Betänkande med förslag till motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1925:29 SOCIALDEPABTEMENTET
BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G TILL M O T V E R K A N D E AV
ARBETSLÖSHET GENOM ANORDNANDE AV
A L L M Ä N N A
A R B E T E N
AVGIVET DEN 24 J U L I 1925 AV
SÄRSKILDA INOM K. SOCIALDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA
S T O C K H O L M 1 9
2 5
Statens offentliga utredningar 1925 K r o n o l o g i s k
1. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. Norstedt. 17a s. 2 p a t . - t a b . E . 2. Tull- <ch t r o k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och botänkanden 3 1 . Den svenska tvättmedelsindnstricn med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av H j . Henibiirger. Marcus. 108 s. F i . 3. Tull- cch t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkandon. 2). Den svenska skoindustrien med särskild hänsyn til. förhållandena före världskriget. Av W. Smith. Tullberr. 104 s. F i . 4. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden. 10. Den svenska cementindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. A v O. E d ström. Marcus. 48 s. F i . 5. Tull- o:h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden. 82. Den svenska porslinsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. A v E . W. Tillberr. Tullberg. G4 s. F i . 6. Tull- o'h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bctänkanden. 83. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. Av F . Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . 7. Underoc'ficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag j ä m t e personalrepresentanternas särskilda y t t r a n d e . Fahlcrantz. 140 s. F ö . 8. Betänkmde m e d u t r e d n i n g och förslag angående socialförsäkr.ngens organisation. Norstedt, viij, 355 s. F i . 9. B e t ä n k m d e m e d förslag till grunder för a v s ä t t n i n g till de änder Ivnngl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t lydande affärsdiivande verkens förnyelsefonder s a m t för användning 0 ' h placering av föx - nyelsefondernas medel. Norstedt. 44 s. K . 10. Förslag till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt j ä m t e m o t i v . Norstedt. 40 s. F i . 11.. Det s\?nska skogsbrukets förutsättningar och historia. Av N . Schager. Tiden, viij, 168 s. F i . 12. SveriffK enskilda skogar. A v N . Schager. Tiden, viij, 309 s. F i . 13. Byggnodsstyrelsesakkufmigas betänkande angåondo o m organisation a v byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m . m . Marcus. 110 s. K .
f ö r t e c k n i n g
14. U t k a s t till ä n d r a d lydelse av 1—12, 19, 21—2-4, 2(6, 28 —35, 40 s a m t 4 8 o c h 49 §§ i knngl. s t a d g a n dem 22 j u n i 1920 med vissia föreskrifter angående domsagoirnas. förvaltning. Manens. 39 s. J u . 15. Betänkande a n g å e n d e o r d n a n d e t av s t a t e n s bjyggmadBv e r k s a m h e t i n o m Stockholm. Centraltr. x v j , 5217 s. 12 pl. K . 16. K o n s u m e n t k o o p e r a t i o n e n i Sverige. Av A . Gjöres;. Tiiden. viij, 168 s. F i . 17. Betänkande r ö r a n d e det s. k. Geneveprotokollet wngåiende avgörande p å fredlig väg av i n t e r n a t i o n e l l a tvist-er. Nors t e d t . 148 s. U. 18. B e t ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens lanidsbyygdst a x o r m . m . H a r e n s . 167 s. 7 bil. K . 19—20. U t r e d n i n g rörande fiskerättsförhållandena v i d rrikets kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . 21. Förslag till laig o m försäkringsavtal m . m . N o r s s t e d t . 386 s. J u . 22. 1'örfalskningsbirotten. Förberedande u t k a s t till Btraffflag. Speciella delen.. 6. A v J . C. W. T h y r é n . L u n d , Berrling. vi, 249 s. J u . 23. Förslag till löraer-eglering för landsfogdar och latndsfifiskaler ni. m . M a r c u s . 172 s. S. 24. 1921 å r s p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . 4. Bettänkkande m e d förslag tiLl m i l i t ä r tiänstepensionslag. l d u u i . 1150 s.
Fö. 25. Förslag till lag om dödande av förkommen h a n d l i m g lim. m. Norstedt. 32 s . J u . 26. Förslag till l a g o m gälds betalning g e n o m pemnii ngars n e d s ä t t a n d e i a l l m ä n t förvar. Norstedt. 21 s. J I M . 27. 1923 års t a x e r i n g s s a k k u n n i g a s betänkande angåesndee omorganisation a v taxer'inL'svasendet. Marcus. vi;j, 2275 s. Fi. 28. B e t ä n k a n d e o c h förslag rörande lindring i staaffldftgens bestämmelser o m preskription av straff. L u n d , Berrling. 57 s. J u . 29. B e t ä n k a n d e m e d förslag till motverkande a v arbiotsliiöshet genom a n o r d n a n d e av a l l m ä n n a arbeten. Norstedtt.800 s . S .
A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. B o k s t ä v e r n a med fetstil utgöra begynnelsebokstäviverna till d e t departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t . ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = jordbruksdepart.emeientet. Enligt kungörelsen d e n 3 febr. 1922 ang. s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) utgivas u t r e d n i n g a i r n a ii i omslag med eihetlig färg för varje departement.
STATENS
OFFENTLIGA
UTREDNINGAR
1925:29
S O C I A L D E P A R T E M E N T E T
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL MOTVERKANDE AV
ARBETSLÖSHET GENOM ANORDNANDE AV
A L L M Ä N N A
A R B E T E N
AVGIVET DEN 24 JULI 1925 AV
SÄRSKILDA
INOM K.
SOCIALDEPARTEMENTET
TILLKALLADE
SAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1925 KUNGL. BOKTRYCKERIET.
P . A. NORSTEDT & SÖNER
INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. Skrivelse
till Herr Statsrådet
och Chefen för Kungl
Socialdepartementet
5¶Inlediiing Historik
9 13
Organisation Centralorgan Kommunala arbetslöshets- och hjälpkommittéer Länshjälpkommittéer Arbetsdirektionerna
13 13 15 1" 1"
Statsbidrag till kontant Hyreshjälp
understödsverksamhet
20¶Nödhjälpsarbeten Omfattningen
*1 *0
Lone- och arbetsvillkoren Extra förmåner, förläggning m. m Nödhjälpsarbetena i Göteborgs och Bohus län 1916—1918 Lone- och arbetsvillkor mars 1918—1 maj 1922 1922 års ännu gällande löneprinciper Mat och logi Personlig utrustning Faktiska förtjänsten i nödhjälpsarbete Ackordsarbete och faktiska kostnader vid nödhjälpsarbeten och arbeten i öppna mark-
** *5 26 *' ^8 32 °° 36
nåden Uttagning av arbetslösa till nödhjälpsarbete Behovsprövningen Förfarandet vid uttagningen Förhållandet till arbetskonflikter Arbetsobjekten Förhållandet mellan kommissionen och vederbörande Statskommunala arbeten Verksamhetens hittillsvarande kostnader FörslagKontinuerlig
eller intermittent
Organisationen Principerna
verksamhet
qrr °' 43
uppdragsgivare
4 " 46 48 52 54 55 58
59 "1
för
verksamheten
Arbetslönen Ortstillägg m. m Kontant understöd Resor
*>o _ ^0 *>' 67
4¶Statskommunala arbeten Rådgivande och, vägledande verksamhet Behovsprincipen m. m Tiden för kvarstående i nödhjälpsarbete Förhållandet till arbetskonflikter Arbetsobjekt m. m Förhållandet till uppdragsgivaren m. m Ny författning
Sid. 68 68 69 69 70 70 72 72
Särskilt yttrande av Hrr Hagman och Holmström
Till Herr Statsrådet
och Chefen
för Kungl.
Socialdepartementet.
Jämlikt nådigt bemyndigande den 6 juni 1924 uppdrog statsrådet och chefen för socialdepartementet samma dag åt undertecknade att, på sätt i statsrådsprotokollet över sociala ärenden för samma dag angivits, i egenskap av sakkunniga inom socialdepartementet biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Tillika uppdrog departementschefen åt undertecknad Cederborg att såsom ordförande leda de sakkkunnigas förhandlingar. Vidare uppdrog departementschefen genom ämbetsskrivelse den 10 oktober 1924 åt t. f. sekreteraren hos socialstyrelsen Kurt Bergström att fungera såsom sekreterare hos de sakkunniga. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 10 september 1924 hava till de sakkunniga överlämnats vissa handlingar a t t tagas i övervägande vid fullgörande av sakkunnigeuppdraget. Dessa handlingar återgå härjämte. Föredragande departementschefens uttalande till omförmälda statsrådsprotokoll, vilket angav direktiven för de sakkunnigas utredningsarbete, var av följande lydelse: »Jämlikt av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag har socialförsäkringskommittén den 30 december 1922 avgivit betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor. Den del av kommitténs förslag, som avser statsbidrag till arbetslöshetskassor, innebär ett system av arbetslöshetsförsäkring, grundat på bidrag av statsmedel till sammanslutningar, bildade av arbetarna själva. Beträffande detta förslag till arbetslöshetsförsäkring voro redan inom kommittén meningarna mycket delade. Två av kommitténs ledamöter avstyrkte förslaget helt och hållet, och tre ledamöter förordade uppskov med förslagets genomförande. Över förslaget hava sedermera yttranden avgivits av socialstyrelsen, samtliga länsstyrelser samt en
6 del korporationer. I de flesta av de avgivna yttrandena avstyrkes förslaget eller påyrkas uppskov med genomförandet av detsamma. Frågan om arbetslöshetsförsäkring och sättet för dess anordnande är just för närvarande föremål för mycken uppmärksamhet i flera främmande länder, och under den tid, som förflutit, sedan socialförsäkringskommittén avgav sitt nyssnämnda förslag i ämnet, hava åtskilliga nya planer och uppslag på detta område sett dagen utomlands. Innan jag tager ställning till berörda fråga, har jag därför ansett erforderligt att låta verkställa en kompletterande utredning i saken genom studium av de erfarenheter, som på senaste tid vunnits i förevarande avseende i vissa främmande länder. Ifrågavarande kompletterande utredning har redan påbörjats. Utan avbidan å resultatet av den undersökning angående arbetslöshetsförsäkringen, som sålunda ingångsatts, torde det emellertid nu vara anledning a t t utreda, huruvida icke det under kristiden i vårt land utbildade systemet för arbetslöshetens bekämpande genom anordnande av allmänna arbeten skulle kunna bevaras samt utvecklas och anpassas för mera normala tidsförhållanden. Ifrågavarande system torde i och för sig innebära betydande fördelar och vara särskilt lämpat för vårt land, där stora, lätt tillgängliga arbetsmöjligheter finnas i exempelvis arbete för vård av våra skogar samt för förbättrande av våra vägar. För att kunna taga ställning till frågan om arbetslöshetens motverkande på grundval av försäkring synes det följaktligen vara av vikt att äga kännedom om, vilka resultat i samma riktning, som kunna uppnås genom organisation av allmänna arbeten för arbetslösa. Ehuruväl de ekonomiska förhållandena i världen alltjämt äro osäkra och opåräknade svårigheter således fortfarande kunna tänkas uppkomma, torde vi dock nu stå vid övergången till normala förhållanden på arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill synes mig tidpunkten nu vara inne för en utredning i den av mig nyss antydda riktningen. Ifrågavarande utredning lärer böra avse frågan, på vilket sätt man lämpligast skulle kunna anordna en beredskap för ingripande vid tillfällen, då arbetslöshet påkallar anordnandet av allmänna arbetsföretag. Särskilt torde det vara erforderligt att utreda, vid vilka tillfällen ett statligt ingripande till arbetslöshetens bekämpande bör ske, huru ett sådant ingripande bör organiseras samt vilka arter av arbetsföretag, som för ändamålet böra komma till användning. Vid utredningen torde särskilt böra beaktas önskvärdheten av att kostnaderna för organisation och arbetsledning vid de arbeten, som anordnas, hållas så låga som möjligt. Den sålunda ifrågasatta utredningen lärer lämpligen böra utföras av inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga. Utredningen torde böra så anordnas, att den mycket betydande erfarenhet, som statens arbetslöshetskommission under sin verksamhet samlat på detta område, bliver vederbörligen tillgodogjord. Ersättning åt de sakkunniga, som i enlighet härmed må komma att tillkallas, torde få utgå enligt stadgandena i kungörelsen den 29 augusti 1921 med vissa bestämmelser angående kommittéer. J a g hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga mig att tillkalla
fem sakkunniga för att, på sätt jag sålunda angivit, inom socialdepartementet biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Därjämte hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreskriva, att cle sakkunniga skola äga att uppbära ersättning för fullgörandet av sitt uppdrag enligt stadgandena i kungörelsen den 29 augusti 1921 med vissa bestämmelser angående kommittéer, att utgå av det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Slutligen hemställer jag, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta ärende måtte få offentliggöras.» Efter verkställd utredning få de sakkunniga härmed, till fullgörande av det givna uppdraget, vördsamt överlämna Betänkande med förslag till motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Undertecknade Hagman och Holmström hava avgivit särskilt yttrande, som Inlägges. Stockholm den 24 juli 1925. A L L A N CEDERBOBG. F R . EKBLOM.
OSKAR HAGMAN.
ERIK PAUES.
KARL HOLMSTRÖM.
/ /
Kurt
Bergström.
Inledning. Arbetslöshetsfrågan såsom ett socialt massproblem är i vårt land av relativt sent datum. Produktionens betingelser under äldre tider voro icke sådana, att de gåvo upphov till arbetslöshet i modern bemärkelse. Jordbruket var huvudnäringen; det sysselsatte vid tiden för vår befolkningsstatistiks tillkomst vid 1700-talets mitt cirka fyra femtedelar av landets befolkning. Till hela sin struktur var jordbruket i vårt land sådant, att arbetet behövde utföras relativt oberoende av den viktigaste konjunkturfaktorns — årsskördens — svängningar. Kreatursskötseln samt, i äldre tider mera än nu, binäringarna neutraliserade i väsentlig mån verkningarna av säsongväxlingarna. I den mån jordbruket bedrevs med lejd arbetskraft, utgjordes denna av en relativt stationär, årsanställd arbetarstam. Denna mot produktionens behov svarande fasthet i anställningen kom även till uttryck i och främjades av positiv lagstiftning. I stora drag bibehåller jordbruket i Sverige ännu i våra dagar samma allmänna struktur ur arbetsmarknadssynpunkt, även om säsongkaraktären kommit att framträda något mera, dels på grund av viss industrialisering av själva driften och dels på grund därav, att viktiga säsongutjämnande binäringar fallit bort; arbetskraftens allmänt ökade rörlighet har i övrigt blivit större även på detta område. I allt fall har jordbruket i vårt land aldrig blivit det säsongyrke, som det är i vissa transoceana länder, och det beröres föga av arbetslöshetsproblemen. De förnödenheter, som i äldre tider icke lämnades av jordbruket och dess binäringar, bereddes genom hantverket, som hade att inom lokalt begränsade områden tillgodose vissa föga komplicerade och obetydligt växlande behov. Detta i förening med den speciella yrkesskicklighet, som krävdes, gjorde, att även hantverket, i den jämförelsevis ringa mån det över huvud taget bedrevs med lejd arbetskraft, kom att bereda en relativt kontinuerlig sysselsättning åt en stationär, årsanställd arbetsstyrka. Jämväl på detta område kommo produktionens dåvarande betingelser till uttryck i och främjades av positiv lagstiftning rörande arbetskraftens utbildning och relativt fasta anställning. De under 1700-talet uppkommande s. k. manufakturerna, de första ansatserna till vår moderna industri, måste efter våra nuvarande begrepp ur arbetsmarknadssynpunkt betecknas såsom hantverksföretag. Enligt befolkningsstatistikens vittnesbörd förblev den relativa yrkesförfördelningen i vårt land i det stora hela stationär ända fram till medio av 1800talet. Ehuru den blivande utvecklingsprocessen redan tagit sin början ett eller annat decennium tidigare, kan man med visst fog beteckna 1864 såsom
10 genombrottsåret, det år, då genom särskild kungl. förordning full näringsfrihet infördes i vårt land. I och med uppkomsten och den fortgående utvecklingen av den industriella produktionen skapades helt nya förutsättningar och former för arbetskraftens sysselsättande. Det uppkom en lönearbetarklass, som i ständigt växande antal kunde vinna en relativt bättre utkomst än på de tidigare arbetsområdena och detta utan att besitta egentlig yrkesskicklighet, men denna klass blev på samma gång för sitt uppehälle hänvisad uteslutande till sin kontanta arbetsförtjänst. Den totala produktionen växte oavbrutet och förmådde tillfredsställa ökade behov. Men dessa blevo också alltmera komplicerade och växlande. Genom det ändrade produktionssättet och de förbättrade trafikmedlen blev den förut lokala produktionen internationell och därmed också underkastad världsmarknadens fluktuationer. I samma mån blevo arbetstillfällena växlande; det förelåg ur produktionssynpunkt varken behov av eller möjlighet till att bereda lönearbetaren en kontinuerlig, tryggad anställning. Denna blev lös och underkastad konjunkturernas och säsongernas alla växlingar. Härmed har arbetslöshetsproblemet i modern bemärkelse uppkommit. Såsom en icke oväsentligt bidragande orsak till arbetslösheten i det moderna samhället lärer också böra nämnas den rent psykologiska lockelse, som stadslivet och det relativt fria lönearbetet utövar på lantbefolkningen. Denna lockelse lärer utgöra förklaringen till att knapphet på arbetskraft ofta, nära nog normalt, gör sig gällande inom jordbruket, trots att det samtidigt inom stadsnäringarna kan råda riklig tillgång på arbetskraft eller rent av arbetslöshet. Befolkningsstatistiken belyser omfattningen av de demografiska förskjutningarna i yrkesfördelningen, vilkas orsaker och innebörd här i korta dragangivits. Vid 1800-talets mitt hämtade, såsom nämnts, cirka fyra femtedelar av landets befolkning sin utkomst från jordbruket och de binäringar, som höra eller åtminstone då hörde dit. Vid samma tid var endast något mer än en tiondel av befolkningen hänförlig till yrkesgrupperna industri, handel och samfärdsel. Den följande perioden visar en oavbruten relativ — sedan 1890-talets början t. o. m. absolut — minskning av jordbrukargruppen och ökning av de senare grupperna. Vid 1910 års folkräkning motsvarade den förra 48 procent och de senare tillhopa 46 procent av hela folkmängden. Återstoden kunde hänföras till gruppen allmän tjänst m. m. Under världskriget beräknades över hälften av Sveriges befolkning hava haft sin utkomst inom industrien, inklusive handel och samfärdsel. Jordbrukargruppen torde ha sjunkit i proportion till denna stegring. Efter kriget lärer dock en utjämning av denna abnorma förskjutning åter hava ägt rum. De ytterligt viktiga arbetsmarknadsproblem, som sammanhänga med här angivna förskjutning i befolkningens yrkesgruppering, hava sedan länge påkallat uppmärksamhet från det allmännas sida. I och med att man stod inför det faktum å ena sidan att en stor och till synes oavlåtligt växande del av befolkningen för sin utkomst var hänvisad till ett mer eller mindre växlande lönearbete och å andra sidan att näringslivet för sin utveckling var i behov av växlande arbetsstyrkor, var det givetvis ett första, naturligt önskemål att på ändamålsenligt
11 sätt bringa parterna — den, som sökte arbete, och den, som sökte arbetskraft — i kontakt med varandra. En av de första och betydelsefullaste åtgärderna för tillgodoseendet av detta önskemål var inrättandet genom det allmänna av der. kostnadsfria offentliga arbetsförmedlingen. De första arbetsförmedlingskor.toren inrättades år 1902. Den offentliga arbetsförmedlingens statistik lämnar numera ett rikligt materia! till arbetslöshetsfrågans belysning. En särskilt god mätare å arbetsmarknadslägets förskjutningar äger man sålunda sedan flera år tillbaka i siffran för antalet ansökningar om arbete på varje hundratal lediganmälda platser vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna i riket. Denna siffra kunde givetvis under arbetsförmedlingens första verksamhetsår icke anses äga någon större allmän giltighet. Sådan giltighet äger den först fr. o. m. år 1913, då anstaltsnätet kan sägas ha erhållit en mera definitiv utformning; länsanstalter funno* då i hela riket och sammanlagda antalet kontor utgjorde 96. Här nedan återgivas de i Sociala Meddelanden månatligen publicerade siffrorna för antalet ansökningar om arbete på 100 lediga platser vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna för tiden från och med år 1913. Är 1913 1911 1915 191* 1917 19LS 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925
Jan. Febr. Mars April Maj 153 133 110 97 99 125 127 107 91 93 202 181 147 125 118 138 124 109 90 85 110 124 118 108 93 137 167 158 143 136 179 162 141 111 99 125 112 91 80 84 246 301 240 203 213 482 479 381 368 258 346 308 231 165 135 239 214 177 151 131 296 256 207 166 157
Juni 112 104 135 92 94 156 100 92 258 215 146 132 159
Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec 107 96 89 98 129 117 99 133 121 128 192 182 134 122 110 110 141 113 82 88 79 87 106 97 88 83 81 100 115 105 147 131 115 109 125 139 101 97 92 92 113 110 94 95 98 110 155 153 261 235 223 263 384 473 203 172 155 177 269 321 141 140 126 129 191 195 141 135 128 148 220 225 162 — — — — —
Då utvecklingen inom gruppen jord- och skogsbruk delvis är en annan än inom övriga näringsgrenar, meddelas här motsvarande siffror för dessa båda grupper var för sig för tiden från och med år 1920. År 1920 1921 1922 1923 1924 1925
Jan. Febr. 95 85 120 102 341 282 225 168 142 116 206 148
1920 1921 1922 1923 1924 1925
133 276 502 364 261 316
A. Jord- och skogsbrttk. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. 77 64 71 63 68 87 85 100 81 80 98 108 124 136 216 231 158 146 126 152 126 130 95 79 78 88 113 94 113 93 73 71 79 108 101 120 96 92 91 94 — — B.
121 354 514 339 244 289
Övriga näringsgrenar. 96 86 88 101 102 98 288 249 249 294 302 275 420 401 275 227 220 178 262 187 150 162 155 151 200 174 152 152 161 146 243 196 180 176 186 —
104 256 167 142 140 —
Okt. Nov. Dec. 84 111 123 166 242 362 120 184 253 86 113 134 105 156 205 — — — 127 304 207 159 174 —
174 159 415 488 293 330 222 207 242 228 ~ —
Sifferserierna ådagalägga, att jordbruket, vars andel av siffermaterialet för gruppen »jord- och skogsbruk» är ojämförligt störst, numera återfått sin nor-
12 mala arbetsmarknadsprägel, brist på arbetskraft, under det att övriga arbetargrupper fortfarande ha att kämpa med arbetskraftsöverskott. För att ytterligare belysa konjunkturväxlingarna publiceras dessutom i Sociala Meddelanden siffrorna för antalet arbetslösa inom fackföreningarna i procent av hela det redovisade medlemsantalet. Jämväl dessa siffror återgivas här nedan. Tabellen sträcker sig tillbaka till tiden för denna statistiks första offentliggörande. Fackföreningarnas arbetslöshetsprocent. År
1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925
/l
/2
/3
S
%
3 Vs
%
/7
S1
/8
/9
3 VlO
%1
/l2
— 12.0 10.4 6.7 3.5 3.2 2.9 3.1 2.3 4.3 4.4 8.6 ll.l 8.4 6.5 5.2 3.7 3.3 2.8 2.7 2.9 3.6 5.7 8.4 8.9 7.1 5.7 4.0 2.6 2.7 2.5 2.3 2.2 2.6 4.4 7.5 10.4 7.5 6.5 5.1 3.2 3.1 3.0 8.1 7.7 8.1 10.3 15.0 14.8 12.0 11.2 8.5 6.7 6.3 4.0 3.6 3.5 3.8 4.5 7.7 8.0 6.7 5.2 4.7 3.3 2.7 2.7 2.2 2.2 2.3 2.2 5.4 5.9 5.5 7.0 4.4 2.8 3.1 3.3 2.8 2.4 2.8 2.4 5.8 6.0 5.0 4.9 5.0 4.0 4.6 4.2 3.5 3.7 3.2 3.4 7.3 7.5 7.6 8.1 7.5 6.1 4.6 3.8 3.2 3.1 3.2 3.8 7.2 7.6 7.5 4.5 3.5 2.9 3.4 2.8 3.0 2.9 4.3 7.0 15.8 20.1 20.7 24.5 24.2 25.1 27.7 27.9 27.4 27.3 27.1 28.8 33.2 34.3 31.9 30.5 28.3 22.9 20.9 18.2 16.7 15.1 15.5 17.2 21.3 20.5 19.4 18.0 14.9 10.7 9.8 9.1 8.6 8.0 8.2 9.3 14.1 13.6 13.4 13.9 11.6 7.6 7.4 6.2 6.6 7.0 8.4 10.5 15.5 14.8 13.6 12.0 10.9 8.S 8.1 _ _ _ _ _ " _
Arbetslöshetens omfattning och därmed sammanhängande frågor hava även vid speciella tillfällen gjorts till föremål för särskilda undersökningar. Sålunda utarbetade dåvarande t. f. föreståndaren för kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik, numera generaldirektören Huss, på offentligt uppdrag under hösten 1908 en sedermera tryckt promemoria över den då rådande arbetslösheten, som framkallats av 1907—1908 års ekonomiska kris. På Kungl. Majrts särskilda uppdrag verkställde nämnda avdelning av kommerskollegium tvenne snart på varandra följande utredningar, vilka av trycket utgivits under titel »Arbetslösheten i Sverige under vintern 1908—1909» och »Arbetslöshetsräkningen i Sverige den 31 januari 1910». När världskriget utbröt, stod man inför faran, att verkningarna därav skulle komma att i väsentlig mån rubba vår industri och därmed framkalla en omfattande arbetslöshet, vilket vore liktydigt med att samhället i dess moderna gestaltning skulle träffas i en av dess mest sårbara punkter. Det ansågs därför påkallat att skyndsamt förbereda åtgärder för att lämna de befarade arbetslöshetsskarorna nödig hjälp. Ehuru hotande tecken till en början icke saknades, besannades farhågorna långt senare, än man väntat. Den stora massarbetslösheten inträffade först efter världskrigets slut i samband med den s. k. fredskrisens inbrott. Det blev under denna tid, som den statliga arbetslöshetspolitiken i Sverige erhöll sin nuvarande utformning, även om viktiga erfarenhetsrön i fråga om samhällets arbetslöshetshjälp stått att vinna redan under krigsårens växlande konjunkturer å arbetsmarknaden. De sakkunniga övergå nu att till fullgörande av sitt uppdrag först lämna en redogörelse för de åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar, som vidtagits i vårt land under och efter världskriget.
Historik. Inför den befarade massarbetslösheten vid världskrigets utbrott tillsatte OrganisaKungl. Maj:t den 10 augusti 1914 statens arbetslöshetskommission med uppgift att i samråd med socialstyrelsen upprätta och inkomma med förslag till åtgärder, ägnade att motverka denna arbetslöshet och att mildra verkningarna av densamma. Kommissionen bestod av åtta ledamöter, varjämte Kungl. Maj:t föreskrev, att statsrådet och chefen för dåvarande civildepartementet skulle vara ordförande för kommissionen. • Arbetslöshetskommissionen var med sina ursprungliga uppgifter närmast ett rådgivande organ för den statliga arbetslöshetspolitiken. Kommissionen hade sålunda att på området upprätta förslag till nödiga statsåtgärder samt att i övrigt bedriva upplysande och vägledande verksamhet, särskilt för kommunernas del. Däremot hade kommissionen vid denna tid icke att vidtaga verkställighetsåtgärder. I den på kommissionens initiativ omedelbart anordnade statliga understödsverksamheten för oförvållat arbetslösa ankom det sålunda på vederbörande kommun att besluta, huruvida understöd skulle lämnas eller ej. När understöd lämnades, ägde kommunen att, på rekvisition, av statsmedel utbekomma ersättning i viss proportion till de gjorda utgifterna, förutsatt att hjälpverksamheten anordnades enligt fastställda grunder Och enligt de närmare direktiv, som kommissionen meddelade. Genom sin rådgivande och vägledande verksamhet kom emellertid kommissionen faktiskt att öva ett allt större inflytande på arbetslöshetspolitiken. Genom 1921 års kungörelse angående statsbidrag till understöd åt medellösa arbetslösa (nr 366) erhöll kommissionen uttryckligen den centrala ledningen av hjälpverksamheten samt gjordes behörig att lämna bindande råd och anvisningar. Tillika föreskrevs, att kommun, för att komma i åtnjutande av statsbidrag för anordnande av nödhjälps åtgärder, på förhand skulle inhämta kommissionens medgivande till deras vidtagande. Allt fortfarande hade kommissionen såsom sådan dock ej att taga direkt befattning med nödhjälpsarbetenas ledning, utan var denna anförtrodd åt särskilda organ, som nedan skola omnämnas. Sedan dessa organ på grund av det förbättrade läget på arbetsmarknaden avvecklats, omorganiserades arbetslöshetskommissionen från och med den 1 april 1924 till att jämväl utgöra arbetsdirektion för nödhjälpsarbetena, en anordning, som fortfarande består.
14 Kommissionen behandlade till en början ärendena in pleno, för så vitt dessa voro av större omfattning eller av principiell innebörd. Övriga ärenden handlades av ordföranden och sekreteraren. Nämnas må, att departementschefen, vilken under tiden 1914—1918 endast undantagsvis fungerade såsom ordförande, i början av år 1919 definitivt avsade sig detta uppdrag. Den 11 april 1919 efterträddes han av förutvarande vice ordföranden. Samma dag medgav Kungl. Maj:t, att inom kommissionen finge utses ett arbetsutskott av fem personer för handläggning av de löpande ärendena; endast ärenden av synnerlig betydelse behövde handläggas i plenum. Det dagliga, löpande arbetet övervakades av ordföranden. Från och med år 1922 utsågs inom sagda utskott en mindre delegation, bestående av ordföranden och en ledamot, vilka dagligen sammanträdde för handläggning av löpande ärenden. Avsikten var, att arbetsutskottet skulle sammanträda en gång i veckan samt kommissionen i sin helhet en gång i månaden. Till följd av det vid denna tid ytterst pressande arbetet kommo emellertid sammanträdena in pleno att hållas oftare, varjämte de frågor, som arbetsutskottet hade sig anförtrodda, i många fall hade sådan betydelse, att även kommissionens övriga ledamöter närvoro vid utskottets sammanträden och deltogo i överläggningarna. Genom beslut den 17 september 1923 föreskrev Kungl. Maj:t, att kommissionen från och med den 1 oktober samma år skulle bestå av allenast fem ledamöter, därav en ordförande. Denna anordning har sedan bibehållits. När kommissionen vid ingången av andra kvartalet 1924 tillika blev arbetsdirektion, påkallades för därmed sammanhängande arbetsuppgifter nya inre organisatoriska anordningar. I huvudsak efter mönster från de upplösta arbetsdirektionerna (de s. k. statsarbetena) och delvis med anlitande av den från dessa entledigade personalen fördelade kommissionen arbetet på fem avdelningar, nämligen en teknisk-, en intendentur-, en kameral-, en socialsamt en sekretariats- och registratorsavdelning, sorterande var och en under en särskild avdelningsjchef, vilken i sin tur sorterade under arbetschefen. Denna organisation framstod emellertid redan från början såsom ett av förhållandena under övergångstiden påkallat provisorium, och kommissionen strävade oavlåtligt att begränsa densamma, så långt förhållandena det medgåvo. De fristående avdelningarna hava från den 1 juli 1925 upphävts såsom sådana och samtliga tjänstemän sortera direkt under en av kommissionen utsedd verkställande ledamot. Denne, vilken sedan 1922 års början haft daglig tjänstgöring inom kommissionen, har sedan nyssnämnda datum erhållit kommissionens uppdrag att handlägga löpande ärenden. Sammanträden hållas i regel en går.g i veckan. Såsom nämnts föreskrev Kungl. Maj:t vid tillsättandet av arbetslöshetskommissionen, att kommissionens förslag skulle upprättas i samråd med socialstyrelsen. Detta samarbete har visserligen ej erhållit någon närmare organisatorisk utformning, men har i allt fall förefunnits och underlättas för närvarande bl. a. därigenom, att den verkställande ledamoten tillika är tjänsteman hos styrelsen.
15 Här nedan lämnas en förteckning över kommissionens den 1 juli 1925 anställda personal. Arbetschef Arbetschefsassistent 1 ingenjör 1 > 1 > 1 intendent 1 manligt biträde 1 > » 1 » > 1 » » 1 kvinnligt biträde 1 > > i > » 1 » » 1 » » • • • 1 chaufför Sekreterare 1 manligt biträde 1 » » 1 kvinnligt biträde 1 > > 1 » » 1 vaktmästare 1 » vikarie S o c i a l pmftttd 1 kvinnligt biträde Kamrer 1 manligt biträde y J * } * » 1 J »
Anställd Lön den kr./mån. i/„ 1919 1,250: — is/6 1921 1,000: — 23/4 l 9 2 2 750: — 17 /i 1925 600: — 13 /n 1924 500: — «/, 1921 750: — "/x 1921 425: — 15 /i2 1921 400: — 10 /7 1922 350: — n / n 1921 300: — 25/5 1921 275: — «/4 1921 250: — 4 A 1921 250: — V» 1921 250: — 20 /i2 1921 225: — i/g 1922 300: — 1/1 1921 833:33 i8/6 1922 325: — u / u 1921 250: — 1/1 1921 300: — 16 /B 1925 275: — "/» 1921 250: — i/x 1921 225: 25/1 1925 250: — 1/5 1921 833: 33 5/2 1921 275: — 29/ 6 1 9 2 2 833: 33 5/, 1919 QQQ. _ 15 /e 1918 550: — »/i 1922 350: — Ve 1921 250: —
Härutöver finnas mot mindre arvoden anställda ytterligare tre personer, vilka äro sysselsatta med avvecklingen av vissa ärenden (s. k. stenleveranscentralen). Dessa tre anställda beräknas kunna entledigas den 1 september 1925. Slutligen må omnämnas, att kommissionens räkenskaper sedan år 1922 granskas av tre av Kungl. Maj:t genom beslut den 10 mars nämnda år utsedda överrevisorer. Revisionen verkställes dels per kvartal och dels per år. Vid arbetslöshetskommissionens tillsättande var det en av dess första åtgär- Kommunala der att till Kungl. Maj:t ingiva förslag om inrättande av lämpliga lokala or- ar0bcehtsj^Sp.S' gan för det allmännas hjälpverksamhet. I enlighet med kommissionens förslag kommittéer, anbefallde Kungl. Maj:t genom cirkulärbrev den 18 aug. 1914 samtliga länsstyrelser anmoda vederbörande kommunala myndigheter att tillsätta kommunala arbetslöshets- och hjälpkommittéer, »avsedda att ena och sammanhålla alla de strävanden för arbetslöshetens bekämpande och nödens avhjälpande, vilka å varje ort kunde ifrågakomma». Där så med hänsyn till lokala förhållanden prövades lämpligt, kunde gemensam kommitté tillsättas för två eller flera kommuner. I kommun, där läget icke ansågs påkalla tillsättandet av särskild kommitté, skulle kommunalnämnden följa läget på arbetsmarknaden samt fylla cle kommitté eljest tillkommande uppgifterna.
16 Ordförande utsågs av Konungens befallningshavande. Ledamöterna skulle utses i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma. Vid utseende av ledamöter borde tillses, att dessa komme att representera fattig- och barnavården, arbetsförmedlingen, pensionsförsäkringen, offentliga arbeten ävensom den frivilliga hjälpverksamheten i orten. Genom kungörelse den 22 juni 1921 (nr 366) föreskrevs, att arbetslöshetskommitté skulle bestå av minst 4 och högst 10 ledamöter. Kommitté skulle erhålla sådan sammansättning, att den inrymde representanter för vederbörande kommunala organ med sakkunskap på området, för den frivilliga hjälpverksamheten i orten samt för arbetsgivares och arbetares intressen. Dylika lokala arbetslöshetskommittéer hava tillsatts i omkring 1,200 av landets kommuner. Högsta antal kommittéer, som på en gång avlämnade föreskrivna månadsrapporter till kommissionen, utgjorde 768 (januari 1922). För närvarande äro åtskilliga kommittéer upplösta och ett ännu större antal torde endast existera på papperet. Omkring ett hundratal kommittéer avlämna fortfarande månadsrapporter till kommissionen. Länshjäij)-
Genom nämnda cirkulär den 18 augusti 1914 anbefallde Kungl. Maj:t vidare länsstyrelserna att utse länshjälpkommittéer. Dessa skulle ha att i samråd med Konungens befallningshavande övervaka och sammanhålla de kommunala kommittéernas verksamhet samt att tillhandagå centrala myndigheter och korporationer med råd och upplysningar angående förhållandena inom länet. Kommittéerna fingo vidare till uppgift att till behövande kommuner förmedla lån och understöd av medel, som av landsting ställts till förfogande för bekämpande av arbetslöshet inom länet. Länshjälpkommittéer som — enligt samma grunder som de kommunala kommittéerna — tillsattes i samtliga län, fingo emellertid endast på vissa håll nämnvärd betydelse. Sedan landstingen numera med det förbättrade läget på arbetsmarknaden i regel upphört att bevilja särskilda anslag för arbetslösheten, är betydelsen av ifrågavarande hjälporgan ringa. Den 10 september 1914 fastställde Kungl. Maj:t särskilda instruktioner för kommunala arbetslöshetskommittéer och för länshjälpskommittéer. (Intagna i Sociala Meddelanden, häfte 9/1914, sid. 854.)
ArbetsdirekArbetslöshetskommissionen, som redan från början principiellt förordat, att tionema. kjälp s kulle beredas arbetslösa genom arbete, hade först begränsat åtgärder i sådant syfte till att söka bereda arbete på den öppna marknaden. På våren 1916 vidtog kommissionen för första gången vissa åtgärder till direkt främjande även av själva anordnandet av arbetstillfällen för ändamålet. Dessa åtgärder gällde i huvudsak stenarbetarna i kusttrakterna av Bohuslän, Halland och Blekinge. Under vintermånaderna utfördes sålunda stenbeställningar för kommunernas och statens räkning. För ifrågavarande och närliggande ändamål inrättades ett särskilt organ, statens stenleveranscentral. Under sommaren utfördes skogsarbeten, främst åt skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt för skogssällskapet. Detta år 1912 bildade, av lands-
17 ting, kommuner och enskilda bestående sällskap, har till uppgift att företrädesvis å allmänningar bedriva skogsplantering och annan skogsvårdsverksamhet. Särskilt hade sällskapet, vars verksamhet vid denna tidpunkt var koncentrerad till de sydvästliga delarna av landet, sin uppmärksamhet riktad på kalmarkerna i dessa landsdelar. Skogssällskapet hade i februari 1916 anhållit om statsbidrag för utförande av vissa skogsvårds- och dikningsarbeten och förbundit sig att därvid använda arbetslösa på sätt, arbetslöshetskommissionen närmare bestämde. Denna plan, som kommissionen i utlåtande tillstyrkt, bifölls av Kungl. Maj:t den 2 maj och 2 juni samma år, därvid Kungl. Maj:t ställde till förfogande tillhopa 37,000 kronor. Som det sedan visade sig, skulle detta försök följas av andra liknande åtgärder, som skulle få de mest vittutseende konsekvenser för utformningen av den s. k. arbetslinjen. Under hösten 1917 tilltog arbetslösheten särskilt inom textilindustrien och vissa förhållanden ingåvo farhågor för en förestående ytterligare ökning. Arbetslöshetskommissionen utarbetade därför i samråd med skogssällskapet en plan för bedrivande av skogsarbeten i större omfattning, vilken plan i skrivelse den 28 februari 1918 framlades för Kungl. Maj:t. Genom beslut den 8 mars 1918 godkände Kungl. Maj:t denna plan samt ställde 2 milj. kronor till förfogande för beredande i enlighet med planen av arbetstillfällen åt arbetslösa genom anordnande av hjälpfoderinsamling samt skogsodlings- m. fl. arbeten. Dessa arbeten skulle bedrivas i samarbete med skogssällskapet men ställas under ledning av en av Kungl. Maj :t samtidigt utsedd särskild arbetsdirektion, skogssällskapets statsarbeten, som fick sitt huvudkontor förlagt till Göteborg. Hösten 1921 förändrades direktionens namn till södra Sveriges statsarbeten. Det var denna arbetsdirektion, som sedermera hade att utöva den närmaste ledningen av större delen av de omfattande statliga nödhjälpsarbeten, som bedrevos under de svåraste krisåren på arbetsmarknaden. Då arbetsmarknaden i Norrland på våren 1921 starkt försämrades, föreslog arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 7 juni 1921, att nödhjälpsarbeten skulle igångsättas även i denna del av landet och ställas under ledning av en särskild arbetsdirektion. Verksamheten borde bedrivas efter samma grunder, som gällde i fråga om dåvarande skogssällskapets statsarbeten. Med bifall till detta förslag tillsatte Kungl. Maj:t den 10 juni 1921 för Norrland en liknande arbetsdirektion, kallad Norrlands statsarbeten, med huvudkontor i Umeå. Denna arbetsdirektion avvecklades med utgången av år 1923 och södra Sveriges statsarbeten ett kvartal senare. På förslag av arbetslöshetskommissionen och med stöd av vissa av social- Statsbidrag styrelsen verkställda undersökningar rörande arbetslöshetens omfattning efter **" ^wfo. värlclskrigets utbrott framlade Kungl. Maj:t den 1 september 1914 för urtima verksamhet. riksdagen proposition (nr 279) med förslag att såsom bidrag till understödjande av arbetslösa använda och av tillgängliga medel mot framtida anmälan till ersättande förskjuta ett belopp av förslagsvis 5 milj. kronor. Redan i detta sitt första positiva förslag hade arbetslöshetskommissionen betonat, att det ur alla synpunker vore såväl för det allmänna som för de ar2—2.52504
18 betslösa mest fördelaktigt, att dessa erhölle tillfälle till försörjning genom eget produktivt arbete. Av verkställda utredningar hade emellertid framgått, att någon allmän lösning av det föreliggande arbetslöshetsproblemet för det dåvarande icke stode att vinna på denna väg; det var först senare, som den sålunda i princip förordade s. k. arbetslinjen faktiskt kom att beträdas i kampen mot arbetslösheten. Till en början var man nödsakad framgå efter understödslinjen. Dock må ej förbises, att man även nu verkligen strävade efter att bereda de arbetslösa arbete, men dessa strävanden gingo tillsvidare ut på att placera den arbetslösa arbetskraften i det arbete, som fanns att tillgå eller kunde beredas på den öppna marknaden. I sådant syfte bedrev kommissionen ivriga underhandlingar med representanter för såväl arbetsgivare som arbetare. En positiv åtgärd till främjande av dessa strävanden utgjorde de bidrag av statsmedel för medellösa arbetssökandes resor, varom Kungl. Maj:t på förslag av arbetslöshetskommissionen och med riksdagens inhämtade medgivande utfärdade särskild kungörelse den 28 september 1914 (nr 238). Redan tidigare hade dock riksdagen anvisat medel för täckande till viss del av offentliga arbetsförmedlingsanstalters förskotterade resekostnader för medellösa arbetssökande. Sedan riksdagen den 22 september 1914 bifallit propositionens förslag, utfärdade Kungl. Maj:t den 28 s. m. kungörelse (nr 237) angående understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel därtill. Däri meddelade bestämmelser, vartill förslag uppgjorts av arbetslöshetskommissionen i samråd med socialstyrelsen, hava sedan dess i stort sett oförändrade bibehållits. Bestämmelserna voro i korthet följande. Kommuner och landsting, som jämlikt i kungörelsen angivna grunder, lämnade understöd till oförvållat arbetslösa, voro berättigade åtnjuta bidrag av statsmedel för sålunda utgivet understöd. Statsbidrag till understöd kunde endast utgå till välfrejdad, inom landet bosatt svensk medborgare jämte hans familj. Den arbetslöse skulle hava fyllt 15 år, vara arbetsför samt icke under viss tid, före det ansökan om understöd gjorts, hava åtnjutit fattigvårdsunderstöd. Förutsättningen var vidare, att sökanden hos organ för offentlig arbetsförmedling skulle hava sökt men ej erhållit arbete samt på grund av oförvållad arbetslöshet, som varat minst sex arbetsdagar efter gjord ansökan, befunnits vara i behov därav. Nämnas må, att den viktiga bestämmelsen, att vederbörande skulle vara arbetsför, sedermera visade sig leda till att personer med lyten eller klen kroppskonstitution, vilka valt ett härför lämpat yrke, vid iråkad arbetslöshet kunde räknas såsom icke arbetsföra och följaktligen icke utan vidare ansågos berättigade att uppbära arbetslöshetshjälp, oaktat de eljest försörjt sig genom utövande av sitt yrke. Med anledning härav ändrades i 1918 års kungörelse (nr 748) termen »arbetsför» till »arbetsför inom sitt yrke». Ansökan om arbetslöshetsunderstöd skulle ingivas till den lokala arbetslöshetskommittén, eller, om sådan icke tillsatts, till kommunalnämnden. Härvid skulle företes prästbetyg samt, därest så påfordrades, intyg om yrke, sist innehavd anställning och dennas varaktighet. Dylikt intyg kunde vara utfärdat
19 av arbetsgivare, fackförening eller därmed jämförlig organisation eller ock två i orten välkända personer. Arbetslöshetskommittén hade i första hand att söka anvisa den understödssökande arbete. Var detta icke möjligt, kunde understöd utanordnas antingen i kontanta penningar eller i naturaförmåner (livsmedel, arbetsredskap eller beklädnadsartiklar) . Befanns understödstagaren icke föra ett ordentligt och nyktert levnadssätt, kunde understödet indragas. Den, som uppbar kontant arbetslöshetsunderstöd, hade skyldighet att på därför bestämda tider anmäla sig hos organ för offentlig arbetsförmedling. Kunde härvid lämpligt arbete anvisas, förelåg ovillkorlig skyldighet för den arbetslöse att antaga detta, vid äventyr att understödet eljest indroges helt eller delvis, tillsvidare, för viss tid eller för alltid. Understöd tilldelades i regel endast sökande, som hade hemortsrätt inom vederbörande kommun. Dock kunde även annan person, som hade stadigvarande uppehåll i kommunen, erhålla sådant, därest det kunde antagas, att han hade större möjligheter att där erhålla försörjning än i hemortskommunen. Person, som förvägrats understöd i den kommun, där han vistades, kunde, där så prövades skäligt, erhålla understöd genom hänvändelse till länshjälpskominitté. För det fall, att sökande av arbetslöshetsunderstöd förvägrades sådant på grund av hemortsrätt inom annan kommun, kunde understöd tilldelas honom för bestridande av kostnaden för resa till hemortskommunen. Kommun eller landsting, som beviljat dylikt reseunderstöd, erhöll sedermera halva kostnaden härför täckt genom statsbidrag. Kostnaderna för understödsverksamheten förskötos av vederbörande kommunala organ, som hade att efter varje månads slut ingiva rapport över de under näst föregående månad utbetalade understödsbeloppen. Rapporterna ingåvos under åren 1914—1920 till vederbörande länshjälpskominitté för vidare befordran till Konungens befallningshavande, som efter vederbörlig granskning utanordnade statsbidragen. Sedan år 1921 ingåvos rapporterna till arbetslöshetskommissionen, som sedan nämnda tid, ombesörjde granskningen och utanordningarna. Kommun, som saknade ekonomisk bärkraft för bestridande av den på kommunen belöpande delen av kostnaderna för anordnad understödsverksamhet, kunde på framställning hos Kungl. Maj:t erhålla statsbidrag till högre belopp än den fastställda kvoten (50 %). Sådant högre statsbidrag har vid olika tidpunkter under åren 1914—1923 utgått till sammanlagt 63 kommuner. Högsta medgivna statsbidrag har utgått med 90 procent av understödsbeloppen. Högsta antalet kommuner, som samtidigt bedrivit kontant understödsverksamhet för arbetslösa med bidrag av statsmedel, förekom i april månad 1922, dä det uppgick till 236. Såsom förut nämnts, ägde kommunerna intill medio av år 1921 själva att anordna kontant understödsverksamhet med bidrag av statsmedel. Efter sagda tidpunkt erfordrades arbetslöshetskommissionens medgivande härtill. Statens bidrag till kostnaderna för kontant understöd enligt nu angivna
20 grunder hava sedan år 1914 uppgått till följande belopp (preliminära siffror), nämligen: 1914 (okt.—dec.) 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 och senare
Hyreshjälp.
Kronor 91,330 340,083 40,333 133,341 2,037,006 1,165,060 66,103 4.327,369:39 11,040,396:70 1,597,505:12 0: 00 Kronor 20,838,527:21
En specialform av ifrågavarande kontanta understöd utgör s. k. hyresbidrag, som enligt bestämmelser i 1921 års kungörelse kunnat utgå sedan ingången av april månad nämnda år. Med dylikt bidrag sökte man skapa ett skydd för hemmens och familjernas sammanhållning under de ekonomiska påfrestningar, för vilka de utsattes under den tilltagande arbetslösheten. Såsom namnet angiver, avsågs med hj^resbidraget närmast att sätta den arbetslöse i tillfälle att betala hyran för sin bostad, men hjälpen utgick även för att bereda den arbetslöse möjlighet att fullgöra vissa andra viktiga, ehuru icke för uppehället för dagen nödvändiga utbetalningar, exempelvis livförsäkringspremier och inteckningsräntor för eget hem. Hyreshjälp kunde, efter vederbörlig behovsprövning, endast utgå i särskilt ömmande fall till personer, vilka enligt gällande bestämmelser kunde erhålla arbetslöshetshjälp. I enlighet härmed ansåg arbetslöshetskommissionen, som hade att fatta beslut i ämnet, att endast sådana personer, som redan åtnjöto understöd eller som voro sysselsatta i nödhjälpsarbete, voro kvalificerade för erhållande av hyreshjälp. Hyreshjälp bereddes genom kommun eller landsting, som för ändamålet kunde erhålla bidrag av statsmedel efter ansökan därom till arbetslöshetskommissionen. Statens bidrag, för vilket något maximibelopp (i kronor räknat) icke blivit fastställt, utgick med högst samma belopp, som kommunen eller landstinget tillsköt, eller m. a. o. med högst 50 procent av det belopp, vilket såsom hyreshjälp tillgodokom vederbörande. Till en början beräknades, att kvartalsvis 500,000 kronor skulle erfordras för ifrågavarande ändamål, men det visade sig, att hjälpverksamheten aldrig tog så stor omfattning. Statens bidrag hava utgått med följande belopp, nämligen Å.r 1921 1922 1923 1924
Kronor 128,117:45 561,967: 76 330,761: 58 71,622:53 Tillhopa kronor 1,092,409: 32
Denna speciella hjälpverksamhet bedrives visserligen allt fortfarande (enligt kung. nr 419/1922) ehuru endast i starkt begränsad omfattning.
21 Bestämmelserna angående understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel därtill återfinnas i Kungl. Maj:ts kungörelser nr 237/1914, 139/1916, 865/1917, 748/1918, 696/1920, 366/1921 och 419/1922, av vilka den sistnämnda ännu är gällande. De farhågor för massarbetslöshet, som man under trycket av den allmänna Nödhjälps ar eten ovissheten och oron hyste vid världskrigets utbrott, besannades ej. När stäm^ ningen vant sig vid de nya förhållandena, återtog det ekonomiska livet snart nog sin lugna gång och avskedade arbetare återtogos. När sedermera kriget, tvärtemot vad man allmänt torde ha antagit, visade sig bliva långvarigt, inträdde i stället för stillestånd och tillbakagång i det ekonomiska livet en kraftig industriell högkonjunktur, som absorberade arbetskraften. Under krigets senare skede måste nya arbetsområden upptagas för att bereda inhemsk ersättning för de varor, på vilka brist rådde till följd av den stängda importen. P å dylika nya eller vidgade arbetsfält —• främst bland dessa senare må erinras om frambringandet av vedbränsle såsom ersättning för kol — sysselsattes betydande kontingenter av arbetskraft. Den arbetslöshet av någon större betydelse, som förekom, berodde på speciella faktorer och erhöll också sin speciella karaktär. Främst må i sådant hänseende erinras om stenindustriens tillbakagång till följd av, att exporten av dess produkter stängdes samt om' textilindustriens svårigheter på grund av starkt kringskuren råvaruimport. Även om vissa åtgärder vidtogos för att sysselsätta stenindustriens yrkesskickliga arbetare (beställningar genom stat och kommuner) och textilindustriens kvinnliga arbetskraft (skogsarbeten m. m.), kunde den enskilde vid iråkad arbetslöshet under då rådande efterfrågan på arbetskraft i regel erhålla sysselsättning. Detta förhållande fortfor till ingången av år 1918. Av den ovan lämnade tablån över statens kostnader för kontant hjälpverksamhet framgår också, att de under åren 1914— 1917 utanordnade beloppen voro relativt ringa. Några allmänna, mera omfattande åtgärder för arbetslösas sysselsättande påkallades ej. År 1918 inträdde en temporär försämring. Såsom redan visats, svällde den kontanta understödsverksamheten åren 1918—1919 ut och arbetslöshetskommissionen medverkade till anordnande genom skogssällskapets statsarbeten av vissa allmänna arbeten. Ar 1920 inträdde åter en sekundär högkonjunktur, som medgav en stark begränsning av det allmännas hjälpverksamhet. Denna högkonjunktur blev emellertid av kort varaktighet och redan på sommaren kunde man skönja de första tecknen på den blivande utomordentligt svåra arbetslösheten. Den kris, som nu hotade, var icke en företeelse, som av speciella orsaker drabbade den ena eller andra industrigrenen utan den gick fram över hela vårt näringsliv. Hade man tidigare med framgång kunnat medverka till att bereda arbetslösa inom ett fack eller å en viss ort annat arbete på den öppna marknaden, så visade det sig nu otänkbart att längre lita till en dylik omflyttning. Och på samma gång stod det klart, att man icke kunde framgå efter linjen att bereda kontant understöd åt de växande arbetslösa skarorna. Det gällde att, på sätt man tidigare ehuru endast i mindre omfattning gjort (skogsarbetena),
22 År.
Datum
Antal arbetslösa l
45,000 31 jan. 28 febr. 31 mars approximativt i beräknade 30 april » 31 maj 5 30 juni 70,000 31 juli , 31 aug. , » 30 sept. S 96,000 31 okt. 117,000 » 30 nov. 140,883 > 31 dec. 163,000 1922 31 jan. 156,000 > 28 febr. 149,300 » 31 mars 124,700 > 30 april 83,000 » 31 maj i 49.300 30 juni 5 38,300 31 juli 36,000 31 aug. , 35,100 » 30 sept. t 31 okt. 37,300 43,500 30 nov. , 45,900 > 31 dec. 55,500 1923 31 jan. 49,200 > 28 febr. 43,400 > 31 mars 35,200 > 30 april 24,100 » 31 maj 20,700 30 iuni s 19,100 » 31 juli 15,80u > 31 aug. 12,700 » 30 sept. 11,900 » 31 okt. 13,800 30 nov. , 16,100 > 31 dec.
> »
> > » > > » > , » > »
> > » » > 1
31 jan. 29 febr. 31 mars 30 april 31 maj 30 juni 31 juli 31 aug. 30 sept. 31 okt. 30 nov. 31 dec. 31 jan. 28 febr. 31 mars 30 april 31 maj 30 juni
16,600 15,900 13,700 10,300 7,000 5,600 4,750 4,200 4,500 6,500 9,300 12,600 20,600 21,600 18,600 14,800 12,100 10,300
Antal understödda (med statsbidrag) 2
Antal i statligt nödhjälpsarbete placerade
Exakta uppgifter saknas 17,700 16,000 15,000 22,700 34,800 47,795 61,000 65,400 63.400 53,400 28,000 8,400 4,800 2,350 2,340 2,300 3,800 6,200 8,600 8,000 7,500 4,700 1,300 453 197 141
1,381 3,366 5,652 8,835 10,640 9,422 11,815 13,649 13,914 18,037 19,154 21,163 24,491 28,932 31,583 24,021 17,450 17,423 18,624 20,493 20,283 20,186 16,462 13,816 14,781 14,346 13,693 14,229 13,964 15,084 13,263 9,918 6,911 4,820 3,300 1,566 2,329 2,696 2,998 2,525 1,901 1,391 666 490 373 467 675 782 1,852 3,047 3,576 3,094 2,389 2,015
— — — (Kommunalt bidrag)
847 1,315 1,115 107 69 5 3 8 4 48 64 71 341 1,353 1,366 348 132 123
Antal i kommunalt nödhjälpsarbete placerade 3
Antalet Antal arbetslösa, statliga som erhållit nödhjälpshjälp arbeten
%
— — — — —
8,900 8,700 10,828 13,151 12,800 10,200 8,100 6,200 5,300 4,200 3,600 3,500 3,000 2,600 3,300 4,969 5,226 4,931 3.825 2,789 2,156 1,849 1,609 1,247 1,305 1,206 1,384
41 64 104 136 161 151 201 215 253 284 338 446 488 606 659 669 638 539 505 494 482 465 395 336 332 320 308 330 334 318 260 224 155 119 93 71
51.7 53.6 56.6 60.5 68.7 70.5 68.6 62.2 63.1 72.1 73.5 74.4 68.3 52.6 50.8 51.1 56.0 60.2 64.6 74.9 85.5 80.2 73.8 64.2 51.5 32.7 lb.3
2,824 3,583 3,301 2,816 2,272 2,302 1,910 1,283 1,142 1,009 1,341 1,923 3,351 4,789 4,648 3,572 2,336 2,047
66 61 59 59 44 29 10 8 5 5 9 11 20 31 40 40 34 33
36.1 47.8 54.1 52.9 60.6 66.0 54.3 42,4 3S.8 2S.4 22.4 22.0 26.9 42.5 51.6 47.4 4(.l 4C.6
— — — — — — — —
•
—
— — —
Från och med januari 1924 motsvarar denna siffra antalet hjälpsökande arbetslösa personer. Från och med januari 1924 understödda med enbart kommunala medel. 3 Från och med januari 1923 ingår häri ett visst antal anställda vid s. k. statskommunala arbeten. 2
bereda helt nya, för ändamålet särskilt anordnade arbetstillfällen åt de arbetslösa. I och med att man nu övergick till att i betydande omfattning anordna statliga nödhjälpsarbeten, kan man sägas hava på fullt allvar övergått till den s. k. arbetslinjen. Beredandet av nödhjälpsarbete gjordes till den primära hjälpformen och den direkta understödsverksamheten, som man visserligen ingalunda kunde undvara under den svåraste perioden, gjordes till den sekundära. Understöd utgick sålunda endast i den mån nödhjälpsarbete eller, givetvis i första hand, arbete på den öppna arbetsmarknaden icke kunde anvisas den arbetslöse. Omstående tabell belyser omfattningen av arbetslösheten och av de av det all- Omfattninmänna vidtagna hjälpåtgärderna från ingången av år 1921, då den verkliga krisen kan anses börja, månad för månad fram till utgången av år 1924. De uppgifter om antalet arbetslösa, som i första kolumnen meddelas månadsvis (ultimo) för tiden från och med den 31 oktober 1921, basera sig på rapporter från vederbörande lokala hjälpkommittéer. Tablån visar till en början, huru antalet arbetslösa, som enligt de spridda uppgifterna för 1921 års tre första kvartal stadigt tilltog, nådde sin katastrofala omfattning mot slutet av året och under de första månaderna av år 1922; den 31 januari sistnämnda år nåddes kulmen med siffran 163,000. Sedermera börjar en långsam återhämtningsprocess, ehuru med den sedvanliga relativa försämringen återkommande under vintrarna. Antalet i nödhjälpsarbete sysselsatta vid utgången av åren 1923 och 1924 är relativt ringa, ett förhållande som ytterligare framhäves av sista kolumnens låga motsvarande siffror, för det procentuella antalet hjälpta. Denna nedgång beror på att åtskilliga lämnat nödhjälpsarbetena i samband med julhelgen och att man av samma skäl låtit igångsättandet av arbetsföretag anstå in på följande månad. Redan vid 1921 års ingång pågingo nödhjälpsarbeten och antalet i sådana arbeten sysselsatta växte oavbrutet. Den kontanta understödsverksamhet, som under den sekundära högkonjunkturen år 1920 begränsats till ett sammanlagt belopp av cirka 66,000 kronor, utgick även under första halvåret endast i begränsad omfattning. Exakta siffror å antalet arbetslösa, som under denna tid uppburo understöd, hava ej kunnat förebringas. Anordnandet av nödhjälpsarbeten kunde emellertid ej hålla jämna steg med arbetslöshetens tilltagande omfattning och den 31 juli utgick enligt tabellen kontant understöd till 17,700 arbetslösa. Antalet understödda arbetslösa växte sedan i snabbare takt än antalet arbetslösa i nödhjälpsarbete och nådde den 28 februari 1922 sitt maximum med 65,400 personer. Antalet understödda sjönk sedan månad för månad, och till följd av särskilda avstängningsåtgärder på våren 1922 visade siffrorna för den 31 maj och den 30 juni en skarpt fallande kurva. Under sommarmånaderna 1923 förekom kontant understöd endast i några få fall. På hösten upphörde man helt och hållet med dylik understödsverksamhet. Antalet i nödhjälpsarbete sysselsatta visade en helt annan utvecklingskurva.
24 Antalet steg långsammare men föll också vida långsammare; under hela perioden ända till dess slut förekommo arbetslösa i statligt nödhjälpsarbete. Här berörda data torde belysa en utomordentlig viktig sida av hela förloppet av de olika åtgärder, som staten sedan år 1914 vidtagit till bekämpande av arbetslöshetens verkningar. Till en början inriktade man sig på att bereda de arbetslösa arbete på den öppna marknaden eller, där detta ej lät sig göra, kontant understöd, dock under principiellt framhävande av företrädena hos den s. k. arbetslinjen. Förhållandena gjorde emellertid icke någon understödsverksamhet påkallad i den omfattning, som man befarat. Sedan år 1916 beträddes, ehuru med försiktighet, arbetslinjen (skogssällskapet), innebärande ett anordnande av speciella arbetstillfällen för de arbetslösa. Efter hand utformades lämpliga arbetsmetoder och lämpliga arbetsorgan. Vid den omfattande arbetslöshet, som begynte på hösten 1920, visade sig emellertid de anordnade arbetstillfällena otillräckliga, varför jämväl en omfattande understödsverksamhet blev av behovet påkallad. Sedan hösten 1923 bedrives, såsom nämnts, hjälpverksamhet allenast genom anordnade nödhjälpsarbeten. Under det att den statliga direkta understödsverksamheten i detalj reglerats genom generella författningsföreskrifter, hava för nödhjälpsarbetenas vidkommande föreskrifter av sådan art aldrig lämnats. Då det gäller utförande av arbete, äro förhållandena av naturliga skäl så skiftande, att de ej låta sig regleras genom detaljerade författningsföreskrifter utan måste bedömas i viss mån fritt från fall till fall. Detta utesluter emellertid ej, att vissa allmänna grundsatser särskilt i fråga om lönerna blivit följda, vilka varit föremål för granskning av Kungl. Maj:t och riksdagen. Det svåraste, men på samma gång mest centrala spörsmålet i fråga om nödhjälpsarbetena rör arbetslönens storlek. Det ligger i sakens natur, att arbeten av denna art, som avse att erbjuda en ersättning för bristande arbetstillfällen på den öppna marknaden, ej få vara sådana, att de av den arbetslöse föredrages framför det arbete, som kan erbjuda sig på den öppna marknaden. Arbetsvillkoren, i första rummet arbetslönen, utgöra den förnämsta regulatorn i sådant hänseende. Redan då nödhjälpsarbeten först anordnades under sta:ens medverkan, fastslogs i fråga om arbetslönen den grundläggande regeln, att densamma vid varje tillfälle och på varje särskild ort skulle understiga den på den öppna marknaden gällande. Det må härvidlag erinras, att ett nödhjälpsarbete bedrives kontinuerligt, under det att arbete på öppna marknaden ofta blir mer eller mindre intermittent. Under krisåren var det sålunda vanligt, att industriföretagen inställde driften under vissa dagar i veckan och dymedelst så att säga ransonerade arbetet och förtjänsten. Vid fastställande av arbetslönen vid de kontinuerligt bedrivna nödhjälpsarbetena måste velerbörlig hänsyn tagas till detta speciella förhållande, för att den verkliga förtjänsten — per vecka räknat — skulle komma att stå i en riktig relation till de veckoförtjänster, som kunde ernås på den öppna marknaden. Den uppställda allmänna grundregeln i fråga om arbetslönens relativa storlek har i princip oavbrutet följts och följes allt fortfarande. Då det gällt att
25 omsätta den i regler, praktiskt tillämpliga ute på arbetsplatserna, hava emellertid olika metoder och beräkningssätt kommit till användning. I det följande lämnas för dessa metoder och beräkningssätt en kronologisk redogörelse, utvisande huru man på olika vägar sökte realisera grundtanken i lönesystemet. Av redogörelsen torde framgå, att man först efter åtskilliga trevande försök, som i hög grad försvarades av den allmänna prisnivåns och lönenivåns ständiga förskjutningar, på våren 1922 lyckades utforma ett fast lönesystem, som alltjämt tillämpas. Nämnas må, att den följande redogörelsen endast avser manliga nödhjälpsarbetare. Kvinnor hava blott i speciella fall — särskilt vid de svårigheter, som under åren 1917—1918 rådde inom sko- och textilindustrierna — hänvisats till nödhjälpsarbete. Arbetslönen för kvinnliga nödhjälps arbetare har beräknats på i huvudsak samma sätt, som under motsvarande tider tillämpats för det manliga klientelet, ehuru beloppen satts lägre. För en riktig uppfattning av lönesystemet har man även att taga i betrak- Extra förmåtande vissa direkta eller indirekta förmåner, som vid sidan av den direkta ^ g m . ^ " penninglönen kommit nödhjälpsarbetarna till godo och som delvis icke ägt motsvarighet på den öppna marknaden. Dessa förmåner, av vilka vissa endast utgått under kortare tider, ha numera delvis bortfallit men utgå delvis allt fortfarande. Dessa förmåner hava utgjort eller utgöra: 1. familjeunderstöd (intill den 1 maj 1922), 2. ortstillägg (efter nämnda tidpunkt), 3. sön- och helgdagsersättning (upphört), 4. regndagsersättning (kvarstår), 5. resedags- eller traktamentsersättning (upphört), 6. reseersättning (kvarstår), 7. sjukersättning (kvarstår), 8. olycksfallsersättning (kvarstår), 9. 'diverse förmåner, såsom fritt logi vid förläggning utom hemorten (kvarstår), förbilligad utspisning (senare ersatt av en s. k. portionsersättning för nödhjälpsarbetarnas kooperativt anordnade kosthåll) samt tillhandahållande till billigt pris av beklädnadsartiklar (upphört; beklädnadsskyldigheten överflyttad på kommunen). Närmare uppgifter om dylika extra förmåner lämnas i det följande. Vidare må till belysande av innebörden av vissa dylika extra förmåner med några ord omnämnas olika tillämpade sätt för förläggning vid nödhjälpsarbetena. De upprättade arbetsplatserna ha i stort sett varit organiserade efter tvenne huvudtyper. 1. »Fast förläggning» eller arbetsplatser, så belägna, att arbetarna i och för arbetets fullgörande måst förläggas utanför sin ordinarie bostadsort. 2. »Dagkolonier», varmed förstås arbetsplatser, där arbetarna kvarbott i sina hem.
26 Arbetarantalet och de skilda lokala förhållandena å arbetsplatserna, såsom förefintliga inkvarteringsmöjligheter, livsmedelspriser m. m., ha betingat olika tillvägagångssätt i fråga om arbetarnas förläggning och förplägnad. Vid »fast förläggning» hava tillämpats någon av efterföljande förläggningsanordningar. 1. Såväl förläggning som förplägnad ordnad genom vederbörande arbetsdirektion, (»fast förläggning med marketenteri och utspisning»). 2. Förläggningslokaler anskaffades genom arbetsdirektionen, som dessutom höll kokerska (kock) och servis, under det förplägnaden i övrigt sköttes kooperativt av arbetarna själva (»självhushåll»). 3. Statsarbeten ordnade genom entreprenör arbetarnas utspisning, (»inackordering»). 4. Arbetarna ombesörjde själva såväl sin förläggning som utspisning. A vissa arbetsplatser har, efter särskild prövning, upprättats s. k. depå, varifrån försäljning av livsmedel m. m. till arbetarna ägt rum. Sistnämnda förläggningsform behandlas något närmare i det följande. Även beträffande »dagkolonierna» ha de å olika arbetsplatser varierande förhållandena betingat skilda tillvägagångssätt, och har därvid något av nedan angivna alternativ kommit i fråga. 1. Arbetarna transporterades dagligen helt eller delvis genom vederbörande arbetsdirektions försorg till och från arbetsplatsen. 2. Arbetarna förflyttade sig dagligen på egen, arbetsintressentens eller hemortskommunens, under alla förhållanden icke på arbetsdirektionens, bekostnad till och från arbetsplatsen. Lone- och arbetsvillkoren voro i början tämligen enhetliga och konstanta och man kunde giva lönesystemet en helt enkel utformning. Lönen per timme utgick med 40 öre för arbetare i åldern 18 år och däröver, med 30 öre för arbetare i åldern 16—17 år och med 15 öre för yngre. I de fall, att arbetaren kunde kvarbo i sitt hem (dagkoloni), utgick lönen även för de vuxna med endast 30 öre per timme. Under maj månad 1917 vidtogs en lokalt begränsad löneförhöjning motsvarande 15 procent av timlönen. På de arbetsplatser, där denna löneförhöjning icke genomfördes, utbetalades i stället ett matbidrag av kr. 4 : — per vecka. Vederbörande kunde dessutom erhålla fri hem- och återresa en gång i månaden. Vidare infördes vid denna tid sön- och helgdagsersättning och regndagsersättning, båda utgående med kr. 1 per dag. Under mars månad 1918 höjdes timlönerna ytterligare för de tre åldersgrupperna till respektive 52, 39 och 26 öre. Vidare höjdes ersättningarna för sönoch helgdagar från 1 till 2 kronor per dag. Vid till- och frånträdet utbetalades reseersättning samt s. k. resedagsersättning (traktamente), motsvarande full daglön, när mer än hälften av dagen togs i anspråk för resan till arbetsplatsen, och eljest halv daglön. Arbetstiden var så gott som undantagslöst 57 timmar per vecka. I allmänhet utfördes arbetet mot tidlön. Då ackordsarbete förekom, beräknades lönen
27 (fr. o. m. mars 1918) så, att en fullgod arbetare under 10 timmars arbetsdag i genomsnitt skulle kunna förtjäna c:a 7 kronor. Nämnas må, att ifrågavarande arbeten (skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt skogssällskapet) pågingo till fram på sommaren 1918. Då skogssällskapets statsarbeten, som trätt i funktion redan i början av mars 1918, såsom nedan skall visas, tillämpade andra lönevillkor, kommo arbetsoch lönevillkoren att ställa sig något olika vid olika nödhjälpsarbeten under några månader av år 1918. Den närmast följande, redogörelsen avser de löne- och arbetsvillkor, som till- Lone- och lämpades från mars 1918, då skogssällskapets statsarbeten organiserades, o c n m ^ 1918—1 till den 1 maj 1922. ™j 1922Ursprungligen utgick lönen med ett belopp av 5: — kronor per arbetsdag till familjeförsörjare och 4:—• kronor till annan arbetare över 18 år. Minderåriga mellan 16—18 år erhöllo i dagavlöning 3:25 kronor och övriga 2 : 7 5 kronor. Dessutom utgick å samtliga arbetsplatser särskild ersättning för sönoch helgdagar, sjukdagar och regndagar samt å fasta arbetsplatser även för traktamente under resedagar, nämligen med 2 : — kronor pr dag till arbetare över 16 år och 1:50 kronor till övriga. A dagskolonier utbetalades angiven ersättning vid sjukdom under högst 14 dagar. För biträde vid rengöring och matlagning m. m. under sön- och helgdagar utgick en mindre extra ersättning. Kost erhölls å fast arbetsplats för ett pris av 1:75 kronor för dag för arbetare över 18 år och av 1: 20 kronor för yngre. I viss utsträckning förekom även utspisning å dagkoloni under de första åren. Sedermera vidtogs den förändringen, att lönen jämväl för arbetare utan försörjningsplikt över 18 år skulle fr. o. m. 1 nov. 1918 utgå med 5 : — kronor pr arbetsdag. Från nämnda dag utbetalades dessutom till försörjningspliktig arbetares hemmavarande familjemedlemmar efter förutgången behovsprövning ett s. k. familjeunderstöd, som skulle utgå med högst 1: — krona pr dag för hustru samt 25 öre för varje barn under 15 år. Familjeunderstöd kunde även utbetalas för icke arbetsdugliga föräldrar samt far- och morföräldrar och minderåriga syskon, gentemot vilka arbetaren ensam hade försörjningsplikt, samt dessutom för annan anhörig i särskilt ömmande fall. Detta familjeunderstöd för nödhjälpsarbetares anhöriga fastställdes, efter tillstyrkan från vederbörande arbetslöshetskommitté eller kommunalnämnd, från fall till fall av vederbörande arbetsdirektion, som även hade att bestämma det belopp intill ovan angivna maximum, varmed understödet i olika fall skulle utgå. Från den 1 oktober 1919 höjdes avlöningen för yngre arbetare till respektive 3:50 och 3 : — kronor pr dag men samtidigt höjdes kostnaden för mat till 2; — kronor för hel dag och till 1: — krona för middagsmål å dagkoloni, lika för samtliga arbetare. Ersättning för s. k. ineffektiva dagar — helgdagar, regndagar etc. — indrogs å dagkolonierna. Arbetstiden, som hittills hade utgjort 57 timmar i veckan eller 10 timmar om dagen med undantag för lördagar, bestämdes från 1 okt. 1919 till 48 timmar i veckan med högst 8 1/2 timme pr dag.
28 Arbetet skulle så vitt möjligt utföras på ackord, mot vilket avlöningssystem man länge stått tveksam. Ackordssystemet blev också från slutet av 1919 mera allmänt tillämpat. Man beräknade ackorden efter sådana grunder, att normal ackordsförtjänst och tidlön skulle förhålla sig till varandra ungefärligen såsom 4 till 3. Nämnas må, att de arbetslösa tidigare haft att före anställningen, som i allmänhet avsåg en tid av 3 månader, underteckna ett särskilt kontrakt, vari arbetsvillkoren voro fixerade. Denna skriftliga avtalsform bortföll fr. o. m. den 1 oktober 1919. De under 1920 stigande lönerna på öppna arbetsmarknaden föranledde en stegring av arbetslönen även vid nödhjälpsarbetena. Lönen förblev sedermera i detta läge in på det följande året 1921, trots den allmänna lönesänkningen, som ägde rum på öppna marknaden. Enligt i mars nämnda år utfärdade bestämmelser skulle ackordsförtjänsten icke få uppgå till mer än 7: — a 8: — kr. per dag och å vissa dyrare orter något däröver. Den 1 aug. 1921 utfärdades nya bestämmelser, varigenom lönerna ytterligare nedsattas. Vid ackordsarbete skulle ackorden sålunda beräknas så, att dagsförtjänsten vid normal arbetsprestation skulle uppgå till cirka 6 : — kr. Vid tidlönsarbete skulle timlönen utgå med 50 öre till arbetare över 18 år, 35 öre till arbetare i åldern 16—18 år samt 30 öre för yngre. Vidare indrogs å fasta arbetsplatser tidigare utgående ersättning för sön- och helgdagar, regndagar samt traktamente under resedagar. Ehuru priset för kost samtidigt nedsattes, kommo de vidtagna beskärningarna att motsvara en sammanlagd nedsättning av förtjänsten på cirka 20 proc. Där arbetarna saknade nödig beklädnadsutrustning, tillhandahöllos lämpliga persedlar mot ett pris, som till en början endast motsvarade hälften av inköpspriset men som år 1921 höjdes till att motsvara ungefär två tredjedelar av detta. Trots de verkställda lönereduktionerna hade arbetslönen vid de statliga nödhjälpsarbetena på våren 1922, på grund av den allmänna löneminskningen, i en del fall kommit att ligga på samma nivå som, eller t. o. m. överstiga den öppna arbetsmarknadens. Med anledning härav företog arbetslöshetskommissionen i februari 1922 en provisorisk reglering nedåt av lönerna. Tidigare tilllämpade grunder för ackordssättning m. m. upphävdes och lönesättningen skulle ske allenast med iakttagande av att lönenivån komme att ligga lägre än den öppna marknadens. I proposition den 7 januari 1922 (n:r 11) hade Kungl. Majrt med hänsyn till den utomordentligt svåra arbetslösheten, för riksdagen framlagt synnerligen vittutseende förslag till åtgärder för bekämpande av densamma. I statsutskottets häröver avgivna utlåtande (n:r 9) behandlades ingående frågan om lönesättningen vid de statliga nödhjälpsarbetena och gjorde statsutskottet bl. a. följande principuttalande: »Vidkommande lönerna vid de statliga nödhjälpsarbetena synes det utskottet, som om dessa löner på de särskilda orterna borde mera smidigt anpassas efter
29 nu rådande lönenivå, än som på sina håll hittills torde hava varit fallet, samt håller utskottet vidare före, att kommissionen för varje särskilt fall torde böra fastställa, med huru mycket en nödhjälpsarbetares löneförmåner skola understiga de löner, som äro gällande för grovarbetare på den öppna arbetsmarknaden, med skälig hänsyn därvid tagen till vederbörandes möjligheter att bereda sig uppehälle på den sålunda fastställda nödhjälpslönen.» Riksdagen godkände detta statsutskottets uttalande och arbetslöshetskommissionen erhöll Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa utredning rörande grovarbetarlönerna på den öppna arbetsmarknaden inom de kommuner, där nödhjälpsarbeten bedrevos eller kunde väntas ifrågakomma. Efter det kommissionen verkställt denna utredning, för vars resultat närmare redogöres i det följande, blev lönepolitiken vid de statliga nödhjälpsarbetena ånyo föremål för riksdagens prövning i samband med behandlingen av statsutskottets sista utlåtande i ämnet, nämligen memorial n:r 118, avgivet den 29 maj 1922. Häri förklarade sig utskottet icke ha något att erinra mot kommissionens förfaringssätt vid nödhjälpslönernas fastställande. Utskottet ansåg tilllika, att riksdagen för sin del borde godkänna det av kommissionen fastställda förhållandet mellan de sålunda konstaterade lönerna och nödhjälpslönerna med de mindre modifikationer, vilka, såsom strax skall omnämnas, blivit av Kungl. Maj:t vidtagna, samt tillade, »att uppmärksamheten även framdeles, med beaktande av ovan anförda skälighetssynpunkter, måste ägnas åt nödhjälpslönernas anpassning efter de alltjämt pågående löneändringarna på den öppna arbetsmarknaden». Utskottets memorial godkändes av riksdagen. Såsom redan nämnts, företog arbetslöshetskommissionen på Kungl. Maj:ts uppdrag omedelbart efter det första riksdagsbeslutet i arbetslöshetsfrågan år 1922 en nygruppering av nödhjälpslönerna. För sådant ändamål upprättade kommissionen en skala för grovarbetarlönerna med 50-öres intervaller från lägst 3 och högst 8: 50 kronor samt fastställde, att nödhjälpslönerna skulle understiga dessa löner med 15 proc. i den lägsta gruppen och upp till 25 proc. i den högsta. Med ledning av inhämtade uppgifter inordnades sedan i april 1922 cirka 1,100 av landets kommuner i den uppgjorda skalan, allt efter den grovarbetarlön, som av kommissionen ansågs gälla inom varje kommun. Nämnas må, att kommissionen samtidigt beslöt, att kontant understöd skulle stå i viss relation till den sålunda uppgjorda löneskalan. Högsta understödsbelopp per vecka skulle alltså utgöra två tredjedelar av den i vederbörande ort gällande grovarbetarlönen. Denna kvot nedsattes den 1 december 1922 till hälften av gällande grovarbetarlön. Över kommissionens beslut om de olika kommunernas inordnande i den uppgjorda löneskalan och över de procentsatser, enligt vilka nödhjälpslönen skulle reduceras i förhållande till grovarbetarlönen; anfördes klagomål hos Kungl. Maj:t. Efter företagen revision fastställdes följande tabell, enligt vilken nödhjälpslön och kontant understöd skulle beräknas på grundval av grovarbetarlönen inom en kommun.
BO
Grupp
1 a 1 b 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
Understödsbeloppen Förtj änst GrovTimlön pr dag för vid arbetarAvlön på Reduk- ackord 77 % av runöppna tions- på nöd- ackords- dade Ens. Ens. arbetsförMan pers. pers. proc. hjälpstill markBarn och arbete, tjänsten över 1 5 - 1 8 naden högst hustru 18 år år 8.50 8.— 7.50 7.— 6.50 6.5.50 5.— 4.50
4.— 3.50
3.—
25 25 24 23 22 21 20 19 18 14 9 2
6.— 5.70 5.40 5.10 4.75 4.40 4.05 3.70 3.45 3.20 2.95
0.62 0.58 0.55 0.52 0.49 0.46 0.42 0.39 0.36 0.33 0.30 0.28
0.50 0.50 0.50 0.50 0.50 0.45 0.40 0.40 0.35 0.35 0.30 0.30
3.— 3.— 2.85 2.70 2.55 2.40 2.20 2.05 1.85 1.75 1.60 1.50
2.— 2.— 1.90 1.80 1.70 1.60 1.45 1.35 1.25 1.50 1.05 1.—
1.20 1.20 1.15 1.10 1.— 0.95 0.90 0.80 0.75 0.70 0.65 0.60
0.60 0.60 0.55 0.55 0.50 0.50 0.45 0.40 0.35 0.35 0.30 0.30
Maximiunderstöd pr vecka Från .Under med tiden och den 1 V6- 3 7n dec. 1922 1922 34.— 32.— 30.— 28.— 26.— 24.— 22.— 20.— 18.— 16.—
ills.—
25.50 24.22.50 21.— 19.50 18.— 16.50 15.— 13.50 12.— 10.50 9.—
Härmed kan man anses hava nått fram till ett fast lönesystem. Nödhjälpslön och understöd härleddes automatiskt ur den grovarbetarlön, som konstaterats för viss ort. Systemet tillämpas allt fortfarande. Vid det nya lönesystemets införande avskaffades familjetilläggen. Såsom den ovan lämnade tablån närmare utvisar, kan arbetslönen vid nödhjälpsarbeten växla avsevärt inom olika orter. Skillnaden motsvaras givetvis åtminstone i viss mån av en liknande skillnad i levnadskostnaderna på de olika orterna. Om sålunda en arbetslös familjeförsörjare från en dyr ort, exempelvis Stockholm, erhölle nödhjälpsarbete i hemorten, komme hans förtjänst enligt tabellen att uppgå till 6: 40 kr. per dag. Flyttades han däremot till en billig ort, där förtjänsten endast uppginge till 2: 95 kr. per dag, skulle han icke* kunna därmed försörja familjen i hemorten, där levnadskostnaderna betingade en lön av 6: 40 kr. per dag. Ett dylikt förhållande hade givetvis kommit att i hög grad försvåra den försörjningspliktiga arbetskraftens förflyttning från dyrare till billigare orter. På grund av arbetstillfällenas belägenhet var det emellertid önskvärt och nödvändigt, att en sådan förflyttning kunde ske, och att densamma icke behövde begränsas till de icke försörjningspliktiga. Till främjande av arbetskraftens rörlighet gavs därför åt det uppgjorda lönesystemet ett synnerligen viktigt komplement i och med införandet av en anordning, som blivit kallad ortstillägg. Detta tillägg utgick till familjeförsörjare med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan gällande högre nödhjälpslön i hemorten och lägre nödhjälpslön å den ort, där han faktiskt erhöll arbete. Nämnas må, att intet avdrag å lönen gjordes i de fall, då en arbetare från en billigare ort placerades å en dyrare. Dylika placeringar hava emellertid undvikits. Det visade sig nämligen, att arbetarna i sådana fall endast med svårighet kunde förmås återvända till hemorten med dess lägre arbetslöner. Ortstilläggens storlek framgår av nedanstående tabell, utvisande det belopp, som utgår, om en arbetslös från en hemort med viss nödhjälpslön, placeras på en arbetsplats med viss annan lägre lön. Om sålunda exempelvis en ar-
31 betare från grupp 2 (lönen 5:70) placeras i nödhjälpsarbete i en ort, där lönen är 3:20 kr., utgår enligt tabellen ortstillägget med 2: 50 kr. ( = skillnaden mellan 5:70 och 3 : 2 0 ) .
Grupp
la . . . . I b . . . . 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Nödhjälpslön i hemorten kr. 6.40 6.40 6.— 5.70 5.40 5.10 4.75 4.40 4.05 3.70 3.45 3.20
—
Nödhjälpslön
på arbetsplatsen, kr.
6.— 5.70 5.40 5.10
1.65 1.25 0.95 0.65 0.35
2.— 1.60 1.30 1.— 0.70 0.35
2.35 1.95 1.65 1.35 1.05 0.70 0.35
2.70 2.30 2.— 1.70 1.40 1.05 0.70 0.35
2.95 3.20 2.55 2.80 2.25 2.50 1.95 2.20 1.65 1.90 1.30 1.55 0.95 1.20 0.60 0.85 0.25 0.50 0.25
3.45 3.05 2.75 2,45 2.15 1.80 1.45 1.10 0.75 0.50 0.25
0.70 0.30
1.— 0.60 0.30
1.30 0.90 0.60 0.30
Genom ifrågavarande anordning erhöll en arbetslös för sig och sin familj samma existensmedel, oberoende av den ort, å vilken han placerades i nödhjälpsarbete. Då därjämte ortstillägget ej utbetalades på arbetsplatsen utan i hemorten till den arbetslöses familj, kom den på själva arbetsplatsen utbetalade arbetslönen att utgå efter samma grunder för alla arbetare. Man undgick härigenom de friktioner, som tvivelsutan skulle hava uppstått, därest den ene arbetaren, därför att han hade sin hemort på en relativt billig plats, skulle för samma utförda arbete ha uppburit en lägre lön än den andre, som vore bosatt på en dyrare. Ortstillägget utgår allt fortfarande efter oförändrade grunder. Vad som borde avses med familjeförsörjare ägde givetvis stor betydelse med hänsyn till först de s. k. familjebidragen och senare ortstilläggen. Innebörden av beteckningen, som tidigare växlat något vid den kontanta understödsverksamheten och nödhjälpsarbetena, gjordes från den 1 november 1922 fullt enhetlig. Såsom familjeförsörjare skall sålunda anses envar arbetslös person, som på tillfyllestgörande sätt styrker sig hava under normala förhållanden genom sitt arbete sörjt för nedan angiven anhörigs uppehälle, utan att denna understödsskyldighet senare upphört eller överflyttats på någon annan, nämligen: 1) Äkta make gentemot maka, även där skilsmässa ägt rum. 2) Ogift man gentemot kvinna, vilken såsom hustru med honom sammanbor. 3) Envar person, man eller kvinna, gift eller ogift, änkling eller änka gentemot egna, inom eller utom äktenskapet födda barn under 15 år; dock att, där föräldrarna sammanbo eller där fråga är om barn utom äktenskapet, såsom familjeförsörjare anses endast mannen utom i de fall, att mannen avlidit eller vistas å okänd ort, i vilka fall kvinnan anses som familjeförsörjare. Ortstillägget utgår med vederbörande i tabellen angivna belopp lika för alla familjeförsörjare, oberoende av familjens storlek. I ett fall är dock lägre be-
32 lopp fastställt. Arbetslös, ogift person, som har försörjningsplikt för egna utom äktenskapet födda barn, äger sålunda utbekomma ortstillägg med högst det belopp, som han enligt vederbörande arbetslöshetskommittés bestämmelser skulle varit berättigad uppbära såsom kontant understöd för barnen i fråga. För erhållande av en fullständig och riktig uppfattning om avlöningssystemet vid nödhjälpsarbetena har man slutligen att taga något närmare hänsyn till vissa ovan antydningsvis berörda förmåner in natura, som utgått till de arbetslösa. En redogörelse för dessa förmåner lämnas därför i det följande. Redan i början av tillkomsten av de statliga nödhjälpsarbetena år 1918 infördes på de s. k. fasta förläggningarna den anordningen, att dåvarande skogssällskapets statsarbeten tillhandahöll nödhjälpsarbetarna fritt logi samt utspisning uti särskilt anordnade marketenterier för pris, som i regel understeg självkostnaderna. Till bostaden hörde sängar och nödig sängutrustning samt fritt bränsle och lyse. Det pris, som nödhjälpsarbetarna erlade för maten, var fastställt till samma belopp på alla arbetsplatser men varierade med hänsyn till förhållandena under olika tidsperioder. Därjämte voro lägre belopp fastställda för arbetare under 18 år samt för kvinnor. För belysande av matpriserna anföres här kostnaden för hel utspisning av manlig arbetslös över 18 år: Under tiden den 3
% 1 9 1 8 - 3 % 1919 Vio 1919—81A 1921 Vs 1921— 3 % 1922 Vs 1922— 3 % 1922 VT 1922—och fortfarande
Kr.
.
1.75 per dag 2.— » > 1.50 > » 1.80 > » . . 1.— » »
Självkostnaden för maten låg emellertid vida högre. Nödhjälpsarbetarna hade sålunda icke att bära de ökade kostnader, som kunde föranledas till exempel av snabb nedgång av arbetsstyrkan på en viss arbetsplats. Med hansyn till ingångna hyres- och leveransavtal etc. medgåvo nämligen förhållandena ej, att totalutgifterna på en arbetsplats sänktes i motsvarande grad. En dylik nedgång medförde alltså en stegring av portionspriset. Även de kostnader, som föranleddes av prisfall å redan inköpta matvaror, förluster vid lagring och utvägning, uppkomna skador m. m. buros av statsarbetena. Det kosten åsatta priset avsåg vidare endast själva råvaran, men icke hyror, bränsle, köksutensilier, servis, transporter, kökspersonalens löner etc. vilket utgör en ytterligare förklaring till att statsarbetenas utgifter för bespisningen blevo större än de avgifter, som arbetarna hade att erlägga härför. Enligt verkställda beräkningar har vid s. k. fast förläggning det totala underskottet för arbetarnas förläggande samt för deras utspisning i någon form genom statsarbetenas försorg tidigare uppgått till cirka 1 krona per utfört effektivt dagsverke, vilket belopp givetvis är att betrakta såsom en arbetarnas löneförmån. Efter den 1 juli 1922 minskades ifrågavarande underskott till följd av vissa vidtagna förändringar till cirka 40—60 öre per man och dag.
33 För närvarande har kommissionen endast kvar en arbetsplats med marketenteri av den äldre typen. Under vintern 1924—1925 har skett en omläggning till depåsystem. Enligt detta ha nödhjälpsarbetarna att själva kooperativt anordna sitt kosthåll, varvid de tillsvidare fått uppbära en särskild mindre s. k. portionsersättning (30 öre per man och dag). Varorna tillhandahållas dem till självkostnadspris (inklusive frakt), antingen direkt från en på platsen anordnad depå eller ock, vilket numera är det vanliga, inköpas varorna från någon handlande i trakten. I senare fallet är kommissionen arbetarna behjälplig vid uppgörande av leveransavtal med lämplig handlande. Sådant avtal innebär, att handlanden åtager sig att på rekvisition till arbetarna leverera vissa varor till priser, som äro angivna på för ändamålet uppgjorda listor. Systemet har visat sig fungera väl. Det tillfredsställer arbetarna själva och medför — bortsett från portionsersättningen — inga merutgifter eller risker för staten. Nämnas må även, att det övervägande flertalet statliga nödhjälpsarbeten, som bedrivits under vintern 1924—1925, varit förlagda till kronoparkerna. Här tillhandahåller domänstyrelsen utan kostnad för kommissionen nödiga förläggningslokaler för de arbetslösa. Med hänsyn till att samtliga nödhjälpsarbeten bestått av grovarbete utomhus Personlig utsamt i regel haft sin största omfattning under den kallare årstiden, erhöll, såsom först omnämnts, beklädnadsfrågan stor betydelse och föranledde särskilda, ovan berörda anordningar. Nämnas må, att priset för klädespersedlar i oktober 1922 höjdes så, att de bringades i huvudsaklig överensstämmelse med statsarbetenas självkostnader. Under 1923, då arbetslösa från mellersta och södra Sverige till ett antal av cirka 1,500 hänvisades till arbete vid de av Norrlands statsarbeten bedrivna arbetsföretagen, fastställdes för dessas vidkommande särskilda bestämmelser rörande beklädnadsfrågan. Sålunda skulle genom Norrlands statsarbeten tillses, att varje man var försedd med lämplig utrustning. Kostnaden härför — enligt särskild förteckning uppgående till högst 55: 88 kr. •—• skulle gäldas av statsarbetena. För varje effektiv arbetsdag skulle en krona anses vara avbetalad på detta belopp. Efter 56 utförda arbetsdagar skulle utrustningen anses vara betald. Avgick arbetslös tidigare, fick han själv avgöra, huruvida persedlarna skulle återlämnas eller resterande belopp kontant inbetalas. Under senare delen av år 1923 började kommissionen emellertid tillämpa den regeln, att vederbörande lokala arbetslöshetskommittéer skulle tillse, att de arbetslösa, som hänvisades till statligt nödhjälpsarbete, voro behörigen utrustade. Sedan hjälpverksamheten i samband med det förbättrade läget på arbetsmarknaden ytterligare begränsats till sin omfattning och hela den statliga organisationen på området nedskurits, har kommissionen sedan hösten 1924 uppsatt såsom uttryckligt villkor för kommunerna, att arbetslös vid hänvisning till statligt nödhjälpsarbete skall vara vederbörligen utrustad, vid äventyr att han eljest på kommunens bekostnad återsändes till hemorten. B—252594
34¶Översikt över arbetsförtjänsternas variationer vid södra Sveriges och Norrlands statsarbeten. År 1922. Söd ra S v e r i g es s' a t s a r b e t e n ArbetsförArbetare sysselsatta å tjänst per arbetsplatsen effektivt dagsverke om mindre 2 veckor- mer än 2 än 2 8 timmar veckor 2 månader månader antal
% antai
% anta
N orrlands
s t a t s a r b 3ten
Arbetare isyssel satta å arbetsplatsen Samtliga arbetare
% anta] i
mindre 2 veckor— mer än 2 än 2 2 må nåder månader veckor
% antal % anta)
% antal
*
Samtliga arbetare
antal' %
A. Ortstillägg och övriga sociala lönetillägg icke inräknade. — — — under 1.00 kr. — — 2 0.3 2 0.0 1.00—1.49 » 1 0.3 2 0.2 3 0.1 4 0.7 3 0.2 1 o.o 8 0.2 — — 1.50—1.99 > 2 0.7 3 0.3 5 0.1 17 3.0 19 1.0 3 0.1 39 0.8 — — 2.00—2.49 > 10 3.5 17 1.5 9 0.4 36 1.0 34 6.0 37 2.0 13 0.6 84 1.8 2.50—2.99 > 49 17.1 91 8.3 32 1.4 172 4.6 44 7.8 96 5.2 24 1.0 164 3.5 3.00—3.49 > 42 14.6 176 16-0 106 4.5 324 8.7 66 11.7 212 11.5 89 3.8 367 7.8 3.50—3.99 > 39 13.6 242 22.0 400 17.2 681 18.3 95 16.8 294 16.0 280 12.0 669 14.1 4.00—4.49 > 58 20.2 202 18.4 532 22.8 792 21.3 79 14.0 261 14.2 414 17.9 754 15.9 4.50—4.99 » 36 12.6 123 11.2 439 18.8 598 16.1 45 8.0 246 11.2 402 17.3 653 13.8 5.00—5.49 > 25 8.7 93 8.5 242 10.4 360 9.7 53 9.4 190 10.3 316 13.6 559 11.8 5.50—5.99 > 6 2.1 51 4.6 148 6.3 205 5.5 26 4.6 107 5.8 318 13.7 451 9.5 6.00—6.49 > 10 3.5 45 4.1 161 6.9 216 5.8 15 2.7 96 5.2 180 7.8 291 6.2 6.50—6.99 > 5 1.8 15 1.4 107 4.6 127 3.4 6 1.0 56 3.1 79 3.4 141 3.0 7.00—7.49 » 1 0.3 10 0.9 57 2.5 68 1.8 15 2.7 57 3.1 61 2.6 133 2.8 7.50—7.99 > 2 0.7 5 0.5 22 0.9 29 0.8 14 2.5 41 2.2 88 1.9 33 1.4 8.00—8.49 » 1 0.3 6 0.5 21 0.9 28 0.8 23 4.1 49 2.7 36 1.5 108 2.3 8.50—8.99 > — — 3 0.3 13 0.6 16 0.4 6 1.0 20 1.1 30 1.3 56 1.2 9.00—9.49 > — — 2 0.2 7 0.3 9 0.3 4 0.7 20 1.1 16 0.7 40 0.8 9.50—9.99 > — — 1 0.1 3 0.1 4 0.1 2 0.3 23 1.2 9 0.4 34 0.7 10.00 och däröver . . . — — 11 1.0 32 1.4 43 1.2 15 2.7 54 2.9 90 1.9 21 0.9 Samtliga 287 100.0 1,098 100.0 2,331 100.0 3,716 100.0 565 100.0 1,841 100.0 2,325 100.0 4,731 100.0 B. O]-tstill igg o<jh öv riga socia la IÖL etillä gg in räkna le. änder 1.00 kr. 1 0.0 2 Ö.3 2 O.o 1.00—1.49 > — — 2 0.2 3 0.2 2 0.1 2 0.3 1 O.o 6 0.1 — 1.50—1.99 » 3 1.1 2 0.2 5 0.1 17 3.0 18 1.0 2 0.1 37 0.8 — — 2.00—2.49 » 12 1.1 7 0.3 30 1.6 8 2.8 27 0.7 31 5.5 73 1.6 12 0.5 2.50—2.99 > 25 8.7 54 4.9 19 0.8 98 2.6 43 7.6 87 4.7 22 0.9 152 3.2 3.00—3.49 > 36 12-5 153 13.9 76 3.3 265 7.1 64 11.3 200 10.9 67 2.9 331 7.0 3.50—3.99 » 39 13.6 202 18.4 300 12.9 541 14.6 79 14.0 262 14.2 204 8.8 545 11.5 4.00—4.49 » 51 17.8 176 16.0 435 18.7 662 17.8 62 11.0 228 12.4 309 13.3 599 12.7 4.50—4.99 » 44 15-3 134 12.2 402 17.2 580 15.6 48 8.5 199 10.8 320 13.8 567 12.0 5.00—5.49 > 30 10.5 84 7.7 267 11.5 381 10.3 50 8.9 200 10.9 339 14.6 589 12.4 5.50—5.99 > 13 4.5 96 8.7 222 9.5 331 8.9 31 5.5 131 7.1 323 13.9 485 10.3 6.00—6.49 > 14 4.9 67 6.1 159 6.8 240 6.5 17 3.0 111 6.0 257 11.0 385 8.1 6.50—6.99 > 11 3.8 50 4.5 173 7.4 234 6.3 21 3.7 72 3.9 162 7.0 255 5.4 7.00—7.49 > 5 1.8 24 2.2 106 4.5 135 3.6 19 3.4 68 3.7 114 4.9 201 4.2 7.50—7.99 » 5 1.8 14 1.3 59 2.5 45 2.4 64 2.8 125 2.6 78 2.1 16 2.9 8.00—8.49 » 1 0.3 8 0.7 30 1.3 39 1.0 26 4.6 51 2.8 39 1.7 116 2.5 8.50—8.99 > 1 0.3 4 0.4 25 1.1 30 0.8 9 1.6 27 1.5 35 1.5 71 1.5 9.00—9.49 » 1 0.3 2 0.2 11 0.5 14 0.4 4 0.7 24 1.0 51 1.1 23 1.2 9.50—9.99 > — — 1 0.1 5 0.2 9 0.4 39 0.8 6 0.2 4 0.7 26 1.4 10.00 och däröver . . . — — 12 1.1 35 1.5 47 1.8 20 3.5 60 3.3 22 0.9 102 2.2 Samtliga 287 100.0 1,098 100.0 2,331 100.0 3,716 100.0 565 100.0 1,841 100.0 2,325 100.0 4,731 100 0
35¶Översikt över arbetsförtjänsternas variationer vid södra Sveriges och Norrlands statsarbeten. År 1923. Södra Sveriges
statsarbeten
ArbetsförArbetare sysselsatta å tjänst per arbetsplatsen effektivt dagsverke om mindre 2 veckor— mer än 2 än 2 8 timmar veckor 2 månader månader
% antal %
antal %
Norrlands
statsarbeten
Arbetare sysselsatta å arbetsplatsen Samtliga arbetare
antal %
mindre än 2 2 veckor— mer än 2 veckor 2 månader månader antal
% antal %
antal t %
antal %
A.
under 1.00 kr, 1.00—1.49 > 1.50—1.99 > 2.00—2.49 » 2.50—2.99 > 3.00—3.49 > 3.50—3.99 > 4.00—4.49 > 4.50—4.99 » 5.00—5.49 > 5.50—5.99 » 6.00—6.49 » 6.50—6.99 > 7.00—7.49 > 7.50—7.99 > 8.00—8.49 » 8.50—8.99 > 9.00—9.49 > 9.50—9.99 »• 10.00 och däröver . . .
2 0.9 17 7.5 22 9.7 48 21.2 43 18.9 35 15.4 20 8.8 23 10.2 6 2.7 0 2.2 1 0.4 — — 1 0.4 1 0.4 1 0.4 — — — —
Ortstillägg och övriga sociala lönetillägg icke inräknade. — 1 0.1 — 2 0.3 4 0.4 5 0.6 7 0.2 1 0.5 5 0.7 2 0.2 1 0.1 33 1.2 8 4.4 12 1.6 15 1.7 7 0.6 52 6.0 43 2.5 117 4.2 17 9.4 16 2.1 13 1.2 164 18.8 181 10.6 393 14.0 19 10.5 72 9.6 46 4.3 224 25.7 327 19.2 594 21.2 34 18.7 64 8.6 86 7.9 222 25.4 386 22.7 643 23.0 38 20.9 112 15.0 161 14.8 69 7.9 277 16.3 366 13.1 14 7.7 146 19.5 204 18.8 43 4.9 119 7.0 185 6.6 18 9.9 88 11.8 175 16.1 37 4.2 73 4.3 116 4.1 12 6.6 68 9.1 121 11.2 13 1.5 73 4.3 91 3.2 2 1.1 55 7.4 87 8.0 10 1.2 66 3.9 77 2.7 6 3.8 37 5.0 68 6.3 5 0-6 59 3.5 64 2.3 2 l.l 28 3.7 38 3.5 5 0.6 30 1.8 36 1.3 1 0.5 16 2.1 23 2.1 3 0.3 18 1.1 22 0.8 4 2.2 8 1.1 16 1.5 2 0.2 14 0.8 17 0.6 1 0.5 5 0.7 16 1.5 — — 7 0.4 7 0.2 1 0.5 3 0.4 7 0.6 2 0.2 8 0.5 10 0.3 2 1.1 5 0.7 1 0.1
Samtliga arbetare
1 o.o 6 0.3 8 0.4 27 1.3 46 2.3 137 6.8 184 9.1 311 15.5 364 18.1 281 14.0 201 10.0 144 7.1 111 5.5 68 3.4 40 2.0 28 1.4 22 1.1 11 0.5 8 0.4
2 0.9 2 0.2 18 1.0 22 0.8 2 1.1 4 0.5 10 0.9 16 0.8 Samtliga 227 100.0 873 100.0 1,700 100.0 2.800 100.0 182 100.0 747 100.0 1,085 100.0 2,014 100.0 B.
under 1.00 k 1.00—1.49 1.50—1.99 2.00—2.49 2.50—2.99 3.00—3.49 3.50—3.99 4.00—4.49 4.50—4.99 5.00—5.49 5.50—5.99 6.00—6.49 6.50—6.99 7.00—7.49 7.50—7.99 8.00—8.49 8.50—8.99 9.00—9.49 9.50—9.99 10.00 och dä över .
2 0.9 11 4.8 13 5.7 27 11.9 46 20.3 29 12.8 22 9.7 21 9.3 11 4.9 13 5.7 8 3.5 8 3.5 5 2.2 2 0.9 1 0.4 1 0.4 1 0.4 6
2.7¶Ortstillägg och övriga sociala lönetillägg inräknade. — 1 0.1 — 2 0.3 3 0.3 2 0.2 4 0.2 1 0.5 5 0.7 3 0.3 10 1.2 7 0.6 1 0.1 22 0.8 8 4.4 12 1.6 33 3.8 33 1.9 79 2.8 17 9.4 10 1.3 11 1.0 133 15.2 154 9.1 314 11.2 18 9.9 62 8.3 34 3.1 178 20.4 279 16.4 503 18.0 33 18.1 60 8.0 71 6.6 214 24.5 360 21.2 603 21.5 35 19.3 120 16.0 147 13.6 70 8.0 232 13.6 324 11.6 17 9.4 139 18.6 200 18.4 50 5.7 115 6.8 186 6.7 18 9.9 85 11.4 192 17.7 53 6.1 102 6.0 166 5.9 12 6.6 61 8.2 129 11.9 60 6.9 133 7.8 206 7.4 3 1.6 61 82 92 8.4 25 2.9 88 5.2 121 4.3 6 3.3 48 6.4 78 7.2 18 2.1 65 3.8 91 3.2 2 1.1 33 4.4 40 3.7 13 1.5 38 2.2 56 2.0 1 0.5 18 2.4 25 2.3 6 0.7 38 2.2 46 1.6 5 2.8 8 1.1 16 1.5 2 0.2 22 1.3 25 0.9 1 0.5 6 0.8 17 1.6 1 0.1 13 0.8 15 0.5 1 0.5 5 0.7 7 0.6 2 0.2 7 0.4 10 0.4 2 1.1 5 0.7 2 0.2
3 0.3 20 1.2 29 1.0 2 1.1 27 100 0 S73 100.0 1,700 100.0 2,800 100.0 182 100.0
1 0.0 5 0.2 9 0.4 27 1.4 38 1.9 114 5.7 164 8.2 302 15.0 356 17.7 295 14.7 202 IO.O 156 7.8 132 6.6 75 3.7 44 2.2 29 1.4 24 1.2 13 0.6 9 0.4 19
100.0 1,085 100.0 2,014 100.0
36 Faktiska g o m förut nämnts, har man städse sökt följa regeln att låta lönen på varje fovticifistcfi . -* or o c n •i nödhjälps- ^ vid varje tidpunkt understiga den på öppna arbetsmarknaden gällande. arbete. Detta har emellertid icke uteslutit att, då arbetet i regel utförts på ackord, vissa arbetslag kommit betydligt högre än medellönen för arbetsplatsen. Med hänsyn till lönefrågans centrala betydelse och i betraktande av att från olika håll framkommande anmärkningar och missnöje i allmänhet riktat sig mot arbetsförtjänsterna, hava de sakkunniga undersökt, huru de faktiska förtjänsterna ställt sig för de enskilda individerna vid vissa representativt utvalda arbetsplatser under år 1922 och 1923, såväl i södra Sverige som i Norrland. Underlaget för undersökningen har erbjudit sig i de personliga avlöningskort, som förts centralt för varje till nödhjälpsarbete hänvisad arbetslös. Undersökningen har måst begränsas till 8,447 arbetare (3,716 vid södra Sveriges och 4,731 vid Norrlands statsarbeten) för år 1922 och 4,814 (resp. 2,800 och 2,014) för år 1923, motsvarande cirka 10 proc. av totalantalet det förra och cirka 15 proc. det senare året. Undersökningen berör 26 arbetsplatser. Dessa hava utvalts med hänsyn till att de olika förhållanden, som alltid råda på olika arbetsplatser, skulle bliva vederbörligen belysta genom undersökningen. Sålunda hava utvalts arbetsplatser, belägna både intill större städer, i odlingsbygder och i rena obygder. Arbetsobjekten ha utgjorts av vägarbeten, skogsarbeten, flottledsarbeten o. s. v. Därjämte har vid urvalet hänsyn tagits till arbetsstyrkornas sammansättning (fabriks- och stadsarbetare eller bruks- och grovarbetare). Urvalet kan alltså anses fullt representativt. Arbetsförtjänsten har beräknats per 8-timmars arbetsdag: 1) utan inräknande av ortstillägg och övriga sociala förmåner, 2) med inräknande av nämnda tillägg och förmåner. « Arbetarna hava uppdelats i grupper allt efter ålder, hemort samt anställningstidens längd vid nödhjälpsarbete (mindre än 2 veckor, 2 veckor—2 månader, mer än 2 månader). I förestående tabeller lämnas en översikt över arbetsförtjänsternas variationer vid vissa södra Sveriges och Norrlands statsarbeten dels under år 1922 och dels under år 1923. Familjetillägg och övriga sociala lönetillägg äro dels icke inräknade (övre tab.) och dels inräknade (nedre tab.). Tabellerna utvisa en anhopning av de särskilda arbetarnas dagsförtjänster omkring lönegrupperna 3 : 50—4: 99. Vidare framgår, att olikheterna i arbetsförtjänst mellan de särskilda nödhjälpsarbetarna varit så stora, att vissa arbetare förtjänat ända till tio gånger så mycket om dagen som andra. Av tabellerna framgår vidare, att de särskilt låga förtjänsterna tillkommit nybörjarna, som varit ovana vid arbetet. Dessa lönesiffror äga ett betydande intresse såsom ett utslag för ackordssystemets verkningar.
37¶Arbetsförtjänsten inom olika åldersgrupper framgår av följande tablå: Ålder
Kronor
20 år 20 till 30 år 30 » 40 » 40 » 50 > 50 > 60 > över 60 år
4:29 4: 91 5:31 5:41 5:46 5: 06
Den för resp. arbetsplatser gällande nödhjälpslönen överskriden med: år 1922 år 1923
%
%
24.6 40.9 43.6 43.2 33.5 28.4
39.1 52.7 55.3 56.7 40.9 37.4
Följande tablå visar, att en viss lönevariation kunnat iakttagas, då fördelning gjorts med hänsyn till hemorten (storstad, mindre stad, brukssamhälle och landsbygd). Således har nödhjälpslönen överskridits (i %) med: För arbetare från storstäder, » mindre
städer och industrikommuner,
» landsbygden,
År 1922 ovana 6.6 vana 14.8 ovana 25.5 vana 39.5 ovana 47.6 vana 53.6
År 1923 38.5 48.9 40 50 55.6 72.5
Det bör förutskickas, att dylika siffror med hänsyn till möjliga inverkande bifaktorer böra avläsas med försiktighet. De för år 1923 genomgående högre procentsatserna äro med säkerhet beroende av att arbetarna förut varit anställda a andra arbetsplatser och där förvärvat viss vana vid arbetet. Särskilt 1923 års siffror för »vana» arbetare utvisa, att nödhjälpsarbetena utvalts på sådant sätt, att arbetslösa, oberoende av förutvarande vistelseort och sysselsättning, därstädes alltid kunna nå upp till beräknad nödhjälpslön. Vad angår förtjänsterna för arbetare inom olika yrken visar undersökningen den karakteristiska skillnaden, att nyanställda arbetare från jordbruket uppnå normal nödhjälpslön i ungefär dubbelt så många fall som industriarbetarna. Efter några månaders arbete utjämnas dock denna skillnad avsevärt. Vad beträffar de särskilda industrigrenarna synas gruv-, bruks-, metall-, maskin-, sten- och glasarbetare, relativt sett, ernått bättre förtjänster vid nödhjälpsarbetena än övriga industriarbetare. De, som uppnått de lägsta förtjänsterna, äro handels- och affärsanställda. Det är av intresse att undersöka, huru kostnaderna för ett arbetsföretag, som Ackordsarbete bedrives såsom nödhjälpsarbete, ställa sig till kostnaderna för likartade arbeten ^tnader^vid på öppna marknaden. I det följande lämnas en redogörelse för vissa erfaren- nödhjälpsheter härutinnan. Vid utarbetandet har den nu fungerande arbetschefen inom arbeten i arbetslöshetskommissionen benäget medverkat. Då nödhjälpsarbetena numera öppna marknåden. till huvudsaklig del bedrivas på ackord, må till en början några ord nämnas om denna avlöningsform. Vid varje anläggning, vare sig den utföres i allmänna marknaden eller såsom statligt nödhjälpsarbete, gäller det för arbetsledningen att kunna bedöma,
38 vad som med avseende på prestationsförmågan kan påfordras av den arbetskraft, som står till förfogande, för att med ledning därav fastställa de olika ackorden. Det torde särskilt vid väg- och vattenbyggnadsarbeten sedan länge hava varit ett önskemål för arbetsledaren, att så exakt som möjligt få begreppet »normalprestation» fixerat för att vid ackordssättningen kunna använda enhetliga grundpris, åtminstone för de arbetskvantiteter, som vanligast förekomma vid dylika arbeten. De varierande yttre förhållanden, under vilka arbeten av denna art bedrivas, göra det givetvis svårt att med större exakthet fixera begreppet normalprestation, något som anställda försök också till fullo bekräftat. Beträffande schaktnings- och bergsprängningsarbeten föreligga dock en del resultat, som medgiva ett närmare bedömande av vad som får anses vara normal prestation vid 8 timmars arbetsdag. Man har ansett sig kunna fastslå, att vunna medeltalssiffror träffa de verkliga förhållandena på 10 proc. när. För andra slag av arbeten, t. ex. röjnings-, planerings- och släntbeklädnadsarbeten, har det kunnat konstateras, att avvikelserna från medeltalet bliva avsevärt större, så att medeltalsvärden i fråga om dylika arbeten torde sakna praktisk betydelse. Äro svårigheterna sålunda stora, när det gäller att något så när exakt i siffror bestämma, vad som får anses såsom normal arbetsprestation per 8 timmar vid ett arbete i allmänna marknaden, måste givetvis dessa svårigheter i ännu högre grad framträda vid ett nödhjälpsarbete. Här nedan skall något närmare redogöras för de olika faktorer, som bidraga härtill. De slag av anläggningsarbeten, vid vilka de till statliga nödhjälpsarbeten hänvisade arbetslösa huvudsakligen sysselsatts, hava utgjorts av jordschaktnings- och bergsprängningsarbeten för utförande av olika slag av väg- och vattenbyggnader, jämte i samband därmed erforderliga konstarbeten, såsom trum- och brobyggnader och släntbeklädnadsarbeten. Först och främst har man att räkna med ovana att utföra förekommande slag av arbeten, ävensom en viss ovillighet från de arbetslösas sida att göra sitt bästa, beroende bl. a. på den känsla av tvång, som vederbörande erfar, då han, om han önskar hjälp från det allmännas sida, icke äger någon valfrihet utan har att antaga anvisat arbete, oavsett dess belägenhet, arbetets art etc. De begränsade lönerna ävensom de för flertalet arbetslösa säregna förläggningsförhållandena inverka ofta menligt på humöret, och arbetslusten uteblir hos mången, som icke annars saknar förmåga att utföra en god prestation. Den stora omsättningen av folk samt arbetsstyrkans, enkannerligen de olika lagens, heterogena sammansättning, äro vidare faktorer, som verka försvårande vid bedömandet av normalprestationsförmågan. Ojämnheten i de olika arbetslagens prestationer blir också större genom den ringa användningen av maskinella hjälpmedel — arbetena utväljas ju med hänsyn härtill — varigenom en på arbetsintensiteten i viss mån reglerande faktor bortelimineras. Arbetslöshetens periodiska stegring under vinterhalvåret medför även, att arbetena huvudsakligen måste bedrivas under påfrestande väderleksförhållanden. Nuvarande lönesystem bidrager också i sin mån att öka svårigheten för ett
39 rätt bedömande av, vad som skäligen kan »tagas ut» av en man eller ett lag. Förtjänsternas begränsning uppåt, enligt givna direktiv, står för arbetaren alltid i ett visst motsatsförhållande till ackordssättningen. Vederbörande har ofta — och med en viss rätt — den uppfattningen att, om ett satt ackord gei nom god arbetsintensitet ger en lön, som icke oväsentligt överstiger nödhjälpslönen, kommer förr eller senare en ändring av ackordet att göras, så att bättre överensstämmelse med den av kommissionen fastställda medelnödhjälpslönen ernås. Ehuru kommissionen alltid hävdat, att den på ett en gång satt ackord faktiskt intjänta lönen under alla förhållanden utbetalas, oavsett beloppets storlek, synes mången arbetaren dock alltjämt hava den uppfattningen, att en viss »reglering nedåt» göres av arbetsledaren, så snart förtjänsten går över ett visst belopp, som möjligen undantagsvis kan tillåtas. Även om nu gällande lönesystem tillämpas med största möjliga försiktighet, när det blir ofrånkomligt att göra en ackordssänkning för ett lag med god arbetsintensitet, är det för ernående av ett verkligt gott arbetsresultat, baserat på ackordsprincipen, nödvändigt, att arbetaren erhåller arbetsro i så måtto, att upprepade ackordsjusteringar undvikas, och att sålunda ett en gång satt ackord, som i och för sig måste anses vara fullt riktigt avvägt, får stå orubbat. Ett duktigt arbetslag begränsar annars gärna sin prestation och skillnaden mellan goda och dåliga lag utplånas. Mot slutet av ett arbete, då inga ackordssänkningar äro att befara, är det också mycket vanligt att förtjänsterna ökas. En nödhjälpsarbetares prestationsförmåga ökas givetvis, i den mån större vana vid arbetet förvärvas och vederbörande acklimatiserat sig i de nya förhållandena. Av det ovan sagda torde framgå, att ackordssättningen vid nödhjälpsarbetena ställer stora fordringar på den, som i första hand har att svara härför. Det räcker icke att vara en tekniskt skolad kraft med god praktisk erfarenhet, utan det fordras även psykologisk blick för att träffa det rätta vid bestämmandet av ackorden. Då arbetet med att under i övrigt likartade förhållanden uttaga en viss arbetskvantitet, exempelvis en kubikmeter hård pinmo, på en och samma arbetsplats betalas med samma ackordspris, får man ett gott uttryck på den varierande prestationsförmågan i de förtjänster, som de olika lagen uppnå. Att det ena arbetslaget därvid förtjänar två a tre gånger så mycket som det andra, är ingalunda ovanligt. Hur ofrånkomligt detta än är, alstrar det missnöje bland arbetarna och misstro mot arbetsledningen, som beskylles för att vara partisk och icke taga skälig hänsyn till förmenta speciellt svåra förhållanden i det ena eller andra schaktet. Med stöd av vunnen erfarenhet torde man kunna säga, att ackorden vid de statliga nödhjälpsarbetena i regel sättas icke oväsentligt lägre än i allmänna marknaden. Gör man en jämförelse mellan detta ackordspris och ä-prisen i de kostnadsförslag, som ligga till grund för arbetslöshetskommissionens olika åtaganden och där det i de flesta fall räknats med öppna marknadens gällande priser, finner man, att kommissionens ackord genomgående äro lägre. Av det ovan anförda lärer framgå, att man endast med iakttagande av stor försiktighet bör anställa jämförelser med å-pris, arbetskostnader etc. vid olika
arbetsföretag. Vill man emellertid angiva relationen mellan prestationsförmågan hos nödhjälpsarbetare och arbetare i öppna marknaden, torde man våga påstå, att de förras prestationsförmåga för närvarande i medeltal motsvarar c:a 85 proc. av de senares. För några år sedan, då arbetslösheten i högre grad berörde de rena industriarbetarna och då alla voro mer eller mindre nybörjare, torde nödhjälpsarbetarnas prestationsförmåga enligt då verkställda undersökningar vid ett större vägarbete endast motsvarat i medeltal 70 proc. av den, som får anses normal. En mera ingående undersökning härutinnan vore otvivelaktivt av synnerligen stort intresse, icke minst för ackordssättningen, men skulle ha varit så tidsödande, att de sakkunniga icke ansett sig kunna verkställa en sådan. I stället har man genom stickprov sökt utreda, i vad mån de gjorda antagandena äro riktiga. Dylika stickprov hava anställts vid ett 10-tal arbetsplatser, där en jämförelse mellan prestationsförmågan vid arbeten i allmänna marknaden och vid statliga nödhjälpsarbeten relativt lätt kunnat göras, och har i samtliga de fall, som undersökningen omfattar, resultatet blivit, att arbetsprestationen vid nödhjälpsarbetena i medeltal visat sig ligga c:a 15 proc. under öppna marknadens vid de av arbetslöshetskommissionen bedrivna arbetena. Beträffande själva arbetskostnaden torde man kunna säga, att den i regel understiger öppna marknadens, enär den mindre prestationsförmågan uppväges av den mindre lönen vid nödhjälpsarbetena och har även detta bekräftats av de fall, som undersökts. För att jämförelsen mellan kostnaderna i olika fall skall äga något värde, säger sig självt, att den måst göras under likartade förhållanden. I det följande lämnas konkreta exempel i ämnet, hämtade från tio olika arbetsplatser. 1. A .-A. järnvägsbyggnad har till en längd av 14 km. utförts såsom statligt nödhjälpsarbete, _ under det att samtidigt arbetet på den återstående delen av linjen bedrivits av järnvägsbolaget i egen regi. Rikligt tillfälle har sålunda givits till direkta jämförelser av arbeten, bedrivna under möjligast likartade yttre förhållanden. Den huvudsakliga delen av arbetena har här utgjorts av jordschaktning, därvid å statsarbetens sträcka uttagits i genomsnitt 4.5 m3 per 8 timmars dagsverke. Då motsvarande genomsnittsvärde å den under samma tid av järnvägsbolaget bearbetade sträckan är 5.0 m3, har sålunda nödhjälpsarbetarnas arbetsintensitet i detta fall uppgått till 90 % av allmänna marknadens. Ackordskostnaderna voro för statsarbeten i genomsnitt kr. 1: 13 per m3 medan motsvarande värde för järnvägsbolaget uppgick till kr. 1: 60 eller c :a 30 % mera än statsarbeten. 2. Vid arbetsplatsen B. har i medeltal vid jordschaktning uttagits 3.0 m3 per 8 timmars dagsverke. Motsvarande prestation vid liknande arbete utfört vid B.-B. järnväg är 4.0 m3, varför sålunda arbetsintensiteten i detta fall uppgått till 75 % av allmänna marknadens. Tages emellertid hänsyn till att det som nödhjälpsarbete utförda arbetet bedrivits under vinterhalvåret, medan resultatet från B.-B. järnväg baserar sig på huvudsakligen under sommarhalvåret bedrivna arbeten, torde arbetsintensiteten utan tvekan kunna sättas till c:a 85 % av allmänna marknadens. Ackordskost-
3.
4.
5.
6.
7.
8.
naderna för det av arbetslöshetskommissionen utförda arbetet variera mellan kr. 1 : — och 1: 60 per m3 och vid B.-B. järnväg från 2: 50 till 3: — kr. per m3, alltså en avsevärd skillnad. Vid arbetsplatsen C. har jämförelse gjorts med av reviret i egen regi bedrivna arbeten. Resultatet har här i fråga om arbetsintensiteten blivit enahanda med vad som nämnts under exempel 2 beträffande B., dock att den särskilt stränga vintern under den tid, undersökningen omfattar, verkat i ännu högre grad nedsättande på det av statsarbeten uppnådda resultaten. _ Då emellertid ombyte av folk senare bidragit att sänka arbetsintensiteten, torde c:a 80 % av allmänna marknadens prestation i detta fall få anses som ett normalt medelvärde. Vid arbeten vid D., huvudsakligen bestående av bergsprängningsarbete samt packstens- och makadamtillverkning, sysselsattes för sådana arbeten synnerligen väl kvalificerad arbetskraft, nämligen arbetslösa stenhuggare. A t t arbetsintensiteten här icke översteg normalprestationen i öppna marknaden, är till största delen beroende på arbetarnas uppfattning av d.et rådande lönesystemets verkningar vid ett sådant förhållande. Kostnaderna torde här hava uppgått till c:a 80 % av allmänna marknadens. Vid de nu pågående arbetena i E. har arbetsstyrkan till största delen utgjorts av fabriksarbetare, vilka till att börja med hade rätt svårt att finna sig tillrätta med de nya förhållandena. Arbetsintensiteten för dessa, huvudsakligen med dikningsarbete sysselsatta, uppgick efter någon månad till 50 ä 55 % av en medelgod arbetares i allmänna marknaden. Den del av styrkan återigen, som placerats å sprängnings- och vägarbetena, består delvis av gamla väg- och järnvägsarbetare, varigenom det genomsnittliga resultatet i detta fall uppgått till c:a 75 %. Ackordskostnaderna uppgå här till c:a 65 a 70 % av allmänna marknadens. Vid arbetsplatsen F . hava prestationerna vid jordarbeten uppgått till c:a 80 % av allmänna marknadens och motsvarande ackordskostnader till c:a 65 % under det att värdena för bergsprängning äro respektive 70 % och 70 %. Vid arbetsplatsen G. har en jämförelse gjorts på så sätt, att den enligt samma grunder beräknade kostnaden för under i övrigt likartade förhållanden utfört dikningsarbete jämförts med kostnaden för samma arbete utfört som nödhjälpsarbete och av arbetare ur allmänna marknaden. Härvid har befunnits, att kostnaden vid nödhjälpsarbete med 17 7» understiger den beräknade och att kostnaden med arbetare ur allmänna marknaden med 5 % understiger den beräknade, sålunda att arbetskostnaden blivit c:a 12 °/<> billigare genom utförande som nödhjälpsarbete. Arbetsintensiteten har i föreliggande fall visat sig vara ungefär 65 % av allmänna marknadens. Vid arbetsplatsen H. har den genomsnittliga arbetsprestationen varierat från 75 % till 85 %. Ackordskostnaderna äro som regel lägre än allmänna marknadens och betalas i genomsnitt för jordschaktning kr. 1:30 per m3 och för bergsprängning — låg schakt, små massor — 6: •—• kr. per m3, under det att motsvarande pris i öppna marknaden äro för jordschaktning 8 : — kr. per m3. För trumläggning 0.6 X 1.0 m. betalas 4 5 : — kr. per lpm. färdig trumma. Motsvarande pris i öppna marknaden är 5 5 : — a 60: — kr. per lpm. För under sommaren 1924 utförd dikning har av reviret betalats ett genomsnittspris av kr. 0:58 per lpm. Den dikning, som nu utföres av nödhjälpsarbetare, beräknas för motsvarande prestation prissatt till kr. 0: 54 per lpm.
42 9. I. vägen 14.3 km., 4.6 m. bredd, utförd av Norrlands statsarbeten. Nödhjälpslönen var här satt till 75 öre tim. och jämförelse kan direkt göras med ett företag i allmänna marknaden, nämligen den närliggande I.-banan, i det att de flesta ackorden voro satta i proportion till de vid nämnda arbete gällande, under förutsättning av lika arbetsintensitet. Vid planerings-, schaktnings- och trumläggningsarbeten uppnåddes också full effekt, endast vid rena sprängningsarbeten låg prestationen c:a 10 % under allmänna marknadens. Allmänna marknadens priser lågo c:a 20 % högre än vid nödhjälpsarbetet. 10. Vägbyggnad J., längd 10 km., 4.6 m. bred, likaledes utförd av Norrlands statsarbeten. Vid jordschakt, hård pinmo uttogs här c:a 5.0 m3 per 8 timmarsdag, vilket resultat torde vara jämnställt med vad som uppnås i allmänna marknaden. Iakttagelsen är gjord på c:a 4,000 m8 massa, och avser såväl sommar- som vinterarbete. I samma åtagande ingick en brobyggnad över en å om 40 meters spännvidd, vilken utfördes för en kostnad, som med c:a 30 % understeg kostnadsförslaget. Detta torde motsvara den lägre lönen, vilken låg c:a 30 % under allmänna marknadens (entreprenörföretag i närheten). Prestationsförmågan kan således även här sättas i det allra närmaste lika med allmänna marknadens. Den verkställda undersökningen avser allenast den direkta arbetskostnaden eller med andra ord den på platsen utbetalade arbetslönen. Såväl vid nödhjälpsarbetena som vid arbeten på den öppna marknaden tillkomma givetvis en hel del ytterligare kostnader. I sådant hänseende må nämnas kostnaderna för central organisation och lokal arbetsledning, för ersättning vid olycksfall i arbete samt för vederbörandes förläggning. I den mån arbetslöshetskommissionen fungerar såsom arbetsdirektion, bedriver den visserligen en verksamhet, som icke alldeles saknar motsvarighet vid enskild företagsamhet, men kommissionen har därjämte en hel del för dess verksamhet specifika uppgifter, som torde omöjliggöra alla närmare jämförelser i fråga om kostnaderna för central ledning vid ifrågavarande och vid enskild verksamhet. Vad angår kostnaderna för den lokala arbetsledningen synes erfarenheten giva vid handen, att dessa snarare äro lägre vid nödhjälpsarbeten än vid arbeten på den öppna marknaden. Andra för olika arbeten gemensamma kostnader såsom för olycksfall, förläggning etc. torde vara ungefärligen lika i båda fallen. För nödhjälpsarbetena återstå alltså de rent sociala kostnader, som icke äga någon motsvarighet i den öppna marknaden. Det råder intet tvivel om att dessa sociala kostnader vid här undersökta arbetsföretag uppgått till en ganska betydande kvot av totalkostnaderna. Såsom i annat sammanhang visas, hava emellertid en stor del av dessa så att säga sociala utgifter, hänförande sig till förbilligad utspisning och beklädnadsutrustning etc, redan upphört att utgå. Vill man därför bilda sig ett omdöme om de nuvarande sociala kostnaderna vid nödhjälpsarbetena, synes det oriktigt att taga i betraktande dylika numer icke längre förekommande utgifter. Såsom ännu kvarstående sociala utgifter har man att räkna ortstillägget, de
43 fria resorna, den s. k. portionsersättningen (30 öre per dag) samt regndagsersättningen. Om man, såsom de sakkunniga i annat sammanhang föreslå, avskaffar ortstillägget samt portions- och regndagsersättningarna och endast bibehåller reseersättningen, vilken, såsom närmare kommer att utvecklas, får anses såsom en delvis endast skenbar statsutgift, skulle såsom av sociala skäl fördyrande moment vid nödhjälpsarbetena endast kvarstå sådana faktorer, vilka direkt sammanhänga med arbetets karaktär av nödhjälpsarbete, exempelvis sättet för arbetskraftens uttagning, de täta ombytena av arbetskraft och dennas bristande yrkesvana. Dylika fördyrande moment hava emellertid redan tagits i betraktande vid den verkställda undersökningen, som just avsett att visa, i vad mån dessa moment inverkat på arbetskostnaden. Även om denna undersökning sålunda endast avser den direkta arbetslönen på platsen, så skulle densamma vid bifall till de sakkunnigas här berörda förslag också kunna tjäna till ledning vid bedömandet, huru totalkostnaderna för nödhjälpsarbetena förhålla sig till totalkostnaderna för arbeten på den öppna marknaden. Det ej sällan förekommande påståendet att nödhjälpsarbetena skulle ställa sig dj^rare än andra arbeten synes icke bekräftas. En av anledningarna till sådana påståenden torde vara, att en stor del av nödhjälpsarbetena kommo till utförande under en exceptionell dyrtid, då alla priser genomgående ställde sig väsentligt högre än nu. Det kan icke vara riktigt att anlägga nu gällande lägre priser såsom måttstock på ifrågavarande arbeten, eftersom det var arbetenas igångsättande just under den tiden som var av arbetslöshetsbehovet påkallat; hade igångsättandet uppskjutits till en senare, billigare tid, hade arbetena icke motsvarat detta ändamål. Vid bedömandet av arbetseffektens relation till de nedlagda kostnaderna bör hänsyn också tagas till den kostnadsökning, som uppstått på den grund, att arbetena ofta måst utföras vid tider av året, då andra liknande arbeten i regel ligga nere. Slutligen må ej förbises, att arbetslöshetskommissionen alltid vinnlagt sig om att prestera ett gott arbete och därför verkställt tilläggsarbeten (vattning av vägar o. d.), som ej ingått i träffade uppgörelser men som alltid varit till verkligt gagn och särskilt i fråga om utförda vägarbeten ägnade att förbilliga framtida underhållskostnader. Såsom allmänt omdöme våga de sakkunniga göra gällande, att värdet av arbetseffekten vid nödhjälpsarbetena numera, i all synnerhet om ovan berörda förslag vinna bifall, i allmänhet skulle komma att stå i rimlig proportion till de nedlagda kostnaderna, och att dessa sålunda kunde betraktas såsom en ekonomiskt sett försvarlig kapitalinvestering. De sakkunniga övergå nu till den betydelsefulla frågan om sättet och grun- Uttagning derna för arbetslösas uttagning till nödhjälpsarbete och till därmed samman- löm tmnöcj_ hängande spörsmål. Härutinnan må redan från början erinras, att statsmak- hjälpsarbete. terna genom den statliga nödhjälpsverksamheten icke konstituerat någon rätt för den enskilde att erhålla sådan hjälp från statens sida, vare sig i form av understöd eller avlönat arbete. Tanken på en sådan rätt har uttryckligen avböjts. Genom hithörande åtgärder har staten således icke påtagit sig några
skyldigheter och dymedelst inskränkt den kommunen av ålder påvilande skyldigheten att i mån av behov sörja för, att dess medlemmar icke lida brist på det för livets uppehälle nödvändiga. De utomordentliga förhållanden, som varit rådande under det senaste decenniet och som tidvis skulle föranlett hjälpåtgärder, överstigande kommunens krafter, hava föranlett staten att vidtaga vissa faktiska hjälpåtgärder, rörande vilkas art och omfattning staten förbehållit sig fri diskretionär prövning. Denna prövning, som givetvis i sista hand utövas av Kungl. Maj:t och riksdagen, tillkommer närmast arbetslöshetskommissionen. lovspröv-
Statens hjälpåtgärder för oförvållat arbetslösa förutsätta, att den arbetslöse är i behov av hjälp. Behovet prövas från fall till fall. Prövningen åvilar det lokala arbetslöshetsorganet. I mindre kommuner torde vederbörande arbetslöshetskommitté i regel besitta tillräcklig personkännedom för att utan större svårigheter kunna anställa dylik behovsprövning. I de större kommunerna åter, där en dylik personkännedom icke alltid kan påräknas, har arbetslöshetsorganet att till ledning för prövningen införskaffa särskilda handlingar såsom intyg av vederbörande arbetsgivare eller fackförening om arbetslöshetsperiodens längd, uppgift om familjens storlek, yrkets art samt om vederbörandes villighet att åtaga sig arbete. Till en början verkställdes det personliga urvalet bland de hjälpsökande efter fri prövning av vederbörande arbetslöshetskommitté. En principiellt viktig generell inskränkning härutinnan har emellertid oavbrutet upprätthållits vid den statliga understödsverksamheten i alla dess former, nämligen att hjälp av sådan art endast kunnat beredas arbetslös, som varit arbetsför (»arbetsför i sitt yrke»). Vad angår uttagningen till nödhjälpsarbete skedde densamma före arbetsdirektionernas (statsarbetenas) tillkomst under helt lösa former i samråd mellan arbetslöshetskommittéerna och nödhjälpsarbetenas arbetsledare. Verksamheten var i det stora hela starkt lokalt begränsad, i det att de arbetslösa endast hänvisades till närbelägna nödhjälpsarbeten. År 1921, då verksamheten började svälla ut, utsåg kommissionen särskilda s. k. sociala ombud med uppgift att genom personliga besök å olika arbetslöshetscentra göra sig underrättade om förhållandena, att härom avgiva rapport till kommissionen, att tillhandagå de lokala hjälpkommittéerna med råd och upplysningar samt att verka för rättvisa och ändamålsenlighet vid hänvisning till arbete. Ombuden befunno sig under stor del av året ute på resor. Såsom framgår av den ovan lämnade förteckningen över kommissionens tjänstemän, kvarstår numera (sedan våren 1924) endast ett socialt ombud. Under år 1921 utbildade sig efter hand den praxis, att arbetslöshetskommissionen, i regel efter de sociala ombudens hörande, själv föreskrev, i vilket antal och till vilka arbetsplatser arbetslösa från en kommun finge hänvisas. På våren 1922 hade den statliga hjälpverksamheten nått en sådan omfattning, att omkring 65,000 personer uppburo kontant understöd och cirka 30,000
45 voro sysselsatta i nödhjälpsarbete. Dessa siffror överstego vida de i samma års proposition i ämnet gjorda beräkningarna angående hjälpbehovet. Om verksamheten fullföljts i oförändrad omfattning, skulle de anvisade medlen förbrukats och verksamheten måst avbrytas redan på hösten samma år. Med anledning härav måste särskilda avstängningsåtgärder vidtagas i syfte att reservera tillgängliga medel för de mest hjälpbehövande. Härvid utgick man från, att en begränsning av klientelet borde ske under den varmare årstiden. Vidare ansågs hjälpverksamheten böra i första hand reserveras för familjeförsörjare. Slutligen togs i betraktande, att arbetslösheten drabbade vissa yrken mindre hårt än andra, vilket ansågs medgiva avstängning av hela yrkesgrupper. I enlighet härmed avstängdes vid olika tidpunkter under våren 1922 från hjälpverksamheten alla icke försörjningspliktiga, vidare fiskare, lantarbetare och andra grovarbetare på landsbygden, sommarsäsongarbetare samt kvinnor. Den 15 juli 1922 avstängdes ytterligare byggnadsarbetarna, den 15 november s. å. skogsarbetarna samt den 1 juni 1923 grupperna tegelbruks- samt hamnoch stuveriarbetare. Emellertid genomfördes ett dispenssystem, enligt vilket kommuner, vilka ledo under särskilt svårartad arbetslöshet, kunde erhålla visst antal s. k. friplatser till förfogande för arbetslösa, tillhörande avstängda yrkesgrupper. I detta sammanhang må nämnas, att kontant understöd från hösten 1922 förbehölls endast arbetslösa familjeförsörjare, tillhörande gruv-, bruks- och metallindustrien (inkl. varvsindustrien) samt affärsanställda. Härmed hade man i fråga om den kontanta understödsverksamheten beträtt den s. k. yrkeslinjen och denna blev sedermera sedan december 1923 vägledande jämväl i fråga om hänvisning till nödhjälpsarbete. Yrkeslinjen innebar, att man i stället för att, negativt, angiva de yrkesutövare, som skulle avskiljas från hjälpverksamheten, positivt angav de yrkesgrupper, som kunde ifrågakomma vid hänvisning till nödhjälpsarbete. Nämnas må, att man i vissa kommuner redan tidigare beträtt en liknande väg. Utgångspunkten härvid var, att kommissionen ansåg sig endast böra medverka till en hjälpverksamhet för arbetslösa, som drabbats av verklig kristidsarbetslöshet. Hit hänfördes vid denna tid arbetare inom gruv-, bruks-, verkstads- och varvsindustrierna samt gruppen affärsanställda. Dock kunde dispens i vissa fall medgivas. Sedan arbetslösheten numera gått tillbaka, har man kunnat lätta något i fråga om tillämpningen av yrkeslinjen. Sålunda äger vederbörande arbetslöshetskommitté att avgiva förslag i sådant hänseende, med hänsyn tagen till speciella förhållanden inom orten. I sådant förslag skola de upptagna yrkena graderas i den ordning, som deras utövare anses böra komma i åtnjutande av statlig hjälp. Definitivt beslut i ämnet fattas av kommissionen. I regel anses dock allt fortfarande vissa yrken böra falla utanför området för den statliga hjälpverksamheten, nämligen skogs-, flottnings-, länt-, byggnads-, tegelbruks-, hamn- och stuveriarbetare, detta givetvis icke beroende på dessa yrkens speciella karaktär i och för sig utan på den för deras vidkommande för tillfället rådande relativt goda arbetskonjunkturen. Denna kan självfallet växla under
46 olika tider, låt vara att god arbetstillgång inom vissa yrken, t. ex. för lantarbetare, kan betraktas som en mer eller mindre konstant företeelse på arbetsmarknaden. Därest av särskild anledning behov skulle anses föreligga att bereda arbetslösa jämväl inom nu nämnda grupper statlig arbetslöshetshjälp, ankommer det på vederbörande arbetslöshetskommitté att i ansökan därom förebringa särskild motivering i sådant hänseende. Nämnas må slutligen, att kommissionen på grund av gjorda erfarenheter numera ansett sig böra föreskriva, att arbetslösa under 18 år ej må hänvisas till statligt nödhjälpsarbete. Någon motsvarande bestämmelse i fråga om en högsta åldersgräns finnes ej och har aldrig tillämpats; den allmänna grund-, regeln, att vederbörande skall vara arbetsför, har emellertid härutinnan medfört en viss naturlig begränsning av åldersgrupperna. Förfarandet Själva förfarandet vid uttagningen av arbetslösa sker numera på följande U o-enSnm" sä"tt. Kommun, där arbetslöshet är rådande, gör genom vederbörande organ ansökan hos kommissionen, att nödhjälpsarbete måtte beredas visst antal arbetslösa. I ansökningen lämnas de för prövning av ansökan nödiga uppgifterna. Kommissionen beslutar på grundval härav huruvida, till vilket antal och på vilken arbetsplats arbetslösa från kommunen må erhålla nödhjälpsarbete. Härvid angives numera även den tid, inom vilken platserna skola vara besatta, samt fullständig resplan, innefattande uppgift om det tåg, varmed avresan skall ske. Vederbörande arbetsledare erhåller avskrift av meddelandet till den lokala arbetslöshetskommittén och är sålunda på förhand underrättad om de arbetslösas ankomst. Besättas icke erbjudna platser inom angiven tid, anses kommissionens medgivande förfallet och nytt sådant måste vid behov inhämtas. Med hänsyn till den fasta praxis, som numera finnes utbildad, och till det intima samarbete, som råder mellan kommissionen och vederbörande lokala organ, sker hela uttagningsproceduren i allmänhet under helt enkla former och föregås vanligen av muntliga förhandlingar per telefon, som merendels medgiva ett visst förhandsbedömande av de föreliggande frågorna. Förhållandet Vid en statlig hjälpverksamhet av ifrågavarande natur bör givetvis hänsyn till arbets- tagas till frågan, huruvida de, som bliva föremål för densamma, på ett eller annat sätt beröras av arbetskonflikt på den öppna arbetsmarknaden. Redan vid verksamhetens påbörjande ägnade man också uppmärksamhet åt dylika spörsmål och sökte genom olika förfaringssätt giva hjälpverksamheten en i förhållande till konflikter helt neutral prägel. Under åren 1922 och 1923 med dess på en gång stora arbetslöshet och omfattande arbetskonflikter, kom hithörande spörsmål att höra till dem, som ryckte upp i allra främsta planet. Det visade sig nödvändigt att uppställa fasta, detaljerade grundsatser, och dessa blevo sedermera föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning samt godkändes. De tillämpas allt fortfarande och innebära i huvudsak följande. Varje arbetslös, som hos arbetslöshetsorgan söker hjälp, skall lämna uppgift om sitt yrke. Efter någon tid undersökes, huruvida den lämnade yrkes-
uppgiften fortfarande kan anses riktig. Om det befinnes, att driften vid det arbetsställe, där vederbörande senast haft mera stadigvarande anställning, definitivt eller för längre tid nedlagts av annan anledning än arbetskonflikt, har det lokala arbetslöshetsorganet att betrakta honom såsom icke längre tillhörande yrket; han betecknas därvid såsom »före detta» utövare av visst yrke, exempelvis såsom »f. d. järnbruksarbetare». Med arbetsställe likställes i förevarande hänseende avdelning av industriellt företag, vid vilken den arbetslöse varit sysselsatt. Vid bedömande av frågan, huruvida en arbetslös fortfarande skall anses tillhöra sitt gamla yrke, har arbetslöshetsorganet i de fall, där icke uppenbara fakta föreligga, att godtaga den arbetslöses egen förklaring i sådant hänseende, så framt icke särskilda skäl finnas att draga riktigheten av densamma i tvivelsmål. Om ett företag tidvis uppehåller driften och arbetaren därvid plägar erhålla sysselsättning, eller om det finnes skäl antaga, att vederbörande med säkerhet kan påräkna arbete, då ett företag ånyo kan komma att igångsättas, skall arbetaren icke anses hava lämnat företaget, även om han själv, såsom ofta är fallet, anser sig ha gjort det. Den yrkesbeteckning, som på detta sätt fastställes för den arbetslöse, blir på sätt här nedan angives avgörande vid fall av arbetskonflikt. De, som fortfarande anses tillhöra sitt gamla yrke, kunna erhålla arbetslöshetshjälp men drabbas av avstängning, som enligt gällande bestämmelser verkställes vid inträdande arbetskonflikt inom yrket. De arbetslösa åter, som lämnat sitt gamla yrke (»f. d.» utövare av yrket), beröras icke av avstängningsåtgärder med anledning av konflikt inom detta deras gamla yrke men åtnjuta ej heller de i yrket kvarstående eventuellt tillkommande företrädesrätt till hjälp. Arbetslös, som är direkt indragen i konflikt, kan icke erhålla arbetslöshetshjälp i någon form. Såsom i det följande utvecklas, skiljer man mellan olika slag av arbetskonflikter och tillämpar allt efter deras art olika förfaranden i fråga om avstängning. Allmän konflikt (strejk, lockout, blockad) inom ett yrke anses råda, då det övervägande antalet arbetsgivare och arbetare inom facket direkt beröres av densamma. Den kan omfatta antingen hela landet, visst eller vissa distrikt eller ock en viss ort. Arbetslös person betraktas såsom berörd av allmän konflikt, därest han haft sin sista mera stadigvarande anställning förlagd inom det arbetsområde, inom vilket konflikt utbrutit. Vid utbrott av allmän konflikt inom ett fack skall, inom det område, som beröres av konflikten, all hjälpverksamhet upphöra gent emot arbetare, tillhörande detta fack. De, som redan blivit hänvisade till nödhjälpsarbete, skola sålunda entledigas och inga inom facket hänvisas till sådant arbete. Under den tid, då kontant understöd av statsmedel ännu utgick, indrogs detta vid konflikt. Med partiell konflikt inom en industri eller ett yrke förstås sådan, som endast omfattar en mindre del av vederbörande arbetsgivare och arbetare inom området, under det att arbetet hos övriga företag, tillhörande samma näringsgren, ostört fortgår.
/
Vid partiell konflikt är förfarandet detsamma som vid allmän, för såvitt icke skäligen kan antagas, att konflikten icke i avsevärd mån kommer att inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom facket för orten eller för landet. Det ankommer på arbetslöshetskommissionen att bedöma, huruvida en konflikt skall anses vara partiell eller allmän. Om arbetsgivare, hos vilken konflikt pågår, hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen rekvirerar arbetskraft, och arbetslösa personer, vilka åtnjuta offentlig arbetslöshetshjälp, erbjudas arbete men under hänvisning till den pågående konflikten vägra åtaga sig detsamma, skall denna vägran, tillika med redogörelse för konflikten, av vederbörande arbetslöshetskommitté omedelbart hänskjutas till arbetslöshetskommissionen, som har att avgöra, huruvida arbetsvägran kan anses som berättigad eller icke. I senare fallet avstängas de vägrande från arbetslöshetshjälp. Där personer bliva arbetslösa på grund av arbetskonflikt i annat yrke, inom eller utom den industri, där de själva hava sin utkomst, kunna de icke erhålla understöd eller statligt nödhjälpsarbete. Blockad för ny arbetskraft är en latent konflikt, som innebär, att anställd personal fortsätter att utföra sitt arbete men söker förhindra, att ny arbetskraft erhåller anställning. Arbetslös person, som av den offentliga arbetsförmedlingen hänvisas till arbete inom område, där dylik konflikt pågår, men vägrar åtaga sig detta, må ej åtnjuta statlig arbetslöshetshjälp i någon form. Utbryter konflikt (strejk eller blockad) vid statligt nödhjälpsarbete, har arbetsledaren att omedelbart insända rapport härom till kommissionen, med angivande av orsaken till konflikten. Rent principiellt kan konflikt vid statligt nödhjälpsarbete över huvud taget icke godtagas såsom tillåten åtgärd, men kommissionen har icke desto mindre ansett sig böra jämka efter förhållandena i dylika fall. Kommissionen plägar sålunda bereda vederbörande något rådrum genom att föreskriva, att arbetet inom viss, kortare tid skall återupptagas. Om så icke sker, entledigas de anställda omedelbart. Antingen nedlägges arbetsplatsen eller ock hänvisas andra arbetslösa till arbetet. De entledigade liksom också de, vilka bliva hänvisade i deras ställe men som vägra antaga det erbjudna arbetet, bliva tillsvidare avstängda från statlig hjälp. De första arbetsföretagen, som igångsattes för beredande av arbete för oförvållat arbetslösa personer, bestodo av skogsplanterings- och röjningsarbeten. På våren 1916 beviljade Kungl. Maj:t sålunda, såsom förut nämnts, av arbetslöshetsmedel ett belopp av 37,000 kronor för sagda ändamål. Beloppet ställdes till förfogande för skogssällskapet i Göteborg för skogsodlingsarbeten å allmänningsområden i Kronobergs, Hallands, Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län. Senare följde liknande anslag bl. a. för dikningsändamål. I den mån behovet av arbetstillfällen växte och ökade erfarenheter vunnos, utvidgades också arbetsuppgifterna. P å sommaren 1916 anvisade Kungl. Maj:t ett första belopp, 211,000 kronor, för ett vattenavledningsarbete i Krokan jämte biflöden i Kronobergs län. Sedan början av år 1918, samma år som Kungl. Maj :t tillsatte skogssällskapets statsarbeten, började vägarbeten, såväl ny- som
49 ombyggnadsarbeten å allmänna vägar, att tillgripas i allt större omfattning. Under åren 1921—1923 dominerade detta slags arbeten helt och hållet. Det kan nämnas,, att för statliga nödhjälpsarbeten å vägar disponerats tillhopa cirka 60 miljoner kronor och att ungefär 2,500 kilometer vägar om- eller nybyggts. I samband med vägarbeten hava även större och mindre brobyggnader utförts. Avdikningsföretag, vilka i en framtid skulle kommit i åtnjutande av statsanslag, hava även utförts som statliga nödhjälpsarbeten. Vidare hava, särskilt i de fall samarbete etablerats med kommunerna, verkställts vattenlednings- och kloakarbeten, varjämte idrottsplatser och liknande anläggningar kommit till utförande. Även järnvägar hava byggts såsom nödhjälpsarbeten. Särskilt under den period, då Norrlands statsarbeten existerade, utfördes i de nordliga provinserna flottledsarbeten i betydande omfattning såsom nödhjälpsarbete. Vid sidan av dessa nödhjälpsarbeten, vilka utförts genom kommissionen eller densamma närstående organ (statsarbetena), hava åtskilliga arbeten kommit till utförande genom ämbetsverk och myndigheter med anlitande av nödhjälpsanslagen. Sålunda har Kungl. Maj:t ur dessa anslag anvisat medel till järnvägsstyrelsen (för byggande av automobilvägar i Bohuslän), vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen, domänstyrelsen samt arméförvaltningen och marinförvaltningen. På samma sätt har Kungl. Maj:t anvisat medel till skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt till vissa enskilda i allmännyttigt syfte verksamma föreningar. I fråga om sådana nödhjälpsarbeten, som direkt sorterat under annan myndighet än kommissionen, har gällt, att de skolat utföras i enlighet med vissa av kommissionen lämnade direktiv, enligt vilka de, i vad rör uttagning av den nödiga arbetskraften och dess avlönande, i görligaste mån anordnats likformigt med de egentliga nödhjälpsarbetena. Slutligen må nämnas, att statsbeställningar gjorts på den öppna arbetsmarknaden med anlitande av arbetslöshetsanslagen i syfte att bereda vissa kategorier arbetslösa ökade tillfällen till arbete. Till de förut omnämnda beställningarna å gatsten under krigsåren disponerades sålunda tillhopa cirka 9 milj. kronor. År 1922 användes 15 milj. kronor för utförande av statsbeställningar, närmast inom den mekaniska verkstadsindustrien. De arbeten, som först tillgrepos, när det gällde att anordna nödhjälpsarbeten, voro av skoglig natur.) De bestodo av röjnings- och planteringsarbeten och kommo till utförande på allmänningsskogar — företrädesvis landstingens —• samt på de under skogssällskapets förvaltning stående markerna. Under den stora arbetslösheten 1921—1923 fingo de vika för andra arbeten, företrädesvis vägarbeten. Sedan år 1924 hava nödhjälpsarbetena av skoglig natur åter trätt i förgrunden, ehuru de något ändrat karaktär. De bedrivas sålunda numera uteslutande på statens egna skogar under samarbete med domänstyrelsen och bestå huvudsakligen i utdikningar samt anläggandet av skogsvägar och flottleder. I ett fall har även ett järnvägsbygge för forstliga ändamål kommit till utförande såsom nödhjälpsarbete. 4—252594
50 Ifrågavarande utveckling belyses därav, att de skogliga nödhjälpsarbetena år 1922 utgjorde 7 proc. av samtliga arbeten, under det att den 1 mars 1925 av samtliga nödhjälpsarbetare 56 proc. voro anställda i arbeten på skogarna. Den 1 maj 1925 utgjorde arbetslöshetskommissionens i gång varande arbetsplatser 37 (arbetsstyrka 2,952 man). Av dessa arbeten voro: Arbeten av diverse art på statens skogar Flottledsarbeten Allmänna vägar Arbeten för andra statsorgan > > kommuner •> » andra offentliga institutioner
23 5 * 4 ^ 1 Summa 37
Enligt gjorda erfarenheter har man så småningom kunnat uppställa vissa allmänna förutsättningar, vilka olika arbetsobjekt skola anses lämpade såsom nödhjälpsarbeten. Dessa förutsättningar kunna växla vid olika tillfällen. Sålunda måste man vid anordnande av arbeten, som äro avsedda för större kontingenter, sammandragna från skilda håll, ställa andra villkor, än då fråga är om arbete, berörande en lokal arbetslöshet av mera övergående art. Så som verksamheten utvecklat sig, hava de flesta arbetsplatserna kommit att tillhöra den förstnämnda kategorien, s. k. fasta förläggningar, med arbetsstyrkor om c:a 100 man från flera olika kommuner. I fråga om dylika nödhjälpsarbetens lämplighet kan man uppställa i huvudsak följande förutsättningar : 1) Arbetet skall komma stat, kommun eller allmän institution till godo samt vara ekonomiskt eller kulturellt berättigat, dock ej av den art, att det inom närmaste framtiden kan väntas komma till utförande på den öppna marknaden. Nödhjälpsarbetena få med andra ord icke rycka undan arbetstillfällen av så att säga ordinarie karaktär. 2) Arbetet bör vara av den beskaffenhet, att arbetslönen utgör en jämförelsevis stor kvot av totalkostnaden. Arbeten, som förutsätta relativt stora kostnader för materialier och förbrukningsartiklar, äro sålunda icke lämpliga. 3) Arbetet bör vara av sådan art, att varje arbetare med normal arbetsförmåga lämpligen kan hänvisas till detsamma. 4) Av särskilt värde äro arbeten, som kunna bedrivas även på vintern. 5) Arbetet bör kunna upptagas, nedläggas, utökas eller inskränkas i mån av arbetslöshetens omfattning. Genom brev den 17 oktober 1924 uppdrog Kungl. Maj :t åt vissa ämbetsverk att i huvudsaklig överensstämmelse med en plan, som angavs i en av de sakkunniga till statsrådet och chefen för socialdepartementet avlåten skrivelse, verkställa undersökning rörande arten och omfattningen av sådana arbeten, vilka föllo inom området för vederbörande verks förvaltningsuppgifter, oeh vilka under de närmaste åren kunde komma till utförande, samt att ställa resultaten av den sålunda verkställda utredningen till sakkunnigas förfogande. Enligt planen skulle utredningarna avse sådana arbeten, som, ehuru i och iör sig önskvärda, icke hade upptagits i arbetsplanerna för den kommande treårsperioden. I anledning härav inkommo dylika utredningar från de tillskrivna
51 myndigheterna, nämligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen. .De arbetsmöjligheter av offentlig karaktär, vilka, enligt av ämbetsverken lämnade uppgifter, vid behov skulle kunna under det allmännas medverkan beredas de arbetslösa, synas vara synnerligen omfattande och i flertalet fall särskilt lämpade för arbetslösa utan tidigare nämnvärd förtrogenhet med liknande arbeten. I första hand komma härvid i betraktande vägbyggnads- och skogsarbeten, vilka, såsom nämnts, hittills varit de vanligaste nödhjälpsarbetena. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelar, att styrelsen under ett flertal år framåt disponerar en vägbyggnadsreserv, som uppgår till en sammanlagd våglängd av omkring 5,700 km., beräknad att kräva över 5 1j2 milj. dagsverken. Denna vägbyggnadsreserv betraktas av styrelsen såsom i det närmaste konstant, beroende på att årligen ansökningar om statsbidrag till nya vägföretag inkomma i en utsträckning, som mer än väl motsvarar storleken av iie vägbyggnader, som med statens medverkan årligen komma till utförande. De största vägföretag, för vilkas utförande ansökningar om statsbidrag voro ingivna till styrelsen vid tiden för skrivelsens besvarande, återfunnos inom vissa Norrlandslän, men även övriga delar av riket voro företrädda i en utsträckning, som i en del fall gav intryck av en praktiskt taget obegränsad reserv av arbeten i förhållande till de resurser, man ägde för deras utförande. Styrelsen ansåg sig särskilt böra framhålla, att arbetena endast i ringa mån fordrade yrkesskicklighet. Beträffande omfattningen av de arbeten, som under det allmännas medverkan skulle kunna öppnas för arbetslösa å allmänna skogar, meddelade domänstyrelsen, att om uppmärksamheten endast ägnades Svea- och Götaland eller de delar av landet, där större delen av de genom södra Sveriges statsarbeten under de senare åren å allmänna skogar verkställda arbeten kommit till utförande, enbart under de närmaste tre åren inemot 800,000 dagsverken där skulle kunna erbjudas, motsvarande en arbetsstyrka på 1,500 ä 2,000 arbetslösa. De föreslagna arbetena avse väsentligen vägarbeten, dikningar samt anläggning av .spårvägar och lastkajer samt jämsides härmed även vissa beståndsvårdande arbeten å skogarna. Arbetena sades vara av sådan art, att de i huvudsak kunde bereda sysselsättning åt icke yrkeskunnig arbetskraft samt i allmänhet kunde igångsättas omedelbart eller efter allenast kort tids förberedelse och även, utan egentlig olägenhet, avbrytas. Jämförelsevis enkel maskinell utrustning torde i regel vara erforderlig. Järnvägsstyrelsen var i tillfälle ställa över 200,000 dagsverken till förfogande, huvudsakligen för utförande av arbeten vid statens järnvägars trafikerade banor. Vattenfallsstyrelsen kunde erbjuda en del arbeten vid Göta älv, i huvudsak omfattande fångdammsbyggnader, bergsprängning, jordschaktning och muddring, vilka arbeten till största delen kunna utföras av med dylikt arbete ej förtrogna arbetare. Från lantbruksstyrelsen erhölls uppgift om de torrläggningsföretag, vid vilkas utförande arbetstillfällen skulle kunna beredas arbetslösa, och upp-
52 skattades antalet dagsverken enbart vid de företag, rörande vilka förslag redan nu förelåg inom styrelsen, till omkring 150,000. Dessutom hade till styrelsen genom lantbruksingenjörerna inom flertalet län inkommit vissa uppgifter med anvisning å för ändamålet ytterligare lämpliga arbetsföretag. Den korta tid, som stått dessa senare uppgiftslämnare till buds i och för svars avlämnande, hade icke möjliggjort en uttömmande utredning om alla de företag, i statsbidragshänseende hänförliga till odlingslånefonden, allmänna avdikningsanslaget och norrländska avdikningsanslaget, vilkas igångsättande vore önskvärt, men som tillsvidare av olika skäl icke upptagits eller väntades bliva upptagna i arbetsplanerna för den kommande treårsperioden. I likhet med vad fallet var inom övriga ämbetsverks förvaltningsområden, syntes emellertid även här föreligga en högst ansenlig reserv av önskvärda arbetsföretag. Förhållan- Av vad ovan anförts framgår, att nödhjälpsarbeten i stor omfattning b'ekommissio- drivits för vägstyrelser, kommuner o. s. v.; vederbörande statliga arbetslöshetsnen och ve- organ har gentemot denne, den s. k. uppdragsgivaren, uppträtt så att säga såsom derbörande uppdrags- entreprenör. givare. Förhållandet till uppdragsgivaren ordnades redan från början genom kontrakt eller, beträffande vissa enklare arbeten, genom särskilda arbetsplaner. Dessa voro för de första skogsarbetena helt enkla och schematiska. Efter hand visade emellertid erfarenheten, att de ömsesidiga åtagandena behövde närmare preciseras: man började därför avfatta kontrakten på ungefär samma sätt som liknande avtal avfattas på den öppna arbetsmarknaden. Under verksamhetens tidigare år inrycktes i avtalen en klausul, att arbetet skulle utföras med arbetslösa personer från viss kommun samt fullföljas, i den mån arbetslösa förefunnos. Denna klausul visade sig emellertid medgiva olika tolkningar och gav vid flera tillfällen anledning till slitningar. Då kommissionen fann det påkallat att inskränka antalet vid nödhjälpsarbeten sysselsatta arbetslösa, önskade nämligen motkontrahenten i regel, att arbetena skulle fullbordas. Sedan slutet av år 1922 har kommissionen uppställt såsom villkor för avslutande av kontrakt om nya arbetsföretag, att i kontrakten skall stipuleras rätt för kommissionen att, när helst den så finner påkallat, avbryta ett arbetsföretag samt att uppdragsgivaren själv i sådant fall har att slutföra detsamma. Härigenom är det kommissionen möjligt att, oberoende av växlingarna på arbetsmarknaden, omedelbart nedlägga arbeten, så snart deras bedrivande ej längre anses påkallat för arbetslöshetens bekämpande. År 1924 medgav emellertid riksdagen, att ett belopp av 3,100,000 kronor finge disponeras ur arbetslöshetsanslaget i och för färdigställande av ofullbordade nödhjälpsarbeten, vilka på grund av arbetsmarknadens förbättrade läge blivit nedlagda. För sådant ändamål fick arbetskraft tagas på den öppna arbetsmarknaden. Dessa »färdigställningsarbeten» kunna alltså icke betecknas såsom nödhjälpsarbeten. Nyss berörda svårigheter föranleddes därav, att man vid den omfattning, som måste givas åt nödhjälpsarbetena under den svåraste arbetslöshetsperioden, icke kunde sovra arbetsobjekten så, som ur förevarande synpunkt eljest hade varit
53 önskvärt. Man var nödsakad att tillgripa de arbeten, som snabbast och lättast stodo till buds i de trakter, där arbetslösheten mest framträdde. Sedan arbetslösheten numera gått tillbaka, kan vederbörlig uppmärksamhet åter ägnas detta spörsmål. Detta är en av huvudanledningarna till att kommissionen, såsom nämnts, på sista tiden företrädesvis förlagt nödhjälpsarbeten till kronoparkerna. När ett arbete utföres såsom nödhjälpsarbete, innebär detta för uppdragsgivarens del givetvis samma förmån, som om arbetet utföres såsom ett så att säga ordinarie arbete, bedrivet med arbetskraft från den öppna marknaden, allenast med den skillnaden, att utförandet sker vid en tidigare tidpunkt än ekonomiska förhållanden eljest skulle medgiva. Även om vederbörlig hänsyn bör tagas till sistnämnda omständighet, ligger det i öppen dag, att uppdragsgivaren bör lämna ekonomisk gottgörelse för utfört arbete. Där uppdragsgivaren varit statlig myndighet, har denna fråga ordnats på särskilt sätt, för vilket redogörelse strax skall lämnas. I andra fall åter har kommissionen sökt betinga sig skälig gottgörelse av uppdragsgivaren genom att förläna uppgörelsen om utförande av arbete genom arbetslösa en så långt möjligt affärsmässig prägel. En särställning intaga härvid sådana arbeten av mera allmännyttig natur (vägarbeten m. m.), vilka även i normala fall till större eller mindre del bekostas med särskilda för ändamålet anvisade statsmedel. Vid dylika arbeten har anlitandet av nödhjälpsanslagen egentligen blott inneburit, att statsbidrag, som i allt fall varit att påräkna, kommit att utgå vid en tidigare tidpunkt än vad som blivit fallet, om arbetet fått anstå, till dess de ordinarie anslagen lämnat tillgång till statsbidrag för arbetets igångsättande. I sådana fall har statsbidraget ur arbetslöshetsanslaget ansetts böra utgå efter samma grunder som ett framtida bidrag ur vederbörande ordinarie anslag för ändamålet. Ehuru de institutioner, för vilkas räkning arbete utförts med arbetslösa, sålunda i regel betalat viss del av kostnaderna för arbetet, har statens bidrag dock i flertalet fall täckt större delen av kostnaderna. I annat sammanhang meddelas, att de icke statliga kostnaderna uppgått till cirka 23 milj. kronor, motsvarande ungefär en fjärdedel av totalkostnaden. Beträffande arbeten åt domänstyrelsen har uppdragsgivaren i allmänhet huvudsakligen haft att fullgöra vissa naturaprestationer, såsom tillhandahållande av bostäder jämte utrustning (sängar, stolar, bord m. m.) för arbetare och arbetsledning, virke och sprängämnen och vissa arbetsredskap, samt att verkställa med arbetena förenade körslor. I regel har någon kontant ersättning härutöver icke erlagts av uppdragsgivaren. Kostnaderna för naturaprestationerna hava ansetts motsvara ungefär en tredjedel av kostnaderna för arbetenas utförande. Vid utförande av arbete för vägstyrelsens räkning har nästan genomgående tillämpats samma kostnadsfördelning, som gäller vid vanliga vägbyggnadsarbeten på öppna marknaden. Statens bidrag har sålunda utgått med 2h av de beräknade kostnaderna och vägstyrelsens med Va. Undantag hava dock gjorts. Så t. ex. erhöll vid ett tillfälle ett vägdistrikt i övre Norrland upp till 90 proc. av kostnaderna för en vägombyggnad ersatta med statsmedel, be-
54 roende dels på vägdistriktets svaga ekonomi och dels på ett då föreliggande trängande behov av nödhjälpsarbeten för ett större antal arbetslösa i dessa trakter. Förfarandet är jämförligt med att staten ofta bidrager med mera än två tredjedelar av kostnaden för vägarbeten. Så t. ex. täcker staten för s. k. enklare vägar 70 a 90 proc. av kostnaden och för ödebygdsvägar och vissa andra vägar i Lappmarken hela kostnaden. Vid det förhållandet, att en kommun vid utförande av sådana arbeten, som kunnat ifrågakomma såsom nödhjälpsarbeten (anläggande av avloppsledningar o. d.) i normala fall icke uppbär något som helst bidrag av statsmedel, har ansetts, att kommun, vilken varit uppdragsgivare i här angiven bemärkelse, bort betala en mera väsentlig del av kostnaden för nödhjälpsarbeten. Kommunen har sålunda haft att betala samtliga materialkostnader samt 60 proc. av de för arbetet beräknade arbetskostnaderna. Statsbidraget av arbetslöshetsmedel har sålunda begränsats till bestridande av 40 proc, av utgående arbetslöner. Redan i det föregående har nämnts, huru de arbetsorgan, som kommit att fungera under den svåraste perioden, nämligen södra Sveriges och Norrlands statsarbeten, utformades och hurusom dessa numera avvecklats, varvid arbetslöshetskommissionen direkt övertagit motsvarande arbetsuppgifter. Här bör emellertid även omnämnas en annan form för nödhjälpsarbete, som bedrivits med hjälp av statsmedel, nämligen de s. k. statskommunala arbetena. Dessa äro icke att förväxla med de rent kommunala nödhjälpsarbeten, som tidvis anordnats i stor omfattning och som intill 1922 års utgång enbart åsyftas i en i föregående sammanhang återgiven tabell (kol. »Antal i kommunalt nödhjälpsarbete placerade»). År 1922 medgav riksdagen, att statsmedel under vissa villkor skulle kunna utgå till bestridande av kostnader för arbeten, som anordnats av kommuner. De grunder, efter vilka statsbidrag kunde av arbetslöshetskommissionen utanordnas till dylika statskommunala arbeten, voro följande: Innan dylikt arbete igångsattes, hade kommunen att hos kommissionen inhämta medgivande härtill. Vid framställningen skulle fogas en redogörelse för arbetets beskaffenhet och omfattning, planen för dess bedrivande samt des* betydelse för orten. Vidare skulle uppgivas det antal arbetslösa, som genom arbetet beräknades vinna anställning, samt tiden för anställningen. Till ansökan skulle fogas redogörelse för kommunens ekonomi, plan för företagets finansiering samt vederbörande arbetslöshetskommittés yttrande över företagets ändamålsenlighet och betydelse för arbetslöshetens bekämpande. Arbetslönerna vid dylika arbeten finge icke överstiga de för statens nödhjälpsarbeten i orten bestämda. Kommissionen ägde att övervaka verksamheten samt besluta, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag skulle utgå. Statsbidraget utgick för det antal hela arbetsdagar, under vilka arbete vid företaget bereddes arbetslösa, mecl högst det belopp för varje dag och arbetslös, som kunde antagas hava tillkommit kommunen såsom statsbidrag, därest kontant understöd utgått åt de i företaget anställda arbetslösa.
55¶Som bidrag till kostnaderna för dylika arbeten hava av statsmedel utanordnats med: År 1923 > 1924
147,103: 76 kronor 109,714: 62 > eller tillhopa 256,818: 38 kronor
Statsbidraget till statskommunala arbetsföretag har motsvarat lägst 18 och högst 30 proc. av arbetskostnaderna. Variationen har berott på, i vad mån arbetsstyrkorna bestått av gifta eller ogifta personer. Bestämmelserna om bidrag till statskommunalt arbetsföretag gälla fortfarande (419/1922). Vad angår kostnaderna för den nödhjälpsverksamhet, som av det allmänna Verksamhetens hitbedrivits under åren 1914—1924, må nämnas, att den betydande del därav, som tillsvarand bestritts av landsting och framför allt av kommunerna, icke för närvarande kan kostnader. uppskattas. I det följande lämnas däremot en kort översikt över statens kostnader för ändamålet, vilka dock sannolikt representera den större delen. De av riksdagen anvisade anslagen och deras användning framgå av följande översikt.
Av riksdagen under åren 1914—1924 anvisade anslag för arbetslöshetens bekämpande samt förbrukningen av dessa anslag. Enligt beslnt av riksdagen år
1916 1917 1917 1918 1918 1919 1919 1920 1920 1921 1921 1921 1922 1922 Vi- 30 ,e—1923
. . . Anvisat , anslag °
Inkomster .... , for respekr i .. , tive anslag
Summa
Utgifter för respektive anslag
Överfört till kassafonden
kronor
kronor
kronor
kronor
kronor
425,000.— 918,500.— 11.500,000.— 12;000,000.— 4,000,000.— 8,000,000.— 2.000,000.— 3,000,000.— 1,000,000.— 11.000,000.— 23,500,000.— 3,000,000.— 85,000,000.— 5,000,000.—
3.486,121.39 102,656.60 37,033.57 49,458.148,246.77 55,469.76
55,469,76 —
16,297,483.52 8.983,111.13 1,156,859.28
5,239,560.56
175,588,060.56
160,026,858.10
1,018,967.27 35,264.20
. . .
VT 1 9 2 3 - 3 ( V G 1924 . . VT—SV« 1924 . . . .
Tillhopa
170,843,500.—
425,000.— 1,191,700.— 10,091,033.88 4,742,487.56 5,018,967.27 8,000,000.— 2,035,264.20 2,995,621.97 970,214.94 14,486,121.39 23,171,295.29 2,926,065.52 57,535,632.15
425,000.— 1,224,700.— 11,500,143.— 12,0U0,000.— 5,018,967.27 8,000,000.— 2.035,264.20 3,000,000.— 1,000,000.— 14.486,121.39 23,602,656.60 3.037,033.57 85,049,458.— 5,148,246.77
306,200.— 143.—
33,000.— 1.409,109.12 7,257,512.44
4,378.03 29,785.06 110,968.05
8,844,752.70
Till förklaring av att inga anslag redovisas för åren 1914 och 1915 må erinras, att utgifterna för nämnda år enligt riksdagens medgivande bestredos av tillgängliga medel, vilka sedan ersattes med 1916 års anslag. Enligt tablån hava av olika riksdagar under åren 191G—1922 anvisats tillsammans 170,343,500 kronor för ifrågavarande hjälpverksamhet. Av detta be-
56 lopp hava emellertid på grund av anslagens natur vid olika tidpunkter kronor 8,844,752:70 överförts till kassafonden. De sammanlagda anslagsbeloppen, som stått till förfogande under dessa år, utgöra sålunda kronor 161,498,747: 30. Utgifterna hava under åren 1914—1924 uppgått till kronor 160,026,858: 10. Av dessa utgifter hava emellertid vissa belopp varit antingen överföringar till tidigare anslag för samma ändamål eller ock varit utbetalningar till olika statliga verk och myndigheter, vilka återlevererat vissa belopp. Anslagen hava härigenom såsom inkomst tillförts sammanlagt 5,239,560: 56 kronor. På grund härav utgöra de verkliga utgifterna från anslagen för sistnämnda tidsperiod kronor 154,787,297:54. Den 1 januari 1925 kvarstod sålunda under hithörande anslag, som under åren 1921—1922 hade reservationsanslagskaraktär, en behållning av kronor 6,711,449:76. Huru det förbrukade beloppet under dessa år, kronor 154,787,297: 54, fördelar sig på olika rubriker kan icke exakt angivas, förrän en igångsatt utredning härutinnan fullbordats. Svårigheterna bero bl. a. på att under åren 1914—1920 utbetalningen av statens bidrag till kommunernas understödsverksamhet, såsom nämnts, icke skedde centralt utan genom länsstyrelserna. Vidare hava de av Kungl. Maj:t vid olika tidpunkter anvisade beloppen ur arbetslöshetsanslagen till olika verk och myndigheter ej alltid i sin helhet tagits i anspråk, i andra fall hava beloppen uttagits men senare till större eller mindre del återlevererats till statskontoret. Emellertid torde den undersökning, som erfordras för att erhålla fullt exakta siffror även på de förbrukade medlens fördelning på olika ändamål, komma att verkställas av kommissionen för dess berättelse. De sakkunniga hava emellertid i nedanstående översikt sökt att med ledning av uppgifterna i Kungl. Maj:ts propositioner om anslag till arbetslöshetens bekämpande, Kungl. Maj:ts brev angående anvisade belopp samt av kommissionens egna uppgifter om de sedan år 1921 utanordnade belopp åtminstone approximativt uppskatta storleken av utgifterna under olika poster. Resultaten av härutinnan verkställd utredning sammanfattas i följande tablå:
Statsutgifter till bekämpande av arbetslöshetens verkningar under åren 1914—1924, approximativt fördelade på olika utgiftsposter. Kronor
%
Statsbidrag till kommnnernas understödsverksamhet 21,000,000.— » T utförande av arbete i kommissionens egen regi (inkl. södra Sveriges och Norrlands statsarbeten) 96,750,000.— > > kommunernas hyreshjälpverksamhet 1,092,469.— » s kommunernas kursverksamhet 325,000.— > » s. k. statskommunala arbetsföretag 256,818.— Statsbeställningarna å gatsten 9,175,000.— Statsbeställningarna enligt beslut av 1922 års riksdag 15,000,000.— Färdigställningsanslagen för icke fullbordade arbetsföretag 3,100,000.— Anslag till olika verk och myndigheter för utförande av arbeten . . . . 7,588,010.54 Arbetslöshetskommissionens administrationskostnader . . • 500,000.—
13.6 62.5 0.7 0.2 0.2 5.9 9.7 2.0 4.9 0.3
Tillhopa 154,787,297.54
57 Utöver nu berörda av staten direkt för ändamålet anvisade anslag hava även andra medel stått till förfogande för statens hithörande verksamhet. Till en början må i sådant hänseende nämnas de redan förut berörda ersättningsbelopp, som erlagts av vederbörande uppdragsgivare (kommuner, vägstyrelser etc.) och som ingått i rörelsen. Dessa belopp hava för södra Sveriges statsarbeten under tiden 1918—1924 uppgått till kronor 17,852,760:53 samt för Norrlands statsarbeten till kronor 5,136,928: 19 eller tillsammans till kronor 22,989,688: 72. Beloppet motsvarar cirka 24 % av statens kostnader för de arbeten, vilka utförts i statlig regi. Utöver de anslag, vilka använts för den av arbetslöshetskommissionen bedrivna hjälpverksamheten, hava särskilda anslag av lånemedel anvisats för bedrivande genom arbetslösa av arbeten för telegrafverkets samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning. För sådant ändamål anvisade 1921 års riksdag ett reservationsanslag av 9,000,000 kronor att utgå av lånemedel. År 1922 medgav riksdagen, att då odisponerade behållning å de till uppförande av bostadshus för tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstaten för år 1920 anvisade reservationsanslag å tillhopa 17,500,000 kronor finge — med undantag av ett belopp av högst 820,000 kronor, som beräknades åtgå för anordnande av bostäder till vissa verks personal •—- enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas för sysselsättande av arbetslösa personer för vederbörande verks räkning. Vidare anvisade riksdagen för sistnämnda ändamål på tilläggsstat för år 1922 att utgå av lånemedel ett reservationsanslag, 5,000,000 kronor. Slutligen anvisade 1923 års riksdag för budgetåret 1923—1924 ett liknande reservationsanslag, 2,000,000 kronor, att utgå av lånemedel. I den mån arbeten kommo till utförande med medel från dessa anslag, skulle kostnaderna betraktas såsom utgifter för kapitalökning och medlen i enlighet härmed av vederbörande verk i vanlig ordning förräntas. Då emellertid dylika arbeten i åtskilliga fall kunde förväntas behöva igångsättas tidigare, än vad som ur verkens egna synpunkter vore strängt av behovet påkallat, och detta måste föranleda vissa merkostnader, fingo arbetena i viss mån karaktären av rena nödhjälpsarbeten. Merkostnaderna borde därför till lämplig del bestridas från det allmänna arbetslöshetsanslaget. Kungl. Maj:t förbehöll sig att i varje särskilt fall avgöra, huru kostnaderna för ett arbetsföretag skulle fördelas på respektive anslag.
Förslag. När statsmakterna vid världskrigets utbrott övergingo till positiva åtgärder i syfte att bekämpa verkningarna av oförvållad arbetslöshet, hävdades den grundsatsen, att man i främsta rummet måtte vidtaga sådana åtgärder, varigenom arbete kunde beredas de arbetslösa. Skälen härför, som då anfördes och som torde äga allmän giltighet, kunna i huvudsak sammanfattas i följande punkter: Beredandet av arbete åt den arbetslöse sätter honom i tillfälle att förskaffa sig livets uppehälle på samma sätt, som för den enskilde eljest framstår såsom det naturliga. Förvärvet av livets uppehälle genom arbete, som sålunda beredes, medför för den enskilde inga demoraliserande verkningar. Ur nationalekonomisk synpunkt synes det mest riktigt, att den enskilde förskaffar sig sitt uppehälle genom produktivt arbete. Den hjälp, som beredes genom arbete, behöver icke, i allt fall ej i samma grad som annan hjälp, i tiden begränsas. Hänvisning till arbete, som i förevarande syfte anordnas av det allmänna, innebär för den enskilde intet som helst förödmjukande moment, och erfarenheten synes utvisa, att känslan av att göra rätt för sig genom utförande av nödhjälpsarbete verkligen uppskattas av de arbetslösa. Speciellt vårt land erbjuder utomordentliga möjligheter att anordna produktiva arbeten, som — ehuru av uppenbart värde — ej behöva inkräkta på den normala arbetsmarknaden. Genom de principer, som tillämpats och alltid kunna tillämpas vid anordnade nödhjälpsarbeten —• i främsta rummet i vad rör lönesättningen samt nödhjälpsarbetarens ovillkorliga skyldighet att åtaga sig anvisat arbete på den öppna marknaden — kan nödhjälpsarbete anordnas på sådant sätt, att det kanske mindre än någon annan hjälpform verkar förslappande på den enskildes naturliga strävan att söka det arbete, som kan erbjudas på den öppna arbetsmarknaden. Slutligen har den praktiska erfarenheten visat, att den s. k. arbetslinjen verkligen erbjuder en framkomlig väg. Det ingår icke i de sakkunnigas uppdrag att till bedömande upptaga andra åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar, i främsta rummet frågan om arbetslöshetsförsäkring. Emellertid tro sig de sakkunniga våga obetingat göra gällande, att, huru ett system än må utformas i syfte att bereda arbetslösa nödig hjälp, så måste i ett sådant system alltid anordnandet genom det allmännas försorg av arbetstillfällen ingå såom ett väsentligt led. I den mån det tillkommer det allmänna att sörja för tillgodoseendet av den enskildes behov av livets nödtorft, har denna omsorg av ålder påvilat kommunen. Någon ändring i denna grundläggande princip lärer icke böra ifråga-
59 sättas. Där det emellertid gäller att bereda den på grund av arbetslöshet nödställde lämpligt arbete, tala starka skäl för att det just är på en sådan uppgift, som staten närmast bör inrikta en supplerande hjälpverksamhet. Arbetslösheten är en för samhället i dess helhet så djupt ingripande företeelse, att redan denna omständighet talar för att åtgärderna för dess bekämpande icke böra helt överlåtas åt de lokala myndigheterna utan att den såsom en allmän samhällsangelägenhet även bör påräkna statens intresse och omvårdnad. , Staten förfogar vidare över helt andra, större resurser, då det gäller att bereda tillfällen till arbete, i vad rör såväl kapital som själva arbetsobjekten. Arbetslösheten beror till själva sin natur i viss mån på en olämplig fördelning av den tillgängliga arbetskraften, och åtgärderna till dess bekämpande böra icke minst inriktas just på att förflytta arbetskraft från platser, där den icke kan vinna sysselsättning, till andra, där sådan kan beredas. I sådant hänseende ^år man alltså utanför gränsen för det rent lokala intresset. Staten förfogar också i sina järnvägar över det förnämsta medlet till en sådan mera rationell fördelning av arbetskraften. Slutligen beror arbetslösheten i en ort ofta på speciella lokala svårigheter, som i regel menligt återverka på kommunens förmåga att bära kostnaderna för nödiga hjälpåtgärder; den av arbetslöshet hårdast drabbade kommunen är mången gång den hårdast skattetyngda. En statlig hjälpverksamhet på detta område står sålunda i god överensstämmelse med de allmänna strävandena att söka utjämna ojämnheterna i det lokala skattetrycket. De sakkunniga föreslå sålunda, att staten tills vidare måtte fortsätta att bedriva en verksamhet till bekämpande av arbetslöshetens verkningar genom anordnande av allmänna arbeten i enlighet med de grundsatser, som i det följande närmare utvecklas. I det till ämbetsskrivelsen den 6 juni 1924 fogade utdraget av statsrådspro- ^ ™ ^ tokollet för samma dag anförde föredragande departementschefen i fråga om mittent verkutredningsuppdraget bl. a. följande: »Särskilt torde det vara erforderligt att utreda, vid vilka tillfällen ett statligt ingripande till arbetslöshetens bekämpande bör ske » De sakkunniga övergå först till behandling av den sålunda berörda principfrågan. Det gäller alltså att överväga, huruvida verksamheten bör — givetvis i mån av behov — bedrivas kontinuerligt eller endast i den mån så finnes lämpligt med hänsyn till en mera omfattande arbetslöshet och däremellan nedläggas. Även om arbetslösheten ju växlar avsevärt under olika konjunkturer, torde arbetslöshet aldrig helt försvinna inom det moderna samhället. Alltid finnes en viss grupp personer, som äro urståndsatta att vinna en för sin utkomst nödig sysselsättning. Uppenbarligen drabbas den enskilde individen lika hårt av arbetslöshet och är i lika stort behov av hjälp, vare sig det totala antalet arbetslösa är större eller mindre. Man torde sålunda kunna utgå ifrån, att behov av en dylik hjälpverksamhet alltid föreligger, även om detta behov växlar till sin omfattning och tidvis, särskilt under den varmare årstiden, kan nedgå till ett
60 minimum. Erfarenheterna från de två senaste, ur arbetsmarknadssynpunkt relativt normala åren visa, att behov av nödhjälpsarbetens anordnande oavbrutet gjort sig gällande. Det finnes en alldeles speciell, ny anledning att befara, att en mer eller mindre omfattande arbetslöshet i vårt land för nu överskådlig tid kommer att bliva en tämligen konstant företeelse. Vi hava tidigare haft en möjlighet öppen, som så att säga utgjort en säkerhetsventil för överskott av arbetskraft, nämligen emigrationen. Sedan andra hälften av förra århundradet har denna säkerhetsventil också faktiskt vid behov utnyttjats. Under lågkonjunkturen på 1880-talet stego sålunda siffrorna för emigrationen tre särskilda år till över 50,000, innebärande att minst var hundrade person årligen utvandrade. Under perioden 1870—1924 hava, om man undantager krigsåren, årligen i genomsnitt utvandrat över 20,000 personer. I främsta rummet har emigrationsströmmen som bekant riktats mot Amerikas Förenta stater. Ännu år 1923 utvandrade till nämnda land 24,948 personer. Denna säkerhetsventil har som bekant alltmera börjat skruvas till genom Förenta staternas restriktiva invandringspolitik. Enligt den s. k. kvotlagen kunna sedan ingången av fiskalåret % 1924—% 1925 — med vissa oväsentliga undantag — högst 9,561 svenskar årligen vinna inträde i Amerikas Förenta stater och, när nu gällande övergångsbestämmelser vid ingången av fiskalåret 1927—1928 upphöra att gälla, kommer denna s. k. kvot att enligt verkställda beräkningar utgöra endast 3,072. Då några andra med Förenta staterna jämförliga invandringsländer icke finnas, innebär den amerikanska invandringspolitiken, att vi huvudsakligen bliva hänvisade att själva bereda vår växande befolkning utkomst inom landets gränser. Utan att man behöver hängiva sig åt ovissa pessimistiska betraktelser rörande våra förutsättningar att över huvud taget bereda försörjning åt en växande befolkning, torde man dock med viss sannolikhet kunna utgå ifrån, att produktionens utveckling icke skall förmå att hålla fullt jämna steg med befolkningens tillväxt, varför man vid bedömande av erforderliga åtgärder till bekämpande av arbetslöshet synes böra noga beakta ifrågavarande nya faktor. Vidare synes man i hithörande sammanhang icke böra förbise, att det finnes ett säkert icke ringa antal personer, som, utan att vara odugliga till eller ovilliga för ett ordnat arbete, på grund av inneboende bristande företagsamhet eller klen intellektuell utrustning hava svårt att finna sig en lämplig plats inom det invecklade moderna samhällsmaskineriet, och som, hänvisade till sig själva, ofta komma att föranleda samhället betydande omak och stora kostnader. Anordnandet av tillfällen till arbete skulle för dylika individers vidkommande säkert innebära allmänt förebyggande välfärdsanordningar av det största sociala värde. Slutligen bör man ej underskatta betydelsen av redan vunna erfarenheter och fortlöpande praxis. När det först gällde att under statens medverkan anordna nödhjälpsarbeten, måste experiment anställas och ehuru man, såsom den lämnade redogörelsen torde ådagalägga, härutinnan framgick med synnerlig försiktighet, kunde för staten kostsamma misslyckanden icke helt undvikas. Numera har en fast praxis utbildat sig och det torde numera högst sällan före-
61 komma en praktisk fråga, där icke tidigare gjorda erfarenheter kunna tjäna till ledning för bedömandet. Även de lokala nödhjälpsorganen hava blivit förtrogna med den praxis, som utbildats. Om man läte vunnen erfarenhet och utbildad praxis gå förlorad, skulle man säkerligen, när verksamheten vid inträdande större arbetslöshet skulle återupptagas, nå sämre arbetsresultat och nödgas vidkännas merutgifter, överstigande de besparingar, som kunde vinnas genom verksamhetens temporära avbrytande. Med hänsyn till det anförda vill det synas, som om behov av en verkamhet av förevarande art skulle komma att göra sig gällande kontinuerligt ehuru givetvis med betydande svängningar. De sakkunniga föreslå därför, att verksamheten principiellt sett icke anordnas intermittent utan på sådant sätt, att den efter föreliggande behov kan bedrivas kontinuerligt. Om man ingår för principen, att verksamheten skall kunna bedrivas kontinuerligt, inställer sig frågan, huru organet för densamma i anslutning härtill lämpligen bör ordnas. En dylik verksamhet skulle komina att äga nära anknytningspunkter till den, som bedrives av andra bestående statsinstitutioner, företrädesvis den, som för närvarande faller inom socialstyrelsens ämbetsområde. I sådant hänseende må erinras om ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen samt den statistiskt-ekonomiska observationstjänsten ifråga om arbetsmarknaden och arbetslösheten. Även med de arbetsuppgifter, som åvila vissa andra statens verk, i främsta rummet domänstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle ett organ för den hithörande verksamheten erhålla nära beröringspunkter på grund av de arbetsobjekt, som av allt att döma komma att väljas för de arbetslösas sysselsättande. Det har därför synts böra tagas under övervägande, i vad mån man kunde låta dessa beröringspunkter komma till uttryck i själva organisationen av den myndighet, som skulle hava att handhava hithörande arbetsuppgifter. Det hittillsvarande organet har icke varit organiserat på sådant sätt. Dock må nämnas, att av arbetslöshetskommissionens nuvarande ledamöter en är ledamot och byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och en tjänsteman hos socialstyrelsen. De åtgärder, som i sådant hänseende främst kunde komma i betraktande, vore att låta det statliga organet uppgå i ett ordinarie ämbetsverk, närmast i så fall i socialstyrelsen. En dylik anordning lärer emellertid icke böra ifrågakomma redan av den anledningen, att arbetslöshetsorganet behöver utrustas med arbetskraft, allt eftersom läget på arbetsmarknaden det påkallar. Det lärer icke stå i överensstämmelse med de ordinarie ämbetsverkens organisation att på dylikt sätt antaga och avskeda tjänstemän allt efter de för dagen växlande behoven. Hittills ha ju endast permanenta och till sin omfattning mindre växlande arbetsuppgifter ansetts böra anförtros åt de ordinarie ämbetsverken. De sakkunniga föreslå, att den statliga ledningen, av ifrågavarande verksamhet fortfarande förlägges hos ett fristående, provisoriskt organ av den struktur, som plägar kallas kommission och som den nuvarande arbetslöshetskommissionen också äger.
(12 Det kunde under sådana förhållanden måhända ifrågasättas, dels om icke vissa arbetsuppgifter, som nu tillkomma socialstyrelsen (ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen m. m.), borde överflyttas till arbetslöshetsorganet och dels om icke samarbetet med vissa andra statens verk borde erhålla en organiserad form. Ett överflyttande från ett ordinarie ämbetsverk av arbetsuppgifter, som äro av stadigvarande natur, till ett provisoriskt inrättat organ lärer, närmare besett, ej få anses lämplig!. För bedömande av dessa spörsmål må vidare framhållas, att arbetslöshetskommissionens organisation allt sedan 1914 befunnit sig i en så att säga organisk utveckling, som baserat sig på successivt vunna erfarenheter och som avpassats efter de växlande förhållandena. Ännu så sent som den 1 april 192! vidtogs ju den genomgripande omändringen, varigenom de med verksamheten förbundna förvaltningsuppgifterna överflyttades från de s. k. statsarbetena till kommissionen. I samband härmed har kommissionens inre organisation även senare underkastats vissa jämkningar och ännu den 1 juli innevarande år vidtogos, såsom förut nämnts, ganska betydelsefulla sådana. Denna så att säga organiska utvecklingslinje synes allt fortfarande i alla hänseenden böra följas och förändringar med avseende på såväl organisation som principerna för verksamheten vidtagas, endast i den mån det med stöd av vunnen praktisk erfarenhet låter sig visa, att ändringarna äro av behovet påkallade och lämpliga. Något erfarenhetens stöd för behovet och lämpligheten av dylika organisatoriska förändringar lärer icke för närvarande kunna förebringas. De sakkunniga föreslå alltså, att såsom statligt organ för hithörande verksamhet tills vidare måtte bibehållas den nuvarande arbetslöshetskommissionen med i huvudsak den organisation och de befogenheter, som kommissionen för närvarande äger. Givet är, att en organisation av förevarande natur bör vara i hög grad elastisk. Icke desto mindre synes det nödvändigt, att man förfogar över en stamtrupp vältränad personal. Även om denna erhåller den minsta möjliga omfattning, lärer det icke kunna undvikas, att den under goda tider med jämförelsevis ringa arbetslöshet kan bliva något större, än som påkallas för skötande av arbetsuppgifterna för dagen. Detta behöver emellertid ingalunda innebära en onödigt dyrbar överorganisation. Under tider av större arbetslöshet finnas alltid arbetsuppgifter, som i viss mån kunna eftersättas och anstå till mindre pressande arbetsperioder och som sålunda kunna användas för att utjämna arbetet inom organisationen. Framför allt synes det emellertid angeläget, att man under dylika mindre pressande tider, mer än hittills kunnat ske, inriktar sig på ett systematiskt förberedande av arbeten, för kommande tider med större arbetslöshet. Vid sådant arbete kan såväl arbetslöshetsorganets egna tjänstemän som stamtruppen av befälet på arbetsplatserna säkerligen erhålla en jämn, kontinuerlig sysselsättning. Utan tvivel har nämligen behovet av hastigt improvise-
rade nödhjälpsarbeten i åtskilliga fall föranlett hade ett mindre lämpligt urval av arbetsobjekten och vissa eljest onödiga kostnader. Det statliga organet synes därför städse böra stå rustat att med väl förberedda arbetsföretag möta tider av växande arbetslöshet. Under sådana tider kan stamtruppen rycka in på de nya, mera krävande arbetsuppgifterna för att på de mera inarbetade och lättare lämna plats för mindre tränade extra krafter. Vad angår den lokala organisationen lärer utan vidare kunna fastslås, att förefintligheten över huvud taget av en sådan är av behovet påkallad. Den hittillsvarande organisationen, för vars utformning redogörelse lämnats i det toregående, kan sägas hava fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vad länshjälpkommittéerna angår, torde dock kunna ifrågasättas, om icke dessa numera kunde upphöra. De kommunala arbetslöshetskommittéerna böra däremot obetingat bibehållas. Det har därvid icke förbisetts, att kommunerna belastas med inrättande av ett mycket betydande antal organ för olika uppgifter och att man därför bör visa återhållsamhet vid tillskapandet av nya. Emellertid må erinras, att tillsättandet av särskild kommitté sker valfritt; om kommitté icke tillsättes, har kommunalnämnden att ombesörja kommitté åvilande arbetsuppgifter. Då vidare kommitté kan tillsättas att fungera tills vidare, möter intet hinder, att, såsom ofta skett, en kommitté så att säga förpuppas, när behov av åtgärder från dess sida icke föreligger, för att på nytt träda i funktion, när arbetslöshet åter uppstår. Under sådana förhållanden synas betänkligheter ej behöva resas mot att man, i vad rör de kommunala kommittéerna, bibehåller nu gällande föreskrifter i ämnet. Emellertid torde ledamöternas antal kunna begränsas till fem, ordföranden däri inberäknad. Rörande principerna för en fortsatt statlig verksamhet på området få de sakkunniga i anslutning till vad ovan anförts föreslå såsom allmän regel, att hittills följda grundsatser fortfarande tillämpas i huvudsak oförändrade. Kommissionen har i sin verksamhet haft att följa vissa allmänna direktiv. I en del fall hava dessa efter beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen lämnats redan på förhand. Kanske ännu vanligare har clock varit, att kommissionen med stöd av vunnen praktisk erfarenhet själv utformat allmänna grundsatser, vilka sedermera blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen prövade och godkända. Såsom den ovan lämnade redogörelsen torde utvisa, har emellertid kommissionen tillika haft att på eget ansvar besluta i åtskilliga ingalunda oviktiga frågor, även i sådana som ej saknat principiell innebörd. Den handlingsfrihet, som sålunda tillkommit kommissionen, torde hava varit en av de viktigaste förutsättningarna för att verksamheten i princip såväl som i detalj kunnat smidigt anpassas efter rådande förhållanden, vilket i sin tur utgjort kanske den viktigaste förutsättningen för hela verksamhetens lyckliga bedrivande. Det synes ofrånkomligt, att de allmänna direktiv, som kunna komma att begränsa kommissionens verksamhet, icke göras snävare, än att en dylik handlingsfrihet bevaras.
64 Betraktar man den historiska utvecklingen av den statliga nödhjälpsverksamheten, finner man, att den gått i riktning mot förverkligandet av vissa allmänna grundsatser, vilka faktiskt följts i den mån detta varit möjligt, men som aldrig definitivt utformats. Särskilt framträder denna utveckling'däri att verksamhetens tyngdpunkt efter hand flyttats över från understöds- till arbetslinjen. De sakkunniga vilja här nedan söka giva uttryck åt dessa grundsatser, vilka emellertid enligt deras mening äro att betrakta icke såsom uttryckliga och undantagslösa direktiv utan snarare såsom riktlinjer för en fortsatt utveckling. Statens hjälpverksamhet berör, såsom förut nämnts, nära området för kommunernas uppgift att bereda den nödställde erforderlig hjälp. Gränserna mellan de olika verksamhetsområdena ha varit flytande; särskilt var detta fallet med den kontanta understödsverksamheten. Det synes önskvärt, att området för statens hithörande uppgifter åtminstone under normala förhållanden närmare avgränsas. Enligt de sakkunnigas mening bör staten i sin hjälpverksamhet i främsta rummet inrikta sig på att tillse, att tillfälle till arbete beredes den arbetslöse under sådana villkor, som motsvara det ekonomiska laget, men överlåta åt kommunerna att sörja för att den enskildes behov av livets nödtorft blir tillgodosett, i den mån detta icke redan sker genom det arbete, som kan beredas honom. Vidare synes hela hjälpverksamheten böra ses ur den synpunkten, att det gäller icke blott att bereda den enskilde individen tillfälle till arbete för sin utkomst utan också att tillvarataga den lediga arbetskraften för produktiva ändamål. Härigenom betonas kraftigare, att verksamheten även är av sådan samhällsnyttig natur, som utmärker annat produktivt arbete. Framhållas må, att det anförda alldeles självfallet ej innebär, att icke även kommunerna i kampen mot arbetslöshetens verkningar böra anordna arbeten för att bereda arbetslösa utkomst. Sådan kommunal verksamhet bör tvärtom av staten stödjas och främjas men också, såsom nedan skall utvecklas, i viss mån göras till föremål för reglerande inflytande från statens sida. Söker man realisera nu angivna synpunkter, följer därav vissa konsekvenser, som närmare skola behandlas. Hittills har i fråga om den direkta lönen vid nödhjälpsarbeten alltid gällt grundsatsen, att den skall understiga arbetslönen på den öppna arbetsmarknaden i orten. Denna allmänna regel torde allt fortfarande i fråga om hela den statliga verksamheten få betraktas såsom en av de viktigaste principerna, vilken icke får övergivas. Visserligen torde man aldrig helt komma ifrån vissa så att säga sociala kostnader för verksamheten, vilka bero på arbetets allmänna sociala karaktär och som icke äga någon motsvarighet vid arbete, som bedrives på den öppna arbetsmarknaden. Den för verksamhetens syfte nödvändiga centrala organisationen, behovet av att bedriva arbeten jämväl under olämplig årstid, sättet för arbetskraftens uttagande och nödvändigheten av att bereda sysselsättning även åt den vid arbetet ovana arbetskraften samt slutligen de täta ombytena
65 av arbetskraft, som föranledes av strävandet att föra ut den enskilde från nödhjälpsarbetena till den öppna marknaden, utgöra ofrånkomligen fördyrande faktorer. Målet blir att neutralisera dessa faktorer så att de, så långt i möjligt är. och måhända fullständigt, uppvägas av den lägre lön, som enligt huvudregeln utbetalas vid nödhjälpsarbeten. Av den lämnade redogörelsen framgår, att ett flertal olika förmåner — billig kost, billiga klädespersedlar etc. — tidigare under det rådande svåraste nödläget måste beredas den arbetslöse genom statens försorg, men att flertalet av dessa förmåner numera upphört att utgå. Där beredandet av dylika förmåner fortfarande anses påkallat, exempelvis i fråga om nödhjälpsarbetarens nödiga utrustning, har omsorgen härom överflyttats på kommunen. I den mån dylika extra förmåner utöver den direkta lönen fortfarande utgå, synes man nu böra taga steget fullt ut och låta dem bortfalla. De sakkunniga föreslå sålunda, att s. k. portionsersättning samt regndagsersättning ej vidare måtte utgå. Såsom nedan närmare utvecklas, föreslå de sakunniga vidare, att jämväl ortstillägget bortfaller. A andra sidan synas på skäl, som nedan skola angivas, de fria resorna böra bibehållas. Olycksfallsersättning synes liksom hittills böra utgå enligt samma grunder, som gälla enligt 1916 års lag om försäkring mot olycksfall i arbete. Vidare synes det billigt, att sjukersättning vid smärre sjukdomsfall, då arbetaren kan vårdas på platsen, fortfarande får utgå. Ersättningen synes böra fastställas till lika belopp, förslagsvis 1.50 kronor per dag, för alla, vare sig de äro familjeförsörjare eller ej. Såsom en synnerligen viktig extra förmån kan man beteckna ortstillägget, Orts låt vara att detta tillägg formellt sett haft karaktären av arbetslön. Ortstillägget innebär, såsom förut omnämnts, att om en familjeförsörjare från en dyrare ort placeras i arbete på en plats med lägre arbetslön, så utgår av statsmedel till dem, mot vilka han är försörjningspliktig, ett tillägg motsvarande skillnaden mellan nödhjälpslönen i hans hemort och nödhjälpslönen på arbetsplatsen. Principiellt sett innebär givetvis ortstillägget samma sak som det tidigare utgående s. k. familjeunderstödet. Mot ortstillägget kan emellertid riktas den erinran, att det såsom familjetillägg betraktat icke utgår efter fullt rationella grunder. Sålunda uppbär exempelvis en ensamstående hustru, som kanske kan åtminstone nödtorftigt försörja sig, lika stort ortstillägg som en annan, vilken har barn att försörja och som själv är oförmögen till allt förvärvsarbete. Även om dylika ytterlighetsfall kanske icke förekomma i praktiken och i allt fall icke torde vara vanliga, innebära de dock intet, som ej skulle stå i full överensstämmelse med de gällande grunderna. I den mån den arbetslöses familj för sitt uppehälle är i behov av sådan ytterligare hjälp, som ortstillägget varit avsett att bereda, synes det böra ankomma på kommunen att lämna denna hjälp. Ehuru staten, såsom i annat sammanhang kommer att utvecklas, över huvud taget ej synes böra avstå från att utöva ett visst reglerande inseende över den kommunala hjälpverksamheten för oförvållat arbetslösa i de fall, där sådana inom kommunen er5—252594
66 hålla hjälp av statsmedel, torde dock bindande, generella föreskrifter icke böra lämnas, huruvida och till vilket belopp bidrag, motsvarande ortstillägget, skall lämnas av kommunen. Tillägg av dylik art bör utmätas i förhållande till behovet. Om emellertid det hittillsvarande ortstillägget uppdelades i visst belopp för hustru och visst belopp för barn — uppdelningen borde ske efter samma proportionella grunder, som gällde i fråga om det tidigare s. k. familjebidraget — skulle det säkerligen i allmänhet kunna med fördel tjäna till ledning vid en kommunal behovsprövning. Emellertid synes i förevarande fall böra göras ett principiellt förbehåll. Där en arbetslös familjeförsörjare hänvisades till statligt nödhjälpsarbete och kommunen inom nu angiven ram — d. v. s. inom ramen av det så att säga kombinerade orts- och familjetillägget — beredde hans hustru och barn understöd, borde detta icke äga fattigvårds karaktär utan under namn av kommunalt ortstillägg betraktas såsom ett av kommunen lämnat lönetillägg. Om så befinnes påkallat, synes föreskrift härom böra lämnas i fattigvårdslagen. Grunderna för det högsta belopp, inom vars ram kommunalt understöd skulle äga karaktären av dylikt ortstillägg, synas böra fastställas av det statliga arbetslöshetsorganet. Av det anförda lärer framgå, att den föreslagna anordningen icke innebure, att man, med avsteg från principerna för den kommunala självförvaltningen, ålade kommunerna att i viss angiven omfattning bereda familjerna understöd. Det skulle fortfarande ankomma på kommunerna att pröva, huruvida och med vilka belopp understöd borde lämnas. Förslaget avser endast rättsverkningarna i fattigvårdshänseende av understöd, som under vissa förutsättningar och inom en viss ram lämnas den arbetslöses familj. I fråga om fastställande av försörjningsplikt synas böra tillämpas nu gällande regler, för vilka redogörelse lämnats i det föregående. Genom den föreslagna anordningen skulle lön av statsmedel vid nödhjälpsarbeten utgå oberoende av försörjningsplikt. Givetvis komme det att framstå såsom en naturlig strävan från kommunernas sida att i främsta rummet hänvisa icke försörjningspliktiga arbetslösa till statliga nödhjälpsarbeten. Häremot lärer emellertid ingen anmärkning kunna göras. Det synes fullt riktigt, att tillgängliga arbetstillfällen i hemorten i första rummet förbehållas den familjeförsörjancle arbetskraften, så att familjerna icke splittras, och att i första hand de mera rörliga ogifta arbetarna hänvisas till arbeten utom hemorten. Den synpunkt, som här anlägges på den statliga nödhjälpsverksamheten, bör emellertid icke drivas så långt, att verksamhetens egentliga syfte eftersattes i de individuella fallen. Det är ingalunda uteslutet, att det för hårt skattetyngda kommuner skulle erbjuda oöverkomliga svårigheter att placera erforderligt antal arbetslösa i statliga nödhjälpsarbeten, därest kommunen nödgades bereda deras familjer hjälp i den omfattning, som enligt angivna grunder kunde ifrågakomma. Här liksom eljest torde möjlighet böra finnas för arbetslöshetskommissionen att efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall bereda den arbetslöses familj ortstillägg av statsmedel. Jämväl statligt
ortstillägg synes böra på ovan angivet sätt beräknas under visst hänsynstagande till familjens storlek. Nämnas må, att utbetalandet av statligt ortstillägg synes böra ske genom kommunen, som sedermera erhåller gottgörelse därför av statsmedel. Sedan hösten 1923 har kommissionen uppställt det villkoret, att bärkraftiga kommuner, från vilka arbetslösa hänvisats till statligt nödhjälpsarbete, för dessa erlagt visst bidrag, motsvarande per man och dag 1.50 för familjeförsörjare och 1 kr. för icke familjeförsörjare. I och med att staten icke betalar ortstillägg, synes det skäligt, att bidrag i denna form bortfaller. Enligt vad i det föregående erinrats, äro bestämmelserna i 1922 års kungörelse om kontant understöd ännu gällande, ehuru de faktiskt icke tillämpats sedan hösten 1923. Allt fortfarande synes sådant understöd böra undvikas. Emellertid kan tänkas fall, då på grund av omfattande arbetslöshet mom landet eller inom en speciell ort skyndsamma hjälpåtgärder från statens sida äro lika nödvändiga som under åren 1918—1919 samt 1921—1923, men där det skulle visa sig omöjligt att utan alltför stor tidsutdräkt bereda de arbetslösa sysselsättning vid nödhjälpsarbete. Såvida icke hjälp genom andra åtgärder, vilka cle sakkunniga icke hava att behandla, vid dylika tillfällen kan beredas arbetslösa, som icke kunna få sysselsättning vid nödhjälpsarbete, synes möjlighet att lämna kontant understöd böra bibehållas enligt nu gällande grunder. Emellertid förutsattes, såsom av det anförda framgår, att kontant understöd endast bör beredas i undantagsfall. Den speciella form för kontant understöd, som benämnes hyresbidrag, synes böra helt bortfalla. När kontant understöd tidigare utgick, anordnades för cle understödda på arbetslöshetskommissionens initiativ en hel del kurser i praktiskt arbete eller av allmänbildande natur. Erfarenheterna härav voro i många fall mycket goda. Enligt de sakkunnigas mening är det sjmnerligen lämpligt, att arbetslösa, om annat arbete ej kan beredas dem, förmås att använda sin ledighet till att förkovra sig i kunskaper och nyttiga färdigheter, varför möjlighet bör lämnas öppen att anordna dylika kurser. För närvarande betalar staten kostnaderna för den arbetslöses resa från hemorten till arbetsplatsen samt i vissa fall, exempelvis då arbetet på platsen fullbordats, även för återresan till hemorten. Givetvis innebär detta, att staten bereder en speciell förmån. Emellertid tala vissa skäl för att staten fortfarande påtager sig ifrågavarande kostnad. Hela det uppgjorda systemet förutsätter en övernormal rörlighet hos arbetskraften, och det skulle brista sönder, om denna rörlighet begränsades. En väsentlig förutsättning för att man skall tillgodose önskemålet att tillvarataga den arbetslöses arbetskraft är just, att man kan förflytta honom från en plats, där arbete icke finnes, till andra platser, där sådant kan beredas honom. Statsmakterna hava också vid sidan av den egentliga arbetslöshetspolitiken gått in för att tillgodose ett sådant önskemål genom att till viss del bestrida kostnaderna för arbetslösa arbetssökandes resor.
68 Vidare torde de arbetslösa i stor utsträckning kunna anlita statens järnvägar. I den mån så sker, lärer statens utgift för resorna i viss mån bliva mera skenbar än verklig. Enligt järnvägsstyrelsens senaste årsberättelse utgjorde vid statens järnvägar år 1923 — i medeltal för varje vagnaxelkilometer i 3 klass — antalet betalade platser i förhållande till antalet framförda platser 33.8 proc. Motsvarande siffra för år 1920 var 39.4 proc. Även om medeltalssiffror av denna art måste utnyttjas med försiktighet, tyda de dock på förefintligheten av en outnyttjad trafikkapacitet, tillräcklig för transport av arbetslösa. Transporten lärer visserligen icke böra verkställas utan ersättning för statens järnvägar, men de speciella förhållanden, som här föreligga, synas motivera, att vederbörande arbetslöshetsanslag endast belastas med kostnaden för lösen av s. k. truppbiljett. Den inkomst, som härigenom beredes statens järnvägar, torde i allt fall icke motsvaras av någon lika stor merutgift. De sakkunniga föreslå sålunda, att staten i fråga om arbetslösa, som hänvisas till statligt nödhjälpsarbete, fortfarande i nu tillämpad utsträckning påtager sig resekostnaden och att denna får beräknas efter truppbiljettaxa. StatskomAv den förut lämnade redogörelsen framgår, att staten enligt vissa grunder "^y^ f ""~ lämnar bidrag till s. k. statskommunala arbeten. Dylika bidrag stå måhända icke i full överensstämmelse med de allmänna grunder, som här hävdats. Emellertid lära dylika arbeten i vissa fall medföra praktiska fördelar och samtidigt föranleda proportionsvis små kostnader för staten. Denna hjälpform bör därför enligt de sakkunnigas mening bibehållas och utvecklas. Verksamheten synes böra bedrivas i huvudsak enligt nu gällande grunder, vilka dock torde kunna bringas i närmare överensstämmelse med här i övrigt hävdade principer, i den mån cle avvika från dessa.
w
Rådgivande Om staten träder hjälpande emellan i fråga om det allmännas åtgärder till Udande De ^ämpande av den oförvållacle arbetslösheten, lärer staten också böra förbeverksamhet. hålla sig rätten att, givetvis utan att göra intrång i den kommunala självbestämmanderätten, utöva ett visst reglerande inflytande på kommunernas åtgärder på området. Sålunda synes det liksom hittills böra ankomma på statens arbetslöshetskommission att under vederbörligt beaktande av lokalt betingade speciella förhållanden verka för en enhetlig och likformig behandling av hithörande frågor i cle olika kommunerna. Ytterst gäller det härvid att söka tillse, att all verksamhet på området står i överensstämmelse med clen grundprincipen, att åtgärderna icke få motverka uppkomsten och utnyttjandet av arbetstillfällen på den öppna arbetsmarknaden. I allmänhet lärer det i förevarande hänseende endast kunna ifrågakomma, att kommissionen, givetvis med iakttagande av gällande författningsföreskrifter på området, lämnar vägledande råd och anvisningar. Men i vissa fall lärer kommissionen även böra äga rätt att lämna direktiv för kommunernas verksamhet. Närmast gäller härvid för kommissionen att tillse, att s. k. statskommunala arbeten bedrivas efter samma grunder som de rent statliga nödhjälpsarbetena. Även i övrigt, där hjälp med anlitande av statsmedel över
69 huvud taget beredes arbetslösa från viss kommun, synes kommissionen böra äga rätt att i ovan angivet syfte lämna direktiv för kommunens egna åtgärder på området. Dylika direktiv synas böra äga karaktären av villkor för att hjälp av statsmedel skall beredas arbetslösa inom kommunen. Om villkoren icke uppfyllas, bör alltså den statliga hjälpen indragas. Slutligen må anmärkas, att på ifrågavarande område kommit att råda ett mycket intimt samarbete mellan arbetslöshetskommissionen och de lokala hjälpkommittéerna. Det synes böra ankomma på såväl kommissionen som kommittéerna att i allmänhet söka bevara, främja och ytterligare utveckla detta samarbete mellan stat och kommun. För närvarande hänvisas de arbetslösa till nödhjälpsarbete, endast i den Behövamån det visar sig, att arbete på den öppna marknaden icke kan anvisas dem * m jn genom den offentliga arbetsförmedlingen och de för sitt uppehälle befinnas vara i behov av arbete. Kan arbete på den öppna marknaden anvisas den arbetslöse eller den i nödhjälpsarbete sysselsatte, är han skyldig att åtaga sig detta vid äventyr att eljest icke erhålla nödhjälpsarbete eller att bliva skild från redan anvisat sådant. Dessa utomordentligt viktiga grundsatser synas böra bibehållas oförändrade. I detta sammanhang må beröras en speciell fråga, nämligen säsongarbetslösheten under vintern. På grund av klimatiska förhållanden torde vi i vårt land aldrig komina ifrån en tilltagande arbetslöshet under vintern. Av enahanda orsaker försvåras då också anordnandet av nödhjälpsarbeten. Det torde få anses ligga i sakens natur, att de åtgärder, varom här är fråga, icke äro avsedda att bekämpa verkningarna av den rena säsongarbetslösheten. Enligt vad i förslaget inledningsvis framhållits, är det en speciell fördel Tiden för med den s. k. arbetslinjen, att den hjälp, som beredes, icke med nödvändighet ^dhiälnsbehöver i tiden strängt begränsas. Emellertid utesluter detta givetvis icke arbete, tanken på att en begränsning över huvud taget skulle kunna ifrågakomma. I stort sett torde dock löne- och arbetsvillkoren vid nödhjälpsarbetena vara sådana, att den enskilde självmant söker sig över till arbete på den öppna marknaden, så snart tillfälle därtill erbjuder sig. Och vidare må erinras om nödhjälpsarbetarens skyldighet att övergå till anvisat arbete av sådant slag, vid äventyr att han eljest tvångsvis entledigas från nödhjälpsarbetet. Emellertid kan det icke desto mindre tänkas fall, där den enskilde av en eller annan anledning, kanske blott av vanans makt, dröjer sig kvar år efter år vid nöclhjälpsarbetet. Arbetslöshetskommissionen låter också f. n. undersöka, huruvida och i vilken utsträckning en mera stadigvarande nödhjälpsarbetarkår faktiskt kan anses ha uppkommit. Då syftet med de föreslagna åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande är att åt de arbetslösa bereda tillfällig sysselsättning under den tid, då de icke kunna finna arbete på den öppna marknaden, och detta syfte väsentligen skulle motverkas, därest platserna vid nödhjälpsarbetena år efter år komme att besättas av samma arbetslösa, vilja de sakkunniga framhålla nödvändigheten av att en av omständigheterna betingad rörlighet i platsbesättningen äger rum. Särskilt torde uppmärksam-
70 het böra riktas på, i vad mån nödhjälpsarbetena för kortare tid under sommarmånaderna kunde nedläggas. Även om de sakkunniga sakna underlag för bedömande av, huru förhållandena i nu berörda hänseende faktiskt gestalta sig, hava de ej velat underlåta framhålla, att frågan tarvar uppmärksamhet. I historiken lämnades en utförlig redogörelse för den viktiga frågan, i vad mån och på vad sätt arbetskonflikter på den öppna marknaden kunde anses beröra arbetslösa och inverka på deras antagande vid eller avskedande från nödhjälpsarbete. Dessa allmänna direktiv synas fortfarande böra gälla utan ändring. Vad angår strejker och andra arbetskonflikter vid själva nödhjälpsarbetena synas sådana böra bliva föremål för enahanda behandling från kommissionens sida, som hittills varit fallet. I det föregående hava angivits de allmänna förutsättningarna, närmast av arbetsteknisk natur, för att ett arbete skall anses lämpat att komma till utförande såsom nödhjälpsarbete. De av förut omnämnda verk förebragta utredningarna ävensom andra inhämtade upplysningar utvisa, att vårt land för överskådlig tid erbjuder snart sagt outtömliga resurser för beredande av tillfällen till arbete, vilket motsvarar dessa förutsättningar, och som utan att behöva inkräkta på den öppna arbetsmarknadens arbetsobjekt måste anses såsom produktivt och samhällsnyttigt. Ur dessa synpunkter och enligt vad vunnen praktisk erfarenhet bekräftar torde skogsvårds- och vägarbeten i främsta rummet böra komma i betraktande vid anordnande av nödhjälpsarbeten. Vid val av arbetsobjekt bör man i enlighet med grundsatsen om arbetskraftens tillvaratagande givetvis tillse, att man väljer sådana, som befinna sig i statens ägo (t. ex. skogar) eller som äro av det allmänna gagn, att arbeten av sådan art till någon mera väsentlig del bekostas av statsmedel (t. ex. vägarbeten). Men även andra arbetsobjekt synas böra kunna ifrågakomma, exempelvis sådana, som ägas eller stå under inseende eller förvaltning av kommuner och samfälligheter. I detta sammanhang må beröras de riksdagsskrivelser angående planläggning av statens och kommunernas arbeten och om motarbetande av oregelbunden arbetstillgång, vilka, jämte däröver avgivna utlåtanden, genom ämbetsskrivelser den 10 september 1924 överlämnats till cle sakkunniga att tagas i övervägande vid fullgörandet av dem lämnade uppdrag. Det lärer ej råda mer än en mening därom, att åstadkommandet av en jämnare fördelning av arbetstillgången under olika tider är ett socialt önskemål av allra första ordningen. Ehuru frågan på det intimaste sammanhänger med den, som här närmast gjorts till föremål för utredning, hava de sakkunniga emellertid icke ansett det ingå i det dem givna uppdraget att söka djupare intränga i ett dylikt utomordentligt vittutseende spörsmål. Försök i sådan riktning skulle säkerligen lett till negativa resultat. De sakkunniga inskränka sig därför till att i största korthet beröra frågan. Vad först angår tanken att i förevarande syfte söka genom statliga tvångsbud reglerande ingripa i den enskilda företagsamheten lärer endast behöva
71 framhållas, att sådant ingripande finge ske under det noggrannaste hänsynstagande till de ekonomiska konjunkturväxlingarnas orsaker och till deras merendels internationella karaktär. De sakkunniga avstå från att söka till bedömande upptaga frågan om de ekonomiska vetenskapernas resultat i fråga om utforskandet av konjunkturväxlingarna. Klart lärer emellertid vara, att man för närvarande ännu icke äger grundvalen för positiva författningsföreskrifter i nu ifrågasatt riktning. Till synes ligger frågan något enklare beträffande arbeten, som bedrivas av det allmänna. Emellertid torde man vid en närmare granskning finna, alt allmänna arbeten i regel icke igångsättas, förrän de äro av behovet påkallade. E t t ur förevarande synpunkter betingat ytterligare uppskov skulle säkerligen nästan alltid vålla betydande olägenheter, synnerligast som uppskovet, om det skulle tjäna det avsedda ändamålet, måste ställas på en oviss framtid. Man kunde ej i förväg bedöma, när läget på arbetsmarknaden bleve sådant, att arbetets igångsättande bleve motiverat. I förbigående må nämnas, att det aktuella läget på arbetsmarknaden sällan torde bedömas på sådant sätt, att ett dylikt uppskov över huvud taget skulle befinnas motiverat. Att åter under tider av arbetslöshet igångsätta arbeten i förtid torde föranleda extra kostnader och verka förryckande på uppgjorda finans- och arbetsplaner. Trots detta må ej bestridas, att ett visst reglerande och utjämnande inflytande torde kunna utövas från fall till fall. En förutsättning härför är givetvis i första hand, att man på det noggrannaste aktgiver på arbetsmarknadens läge, och de sakkunniga vilja på det livligaste betona betydelsen av den observationstjänst, som bedrives, i första hand genom socialstyrelsen. Det är ingalunda uteslutet, att ett statens arbetslöshetsorgan med ledning härav och med stöd av vunna egna erfarenheter efter hand skulle kunna förvärva en sådan överblick över läget på arbetsmarknaden, att det skulle bliva i tillfälle att under sitt intima samarbete med statliga och kommunala myndigheter varsko om väntade förändringar i arbetsmarknadens läge och lämna dessa myndigheter upplysningar, som kunde föranleda vissa jämkningar i fråga om tidpunkten för igångsättande av arbetsföretag. Det ligger i sakens natur, att arbetslöshetsorganet bör hava sin uppmärksamhet strängt riktad på en dylik uppgift. Slutligen må ej heller förnekas, att det verkligen torde finnas vissa allmänna arbeten särskilt å skogar och vägar, vilkas igångsättande lärer kunna ske under hänsynstagande till tidpunktens lämplighet ur arbetsmarknadssynpunkt. I sådant hänseende må även erinras om kolonisationskommitténs förslag om bildande av en skogsvårdsfond (kommitténs betänkande den 31 mars 1922 »Utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerna», sid. 110), vilket förslag synes erbjuda stort intresse ur förevarande synpunkter. Kommittén har bl. a. föreslagit, att särskilt angivna skogsvårdande arbeten, som skulle bekostas med medel ur den föreslagna fonden, »åtminstone i viss omfattning organiseras i arbetsreglerande syfte för att under tider av arbetsbrist utjämna möjligheterna till förtjänst». Åtgärder i sådan riktning synas vara att livligt förorda.
72 Förhållandet Kommissionen bör givetvis planlägga nödhjälpsarbeten i samråd med den, givaren* m* m. ^ ö r v a r s räkning arbetet skall bedrivas, i den mån arbetet skall utföras för statlig myndighet eller å arbetsobjekt, som står under sådan myndighets inseende, synes uppdragsgivaren själv böra föranstalta om planernas uppgörande. Det lärer böra ankomma på kommissionen att besluta, huruvida och vilka nödhjälpsarbeten, som skola komma till utförande. Vid val av lämpligt arbetsobjekt bör kommissionen genom underhandlingar med vederbörande eventuella uppdragsgivare utröna, vilka arbeten, som ur de synpunkter, kommissionen har att företräda, kunna vara mest lämpliga. Förhållandet mellan uppdragsgivaren och kommissionen lärer böra ordnas genom kontrakt, som angiver parternas åtaganden. Där arbetet utföres för annans räkning än statens, bör kommissionen, liksom hittills skett, söka betinga sig gottgörelse för arbetet, motsvarande den kostnad, som vederbörande fått vidkännas för arbetets utförande på den öppna marknaden. Dylika underhandlingar böra alltså äga samma karaktär som affärsuppgörelser i allmänhet mellan tvenne avtalande parter. Där återigen arbete skall utföras för statlig myndighets räkning, eller där detta är av natur att utföras med statsbidrag, bör vederbörande myndighets yttrande föreligga, huruvida och med vilka belopp statsmedel skulle utgå för arbetet, därest detta komme till utförande i vanlig ordning. Städse bör tillses, att arbetets framtida underhåll är vederbörligen tryggat. Vad angår bokföringen av kommissionens utgifter bör man eftersträva att skilja mellan sådana utgifter, som närmast äga karaktären av utgifter för kapitalökning, och sådana, som äro av social natur och följaktligen mera sammanhänga med arbetslöshetskommissionens verksamhet till arbetslöshetens bekämpande. Utgifter av det förstnämnda slaget, som gjorts för ett affärsdrivande verk, böra till visst beräknat belopp, motsvarande arbetets beräknade kostnad eller värde, tillföras verkets tillgångar för att förräntas i vanlig ordning, såsom redan tidigare skett i vissa fall. Utgifter, som motsvara statsbidrag till allmänna arbeten, böra omföras såsom förstärkning av motsvarande fonder eller anslagtitlar. I detta sammanhang må slutligen framhållas, att förhållandena torde medgiva vidtagandet av förenklingar i fråga om revisionen av kommissionens räkenskaper, varigenom besparingar torde kunna vinnas. Ny förf att-
De föreslagna grunderna för en fortsatt statlig hjälpverksamhet för arbetslösa ansluta sig i huvudsakliga delar till de nu gällande, vilka äro angivna i 1922 års kungörelse i ämnet. Vissa föreslagna ändringar hänföra sig blott till tillämpad praxis. I vissa punkter, exempelvis i vad rör ortstillägg och hyreshjälp, är emellertid förslaget av beskaffenhet att påkalla författningsändringar, varför de sakkunniga föreslå, att ny kungörelse i ämnet måtte utfärdas. Såsom ovan nämnts, torde förslagets genomförande, i vad det rör kommunalt ortstillägg, även påkalla ändring i fattigvårdslagen.
Särskilt yttrande av Hrr Hagman och Holmström. Spörsmålet om mera fasta och rationella grunder för den oförvållade arbetslöshetens bekämpande genom åtgärder från det allmännas sida torde icke längre böra undanskjutas. Efter de båda arbetslöshetsräkningarna 1909 och 1910 hava utredningar härom pågått oavbrutet med större eller mindre intensitet, Dessa utredningar hava utmynnat i ett förslag från socialförsäkringskommittén av den 30 december 1922 »angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor». Detta socialförsäkringskommitténs förslag har emellertid ännu icke lett till framläggande från Kungl. Maj:ts sida av något förslag till riksdagen. Däremot bemyndigade Kungl. Maj:t den 6 juni 1924 statsrådet och chefen för socialdepartementet att tillkalla fem sakkunniga för att biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande motverkan av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Det förslag, som de sakkunniga utarbetat för den oförvållade arbetslöshetens bekämpande genom anordnandet av allmänna arbeten, bygger genomgående på de erfarenheter, som inhämtats under den hjälpverksamhet för arbetslösa, som kom till stånd i landet efter krigsutbrottet 1914 och som i växlande omfattning pågått under olika år och fortfarande pågår. Med vissa av samma erfarenheter som önskvärda betingade modifikationer, föreslå de sakkunniga, att den hittills bedrivna hjälpverksamheten måtte i stort sett oförändrad fortgå. För vår del anse vi, att detta förslag icke innebär en tillfredsställande lösning. Som skäl härför vilja vi framhålla, att även om den, särskilt under vissa år mycket omfattande hjälpverksamheten för oförvållat arbetslösa personer, som pågått sedan 1914, varit av stor betydelse, då det gällt att under abnorma förhållanden på arbetsmarknaden snabbt bringa hjälp till dem, som drabbades av oförvållad arbetslöshet, så måste frågan lösas efter andra linjer, då det gäller ett mera definitivt ordnande av detta problem. Det har vid många tillfällen från olika håll förut betonats, att de bestämmelser, som hittills gällt och tillämpats för hjälpverksamheten icke innesluta någon som helst »rättighet» för de arbetslösa att erhålla hjälp. De sakkunniga framhålla även, att denna princip allt fortfarande bör bibehållas. Framställningar från lokala arbetslöshetsorgan om placering i arbete av dess arbetslösa skola allt fortfarande prövas från fall till fall, varvid framför allt det allmänna läget, förhållandena å arbetsmarknaden för det yrke eller den 6—252594
74 industri, de arbetslösa tillhöra samt åtskilliga andra synpunkter skola bliva avgörande för framställningens öde. Vissa yrkesgrupper skola följaktligen liksom hittills kunna helt avstängas från hjälp, antingen därför att arbetsmarknaden för deras del anses »normal» eller därför att de äro att hänföra till säsongarbetare med viss regelbunden ledighet någon tid av året. Att beredandet av arbetstillfällen annars är det bästa medlet mot arbetslöshet, är en sats så självklar, att därom ju icke kan råda mera än en mening. Men då måste hithörande problem också lösas i den riktningen, att det skapas en rätt att erhålla arbete. För vår del hava vi även vid problemets principiella handläggning trätt in för denna princip, för vilken emellertid ingen resonans inom de sakkunniga kunnat vinnas. Vi äro också för vår del villiga medgiva, att realiserandet av denna tanke såsom princip för arbetslöshetsproblemets lösning, torde leda till åtskilliga praktiska svårigheter. All erfarenhet har hittills givit vid handen, att ingen möjlighet föreligger att anordna allmänna arbeten inom de arbetslösas egna yrken, utan att arbetsobjekten måste liksom hittills sökas i grovarbete utomhus — väganläggningar. schaktningsarbeten och dylikt. Arbetslösa yrkesarbetare, som äro arbetsföra allenast inom sitt eget yrke bliva sålunda avstängda från det allmännas hjälp, då de icke kunna utföra arbete av angivet slag. Även om man erkänner, att det ligger en vinst uti att arbetskraften är rörlig på sådant sätt, att övergång till nya arbetsområden icke som regel innebär några oöverkomliga svårigheter kan med fog göras gällande det olämpliga i, att kvalificerade yrkesarbetare, t. ex. skräddare, bagare, urmakare, finmekaniker och typografer, som drabbas av arbetslöshet under någon kortare tid, ovillkorligen måste erhålla arbetslöshetshjälp i form av hänvisning till diknings- eller vägarbete i någon avlägsen del av landet. Det ofta hörda påståendet att arbeten av detta slag i hög grad nedsätta arbetsförmågan inom det egna yrket, torde ej sakna fog. Den undersökning, som gjorts beträffande de individuella förtjänsterna vid statliga nödhjälpsarbeten under åren 1922*—1923, bekräftar den tidigare gjorda erfarenheten, att arbetslösa från vissa yrken, där någon större fysisk styrka icke är erforderlig, trots visad villighet att göra sitt bästa, haft svårt att uppnå sådana förtjänster, att de kunna uppehålla livet och försörja sina familjer. Enligt vår mening måste därför varje form av ett mera definitivt ordnande av hjälpverksamheten för arbetslösa innefatta en rätt till kontant understöd enligt försäkringsmässiga grunder. Möjlighet till understöd kommer visserligen att förefinnas även enligt de sakkunnigas förslag, men endast i speciella undantagsfall och efter hittillsvarande bestämmelser. I andra länder har arbetslöshetsproblemet undantagslöst givit anledning till bestämmelser, i syfte att bereda oförvållat arbetslösa ekonomiskt understöd under den tid, då arbete icke kan erhållas. Visserligen torde i åtskilliga länder även arbetsföretag hava tillkommit med tanke på att bereda arbetstillfällen för arbetslösa personer, men ingenstädes har man trott sig kunna lösa hela problemet efter denna linje.
75 Utöver vad socialförsäkringskommitténs förslag av år 1922 innehåller härom, har under loppet av detta år från den internationella arbetsbyrån i Geneve utgivits en publikation »Studien und Berichte, Die Arbeitslosenversicherung, eine rechtsvergleichende Darstellung», som innehåller uppgifter om de bestämmelser, som just nu gälla i olika länder. Härav framgår, att tanken på att genom anordnande av allmänna arbeten bekämpa arbetslösheten, icke intager någon mera framträdande plats i de olika länderna. Bestämmelser härom synas nästan helt och hållet saknas i gällande författningar. Den lösning av problemet, som andra länder gått in för, är, som förut anförts, att bereda de arbetslösa ekonomiskt understöd. Härvid hava tvenne system kommit till användning, antingen en obligatorisk försäkring för vissa på förhand bestämda yrken och industrier, varvid kostnaderna bestridas av staten, arbetsgivarna och arbetarna efter växlande fördelning i olika länder, eller det så kallade »Gentsystemet», innebärande att det allmänna i en eller annan form understödjer av arbetarna själva bildade frivilliga kassor. Obligatorisk försäkring mot arbetslöshet förefinnes för närvarande i England sedan 1911 (National Insurance Act), Ryssland sedan den 9 november 1922, Italien sedan den 19 oktober 1919 och 30 december 1923, Österrike sedan den 24 mars 1920, Queensland sedan den 18 oktober 1922, Polen sedan den 18 juli. 1924, Tyskland sedan den 16 februari 1924, varjämte Irland efter avskiljande från England bibehållit tidigare gällande bestämmelser. Denna obligatoriska försäkring omfattar för närvarande följande antal arbetare: Queensland Österrike England Irland Italien Polen Ryssland
120,000 1,000,000 11,500,000 250,000 3,500,000 1,200,000 (kan icke uppgivas)
Försäkring mot arbetslöshet enligt Gentsystemet förefinnes i följande 9 länder. Frankrike sedan 1905, Norge 1906, Danmark 1907, Holland 1917, Finland 1917, Spanien 1919, Schweiz 1919, Belgien 1920 och Tjeckoslovakiet sedan 1921. I den offentliga diskussionen angående problemet om arbetslösheten och dess bekämpande har man i vårt land velat göra gällande, att det »svenska systemet» innebure så stora fördelar mot vad som tillämpas på motsvarande område i andra länder, att dessa snarare borde lära av oss, än vi av dem. Det skall från vår sida ej heller förnekas, att beredandet av arbetstillfällen i så stor utsträckning som möjligt alltid är önskvärt. Denna uppfattning delas även av de arbetslösa själva, vilka i regel föredraga arbete framför kontant understöd. De delade meningarna inställa sig först när det gäller att fastställa de grunder, efter vilka arbete för arbetslösa skall beredas. En ingalunda oviktig fråga är, huru kostnaderna ställa sig för det allmänna beträffande de olika hjälpformerna. I Socialförsäkringskommitténs förut omnämnda förslag föreslås att till bestridande av arbetslöshetskassornas
76 verksamhet skulle av staten lämnas bidrag, motsvarande av kassornas medlemmar erlagda fasta avgifter, dock skulle 15 kronor vara maximum per år. Vissa reservanter påyrka att någon maximering av statens bidrag ej bör förekomma. Vid arbetslinjens tillämpning torde kostnaderna ställa sig ungefär som hittills, och äro dessa naturligen betydligt högre. Verkliga nettokostnaden, alltså inräknat arbetsledning, material och övrig administration, som under år 1922 utgjorde c:a 10 kronor per man och dag, utgör för närvarande c:a kronor 7.50. Som en tillgång står emellertid här det utförda arbetets värde och de moraliska vinster, som ligga uti att de sysslolösa erhålla arbete i stället för improduktiva understöd. Då vi hävda den uppfattningen, att varje definitiv lösning av frågan om arbetslöshetens bekämpande måste innefatta bestämmelser om rätt för arbetslösa medborgare att erhålla hjälp, kunna vi icke giva vår anslutning åt det föreliggande förslaget i den mening, att det skulle innebära en fullständig lösning av arbetslöshetsfrågan. Vi vilja här framhålla att även i vårt land måste en arbetslöshetsförsäkring komma till stånd, som å ena sidan skapar en sådan rätt för de arbetslösa att erhålla hjälp, och att denna hjälp i de fall, då lämpligt arbete icke kan beredas, utgår i form av kontant understöd. Vid sidan härav synes inga hinder böra möta att från det allmännas sida anordnas arbete, som bereder cle arbetslösa sysselsättning. En sådan åtgärd blir antagligen så mycket nödvändigare som icke alla arbetslösa komma att nås av en frivillig försäkring, varjämte många personer torde få genomlida arbetslöshetsperioder, som sträcka sig utöver den tid, varunder arbetslöshetskassorna komma att utbetala understöd. Då de sakkunniga på grund av sitt uppdrags begränsning icke ansett sig böra ingå på frågan om arbetslöshetsförsäkringen synes det oss nödvändigt att, innan några ytterligare åtgärder vidtagas, en utredning snarast möjligt igångsattes, som har till ändamål att åstadkomma en kombinerad försäkringsoch arbetslinje för den oförvållade arbetslöshetens bekämpande i vårt land. Med intagandet av denna ståndpunkt sakna vi anledning att i detta sammanhang närmare ingå på de detaljändringar inom det nuvarande systemets ram, som av de sakkunniga förordas. Vi måste dock framhålla, att i den mån som förändringar i nu rådande system skola genomföras, vilka innebära försämringar för de arbetslösa, böra arbetslönerna fastställas till högre belopp än hittills varit fallet, så att nödig kompensation härigenom beredes. Stockholm den 24 juli 1925. Oskar
Hagman.
K.
Holmström.
Statens offentliga utredningar 1925 S y s t e m a t i s k
f ö r t e c k n i n g
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning.
Rättskipning.
Fångvård.
Vattenväsen.
U t k a s t till ändrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. stadgan den 22 j u n i 1920 med vissa föreskrifter ang. domsagornas förvaltning. [14] Förberedande utkast till strafflag. Förfalskningsbrotten. [22] F ö r s l a g till l a g om dödande a v f ö r k o m m e n h a n d l i n g m. m . [25] F ö r s l a g till lag om gälds b e t a l n i n g genom p e n n i n g a r s neds ä t t a n d e i a l l m ä n t förvar. [20] Betänkande och förslag rörande ä n d r i n g i strafflagens bestämmelser oro preskription av straff. [28] Statsförfattning.
Allmän
statsförvaltning.
Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation a v byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m . m . [13] Betänkande ang. o r d n a n d e t av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m. [28] 1921 å r s pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 4. Betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag. [24]
Skogsbruk.
Bergsbruk.
Industri.
Handel o c b sjöfart.
Kommunikations väsen
Kommunalförvaltning. Statens o c h kommunernas
finansväsen.
Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä u k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska skoindnstrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska p o r s l i n s i n d u s t n e n . [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [01 Betänkande med förslag till grunder för a v s ä t t n i n g till cle affärsdrivando verkens förnyelsefonder m . m . [U] Förslag till förordning a n g . statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10] Betänkande angående omorav.nisation av taxeringsväsendet. [27]
Bank-, kredit- ocb penningväsen.
Försäkringsväsen. Betänkande med u t r e d n i n g och förslag angående socii säkringens organisation. [8] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21]
Politi. Socialpolitik. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. [11] Sveriges enskilda skogar. [12] Konsumentkooperationen i Sverige. [10] Betänkande med förslag till motverkande av arbetslöshet genom anordnande av a l l m ä n n a arbeten. [29]
Kyrko väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [1]
H ä l s o - ocli sjukvård. Försvarsväsen, Allmänt näringsväsen.
Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag.
[7]
Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor m . m .
Fast egendom.
Jordbruk
med binäringar.
U t r e d n i n g rörande fiskerättsförhållandena Del 1. [19] Bel 2. [20]
vid rikets kuster.
Utrikes ärenden.
Internationell rätt.
Betänkando rörande det s. k. Genéveprotokollet angående avgörande p å fredlig väg a v internationella tvister. [17]
Stockholm 1925. P . A. Norstedt & Söner.252594