämnats av lotsarna rörande deras inkomster av den fiskerätt, som de innehava vid åt dem anslagna holmar och skär inom västra lotsdistriktet, icke utan kungl. lotsstyrelsens hörande kunna läggas till grund för beräkning av den ersättning, som vid en eventuell inskränkning i denna rätt skulle tilldelas lotsarna. Jag anser mig även böra protestera mot att lotsarnas underlåtenhet att tillgodogöra sig sin fiskerätt lägges till grund för andra personers än kronolotsars rätt att opåtalt idka fiske vid de till lotsverket upplåtna holmar och skär." Länsmannen Nordström: Lotsarna vid Grönskärs f. d. lotsplats hade år 1898 hos Konungens befallningshavande begärt upplysning angående rätten till fisket vid de åt dem upplåtna holmarna. I anledning härav hade Konungens befallningshavande genom utslag den 24 oktober 1898 förklarat att fiskerätten vid dessa holmar tillkomme lotsarna. Lotsarna begagnade sig dock icke så mycket av fisket vid holmarna, utan fisket vore där allmänt. Till vilket v ä r d e u p p s k a t t a lotsarna den årliga behållningen av dem tillkommande fiske vid en var av dessa holmar och skär? Fyrvaktaren Widén: Fisket vid Hamnskäret, vilket fiske fyrpersonalen sökt förbehålla sig utan att dock dess förbud respekterats, vore mycket givande och gåve fyrpersonalen, som bestode av 3 man, en årlig inkomst av omkring 150 kronor var. Fiskarna på Klädesholmen uppgåvo, att de hade en årlig inkomst av 90 å 100 kronor var av fisket vid Pater Nosterskären. Äro samtliga dessa holmar och skär fortfarande behövliga för lotsarna? H u r u s t o r t årligt vederlag fordra lotsarna för a v s t å e n d e a v fiskerätten vid vare sig alla eller vissa holmar och s k ä r ? Lotskaptenen åberopade i anledning härav vad hans ovan återgivna skriftliga anförande i berörda avseenden innehölle. Vilka särskilda slag a v fiske idkas vid k u s t e n av Tjörns h ä r a d och Inlands fögderi? De närvarande förenade sig om följande svar: Fiske efter hummer, ål, lax. laxöring, skrubbskädda, strandräka, krabba och torsk (med garn och ryssjor) samt under vissa tider äkta tunga och piggvar.

51 Är fisket vid h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Fiskaren Johansson, Marstrand: Utefter hela bohuslänska kusten funnes en mängd fisklägen, vilkas inbyggare visserligen under sin ungdom kunde söka sig ut till havs för att förtjäna sitt uppehälle men vilka på ålderdomen måste hava strandnsket att tillgå, då de icke kunde leva på sina knappa besparingar. De som fiskade vid annans strand, kallades numera allmänt av strandägarna »tjuvfiskare» Inne i fjordarna utanför strandägarnas fiskeområde vore tillgången på fisk numera mycket knapp. Lotsarna borde avstå sin fiskerätt vid åt dem upplåtna holmar och i stallet få ersättning i penningar, så att fisket åtminstone vid dessa holmar bleve tritt. Även fisket vid enskilda jordägares stränder borde bliva fritt för alla Denna fråga vore dock synnerligen svårlöst, då i köpeskillingen för ett hemman med havsstrand ofta beräknats vederlag jämväl för fiskerätt vid stranden. Därför borde staten träda emellan och lämna ersättning till de jordägare, som hade nåeon ö inkomst av fisket. Strandägaren Bengtsson: Vid Instön hade fisket av ålder varit fritt med 7 Ä S redskap. Under åren 1903 och 1904, då några tyska undersåtar arrenderat ålfisket därstädes, hade dock detta fiske varit förbjudet för andra Sedan utarrendenngen upphört, vore numera även ålfisket därstädes fritt. Strandägaren Olsson hade endast en obetydlig strandremsa och förbiöde J mtet fiske. Strandägaren Samuelsson: Jämväl vid Tjufkil vore fisket fritt. Fiskaren Eliasson, Åstol: De bästa hummerfiskeplatserna vid Klöfverön förefunnes vid omkring 14 holmar och hade allt sedan ett trettiotal år tillbaka av agaren utarrenderats för omkring 100 kronor om året, så att hummerfisket därstädes icke vore fritt. Jämväl före denna tid hade hummerfisket vid Klöfverön vant förbehållet jordägarna. Annat fiske än efter hummer vore emellertid fritt. Fiskaren Mattias Berntsson, Kyrkesund: Vid Kyrkesund vore fisket vid de enskilda jordägarnas stränder fritt, varemot lotsarna vid Grönskärs f. d. lotsplats hade förbjudit fiske vid dem anslagna holmar. Fiskaren Johansson, Marstrand: Ägaren till Toftenäs gård, som hade det största strandområdet vid Skärhamn, hade utarrenderat ålfisket, men fisket vid övriga jordägares i Skärhamn stränder vore fritt. Folkskolläraren Romanus: Vid Klädesholmen hade endast lotsarna strandäganderätt och dessa hade icke hindrat andra att fiska. Fiskaren Eliasson, Löfön: Fisket vid saltsjöns stränder borde vara fritt för var och en, ty, sedan fiskarna bedrivit fiske ute till havs tills krafterna avtagit och de vore till åren komna, måste de hava strandfisket att tillgå för sitt livsuppehälle. Någon pension hade de icke; det vore icke angenämt att kallas »tjuvfiskare», när man på ärligt sätt sökte förtjäna sitt livsuppehälle. Jordägarna på Löfön hade emellertid icke hindrat fiske, vilket där vore fritt för alla, men på andra ställen hade fiskarna till och med blivit bortdrivna med skjutvapen, och deras fiskredskap hade dragits upp och kastats på stranden. Fiskarna hade måst finna sig däri, då de icke hade skydd av lagen att utöva sin näring, ehuru de liksom andra medborgare finge betala sina skatter och fullgöra sin värnplikt. Lagen borde ändras därhän, att fisket bleve fritt för alla, såväl fiskare som jordägare.

52 Fiskaren Johansson, Marstrand: På åtskilliga ställen i Hakefjorden vore fisket förbjudet. Ju längre man komme in i fjorden dess mera hölle strandägarna på sin strandäganderätt. Kring Brunskär och Brattön vore dock fisket fritt för alla. Anledningen till att strandägarna numera hölle på sin rätt till fiske vore den att tillgången på fisk ute på fjordarna avtagit, så att yrkesfiskarna måste söka sig in Fiskaren Eliasson, Löfön: Många strandägare vid Hakefjorden hade arrenderat ut fisket, som i följd därav blivit förbjudet. Detta förhållande hade förekommit under de sista 20 åren. . . Fiskhandlaren Qvirist, Marstrand: Det vore helt naturligt att de enskilda strandägarna hölle på sin rätt, då fisket vid de till lotsarna anslagna holmarna, som tillhörde kronan, icke vore fritt. . Fiskaren Eliasson: Vid Astol vore agntäkt förbjuden. Åtskilliga strandägare vid Hakefjorden hade hindrat agntäkt därstädes. I övrigt utröntes att i allmänhet vore agntäkten fri där övrigt fiske Länsmannen Nordström: Kring Tjörns härad vore fisket i allmänhet fritt med undantag för Toftenäs gård. Vid Klöfverön och Astol vore hummerfisket förbjudet men eljest vore såväl detta fiske som ock ostronfisket fritt. 'i'iskaren Johansson, Marstrand: I Stigfjorden vore ålfisket förbjudet. Direktören Berger, Marstrand: Strandägarna kunde sägas ha börjat göra sin rätt till fisket gällande först för ungefär tio år sedan, då tyska fiskhandlare kommit till kusten och börjat arrendera ålfisket. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, fiskerättslagen? Fiskaren Eliasson, Astol: »Av ålder» vore liktydigt med så långt någon nu levande kunde minnas tillbaka (== »i fars och farfars tid»). Fiskhandlanden Qvirist: Uttrycket »av ålder» omfattade en tidrymd av flera Direktören Berger: »Av ålder» vore så långt tillbaka i tiden som man kunde ha någon kunskap om ifrågavarande förhållanden. Därest uttrycket icke vore lika med urminnes hävd (»av sig själva vetat eller av andra hört») kunde det i allt fall icke anses kräva bevisning utöver den som erfordrades för sådan hävd. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Samtliga närvarande enade sig därom, att inomskärs vore det område, som låge inom de yttersta skären, och att sålunda allt som låge öster om Pater Nosterskären vore inomskärs. Marstrandsfjorden vore jämväl inomskärs. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Äro skäddegarn, backor, hummertina, åltina, ålryssja fast eller rörlig redskap? H u r u är det i d e t t a fall med laxsätt, laxryssja och b o t t e n g a r n ? Fiskhandlanden Qvirist: Hummertina, åltina, ålryssja och backor vore fast redskap, vadar, garn och skäddegarn rörlig redskap.

53 Fiskaren Eliasson, Åstol: All redskap, som droges varje dag och på samma dag flyttades från plats till annan, vore rörlig redskap. Hummertinor, skäddegarn och backor vore sålunda rörlig redskap. .. Fiskaren Johansson, Marstrand: Redskap, som fästes med pålar i bottnen, vore att anse såsom fast, all annan såsom rörlig. . Häri instämde flertalet fiskare. Såsom fast redskap betraktades laxryssja, laxsätt och bottengarn. Direktören Berger: Den redskap, som flyttades från plats till annan och kunde flyttas utan att därvid förlora i användbarhet, d. v. s. utan vidtagande av särskild åtgärd av sig själv förbleve användbar, vore att hänföra till rörlig redskap. Hit hörde sålunda hummertinor, som vore försedda med sänke men icke förankrade samt ålryssjor m. fl. Den redskap däremot, som vore fäst med pålar och med vilken man finge vidtaga särskilda åtgärder för att få den användbar efter en flyttning, vore fast redskap. Dit räknades sålunda laxsätt, laxryssja och bottengarn. . , „.. , „. Som allmänt önskemål uttalades att dessa uttryck i lagen borde förtydligas. Om det enligt lagens ordalydelse är ostridigt, a t t de fiskande av ålder oklandrat med visst slags rörlig r e d s k a p u t ö v a t fiske eller a g n t ä k t vid a n n a n s s t r a n d , anses då de fiskande få fiska vid s a m m a s t r a n d även med a n n a t slags rörlig r e d s k a p ? Direktören Berger: Fisket hade vid nu ifrågavarande kust av ålder varit fritt med allt slags rörlig redskap, varför frågan här saknade praktisk betydelse. Om det enligt lagens ordalydelse är ostridigt a t t fiskare från en viss ort av ålder o k l a n d r a t idkat fiske eller a g n t ä k t vid a n n a n s strand, anses då även fiskare från a n d r a orter få idka dylikt fiske eller a g n t ä k t vid samma strand ? Strandägarna: Fisket hade alltjämt i sådant fall varit fritt för vem som helst. Har fiske efter stimfisk a n s e t t s fritt för varje fiskare eller anses det v a r a beroende a v om det av ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Fiskaren Eliasson, Åstol, med instämmande av övriga närvarande: Fiske efter stimfisk hade alltid varit fritt. Göra s t r a n d ä g a r n a a n s p r å k på större fiskeområde i n o m s k ä r s än det som s t r ä c k e r sig 180 meter u t från 2-meters djupet? Strandägarna: Nej, hade heller aldrig hört talas om att någon strandägare gjort anspråk på större fiskeområde inomskärs. Då något vidare icke förekom upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

54 Den 28 augusti 1911 i folkskolhuset i Kalfsund.

flera tS^mSS^!^^

*** * ** ** "* *"**»"

** ^

•*

I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson tillstädesKommo härvid: lotskaptenen Otto Stenberg, länsmännen i Askims länsmansdistrikt A S Elfving samt i Styrsö och Ockerö distrikt E. M. Gedda, lotsförmannen vid Vrångö lotsplats Anders Julin, vilken jämväl förde talan för mästerlotsarna J. Grandin, C Wallin O Karlsten och A. Dalgren, kronolotsarna J. A. Vijk, O. Strandberg, J . A. Nyberg' A ' Karlsten och Aug. Levin samt lotslärlingarna Olof Julin och J. 0 . Bolin på grund av ingiven fullmakt ävensom följande strandägare, nämligen från: Vrångö: Severin Karlsson, Jonas Jonsson, Andreas Johansson, Alfred Karlsson, Anders Roloff och Karl Alfred Nilsson, varjämte lotsförmannen Julin jämväl anmälde sig såsom jordägare å Vrångö; Björkö: Alb. Larsson och Rob. Olsson; Hästevik: Edv. Larsson; Kärr: Sven Petter Larsson: Hönö: Alfred Olsson och Otto Johansson; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Kalfsund: Otto Lorentsson, Axel Lorentsson, Amandus Olsson, Karl Henriksson Valfrid Vijk, Oskar Olsson, Mauritz Lorentsson och Aldo Lorentsson: Knipplan: Axel Karlsson, And. Klasson och Karl Alfred JohanssonVrångö: Karl Alfred Karlsson, Olof Karlsson, Johan Vijk, Axel Sjöberg, Olof Kristensson, Axel Karlsson, Johan Gustafsson, Olof Andersson, Johan Olsson, Ludvig Karlsson, Nils Larsson, Karl Eriksson och Axel Nilsson; Björkö: Artur Gyllholm, Karl Rabe, Edv. Kristensson, Svante Johansson, Joh. H lersson, Oskar Andreasson, Sigfrid Johansson, J. A. Gustafsson, I. T. Persson och Adolf Alexandersson; Hälsö: Oskar Johansson och E. Nilsson: Hönö: Konrad Karlsson, Alb. Johansson, Andreas Karlsson, Aug. Larsson, Ernst Johansson, Johan Nilsson, Cornelius Andersson, Zacharias Eriksson och Andreas Klasson ; Härjämte anmälde sig folkskolläraren A. Svensson såsom ombud på grund av fullmakt för följande fiskare från Torslanda nämligen: Axel Karlsson, Ludvig Kruslock, Karl Andersson, Albert Andersson, Alfred Gustafsson, John Tullock, Ludvig Bernhardsson, Karl Tullock, Thomas Tullock, Konrad Tuilock, Emil Tullock, Johannes Eliasson, Adolf Olsson, Karl Karlson, Ludvig Carlsson, Olof Karlsson, Johan Pettersson, Justus Johansson, Anders Petter Johansson, John Johansson, Johannes Johansson, Pål Johansson, Gustaf Karlsson och Klas Gustafsson.

55 Vilka kronoholmar och skär n y t t j a s av lotsarna? Lotskaptenen: Inom Göteborgs fögderi voro Rörö, Kalfsunds, Hönö, Brännö, Vrångö och Göteborgs lotsplatser belägna. Av dessa vore Hönö, för vars räkning några kronoholmar ej blivit disponerade, numera indragen, och vid Kalfsunds lotsstation funnes ingen lots boende utan lotsningen därstädes bestriddes av lotsarna vid Göteborgs station. Kalfsunds station vore belägen på ön Kalfven, som disponerades av lotsverket. Till Göteborgs station hörde Norra Saltholmen och till Brännö station ön Vinga, varemot lotsarna vid Vrångö station icke ägde dispositionsrätt till några holmar. Det vore emellertid tveksamt, huruvida icke Inre och Yttre Tistlarna tillhörde lotsverket. I orten ansåges de lyda under Vrångö hemman. P å s t å sig lotsarna h a v a u t e s l u t a n d e r ä t t till fiske vid dessa holmar eller, om så ej är förhållandet, i v a d mån är fiske tillåtet j ä m v ä l för a n d r a ? Lotskaptenen: Fisket vid alla dessa holmar vore fritt för alla. Lotsarna idkade icke något fiske vid Kalfven och Norra Saltholmen. Fisket vid den senare holmen, som på sjökortet kallades Ängholmen, gjorde lotsarna icke anspråk på, då det vore tvivelaktigt, huruvida denna holme blivit i vederbörlig ordning upplåten ät lotsarna. Lotsstyrelsen hade emellertid medgivit lotsarna rätt att få tomtlägga och bebygga densamma. Folkskolläraren Svensson: Vid Norra Saltholmen bedreves ganska betydligt ålfiske. Allt fiske därstädes hade varit och vore fortfarande fritt för alla. Fiskaren Alexandersson, Björkö: Fisket vid Kalfven, som huvudsakligen bestode av ålfiske (med ryssjor) och även något hummer (med hummertinor), vore fritt för alla och hade så alltid varit förhållandet. Jämväl vid övriga kronan tillhöriga holmar borde fisket vara fritt. Lotskaptenen: Vid Vinga bedreves betydligt hummerfiske, och vore allt fiske därstädes fritt. Äro samtliga dessa holmar fortfarande behövliga för lotsverket? Lotskaptenen: Kalfven bleve i viss mån fortfarande behövlig för lotsverket såsom uppassningsställe. H u r u s t o r t årligt vederlag fordra lotsarna för a v s t å e n d e av fiskerätten vid vare sig alla eller vissa holmar? Lotskaptenen: För avstående av Kalfven fordrades intet vederlag. Beträffande Norra Saltholmen hänvisades till den vid sammanträdet i Marstrand den 25 innevarande augusti av lotskaptenen ingivna skriften. Vilka slag a v fiske idkas vid fögderiets h a v s k u s t ? De närvarande förenade sig om följande svar: Ål (med ryssjor, tinor och backor), lax och laxöring (med vad), hummer (med tinor), makrill och sill (med vad), rödspätta, skrubba, torsk och vitling (med garn och vad) samt räkor.

56 Är fisket vid h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Fiskaren Klasson, Knipplan: Vid öarna Rörö, Hyppeln, Källo, Burö och Hällesö, varest huvudsakligen fiskades hummer, ål och torsk, hade allt slags fiske i alla tider varit fritt för var och en. Fiskaren Alexandersson, Björkö: Vid Öckerön och Björkön vore samma förhållande rådande som vid nyssnämnda öar. I Nordreälvsfjorden vore fisket med fast redskap, d. v. s. sådan redskap som vore fäst med pålar i bottnen, förbehållet jordägarna. På sista tiden hade jämväl fiske med hummertinor och dylik redskap, vilken jordägarna ansåge för fast, förbjudits. Fiskaren Karlsson, Knipplan: Vid Bovik på norra sidan av Björkön hade jordägarna fridlyst fisket, men förbudet hade icke respekterats. Skolläraren Svensson: Vid stränderna av Björlanda, Torslanda och Lundby socknar vore endast laxfisket förbehållet jordägarna, men allt annat fiske vore fritt för en var. Fiskaren Otto Lorentsson, Kalfsund: Ålfiske med ryssjor hade börjat bedrivas vid Kalfsund för 10 å 15 år sedan, och vore Kalfsund den trakt av Bohuslän, där sådant ålfiske först begynt. För 7 å 8 år sedan hade tvenne fiskare från Brunskär, vilka fiskat å Tofta gårds inom Inlands fögderi fiskevatten, blivit åtalade för olovligt fiske, så att fisket därstädes syntes vara förbjudet. Det utröntes, att vid Hönön, Foton, Grötön, Galtön, Brännön, Risön, Känsön. Styrsön och Köpstadsön hade allt fiske, så långt tillbaka någon kunde minnas, varit fritt för en var. Lotsförmannen Julin: Vid Vrångön, vartill även räknades Tistlarna, samt Brunskär hindrades utsocknes boende fiskare att idka hummerfiske, varemot ålfiske och annat slags fiske vore fritt. Fiskaren Johansson, Hälsö: Vid Brännön hade lotsarna sökt hindra honom från att fiska ål med ryssjor, men, ehuru han fortsatt med fisket, hade någon åtgärd av lotsarna icke vidtagits. Vidare utröntes, att fisket i Hake-, Rifö-, Klefva- och Askimsfjordarna ävensom utmed hela kusten från Göteborg söderut till Hallands läns gräns vore fritt för alla. Samtliga närvarande intygade, att agntäkten inom detta fögderi vore fri överallt. Fiskaren Lorentsson förmälde sig tro, att jordägarna icke ville hänföra räkfiske till agntäkt. För 10 å 12 år sedan hade en fiskare blivit åtalad för olovligt räkfiske vid Amundön i Askimsfjorden. Målet, som gått genom alla instanserna, hade emellertid fått den utgången, att fiskaren blivit frikänd. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, fiskerättslagen ? Menas därmed a t t sådan fiskerätt skall h a v a ä g t r u m sedan urminnes t i d ? Skolläraren Svensson: Då fisket i dessa trakter alltid varit fritt och ingen gjort fiskarna rätten därtill stridig, hade man icke haft anledning till närmare tolkning av uttrycket i fråga. Fiske av stimfisk hade alltid betraktats såsom fritt oberoende av om det idkats av ålder.

57 Fiskaren Alexandersson: Med uttrycket »av ålder» menades så långt tillbaka i tiden då lagbestämmelser för fisket för första gången tillkommit. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren Alexandersson: Inomskärs vore området innanför de yttersta skären. Väderöfjorden bildade undantag, då den vore öppen i både norr och söder, men alla fjordar i dessa trakter låge inomskärs. Fiskaren Rabe, Björkö: I såväl Koster- som Väderöfjorden kunde man ligga i lä, och vore de därför att betrakta som inomskärs. Området innanför de yttre Tistlarna i denna skärgård vore inomskärs. Häri instämde flertalet närvarande. Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Äro s k ä d d e g a r n , backor, h u m m e r t i n a , åltina, ålryssja fast eller rörlig redskap ? H u r u är det i detta avseende med laxsätt, laxryssja och b o t t e n g a r n ? Skolläraren Svensson: De först uppräknade vore rörlig redskap, de övriga fast redskap. Fiskaren Lorentsson: Den redskap, som pålades fast i bottnen eller fästes i land, vore fast redskap, all annan vore rörlig. Fiskaren Axel Karlsson, Vrångö: Redskap, som vore fäst blott med en ända i land, t. ex. makrillgarn, kunde icke betraktas såsom fast redskap, då den flyttades från plats till plats. Fiskaren Alexandersson: Blott den redskap, som pålades fast i bottnen, men icke den, som fästes i land, vore fast redskap. Häri instämde flertalet närvarande, såväl fiskare som strandägare, vilka senare på särskild fråga förmälde sig anse hummertinor för rörlig redskap. Det uttalades en allmän önskan, att de ifrågavarande uttrycken i lagen måtte förtydligas. Göra s t r a n d ä g a r n a a n s p r å k på större fiskeområde i n o m s k ä r s än det som s t r ä c k e r sig 180 meter u t från 2-meters djupet? Samtliga närvarande: Nej. Fiskaren Alexandersson: Det vore samtliga närvarandes önskan, ätt fiskerätten skulle vara fri för alla och begagnas gemensamt av såväl jordägare som fiskare och lotsar. Fiskaren Rabe: Jordägarna hade i allmänhet icke tillfälle att utöva fisket, så att, om yrkesfiskarna icke finge fiska, skulle fisken gå bort, vilket bleve till nationalekonomisk skada för landet. Slutligen framhöllo de närvarande såsom önskvärt, att, därest den jordägarna i lagen tillerkända fiskerätt vid dem tillhöriga stränder fortfarande komme att äga bestånd, deras fiskeområden måtte inskränkas samt i allt fall begränsas på annat sätt än såsom sträckande sig till ett visst avstånd från det ställe vid stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtoge. Då vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

58 Protokoll vid sammanträden den 23—29 september 1911 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusten av Hallands län. Genom särskilda nådiga brev den 9 juni 1911 hade Kungl. Maj:t dels anbefallt kungl. kammarkollegium att inkomma med utredning i fråga om fiskerättsförhållandena vid kusterna av, förutom andra län, även Hallands dels ock bemyndigat kammarrådet A. W. Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att på ort och ställe företaga de undersökningar och anställa de förhör, som för densamma funnes behövliga, och för sådant ändamål, där så erfordrades, påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav hade Konungens befallningshavande i Hallands län på framställning av kammarrådet Dufwa genom allmän kungörelse den 23 augusti 1911, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande länsmän för att av dem spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, kallat strandägare och idkare av fiske utmed länets kust ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, att å nedannämnda tider och ställen sammanträda för att höras i följande frågor, nämligen l:o) angående de lokala sedvanorna i fråga om fiskes utövande utmed havsstränderna särskilt med hänsyn till förhållandet mellan strandägarnas och de icke strandägande fiskarnas rätt; och 2:o) angående den rådande uppfattningen om de i 1896 års lag om rätt till fiske förekommande undantagsbestämmelser dels för visst fiske vid västkusten och dels för Göteborgs och Bohus samt Hallands län, företrädesvis med hänsyn till betydelsen av vissa i lagen förekommande uttryck såsom »av ålder», »rörlig redskap», »utom skären», »inomskärs», samt lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande. Ätt såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, filosofie doktorn K. A. Andersson. Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande fördes protokollet vid sammanträdena av undertecknad Skoglund, extra notarie hos kungl. kammarkollegium. Den 23 september 1911 i gamla läroverkshuset i Halmstad. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Halmstads, Tönnersjö och Höks härad samt Halmstads stad. I närvaro av herr landshövdingen m. m. Asker, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid:

59 länsmännen i Laholms fögderis södra länsmansdistrikt K A. Kollinius, mellersta distrikt C. E. B . Nerman och norra distrikt C. G. Ståhlgren; strandägarna: Bengt Kristiansson, N. A. Jönsson, Edvard Svensson och Johan Andersson i Trönninge, Ludvig Nilsson i Eketånga, Alfred Andersson i Börske, C. B. Svensson i Onsjö, John Eriksson i Eketånga och Karl Johan Karlsson i Trottaberg, de tre sistnämnda för egen del och på grund av ingivet protokoll jämväl såsom ombud för Onsjö-Fammarps samt Eketånga, Söndrums och Trottabergs skifteslag, Petter Brodd, A. P. Gudmundsson, Henning Brodd, Nils Petter Bengtsson och Alfred Pålsson i Mellby, Jöns Petter Svensson, Johan Edvard Larsson och Karl Larsson i Tönnersa, den sistnämnde jämväl ägare av tvenne laxfisken, samt Johan Edvard Jönsson i Påarp; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen från Halmstad: J. M. Jönsson, Gustaf Hansson, Albert Hansson, Fritz Malmberg, Johan Kristiansson, Hj. Hansson, Emil Kristiansson, Pål Hansson (arrendator av ett laxfiske), Karl Nilsson och Karl B. Larsson; Halmstads södra förstad: Karl Kristiansson i nr 14, Birger Andersson i nr 19 och P . Persson i nr 2 2 ; Snapparp: C. A. Johansson och C. A. Jönsson; Skälvik: Edvard Nilsson; och Mellby: Edvard Dahlqvist.

Sedan kammarrådet Dufwa redogjort för ärendets innebörd, framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas u t m e d : a) Höks härads kust? Länsmannen Nerman: Vid denna kuststräcka bedreves dels fångst av lax med fasta fisken (strandsätt), som enligt hävd tillhörde jordägarna, och dels fångst av flatfisk (skrubba, slätvar, piggvar, tunga och spätta) ävensom vitling och småsill samt något torsk med rörlig redskap. För dessa senare fisken användes landgarn, dnvgarn och snurrevadar. Fiske efter ål förekomme för närvarande mycket obetydligt, man ämnade emellertid för framtiden bedriva detta fiske i större omfattning genom inrättande av fasta ålfisken. Jämväl fisket med rörlig redskap idkades huvudsakligen av strandägarna själva. Inom häradet funnes blott ett fåtal fiskare, som livnärde sig uteslutande på fisket; i allmänhet vore fiskarna på samma gång jordbrukare. Strandägaren Nilsson i Eketånga: Ålfiske med ryssjor förekomme icke. Det vore endast få jordbrukare, som ägnade sig åt fisket, utan detta idkades mest av yrkesfiskare. Landvadfisket vore mycket skadligt för laxfisket, då det förekommit att laxyngel i stora mängder fångats i vadarna och använts till svinföda. Länsmannen Nerman: Jämväl landgarnen, som sattes mycket nära de fasta fiskena, vore skadliga för småfisken, i det att däri toges stora mängder av smålax och laxöring. Fiskaren Jönsson i Snapparp: Det funnes minst lika många yrkesfiskare som jordbrukande fiskare inom häradet. Vid kusten av detta härad kunde endast bedrivas vad- och landgarnsfiske, varmed huvudsakligen fångades torsk. Det kunde väl inträffa att därvid medföljde någon laxöring och jämväl småyngel, vilka dock alltid åter kastades ut i havet. Snurrevaden användes för övrigt utanför strandägarområdet och förorsakade sålunda icke någon skada å strandfisket.

60 b) Tönnersjö härads kust? Länsmannen Nerman: Förhållandena vore här enahanda med de för Höks härad uppgivna. Strandägaren Gudmundsson i Mellby: De enda fasta fisken som förekomme vore laxfisken. Landvadarna fångade stora mängder av smålax och skadade därför i hög grad laxfisket. Strandägaren Karl Larsson i Tönnersa: Laxfisket hade under senare tiden avtagit i oroväckande grad till följd därav, att smålax i stor mängd fångades i landvadarna. Det hade ibland hänt, att fiskare utsatt sammanlänkade garn längs kusten ända till en halv mil i sträck till stor skada för de fasta laxfiskena. Fiskaren Jönsson i Snapparp: Orsaken till laxens minskning vore att densamma numera fångades utefter hela halländska kusten. Det huvudsakligaste fisket vore, förutom laxfisket, fiske efter flatfisk och torsk, vilken senare fångades med garn och vad. e) Halmstads härads kust? Fiskaren Hj. Hansson i Halmstad: Här fångades huvudsakligen torsk, lax makrill och flatfisk. Mycken fisk ginge förlorad därigenom, att fiskarna hindrades att fiska inom strandägarområdet. Strandägaren Eriksson i Eketånga: Laxfiskena vore de enda fasta fisken, som förekomme vid denna kuststräcka. Vad och torskgarn gjorde stor skada på laxfisket, varför det icke vore lämpligt att tillåta torsk- och makrillfiske inom strandägarområdet. Förutom ovan uppräknade slag av fiske förekomme även ålfiske. Detta idkades dock icke av strandägarna i Söndrums socken. Fiskaren Hj. Hansson i Halmstad: Utanför Halmstad idkades ålfiske med ryssjor, jämväl av fiskare från Skåne. De icke strandägande yrkesfiskarna bedreve ej laxfiske utan endast fiske efter torsk och annan fisk. Vidare upplystes att vid ifrågavarande tre härads kuster fångades till agn tobis och småsill samt, dock i mindre omfattning, räkor. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? a) Skummeslöfs och Östra Karups socknars kust. Länsmannen Nerman: Strandägarna förbehölle allt fiske för sig och sina egna strandsittare. Några egentliga yrkesfiskare förekomme icke. Något annat förhållande hade han aldrig hört omtalas. Uppgifterna vitsordades av andra närvarande. Strandägare)/ Gudmundsson i Mellby ägde del i ett strandsätt i Skummeslöfs socken och hade sig bekant, att fiskarna finge fiska fritt mellan de fasta fiskena. Fiskaren Jönsson i Snapparp: Strandägarna i Skummeslöfs socken hade fridlyst fisket. b) Laholms sockens kust. Länsmannen Nerman: Laxfisket utmed denna kuststräcka ansåges sedan gammalt tillkomma strandägarna och vissa andra, som grundade sin rätt till sådant

61 fiske på urminnes hävd. Sålunda hade t. ex. egendomen Stjärnarp i Eldsberga socken laxfiske vid Laholms sockens kust ehuru ej strandägare därstädes. Annat fiske än efter lax ville även strandägarna förbehålla sig, ehuru vissa personer tilllätes att fiska inom strandägarområdet. Strandägaren Henning Brodd i Mellby: Han tilläte icke fritt fiske vid sin strand. Länsmannen Nerman: Fisket utövades endast av dem som finge särskilt tillstånd av jordägarna. På detta sätt hade rätten till fiske alltid uppfattats. Strandägaren Gudmundsson i Mellby: Det vore endast de närmast boende fiskarna, som finge medgivande att fiska. c) T r ö n n i n g e o c h E l d s b e r g a s o c k n a r s k u s t .

Strandägaren Jönsson i Trönninge: Fiskare inom en socken hindrades aldrig att fiska vid den socknens stränder, varemot längre bort boende fiskare, t. ex. sådana från Skåne, nekades att fiska. Strandägarna förbehölle sig sedan gammalt laxfisket. Annat fiske vore fritt för insocknes fiskare. d) Halmstads härads kust. Ordföranden i Halmstads drätselkammare, sekreteraren Bengtsson: Halmstads stad hade sedan äldre tid ansetts vara ägare av trenne laxsätt, nämligen ett på vardera sidan om Nissaåns utlopp och ett utanför hemmanet Knäbilstorp, vilket hemman jämväl tillhörde staden. Dessa laxsätt vore jämte stadens rätt till fiske i Nissaån utarrenderade. Därjämte ägde staden del i Söndrums, Trottabergs och Eketånga byars skiftelags oskiftade fiskevatten ävensom till staden och hemmanet Knäbilstorp hörande strand. I början av 1890-talet hade begärts skifte av ifrågavarande oskiftade fiskevatten, vari kronan såsom ägare av Halmstads slottsjord ägde del. Därvid uppkommen tvist hade hänvisats till domstol, men aldrig blivit instämd, och skiftet hade till följd därav ännu icke blivit verkställt. Ovannämnda byar ansåge sig enligt gammal hävd berättigade till vissa laxfisken, vilka utarrenderats. Några av byamännen hade emellertid icke biträtt utarrenderingen, och dessa hade gjort anspråk på att själva få fiska lax. I vilket fal som helst hade laxfisket sålunda utnyttjats av jordägarna. Fiskaren Gustaf Hansson i Halmstad åberopade innehållet i följande nu upplästa skrift: "Innehavarne av strandäganderätten vid Halmstadsbukten och Laholmsbukten torde av ålder icke begagna eller gjort anspråk på annat fiske, än som bedrives för fångande av lax, och torde till och med först under de senaste trettio ä fyratio åren strandägarne mera allmänt utnyttjat laxfisket i sammanhang med att värdet av denna fiskeart i hög grad stigit. Å andra sidan har fiskarebefolkningen av ålder opåtalt idkat fiske även inom vattenområde, som ligger under den enskilda strandäganderätten, av all annan fisk, i synnerhet av torsk, makrill och olika sorters flatfisk, och har det aldrig satts i fråga annat, än att fiskarebefolkningen på grund av hävd haft rätt till dylikt fiske. Undertecknade yrka därför, att rätten till fiske även inom område för strandäganderätten av all annan fisk än lax måtte genom lagstiftning bekräftas, då en dylik rätt är ett oeftergivligt villkor för den fiskeriidkande befolkningens existens, och för

62 tillgodogörande av de tillgångar, som genom fisket tillföras landet och befolkningen. Den jordägande befolkningen, som besitter strandrätten, ägnar sig icke åt fiskerinäringen, och om fiskeribefolkningen icke skulle hava rätt att var som helst idka fiske efter annan fisk än lax, skulle fiskerinäringen i hög grad gå tillbaka, och de personer, som ägna sig åt fisket, förlora sin existens. Det är så, vilket personer, som hava närmare kännedom om fiskerinäringen, kunna bekräfta, att vissa fiskarter, i synnerhet makrill- och torskfisk, gå i stim nära kusten och då först lämpligen kunna fångas med fiskredskap. Skulle genom strandäganderätten fiskarna hindras att följa stimmen och idka fångst, kan icke ett lönande fiske eller ett fiske, som lämnar nödtorftig bärgning åt dess utövare, äga rum. Detta yttrande är ett uttryck för hela fiskarbefolkningens åsikter, och vilja vi på det kraftigaste framhålla vikten av att dessa synpunkter vid en blivande lagstiftning tagas i betraktande. Halmstad i sept. 1911. Gustaf Hansson, J. M. Jönsson, Fritz Malmberg, N. A. Hansson, Hjalmar Hansson, Emil Kristiansson, Johan Kristiansson, Karl Kristiansson."

Strandägaren Nilsson i Eketånga: Landgarn finge fiskarna obehindrat sätta ut, blott de icke därigenom gjorde intrång på laxsättena. Strandägaren Eriksson i Eketånga: Ålfisket borde vara fritt för var och en, då ålen vore en vandringsfisk, och det sålunda gällde att passa på och fånga den, då den stroke förbi kusten. Strandägarna i Söndrums socken bedreve intet ålfiske. Strandägaren Karl Larsson i Tönnersa: Strandägarna hindrade väl icke ålfisket, men därvid kunde jämväl fångas annan fisk t. ex. lax, vilket bleve förlustbringande för strandägarna, som ju förbehölle sig laxfisket. Den nuvarande lagstiftningen skyddade med rätta strandägarna mot intrång av andra. Det strandägarna förbehållna fiskeområdet vore för övrigt jämförelsevis obetydligt. Fiskarna kunde arrendera fisket i de fall, då jordägarna icke själva begagnade det. Jordägarna dreve icke fisket intensivt, men skulle fisket bliva fritt, komme det nog att helt och hållet förstöras. Länsmannen Nerman: Strandägarnas rätt till strandsättena hade alltid ansetts okränkbar. Laxfisket vore det huvudsakligaste och mest givande fisket; det skulle bli till stor skada för laxfisket om annat slags fiske bleve fritt. Ålen förekomme i stor myckenhet; om ålbottengarn, som avsett vore, skulle komma till användning i dessa trakter, skulle laxfisket helt och hållet förstöras. Fiskarna från Halmstad: Annat fiske än efter lax hade varit fritt i alla tider till för omkring 2 a 3 år sedan, då allt fiske börjat förbjudas. Förbuden respekterades emellertid icke och någon påföljd för överträdelser därav hade icke förmärkts, såvida icke fiskarna utsatte sin fiskredskap på samma plats som jordägarna. Laxfisket hade alltsedan äldre tider varit förbehållet strandägarna. I Söndrums socken hade laxfisket varit utarrenderat sedan 30 år tillbaka. Strandägaren Svensson i Tönnersa: Jordägarnas fiskerätt vid havskusten borde åtminstone sträcka sig 150 meter ut från stranden. Vad menas med »rörlig» och »fast»

fiskredskap?

Fiskaren Jönsson i Snapparp: Rörlig redskap vore sådan, som sattes ut den ena dagen och droges upp den andra och sålunda sattes endast för en kort

tid. Rörlig vore den redskap, som sänktes med draggar eller kulor. Fast redskap vore sådan, som sattes fast med pålar i bottnen eller på annat sätt byggdes i vattnet. De fasta redskapen stode på samma ställe en längre tid. Draggar vore lättare att hantera samt hölle redskapen bättre fast än stenkulorna, som gärna följde med strömmen, och användes därför hellre. Även ålryssjorna, om de endast stode ute kort tid, vore rörlig redskap. Det vore endast utom strandägarområdet, som draggarna komme till användning. Inom samma område användes garn sänkta med stenkulor. Strandägaren Gudmundsson i Mellby: Redskap, som sänktes med kula eller sten, vore rörlig redskap. Fast vore däremot den redskap, som fästes med draggar eller pålar. Samtliga närvarande ansågo flundregarn och landgarn för rörlig redskap. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, av 1896 å r s l a g ? Länsmannen Nerman: Uttrycket »av ålder» vore liktydigt med uttrycket »i mannaminne», d. v. s. så långt tillbaka någon nu levande kunde minnas. Häri instämde flertalet närvarande. Fiskaren Gustaf Hansson i Halmstad: Uttrycket »av ålder» omfattade en tidrymd av 20 år. Har fiske av stimfisk a n s e t t s fritt för en v a r eller anses det v a r a beroende a v om det a v ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Strandägaren Jönsson i Trönninge: Större delen av nu ifrågavarande kuststräcka vore långgrund, i följd varav fiskstim i allmänhet icke ginge in till kusten, dock förekomme ibland stim av makrill, sill och torsk; sådant fiske hade aldrig hindrats. Fiskaren Hjalmar Hansson i Halmstad: Förut hade fiske av stimfisk alltid varit fritt, men under de senaste 2 å 3 åren hade förekommit, att jämväl detta slags fiske hindrats. Strandägaren Jönsson: Om fiske av stimfisk gällde detsamma som om annat slag av fiske utom laxfisket. Länsmannen Nerman: Fiskstimmen ginge icke in på strandägarområdet. Fiskaren Hj. Hansson: I Laholmsbukten förekomme stora fiskstim invid stränderna. Fiskaren Jönsson i Snapparp: Makrill och torsk ginge i stim till stränderna in på strandägarområdet. Något hinder för sådant fiske hade ej förefunnits. Strandägaren Larsson i Tönnersa: Det förekomme mycket sällan, att stimmen ginge in till strand, och dreves de då ofta dit av de stora vadarna. Samtliga fiskare ansågo, att fiske av stimfisk borde vara fritt för var och en. Beträffande agntäkten vid ifrågavarande kuststräcka upplystes, att den alltid varit och fortfarande vore fri för alla fiskare, såväl närboende som från andra orter. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. In fidem

Harald

Skoglund.

64 Den 25 september 1911 i g a m l a kyrkan i Falkenberg. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Faurås och Årstads härad samt staden Falkenberg. I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid: länsmännen i Halmstads fögderis mellersta distrikt M. E. Ankarloo och norra distrikt A. G. Jacobsson; strandägarna Johan Larsson i Skrea nr 3, Sven Olsson i Skrea nr 5 och Johan Bengtsson i Boberg nr 6 såsom ombud för Skrea sockens strandägare, August Gudmundsson i Skrea nr 1, Nils Larsson i Boberg nr 3, J. S. Bengtsson i Ugglarp nr 1, Bernhard Nilsson i Skällentorp nr 1, Falkenbergs stad, såsom strandägare och idkare av laxfiske vid Atraåns utlopp, genom disponenten John L. Skantze, Algot Stenbergsåsom arrendator av Falkenbergs laxfiske och Johan Adolf Andersson i Arvidstorp nr 1; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen från Skrea: A. J. Blomberg och August Vingren i nr 1, Nils Jakobsson i nr 5 och Karl Otto Andersson i nr 96; Boberg: Bengt A. Andersson i nr 3, Karl Andersson och Albin Isaksson; Igård: Erik Olsson och Johan Eriksson i nr 1; Källstorp: Birger Jönsson och John Jönsson; Jonstorp: Bengt Johan Jönsson; Smedjeholm: Karl Albin Johansson, Julius Andersson och I. S. Olsson; Eneskogstorp: Gustaf Julius Johansson, Karl Jönsson, Algot Olsson, Gustaf Larsson, Johan Olsson och folkskolläraren O. A. Öhlander, den senare såsom ombud för yrkesfiskare i Stafsinge socken; Arvidstorp: Karl Andersson, Johan Ludvig Johansson, Ernst Julius Johansson, August Karlsson och Lars Aron Svensson; Nydala: Adolf Larsson; Jordsberg: Bengt Albin Karlsson; Falkenberg: Ludvig Julius Johansson; Varberg: sjökaptenen Gustaf Magnusson; Morup: kustuppsyningsmannen C. Hansson och kustroddaren Äug. Karlsson; Stafsinge: Severin Olsson. Efter att hava redogjort för ärendets iimebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag a v fiske idkas u t m e d : a) Ärstads härads kust? Strandägaren Bengtsson i Boberg: Fiske efter lax, flundra och torsk. Strandägaren ^ Bengtsson i Ugglarp: Utmed häradets kust fångades därjämte spätta, laxöring, fjällsik, horngädda, makrill, vitling, piggvar, slätvar samt något ål, vilken sistnämnda toges med krok och stundom i vad. Hummerfisket bedreves utanför strandägarområdet. Till agn fångades småsill, tobis, räkor och musslor samt även sandmask (Arenicola marina), den senare medelst s. k. ormstampning på stränderna. Småsill och tobis toges med vad. b) Kusten utanför Falkenbergs stad? Disponenten Skantze: Utanför Falkenberg fångades endast lax. Fiskaren Johansson i Falkenberg: Det förekomme även fiske efter torsk, flundra, ål, tobis och småsill utanför staden. Torsk och flundra fångades med backor.

65 c) Faurås härads kust? Det upplystes, att M r idkades samma slags fiske som utmed Årstads härads kust. Ålfisket bedreves här med ryssjor och krok, varjämte på ett och annat ställe åltinor på sista tiden börjat komma i bruk. Jämväl här förekomme hummerfisket endast utanför strandägarområdet. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? a) i Eftra socken. Strandägaren Bengtsson i Ugglarp: Laxfisket, som vore det förnämsta och mest givande fisket, hade strandägarna sedan uråldriga tider förbehållit sig, dock endast med fast redskap, s. k. laxsätt, varemot yrkesfiskarna tillätes att idka fiske efter lax med rörlig redskap, såsom garn, ehuruväl strandägarna jämväl kunde förhindra detta slags fiske. Allt annat fiske, däri inbegripet jämväl agntäkt, hade aldrig förhindrats av strandägarna och vore fortfarande fritt för var och en. Värdet av de fasta laxfiskena inginge i egendomarnas taxeringsvärden, men de vore icke särskilt skattlagda. Ett mera tillfälligt förbud mot agntäkt hade förekommit för några år sedan men numera upphört. b) i Skrea socken. Strandägaren Larsson i Skrea: Jämväl här hade strandägarna förbehållit sig laxfisket med fast redskap, varemot allt annat fiske, även agnfisket, vore fritt. Laxfiske med rörlig redskap förekomme icke i annan mån än att smågarn, vilka visserligen vore avsedda för annat slags fiske, dock kunde fånga även lax. Detta förhindrades icke. Fiskaren Jönsson i Jonstorp: Endast laxfisket vore av strandägarna förbjudet, men allt annat fiske vore fritt, ävenså agntäkt. Honom veterligen förekomme här intet laxfiske med garn, och fiskarna hade heller aldrig försökt detta slags fiske. Fiskaren Vingren i Skrea: Utanför Boberg tillhörig strand hade laxfisket varit utarrenderat alltsedan 20 å 30 år tillbaka. Allt annat fiske vore fritt även inom områdena för laxfiskena. Det förekomme ibland att man finge laxöring i gamen, då man droge efter torsk och dylikt; detta hade icke förhindrats. Strandägaren Bengtsson i Boberg: Utarrenderingen av fisket vid Boberg, som pågått i omkring 20 år, gällde endast fiske efter lax. Arrendeperioden vore 5 år, men vissa perioder nyttjade jordägarna laxfisket själva. Strandägaren Bengtsson i Ugglarp: Han vore delägare i laxfisken vid Ugglarp och Skällentorp. Dessa fisken vore utarrenderade alltsedan 20 år tillbaka och enligt arrendekontrakten hade ägarna upplåtit rätt till fiske icke blott efter lax utan även efter all annan fisk, varför arrendatorerna ansåge sig berättigade att förbjuda allt slags fiske inom de arrenderade områdena. Strandägaren Larsson i Skrea: Jordägarna i Skrea by idkade laxfisket själva, c) utanför staden Falkenberg. Disponenten Skantze: Staden förbehölle sig endast fiske efter lax med fast redskap, varemot dylikt fiske med rörlig redskap, liksom allt annat fiske, vore fritt. 5 — Fiskerättsutredningen. II.

66 d) Stafsinge socken. Folkskolläraren Öhlander åberopade ett vid sammanträde den 16 september 1911 med åtskilliga fiskare i Stafsinge socken fört protokoll, varav här intogs följande: "§ 3. Efter en längre diskussion, varvid olika synpunkter och skäl framhöllos, uttalades av de närvarande såsom enhällig åsikt med hänsyn till bestämmelserna i fiskerättslagen, att rörande strandägarnas större rätt till fiskevattnet närmast intill stranden, sådan denna rätt angives uti samma lag § 2, det borde vid Hallandskusten medgivas varje å strandområdet bosatt svensk yrkesfiskare rättighet att oförhindrat utan all inskränkning fiska alla fiskslag med all slags redskap huru nära stranden som helst (så framt det sker på lovgiven tid beträffande viss tid om året fridlyst fisk) — vilket medgivande vore av stor betydelse för yrkesfiskarna, som måste begagna sig av alla lovliga utvägar för att med sina familjer kunna existera; men å andra sidan de strandområdena ägande jordbrukarna, med nutida krav på rationellt och intensivt bedrivet jordbruk och dettas större avkastning, hava ingen tid och mindre behov än fordom att sysselsätta sig med strandfiske såsom binäring." Strandägaren Andersson i Arvidstorp: Det fasta laxfisket utefter Stafsinge sockens hela kust vore alltsedan 50 å 60 år bortarrenderat. Laxfiske med rörlig redskap ävensom agntäkt och allt annat fiske vore emellertid fritt. Under de sista två åren hade ålfiske med ryssjor börjat bedrivas och detta fiske förhindrades icke heller. Fiskaren Johansson i Smedjeholm: För omkring 15 år sedan hade arrendatorn av ett laxfiske vid livräddningsstationen i Stafsinge socken Gustaf Pålsson under 1 å 2 års tid förbjudit allt fiske, även med krok, inom sitt fiskeområde. Numera vore dock såväl där som annorstädes allt fiske, med undantag av laxfisket, fritt. Strandägaren Andersson i Arvidstorp, vore sedan 14 år tillbaka arrendator av nyssnämnda laxfiske och hade aldrig hindrat andra att fiska där med rörlig redskap. Folkskolläraren Öhlander: De förutvarande s. k. strandallmänningarna, utgörande skifteslagen gemensamt tillhörig mark, vilken användes till tångupplag och dylikt, hade numera blivit mellan bydelägarna fördelade. Strandägaren Bengtsson i Ugglarp förklarade på given anledning dessa strandallmänningar vara skifteslagens och icke kronans tillhörighet, i följd varav jordägarna även ägde fiskerätten utanför desamma. I Skrea och Eftra socknar finge yrkesfiskarna fritt passera över dessa strandallmänningar. e) i Morups socken. Kustuppsyningsmannen Hansson och kustroddar en Karlsson i Morup: Utmed denna kuststräcka förekomme endast två fasta laxfisken, nämligen vid Hallarna. För omkring 7 å 8 år sedan hade vid Glommens hamn funnits ett litet laxfiske, som numera vore nedlagt. Allt fiske, jämväl lax- och ålfisket, vore fritt för var och en utefter denna kuststräcka. Vid Glommens hamn hade laxfisket också varit fritt. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 . s t y c k e t , av 1896 å r s lag? Strandägaren Bengtsson i Ugglarp: Uttrycket »av ålder» vore liktydigt med uttrycket »urminnes hävd» eller »från urminnes tid».

67 • Folkskolläraren Öhlander: Fiskarna hade i allmänhet icke bildat sig någon mening om denna fråga. I Stafsinge socken hade först under de sista 30 åren förekommit några egentliga yrkesfiskare; före den tiden hade fisket huvudsakligen bedrivits av mindre jordägare. Uttrycket »av ålder» borde följaktligen icke avse längre tid tillbaka än de sista 30 åren. Strandägaren Gudmundsson i Skrea: För att ett förhållande skulle kunna sägas hava existerat »av ålder» borde man icke behöva gå längre tillbaka än till 1850-talet, då i allmänhet laga skifte ägt rum å hemmanen i denna ort. Fiskaren Olsson i Stafsinge: Yrkesfiskare hade funnits i Stafsinge socken även före de sista 30 åren. Han hade själv idkat fiske där i 55 år. Strandägaren Andersson i Arvidstorp: Yrkesfiskare hade funnits under 60 å 70 år. Folkskolläraren Öhlander påpekade, att han menat, det yrkesfiskare icke förekommit i Stafsinge socken i större antal förrän under de sista 30 åren. Vad menas med »rörlig» och »fast»

fiskredskap?

Fiskaren Larsson i Eneskogstorp: Med rörlig redskap menades sådan redskap, som sattes ut för en dag eller en natt och därefter flyttades till ett annat ställe eller toges upp. Laxsätt vore det enda fasta redskap som funnes. De fästes med pålar, draggar, kulor eller sänken och vore avsedda att stå på samma ställe en längre tid, t. ex. en hel sommar. I Skrea socken hade förut förekommit laxsätt med stenar men numera endast med pålar. Alla laxsätt, oberoende av huru de fästes, vore fast redskap. Strandägaren Bengtsson i Ugglarp: Laxsätt, som vore fast redskap, vore i allmänhet nedslagna med pålar, eller — på plats, där inte pålar kunde slås ned — försedda med sänken och lösa stänger. Jämväl ålryssjan vore fast redskap och för övrigt all redskap som vore försedd med sänke och stode på samma plats mer än ett dygn. Strandägaren Andersson i Arvidstorp: Den redskap, man satte ut och kunde »gå ifrån under fångsten», vore fast, sålunda även ålryssjan. Rörlig vore däremot sådan redskap som följde med båten, såsom drivgarn och not. Fiskarna från Faurås härad: Endast den redskap, som vore fäst med pålar i bottnen, vore fast, all annan rörlig. Ålryssjan vore sålunda rörlig redskap, helst den flyttades varje dygn. Folkskolläraren Öhlander: Endast laxsätt vore fast redskap. Kaptenen Magnusson, Varberg: Den redskap, som fästes med draggar o. d., vore fast, t. ex. de större ålryssjorna; den som dreve vore rörlig, t. ex. drivgarn. Fiskaren Larsson: På strandägarområdet förekomme intet fiske med drivgarn. Man kunde ej hänföra redskap, som sattes ut blott för ett dygn, och den, som sattes ut för en hel månad, till samma grupp; endast den förstnämnda vore rörlig. Häri instämde åtskilliga fiskare. Samtliga närvarande ansågo ett förtydligande av ifrågavarande uttryck i lagen vara önskvärt.

68 Har fiske a v stimfisk a n s e t t s fritt för en v a r eller anses det v a r a beroende av o m det a v ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Samtliga närvarande: Fiske av stimfisk hade alltid varit fritt för var och en, oberoende av nämnda villkor. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet, In fidem

Harald

Skoglund.

Den 27 september 1911 i rådhuset i Varberg. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Viske och Himle härad samt staden Varberg. I närvaro av herr landshövdingen Asker, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid: länsmännen i Varbergs fögderis mellersta länsmansdistrikt A. F. Ailing och norra distrikt C. G. Nilsson; strandägarna: Johannes Andersson i Galtabäck, Nils Persson i Södra Näs, B. A. Svensson i Värö, J. A. Verdelin i Åsbo, Olof Andersson i Bua, Erik Johansson, B. F. Börjesson och Karl I. Andersson i Lahall Stora samt J. B. Berntsson i Lahall Lilla; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen från Galtabäck: Julius Ottosson; Träslöfs fiskläge: August Bengtsson, Bengt Ludvig Börjesson, Julius Augustsson, Gustaf Johansson, Sven Johan Andersson, August Larsson, Johannes Andersson, Karl Bernhard Larsson, And. Petter Bengtsson, Sven Andersson, Sven Oskar Karlsson, Gustaf Emil Larsson, Johan Ludvig Karlsson, Anders Johan Eriksson och Johan Alfred Karlsson; Södra Näs: Johan Albin Bengtsson och A. Johansson; Varberg: Nils Bengtsson och sjökaptenen Gustaf Magnusson; Getterön: Elias Eriksson, Albin Johansson, Anders Eliasson och Nils Pettersson; Bäck: Per Torkelsson: Årnäs nr 4: Karl Andersson. Sedan kammarrådet Dufwa redogjort för ärendets innebörd, framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas u t m e d : a) Himle härads kust? Fiskaren Eriksson, Getterön: Fiske efter ål, småtorsk, horngädda, skrubba och räkor (med håv) samt lax och laxöring. Fiskaren Johan Ludvig Karlsson i Träslöfs fiskläge m. fi. Vidare bedreves fiske efter makrill, sjötunga, rödspätta, vitling, hummer samt till agn tobis, småsill, räkor och musslor, varjämte såsom agntäkt å havsstränderna förekomme s. k. ormstampning efter sandmask (Arenicola marina). Fiske efter krabbor förekomme endast utanför strandägarområdet. Ålen fångades med ryssjor och backor samt ehuru mycket sällan, med åltinor. Hummern fångades med garn och hummertinor

69 makrillen, som ginge alldeles intill stranden, med landvad och garn. För laxfisket användes laxsätt och laxryssjor samt vid Galtabäck, Södra Näs och Varberg även kilnotar. Fiskarna från Träslöfs fiskläge idkade agnfiske på kuststräckan från Morups sockengräns till Klosterfjorden. b) Kusten utanför Varberg ? Sjökaptenen Magnusson i Varberg: Här idkades ungefär samma slags fiske som utmed Himle härads kust. Fiske med åltinor förekomme endast i Varbergs hamn. c) Viske härads kust? Strandägaren Berntsson i Lahall: Fiske efter flundra, torsk, ål, hummer, krabbor (vid Bua), lax, laxöring, makrill samt i det inre av Klosterfjorden från Viskan kommande sötvattensfisk, såsom sik, abborre, mört och id. Sillfiske bedreves utanför strandägarområdet. Agntäkt bedreves efter småsill, räkor och, ehuru mera sällan, musslor och tobis samt sandmask (»ormstampning»). Fiske efter ål idkades med ryssjor men ej med tinor, efter hummer och krabbor med garn och tinor samt efter lax med kilnotar och laxsätt. Vidare upplystes, att utefter båda häradenas kust bedreves fiske efter stenbit, som fångades med garn. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? a) Tvååkers sockens kust.

Strandägaren Andersson i Galtabäck: Strandägarna förbehölle sig laxfisket, vilket här vore det förnämsta, men annat fiske vore fritt. Fiskarna brukade dock ofta bilda fiskelag tillsammans med strandägare och kunde på detta sätt obehindrat få bedriva fiske även efter lax. För ett tiotal år sedan hade numera avlidne hemmansägaren Erik Samuel Svensson i nr 8 Tvååker jämte åtskilliga andra Tvååkers byamän vid häradsrätten i orten fört talan mot några fiskare för olovligt laxfiske vid byns strand. Rättegången hade emellertid avgjorts till fiskarnas förmån. Länsmannen Ailing: Orsaken varför målet utfallit till fiskarnas förmån hade varit den att Tvååkers bys fiskevatten vore oskiftat. Länsmannen Nilsson: Stränderna vore ofta allmänningar, vilka vid skiften undantagits till tångtäkt för respektive byars gemensamma behov, s. k. tångallmänningar. Icke heller fiskevattnet vid dessa tångallmänningar hade brukat skiftas utan vore gemensamt för hela byn; även sådana delägare i byn, vilkas mark ej sträckte sig till stranden, hade sålunda del i fisket. Fiskaren Johannes Andersson i Träslöf: Med undantag av laxfisket vore allt fiske fritt. Ålfiske med ryssjor hade icke bedrivits på flera år men hade också varit fritt. All agntäkt, även efter småsill, vore likaledes fri. b) Träslöfs sockens kust. Fiskaren Bengtsson i Södra Näs: Jämväl här vore allt!fiske med undantag av laxfisket fritt för en var, även ålfiske med ryssjor och hummerfiske. Han hade tillsammans med tvenne jordägare bildat ett fiskelag för fångst av lax. Fiskelaget bekostade gemensamt erforderlig fiskredskap och fiskets skötsel. Var och en av

70 de trenne deltagarna i aget toge en tredjedel av fångsten, vadan strandägarna i detta fall icke åtnjöte någon särskild ersättning. Fiskaren Johansson i Södra Näs: Vid Svarteskär vore rätten till laxfiske alltsedan sju år tillbaka utarrenderad på obestämd tid och utan någon viss uppsägningstid. Arrendeavgiften utgjorde 10 % av fiskets nettoavkastning. Strand ägaren Persson i Södra Näs: Han vore strandägare vid Svarteskär och hade utarrenderat laxfisket därstädes. Enligt det ursprungliga avtalet skulle arrendeavgiften utgå med 10 % av nettoavkastningen, men numera hölle han ej på denna avgift utan nöjde sig med ersättning efter överenskommelse för nedtrampning av betet på stranden. Laxfisket vore för övrigt ganska obetydligt. Hummerfisket, som bedreves helt obetydligt, vore alldeles fritt. c) utanför Varbergs stads område. Sjökaptenen Magnusson i Varberg: Staden ägde ett laxfiske alldeles nedanför Varbergs fästning. Huruvida stranden där tillhörde kronan eller enskild jordägare vore icke utrett. För laxfiske vid stadens område fordrades ej någon ersättning, icke heller för annat fiske. Fiskaren Joha?isso?i i Södra Näs: Stadens laxfiske vid fästningen hade numera flyttats till Apel viken. För rätt att nyttja detta laxfiske erlades 8 % av nettoavkastningen till jordägaren. d) Lindbergs sockens kust. Fiskaren Eriksson, Getterön: Här förekomme intet laxfiske; allt annat fiske vore fritt på dennna kuststräcka eller ända från Getterön i söder till Balgön i norr, även ålfisket, som dock idkades endast kring Getterön. Strandägarna hade sökt förbjuda räkfiske men dock ej direkt hindrat det. Innanför skären Fårnöt samt Södra och Norra Kråkan idkades hummerfiske, vilket vore fritt för en var. Huruvida dessa skär tillhörde kronan eller enskild jordägare vore obekant. Häri instämde övriga fiskare från Getterön. Länsmannen Nilsson: Getterön lydde under kungsladugården Lindhof. Genom kontrakt den 12 november 1723 hade denna kungsgård upplåtits under perpetuellt arrende åt landshövdingen A. Falzburg och dennes arvingar mot ett årligt arrende av 100 tunnor spannmål, för närvarande motsvarande 1,200 å 1,300 kronor. Lindhof innehades numera av släkten Pålman-Stjernsvärd. e) Torpa sockens kust. Det upplystes, att jämväl här vore allt fiske fritt.

Laxfiske förekomme icke.

f) Äs sockens kust. Fiskaren Torkelsson i Bäck: Så långt tillbaka han kunde minnas, hade allt fiske med smågarn i inre delen av Klosterfjorden varit fritt under den tid, då laxfiske icke bedreves eller 1 mars—1 september. Laxfiskaren Andersson i Årnäs: Han arrenderade sedan 11 år tillbaka laxfisket utefter Kärrafjordens norra och Klosterfjordens södra strand eller alltså utmed hela kusten av Ås socken. Allt s. k. småfiske hade jordägarna vid laxfiskerättens utarrendering i kontrakten förbehållit sig; sedan två år tillbaka även ålfiske med ryssjor, vilket här börjat idkas först för tre år sedan. Före de sista 11 åren hade allt fiske utom laxfisket varit fritt.

71 Länsmannen Nilsson: Det hade förekommit många tvister om fisket i Klosterfjorden. Staten vore ägare av laxfisket Åsbro nr 1 i Viskeån, vilket sträckte sig från Åsbro gästgivargård till åns utlopp i Klosterfjorden ocho vidare ut i fjorden, där laxfisket från äldre tid varit förbehållet innehavaren av Åsbro fiske. Genom rättegång emellan kronan såsom ägare av nämnda fiske, å ena, samt Årnäs byamän, såsom ägare av en sträcka av södra stranden av Klosterfjorden närmast Viskans utlopp, å andra sidan, hade till skydd för kronanso fiske bestämts, att ett område av den djupaste delen av fjorden, tämligen nära Årnäs strand, skulle betraktas som kungsådra, däri fiske ej finge bedrivas av annan än kronofiskets innehavare, varemot Årnäs byamän på grund av strandäganderätt tillerkänts rätt till fiske å den del av fjorden, som sträckte sig mellan byns strand och nyssberörda såsom kungsådra utmärkta område. Vidare hade byarna Dufveslätt och Rörvik samt hemmanet Lindas, vilka gemensamt med Årnäs utgjort ett skifteslag, då fiskevattnet icke blivit emellan delägarna skiftat, genom rättegång tillerkänts lika rätt till fiskevattnet vid Årnäs strand och även vid den övriga längre utåt havet belägna, Dufveslätts by tillhörande södra stranden av Klosterfjorden. Vad åter anginge norra stranden av Klosterfjorden hade all fiskerätt från åmynningen utåt havet ända dit, där hemmanet Stora Lahalls strand slutade, ansetts tillkomma innehavaren av kronofisket, dock hade åborna i Stora Lahall efter rättegång, som slutligen avgjorts genom vederbörande lagmansrätts dom den 28 september 1833, medgivits rätt att på vissa bestämt angivna platser bedriva fiske med fyra ryssjor. Längre ut i Klosterfjorden vid norra stranden utanför hemmanet Lilla Lahall och byn Bua hade strandägarna själva fiskerätten, dock så att alla åborna i Bua, även de som icke hade ägor vid stranden, ägde lika rätt till fiske vid stranden. De för Stora Lahalls åbor bestämda ryssjeplatserna hade numera genom åns uppgrundning förlorat sitt förutvarande värde, i följd varav byamännen sökt få flytta ut sina ryssjeplatser men icke lyckats genomföra detta. Småfisket i Klosterfjorden hade, enligt vad Stora Lahalls åbor i rättegång styrkt, förr varit fritt. Enär det på flera ställen i närheten av Klosterfjordens stränder funnes lönande laxfiske och även annat fiske i fjorden vore ganska eftersökt, vore strandägarna i allmänhet angelägna att åt sig bibehålla fiskerätten. Visserligen hade även andra personer utan tillåtelse i Klosterfjorden bedrivit fiske efter annan fisk än lax på strandägarnas område men icke under sådana förhållanden att därmed kunde ha vunnits någon allmän rättighet. Frånsett laxfisket vore allt såväl små- som agnfiske numera av strandägarna förbjudet i hela Klosterfjorden. För några år sedan hade fiskare från Bohuslän försökt att i Klosterfjorden fiska ål med ryssjor, som vore ett jämförelsevis nytt fiske, men hade på Nilssons tillsägelse omedelbart upphört därmed. Strandägarna vid Klosterfjorden fiskade nu själva ål. I övriga fjordar på ifrågavarande kust vore småfiske ej förbjudet. g) Värö och Stråvalla socknars kust.

Strandägaren Berntsson i Lahall: Fiske efter småfisk finge fritt bedrivas utefter Bua bys strand under den tid, då laxfisket bedreves. Hummerfisket vore också fritt. Fiskaren Petter Olsson: Allt fiske, undantagandes efter lax, vore fritt utmed kusten runt Biskopshagen till Vändelsö, jämväl fiske efter ål, som vore ganska betydande, och hummer.

72 Länsmannen Nilsson: Vid Stråvalla sockens kust vore småfisket fritt under den tid laxfiske icke bedreves. Fiskaren Bengtsson i Varberg: Jordägarna i Stråvalla förbehölle sig laxfisket, men allt småfiske,, ävensom hummerfiske, vore fritt. I Vändelsöfjorden vore skäddegarnsfisket jämväl fritt. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren Eriksson, Getterön: Området utanför Tippön låge utomskärs, men så fort man komme på insidan skäret vore man inomskärs. Fiskaren Bengtsson i Träslöf: Inomskärs vore området innanför de yttersta skären. Fjordarna låge sålunda inomskärs. Fiskaren Torkelsson: Inomskärs vore Klosterfjordens innersta del en sjömil ut i fjorden. Andra fiskare ansågo hela Klosterfjorden ut till Härtö vara inomskärs. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Samtliga fiskare: Endast den redskap, som stode fast i land eller med pålar eller draggar i bottnen, vore fast, t. ex. laxsätt och laxryssja, all annan fiskredskap vore rörlig, såsom smågarn, backor, skäddegarn och tinor. Strandägaren Börjesson i Lahall: Fast vore den redskap, som fästes med pålar eller draggar. Hummertinor. som vore försedda med sänken eller stenar, samt ålryssjor, som fästes med stenar för natten, vore rörlig redskap. Häri instämde jämväl närvarande fiskare. Vidare anförde Börjesson, att vadar icke borde betraktas såsom rörlig redskap. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 s t y c k e t , a v 1896 å r s lag? Fiskaren Torkelsson i Bäck: »Av ålder» vore liktydigt med uttrycket »från urminnes tid». Strandägaren Börjesson: »Av ålder» kunde anses hänföra sig ända tillbaka till den tid då Hans Gylta skänkte Lahall till det forna Ås kloster, varom stode att läsa i arbetet »Hallands Beskrivning». Fiskaren Eriksson: Med uttrycket »av ålder» avsåges så långt tillbaka i tiden som någon nu levande kunde minnas. Häri instämde flertalet fiskare. Fiskaren Ottosson i Galtabäck: Då i Tvååkers socken icke funnits yrkesfiskare mer än de sista 50 åren, måste med uttrycket »av ålder» avses längre än 50 år tillbaka. Andra fiskare uppgåvo, att yrkesfiske bedrivits alltsedan deras förfäders tid. Samtliga närvarande ansågo önskvärt, att ifrågavarande uttryck i lagen bleve förtydligade. Har fiske av stimfisk a n s e t t s fritt för en v a r eller a n s e s det v a r a beroende av om det av ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Samtliga närvarande: Fiske av stimfisk hade aldrig hindrats.

73 Göra strandägarna anspråk på större fiskeområde inomskärs än 180 meter ut från 2-meters djupet? Det upplystes, att i Kärrafjorden hade strandägarna icke gjort anspråk på något särskilt fiskevatten,o och att i Klosterfjorden tillhörde största delen av fiskevattnet kronoegendomen Åskloster. Fiskarna uttalade slutligen såsom sin mening, att allt fiske borde bliva fritt för var och en, så att yrkesfiskare finge lika rätt till fiske som strandägare. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet, In fidem

Harald

Skoglund.

Den 29 september 1911 i Gottskär i Onsala socken. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Fjäre härad. I närvaro av herr landshövdingen Asker, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Andersson tillstädeskommo härvid: kronofogden i Kungsbacka fögderi G. V. Johansson; länsmännen i Kungsbacka fögderis södra länsmansdistrikt T. Höglund och norra distrikt* W. Andersson; lotskaptenen Otto Stenberg; lotsförmannen vid Mönsters lotsplats B. A. Vesterberg; strandägarna: godsägaren S. B. Bruhn å Valida, direktören A. L. Ygberg i $ärö, direktören K. Natt och Dag i Råö (enligt uppgift arrendator av fiskerätten till hemmanet Viken nr 7), sjökaptenen I. M. Dannberg i Råö, C. Karlsson i Rosan nr 5, David Berg och kustvakten A. K. Olsson i Högas, J. L. M. Johansson i Rya, tulljaktuppsyningsmannen C. A. Stenberg i Gottskär, godsägaren Sten Svensson å Ormanäs och arrendatorn Nat. Börjesson i Skalegården eller Kubbagården i Onsala; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Valida: Hj. Johansson, Joel Johansson, Teodor Jonsson och I. A. Johansson; Bratterås: Evert Andersson, A. Kollberg och J. A. Andersson; Rimsås: Albin Bengtsson; Malön: C. A. Johansson; Örmanäs: Albin Johansson och Anton Johansson. Sedan kammarrådet Dufwa redogjort för ärendets innebörd, framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka kronoholmar och skär nyttjas av lotsarna? Lotskaptenen Stenberg: Enligt lotsjordeboken vore kronoholmarna Ramnö, Brokö och Hällesö anslagna åt lotsarna vid Mönsters eller Onsala lotsplats, vilka erlade den på holmarna belöpande grundskatten, 6 kronor.

74 P å s t å l o t s a r n a sig h a v a uteslutande r ä t t till fiske vid dessa holmar eller, om så ej är förhållandet, i vad m å n är fiske tillåtet för a n d r a ? Lotsförmannen Vesterberg: Lotsarna gjorde icke anspråk på fisket vid dessa holmar, som vore belägna på så långt avstånd från lotsstationen, att de för sin tjänsts skull icke kunde själva begagna sig av fisket, utan vore detta fritt för en var. Lotskaptenen Stenberg: Lotsarna ägde otvivelaktigt uteslutande rätt till fisket vid holmarna, ehuru de icke begagnade sig av denna rätt. Sålunda hade exempelvis fisket vid de i bohuslänska skärgården belägna Pater Nosterskären, som vore anslagna åt lotsarna vid Klädesholmens station, efter rättegång på 1870-talet tillerkänts nämnda lotsar allena. Till vilket v ä r d e u p p s k a t t a lotsarna dem tillkommande fiskerätt vid envar av dessa holmar? Lotsförmannen Vesterberg: Lotsarna hade visserligen ingen avkastning av fisket vid holmarna, men där bedreves fiske av ål, torsk och lax samt något hummer, vilket kunde värderas till omkring femhundra kronor årligen. Äro samtliga dessa holmar fortfarande behövliga för l o t s a r n a ? Lotsförmannen Vesterberg: Fisket vid holmarna vore under nuvarande förhållanden icke behövligt för lotsarna, vilka endast tillgodogjorde sig fårbetet å holmarna. Detta vore utarrenderat för en årlig avgift av 100 kronor. Utarrenderingen, som hade pågått långt före hans tid, skedde på ett år i sänder. Huru s t o r t årligt vederlag fordra lotsarna för a v s t å e n d e av vare sig alla eller vissa a v ifrågavarande holmar? • Lotskaptenen Stenberg: Holmarna vore för avlägset belägna, för att lotsarna med fördel skulle kunna idka fiske därstädes. I stället fiskade lotsarna på platser, som låge närmare lotsplatsen, men skulle strandägarna komma att förhindra fisket på dessa platser, bleve fisket vid ifrågavarande kronoholmar nödvändigt för lotsarna. Då lotsarna givetvis borde hava ersättning för den minskning i inkomster, som bleve en följd av holmarnas indragning, betydde detta en ökad utgift för lotsverket. Fisket vid holmarna kunde måhända icke nyttjas av lotsarna själva men skulle kunna av dem utarrenderas. Lotsförmannen Vesterberg: Holmarna vore visserligen för avlägset belägna för att lotsarna skulle kunna utan åsidosättande av sin tjänst med fördel idka fiske därstädes — de bedreve i stället fiske av hummer, torsk och ål i närheten av sina bostäder i Mönster — men om strandägarna komme att hindra dem från detta fiske, skulle de bliva nödsakade att på något sätt utnyttja fisket vid kronoholmarna och borde därför hava ersättning för avstående av rätten till detta fiske. Ersättningen borde utgå i förhållande till den inkomst, fisket där kunde giva. Därjämte gjorde lotsarna anspråk på ersättning för fårbetet å holmarna med 100 kronor årligen. Kronofogden Johansson: Omkring Ramnö bedreves ganska givande fiske efter makrill och vitling. Vid kronoholmarna i fråga fiskade vem som helst, dock ej andra än halländska fiskare.

75 Vilka särskilda slag a v fiske idkas utmed h ä r a d e t s h a v s k u s t ? Det upplystes, att fiske här bedreves efter lax, ål, makrill, horngädda, sjötunga, vitling, torsk och hummer samt till agn småsill, räkor och musslor. Till agn toges även medelst s. k. ormstampning å stränderna sandmask (Arenicola marina). Ålen fångades med backor och ryssjor, s. k. »kupor», hummern — ofta utanför strandägarområdet — med tinor. Ostronfiske bedreves icke alls. Länsmannen Höglund: Utmed Frillesås sockens kust fångades därjämte bergtorsk. Direktören Natt och Dag: Det bedreves synnerligen givande hummerfiske utmed Onsala sockens västra kust, som kunde sägas vara ett av de bästa »hummerställena» _på västkusten. Där förekomme ofta en hummertina på var femte kvadratmeter. Även vid Valida sockens västra kust och vid Särö förekomme rikligt hummerfiske (med tinor). Detta jämte vitlingsfisket vore de mest betydande fiskena på denna kuststräcka. Vitlingen fångades i allmänhet med krok på vanligt snöre, men på de sista åren hade jämväl ryssjor börjat användas, vilka ofta sattes så nära stranden, att de hindrade fisket för strandägarna. Fisket efter makrill, som ginge i stim, hade i år varit mycket givande. Vidare fiskades på Onsala och Valida socknars västkust ganska mycket krabbor, dock möjligen endast utanför strandägarområdet. Direktören Ygberg: Vitling fiskades mest utanför strandägarområdet. Vid Särö förekomme tidtals mycket givande fiske av horngädda. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? Godsägaren Bruhn, Valida: Fritt hade fisket aldrig varit, utan fiskerätten betingades och vore en omedelbar följd av strandäganderätten. Före laga skiftenas förrättande hade stranden varit gemensam för byalaget. Fisket utövades då gemensamt av jordägare och strandsittare. Även efter laga skiftena hade förhållandet ofta förblivit detsamma; endast de, som bodde på stranden eller inom samma kommun, tillätes av jordägarna att fiska. På senare tid hade emellertid fiskare från Bohuslän kommit till ifrågavarande kuststräcka och idkat ålfiske med ryssjor, vilket vore ett alldeles nytt fiske. Härigenom gjordes intrång på strandägarnas fiskerätt. Då fisket av ålder aldrig varit fritt, vore detta tilltag olagligt. Kustuppsyningsmannen Olsson i Högas: Fisket kunde ej sägas ha varit fritt på denna kuststräcka. Icke strandägande fiskare hade visserligen opåtalt fått fiska inom strandägarnas område men endast om de varit från orten. Ryssjefisket och räkfiske med bottenskrapor vore på denna kust alldeles nya fiskesätt, vilka bedreves av fiskare från Bohuslän. Dessa satte sina ryssjor alldeles intill stranden och gjorde intrång på strandägarnas fiskerätt, i följd varav konflikter uppstått. Förhållandena hade blivit svårare sedan fiskarna fått sin nya redskap eller sedan omkring två år. Direktören Natt och Dag: Vitlingsfisket bedrevs förr långt utanför strandägarområdet såsom vid ögruppen Nidingarna och hade därför givetvis ansetts fritt, men fiskarna komme nu allt närmare stränderna och trotsade förbudet att fiska inom strandägarområdet samt förstörde såväl räkfisket genom användandet av stora bottenskrapor som annat fiske medelst sina ryssjor. Detta gällde närmast de bohuslänska fiskarna.

76 Direktören Ygberg instämde i vad godsägaren Bruhn anfört. Det hade här icke av ålder existerat något fritt fiske. Vad som nu förorsakat mycket bråk och tråkigheter vore de bohuslänska fiskarnas ryssjefiske ävensom det nya sättet att taga räkor med stora bottenskrapor. Fiskarna uppträdde ofta obehagligt och pockande. Han hade år 1901 hos Konungens befallningshavande i länet begärt vitesförbud mot, bland annat, räkfiske utefter stränderna av Särö, emedan fiskarna dragit upp tång, som orenat vattnet, och även uppträtt oblygt mot badgästerna. Genom utslag den 29 november 1901, vilket nu företeddes, hade Konungens befallningshavande, under förklarande att, då anledning icke förekommit till antagande, att dylikt fiske av ålder oklandrat fått bedrivas inom det vattenområde kring Särö, där enskild fiskerätt tillkommit ägaren av nämnda säteri, samt sökanden sålunda varit oförhindrad att mot den, som utan hans lov inom berörda vattenområde idkat samma fiske, vid domstol påkalla tillämpning av den i 24 kapitlet 14 § strafflagen förekommande ansvarsbestämmelse, funnit sig icke äga befogenhet att angående ifrågavarande fiske meddela det av sökanden äskade vitesförbudet. Godsägaren Bruhn: Det gamla fiskesättet vore fiske med krok. Detta hade av ålder varit fritt men endast för ortens fiskare. De nya fiskemetoderna hade införts av fiskare, som kommit från andra orter. Strandägarnas fiskerätt borde bevaras, till fördel icke blott för strandägarna själva utan även för insocknes boende fiskare, vilka med strandägarnas goda minne finge fiska fritt; i annat fall kunde det icke bringas någon reda i fiskerättsförhållandena. Räkfiske hade i långliga tider bedrivits med små håvar, vilka de fiskande, gående i vattnet, manövrerade med händerna; räkfiske med bottenskrapor släpande efter båtarna hade däremot börjat användas först på de senare åren av fiskare från Bohuslän. Direktören Ygberg: Räkfiske med små håvar vore ett uråldrigt fiskesätt, under det att sådant fiske med stora håvar, som fördes från båtar med flera mans besättning, uppkommit först för omkring 12 år sedan; räkfiske med skrapor hade begynt för ett par år sedan. Fiskaren Hj. Johansson i Valida: Han idkade mestadels hummer-, ål- och räkfiske. För detta senare fiske använde han en håv försedd med en lång stake, som fördes från en båt, vilket fiskesätt också vore uråldrigt. Vid det nya fiskesättet användes en större håv, som släpade efter båten. För omkring två år sedan hade han blivit hindrad att fiska räkor vid Onsala sockens kuster, men inom Valida socken hade han ej blivit nekad fiska. Godsägaren Bruhn: Strandägarna inom Valida socken tilläte endast insocknes fiskare att fiska fritt vid socknens stränder. Fiskaren Johansson: Även utsocknes boende fiskare, t. ex. sådana från Asperön och Frölunda i .Göteborgs och Bohus län, fiskade vid Valida sockens kust. Hummerfisket omkring Ockerö, Lotteskär och Kråkö i Onsala socken, vilka holmar låge alldeles intill fastlandet, hade icke förhindrats. Jaktuppsyningsmannen Stenberg: Hummerfisket bedreves huvudsakligen utmed västra kusten av Valida och Onsala socknar runt Hållsunds udde uppemot Fjordskärs fyr. Fiskarna inom dessa kommuner beklagade sig över att främmande fiskare, särskilt från Bohuslän, fiskade vid dessa kuster och gjorde intrång i fisket för de insocknes boende fiskarna, för vilka fisket vore fritt. Direktören Natt och Dag: För omkring 30 år sedan hade till Valida sockens kust kommit fiskare från Vrångö, vilka på begäran erhållit tillstånd av några strand-

77 ägare att fiska hummer inom deras fiskevatten; härför hade ersättning lämnats medelst andel av fångsten. Direktören Ygberg: Inom Släps socken hade fiskare från socknen på begäran fått fiska fritt, varemot utsocknes boende nekades fiska. Godsägaren Svensson å Ormanäs: Till Ormanäs hörde en del holmar, kring vilka bedreves ett ganska betydande ålfiske. Allt fiske vid dessa holmar hade alltid varit och vore fortfarande fritt för var och en. Själva holmarna hade han sökt fridlysa men däremot icke fisket. Fiskaren Albin Johansson, Örmanäs: Vid Tjolöholms gård tillhörande stränder idkades mest ål- och torskfiske. Fisket vore fritt för fiskare från orten men främmande fiskare hade på senare tider hindrats fiska. Agntäkt efter räkor (»stryka räk») vore fritt utefter häradets alla kuster utom i Gottskärs hamn. Länsmannen Höglund: Förut hade endast ortsbefolkningen fiskat vid Tjolöholms stränder, men på senare tid hade jämväl fiskare från Bohuslän, sedan de erhållit motorbåtar och bättre redskap, börjat utsträcka sina fiskefärder ända hit, och för dessa senare hade då fisket förbjudits. Länsmannen Andersson: Vid Kungsbackaåns utlopp i saltsjön bedreves ett givande laxfiske. Dit komme också bohuslänska fiskare och fiskade såväl lax som annan fisk, dock endast under de sista tio åren, sedan de erhållit bättre båtar. Söder om Kungsbackaån började det egentliga laxfisket bedrivas. Vid Rolfsåns utlopp i Kungsbackafjorden strax söder om Kungsbackaån hade fideikommissegendomen Gåsevadholm i Tölö socken ett fast laxfiske av spjälvirke. Detta laxfiske hade funnits av ålder och vore särskilt skattlagt samt nu utarrenderat för 200 kronor om året. Nedanför nämnda fasta fiske hade 19 hela mantal i Hanhals och Hambrö byar hävdvunnen och ensam rätt att medelst draggarn fånga lax de fem första dagarna i varje vecka under den lovliga tiden. Fiskerätten vore ej lika fördelad i förhållande till hemmanens mantal utan kunde 1/i mantal hava lika stor del som 1/2 mantal. Fördelningen vore angiven å brickor, som kringsändes de olika delägarna emellan. Arrendatorn Börjesson, Kubbagården: Ägaren av den hemmansdel i Kubbagården, som Börjesson arrenderade, hade förbehållit sig laxfiske med fast redskap. Strandägarna sökte i allmänhet, så gott de kunde, förhindra andra att fiska vid stränderna. Lax fångades även med småvadar, i vilka dock mest finges laxöring. Detta senare fiske hade på de senare tre åren tilltagit. På framställd fråga om några rättegångar förekommit mellan strandägare och fiskare i avseende å fiskerätten upplyste länsmannen Höglund, att så ej varit fallet under de tjugufem år han haft sin verksamhet förlagd till orten. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Direktören Natt och Dag: Området innanför skären Tranebräcka, Kungen, Rönöarna, Svartskär och Nidingen vore inomskärs. Inom detta område hade vitlingsfiske på sista tiden bodrivits av fiskare från Bohuslän. Fiskaren Anton Johanssm, Örmanäs: Öster om de fyra förstnämnda skären och innanför Nidingen vore inomskärs. Hela Kungsbackafjorden mellan Nidingen och Ustö vore jämväl inomskärs. Lotskaptenen Stenberg: De nu nämnda holmarna och skären gåve intet skydd mot havet; farvattnet på insidan av dem vore därför att anse såsom utomskärs. Däremot vore området innanför Malö, Skalöholmarna, Fjordskär och Säröholmarna inomskärs.

78 Direktören Ygberg: Risön utanför Särö låge utomskärs. Fiskaren Hj. Johansson, Valida: Inomskärs vore endast området innanför de inre skären såsom Snäckan på Valida sockens västra kust. Utanför Snäckan vore utomskärs. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Jaktuppsyningsmannen Stenberg: All redskap, som sänktes ner, vore fast, såsom skäddegarn, ryssjor och hummertinor. Det kunde vara tvivelaktigt, huruvida garn, som sattes ut på kvällen och droges upp påföljande morgon, vore fast eller rörlig redskap. Till rörlig redskap kunde endast hänföras vadar och drivgarn samt redskap för räkfiske. Fiskaren Hj. Johansson, Vällda: Redskap, som sattes ut för en längre tid och som vore fäst i bottnen med draggar eller ock i land, vore fast, såsom ryssjor, garn, laxsätt, hummertinor, skäddegarn och backor. Rörlig vore däremot redskap,' som fästes endast för kort tid t. ex. en halvtimme. Fiskaren Bengtsson, Runsås: Redskap, som stode ute dag och natt och som icke toges i land utan omedelbart efter vittjandet åter lades ut, vore fast, såsom hummertinor och ryssjor. Skäddegarn och backor vore däremot rörlig redskap. H u r u uppfattas u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, a v 1896 å r s lag? Godsägaren Bruhn: Uttrycket vore liktydigt med »urminnes hävd», emedan detta senare uttryck förekomme på annat ställe i samma lag. Lotskaptenen Stenberg: Den omständigheten, att båda uttrycken, »av ålder» och »urminnes hävd», begagnats i samma lag, tydde tvärtom på att desamma hade olika betydelse, och att därmed avsåges olika tidsperioder; »av ålder» vore enligt hans mening uttryck för en senare tidpunkt än »urminnes hävd». Har fiske a v stimfisk a n s e t t s fritt för en var eller anses det v a r a beroende av om det av ålder bedrivits vid a n n a n s s t r a n d ? Godsägaren Bruhn: Några stora stim förekomme icke här på orten. Makrill ginge i små stim och toges med små vadar och garn. Stimmen följdes icke av de fiskande, vilka stode på stranden och inväntade dem. Fiskaren Anton Johansson, Örmanäs: Fiskarna följde icke stimmen ut från havet utan inväntade dem vid stranden, varifrån de fångades. Detta fiske hade aldrig hindrats, icke ens för utsocknes boende fiskare. Fiskaren Hj. Johansson, Valida: Den enda stimfisk, som här förekomme, vore makrill, och för fiske efter denna funnes intet hinder. Horngädda ginge också i små stim. Göra s t r a n d ä g a r n a a n s p r å k på större fiskeområde i n o m s k ä r s än 180 meter u t från 2-meters djupet? Direktören Natt och Dag: Så länge uttrycket »inomskärs» icke vore till sin betydelse bestämt, vore det vanskligt att uttala sig i denna fråga. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. In fidem ________ Harald Skoglund.

79 Protokoll vid sammanträden den 31 augusti samt den 11—15 september 1911 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusterna av Kristianstads län. S. D. Genom särskilda nådiga brev den 9 juni 1911 hade dels kungl. kammarkollegium fått sig anbefallt att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning i fråga om fiskerättsförhållandena vid kusterna av, förutom andra län, även Kristianstads dels ock kammarrådet A. W. Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, bemyndigats att, bland annat, på ort och ställe företaga de undersökningar och anställa de förhör, som för densamma funnes behövliga, och för sådant ändamål, där så erfordrades, påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Kristianstads län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående de lokala sedvanorna i fråga om fiskes utövande utmed havsstränderna, särskilt med hänsyn till förhållandet mellan strandägarnas och de icke strandägande fiskarnas rätt; och 2:o) angående den rådande uppfattningen om de i 3 §, 2 och 3 stycket, av lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 förekommande undantagsbestämmelser, såvitt de gällde Kristianstads län, företrädesvis med hänsyn till betydelsen av uttrycken »av ålder» och »rörlig redskap» samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade Konungens befallningshavande i länet på framställning av kammarrådet Dufwa genom allmän kungörelse den 19 augusti 1911, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande länsmän för att av dem spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, kallat strandägare och idkare av fiske utmed länets kuster ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, att å nedannämnda tider och ställen sammanträda för att i omförmälda frågor höras. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, filosofie doktorn Oscar Nordqvist. Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande fördes protokollet vid sammanträdena av undertecknad Skoglund, extra notarie hos kungl. kammarkollegium. Den 31 augusti 1911 i kommunalrummet i Torekov. Detta 'sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Bjäre och Södra Åsbo härad. I närvaro av kammarrådet Dufwa kommo härvid:

och fiskeriintendenten

Nordqvist tillstädes-

80 \ länsmannen i Båstads distrikt L. R. Forsberg: strandägaren A. Ekman, Torekov; och följande icke strandägande fiskare, nämligen från Torekov: F. Ljungberg, M. Per Lundvall, Johan Sten, Johannes Lundvall, J. P. Olsson, P. P. Jonsson, Johan Aron Jonsson, P. G. Nilsson, M. P. Andersson, Gustaf P:son Bruce, M. P. Ljungberg, O. Jonsson, Karl Nilsson och lotsförmannen de la Mötte; Killebäckstorp: Niklas Persson; Kattvik: T. P. Larsson och Karl Larsson; Ängelsbäck: Karl Nilsson: Öllöf: Nils Olsson; Västra Karup: Paulin Pettersson: Skepp a rkr oken: Alfred Andersson: Skelderviken: A. Bengtsson; Hallands-Väderö: fyrmästaren I. Romare och fyrvaktaren J. Sjölin. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid h ä r a d e n a s h a v s k u s t ? Det utröntes, att inom strandägarnas fiskeområde förekomme huvudsakligen torskfiske, ävensom något fiske av lax, flundra och makrill. Hummer- och sillfiske — dock utan större betydelse — bedreves utanför strandägarområdet. Vid kuststräckan mellan Ramsjö och Skelderviken bedreves jämväl något ålfiske med krok, vid Torekov förekomme ålfiske med tinor. Fyrmästaren Romare: Vid Hallands-Väderö fiskades ganska mycket torsk och hummer; hummern fångades med tinor. Han hade sålunda på sex veckors tid där tagit fisk till omkring 450 kronors värde. Det bästa räkfisket förekomme på östra sidan av Hallands-Väderö. Fiskaren Alfred Andersson: Vid Skepparkroken och Skelderviken bedreves huvudsakligen laxfiske dels med bottengarn, dels med landgarn och dels med kilnot (ett fast redskap), ävensom torsk- och ålfiske med krok. Är fisket u t m e d h a v s s t r ä n d e r n a fritt för e n v a r eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? a) K u s t s t r ä c k a n från l ä n s g r ä n s e n vid Båstad v ä s t e r u t till K a t t v i k . Fiskaren T. P. Larsson i Kattvik: Fisket vid denna kuststräcka hade alltid varit och vore fortfarande fritt, jämväl hummerfisket. Fiskaren Karl Larsson i Kattvik: Vid Kattvik hade tvenne arrendatorer P. Svensson och Jöns Petter Svensson i Kattvik för ett par år sedan förbjudit fiske vid av dem arrenderade stränder. Förbudet hade emellertid icke respekterats, och före den tiden hade fisket jämväl därstädes varit fritt. Länsmannen Forsberg: Direktör Abelin i Lilla Båstad hade för två år sedan förbjudit andra att fiska vid hans strand. Förbudet, som gällde allt slags fiske, hade emellertid icke respekterats. Något annat förbud hade icke förekommit i Båstads distrikt.

81 b) K u s t s t r ä c k a n från K a t t v i k till Torekov. Fiskaren F. Ljungberg i Torekov: På denna sträcka vore allt fiske fritt. Dock hade några jordägare i Ingelstorps by i Hofs socken för omkring tre år sedan förbjudit allt slags fiske vid sina stränder, varom tillkännagivande införts i en Angelholmstidning. Förbudet hade emellertid icke respekterats, och överträdelser hade icke åtalats, men fiskare, som fäst sina fiskegarn vid stränderna, hade blivit bortmotade. c) K u s t s t r ä c k a n söder udde till S k e p p a r k r o k e n .

om Torekov utmed Burensvik och M a g n a r p s

Fiskaren Nilsson i Ängelsbäck: Fisket hade alltid varit och vore fortfarande fritt för alla. Något förbud hade icke förekommit, d) K u s t s t r ä c k a n från S k e p p a r k r o k e n till l ä n s g r ä n s e n vid Vegeån. P iskaren Andersson i Skepparkroken: Fisket å denna sträcka hade av ålder v a r i t , fritt till för omkring 18 år sedan. Vid stranden utanför kronoskogen vid Ängelholm hade fisket utarrenderats för 18 år sedan på tioårigt arrende, som vid arrendetidens utgång förnyats. Även fisket vid stränderna till Errarps by och egendomen Valhall hade på senare tid utarrenderats. Endast på en mindre sträcka mittför Skepparkrokens by (vid en allmänning) vore fisket numera fritt, eljest hade fisket på hela denna kuststräcka från Skepparkroken till Vegeån av jordägarna förbjudits; detta gällde allt slags fiske, även med krok (lax, ål, torsk och rödspättor). Al fångades här endast med krok. Vid Vegeholms gods hade fiske med laxgård ända sedan 30 år tillbaka varit förbjudet, vilket förbud fortfarande gällde. Fiskeriintendenten påpekade, att förbudet att fiska lax vid stranden utanför kronans flygsandsplantering vid Ängelholm närmast vore att betrakta såsom en fredningsåtgärd med hänsyn till betydelsen för laxfisket av laxens uppstigande i Rönneån. De närvarande uttryckte en samfälld önskan, att fisket måtte bliva fritt utanför ifrågavarande flygsandsplanterihg. Fiskaren F. Ljungberg i Torekov: För omkring 25 år sedan hade notdräkt efter tobis förbjudits vid Skelderviken, och innevarande år hade Valhalls strandägare förbjudit s. k. »ormstampning» (agntäkt av sandmask). Eljest förefunnes intet hinder för agntäkt. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, a v 1896 å r s lag? Fisket hade sedan gammalt varit fritt i dessa trakter, varför befolkningen saknat anledning att bilda sig något omdöme om betydelsen av ifrågavarande uttryck. Fiske av stimfisk vore fortfarande fritt överallt. Vad menas med »rörlig» och »fast»

fiskredskap?

Fiskaren Nilsson i Ängelsbäck: All fiskredskap, som nyttjades på nu ifrågavarande kuststräcka, vore rörlig. Fiskaren Andersson i Skepparkroken: Kilnotar, som ungefär motsvarade laxfi — Fiskeriräitsidredningen.

II.

82 ryssja, vore fast redskap, varmed i allmänhet menades sådan redskap, som fästes med pålar eller stora stenar och vore avsedd att stå på samma plats en längre tid, t. ex. hela sommaren. Backor, garn och krok vore rörlig redskap. Fiskaren F. Ljungberg i Torekov: Drivgarn och hummertinor vore rörlig redskap, enär de flyttades varje dag. Strandägaren Ekman: Hummertinor vore rörlig redskap. Fiskeriintendenten Nordqvist; Fiskredskap kunde vara antingen 1) rörlig redskap d. v. s. sådan, som holies i rörelse under fiskafänget, t. ex. not och drivgarn, eller ock 2) stående redskap, vilken senare åter kunde vara av två slag, nämligen a) fast stående redskap, varmed förstodes sådan redskap, som vore fäst med pålar eller dylikt och vore avsedd att stå på samma plats en längre tid, såsom bottengarn, fiskegård eller ryssja, och b) icke fast stående redskap eller sådan, som icke vore fäst med pålar eller dylikt men likväl vore avsedd att stå på samma plats, t. ex. garn och backor. I en år 1907 vid Ystads rådhusrätt anhängig process hade av fiskare förfäktats den meningen, att till och med sättgarn vore fast redskap. Fiskaren Andersson i Skepparkroken och lotsförmannen de la Mötte: Flytgarn eller drivgarn vore rörlig redskap, vartill i allmänhet kunde hänföras garn, som sattes ut på kvällen och droges påföljande morgon. Fyrmästaren Romare: Vid Torekov fiskades huvudsakligen hummer. Hummertinor kunde, såsom nästan likställda med drivgarn, icke betraktas såsom fast utan såsom rörlig redskap. En fiskare däremot ansåg, att, då hummertinor vore avsedda att stå på samma ställe, ehuru stormen kunde driva dem bort, de måste anses såsom stående redskap. Lotsförmannen de la Mötte påpekade, att hummerfisket vid Torekov bedreves utanför strandägarnas fiskeområde. Lotsverket erlade årligen till Torekovs jordägare 50 öre för varje man av lotspersonalen för rättighet att fiska inom strandägarområdet. Detta avsåge emellertid icke att grunda någon företrädesrätt för lotsarna framför andra fiskare utan vore endast ett gammalt bruk. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. In fidem Harald Skoglund. Den 11 september 1911 i municipalrummet i Skillinge

fiskläge.

Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Ingelstads och Järrestads härad. I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid: länsmannen i Järrestads länsmansdistrikt landsfiskalen Nils Adolf Persson; kustroddarna Sven Åberg och A. Nilsson i Skillinge; följande strandägare, nämligen från

83 Hammar: Gumme Svensson i nr 4, Håkan Svensson i nr 5 och 8 samt Mårten Larsson i nr 1 3 ; Valleberga: Lars Andersson, Per Andersson och Jakob Jönsson i nr 46 samt Lars Nilsson i nr 4 8 ; Kåseberga nr 1 3 : Ola Bengtsson; Hagestad: Nils Nilsson i nr 21 samt Lars Mårtensson och Lars Olsson i nr 4 7 ; Sandby: Per Jönsson i nr 5 (även fiskare) och Esbjörn Svensson i nr 12 och 14 (ägare jämväl av Sandby skattlagda ålfiske nr 7); Hofby: Nils Nilsson och Johan Andersson i nr 1, Sven Andersson i nr 1 och 15, Oskar Lundström i nr 1, 15 och 22, Johan Jeppsson i nr 1 och 22, Nils Kristoffersson, P e r Ingemansson, Nils Olsson och Henrik Persson i nr 3, Nils Hansson i nr 6, Sven Topp i nr 10, Anders Svensson, Otto Månsson och Ola Andersson i nr 1 1 , P e r Jeppsson, Ture Olsson och Nils Tuvesson i nr 17, Nils Mårtensson och Lasse Olsson i nr 18 (Kylsgården), Nils Håkansson i nr 19, Aug. Nilsson i nr 23, Ola Hansson i nr 24, Edvard Skog i nr 25, Mårten Kristiansson i nr 26, Jakob Månsson i n r 28, Ola Persson och Jöns Andersson i nr 32 samt Tuve Mikkelsson; Ornahusen: Nils Petter Andersson (jämväl fiskare) och Anders Andersson; Kvarnby: Jeppa Bengtsson, Håkan Persson, Sven Andersson och P e r Andersson i nr 15, jämväl ägare av Hofby ålfisken nr 1 och 2, P e r Olsson och P . O. Persson i nr 15, Nils Bengtsson i nr 50 (jämväl fiskare); Skillinge nr 1: Henrik Nilsson (jämväl fiskare); Gislöf: Johan Jeppsson i nr 8, Mårten Mårtensson i nr 12 samt Nils Erlandsson och P e r Andersson i n r 2 2 ; Gislöfshammar nr 1 2 : Viktor Jönsson; Simris nr 16: Magnus Håkansson och Gustaf Ingemansson (ägare av ålfisket Krogsättet nr 4); samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Kåseberga: Sven Nilsson, Olof Andersson, Nils Bengtsson, Anders Ahl, Herman Håkansson, Lars Svensson, Ola Holm, Jöns Kristensson och Jöns Persson; Ornahusen: Nils Mårtensson, Mårten Löfvall, Nils Glimberg, Martin Andersson, Johan Petter Olsson, Hans Magnusson, Mårten Ivarsson, P e r Persson, P . Sverker, Sven Mårtensson, Mårten Lasson och Nils Å s k ; Mälarehusen: Nils Blank och Johan Österlund; Sandhammar: J . Lund och Håkan Rolf; Sandby: Johan Johansson, G. Jönsson och Nils Andersson (äger jämväl Sandby åldrätt nr 4); Skillinge: Nils Mårtensson, P e r Andersson, Nils Nilsson, Ola Nilsson, Nils Östergren, Anders Nilsson, Nils Mod, Ola Olsson, Nils Damgren, P e r Larsson, Mårten Andersson, Jeppa Glifberg, P e r Glifberg, Anders Larsson och P e r Östergren; Kvarnby nr 3 1 : P e r Nilsson; Gislöfshammar: Gustaf Lindberg, P e r Nilsson, Johan Nilsson och Anders Jeppsson; Brantevik: C. Moberg, P e r Persson, Mårten Tufvesson, Johan Andersson, Martin Nilsson, Mårten Nilsson, Ola Henriksson och Per Tufvesson (ägare av ålfiskena Brantevik nr 1 och Pantaredrätten nr 1).

84 Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid h ä r a d e n a s h a v s k u s t ? Det utröntes, att fiske här bedreves huvudsakligen efter ål, lax, laxöring, torsk, sill, rödspätta, piggvar, flundra samt tobis och ålekusor (tånglake). De tvenne sistnämnda användes till agn. Tobis fångades endast vid Sandhammar och Kåseberga samt i Tobisviken norr om Simrishamn. Flundrefiske bedreves i stor skala. Ål fångades med ryssjor (hommor) men ej med bottengarn, lax med not och garn samt torsk med krok och garn. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? a) Köpinge och Ingelstorps s o c k n a r s k u s t . Strandägaren Gumme Svensson i Hammar: Vid Hammars by funnes ett skattlagt kronoålfiske Rena, som innehades av byamännen gemensamt och utarrenderats till några fiskare. I övrigt funnes på denna kuststräcka icke något skattlagt fiske. Arrendatorerna av ålfisket Rena, som sträckte sig 600 meter utmed stranden, förbehölle sig icke blott ålfisket utan även laxfisket inom åldrättens område. I övrigt vore fisket fritt vid dessa socknars kust för inom socknen boende fiskare, varemot utsocknes boende avvisades. Något förbud mot fiske hade emellertid icke kungjorts. b) Valleberga sockens kust. Strandägaren Bengtsson i Kåseberga: Hela denna kuststräcka upptoges av skattlagda ålfisken, vilka från Löderups sockens gräns räknat västerut i nedan nämnd ordning vore: Boffadrätten, Djupaskärsdrätten, Toppenhult, Ramnakulla, Kvedradrätten, Jularedrätten och Bockhufvudsdrätten. Innehavarna av dessa ålfisken förbehölle sig icke blott ålfisket utan även laxfisket inom drätterna. Annat fiske, som på denna kuststräcka dock vore obetydligt, hindrades däremot icke. De skattlagda fiskenas områden borde sträcka sig ända in till land med rätt till upplagsplatser på stranden. c) Löderups sockens kust.

Fiskaren Persson i Kåseberga: Jämväl denna kuststräcka upptoges helt av skattlagda fisken, inom vilkas områden fiske efter ål och lax vore av fiskenas innehavare förbjudet. I övrigt förekomme endast fiske efter tobis, som däremot vore fritt. d) Borrby sockens k u s t . Strandägaren Olsson i Hagestad: Hela denna kuststräcka upptoges även av skattlagda ålfisken. Längst i söder vid Löderups sockens gräns låge Sandbydrätterna. Inom Borrby by funnes fyra skattlagda ålfisken, varav ett (Fläskadrätten) tillhörde Borrby kungsgård. Norrut mot Östra Hoby sockens gräns låge söderifrån

85 räknat Kyhlsdrätterna nr 4, 3, 2 och 1. Denjsistnämnda drätten fölle delvis inom Östra Hoby socken. Strandägaren Hansson i Hofby nr 24: Innehavarna av åldrätterna förbehölle sig ål- och laxfisket inom drätternas områden. Annat fiske, där det förekomme, vore fritt. e) Ö s t r a H o b y s o c k e n s

kust.

Fiskaren

i Örnahusen

Nils Mårtensson

åberopade tvenne så lydande skrifter:

"Fisket vid stranden utmed Östra Hoby kommun var före år 1854 fritt för alla, utom laxfisket, som utarrenderades av kommunen i några drätter. Men efter denna tid lära tvenne ålfisken blivit skatteköp ta och fiskarebefolkningen på grund härav avstängd från detta område. Det övriga av stranden, där ålfiske bedrives, har av lantbrukare inom socknen uppdelats i så kallade tångskiftcn, och ha ägarna av dessa skiften på grund härav även ansett sig ha rätt till ålfisket utför dessa tångskiften och utarrenderat dem och på grund härav avstängt fiskarna från stranden. Vi få därför vördsamt anhålla att få vara behållna vår frie rätt till fisket liksom före år 1854. Och om så ej kan ske å det skatteköpta området så åtminstone på den övriga delen av stranden. Örnahusen och Skillinge den 11 September 1911. Nils Mårtensson, Örnahusen, Ola Persson, Örnahusen." "Allt sedan äldsta tider har kuststräckan från Ristaören till Kylsbäck icke varit använd för fiske, till dess vi för sexton år sedan började att däri utsätta redskap för ålfångst. Detta ålfiske hava vi alltsedan årligen idkat sålunda, att vi delat upp sträckan i fyra arbetslag, vartdera om fyra personer. Härigenom hava vi erhållit vår bärgning och stranden har på samma gång erhållit ett värde, som densamma utan vår mellankomst icke skulle ägt. Vi få nu anhålla, att rättigheten till ålfiske å denna sträcka jämväl för framtiden måtte sålunda ordnas, att sträckan fortfarande uppdelas i fyra fiskelag, som antingen med tryggad besittningsrätt eller ock med full äganderätt upplåtas till begagnande, med rätt till landfäste för fiskredskapen samt att vi, som upparbetat fisket, i första hand, så länge vi leva, må erhålla förmånsrätt till fiskets bedrivande. Ingen del av denna sträcka har förut varit skattlagd och det torde därför icke vara något hinder för Kungl. Maj:t och kronan att ordna fisket på det sätt vi här föreslagit. Östra Hoby den 11 september 1911. Nils Mårtensson Örnahusen nr 32, P . Sverker nr 28 Östra Hoby, Per Persson nr 32 Östra Hoby, Sven Mårtensson nr 17 Östra Hoby, Ola Persson nr 32 Östra Hoby, Örnahusen, Johan Olsson nr 32 Örnahusen, Olof Mårtensson nr 32 Örnahusen, Martin Nilsson nr 32 Örnahusen, Nils Ask nr 4 Östra Hoby, Nils Andersson nr 20 Örnahusen, Nils Glinberg nr 20 Örnahusen, Per Olsson nr 32 Örnahusen."

Strandägaren Olsson i Hofby nr 18: Vid ett år 1808 fastställt enskifte å Hofby by hade för delägarnas gemensamma behov undantagits ett utefter stranden löpande, 18 alnar brett område för tångtäkt. Genom utslag den 25 maj 1880 hade länsstyrelsen fastställt ordningsföreskrifter för tångtäkt vid Östra Hoby sockens strand. Byamännen förbehölle sig fisket utanför det gemensamma tångtäktsskiftet samt utarrenderade detsamma till några fiskare. Strandägaren Mårtensson i Hofby nr 18 Kylsgården: Alltsedan år 1886 hade Hofby byamän haft lax- och ålfisket utmed kuststräckan från Ristaören till Kylsbäck utarrenderat. Före den tiden hade där intet ålfiske bedrivits, och laxfisket hade bedrivits huvudsakligen av jordägarna, som hindrat andra att fiska.

86 Fiskaren Mårtensson i Örnahusen: Före 1886 hade allt fiske utmed kusten från Ristaören till Kylsbäck varit fritt för en var. Strandägarna Olsson i Hofby nr 18 och Persson i Kvarnby nr 15: Kronoålfiskena Hofby nr 1 och 2 utanför stranden till hemmanet Kvarnby nr 15 närmast söder om Skillinge fiskläge hade år 1855 skatteköpts av ägarna till nämnda hemman. Inom dessa ålfisken förbehölle ägarna sig fiske efter ål och lax, varemot annat fiske vore fritt. Utmed kuststräckan från sagda ålfisken söderut till Ristaören, vilken kuststräcka tillhörde Hofby by, förekomme ingen utarrendering av fisket, utan vore allt fiske där fritt för en var. Fiskaren Andersson i Sandby: Fisket utanför Skillinge fiskläge samt vidare norrut till sockengränsen vore fritt för alla. För omkring 30 å 40 år sedan, då •tomterna i Skillinge varit av krononatur, hade tomtören erlagts till borgmästaren i Kristianstad, vilken jämväl innehaft laxfisket utanför Skillinge. Uppgifterna vitsordades av de närvarande. f) Östra Nöbbelöfs. sockens kust. Fiskaren och strandägaren Nilsson i Skillinge: Från sockengränsen i söder till Gislöfshammar funnes intet skattlagt fiske. Det hade visserligen genom annons i tidningarna offentliggjorts förbud för fiskare att sätta ut sina redskap utmed denna kuststräcka, men fiskarna respekterade icke förbudet utan fiskade trots detta. Kustroddar en Nilsson i Skillinge: Så långt någon kunde minnas tillbaka hade jordägarna i Gislöfs by haft fisket på kuststräckan från Östra Hoby till Gislöfshammar utarrenderat, och arrendatorerna förbehölle sig allt fiske. Mitt för Gislöfshammar låge det skattlagda ålfisket Hammarsättet nr 3, vars innehavare likaledes förbehölle sig allt fiske därinom, icke blott ålfisket. Andra närvarande fiskare uppgåvo, att oberoende och i trots av utarrenderingen hade i alla tider fiskats och fiskades fortfarande allmänt på omförmälda kuststräcka. Fiskaren Moberg i Brantevik: Norr om Gislöfshammar ungefär på en tredjedel av avståndet därifrån till Brantevik funnes det skattlagda ålfisket Björneboda, som dock sedan 10 år tillbaka vore nedlagt och vars närmare belägenhet vore i orten okänd. Utmed kuststräckan mellan Gislöfshammar och Brantevik hade, så långt man kunde minnas tillbaka, allt fiske, med undantag av ålfisket inom berörda skattlagda fiske på den tid detsamma begagnats, varit fritt för en var. Någon utarrendering av fisket hade aldrig förekommit. g) Simris sockens k u s t . Strandägaren Håkansson i Simris nr 16: Norr om Brantevik funnes skattlagda ålfiskena Brantevik, Pantaredrätten och Krogsättet. Närmare norra sockengränsen rmot Simrishamn låge Stengårdssättet, Pålsingebod och Hårhallssättet. De skattlagda fiskenas innehavare förbehölle sig endast ålfisket inom drätternas områden, varemot allt annat fiske vore fritt. I övrigt vore allt fiske å denna kuststräcka ända till Simrishamns stad fritt för en var. Någon utarrendering av fiske hade aldrig förekommit. h) S i m r i s h a m n s s t a d s kust. Kustroddaren Åberg i Skillinge: Staden hade i åtminstone 20 år haft ålfisket utarrenderat inom sitt kustområde. Norr om staden i Gladsax socken funnes flera skattlagda ålfisken.

87 Närmare upplysning om fiskerättsförhållandena å dessa kuststräckor kunde icke erhållas. Efter behandlingen av dessa frågor avlägsnade sig flertalet av de tillstädeskomna. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, av 1896 å r s lag? Härpå avgavs intet svar. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? De ännu närvarande fiskarna: Rörlig redskap vore endast sådan, som vore i rörelse under själva fångsten (drivfiske), såsom not, torskrev och drivgarn. Fast vore däremot den redskap, som fästes i bottnen med pålar eller ankare eller ock sänktes med sten, såsom ålryssjor (ålhommor). Sillgarn vore vanligen rörlig redskap (drivgarn) men kunde även fästas och bleve då fast redskap. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

Den 13 september 1911 i templarsalen i Kiviks fiskläge. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Gärds och Albo härad. I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid länsmannen i Brösarps länsmansdistrikt Hj. E. T. Vannholm: strandägarna: godsägaren Rudolf Stjernsvärd å Vidtsköfle såsom ägare av Yngsjö nr 9, Furuboda och Perstorp genom befullmäktigat ombud arrendatorn R, Weibull i Folkestorp, kommunalordföranden Ola Nilsson i Magiehem dels för egen del såsom strandägare och ägare av skattlagda ålfisket Magiehem nr 20 dels ock såsom befullmäktigat ombud för Nils Larsson i Stora Jtdeboda, greve Erik Alfred Piper å Kristinehof för nämnda fideikommissegendom tillhörande strandfastigheter och skattlagda fisken genom förvaltaren Fr. Larsson enligt företedd fullmakt, Per Andersson i nr 3, Hans Olsson i nr 4 och 11 samt Alfred Arvidsson och Per Olsson i nr 9 Hjälmaröd, Anders Andersson i Knäbäckslyckan nr 8, Johan Larsson i nr 11 samt Per Erlandsson, Anders Olsson, Nils Andersson och Anders Andersson i nr 23 Rörum, de två sistnämnda jämväl ägare av ålfiskena nr 12 och 13 Hjälmaröd, Nils Månsson i Olseröd nr 4, jämväl ägare av åldrätterna Lumpedrätten, Svärjaredrätten, Rumpedrätten och Gamla Stockholm i Magiehems socken, Johan Svensson, ägare av åldrätten Lysaryd nr 26 i Magiehems socken, Aug. Vikbourn i nr 4 och Per Håkansson i nr 19 Viks fiskläge, båda jämväl delägare i åldrätterna Blackedrätten, Bryggedrätten och Vikssättet i Rörums socken:

88 ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen från Simrishamn: A. Åkesson (ägare av ålsättet Simrishamnsbod); Tik: Nils Nilsson Öman; Kivik: Måns Persson, Edv. Berntsson, Frenne Torsson, Per Lundstedt, Henrik Persson, Håkan Tomasson, P. H. Berntsson, Hans Torsson, Måns Andersson,' Henrik Nilsson, Tomas Torsson, Nils Torsson, Nils Olsson, Per Månsson, Anders Åström och Anton Mattsson; Hvitemölla: Johannes Persson, Henrik Håkansson, Per Hansson, Hans Håkansson, Josef Nilsson, Johan Mattsson, Håkan Månsson, Per Mårtensson, Hans Nilsson, Edvin Nilsson, Henrik Hansson, Aug. Mattsson, Per Nilsson och Hans Torsson: Knäbäck: Hans Andersson, Nils Persson och Josef Josefsson; Hafäng i Raflunda socken: Hans Andersson och Olof Andersson; Furuboda: Anders Månsson (arrendator av skattlagda ålfiskena Lyngby nr 31 samt Hammar nr 32 och 33); Magiehem: Johan Svensson (ägare av skattlagda ålfisket Lysaryd nr 26); Bökegård; Nils Olsson (ägare av åldrätterna Vä nr 3—6); Yngsjö: Carl Gustaf Efverman (ägare av en åldrätt benämnd Uppsala). Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid h ä r a d e n a s h a v s k u s t ? Det utröntes, att fiske här bedreves förnämligast efter ål, vilken fångades med ryssjor (ålhommor); ålbottengarn begagnades däremot icke. Därjämte fiskades lax, laxöring, flundra, sill, torsk, spättor, tång- eller saltvattenlake (ålakusor) och tobis. Hela nu ifrågavarande kuststräcka upptoges av skattlagda fisken. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Arrendatorn Weibull: Den strandsträcka, som tillhörde de forna hemmanen Furuboda, Friseboda och Perstorp under Vidtsköfle gård, upptoges helt och hållet av skattlagda ålfisken, vilka emellertid icke tillhörde Vidtsköfle. Allt annat fiske än efter ål hade alltid på denna kuststräcka varit fritt för en var. Fiskaren Månsson i Furuboda: För omkring 50 å 60 år sedan hade för rättighet att fiska lax inom Lyngby gård tillhörande åldrätter erlagts »landgille > till gårdens ägare, varemot annat fiske än efter ål och lax varit fritt. Denna skyldighet att utgöra avgift för laxfiske hade, då Lyngby gård sedermera kommit i annan ägares hand, upphört, så att numera vore jämväl där allt fiske med undantag av ålfiske fritt för en var. Kommunalordföranden Nilsson i Magiehem: Även på kuststräckan söder om Lyngby åldrätter till Knäbäck funnes skattlagda ålfisken. Här hade så långt tillbaka^ han kunde minnas, allt fiske utom efter ål varit fritt. Strandägaren Månsson i Olseröd nr 4: Allt fiske på nyssberörda kuststräcka, som låge utmed Olseröds by, vore fritt de tider, då ålfiske icke bedreves. För omkring 50 år sedan hade ägaren av Vidtsköfle gård förvärvat äganderätt till

89 stranden utmed Olseröds by, sedan han åtagit sig att för flygsandens hämmande därstädes verkställa skogsplantering, dock med ägare av åldrätter förbehållen rätt till platser för ålbodar o. d. Ägaren av Vidtsköfle kallades »skyddsherre» över Olseröd. Olseröds byamän, vilkas ägor sålunda icke ginge ända ned till stranden, borde även hava rätt till upplagsplatser för fiskredskap på stranden. Arrendatorn Weibull: Under åren 1755—1762 hade de forna hemmanen Furuboda, Rige och Perstorp, vilka råkat i ödesmål, blivit översvämmade av flygsand. Söder om Perstorp vidtoge nyss omförmälda s. k. Olseröds strand. Denna, som ock översvämmats av flygsand, hade för flygsandens hämmande överlåtits på Vidtsköfle gårds ägare, som därå verkställt skogsplantering och numera även fått lagfart å densamma. Fiskaren Efverman i Yngsjö: Godsägaren Stjernsvärd på Vidtsköfle hade förbjudit fiskarna att lägga upp sina fiskredskap till torkning på stranden. En omkring 100 famnar bred strandremsa från Furuboda till Magiehems skär tillhörde kronan och ej Vidtsköfle gård. Fiskarna borde få använda denna strandremsa till upplags- och torkplats. På 1700-talet hade i dessa trakter funnits ett 40-tal ödeåldrätter, som sedermera av kronan på auktion försålts till enskilda. Fiskaren Andersson i Knäbäck: Enligt gammal sägen skulle utefter hela kusten finnas en sådan kronan tillhörig strandremsa, avsedd till upplagsplatser för fiskredskap och båtar. Fiskaren Må?isson i Furuboda: Denna strandremsa, som jämväl vore avsedd till bärgningsplats, skulle, enligt vad han av gamla personer hört omtalas, vara 150 famnar bred. Arrendatorn Weibull: Denna tradition vore utbredd utefter hela kusten, många trodde till och med, att de hade rätt uppföra boningshus på denna strandremsa. Byarnas ägor sträckte sig emellertid ända ut till havet, fastän innehavare av ålfisken hade rätt att på stranden uppföra byggnader i och för fiskets bedrivande, s. k. ålbodar. Någon rätt för fiskarbefolkningen att, som allmänt antoges, uppföra boningshus på stranden funnes däremot icke. Kommunalordföranden Nilsson i Magiehem: Den av Vidtsköfle ägare skogsplanterade strandremsan vore endast 99 famnar bred. Vidtsköfle gård vore beskattad för densamma. Han trodde icke, att kronan vore ägare av stranden, utan byarnas ägor sträckte sig ända ut till havet, åtminstone vore så förhållandet med Magiehems by. Fiskaren Nils Torsson i Kivik: Olseröds bys ägor sträckte sig icke närmare havet än 300 famnar. Över strandmarken vore Vidtsköfle gårds ägare skyddsherre, men kronan vore ägare av densamma. Fiskaren Andersson i Knäbäck: Utefter hela kusten vore nog förhållandet lika som vid Olseröds by. Kronan hade sedan gammalt rätt till bärgningsplats på stranden. Strandägaren Arvidsson i Hjälmaröd: På kartan över hans hemman hade närmast havsstranden utmärkts en omkring 40 famnar bred remsa, som kallades fiskestig. Arealen av densamma hade emellertid inräknats i hemmanets areal och måste således tillhöra hemmansägaren och icke kronan. Förvaltaren Larsson i Kristinehof: Ägorna till Kristinehofs fideikommiss^egendom sträckte sig utefter kusten från Knäbäck till Kivik med undantag av ett område mellan Kivik och Hvitemölla, som tillhörde Hjälmaröds by. Fideikommisset

90 ägde icke blott stranden utan även samtliga skattlagda fisken utmed denna kuststräcka utom Stora Juleboda åldrätt, som tillhörde kronan. Icke blott ålfisket utan även allt annat fiske på denna sträcka vore förbehållet arrendatorerna av de skattlagda ålfiskena. Detta hade varit förhållandet åtminstone de sista 45 åren. Till Kristinehof hörde jämväl flera åldrätter söder om Kiviks hamn, men där vore stranden i annans ägo. Strandägaren Arvidsson i Hjälmaröd: Utmed kusten från Kivik till Hvitemölla hade laxöringsfisket varit fritt i alla tider till för omkring 6 år sedan, då det utarrenderats. Fiskaren Per Nilsson i Hvitemölla hade av gamla personer hört berättas, att allt fiske med undantag av det efter ål förr i tiden varit fritt för en var. Fiskaren Henrik Persson i Kivik: Laxöringsfisket hade i alla tider bedrivits utan någon som helst avgift ända till för 6 år sedan. Numera vore det utarrenderat på kuststräckan från Kiviks hamn till Karakås. Fiskarna förlorade intresset för fisket till följd av de höga arrendeavgifterna och en ytterligare olägenhet, som förefunnes därutinnan, att de genom arrendeavtalen ofta förbjödes att sälja fisken vem som helst utan vore skyldiga att hembjuda den åt strandägarna. Fiskaren Mattsson i Kivik åberopade följande så lydande skriftliga anförande: »Helt ung arrenderade jag tillsamman med tre kamrater ålfisket Karakås för ett årligt arrende av 1,000 kronor till ägaren samt 9 kronor till kantorn i pastoratet. Bland arrendevillkoren i övrigt var föreskrivet att vi själva skulle hålla all erforderlig redskap, ålbod, båtar och sumpar. Något skriftligt kontrakt kunde ej erhållas, av vilken orsak kan jag ej uppgiva. Vi hade otur så att vi flera höstar gjorde ringa fångst. Ett år kunde vi ej ens fiska till arrendeavgiften utan fingo upplåna 400 kronor till fyllnad i avgiften; men det oaktat höll jag ut i 11 års höstfisken. Då det år 1899 spordes, att vi ej längre fingo sträcka uthommeraderna längre än 100 famnar från en famns stadigt djup blev ställningen för oss än svårare. Antalet hommor måste minskas och förtjänsten minskades i samma mån. I stället för 16 a 20 stycken i rad utåt fingo vi ej rum till mera än 10 å 12 stycken. I fall av överträdelse hotades vi med stämning av länsman. Ävenledes förbjödos vi att såsom hittills fiska laxöring, så framt vi ej till strandägaren särskilt ville betala 100 kronor om året, vilket var ogörligt då hela laxöringsfisket den hösten ej inbragte oss mera än 138 kilo. Hösten 1899 flyttade jag och tre kamrater till ålfisket Q vassa. Här var muntliga överenskommelsen, att vi skulle erhålla hälften och ägaren hälften av all den av oss fångade ålen. Skulle någon laxöring eller torsk bli fångad, förbehöll ägaren sig rätten till sådan och för övrigt till all annan ätbar vara utan ringaste ersättning. Dessutom fordrade han att vi såsom ytterligare »villighet» skulle, så ofta han påfordrade, utgöra dagsverken åt honom bestående i vedhuggning, grävning och annat, vilka dagsverken utgjorde ett rätt kännbart plus i arrendeavgiften. Denna sista villan blev värre än den första, varför jag slutade samt begav mig till sjöss och seglade som sjöman under 7 års tid. Sedan 1909 seglar jag om somrarna och idkar ålfiske om hösten, även nu å Qvassa, som bytt ägare. Emellertid är det bäst att sluta, enär arrendena äro för höga och skatterna för tyngande. Arrendeavgiften enligt sista kontraktet, som är skriftligt, är 850 kronor, plus 15 kilo ål årligen samt alla på ålfisket belöpande skatter. För all laxöring som fiskas i garn erhåller strandägaren 25 öre per kilo.»

91 E.

o. hovrättsnotarien

Hjort lät ingiva följande av honom undertecknade

skrift: »Förhindrad att personligen närvara vid dagens möte i Kivik tillåter jag mig härmed uti min egenskap av ägare till skattlagda ålfiskena Esperödsdrätten, Qvassan och Karrekan, lämna följande upplysningar angående ifrågavarande fisken. Sedan urminnes tider har ägaren till ifrågavarande ålfisken haft uteslutande rättighet att vid desamma idka ålfiske så långt ut i havet, som sådant fiske kunnat med fördel bedrivas. Detta framgår av här närslutna utslag, meddelade av Kungl. Maj:t den 26 februari 1866, den 15 maj 1874, den 8 och 9 december 1875 samt av Kungl. Maj:ts och Rikets hovrätt över Skåne och Blekinge den 14 juni 1901. I fråga om den rätt, som tillkommer strandägaren gentemot ålfiskena, så har Kungl. Maj:t uti ett den 28 oktober 1903 meddelat utslag, som här bifogas, med fastställande av Gärds och Albo häradsrätts samt Kungl. hovrättens över Skåne och Blekinge förut i saken givna utslag förklarat strandägaren berättigad att »så långt hans landgrund räckte å sådana tider av året, då ålfångst ej ifrågakomme, idka allt slags fiske ävensom att å andra tider idka sådant fiske, som ej lände till men för fisket efter ål». Strandägaren Andersson i Rörum nr 23: Utmed kusten söder om Kivik till Viks fiskläge funnes även skattlagda ålfisken. Strandägarna förbehölle sig allt fiske utom efter ål, vilket tillkomme åldrättsinnehavarna. Något förbud hade emellertid icke utfärdats. Förr i tiden hade ålfiskeägarna jämväl tagit all annan fisk. Numera ville emellertid strandägarna själva idka fisket. Strandägaren Erlandsson i Rörum nr 23: Skattlagda ålfisket Vikssättet nr 12, 13 vore utarrenderat med rätt för arrendatorerna att jämväl fiska all annan fisk än ål. Andra än arrendatorerna hade icke rätt att idka fiske därstädes. Så hade förhållandet varit i alla tider. Under hemmanet Rörum nr 23 brukades tvenne åldrätter, kallade Skattedrätten, vilka blivit skatteköpta genom kungl. kammarkollegii skattebrev den 21 mars 1859. Rörums byamän, vilkas ägor sträckte sig ända ned till havet, förbehölle sig laxöringsfisket. Allt annat fiske utanför Rörum vore fritt med det undantag som ovan nämnts angående Vikssättet. Strandägaren Olsson i Rörum: Även vid Rörum funnes en strandremsa, som vore oskiftad och samfälld för bydelägarna. Jordägarna förbehölle sig endast laxöringsfisket. Där bedreves intet annat fiske än efter ål, lax, laxöring och tobis. Sillstimmen ginge i allmänhet icke in till stranden. Tobisfiske vore fritt utmed hela kusten. Strandägaren Håkansson i Vik: Vissa jordägare hade förbjudit laxfiske vid Rörum. Fiskaren Andersson i Knäbäck: Vid Vik bedreves ej laxöringsfiske. Något förbud däremot hade icke utfärdats. H u r u uppfattas i a l l m ä n h e t u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 s t y c k e t , a v 1896 å r s l a g ? Fiskaren Efverman: Uttrycket »av ålder» avsåge en tidsrymd av åtminstone 50 år. Fiskaren Hans Andersson: Uttrycket »av ålder * motsvarade uttrycket »av sanna sago vet».

92 Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskaren Efverman: Ålryssja kunde vara antingen tjudrad eller sänkt med stenar (s. k. löshommor). De tjudrade ryssjorna vore fast redskap, varemot löshommorna, vilka vid sjögång dreve långa sträckor, vore rörlig. Fiskaren Henrik Persson i Kivik: Den redskap, som sattes ut och droges upp på samma dygn, vore rörlig, såsom sill-, torsk- och flundregarn. Tågegarn, som användas vid det s. k. körfisket — ett sätt att fånga lax (»köra lax») — vore jämväl rörlig redskap. Ålryssjorna såväl de tjudrade som de med sten sänkta, vilka stode på samma plats under 3 å 4 veckor, måste anses såsom fast redskap. Även om löshommorna stundom dreve bort från den plats, där de satts ut, vore det dock de fiskandes avsikt, att de skulle stå kvar på samma ställe. Fiskaren Andersson i Knäbäck: Löshommorna vore sänkta med 4 å 5 stora stenar; om de dreves av stormen, fiskade de ej, varför de måste anses såsom fast redskap. Rörlig redskap vore sill- och laxnät, som gjordes fast vid ena änden, under det att den andra vore lös. Tågegarn stode lösa och vore endast försedda med flöte; de räknades till rörlig redskap." Samtliga närvarande ansågo, att, på det sätt körfisket bedreves vid denna kust, vore tågegarn rörlig redskap. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. In fidem

Harald

Skoglund.

Den 15 september 1911 i gamla folkskolan i Åhus. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Villands härad. I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid: länsmannen i Fjälkinge länsmansdistrikt C. G. Settergren; strandägarna: Nils Andersson i nr 4 och 6, Anders Jönsson i nr 7 och Anders Hansson i nr 12 Yngsjö, samtliga jämväl ägare av åldrätter, Nils Nilsson i nr 10 och Jöns Nilsson i nr 13 Yngsjö; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Ahuskärr: Ola Olsson; Yngsjö: Henrik Olin, Måns Andersson, Anders Andersson, Martin Nilsson, Nils Skog, Hans Andersson, Nils Simonsson, Simon Månsson, Sven Andersson, Anders Andersson, Anders Andersson, N. Per Rönnow, Karl Rönnow, Jöns Andersson, Karl Gustaf Efverman, ägare av åldrätten Tönneröd nr 24, Anders Bengtsson, Nils Andersson,^ Per Persson, Per Andersson, Ola Andersson, Johan Jönsson, Ferdinand Evaldsson, Nils Persson, Sven Hansson, Osvald Andersson, Simon Olsson, de fyra sistnämnda arrendatorer av åldrätter, Anders Hansson i nr 7, Per Persson, Sven Trulsson, Nils Isaksson, Anders Olsson, Gottfrid Vittsjö, Josef Ekström, Jöns Malmberg, A. Glands, ägare av åldrätterna nr 15 —17 och delägare i drätterna nr 177—179, H. N. Hansson och Hans Nilsson:

93 Hernestad: Ola Åström, arrenderar åldrätter; Ahus: Jöns Bengtsson, ägare av åldrätter, Måns Nilsson, ägare av åldrätterna nr 106 och 107 samt arrendator av åldrätten nr 28, Håkan Hurtig, ägare av åldrätten Uppsala nr 24, Sven Svensson, O. P. Pilstrand, Anders Andersson, de tre sistnämnda delägare i åldrätterna nr 177 —179, Ola Bodelsson, I. P . Krsemér, Anders Karlsson, Nils Andersson, de tre sistnämnda arrendatorer av åldrätter, Jöns Eriksson, ägare av åldrätterna nr 16 och 17, N. K. Sjöstedt, Olof Svensson och John Nilsson; Landö: Nils Ståhl, Johan Borgström och Hans Olsson; Tosteberga: Axel Borgström, Bernt Nilsson, Sven Olsson, Edvard Borgström och Lars Svensson.

Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag a v fiske"idkas vid h ä r a d e t s h a v s k u s t ? Det upplystes, att utmed denna kuststräcka fiskades huvudsakligen ål med ålryssjor (ålhommor), ålbottengarn förekomme icke. Vidare fiskades flundra, tobis och något lax. Sillen fångades i allmänhet utanför strandägarområdet, ehuru det någon gång kunde inträffa, att den ginge innanför. Torsken fångades alltid utanför strandägarområdet. Utmed kusten från Vanneberga till Tosteberga idkades dessutom fiske efter laxöring, gädda, id, abborre och sik. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för envar eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? a) k u s t s t r ä c k a n från Gärds h ä r a d s g r ä n s till Åhus. Strandägaren Jönsson i Yngsjö: Hela denna kuststräcka upptoges av skattlagda ålfisken. Innehavarna av ålfiskena gjorde även under ålfisketiden anspråk på laxfisket inom områdena för ålfiskena. Under den tid ålfiske icke bedreves vore laxfisket fritt för alla. Allt annat slags fiske vore sedan gammalt fritt. Fiskaren Anders Andersson i Yngsjö: Så länge han kunde minnas tillbaka hade åldrättsinnehavarna velat förbjuda andra allt slags fiske inom åldrätterna med undantag av tobisfiske, som vore fritt. Fiskaren Jöns Andersso?i i Yngsjö: Såsom arrendator av en åldrätt vid Yngsjö strand hade han enligt kontraktet rätt till allt fiske inom drätten, sålunda även till tobisfiske. Ägarna av denna åldrätt ansåge sig nämligen äga rätt till allt fiske inom åldrättens område. Strandägaren Nilsson i Yngsjö: Detta vore icke förhållandet med andra åldrätter, utan i allmänhet vore inom drätternas områden allt slags fiske fritt med undantag av ål- och laxfiske, vilket åldrättsägarna förbehölle sig. Fiskaren Sven Svensson i Ahus: I vanliga fall förbehölle sig ägarna av åldrätter vid Yngsjö bys strand endast ål- och laxfiske, varemot allt annat fiske vore fritt för en var, även, ehuru mera sällan, under ålfisketiden. Fiskaren Anders Andersson i Yngsjö: Det förekomme icke vid Yngsjö strand i nämnvärd mån något annat fiske än efter ål och lax. Om annat fiske före-

94 kommit, hade nog detta också förbjudits. Tobisfiske kunde rimligtvis icke förhindras, då tobis vore nödvändig till agn. Fiskaren Sjöstedt i Ahus: Vid Åhusdjupan, norr om Åhus hamn, hade han för 7 å 8 år sedan blivit hindrad att draga tobis, men han hade likväl fortsatt med fisket, och sedermera hade något förbud icke förekommit. Fiskaren och åldrättsägaren Hurtig i Ahus: Jordägarna vid Furuboda närmast Gärds härads gräns, där han hade sin åldrätt, ville icke tillåta ålfiskeägarna att använda stranden till torkplats, varigenom ålfiskena bleve värdelösa. En smal strandremsa ända från Knäbäck till Åhus kallades sedan gammalt »sjöbräcke» eller »stormkappa» och ansåges tillhöra kronan. På denna borde ålfiskarna hava rätt att lägga upp sina redskap. Fiskaren Åström i Hernestad: Den omtalade strandremsan vore 50 alnar bred, varav 20 alnar närmast vattnet kallades »strandgade» och övriga 30 alnar »bärgningsplats». Fiskaren Efverman i Yngsjö: Godsägaren Stjernsvärd å Vidtsköfle hade förbjudit fiskarna att använda strandgatan till torkningsplats för sina redskap. Han hade utarrenderat strandgatan till olika personer men vågade icke uppbära några arrendeavgifter. Man planterade skog ända ned till ålbodarna, så att dessa knappast bleve tillgängliga. Strandägaren Jönsson i Yngsjö: Vid Yngsjö hade aldrig vid skatteköp gjorts något undantag för kronans räkning av strandremsan, men väl hade vid Taga skifte i byn en strandgata utlagts såsom skifteslagets gemensamma mark för att användas vid bärgning av vrak och för uppförande av ålbodar och torkning av redskap för ålfiskarnas räkning. Det vore gammal sed, att en sådan strandgata skulle finnas. Strandgatan vid Yngsjö vore 1 V_ mil lång. Strandägaren Andersson i . Yngsjö: Denna strandgata vore visserligen utmärkt på byns laga skifteskarta, men skifteslinjerna ginge ända ned till havet, och arealen av strandgatan vore inräknad i skifteslotternas areal. b) k u s t s t r ä c k a n från Å h u s till Trolle-Ljungby sockens g r ä n s . Fiskaren Sjöstedt i oÅhus: På denna sträcka funnes inga skattlagda fisken. Stranden tillhörde Åhus byamän förutom ett par hundra famnar närmast Trolle-Ljungby sockens gräns, vilken strandsträcka hörde till det av staten inköpta Rinkaby skjutfält. Så länge Sjöstedt kunde minnas hade ålfisket utmed kuststräckan strax norr om Åhus till skjutfältet varit utarrenderat av Åhus byamän. Allt annat fiske vore emellertid fritt. Vid stranden utanför skjutfältet idkades intet fiske. c) Trolle-Ljungby, Gualöfs och Ifvetofta s o c k n a r s kust. Fiskaren Borgström i Tosteberga: Denna kuststräcka, varest icke funnes några skattlagda fisken, hörde till största delen till Trolle-Ljungby fideikommissegendom, vars ägor sträckte sig från skjutfältet i söder till Edenryds bys i Ifvetofta socken ägor, vilka åter räckte till Möllaån, varefter Trolle-Ljungbys ägor åter toge vid och sträckte sig ända till länsgränsen. Fisket utmed hela denna kuststräcka, även vid Edenryds strand, hade i alla tider varit fritt för en var, såväl

95 ål- och lax- som fiske efter flundra samt gädda och laxöring, där dessa två senare fiskslag förekomme. Söder om Vanneberga till Åhus förekomme intet tobisfiske. Fiskaren Svensson i Tosteberga: Ålfisket i Skräboån vore sedan 10 år tillbaka utarrenderat. Arrendatorerna av detta fiske hade väl sökt förhindra andra att fiska vid åmynningen, men därtill hade de ingen rätt, utan fisket vore där fritt för var och en. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, av 1896 å r s lag? Härpå avgavs intet svar. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskaren Sven Hansson i Yngsjö: Rörlig vore den redskap, som ej sattes fast utan dreve med strömmen (drivande redskap), såsom laxgarn och sillgarn. Ålhommor vore däremot fast redskap. Fiskaren Sven Svensson i Ahus: Fast redskap vore sådan, som sattes fast med pålar, draggar eller stenar. Rörlig redskap däremot fästes vid båtarna eller dreve i havet, såsom lax- och sillgarn. Fiskaren Anders Andersson i Yngsjö: Sillgarn och laxgarn kunde antingen betraktas som fast redskap, nämligen då de sattes fast med draggar, eller som rörlig redskap, då de dreve med strömmen (drivgarn). Krokar, varmed fångades torsk, vore fast redskap. Rörlig vore sålunda endast drivgarn och not, varemot all annan redskap vore fast. Not kunde aldrig bliva fast redskap. Samtliga närvarande fiskare och strandägare voro eniga därom, att endast drivgarn och not kunde anses såsom rörlig redskap, varemot all annan i orten bruklig fiskredskap vore fast. H u r u långt från s t r a n d e n anses i allmänhet de s k a t t l a g d a ålfiskenas områden s t r ä c k a sig? Fiskaren Sven Svensson i Ahus: Ålfiskenas områden ansåges icke sträcka sig längre ut än 180 meter från 2-meters djupet. Finge ålhommorna sättas längre ut, skulle de hindra och förstöra de utanför liggande drivgarnen. Strandägaren Nilsson i Yngsjö: Vid Furuboda hade sedan urminnes tid ålfiskena fått sträcka sig så långt ut, som ål funnes, men enligt 1896 års lag om rätt till fiske vore ålfiskenas områden inskränkta till 180 meter från 2-meters djupet. Strandägaren Nils Andersson i Yngsjö: Den uppfattningen, att 1896 års lag lade hinder i vägen för innehavare av skattlagda ålfisken att sträcka fisket längre ut än 180 meter från 2-meters djupet, såvida annorlunda ej särskilt medgivits, vore allmän utefter hela kusten. Fiskaren Osvald Andersson i Yngsjö: Fordom hade förefunnits en obegränsad rätt för ålfiskena, att sträcka sig o så långt som helst ut till havs, men 1896 års lag hade inskränkt denna rätt. Ålfiskena borde fortfarande få sträcka sig utanför det s. k. strandägarområdet, ty det hände ofta, i synnerhet under kalla

96 somrar, att ålen vandrade utanför detta område, och den skulle då icke kunna fångas. Drivgarn och dylikt skulle icke förorsakas hinder eller skada genom att ålhommorna sattes utanför området. Häri instämde fiskaren Efverman. Fiskaren Anders Andersson i Yngsjö: Ålfiskarna kunde vara nöjda att fiska inom det av lagen bestämda området. Drivgarnen skulle förstöras, om ålhommorna sattes längre ut. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

97 Protokoll vid sammanträden den 1—9 september 1911 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusterna av Malmöhus län. S. D. Med anledning, bland annat, av en av fiskeristyrelsen i Malmöhus län — till följd av särskilda från ett stort antal fiskare på kuststräckan mellan Falsterbo och Kullen till styrelsen ingivna skrifter — hos Kungl. Maj:t gjord framställning om närmare utredning i fråga om kronans äganderätt till stränderna och kustfisket i Malmöhus län och, för den händelse sådant kunde befinnas nödigt, om åtgärders vidtagande för att i lagstiftningsväg trygga fiskarbefolkningen vid den rätt densamma hittills åtnjutit att fritt utöva sin näring överallt vid länets kuster, där särskilt skattlagt fiske icke funnes, hade kungl. kammarkollegium fått sig anbefallt att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning i berörda hänseenden. Vidare hade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 9 juni 1911 bemyndigat kammarrådet A. W. Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att, bland annat, på ort och ställe företaga de undersökningar och anställa de förhör, som för densamma funnes behövliga, och för sådant ändamål, där så erfordrades, påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt, att inom Malmöhus län anställa förhör för undersökning l:o) angående de lokala sedvanorna i fråga om fiskes utövande utmed havsstränderna, särskilt med hänsyn till förhållandet mellan strandägarnas och de icke strandägande fiskarnas rätt; och 2: o) angående den rådande uppfattningen om de i 3 §, 2 och 3 stycket, i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 förekommande undantagsbestämmelser, såvitt de gällde Malmöhus län, företrädesvis med hänsyn till betydelsen av uttrycken »av ålder» och »rörlig redskap», samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade för sådant ändamål Konungens befallningshavande i länet på framställning av kammarrådet Dufwa genom allmän kungörelse den 19 augusti 1911, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor ävensom tillställts vederbörande länsmän för att av dem spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, kallat strandägare och idkare av fiske utmed länets kuster ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, att å nedannämnda tider och ställen sammanträda för att höras i berörda frågor. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, filosofie doktorn Oscar Nordqvist. Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande fördes protokollet vid sammanträdena av undertecknad Skoglund, extra notarie hos kungl. kammarkollegium. 7 — Fi8keräUsutredningen. II.

98 Den 1 september 1911 å hotellet i Höganäs Öfre. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera på kusten från länsgränsen vid Skelderviken till Allerums sockens norra gräns (Välinge, Farhults, Jonstorps, Brunnby, Väsby och Vikens socknar). I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid: länsmannen i Luggude härads norra länsmansdistrikt A. B. Bolin; fiskeritillsyningsmännen J. P. Reuter i Viken och J. Cronberg i Nyhamn; strandägarna: lantbrukaren Anders Hyberg i Tunneberga för egen del och enligt uppgift jämväl såsom ombud för övriga delägare i Jonstorps sockenallmänning, hemmansägarna Alfred Nord i Jonstorp nr 7 och K. Vallin i Bökebäck, friherre N. Gyllenstierna å Krapperup genom förvaltaren K. Claréus enligt fullmakt, Aktiebolaget Kulla på Kullaberg genom advokaten Emil Starfelt i Hälsingborg enligt fullmakt samt kaptenen K. A. Pettersson och Gustaf Jansson såsom ombud för Aktiebolaget Svanebäcks strandbad i Viken enligt företedd fullmakt; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen: P. Månsson, N. P. Andersson, Anders Persson, John Larsson, Sigfrid Tönnesson, Janne Svensson, Lars Petter Andersson, G. B. Rive, B. Nilsson Rive, Oskar Brandt, Johannes Nilsson, L. P. Berggren, Petter Persson, Jöns Knutsson, A. P. Tore, G. Knafve, Alfred Knafve, Nils Krabbe, O. Pyk, Anders Fisk, N. F. Brandt, A. L. Rive, I. P. Larsson och N. P. Bengtsson i Mölle; Edvard Tönnesson, H. Heljasson, A. P. Hansson och B. I. Fisch i Bökebolet; Janne Mauritzson i Höganäs; N. M. Sjösten, A. Becker, A. Jönsson, Filip Olsson och Charles Pålsson i Lerberget för egen del och såsom ombud för åtskilliga andra fiskare därstädes enligt ingiven fullmakt; Sven Tambo och Nils Olsson i Nyhamnsläge; Johan Olsson, Edvard Olsson, Nils Cedervall och Petter Pettersson i Viken; A. A. Thore i Bökebäck; A. A. Hultberg och B. Jonsson i Svanshall; And. J. Björklund, Nils Holmqvist, Jon Persson, Per Andersson och Oskar Johansson i Rekekroken; J. P. Melander i Farhult samt Nils Hansson och Axel Tufvesson i Norra Häljaröd. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag a v fiske idkas vid n u ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Fiskeritillsyningsmännen Reuter i Viken: På kuststräckan från Kulla fyr till Allerums norra sockengräns idkades huvudsakligen torsk- och ålfiske. Det senare, som bedreves med ryssjor, förekomme dock icke vid Lerberget och Höganäs. Vidare fiskades flundra samt något litet lax, sill och rödspätta. Makrillfisket vore i allmänhet obetydligt men förekomme dock i mera avsevärd omfattning vid Lerhamn. Under våren bedreves i ganska stor utsträckning fiske efter stenbit. Till agn fångades »räkhäst» och sandmask (Arenicola piscatorum), den senare medelst s. k. ormstampning på stränderna. Annat räkfiske förekomme numera icke.

99 Fiskaren Tambo i Nyhamnsläge: Vid Nyhamnsläge fångades även något hummer, dock endast på djupt vatten utanför strandägarområdet. Torskfisket vore emellertid det förnämsta, men därjämte förekomme även fiske av slätvar, piggvar och tunga. Fiskaren Thore i Bökebäck: På norra sidan av Kullen bedreves enahanda fiske som nyss nämnts. Ålfisket vore dock här mycket obetydligt, men därjämte förekomme fiske av krabbtaskor. Fiskaren Sjösten i Lerberget: Rödspättfisket hade på senare tider allt mer avtagit. Den av danska undersåtar bedrivna sandupptagningen vid Lerberget förstörde fisket. Sillfisket vore här mycket obetydligt. Torsken fångades i sm ägarn. Fiskaren Olsson i Lerberget: Sillfisket hade numera gått alldeles tillbaka. Under det att förr i tiden varje båtlag kunnat förtjäna omkring 500 kronor, finge de nu nöja sig med 15 å 20 kronor per båt. Även rödspättfisket vore föga givande, endast 1 a 2 fiskar per garn. Makrill förekomme nästan icke alls. Det mest betydande fisket vore torskfisket, som för ett båtlag kunde inbringa 400 å 500 kronor om året. Förvaltaren Claréus: Av äldre handlingar fram ginge, att i dessa trakter fiskats ål redan i äldsta tider. På senare tid vore dock ålfisket här ganska nytt. Vid Kullaberg, särskilt i trakten av Mölle, hade det bedrivits endast sedan några år tillbaka. Först från och med 1903 eller ännu senare hade det utvecklat sig till ett verkligt stort inkomstbringande fiske. På kusten söder om Mölle till Lerhamn och däromkring vore ålfisket jämförelsevis obetydligt. Fiskaren Heljasson i Bökebolet: I Mölletrakten bedreves huvudsakligen ålfiske. Han vore den förste i Mölle som börjat använda ålryssjor. Tillgången på ål växlade dock år från år, och inkomsten av detta fiske motsvarade icke kostnaderna därför, helst redskapen vore dyr att anskaffa. Detta fiske bedreves på ett avstånd av 10 till 12 famnar från stranden. Torsk förekomme även något, den fångades med garn och krok. Fiskare från Bökebolet: Vid Kullaberg bedreves huvudsakligen ålfiske. Fiskare från Viken: Söder om Viken fiskades huvudsakligen ål med ryssjor. Ålryssjor hade använts även av deras förfäder och troligen under flera hundra år tillbaka. Fiskeritillsyningsmännen Grönberg i Nyhamnsläge: Vid Nyhamnsläge användes icke ålryssjor, utan där fångades ålen med krok. Förutom ålfiske förekomme vid Nyhamnsläge även torskfiske. Är fisket utmed havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? a) På kuststräckan från länsgränsen vid Vegeån till Farhults sockens västra gräns. Fiskare från Farhult och Norra Häljaröd: På denna kuststräcka vore allt fiske fritt med det undantag, att laxfisket i Vegeholms fiskevatten arrenderades av 16 fiskare i Norra Häljaröd för 60 kronor årligen, varför detta slags fiske där icke vore tillåtet för andra än arrendatorerna.

100 b) Vid J o n s t o r p s sockens kust. Fiskaren Hultberg i Svanshall: Allt fiske på denna kuststräcka, där Rekekrokens, Bökebäcks och Svanshalls fisklägen vore belägna, hade varit fritt i alla tider. Uppgiften vitsordades av övriga närvarande fiskare från nyssnämnda fisklägen. c) Vid e g e n d o m a r n a Kullas och K r a p p e r u p s stränder. Förvaltaren Claréus: Sedan cirka 5 år hade till en början friherre Gyllenstierna och därefter aktiebolaget Kulla på Kullaberg begagnat sig av sin lagliga rätt att utarrendera ålfisket på södra sidan av Kullaberg utmed stranden till hemmanet 1 mantal Kulla nr 1 eller från en bergshöjd, kallad Björnen, vid Kullens fyr söderut till gränsen mellan Kulla och Bökebolet. Arrendeavgiften hade utgjort 300 kronor om året (ålfisketid), det sista året 500 kronor, för allt fisket. Utarrenderingen hade alla åren skett genom överenskommelse i form av kontrakt, och hade det alltid varit fiskare under Krapperup eller Kulla som arrenderat ålfisket. Även fiskare från J. Elfverssons del i Bökebolet hade varit med i fiskelaget, men sista året, då en fiskare ställt sig i spetsen för företaget genom att ensam övertaga arrendekontraktet, hade några av fiskarna från Bökebolet skilt sig från fiskelaget. Dessa hade emellertid åtminstone icke av strandägaren förbjudits att deltaga i fisket vid Kullaberg. Vidare åberopade Claréus följande av honom undertecknade handlingar: l:o) »Jag bevakar vid dagens sammanträde strandäganderätten till Krapperups fideikommiss tillhörig strand nämligen: a) Krapperups fideikommiss ensamt tillhörig: Stranden vid Lerbergets strandmal (söder om Lerberget). Av Esperöds strand för Krapperups hemman (möjligen oskiftad, i så fall hör stranden till gemensamheterna, d. v. s. byalaget). Stranden utför allt s. k. Sandflyet. Stranden vid Nyhamns fiskläge från bryggan och söder ut. Stranden från norra änden av Nyhamns läge ända till Bökebolet, dock med undantag av vad som tillskiftats nr 5 Möllehässle. Stranden från Djupadal å norra sidan av berget till och med Arilds läge, d. v. s. intill Flundrarps m. fl. byars gräns öster om Arild. Stranden vid Rekekroken. Stranden utför Farhults socken (möjligen är den odelad, i så fall hör den till gemensamheterna, d. v. s. byalagen). b) Gemensamheten till byalag, vari Krapperups fideikommiss har del äro: Väsby södra markalags samfällighet vid Viken. Ornakärrs samfällighet söder om Höganäs. Väsby norra markalags strand norr om Höganäs. Stranden mellan Arild och gränsen mellan Brunnby och Jonstorps socknar. Jonstorps sockens strandmal. Vidare bevakas strandäganderätten till friherre N. Gyllenstierna enskilt tillhörig strand för V ^ + V S + V M mantal nr 5 Möllehässle. Förbehåller mig rätt att göra rättelser eller tillägg härtill.»

101 2:o) »Utdrag av förteckning över till Krapperups gård och gods hörande handlingar. I Convolut nr 4 — — — 4:o En gammal Dom av år 1652,1 varigenom dels bestämmes huru långt Krapperups strand med dess bergningsrätt sig sträcker, dels att de, som idka sillfiske och med deras båtar lägga till på Krapperups område, skola ydesill erlägga» — — — 3:o) »I fråga om fiskets utövande utanför strand tillhörig Krapperups fideikommiss bör anmärkas, att dylikt fiske av ålder (möjligen med något enstaka undantag) utövats endast av personer, boende å fideikommissets mark, särskilt i lägena Arild, Mölle och Lerhamn. Bestämmelserna om avgift för fisket hava därför ingått i kontrakten rörande vederbörandes lägenheter, och har härvid sedan gammalt varit brukligt, att avgifterna erlagts in natura. I nu gällande kontrakt föreskrives härom 'Beträffande den s. k. ydesillen' etc. Det huvudsakliga fisket har sedan urminnes tid varit sillfisket; och det är därför naturligt, att det i allmänhet endast stadgats skyldighet att lämna sill. Under åtminstone det sista kvartsseklet har icke 'ydats' annat än sill. För längre tid tillbaka har även förekommit avlämnande av andra havets produkter t. ex. 'skalfisk'. Fideikommissinnehavaren gör anspråk på att den honom såsom strandägare och på grund av domar eller privilegier tillkommande rätten i fråga om fiske av såväl ål som annat bibehålles oförkränkt med frihet för honom att genom utarrendering eller annorledes utnyttja densamma och göra den inkomstbringande; och gäller detta i fråga om alla de ägor, som vid dagens sammanträde äro i fråga. Samma anspråk och yrkande göras även i fråga om baron N. Gyllenstierna enskilt tillhöriga ägor.» Den i förestående skriftliga anförande omnämnda kontraktsbestämmelsen hade enligt 7 § av ett nu företett tryckt formulär till arrendekontrakt följande lydelse: »Beträffande den s. k. 'ydesillen' skall den utgå såsom hittills varit brukligt, nämligen så, att av varje val, som till läget ankommer, lämnas 4 sillar eller, beroende på jordägarens bestämmelse, lösen därför varje vecka efter gångbart pris till byfogden ;o därav hälften tillfaller Krapperups gård och hälften pastor i Brunnby församling. Ä varje båt skall dess ägare eller förare ansvara för 'ydesillens' avlämnande och däröver föra bok, så att när som helst må kunna kontrolleras, om 'ydesillen' är rätt avlämnad, vilka bestämmelser arrendatorn, såvida han själv eller genom annan idkar fiske, är förare av fiskebåt eller delägare i sådan, har att ställa sig till efterrättelse. Uppsåtlig försnillning eller uraktlåtenhet i uppfyllandet av nämnda skyldighet medför arrenderättens förlust ifall jordägaren så yrkar. Till fiskegarns upphängande eller s. k. 'stejlegång' lämnas arrendatorn, därest han i fiske deltar, fri plats vid stranden eller annorstädes, där jordägaren anvisar. Rättigheten till 'stejlegång' kan dock av jordägaren återkallas när som helst och upphör ett år efter tillsägelse. — Efter gångbart pris skall arrendatorn vid tillsägelse av mig eller byfogden till Krapperups gård med företräde framför andra köpare försälja all sorts fisk, som är att tillgå vid läget, och densamma utan ersättning transportera till gården i tur och ordning efter budning.» Fiskaren Heljasson, Bökebolet: För rättighet att fiska utanför egendomen Kullas strand, förr tillhörig friherre Gyllenstierna men numera aktiebologet Kulla 1

Numera förkommen enl. uppgift av Claréus.

102 på Kullaberg, hade fiskarna sedan några år tillbaka fått betala viss avgift, först i 3 år 5 % av sin inkomst av fisket, samt därpå under 2 år 400 kronor årligen och under år 1910 500 kronor tillsammans. Jämväl Bökebolets strandägare med undantag av en hade hindrat fritt fiske. Fiskaren Brandt, Mölle: Den i Krapperups fideikommissegendoms arrendekontrakt stadgade skyldigheten att erlägga »ydesill» vore ingen avgift för rättighet att fiska utan endast ersättning till fideikommissarien för underhållet av den gamla hamnen vid Mölle. Fiskaren Hansson, Bökebolet: Före friherre Gyllenstiernas tid hade fisket vid Kulla varit fritt, och så hade det av ålder varit överallt, men numera finge fiskarna icke fiska fritt vare sig utanför Kulla eller utanför Krapperup. Förvaltaren Claréus: Bökebolets fiskare hade vid varje förestående utarrendering av fisket på södra sidan av Kullaberg varit erbjudna att deltaga emot den bestämda avgiften av 300 å 500 kronor för samtliga fiskare. De hade sålunda icke utestängts från ålfisket vid Kullaberg. Fisket utarrenderades icke till vissa personer utan vem som ville hade medgivits rätt att fiska mot avgift. Vid den strand i Bökebolet, som tillhörde friherre Gyllenstierna och J. Elfversson. vore fisket fritt utan någon avgift. Det upplystes att fisket vore fritt vid de friherre Gyllenstierna tillhöriga stränder i Farhult och Rekekroken ävensom å norra sidan av Kullen. Advokaten Starfelt: Ålfisket vid Kullens norra sida vore högst obetydligt, varför någon avgift för rätt att fiska därstädes icke ifrågasatts. Åberopade det av förvaltaren Claréus ingivna, här ovan intagna skriftliga anförandet. d) På k u s t s t r ä c k a n från N y h a m n s l ä g e till H ö g a n ä s . Fiskeritillsyningmannen Cronberg, Nyhamnsläge: Allt fiske utmed denna kuststräcka hade alltid varit och vore fortfarande fritt för en var, ehuru det såges med onda ögon av strandägarna. e) På k u s t s t r ä c k a n söder om H ö g a n ä s till Allerums sockens norra g r ä n s . Det upplystes, att jämväl här hade allt fiske varit fritt i alla tider. Ombuden för Aktiebolaget Svanebäcks strandbad: Bolaget hade på senare tid inköpt Svanebäck för anläggande av badort. Bolaget gjorde anspråk på strandäganderätten för att kunna anordna badplatser o. d., men eljest finge fisket vara fritt liksom det varit under föregående ägares tid. Fiskaren Sjösten, Lerberget: Om strandägarna skulle ha uteslutande rätt till fisket vid dem tillhöriga stränder, skulle yrkesfiskarna bliva urståndsatta att livnära sig. Fisket borde vara fritt för alla som det hittills i allmänhet varit. Häri instämde samtliga närvarande fiskare. Fiskaren Olsson, Nyhamnsläge: Från den tid, då de första husen i Nyhamns fiskläge byggdes, ända till år 1833 hade till kronan erlagts jordskyld för hustomterna, vilka i jordeboken varit upptagna som gatehus, men i anledning av en år 1832 avslutad delning av ägorna till fiskläget Nyhamn hade efter däremot förd klandertalan genom Kungl. Maj:ts utslag den 8 december 1836 på besvär över ett av Luggude härads ägodelningsrätt den 30 november 1832 meddelat utslag blivit fastslaget, att större delen av fiskläget tillhörde Krapperups säteri, och därefter hade husägarna fått betala allt högre avgälder för sina tomter.

103 H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, av flskerättslagen? En fiskare ansåg uttrycket »av ålder» liktydigt med »från urminnes tid». Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskeritillsyningsmännen Reuter: Rörlig vore redskap för fångande av sill och i övrigt all fiskredskap, som sattes ut »i ändamål att driva», d. v. s. sådan som vore o i rörelse under själva fisket. Fast redskap vore ålbottengarn och ålryssjor. Ålryssjan kunde visserligen driva för storm, men det vore meningen, att den skulle stå fast, och den kunde inte fiska, när den vore i rörelse, även om den ginge endast en halv meter. Uttrycken »fast» och »rörlig» i fiskelagen borde emellertid utgå, så att fiske med allt slags redskap bleve fritt. Fiskaren Pettersson, Viken: Fast redskap vore endast sådan som fästes med pålar eller draggar i bottnen. All redskap, som sattes ut ena dagen och toges upp den andra, vore däremot rörlig, såsom ålryssja, laxryssja, hummertina, backor, krokar och garn. Häri instämde flertalet fiskare. Fiskeriintendenten Nordavist erinrade, att ryssja enligt 1 § av 1896 års lag vore fast redskap. Det vore meningen, att ryssjan skulle stå fast. Fiskarna: Då ålryssjorna icke vore fästa med pålar utan stode lösa på bottnen och endast vore försedda med sänken, vilket också gjorde att de ofta dreve bort, kunde de icke betraktas som fast redskap. Advokaten Starfelt förmälde sig anse ålryssja vara fast redskap. Fiskeriintendenten Nordqvist: Fiskredskap kunde enligt hans mening vara antingen l:o) rörlig redskap d. v. s. sådan, som holies i rörelse under fiskafänget t. ex. not och drivgarn, eller ock 2:o) stående redskap, vilken senare åter kunde vara av två slag, nämligen: a) fast stående, varmed förstodes sådan redskap, som vore fäst med pålar eller dylikt och vore avsedd att stå på samma ställe en längre tid, såsom bottengarn, fiskegård eller ryssja, och b) icke fast stående redskap eller sådan, som icke vore fäst med pålar eller dylikt men likväl vore avsedd att stå på samma ställe t. ex. garn och backor. Fiskaren Pålsson, Lerberget: Redskap, som vore nedpålad i bottnen, vore fast redskap; även redskap, som sänktes med kula eller dragg, kunde i viss mening kallas fast, då avsikten vore att den skulle stå fast, men det borde i lagen skiljas på dessa slags redskap, så att den sist omnämnda hänfördes till rörlig. Förvaltaren Claréus: 1896 års lag hänförde ryssja till fast redskap; ryssjan vore också det mest fasta fiskredskap som funnes. Det vore visserligen möjligt, att lagstiftaren i 1 § av lagen närmast tänkt på insjöryssjan, som vore fäst med pålar i botten, men i saknad av annan uttrycklig bestämmelse, måste den här brukliga ålryssjan hänföras under samma rubrik. Samtliga närvarande ansågo ålbottengarn för fast redskap. Då något vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

104 Den 2 september 1911 ä hotellet i Råå. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera på kusten från Allerums sockens norra gräns till Raus sockens södra gräns (Allerums socken, Hälsingborgs stad och Raus socken). I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid: länsmännen i Luggude härads mellersta och västra länsmansdistrikt J. "P. Olsson och J. E. Ahlborn; fiskeritillsyningsmännen J. P. Reuter, Viken och Nils P. Pettersson, Råå; strandägarna greve Axel Wachtmeister å Kulla Gunnarstorp, hemmansägarna Peter Jonsson och Anders Nilsson i Pålstorp, Petter M. Nilsson i Allerum nr 10, Emil Bengtsson, Hans Petter Bengtsson, Bengt Nilsson, Per Aug. Månsson, Ludvig Nilsson och Janne Svensson i Örby, lantbrukaren O. Jönsson å Rydebäck i Kvistofta socken samt förvaltaren K. Claréus för friherre N. Gyllenstierna på Krapperup enligt fullmakt; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen: Johannes Jönsson och K. Aug. Bergström i Domsten; Sone Jönsson, Karl Andersson och Magnus Andersson i Hittarp; Jöns Alfredsson och Nils Petter Olsson i Grafvarna; Gustaf Jönsson, A. P. Andersson och Axel Andersson i Hälsingborg samt Jöns Petter Olsson, Jonas Nilsson, Pål Damström, Jonas Jonasson, Hans Petter Jönsson, A. P. Jönsson, Johannes Damström, William Mårtensson, N. N. Backe, S. P. Pålsson, N. P. Andersson, Göran Pettersson, J. M. Hansson, Artur Jonasson, E. G. Pettersson, Per Olsson, Olof Olsson, Olaus Olsson, Magnus Olsson, Markus Pålsson, Sigfrid Hansson, Janne Jönsson, J. Magnusson, Nils Jönsson, Hj. Olsson, Karl Kropp, Måns Larsson, Josef Knutsson, Sven Olsson, Olof Bose, lotsförmannen och ordföranden i Råå fiskareförening R. Råvall, J. P. Andersson, P. Reinhold, Jöns Persson, I. E. Holm, A. Möller, S. O. Jonasson, Bengt Nilsson, Petter Svensson och Ture Pettersson i Råå. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande kuststräcka? Fiskeritillsyningsmännen. Pettersson: Fiske av ål (med ryssjor och bottengarn), sjurygg, vars hane kallas stenbit, honan kvabba eller kvabbso, torsk, spättor, flundra, sill, piggvar, makrill, näbbgädda, lax, laxöring, vitling och sjötunga. Är fisket utmed havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Fiskaren Jönsson, Domsten: Domstens och Hittarps fisklägen lydde under Kulla Gunnarstorps fideikommissegendom. I äldre med fideikommissinnehavaren ingångna kontrakt hade stadgats viss avgift för rättighet att fiska ål och torsk, varemot annat fiske varit fritt. Avgiften utgick till år 1865 in natura (viss mängd fisk) men därefter med ett kontant belopp av 10 kronor årligen. I de nyare kontrakten, som upprättats för två år sedan, hade jakt- och fiskerätten undantagits från arrendet.

105 Greve Wachtmeister: Endast de personer, som lydde under Kulla Gunnarstorp, hade r&tt att fiska vid godsets stränder, och så hade förhållandet varit i alla tider. Som fiskerättsförhållandena vore osäkra hade bestämmelser om fiskerätten intagits i de med tomtinnehavarna upprättade kontrakten. För två år sedan hade arrendeavgifterna för tomterna höjts, varför någon särskild avgift för rätt till fisket icke stipulerats. De, som förut haft rätt att fiska, skulle enligt muntlig överenskommelse fortfarande hava denna rätt utan att behöva erlägga någon avgift. I anledning av vad som i fiskarpetitionerna andragits ville greve Wachtmeister framhålla, att, såvitt anginge Kulla Gunnarstorp, fiskeförhållandena i alla tider varit väl ordnade. Fisket hade i alla tider varit utarrenderat till vissa personer och sålunda icke fritt. Fiskaren Magnus Andersson, Hittarp: Han ägde en tomt i Hittarp, vilken icke lytt under Kulla Gunnarstorp, den hade förut lytt under Pålsjö men vore numera för omkring 30 år sedan friköpt. Under den tid tomten lytt under Pålsjö hade i årligt arrende för både jorden och fiskerätten erlagts 3 lispund fil. Numera finge han fiska fritt utan att behöva erlägga någon avgift. Endast de, som hörde till byn, ägde rätt att fiska i dess fiskevatten; var och en hade sina utstakade ålställen, som ingen annan finge inkräkta på. Fiskaren Jönsson, Hittarp: Han hade endast idkat fiske vid Hittarp i 5 års tid, innehade ej någon jord men erlade icke någon avgift för rättigheten att fiska. Ålfisket vore förbehållet bydelägarna, vilka sinsemellan uppdelade ålställena, varemot allt annat fiske än efter ål finge idkas även av utom byn boende personer. Fiskeritillsyningsmännen Reuter: Vid Hittarp och Domsten vore allt fiske, med undantag av ålfisket, fritt för en var, även för dem som ej bodde på Kulla Gunnarstorps ägor; någon avgift för rätt att fiska hade icke fordrats eller erlagts på de senare åren. Ålfisket däremot vore förbehållet byamännen, som fördelade ålställena sig emellan enligt överenskommelse. Fiskaren Alfredsson, Grafvarna: Grafvarnas fiskläge lydde under Krapperup. För rättigheten att fiska ål hade tomtinnehavarna att erlägga en i arrendekontrakten bestämd s. k. ålavgift. Ålsättena omfattade ett område, som sträckte sig 100 famnar ut från land. Ålen fångades här endast med ryssjor. Allt annat fiske än efter ål vore emellertid fritt för en var. Laxfiske förekomme icke. Förvaltaren Claréus åberopade innehållet i följande, nu upplästa och av honom undertecknade »P. M. Jag bevakar vid dagens sammanträde strandäganderätten till under Krapperups fideikommiss lydande strand, nämligen: stranden till nr 1 */_ mantal Tinkarp med stranden till Gravarne nr 1,.2, 3, 4, 5, 16, 7, 8, 9 och 10, vardera ett torp. Stranden till Örby nr 13 /i mantal och — varom jag ber få lämna utredning senare — möjlig strand till Krapperups fideikommiss underlydande hemman i Bårslövs, Fjärrestads och Kvistofta socknar. Beträffande fisket vid Gravarne utgör huvudfisket ål och detta ålfiske har enligt fiskarnas egen uppgift idkats sedan århundraden tillbaka av innévånarne å Gravarne ensamt. En var av dem har sin sätteplats. Fiskarna ha till jordägaren betalt någon avgift in natura, men nu i kontant. Hälsingborgs fiskare ha fiskat med garn utanför Gravarnes område, men obetydligt, häremot har ej gjorts någon

106 anmärkning. Jag yrkar bibehållande av all strandägande- och fiskerätt för fideikommisset.» Fiskaren A. P. Andersson, Hälsingborg: Han hade fiskat ål med ryssjor sedan han var 15 år och hade fått betala 4 lispund ål årligen till ägaren av Pålsjö för att få fiska ål vid dennes strand. Det hade nog betalts avgift för rättighet att fiska ål vid annans strand sedan äldre tider. Annat fiske hade han emellertid idkat avgiftsfritt. Åtskilligt tydde på att jordägaren icke ägde stranden vid öppna havet och sålunda icke heller rätt till fisket utmed stranden utan att detta vore kronans egendom. Lotsförmannen Råvall: Utanför Grafvarna fiskades ål med krok inom strandägarområdet även av främmande fiskare från hela kusten. Fiskeritillsyningsmännen Pettersson, Råå: Den allmänna åsikten bland fiskarbefolkningen på skånska västkusten hade alltid varit den, att fisket vore fritt för var och en hur nära stranden som helst, och ingen strandägare hade förr än på sista tiden gjort anspråk på uteslutande rätt till fisket. Det förhållandet, att yrkesfiskarna fått fritt utöva sitt yrke, hade satt dem i stånd att anskaffa dyra redskap och båtar samt driva upp fisket till dess nuvarande ståndpunkt. Om icke denna yrkesfrihet förefunnits, hade det icke varit mycket bevänt med Råå och övriga fisklägen vid Öresund. Att nu förlama dessa samhällens vidare utveckling genom tillämpande av en lagparagraf, som för övrigt tycktes vara ganska svävande, skulle vara orättvist. Dessutom vore det inte så säkert, att närgränsande jordägare vore ägare till stranden, utan åtskilligt tydde snarare på att stranden ägdes av kronan. I en på 1860-talet avgjord tvist mellan Reinhold Persson m. fl. fiskare och dåvarande ägaren till Rydebäcks gård, en person vid namn Holtfreter, angående rätt till fiske inom det s. k. strandägarområdet hade tvisten avgjorts till förmån för fiskarna, vilka jämväl erhållit rätt till plats på stranden för torkning av sina fiskredskap. Detta tydde på att Rydebäcks gård icke ägde någon strandrätt. Emellertid hade nuvarande ägarinnan av Rydebäck år 1888 sökt och erhållit lagfart på marken ända ned till stranden. Förhållandena vid övriga delar av kusten vore förmodligen desamma som vid Rydebäck. För övrigt vore det av mindre betydelse för fiskarna vem som ägde stranden, blott de finge fritt utöva sitt yrke hur nära stranden som helst. Det borde kunna skiljas på strandrätt och fiskerätt. All fisk, som här förekomme, vore vandringsfisk, som endast passerade sundet på genomfart, och det gällde då att passa på och fånga den, då den passerade. Jordägarna hade icke gjort det minsta för att fisken skulle passera förbi här och kunde således icke vara uteslutande ägare till fisken, men ville de deltaga i fisket, så stode det dem fritt. Fisket hade hittills alltid varit fritt här och fritt måste det också förbliva, om fiskarna skulle kunna existera. Fiskarna på Hven hade på senare tid börjat erbjuda betalning till jordägarna för rätt att fiska i ändamål att förekomma intrång av andra fiskare. Utmed kusten från Hälsingborg söderut förbi Råå till Raus sockens södra gräns vore allt fiske fritt utan avgift. Fiskaren N. P. Andersson, Råå: Den av fiskeritillsyningsmännen Pettersson omnämnda tvisten mellan åtskilliga fiskare och ägaren till Rydebäcks gård hade ägt rum omkring år 1845 och avgjorts av Konungens befallningshavande, som medgivit fiskarna icke blott att sätta ut fast redskap (bottengarn för näbbgädda) vid Rydebäcks strand utan även att taga upp redskapen på land för torkning, Fiskaren Jönsson, Råå: Han vore 81 år gammal och hade fiskat fritt i alla

107 tider utom på senaste tiden, då jordägarna börjat utarrendera fiskerätten emot avgift. Vid Råå vore dock fisket fortfarande fritt. .. Strandägarna Emil Bengtsson och Hans Petter Bengtsson, Örby: För omkring 3 månader sedan hade Örby byamän på en bystämma beslutat, att fiske med ålbottengarn inom byns fiskevatten skulle förbjudas, vilket förbud hade kungjorts i tidningarna. Allt annat fiske, jämväl med ryssjor, vore emellertid fortfarande fritt för var och en. Emil Bengtsson hade visserligen förut upplåtit fiskerätt emot avgift till tulluppsyningsmannen, men då hade ålbottengarnen ännu icke börjat anStrandägaren Nilsson, Allerum: Utmed Allerums sockens kust med undantag av de delar därav, som ägdes av Kulla Gunnarstorp, d. v. s. utmed kusten från Viken till Domsten samt en kuststräcka vid Hittarp, vore allt fiske, jämväl ålfisket, fritt för en var utan någon avgift. Jordägarna ansåge sig emellertid äga stranden. Strandägaren Jonsson, Pålstorp: Förr i tiden hade jordägarna i Pålstorp arrenderat ut ålfisket och tagit viss avgift därför, men för omkring 30 år sedan hade detta upphört, och numera toges intet arrende. Frågan om jordägarnas anspråk på fiskerätten hade sitt sammanhang med fiskarnas tvistigheter inbördes och med ålbottengarnens uppkomst. Ålbottengarnen toge stor plats i anspråk och måste stå på visst avstånd från varandra, och där fisket vore fritt, kunde fiskarna icke komma överens om sina ålplatser, utan för att skydda sig mot intrång av andra arrenderade de visst område av jordägaren. I Pålstorp betalades emellertid ingen avgift till jordägaren för rättighet att utsätta ålbottengarn. Strandägaren Nilsson, Pålstorp: Såväl han som hans fader och farfader, vilka före honom innehaft samma hemmansdel, hade haft ålfisket utarrenderat mot avgift. Nu hade han emellertid sålt sin hemmansdel och visste icke hur nya ägaren gjorde. Det hade bland Pålstorps byamän varit fråga om att utarrendera fisket utanför byns allmänning, men, då det endast varit gamla sjukliga fiskare, som begagnat sig av fisket där, hade man ansett dessa böra få fiska fritt. Strandägarna ägde otvivelaktigt rätt till fisket och borde hava ersättning, om de skulle avstå fiskerätten. Fiskeritillsyningsmännen Pettersson: Då fiske av stimfisk av ålder ansetts fritt för alla, borde fiske av ål, som jämväl ginge i stora stim och sålunda vore att anse som stimfisk, vara fritt. För omkring en månad sedan hade förbud utfärdats mot att fiska ål vid Rydebäcks strand. Lantbrukaren Jönsson, Rydebäck: Förbudet mot ålfiske vid Rydebäcks strand, som fölle inom Kvistofta socken, gällde endast ålbottengarn och vore allenast avsett att skydda fiskarna från Fortuna fiskläge, vilka ägde rätt att utan avgift fiska i Rydebäcks fiskevatten, mot intrång av främmande fiskare. Fortuna fiskläge lydde under Rydebäcks gård. Förut hade jämväl ålfisket med bottengarn varit fritt för alla. I minst 50 • år hade det utsatts bottengarn vid Rydebäcks strand. Då några tyska undersåtar för någon tid sedan satt ut bottengarnen så nära intill varandra, att de hindrat passagen till strand, hade detta förbjudits av jordägaren. Lotsförmannen Råvall: Förr i tiden fingo fiskarna icke blott fiska fritt utanför stränderna utan även använda stranden till upplags- och torkningsplats. Sedan nu emellertid ålbottengarnen kommit i användning, vilka fångade mycket fisk på en gång, och sålunda ålfisket blivit mera ekonomiskt givande, hade strandägarna börjat förbehålla sig detta slags fiske. Det vore alla fiskares åsikt och önskan, att fiskerätten bleve fri

108 för alla. Alen hölle sig icke kvar på samma plats utan passerade endast denna kust på genomfart från de norrländska och finländska kusterna till Atlanten. Strandägarna borde sålunda icke kunna anses ha någon uteslutande äganderätt till denna fisk. Det skulle även vara till nationalekonomisk förlust, om man icke på allt sätt sökte fånga den ål, som passerade kusten, och detta kunde de jämförelsevis fåtaliga strandägarna, som icke kunde ägna sig uteslutande åt fisket, icke hinna med, utan en stor del fisk skulle utan nytta få gå ifrån våra kuster. Fisken ute i havsbandet minskades år från år, så att fiskarna för sin utkomsts skull måste söka sig in till stränderna. Förbjödes då fisket vid stränderna, återstode för fiskarbefolkningen ingen annan utväg än att ägna sig åt annan sysselsättning eller kanske rent av utvandra. Under det att strandägarna icke vidtoge några åtgärder för fiskens fredande, gjorde fiskarna allt vad som rimligtvis kunde göras för fiskerinäringens utveckling och särskilt för småsillens fredande. Sättet för fiskets bedrivande borde dock regleras genom lagstiftning, eljest kunde tvistigheterna fiskarna emellan lätt urarta till ett »allas krig mot alla». Särskilt beträffande ålbottengarnen borde bestämmelser meddelas, pä huru stort avstånd de skulle sättas från varandra, varjämte borde utstakas särskilda ålplatser för varje fiskläge. Strandäganderätt förefunnes icke på andra ställen än vid särskilt skattlagt fiske. Samma undantagsbestämmelser med avseende å strandägarnas rätt till fiske, som enligt gällande fiskelag förefunnes för Norrland och Bohuslän, borde även gälla för Skåne. Häri instämde flertalet närvarande fiskare. Lantbrukaren Jönsson, Rydebäck: Strandäganderätten borde endast innebära, att jordägaren kunde disponera stranden (t. ex. för tång- och sandtäkt o. d.), under det att fisket utanför stranden borde vara fritt för alla. Närvarande fiskare uppgåvo att agntäkt alltid varit och fortfarande vore fri för alla med undantag för Kulla Gunnarstorps strand, där sådan vore förbjuden. Förbudet respekterades emellertid icke och överträdelser hade icke föranlett någon påföljd. Greve Wachtmeister: Något förbud mot agntäkt vid Kulla Gunnarstorps strand hade icke under hans besittningstid utfärdats, utan vore agntäkten åtminstone numera jämväl där fri. Fiskaren Jönsson, Domsten: För 40 a 50 år sedan hade några danska undersåtar kommit över till Kulla Gunnarstorp för att »stampa orm» och »stryka räkhäst». På framställning av fiskare från Domsten hade då agntäkten blivit förbjuden vid Kulla Gunnarstorps stränder, men förbudet hade gällt endast danska undersåtar, och numera vore den åter fri för vem som helst. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, a v fiskerättslagen ? Fiskeritillsyningsmännen Pettersson: Uttrycket »av ålder» motsvarade en mansålder. Fiskaren Andersson, Råå: »Av ålder» vore liktydigt med »i fars och farfars tid». Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskeritillsyningsmännen Pettersson: Ålbottengarn vore fast redskap men ålryssja rörlig.

109 Lotsförmannen Råvall: Den redskap, som fästes med pålar, kula eller dragg och som stode förankrad på samma plats i omkring ett halvt års tid, vore fast redskap. All annan vore rörlig. Ålryssjan, som stode på samma plats i högst 14 dagar, vore rörlig redskap. Däremot vore ett slags stora ryssjor, som förankrades medels krabbar (ett slags ankaren), men numera icke användes, fast redskap, vartill även borde hänföras ålbottengarn och laxgarn. På de mindre ryssjorna toges även klossarna (flötena) i land; dessa ryssjor vore rörlig redskap. All redskap, som dreve med strömmen, vore rörlig. Fiskaren Olaus Olsson, Råå: Ålbottengarn vore fast redskap. Därest fiske med ålbottengarn komme att bliva fritt för var och en, borde sättet för detta fiskes bedrivande regleras av respektive samhällen. Med de mindre redskapen kunde däremot fiskas hur som helst. Till rörlig redskap hänfördes backor, spättegarn och torskgarn samt jämväl ålryssjor, som endast stode på samma plats en kortare tid och toges i land var 14 dag. Åtskilliga strandägare höllo före, att ålryssjan stode lika fast och lika länge på samma plats som ålbottengarnen och förty vore fast redskap. Häri instämde en fiskare. Strandägarna från Örby: Endast ålbottengarn vore fast redskap, all annan rörlig. Förvaltaren Claréus: 1896 års lag hänförde ryssja till fast redskap; ryssjan vore också det mest fasta fiskredskap som funnes. Det vore visserligen möjligt, att lagstiftaren i 1 § av lagen närmast tänkt på insjöryssjan, som vore fäst med pålar i bottnen, men i saknad av annan uttrycklig bestämmelse måste enligt hans förmenande den här på kusten brukliga ålryssjan hänföras under samma rubrik. Samtliga närvarande önskade att ifrågavarande uttryck »av ålder» och »rörlig redskap» i lagen måtte förtydligas. Samtliga närvarande fiskare uttryckte som sin mening, att lagstiftningen borde ändras därhän, att fisket bleve fritt för var och en, ty därav vore fiskarna i stort behov. Strandägarna däremot förbehöllo sig fortfarande den rätt till fiske de enligt gällande lag ägde. Då vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem

Harald

Skoglund.

Den 5 september 1911 å stadshotellet i Landskrona. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera på kusten från Raus sockens södra gräns till gränsen mellan Löddeköpinge och Borgeby socknar (Kvistofta socken av Luggude härad samt Rönnebergs och Harjagers härad). I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid: länsmännen i Rönnebergs härads distrikt E. Kinberg och i Harjagers härads distrikt Oscar Roupé;

110 fiskeritillsyningsmännen: Nils P. Pettersson i Råå, N. Svensson i Borstahusen och S. P. de la Mötte i Barsebäck; strandägarna: Jöns Pålsson, Kristian Persson, vilken även förde talan för Per Assarsson, Erik Hansson och Kristian Nilsson i Tuna pä Hven, Bengt Assarsson i Furunäs, Måns Persson i Ulfstorp, kronolotsen E. Björkman i Landskrona (strandägare på Hven och idkare av fiske utmed fastlandets kust), förvaltaren Ossian Feuk för Uppfostringsanstalterna i Råby eller det s. k. Råbyinstitutet, Löddesborg, förvaltaren J. Håkansson såsom ombud för greve Hamilton å Barsebäck, Nils Olsson, Jöns Hansson, Petter Bengtsson, Otto Lundqvist, Lars Andersson och Johan Andersson i Laxtorp, den sistnämnde såsom ombud för Matilda Persson därsammastädes, Nils Assersson, Edvard Vigström och Johannes Larsson i Hilleshög, Janne Olsson och U. Åkvist i Glumslöf Nedre samt Lars Eriksson och Oskar Jönsson i Glumslöf Öfre; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen: J. P. Jeppsson, Nils Petter Olsson, Karl Andersson och Johannes Jönsson i Fortuna; Petter Jönsson i Alabodama; Petter Hansson, Petter Mattsson, Bengt Pettersson, Petter Olsson, Bengt Jönsson, Jakob Andersson, Karl Andersson, Bengt Johansson, Karl Pettersson, Jöns Petter Bengtsson och Sven Petter Bengtsson i Borstahusen: Magnus Assarsson, Johannes Vennerberg, Gustaf Veberg, Sven Hansson, Nils Andersson, Kristian Vennerberg, Einar Persson, Ola Persson, Jöns Nilsson, Alfred Olsson, Janne Kristersson, Johannes Nilsson, Daniel Persson och Per Johansson från Hven; Hans Petter Persson, Johannes Jönsson och Nils Nilsson i Barsebäck; Paulus Hansson, Valfrid Olsson, Nils Åkesson och Ols Petter Olsson i Vikhög; samt ordföranden i Saxtorps sockens kommunalnämnd: Ernfrid Erlandsson. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande h a v s k u s t ? Fiskeritillsyningsmännen Svensson, Borstahusen: Vid kusten utanför Borstahusen och omkring ön Hven fångades rödspätta, torsk, ål, makrill, flundra eller skrubba, sill och något stenbit. Fiskarna från Fortuna: Vid kusten utanför Fortuna fångades samma slags fisk, som nyss nämnts, men jämväl laxöring, piggvar, näbbgädda och vitling. Makrillfisket vore här obetydligt. Ålen toges med bottengarn, ej med ryssjor. Vid Älabodarna idkades samma slags fiske som vid Fortuna. Fiskarna från Barsebäck: Vid kusten utanför Barsebäck idkades fiske efter torsk och laxöring samt huvudsakligen ål, vilken fångades med ryssjor och tinor. Fiskarna från Vikhög: Här fångades jämväl abborre, men eljest idkades samma slags fiske som vid Barsebäck. Kronolotsen Björkman: Utanför Landskrona bedreves högst obetydligt fiske. I Landskrona funnes endast tre fiskebåtar. Det huvudsakligaste fisket vore efter abborre och tångräka. Ålfisket vore däremot obetydligt.

Ill Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? a) Kvistofta sockens k u s t . Fiskaren Olsson, Fortuna: Denna kuststräcka fölle till största delen inom gränserna för Rydebäcks gård, omfattande en del av hemmanet nr 1 samt hemmanen nr 2 och 3 Rya, jämte därunder lydande numera från Raus till Kvistofta socken överflyttade n / 3 2 mantal Pålstorp nr 3, å vars mark låge en del av Fortuna fiskläge. Denna del av fiskläget hade sålunda genom köp av hemmanet Pålstorp nr 3 kommit att lyda under Rydebäcks gård, vars ägare uppbure avgäld av tomtinnehavarna. Ett stycke från stranden vid Pålstorp nr 3 funnes en gammal skansbyggnad. Jordremsan mellan skansbyggnaden och stranden, den s. k. strandmalsmarken, skulle enligt vad Olsson hört berättas av sin fader, vilken varit född år 1804, vara en kronans tillhörighet och förr i tiden hava kallats »strandridaremarken». Rydebäcks gårds ägare borde sålunda icke hava någon bestämmanderätt över fisket vid stranden. En föregående ägare av Rydebäck, en tysk vid namn Holtfreter, hade på sin tid sökt förhindra fiske vid gårdens strand. Sålunda hade omkring år 1845 förekommit en tvist mellan bemälde Holtfreter och en fiskare vid namn Reinhold Persson, vilken utsatt bottengarn för fångande av sill och näbbgädda. Denna tvist skulle hava av Konungens befallningshavande avgjorts till förmån för Persson. I övrigt hade fisket vid Rydebäcks strand i alla tider varit fritt till senaste tid, då gårdens nuvarande ägare, änkefru Heise, förbjudit fiske; hon hade genom annons i tidningarna för omkring 11/.2 månad sedan fridlyst icke blott allt fisket utan även själva stranden. Tomterna i Fortuna fiskläge, som låge på nyssnämnda strandmark, vore upplåtna med nyttjanderätt på 50 år, varav nu återstode nio år. Då det vore osäkert om tomterna finge köpas eller ånyo arrenderas, visste innehavarna icke, vart de skulle taga vägen vid arrendetidens utgång. De flesta tomtinnehavarna voro fattiga och utslitna och hade därför, om de måste avträda sina lägenheter, ingen annan utsikt än fattighuset. Regeringen borde vidtaga åtgärder för att fisket bleve fritt för alla. b) K u s t e n utanför Öfre Glumslöfs by. Fiskaren Olsson i Fortuna: Fisket utanför Öfre Glumslöf hade alltid varit och vore fortfarande fritt. Byamännen ansåges icke äga någon strandrätt utan endast rätt till vid lantmäteriförrättning utstakad väg till stranden. Fiskaren Jeppsson, Fortuna: Olsson arrenderade ålfisket vid denna kuststräcka av fyra delägare i Öfre Glumsjöfs by. Jordägarna i Öfre Glumslöf: Öfre Glumslöfs byamän hade icke förhindrat fiske vid hyns strand men förbehölle sig den rätt de förut haft. Fiskevattnet vore oskiftat, och borde sålunda icke några av byamännen äga rätt att utarrendera fisket. Fiskaren Olsson: Ålbottengarn hade nu under fyra års tid begagnats vid Öfre Glumslöfs strand. Olsson hade sedan sistlidna mars månad tillstånd av nyssberörda fyra hemmansägare att mot en årlig avgift av 25 kronor där utsätta ett ålbottengarn. Han hindrade dock icke andra att fiska vid samma strand och såge helst att fisket bleve fritt. Fiskaren Jeppsson: Ålbottengarnen upptoge helt och hållet den plats, där

112 de stode, och lämnade sålunda ej rum för annat fiske. De utestängde därjämte torsken från stranden. Fiskaren Olsson: Ålbottengarnen hindrade icke annat fiske, ty under den tid, då ålen på sin vandring från Norrland och Finland stroke genom Öresund, eller under september och oktober, påginge intet annat fiske på denna plats. Det borde väl icke förmenas fiskare att skaffa sig ålbottengarn och därigenom driva upp fisket till större ekonomisk vinst. De vid Öresund boende fiskarna hade lång väg till de ut till havs belägna fiskeplatserna och behövde därför alltför väl hava ålfisket att tillgå. Fiskeritillsyningsmännen Pettersson: Något hinder att sätta ut mindre fiskredskap vid sidan av ålbottengarnen funnes icke, ehuru de senare visserligen toge bort någon fisk för småredskapen. , c) K u s t e n utanför Ålabodarna. Fiskaren Jönsson, Ålabodarna: Fisket vid Ålabodarna hade varit fritt till för omkring 6 år sedan. Man hade nämligen icke förrän vid den tiden haft kännedom om att där funnes särskilt skattlagt ålfiske. Numera gjorde ägarna av detta skatteköpta ålfiske anspråk på uteslutande rätt att fiska ål inom fiskets gränser, som blivit utstakade för omkring sex år sedan av ägarna själva. Ålfiskets område syntes vara för vidsträckt tilltaget. Åtminstone borde delägarna i Nedre Glumslöfs by, utmed vars strand ålfisket sträckte sig, äga lika rätt till fiske därstädes som själva ägarna av fisket. Byamännen vore nu hindrade att sätta ut garn inom ålfiskets område. Fiskaren Olsson: Genom en för omkring 6 år sedan av Rönnebergs, Onsjö och Harjagers häradsrätt avgjord rättegång emellan ägarna av ålfisket Ålabodarna och Nedre Glumslöfs byamän hade ålfiskets ägare såsom fiskeområde tillerkänts hela Nedre Glumslöfs bys strand. Annat fiske därstädes än efter ål vore emellertid fritt. d) K u s t e n söder om Ålabodarna till och med Hilleshögs by och till d e n n a b y hörande egendomen Hildesborg. Strandägaren Assersson, Hilleshög: För omkring två år sedan hade Hilleshögs byamän genom ett hovrättens utslag fått sig tillerkända rätten till ålfiske utanför byns strand, och därefter hade greve Wachtmeister på Hildesborg, vilken egendom omfattade några hemmansnummer i Hilleshögs by, och de övriga byamännen utarrenderat ålfisket, varemot allt annat fiske vid byns strand vore fritt. Annat fiske än efter ål förekomme dock sällan. e) K u s t e n södra gräns.

från Hildesborg förbi L a n d s k r o n a till Barsebäcks sockens

Fiskeritillsyningsmännen Svensson, Borstahusen och de la Mötte, Barsebäck: Utmed hela denna kuststräcka vore allt fiske, jämväl ålfisket, fritt hur nära stranden som helst. Någon utarrendering av fisket förekomme icke. f) Löddeköpinge sockens k u s t . Förvaltaren Feuk: Några fiskare hade hos Råby-institutet å Löddesborg anhållit att få sätta ut ålbottengarn vid Löddesborgs strand. Institutet hade visser-

113 ligen ej haft något emot detta men ej kunnat lämna tillstånd därtill, då stranden i samband med annan under Löddesborg lydande jord vore utarrenderad till några personer, ocli fiskerätten följaktligen tillkomme dessa arrendatorer. Fiskarna hade emellertid träffat avtal med arrendatorerna att få sätta ut ålbottengarn vid egendomens strand. Eljest vore fisket vid Löddesborg fritt. Fiskaren Valfrid Olsson, Vikhög: Fyra jordägare på kusten söder om Vikhögs fiskläge hade mot en årlig avgift av trettio kronor upplåtit rätt att utsätta två ålbottengarn vid sin strand. De hade förbjudit andra att sätta ut ålryssjor inom detta strandområde. Eljest vore fisket fritt för vem som helst på kusten från Vikhög till Löddeån. Söder om Löddeån vidtoge docenten Törnes egendom Löddesnäs i Borgeby socken. Törne hade icke blott förbjudit allt fiske vid Löddesnäs strand utan även fridlyst själva stranden. För närvarande påginge vid Torna och Bara häradsrätt ^n process mellan Törne, å ena, samt Valfrid Olsson och hans broder Jöns Petter Olsson, å andra sidan, om ansvar för det de senare utsatt ålryssjor inom Löddesnäs fiskevatten. g) Kusterna kring ön Hven. Fiskaren Veberg, Hven: Sedan för omkring 12 år tillbaka hade samtliga jordägare på Hvens norra sida och de flesta på öns södra sida förbehållit sig ålfisket, som de hade utarrenderat, varemot allt annat fiske vore fritt. Dessförinnan hade jämväl ålfisket varit fritt kring Hven. Förbudet mot ålfiske hade kungjorts genom uppläsning i kyrkan och annonsering i tidningarna. På Hven användes för fångande av ål ej bottengarn utan endast ryssjor. Fisket inom en kommun borde vara fritt för inom kommunen boende fiskare men icke för utsocknes. Fiskaren Persson, Hven: Vid ända till åtta eller nio tiondedelar av Hvens kuster vore ålfisket bortarrenderat. Arrendatorn av kungsgården hade varit den första på Hven, som för tolv år sedan börjat utarrendera ålfisket. Strandägaren Pålsson i Tuna nr 25 på Hven: Till hans hemman hörde en liten strandremsa, vid vilken ålfisket sedan sex år tillbaka av honom utarrenderats, varemot allt annat fiske vore fritt. Före den tiden hade jämväl ålfisket vid hans strand varit fritt. Fiskaren Assarsson, Hven: Fisket kring Hven borde vara fritt för alla Hvens inbyggare. Fiskaren Jönsson, Borstahusen, önskade, att fisket vid Öresunds kuster skulle vara fritt för alla fiskare, som bodde vid Öresund och ej blott inom varje socken för därinom boende. Kronolotsen Björkman: Ålfisket utmed en kommuns kust borde förbehållas samma kommuns fiskare, varemot annat fiske borde få bedrivas jämväl av utsocknes. Förvaltaren Feuk: Hävdvunnen sed kunde bliva lag, men jordägarna hade förvärvat sina egendomar med hänsyn till fisket. Fisket kunde ofta vara mera inkomstbringande än jordens hela avkastning, så att, om fisket bleve fritt, kunde detta ruinera strandägarna. Dessa borde sålunda få behålla sin strandäganderätt, ehuru det visserligen måste anses behjärtansvärt, att fiskarna finge fiska obehindrat. Häri instämde samtliga närvarande strandägare. Fiskaren Pettersson, Borstahusen: Fiskarna hade inte annat än sjön att tillgå för sin näring. Om strandägarna förbehölle sig strandfisket, kunde detta $ — Fiskerättsutredningen.

II.

114 bliva till ruinerande avbräck för många fiskare med de mest ödesdigra följder. Staten borde övertaga hela kuststräckan och upplåta fisket till fritt begagnande åt alla. På given anledning tillfrågades de närvarande fiskarna, huruvida bruket av de stora s. k. danska ålbottengarnen borde vare sig helt förbjudas eller genom reglerande bestämmelser inskränkas. Härpå svarades från fiskarnas sida så gott som enhälligt, att begagnandet av sådana ålbottengarn borde förbjudas, då de hindrade annat strandfiske och tvunge fiskarna ut till havs för att få någon fisk. Vidare anförde med anledning av den framställda frågan: Fiskaren Nils Åkesson, Vikhög: Dessa ålbottengarn vore även livsfarliga för fiskarna; då de i mörker eller tjocka nödgades söka land, kunde lätt hända, att fiskarbåtarna stötte på de pålar, emellan vilka garnen vore spända, och kantrade. Åtminstone borde innehavarna åv dylika ålbottengarn åläggas att i mörker och tjocka utmärka dem medelst brinnande lanternor. Fiskaren N. P. Olsson: Ålbottengarn användes i utlandet och borde sålunda även få användas i Sverige. Skulle ålbottengarnens användning förhindras, kunde likaså gärna hela ålfisket förbjudas. Fiskaren Bengt Jönsson, Borstahusen: Ålbottengarnen vore mycket dyra i inköp, och någon fiskare hade icke råd att skaffa sig sådana utan endast kapitalstarka personer. Kronolotsen Björkman: Då ålbottengarnen såldes med rätt till avbetalning vore det även möjligt för mindre bemedlade fiskare att förvärva sådana. Det borde stadgas förbud för ett fåtal personer att tillvälla sig en större strandsträcka och sålunda utestänga andra fiskare. Fiskeritillsyningsmännen Pettersson: Ålbottengarnen borde bibehållas, enär det icke kunde vara ekonomiskt att fiska med ett sämre slags redskap, då det funnes bättre. Fiskaren Karl Pettersson, Borstahusen: Till en början kunde det nog vara fördelaktigare att använda ålbottengarn, men fisket därmed bleve mindre givande med åren. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, av flskerättslagen? Kronolotsen Björkman: »Av ålder» motsvarade uttrycket »i fars och farfars tid». Fiskeriintendenten ansåg uttrycket »av ålder» ersätta begreppet »urminnes hävd» i allmänna lagen. Vad m e n a s med >rörlig» och »fast»

fiskredskap?

Fiskaren Nils Åkesson, Vikhög: Endast den redskap, som fästes med pålar i bottnen, vore fast, såsom ålbottengarn; all annan redskap vore rörlig, vartill sålunda hänfördes ålryssjor, vilka sänktes med stenar så avpassade att de kunde gå med strömmen. Häri instämde samtliga närvarande, såväl strandägare som fiskare.

115 Såsom allmänt önskemål uttalades, att ifrågavarande uttryck i lagen måtte förtydligas. Då vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

Den 7 september 1911 å länsstyrelsens sessionssal i Malmö. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera på kusten från gränsen mellan Löddeköpinge och Borgeby socknar till Trälieborgs stads västra gräns. I närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid: länsmännen i Bara härads västra distrikt B. G. Jönsson, i Oxie härads västra distrikt landsfiskalen K. E. Österberg och i Skytts härads västra distrikt S. A. Hultberg; fiskeritillsyningsmännen Per Viderberg, Limhamn, och J. E. Ros, Skanör; strandägarna J. P. Jakobsson i Skanör, Erik Olsson, Petter Olsson och L. Berglund i Kämpinge, den sistnämnde jämväl såsom ägare av ett skattlagt ålfiske, docenten med. doktorn F. W. Törne, Löddesnäs, professorn Hj. O. Lindgren såsom ordförande i styrelsen för Skånska cementaktiebolaget för bolagets jordegendom i Lomma, Hans Larsson i Vinstorp, bruksägaren Åkerman i Kastorp samt Nils Pettersson, Jakob Jönsson, Hans Rasmusson, Hans Olsson och Anders Jönsson i Bjärred: samt följande icke strandägande fiskare, nämligen: Bengt Persson, Johan Larsson och Albert Persson i Borgeby; Jöns Nilsson i Bjärred; Anders Nilsson, Anders Karlström, Janne Karlström och Johan Gustafsson i Lomma; Nils Jönsson, Alfred Sjöblom, Johan Bygren, Lorentz Gunnarsson, Anders Olsson, August Viderberg, Olof Viderberg, Bengt Johansson, Hans Persson, Nils Nilsson, Jöns Persson, Karl Bergström och Edvin Ström i Limhamn; Valfrid Porsson och A. Björkman i Skanör; Bengt Kristiansson och Jöns Levin i Kämpinge; A. H. Lindgren i Skåre; ävensom borgmästaren i Skanör med Falsterbo Erik Torslow och åtskilliga andra personer, vilka senare dock ej anmälde sig till anteckning i protokollet. Vid sammanträdet var jämväl herr landshövdingen m. m. greve Robert De la Gardie närvarande. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande s t r ä c k a av länets kust? Fiskeritillsyningsmännen Viderberg, Limhamn, så vitt anginge hans distrikt, vilket omfattade kusten från Löddeåns mynning till Vellinge sockens norra gräns: fiske efter torsk, sill, ål, skrubba (flundra), spättor, något räkor, näbbgädda (horn-

116 fisk), makrill, stenbit och abborre (under april och maj). Al fångades i allmänhet med krok och även med småryssjor men ej med bottengarn. Därjämte fiskades något lax. Fiskeritillsyningsmännen Ros, Skanör: Inom hans distrikt, omfattande kusten från Hvellinge sockens norra gräns till Falsterbos gräns mot öster, fångades samma slags fisk som de nyss nämnda. Laxfisket vore dock på södra kusten rikligare. Abborrfisket vore däremot sämre. På södra kusten fångades ålen med stora s. k. danska ålbottengarn och ryssjor, på västra kusten endast med krok. Först innevarande höst hade försöksvis börjat användas ålbottengarn på västra kuststräckan. På kuststräckan från Falsterbo fyr till Ljunghusen hade använts sådana ålbottengarn under,senaste två år, längre österut vid Kämpinge ochoSkåre först under innevarande år. Öster om Skåre förekomme inga ålbottengarn. Ålbottengarnens antal utgjorde i Falsterbo 8, i Kämpinge fiskläge 3, i Kämpinge by 4 och i Skåre 5. Dessutom funnes i Kämpinge 10 övervattensryssjor. Är fisket utmed havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Docenten Törne åberopade innehållet i följande av honom undertecknade skrift med tillhörande bilagor: »Då det nu gäller att få en utredning i fråga om kronans äganderätt till stränderna och kustfisket i Malmöhus län, ber jag härmed få redogöra för huru det förhåller sig med strandäganderätten och fisket på den nordligaste delen av den kuststräcka som dagens möte avser nämligen på Löddesnäs gård (nr 13, 19 m. fl. i Borgeby socken). Jag gör det så mycket hellre, som det vid Löddesnäs förts en process, vilken har stort intresse för bedömande av föreliggande frågor. På ett avstånd av 4,276 fot väster ut från Löddesnäs strand ligger en större stensamling, kallad Löddekar; om detta Löddekar har för ett trettiotal år sedan förts en långvarig process vars utgång synes mig hava avgörande betydelse för 1 de frågor, som i dag här behandlas. Angående denna process hänvisas till bilaga. Kungl. Maj:t har således i sin dom fullt tydligt erkänt och fastslagit bland annat att, såvitt Kungl. Maj:ts och kronans rätt rörde, dåvarande ägaren av Löddesnäs professor Trägårdh var rätt ägare till Löddekar och den landgrund på vilket detta är beläget; och måste äganderätten till landgrunden naturligtvis innefatta allt det land och vatten som är beläget mellan Löddekar och Löddesnäs strand och fasta land. Med äganderätten till landgrund och vatten följer enligt vanlig svensk rättsuppfattning också fiskerätten på all denna landgrund. Belysande för huru uppfattningen att landgrunden utanför fasta landet tillhör den innanför belägna fastigheten var fast rotad i allmänna medvetandet är också professor Trägårdhs försök att för trettiotvå år sedan genom en betydande och mycket dyrbar vall eller fördämning från sjön innestänga och torrlägga ett större område (cirka 70 tunnland). Hade det hos Trägårdh eller jag må säga hos någon annan funnits den ringaste tvekan om vart det område hörde, som han torr1

Kungl. Maj:ts dom den 18 april 1883 i sak emellan dels Kungl. Maj:t och kronan dels ock fabriksidkaren C. O. Borg m. fl., var å sin sida, sökande, samt akademiadjunkten G. S. Trägårdh, svarande.

117 lagt, så hade han aldrig vågat sig ut på detta dyrbara företag. Inom parentes kan jag nämna, att jag tagit upp igen tanken på denna torrläggning. Och det kan ju vara ett såväl för den enskilde som också för det allmänna gagneligt företag att sålunda öka upp arealen av vår skånska jord. De tvister, som ställas i utsikt angående äganderättsförhållandena, uppmuntra ej till liknande företagsamhet på andra ställen där ej laga dom om vem som äger landgrunden föreligger. På Löddesnäs har fiskerätten å gårdens strandäganderätt såväl i sjön som i Löddeå utan avbrott varit bortarrenderad sedan minst 32 år tillbaka ända till den 12 juli 1911 och har därvid strandäganderätten i sjön ansetts sträcka sig ut till Löddekar; kännedom om dessa förhållanden har bragts till allmänheten dels enskilt genom tillsägelse till obehörigt fiskande dels genom kungörelser i kyrkan; Det område som Löddesnäs strandäganderätt avser har något sånär lämnats i fred av obehöriga fiskare tills tidningsartiklar under detta året framkommo med påståendet att kronan ägde stränderna och fisket. Då inträdde en betydande förändring. Där Löddeån rinner ut i sjön finnes på Löddesnässidan en mängd större vassar, som växa kring en mindre ö och en långt utskjutande landarm. I närheten av dessa vassar samlades vid tiden för bästa abborrfisket en mängd båtar, vilka, som det sades, alla lågo i vägen för varandra. De dåvarande arrendatorerna av fisket A. P. Wide och Johan Larsson förklarade då för mig att de ej kunde eller ville betala till gården den arrendeavgift, som de förut betalt, om främmande fiskare på nämnda sätt finge göra intrång i fiskerätten. Ätt fiskare mångenstädes på kusten fått fritt fiska vid stränderna har väl sin förklaring däri att på de ställen, där det är mycket långgrunt, det på området för strandäganderätten ej finnes något mera lönande fiske, och ingen har där brytt sig om vem som fiskade. Genom att Löddesnäs ligger vid Löddeåns utlopp och det där finnes stora vassar har fisket vid denna gård sedan länge varit känt som rikligt. Därför har också ägarna av gården sedan lång tid tillbaka tillvaratagit och skyddat denna gårdens fiskerätt; och denna rätt, styrkt genom de nu relaterade fakta, ämnar jag under inga omständigheter låta avhända mig. Jag har i denna redogörelse visat att Löddesnäs gård är även gent emot Kungl. Maj:t och kronan rätt ägare till den vid gården belägna stranden och fiskerätten å området för strandäganderätten, samt att obehöriga fiskare ej under de 32 år, som fiskerätten varit bortarrenderad, fått oklandrat fiska å nämnda område.» På framställd fråga förklarade docenten Törne sig icke känna till fiskerättsförhållandena vid Löddesnäs före 1878 eller 1879, då fiskerätten börjat utarrenderas. För närvarande vore gårdens fiskevatten ej utarrenderat, på det att de föregående arrendatorerna skulle kunna åberopas som vittnen i en eventuell rättegång angående olovligt fiske vid Löddesnäs. Det huvudsakligaste fisket vid Löddesnäs bedreves efter ål, gädda och abborre. Några ålbottengarn förekomme där icke. Strandägaren Kristersson, Bjärred: Söder om Löddesnäs till Lomma sockens gräns hade strandägarna icke gjort anspråk på uteslutande rätt till fiske, utan vore allt fiske jämväl efteroål fritt på denna kuststräcka. Bruksägaren Åkerman, Kastorp: Utmed kusten av Vinstorps och Kastorps byar i Lomma socken vore jämväl allt fiske fritt. Jordägarna ansåge sig emellertid vara ägare till fiskerätten, ehuru de icke begagnat sig av densamma, och ämnade icke avhända sig denna rätt utan förbehölle sig att för framtiden utnyttja fisket vid sina stränder.

118 Professorn O. Hj. Lindgren: Kusten utanför Bjärred och Lomma vore mycket långgrund och fisket där följaktligen dåligt, varför strandägarna icke haft intresse av att förbehålla sig fisket. Jämväl vid den skånska cementaktiebolaget tillhöriga strand vore fisket obetydligt. Bolaget idkade självt icke något fiske och hade därför ej hindrat andra att fiska vid dess strand men ville behålla sin rätt till fisket. Urminnesrätt till fiske vid annans strand hade aldrig funnits, utan de fiskande visste att de fiskade olagligt. Ingen hade bestritt jordägarna strandrätten. Av Konungens befallningshavandes kungörelse i ämnet förefölle det ock som om fiskerätten betraktades som ett korollarium till strandrätten. (»Kronans äganderätt till stränderna och kustfisket»). Strandrätten vore för cementbolaget av stor betydelse och stort värde, då bolaget genom verkställda1 utfyllningar fått en tillökning i sitt strandområde med ett värde av omkring /2 miljon kronor. Stranden vore uppenbarligen bolagets egendom, och ehuru bolaget ej idkade fiske, hölle bolaget dock på sin äganderätt till strandfisket. Detta måste bedrivas efter en viss ordning för att icke helt och hållet utrotas. Det vore svårt att förstå varför just fiskerätten skulle utsättas för en kommunistisk lagstiftning mer än andra rättigheter. Om överträdelser mot fiskelagen icke bleve näpsta, berodde detta ej på att strandägarna uppgivit sin fiskerätt utan därpå att en fredlig strandägare högst ogärna vidtoge åtgärder för att bevaka sitt fiskeområde och det vore förenat med svårigheter att skaffa bevisning. Ingenting hade förekommit, som kunde motivera, att strandägarna berövades sin rätt till sjöterritoriet, utan borde såväl strandrätten som fiskerätten bibehållas åt dem, det stode sedan strandägarna fritt att låta andra fiska med iakttagande av skick och ordning. Fiskaren Nils Jönsson, Limhamn, åberopade innehållet i ett nu uppläst: »Protokoll över fiskarbefolkningens möte i Limhamn den 1 september 1911», i hithörande del så lydande: . »Därefter företogs en livlig diskussion angående den nu pågående utredningen om strand- och fiskerätt i de genom Roskildefreden till Sverige avlämnade provinser. Fiskarbefolkningen såg häri den stora fara som hotade dess existens, om den nu pågående agitationen av spekulerande fiskhandlande och förmögna fiskare hos vederbörande skulle vinna anklang, så att privilegierad fiskerätt bleve på skånska kusten genomförd. Man enades om att med alla till buds stående medel arbeta för att ej få en för yrkesfiskare så ruinerande bestämmelse genomförd. Mötet kunde ej riktigt fatta, varför man genom lagbestämmelser ville borttaga en rättighet som fiskarna av« urminnes tider ägt att vid skånska kusten fritt få fiska inne på landgrundet, och vilka därför efter dessa förhållanden av ålder inrättat så väl båtar som fångstredskap. Utan att behöva ingå i detaljer kan man lugnt säga att strandfisket vid skånska kusten står i så intimt förhållande till djupfisket, att det ena ej kan existera utan det andra. Ej heller ansåg mötet det väl betänkt att mföra privilegierad fiskerätt på en kuststräcka så öppen till havet som skånska kusten, da det endast skulle bliva några förut välbärgade som skulle draga fördel därav, men den stora allmänheten bliva lidande av fiskerättens tillämpning å skånska kusten. Ej heller skulle dessa privilegierade i minsta mån öka fisktillgången å skånska kusten, utan skulle dessa privilegierade endast få ett oinskränkt tillfälle att ösa ur naturens rika gåvor till yrkesfiskarnas förfång. Då fiskens ankomst till våra kuster helt och hållet beror på naturförhållanden, som vi icke i minsta mån kunna behärska eller förändra, skulle det för landet i sin helhet således ej bliva till minsta gagn

119 utan endast gynna privata företag. Vidare framhölls den skada och förlust som skulle tillfogas våra yrkesfiskare, om privilegierad fiskerätt bleve genomförd i Öresund, då ofta under vidriga omständigheter som storm och stark ström även den mest djärva av våra fiskare tvingades att å skyddad plats inne å landgrundet utlägga sina redskap. Det syntes således härav att om privilegierad fiskerätt i Skåne bleve genomförd, det endast vore en tidsfråga, när vår nuvarande fria fiskarbefolkning skulle försvinna. Då nu den fria fiskarbefolkningens vara eller icke vara beror på att fiskare fritt fått utöva sitt yrke även inne på landgrundet, och erfarenheten visat att det uteslutande är vandringsfisk som besöker våra kuster, vilken ej i minsta mån där kan kvarhållas, gäller det därför att allmänheten har fritt tillträde och får fiska så mycket som möjligt under den tid fisken besöker vår kust, och ju mer som kan fiskas och tillvaratagas, desto bättre för vår provins i sin helhet. Vidare framhölls att det väl skulle kunna lyckas att genom lagstiftning hindra svenska fiskare att fiska inne på landgrundet, men då erfarenheten i flera år visat att våra fiskerimyndigheter synas maktlösa att kunna hindra danskar att fiska inne på svenska landgrundet skulle, därest danskarna, sedan de blivit på det klara med att ingenting från svensk sida göres att draga dem till ansvar härför, förökades i samma mån som de gjort de sista åren, den tid ej vara långt avlägsen då även den privilegierade fiskerätten behärskades av danskarna. Därför få vi fiskare, samlade till möte i Limhamn, uttala såsom vår bestämda åsikt att endast det fria, av ålder bedrivna, fisket kan tillfredsställa våra yrkesfiskare, och påyrka, att någon fiskerätt i Skåne ej måtte bliva lagstadgad.» Fiskaren Karl Bergström, Limhamn: Till agn användes småspigg och räkor. Denna agntäckt vore för närvarande fri. Spiggen, som fångades alldeles intill stranden, vore ett för fiskarna nödvändigt bete. Bleve agntäkten också förbjuden, förlorade fiskarna möjligheten att idka fiske. Allt fiske söder om Malmö förbi Limhamn till Skanör vore emellertid för närvarande fritt för alla. Fiskeritillsyningsmännen Ros: I Höllviken och utmed västra kusten till Falsterbo fyr vore allt fiske fritt. Staden Skanör med Falsterbo hade däremot alltsedan 17 ä 18 år tillbaka utarrenderat rätten till ålfiske från Falsterbo fyr dels söderut till Måkläppen och dels österut utefter kusten av den gemensamma utmarken till Södra Ljunghusen, för vilken fiskerätt arrendet för närvarande utgjorde 500 kronor om året. På södra kusten från Ljunghusen ända till Trälleborgs stads västra gräns vore jämväl allt fiske efter ål disponerat antingen genom förekomsten av skattlagda ålfisken (i Kämpinge och Maglarp) eller genom upplåtelse på arrende av strandägarna. Annat fiske än efter ål, såsom efter lax och gädda, vore däremot på hela kuststräckan från Falsterbo fyr till Trälleborgs stads västra gräns fritt för alla. J. P. Jakobsson, Skanör: Utmarken invid staden Skanör med Falsterbo ägdes icke av staden, utan av ägarna av de s. k. numrerade tomterna därstädes, mellan vilka de blivit genom lantmäteriförrättningar fördelade. Staden ägde sålunda icke rätt att utarrendera fisket utanför denna utmark, och tomtägarna vore benägna medgiva fritt fiske därstädes. Till stöd för sin uppgift att äganderätten till utmarken tillkomme ägarna av de numrerade tomterna ingav och åberopade Jakobsson i bestyrkta avskrifter dels magistratens i Skanör protokoll för den 31 augusti 1863 och protokoll vid allmän rådstuga med städernas röstberättigade invånare den 24 oktober samma år, dels ock kungl. brevet den 30 december 1863 angående likställig-

120 het mellan invånarna i städerna Skanör och Falsterbo i avseende å kommunala rättigheter och skyldigheter. Borgmästaren Torslow åberopade innehållet i följande nu upplästa av honom undertecknade skrift: »Omedelbart invid Falsterbo finnes ett jordområde, Fiddevången, utgörande s. k. gårdejordar. Detta område fördelades år 1807 mellan fastigheterna i Falsterbo och utgjorde en intaga från en utmark, som anses tillhöra staden Skanör med Falsterbo. Hvellmge—Skanör—Falsterbo järnvägsaktiebolag erhöll genom expropriation en del av Fiddevången och köpte återstoden av staden, varvid fastighetsägarna erhöllo ersättning för förlusten av nyttjanderätten. Vem som är ägare till utmarken är emellertid en outredd fråga. Staden Skanör med Falsterbo anser sig äga den' likaså stadens s. k. nummerägare; och kronans äganderätt till området har jämväl ifrågasatts. Då staden skulle försälja den del av Fiddevången, som icke exproprierats för järnvägsaktiebolagets räkning till sagda bolag, tänkte man tydligen på denna outredda äganderättsfråga. På kungl. proposition avstod riksdagen år 1905 eller 1906 från kronans rätt till Fiddevången. Justitiekanslersämbetet och kungl. kammarkollegium, som jämte andra myndigheter hörts i ärendet, satte starkt i fråga, huruvida icke kronan kunde göra sin rätt gällande, men tillstyrkte dock på anförda skäl, som dock icke på något sätt talade emot kronans rätt att göra anspråk på äganderätten, riksdagen att avstå från kronans rätt till området. Vad som gäller om Fiddevången — en intaga från utmarken — gäller naturligen om hela utmarken Men det gäller icke blott beträffande den utmark, som hör till staden Skanör med Falsterbo. Utmarken var ursprungligen betydligt större och innehades då av Skanör Falsterbo samt Kämpinge, Hammar och Reng. År 1783 förlorade Skanör och Falsterbo genom process större delen av denna utmark till Kämpinge, Hammar och Reng. Skulle nu på de grunder justitiekanslersämbetet och kungl. kammarkollegium anfört angående Fiddevången kronan kunna göra anspråk på äganderätten till hela denna utmark, vore kronan såsom strandägare jämväl ägare till fiskerätten utanför detta område.» Fiskaren Nils Nilsson, Limhamn: Agntäkten hade sedan urminnes tid varit fri utmed nu ifrågavarande kuststräckor. Om strandägarna förbjöde agntäkt, skulle detta helt och hållet tillintetgöra fiskarbefolkningen, som helt naturligen måste hava tillgång till bete för fiskets bedrivande. Fiskaren Lindgren, Skåre, åberopade innehållet i en av åtskilliga fiskare från Skåre undertecknad och nu uppläst skrift, vari yrkades, att varje svensk fiskare måtte få obehindrad utöva sitt yrke utmed havsstränderna. Landsfiskalen Österberg: Fisket utanför Oxie härads kust bedreves fritt utan åtskillnad på strandägare och yrkesfiskare, så att den som komme först finge också först sätta ut sina garn. Men danskar komme ofta över till svenska kusten och gjorde intrång i fisket, utan att de svenska fiskarna förmådde hindra dem, då däremot de danska bevakningsbåtarna omedelbart lade beslag på de svenska fiskebåtarna, så fort de komme till danska kusten. Det vore fiskarbefolkningens allmänna och livliga önskan att ett bevakningsfartyg måtte stationeras vid den skånska kusten i likhet med vad förhållandet vore vid bohuslänska kusten.

121 Huru uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 stycket, a v flskerättslagen ? Samtliga fiskare instämde i vad fiskarna från Limhamn vid möte därstädes den 1 innevarande månad, på sätt det av Nils Jönsson ingivna, här ovan i annan del intagna protokoll jämväl visade, i detta avseende anfört eller att ett förhållande borde anses såsom av ålder bestående när det icke blott pågått under den nuvarande generationen utan även varit så enligt »vad våra förfäder berättat oss». På i detta sammanhang framställd fråga, huruvida fiske efter stimfisk mött hinder från strandägarnas sida, lämnades det svar att, såvitt man hade sig bekant, sådant fiske aldrig hade hindrats. Från fiskarnas sida uttalades den mening, att även ålen borde anses hänförlig till stimfisk, och att följaktligen den vidsträcktare fiskerätt, som vore medgiven i 3 §, andra stycket, av lagen om rätt till fiske, borde gälla även ålfiske. Åtskilliga strandägare: För uppfyllande av det i 3 § fiskerättslagen för fångande av havsfisk, som går till stränderna i stora stim, stadgade villkoret, att de fiskande av ålder oklandrat »följt fisken efter dess drev» fordrades uppenbarligen, att man skulle kunna se fiskstimmen. Ålen kunde man däremot icke se under dess gång i vattnet och följaktligen icke heller följa efter dess drev, utan redskapen för ålens fångande måste sättas ut i förväg. Häremot invändes från fiskarnas sida, att stim av vanlig stimfisk, såsom sill och makrill, icke heller kunde av fiskarna urskiljas under dess gång i vattnet. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Landsfiskalen Österberg: Det vore en allmän önskan bland befolkningen att i fiskerättslagen skulle i stället för uttrycket »rörlig redskap» användas »sillnärdingar». Åtskilliga fiskare: Uttrycket sillnärdingar passade endast för fiske efter sill men icke för andra fiskslag såsom torsk, abborre och gädda. Flertalet fiskare ansågo i likhet med vad fiskarbefolkningen i Limhamn vid möte därstädes den 1 dennes uttalat, att endast vid bottnen fastpålad redskap borde anses såsom fast, varemot all övrig, som när som helst förflyttades från en plats till en annan, även om den på ett eller annat sätt vilade på bottnen, vore att anse såsom rörlig redskap. Strandägarna: Ålbottengarn och övervattensryssjpr vore anskaffade och monterade för en särskild plats och därför fast redskap. Ålryssjorna voro jämväl fast redskap, enär de icke flyttades samma dag som de utsatts. Docenten Törne: De vanliga garnen hängde på stenar och vore fast redskap. Långrev för fångande av ål vore jämväl fast redskap. Fiskaren och förutvarande arrendatorn av fiskevattnet till Löddesnäs Johan Larsson, Borgeby: Garn, som sänktes med sten, vore fast redskap. Fiskarna Nils Jönsson och Nils Nilsson, Limhamn: Garnen dreve för storm och flyttades från plats till plats och måste därför betraktas såsom rörlig redskap. Om garnen »stenades» så hårt, att de icke skulle driva för stormen, fångade de ingen fisk. Professor Lindgren: Redskap, som sattes ut med avsikt att stå på samma påats, vore fast redskap. Om stormen sedan dreve den bort, skedde detta mot den fiskandes vilja och kunde ej föranleda att redskapen borde anses såsom rörlig.

122 Fiskeritillsyningsmännen Ros: Den redskap, som fästes med pålar, större stenar eller draggar, vore fast, såsom ålbottengarn, laxgarn, ålryssjor och övervattensryssjor. Laxgarn fästes nämligen med två ankare. Ålryssjor sattes ut i rad med 3 å'^4 stora stenar och finge stå kvar i 14 dagar, om inte stormen dreve bort dem. All annan redskap än den nu uppräknade vore rörlig; såsom sådan borde anses all redskap, som sattes ut på kvällen och droges upp på morgonen. Bruksägaren Åkerman: Den redskap, som fästes med stenar eller pålar och stode på samma plats dag efter dag, vore fast redskap. Såsom allmänt önskemål uttalades, att ifrågavarande uttryck i lagen måtte förtydligas. Slutligen tillfrågades på given anledning de närvarande, huruvida begagnandet av de på senare tid i bruk komna s. k. danska ålbottengarnen borde vare sig helt förbjudas eller genom reglerande bestämmelser inskränkas. Med anledning härav anförde fiskaren Nils Jönssoti, Limhamn, att brukandet av dessa ålbottengarn helst borde förbjudas, då de vore till stort hinder för fiskarna. Särskilt vore de en fara för sillfiskarna, ty då dessa vid storm måste söka sig in under land, kunde de lätt stöta emot de stolpar, mellan vilka garnen vore spända och därigenom få sina båtar kullvräkta. I varje fall borde ålbottengarnens ägare få sig ålagt att nattetid utmärka garnen med brinnande lanternor, men härigenom bleve dock ej faran avlägsnad, då lanternorna lätt slocknade för blåsten. Häri instämde samtliga fiskare. Då vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidein

Harald Skoglund.

Den 9 september 1911 å järnvägshotellet i Östra Torp. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med straridägare och fiskare med flera på kusten från Trälleborgs stads västra gräns till länsgränsen i söder. 1 närvaro av kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid: länsmännen i Vemmenhögs härads östra länsmansdistrikt C. E. Lagerholm och västra länsmansdistrikt Carl Scholander; fiskeritillsyningsmännen Jöns Hansson i Gislöf och Anders Jönsson i Lilla Beddinge; strandägarna Nils Jönsson i nr 7 Gislöf, Magnus Persson i nr 4, Axel Persson i nr 4, 6 och 16, Anders Persson i nr 5, Severin Andersson i nr 5 och 7, Nils Hansson i nr 7, Hans Holgersson i nr 8 och Nils Anton Nilsson i nr 10 Västra Torp, Nils Hansson i nr 6, Anders Nilsson i nr 10, Olle Persson i nr 12, Hans Tellin i nr 15, slaktaren Anders Olsson i nr 21 och Anders Vinstedt i nr 27 Böste, den sistnämnde enligt uppgift jämväl ombud för Jöns Karlsson i nr 10, Lars Karlsson i nr 27 och Emil Larsson i nr 32 Böste, Olle Larsson såsom arrendator av Östra Torps prästgård och 3trandägare i Hemmesdynge, P e r Olsson i nr 6 Östra Torp, Olof Jeppsson och Nils

123 Jeppsson i nr 5 Dybäck, Hans Jönsson i nr 31 Abbekås, friherrinnan Clära Stjernsvärd, född von Nolcken, å Jordberga såsom strandägare i Lilla Beddinge och Skateholms fisklägen genom kassören O. Nilsson enligt fullmakt, N. A. Nilsson å Lilla Beddinge boställe, Mårten Larsson i nr 6, Hans Hansson i nr 21 och 35, Anders Jönsson i nr 26 och Anders Persson i nr 49 Lilla Beddinge, Olof Truedsson i Bingsmarken, Ulf Magnusson i Östergård, C. Kristoffersson i nr 3 Öremölla, jämväl ägare av ålfisket Osdrätten, Lars Olsson i nr 3, Anders Olsson i nr 10 och Jöns Nilsson i nr 36 och 37 Stora Beddinge, P. Lundström i nr 1 och förre handlanden Anders Hansson i nr 15 Smyge samt Olof Olsson, Hans Jönsson och Nils Jeppsson i nr 4 Måsby, de tre sistnämnda jämväl ägare av ålfisket Jerkesdrätten; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen Kristen Hansson och Kristen Persson i Gislöf: Olle Persson i Böste; Per Persson, Ola Persson, Albert Persson, Anders Hansson, Per Nilsson, Edvard Nilsson, Nils Nilsson, Hans Nilsson och Alfred Jönsson i Smyge; Jöns Hansson, Hans Jönsson, Per Hansson, Sven Nilsson och Ola Persson i Lilla Beddinge; Olof Petter Nilsson, Nils Petter Nilsson, Lars Johan Petter Nilsson och Sven Olsson i Abbekås; Nils Petter Göransson, Nils Persson, Aug. Jönsson och Per Göransson i Trälleborg och Linus Larsson i Skateholm. Efter att hava redogjort för ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag a v fiske idkas vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Fiskeritillsyningsmännen: Huvudsakligen laxfiske. Vidare fiske av ål, torsk, flundra, näbbgädda, tånglake (ålekusor), tobis och räkor. Sillfiske bedreves i allmänhet utanför strandägarnas område, dock kunde någon gång inträffa, att sillen ginge in till land. Sillen fångades i not, ålen i ryssjor, laxen i garn och not. Ålbottengarn begagnades icke. På kuststräckan närmast länsgränsen och inom fiskeritillsyningsmännen Anders Jönssons distrikt (från och med Skateholm i Tullstorps socken till Gislöfs sockens östra gräns) bedreves intet fiske efter näbbgädda. Är

fisket

utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller ä g a r n a sig fiskerätten?

förbehålla

strand-

a) k u s t s t r ä c k a n Trälleborg—Gislöf—Böste. Fiskeritillsyningsmännen Hansson, Gislöf: Fisket utmed denna kuststräcka hade alltid varit och vore fortfarande fritt, även fiske efter ål. Något skattlagt Strandägaren Nilsson, Västra Torp: För omkring 25 år sedan hade dåvarande ägaren av hans hemman upptagit avgift av fiskarna för rätt att fiska lax utmed hemmanets strand, vars längd utgjorde några hundra famnar. Numera hade denna avgift upphört till följd därav att laxfisket försämrats. Fiskaren Persson, Böste, hade idkat fiske i 50 år men aldrig hört talas om någon avgift för rätt att idka fiske av vad slag som helst. Strandägaren Jönsson, Gislöf, åberopade innehållet i en nu uppläst av åtskilliga hemmansägare därstädes undertecknad och i huvudsak så lydande skritt: »I allmänhet har kustfisket fritt fått idkas i Gislöf även av icke strandägande

124 fiskare, dock ha strandägare i enstaka fall mot en viss årlig avgäld bortarrenderat rätten till kustfisket. Som vi anse att ägarna av jordlotterna utmed havet äro rätte ägare till strandgrunden, bör, om fisket utmed stränderna fritt kommer att bedrivas, även genom lag stadgas att, därest strandägaren vill idka fiske, skall han äga att utan intrång av andra fiskare fritt få tillgodogöra sig inkomsten av kustfisket å det område, över vilket han nu anser sig ha strandägarerätt. Skulle den rättsåskådningen bli gällande, att kronan vore ägare till stränderna, skulle alla strandskiftesägare med hänsyn till tångtäkten kunna komma att drabbas av kännbara förluster, enär antingen kronan eller vilken annan som helst kunde tillfiska sig vid stranden blivande tång, som från urminnes tid ansetts tillhöra strandskiftesägaren och som han även har av nöden för att kunna odla sin jord. På grund av vad vi sålunda anfört, kunna vi icke under någon som helst förevändning medgiva att strandgrunden eller strandägarerätten avhändes oss, strandskiftesägare; fiskarna likväl medgivet att idka kustfiske, dock icke med bättre lagstadgad rätt än hittills.» Strandägaren Jönsson: För omkring 10 år sedan hade fiskerätten vid Gislöf varit bortarrenderad under 2 år. Arrendet hade avtalats för fem år men begagnats endast två år. Numera vore fisket fritt. Fiskeritillsyningsmännen Hansson: Nyssnämnda arrende hade kommit till stånd därigenom, att några fiskare hos jordägarna begärt att få arrendera ett visst område för att kunna utestänga andra fiskare. De vågade emellertid icke begagna sig av arrendet hela den avtalade tiden. I övrigt hade arrende av fiske ej förekommit. b) k u s t s t r ä c k a n Böste—Smyge. Fiskaren Ola Persson, Smyge: Hitintills hade allt fiske varit fritt utefter denna kuststräcka, men de mera välsituerade fiskarna komme nog hädanefter att söka få arrendera fisket och därigenom utestänga alla andra. c) k u s t s t r ä c k a n Smyge—Lilla Beddinge. Kassören Nilsson, Jordberga: Gatehusen Lilla Beddinge Fiskläge nr 1, 2, 3, 11, 13, 14, 15 och 16 samt laxfisket Lilla Beddinge Fiskläge nr 52 hade blivit till skatte köpta enligt länsstyrelsens resolution den 28 juli 1884. Laxfisket hade så långt tillbaka, Nilsson kunde minnas, varit utarrenderat till sex fiskare, vilka icke tilläte andra att fiska inom laxfiskets område, vars kuststräcka omfattade 1,350 meter. Arrendet utginge in natura. Fiskaren Hansson, Smyge: Sedan flera år tillbaka hade åtskilliga bönder på nu ifrågavarande kuststräcka förbjudit fiskare från Lilla Beddinge att idka något slag av fiske inom strandägarområdet. Härjämte åberopade Hansson en skrift av Smyge och Beddinge gemensamma fiskeriförening, vari yrkades att varje svensk medborgare måtte få rätt att fiska såväl vid enskildas som vid kronans stränder. Fiskaren Jöns Hansson, Lilla Beddinge: Han hade varit fiskare i 40 år. Några jordägare i Lilla Beddinge hade under 2 å 3 år för omkring 15 år sedan upptagit avgift för ål- och laxfisket. En del fiskare hade genom att erbjuda avgift velat ensamma tillgodogöra sig fisket och på detta sätt utestänga andra. Avgiften hade emellertid varit frivillig, så att ingen hade hindrats att fiska, även om avgift

125 ej erlagts. Sedan fisket med tiden blivit sämre, hade emellertid avgiften upphört. För laxdraget från Kakesten till Laxesten hade omkring år 1860 till Jordberga betalts 2 lispund lax årligen. Fisket på denna kuststräcka till de delar, som icke hörde till Jordberga, hade sålunda alltid varit fritt. d) k u s t s t r ä c k a n Lilla Beddinge — Skateholm. Kassören Nilsson: En del av denna kuststräcka lydde under Jordberga. Fiskerätten utanför Lilla Beddinge fiskläge inginge i arrendet för de skatteköpta lägenheterna därstädes. Fisket utefter en kuststräcka av 470 meter utanför de s. k. Beddinge ängar arrenderades av de fiskare, som arrenderade nyssberörda lägenheter. Mellan Beddinge ängar och laxfisket Lilla Beddinge Fiskläge nr 52 funnes en kuststräcka, som icke hörde till Jordberga. Fiskerätten utanför Skateholm vore på en sträcka av 250 meter utarrenderad till två fiskare. Fisket vid de till Jordberga hörande stränder, även där utarrendering av fiske ej förekomme, hade av ålder varit förbehållet nämnda egendom och hade således aldrig varit fritt. Något förbud mot fiske hade dock icke offentliggjorts. Fiskaren Jöns Hansson, Lilla Beddinge: Utmed de stränder, som hörde till Lilla Beddinge boställe eller ägdes av enskilda hemmansägare i Lilla Beddinge, hade fisket alltid varit och vore fortfarande fritt för alla. Utmed Jordberga stränder idkades icke något fiske av andra än gårdens folk eller dem, åt vilka fiskerätt blivit upplåten. e) k u s t s t r ä c k a n Skateholm—Hörte. Strandägaren Truedsson, Bingsmarken: Han hade från Dybäcks gård inköpt ett jordområde (Bingsmarken) närmast österut från Stora Beddinge, till vilket område hörde en strandsträcka om 1,600 meter. Köpet hade avslutats under förutsättning, att fiskerätten däri inbegripits. Fiskarna respekterade också hans rätt till fisket. De som bodde i närheten finge emellertid tillstånd att fiska utmed hans strand. Fisket vid hans strand hade icke varit fritt, han ville själv bestämma, huruvida någon skulle få fiska där. Vid den till Dybäcks gård hörande strand hade fisket ej heller varit fritt. På kusten från Dybäck till Hörte vore fisket utarrenderat. Strandägaren Olof Jeppsson, Dybäck: Ryttmästaren Wallis å Dybäcks gård tilläte icke heller fritt fiske; han hade sedan åtta år tillbaka egen fiskare på gården, vilken ensam finge fiska vid Dybäcks strand. Före den tiden hade fisket varit fritt för fiskare, som bodde på Dybäcks ägor, men icke för andra. f) k u s t s t r ä c k a n Hörte—Abbekås. Strandägaren Kristoffersson, Öremölla: Denna kuststräcka vore mycket stenbunden, vid densamma kunde ej bedrivas något laxfiske. Fiskaren Olof Petter Nilsson, Abbekås: Utmed denna kuststräcka hade fisket, som dock vore obetydligt, alltid varit fritt. g) k u s t s t r ä c k a n Abbekås—Svartemölla. Fiskaren Olof Petter Nilsson, Abbekås, åberopade innehållet i en nu uppläst av åtskilliga fiskare i Abbekås undertecknad skrift, vari yrkades, att fisket vid

126 Sveriges kuster måtte få bedrivas av varje svensk medborgare utan avgift till någon jordägare med undantag av kronans »skattbelagda fiskevatten». Länsmannen Lagerholm: Mellan Abbekås och Skifarpsån funnes de skattlagda ålfiskena Hommedrätten och Osdrätten. Inom det senare vore allt fiske utarrenderat. Fiskaren Hans Jönsson, Lilla Beddinge: Utanför Abbekås fiskläge vore allt fiske fritt. Närmast öster om Osdrätten låge det av kronan inköpta Hårsskäret, vid vilket fiske vore förbjudet. Därefter komme i följande ordning Stensdrätten under Näsbyhill, vilken vore utarrenderad, Billadrätten, som vore såld ifrån Dybäcks gård och inom vilken fiske vore av ägaren förbjudet; vidare en drätt under Västra Nöbbelöfs prästgård, vilken vore för boställshavarens räkning utarrenderad, samt Järkersdrätten, vilken tillhörde fyra strandägare och arrenderades av Jönsson. Därefter vidtoge egendomen Charlottenlunds strand. Där hade fisket varit förbjudet, så länge han kunde minnas. Detsamma vore förhållandet med fisket på kusten ända till Svartemölla. Fiskaren Olof Petter Nilsson, Abbekås: Han arrenderade Prästadrätten i Västra Nöbbelöfs socken. Jordägarna utarrenderade åt andra fisket ända in på drättens område och inkräktade därigenom på hans fiskerätt. Fisket borde vara fritt för alla. h) k u s t s t r ä c k a n Svartemölla—länsgränsen. Fiskaren Jöns Hansson, Lilla Beddinge: Vid Svartemölla vore jordägarna själva fiskare och fiskade gemensamt. Utmed stranden till egendomen Ruuthsbo. varest bedreves ålfiske, vore fisket icke fritt utan innehades av gårdens egen fiskare. Fiskaren Hans Jönsson, Lilla Beddinge: Vid Bjärsjöholm funnes också en särskild fiskare, som ensam hade rätt att fiska vid därtill hörande strand. Strandägaren Kristoffersson: Till Bjärsjöholm hörde endast en obetydlig strandsträcka från Västerholms bäck. Det upplystes, att med avseende å rätt till agntäkt gällde detsamma som här ovan utrönts i fråga om annat fiske, så att agntäkten vore fri, där annat fiske vore fritt. Beträffande fiskerätten vid staden Ystads strand förmälde fiskeriintendenten Nordqvist, att han skulle inhämta närmare upplysning därom från vederbörande fiskeritillsyningsman; och har sedermera från fiskeriintendenten inkommit följande uppgift: »Enligt meddelande av fiskeritillsyningsmännen Gustaf Lund i Ystad äger staden Ystad fisket från en bäck, som faller ut vid Klintholmen, i väster, till Nybroån, i öster. För fisket vid stadens strand betala de fiskare, som bo på stadens område, gemensamt 100 kronor i »landgille». Denna avgift betalas för rättigheten att draga not efter lax och tobis vid stranden och uppbäres av fiskarnas ålderman med cirka 3 kronor per båtlag. Nybrofiskarna draga också ofta not vid Ystads strand utan att därför betala någon avgift och utan att detta hindras. I äldre tider skall borgmästaren i Ystad hava haft två laxdrätter och rådmännen var sin.» H u r u uppfattas

i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 s t y c k e t , av fiskerättslagen? Olof Petter Nilsson: Uttrycket »av _ålder» motsvarade uttrycket

Fiskaren »i vår tid». Strandägaren Nilsson, Västra Torp: Med uttrycket »av[ålder» borde förstås så

127 lång tid, någon nu levande kunde minnas eller ock att ingen nu levande hört annat förhållande omtalas. Länsmannen Lagerholm: Ingen nu levande har haft kunskap om annat eller hört annat omtalas. Fiskaren Jöns Hansson: Bland fiskarna rådde nog den uppfattningen att »av ålder» vore liktydigt med »från urminnes tid». Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskaren Ola Persson: Ålbottengarn vore fast redskap. All övrig fiskredskap vore rörlig, jämväl ålryssjan, enär den ginge för storm. Fiskaren Hans Jönsson: Ålryssjan vore fast redskap, ty den stode ofta på samma plats en hel månad. Sillgarn, laxgarn och laxnot vore däremot rörlig redskap. Fiskaren Olof Petter Nilsson: Ålryssjan, vilken kunde driva långa sträckor, vore rörlig redskap. Ryssjor, som vore försedda med draggar, ginge lika lätt som de med stenar sänkta. Strandägaren Nilsson, Västra Torp: Med fast redskap menades sådan, som vore avsedd att stå fast, t. ex. ålryssjan. Rörlig vore däremot den redskap, som måste driva för att kunna fiska. Ett flertal fiskare uttalade som sin mening, att med fast redskap kunde endast förstås den redskap, som vore fäst med pålar i bottnen. Strandägaren Kristoffersson: Fast redskap skulle stå på samma ställe för att kunna fiska. Om t. ex. ålryssjan rörde sig, så fiskade den icke. Ålryssjan måste sålunda anses som fast redskap. Häri instämde närvarande strandägare. Fiskeritillsyningsmännen Hansson: All redskap, som förankrades med pålar, draggar o eller stenar och vilken skulle stå fast för att kunna fiska, vore fast redskap. Ålryssjan vore sålunda fast redskap. Såsom allmänt önskemål uttalades, att ifrågavarande uttryck i lagen måtte förtydligas. Då vidare icke förekom, upplöstes sammanträdet. In fidem

Harald

Skoglund.

128 Protokoll vid sammanträden den 18—21 september 1911 för undersökning, rörande fiskerättsförhållandena vid kusterna av Blekinge län. S. D. Genom särskilda nådiga brev den 9 juni 1911 hade Kungl. Maj:t dels anbefallt kungl. kammarkollegium att inkomma med utredning i fråga om fiskerättsförhållandena vid kusterna av, förutom andra län, även Blekinge dels ock bemyndigat kammarrådet A. W. Dufwa såsom den ledamot av kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att på ort och ställe företaga de undersökningar och anställa de förhör, som för utredningen i fråga funnes behövliga, och för sådant ändamål, där så erfordrades, påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Blekinge län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående de lokala sedvanorna i fråga om fiskes utövande utmed havsstränderna, särskilt med hänsyn till förhållandet mellan strandägarnas och de icke strandägande fiskarnas rätt; och 2:o) angående den rådande uppfattningen om den i 3 §, tredje stycket, av lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 förekommande undantagsbestämmelse, såvitt den gällde Blekinge län, företrädesvis med hänsyn till betydelsen av vissa däri förekommande uttryck, såsom »av ålder» och »rörlig redskap», samt lämpligheten av dessa uttrycks förtydligande; hade Konungens befallningshavande i nämnda län på framställning av kammarrådet Dufwa genom allmän kungörelse den 25 augusti 1911, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande länsmän för att av dem spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, kallat strandägare och idkare av fiske utmed länets kuster ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, att å nedannämnda tider och ställen sammanträda för att i omförmälda frågor höras. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, filosofie doktorn O. Nordqvist. Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande fördes protokollet vid sammanträdena av undertecknad Skoglund, extra notarie hos kungl. kammarkollegium.

Den 18 september 1911 i kommunalrummet i Mjällby. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Listers härad och staden Sölvesborg. I närvaro av herr landshövdingen m. m. greve Axel Wachtmeister, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid

129 länsmännen i Gammalstorps länsmansdistrikt J. P. Andersson och i Asarums »distrikt O. E. Sandberg; fiskeriövertillsyningsmannen Joh. Persson i Karlshamn; strandägarna: godsförvaltaren H. Borgström för hemman i Valje, Hosaby och Istaby, K n u t Johansson, Johan Johansson, Mattis Jönsson, Olof Bengtsson och Per Håkansson i Siretorp, Sigfrid Persson i Stiby, Sven Persson i Istaby, Olof Olsson i Mjällby nr 10, P e r Olsson (äger hemmanet Skörabeck) och Nils Olsson (ägare av ett skattlagt ålfiske) i Nogersund, Mauritz Nilsson (ägare av ålfisket Löfverby kladd), Bengt Jonsson, Johan Bengtsson och Sven Olsson i Löfverby, Per Olsson Gläder i Hosaby nr 20 (ägare av skattlagda ålfisken), direktören J. A. von Bergen å Elleholm, Alfred Severin Södergren i Saxemara (ägare av Per Bengtsfisket nr 9, 48), Sven Larsson och Gustaf Persson i Hosaby; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Valje: Per Persson; från Tossö: Knut Johansson, Johan Andersson, H. Olausson, Anton Sigfrid Persson, Johan Håkansson, Hilmer Olsson, Olof Gunnarsson, Sven J. Andersson, Bengt Andersson, Per Olsson, P . Törnberg och Ola Svensson; från Hällevik: P e r Martinsson, Adolf Hellgren, Olof Olsson, Olof Jönsson, Hilmer Södergren, Martin Martinsson, Håkan Bengtsson, Bengt Södergren, Aug. Olsson, Ernst Kristoffersson, Håkan Persson, Aug. Andreasson, Nils Kristoffersson, Kristoffer Persson, Masse Mattsson, Ola Andersson, Viktor Olsson, Henrik Jönsson, J . Bergqvist, Sven Svensson, Bengt Mattsson, Thomas Jonasson, Nils August Svensson, P e r Svensson, Ola Olsson, Herman Thomasson, Carl Duvall, Emil Persson, Andreas Mattsson, Ola Martinsson, Nils Bengtsson, Matts Mattsson, Ola Persson, Ludvig Svensson, Knut Bengtsson, August Fogelström, Ola Jeppsson, Joel Alfred Svensson, Bengt Jeppsson, Nils Johansson, Sven Olof Mattsson, Knut Bengtsson, Olof Bengtsson, Sven .lönsson, Nils Södergren, sjökaptenen Elias Hellgren, fiskhandlaren Ola Jönsson, P e r Bengtsson, Melander Andreasson, Hans Jönsson, Mattis Jönsson, Per Hellberg och Bengt Bengtsson; från Nogersund: Knut Olsson, Per Bengtsson, Jonas Jonasson, Sven Andersson, Frans Nordholm, Johan Nilsson, Martin Johansson, Johan Johansson, Alfred Bengtsson, Elias Olsson, Emil Nordholm, Per Jönsson, Per Persson, Albert Nordholm, Nils Olsson, H. J . Nordholm, Per Bengtsson, Per P. Södergren, Aug. Nilsson, Jöns Andersson, Sevelius Nilsson, Per Olsson, Sven Jonasson, August Svensson, Matts Nilsson, Johan Johansson, Olof Johansson, Oskar Nilsson och John Nilsson; från Hörvik: Ola Hansson, Jöns Bengtsson (delägare i Kongsörens m. fl. ålfisken), Olle Karlsson, Per Persson, Bengt Jönsson (ägare av Hörviksör m. fl. ålfisken), Rasmus Persson (ägare av ålfisket Hörvik nr 21), Otto Södergren, Jon Svensson (ägare av Kladdegapets ålfiske), Bernt Lindros, Ola Eliasson, Nils Nilsson och Bernt Nordgren (ägare av Hallahole m. fl. ålfisken), Per Olsson (ägare av ålfisket Aspefisket), Nils Larsson (ägare av ålfisket Hvitesten), Elias Olsson, Sigurd Olsson, Per Carlsson, Bernt Bengtsson, Fritz Nilsson, -Joel Persson, J . E. Nilsson och Aug. Persson (ägare av ett skattlagt ålfiske); från Krokas: August Nilsson; från Löfverby: Sigfrid Rasmusson (delägare i Kongsörens m. fl. ålfisken); och från Västra Näs: Bengt Bengtsson; ävensom folkskolläraren N. P . Ohlsson i

Löfverby.

Efter att hava uppläst den i ärendet utfärdade kungörelsen framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. $ — Fiskerättsutredningen.

II.

130 Vilka särskilda slag av fiske idkas utmed nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Fiskaren Johan Andersson, Tossö: Fiske efter ål, torsk, sill, id, flundra, lax och tobis. Ålen fångades med ryssjor (hommor). ej med bottengarn. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? a) K u s t e n från l ä n s g r ä n s e n i väster till Hällevik. Fiskaren Sven Andersson, Tossö: Förr i tiden hade fisket varit fritt för vem som helst; ända till för 27 å 28 år sedan hade man fått sätta ut ålhommor var som helst inom strandägarområdet, men numera hade detta förhållande ändrats. Strandägarna hade börjat arrendera ut fiskerätten och förbjuda fiske inom strandägarområdet, så att de, som icke ville eller kunde arrendera en fiskerätt, finge icke fiska alls. På hela denna kuststräcka förekomme inga skattlagda fisken. Strandägaren Gläder, Hosaby: Endast ålfisket hade förbjudits; flundrefisket vore däremot fritt under den tid ålfiske icke bedreves. Strandägaren Persson, Istaby: Strandägarna förbehölle sig endast ålfisket, varemot allt annat fiske vore fritt, såsom fiske efter sill, lax och flundra samt agntäkt. En strandägare: Något hinder för icke strandägande fiskare att idka annat slags fiske än efter ål förefunnes icke. Strandägarna borde få behålla sin strandoch fiskerätt. Fiskarnas ställning skulle icke förbättras genom införande av rätt till fritt fiske. Fiskaren Jönsson, Hällevik: Fiskerätten utmed kuststräckan från länsgränsen till Tossö vore utarrenderad och fisket där sålunda ej fritt. Fiskaren Per Persson, Hörvik: Inom strandägarområdet bedreves intet annat fiske än efter ål samt agntäkt, varför något annat fiske icke gärna kunde förbjudas av strandägarna, vilka för övrigt gjorde anspråk på större fiskeområde än det som sträckte sig till och med 180 meter från det ställe vid stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtoge. Fiskaren Olof Jönsson, Hällevik: Hälleviks fiskläge vore beläget på Stiby bys mark. Utmed stranden löpte till en längd av 500 meter en s. k. strandgata. Utom strandgatan funnes närmast stranden en markremsa, som användes till upplagsplats o. d. Sedan gammalt hade vid stranden funnits stenbryggor (s. k. kåsar), vilka för omkring 50 år sedan fördelats mellan hemmanen i byn på det sätt, att varje lL mantal fått en brygga. Efter fördelningens verkställande hade hemmansägarna börjat fordra avgift av fiskarna för begagnande av dessa bryggor. Mycket tydde på att kronan varit och fortfarande vore ägare till stranden, vilket även syntes framgå därav, att, om någon funne ett ålfiske, skulle utredning därom verkställas av Konungens befallningshavande, som ock kunde meddela skatteköp å fisket. Fiskarna från Hällevik åberopade innehållet i en nu uppläst, av 63 fiskare i nämnda ort undertecknad skrift, vari huvudsakligen yrkades upphävande av det till. skydd för kronans laxfiske i Mörrumsån gällande förbud mot laxfiske i Hanö- eller Mörrumsbukteh samt frigivande i övrigt av allt strandfiske.

131 b) K u s t e n från Hällevik till Hör vik. Fiskarna i Hörvik åberopade innehållet i en nu uppläst av ett stort antal fiskare därstädes undertecknad skrift, vari yrkades upphävande av förbudet mot laxfiske i Mörrumsbukten och att fiske med rörlig redskap i allmänhet måtte bliva fritt. Strandägaren Gustaf Persson, Hosaby: På denna kuststräcka hade förts många processer om fiskerätten. I en av Kungl. Maj:t slutligen avgjord, år 1858 vid häradsrätten pågående rättegång mellan ägarna av hemmanen Hosaby nr 1 och 18, (gamla nr 40 och 57), å ena, samt ägaren av närgränsande Dollstena eller Skutehalla skattlagda ålfiske, å andra sidan, hade hemmansägarna fått sig tillerkänd fiskerätten utmed nämnda hemman. Strandägarna, som hade sin rätt av ålder —ända från 1600-talet — borde därvid bliva bibehållna. Om fisket bleve fritt för var och en, skulle en mängd konflikter uppstå. Alfiskeägaren Södergren, Saxemara: På 1600- och 1700-talen hade ålfisket utefter hela denna kuststräcka blivit särskilt skattlagt. Före 1856 hade ett här befintligt, honom tillhörigt ålfiske sträckt sig 200 famnar utmed stranden men hade därefter genom rättegång inskränkts till 100 famnar; strandägarna norr om dessa hundra famnar hade sålunda tillerkänts fiskerätt mittför det skattlagda • ålfisket och därigenom vunnit hälften av dettas s. k. sökningsområde. På detta sätt skulle ett skattlagt ålfiskes rätt kunna bliva inskränkt till utsättande av hommorna allenast i en linje rakt ut från stranden, ehuru de från äldre tid hade rätt även till viss bestämd bredd utefter stranden. För betryggande av denna senare rätt borde 12 § i 1896 års lag om rätt till fiske ändras. I anslutning härtill åberopade Södergren följande av honom m. fl. undertecknade nu upplästa skrift: »Undertecknade ålfiskeägare, samlade till offentligt sammanträde, få härmed anhålla, att lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, § 12, måtte få följande lydelse. Ar genom urminnes hävd eller genom särskilt stadgande, avtal, dom eller skattläggning eller på annat lagligt sätt annorledes än ovan sägs bestämt om någons rätt till, fiske, såväl långs strand som utåt havet, vare det gällande. Ägare till skattlagt ålfiske äger oförkränkt rätt såväl långs strand som utåt havet, utan intrång från strandägarens sida, efter bästa förstånd bruka och upparbeta det begränsade område, som under uråldriga tider ansetts tillhöra fisket.» Fiskaren Aug. Persson, Hörvik: Utefter hela denna kuststräcka funnes en mängd skattlagda fisken. Många processer hade också förekommit mellan strandägare och ålfiskeägare, vilka var å sin sida gärna obehörigen utsträckte sina rättigheter. Sålunda gjorde strandägarna ofta anspråk på uteslutande rätt till fiske inom ett område, som sträckte sig till och med 500 meter ut från stranden, och ålfiskeägarna satte numera ut fyrtio till femtio hommor, där de enligt hävd endast haft rätt till två hommesätt. Fiskaren Olof Johansson, Nogersund: Vid Nogersund bedreves strandfiske huvudsakligen under hösten. Fiskarna arrenderade där strandfisket, förnämligast för ålfiskets skull, av jordägarna och finge betala mycket dryga arrenden. Det vore att för mycket tillgodose jordägarna att låta deras äganderätt sträcka sig även till' havet. Fiskarna borde tillerkännas rätt till fritt fiske i havet, dä strandägarna

132 mycket väl kunde livnära sig på jordbruket utan att behöva tillgång till fisket. På kuststräckan från Båkenabb till Listershufvud funnes sex skattlagda fisken. Strandägaren Sven Larsson, Hosaby: Fiske efter flundra och sill idkades utanför strandägarområdet och vore sålunda tillgängligt jämväl för yrkesfiskarna. Fiskeriövertillsyningsmannen Persson: Hans förfäder hade redan år 1710 börjat idka strandfiske utmed kusten norr och söder om Nogersund, en sträcka på omkring fem kilometer, och hade hans släkt led efter led bedrivit fiske därstädes ända till närvarande tid. Ända till senare tid hade fisket där varit fritt för vem som helst. Först på 1880-talet hade strandägarna börjat förbjuda fisket. Persson hade själv, sedan han hotats med åtal, numera upphört att fiska där. På den av honom omtalade kuststräckan funnes fyra skattlagda ålfisken och fyrtio särskilda strandlotter eller s. k. strandäganderätter, vilka på 1880-talet blivit bortarrenderade. En enda fiskare innehade sålunda på grund av arrenden en strandsträcka om en hel kilometers längd, en annan fiskare en om 800 meter, så att det bleve ingen plats övrig för andra fiskare, utan dessa finge ligga med sin fiskredskap obegagnad. Jorden åt jordbrukarna och fisket åt fiskarna vore den rättvisaste lösningen på alla tvistigheter. Fiskaren Oskar Nilsson, Nogersund: Orsaken till misshälligheterna vore till stor del att söka hos fiskarna själva, som ginge i vägen för och konkurrerade med varandra vid utarrendering av fiskerättigheter; än värre skulle det bli, om fisket bleve fritt. De fiskare, som arrenderat eller inköpt en fiskerätt, skulle då komma att görao förlust. Alfiskeägaren Södergren: Många fiskare hade inköpt fastigheter för att få strandrätt och sålunda kunna idka fiske obehindrat samt nedlagt stora kostnader på förbättringar, såsom byggande av ålbryggor o. d. Dessa borde väl icke offra sin rätt utan vederlag. Staten borde inlösa strandrätten och fiskerätten för att sedan antingen överlämna fisket till fritt begagnande eller utarrendera det. Han ville själv gärna avstå såväl sin strandrätt som sitt ålfiske för ett mot taxeringsvärdet svarande vederlag. Fiskarna från Nogersund åberopade innehållet i en nu uppläst av åtskilliga fiskare därstädes undertecknad skrift, vari yrkades dels att fisket vid havsstränderna måtte bliva fritt, dock utan förnärmande av den rätt som tillkomme de skattlagda ålfiskena, vilka emellertid borde genom myndigheternas försorg regleras så att de icke, såsom nu vore fallet, oskäligt utvidgades på andras bekostnad, dels ock att det för laxfiske fridlysta område av Mörrumsbukten måtte inskränkas till sitt urgamla område eller innanför en linje Norje gryt—Kofsa nabbe. c) K u s t e n från Hör vik till h ä r a d e t s g r ä n s . Fiskaren Per Persson, Hörvik: På kuststräckan norr om Listershufvud vore samma förhållanden rådande som söder därom, dock funnes här flera skattlagda ålfisken. Genom särskilda länsstyrelsens kungörelser under 1700-talet, vilka förnyats genom kungörelser av den 10 april 1820 och den 6 mars 1843, hade för fredande av laxens fria uppgång till kronofisket i Mörrums ström meddelats förbud mot laxfiske med allt slags redskap i skärgården och fjärden inom en linje, som sträckte sig från Listershufvud till Sternö udde, dock att inskränkning härigenom icke gjorts i den innehavare av skattlagda fisken tillkommande rättighet. Längre

133 tillbaka i tiden hade det förbjudna området varit mycket mindre och begränsats utåt av en linje, som sträckt sig från Norje gryt till Kofsa nabbe. Därefter hade området (genom länsstyrelsens kungörelse den 3 maj 1745) utsträckts ända ned till Hanö för att sedan (genom kungörelse den 14 april 1766) inskränkas till sin nuvarande storlek. Detta förbud, som sades vara tillkommet för laxens bevarande och laxfiskets befrämjande, vore tvärtom till mycken skada. Fiskarna hindrades därigenom att å ett vidsträckt fiskeområde bedriva fångst av lax. Då fiskarna endast använde drivgarn för detta slags fiske, kunde de icke på något sätt skada laxfisket, vilket däremot skedde i Mörrumsån. Förbudet borde helt och hållet upphävas eller tillsvidare suspenderas eller ock åtminstone det förbjudna området inskränkas. Utmed stranden till Hörviks fiskläge liksom i övrigt inom Mjällby socken vore laxfisket förbjudet. Direktören von Bergen, Elleholm: Förbudet mot laxfiske i Mörrumsbukten vore tillkommet jämväl i ändamål att skydda laxfisket i havet mot rovfiske. Utan detta förbud skulle all lax tagas redan i Mörrumsbukten och någon lax icke kunna fiskas längre ut i havet. Alfiskeägaren Södergren: De skattlagda fiskena i Mörrums å borde icke hava några rättigheter i havet. Det vore i hög grad orätt, att detta förbud existerade. Tusentals fiskare skulle finna sin bärgning, om de finge fiska på det nu fridlysta området. Den äldsta gränslinjen hade sträckt sig ända ut till de yttersta skären. Ålfisket utmed kuststräckan från Listershufvud till Pukavik vore jämväl förbjudet och idkades uteslutande av strandägarna och ägarna av de skattlagda ålfiskena. Fiske efter flundra och torsk vore däremot fritt på nyssnämnda sträcka. Fiskaren Aug. Persson, Hörvik, vore ägare av ett skattlagt ålfiske. Fiske efter tobis bedreves på denna kuststräcka endast inom området för hans skattlagda fiske, där det vore fritt för alla. Föregående ägaren av hans fiske hade tagit tre kronor i avgift för varje not vid tobisfiske. Torsk- och flundretiske vore också fritt ävensom fiske efter ål med krok, som finge kastas mellan ålhommorna. Fiskeriövertillsyningsmannen Persson: Anledningen till att avgift tagits för tobisfisket inom nyssnämnda skattlagda fiske hade varit den, att ålhommorna måste flyttas, för att tobisnoten skulle kunna dragas. Direktören von Bergen: Utmed Mörrums och Elieholms socknars kust vore det s. k. gråfisket, d. v. s. allt fiske utom laxfisket, utarrenderat. Laxfisket vore fridlyst på grund av länsstyrelsens ovannämnda kungörelser. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 s t y c k e t , a v 1896 å r s l a g ? Fiskaren Aug. Persson: Uttrycket »av ålder» omfattade en tidrymd av 20 till 50 år. Alfiskeägaren Södergren: Ett förhållande, som enligt vad den nu levande och närmast föregående generationen mindes, ej varit annorlunda, kunde sägas vara »av ålder». Uttrycket vore sålunda liktydigt med begreppet »urminnes tid». En annan fiskare ansåg, att med uttrycket »av ålder» avsåges så långt tillbaka i tiden, som de äldsta, nu levande kunde minnas. Häri instämde direktören von Bergen.

134 Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskaren Aug. Persson: Rörlig vore den redskap, som icke kunde lämnas utan tillsyn under fisket. Alfiskeägaren Södergren: Endast drivande redskap vore rörlig, t. ex. laxgarn. Ålhommor vore däremot fast redskap. Fiskaren Ola Persson, Hällevik: . Redskap, som fästes med ankare eller pålar, vore fast. Drivande redskap, som endast fiskade under driften, vore rörlig. En annan fiskare: Sill- och laxgarn sattes icke fast och vore därför rörlig redskap (drivgarn). Flundregarn och krok, vilka förankrades, samt ålhommor vore fast redskap. Den fasta redskapen borde icke få sättas så långt ut, att den komme i kollision med den drivande. Anses de s k a t t l a g d a fiskenas område s t r ä c k a sig längre u t än 180 meter från det ställe vid s t r a n d e n , där s t a d i g t djup av 2 meter v i d t a g e r ? Fiskaren Aug. Persson, Hörvik: Varje ägare till skattlagt fiske hade i siua äganderättshandlmgar uppgift på huru många hommor han ägde rätt att sätta ut. Han hade sålunda själv rätt till tolv hommesätt. Strandägarna hade ofta inkräktat på de skattlagda fiskenas rätt. Alfiskeägaren Södergren: På grund av kungl. brevet den 27 maj 1898 varigenom det medgivits varje svensk undersåte att utanför Blekinge läns kust idka ålfiske med fast redskap i allt det vatten, som icke omfattades av strandägares enskilda fiskerätt, skattlagda ålfiskens rätt dock oförkränkt, hade såväl strandägare som ålfiskeägare satt ut fast redskap utanför sina fiskeområden. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. In fidem

Harald

Skoglund.

Den 19 september 1911 i rådhuset i Karlshamn. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Bräkne härad och staden Karlshamn. I närvaro av herr landshövdingen m. m. greve Wachtmeister, vilken såsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist, tillstädeskommo härvid länsmännen i Asarums länmansdistrikt O. E. Sandberg och i Hoby distrikt C. G. Håkansson; strandägarna: Olof Olsson, Sven Nilsson, f. d. kronolotsförmannen M. Svensson, Ernst Julius Pettersson, Ernst Julius Persson, Sven Svensson, Sven Ingemansson, Matti.s Nilsson och Nils Svensson i Tärnö, Martin Svensson och Jöns Mattsson å Joggesön, ordföranden i Mellersta Blekinge fiskeriförening Viktor Jönsson å Hallön, Jöns Åkesson i Kohagen och Peter Olof Eliasson i Svalemåla, vilka samtliga även idkade fiske;

135 samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Gonnö: August Persson; från Tärnö; Matts Andersson, August Nordgren och Carl Johansson; från Hallo: Olof Nilsson, Mattis Svensson och Sven Olsson; från Skiftesö: Sven Persson; från Skiftesholm: Carl Mattsson; från Ekö: Oscar Andersson, Olof Nilsson, Aki Mattsson, Olof Mattsson och Axel Julius Olsson; från Gyön: Bror Jönsson, Martin Svensson och Olof Abrahamsson; från Flakaryd: Sven Svensson. Efter att hava uppläst den i ärendet utfärdade kungörelsen framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag a v fiske idkas utmed h ä r a d e t s h a v s k u s t ? Strandägaren Viktor Jönsson, Hallo: Fiske efter lax, ål, torsk, sill, flundra, gädda och aborre samt agntäkt efter id ( = mört) och, ehuru i obetydlig mån, tobis och räkor. Laxfisket, som bedreves med laxgarn och not, vore här ganska ringa och idkades uteslutande av strandägarna. Sill toges med sillgarn och förekomme även inne påo strandägarområdet. Fiske efter ål, gädda och id idkades också närmast stranden. Ålen toges med ålryssjor ( = ålhommor) och ålkrokar men ej med ålbottengarn samt gädda med gäddryssjor och gäddkrokar. Mört användes till bete på gäddkrok, ståndkrok och långrev. Några skattlagda fisken förekomme icke utmed detta härads kust. Är fisket u t m e d h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? a) K u s t e n av Vekerums b y i M ö r r u m s socken och A s a r u m s socken. Länsmannen Sandberg: Fisket, som här vore helt obetydligt, vore fritt för var och en. Fiskaren Olsson, Hallo: Strandägarna i Vekerums by, utmed vars kust fisket vore föga givande, hade förbjudit allt slags fiske därstädes. Ålfisket vore utarrenderat, och laxfisket jämte annat fiske förbehölle sig strandägarna själva. Inom Vekerums by förekomme ett kronolaxfiske. Strandägaren Eliasson, Svalemåla: Fisket utmed Vekerums kust vore delvis utarrenderat och delvis förbehölle strandägarna sig det själva. Jämväl en stor del strandägare i Asarums socken hade utarrenderat fisket. Fiskaren Olsson, Hallo: Strandägarna i Asarums socken hade i allmänhet förbjudit fisket. Detta hade varit förhållandet åtminstone under de sista 22 åren. Han kunde icke minnas den tid, då fisket tilläventyrs där varit fritt. Allt fiske, såväl ål- som gråfisket, vore utarrenderat. Därjämte upplystes, att i Asarums socken icke funnes några skattlagda fisken. b) K u s t e n utanför K a r l s h a m n s s t a d s område. .' Strandägaren Jönsson, Hallo: Här vore allt fiske fritt undantagandes kring Boön, där det sedan 10 a 11 år tillbaka vore utarrenderat. Före den tiden hade fisket jämväl där varit fritt. c) H ä l l a r y d s sockens k u s t . Strandägaren Jönsson, Hallo: Utmed Hällaryds sockens kust funnes inga skattlagda fisken. Numera hade strandägarna börjat tillvarataga sin rätt till

136 fiske, emedan tillgången på fisk alltmer minskats. Förr i tiden hade fisket däremot varit mera fritt. Hans svärfader, som vore 70 år gammal, hade berättat, att för omkring 50 år sedan hade fisket varit mera fritt än vad nu vore fallet Ålfisket hade dock strandägarna alltid förbehållit sig. I Sandviken hade sålunda fisket förut varit fritt. Numera vore fisket utmed fastlandets strand från och med Vettekulla ända till Eriksberg utarrenderat. Uti Hällaryds sockens skärgård vore de flesta strandägarna på samma gång yrkesfiskare. Omkring 75 % av fiskarna vore icke strandägande. Strandägaren Olsson, Tärnö: Strandägarna i skärgården förbehölle sig endast ålfiske med hommor. Allt annat fiske vore däremot fritt. Vidare åberopade han följande av hemmansägare å Tärnö undertecknade, så lydande skrift: , »På Tärnö hava strandägarna sedan gammalt haft sig förbehållet allt ålfiske med tast fiskredskap eller s. k. hommor. Allt annat fiske har vem som helst fått idka även uti strandägarnas enskilda fiskevatten. Beträffande ålfisket med hommor så är nuvarande lag om rätt till fiske tydlig därutinnan, att ingen annan än strandägarna äga rätt idka sådant fiske inomskärs samt vid öppna havsstranden och utom skären uti det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. Denna vår lagenliga rätt vilja vi bibehålla, och vi protestera på det kraftigaste emot att någon ändring härutmnan äger rum. Jämlikt bestämmelsen i § 1 av ovannämnda lag har Kungl. Maj:t emellertid •T 2 L m a j 1 8 9 8 m e d 8 i v i t ' a t t v a r J e svensk undersåte får utanför Blekinge kust idka ålfiske med fast fiskredskap i allt det vatten, som icke omfattas av stranda t s e n s k l l d a fiskerätt. Härigenom möjliggöres för andra fiskare att genom att satta ålhommor utanför strandägarnas hommor delvis utestänga ålen från dessa, och det har också på senare tiden visat sig, att så göres, varför vi strandägare, som fått dyrt betala våra ålfisken, vilja såsom ett önskemål framhålla, att bestämmelser för att skydda oss uti berörda avseende tillkomma. Vi .... / r k a således, att den rätt, som sedan ålder tillkommit oss strandägare til ålfisket med fast redskap eller s. k. hommor å Tärnö, måtte fortfarande bibehållas, samt att dessutom bestämmelser för att skydda oss från andra fiskares åtgärder, att genom att sätta hommor utanför våra hommor utestänga fisken från dessa senare, måtte utfärdas.» Strandägaren Nilsson, Tärnö: Ingen strandägare på Tärnö hade fridlyst HSK.6D.

Strandägaren Ingemansson, Tärnö: Strandägarna på Tärnö, varest funnesblott obetydligt fiskeområde, förbehölle sig endast rätten till ålfisket. I anledning a I \ A d e n a V 0 1 o f O I s s o n i n S i v n a skriften anförts ville Ingemansson uttala, att något behov för strandägarna att sätta ut ålhommor utanför strandägarområdet icke kunde anses föreligga. Strandägaren Svensson, Joggesö, åberopade innehållet i en av hemmansägare därstädes undertecknad skrift, enligt vilken förhållandena å Joggesö vore enahanda som å Tärnö och i vilken i övrigt gjordes samma uttalande som uti ovan intagna, av Tärnöborna ingivna skrift. Fisket vore icke utarrenderat, utan strandägarna idkade det själva, I hela Hällaryds sockens skärgård vore samma förhållanden rådande som vid Tärnö och Joggesö eller, att allt fiske, med undantag av ålfisket, alltid varit fritt.

137 Strandägaren Nils Svensson, Tärnö: Fisket utanför Applakärr och Trensum vore utarrenderat. Det uppgavs, att fiske jämväl med rörlig redskap hade av strandägare förbjudits utmed Hällaryds sockens fastlandskust. Strandägaren Ingemansson, Tärnö: Fiske med sillgarn hade aldrig varit förbjudet innanför skärgården och vore fortfarande fritt. För 40 år sedan hade ej funnits några fiskare som icke på samma gång varit strandägare, och då existerade intet förbud mot fiske. Matts Andersson vore den förste icke strandägande fiskare, som slagit sig ned på Tärnö som yrkesfiskare (år 1868). Förre lotsförmannen Svens.so?i, Tärnö, 72 år gammal, uppgav, att i hela hans tid hade ålfisket med hommor men icke med annan redskap varit av strandägarna förbjudet. d) Å r y d s sockens k u s t . Fiskaren Persson, Skiftesö: Nästan hela Åryds sockens kust hörde till egendomen Eriksberg. Ända från Matvik i Hällaryds socken och utefter Eriksbergs kust ända till Guvik förbehölle sig strandägarna allt strandfiske. Inomskärs vore fiskarna sålunda utestängda från allt fiske. Något annat förhållande kunde han icke minnas. Länsmannen Håkansson: Såvitt han visste hade fisket utefter hela Åryds sockens kust i alla tider varit av strandägarna förbjudet. e) B r ä k n e — H o b y sockens kust.

Fiskarna från Gyön: De flesta strandägarna inom denna socken hade förbjudit allt fiske; och hade förhållandet så varit före deras tid. Vid Sonekulla och även på andra ställen vore fisket utarrenderat. Vintertiden måste fiskarna söka sig andra yrken, då de förhindrades att idka strandfiske. Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Strandägaren Ingemansson, Tärnö: Hans morfader hade varit den förste vid Tärnö, som börjat fiska med ålhommor (för 90 år sedan). Fast vore den redskap, som sattes i den inre skärgården, såsom ålhommor, krok och sillgarn. Drivgarn, not och ljuster vore rörlig redskap. Strandägaren Jönsson, Hallo: Garn, som sattes för sten, ryssja, krok och ståndkrok kunde kallas stående redskap. Not vore rörlig redskap. Samtliga närvarande fiskare och strandägare ansågo ålhommor för fast redskap. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 2 och 3 s t y c k e t , a v 1896 å r s lag? Strandägaren Ingemansson: Uttrycket »av ålder» vore liktydigt med »i mannaminne» och omfattade sålunda en tidrymd av en mansålder, som här i orten ansåges motsvara cirka 75 år. Andra åter ansågo »av ålder» omfatta 100 år eller 70 till 80 år. Härjämte uttalades, dels att som förutsättning för att ett förhållande skulle kunna sägas hava bestått av ålder, fordrades att ingen nu levande kunde minnas

138 annat, dels ock att om den föregående generationen även bedrivit ett ännu existerande fiske, detta då måste anses hava pågått av ålder. Vad m e n a s med »yttre skärgården»? Ingemansson: Öar och holmar närmast fastlandet vore den

Strandägaren inre skärgården. Strandägaren Jönsson: Holmarna Tärnö, Harö och Bockö, där vinden låge på, bildade den yttre skärgården. Innanför dessa holmar och sålunda innanför de yttersta holmarna vore den inre skärgården. Strandägaren Sven Nilsson: Allt område innanför Tärnö vore den inre skärgården. Haröskär, Hvitaskär och Svartaskär vore att hänföra till den yttre skärgården. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. In fidem Harald Skoglund.

Den 21 september 1911 i länsstyrelsens sessionssal i Karlskrona. Detta sammanträde var utsatt att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Medelsta och Östra härad samt städerna Ronneby och Karlskrona. I närvaro av herr landshövdingen m. m. greve Wachtmeister, vilken 3åsom ordförande ledde dagens förhandlingar, kammarrådet Dufwa och fiskeriintendenten Nordqvist tillstädeskommo härvid länsmännen i Hjortsberga länsmansdistrikt K. H. Thomsson, i Ramdala distrikt A. F. Bergman och i Kristianopels distrikt C. G. Hansson; strandägarna Alfred Södergren i Saxemara, Nils Svensson i Risanäs, L. M. Kruse å Gjöholm, A. J. Pålsson och Samuel Andersson i Kuggäboda, Carl Johan Olsson, Mattis Jonasson och Oskar Truedsson i Styrsvik, Johan Nilsson i Torkö, Frans Svensson i Jordö, Arvid Netterberg i Bjärby, Johannes Karlsson i Mjövik, C. A. Sörensson och Sven Pettersson i Hasslö, Olof Olsson, Knut Olsson, Ola Olsson d. ä. ooh P. Aug. Svensson i Aspö, S. A. Olsson .i Tjurkö, A. J. Skogesson i Malkvarnstorp, August Nilsson och Gustaf Nilsson i Ryd å Sturkö, Per Jakob Andersson och P. O. Pettersson i Skällenäs, Nils Svensson, M. A. Holgersson, Carl Andersson och Alexander Andersson i Sturkö, Nils Olof Petersson i Kullen, Elias Jonasson i Mocklö, Karl Andersson i Senoren, Peter Johansson i Rom, August Olsson i Hammar, Andreas Gustafsson i Ytterön, Adolf König i Inlängan, Johan Gustafsson, Alfred Carlsson, A. J. Salomonsson, fyrmästaren P. E. Cederström, Nils Andersson, Alfred Nilsson och Mattis Andersson i Utlängan, O. Bergström i Långöra, Alb. Pettersson, Lars Jonasson och Olof Andersson i Torhamns by, Anton Carlsson, Anton Olsson och Viktor Nilsson i Sandhamn (de två sistnämnda delägare i ett skattlagt ålfiske), Johan Åkesson i Truseryd nr 3, Måns Olsson, A. Österström, Anders Månsson och Alfred Jansson i Truseryd nr 1 (de tre sistnämnda delägare i ett skattlagt ålfiske), P. J. Petersson, A. Persson, Olaus Andersson, Johan August Olsson och A. Johansson i Svanhalla (den sistnämnde ägare av ett skattlagt ålfiske), C. W. Durling i Konungshamn, August Lindström och P. O. Johannisson i Bred-

139 äng, Johan Sandström, Otto Nordin och August Larsson i Ättanäs och Nils Pettersson i Sibbaboda: samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Bökevik: Ola Håkansson, Martin Håkansson och Justus Olsson; från Saltärna: Peter Ola Olsson; ivknAspan: C. O. Hansson; från Gjöholm: Petter Olsson och Anders Månsson; från Gjö: Olaus Svensson, Oskar Gottfrid Olsson, Carl August Svensson och Sven Olof Andersson; från Kuggaboda: Carl Olof Olsson, Måns Abrahamsson, Carl Olof Svensson, Carl Andersson och Åke Olsson; från Yxnarum: Frans Karlsson; från Stenaby: Johan Julius Månsson och Alarik Johansson; från Bökenäs: Anders Jönsson; från Listerby: August Nyström, Olaus Svensson, Sven Bergström och Hans Månsson; från Almö: Edv. Äbrahamsson, Johan Persson, Ola Hansson och Aug. Svensson; från Kvalmsö: Sven Carlsson; från Tromtö: Karl Persson; från Grönadal: Peter Olsson; från Hasslö: Måns Svensson, Carl Oskar Olsson, Åke Olsson, Peter Svensson, Johan Olsson, Ola Svensson, Otto Berg, Sven Olof Andreasson, Olof Svensson, Sven Olsson, A. Magnusson, Peter Magnusson, Måns Åkesson, Manfred Pettersson, Peter Svensson, Aug. Sörensson, Johan Olofsson, Ola Pettersson, Johan Olsson, Abraham Larsson, Aron Pettersson, Otto, Nilsson, Peter Petersson, handlanden Aron Holmberg, Karl Peter Svensson, Andreas Larsson, Otto Ludvig Andersson, Sven Peter Abrahamsson, Magnus Månsson, Nils Göransson, Karl Månsson, Gottfrid Svensson, Johannes Larsson, Sven Olof Svensson, Sven Andersson, Nils Olsson, Anders Petersson, Joel Olsson, Gustaf Adolf Karlsson, Andreas Andersson, Olof Månsson, Johannes Svensson, Manfred Olsson, Sven Andreasson, Karl Hasselqvist, Fredrik Svensson, Jnlius Petersson, Alexander Magnusson, Sven Olsson och Peter Mårtensson; från Flaggskär: Andreas Nilsson och Gustaf Olsson; från Möcklö: SvenPersson; från Hammar: Peter Svensson; från Ytterön: Olaus Pettersson, Sven Svensson, Hjalmar Pettersson och Nils August Svensson, vilken sistnämnde jämväl förde talau för åtskilliga fiskare från Hästholm och Ytterön enligt ingiven fullmakt; från Inlängan: Jonas Andersson; från Stenshamn: Viktor Olsson; från Ungskär: Johan Algot Andersson och Anders Eriksson; från Truseryd: Holger Andersson; från Långudden: P . M. Pettersson; samt hemmansägaren Måns Olsson i Truseryd såsom ombud för åtskilliga fiskare i Torhamns socken enligt ingiven fullmakt. Efter att hava uppläst den i ärendet utfärdade kungörelsen framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade.

Vilka s ä r s k i l d a slag a v fiske idkas u t m e d k u s t e n a v : a) Medelsta h ä r a d ? Strandägaren Södergren, Saxemara: Fiske efter ål, lax, flundra, sill och, ehuru mycket sällan, torsk samt gädda, abborre, ort, mört, id och sik m. fl. dylika fisksorter. Ålfisket vore uråldrigt och hade under århundraden bedrivits av strandägarna. Några ålbottengarn förekomme icke, utan ålen toges med ryssjor. Fiskaren Sven Olof Andreasson, Hasslö: Ålfiske förekomme även medelst harkning och huttning (ljustring utan eld). Vidare upplystes att på grunt vatten bedreves agntäkt efter tobis, löjor och räkor.

140 b) K a r l s k r o n a s t a d s område? Det upplystes att här bedreves samma slags fisken som i Medelsta härad. Fiske efter torsk förekomme dock endast mellan Söderstjärna och Vibyholmarna. c) Östra h ä r a d ? Fiskaren Nils Aug. Svensson, Ytterön, och strandägaren Måns Olsson, Truseryd: Här bedreves också samma slags fisken som i Medelsta härad, dock icke efter ax men därjämte efter strömming. Är fisket u t m e d h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? a) R o n n e b y sockens k u s t . Fiskaren Olsson, Saltärna: Strandägarna förbehölle sig fiskerätten; fiskarna hindrades att fiska samt bleve till och med åtalade, om de utan strandägarnas tillstånd fiskade utmed stränderna. I allmänhet hade strandägarna arrenderat bort fisket till vissa fiskare, så vore t. ex. förhållandet utmed kusten från Vireudd till Ronnebyån. En annan fiskare framhöll att icke alla strandägare, ehuruväl största delen, arrenderat ut fisket. Detta hade dock pågått allenast under de sista 5 å 6 åren, därförut hade fisket varit fritt. Hans fader hade fiskat fritt överallt. En strandägare sade sig veta, att strandägarna hållit på sin rätt till fiske i många år. För omkring 50 år sedan hade strandägarna däremot icke brytt sig om fisket, men på senare tiden hade de börjat tillvarataga sin rätt därtill. En fiskare: Man hade visserligen fått fiska fritt till för några år sedan, men alltsedan 20 år tillbaka hade detta setts med oblida ögon av strandägarna. Strandägaren Södergren: Fiskarna kunde väl vara närgångna, men strandägarna hölle i allmänhet för strängt på sin fiskerätt och visade bort fiskarna från sina fiskeområden, vilket hade uppväckt hat mot strandägarna. Fiskarna borde få fiska fritt, där strandägarna icke själva utnyttjade fisket. Under de sju år han idkat fiske hade han tillåtit andra att fiska vid sin strand under den tid, då han icke själv fiskade ål, vilket fiske han förbehölle sig. För övrigt vore fisket vid hans strand fritt. Fisket vid Ronneby sockens kust i övrigt vore antingen utarrenderat, såsom vid Trolleboda och vid enstaka holmar längs hela kusten, eller ock bedreves det av strandägarna själva. b) Bdesta sockens k u s t . Strandägaren Södergren: Till Edesta socken hörde ön Skaftö, som han inköpt av ägaren till Gjöholm, under vilken gård den förut lytt. Omkring denna ö förbehölle han sig strandfiske efter ål. Fiskaren Hansson, Aspan: Till Edesta socken hörde endast en obetydlig kuststräcka, 25 till 50 meter. c) L i s t e r b y sockens k u s t . Godsägaren Kruse: Fisket vid Gjöholm, vilket vore utarrenderat, hade sedan urminnes tid ansetts tillhöra strandägaren. Enligt lag vore jordägaren ägare jämväl

141 till stranden. Rätten till strand och fiske inginge i fastighetens värde, och köpeskillingen för densamma utgjorde vederlag icke blott för jorden utan även för fisket, vartill rätten icke kunde berövas jordägaren genom någon våldshandling. Han hade icke åtalat dem som fiskat olovligt, vilket förekomme, men ansåge sig ha ensam rätt till fisket. Anledningen till de nuvarande tvistigheterna vore helt säkert uppkomsten av det nya ålfisket med ryssjor. Om ålfisket bleve fritt for alla, skulle det bli föremål för rovfiske och försämras alltmer. Svårigheterna för fiskarna och tvistigheterna mellan dessa och strandägarna skulle även ökas. Fiskaren Hansson, Aspan: Vid Gjöholm, där fisket utarrenderats, vore endast ålfisket med hommor förbjudet, varemot allt annat fiske vore fritt. I allmänhet utarrenderades fisket i de fall, då det vore mindre givande, varemot strandägarna utnyttjade det själva, då det vore mera lönande. Strandägaren Andersson, Kuggaboda: Vid Listerby sockens kust i övrigt förekomme ingen utarrendering av fisket, utan strandägarna nyttjade det själva. Endast ålfiske med ryssjor vore förbjudet, men allt annat fiske vore fritt den tid ålfiske med ryssjor icke påginge. Fiskare hade sålunda icke hindrats att sätta ut garn och krokar inom strandägarområdet. Agnfiske vore också fritt, jämväl vid Gjöholm. Inom strandägarområdet bedreve fiskarna vidare opåtalt harkning och huttning efter ål. År 1884 hade han inköpt ett ålfiske vid Styrsvik, där han ägde 300 hommesätt. Tvenne fiskare, Karl August Svensson och Johan Andersson i Kuggaboda, som fiskat olovligt i Styrsviks fiskevatten, hade genom Kungl. Maj:ts utslag den 18 december 1891 fällts till ansvar för olovligt idkande av fiske inomskärs å område, där fisket tillhörde strandägarna. I Styrsviks by hade en person inköpt en hemmansdel för 10,500 kronor, av vilket belopp 5,000 kronor ansåges utgöra köpeskilling för till hemmanet hörande fiske. Godsägaren Kruse vore uppskattad till 16,000 kronors inkomst av fiske. Fiskarna vore mycket närgångna och satte ut sin redskap utan att begära tillstånd därtill. Vid sin strand i Kuggaboda finge han till följd härav ofta knappast plats med två par ryssjor. Strandägarna borde åtminstone ha rättighet att i första hand sätta ut sin fiskredskap. Fiskaren Palmer: Strandägarna hade enligt gammal hävd monopol på fiskerätten och hade nu börjat tillvarataga denna sin rätt. De icke strandägande fiskarna finge ingenstädes sätta ut sin redskap utan måste för att livnära sig arrendera något hommesätt. De nu levande fiskarnas söner ville icke fortsätta ett så bekymmersamt och osäkert yrke utan sökte sig annan sysselsättning eller ock emigrerade de. Utomskärsfisket vore för svårt och ansträngande för de gamla och orkeslösa, vilka väl behövde inomskärsfisket för att kunna livnära sig. En skyndsam förbättring av fiskarnas ställning vore av högsta nöd. Tvenne i skärgården utanför Styrsvik belägna holmar, kallade Södra Klumparna, ansåges tillhöra kronan; fisket vore där fritt. Emellertid hade Samuel Andersson i Kuggaboda sökt hindra fiskare att sätta ut ålhommor kring holmarna. Strandägaren Samuel Andersson: Hos Kungl. Maj:t hade fiskarna Carl August Svensson och Johan Andersson i Kuggaboda, med förmälan att de under fem till sex års tid idkat fiske vid de mellan Skräddareskären och Rönneskär belägna skären Södra Klumparna och under åberopande av ett utav förste lantmätaren Oskar Götherström avgivet intyg, enligt vilket ej kunnat utrönas, att de mellan Skräddare skären och Rönneskär belägna skären Södra Klumparna blivit tilldelade något särskilt hemman, anhållit om tillstånd att, jämväl efter det lagen om rätt till fiske den 27

142 juni 1896 trätt i kraft, idka fiske vid skäret Södra Klumparna medelst utsättande av ryssjor, ålhommor eller annan fast fiskredskap. Efter det länsstyrelsen upplyst, att skäret Södra Klumparna vore beläget innanför de s. k. Skräddareskären, Högaskären, Svartehall och Svarteflöt, vilka samtliga skär beträffande fiskerätten kring dem lydde under deras strandägarerätt, som ägde hemmanet nr 47 Styrsvik, hade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 28 maj 1897 lämnat den underdåniga ansökningen utan avseende. d) F ö r k ä r l a sockens kust. Fiskaren Palmer: Största delen av denna sockens kust ägdes av greve Wachtmeister på Johannishus. Fiskerätten, som ansåges sträcka sig ända ut till Höganäs udde och Stångskär, vore av greve Wachtmeister utarrenderad till särskilda fiskare. Utmed denna kuststräcka skulle många fiskare kunna finna sin bärgning, om fisket vore fritt. Fiskaren Johan Persson, Almö: Han arrenderade ett fiske vid Almö men förbehölle sig endast ålfiske med hommor; varemot invånarna på ön finge begagna sig av »småfisket», d. v. s. allt annat fiske än efter ål. e) N ä t t r a b y sockens k u s t . Det upplystes, att fisket utefter hela denna kuststräcka vore på ett par undantag när utarrenderat. Fiskerättsarrendatorerna ville hellre arrendera fisk av strandägarna, vilket vore fördelaktigare för dem än om fisket bleve fritt för alla. f) Hasslö—Aspö sockens k u s t . Fiskaren Olsson, Hasslö: Strandägarna idkade fiske efter ål (med hommor) och gädda, de förbehölle sig det mest givande fisket samt hindrade fiskarna att sätta ut sina ryssjor. I de fall där fisket vore utarrenderat måste arrendatorerna helt naturligen hålla på sin rätt till fisket för att kunna betala de ofta dryga arrendeavgifterna. För omkring 25 å 30 år sedan hade strandfisket varit fritt, men, sedan ålhommorna mera allmänt kommit till användning, hade ålfisket förbjudits. Handlanden Holmberg, Hasslö: Vid "Hasslö vore ålfisket utarrenderat sedan tio till femton år. Mest givande vore där det yttre havsfisket. Fiskaren Johan Olofsson, Hasslö: Han hade varit den första fiskare på Hasslö. som förskaffat sig ålhommor (för 15 år sedan), och vid den tiden hade fisket där varit fritt. Sedermera hade strandägarna börjat arrendera ut ålfisket vid skären omkring Hasslö mot en arrendeavgift, som under årens lopp ökats från 15 till 300 kronor årligen. Vidare upplystes, att Hasslö åbor på grund av kungl. brevet den 17 mars 1876 beviljats skatteköp å Långörn, Boaskär, Gåsaskär och Gåsaskärsörn samt på grund av länsstyrelsens skatteköpebrev den 19 november 1895 å Jolö i Nättraby socken samt Busseskär, Långaskär, Muddeskär, Rönneskär, Stora och Lilla Matskär samt Nettelskär i Hasslö—Aspö socken. Fisket omkring dessa holmar och skär vore utarrenderat till utsocknes fiskare och arrendeavgiften fördelades mellan jordägarna på Hasslö. Socknens egna fiskare hade sålunda ingen fördel av utarrenderingen. Fisket omkring Bollön, vilken Hasslö åbor enligt konung Kristian IV:s brev den 23 februari 1601 ägde rätt att bruka, nyttja och behålla, och som icke finge till skatte köpas, vore emellertid fritt för var och en. Endast mulbetet på ön nyttjades av åborna.

143 Fiskaren Sörensson, Hasslö, 50 år gammal, uppgav, att i hans fars tid hade icke funnits något förbud mot fiske, utan hade sådant förbud förekommit endast de sista 15 åren. g) A u g e r u m s och Lösens s o c k n a r s k u s t . Länsmannen Bergman: Fiske efter ål vid Hästö hade varit utarrenderat åtminstone under de sista 25 åren. Annat fiske vore där fritt. Vid kusterna i övrigt av dessa socknar, inom vilka icke funnes några hommefiskare utan endast småfiskare, vore fisket fritt. h) S t u r k ö sockens k u s t . Strandägaren Skogesson, Malkvarnstorp: Fisket kring holmen Flaggskär, som inköpts från kronan av hemmansägare i Sturkö socken, vore fritt. En del fiskare på holmen finge dock betala arrenden för sina boningsplatser. Länsmannen Hansson: Fisket kring Sturkö hade aldrig varit fritt. Numera vore det utarrenderat, förut hade det nyttjats av* strandägarna själva. Strandägaren Aug. Nilsson, Ryd: Utanför hans strand vore fisket fritt och idkades av fiskare från alla håll. Strandägarna borde dock hava viss företrädesrätt till fisket vid sina stränder. i) Ramdala sockens k u s t . Strandägaren Jonasson, Möcklö: Strandägarna i Ramdala socken hade så långt han kunde minnas tillbaka förbehållit sig fisket vid sina stränder. Betydligare fisken hade de utarrenderat men småfisket hade de bedrivit själva. Fiske efter ål medelst huttning och fiske med garn hade dock varit fritt för en var. Fiskarnas antal hade under de senare åren betydligt ökats, vilket haft till följd, att tillgången på fisk avtagit, varför strandägarna allt mera börjat tillvarataga sin rätt till fiske. j) Tor h a m n s sockens k u s t e r . Hemmansägaren Olsson, Truseryd, såsom ombud för fiskare i Torhamns socken: Inom Torhamns socken vore fisket i allmänhet icke utarrenderat utan strandägarna nyttjade det själva. I socknens södra skärgård vore dock fisket utarrenderat. I allmänhet hade strandägarna tillåtit småfiske, d. v. s. efter abborre, löjor o. d., vilket fiske vore föga lönande för strandägarna. Mera givande fiske, såsom ålfiske, hade strandägarna i allmänhet förbehållit sig. För 25 a 30 år sedan hade emellertid jämväl ålfiske varit fritt, men, sedan detta fiske blivit värdefullare, hade. strandägarna börjat förbehålla sig detsamma, varigenom yrkesfiskarna blivit hänvisade uteslutande till havsfisket. Åtskilliga strandägare i Torhamns socken åberopade innehållet i en nu uppläst skrift, vari de protesterade emot att någon inskränkning vidtoges i den enligt gällande lag dem tillkommande fiskerätt. Fyrmästaren Cederström, Utlängan: Det vore skillnad på rätten till fiske vid fastlandets kust och omkring Öarna i skärgården. Vid ön Utlängan, vartill hörde en hel del holmar, vore ålfisket i allmänhet särskilt skattlagt och utövades av ägarna själva, vilka ock förbehölle sig uteslutande rätt till detsamma. Övrigt fiske, däri jämväl inbegripet det icke skattlagda ålfisket, vore utarrenderat till yrkes-

144 fiskare, som hade en 10 å 15 meter lång strandsträcka var. Småfiske idkades dock även av andra än arrendatorerna. Omkring ön Inlängan vore fisket endast till obetydlig del utarrenderat, i övrigt vore där allt slags fiske fritt för en var. Fiskaren Andersson, Inlängan, idkade fiske omkring Inlängan. För 21 år sedan hade han skaffat sig ålhommor samt arrenderat en fiskerätt för 10 kronor. Stränderna omkring Inlängan vore mycket otillgängliga och fiskredskap bleve där lätt sönderslagen av storm, varför det vore mycket svårt att fiska där. Fiskaren Nils Aug. Svensson, Ytterön: Fisket vid Hästholmen och däromkring vore utarrenderat. Strandägaren Andersson, Torhamns by: Fisket utanför Torhamns by vore utarrenderat endast vid kyrkoherdeboställets strand. På hela Torhamnsfjärden, där fisket vore mycket givande, vore allt fiske fritt, och hade detta varit förhållandet, så långt han kunde minnas tillbaka. Vidare upplystes, att fisket kring ön Långörn vore fritt. Strandägaren Olsson, Sandhamn: Vid Sandhamns by tillhöriga stränder vore fisket fritt med undantag av fiske efter ål, dock vore fisket omkring några holmar på Torhamnsfjärden, vilka hörde till Sandhamns by, utarrenderat. Utanför Truseryds by vore samma förhållanden rådande som vid kusten utanför Sandhamn. Strandägaren Jansson, Truseryd: Allt annat fiske än efter ål vore fritt utanför Truseryd. Skulle även ålfisket bliva fritt, borde strandägarna ha ersättning, då förmånen av sådant fiske vore inräknad- i hemmanens värde. Strand ägaren Olsson, Svanhalla: Vid Svanhalla kust vore endast ålfisket förbjudet men allt annat fiske fritt. Fyrmästaren Cederström: Endast ålfisket inom de skattlagda fiskena vore förbjudet men allt annat fiske fritt. Strandägaren Durling, Konungshamn: Det område, som låge innanför Gräsören och Korsaskär, vore inomskärs och betraktades nästan som en insjö. Strandägarna hade där bildat notlag och nyttjade fisket själva samt förbehölle sig uteslutande rätt därtill. k) Kristianopels sockens k u s t . Länsmannen Hansson: Strandägarna hölle på sin rätt till fiske, även gråfisket. I denna socken funnes många skattlagda ålfisken, av vilka åtskilliga vore utarrenderade. I allmänhet nyttjade strandägarna fisket själva. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, tredje stycket, av 1896 års l a g ? Hemmansägaren Måns Olsson: Uttrycket »av ålder» omfattade en tidrymd av 20 till 25 år. Fiskaren C. O. Hansson: Uttrycket omfattade 75 år och däröver. Strandägaren Samuel Andersson: Före tillkomsten av 1896 års lag hade en tid av 25 år varit tillräcklig för att grunda hävd. Uttrycket »av ålder» omfattade 50 år. Strandägaren Elias Jonasson: Uppfattningen vore olika beroende på strandägarnas och yrkesfiskarnas skilda intressen. I Ramdala socken hade rätten till fiske i över 50 år, d. v. s. en mansålder, tillhört strandägarna och vore sålunda rätt gammal.

145 Strandägaren Södergren: »Av ålder» vore liktydigt med >uråldrig». Fiske med rörlig redskap hade varit fritt allt ifrån uråldriga tider. Ålfiske med fast redskap vore av ålder förbehållet strandägarna. Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Strandägaren Elias Jonasson: Redskap, som stode fast i bottnen, vore fast, såsom ålhommor, den som flöte på vattnet vore rörlig. Fiskaren C. O. Hansson: Rörlig vore redskap för vrakfiske, metning och svepning samt not, sillgarn och laxgarn, vilka visserligen vore fastsatta i bägge ändar, men ändock svängde lösa. Även redskap, som förankrades med stenar, vore rörlig. Fast vore den redskap, som byggdes i vattnet eller fästes med pålar i bottnen, såsom ålhommor. Strandägaren Södergren: Endast den redskap, som dreve med båten eller sattes lös i vattnet, vore rörlig. All redskap, som förankrades, vore fast, såsom garn, sillgarn, laxgarn och hommor. Häri instämde flertalet fiskare. Strandägaren Samuel Andersson: Redskap för fiske av gråfisk och agn (sillnot, laxnot, huggesnot, vrak, krok, betesnot, mörtgarn och aborrgarn) vore rörlig. Ålhommor, som stode ute flera månader, vore fast redskap. Dessa senare vore avsedda att stå fast på samma plats och flyttade sig endast för storm. Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet. Som ovan. In fidem

Harald

10 — Fiskerättsutredningen. II.

Skoglund.

146 Protokoll vid sammanträden den 11—16 augusti 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusterna av Kalmar län. Genom nådigt brev den 30 april 1920 hade Kungl. Maj:t anbefallt kungl. kammarkollegium att utsträcka den kungl. kollegium åliggande utredningen rörande fiskerättsförhållandena vid vissa av rikets kuster till att omfatta jämväl, bland andra, Kalmar län. Vidare hade Kungl. Maj:t den 28 därpåföljande maj berättigat undertecknad Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att vid utredningsarbetets utförande, bland annat, på ort och ställe företaga undersökningar och anställa förhör samt för sådant ändamål påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Kalmar län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående rådande sedvänjor i fråga om fiskes bedrivande utmed kusten, särskilt med avseende å rättsförhållandet emellan strandägare och icke strandägande fiskare; samt 2:o) angående den rådande uppfattningen om det i 3 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 inrymda stadgandet att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i lagen är medgivet, de skola vara vid sådan rätt bibehållna — företrädesvis med hänsyn till betydelsen av däri förekommande uttrycken »utom skären», »av ålder» och »rörlig redskap» samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet på framställning av undertecknad genom allmän kungörelse den 29 juli 1920, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt ej mindre tillställts vederbörande landsfiskaler for att spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen än även offentliggjorts i ortstidningarna, utlyst sammanträden för behandling av föreliggande frågor att äga rum inför undertecknad å nedannämnda tider och platser. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, fil. doktorn C. G. Swenander. Den 11 augusti 1920 i rådhussalen i Västervik. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Tryserums, Östra Eds, Västra Eds, Lofta, Loftahammars, Törnesfalla, Gladhammars, Västerums och Gamleby socknar samt Västerviks stad.

147 I närvaro av undertecknad

och fiskeriintendenten

Swenander tillstädeskommo

härvid följande strandägare, nämligen från Lofta socken: G. Vikström i Gundlöt, Knut von Hall i Grantorpet, såsom ombud för aktiebolaget Förenade svenska tändsticksfabriker, Sköld Svensson i Karlsäng och fröken Ada Rj^dström å Segersgärde vid Gamlebyviken; från Loftahammars socken: Hj. Nilsson och K. Nilsson i Hasselö samt lotsförmannen K. Ölin vid Stadsholmens lotsplats; från Törnesfalla socken: inspektören L. Jansson, såsom befullmäktigat ombud för grevinnan Sophie Nordenfalk, född Piper, å Bleckhem och nämndemannen O. Torstensson i Almvik; från Västerviks stad: borgmästaren A. O. Rune, ägare till i/2 mantal Sladö i Loftahammars socken; från Västerums socken: ordföranden i Norra Kalmar läns fiskeriförening godsägaren J. Thunblad å Dagsbo, arrendefiskaren A. Berglund i Helgerum, såsom enligt uppgift ombud för ägaren till Helgerums egendom professorn H. Bäckström i Djursholm, C. J . Nilsson i Händelöp, K. J. Engström, E . Kellgren och G. A. Pettersson i Idö, Gustaf Johansson och H . Johansson i Marsö, A. P . Olsson i Näfvelsö, Aug. Kristiansson i Yxnevik samt J. V. Johansson i Gärdsö, jämväl befullmäktigat ombud förföljande jordägare i Eknö västra by, nämligen: G. H . Aronsson, K. J. Farsin, E. W . Johansson, Ossian Karlsson, K. W . Källgren, Otto Olsson, J . P. Pettersson, J . P . O. Petterson, Axel Svensson, K. J. E. Svensson, S. J. Svensson och J . E. Thorsson; från Misterhidts socken: Emil Andersson i Hunö; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Loftahammars socken: arrendatorn H. Gustafsson och yrkesfiskaren O. Johansson i Sladö, samt yrkesfiskarna Erik Klasson och E. Olman från Jutskär; från Västerums socken: yrkesfiskaren Vitalis Johansson i Marsö, hemmasonen T. Samuelsson i Näfvelsö och yrkesfiskaren E . Johansson i I d ö ; ävensom fiskeriinstruktören Karl G. Gustafsson, kronofogden G. Lindeberg och landsfiskalen A. Velie i Västervik samt kronojägaren P . A. Österdal i Almvik, Törnesfalla. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka s ä r s k i l d a slag a v fiske i d k a s vid nu i f r å g a v a r a n d e

kuststräcka?

1. Strömmingsfiske med not huvudsakligen i de inre havsvikarna, därutanför med förankrade skotar; drivande skotar förekomma icke. Sedan gammalt har idkats såväl sköt- som notfiske under isen. 2. Ålfiske, på sina ställen i yttre skärgården mer givande än strömmingsfisket; det bedrives med hommor (med cirka fyra famnars strutar) med mindre ryssjor samt i inre skärgården rätt mycket med ljuster och krok. 3. Fjällfiske, gädda, aborre, mört och id, fiskas med not, garn och rev; gäddan fångas även med ryssjor; sik med not och garn. I Gamlebyviken idkas även braxenfiske med not, I yttre skärgården är torskfisket det viktigaste näst sill- och ålfisket. Det

148 bedrives med krok (långrev), vintertiden även, ehuru i obetydlig utsträckning, med garn. I yttre skärgården och även inne i fjärdarna idkas flundrefiske med garn. Laxfiske av någon ekonomisk betydelse bedrives ej på denna del av kusten; endast sällan fås någon lax i strömmingsnotarna utanför åmynningar. Är fisket u t m e d h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla ä g a r n a sig fiskerätten?

strand-

Det upplystes, att i Valdemarsviken innanför Ormö förbehölleo strandägarna sig allt fiske, men i Valdemarsviken utanför Ormö eller från Stora Alö i norr till Kvädö i söder (Åldjupet) vore skötfiske efter strömming fritt för en var, blott strandägarnas notvarp respekterades, d. v. s. innanför omkring 200 famnar från land tilläte strandägarna icke andra att fiska. Annat fiske än skötfiske förbehölle strandägarna sig; torskfiske förekomme icke här. Till följd av vattnets förorening genom industriella anläggningar, särskilt garveriet i Valdemarsvik, hade fisket försämrats. På kusten från Stora och Lilla Källskär öster om Kvädö söderut till Vieskär vore strömmingsfisket fritt; strandägarna gjorde ej anspråk på enskild fiskerätt utanför 180 meter från 2-metersdjupet, I övrigt vore fiskerättsförhållandena där enahanda som å sistberörda kuststräcka. Från Vieskär till Stora Kläppen finge strömmingsfiske eller annat fiske ej bedrivas innanför de yttersta skär, som strandägarna hade upptagna å sina ägokartor. Beträffande förhållandena i havsviken upp till Loftahammar upplyste hemmansägaren Nilsson i Hasselö, att där icke funnes några strömmingsnotvarp annat än vid Grundemar och Källvik. Sedan gammalt hade strömmingsfiske med skotar fritt bedrivits ända in till Källvik, även innanför 180-meterslinjen. Arrendatorn Gustafsson i Sladö upplyste, att Sladö jordägare förbehölle sig fisket å området innanför en linje dragen från västra sidan av Torrön förbi Björkskären och ut till Låga Flätan. Vidare upplystes, att mellan Hasselön samt Norra och Södra Malmön, vilka senare öar tillhörde kronan, fiskade Hasselöborna fritt. I G udingeffärden förekomme sällan strömmingsfiske med skotar, men vintertiden idkades där ett rätt betydande notfiske efter strömming. Nämndemannen Torstensson i Almvik, Törnesfalla, upplyste, att så långt tillbaka han hade sig bekant, strandägarna förbehållit sig fiskerätten i Gamlebyviken. Emellertid hade till följd av vattnets förorening genom industriella anläggningar allt fiske där på senare åren avtagit; den strömming, som fångades där, vore oanvändbar. Beträffande Västerviks stads fiskevatten upplyste borgmästaren Rune i Västervik, att staden tidigare haft allt sitt fiskevatten utarrenderat; numera vore det delvis icke utarrenderat och där vore fisket fritt för alla stadens invånare. Vidare upplystes, att under Idö i Västerums socken hörde Krokö samt holmar och skär ut till skären Idö Bänkar och Dämman. Idö jordägare gjorde på yttre kusten anspråk på enskild fiskerätt innanför 180-meterslinjen ned till holmen Orskär. I vattnet mellan Idön och den söder därom belägna ön Händelöp förbehölle de sig fisket till mittlinjen.

149 Godsägaren Thunblad å Dagsbo, Västerum, upplyste beträffande Värkebäcksviken, att strandägarna däromkring gjorde anspråk på äganderätt till vattnet, men där skötfiskare, ehuru det mera sällan förekommit, gått in i viken, hade strandägarna icke annat än i enstaka fall nekat dem att fiska, I nämnda vik innanför Dagsbo förekomme intet strömmingsfiske. Hemmansägaren Johansson i Marsö, Västerum, upplyste, att i Vistingsdjupet ända ut till Örskär endast strandägarna idkade fiske. Vid Eknö fiskades strömming endast undantagsvis av andra än strandägarna. Arrendefiskaren Berglund i Helgerum, Västerum: Sedan länge hade vid Helgerum allt fiske i landvikarna och kring holmarna varit förbehållet jordägarna. Hemmansägaren Andersson i Hunö, Mister hult: I Gåsfjärden förmenades ingen att fiska strömming ute på fjärden, men på senare åren hade fiskarna börjat tränga sig in i vikarna, och detta tilläte ej jordägarna. Det vore gammal sed, att strömmingsfiskarna från Västerums och Misterhults skärgård komme in i Gåsfjärden och där fiskade strömming. Detta hade icke vägrats dem, så länge de hållit sig mitt ute på fjärdarna. På senare tid hade de emellertid tagit sig för att även fiska ål och aborre med långrev, vilket mött motstånd från strandägarnas sida. Vidare upplystes, att fiskevattnet på denna kust i allmänhet vore oskiftat. I strandbyarna hade även byamän, vilka ej ägde strand, lott i fisket. Byamännen plägade överenskomma sinsemellan om fiskets bedrivande; vanligen hade fiske vattnet uppdelats i lotter, som byttes fiskerättsägarna emellan. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Såsom den allmänna uppfattningen bland de närvarande uttalades, att utomskärs vore utanför de yttersta skär, som äro föremål för enskild äganderätt. Inomskärs vore alltså allt vatten innanför sådana skär. V a d m e n a s med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Med fast redskap förstods i allmänhet sådan, som vore förankrad med sänken och avsedd att under fiskandet vara stående på samma plats; med rörlig redskap sådan, som vore avsedd att vid användningen vara i rörelse t. ex. not, drivgarn, drag, utter och mete. Fiskeriintendenten Swenander: I i och 2 §§ av gällande lag om rätt till fiske talas om »fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap ». Till fast redskap är alltså att hänföra sådan redskap, som är jämförlig med fiskegård och ryssja. De särskilda slagen av fast fiskredskap kunna sägas ha det gemensamt att de måste intaga ett bestämt läge för att kunna fiska. Hit äro således att hänföra de fasta fiskebyggnaderna, ryssjor, hommor och bottengarn. Till rörlig redskap äro däremot att hänföra alla sådana redskap, som äro fiskande trots avdrift från den plats, där de blivit utställda. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 års lag? De närvarande förmälde sig icke ha haft anledning att bilda sig någon uppfattning rörande innebörden av detta uttryck. Det uttalades en allmän önskan, att ett förtydligande av uttrycken »fast» och »rörlig» redskap måtte ske i den riktning, som ovan angivits.

150 Borgmästaren Rune uttalade slutligen, att erfarenheten visat, att det för det allmänna vore lyckligt, om ingen väsentlig förändring skedde i avseende å rätten till fiske. Härefter avslutades sammanträdet. Den 13 augusti 1920

i rådhussalen i Oskarshamn.

Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Misterhults socken och Figeholms köping, Oskarshamns stad, Döderhults socken samt Mönsterås socken och köping. I närvaro av undertecknad och fiskeriintendenten Swenander tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Misterhults socken: A. G. Jönsson i Äfverö, S. P. Augustsson och J. A. Svensson i Simpevarp, C. G. Andersson och N. J. Pettersson i Utlångö, P. V. Andersson och J. A. Pettersson i Vinö samt godsägaren B. Nordensköld å Virbo; från Oskarshamns stad: J. A. Larsson i Hafslät och landsfiskalen i Oskarshamns landsfiskalsdistrikt J. V. Malmberg, jordägare i Våneviks by i Döderhults socken; från Döderhults socken: Sven Eriksson, C. A. Karlsson, Emil Karlsson, P. O. Karlsson och N. V. Nilsson i Runnö; från Mönsterås socken: E. Johansson i Kråkerum, E. Gustafsson och S. P. Nilsson i Svartö, Georg Engström, M. Engström, Isak Lindström, John Lindström, A. Lundqvist, E. Pettersson och Henrik Timan i Våldö samt Ernst Johansson i Ö. Kråkerum; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Misterhults socken: A. Jonsson i Österdal; från Döderhults socken: A. V. Björnholm i Norra Vånevik, Arvid Jonsson i Draget, F. A. Liljegren i Näset och hemmansägaren Georg Karlsson i Runnö; från Mönsterås socken: hemmansägarsönerna Arvid Lundqvist och P. Lundqvist i Våldö; ävensom fiskerikonsulenten C. E. Eriksson i Trekanten, Ljungby socken. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag a v fiske idkas vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? I Misterhults socken: 1. Ålfiske med hommor (av högst 4—5 meters längd) och i inre skärgården med små ryssjor samt med rev, ljuster och dämpnot. Hommor utsättas högst fem i rad från strandlinjen. 2. Fjällfiske, gädda, aborre, mört, id och sik, med not och skottgarn eller grimgarn samt även med slätgarn. 3. Strömmingsfiske idkas i allmänhet ungefär en mil från land; vid norra delen av socknens kust förekommer det emellertid även inne i skärgården, såsom i

151 Gåsfjärden, Ekholmsflagen, Hamnödjupet och Alödjupet. Av ortsbefolkningen användas huvudsakligen endast förankrade skotar; Oskarshamnsfiskare begagna även drivgarn. Tidigt på våren bedrives något litet notfiske efter strömming. Förr var notfisket det viktigaste, men det upphörde för omkring tjugo år sedan. Anledningen härtill lär hava varit, att i den nya stadgan för saltsjöfiske inom länet bestämdes (i § 3 mom. 1) en större storlek å maskorna i noten än förut varit tilllåtet. Då fiskarna ej ha råd att hålla sig med två slags notar, en med finare maskor för strömming och en med grövre maskor för annan fisk, har strömmingsnoten nu kommit ur bruk. I Gåsfjärden, Ekholmsflagen, Hamnödjupet och Alödjupet idkas strömmingsfiske under isen med skotar, vilket ej förekommer annorstädes å socknens kust. 4. Torskfiske med långrev bedrives långt utanför strandägarområdet. 5. Flundra fiskas med garn såväl inom som utom strandägarområdet. 6. Lax erhålles tillfälligtvis i abborrgarnen. I Döderhults socken: 1. Inne i skärgården är mörtfisket av stor betydelse; det bedrives med grimnät och not, mera sällan med slätgarn. Vid Furö och Runnö är ålfisket det viktigaste; det förekommer i mindre skala vid socknens kust i övrigt. Ålen fiskas med hommor (av fyra till fem meters längd allt efter djupet) samt i inre skärgården med mindre ryssjor. 2. Fjällfiske såsom i Misterhults socken. 3. Strömmingsfiske i havsbandet med förankrade skotar; notvarp förekomma icke. I inre skärgården förekom ännu för omkring fyrtio år sedan mycket strömmingsfiske, men tillgången på strömming har numera där upphört. 4. Torsk fiskas i havsbandet med långrev. 5. Flundrefiske med garn, rev och nät. 6. Lax fås mera sällan i aborrgarnen. I Mönsterås socken: 1. I inre skärgården idkas huvudsakligen fjällfiske, gädda och abborre samt, i mindre utsträckning, mört. I yttre skärgården är däremot ålfisket, bedrivet med hommor, det viktigaste. 2. Strömmingsfiske idkas i yttre skärgården med förankrade skotar; notvarp förekomma icke. 3. I yttre skärgården bedrives vidare fjällfiske med not och grimgarn. 4. Flundra fiskas med slätgarn huvudsakligen i yttre skärgården. 5. Laxfisket ej av nämnvärd betydelse. I Mönsteråsviken upp till Lilla Oknö förekommer om våren strömmingsfiske eller såsom det här benämnes sillfiske under isen med not, dock ej varje år, enär sillstimmen komma oregelbundet. Det upplystes, att yrkesfiskare sedan gammalt funnits vid den ifrågavarande kusten, men att deras antal efter motorbåtarnas införande betydligt ökats. På kuststräckan från Emm (Ämb i jordeboken för Mönsterås socken) ned till Mönsteråsviken funnes inga yrkesfiskare. Vidare uppgavs, att på Våldö och Runnö liksom i övrigt på denna del av kusten jordbruket ej vore tillräckligt för befolkningens uppehälle utan krävdes därför

152 även fiske. Till bestyrkande härav uppgavs, att vid laga skifte år 1888 å Våldö by om l 1 /, mantal till Ys mantal i byn ej funnits mer än omkring 3 tunnland åker och denna av mindre god beskaffenhet. Är

fisket

vid h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Hemmansägaren Pettersson i Utlångö, Misterhult, upplyste beträffande Misterhults socken, att i de mindre fjärdarna i inre skärgården förbehölle strandägarna sig all fiskerätt. I de större fjärdarna tillätes strömmingsfiske endast med förbehåll, att jordägarna själva finge sätta sina skotar så långt ut från land, de önskade. I Figeholmsfjärden förbehölle strandägarna sig all fiskerätt; där förekomme intet strömmingsfiske. Hemmansägaren Andersson i Vinö, Misterhult, ingav en så lydande skrift: »Undertecknade hemmansägare på Vinö uttala härmed genom våra ombud vår bestämda protest mot allt ingripande på strandäganderätten. Vinö, Misterhult 12 aug. 1920. C. Källgren, C. P. Pettersson, A. P. Pettersson, S. A. Pettersson. Hemmansägare.» Godsägaren Nordensköld å Virbo, Misterhult: Söderut efter kusten Ull Virbo och i skärgården runt Virbo ägor förbehölle jordägarna sig allt fiske. Vid ön Jungfrun, som hörde till Virbo, vore strömmingsfisket fritt. Det upplystes, att vid Furö i Döderhults socken, som ock hörde under Virbo, skotar ej kunde sättas på strandägarområdet, emedan vattnet där vore för grunt; minst fem meters djup ansåges behövligt för skötsättning. Hemmansägaren Larsson i Hafslät upplyste, att jordägarna i Hafslät gjorde anspråk på enskild fiskerätt ut till holmarna därutanför. Vidare upplystes, att Oskarhamns stad, som ägde Ernemar söder om staden, hade dithörande fiskevatten utarrenderat. Vid Vånevik och Storön vore fiskevattnet skiftat och fisket ej fritt för en var utan förbehållet strandägaren. Runnö jordägare gjorde anspråk på fiskerätt till mittlinjen mot fastlandet, På denna sida av ön förekomme intet strömmingsfiske. Norr och öster om ön hade jordägarna sedan gammalt sina skötställen, där de icke tilläte andra att fiska. Hemmansägaren Pettersson i Våldö, Mönsterås, upplyste, att Våldö jordägare ej sträckte sina anspråk å enskild fiskerätt längre än till 180-meterslinjen även i sundet däremellan och fastlandet. Hemmansägaren Nilsson i Svartö, Mönsterås: Mellan Svartö och Våldö bedreves strömmingsfiske till husbehov. Förr hade här funnits notvarp, men dessa vore nu nedlagda, och strömmingsfiske idkades av litet var bland kustborna. Vid Svartö hade fiskevattnet ut till 180-meterslinjen undergått laga skifte och inom detta vattenområde vore fisket ej fritt. I Mönsteråsviken, där vissa år bedreves sillfiske upp till Lilla Oknö, vore fisket sedan gammalt utarrenderat av Kråkerums ägare. Söder om Oknölandet tillhörde vattnet Nynäs, som även utarrenderade fisket. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären^ ? Allmänt ansågs, att utomskärs vore utanför 180 meter från 2-metersdjupet kring de yttersta skären; inomskärs vore därinnanför.

153 Vad m e n a s med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Såsom fast ansågs den redskap, som vore fäst i bottnen eller vid land, t. ex. ålhommor. Rörlig redskap vore åter sådan, som sattes ut om kvällen och toges upp om morgonen, t. ex. förankrade skotar, nätgarn o. s. v. Sju av de närvarande ansågo dock förankrade skotar vara fast redskap. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 å r s lag? Hemmansägaren Pettersson i Utlångö, Misterhult, ansåg nämnda uttryck betyda »i fars och farfars tid». V a d menas med u t t r y c k e n »å djup» och »yttre skärgården» i 4 § av 1896 å r s lag? På den ifrågavarande kusten förekomme aldrig fiske med krok eller "rev inom strandägareområdet av andra än strandägarna, Det i samma paragraf förekommande uttrycket »i havsbandet» ansåg godsägaren Nordensköld å Virbo, Misterhult, innebära »det yttersta bandet holmar och skär». De närvarande uttalade allmänt den önskan, att paragrafen i fråga måtte upphävas. Härefter avslutades sammanträdet. Den 14 augusti 1920 i församlingshuset i Kalmar. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Ålems, Ryssby, Åby, Kläckeberga och Kalmar socknar, Kalmar stad samt Dörby, Hossmo, Ljungby, Hagby, Voxtorps, Halltorps och Söderåkra socknar. T närvaro av undertecknad och fiskeriintendenten Swenander tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Alems socken: Carl Jonsson och O. Lorentsson i Löfö, friherre Chr. Rappe å Strömserum, fiskhandlaren H. Kriigert i Timmernabben, hemmansägare i Löfö by; från Kalmar stad: C. J. Fransson, Svinön; från Hagby socken: V. Nilsson och Alf. Pettersson i Hagby, R. Danielsson i Kolboda, syssloman för Hagby torps bys gemensamma fiske; från Söderåkra socken: Olof Karlsson, Alrik Olsson, Gottfrid Olsson och Oskar Olsson i Grisbäck samt C. A. Olsson i Järnsida; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Alems socken: gårdsfiskaren Carl Andersson och arrendefiskarna John Björnlund, N. P. Karlsson och Erik Nilsson i Strömserum; från Aby socken: Arrendefiskarna Janne Gerdes och Sven Gerdes i Stäflö; från Hagby socken: arrendefiskaren Rich. Andersson i Hagby, yrkesfiskaren Oskar Olsson i Hagbytorp och arrendefiskaren R. Andersson i Vassmolösa;

154 från Söderåkra socken: yrkesfiskarna Edv. Olsson och Enoch Olsson i Ragnebo; ävensom fabrikören Andor Hertzman i Pataholm och fiskerikonsulenten C. E. Eriksson i Trekanten i Ljungby socken. Därjämte hade tillstädeskommit följande strandägare från Öland, nämligen Aug. Andersson och John Jonsson i Hagby i Norra Möckleby socken. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske i d k a s vid nu ifrågavarande

kuststräcka?

I Alems socken: 1. Fjällfiske, gädda, id (ort), vimma samt, huvudsakligen i den inre skärgården, mört. Vidare fiskas här och var gers, som ej konsumeras i orten utan exporteras till Tyskland. Förr fångades om hösten rätt mycket sik, men detta fiske har numera avtagit. Fisket efter aborre var ännu för tio år sedan det viktigaste, men denna fisk är numera nästan försvunnen i trakten. Fjällfisket bedrives mestadels vår och höst med nät samt under isen med not, ävensom, ehuru i jämförelsevis mindre utsträckning, med långrev och ståndkrok. 2. Ålfiske med hommor (av omkring fem meters längd) vid de yttre skären och med småryssjor inne i vikarna samt med krok och ljuster. 3. Strömmingsfiske i Timmernabbsviken (innanför Löfön) vårtiden med förankrade skotar. Ännu för 25 år sedan var strömmingsfisket rikligt men har sedan dess alltmera avtagit. 4. Lax fås tillfälligtvis i mindre utsträckning i not. I Ryssby socken äro förhållandena, såvitt känt, ungefär enahanda som i Ålems socken, dock fångas där mera strömming. Vid Törnerum användas sedan omkring sex år några danska bottengarn av tolv, i ett fall ända till tjugo fots djup, införda av en dansk fiskare, som bosatt sig där såsom gårdsfiskare. Kring halvön Skägganäs idkas strömmingsfiske med förankrade skotar i ganska stor utsträckning. Där fiskas också flundra med nät samt torsk med krok (långrev). I Aby socken (vars kust helt upptages av egendomarna Björnö och Stäflö): 1. Fiske efter gädda med not och ståndkrok samt vintertiden efter mört och id. 2. Strömming, som här kallas storsill och småsill, fiskas med förankrade skotar utanför holmarna Kvarnö, Hästholmen, Stabbö, Hästören, Utskär och Boskär över en halv mil från stranden. 3. Ålfiske med småryssjor och krok. 4. Flundrefiske med nät. 5. Torskfiske med krok, huvudsakligen utanför nyssnämnda holmar. I Kläckeberga och Kalmar socknar: 1. Sill- eller strömmingsfiske med förankrade skotar. 2. Fiske efter gädda, mört och något aborre. Gäddan tages med nät och not. 3. Ålfiske av mindre betydelse med hommor och småryssjor.

155 4. Rätt betydande flundrefiske. 5. Torskfiske. I Dörby, Hossmo och Ljungby socknar: 1. Fiske efter gädda, id och mört. 2. Ålfiske med hommor och småryssjor. 3. Flundre- och torskfisket är här mycket obetydligt. I Hagby socken: Från Bottorp till Hagbyudd idkas ett betydande ålfiske med s. k. storhommor med ända till 15 alnar långa strutar. Från Hagbyudd till gränsen mot Voxtorps socken fiskas utom ål gädda och »fria» (braxenpanka). I Halltorps socken (vars kust helt upptages av egendomen Värnanäs): • 1. Mycket gott ålfiske med dels storhommor, dels danska ålbottengarn. 2. Fiske efter gädda, ort och mört. I Söderåkra socken: 1. Ålfiske med större och mindre hommor, ej utanför landgrundet. Vid Åd nyttjas ett eller två stora danska bottengarn. 2. Gäddfiske med not och nät. 3. Något sill fiskas på våren med skotar långt ute på djupt vatten. 4. Något fiske efter flundra och torsk. Vidare upplystes, att i Norra Möckleby socken å Öland förekomme 1. Sillfiske med förankrade skotar, dock ej inom strandägarområdet. 2. Ålfiske. Är

fisket

u t m e d h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Godsägaren friherre Rappe å Strömserum, Alem, upplyste att i Älems och Ryssby socknar icke funnes några yrkesfiskare, som ej innehade strandrätt. Enstämmigt upplyste de närvarande vidare, att yrkesfiskarna på den ifrågavarande kuststräckan av strandägarna arrenderade ål- och fjällfiske eller ock fiskade utanför strandägarområdet. I Kalmar stad samt å Ängö och å Stensö funnes yrkesfiskare, som till Kalmar stad betalade 3 kronor årligen per person för rätt att fiska å stadens vatten och i övrigt fiskade ute i Kalmar sund. Strandägarna å kuststräckan i fråga gjorde anspråk på enskilt fiskevatten ut till 180-meterslinjen från det yttersta skär, som funnes upptaget å deras ägokartor. Ingenstädes å ifrågavarande kuststräcka vore fisket inom strandägarområdet fritt för en var. Godsägaren friherre Rappe upplyste vidare, att Pataholms köping låge på Strömserums ägor och icke hade någon strandrätt. Invånarna i köpingen hade väl utan tillstånd fiskat där men varit medvetna om, att det ej varit tillåtet. Friherre Rappe hade flera gånger lagfört sådana fiskare, därvid de ådömts böter för olovligt fiske. V a d m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Den allmänna uppfattningen bland de närvarande var, att utomskärs vore utanför de yttersta holmar och skär, som funnes upptagna på ägokartorna.

156 Vad menas med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Hemmansägaren Olsson i Järnsida, Söderåkra, med vilken samtliga de närvarande instämde, uttalade, att med fast fiskredskap menades sådan, som vore avsedd att stå på samma ställe för en längre tid och som vittjades där den stode utan att upptagas, t. ex. ålhommor och bottengarn. Rörlig vore däremot sådan redskap, som ej fästes eller som sattes ut för en kortare tid och toges upp för varje gång den vittjades, t. ex. not, drivgarn, långrev och nät, även om de förankrades. Härefter avslutades sammanträdet. Den 16 augusti 1920 å stadsstyrelsens tjänsterum i Borgholm. D e t t a s a m m a n t r ä d e v a r utlyst a t t äga rum med s t r a n d ä g a r e och fiskare med flera från Öland. I närvaro av undertecknad och fiskeriintendenten Swenander tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Boda socken: N. J. Nilsson och Emil Sjögren i Mel by samt N. P . Engdal, Emil Larsson, A. Nilsson och Edv. Nilsson i Boda; från Persnäs socken: Emil Nilsson och Per Svensson i Trosnäs; från Föra socken: Emil Andersson i Greda södra by; från Alböke socken: Adolf Johansson, Gottfrid Johansson och Oskar Svensson i Askelunda, Tage Pettersson i Knäppinge, Edv. Nilsson och Gottfrid Olsson i Ormöga samt Einar Karlsson och Albert Pettersson i Äleklinta; från Köpings socken: Henning Pettersson i Vannborga nedra b y ; från Repplinge socken: Konrad Johansson i Greby och J. V. Olsson i Åketorp: från Gärdslösa socken: A. Johansson i Störlin ge; från Egby socken: A. Johansson i Laxeby; från Lots socken: L. P. Hempel och Edvard Olsson i Hvalsnäs, Oskar Andersson i Lundby och Alfred Persson och Viktor Persson i Mörby; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Boda socken: snickaren Emil Järner i Torn by och arbetaren John Andersson i Torp; från Högby socken: snickaren Charles Norsén i Munketorp; från Alböke socken: yrkesfiskarna Adolf Sandholm i Kåreholm och G. Nordmark i Äleklinta; från Köpings socken: yrkesfiskaren Arvid Sandholm i Lundegård, lantbrukaren Arvid Andersson i Salomonstorp och arbetaren A. Johansson i Stensberg; från Hulterstads socken: yrkesfiskaren Manfred Vilhelmsson i Alby; från Stenåsa socken: snickaren A. G. Blomkvist i Brunneby lilla b y ; från Gärdslösa socken: yrkesfiskaren Fridolf Olsson i Bägby, arrendator av Bägby bys fiskevatten; från Lots socken: undantagsmannen L. P . Larsson i Hvalsnäs, lägenhetsägarna Ossian Pettersson i Norrby och Alfred Pettersson i Spångebro;

157 ävensom ordföranden i Kalmar läns södra hushållningssällskaps fiskerikommitté kronofogden Edv. Eriksson i Borgholm och lantbrukaren Emil Persson i Rälla, Högsrum. Det antecknades, att yrkesfiskaren Adolf Sandholm, här ovan upptagen i Kårehobn i Alböke socken, hade sitt hemvist i Kristianopel och endast under tiden juni till november uppehölle sig i Kåreholm för fiske.

Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid Ölands k u s t e r ? 1. Ålfiske med hommor (längd tre till fem meter) idkas sedan äldsta tid. På östra kusten av Boda socken användas små ålryssjor. Stora skånska eller danska hommor av 12 till 15 fots höjd och 5 famnars längd begagnas på Ölands västra sida sedan år 1914, på östra sidan sedan år 1917, men äro ej ännu i allmänt bruk. Användningen av sådana hommor synes bliva alltmer vanlig. Vid Mörbylånga finnas sedan några år stora s. k. danska ålbottengarn. 2. Strömmingsfiske bedrives på östra sidan på intill tre famnars djup långt utom strandägarområdet, på västra sidan på mindre djupt vatten. Sedan gammalt användas förankrade skotar. Ända till för omkring fem år sedan begagnades på västra kusten också drivskötar, som någon gång använts även på östra kusten. Stränderna äro här ej sådana, att notfiske efter sill kan idkas. 3. Flundrefiske med nät torde vara det viktigaste fisket näst ål- och strömmingsfisket. På östra kusten från Gärdslösa söderut är dock torskfiske med långrev och handsnöre det viktigare. Det bedrives från fyra till fem famnars djup och utåt och är bäst på 10—12 famnar. I Föra socken idkas i ganska stor omfattning sikfiske, dels med not, dels med nät. Detta fiske, som förr var mera givande, har numera avtagit. Även vid Grankullavik har tidigare varit ett givande sikfiske, men har detta numera helt upphört. I Bredsättra och Gärdslösa socknar idkas gäddfiske, som eljest sällan förekommer vid Ölands kuster. Aborre och id (ort) ha på senare tid helt försvunnit. Laxfiske med laxnät förekommer mera på östra än på västra kusten. Vid Grönhögen i Ventlinge socken idka Blekingefiskare på våren från mitten av april till mitten av maj laxfiske utanför strandägarområdet med ett tjugotal båtar och 60 a 70 garn per båt, Nämnda fiskare använda drivgarn, medan Ölandsfiskarna begagna fasta laxnät. Är fisket u t m e d h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? Det upplystes, att ålfisket å Boda kronoparks fiskevatten på västra kusten sedan omkring 25 år vore utarrenderat, medan på östra sidan allt fiske fortfarande vore fritt vid kronoparkens stränder utom i Grankullaviken. I nordöstligaste delen av denna vik arrenderade John Andersson i Torp med flera ålfisket. I en annan

158 del av viken vore i jordeboken för Boda socken upptagna fiskeriet Örebovik nr 1 beläget. Vid Ölands kuster i allmänhet förbehölle strandägarna signal- och fjällfisket. Strömmings- och flundrefisket däremot vore sedan gammalt vid Ölands kuster fritt för en var jämväl inom. strandägarområdet. Yrkesfiskarna å Öland bedreve i allmänhet endast ål- och strömmingsfiske, det förra i den mån de arrenderade det av strandägarna, Vad menas med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Det uttalades, att fast fiskredskap vore sådan, som fästes vid bottnen eller i land, t. ex. ålhommor. Förankrade skotar vore rörlig redskap. Någon bestämd mening om skillnaden mellan ifrågavarande redskap hade emellertid icke här utbildat sig. Härefter avslutades sammanträdet. Som ovan A. W. Dufwa.

159 Protokoll vid sammanträden den 28—31 juli 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusterna av Gotlands län. Genom nådigt brev den 30 april 1920 hade Kungl. Maj:t anbefallt kungl. kammarkollegium att utsträcka den kungl. kollegium åliggande utredningen rörande fiskerättsförhållandena vid vissa av rikets kuster till att omfatta jämväl, bland andra, Gotlands län. Vidare hade Kungl. Maj:t den 28 därpåföljande maj berättigat undertecknad Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att vid utredningsarbetets utförande, bland annat, på ort och ställe företaga undersökningar och anställa förhör samt för sådant ändamål påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen befunnits nödigt att inom Gotlands län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående rådande sedvänjor i fråga om fiskes bedrivande utmed kusten, särskilt med avseende å rättsförhållandet emellan strandägare och icke strandägande fiskare; samt 2:o) angående den rådande uppfattningen om det i 3 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 inrymda stadgandet, att där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i lagen är medgivet, de skola vara vid sådan rätt bibehållna — företrädesvis med hänsyn till betydelsen av däri förekommande uttrycken »utom skären», »av ålder» och »rörlig redskap* samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, på framställning av undertecknad Dufwa, genom allmän kungörelse den 14 juli 1920, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande landsfiskaler för att spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, kallat strandägare och idkare av fiske utmed länets kuster ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, att å nedannämnda tider och ställen sammanträda inför undertecknad för att i omförmälda frågor höras. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriinstruktören i länet, docenten Christian Hessle. Den 28 juli 1920 å järnvägsstationen i Slite i Othems socken. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Fårö, Fleringe, Lärbro, Halls, Hangvars, Bunge, Rute, Hellvi, Othems, Boge och Gothems socknar.

160 I närvaro av undei'tecknad och fiskeriinstruktören Hessle tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Boge socken: Olof Olsson och J . Pettersson i Mojner; samt följande icke strandägande fiskare, nämligen från Hangvars socken: Nestor Frisk, Herman Johansson och Tyko Lerberg i Kappelshamn.

Efter det en kortfattad redogörelse lämnats för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd, framställdes till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske i d k a s vid ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? 1. Förnämligast strömmingsfiske med skotar, såväl drivande som förankrade eller s. k. fasta. Det bedrives högst sällan inom strandägarområdet. 2. Fiske efter flundra huvudsakligen med nät och långrev; vid Fåröns östra kust är detta fiske till och med mera betydande än strömmingsfisket. 3. Vidare fiskas torsk med änglar (långrev) samt ål med hommor (omkring tre meter långa, oberäknat ledaren eller armen, som är av växlande längd alltefter strandens beskaffenhet). 4. Laxfiske, som i betydelse torde komma därnäst, har särskilt under de två sistförflutna åren varit ganska givande i trakten av Slite. Det bedrives i allmänhet med drivande garn, men även fasta garn förekomma. 5. Gädda, sik, id och abborre tagas med nät; abborrfisket har under de sista åren varit mycket obetydligt. Är fisket fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig

fiskerätten?

Det upplystes, att i Vägomeviken norr om Slite samt i Vallaviken förbehölle strandägarna sig fisket inom vattenområdet ut till 180 meter från tvåmetersdjupet men ej därutanför.* Enahanda vore i allmänhet förhållandet vid kusten av Boge, Othems och Hellvi socknar. I Kappelshamn sviken och vid kusten norrut till Gråstäde fiskläge hade sedan gammalt fiske av alla slag — även med ålhommor invid stranden — varit fritt för envar jämväl inom 180-meterslinjen. Detta förhållande hade rått till omkring år 1910, då ägaren till hemmanet Västö (1 mantal Vestö nr 1) i Halls socken sålt en lägenhet om två tunnland tillika med all fiskerätt under hemmanet. I samband därmed hade allt fiske vid hemmanets strand av lägenhetens ägare förbjudits. Sedan emellertid kronan inköpt hemmanet i fråga till kronopark, hade fisket åter blivit fritt. Vid Storugns gård hade funnits ett numera obegagnat notvarp i Kappelshamnsvikens innersta del; där vore fiskerätten fortfarande förbehållen strandägaren. Vidare upplystes, att vid Halls och Hangvars socknars västra kust vore fisket fritt för en var utom i Ireviken vid Ireåns utlopp, där ägaren av Ire gård förbehölle sig fiskerätten. Det förekomme mera sällan, att någon satte ryssjor på nämnda kust, men där det någon gång inträffade, sökte strandägarna ej hindra det. Vid kusten österut från Gråstäde till Fårösund förbehölle sig strandägarna numera ålfisket med ryssjor, vilket förr, i likhet med vad ännu vore fallet i fråga

161 om andra slag av fiske, såsom flundrefiske med nät, varit fritt för en var. I Fårösund samt vid kusten av Bunge och Rute socknar vore samma förhållanden rådande. V a d menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Till fast redskap hänförde de närvarande ryssjor, som stode ute en längre tid; rörlig åter vore strömmingsskötar, nät och i allmänhet sådan redskap, som sattes ut på kvällen och toges upp påföljande morgon. V a d menas med »inomskärs» och »utom skären»? I fråga om Vägomeviken rådde olika meningar bland befolkningen, huruvida den vore inomskärs eller utomskärs. Fårösund däremot ansåges allmänt vara inomskärs. Innanför ön Furillen och Skenholmen vore likaledes inomskärs. Med inomskärs menade de närvarande ett vattenområde, där holmar och skär hindrade havet att bryta in, medan utomskärs vore de stränder, där havet låge på. Härefter avslutades sammanträdet.

Den 29 juli 1920 i Östergarns folkskola i Katthammarsvik. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Norrlanda, Angå, Kräklingbo, Gammelgarns, Östergarns, Ardre och Alskogs socknar. I närvaro av undertecknad samt fiskeriinstruktören Hessle tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Östergarns socken: Albert Dalgren i Vassmunds, Carl Dalgren i Katthammarsvik, A. Franzén i Sigdes, Karl Gottberg och Tomas Lindstedt i Tomasse, Petter Halländer i Hammars, Karl Hjelm och Oscar Östergren i Djupvika, F. Johansson i Hässle, yrkesfiskaren R. Johansson i Hallgjerds, Johan Lundborg i Ganne och Th. Westberg i Grogarns; samt från Gammelgarns socken: "Viktor Larsson i Rommunds och Albert Pettersson i Gartarf ve; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Östergarns socken: Alrik Dalbom i Bengts (Bens), Hugo Niklasson i Sanda, Albin Pettersson och Edv. Vestberg i Katthammarsvik, C. H. Pettersson och O. Rosvall i Hässle, J. Pettersson i Djupvika, Erik Rosvall i Rodarfve, Gunnar Rosvall och Emil Siggelin i Herrvik och Johan Östergren i Koparfve; ävensom tulluppsyningsmannen B. S. Ask och folkskolläraren A. Schvan i Katthammarsvik, lotsförmannen Albert Harding från Herrviks lotsplats, f. d. fyrmästaren P. O. Jakobsson i Östergarn och undantagsmannen C. Pettersson från Rommunds i Gammelgarns socken. Efter det en kortfattad redogörelse lämnats för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd, framställdes till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. 11 — Fiskerättsutreclmngen. II.

162 Vilka särskilda slag av fiske idkas vid ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? 1. Huvudsakligen strömmingsfiske med drivande skotar samt, ehuru obetydligt, om våren med s. k. fasta skotar såsom agnfiske. Strömmingsfisket idkas i allmänhet utanför strandägarområdet, men där djup finnas invid strand läggas skötarna även på strandägarområden. 2. Därnäst i betydelse kommer torskfisket, sorn bedrives med handsnöre samt höst och vår mestadels med långrev och i allmänhet idkas utom strandägarområdet men även där djup finnas inom strandägarområdet såsom vid Herrvik. 3. Laxfiske, som periodiskt är mycket givande och de två sista åren varit gott, idkas med drivgarn. 4. Vidare fiskas flundra, huvudsakligen med nät och långrev eller änglar. 5. Ål med ryssjor (av tre meters längd med tio famnar långa ledare). 6. Gädda med ryssjor samt sik, id och grålax (laxöring) med not. T Gammelgarns socken användes dragnot vid fiske efter sik och grålax. Till agn fiskas med not tobis (å Gotland benämna tobbis). Är fisket fritt för en var eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig

fiskerätten?

Hemmansägaren Gottberg i Tomasse, Östergarn: Vid kusten av Norrlanda, Angå och Kräklingbo socknar vore laxfisket fritt för en var även invid stränderna utom vid Hammars i Norrlanda socken, där enligt uppgift funnes ett skattlagt notvarp för fjällfiske. Det mycket obetydliga ålfisket, som förekomme vid ifrågavarande del av kusten, bedreves uteslutande av strandägarna själva. I fråga om förhållandena vid kusten av Östergarns och Gammelgarns socknar upplyste fiskaren Rosvad i Herrvik, Östergarn, att de strandägare, som själva idkade ålfiske, förbehölle sig enskilt rätten till sådant fiske; dock förekomme även, att ålfisket utarrenderades. Sålunda utarrenderades i Gammelgarns socken hemmanet Engemans fiskevatten för 50 kronor om året. Hemmanen Skobys och Klintes fiskevatten vore likaledes utarrenderade, medan ägaren till hemmanet Gartarfve själv nyttjade sitt fiskevatten. Vidare upplystes, att stränderna omkring Herrviken i Östergarns socken ägdes av hemmansägare i Bens, av vilka en del ville neka icke strandägare att fiska ål vid hemmanets stränder, medan andra tilläte detta. Till följd av denna oenighet bland jordägarna vore ålfisket vid nämnda hemmans stränder fortfarande fritt. I allmänhet gällde i nu ifrågavarande socknar, att de strandägare, som ej själva idkade ål- och fjällfiske och ej heller utarrenderade sitt fiskevatten, brukade tillåta en var att driva sådant fiske invid stränderna. Fiske efter strömming, torsk, flundra, lax och tobbis inom strandägareområdet mötte intet hinder. I Ardre och Älskogs socknar rådde enahanda förhållanden, d. v. s. strandägarna förbehölle sig i allmänhet ål- och fjällfisket, medan allt annat fiske vore fritt. Lotsförmannen Harding, Herrviks lotsplats, upplyste, att på Gotland funnes blott ett bottengarn, som användes av lotsförmannen i Ljugarn, vilken av vederbörande jordägare i Lau arrenderade fiskerätten vid Laus holmar. Förre fyrmästaren Jakobsson i Östergarn, som vore 68 år gammal och född i Östergarn samt där idkat fiske till år 1887, hade aldrig hört, att någon då hindrats att fiska vid annans strand, men vid denna tid hade ålfiske med ryssjor ej förekommit.

163 Hemmansägaren Dalgren i Katthammarsvik meddelade, att ålfisket med ryssjor vid Katthammarsvik begynt i början av 1880-talet. Så gott som omedelbart efter ryssjefiskets införande hade strandägarna börjat förbehålla sig ålfisket varvid fjällfisket kommit att behandlas på samma sätt. I Ostergarns socken i övrigt liksom i Gammelgarns socken hade det dröjt ännu ett tiotal år, innan jordägarna, allt efter som bruket av ryssjor utbrett sie & börjat förbehålla sig ålfisket. ' I jordeboken upptagna fiskeriet Östergarn nr 1, som vore ett strömmingsoch fjällfiske, tillhörde ägarna av Ostergarns holme och hade tidigare varit utarrenderat men för omkring tjugo år sedan nedlagts, då fjällfisket försämrats; numera vore fisket vid ltrågarande ställe fritt för en var. Vad m e n a s med »fast» och »rörlig»

fiskredskap?

Lotsförmannen Harding menade med fast redskap, all sådan, som fästes så starkt i bottnen, att man ej kunde bärga den vid hastigt påkommande storm; dit hörde alltså bottengarn. All annan redskap vore rörlig. Häri instämde tulluppsyningsmannen Ask. Hemmansägaren Johansson i Hässle, Östergarn: De ålryssjor som begagnades vid ifrågavarande kust, vore fast redskap, ty de sattes ut för att stå på samma plats en längre tid — tre till fyra veckor — om de än vittjades varje dag. I detta yttrande instämde hemmansägarna Westberg i Grogarns och Östergren i Djup vika, Ostergarn, samt Larsson i Rommunds, Gammelgarn. Tulluppsyningsmannen Ask: De stora hommor, som brukades i Skåne, vore fast redskap, men de små ryssjor, som begagnades å den ifrågavarande kusten' vore rörlig redskap; de kunde dragas upp i båten på tio minuter. Härefter avslutades sammanträdet.

Den 30 juli 1920 i folkskolan i Ronehamn. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Lau, Närs, Burs, Rone, Eke, Grötlingbo, Fide, Öja, Hamra, Sundre, Vamhngbo, Näs, Hafdhems, Hablingbo och Silte socknar. I närvaro av undertecknad och fiskeriinstruktören Hessle tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Rone socken: Lars Alqvist i Ålarfve, V. Fredriksson och Per Nilsson i Hålor, Mattias Hedin i Sigdes, Viktor Karlsson i Jakobs och Lars Södergren i L a u r i t z e ; samt från Eke socken: f. d. telegrafkommissarien Carl Cramér i Smitts; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen: förre hemmansägaren Nils Nilsson i Ålarfve samt arbetaren Karl Ulmstedt och lotsen G. Ronström i Ronehamn.

Sedan en kortfattad redogörelse lämnats för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt för det föreliggande ärendets innebörd, framställdes till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade.

164 Vilka särskilda slag a v fiske idkas vid ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? 1 Huvudsakligen strömmingsfiske, till följd av strändernas långgrundhet mestadels bedrivet utanför strandägarområdet. I allmänhet användas drivande skotar men stundom, såsom i Vamlingbo och Sundre socknar, s. k. fasta skotar; på sina håll användas båda slagen av skotar lika mycket. 2 Torskfiske med krok och långrev, som ävenledes till loljd av strändernas långgrundhet mestadels bedrives utanför strandägarområdet men vid Hoburgens västra sida, där det är bråddjupt, idkas ända intill stranden Vid Ronehamn och trakten däromkring användas även nät, som ibland sättas på strandägarområdet. 3 Ålfisket är mest givande vid Faluddens norra och östra kust i Oj a socken. Det bedrives inom strandägarområdet med ryssjor, två meter långa och hommor av omkring fem meters längd oberäknat ledarna. Ålfisket med små ryssjor har oågått av ålder, medan hommorna införts för omkring 25 år sedan. 4 Vidare fiskas flundra med nät, som sättas mestadels utom, understundom inom strandägarområdet, samt lax huvudsakligen med drivgarn, mera sällan med fasta garn, s. k. laxgarn. Laxfisket, som de två senaste åren vant mycket givande, bedrives sällan inom strandägarområdet. 5 Slutligen förekommer fiske efter gädda och sik samt, ehuru sällan, aborre. Detta fjällfiske idkas in på strandägarområdet, mestadels med not men även med ryssjor och nät. Är fisket fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig

fiskerätten?

Det upplystes, att inom Rone och Burs socknar strandägarna förbehölle sig fiällfisket med ryssjor, not och nät samt ålfisket. Så hade förhållandet varit så långt tillbaka någon av de närvarande hade sig bekant. Flundrehske med nat vore fritt för en var även å strandägarområdet, där det emellertid endast sällan bedreves. Fiskevattnet under Änggårda och Sigdesholm i Rone socken hade skiftats mellan jor ägarna. ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ sochnar v o r e a i l t s i a g s fiske fritt, men av utsocknes hade ej annat fiske förekommit än flundrefiske med not för cirka tjugo år sedan Vid Närsholms kronopark vore fjäll- och ålfiske förbjudet; sistberoida fiske förekomme emellertid ej där. I Närs socken vore all strandmark med undantag av nyssnämnda kronopark gemensamt undantag vid skiftet. Förr hade jorden mellan Nvudde och Närsholm, bestående av två stora åkrar om 900 och 1,200 tunnland respektive, tillhört jordägare från tolv olika socknar, men vid laga skifte tor trettio år sedan hade äganderätten till denna jord övergått till jordägare uteslutande i Närs socken. Mellan Nyudde och Näbbens fiskläge hade lotsförmannen Ronander i Liugarn ett bottengarn. , Beträffande Eke socken upplystes, att de hemmansägare, som hade strandratt, gemensamt använde fisket men brukade icke neka andra att på begäran fiska inom strandägarområdet. Förre telegraf kommissarien Cramér i Smitts, som hade omkring 300 meters strand vid Gansviken, tilläte dock ej andra att fiska dar. Hemmansägaren Fredriksson i Hålor, Rone, upplyste, att han om vårarna vid islossningen fiskat tillsammans med Ekebor. . . Vidare upplystes, att i Grötlingbo socken finge i allmänhet alla i socknen

165 boende även icke strandägare fiska å strandägarområdet; utsocknes tillätes däremot icke fiska där. Vid Domerarfvegrund vore det förbjudet för icke strandagare att fiska, och å Slees' vatten förbehölle jordägarna sig sedan gammalt fisket I Gansviken och på fjärden ut till de yttre holmarna därutanför hade fisket alltid varit fritt för en var; strandägarna hade icke tidigare gjort och gjorde ej heller nu anspråk på fiskerätt längre ut än till 180-meterslinjen. I fråga om Fide och Öja socknars östra kust upplystes, att nordväst om Grundet funnes ett mycket givande ålfiske och att strandägarna där strängt hölle på sin enskilda fiskerätt. Även vid den nämnda kusten i övrigt förbehölle strandägarna sig fisket. . •,, i P ?i 11 t--u Vid Hamra, Sundre och Vamlingbo socknars kust idkades föga al- eller ijalifiske. Ingen av de närvarande hade sig något bekant om fiskerättsförhållandena å denna del av kusten. Vad menas med »inomskärs» och »utom skären»? Lotsen Ronström ansåg ur lotsningssynpunkt, att vattnet mellan Rone yttre holmar och fasta landet voreo inomskärs. . Hemmansägaren Alqvist i Ålarfve, Rone, uttalade, att nyss angivna vatten vore utomskärs. men mellan fasta landet och Rone inre holmar kunde vattnet sagas vara inomskärs. Hela Burgsviken räknade de närvarande till öppen havsstrand. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 års lag? Lotsen Ronström uppfattade nämnda uttryck såsom liktydigt med i mannaminne, d. v. s. så långt tillbaka, att en gammal man ej kunde minnas ett annat förhållande. Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Enligt de närvarandes enstämmiga åsikt vore rörlig redskap sådan, som flyttade sig med strömmen, d. v. s. drivgarn, not och handsnöre. Till fast redskap hänfördes all redskap, som fästes vid land eller förankrades vid bottnen, såsom ryssjor, nät och änglar eller långrev. På därom gjord fråga uttalade de närvarande enhälligt, att ifrågavarande uttryck i lagen borde förtydligas. Hemmansägaren Alqvist i Ålarfve, Rone, uttalade å fiskarnas vägnar det önskemålet, att fisket vid stränderna överallt måtte bli fritt för en var. Lotsen Ronström uttalade, att intet fiskevatten borde få ligga obegagnat, d. v. s. den, som ej själv utnyttjade sitt fiske, borde ej äga att hindra andra att bruka det eUer åtminstone vara skyldig att utarrendera detsamma. Vid långgrunda stränder borde gälla ett maximiavstånd från land, utöver vilket strandäganderatten ej finge sträcka sig. Härefter avslutades sammanträdet.

166 Den 31 juli 1920 å länsstyrelsens sessionsrum i Visby. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med iiera från Stenkyrka, Lummelunda och Västkinde socknar, Visby stad och socken samt Hejdeby, Västerhejde, Tofta, Eskelhems, Västergarns, Sonda, Klinte. Fröjds Eksta och Sproge socknar. ' I närvaro av herr landshövdingen G. W . A. Roos såsom ordförande samt undertecknad Dufwa och fiskeriinstruktören Hessle tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Lummelunda socken: Johan Olsson i Lundbjers; från Västkinde socken: Alfred Pettersson i Skälsö; från Tofta socken: C. K. Gahnberg i Kroks och Hj. Vestberg i Gnisvärd; samt från Sanda socken: L. Ekelund i Stenhuse och A. Olofsson i Botvede; ävensom följande icke strandägande fiskare, nämligen från Lummelunda socken: hemmansägaren Herman Rosengren i Nygranne och maskinisten John Vikman i Kinner; från Västkinde socken: Helge Pettersson i Skälsö samt P . Pettersson i Brissunds fiskläge; från Visby stad: Karl Bohm och K. H. Jakobsson; samt från Tofta socken: Knut Ekman i Gnisvärd.

Sedan en kortfattad redogörelse lämnats för gällande lagstiftning angående ratt till fiske i saltsjön samt för det föreliggande ärendets innebörd, framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? ^ , k u s t e n a v Stenkyrka, Lummelunda och Västkinde socknar är det mest betydande fisket strömmingsfiske, som idkas med nät samt med såväl drivande som s. k. fasta skotar; förr hava endast drivande skotar använts. Vidare fiskas flundra med nät, söderut med långrev, samt torsk med långrev eller änglar, söderut med handsnöre. Med nät fångas in på strandägarområdet sik, något abborre samt laxoring. Efter lax fiskas ej direkt, men tillfälligtvis erhålles lax i flundre- eller siknat. 1 Lickershamn idkas sedan sex å sju år ålfiske med ryssjor, men vid Stenkyrka och Lummelunda socknars kust i övrigt fiskas numera ingen ål; vid försök för några år sedan erhölls ingen fångst. I Västkinde socken pågår sedan sex å sju ar ett obetydligt ålfiske med ryssjor, som till följd av blåsten endast sällan kan beanvas. Vid kusten av Visby stad och socken samt Västerhejde socken fiskas strömming mestadels med drivande skotar, flundra med nät samt torsk med krok. Ålfiske med ryssjor idkas sedan över trettio år tillbaka. Fjällfiske förekommer å ifrågavarandeo del av kusten endast sällan. A kusten av Hejdeby socken bedrives intet fiske. i.*ii V l j d k u s t e n a v Tofta> Eskelhems ochoSanda socknar råda i allmänhet enahanda förhållanden som i Västerhejde socken. Ålfisket är obetydligt, enär redskapen sällan kan utsättas till följd av blåst. Fjällfiske förekommer i regel ej alls; till-

167 fälligtvis erhålles i näten någon laxöring. I Sanda socken idkas dock något fjällfiske med nät. Eskelhems socken har endast ett obetydligt strandområde. I fråga om förhållandena i Västergarns socken upplyste hemmansägaren C. K. Gahnberg i Kroks, ^Tofta, att där idkades ett gott ålfiske med ryssjor ävensom, så långt tillbaka han kunde minnas, med hommor. Torskfisket, som bedreves med handsnöre och långrev, vore ej betydande. Vidare upplyste hemmansägaren Gahnberg beträffande Klinte, Fröjd, Eksta och Sproge socknar, att i viken vid Klinte idkades fjällfiske med not, ryssjor och nät. I fråga om övrigt fiske vore förhållandena väsentligt desamma som i Lummelunda socken. Vid hela kusten söderut rådde jämväl i huvudsak lika förhållanden. Är fisket fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig

fiskerätten?

Hemmansägaren Rosengren i Nygranne, Lummelunda, som ej vore strandägare, hade vid fiske i Lummelunda socken vid annans strand aldrig mött några hinder från strandägarens sida. Vid Lummelunds bruks ägor vore emellertid fiske förbjudet, vilket förbud kungjorts genom annonser i tidningarna, ehuru bruket ej självt brukade fiskevattnet. Övriga strandägare i socknen tilläte allt slags fiske av såväl insocknes som utsocknes. Beträffande Stenkyrka socken upplyste hemmansägaren Johan Olsson i Lundbjers, Lummelunda, att personer, som brukade fiska där, uppgivit, att strandägarna där ej gjorde anspråk på uteslutande fiskerätt, I fråga om Västkinde socken upplystes, att förhållandena där vore enahanda. Hemmansägaren Alfred Pettersson i Skälsö, Västkinde, hyste den uppfattningen, att fisket borde vara fritt för en var. För några år sedan hade en fiskare sökt förvärva ensamrätten till fiske vid viss sträcka av Västkinde sockens kust men icke lyckats. Det hade dock förekommit, att personer, som tillhandlat sig jakt- och fiskerätt av jordägaren, genom annonser förbjudit all »jakt och fiske». Fiskaren Bohm, Visby stad, upplyste, att från stadens sida icke gjordes anspråk på fiskerätt utmed stadens kust. Hemmansägaren Pettersson i Skälsö, Västkinde: Visby sockens strand tillhörde kronan, som där hade artillerifält, å vilket bedreves skarpskjutning, varför all trafik där avlysts. Skjutningen hindrade trafiken och alltså även fiske utåt havs inom 600 meter från land. Det vore önskvärt att ändring härutinnan skedde. Fiskaren Bohm, Visby: I Västerhejde socken hade förekommit att strandägare hindrat Visbyfiskare från att fiska. För omkring tre år sedan hade Bohm och* en annan Visbyfiskare hindrats att fiska vid Hoburgen; han hade sedermera hört att även andra hindrats fiska där. Fiskaren Ekman i Gnisvärd, Tofta, hade ej hört, att någon hindrats att fiska vid Västerhejde sockens kust. Ej heller i Tofta socken lade strandägarna några hinder i vägen för andra att fiska. Vid Bibos fiskläge i Västergarns socken vore, efter vad han hört uppgivas, ålfiske förbehållet strandägarna. Vid kronans del av Utholmen i samma socken vore ål- och laxfisket förbjudet. Hemmansägaren Gahnberg i Kroks, Tofta, hade aldrig hindrats att fiska efter kusten söderut ända ned till Hoburgen. Fiskaren Ekman, Tofta, hade ofta fiskat vid Hoburgen. Det hade därvid hänt, att han blivit utsatt för skällsord, men han visste icke huruvida detta varit från strandägares sida. Hemmansägaren Olofsson i Botvede, Sanda, upplyste, att i Sanda socken

168 strandägarna förbehölle sig fjällfiske med not men i övrigt ej gjorde anspråk på enskild fiskerätt. Vid Klinte, Fröjels, Eksta och Sproge socknar rådde samma förhållanden. Det upplystes vidare, att strömmingsfisket i de sydligare socknarna mera sällan bedreves inom strandägarområdet. Vid Skälsö i Västkinde socken, vid Visby samt vid Lummelunda fiskades däremot strömming även ganska nära land, endast ett stenkast ut. Överhuvud taget bedreves i de nordligare socknarna ända ned till Nyrefs udde strömmingsfisket ej så sällan och flundrefisket ofta inom strandägarområdet. Huru uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 å r s lag? Hemmansägaren Pettersson i Skälsö, Västkinde, ansåg nämnda uttryck liktydigt med »i evärdlig tid». Hemmansägaren Rosengren i Nygranne uppfattade uttrycket i fråga innebära, att man aldrig hört att det varit annorlunda. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast»

fiskredskap?

Hemmansägaren Petterson i Skälsö, Västkinde, ansåg garn och nät jämte all annan å ifrågavarande kust brukad redskap utom ryssjor vara rörlig redskap. Fiskaren Bohm, Visby, fann det vara tveksamt, huruvida garn vore att hänföra till rörlig eller fast redskap. Hemmansägaren Rosengren i Nygranne, Lummelunda: Nät, änglar, ryssjor och flundregarn vore fast redskap; strömmingsgarn, som sänktes på olika djup, däremot rörlig redskap. Fiskaren Ekman i Gnisvärd, Tofta, ansåg lagens uttryck vara otydliga. Garn, som fästes i båda ändar, såsom flundrenät, vore emellertid fast redskap. Rörlig redskap vore däremot drivgarn, och endast i ena ändan fastsatta garn, som sedan finge svänga, vore nog även att hänföra till rörlig redskap. Vid Gnisvärd vore strömmingsgarn, som fästes endast i ena ändan, vanliga. Hemmansägaren Rosengren upplyste, att även i Lummelunda och Stenkyrka socknar fästes strömmingsgarnen endast i ena ändan å djup från tolv famnar. Härefter avslutades sammanträdet. Som ovan A.

Dufwa.

Protokollet i vad det berör sammanträdet den 31 juli 1920 i Visby av mig granskat och riktigt befunnet, intygar Gustaf W. Boos.

169 Protokoll vid sammanträden den 5—9 augusti 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid Östergötlands läns kust. I anledning av en av Thure Arvidsson med flera fiskare i Kvarsebo socken av Östergötlands län gjord ansökning om åtgärder för tillförsäkrande åt sökandena av rätt att utöva deras gamla näringsfång med skötfiske i Bråviken hade Kungl Mai:t genom nådigt brev den 30 april 1920 anbefallt kungL kammarkollegium att utsträcka den kungl. kollegium åliggande utredningen rörande fiskerattsforhållandena vid vissa av rikets kuster till att omfatta jämväl, bland andra, Östergötlands lan Vidare hade Kungl. Maj:t den 28 därpåföljande maj berättigat undertecknad Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att vid utredningsarbetets utförande, bland annat, på ort och ställe företaga undersökningar och anställa förhör samt för sådant andamål påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Östergötlands län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående rådande sedvänjor i fråga om fiskes bedrivande utmed kusten, särskilt med avseende å rättsförhållandet emellan strandägare och icke strandägande fiskare; samt . . , .0 0 . , ^_ „,, ,;11 2:o) angående den rådande uppfattningen om det i 3 § i lagen om i att til fiske den 27 juni 1896 inrymda stadgandet att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i lagen är medgivet, de skola vara vid sådan rätt bibehållna - företrädesvis med hänsyn till betydelsen av dan förekommande uttrycken »utom skären», »av ålder» och »rörlig redskap» samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade Konungens befallningshavande i länet, på framställning av undertecknad, genom allmän kungörelse den 19 juli 1920, vilken befordrats ti 1 uppläsning i vederbörande kyrkor samt ej mindre tillställts vederbörande landsfiskaler for att spridas bland fiskarbefolkningen och anslås-på lämpliga ställen än även offentliggjorts i ortstidningarna, utlyst sammanträden för behandling av föreliggande frågor att aga rum inför undertecknad å nedannämnda tider och platser. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, fil. doktorn Th. Ekman. Den 5 augusti 1920 i nya skolhuset i Kvarsebo socken. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Kvarsebo, Krokeks och Kvillinge socknar, S:t Johannes församling av Norrköpings stad samt Dagsbergs, Konungsunds, Östra Stenby, Östra Husby och Häradshammars socknar.

170 härvid

I närvaro av undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo

följande strandägare, nämligen från Kvarsebo socken: Axel Andersson i Djupvik, K. Karlsson i Kolvik samt A. G. Andersson och Gustaf Johansson i Stormbäcken; från Krokeks socken: Oskar Johansson i Fjuk, disponenten Carl Lönnqvist enligt uppgift för Nya marmorbruksaktiebolaget, Kolmården, och disponenten J. A. Lundberg enligt uppgift för Timmergata aktiebolag, Timmergata; från Norrköpings stad: bruksägaren Jacob Wahren, dels enligt uppgift för drätsel kammaren i Norrköping och för Stafsjö aktiebolag såsom strandägare i Krokeks socken dels ock för egen del såsom ägare av Stensö i Östra Stenby socken samt egendomarna ' « / mantal Litt. A. Lönö nr 1 och Yxnö i Häradshammars socken: från Osira Stenby socken: Karl Gustafsson i Järstad; från Östra Husby socken: förvaltaren Alfred Karlsson såsom enligt uppgift ombud för ägaren av Mauritsberg grosshandlaren Erik Asp; samt från Häradshammars socken: löjtnanten Frans Schaeffer i Söderköping såsom äeare av -y20 mantal Litt. B. Lönö nr 1; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Kvarsebo socken: Erik Pettersson i Brytsebo, John Karlsson i Djup vik, Oskar Andersson i Ekeborg, Gustaf Gustafsson i Furuborg, Gunnar Pettersson i Gunnarslund Albert Andersson och Karl Andersson i Hagadal, Robert Pettersson i Hagafors, Thure Arvidsson i Haganäs, Viktor Pettersson i Hultstugan, Erik Jansson och Leonard Larsson i Kalkugnen, Johan Andersson i Katrinelund, E. R. Carlsson i Klaraberg, Adolf Wellander i Lyckebo, Axel Henriksson i Rosenklippan, C. A. Thunberg i Sandvik, A. Thunberg i Sjöholm, Fredrik Eriksson och Ivar Johansson i Sjöstugan, Martin Andersson, L n k Johansson och Gunnar Johansson i Stormbäcken, Seth Forsberg i Strand, Oskar Åberg i Abacken samt Ludvig Eklund i Österhagen; från Krokeks socken: Axel Björn, Hj. Björn och Sigfrid Björn i Björneborg, C Gustafsson och Olof Gustafsson i Gerhardsberg, Hj. Karlsson i Hagstugan, Isidor Olsson i Hallsta, Carl Bäck, August Kullman och Karl Östling i Kolmården, Axel Edlund Johan Edlund, F. Gustafsson, Johan Karlsson, K. E. Pettersson, Ernst Stenbäck, K. J.' btenoack och C. E. Vigren i Kopparbo, L. J . Pettersson i Löfsgatan, Karl Stenbäck i bjostugan, Hj. Andersson, Albin Kvist och Artur Kvist i Stenbäcken samt Arvid Bengtsson och Emil Johansson i Torskär; „ från Kvillinge socken: J. A. Broman i Dofvestaudde och arrendatorn av Malmö gärds fiskevatten S. Thunberg i Tallholmen; från Dagsbergs socken: K. Andersson i Djurön samt fiskearrendatorerna Richard Andersson i Granlund och Axel Stolt i Svinnerön under Bråborgs kungsgård; Hush „ .. r i f r å n 0stra V socken: fiskearrendatorn Gustaf Andersson i Ekö under Stensö, L n k Gustafsson i Erikslund, fiskearrendatorn Melker Öman i Mauritsberg. fiskearrendatorn August Andersson i Skenas kungsgård och Gustaf Gustafsson i Stohagen; från Häradshammars socken: L. Thunberg och Martin Thunberg i Dammtorpr ävensom ' fiskeriinstruktören Karl Lindfors i Linköping, arrendatorn Robert Karlsson i Ostankarr i Kvarsebo socken, arrendatorn Axel Gustafsson i Bråborgs kungsgård i Dagsbergs socken och villaägaren C. A. Andersson i Granudden i Östra Stenby socken: varjämte från Tunabergs socken av Södermanlands län hade infunnit sig dispo-

171 nenten A. Dybsö enligt uppgift för Näfvekvarns gjuteriaktiebolag samt fiskaren Thure Johansson i Näfvekvarn.

Undertecknad uppläste till en början ovan omförmälda ansökning så lydande: "Till Konungen. — Undertecknade, fiskare bosatta inom Kvarsebo socken av Östergötlands län, vilka på grund av att vårt gamla näringsfång genom s. k. skötfiske i Bråviken blivit genom strandägarnas ingripande däremot förhindrade att förskaffa oss de nödvändiga existensmedel, som vi av ålder här fått utnyttja, vilket förhållande bringaioss och våra familjer i stort bekymmer, vadan vi härmed underdånigast vilja anropa Eders Kungl. Maj:t om bistånd för att om möjligt bliva tryggade i vårt gamla näringsfång. Kvarsebo sockens befolkning av c:a 800 invånare och ett jordbruk, som omfattar c.-a 7 hemman, beror till väsentlig del av strömmingsfisket i Bråviken, varjämte en betydande del av befolkningen i angränsande orter och städer genom strömmingsfisket tillföras betydande mängder livsmedel. Nu är det känt, att strandägarna själva icke utöva något skötfiske — hava ej heller förr bedrivit sådant, Stora vidder av fiskevatten från y t t r e Bråvikens skär och miltal inåt komme att ligga outnyttjade, om de gamla fiskarna inom Kvarsebo utestängas från sin urgamla rätt. Då vi med kostnad och möda förskaffat oss egna hem vid Bråvikens strand, samt försett oss med fiskebåtar och dyrbar redskap i övrigt (med bidrag ur statens fond för denna näringsutveckling) vore det i sanning hårt, om vi nu skulle förhindras i utövningen av vår näring, vilket ortsbefolkningen såväl som stat och kommun i skattehänseende skulle hava mindre angenäm känning utav. Vi bleve nödsakade att uppsöka annan ort för att vinna existensmöjlighet, och med bittra känslor nödgas lämna fädernetorvan. Vid ett möte med härvarande fiskare inför fiskeriintendenten doktor Th. Ekman uttalades av honom den meningen, att urgammal hävd i nämnda fall äger gällande kraft; och då vi likväl nu äro avvisade från de gamla fiskeplatserna, se vi ingen annan utväg än att anropa Eders Kungl. Maj:t om nådigt bistånd att på sätt som av ålder varit vanligt få utöva vårt gamla näringsfång medelst skötfiske. Helt naturligt vilja vi ej inkräkta på vattenägarnas frihet och rätt till fiske å egna vatten. Men då en hel del kobbar och skär vid Bråvikens mynning äro omtvistade, och då det ej alltid är möjligt att vid följandet av strömmingsstimmen från de y t t r e skären och inåt avgöra vad som är enskildas vatten, vore det högeligen önskvärt att vederbörande myndigheter tillförsäkrade oss rätten att på urgammalt sätt utöva fisket utan att inkräkta på strandägarnas rättighet till fiske. Då frågan är av rätt omfattande art och gäller en ej obetydlig ortsbefolknings livsintressen våga vi underdånigast uttala förhoppningen att Eders Kungl. Maj:t tager nådig hänsyn till dessa intressen och tryggar befolkningen vid dess gamla kära hembygd och det näringsfång de av ålder där fått utnyttja. Kvarsebo i Östergötlands län den 20 november 1919. Thure Arvidsson, Haganäs och Kvarsebo, Robert Pettersson, Hagafors och Kvarsebo, Leonard Thunberg, Albert Thunberg, Karl Jonsson, Fredrik Eriksson, Martin Andersson, Erhard Andersson, Gunnar Johansson, Evert Thunberg, Knut Andersson, Ivar Johansson, Oskar Åberg, Thure Johansson, J. E. Johansson, Bror Johansson, Gustaf Karlsson, Gustaf Johansson, A. G. Andersson, Adolf Wellander, John Karlsson, Gustaf Gustafsson, Gunnar Pettersson, David Johansson, Ludvig Eklund, Axel Wellander, E. R. Carlsson, Viktor Pettersson, Martin Eriksson, K. Karlsson, Anders M. Andersson, Johan Olsson, Elis Persson, Axel Henriksson, Johan Andersson, John Wigh, Leonard Larsson, Oskar Andersson, Axel Andersson, Richard Andersson, A. G. Thunberg, Oskar Karlsson,

172 Martin Thunberg, Erik Johansson, Erik Eriksson, Erik Jansson, Johan Björkholm, Karl Andersson, John Björkholm, Albert Andersson, John Andersson, Hermau Pettersson, Melker Forsberg, C. J. Forsman, Karl Svensson, Sven Arvidsson, Seth Forsberg." Efter att vidare ha lämnat en kortfattad redogörelse, dels för innehållet i de över ansökningen avgivna yttranden av landsfiskalen i orten, fiskeriintendenten Ekman, Konungens befallningshavande i länet och kungl. lantbruksstyrelsen, dels ock för gällande lagbestämmelser angående rätt till fiske i saltsjön, framställde undertecknad till de närvarandes besvarande nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid k u s t e n av ifrågavarande s o c k n a r ? Kvarsebo och Krokeks socknar: 1. Strömmingsfiske med förankrade eller s. k. fasta skotar, för närvarande det mest givande; tidigare var notfisket, särskilt vintertiden, av större betydelse. Skötfisket har först på de senaste 20 åren blivit mera allmänt än notfisket. 2. Något husbehovsfiske efter mört, aborre och simpor med nät och mindre notar samt efter torsk med nät. I Krokeks socken har fisket öster om Sandvikens lastageplats betydligt försämrats till följd av Stafsjö bruks timmeravverkning och utlastning samt barkavfallets kastande i sjön vid utskeppningen. Kvillinge socken: 1. Fjällfiske: gädda, braxen, aborre, id, mört och vimma med ryssjor (strutens längd 10 fot) och nät. 2. Strömmingsfiske med s. k. fasta skotar samt om hösten vid öppet vatten något litet med not. 3. Tillfälligtvis något laxfiske i Norrviken, i det att lax där stundom fås i för annan fisk utsatta storryssjor. Dagsbergs socken: 1. Fjällfiske såsom i Kvillinge socken. 2. Strömmingsfiske vid öarna utanför socknens kust med s. k. fasta skotar samt med not. Nottiske bedrives även vid Djurön. 3. Ålfiske med små ålryssjor, vilket emellertid innevarande år varit obetydligt. 4. Vid Djurön fås något lax under enahanda förhållande som i Norrviken i Kvillinge socken. S:t Johmnis församling av Norrköpings stad: 1. Fjällfiske, ganska givande. 2. Ålfiske med små ålryssjor. Strömmingsfiske förekommer här icke. Till följd av vattnets förorening från Holmens sulfitfabrik har fisket på senare åren försämrats. Konung sunds socken: 1. Fjällfiske i likhet med Kvillinge socken. Något annat fiske förekommer icke här.

173 Östra Stenby socken: 1. Strömmingsfiske med s. k. fasta skotar. 2. Fjällfiske som i Kvillinge socken. 3. Något ålfiske med små ålryssjor. Östra Husby sockens 1. Strömmingsfiske förr mest med not, numera till största delen med skotar. 2. Fjällfiske: gädda, aborre, id, mört och vimma. 3. Ål med ålhommor. Häradshammars socken: 1. Strömmingsfiske med not och skotar. Strömmingen har de senare åren gått upp i Bråviken så sent, att isen då varit borta och vinternot därför ej kunnat användas. . 2. Fjällfiske såsom i Kvillinge socken. 3. Ålfiske med hommor. Det upplystes, att fiskare sedan gammalt bott i östra och västra delarna av Kvarsebo socken. . På fråga vilka årstider skötfiske sedan gammalt bedrivits i Bråviken, upplyste fiskaren Arvidsson i Haganäs, Kvarsebo, att sådant fiske tidigare idkats hela året om, dock icke under isen. Numera bedreves jämväl skötfiske under isen. Arrendatorn Karlsson i Östankärr, Kvarsebo, upplyste, att skötfiske under isen mera allmänt idkades sedan omkring 15 år; därförut hade det bedrivits endast av en och annan fiskare. Denna uppgift vitsordades av flertalet av de närvarande. Är fisket utmed Bråvikens s t r ä n d e r fritt för en v a r eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? Det upplystes, att den strandägare vid Bråviken. som först sökt hindra skötfiske, varit Näfvekvarns bruksägare, som hösten 1905 ingripit mot Kvarsebofiskare vid strömmingsfiske mellan Näfvekvarnslandet och Artholmen i Tunabergs socken av Södermanlands län; fiskarna hade därvid berövats sina båtar men återfått dem efter ett par dagar utan vidare påföljd. I Kvarsebo socken hade strandägarna aldrig sökt hindra skötfiske av fiskare från socknen. Under de sista två åren hade Kvarsebofiskare idkat strömmingsfiske in på Järstadgrunden i Östra Stenby socken. Sedan gammalt och allt fortfarande bedreve de skötöske vid Skenas i Östra Husby socken. Fiskaren Arvidsson i Haganäs, Kvarsebo, upplyste, att skötfisket pä norra sidan av Bråviken bedreves alldeles in på land, på den södra åter längre ut, beroende på att det där vore långgrundare. På öppet vatten fiskades i allmanhet icke strömming å mindre djup än 6 å 7 famnar. Under lektiden bedreves fisket på grundare vatten och skedde då med strandägarens tillstånd mot eller utan s. k. vattenlott eller landlott till strandägaren. Det upplystes vidare, att Näfvekvarns bruksägare samt ägarna till Mauritsberg i Östra Husby socken, Lönö i Häradshammars socken samt Bråxvik och Lindöja i Jonsbergs socken, till vilken sistnämnda egendom ansåges höra omkring 365 holmar och skär. hade på senare tiden fridlyst fisket vid sina stränder genom till-

174 kännagivanden, som upplästs i kyrkorna, men Kvarsebofiskarna hade det oaktat fortsatt att lägga skotar där utan någon påföljd från strandägarnas sida. Bruksägaren Wahren i Norrköping upplyste, att han hade hindrat skötfiske å sitt vatten under Stensö i Östra Stenby socken och Yxnö i Häradshammars socken. Det hade därvid icke varit fråga om fiskare från Kvarsebo socken. På fråga, huruvida han skulle vidtaga någon åtgärd mot den, som utan hans tillstånd bedreve fiske utanför hans stränder inom strandäganderättens område anförde Wahren följande: »Då större delen av här församlade menighet ej synes hava klargjort för sig fiskevattnets värde liksom ej heller de skatteförpliktelser som medfölja äganderätten till vattnet, får jag framdraga som ett exempel därå mitt ägande n/20 mantal litt. A. Lönö nr 1 och s/90 mantal litt. B. Lönö nr 1 det senare tillhörigt löjtnanten Frantz Schaeffer, Söderköping. Vid ägostycknin» av hemmanet, som ägde rum år 1908, åsattes min del, utgörande c:a 200 tunnland åker och 800 tunnland skogsmark, ett taxeringsvärde av 80,000 kronor och löjtnant Schaeffers del, utgörande fiskevattnet till hela hemmanet och en areal skogsmark av c:a 55 tunnland, ett taxeringsvärde av 20,000 kronor. De stora nybyggnader jag utförde å mm del föranledde någon höjning i taxeringsvärdet, som belöper sig till en del av de kostnader, som jag å egendomen nedlagt. Löjtnant Schaeffers hemmansdel som fortfarande är fullkomligt obebyggd, höjdes efter några år på grund av sitt givande strömmingsfiske till ett taxeringsvärde av 30,000 kronor och sedermera ytterligare, så att taxeringsvärdet å Lönö nr 1 litt, B. år 1918 hade på tio år mer än sjudubblats, enär det sagda år hade ett åsätt taxeringsvärde av 146,600 kronor å vilket belopp alltså löjtnant Schaeffer har att utgöra skatt. Efter vad jag haft äran anföra, torde en var lätt inse, att jag ämnar med all den rätt, lag förmår, skydda för olaga intrång mitt fiskevatten lika som all annan min lagfångna egendom.» — Det vore helt naturligt att många jordägare, i likhet med honom, icke kunde fördraga den invasion av fiskare, som på senare år skett å deras fiskevatten. Fiskarnas antal hade högst väsentligt ökats, sedan den s. k. kungslotten till Skenas kungsgård upphörde att utgöras. För övrigt hade många av dessa fiskare huvudsakligen annat näringsfång än fiske. Sålunda vore exempelvis bland dem, som undertecknat ansökningen i ärendet, utom en del arrendefiskare, två bröder Thunberg torpare hos Wahren, en annan vore trädgårdsmästare o. s. v. Anledningen till att Kvarsebofiskarna opåtalt fått lägga skotar vid Järstadgrunden vore, enligt Wahrens förmenande, att i Järstads by, vars fiskevatten vore oskiftat, — det enda i Bråviken där så vore förhållandet — funnes många delägare och att en hel del av byns jord hade sålts till villaägare, varför bydelägarna. som sålunda var och en hade små jordlotter, ej brytt sig om att göra sin rätt till andel i fiskevattnet gällande. Löjtnanten Schaeffer: Då han för 23 år sedan kommit till Lönö, hade där icke förekommit något skötfiske; urminnes hävd kunde alltså icke åberopas för rätt till skötfiske där. Då begäran därom framställts, hade han lämnat tillstånd till skötfiske å sitt vatten. Han hade ej uppburit någon avgift därför. Många hade fiskat utan tillåtelse. Disponenten Dybsö: Ägarna av Näfvekvarns bruk hade haft fisket vid Artholmen och Krokholmen utarrenderat till för omkring två år sedan; det äldsta kända arrendekontraktet vore från år 1847. På Mjögö hade bruket en arrendator, som hade rätt att fiska där och vid kringliggande holmar. Dybsös företrädare,

175 disponenten Broström, hade uppgivit, att skötfiske vore tillåtet utomskärs, som han förklarat sig anse vara öster om Hargö. Vid förut omförmälda tillfälle hösten 1905, då Kvarsebofiskare vid skötfiske å brukets vatten berövats båtar och redskap, hade de återfått dem efter löfte att ej vidare fiska där. Fiskaren Edlund, Kopparbo, Kroh-k: Fiskarna från Kopparbo idkade skötfiske vid Järstadgrunden och hade aldrig blivit hindrade att fiska där. Enligt uppgift av advokaten Stråhle i Norrköping hade de sedan 1600-talet hävd på fisket vid dessa grund. Förvaltaren Karlsson, Mauritsberg, hade sig ej bekant, huruvida Kvarsebofiskare sedan urminnes tid fått fiska å Mauritsbergs vatten, men trodde ej, att så varit förhållandet. En del av dessa fiskare hade nämligen varit delägare i tre notfisken vid egendomen. Förliden vinter hade jordägaren löst ut dessa fiskare, och först därefter hade Kvarsebofiskarna börjat idka skötfiske där. Allt slags fiske å Mauritsbergs vatten hade våren 1919 fridlysts genom annons i tidningarna. Fiskaren Arvidsson, Kvarsebo, upplyste, att han och nio andra fiskare hade varit delägare i ovannämnda notfisken vid Mauritsberg. Under denna tid hade de ej bedrivit skötfiske vintertiden under isen men väl andra årstider. Vidare upplystes, att fiskevattnet vid Lösings häradsallmänning i Krokeks socken sedan tio år vore utarrenderat; tidigare hade fisket där varit fritt för en var. Bruksägaren Wahren uppgav, att jordägarna i Krokeks socken gjorde anspråk på enskilt fiskevatten till mittlinjen i Bråviken. Samtliga närvarande fiskare från Krokeks socken uppgåvo, att de aldrig blivit nekade att fiska utanför 180 meter från 2-metersdjupet med undantag av lekplatsen vid Svintuna skär, nordost om Svinnerön, och vid Kalfgrundet. På sist nämnda ställen hade fisket tidigare varit fritt, men under de sista tio åren hade de blivit nekade att fiska där. Disponenten Lönnqvist, Kolmården, upptyste, att Nya marmorbruksaktiebolaget hade sitt fiskevatten utarrenderat. Arrendatorn tilläte sannolikt icke skötfiske annat än utanför ångbåtsrännan, där fisket ansåges vara fritt. Fiskaren Östling, Kolmården, uppgav, att arrendatorn av marmorbrukets vatten ej gjorde anspråk på enskilt fiske längre ut än till 180-meterslinjen och även innanför denna gräns tilläte han skötfiske. Fiskaren Thunberg, Kvillinge: Samtliga strandägare i Kvillinge socken utarrenderade fiskerätten å sitt vatten och hade gjort det, så länge han hade sig bekant. I den del av Bråviken, som folie inom sockengränsen, vore vattnet i allmänhet grunt, Agaren till Malmö gård, vars fiskevatten Thunberg arrenderade, gjorde anspråk på enskild fiskerätt till mittlinjen mot närmaste land. I fråga om S:t Johannes församling i Norrköpings stad uppgav bruksägaren Wahren, att staden såsom ägare av egendomarna Händelö och Västerbyholm vid Bråviken gjorde anspråk på enskild fiskerätt till mittlinjen mot närmaste land. Beträffande Dagsbergs och Konungsunds socknar upplystes, att förhållandena där vore enahanda som i Kvillinge socken. I Svinsundsfjärden, där vattnet å stora delar vore endast 4 till 5 fot djupt, gjorde strandägarna sålunda anspråk på enskild fiskerätt till mittlinjen. I Konungsunds socken förekomme, såsom ovan nämnts, intet strömmingsfiske. Hemmansägaren Gustafsson, Järstad. Östra Stenby, upplyste, att han ej sträckte sina anspråk på enskild fiskerätt längre än 180 meter ut från 2-metersdjupet.

176 Fiskeriintendenten Ekman: »På grund av en förrättning i Järstad by angående fiskerätten därstädes känner jag tämligen väl till förhållandena där, och anser jag mig hava all anledning antaga, att flertalet av delägarna icke alls skulle godkänna Gustafssons yttrande såsom deras mening.» Vidare upplystes, att Skenas kungsgårds fiskevatten vore utarrenderat. Beträffande Éäradshammars socken upplystes, att endast Lönö och Yxnö ägor sträckte sig till Bråviken. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren Arvidsson, Kvarsebo, ansåg utomskärs vara utanför Häfringe fyr. Bruksägaren Wahren menade med utomskärs »där öppna havet möter», och instämde med fiskaren Arvidsson. Flertalet närvarande fiskare ansågo utomskärs vara öster om Hargö. Yttre skärgården vore, enligt den allmänna uppfattningen bland de närvarande, området utanför en linje dragen från Kungshamn i Tunabergs socken till Arkön. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 g, 3 stycket, a v 1896 å r s lag? Fiskaren Vigren, Krokek, menade med nämnda uttryck »så långt en gammal man minnes» eller en mansålder. Fiskearrendatorn Andersson. Dagsberg, ansåg uttrycket i fråga innebära »i fars och farfars tid». . Fiskaren Arvidsson, Kvarsebo, ansåg uttrycket »av ålder» liktydigt med urminnes hävd och menade med båda dessa uttryck en tid av omkring femtio år. Vad m e n a s med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Enligt den allmänna meningen bland de närvarande vore till fast fiskredskap att hänföra all redskap, som förankrades eller fästes. Rörlig redskap vore not; skotar och ryssjor däremot fast. Allmänt uttalades önskvärdheten av att ifrågavarande uttryck i lagen förtydligades. Fiskaren Björn, Krokek, uttalade som sin mening, att strandägarnas enskilda fiskerätt inomskärs borde begränsas till 180 meter ut från 2-metersdjupet. De inre fjärdarna, såsom Norrviken och Svinsundsfjärden, där vattnets djup icke överstege fyra meter, kunde dock helt förbehållas strandägarna. Härefter avslutades sammanträdet.

Den 6 augusti 1920 i skolhuset i Arkösund i Jonsbergs socken. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med fiskare och strandägare med flera från Jonsbergs och Rönö socknar samt S:t Anna sockens nordöstra skärgård Fiskeriintendenten Ekman hade anmält sig av annan tjänsteförrättning hindrad att närvara vid sammanträdet.

177 I närvaro av undertecknad tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Jonsbergs socken: Gustaf Andersson, Viktor Olsson, Gustaf Vesterberg och L d . mästerlotsen S. P. Herrström i Arkö, C, O. Pettersson i Björkö, fiskhandlaren C. Holmgren i Norrköping såsom ägare av Björnö och Ramnö, godsägaren Otto Taube von Block å Bråxvik, Anton Husberg, August Lindström, Gustaf Lindström, J. S. Lönnberg och f. d. lotsen N. P. Lindström i Gränsö, godsägaren N. Hamrin å säteriet Jonsberg samt A. Bergström och G. Bergström i Lindöja; från S:t Anna socken: O. Aspling, V. Asplund, A. Sandell, John Hemmingsson, J. Skärlund och Th. Skärlund i Aspöja, P. Magnusson och C. A. Skärlund i Espholmen, O. Vestersson i Hästholmen, O. A. Österman i Kallsö och J. Bergström i Lamskär; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Jonsbergs socken: J. A. Löfgren i Arkö, f. d. lotsen J. A. Söderholm i Arkösund, A. Johansson i Gamla Arkösund, C. P. Karlsson, K. J. Hammarkvist och tullvaktmästaren K. F. Hjelm i Hästö, fiskearrendatorn C. H. Liljekvist från Jonsbergs säteri, Richard Olsson i Kälebo, förre båtsmannen J. Kellgren samt C. F. Karlsson i Sjövik; från S:t Anna socken: V. Mattsson och O. E. Vastesson i Espholmen, J. E. Magnusson i Hästholmen, Anton Österman i Kallsö samt A. Andersson i Klåföja; ävensom f. d. lotsen H. L. Vesterholm i Arkösund, tullöveruppsyningsmannen H. A. Bergström i Hästö samt arrendatorerna G. F. Karlsson i Arkö och J. Eriksson i Björnö. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka s ä r s k i l d a slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Jons;bergs socken: 1. Strömmingsfiske med not och s. k. fasta skotar. Drivskötar användas endast utomskärs och mera sällan. Notfiske bedrives mest vintertiden; andra tider av året idkas huvudsakligen skötfiske. Vid fiske under isen användas såväl skotar som not. Den mesta strömmingen tages emellertid med not. Skötfisket har på denna del av kusten idkats sedan urminnes tid. Notfiske har förekommit vid Arkö endast under de sista 30 åren, vid Lindöja först från år 1912; på det senare stället bedrives det blott under isen. 2. Fjällfiske: gädda, abborre, mört och id med nät och not. 3. Något ålfiske med hommor (själva ryssjans längd omkring 3 famnar). Rönö socken: 1. Strömmingsfiske, huvudsakligen med not, obetydligt med skotar. 2. Fjällfiske i likhet med Jonsbergs socken. Ålfiske förekommer icke här. S:t Anna sockens nordöstra skärgård: 1. Strömmingsfiske med not och s. k. fasta skotar, som understundom fästas med ena ändan i land. 2. Ålfiske med hommor. 3. Fjällfiske: gädda, abborre och mört med nät och not. 12 — Fiskerättsutredningen. II.

1'78

Det upplystes, att till följd av dåliga prisförhållanden och dåliga kommunikationer strömmingsfisket på ifrågavarande kuststräcka under åren 1880—1900 så gott som legat nere. Är fisket vid nu ifrågavarande kuststräcka fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Godsägaren Taube von Block å Bråxvik: Bråxviks fiskevatten omfattade området inom en linje dragen utanför Bosö, Norrholmen, Slefven, Getaborg och Ljungskär ävensom vattnet kring Ekö, Stenskär och Lindholmen. På detta vatten hade jordägaren sedan urminnes tid förbehållit sig all fiskerätt. Fiskhandlaren C. Holmgren, som sedan 1908 vore ägare till Björnö och Ramnö, upplyste, att fiskevattnet till nämnda hemman i norr gränsade mot Bråxviks vatten och sträckte sig runt Ramsholmarna ned mot Torrön och Flatön. Å detta vatten förbehölle han sig såsom jordägare all fiskerätt. Godsägaren Hamrin å Jonsberg: Jonsbergs säteris fiskevatten sträckte sig i norr mot Björnö och Ramnö vatten, i öster ut mot Skallö, där Gränsö vatten mötte, samt i söder omkring Mickelsön. Jordägaren förbehölle sig allt fiske å detta vatten. Fiskearrendatorn Liljekvist från Jonsberg upplyste, att han sedan 32 år arrenderade Jonsbergs fiskevatten: före honom hade hans svärfar under 40 år varit s. k. statfiskare där. Hemmansägaren Bergström i Lindöja upplyste, att Lindöja enskilda fiskevatten ansåges sträcka sig runt Svartskäret, Svartskogsskäret, Benskären, Penningskären, Penningskärsbådan, Stora Alön, Hankskären, Stora Blacken samt Korsö. Inom detta område förbehölle strandägarna sig allt fiske. Han hade brukat tillåta skötfiske mot erläggande av var åttonde krona av inkomsten, vilken avgift kallades vattenlott. Hemmansägarna August Lindström och Nils Peter Lindström i Gränsö, den förre 60 år och den senare 80 år gammal, upplyste, att Gränsö bys vatten sträckte sig från Lindöja och Jonsbergs säteris vatten ned mot Arkö, samt att jordägarna sedan gammalt förbehölle sig allt fiske på byns vatten. F. d. mästerlotsen, hemmansägaren Herrström i Arkö, 79 år gammal, upplyste, att Arkö bys fiskevatten, som år 1906 undergått laga skifte, i norr gränsade mot Lindöja och sträckte sig från yttersidan av Alsundsskären förbi Lundaöarna och Utterklabbarna ned till skäret Galten, samt att jordägarna förbehölle sig allt fiske inom detta område. Arrendatorn Johansson i Gamla Arkösund upplyste, att Gamla Arkösunds fiskevatten omfattade, bland annat, vattnet vid Kopparholmarna och Örskären samt därinnanför. Å detta vatten förbehölle jordägarna sig fisket. Å Kälebo fiskevatten, som sträckte sig ned mot Klofön, vore förhållandet enahanda, Beträffande Röna socken upplystes, att större delen av Rönölandet hade hört under Gottenviks säteri i Jonsbergs socken, som haft egen fiskare. , I nu ifrågavarande del av S:t Anna socken förbehölle sig strandägarna fisket å sitt vatten. I Aspöfjärden gjorde jordägarna anspråk på enskilt fiskevatten till mittlinjen.

179 Hemmansägaren Bergström i Lindöja: Därest ändring skulle ske i bestämmelserna angående rätt till strömmingsfiske, borde det stadgas, att vintertiden, då notdragning under isen förekomme, finge ej bedrivas skötfiske utan strandägarens tillstånd. Finge skotar sättas runt omkring notarna, bleve notfisket alldeles odugligt. Häruti instämde samtliga närvarande jordägare. Fiskaren Hammarkvist i Hästö: Strömmingsfisket borde vara fritt; endast vattnet intill 100 meter från land borde förbehållas strandägarna. Tullvaktmästaren och fiskaren Hjelm i Hästö: Strömmingsfiske med skotar borde vara fritt, och rätten därtill så tydligt uttalas i lagen, att ingen tvekan kunde råda om vad som vore tillåtet. Fiskaren Löfgren i Arkö uttalade, att inom ett hemmans rå och rör borde fisket tillhöra strandägaren. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Godsägaren Taube von Block å Bråxvik ansåg, att hela Bråviken vore inomskärs. Fiskhandlaren Holmgren i Björnö och Ramnö ansåg hela området innanför en linje från udden Femören förbi Penningskären och Hankskär till Stora Blacken vara inomskärs. Fiskaren Hammarkvist i Hästö menade, att Bråvikens gräns mot havet ginge efter en linje från Lönöudde till Näfvekvarn. Hemmansägaren, förre sjökaptenen Lönnberg i Gränsö uttalade, att en linje dragen från ön Betten (i Nikolai socken) förbi Hankskären och Lundaöarna till utsidan av Arkön vore gränsen för Bråviken ur sjöfartssynpunkt; innanför denna linje vore inomskärs. Häruti instämde flertalet av de närvarande. Tullvaktmästaren Hjelm ansåg utomskärs vara »där havsvågen sköljer direkt mot stranden», d. v. s. på denna kust utanför Arkön och Lögskären. Vad menas med u t t r y c k e t »yttre skärgården» i 4 § a v 1896 å r s lag? Fiskaren Magnusson i Hästholmen ansåg yttre skärgården vara Aspöja, Lamskär och Missjö samt där utanför. Fiskaren Österman i Kallsön upplyste, att i den fiskeristadga för länet, som gällt till 1912, varit bestämd en gränslinje för yttre skärgården; den inre farleden hade varit gränsen, så att därutanför varit yttre skärgården. Det upplystes vidare, att på denna kust ej förekomme fiske med rev eller krok. Det vore egentligen torskfiske, som avsåges i 4 §, och det förekomme ej här. Vad m e n a s med »fast» och »rörlig»

fiskredskap?

Tullvaktmästaren Hjelm ansåg fast redskap vara sådan, som sattes ut från land och flera nätter i följd användes på samma plats, t. ex. nät och hommor. Rörlig redskap åter vore skotar, som natt för natt flyttades efter strömmingsstimmen, d. v. s. i allmänhet redskap, som sattes ut på kvällen och toges upp på morgonen.

180 Enligt den allmänna uppfattningen bland de närvarande borde till rörlig redskap hänföras sådan, som vore i rörelse under fiskandet, d. v. s. drivande skotar, som här användes utomskärs, och not. All annan redskap vore fast. Allmänt ansågo de närvarande behövligt, att ifrågavarande uttryck i lagen förtydligades. Härefter avslutades sammanträdet. Den 7 augusti 1920 i S:t Anna sockens kommunalrum. Detta o sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare från Östra Ny, Å, Kuddby, Tåby, Skinberga, Mogata och Skällviks socknar, S:t Anna socken utom dess nordöstra skärgård samt Börrums socken. I närvaro av undertecknad och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från S:t Anna socken: John Skärlund och F. J. Söderholm i Aspöja, C. A. Karlsson i Betsbo, Arvid Andersson i Finnö, Viktor Eklund i Gränsö, förvaltaren E. Lindstedt för greve N. C. Mörner å Herrborum, Manfred Bergström, A. J. Johansson och O. A. Österman i Kallsö, Wilhelm Pettersson i Lagnö, J. Bergström i Lamskär, Oskar Pettersson i Missjö, O. F. Andersson och Lars Pettersson i Slättö, F. Bokvist i Sundö, Felix Andersson i Trännö, O. F. Kalén, F. Karlsson och A. B. Pettersson i Tyrislöt, S. Nilsson i Ufmarö samt godsägaren greve G. Spens å Ängelholm; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Skällviks socken: Ivar Pettersson i Adolund, arrendator av Herrborums fiskevatten, samt Konrad Cederman och Thure Cederman i Stegeborg, arrendatorer av fiskevattnet under Stegeborg och under Evalund i Östra Ny socken, det senare tillhörigt Norrköpings—Söderköpings—Vikbolandets järnvägsaktiebolag; från S:t Anna socken: Karl Andersson i Djursjö, torparen Axel Andersson i Finnkroken under Ängelholm, Algot Pettersson i Gråtebo under Torönsborg, arrendator av Torönsborgs fiskevatten, Anton Österman i Kallsö, lägenhetsägaren Karl Kellgren i Korsholmen, hemmasonen H. Bergström i Lamskär, arrendatorn A. Söderholm i Missjö, Karl Bengtsson i Tjärholmen samt Einar. Andersson i Ängelholm; ävensom arrendatorerna Hans A. Svensson i Djursunda, C. A. Bergström i Kallsö och Karl Käcker i Slättö. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag a v fiske idkas vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Östra Ny socken: 1. Strömmingsfiske mestadels med not, höst och vår, samt med s. k. fasta skotar. Vintertiden fångas här icke någon strömming. 2. Fjällfiske: gädda, abborre och sik med not och nät. A socken: 1. Strömmingsfiske med skotar och not, huvudsakligen det förra.

181 2. I Bergviken vid Ring fångas gädda, id, braxen och lake med not, nät och ryssjor. 3. Obetydligt ålfiske med rev. Vid denna sockens kust består stranden mest av berg med djupt vatten därintill. Kuddby socken har blott obetydlig strand. Täby socken: 1. Vid Mem fångas id, braxen, mört och något gädda med not, nät och ryssjor. Skönberga socken har endast obetydlig strand. Mogata socken: 1. Fjällfiske: mört, braxen, gädda, lake och id med not, nät och ryssjor: gädda fångas även med krok. 2. Strömmingsfiske med skotar vid kusten från Husby till Borum samt med not vid Borum. 3. Ålfiske med små ryssjor. Skällviks socken: 1. Fjällfiske: gädda, aborre, mört, sik, braxen och lake med not, nät och ryssjor. 2. Ålfiske med små ryssjor. 3. Strömmingsfiske vid Eknön och Herrborum med not. Vid Stegeborg och Bottna förekommer även skötfiske. I Gropviken idkas fjällfiske och ålfiske. Förr bedrevs här ett givande strömmingsfiske med not. S.t Anna socken (med undantag av nordöstra skärgården): 1. Strömmingsfiske, bäst i Lindesfjärden, vidare i Korsfjärden., Lagnöströmmen, Lagnöbalken — mellan Lagnöströmmen och Korsfjärden — samt Finnfjärden, vissa år i Gropviken, några notvarp vid kusten från Bockudden till Lilla Näset, i Trännöfjärden samt eljest på spridda ställen. Notfiske förekommer huvudsakligen under isen; skötfiske under isen har bedrivits sedan omkring tio år. 2. Ålfiske, med hommor (fiskehuset omkring 4 famnar långt) och ryssjor, är i de yttersta delarna av skärgården det viktigaste fisket. Uti inre skärgården fångas ålen, utom med ryssjor och hommor, med rev och något med ljuster. 3. Fjällfiske: gädda, abborre, mört och sik i inre skärgården med not, nät, ryssjor och krok. Vissa år fångas här och där spigg. På några ställen, särskilt förr i Gropviken, numera i Strandviken m. fl. ställen, fångas vassbuk med not. Torskfiske med nät, dock obetydligt. Är fisket vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Beträffande Östra Ny socken upplystes, att allt fiskevatten vore utarrenderat. Strandägarna i socknen gjorde anspråk på enskild fiskerätt till mittlinjen i Slätbaken. Vid Treskären, . som ansåges tillhöra kronan och låge i gränsen mellan Mogata, Skällviks och Östra Ny socknar, finge envar fritt fiska. Rörande äganderätten till skären i fråga hade, enligt vad nämndemannen och godsägaren greve G. Spens å Ängelholm upplyste, för sju eller åtta år sedan tvistats mellan Breviks och Borums hemmans ägare, antagligen vid lantmäteriförrättning, ty vid häradsrätten i orten hade saken ej förekommit.

182 Vidare upplystes, att i A socken vore fiskevattnet till Rings hemman och Björkekinds häradsallmänning utarrenderat. I Täby och Mogata socknar förbehölle strandägarna sig allt fiske. Ej heller i Skällviks socken vore fisket fritt; arrendatorerna av jorden innehade även fiskevattnet och förbehölle sig fisket. Hemmansägaren Andersson i Trännö anförde, att i Trännöfjärden kring Trännö och upp mot Kåreholm i Rönö socken honom veterligt aldrig ifrågasatts annat än att all fiskerätt tillkomme strandägaren. Vidare upplystes, att fiskevattnet under Herrborum i S:t Anna socken sedan gammalt varit utarrenderat. Skäret Kalgrundet i Finnfjärden vore kronan tillhörigt. Vid nämnda skär och därutanför hade åtminstone alltsedan 1860-talet idkats skötfiske av fiskare från S:t Anna och Gryts socknar, utan att någon sökt förhindra det. Hemmansägaren Pettersson i Missjö upplyste, att Missjöborna icke hindrade skötfiske ute på fjärden söder om Missjö, där detta sedan gammalt varit fritt för en var. Fiskaren Österman i Kallsö uppgav, att på den ifrågavarande kuststräckan ej funnes andra yrkesfiskare än sådana, som arrenderade visst fiskevatten och för övrigt fiskade utomskärs. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Enligt de närvarandes enhälliga mening vore utomskärs liktydigt med »utanför de yttersta holmarna och skären»; inomskärs alltså därinnanför. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 s t y c k e t , av 1896 å r s l a g ? Rörande innebörden av nämnda uttryck hade någon mening icke utbildat sig bland de närvarande. Vad m e n a s med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Fiskaren Österman i Kallsö ansåg rörlig redskap vara all redskap, som ej vore fäst vid land, exempelvis skotar. Fast fiskredskap vore endast hommor och ryssjor. Hemmansägaren Andersson i Finnö uttalade, att all sådan fiskredskap vore fast, som fästes vid land eller förankrades vid bottnen, såsom ryssjor, ålhommor och förankrade skotar. Rörlig vore all annan redskap, t. ex. notar, drivande skotar och nät. Häruti instämde flertalet av de närvarande. Vad m e n a s med u t t r y c k e n »å djup» och »yttre skärgården» i 4 § a v 1896 å r s lag? Det uppgavs, att i Konungens befallningshavandes i länet utslag den 22 april 1899, varigenom fastställts stadgar för fisket inom länet i Östersjön och dess vikar med undantag av Bråviken och Slätbaken, hade bestämts en gränslinje mellan inre och yttre skärgården. Fiskeriintendenten Ekman: Denna skillnad mellan yttre och inre skärgård avsåg på intet sätt fiskerätt utan endast att i yttre skärgården en del fiskesätt, huvudsakligen notfiske och pulsfiske, fick bedrivas friare än i inre skärgården, enär fisklek ej ansåges skadas i yttre skärgården. Numera, sedan 1913, är denna skillnad borttagen.

183 Hemmansägaren Andersson i Finnö uppgav, att till yttre skärgården av befolkningen i trakten räknades Missjö, Kallsö, Lamskär och Aspöja. »Å djup» ansåg han vara på omkring 8 famnars vatten och därutöver. Emellertid avsåge ifrågavarande stadgande egentligen torskfisket, vilket här blott förekomme i obetydlig utsträckning och med nät. Allmänt ansågo de närvarande förtydligande av ifrågavarande uttryck i lagen önskvärt. Härefter avslutades sammanträdet. Den 9 augusti 1920 i Gryts sockens kommunalrum. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare från Gryts socken. I närvaro av undertecknad och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid från socknen följande strandägare, nämligen: G. Bokkvist i Bokö, Oskar Andersson och Ragnar Andersson i Emtö, S. V. Engberg, Arvid Holstensson och Holsten Holstensson i Fyrtorp, H. Johansson, A. E. Pettersson, Harald Svensson, Ivar Svensson och John Svensson i Fångö, Axel Jonsson och Ferdinand Olsson i Getterö, S. A. Bengtsson, S. Jonsson, A. Magnusson, Hj. Svensson och Karl Svensson i Harstena, Karl Nilsson och Karl Svensson i Kettelö, J. V. Johansson, Axel Jonsson, Vilhelm Sjögren, H. Söderkvist, Karl Österman och T. Österling i Kråkmarö, K. Andersson i Lindersborg, Albin Andersson i Löfvik, H. Andersson i Målma, A. W. Langström i Lilla Syltevik, A. Andersson i Kallsö gård, Lilla Vik, O. Nilsson och A. Vestman i Stora Ålö samt Karl Gustafsson och M. Pettersson i Lilla Ålö; följande icke strandägande fiskare, nämligen: B. Sjögren i Axelsö, Erik Björklund i Björkskär, Olof Wall i Bokö, G. Kellberg, M. Lundström och F. W. Svensson i Bondekrok, Gunnar Magnusson och arrendatorn G. Andersson i Dala, torparen Karl Lindberg i Ekon, August Karlsson och C. G. Uppman i Forshem, Axel Karlsson i Fredriksnäs, arbetaren A. L. Karlsson i Fyrtorp, Anton Berg i Fyrudden, Konrad Andersson, tullvaktmästaren Karl Bergling, J. A. Fågelström, A. P. Gräslund, Ludv. Kjellberg, P. Kjellström, Axel Lindberg och Gust. Svensson i Fångö, kopparslagaren G. Pålsson i Gryt, Th. Jansson i Gränsö under Kråkmarö, Martin Jonsson, Elis Svensson och Ivar Svensson i Harstena, lotsförmannen Oskar Östling i Häradsskär, Osk. Hagström och Alb. Jansson i Idön, fiskearrendatorn A. V. Kellgren i Kallsö, arrendatorn Konrad Karlsson och E. M. Lindqvist i Kettelö, E. Söderkvist och Jonas Söderkvist i Kråkmarö, torparen John Filipsson i Kråknästet, Gust. Ekberg och Ludv. Ekberg i Morsholmen, arbetaren John Lejon i Snäckevarp, K. Bilfeldt i Stensnäs, arrendatorn Aug. Eriksson i Strömmen, Karl Andersson i Sundsholm, Israel Svensson i Stora Syltevik, Helmer Olsson i Tväggänsholmen, lägenhetsägaren G. Lindqvist i Stora Ålö och arbetaren C. A. Eriksson i Lilla Ålö; ävensom landsfiskalen i Valdemarsviks landsfiskalsdistrikt C. G. Sundius och kommunalfullmäktiges ordförande Filip Johansson i Gryt. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade.

184 Vilka särskilda slag av fiske idkas vid Gryts sockens kust? L Strömmingsfiske med förankrade skotar och med not. Drivande skotar användas icke. Skötfisket bedrives under den längsta tiden av året, men notfisket har vissa år och i allmänhet under senare 20 a 30 åren, senast 1918, givit det största utbytet. Skötfiske på vintern har i större skala bedrivits de senaste tolv åren. Vid Kråkmarö, Bokö och Ålö har skötfiske under isen förekommit sedan minst 20 år. Vid Gräsmarö, Torrö och Harstena har något strömmingsfiske med not ännu ej bedrivits. Utanför Fångö östra strand förekommer ej heller notfiske. I Valdemarsviken bedrives huvudsakligen notfiske under tiden oktober—april. Här går strömmingen numera upp till Vickeboda; tidigare förekom den i nästan hela viken. 2. Ålfisket är här urgammalt. Mest givande är detta fiske vid Harstena och Gräsmarö, där det bedrives med hommor (fiskehuset av 3 å 4 famnars längd). I inre skärgården fångas ålen även med små ryssjor, understundom också med rev. 3. Fjällfiske: mestadels med ryssjor samt med nät och not efter gädda, abborre, något sik, mört samt id, det sistnämnda obetydligt. 4. Torskfiske bedrives vid Björkskär, Häradsskär, Bokö och Kråkmarö, utomskärs, med rev och krok. 5. Något flundrefiske med nät. 6. I Strandviken, vid Fredriksnäs och på enstaka andra ställen fiskas vassbuk med not och skotar, huvudsakligen det förra. Är fisket vid Gryts sockens kust fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Hemmansägaren Söderkvist i Kråkmarö, med vilken övriga närvarande instämde, upplyste, att strömmingsfiske med skotar till år 1916 varit fritt för en var in till 100 famnars avstånd från land, med förbehåll att strandägarnas notvarp icke trätts för nära. Detta gällde i allmänhet var helst strömming kunde fångas. Även om skötfisket någon gång bedrivits längre in på land än 100 famnar hade det till nämnda år lämnats opåtalt. Skötarna sattes på sommaren på lägst 5 famnarso vatten, på vintern vanligen ej under 15 a 20 famnars djup. År 1916 hade emellertid Kettelöborna fridlyst sitt fiskevatten genom annons i tidningarna och samma år hade fiskarna Karl David Karlsson och Aug. Severin Karlsson i Karlslund under Forshem samt Manfred Vilhelm Jonsson och John Einar Nikolaus Jonsson i Gränsö, efter stämning av hemmansägaren Karl Svensson i Kettelö, av häradsrätten i orten dömts till böter för olovligt skötfiske å Kettelö vatten. Hovrätten hade ej gjort ändring i häradsrättens utslag. I övrigt hade strandägarna i Gryts socken ej hindrat skötfiske. Strandägarna förbehölle sig däremot över allt på den ifrågavarande kusten ål- och fjällfisket. Vidare upplystes, att Fredriksnäs fiskevatten brukades av fiskaren Axel Karlsson, som till jordägaren finge lämna en tredjedel av den fisk, som fångades. Karlsson hindrade dock ingen att idka skötfiske å det av honom nyttjade vattnet. Ute på Turmulefjärden samt öster om skären vid Stora Ålö och uppåt Häradsskär bedreves torskfiske obehindrat av envar. Här förekomme ej annat än torsk-

185 och strömmingsfiske. Flundrefiske med nät finge obehindrat av en var bedrivas utanför 180 meter från 2-metersdjupet. Vid kusten i fråga funnes ej någon yrkesfiskare, som bedreve annat än strömmingsfiske utan att antingen arrendera fiskevatten eller betala s. k. vattenlott till strandägarna. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären» ? Hemmansägaren Jonsson i Kråkmarö ansåg, att utomskärs vore ute i havsbandet, »där havsvågen ligger på». Inomskärs åter vore »det som är skyddat för havsvågen». Fiskaren Svensson i Harstena, med vilken övriga närvarande Harstenabor instämde, uttalade, att söder, öster och norr om Harstena vore utomskärs. Vidare uttalades, att såsom utomskärs vore att anse vattenområdet öster om Gräsmarö, skären öster om Ytterö och Sandskär utanför Kråkmarö, Röskärsfjärden samt vattenområdet öster om Hamnskär, Pungholmen och Brandholmen utanför västra och östra Olson. Stora Ålö vore inomskärs, men öster om Lökskären och Brånholmen, som »ta havsvågen», vore utomskärs. H u r u tippfåttas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 s t y c k e t , av 1896 å r s l a g ? Enligt den allmänna uppfattningen bland de närvarande innebure detta uttryck, att ingen nu levande kunde erinra sig, att annat förhållande varit rådande. Vad m e n a s med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Flertalet bland de närvarande ansågo, att till fast fiskredskap vore att hänföra hommor, ryssjor, ståndkrok och all annan redskap, som fästes vid land och sattes ut för att stå en längre tid. Till rörlig redskap åter hörde not, nät och skotar eller all redskap, som ej fästes vid land för att stå en längre tid utan sattes ut för att tagas upp efter en kortare o tid. Åtta av de närvarande jordägarna ansågo, att strömmingsskötar vore fast redskap. Vad menas med u t t r y c k e n »yttre skärgården» och »å djup» i 4 § a v 1896 å r s l a g ? Enligt någras, särskilt de äldres, uppfattning menades med »yttre skärgården» de holmar och skär, som låge utanför bebodda holmar. Andra av de närvarande åter ville till »yttre skärgården» hänföra de holmar och skär, som låge utanför den inre farleden. I fråga om innebörden av uttrycket »å djup» hade någon bestämd uppfattning icke utbildat sig bland de närvarande. Det uttalades, att ett förtydligande av ifrågavarande uttryck i lagen vore önskvärt och behövligt. Härefter avslutades sammanträdet. Som ovan A. W. Dufwa.

186 Protokoll vid sammanträden den 2 och den 3 augusti 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid Södermanlands läns kust. Genom nådigt brev den 30 april 1920 hade Kungl. Maj:t anbefallt kungl. kammarkollegium att utsträcka den kungl. kollegium åliggande utredningen rörande fiskerättsförhållandena vid vissa av rikets kuster till att omfatta jämväl, bland andra, Södermanlands län. Vidare hade Kungl. Maj:t den 28 därpåföljande maj berättigat undertecknad Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att vid utredningsarbetets utförande, bland annat, på ort och ställe företaga undersökningar och anställa förhör samt för sådant ändamål påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom nämnda län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående rådande sedvänjor i fråga om fiskes bedrivande utmed kusten, särskilt med avseende å rättsförhållandet emellan strandägare och icke strandägande fiskare; samt 2: o) angående den rådande uppfattningen om det i 3 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 inrymda stadgandet att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i lagen är medgivet, de skola vara vid sådan rätt bibehållna — företrädesvis med hänsyn till betydelsen av däri förekommande uttrycken »utom skären», »av ålder» och »rörlig redskap» samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade konungens befallningshavande i länet, på framställning av undertecknad genom allmän kungörelse den 16 juli 1920, vilken ej mindre befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande landsfiskaler för att spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, än även offentliggjorts i ortstidningarna, utlyst sammanträden för behandling av föreliggande frågor att äga rum inför undertecknad å nedannämnda tider och platser. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, fil. doktorn Th. Ekman.

Den 2 augusti 1920 i rådhussalen i Trosa. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Mörkö, Hölö, Vagnhärads, Trosa och Västerljungs socknar av Hölebo härad samt Trosa stad.

187 I närvaro av undertecknad och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Vagnhärads socken: C. Isoz å Åda, enligt uppgift jämväl såsom ombud för övriga strandägare i socknen; från Trosa socken: Karl Eriksson i Kimholmen; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Mörkö socken: arrendatorerna E. Ejde i Hornö, Karl Fagerström i Löfhagen och C. H. Karlsson i Uggeltorp; från Hölö socken: Carl Eriksson från Tullgarn; från Vagnhärads socken: Herman Andersson i Komötet; från Trosa socken: arrendatorn Gotthard Andersson och Karl Andersson i Gillbergsvik samt arrendatorerna Karl Bergman i Näset, Oskar Pettersson fr. Gålön under Tullgarns kungsgård och Elis Rundlöf i Tjursholmen; samt från Trosa stad: Axel Andersson, J. Järfström, Albin Ljungberg, August Pettersson och Bernhard Sandberg; ävensom från Trosa socken: arrendatorerna Oskar Karlsson i Oxlevik och Emil Öberg i Stora Uttervik; samt från Trosa stad: husägaren A. P. Andersson, fiskhandlarna Hans Andersson, enligt uppgift såsom ombud för staden, C. Eriksson, Karl Pettersson och C. Öman, handlanden P. J. Axberg, arbetarna J. A. Johansson, Johan Johansson och Oskar Ljungberg, stadsfiskalen Ernst Lind, sjökaptenen F. G. N. Norlin och rådmannen C. R. Sjöberg. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Vid Mörkö sockens kust idkas huvudsakligen strömmingsfiske med not och förankrade eller s. k. fasta skotar; drivande skotar användas icke. Fisket bedrives in på strandägarområdet. Vidare fiskas o gädda, abborre, braxen och id med ryssjor, nät och not, gädda även med krok. Ålfiske med ryssjor och rev, torskfiske med rev och handsnöre. I Hölö socken är fjällfisket det förnämsta. Gädda, abborre, braxen och id fångas med ryssjor, nät och not, gädda även med ståndkrok. Vidare fiskas ål med ryssjor och rev. Strömmingsfisket är här obetydligt; det bedrives på vintern med not och på våren med s. k. fasta skotar. Vid kusten av Vagnhärads socken är fisket efter gädda och abborre med ryssjor, nät, krok och not det förnämsta. Vidare fiskas här något ål med ryssjor och rev. Strömmingsfisket, som idkas med s. k. fasta skotar och not, är här obetydligt. I Trosa socken är strömmingsfisket med s. k. fasta skotar och not det förnämsta. Därnäst i betydelse kommer fjällfisket, som bedrives på enahanda sätt som i Mörkö socken. Vidare förekommer något torskfiske, som i år varit ganska givande. Slutligen fiskas ål med ryssjor och rev. Vid Västerljungs sockens kust äro förhållandena i huvudsak desamma som i Trosa socken.

188 Å vattnet inom Trosa stads område idkas förnämligast fjällfiske med ryssjor, krok och nät. Vidare förekommer ålfiske med ryssjor och långrev. Strömmingsfisket med not och s. k. fasta skotar är här obetydligt. Utmed hela den ifrågavarande kuststräckan idkas mörtfiske till husbehov och något till avsalu. Är fisket vid havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Arrendatorerna Ejde i Hornö och Karlsson i Uggeltorp, Mörkö, upplyste, att fisket i Mörkö socken ingenstädes vore fritt utan förbehållet strandägarna. I Himmerfjärden gjorde jordägarna anspråk på enskilt fiskevatten till länsgränsen, d. v. s. ut på halva fjärden. Beträffande Hölö socken upplyste fiskaren Eriksson, Tullgarn, att jämväl där fisket vore förbehållet strandägarna, som gjorde anspråk på enskilt fiskevatten till mitten av den angränsande fjärden. Beträffande Vagnhärads socken meddelade C. Isoz å Åda, att jordägarna förbehölle sig fisket i hela Änder viken. Arrendatorn Pettersson från Gålön, Trosa, arrenderade i Trosa socken jord med fiskevatten av kronan och tilläte ingen annan att fiska där. Arrendatorn Bergman i Näset, Trosa: I Trosa socken vore fisket ej fritt för en var. Bergman arrenderade jord under Tureholm men med arrendet vore ej förenad fiskerätt. Fiskevattnet under Tureholm utarrenderades särskilt, i den mån det ej åtföljde jordarrende. Hemmansägaren Eriksson i Kimholmen, Trosa, arrenderade jämte en annan person Tureholms fiskevatten i den mån det ej följde med jordarrenden och tilläte ingen annan att fiska å det arrenderade vattnet. Det upplystes, att i Hållsviken, Yttre Hållsfjärden, Asköfjärden och Fifångsdjupet vore sedan gammalt strömmingsfiske med skotar fritt för en var. I Gålöfjärden lönade det sig ej att fiska. Fiskhandlaren Andersson från Trosa stad upplyste, att stadens invånare finge fritt fiska i stadens vatten med undantag av notdragning efter fjällfisk och strömmingsfiske, vilket senare utarrenderades av staden. I Anderviken ägde staden en omkring 200 meter lång strand, där fiskevattnet ej vore utarrenderat, utan alla stadens invånare finge fiska. Vidare upplystes, att i Trosatrakten sedan gammalt idkats strömmingsfiske, vilket emellertid omkring år 1880 till följd av dåliga kommunikationer och dåliga priser upphört att bedrivas såsom yrke. Därefter hade strömming fiskats uteslutande av jordägare och arrendatorer till omkring år 1910, då det åter börjat bedrivas av yrkesfiskare. Arrendatorn Öberg i Stora Uttervik, Trosa, upplyste beträffande Västerljungs socken, varifrån ingen sakägare var närvarande, att strömmingsfisket sedan gammalt där vore fritt för en var ute på fjärdarna från Hållsviken ned till Lacka Långskär och Lacka, som hörde under Erikslund. Annat fiske tillätes däremot ej. Det upplystes vidare, att i Svärdsfjärden (i Sorunda och Torö socknar av Stockholms län), även benämnd Skånnafjärden, strömmingsfiske sedan gammalt varit fritt, men att våren 1920 Herrhamra fiskare, som nyligen inflyttat till orten, nekat andra att fiska där och gjort anspråk på enskild fiskerätt till mittlinjen i fjärden

189 från Röke upp till Lisölandet. Ägaren till Herrhamra sökte vidare efter s. k. femårskungörelse erhålla lagfart å Gunnarstens och Vikstens fisken öster om Torö, på vilka även Trosa stad gjorde anspråk. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 s t y c k e t , av 1896 å r s lag? Någon bestämd mening om innebörden av nämnda uttryck hade icke gjort sig gällande bland de närvarande. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Arrendatorn Öberg i Stora Uttervik ansåg yttre Hållsfjärden, Svärdsfjärden och Asköfjärden vara utomskärs. Fiskhandlaren Andersson från Trosa: De yttre fasta lantuddarna markerade gränslinjen mellan inom- och utomskärs. Fiskaren Sandberg från Trosa: Utomskärs vore, där havet låge på; inomskärs, där havsvågen brötes av holmar och skär. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast»

fiskredskap?

Fiskaren Pettersson från Trosa: Fast redskap vore alla stående garn med sänken, som nådde bottnen, däribland s. k." fasta skotar. Till rörlig redskap hörde drivskötar, not, slant och mete. Fiskaren Andersson från Trosa ansåg fast redskap vara all sådan, som är stillastående, när fisken fångas; rörlig däremot sådan redskap, som rör sig, när fisken fångas. Det uttalades vidare av en bland de närvarande, att all på ifrågavarande kust använd redskap vore rörlig, ty den sattes ut på aftonen och toges upp påföljande morgon. Till rörlig redskap hörde även ståndkrok. Det upplystes, att fast redskap å denna kust benämndes stående, emedan man satte ut den med avsikt att den skulle stå kvar på samma plats, till dess den toges upp. De närvarande uttalade sig enstämmigt för att ifrågavarande uttryck i lagen förtydligades. V a d m e n a s med u t t r y c k e t »yttre skärgården» i 4 § av 1896 å r s lag? Sjökaptenen Norlin från Trosa ansåg yttre skärgården vara den skärgård, som låge utanför den inre farleden. På därom gjord fråga upplystes, att ingen av de närvarande hade sig bekant, att någon rättegång om olovligt fiske i trakten förekommit. Härefter avslutades sammanträdet. Den 3 augusti 1920 i länsstyrelsens sessionsrum i Nyköping. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Bälinge, Tystberga och Svärta socknar av Rönö härad, Nyköpings stad samt Nikolai, Bergshammars och Tunabergs socknar av Jönåkers härad.

190 I närvaro av herr landshövdingen Reuterskiöld såsom ordförande samt undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Bålinge socken: ledamoten av länets fiskerikommitté, godsägaren F. P. Isoz å Hånö, A. Sjöberg, Grisskär och Otto Söderlund, Krampö; från Tystberga socken: godsägaren greve N. Mörner å Björksund; från Nikolai socken: Gustaf Andersson och Ferdinand Jansson i Prästtorp, August Jansson i Egelprång och Oskar Pettersson i Lilla Humlevik; från Bergshammars socken: ingenjören C. Hedin i Kärrboda; samt från Tunabergs socken: disponenten A. Dybsö, såsom ombud för Näfvekvarns gjuteriaktiebolag; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Tystberga socken: arrendatorn Hj. Karlsson i Rågö och Gust. Lindgren i Stäkstugan; från Svärta socken: arrendatorerna G. M. Sjögren och Einar Sundström i Skansen; från Nikolai socken: Carl Andersson i Lilla Brevik, Carl Boman i Oxelösund, Robert Henriksson och Gottfrid Lind i Gamla Oxelösund samt arrendatorn J. Johansson i Kölshalsen; samt från Tunabergs socken: Knut Andersson från Mjögön; ävensom ledamöterna i länets fiskerikommitté handlanden Alb. Gräslund från Nyköping, enligt uppgift såsom ombud för staden, och godsägaren A. F. Hök å Forsnäs i Forsa socken, fiskeritillsyningsmännen J. E. Gustafsson från Strängnäs, sekreteraren i länets hushållningssällskap Robert V. Wennberg från Nyköping samt arrendatorerna A. G. Andersson i Lilla Uttervik, Erik Karlsson i Nyhyttan och Konrad Pettersson i Damtorp samt Axel Pettersson i Ängsstugan. Sedan undertecknad lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd, framställde herr landshövdingen till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske i d k a s vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Vid kusten av Balinge och Tystberga socknar förnämligast strömmingsfiske, vilket bedrives in på strandägarområdet med s. k. fasta skotar och not, de förra huvudsakligen inomskärs. Drivande skotar begagnas allenast i enstaka fall. Vidare fiskas gädda med ståndkrok, rev, ryssjor, not och nät samt abborre, id och braxen med nät, not och ryssjor. Ål fångas med långrev och små ryssjor; ålhommor förekomma ej. Dessutom idkas flundrefiske med nät. I Svärta socken fiskas strömming, flundra, sik, gädda, abborre, vimma (en art av braxensläktet) och ål. Gäddfisket är här särskilt givande. Å Nyköpings stads vatten förekommer fiske efter gädda, id, ål och braxen. Ålfisket bedrives med krok och småryssjor. Vid Nikolai sockens kust idkas huvudsakligen strömmingsfiske samt något fjällfiske. Vid Häfringe fiskas torsk. I Bergshammars socken är gäddfisket det mest betydande; vidare fiskas ål, vimma, id och mört. I yttre delen av Marsviken fiskas stundom även något strömming.

191 Vid kusten av Tunabergs socken idkas strömmingsfiske med skotar och not. Annat fiske bedrives där på grund av vattnets stora djup allenast i mindre omfattning. Är fisket vid havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Godsägaren Isoz å Hånö upplyste, att strandägarna i Balinge socken sedan gammalt förbehölle sig allt fiske inom strandägarområdet. I Tvären hade strandägarna ej gjort anspråk på enskild fiskerätt längre ut än till 180-meterslinjen, längre ut på nämnda fjärd förekomme dock aldrig fiske. I fråga om Tystberga socken upplyste arrendatorn Karlsson i Rågö och godsägaren, greve Mörner å Björksund, att samma förhållanden rådde där som i Bälinge. Beträffande Svä?~ta socken upplyste arrendatorn Sjögren i Skansen, att fisket i Aspafjärden till Björnudden och Örsbaken upp till Nyköpings skans samt vidare ut till Ledskärs fyr, såvitt han hade sig bekant, alltid bedrivits så, att även icke strandägare utanför 180-meter från 2-metersdjupet fått idka strömmingsfiske med skotar och fiske av flundra med nät. Vidare upplystes, att Nyköpings stads fiskevatten vore utarrenderat. Staden disponerade norra stranden av Stadsfjärden; den södra stranden av samma fjärd hörde under Arno och till en mindre del under Sjösa fideikomissegendomar, till vilken sistnämnda ock hörde stränderna av Sjösafjärden. Fiskaren Andersson i Lilla Brevik upplyste, att i Nikolai och Tunabergs socknar rådde i stort sett enahanda förhållanden som i Svärta socken. I Marsviken förbehölle sig strandägarna fisket. Vid dessa socknars kust i övrigt hade han i trettio år obehindrat idkat fiske med strömmingsskötar och nät utanför 180-meterslinjen. Innanför 180-meterslinjen hade endast notfiske efter strömming bedrivits och hade därför plägat till strandägaren betalas var åttonde krona av inkomsten. Hans föräldrar hade satt skotar på djupet utanför Näfvekvarnslandet. Detta hade pågått till omkring år 1902, då försök gjorts från Näfvekvarns bruks sida att hindra fiske i fjärden där utanför. Detta hade icke lyckats, men nästlidet års höst hade bruksaktiebolaget genom annons i tidningarna förbjudit olovligt strömmingsfiske där. Bolaget gjorde anspråk på allt fiskevatten intill länsgränsen i Bråviken ända upp till Kungshamn samt fordrade numera var femte krona i avgift för strömmingsfiske inom hela detta område. Fiskarna satte dock fortfarande skotar där utan att erlägga avgift till bolaget, och detta hade ej vidtagit några vidare åtgärder med anledning härav. Hemmansägaren Jansson i Egelprång, Nikolai: För omkring tio eller elva år sedan hade Näfvekvarns bruksägare kungjort förbud mot jakt och fiske vid följande holmar, nämligen Rödskär, Håldämman, Mellanskär, Svinskär, Loskär, Risskären, Fågelholmen, Sälklabben, Hållena, Rödgrunden, Grässkären, Måsklubben, Munken och Mesen. Jansson hade då från lantmäteristyrelsen förskaffat sig utredning rörande äganderätten till nämnda holmar, varav framgått att holmarna, därest icke kunde visas urminnes hävd till dem, torde vara kronan tillhöriga. Det vore vid ifrågavarande holmar som det av fiskaren Andersson i Lilla Brevik omtalade skötfisket bedreves. Handlanden Gräslund från Nyköping upplyste dels såsom ombud för staden

192 och dels såsom medarrendator i »kronofisket Häfringe», att staden ägde Femörelandet (Femörehuvud) och ön Betten med kringliggande holmar, samt att såväl staden som lotsarna vid Häfringe hade i alla tider tillämpat den principen, att öster om linjen Hargön — Penningskären — Alön, vid vilken sistnämnda ö Bråviken ansåges sluta, vore skötfisket fritt utanför 180-meterslinjen. Det borde införas en särbestämmelse, att strömmingsfiske utanför nämnda linje vore fritt för en var. Disponenten Dybsö: De båda Näfvekvarnsbolagen hade förbjudit fiske i sitt vatten eller utmed kusten av Tunabergs socken från länsgränsen i väster upp till Kungshamn i öster och söderut till länsgränsen i Bråviken. I avbidan på utredning angående äganderätten till detta vattenområde med holmar och skär hade bolagen ej vidtagit åtgärder mot olovligt fiske därå och komme troligen att låta saken anstå, till dess den nu pågående utredningen rörande fiskerättsförhållandena förelåge. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren Andersson i Lilla Brevik ansåg utomskärs vara utanför Kungshamn. Somliga ansåge utomskärs vara utanför Hargö. Innanför nämnda ö vore i varje fall inomskärs. Med utomskärs menade han sådana stränder, där havsvågen obehindrat bröte in. Godsägaren Isoz: Utomskärs vore blott det som verkligen låge utanför skären. De skär och holmar, som hävdades till strandfastigheterna eller funnos å dessas ägokartor, vore inomskärs. Handlanden Gräslund uttalade, att förtydligande av ifrågavarande uttryck i lagen krävdes. Särskilt Bråviken intoge en särställning, och för den behövdes kompletterande bestämmelser. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 å r s lag? Godsägaren Isoz angav nämnda uttryck innebära, att ingen nu levande kunde minnas, att ett annat förhållande varit rådande. I detta uttalande instämde samtliga de närvarande. Vad m e n a s med »fast» och »rörlig»

fiskredskap?

Godsägaren Isoz: Fast vore sådan redskap, som stode minst två dagar på samma plats. Rörlig redskap vore sådan, som dagligen vittjades och flyttades; dit vore bland annat skotar att hänföra. Godsägaren, greve Murner: Fast redskap vore all sådan, som på ett eller annat sätt stode fast, d. v. s. förankrades eller fästes vid havsbottnen. Rörlig åter vore antingen sådan, som rör sig i vattnet efter båt, eller not, som dragés i land. I lagen borde redskapen specificeras, så att det utsädes, vilken redskap, som finge användas inomskärs, respektive utomskärs. Fiskaren Lind, Gamla Oxelösund: Räknades skotar till fast redskap, kunde ingen yrkesfiskare existera; finge han ej fiska även inomskärs, måste han upphöra med fisket. Strömmingsfiske med garn borde vara fritt överallt, endast med förbehåll till strandägarnas förmån beträffande notvarp och dylikt. På ifrågavarande kust funnes blott tre å fyra yrkesfiskare, d. v. s. sådana som uteslutande levde på fritt fiske.

193 Godsägaren Isoz uttalade, att fisket borde såsom nu i regel vara fritt endast utomskärs utanför 180-meterslinjen, ej inomskärs. Godsägaren, greve Mörner: Om fisket bleve fritt för en var, komme strandhemmanen att till stor del bliva värdelösa. Finge yrkesfiskarna fiska hur som helst, skulle det bli omöjligt för jordägarna vid kusten att reda sig. Fisket inomskärs borde därför förbehållas jordägarna. Vad menas med uttrycken »å djup» och »yttre skärgården» i 4 § av 1896 års lag? Det uppgavs, att å ifrågavarande kuststräcka förekomme endast ringa torskfiske, varför stadgandet om fiske »å djup», vilket egentligen avsåge torskfiske, här vore föga aktuellt. Såsom typiskt för vad som menades med »yttre skärgården» angavs Källskären och Häfringe. Handlanden Gräslund ansåg exempelvis Hartsö tillhöra yttre skärgården. Någon bestämd mening om innebörden av uttrycket »yttre skärgården» hade icke gjort sig gällande bland de närvarande. Härefter avslutades sammanträdet. Som ovan A. W. Dufwa.

13 — Fiskerättsidredningen.

II.

194 Protokoll vid sammanträden den 20—26 juli 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid Stockholms läns kust. Genom nådigt brev den 30 april 1920 hade Kungl. Maj:t anbefallt kungl. kammarkollegium att utsträcka den kungl. kollegium åliggande utredningen rörande fiskerättsförhållandena vid vissa av rikets kuster till att omfatta jämväl, bland andra, Stockholms län. Vidare hade Kungl. Maj:t den 28 därpåföljande maj berättigat undertecknad Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att vid utredningsarbetets utförande, bland annat, på ort och ställe företaga undersökningar och anställa förhör samt för sådant ändamål påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Stockholms län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående rådande sedvänjor i fråga om fiskes bedrivande utmed kusten, särskilt med avseende å rättsförhållandet emellan strandägare och icke strandägande fiskare; samt 2: o) angående den rådande uppfattningen om det i 3 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 inrymda stadgandet att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i lagen är medgivet, de skola vara vid sådan rätt bibehållna — företrädesvis med hänsyn till betydelsen av däri förekommande uttrycken »utom skären», »av ålder» och »rörlig redskap» samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade Konungens befallningshavande i länet på framställning av undertecknad Dufwa genom allmän kungörelse den 6 juli 1920, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt ej mindre tillställts vederbörande landsfiskaler för att spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen än även offentliggjorts i ortstidningarna, utlyst sammanträden för behandling av föreliggande frågor att äga rum inför undertecknad å nedannämnda tider och ställen. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdena hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, fil. doktorn Thorsten Ekman. Den 20 juli 1920 i rådhuset i Öregrund. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Forsmarks, Gräsö, Börstils, Hargs och Edebo socknar av Frösåkers härad samt från städerna Öregrund och Östhammar.

195 härvid

I närvaro av undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo

följande strandägare, nämligen från Gräsö socken: A. Anderson, K. M. Magnusson och Axel Olsson i Norrboda, A. P. Eklund i Lilla Risten, J. A. Högström i Örskär, August Jansson i Idön och Anders Tomsson i Stora Risten; från Börstils socken: Adolf Janson, J. E. Larsson och Johan Olof Olsson i Fälön; samt från Hargs socken: kassören A. Holmgren såsom ombud för ägaren av Hargs bruk, friherre C. J. Beck-Friis; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Gräsö socken: K. Myrberg i Hälsingen; från Börstils socken: A. A. Alm och Lars Olof Mattsson i Sneslinge, J. Jansson i Ulfsnäs och torparen Viktor Vahlgren; samt från Hargs socken: arrendefiskaren Gust. Persson i Harg; ävensom skolläraren G. Jansson och rådmannen F. N. Leufstadius i Öregrund. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka s ä r s k i l d a slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? I Gräsö och Börstils socknar idkas huvudsakligen strömmingsfiske med s. k. fasta eller förankrade skotar, högst sällan med drivande skotar. I Börstils socken bedrives strömmingsfiske jämväl med not. I Hargs socken fiskas något litet strömming med skotar; där finnes även ett notvarp. Vidare fiskas lax, vår och höst med storryssjor, sik med not, gädda och abborre med krok, not och ryssjor, lake, id, braxen samt med långrev ål och torsk, det sista dock ej i så stor utsträckning. Ar fisket vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Hemmansägare Jansson, Gräsö, hade i tjugo års tid opåtalt fiskat i Forsmarks bruks vatten öster om Gräsölandet vid holmarna Tollingen, Skurbådan, Skurbådahällarna, Långbådarna. Vid dessa holmar hade i mannaminne vem som helst fått fiska. Hemmansägaren Eklund, Gräsö, intygade, att så vore förhållandet. Det upplystes, att ägaren av Forsmarks bruk för omkring två månader sedan i ortens tidningar fridlyst allt brukets fiskevatten. Vidare upplystes, att vid Frösåkers härads kust åtminstone under de sista femtio åren fiske inom strandägarområdet ej varit fritt, med det undantag August Jansson och Eklund nyss angivit. Kassören Holmgren, Hargs bruk, upplyste, att från och med våren 1919 fisket vid Hargs bruks stränder varit fridlyst genom annonser i ortstidningarna. Brukets fiskevatten vore av ägaren utarrenderat med de inskränkningar, som föranleddes av att arrendatorerna av brukets jordegendomar samt brukets arbetare och andra underhavande finge till husbehov fiska vid vissa anvisade platser.

196 På fråga av fiskeriintendenten Ekman uppgav Holmgren, att anledningen till fridlysningen varit att olovligt kräftfiske bedrivits i stor utsträckning i brukets insjö vatten. Beträffande Forsmarks bruks fiskevatten upplystes, att detsamma disponerades på i huvudsak lika sätt som Hargs bruks fiskevatten. V a d m e n a s med »inomskärs» och »utom s k ä r e n » ? Hemmansägaren Magnusson, Gräsö: »Inomskärs» vore liktydigt med »i fjärdar innanför holmar och skär», medan »utomskärs» avsåge området utanför de yttre holmar och skär, som hörde till en skärgård. Utomskärs och vid öppen havsstrand borde fisket vara fritt för varje svensk undersåte utan någon inskränkning till strandägarens förmån. Häri instämde Eklund, Högström, Andersson, Olsson och Myrberg, Gräsö, samt Adolf Jansson och Mattsson, Börstil, med tillägg, att fisket enligt deras mening borde vara fritt även inomskärs, d. v. s. vid havsstrand av vilken beskaffenhet som helst. Hemmansägaren Jansson, Gräsö, ansåg öppen havsstrand vara vid Gräsö västra kust från Djurstens fyr norrut till Norrbådans skär. Vattnet mellan nämnda skär och fastlandet vore inomskärs, liksom också området innanför de längre norrut liggande skären Ternbådan, Svartbådan, Gräsbådan och Hunbådan. Inomskärs vore vidare Gällfjärden öster om Gräsölandet. Det upplystes att Räfstensborna anse sitt fiskevatten sträcka sig ända ut till Ytterbådarna, Lågagrunden och Baldersgrund, emedan dessa kobbar finnas upptagna å hemmanets skifteskartor. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 å r s lag? Hemmansägaren Eklund, Gräsö, ansåg, att med uttrycket »av ålder» menades »så lång tid tillbaka, som någon nu levande minnes». Häri instämde övriga närvarande. V a d m e n a s med »rörlig» och »fast»

fiskredskap?

Rörlig vore i allmänhet sådan redskap, som toges upp för varje dag, t. ex. nät och not. Med fast redskap avsåges all redskap, som förankrades, exempelvis storryssjor och förankrade eller s. k. fasta skotar. Långrev hänfördes av några av de närvarande till rörlig, av andra till fast redskap. Samtliga de närvarande voro ense om behovet och lämpligheten av de ifrågavarande uttryckens förtydligande. V a d m e n a s med u t t r y c k e n »yttre skärgården» och »å djup» i 4 § av 1896 å r s lag? Ingen av de närvarande syntes hava någon bestämd uppfattning om innebörden av uttrycket »yttre skärgården». Emellertid uttalades, att därmed avsåges åtminstone det yttersta bandet av åe till en skärgård hörande holmar och skär. Fiskeriintendenten Ekman: Är det någon av de närvarande, som anser sig ha rätt att fiska med långrev inom enskilt fiskevatten, därför att där är djupt, och i så fall, hur djupt skall där vara?

197 Ingen av de närvarande ansåg sig kunna besvara denna fråga. Hemmansägare Andersson, Gräsö, menade, att tio meters djup fordrades för att det skulle vara att räkna till djupt vatten. Härefter avslutades sammanträdet.

Den 22 juli 1920 i rådhuset i Norrtälje. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Singö, Häfverö och Väddö socknar av Väddö och Häfverö skeppslag, Roslags-Bro, Björkö-Arholma och Vätö socknar av Bro och Vätö skeppslag, Norrtälje stad samt Frötuna, Rådmansö, Länna och Blidö socknar av Frötuna och Länna skeppslag. I närvaro av undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Väddö socken: A. P. Jansson i Salnö; från Roslags-Bro socken: Adolf Jansson i Gryta, enligt uppgift jämväl såsom ombud för övriga hemmansägare i byn; från Vätö socken: K. E. Karlsson i Harg och arrendatorn av Vätö prästgård F. A. Sundström; samt fabrikören O. A. Ekengren i Norrtälje såsom jordägare i Harka by, Frötuna socken; följ,ande icke strandägande fiskare, nämligen från Väddö socken: Johan Engman och A. P. Karlsson i Salnö samt Albert Karlsson i Backa; från Norrtälje stad: A. G. Björklund, H. A. Björklund och C. E. Södergren; samt från Frötuna socken: A. P. Andersson i Väsby; ävensom t. f. borgmästaren i Norrtälje E. Thorén, landsfiskalen i Vätö distrikt Jeansson, fiskeritillsyningsmännen O. H. Ahlin, juris studeranden G. M. Myrdal, redaktören för Roslagens Nyheter P. A. Mohlin och maskinisten D. Rosengren, Norrtälje. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid n u ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Huvudsakligen idkas strömmingsfiske med not och skotar, de senare alltid förankrade eller s. k. fasta skotar. Vidare fiskas gädda med ryssjor och not samt, i mindre utsträckning, med långrev, ståndkrok och nät. Med nät och not fångas abborre och braxen, med storryssjpr sik och något laxöring; i sikryssjor fås stundom lax. Ett rätt betydande ålfiske bedrives med ålhommor. I ryssjor och not fångas id och mört; med ryssjor idkas även något lakfiske. Torskfiske med långrev förekommer men är obetydligt.

198 Är fisket vid n u ifrågavarande k u s t s t r ä c k a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten? Hemmansägaren Jansson, Roslags-Bro, uppgav, att fisket vid Gryta bys strand honom veterligen aldrig varit fritt, men yrkesfiskare hade fått fiska där mot att strandägarna erhållit andel i fångsten. År 1919 hade för första gången allt fiske i byns fiskevatten utarrenderats till en fiskare, vilken då genom annons i tidningarna utfärdade förbud mot fiske å det arrenderade vattnet. Vid Nogård i samma socken hade fiskerätten varit utarrenderad åtminstone under de sjutton sista åren, som Jansson vistats i orten. Hemmansägaren Karlsson, Vätö: I Hargs by funnes inga yrkesfiskare. Byamännen uppläte det gemensamma fiskevattnet på årliga auktioner. De inflytande avgifterna för fiskerätten ginge till bykassan och användes för byns utgifter. Jordägare i byn, som vid auktion ej inropat fiskerätt, finge ej fiska. Hemmansägaren Jansson, Väddö: Ålfisket å Salnö bys vatten hade åtminstone under hans tid, d. v. s. de senaste fyrtio åren, varit utarrenderat. De influtna arrendeavgifterna delades mellan jordägarna i byn efter mantalet. Fiskarna Engman och A. P. Karlsson, Väddö, vitsordade Janssons uppgifter. Fjällfisket å Salnö bys vatten bedreves av hemmansägarna i byn. Enligt Engmans och Karlssons uppfattning vore fisket ej fritt för en var, men »tjuvfiske» förekomme. Fiskaren Albert Karlsson, Väddö, som jämte Engman och A. P. Karlsson arrenderade Salnö bys ålfiske, instämde med dem. Även å Backa bys fiskevatten vore ålfisket utarrenderat. Fiskaren Andersson, Frötuna, sextio år gammal och född i Väsby, upplyste, att, så långt han mindes, fiske vid byns stränder bedrivits endast av jordägare i byn. Fiskeritillsyningsmännen Ahlin: På ifrågavarande kuststräcka funnes i allmänhet ingen plats, där fisket vore fritt för en var, med undantag av enstaka ställen, där fisket vore så föga givande, att det ej lönade sig; där frågade jordägaren ej efter om någon fiskade. Häri instämde övriga närvarande. Det upplystes, att å Norrtälje stads vatten ingen hindrades att fiska, utan att fisket där vore fritt för en var. Hemmansägaren Karlsson, Vätö, upplyste beträffande Lidö- och Björköfjärdarna, att strandägarna där aldrig gjort anspråk på vidsträcktare fiskerätt än 180 meter ut från 2-metersdjupet. Fiskeritillsyningsmännen Ahlin upplyste, att enahanda vore förhållandet i fråga om Gräskö- och Svartlögafjärdarna. V a d m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren A. P, Karlsson, Väddö: Med utomskärs menas allt vatten, son ligger på den yttre sidan om skären, där öppna havet »skjuter på». ^ Landsfiskalen Jeansson: Befolkningens uppfattning syntes i allmänhet vara att; utomskärs vore liktydigt med vattenområdet utanför de yttre holmarna ocl skären i yttre skärgården.

199 Det antecknades, att Gislingön och Tjockön med närmast intill liggande holmar och skär ansåges tillhöra »inre skärgården» medan där utanför vore »yttre skärgården». H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 s t y c k e t , av 1896 å r s lag? Fiskeritillsyningsmännen Ahlin: Man kunde ofta få höra en fiskare säga, att det »av ålder» dragits strömmingsnot på ett ställe, därför att på samma ställe också hans fader dragit not. I allmänhet torde väl »av ålder» uppfattas såsom en tid av 60 till 70 år. Detta syntes vara den allmänna meningen bland de närvarande. Vad m e n a s m e d »rörlig» och »fast» fiskredskap? Flertalet av de närvarande menade med rörlig redskap sådan, som lades på kvällen och toges upp påföljande morgon. Hemmansägaren Jansson, Roslags-Bro, avsåg med rörlig redskap sådan som dreve under fiskandet; fast vore all redskap, som vore fäst vid land eller förankrad vid havsbottnen. Fiskaren H A. Björklund, Norrtälje: Den enda rörliga redskap, som användes vid den ifrågavarande kusten, vore not. Fiskaren Albert Karlsson, Väddö, instämde med Björklund; fast vore sådan redskap, som vore förankrad vid havsbottnen eller fäst vid land, t. ex. ryssjor och s. k. fasta strömmingsskötar. Även fiskaren A. P. Karlsson, Väddö, ville räkna not till rörlig redskap. På fråga, huruvida några rättegångar om olovligt fiske i orten förekommit, upplyste redaktören Mohlin, att någon sådan ej förekommit under de senaste trettio åren, under vilken tid han närvarit vid tingen. Härefter avslutades sammanträdet.

Den 23 j u l i 1920 i r å d h u s e t i Vaxholm. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Roslags-Kulla, Ljusterö och Österåkers socknar av Åkers skeppslag, Östra Ryds socken av Danderyds skeppslag, Vaxholms stad samt Bo, Gustafsbergs, Värmdö och Möja socknar av Värmdö skeppslag. I närvaro av undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Österåkers socken: E. Brante, Ekhammar, arrendatorn S. Eriksson, Algö, C. Gustafsson och arrendatorn G. Gustafsson, Lervik, förvaltaren Håkan Jönsson, Margretelund, samt arrendatorn D. Widstedt, Flaxenvik; från Östra Ryds socken: arrendatorn A. Pettersson, Edholma; från Bo socken: friherre Hermelin, Bo gård;

200 från Värmdö socken: G. Andersson och nämndemannen C. R. Karlsson, Gällnö, V. Sjöberg, Gällnönäs, och A, Ohlin, Viggsö; samt från Möja socken: nämndemannen A. G. Karlsson, Norrsundshagen, enligt uppgift såsom ombud för Möja socken; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Österåkers socken: C. Andersson, Margretelund; . från Vaxholms stad: F. Flintström, Z. Juhlberg, S. Karlsson, F. Sjöblom, R. •Sjöblom, Aug. Sundholm, A. Sundström och E. Östergren; samt från Värmdö socken: E. Jansson, S. Åkerström, Aug. Österman och Viktor österman i Skarpö; ävensom fiskeritillsyningsmännen Ernst Andersson, Södertälje, och repslagaren A. Fredriksson, Vaxholm. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade! Vilka särskilda slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Fiskeritillsyningsmännen Andersson upplyste? att inom hans distrikt, som omfattade, utom Sotholms härad, varom vid sammanträdet ej vore fråga, bland annat, Värmdö skeppslag, det mest betydande fisket vore strömmingsfisket, som bedreves med såväl not som skotar; drivgarnsskötar användes mest ute i havet. Vidare fiskades ål, utomskärs med ålhommor och inomskärs — där detta fiske dock vore av mindre vikt — med långrev; gädda med kassar eller ryssjor, nät och not samt med krok (särskilt ståndkrok); abborre, huvudsakligen med not samt nät; torsk, utomskärs med rev; flundra och sik med nät samt braxen med ryssjor. Laxfiske förekomme i Möja socken men vore, liksom laxöringsfisket, av ringa betydelse. Lantbrukaren C. Gustafsson, Österåker, anmärkte, att drivskötar icke brukades, endast s. k. fasta skotar. Nämndemannen Karlsson, Möja: Drivgarn användes icke i Värmdö socken men väl i yttre skärgården, exempelvis vid Björkskär. Fiskeritillsyningsmännen Andersson tillade, att i Värmdö skeppslag drivgarn nyttjades utomskärs men ej inomskärs. Nämndemannen Karlsson, Möja, vitsordade, att så vore förhållandet jämväl inom Ljusterö socken. Nämndemannen Karlsson, Värmdö, anmärkte, att strömmingsfisket å hela den ifrågavarande kuststräckan inomskärs till största delen bedreves med vår- eller sommarnotar. Fiskaren Åkerström, Värmdö, erinrade häremot, att yrkesfiskarna i mycket stor utsträckning toge strömmingen med skotar. Notar användes en tid på försommaren, men även då bedreves strömmingsfisket i lika stor omfattning med skotar. Lantbrukaren C. Gustafsson, Österåker: Jordägarna i Österåker och Östra Ryd idkade strömmingsfiske huvudsakligen med not och under sommaren. En del mindre jordägare använde möjligen också skotar. Nämndemannen Karlsson, Värmdö, vitsordade, att samma förhållande ägde rum i Värmdö socken.

201 Är fisket utmed havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Hemmansägaren Ohlin, Värmdö, upplyste, att han tilläte skötfiske å sitt fiskevatten mot avgift. Detta vore det vanliga förhållandet i hans hemtrakt och hade varit det, så länge han bott där, eller omkring 22 år. Han toge vanligen 3 kronor om året för 36 skotar. Sitt enskilda fiskevatten ansåge han sträcka sig midvattens runt ägorna, detta även i Grinda- och Sandöfjärdarna. Nämndemannen Karlsson, Värmdö, hade bott å Gällnö i snart 40 år. Under denna tid hade icke strandägande fiskare för rätten till skötfiske brukat erlägga en avgift av 3—5 kronor per år och båt med obegränsat antal skotar. I de stora fjärdarna vore det »nästan som en överenskommelse» att fiskarna finge lägga sina skotar obehindrat, blott de icke trädde strandägarnas notvarp för nära. Det enskilda fiskevattnet sträckte sig emellertid till mittlinjen även i de större fjärdarna, exempelvis Sandöfjärden eller vattnet öster om Gällnö. Vid skiften å fiskevatten, som till rätt stort antal ägt rum i trakten, hade också denna regel tillämpats. Lantbrukaren Gustafsson, Österåker, hyste samma uppfattning i fråga om det enskilda fiskeyattnets utsträckning. Trälhavet vore sålunda helt och Jiållet enskilt fiskevatten. Åtminstone på Lerviks vatten finge fiskarna avgiftsfritt lägga sina skotar med villkor, att de icke »stängde för» gårdens notvarp. Så hade det varit även under hans faders tid eller sammanlagt 60—70 år, och enahanda förhållanden vore rådande i hela Österåker. Fiskaren Åkerström, Värmdö: Yrkesfiskarna vore hänvisade att följa strömmingen, som vore en stimfisk, och på våren och försommaren ginge in mot Trälhavet, sällan längre in — förr hade den gått ända in i Askrikefjärden. Efter midsommar hade fiskarna att följa strömmingen åter ut mot havet. På detta sätt vore de nödsakade att fiska på olika strandägares vatten. I regel komme de därvid icke så nära land som 180 meter; det vore över huvud icke möjligt att gå med skotar på mindre djup än 18 fot. Mycket tillmötesgående hade visats fiskarna av den strandägande skärgårdsbefolkningen; det hade icke varit svårt att komma överens med denna om en skälig avgift för skötläggningen. Den högsta avgiften erlades utanför holmen Skratten, tillhörig Västerskägga, och uppginge till 10 kronor per båt och år med obegränsat antal skotar. På en del ställen finge fiskarna lägga skötarna avgiftsfritt, såsom å Lerviks vatten i Österåker. Helt annat vore förhållandet, där gårdarna förvärvats, av Stockholmsbor — exempelvis utefter Värmdölandet, där gårdarna Lillsved, Siggestad och Sund ägdes och Nyvarp arrenderades av sådana. På dessa egendomar angränsande vatten vore fiskarna absolut förbjudna att idka fiske. Vid Sippsö under Lindalen vore allt fiske likaledes förbjudet. Där hade det förr varit tillåtet utan avgift — enligt vad han ville minnas ännu för 20 år sedan. Vid Bjurö samt Stora och Lilla Saxaren, vilka tillhörde Vårholma, vore fiske tillåtet mot avgift med villkor att notvarpen undvekes. Utan avgift tillåtet vore fiske i Gälnan, Edö fjärd, Vallerviksbotten, Gråskärsfjärden, Kanholmsfjärden samt Gräskö- och Svartlögafjärdarna ävensom vid Siarö, Vettersö och Öster Lagnö. Å Östanå vatten erlades dock avgift. Då strömmingsfiske någon gång förekommit i Furusundsleden hade avgift aldrig ifrågasatts. Fiskaren Flintström, Vaxholm, uppgav, att skötfiske vore utan avgift tillåtet vid stränderna av Margretelund och Lervik samt upp efter hela Vallerviksbotten.

202 Så hade varit förhållandet i både hans och hans faders tid. Vid Vårholma, Skägga, Grinda och Gällnö brukade en mindre avgift erläggas. Förvaltaren Jönsson, Margretelund, meddelade, att fiskevattnet under sagda gård till en del utarrenderades tillsammans med torp. Gårdens övriga fiskevatten arrenderades av C. Andersson. Fiskaren C. Andersson, Margretelund, förklarade, att han icke hindrade skötfiske på det av honom arrenderade vattnet, blott icke notvarpen stängdes för. Detta förhållande hade ägt rum åtminstone i 35 år. Arrendatorn Eriksson, Algö, uppgav, att samma förhållande rådde i fråga om det av honom innehavda fiskevattnet. Friherre Hermelin, Bo: Allt fiske under Bo gård utarrenderades till ett flertal torpare (fiskartorp). Enahanda anordning tillämpades vid Gustafsberg och Gustafsvik. Han hade aldrig hört, att arrendatorerna av Bo fiskevatten krävt avgift för eller hindrat skötfiske, om endast notvarpen lämnades fria. Arrendatorn Pettersson, Edholma, upplyste, att han tilläte strömmingsfiske, med villkor att notvarpen respekterades. Såvitt han hade sig bekant, hade förhållandet alltid varit detta. Piskar.en Flintström, Vaxholm, uppgav, att fisket i Norra och Södra Vaxholmsfjärdarna bedreves avgiftsfritt. I Solöfjärden mötte fiskarna numera inga hinder, men förr hade där varit svårigheter; på Ramsösidan av samma fjärd hade emellertid fisket alltid varit tillåtet. I Ramsö sund fiskades icke strömming. I Torsby fjärd idkades endast sällan strömmingsfiske, ehuru det där av gammalt vore tillåtet. Hemmansägaren Sjöberg, Värmdö, hade bott i Gällnönäs 24 år och hade alltid utan avgift tillåtit skötfiske å sitt vatten under förutsättning att notvarpen lämnades fria. Fiskaren Åkerström, Värmdö, uttalade, att särskilda lagbestämmelser borde gälla för strömmingsfisket, så att fiskarna finge lägga sina skotar vissa meter från land. Notfisket kunde däremot förbehållas strandägarna, Lantbrukaren Gustafsson, Österåker, protesterade mot inskränkningar i strandägarnas rätt. Yrkesfiskarnas behov vore redan tillgodosedda. På de flesta håll finge fiskarna lägga skötarna utan avgift, men om jordägaren ville taga avgift borde det vara hans rätt, även om han förut avgiftsfritt tillåtit fiske. Fiskevattensägaren borde till och med hava rätt att helt och hållet förbjuda allt fiske å sitt vatten. Nämndemannen Karlsson, Värmdö, ansåg icke heller, att någonting motiverade en ändring i lagen. Det borde vara tryggare för fiskarna att betala en avgift för skötfisket och därmed veta sig hava rätt att lägga skötarna. Hittills hade god sämja rått mellano strandägare och icke strandägande fiskare. Fiskaren-f Åkerström, Värmdö, förklarade, att fiskarna ingenting hade emot en måttlig avgift för skötfisket men påyrkade bestämmelser, så att förhållandena icke kunde bliva sådana som de av honom förut skildrade utefter Värmdölåndet. Huru uppfattas i allmänhet uttrycket »av ålder» i 3 §, tredje stycket, av 1896 års lag? Ingen av de närvarande hade bildat sig någon klar uppfattning om innebörden av nämnda uttryck.

203 Vad menas med »inomskärs» och »utom skären»? Arrendatorn Pettersson, Östra Ryd, angav gränsen mellan inre och yttre skärgården så, att till den inre skärgården hörde de holmar och skär, som ligga närmast utanför Möja, Storö och Harö. Öster därom vidtoge yttre skärgården. Björkskär och Hårsten t. ex. hörde till yttre skärgården; Sandhamn däremot till den inre. Uttrycken »utomskärs» och »yttre skärgården» vore liktydiga. »Havsbandet» vore lika med det område, som låge mellan, å ena sidan, nyss angivna gräns för inre skärgården och, å andra sidan, de yttersta skären. Den inre skärgården omfattade alla de holmar och skär, som hörde till i mantal satt jord, medan den yttre skärgården icke tillhörde hemman. Nämndemannen Karlsson, Värmdö, hade samma uppfattning om uttrycken »inom» och »utom skären». Så långt den i mantal satta jorden sträckte sig, vore inre skärgården eller inom skären. Uttrycken >utom skären» och »yttre skärgården» vore dock oklara och förvillande. Ett flertal av de närvarande instämde häri. Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Nämndemannen Karlsson, Möja, ansåg skotar fästa med linor och ankare eller draggar vara att räkna till fast redskap, medan not vore rörlig. Fast redskap vore överhuvudtaget all sådan redskap, som förankrades vid bottnen. Lantbrukaren Gustafsson, Österåker: Sommarnot vore fast redskap, därför att den vindades upp på land. Vinternot, som sänktes och droges upp i öppna sjön, vore däremot rörlig redskap. Förankrade skotar vore fast redskap. Hemmansägaren Andersson, Värmdö, räknade förankrade skotar och vinternot till fast redskap, medan drivskötar och sommarnot vore rörlig redskap. Fiskaren Åkerström, Värmdö, ansåg med draggar förankrade skotar, ryssjor, ålkassar med armar och ålhommor vara fast redskap; rörlig redskap vore däremot sommar- och vinternot, drag- och drivskötar. Fiskaren F. Sjöblom, Vaxholm: All not vore fast redskap, därför att den vore bunden vid stranden, där den droges. Skotar däremot vore rörlig redskap vare sig de förankrades eller icke. Fiskaren Åkerström anmärkte, att då han nyss angivit sin uppfattning av skillnaden mellan fast och rörlig redskap, hade han tänkt på huruvida redskapen rörde sig i sjön för att fånga fisken. Man kunde emellertid anlägga en annan synpunkt och till rörlig redskap hänföra sådan redskap, som lades än här, än där. I senare fallet vore, som fiskaren Sjöblom hade sagt, alla skotar rörlig redskap. Nämndemannen Karlsson, Värmdö: All not vore rörlig redskap, därför att den vindades till land. Däremot vore förankrade skotar, vilka man ställde ut på kvällen och toge in på morgonen, fast redskap. Fast redskap vore vidare ståndkrok och ryssjor. Rörlig redskap vore däremot drivande skotar och drag. Arrendatorn Pettersson, Östra Ryd, instämde i nämndemannen Karlssons anförande. Arrendatorn Widstedt, Österåker, ansåg både not och skotar vara fast redskap. Rörlig däremot vore långrev, slant och drivande skotar. På fråga, huruvida de närvarande ansåge behov av tydligare uttryck i lagen föreligga, hördes blandade ja- och nejrop.

204 Fiskaren Åkerström i lagen vore behövliga.

uttalade, att enligt yrkesfiskarnas mening förtydliganden

På fråga, huruvida några rättegångar om olovligt fiske i trakten förekommit, upplyste strandägaren Ohlin, Värmdö * att ett mål om olovligt torskfiske å hans fiskevatten under innevarande år avdömts vid Södra Roslags häradsrätt Härefter avslutades sammanträdet.

Den 24 juli 1920 i skolhuset i Dalarö. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Nacka socken av fivartlösa häradA Ingarö och Djurö socknar av Värmdö skeppslag samt Tyresö, Dalarö, Nämdö, Österhaninge, Västerhaninge och Ornö socknar av Sotholms härad. I närvaro av undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Djurö socken: Valfrid Sjöberg i Söderby, Runmarö; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Djurö socken: Albert Hammarström i Vånö och Johan Karlsson i Söderby, Runmarö; från Dalarö socken: Johan Gillbom och I. N. Larsson i Jutholmen, G. A. Johansson i Hummelkläppen, A. G. Larsson och S. N. Larsson i Aspön, Edvin Lindgren i Dalarö skans och E. Lindgren i Stenholmen; från Österhaninge socken: Karl Söderberg i Gålö; samt från Ornö socken: John Eriksson i Foglarö. ävensom tulluppsyningsmannen Rudolf Sjöblom, Sandhamn, enligt ingivet utdrag av kommunalstämmoprotokoll ombud för Djurö socken, fiskeritillsyningsmännen Ernst Andersson i Södertälje, ordföranden i Dalarö municipalstämma, lotsförmannen J. A. Westerberg, Dalarö, lotsförmannen Erik Lind, Huvudskär, Ornö, samt tullvaktmästaren J, A. Österberg, Dalarö. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid n u ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Det viktigaste är strömmingsfisket, bedrivet huvudsakligen med s. k. fasta skotar och med not, utomskärs även med drivgarn. I Nacka socken förekommer något notfiske; i Ingarö användas såväl skotar som not. Vidare fiskas med ryssjor och krok samt i någon mån med landnot gädda, med not, nät och kassar abborre och braxen samt med not och nät sik.

205 Ålfiske med hommor bedrives utmed hela den förevarande kuststräckan; med långrev tages endast obetydligt med ål. Ett särskilt givande fiske med ålhommor förekommer vid Vindö—Skarpö (i Värmdö socken). Torskfiske med rev är särskilt givande utanför Dalarö, Med nät idkas ett icke obetydligt flundrefiske. Laxfiske med nät förekommer utanför Landsort och Huvudskär, på det senare stället dock obetydligt. Tulluppsyningsmannen Sjöblom, Sandhamn: Torskfiske vore näst strömmingsfisket det för fiskarbefolkningen mest betydande. Det bedreves från Möjaträkten runt om hela kuststräckan ända upp mot Saltsjöbaden. De rikligaste fångsterna erhölles i Kanholms- och Nämdöfjärdarna samt ut till havs. Är fisket utmed havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Tulluppsyningsmannen Sjöblom: Vid Sandhamn vore fisket ej fritt utan jordägarna förbehölle sig fiskerätten. År 1853 hade därvarande fiskevatten skiftats i tolv lotter. Vattnet mellan Runmarö och Sandhamn räknades såsom enskilt. Tulltjänstemännen utarrenderade alltsedan delningen år 1853 sitt fiskevatten. Vid Hårsten och Grönskar samt dem omgivande skär förbehölle sig ägarna fisket. I Gråskärsfjä.rden vore fisket fritt. Hemmansägaren Sjöberg, Runmarö, upplyste, att Runmaröborna ej gjorde anspråk på enskilt fiskevatten längre ut än 180 meter från 2-metersdjupet utanför Svärdsholmien, Vidskär och Kullskär, Jordägarna i Långvik och Gatan på norra Runmarö räknade sitt enskilda fiskevatten till och med Långholmen och Gökskär men ej längre ut åt Kanholmsfjärden, där fisket alltså vore fritt. Även beträffande Nämdöfjärden torde enahanda förhållanden råda. Strömmingsfiske tillätes in på strandägarområdet, men allt annat fiske där förbehölle sig strandägarna. Utanför Södersunda på Runmarö finge man lägga torskrev — åtminstone gällde detta Stora Runmaröborna; andra fore ej dit. Tulluppsyningsmannen Sjöblom: Vid skifte på Långvik för tre år sedan hade skifteslinjerna utsträckts till mittlinjen i Kanholmsfjärden. Uti Ingaröfjärden förekomme strömmingsfiske endast obetydligt och på försommaren. Ingen hindrades att fiska strömming där, blott att landfäste ej gjordes. Liknande förhållande rådde i allmänhet, i trakten. Så vore utanför Dalarö och Ornö strömmings- och torskfisket fritt i Jungfrufjärden, men fäste vid land finge ej ske. Lotsförmannen Lind: Allt fiske hade hittills varit fritt vid Huvudskärs ögrupp. Vid Ornölandet gällde samma förhållanden som eljest i allmänhet, d. v. s. att strömmingsfisket vore tillåtet på strandägarområdet, blott landfäste ej skedde. Fiskaren Eriksson, Foglarö: Vid Foglarö rådde enahanda förhållande som vid Ornölandet. Fiskaren Söderberg, Gålö: Det vore ej mycket bevänt med strömmingsfisket, om man ej finge fästa skötarna i land. Lotsförmannen Lind; Utåt Fjellungs- och Hanstensfjärdarna sträckte Ornöborna ej sina anspråk på enskilt fiskevatten längre ut än 180 meter från 2-metersdjupet. i

206 Huru uppfattas i allmänhet uttrycket »av ålder» i 3 §, 3 stycket av 1896 års lag? Fiskaren S. N. Larsson ansåg detta uttryck innebära ungefår femtio år Fiskaren Söderberg ansåg det betyda »i min tid» d. v. s. två generationer* Fiskeriintendenten Ekman frågade, huruvida någon av de närvarande visste något ställe i trakten, där man fiskade vid annans strand, därför att så av ålder varit vanligt. Till svar härpå uppgavs, att vid Ljusskär, som hörde till Fjärdlångs (Fjällängs) hemman i Ornö socken, vore ett särskilt bra fiskeställe, där andra än strandägarna fiskade och där det, så vitt bekant, aldrig varit annorlunda. Det upplystes vidare att i Bytta skärgård obehindrat fiskades vid annans strand. Vad menas med »inomskärs» och »utom skären»? Till »utomskärs» hänfördes Byttafjärden, Norstensfjarden och Huvudskärsfjärden. Innanför dessa fjärdar vore »inomskärs». Lotsförmannen Lind: Utomskärs borde strängt taget vara endast de yttersta skären. Utanför holmen Hansten vore utomskärs samt vidare mitt upp genom Norstensfjarden. Vad menas med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Fiskaren Lindgren, Dalarö, räknade till fast redskap all sådan som vore avsedd att stå en längre tid på samma plats, t. ex. ryssjor. Rörlig åter vore all redskap, som lades på kvällen och toges upp påföljande morgon; således alla skotar även sådana som fästes i land, samt not. I detta uttalande instämde de närvarande yrkesfiskarna. Tulluppsyningsmannen Sjöblom: Fast redskap vore sådan som förankrades eller fästes vid land; till rörlig redskap åter hörde drivgarn samt not och över huvud sådan redskap, som droges i land omedelbart. Fiskaren Söderberg, Gålö, ville till rörlig redskap räkna alla slag av skotar, medan fast redskap vore exempelvis ryssjor och kassar. Lotsförmannen Westerberg ansåg det vara önskvärt, att fiskarbefolkningen bättre tillgodosåges i fråga om fiskerätten, särskilt med hänsyn till de inköp av gårdar eller holmar, som gjordes av Stockholmsbor, vilka sedan förhindrade allt fiske vid sina stränder. Fiskeritillsyningsmännen Andersson upplyste, att vid Bullerö, tillhörig konstnären Bruno Liljefors, allt fiske förbjudits. I allmänhet vore det så, att allt fiske förbjödes vid de stränder, som inköptes av Stockholmsbor. Härefter avslutades sammanträdet. Den 26 juli 1920 i folkskolhuset i Nynäshamn. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Osmo, Muskö, Utö, Torö och Sorunda socknar av Sotholms härad, Grödinge socken av Svartlösa härad samt Östertälje, Tveta och Ytterjärna socknar av Oknebo härad.

207 I nai'varo av undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Ösmo socken: Louis Martin i Yxelö; och från Nynäshamns köping: ingenjören H. Nilsson, enligt uppgift såsom ombud för Nynäs villastads aktiebolag i likvidation; följande icke strandägande yrkesfiskare, nämligen från Nynäshamns köping: Arvid Andersson, E. Andersson, G. Andersson, Oskar Andersson, Carl Jansson, Johan Johansson, A. Larsson, J. Molin, L. O. Nordin, E. Persson, H. Röstlund och L. Åslund; samt från Mörkö socken; K. A. Holmberg i Egerslund; ävensom fiskeritillsyningsmännen Ernst Andersson i Södertälje och Tor Östberg, riksdagsmannen snickaren S. J. Karlsson, fiskhandlaren J. Lindal, verkstadsarbetarna T. Olofsson och Albin Sjöström samt verktygsmakarna B. Grandin, Albin Grönkvist, A. M. Nilsson och Erik Nyländer i Nynäshamn. Det antecknades, att de närvarande arbetarna på lediga stunder fiskade för det egna hushållet. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? Fiskeritillsyningsmännen Östberg: I Ösmo socken idkades huvudsakligen strömmingsfiske med skotar, såväl drivande som s. k. fasta men förnämligast det senare; dessutom idkades om vintern av skärgårdsbefolkningen notfiske. Vidare förekomme ålfiske med hommor. Gädda och övrig fjällfisk fiskades endast till husbehov. Någon gång toges lax med nät. Fiskhandlaren Lindal, Nynäshamn: I Nynäsviken och de inre vikarna i Ösmo socken fiskades med ståndkrok, ryssjor, nät och not rätt mycket gädda och abborre samt med nät och ryssjor något braxen och id. Vidare upplystes, att omkring Torölandet och runt Landsort fiskades torsk med krok och flundra med nät, samt att vid Landsort idkades ett ganska rikligt laxfiske, bedrivet huvudsakligen av lotsar och tullbetjäningen samt av någon enda yrkesfiskare. Fiskeritillsyningsmännen Andersson: Strömmingsfiske idkades med not i Grödinge socken och med s. k. fasta skotar i rätt betydande utsträckning i Östertälje socken. I Ytterjärna socken vore strömmingsfisket ej så givande. I Sorunda socken idkades mest strömmingsfiske med fasta skotar och med not; det sistnämnda jämväl vintertiden. Vidare fiskades där gädda och abborre med ryssjor, nät och krok, id och braxen med ryssjor, not och nät samt på hösten sik med nät. I Muskö, Utö och Torö socknar bedreves likaledes strömmingsfiske med skotar av båda slagen, men fjällfisket vore i sistnämnda socknar mindre betydande. Däremot förekomme ett ganska givande ålfiske med hommor. Det upplystes vidare, att sedan gammalt fiske vid Gunnarsten, Viksten,

208 Mälsten och Landsort bedrivits av fiskare, som bott vid Gärflotta i Ösmo socken. För omkring tjugofem år sedan hade dessa fiskare upphört med sitt yrke till följd av dåliga priser och dåliga kommunikationer. När för omkring tio år sedan bättre förhållanden härutinnan inträtt, hade ånyo uppstått en fiskarbefolkning, som bosatt sig i och omkring Nynäshamn. Från Norrland hade ett tiotal fiskare ditflyttat, från Blekinge två eller tre båtlag. Numera bodde i Nynäshamnstrakten omkring fyrtio yrkesfiskare. Är fisket utmed h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla strandä g a r n a sig fiskerätten? Strandägaren Martin, Yxelö: Vid Yxelö och Muskö hade strömmingsfiskare i allmänhet fått fiska utan någon avgift inom strandägarområdet, dock endast med s. k. fasta och drivande skotar. Fiskaren Röstlund, Nynäshamn: Ända från Slangholmarna utanför Yxelö upp till Musköns norra udde tilläte strandägarna ej strömmingsfiske och detsamma vore förhållandet i Mälbyfjärden. I allmänhet hade emellertid fisket ej fridlysts, utom vid Himmelsö i Ösmo socken där det vore fridlyst sedan fyra år tillbaka. Man fiskade emellertid trots förbud, så länge det ginge. Det uppgavs vidare, att i Mysingefjärden ingen hade hindrats att fiska strömming utanför 180 meter från 2-metersdjupet. I Kagge-, Mörkar- och Himmerfjärdarna ända ned till skäret Rökö vore däremot strömmingsfiske — liksom också annat fiske, varav yrkesfiskarna emellertid ej hade något intresse — förbjudet av jordägarna, vilka gjorde anspråk på enskild fiskerätt till mittlinjen; så hade det varit, så långt tillbaka fiskarna mindes. Fisket vore ej fridlyst, men förbudet vore ändå bekant för alla. I allmänhet vore det ända från Dalarö ned till Landsort, även på östra sidan av Nåtarö och Utö, förbjudet att fiska strömming inom strandägarområdet. Vid Bedarön hade stridigheter förekommit mellan yrkesfiskare och arrendatorerna av jord tillhörande Nynäs villastads aktiebolag. Riksdagsman Karlsson, Nynäshamn: På våren ginge strömmingen in emot land, och det vore då av vikt för fiskarna att följa den med fiskredskapen. Efter att på sommaren ha gått ut till havs ginge den på hösten åter in. Det vore en allmän önskan, att strömmingsfiskarna skulle få rätt att fiska intill land och att det huvudsakliga innehållet i 3 §, första stycket, av 1896 års lag utsträcktes att gälla över hela riket. Något hinder kunde ej förefinnas härför, ty jordägarna och arrendatorerna dreve egentligen blott fjäll- och ålfiske, medan yrkesfiskarna uteslutande idkade strömmingsfiske. Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskaren Röstlund: Fast vore sådan redskap, som stode i sjön en längre tid; rörlig åter all redskap, som sattes ut på aftonen och toges upp påföljande morgon, exempelvis alla skotar och nät. Det antecknades, att detta vore de närvarande fiskarnas enstämmiga mening Strandägaren Martin, Yxelö: Fast vore all redskap, som fästes i land; rörlig all sådan, som ej vore fäst vid land. Till det senare slaget hörde alltså även den redskap, som förankrades vid bottnen. Fiskeritillsyningsmännen Östberg: Fast vore sådan redskap, som förankrades

209 vid stranden och låge där under dagar och veckor, såsom ryssjor och liknande redskap. Till rörlig redskap hörde strömmingsskötar och nät. som lades ut på kvällen och toges upp på morgonen. Vad m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskaren Röstlund ansåg »utomskärs» vara öster om Landsort—Rotholmen, där havet låge på. Vad beträffade »yttre skärgården», om man kunde tala om en sådan, så vore det hela skärgården från Landsort till Dalarö. H u r u u p p f a t t a s i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 års lag? Rörande innebörden av nämnda uttryck hade någon uppfattning ej gjort sig gällande bland de närvarande. Riksdagsman Karlsson uttalade slutligen, att fiskerätten borde bliva fri överallt så att intet enskilt fiskevatten förefunnes; även inomskärs borde strandägarnas företrädesrätt till fiske upphöra. Härefter avslutades sammanträdet, Som ovan A.

Fiskerättsutredningen.

ir.

W. Dufwa.

210 Protokoll vid sammanträden den 21—23 oktober 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid vissa delar av Stockholms läns kust. Genom nådigt brev den 30 april 1920 hade Kungl. Maj:t anbefallt kungl. kammarkollegium att utsträcka den kungl. kollegium åliggande utredningen rörande fiskerättsförhållandena vid vissa av rikets kuster till att omfatta jämväl, bland andra, Stockholms län. Vidare hade Kungl. Maj:t den 28 därpå följande maj berättigat kammarrådet A. W. Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium, på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att vid utredningsarbetets utförande, bland annat, på ort och ställe företaga undersökningar och anställa förhör samt för sådant ändamål påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Stockholms län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående rådande sedvänjor i fråga om fiskes bedrivande utmed kusten, särskilt med avseende å rättsförhållandet emellan strandägare och icke strandägande fiskare; och 2:o) angående den rådande uppfattningen om det i 3 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 inrymda stadgandet att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i lagen är medgivet, de skola vara vid sådan rätt bibehållna — företrädesvis med hänsyn till betydelsen av däri förekommande uttrycken »utom skären», »av ålder» och »rörlig redskap» samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; samt vid i juli månad 1920 inför kammarrådet Dufwa hållna sammanträden å olika platser i länet från vissa kustsocknar några sakägare ej tillstädeskommit, hade Konungens befallningshavande i länet, på framställning av kammarrådet Dufwa genom allmän kungörelse den 11 oktober 1920, vilken ej mindre befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande landsfiskaler för att spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, än även offentliggjorts i ortstidningarna, utlyst nya sammanträden för behandling av föreliggande frågor att äga rum inför kammarrådet Dufwa å nedannämnda tider och platser. Att såsom fiskerisakkunniga närvara vid dessa sammanträden hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat sin byrådirektör för havsfiskeärenden, fil. doktorn K. A. Andersson och fiskeriintendenten, fil. doktorn Th. Ekman. Jämlikt uppdrag av generaldirektören i kungl. kammarkollegium fördes protokollet vid sammanträdena av undertecknad Eriksson, t. f. sekreterare hos kungl. kollegium.

211 Den 21 oktober 1920 i kommunalrummet vid Ljusterö kyrka. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Ljusterö och Roslags-Kulla socknar av Åkers skeppslag samt Länna och Blidö socknar av Frötuna och Länna skeppslag. I närvaro av ordföranden kammarrådet Dufwa och byrådirektören Andersson tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Ljusterö socken: E. Jansson, Brottö, Knut Österman, Edö, J. H. Larsson, Bernhard Sjöberg, arrendatorn Ivar Söderlund och Martin Wistedt, Gärdsvik, Viktor Andersson och Robert Eriksson, Ingmarsö, A. N. Andersson och Viktor Åkerström, Inneby, Viktor Österman, Marum, Johan Karlsson, Mjölnarström, arrendatorn Arvid Jansson, Nolvik, Aldon Jansson, Siarö, Gustaf Andersson och David Österman, Västra Lagnö, Johan Jansson, Ålön, arrendatorn A. Björklund och Josef Svensson, Äpplarö, Anton Österman och Oskar Österman, Örsö, samt Gustaf Andersson och Natanael Andersson, Östra Lagnö; från Roslags-Kulla socken: Godsägaren G. S. Boström, Östanå, jämväl strandägare i Ljusterö socken, och Gustaf Jansson i Gregersboda; samt från Länna socken: J. E. Jansson och P. O. Pettersson, Eknö, A. V. Johansson. Hemmarö, Helge Jansson, Hästede, Vilhelm Pettersson, Högmarsö, Fridolf Jansson, Stommarö, samt P. E. Andersson och J. V. Pettersson, Svartnö; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Ljusterö socken: Viktor Boman och B. Nordström, Laggars, Bolby, samt Petrus Österman, Östra Lagnö; ävensom fiskeritillsyningsmännen 0. H. Ahlin, Norrtälje, hemmansägaren Carl Andersson, Mellansjö, Ljusterö, samt lägenhetsägarna Gottfrid Jansson och J. A. Flodin, Linanäs, Ljusterö. Fiskeriintendenten Ekman hade anmält sig förhindrad att tillstädeskomma vid detta sammanträde. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske i d k a s vid nu ifrågavarande

kuststräcka?

I Ljusterö socken är det mest betydande fisket strömmingsfiske, som idka med såväl not som skotar, mest det senare. Skötfiske bedrives hela året om vi öppet vatten; endast förankrade eller s. k. fasta skotar användas. Notfiske förekommer huvudsakligen på våren och sommaren. Notdragning under isen var förr mycket vanlig men har numera nästan upphört, då detta slag av fiske icke anses vara tillräckligt lönande. Vidare fiskas gädda, id, braxen, abborre och sik. Ål fiskas med ålhommor på den yttre kusten av Ljusterö; särskilt förekommer detta fiske vid Husarö och vid Kårnäs på Söder Ljusterö. Efter lax fiskas icke, men tillfälligtvis erhålles lax vid annat fiske.

212 I Länna socken är det förnämsta fisket efter braxen och sik, som bedrives mest på hösten och något på våren. Vidare fiskas gädda och abborre med krok, not och nät. Ål fiskas nästan uteslutande med rev. Strömmingsfiske förekommer men är i allmänhet ej av större betydelse; vid Råknö fångas dock mycket strömming med not. I fråga om laxfisket råder samma förhållande som i Ljusterö socken. I Roslags-Kulla socken är strömmingsfisket viktigast; det idkas med not och fasta skotar. Vidare fiskas under vissa årstider sik och braxen. Med notar och ryssjor fångas gädda och abborre. Ålfisket är föga betydande. Rörande förhållandena i Blidö socken, därifrån ingen sakägare var närvarande, upplyste hemmansägaren J. H. Larsson i Gärdsvik, Ljusterö, att de viktigaste slagen av fiske där vore strömmingsfisket och på hösten fiske efter sik. Strömmingen toges med not och fasta skotar. Vid Oxhallsö förekomme ibland notdragning under isen. Vidare fiskades gädda, sik och abborre. Ålfisket vore ojämnt. Är fisket fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Godsägaren Boström, Östanå, upplyste, att Östanå fiskevatten inom RoslagsKulla socken, vilket sträckte sig från Gregersboda till Lillnäs, samt under egendomen hörande vatten efter Ljusteröns västra kust sedan gammalt vore utarrenderat till en yrkesfiskare, som ej tilläte andra att fiska där utan avgift. Under Östanå lydande fiskevatten vid södra och östra kusten av Ljusterön nyttjades av vederbörande jordarrendatorer. Fiskaren Nordström, Laggars, Ljusterö, meddelade, att han till arrendatorn av Östanö fiskevatten erlade fem å sex kronor för båt och år för rätt till skötfiske. Hemmansägaren Österman, Edö, Ljusterö: På Edö vatten fiskade ibland Vaxholmsfiskare ute på fjärdarna utan att jordägarna sökte hindra dem eller krävde avgift för skötläggningen. Lekströmmingsfisket på våren, då skötarna lades närmare land, förbehölle sig strandägarna. Kring kobbar i Gälnan ansåge jordägarna sig ha enskilt fiskevatten, men å djupt vatten i nämnda fjärd gjorde de ej anspråk på uteslutande fiskerätt. Det upplystes, att jordägarna i allmänhet förbehölle sig lekströmmingsställena, som brukade särskilt fördelas mellan dem. Hemmansägaren Svensson, Äpplarö, Ljusterö: De Vaxholmsfiskare, som ibland fiskat strömming vid Äpplarö, hade aldrig blivit hindrade av strandägarna utan hade fått lägga skötarna så nära land de velat. Hemmansägaren Andersson, Ingmarsö, Ljusterö: Vid Ingmarsö idkades strömmingsfiske mest till husbehov, men även icke strandägande finge fiska, blott de icke inkräktade på strandägarnas vanliga skötställen. Så hade det varit, så långt tillbaka han mindes. Hemmansägaren Eriksson, Ingmarsö, Ljusterö, vitsordade riktigheten av denna uppgift. Vidare upplystes, att å Bolby fiskevatten (Södra Ljusterön) vore skötfisket sedan gammalt fritt. Så vore också förhållandet i Östra Saxarfjärden. Ute i Örsöfjärden vore .skötfisket likaledes fritt. För skötläggning invid stränderna betalades däremot vid Örsö avgift till jordägarna. En fiskare erlade sålunda 15 valar strömming för år, ooavsett antalet skotar. Avgiften gåve endast rätt till skötfiske. För skötfiske på Ålöns vatten betalades ävenledes avgift.

213 Hemmansägaren Sjöberg, Gärdsvik, Ljusterö: Ute i fjärdarna vore skötfisket fritt. Vid Gärdsvik hade det ej förekommit, att någon velat lägga skotar inåt land. I vattenområdet mellan Siarö, Gärdsvik och Vettersö förekomme det sällan att någon främmande fiskare ville lägga skotar. Någon avgift erlades ej till strandägarna för fiskerätt. Gärdsviks bys enskilda fiskevatten sträckte sig enligt hans mening till mittsunds. Arrendatorn Jansson, Nolvik, Ljusterö: Utanför Nolvik vore skötläggning mycket sällsynt. Då icke strandägande fiskare någon gång lagt skotar där, hade det skett efter tillstånd av jordägarna men utan avgift. Hemmansägarna Andersson, Västra Lagnö, och Österman, Östra Lagnö, Ljusterö, upplyste, att utanför Östra och Västra Lagnö skötfisket vore fritt även för icke strandägande fiskare. Skötarna finge läggas så nära land fiskarna önskade. Hemmansägaren> Jansson, Hästede, Ljusterö: Utanför Hästede vore skötfiske icke vanligt, men de icke strandägande fiskare, som någon gång kommit dit, hade fått lägga sina skotar utan avgift. Annat fiske förbehölle sig jordägarna. Hemmansägaren Karlsson, Mjölnarström, Ljusterö, meddelade, att i viken upp till Mjölnarström förekomme intet strömmingsfiske. Det upplystes, att fiskevattnet i Ljusterö socken i stor utsträckning skiftats. Den första fiskevattensdelningen hade ägt rum 1896 eller 1897 vid Edö. Vid Marum påginge för närvarande delning. Hemmansägaren Pettersson, Svartna, Länna. I fjärdarna kring Svartnö gjorde strandägarna anspråk på enskilt fiskevatten till mittlinjen. Icke strandägande fiskare nekades emellertid ej att lägga skotar, blott de ej trädde notvarpen för nära, I Furusundsfjärden ansåges fisket fritt. Hemmansägaren Pettersson, Högmarsö, Länna: Utanför Högmarsö förekomme endast obetydligt strömmingsfiske, men icke strandägande fiskare hade fått lägga skotar utan avgift, då de någon gång kommit dit. Annat fiske än skötfiske förbehölle sig jordägarna. Hemmansägaren Johansson, Hemmarö, Länna: Det hade utbildat sig den seden, att jordägarna tilläte skötfiske ute å fjärdarna och även i smalare sund på djupt vatten. Närmare land såge strandägarna ogärna, att andra fiskade. I alla händelser måste jordägarnas notvarp respekteras. Numera förekomme aldrig någon avgift; förr hade det kunnat hända, att fiskarna gått i land och lämnat en del av fångsten till strandägaren. Hemmansägaren Jansson, Stommarö, Länna: Vid Stommarö vore förhållandena enahanda som vid Hemmarö. En fiskare lämnade dock avgift för rätten att begagna en viss »grynna», där han om vårarna fiskade lekströmming. Fiskaren Nordström, Laggars, Ljusterö, upplyste, att vid Gregersboda i Roslags-Kulla socken skötfisket vore fritt men notfisket förbehållet jordägarna. I fråga om fjällfiske och ålfiske upplystes, att strandägarna hölle på sin uteslutande rätt till sådant fiske. Torskfiske med rev tillätes dock ute å fjärdarna. A Grindafjärden vore detta fiske ganska betydande men eljest icke vidare rikligt. Vidare upplystes, att det ej förekommit, att den jordbruksidkande befolkningen i trakten kungjort förbud mot fiske. Fiskaren Nordström, Laggars, Ljusterö, framhöll det beklagliga i att Stockholmsbor, som köpte gårdar och holmar i skärgården, förbjöde allt fiske vid sina stränder.

214 Hemmansägaren Johansson, Hemmarö, beklagade sig över fisket med drag, särskilt från motorbåtar, vilket skrämde bort fisken. Sådant fiske bedreves mest av sommargäster. Strandägarna fiskade i allmänhet ej med drag. Flera strandägare uttalade önskemål om förbud mot dragfiske. Vad m e n a s m e d »inomskärs» och »utom skären»? Hemmansägaren Johansson, Hemmarö, Länna: I Länna socken vore allt vatten inomskärs. Det antecknades, att bland de närvarande strandägarna från Ljusterö socken den uppfattningen vore allmän, att Gälnan vore inomskärs. Hemmansägaren Eriksson, Ingmarsö, Ljusterö: Utomskärs vore sådana stränder, som ej hörde till något hemman. Inomskärs vore allt vatten, som upptoges på hemmanens ägokartor.. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 å r s lag? Ingen av de närvarande hade bildat sig någon uppfattning om innebörden av nämnda uttryck. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskaren Nordström, Laggars, Ljusterö, hänförde till fast redskap all sådan, som fästes i land. Skotar, även sådana som vore förankrade vid havsbottnen, borde räknas till rörlig redskap. Hemmansägaren Anton Österman, Örsö, Ljusterö, ansåg all annan redskap än drag vara fast. Hemmansägaren Oskar Österman, Örsö, Ljusterö: Med fast redskap menades sådan, som fästes vid land eller förankrades vid havsbottnen. Fiskaren Boman, Laggars, Ljusterö: Skotar, som förankrades, kunde visserligen sägas vara fast redskap, men med hänsyn till den begränsade tid de fingo ligga, borde de anses såsom rörlig redskap. Ryssjor däremot, som stodo en längre tid, vore fast redskap. Hemmansägaren Svensson, Äpplarö, Ljusterö, uttalade, att enligt hans mening skillnaden mellan fast och rörlig redskap borde tagas bort och samma bestämmelser gälla för all redskap. På fråga, huruvida de närvarande ansåge lagen härutinnan behöva förtydligas, svarades allmänt ja. Härefter avslutades sammanträdet.

Den 22 oktober 1920 i folkskolhuset i Gräddö i Rådmansö socken. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Roslags-Bro, Vätö och Björkö-Arholma socknar av Bro och Vätö skeppslag samt Frötuna och Rådmansö socknar av Frötuna och Länna skeppslag.

215 I närvaro av ordföranden kammarrådet Dufwa samt byrådirektören Andersson och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Rådmansö socken: arrendatorn A. Sjöblom, Kungsgården, och Arvid Söderlund, Tjockö; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Vätö socken: E. Karlsson, Enskäret; från Rådmansö socken: S. G. Blomstedt, Fejan, Johan Gustafsson, G. E. Lindqvist och G. M. Sjöman, Gräddö, H. Sjöblom, Åkerö, C. P. Söderlund, Räfsnäs, J. Westerlund, J. L. Westerlund och I. Österberg, Tjockö; ävensom folkskolläraren Anton Idberg, skepparen P. O. Jansson, handlanden B. Persson och sjömannen G. Söderlund, Gräddö, samt snickaren G. Jansson, Åkerö, Gräddö. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag a v fiske i d k a s vid nu ifrågavarande k u s t s t r ä c k a ? I Rådmansö och Vätö socknar är strömmingsfisket det mest betydande. Det bedrives till största delen med skotar; inomskärs användas endast förankrade eller s. k. fasta sådana, utåt havs, dock mera sällan, även drivande. Skötfiske under isen förekommer men har under de senaste åren icke varit lönande. Utefter södra och östra kusten av Rådmansö socken finnas numera inga notvarp. Förr bedrevs ganska mycket notfiske på nämnda kust, särskilt vid Räfsnäs, men det upphörde för omkring femtio år sedan. I Norrtäljeviken idkas notfiske ända in i Kvisthamraviken vid Björnö. Där finnes ett rätt stort antal notar. Skötfiske bedrives huvudsakligen i skärgården från Tjocköfjärden och ut mot Söderarm. I Lidöfjärden fiskas strömming mest om hösten. Vid Rådmansö fastland idkas endast obetydligt strömmingsfiske. Näst strömmingsfisket är fisket efter gädda viktigast. Vidare fångas något abborre, braxen och id samt om våren sik. Vid Gislingeön har en fiskare från Gävle börjat idka sikfiske med storryssjor. Ute vid Söderarm och i Norrpada skärgård tages flundra med nät. Ålfisket är av mindre betydelse; utanför Gräddö fiskas dock något ål med hommor. Lax fås tillfälligtvis vid annat fiske. I Frötuna socken förekommer strömmingsfiske med not vid Håtö, Spillersboda oich Stubboda, Där fiskas ock rätt mycket sik. Rörande förhållandena i Björkö-Arholma socken upplyste fiskaren E. Karlsson, Enskäret, Vätö, att strömmingsfisket där vore det mest betydande, varjämte vid Arholma fiskades rätt mycket ål. Är fisket fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig

fiskerätten?

Hemmansägaren Söderlund, Tjockö, Rådmansö socken, upplyste, att icke strandägande fiskare erlade avgift till Tjockö byamän för fiskerätt å byns vatten. Avgifterna växlade mellan 3 å 4 till 15 kronor för båt och år med obegränsat antal skotar; fiskare, som icke vore bosatta å Tjockö, finge betala ända upp till 25 kronor om året. Vid bestämmande av avgiften toges även hänsyn till det antal

216 skotar, vederbörande använde. Avgiftens erläggande berättigade även till annat fiske än skötfiske. Avgift hade uppburits av byamännen, så länge han mindes. Byns enskilda fiskevatten ansåg han sträcka sig ända ut i havsbandet 180 meter ut från 2-metersdjupet vid den yttersta kobben. På fråga, huruvida de, som ej erlade avgift till byamännen, tillätes fiska till exempel vid Söderarm, förklarade Söderlund, att det visserligen hänt, att fiskare lagt skotar där utan att erlägga avgift och att detta fått ske utan att talan väckts för olovligt fiske, men att byamännen dock gjorde anspråk på avgift för fiske jämväl vid nämnda plats. Vid några tillfällen under senare år hade byamännen i tidningarna kungjort förbud mot olovligt fiske å byns vatten. Fiskaren Karlsson, Enskäret, Vätö, upplyste, att han till Tjockö byamän betalade 12 kronor om året för fiskerätt. För denna avgift finge han lägga hur många skotar han önskade och gå hur nära land som helst. Fiskaren Österberg, Tjockö: Fiskare från Vaxholm hade under de sista femton, åren börjat fiska vid Tjockö. De. lade sina skotar mitt i fjärdarna och betalade ej avgift till strandägarna. Såvitt Österberg kunde erinra sig, hade detta förhållande ej ägt rum längre tillbaka än femton år. Fiskaren Sjöman, Gräddö, som vore född i Vidinge, upplyste, att fisket där hade ansetts fritt utanför 50 famnar från land. I fjärden mellan Vidinge och Norrpada skärgård hade vem som helst fått fiska, men inom nämnda skärgård hade strandägarna förbehållit sig fisket. Beträffande annat fiske än strömmingsfiske upplystes, att å Räfsnäs bys vatten, som vore oskiftat, alla i byn boende finge fiska, men icke strandägande betalade i regel avgift till delägarna i byn. Vid Vidinge finge likaledes innanför de 50 famnarna alla som bodde i byn fiska. Det upplystes vidare, att en fiskare från Gävle arrenderat Håkanskärs skärgård (frälsefiskeriet Håkanskär nr 1 i Vätö socken) och kungjort förbud not fiske där. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 å r s l a g ? Ingen av de närvarande hade bildat sig någon uppfattning om innebörden av nämnda uttryck. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast»

fiskredskap?

Fiskaren Sjöman, Gräddö, ansåg all redskap, som förankrades, vara fast redskap. Fiskaren Lindqvist, Gräddö, menade med rörlig redskap sådan som to^es upp inom 24 timmar. Fiskaren Österberg, Tjockö, räknade till rörlig redskap torskrev, som fiige ligga blott några timmar, samt flundre- och siknät, vilka stode endast över natten. Folkskolläraren Idberg, Gräddö, som vore född i trakten, hade sedan baTidomen haft den uppfattningen, att nät, not och skotar vore rörlig redskap, mecan till fast redskap vore att hänföra ryssjor, ålkasar och annan redskap, som finge stå under en längre tid.

217 V a d m e n a s med »inomskärs» och »utom skären»? Hemmansägaren Söderlund, Tjockö, ansåg inomskärs sträcka sig ut till de yttersta skären. Folkskolläraren ldberg, Gräddö: Förr i tiden idkades vad man kallade »utomskärsfiske» av dem, som bodde i fisklägen på de yttre skären. De, som bodde på själva Tjockön, idkade »inomskärsfiske» omkring ön. Numera hade denna skillnad utplånats genom motorbåtarnas införande. Vad m e n a s med u t t r y c k e n »yttre skärgården» och »å djup» i 4 § av 1896 å r s lag? Fiskaren Blomsiedt, Fejan: Söderarm hörde till den yttre skärgården. Gränsen mellan yttre och inre skärgården ginge ungefär vid Idskär och Alskär. -Med uttrycket »havsbandet» menades de allra yttersta kobbarna. Fiskaren Sjöman, Gräddö: Norrpada skärgård \kge i havsbandet och vattnet mellan nämnda skärgård och Vidinge vore utomskärs. Vattnet inom Norrpada skärgård vore däremot inomskärs. I fråga om uttrycket »å djup» förklarade Sjöman, att enligt hans mening det fordrades ett djup av åtminstone 8—10 famnar eller 15—20 meter för att det skulle vara »å djup». Det upplystes, att ståndkrok ansåges kunna sättas på högst två famnars djup, samt att torskrev i regel utlades på minst åtta, högst trettio famnars djup. De närvarande uttalade enhälligt, att lagen borde förtydligas, särskilt i fråga om uttrycken inre och yttre skärgården samt rörlig och fast redskap. Fiskaren Sjöman, Gräddö, uttalade önskemål om sådan ändring i lagen, att det bleve möjligt för en delägare i oskiftat fiskevatten att ensam arrendera ut fiskerätt utan att samtidigt utarrendera jord. Härefter avslutades sammanträdet.

Den 23 oktober 1920 i tullvaktstugan i Grisslehamn. Detta sammanträde var utlyst att äga rum med strandägare och fiskare med flera från Edebo socken av Frösåkers härad samt Häfverö, Singö och Väddö socknar av Väddö och Häfverö skeppslag. I närvaro av ordföranden kammarrådet Dufwa samt byrådirektören Andersson och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Häfverö socken: Oskar Karlsson, Norrby; från Singö socken: K. P. Eriksson, M. Mattsson och A. P. Sandin i Fogdö; samt från Väddö socken: Karl Karlsson och Erik Gustaf Mattsson, Byholma, samt Erik Mattsson, Tomta; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Häfverö socken: Karl Fredrik Eriksson, byggmästaren Karl Hagsten, Gustaf Mattsson, arbetaren J. O. Melin samt varvsarbetaren Arvid Pettersson i Grisslehamn;

218 från Singö socken: Oskar Buhre, Backby, postföraren F. V. Eriksson, Norrvreta, C. J. Jansson, Skollholmen, och Gust. Westerlund, Boda; samt från Väddö socken: Karl Enman och fiskardrängen V. Jansson, Edeby, Karl Gustafsson, Björholma, varvtimmermannen M. E. Holmström, Nils Holmström, Karl Johan Karlsson, Gust. Eriksson och G. A. Wederbrand, Byholma. ävensom tullvaktmästaren J. Westin, Grisslehamn. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde kammarrådet Dufwa till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid nu ifrågavarande

kuststräcka?

I Häfverö socken äro de viktigaste slagen av fiske gäddfisket, bedrivet med krok och ryssjor, samt sikfisket, som idkas med nät. Gäddfiske förekommer nästan överallt vid socknens kust. Närmast i betydelse komma strömmingsfisket och ålfisket. Strömming har av gammalt fiskats med s. k. fasta skotar vid Kallsö och i Edeboviken ned till Tullka samt sedan åtta eller tio år vid Prästäng, öster om Bredsundsviken. Notfiske efter strömming förekommer endast vid Trästa i sundet mellan Väddö och fastlandet. Det mest betydande ålfisket bedrives o mellan Prästäng och Bärbyö, där vattnet hör under Norrby och Bergby byar. Ålen fångas med hommor, här benämnda ryssjor. I Edebo- och Häfverövikarna är ålfisket obetydligt. Vidare fiskas abborre och torsk, det senare med nät. Vid Hallsta fiskas i Edeboviken id och braxen. På sommaren fiskas »badid» i Bredsundsviken. Intet flundrefiske förekommer. I Singö socken är strömmingsfisket det förnämsta. Det idkas å båda sidorna av Singölandet men mest på östra kusten och bedrives uteslutande med fasta skotar. Notfiske lär tidigare hava förekommit men ej såvitt de nu levande mindes. Strömmingsfiske under isen med skotar har, så långt man minnes, idkats vid Fogdö och i synnerhet vid norra delen av Singölandet. Vidare idkas ålfiske, som vid Fogdö är nästan lika betydande som strömmingsfisket och jämväl å Singölandets östra kust, särskilt vid Tranvik och Skollholmen, är av stor betydelse. Det bedrives med hommor. Närmast strömmings- och ålfisket i vikt kommer fisket efter gädda, som fångas med ryssjor. Torsk fiskas med långrev särskilt vid Understen på ända till 240 meters djup. Detta djupfiske har börjats under krigsåren av fyrpersonalen å nämnda skär. Vidare fiskas torsk med rev å djup vid Stora Korsten och Måssten. Om vintern tages omkring Singölandet torsk med nät under isen. Laxfiske med not och storryssjor förekommer men är icke av större betydelse. Mest till husbehov fiskas sik, id, aborre och lake med not, nät och ryssjor, sik även med storryssjor. Flundrefiske med nät till husbehov bedrives särskilt av fyrpersonalen å Svartklubben. I Väddö socken är ålfisket med hommor av gammalt det förnämsta. Det idkas i synnerhet på havssidan ända ned mot Arholma. Enligt uppgift har det bedrivits åtminstone ett par hundra år. Därnäst i betydelse kommer strömmingsfisket, som på den yttre kusten bedrives uteslutande med s. k. fasta skotar. Med not idkas strömmingsfiske i sundet mellan Edeby ooh Lund ned mot Ortala samt

219 mellan Brevik och Granö. På det senare stället förekommer även något skötfiske. Vidare fiskas lax med not huvudsakligen på Tomta ägor och vid Grisslehamn ävensom vid Gamla Grisslehamn. Fisket efter sik, gädda och abborre är obetydligt; sikfisket bedrives méd storryssjor samt nedåt södra Väddö om hösten med nät och not. Torskfiske förekommer i allmänhet icke. Är fisket fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig

fiskerätten?

Det upplystes, att i Väddö socken strandägarna i allmänhet arrenderade ut ålfisket till yrkesfiskare för ett eller flera år, ofta efter auktion. Från Grisslehamn till Björkö vore sålunda allt fiskevatten utarrenderat, huvudsakligen för ålfiskets skull. Byholma byamän idkade själva ålfisket å byns vatten. Vidare upplystes, att Byholma byamän tidigare och så långt tillbaka någon mindes utarrenderat strömmingsfisket å sitt vatten. För omkring 10 år sedan hade emellertid utarrenderingen upphört, enär fisket ej varit lönande, och numera vore skötfisket å byns vatten fritt. Skötarna sattes i regel från Loskär, beläget omkring 300 meter från fastlandet, och utåt; vid nämnda skär sattes skötarna intill tre å fyra meter från land. Fiskaren Enman, Edeby, Väddö, uppgav, att han liksom hans fader före honom arrenderade allt fiske å Edeby bys vatten på yttre sidan av Väddö. Bytesholmen utanför Edeby bys land ansåg Enman tillhöra kronan och fisket därinvid följaktligen vara fritt, ehuru byamännen gjorde anspråk på enskild fiskerätt även där. Fiskarna Buhre, Backby, och Jansson, Skollholmen, Singö: Det i jordeboken upptagna fisket Gåsö, Måsesten och Roten innehades till hälften av Buhre. Den andra hälften innehades av fiskare och bönder i Backby, Trän vik, Norrvreta, Boda och Skollholmen. Delägarna i fisket ansåges numera berättigade endast till strömmingsfiske och erlade för rätten till ålfiske en särskild avgift till Tranviks och Boda byamän, å vilkas vatten fisket vore beläget. Avgift för ålfiske hade börjat utgå för omkring 25 år sedan. Det upplystes vidare, att på inre sidan av Singölandet jordägarna förbehölle sig fiskerätten, även i fråga om skötfisket, inom 180-meterslinjen; därutanför finge alla Singöbor lägga skotar. Torskfisket vid Stora Korsten, Roten och Understen vore fritt för en var, och det inträffade ofta, att fiskare från andra orter komme dit. Torskfiske bedreves i allmänhet ej på mindre djup än tio till tolv meter. Fjällfisket i övrigt inom strandägarområdet betraktades i Singö socken såsom enskilt, ehuru alla i en by boende, även icke strandägare, tillätes fiska å byns vatten. Hemmansägaren Karlsson, Norrby, Häfverö: Norrby och Bergby byamän utarrenderade ålfisket å sitt vatten mellan Bärbyö och Bresundsviken. Annat fiske begagna byamännen själva. Alla i byarna boende finge fritt fiska å byarnas vatten, men fiske av främmande såges ogärna. Vad m e n a s m e d »inomskärs» och »utom skären»? Allt vatten öster om Singölandet och vidare ned mot Arholma samt vattnet mellan Gåssten och land ävensom mellan Fogdö sten och Fogdö ansågs allmänt för utomskärs. Väster om Singölandet samt Singösund och Fogdö ström vore inomskärs.

220 Vad m e n a s med »fast» och »rörlig» fiskredskap? Tre av de närvarande ville hänföra strömmingsskötar till fast redskap, medan tretton ansågo dem jämte all annan redskap, som lades på aftonen och toges upp påföljande morgon, såsom rörlig redskap. Hemmansägaren Sandin, Byholma, och fiskardrängen Jansson, Edeby, Väddö, ansågo skotar, som förankrades vid bottnen, vara fast redskap, medan s. k. flottskötar, där sänkena ej nådde till bottnen, vore rörlig redskap. Vad m e n a s med »yttre skärgården» och »å djup» i 4 § a v 1896 å r s lag? Till yttre skärgården räknade de närvarande allmänt hela skärgården öster om Singölandet. »I havsbandet» vore där inga holmar eller skär funnes utanför. Hemmansägaren Mattsson, Tomta, Väddö, ansåg havsbandet omfatta hela skärgården utanför Singö och följaktligen sammanfalla med yttre skärgården. Angående innebörden av uttrycket »å djup» hade ingen av de närvarande bildat sig någon uppfattning. Det uppgavs, att ståndkrok vanligen sattes å en till tre meters djup och ansåges kunna användas på ett största djup av fem till sex meter. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 å r s lag? Någon bestämd uppfattning om innebörden av nämnda »uttryck uttalades icke av någon bland de närvarande. Härefter avslutades sammanträdet. Som ovan. Vid protokollet H. Eriksson.

221 Protokoll vid sammanträde i Skärplinge gästgivargård i Öster Löfsta socken den 19 juli 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusten av Uppsala län. Genom nådigt brev den 30 april 1920 hade Kungl. Maj:t anbefallt kungl. kammarkollegium att utsträcka den kungl. kollegium åliggande utredningen rörande fiskerättsförhållandena vid vissa av rikets kuster till att omfatta jämväl, bland andra, Uppsala län. Vidare hade Kungl. Maj:t den 28 därpåföljande maj berättigat undertecknad Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att vid utredningsarbetets utförande, bland annat, på ort och ställe företaga undersökningar och anställa förhör samt för sådant ändamål påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Uppsala län anställa förhör för undersökning huvudsakligen: l:o) angående rådande sedvänjor i fråga om fiskes bedrivande utmed kusten, särskilt med avseende å rättsförhållandet emellan strandägare och icke strandägande fiskare; samt 2:o) angående den rådande uppfattningen om det i 3 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 inrymda stadgandet att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i lagen är medgivet, de skola vara vid sådan rätt bibehållna — företrädesvis med hänsyn till betydelsen av däri förekommande uttrycken »utom skären», »av ålder» och »rörlig redskap» samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade Konungens befallningshavande i länet, på framställning av undertecknad Dufwa, genom allmän kungörelse den 5 juli 1920, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande landsfiskaler för att spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, anmodat strandägare, och idkare av fiske utmed länets kust eller kusten av Älfkärleby, Vesslands, Öster Löfsta och Hållnäs socknar, ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, att denna dag kl. 3 e. m. härstädes sammanträda för att höras i föreliggande frågor. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdet hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, fil. doktorn Th. Ekman. I närvaro av undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Alfkarleby socken: K. Andrén och G. Söderström i Upplands Bodarna samt fiskeritillsyningsmännen L. A. Sundbom i Gårdskär; från Vesslands socken: A. Eklund och Emil Holmgren i Näs; från Öster Löfsta socken: R. Forsling i Skärplinge samt H. Eriksson, Alfred

222 Johansson, C. J. Johansson, Carl Lindberg, Gustaf Lindberg, E. Linér, A. Olsson och P. E. Västlund i Grönö; från Hållnäs socken: A. L. Andersson och E. Andersson i Sikhjälma, fiskeritillsyningsmännen E. G. Gustafsson i Hammarviken, A. Jakobsson, F. M. Larsson och J. E. Vestergren i Slada samt L. E. Larsson i Göksnåre; ävensom bruksförvaltaren E. Hedberg, Strömsbergs bruk, för Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, jägmästaren H. Fogelberg för Gimo-Österby bruks aktiebolag såsom ägare till Karlholms bruk och jägmästaren A. Nilsson för sistnämnda bolag såsom ägare av Löfsta bruk; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Åjfkarleby socken: Carl Johan Carlsson, L. Eriksson och K. A. Lundgren i Gårdskär; från Öster Löfsta socken: J. F. Leufstadius och C. J. Lundgren i Ledskär samt C. J. Zetterberg i Grönö; ävensom fiskeritillsyningsmännen hemmansägaren Oskar Holmgren i Snatra i Vesslands socken och landsfiskalen i Löfsta landsfiskalsdistrikt B. F. Steen. Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad Dufwa till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid länets k u s t ? 1. Förnämligast strömmingsfiske med skotar, såväl drivande som förankrade; därjämte med s. k. krokskötar, vilka, alltid förankrade, delvis komma utanför strandägarområdet. 2. Sik, abborre och gädda med storryssjor och nät, gäddan fångas även med krok (ståndkrok, långrev och drag); lax och laxöring med storryssjor, lax även med laxnät vintertiden i havsbandet; i mindre ryssjor fångas id. Inomskärs användas även krokarms- och småryssjor för fiske efter gädda, abborre, braxen och lake. Med nät tagas vidare mört, id, lake och braxen. På Löfsta vatten användas vid fiske efter all nu uppräknad fjällfisk jämväl grimnät eller skottnät samt pulsnotar. Till agntäkt fångas mört, löja och nors med agnnot. Dessutom användas för ståndkroksfisket betesnät. 3. Ålfiske med krok och långrev samt i relativt ringa utsträckning med ålryssjor. I stornotar, vilka användas endast inomskärs, fångas alla slag av fisk utom strömming och lax. Är

fisket

u t m e d h a v s s t r ä n d e r n a fritt för en v a r eller förbehålla s t r a n d ä g a r n a sig fiskerätten?

Hemmansägaren Eklund i Näs, Vessland, upplyste, att i Vesslands socken förbehölle strandägarna sig fisket å sina områden. Andra finge där ej fiska utan avgifter till strandägarna, vilka avgifter i allmänhet bestämmas för år genom auktion. Inom Näs by betalades år 1919 av sex fiskare 200 kronor för fiskerätten å byns vatten; före 1919 hade under sex a sju år erlagts 50 kronor årligen. Fiskeritillsyningsmännen Holmgren i Snatra, Vessland, upplyste, att fiske-

rätten vid Näs omkring år 1895 utarrenderats för fem år mot 50 kronors årlig avgift, vilken avgift utgått även under de närmast därpå följande fem åren. Därefter hade avgiften stegrats till 100 kronor om året och år 1918 höjts till 200 kronor. Till 1920 hade emellertid arrendet uppsagts. Jägmästaren Fogelberg upplyste, att å Gimo-Österby bruks egendomar i Älfkarleby, Vesslands och Hållnäs socknar, hade jordägarna sedan äldre tid, åtminstone från 1700-talet, förbehållit sig fiskerätten å sina vatten. Arrendatorerna av brukens jord hade haft rätt att fiska. Vidare hade en del av brukets fiskevatten upplåtits till hos bruken anställda industriarbetare. Andra områden av fiskevattnet hade upplåtits till viss fiskare, som haft skyldighet att mot ersättning efter taxa leverera fisk till bruken. Jordägarna hade alltså i möjligaste mån hållit på fiskerätten. Bruksförvaltaren Hedberg meddelade, att i stort sett rådde enahanda förhållanden i fråga om det fiskevatten, som ägdes av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag. Hemmansägaren V estergr en i Slada, Hållnäs, upplyste, att jämväl i övrigt vid ifrågavarande kuststräcka förbehölle strandägarna sig fiskerätten å sina vatten, dock med undantag för strömmingsfiske på viss del av kusten såsom nedan omförmäles. Denna upplysning vitsordades av fiskeritillsyningsmännen Gustafsson i^Hammarviken, Hållnäs. På fråga av fiskeriintendenten Ekman, huru långt strandägarna på östra kusten av Hållnäs socken ansåge sitt enskilda fiskevatten sträcka sig, upplyste hemmansägaren Vestergren, att Slada byamän gjorde anspråk på enskild fiskerätt ända ut till yttre sidan av skären Bläckan, Skötörn, Långbådan och Söderörn. De sydost därom belägna skären Gåskänningen och Rödsten funnes icke upptagna på Slada bys ägokarta utan tillhörde kronan, en var hade rätt att fiska där. Svartören räknades till Vafds by, vars delägare förbehölle sig enskild fiskerätt. Vidare upplyste fiskeritillsyningsmännen Gustafsson, att fiskerätten å vattenområdet kring Hållnas sockens norra udde från Rossholms sjöbodar runt kring skären Västra Kallen och Truthällarna till och med Enskärs Killing, vilket vattenområde tillhörde Hållens by, däri bland andra Gimo-Österby bruks aktiebolag såsom ägare till Löfsta bruk ägde vissa mantal, vore utarrenderad; arrendet inflöte i Hållens bykassa, varefter bruksbolaget erhölle vad som belöpte å dess andelar i byn. Från Enskärs Killing till en linje strax söder om Ljusgrundsudde hörde vattnet under Slada by, som utarrenderade detsamma i enlighet med vad ovan upplysts. Jämväl utefter kusten söderut till gränsen mot Stockholms län vore fisket utarrenderat. Det strax norr om länsgränsen belägna skäret Bredbådan tillhörde antagligen kronan. Beträffande nordvästra kusten av Hållnäs socken upplystes, att på sträckan från Rossholms sjöbodar till Kaplasse vore skötfiske efter strömming tillåtet för en var, medan strandägarna förbehölle. sig allt annat fiske. Från Kaplasse utmed Hållnäs sockens kust till gränsen mot Öster Löfsta socken och vidare utmed denna sockens kust och Vesslands sockens kust till och med Vesslandsfjärden, på vilken kuststräcka fiskevattnet vore samfällt mellan Sikhjälma by och Löfsta bruk, ansåges strömmingsfisket också fritt för en var, men annat fiske vore utarrenderat. Utmed Vesslands sockens kust i övrigt, eller från och med Nöttbohavet

224 norrut och vidare runt Älfkarleby sockens kust västerut till länsgränsen vid Skutskär tillhörde vattnet Gimo-Österby bruks aktiebolag och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag. Fiskeritillsyningsmännen Sundbom, Älfkarleby, upplyste, att sedan gammalt laxfiske under hela året vore vid vite förbjudet å vattenområdet vid Dalälvens utlopp inom en linje från gränsen mot Gävleborgs län vid Härnäs över Maderö till Biludden. Vad menas med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskeritillsyningsmännen Sundbom: Nöttbohavet ansåges vara inomskärs, eftersom jordägarna förbehölle sig fisket där. Jägmästaren Fogelberg: Inomskärs -vore vattenområdet mellan fastlandet och de yttersta holmar och skär, som å lagaskifteskarta hänförts till viss by eller visst hemman. Nöttbohavet vore inomskärs, därför att det till stor del upptagits på ringliggande hemmans lagaskifteskartor. Hemmansägaren Söderström i Upplands Bodarna, Älfkarleby: Nöttbohavet kunde ej anses såsom inomskärs; däremot vore Grönöfjärden ostridigt inomskärs. Strandägaren Västlund i Grönö, Öster Löfsta: Inomskärs vore det vatten, om låge inom strandhemmanens rågångar; allt annat vore utomskärs. Fiskeritillsyningsmännen Gustafsson: Utomskärs vore, där havsvågen sloge in från alla sidor, utan att brytas av skär eller holmar. Jägmästaren Fogelberg: Skärgården vid Hållnäs sockens norra udde från holmen Fågeln ut till Björns fyr vore inomskärs. Häri instämde jägmästaren Nilsson, bruksförvaltaren Hedberg och strandägaren Västlund i Grönö. Fiskaren Zetterberg i Grönö, Öster Löfsta, ansåg däremot sistnämnda skärgård vara utomskärs, emedan »öppna havsvågen» där sloge in. Fiskeritillsyningsmännen Gustafsson: På Hållnäs sockens östra kust vore inomskärs området innanför en linje, dragen från Gubböarna söderut utmed yttersidan av Larspersön, Örnstensskäret, Enskärs Killing, Långbådan, Söderörn, Svartören till inloppet till Flottskärssundet och vidare kring östra kusten av Ängskärsklubb, Brännörn, Flatgrund, Stora Asken och Hästen. Fiskeritillsyningsmännen Sundbom: Vad anginge Älfkarleby sockens kust vore havsfjärden Bilfladet att anse som utomskärs liksom ock området utanför kusten öster ut till skäret Röhällen och vidare utanför en linje därifrån och söderut till ön Skälgrundets yttersida. Bruksförvaltaren Hedberg: Inomskärs vore det vatten, som låge mellan fastlandet och skär med kända ägare. H u r u uppfattas i allmänhet u t t r y c k e t »av ålder» i 3 §, 3 stycket, a v 1896 å r s lag? Någon uppfattning om innebörden av detta uttryck hade icke gjort sig gällande bland de närvarande. Vad m e n a s med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskeritillsyningsmännen Gustafsson: Till rörlig redskap hörde not, nät och drivande skotar.

225 Fast redskap vore fiskebyggnader, exempelvis en laxpata, ävensom ålryssjor och all förankrad eller fastgjord redskap. Hemmansägaren Vestergren i Slada menade med fast redskap all sådan, som lades ut på en bestämd plats för att ligga där, till dess den droges upp, medan rörlig vore all redskap, som vore i rörelse under fiskandet. Härefter avslutades sammanträdet. Som ovan

5 15 — Fiskerättsutredningen, tt.

A. W. Dufwa.

226 Afékrtft.

Bilaga. 2.

Bohus Läns och Vikarnes Lagmans Rätts Dom, uti en af Tanums Härads Tings Rätt den 16:de Martii innevarande år dömd och genom vad till Lagmans Rätten kommen sak, emellan Alexander Hansson och Andreas Andersson Julse i Kustorp och Alexander Bolin i Hede, å egna och öfrige Intressenters vägnar i såkallade Piltavaden, kärande samt John Olsson på Pinön Svarande, angående den sednares vid Tings Rätten gjorda påstående, at käranderne måtte åläggas den efter vanligheten och gammal plägsäd Svaranden tillkommande Landlott för idkat Makrillfiske förlidet år vid Svarandens land hvarjemte blifvit yrkat öpen talan och ersättning för Rättegångs Kostnaden; Uti hvilken sak Tings Rätten of vanberörde Dag sig utlåtit: Att då redan för Ett hundrade Tjugu år sedan, det varit öfligt, at såsom Landlott ärlägga hvar Sjuttonde Makrill af den som fångades vid andras Land och at lika förhållande från äldre tider enligt afhörda vittnens berättelser ägt rum, stadgade Tings Rätten, så i anledning däraf som flera åberopade skäl, at hvar Sjuttonde fisk borde till Jordägaren, där Makrill vaden dragés i Land ärläggas, och därföre förpliktadt Käranderne att i följd däraf för förflutna Året på svornom Ede upgifva hvad de af Makrill ärhållit och derefter på föreskrefne sätt afgiften ärlägga; och skulle Käranderne, utom Lars Thoresson, emot hvilken saken förfölle, ersätta Svarandens Rättegångs Kostnad med fyra Riksdaler Banco; hvarom tvistat är gifven i Herrestad den 20 Julii 1818. Hvad handlingarna innehålla och Parterne anfört har Lagmans Rätten öfvervägadt; och alldenstund Käranderne, som icke vid Tings Rätten undandragit sig at ingå i Svaromål å Svarandens yrkande om den fordrade Landlottens utgörande för framtiden, hvarken vid Tings rätten eller härstädes kunnat på minsta sätt styrka någon deras rätt att utan afgift få draga Not i Land på andras ägor som icke kan ske utan Olägenhet för Jordägaren i flere afseenden; och redan för så lång tid tillbaka, som Etthundrade tjugu år den sed varit antagen, at för till andras Land fångad ock indragen fisk, blifvit i afgift till Jordägaren stadgadt att hvar Sjutonde fisk borde gifvas; fördenskull pröfvar Lagmans Rätten rättvist att Tings Rättens of vanberörde dom såsom på goda skäl grundad fastställa; och skola Käranderne ärsätta Svaranden hans åbrakta ytterligare rättegångs Kostnad med Tre riksdaler Banco: — Ut Supra. På Lagmans Rättens wägnar: J. Boheman.

227 Att Käranderne vädjat emot förestående Dom under Höglofl. Kongl. Götha Hof Rätt, der inställelsen blifver före kl. 12 å dagen den 12 September innev:de år, varder här antecknadt. Uddevalla Rådhus den 27:de Julii 1818. Af Lagmans Embetet; Efter anmodan, A. Westerdahl. Vidimeras ex officio. Stockholm och Kungl. Kammarkollegii aktuariekontor den 18 januari 1912. ,1. W. Hage. aktuarie. Så vidt af här förda vadelista kunnat inhemtas är inom laga tid vadetalan mot förestående dom af förenämnda parter i Kungl. Göta Hofrätt icke anförd; betygar, Jönköping i Kungl. Hofrättens Aktuariekontor den 4 Mars 1913. Ex officio: E. KUnghammer.

Bilaga

Utdrag af domboken, hållen vid lagtima hösttinget med Tunge, Stångenäs, Sörbygdens och Sotenäs härad å tingsstället Kvistrum följande dagar år 1845. Den 1 oktober. N:o 27. Till detta ting har kaptenen och Riddaren 0. 0. Salberg på Hunebo samt hemmansägaren Per Jakobsson på Ramsvik instämt fiskarna Jakob Hansson och Olof Mathiasson uti Fykan samt Per Andersson under ödby i påstående om ersättning för det de icke gifvit landlott för den fisk de med wad tagit wid kärandenas stränder samt att bota efter lag och tingsförbud för olofligt fiske; hvarjemte P. Jakobsson enskilt påstått ansvar och ersättning af svarandena för det de under samma tid gått olaga wägar öfver dennes äng på Fykan, och ersättning för derigenom tillfogad skada. Den 8 december. N:o 19. Uti N:o 27 emellan C. C. Sahlberg och Per Jakobsson i Ramsvik emot fiskrarna Jacob Hansson och Olof Mathiasson i Fykan samt Per Andersson i Ödby om landlott.

228 Utslag. Svarandena hafva medgifvit, att de, innevarande år, med deras wad, idkat Makrillfiske wid Kärandenas hemmans grund, land och holmar, men deremot icke visat att de genom kontrakt eller på annat vis, betingat sig rättighet till ett sådant fiske, utan afgift till strandägarne; hvarföre och då kärandena, med de i målet hörda vittnen upplyst, att så kallad landlott från utminnes tider ägt rum och ännu utgöres af dem, som fiska om annans grund, med hvar sjuttonde fisk till strandägaren, hvilket bruk ännu är gängse och iakttages här i orten; så och enär en sådan afgift synes vara billig och med rätta tillkommer strandägaren, hvilken fisken tillhör, så länge den är på hans grund, samt kärandena med wittnen ådagalagt, att svarandena, med deras wad, innevarande sommar, fångat å Kärandenas hemmans watten och grund, tjugo wahlar makrill; pröfvar allt derföre och med antagande af nämde bruk till regel Häradsrätten i stöd af 1. Capitlet 11 § Rättegångsbalken rättvist härmed ålägga svarandena, att, en för alla och alla för en, genast och emot quitto till Kärandena aflemna hvar sjuttonde af den fångade makrill fisken eller och densamma med penningar betala efter öfverenskommande pris eller det värde, som af gode män bestämmes, hvilka parterna en hvardera tillkalla, som i händelse de ej blifva ense, utse en tredje, som med dem i wärderingen deltager; anseende Häradsrätten till följd häraf, att då mot nu stadgade afgiften, svarandena ägt rättighet till omstämda fisket, några böter för sammas idkande icke heller kan äga rum eller svarandena ådömas. Widkommande därnäst Per Jakobssons enskilda påstående om ansvar å svarandena för det de gagnat olaga stigar öfver hans ägor Fykan, så, emedan detta åtal innefattar brottmåls egenskap, med sin särskilda rättegångsordning, som icke får med den för tvistemål sammanblandas; ty kan denna del af instämningen nu icke till pröfning upptagas; utan är det Per Jacobsson öppet, att denna del af målet särskilt instämma och fullfölja, i händelse af befogenhet. Som svarandena hufvudsakligen varit tappande, så skola de ock, jemlikt 21 Capitlet 7 § Rättegångsbalken återgälda kärandena deras i Rättegången använde nödige kostnader med skäligen ansedde Tre riksdaler 16 skillingar banko. Som of van. På Häradsrättens vägnar: A. Wester dal. Rätt afskrifvet; betygar På domarämbetets vägnar: V. Hagstrand. Att emot förestående den 8 december 1845, N:o 19, afkunnade utslag vad icke erlagts, betygar Kvistrum den 3 november 1915. Af Domarämbetet: H. Hellichius.

229 Bilaga

Å r 1846 den 25 januari å Tunge, Stångenäs, Sörbygdens och Sotenäs Häraders tingsställe Qviström inställde sig undertecknad ortens ordinarie Lagman — — — till förrättande af innevarande års Lagtima Lagmans Ting i Bohus län och Wikarne.

Ar 1846 den 8

september.

§ 47. Bohus Län och Wikarnes L. R:s Dom uti en från Tanums och Bullarens H. Rt. vädjad sak emellan Lars Olsson i Gisslared, g. Nm. Tobias Lind i Kastorp, K:de, samt Sven Ekeroth, Olaus Simonsson och Carolus Henricsson på Otterön, g. Reg. Commiss. O. Bårström, S:de, ang. S:nes g. stämning till H. Rn. väckte påstående, att K:n måtte åläggas betala s. k. landlott för det han fiskat Makrill vid K:ns land samt utgifva av H. R:n stadgadt vite; I hvilken sak och efter det K:n företett en K. M. Nådiga skrivelse till K. B. H:de i Göteborgs Län d. 5 april 1831 hvarmedelst K. M. i anledn. af begärd förkl., dels hvad djup hafvet skall hafva, der landtgrunden sluta och hvarest det fria fisket vidtager, dels ock att i och för hummerfisket samma rättighet måtte beviljas, som för sillfisket äro stadgade, i Nåder förkl. att då enl. 1 Cap. 1 § af Kgl. Stadgan och Reglem. för Nordsjöfiskerierna af d. 21 Juli 1774 det är hvar och en tillåtet att i öppna hafvet och vid alla utom Öresund belägna under Svenska Kronan lydande skärgårdar idka fiske af hvad art som helst, och deraf följer att hinder för fiskets utöfning ej kan i vägen läggas af andre än dem, som kunna hafva enskildt egande rätt till fiskevattnet, alltså vore någon förkl. icke af nöden, H. R:n i utslag d. 21 Aug. 1845 sig utlåtit: att alldenstund S:nes äganderätt till stranden, hvarest det omstämda fiskandet skett, icke blifvit ifrågasatt, samt K:n icke på något sätt styrkt sin rätt, att utan afgift få draga not i land på S:nes strand, dertill K. M:s ofvan anmärkta skrifvelse så mycket mindre föranledde, som densamma endast innehåller stadgande om rättighet till fiske i öppna hafvet och ingalunda till andras stränder, hvilket ej kan ske, utan att för jordäganden i flera hänseenden medföra olägenhet; Fördenskull och enär g. vittnesmålen och i öfrigi blifvit ådagalagdt, att enl. sedan långliga tider häfdvunnet bruk af den till annans land dragne och fångade fisk hvar 17:de lemnats till jordegaren, ty ock då K:n medgifvit att det af S:n fordrade belopp, utgörande, efter denna beräkning, af hvad han fångat, mindre än hvad sålunda varit öfligt, tilldela jordägaren förkl. K:n pligtig genast tillhandahålla fordrade 28 st. Makriller och 28 sk. rgs i penningar; hvarjemte K:n ss. tappande ålades gälda S:ns på rgn hafde kostnader med 6 Rs. 32 sk. Br. Deruti ändring är etc. L. R:ns har sakens beskaffenhet övervägat; Och emedan i enlighet med hvad som inhemtas af Kgl. Placatet d. 1 Mars 1545, Kgl. Brefvet d. 20 sept. 1551, Kgl. Handels Ordinancien d. 12 Oct. 1617 § 5, Kgl. Plac. och Reglem. för Sillfisket den 13 Oct.

230 1666 § 11, Kgl. Resme på Allm. Besvär d. 25 Maj 1720 § 38 och 17 Sept. 1723 § 54, Kgl. Previlegierne för Ridd. och Adeln d. 16 Oct. 1723 § 15, Kgl. Fiskeristadgan d. 17 Nov. 1766 1 Cap. 1 och 13 §§, 2 Cap. 1, 6, 9, 10 och 11 §§ samt i Kgl. Brefvet till Landsh. i Göteborgs Län d. 30 April 1831 åberopade, men ingalunda i någon del deraf upphäfda Kgl. Stadgan och Regi. för Nordsjö fiskerierne i Göteborgs Län d. 21 Juli 1774 1 Art. 1 §, både i äldre och nyare lagstiftning, rörande fisket i Saltsjön, den grundsatts i allmännhet, finnes för rättighet till fiske stadgat, att den som är ägare till angränsande land och holmar jemväl äger strand, samt att äfven vid öppna hafstranden, eller der ingen skärgård är, ss. ock utom skären ingen annan får, utan lof, fiske idka å jord- eller strandägarens landgrund, hvilken, så långt den sträcker sig, medförer enskild fiskerättighet; Fördenskull och som de ifrån detta allm. stadgande gjorde undantag, hvilka förefinnas i Kgl. Brefven d. 26 Oct. 1551 och 1 Dec. 1682 och i ofvanåberopade Kgl. Fiskeri Stadga d. 14 Nov. 1766 1 Cap. 8 §, 2 Cap. 7 § sista Mom. och 8 § samt Kgl. Stadga och Regi. för Nordsjö fiskerierna i G. o. B. län d. 21 Juli 1774, 2 Art. 5 §, endast angå sill och strömmingsfisket, Skälars, Uttrars och andre skadedjurs utdöende i sjön, samt fiskerättigheten kringom Stockholms Stad, finner L. R:n att K:n varit oberättigad att, på sätt som skett, utan lof fiska Makrill å S:nes landgrund och på deras strand; hvarföre och då sådant yrkats K:n icke kan undgå, att, för slikt olofl. fiske, till S:ne utgifvaers.; Och derföre samt jeml. grunderne i K. förkl. d. 24 Jan. 1771 2 § och på de af H. R:n för öfrigt anförde skäl, pröfvade L. r:n rättvist motv. Uts. fastställa; Skolande K:n med 8 R. Br. ers. S:nes L. T. Kostnad. A. U. S. På Lagmans Rättens vägnar: P. Hohnertz. Rätt afskrifvet betygar, Jönköping i Kungl. Göta Hofrätts Arkivarieexpedition den 23 oktober 1915. Ex officio: H. Lindqidst. Emot ifrågavarande dom är inom laga tid vadetalan av förenämnde parter härstädes icke anförd; betygar enligt här förda vadelista: Jönköping i Kungl. Göta Hovrätts Aktuariekontor den 23 oktober 1915. E. Klinghammer.

231 Bilaga S.

Avskrift

av domboken, hållen vid laga vårtinget med Tunge, Sörbygdens och Sotenäs härader den 26 maj 1698.

N:r 32. Dedh hafuer Vhlebergs 2:ne gårders jordägare widh seenaste wintterting beswärat sig deröfuer, huru såsom för dessa gårdar liggier några öjar och hollmar, huar wid mackrille fiske med wandedrätter bruckas, beklagandes sig samma jordägare att icke niutta den rätt som widh andras land med land luttz läggiande af de närboende grannar som fiskerie bruka: berättandes derjemte att desse Odals Skattegårdar äro så ringa af eigendomb, att dhe beggie ähre förmedlade till hallfua gårdar; Förlijdett wintter ting sub num. 8 ähr denna action giordt annhängig, då häradzhöfdingen med nembnden utan bekåstnadh lofuade till wååran willia taga denna lägenheet af hollmarne utj ögenmärcke, men häradzhöfdingen medellst laga förfalld, och sorgelig händellse eij kunnat deth effterkomma, ligwell haar sigh derom giort vnderrättat. H:r borgemästaren i Marstrand wellwisse Petter Kall haar effter dhe öfrige jordägandernes begiäran sigh påtagitt att wara derras fullmäcktig, å andra sijdan såsom swarande war länssmannen Anders Jönsson i Fintorp, och Lars Jönsson på Hunneboostrandh; kiärande af Vhleberg berätter huru desse gårdar alltid waritt i lägerwall, och stundom mehrendehls ödhe, hwar igenom den owanen händt, att ingen fordratt på gärdernas rätt; Länssmannen Anders Jönsson swarade omsijder, att så framt dhe skola betahla landlutt, de då måste få liggia af Vhlebergz åboer odrefne, när dhe jntagit något stöde eller wåådedräckte, jnntill de dess dhe kastadt hafwa; Resolutio. Såsom rätten nogsampt befinner att dessa hollmar finnas utan för Vhlebärgz land liggia såsom och att dhe med rätta der till kunna och böra kiännas och att Vhlebärgz åboer desse hollmar hwar något grääss wäxer, åhrligen från gammall thijd höijat, dertill med befinnas att leyes båtn garns stöö widh dessa hollmar, af Vhlebergs åboer, huaraff ändtlig föll jer att höll merna måst medh rätta hööra till Vhleberg, dy dömmer rätten, att hedan effter skall af huar een som deeras fiske her i denna» Vhlebergs skiärgårdh nyttia willia, betahla deeras landlutt, som ähr een heele mans lutt öfuer all waadhen, utj huar waadh skall beräcknas 8 man, som gifuer af sig huar 17:de fisk, eller dehl af dedh som medh waadhen fiskas, dedh desse berätta så på andra ställen der i ortten brukeligit ähr, utgifuas, och skall fördenskulld sedan dhe sådan sin rättigheet afläggia, wara odrifna aff Vhlbärgz åboar när dhe något drächte inntagitt, jnntill dass dhe kastadt hafua. Och sådant till förekommande av huarjehanda oenigheet och trätta, huar igiönom dhen högste Gudh förtörnas och kan förorsaacka herren till sådan wreede att draga sin velsignelsse från landet. Efter en av kronobefallningsmannen A. Liungwall den 1 december 1750 bestyrkt avskrift, som finnes bilagd häradsrättens dombok för den 2 juli 1796.

232 Innehållsförteckning. Sid.

Bilaga nr 1. Protokoll vid i orterna hållna sammanträden med strandägare och fiskare m. fl. Göteborgs och Bohus län

3 Hallands

58 Kristianstads

79 Malmöhus

97 Blekinge

128 Kalmar

146 Gotlands

159 Östergötlands

169 Södermanlands

Stockholms

194 Uppsala

186 Bilaga nr 2 ,

226 227 ;

229 :

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r b e t e c k n a u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i den kronologiska förteckningen.) A l l m ä n lagstiftning. R ä t t s k i p n i n g . F å n g v å r d . Utkast till ä n d r a d lydelse av vissa paragrafer i kungl. stadgan den 22 juni 1920 m e d vissa föreskrifter ang. d o m s a g o r n a s förvaltning. [14]

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyi å m. ni. [13] Betänkande ang. o r d n a n d e t av statens b y g g n a d s v e r k s a m h e t inom Stockholm. [15]

H a n d e l o c h sjöfart.

Kommunalförvaltning. Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänk a n d e n . 31. Den svenska t v ä t t m e d e l s i n d u s t r i e n . [2] 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6] B e t ä n k a n d e m e d förslag till g r u n d e r för avsättning till de affärsdrivande verkens förnyelsefonder m. ni. [9] Förslag till förordning ang. statlig i n k o m s t - och förmögenhetsskatt. [10] Politi.

Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n .

Försäkringsväsen. Betänkande med u t r e d n i n g ocli förslag angående social försäkringens organisation. [8]

Socialpolitik. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig [H] odling i övrigt. Sveriges enskilda skogar. [12] Konsumentkooperationen i Sverige. [16] Utredning av vissa frågor r ö r a n d e p riva ti aro verken [1] Hälso- o c h sjukvård. Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen. Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag.

[7]

Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens iandsbygdstäxoi in. m. [18] U t r i k e s ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l rätt. Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d binäringar. Betänkande rörande det s. k. Genéveprotokollet angåe ide avgörande på fredlig väg av internationella tvi.ter. Utredning rörande fiskcrättsföihallandena vid rikels kuster. Del l. [19] Del 2. [20J [171

Sthlm 1925, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.