Den svenska skoindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget utredning

O No

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

-4

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:3

FINANSDEPARTEMENTET

TULL, OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XXIX /

DEN S V E N S K A

SKOINDUSTRIEN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅLLANDENA FÖRE VÄRLDSKRIGET

UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

WILLIAM SMITH

S T O C K H O L M 19 2 5

fUWk AJUm

Statens

offentliga Kronologisk

1. Utredning av vissa frågor rörande pnvallaroverken. Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E. 2. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av Hj. Heimbflrger. Marcus. 108 s. Fi. 3. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 29. Den svenska skoindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av W. Smith. Tullberg. 104 s. Fl. 4. Tull- och traktatkommitténs utredningar och be-

utredningar

förteckning

tänkanden. 30. Den svenska cementindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av O. Edström. Marcus. 48 s, Fi. 5. Tull- och traktatkommitténs utredningar och belänkanden. 32. Den svenska porslinsindustrien med särskild hänsvn till förhållandena före världskriget. Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. Fi. (i. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang statens offentliga utredningars yttre anordning (nr y£) utgivas utredningarna i omslag m«d enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:3

TULL* OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XXIX

DEN SVENSKA

SKOINDUSTRIEN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅLLANDENA FÖRE VÄRLDSKRIGET

UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

WILLIAM SMITH

A.*B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1925

.<**»+**>*

—

Till

KONUNGEN.

Tull- och traktatkommittén får härmed i underdånighet överlämna en på dess förutvarande tullavdelnings uppdrag av byråinspektören i generaltullstyrelsen, fil. kand. William Smith verkställd utredning rörande

4 den svenska skoindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. För arbetets innehåll samt däri uttalade uppfattningar är författaren ensam ansvarig. Stockholm den 24 april 1924. Under dånigst ERIK RÖING. Karl

Amark.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

I. Inledande översikt Kort historik. — Maskinteknikens utveckling. — Skoindustrien i Sverige. — Den hantverksmässiga skotillverkningens omfattning. — Beroendet av utlandet. — Skofabrikernas fördelning ortsvis. — Arbetare och tillverkningsvärde. II. Teknologi Tillverkningens huvuddrag. — Detaljarbeten. — Samverkan av arbetare, maskiner och organisation. III. Anskaffning av och kostnader för utgångsmaterial Materialförbrukning. — Materialfrakten som merkostnad. — Anskaffningskostnader. — Tullkostnader. IV. Bränsle och kraft Klimatets inverkan. — Utgifter för bränsle, kraft och belysning. — Maskinkraft. V. Specialisering Storleksserier. — Vissa hinder mot specialiseringen. — Specialiseringen i U. S. A. — Tillverkningsmetodernas olika utbredning i Sverige, Danmark och U. S. A. — Specialiseringen i Sverige. — Modefrågans betydelse för specialiseringen. VI. Koncentrationsförhållanden Integration. — Företagsstorlek. — Orsakerna till den bristande kapitalkoncentrationen. — Ekonomiska sammanslutningar. VII. Företagsstorlek och produktionskostnader Företagsstorlek och maskinutrustning. — Manufaktureringsvärde för olika storleksgrupper. — Produktivitet inom olika länder. — Produktionskostnader och företagsstorlek i U. S. A. VIII. Kapitalkostnader Kapitalinvestering. — Royalty. IX. Arbetslöner Kollektivlöner. — Individuella löner. — Löner i U. S. A. — England. — Frankrike. — Tyskland. — Arbetspersonalens ålder och kön i olika länder. X. Tillverkningsekonomi Skofabrikernas utgifter. — Skofabrikernas inkomster. — Tillverkningskalkyler. — Vissa prisuppgifter. — Anmärkningar till kalkylerna. — Vissa beräknade kalkyler. — Kalkyler vid blandad tillverkning. — En tysk kalkyl. — Sammanställning av prisuppgifter. XI. Avsättningsförhållanden Försäljningsmetoder. — Svensk lagstiftning. — Skohandeln. — Konkursstatistik. XII. Kapitalstallning och räntabilitet XIII. Tullpolitiken och dess verkningar

42 47

71 74

A. Redogörelse för tullpolitiken sedan 1880-talet Tullpolitiken före världskriget. — Tulltaxeändringen år 1921. — Tullsatser i in- och utlandet. B. Tullarnas betydelse för skoindustriens utveckling Tullhöjningen av år 1897. — Den fortsatta utvecklingen efter 1897. — Fabrikernas tilltagande antal. — Tullskyddets omvandling. — Följderna av tullskyddets förändrade karaktär. — överproduktionsfrågan. Diagram. Tabeller 1—15. Förteckning över använd litteratur.

I.

Inledande översikt. Den mekaniska skofabrikationen är en jämförelsevis ung industri. Emellertid funnos även tidigare företag av betydande omfattning. Link 1 ) omnämner en i Erfurt år 1805 befintlig fabrik, som sysselsatte 213 personer och årligen tillverkade 90 000 a 96.000 par skodon, dels på beställning och dels för avsättning på mässorna i Tyskland. Tämligen tidigt utvecklade sig i Tyskland även vissa skocentra, i regel grundade på hemindustri eller förlagssystem. I Sverige uppstod ett liknande centrum i socknarna kring Örebro, framför allt Kumla, Hardemo och Viby, varvid skodonen torgfördes i Örebro. Så småningom trädde maskinen i skomakeriets tjänst. De arbeten, denna under utvecklingen syftade att övertaga, voro dels förfärdigandet av överdelen eller skaftet, dels skaftets hopfogande med underdelen eller bottnen. De första försöken datera sig från början av 1800-talet och rikta sig på sulans fastsättande antingen med metallstift eller med små fyrkantiga tränaglar av lönn eller bok. I Nordamerika, som på detta område står som ett föregångsland, bragtes redan 1829 skopliggningsmaskinen till vidsträckt användning. Ett visst intresse erbjuder också användningen av metallskruvar för sulans fastgörande. Denna metod användes i preussiska militär verkstäder redan 1830, men har sedermera haft skiftande öden, tills den nu åter synes vinna ökad utbredning i Amerika på pliggningens bekostnad. 2 ) Symaskinens aptering för skoindustrien skedde på 1850-talet, ävenledes först i Amerika. Närmast var det skaftets förfärdigande, som härigenom högst väsentligt underlättades. Några år senare lyckades Mac Kay första gången även sy genom sulan, men maskinen lämnade ännu mycket övrigt att önska. Ar 1867 kan Mac Kay-maskinen anses ha vunnit sin huvudsakliga nuvarande gestaltning. Vid sidan härav utvecklade sig även andra system för bottensömnad. Skaftsymaskinen kunde på grund av sin relativa prisbillighet finna användning även i de mindre skomakeriverkstäderna. Bottenmaskinerna voro emellertid dyra att anskaffa, och det kan därför snarast anses vara dessa, som lade grunden till uppkomsten och blomstringen av yrkets industriella gren. Emellertid var tekniken ännu icke så långt hunnen, att det bästa handarbetet kunde ersättas. Man hade så småningom lyckats å maskiner *) Adolf Link: Die Lederindustrie. Tubingen 1913. •) F. J. Allen: The Shoe Industry. Boston 1916.

8 överföra den ena handmetoden efter den andra. På 1880-talet framställdes maskiner för vända skodon (varvid skon först hopsys i ut- och invänt skick och sedan vändes) och för syning av dubbelsulor. Randsymetoden, genom vilken det starkaste och ändamålsenligaste hopfogandet av bottnen med skaftdelen sker, återstod emellertid ännu att eftergöra. De härför konstruerade maskinerna voro länge ofullkomliga, men på 1890talet förde Goodyearkompaniet en maskin i marknaden, randsy- eller Goodyearweltmaskinen, medelst vilken det blev möjligt att utföra ett arbete, som i kvalité var fullt jämförligt med handarbete. Även i fråga om detaljer av skotillverkningen, såsom klackar, kappor, sulor m. fl. smådelar, hava maskiner sedan lång tid tillbaka tagits i användning. Mindre bruk härför har man, åtminstone i fråga om finare kvalitéer, vid utskärningen av ovanlädrets olika delar, enär de växlande moderna ävensom den nödvändiga individuella behandlingen av ovanlädret lägga vissa hinder i vägen. En detalj i framställningen, den s. k. svickningen eller ovanlädrets hopvikning kring lästen och provisoriska fästande vid bindsulan, trotsade länge alla ansträngningar som gjordes att mekanisera de därför erforderliga handgreppen. Efter åtskilliga mer eller mindre lyckade försök kunde emellertid år 1901 det i Tyskland arbetande amerikanska bolaget "Deutsche vereinigte Schumaschinengesellschaft" föra en svickningsmaskin i marknaden, som tillfredsställde alla anspråk. Därmed var kedjan sluten och skotillverkningen från början till slut mekaniserad, med undantag, såsom nyss nämndes, för tillskärningen av finare skodon. Det bör härtill kanske anmärkas, att den invecklade beskaffenheten av såväl de enskilda maskinerna som av maskineriet överhuvud, vars olika delar givetvis måste vara i hög grad samstämda för att kunna frambringa en fullgod produkt, medför nödvändigheten att betjäna eller använda maskinerna med synnerlig omsorg och skicklighet. Det endels ömtåliga stoffet ger ju därtill en ytterligare anledning. l é Skoindu- Den nyare skofabrikationens första framträdande i Sverige1) skedde strien i i början av 1870-talet. Tillverkningen vid den i Vänersborg år 1873 bvenge. startade första skofabriken omfattade tills vidare endast genomsydda skodon, och maskinuppsättningen bestod från början blott av en Mac Kay-maskin samt maskiner för valsning, spaltning och utstansning av bottenlädret jämte några mindre hjälpmaskiner. Skoarbetet utfördes alltså fortfarande till stor del för hand. Allt eftersom nya maskiner blevo allmänt tillgängliga i marknaden, inskränktes emellertid handarbetet. Under förra delen av 1880-talet anskaffades maskiner för tillverkning av rand- och vändsydda samt skruvade skodon ävensom klackoch putsningsmaskiner. Såsom det framgår av tabell 1 var skoindustrien vid 1890-talets ingång ännu av mycket obetydlig omfattning. Så mycket snabbare tedde sig emellertid den följande utvecklingen. Skälen härtill lågo endels i de rådande goda konjunkturerna. En huvudförutsättning var emellertid förbrukningens övergång från handgjorda till fabriksskodon. Redan med 1880-talet började handskomakeriet utsättas för en kännbar konx ) Angående här omnämnda historiska data se vidare Kommerskollegii specialundersökning av "Läder-, hår- och gummivaruindustrien". Sveriges officiella statistik. Stockholm 1915.

9 kurrens från utländska skofabrikanter. Under 1890-talet upptogo därjämte de inländska skofabrikerna en allt farligare tävlan med skomakerierna om kundernas ynnest. Att fabrikerna därvid, så snart problemet att framställa välgjorda och hållbara skodon var tekniskt löst, hade stora fördelar på sin sida är uppenbart. Låga priser, stort utval, elegant utseende samt möjlighet att tillfredsställa behovet vid lägligaste tillfälle utan föregående beställning äro några av de mest framträdande.. Utvecklingen bragte det också tämligen snart därhän, att skomakerihantverkarna endast i relativt obetydlig omfattning sysselsatte sig med tillverkning av nya skodon och företrädesvis åtogo sig reparationsarbeten. På senaste tiden har en ny sorts verkstäder uppstått, som med maskinell utrustning uteslutande verkställa reparationsarbeten. Huru stor hantverkeriernas ny tillverkning av skodon i verkligheten Den hantär låter sig icke med visshet säga, enär uppgifter härå saknas. Möj- verkst skoligen kan man emellertid på grundval av vissa undersökningar i grann- siga tillverkländerna våga draga några slutsatser härom. ningens Den svenska hantverksberättelsen 1 ) uppger antalet hantverksidkare omfattår 1915 inom skomakeri- och nåtlingsyrket till 10193 och hantverks- ning. arbetare till 2 498, samtliga så gott som uteslutande manliga. Den för bevillning uppskattade inkomsten utgjorde 4 374 120 kr. Antalet skofabriksarbetare samma år belöpte sig till 8 538, däri ej inräknade 421 hemarbetare. Huru förhållandena ställde sig i Danmark framgår av följande ur produktionsstatistiken för år 1913 hämtade siffror:

Skofabriker 2 ) härav med 0 arbetare med 1—5 » med m e r än 5 »

1897 A n t a1

A n t a 1

A n t a1

företag

arbetare

företag

arbetare

företag

arbetare

513 159 271 83

3 447

122 2 33 87

2 844

106 2 738

496 2 951

Skomakeriverkstäder .. .. härav med 0 arbetare med 1—5 » med m e r än 5 »

5 244 4125 1095 24

1851 Nåtlerier härav med 0 arbetare med 1—5 » med m e r än 5 »

34 11 17 6

92¶Tillsammans härav med 0 arbetare med 1—5 » med m e r än 5 »

5 791 4 295 1383 113

5 390

1614 237

29 63

2139 3 251

6 263 4 736 1475 52

2 866

43 7 35 1

6 428 4 745 1543 140

5 789

2 364 502

1198 3

6 726 ) 4 515 2 040 171

5 378

6 753 4 515 2 040 198

6 576

3 707 1671

71 8

2 541 3 248

*•) I Industriberättelsen för år 1915. 3 ) Under "Skofabriker" äro hänförda alla företag med mekanisk kraft.

3 707 2 869

10 Enligt den norska industriräkningen 1909 och hantverksräkningem 1910 fördelade sig skomakerierna på nedan angivna sätt: Fabriksmässig tillverkning

Hantverksmässig tillverkning

Antal företag

Antal arbetare

Antal företag

Antal mästare och arbetare

7 061

10 311

Det sammanlagda tillverkningsvärdet för samtliga fabriker beräknades till 8 613111 kr. för skodon samt c:a 114 000 kr. för reparationer. De hantverksmässiga företagens tillverkning av skodon uppskattades till c:a 5169 000 kr. och reparationsarbetet till c:a 2 537 000 kr. Den hantverksmässiga tillverkningen av skodon skulle således omfatta en betydande andel — omkring 38 % — av hela tillverkningen inom landet. Importen belöpte sig till 646 600 kr:s värde. Inalles uppgick konsumtionen således till omkring 6 kr. pr invånare. Käknar man med samma konsumtionssiffra, borde värdet av skotillverkningen i Sverige år 1909 ha uppgått till i runt tal 33 milj. kr. I industriberättelsen redovisas 26 milj. kr. komma på den fabriksmässiga tillverkningen och följaktligen borde (frånsett den obetydliga införseln) 7 milj. eller omkring 21 % tillskrivas den hantverksmässiga. Allt givetvis under antagande, att förbrukningen hade samma karaktär och samma omfattning i båda länderna. Så särdeles stora skiljaktigheter lära väl emellertid knappast råda. Kesultatet synes, ehuru osäkert, antyda, att den hantverksmässiga skotillverkningen dock icke är eller vid ifrågavarande tidpunkt icke var så alldeles obetydlig, som i allmänhet antages. Att den är relativt mindre i Sverige än i Norge sammanhänger tydligtvis med det senare landets bergiga natur, som utgör ett hinder för kommunikationer och splittrar befolkningen i ett stort antal sinsemellan avskilda och på ett mera fullständigt sätt än eljest självförsörjande grupper. Att utvecklingen efter 1909 inneburit en ytterligare tillbakagång för hantverket kan tagas för givet. Tullpolitiken har i sin mån bidragit till den svenska skoindustriens utveckling. Under perioden 11886—1895 infördes skodon för i genomsnitt mer än 1.5 milj. kr. årligen ). Införseltullen för vanliga skodon var i början av denna tid 94 öre pr kg. och denna tullsats kvarstod med undantag för en mindre justering uppåt vid 1892 års riksdag ända till år 1897. För vissa finare skoslag höjdes tullsatserna år 1892 visserligen ganska avsevärt, nämligen för sidenskodon från 2.35 till 9 kr. samt för skodon av saffian, karduan och liknande skinnsorter från 1.40 till 6 kr. pr kg. Emellertid inträdde först efter höjningen vid 1897 års riksdag av införselavgiften för vanliga skodon från 1 kr. till 2 kr. pr kg. en märkbar påverkan av utrikeshandeln. Från omkring 1.3 milj. år 1896 sjönk värdet av skoimporten till omkring 0.5 milj. år 1898.2) Samtidigt visade produktionen följande utveckling: *) Enligt kommerskollegii specialundersökning. Jfr vidare tabell 2 a och b. 2 ) Nämnda höjning av tullsatsen betingades även av samtidigt höjda tullar å i skodonen ingående lädermaterialier.

11¶Antal fabriker

Antal arbetare

18 38

1384 3 202

1896 1898

Tillverkningens värde 3.5 m i l j . 8.5 „

Av tabell 2 a och b framgår eljest, att i stort sett varken importen eller exporten i och för sig uppnå någon betydande storlek. Så länge Årligen

Tillverkning 1000 kr.

Förbrukning 1 000 kr.

Tillverkning i % av förbrukning

1886-1890 1891—1895 1896—1900 1901—1905 1906—1910 1911—1913

469 2157 8 205 14 755 26 408 37 251

1798 3 359 8 694 15 040 26 694 37 552

26.1 64.2 94.4 98.1 98.9 99.2

SKOFABRIKERNAS FÖRDELNING ORTSVIS AREN 1913 OCH 1919. Antal arbetsställen

Antal arbetare

1919 Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län

9 4 2

7 3 2

839 252 398

637 128 262

416 96 123

389 63 129

107¶Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län

13¶Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs- o. Bohus län Alvsborgs län

1 13 2 7 1

2 13 2 7 2

108 1781 108 448 518

88 1308 168 336 457

251 587 27 169 129

104 655 36 171 131

Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län

4 1 24 1

100 5 2 359 14

2 889 10 16

484 2

1193 3 2

Gävleborgs län Västernorrlands län | Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

2 2

3 3

60 42

103 38

25 7

44 22

1 2

43 77

15 13

Summa för riket

7 357

6 966

2 483

3186 Därav för städerna

5 750

998 L ä n

»

» landsbygden

44 1 1

Använd drivkraft hkr

12 mellanrikslagen gällde, d. v. s. in på nyåret 1897, hade dock skoexporten till Norge jämförelsevis höga siffror att uppvisa. År 1898, då lagen trädde ur kraft, sjönk emellertid exportvärdet från 623 000 kr. föregående år till under 9 000 kr. Konsumtionen inom landet av fabriksskodon tillgodoses sedan slutet av 1890-talet snart sagt fullständigt av den inhemska industrien. Ovan anförda sammanställning är avsedd att närmare belysa detta förhållande.1) Körande tillverkningens utveckling i övrigt meddelas i tab. 3, a, b samt 4 tillgängliga officiella data. Då importen icke varit av större omfattning och för övrigt sedan 1897 sannolikt varit avsevärt hindrad av tullen, har den svenska skoindustrien icke haft att — såsom fallet var med garveriindustrien — undantränga någon på den inhemska marknaden redan installerad utländsk medtävlare. Dess utveckling sker — i den mån den ej är beroende på den inhemska konsumtionens starka ökning — i stället på hantverkets bekostnad. Huru fabrikerna voro fördelade inom landets olika delar åren 1913 och 1919 framgår ur industristatistiken (se tablån föregående sida). Skoindustrien hör till de industrigrenar, som sysselsätta relativt stort antal kvinnor och minderåriga. Fördelningen var följande:2) A r b e tare

År

Över 18 år

Under 18 år

Summa

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

459 724 941 966 851

105 210 326 339 330

86 167 247 225 220

1384 2 356 3 202 3 204 2 815

948 926

318 325 360 464 529

3 378 3 295 3 698 4 354 4 393

Antal dagsverken eller arbetsdagar för samtliga arbe tare Manliga

Kvinnliga

— — — — — — — —

— — — — — — — —

—

—

1896 1897 1898 1899 1900

1255 1688 1674 1414

1901 1902 1903 1904 1905

1786 1667 1870 2133 2153

1027 1240 1183

326 377 441 517 528

1906 1907 1908 1909 1910

2 647 2 743 2 706 2 996 3 360

1452 1480 1494 1647 1783

668 741 688 763 920

622 647 573 582 713

5 389 5 611 5 461 5 988 6 776

926 594 1 007 796 828 510 958 402 1 208 569

586 340 611 859 522 163 574 331 700 625

1911 1912 1913

3 248 3 245 3 507

1709 1694 1951

947 982

776 844 847

6 680 6 765 7 357

1142 934 1 257 517 1 290 197

675 065 746 202 791 803

4 ) I överensstämmelse med specialundersökningen har nåtlingamas värde hopsummerats med det övriga tillverkningsvärdet, enär ett stort antal av dessa måste antagas hava försålts till andra än skofabriker. 2 ) Enligt specialundersökningen.

13 Skoindustriens utveckling, satt i relation till hela industriens, kan Arbetare och tilltecknas med följande procentiska tal för tillverkningsvärde och arbetare- verkningsantal. Till jämförelse meddelas motsvarande siffror för garveriindustrien: värde. Tillverkningsvärde

1886—1890 1891-1895 1896—1900 1901—1905 1906-1910

Arbetareantal

Skofabriker

Garverier

Skofabriker

Garverier

0.21 0.61 0.94 1.31 1.80

2.36 1.71 1.12 1.87 1.59

0.29 0.71 1.09 1.41 1.97

1.99 1.49 1.02 0.87 0.69

Anledningarna till den olikartade utvecklingen äro flera. Skotillverkningen är således en ny industri, lädertillverkningen en gammal. I skofabrikernas tillverkningsvärde ingår dessutom en större andel arbetslöner, vilkas stegring således ger starkare utslag. Garverierna bliva däremot efter hand relativt mindre beroende av arbetskraft än förut, arbetsmetoderna förbilligas och maskiner införas allt eftersom företagsstorleken ökas. Skofabrikerna äro däremot redan från början baserade på maskinell drift i större företag.

II.

Teknologi. I tillverkningen av skodon särskiljer man två eller om man så vill tre Tillverkolika etapper, framställningen av skaftet, hopfogningen av detta med ningens huvtidbottnens olika delar (bindsula, sula, klack m. m.) samt putsningen. drag. Skaftets olika delar utskäras vanligen för hand efter modell eller schablon (med metallkant försedda pappskivor) men kunna även utstansas å maskin med tillhjälp av olika formade stansknivar. De olika slagen av skodon för män, kvinnor och barn och de för varje grupp erforderliga serierna av olika storleksnummer nödvändiggöra emellertid anskaffning av ett relativt stort antal stansar och metoden lönar sig därför icke utan vid fabrikation i allra största skala. Man måste därjämte räkna med att moderna ofta växla från säsong till säsong. Då utgångsmaterialets dyrbara och växlande beskaffenhet fordrar en uppmärksam behandling av varje enskilt skinn vid utskärningen, erbjuder stansningen ej heller så stora fördelar framför handarbetet. Däremot kunna de mot skaftdelarna svarande delarna av fodret i skodonen, i den mån de utgöras av tyg, med fördel utstansas eller utskäras samtidigt till större antal. ' Efter utskärningen blir behandlingen av skodelarna helt maskinmässig. De av läder bestående skaftdelarnas kanter skärpas d. v. s. avtunnas och hopvikas på ett fålliknande sätt, för att den råa snittytan icke skall framträda vid hopsyningen. Därefter sker vid olika symaskiner skaftets hopfogning, lädret för sig och fodret för sig. Även hakar, ringar och knappar isättas å maskinell väg. En särskild procedur i denna avdelning är tåkappans framställning och infogande i ovandelen.

14 Under tiden har å annan avdelning framställningen av delarna till bottnen fortskridit. Såväl sulor som bindsulor utstansas å maskin efter förutgången speciell behandling av lädret (spaltning, pressning, fuktning e t c ) . Även bakkappor, gelänk (ett förstärkande inlägg i skon mellan klack och sula) och klackar framställas i all huvudsak maskinellt. Förbindningen mellan skaft och botten kan ske huvudsakligen på två olika sätt, nämligen genom hopsyning med tråd eller genom indrivning av trä- eller metallstift (eventuellt skruvar). Vid hopfogningen medelst sömnad urskiljer man tre olika metoder, nämligen Mac Kay-metoden, Goodyearwelt- eller randsymetoden samt vändmetoden. För randmetoden erfordras en från bindsulans yta uppskjutande list eller vall, avsedd för hopsyning med ovanlädret. Denna list åstadkommes genom uppfläkning av en runt bindsulans kant åstadkommen skåra i lädret och vid denna metod måste fördenskull därför särskilt lämpade bindsulor användas. Vid både Mac Kay- och randmetoden sker bindsulans provisoriska fastgörande vid ovanlädret numera i regel å maskin, den s. k. svickmaskinen. Bindsulan fästes därvid först vid lästen, varefter överdelen, kompletterad med bakkappa och diverse tillbehör, dragés löst över det hela. Med hjälp av maskinens tångartade grip verktyg spännes nu ovanlädret över lästen och dragés in under dess undre sida, där det samtidigt faststiftas vid bindsula och läst medelst små järnstift eller s. k. tacks. Skall yttersulan nu fastsys enligt randmetoden, användes en härför särskilt avpassad läderremsa, den s. k. randen, vilken å maskin i en procedur först fastsys med såväl ovanlädret som bindsulan. Detta sker genom att anlägga randen och ovanlädret mot nyssnämnda från bindsulan utskjutande list och slå en stark söm genom samtliga nämnda delar. Efter vederbörlig nedpressning av den fastsydda randen i plan med bindsulan påklistras yttersulan med tillhjälp av kautschuks cement, får torka något samt sys därefter fast till ovandelen genom en söm tvärs genom yttersulan och randens fria, utskjutande del. För detta ändamål upptages i sulan en tämligen djup skåra, som efter syningen åter igenlägges och cementeras, sålunda både döljande och skyddande sömmen. I en på detta sätt framställd sko genomtranges icke bindsulan (endast dess från undersidan nedskjutande list) av någon söm, och insidan av skon erbjuder därför en fullständigt jämn yta. Utom en högre grad av smidighet och styrka besitter en randsydd sko dessutom fördelen att kunna lätt repareras. Vid Mac Kay-metoden lägges yttersulan direkt på det kring bindsulan (vid svickningen) invikta ovanlädret, varefter en söm slås tvärs genom alla tre lagren. Sömmen i yttersulan döljes och skyddas här på liknande sätt som vid randmetoden. På bindsulans översida framträder emellertid sömmen, och i dessa skodon måste därför genom en särskild procedur en lös sula inklistras. Vid vändmetoden, som brukas endast för lätta skodon, bal- och sommarskodon o. dyl., användes ingen bindsula, utan i stället en lätt ytter sula, kring vilken ovanlädret i ut- och invänt skick fastsvickas och därpå fastsys, varpå det hela vändes ut och in, då sulan kommer utåt och ovandelen rätvändes.

15 De genom dessa olika metoder framställda skodonen benämnas genomsydda (eller durksydda), randsydda och vända. Pliggning, stiftning eller skruvning av sulan förekommer endast vid gTova eller för särskilda ändamål, t. ex. sport, avsedda skodon. Vid pliggningen sker indrivandet av pliggen å maskinen, som samtidigt själv framställer dessa genom sönderdelning av en buxbomsremsa av mot pliggens form svarande genomskärning. Vid skruvningen indrivas metallskruvar eller gängad metalltråd, likaledes automatiskt. Såväl vid dessa s<enare system som vid Mac Kay-metoden förstärkes desutom hopfogningen medelst inslående av spik eller stift. Sedan över- och underdel sålunda hopfogats på något av ovan antydda sätt, anbringas — genom ett enda slag av en maskin — den förut färdigställda klacken och skon har fått sin fullständiga skapnad. Därpå vidtaga slipnings- och avputsningsarbeten å sulor, klack och ovanläder, vilket senare under skons gång genom många händer mer eller mindre nagelfares. Förutom de här beskrivna huvudsakliga fabrikationsprocesserna Detaljförekomma en mängd detaljarbeten, i regel å därför konstruerade ma- arbeten1 skiner. Behr ) omnämner ett uttalande från 1886 om den redan då högt utvecklade nordamerikanska skoindustrien, enligt vilket en sko måste gå genom händerna på 64 arbetare, innan den blev färdig. Omkring 1909 räknade Behr antalet detaljprocedurer för en randsydd sko i Tyskland till 96, varvid 552 stycken, dels likartade, dels olikartade maskiner måste passeras. Allen ) omnämner, att för tillverkningen av en sklo i en nutida amerikansk fabrik (omkring 1914) krävas 174 maskinoperationer av 154 olika maskiner samt därjämte 36 för hand utförda procedurer eller tillsammans 210. För tillverkning av alla slags skodon existerade omkring 300 olika maskiner. 3 ) Talen ge en antydan om den betydelse, som såväl arbetarnas och ma- Samverskinernas precision som en väl genomförd organisation av arbetet måste ÄO» av arinnebära för skoindustrien, så att alla de slutligen sammanförda detal- hetlr.e> j e r n a i skon bilda ett provenligt helt. Man måste därjämte se till att Zhowasamtliga arbetare sysselsättas jämnt och maskinernas kapacitet utnytt- nisation. jas i högsta möjliga grad. Det totala maskinaggregatets sammansättning komplicerar givetvis sistnämnda uppgift i ganska hög grad. Om en randsymaskin presterar 200 par om dagen, men behovet växer till 250 a 300 pr dag, måste en ny maskin anskaffas, vars kapacitet icke kan fullt utnyttjas. Med installeringen av randsymaskinen följer nödvändigheten att anskaffa en serie andra maskiner, som i regel ej heller kunna utnyttjas, då huvudmaskinerna i regel äro avpassade efter varandras kapacitet. Till undvikande av oräntabla nyanskaffningar kan man tillgripa övertidsarbete, vilket emellertid också ställer sig dyrbart. Inom skoindustrien är redan på grund av efterfrågans säsongrörelser arbetstillgången ojämn. Maskinuppsättningens s. a. s. oelastiska karaktär gör denna egenart mera kännbar. Ju större produktionskapacitet ett företag har, ju mindre tyngande *) Friedrich Behr: Die volkswirtschaftliche Bedeutung der technischen Entwickehme m 2der Schuhindustrie. Leipzig 1909. ) a. a. 3 ) Angående de huvudsakliga slagen av skomaskiner se tabell 11.

16 blir givetvis en ökning av densamma med en ny maskinmultipel. F ö r de stora företagen framträda i stället svårigheterna att finna jämn avsättning för produktionen samt att överskåda det detaljrika arbetsfältet. Organisationen genomföres i anslutning till de olika huvudmomenten i fabrikationen. De olika avdelningarna för utskärning, stickning, bottning och putsning pläga vara förlagda till var sin våning av fabriken, så valda, att transporten av de olika delarna och halvfabrikaten kan ske med minsta möjliga omgång. En viss standardisering av skofabriksbyggnaden har genomförts. Man räknar härvidlag allmänt med 4 våningars höjd. Riklig tillgång av ljus på alla sidor är en förutsättning för goda arbetsprestationer. Skodonens och i första hand de därför nödvändiga delarnas gång genom de olika avdelningarna regleras genom ett system av listor, vari givas närmare föreskrifter om skodonens storleksnummer, kvalité, facon, tillverkningstid m. m. och å vilka anteckningar göras av förmän, arbetare eller biträden, allt eftersom skodonen eller delarna passera olika arbetsställen. Eventuella felaktigheter kunna därigenom alltid återföras till vederbörande arbetare eller arbetsställe. Dessutom upprättas dagliga schemata över fabrikationens fortgång och de olika beställningarnas stadium i processen. Till slut må även några data anföras angående maskinens betydelse i tillverkningstekniken. En jämförelse mellan hand- och maskinarbetet har anställts av Rehe 1 ). Därav framgår, att arbetstiden för följande slag av arbeten utgjorde svickning av överdel på lästen påstickning av randen påsyning av sulan

för hand

f ör maskin

40 min. 80 „ 80 „

141/;, min. 3 „ 3 „

Behr omnämner 2 ), att det förbättrade system av maskiner, som ansluter sig till svickningsmaskinen och som består av en översträckmaskin, tre pinnmaskiner och ett motsvarande antal hjälpmaskiner, kan vid 10 timmars arbetstid genomsläppa 1 000 par skodon dagligen. Till betjäning av detta system erfordras 13 till 16 arbetare (10—12 män, 3—4 yngre hjälparbetare eller kvinnor). För att åstadkomma samma kvantum medelst handarbete skulle 45—50 svickare vara behövliga. Behr anmärker emellertid härtill, att nämnda prestationer måste betraktas såsom "amerikanska". I Tyskland presteras mindre, dels enär arbetarna där äro mindre virtuosa, dels emedan arbetsledningen är mera genomförd i Amerika, dels slutligen emedan de tyska arbetarna hålla sin arbetsprestation tillbaka. 8 ) 1 ) 2 ) 3

Carl Rehe: Die deutsche Schuhgrossindustrie. Jena 1908. a. a. ) B. undersökte prestationerna å en viss maskin vid 4 fabriker i Pirmasens och fann följande genomsnittliga veckoprestation. Till jämförelse meddelades även siffror från Amerika och England. Amerika: 180 dussin par, England: 100—110 „ Pirmasens A: U0—120 „ „ år 1901, B: 100—110 „ „ „ 1902, C: 90 „ ., „ 1904, D: 70—80 „ „ „ 1906.

17 III.

Anskaffning av och kostnader för utgångsmaterial. I motsats till vad fallet är inom t. ex. garveriindustrien bestå utgångs- Materiaianaterialierna inom skoindustrien nästan uteslutande av halvfabrikat. I förhruk mm tabell 5 återfinner man en närmare redogörelse för materialåtgången för ett dussin par randsydda manskängor av boxkalv. Antalet olika materialier är betydande, men åtskilliga av dessa spela en föga framträdande roll. Lädret representerade sålunda ensamt nära 83 % av vikten samt c:a 90 % av värdet av samtliga ämnen. Därnäst i betydelse kommo fibermaterialier (papp och spånadsvaror) med 4 % av värdet och 6 % av vikten samt metalldelar (stift, hakar m. m.) med 3 % av värdet och 6 % av vikten. Större delen av utgångsmaterialierna återfinnes i den färdiga skon, dock icke den totala mängden. Avfallet kommer huvudsakligen på lädret och tygfodret och kan delvis nyttiggöras. Enligt i tabell 5 meddelade uppgifter uppgick hela avfallet för randsydda manskängor till c:a 38 %. Variationer äro utan tvivel möjliga1 inom tämligen vida gränser, beroende på form, material, skafthöjd etc. ) I dansk produktionsstatistik föreligga för året 1913 uppgifter rörande denna sak2 från 3 större skofabriker, som synas ha tillverkat endast randsydda ) skodon. Enligt sagda uppgifter användes till 1 000 par skodon olika materialier i följande mängder: Vikt pr Mindre än material1 000 par vikten kgo/ 7° Herrkängor, b o x k a l v . . . .

Ovanläder kg-

Bottenläder kg-

Andra delar kg-

Summa kg-

4 720

6 830

! C:a 875 chevreau .. Damkängor, box kalv .. .. [ C:a 650 chevreau .. Herrlågskor, boxkalv

.. ! C:a 750

chevreau .. Damlågskor, boxkalv

.. ! C a 590

chevreau .. I genomsnitt

I uppgiften omnämnes ej, huruvida det bortfallande materialet är värdelöst eller icke. Resultatet måste för övrigt så till vida betraktas *) Link anger (a. a. sid. 70—77) det icke användbara avfallet från ett par handgjorda dam-chevreaukängor till 5 % av materialvikten, från ett par handgjorda sportkängor till 9 %. Den användbara avfallsprocenten är givetvis mycket beroende på speciella förhållanden, möjligheten att sälja avfallsbitar till stroppar o. s. v. 2 ) I sagda publikation heter det: "Det maa bemserkes, att Oplysningerne angaar kun det dyreste og bedste af det her i landet tilvirkede Fodtoj." 2

18 som mindre noggrant, som givetvis skodon av boxkalv och skodon av chevreaux icke hava samma vikt. Av allt att döma gälla uppgifterna dessutom särskilt lätta skodon. Räknar man hela avfallsprocenten på lädret, bli siffrorna i tabellen givetvis större. Fullt riktigt är icke detta, men väl tillnärmelsevis. Den danska statistiken meddelar, på grund av inhämtade upplysningar, att den egentliga materialförlusten på läder plägar anslås till 40 %, varav 25—30 % komma på utskärning och stansning och 10—15 % på fräsning och putsning. Efter detta att döma, skulle den av uppgifterna i tab. 5 framgående siffran eller 38 % kunna anses ungefär motsvara det verkliga förhållandet. En del av detta avfall kan dock nyttiggöras, om ock kanske i mindre mån för skofabrikationen. Materialfrakten som merkostnad.

Av de anförda siffrorna kan man draga den slutsatsen, att råmaterialfrakterna äro som merkostnadsmoment i förhållande till utlandet fullkomligt betydelselösa. Vid sullädersgarvningen gällde det att mot 100 kg. slutvikt transportera 300—500 kg., vid kromgarvningen 1100—1 500 kg. i materialvikt. Vid skofabrikationen står mot samma fabrikatvikt endast c:a 160 kg. materialvikt. Då fabrikatet i det senare fallet är mera skrymmande, relativt mera förädlat samt i behov av dyrbarare emballering, är det tydligt, att det trots sin något mindre vikt måste vara dyrare att frakta än den däremot svarande råmaterialmängden. Detta omdöme torde kunna gälla även för det fall att man inräknar den erforderliga stenkolskvantiteten. Denna anslås av Link 1 ) till 178 kg. och torde för Sverige år 1915 uppgå till omkring 90 kg.2) Med de för 1913 gällande frakterna 3 ) betyder detta en merkostnad av c:a 40 öre pr 100 par skodon. Till yttermera visso kan i stort sett en eventuell merkostnad på denna punkt endast falla på det utifrån hämtade materialet. Och viktmässigt sett hämtar den svenska skoindustrien större delen av sina råvaror från Sverige. Detta har framgått vid undersökningen av garveriindustrien och bekräftas ytterligare av specialundersökningen rörande skofabrikernas materialanskaffning år 1913 (se tablån å vidstående sida).*) De uppgivna vikterna belöpa sig för svenskt läder till 3 771 ton, för utländskt till 168 ton. Beräknar man vidare i fråga om de i ytmått deklarerade kvantiteterna, att det svenska ovanlädret huvudsakligen utgöres av tyngre slag, särskilt smorläder, och att på varje kilogram gå omkring 8 kvadratfot, medan det utländska ovanlädret huvudsakligen ar av lättare slag, med i genomsnitt 12 kv.-fot pr kg., så får man till slutligt resultat, att vikten av det inrikes anskaffade lädret uppgår till 4 483 ton mot 839 ton5) importerat. *) a. a. sid. 74. ) Jfr kap. Bränsle och kraft. — Den mindre siffran torde hava sammanhang med den i Sverige mera utvecklade användningen av förhyrd elektrisk kraft. — Varje psr skodon har antagits väga i genomsnitt 0.9 kg. 3 ) Kolfrakten England—Sverige kan anslås till omkring 5 sh. per ton. (Jfr Komn. medd. nr 3 år 1917.) 4 ) De uppgiftslämnande företagen representerade 94 % av bruttotillverkningsvärdet. 5 ) Den samma år importerade mängden av annat läder än bottenläder, stansade stycken inberäknade, uppgår till 835 ton. Häri ingå dock även skinn för annan användning än i skofabrikationen, såsom till handskar, reseffekter, möbler, sadelmakarearbeten, portföljer etc. 2

19¶S K O F A B R I K E R N A S M A T E R I A L A N S K A F F N I N G AR 1913. S v e n s k Den inköpta varans namn

Antal inköpande fabr.

Ovanläder av skinnvaror

,o °

» » annatvaruslag Bottenläder Oberedda h u d a r och skinn av n ö t k r e a t u r hästar getter, får och lamm älg och ren

a

Inköpssumma 1 000 kr.

Medelpris kr.

5 721 95

4 771 420

pr kv.-fot 0.83\ » kg. 4.41 J

3 676

110 9 516

Kvantitet

1/ 1 000 kv-.fot Il 1 000 kg.

19 60

p r o d u k t e r

2 1 2 1

135 1 2

Summa

14 955

U t l ä n d s k a

p r o d u k t e r

Den inköpta varans namn

Antal importerande fabr.

Kvantitet

Inköpssumma 1 000 kr.

Ovanläder av skinnvaror

fl 000 kv.-fot 8 051 U 000 kg. 50

6 890 696

»

205 275

» » a n n a t varuslag Bottenläder .. Oberedda h u d a r och skinn av n ö t k r e a t u r hästar getter, får och lamm älg och ren Summa

12 20

—

Totala inköpssumman 1 000 kr.

Medelpris kr.

pr kv.-fot » kg.

0.86} 14.04}

12 776

» »

316 9 791

—

8 252

321 1 o

—

23 207

i

Skofabrikernas största inköpspost utgöres av ovanläder. Av dettas Anskaffvärde kommo inemot 60 % på importerad vara. Såsom närmare utför- ningskostdes 1 vid undersökningen av garveriindustrien härrörde, räknat efter nader. vikt ), det mesta av det införda ovanlädret från Tyskland. Därnäst i betydelse komma Amerika och England. Såsom "ovanläder" begagnas för vissa tillverkningar även olika sorters vävnader samt filt. Enligt specialundersökningen inköptes ifrågavarande material av flertalet fabriker uteslutande inom landet. Några fabriker, tydligtvis mera betydande, hämtade dock helt eller delvis detta material utom landet. Av sulläderskvantiteterna kommo c:a 97 % på inköp inom landet. *) Med all sannolikhet skulle en uppgift enligt värde lämna samma resultat. värdena äro emellertid icke säkra, enär de äro beräknade.

Import-

20¶Medelpriset var 2.59 kr. pr kg. för det inländska, kr. 2.33 för det utländska. Rörande utgifterna år 1913 hava 71 fabriker med över 99 % av totala bruttotillverkningsvärdet lämnat uppgift till specialundersökningen. På materialinköpen fördelade sig dessa sålunda: lädervaror 24.4 milj. diverse material och förbrukningsartiklar 3.3 „ remmar, oljor och andra driftsutensilier 0.2 „ I "diverse material" ingår även värdet av hudar och "ovanläder" av andra slag än läder till inemot 650 000 kr. Den del av mäterialierna, angående vars ursprung någon upplysning icke lämnats, representerar således icke fullt 10 % av hela materialvärdet. Med tämligen stor visshet torde man kunna antaga, att även av denna grupp en större del inköptes från utlandet, särskilt Tyskland, England och Amerika. Som en viktig förbrukningsartikel torde särskilt läster böra framhållas. Den fråga, som närmast intresserar i samband med råmaterialanskaffningen, är huruvida några merkostnader i jämförelse med utländsk industri kunna finnas på denna punkt. Frakterna hava i det föregående visats vara utan betydelse, råvarutullarna komma längre ned under behandling. Övriga merkostnader kunna endast tänkas uppkomma av eventuella skillnader i inköpspriser eller inköpsvillkor. Garveriernas anskaffning av råmaterial visades vara förknippade med flera omständigheter, som väsentligen försvårade inköpen. Sådana företeelser voro råvarans egen skiftande karaktär, den labila prisbildningen, nödvändigheten att hämta en övervägande mängd råvaror på avlägsnare marknader samt främmande länders dominerande inflytande på världsmarknaden. Inköpen av skofabrikationens viktigaste utgångsprodukter, ovanläder och bottenläder, torde vara mindre influerade av oberäkneliga moment. Varan läder är mera bestämd till sin beskaffenhet — varmed ingalunda vare sagt, att den i och för sig är invariabel eller att inga svårigheter skulle vara förenade med dess bedömande — läderfabrikernas inbördes konkurrens stabiliserar marknaden, och av bottenläder köpte den svenska industrien år 1913 97 %, av ovanläder 40 % inom landet. Spekulationsmomenten minskas på den grund, att skor vanligen produceras efter beställning. En omständighet av betydelse för läderinköpen är emellertid att lägga märke till, nämligen den alltmera utvecklade direkta förbindelsen emellan skofabrikanten och läderfabrikanten, varigenom kostnaden för mellanhändernas bemedling undvikes. I den mån svenska skofabrikanter äro hänvisade till inköp från utlandet, torde emellertid i regel någon mellanhand bliva behövlig och viss merkostnad därav följa gent emot länder, som kunna tillfredsställa sitt läderbehov helt och hållet genom direkta inköp. Räknat med 3 % å 8 milj. kr., skulle en dylik mer utgift för den totala skoindustrien betyda en ökning av tillverkningskostnaden för 5 634 000 par skodon av lädervaror med 4 öre pr par eller, approximativt, 4 öre pr kg. Som ett specialfall av detta förhållande kan man betrakta kombinationen av läder- och skofabrik. Denna är, såsom i undersökningen av gar-

21 veriindustrien närmare påvisats, icke vanlig, men förhållandena i Nordamerika förete ett betydelsefullt undantag från regeln. Under år 1921 ägde därstädes två fusioner rum, som under gemensam ledning sammanbragte 42 skofabriker, 4 skomaterialfabriker, 5 garverier och en garvextraktfabrik. Skofabrikerna tillverkade 1919 nära 24 miljoner par eller något över 7 % av den sammanlagda amerikanska skoproduktionen. Huru förhållandena gestaltat sig tidigare på denna punkt är icke känt, men de amerikanska företagens storlek berättigar till antagandet av en mera genomförd kombination än i Sverige. Tullkostnaden å råmaterialierna till ett kg. — d. v. s. ungefär ett par Tullkostrandsydda manskängor av boxkalv — uppgick enligt tabell 5 till 64 öre. iM<ierEnligt vissa andra till förfogande ställda materialkalkyler voro motsvarande kostnader (utan kartonger) följande, nämligen för 12 par bottenläder

'ovanläder

övrigt

summa

pr kg.

3.36 3.36 2.49 2.52 2.48 4.io

1.80 1.25 1 98 1.62 0.92 5.04

1.06 1.00 0.88 1.01 0.56 1.60

6.22 5.61 5.35 5.15 3.96 10.74

60 öre t 56 » 64 » 63 » 55 » 53 »

randsydda manskängor av boxkalv .. .. kr. » manslågskor » chevreau .. » » damkängor » boxkalv.. .. » » » » chevreau .. » » damlågskor » » .. » ! pliggade manskängor » smorläder .. »

För genomsydda läderskodon hava materialkalkyler icke kunnat anskaffas, men skillnaden i materialåtgång mellan dessa och randsydda torde icke vara betydande. Då icke alla materialier importeras och det icke är givet, att tullskyddet fullständigt utnyttjas å de inom landet tillverkade mängderna, måste nämnda tal betraktas som maximala. Anser man att randsydda och genomsydda i huvudsak äro eller år 1913 voro1) hänför liga till rubr. 210 (tullsats 6 kr.) och de pliggade till rubr. 211 (tullsats 2 kr.), så framgår därav, att råvarutullarna utgjorde i procent av tullsatsen vid randsydda \ -.no/ genomsydda) c : a 1U / o pliggade 26 %. Den högre tullsatsen var sålunda till väsentligt större del effektiv.

IV.

Bränsle och kraft. Det kalla klimatet i Sverige har av målsmän för skoindustrien åbero- Klimatets pats som en faktor, förorsakande merutgift för den svenska skoindu- inverkan. strien gentemot andra industriländer. Denna omständighet har även framhållits av garveriidkarna, som därvid också hade speciella fabrikationstekniska förhållanden att peka på, såsom upprepade torkningsprocedurer av lädret, uppvärmning av extraheringsvätskor, garvlösningar O Jfr kap. XII avd. B.

22 etc. Dessa förhållanden föreligga icke vid skofabrikationen. Den merkostnad det kan bliva tal om gent emot länder med mildare klimat inskränker sig därför i stort sett till lokaluppvärmningens konto 1 ). Enfråga för sig är i vad mån klimatet i Sverige verkligen kan betraktas såsom så synnerligen mera oförmånligt än i de industriländer, som i detta sammanhang kunna vara av betydelse, nämligen Tyskland, Tjeckoslovakiet, Nordamerika. I viss utsträckning är detta väl fallet' men knappast i den grad, att det kan bliva av nämnvärd betydelse, särskilt om man besinnar, å ena sidan att den svenska skoindustrien är lokaliserad till mellersta, västra och södra Sverige, å andra sidan, att åtskilliga delar av de nämnda länderna hava fastlandsklimat med relativt kalla vintrar. Därest någon olikhet i fråga om bränsleförbrukningen skulle förekomma, får man därför icke utan vidare antaga, att klimatiska orsaker äro de avgörande. Utgifter ^ Ser man till en början på vad roll bränsle, kraft och belysning spela b/äZle 1 I ? o m .totalutgifterna, finner man, att kostnaden härför år 1913 belöpte kraft och sig till 0.53 % 2 ) . I TJ. S. A. var motsvarande siffra för år 1909 0 403). belysning. Detta beror emellertid på det större rum, som bl. a. lönerna intaga i summan. Fördelningen av utgifterna var i båda fallen följande.

Löner till förvaltningspersonal Löner till arbetare Bränsle, kraft och belysning Övriga materialier Andra utgifter

U. S. A. 1909

Sverige 1913

3.9 20.6 0.4 69 2 59

2.43 16.50 0*53 69 37 ±± 17

lOO.o

IOO.00

Den totala förbrukningen av bränsle, uttryckt i ton stenkol, belöpte sig år 1913 för de svenska skofabrikerna till 6 148 ton 4 ), varav 4 056 ton utgjordes av stenkol, koks och briketter. Per arbetare och år uppgingo dessa kvantiteter till 0.7 resp. 0.5 ton, medan motsvarande siffror för garveriindustrien voro 7.7 resp. 5.3 ton. Bränslet intager följaktligen inom skofabrikationen en ännu mera underordnad -ställning än inom lädertillverkningen. Man kan slutligen ställa hela utgiftssumman, 210 331 kronor, för nyssnämnda ändamål (således för bränsle, kraft och belysning) i relation till produktionen, vilken år 1913 omfattade 5 633 807 par läderskodon och 402 417 par av annat material. För varje par utgör ifrågavarande kostnad således omkring 3x/2 öre. Då skoindustrien dessutom använde större delen av denna kostnad för kraft, inses omedelbart att den på lokaluppvärmningen fallande delen av kostnaden icke kan lämna rum för någon merutgift av betydelse 5 ). *) I den mån det kallare klimatet medför ökade fordringar på arbetarnas levnadsstandard (föda, bostadsvärme), återfinnas dessa kostnader givetvis på lönekontot. 2 ) Spec, unders, sid. 166. 3 ) Census 1910. *) Bränsleförbrukningen åren 1913—1917. Spec, undersökn. år 1918 av komin.-koll. 5 ) I U. S. A. var motsvarande kostnad år 1914 3.7 öre per par.

23 De installerade primärmotorernas hästkraftantal år 1913 var 1 420. MaskinDärav användes 719 till omedelbar drift av maskiner och apparater och krafL 701 till drivande av elektricitetsgeneratorer. Dessutom voro ett antal motorer installerade, som drevos med köpt elektricitet. Sammanlagda styrkan av elektriska motorer uppgick till 1.764 hästkrafter. Summan av alla för omedelbar maskindrift använda motorers hästkrafttal var 2 483. Den större delen av dessa eller omkring 57 % kom på de installerade primärmotorerna. Förhållandet mellan installerad maskinstyrka och arbetareantal i de båda länderna belyses av följande sammanställning. 1 ) Antal arbetare

Antal hkr

Hkr pr arbetare

År Sverige

Sverige

U. S. A.

i

U. S. A.

Sverige

U. S. A.

151 231

55 489

160 294

63 968

1909 1910

1620 1878

1911 1912 1913 1914 1915

1969 2 258 2 483 2 493 2 884

1916 1917 1918 1919 1920

2 850 3 019 3 229 3 186 3 663

5 988 6 776

198 297

6 680 6 765 7 357 8 301 8 538

206 088

8 883 7 988 6 979 6 874 9 582

96 302

112 929

-

0.27 0.28 0.30 0.33 0.34 0.30 0.34

0.32 0.38 ' 0.46 0.46 0.38

Den svenska statistiken tillåter ej uppställandet av tillförlitliga siffror så långt tillbaka som den amerikanska. Man ser dock av siffrorna för 1909 och 1914, att utrustningen av kraftmaskiner står väsentligt tillbaka för Amerika vid motsvarande tidpunkter. Den svenska siffran för år 1914 visar någon minskning mot år 1913. Detta sammanhänger otvivelaktigt med den under förstnämnda år ökade tillverkningen för export, vilken föranledde nyanskaffning av arbetare utan att maskinstyrkan hunnit eller ansetts böra utökas i samma proportion. Omvänt är förhållandet under åren 1917, 1918 och 1919. För 1919 hade hästkrafttalet stigit till 0.46. Den tillfälliga starka expansionen under år 1920 visar sig däremot återigen i en sjunkande siffra. Såsom i annat sammanhang närmare utvecklats äro möjligheterna att öka arbetsmaskinerna (och därmed kraftmaskinernas) antal i viss mån begränsade genom dessas s. a. s. standardiserade produktionskapacitet. Det kan således under vissa omständigheter vara mera lönande att intensivare utnyttja det installerade maskinaggregatet — även genom övertidsarbete — än genom nyanskaffning av maskiner. På samma sätt kan handarbete till en viss utsträckning föredragas framför maskinarbete. *) Fr. o. m. 1915 ha lagerarbetare, packkarlar, kuskar etc. uteslutits ur arbetareantalet.

24 Den starkare utrustningen med maskinkraft i Amerika sammanhänger otvivelaktigt med den där rådande större företagsstorleken och specialiseringen. Den yttersta orsaken till denna utveckling har man väl att söka i arbetslönens storlek. Det är sålunda icke nödvändigt, att den större maskinutrustningen även betyder en ekonomisk överlägsenhetvare sig överhuvud eller i samma proportion. I garveriindustrien voro i Sverige år 1913 installerade 2.3 hästkrafter pr arbetare. Inom skoindustrien 1är följaktligen de använda maskinernas kraftbehov väsentligt mindre. ) Det bör i detta sammanhang observeras, att användningen av olika kvalificerade (och olika avlönade) arbetskrafter kan ställa sig olika inom olika länder och att härigenom en faktor av obestämd natur införes i problemet. Angående denna punkt anföras vissa data i kapitlet om arbetslöner. V.

Specialisering. Fotens olika storlek och skapnad hos personer av olika åldrar och kön göra det nödvändigt att vid skotillverkningen följa ett stort antal olika modeller. Härtill komma skodonens växlande användning och växlande moder. Storleks- Sedan 70-talet har ett gemensamt måttsystem efter parisisk förebild serier, tillämpats i hela Europa med undantag för England. 2 ) Skodonen betecknas härvid med nummer, vars tal anger fotens längd i s. k. pariserstick 3 ) (3 stick = 2 cm.). Denna nummerbeteckning kan ju något variera, vad gränserna mellan de olika grupperna beträffar, men torde i stort sett kunna angivas vara följande 4 ): barnskodon utan klack nr „ med låg klack .. „ med högre klack flickkängor kängor för yngre gossar kängor för äldre gossar damkängor herrkängor

17—22 25—26 27—35 27—35 ^"

3o I varje nummer

36—42 \ i 3—4 olika

40 46 I

bredder

För serien 17—39, i vad den berör skodon för minderåriga, är även en indelning i olika prisklasser genomförd. Enligt denna betinga skodon av exempelvis storlekarna 22—24 samma pris, 25—27 ett gemensamt *) Av denna anledning är en närmare undersökning av den elektriska drivkraftens betydelse för svensk skoindustri opåkallad (jfr motsvarande kap. av garveriindustrien). 2 ) I England och U. S. A. ligger eng. tum till grund för nummerbeteckningen efter ett visst, tämligen invecklat system, som dessutom är olika i båda de nämnda länderna. 3 ) Av det tyska "Stich" (franska point); det franska ordet betecknar även ett gammalt mått, ehuru, vill det synas, av mindre storlek än det här nämnda. 4 ) Rehe a. a. sid. 46.

25 något högre pris o. 6. v. Herr- och damskodon prissättas däremot oberoende av storlek. Det torde hava framgått av redogörelsen för skotillverkningens tek- Vissa nik, att framstegen i produktionen varit beroende av en högt driven tek- ^JJjJSJJjJ?* nisk specialisering, ett sönderläggande av de invecklade handgreppen i Inringen. serier av enkla maskinella procedurer. Härigenom har den fabriksmässiga produktionen kunnat upptaga tävlan med och till och med undantränga — i stort sett — den hantverksmässiga metoden. Gent emot en specialisering av själva färdigfabrikaten resa sig däremot vissa hinder. Dessa härröra endels från moderiktningars inflytelser, endels från avsättningsförhållandena. Det är tydligt, att om en viss skofabrik lyckas framställa en skomodell, som faller publiken i smaken, och fabriken på den grund kan vidmakthålla sin produktion eller eventuellt utvidga den, så måste det vara fabriken angeläget att utnyttja sin position och framställa modellen i ett tillräckligt antal storlekar och prislägen. Näppeligen lärer den kunna specialisera sig exempelvis till herrskodon — än mindre någon viss storlek bland dessa — såvida icke en synnerligen betydande marknad skulle stå till dess förfogande. I Förenta Staterna med dess vidsträckta inhemska marknad och stora befolkningscentra har därför också en sådan specialisering i viss grad kunnat genomföras. I regel avsätta också skofabrikerna sin produktion direkt till detaljhandlande. 1 ) Då denna är nödsakad att arbeta med så stor sortering som möjligt och leverantören gärna vill utestänga konkurrens från andra fabrikanter, föranledes en motsvarande allsidighet i produktionen. Detaljisten föredrager även ofta att i möjligaste mån täcka sitt behov hos en enda fabrikant, varigenom kreditförhållanden, kvalitéfrågor o. dyl. lättare ordnas. I Amerika har dock den större marknaden givit anledning till att grossister i större omfattning uppträda som köpare. Enligt "Report" 2 ) avsatte skofabrikerna där under åren 1919—1920 c:a 40 % av sin produktion till grosshandlande. Medan specialiseringen inom den tyska skofabrikationen av Behr an- Specialigives vara minimal — statistiska data saknas — påpekas samtidigt att seringen i 56 8 % av den amerikanska hade specialiserat sig. Enligt Census 19053) u- A tillverkade 748 av 1 316 skofabriker endast ett enda slag av skodon, på sätt som framgår av nedan återgivna sammanställning: mansskodon 198 fabriker gosskodon 29 ,, damskodon 171 „ flick- och barnskodon 120 „ mans- och gosskodon för inomhusbruk 11 „ dam-, flick- och barnskodon för inomhusbruk 92 ,, andra slag 68 ,, beställningsarbete 59 „ Sistnämnda grupp a 59 företag representerar det slag av specialisering, som innebär fabriksmässigt förrättande av hjälparbeten, såsom *) Jfr Behr a. a. sid. 31 om förhållandena i Tyskland omkring år 1909. Report of the Federal Trade Commission, June 10 1921, Washington. ) Census of Manufacturers 1905, Bulletin 72.

2 ) 3

26 nåtling (19 fabriker), knapphålssyning (9 fabriker), putsning (4 fabriker) o. s. v. Denna sida av specialiseringen ger emellertid vika för den samtidigt pågående koncentrationen och representerade år 1905 endast 0.22 % av totala produktionsvärdet. TillverkDen svenska officiella statistiken lämnar ingen upplysning om tillnings- verkningens närmare beskaffenhet. Genom tillmötesgående från Svenmetodernas olika ska skofabrikantföreningens sida har dock ett relativt fullständigt mateutbredning rial kunnat åvägabringas till belysning av denna fråga. Siffrorna sami Sverige, manställas här nedan med visst tillgängligt material ur utländska källor.

Danmark och U.S.A.

DE OLIKA TILLVERKNINGSMETODERNAS UTBREDNING I VISSA LÄNDER.

1913 i)

Tillverkningsmetod

1909 8 )

1921 2 ) H e l a

Därav i % : Randsydda Genomsydda Vända Pliggade Skruvade eller

metallfästa Summa

Danmark

U. S. A.

S v e r i g e

19143)

a n t a l e t

p a r 292 666 468

4 605 186

2 545 056

285 017 181

44.4 31.6 11.3

66.5 15.5 7.0

36.5 36.0

(45 7) (36.7)

( 6.6)

32.3 41.5 16.3 2.o\ 7.9/

(11.0)

(100)

}

1913 4 )

1 979 600 106 78.7 9.7 1.0 100

De svenska siffrorna angiva en tydlig övervikt i Sverige för randsymetoden redan år 1913, än ytterligare betonad år 1921. Dessa drag framträda även i de nedan anförda specifika tillverkningssiffrorna, vilka för båda undersökningsåren avse samma företag. SKOTILLVERKNINGEN I SVERIGE VID 22 STYCKEN SKOFABRIKER. Å r 19 13. S k o d o n

5¶Hela antalet par ) Procentuell fördelning

.. ..

Randsvdda Genomsydda Vända, Ago etc Pliggade, stiftade etc Summa %

mans-

dam-

goss-

barn-

Summa

1 015 125

1160 227

516 923

2 806 412

59.3 20.5 0.2 20.0

57.3 27.0 11.0 4.7

25.4 48.0 0.8 25.8

ll.i 57.7 5.5 25.7

48.3 31.1 5.7 14.9

*) Uppgiften avser 36 företag och 78.5 % av totala produktionen (frånsett sandaler, tofflor och tygskor); sagda företag tillverkade dessutom 130 508 par eller 23.3 % av hela tillverkningen av sandaler, tofflor och tygskor. 2 ) Uppgiften avser endast 24 företag, vilka dessutom tillverkade 157 450 par sandaler, tofflor och tygskor. 3 ) Uppgiften gäller hela produktionen samt omfattar även tofflor och tygskor; inom parentes angivas motsvarande procenttal, om sandaler, sport- eller gruvskor, tofflor och tygskor frånräknas (motsvarande uppgifter saknas för år 1909). *) Dessutom tillverkades 422 000 par tygskodon. 5 ) Sandaler, tofflor, tygskor till ett antal av 8 802 par äro ej medräknade.

27 År

1 9 2 1. S k o d o n

Hela antalet par 1 ) Procentuell fördelning

.. ..

Genomsydda Vända. Ago etc • Pliggade, stiftade etc Summa %

mans-

dam-

goss-

barn-

Summa

713 487

983 412

293 046

2 078 059

80.1 4.8 0.4 14.7

77.5 12.2 8.9 1.4

56.6 26.3 1.6 15.5

40.4 30.7 2.2 25.7

12.9 9.9 100

Den danska "produktionsstatistik for aaret 1913" uppställer sitt material på ett från det förut meddelade skiljaktigt sätt, vilket emellertid synts böra bibehållas. Till jämförelse meddelas här ur liknande synpunkter uppställt siffermaterial ur dansk och nordamerikansk statistik. SKOTILLVERKNING I DANMARK ÅR 1913. Vikt p r Värde p r par i kg. par i kr.

Antal par

Vikt

Värde

1979 600

13 220 000

6.7¶Läderskodon därav i % : genomsydda: herrkängor damkängor herrskor damskor barnskodon

16.1 12.3 5.4 23.1 21.8

25.0 13.5 7.1 20.2 16.3

22.7 14.4 5.7 19.4 14.4

1.0 0.7 0.9 0.6 0.5

9.4 7.8 7.2 5.6 4.4

randsydda: herrkängor damkängor herrskor damskor barnskodon

4.4 3.3 1.0 1.9 O.o

5.8 3.2 1.1 1.7 O.o

8.0 5.2 1.7 2.7 O.o

0.9 0.6 0.8 0.6 0.5

12.1 10.5 11.4 9.5 8.3

pliggade vända

1.0 9.7

1.7 4.4

1.6 4.2

1.2 0.3

11.1 2.9

422 000

192 000

960 000

4.3 78.7 17.0

6.8 82.3 10.9

8.9 72.8 18.3

0.7 0.5 0.3

100¶Uppgiften avser:

Summa % Uppgiften avser: Tygskodon därav i % : vanliga kängor » skor vända Summa % 1

1 I

) Sandaler, tofflor, tygskor till ett antal av 68478 par äro ej medräknade.

4.7 2.1 2.4

| i

28 oS N

c^

cS

US CO

t>.

cc

T-i

•*.

as

<M

•*

>n

CD

-

CO CM

-* CM

CO

co i-i

T-1

o o T-l

o

G

r!-

o

c •a

c « ° G •ti O

G CO

cc

cr »r:

cc

»T

1—1

co

CM t»

^1

c3

CM

t-

os

1—1

X O =4-1 c

t^ T-«

as CM

**

<

cc

OS

OS

G c4

OJ

en

co T-i

c i—

en

cr

cr

C

O

Ö

CO 1^-

o o 1-1

co b»

tå

CI

m

NT

vr

iC

X

»c:

C

X.

O O i-i

ta i—i

i—i

,G

So 2 Ö G j * t-, M •O

a o os •r

^ ^ 2

«*—i

O

H

M oS

.

CO

fcjn

co z r t . O P c S b e •*•• b o G o — 1 :cci O

a

GG

.0

° G O

c3

o cG

in

c

X

CC

• *

^r

C

Ö

o o

co

T H

cc

M O

^ i>

X

i-i

•o

co

^

H

CO

l~

CO

C

i—i

«tf cc

"*

G 00 rG

>

o4

as CO

co CO

o o

o

OS

c

CN

sc

\d

CM

a. co

Oi

O T-l

i-1

•si *H

T-H

1-1

c^

i C

cc

Ö co

cn

H

IT

CC

CO

as

i—

CO

C

i-i

kC

1—

CN

o o 1-1

bo G

i5

"> O

•S * £ oS o 3) *- .3 oS - G co b o

§0^

cc ec CC

ec

o 1—1

cc

CC

>T

l>

CM

1-H

• *

• ^

o

1—(

J-

N

CM <M CO

9t

en

CO

X uS

TH

C T-l

O

*fr as co CM CO 1—1

as

c

"T

cr

»r cc

«; rf

X

Cv.

CC

X

C

CN O

C

o o

!-<

T -

as

r -

t> co

co

o co

o

:cc3

•C

lO to

o

>*

co

O

cc

co

cc

iC

^ kft

CM t -

o o r-i

*#

cc

09 X CC

1—1

CM C

o o cc cc

co

r>-

O

C3i

M O

— i

i—i

iri

en

cc

OS

• *

«tH

H O

-f

0*

ICC

CJ

w o

i>-

OJ

CM i—t

cG O CG

ec

c>°

to CO i-H

00*

C5

cc cc

1 6 T ™'

Ö

<H

»o as co

IT X T—

\C

o o T-i

CM <M

o

CO O

G

g

~

X

PC cc X

cc a

C

co

CO lO

CO

cc

OJ

en

i *

CO TH

15¶O) fcc

p-

4 j

K

a

t~:

c

a

It

i—I

co O

n«

er

CC

cr

»r:

>r

O

cr.

CO

T—

i—

o o

TH

as

c3

cc

«* •* CO

CO :o3

"3

o o i-H

OS

•73

•>

. >> E TCO 3

G

03 P3

a

•j

c p a rh

cc

-z p

:CC

i

cK

cS

a

£ S

rt

'03

G CO

s

u ccj

"©

-u <D

CD

CL,

13 C3

u

pt CO > —

s

.5 "3 K

a

a G CC

0> T3 cc!

CC"

T:

T3

1 > t b J

<ss;

cc

t

p

cc

p-

G h

cc •C

c p a

C

CC

CD

a

CO

P •»

- i

-^ s "C

p

• Ö cS

bo bo

>:- Pn

cc

29 För att utröna i vad mån de svenska skofabrikerna specialiserat sig eller möjligen visade en tendens till dylik utveckling, beräknades för { varje uppgiftslämnande företag den procentiska andel, med vilken de olika slagen av skodon ingingo i företagets årstillverkning 1913 och 1921. Resultatet visas i följande sammanställning: Av resp. 86 och 24 företag tillverkade nedan nämnda antal Slag av skodon

över 50 %

över 60 %

över 70 %

över 80 %

över 90 %

100 %

1913 1921 1913 1921 1913 1921 1913 1921 1913 1921 1913 1921 Randsydda Genomsydda .. .. Vända, Ago etc... Pliggade, stift. etc. Mans-

16 5 1 3 5 6

i Sandaler, tygskor och tofflor .. ..

18 1 1 1 13

9 2 1 2 1 1

16 1 1 4

6 1 1 2 1 1

14 1

1 1

1 1 2

2¶Om en tendens till specialisering kan man väl näppeligen tala, förrän man kommer upp till en siffra av över 70 % och om en verklig sådan först vid en siffra av omkring 80—90 %. Av tablån framgår det då, att specialiseringen är väsentligt mera utvecklad år 1921 än år 1913, särskilt när man besinnar, att undersökningen år 1921 omfattade ett vida mindre antal företag. Överhuvudtaget måste specialiseringen dock betraktas som svag. De 5 företag, vars produktion år 1913 av randsydda skodon översteg 80 %, tillverkade allenast omkring 15 % av hela randsyproduktionen vid de undersökta 36 företagen. År 1921 var motsvarande siffra dock ökad till nära 30 %. Orsaken till denna ökning från 1913 till 1920 är otvivelaktigt att söka — åtminstone till stor del — i en av krigstidens höjda arbetsinkomster stegrad levnadsstandard. Frågan är, hur man skall tyda den eljest framträdande övervikten för randsymetoden i Sverige, sedd i relation till förhållandena i Danmark, där den randsydda produktionen icke uppgår till mera än omkring 10 % mot Sveriges 44 %. Det ligger ju nära till hands att söka orsaken i något tullskyddsförhållande. Det visar sig vid en jämförelse mellan de båda ländernas tulltaxor, att Danmark hade ett vida lägre tullskydd än Sverige, nämligen omkring 1 kr. 30 öre pr kg. (noggrannare uttryckt 60 öre pr kg. plus 7.5 % av värdet) för alla slag av läderskodon, medan Sverige hade 6 kr. pr kg. (rubr. 210) för skodon av kulörta, lackerade eller sådana svartfärgade skinn, vid vilkas färgning den svarta färgen nedträngt i skinnet (och således framträdde vid snitt i detta) och 2 kr. pr kg. (rubr. 211) för andra skodon av läder. Tullen a 6 kr. har utan tvivel berett fabrikationen i Sverige av såväl durk- som randsydda ett kraftigt skydd, under det att den danska skoindustrien sannolikt till stor del måst nöja sig med att framställa de billigare slagen av skodon. År 1913 infördes till Danmark för något över 3 milj. kr. kängor och lågskor (i ungefär lika mängder). Ser man på införselns andel av den totala förbrukningen av fabriks-

30 mässigt tillverkade skodon, visar det sig emellertid, att denna icke uppgår till mera än 18 %, och även om man betraktar alla importskodon som randsydda, vilket säkerligen är att gå för långt, stiger förbrukningen av randsydda endast till omkring 22 % av totalkonsumtionen. Om ock det ringare tullskyddet således får antagas hava haft något inflytande på produktionsriktningen, så är det dock synbarligen icke hela förklaringsgrunden. Möjligen måste man räkna med vissa nationella särdrag och sedvänjor, t. ex. övervägande beställningstillverkning för hand av randsydda skodon. Modefrd- Från mångfalden av moder eller stilar härrör en merkostnad för skorems bety- framställning, som börjar hos fabrikanten och fortsätter hos grossisten weciaU- o c n detaljisten. Den amerikanska undersökningskommissionen har i sin seringen. förut omnämnda "Report" ägnat denna sida av produktionen en särskild undersökning, och en redogörelse för denna torde här vara på sin plats. Kommissionen anmärker inledningsvis, att stilutvecklingen ifråga om skodon motsvarar en allmänhetens legitima fordran och att densamma otvivelaktigt starkt bidragit till den nutida amerikanska skons överlägsenhet. Stilens eller modets växlingar kunna, ehuru svåra att definiera, i allmänhet hänföras till variationer i l ) färg eller glans hos lädret eller annat ingående material, 2) form, skapnad eller dimensioner å läster eller de i skon ingående utskurna delarna till ovanlädret samt 3) de materialier, varav skon är sammansatt. Ursprunget till en viss stil kan i de flesta fall föras tillbaka till ett antal skilda inflytanden. Sannolikt få, om ens några, moder lanceras egenmäktigt eller godtyckligt av fabrikanter eller försäljare. Yrkesmännens beslut angående vilka stilar, som skola tillämpas vid tillverkningen, äro baserade på en uppfattning, att kundernas smak utvecklar sig mot eller återvänder till dessa moderiktningar. Inom yrket existerar en serie av väl kända stilarter, vilka tid efter annan återvända, sedan de råkat ur modet. I regel kan man säga, att fordran på en växling i modet kommer från allmänheten, under det att bestämmandet av vilka dessa nya moder skola bliva härrör från skofabrikanterna och är underkastat allmänhetens instämmande eller avböjande. Exempel saknas icke på att nya stilar använts som ett medel att stimulera köplusten eller att öka avsättningen för speciella slag av skodon eller materialier. En modern sko förorsakar fabrikanten vissa merkostnader. Om ett visst läderslag kommer i ropet, uppstår en stor efterfrågan på detta och priset därpå stiger. Utskärningen av ovanlädret kan icke, som vid en standardsko, göras medelst stansning utan måste ske för hand. Läderavfallet och följaktligen läderåtgången är i regel större, enligt uppgifter upp till 10 %. På liknande sätt ökas även andra utgiftsposter, särskilt försäljningskostnader. Även återförsäljarens konto påverkas av skodonet. Risken för att en del av skodonen skall vara osåld, när modet kastar om eller kundernas smak vänder sig från dem, tvingar säljaren att öka sin avance på varje par han säljer. Det är tydligt, att detta riskmoment för modeskodon föranleder honom att öka priset även på vanliga standardskor, varigenom även i eke-förbrukare få deltaga i kostnaderna för "fantasi"-skom Å andra sidan ökas säljarens förtjänst därigenom, att han får sälja flera

31 och dyrbarare skodon än eljest. En för modeväxlingen känslig kund finner det nödvändigt att förnya hela sitt förråd av skodon för olika ändamål, så snart modet växlar. Enligt kommissionen sker detta två a tre gånger om året. Moderiktningar, som lägga vikt på eller favorisera ett slag av läder, skapa ökad efterfrågan å detta med åtföljande högre priser 1 ), medan samtidigt den minskade efterfrågan å andra slags läder förorsakar sjunkande priser och förlust å dessa. Å andra sidan kunna stilar, som fordra mångsidighet i materialierna, framkalla en tävlan mellan dessa, vilken tenderar att hålla priserna nere. Ett exempel å det förstnämnda slaget av inverkan erbjuder det nya modet med högskaftade damkängor. Det enda härför riktigt lämpade lädret var getskinn (chevreau), enär andra skinnsorter hade benägenhet att skrynklas, vilket störde utseendet. Stegringen år 1919 i priset på getskinn måste därför delvis tillskrivas inflytandet av detta bruk. En annan följd därav var den, att bruket av knappskodon gick starkt tillbaka. Å höga skaft är nämligen tillslutning medelst knäppinrättning mindre praktisk. Till dessa omständigheter kom ju även den större förbrukningen av skinn för de högre skaften, en merkostnad, som med dåvarande prisförhållanden skattades till en dollar för varje tums tillägg till höjden. Slutligen må även tilläggas beträffande inflytandet av förändringar av formen å skodon, att varje ny form fordrar en däremot svarande läst och detta för varje olika storleksnummer. På samma sätt medföra variationer i överdelarnas linjer nödvändigheten att anskaffa nya serier av tillskärningsschabloner. Båda dessa omständigheter draga icke obetydliga merkostnader. Angående enskilda företags ansträngningar att skapa nya stilar eller behov av dylika innehåller kommissionens rapport även meddelanden av intresse. Det torde vara tillräckligt att här hänvisa till dess egen framställning. 2 )

VI.

Koncentrationsförhållanden. Vid utredningen av garveriindustriens produktionsförhållanden gavs anledning att även kasta en blick på läder- och skoindustriernas inbördes förhållanden i detta hänseende 3 ). Det framgick därav, att kombinationsföreteelser i allmänhet icke äro vanliga, men att i Förenta Staterna under de allra senaste åren vissa betydande sammanslutningar mellan läderfabriker och skofabriker ägt rum. Orsakerna till den ringa benägenheten för integration kunna i korthet angivas vara olikheterna i prisbildning inom de båda branscherna (med ett utpräglat spekulationsmoment inom garveriindustrien), inkongruensen mellan garveriernas läderproduktion och skofabrikernas lä*•) De amerikanska garvarna voro dock av den åsikten, att själva variationen i läderfärgen icke spelade någon större roll för läderberedningskostnaden. ») Report, sid. 140/144. 8 ) Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden, del XX.

32 derbehov (i det de senare behöva en mångfald av olika lädersorter, som de ofta måste hopbringa genom inköp hos skilda fabrikanter) samto skillnaden i den optimala företagsstorleken. Den betydande storleken å skofabriker i Amerika medför gynnsammare betingelser i detta land för sammanslutningar av här ifrågavarande karaktär. Den officiella statistiken lämnar icke några upplysningar på denna punkt, men man får antaga, att dylika förekomma även på ett relativt tidigt stadium. Behr 1 ) citerar ur facklitteraturen ett par fall, därav ett från 1876, enligt vilket en amerikansk skofabrik redan då hade egen lästfabrik, förbunden med lådtillverkning. Enligt den amerikanska undersökningskommissionen av är 1921 för vissa läder- och skoindustriförhållanden 2 ) existerade inom skoindustrien i Förenta Staterna år 1919 tolv företag, vilkas produktion översteg 3 milj. par. Deras samlade tillverkning uppgick till över 82 milj. par eller omkring 25 % av hela produktionen. Det största av dessa företag producerade omkring 21 milj. par eller c:a 6 % av hela skotillverkningen. Senare hava ytterligare sammanslutningar verkställts. År 1921 kommo sålunda till stånd tvenne fusioner, som under gemensam ledning sammanbragte 42 skofabriker, 4 skomaterialfabriker, 5 garverier och 1 ekextraktfabrik. Skofabrikerna hade år 1919 en kapacitet av nära 24 milj. par eller något över 7 % av den totala produktionen. Även andra liknande kombinationer ägde rum 1921, dock ej av tillnärmelsevis samma betydelse. I Sverige finner man år 1913 ett par fall av kombination mellan garveri och skofabrik, dock endast ett av betydenhet inom skoindustrien, nämligen Malmö Läderfabriksaktiebolag med skofabrik från år 1893, läderfabrik från 1897. Under tiden efter år 1913 lära ytterligare ett par fabriker börjat garva sitt behov av bottenläder. I vissa fall drives vid sidan om fabriksrörelsen även affärsrörelse med läder- och skovaror, galoscher o. dyl. I nedan följande tablåer samt bifogade tab. 6—10 hava några data, som belysa företagsstorleken i Sverige, Tyskland och Förenta Staterna, sammanställts. De svenska uppgifterna äro hämtade ur Wohlin 3 ). Det bör anmärkas, att siffrorna för Tyskland icke äro fullt jämförbara med de övriga, enär i dessas lägre storleksgrupper med säkerhet ingår ett antal hantverksföretag, vilka tynga ned de procentiska talen. De absoluta talen torde därför för detta land erbjuda den bästa utgångspunkten för bedömningen. Arbetarestammens fördelning visas av tablån å sid. 34. På grund av nyss omnämnda egendomlighet för tysk statistik har arbetareantalet för detta land reducerats i två etapper, varav resultatet redovisas särskilt. Även efter uteslutning av alla företag med 10 arbetare och därunder kvarstår en viss övervikt för de mindre företagen med högst 100 arbetare. Dessa sysselsatte nämligen i Amerika 16.8 %, i Sverige 33c % och i Tyskland 49.7 % av hela antalet. Förhållandet har med all sannolikhet sin orsak i en alltjämt relativt betydande hemindustri. 4 ) !) a. a. 2 ) Report of Federal Trade Commission, June 10 1921, Washington. 3 ) Nils Wohlin: Driftkoncentrationen i svensk fabriksindustri. Stockholm 1915. 4 ) Skoindustrien räknade 1907 i Tyskland ännu över 15 000 hemarbetare (St. d. d. R., Bd 213 tab. 5).

33¶ANTAL FÖRETAG MED BREDVIDNÄMNDA ANTAL ANSTÄLLDA.

Antal anställda

År

i

{ Högst 10 *)

i

Högst 20

Högst 50 i)

51—200 (För. Stat. 51—250)

1 2 0 1 - 1 0 0 0 (För. Stat. 251— 1000)

i

Över 1 000

1895 1896 1907 1912 1896 1909 1912 1914 1895 1896 1907 1909 1912 1914 1895 1896 1907 1909 1912 1914 1895 1896 1907 1909 1912 1914 1895 1907 1909 1914

Absoluta tal

Relativa tal %

ll.i

9 48

7 28

2 10

För. Staterna

Tyskland

Sverige

Absoluta tal

Relativa tal %

2 485

56.0¶Absoluta tal

Relativa tal %

—

—

16 18

0.8 0.9

— —

3 261

2 879

50.0 55.8

38.9 32.6

ll.l 11.6

— 2

—

0.1¶Slutligen har man i amerikansk och svensk statistik även uppgifter på företagens storleksgruppering med tillverkningsvärdet som norm. 2 ) Huru grupperingen utvecklar sig för fabriker över 500 000 kr., resp. 100 000 dollars synes av tabellbilagorna. Gruppernas avpassning tillåter icke direkt jämförelse de bägge länderna emellan. Då omkring hälften av hela tillverkningen kommer på företag med årlig produktion av *) I siffrorna för Tyskland ingå endast företag med minst 6 arbetare, men bland dessa äro otvivelaktigt åtskilliga hantverksföretag; för Tyskland avser uppgiften personer, för övriga arbetare. 2 ) Rörande detaljer hänvisas till tabellbilagorna. 3

34¶Summa arbetare eller anställda personer

Arbetarestammens absoluta och procentiska fördelning på fabriker med nedanstående antal arbetare (eller anställda)

Länder och år

21— 50

1—10 1-20

51— 101 - 1 0 1 - 201 — 2 5 1 - 501— over 100 200 250 500 1000 1000 1000

Absoluta tal ) 97 580 5 623 2 778 14199 Tyskland 1907< 213 390 221 766 13 901 19 655 19 658 2 ) ) ) 84190 5 623 2 778 8 376 13 901 19 655 19 658 14199 198 297 U. S. A. 1909 42127 6 176 10 094 17 174 55 564 43 248 23 914 6 891 Sverige 1912 78 282 850 1182 1594 2 983 l

Procentiska l l>

*)

Tyskland 1907 12 13.7 2 22.3

9.9 3.1 4.1

16.5 5.1 12.3

23.3 8.6 17.2

)

U. S. A. 1909 Sverige 1912

)

— 1.1

—

tal

—

—

—

—

_

6.7 21.8

3.3 12.2

—

—

över 1 miljon dollars, kan man emellertid förstå, att skillnaden i företagsstorlek mellan amerikanska och svenska företag är betydande. Tillverkningsvärdets procentiska fördelning på fabriker med tillverkningsvärdet fallande inom gränserna Summa tillverkningsvärde

39.0 milj. kr.

512.7 milj. $ 590.1 » $

Länder och år

Sverige

1912 U S. A. 1909 » 1914

högst 25 000 kr.

över 25 000 till 100 000 kr.

över 100 000 till 500 000 kr.

över 500 000 kr.

Summa procent

intill 5 000

5 00020 000

20 000— 100 000

över 100 000

$

$

$

$

Summa procent

0.1 O.i

0.9 0.7

4.7 4.4

94.3 3) 94.84)

lOO.o

luO.o

Vad förhållandet mellan antalet smärre och större företag beträffar, så synes skoindustrien icke förete lika betydande förskjutningar från det tidigare undersökningsåret till det senare som fallet var med garverierna. Huvudsakligen beror detta därpå, att den mekaniska skofabrikationen tillkom som en helt ny industrigren vid sidan om hantverket, medan den moderna tekniken bragte sina resultat å bane inom garveriindustrien. Företeelsen sammanhänger emellertid otvivelaktigt även med 1 ) 2 ) 3

Företag med 1—5 personer uteslutna (jfr ovan). Företag med 1—10 personer uteslutna (jfr ovan). ) 47.7 % över 1 milj. dollars. *) 52.0 % över 1 milj. dollars.

35 vissa andra förhållanden, vilka gynna de mindre företagens uppkomst och fortbestånd. Det kan sålunda hänvisas å ena sidan på lättheten att anskaffa maskiner, vilka endels endast uthyras mot vissa årliga avgifter, å andra sidan på de jämförelsevis ringa hinder som möta en företagare, när det gäller att organisera en fabrik, anskaffa råvaror och föra tillverkningarna ut i marknaden. Orsakerna till den bristande kapitalkoncentrationen i Tyskland an- Orsakerna givas av yrkesmän ligga i osunda kreditförhållanden, vilka gynna de Ml.dal smärre företagen. Ingenting är lättare än att grunda en skofabrik. Ma- kapital* skinfabrikanter installera för var och en, som önskar det, oberoende koncentmav borgen, det behövliga maskinbeståndet, låta eventuellt kunden göra tionen. en avbetalning och förbehålla sig äganderätten. Har grundaren bara maskiner, så får han genast av ett stort antal läderhandlare så mycket läder han vill och eventuellt därjämte kontanter för att kunna betala arbetslönerna, tills fabrikatet är färdigt.1) Svenska skofabrikantföreningen anför i skrivelse till tull- och traktatkommittén angående den svenska skoindustriens allmänna utveckling, att de enskilda fabrikerna tillkommit vid olika tidpunkter fullt oberoende av varandra och utan att någon inre intressegemenskap kunnat skönjas. Visserligen ha icke försök saknats att åstadkomma en sammanslutning av fabrikerna med gemensam överledning, men dessa försök ha strandat på vissa för denna industri mera säregna förhållanden. Dessa karaktäriseras bl. a. särskilt därav, att det inom denna industrigren är ytterst svårt att förhindra uppkomsten av nya, konkurrerande företag, då det för snart sagt vem som helst är synnerligen lätt att skaffa sig de maskiner, på vilka hela driften vilar. Sådana uthyras nämligen i praktiskt taget obegränsad omfattning av en världsomspännande amerikansk skomaskintrust, vadan självfallet något större kapitaltillskott från den nya företagarens sida icke är erforderligt för startandet av en skofabrik. Den fria konkurrensen kan således, heter det, ej undertryckas inom skoindustrien genom några kartell- eller trustbildningar, så länge en dylik regulator på marknaden är tillfinnandes, och även om en sammanslutning av ett mera begränsat antal fabriker skulle kunna åvägabringas, skulle en sådan icke kunna inverka på den fria prisbildningen. Föreningen framhåller slutligen de mycket skiljaktiga tillverkningar, som förekomma vid landets olika skofabriker, såsom en bidragande orsak till att sammanslutningar svårligen kunna tänkas uppstå inom branschen. Huru utvecklingen i detta hänseende kan komma att gestalta sig kan givetvis icke förutsägas med någon bestämdhet. Förhållandena i Förenta Staterna antyda emellertid, att skoindustrien i och för sig ingalunda är någon absolut ofruktbar jordmån för ekonomiska sammanslutningar. Hittills synes utvecklingen inom Sveriges gränser emellertid icke hava jävat det uttalade omdömet. Trustlagstiftningskommittén omnämner dock i sitt nyligen utgivna betänkande tvenne exempel på sammanslutning inom branschen, nämligen Svenska skofabrikantföreningen samt Skooch läderbranschens fabrikant- och grossistförening. Den förra är ett till Svenska arbetsgivareföreningen anslutet yrkesförbund, vilket enligt *) Behr, a. a, sid. 39.

stadgarna har till ändamål att "sammansluta de svenska sko- och nåtlingsfabrikanterna för att tillvarataga och främja gemensamma intressen av såväl ekonomisk beskaffenhet, som ock i frågor rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare". Den senare, som omfattar såväl fabrikant- som grossistfirmor inom sko- och läderbranschen och således även garveriidkare, utgör en form för sådan överenskommelse, som fått namn av konditionskartell, innebärande, att näringsidkarna för att motverka osund konkurrens överenskommit att fasthålla vid vissa bestämda försäljningsvillkor. Som ett huvudmoment i överenskommelsen ingår även att vid betalningsinställelser åvägabringa ett gemensamt uppträdande. Föreningen utger även ett eget tidningsorgan, "Sveriges läderoch skoindustri". Det är enligt stadgarna förbjudet medlem — dock med vissa undantag — att sälja skodon, läder- eller skinnvaror på andra betalningsvillkor än pr kontant inom 30 dagar eller mot accepterad växel och i senare fallet ej på längre tid än 3 månader. Om köpare ej inom högst 60 dagar från stadgeenligt växeldatum insänt accept eller på annat sätt likviderat, är säljaren skyldig att genast åt föreningens för dylika ändamål upprättade byrå uppdraga inhämtande av accept eller indrivande av likvid.1) Angående den tyska skofabrikantsammanslagningen, "Verband der deutschen Schuh- und Schäftefabrikanten", meddelar Rehe2) vissa upplysningar, av vilka man kan sluta, att densamma är att betrakta helt och hållet som en yrkes- och arbetsgivareförening. Den konstituerande församlingen framhöll i sitt program 3 ) att "bindende Verabredungen iiber die Preise der Fabrikate werden als nicht durchftihrbar erkannt". Emellertid har det vid flera tillfällen lyckats medlemmarna att genom överenskommelser utan vidare förpliktelser framkalla prishöjningar eller eventuellt att hindra prissänkningar. Enligt samma källa tillhörde nästan alla större skofabrikanter denna förening, som räknade 403 medlemmar (omkring år 1907), men 200 a 300 smärre och medelstora företag stodo ännu utanför. Den tyska skofabrikantföreningen debatterade4) på ett rikssammanträde år 1910 frågan om priser och produktionsreglering, varvid det framhölls, att intet resultat framgått ur de mellan ett stort antal betydande firmor förda förhandlingarna om saken ifråga. Man var ense om att den tyska sko- och nåtlingsindustrien ännu icke var stark nog att med gott resultat genomföra överenskommelser beträffande pris- och produktionsreglering. Vid ett sammanträde år 1912 tog samma förening initiativ till en gemensam prisförhöjning, vilket skedde genom antagandet av en resolution, vari framhålles nödvändigheten av en sådan. I Österrike-Ungern utfärdades i slutet av år 1913 enligt den svenska facktidningen5) ett cirkulär till skofabrikanter inom landet med inbjudan till diskussion av möjligheterna för bildandet av en kartell, vartill den nyligen skapade österrikiska sulläderkartellen synes hava givit uppslaget. Något vidare meddelande i saken förekom emellertid icke i *) Angående byråns utredningsverksamhet se vidare kap. om "Avsättningsförhållanden". 2 ) a, a. sid. 88 ff. 3 ) april 1890. *) Sveriges läder- och skoindustri 1910, nr 7. 5 ) Se Sv. läder- och skoind. 1913, nr 22.

berörda publikation innan världskriget utbröt, varför det synes sannolikt, att saken förfallit. Då det engelska skofabrikantförbundet år 1913 genomförde en prisförhöjning, utsändes till förbrukarna ett meddelande, vari dessa uppmärksamgjordes på att tillverkarna icke längre utan en ökning i sina priser kunde använda samma läderkvalitéer som dittills.1) De dåvarande priserna för nya varor och reparationer kunde visserligen fortfarande användas, men utvägen vore icke att rekommendera, då den sänkta kvalitén minskade skodonens användbarhet. Även medlemmar av den svenska skofabrikantsammanslutningen synas hava begagnat sig av utvägen att genom överenskommelse — vilken givetvis kunnat ingås utan vidare förpliktelser — genomföra prishöjning. Så omnämner föreningsorganet 2 ), hurusom man vid svenska skofabrikantföreningens sammanträde den 10 juli 1912 enats om att på grund av de avsevärt förhöjda priserna å läder och skinnvaror höja skopriserna för nästkommande säsong, då det visat sig omöjligt att kunna bibehålla de låga priser, som då till stor del voro gällande. Denna överenskommelse hade biträtts av 23 större, i samma tidning uppräknade firmor. VII.

Företagsstorlek och produktionskostnader. Företagsstorleken visades i garverindustrien hava en stor betydelse Företagsför maskinutrustningen. Skofabrikationen är i helt annan omfattning storlek och grundad på användning av maskiner och man kan därför icke vänta att maskinutrusthär återfinna samma drag. I tabell 11 återgivas vissa data, samman- ning. 3 ställda ur Tysklands officiella statistik. ) Med utgång från dessa kan man genom att taga aritmetiska mediet av ökningsprocenten (från grupp till grupp) för samtliga maskinslag angiva en genomsnittligt ökad maskinanvändning för skoindustrien med följande tal, till vilka för jämförelses skull fogas motsvarande tal för garveriindustrien: Ökning i %

I. Intill 3 Q. 4 och 5, III. 6 - 1 0 IV. 11—50 V. 51—200 VI. 201—1000 VII. över 1 0 0 0

Antal anställda

för garveriföretag

för skofabriker

från grupp I är ökningen . t II » » i III » > > IV » » > V » » > VI >

5 13 19 88 244 647

6 15 23 80 94 660

Metoden är givetvis ofullkomlig, men resultatet torde dock icke böra alldeles förbises. Om man frånser sista storleksgruppen, som omfattar *) Se Sv. läder- och skoind. 1913, nr 22. ) Se Sv. läder- och skoind. 1912, nr 15. 3 ) Stat. d. d. Rcichs, Band 214, Tab. 9.

38 i båda fallen allenast 1 företag och därför näppeligen kan tillerkänna?, någon högre grad av beviskraft, visar utvecklingen för skoindustrien en jämnare stegring med en särskilt beträffande skillnaden mellan fjärde och femte gruppen påfallande avvikelse från garveriföretagens kurva. Även inom skoindustrien är dock tydligtvis företagsstorleken icke betydelselös för maskinanvändningens tillväxt. Manufaktureringsvärde för olika storleksgrupper.

1¶A Produktvärde

B Manufaktureringsvärde

C Materialvärde

B i % av C

Skoindustrien1)

501 760

191 403

310 357

62¶Fabriker med tillverkningsvärde:

1000 $

1 000 $

1000 $

%

362 2 226 16 506 214 095 268 571

226 1 234 7 313 81 835 100 795

136 992 9193 132 260 167 776

166 124 80 62 60

i

Mindre än 5 000 dollars 5 0 0 0 - 20 000 » 20 000-100 000 » 100 0 0 0 - 1 milj. » 1 milj. och över »

Tablån visar, att manufaktureringsvärdet 2 ), sett i förhållande till materialvärdet, sjunker i och med stigande företagsstorlek. Detta förhållande torde vara att tillskriva arbetslönernas sjunkande andel i manufaktureringsvärdet, beroende dels på ökad användning av maskiner, dels på utsträckt sysselsättning av mindre kvalificerad personal (kvinnor och minderåriga; jfr i kap. 9 siffrorna för olika storleksgrupper i Tyskland). Av hela manufaktureringsvärdet utgjorde lönerna 55 %, och det är icke sannolikt, att summan av övriga utgiftsposter, årsvinst, avskrivningar, räntor och diverseutgifter, skulle relativt taget minskas med företagsstorleken, åtminstone icke i motsvarande mån. Man kan för övrigt göra den observationen, att spänningen mellan högsta och lägsta procenttalet (166 : 60 = 2.76) här icke är så stor som inom garveriindustrien (105 :28 = 3.75), vilket torde innebära, att företagsstorleken inom skoindustrien har mindre betydelse för lönekostnadernas reduktion än inom garveriindustrien, helt naturligt för övrigt, då den mekaniska skofabrikationen är från början standardiserad med ett visst behov av arbetsmaskiner och därtill svarande arbetarebesättning. Även andra möjligheter äro emellertid tänkbara, t. ex. en med företagsstorleken raskare stegrad årsvinst (jfr nedan). ProdukFördelar man den rest av manufaktureringsvärdet, som återstår, setivitet dan lönerna borteliminerats — vilken rest sålunda innefattar avskrivinom olika länder. ningar, räntor, diverse utgifter samt årsvinst — finner man, att på varje

i skoindustrien anställd person kommer ett belopp av i Sverige år 1913 491 kr. i För. Stat. år 1914 1113 ., Förhållandet är analogt med det, som framkom vid undersökningen av garveriindustrien, och torde liksom där antyda en högre produktivitet i det senare landet.

*) Boots and shoes (excl. cut stock and findings). ) Manufaktureringsvärdet = produktvärdet minus materialvärdet, häri inräknade bränsle och kraft. 2

39 Vad de absoluta talen angår råder emellertid en avsevärd olikhet, i det att beloppen voro väsentligt större för garverierna. Där voro motsvarande tal i Sverige år 1913 1 445 kr. i För. Stat. år 1914 2 680 „ Detta torde i huvudsak hava sin grund i den väsentligt större andel i produktionen, som kapitalet intager inom garveriindustrien, i motsats till skoindustrien, inom vilken arbetskraften spelar den största rollen. På varje anställd person kom således av investerat kapital 1 )

Sverige Förenta Staterna

Ar

Garveriindustrien kr.

Skoindustrien kr.

1913 1914

16 461 20 384

3 341 4 875

Med ledning av uppgifter i Abstract of the Census of Manufactures 1914 kan man beräkna, huru produkt- och manufaktureringsvärde ställa sig pr arbetare inom olika storleksgrupper (garveriindustrien har medtagits till jämförelse):

Fabriker med tillverkningsvärde

mindre än 5 000 dollars 5 000— 20 000 » 20 000—100 000 » 100 000—1 milj. » 1 milj. dollars och däröver Samtliga

Produktvärde pr arbetare 1 000 dollars

Manufaktureringsvärde pr arbetare 1000 dollars

Garverier

Skofabriker

Garverier

Skofabriker

1.8 1.8 2.7 6.3 7.2

1.4 1.4 2.0 2.5 2.8

0.90 0.93 1.10 1.47 1.53

0.90 0.80 0.86 0.96 1.05

1.00¶Råmaterialiernas värde pr arbetare är i och för sig mindre inom skoindustrien än inom garveriindustrien, där arbetarna äro relativt färre. Tillväxten i produktvärdet är också starkare inom garverierna, där de större företagen ha jämförelsevis snabbare omsättning och ofta använda sig av dyrbarare råmaterial och framställa mera förädlade produkter (ovanläder) än de mindre garverierna. Skoindustrien är, såsom från början standardiserad med viss maskinuppsättning och därtill svarande arbetarestam, mera homogen från det minsta till det största företaget. Det är givetvis ingalunda omöjligt, tvärtom kanske sannolikt, att vinsten tilltager starkare med företagsstorleken för garverierna, varpå särskilt siffrorna för manufaktureringsvärdet med dess större spänning mellan minsta och största gruppen synas tyda. Man bör dock erinra sig, att räntor och avskrivningar måste spela en större roll inom garveriindu*) För Sverige är utgångssiffran specialundersökningens uppgift å samtliga tillgångar (resp. skulder), för Amerika Census' uppgift å investerat kapital; båda uppgifterna måste betraktas som mycket ungefärliga.

strien och detta, på grund av maskinernas allt större betydelse, i med företagsstorleken tilltagande grad (jfr ovan). Därest nyss antydda tolkning är riktig, kan man vänta sig en starkare anhopningstendens för större företag inom garveriindustrien än för skofabrikerna. Efterföljande siffror för U. S. A. år 1914 bekräfta denna förmodan (de romerska siffrorna beteckna ovan nyss anförda storleksgrupper) i1) Antal företag i % av hela antalet

Tillverkningsvärdets procentiska fördelning på

Grupp

I

II

III

IV

V

S:a o/ 7°

I

II

III

IV

V

S:a

Skoindustrien Garveriindustrien

10.2 9.3

15.5 8.5

22.4 21.7

41.8 46.6

10.1 13.9

100 100

0.1 O.i

0.4 0.2

3.3 2.2

42.6 37.8

53.5 59.7

100 100

o/ /o

Även för skoindustrien kan det tydligtvis inträffa, att de större företagen i större omfattning tillverka dyrare produkter, ett förhållande som tydligt framträder i dansk industri år 1913. Emellertid har detta förhållande mindre sannolikhet för sig i fråga om de masstal, som ligga bakom resultatet för Förenta Staterna. Här meddelas emellertid en sammanställning ur Danmarks produktionsstatistik för år 1913. Företag med omsättning

u n d e r 50 000 kr 50—100 000 » 100—200 000 » 200—500 000 » över 500 000 » Samtliga

Saluvärde pr arbetare

Genomsnittspris för genomsydda skodon

3 085 4130 4 670 4 880 5 490

4.70 6.io 5.95 6.40 7.oo 6.50

4 980

Tillverkningens genomsnittspris är i stort sett stigande med företagsstorleken. Det större saluvärdet pr arbetare i de stora företagen berodde enligt sagda publikation icke blott på den mera intensiva användningen av arbetsmaskiner utan väl så mycket på den omständigheten, att de skodon, som framställdes inom dessa företag, genomgående voro mera värdefulla. Det var sålunda väsentligen blott de största företagen, som fabricerade randsydda skodon, liksom dessa fabriker också lade mera vikt på tillverkning av läderskodon, i motsats till en stor del av de mindre företagen, för vilka tillverkningen av tygskodon spelade en stor roll. 2 ) Man kan även angiva produktiviteten på ett annat sätt än det ovan använda, nämligen genom att ställa antal arbetare och tillverknings*) Tabellen är även återgiven i förf:s undersökning av garveriindustriens produktionsförhållanden, sid. 73. 2 ) Det ligger nära till hands att misstänka, att denna omständighet kan hava medverkat till det låga genomsnittspriset å genomsydda skodon för den lägsta storleksgruppen, särskilt som det ej är antytt, att uppgiften gäller läderskoåoix allenast. Man får väl dock antaga, att full jämförlighet föreligger.

41 kvantitet i relation till varandra. På grund av produktionens växlande beskaffenhet är en sådan måttstock för skoindustrien mer än vanligt bristfällig, men de i kapitlet om specialiseringen meddelade siffrorna synas dock giva vid handen, att ett försök till jämförelse de ovan omhandlade länderna emellan icke kan anses vara alldeles omotiverat.

I Sverige • TJ. S. A » Danmark

År

Antal arbetare

Antal par skodon

Antal par skodon pr arbetare

1913 1914 1913

7 662 191 555 2 879

6 421 632 292 666 468 2 401 600

838 1528 834

Det är att märka, att den danska produktionen, som efter parantalet att se, ligger den svenska mycket nära, omfattar väsentligt större antal genomsydda läderskodon samt tygskodon än den svenska. Båda dessa slag av skodon fordra mindre arbete än randsydda, respektive läderskodon. Den förut omnämnda amerikanska undersökningen av förhållandena Produk inom sko- och läderindustrien åren 1918 och 1919 har även framlagt tiotiskost och vissa resultat i fråga om vinstförhållanden inom företag av olika stor- nåder företagslek. I detta sammanhang är det närmast vinstens relation till tillverk- storlek i ningskostnaden, som intresserar. Dess storlek i förhållande till det egna U. S. A. kapitalet eller till hela det investerade kapitalet är ju därmed ingalunda klarlagd, emdan denna är beroende av en serie omständigheter av mer eller mindre obekant natur, bland annat kapitalets omloppshastighet, men i stort sett kan väl sammanhanget mellan dessa båda frågekomplex anses karaktäriserat med den satsen, att under för övrigt lika förhållanden bör en vinst i förhållande till produktionskostnaden vara stor även i förhållande till det egna eller det investerade kapitalet. Den amerikanska publikationen 1 ) har funnit vinsten kunna angivas med följande tal, om produktionskostnaden i varje fall sattes lika med 100: Företag med en kapitalinvestering år 1918 av över 3 milj. i doll. (18 företag) 1 milj.—3 milj. » (32 » ) 250 000—1 » * (129 » ) 100 000—250 000 doll. (90 » ) u n d e r 100 000 » (72 » ) Samtliga 341 företag

År 1918

År 1919

7.8 6.4 5.3 5.3 4.1

12.2 10.7 8.8 6.7

13.6¶Storföretagets företräden framför de mindre och minsta framträda här tydligt. Att tidpunkten eller tidpunkterna för undersökningen infalla under mindre normala förhållanden torde i detta fall sakna betydelse. Året 1919 torde för övrigt visa utvecklingen under relativt fria, ehuru på grund av konjunkturuppsvinget exceptionella omständigheter. *) Report, sid. 103.

42¶VIII.

Kapitalkostnader. Kapital- Enligt kommerskollegii specialundersökning hade de svenska skom rinT' f a D r i k e r n a s tillgångar år 1913 följande storlek och sammansättning: Anläggningsmedel: fastigheter maskiner och inventarier Rörelsemedel: lager varufordringar m. m

5.1 2.9

8.0 milj. kr.

11.9 5.9

17.8 „ „ 25.8 milj. kr. Det kan synas egendomligt, att i en så starkt mekaniserad tillverkningsbransch det investerade maskinkapitalet icke är större. Inom garveriindustrien representerade detsamma 38 % av anläggningsmedlen eller 13 % av hela kapitalinvesteringen, inom skoindustrien endast 36 och 11 % respektive. Förhållandet har emellertid otvivelaktigt sin orsak, i den mån det icke är beroende på maskinernas relativt ringare storlek eller dyrbarhet, i de villkor, varmed den amerikanska skomaskintrusten, The United Shoe Machinery Co., förbinder överlåtelsen av och nyttjanderätten till sina tillverkningar. Åtskilliga av dessa och däribland de viktigaste försäljas nämligen icke utan uthyras allenast mot vissa avgifter. Brandförsäkringsvärdet av maskiner och inventarier angives också av specialundersökningen till över 5.6 milj., alltså ett väsentligt större belopp än det ovan i anläggningsmedel angivna. I viss utsträckning användas maskiner även från andra tillverkare än U. S. M. Co., förnämligast tyska. Dylika förvärvas genom köp på vanliga villkor. Royalty.

Redan då den första Mac Kay-maskinen infördes till Tyskland år 1867, skedde överlåtelsen mot en slags hyresbestämmelse. 1 ) Visserligen ändrades snart detta förhållande till följd av uppstående konkurrens, men allt eftersom förbättringar infördes av de amerikanska maskinkonstruktörerna, kom systemet åter i bruk. För närvarande torde det användas i princip för sådana skomaskiner, för vilka patent beviljats och upprätthålles inom respektive länder. För den synnerligen kapitalstarka maskintrusten är det ett huvudintresse att genom förbättringar av sina konstruktioner alltjämt vidmakthålla sina patenter och därigenom sin monopolställning. Häri ligger ju en stark drivfjäder till fortsatt teknisk utveckling, och det lärer icke råda någon tvekan om att de amerikanska maskinerna äro i alla avseenden förstklassiga. Trusten tillhandahåller därjämte genom sin vitt utgrenade organisation på lämpligaste plats 2 ) ett fullständigt lager av numrerade reservdelar, vilka på telefonorder genast kunna levereras. Härigenom begränsas driftsspärrningar på grund av maskinskador till ett minimum. I överlåtelsevillkoren ingår det dessutom, att leverantören skall montera maskinen och *) Rehe a. a. sid. 30. 2 ) För Sverige Örebro. Även de tyska maskinfirmor, som försälja sina skomaskintillverkningar, lära numera på liknande sätt tillhandahålla reservdelar.

kostnadsfritt utföra behövliga reparationer samt nytillkomna förbättringar. Det monopol, som den amerikanska maskinfirman tillkämpat sig, har utan tvivel i många avseenden känts tryckande för skofabrikanterna, och för de utländska — de amerikanska däri inbegripna — ej mindre än för de svenska. Olika försök hava också gjorts att på rättslig väg bliva de obekväma villkoren kvitt. "Sveriges läder- och skoindustri" omtalar 1 ), att bolaget tidigare haft årslånga stridigheter med den brittiska skofabrikantföreningen, vilken senare till slut vände sig till landets regering och på detta sätt lyckades uppnå en överenskommelse.2) Enligt samma källa upptogos samtidigt i Sverige och Förenta Staterna process mot företaget, i det senare landet på grundval av den shermanska antitrustlagen. Utgången av dessa processer har icke kunnat konstateras, men med all sannolikhet har den varit gynnsam för trusten, ty denna fortsatte sin verksamhet. Tillkomsten av the Clayton Act gav emellertid skofabrikanterna i U. S. A. tillfälle att på nytt upptaga striden och denna gång med större framgång. Distriktsdomstolen förbjöd sålunda i utslag av den 12 maj 1920 bolaget att i sina hyreskontrakt upptaga vissa klandrade klausuler. Över detta utslag fullföljdes vad till landets högsta domstol, som emellertid i utslag av den 17 april 1922 till alla delar bekräftade underrättens dom. Högsta domstolen anförde i saken bland annat följande: 3 ) Sektion 3 av the Clayton Act förklarar i vad detta mål vidkommer olagligt för personer, som idka mellanstatlig handel, att under utövandet av sådan handel uthyra maskiner, tillbehör eller andra förnödenheter, vare sig patenterade eller opatenterade, för användning, förbrukning eller försäljning inom Förenta Staterna, eller att fastställa pris därför eller att diskontera eller rabattera på sådant pris på sådana villkor eller under sådana överenskommelser eller med sådant underförstående, att den hyrande icke skall använda eller handla med maskiner, tillbehör eller andra förnödenheter från uthyrarens konkurrent eller konkurrenter, ifall verkan av sådant hyresavtal, sådan överenskommelse eller underförståelse skulle väsentligen minska konkurrensen eller tjäna till att skapa monopol. Protokollen lägga i dapen, att United Shoe Machinery Corporation, här nedan kallad United Company, hade i sin hand en mycket stor del av verksamheten med tillhandahållande av skomaskineri av sådant slag, som här i fråga. Domstolen fann, att United Company hade under sin kontroll mer än 95 % av denna affärsverksamhet i Förenta Staterna. Det saknar betydelse att undersöka om denna uppgift är fullkomligt riktig, men det framsrår fullt tydligt av protokollen, att United Company intager en behärskande ställning i fråga om tillverkandet av sådant maskineri och förser skofabrikanterna inom Förenta Staterna landet runt med sådant maskineri i och för användning. *) Nr 24 år 1913. 2 ) Rehe (a. a. sid. 32) anför, att i England ett ingripande skett genom statens mellankomst, ehuru man icke ernått det väntade resultatet genom lagen ifråga (Patent and Desierns [Amendement] Act, 1907 [7 Edw. 7, ch. 28] Part. I, Section 24). 3 ) Utslaget i svensk översättning ställt till förfogande av Svenska skofabrikantföreningen.

44 Det må från början medgivas, och befanns även så av Underrätten, att United Company icke utövade något undertryckande, då den gjorde klausulerna om förverkande av hyresavtalen gällande på eftertryckligt sätt. Det är fastslaget, att United Company tillhandahåller maskiner av utmärkt beskaffenhet, att det gör värdefulla tjänster vid maskiners installering, lämnar undervisning åt dem, som handhava maskinerna, utför leveranser snabbt och pålitligt, då fabrikanterna önska sådana, samt verkställer fermt reparationer och ombyten, när sådana behövas. United Company's maskiner äro skyddade av patent av äldre datum än the Clayton Act, och giltigheten har i målet icke satts i fråga beträffande något av dessa patent. För att återgå till utslaget finna vi, att Domstolen i målet inbegrep användning av 1) klausulen om inskränkt bruk, som bestämmer, att ett hyrt maskineri eller del därav icke får användas på skor eller delar av skor, på vilka vissa andra arbeten icke utförts med andra maskiner avsvarandenas tillverkning, 2) klausulen om uteslutande användning, som bestämmer, att, om den hyrande underlåter att uteslutande begagna maskineri av vissa slag, tillverkat av uthyraren, skall denne hava rätt att avstänga den hyrande från allt bruk av det förhyrda maskineriet, 3) klausulen om tillbehör, som bestämmer, att den hyrande skall köpa allt tillbehör uteslutande från uthyraren, 4) klausulen om patenterad bindsula, som bestämmer, att den hyrande skall använda det hyrda maskineriet endast på skor, på vilka vissa andra arbeten utförts med svarandenas maskiner, 5) klausulen om specialmaskiner, som bestämmer, att den hyrande skall taga alla behövliga specialmaskiner för arbeten av vissa slag från uthyraren vid äventyr att förlora sin rätt att behålla de maskiner, han redan hyrt, 6) klausulen om "factory output", som fordrar betalning av royalty för skor, vid vilkas tillverkning använts maskiner av konkurrentens fabrikat, 7) klausulen om "discriminatory royalty", som bestämmer lägre royalty för hyrande, som förbinder sig att icke använda ett visst maskineri till skor, lastade på andra maskiner än dem, som hyrts från uthyraren. Svarandenas inskränkande hyreskontrakt upptager rätt för uthyraren att upphäva ett hvresavtal för brott mot villkoren i kontraktet om sådant avtal eller i annan överenskommelse om hyra eller licens mellan uthyraren och den hyrande. T sådant fall förbehålles åt uthyraren rätt att genom skriftligt meddelande till den hyrande avbryta ett eller alla i kraft varande avtal om hyra eller licenser att använda maskineriet, och detta även om icke protest gjorts mot förut begångna avtalsbrott eller åsidosättanden, eller om sådana lämnats obeivrade eller blivit ursäktade av uthyraren eller å hans vägnar. Distriktsdomstolen ansåg, att United Company hade rätt att avbryta ett hyresavtal men ingalunda kunde utan kränkning av the Clayton Act förbehålla sig rätt att avbryta ett avtal på den grund, att den hyrande kränkt bestämmelserna i något annat hyresavtal. Denna del av utslaget måste läsas i belysning av de omständigheter, som visats beträffande nödvändigheten av att anskaffa skomaskineri från United Company, och faran för en hyrande att förlora möjligheterna att fortsätta sin verksamhet på grund av ett förverkande, som orsakats genom överträdelse av ett enda moment i ett hyresavtal. Ehuru föreskrifterna i dessa klausuler icke innehålla direkta över-

45 enskommelser att icke använda maskiner från konkurrent till uthyraren, så är likväl den praktiska verkan av dessa drastiska bestämmelser att förekomma en sådan användning. Vi kunna icke hysa något tvivel om att sådana föreskrifter, som här stipuleras, inbegripas i the Clayton Acts vittomfattande bestämmelser, vilka innefatta alla villkor, överenskommelser eller underförstådda meningar av detta slag. Att sådana inskränkande och bindande överenskommelser nödvändigtvis måste minska konkurrens och syfta mot monopol, är enligt vår uppfattning fullt tydligt. När det tages i betraktande, att United Company intager en dominerande ställning inom den affärsgren, som omfattar tillhandahållande av skomaskineri av här ifrågavarande slag, förhindra dessa hyreskontrakt, undertecknade med bindande kraft av den hyrande, denne på ett verksamt sätt att förskaffa sig maskineri från en konkurrent till uthyraren vid äventyr att förverka rätten att nyttja de maskiner, som tillhandahållits av United Company, vilka torde utgöra en fullkomligt nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt utövande av hans verksamhet. Detta system med "bindande" inskränkningar är fullt ut lika verksamt som uttryckliga avtal skulle kunna vara, och i själva verket påtvingar det skofabrikanterna användning av uthyrarens maskineri vid äventyr, som de ogärna vilja utsätta sig för. Det är visserligen sant, att protokollen i saken förmäla, att dessa villkor i många fall icke gjorts gällande med kraft. Men i en del fall har så skett. Vid många tillfällen har det varit tillräckligt att fästa den hyrandes uppmärksamhet på det förhållandet, att de äro upptagna i hyreskontraktet, för att tillförsäkra sig uppfyllande av förbindelserna. Det förhållandet, att uthyraren vid många tillfällen avstått från att göra dem gällande, gör dem ingalunda till överenskommelser, som i mindre grad utsätta denne för the Clayton Acts fällande dom. Man har vidare velat fasthålla vid att processen måste vara felaktig, alldenstund parterna hade erbjudits ett alternativt hyresavtal, som försäkrade dem om att befrias från de överklagade villkoren. Men detta avtal var beviljat med den bestämmelsen, att den hyrande skulle giva uthyraren kontant betalning i förskott i stället att betala royalties under hela hyrestiden. Vittnesmålen äro något stridiga beträffande frågan, huruvida verkan av en sådan fordran skulle vara så betungande, att den tvang den hyrande att välja den inskränkande formen av hyreskontrakten. Den föreliggande processen gäller, huruvida hyresavtal med inskränkande klausuler, vilkas stränga tillämpning inbegripits av Distriktsrätten, äro sådana, att de kunna anses kränka the Clayton Acts bestämmelser. Den omständigheten att en form av hyreskontrakt, som ej är föremål för tvist, erbjudits, är ingen rättelse av bruket av klausuler i andra kontrakt, som vi finna vara av sådan natur, att de kränka Akten. Svarandena vilja göra gällande, att den form av hyresavtal, som de upptagit sedan Clayton Act fått gällande kraft, äro fria från inskränkkande och bindande klausuler och kunna därför ej bliva föremål för invändningar, och förbud mot dem från Domstolens sida vore därför obefogat. Dessa hyreskontrakt gälla med trettio dagars uppsägningstid och betecknades som avtal om lån på kortare tid. De uppfunnos öeronskenligen med tanke på the Clayton Act och de tvister, som till följd av denna lag uppstått om de föregående kontrakten. Underrätten har

46 funnit, att det förhåller sig på detta sätt, och har uttalat som sin åsikt, att om svarandenas påstående skulle vinna stöd och de villkor, tvisten gäller, skulle anses lagliga, skulle man ånyo driva igenom hyresavtal, som innehöll dessa villkor. Den omsorg och den iver, med vilken rätten att begagna sig av dessa klausuler fasthållits, bekräftar undersökningsdomarens slutledning. Det öde, dessa former av hyresavtal, som insatts i stället för de överklagade, komma att undergå, beror tydligen av utgången av denna process. Man har velat fasthålla vid att de omtvistade hyresavtalen icke gälla den mellanstatliga handeln och därför icke kunna inbegripas i the Clayton Acts bestämmelser. Det är föreskrivet i domen, att den skall tillämpas på alla hyresavtal, som röra skomaskineri, försänt från en stat till förbrukare eller fabrik i och för användning i en annan stat under fortgången av eller som ett moment av den transaktion mellan uthyraren och den hyrande, som avslutades i och med uppgörandet av hyreskontraktet. Men om i samband med uppgörandet av ett sådant hyreskontrakt en förflyttning av gods är behövlig i den mellanstatliga handeln, hysa vi intet tvivel om kongressens befogenhet och vilja att i kraft av föreliggande lagstiftning kontrollera uppgörandet av sådana kontrakt. Vi finna intet misstag i Underrättens dom, vilken bekräftas." Inom skofabrikantkretsar i Sverige har man givetvis uppmärksammat den amerikanska domstolens utslag och dess möjliga följder för trustens förhållande till de svenska industriidkarna. Man lärer emellertid hava kommit till den uppfattningen, att en liknande utgång av en eventuell svensk process icke är tänkbar med nu gällande lagar. Man skulle således stå inför den situationen, att en utländsk trust obehindrat kan inom Sveriges gränser fortsätta en verksamhet, som av dess eget hemlands högsta dömande myndighet förklarats olaglig. Icke nog härmed. Därest den friare konkurrensen inom U. S. A. skulle framtvinga bättre villkor för de amerikanska skofabrikanterna än förut, vare sig från ifrågavarande bolags egen sida eller genom tillkomsten av konkurrerande fabriker för tillverkning av skomaskiner, skulle den svenska skoindustrien på denna punkt kunna försättas i ett ogynnsammare läge än den amerikanska. Huru pass betungande trustens ekonomiska villkor i verkligheten äro i förhållande till de av dem levererade tjänsterna kan näppeligen utredas, då försäljningspriser — och än mindre tillverkningspriser — för de olika maskinerna av lätt insedda skäl icke äro tillgängliga. Det är emellertid genom specialundersökningen känt, att royaltyavgifterna för de 30 svenska fabriker, som erlade sådan, år 1913 uppgingo till 344 189 kr. Royaltyn har dessutom icke varit den enda utgiften, enär i en del fall även en årlig premie synes hava erlagts. Därjämte följer tvånget att köpa alla tillbehör och reservdelar hos trusten.

47¶IX. Arbetslöner. Enligt kommerskollegii arbetsstatistik 1 ) voro år 1907/1908 55 kollektivavtal gällande, vilka berörde 55 arbetsgivare och 5 197 arbetare eller över 9/10 av alla skofabriksarbetare i riket. Arbetstiden växlade mellan 54 och 60 timmar, men låg i regel närmare det lägre talet. Avlöningen utgick till övervägande del som stycklön. Ackordsprislistorna äro mycket utförliga, heter det i sagda publikation, och under ständig ombildning och tillökning. Deras raska anpassning efter nya arbetsmetoder och smakriktningar underlättas genom det i de flesta avtalen förekommande stadgandet, att i prislistan icke upptagna arbetspris kunna bestämmas av arbetsgivare och några arbetarekommitterade och därefter som supplement tillföras prislistan. Tills ackordspris blivit på detta sätt avtalat, utgår arbetslönen för det nya arbetet som tidlön och att på dylikt sätt supplera ackordslistan synes i en del avtal vara tidlönsbestämmelsernas egentliga uppgift. Timlön garanteras i allmänhet också blott, då fasta ackord ej finnas. Enligt andra avtal utföras dock vissa moment i tillverkningen genomgående mot tidlön. De angivna tidlönssatserna växlade sagda år mellan 30 och 45 öre, men höllo sig vanligen omkring 32—40 öre per timme för vuxna manliga arbetare med vana i yrket. Den avtalsenliga minimitimavlöningen för yrkeslärda kvinnliga arbetare varierade mellan 15 och 26 öre. Vanligen uppgick den till 20—26 öre. Inom skoindustrien inträdde under år 1908 en genomgripande centralisation beräffande avtalen.2) De båda arbetsgivareorganisationerna, Svenska sko- och nåtlingsfabrikantföreningen och Örebro skofabrikantförening, ersatte nämnda år de vid olika fabriker förut gällande särskilda avtalen med var sitt stora avtal, omfattande det förra 19 arbetsgivare och 2 950 arbetare, det senare respektive 7 och 842. Nya avtal ingingos därefter vid fristående fabriker i Stockholm, Malmö, Lund och Gävle. Sammanlagt reglerades under år 1908 arbetsförhållandena vid 36 skofabriker med 3 918 arbetare. I sko- och nåtlingsfabrikantföreningens avtal indelades arbetsplatserna allt efter timlönens storlek i fyra grupper. Normallönerna för manlig arbetare utgjorde i enlighet härmed å följande orter II Stockholm I I Göteborg

43 öre 41

III Uppsala, Malmö, Hälsingborg, Kjävlinge, Ramlösa, Halmstad 40 „ IV Knislinge, Eslöv, Vänersborg 37 „ I Örebroavtalet fastställdes timpenningen till 36 öre. Den först nämnda överenskommelsen gällde från den 31 augusti 1908 till den 1 januari 1911, och även Örebroavtalet torde hava omfattat mhgefär samma tidrymd. År 1910 bildade sagda båda föreningar jämte några enskilda, till Svenska arbetsgivareföreningen anslutna fabrikanter ett gemensamt yrkesförbund, Svenska skofabrikantföreningen, och denna ingick i januari 1911 med Svenska skoarbetareförbundet för ti*) Arbetsstatistik A: 5 III sid. 108. a ) Arbetsstatistik F : 1 sid. 27.

den 1j1 1911—1/1 1915 ett riksavtal för industrien. Enligt detta hänföras landets skofabriker till fyra ortsgrupper, nämligen I: Stockholm och Sundbyberg; II Göteborg och Nynäshamn; III Malmö, Kjävlinge, Ramlösa, Hälsingborg, Lund, Halmstad, Karlskrona och Uppsala; IV Eslöv, Knislinge, Vänersborg, Skara, Örebro och Norrköping. Inom dessa ortsgrupper utgjorde minimitimlönen för fullgod manlig arbetare, som uppnått 19 års ålder och sammanlagt minst 6 månader utfört samma arbete å skofabrik, respektive 43, 41, 40 och 37 öre samt för fullgod kvinnlig arbetare, som fyllt 19 år och besatt nyssnämnda yrkesvana, respektive 26, 25, 24 och 22 öre. Dock skulle i Örebro och Norrköping minimilönen LÄGSTA LÖNESATS ENLIGT KOLLEKTIVAVTAL FÖR VAN MANLIG ARBETARE (ÖRE PR TIMME). 0

r

t

Riksavtal: 3 792 arbetare; giltigt 31/s 1908— 1910. 4 800 a r b e t a r e ; giltigt 1911 —1914. Stockholm

—

—

Nynäshamn Malmö Ramlösa Hälsingborg Lund

40 40 40 40

—

—

40¶Uppsala

40¶Knislinge

37 37 37

Skara Örebro

43 43

43 41

—

—

43 5 ) 50 6 ) 50

47 8)

41 41 40 40 40 40 40 40 40 40 37 37 37 37 37 9) 37°)

—

-

— —

—

Andra a v t a l :

> >

50 l ) 45 50 50

Malmö

40 2)

Stockholm

»

»

Lund Eslöv Gävle

—

„

40 3 ) 40 4)

4511)

37 7 )

4010)

_ 41*2)

*) 40 arbetare; 2) 20 arbetare; 3) 50 arbetare (2 avtal); 4) 167 arbetare; 5 ) 79 ar6 betare; sänkningen gällde endast nytillkommande; ) 30 arbetare; ) 38 arbetare; 8 ) 42 9 arbetare; )10 minimilönen för arbetare mellan12 19 och 20 år skulle vara allenast 32 öre i timmen; ) 49 arbetare; " ) 28 arbetare; ) 32 arbetare.

49 för manlig arbetare mellan 19 och 20 år med enahanda förutsättningar vara endast 32 öre pr timme. Arbetstiden utgjorde 54 timmar pr vecka. Under år 1909 ersatte tre utom riksavtalet stående fabriker med inalles 147 arbetare sina förut gällande kollektivavtal med nya. Två av dessa bibehöllo i huvudsak de gamla lönerna, medan vid den tredje fabriken timlönen för manlig arbetare reducerades för nytillkommande arbetare från 45 till 43 öre. För en utom riksavtalet stående skofabrik träffades under 1910 ett kollektivavtal, som innebar nedsättning av minimilönen från 50 till 47 öre pr timme för manliga arbetare, medan lönen för kvinnliga arbetare oförändrat utgick med 30 öre.1) Under år 1911 förnyades, såsom nyss omnämnts, det bestående riksavtalet, som därvid även utvidgades till sin omfattning. Hela antalet berörda arbetsgivare kom nu att utgöra 32 med sammanlagt c:a 4 800 arbetare. Bland bestämmelser, som härvid fastställdes, må nämnas en av innehåll, att timlönen för arbetare, som haft fast ackord, skulle vid övergång till timlön med samma arbete utgå med minst 15 % utöver minimilönen. De under år 1912 ingångna avtalen för tvenne skofabriker upptaga i huvudsak det år 1911 träffade riksavtalets lönebestämmelser. Enligt avtalet från Sundbyberg skulle dock timlönen för manlig arbetare över 19 år utgå med 45 öre, medan riksavtalets lönesats för ifrågavarande ort var allenast 43 öre. Vid båda fabrikerna hade kollektivavtal förut varit gällande. Å sid. 48 lämnas en översikt av timlönens växlingar under tidrymden 1908—1913. Arbetsgivareföreningens lönestatistik, utarbetad första gången för år 1914, ger tillfälle till närmare inblick i skoindustriens arbetsförhållanden. Denna statistik omfattade sagda år 24 fabriker med 5 662 arbetare eller omkring 68 % av totala arbetarestammen. Med avseende å arbetarnas fördelning efter kön och yrkesspecialitet lämnas följande uppgifter: Antal arbetare Yrkesgrupper

Förmän, som deltaga i arbetet Arbetare i tillskärningsavdelningen » » nåtlingsavdelningen » » bottningsavdelningen » » kraftmaskinsavdelningen .. .. | Diverse arbetare Arbetare i mera än en grupp Summa arbetare

Över 18 år m. k v. 109 401 44 292 1410 10 58 25 2 349

Under 18 år m. kv.

9 28 1056 87 345

177 19 181 527

21 491 36 174

13 16 1554

64 29 997

22 18 762

Hela antalet arbetare 118 627 1610 596 2 456 10 157 88 5 662

1 ) Den företagna nedsättningen torde närmast hava haft till syfte att i någon mån minska skillnaden mellan detta avtals lönebestämmelser och de i riksavtalet fastställda lönesatserna för Stockholm, men har sannolikt ej utövat något större inflytande på den faktiska lönenivån vid fabriken i fråga. Detta skulle enligt kollegii publikation bero därpå, att tillverkningen omfattade huvudsakligen högre kvalitéer, vilket nödvändiggjorde, att de faktiskt utgående lönerna i stor utsträckning höllos högre än rainimisatserna.

50 Av hela det nämnda antalet arbetare hade nedannämnda % åtnjutit Uteslutande Uteslutande Såväl tid- som tidlön ackordlön ackordlön Förmän, som deltaga i arbetet Arbetare i tillskärningsavdelningen •» » nåtlingsavdelningen > » stansningsavdelningen » » bottningsavdelningen » » kraftmaskinsavdelningen Diverse arbetare Arbetare i m e r a än en grupp

100.0 63.3 28.8 46.8 30.3 100.0 86.7 48.9

21.4 42.6 28.9 38.7

15.3 28.6 24.3 31.0

4.4 12.5

8.9 38.6

Den verkligen intjänade timlönen för olika kategorier av arbetare visade sig uppgå till följande belopp (i genomsnitt för hela landet):

Yrkesgrupper

Timpenning för arbete på ordinarie tid, inklusive extra förmåner i kontant eller natura (ören) med tidlön

med ackordlön

i genomsnitt oavsett löneformen

I. Manliga arbetare 18—70 år: a) i tillskärningsavdelningen b) i nåtlingsavdelningen c) i stansningsavdelningen d) i bottningsavdelningen e) ej spec, diversearbetare

45.5 39.7 41.7 40.9 41.0

54.9 47.5 49.9 54.2 47.0

48.0 45.9 45.2 50.4 42.0

II. Kvinnliga arbetare 18—70 år: a) i tillskärningsavdelningen b) i nåtlingsavdelningen c) i stansningsavdelningen d) i bottningsavdelningen e) ej spec, diversearbetare

24.6 34.7 24.1 24.2 26.0

37.0 33.4

28.1 31.4 28.7 28.5 26.2

III. Manliga arbetare under 18 år: a) i tillskärningsavdelningen b) i nåtlingsavdelningen c) i stansningsavdelningen d) i bottningsavdelningen e) ej spec, diversearbetare

21.1 13.3 19.4 18.6 17.1

32.3¶IV. Kvinnliga arbetare under 18 år: a) i tillskärningsavdelningen b) i nåtlingsavdelningen c) i stansningsavdelningen d) i bottningsavdelningen e) ej spec, diversearbetare

14.6 15.0 18.4 16.7 14.8

23.3 22.9 27.0 22.5 23.1

31.2 31.6 27.6

18.7 27.8 29.2 30.9

23.8 15.1 22.7 24.1 17.9

17.4 18.4 22.3

19.4 15.4

Eörande timlönens storlek inom olika delar av landet lämnar ovannämnda lönestatistik även upplysning. Arbetslönen i Stockholm överstiger, såsom det kunde väntas, avsevärt lönen å övriga orter. Man kan

51 även observera, att lönerna å landsbygden äro icke obetydligt högre än i övriga städer. Uppgiftsmaterialet för landsbygden härrör emellertid endast från 4 fabriker, varför förhållandet icke torde böra närmare diskuteras. Det kan ju bl. a. hava sin orsak i tillverkningen av vissa icke närmare utredda specialiteter. För övrigt framgår det av sammanställningen, att den genomsnittliga timförtjänsten för vuxna manliga arbetare i allmänhet överstiger kollektivavtalets minimisiffror. Man kan fråga sig, huru det är möjligt för de fabriker, som driva sin rörelse i Stockholm, att bestå i konkurrensen med Örebrofabrikanterna, vilka arbeta med betydligt lägre kollektivlönesatser (från 1911 37 öre eller lägre mot 43 öre eller ännu högre). Det ringa avståndet mellan de båda städerna kan tydligtvis i och för sig icke utgöra något hinder för Örebrofabrikanterna att söka avsättning i Stockholm. Det kan härpå genmälas, att Stockholm har bättre tillgång på billigare arbetskraft (kvinnor och minderåriga) än Örebro, där de många skofabrikernas inbördes tävlan om densamma tenderar att driva upp lönerna. Det är även att märka, att ackorden ej alltid stå i direkt proportion till lönesatserna. Stockholmsfabrikanterna torde ock hava någon fördel genom mindre försäljningsomkostnader än i landsorten belägna fabriker. Löneförhållandena inom den amerikanska skoindustrien äro närmare belysta för en längre följd av år genom Departement of Labor's publikation, bulletin 134. Eesultatet av denna statistik, som är baserad på valda uppgifter från olika företag i olika stater, återgives, vad arbetstidens och timlönens relativa utveckling beträffar, i sammanträngd form på följande sätt (medeltalet för 1890—1899 är i båda fallen satt lika med 100) : Ar

Arbetstimm a r pr vecka

Timpenning

Ar

Arbetstimmar pr vecka

Timpenning

1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901

100.3 100.6 100.2 100.0 100.0 100.0 100.0 99.8 99.7 99.6 99.3 99.6

98.5 97.5 99.3 100.6 99.8 101.4 100.5 100.7 100.5 101.8 104.1 104.1

1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912

98.4 97.0 97.1 96.8 96.3 96.0 95.9 95.7 95.5 95.3 93.9

108.0 113.2 116.9 119.9 121.8 128.0 125.5 130.4 129.6 131.7 132.8

Sammanställningen angiver, huru arbetstiden avtagit, medan timlönen samtidigt kraftigt stigit under perioden. Det är icke nödvändigt att här försöka återgiva alla de i och för sig intresseväckande data som den amerikanska arbetsstatistiken framlagt.1) *) Dessa äro bl. a. samlade i trenne huvudtabeller, vilka belysa dels för åren 1907 —1912 timlöner och arbetade timmar i veckan i medeltal för vart och ett slag av yrkesarbetare, manliga och kvinnliga, inom de olika arbetsavdelningarna (inalles 38 olika arbetsspecialiteter), dels för åren 1910—1912 samma uppgifter, fördelade på stater, dels ock för samma år samma uppgifter, fördelade inom varje stat å identiska företag.

52 Endast några huvudresultat av omedelbart intresse må här finna plats. Då lönesiffrorna äro medeltal av sinsemellan starkt divergerande siffror, må till en början ett par exempel anföras till belysning härav. Är 1912 ställde sig timlönen och arbetstiden för manliga tillskärare, dels för hand, dels för maskin, på följande sätt i olika stater: 1.

För hand

i !

Massachusets Missouri New Hampshire New York Ohio Andra stater Samtliga

Timlön dollars

Arbetstid i veckan timmar

0.34 0.30 0.24 0.35 0.32 0.28 0.32

2.

För maskin

Timlön dollars

Arbetstid i veckan timmar

53.1 59.4 58.0 54.6 56.3 56.8

0.36 0.26 0.30 0.37

52.8 57.7 57.3 53.2

55.5¶Vissa nåtlare, manliga och kvinnliga, nådde samma år följande timlöner och hade pr vecka följande antal arbetstimmar Manliga

Kvinnliga

dollars

timmar

dollars

timmar

Massachusets

53.9¶New Hampshire New York Ohio Andra stater

0.24 0.33

57.2 54.6

0.25 0.23 0.21 0.25 0.22 0.22

53.7 54.0 57.2 55.6 54.0 56.8

55.1¶Samtliga

Med det anförda torde siffrornas innebörd vara tillräckligt belyst. Det kan tilläggas, att man måste förutsätta att även inom de olika staterna, vilka ju representera vidsträckta områden, en skillnad existerar mellan olika företag. Den amerikanska statistikens data tillåta väl en beräkning av den verkliga medeltimlönen inom de olika avdelningarna för de därstädes sysselsatta arbetarna, manliga och kvinnliga, men full jämförlighet med de svenska talen kan icke uppnås. Dels är specialiseringen inom Förenta Staternas industri längre driven, varför där ytterligare två avdelningar särskilts, dels saknas i uppgifterna särskilda data för underåriga. Det är möjligt, att dessa helt uteslutits, men troligen äro de inräknade, enär den officiella arbetsstatistiken därstädes drar åldersgränsen vid en så låg ålder — 16 år — att antalet minderåriga icke blir av så stor betydelse, som eljest skulle varit fallet. Det bör även anmärkas, att den amerikanska undersökningen gäller endast arbetslöner i och för framställning av skodon enligt rand-, Mac Kay- eller vändimetoderna Den verkställda beräkningen har givit följande resultat beträffande timlönens storlek år 1912:

53¶Tillskärningsavdelningen Stansningsavdelningen Nåtlingsavdelningen Pinningsavdelningen Bottningsavdelningen Putsningsavdelningen

kr. » » » » »

Män

Kvinnor

1.18 1.08 1.16 1.16 1.42 0.98

—

0.75 ,

— —

0.57¶KOLLEKTIVLÖNER I ENGLAND AR 1906.

Medelförtjänst i öre pr timme Y r k e s k a t e g o r i e r

med styckelön

oavsett löneformen

65.91 48.65 45.12 51.62 56.29 49.50 39.04

49.50 46.39 46.il 57.70 51.76 44.83

65.91 48.72 45.24 49.05 56.59 50.00 40.31

—

—

15.84 17.54

23.19 24.47

16.33 18.06

—

— —

21.50 21.36 20.93

23.31 26.45 25.18

21.63 22.58 22.14

—

—

10.89 11.46 10.04

15.27 17.25 15.70

11.03 12.50 10.94

5.G6

—

5.G8

-

med tidlön

Män (20 dr och äldre): Tillskärare (för ovanläder) Pinnare och pliggare Avlappare och bindsvare

Samtliga Lärlingar

(alla åldrar) och pojkar (under 20 dr): Med full arbetstid:

Pojkar Med halv arbetstid: 1 ) Samtliga Kvinnor

(18 dr och äldre):

Ovanlädersklisterskor Nåtlerskor Samtliga Flickor (under 18 är): Med full arbetstid: Ovanlädersklisterskor Nåtlerskor Med halv arbetstid: Samtliga

—

1 ) "Half-timers" ("med halv arbetstid") äro förmodligen sådana yngre pojkar eller flickor, som på grund av lagstiftning icke få arbeta hela dagen.

54 En jämförelse med arbetsgivareföreningens ovan relaterade resultat för den svenska skoindustrien (kolumnen: timlön i genomsnitt, oavsett löneformen), visar, att de svenska lönerna ligga på ett väsentligt lägre plan. I båda länderna har den största timlönen intjänats i bottningsavdelningen (för kvinnor i nåtlingsavdelningen). Man kan även jämföra den totala genomsnittliga arbetskostnaden för varje par skodon, ty, såsom i annat sammanhang uppvisats, företer den amerikanska skoproduktionen vissa likheter med den svenska ifråga om mängden däri ingående randsydda etc. En beräkning med ledning av uppgivna mängden tillverkade skodon och den därför utbetalade arbetslönen visar en genomsnittsarbetskostnad pr par av 1.09 kr. i Sverige och 1.33 kr. i U. S. A. • England. Lönerna inom den engelska skoindustrien blevo mera ingående undersökta år 1906.1) Arbetstiden i medeltal för alla arbetare, som arbetade full vecka, var 53.5 timmar i veckan. Med ledning härav beräknades medeltimförtjänsten för dessa, varvid framkommo följande resultat, se tabellen sid. 53 (myntenheten förvandlad till ören enl. parikurs). Sedan dess hava lönerna utan tvivel stegrats, i vilken grad är icke möjligt att säga. Detta kan ju ha skett lika väl genom stycklönernas som genom timlönernas höjning. Veckominimilönen, sådan den fastställts genom undersökning av förhållandena i ett antal städer, visade emellertid från 1909 till 1913 en ytterst obetydlig genomsnittlig ökning. Frankrike.

De franska timlönerna för skoarbetare angivas i "Salaires et Cout" hava utgjort (i ören) i Paris i andra städer

54 25

— 25

58 27

54 27

Med stor sannolikhet äro dessa medeltal grundade på löneuppgifter även för handskomakare och torde i varje fall icke kunna anses typiska för den egentliga skoindustrien. De äro därför av mindre värde som jämförelsematerial. Tyskland.

Arbetslönerna i Tyskland belysas av nedan följande båda sammanställningar ur den tyska statistiken. 2 ) LÄGSTA AVTALSMÄSSIGA TIMLÖN FÖR VUXNA MANLIGA YRKESLÄRDA SKOARBETARE I TYSKLAND.

Avtalens art

till 25 pf.

2 6 - 3 5 36-45 46—55 5 6 - 6 5 66-75 över 75 pf. pt. pf. pt. pt. pf.

Summa redovisade arbetare

Under år 1910 ingångna avtal » » 1911 d. 31 dec. 1912 gällande » » 31 » 1913 » » 31 i 1914

44 21 65 65

827 332 2182 2158 1437

2 787 2 230 9 613 10 301 10 338

—

1271 848 5 294 5 930 5 060

*) Earnings and hours enquiry, London 1909. 2 ) Reichsarbeitsblatt jämte bilagor.

645 1029 — 2 049 23 2 054 94 1663 2 178

— — — —

— — — —

55¶Lägsta lönesats

Intill 25 pf. 26—35 » 36—45 > 46-55 » 56-65 » 66—75 » över 75 » S:a procent

För följande antal skoarbetare, uttryckt i % av hela antalet, tillämpades bredvidstående minimilönesatser u n d e r nämnda år 1912

1.6 29.7 45.6 23.1

0.9 14.9

38.0 46.2

22.7 55.1 21.3 0.2

21.0 57.6 19.9 0.9

13.9 48.9 16.1 21.1

lOO.o

100.0¶Tabellerna visa i stort sett stegring av minimilönesatserna från 1910. Den för år 1911 framträdande avvikelsen från rörelsens regelbundna förlopp torde sammanhänga med uppgifternas speciella karaktär under åren 1910 och 1911. Sålunda kunna under sistnämnda år några avtal hava ingåtts, som hava fotats på speciellt höga löner i t. ex. större städer. ArbetsAv betydelse för löneproblemet är frågan om de i olika länder an- personavända arbetarnas ålder och kön. Genom den tilltagande arbetsdelningen lens ålder erhålla sålunda de större företagen ökade möjligheter att använda bil- och kön i olika ligare arbetskraft. länder. 1 I Tyskland utgjorde i % år 1907 )

i företag med

6— 10 personer 11— 50 51— 200 » 201—1 000 över 1 0 0 0

kvinnor man 16 år och 16 år och däröver däröver 78.9 73.0 66.4 59.6 57.4

man under 16 år

kvinnor under 16 år

ll.o 5.6 5.2 6.2 6.3

l.o 2.7 3.9 4.7 5.8

9.1 18.7 24.5 29.5 30.5

Summa

% lOO.oo lOO.oo lOO.oo lOO.oo lOO.oo

I Förenta staterna lämnar den officiella statistiken upplysning endast om procenttalen inom hela industrien under vissa år, på följande sätt:

År 1904 » 1909 » 1914

Män 16 år och däröver

Kvinnor 16 år och däröver

Arbetare under 16 år

63.5 62.6 64.0

33.1 33.3 34.1

3.4 4.1 1.9

*) R e h e a n g i v e r v i s s a siffror för 1895. E n l i g t dessa sysselsattes i företag med 16 år och däröver

1 — 5 arbetare 6—20 20 och flera ..

80.0 77.0 65.2

1 4 - 1 6 år

kvinnor

män

kvinnor

1.3 9.2 25.3

18.5 12.4 5.5

0.2 1.4 4.0

Summa

% lOO.oo lOO.oo lOO.oo

56 Det är uppenbart, att Tyskland använde sig av flera minderåriga men färre kvinnliga vuxna arbetare än Förenta staterna. För övrigt visar utredningen för det förra landet, hur den billigare arbetskraften finner stigande användning, allteftersom företagsstorleken tilltager. < I Sverige, som drager gränsen mellan äldre och yngre vid 18 år, ställde sig fördelningen av ifrågavarande arbetaregrupper på sätt nedan visas: Över 18 år

ir 1909 > 1913 > 1919

Under 18 år

Summa

män

kvinnor

män

kvinnor

%

50.0 47.7 51.0

27.5 26.5 28.8

12.7 14.3 12.0

9.8 11.5 8.2

lOO.oo lOO.oo lOO.oo

Skiljaktigheterna från nyss relaterade siffror hava med all sannolikhet sin orsak i den olika dragna åldersgränsen. Ett tämligen stort antal män och kvinnor i åldern 16—18 år torde därför kunna antagas ingå i respektive tyska och amerikanska siffror. Enligt den danska statistiken, vilken icke skiljer på olika åldersgrupper, utgjorde år 1913 av hela antalet arbetare kvinnorna 42 % (år 1906 endast 38 %) och männen 58 %. Cirka 15 % av alla arbetare sysselsattes inom hemmet. Största delen av dessa hemarbetare var kvinnor, som ägnade sig åt nåtling. Av det i "Earnings and hours enquiry" redovisade antalet arbetare år 1906 inom den engelska skoindustrien (38 582) voro 51.5 % män och 21.8 % kvinnor över 18 år, samt 15.9 % män (däri inräknad all tillfällig arbetskraft) och 10.7 % kvinnor under 18 år. Antalet vuxna män kommer motsvarande svenska siffra mycket nära, medan den vuxna kvinnliga arbetskraften är mindre använd än i Sverige. Den minderåriga arbetskraften synes däremot i England vid ifrågavarande tidpunkt hava spelat en något större roll än i Sverige. Det är emellertid icke osannolikt, att den speciellt räknade tillfälliga arbetaregruppen kan hava vållat en förskjutning av resultaten.

X.

Tillverkningsekonomi. Det till tull- och traktatkommittén inkomna uppgiftsmaterialet rörande skofabrikernas tillverkningskostnader är tyvärr mycket ofullständigt. På kommitténs första anmaning om insändande av tillverkningskalkyler inkommo sålunda svar allenast från tvenne fabriker. Intet av dessa avsåg viss specifik typ eller kvalitet av varan. Vid förnyad hänvändelse till Svenska skofabrikantföreningen har denna ställt ett visst antal genomsnittskalkyler för år 1922 till förfogande, vilka givetvis i och för sig äro av värde. Uppgifter, avseende år 1913, ha emellertid icke bifogats. Tack vare först och främst den av kommerskollegium år 1915 verkställda specialundersökningen för 1913 synes man detta oaktat kunna ernå en viss inblick i huvuddragen av skofabrikationens tillverkningsförhållanden.

57 Till en början må h ä r återgivas en specialundersökningens tablå över Skofabriutgifterna, där skoindustrien är praktiskt taget fullständigt företrädd kernas utav de redovisade företagen. 9VerSKOFABRIKERNAS UTGIFTER ÅR 1913, FÖRDELADE PÅ AKTIEBOLAG OCH ÖVRIGA ÄGARE. 36 aktiebolag Kr.

Proc. av utgifterna

35 övriga ägare Kr.

17 276 027 58.90 7 123 996 Inköpta lädervaror Diverse material och förbruk8.93 2 618 214 697 545 Remmar, oljor och andra drifts0.46 utensilier 133 577 57 454 Löner och arvoden till förvaltningspersonalen inklusive styrelse och revisorer, tantiem 2.91 inräknat 855 034 115 330 Löner till arbetarna (även hem4 761360 16.23 1833 516 0.15 44 980 27 436 0.89 261 938 82 251 2.14 627 231 153 840 Räntor 0.54 51056 159 275 Bränsle, kraft och belysning .. Försäljningskostnader (löner och resekostnader för firmans resande, försäljningsprovisioner, reklam- och emballagekostnader, frakter för försålda fabri4.63 kat, kassarabatter etc.) 1 357 323 245 128 0.31 Krono- och kommunalutskvlder 91387 39 941 0.10 Avskrivningar på fastighet .. .. 29 772 19 269 D:o på maskiner, inventarier och 0.83 redskap 242 492 63 671 0.65 D:o på varufordringar 189 240 16 085 2.33 Övriga utgifter 684 492 98 510 Summa 29 332 342 lOO.oo 10 625 028

Proc. av utgifterna

Samtliga fabriker Proc. av Kr. utgifterna

24 400 023

3 315 759

191 031

970 364

17.26 0.26 0.77 1.45 0.48

6 594 876 72 416 344 189 781 071 210 331

16.50 0.18 0.86 1.95 0.53

2.31 0.37 0.18

1 602 451 131 328 49 041

4.oi

0.60 0.15 0.93

306 163 205 325 783 002 39 957 370

0.77 0.51 1.96

0.33 0.12

100.00¶Vad beträffar de särskilda utgiftsposterna ä r det anmärkningsvärt, att inköpskostnaderna för lädervaror ställa sig, relativt taget, betydligt lägre för aktiebolagen än för övriga ägare. Till stor del k a n detta förk l a r a s därav, att aktiebolagen haft att bestrida a n d r a utgifter, till vilka någon full motsvarighet icke förefunnits vid de enskilda företagen. Till följd av olikheter inom företagens ekonomiska organisation samt tillverknings- och försäljningsförhållanden, redovisa sålunda aktiebolagen större relativa utgifter för bl. a. löner och arvoden till förvaltningspersonal 1 ), för diverse material och förbrukningsartiklar (behövliga för 1 ) Samtliga förvaltningsgöromål vid aktiebolagen påvila fabrikskostnaderna i form av löner, arvoden och tantiem till förvaltningspersonalen, medan däremot de enskilda fabrikanterna ha att ur årsvinsten tillgodogöra sig ersättning för sitt förvaltningsarbete.

58 en dyrbarare slutprodukt) samt för försäljningskostnader 1 ). Dessa skiljaktigheter påverka i sin mån procenttalen för de båda uppställda grupperna, så att de bliva sinsemellan mindre jämförbara. Givetvis kan emellertid den påpekade lägre materialsiffran även betyda, att aktiebolagen såsom varande de större företagen haft möjligheter att göra billigare inköp. Detta är en så mycket nödvändigare förutsättning, som det av dem använda lädermaterialet med all sannolikhet är av dyrare genomsnittlig beskaffenhet. Det må för övrigt nämnas, att löner och arvoden till förvaltningspersonal helt saknas vid sammanlagt 20 av enskilda personer ägda företag, vilket enligt den åberopade publikationen antingen haft sin grund däri, att rörelsen ej drivits i större omfattning, än att företagsledaren själv kunnat sköta förvaltningsgöromålen, eller också däri, att densamma utövats blott som bihantering till annan af färsverksamhet, varvid uppgiftslämnaren icke ansett sig kunna beräkna ifrågavarande kostnader enbart för fabriken. Till det slag av utgifter, som till följd av sin natur förekommit endast vid vissa fabriker, höra bl. a. hyror för fabrikslokaler och ekonomibyggnader. Dessa äro i regel ägda, men utgifter av sagda slag hava redovisats av sammanlagt 13 aktiebolag och 16 övriga ägare, varvid är att märka, att dylik hyresavgift även kan ha avsett endast någon viss del av det för rörelsen behövliga utrymmet, exempelvis en kontorslägenhet, en lagerlokal etc. I fråga om avskrivningar på fastigheter samt maskiner, inventarier och redskap synas vissa oregelbundenheter föreligga. A fastighet hade sålunda blott 14 företag upptagit avskrivning (varav 10 aktiebolag), å maskiner etc. 46 stycken (varav 26 aktiebolag) 2 ). Rörande avskrivningar av varufordringar hade 19 aktiebolag och 7 andra företag avgivit uppgifter. Skofabri- Enligt specialundersökningen uppgingo de redovisade totalutgifterna kernas in- U nder år 1913 för aktiebolagen till 29.3 milj. och för övriga skofabrikskomster. företag t i i l IQ 6 mii-j k r ]y[ot n a m n d a belopp stå efter borteliminerandet av årsförlust på 53 514 kr., varav 37 933 kr. på 5 st. aktiebolag och 15 581 kr. på 5 övriga ägare, följande inkomstsummor. Aktiebolag kr.

Övriga ägare kr.

Summa kr.

Proc. av inkomsterna

övriga inkomster (rabatter, hyror m.m.)

30 018 281 64 567 58 301

10 945 383 7 952 4 524

40 963 664 72 519 62 825

99.67 0.18 0.15

Summa

30 141149

10 957 859

41 099 008

lOO.oo

Inkomst av egen fabrikation

Efter täckandet av utgifterna inklusive förluster utgjorde alltså inkomstöverskottet eller vinsten för aktiebolagen 808 807 kr. och för övriga fabriksägare 332 831 kr., d. v. s. i förra fallet 2.68 % av totalinkomsterna och i senare 3.04 %. För skoindustrien i dess helhet uppgick den enligt x ) Sistnämnda merkostnad har till en del sin förklaring i att aktiebolagen i viss utsträckning verkställa sin försäljning genom grossister, varför i samband med denr.a försäljning beviljade rabatter komma att spela en viss roll. 2 ) Avskrivning kan som bekant även ersättas genom avsättning till förnyelsefonl, undeihållsfond e. dyl.

59 redovisningen framkomna vinsten, 1141 638 kr., till 2.78 % av hela inkomstbeloppet, vilket av specialundersökningen betecknas såsom en anmärkningsvärt låg procentsiffra. Beträffande den ovan angivna totalinkomsten av skofabrikernas egen fabrikation, 40.96 milj. kr., bör det framhållas, att densamma med icke mindre än omkring 1 milj. kr. överskjuter värdesumman för skoindustriens årsproduktion, sådan denna deklarerats vid specialundersökningen, beroende på att i det senare fallet värdet i de flesta fall angivits med avdrag av försäljningsrabatter. Till sagda specialundersökning hade även fogats vissa uppgifter om Tillverkningstillverkningens storlek. Med ledning av dessa har det varit möjligt att kalkyler. i en del fall konstruera tillverkningskalkyler för år 1913, vilka torde kunna åtminstone i stort sett betraktas såsom riktiga 1 ). Här nedan återgives resultatet för sex fabriker.

Fabrikens benämning

Huvudsakl. 80 % rand95 % pligsydda randsydda stifmen en del 20 % ge- gade, nomsydda tade etc. vända

R a n d s y d d a

Tillverkningens art

.. ..

I

II

III

IV

v

VI

36 000 par 39 000 par 90 000 p a r 67 000 par 92 000 par 62 000 par Aktiebolag

Aktiebolag

Enskild firma

Aktiebolag

Enskild firma 2)

Kr. pr par Kr. pr par Kr. p r par Kr. pr par Kr. pr par Kr. pr'par

Kostnadselement

0.70 )

0.90 O.n

0.213)

0.02 O.oi

0.30 2.23 0.19 0.09

0.52 1.60 0.21 0.08

0.30 1.52 0.19 0.06

0.07 1.19 0.16 0.09

0.02 1.38 0.16 0.06

0.06 0.97 0.08 0.02

0.30 1.27 0.28

0.22 0.88 0.08

0.43 0.61 0.24

0.19 0.62 0.34

0.01 0.51 0.33

O.oi 0.09 O.io

6.46 Övrigt material och förbrukR e m m a r , oljor och andra driftsutensilier Löner och arvoden till förvaltningspersonalen m. m.

Försäljningskostnader

Aktiebolag

och

1¶Summa kr.

Till jämförelse med de sålunda vunna försäljningspriserna må här vissaprisanföras några av Svenska skofabrikantföreningen lämnade prisuppgifter uppgifter. *) Kostnaderna hava beräknats endast för de under året verkligen producerade skodonen. 2 ) Hela tillverkningen avsattes genom en grosshandlare. 3 ) Fördelningen av kostnaderna för "övrigt material" och "driftsutensilier" torde ha vunnits genom approximering. 4 ) Aktiebolag med ett fåtal aktieägare. Löner till förvaltningspersonal kunna i stället hava utgått i form av vinst (jfr. denna). 5 ) Häri ingå hyror för lokaler, räntor, utskylder, kassarabatter, avskrivningar på fastigheter och maskiner (men ej på varufordringar) ävensom vissa allmänna utgifter.

60 i och för utredningen år 1921 av frågan om provisoriskt tullskydd. Enligt dessa kostade år 1913

av chevreau » boxkalv » smorläder

kr. pr par > s » > » »

Manskäns:or

Dam kängor

10.35 9.90 7.oo

12.oo (20 cm. skafthöjd) 10.30 d.o 5.50 (15 c m . s k a f t h ö j d )

Upplysning lämnades icke om tillverkningsmetoden. Man kan dock utgå ifrån att priset för chevreau-skodonen gäller randsydd vara, för dem av boxkalv durksydd samt för smorläderskodonen pliggad sådan. De tämligen obetydliga skillnader, som framträda i förhållande till de ovan erhållna priserna, äro i detta sammanhang utan betydelse, så mycket mera, som individuella olikheter kunna inspela i de av föreningen valda priserna. I Danmarks produktionsstatistik för år 1913 angivas följande genomsnittspris på skodon åren 1913 och 1905, räknat pr par (priserna äro sannolikt erhållna genom beräkningar ur statistiska uppgifter å hela industriens tillverkningsmängd och tillverkningsvärde och därför i motsvarande mån osäkra eller schematiska): 1913

1905 Genomsydda: Herrkängor Damkängor Herrlågskor Damlågskor Barnskodon

9.35 7.75 7.15 5.60 4.40

8.30 6.50 4.50 3.io 2.80

Vända: Med överdel av läder » » » tyg .

2.S5 2.40

1905 Randsydda : Herrkängor Damkängor Herrlågskor Damlågskor Barnskodon

12.io 10.50 11.40 9.50 8.80

11.90 i 9.50 9.50 i 7.80

Andra tygskor: Kängor Lågskor

4.70 2.io

\

1.60¶I olikhet med den svenska skofabrikantföreningens uppgifter antyda de danska uppgifterna genomgående lägre priser för damskodon, beroende möjligen på att i damskodon även inräknats flickskodon eller eventuellt på olikheter i kvalitéer etc. Det torde på denna punkt närmast förhålla sig så, att priset, åtminstone i fråga om kängor, icke i allmänhet ställer sig väsentligt olika för herr- och damskodon, om än de däri ingående kostnadselementen kunna vara rätt olika. Ovanläder och tillbehör ställa sig sålunda i regel dyrare för damkängor (på grund av större skafthöjd m. m.), medan herrkängorna innehålla mera bottenläder. Arbetslönerna skilja sig däremot i regel icke väsentligt vid annars jämförliga kvalitéer 1 ). Vissa specialiteter kunna naturligtvis- utfalla dyrare. Så torde vara förhållandet med de 1 ) Beträffande fabrikerna I—III kan man i stort sett anse, att tillverkningen avsett uteslutande samt i ungefär lika mån herr- och damskodon. I fråga om fabrikerna V och VI är antalet mansskodon övervägande; skodon för vuxna utgjorde för fabrik V omkr. 90 och för fabrik VI c:a 75 % av hela tillverkningen.

61 av fabrik I tillverkade randsydda skodonen, som dragit större kostnader såväl i fråga om lädermaterial som — framför allt — arbetslöner. Slutligen hänvisas till i tab. 12 a och b meddelade priser. I fråga om kostnader för ingående lädervaror visa ovan meddelade Anmärkkalkyler en anmärkningsvärd överensstämmelse. Fabriken V har dock J*Ä^[J lägre sådan kostnad, än vad synes behöva framgå som en direkt följd i—vi. av de i tillverkningen ingående genomsydda skodonen (20 Jo). Självfallet kan man, såvida här icke är fråga om mindre noggranna uppgifter, återföra förhållandet såväl till kvalitéskillnad som till lyckliga inköp. I kalkyl VI, som avser pliggade skodon, torde sagda kostnad, i vad den avser ovanläder, förnämligast gälla smorläder. Kalkylerna 1—III visa också, om man tar hänsyn till den i noten förut anmärkta approximeringen för kalkyl I, tämligen god överensstämmelse i fråga om "övrigt material". Däremot förete de en betydande olikhet vid jämförelse med kalkylerna IV och V, som annars borde ha kommit de förstnämnda ganska nära. Möjligen har man i fallet IV att göra med en olikformighet i redovisningen, så att vissa här avsedda kostnader i stället upptagits under rubriken "lädervaror", vilken har en påfallande hög siffra. Tyvärr är emellertid möjligheten av felaktigheter i redovisningen icke utesluten. Motsvarande siffra för fabrik VI är måhända, med hänsyn till den låga kvalité, som kalkylen närmast är ett uttryck för, att betrakta som riktig. Rörande storleken av utgiften till löner till förvaltningspersonal och dylikt har tidigare anmärkts, att olikheterna härutinnan äro att hänföra till skillnaden i organisationsform (mellan aktiebolag och enskild firma). Ett specialfall är den låga siffran för fabrik V, vars ursprung antydes i not till tabellen. Arbetslönerna synas ävenledes hava fått ett någorlunda tillfredsställande uttryck i tabellen. I fallet IV kan man sannolikt tillskriva den i tillverkningen ingående kvantiteten vända skodon orsaken till den relativt låga siffran. Royalty utgår i allmänhet med visst belopp för varje par. Även energiförbrukningen bör i regel stå i direkt proportion härtill. Siffrorna för båda dessa faktorer visa också god överensstämmelse utom för fabrik VI. Denna har emellertid i tämligen stor utsträckning använt sig av hemarbetare för vissa slag av bearbetning, varav följer minskad användning av maskiner och energi. Återstående kostnadselement äro såväl på grund av sin natur som till följd av de med redovisningen följande svårigheterna ganska växlande. I ögonen fallande är den låga siffran för försäljningskostnader och frakter vid företagen V och VI. I fråga om sistnämnda fabrik upplystes emellertid, att hela produktionen avsattes till en grossist, och det sannolika är, att ett analogt förhållande bestod även i det förra fallet. De allmänna utgifterna äro mest skiftande. De höga kostnaderna för fabriken I kunna antagligen, liksom fallet torde vara med motsvarande kostnad för fabrik IV, sättas i förbindelse med nybyggnadsföretag. De stora allmänna kostnaderna för företaget II voro beroende på ogynnsamma omständigheter i allmänhet. Vinsten är också för detta företag synnerligen klen. Någon utdelning till aktieägarna kunde därför icke heller givas. I övrigt förete vinstsiffrorna ett tämligen normalt utseende. De något

62¶TILLVERKNINGSKOSTNADER ÅR 1913. Manskänga, s v a r t boxkalv Kostnadselement Randsydd Kr.

%

Kalkyl

VII

Bottenläder Ovanläder Tillbehör Arbetslöner Övriga kostnader

2.98 3.36 0.68 1.52 1.71

Genomsydd

Randsydd

Kr.

Kr.

%

VIII 29.0 32.8 6.6 14.8 16.7

Tillverkningskostnad s u m m a 10.25 100

Genomsydd

%

Kr.

IX

2.74 3.18 0.66 1.24 1.64

28.9 33.6 7.0 13.1 17.3

100¶Försäljningspris 10.49

Manskängor, , smorläder, dubbel botten;

Damkänga, svart boxkalv

1.90 4.12 0.82 1.52 1.71

%

X 19.0 40.8 8.1 15.i 16.9

10.07 100

Pliggad Kr.

%

XI

1.73 3.92 0.81 1.25 1.61

18.6 42.0 8.7 13.4 17.3

3.io 1.86 0.58 1.05 1.25

39.5 i 23.7 • 7.4 i 13.4 ! 16.0

10.49¶PROCENTISKA TILLVERKNINGSKOSTNADER ÅR 1922. R a n d s y d d a Kostnadselement

Ovanläder Tillbehör Arbetslöner Övriga kostnader Summa procent

Svart boxkalv

Svart chevreau

Manslågskor Svart chevreau

24.1 27.8 12.1 22.1 13.9

21.8 33.0 11.9 20.6 12.7

24.0 28.3 11.6 22.1 14.0

18.2 31.4 13.9 22.5 14.0

16.1 37.6 13.3 20.4 12.6

20.3 28.8 12.3 24.3 14.3

lOO.oo

lOO.oo

lOO.oo

lOO.oo

lOO.oo

lOO.oo

Manskängor

Svart boxkalv

Svart chevreau

Damlågskor Svart chevreau

Damkängor

Genomsydda Kostnadselement

Bottenläder Ovanläder Tillbehör Arbetslöner Övriga kostnader S u m m a procent

Vändsydda Pliggade

Manskängor

Damkängor

Damlågskor

Damlågskor

Mans- ! kängor

Svart boxkalv

Svart boxkalv

Smerting

Svart chevreau

Smorläder

24.3 28.6 12.9 19.7 14.5

18.0 32.5 15.1 20.1 14.3

29.2 17.7 15.6 24.3 13.2

17.4 29.6 15.8 24.2 13.0

33.0 20.2 13.5 20.0 13.3

lOO.oo

lOO.oo

lOO.oo

lOO.oo

lOO.oo

63 högre talen för fabrikerna IV och V böra, såsom också i noten till tabellen blivit antytt, ses i sammanhang med den ringa utgiften till förvaltningspersonal. V Det förut omnämnda, av skofabrikantföreningen lämnade ufcpgifts^J^ materialet för år 1922 är i sina detaljer av konfidentiell natur och de ab- kalkyler soluta siffrorna kunna därför icke meddelas. Här ovan anföras emel- för år lertid de procentiska talen för de år 1922 i tillverkningskostnaden in- 1915'.samt gående elementen. Med stöd av de relationer mellan tillverkningskost- t?ka kal naderna för olika slag av skodon, som enligt berörda kalkyler voro till- kyler för finnandes år 1922, hava motsvarande kostnader beräknats för år 1913 dr 1922. för genomsydda och pliggade, varvid en ur förut omnämnda primärmaterial hämtad, för ändamålet omgrupperad tillverkningskalkyl för år 1913 för randsydda skodon fått tjäna som utgångspunkt. Förutsättningen för beräkningen — nämligen att förhållandet år 1913 mellan kostnadselementen för å ena sidan en randsydd sko och å andra sidan en genomsydd sko o. s. v. var detsamma som år 1922 — torde kunna antagas vara på det hela taget riktig. Även om arbetskostnaden år 1922 utgjorde en relativt större andel av hela tillverkningskostnaden än fallet var år 1913, bör man kunna utgå ifrån att mängden på en randsydd, respektive genomsydd sko nedlagt arbete var oförändrad och att således relationen mellan kostnaderna härför var densamma. För randsydda damkängor av mot kalkyl III svarande beskaffenhet har samtidigt en kostnadskalkyl för år 1913 uppställts med ledning av tillgängliga uppgifter angående materialåtgång.

Då det kan vara av intresse att äga någon kännedom om tillverknings- Kalkyler blankostnaderna i allmänna drag, sådana dessa te sig vid den förhärskande vid dad tilltyp av fabriker, som framställa skodon av flera slag och således icke verkning. kunna anses vara specialiserade, ha ur det ovan omnämnda, redan anlitade material, som insamlats i och för specialundersökningen över 1913 års produktionsförhållanden, några kalkyler, gällande 8 st. aktiebolag, sammanställts efter ovan (sid. 59) använda grunder. Dessa sammanställningar hava det utseende, som angives å tab. sid. 64. En jämförelse mellan kostnaderna för lädervaror samt övriga material och förbrukningsartiklar var för sig samt sammanlagda antyder, att redovisningen icke skett efter fullt enhetliga grunder. Ser man på de summariska materialkostnaderna, visa de, förutom större jämnhet sinsemellan, en tydlig tendens att stiga, allt eftersom företagsstorleken minskas. Företeelsen är i och för sig naturligtvis icke orimlig, men den förnämsta orsaken till denna stegring kan man nog medo större skäl söka i den växande proportion, vari randsydda skodon ingå i totalproduktionen. Siffrorna hava ju för övrigt ett tämligen växlande utseende. Det har dock sitt intresse att jämföra dem med de tidigare (sid. 59) återgivna. Såväl arbetslöner som royalty stå genomgående på en lägre nivå än i fråga om randsydda skodon. Att royaltyn spelar en i stort sett så ringa roll torde bero på att man vid dessa fabriker haft mindre behov av med dylik avgift belastade arbetsmaskiner.

64 73 ^4 fl 73

TO fl fn 73

<N

\ox o ox \o

—I

—i

O

Ö l - H © ©

73 -U!

fl

G

fH

^ 03 o3 fl73^2

a fl K 73 ©

o^o^;

fl fl fl S 5b rH

TO

TO

fl73,Q

'T! M

r-J

te

TO fl A : fH 73 PH

o X ^ ^ x

73 4»)

§1 flr£!

03£

fn 73

O^äx

a § cl Si3^ o X 5 ^ ^

fH 73

\ox o ox \o

CM

»H

Ö

rH

00¶O i Tt< CO

A g g S 03 TO fl 73 -O

. . o3 73 M T3

C t fl

03 fl :o3 fn 73 >

!0N°0^

fl fl ö

fH 3MTOKTO

, . . 03 73 rW 6 C Ö C fH ÖC fl fn 73 PH r>

fl 73 rO

TH

TH

TH

O

Ö

T-i

Ö

Ö

O

O

O

TH

O

TH

m

—

Ö

i-i

ö

ö

O^OX»

gS g 2 03 03 G73X;

, , . 03 73 M bC73 fl JH W) fl 03 fl flS :o3 fn 73 PH > ^ o X

^ ^

TH

oo

o

o

W

W

TH

Ö

Ö

Ö

Ö

Ö

Ö

Ö

O

>

Oi<Ji CCrti Oi Oi T-i T-i

. fl

fH 73 G

fH

03 A: a

O

'•** G Ö » © o3 73 fl

•

: •

&

O =TH

rfl o

o

o fH•

_o3 J-

o A3

fn

a

s ° > w u u

03 (O

PH fH

°<

M

03 60 60fl

O

fla^

fl

o| a;

CJ

TO g

o

.fl

^-* - u

:o3 fn

fn O

o C> O

W M h

65 Utländska tillverkningskalkyler förekomma endast undantagsvis i litteraturen. Ett par av Kehe1) anförda kalkyler över tillverkningskostnaderna inom hantverk och fabrik av "ett par eleganta randsydda herrkängor av boxkalv" kunna emellertid här meddelas: Hantverk

Fabrik Kostnadselement /o

Ovanläder, foder, stroppar, ringar, hakar, band, fournityr Bottenläder Lön för skaftarbete T> » bottenarbete Avgift till skomaskinfabrik Driftkostnader och vinst Grossistens pålägg Detaljistens »

579 311 53 312

374 285 42 63 22 200

38.0 28.9

lOO.oo

4.3 6.4 2.2

89 378 1453

1442 Hantverkskalkylen härrörde från en skomakaremästare i Erfurt, som sysselsatte 8 gesäller och 3 lärlingar. Endast 2 stickmaskiner användes (för skaftarbetet). Fabrikskalkylen härstammade från en "på modernaste sätt" (tidpunkten är omkring 1908) inrättad skofabrik. En jämförelse med svenska fabrikskalkyler ger vid handen, att skillnaden väl icke är stor, men dock tydligt till den tyska kalkylens favör. Bottenlädret för de svenska skodonen (kalkyl VII) gick till 13 öre mera, ovanläder och tillbehör till 30 öre, arbetslöner till 47 öre mera, under det att övriga kostnader understego motsvarande tyska med 27 öre, möjligen beroende på större vinst för det tyska företaget. Inalles voro de svenska kostnaderna 63 öre större. Det bör emellertid erinras om att den tyska kalkylen gällde året 1907 och att sedan dess höjningar inträffat såväl av materialpris som arbetslöner 3 ). En tysk kalkyl för år 1913 måste således otvivelaktigt ligga högre än år 1907. Till frågans om tillverkningskostnaderna ytterligare belysning meddelas i tabeller 12 a och b några från skilda håll sammanbragta prisuppgifter, av vilka även tablån å sid. 66 och 67 sammanställts. Vid bedömningen av det föreliggande materialet 4 ) bör man erinra sig, att skillnaden mellan de amerikanska och de svenska skotyperna kan utöva ett avsevärt inflytande på jämförligheten, även i stort sett. Givetvis måste man räkna med att kvalitéskillnader kunna spela en större eller mindre roll för prisläget. Ser man på priserna för randsydd vara, synas dessa emellertid kunna tillåta den slutsatsen, att skillnaden i prisläge 4 ) icke motsvarade tullsatsens höjd, vilken uppgick till omkring 6 kr. pr par. Att skofabrikerna icke kunde utnyttja tullskyddet sig till vinst bör i varje fall framgå ur 1

) a. a. sid 59. ) Mk. förvandlade till ören enl. p a r i k u r s . ) E n b e r ä k n i n g med ledning av materialet i k a p . om arbetslöner visade en höjning av arbetslönen i T y s k l a n d från 1910 till 1913 med omkring 2 %. *) Skillnaden mellan g r o s s h a n d e l s p r i s och f a b r i k s p r i s torde observeras. 5 2

66¶År 1913 Amerikanska grosshandelspriser årsmedelpris pr par kr.

Våren 1913 År 1914 Ar 1913 Enskild svensk IndustrikommisEnligt ovan utgrosshandelsfirma sionens berättelse förda kalkyler (från fabrik eller bd I grosshandlare till (fabrikspriser) (fabrikspriser) detaljhandlare) kr. kr. kr. Råna

Herrskodon av chevreau

Herrkängor

sydda

av boxkalv 11.00 ä 11.50

kr.

sko don.

Herrkängor av chevreau (enkel sula) 11.00

Herrsnörkängor av kalvskinn, klaffskurna

„ Ar 1907 Tyska skodon enligt uppgifter i litteraturen

Skodon kalkyl I 12.03 II 10.88 III 10.49

Elegant herrkänga av boxkalv 9.8G

(fabrikens saluvärde enligt Rehe)

av boxkalv (enkel sula) 11.25

11.41¶Herrsnörkängor, klaffskurna, av slät boxkalv

av boxsida 10.25 å 10.75

7.29¶Herrknäppkängor, klaffskurna, av slät boxkalv 9.82

Damskodon (knäppkängor?) av slät boxkalv 8.11

Damkängor av boxkalv lO.oo a 10.25

Damkängor av chevreau (enkel sula) 9.50

av boxkalv (enkel sula) 9.45

av boxsida 8.75 å 9.25 D u r k

Damskodon (knäppkängor?) av slät boxkalv 6.19

s y d d a

s k o don.

i

Herrkängor År 1908 enligt kalkyl VIII Herrkänga av av svart boxkalv medelkvalité av boxkalv eller chev9.71 (beräknat 25 öres reau 8.oo vinst) (fabrikens saluvärde enl. Behr) Damkängor enligt kalkyl X av svart boxkalv 9.57

(beräknat 25 öres vinst) Lackpumps 5.13

67¶År 1913 Amerikanska grosshandelspriser årsmedelpris p r par kr.

Våren 1913 År 1914 År 1913 Enskild svensk Industrikommis- Enligt ovan utgrosshandelsfirma sionens berättelse förda kalkyler (från fabrik eller bd I grosshandlare till (fabrikspriser) (fabrikspriser) detaljhandlare) kr. kr. kr. A n dra

Herrskodon helskurna pådragsskor eller pådragspjäxor halvdubbel sula

Pliggade herrkängor av smorläder 8.oo ä 8.50

kr.

s k o d o n.

Pliggade herrPliggade herrkängor av smor- kängor av smörläder med dubbla läder sulor enligt kalkyl X I lO.oo

(beräknat 25 öres vinst)

4.15¶Damkängor, enkla med ä k t a narv

År 1907 Tyska skodon enligt uppgifter i litteraturen

Pliggade damkängor av d:o 6.oo ä 6.10

Pliggade skodon Pliggade damkängor av d:o med enligt kalkyl VI enkel sula 7.19 7.40

de i kapitlet framlagda kalkylerna, där vinsten uppgår till högst 58 öre pr par, men i regel håller sig vid vida lägre belopp.

XI.

Avsättningsförhållanden. Rörande inköps- och försäljningsmetoder i Förenta Staterna gör "Report" 1 ) följande uttalanden, vilka, även om de avse de mera onormala åren 1919 och 1920, torde hava sitt värde. De omständigheter, som leda till spekulation i hudar och läder, förefinnas icke vid avsättningen av skodon. I regel tillverka fabrikanterna skodon endast på order från detaljhandlande eller grossister 2 ) och till ett vid upptagandet av ordern överenskommet pris. Av 341 undersökta företag sålde 168 stycken från 75—100 % av sin tillverkning genom butiker, som av dem icke ägdes, 115 stycken över 75 % och 49 stycken under 75 % av sin produktion till grosshandlare (eller "jobbare") samt 9 stycken från 75—100 % av tillverkningen genom egna butiker. Kommissionen påvisar de stora differenser i bruttovinst, som förekommit hos olika detaljhandlande och för olika skodon under nämnda år. Dessa differenser, som resultera i högre priser för en grupp konsumenter än för en annan för samma sko och för skodon med samma tillverkningskostnader, kunna emellanåt tillskrivas enskilda detaljisters vinstbegär men äro i allmänhet beroende på tre faktorer, nämligen dels butikernas läge och inredning med därav följande räntor och andra utgifter, dels de olika tjänster som butiksinnehavaren tar i anspråk i fråga *) a. a. ) En uppgift i motsatt riktning av Behr i anf. arb. torde vara felaktig eller i varje fall föråldrad. 2

68 om resande, leveranser, kredit, returneringar etc, vilka medföra skillnader i driftkostnader, dels slutligen nödvändigheten att erhålla större vinst på modeskodon för att kompensera möjliga förluster på osålda lager, om modet växlar. Dessa omständigheter återfinnas — möjligen med undantag för modeväxlingarna — i detaljaffärer inom andra branscher, men kunna antagas, särskilt på grund av stilfrågans inflytande, vara mera kännbara i fråga om detaljpriser på skor än på flertalet andra förnödenheter. Det kan icke förnekas, fortsätter kommissionen, att allmänheten ställer vissa fordringar på butiksinnehavaren ifråga om lokaler, betjäning och modernitet och att motsvarande kostnader därför äro att betrakta som legitima kostnadselement. Det framhålles emellertid, att allmänheten är berättigad att under alla omständigheter få veta, huru mycket som i detaljpriset motsvarar fabrikationskostnaden och huru mycket som representerar utgifter för räntor, butikskostnader, moderisker etc. Av intresse i detta sammanhang är ett i amerikanska senaten år 1920 framlagt lagförslag, benämnt "The federal shoe branding act", som föreslår, att alla salubjudna skor, tofflor, kängor och sandaler skola hava fabrikantens namn och nettoförsäljningspris instämplat i sulan. Opinionen inom skoindustrien är tydligen enhällig i sin opposition mot förslaget. Huvudargumentet är, att allmänheten icke skulle kunna bedöma storleken av och variationerna i bruttovinsten, representerad av skillnaden mellan det in stämplade priset och skohandlarens försäljningspris, detta enär allmänheten icke plägar besinna, att bruttovinst icke är detsamma som nettovinst, att olika detaljisters utgifter för samma sko kunna vara olika (av redan nämnda orsaker), att driftkostnaderna för detaljisterna i en bransch kunna vara större än i en annan samt att inom samma skobutik vinstmarginalen på en modeartikel måste vara större än på en annan. Ett liknande försök i England, nyligen iscensatt å frivillighetens väg av affärsmän, har misslyckats. En kommittérapport om detta försök medgav, att prisstämpling kunde vara av värde för köparna vid stigande priser, men att under en period av fallande priser skodon med gamla prisstämplar komme att saluhållas tillika med nystämplade sådana. Till förmån för prisstämplingen anföres, att man kunde räkna på att detaljisten skulle vara intresserad av att upplysa köparen om skälen för bruttovinstens storlek. Resultatet skulle därför icke ined nödvändighet bliva menligt för de butiker, som offra mera på lokal, betjäning, stil etc. och kunna lägga värdet av butikens renommé till skons värde. Det skulle alltid finnas köpare, som vore villiga att betala för modernitet i stil eller för privilegiet att köpa på ett fashionabelt eller välbeläget ställe eller för fördelen att få varan hemsänd, erhålla kredit o. s. v. Svensk I Sverige har man i förordningen av den 9 maj 1919 en lagstiftning mot lagstift- e|;t oberättigat användande av mindervärdiga material i skodon.1) Genmg nom anbringande av särskilda slag av stämplar skall sålunda utmärkas, huruvida i skodonen, vare sig överhuvud eller på vissa ställen, använts papp, resp. konstläder eller icke. I samma förordning stadgas även, att skodon skola, därest de äro tillverkade inom landet, förses med tillverkarens inregistrerade varumärke eller firmabeteckning samt, därest de 0 Sv. förfs. 219—221 år 1919.

69 äro införda från utlandet, med importörens motsvarande märke eller beteckning jämte ordet "import". Förordningen torde ursprungligen hava framkallats av speciella kristidsförhållanden men anses dock alltjämt kunna hava betydelse för upprätthållandet av sunda och lojala metoder vid såväl tillverkning som försäljning. Detaljistens övervägande betydelse för skohandeln sammanhänger nära med smakfrågans förut påpekade dominerande roll i skofabrikationen. Detaljhandlarna träda i direkt beröring med kunderna och lära noggrant känna deras smak och tycken. Grossistens verksamhet består i regel däri, att han samlar prover från flera fabriker och med dem besöker detaljhandlaren, varjämte han förutom en del dyrare och mera speciella skodon oftast för standardartiklar i branschen. Dessutom förser väl även grossisten den kundkrets, som av olika anledningar ej brukar nås av skofabrikanterna. Förutsättningarna för standardtillverkning inom skobranschen äro i allmänhet tämligen begränsade och särskilt inom ett så ringa avsättningsområde som Sverige. Man kan därför icke vänta sig denna sida av skoomsättningen särdeles utvecklad. Emellertid funnos omkring år 1913 åtminstone trenne fabriker (med en sammanlagd produktionsmängd av omkring 314 000 par), vilka avsatte hela sin årsproduktion till grossist. I någTa fall voro sko- eller lädergrossister själva ägare av skofabriker. Försök ha inom landet även gjorts av skofabriker att avsätta produktionen genom egna försäljningsställen, ehuru de i allmänhet icke torde ha varit av store omfattning. Den i början av 1900-talet nedlagda Svenska skofabriken hade dock ett 10-tal försäljningslokaler. Det synes sannolikt, att den längre drivna specialiseringen inom Förenta Staternas skoindustri även givit grossistomsättningen större möjligheter till utveckling än i andra länder. Att döma av skilda uttalanden 1 ) från tiden omkring 1909 spelade i Tyskland skofabrikernas försäljning till grossister en underordnad roll. Rehe anger, att fabrikernas avsättning till de större skoaffärerna äger rum genom förmedling av egna resande eller genom provisionsresande, under det att de mindre skobutikerna och sådana, som föra skodon såsom biartikel, fourneras av grosshandlare. En enda skofabrik 2 ) avsatte sin produktion direkt genom egna butiker landet runt (120 stycken dylika), utan att dock enligt Rehe därigenom något väsentligt förbilligande av varorna ernåddes 3 ). Grundandet av dylika fabriksbodar sågs med mycket oblida ögon av skohandelns målsmän. I tre städer i Tyskland hade vid sagda tidpunkt bildats inköpsföreningar, vilka hade till uppgift att utesluta resande- och agentkostnaderna vid inköpen. Föreningarna spelade härvid huvudsakligen rollen av agent, och då de hade vissa utgifter för ledning av rörelsen m. m., ansågs den vunna besparingen vara av föga betydelse. Skobutikernas läge i de mindre städerna i Tyskland betecknas av Rehe såsom synnerligen dåligt, under det att med städernas (och företagens) tilltagande storlek läget i allmänhet blir bättre. Orsaken till det dåliga resultatet ansågs ligga i missförhållandet mellan kapitalbehovet, omsättningen och förtjänstkvoten. *) Rehe a. a. sid. 42—50; Behr, sid. 66—77. 2 ) Conrad Tack & Co. i Burg. 3 ) Så länge firman fann avsättning för sin produktion till gällande priser synes den icke heller ha behövt sänka sina priser.

70 Driftkapitalet för en skobutik är mycket stort. Endast lagervärdet angives för även de minsta uppgå till minst 8 000—10 000, för de större till 30 000—50 000 Mark (allt omkring år 1909). För en viss butik av förra storleksslaget uppgick den årliga omsättningen till 8 000, för en annan med 50 000 Mks lager till endast 16 000 Mark. Det beräknades, att dessa affärer för att kunna förränta sitt lager och bestrida övriga omkostnader nödvändigtvis måste räkna med 25—30 % tillägg på varan vid försäljningen. Omsättningen var även i storstäder jämförelsevis liten. Det kunde anses som normalt, om lagret omsattes en gång årligen, såsom gott resultat, om det sker en och en halv gång och som en sällsynthet, om det sker två gånger om året. Behr anser, att detaljhandlanden i storstäderna på grund av höga butikshyror etc. genomsnittligt försäljer med 50 procents, ja, vid utpräglade modeartiklar till och med med ännu högre tillägg. Dock händer det ofta, att vissa artiklar i reklamsyfte slumpas bort till väsentligt lägre priser. Den starka konkurrensen mellan skobutikerna och de jämförelsevis stora risker, som det dyrbara lagret medför vid inträffande stagnation i avsättningen på grund av modeväxlingar, väderleksförhållanden, prisändringar etc, leda ofta till betalningsinställelser och fallissemang inom skohandeln, varvid lagren komma i marknaden till underpriser och oroa denna. Lättheten att erhålla kredit — vilket förhållande i sin ordning bottnar i konkurrensen skofabrikerna emellan — har åtminstone tidigare varit en för sunda förhållanden ogynnsam faktor, och ansträngningarna ha därför inriktats på att i görligaste mån motarbeta och begränsa detta onda. Detta har väl i regel skett genom yrkesföreningarnas verksamhet. I Sverige har sålunda läderbranschens fabrikant- och grossistförening med sådan framgång genomfört en reformering av kreditförhållandena mellan skofabrikanter och skohandlande, att läget där numera anses bättre än inom andra branscher. Här nedan lämnas en sammanställning över storleken av genom Skooeh läderbranschens fabrikant- och grossistförenings utredningsbyrå utredda ackords- och konkursärenden under vissa år (siffrorna äro hämtade ur de i föreningsorganet publicerade revisionsberättelserna): Konkursbevakningar

Slutförda ackordsärenden År Skuldsumma

Därav prioriterad

Kr. 1910 1911 1912 1913 1914 1915

1 289 881.42 1 351 268.30 648 320.57 1137 252.99 465 301.47 1 166 565.40

283 585.03 87 082.04 153 813.25 57 951.47 167 686.47

Utdelning till oprioriterade i medeltal %

Bevakat kapital

54.81) 57.8 2 ) 2 ) 59.9 54.4

263 887.03 464 851.88 449 244.36 540 578.il 416 448.96 767 624.68

Kr.

*) Berättelsen uppgiver ej, om till oprioriterad eller ej. 2 ) Siffran ej angiven; i stället omnämnes att tillgångarna till oprioriterade uppgingo år 1912 till 56.9% (av skulderna), 1913 till 60.7%.

71 Aren äro redovisningsår från juli till juni. Uppgifterna beröra även läderhandeln men kunna sägas i övervägande grad hava avseende på skohandeln. Antalet konkursbevakningar eller ackordsärenden är av olika anledningar icke lämpligt som indikator och har därför uteslutits. Man måste även beträffande de angivna summorna erinra om att i ackords- eller konkursstatens summa ingå — förutom privatskulder, bankskulder, borgensförbindelser etc. — fordringar ej blott från skofabrikanter utan även från skogrossister samt till viss del även fordringar från firmor inom andra branscher, vilka haft anledning att bevaka sina intressen genom läderbranschens utredningsbyrå. Sedda i sammanhang med övriga företeelser inom skobranschen under denna period — varom närmare i slutkapitlet — få siffrorna i varje fall en viss betydelse. Nyss nämndes, att enligt tyska källor skohandeln måste räkna 25 a 30, ja, till och med 50 % tillägg på varan vid försäljningen. Enligt den amerikanska undersökningskommissionens resultat 1 ) var ett tillägg av 40—50 Jo det vanligaste inom Förenta Staterna under åren 1918 och 1919. Inom den svenska skohandeln kan enligt inhämtade uppgifter nämnda tillägg sägas hava uppgått till högst 25 % för grövre skodon, mellan 25 och 33 °/o för mellankvalitéer och 40 a 50 % för lyxskor (lackskor, brokadskor, sidenskor, utpräglade modevaror etc), undantagsvis högre.

XII.

Kapitalställning och räntabilitet.2) Den av tull- och traktatkommittén verkställda särskilda statistiska utredningen av industriens ifrågavarande förhållanden omfattar, vad skoindustrien beträffar, 32 aktiebolag av 36 år 1913 befintliga. Då aktiebolagens omsättning representerade nära 75 % av hela skoindustriens, kan det frambragta materialet anses vara tillräckligt representativt. För 1911 redovisas 23 bolag. Ytterligare 3 voro i verksamhet men kommo på grund av olikhet i bokslutsperioden ej med i sammanställningen förrän år 1912. Vid 1914 års slut når antalet upp till 34. Någon uppdelning av företagen efter olika produktionsriktning har ej kunnat genomföras och är på grund av industriens relativa homogenitet ej heller nödvändig. Indelningsgrunden för de fyra första grupperna har därför blivit företagsstorleken. I en femte grupp ha samlats några företag, som på grund av bedriven affärsrörelse och vissa andra anledningar ej äro fullt jämförbara med övriga företag. Året 1914 kan icke betraktas som normalt men har i detta sammanhang sitt givna intresse. Det framgår av siffrorna för årsvinsten i procent av aktiekapital och eget kapital, att ökningen i denna icke var betydande. I själva verket är den mindre än för åtskilliga andra industrier, varibland läderfabrikerna, som haft möjligheter att snabbare utnyttja konjunkturerna under det första krigsåret. *•) Report, appendixtab. 34. 2 ) Siffrorna äro hämtade ur en för tull- och traktatkommittén av H. Hörlin verkställd utredning angående hithörande förhållanden inom den svenska industrien i allmänhet.

72¶SKOINDUSTRIENS BALANSSTÄLLNING OCH RÄNTABILITET. Generalsammandrag. 1911 1000 kr.

%

1912 1000 kr.

%

1913 1000 kr.

%

1914 1000 kr.

i

o/ /o

! Balans. Tillgångar:

|

Fast egendom Maskiner

2 352 1667

3 680 2 236

—

4 096 2 644

4 917 3 111

— —

Summa

4 019

—

5 916

—

6 740

—

8 028

—

—

—

835 Summa anläggningar

3 812

5 268

6 010

57 5 779 3 843

0.4 42.8 28.5

125 7 653 4 524

0.7 43.6 25.7

202 9 538 5133

1.0 202 45.6 12 969 24.6 6 465

Avskrivningsfond (—)

Aktier Lager Fordringar och kassa Summa tillgångar

26.8 0.8 i 48.3 ' 24.1

13 491 100

17 570 100

20 883 100

4 667 737 420 615

5 902 1289 577 753

6 510 1345 896 775

8 052 1414 636 1487

6 439

8 521

9 526

5 91

O.o

5 131

O.o 0.8

5 134 200 11018

O.o 31 0.6 135 1.0 200 52.8 14 874

0.1 0.5 0.7 55.5

26 829 100

Skulder: Aktiekapital Reservfond Övriga reserver Arets vinst Summa eget kapital Skattefond Välgörenhetsfond Obligationslån

6 956

Summa skulder Aktiekapitalets

8 913 50.7 51.6 13 491 100 17 570 100 20 883 100

26 829 100

förändringar:

Nytillkomna Nyemission Gratisaktier

1210 25 —

—

425 183 —

980 17 545

—

Räntabilitet. Arets vinst i % av:

615 Aktiekapital Eget kapital Utdelning i % av: Eget kapital Arets vinst

753 13.2 9.6

345 6.5 4.7 49.4

1487 11.9 8.1

12.8 8.8

409 5.8 4.o 45.8

18.5 12.8

6.3 1 4.3 52.8 1

7.0 4.8 37.8

73 Räntabiliteten samt förhållandet mellan eget och främmande kapital ävensom lagerstorleken visa inom de olika storleksgrupperna följande siffror (1 000-tal kronor): Procenttal Netto- Utdel- Lager vinst ning i % av FrämFräm- i % av- i % av tillEget Eget mande mande eget aktie- gångkapikapikapikapi- kap. kap. arna tal tal tal tal

Absoluta tal

År

Antal företag

I. 5 0 0 - 1 . 0 0 0 kr.

1911 1912 1913 1914

2 3 3 4

1896 1577 2 615 1980 2 680 2 335 3 880 2 780

54.6 56.9 53.4 58.3

45.4 43.1 46.6 41.7

7.2 6.7 6.0 11.0

4.0 4.8 3.8 6.1

34.4 36.6 42.1 42.5

II. 2 5 0 - 5 0 0 kr

1911 1912 1913 1914

4 5 5 5

1564 2 366 2 646 2 848

1623 2 207 2 751 2 983

49.1 51.7 49.0 48.8

50.9 48.3 51.0 51.2

12.1 9.4 9.4 13.5

12.5 8.5 11.0 10.6

53.0 45.7 51.7 52.5

III. 1 5 0 - 2 5 0 kr

1911 1912 1913 1914

4 5 6 6

850 1009 1220 1300

937 1148 1314 1872

47.6 46.8 48.1 41.0

52.4 53.2 51.9 59.0

5.5 7.5 6.3 8.7

4.2 4.2 3.3 5.4

35.3 47.4 48.5 53.9

IV. 100—150 kr

1911 1912 1913 1914

8 9 9 9

974 1120 1140 1283

1 650 2 014 2 221 3 239

37.1 35.7 33.9 28.4

62.9 64.3 66.1 71.6

5.4 5.2 5.1 12.1

4.6 3.8 3.1 5.0

51.0 51.2 52.o 52.8

G r u p p och aktiekapital år 1914 (1 000-tal kr.) i

Starkt framträdande skillnad de olika grupperna emellan företer egentligen endast det främmande kapitalets relativa storlek. Man finner härvidlag en tydlig ökning från den första till den fjärde gruppen med en accentuerad klimax ifråga om den sistnämnda. Räntabilitetens utslag äro mindre framträdande, men dock tydligt nog utvisande de större företagens företräden. De individuella resultaten göra sig emellertid här gällande, framför allt inom andra gruppen, där de exceptionella vinsterna inom ett enda bolag väsentligt inverka på resultatet för hela gruppen. Ser man på vinstens storlek i relation till det egna kapitalet, finner man i stort sett en tydlig tillbakagång för alla grupperna från år 1911 till år 1913, en utvecklingsgång, som i själva verket endast utgör en fortsättning på en från 1910 års vinstresultat jämnt fallande linje. Såsom i ett följande kapitel närmare utföres, har denna tillbakagång sin sannolika, orsak i en i samband med överproduktion alltmera skärpt inhemsk konkurrens. Härom vittnar även den efterhand ökade siffran för lager i procent av tillgångarna. Från 1912 till 1913 kan dock en viss stegring i skopriserna samtidigt ha utövat någon inverkan. Den i stort sett allmänna regressen hindrar dock icke, att åtskilliga företag kunna uppvisa mycket goda vinstresultat. Det är överhuvudtaget ett särdrag hos skoindustrien, att företagen tendera att samla sig kring maximum och minimum av vinst, under det att genomsnittsnivån är mindre väl representerad. Detta framgår med all tydlighet av efterföljande sammanställning, utvisande företagens fördelning på förräntningsgrupper. Grupperingen kring vinstsiffrorna på 0—4 procent och 8—20 procent är särskilt år 1913 framträdande. Av samtliga 32 aktiebolag ligga en-

74¶SKOINDUSTRIENS

RÄNTABILITET.

Fördelning av företagen på 1911

Förräntningsgrupper: Nettovinst i % av eget kapital 30—35 % 20—30 % 12-20 % 8-12 % 6 - 8 % 4 - 6 % 2 - 4 % 0 - 2 % £ 0 - 4 % B 4 - 8 % £ 8-12 % fe 12—26 % Summa

förräntningsgrupper.

1912 Antal företag

Eget kapital 1000 kr.

3 1 10

628 754 3 557

2 3 2

350 370 546

171 Antal företag

1913 Eget kapital 1000 kr.

7 7 3 8 2 5

3 018 1455 330 1715 893 1019

1914 Antal företag

Eget kapital 1000 kr.

Antal företag

Eget kapital 1000 kr.

1 i 6 7 2 1 2 9

44 231 2 810 1921 405 160 1496 1541

2 3 9 5 5 2 1 5

473 1 156 4 669 1025 2 345 368 99 1247

1 1

733 95

6 439

8 521

9 526

dast 7 jämförelsevis obetydliga utanför dessa båda grupper. Den finansiellt svaga gruppen har otvivelaktigt till stor del sin motsvarighet i den förut omnämnda fjärde gruppen, hos vilken det främmande kapitalet intog ett accentuerat stort utrymme. XIII.

Tullpolitiken och dess verkningar. A. Redogörelse för tullpolitiken sedan 1880-talet. Tullsatsernas växlingar under de 4 sistförflutna årtiondena framgå av sammanställningen å sid. 75. Tullpoliti- I motion vid 1888 års riksdag väcktes förslag om införandet av tullar ken före fö r becksöms- eller s. k. sjöstövlar samt för skodon med bottnar av trä Triget ^ r e s p - ^ ö r e o c n ^ ö r e P r k&- Bevillningsutskottet föreslog, att i motionen omnämnda slag av skodon måtte hänföras till rubriken "skodon, andra slag" och sålunda åsättas en tull av 94 öre pr kg. Denna hemställan bifölls av riksdagen. I 1888 års tullkommittés förslag till ny tulltaxa hade vidtagits förhöjningar av tullsatserna å samtliga slag av skodon. Kommittén ansåg nämligen, att den inhemska skomakerinäringen hade att motstå en hård utländsk konkurrens, vilket framgick av att införseln av skodon betydligt stegrats. De införda skodonen voro dessutom av en underhaltig beskaffenhet, men till följd härav och såsom produkter av massfabrikation också mycket billiga. Den utgående tullavgiften för ett par dylika skodon utgjorde en ren obetydlighet, och det skydd, densamma avsåg att lämna den inhemska tillverkningen, reducerades än ytterligare genom

75¶TULLSATSERNAS FÖRÄNDRINGAR "/» 1882-1922 A SKODON AV VÄVNAD OCH SKINN. «/» 1882— 30/6 1888

1/7 1 8 8 8 — 20/6 1892

21/6 1 8 9 2

2.35 0.80l)äl.40" 2 )

9.oo

—1897

1898— 24/6 1 9 0 6 - »/121911 — 23/6 1 9 0 6 30/11 1 9 1 1 1922

Skodon: av s p å n a d s v a r a : 2.35

i av s k i n n : med t r ä b o t t n a r O.so^äl.io 2 ) ävensom becksöms- och sjöstövlar saffians-, karduans-, färgade, pressade eller lackerade .. fria

9.oo

9.oo

1.50 0.85

1.40 0.94

9.oo

6.oo

5.oo

6.ooä2.oo3) 2.oo tv 6.oo3

6.oo 1.40 de i förhållande härtill0.94 icke obetydliga införselavgifter, som 2.oo 2.ooutgingo för 1.00 materialierna. P å grund härav föreslog kommittén följande tullsatser för skodon, ej spec: av hel- eller halvsiden 1 kg. 6.oo kr. av yllefilt el. segelduk, med eller utan lädersulor 1 „ 1.50 „ av annan vävnad ävensom av saffians-, karduans-, färgade, pressade eller lackerade skinn 1 „ 4.oo „ med bottnar av trä, ävensom becksöms- och sjöstövlar.. 1 „ 0.60 „ andra slag 1 » 2.oo „

I proposition till 1892 års riksdag med förslag till ny tulltaxa hade kommitténs förslag beträffande dessa punkter upptagits oförändrat. Bevillningsutskottet ansåg, att tullen å skodon av hel- eller halvsiden borde på grund av varans egenskap av lyxartikel höjas från det av kommittén föreslagna beloppet av 6 kr. till 9 kr. pr kg. Då utskottet ansåg, att denna egenskap av lyxvara jämväl tillkom skodon av saffians-, karduans-, färgade, pressade eller lackerade skinn, föreslogs, att även denna tullsats höjdes från av kommittén föreslagna 4 kr. till 6 kr. pr kg. De med sistnämnda slag av skodon förut i gemensam rubrik sammanförda skodon av annan vävnad än siden, yllefilt eller segelduk ansåg utskottet böra uppflyttas i näst föregående rubrik, vars tullsats 1 kr. 50 öre ansågs bättre överensstämma med sådana skodons värde. Slutligen hade utskottet för skodon med bottnar av trä samt becksöms- och sjöstövlar med hänsyn till dessa artiklars prisbillighet och ansenliga tyngd samt på grund av att de förbrukades uteslutande av de mindre bemedlade samhällsklasserna beslutit föreslå en tullsats av endast 25 öre per kg. 4 ) 2 ) 3

Av yllefilt eller segelduk. Av annan ej s. n. vävnad. ) V12 1911—"/s 1921: svartfärgade, lackerade el. färgade annorl. än svart 6.00, andra el. av pälsverk 2.00. 12/5 1921—1922: med bottnar, fastsatta vid ovanlädret och bindsulan uteslutande med pligg, stift el. skruvar, ävensom skodon av pälsverk 2.00, andra 6.00.

76 1 övrigt hemställde utskottet om bifall till de i Kungl. Maj :ts prop, föreslagna tullsatserna. Beträffande den för "skodon, andra slag" föreslagna tullsatsen av 2 kr. reserverade sig utskottets samtliga andrakammarledamöter. Reservanterna åberopade, vad presidenten i kommerskollegium i en vid ämbetsverkens utlåtande över tullkommitténs betänkande fogad reservation i fråga härom anfört, nämligen att det vore olämpligt att genom en tullförhöjning hämma den alltmer tilltagande förbrukningen av en sådan nödvändighetsvara som skodon, i synnerhet som en sådan förhöjning ej ansågs behövlig, enär den inhemska tillverkningen ökats och fabrikationen av skodon sålunda var stadd i framåtgående. På grund härav ansågo reservanterna, att den i propositionen föreslagna och av utskottet tillstyrkta tullsatsen för "skodon, andra slag" av 2 kr. pr kg. var för hög, och föreslogo därför en tullsats av 1 kr. pr kg. för dessa artiklar. Riksdagen godkände utskottets förslag utom vad tullen å "skodon, andra slag" beträffade, i fråga varom reservanternas hemställan vann riksdagens bifall. Vid riksdagarna 1893, 94, 95 och 96 väcktes förslag om höjandet av tullen på "skodon, andra slag". Som motiv härför framhöll man den inhemska skomakerinäringens svåra läge under trycket av en alltmer tilltagande import av skodon. Frågan huruvida en tullförhöjning borde äga rum gjordes emellertid beroende av huruvida den samtidigt föreslagna tullförhöjningen å läder beviljades. Höjdes denna tull, ansågs även tullen å "skodon, andra slag" böra höjas. Å andra sidan framhölls av motståndare till ifrågavarande tullförhöjning, att den konkurrens, för vilken den inhemska skomakerinäringen var utsatt, ej så mycket härrörde sig från importen av utländska skodon som fastmer från den inhemska fabriksmässiga tillverkningen därav, vilken under de senare åren gått alltmer framåt. Då emellertid förslagen om höjning av lädertullen ej biföllos, blevo även ifrågavarande motioner, som åsyftade förhöjning av tullen å "skodon, andra slag", av riksdagen avslagna. Då 1897 års riksdag slutligen höjde tullen å läder, bifölls som en följd härav även en vid samma års riksdag gjord framställning om förhöjning av tullen å "skodon, andra slag" till 2 kr. pr kg. Denna tullsats trädde i kraft den 6 april s. å. Från och med den 24/6 1906 sänktes tullen å saffians-, karduans-, färgade, pressade eller lackerade skinn till 5 kr. pr kg. i samband med avslutandet av handelstraktaten med Tyskland. I och med ikraftträdandet av ny traktat med Tyskland höjdes emellertid denna tullsats åter till 6 kr. från och med den 1 december 1911. Samtidigt erhöll rubriken en formulering (jfr anm. 3 till förestående tablå), som mera överensstämde med teknikens dåvarande ståndpunkt i fråga om tillverkning av finare skinnsorter. Benämningen saffians- och karduans- samt pressade skinn ansågos sålunda kunna utgå, då skodon av därmed betecknade skinn dåmera dels hade ringa användning, dels tillika vore svartfärgade eller färgade annorlunda än svart. Enligt gängse tullbehandlingspraxis hade av svarta skodon endast de hänförts till skodon av färgade skinn, där den svarta färgen nedträngt

77 i skinnet och färgat snittet. Denna praxis fastslogs genom särskild anmärkning till rubrik 210 i tulltaxan av den l\12 1911. Det visade sig efterhand, att det ofta var förenat med svårigheter att Tulltaxevid tullbehandlingen avgöra, huruvida skodon av svarta skinn voro fär- a^r?nf?* gade eller ej; dessa tulltekniska svårigheter voro dock under normala förhållanden av mindre omfattning, enär skoimporten dels var jämförelsevis obetydlig, dels omfattade huvudsakligen finare skodon. År 1919 och 1920 tilltog emellertid införseln av skodon av såväl svarta som kulörta skinn högst ansenligt, och svårigheterna vid tullbehandlingen trädde i allt mer öppen dag, varför generaltullstyrelsen den 2/2 1921 ingick till Kungl. Maj:t med anhållan om revidering av tulltaxans bestämmelser i fråga om skodon. Dessa svårigheter hade av allt att döma sin orsak i den pågående utvecklingen inom läderframställningens teknik. Då det stipulerades en högre tullsats för bland andra även "svartfärgade" skodon, avsåg man otvivelaktigt att därmed träffa endast skodon av vissa mindre och finare skinn, särskilt get- eller kalvskinn, vilka ofta voro färgade i färgkittel, varemot den billigare tullen tänktes utgå för de skodon av större och grövre skinn, som tidigare i stor utsträckning köptes av de mindre burgna befolkningslagren. Ovanlädret till dessa skodon plägade vanligen färgas med pensel eller borste och skodonen kunde också lätt uppsnyggas genom borstning med blanksvärta. Det synes icke osannolikt, att en sådan skillnad mellan båda nu nämnda slag av skodon förr kunde i allmänhet konstateras, som åsyftas i berörda anmärkning till rubrik 210 i tulltaxan av den 1/12 1911. Emellertid hade redan långt före denna tidpunkt, särskilt genom kromlädertillverkningens uppsving, en ändring inträtt i fråga om bruket att bära dylika enklare svärtade skodon och numera förekomma dessa i mycket liten omfattning. Den tidigare läderframställningen var i allmänhet baserad på vegetabilisk garvning. Då kromgarvningen började vinna terräng, kunde man möjligen vänta, att skodon av dessa skinn, vid vilkas beredning färgen i regel stannade på ytan och nedträngde i skinnet endast där detta var av lösare beskaffenhet, såsom å hals- och bukdelar, skulle, ehuru till stor del av dyrbarare beskaffenhet, inkomma i landet under den billigare tullsatsen. Detta synes emellertid icke ha inträffat. Anledningen härtill synes till dels ha varit av tullteknisk art. Generaltullstyrelsen uttalade sålunda i sin ovan berörda framställning, att bestämmelsen i den till rubrik 210 fogade anmärkningen torde hava grundats på en åtminstone inom tullverket förr gängse uppfattning, att den färg, ofta av blåaktig ton, som framträdde i snittet av kromgarvade skinn, härrörde sig från färgningen. Detta överensstämde emellertid enligt vunna upplysningar icke med verkligheten, utan uppkom denna färgton vid garvningen. Med den tolkning av bestämmelsen i ovannämnda anmärkning, som •senare fastslagits beträffande skodon av svartfärgade skinn, undginge skodon av kromgarvade skinn, vilka utgjorde huvudposten av införseln, praktiskt sett att träffas av den högre tullen, och det fåtal skodon, som drabbades därav, vore icke av en kvalitet, som motsvarade differentieringen i tullbeskattningen. Generaltullstyrelsen framhöll för den skull, att om anmärkningen bort-

78 toges och sålunda alla skodon av svartfärgade skinn hänfördes till rubrik 210 (tull 6 kr. pr kg.), vilken i så fall skulle omfatta även grova arbets och andra skodon av enklare slag, måste tullen för dessa komma att ställa sig oproportionerligt hög. Huruvida skodon av skinn av annan än svart färgtyp vore förfärdigade av färgat skinn kunde på grund av i utlandet numera använda behandlingsmetoder ofta endast avgöras genom kemisk undersökning, varvid den undersökta varan förstördes, ett förhållande, som särskilt i fråga om mindre partier drabbade importören jämförelsevis kännbart. Även beträffande sistnämnda slags skodon framhöll generaltullstyrelsen att, därest — såsom syntes sannolikt — syftet med den högre tullsatsen varit att träffa skodon, som hade karaktären av lyxvara, med hänsyn till den användning brunfärgade skinn alltmera fått vid tillverkning av sport- och andra grövre skodon, den högre tullsatsen verkade vida utöver vad sålunda kunde antagas hava varit avsett. Generaltullstyrelsens skrivelse remitterades till tull- och traktatkommittén, som, med hänsyn till önskvärdheten av en ur tull synpunkt mera ändamålsenlig skillnad emellan grövre och finare skodon, föreslog att lägga det sätt, varpå bottnarna å skodonen voro fastsatta vid ovanläder och bindsula, till grund för indelningen av tulltaxerubrikerna, ty merendels voro å grövre skodon bottnarna fastsatta medelst pligg, stift eller skruvar, under det att å finare skodon sulan i regel fastsattes medelst s. k. randsyning. Kungl. Maj:t framlade i prop, nr 267 för 1921 års riksdag tullkommitténs förslag till ändring av tulltaxerubrikerna 210 och 211, varigenom dessa skulle erhålla följande förändrade lydelse: Skodon: andra: av skinn 210 med bottnar, fastsatta vid ovanlädret och bindsulan uteslutande medelst pligg, stift eller skruvar; ävensom skodon av pälsverk 211 andra

1 kg. 2 kr. 1 „ 6 „

Enär den förebragta utredningen otvetydigt ådagalade, att med de ifrågavarande bestämmelsernas dåvarande omfattning så avsevärda lulltékniska olägenheter voro förenade, att en snar ändring vore av behovet starkt påkallad, ansåg sig bevillningsutskottet böra biträda förslaget, som endast avsåg en provisorisk lösning i avvaktan på resultatet av tull- och traktatkommitténs fortsatta utredningar på området. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ändringsförslag, vilket trädde i kraft den 12/5 1921. Den antagna tulltaxeändringen kan sägas hava åstadkommit en i stort sett mera ändamålsenlig grund för tullbehandlingen. Dock upphörde ej helt och hållet de tulltekniska svårigheterna. Tull- och traktatkommittén hade sålunda framhållit, att till införsel förekomme grövre arbetsskodon med dubbla sulor, vilka förenats medelst söm (till större likhet med randsydda skodon), ehuru bottnarna fastsatts vid ovanlädret medelst stiftning. För att utröna huru härmed förhöll sig måste i en del fall skodonen söndertagas, varigenom de givetvis förstördes.

79 I tab. 13 och 14 återgivas tullsatserna för skodon i några främmande Tullsatser länder ävensom de svenska tullsatsernas storlek i förhållande till varu- • in~ oc}l värdet omkring år 1913. utlandet. B. Tullarnas betydelse för skoindustriens utveckling. Kastar man en blick på siffrorna över Sveriges införsel och tillverkning Tullhöjav skodon under 1890-talet (se tab. 2 och 3) finner man, att den år 1897 ningen av den 6 april i kraft trädda tullförhöjningen haft en omedelbar inverkan är 189?i fråga om införseln. Denna sjönk från 135 ton år 1896 till 95 ton år 1897. Närmare besett belöpte sig sistnämnda års import till 43 ton med den billigare tullen från årsskiftet fram t. o. m. den 5 april, till 33 ton under de återstående tre fjärdedelarna av året. Under åren 1898 och 1899 sjönk införseln ytterligare till en nivå av omkring 50 ton, vilken obetydliga siffra den sedan icke ens åter uppnår förrän vid tiden för världskrigets utbrott. Skattar man värdet av de omkring 1896—97 införda skodonen till omkring 10 kr. pr kg., vilket lärer få anses vara en snarare för hög än för låg siffra, visar sig införselminskningen från 1896 till 1897 uppgå till knappa 400 000 kr., från 1897 till 1898 till c:a 375 000 kr. Motsvarande siffror för ökningen i tillverkningsvärdet voro 1.5 och 3.81) milj.. Under det följande året var tillväxten åter något mindre, då den uppgick till 1.8 milj. Året 1900 visar en tillbakagång med 1.6 milj. Under femårsperioden 1901—1905 var den genomsnittliga årliga ökningen i tillverkningsvärdet omkring 1.2 milj. Under den tullhöjningen föregående femårsperioden höll den sig omkring 0.7 milj. Såväl den omständigheten, att tillverkningsökningen väsentligt översteg införselminskningen, som den relativt lugna utvecklingen under den närmaste tiden efter tulländringen antyda, att den starka ökningen i tullsatsen för finare skodon icke haft iögonenfallande omedelbara verkningar. Detta är i full överensstämmelse med skotillverkningens allmänna förutsättningar på denna tid. Skodon voro, såsom i förra kapitlet redan i korthet blivit omnämnt, ännu icke i större omfattning föremål för fabriksmässig tillverkning utan framställdes alltjämt till övervägande del hantverksmässigt. De tekniska svårigheter, fabrikerna under sin uppväxtperiod hade att kämpa emot, voro också avsevärda. Allmänhetens anspråk på utseende, styrka och passform hos skodon kunde fabrikerna till en början icke efterkomma. Endast det billiga priset kunde förmå allmänheten att reflektera på fabriksgjorda skodon. De billiga materialierna voro emellertid ofta orsak till att köparens beräknade besparing uteblev. Det bör erinras om att ovanlädrets behandling vid skons framställning å rent mekanisk väg ställer speciella krav på hållfasthet, dem läderframställningstekniken ännu vid denna tidpunkt icke i allo kunde uppfylla. Importuppgifterna (tab. 2 a) giva också vid handen, att det huvudsakligen var skodon av grövre skinn, som infördes (1893—1896 c:a 90 % ) 2 ) . Det är mycket möjligt, att en större eller mindre del av dessa voro handgjorda. x ) ökningen för år 1898 kan till någon del vara att tillskriva en stegring i priset på skodon. Jfr prisuppgifterna för fabriken B i tab. 12 b. 2 ) Enligt upplysningar till 1888 års tullkommitté utgjordes större delen av de införda kvantiteterna av skodon för kvinnor och barn.

80¶Den fort- Efter hand som fabrikernas tillverkningar stego i kvalité 1 ), tillvunno vecldinen ^ e s*§> allmänhetens förtroende. Den stegrade köpkraften hos alla beV eftfter\897. folkningslager, särskilt de kroppsarbetande, och de samtidigt sjunkande eller åtminstone i förhållande till kvalitetsförbättringen icke stegrade priserna gåvo ytterligare anledning till den följande raska utvecklingen, som fortgick ostörd av utländsk konkurrens. Fabrikernas tilltagande antal.

Rörande detaljerna i denna utveckling, tidigare berörd i första kapitlet, lämna uppgifterna i tab. 1 och 3 upplysning. Det kan med hänsyn till skofabrikationens förutsättningar (jfr kapitlen om företagsstorlek, specialisering och avsättningsförhållanden) knappast sägas vara i högre grad anmärkningsvärt, att denna utveckling sker lika mycket i form av företagens mångfaldigande som i varje företags egen storlekstillväxt. Å andra sidan ligger dock den frågan nära till hands, om ej den starka tillväxten i företagarnas antal har en betydande orsak i den lockelse, som utövats av exceptionella företagsvinster. Härvid bör man dock erinra sig, att den nya fabriksrörelsen utvecklade sig så att säga på ruinerna av den gamla hantverksrörelsen och att det följaktligen för många hantverksmästare måste ha varit ett livsvillkor att anpassa sig efter de nya betingelserna och ombilda den gamla hantverksrörelsen till en fabrik. Från specialundersökningen för år 1913 meddelas i nedan följande tablå vissa uppgifter av intresse i detta sammanhang: 1871 1881 1886 1891 1896 1901 1906 1911 —1880 —1885 —1890 —1895 —1900 —1905 —1910 - 1 9 1 3 Antal fabriker, anlagda under tiden Antal firmor, grundade under tiden

2 S:a

73¶Man ser härav, att fabriksbyggandet tager fart redan under första hälften av 1890-talet. Tillväxten sker dock efter stigande skala genom de båda följande 5-årsperioderna. Ännu i skedet 1906—10 visar sig ingen avmattning, särskilt om man samtidigt fäster blicken vid den under denna period särskilt livligt pågående ny- eller ombildningen av firmor 2 ). Huruvida den svenska skoindustriens utveckling skulle tett sig lika gynnsam, även om tullhöjningen av år 1897 uteblivit, är en fråga, som med hänsyn till naturen av hela det ovan skisserade utgångsläget näppeligen kan besvaras med någon säkerhet. Det är väl dock, även om man tar de subjektiva och individuella momenten i avsättningsförhållandena i betraktande, sannolikt, att de vid ifrågavarande tidpunkt väl utvecklade industrierna på utländsk botten, särskilt tysk, skulle vållat den uppåtsträvande svenska industrien avsevärda svårigheter, om tullskyddet stannat vid det gamla. Så bör saken ha tett sig åtminstone vid tiden för övervägandet av förändringen, då den efterföljande utvecklingen av konsumtionen och "lyxvarans" övergång till nödvändighetsvara icke kunde förutses. 1 ) 2

Omkring sekelskiftet började randsymaskinen komma i användning. ) Etablering av ny firma kan ju ske av skilda orsaker, såsom på grund av dödsfall, affärens försäljning, ombildning till aktiebolag etc.

81 I själva verket var den år 1897 genomförda tullhöjningen av 1 kr. pr kg. för skodon av enklare slag av föga omvälvande karaktär i och för sig. Enligt till 1888 års tullkommitté meddelade upplysningar uppgick tullskyddet för de vid denna tidpunkt i större omfattning importerade "vanliga fruntimmerskängor av rossläder" till föga mer än 6 % av varuvärdet 1 ). Genom den år 1897 företagna höjningen ökades detta skydd till omkring 17 %, en visserligen hög men dock icke uppseendeväckande siffra. Den viktigaste faktorn ifråga om tullskyddets utveckling torde i själva verket ha varit den så småningom försiggående förändringen av genomsnittsvarans beskaffenhet och — i följd härav — av konsumenternas efterfrågan. Såsom det redan framgått av redogörelsen för tullpolitiken i första avdelningen av detta kapitel, ansåg bevillningsutskottet vid 1892 års riksdag, att egenskapen av lyxvara jämväl tillkom skodon av saffians-, karduans-, färgade, pressade eller lackerade skinn, varför utskottet föreslog en höjning från det av 1888 års tullkommitté föreslagna beloppet av 4 kr. till 6 kr., ett förslag, som också antogs av riksdagen. Efter hand som läderframställningstekniken utvecklades, utjämnades emellertid skillnaden mellan denna högt beskattade lyxvara och den lägre beskattade genomsnittsvaran. I det föregående ha redan förändringarna ifråga om svartfärgade skodon blivit närmare berörda. Smakutvecklingen medförde dessutom, att kulörta skodon fingo en förut icke anad allmän användning, särskilt såsom sommar sko don. På detta sätt måste omfånget av högt beskattade d. v. s. högt tullskyddade skodon hava vuxit högst betydligt och i en säkerligen icke förutsedd omfattning. Man kan taga för givet, att denna sakernas gestaltning hunnit i stor utsträckning bliva verklighet, redan då 1909 års tulltaxekommitté föreslog den förut omnämnda omredigeringen av hithörande tulltaxerubriker i och för ernående av bättre överensstämmelse med teknikens dåvarande ståndpunkt ifråga om tillverkning av finare skinnsorter. Genom den sedan den 12 maj 1921 gällande lydelsen av tulltaxan har man otvivelaktigt erhållit en mera rationell indelningsgrund för skodon av olika beskaffenhet, åtminstone så länge nuvarande tillverkningsmetoder bliva i huvudsak oförändrade. Däremot synes det väl kunna ställas i fråga, om hela den till rubrik 211 förda mängden av skodon, vilken omsluter såväl genomsydda som vända och randsydda arbeten, kan anses motsvara begreppet lyxvara, vilket en gång utgjorde motiv för påläggandet av den höga tullsatsen (6 kr.). Detta skulle möjligen kunna upprätthållas för randsydda och eventuellt en del vända skodon 2 ), men näppeligen på något sätt för genomsydda, där ej materialet (guld- eller silverskinn, lackläder etc.) vid speciella slag kan fälla ett annat utslag. Även i fråga om randsydda gäller dock numera, att de i stor utsträckning övergått till att bliva en vardagsvara, om ock av genomgående bättre kvalitéer. Enligt den förebragta utredningen 3 ) utgjordes den svenska skoindustriens tillverkningar redan år 1913 en*) Ett dussin vägde 8 kg. och kostade i utlandet 78 kronor. Införselavgiften belöpte sig alltså till 7 kr. 52 öre; emellertid måste den inhemske tillverkaren för råmaterialierna till av honom tillverkade skodon erlägga omkring 2 kr. 53 öre i tull. Det effektiva tullskyddet stannade därigenom vid ungefär 6 %. 2 ) Inom gruppen "vända" återfinnas sådana artiklar som "pungar", småbarnsskodon, vilka näppeligen någonsin kunna skjutas in under begreppet lyxvara. 3 ) Se kap. om specialiseringen. 6

82 dast till 13 % av pliggade, skruvade eller metallfästa skodon, medan vända representerade 11, genomsydda 32 och randsydda 44 % av produktionen. År 1921, som ju dock icke kan betraktas såsom ett fullt normalt år, hade randsyproduktionen stigit till nära 67 %, d. v. s. omfattade 2 /3 av hela tillverkningen (allt räknat efter antalet par). Undersökningarna av de svenska skofabrikernas tillverkningskostnader år 19131) gåvo, även om materialet måste betraktas såsom icke tillräckligt exakt och i varje fall av alltför knapphändig beskaffenhet, likväl anledning till den slutsatsen, att de svenska tillverkningskostnaderna vid tidpunkten ifråga ingalunda lågo så högt över utlandets, representerade av tyska och amerikanska priser, att skillnaden motsvarade det högsta tullbeloppet 6 kronor. Detta utesluter ju emellertid icke, att framställningskostnaderna tidigare kunnat ställa sig relativt högre i förhållande till samma utländska tillverkningar. Ett sådant förhållande är ju med hänsyn till den mindre utvecklade tekniska ståndpunkten och den ringare avsättningen snarare det sannolikaste. Marginalen har dock näppeligen någonsin vidgat sig till 6 kronorsbeloppet. Från en sådan skillnad hade man ju för övrigt ingalunda utgått vid tullsatsernas fastställande. Den egentliga skyddstullsatsen hade stannat vid den relativt blygsamma siffran 2 kronor. Följderna Då nu på grund av den ovan skisserade utvecklingens förlopp tullav tull- s kyddet på väg från 2 till 6 kronor var i verkligheten för en allt större föränd- °* el a v tillverkningen statt i en successiv ökning, kan det vid olika tidrade punkter hava ställt sig högst olika för olika fabriker, beroende på i vilkaraktär. ken omfattning dessas tillverkning av "lyxskodon" ökades på grund av en ökad efterfrågan. Det är sannolikt, att de ekonomiska förutsättningarna under detta skede, då den inhemska konkurrensen ännu var långt ifrån sin fulla utveckling, varit synnerligen gynnsamma för skofabrikerna. Detta antydes också av de tyvärr blott alltför sparsamt förekommande uppgifter angående aktiebolagens tidigare utdelningar, som lämnas i tab. 15. Denna är sammanställd av genom kommerskollegium inhämtade och till tull- och traktatkommittén överlämnade uppgifter. Ser man på vinstresultatet, finner man i ett fall en rätt betydande utdelning under 1890-talets första hälft. Siffrorna giva emellertid för övrigt till känna, att stor olikhet råder mellan olika företag. I flera fall inträder vinststegring under 1904 eller närmast följande å r fram mot 1907. En viss avmattning gör sig tydligen gällande omkring åren 1907 och 1908, sedermera följd av en ny uppgång under några år. Det är för övrigt tydligt, att ett material av denna art lätt kan giva anledning till förhastade slutsatser och därför måste bedömas med försiktighet. Vad utdelningens storlek beträffar, sammanhänger denna givetvis både med företagets bokföringssystem och dess sätt att disponera vinsten. Vid s. k. familjebolag kan det tänkas, att vinsten delvis uttages i form av tantieme och löner, varigenom dubbelbeskattning å aktieutdelningen undvikes. Medeltalet aktieägare för aktiebolag inom hela skoindustrien utgjorde endast 12 2 ). Motsvarande siffra för garveriindustrien och gummiindustrien var 25, resp. 40. Det är sålunda mycket möjligt, att de verkliga förtjänsterna inom skox ) 2

Se kap. om tillverkningsekonomi. ) Sp. U. sid. 130.

83 industrien kunna hava varit bättre än vad utdelningsprocentsiffrorna — gratisemissioner oavsett — giva vid handen 1 ). För övrigt är tydligen materialet ofullständigt och omfattar icke alls de av enskilda personer ägda fabrikerna. Kommerskollegii specialundersökning fäster uppmärksamheten vid det förhållande 2 ), att flertalet av de under årtiondet 1891—1900 tillkomna 21 skofabrikerna ha uppnått stor industriell betydenhet, under det att motsatsen äger rum i fråga om de 40 stycken under det nästföljande årtiondet grundade. Av dessa var det blott 7 stycken, som år 1913 ägde ett bruttotillverkningsvärde av över % miljon kr. Samma karaktär kunna, de under perioden 1911—1913 anlagda fabrikernas (6 st.) utveckling anses ha antagit. En sådan utvecklingsgång var också nära nog given under de föreliggande förhållandena. De tidigt anlagda fabrikerna hade hunnit över läroåren, då tullskyddet ökades och kunde därunder växa sig starka och väl uthärda även den senare ansättande inhemska konkurrensen. De under en alltmer stegrad konkurrens uppkommande fabrikerna funno färre möjligheter att utveckla sig. Den inhemska konkurrensens tryck blev efterhand allt kännbarare för särskilt de svagare företagen. Under en följd av år var talet inom fackkretsar om överproduktion permanent och fackpressen såväl som industriidkarnas sammanslutningar ägnade frågan ett livligt intresse. I facktidningen anordnades i början av år 1910 en rundfråga, avseende att erhålla ett svar på frågan varför läder-, respektive skopriserna icke följde råvarupriserna. Svaren lämna bidrag till belysning även av andra spörsmål. Uppfattningen bland skofabrikanter om befintligheten av överproduktion kommer här redan starkt till synes, ehuru visserligen företrädare för en motsatt åsikt icke saknades. Anmärkningar riktades även mot existensen av vissa skofabriker, som tillverkade underhaltig vara. Samtidigt bliva emellertid vissa missförhållanden inom skohandeln föremål för uppmärksamhet. Och det är detta moment, som efterhand kommer i förgrunden under fortsättningen av diskussionen. Med anledning av skrivelser från skohandlareföreningarna i Stockholm och Göteborg utsåg Svenska skofabrikantföreningen på årsmöte i november 1910 några kommitterade för utredning av förhållandena inom skobranschen, varvid man närmast torde hava haft frågan om de "illojala skorealisationerna" för ögonen 3 ). På ett av kommitterade arrangerat möte med representanter för skohandlareföreningarna formulerades ett förslag till gemensamma bestämmelser mot illojal konkurrens, avsedda att biträdas av skohandlareföreningarna inom riket. De viktigaste av dessa voro 1) realisationer av skodon böra i möjligaste mån undvikas; 2) under säsongerna, tiden omfattande 15 mars—1 juli och 1 september—15 januari, får realisation ej äga rum; 3) under övriga tider av året står det var och en fritt att realisera, dock att tiden för varje firma med en eller flera affärer, oavsett olika firmanamn, begränsas till högst 8 dagar i följd pr säsong; 4) anslag, annonser och skyltar, som angiva "försälj1

) Därav behöver emellertid icke följa, att de av tabellerna framgående förskjutningarna i vinstresultaten under hög- och lågperioder skulle hava i verkligheten utfallit väsentligt annorlunda. 2 ) Sp. U. sid. 123. 3 ) Sveriges läder- och skoindustri nr 17 — 1910.

ning av inköpt konkurslager", "tillfällig skoaffär", "tillfällig skorealisation", "slutförsäljning" — som ej avser affärens upphörande — och liknande få ej förekomma. Dessutom riktades till skofabrikantföreningen en vädjan att medverka till bekämpande av den osunda konkurrens, som bestode i auktionsförsäljning av skodon och vilken särskilt bedrivits i Malmö och Lund 1 ). På extra möte i januari 1911 tog fabrikantföreningen ställning till en del av de sålunda framlagda spörsmålen. Dess beslut gick i huvudsak ut på att, till dess frågan om bekämpande av illojal konkurrens inom skobranschen vore till fullo utredd, ingen av föreningens medlemmar skulle äga att vare sig direkt eller indirekt öppna s. k. fabriksbodar. Kommittén hade föreslagit, att föreningens medlemmar skulle förbinda sig att på platser, där skohandlareförening finnes, icke sälja skodon till andra än föreningsmedlemmar. Mötet ansåg sig icke kunna på sakens dåvarande stadium fatta definitivt beslut i saken men uttalade sin sympati därför, varvid det betonades, att en överenskommelse under alla omständigheter icke kunde göras effektiv, förrän å ena sidan Sko- och läderbranschens fabrikant- och grossistförening lämnat sin medverkan därtill och å andra sidan skohandlarnas organisation vunnit en tillfredsställande form och betryggande omfattning. Något av vikt i denna fråga utöver det relaterade synes icke sedermera hava blivit bragt till offentligheten. Man får antaga, att det vid denna tidpunkt så klart i ögonsikte hållna målet, bekämpande av den illojala konkurrensen, genom organisationens utbredning i motsvarande grad kommit sitt förverkligande närmare. En fullt tillfredsställande lösning av skoförsäljningens alla spörsmål kan emellertid, bl. a. på grund av de inspelande smak- och modefrågorna, knappast nås. Enligt uppgift fattar också den nuvarande ledningen för skohandlareförbundet 2 ) såsom sin förnämsta uppgift att genom upplysning åstadkomma den önskvärda barriären mot osunda strömningar inom affärskutymen. Skohandelns förhållanden kommo något år senare ånyo i förgrunden inom fackdiskussionen. Denna gång gällde det de ofta förekommande ackordsuppgörelserna, vilka allt för ofta ansågos lättvindigt ingångna och bidrogo att oroa den vederhäftiga skohandeln. Läderföreningen hade därför också såsom en av sina viktigaste överenskommelser påbjudit, att intet ackord under 60 % skulle få antagas 3 ). Något större omfång synes denna opinionsyttring dock icke ha fått. Den bästa utgångspunkten för ett bedömande av denna fråga skulle helt naturligt erbjudas av uppgifter om tillverkningens kvantitet, lagerförhållanden o. s. v. För den period, under vilken klagomålen taga sig de starkaste uttrycken — åren omkring 1910—12 — har den officiella årliga statistiken dock endast värdeuppgifter. Kommerskollegii specialundersökning har emellertid för år 1913 förebragt en utredning om hithörande förhållanden, visserligen endast omfattande 39 fabriker med ett omsättningsbelopp, som motsvarar 73 procent av de på denna punkt undersökta 74 skofabrikernas sammanlagda omsättning men likväl i viss mån upplysande. Ur arbetet i fråga må här anföras: 1

) Sveriges läder- och skoindustri nr 2 — 1911. ) Sveriges skomakeriidkares och skohandlares riksförbund är uppdelat på 2 sektioner, en för hantverkets och en för handelns företrädare. Ordföranden i handelssektionen är också förbundets ordförande. 3 ) Sveriges läder- och skoindustri nr 7 — 1912. 2

85 "De av översikten omfattade företagen ägde, såsom synes, vid redogörelseårets början ett fabriksvarulager av sammanlagt 364 284 par skodon, saluvärderade till 2 300 039 kr., medan motsvarande siffror vid årets slut utgjorde resp. 448 914 par och 2 917 338 kr. En ökning av lagerbeståndet med icke mindre än 84 630 par och 617 299 kr. är alltså att iakttaga, vilket innebär en kvantitetsökning med omkring 23 procent och en ökning av det beräknade saluvärdet med ända till närmare 27 procent. Det åsatta saluvärdet utgjorde i genomsnitt för ingående lagret 6.81 kr. och för utgående 6.50 kr. pr par, medan de försålda skodonen betingade i medeltal 7.08 kr. pr par. Av den påvisade lagertillväxten kan bl. a. den slutsatsen dragas, att 1913 års inhemska skotillverkning varit större än motsvarande marknadsbehov, och att ifrågavarande tillväxt alltså synbarligen bestyrker vissa till offentligheten framförda påståenden rörande en inom skoindustrien förefintlig överproduktion. Tillsammantagna utgjorde årets omsättningsbelopp och utgående lagervärdet 31.8 milj. kr., varav på sistnämnda värde ensamt kommo 9.18 %, vilken relationssiffra i och för sig ingalunda kan betecknas som synnerligen hög." Ställd i samband med de i tabell å sid. 73 anförda siffrorna för lagrens storlek i förhållande till det egna kapitalet får den nu relaterade onekligen ökad betydelse. Som mera indirekta uttryck för ett visst produktionstillstånd kan man betrakta uppgifter angående företagens tillväxt i antal. Man får då medgiva, att siffrorna i tablån å sid. 80, som för perioden 1911—13 upptar endast 17 anläggningar och ombildningar sammanlagt eller c:a 6 per år, under det att motsvarande årsgenomsnitt för den närmast föregående femårsperioden uppgår till 10 st., gott kunna anses utgöra ett tecken på nedgång. Å andra sidan bör det vara tydligt, att den förut skisserade starka expansionen icke kunde fortsätta i oändlighet utan av sig själv måste avstanna, då mättnadsstadiet var uppnått eller närmade sig. Genomsnittsuppgifter angående dividenderna äro, som förut bemärkt, inom skoindustrien av föga utslagsgivande karaktär. Detta genomsnitt uppgick för åren 1909—1913 enligt specialundersökningen till 5.33, 6.24, 5.75, 4.91 och 5.26 % respektive. Det år, då talet om överproduktion var som livligast, eller år 1910, var utdelningen som störst. Räntabilitetssiffrorna i det föregående kapitlet låta dessutom förstå, att flertalet av de redovisade fabrikerna lämnat ordinära, en del t. o. m. goda utdelningar. Något tydligt, direkt bevis för befintligheten av en allmän överproduktion synes sålunda ej heller vara att hämta ur dessa förhållanden. Det är väl emellertid icke heller nödvändigt, att ett marknadens tillstånd av övermättning tar sig direkt mätbara uttryck. Sakläget utesluter icke, att en större eller mindre del av fabrikerna haft en ökad känning av konkurrensen och måst uppbjuda ett större mått av krafter än förut för att kunna bestå i kampen för tillvaron. Denna skärpta konkurrens, som var en naturlig följd av den föregående utvecklingen, måste anses vara ett i allo bestyrkt faktum. Det behöver givetvis icke innebära någon motsägelse, om under dylika tider likväl förekomma goda utdelningar, särskilt inom en industri, där varans avsättning är så beroende av individuella moment. Ser man på läget inom skohandeln, sådant det framgår av uppgifterna i kapitlet om avsättningsförhållandena, måste man medgiva, att branschen synes ha haft vissa svårigheter att kämpa med,

86 även om förhållandena så att säga behärskats av ett väl genomfört system för kreditfrågornas reglering. För skoindustrien i dess helhet (71 företag) uppgick enligt specialundersökningen av kommerskollegium siffran för avskrivningar på varufordringar till c:a 205 000 kr. eller 0.51 % av samtliga utgifter, för läderindustrien till c:a 203 000 kr., resp. 0.64 %, för pälsvarufabrikerna till c:a 90 000 kr. och 1.99 % av utgifterna. I jämförelse med läderindustrien är siffran för skoindustrien icke påfallande hög — snarare låg, om man besinnar olikheten i avsättningsförhållandena — men i och för sig är beloppet icke obetydligt och utgjorde omkring 18 procent av den tidigare omnämnda (sid. 59) i specialundersökningarna framdeducerade vinsten, 1141638 kr. Enligt uppgiften om ackords- och konkursärendenas omfattning åren 1910—15 kan året 1913 icke betraktas såsom i detta avseende exceptionellt och företeelsen får väl därför anses hava varit konstant, åtminstone under sagda period. Det är å andra sidan icke sannolikt, att förluster i form av avskrivningar å varufordringar kunna helt och hållet undvikas. Skohandeln har med sitt relativt stora lager och sin relativt ringa omsättning samt sina speciella moderisker i allmänhet ett labilt och irritabelt jämviktsläge. Allmänhetens förmåga att bedöma kvaliteten hos skodon är givetvis mycket begränsad. Tillfällighetsrealisationer med underhaltiga varor eller konkursrealisationer med ordinära varor till exceptionella priser måste därför verka oroande på avsättningen, även om de äro i det stora hela av obetydlig omfattning.1) Det är väl det slutliga tillståndet av effektiv konkurrens, som nedtvingat den svenska skoindustriens tillverkningskostnader på det jämförelsevis låga plan, på vilka desamma, enligt vad utredningen förut lagt i dagen, befunnit sig omkring år 1913. I diagram, uppgjort efter införskaffade, i tab. 12 a och b återgivna prisuppgifter från olika firmor, finner man detta återspeglat i de svenska priskurvornas rörelser. Man ser här huru de svenska skoprisernas linjer i icke ringa utsträckning följa en annan riktning än de amerikanska och engelska. l ) Det är väl förnämligast ur denna synpunkt, som man får se skohandlarnas oro för realisationer. De i ett föregående kapitel omnämnda cirkulären från tyska och engelska fabrikantsammanslutningar riktade sig därför också till allmänheten och försökte hos denna inskärpa, att den för ett lägre pris icke kunde påräkna skodon av lika god kvalité.

År 1894/-95 -96 -97 -98 -99 1900-01 -02 -03 -04 -05 -06 -07 -08 -09 1910 -11 -12 -13 191*

Läderpriser.

Skopriser.

XI. Amerikansk vaxkalv 3 D-fot. XII. Amerikansk kromkalv 3 D-fot. XIII. Amerikanskt ekgarvat sulläder.

Amerikanska grosshandelspriser. VI. Herrsnörkängor, randsydda, av kalvskinn, med skaft av getskinn. VII. Herrsnörkängor, klaffskurna, randsydda, av kalvskinn. VIII. Herrskodon, randsydSvenska grosshandelspriser XIV. da, av chevreau. (pr halvår). IX. Arbetsskodon av spalt. IV. Herrskodon av boxkalv. V. Herrskodon av smor- Engelska exportpriser d skodon. X. Ur Stat. abstract. läder, pliggade.

Svenska fabrikspriser. I. Randsydda herrskodon av boxkalv, fabrik B. II. Pliggade herrskodon av smorläder, fabrik A. III. Randsydda damkängor av boxkalv, fabrik A.

Arbetskostnad. Arbetskostnad i Sverige år 1913, återförd till 1894 enligt kurvan för amerikanska arbetslöner.

88¶CM O O : o OS CO CO CO

t rH

l Q O 5 t » O 0 H CO CO CO CO T J I

t - co c o r^ GO CO CM CO c o co T H CD CM CO © T J I T J I T J I T J I ia

ta r - CM co co CO T J I •>• CO CM GM GM T H CO OS a s i n t-- c o a s r-l T J I l>- OS t ~ co o ta a s co lOiOiQiOO H ^ I C i t D O

IM O • * I O H 00 CD CM CM TJI co as O J i—i o GM T J I a s a s cc OS i—I OS CO O CM CM CM CO CO CO CO CM CM CO CO T J I T J I I O O

«3 m

2r B£ dig

fl

»-i

©-2 •go

c3 O)

co as o

t— CM

i n co IO co —i O

r - l CO r H CO

n

£a co o

03 CO

o -"4

> bO

a3

fl

03 P5

M

b015 A,c3 O l , *

co ta co TJI co as i—i i-i c o co t - O S O J l O 03 CO CM CO CO CO co co co T J I T J I

CO —

CD CO 1 ^

co co TJI as t ^

lOiDiOiOCO

fl w to

UJ

O id t> •* CO OS T j i t^- T j i r H as CM co as r~ oocoioco-* co o as co co CO C- CO CM iO co co co co as CO CO t~ CO CO

fl b

«3 bo

bo cö

fl,

fl"S

aa

Pi

fl

rbcO

(H ca

03 —i

rfl

© U

-M ^S 0

iniocoioio

coasiot>-io

m ii

co i n t - o co co as © r- as

03 00

O l > 0 rH o TJI co as

3ö

»O O

O

,JvJ

O

> fl

s« „

f > o o a s o CO 0 0 H H H ( M " >2* . r - t OS OS OS OS "

9 GO 7-1

ta

o o o o o as as as as a .

-< 03

.21 »-

^1 0 ) r i 4 rHrQ

co t - co as o

O O O O rH as a s a s a s as

rH CM CO -H/I ta

co t - co as o

r H i—I r H r - l

r H r H r H r H GM

-H

a s a s as a s as as as as as ras H rH rH rH rH

O N i O H t o CM CM T J I GM rH O CD CO CO CO O CM CO r H 110 i n CD r H CO r H c o i * T J I r - CM CM c o ta co T J I GM t^- r H CO CO H ^ O I O T J I CM CD CO T J I CM t ^ CO C^ CO CM O l f l H H ^ t ^ T P f f l H H H CO CM CO CO CO

O

CÖ

rH rH

rH

> fl ö - ^ c3 bc£ a <ö £ fl X co

as

>

. 03

© r-H jO IH T~4

u

e3 fl

T"*

«M

rH

CO CO r H CM T J I O CO O CM CO r H r H CM

c- co ta ta co O r H -Hl ta CM ICJ t - r- cc o T J I o ta c o ta r H I - H r H r H CM

CO iv r f l W $ CO

** > c bo

CM CM CM CM GM

fl

Ö + J 0 ) O)

Ji *

rH

+J -M -M

rH

>

"*

T H CO r H CO

CO T J I CO T j i T j i

COC~OSCMlO

T j i CO CM T j i l O CO O O O rH CO CO CM CM CO r-i CM CO CO GM

bo.S

a A

-3300

-M Jaj

03¶J J »rH

•MS—1 r^ o3 cö 03 03 03

C0

rH rH rH S -r^cé >fl ,as as as r H r H CM GM SM

0 I»

o-2

to

-£ 5 O *M

P rfl

o

to 03

»03

^

S

03 02

rH

T-l r-t

T-i

fl

O

CO r C fl

=3 S

r H CM CO T j i CD

i-Ö

>ä

fH * M

C O T J I C O T J I C O

CM

O

CO 0 0

r*

OS

fl s

rf!

r* '-i

rH

O

CD

tn rH a» PH

rH . S

S 2 GM GM GM

2 r©- l

O fl«M r H CM CO T j i lT3 CO CO CO CO 0 0

oo co co oo oo

CO C- 00 o s o CO CO 00 0 0 OS cc c o oo c o co

U0 CO t-- CO OS o Os os os Os os OS os os os o MH x co co co oo oo co co oo os r H GM CO T j i

t! ^

rH -M bo

rH

r>

fl*ö ® fl os os os os bo >

Ö

£

ta CM o a ; t-- a s ^

TH

ca **

c o 00 c o c o ^ j i T J I »o >o

_HfcDo3 r H r H GM CO GM T-i CM OS r H CO CO CO CO GM CO

bfi

+J

03 03 03 03

0--liS^i < H 3 to MM o3 - M r H G M CO ta GM CO l O r H CO CC C - CM GM T-i T—1 i H CO T j i

e Cl

no

CM CM CM CM CM

o

to 2t fl ^r;

-M bfi :o3 - M

3 •SS

T H CM co TJI

.s ^

CD

•©•

r° *

r S 'r-l ti

fH OJ

ä a fl bt] rn

AJ C3 O r^

co

CÖ rH rQ CO CÖ

T3«M

Ö

fl 03 •*

C

HOrli! T j (J) »-, • M r—1 0 )

flr-J CO

H -

89¶TAB. 2 a. IN- OCH UTFÖRSELN AV SKODON AREN 1893—1921. S

År

k

d

o

o

n

med bottnar av av finare skinn av grövre skinn av hel- eller av annan (färgade, trä, ävensom S u m m a 6) vävnad 6) eller av pälshalvsiden *] pressade, becksöms- och x 3 sjöstövlar ) lack ) >) verk m. m. ) Införsel Utförsel Införsel Utförsel Införsel Utförsel Införsel Utförsel Införsel Utförsel Införsel Utförsel ton ton ton ton ton ton ton ton ton ton ton ton

3.o

2.1 2.4 2.5

0.2 0.9 3.1

97.8 123.1 123.4

23.6 33.0 32.3

O.i 0.2 O.i

— —

7.4 8.1 13.7

2.2 4.9 11.9

107.6 133.9 139.8

27.4 40.6 50.3

O.i 0.2 0.1 0.2 0.2

5.1 3.2 0.4

3.3 2.8 4.7

5.8 11.9 0.2

5.o

— —

0.4 0.9 5.0

0.2 0.2 0.2 0.3 0.2

— — — —

13.4 15.5 15.9 14.8 26.8

13.3 12.8

O.o O.o

117.8 76.3 36.8 30.8 19.2

134.8 95.1 57.6 51.1 50.3

57.5 59.0 1.0 1.0 5.0

1901 1902 1903 1904 1905

0.1 02 0.6 0.5 0.6

0.1 0.4

21.5 22.7 23.0 10.8 11.0

5.5 7.1 4.1 4.3 2.5

0.2 0.1 0.1 0.2 0.2

— — — —

16.7 23.7 19.7 16.1 25.1

42.0 51.3 49.2

5.6 9.1

1906 1907 1908 1909 1910

12.0 12.7

6.6 8.5 4.1 2.5 1.5

0.3 0.2 O.i 0.3 0.2

— — — — —

27.5 15.8 12.9 16.9 12.6

0.6 5.3

5.6 1.6 7.2 0.1 7.8 2.o 6.7 14.6 lO.o 1 714.5

0.3 0.7 0.7 1.0 0.6

— O.o

16.2 16.0 16.5 34.9 42.7

0.3 9.5 1.3 48.1 70.4

39.7 39.4 41.9

4.8 2 392.1 0.4 7.8 0.7 0.8 17.5 114.8 284.4 15.8

0.5 0.4 0.0 1.0 6.4 1.3

0.6 0.4

40.3 0.5 0.1 8.6 85.9 89.2

39.6 0.8

49.2 2 828.7 2.9 26.0 1.2 l.i 152.6 363.8 747.7 51.0 52.2 337.7

1893 1894 1895

0.8 0.1 0.1

1896 1897 1898 1899 1900

1.4 1.9

4.0 O.o

3.5 4.6 5.8 7.3 2.9

0.4 0.6 0.8 1.7 5.6

0.5 0.2 0.2 0.1 0.3

3.5 3.4 2.3 4.4 5.0

O.i 2.5 0.9 0.7 1.0

1911 1912 1913 1914 1915

12.0 10.0 11.2 4.5 1.6

0.6 0.6 0.5 0.4 0.3

5.6 0.6 5.5 12.8 5.8 7.0 4.9 138.0 2.6 2 771.4

1916 1917 1918 1919 | 1920 i 1921

0.3 0.2 0.0 1.9 1.3 5.4

x

— —

— 0.3 3.6 0.6 3.8

3.4 1.5 0.4 26.4 369.6

O.i

— O.o

—

395.0 17.1

O.o 335.9 33.1

9.o 8.3

8.o

31.o

•

O.o O.o O.o

— 1.4 0.2 0.1

— — — — 1.5 17.9 29.0 O.i

— 0.7 0.5

O.o 5.4 1.2 39.0

22.o

33.3 3.3

43.7 32.8 25.0 31.5 31.4

7.8 16.6 5.2 4.0 3.3

3ö.o

3.1 23.0 10.8 60.o 193.2 57.5 4 556.7

) St. nr 1907—11: 579; 1912—21: 209. ») St. nr 1907—11: 578 a—d; 1912—20: 210. 3 ) St. nr 1907—11: 580; 1912—20: 211, 213 B, 213V2. Införselminskningen fr. o. m. 1897 torde delvis bero på 6/o 1897 höjd tull. Utförselminskningen fr. o. m. 1898 sammanhänger med mellanrikslagens upphävande (utförseln t. o. m. 1897 gick huvudsakligen till Norge). *) St. nr 1907—11: 576; 1912—21: 212. 6 ) St. nr 1907—11: 577 a—c; 1912—21: 213 A. Beträffande utförselns upphörande 1898 och ff. jfr anm. 3. 6 ) Jfr anm. 3 och 5.

90¶TAB. 2 b. INFÖRSEL AV SKODON MED LÄNDERFÖRDELNING AREN 1896, 1900, 1910 OCH 1913. KG.

Varugrupp

Med bottnar av trä, ävensom becksöms- och sjöstövlar St. n r 1907—11: 579: 1912—20: 209.

Av finare skinn, (färgade pressade, lackerade m. m.) St. n r 1907—11: 578 a—d; 1912—20: 210.

Av grövre skinn, eller av pälsverk m. m. St. n r 1907—11: 580; 1912—20: 211, 213 B.

Av hel- eller halvsiden St. nr 1907—11: 576; 1912—20: 212.

Av annan vävnad St. nr 1907—11: 577 a, b, c; 1912—20: 213 A.

Land

1913 Danmark Tyskland Nederländerna Övriga

99 43

106 17

185 5174 226 51

179 9 471 1345 170

Summa

5 636

11165 Norge Danmark Tyskland Storbritannien . Frankrike Österrike U. S. A Övriga

1361 351 1258 359 1

14 898 2 706 242

— — 18

— —

35 285 1583 385 68 654 1930 22

42 147 1691 273 70 1109 2 448 24

Summa

3 348

3 956

4 962

5 804

Norge Danmark Tyskland Storbritannien.. Frankrike Österrike U. S. A. .. .. .. Övriga

3 405 13 085 89 764 11357 1

106 2 468 15 489 985

— —

— —

109 657 4 071 1502 210 873 500 93

64 853 4 430 1653 204 376 136 51

Summa

117 796

19 234

8 015

7 767

Danmark Tyskland Storbritannien .. Frankrike Österrike U. S. A Övriga

16 136

33 162

— — 2

— — —

22 84 23 3 100

— —

2 306 60 13 337 7 2

Summa

727 Europ. Ryssl. .. Danmark Tyskland . Storbritannien .. Frankrike Österrike U. S. A Övriga

5 018 1098 4 077 802

11487 1696 3 018 1667 293

2 362

8 615

3 524 249 6 579 1585 153 290 141 71

1378 2 089 8 975 2 097 144 1164 446 159

Summa

13 357

26 776

12 592

16 452

— — —

— —

91¶TAB. 3 a. TILLVERKNINGEN AV SKOFABRIKAT ÅREN 1881—1920.

Årligen

1881—85 1886-90 1891—95

H al v f a b r i k \ t

Skodon, sandaler och tofflor

nåtlingar

kr.

kr.

div. till skoinduSumma strien hörande arb. (ränder, klackar etc.)halvfabrikat

kr.

Summa skodon och halvfabrikat

kr.

kr.

65 000 i) 469 000 i) 2 157 100 J)

1896 1897 1898 1899 1900

3 491 394 4 881117 8 533 093 10412 646 9 073 316

827 037 942 082 1131 578 998 064 735 570

827 037 942 082 1131 578 998 064 735 570

4 318 431 5 823 199 9 664 671 11410 710 9 808 886

1901 1902 1903 1904 1905

11 377 273 12 452 936 13 270 701 16 130 591 17 518 277

757 479 594 807 557 747 546 675 567 945

757 479 594 807 557 747 546 675 567 945

12 134 752 13 047 743 13 828 448 16 677 266 18 086 222

1906 1907 1908 1909 1910

21 765 955 25 933 182 23 373 950 26 006 236 34 119 861

525 733 21350 15 810 261 007 18342

525 733 21350 15 810 261 007 18 342

22 291 688 25 954 532 23 389 760 26 267 243 34 138 203

1911 1912 1913 1914 1915

33 642 314 36 043 374 41 043 848 47 946 371 90 451 618

49 477 27 478 45 000 2)

544 086 642 688 937 013 1176 725 1 832 568

593 563 670 166 982 013 1176 725 1 832 568

34 235 877 36 713 540 42 025 861 49 123 096 92 284 186

1916 1917 1918 1919 1920

99 296 153 110 718 356 132 607 654 115 903 813 198 940 338

2115 510 2 048 116 3 786 948 1199 903 3 101 768

2115 510 2 048 116 3 786 948 1199 903 3 101 768

101 411 663 112 766 472 136 394 602 117103 716 202 042 106

:

3)

*) Häri ingår även värdet av nåtlingar. 2 ) 11250 par. 3 ) Fr. o. m. 1914 ingå nåtlingar bland diverse till skoindustrien hörande halvfabrikat.

92¶TAB. 3 b. TILLVERKNINGEN AV SKODON OCH HALVFABRIKAT ÅREN 1881—1895.

Skodon, sandaler och tofflor

Halvfabrikat nåtlingar

Summa skodon och halvfabrikat

kr.

kr.

kr.

1881 1882 1883 1884 1885

— 69 500 81300 94 400

17 000 16 000 16 000 16 000 15 000

17 000 16 000 85 500 97 300 109 400

1886 1887 1888 1889 1890

179 360 214 523 238 740 491 550 935 015

54 500 51400 63 000 117 000 —

233 860 265 923 301 740 608 550 935 015

1891 1892 1893 1894 1895

628 244 1 049 573 1 239 525 2 053 260 2 743 760

556 530 685 273 913 393 915 980

628 244 1 606 103 1 924 798 2 966 653 3 659 740

År

TAB. 4. TILLVERKNINGEN AV SKOFABRIKAT ÅREN 1913—1920.

Sandaler, tofflor och tygskor

Skodon År

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

Par

Kr.

Par

Kr.

5 862 388 6 357 817 7 909 936 7 689 947 6 427 461 5 276 006 4 455 203 6 859 525

39 667 736 46 159 009 89 055 763 96 938 892 107 193 984 127 896 861 111274 995 189 934 680

559 244 682 816 494 772 638 054 672 127 566 443 461 069 938 229

1 376 112 1 787 362 1 395 855 2 357 261 3 524 372 4 710 793 4 628 818 9 005 658

*) Härav nåtlingar värda 45 000 kr.

Div. till skoinduSumma strien hörande arbeten (ränder, skofabrikat klackar m. m.) Kr.

Kr.

42 025 861 982 013 i) 49 123 096 1176 725 92 284 186 1 832 568 101411663 2115 510 112 766 472 2 048 116 ! 136 394 602 3 786 948 117103 716 1199 903 ; 202 042 106 3 101 768

TAB. 5. MATERIALATGÅNG OCH BERÄKNAD TULLKOSTNAD (OMKRING AR 1913) A 12 PAR RANDSYDDA MANSKÄNGOR AV BOXKALV, VÄGANDE NETTO 12.080 KG.

Bottenläder:

Ovanläder:

sulläder bindsuUäder kappor klackläder tåkappor stiftlappar

4.250 kg1.500 » 1.750 4.013 0.750 0.657 »

tull »

boxkalvskinn

2.245 0.376

»

» »

>

foderskinn Läderränder Spånadsvaror: foder stroppband linnetråd silke kängsnören Metallvaror:

Papp:

0.562 » 0.051 > 0.027 0.020 » 0.066

spik och tacks mässingstråd och spik .. ståltråd och fjädrar .. .. hakar och oljetter

0.572 0.264 0.254 » 0.158 »

gelenk

0.500 »

Övriga materialer: kautschukcement .. .. klister beck, svärtor o. vax, bottenfyllning

0.440 » 0.135 »

Summa materialvikt

19.462 kg-

»

1.19 kr. 0.42 » 0.49 » 1.12 » 0.21 » 0.18 »

3.61 kr.

2.02 kr. 0.34 »

2.36 kr. 0.55 kr.

» > > > » »

0.28 kr. 0.10 » 0.02 » 0.04 » 0.13 »

0.57 kr.

0.09 kr. 0.09 l O.oi » 0.13 »

0.32 kr. 0.25 kr.

»

0.07 kr. 0.03 »

0.322¶O.io kr.

>

Tull S:a

7.76 kr.

2.420¶Tull kr.

0.24 »

21.882 kg.

S:a S:m

8.00 kr.

Tillkommer: Kartongpapper Materialvikt Summa s u m m a r u m

Tulliostnad exklusive kartong pr kg. = 64.2 öre. Tullkostnad inklusive kartong pr kg. = 66.2 öre.

94 TAB. 6. SKOFABRIKER I SVERIGE. Det absoluta och procentiska antalet fabriksanläggningar med nedanstående arbetarantal

År högst 11—20 21—50 51—100 10

1 0 1 - 2 0 0 2 0 1 - 5 0 0 501 — 1000

A b s o l u t a 1896 1912

2 10

1 14

6 24

4 17

1896 1912

ll.i 11.6

5.6 1 33.3 16.3 27.9

22.2 19.8

i

3 11 16.7 12.8

Summa

—

18 86

tal

2 10

1 — 1

P r o c e n t i s k a I

over 1000

I

tal

ll.i 11.6

j

— —

i

lOO.o 100.0

Arbetarstammens absoluta och procentiska fördelning på fabriker med ovanstående antal arbetare A b s o l u t a 1896 1912

14 78

13 | 182 204 j 850

284 1182

1896 1912

1.0 l.i

0.9 3.0

13.2 12.3

20.5 17.2

|

397 1 594

|

tal

494 2 983

P r o c e n t i s k a 28.7 23.1

|

—

i

—

1384 6 891

tal lOO.o lOO.o

35.7 43.3

T A B . 7. S K O F A B R I K E R I F Ö R E N T A S T A T E R N A . 1 ) Det absoluta och procentiska antalet fabriksanläggningar med nedanstående arbetarantal År 501— 1000

6 - 2 0 21—50 51—100 1 0 1 - 2 5 0 2 5 1 - 5 0 0

inga

1-5

1909 1914

49 66

417 I 422 I 305 1 431 1 425 295 |

1909 1914

2.6 3.4

21.8 1 22.0 1 15.9 1 21.9 21.7 15.1 j

A b s o l u t a 233 245

|

258 267

13.5 13.6

Summa

tal 1

P r o c e n t i s k a 12.1 12.5

över 1000

I

156 143

62 70

16 18

1918 1960

3.2 3.6

0.8 0.9

lOO.o lOO.o

tal 8.1 7.3

1¶Arbetarstammens absoluta och procentiska fördelning på fabriker med ovanstående antal arbetare A b s o l u t a

tal

1 189 1 4 987 110 094| 17 174 1 42 127 1 55 564 1 43 248 1 23 914 198 297 1 185 5 126 9 996 17 889 | 43 517 49 942 | 48 284 30 149 206 088

1909 1914

P r o c e n t i s k a 1909 1914

-

0.6 0.6

2.5 2.5

5.1 4.9

8.6 8.7

21.2 21.1

tal 28.0 24.2

*) "Boots and shoes, including cut stock and findings."

21.8 23.4

12.2 14.6

lOO.o lOO.o

95 TAB. 8. SKOMAKERIFÖRETAG I TYSKLAND. Det absoluta och procentiska antalet fabriksanläggningar med nedanstående antal personer. 1 )

År 6—10

11—50

1030 1319 2 485 1 885

348 449 776 994

51—200

201-1000

A b s o l u t a 18752) 18822) 18952) 1907

30 68 237 424

73.1 71.7 70.6 56.0

|

24.7 24.4 22.i 29.6

.

Summa

1409 1839 3 519 3 363

lOO.o lOO.o lOO.o lOO.o

tal 1 3 21 58

P r o c e n t i s k a . 1875 1882 1895 1907

över 1 000

2.1 3.7 6.7 12.6

tal

0.1 0.2 0.6 1.7

Arbetarstammens absoluta och procentiska fördelning på fabriker med ovanstående antal arbetare A b s o l u t a 1907

13 390

|

22 277

|

39 313

|

tal 19 822

P r o c e n t i s k a 1907

|

|

|

2 778

97 580

tal |

|

lOO.o

TAB. 9. SKOFABRIKER I SVERIGE.

Ar

Det absoluta och procentiska antalet fabriksanläggningar med tillverkningsvärde fallande inom gränserna (1 000-tal kr.). högst 10

1896 1912 1896 1912

over 10-25

over 25-50

over over over over over 50—100 100—250 250—500 500—750 750—1 000

over 1.000

Summa

Absoluta tal 3 18 17 86 11 17 I 5 I 6 Procentiska tal ll.i 16.7 5.6 27.8 lOO.o 38.8 7.0 19.8 7.o 10. lOO.o 19.8 12.8 5.8 1.2 16.2 Tillverkningsvärdets absoluta och procentiska fördelning på fabriker med ovannämnda tillverkningsvärde

1896 1912

12 10

1896 1912

0.3 O.o

1 1

1 113

A b s o l u t a tal — I 5241 582! — 1 2 832 1 — 1 353 1 1 011 2 588 6 447 3 018 5 501 19 9671!

°- 4 I1—

1 0.3

.0.9

P r o c e n t i s k a

tal

13.2 1 14.7 I — I 71.4 2.6 1 6.6 16.5 7.8

I

— I 14.1 51.2

3 965 39 008 lOO.o lOO.o

x ) Den tyska statistiken, som anger antalet anställda personer och 03 endast arbetare, skiljer icke på fabriks- och hantverkeriföretag. För att ernå större jämförlighet med siffror från andra länder hava företag med under 6 personer uteslutits. De minsta fabriksföretagen i Sverige hade år 1896 7 arbetare, år 1912 7.8 arbetare i genomsnitt. De uteslutna företagen uppgingo år 1875 till c:a 177 000, år 1882 till c:a 163 000, år 1895 till c:a 169 000 och år 1907 till c:a 197 000. 2 ) Siffrorna hämtade ur Behr (a. a. sid. 28).

96¶TAB. 10. SKOFABRIKER I FÖRENTA STATERNA.1) Det absoluta och procentiska antalet fabriksanläggningar med tillverkningsvärde fallande inom gränserna År mindre än 5 000 $

5 00020 000 $

1904 1909 1914

224 2) 218 248

437 399 362

1904 1909 1914

20 000— 100 000 $

100 000— 1 000 000 $

A b s o l u t a 534 494 499

23.6 20.8 18.5

28.8 25.8 25.5

Summa

62 2 ) 135 154

1 853 2) 1918 1960

3.3 2) 7.0 7.8

100.0 2) lOO.o lOO.o

t a l 596 672 697

P r o c e n t i s k a 12.1 ) 11.4 12.7

över 1 000 000 $

t a l

32.2 35.0 35.5

Tillverkningsvärdets absoluta och procentiska fördelning på fabriker m e d ovannämnda tillverkningsvärde A b s o l u t a 1904 1909 1914

0.6 2) 0.6 0.7

4.7 4.5 3.9

25.9 24.1 25.9

t a l 203.5 239.0 252.7

P r o c e n t i s k a 1904 1909 1914

0.2 0.1 O.i

1.3 0.9 0.7

7.3 4.7 4.4

57.5 46.6 42.8

119.1 2 ) 244.5 306.9

353.8 2) 512.7 590.1

33.7 47.7 52.0

lOO.o lOO.o 100.0

t a l

i) "Boots and shoes, including cut stock and findings." ) I detta sammanhang har Census uteslutit vissa företag; totalsumman var 1 företag och 357.7 milj. $. 2

97 0 0 0 CP

j - **

»a"s?

1 C O

••0 O O O T-i

MH

eu CM

fl ra

r^

a cw , 2 0J]

m

:0

°ra H-=

M5 PH

O H co

CÖ

i-i

H->

> < H W O

fe

a

o

S3

MH

S3 Q S3

<3

S3

:0

O rH

1 1 1 1

1 H

1 I

I r H r H l

I

H

I

I I

l l l l

( 0 [ > I ^ T i r l h i l ) O I > B » l O i 1 t « a » i O C^rHrHCMO^TjieOeO^i-HTjieÖÖCMinr-i r-i T-i rH rH

1¶CDc7iin'NcDi>.a;c75r>-OrHCMCOTt<QOinT 1 1 CO CTlCOl>-l>-CMCOi>-Tt1COI>-<TiCMl>-a>CD C

O

r

H

C O

r H r H CM

CM

C O

I>>

in

( N i O a > O i O C O f f ! C D i O i Q T H 0 3 0 : H 1 ( M C i C •) in O r H O - i n " * 3 0 0 H C O t B N t D O ) ! N C O r H Tji < N r H CO CO O TH

T H O - r o « > m o r H i o r H o > n i o w c o e i 5 o r H r H r H r H r H r H i — I r H r H r H i — I r H r H r H r H i - H rH

5!

2 5?

tO ^

i - H C O T j 1 | > . 0 0 r H T t l ^ } l c O C O C M C D i n 0 0 r H - - eo Tfi rH inCM CO CO CO OCOCMi-HOD CM rH CM r-i CM r H

«5

. i l *•* •g a g

03 03

0»

eo

ac"" ,

0 Tji

r-l

C»

CO t**

£ 5^P

*

ft

i

=>

>

O

O

C

O

O

O

O

O

O

O

e

<

r

H

O

S

>

J

O

I r H i ^ r H i - i r H r H r H i - i i ^ i - i r H r - i i - i i - H i - i

•

| C X 5 T j l T j 1 l > . r H a i O i l > - r H i n r H O O C M C M !>• O rHCOCO CO CM OS r H CO i n CM 0

r

r

H

O

O

O

O

I

M r H O r H r - l

rH

eo

u

1 TI

ra CO

O

rH

:0

ac

1 Ml

fl

£ 31 : 0 )£

C O C O C O t - C M t — T j l i n C i O 2 ^ r r 0 cpcot>. CO CM CM

lincCCTSCMO 1 l o c o o s c o o 1 TJI rH i-t

TJI

eo

3 3 TO fl fe

03 T-i

°. °. °. °, °. °* 1 o o o o o o o o 0 o ° 1 1 1-HrHr^rHrHrH 'r-lT-ir-lT-lr^Tlr-li-lTAT-

JU a i l > so

i-H

2^2* a s^1 , £s? •0 s

CO

I t T r H T j i CO CO CM 1 i n C O C O r H t - r H C O O t - r OJ l-H GO r H 1 CO CO r H Tji r H i n Tji f CM CM CO

• H

CM

v> .~

"S-S fe

CO CO

-g * C

Sa

c

t

rH

2 1 Co Mc oC Mt ^r TH Cj i Oi nO Oi n rr HH Gi nOcCMO ia n5 rQ -CGC OO Cr HO CT Oj iOai s^ o5 lt Co

tt.••-

M ' S ' S ^ S3

s-a-egc

M^

C O r H O S C M r H r H O r H rH H ( M t ^ H

CXJOOrHCOTjlrH i n CO rH

H

^ I M i O H X m c D H I i f . SI 1Oc nl cO^ Oc rSj (Ox ;Or >O- Or - CH OO TH tIi C Mcoinixr^rHTiiTti(-> CTi rH

co

0 ^

eo rH

0 0 co co CO

o CM TJI CM t - M Tt< rH

CO

.

:

K!

«H

'13

6B C t

pq

r H

r-i

^

,

CO

MH

<

I

I I I

B n

:ra

:«; t> S3

i ° 9 | 1 OCO 1 Tti

1 0 5 . } i H ' i t i i o e 3 c o r . « r o i o c o a i o j « r . c , i ' M i - i T O i - i T f i c M C M i - i C M i - i r H C Ö T j i e O C M CM* r H

rH

MH

S3 W O S3

1 1

t>

co

• t-i

fl ra -M

Ml O

1 M

MH

1 1

1 t^cocorHcooocoix>cTJOt>.coo5coeoi-Hin l i n TJIrHCMin CMrHCO Til ^JfrHCOrH

CM

^

'% ^Éto aå-*1 , £ so

0 in

CO

«! W

l ^ l ' CO ' m

H j l l N C D t O r H C O O r H i O r H O C f t O T t D i n t - H t i

C

w

H

1 1

l>-

TM

O O CM

fl

1 =? =! 9 1 K 5 < 0 0 CM CM i n r-l

, £ä 10 «> * ±. ^

rH O CM

CD

I

«!fe«5 SQ*-

1 Oj

CO

£~

>

u CO

=! »

1 1 H 1H 1 1

CO

1*2*

r H

ra :ra

t*

: 1

a i

tH

fl 3 CO

(H

co

fi

.2 M fl .2 ra 15 13 Ut fl ^3 •3 s fi c 12 tn' S ^ 3 d cc c. 2 T OJ fl .flej IS bi ra• fi -^ fl c M j d . S m « -fl B s £ r j 03 .Z S co 0 M <ä cc a se ra oj C3 :cS 03 fl P 'fl :ra C H CC fl M s3 fl fl H J 3 > > s 'B M afl QQ fia r5 2 ^ a g fl ao O £ S.JaJ 2flP T. > ra ^ CJ ** g rri, o j c a > O CD ty 3 S3 iS^.2 s 'S « k l 'C :ra K5 ^ t fl c > Ö a Ml Ml .2 O p q p n Ml PH g P Wo'SS<j s co ^fl tH

U CB

03 C«

03 M CO

^

: öc . :ra • «u M

:

OJ

^H

p a c

: co a

:

OJ

rsi

1H

4 CJ

H

a

1 1

a

Si m X OJ

1 > ( 73

CO

H-3

s

t

98 CO O

* H eo

-w ®

.*S g .-3. - O oM ft, » 5 ©r <M 2 ^

^ 5 _G .fl

l o m c M H j i c o m m

CO CO CO

CO CO CO CO CO

co eo eo' eo eö eo eo eo TJI T J I

m m

eft eo o HI co co co m

co cc CM eo co O-J rH rH

t> m

o m

CM o

M

r*-

CO

CO

TJI

TJI TJI

Ttl

o

oi

U

I M * <

CO l"-

3 & 5c

C5 l > c o m

•* m

i>

HI CM

c-. co

oo m iS * *

M o

eo cö

r» cc

IN

o

m co cu rn

o o

o

fl

co

•*

H 2 >

2 * 2 *>

in in co co

Pit; 0H

M

o m o o H; I N o o

CM

Tji Tji Tji Tji Tji Tji Tji in co in iricöcöcöcö

o

_H

IN

IN

> "Eo ra X

gD

fl 3

o

CO ti

p.

O

rH

l > CM

PH

O

CÖ OÖ cö cö cö oi o m m m o m m r* co o m i i e>^ t"^ t~ lr^ t - CÖ

m

CM

O

O

o o t> r Ho m m o o CM t> m m eo CM eo Tji r l H H H

TJ

^

iO iO C^ M

H

m m o m

O

CM CM O

O

IN

IN

eo r-l r-l

CM

I I

II I I o <M

o O

<N OJ <M* ^

m

cc H

o u

M

03 EL

2 ®

:TO > '"' TO TO & «K TO

M PH

O co

»n »o © ©

O

O

03¶W O iO t ^ C ^ CO CÖ

m m oi CT>

r^ cr. sg CO co CM CO CO CO CO CO

eoÖ CcoO Ceo e O Cco O C eo O

ca » « o• * o • * o• *

cocoes • * ' # ' « * ' *

oi oi oi oi oi

cö cö t - t» »• c^c^c^t-^i>

r-

i" a 2«

, S O" 5+H CO

"

CO a

.2

ra - M

bfi

m m m o o r^ CM m

C Ö

O Ö r-i r-i

S „-o bbgcp

m m o CM CM o

i^

r

. °i

o o

Ö Ö Ö r-i

CO CO CO CO CO

cd , r t H

=

C3 B co K CO CM CM CM CM

bf

tn

X O

CJj:d > c » - i !3

aiai ö ö

2o

a - .

%"* TO

m m o o co co co co om tm OJ m i-* m

eo «ci t>» -o c

m o o m oi m o <N Oi Oi Oi O

oi OJ o o o m

fl

C

'2-

I I o m

CO'

pq

o

co co

o £2

ed CM rH

o

I I

^

c, 6 f )

oi oi O Ö

M Mo o 77 m o

m

c; ^ ,-A

> -fl

o o

m m CO CÖ

T3 oi

CJ

in in in co mo m m

oi oi TO X

m

om

i n iri

ra

•*

cöiriiriiri

TjiTjiTji^

£M 13

tro CÖ « M

0> 0> , H

c f t O r n m o en r> co TJI

ro

HK i n IÖ CO cc 00 CO CO CO CO CO

co m IM C» CO CO T J I T J I

oi M

O C O O C 3 •> ^

i" t* m » cc cö cö

o i-^

cö cö crj cri cri ai cji o

m *> CM rH

TH HT

ö

-I

CO

fflOOOH

tH tH " fe/—N

w

P £ "

M

9 ro SJ

m

.9°

.2 S PS CO

,g * cf a? > '£ aM

HW CJ

^

OJ cop> ftrlO O ^

O

m m m m m en Q ai oi ca

mmmmco a ci ca c cc

co co co i> i> commi>>i>

co co

C » OO CO CÖ OÖ

CÖ CÖ 0 0 CÖ CÖ

OÖ CÖ CÖ CÖ CÖ

CÖ

aj « H oj ra ej ~ rl J

N

.fe* e-

M

fi

CO H

COrHHl

o in CM •* i> m m •* m

co eo co eo eo eo co eö cö cö eö eo co co eo O rH CM CO TJI in CO t- CO CTJ O r H CM CO Ttl Oi Oi Oi Oi Oi Oi Oi Oi Oi Oi O O O O O eococococo eococococo Oi Oi Oi Oi Oi

C-- CO l > CM Hl CO T j i T J I T H T J I

mcor^-coj» O O O O O Oi Oi Oi Oi Oi

OHCTCO rH r- - - — Oi Oi Oi Oi

CQ

co

99¶TAB. 12 b. SKOPRISER. Svenska fabrikspriser vid tvenne skofabriker (betecknade med A och B) för kängor i kronor pr par h År

randsydd a boxkalv A

1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

e r

B

svart chevr. II B

r -

genomsydda boxkalv eller boxsida B

lO.oo

lO.oo lO.oo 10.50 10.50 10.50 10.50 10.50 10.25 9.80 9.80 10.50

11.25 10.75 10.25 10.50 10.50 10.25 10.00 9.75 10.50 10.25 10.25 10.75 10.75 10.50 11.40 11.40 11.75

11.00 10.75 10.75 10.50

9.50 9.50

lO.oo

8.io 9.oo

11.00 10.75 10.25 11.00 11.00 10.50 11.40 11.75

12.oo

8.50 8.50 8.75 8.75

9.oo 9.50 9.95 10.20

d a m pliggade

randsydda

smorläder

boxkalv

A

B

A

B

7.25 7.75 7.25 7.25 7.25 7.25 7.25

•

8.25 9.75 9.25 8.50 8.75 8.75 8.40

6.00 6.50 6.50 6.75 7.25 7.25 7.25

7.oo 7.oo 7.oo 7.25 7.25 7.25 7.25 7.25 7.25 7.25 7.25 7.55

7.25 7.10 7.50

7.oo 7.25 7.40 7.40 7.25 7.65 8.20 9.40

8.oo

8.oo

8.50 8.50 8.50

8.50 8.25 8.50

9.oo 9.oo

9.oo 9.oo 9.oo

8.75 8.25 8.25 9.25

10.25 10.25 10.40

genomsydda boxkalv eller boxsida B

7.50 7.75

. 7.50 6.75 6.90 7.25 6.75 7.25 7.50 7.50 7.25 7.50 7.85

8.io

Anm. Priserna hava på begäran ställts till förfogande genom Svenska Skofabrikantforenmgen, som dessutom bifogat uppgifter från 3 andra fabriker, vilka emellertid varit mindre utförliga. Föreningens ombudsman påpekar samtidigt, dels, att under de ifrågavarande åren så stora förändringar skett med avseende på lädrets beskaffenhet och i fråga om tillverkningsteknik, att den i början av en viss kolumn upptecknade varan i själva verket är en helt annan än den som återfinnes vid slutet, dels ock att tillverkning av randsydda skodon å maskin började först vid åren närmast omkring eller efter sekelskiftet. I samband härmed uttalas ock, att allmänhetens anspråk stigit så betydligt, att den kvalité, som tillverkades år 1900, skulle i närvarande stund visa sig vara fullkomligt osäljbar. — Tvärstrecken i två av kolumnerna angiva, att en mera påtaglig kvalitéförändring inträtt

100 TAB. 13. TULLSATSER A SKODON OMKRING 1911—1912 I NEDANSTÅENDE LÄNDER ENLIGT KELLY'S CUSTOMS TARIFFS OF THE WORLD 1913. Tull i kr. pr kg. Danmark. Skodon: av läder eller skinn av textilvara: hel- eller halvsiden yllevävnad eller -filt andra: i förening med lädersulor andra Nåtlingar

0.60+7.5 % av värdet 3.oo 2.oo

O.eo-f-7.5 % av värdet i)

0.70¶Norge2). Skodon: av lack-, chagrin, bronserat, alunerat, fernissat eller färgat skinn av annat skinn, dock ej smorläder sjöstövlar och andra skodon av smorläder av hel- eller halvsiden av annan vävnad eller av filt alla slag med sulor av trä och smärtingskor med hampsulor Anm. Nåtlingar tullbehandlas såsom skodon.

4 .50 2.oo 1.50

6.oo 1.75 0.30

Generaltariff Mark pr 100 kg. Tyska riket. Skodon av skinn, alla slag, även av hudar och skinn med | hår eller av fisk- eller kräldjursskinn: med sulor av trä j med andra sulor: väg. pr par mer än 1.2 kg j T> T t> » » 0.6 t. o. m. 1.2 kg.; ävensom sko-1 överdelar av skinn, alla slag, med resårinsättningar, i utan avseende å vikten . väg. pr par 600 gr. eller därunder ' Anm. Foder, besättningar, utstyrslar och tillbehör alla slag i (spännen, tofsar, broderier o. dyl.) av andra ämnen, silke! däri inbegripet, dock med undantag av pälsverk, hava intet > inflytande på tullbehandlingen. Tofflor och inneskodon, utan avseende å vikten j Filtskor, även sydda, utan sulor av andra ämnen i Skodon, flätade av tygremsor, utan vidsydda sulor av andra I ämnen x ) 2

Tullbehandlas såsom manufakturvaror av resp. ämnen. ) Minimitullsatser.

Fördragstariff Mark pr 100 kg.

30 85

120 180

80 90

— 30

101¶TAB. 13 (forts.). Generaltariff Mark pr 100 kg.

Fördragstariff Mark pr 100 kg.

Tyska riket. Skodon av spånadsvaror eller filt med vidsydda sulor av andra ämnen: av spånadsvaror helt eller delvis av silke av tygremsor eller filt; av bomulls-, ylle- eller linneband o. dyl. av kamelhårsvävnad • av andra spånadsvaror, även av vattentäta vävnader .. .. grova skodon av täta vävnader av jute, även blandad med lin och med enstaka spånadstrådar av bomull, med vidsydda sulor av genom sömnad sammanfogat flätverk av hamp- eller juteblånor, icke fodrade, även i förening med olackerat skinn

Amerikas Förenta Stater. *) Skodon av läder Anm. För nåtlingar utgår tullen med den tullsats som är bestämd för det skinn, varav de äro förfärdigade, med tillägg av 10 % av värdet. » Storbritannien. Skodon alla slag, icke nåtlingar

15 % av värdet2 år 1913 tullfria )

tullfria

x ) Den å andra skodon än läderskodon utgående tullen beräknas efter spånadsämnets art, 2 ) Sveriges läder- och skoindustri nr 20 år 1913.

102¶TAB. 14. TULLSATSERNAS FÖRHÅLLANDE TILL VISSA SLAGS SKODONS FÖRSÄLJNINGSVÄRDE AB SVENSK FABRIK ÅR 1913 RESP. EXPORTVÄRDE (FOB) ÅR 1914. Nr i tulltaxan

209 210

210 211 213

x ) 2

Tulltaxerubrik och handelsbenämning Skodon: med bottnar av trä; ävensom beck söms- och sjöstövlar av skinn, svartfärgade, lackerade el. färgade annorlunda än svart av chevreau: manskänga » lågsko damkänga (20 cm. skaft) » lågsko (tygfodr.) barnkänga (nr 30) av boxkalv: manskänga i> lågsko (tygfodr.) damkänga (20 cm. skaft) .. .. » lågsko gosskänga (nr 36) barnkänga (nr 30 ) av andra skinn eller av pälsverk: av smorläder: manskänga damkänga (15 cm. skaft) Skodon: av skinn: svartfärgade, lackerade el. färgade annorlunda än svart andra el. av pälsverk ej s. n., oavsett materialet, med el. utan lädersulor, av vävnad (ej siden) av annat material

Handelsstatistikens införselvärde (cif) 1914. ) Handelsstatistikens exportvärde (fob) 1914.

Vikt i kg. pr par

Värde i kr. pr kg-

Tullsats i kr.

3.361)

0.890 0.825 0.675 0.560 0.465

11.63 11.15 17.78 12.05 12.37

6.oo 6.oo 6.oo 6.oo 6.oo

0.900 0.830 0.685 0.565 0.690 0.465

11.00 9.76 15.04 11.95 11.09 12.04

6.oo 6.oo 6.oo 6.oo 6.oo 6.oo

1.600 1.110

4.38 4.95

2.oo 2.oo

12.33 2 ) 10.10 2 )

6.oo 6.oo

3.802) 3.582)

1.50 1.50

103 is ±^ ^H \ 0 p <1>CK

a

c-.

rH

H*

in

cc

co" tå

o i 06 05 cc

^

r-l

Oi

H

rt

r

Ttl CO

0 OJ

Q 'JU

Z2 *3 cX

CO

in

if>

N

H

Til

0 (75

is

in

10 CO

C-

HO

CO

©

o

tft

»o

m

lO

t«

N

t»

t«

m J*I

s o

a .M .2 CQ 'E 'O J sS ej < , UH M

HJ'

^

O-o d o

GO

f3*3 cK •SH^

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

O O O O O O

Q O

O O

O O

Q O

Q O

to'So?

«

Jaj rf o

- *

£3 co cX

*i

CO

tOcfi

co co co «o

CO

O 0

cOCOCOt-

£"3c5?

t » [ - t ~ 0 0

O

O 0

O 0

O

O

O

lO

»fi

in

l>^ t ^

t-^

ifi JaS cä O <J^rH-

fn a, 24

£oc*

ta

|

co |

ta

ta

ta ta

ta

ta t >

CM CM

CM CM

CM CM CM CM

CM CM

CM CM

1 1 1*

co co ta eo co O O O r-l

|

•< S Ä CQU O 1 c3 J4

^jOcO

~ o

H- P - o

ta ta co eo

C

ja cs o S Hj-MrH^

<" .J J4

II"

p> "c3 cK

ba

O

Q O

O

Oi

t t CO CO

0 0 0 l a i a i a

O O ta

0 0 lO

0 0 ta

0 0 ta

0 0 ta

0 0 r H r-l

0 0 CO r H r H 1—1

ta Ti

0 CO

|

0 rH

COCOCOCOO

O

O

O

co co

O O O O CM CM CM CM ri r-l r-l r-l

O O O O O O O O O O O O T-l r-l r-l r-l

+ M

O

O O T * eo TJI TJI eo eo eo

*J O - o ja! ej o HtJ^rHC .24

con2

P

COCOCO

Ä

co co co

ri 0 . 0 •: x ejO_5

t - t -

-tJJJlrH

•2=5

-"•S o pueX

O O O CM CM CM r-l n rl

I IOO

go<5

O O O O O O O O

CO

O O O O O O O O O O

co co co eo

co co co co co

CO

co eo ta co

CO CM

0 0 CM

O O O O O O O O

O O

(M

O

O

»O CO icO

O

O

O

O

O

0 ta T-i

0 ta 01

0 lO CM

O ta (M

O

O

GM

CM

O

O

O

o

C^

o o 0 0 0 o o co co O i C l O

0 0 0 i n 10 i s

CM

+

o o ro o co co

ia ei-r; . -O , 5 « ä * '• O o"* CO JU o Oj* OMJX

il

{D '05 ÖS

'III**

<1jrf°.-*

•

- NO

I

HJ Q . O J4 ej o -SJJ4 _ •

O O O O O O O O CM CM GM GM I CO CO ifO

O O O O O O O O O O CM CM CM GM GM

O

r H GM CO -rH

Oi Oi Oi Oi Oi CC CO X

Oi

CO

COCON

t"

c~ t * TH r-i

TH

t» ta

ta

GM

0 0

O O O O O O

O O

GM

0 0 GM

Q O GM

0 0 CM

0 0 GM

O O CM

0 O

0 0

O O O ta ta ta ta T* Tji Tji Tji

ta

eo c- co Oi 0 O O O os Oi Oi Oi

O rH Oi

to CM GM CM <M

CM •JO 0

Q 0 CM

0 O 0 O 0

CM GM

O

0 0

0 0

CM GM CM

O O O O

O O O O O O O O

O O 0 0 0 O O KO i c ta

co co eo eo

eo eo Tji Tji TJI

co t - co os cr. Oi Oi Oi Oi cc CO CO 3 0 CO

O rH GM CO Tji 1 0 0 0 0 0 0 0 Oi Oi Oi Oi Oi en

GM CM

GM

GM

1 1rH co 1 1 1 CO O

O

0 TJI

O

O

O

lO ta ta Tji Tji Tf

O O O

O

ta Tji

GM co rH rH rH rH cr. Oi Oi O;

+

Förteckning över använd litteratur. 1 ) Adolf Link, Die Lederindustrie. Tubingen 1913. F. J. Allen, The Shoe Industry. Boston 1916. Läder-, hår- och gummivaruindustrien. Specialundersökning av konmmerskollegium. Sveriges officiella statistik. Stockholm 1915. Friedrich Behr, Die volkswirtschaftliche Bedeutung der technischaen Entwickelung in der Schuhindustrie. Leipzig 1909. Carl Rehe, Die deutsche Schuhgrossindustrie. Jena 1908. Report of The Federal Trade Commission on shoe and leather cossts and prices. Washington 1921. *) Här upptagas ej regelbundet utkommande officiella svenska publikationer eliller tidskrifter, ej heller mera speciell teknisk litteratur, in- eller utländsk.

Intill den 15 februari 1925 offentliggjorda delar av

GTull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden: I. Svensk tullpolitik 1816—1911 av A. Montgomery. II. Bomullsindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström. III. Utredning angående det svenska jordbrukets produktion samt saluöverskott av spannmål av E. Höijer. IV. Jämförelse mellan jordbrukets utveckling i vissa delar av Sverige samt Danmark och Norge av E. Höijer. V. Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 jämte anmärkningar av E. Höijer. VI. Svensk traktatpolitik 1816—1914 av A. Montgomery. VII. Utlåtande angående differentia Uullar till skydd mot valutadumping. VIII. Utlåtande i valutafrågan. IX. Utlåtande angående järnvägsfrakternas reglering. X. Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. XI. Pappersindustriens produktionsförhållanden av E. Bosseus. XII. Margarinindustriens utveckling etc. av J. Lublin. XIII. Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1913 etc. av B. Ohlin. XIV. Det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 av A. Sjöström. XV. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871—1913 av E. Höijer. XVI. Den svenska järnhanteringens utveckling etc. av S. K. Stockman. 2XVII. Den svenska glasindustriens utveckling etc. av B. Ohlin. XvVIII. Den svenska mekaniska verkstadsindustrien av E. Linder. XIX. Sveriges bryggeriindustri av A. Lilienberg. XX. Garveriindustriens produktionsförhållanden av W. Smith. XXI. Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet av II. Nilsson-Ehle. }XXII. Översiktstabeller angående den svenska industriens utveckling 1891—1920 jämte anmärkningar. XLXIII. De svenska järn- och metallmanufakturindustrierna av G. Delling. XIXIV. Undersökning angående jordegendomsvärdenas, utveckling i Sverige och vissa främmande länder av K. Åmark. XCXV. Handels- och prisöversikter rörande spannmål etc. av K. Åmark. XIXVI. Ljusindustrien samt tillverkningen av glycerin etc. av J. Lublin. XXiVII. Ylleindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström. X X V I I I . Den svenska tegelindustriens utveckling etc. av B. Ohlin. X."XIX. Den svenska skoindustrien av W. Smith. » 2XXX. Den svenska cementindustrien av O. Edström. X-.XXI. Den svenska tvättmedelsindustrien av Hj. Heimbiirger. XXiXII. Den svenska porslinsindustrien av E. W. Tillberg. XXIXIII. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige av F. Hilgerdt. XXIXVI. Betänkande ang. tullsystemets verkningar i Sverige före världskriget. Del I och II. Nir XXXIV och XXXV äro avsedda att behandla monopolistiska sammanslutningar inom svensk industri samt den svenska industriens räntabilitet åren 1911—1914,

Statens

offentliga Systematisk

utredningar

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning:.

Statsförfattning.

Rättskipning.

Fångvård.

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Allmän statsförvaltning.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen.

Kommunikationsväsen.

Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi.

Pörsäkringsväsen.

Socialpolitik. Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Utredning av vissa frågor rörande privatläroverke:n. [1] Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

Past egendom.

Jordbruk med binäringar.

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

Stockholm 1925. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Internationell rätt.