Om vägbeskattningens ordnande en undersökning i anledning av 1921 års kommunalskattekommittés betänkande angående den kommunala beskattningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:31

FINANSDEPARTEMENTET

OM VÄGBESKATTNINGENS ORDNANDE EN UNDERSÖKNING I ANLEDNING AV 1921 ÅRS KOMMU NALSKATTEKOMMITTÉS BETÄNKANDE ANGÅENDE DEN KOMMUNALA BESKATTNINGEN

W S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1925 Kronologisk

förteckning

juni 1920 med vissa föreskrifter angående d o m 1. Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatlärovcrken. sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E . 2. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r ocli be- [ 15. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e o r d n a n d e t av statens byggn a d s v e r k s a m h e t inom Stockholm. Centraltr. xvj t ä n k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien 527 s. 12 pl. K. m e d särskild hänsyn till förhållandena före världs- ! i 16. Konsumentkooperationen i Sverige. Av A. Gjöres. kriget. Av Hj. Heimburger. Marcus. 108 s. F i . Tiden, viij, 168 s. F i . 3. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 29. Den svenska skoindustrien m e d i 17. Betänkande r ö r a n d e det s. k. Genéveprotokollet angående avgörande på fredlig väg av internationella särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. tvister. Norstedt. 148 s. U. Av W. Smith. Tullberg. 104 s. F i . j 18. B e t ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens lands4. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bebygdstaxor m . m. Marcus. 167 s. 7 bil. K. t å n k a n d e n . 30. Den svenska cementindustrien med 19—20. Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. rikets kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . Av O. Edström. Marcus. 48 s. F i . 21. Förslag till lag om försäkringsavtal m. in. Norstedt. 5. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be386 s. J u . t ä n k a n d e n . 32. Den svenska porslinsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 22. Förfalskningsbrotten. F ö r b e r e d a n d e utkast till strafflåg. Speciella delen. 6. Av .1. C. YV. Thvrén. Lund, Av E. W. Tillberg. Tullberg. 61 s. F i . Berling. vj. 249 s. J u . 6. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden 33. Tryckeri- och pappcrsförädlings- ' 23. Förslag till lönereglering for landsfogdar och landsfiskaler m. m. Marcus. 172 s. S. industri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . 7. Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag jämte | 24. 1921 års p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . 4. Betänkande m e d förslag till militär tjänstepcnsionslag. personalrepresentanternas särskilda y t t r a n d e . FahlIdun. 150 s. F ö . crantz. 140 s. F ö . 8. B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag angående 25. Förslag till lag om d ö d a n d e av förkommen h a n d ling m. m. Norstedt. 32 s. J u . socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij. 355 s. 26. Förslag till lag om gälds betalning genom p e n n i n Fi. gars nedsättande i a l l m ä n t förvar. Norstedt. 21 s. J u . 9. Betänkande m e d förslag till g r u n d e r för avsättning till de u n d e r Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t 27. 1923 års taxeringssakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av taxeringsväsendet. Marcus, vij, lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt 275 s. F i . för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondcrnas 28. Belänkande och förslag r ö r a n d e ä n d r i n g i strafflagens medel. Norstedt. 44 s. K. bestämmelser om p r e s k r i p t i o n av straff. Lund, Ber10. Förslag till förordning angående statlig inkomstling. 57 s. J u . och förmögenhetsskatt j ä m t e motiv. Norstedt. 40 s. 29. Betänkande med förslag till m o t v e r k a n d e av a r b e t s Fi. löshet genom a n o r d n a n d e av a l l m ä n n a arbeten. Nor11. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och histostedt. 80 s. S. ria. Av N. Schager. Tiden, viij, 168 s. F i . 12. Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, 30. Studier r ö r a n d e industriell d e m o k r a t i i Norge. England. Tjeckoslovakien och Österrike. Av A. Molin viij, 309 s. F i . och B. Sohlman. Norstedt. 169 s. S. 13. Bvggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnads- 31. Om vägbeskattningens o r d n a n d e . En u n d e r s ö k n i n g i anledning av 1921 års k o m m u n a l s k a t t e k o m m i t t é s bebyrå m. ro. Marcus. 110 s. K. tänkande angående den k o m m u n a l a b e s k a t t n i n g e n . 14. Utkast till ändrad Ivdelse av 1-12, 19. 21-21. 26, 28 Marcus. 68 s. F l . —35, 40 samt 48 och 49 §§ i kungl. stadgan den 22

A n m Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t g ö r a begynnelse,,.a till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, «lo. bokstävern == j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e ano r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:31

FINANSDEPARTEMENTET

OM VÄGBESKATTNINGENS ORDNANDE EN UNDERSÖKNING I ANLEDNING AV 1921 ÅRS KOMMUNALSKATTEKOMMITTÉS BETÄNKANDE ANGÅENDE DEN KOMMUNALA BESKATTNINGEN

J S T O C K H O L M 192 5 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Undertecknade — vilka förordnats att såsom sakkunniga biträda vid beredningen av frågan om den direkta beskattningen till stat och kommun m. m. (skatteberedningen) — få härmed vördsamt överlämna en av undertecknad Geijer i anledning av 1921 års kommunalskattekommittés betänkande angående den kommunala beskattningen verkställd undersökning om vägbeskattningens ordnande. Vid denna utredning äro såsom bilagor fogade tvenne promemorior, den ena av vägkonsulenten i Stockholms län, majoren Ingemar Petersson angående väghållningsbördans storlek och fördelning under tiden 1880—1923, den andra av chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, översten Carl Meurling angående samma bördas storlek och fördelning under närmaste framtid. Stockholm den 8 oktober 1925.

CARL W. IL KUYLENSTIERNA.

HARALD WALLER.

ERLAND GEIJER.

OM VÄGBESKATTNINGENS ORDNANDE. EN UNDERSÖKNING I ANLEDNING AV 1921 ÅRS KOMMUNALSKATTEKOMMITTÉS BETÄNKANDE ANGÅENDE DEN KOMMUNALA BESKATTNINGEN. Enligt 1734 års lag ålåg det allmänna väghållningsbesväret på landet Historik. uteslutande den i mantal satta jorden. Inom häradssamfälligheterna, som utgjorde vägdistrikt, fördelades besväret efter mantal och utgjordes, åtminstone vad angår vägunderhållet, uteslutande genom arbete in natura efter vägdelning. Något statsbidrag förekom icke. Denna princip för väghållningsbesvärets utgörande eller dess fördelning allenast på den mantalssatta jorden bibehölls orubbad ända till 1891 års vägreform, ehuru kravet på en skälig lindring i besväret för jordbruket framfördes redan på 1700-talet och sedermera återkom under 1800-talet i en mängd vid riksdagarna framburna motioner. Meningarna om grunderna för en sådan reform voro emellertid mycket delade. Besväret förmenades sålunda böra utgöras, än av endast vissa slag av fast egendom, än av all dylik egendom, än av fastighet och industriell rörelse, än av alla beskattningsföremål efter de för kommunalutskylders utgörande stadgade grunder och än — i tydligt uttalad motsättning däremot — av sådana beskattningsföremål, som företrädesvis kunde sägas begagna de allmänna vägarna. Jämväl framfördes förslag om hela väghållningskostnadens bestridande genom avgifter av de vägfarande. Däremot synes man under denna tid hava varit främmande för tanken på vägväsendets bekostande eller övertagande av staten. Sedan i anledning av riksdagens begäran den så kallade vägkommittén tillsatts för utredning i ämnet, avlämnade samma kommitté år 1880 sitt betänkande. Huvuddragen däri voro följande: väghållningsbesväret utsträcktes till i regel all fastighet samt till inkomst med vissa undantag; den mantalssatta jorden beskattades högst och inkomsten lägst, allt i förhållande till bevillningen såsom skatteunderlag; den mantalssatta jorden bibehölls vid skyldigheten att utgöra vägunderhållet in natura, under det att vägväsendets övriga utgifter bestredos ur vägkassor, bildade genom vägskatt i främsta rummet av de nytillkomna beskattningsföremålen; samfälligheten för väghållningskostnadens fördelning utsträcktes till länet eller landstingsområdet; en ny, av hemmanens taxeringsvärden beroende delningsgrund, i stället för mantalet, föreskrevs för vägdelningen. P å grundval av vägkommitténs förslag avlätos propositioner i ämnet till 1887 och 1889 års riksdagar. Vid sistnämnda riksdag föll frågan genom kamrarnas skiljaktiga beslut. Motionsvis återkom frågan vid 1891 års riksdag. Den av riksdagen antagna lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet godtogs av Kungl. Maj:t och promulgerades den 23 oktober 1891. Enligt denna lag bibehölls i regel häradet såsom väghållningsdistrikt, dock med fakultativ möjlighet till såväl förstoring som förminskning — en möj-

6 lighet, som sedermera, i den mån den begagnats, nästan undantagslöst utnyttjats i den senare riktningen. Staten skulle deltaga i vägunderhållet med en tiondel av den uppskattade kostnaden för samma underhåll, såvitt anginge till naturaunderhåll indelad sommarväg. Repartitionsgrunderna bestämdes sålunda, att jordbruksfastighet, med undantag av staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar, skulle påföras 1 vägfyrk — den nya repartitionsenheten — för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, att dessa skogar, frälseränta, till bevillning taxerad annan fastighet med taxeringsvärde av minst 800 kronor ävensom staten tillhörig dylik fastighet, såvitt inkomst därav droges och taxeringsvärdet uppginge till minst nyssnämnda belopp, skulle påföras 1 vägfyrk för varje 400 kronor av taxeringsvärdet, samt att inkomst skulle påföras 1 vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning beskattningsbara andelen därav. Vägskatt erlades icke för taxerade inkomster under 1 000 kronor; och ej heller för inkomst av kanal, järnväg och annan farväg, inkomst av skeppsrederi och sjöfart, inkomst genom avlöning, arvode och traktamente eller annan med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad förmån, pension, årligt understöd, gratifikation, livränta och undantagsförmån samt inkomst, som förvärvades genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet. Bestämmelsen om 1 vägfyrk för varje 30 kronor av den beskattningsbara inkomsten tillkom genom kompromiss, sedan första kammaren beslutat 1 vägfyrk för varje 40 kronor och andra kammaren 1 vägfyrk för varje 20 kronor av den beskattningsbara inkomsten. Den lindring för jordbruket i väghållningsbesväret, som 1891 års väglag innebar, ansågs emellertid icke tillräcklig, och revision av lagen påyrkades snart. År 1905 utfärdades lag om ändring i vissa delar av väglagen, innebärande bl. a. höjning av repartitionstalen för vissa beskattningsföremål, i det att staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar skulle påföras 1 vägfyrk för varje 150 kronor av taxeringsvärdet och att frälseränta samt annan fastighet skulle påföras 1 vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet. I fråga om inkomst utökades skatteplikten sålunda, att vägskatt skulle utgå för inkomst, som uppgick till minst 1 000 kronor och varför bevillning till staten utgjordes, dock med undantag för inkomst, som förvärvades genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet. Statens ordinarie bidrag till vägunderhållet utökades att avse icke blott sommarunderhållet av till naturaunderhåll indelad allmän väg utan även sommarunderhållet av övriga allmänna vägar samt allmän bro och färja, varjämte bidraget höjdes till tre tjugondelar av den uppskattade kostnaden för underhållet. Därutöver kunde extra statsunderstöd tilldelas synnerligt betungade väghållningsdistrikt i mån av därför tillgängliga medel. Enligt kungörelsen den 10 juni 1912 angående disposition av anslag till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt kan sådant understöd erhållas till högst hälften av distrikts kostnad för vägunderhåll, beräknad efter medeltalet av nämnda kostnad för det löpande och de sistförflutna fem åren, dock att understöd icke må utgå, i den mån sagda kostnad understiger 30 öre för vägfyrk. Trots de väsentliga ändringar, som de nya bestämmelserna medförde, framträdde allt fortfarande krav på nya reformer. Den i anledning härav tillsatta vägkommissionen avgav år 1916 förslag till lag om allmänna vägar på landet. Enligt detta förslag skulle landstingsområdet utgöra väghållningsdistrikt. Vägunderhållet skulle dock i huvudsak åligga distriktets kommuner, vilka ägde att för detta underhåll årligen njuta ersättning av distriktet enligt särskild uppskattning. Statsbidraget skulle beräknas å kostnaden icke blott för vägunderhållet utan även för vinterväghållningen samt i fråga om vinterväg-

7 hållningen utgå i förhållande till den verkliga kostnaden. Statsbidrag skulle utgå med ett grundbidrag av 20 % av väghållningsdistriktens kostnad för vägunderhåll och vin ter väghållning samt därutöver med vissa tilläggsbidrag i stigande skala för de mera betungade distrikten. I fråga om grunderna för vägskattens utgörande föreslog vägkommissionen icke några ändringar i de gällande bestämmelserna, under åberopande av att den kommunala beskattningens reformering vore förestående samt att en definitiv omreglering av vägbeskattningen, vilken vore i högsta grad beroende av kommunalbeskattningen, icke kunde tänkas genomförd fristående för sig. År 1918 ändrades bestämmelserna om statens bidrag till vägunderhåll sålunda, att beloppet för samma bidrag höjdes till 30 % av den uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och färja. I samband med 1920 års förslag till kommunalskattelag — vilket som bekant bland annat upptog beskattningsformerna fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt — framlade Kungl. Maj:t i särskild proposition (nr 358) förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Då bevillningstaxeringen, vilken låg till grund för vägskatten, skulle upphöra efter antagande av den föreslagna kommunalskattelagen, önskade man anknyta vägskatten till den nya taxeringen till kommunalskatt, men, enär frågan om en fullständig revision av väglagstiftningen stod på dagordningen, ville man icke ingå på frågan om en omläggning av vägbeskattningen. Förslaget nöjde sig därför med att i väglagen infoga sådana i det föreslagna kommunalskattesystemet ingående beskattningsföremål, som närmast motsvarade de gamla, med iakttagande av att förut gällande repartitionsgrunder i huvudsak bibehölles oförändrade. I anslutning härtill skulle vägskatt icke utgå för näringsskattevärde och ej heller för inkomst av fast egendom. Inkomst skulle således påföras 1 vägfyrk för varje 30 kronor av det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande fall med dels uppskattad inkomst av fast egendom, dels hyresvärdet motsvarande 5 ^ av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren användes i näring eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet i oförädlat skick av beståndsdelar från egen fastighet, vilka förädlades eller förbrukades i näring eller eljest i rörelse eller yrke. Detta förslag innebar således, att för vägbeskattningen särskild taxering av inkomst måste äga rum i vissa fall. Då 1920 års riksdag avslog förslaget till kommunalskattelag och antog det nu gällande kommunalskatteprovisoriet, gjordes icke några ändringar i själva väglagens beskattningsbestämmelser. De samma år vidtagna ändringarna beträffande bevillningstaxeringen — särskilt införande av rätten till allmänna avdrag samt orts- och familjeavdrag — hava emellertid haft en betydande inverkan å det relativa trycket av vägskattebördan. Till denna förskjutning i skattetrycket skall jag senare återkomma. När sedermera frågan om väglagstiftningen på nytt upptogs till behandling, så ansågs vägkommissionens förslag icke utan omarbetning kunna läggas till grund för proposition i ämnet. De för verkställandet av dylik omarbetning tillsatta vägsakkunniga avgåvo år 1921 förslag till lag om allmänna vägar på landet. Enligt detta förslag utgjorde varje landstingsområde ett vägdistrikt och skulle skyldigheten att ombesörja väghållningen åligga varje sådant område. Vägskatten skulle utgå efter vägfyrk sålunda, att jordbruksfastighet påfördes 1 vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet, frälseränta samt annan fastighet 1 vägfyrk för varje 300 kronor av taxeringsvärdet och inkomst 1 vägfyrk för varje 30 kronor av den be-

8 skattningsbara andelen därav. Statsbidraget skulle beräknas i förhållande till den verkliga kostnaden för både vägunderhållet och vinterväghållningen. Statsbidraget skulle utgå dels i form av grundbidrag med 30 % av varje distrikts sammanlagda kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning dels ock i form av tilläggsbidrag, som dock endast komme sådana distrikt tillgodo, vilka i fråga om vägunderhåll och vinterväghållning vore mera betungade än rikets distrikt i genomsnitt. Därtill komme särskilt bidrag för ödebygdsväg, uppgående till 30 % av kostnaden för vägunderhåll och vinterväghållning å sådan väg. Vägsakkunnigas förslag lades till grund för Kungl. Maj:ts till 1922 års riksdag avlåtna proposition (nr 100) med förslag till lag om allmänna vägar på landet. Enligt propositionen skulle, i överensstämmelse med vad som föreslagits av vägsakkunniga, landstingsområdet utgöra vägdistrikt samt väghållningen åligga varje sådant område. Repartitionsgrunderna voro, till skillnad från vad som var fallet enligt vägsakkunnigas förslag, avfattade i överensstämmelse med gällande väglag, dock att staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar skulle åsättas vägfyrk lika med andra jordbruksfastigheter. Propositionens stadganden om statsbidrag överensstämde med vägsakkunnigas, dock att i kostnaden för vägunderhåll och vinterväg hållning skulle inbegripas jämväl förvaltningskostnad samt att det särskilda bidraget till ödebygdsväg upptogs till allenast 20 % av kostnaden för vägunderhåll och vinterväghållning å sådan väg. Propositionen blev emellertid av riksdagen avslagen. År 1924 infördes den ändring i väglagen, att, därest inom distriktet dess samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, det ordinarie statsbidraget skall beräknas å distriktets verkliga kostnader för vägunderhållet och i underhållskostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen avser byggande av väg. Genom särskilda förordningar den 2 juni 1922 om automobilskatt och om särskild skatt å automobilgummiringar har föreskrivits, att skatt skall utgå, för automobiler och för automobilgummiringar. Genom förordning den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit har förordnats, att skatt skall utgå för bensin och motorsprit, vilken förordning, i vad den avser särskild skatt å motorsprit, dock icke träder i kraft förrän den 1 juli 1929. Enligt förordningen den 20 juni 1924 om fördelning av automobilskattemedel skola av automobilskatten, automobilgummiringsskatten och bensinskatten (automobilskattemedel) 80 % tillfalla landsbygden för att användas, företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar och 20 % tillfalla städerna för att användas för dessas gatu- och väghållning. Av landsbygdens andel av skattemedlen skola 80 % tillgodokomma de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd. Av återstående 20 % må visst belopp användas för vissa forsknings- och undersökningsarbeten och återstoden mellan länen fördelas på sätt Konungen förordnar.

P å begäran av b?rfanlms7or finansdepartementets skatteberedning har vägkonsulenten i stock °Zk Zch fölh o l m s län, majoren i väg- och vattenbyggnadskåren Ingemar Petersson delning under utfört en undersökning angående väghållningsbördans storlek och fördelning

tiden

1880— 1923.

9 under tiden 1880—1923; och föreligger resultatet av denna undersökning i en av majoren Petersson till skatteberedningen avlämnad P . M., vilken såsom bilaga fogats vid denna utredning (Bilaga 1). Den vid nämnda promemoria fogade tablå A (sid. 40 härnedan) visar de stora förändringar i det relativa trycket av väghållningsbördan, som ägt rum under den angivna tiden. Före väglagens tillkomst åvilade hela väghållningsbördan den mantalssatta jorden. År 1900 — eller nära 10 år efter väglagens tillkomst — hade annan fastighet och inkomst övertagit cirka 14 % av väghållningsbördan med motsvarande lättnad för jordbruksfastighet. År 1915 uppgick annan fastighets och inkomsts andel i väghållningsbördan till cirka 38 % och år 1921 till cirka 57 %. Därefter har en återgång ägt rum till nackdel för jordbruksfastighet, i det annan fastighets och inkomsts andel år 1923 nedgått till cirka 45 %. Denna återgång har huvudsakligen förorsakats av nedgången i den beskattningsbara inkomsten, vilket i sin tur — förutom på de försämrade konjunkturerna — beror på införandet genom 1920 års riksdagsbeslut av rätten till allmänna avdrag samt orts- och familjeavdrag. Vad beträffar den distrikten åliggande väghållningsbördans absoluta storlek uppgick denna börda åren 1880 och 1890— före väglagens tillkomst — till cirka 7*6 miljoner kronor (tablå B kol. 5 och 15, sid. 44 härnedan) och åvilade då allenast den mantalssatta jorden. År 1900 — efter väglagens tillkomst — utgjorde summan av den uppskattade kostnaden av naturaunderhållet, efter avdrag av statsbidraget, samt av den å fyrkar med underhåll in natura uttaxerade vägskatten (tablå B, kol. 5 och 15) cirka 5*7 miljoner kronor, år 1905 cirka 7*7 miljoner kronor, år 1915 cirka 7*7 miljoner kronor och år 1923 cirka 16'5 miljoner kronor. Den å fyrkar utan underhåll in natura uttaxerade vägskatten (tablå B, kol. 16) utgjorde år 1900 cirka 1*2 miljoner kronor, år 1905 cirka 1*7 miljoner kronor, år 1915 cirka 4*8 miljoner kronor och år 1923 cirka 14*3 miljoner kronor. Vid bedömandet av dessa siffror bör beaktas, att stegringen i väghållningsbördans storlek i viss mån är beroende på penningvärdets fall. Väghållningsbördan (efter avdrag av statsbidraget) utgjorde (tablå B, kol. 26) åren 1880 och 1890 — före väglagens- tillkomst — cirka 40 öre per vägfyrk. År 1900 — efter väglagens tillkomst — uppgick väghållningsbördan till allenast 27 öre per vägfyrk, år 1905 till 28'8 öre per vägfyrk, år 1915 till 23*2 öre per vägfyrk, år 1921 till 24'i öre per vägfyrk och år 1923 till 32*3 öre per vägfyrk. Den stegring i belastningen, som sistnämnda år utvisar, beror till stor del på den ovan berörda nedgången i den beskattningsbara inkomsten.

Det gällande provisoriet beträffande kommunalbeskattningen innebär som Nuvarande bekant ett så kallat garantiskattesystem, det vill säga skatt erlägges för och föreslagna vars och ens inkomst, dock att inkomst av fastighet aldrig får beräknas bestämmelser lägre än för jordbruksfastighet till 6 % och för annan fastighet till 5 % ^skattningen av taxeringsvärdet. Detta system har fått sin tekniska utformning på det sätt, att en objektskatt uttages motsvarande skatten å en inkomst av 6 resp. 5 % av taxeringsvärdet, varefter det belopp, som sålunda beskattats genom objektskatt, får avdragas vid beräkningen av den skattepliktiga fastighetsinkomsten, om och i den mån denna inkomst därtill förslår (så kallat procentavdrag).

10 1921 års kommunalskattekommittés förslag till kommunalskattelag (det reviderade A-förslaget eller K-förslaget) — vilket är av samma principiella innebörd som 1920 års förslag — upptager skatt för fastighet, näring och inkomst ävensom skogsskatt och särskild progressivskatt. Av dessa äro fastighetsskatten och näringsskatten fristående objektskatter, vilka utgå i förhållande till fastighets taxeringsvärde och närings på visst sätt beräknade så kallade skattevärde. Inkomstskatten är en personlig, i huvudsak proportionell inkomstskatt. Skogsskatten utgår vid skogens avverkning i förhållande till det taxerade rotvärdet. Den är en utbruten del av fastighetsskatten och är avsedd att kompensera den lättnad i fråga om den årliga fastighetsskatten, som den växande skogen under uppväxttiden åtnjuter därigenom, att för skogsvärde repartitionstalet satts lägre än för jordbruksvärde. Progressivskatten ansluter sig liksom den nuvarande kommunala progressivskatten till den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen och utgår efter viss progressiv skala. Två reservanter inom kommittén förorda ett skattesystem (det reviderade C-förslaget eller R-förslaget), som i princip överensstämmer med nu gällande kommunalskatteprovisorium. Detta förslag upptager fastighetsskatt, skogsskatt, inkomstskatt och progressivskatt. Såväl fastighetsskatten, vilken utgår i förhållande till fastighets taxeringsvärde, som skogsskatten, vilken utgår i förhållande till taxerat rotvärde, ingå emellertid i detta förslag såsom led i garantiskattesystemet. Det mot en beräknad minimiinkomst svarande belopp, som blivit beskattat genom fastighetsskatten och skogsskatten, får således vid beräkningen av den till inkomstskatten skattepliktiga inkomsten avdragas såsom procentavdrag. Enligt såväl K-förslaget som R-förslaget skall den nuvarande skogsaccisen upphöra. Vägbeskatt- Det är nu meningen, att kommunalskattefrågan i hela dess vidd — d. v. s. mngen Mr beskattningen inom såväl primärkommunerna som sekundärkommunerna — ^ommunaibe- skall upptagas med avsikt att få denna fråga definitivt löst. Någon tvekan skattningens kan därvid knappast råda därom, att man inom ramen för det skattesystem system. — d. v. s. objektskattesystem x eller garantiskattesystem—som kommer till användning inom primärkommunerna, bör söka formerna även för vägkommunernas beskattning. Med hänsyn till de olägenheter i taxeringstekniskt hänseende, vilka skulle åtfölja tillämpningen för vägkommunernas vidkommande av ett system med andra skatteformer än dem, som komma till användning inom primärkommunerna, synes en sådan anordning icke utan mycket vägande skäl böra ifrågasättas. Några dylika skäl torde ej föreligga. Frågan om vägdistriktens omfattning synes för det föreliggande spörsmålet vara av underordnad betydelse. Vare sig vägdistrikten bibehållas vid sin nuvarande storlek eller göras större, torde de synpunkter, som böra anläggas å vägbeskattningsfrågan, te sig på i stort sett enahanda sätt. Från spörsmålet om eventuella ändringar i nu gällande grunder för statsbidrag till väghållningsdistrikten måste givetvis i detta sammanhang bortses, ehuruväl dylika ändringar innebära en förskjutning i den nuvarande relativa fördelningen av de skatter, som komma vägväsendet till godo.

1 Uttrycket objektskattesystem har här och i det följande använts för att beteckna ett system med fristående objektskatter vid sidan om en inkomstbeskattning till skillnad från garantiskattesystemet, där objektskatterna ingå som ett led i garantibeskattningen.

Jl

För att belysa frågan om förutsättningarna för att vid vägbeskatt- Skattebördan* ningen tillämpa de föreliggande kommunalskatteförslagens grunder även-fördelningi de som frågan om vägbeskattningens betydelse i förhållande till primär- f ™ ^ / c 2 ^ ! kommunernas och landstingens beskattning hava inom skatteberedningen nema. vissa undersökningar verkställts. Härvid har såsom utgångspunkt använts resultatet av den provtaxering, som kommunalskattekommittén på grundval av 1922 års taxering verkställt inom bland annat 27 landskommuner. Vid denna provtaxering hava de skattskyldiga taxerats enligt tre olika folkslag till kommunalskattelag (A-, B- och C-förslagen), varjämte vissa uppgifter angående de skattskyldigas taxeringar enligt nu gällande kommunalskatteprovisorium antecknats. Beträffande en var av kommunerna har antalet skattekronor uträknats för olika slag av förvärvskällor och för olika sociala grupper (uttrycket skattekrona här taget i samma bemärkelse som enligt kommunalskattekommitténs förslag, d. v. s. 1 skattekrona för 100 kronor beskattningsbar inkomst o. s. v., alltså närmast motsvarande den gamla bevillningskronan). Provtaxeringsresultaten hava sedermera inom kommittén bearbetats med hänsyn till de nya reglerna för ortsavdragen och de ändrade repartitionstalen i det reviderade A-förslaget eller K-förslaget (se kommunalskattekommitténs betänkande sid. 216—217). Några motsvarande beräkningar beträffande det reviderade C-förslaget eller R-förslaget hava däremot icke verkställts av kommittén. Nu förevarande undersökningar hänföra sig därför till K-förslaget och C-förslaget. Skatteberedningens undersökning har i första hand avsett den nuvarande fördelningen av vägskattebördan å olika slag av förvärvskällor och å skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper, ävensom den sammanlagda bördan av skatterna till primärkommuner, landsting och vägdistrikt. Uppgifter angående antalet skattekronor, vara kommunalskatt och landstingsskatt skola utdebiteras, samt angående dessa skattekronors relativa fördelning hava erhållits direkt från kommunalskattekommitténs statistik. De absoluta beloppen av skatten till primärkommunerna och av landstingsskatten hava beräknats genom att för en var av de provtaxerade landskommunerna multiplicera antalet skattekronor för provisoriet enligt kommitténs statistik med kommunalskatten (år 1923) resp. landstingsskatten (år 1922) för 100 kronors inkomst enligt årsbok för Sveriges kommuner. Det må härvid anmärkas, att på grund av vissa smärre rättelser och jämkningar, som vid provtaxeringen företagits vid beräkningen av provisoriets skattekronor (se kommunalskattekommitténs betänkande sid. 683), de på nyssnämnda sätt erhållna absoluta beloppen för kommunalskatten och landstingsskatten icke komma att fullt överensstämma med de belopp, som i verkligheten utdebiterats. Därjämte må påpekas, att skogsaccisen, för vars fördelning å olika sociala grupper erforderliga , uppgifter saknas, icke kunnat medtagas vid ifrågavarande beräkningar. Likaså har vid denna undersökning — i likhet med vad som skett i kommunalskattekommitténs statistik — den kommunala progressivskatten lämnats utanför. För utrönande av vägskattens x storlek inom de olika provtaxeringskommunerna har använts av kommunikationsdepartementet upprättad statistisk tabell angående allmänna väghållningsbesväret på landet för år 1923, vilken tabell avser räkenskapsåret 1923 och alltså den utdebitering, som skett på 1 Uttrycket vägskatt användes i det följande i betydelse av väghållarnas väghållningsbörda och omfattar således icke blott den i penningar uttaxerade vägskatten utan jämväl väghållarnas kostnad för vägunderhåll in natura (d. v. s- efter avdrag av statsbidraget).

12 grundval av 1922 års taxering. Ur denna statistik — som dock företer betydande brister — har för ett vart av de vägdistrikt, inom vilka de 27 provtaxerade landskommunerna äro belägna, erhållits utdebiteringen per vägfyrk enligt nu gällande bestämmelser. Enligt repartitionsgrunderna i gällande väglag har därefter för varje provtaxerad kommun uträknats det antal vägfyrkar, som motsvarar de i kommunalskattekommitténs statistik för provisoriet angivna skattekronor för fastighet och inkomst. Det absoluta beloppet av vägskatten inom varje särskild kommun har erhållits genom att multiplicera dessa vägfyrkar med förutnämnda utdebitering per vägfyrk. Vid dessa uträkningar hava icke kunnat iakttagas väglagens bestämmelser om att skattskyldighet icke åvilar annan fastighet, vars taxeringsvärde understiger 800 kronor, samt (taxerad) inkomst, som icke uppgår till 1 000 kronor. Stadgandet om skattefrihet för annan fastighet med ett taxeringsvärde understigande 800 kronor torde för nu ifrågavarande undersökning sakna praktisk betydelse. Bestämmelsen om skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor torde däremot hava en något större betydelse. En särskild summarisk beräkning har därför gjorts angående det antal vägfyrkar, som på grund härav rätteligen bort bortfalla, samt den förskjutning av vägskattetrycket, som därav kunnat förorsakas. För denna detaljundersökning skall jag senare redogöra. Ej heller har vid vägfyrktalsberäkningen någon skillnad gjorts mellan jordbruksfastighet i allmänhet samt staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar. Några statistiska beräkningar härom hava nämligen ej kunnat utföras, då på dylika allmänningsskogar belöpande skattekronor icke finnas särskilt angivna i kommunalskattekommitténs statistik. Någon nämnvärd inverkan på det relativa skattetrycket torde detta icke hava. I nedanstående två tablåer 1 och 2 har gjorts en sammanställning för de 27 provtaxerade landskommunerna av kommunalskattens och landstingsskattens samt vägskattens relativa tryck enligt provisoriet å dels olika slag av förvärvskällor, dels ock skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper. Beträffande såväl dessa två tablåer som övriga efterföljande tablåer, som äro på enahanda sätt uppställda, må erinras därom, att under förvärvskällan fastighet redovisas de skattekronor, som belöpa icke blott å jordbruksfastighet samt annan fastighet, vilken ej användes i ägarens rörelse eller yrke, utan även a den från samma fastighet härflytande inkomst. Under förvärvskällan rörelse eller yrke redovisas de skattekronor, som belöpa å annan fastighet, som användes i ägarens rörelse eller yrke, samt å inkomst av rörelse eller yrke. P å enahanda sätt redovisas för de olika sociala grupperna de skattekronor, som belöpa å de objekt och å den inkomst, för vilka varje grupp är skattskyldig. Vid uppdelningen i sociala grupper har varje skattskyldig förts till den grupp, dit han med hänsyn till inkomstförhållanden och övriga omständigheter väsentligen hör. De olika grupperna äro således icke renodlade (se vidare härom kommunalskattekommitténs betänkande sid. 735 ff. samt 726 ff.). Här må ock påpekas ett förhållande, som är ägnat att i någon mån förrycka statistiken i fråga om landstingsbeskattningen och vägbeskattningen. Enligt förordningen om kommunalstyrelse på landet åligger det arrendator av jordbruksfastighet att erlägga de i förhållande till fastighetens taxeringsvärde utgående kommunalutskylderna. Enligt bevillningsförordningen ä r det ock arrendatorn, som åtnjuter de s. k. procentavdragen, det vill säga

13 Tablå 1. Skattetryckets fördelning enligt provisoriet å olika grupper förvärvskällor inom de 27 provtaxerade landskommunerna.

Kommunalskatt och landstingsskatt. Skattekronor (1000-tal)

% Vägskatt. Vägfyrkar (1000-tal)

%

Fastighet

Rörelse eller yrke

Annan förvärvskälla

Summa

84-5

31-3

140-2

256-0

33 oo

12 2 B

54-75

100-ot

1 058-0

190-s

467-2

1716-0

61-65

27-23

lOO-oi

Tablå 2. Skattetryckets fördelning enligt provisoriet å skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper inom de 27 provtaxerade landskommunerna. 1

6 Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag TjänsteÄgare Rörel semän och eller bru- Ägare och löntagare Övriga | kare av av annan yrkes(inkl. penjordbruks- fastighet idkar e sionärer) fastighet

Summa

8 Inländska aktiebolag och solidariska bankbolag

Tillsammans

Kommunalskatt och landstingsskatt. Skattekronor (1 000-tal) 0/

/o

62-8

17-3

131-1

5-9

220-5

35'5

256-0

1-33

6-78

51'20

2s i

86-14

13-86

100-00

689-9

30-9

91-a

21-6

1302-7

413-3

1716-0

40-2 0

1-so

5'3 2

1 -2 6

24-08

lOO-oo

Vägskatt. : Vägtyrkar (1 000-tal)

\

75-92

som har rätt att vid inkomstberäkningen göra avdrag med 6 %' av fastighetens taxeringsvärde. I enlighet härmed hava i kommunalskattekommitténs statistik vid beräkning av det relativa skattetryckets fördelning på olika sociala grupper enligt provisoriets bestämmelser utarrenderade jordbruksfastigheters taxeringsvärden och de på dessa vilande skattekronorna hänförts till arrendatorerna. Då fördelningen mellan olika sociala grupper av landstingsskatten och vägskatten enligt nu gällande bestämmelser måst ske i anslutning till den av kommittén rörande kommunalutskylderna upprättade statistiken, hava även de på utarrenderad jordbruksfastighet vilande landstings- och vägskatter blivit hänförda till arrendatorn, trots det att de enligt landstingsförordningen och väglagen åligga jordägaren. Detta har bland annat den verkan, att för den sociala gruppen »Inländska aktiebolag och solidariska bankbolag» för såväl för-provisoriet som provisoriet ej redovisas skattekronor resp. vägfyrk för av bolagen utarrenderade fastigheter,

vilka i stället återfinnas under den sociala gruppen »Ägare eller brukare av jordbruksfastighet»; likasom å andra sidan vägfyrk för jordbruksfastigheter, som äro utarrenderade till bolag, hänföras till bolagsgruppen. Ovanintagna två tablåer 1 och 2 visa den väsentliga skillnad, som föreligger beträffande det relativa trycket av vägskatten å ena sidan samt kommunalskatten och landstingsskatten å andra sidan. Enligt tablå 1 är sålunda förvärvskällan fastighets relativa anpart av vägskatten inom kommunerna nära dubbelt så stor som samma förvärvskällas relativa anpart av kommunalskatten och landstingsskatten. För »annan förvärvskälla» är förhållandet omvänt. Enligt tablå 2 bär gruppen ägare och brukare av jordbruksfastighet 40*2 0 % av vägskatten inom kommunerna men endast 24*5 2 % av kommunalskatten och landstingsskatten. På gruppen tjänstemän och löntagare faller endast 27*3 4 % av vägskatten men 51*2 o % av kommunalskatten och landstingsskatten. Dessa siffror, som äro medeltalssiffror för 27 kommuner, växla rätt betydligt inom de särskilda kommunerna. Den verkställda uträkningen av de absoluta talen för kommunalskatten, landstingsskatten och vägskatten inom de 27 provtaxerade landskommunerna utvisar, att det sammanlagda uttaxerade beloppet av dessa skatter utgör 2 583 981 kronor, därav 1731469 kronor kommunalskatt (67*oi %), 458 524 kronor landstingsskatt (17*74 %') och 393 988 kronor vägskatt (15*2 5 X). Vägskatten utgör således i genomsnitt 15*2 5 % av det sammanlagda skattebehovet. Vägskattens relation till de övriga skatterna företer emellertid i de olika kommunerna en avsevärd växling eller från 5*5 6 % av hela skattebehovet i Sturkö socken till 36*6 9 % i Agunnaryds socken. I nedanintagna två tablåer 3 och 4 hava samtliga dessa tre skatter fördelats å dels olika slag av förvärvskällor dels ock skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper. De å dessa tablåer upptagna procenttalen angiva det relativa skattetrycket av samtliga dessa tre skatter, när de 27 kommunerna sammanföras till en kommun.

T a b l å 3. K o m m u n a l s k a t t e n s , l a n d s t i n g s s k a f t e n s o c h v ä g s k a t t e n s s a m m a n l a g d a t r y c k enligt provisoriet å o l i k a g r u p p e r f ö r v ä r v s k ä l l o r i n o m d e 27 provtaxerade landskommunerna.

Fastighet

Kom munalskatt Landstingsskatt Vägskatt Summa kronor

Rörelse eller yrke

Annan förvärvskälla

Summa

212 105

947 979

1 731 469

56 169

251 042

458 524

571 385 151313 242 894 965 592

43 811

107 283

393 988

312 085

1 306 304

2 583 981

37-3 7

12-os

50-55

lOO-oo

15 T a b l å 4. K o m m u n a l s k a t t e n s , l a n d s t i n g s s k a t t e n s o c h v ä g s k a t t e n s s a m m a n l a g d a t r y c k enligt provisoriet å skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper i n o m d e 27 p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a . 1

!

5 Tjänste- I Ägare •; . Rorelse- män och eller bru- Agr.ro : . kare av av annan . löntagare ; Övriga i t i- i J yrkesjordbruks- fastighet (inkl. pen-| .,, i idkare fastighet sionärer)

inländska aktiebolag och solidariska bankbokar 1

Tillsammans i

ei

Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag

Summa

Kommunalskatt

424 556

23 028

117 394

886 512

39 997 1 491 487

239 982 1 731 469

Landstingsskatt

112 430

6 098

234 764

10 592

394 972

63 552

458 524

Vägskatt

158 383

7 092

20 960

107 717

4 964

299 116

94 872

893 988 i

kronor

695 369

36 218

169442 1 228 993 55 553 2 185 575 1 398 406 2 583 981

o/

26-91

T10

Summa

. 0

0'5(>

åTse

2 15

84-58

!

15-42

lOOoo \

Inom skatteberedningen liar härefter undersökts, huru vägbeskattningen Utgångs— vid en övergång för primärkommunernas vidkommande från det nu punkter för skatteberedgällande kommunalskatteprovisoriet till ett skattesystem enligt K-förslagets ningens under eller R-förslagets grundprinciper — bör anordnas, dels under förutsättning sökningar. att den nuvarande relativa fördelningen av vägskattebördan skall bibehållas såvitt möjligt oförändrad, dels ock under förutsättning att hänsyn skall tagas till de olika yrkanden om lättnad i jordbrukets vägskattetunga, som ofta framförts; och har i sistnämnda avseende upptagits jämväl de längst gående krav, som härutinnan på senare tider framkommit. Det skulle även kunna ifrågasättas att beträffande vägbeskattningens anordnande därutöver verkställa en undersökning från den utgångspunkten, att repartitionstalen för beskattningen till primär- och sekundärkommunerna (kommunalskatt, landstingsskatt och vägskatt) avvägas på det sätt, att det sammanlagda relativa trycket av dessa skatter blir detsamma enligt det nya beskattningssystemet som enligt nu gällande kommunalskatteprovisorium, vare sig repartitionstalen för de olika slagen skatter därvid bestämmas till sinsemellan lika eller olika belopp. Härvid kan exempelvis för en viss grupp skattskyldiga en lättnad i fråga om vägbeskattningen komma att uppvägas av en ökad skattebörda beträffande beskattningen till primärkommunerna. Emellertid må här erinras dels om den stora skillnaden i det relativa trycket för vägskatten och för övriga skatter (se tablåerna 1 och 2), dels ock om den ovan omnämnda olika relativa storleken av vägskatten i förhållande till övriga skatter inom de olika kommunerna. Med hänsyn till de olikartade faktorer, man således i detta fall rör sig med, synes den nu antydda vägen för lösning av vägskattefrågan mindre lämplig och lämnas därför i detta sammanhang åsido.

16 Vagbeskatt- Enligt kommunalskattekommitténs förslag (K-förslaget) upptagas för ningens om- repartitionsbeskattningen beskattningsföremålen fastighet, näring och inkomst. ' S n i n %m ^råga uppstår då, huruvida för vägbeskattningen böra ifrågakomma allenast K-förslaget. de nuvarande beskattningsföremålen fastighet och inkomst eller huruvida jämväl näringsskatten bör medtagas. Härvidlag synes tvekan kunna råda, huruvida de skäl, som tala för näringsskattens införande vid kommunal. beskattningen med dess mångfald av utgifter att täcka, skola anses äga samma giltighet, då det gäller att uttaga medel för de speciella ändamål, som vägskatten avser att tillgodose. Närmast till hands synes i varje fall ligga att först utreda, vilka repartitionstal som vid en övergång till det av kommittén föreslagna beskattningssystemet böra åsättas, därest för vägbeskattningen användas allenast beskattningsföremålen fastighet och inkomst. Beträffande jordbruksfastighet synes härvid någon uppdelning av objektbeskattningen i fastighetsskatt efter taxeringsvärde och skogsskatt i förhållande till avverkat virkes taxerade rotvärde icke böra ifrågakomma. En dylik anordning, som givetvis skulle komplicera vägbeskattningen, synes nämligen från skogsvårdssynpunkt knappast vara påkallad, då det gäller vägbeskattningen med dess jämförelsevis låga utdebitering. Vägskatt I överensstämmelse med det nu anförda har alltså skatteberedningen verkendast å ställt en undersökning, huru vägbeskattningen vid en övergång från provifastighet och inkomst. soriets garantiskattesystem till ett system med fristående objektbeskattning av

fastigheter bör anordnas under förutsättning, att någon mera betydande ändring

(Utan förskjutning i skatte- i den nuvarande relativa fördelningen av vägskattebördan ej skall äga rum. Härvid har förfarits så, att man efter rent matematiska grunder uträknat bördans fördelning.) repartitionstal, vilka med sannolikhet böra uppfylla den givna förutsättningen,

varefter man undersökt, huru fördelningen av vägskattebördan med en tilllämpning av dessa repartitionstal skulle ställa sig i de 27 provtaxeringskommunerna. Vad som rent tekniskt skiljer provisoriets garantiskattesystem från ett system med fristående objektskatt å fastigheter är ju förekomsten i det förra av de s. k. procentavdragen eller avdrag från den uppskattade inkomsten av fast egendom samt av rörelse eller yrke med de genom fastighetsbevillningen beskattade belopp av 6 resp. 5 % av fastighetens taxeringsvärde, vilka avdrag icke förekomma i objektskattesystemet. Den nuvarande vägbeskattningen innebär — efter provisoriets införande — en kombination av garantiskattesystem och objektskattesystem. Då 1 vägfyrk påföres för varje 30 kronor beskattningsbar inkomst och för varje 100 kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, innebär detta, att jordbruksfastighet beskattas lika hårt som en inkomst motsvarande 30 % å taxeringsvärdet. Vid beräkning av den till bevillning beskattningsbara inkomsten, som utgör underlaget för vägskatten, får avdrag göras för 6 % av jordbruksfastighets taxeringsvärde, d. v. s. av nyssnämnda 30 % ingå 6 såsom led i en garantibeskattning av inkomsten av jordbruksfastighet. Men skatten å de återstående 24 % utgör en fristående objektskatt å jordbruksfastighet. I fråga om annan fastighet beräknas 1 vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet. Sådan fastighet påföres således lika många vägfyrkar som en inkomst motsvarande 15 % å taxeringsvärdet. Av dessa ingå 5 % i garantibeskattningen av fastighetsinkomsten, medan skatten å de återstående 10 % utgör en fristående objektbeskattning av annan fastighet.

17 Därest nu varje fastighet alltid lämnade så liten inkomst, att procentavdragen enligt gällande bestämmelser icke kunde i någon mån utnyttjas, i det att allmänna avdrag samt orts- och familjeavdrag skulle vara tillräckliga att även utan procentavdrag nedbringa den beskattningsbara inkomsten av fastigheten till noll, så skulle någon reell skillnad mellan provisoriet och objektskattesystemet i nämnda avseende icke förefinnas. Under nu angivna förutsättning skulle således, därest någon förskjutning av vägskattebördan ej avses, procentavdragens bortfallande vid en övergång från provisoriet till ett objektskattesystem icke föranleda någon ändring i de nuvarande repartitionstalen. Om däremot de enligt gällande bestämmelser medgivna procentavdragen kunna i större eller mindre grad utnyttjas, så innebär ett borttagande av dessa avdrag en ökning av de på fastighetsinkomsten belöpande skattekronor. För att icke den samlade skattebörda, som åvilar fastighet och inkomsten därav, skall bliva större, då procentavdragen slopas vid övergäng till objektskattesystem, måste därför kompensation sökas genom en nedsättning av repartitionstalen för fastighet, d. v. s. samma metod bör tillämpas, som för primärkommunernas vidkommande kommit till användning i K-förslaget. H u r stor denna nedsättning bör bliva, måste uppenbarligen bero på huru stor del av procentavdragen som i verkligheten utnyttjas. Därest procentavdragen kunde helt utnyttjas — d. v. s. om varje fastighet alltid gåve en inkomst av sådan storlek, att densamma ej blott motsvarade 6 resp. 5 % av fastighetens taxeringsvärde utan även därutöver försloge till täckande av de allmänna avdrag samt orts- och familjeavdrag, vartill den skattskyldige kunde vara berättigad — så skulle den nedsättning i antalet vägfyrk för fastighet, som vid en övergång från provisoriet till ett objektskattesystem behövdes för att kompensera borttagandet av procentavdragen, kunna till sitt belopp exakt beräknas. Den så beräknade nedsättningen vore i den bemärkelsen en maximinedsättning, att den uträknats från utgångspunkten av det för fastighetsägarna i beskattningsavseende mest förmånliga läge, som enligt gällande bestämmelser kan tänkas, nämligen att icke någon del av den med garantiskattesystemet avsedda garantien tagits i anspråk. Nu lärer det emellertid praktiskt taget aldrig inträffa, vare sig att ingen del av procentavdragen i en kommun utnyttjas eller att dessa avdrag helt utnyttjas beträffande alla fastigheter i kommunen. Procentavdragen utnyttjas alltid något men aldrig helt i en kommun. Någon nedsättning i repartitionstalen för fastighet bör alltså — därest någon förskjutning icke avses — äga rum. Men om nedsättningen bestämdes till vad som ovan angivits såsom maximinedsättning, bleve den större än vad som avsetts. Ty den innebure, att en del av vägskattebördan skulle överflyttas från fastighetsägare till andra, enär antalet vägfyrk, som belöper å fastighetsägarna, bleve minskat, under det att vägfyrksantalet för de rena inkomsttagarna förbleve oförändrat. Därutöver komme med hänsyn därtill, att procentavdragen nu alltid utnyttjas i olika utsträckning beträffande olika fastighetsägare, en förskjutning i skattetungan att äga rum mellan fastighetsägarna inbördes. Alla fastighetsägare erhölle minskning i det antal vägfyrk, som påföres i förhållande till taxeringsvärdet, men endast för dem, som av fastigheten åtnjöte en beskattningsbar inkomst av minst 6 resp. 5 % av fastighetens taxeringsvärde, skulle denna minskning tillfullo kompenseras av det antal vägfyrk, som påföres i förhållande till inkomsten. Vid en övergång från nuvarande garantiskattesystem till objektskattesystem lära fördenskull de lämpliga repartitionstalen för vägfyrktalsberäk2 —

Vägbeskattningen.

18 ningen böra sökas under förutsättning, att procentavdragen kunnat delvis utnyttjas. E n ej osannolik förutsättning synes vara den, att såväl jordbruksfastighet som annan fastighet enligt objektskattesystemet giver så stor beskattningsbar inkomst, att vid tillämpning av provisoriets beskattningsregler procentavdragen skulle kunnat utnyttjas med i genomsnitt 3 % av fastigheternas taxeringsvärden. (Härvid bortses från den inverkan, som olika bestämmelser om orts- och familjeavdrag i de olika systemen kunna hava). Även med denna utgångspunkt kan den nedsättning exakt beräknas, som skulle erfordras tor att vid en övergång från provisoriet till objektskattesystemet bibehålla den nuvarande fördelningen av skattebördan mellan å ena sidan alla fastighetsägare och å andra sidan alla övriga inkomsttagare. Fördelningen mellan fastighetsägarna inbördes skulle emellertid även med de sålunda uträknade talen förskjutas i ena eller andra riktningen i den mån vad var och en kunde utnyttja översköte eller understege 3 %. Ovannämnda maximinedsättning i vägfyrktalsberäkningen innebär 1 / 5 vägfyrk för varje 100 kronor av jordbruksfastighets taxeringsvärde och x/s vägfyrk för varje 200 kronor av annan fastighets taxeringsvärde. x Med andra ord: */s vägfyrk bör åsättas för varje 100 kronor av jordbruksfastighets taxeringsvärde, 2/3 vägfyrk för varje 200 kronor av annan fastighets taxeringsvärde och 1 vägfyrk för varje 30 kronor av beskattningsbar inkomst eller omräknat: 1 vägfyrk för 100 kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 240 kronor annan fastighets taxeringsvärde och 1 vägfyrk för 24 kronor beskattningsbar inkomst. Från praktisk debiteringssynpunkt synas dessa repartitionstal lämpligen böra avrundas till 1 vägfyrk för 100 kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 250 kronor annan fastighets taxeringsvärde och 1 vägfyrk för 25 kronor beskattningsbar inkomst (alternativ KV.). Denna avrundning innebär i verkligheten, att jordbruksfastighet icke fullt kommit i åtnjutande av maximinedsättningen, utan erhållit nedsättning som om ett avdrag av endast 5 % å taxeringsvärdet kunnat utnyttjas. Utgår man ifrån att för såväl jordbruksfastighet som annan fastighet i genomsnitt kunnat utnyttjas avdrag med 3 % å taxeringsvärdet, böra enligt förutnämnda beräkningsmetod följande repartitionstal åsättas: 1 vägfyrk för 110 (rätteligen 111) kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 250 kronor annan fastighets taxeringsvärde och 1 vägfyrk för 30 kronor beskattningsbar inkomst (alternativ KV.J. Det har vidare gällt att utröna, huru fördelningen av vägskattebördan skulle gestalta sig i de 27 provtaxerade landskommunerna (här betraktade som en enda gemensam kommun), därest på dem tillämpats alternativen K V y och KV 2 . Då både de för alternativ KV1 och de för alternativ KV 2 upptagna repartitionstalen från debitering steknisk synpunkt kunde vara bättre, har även undersökts ett alternativ, där repartitionstalen avjämnats till 1 för 1 Detta framgår av följande stiliserade exempel. En jordbruksfastighet är åsätt ett taxeringsvärde av 500 k r o n o r och lämnar en i n k o m s t av 6 % av detta värde eller 30 k r o n o r . Denna inkomst försvinner, därest procentavdrag medgives, och allenast fastigheten åsättes vägfyrk efter 1 för 100 eller således 5 vägfyrk. Samma resultat ernås, även när procentavdrag icke medgives, därest inkomsten å 30 kronor åsättes 1 vägfyrk och fastigheten åsättes allenast 4 vägfyrk, vilket innebär */& vägfyrk för varje i00 kronor av taxeringsvärdet. En lägenhet är taxerad såsom annan fastighet med ett taxeringsvärde av 600 kronor och l ä m n a r en inkomst av 5 % eller 30 kronor. Medgives procentavdrag, försvinner inkomsten och allenast fastigheten åsättes vägfyrk efter 1 för 200 eller således 3 vägfyrk. Om procentavdrag icke medgives, åsättes inkomsten 1 vägfyrk, och vägfyrksantalet för fastigheten bör då nedsättas till 2, vilket motsvarar 2/a vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet-

19 100 kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, 1 för 200 kronor annan fastighets taxeringsvärde och 1 för 20 kronor beskattningsbar inkomst (alternativ KV3); ett alternativ, som det med hänsyn till de bekväma siffrorna synes ligga särskilt nära till hands att belysa. 1 I nedanintagna tablåer 5 och 6 har uträknats vägskattens relativa skattetryck enligt förenämnda tre olika alternativ K V l t KV 2 och KV< i jämförelse med nuvarande provisorium, därvid i tablå 5 uträknats det relativa skattetrycket å olika förvärvskällor inom de 27 provtaxerade landskommunerna och i tablå 6 det relativa skattetrycket å skattskyldiga tillhörande olika sociala grupper inom samma kommuner. I tablå 5 har därjämte medtagits det relativa skattetrycket enligt reglerna före provisoriet för att åskådliggöra den förut omnämnda förskjutningen i vägskattetungan, vilken — utan ändring i själva väglagen — skedde genom antagandet av 1920 års kommunalskatteprovisorium. Härutinnan må erinras, att i den till bevillning beskattningsbara inkomsten före provisoriet icke ingick inkomst av fast egendom. Nu ingår däri fastighetsinkomst i den mån den överstiger 6 resp. 5 % av fastighetens taxeringsvärde. Enligt bestämmelserna före provisoriet erhöllo de minsta inkomsttagarna vissa bevillningsfria avdrag. Numera erhålla alla inländska fysiska personer ortsoch familjeavdrag, varjämte s. k. allmänna avdrag medgivas i större utsträckning än förut. Sistnämnda ändringar innebära, att den beskattningsbara inkomsten och därmed det antal vägfyrk, som belöper å dylik inkomst, högst väsentligt nedgått, under det att antalet vägfyrk för fastighet kvarstått oförändrat. Härigenom har en förskjutning i vägskattebördan ägt rum från inkomst till fastighet. Fastighetsägarna hava därutöver fått sin vägskattebörda ökad därigenom att, såsom nyss nämnts, i deras beskattningsbara inkomst numera även ingår fastighetsinkomst. I tablå 6 har icke kunnat angivas det relativa skattetrycket enligt för-provisoriet, enär kommunalskattekommitténs statistik icke innehåller härför erforderliga siffror. Enligt tablå 5 visa alternativen KVj och KV 2 icke någon nämnvärd förskjutning av skattetrycket i förhållande till provisoriet för förvärvskällan fastighet, under det att alternativ KV ;! visar en viss återgång i riktning mot /ör-provisoriets skattetryck. För förvärvskällan rörelse eller yrke visa alla tre alternativen en lättnad i skattetrycket i jämförelse med provisoriet, och för »annan förvärvskälla» visa samtliga alternativen en större eller mindre förhöjning i skattetrycket i jämförelse med provisoriet. Dessa förskjutningar torde till stor del kunna återföras därpå, att enligt kommunalskattekommitténs förslag i taxeringsvärdet för annan fastighet icke inräknas s. k. fasta maskiner, vilka hava undantagits från fastighetsbeskattning för att i stället underkastas näringsbeskattning. I viss mån torde förskjutningen även bero därå, att den beskattningsbara inkomsten i förhållande till den taxerade inkomsten är större enligt kommitténs förslag än enligt provisoriet (jfr kommittébetänkandet sid. 203). Rörande fördelningen av skattetrycket på de skattskyldiga i sociala grupper enligt tablå 6 må även erinras om följande. 1 Dessa tal motsvara — om repartitionstalet för inkomst bibehålies vid 1 vägfyrk för 30 k r o n o r inkomst — */« vägfyrk för varje 100 k r o n o r av jordbruksfastighets taxeringsvärde och -/-i vägfyrk för varje 200 kronor av annan fastighets taxeringsvärde, vilket innebär, att annan fastighet skulle k o m m a i åtnjutande av den förut omnämnda maximinedsättningen för 5 % å taxeringsvärdet samt att jordbruksfastighet skulle få åtnjuta ej blott maximinedsättning för 6 % ä taxeringsvärdet utan därutöver en ren lättnad motsvarande vägfyrkarna på en inkomst av 4 % å taxeringsvärdet.

\ 20 T a b l å 5.

V ä g s k a t t e n s r e l a t i v a t r y c k å o l i k a g r u p p e r f ö r v ä r v s k ä l l o r i n o m d e 27 provtaxerade landskommunerna. „ ,. . , Fastighet

Rörelse „ , i eller yrke

Annan i ... .. , ..,, förvärvskälla

206 135

774 452

1 964 698

50O9

10-49

100-oo

1057 944 j

190 780

467 244

1715 968

61-65

27-23

100 oo

! 1161427 |

Summa

För-provisoriet. Vägfyrkar Provisoriet. Vägfyrkar

j % Alternativ

KVi. 171798

614 029

1 947 254

8 82

31 5S

100 o o

• 1046 939 | 60-99

157881 9 20

511 691

1 716 511

29 si

100-o o

j 1226 378 |

767 537

2^08 663

9-72

34-75

100-oo

Vägfyrkar

%\ Alternativ

KVs.

Vägfyrkar %\ Alternativ

KVs.

Vägfyrkar

%l

T a b l å 6.

55-53

Vägskattens relativa tryck å skattskyldiga, tillhörande olika sociala g r u p p e r i n o m d e 27 p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a . 1

*

6 Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag • och solidariska bankbolag

8 Inländska aktiebolag ocli Tillsolidariska sammans bankbolag

Ägare Tjänsteeller bru- Ägare Ilörelse- män och av annan ocb kare av löntagare yrkes- (inkl. penjordbruks- fastighet idkare fastighet sionärer)

Övriga

Summa

689 869

30 934

469 121

1 302 705 413 263

40-20

1-80

5-32

111 897

27 666

96 834

596 842

26 149

39-95

1-42

4'97

30-66

1-34

693 415

26 856

86 277

502 089

40-40

1-56

5'03

1-29

825 861

34 248

119 073

741 773

32 547

37-39

1-56

5'39

33-59

1-47

Provisoriet. Vägfyrkar o/

Alternativ

/o

1 525 388 421 866

o/ /o

21-67

7»33

1 947 254 100 oo

1 KVa.

Vägfyrkar Alternativ

1 715 968 lOOoo

KVi.

Vägfyrkar Alternativ

24-08

75-92

1 330 751 385 760 77-53

i

1716 511 lOOoo

KVs.

Vägfyrkar /a

1 753 502 455 161 7939

20-61

2 208 663 lOOoo

21 Såsom i det föregående påpekats, har i uppgifterna rörande för-provisoriet och provisoriet vägfyrk för utarrenderade jordbruksfastigheter hänförts till arrendatorerna. I enlighet med de bestämmelser, som gälla enligt K-förslaget — liksom även enligt C-förslaget — äro däremot vägfyrkar för utarrenderade jordbruksfastigheter hänförda till ägarna. Härigenom uppstår givetvis en förskjutning mellan å ena sidan för-provisoriet och provisoriet och å andra sidan alternativen KV 2 —KV :! , vilken icke har sin motsvarighet i verkligheten, enär i fråga om vägbeskattningen även enligt för-provisoriet och provisoriet ägaren rätteligen är skattskyldig för utarrenderad jordbruksfastighet. Aktiebolagen äro i stor utsträckning ägare av fastighet och deras år 1922 taxerade inkomster hava, tydligen på grund av de dåliga konjunkturerna, i regel varit obetydliga, så att bolagen blott i ringa utsträckning kunnat tillgodogöra sig avdragen av 6 resp. 5 % å fastigheternas taxeringsvärden. E n approximativ beräkning visar, att bolagen utnyttjat i genomsnitt endast 1*4 % av nämnda värden i avdrag, medan motsvarande utnyttjade avdrag beträffande andra än bolag torde hava uppgått till åtminstone 3 %. I den mån olika alternativ innebära en minskning i repartitionstalen för fastighet, komma bolagen fördenskull att få minskning i antalet vägfyrkar för fastighet, under det att denna minskning endast i mycket ringa grad uppväges av en ökning i antalet vägfyrkar för inkomst. Tablå 6 utvisar därför för bolagen en relativ skattebörda, som är mindre än vad den kan antagas skola hava varit under ett år med normala konjunkturer. 1 Det nu anförda torde i viss mån äga motsvarande giltighet beträffande förvärvskällan rörelse eller yrke i tablå 5. ~ Undersökningarna hava härefter inriktats på att söka utröna verkningarna (Med ibrskjutav några av de förslag till lättnader i vägskattebördan för fastighet, som i ning i skatteolika sammanhang framställts. delning i ill Enligt vägsakkunnigas förslag till lag om allmänna vägar på landet skulle, förmäll för såsom ovan nämnts, repartitionsgrunderna för vägskatten utgöra: för jord- fastighet.) bruksfastighet 1 vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet, för annan fastighet 1 vägfyrk för varje 300 kronor av taxeringsvärdet och för inkomst 1 vägfyrk för varje 30 kronor av den beskattningsbara andelen därav (förslag PVJ. Huvudreservanterna inom andra särskilda utskottet vid 1922 års riksdag — vilket utskott hade att behandla Kungl. Maj:ts förslag till ny väglag — förordade också (uti. nr 1) samma repartitionsgrunder för vägskatten som de av vägsakkunniga föreslagna. Dessa repartitionsgrunder förordades även i de motioner (1:124, I I : 160), som vid 1923 års riksdag väcktes i vägfrågan. I en inom andra kammaren vid 1924 års riksdag väckt motion, nr 84, hemställdes, att vid vägbeskattningen repartitionstalet för inkomst skulle be1 Betydelsen av det anförda framgår därav, att, om bolagen i stället åtnjutit sådan inkomst, att de enligt provisoriets bestämmelser kunnat utnyttja i fråga om jordbruksfastighet 3 % och i fråga om annan fastighet 5 % i avdrag, bolagens vägfyrkar skulle exempelvis enligt alternativ KVi ökats med cirka 50 000, varigenom bolagens andel av samtliga vägfyrkar skulle ökats från 216 7 % till cirka 23"G %, under det att övriga gruppers andel skulle minskats med sammanlagt ungefär 2 %. 2 Vad här ovan anförts angående omständigheter, som åstadkommit förskjutningar mellan olika förvärvskällor och olika sociala grupper äger motsvarande giltighet även i det följande. Den omständigheten, att fasta maskiner ej inräknats i taxeringsvärdet å annan fastighet, äger således betydelse beträffande alla tablåer u t o m 9—13, medan de övriga anförda eller motsvarande förhållanden i större eller mindre grad äga betydelse för alla de följande tablåerna utom tablå 11.

22 Tablå 7. Vägskattens relativa tryck å olika grupper förvärvskällor inom de 27 provtaxerade landskommunerna. Fastighet

Rörelse eller yrke

Annan förvärvskälla

Summa

206 135

774 452

1 964 698

50-09

10-49

lOOoo

1 057 944

190 780

467 244

1 715 968

61-66

11-12

lOOoo

579 637

147 655

467 244

1 194 536

12-36

39-12

lOOoo

735 145

159 565

767 537

1 662 247

9-60

46-17

100-oo

563 679

124 771

511 691

1 200 141

469 7

10-4 0

100-oo

1 131 777

252 187

934 488

2 318 452

48-81

10-88

40-31

lOOoo

953 246

175 965

1 023 382

2 152 593

44-28

8l8

47-54

lOOoo

För-provisoriet. Vägfyrkar Provisoriet. Vägfyrkar 'o

Förslag PVi. Vägfyrkar Alternativ

KV*.

Vägfyrkar Alternativ

KVs.

Vägfyrkar

Förslag

PVt.

Vägfyrkar Alternativ Vägfyrkar

KVc.

stämmas till 1 vägfyrk för varje 15 kronor av den beskattningsbara inkomsten (förslag PV.,). I en annan vid samma riksdag väckt motion ( I I : 216) föreslogs, att vägbördan skulle fördelas lika å alla beskattningsföremål. Med detta förslag lärer väl hava åsyftats, att vägbeskattningen borde anordnas enligt samma repartitionsgrunder som beskattningen till primärkommunerna. I fråga om det relativa skattetrycket av sistnämnda beskattning hänvisas till kommunalskattekommitténs betänkande sid. 204 ff. ävensom tablåerna 1 och 2 härovan. Förenämnda två förslag (PV, och PV 2 ) till repartitionsgrunder för vägbeskattningen hava föreslagits i anslutning till nu gällande kommunalskatteprovisorium. I tablåerna 7 och 8 har därför på grundval av provisoriets skatteunderlag uträknats vägskattens relativa tryck enligt dessa två förslag, därvid i tablå 7 uträknats det relativa skattetrycket å olika förvärvskällor inom de 27 provtaxerade landskommunerna och i tablå 8 det relativa skattetrycket å skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper inom samma kommuner. För jämförelses skull har i tablåerna medtagits vägskattens

23 Tablå 8.

Vägskattens relativa tryck å skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper inom de 27 provtaxerade landskommunerna. 6 1 6 1 | 2 4 3 1 Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag TjänsteÄgare i Eörelse- män och eller bru- j Ägare och löntagare Övriga käre av lav annan yrkesjordbruks- fastighet idkare ^inkl. pensionärer) fastighet J

II

nländska aktie)olag och Tillsolidasammans riska Summa ii bankbolag

Provisoriet. Vägfyrkar /o

Förslag

o/

469 121

21547I 1302 705

1-80

1-26 j

75-92

24-08

389 977

73 621 •

451246 20 573

956 446

238 090 1 194 536

32-65

1'76

6I6

37 78

1-72

80-07

19-93

529 954

19 707

96 438

720 377

31212 1 397 688 264 559 1 662 247

31-88

1-19

5'80

1-88

393 335

17 852

485 672

989 103

211 038 1200141.

32-7 7

1-49

5-92

40-47

1-77

17-58

777 928

32 767

134 357

893 569

40 376 1 878 997

1-74

100-00

100-00

KVi.

Vägfyrkar c/ /o

Alternativ

40-20

PVi.

Vägfyrkar

Alternativ

413 263 1 715 968;

689 869: 30 934

84-08

15-92

lOOoo i

KVe. 0/

lOOoo

Förslag PVa. Vägfyrkar 0/

/o

Alternativ

3&55

1-41

5'80

%

439 455 2 318 452i 18-96

lOO-oo

!

|

KVo.

Vägfvrkar

8l04

704 677

17 029

116 122

0-79

5 39

951 943 j 40 914 1 830 68F 44-22

1-90

85-04

321 908 2 152 593 14-96

lOO-oo

relativa tryck enligt det nuvarande provisoriet och i tablå 7 jämväl enligt bestämmelserna före provisoriet. Härefter har, på sätt förut beskrivits, uträknats, vilka repartitionstal som vid en övergång till det av kommittén föreslagna objektskattesystemet böra åsättas de olika beskattningsföremålen för att erhålla ungefär samma skattetryck som enligt förslagen PV, och P V , . De sålunda uträknade alternativen (KV 4 , K V , och KVH) hava införts å tablåerna 7 och 8. Alternativ KVA, eller 1 vägfyrk för 200 kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 400 kronor annan fastighets taxeringsvärde och 1 vägfyrk för 20 kronor beskattningsbar inkomst, svarar mot förslag PVX och utgår ifrån att beträffande såväl jordbruksfastighet som annan fastighet procentavdrag kunnat enligt provisoriet utnyttjas med i genomsnitt 5 % av taxeringsvärdet. Alternativ KV h, eller 1 vägfyrk för 250 kronor jordbruksfastighets taxerings-

24 värde, 1 vägfyrk för 400 kronor annan fastighets taxeringsvärde och 1 vägfyrk för 30 kronor beskattningsbar inkomst, svarar också mot förslag PV,, men är uträknat under förutsättning att avdrag kunnat utnyttjas för jordbruksfastighet med 3 % och för annan fastighet med 2'5 %. Alternativ KV,, eller 1 vägfyrk för 150 kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 600 kronor annan fastighets taxeringsvärde och 1 vägfyrk för 15 kronor beskattningsbar inkomst, svarar mot förslag PV 2 och förutsätter, att för såväl jordbruksfastighet som annan fastighet avdrag kunnat utnyttjas med 5 %. Tablå 7 utvisar den stora lättnad i vägbördan för förvärvskällan fastighet och den kraftiga ökning i vägbördan för »annan förvärvskälla», som förslagen P V i och PV2 i jämförelse med provisoriet medföra. För förvärvskällan fastighet blir vägbördan enligt båda förslagen till och med mindre än enligt för-provisoriet. Enahanda förskjutningar i skattetrycket framträda i tablå 8. katt jam- Vidare har undersökts två alternativ beträffande repartitionstal för vägtavSrdf s k a t t e n u n d e r förutsättning, att även den av kommittén föreslagna näringsskatten medtages. Med utgångspunkt från alternativ K V i (maximinedsättningen, avrundad) har för näringsskattevärdet prövats dels ett repartitionstal av 1 vägfyrk för varje 500 kronor av skattevärdet, vilket innebär, att skattevärdet beskattas hälften så hårt som annan fastighets taxeringsvärde, dels ock ett repartitionstal av 1 vägfyrk för varje 250 kronor av skattevärdet, vilket innebär att skattevärdet — i likhet med vad som skett i K-förslaget beträffande skatten till primärkommunerna — jämställts med taxeringsvärdet å annan fastighet. Enligt det förra alternativet bliva alltså repartitionstalen: 1 vägfyrk för 100 kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 250 kronor annan fastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 500 kronor näringsskattevärde och 1 vägfyrk för 25 kronor beskattningsbar inkomst {alternativ KV.) och enligt det senare alternativet: 1 vägfyrk för 100 kronor jordbruksfastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 250 kronor annan fastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för 250 kronor näringsskattevärde och 1 vägfyrk för 25 kronor beskattningsbar inkomst (alternativ KV t). Nedanintagna tablåer 9 och 10 visa alternativen KV 7 och KV 8 i jämförelse med provisoriet och alternativ K V i . Av tablå 9 framgår, att den lättnad i skattetungan, som alternativen K V i , KVs och KV3 i jämförelse med provisoriet medföra för förvärvskällan rörelse eller yrke, genom näringsskattens medtagande (KV7 och KVs) förby tes i ökad skattebörda. Jämför man alternativen KV7 och KVs med alternativ K V i , finner man, att näringsskattens införande innebär lättnad icke blott för annan förvärvskälla utan även för förvärvskällan fastighet trots näringsbeskattningen av jordbruket. Enahanda resultat framträda i tablå 10.

25 T a b l å 9.

V ä g s k a t t e n s r e l a t i v a t r y c k å o l i k a g r u p p e r f ö r v ä r v s k ä l l o r i n o m d e 27 provtaxerade landskommunerna. Rörelse eller yrke

Annan förvärvskälla

1 057 944

190 780

467 2 4 4

1 715 9 6 8

61-65

11-12

2T23

100-oo

1 161 427

614 029

1 947 2 5 4

8-82

31-53

lOO-oo

1 176 021

243 074

614 029

2 0 3 3 124

57 84

11-98

30-20

100-oo

1 190 616

314 351

614 029

2 118 9 9 6

Ö6'i9

14-83

28-98

lOO-oo

Fastighet

Summa

Provisoriet. Vägfyrkar

Alternativ

KVi.

Vägfyrkar

Alternativ

KV;

Vägfyrkar

Alternativ

KVs.

Vägfyrkar

T a b l å 10.

Vägskattens relativa tryck å skattskyldiga, tillhörande olika sociala g r u p p e r i n o m d e 27 p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a . 1

|

6 Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidarisk a bankbolag Ägare TjänsteItörelseeller bru- Ägare män och och kare av av annan löntagare Övriga yrkesjordbruks- fastighet (inkl. penidkar e fastighet sionärer)

Summa

8 Inländska aktiebolag och solidariska bankbolag

Tillsammans

Provisoriet. Vägfyrkar

—

689 869

30 934

91 234

469 12]

l 3 0 2 705

o/ /o

40-20

1-80

5-32

1-26

75-92

24-08

100- oo

111 897

2 7 666

96 8 3 4

596 842

26 149

1 525 388

4 2 1 866

1 947 254

39-95

1-42

4 97

30-65

l34

21-67

lOO-oo

Alternativ

KVi

Vägfyrkar

....

Alternativ

KV?

Vägfyrkar

....

792 0 6 2

27 666

114 449

596 842

1 557 168

0/ /o

1-36

5'63

29-35

1-29

806 2 2 7

2 7 666

132 065

596 842

26 149

1 5 8 8 949

38-06

1-31

28i7

1-23

74-99

Alternativ

KVs

Vägfyrkar

....

4 1 3 263 1 7 1 5 9 6 8

4 7 5 956 2 0 3 3 124 23-41

lOOoo

5 3 0 047 2 118 9 9 6 25-oi

lOOoo

26 Vid uppgörandet av förestående tablåer har, såsom förut anförts, hänsyn icke kunnat tagas till den nu gällande bestämmelsen, att taxerade inkomster under 1 000 kronor icke äro skattepliktiga till vägskatt. För att utröna den inverkan iakttagandet av denna bestämmelse skulle haft å det relativa skattetrycket har, såsom ovan nämnts, en approximativ undersökning härom utförts. Denna undersökning har verkställts i 5 av de 27 provtaxerade landskommunerna (Kvillinge, Sturkö, Kinna, Agunnaryd och Åsele). Nedan intagna tablå 11 visar resultatet av undersökningen. Tablå 11. Vägskattens relativa tryck enligt provisoriet å skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper inom 5 av de provtaxerade 27 landskommunerna 1) utan och 2) med iakttagande av bestämmelsen att taxerade inkomster under 1 000 kronor icke äro skattepliktiga till vägskatt. 1

|

b

i

•

Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag Ägare eller Ägare Rörelse- Tjänstemän och brukare av och av löntagare Övriga jordbruks- annan yrkesfastighet fastighet idkare (inkl. pensionärer) 1) Vägfyrkar

Summa

'

•

Inländska aktiebolag Tilloch solidariska sammans bankbolag

11 648

39 397

143 772

10 478

1-76

5-97

21-79

1 59

75-2 7

lOOoo '

291 100

11 575

39 249

139 403

10 398

491 725

163 101

654 826

44-45

5-99

21-29

1-59

75' 09

24-91

100-oo ]

496 709 i 163 189

659 898 i i

OS

/ o

2) Vägfyrkar 0/

/o

Av denna tablå synes framgå, att det bristande iakttagandet av bestämmelsen, att taxerade inkomster under 1 000 kronor icke äro skattepliktiga till vägskatt, ej framkallat någon nämnvärd förskjutning i det relativa skattetrycket av vägbördan enligt provisoriet. Beträffande gruppen tjänstemän och löntagare, för vilken bestämmelsen har sin största betydelse, har förskjutningen i skattetryck uppgått till allenast lL %. Då nu bestämmelsen om skattefrihet för taxerade inkomster under 1000 kronor icke iakttagits i ovanstående tablåer varken beträffande provisoriet eller i fråga om förslagen P V i och PV2 eller alternativen K V i — K V s samt någon väsentligare skillnad i storleken av de orts- och familjeavdrag, som medgivas enligt provisoriet och enligt K-förslaget, icke föreligger, torde man vid jämförelser mellan provisoriet samt de olika förslagen och alternativen kunna helt bortse från det nu anmärkta förhållandet. Vid jämförelser med de siffror, som angiva för-provisoriets vägskattetryck, bör däremot en viss försiktighet iakttagas. De bevillningsfria avdragen enligt för-provisoriet hava icke medtagit så mycket av den taxerade inkomsten som orts- och familjeavdragen enligt provisoriet och enligt K-förslaget. Bestämmelsen om skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor har därför större betydelse enligt för-provisoriet än enligt provisoriet och K-förslaget. Detta innebär, att de siffror, som i tablåerna angiva det relativa skattetrycket av vägbördan enligt för-provisoriet, vid jämförelser med provisoriet samt de olika förslagen och alternativen rätteligen böra tänkas något förskjutna till nackdel för fastighet och lättnad för inkomst.

27 Bestämmelsen om skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor synes icke böra bibehållas vidare. Denna bestämmelse har ju tillkommit för att skydda de minsta inkomsttagarna, men då nu orts- och familjeavdrag, avvägda efter de skattskyldigas olika familjeförhållanden, införts även vid kommunalbeskattningen, har härigenom i väsentligt högre grad än tidigare hänsyn tagits till graderingen av den personliga skatteförmågan, och någon anledning att då bibehålla den stela 1 000-kronorsgränsen vid sidan om ortsoch familjeavdragen föreligger väl knappast. I samband härmed må beröras ett par ytterligare detaljer, som synas böra särskilt beaktas. Såsom i det föregående påpekats, har vid de statistiska beräkningarna den nu förefintliga skillnaden i repartitionstalen för staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar och för övrig jordbruksfastighet ej kunnat iakttagas. Det synes kunna ifrågasättas, att för framtiden nämnda skillnad borttages. Enligt såväl vägsakkunnigas förslag som 1922 års proposition upptogs samma repartitionstal för dessa skogar som för övrig jordbruksfastighet. Enligt K-förslaget har repartitionstalet för tomt- och industrivärde fastställts till ett lägre belopp än för jordbruksvärde eller lika med repartitionstalet för annan fastighet. Motivet härtill har varit, att tomt-och industrivärde ansetts vara ett med taxeringsvärde å annan fastighet jämställt värde. Med anledning härav kan ifrågasättas att även vid vägbeskattningen jämställa tomt- och industrivärde med taxeringsvärde å annan fastighet och således för tomt- och industrivärde bestämma vägfyrktalsberäkningen efter samma grunder, som kunna bliva fastställda för annan fastighet. Någon egentlig betydelse för det relativa skattetrycket av vägbördan torde frågan knappast hava. Några statistiska undersökningar härom hava emellertid icke kunnat verkställas, enär i kommunalskattekommitténs statistik tomt- och industrivärde icke upptagits skilt från jordbruksvärde.

Ifrågasatta detaljändringar.

Slutligen har ock en undersökning verkställts för att söka utröna, vilka Vägbeakattjämkningar i de nuvarande repartitionstalen som kunna bliva erforderliga ^ssning^u vid användandet av det utav reservanterna inom kommunalskattekommittén kommitté™förordade garantiskattesystemet. Denna undersökning har emellertid, såsom servantemas förut framhållits, måst hänföra sig till C-förslaget eller reservanternas för- förslag. slag, sådant detsamma förelåg vid kommitténs provtaxering (utan skogsaccis), enär kommunalskattekommittén icke gjort några statistiska undersökningar beträffande R-förslaget. I fråga om de skiljaktigheter, som föreligga mellan C-förslaget och R-förslaget (se kommittébetänkandet sid. 699) må här erinras om att bestämmelserna om ortsavdragen äro olika utformade i de båda förslagen, att fastighetsskatt för skogsvärde enligt C-förslaget utgick efter en beräknad inkomst av 3 % och enligt R-förslaget efter en beräknad inkomst av allenast 1 %, samt att R-förslagets skogsskatt icke fanns upptagen i C-förslaget. (Detta förslag kompletterades i stället med en skogsaccis såsom fristående objektskatt, vilken i detta sammanhang ej behöver beröras; se kommittébetänkandet sid. 699). Det utmärkande för garantiskattesystemet är ju sammankopplingen mellan objekt- och inkomstskatten. Medgivandet av de s. k. procentavdragen vid inkomstberäkningen förutsätter objektskatter, varigenom skatt uttages till det belopp, som motsvarar skatten, å en inkomst, vilken är lika stor som det medgivna procentavdraget, ty procentavdragen avse just sådana belopp, som anses beskattade genom objektskatt. Finnas ej objektskatter till minst dylikt belopp men bibehållas icke förty procsntavdragen, så uppstår en lucka vid

28 inkomstberäkningen. Däremot kan utan någon olägenhet i systemet inrymmas objektskatter, som äro större än vad som motsvarar procentavdragen; och i så fall föreligger en fristående objektbeskattning vid sidan av garantibeskattningen. Då det nu gäller att på vägbeskattningen applicera ett garantiskattesystem, så är det av tekniska skäl nödvändigt att upptaga den för primärkommunernas inkomstskatt beräknade inkomsten med oförändrade procentavdrag. E n ändring av procentavdragen kan nämligen ej ske annorledes än genom särskild taxering, som kräver ny inkomstberäkning på grundval av deklarationerna, något som givetvis ej bör ifrågakomma. I vägskattesystemet måste även ingå objektskatter, svarande mot procentavdragen. Men därutöver står det fritt att öka objektbeskattningen, så att denna delvis får karaktären av en fristående objektbeskattning. Och de modifikationer, som man kan vilja åstadkomma i vägskattebördans fördelning, måste avse just denna fristående del av objektbeskattningen. Såsom förut (sid. 16) omnämnts, utgör den nuvarande vägbeskattningen — efter provisoriets införande — en dylik kombination av garantiskattesystem och objektskattesystem. c-förslaget.

Med hänsyn till den stora överensstämmelse, som föreligger mellan C-förslaget och det nuvarande provisoriet, är behovet av siffermässiga jämförelser vid en övergång till C-förslaget mindre trängande än när det gäller K-förslaget. Det kunde i själva verket synas, som om någon särskild omräkning av repartitionstalen för vägbeskattningens vidkommande icke vore erforderlig, därest C-förslaget lägges till grund för primärkommunernas beskattning. Emellertid förefinnes en rätt väsentlig skiljaktighet mellan C-förslaget och provisoriet, som gör en dylik omräkning önskvärd. Fastighetsbevillningen för skogsvärde utgår nämligen enligt provisoriet efter en beräknad inkomst av 6 %, men enligt C-förslaget utgår fastighetsskatt för skogsvärde efter en beräknad inkomst av endast 3 %. Den beskattningsbara inkomsten enligt C-förslaget blir sålunda — frånsett andra olikheter mellan provisoriet och C-förslaget — större än enligt provisoriet. Utgår man från den maximmedsättning i vägfyrktalsberäkningen, som på grund härav kan ifrågakomma, bör repartitionstalet för skogsvärde bestämmas till 1 vägfyrk för varje 110 (rätteligen 111) kronor av jordbruksfastighets skogsvärde samt repartitionstalen i övrigt fastställas till samma belopp som enligt nuvarande provisorium (alternativ CV). Nedanstående tablåer 12 och 13 visa vägskattens relativa tryck å olika slag av förvärvskällor och å skattskyldiga, tillhörande olika sociala grupper enligt nyssnämnda alternativ CV i jämförelse med provisoriet. De smärre förskjutningar i det relativa skattetrycket för vägskatten, som dessa två tablåer utvisa, överensstämma ungefärligen med de förskjutningar i det relativa skattetrycket för kommunalskatten, som C-förslaget medför i förhållande till provisoriet. I tablåerna 12 och 13 har därför även angivits kommunalskattens relativa tryck å olika slag av förvärvskällor och å skattskyldiga tillhörande olika sociala grupper enligt C-förslaget i jämförelse med provisoriet. Förskjutningen är till stor del att återföra på C-förslagets minskade garanti å skogsvärde.

R-rersiaget.

E h u r u några statistiska undersökningar angående de jämkningar i repartitionstalen för vägskatten, som kunna bliva erforderliga vid en övergång från nuvarande provisorium till R-förslaget, icke kunnat utföras, böra dock några erinringar göras beträffande denna eventualitet.

29 T a b l å 12.

Relativt skattetryck å olika grupper förvärvskällor inom 27 p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a .

Kommunalskatten

enligt

Summa

31*3

140-2

256-0

33-oo

12-25

54-75

100oo

Rörelse eller

[

84-5

:

% enligt

yrke

C-förslaget. 78"0

31'0

159-1

268i

\

29io

11-58

59-32

lOO-oo

|

1 0 5 7 944

190 780

467 244

1 7 1 5 968 i

lll2

27-23

100-oo

S k a t t e k r o n o r (1 000-tal) % Vägskatten

Annan förvärvskälla

^ ,. , . Fastighet

provisoriet.

S k a t t e k r o n o r (1 000-tal)

Kommunalskatten

de

enligt

provisoriet.

Vägfyrkar

% ;

|

61-65

i

Vågakatten

enligt

alternativ

I

CV.

Vägfyrkar %

T a b l å 13.

Relativt

i

1 0 3 9 205

189 765

530 175

i

59-07

10-79

30-14

lOO-oo

skattetryck å skattskyldiga, tillhörande olika sociala i n o m d e 27 p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a .

i

grupper

Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och Inländska solidariska bankbolag aktiebolag TjänsteÄgare TillÄgare och soliEörel- män och eller sammans av dariska se- och löntagabrukare Övriga| Summa annan bankyrkes- re (inkl. av jord fastigbolag idkare pensiobrukshet närer) fastighet Kommunalskatten provisoriet.

enligt

S k a t t e k r o n o r (1 0 0 0 - t a l ) ...

Kommunalskatten C-förslaget

enligt

3-4

17-3

5-9

220-5

35-5

256-0

1-33

&78

51'20

86 14

13- 8 6

100 oo

60-9

17-6

149-0

6-1

237-1

31-o

268-1

22-73

1'29

6-57

55 56

2-29

11-56

lOOoo

enligt

S k a t t e k r o n o r (1 000-tal)

Vägskatten

62-8 24-52

...

provisoriet. 689 869 30 9 3 4 9 1 2 3 4 4 6 9 121 21547 1 302 705 4 1 3 2 6 3 l 715 9 6 8

Vägfyrkar

40-20 Vägskatten Vägfyrkar

enligt tiv CV.

1'80

5'32

27-34

1-26

75'92

24-os

100-oo

alterna6 7 8 186 3 1 0 6 7 90 8 1 4 527 4 1 5 22 339 1 349 821 4 0 9 324 i 759 145 3855

1'77

5-16

29'98

76-73

232 7

100-oo

30 Såsom förut nämnts, är den i R-förslaget upptagna skogsskatten anordnad såsom ett led i en grara??iibeskattning av inkomsten av skogsbruket. För 60 % av det avverkade virkets eller den till avverkning upplåtna skogens taxerade rotvärde erlägges skogsskatt. Vid beräkningen av skattepliktig inkomst av fastighet medgives, förutom övriga procentavdrag, avdrag för den beräknade minimiinkomst av skogsbruket, som sålunda blivit genom skogsskatt beskattad. Då skogsskatten i R-förslaget är på detta sätt inarbetad i skattesystemet samt, såsom ovan framhållits, olika inkomstberäkning för kommunalbeskattningen och vägbeskattningen av taxeringstekniska skäl icke synes böra ifrågasättas, återstår — därest R-förslaget skall användas vid kommunalbeskattningen — för vägbeskattningen endast den möjligheten att i denna beskattning inordna en skogsskatt av samma konstruktion som R-förslagets. Om så icke sker, uppstår en lucka i vägkommunernas inkomstbeskattning. Att vid vägbeskattningen införa en anordning sådan som föreslagits beträffande K-förslaget — eller ett utbytande av beskattningen av taxerat rotvärde mot en årlig objektbeskattning av skogsvärde — kan således icke ifrågakomma beträffande R-förslaget. I R-förslaget har i fråga om skogsvärde den nuvarande garantibeskattningen å 6 % nedsatts till 1 %. Därest denna nedsättning med 5 % skall anses kompenserad med den i förslaget införda skogsskatten, bör således skogsvärde vid vägbeskattningen ingå i repartitionen med ett repartitionstal, som motsvarar en inkomst av 25 % av skogsvärdet, därav 1 % ingår i garantiskatten och 24 % såsom förut utgöra en fristående objektskatt (jfr sid. 16). Detta innebär för skogsvärdet ett repartitionstal av 1 vägfyrk för varje 120 kronor av samma värde. Beträffande frågorna om att vid vägbeskattningen upphäva den nuvarande skattefriheten för taxerade inkomster under 1 000 kronor samt att jämställa staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar med övrig jordbruksfastighet hänvisas till vad därom förut härovan (sid. 27) anförts. Repartitionstalet för tomt- och industrivärde har i R-förslaget — i likhet med vad som skett i K-förslaget — fastställts lägre än för jordbruksvärde eller lika med repartitionstalet för annan fastighet, enär tomt- och industrivärde ansetts vara ett med taxeringsvärdet å annan fastighet jämställt värde. Såsom ovan nämnts, har därför — därest K-förslaget lägges till grund för vägbeskattningen — av lämplighetsskäl ifrågasatts att bestämma vägfyrktalsberäkningen för tomt- och industrivärde efter samma grunder, som kunna bliva fastställda för annan fastighet. Om R-förslaget lägges till grund för vägbeskattningen, synes det bliva nödvändigt att sänka vägfyrktalsberäkningen för tomt- och industrivärde. Vid inkomstberäkningen enligt R-förslaget medgives nämligen avdrag med 6 % av jordbruksvärdet men med allenast 5 % av tomt- och industrivärdet. Därest nu vägfyrktalsberäkningen för tomt- och industrivärde sker efter samma grunder som för jordbruksvärde, kommer vid vägbeskattningen den fristående objektbeskattningen att bliva högre beträffande tomt- och industrivärde än i fråga om jordbruksvärde. En sådan anordning torde emellertid icke kunna godtagas. Då således repartitionstalet för tomt- och industri värde vid vägbeskattningen måste sänkas, torde det vara skäl att — på sätt ifrågasatts även beträffande K-förslaget — jämställa detta värde med taxeringsvärdet å annan fastighet. Under antagande att R-förslagets skogsskatt kompenserar nedsättningen i repartitionstalet för skogsvärde och att ändringarna av repartitionstalen för vissa allmänningsskogar och för tomt- och industrivärde icke hava någon egentlig betydelse samt under förutsättning att någon förskjutning av det

31 relativa trycket av vägskattebördan icke avses, så bör således — därest R-förslaget lägges till grund för beskattningen i primärkommunerna — i vägbeskattningen införas en skogsskatt av samma konstruktion som i R-förslaget, d. v. s. vägfyrkar påläggas avverkat virkes rotvärde, samt repartitionstalen för vägskatten bestämmas sålunda: 1 vägfyrk för varje 100 kronor jordbruksfastighets jordbruksvärde, 1 vägfyrk för varje 120 kronor skogsvärde, 1 vägfyrk för varje 200 kronor tomt- och industrivärde, 1 vägfyrk för varje 200 kronor annan fastighets taxeringsvärde, 1 vägfyrk för varje 50 kronor av avverkat virkes eller till avverkning upplåten skogs till beskattning upptagna rotvärde och 1 vägfyrk för varje 30 kronor beskattningsbar inkomst. Repartitionstalet 1 vägfyrk för varje 50 kronor rotvärde grundar sig därå, att i R-förslaget garantibeskattningen för taxerat rotvärde fastställts till 60 %, d. v. s. för varje 100 kronor rotvärde utgöres skogsskatt för en beräknad minimiinkomst av 60 kronor. Denna inkomst å 60 kronor bör åsättas vägfyrk såsom annan inkomst efter 1 för 30 eller således 2 vägfyrkar. Detta innebär 2 vägfyrkar för varje 100 kronor rotvärde eller 1 vägfyrk för varje 50 kronor rotvärde. Enligt R-förslaget skall viss del av den i landskommun utgående kommunala skogsskatten i utjämnande syfte fonderas. Då vägdistrikten väl knappast äro i behov av en sådan fondering, synes kunna ifrågasättas, om icke den för vägdistriktens behov utgående skogsskatten bör i sin helhet årligen komma till användning.

De i tablåerna 1—2, 5—10 och 12—13 angivna siffrorna för vägskatten hava sammanförts i tvenne tabeller I och I I (sid. 34 och 36), vilka tabeller utöver de i nämnda tablåer meddelade uppgifter upptaga vissa detaljsiffror.

Tabeller.

Efter hemställan av skatteberedningen har chefen för väg- och vattenbygg- Väghållningsstornadsstyrelsen, översten Carl Meurling, utarbetat och till skatteberedningen bördans lek och föröverlämnat en promemoria angående den svenska väghållningsbördans storlek delning (å och fördelning under närmaste framtid, vilken promemoria såsom bilaga staten, trafikanter och fogats till förevarande utredning {Bilaga 2). Enligt nämnda promemoria skulle den nuvarande väghållningsbördan väghållare) under närkunna skattas till cirka 57 miljoner kronor, därav 34 miljoner kronor erläggas maste framtid. av de väghållningsskyldiga samt 23 miljoner kronor av staten och trafikanterna. De väghållningsskyldigas procentuella andel i väghållningsbördan utgör således 60 %. Under vissa i promemorian såsom sannolika angivna förutsättningar skulle väghållningsbördan inom ungefär 15 år komma att uppgå till 75 miljoner kronor. Av detta belopp skulle på de väghållningsskyldiga fortfarande komma 34 miljoner kronor samt på staten och trafikanterna 41 miljoner kronor. Hela ökningen av väghållningsbördan, 18 miljoner kronor, skulle således falla på staten och trafikanterna, huvudsakligen de sistnämnda. Den relativa fördelningen har härigenom förändrats, så att de väghållningsskyldigas procentuella andel i väghållningsbördan nedgått från 60 % till 45 %. En jämförelse mellan de väghållningsskyldigas nuvarande utgifter för väghållningen, eller 34 miljoner kronor, och deras utgifter därför under gångna tider (se bilaga 1, tab. B, kol. 5, 15 och 16) utvisar, att dessa utgifter ökats ungefär 4'5 gånger sedan år 1880 och 2*5 å 3 gånger sedan år 1915. En stor del av denna ökning i kostnaderna är

32 givetvis att återföra på penningvärdets fall. Enligt promemorian skulle emellertid nu vägkostnaderna för de väghållningsskyldiga — oavsett viss tillfällig eller övergående stegring — kunna förväntas icke komma att stiga under de närmaste 15 åren. Sammanfatt- De synpunkter på frågan om vägbeskattningens ordnande, som i anledning. n i n g a v kommunalskattekommitténs betänkande angående den kommunala beskattningen framförts här ovan, torde kunna sammanfattas sålunda. Vare sig K-förslaget eller R-förslaget lägges till grund för primärkommunernas beskattning, bör samma system, som blir gällande för primärkommunernas repartitionsbeskattning, komma till användning jämväl för vägbeskattningen; vad K-förslaget beträffar möjligen med uteslutande vid vägbeskattningen av näringsskatten. Om K-förslagets grundprinciper godkännas, upptages icke dess skogsskatt i vägbeskattningen. Däremot upptages — därest R-förslaget skall komma till användning — i vägbeskattningen en skogsskatt enligt nämnda förslags konstruktion; dock att någon fondering av skogsskatten icke äger rum. Staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar beskattas lika med övrig jordbruksfastighet och tomtoch industrivärde jämställes med annan fastighets taxeringsvärde, vare sig K-förslaget eller R-förslaget skall ligga till grund för vägbeskattningen. Likaså bortfaller under alla förhållanden den nuvarande bestämmelsen om skattefrihet vid vägbeskattningen för taxerade inkomster under 1 000 kronor. Beträffande frågan, vilka repartitionstal som vid vägbeskattningen böra åsättas de olika beskattningsföremålen, hänvisas till de undersökningar av olika repartitionstal för vägskatten, för vilka här ovan redogjorts. Dessa undersökningar — som varit avsedda att utröna de ändringar i vägskattens repartitionstal, vilka bliva erforderliga vid en övergång från nuvarande provisorium till K-förslagets eller R-förslagets skattesystem — synas giva vid handen, att en sådan övergång kan äga rum antingen med i stort sett oförändrat relativt tryck för vägskatten eller ock — därest så anses önskvärt — med en förskjutning i samma skattetryck, vilken förskjutning torde kunna givas ungefärligen den storlek och den riktning, som befinnes lämplig. Dock måste härvid göras den reservationen, att de för ett visst önskat resultat erforderliga repartitionstalen kunna behöva jämkas uppåt eller nedåt för att lämna ur praktisk debiteringssynpunkt användbara tal. Stockholm i september 1925. ERLAND GEIJER.

TABELLER

3 —

Vägbeskattningen.

34 Tabell I. Vägskattens relativa tryck å olika grupper förvärvskällor engrunder samt enligt olika Fastighet

För-provisoriet. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 100) a n n a n fastighet (1 » 200) inkomst (1 » 30)

9 0 1 620 82 491

Summa O '

Provisoriet. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 1001 a n n a n fastighet (1 » 200) inkomst (1 » 30) Summa 0/ 0

Förslag P V 1. Vägfyrkar b e l ö p a n d e å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 200) a n n a n fastighet (1 » 300) 30) inkomst (1 » Summa Förslag PV 2. Vägfyrkar b e l ö p a n d e å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 100) a n n a n fastighet (1 » 200) inkomst (1 » 15)

o/ ,o

Summa 0/

Alternativ KV 1. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 100) a n n a n fastighet (1 » 250) 25) inkomst (1 »

...

Summa o/ /o

Alternativ KV 2. Vägf3 r rkar b e l ö p a n d e å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 110) a n n a n fastighet (1 » 250) inkomst (1 » 30)

Summa o/ /o Alternativ KV 3. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (l för 100) a n n a n fastighet 11 » 200) inkomst il » 20) Summa 7°

Körelse eller yrke

Annan förvärvskälla

—

Summa

—

129 3 7 4 76 761

— —

774 452

901 620 211865 851 213

0S4 111 50'09

206 135 10-49

774 4 5 2 39-42

1 064 608 100»,,

901 620 82 491 73 833

129 3 7 4 61 4 0 6

—

— 467 244

1 057 0 4 4 6166

1 0 0 780 11-12

467 2 4 4 2733

4 5 0 810 54 9 9 4 73 833

86 249 61406

—

— —

570 637 48-52

147 6 5 5 1236

467 2 4 4

901 620 82 4 9 1 147 666

129 374 122 8 1 3

—

— —

934 488

901620 211 865 : 1 204 9 6 7

1131777 48-si

2 5 2 187 10-88

034 488 40-31

2 318 452 100-oo

901 6 2 0 64 676 195 131

88 293 8 3 505

—

— —

614 029

901620 152 9 6 9 892 665

1 7 1 708

614 020 31-:.::

1 047 2 5 4 100 oo

1161427 59-65

»82

467 2 4 4

39i2

901620 ; 211 8 6 5 602 483 1 715 0 6 8 100oo

450 810 141243 602 4 8 3 | 1104536 100 oo

819 6 5 4 6 4 676 162 6 0 9

88 2 9 3 69 5 8 8

—

— —

511 6 9 1

819 6 5 4 152 9 6 9 743 8 8 8

1046030 60-99

157 8 8 1 9-BO

511 601 29-8i

1 716 5 1 1 100 oo

901 620 80 845 243 913

110 366 104 3 8 2

—

— —

767 5 3 7

901 620 191211 1115 832

1 226 378 55-5,9

214 748 9-72

767 537 34-75

2 208 6 6 3 100oo

35 ligt de före nuvarande provisorium gällande grunder, enligt nu gällande förslag och alternativ. Fastighet Alternativ KV 4 . Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 200J a n n a n fastighet (1 > 400) inkomst (1 » 20) Summa O/

Alternativ KV 5. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t ( l för 250) a n n a n fastighet (1 » 400) inkomst (1 > 30)

/o

Summa /o

Alternativ KV 6. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 f ö r 150) a n n a n fastighet (1 » 600) inkomst il » 15) Summa c/ /o

Alternativ KV 7. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 100) a n n a n fastighet (1 » 250) jordbruksnäring (1 » 500) annan näring (1 » 500) inkomst (1 » 25) Summa O/

Alternativ K V 8. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r u k s f a s t i g h e t (1 för 100) a n n a n fastighet (1 » 250) jordbruksnäring (1 > 250) annan näring (1 » 250) inkomst (1 » 25)

/o

Summa O/

/o

Alternativ CV. Vägfyrkar belöpande å j o r d b r . - f a s t - u t o m s k o g s v ä r d e (1 för 100) skogsvärde (1 » 110) a n n a n fastighet (1 •» 200) inkomst (1 » 30)

Rörelse eller yrke

Annan förvärvskälla

Summa

—

4 5 0 810 40 422 243 913

5 5 183 104 3 8 2

— —

767 537

450 810 95 605 1 1 1 5 832

735115 44-23

150 5 6 5 9-60

767 537 46i 7

1 6 6 2 247 lOO-oo

3 6 0 648 40 422 162 609

55 1 8 3 69 5 8 8

—

— —

511 691

360 6 4 8 9 5 605 743 888

563 670 46-9 7

1 2 4 771 10-4 0

511 6 0 1 42-63

1 200141 100-oo

601 0 8 0 26 948 325 218

3 6 789 139 176

—

— —

1 0 2 3 382

601 0 8 0 6 3 737 1 487 7 7 6

0 5 3 246 44B8

175 065 8-18

1 023 382 47-54

2 152 503 lOOoo

901 620 6 4 676 14 594

88 2 9 3

—

195 131

—

71276 83 505

— — — —

614 029

1 1 7 6 021 ^ 84

243 074 11-9 6

614020 90'BO

2 033124 lOOoo

901 6 2 0 6 4 676 2 9 189

88 2 9 3

—

—

195 131

142 5 5 3 8 3 505

— — — —

614 029

901 6 2 0 152 969 29 189 142 5 5 3 892 6 6 5

1 1 0 0 616 56i9

314 351 14-83

614 020 28-98

2 118 096 i 00-oo

4 8 0 321 382 999 81083 9 4 802

— —

— — —

480 321 382 999 2 1 0 457 685 3 6 8

—

—

129 3 7 4 60 3 9 1

901 6 2 0 152 969 14 5 9 4 i 71276 892 6 6 5

1 759 145 1 030 205 180 765 530175 59-0 7 10-79 100 oo 30-ii y Förslagen PV 1 och PV 2 innebära en uträkning på provisoriets grundval av vägsakkunnigas m. fl. iöralag resp. en motion år 1924. I alternativen K V I — K V 6 är antalet vägfyrk uträknat på grundval av K-förslagets beskattningssystem med uteslutande av näringsskatten, i alternativen KV 7 och KV 8 på grundval av samma system inkl. näringsskatten. 1 alternativ CV är antalet vägfyrk uträknat på grundval av C-förslagets beskattningssystem. Summa

Alternativen KV 1—KV 3, KV 7 och KV 8 äro avsedda att svara mot provisoriet. Alternativen KV 4 och KV 5 äro avsedda att svara mot förslag PV 1. Alternativ KV 6 är avsett att svara mot förslag PV 2. Alternativ CV är avsett att svara mot provisoriet.

36 Tabell SI. Vägskattens relativa tryck å skattskyldiga, tillhörande olika sociala Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag Ägare el. brukare av jord- annan bruksfastigfastighet het

; TjänstcKörelse- j män oeh och I löntagare övriga ji Samma yrkes- i(iukl.penitlkare j sionärer)

Inländska i aktieb. •och soli; dariska i bankb.

Provisoriet. Vägfvrkar belöpande a 9 454 17 904 408; | 624 729 276 891 jordbruksfastighet (1 för 100) 595 735 1 2281 annan fastighet (1 » 200) 6 076 27 873; 38 658 26 769! 2 309|i 101685 110 180 inkomst (1 » 30) 88 058 1 833! 43 122 424 448 18 830 576 291 26 192 Summa 680860; 30 034 01234 460121; 21 547 1 302 705 i 413 263 % : 40-20 ' 1-80 5'32 2734 j 1-2 6 }' 75-92 !i 24-os Förslag PV 1. Vägfyrkar belöpande 4 727 jordbruksfastighet (1 för 200): 297 868 614 8952, 204 312 36a 138445 annan fastighet (1 » 300): 4 051 18 582 25 772 17 846 1539 67 790;! 78 453 inkomst (1 » 30)' 880581 1833 j 48 122 424 448! 18 830;| 576 291 26 192 Summa 380 077 21029! 73 621 451246J20 573! 056 4461238090 37-78 1-72 % \ 3265 1-76 ' 6l6 80 07 \ 19-93 Förslag PV 2 Vägfyrkar belöpande jordbruksfastighet (1 för 100), 595 735 1228: 9 454 17 904| 408 624 729 276 891 annan fastighet (1 » 200)| 6 076 27 8731 38 858 26 769: 2 809 101 685 110 180 inkomst (1 » 15)1176117 3 6661 86 245 848 896 37 659 1 152 583 52 384 Summa 777 028 32 767 i 134357 893 569| 40 3761 878 007 430 455 33-55 Tu i 5'80 38-5 / : 1-74 I 18-96 8l04 Alternativ KV 1. Vägfyrkar belöpande å jordbruksfastighet (1 för 100) 586 037 1335 7 885: 17117| 559i 612 933 288 687 annan fastighet (1 » 250) 4 624 22 197; 29 90S! 20 541! 1687 78 957J! 74 012 inkomst (1 » 25) 187 236 4 134 59 011 559 18l| 23 903 833 4981: 59 167 Summa 777 807 27 666J 96 834 596 842 26149 1 525 388! 421 866 39-95 1-48 4-97 30-65 • T 34 7833 i 21'67

Alternativ KV 2. Vägfyrkar belöpande n jordbruksfastighet (1 för 110) 532 761 12i4| 7 168, 15561; 508 557 212:262 442 annan fastighet (1 » 250) 4 624 22 197 29 908! 20 541! 1687! 78 957: 74 012 inkomst 11 » 30) 158 030 3 445 49 201| 465 9871 19 919! 694 682 49 306

Summa 693 415 26 856! 86 27 71 502080 22114'1 330 761 385 760 /o

40-4O

1-56 !

5-03 \

29 T BO

77-53 : 22-47

Alternativ KV 3. Vägfyrkar belöpande å jordbruksfastighet (1 för 100) 586 037 1335' 7 885! 17 117 559 612 933J 288 687 annan fastighet (1 » 200) 5 779 27 4( 87 386! 25 676 2109 98 696! 92 515 inkomst (1 » 20) 234 045 5 167 73 802'' 698 980 29 879 jl 041 873! 73 959 1 115 832 Summa 825 861 34 248 110073! 741773 32 547 1 7 5 3 502! 455161 2 208 663 37-39 T 55 5'3 9 33'5 9 1-47 7939 \ 20-61 lOOoo Alternativ KV 4. Vägfyrkar belöpande å jordbruksfastighet (1 för 200) 298 019 667 annan fastighet (1 > 400) 2 890 13 873 inkomst (1 » 20) 234 045 5167

3 943 8 559; 279 306 467 144 343 18 693 12 838 j 1054 49 348 46 257 73 802 69S 980 29 879 l 041 873 73 959

Summa 529954 10 707 06 438 7203771 31212 1 307 688] 264 550 31-88 1'19 • 5-80 4333 ' 1-88 84-os II 15-92

grupper enligt nu gällande grunder samt enligt olika förslag och alternativ. 1

ti

Andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag

I

Ägare el. Ägare Tjänstebrukare av j "orclsc- i män och av jord- annan i orc "es ! löntasrare Övriga!; Summa bruksfastig7. ^ - |(inkl.penfastighet het idkare ; gionarer)

|

"t

8 Inländska aktieb. Tilloch soli- sammans darigka

bankb. Alternativ KV 5. i! Vägfyrkar belöpande å ! jordbruksfastighet (1 för 250) 234 415 534 3 154! 6 847 223! 245 17a 115 475 360 648 annan fastighet (l » 400) 2 890 13 873! 18 693; 12 838! 1 054i! 49 346fl 46 257 95 605 inkomst (1 » 30) 156 030 3 445J 49 201 465 987 19 919 694 582;! 49 306 743 888 Summa 303 335 17 852! 71 048 485 672 21106 080103i 211 038 1 200141 o/ 32 v 7 1-49 ' 5-98 ; 40 47 ! 1-77 \ 82-42 !l 1758 lOO-oo 1 Alternativ KV 6. Vägfyrkar belöpande å jordbruksfastighet (1 för 150) 390 691 890 5 257 11411 373 408 622J 192 458 601 080 annan fastighet (1 > 600) 1 926 9 249: 12 462! S 559 703 32 899; 30838 63 737 inkomst fl » 15) 312 060 6 890! 98 403 931978 39 838! l 389 164 98 612 1 487 776

Summa 704 677 17 029 116122 951 943 40 9 1 4 1 8 3 0 685! 321 908 2152 593 0/ 079 5-39 ' 44-22 Too 85-04 > 14'96 100-oo 92-74 .o Alternativ KV 7. Vägfyrkar belöpande å jordbruksfastighet (1 för 100) 586 087 1835! 7 885 17 117 559, 612 933! 288 687 annan fastighet (1 » 250) 4 624 22197; 29 908! 20 541) 1687; 78 957 74 012 jordbruksnäring (1 » 500) 13 479 — 1801 — — : 18(159 935 annan näring (1 > 500) 686 — 17 4351 1812] 58 155 — inkomst (1 » 25) 187 236 4134 59 041J 559 181 23 903 833 198 59 167

901 620 152 909 14 594 71 276 892 665

Summa 702 062 27 666 114 440 506 842 26140 1557 168! 475 056 2 033124 38 9 6 1-36 5-63 ' 2935 Tag !! 76s9 !l 29-41 lOO-oo %

i Alternativ KV 8. Vägfyrkar belöpande å jordbruksfastighet (l för 100) 586 087 1335 7885 17 117 559 612 933 288 687 annan fastighet (1 » 250) 4 624 22 197 29 908! 20 541 1 687 78 957 74 012 jordbruksnäring (1 » 250) 26 958 — 360 — 27 318 1871 1 872 annan näring (1 » 250) ' 34 871 36 243 106 310 inkomst 11 » 25) 187 236 4 134 59 041| 559 184! 28 90S, 833 498 59 167

901 620 152 969 29 189 142 553 892 665

Summa 806 227 27 666! 132 06oi 596 842 26 149 1 588 949jj 530 047 2118 996 74-99 ' 25-0 1 38o5 l-3i . 6-88 ' 28-17 i Tas \ lOO-oo % Alternativ CV. Vägfyrkar belöpande å jordbr.-fast. utom skogsvärde (1 för 100) 384 096 1 112 6 482 14 416 371 208 1275 2 455 171! skogsvärde ;1 » 110) 201 765 6 311 27 758 38658 25 676 2 109 annan fastighet (1 » 200) inkomst (1 » 30) 106 014 1994, 44 3991484 888 19 688! Summa 678186 31067 /o

38-55

1-7 7

886 477!! 98 844 205 869 177 130 100 515!' 109945 656 963 28 405

480 321 382 999 210 457 685 368

90 814| 527 415 22 389J1349 821 400324 1 759145 232 7 5-16 29-98 T27 76 73 lOO-oo

Förslagen PV 1 och PV 2 innebära en uträkning på provisoriets grundval av vägsakkunnigas m. fl. förslag resp. en motion år 1924. I alternativen KV 1— KV6 är antalet vägfyrk uträknat på grundval av K-förslagets beskattningssystem med uteslutande av näringsskatten, i alternativen KV 7 och KV 8 på grundval av samma system inkl. näringsskatten. I alternativ CV är antalet vägfyrk uträknat på grundval av C-förslagets beskattningssystem. Alternativen KV 1—KV 3, KV 7 och KV 8 äro avsedda att svara mot provisoriet. Alternativen KV 4 och KV 5 äro avsedda att svara mot förslag PV t. Alternativ KV G är avsett att svara mot förslag PV 2. Alternativ CV är avsett att svara mot provisoriet.

39 Bilaga 1.

P. M.

Väghållningsbördans storlek och fördelning under tiden 1880—1923.

Under den tid, som här föreliggande statistiska utredning omfattar, nämligen åren 1880—1923, hava flera omläggningar av väghållningsbördan ägt rum. Främst har givetvis 1891 års väglag inverkat på fördelningen av väghållningsbesväret, men också andra lagstiftningsåtgärder hava kraftigt bidragit till en överflyttning av bördan från vissa beskattningsföremål till andra. Slutligen hava de allmänna ekonomiska förhållandena ingripit förändrande och reglerande även i fråga om väghållningsbördan. Vad storleken av väghållningskostnaderna beträffar må framhållas, hurusom under hela den angivna perioden de allmänna vägarna alltmer vuxit i betydelse för landets hela ekonomiska utveckling, och i samma mån som betydelsen stigit, hava också kraven på vägnätets omfattning och beskaffenhet stegrats. Intill motortrafikens framträdande skedde utvecklingen mera långsamt. Sedan automobilismen gjort sitt epokgörande inträde i landets hushållning, hava kraven ökats till förut oanad höjd och med en sådan hastighet, att vägväsendets utveckling icke förmått hålla jämna steg med automobilismens. En mycket kännbar efterblivenhet å vägväsendets område har därför blivit följden och den närmaste framtidens främsta och svåraste uppgift blir att utjämna denna efterblivenhet. Huru väghållningsbördans storlek och fördelning varierat under den här omhandlade perioden framgår till sina huvuddrag av bilagda tablåerna A och B. Med hänvisning till desamma lämnas här nedan några allmänna upplysningar och förklaringar till de i olika hänseenden skedda och statistiskt åskådliggjorda förändringarna. I tablå A åskådliggöres, huru antalet vägfyrkar varierat under olika år och för olika slag av beskattningsföremål. Som framgår av kolumn 2, äro de i tablån upptagna siffrorna hämtade från olika håll, alldenstund under tiden före 1906 någon allmän vägstatistik icke förefanns. De källor, som använts för erhållandet av de i tabellen upptagna siffrorna, hava varit följande: Landskommunernas och köpingarnas ekonomiska bärkraft av Edvard Söderberg, 1911, Vägkommitterades betänkande angående förändrad lagstiftning i fråga om utgörandet av väghållningsbesväret på landet, 1880, Kammarkollegii utlåtande i fråga om revision av väglagen, 1902, Konungens befallningshavandes femårsberättelser för de inom tiden från 1880 till 1905 fallande perioderna samt slutligen Den allmänna vägstatistiken, som åren 1906 och 1907 upprättades av kammarkollegium, åren 1908—1917 av jordbruksdepartementet samt efter 1917 av kommunikationsdepartementet. I den mån tillgängliga siffror förelegat, ha slutligen uppgifter ur statistisk årsbok blivit införda i nu omhandlade tablå.

~.

,_, _

13 £ =5 <£ t^ 1- GO GO © G lO 1C r> | ^ zr. en 05 -i< (M (M (M rM © O O G O G G O r ^ ^ . CT^ 05 J I OS ^CbOiOiCiOiaiOiOSOSO H ™ ™ — ™

'

r

l

-

" ""* *"• —

41 Vad nu först angår vägfyrksantalet för jordbruksfastigheter med naturaunderhåll, så framgår av kolumn 3, huru detsamma varierat. Tablån visar oförtydbart, att vid varje allmän fastighetstaxering, som ju återkommit regelbundet vart femte år, höjning av taxeringsvärdet ägt rum och sålunda även av antalet vägfyrkar. Särskilt framträdande ökning har ägt rum vid 1918 års allmänna fastighetstaxering, såsom framgår av de för år 1919 upptagna siffrorna. Uti kolumn 5 återfinnas de antal vägfyrkar av jordbruksfastigheter, som varit befriade ifrån underhåll in natura. Som framgår av siffrornas storlek, har under hela den här omhandlade perioden detta vägfyrksantal spelat en mycket underordnad roll i förhållande till övriga beskattningsföremål och speciellt jordbruksfyrkar med underhåll in natura. Visserligen har under årens lopp underhållet av vägarna i vissa distrikt helt övertagits av vägkassan och i anledning därav antalet jordbruksfyrkar utan naturaunderhåll ökats (d. v. s. fyrkar överförts från kol. 3 till kol. 5), men det torde vara först fr. o. m. år 1924 eller sålunda efter den i tablån innefattade perioden, som vägunderhållet börjat att i större utsträckning helt övertagas av vägkassorna. Allmänningsskogar ha från början spelat en ganska obetydlig roll i fråga om vägbeskattningen. Först i och med den genom 1905 års lagändring införda större repartitionen för detta slag av beskattningsföremål hava allmänningsskogarna fått övertaga en mera avsevärd del av väghållningsbördan. Annan fastighet, vilken liksom de nyssnämnda allmänningsskogarna och »inkomst» före den nuvarande väglagens tillkomst icke deltogo i väghållningsbördan, hava, som framgår av kolumn 9, undan för undan kommit att spela en allt betydelsefullare roll i fråga om väghållningsbördans fördelning. 1905 års lagändring ökade med ens upp antalet vägfyrkar till det dubbla, varefter en betydelsefull ökning ägt rum ända till nuvarande tid genom den allt kraftigare fortgående utflyttningen från städerna och bildandet av egna hem. Denna egnahemsbildning skulle i ännu högre grad än vad tablå A visar givit sig tillkänna i fråga om deltagandet i väghållningsbördan, om icke ett annat förhållande inträtt, som verkat minskande på sammanlagda taxeringsvärdet av annan fastighet på landsbygden. Denna omständighet är den under de sista tjugu åren förekommande nybildningen av städer och inkorporeringen uti äldre städer av tättbebyggda samhällen. Inkomstens deltagande uti väghållningsbördan har ända från den nuvarande väglagens tillkomst och hitintills skett efter samma repartition. På grund av industriens i ganska vidsträckt mån bosättande å landsbygden har inkomstens deltagande i väghållningsbördan kommit att spela en allt viktigare roll. Ävenledes har utflyttningen till å landsbygden belägna egna hem ävensom stegringen av den allmänna lönenivån kraftigt bidragit i samma riktning. Särskilt framträdande är den ökning av inkomstens deltagande uti väghållningsbördan, som inträtt fr. o. m. år 1917 t. o. m. år 1921. Under denna tidsperiod blev det av inkomst härledande antalet vägfyrkar fyrdubblat. När depressionen sedermera inträdde, har som bekant inkomsten i första hand träffats härav. Detta återspeglas också uti föreliggande tablå, där antalet vägfyrkar av inkomst år 1923 sjunkit till mindre än 8 / 3 utav antalet år 1921. I ännu högre grad framträder den fortsatta nedgången uti vägfyrksantalet år 1924, för vilket år utöver tablåns övriga uppgifter förekommer en siffra för just antalet vägfyrkar av inkomst. E n kraftigt bidragande anledning till nedgången i antalet vägfyrkar av inkomst ligger uti den år 1920 införda rätten till allmänna avdrag samt orts- och familje-

avdrag vid bevillningstaxeringen, vilket i tablån kommer till uttryck först i de för år 1923 upptagna siffrorna. Det bör i detta sammanhang bemärkas, att taxerade inkomster under 1 000 kr. äro fritagna från vägskatt. Under perioden före högkonjunkturen var det givetvis betydande minskning uti vägfyrksantalet för inkomst av denna grund. Under högkonjunkturen förefanns endast en relativt obetydlig reduktion av vägfyrksantalet av nu omhandlade anledning på grund av att de skattskyldigas taxerade inkomster i de flesta fall överstego 1 000 kr. Även efter högkonjunkturen har denna bestämmelse om skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kr. en jämförelsevis ringa betydelse på grund av den år 1920 införda rätten till allmänna avdrag samt orts- och familjeavdrag, varigenom av dessa inkomster en mycket liten del varder beskattningsbar. Jämföras nu de olika kolumnerna sinsemellan och undersökes för de olika åren den procentuella andelen uti väghållningsbördan, som de olika beskattningsföremålen hava burit, framstå åtskilliga synnerligen intressanta förhållanden. Jordbruksfastigheterna, vilka ju före nuvarande lagens tillkomst ensamma buro hela väghållningsbördan eller med andra ord 100 % av densamma, repartisera i och med nya väglagens tillkomst till en början med c:a 82-5 %. Ändringen i repartitionen, som 1905 års riksdag bestämde, medförde ytterligare en sänkning av jordbruksfyrkarnas andel i väghållningsbördan, nämligen till omkring 66 %. Genom den kraftiga stegringen i antalet vägfyrkar för annan fastighet och för inkomst har oaktat den samtidigt inträdda betydligare ökningen av taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter likväl jordbruksfyrkarnas andel uti väghållningsbördan sjunkit undan för undan ned till omkring 43 %, detta sistnämnda andelstal för 1921. Verkningarna av depressionen, som i första hand träffade inkomsten, och av de dåmera medgivna allmänna avdragen samt orts- och familjeavdragen medförde för 1923 en ökning uti den andel, som jordbruksfyrkarna tagit uti väghållningsbördan. Jordbruks fyrkar utan underhåll in natura ha, såsom tidigare anmärkts, hela tiden spelat en underordnad roll. Deras andel uti väghållningsbördan utgjorde till en början 2'6 %, men har numera sjunkit till 0*5 å 0-6 %. Såsom nyss anfördes, kommer fr. o. m. 1924 en överflyttning i stor skala att äga rum från jordbruksfyrkar med naturaunderhåll till jordbruksfyrkar utan naturaunderhåll. Allmänningsskogarna hava fr. o. m. 1905 års lagändring fått en något större betydelse uti vägbeskattningen och har deras vägfyrksantal stadigt ökats, men genom övriga beskattningsföremåls ännu större ökning minskats i andel. Annan fastighet deltog vid väglagens tillkomst med c:a 4 % av väghållningsbördan, men deltar numera med ungefär dubbla andelen d. v. s. 8 %. Inkomstens procentuella deltagande uti väghållningsbördan företer givetvis de största variationerna. I början av nuvarande väglagens tillämpning buro inkomstfyrkarna c:a 10 % av väghållningsbördan, men kommo 1921 upp därhän, att de ensamma buro halva väghållningsbördan. Depressionen samt de förut omnämnda avdragen hava dock redan 1923 minskat deras andel till c:a 36 %. Som framgår av kolumn 15, nåddes med nuvarande bestämmelser för repartitionen största totala vägfyrksantalet år 1921. Under perioden 1900 till 1921 har antalet vägfyrkar femdubblats. Från sistnämnda år har en tillbakagång ägt rum, uteslutande beroende på minskningen av antalet inkomstfyrkar. Såväl beträffande vägfyrksantalens storlek som i fråga om de procentuella andelarna i väghållningsbördan föreligga endast obetydliga skillnader i de från olika källor hämtade uppgifterna. De små differenser, som finnas, torde vara utav så underordnad betydelse, att de icke spela någon som helst roll

vid bedömandet av här föreliggande undersökning av väghållningsbördans fördelning under den i tablån behandlade tidsperioden. Tablå B visar väghållningsdistriktens utgifter och inkomster för väghållningen under perioden 1880—1923, varvid naturaunderhållet redovisas för sig och vägkassornas debet och kredit för sig. Källorna för de i tablån upptagna siffrorna äro desamma, som legat till grund för tablå A. Undersökas nu till en början siffervärdena för naturaunderhållet framgår av kolumn 3, att uppskattningen av underhållet ökats till den fyrdubbla ifrån den nyss angivna periodens början till dess slut. Till en början stod uppskattningen relativt stilla för att sedermera taga en allt kraftigare fart. Emellertid har, såsom kolumn 4 visar, statens bidrag till vägunderhållet ökats i hastigare takt än nyssnämnda uppskattning, varför naturaväghållarnas egna kostnader icke kan anses hava ökats i högre grad än vad som kompenseras av penningvärdets fall; först år 1921 inträder i och med automobiltrafikens oemotståndliga krav på ett bättre vägunderhåll en väsentligare ökning i naturaväghållarnas på uppskattningen vilande egen kostnad. Det bör dock framhållas, att uppskattningen å många håll är alldeles för hög med nuvarande arbetspriser. Detta gäller i synnerhet i fråga om uppskattningar, tillkomna under högkonjunkturen. Vägkassornas utgifter för sommarvägunderhållet — se kolumn 7 — har varit relativt ringa intill senaste åren, då vägkassorna inom flera distrikt övertagit allt underhåll och sålunda naturaväghållningen inom resp. distrikt helt upphört. Det bör här bemärkas, att först i och med att allt vägunderhåll övergår till vägkassan slopas uppskattningen och statsbidraget utgår därefter på grundval av verkliga kostnaden. Vinterväghållningen har oaktat ökade krav på densamma hållit sig nära konstant i fråga om kostnaderna, om man tager hänsyn till penningvärdets fall. I kolumn 9, upptagande förvaltningskostnader, räntor m. m., har en mycket stor ökning förekommit från år 1915, väl närmast beroende på utgående räntor å distriktens för varje år ökade skuldbörda. (Härom mera längre fram.) Kolumn 10 innehåller uppgift å vägbyggnadskostnaderna. Den rent av våldsamma ökningen härav under tiden efter 1910 har föranletts av orsaker, som här böra närmare beröras. Förutom penningvärdets fall finnas åtminstone trenne av varandra oberoende anledningar. Den första och viktigaste anledningen är automobilismens krav ej blott på våra vägars förbättring utan även på vägförbindelsernas utökning. Den andra anledningen är av mera så att säga subjektiv natur. Kravet på en ändring av den nu gällande väglagstiftningen har efter 1910 framträtt med ökad styrka och framför allt har tanken på en sammanslagning av de nuvarande väghållningsdistrikten ävensom naturaväghållningens upphörande satt de kraftigaste spår på vägbyggnadskostnaderna. Tanken att genom distriktens sammanslagning svårigheter skulle uppstå att få lokala vägbehov fyllda ävensom åsikten att genom sammanslagningen den skuldbörda, som genom det kraftiga vägbyggandet och väg förbättrandet inom de gamla lokala distrikten uppstått, skulle komma att fördelas på en större samfällighet, hava förorsakat, att man icke allenast inom de gamla distrikten konsumerade förefintliga fonder, utan även började belasta distrikten med betydande skulder. E n tredje orsak till de under tiden fr. o. m. 1919 ökade vägbyggnadskostnaderna ligger i den under åren 1919—1924 efter högkonjunkturen rådande arbetslösheten. För dess lindrande igångsattes genom

"* lO

crj in

o CM

CO o lC o CO - * CM CO - *

'

1' l>c ~

(H

rt Jr> S "^ cc 2 5 o

1-

| «

^» •3

, .-o

•""

*

~ ^s-. >

•

tf

CO

i—1

w

A

ö

.

-M

"

e©

2 1 -s a

! ~

T*

^;

oo

CM

bo

b0

•

>.

bo

jn

£

co ,-_,

ri

*M

•bO— - * J

co

tj

Oi to

-^

OS

^

C-f

—' iO

CO

co

bo rt >C^ bo ^ bo

00 >C 9

b '3

C5

ul •^

»O CO

lO

:-

>c

1 -

,.

=

, .5

co

CO

t>

CO

CO 00

co

o

co

c I~ -o 1 co -H

iO

co

CO

C3

H

lO

»o

t>

X

>e

»O

OJ

l-

»o

CO M

CO

lO I—I

TJI

co

t^

co

- , 00

Tjt

i CC

O O 1v{3 00

L^ TJI l^ -^ CO

o

co

oo

-* CO -*

O OJ

1 1

'»o-p

:

-<

i

=

CO

T3

* •&*

rt c

^

-3 "«

t» J ^

c3 C en O

:c3 -1 ,J=

o

•-I o

£

CO CO

co oo

1—1

CM

-—

—t

CM

OI

—r

—

1—1

CS

CO

—i

co

CO

>r: CO r-~ 00 CO

CO

-h eo o

H X

CO —i

CD

t~ r-

T—1

co

^^ rCS-

-T -fl

CO CO

TJI CC

CO CO Ol »c CM

o 1-

Oj CM CC'

—i O CC CO »O

lO —i Tfl CO !>•

CO

CM CO OJ

—ti 1OJ

o.

CO

t~ 00

kO 1^-

co os

cc cs

O CO lO r-l CM

Ol CO lO -f O

co —n oc o

OJ bCO

lO OJ <C0

O

Co

—' oI -

—

OJ

Tfl

o oc oo

t>

o

co

OJ

-C'

—1

- ^

—'

-^ OJ

CO T-

O

CO

CM 35 t~

CO O CO

O

l>

>o Ol

1^ lO

CO Ol

o

CO »O

tTf

cc

r^

oc CO

*H Ol I-» rfl

CO'

H

se

X

o

i^ o

CM t-

TJI CM CO »O CC ZC

T*

-f

t*

CO

CO Ol

o

- ^ -4-a

»O 00 t— T* L— r-l CO

f

~JI

CO

: i

ö M -

;

•

.'rf

to

Cfl

lO

l>

CO —1

:M r

CC

lO

H

OJ

OJ Tfl Tfl r-l

OJ TT CO Ol

X

o

CO

oc

1—1

1—1

1 -

f

CO

' -

r^-i

Tfl

X

cc

r^ 00

x

co

1 ^

1 -

Tfl

lO

r - i

O

CC

x

oi

—i cc O

co -+ Ol

CO

cc

X

I-H

io

io

i—i kO CO -M

o X X CO

CO 1-

OI CO

co -r

CO lO

CO

co

CO oo

00 I-<

i—1

-— r

OJ

CO

o »o

-T

t~

CO

Tf,

OJ IO

c^ r.

h-

O

X

CC

CO

jr> CO CO

X CO

7-1 CS

CD

1—i

—i

OJ

CO

)C CO i o OJ

er

T |

CO 01 --I

co

r-

OJ CM

CC Cl

c

CO KO CO

o OJ CO

1—1

>o Cl

CO

X

t^

•0 O

o o CO

-f

>o

i^

-* lO

'

lO

CO

i-

o OS

Oi

o

c

i.

-73

w

M

r

oa oo o rco OJ

"o l—

._( 00 o

o ^c oc

H

eo CC

1—" oi

^ CM

Kbfdes r.

oo

1 ^

IO

oo

iigkommittén

o co

o

oi

r

cö

X

CO

erna tade an

co

"T

CM

ip-

X

o

lO

-.

O CO>

cc

»o

os CO

Tf CM

OO OO

OJ

O

eo -+i

kC

4 CS CO

co

—< — c H

Q

o CM —i

co

f

O

OJ Tfl co

CS

OJ OO

»o

o co co

X OJ

-fi o OJ OJ

1—1

C35 H

K-

O Ol

CO r-H

CCC

S|*

CM

*-H

CO OJ H

^tl

13 Tfl -f

CO" CO OJ

c.

CM -tf o

-+

O kO

oo

c:

CM

i-( i-i

1^

co

r—<

oo

cc cc

OO

C2

—«

-*

OJ

r-i

cc

t>

Tfl

00 H

1 ®

X

CO

CO co

l^-

o

co

'O

o

-f

-(i

OJ 1 1 i^

o

j

t--

1—1

— CC CM

—i

o CO

o

^ -M

CM

*

CO T—i

X —i

r

t-

o

O oo

T»<

•

t>

o

Co

o

M

c

l~

—

o

1 -

^ J o

OI

O

o

-t

50 1^

-— TP t^

r-l

CO CO

1-

K)

CM OJ Tfl

^<

CO CM

O O

CO t^ Tf

-o

o

-*

-*

CO H X

I - 1

SC

CO

CM

—1

kö

X OJ lO

cc CO

»o co CC

-H

—i

CM

os

X O CO

o

OI —i O

cc

i

T3

Ol i—

",—i~

O

—

CO X OJ i-H

CO

~"

p

O

Tfl CO CO

Oi

£ ~^n~ ro TJI c

o t» r> oo C^

o

co

-TI CO X

—

vO

W

—i - 2 -

OJ

o

CO

lO

o o o o H

^

OJ

oo

1-

öö~ O I o CM — 00 >o o

"-O

CO

OJ CC CO

-cc

1a

1 *"

I-

:C TJI t^

lO

|

I—1

oc

OI •H OI

a -MI eu ho

bo 3

c;c

^

X CC

—i C0

c5 cc

^ ^ OJ 00

i

cc Tt<

O O

• x

os

kO kO CO

-f I>-

»o

C" CO'

TO

1 -d j ^ I 3 i i 1

eo~ r^.

-t* co

CO CC

--o CO

»o »o

co

o

O o

lO Tfl l^ TU

C

•JJ

CC 00 OJ

CO

o i-

r—

CO

ooä

t^ !-H r-l

^(

co

CO CO

x

—1

Tji

00 co

i—

v^l

^fi lO CM

i 1

1TT

O CO l—l Tfl

CO

3M

1 1

T}I

>o

•"*

•* -£

!'

2 CC

CM

[

° 2

^

^

|>

Co

co~

Ol

35 TJI

os cc

CO

CJ

d

co

CO " oo 00 C l X l> os J^.

—1

pH

V

—<

,

—i

t^ OJ OJ Tfl

os

O

>o CO

o t^ -Jl »O

'30

Tf

Tfl CC Tf »O

t»

O

cc" " T ö

OS i—i

OJ t^ H

co

1^ OC

1—1

CD X

lO CO CO r-l

CM Ol

-+

CJS t^

TX

1—1

os

co

-T CC

a

o

>C —i

CM t^

•«*!

Tji CO

i>

r+ -f< l> c^

CS

2 3 to 2 bo'ZC :

*!

OJ kO OJ

co O »O

cc cc o

O O O O

o

to

>• *

" >

:

-

-TI O OJ CD

L^OJ

o

oo

—' 1^

OJ 5

J

i

_•

ÉCJ

^i bo

°

»o

r-l l^

-#

—i 00 t^ -J

-*

c5

_

c: lO

co »o

CM

>

— i

r^ r-l CC

t^

I—1

O

lO i

1^ X X

-ti

CO

>->

o

— „

,-M -^ TJI —1

CO C: C35

\0

'cs bo c a

-

cc o

OS

pH

»O

1^ O •>*

CO

CO

>

OI

CM Tfl

oo

lO

c3

cc

\0

1" CO

o

O " CO CM

;_,

»sä

<o

TJI --H

CO lO

CM

«-H l> CM

O —'

0J

a

O

CM O

O CO i—i

o

TT >C

>-

Sum. utgif

fH

U ©

to

CM

o

g ^

:0

kO TJI

O

= = = = =

O

H CO

«

t 3 -jz "~° "0 CO , 0 £ ~

c SB -o

co

O OS i-H Tfl

j^

rt

'Jl

O

CO r-l

._

'

"M

CM

"^

CO . o

J4 •

»o

TJI 1^00

O -H

l—l

lO iO

I

O OS OJ

CO CC OS OS

rf

koll.

•

as CO

i

._s

t,

cr

BC

^

A)

*» .2 og

lO

—J

^^ oo

Co

-T CO

o

^

t-

tCO

e5

co •

•—I

<£>

O CD

CM

Tfl

os OJ Cc

CO

CO

s to

o

—1 »O CO

t— co co

CM CO

l>

t>

co ^-c

l^ r-l

vO cc >^ •*

CC 1-

»O

CM i—1

O co to o

-t -t kfi

CO

-o oc

IH

o

.O

co

Tfl

»o

o

CM r—1

-*

— *

O

i

CO Tf

3 3 •g -g

—

o

CO

t^ OS

CO

"O1T -

oo

t^

lC CC

;o

en eä

i

—'

CM CO

£

co

lO

CO CM

-*

Tji

Oi

CM t»

c3

o

! .-

—i

»o

Tj<

Ol OJ

o

>o

! =*

Zl !

rR

>1

i °c3

• - i

iG

•J

£*r

bo

i

»O

co

OO

»—t

CC 00

cS bo »*

•a

i °

-H

SS CO

lO

co

dts

'-

c •*

*a

a>

-*

CM t©

l~

o

—'

OJ

co

o

—'

X

OD -C.

O

OJ

o X

I-H

r-1

t>

X

CO

pH

CO

Cl

-fl

oo

o

o

-t o

o

c

o

•§

o

o

i

fi

P

ä o M

p

p

i—1 CM

CO OJ

o oo

O

CS Ol X

c

oc

1—1

»Q

j~-

co

OC

H CS

H CS

CS

co

45 bo co

rt

"3 -O

I"/}

-*

CM

C3

"£

.skyld ng (ef tsbidr fr kol -23) M CM

cp : i

M p.

(M

SH

™ " 3 cS >> *» 2 -Q . bO S

ivdra

er vi

p < j

"

Sk

*

en

cs

a

0 O 0

Ö.c3 CO

08 Bl

e väg otala

bO .A1

S T5

CM X CO

cd —

p3 ^2

'f S -2 -c

2 "5 2 -c

"en

m

1! cc

rit]

rH Tfl

CC CO

1 1

; !

H g t5

bo

bo o» o \ t-

Os

kO 3

° : fr-=

co -£

0 CO

iH

lO

er.

•M

r;

*n

t^ Ol

OJ

00 CO OJ

>o

OJ OJ

CO Ol

CO OJ

Ol

II ,

|!

II

II

II

ii 11

•—' |l

c*

cc

c^

CM

kb

t^

OJ 01 kO

X O

co

0 Tfl Tfl

t» 00 co 1—1

OJ r-l

1 0

kb

i-j

-« *

I

Total skuld rdan rets s

et 1 > B

CM

n p

Ö

O CO

TT

X 01

OJ

II ,H

1 .--

OJ

'

||

II

1!

t-

w

C}

6l

ö

1 -f

1 J2

!

CM CO CO CM OJ X

Tfl Tf CC

ö 1

T

_

k^ OJ

oi

0 0 OJ

CS 01

CO CS CS

CS CC X rH

1—i

1 1

1 1

H —fl Ol

"

Ol

oc

II

II

co

'O

ö

,H

ÖJ

Tji

~r

"f" -J-

"T"

Ä

cc

-Q

HI

ho"E

t»

+ + + +

c

—1

rH —1 Tfl

II

bi "5 £ cc? 1 • O en CC cS

s

r*

b o co cs —

•5 „

l - -7--CO

Ol Ol

öo

CC

OJ

<-*

kO CO 0

kO CO

o

1 1

CO kO OJ

1^ CC

co.

r—'

tOl

|

OJ OJ

Ol

| 1

,—t X kO

C OJ kO

r~

OJ

01 CO

TJI

co

X L^

kO

•_§ «=S

""•'

-s « bO fe / - v s fc 3

—ä

•—

_CO

>%

CTj

2 ^ S " ^ m ä s •:rt > 0

c-, CM

:©

1 1

—

1 *

^D

OJ

i

1 ÖJ

j

H

CS

9,

ic:

•0

ö

0 O

-—i

Öl

Tfl

OJ OJ

CO OJ

X

t . 15 c * . •* ta.

" o cä « fen

. A! - r - — . ;-.

,i

rskot crkli] omste 1. 18 vägfy

fi

:rf O 2 ö\

~CJ

.SP-S 3P .

3 o

2 bo

.0

<

CO

cd ta

rf

E cc

^

-3 S3 -3

1*

^

a

CJ

1 M

ca

:0

rH

rH

1 CM

CO

— .b - *rf :3

|

kb 01

© cc

60 OJ

cc OJ

kO

OJ

OJ

CO 01

o CO

CD

CC

CO

ib

CO

co

co

co

0 OJ

CO OJ

l~

kO CO X

i

kO CO CO

0 CO

0 0 Tfl

X 10 CO

1—1 kO TT

Tf

0 Tfl

CO CS Tf:

kO OJ

CS CS kO

OJ

1-1

co

1C

CS

i—\

co

1—1

CM OO

OJ 00

t» . 5 — - ®

cJ

P_-J

^

d,

rf bo *S

ci rM

^

cfo u

CO

CC

Ol

1^ Ol

c rf T3 cs 0 O CM

:

.~ "^ ^

S

1 ' P

ci h

CD

Tf r-l

,0 r-l

1 I

Ä

:©

CO

^

« 'hö ^ s

1-1

-

'-Z

!i

1 Ji

co X CO kO

Tf

0 TT

t>

,_, 0 cc

:D

— CO

co

CO

l^

0 (OJ OJ

1 I

1—i

0 0

co t n ^ 3 CC cd S Ö O

PM

en 0

M

i 1

1 1

1^ CS

X

X e~>

p-i

t-

co

co

I

1 1

Tfl

'

'

1—1

P

CD

•H

-ii

*****

•t .CCp >Ok

.

-2 -S

h

H

O x X

O 00 X

O O 00

0 CD OS

kO

CD

0 cs

r~ 0

00 X 0 00

0 r-i

kO

c~

CO

os

CS

co 0

-t

1—

00 kO

4 (i

arbetslöshetskommissionen utomordentligt stora och för framtiden banbrytande nödhjälpsarbeten, vilkas omfattning med hänsyn till kostnaderna framgå av nedanstående uppställning, däri de angivna beloppen äro de hos arbetslöshetskommissionen bokförda kostnaderna något avrundade. Beträffande de ersättningar, som under nämnda tid influtit från vederbörande väghållningsdistrikt eller primärkommun såsom dess andel i kostnaderna för de utförda vägarbetena, må påpekas, att de uti uppställningen utproportionerats i förhållande till de nedlagda kostnaderna. Att mera exakt angiva hur stor ersättning, som faller på det ena eller det andra året, har tiden icke medgivit. ägda kostnader

Ersättning

Kr.

Kr.

50 000 160 000 850 000 16 700 000 30 440 000 18 800 000

10 000 30 000 160 000 3 250 000 5 900 000 3 650 000

67 000 000

13 000 000

Vid en granskning av inkomstsidan å tablå B är beträffande kolumn 14 att märka, att några siffror icke blivit införda i denna kolumn efter 1917. Anledningen är den, att uti statistiken, sådan den föreligger, man i fråga om inkomster till vägkassan icke skilt på statsbidrag till underhållet och övriga till vägkassan inflytande inkomster, som icke avse vägbyggnader. Kolumn 12 innehåller alltså för efterföljande åren även de inkomster, som vägkassorna haft av andra än staten. Emellertid spela dessa extra inkomster, sedan statens bidrag till den första vägdelningen inom varje distrikt numera utom i enstaka fall upphört, en relativt obetydlig roll och torde under senare år huvudsakligen hava utgjorts av färjavgifter samt vissa ersättningar, uppkomna genom inkorporering i städerna av vissa delar av vägdistrikten. Kolumnerna 15 och 16 angiva den uttaxerade vägskatten för resp. naturafyrkar och övriga fyrkar. Det bör då till en början bemärkas, att med uttaxerad vägskatt förstås den kontant uttaxerade, varför sålunda i denna kolumn icke ingår den i kolumn 5 angivna kostnaden, som i form av utgjort arbete betalats av naturaväghållarna. Den på naturafyrkar uttaxerade kontanta skatten har i det stora hela hållit sig konstant till 1919, då den i ett slag började stiga för att 1923 uppgå till c:a fem gånger det före 1919 utgående beloppet. Övriga fyrkar hava fått sin vägskatt vad det totala beloppet beträffar ökad mer än 10 gånger, varvid särskilt är att märka den under åren 1921 och 1923 inträdda enorma ökningen. Framför allt hava höjningarna å dessa års uttaxeringar varit beroende på nödhjälpsarbetena, men också av den allmänna uppryckningen på vägområdet. Det är givet, att den uppgjorda budgeten — avsiktligt eller oavsiktligt — icke alltid balanserar utgifter och inkomster emot varandra, utan att årligen kommer att föreligga ett underskott eller ett överskott. I de fall då underskott förelegat, måste antingen detta underskott fyllas av tillgängliga fonder, samlade under föregående år, eller ock lånevägen tillgripas. Under senaste åren har givetvis sistnämnda förhållande varit regel. Betraktar man i detta sammanhang emellertid kolumnerna 18 och 19, som ju avspegla budgeternas facit, finner man, att under åren 1905—1908 medförde de nya beskattningsföremålens tillkomst en fondering av medel i vägkassorna, vilka fonder

emellertid under senare år konsumerats, främst på vägförbättringar, samt förbytts i en skuldsättning, som 1923 närmade sig 14 miljoner kr., en synnerligen bekymmersam situation för väghållningsdistrikten (se kolumnerna 24 och 25). Kolumnerna 6, 20 och 21 innehålla uppgifter å väghållningsbördan, fördelad per vägfyrk. Härvid är endast medräknat vad som utgjorts in natura eller uttaxerats i kontant vägskatt; alltså ingår häruti icke de underskott i budgeten, som täckts genom lån eller eventuellt genom tillgängliga fonder. Betraktas nu till en början den i kolumn 6 upptagna uppskattningen av naturaprestationerna per vägfyrk efter avdrag av det på naturaunderhållet belöpande statsbidraget, finner man, att underhållet in natura enligt gällande uppskattning kostat vederbörande väghållare en summa av högst 26*4 öre och lägst 11*5 öre, allt per vägfyrk. Minimisiffran avser 1919. Efter denna tid har någon ökning ägt rum, nämligen upp till 18*5 öre. Tar man emellertid i betraktande penningvärdets fall under den tid, som förflutit sedan 1880 och till 1923, så torde den sista siffran vid jämförelsen böra betydligt reduceras, även om redan genom jordbruksfastigheternas ökade taxeringsvärde penningvärdets fall i första hand kommit till synes och till en del kompenserats i fråga om väghållningsbördan, fördelad per vägfyrk. Man kan därför av tablåns kolumn 6 sluta till att naturaprestationen numera är lägre än vid periodens början. E n ytterligare anledning till ett sådant uttalande ligger därutinnan, att, såsom förut anförts, en stor del av de uppskattningar, som ägt rum under senaste tider, inneburit en oerhörd överskattning av värdet av naturaprestationerna. Det finns väghållningsdistrikt, där vid en nyuppskattning av vägunderhållskostnaden ökning skett till den 5- å 7-faldiga av den närmast föregående, siffror, som påtagligt visa det otillförlitliga uti uppskattningarnas verkställande. Betraktas nu vidare de uti kolumn 20 angivna siffrorna, utgörande det kontanta utlägg per vägfyrk, som jordbruksfyrkarna fått vidkännas utöver naturaprestationerna, så framgår, som naturligt är, att med den nya väglagens ikraftträdande uttaxeringarna i fråga på grund av de nya beskattningsföremålens tillkomst avsevärt sjunkit. Minskningen i uttaxeringen har fortgått ända t. o. m. 1910. De ökade kraven på vägarna och därigenom ökade totala väghållningskostnaderna hava emellertid gjort, att uttaxeringen på naturafyrkar måst ökas under senare åren och utgjorde, som framgår av tablån, år 1923 9" 2 öre. Enligt väglagen skall på icke-naturafyrkar uttaxeras samma belopp som enligt uppskattningen belöper på naturafyrkar (efter avdrag av statsbidraget) jämte på naturavägfyrkar uttaxerat kontant belopp. De uti kolumn 21 angivna siffrorna visa alltså den för hela landet beräknade medeluttaxeringen under de olika åren. Om man undantager 1923, visar tablån, att denna uttaxering i det stora hela undan för undan blivit lägre. Den var högst 1905 med 30*6 öre och lägst 1919 med 18*o öre. Lågkonjunkturen under de sista åren samt de förut omnämnda allmänna avdragen samt orts- och familjeavdragen, varigenom plötsligt antalet vägfyrkar av inkomst minskats, ha medfört, att oaktat skuldsättningen uttaxeringen stigit. Uti kolumn 22 angives den extra uttaxering, som för de olika åren skulle behövt göras utöver den i verkligheten skedda, för att budgeten för resp. år skulle hava gått ihop. Denna extra uttaxering skulle vissa år icke behövt uppgå till fullt 1 öre per vägfyrk, en relativt obetydlig uttaxering, som likväl skulle ha ställt väghållningsdistrikten på en sundare ekonomisk grund. Fr. o. m. 1919 skulle emellertid denna extra uttaxering ha måst, för att balansera budgeten, bliva kraftigare samt skulle för 1923 hava uppgått till

48 4'6 öre. I detta sammanhang bör icke underlåtas att meddelas, att situationen för väghållningsdistrikten i själva verket är betydligt ogynnsammare, än vad här föreliggande tablå angiver, och anledning härtill är en beklaglig praxis, som så småningom utbildat sig, nämligen att av det kommande årets vägskatt betala föregående års skulder. Detta har kunnat äga rum därigenom, att i regel vägskatten uttaxeras med statsskatten (på kronodebetsedeln) och varit för distrikten tillgänglig strax före årsskiftet. Beloppen hava sålunda kunnat användas till betalandet av det tilländalupna årets skulder. Uti den allmänna vägstatistiken upptages uti dess kolumn 34 avsevärda belopp, som ingenting annat äro än i förskott lyftad vägskatt. Dessa uti bokslutet införda belopp äro sålunda i verkligheten inga balanserade fonder utan inkomster som medföra skyldighet att bestrida det kommande årets ordinarie utgifter. Den för 1923 uti tablå B kolumn 24 upptagna totala skuldsumman på närmare 14 miljoner kr. bör, jämlikt statistiken för 1923 och av ovan avhandlad orsak, ökas med cirka 8 miljoner kr. Den totala skuldsumman för samtliga väghållningsdistrikt torde alltså vid 1923 års slut uppgå till omkring 22 miljoner kr., ett skuldbelopp, som med hänsyn till de på detsamma belöpande räntor torde för distrikten bliva rätt så betungande att avlyfta. Kolumn 23 anger överskottet i budgeten fördelad per vägfyrk, nämligen för de år, då verkligen vägdistrikten tillsammantagna hade överskott av vägskattemedel. Omhandlade siffror ange sålunda vad som per vägfyrk kunnat minskas i uttaxering och dock budgeten gått i hop. I kolumn 26 äro införda de uttaxeringar, som skulle behövt göras per vägfyrk för att utjämna budgeterna för resp. år. Man finner, att denna verkliga belastning per vägfyrk varit förvånansvärt jämn ända till år 1923, då i ett slag en stor stegring inträdde. Det bör framhållas, att 1923 eller det sista år, som här ifrågavarande tablåer omfatta, vägdistrikten ännu icke kommit i åtnjutande av bidrag av automobilskattemedlen. Det är först fr. o. m. år 1924, som detta inträffat. Dessa nu tillkommande medel komma — under förutsättning av en ändring av grunderna för bidragens utlämnande, något, som synes ofrånkomligt — att väsentligt bidraga till vägbudgeternas balanserande, varjämte det synnerligen kraftiga vägbyggandet och vägförbättrandet, som under de senaste åren ägt rum, i avsevärd grad — för att icke säga nära nog fullständigt — inom ett tiotal år torde komma att utjämna den efterblivenhet i väghållningen i tekniskt hänseende, som automobilismens oförutsedda hastiga utveckling förorsakat. Emellertid kvarstår till huvudsaklig del den skuldbörda, som väghållningsdistrikten redan måst ikläda sig och ytterligare under en följd av år måste ikläda sig för att, i den mån vägskatterna icke räcka till, taga igen den ovan omtalade efterblivenheten i väghållningen. Denna stora skuldbörda måste omedelbart efter den nuvarande återhämtningsperioden genom kraftig amortering avlyftas och härtill kräves givetvis en betydande uttaxering utöver den, som erfordras för mötande av dåtidens krav på väghållningen. Det är därför att förmoda, att även efter den period av vägväsendets renässans, som nu är rådande, de vägskatteskyldigas skatteförmåga måste helt tagas i anspråk och allmän skattelindring sålunda icke kunna emotses.

Det bör här till sist särskilt betonas, att de siffror, som i de båda tablåerna A och B framlagts, utgöra medeltal för samtliga väghållningsdistrikt, d. v. s. visa, huru förhållandet skulle i huvudsak ställt sig, därest hela landets

49 landsbygd utgjort ett väghållningsdistrikt. Det är därför klart, att de i tablåerna angivna siffrorna icke ådagalägga, huru väghållningsbördan ställt sig inom de särskilda distrikten. Det är av så mycket större vikt att beakta detta, som väghållningsbördan visat sig vara synnerligen olika inom skilda distrikt, något, som den allmänna vägstatistiken tydligt framvisar. De i här föreliggande tablåer angivna siffrorna göra icke anspråk på att vara exakta. Därtill äro primäruppgifterna allt för osäkra. Men de synas kunna giva en bild, som någorlunda avspeglar de under den omfattade perioden genom lagändringar och konjunktursfluktuationer inträdda relativa förändringarna i väghållningsbördans storlek och fördelning. Stockholm den 17 juli 1925. Ingemar

4 —

Vägbeskattningen.

Petersson.

51 Bilaga

P. M.

2.

Den svenska väghållningsbördans storlek och fördelning under närmaste framtid.

Den omvälvning på landsvägstrafikens område, som motorfordonens tekniska utveckling under de senaste åren medfört, det genombrott inom svenskt vägväsen, som just nu pågår, och det famlande mellan centralisation och decentralisation, som ännu behärskar den administrativa organisationen av vägväsendet, gör det till en mer än vanligt vansklig fråga att söka besvara den — närmast för den pågående kommunalskatteutredningens räkning — framställda frågan: »Hur kommer den svenska väghållningsbördans storlek att ställa sig för den närmaste framtiden1?» Efterföljande utredning gör ej anspråk på annat än att söka klargöra några för frågans bedömande grundläggande allmänna synpunkter. Med hänsyn till det närmast föreliggande spörsmålet inskränkes undersökningen i nu föreliggande sammanhang till enbart väghållningsbesväret på landet. Det stadskommunala väghållningsspörsmålet företer, som bekant, en väsentligt olika bild. Medel till den svenska väghållningens bekostande bestridas för närvarande ur huvudsakligen tre källor: statsverket, trafikanterna och väghållarna. Härvid bortses då från de tillflöden av mer tillfällig art, vilka i ej ringa omfattning befrukta det svenska vägväsendet, såsom bidrag av kommuner, enskilda markägare och statens domäner till utförande av särskilda, för huvudsakligen visst intresse gagneliga vägar, de avsevärda tillskott till nybyggnader, som lämnats av de statliga nödhjälpsarbetena m. m. Dessa bidrag uteslutas här ingalunda på grund av sin obetydlighet. Tvärt om måste dessa samlade tillskott anses synnerligen rikliga; enbart de statliga nödhjälpsarbetena torde enligt tillgängliga uppgifter hava under åren 1918—1923 nedlagt sammanlagt c:a 67 miljoner kr. å nya vägar, vartill komma de av riksdagen för fullbordande av vissa av dessa arbeten anvisade färdigställningsanslagen å 3*1 miljoner kr. Utan tvivel hava härigenom beaktansvärda tillskott till det svenska vägnätet erhållits. Likaledes äro domänstyrelsens kolonisationsvägar av avsevärd utsträckning, även om de i regel ingalunda äro ägnade för annat än nödtorftig trafik. Starka skäl föreligga dock uppenbarligen, att ej medräkna dessa tillskott i nu förevarande översikt över den närmaste framtidens allmänna väghållning; de härflyta i all huvudsak ur särskilda ekonomiska intressen och konjunkturer, ur allmän trafiksynpunkt är deras omfattning fullständigt oberäknelig och betydelse ofta starkt reducerad, varjämte deras fördelning mellan de stadsoch landskommunala intressena är starkt växlande. Såsom bestående bärare av det allmänna vägväsendet, organiskt inordnade under en verklig behovsprövning, synas därför endast de ovan nämnda tre inkomstkällorna vara att påräkna. Den proportion, i vilken dessa bidraga till vägbördans bärande, har givetvis varit i hög grad växlande, beroende på olika konjunkturer, lagstiftningens ändring m. m. Statsverkets direkta bidrag till nybyggnad av vägar sprang sålunda under kristiden upp till belopp, som riksbudgeten numera

52 ej på länge kan beräknas bliva i stånd att bära, det statliga vägunderhållsbidraget har under jämförelsevis kort tid ökats till det tredubbla och vad slutligen det direkta bidraget från trafikanterna angår, så har detsamma börjat att tagas i anspråk först under de senaste två åren. E t t närmare klarläggande av dessa växlingar torde i detta sammanhang sakna intresse. Såsom utgångspunkt för den närmaste utvecklingen torde ett överslag över vägbördans fördelning, sådan den ställer sig för närvarande, vara tillfyllestgörande. Enligt den för budgetåret 1925—1926 fastställda riksstaten, sjätte huvudtiteln, utgöra statsverkets verkliga utgifter för väg- och vattenbyggnadsväsendet, vägunderhållet och skjutsväsendet sammanlagt c:a 27*6 miljoner kr. Borttages härifrån vad som inlöper i egentliga statsinkomster, d. v. s. automobilskattemedel, 15 miljoner 1 kr., så återstår en utgift av 12'6 miljoner kr. Avdragas härifrån slutligen utgifterna för hamnar och farleder samt skjutsväsendet jämte motsvarande administrationskostnader, så återstå c:a 11*6 miljoner kr. för vägväsendet, att täckas av statsverket genom allmänna skattemedel. Härav kommer för närvarande endast en obetydlighet det stadskommunala väghållnings väsendet till godo; säkerligen kan man utan större fel avkorta den på landsbygdens väghållning belöpande statsutgiften till c:a 11 miljoner kr. I automobilskattemedel upptager riksbudgeten, såsom ovan erinrats, en inkomstsumma av 15 miljoner kr. Enligt nu gällande förordning skall 80 % härav gå såsom bidrag till landsbygdens väghållning, varför trafikanternas utgift till väghållningen för närvarande kan angivas till c:a 12 miljoner kr. Säkerligen kommer den verkliga trafikskatteinkomsten i år att överstiga detta belopp 2 . Vad slutligen väghållarnas bidrag angår, så är detta av supplementär betydelse i den meningen, att på de lagliga väghållarna — vägdistrikten och väghållningsskyldiga — lägges all den kostnad, som utöver statsverkets och trafikanternas bidrag erfordras för väghållningens lagliga fullgörande. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter uttaxerades härför å väghållarna år 1921 c:a 20'4 miljoner kr., 1922 c:a 22"i miljoner kr. och 1923 c:a 19'7 miljoner kr. De nämnda åren utvisa emellertid samtidigt en kraftigt ökad skuldsättning. Om endast de i den offentliga statistiken angivna skulderna medtagas, så skulle en fullständig uttaxering år 1921 hava krävt c:a 23'4 miljoner kr., år 1922 c:a 26*6 miljoner kr. och år 1923 c:a 24'9 miljoner kr. Tages hänsyn till att vägdistriktens skuldsättning endast bör ske med största varsamhet, för att ej genom framtida förräntning och amortering en höjning av vägskatten skall framtvingas, och erinras vidare därom, att en ej oväsentlig, i statistiken oredovisad svävande skuld lärer förefinnas, så torde den mot nuvarande tidpunkt svarande uttaxeringen å väghållarna ej skäligen kunna enligt ovan anförda siffror beräknas till lägre än c:a 23 miljoner kr. Härtill kommer emellertid även den vägbörda, som i form av indelade vägars sommarunderhåll faller å naturaväghållarna och som enligt tillgänglig statistik samt efter fråndrag av det ordinarie 3 statsbidraget uppgick år 1921 till c:a 8*3 miljoner kr., 1922 till c:a 9'5 miljoner kr. och 1923 till c:a 11*2 miljoner kr. I vad mån denna enbart uppskattade kostnad verkligen är kommensurabel med den kontant uttaxerade vägskattebördan är svårt att bedöma. Utan 1 Automobilregistreringsavgifter, 0"5 miljoner kr., beräknas här täcka statsverkets utgifter av skilda slag för motortrafikens administrativa övervakande. 2 Sannolikt med minst 1*6 miljoner kr. 3 Bidrag till särskilt betungade vägdistrikt ej medräknat.

53 tvivel äro ett stort flertal av de senaste årens uppskattningar oskäligt höga i förhållande till nu rådande kostnader och, ehuru givetvis även låga uppskattningar ännu kvarstå, så torde dock i genomsnitt den uppskattade underhållskostnaden få anses hög. Någon anledning att för innevarande tidpunkt upptaga naturakostnaden högre än i runt tal 11 miljoner kr. torde sålunda ej förefinnas, liksom det även torde få anses sannolikt, att en övergång från naturaunderhåll till underhåll medelst vägkassan bör kunna ske inom ramen av denna kostnadssiffra. De nu senast angivna siffrorna för de lagliga väghållarnas nuvarande vägbörda, 23 miljoner och 11 miljoner kr., gälla givetvis endast under förutsättning, att under tiden fr. o. m. 1923 års slut ingen som helst förskjutning skulle hava ägt rum mellan de väghållningsdistrikt, som utföra sommarunderhållet in natura och dem, som helt eller delvis övertagit de allmänna vägarna till underhåll medelst vägkassan. Som bekant har emellertid en dylik övergång under de senaste åren ägt rum. Huru stor förskjutning denna vid innevarande tidpunkt kan motsvara mellan de ovannämnda beloppen å 23 miljoner och 11 miljoner kr. låter sig icke med ledning av några tillgängliga uppgifter med säkerhet bedöma. Anledning synes dock föreligga att förmoda, att sådan övergång hittills ägt rum, att f. n. åtminstone 3'5 miljoner kr. överförts från naturaunderhållet till vägkassornas direkta kostnad. De lagliga väghållarnas vägbörda skulle sålunda f. n. kunna skäligen uppskattas till 3å miljoner kr., varav 26"5 miljoner kr. å direkt vägskatt och 7'5 miljoner kr. in natura. Enligt ovanstående överslag skulle den nuvarande väghållningsbördan i avrundat tal kunna skattas till c:a 57 miljoner kr. samt i huvudsak fördela sig på följande sätt: Miljoner kr. Direkt statsutgift

Il-o

19 Trafikanternas bidrag

12*0

26-Ij

18) 471

57'0

100 Väghållarna: in natura skatt

... Summa

Angående den på de lagliga väghållarna fallande delen av vägbördan är slutligen att erinra om de utredningar, som verkställts för att undersöka det tryck, som enligt nuvarande vägfyrksbestämmelser utövas å ena sidan på jordbruksfastigheterna och å andra sidan på övriga vägskatteskyldiga. Enligt en av finansdepartementets skatteberedning verkställd beräkning inom 27 landskommuner skulle av vägskatten falla 61*7 % på fastighet och 38'3 % å rörelse, yrke eller annan förvärvskälla; motsvarande tal för kommunaloch landstingsskatterna utgjorde 33 % och 67 %. Härvid är emellertid, med hänvisning till ovanstående, att erinra dels om det bekanta förhållandet, att av landsbygdens totala vägbörda en ej oväsentlig del genom statsbidraget och den härför anlitade inkomst- och förmögenhetsskatten överföres till stadskommunala skattskyldiga, dels även därom, att genom samma statsbeskattning för vägändamål vägbördans totala tryck undergår en ej oväsentlig förskjutning från fastigheterna till inkomsttagarna. Det ligger emellertid ej inom ramen för denna utredning att utföra de beräkningar, som närmare belysa detta.

54 Vad nu först den direkta statsutgiften för vägväsendet angår, så föreligga som bekant skilda krav på avsevärda ökningar av dess belopp. Sålunda har knappheten hos den nuvarande allmänna vägfonden, från vilken bidrag utgå till erforderliga nybyggnader av allmänna vägar, upprepade gånger starkt framhållits. Av en utredning, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställts, har framgått, att på den rena nybyggnadsverksamhetens område ännu stora brister finnas att inom landet fylla samt att, även om vederbörlig hänsyn tages till automobilskattemedlen, det årliga anslagsbehovet till enbart allmänna vägfonden torde få beräknas till 7*5 miljoner kr. i st. f. i riksbudgeten nu anvisade 3 miljoner kr. Samma förhållande gäller i större eller mindre grad även övriga anslag till broar, utfarts- och ödebygdsvägar m. m. Anslaget till broar har således av styrelsen beräknats till 1*4 miljoner kr. i st. f. i riksstaten upptagna 0*8 5 miljoner kr., anslaget för enklare vägar till 2 miljoner kr. i st. f. 0'6 miljoner kr. och anslaget för ödebygdsvägar till 0*6 miljoner kr. i st. f. 0*4 miljoner kr. I vissa av dessa anslag har även en måttlig höjning redan nu av riksdagen ansetts ofrånkomlig, och i den mån framdeles tillgång därtill kan i statsbudgeten beredas, synas även ytterligare höjningar av här angivna anslag vara för landets utveckling gagneliga och nödvändiga. Vad statsbidraget till vägunderhållet angår, så är det f. n. föremål för en automatisk förhöjning på grund dels av den fortgående utvidgningen av vägnätet och dels av de allt större krav, som numera ställas på vägunderhållet. I riksbudgeten upptogs anslaget för budgetåret 1924—1925 till 4*7 miljoner kr. samt är för innevarande budgetår höjt till 5'5 miljoner kr.; härvid är emellertid att erinra, att redan den verkliga utgiften för budgetåret 1923—1924 uppgick till c:a 5*8 miljoner kr. De förändringar, som här ifrågavarande statsbidrag kan komma att under närmaste framtiden undergå, äro nu vanskliga att bedöma. Uppenbarligen medverka de ovan anförda orsakerna till en automatisk förhöjning av anslaget och särskilt måste en uppryckning av underhållsarbetet inom vissa, sedan lång tid försummade distrikt och underhållets övertagande av vägkassan ej kunna undgå att under första tiden medföra en ökad kostnad, intill dess vägarna bliva försatta i hjälpligt skick och underhållet blivit rationellt ordnat. Å andra sidan lärer det ej kunna förnekas att åtskilliga, särskilt under senare tid verkställda uppskattningar äro så höga, att ett slopande av naturaunderhållet i dessa fall snarast kommer att medföra sänkning av statsbidraget. Erfarenheten giver emellertid otvetydigt vid handen, att just i dessa senare distrikt en bestämd obenägenhet mot naturaunderhållets övergivande förefinnes, under det att övergången till underhåll direkt genom vägkassan går raskare och villigare inom distrikt av förut nämnt slag, där någon vinst för statsverket ej kan i förstone därigenom beräknas. För tillvaratagande av såväl väghållningens som statsverkets intressen vore det därför utan tvivel riktigast att snarast möjligt ur väglagen helt utesluta naturaunderhållet. Erfarenheten har tydligt visat, att detta numera utan olägenhet kan ske samt att vägunderhållets mekanisering gjort det möjligt för våra nuvarande vägdistrikt att med framgång övertaga den tekniska uppgiften. Naturaunderhållets frivilliga bibehållande verkar återhållande för hela landet på vägväsendets rationella ordnande samt fördröjer för statsverket den sänkning av underhållsbidraget, som efter viss övergångstid bör inträda. Det torde i detta sammanhang, då ur statsintressets synpunkt naturaunderhållets lagliga borttagande påyrkas, vara av intresse att erinra om

55 den omfattning, i vilken hittills frivillig övergång ägt rum från naturatill vägkasseunderhåll. I detta avseende giver en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i början av innevarande år verkställd utredning följande summariska resultat. Av landets 379 väghållningsdistrikt hade från 1924 underhållet överlämnats till vägkassan av 76 distrikt, från år 1925 av ytterligare 79 samt från år 1926 enligt redan fattade beslut av ytterligare 17 eller sammanlagt 172 vägdistrikt. Härtill komma 35 vägdistrikt, som redan överlämnat till vägkassan underhållet av vissa större vägar samt 42 distrikt, vilka beslutit om utredning i frågan. Av återstående distrikt, 130 stycken, hade vid tiden för utredningen 13 stycken avslagit övertagandet, under det att i övriga distrikt frågan icke torde hava definitivt upptagits till prövning. Det synes av frågans nuvarande läge, särskilt om rätten till naturaunderhåll lagligen bibehålles, framgå, att en viss ökning av statens underhållsbidrag ej kan under de närmaste åren undvikas, men att detsamma efter genomförandet av en rationell väghållning bör kunna successivt sänkas. Det torde i detta sammanhang slutligen böra erinras om de krav, som framställts å det statliga underhållsbidragets höjande från nuvarande 30 % till någon högre proportion. Bland annat har förslag härom i utjämningssyfte framställts av 1911 års vägkommission och 1920 års vägsakkunniga samt även upptagits i 1922 års proposition angående ändrad väglag. F. n. torde emellertid denna fråga kunna anses undanskjuten; efter tillkomsten av de relativt rikliga automobilskattemedlen torde det få anses skäligt, att ur desamma bestrides det ökade bidrag till vägunderhållet, som kan befinnas skäligt. Utredning av denna fråga pågår enligt uppdrag inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Såsom slutomdöme angående den direkt statliga vägbördans storlek torde enligt ovanstående kunna anföras, att en viss ökning synes ofrånkomlig. En automatisk ökning av statsbidraget till vägunderhållet synes under de allra närmaste åren vara att påräkna, särskilt om ej naturaväghållningen lagligen slopas, och även om sedermera en successiv sänkning härav inträder, så torde de nu skäligen eftersatta nybyggnadskraven då ej kunna undgå att vinna beaktande. Att söka angiva en skälig och sannolik öknings storlek är givetvis ej möjligt. Av intresse i detta sammanhang är emellertid att erinra, att 1925 års riksdag ansåg sig böra höja de sammanlagda anslagen till vägväsendet med c:a 1'8 miljoner kr., motsvarande c:a 12'6 %'. Av denna höjning föll 0*8 miljoner kr. på statsbidraget till vägunderhåll och 0*5 miljoner kr. på övriga vägändamål, huvudsakligen för nybyggnader. Med en fortgående årlig höjning av endast c:a 0'4 miljoner kr. skulle, enligt nedanstående beräkningar, statsverkets proportionella andel av landets vägbörda för framtiden bibehållas orubbad. Skulle de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ådagalagda anslagskraven tillgodoses i ovan angiven omfattning, så skulle den direkta statsutgiften ökas till i runt tal 17 miljoner kr.

Vad vidare trafikanternas bidrag, i riksstaten för budgetåret 1925—1926 för landsbygdens del upptaget till 12 miljoner kr., angår, så är den ökning, som detta bidrag under de närmaste åren kommer att undergå, beroende av faktorer, vilka äro mer än vanligt vanskliga att bedöma. Automobilskattemedlen utgå dels såsom årlig skatt å automobiler och motor-

56 cyklar l, dels såsom konsumtionsskatt å gummiringar 3 och dels såsom importskatt å bensin3. De ifrågavarande skatterna hava med nu gällande skattesatser endast utgått under de allra senaste åren eller delar därav, varför föreliggande uppgifter angående 1923 och 1924 års verkligen influtna automobilskattemedel ej lämna någon ledning för nu gällande skattesatsers beräknade verkningar. För att erhålla ett begrepp härom hava därför i bifogade tabeller a, b och c, oberäknats de skattebelopp, som under en följd av de senaste åren skulle på vart och ett av de nämnda skatteobjekten hava influtit, om nu gällande skattesatser hade från början blivit tillämpade. Dessa uppgifter hava sedermera i tabell d sammanförts till ett för en följd av år fram t. o. m. år 1924 beräknat belopp av automobilskattemedel. Angående de sålunda utarbetade tabellerna är i huvudsak följande av intresse att här påpeka. Antalet beskattade motorfordon inom hela landet utgjorde år 1924 i runt tal 85 000, varav c:a 63 000 automobiler och c:a 22 000 motorcyklar. Fördelat på hela landets befolkning utgjorde detta 1 motorfordon på var 71:a person. Av uppgifterna framgår, att de senaste åren hava att uppvisa endast obetydlig ökning av antalet motorcyklar samt bland dessa endast för sådana med sidvagn. I stort sett synes antalet motorcyklar f. n. hava nått fram till en viss stabilisering. Den huvudsakliga motoriseringen pågår således på automobilernas område; på de senaste 5 åren har ökningen varit i genomsnitt 11 000 per år samt utgjorde året 1923—1924 något över 12 000. Uppgifterna antyda, att under året 1923—1924 automobilernas genomsnittliga tyngd, och således även genomsnittliga beskattning något ökats, vilket förhållande väl knappast dock kan beräknas fortgå. Den beräknade motorfordonsskattens ökning utgjorde för de senaste 5 åren i genomsnitt 0*9 miljoner kr. per år samt uppgick för året 1923—1924 till c:a 1*2 miljoner kr. Den totala motorfordonsbeskattningen för år 1924 uppgick till c:a 5*3 miljoner kr. Gummikonsumtionen företer för tiden efter kriget en anmärkningsvärd ojämnhet. Ehuru årsimporten under denna tid stigit till c:a 1*2 miljoner kg., d. v. s. med i genomsnitt 0*2 miljoner kg. per år, så utvisa dock de allra senaste åren en relativt ringa ökning, sannolikt sammanhängande med den större livslängd å ringarna, som kan tillskrivas såväl bättre fabrikat som ock förbättrad väghållning. Hela gummiskatten utgjorde för år 1924 c:a 2*9 miljoner kr.; ökningen under de senaste 5 åren utgjorde i genomsnitt c:a 0*2 miljoner kr. per år och för året 1923—1924 c:a 0"5 miljoner kr. Enligt uppgift uppgick bensinimporten år 1924 till c:a 94*6 miljoner kg. och den beräknade skatten härför uppgår till c:a 6*8 miljoner kr.; ökningen för de senaste 5 åren utgör i genomsnitt 1 miljon kr. per år och för året 1923—1924 c:a 0'6 miljoner kr. De sammanlagda beräknade automobilskattemedlen skulle enligt ovanstående hava för år 1924 utgjort c:a 14*9 miljoner k r . 4 ; ökningen under de senaste 5 åren har i genomsnitt utgjort c:a 2'i miljoner kr. per år samt utgjorde för de senaste 2 åren c:a 2*3 miljoner kr. per år. Av detta 1 Skattesatserna äro för kalenderår: 15 kr. för motorcykel utan och 25 kr. för sådan med bivagn; för automobil med ringar av mjuk kautschuk 8 kr. för varje påbörjat tal av etthundra kg. av automobilens egen vikt samt för automobil med ringar av annat ä m n e med 50 kr. för varje påbörjat tal av etthundra kg. av automobilens egen vikt. 2 Kr. 1*50 per kg. 3 Kr. 0'0 5 per lit. * Differensen från verkligen influtna automobilskattemedel, c:a 13"2 miljoner kr., b e r o r på att bensinskatt endast uppbars under senaste halvåret.

57 Tab.

a.

Motorfordonsskatten. Antal A r

fordon1

automobiler 1 motorcyklar A st. B st.

Beräknad

Summa motorfordon st.

skatt*

pa pa automobiler; motorcyklar |il A >j. 2 B

Summa mill. kr.

mill. kr. ! mill. kr.

2 SOI

5 837

0-22

0-06

;!795

4 169

7 964

0-28

0-0 7

8 719

0*81

0-0 8

0-39 0-8 0

0-27

191!)

9 059

17 B65

0-6 t

16 067

37 344

1*60

0-28

1*88

21 331

51 728

2-28

0-88

2" 6 6

J922 1923

21 506

61 419

2'99

0-39

50 460

20 478 »

70 938

3-78

0-86

4--14 6

62 820

21 948 3

84 768

4-91

0-40

5* 8 1 ( i

U p p g i f t e r n a a n g å e n d e a n t a l e t f o r d o n e r h å l l n a dels f r å n S t a t . Å r s b o k , d e l s från G e n e r a l s t a b e n s a m t dels g e n o m a n v ä n d a n d e a v b i l a g a 1 ( ö k n i n g e n av m o t o r f o r d o n å r e n 1917—1921) i 1920 å r s a u t o m o b i l s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . I a l l m ä n h e t t o r d e d e a n g i v n a s i f f r o r n a v a r a f ö r h ö g a u t o m b e t r ä f f a n d e å r e n 1923 o c h 1924. v i l k a t o r d e a n g i v a r ä t t a a n t a l e t b e s k a t t a d e b i l a r . '-' Med s i d v a g n 5 729 st. A7oforföro,or?ss/r<?//<E'r> Utan 14 749 st. 8 Med s i d v a g n 7 056 st. " rrpoforct/Sr/c//- sA Utan » 14 892 st. • J> * srtoforfb/^Tbs? si1 4 &e/-o/r/7ac/ s/ra/f /rr: B e r ä k n i n g a v •>• 1 och ;i. 2. U n d e r a n t a g a n d e a v a t t varje m o t o r e n h e t b e t a l a t s k a t t för h e l a å r e n 1923 o c h 1924 s k u l l e d e n u p p b u r n a motorcijlcelskatten vara: å r 1 9 2 3 : 5 7 2 9 X 2 5 + 14 749 X 15 = 364 460 k r . d. v. s. p . 2 = 17-8 0 k r . st. å r 1 9 2 4 : 7 056 X 25 + 14 892 X 15 = 399 780 kr. d. v. s. •>. 2 = 18-2'J k r . st. D e n l ö r automobiler na b e t a l a d e s k a t t e n skulle sålunda varit: å r 1 9 2 3 : 3 776 532 k r . d.v.'s. 74'S4 k r . p . s t . = fi 1 > 1924:4911094 > > 78-18» »>=jii. S o m m e d e l v ä r d e för å r e n 1 9 1 6 — 1 9 2 0 h a r h ä r r ä k n a t s m e d [i 1 = 75 k r . st. o c h |x 2 = 18 » » och värdena på skatten avrundats nedåt. 5 V e r k l i g t v ä r d e 4 140 9 9 2 0 4 k r . » » 5 310 873-00 >

58 Tab. b. Gummiskatten. Skattesats 1'50 kr./kg. Import yttergummi- och A massiva ringar excl. Beräknad skatt motorcykelringar kg. mill. kr.

A r

[1 A •'

mill. kr.

1913.

194 852

0-2 9

0-4 i

1914.

189 0 8 1

0-2 8

0-43

1915.

102 996

0-15

0-2 3

1916.

108 3 0 4

0-2 4

1917.

14 156

O-o-.-

0-03

1918.

6 721

0-oi

0-0 -2

1919.

787 897

1-18

1-77

1920.

1 366 772

2-05

3-08

1921.

516 067

0-77

1-1 G

1922.

1 307 8 7 5

1-96

2-94

1923.

970 720

1-46 l

2-3 7

1924.

1 2 4 0 647

1*86 *

2'8 7

&(S/77/77/'j?A'<jff-ta,-'? 1

Ar 1923 redovisade generaltullstyrelsen 2 150 000 kr. och överståthållareämbetet och länsstyrelser 415 514 »

6//<?L>'f>->T /'' /rp. åero/"70&sA-o///rr:

Summa 2 565 514 kr. därav efter jämförelse med 1924 års siffror c:a 200 000 kr. skatt på befintligt lager. 2 Ar 1924 redovisade generaltullstyrelsen ' 2 650 000 kr. och överståthållareämbetet och länsstyrelser 218221 »

/

/1 i i i i 1 1

11 i

/

Summa 2 868 221 kr. En viss justering måste ske med avseende dels på gummi till motorcyklar och dels den inhemska produktionen

i

i i i i

för år 1923 a = = ^ 1 = 1-62

i

* i / \ i / \ i

i

i

\t 1

1-46

för år 1924 ft = — = 164 I-st; Som värde på ;i- för åren före år 1923 har antagits 1*60.

i i i

( i

Tj~ 1 IL >

1 £ 3 2 - = ; :1

"\

i

i

i

i 1/

/l\

\Ä IV

\

-V

! i i

i

59 Tab. c. Bensinskatten. Skattesats: O'o5 kr./lit. Bensinimport Å r

Beräknad bensinskatt mill. kr.

mill. lit. It kg. = 1-48 lit.

15 413 787 \

22-3

Mi

1914 1915

17 529 922

25.'

L-36

10 307 542

14-7

0-74

14 666 685

21-o

3 378 157

4-8

0-24

1918 1919

20 O-io

23 217 883

33*2

1'66

42 822 286 :

61-8

3-0 7

48 875 008

69-9

3-4 9

56 788 832 ;

81-t

4-0 7

!

123--'

6'if,

135'2

6-76 »

86155 533

94 625 940

Z?g/7.5//?.i?/-t7//g/7

• M

1 Bensinskatten för halva år 1924 uppgick till 5 026 291*78 kronor, varav genom general tullstyrelsen 3 655 000 kronor och genom överståthållareämbetet och länsstyrelser 1 371 291'7;; kronor. Det senare beloppet torde vara skatten på den 1 juni 1924 i lager befintlig bensin.

__|T-

// ; / 60

, /

/ i

/ i

/ /\

i

! /I *o

-1—

/1 ;

„--'Ts

S//-/9/3

"**

T

\\

!/

T"^^-- i

i i

J

60 Tab. d. Automobilskattemedlen. Beräknad

A r

motorfordon Tab. a. mill. kr.

skatt

gummi Tab. b . mill. kr.

på bensin Tab. c. mill. kr.

0-44

0-4 3

1-20

0-2 3

0-7 4

huiuma mill. kr.

0-2 7

O-.'i

1*06

0-3 5

0-0 3

0-24

i91S

0-3 9

0-02

0-io

0-51

0-80

1-77

1*66

4-2 3

1-ss

3-0 8

3-0 7

8-03

2*66

Me

3-49

7-31

3*3 8

2-94

4*0 7

10-39

4-14

2-3 7

6-16

12-67

5-3 1

2-.8 7

6-7<;

14-94

/7c/orr/o6/'/sÅa//ts/77ec/e/. mo/or/orö-o/iss/ro/fer? éens/ns/ro^/e/j 2 £>e/-o/r/7o&,3/ro/>t

9.-S

,f/9

/9s>

.<:/

/s&

0-G2

61 senare belopp tillkommer enligt gällande författningar 80 %', d. v. s. c:a l's miljoner kr. landsbygden. Det torde slutligen i detta sammanhang böra erinras, att enligt ovanstående beräkningar 1925 års automobilskattemedel skulle komma att uppgå till 14-9 + 2*3 = c:a 17-2 miljoner kr. Då detta belopp bliver tillgängligt under budgetåret 1925—1926, men riksstaten för detta budgetår upptager en skatteinkomst av 15 miljoner kr., så torde, enligt vad förut påpekats, överskott kunna beräknas å denna inkomsttitel. Goda vägar äro den väsentligaste förutsättningen för motortrafikens utveckling. Hittillsvarande utveckling har snarast ägt rum trots de i flera avseenden bristfälliga vägarna. Då nu genom automobiltrafikens beskattning ett tillskott till väghållningen beretts, som f. n. representerar c:a 27 % a v förutvarande kostnader \ så har just härigenom den väsentligaste förutsättningen för automobilismens fortsatta utveckling skapats. Tekniskt sätt börjar nu det skede, under vilket motortrafiken kan utvecklas tack vare förbättrade vägar; rent objektivt sett finnes således intet, som f. n. berättigar att förutse en långsammare takt i landets motorisering än hittills. Mellan motortrafiken och dess beskattning för vägändamål finnes, så länge skattesatserna äro skäliga, en växelverkan, som snarast måste verka alltjämt stimulerande. Nu invändes häremot, att nationalekonomiskt sett en sådan utveckling av motorismen som den nuvarande ej kan för någon avsevärd tid fortgå. Denna invändning lär väl dock vara allt för allmänt hållen. Automobilismens trafikekonomi har under hittillsvarande utveckling haft att kämpa med många svårigheter, vilka genom väghållningens förbättrande komma att i väsentlig grad undanröjas. Den förbättrade körekonomi, bestående i minskat slitage å vagnarna, minskad gummikonsumtion, nedsatt bensinåtgång, sällsyntare trafikolyckor m. m., som ernås genom förbättrat vägunderhåll och ett förbättrat vägnät torde, enligt hittills tillgängliga uppgifter, vida överträffa de kostnader, som en dylik förbättrad väghållning betingar. Förutsättningar synas därför finnas för ett alltjämt förbättrat ekonomiskt utnyttjande av motorfordonen, vilket icke endast är en nationalekonomisk vinst utan även måste medföra, att denna trafik i allt högre grad tages i näringslivets tjänst. Inför en dylik trafikekonomisk utveckling lärer frågan om importen knappast komma att spela en avgörande roll. Rätteligen bör väl detta senare problem angripas från väsentligt andra håll, såsom importobjektens överförande till inhemsk produktion, vilket redan delvis ligger inom möjlighetens gräns genom bensinens ersättande med kolgas och sulfitsprit ; det stimulerade näringslivets inriktande på i motsvarande grad ökad export, turistväsendets utveckling, o. s. v. Någon anledning att — under i övrigt oförändrade förhållanden — antaga att under den närmaste framtiden motortrafikens utveckling inom landet icke kommer att fortsätta i minst samma takt som för närvarande, synes därför knappast kunna objektivt påvisas. Huruvida under dessa förhållanden även automobilskattemedlens ökning kommer att fortgå i samma takt, är emellertid en fråga, som måste särskilt undersökas. Efter all sannolikhet blir så icke förhållandet. Den förbättrade körekonomi, som är att emotse, kommer givetvis att medföra en relativt lägre konsumtion av bensin och gummi samt sålunda en lägre skatteökning för dessa objekt än som svarar mot trafikökningen. Även den effektivare utnyttjning av motorfordonet, som en förbättrad väghållning möjliggör, 1 Enligt tabellen a sid. 53 utgör trafikanternas bidrag 21 % av 100 %. Tillskottet utöver den övriga vägbördan är således 21 % till förutvarande 79 %, d. v. s. en ökning av c:a 27 %..

62 bör i sin mån medföra en viss retardation i motorfordonsskattens ökning. Otvivelaktigt kommer därför den alltjämt ökade motortrafiken att med oförändrade skattesatser bliva allt lindrigare beskattad, i den mån väghållning och körekonomi förbättras. Härtill komma de reella förändringar i själva beskattningen, som nu kunna förutses. Någon väsentligare sänkning av skattesatserna torde väl i detta sammanhang knappast behöva medräknas; efter all sannolikhet kommer en dylik ändring ej att ifrågasättas, förr än vägväsendet självt utan olägenhet för något annat intresse kan medgiva en lättnad för trafiken. En uppenbarligen större risk föreligger i bensinens ersättande med kolgas och sprit, vilken risk i skattehänseende är så mycket påtagligare, som en dylik teknisk utveckling torde vara nationalekonomiskt önskvärd. Då emellertid bensinskatten framkommit såsom det f. n. enklaste och bästa underlaget för en trafikskatt, måste det förutsättas, att vid en väsentligare förändring av underlaget härför frågan om en annan och lämpligare konstruerad trafikskatt omedelbart upptages. Ur denna synpunkt synes den sist berörda risken kunna nu lämnas ur räkningen. Av ovanstående torde framgå, att den ovan angivna årliga ökningen av landsbygdens automobilskattemedel, Is miljoner kr. torde få i huvudsak anses såsom ett maximum för de närmaste åren 1 samt att därefter den årliga tillväxten kommer att understiga detta belopp. Sannolikt lärer väl dock ej en stagnation av skattebeloppets tillväxt kunna väntas inom den tid, som avses i här förevarande undersökning. Med bibehållna skattesatser lärer väl det totala skattebeloppet inom de närmaste 10 a 20 åren hava överskridit dubbla den nuvarande summan, vilken ökning skulle erhållas med en genomsnittligtillväxt av endast c:a 1 miljon kr. per år. Innan frågan om automobilskattemedlens beräknade storlek här avslutas, torde vara av intresse att erinra, att reglerna för dessa medels fördelning mellan olika län och städer sannolikt måste inom ej allt för avlägsen framtid justeras. Den nuvarande schematiska fördelningen med 20 % på städerna och 80 % på landsbygden samt dessa anparters ytterligare fördelning huvudsakligen enligt de lokalt registrerade motorfordonen torde knappast bliva tillfredsställande, i den mån landets huvudvägnät utbygges och förbättras och trafiken därigenom erhåller en mera allmän och interprovinsiell karaktär. Såsom exempel härå kan anföras, att under år 1924 genom Svenska väginstitutet utförda trafikräkningar i Stockholms län utvisa, att i genomsnitt för alla årstider c:a 52 % av samtliga bilar, efter tyngd räknat, utgjordes av sådana, som icke voro registrerade inom länet, Att under dylika förhållanden söka ernå en rättvis fördelning med endast 20 % såsom utjämningsandel ä r givetvis ytterligt svårt och de för år 1923 och 1924 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställda fördelningarna visa även, att den fasta länsandelen skulle sänkas långt under 80 % för att full rättvisa skulle vid fördelningen kunna ernås. Fråga är emellertid, huruvida det ej vid en sådan ändring vore riktigare att övergå till direktare fördelningsgrunder såsom vägförbättringsbehovet enligt uppgjorda flerårsplaner samt trafikräkningar. Båda dessa undersökningsmedel torde med snaraste få göras obligatoriska för erhållande av en enhetlig överblick över det svenska vägväsendets medelbehov.

Av skäl, som ovan anförts, kommer dock ökningen från 1924 till 1925 sannolikt a t t väsentligt överstiga 1*8 miljoner kr.

63 Vad slutligen de lagliga väghållarnas vägbörda angår, så är denna — såsom ovan erinrats — supplementär i den betydelsen, att på dessa väghållare lägges allt vad som utöver statsbidrag och automobilskattemedel erfordras för vägarnas hållande i laggiltigt skick. Under en tid, då vägväsendet plötsligen befinnes avsevärt eftersatt med hänsyn till den nya trafikens krav, fordras därför uppenbarligen stor ändamålsenlighet i vägarbetenas planläggning, för att väghållarnas börda skall hållas inom skäliga och rimliga gränser. De väghållningsskyldigas arbetsuppgifter torde i huvudsak kunna f. n. hänföras till följande tre grupper, nämligen: a) det löpande sommarunderhållets ordnande enligt kontinuerliga och rationella arbetsmetoder samt vinterunderhållets ordnande för kontinuerlig trafik; b) förbättringar och förstärkningar av befintliga vägar och broar för ökande av trafikförmåga och trafiksäkerhet; samt c) byggande av erforderliga nya vägar och broar. Vad den första gruppen av dessa arbeten, nämligen vägarnas skäliga underhåll under sommar och vinter, angår, så äro dessa av den art, att de icke få eller böra eftersättas samt att det ligger inom vederbörande länsstyrelses befogenhet att kräva deras fullgörande på ett fullt tillfredsställande sätt. Till fullgörande av denna uppgift är emellertid den ännu i stor utsträckning bibehållna naturaväghållningen ej i regel i stånd. Dess ofullständiga och oregelbundna arbetsmetoder måste ersättas med ett ordnat, kontinuerligt vägunderhåll, vilket — enligt vad de senare årens erfarenhet visat — kan med moderna vägredskap på ett tillfredsställande sätt utföras direkt genom våra nuvarande vägstyrelser. Den viktigaste förutsättningen härför är, att vägdistrikten givas en sådan administrativ omfattning, att dess arbeten kunna tekniskt och ekonomiskt ordnas på ett fullt rationellt sätt. Genomföres detta krav på vissa justeringar av den bestående vägdistriktsindelningen och vidtagas i övrigt lämpliga åtgärder för viss skälig skatteutjämning, så skall det sannolikt visa sig, att en genomgående omorganisation av vårt vägväsende i enlighet med exempelvis landstingsreformen skall tills vidare kunna undanskjutas. Den naturliga utveckling på bestående grundval, som härigenom i stället tryggas, skall säkert bidraga att hålla kostnaderna för vårt vägväsen nere samt förhindra dess byråkratisering. Ehuru utan tvivel underhållskostnaderna i ett flertal efterblivna distrikt kunna komma att stiga, när de länge eftersatta arbetena skola återhämtas och när den hittills ofta försummade vinterväghållningen skall ordnas för att möjliggöra kontinuerlig motortrafik, så är det dock uppenbart, att naturaväghållningens successiva slopande samt arbetenas utförande under fackkunnig ledning och med arbetsbesparande vägmaskiner skola med det snaraste — såsom ock i många distrikt redan skett — bringa underhållskostnaderna att kraftigt sjunka. Såsom exempel härå har anförts, att åtgången av väglagningsämnen i vissa fall kunnat genom bättre arbetsmetoder nedbringas ända till 25 % av föregående förbrukning; en avsevärd del, ända till 50 %, av naturaväghållarnas kostnader har i många fall åtgått enbart för transporterna från och till hemmet och exempelvis har för Ärlinghundra väghållningsdistrikt påvisats, att gruset numera, framkört av vägkassan med motorfordon och mekaniska transportanordningar, betingar en kostnad av c:a 3 kr. emot c:a 6 kr. före motoriseringen. Härtill kommer, att den fortgående utvecklingen på motortrafikens område uppenbarligen går i riktning mot ett mindre vägslitage. Kraftigare och

64 ändamålsenligare byggda samt bättre underhållna vägar torde tillsammans med förbättrade motorfordonsringar kunna kraftigt nedbringa underhållskostnaderna; i den mån permanenta beläggningar bliva genomförda för vägar med stark trafik, torde en nedgång av underhållskostnaden för dessa vägdelar till inemot 20 å 10 % av den föregående kunna ernås. Angående väghållningsdistriktens underhållskostnader torde sålunda — liksom förut i samband med det för ändamålet utgående statsbidraget påpekats — kunna framhållas, att en viss ökning under de allra närmaste åren kan bliva erforderlig, men att därefter en bestämd sänkning är att emotse. Denna gynnsamma utveckling är i hög grad beroende på fortgången av naturaunderhållets frivilliga slopande; gynnsammast vore utan tvivel dess omedelbara, lagliga borttagande. Det torde slutligen vara att erinra, att även för det fall, att underhållskostnaden för de närmaste åren kan komma att visa viss ökning, det dock torde vara skäligt och sannolikt, att väghållarna erhålla någon motsvarande lindring genom direkt bidrag av automobilskattemedel. De förbättrings- och förstärkningsarbeten, som ovan nämnts under gruppen b), äro samtliga av den art, att de kunna och böra utföras med hjälp av automobilskattemedlen. Dessa arbeten böra tillgodose de befintliga vägarnas såväl trafikkapacitet som trafiksäkerhet. Sålunda böra — för att här nämna enbart de viktigaste arbetena — grundförbättringar utföras för ernående dels av sådan bärighet av vägen, som svarar mot den nya trafikens krav, dels även av sådan frostbeständighet, att de numera lika vanliga som hinderliga trafikavstängningarna under tjällossningen ej skola behöva riskeras. Likaledes skola förstärkningar och ombyggnader ske av broar till nödig bärighet och bredd, vilka arbeten särskilt för de norra delarna av landet äro av grundläggande vikt för motortrafikens utveckling. Vidare böra de synnerligen viktiga och omfattande arbeten, som äro erforderliga för trafiksäkerhetens höjande, bringas till utförande; hit höra nödiga breddningar och släntförstärkningar, borttagande och justering av vägkrökar, den fria siktens upphjälpande samt profilregleringar. Slutligen skola även permanenta vägbeläggningar utläggas, där på grund av trafikens intensitet underhållsbesparing och förbättrad körekonomi därigenom kan ernås. Den ordning, i vilken dessa viktiga arbetsuppgifter utföras, är ytterst beroende på de särskilda väg- och trafikförhållandena inom varje särskilt distrikt och län. Några närmare anvisningar härför varken kunna eller böra givas, utan frågan bör prövas från fall till fall på grundval av trafikräkningar och upprättade flerårsplaner. Av visst intresse torde vara att i detta sammanhang göra en överblick över automobilskattemedlens hittillsvarande användning inom några av länen. Inom Stockholms län, där underhållsförbättringar å samtliga vägar sedan flera år ägt rum på distriktens egen bekostnad, äro arbetena inriktade på en forstärkning av huvudvägarna till relativt hög standard. Vägkonsulenten beräknar, att c:a 400 km vägar, motsvarande c:a 60 % av landsvägarna och c:a 17 % av hela vägnätet, skäll behöva förstärkas med mindre sträckor varje år för en kostnad av c:a 15 kr. per m. Anslag till underhållsarbeten hava hittills ej utgått i annan form än till anskaffande av arbetsbesparande vagmaskiner. Med nuvarande bestämmelser anses länets vägdistrikt ej kunna konsumera mer än c:a 1 miljon kr. automobilskattemedel per år. Konsulenten anser en sänkning av distriktens vägbörda vara möjlig efter 5 å 8 år. Den gynnsamma ställningen torde i hög grad betingas av länets stora och kraftigt ökade bärkraft för vägskatten.

65 I Uppsala län synes man hava ingått på den arbetsmetoden att genom förstärkande underhåll så småningom bringa hela vägnätet upp till för motortrafiken tjänlig standard. 1924 års automobilskattemedel hava sålunda anslagits, förutom till några omläggningsarbeten, till förstärkande underhåll på c:a 560 km, motsvarande c:a 60 % mer än landsvägarna eller c:a 30 % av hela vägnätet. I Södermanlands län har man ingått pa relativt mera kravande förbättringsarbeten. De av dessa arbeten, som helt eller delvis fått anslag av 1924 års automobilskattemedel, motsvara en längd av c:a 40 km eller c:a 6 % av landsvägarna, med en genomsnittskostnad av c:a 10 kr. per m. Anslag har dessutom givits till underhållsarbeten på c:a 120 km väg, motsvarande c:a 17 % av landsvägsnätet, för en genomsnittskostnad av c:a 1 kr. per m. ' I Kalmar län har för automobilskattemedel hitintills i stort sett arbetats på att få bort de större riskmomenten på vägarna. Enligt vad som preliminärt under hand uppgivits, beräknas kostnaderna för huvudsakligen vägförbättringar under den närmaste 5-årsperioden uppgå till c:a 7*8 miljoner kr., motsvarande ett anslagsbehov av c:a 5*2 miljoner kr. Med ovan anförda beräkningar angående automobilskattemedlens ökning samt under antagande, att Kalmar län liksom hittills skulle tilldelas c:a 3*4 % av landsbygdens medel, skulle arbetena kunna vara slutförda 1934. I Kristianstads län hava automobilskattemedlen i huvudsak använts till att utföra förbättrings-, breddnings- och förstärkande underhållsarbeten. 1924 års medel användas för sådana arbeten på c:a 350 km väg, motsvarande c:a 55 % av landsvägarna och c:a 10 % av hela vägnätet, för en kostnad av i medeltal c:a 1*5 o kr. per m. I Malmöhus län synas arbetena i huvudsak gå ut på större breddningsoch regleringsarbeten för relativt hög kostnad per m. samt i närheten av Malmö och Hälsingborg på körbanornas förseende med permanenta beläggningar. 1924 års medel användas bland annat till förbättring av c:a 60 km vägar, motsvarande c:a 10 % av landsvägarna och c:a 2 % av hela vägnätet, för en kostnad av c:a 18 kr. per m. Stensättningar äro under utförande på c:a 7 km. För Skaraborgs län finnes uppgjord en preliminär generalplan. Enligt densamma har beräknats, att förbättringsarbeten för länets huvudvägar skulle kunna uppdelas i trenne grupper, nämligen: I. 50-2 mil för 3*2o miljoner kr., d. v. s. 6'3 7 kr. per m. II. 50-3 » » 3 * 1 8 » » » 6*32 » » » I I I . 21*2 » » T l 7 » » __»_ 5-52 » » »_ 121*7 mil för 7'55 miljoner kr., d. v. s. 6'2o kr. per m. De sålunda angivna vägarna motsvara c:a 87 %" av länets landsvägar. Enligt generalplanens beräkningar skulle med tillgängliga statsmedel, nämligen av automobilskattemedel i medeltal c:a 0*5 miljoner kr. och av vägfonden c:a 0-1 miljoner kr. årligen åtgå en tid av 5 år för grupp I, 5 år för grupp I I och 2 år för grupp I I I eller sammanlagt 12 år. C:a 2*5 miljoner kr. av kostnaden skulle bestridas av vägdistrikten. I kalkylen har antagits, att c:a 7 3 av automobilskattemedlen skulle få gå direkt till underhåll. Enligt ovan angiven beräkning av automobilskattemedlens ökning skulle, med bibehållna c:a 4*5 % till Skaraborgs län, grupp I kunna vara utförd 1930 » II » » » 1933 » III » » » 1934 5 — Vägbeskattningen.

66 Skall Vi gå till underhållet förlänges tiden med 2 å 3 år. I Värmlands län företages med 1924 års medel förbättringsarbeten på c-a 60 km vägar, motsvarande c:a 4 % av landsvägarna och c:a 1*5 % av heia vägnätet, för en genomsnittskostnad av 10 kr. per m. I Gävleborgs län har man utfört arbeten för förstärkande underhåll 1924 års medel användas till dylika arbeten på c:a 570 km vägar, motsvarande 50 % utöver landsvägarnas längd eller c:a 25 % av hela vägnätet för en genomsnittskostnad av c:a 0'6 o kr. per m. Av hela länets vägnät anses endast 60 å 70 % vara av vikt för biltrafiken. Även om underhållskostnaderna kunna beräknas att efter 5 å 6 år sjunka, så anses dock vägforbattrmgarna kräva sådana kostnader, att sänkning av nu utgående vägskatt ej kan i stort emotses. Ovanstående kortfattade översikt över vägarbetenas planläggning inom olika län torde med tydlighet visa den avsevärda omfattningen av de arbeten som förestå för det svenska vägväsendets sättande i tillbörligt skick. I verkligheten torde nog också de ständigt ökade kraven på vägarnas kapacitet och trafiksäkerhet göra, att de arbeten, varom här närmast är fråga, komma att utsträckas avsevärt utöver de relativt korta perioder, varmed man ännu i regel räknar. I den mån motortrafiken ökas och de viktigare vägarna bliva iståndsatta, kommer kravet på bivägarnas höjda standard säkerligen att framstå som en lika tvingande trafikteknisk och ekonomisk nödvändighet. Och då dessa vägar med avseende på sin stakning i regel äro mer riskfyllda än huvudvägarna, så kommer med all sannolikhet även deras iståndsättande att kräva relativt höga kostnader. I verkligheten synes här föreligga ett arbetsfält av t. v. jämförelsevis obegränsad omfattning. Dess genomplöjande kommer måhända ej att ske på bekostnad av en ökad vägbörda i distrikten, emedan arbetenas utförande väl i regel anses ligga i motortrafikens eget intresse och därför böra bekostas genom automobilskattemedlen; men å andra sidan äro reglerna för dessa medels åtnjutande så pass krävande och allmänhetens krav på förbättrade trafikförhållanden så pass påträngande, att de väghållningsskyldiga ej torde komma att inom den närmaste framtiden lämnas rådrum till någon genomsnittlig skattesänkning. Tvärt om lärer väl den lättnad i vägbördan, som efter viss övergångstid är att förvänta med avseende på underhållskostnaderna, komma att helt tagas i anspråk för ett hastigare iståndsättande av vägnätet. För ett hastigare genomförande av de här berörda, viktiga förbättringsarbetena ligger tanken på användande av lånemedel nära. Denna utväg — de svenska vägdistriktens skuldsättning — är emellertid av den allvarliga betydelse, att den icke bör för lättvindigt tillgripas. Enligt 1923 års statistik utgjorde distriktens synliga skuldsättning vid årets slut c:a 13*7 miljoner kr. samt torde f. n. kunna skattas till åtskilliga miljoner högre. Härtill komma emellertid distriktens i statistiken icke synliga, svävande skulder, vilka i annat sammanhang redan år 1923 uppskattades till c:a 8 miljoner kr. Utan överdrift torde väl därför de svenska vägdistriktens skulder kunna f. n. uppskattas till minst 25 miljoner kr., vilken summa, om hänsyn tages till den stora anparten rena »förskottsskulder» knappast kan tänkas förräntad och amorterad med lägre annuitet än c:a 2*5 miljoner kr. Redan nu äro således de svenska vägdistrikten i det läget, att c:a 10 % av vägskattebördan rätteligen bör avses för förräntning och amortering av redan åsamkade skulder. Härav torde även med tydlighet framgå, att den största varsamhet måste iakttagas med avseende på vägdistriktens lånepolitik, för att över huvud taget

m möjlighet skall föreligga att icke höja de väghållningsskyldigas skatter. Såsom exempel kan anföras, att en av Bara härads vägstyrelse uppgjord plan för iståndsättande under en period av 5 år och med visst anlitande av lånemedel av distriktets vägnät visat sig kräva ett bibehållande under 25 års tid av nu utgående, relativt höga vägskatt å 46 öre. För skuldsättningens hållande inom rimliga gränser torde densamma i första hand endast böra förordas för utförande av s. k. »kapitaliserat underhåll», d. v. s. arbeten av permanent natur, vilkas förräntning och amortering ekonomiskt väl uppvägas av de besparingar i underhåll och körekonomi, som därigenom ernås. Behöver förbättring av landets vägnät i övrigt ske i hastigare takt än vägdistrikten utan skuldsättning förmå, synes det riktigare att för detta ändamål lätta på bestämmelserna för automobilskattemedlens användande. Vad härovan sagts angående det äldre vägnätets iståndsättande gäller i tillämpliga delar även de erforderliga nybyggnadsarbetena, här ovan upptagna under grupp c). Oavsett de delar av landet, där ännu behovet av nya vägar är stort och av avgörande betydelse för trafikens utveckling, synas nybyggnaderna i huvudsak böra hänvisas till utförande i efterhand, i den mån skattekraften så tillåter. Givetvis finnas viktiga undantag från denna regel, där nya förbindelser, såsom nya broövergångar o. d., äro av större vikt än de äldre; den rätta planmässigheten härutinnan kan ej ernås utan genom uppgörande av verkliga general- och flerårsplaner, vilken angelägenhet f. n. är en av det statliga vägväsendets främsta. Lånevägen bör för dessa arbeten i regel endast tillämpas, dä i tvingande fall lånets snara återbetalande genom statsbidrag kan påräknas. Det torde i detta sammanhang böra erinras, att det svenska vägnätet, som vid 1923 års slut uppgick till c:a 19 400 km landsvägar och c:a 48 300 km bygdevägar eller sammanlagt 67 700 km, inom avsevärd tid torde komma att hålla sig inom sammanlagt c:a 70 000 km allmänna vägar. Hur mycket av dessa vägar, som kan anses utgöra för automobiltrafiken viktiga vägar, är ej möjligt att angiva, förr än enhetliga trafikräkningar bliva för samtliga län verkställda. Så mycket är dock säkert, att den gamla indelningen i lands- och bygdevägar numera väsentligen förlorat i betydelse. Av ovanstående torde framgå, att, även om efter viss övergång en sänkning av vägunderhållskostnaderna med sannolikhet kan påräknas, de föreliggande kraven på vägnätets iståndsättande och komplettering äro så allvarliga och påträngande, att en sänkning av väghållarnas nuvarande vägbörda ej inom närmaste framtid synes tänkbar. Å andra sidan är planläggningen av dessa arbeten och deras finansiering så villkorlig, samt deras utförande så bundet vid trafikanternas eget intresse och egna bidrag, att någon huvudsaklig ökning av väghållarnas skattebörda för detta ändamål ej rimligen torde kunna pretenderas eller komma att ske. Underhållskostnadernas successiva sänkning kommer ändock att medgiva en forcering av om- och nybyggnadsarbeten. Under dessa förhållanden torde man kunna emotse, att det ovan angivna beloppet för väghållarnas nuvarande skäliga vägbörda, c:a 34 miljoner kr., skall — även om tillfällig ökning av detsamma ej kan undvikas — komma att för den närmaste framtiden förbliva i huvudsak orubbat, varemot inom ramen av detta belopp en allt fortgående förskjutning från natura till direkt skattebörda är att förutse och att livligt önska.

68 Om man, i anslutning till ovanstående samt under förutsättning, att den direkta statsutgiften successivt ökas till vad som å sid. 55 här ovan av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen angivits såsom önskligt, uppställer en fördelning av landets totala vägbörda vid den tidpunkt, då automobilskattemedlen kunna beräknas till sitt årliga belopp fördubblade, så skulle denna erhålla följande förändrade utseende (jfr sid. 53): Miljoner kr.

Summa

y

17-0

24 0

?U-o

AK

"^ -

^"

75*0

100 Vid tidpunkten härför, vilken enligt det föregående kan beräknas uppnådd mom de närmaste 15 åren 1 , har sålunda förutsatts, att naturaunderhållet skulle hava helt slopats, varjämte, utan ändringar i övrigt i gällande yägskattelagstiftning, en avsevärd del av vägbördan överförts från de lagliga väghållarna till trafikanterna själva. Dessutom har den direkta statsutgiften ökats i förhållande till väghållarnas egen börda, varigenom en fortgående stark förskjutning av den totala vägbördan från jordbruksfastigheter till andra vägskatteskyldiga automatiskt äger rum. De förskjutningar i vägskattebördans fördelning, som sålunda kunna skymtas, torde i och för sig gå i en ur skälighetssynpunkt önsklig riktning. För den statistiska undersökningen angående automobilskatteobjekten samt för länsredogörelserna angående automobilskattemedlens användning har jag biträtts av löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren E. Augustinsson. Djupadal den 8 augusti 1925. C. Meurling.

1 Se sid. 62: 10 å 20 år.

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. V

^stadgan ä ^ den S ^22 juni ^ ^ 1920 - med ^ ^ föreskrifter S ^ ^ ^ang\ a ^ vissa

domsagornas förvaltning. [14] Förberedande utkast till strafflag. Förfalskningsbrotten. [22] Förslag till lag om dödande av förkommen handling in. m. [25] Förslag till lag om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. [26] Betänkande och förslag rörande ändring i strafflagens bestämmelser om preskription av straff. |28]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar m

i S ^kuster. ^ Del j W1. U Ä 2.S [20] ^ l l a " d - vid Hkets [19] Del

Vattenväsen. Skogsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. ni. [23] 1921 års pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag. [24] Kommunalförvaltning.

Bergsbruk.

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen.

Statens och kommunernas finansväsen. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänBank-, kredit- och penningväsen. kanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de affärsdrivande verkens förnyelsefonder m. m. [9] Försäkringsväsen. I-örslag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10] Betänkande ined utredning och förslag angående socialBetänkande angående omorganisation av taxeringsväförsäkringens organisation. [8J sendet. [27] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21] Om vagbeskattningens ordnande. [81] Politl. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Socialpolitik. odling i övrigt. Det svenska skogsbrukets förutsättnin ar och historia. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [1] [11] Sveriges enskilda skogar. [12[ Konsumentkooperationen i Sverige. [16] Betänkande med förslag till motverkande av arbetsloshet genom anordnande av allmänna arbeten. [29] Försvarsväsen. Studier rörande industriell demokrati i Norge. England Tjeckoslovakien och Österrike. [30] Underofficcrssakkunnigas yttrande och förslag. [7] Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor ! Betänkande rörande dets. k.Genéveprotokollet ang av' -1 ' görande på fredlig väg av internationella tvister. [17]

Sthlm 1925, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.