Utredningar och förslag angående inrättande av fasta försöksgårdar.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1925:32 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNINGAR OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

INRÄTTANDE AV FASTA FÖRSÖKSGÅRDAR

fm ^

S T O C K H O L M 1 9

2 5

Statens» offentliga utredningar 1925 Kronologisk

förteckning

Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. 15. Betänkande angående ordnandet av statens byggnads-I Norstedt- 178 sr 2 pat.-fah. E. verksamhet inom .Stockholm. Cent ra 11 r. xvj, 527 s. I2pl. K. Tull- och traktatkommittens utredningar och betäit 10. Konsumentkooperationen i Sverige. Av A. Ujörés. Tiden .-.j kanden. 31; Den svenska tvätttn.edelsindustrien rtied (8). 168 s. Fi. särskild hänsyn till förhållandena föru världskriget. 17. Betänkande rörande det s. k. Genéveprotokollét anAv lii. HeimMrger. Marcus. 108 s. Fi. gående avgörande på fredlig väg av internationella; Tull- och trakt at kommitténs utredningar och betantvister. Norstedt. 118 s. U. kanden. 2é. Don svenska skolndustrién med särskild 18. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens landshänsyn till förhållandena före världskriget. Av VY. .Smith. bygdstaxor m. ni. Marcus. 107 s. 7 bil. K. Tullberg. 104 s. Fi. ii) 20. Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets Tull- och traktatkommitténs utredningar och betankuster. Del t. 389 s. Del 2. 282 s. Marcus, J o . kanden. SO- Dep svenska cementindustrien med särskild 21. Förslag till lag om försäkringsavtal m. m. Norstedt. hänsyn till förhållandena Tore världskriget. Av O. 388 s. J u . Edström. .Marcus, 18 s. Fi. 22. Förfalskningsbrotten. Förberedande utkast till straffTull- och traktatkommittens utredningar och betänlag. Speciella delen. o. Av .1. c. W. Thyrén. Lund, kanden. 32. Den svenska porslinsindustrien med särBerling, vj, 219 s, J u . skild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av 2:'.. Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsE. w. Tillberg. Tullberg. 64 s. Fi. fiskaler m. m. Marcus. 172 s. S. Tull- och traktatkommittens utredningar och betän- 24. 1921 års pensionskommittés betänkande I. Betänkande kanden. 83. Trvekeri- och pappersförädlingsindustri i med förslag til) militär tjänstepensionslag. Idun. Sverige, Av V. Hilgerdt. Marcus. 125 s. Fi. 150 s. F ö . Underofl'ieerssakkunnin'as yttrande och förslag jämte 25. Förslag till lag om dödande av Eörkommen h a n d l i n g ! personalrepresentanternas särskilda yttrande. Fahlm. ni. Norstedt. 32 S. J u . crantz. 140 s. F ö . 2ti. Förslag till lag om gälds betalning genom penningars Betänkande med utredning och försjag angående socialnedsättande i allmänt förvar. Norstedt. 21 s. J u . försäkringens organisation. Norstedt, viij, 855 s, Fi. 27. 192-'! ärs taxeringssakkunnigas betänkande angående Betänkande med förslag till grunder för avsättning omorganisation av faxeringsväséndét. Marcus, vij, till de under KUngl. kommunikationsdepartementet 275 s. F i . lydande affärsdrivamle verkens Eörnyelsefonder samt 28. Betänkande och förslag rörande ändring i strafflagens för användning öch placering av fomyélseföndernas bestämmelser om preskription av straff. Lund, Berlihg. medel. Norstedt. 44 s. K. 57 s. J u . Förslag till förordning angående statlig inkomst- och 29. Betänkande ined förslag till motverkande av arbetsförmögenhetsskatt jämte motiv. Norstedt. 40 s. Fi. löshet genom anordnande av allmänna arheten. NorDet svenska skbgshrukets förutsättningar och historia. stedt. 76 s. S. Av N. Schager. Tiden, viij, 108 s. Fl. 30. Studier rön-ande industriell demokrati i Norge, EngSveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, viij, land. Tjeckoslovakien och Österrike. Av A. Molin och 80fi s. Fi. K. Sohlman. Norstedt. 109 s. S. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående 31. Om vägbeskattningens ordnande. En lindersökning i anledning av 1921 ärs kommunalskattekdmmittés lieomorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå tänkande angående din kommunala beskattningen. m. m. Marcus. 110 s. K. ', Marcus. 08 s. Fi. Utkast till ändrad lydelse av 1—12, 19, 21-24, 26, 28 —86; 40 samt 48 och 49 SS i kungl. stadgan den 22 juni 82. Utredningar och förslag angående inrättande av fasta J920 med rissa föreskrifter angående domsagornas förförsöksgårdar. Svanbäck. i l l s. J o . valtning. Marcus. 39 g. J u .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, .är tryckörten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. •- ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr'. 1922 ang"! statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) Utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1925: 32 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNINGAR OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

INRÄTTANDE AV FASTA FÖRSÖKSGÅRDAR

STOCKHOLM 1925 O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

I. Redogörelse för försöksgårdskommitterades verksamhet

7 II.

10 10 11 19

Utredning och plan för upprättande av fasta försöksgårdar för jordbruksförsök.. 1. Allmän översikt 2. Jordbruksförsöksväsendets utveckling och nuvarande ståndpunkt i vårt land 3. De fasta försöksgårdarnas arbetsuppgifter 4. Önskemål rörande de fasta försöksgårdarnas storlek och allmänna karaktär samt experimentella utrustning 5. Försöksgårdarnas fördelning, antal och placering A. Motionärernas, riksdagens och i ärendet hörda myndigheters och institu* tioners synpunkt B. Precisering av kommitténs uppgift C. Översikt över Sveriges viktigaste jordbruksområden 1) Skånska slättbygden 2) Sydsvenska mellanbygden 3) Sydsvenska höglandet 4) Öland och Gotland 5) Östgötaslätten 6) Västra Sveriges slättbygder a) Hallands kustslätt b) Älvsborgs och Värmlands läns slättbygder c) Skaraborgs läns slättbygd inklusive Falbygden d) Göteborgs och Bohus läns kustland 7) Södra Bergslagen 8) Mälars och Hjälmarbygden 9) Norra Bergslagen 10) Norrlands kustland a) Kustlandet i nedre Norrland b) Kustlandet i Övre Norrland 11) Norrländska mellanbygden 12) Jämtländska silurområdet 13) Fjällregionen D. Kommitterades förslag med avseende på försöksgårdarnes fördelning och ordningsföljd

20 23 23 24 24 25 26 28 31 31 33 34 35 36 37 38 38 41 43 43 44 45 46 47 48

Sid.

Jordbruksområden som enligt kommitterades åsikt i första hand böra representeras genom försöksgård 1) En försöksgård för den styva leran 2) En försöksgård å sandjord 3) En försöksgård för mellersta Norrland 4) En försöksgård för lättlerområdena inom Mälar* och Hjälmarbygden 6. Kostnadsförslag för upprättande av en fast försöksgård a) Inventarier b) Anläggningskostnader c) Årliga driftskostnader d) Inkomster 7. Jordbruksförsöksgårdarnas administration 8. Samarbete mellan statens jordbruksförsöksgårdar och andra institutioner....

49 51 55 57 60 62 62 64 65 66 67 69

III.

Fasta försöksgårdar för husdjursförsök 1. Allmän översikt 2. De fasta husdjursförsöksgårdarnas uppgift 3. Husdjursförsöksgårdens förläggning 4. Den blivande husdjursförsöksgårdens administration

70 70 72 74 76

IV.

De fasta försöksstationerna och deras utveckling

77 V. Förslag om anordnande av fast försöksfält vid Åsträsk i Västerbottens län . . . .

80 VI.

80 Kommitterades hemställan

Bilaga: Om fasta försöksgårdar för jordbruksförsök i några främmande länder av H. von Feilitzen 83

Till Styrelsen för Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Undertecknade, som av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet anmodats att verkställa de av Kungl. Maj :t enligt nådigt brev den 26 nov. 1920 anbefallda utredningarna av vissa i samband med upprättande av fasta försöksgårdar stående frågor, få härmed efter fullföljt uppdrag avgiva redogörelse för sin verksamhet med begärda utredningar och förslag. Uppdraget har omfattat utredning, dels rörande utvidgning av den vid de fasta försöksstationerna redan bedrivna försöksverksamheten, dels rörande anordnande av fasta försöksgårdar. I detta sammanhang har kommittén även behandlat en av Västerbottens läns hushållningssällskap gjord framställning rörande anordnande av ett fast demonstrations- och försöksfält å myrjord vid Åsträsk. Stockholm den 20 juni 1925. Paul H. von Feilitzen.

Hellström. Nils

Hansson.

H. Edin.

I.

Redogörelse för försöksgårdskommitterades verksamhet. I skrivelse den 15 juni 1920 hade riksdagen med anledning av väckt motion anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en skyndsam och allsidig utredning, dels rörande utvidgning av den försöksverksamhet på jordbruksområdet, vilken redan nu bedrives vid de fasta försöksstationerna, dels ock rörande anordnande i landet av fasta försöksgårdar för jordbruket. Sedan Kungl. Maj :t häröver infordrat yttrande av lantbruksstyrelsen och av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, beslöt Kungl. Maj :t den 26 november att anbefalla den sistnämnda styrelsen att verkställa sådan undersökning, som riksdagen i sin förenämnda skrivelse begärt och att därvid jämväl taga under övervägande en av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjord framställning om statsbidrag till anordnande av ett fast demonstrations- och försöksfält å myr jord vid Åsträsk i Västerbottens län samt att därefter till Kungl. Maj :t inkomma med nämnda utredning jämte förslag i ämnet. Vid sammanträde den 27 jan. 1921 beslöt styrelsen att för verkställande av det sålunda givna uppdraget tillsätta en kommitté, bestående av ledamöterna i centralanstaltens styrelse professor Paul Hellström., som tjänstgjort såsom kommitténs ordförande, godsägaren Ivar Lindström och professorn Matts Weibull, ävensom föreståndarne för centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar professorerna H. von Feilitzen och Nils Hansson. Under den sistnämndes statsrådstid intogs hans plats i kommittén av hans vikarie laboratorn H. Edin, vilken dessutom hela tiden tjänstgjort såsom kommitténs sekreterare. Kommittén har lidit svåra och smärtsamma förluster därigenom att två av dess medlemmar avgått med döden, professor Matts Weibull i maj 1923 och godsägare Ivar Lindström i april 1925. Utredningsarbetet skulle enligt givna direktiv utföras med minsta möjliga kostnader och har i överensstämmelse härmed av samtliga medlemmar betraktats som tjänsteärende, alltså utförts utan debitering av särskilt arvode. Även övriga statsinstitutioner, som på kommitténs anhållan utfört vissa, delvis rätt omfattande specialutredningar, ha låtit arbetet utföras i tjänsten, så att staten icke åsamkats några direkta utgifter härför.

8 Från första början stod det klart, att den del av kommitténs uppgift, som berörde försöksgårdarnas fördelning och placering, skulle komma att bereda betydande arbete. Med all rätt hade redan motionärerna framhållit, att man vid behandling av denna fråga i första hand måste taga hänsyn till jordbrukets naturliga förutsättningar. I den i Statistiska meddelanden, Ser. A. Bd III 2, intagna sammanställningen av 1919 års arealinventering och husdjursräkning har landet med ledning av tillgängliga agrogeologiska och klimatologiska uppgifter uppdelats i ett antal "naturliga jordbruksområden". I en några månader efter kommitténs konstituerande i Statsvetenskaplig Tidskrift offentliggjord uppsats har byråchefen Dr. ERNST H Ö I J E R , som föreslagit den nämnda indelningen, lämnat en rätt utförlig redogörelse för den plan, som härvid följts, och för de olika områdenas jordbrukstatistiska karaktär och naturförhållanden. Då detta arbete i viss mån motsvarar kommitténs behov, har detsamma i stor utsträckning blivit utnyttjat för vissa delar av utredningen. I fråga om de agrogeologiska förhållandena, som i och för kommitténs syfte äro av särdeles stort intresse, är detta forslag likväl alltför litet preciserat. Kommittén ansåg det därför nödvändigt att av Sveriges geologiska undersökning anhålla om specialutredning till komplettering av tillgängliga uppgifter. Denna utredning angående de viktigare jordmånstypernas utbredning kom att taga större omfattning, än man från början tänkt sig. Hösten 1921 var arbetet emellertid slutfört i och med tvenne kommittén tillställda skriftliga utredningar: "Indelning av norra Sverige i jordmånsområden" av överdirektören AXEL GAVELIN, och "Förslag till indelning av södra och mellersta Sveriges jordarter" av statsgeologen S. JOHANSSON, den senare åtföljd av två i skala 1: 500.000 utförda agrogeologiska översiktskartor. I en av Sveriges geologiska undersökning år 1921 tryckt avhandling (Ser. Ba N:o 10) hade C. J. ANRICK meddelat en enligt absoluta prickmetoden framställda karta över åkerarealens utbredning i Sverige. Originalkartan var uppritad på det till de agrogeologiska kartorna använda stommaterialet. Om åkerkartan reproducerades till den för dessa senare använda skalan, borde man alltså på grafisk väg kunna beräkna de olika agrogeologiska regionernas åkerarealer. Genom överenskommelse med dr. Anrick kunde detta önskemål förverkligas. Reproduktionen drog emellertid ut på tiden; först sommaren 1922 kunde man börja det rätt besvärliga och tidsödande överföringsoch räknearbetet, för vilket arbetskraft endast kunde avsättas periodvis. Från vintern 1922 hade kommittén emellertid till sitt förfogande såväl kvalitativa som — ifråga om de karterade partierna — kvantitativa uppgifter över jordmånsfördelningen inom landet. I avvaktan på den agrogeologiska utredningen hade kommittén trätt i förbindelse med rikets hushållningssällskap, vilka i allmänhet med största beredvillighet tillmötesgått kommitténs begäran om utredningar och utta-

9 landen angående respektive förvaltningsområdens jordbruksbygder, deras karaktär och utbredning, viktigaste önskemål med avseende på eventuell fast försöksgårds förläggning och verksamhet, som försöksgårdar lämpliga egendomar samt möjligheterna för vederbörande hushållningssällskap att genom bidrag av egna medel understödja en till dess område förlagd försöksgård. Dessa från representativt jordbrukshåll kommande upplysningar ha varit kommittén till stor nytta. För att kunna bilda sig en mera personlig uppfattning om de fasta försöksgårdarnas organisation och arbetssätt, ha kommitténs ledamöter under sommaren 1921 företagit studieresor inom Danmark (Hellström, Lindström, Weibull, v. Feilitzen och Edin) samt Norge (v. Feilitzen och E d i n ) . Då det är av största betydelse, att en blivande försöksgård med avseende på jordmånstyp samt fältens jämnhet och topografi fullt motsvarar sitt ändamål, har prof. v. Feilitzen i egenskap av jordbruksavdelningens föreståndare vid en del under hösten 1924 och våren 1925 utförda resor lokalundersökt vissa egendomar, som uppgivits vara lämpliga som försöksgårdar. Resorna ha av kostnadsskäl begränsats till de jordbruksområden, som enligt kommitténs mening i första hand böra representeras genom försöksgård. Genom välvilligt tillmötesgående från Sveriges geologiska undersökning har dess agrogeologiska expert dr. S. Johansson och vid resan till Västernorrland därjämte dess chef överdirektör A. Gavelin kunnat medfölja såsom sakkunnig. Ofta har även respektive läns domänintendent och jordbrukskonsulenter deltagit. Riksdagen har i den skrivelse, som föranlett ifrågavarande utredning, begärt skyndsam och allsidig utredning. Orsakerna till att detta direktiv icke blivit fullt realiserat h a delvis antytts h ä r ovan. De primära utredningarna ha tagit längre tid, än man från början kunnat beräkna. Då största sparsamhet måst iakttagas, har arbetet praktiskt taget helt och hållet fått utföras med anstaltens ordinarie arbetskrafter, som endast under rätt sparsamt inträffande mellantider kunnat tagas ifrån sina egentliga arbetsuppgifter. Prof. M. Weibulls död och sekreterarens långvariga utomlandsvistelse för studieändamål 1923—1924 medförde även visst uppskov i arbetet. Kommittén h a r dessutom ansett det lyckligast, om den för Centralanstaltens utveckling så utomordentligt viktiga försöksgårdsfrågan kunde komma till statsmakternas avgörande under lugnare och ekonomiskt mera stabila förhållanden än dem, som rådde de närmaste åren efter världskrigets avslutande.

10 II.

Utredning och plan för upprättande av fasta försöksgårdar för jordbruksförsök. 1. Allmän översikt. Diskussionen angående de fasta försöksgårdarna har i många fall lidit av en viss oklarhet beroende därpå, att man på olika håll ofta synes hava utgått från något olika uppfattning, om vad som egentligen menas med fasta försöksgårdar. Närmast till hands ligger att i uttrycket fast inlägga betydelsen permanent vid platsen bunden. När man hos oss talat om fasta och om lokala försök, har man således i förra fallet i regel avsett sådana försök, som enligt med ägaren träffat avtal kunnat fullföljas på samma egendom, i många fall på samma åkerparcell, under en längre följd av år. Med lokala försök åter har man avsett mera tillfälliga, i regel endast för ett visst år avtalade försök. Båda formerna av försök planläggas och inspekteras av en centralledning, medan behövliga arbeten utföras av gårdens arbetsstyrka. I fråga om försökens tillsyn och skötsel är skillnaden den, att de lokala försöken i regel övervakas av länens jordbrukskonsulenter, de fasta, vanligen till lantbruks- och lantmannaskolor förlagda, av dessa skolors på platsen boende lärare. Denna senare anordning medgiver tydligen en oftare återkommande och mera effektiv tillsyn under vegetationstiden. Även andra plikter upptaga emellertid lärarens tid och krafter. För försöken torde därför icke alltid tillräcklig tid bli övrig. Mången gång erbjuder egendomen icke heller särdeles goda förutsättningar för de planerade försöken. De fasta försöksgårdarna i våra grannländer och även en del andra kulturländer kunna sägas vara fasta även med avseende på försökens ledning, tillsyn och allmänna utförande, i det att försöken in i alla detaljer övervakas av fast, för deras genomförande anställd, å försöksgården stationerad personal. Gårdens drift är i själva verket helt inriktad på att — naturligtvis under iakttagande av största möjliga hushållning — skapa bästa förutsättningar för fullföljande av de en gång fastslagna försöksplanerna. Frågan om upprättande av fasta försöksgårdar får därför ses även från synpunkten av det utförda arbetets kvalitet. Ty det är uppenbart, att man å en dylik fast försöksgård har vida större garantier för att försöksplanen skall bliva riktigt uppfattad och för att alla därav påkallade operationer skola bliva riktigt utförda, än när ansvaret härför till stor del överflyttas på försöksvärden. Risken med det senare förfaringssättet blir naturligtvis större, ju större precision som fordras. P å lång sikt anlagda försök äro särskilt känsliga för störningar och avbrott, emedan de olika

11 årsresultaten vid sådana försök ofta stå i ett villkorligt förhållande till varandra, så att ett års avbrott kan sätta många års arbete på spel. Saknaden av fasta försöksgårdar har därför medfört, att många för jordbruksnäringen mycket viktiga förhållanden ännu icke kunnat upptagas till experimentell behandling i vårt land. Helt naturligt kan man genom att nedbringa fordringarna på precision och genom att på den enskilde försöksvärden i största möjliga utsträckning överföra de med försöken förenade kostnaderna pressa ned försökens utgiftsstat långt under kostnaderna för en försöksgårds drift och underhåll. Alldeles frånsett frågan om försöksresultatens skärpa och tillförlitlighet synes detta förfaringssätt emellertid knappast vara staten fullt värdigt. Ett visst försöksresultat är ofta av lika stort eller större värde för det allmänna än för den enskilde försöksvärden. Inom jordbruket spelar nämligen detaljen i allmänhet icke samma roll som inom industrien. Resultatet av en undersökning blir dessutom i regel offentliggjort så snart försöken kommit så långt, att säkra slutsatser kunna dragas. De komma således det allmänna till godo vid samma tidpunkt och i samma utsträckning som de kunna tillgodogöras av försöksvärden. Otvivelaktigt är det därför, såsom också motionärerna framhålla, en statens vida mer än den enskildes sak att åvägabringa de för en effektiv försöksverksamhet erforderliga förutsättningarna. Av de genom centralanstaltens olika avdelningar företrädda grenarna av jordbruksforskning torde endast jordbruks- och husdjursförsöken vara av sådan natur, att de förutsätta speciella försöksgårdar. De andra avdelningarnas (botaniska, entomologiska o. s. v.) behov av mark för försöksändamål är mera begränsat och torde kunna bliva tillgodosett genom markupplåtelser å eventuella försöksgårdar för jordbruks-, resp. husdjursavdelningen. Då olika synpunkter måste göra sig gällande i fråga om dessa båda avdelningar, behandlas de i det följande var för sig.

2. Jordbruksförsöksväsendets utveckling och nuvarande ståndpunkt i vårt land. Frågan om försöks anställande med allmänna medel till jordbrukets främjande är i vårt land av gammalt datum. Redan under senare hälften av 1700-talet, då de fysiokratiska lärorna började vinna insteg även hos oss, framkommo förslag till reformering av jordbruket bl. a. genom anställande av praktiska försök, och så långt tillbaka i tiden som år 1756 påyrkades i en särskild skrift bildande i Stockholm av en Svenska Lantbrukssocieteten med "seminarier" och "experimentalgårdar" i landsorten. Detta ledde visserligen icke då till något resultat, men enstaka försök

12 pch rön gjordes dock under denna tid dels av praktiska jordbrukare dels av vetenskapsmän, bland vilka senare må nämnas "agrikulturkemiens fader" professor Johan Gottschalk Wallerius i Uppsala och plantagedirektören i det då svenska Finland, professorn vid Åbo akademi Pehr Adrian Gadd. När kungl. lantbruksakademien grundades i början av förra århundradet, var en av dess första åtgärder att söka få till stånd försöksfält för provning av nya kulturväxter och varieteter därav för jordbrukets och trädgårdsskötselns behov. Förslag framkom först att förlägga en försöksgård till Drottningholms kungsgård, men den härför av akademien på Kungl. Maj:ts befallning uppgjorda planen föranledde icke någon åtgärd, då jorden ansågs behövas för lustslottets egen räkning, och så riktades blickarna i stället på den på Norra Djurgården liggande Skeppsbroäng, som år 1814 upplåts åt Akademien "till försöks anställande i lanthushållningen". Härmed var första grunden lagd till en offentlig svensk jordbruksförsöksverksamhet, och Experimentalfältet, som försöksgården alltsedan dess benämndes, har under den långa tid den varit i verksamhet trots de anmärkningar, som tid efter annan mot densamma framkommit och vilka nog till stor del torde haft sin grund i de svåra ekonomiska förhållanden, varunder anstalten under större delen av sin tillvaro haft att arbeta, dock i flera avseenden bidragit till vårt jordbruks höjande. Ungefär samtidigt med Experimentalfältets grundande framkommo från olika håll förslag om anordnande av liknande försöksgårdar i andra delar av landet, ofta i samband med meddelande av undervisning i lanthushållning. Så t. ex. föreslogs år 1813, att vid vardera av landets båda universitet en försöksgård skulle upprättas i förening med lantbruksundervisning, och ett förnyat förslag i denna riktning resulterade i, att Kungl. Maj :t år 1818 t. o. m. utfärdade reglemente för en experimentalfarm för universitetet i Lund med en areal av 241 tunnland, vartill ytterligare 88 tunnland, som tillhörde akademien, skulle få för ändamålet arrenderas. Planen blev dock aldrig realiserad, då lämplig arrendator och förvaltare ej kunde erhållas. Örebro läns hushållningssällskap arrenderade år 1812 Dyringe boställe i närheten av Mosas samt tillköpte ytterligare en gård i närheten för att där anordna ett mönsterjordbruk med en lantbruksskola, vartill också anslag av statsmedel erhölls, men på grund av missväxt och ekonomiska svårigheter nedlades verksamheten år 1818. På Storebergs kronogård i Skaraborgs län beslöt detta läns hushållningssällskap, som år 1814 med insamlade medel och en mindre donation arrenderat egendomen, att anlägga en experimentalfarm och en praktisk åkerbruksskola. På gården nedlades också närmare 8,000 riksdaler statsmedel, men företaget uppgavs redan 1818.

13 Ytterligare anordnades vid ungefär samma tidpunkt av vissa andra hushållningssällskap smärre "experimentalfält", såsom i Kronobergs län invid Växjö (4 tunnland för mossodlingsförsök), i Blekinge län vid Hoby och Skärva, i Malmöhus län å Malmö stadsjord och vid Rosengård, i Kalmar län vid Kalmar samt i Kristianstads, Södermanlands och Västmanlands län. Alla dessa ansatser till en mera utvidgad och även delvis decentraliserad jordbruksförsöksverksamhet synas emellertid ha blivit utan nämnvärt re-* sultat, och under hela förra hälften av 1800-talet inskränkte sig praktiskt taget nästan alla inhemska jordbruksförsök till dem, som kommo till utförande vid Experimentalfältet. Att detta emellertid redan vid den tiden icke ansågs vara tillfyllest, framgår bl. a. av, att tredje allmänna svenska lantbruksmötet i Norrköping år 1848, då dessa frågor voro uppe till behandling, beslöt ingå till landtbruksakademien med särskild framställning om önskvärdheten av jämförande jordbruksförsök samt med anhållan, det akademien ville dels uppgiva ilämpliga ämnen och sätt för försökens utförande, dels föreslå hushållningssällskap och lantbruksskolor samt enskilda personer att anställa dylika försök och avge berättelse över resultaten. I den med anledning därav avgivna cirkulärskrivelsen till hushållningssällskapen framhöll akademien det omöjliga i att ute i praktiskt jordbruk utföra försök med anspråk på vetenskaplig noggrannhet, men att däremot sådana försök, med vilka ej avsåges att utröna frågor av större allmängiltighet, med fördel skulle kunna utföras hos jordbrukarne själva. Emellertid synas de lämnade föreskrifterna för den senare arten av försök ha varit så svävande och allmänt hållna, att de ej varit till mycken vägledning, varför de ej heller torde lett till någon vidare påföljd. Ungefär i mitten av 1800-talet inföll grundandet av de båda högre lantbruksundervisningsanstalterna i riket, först den vid Ultuna 1848 och sedermera vid Alnarp 1862. Vid Ultuna bedrevs både under professor Bergstrands och än mer under professor von Posts ledning en lång följd av år en rätt omfattande försöksverksamhet, men på grund av försöksteknikens dåvarande outvecklade ståndpunkt blevo de resultat, som därvid vunnos, ej av så bestående värde, ehuru de dock i viss mån torde ha verkat stimulerande. Försöksstationen nedlades år 1892. Sämre var det beställt vid Alnarp, och institutets föreståndare (professor Hj. Nathorst) framhöll också i en uppsats i den av honom utgivna "Tidskrift för Lanthushållning" år 1868 i en särskild artikel om "behovet av en praktisk lantbruksförsöksanstalt" önskvärdheten av, att en dylik anstalt förlades till Alnarp, vilken försöksanstalt borde "dels genom egna repeterade försök och dels genom anvisning till ortens jordbrukare om hur dylika försök böra anordnas, säkert och kraftigt medverka till åkerbrukets och boskapsskötselns höjande".

14 Efter att ha skisserat den blivande försöksanstaltens uppgift, som borde vara "att söka lösa rent ekonomiska frågor och att vid deras lösning även anlita kemiens och fysiologiens hjälp, men ingalunda att befatta sig med andra ämnens behandling än sådana, som kunna vara av någon verklig praktisk betydelse för vårt jordbruk", och berört de för anstaltens anläggande och drift erforderliga anslagen, tillägger han följande, som vi här tillåta oss återgiva in extenso såsom varande lika aktuellt nu som den dag det skrevs: "Man skall måhända under det betryckta ekonomiska tillstånd hvaraf vårt land f. n. lider, rygga tillbaka för även ett så anspråkslöst anslags beviljande, och anse att detsamma kan besparas. — Men månne ej just en klok statshushållning, framför allt under dylika tider som den närvarande, bjuder att på samma gång som alla möjliga besparingar göras vid alla de anslag, som improduktivt användas, man samtidigt bör göra allt hvad göras kan för att höja jordbruket, husfliten och näringarne.1 Det var då kriget hade härjat Tyskland som Möglins lantbruksinstitut anlades, likasom äfven svåra tider framkallade Grignon i Frankrike. Och månne ej just närvarande svåra år för landets jordbruk och ekonomiska ställning i allmänhet bör vara den kraftigaste uppmaning till statsmakterna att göra allt som kan finnas klokt och ändamålsenligt för att genom exempel1 visa landets jordbrukare den väg, som de böra gå för att på det säkraste och kraftigaste höja avkastningen af sina fält och ladugårdar, samt lemna dem all nödig anvisning vid val af såväl foder- som gödningsämnen för sagde ändamål. Och hvar skola de erhålla dessa anvisningar, hvarifrån skola de hemta de lärorika exemplen om ej från en dertill ordnad Försöks-anstalt? Hvarest ske annars några försök i vårt land i ett dylikt syfte, hvar äro dylika lärdomar att inhämta? Man kan tryggt därtill svara ingenstädes, och då så är förhållandet, så måste man medgifva det stora gagn och den verkliga vikt som en på ofvan anförda grunder anlagd Försöksanstalt1 måste erhålla för vårt jordbruk, samt att de dertill af staten anvisade medlen endast äro att betrakta såsom ett ringa förskott som skall bära de rikaste frukter och hundradefallt återgälda de på densamma nedlagda ringa kostnaderna." Trots det behjartade i framställningen blev något anslag icke beviljat för en sådan försöksanstalt och det dröjde ända till sekelskiftet, innan någon verklig jordbruksförsöksverksamhet kom till stånd i vår sydligaste provins, först under ledning av professor M. Weibull och sedermera av professorn i jordbrukslära vid Alnarps lantbruksinstitut L. Forsberg. Vid Ultuna återupptogs jordbruksförsöksverksamheten ävenledes först under 1890-talet av professor H. Juhlin Dannfelt och sedan frampå 1900talet genom de s. k. agronomiska försök, som av professor A. Sjöström 1

Kursiverat av författaren.

igångsattes, då han tillträdde sin befattning som rektor vid det uppsvenska institutet. Vill man följa jordbruksförsöksväsendets utveckling i vårt land, får man ej förbigå den stora insats, som gjorts av de båda sammanslutningar, som grundades i slutet av 1880-talet eller Sveriges utsädesförening och Svenska mosskulturföreningen, vilka satt var sin viktiga del av lantbrukets upphjälpande på sitt program, liksom också den ungefär 10 år senare grundade kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, som även genom praktiska försöks anställande speciellt verkat för höjande av jordbruket i vår nordligaste provins. Ytterligare en specialgren av jordbruksverksamhet har på senare år upptagits av den några år före världskriget grundade betes- och vallföreningen, som även den stödjer sig på en ganska omfattande försöksverksamhet, vartill k o m m a de lokala fältförsöken, vilka vid sekelskiftet igångsattes genom hushållningssällskapens initiativ, och under de första 7 åren sköttes från en central vid Väsby av en föreståndare med hjälp av extra assistenter ute i de olika till denna verksamhet anslutna länen. Under senare hälften av förra århundradet hade den försöksanstalt, som av lantbruksakademien upprättats vid Experimentalfältet och som därstädes från början endast omfattat en avdelning för jordbruk och en för trädgårdsskötsel, fullständigats och utvidgats med dels en agrikulturkemisk institution, som tillkom år 1864 och dels en växtfysiologisk avdelning år 1886, varemot den entomologiska avdelning, vartill anslag begärdes, upprättades som fristående anstalt under lantbruksstyrelsen, och det av akademien framlagda förslaget om en avdelning för försök rörande husdjurens utfodring och mjölkhushållning, vilket under 1890-talet var föremål för omfattande utredningar, icke ledde till något slutgiltigt resultat. År 1900 framlades i riksdagen en särskild motion om upprättande av en central statlig jordbruksförsöksanstalt, och i anledning därav tillkallades av chefen för jordbruksdepartementet särskilda sakkunnige med uppdrag att utarbeta detaljerat förslag till centralisering och organisation av försöksverksamheten i landet. Förslaget upptog upprättande av en statens centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken i sig borde upptaga redan förefintliga grenar av försöksverksamheten i landet och fullständigas med avdelningar för husdjursskötsel, mejerihantering och bakteriologi, varjämte till densamma även de lokala fältförsöken borde anknytas. Genom tillmötesgående från lantbruksakademien fick den nya centralanstalten utan kostnader förfoga över de byggnader, inventarier och den försöksmark, som tillhörde akademiens försöksanstalts lantbruksavdelning samt dess kemiska och botaniska avdelningar, och sedan 1905 års riksdag beviljat medel till anstaltens upprättande och drift, kunde den nya försöks-

16 anstalten år 1907, efter det behövliga till- och nybyggnader verkställts, börja sin verksamhet. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har nu varit i verksamhet i 18 år. Den är uppdelad på följande 6 avdelningar: I.

Avdelningen för jordbruksförsök a. Underavdelningen för jordens torrläggning, bevattning och gödsling b. Underavdelningen för växtodling II. Avdelningen för lantbrukskemi III. Avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering a. Underavdelningen för husdjursskötsel b. Underavdelningen för mejerihantering IV. Avdelningen för lantbruksbotanik V. Avdelningen för entomologi och VI. Avdelningen för bakteriologi. Intill mitten av år 1925 ha utkommit tillsammans 290 försöksmeddelanden, innehållande mera ingående redogörelse för de av de olika avdelningarna utförda försöken samt 106 för den större allmänheten avsedda flygblad, också dessa fotade på av anstalten verkställda försök och utredningar. Särskilt jordbruks- och husdjursavdelningarna, vilka mera intimt beröra de vanliga lanthushållningsproblemen, ha stått i nära kontakt med det praktiska jordbruket. Jordbruksavdelningen har sålunda 15 s. k. fasta försöksstationer, anordnade vid rikets lantbruks- och lantmannaskolor, och genom samarbete med den av hushållningsverksamheten anordnade lokala försöksverksamheten anläggas och kontrolleras årligen ett betydligt antal gödslings-, bearbetnings-, växtodlings- och ogräsförsök. Husdjursavdelningen har sina praktiska utfodringsförsök förlagda till i olika delar av landet belägna privata försöksgårdar, och mejeriförsöken ha utom i ett i Stockholm beläget centralmejeri också utförts vid mejerier i landsorten. Både jordbruks- och husdjursavdelningarna ha emellertid hitintills saknat egna försöksgårdar av tillräcklig omfattning. Särskilt för jordbruksavdelningen har denna brist varit synnerligen kännbar. För att man med hopp om framgång skall kunna bedriva jordbruksforskning fordras, att man har till sitt förfogande ett lämpligt försöksmaterial — här identiskt med ett passande jordbruk — där man kan bli i tillfälle att utföra försök och undersökningar i den omfattning och med den precision, de uppställda problemens utredande kräver. Den forsknings- och försöksapparat som stått till centralanstaltens jordbruksavdelnings förfogande har emellertid hittills varit alldeles otillräcklig för detta ändamål. Det jordbruk — Experimentalfältet — som från lantbruksakademien övertogs, är nämligen dels till arealen alldeles för begränsat (inalles blott

17 17 h a ) , dels är jordmånen icke tillräckligt likformig och marken för ojämn för utläggande av några mer omfattande försök, varjämte jordens höga bördighet utesluter dess användande för försök och undersökningar i gödslingsfrågor. Ytterligare tillkommer att den brutna terrängen försvårar översikten och arbetenas ledning samt högst avsevärt fördyrar arbetskostnaderna. Försöksgårdens fortsatta existensberättigande ligger således endast i, att den är belägen på samma plats som centralanstaltens samtliga institutioner, så att m a n där kan få ett eller annat försök utfört, som kan vara nödvändigt för resp. avdelnings forskningsarbete. I övrigt får man nöja sig med att sköta jorden huvudsakligen som mönsterbruk. Dessa för verksamheten otillfredsställande förhållanden ha redan från början varit för centralanstaltens styrelse kända, och styrelsen har också sökt i den mån detta varit möjligt få någon bättre sakernas ordning till stånd. Så ingick styrelsen år 1912 till Kungl. Maj :t med underdånig hemställan om anslag till anordnande av tre fasta försöksstationer i riket, varigenom tillfälle skulle kunna beredas att i större skala på jämn jord av olika beskaffenhet och jordmånstyp samt under olika klimatiska betingelser utföra fleråriga viktigare jordbruksförsök. Denna framställning bifölls emellertid icke, men vid 1918 års riksdag anvisades på framställning av Kungl. Maj :t ett anslag av 8,000 kr. för anordnande under centralanstaltens ledning av fast försöksverksamhet vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor. Så fördelaktig en dylik anordning än syntes vara, emedan centralanstalten därigenom blev satt i tillfälle att få på olika platser inom landet utförda en del försök, vilka kunde erhålla mer tillsyn och antagas bli bättre skötta, än de lokala fältförsöken ute på privata gårdar, ersätta de emellertid på intet sätt sådana fasta försöksgårdar, vilka centralanstalten avsett i sin underdåniga hemställan, varför behovet därav fortfarande är lika stort och trängande som förut. Men icke endast centralanstalten och dess styrelse, vilka närmast torde känna bristerna i det nuvarande svenska jordbruksförsöksväsendet, ha för statsmakterna framhållit det ofrånkomliga i en utveckling i ovan anförd riktning. Även olika jordbrukssammanslutningar och korporationer av jordbrukstjänstemän ha i resolutioner och skrivelser uttalat sig i samma riktning. Så t. ex. har jordbrukskonsulentkåren, lantbrukslärareföreningen och statens lantbruksingenjörer alla kraftigt framhållit önskvärdheten av att man genom anläggande av fasta försöksgårdar på olika platser i landet bleve i tillfälle att, i likhet med vad fallet är i våra grannländer och i de större kulturländerna, få möjligheter att inom eget land genom fleråriga mer omfattande och exakta försök bidraga till lösning av en hel del av de problem, som framkomma på jordbruksområdet, såväl rörande jordbruks- och kulturteknik som på växtodlingens område. 2

18 Som av den i bilagan lämnade översikten över försöksgårdsväsendet i några främmande länder framgår, har den moderna försöksapparat, som går under namn av fasta försöksgårdar (Versuchswirtschaften, Experimental farms o. d.) blivit genomförd i alla övriga nordiska länder, och Sverige är nu härutinnan obetingat i bakhand. Så har det lilla landet Danmark 9 fasta försöksstationer och 5 filialstationer eller inalles 14 olika försöksgårdar för jordbruksförsök, fördelade på Själland och öarne och samtliga med fullständig utrustning och på platsen boende skolad försökspersonal. I Norge finnes 8 liknande statens försöksgårdar från Sorlandet och upp till det Nordenfjeldske, och i Finland har riksdagen för ett par år sedan (1923) antagit en lag om försöksväsendets nyorganisation, vilket omfattar en centralförsöksanstalt och ett flertal (enligt förslaget 11 st.) distriktsförsöksstationer, d. v. s. fasta statliga försöksgårdar med var sin föreståndare. I flera andra europeiska länder har jordbruksförsöksväsendet vid tiden närmast före, under eller efter världskriget omorganiserats och en livlig verksamhet bedrivits för att göra detsamma mer fruktbringande, och därvid har man också särskilt lagt vikt vid anläggande av försöksgårdar för fältförsöks utförande under betryggande kontroll. Så ha sådana tillkommit i England, vars försöksväsende mycket moderniserats med hjälp av de stora anslag, som från det allmännas sida lämnats genom "the Development Fund". I Tyska riket ha på de senare åren i de olika förbundsstaterna ett flertal nya försöksgårdar inrättats både för forskning och för demonstration samt delvis för undervisningsändamål. Försöksgårdar ha moderniserats eller nyinrättats i Baltikum, Polen och i Tjeckoslovakien. I Frankrike har hela försöksväsendet omorganiserats efter moderna principer, med en huvudstation i Versailles och stationer ute i departementen. Mest förebildligt och storstilat har dock jordbruksförsöksväsendet ordnats i nya världen, i Nordamerikas förenta stater, och i Canada. I varje stat i den stora republiken förefinnes sedan en del år tillbaka en jordbruksförsöksstation (på vissa håll 2) med flera specialavdelningar och stora försöksjordbruk och med denna som centrum samarbeta försöksfarmer, som utlagts i olika delar av staten på därför passande typiska platser. Canada har också sin centralförsöksstation i Ottawa och sina provins- eller understationer, vilka senare äro stora försöksgårdar, och mellan dessa uppehållas ett intimt samarbete, där huvudledningen utgår från Central Experimental Farm. Anordningen med fasta försöksgårdar synes således helt ha slagit igenom överallt i världen, där jordbruksförsöksväsendet är statt i utveckling, och vårt land kan icke längre undvara de hjälpmedel jordbruksforskningen däri äger, om det fortfarande vill hålla uppe sin position som jordbruksdrivande kulturnation.

3. De fasta försöksgårdarnas arbetsuppgifter. Till följd av vårt lands stora utsträckning i norr och söder med dess växlande klimatiska och jordmånsförhållanden har man i olika delar av landet måst lägga helt olika synpunkter på jordbrukets bedrivande för att av den odlade jorden vinna största ekonomiska avkastning. De försöksuppgifter, som således komma att bli föremål för prövning, bli därför ganska varierande, allt efter som det gäller en jordbruksdrift på skånska slätten och under därvarande gynsamma klimatiska betingelser, intensiva drift och lätta avsättningsförhållanden för jordbruksalster, eller det gäller jordbruk uppe i de nordliga delarne av vårt land, där klimatet sätter gräns för vissa slag av sädesodling, och foderproduktionen samt vallar och betesmarker måste spela huvudrollen. En nästan lika avgörande betydelse har också jordmånen, som kan vara helt bestämmande för, huru jordbruksdriften bör läggas allt efter jordartens beskaffenhet och mer eller mindre extrema typ. Bland de försöksuppgifter, som i första hand böra upptagas på arbetsprogrammet för de fasta försöksgårdarna, må nämnas de ytterst viktiga kulturtekniska frågorna rörande torrläggningens rätta utförande på olika slags jord och under olika förhållanden, samt om bevattningens förutsättningar och ekonomiska genomförbarhet i vårt land. Jordförbättring av ena eller andra slaget och dess inverkan på den odlade jordens fysikaliska beskaffenhet och avkastningsförmåga samt jordförbättringens räntabilitet är också ett spörsmål, som fordrar ytterligare noggrann utredning, liksom gödslingsfrågor, varvid såväl stallgödslingens värde som möjligheten av dess delvisa ersättande med konstgödsel bör närmare undersökas. Frågan om stallgödselns riktiga tillvaratagande och förvaring samt bästa sättet för dess användning är ännu trots allt ej fullt utredd, och härvidlag kan man nog icke blott schablonmässigt följa de erfarenheter, som vunnits i utlandet. En dylik arbetsuppgift borde därför åligga en eller ett par av de blivande svenska försöksgårdarne, liksom de nu upptagits i Norge trots de synnerligen värdefulla rön, som vunnits genom de mångåriga noggranna försöken på danska statens försöksstationer vid Askov och Aarslev. Jordens riktiga bearbetning under trädesåret och vid höst- och vårbruket samt med mekanisk kraft eller med dragare bör också vid försöksgårdar med växlande jordmånsförhållanden bli föremål för prövning och då helst kombineras med fysikaliska mätningar samt undersökningar av arbetseffekten i ena eller andra riktningen. Kommer man så till själva växtodlingen, så inrymmer denna en hel del spörsmål, som böra upptagas till prövning, såsom rörande lämpliga växtföljder under olika klimatiska betingelsr och jordmånsförhållanden, kon-

20 trollodling av nyare kulturväxter och varieteter, bärgningsmetoder för säd och hö, bästa sättet för åkerjordens valläggning och för flerårig gräsodling till slätter och bete m. m. En mycket viktig fråga, som ävenledes bör ingå i försöksgårdarnas arbetsuppgifter, är, huru kampen mot ogräsen bäst bör bedrivas och de olika ogräsarterna hållas i schack. Det skulle emellertid föra allt för långt att här ingå på alla de frågor, som vid fasta försöksgårdar av ovan angivet slag borde upptagas till behandling. Det är alldeles givet, att det ej är möjligt att på en gång genomföra hela detta arbetsprogram, utan man får vid försöksgårdarnas start utarbeta ett mindre omfattande program, och först i den mån tid och arbetskrafter det medgiva utvidga detta och upptaga de nya frågor, som äro av mest brådskande natur. En del försök kunna vara av vikt att samtidigt utföra på flera försöksgårdar; andra däremot, vilkas räckvidd är av mer allmängiltig art, kan man inskränka sig till att förlägga till en eller om så anses behövligt högst tvenne försöksgårdar (t. ex. stallgödselspörsmålet). Vid en försöksgård av t. ex. extrem sandjordstyp bör man lägga huvudvikt vid sådana frågor, som t. ex. beröra gröngödsling och potatisodling. På en styv lerjordsgård i kalkfattig trakt vore utom dräneringsfrågor bearbetningsförsök samt jordförbättring medelst kalkning och tillförande av mullbildande ämnen särskilt viktiga. Och vid försöksgård i Norrland finge man lägga särskild vikt vid rätta sättet för vallars anläggning och skötsel.

4. Önskemål rörande de fasta försöksgårdarnas storlek och allmänna karaktär samt experimentella utrustning. Areal. För att man vid en fast försöksgård av den omfattning kommitterade t ä n k t sig skall kunna bli i tillfälle att utföra jordbruksförsök av skilda slag i enlighet med förut skisserat program, får dess areal icke vara allt för snävt tilltagen. Vissa försök såsom t. ex. kulturtekniska berörande dräneringsfrågor, jordbearbetnings- och växtföljdsförsök m. fl. fordra betydligt större utrymme, än sådana, vid vilka det gäller lösande av gödslingsfrågor, växtodlingsspörsmål e t c , och detta gör, att man måste på försöksgården ha tillräckligt stora sammanhängande fält av möjligast j ä m n jordbeskaffenhet för att kunna utlägga sådana försök med tillräcklig kontroll i enlighet med de fordringar den moderna försöksmetodiken ställer. Dessutom bör arealen vara så stor, att om nya spörsmål upptagas på försöksprogrammet eller anses önskvärda få utförda, dessa icke av brist på lämpligt markutrymme skola hindras.

21 Då nu därtill kommer, att jorden på en egendom — huru j ä m n den till synes än må vara — endast i ytterst sällsynta undantagsfall är så likartad, att den helt kan utnyttjas till försöksändamål, utan vanligen en större eller mindre del därav får fråntagas och användas för ordinarie jordbruksdrift, måste på förhand tagas hänsyn därtill vid fastslående av försöksgårdens storlek. På en eller flere av försöksgårdarna, där man särskilt vill upptaga frågor rörande nyodling och grundförbättring, bör också en del ouppodlad, för odling passande m a r k förefinnas utom redan befintlig åkerareal. Med den erfarenhet kommitterade härutinnan besitta från försöksgårdsverksamheten i vårt eget land, och de upplysningar, som inhämtats rörande försöksgårdarnas storlek och önskemålen härvidlag dels vid personligt besök i Danmark, dels också av litteraturen över liknande anstalter i andra länder, ha kommitterade kommit till den upppfattningen att för en försöksgård av normal storlek erfordras en areal av minst 50 hektar till försök användbar odlad och odlingsbar jord. Vad jordmånen beträffar, bör denna vara av den typ, som med försöksgårdens förläggning på resp. plats avses (se härom under avdeln. 5. Försöksgårdarnas fördelning, antal och placering), med om möjligt största delen av markområdet av ensartad beskaffenhet. Av vikt är ur försöksteknisk synpunkt att marken icke är kuperad utan möjligast plan eller med i nödfall svaga j ä m n a lutningar och med större sammanhängande skiften. Bruten terräng med mindre åkerlappar, såsom rätt ofta förekommer i Roslagen, norra Kalmar län, Bohus län m. fl., passar ej så väl till anläggande av försöksgård. Läge. Försöksgårdarna böra förläggas i närheten av större kommunikationsleder, så att dels försöksgården är lätt tillgänglig för besökande jordbrukare och fackmän, vilka i studiesyfte vilja hämta råd och upplysningar på platsen, dels överledningen lätt kan stå i förbindelse med gården i fråga. Vid försöksgård, där försök med åker- eller ängsbevattning skall utföras, bör detta vid förläggningen beaktas, så att nödig vattentillgång finnes från sjö, å eller annat vattendrag. Experimentell utrustning. Rörande denna sak är det för det första av vikt, att försöksgårdarne äro försedda med tillräckligt stora utrymmen inomhus, så att skörden från de olika försöksrutorna kan på fullt betryggande sätt förvaras. Ladugård och stall böra så vitt möjligt vara modernt inredda, anordningarna för stallgödselns uppsamlande och lagring vara förebildliga. Redskap och maskiner böra vara av bästa slag, och inventariet innehålla alla nödiga rensningsanordningar för erhållande av prima utsäde. I övrigt är önskvärt, att försöksgården såväl beträffande hus samt levande och döda inventarier som beträffande deras skötsel är av den art, att försöks-

22 gården samtidigt kan tjäna som mönstergård, då detta är av stor betydelse i demonstrativt syfte, varför det också är av stor vikt, att tillräcklig omsorg ägnas gårdens "puts", så att försöksgården även härutinnan må vara förebildlig. Driftsledning. Vid varje försöksgård bör finnas en föreståndare, som har den direkta ledningen av gårdens drift, uppgör efter överledningens direktiv förslag och detaljerade planer till de försök, som böra anställas vid gården, tillser att försöken bli riktigt utförda och bearbetar de erhållna resultaten, allt med biträde av de medhjälpare, han har till sitt förfogande. Till biträde bör föreståndaren ha alltefter försöksgårdens storlek och försökens omfattning, en, två (eller möjligen tre) assistenter. * Elever. Vid en del av de danska försökstationerna användas elever i rätt stor utsträckning som tillfälliga arbetsbiträden. Eleverna äro unga män, som antingen genomgått lägre lantbruksläroverk och efter elevtiden söka sig in på landbohöj skolen i Köpenhamn eller också är det från sistnämnda läroanstalt utexaminerade landbrugskandidater, som vilja sätta sig in i försökstekniska arbeten och metoder och sedermera få anställning som planteavlskonsulenter el. d. ute i landboforeningarne. En dylik elevinstitution skulle även för de svenska försöksgårdarna vara ganska lämplig för utbildande av blivande jordbrukskonsulenter och försöksledare, — ja, också för lärare vid lantbruks- och lantmannaskolor vore sådan försökspraktik till nytta. Även blivande vandringsrättare torde lämpa sig väl till arbetande elever vid försöksgårdarna. Försöksgården skulle därigenom få intresserade arbetskrafter, som också kunde användas för mer krävande försöksarbeten än som kunde anförtros vanliga jordbruksarbetare. Försöksgårdarnas överlåtelseform. För att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för försöksgårdarnas anläggning och drift ha kommitterade gått ut ifrån, att man i första hand borde söka till plats för försöksgårdar överkomma staten tillhöriga domäner, något som också av riksdagsmotionärerna förutsatts. Där detta icke är möjligt av brist på för ändamålet lämpliga gårdar inom något eller några av de jordbruksområden, som böra genom fast försöksgård representeras, ha kommitterade tänkt sig den utvägen, att staten sökte 1 Yid de små norska stationerna brukar finnas endast en assistent. Vid de danska fasta försöksstationerna däremot finnas vanligen tre assistenter, varav en s. k. markassistent har de direkta fältarbetena om hand, en laboratorieassistent sköter om de analyser som skola utföras, och en kontorsassistent registrerar försöksresultaten och har hand om bokföringen. För de svenska försöksgårdarna torde i allmänhet tvenne assistenter på varje gård vara behövliga, varav den ene skulle ha det egentliga fältarbetet om hand, den andra registrerings-, kontors- och behövligt laboratoriearbete.

23 genom byte med kronodomän överkomma i enskild ägo befintligt passande jordområde eller gård. För den eller de försöksgårdar, som komma att förläggas till de norrländska länen, torde det lämpligaste och billigaste bli att från något av de större trävarubolagen söka få arrendera passande gård under för försöksgårdens drift fullt betyggande villkor.

5. Försöksgårdarnas fördelning, antal och placering. A. Motionärernas, riksdagens och i ärendet hörda myndigheters och institutioners synpunkter. Motionärerna i andra kammaren ha angivit vissa riktlinjer, som en utredning angående denna sak enligt deras mening borde följa. De ha framhållit, att man i detta sammanhang helt och hållet måste bortse från den administrativa indelningen. Organisationsplanen borde uppgöras på grundval av jordbrukets naturliga betingelser d. v. s. bygdens klimatologiska förhållanden och jordmån. Försöksgårdarna borde placeras så "att olika jordslag samt olika läge och ortsförhållanden bli företrädda". Motionärernas uppfattning har förtydligats genom angivande av vissa jordbruksområden, som borde representeras; de anförda exemplen visa, att de därvid utgått från de synpunkter, som kommit till uttryck i H Ö I J E R S indelning av Sverige i naturliga jordbruksområden. Vid approximativ uppskattning av det antal jordbruksbygder, som sålunda skulle kunna urskiljas och vilkas ekonomiska betydelse kunde synas stor nog att motivera en försöksgård, ha motionärerna kommit till följande från motionen ordagrant citerade slutsats: "Ett färdigt utbyggt system av försöksgårdar bör omfatta minst 20 kanske 25 dylika. En utredning på området bör resultera i bland annat en fullständig plan härvidlag, men bör det givetvis icke komma i fråga att på en gång eller inom viss tid anordna alla dessa utan bör början göras med t. ex. 8 å 10 stycken förlagda till de mest karaktäristiska jordbruks- eller jordmånsområdena eller till områden med särskilt starkt framträdande behov av försöksverksamhet." Vissa uttryck i motionärernas skrivelse visa att de tänkt sig att behovet av försöksgårdar i viss mån skulle fyllas genom en utvidgning av lantbruksinstitutens försöksverksamhet samt en reorganisering av lantbruksskolorna i sådan riktning, att försök skulle kunna bedrivas därstädes under betryggande förhållanden. Dessa institutioner skulle således, där de lokala förhållandena så medgåve, ingå som led i försöksgårdsinstitutionen. Denna tankegång har upptagits och närmare utvecklats i ett yttrande, som Sveriges allmänna lantbrukssällskap avgivit på begäran av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott.

24 Utskottet har i anslutning till de av lantbrukssällskapet framhållna synpunkterna föreslagit, att man förutom de i samband med lantbruksundervisningen stående fasta försöken skulle upprätta ett mindre antal försöksgårdar i och för speciella, mera krävande försöksuppgifter. Detta yrkande har sedan upptagits av riksdagen i dess skrivelse till konungen med begäran om utredning. Kungl. lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande sökt precisera frågeställningen. Angående försöksgårdarnas fördelning och antal hävdas den uppfattningen, att antalet icke kan fixeras, förrän man genom en uppdelning av landet i jordbruksregioner och en undersökning av de särskilda regionernas speciella problem kunnat bilda sig en ingående uppfattning om det verkliga behovet. Försöksgårdsorganisationen borde utbyggas succesivt. Utredningen borde omfatta en plan över, h u r u detta skulle göras och i vilken följd de föreslagna gårdarna skulle upprättas.

B. Precisering av kommitténs uppgift. I anslutning till de önskemål, som sålunda ifrån olika håll blivit anförda, ha kommitterade ansett sig böra precisera sin uppgift till: 1. att giva en översikt över Sveriges viktigaste jordbruksbygder samt att i samband därmed lämna en antydan om de olika bygdernas viktigaste j ordbruksproblem, 2. att motivera, vilka av dessa jordbruksbygder, som böra representeras genom försöksstationer, om möjligt med angivande av förslagsrum, samt 3. att, i och för fixering av anslagsbehovet, i fråga om de jordbruksbygder, där enligt kommitténs åsikt försöksgårdar i första hand böra upprättas, fullfölja utredningen, utsöka som försöksgårdar lämpliga egendomar och upprätta en överslagsberäkning över de med gårdarnas aptering till försöksgårdar och de med verksamhetens bedrivande förenade kostnaderna.

C. Översikt över Sveriges viktigaste jordbruksområden. Kommittén har, såsom redogörelsen för dess verksamhet utvisar, som grundval för utarbetande av detta parti av utredningen kunnat stödja sig på följande material: 1. Av Sveriges geologiska undersökning genom överdirektör A. GAVELIN och statsgeolog S. JOHANSSON utarbetade indelningar av Sverige i jordmånsregioner med tillhörande jordmånskartor över södra och mellersta Sverige. 2. Av kommittén själv gjorda sammanställningar av dessa kartor och Dr. C. J. ANRICKS åkerarealkarta med tillhörande beräkningar över de olika

25 agrogeologiska regionernas åkerareal och uppgift över deras fördelning på olika kommuner. 3. Av hushållningssällskapen gjorda utredningar. Till detta på kommitténs föranstaltande tillkomna material komma de av byråchefen vid statistiska centralbyrån Dr. E. H Ö I J E R i olika sammanhang publicerade förslagen till indelning av Sverige i naturliga jordmånsområden. Vid materialets sammanställning har kommittén ansett sig vara starkt bunden av ekonomiska hänsyn. iDet har således ansetts vara förenat med alltför stora kostnader att låta reproducera de gjorda kartsammanställningarna och trycka de därtill hörande rätt omfattande tabellerna. Under sådana omständigheter är det svårt att giva en lätt överskådlig framställning av den agrogeologiska indelningen. Höijers förslag till en indelning i naturliga jordbruksområden har däremot mer eller mindre fullständigt publicerats i flera olika sammanhang, i Statistiska meddelanden Ser. A. Bd III: 2 år 1920, i Statsvetenskaplig Tidskrift 1921, H 4 och 5, i Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden, spec, del III och i bokform under titeln Sveriges Jordbruk. Av dessa publikationer är åtminstone den sist nämnda lätt åtkomlig för en var. Kommittén har ansett sig böra utnyttja denna omständighet. Den följande framställningen grundar sig däiför på Höijers arbeten, som kompletterats med det av kommittén disponerade materialet. De olika jordbruksområdena behandlas i den ordning de upptagas av Höijer. Kommittén har vid sina bearbetningar följt den i Statsvetenskaplig tidskrift publicerade redogörelsen, kompletterad med vissa från Statistiska meddelande Ser. A. Bd III. a. hämtade uppgifter. 1. S k å n s k a s l ä t t b y g d e n . Området omfattar det bördiga 3—4 mil breda bältet utefter Skånes västra och södra kust samt Kristianstadsslättens lerområden. Uppodlingen är här längre fortskriden än i någon annan svensk jordbruksbygd. Mer än 80 % av totalarealen ligger som. åker. Åkerarealen utgör 3,223, ängsarealen 119 kvkm. Jordmåns förhållandena. 3,9 % av åkerarealen ligger inom urbergsmorän, 68,7 % inom lermoränområden, 16,2 % inom lerslättsområden och 11,2 % inom sandmarkerna utefter de inom området framgående rullstensåsarna och invid områdets gränser. Lerorna äro i sin mest typiska form kalkrika men styva. Ofta, isynnerhet i gränsområdena, äro de uppblandade med sandavlagringar och alltså lättare. Lermoränen (baltisk och silur) är kalkrik, ofta till den grad, att den kan kallas märgel. Åkerjordens användning. Vegetationstiden är på grund av det sydliga och insulära läget lång och vintrarna så blida, att jordens bearbetning kan fortgå under större delen av året. Detta i förening med den bördiga jordmånen har medfört, att Skånes jordbruk intar en mycket hög ståndpunkt.

26 Det är allmänt erkänt som det intensivast drivna i riket, vilket också återspeglas i uppgifterna för jordens användning: sockerbetorna upptaga 8,6, samtliga rotfrukter 18,6 % av åkerarealen, höstvetet 9,3, kornet (maltkorn) 7,3 och baljväxter för mogen skörd 1,9 %, vallarna c:a 20 och trädan 3,4 % av åkerarealen. Försöksuppgifter. Malmöhus läns hushållningssällskap har icke framhållit några speciella önskemål med avseende på verksamheten vid eventuell försöksgård, endast betonat att "praktiska ekonomiska synpunkter böra göras gällande". Ang. Kristianstads län se här nedan. Föreslagna egendomar. Malmöhus läns hushållningssällskap föreslår Stora Råby nr 12 och 13 i Stora Råby sn nära Lund, omfattande 75 ha bördig, likartad och för trakten typisk jord. Kristianstads läns hushållningssällskap anser, att de inom dess verksamhetsområde liggande tre lerjordsområdena, det i sydost, det i nordväst och det å Kristianstadsslätten belägna, i stort sett visa så stor överensstämmelse med Malmöhus läns lerområden, att en till dessa senare förlagd försöksgård skulle kunna anses vara fullt representativ även för Kristianstadsområdena. Befintliga institutioner för jordbruksforskning. Vid Alnarps lantbruksinstitut bedrivas rätt omfattande fältförsök av läraren i jordbrukslära, centralanstalten har s. k. fasta försöksstationer vid Framnäs pr Åkarp i Malmöhus län samt vid Bollerups lantbruksskola i Kristianstads län. Vid Svalöv är Sveriges allmänna utsädesförenings huvudstation förlagd. Förädlingsverksamhet bedrives även vid Weibullsholm pr Landskrona. Kommittén. Leror och lermorän omfatta tillsammans 85 % av åkerarealen. Från jordbrukssynpunkt utgör skånska slättbygden således ett nära nog sammanhängande område av medelstyva till styva kalkrika leror. Hit skulle även kunna inräknas vissa till närmast följande jordbruksområde förda ler- och lermoränpartier. Samtliga skånska lerslätter och lermoränområden upptaga 643 resp. 3,055 kvkm åker. Den mest representativa och ändamålsenligaste förläggningsplatsen för en försöksgård torde vara lermoränens centrala delar; den av Malmöhus läns hushållningssällskap föreslagna egendomen synes ur denna synpunkt vara lämplig. Med hänsyn till områdets stora åkerareal och dess stora betydelse för landets livsmedelsförsörjning torde en försöksgård här vara väl motiverad. Å andra sidan intar Skånes jordbruk redan nu en mycket hög ståndpunkt. En betydelsefull forskningsverksamhet utövas redan inom området. Ifrågasättas kan även om områdets försöksgårdsfråga icke skulle kunna lösas genom utvidgning av den vid Alnarps lantbruksinstitut bedrivna försöksverksamheten. 2. S y d s v e n s k a Mellanbygden omfattar sandmarksområdena och de mera sanduppblandade delarna av angränsande lermorän- och urbergs-

27 moränområden av Malmöhus och Kristianstads län, kustbältet av Blekinge län och av Norra och Södra Möre härader av Kalmar län. Åkerarealen utgör 2,529, ängsarealen 187 kvkm. Jordmånsförhållandena. Urbergsmoränen omfattar 24,5, sandjordsområden (inklusive de uppodlade fälten omkring grusåsarna och å flygsandsfälten) 30,2, silur- och kritmorän 33,3, ler- och lättlersområdena 7,2, resp. 4.8 % av åkerarealen. Områdets tyngdpunkt ligger i Skånepartierna, som omfatta c:a 73 % av totala åkerarealen. De där förekommande ler- och lermoränjordarna äro i regel kalkhaltiga. Ofta äro de uppblandade eller överlagrade med sand och därför lättare än de egentliga .Skånelerorna. Den mest karaktäristiska jordmånen (Kristianstads län) utgöres av en på grund av inblandning med kritmaterial kalkhaltig sand. I Blekinge läns kustbygd utgöres jordmånen av omväxlande ler- och sandjordar, de senare bäst företrädda längs östra kusten ned till Torhamn samt å Gammalstorp— Mjällby, Asarum—Mörrum och Listerby-trakterna å sydkusten. Den förhärskande jordarten inom hit hörande del av Kalmar län utgöres av en föga blockförande, relativt lättodlad morän, som på grund av underlagets jämna topografi fått slättbygdskaraktär, samt av mulluppblandade svämsands- och svämlersbildningar. Åkerjordens användning. I synnerhet de östra delarna lida av svår våroch försommartorka, varigenom områdets sandjordskaraktär än mera framhäves. Med avseende på jordbrukets allmänna karaktär intager området i överensstämmelse med sitt geografiska läge en mellanställning mellan skånska slättbygden och sydsvenska höglandet. Höstråg och potatis odlas i större omfattning än i något annat jordbruksområde eller på 16,7, resp. 9.9 % av åkerarealen. Höstvetet upptar endast 2,3 %, kornet endast 2,8 %, under det att havren upptar nära 10 %. Till betes- och slåttervallar användes nära 26 % av åkerarealen. Å de magraste sandmarkerna tillämpas en i hög grad extensiv växtföljd. Först potatis och råg två år i följd, varefter jorden användes som bete följande 5 ä 6 år. Försöksuppgifter. Hithörande Kristianstads läns, Blekinge läns och Kalmar läns södra hushållningssällskap framhålla följande önskemål. Försök angående jordens bearbetning och tekniska skötsel samt dränering, stallgödselns förvaring, användning och värde vid jämförelse med konstgödsel och gröngödsling. Försök med diverse olika växtslag och sorter (spec, potatis) samt växtföljder, försök med beteskultur. Föreslagna egendomar. M a l m ö h u s l ä n s hushållningssällskap anser, att länets magrare jordar k u n n a representeras genom en till Kristianstads läns sandslätter förlagd försöksgård. K r i s t i a n s t a d s l ä n s hushållningssällskap anser, att de inom länet liggande ler- eller lermoränområdena kunna representeras genom en försöksgård i Malmöhus län.

28 Skogsbygdens (se sydsvenska höglandet) grusjordsområden ha relativt liten ekonomisk betydelse. En för länet avsedd försöksgård bör alltså förläggas till sandjordsområdena. "Härför talar även den omständigheten, att flertalet av de försök, på vilka en stor del av vår jordbrukslära bygger, äro utförda på relativt goda jordar". Fyra gårdar ha angivits. Ingen av dem h a r emellertid vid närmare undersökning visat sig vara fullt lämplig (jft sid. 55). B l e k i n g e l ä n s hushållningssällskap anser, att länets kustbygd i första hand bör bliva representerad. Skogssällskapet har som försöksgård erbjudit en gård i Hasselstad, nära Bredåkra station. K a l m a r l ä n s s ö d r a hushållningssällskap anser att en för länet avsedd försöksgård i första hand bör representera länets slättbygd, till vilken hushållningssällskapet även räknar vissa delar av Handbröds s:n. Som lämplig egendom angives Hossmo säteri, en mil söder om Kalmar. Institutioner för jordbruksforskning saknas fullständigt inom området. Kommittén. Hit inräknade skånska ler- eller lermoränjordar (c:a 962 kvkm) kunna i mer eller mindre grad anses bliva representerade genom försöksgård för Skåneslätten. Återstår då 1,566 kvkm åker, huvudsakligen bestående av sand- och grusjordar (40 % urbergsmorän, 48 % grusås-, sand- och flygsandsjordar). Området faller till allra största delen inom den nederbördsfattiga ostkustregionen. Sydsvenska mellanbygdens mest representiva del är således ett utpräglat sandjordsområde. 56 % av sand- och grus jordsområdenas åkerareal faller inom Skåne. Här och framför allt i Kristianstads län har man även det för området karaktäristiska jordslaget samlat i större sammanhängande fält. En för sydsvenska mellanbygden avsedd försöksgård bör alltså förläggas till Kristianstads läns östra sandslättsområde. På andra förslagsrum sättes det slättbygdsartade moränområdet utefter Smålands ostkust. 3. S y d s v e n s k a H ö g l a n d e t omfattar Småland med undantag av det sydöstra kustområdet (se sydsvenska mellanbygden sid. 26), södra Östergötlands skogsbygd, de bergiga norra och inre delarna av Skåne och Blekinge, Hallands skogsbygd samt betydliga områden i sydöstra delen av Skaraborgs län och södra delen av Älvsborgs län. Åkerarealen utgör 7,224, ängsarealen 2,919 kvkm. Jordmånsförhållanden. Av åkern ligger 72,8 % inom urbergs- och urbergsmoränområden, 5,3 % tillhör lermorän (Västergötland), 8,7 % sand- och grusområden, 11,7 % styvare leror och 1,5 lättleror. De styva lerorna ha sin största utbredning inom områdets nordöstra del, där glaciala, ganska kalkfattiga leror utfylla det rätt starkt kuperade områdets dalsänkor (Tjust h ä r a d ) . Kustbältet utefter Vättern upptages av godartade, delvis kalkrika ler- och sandjordar. I områdets gränstrakter uppträda mindre ler-, lermorän- och sandfält som utlöpare från angränsande slättbygder. Det är

29 emellertid urbergsmoränen, som är den karaktäristiska, absolut dominerande jordarten. Urbergsmoränen själv är i regel svåruppodlad och det är därför huvudsakligen områdets mera sekundära och lokala bildningar, isälvsgrus och sand, sjödragens sand och leravlagringar samt torvmossarna, som lagts under plogen. Jordmånen är i regel kalkfattig. Dess värde står i viss mån i samband med berggrundens beskaffenhet, så att exempelvis västra Sveriges järngneisser och de i Småland utbredda kalk- och fosforfattiga hälleflintorna givit upphov till magrare jordar än områdets grönstenar och graniter. På grund av den stora utsträckningen och de centrala partiernas höjd över havet råder i klimatavseende stor olikhet mellan områdets olika delar. De centrala, högt och kontinentalt belägna delarna äro i fråga om temperaturförhållanden vida sämre ställda än de på samma breddgrad belägna kusttrakterna. De östra partierna lida av svår vår- och försommartorka, de västra höra däremot till landets nederbördsrikaste trakter. Det är således klimatförhållandena vida mer än jordmånsförhållandena, som givit jordbruket inom områdets olika bygder dess särprägel. Åkerjordens användning. Området utgör en typisk småbruksbygd. Vårvete och vårråg odlas i förhållandenvis stor omfattning, tillsammans nära 4 %\ av höstvete odlas däremot endast c:a 1 %. Höstrågodlingen är mycket utbredd i de östliga delarna, där den kan uppta ända till 22 %. Havre odlas i stor omfattning (c:a 28 %) framför allt i de västliga delarna, där ända till 35 ä 40 % av åkern kan vara utlagd till havre. Vallarna uppta trots den stora ängsarealen nära 30 %. Försöksuppgifter. Detta områdes lanthushållning är i hög grad baserad på vallarnas, ängarnas och hagmarkernas avkastning. Samtliga de hushållningssällskap, som uttalat sig i denna fråga framhålla också nödvändigheten av mera ingående försök angående betes- och vallskötseln, gödslingsförsök, försök med olika vallväxter och vallfröblandningar. Det hårda klimatet inom stora delar av området gör, att man önskar så härdiga stråsäds- och vallväxtsorter som möjligt. Man betonar även önskvärdheten av försök rörande dränering och avdikning, olika växtföljder, ogräsbekämpande, kalkning och jordförbättring genom dyjord. Föreslagna egendomar. M a l m ö h u s , K r i s t i a n s ta d s , B l e k inge, H a l l a n d s , Östergötlands och K a l m a r läns s ö d r a hushållningssällskap anse sig inom detta område vara representerade med alltför liten del av sin åkerareal för att kunna ifrågasätta egen försöksgård. Detta får väl också anses vara fallet med S k a r a b o r g s län. De till dessa hushållningssällskaps verksamhetområden hörande skogsoch bergsbygderna böra kunna draga nytta av erfarenheterna från närliggande områdens försöksgårdar, kompletterade med resultaten av den inom området bedrivna lokala försöksverksamheten och dit förlagda mer

30 eller mindre fasta försöks- och demonstrationsfält. J ö n k ö p i n g s läns hushållningssällskap anger följande egendomar vara lämpliga som försöksgårdar: 1) Granbäcks egendom ej långt från Jönköping, 46 ha åker, 21 ha äng och 62 ha betesmark. Jordmånen anses emellertid vara mera representativ för de rätt kalkrika och leriga Vätternområdena än för det egentliga urbergsområdet. 2) Upplanda invid Vetlanda, c:a 73 h a åker, 24 ha äng och 30 ha hagmark. 3) Brevik invid Eksjö, 53 ha åker, 104 ha äng. 4) Orreda nära Flisby, 80 ha åker och 2 ha äng. Dessutom hembjuder skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län till arrendering eller inköp sin egendom Trollebo, 36 ha åker, 9 ha odlingsbar k ä r r m a r k och 68 ha ängs och hagmark. K r o n o b e r g s l ä n s hushållningssällskap framhåller att en försöksgård bör omfatta båda de två viktigaste jordmånstyperna, grus jorden och torvjorden. Som försöksgård föreslås någon av följande egendomar: Stojby skrivaregård pr Norrgårda, Kronobergs kungsgård pr Växjö och Rottne gård pr Rottne, som alla äro kronogårdar, Forsdala pr Alvesta, Norraby pr Rottne och Högnalöv pr Uråsa, som äro privategendomar. K a l m a r l ä n s N o r r a hushållningssällskap föreslår kronoegendomen Grevsätter nära Falerum, 125 ha åker. Ä l v s b o r g s l ä n s n o r r a hushållningssällskap representeras inom detta område endast genom ett helt litet parti. Den av sällskapet föreslagna egendomen Torgärdstorp n : r 1 i St. Lundby s:n hör emellertid geografiskt hit, om det också företräder en något avvikande typ, nämligen älvarnas och sjöarnas (Mjörndalen) ler- och sandsvämjordar. Ä l v s b o r g s l ä n s s ö d r a hushållningssällskap tillhör i sin helhet det ifrågavarande området, frånsett Viskadalsområdet, som av H Ö I J E R föres till västra Sveriges slättbygder. Som representant för de vidsträckta mossmarkerna föreslås en försöksgård till Kinds härad, nämligen Rådö pr Länghem. Andra föreslagna inom området liggande gårdar äro Ingared pr Kölingared och Brostorp pr Timmele. Sällskapet synes emellertid anse att Viskadalsområdet i första hand bör representeras (se Västra Sveriges slättbygder, sid. 33). Institutioner för jordbruksforskning. Svenska mosskulturföreningen har sin huvudstation förlagd till Jönköping med försöksgård vid Flahult. En s. k. fast försöksstation (centralanstaltens) är organiserad vid Fristad lantmannaskola. Kommittén. Svenska mosskulturföreningens försöksgård kan anses representera områdets centrala mossjordsregioner, medan föreningens verksamhet i övrigt berör hela områdets mossjordar. En för området avsedd ny försöksgård bör därför i första hand representera fastmarksjordarna. Med tanke på klimatmotsättningarna vore det önskligt, om två försöksgårdar kunde upprättas, den ena för det nederbördsfattiga östra området, den andra för det mera nederbördsrika västra området eller för höglandets

31 centraldelar. Vid val mellan dessa båda alternativ bör det förra givas företrädet, såvitt icke Smålands östra partier bliva representerade genom en till Kalmar läns södra slättbygder förlagd försöksgård (jfr. sid. 28). 4. Öland o c h Gotland. Åkerareal 1,157, ängsareal 240 kvkm. Jordmånsförhållanden. 24 % av åkerarealen faller inom sandjordsområden, resten inom silurmorän. Där moränmaterialet utgöres av lerskiffer och mera leriga kalkstenar (7, resp. 49 % av åkerarealen) äro både moräntäcke och vittringsjord i regel djupa. Detta är t. ex. fallet i trakterna kring Roma på Gotland och Mörbylånga på Öland, där bördiga jordbruksbygder utbreda sie. Ju mera kalkstensartat moränmaterialet är, desto tunnare bli i regel de lösa jordlagren. Inom kalkstensområdena är vittringstäcket för tunt för att kunna uppodlas. Här utbreda sig alvarsområden. Området är rikt på odlingsbara, i rätt stor utsträckning redan uppodlade myrar. Åkerjordens användning. Klimatet är milt, men vårarna och försomrarna mycket nederbördsfattiga. Jordbruket karaktäriseras framför allt genom den utsträckta råg- och kornodlingen (16, resp. 17 % av åkerarealen) sockerbetor odlas i jämförelsevis stor utsträckning, 2,o %. Trädan upptar c:a 15 %, vallarna endast 23 %. Försöksuppgifter. Av speciellt intresse för Öland är försök med fröodling av luzern. Föreslagna egendomar. G o t l a n d s l ä n s hushållningssällskap anser, att en försöksgård bör omfatta såväl fastmarksjord som myr jord, emedan myrmarkerna utdikats i så stor omfattning, att man på en och samma gård ofta har både myrmarks- och fastmarksjord att bruka. Som försöksgård föreslås egendomen Furubjärs i Tingstäde eller, om denna ej kan erhållas, prästgårdarna i Martebo eller Barlingbo. K a l m a r l ä n s s ö d r a hushållningssällskap anser (jfr. sid. 28) att vissa delar av dess fastlandsområde i första hand böra representeras. Öland sättes i andra rummet. Ölands kungsgård anses erbjuda goda betingelser som försöksgård. Institutioner för jordbruksforskning saknas. Kommittén. Då mosskulturföreningen icke har någon filialstation inom detta område böra om möjligt även mossjordarna vara väl representerade på försöksgården. Gotland omfattar 66 % av åkerarealen. Av jordmånskartorna att döma borde man dessutom ha något större utsikt att finna till försöksgård lämplig egendom på Gotland än på Öland. Det synes därför vara lämpligast, att eventuell försöksgård förlägges till Gotland. 5. Ö s t g ö t a s l ä t t e n utgör Östergötlands viktigaste jordbruksområde. En utefter Bråvikens norra strand och Motala älv gående skarpt markerad förkastningslinje skiljer denna slättbygd från Östergötlands norra skogsbygd, (jfr. sid. 38) som utgör ett starkt kuperat urbergsmoränområde. Mot söder

blir terrängen så småningom alltmer kuperad. Slättbygden övergår utan skarpare skiljelinjer i Sydsvenska höglandet. Åkerarealen utgör 1,665, ängsarealen 127 kvkm. Jordmåns förhållanden. 4,4 % av åkerarealen faller inom urbergsmorän, 16,1 % inom områden med moränlera eller lerig moränjord, 47,6 % inom lerslätter, 24,8 % inom mera kuperade områden med lerjordskaraktär, 1,2 % inom lättlers- och 5,9 % inom sandjordsområden. Den för lermoränen karaktäristiska jordmånen utgöres av en kalkrik, av silurmorän bildad, mycket bördig lera. Lermoränen upptar östgötaslättens västra del (västerslätt), med östgränsen ungefär vid Stångån eller sjön Roxen. Hit kan också räknas den ur jordbrukssynpunkt närstående Vångedalen. Östgötaslättens centrala och östliga partier (Linköpingsslätten) och Vikbolandet upptagas av kalkfattiga styva leror med en mot väster och söder avtagande kalkhalt. I de östra delarna, d. v. s. Vikbolandet, äro de styva lerorna ofta, framför allt där terrängen är mera plan, överlagrade med lättare svämleror. Jordmånen inom de delar av området, som karaktäriseras av moränkullar och urbergshällar med mellanliggande lersänkor, utgöres huvudsakligen av glaciala styva leror av samma karaktär som lerorna å Linköpingsslätten eller Vikbolandet. De delar av Östgötaslätten, som upptagas av styva, kalkfattiga, men av svämbildningar mer eller mindre modifierade leror, skulle således tillsammans omfatta mer än 72 % av områdets åkerareal. Åkerjordens användning. Östgötaslätten är en utpräglad storgodsbygd. Vad jordbrukets ståndpunkt angår är sockerbetsodlingen (0,7 %) anmärkningsvärd såsom exponent för östgötaslättens gynnsamma naturbetingelser. Höstsäden upptar c:a 15 % av åkern och trädan ungefär lika stor del. Odlingen av baljväxter till mogen skörd är jämförelsevis stor (2,3 % ) . Vallarealen upptar c:a 25 %. De jordbruksstatistiska uppgifterna ge inalles bilden av ett högt uppdrivet jordbruk. Östergötlands västerslätt torde i själva verket i fråga om jordbrukets ståndpunkt fullt kunna mäta sig med Skånes lermoränområden. Jordbruket inom de östra delarna arbetar under ogynnsammare förhållanden. Där har alltså en försöksgård större uppgift att fylla. Försöksuppgifter. Av de av hushållningssällskapet omnämnda mera speciella uppgifterna må nämnas försök angående jordens bearbetning och torrläggning samt angående betesmarkernas tillgodogörande. Föreslagna egendomar. Östergötlands läns hushållningssällskap anser att länets slättbygd i första hand bör representeras genom försöksgård, samt att denna bör förläggas till den ekonomiskt mera betydande och från jordbrukssynpunkt ej fullt så högt stående östra delen. Följande egendomar hava föreslagits i här nedan upptagen ordning: Köpetorp kronodomän, S:t Lars församling, Linköpings stad, 2 km. från

33 Linköping, 75,81 ha, därav åker 55,45 ha, lermylla (dungjord), f. n. i god hävd, arrendeledig år 1930, med ekonomibyggnader f. n. i mycket dåligt skick; Strömsbro kronodomän i Bankekinds socken, Bankekinds härad, 14 km. från Linköping, 5 km. från Vårdsbergs järnvägsstation, 160 ha, därav c:a 120 ha åker, bestående av lermylla, delvis s. k. dungjord, delvis mullfattigare lerjord, ganska typisk för östra och mellersta delarna av Östergötlands slättbygd, i rätt god hävd, arrendeledig år 1928, med ekonomibyggnaderna i gott skick; Vallaslättens kronodomän i Appuna socken, Göstrings härad, 9 km. från Skeninge invid Vallaslättens anhalt å Väderstad—Skeninge—Bränninge-banan, 108 ha, därav c:a 106 ha åker, bestående av kalkrik, godartad moränlera, ganska typisk för västra slättens jordbruksbygd, i god hävd, arrendeledig år 1930, med ekonomibyggnaderna i gott skick; Vistena kronodomän i Allhelgona socken, Göstrings härad, 3 km. från Skeninge, 98,3 ha, därav 69 ha åker, delvis ler-, delvis sandmylla i god hävd, arrendeledig år 1929, med ekonomibyggnaderna i gott stånd; samt Brestorp i Bjälbo socken, Göstrings härad, invid Bjälbo järnvägsstation, 6 km. från Skeninge, 94,76 ha, därav 86 ha åker i god hävd, med ganska omväxlande jordmån från moränlera till lätt sandjord, och ekonomibyggnaderna i mycket gott stånd. Äges av godsägaren Axel Henricsons stärbhus och blir arrendeledig något av de närmaste åren. Institutioner för jordbruksforskning. Svalöv har en till Linköping förlagd filialstation. Kommittén anser i likhet med hushållningssällskapet, att en för Östergötland avsedd försöksgård torde göra största nyttan, om den förlägges till östgötaslättens östra partier, lämpligast Linköpingsslätten, såsom representant speciellt för de styva, kalkfattiga lerorna.» 6. V ä s t r a S v e r i g e s s l ä t t b y g d e r . Under denna rubrik sammanför H Ö I J E R kustslätten av Hallands län, Göteborgs och Bohus läns kustland, slättbygderna i Älvsborgs och Skaraborgs län (inklusive Falbygden) samt i Värmlands län. Åkerarealen utgör 6,581, ängsarealen 393 kvkm. Jordmånsförhållanden. 4,0 % av åkerarealen ligger inom silurmorän, 9,2 % inom urbergsmorän, 22,4 % inom sandjordsområden, 12,5 % tillhör lättlerslätten och 11 % mera kuperade områden med övervägande lättlersjord, 21,8 % slättbygder och 18,3 % urbergsterränger med övervägande styvare leror i dalsänkorna. Åkerjordens användning. Havren upptager 28, rågen 10 och vallarna 35 % av åkerarealen. Vete och rotfruktsodlingen spelar däremot förhållandevis liten roll, 2,i, resp. 5,4 % av åkerarealen. Jordbruket är således betydligt mindre intensivt än i de närmast jämförliga områdena, Östergötlands och 3

34 Skånes slättbygder. Att vallodlingen fått så stor omfattning får emellertid delvis tillskrivas klimatförhållandena. Den relativt rikliga nederbörden bör ju givetvis befordra vallväxtodlingen. Underområden under Västra Sveriges slättbygder. 40 % av områdets åkerareal tillhör regioner med styva leror, 24 % regioner med lättleror och 23 % sandjordsområden. Ingen av de primära jordmånstyperna är således absolut dominerande. Vid närmare studium av jordmånskartorna finner man emellertid, att området låter sig uppdelas i tre huvudpartier representerande var sin av områdets ovan nämnda tre primära jordmånstyper: i sydväst sandjordsområden, i nordväst lättlersområden, i nordost och öster lerjordsområden. Vid diskussionen om försöksgårdens förläggning måste dessa områden tydligen behandlas vart och ett för sig. Givetvis måste det anses lämpligast, om man därvid fortfarande kan följa H Ö I J E R S indelningar. Så har också gjorts, trots de avtrubbningar i frågeställning detta innebär. De olika jordmånsområdena ha således lokaliserats i överenstämmelse med HÖIJERS underavdelningar av Västra Sveriges slättbygder. Sandjordsområdena få representeras av Hallands slättbygd, lättlersområdena av Älvsborgs och Värmlands läns slättbygder, de styva lerorna av Skaraborgs läns slättbygd samt Falbygden. Återstår så Göteborgs och Bohus läns kustdel, som i jordmånsavseende torde stå Skaraborgs läns slättbygd närmast. a. H a l l a n d s k u s t s l ä t t . Åkerarealen 1,085, ängsarealen 53 kvkm. Jordmånsförhållanden. Kustslätten är bildad av mäktiga glaciala, i regel kalkrika leror, som inom större delen av området äro överlagrade med sand, vilken utgör den för området karaktäristiska jordmånen. Närmast kusten har sanden ofta flygsandskaraktär. Inom vissa, tämligen begränsade områden går leran upp i dagen och bildar åkerjorden. På grund av den lätta åtkomsten av kalkrik lera, har märgling praktiserats i stor utsträckning. 63 % av åkerarealen ligger inom sandjordsområden, 3,7 % inom urberg och urbergsmorän, 16,6 inom lerslätts- och 16,8 inom mera kuperade områden med lerjordar. Områdets sandjordskaraktär är i hög grad mildrad genom de gynnsamma nederbördsförhållandena. Åkerjordens användning. Rågen upptar 12,7, höstvetet endast 1,« %, vårvete 3,8 %, havren 24,9 % och baljväxter till mogen skörd 0,6 %. Potatisodlingen omfattar 5,o, sockerbetsodlingen l,o, samtliga rotfrukter 10,i, vallarna 29,9 och trädan ungefär 5 % av åkern. Försöksuppgifter. Bland mera speciella av hushållningssällskapet omnämnda uppgifter må nämnas bearbetningsförsök. Föreslagna egendomar. H a l l a n d s l ä n s hushållningssällskap anser, som förut (jfr. sid. 29) är nämnt, att länets skogsbygdsområde icke har tillräckligt stor betydelse, för att en försöksgård där skulle vara motiverad.

35 Däremot förordas upprättandet av försöksgård för kustlandet. Som lämplig egendom angives kronoegendomen Lynga i Skrea s:n med 133 ha åker bestående av lermylla, mylla på sandbotten och sandmylla. Institutioner för jordbruksforskning saknas. Kommittén. Hallands kustslätt är i sina mest representativa delar ett sandslättsområde, vars sandjordskaraktär emellertid mildras genom den förhållandevis rikliga nederbörden. En för området avsedd försöksgård bör i första hand representera sandjordstypen. Lämpligt är, om den, som fallet är med den av hushållningssällskapet föreslagna egendomen, har ett inom området centralt läge. b . Ä l v s b o r g s o c h V ä r m l a n d s l ä n s s l ä t t b y g d e r . Åkerarealen 1,950, ängsarealen 117 kvkm. Jordmånsförhållanden. Inom urberg och urbergsmorän ligger 9,9 % av åkerarealen, 15,9 % faller inom sandjordsområden, 19,3 % inom lättlersslätter och 37,3 % inom mera kuperade områden med lättlersjord, 4,1, resp. 13,5 % av åkern ligger inom slätter, respektive mera kuperade områden med övervägande styva lerjordar. Områdets mest karaktäristiska jordmånstyp utgöres således av lättleror (c:a 57 % ) . Dessa äro i regel kalkfattiga, mjäliga och lätt igenflytande. Lerfält av denna typ äro helt vanliga utefter älvarna och sjöarna i Dalsland och det inre Värmland. Dalboslätten utgör ett större (340 kvkm. åker) sammanhängande lättlersområde. Här är leran visserligen icke fullt så mjälig, som längre västerut, men avdikningen är likväl förenad med stora svårigheter, då dikena lätt flyta igen och det dessutom på grund av slättens plana beskaffenhet är svårt att få tillräckligt fall. Värmlands kuststräckor karaktäriseras av styva glaciala leror, som emellertid i regel äro överlagrade med postglaciala leror och Vänerleror. Dessa äro i regel sandblandade och därför mera lättbrukade. Inom den mellan Dalslandsgränsen och Norsälven liggande västra delen av Värmlands kustbälte äro lerorna mycket mullfattiga och därför mera svårbrukade; inom östra delen är mullhalten däremot god. Utefter Klarälvens nedre lopp sträcker sig ett älvsandsområde. Till detta område har även inräknats det av sand- och lerartade svämbildningar karaktäriserade Viskadalsområdet, som tillhör Älvsborgs läns södra hushållningssällskap. Vissa delar av Älvsborgs läns norra hushållningssällskap, såsom t. ex. Rommeleslätten och dit hörande partier av Tunhemsslätterna, upptagas av styvare leror och höra således mera till Skaraborgsslätten. Åkerjordens användning. Höstvete upptar 1,7, höstråg 9,7, vårvete 1,0 och havre 29,3 % av arealen. Baljväxter till mogen skörd 0,5, vallarna 39,1 och trädan 10,2 %. Potatis 2,5 och samtliga rotfrukter 3,5 %. Försöksuppgifter. Avdikningsförsök (vilkas betydelse särskilt starkt

36 framhållits), försök angående jordens bearbetning, försök med olika växtföljder och olika bärgningsmetoder. Föreslagna egendomar. Ä l v s b o r g s l ä n s n o r r a hushållningssällskap, som särskilt betonat behovet av dräneringsförsök, anser, att en för dess verksamhetsområde avsedd försöksgård bör förläggas till Dalsland. Följande egendomar uppgivas vara lämpliga som försöksgårdar: Eckerud i Erikstads s:n, 93 ha åker, 2 ha äng, 14 ha betesmark, Stommen n : r 1 i Järna sn, 105 ha åker, 6 ha äng. Dessa båda äro belägna i Dalsland. Vidare Hullsjö nr 1 i Gårdshems s:n, 42 ha åker, 10 ha äng, belägen inom västgötaområdet. Denna egendom torde dock snarare representera västgötaslättens styva leror. V ä r m l a n d s l ä n . För älvsandsregionerna föreslås Kärne gård i Grava s:n, 170 ha åker, 55 ha äng; för det östra mullrikare området Västra Hav i Varnum, 32,5 ha åker, 0,6 ha äng och för det mullfattiga västra kustbältet södra Östbro, 72,8 ha åker, 7,0 ha äng. Alla dessa gårdar äro kronoegendomar. Institutioner för jordbruksforskning. Vid Vargön i Älvsborgs län finnes ett under centralanstaltens ledning stående fast försöksfält för utrönande av grundvattenståndets inverkan på vegetationen. Vid Varpnäs lantbruksskola i Värmland finnes en Svalövsfilial. Skolan utgör även en av centralanstaltens s. k. fasta försöksstationer. Kommittén. En för detta område avsedd försöksgård bör i första rummet representera områdets lättlersjordar. Försöksgården torde lämpligen förläggas till Dalboslätten. c. S k a r a b o r g s l ä n s s l ä t t b y g d inklusive F a l b y g d e n . Dessa områden upptaga de västliga och centrala delarna av Skaraborgs län, omfattande mer än 78 % av dess åkerareal. Åkerareal 2,641, ängsareal 124 kvkm. Jordmånsförhållanden. Inom urbergsmorän och liknande jordartsområden falla 13,4 %, inom sandjordsområden 16,6 och inom lättlersområden 7,5 % av åkerarealen. 52,2 % falla inom lerjordsområden och 10,0 inom lermoränområdena. Dessa sistnämnda, som hava sitt egentliga utbredningsområde i Falbygden, leda sitt ursprung från silurbildningar. De karaktäriseras av en mycket fruktbar kalkrik sand- och grusuppblandad lera, vanligen med god mullhalt. Jordmånen inom lättlersområdena (slätterna öster om Skövde och invid Viken) utgöres av "backlera" eller "fimma", en lätt igenslammande, tät, gråvit mjällera, som icke åtnjuter särdeles stort anseende som åkerjord. De för denna del av Västergötland mest karaktäristiska jordbruksbygderna äro emellertid lerslätter. En styv och till skillnad från Falköpingsbygden kalkfattig lera bildar underlaget. Särskilt Vadsbopartiet är allmänt bekant för sin egendomliga, mycket svårbrukade och svårdränerade jord, en styv men likväl lätt sammanflytande glacial lera. Mestadels har

37 glaciallerans från jordbrukssynpunkt mindre fördelaktiga egenskaper emellertid mildrats genom överlagrande lättare postglaciala leror och genom mullbildningar. Lerområdena utgöra därför i allmänhet mycket bördiga jordbruksbygder (Vara, Tunhems och Salstaslätterna). Av lerområdenas åkerareal tillhör 87 % lerslättsområden, resten mera kuperade områden med en jordmån, bestående huvudsakligen av styva leror. Åkerjordens användning. Trots områdets lerslättskaraktär upptar höstvetet endast 3,0 % av åkern. Rågen upptar 10,1, havren 27,9 och baljväxter till mogen skörd 1,0. Potatisen upptar 2,0, samtliga rotfrukter 3,9 %. Slätter- och betesvallarna 35,1 och trädan 10,3 %. Försöksuppgifter. Skaraborgs läns hushållningssällskap har icke ansett sig böra ingå på denna fråga. Föreslagna egendomar, se kommitténs förslag sid. 51. Institutioner för jordbruksforskning. CentralanstaJten har vid Hagestad pr Väring ett fastliggande täckdikningsfält samt en s. k. fast försöksstation vid Klagstorp lantbruksskola. Svalövsfilial finnes i Skara. Kommittén. En för detta område avsedd försöksgård bör förläggas till Vadsbo- eller Varaslätten, det förra alternativet, om man fäster huvudvikten vid undersökningar över den i Västergötland förekommande synnerligen svårbrukade lertypen, det senare, om man önskar en för området i dess helhet representativ gård. d. G ö t e b o r g s o c h B o h u s l ä n s k u s t l a n d . Åkerareal 905, ängsareal 99 kvkm. Jordmånsförhållanden. 2,3 % av åkerarealen faller inom urbergsmorän, 6,7 % inom sand- och 27,5 % inom lättlersområden. 63,5 % tillhör områden med övervägande lerkaraktär. I jordmånsavseende torde Bohuslän således närmast ansluta sig till Västergötlands lerjordsområden, speciellt den mera mullhaltiga typen. De stora lerslätterna, som voro så karaktäristiska för Skaraborgs län saknas emellertid. Lerfälten äro här bundna till de trånga dalgångar, som skära höglandet i två huvudriktningar. I skärningspunkterna mellan de båda dalsystemen kunna de visserligen få en något större omfattning. Även där är det emellertid endast fråga om så små arealer, att man icke kan tala om någon slättbygd i egentlig mening. Inom områdets södra del utgöres jordmånen av en styv, men något kalkhaltig glacial lera. I den norra delen är den glaciala leran av en mera mjälig typ. Vanligen är glacialleran emellertid överlagrad av postglaciala leror, havssand eller svämsand och svämleror. Åkerjordens användning. Höstvete upptar 1,6, höstråg 8,5, havre 30,2 och baljväxter till mogen skörd 3,1 % av arealen. Potatis 6,4, samtliga rotfrukter 8,1, vallar 29,2 och träda 7,1 %.

38 Försöksuppgifter. Dräneringsförsök, försök angående ogräsens bekämpande samt angående den naturliga gödselns tillvaratagande. Föreslagna egendomar. Hushållningssällskapet anser att områdets kustdel i första hand bör representeras. Egendomen Halleby i Jörlanda s:n uppgives vara synnerligen lämplig som försöksgård. Arealen utgör 135 ha, varav 83 ha åker och 2 ha ängsmark. Åkern ej dränerad. Sällskapet anser, att en försöksgård skulle bliva av mycket stort gagn. Större, på jordbruksområdet ledande gårdar saknas, under det att de naturliga förutsättningarna och avsättningsförhållandena äro mycket gynnsamma. Institutioner för jordbruksförsök. Dingle lantbruksskola utgör en av centralanstaltens s. k. fasta försöksstationer. Kommittén. Detta område torde måhända för sitt jordbruk kunna draga nytta av erfarenheterna från försöksgårdar i Älvsborgs och speciellt i Skaraborgs län. 7. S ö d r a B e r g s l a g e n . Hit inräknar H Ö I J E R vissa mera oländiga, till stor del av urbergsmorän bestående delar av Östergötland (norra skogsbygden) av Skaraborgs län (nordöstra skogsbygden) och av Örebro län (södra skogsbygden). Åkerareal 703 kvkm., ängsareal 132 kvkm. Jordmånsförhållanden. 46,5 % av åkerarealen ligger inom urbergsmorän, 18,5 % tillhör sandjordsområden, 11,8 % lättlers- och 23,2 % lerjordsområden. Åkerjordens användning. Uppgifterna häröver sammanfalla i det närmaste med de för västra Sveriges slättbygder gällande. Försöksuppgifter och föreslagna egendomar. Områdets sammanlagda åkerareal är, som ovan anförts, långt ifrån obetydlig. De omkringliggande slättbygderna representera dock så mycket större intressen, att hithörande hushållningssällskap anse, att dessa i första hand böra bliva representerade. Härtill bidrager nog också den omständigheten, att jordbruksbygderna inom Södra Bergslagen äro relativt små och mycket splittrade samt att det här liksom överallt, där det gäller urbergsmorän, är svårt att fixera, vilken jordmånstyp som är den karaktäristiska och svårt att finna som försöksgård lämplig egendom. Ö r e b r o l ä n s hushållningssällskap upptager emellertid i sin plan för organisationen av länets fasta försöksverksamhet försök även inom detta område, nämligen en till sandjordarna inom Skyllbergs bruk förlagd annexstation. Institutioner för jordbruksforskning saknas. Kommittén anser sig på grund av ovan omnämnda förhållanden icke kunna förutsätta någon försöksgård för detta område. 8. Mälar- o c h H j ä l m a r b y g d e n . Hit inräknas Stockholms län och stad,

39 Södermanlands, Uppsala län samt de till Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län hörande slättbygderna. Åkerareal 7,984, ängsareal 755 kvkm. Jordmånsförhållanden. Den inom Kopparbergs län fallande delen är icke geologiskt karterad. För den återstående huvuddelen av området, omfattande 94 % av dess totala åkerareal, har följande jordmånsfördelning funnits: 6,7 % av åkern faller inom urbergsområden, 5,7 % inom sandjordsoch 16,4 % inom lättlersområden, 70,5 % tillhöra områden med mera styva leror inom slättbygder (16,6 %) eller inom kuperade områden med leror i dalsänkorna (53,9 %). Både den styva leran och den lättare, sand- eller mullblandade leran äro väl företrädda med vidsträckta sammanhängande fält. Tillsammans upptaga lerorna mer än 87 % av åkerarealen. Områdets centrum, Uppsala läns södra och centrala partier samt Västmanlands läns östra del upptagas av vidsträckta slätter av kalkhaltig styv lera. Underlaget utgöres av en kalkrik, mycket svårbrukad varvig märgel, som dock i regel är täckt med tunnare lager av mera lättbrukade postglaciala leror. De mera betydande av dessa lerområden upptaga tillsammans 1,171 kvkm. åker. I Stockholms län är terrängen i regel rätt kuperad, men dalarna upptagas av lerfält av huvudsakligen samma natur som Uppsalaslättens lerområden. Även Södermanlands nordöstra del måste från jordmånssynpunkt hänföras till Upplandslerornas område. Emot söder och väster blir kalkhalten allt lägre. I länets mera perifera partier är jordmånen dock fortfarande bördig. Däremot är leran inom det centrala partiet mera hård och kärv med åkrarna inklämda mellan skogsbackar. Vinterklimatet är dessutom här ganska hårt. Områdets västra partier upptagas av leror av rätt skiljaktig beskaffenhet, lättbrukade, mjäliga, delvis rätt mullrika glaciala och postglaciala leror. Hit kan föras Närkesslätten, sydvästra delen av Västmanland och Dalarnas sydöstra partier, vars gränser i väster, nordväst och norr gå över Ludvika, resp. Borlänge och Falun. Lättlersslätterna utbreda sig delvis över kambrosiluriskt område (Närke). Kalkhalten är likväl frånsett vissa smärre partier låg. I detta fall är det nämligen de djupare liggande sandstenslagren och icke — såsom i Östergötland — silurens kalk- och skifferlager, som lämnat utgångsmaterialet. Särskilt i Hjälmarområdet ha svämlerorna stor utsträckning och i Kvismar dalen torv och gyttja. Hit skulle man från jordbrukssynpunkt även kunna räkna nordvästra delarna av Södermanland samt vissa partier av det redan behandlade området, Södra Bergslagen. Närstående jordmånstyper förekomma dessutom inom det till Sydsveriges slättbygder inräknade östra Vänersområdet. Åkerjordens användning. Detta naturliga jordbruksområde utgör en utpräglad storgårdsbygd. Veteodlingen är förhållandevis utsträckt (4 % ) , trädan upptager i det närmaste samma areal som höstsäden (12 % ) , rotfrukts-

40 odlingen är rätt litet utbredd (c:a 4 % ) , vallodlingen däremot utsträckt (c:a 37 %). Baljväxter till moget frö odlas i större utsträckning ä n inom något annat jordbruksområde (2,4 %). Försöksuppgifter. Täckdiknings-, bevattnings- och jordbearbetningsförsök, försök med olika växtföljder, med betesvallar och med kalkning, med olika arbetsmetoder och med olika bärgningsmefoder, försök med utsträckt baljväxtodling och med olika metoder för ogräsets bekämpande. Försök angående kreatursgödselns beväring och användning, angående gröngödsling och andra jordförbättringsmedel. Föreslagna egendomar. S t o c k h o l m s l ä n s hushållningssällskap anser, att den södra delen av dess område skulle kunna representeras genom en till Berga lantbruksskola förlagd försöksinstitution, medan man för den norra delen skulle kunna tillämpa erfarenheterna från en till Ultuna eller annan egendom i Uppsala län förlagd försöksgård. U p p s a l a l ä n s hushållningssällskap anser, att den nordliga delen, där de förhärskande jordslagen utgöras av sand- och klapperstensjordar, ha betydligt mindre betydelse än lerjordsområdena i länets mellersta och södra delar, vilka således i första hand böra representeras. Man anser, att förutsättningarna för åsyftad försöksverksamhet kan åvägabringas på Ultuna egendom. S ö d e r m a n l a n d s l ä n framhåller att det centrala, av mycket styva och mullfattiga leror karaktäriserade partiet (Villåttinge härad m. m.) i första hand bör bliva representerat. Som lämpliga försöksgårdar anföras Vänga i Björnlunda s:n, 75 ha, Dagöholm i Lerbo s:n, 154 ha, Tyrö i Sköldinge s:n, 82 ha, Stenhammar i Flen s:n, 107 ha. För det bördiga södra partiet (Nyköpingstrakten, Lundadalen m. m.) anföres Rällinge i Lunda s:n, 100 ha, och Väderbrunn i Bergshammar s:n, 172 ha. För de nordvästra partierna, som emellertid kunna representeras genom försöksgård i Närke, föreslår man Lindberga i Österåker s:n, 91 ha, och Vidåker i V. Vingåker s:n, 76 ha. För det nordöstra området, som dock kan representeras genom till annat landskap hörande men inom Mälardalen liggande försöksgård, anföras Berga i Tumbo s:n, 124 ha, Norrby i Åkers s:n, 51 ha, och Eskilstuna kungsladugård, 93 ha. V ä s t m a n l a n d s l ä n s hushållningssällskap anser, att jordbruket inom dess bergs- och skogsbygd är av rätt liten betydelse, jämfört med den rena jordbruksbygdens (lerområdenas) jordbruk, som därför i första hand bör representeras. Som lämplig gård föreslås (med vissa förbehåll) Johannisbergs kronoegendom pr Västerås, 220 h a åker. Ö r e b r o l ä n s hushållningssällskap föreslår ett system av fasta försöksgårdar och annex, varigenom samtliga inom länet förekommande jordmånstyper skulle kunna bliva representerade. Huvudstationen skulle förläggas till länets södra slättbygd. Såsom härför lämpliga anföras kronoegendomen Anstå by n:r 3, kallad Aspholmen, 45 ha åker (mullrik lättlera), 30 ha skogsmark, med annex å Kvismarfältet i Askers s:n, 25 ha åker, 25 ha betesmark

41 (torvdy) eller vissa hemmansdelar i Kahlsta by, 85 ha åker och 50 ha mosse. Ett annex föreslås för den tyngre lerjorden vid Fänninge eller Stensta inom Fellingsbro härad, ett annex i bergslagen, nämligen hemmanet Lund invid Kopparbergs köping, ett för sandjordsområdet i länets södra del (jfr. sid. 38). K o p p a r b e r g s l ä n s hushållningssällskap anser, att den sydöstra delen av dess verksamhetsområde i första hand bör representeras genom försöksgård. Alla av sällskapet föreslagna egendomar falla också inom detta område. De äro: Vassbo, som äges av hushållningssällskapet, 325 ha med 105 ha åker, 71 ha hagmark, kronoegendomen Mesta n:r 1, Folkärna s:n, 50 ha åker, 67 ha äng samt vissa kronojordar i närheten av Näs Kungsgård, Husby s:n, med en areal av 50 ä 100 ha. Institutioner för jordbruksforskning. Vid Ultuna lantbruksinstitut har sedan lång tid tillbaka växtodlings- och gödslingsförsök blivit utförda. Vid Ultuna egendom finnes en Svalövsfilial förlagd. Centralanstalten har s. k. fasta försöksstationer vid Ulfhäll (Södermanland) samt Tomta (Västmanland) lantbruksskolor och vid Fellingsbro lantmannaskola i Närke. Vid Målhammar egendom i Västmanland pågår ett under centralanstaltens ledning stående flerårigt försök med åkerbevattning. Kommittén. Detta område, Mälar- och Hjälmarbygden, bör med hänsyn till den förhärskande jordmånen uppdelas i två huvudpartier, en östlig del, som karaktäriseras av styva, övervägande kalkhaltiga leror, en västlig av kalkfattiga, mjäliga och ofta mullrika lättleror. Båda områdena äro väl företrädda genom vidsträckta slättbygder med den för området karaktäristiska jordmånstypen. Båda områdena äro av den ekonomiska betydelse, att en försöksgård kan anses vara väl motiverad. E n för de styva lerorna avsedd försöksgård torde lämpligast förläggas till Upplands eller Västmanlands stora lerslätter (Uppsala—Enköpings-slätterna), en för lättlerorna avsedd försöksgård åter till Närkesslätten eller sydöstra Västmanland. (Se sid. 60.) 9. N o r r a B e r g s l a g e n . Hit räknar H Ö I J E R de i det föregående omnämnda bergs- och skogsbygderna av Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och Västmanlands län samt större delen av Kopparbergs län. Åkerareal 2,582, ängsareal 1,162 kvkm. Jordmånsförhållanden. För hithörande delar av Värmlands och Kopparbergs län har geologisk kartering icke blivit genomförd. För återstående partier, tillsammans omfattande 1,050 kvkm. åker, är jordmånsfördelningen följande: urbergsmorän och närstående jordartsområden 47,6 %, sandjordar 10,8, lättlersområden 41,6 %, varav 6,5 % har slättbygdskaraktär. Större delen av området ligger således inom urbergsmorän och mjällersområden. Åkerjorden inom moränen karaktäriseras av i regel kalkfattiga sand- och mjällersavlagringar. Torv- och mossmarker ha här stor utbred-

42 ning. Det i Kopparbergs län liggande området kring Siljan och trakten omkring Orsa, Ore och Skattungssjöarna ligga på siluriskt område och upptages därför av mera leriga och kalkhaltiga jordar. Åkerjordens användning. Områdets geografiska läge, dess karaktär av övergångsled mellan Norrland och Mellansverige återspeglas i siffrorna för åkerjordens användning. Trots den rikliga tillgången på naturlig äng är en stor del av åkern utlagd i vall. Höstvetearealen upptager endast 1,1 %. Å andra sidan odlas höstråg (8,5 %) i mycket större utsträckning än i Norrland. De nordliga delarna av området uppvisa helt naturligt ännu större överensstämmelse med Norrland. H Ö I J E R fäster särskilt uppmärksamheten vid förhållandena i Kopparbergs läns mellanbygd, där vallarna upptaga nära 50 %, medan höstsädesodlingen gått ned till 6,3 % och kornet vunnit starkt i terräng på havrens bekostnad. Föreslagna egendomar. Inom detta område äro sex olika län representerade. Ifrågavarande partier utgöra emellertid genomgående länens från jordbrukssynpunkt åtminstone vad kvaliteten angår minst betydande delar. Skogsskötseln och bergsbruket tilldrager sig inom detta område största uppmärksamheten, och jordbruket betraktas ofta mera som en binäring. Denna omständighet har, alldeles som fallet var ifråga om södra bergslagen, medfört att detta vidsträckta område i hushållningssällskapens förslag lämnats så gott som orepresenterat. En av de av Värmlands län föreslagna egendomarna ligger dock inom detta område, Gata egendom i Arvika landsförsamling, 55,6 ha åker, 4,7 ha äng. Något annorlunda måste saken givetvis ställa sig för detta områdes speciella jordbruksintressenter. Deras åsikter komma till uttryck i en till kommittén från U d d e h o l m s b r u k s b o l a g inkommen skrivelse, som i detta sammanhang är av stort intresse. Man visar där fullt klar uppfattning av de svårigheter jordbruket inom detta område har att kämpa mot, det hårda klimatet, den magra och svårbrukade jorden och det glesa bebyggandet, svårigheter, som medfört att jordbruket icke uppnått den ståndpunkt det intager i angränsande slättbygder. På grund av antydda skiljaktigheter med avseende på jordbrukets naturliga förutsättningar torde skogsbygdsområdet knappast i någon större utsträckning kunna tillämpa erfarenheterna från försöksgård inom slättbygder. Då skogs- och bergsbygdsområdet inom sig hyser en högst avsevärd totalareal åker och äng måste en för området representativ försöksgård komma att få mycket stor betydelse. Bolaget ställer därför i utsikt att, för den händelse fast försöksgård kan komma till stånd inom Bergslagen, för detta ändamål upplåta en av sina egendomar. Institutioner för jordbruksforskning fattas. Kommittén. Med hänsyn till åker- och ängsarealens stora omfattning och de svåra förutsättningar, varunder jordbruket här arbetar, torde en för området avsedd försöksgård vara väl motiverad. Då större sammanhän-

43 gande jordbruksbygder saknas, är man rätt obunden med avseende på gårdens placering. Ekonomiska hänsyn torde mer än eljest kunna tagas i beaktande. Uddeholmsbolagets erbjudande förtjänar därför att tagas i övervägande. 10. N o r r l a n d s k u s t l a n d . Detta område benämnes i de agrogeologiska utredningarna "de marina lerornas och älvsedimentens region". Dess väst- och nordgräns skulle i överensstämmelse härmed gå efter marina gränsen, men denna fixering kan givetvis icke överallt så noga upprätthållas. Områdets utsträckning i öster till väster utgör endast 5—10 mil, i norr till söder däremot 70—80 mil. Från klimatologisk synpunkt rymmer det således stora motsättningar. Med avseende på jordmånen är det mera likartat. Dess mest betydande jordbruksbygder ha nämligen i stort sett likartad uppkomst och omfatta därför närbesläktade jordartstyper. Området sträcker sig över rätt kuperad terräng, som övertväras av älvdalarnas odlingsbygder. De högre belägna partierna utgöras av berggrunden eller täckas av mer eller mindre starkt omsorterat moränmaterial. Dalarna däremot äro täckta av sand- och leravlagringar. De odlade områdenas jordarter tillhöra i huvudsak mo- och mjälatypen. Inom området förekomma även styva leror (en glacial varvig lera), men dessa komma endast sällan i dagen. De äro vanligen överlagrade av postglaciala sediment. Kalkhalten är i regel mycket låg. Undantagen bildas av den i gränsområdena mot Uppland förekommande glaciala leran och av glaciala sediment i de från jämtlandssiluren kommande älvarnas övre dalgångar. Området har av H Ö I J E R uppdelats i två naturliga jordbruksområden, nedre och övre kustlandet. a. K u s t l a n d e t i n e d r e N o r r l a n d omfattar de inom kustlandsområdet liggande delarna av Gävleborgs och Västernorrlands län. Åkerarealen utgör 1,699, ängsarealen 769 kvkm. Jordmånsförhållanden. Då agrogeologisk kartering icke genomförts för Norrland, har jordmånsfördelningen icke kunnat beräknas. Jordarnas lerhalt synes emellertid tilltaga emot söder och emot kusten. I kustsocknarna av Gävleborgs län liar man varvig lera på några få decimeters djup under markytan. Även här är dock styv lera av Upplandstypen rätt sparsam. Jordmånen inom länets viktigare jordbruksbygder utgöres av bördiga, lättbrukade lättleror. Hit höra kustsocknarna från Hamringe till Gnarp samt inlandsområdena kring Storsjön och Dellensjöarna (södra delen), kring Ockelbo samt utefter Dalälven, Woxnan och Ljusnan. Sandjordsområdena synas inom Gävleborgs län i stor utsträckning vara bundna vid grusåsarna. Västernorrland intar med avseende på jordmån en mellanställning mellan Gävleborgs läns lättleror och Västerbottens läns mullhaltiga sandjordar. Ner emot kusten förekomma lerhaltiga jordar med hård leralv. Kustsock-

44 narnas, Ljungans och Ångermanälvens nedre dalgångar karaktäriseras av ler- och sandmjunor. Längre in i landet uppträda jäs- och backleror. Inom gränstrakterna uppemot skogsbygden utbreda sig vidsträckta lättuppodlade sandjordsområden. Inom hela detta område ha mossmarker stor utbredning och stor betydelse för jordbruket. Åkerjordens användning. Säd för mogen skörd upptar 30 % av arealen (höstråg 2, havre 13,5, korn 10,4 och blandsäd 3 % ) . Foderrotfrukterna uppta 0,6, potatis 4,3, vallarna mer än 60 %. Härtill kommer ängsmarkernas avkastning, vars totalvärde beräknas utgöra 20 % av åkerns. Försöksuppgifter. Jordförbättring genom dyjord e t c , jordbearbetning, avdikning, kalkning, ogräsets bekämpande, stallgödselns behandling och användning, försök med växtföljder, anläggning av betes- och slåttervallar. Utfodringsförsök med hemmaproducerat foder. Föreslagna egendomar. Enligt S v e r i g e s g e o l o g i s k a u n d e r s ö k n i n g (A. Gavelin) äro för området typiska bygder att finna inom Ljungans, Indalsälvens eller Ångermanälvens mera odlade områden. G ä v l e b o r g s l ä n nämner ett antal för länets kustdel representativa jordbruksbygder dock utan att närmare precisera, till vilken av dem en försöksgård bör förläggas. V ä s t e r n o r r l a n d s l ä n förordar Långseleområdet såsom i kommunikationsavseende mycket gynnsamt beläget och klimatologiskt sett mycket representativt för länets viktigaste odlingsområden. Egendom skulle i så fall förvärvas å till Forsse gård hörande jord, å Långsele prästbol eller å ett av tre mindre bolagshemman bestående område hörande till Nässe by. Institutioner för jordbruksforskning. Svalövsfilial finnes vid Holm i Västernorrland. Centralanstalten har s. k. fasta försöksstationer vid Nordviks lantbruksskola pr Nyadal och Västerbergs lantmannaskola pr Storvik. Kommittén finner, att områdets jordmåns- och klimatförhållanden äro så specifika och att det inom området bedrivna jorbruket har så stor nationalekonomisk betydelse, att en försöksgård är väl motiverad. Då det synes ovisst, huruvida man för den närmaste framtiden kan påräkna mer än en försöksgård för Norrland, torde det vara lämpligt, att eventuell försöksgård förlägges till områdets norra och mera inåt landet belägna delar. Den av Västernorrlands läns hushållningssällskap föreslagna Långselebygden synes därför utgöra lämplig förläggningsort. (Se kommitténs förslag sid. 57.) b. K u s t l a n d e t i ö v r e N o r r l a n d omfattar de inom kustlandsområdet liggande delarna av Västerbottens och Norrbottens län. Åkerareal 607, ängsareal 673 kvkm. Jordmåns förhållanden. Jordmånen utgöres företrädesvis av sandjordar och lättleror, de senare bäst representerade i området mellan Ume- och Vindelälvarna, trakten av Bygdeträsk och Burträsk, områdena norr om

45 Skellefteå samt mellan och utefter Byske- och Åbyälvarna. Myrmarkerna ha även inom detta område mycket stor betydelse som odlings jordar. Åkerjordens användning. Den från de naturliga ängarna vunna avkastningen beräknas motsvara nära 50 % av åkerns avkastning. Det oaktat intages 73 % av åkerarealen av vall. Till produktion av mogen säd användes endast 20 % av åkern eller närmare bestämt 14 % för korn, 1 % för råg och resten för havre och bladsäd. Odlingen av foderrotfrukter utgör en ren obetydlighet, knappa 0,4 %. Försöksuppgifter. Norrbottens län har sedan lång tid tillbaka sin egen försöksverksamhet. Utredningen är därför med avseende på detta och följande partier begränsad till Västerbottens län, vars hushållningssällskap framlägger följande önskemål: försök ang. torrläggning och bevattning, jordförbättring, kalkning och gröngödsling, vall- och betesförsök samt försök med olika trädgårdsväxter. Föreslagna egendomar Enligt S v e r i g e s g e o l o g i s k a u n d e r s ö k n i n g (A. Gavelin) utgöra Umeå-Vännäs och Skellefteå-Kågebygderna för denna del av kustlandet typiska, inom sig rätt enhetliga områden, där för försöksändamål lämpliga egendomar säkerligen lätt skulle stå att få. V ä s t e r b o t t e n s l ä n s hushållningssällskap anser, att Böle boställe nära Umeå utgör en lämplig för kustlandet representativ gård. Sällskapet framhåller emellertid att länets inre delar, dess skogsbygd i första hand, bör bliva representerad (jfr. Norrlands mellanbygd). Institutioner för jordbruksforskning. Inom Norrbottens län finnes kemiskväxtbiologiska anstalten i Luleå med två försöksgårdar, den ena i Sunderbyn för fastmarksförsök, den andra i Alträsk för myrjordsförsök. Inom samma län ligger även en Svalövsfilial nära Piteå. Inom Västerbottens län har centralanstalten s. k. fasta försöksstationer vid Brattby lantbruksskola pr Spöland och Degerfors lantmannaskola pr Vindeln. Kommittén. För områdets södra delar torde den för Västernorrland föreslagna försöksgården (i Långseletrakten) bliva av stor betydelse, medan de norra delarna i rätt stor utsträckning kunna draga nytta av de vid Norrbottens läns försöksgårdar gjorda erfarenheterna. Med hänsyn till jordbruksnäringens stora betydelse inom området och jordbrukets säregna karaktär anser kommittén likväl, att en försöksgård för Västerbottens läns fastmarksj ordar bör upprättas, så snart förhållandena det medgiva. 11. N o r r l ä n d s k a m e l l a n b y g d e n omfattar området mellan kustlandet och fjällbygden, resp. Jämtland. Åkerareal 607 kvkm, ängsareal 673 kvkm. Jordmånsförhållanden. Till detta område sammanför HÖIJER de inre, i öster av marina gränsen, i väster och norr av fjällpartier begränsade delarna av Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län. I den agro-

46 geologiska framställningen (A. Gavelin) benämnes området, i enlighet med den av professor A. HÖGBOM införda terminologien, "moränlidernas och myrmarkernas region". I dennas nedre till kustlandet angränsande del är själva moränen i regel så stenbunden, att den endast undantagsvis blivit uppodlad. Åkern är här förlagd dels till rullstensåsarnas sandfält eller lokala sand- och mjälområden utefter vattendragen, dels och huvudsakligen till myrmarker, som här ha stor spridning. Jordmånen är i regel mycket kalkfattig. Inom den övre mot väster av nordsvenska silurområdet och av fjällregionen begränsade delen av området förekomma ur jordbrukssynpunkt förmånligare modifikationer av moränen — lokalt nästan blockfria moränfält av sandig, mjälartad eller t. o. m. lerig typ. I gränsområdena till de sydliga, kalkrika silurformationerna bildar moränen ofta goda odlingsmarker med tillfredsställande kalkhalt. Riklig tillgång råder på odlingsbara myrar. Åkerjordens användning. Ehuru ängens avkastning motsvarar nära 40 % av åkerjordens, ligger 61,7 % av åkerarealen i vall. Råg och vete upptaga tillsammans 1,3 %, kornet 16,3, havre och blandsäd 9,3, baljväxter 0,2, potatis 4 och samtliga rotfrukter 4,3 %. Försöksgårdarnas placering. Enligt A. GAVELIN kunna följande bygder anses vara representativa för området: för dess nedre bälte vissa byar inom Åsele, Norsjö och Arvidsjaur socknar, för dess övre bälte en del områden utefter inlandsbanan i Vilhelmina s:n av Västerbottens län. Detta läns hushållningssällskap, som (jfr sid. 45) anser att just hithörande del av dess område i första hand bör bliva representerat, föreslår områden å Åsträsk. Hushållningssällskapet äger redan därstädes ett skifte om 22 ha, varav 17 ha torv- och myrmark. En försöksgård för detta område bör givetvis representera även dessa jordmånstyper, som utgöra en stor del av områdets uppodlade och odlingsbara marker. Även de andra häri ingående länens hushållningssällskap betona betydelsen av en försöksgård för de inre skogsbygderna. Institutioner för jordbruksförsök finnas ej. Kommittén. Beträffande detta område hänvisas till det längre fram, sid. 80, avgivna yttrandet rörande den av Västerbottens läns hushållningssällskap gjorda framställningen om statsbidrag för upprättande av fast demonstrations- och försöksfält å myr jord vid Åsträsk. 12. J ä m t l ä n d s k a s i l u r o m r å d e t omfattar silurens utbredningsområde i mellersta och norra Jämtland. Åkerareal 444, ängsareal 223 kvkm. Jordmånsförhållanden. Den till åker utlagda fastmarks jorden utgöres huvudsakligen av morän, innehållande silurmaterial, där den mer eller mindre urlakade ytmoränen vilar på en bottenmorän av kalkstens- och ler-

47 skiffermaterial. Även de i dessa trakter rätt allmänna, i isdämda sjöar avsatta, vanligen kalkrika sand-, mjäla- och leravlagringarna hava uppodlats och bilda, i synnerhet när de vila på mera genomsläppliga jordarter, en fruktbar åkerjord. Godartade torvbildningar äro allmänna. Åkerjordens användning. Vallarna omfatta större del av åkerjorden än i något annat län, nämligen 76 %. Av höstsäd (huvudsakligen råg) odlas icke fullt 1 %, av korn 13, av havre 0,7 %. Av ärter till mogen skörd odlas jämförelsevis mycket, 1,3 %; av foderrotfrukter endast 0,2 %. Trädan omfattar 0,5 %. Försöksgårdarnas placering. Jämtlands läns hushållningssällskap har icke lämnat några uppgifter till kommittén. Såsom lämpliga orter för försöksgård anvisar emellertid GAVELIN trakterna kring Storsjön eller Lit — om försöksgården skall omfatta samtliga viktigare jordtyper — eller Häggenås, resp. Hammerdal—Sikåstrakten efter inlandsbanan — om försöksgården endast behöver omfatta silurmoränen och torvjordarna. Institutioner för jordbruksforskning. Svalövs utsädesförening har en filialstation förlagd till Törsta egendom pr Tång nära Östersund. Svenska mosskulturföreningen har en försöksgård på myr jord vid Gisselås. Centralanstalten har en s. k. fast försöksstation vid lantmannaskolan vid Törsta. Kommittén. En för områdets fastmarksjordar representativ försöksgård skulle säkerligen vara till stor nytta. Kommittén anser likväl, att förslag om upprättande av försöksgård icke bör framläggas, förrän vissa andra, med avseende på försöksverksamheten sämre lottade områden fått sin försöksgårdsfråga ordnad på ett tillfredsställande sätt. Områdets myr- och mossjordar äro redan representerade (Gisselås). För försöksverksamheten på växtodlingens område i allmänhet är väl sörjt genom Svalövsfilialen (Täng). 13. Fjällregionen omfattar återstående delar av Kopparbergs län och de norrländska länen. Åkerarealen utgör 463, ängsarealen 311 kvkm. På grund av områdets olikartade beskaffenhet, den glesa uppodlingen och jordbrukets ytterst extensiva karaktär torde detta jordbruksområde mindre än något annat kunna göra anspråk på försöksgård. Angående denna region bör det således vara tillräckligt med en hänvisning till Gavelins och Höijers utredningar.

För så vitt det endast gäller att inom visst naturligt jordbruksområde utse plats för försöksgård, torde utredningen redan genom ovan givna översikt vara så långt förd, som det är möjligt utan ingående lokalundersökningar. Man har kunnat bilda sig en uppfattning om, vilka jordmånstyper försöksgården i första hand bör representera. Valet av egendom är

48 därmed begränsat till denna jordmånstyps viktigare utbredningsområde. Vad valet mellan olika jordbruksområden angår, har man givetvis att taga hänsyn till meddelade jordbruksstatistiska uppgifter. Kan endast ett högst begränsat antal försöksgårdar ifrågasättas, måste emellertid även andra synpunkter göra sig gällande. Åtminstone med avseende på de problem, som hänföra sig mera till jordens fysikaliska beskaffenhet, bearbetning, dränering o. s. v. komma de vid försöksgården vunna resultaten i så fall säkerligen att få rätt allmängiltig tillämpning, att bliva i viss mån normerande för vår uppfattning om den av försöksgården representerade jordmånstypen. Det är då av stor vikt, att försöksgårdarna komma att representera landet viktigaste jordmånstyper i karaktäristisk utbildning, och att de förläggas till ifrågavarande jordmånstyps mest representativa utbredningsområden. Valet kommer i detta fall således att stå snarare mellan olika jordmånsområden än mellan olika landsdelar.

D. Kommitterades förslag med avseende på försöksgårdarnas fördelning och ordningsföljd. Inom alla de i översikten behandlade jordbruksområdena torde jordbruksnäringens nationalekonomiska betydelse få anses vara stor nog att till fullo motivera de rätt betydliga utgifterna för en försöksgårds anläggande och drift. Försöksverksamheten skulle då få ungefär den omfattning motionärerna tänkt sig. Att på en gång upprätta en försöksorganisation av så ,stora dimensioner torde emellertid vara förenat med betydande svårigheter. Frånsett anläggningskostnaderna förutsattes bl. a. vida större tillgång på som försöksledare kvalificerade personer, än man kan räkna med för den närmaste tiden. Kommittén har därför ansett sig böra tillråda en viss återhållsamhet, så att organisationen utbygges successivt med utgångspunkt från ett visst, högst begränsat antal försöksgårdar. När verksamheten vid dessa gårdar blivit mera stabiliserad och man kan bilda sig en klarare uppfattning om dess betydelse, kan planen fullföljas och nya gårdar upprättas. Man kan då stödja sig på redan vunnen erfarenhet angående drift, administration o. s. v. och disponerar i försöksassistenterna å de i gång varande försöksgårdarna en för ledande poster väl kvalificerad stab. Den likformighet i försöksledarnas utbildning, ett dylikt rekryteringssätt skulle innebära, borde dessutom tillföra organisationen en viss, önsklig kontinuitet. Kommittén anser, att man som önskemål för de närmaste åren bör uppställa ett enligt nedan lämnad förteckning och kartskiss utbyggt system av försöksgårdar. Viktiga jordbruksbygder hava där lämnats orepresensenterade. Med detta förslag bliva emellertid landets viktigaste jordmånsoch klimattyper representerade. En i förhållande till kostnaderna effektiv,

49 hela landet omfattande försöksverksamhet medgives. Kommittén hoppas själv på det livligaste, att det föreslagna systemet av försöksgårdar endast må bliva en första etapp hän mot det av motionärerna angivna målet.

Jordbruksområden, som enligt kommitterades åsikt i första hand böra representeras genom försöksgård. 1. Uppland (som representant för Upplandslerorna). (Hit kan event, också en husdjursgård förläggas.) 2. Östergötland (som repr. för östra Sveriges kalkfattiga lerområden). 3. Skaraborgs län (som repr. för Västgötaslättens styva leror). 4. Älvsborgs län, Dalboslätten (som repr. för områden med kalkfattig, mjälig lera). 5. Närke eller Västmanland (som repr. för svämlersområdena). 6. Malmöhus län (som repr. för silurmoränen på Skåneslätten). 7. Gotland (som repr. för moränmark och moränlera på Götland och Öland samt i Södra Kalmar l ä n ) . 8. Kristianstads län (som repr. för sandjordsområde inom nederbördsfattigare distrikt). 9. Hallands kustslätt (som repr. för sandjordsområde inom nederbördsrikare distrikt). 10. Kronobergs län (som repr. för urbergsmorän å sydsvenska höglandet). 11. Södra Kopparbergs län eller Värmland (som repr. för Norra Bergslagen). 12. Jämtland (som repr. för Jämtlands silurområde). 13. Västernorrland (som repr. för Norrlands nedre kustlandsområde). 14. Västerbotten (som repr. för Norrlands övre kustland). Bifogade kartskiss visar den ungefärliga placeringen av dessa gårdar. Ekonomiska och försökstekniska skäl torde medföra, att icke ens detta, ändock högst reducerade förslag kan bliva realiserat under de närmaste åren. Kommittén har därför tänkt sig, att anslag tillsvidare endast skulle begäras för fyra gårdar. Dessa första gårdar böra representera de viktigaste jordmånsarterna och i första rummet de mera utpräglade typerna, men böra å andra sidan även vara någorlunda jämnt fördelade över landet, så att även klimatförhållandenas inverkan må kunna studeras och så stora delar av landet som möjligt må kunna draga nytta av försöksgårdsinstitutionen. Kommittén föreslår alltså, att anslag i första hand beviljas för upprättande av fyra här nedan närmare preciserade försöksgårdar. Skulle medel icke kunna beviljas till alla fyra gårdarna på en gång, bör början göras med den för den styva leran (förslag 1) och den för mellersta Norrland (förslag 3) avsedda gården i nu nämnd ordning. 4

50 Skala 1:4000000 in

i f i 11 ' * i • i "

i • 111 r

51 1. En f ö r s ö k s g å r d för d e n s t y v a l e r a n . Lerjordarnas rätta brukning förutsätter större insikt och mer utvecklad teknik än någon annan jordartstyp. J u styvare leran är, desto större bli nämligen svårigheterna. Av våra lerjordsområden representera Upplands-, Östgöta- och Västgötaområdena de styvaste, mest svårbearbetade lerorna. Ur försökssynpunkt äga områden med kalkfattiga leror företräde, emedan de förutom andra försöksuppgifter medgiva undersökningar över kalkningens inverkan från kemisk och fysikalisk synpunkt, den senare frågan av stort intresse just i fråga om lerjordarna. Västgötaområdena äro till åkerarealen större än östgötaområdena och omfatta dessutom en del speciella, mycket utpräglade lertyper, varför kommitterade ansett skäl föreligga att få en fast försöksgård förlagd inom detta område. Enligt av statsgeologen Dr. S. JOHANSSON verkställd utredning "kan nian inom Västergötland urskilja tre olika lerområden med var sin förhärskande typ. Längst i norr eller å slättområdet mellan Billingen och Göta kanal i norr uppträder en extremt styv lera, den s. k. Vadsboleran, som vad styvleken beträffar är enastående i vårt land. Mellan Billingen i öster och Hökensås i väster förekommer en lättare mjälig lera, den s. k. Kåkindsleran, och inom hela den stora slättbygden i väster förhärskar en mycket styv glacial lera. Inom sistnämnda slättbygd, i dess östra del, såsom i trakten av Skara är leran kalkhaltig, men kalkhalten förtonar snart mot väster. Denna slättbygd är den största i vårt land och den plana terrängen gör, att jordmånsförhållandena därstädes inom stora områden äro likartade." "Då det gäller att utvälja en försöksgård med en mycket styv lera, kan man råka i förlägenhet, huruvida denna bör utväljas inom den nämnda västgötaslätten eller inom Vadsbo med den extra styva leran. För Vadsboområdet talar den omständigheten, att här den styva lerans karaktärer göra sig extremt gällande och att även matjordslagret består av en mycket styv lera. I regel är eljest det övre kultiverade lagret betydligt lättare än älven. Genom bortslamning av lerpartiklar och även genom inblandning av humusämnen plägar ytlagret vara ett par styvleksgrader lättare än älven. Så t. ex. är matjordslagret på en alv tillhörande de mycket styva lerornas klass i regel endast av mellanlerornas styvleksgrad." "Ett skäl mot förläggande av försöksgården inom Vadsboområdet är, att så extremt styva leror som Vadsboleran så vitt bekant icke förekomma annorstädes i vårt land, under det att så styva leror som på västgötaslätten äro mycket allmänt förekommande." Från Skaraborgs läns hushållningssällskaps sida hade i skrivelse till kommittén uttalats önskvärdheten av försöksgårdens förläggning till Varaslätten i stället för till Vadsbo, emedan den förra vore dels länets största sammanhängande lerslätt, dels jordbrukets tyngdpunkt i länet vore och komme att bli förlagd dit, varför denna bygds upparbetande i jordbrukshänseende till

52 vad den på grund av naturliga förutsättningar borde och kunde bliva, borde vara ett synnerligen eftersträvansvärt mål, vars uppnående skulle bliva av största betydelse icke blott för länet utan för hela västra Sverige. Vid den orienteringsresa, som i och för utseende av plats för försöksgårdar företogs av kommitténs ledamot VON FEILITZEN jämte statsgeologen S. JOHANSSON, besöktes flera kronoegendomar dels på västgötaslätten dels även i Vadsbo härad. Av dessa ansågos av skilda skäl Lilla Jonstorps, Skogsbo, Lagmanstorps, Basebo, Storebergs och Taglebergs kronoegendomar samt Bellefors prästgårdsboställe mindre lämpliga för ändamålet. Däremot syntes Lanna Borregård på Vara-slätten och Värings prästgårdsarrendatorsboställe lämpa sig väl därtill. Lanna Borregårds trumpetareboställe är beläget 1/2 mil från Kvänums station å linjen Skara—Vara vid Västergötland—Göteborgs järnväg. Gården har en åkerareal av 62 ha. Jorden är icke täckdikad, utlopp finnes. Enligt Dr. S. JOHANSSONS utlåtande rörande jordmånsförhållandena utgöres jordarten förutom en över gården i öster och väster gående smal grusrygg på lera om cirka 20 m. bredd av en mycket styv lera i plana och jämna fält. Styvleken var ungefär densamma som hos Vara-slättens leror. Norr om grusryggen var matjordslagrets mullhalt normal och myllagret cirka 25 cm. djupt. Detta fält omfattade cirka 17 tunnland. Söder om åsen var matjorden genomgående något mullhaltigaré, dock icke mullrik, och med cirka 30 cm. djupt myllager med undantag av en liten sänka allra närmast grusryggen med mullrik matjord. "Oaktat den tämligen höga mullhalten", skriver Dr. S. JOHANSSON, "bör denna egendom särskilt komma i åtanke, speciellt då med hänsyn till de synnerligen j ä m n a jordmånsförhållandena därstädes. Den kan dessutom sägas representera den mer bördiga, mycket styva glaciala lerans jordmån." Läget är synnerligen lämpligt utmed allmän landsväg och ej långt från järnvägsstation. Ekonomibyggnaderna äro i gott skick med nyuppförd ladugård i tegel (med plats för 40 djur), sedan den äldre ladugården för ett par tre år sedan nedbrunnit, och loge, magasin samt övriga uthus i fullgott skick. Bostadshus dock otillräckliga med endast en mindre mangårdsbyggnad samt ett litet stathus om 1 rum och kök. Värings prästgårdsarrendatorsboställe är beläget % kilometer från Värings station å statsbanelinjen Stockholm—Göteborg och alldeles invid stora landsvägen. Areal 60 ha. Jordmånen består av plana fält med Vadsbolera och med tämligen låg mullhalt. Intill en moränkulle i söder och intill landsvägen i öster är leran sandig och av lättare natur. Dessa områden omfatta cirka 20 tunnland, varjämte längst i norr ett cirka 10 tunnland stort område med lättare jord är

53 beläget. Allt det övriga eller närmare 100 tunnland utgöres av jämn Vadsbolera, varför gården ur marksynpunkt av Dr. S. JOHANSSON ansågs lämplig till försöksgård. Jorden är ej täckdikad, men avlopp förefinnes och är syneförrättning redan utförd, så att intet hinder möter för dräneringens utförande. Av byggnaderna är ladugården i fullgott skick, loge fullgod, vagnslider med magasin nybyggt. Bostadshusen utgöras av en nyuppförd mangårdsbyggnad med tillräckligt utrymme, ett mindre stathus samt uthus framme vid gården. "Till följd av jordmånens typiska beskaffenhet och gårdens läge skulle den passa synnerligen väl till försöksgård, såvida den kunde erhållas före arrendetidens utgång", meddelas i den över besöket därstädes av kommitténs ledamot VON FEILTZEN avgivna redogörelsen. Redogörelsen avslutas med följande ord: "Utav de besökta kronogårdarna är det egentligen blott två, som kunna komma i fråga såsom plats för försökgård i Skaraborgs län, nämligen Lanna Borregård på Västgötaslätten och Värings prästgårdsarrendatorsboställe på Vadsboslätten." "Båda dessa gårdar äro ur jordmånssynpunkt och beträffande läget lämpliga och byggnaderna fylla något så när de fordringar man kan ställa därpå, ehuru dock vid omläggning till försöksgård en del till- och ombyggnader måste verkställas. Vilken av de båda gårdarna som är att föredraga, beror på vilka huvuduppgifter man vill tillägga Skaraborgsförsöksgården." "Om det är fråga att blott få en typisk representant för den allra styvaste kalkfattiga lerjorden, är otvivelaktigt Väring lämpligare, då den är representant för Vadsboleran. Vill man däremot, samtidigt som man erhåller en lerjordsförsöksgård på styv kalkfattig lera, få länets största jordbruksområden representerade, är givetvis gården på Västgötaslätten mer representativ. Jorden är även där styv lera, så att helt visst därstädes vunna försöksresultat kunna tillämpas på stora områden i vårt land, där denna jordmånstyp är representerad, och därtill kommer att förläggningen till denna del av länet skulle verka mycket mera stimulerande på jordbruket i Skaraborgs län, än om försöksgården komme att läggas på Vadsboslätten, vilken ur jordbrukssynpunkt ej alls har samma betydelse och sannolikt icke skulle bli en så eftersökt demonstrationsplats som en gård nere i Varatrakten." "Mot Lanna Borregårds-förslaget talar visserligen, att liknande styva kalkfattiga leror som på Västgötaslätten finnas i flere andra län såsom t. ex. på Östergötlands österslätt och även längre norrut, varför andra län eventuellt kunde anse sig tillbakaskjutna, något som däremot icke kan bli fallet, om vid första utbyggnaden av försöksgårdsplanen den extremt styva Vadsboleran valdes som representant."

54 "På grund av att den senare har avgjort mindre utbredningsområde, är det dock ej säkert, att försöksresultaten där skulle få samma tillämplighet på andra orter som försöksresultaten från den mera allmänt utbredda styva glacialleran på Varaslätten skulle ha." "För egen del skulle jag ur försöksgårdssynpunkt visserligen helst se, att Vadsboprojektet kunde lösas, men om detta ej skulle kunna av anförda praktiska skäl ske, kunde frågan om försöks utförande även på den extra styva Vadsboleran lösas så, att man förlade försöksgården på Västgötaslätten och sedan anordnade mindre fasta försöksfält i Vadsbo för de viktigaste spörsmålens behandling." "Därvid kunde man då eventuellt tänka sig, att överenskommelse träffades med arrendatorn på Hagestads kronoegendom pr Väring, där centralanstalten redan sedan några år har ett fastliggande dräneringsförsök, att man finge arrendera eller på annat sätt disponera en något större areal där i och för behövliga försök, som då kunde skötas från Västgötaslättgården med hjälp av en extra assistent, eller också att dylikt försöksfält utlades å Värings prästgårdsarrendeboställe." Vidare anför prof. von Feilitzen i den nämnda redogörelsen: »Av vad vi under vår resa kunde finna, är jordbruket i Skaraborgs län i stort behov av uppryckning, och man skulle därstädes kunna göra jordbruket mycket stor nytta genom försöksgårdsarbetet. Frågor som där särskilt borde genom försök behandlas vore rörande 1. täckdikning och överhuvud taget torrläggning av den styva lerjorden; 2. kalkningsförsök av skilda slag för förbättrande av jordens fysikaliska beskaffenhet; 3. jordbearbetningsförsök. För närvarande är det rätt vanligt, att trädorna på den styva leran icke höstplöjas, då man håller före, att den vårplöjda jorden lättare skulle bearbeta sig under trädesåret. Bevis härpå saknas emellertid och talar däremot, att vårsädesfälten höstplöjas och man där icke ansett skäl tillämpa samma metod; 4. kreaturgödselns lämpligaste tillvaratagande, lagring och användning; (Gödselvården var på de allra flesta kronogårdar genomusel). 5. lämpliga växtföljder och mer passande kulturväxter och varieteter; 6. betesvallars anläggning och skötsel. Som särskilda betes- och hagmarker alldeles saknas på de stora jordbruksslätterna, är det av stor vikt få betesvallar \itl:igda och skötta efter fullt moderna principer för djurens sommarbetning. 7. fältvägars anläggning och underhåll på den styva leran. Fältvägarna på gårdarna äro i uselt skick och göra, att alla jordbruksarbeten taga mycket längre tid genom de tids- och kraftödande körningarna till och från fälten. Här skulle en försöksgård kunna verka väckande. 8. mindre frukt- och köksträdgårdsanläggning och skötsel som normaltyp för medelstora gårdar inom länet. Trädgårdsskötseln på kronogårdarna var mycket försummad. Därtill kommer naturligtvis en hel del försöksfrågor av mer allmän betydelse, varpå här icke kan ingås.»

På grund av de undersökningar kommittén låtit verkställa, får kommittén således föreslå, att kronoegendomen Lanna Borregård ställes till central-

55 anstaltens förfogande såsom plats för fast försöksgård i Skaraborgs län, samt att i och för specialstudier angående Vadsboslättens leror ett mindre fast försöksfält må få disponeras inom representativt parti av dessa lerors utbredningsområde, t. ex. vid Värings prästgårdsarrendatorsboställe eller också vid Hagestads kronoegendom, där centralanstalten redan sedan några år tillbaka har förlagt ett fast försöksfält för dräneringsförsök. Detta senare komplement bör ledas från försöksgården på Västgötaslätten och bör således ej komma till stånd, förrän försöksgårdens drift blivit i viss mån stabiliserad. Någon detaljerad kostnadsberäkning för försöksgårdens anläggning har kommittén icke hittills varit i tillfälle att verkställa. 2. En f ö r s ö k s g å r d å s a n d j o r d . Både motionärerna och hushållningssällskapens utredningar påyrka en försöksgård för sandjorden. Endast två områden kunna därvidlag komma i fråga, nämligen sandslätterna inom sydsvenska mellanbygden och Hallands kustslätt. Det senare området är visserligen till åkerarealen större, men sandjordskaraktären är därstädes förmildrad genom de gynnsamma nederbördsförhållandena. Kommitterade ha därför ansett sig böra giva det förra området företrädet såsom representerande den mera utpräglade sandjordstypen. Utav de två stora sandjordsområdena, som förekomma på Hallands kustslätt och inom Kristianstads län, utgöres sanden inom det förra området enligt av statsgeologen S. JOHANSSON verkställd utredning av istidens älvavlagringar med därför karaktäristisk skiktad lagring av finare och grövre material, varför jordmånen lätt blir ojämn. Den avlagrade sanden har av isälvarna fraktats från urbergsområdet i öster och sydost och har därför i huvudsak urbergets sammansättning. Som isälvarna dock berört skånska silurområdets nordöstra kant ha de därifrån medfört något material av lerig skiffer, vilket spelar en viss roll så tillvida, att den lätt vittrande skiffern gör sanden fruktbarare än den rena urbergssanden. Det andra sandjordsområdet eller Kristianstadsslättens sandjord utgöres däremot dels av strandsand dels av medelgrov moränsand, som vanligen på djupet innehåller kritsand och kritslam, så att den är alldeles vit. Dessa sandjordar äro de för jordbruket viktigaste. I ett brett bälte efter kusten förekommer dessutom nästan steril flygsand, vilken dock på grund av dess mindre lämplighet för vanligt jordbruk icke bör komma ifråga som försöksjord. Inom Kristianstadsslätten med dess öppna läge gör sig vinddriften i hög grad märkbar. Denna faktor har på senare tid mer beaktats än förr, och man har kommit till insikt om dess för jordmånen högst fördärvliga verkningar. Våra lättare jordar överhuvudtaget lida mer eller mindre av vind-

56 driften, och även ur denna synpunkt kan en försöksgård inom Kristianstadsslätten motiveras. I den på kommitterades anmodan av Kristianstads läns hushållningssällskap verkställda utredningen påyrkas också, att en försökgård inom länet i första hand borde förläggas inom sand- och grusj ordsområdena, och föreslogs av sällskapet såsom möjligen användbara försöksgårdar några kronoegendomar och privata gårdar dels i västra delen av länet och dels å Kristianstadsslätten. Samtliga dessa och ytterligare några kronogårdar, som av länets domänintendent ansågos sevärda, besiktigades under verkställd orienteringsresa, nämligen Hafgårds kronoegendom och Elfdalens gård i närheten av Klippan, Charlottsborgs gård invid Kristianstads stadsgräns, Öllsjö boställe, Ängamöllans kronoegendom, Fjälkinge boställe, Bäckaskogs kungsgård, Norra Åsums boställe samt Fjälkinge, Östra Ljungby och Everöds prästgårdsboställen. Utav samtliga föreslagna och besiktigade kronogårdar och prästgårdsboställen visade sig ingen utom Hafgård fylla de anspråk på jordens jämnhet och likformighet, som man måste ställa på en försöksgård. Då ej heller denna gård i jordmånshänseende kan anses vara fullt typisk, och den dessutom i klimatologiskt hänseende avviker från östra Skåne samt ligger för långt bort från länets viktigaste jordbruksbygd eller Kristianstadsslättens område, kan egendomen av denna anledning icke förordas till plats för försöksgård. Av i privat ägo befintliga gårdar besågos tvenne, varav Charlottsborg var synnerligen lämplig i jordmånshänseende, men däremot hade för försöksändamål olämpliga byggnader. Skulle man ha kunnat frånstycka delen öster om landsvägen och där få uppföra för ändamålet passande byggnader, skulle platsen emellertid ha blivit idealisk till följd av jordens jämnhet och typiska beskaffenhet samt gårdens gynnsamma läge invid stadsgränsen. En sådan delvis nybebyggelse samt gårdens närhet till staden, vilket gör att jordprisen där nog skulle ställa sig ganska höga, försvåra emellertid frågans lösning, varför kommitterade för sin del icke kunna föreslå inköp av denna gård. Då de verkställda undersökningarna rörande förekomst av för ändamålet passande, i statlig eller ecklesiastisk ägo befintliga egendomar således varit av negativ art, och hushållningsällskapets konsulenter icke heller trots gjorda ansträngningar kunnat utpeka någon lämplig kronoegendom, men hålla för troligt, att passande, i privat ägo befintlig gård utan svårighet skulle kunna erhållas, få kommitterade föreslå, att staten för detta ändamål inköper någon lämplig privategendom inom Kiristianstadsslättens sandområde, vartill medel torde kunna vinnas genom försäljning av någon kro-

57 nan tillhörig domän i samma län, och att centralanstalten erhåller i uppdrag att inkomma med förslag till passande gårdar härför. Vid en dylik sandjordsförsöksgård, som komme att få stor betydelse för de vidsträckta jordbruksområden det här gäller, borde enligt vad också i hushållningssällskapets utredning till kommitterade framhållits, i första hand kulturförsök utföras med på orten mest odlade växter (och därav speciellt potatis) jämte bearbetningsförsök, mångåriga jämförande försök med stallgödsel och konstgödsel och försök rörande stallgödselns förvaring och användning. 3. En f ö r s ö k s g å r d för m e l l e r s t a N o r r l a n d . De på förslagsrum 1 och 2 uppförda gårdarna representera klimatologiskt sett mellersta och södra Sverige. Det har därför ansetts lämpligt, att försöksgård n : r 3 förlägges till Norrland. Jämtlands silurområde har redan en försöksgård, mosskulturföreningens i Gisselås. Denna representerar visserligen endast områdets moss- och myrjordar och inrymmer icke några försök på fastmarksjordar. Det synes likväl vara skäligt, att den nya försöksgården förlägges till en annan landsdel. Norrlands kustland är då det viktigaste jordbruksområdet. Här h a också fastmarksjordar uppodlats till åker i relativt större omfattning, än förhållandet är i Norrlands mellanbygd. Då Norrbotten har två försöksgårdar och södra Gävleborgs län torde kunna draga fördel av en eventuell försöksgård i Uppland, har kommittén ansett det lämpligt, att försöksgården förlägges till Västernorrlands län på sådan plats, att den även i någon mån kan representera Norrlands mellanbygd. Detta överenstämmer också med den åsikt som uttalats av chefen för Sveriges geologiska undersökning överdirektör A. GAVELIN, som i sin på begäran av kommitterade lämnade P. M. härom anför följande: "Vid utseende av försöksgårdar för Norrland bör man givetvis i första rummet sträva att finna lämpliga representanter för de mjäla-, mo- och sandjordar, som bilda huvudparten av den odlade jorden inom den nedanför marina gränsen belägna "jordbruksregionen". Och så länge frågan gäller blott en försöksgård synes det ligga närmast till hands att uppsöka en sådan inom Västernorrlands län, såväl på grund av dettas jämförelsevis centrala läge som den odlade jordens utsträckning och jordmånens allmänna beskaffenhet inom länet. Med hänsyn till sistnämnda p u n k t kan nog göras gällande, att erfarenheterna från en lämpligt utvald gård inom någon av Ångermanälvens, Indalsälvens eller Ljungans floddalar böra äga tillämpning för stora delar av såväl Gävleborgs län som de nordligare länens större jordbruksbygder." Västernorrlands läns hushållningssällskap har också i sin på anmodan av kommitterade lämnade utredning framhållit, att jordbruksregionens inlands-

58 område inom länet lämpligast borde representeras av en försöksgård, och har för sin del föreslagit några egendomar i trakten av Långsele. Vid den orienteringsresa som på kommitténs uppdrag företogs av kommitténs ledamot VON FEILITZEN och i vilken chefen för Sveriges geologiska undersökning A. GAVELIN samt undersökningens specielle agrogeologiske expert statsgeologen dr. S. JOHANSSON deltog, besöktes ett antal bolagsgårdar samt prästgårdsboställen, vilka föreslagits såsom lämpliga till försöksgårdar och som skulle kunna arrenderas för sagda ändamål. De besökta gårdarna voro Skärfsta, Offers gård, Torsåkers kyrkoherdeboställe, Utansjö gård, Stafre hemman och Krokgärdet under Lögdö, Galtström, Njurunda prästgård, Ljunggården, Johannisberg och Fredriksdal. Både ur jordmånssynpunkt och med hänsyn till övriga lokala förhållanden syntes den till Björkå aktiebolag hörande Offers gård i Boteå socken mycket lämplig till försöksgård. De nämnda jordmånssakkunniges slutomdöme är av följande lydelse: "Av de besiktigade gårdarna synes oss Offer i första rummet böra ifrågakomma, då den erbjuder en jämn jord av lermjäla (resp. mjällera och mjäla), som synes vara den viktigaste åkerjorden inom Västernorrlands län, och vilken jordart ju även spelar stor roll såväl i Gävleborgs län som i de nordligare länen. Näst Offer kunna, vad enbart jordarterna beträffar, ställas Njurunda prästgård och Torsåkers prästgård. — Det kan invändas, att man genom valet av någon av ovannämnda gårdar icke får någon representant för de lättare jordarter (sandjord-mo — mellanformer mellan mo och mjäla), vilka även spela en så stor roll inom den norrländska jordbruksregionen. Hade frågan gällt odling av sand- och mojordar, borde fälten söder om Stafre komma i fråga. Då emellertid den styvare jord, som representeras av Offer, Torsåker och Njurunda, utan tvivel är den viktigare åkerjorden såväl i Västernorrlands som i Gävleborgs läns jordbruksregion, synes det oss bäst att denna gång förlägga en försöksgård på denna jord. När man framdeles får möjlighet att inrätta ännu en försöksgård t. ex. inom Västerbottens län, kan man utvälja en representant för den nu saknade lättare åkerjorden (mosand) inom övre Norrland." Offers gård har en areal av 55 ha inägor runt gården samt 3 torp om sammanlagt 4 ha, inlagda till bete. Den odlade jorden består av stora öppna jämna fält med delvis svag kupering, men vilka synas medgiva fullt tillräckligt utrymme för utläggande av försök av olika slag. Jorden är delvis täckdikad men synes dock på vissa delar vara i behov av bättre torrläggning. Jorden är i god hävd och uppgives lämna goda skördar. Ekonomibyggnaderna äro i mycket gott skick. Ladugård synnerligen väl inredd. Hissloge, stort spannmålsmagasin och andra uthus. Rättarebostad med 4 rum och kök och 6 arbetarebostäder. Däremot saknas mangårdsbyggnad, d. v. s. bostad för föreståndare, men torde denna olägenhet lätt kunna avhjälpas, då man

59 strax intill utan svårighet kan få hyra lämplig bostad i bredvid liggande bondgårdar. Den mangårdsbyggnad som finnes, har inretts till lanthushållningsskola, vars första kurs började 1925. På gården finnes dessutom landugårdsskötareskola sedan år 1919 med två kurser årligen. Dessa skolor komma dock icke att inkräkta på jordbrukets fristående skötsel. Gården ligger 4 km. från Undroms ångbåtsbrygga och 1,5 mil från Lökoms station. Allmänna landsvägen går rätt genom egendomen och trafikeras av omnibus ett par gånger dagligen. De andra ur jordmånssynpunkt föreslagna gårdarna äro betydligt underlägsna ur försöksteknisk synpunkt samt beträffande byggnader e t c , varför de ej kunna tävla med den förstnämnda gården." Kommitténs ledamot VON FEILITZEN resumerar redogörelsen för orienteringsresans resultat på följande sätt: "Av de besökta egendomarna torde endast en kunna förordas till plats för försöksgård, nämligen den till Björkå A.-B. hörande Offers gård i Ångermanland. Enligt min uppfattning bör denna gård på grund av sitt läge inom jordbruksområdet i Ångermanälvens dalgång tillräckligt långt från kusten, dess för utläggande av försök stora och ganska j ä m n a fält och dess klimatiska förhållanden göra den lämplig, varför jag anser att avtal bör träffas med bolaget om övertagande för statens räkning av jordbruket på arrende i och för anläggande av en fast försöksgård på denna plats. Anföras bör slutligen i detta sammanhang, att tillgång på arbetskraft i denna del av länet är stor och arbetspriserna relativt låga." "De försöksuppgifter som vid en fast försöksgård i mellersta Norrland särskilt böra göras till föremål för utredning, beröra i första hand den för Norrland så ytterst viktiga vallodlingen och foderproduktionen, såsom om vallars rätta anläggning och skötsel i förening med markens riktiga torrläggning, kalkning, gödsling etc. Därnäst av vikt är att genom försök och demonstration visa lämpligaste sättet för kreatursgödselns uppsamlande, lagring och användning, varjämte passande växtföljder med huvudvikt lagd på foderproduktion, rationell potatisodling efter nyaste metoder, kampmedel mot ogräs etc. böra upptagas på arbetsprogrammet. — Får försöksgården ett centralt läge inom större jordbruksbygd, såsom här skulle bli fallet, så kunna även en del försök, som av lokala förhållanden icke lämpligen böra placeras på försöksegendom, helt visst med lätthet förläggas på kringliggande gårdar och övervakas från huvudstationen." Med anledning av den verkställda undersökningen och de gjorda uttalandena får kommittén föreslå, att staten på betryggande villkor av Björkå aktiebolag arrenderar Offers gård för att därstädes anlägga en fast försöksgård för mellersta Norrland.

60 4. En f ö r s ö k s g å r d för l ä t t l e r o m r å d e n a inom Mälar- o c h H j ä l m a r e b y g d e n . Ur jordmånssynpunkt representera de båda först föreslagna försöksgårdarna de extrema typerna av lerjord och sandjord, under det att den tredje gården representerar en övergångsform mellan dessa båda jordslag. Kommittén har emellertid ansett det vara i hög grad önskvärt att en dylik jordartstyp företrädes även genom en försöksgård i mellersta Sverige, varvid Närkesoch Västmanlandsslättens lättlerområden torde vara lämpliga såsom varande representativa för mycket stora jordbruksområden. Båda länens hushållningssällskap ha i till kommittén lämnad utredning föreslagit en del egendomar såsom passande till försöksgårdar och var och en av dem ansåg naturligtvis, att försöksgården lämpligast borde förläggas inom dess förvaltningsområde. Enligt den utredning, som statsgeologen Dr. S. JOHANSSON på kommitterades anmodan verkställt, äro lättare leror, mo- eller mjälleror mycket vanliga inom Västmanland. De djupt in i landet gående dalgångarna äro utfyllda med mäktiga lersediment, bestående i undre delen av mycket styv glacial lera, som är kalkhaltig i östra Västmanland, och däröver av postglacial lera och svämlera av varierande styvlek. I de dalgångar, där vattendrag rinna fram, äro dessa styva leror av lättare typ. Inom Närke äro jordarterna mer varierande än inom Västmanland. Flertalet jordartstyper äro där representerade, men man kan dock inom de större slättbygderna finna stora områden med ensartad jordmån. Vid den orienteringsresa, som företogs för att utsöka passande plats för försöksgård, besöktes i Västmanland Östanbro, Johannisberg, Gränby och Lyftinge boställen och inom Örebro län Aspholmen, Bo, Sickelsta, Ullavi, Rådberga och Dyringe kronoegendomar. Ur jordmånssynpunkt syntes av alla besökta egendomar enligt Dr. S. JOHANSSONS rapport Dyringe bäst lämpa sig till försöksgård. "Fälten äro jämna med mycket svag lutning mot en bäck som rinner genom egendomen i riktning mot söder. Jordarten består till största delen av en mjälig lera. Norr om gården kan ett jämnt fält på cirka 100 tunnland uttagas, bestående av lätt mjällera. I en avloppskanal, som begränsar detta fält mot norr, kunde man se, huru slänten flutit ut. Jorden har således flytjordsegenskaper, vilket just är karaktäristiskt för de mjäliga lerorna. Mullhalten är normal och myllagret cirka 25 cm. mäktigt med skarp gräns mot älven. Norr om den nämnda kanalen syntes jorden vara mer mullhaltig, beroende kanske på, att detta område senare blivit uppodlat. Intill egendomens västra gräns blir leran styvare och utgöres delvis av mycket styv glacial lera. Detta bälte bör undantagas från det egentliga försöksfältet. Söder om gården ligger ännu ett j ä m n t fält på cirka 50 tunnland, där jordarten är en medelstyv mjällera. Fältet undersöktes ej närmare, men förmodligen ägnar sig även detta till försök."

61 Av en senare genom jordbrukskonsulent FLODKVIST och biträdande geologen fil. lic. G. EKSTRÖM verkställd profilundersökning framgick, att de undersökta åkerfälten med avseende på älvens och matjordens sammansättning hade en jämförelsevis mycket j ä m n och likartad jord, bestående av antingen en lättare mellanlera på gränsen till lättlera eller en lättlera på gränsen till lättare mellanlera. I den redogörelse kommitténs ledamot VON FEILITZEN lämnat från orienteringsresan anföres följande om Dyringe boställe: "På hemvägen från Rådberga gjorde vi mer av en tillfällighet uppehåll vid Dyringe boställe för att se, hurudan beskaffad jorden var, eftersom fälten därstädes sågo så j ä m n a ut. Egendomen, som är belägen cirka 4 kilometer från Mosas station, ligger nämligen mitt på en stor plan slätt, som från försöksgårdssynpunkt såg särdeles tilltalande ut. Gården har en areal av cirka 400 tunnland. Byggnaderna äro goda och delvis nya. Ladugården nybyggd för 4 år sedan, då den gamla ladugården brunnit upp. Mangårdsbyggnad äldre men fullt tillräcklig. Dessutom ett nybyggt hus för 4 familjer och en statarebyggnad för 5 familjer. 3 torp höra till egendomen. Ladugården hade plats för 80 djur och var försedd med cementerad gödselstad, häststallet med 16 spiltor. Dessutom hissloge och modernt vagnslider. Magasinet låg på något avstånd från gården. Jorden var av god beskaffenhet, delvis täckdikad men med en stor del fält med öppna diken, passande för dräneringsförsök. Från försöksgårdssynpunkt föreföll egendomen att vara mycket lämplig med stora släta fält, tillfälle till täckdikning, mycket goda hus och utrymmen. Enda olägenheten är, att gården måste styckas, då arealen är för stor för att k u n n a skötas som försöksbruk. Emellertid ansåg jordbrukskonsulenten, att det ej behövde möta några svårigheter att bli av med överflödig jordareal i denna trakt av Örebro län." Utom Dyringe visade sig också Östanbro gård i Västmanland vara ganska lämplig med rätt jämn jord (ehuru dock icke på långt när så slät som vid Dyringe), bra läge och lagom areal, men däremot voro byggnaderna dåliga. "Förutsatt att Dyringe kan styckas, skulle jag för min del", skriver v. F., "vilja lämna den senare gården företräde, då därstädes intet kapital behövde nedläggas på byggnader, och gården även ur demonstrationssynpunkt bleve mycket tilltalande." Kommitterade få på grund av den verkställda utredningen föreslå, att Dyringe boställe efter frånstyckande av överflödig markareal ställes till centralanstaltens förfogande såsom försöksgård. Av ett visst intresse är, att egendomen redan för över 100 år sedan varit avsedd till ungefär liknande ändamål, då gården, som av den historiska

62 redogörelsen (sid. 12) framgår, år 1812 arrenderades av länets hushållningssällskap med avsikt att därstädes anordna ett mönsterjordbruk och en lantbruksskola, ehuru verksamheten nedlades redan efter 6 år.

6. Kostnadsförslag för upprättande av fast försöksgård. Som det torde vara mindre lämpligt att, innan platsen för de olika försöksgårdarna blivit fastställd, utarbeta detaljerade kostnadsförslag för varje särskild gård, ha kommitterade låtit uppgöra en s. k. normalplan för en försöksgård av ungefär den storlek kommitterade tänkt sig. Normalförslaget avser en gård med en åkerareal av 50 ha. För en dylik försöksgård äro följande byggnader erforderliga: 1. Bostadshus för föreståndare, även inrymmande bostad för ogift assistent samt kontorslokal och rum till enkelt agronomiskt laboratorium. 2. Mindre bostadshus för en gift assistent, även inrymmande bostad för elever. 3. Statbyggnad för 4 hushåll eller än bättre två tvåfamiljshus för jordbruksarbetarna. 4. Ladugårds- och stallbyggnad med utrymme för 15—20 kor jämte ungnöt och 3 par hästar. Cementerad gödselstad med mur eller gödselhus. 5. Lada, försöksloge och sädesmagasin. 6. Vagn- och redskapsbod jämte konstgödselbod. 7. Svinhus. 8. Tvättstuga och andra nödiga uthus (potatiskällare, vedbodar, avträden). a. Levande

Inventarier.

inventarier.

3 par hästar 18 st. kor 1 » tjur

4,200 9,000 1,000:— 14,200: —

På gården bör hållas så stor besättning, att den räcker till att konsumera större delen av på platsen producerat stråfoder, grönfoder och rotfrukter samt leverera för försöken och jordbruket nödig naturlig gödsel. Döda

inventarier. a) Motorer: 2 elektriska motorer, en större och en mindre med transformator till den större Transport

1,800: — 1,800:

63 Transport

1,800: —

b) Akerbruksinventarier: 4 st. enskäriga plogar 1 » vändplog 1 » skumplog 2 » årder.. 2 » fjäderharvär 1 » slätharv 1 » 100-pinnharv 1 » ogräsharv 1 » rullharv 1 » idealsladd 1 » cambridgevält 1 » slätvält 1 » mullskopa 1 » kreatursgödselspridare 1 » konstgödselspridare 1 » gödselvattentunna 1 » radsåningsmaskin 1 » gräsfrösåningsmaskin 1 » mindre rotfruktsfrösåningsmaskin 1 » 2-radig hästbacka 1 » 1-radig » 1 » slåttermaskin 1 » hästräfsa 1 » släpräfsa 1 » tröskverk 1 » hackelsemaskin 1 » körväg med viktstämpelapparat Diverse handredskap

360: — 150: — 175: — 80: — 200: — 100: — 100: — 80: — 175: — 120: — 175: — 50: — 50: — 590: — 475: — 60: — 600: — 70: — 50: — 125: — 50: — 350: — 200: — 75: — 3,000: — 70: — 1,400: — 300: — 9 230:

c) Magasinsinventarier: 1 st. trior eller triumf harpa 1 » harpa 1 » decimalvåg med vikter för vägning på fältet 1 » d:o för magasinet 1 » betsmansvåg 1 » säckkärra 1 » säckhållare Diverse inventarier

350: — 50: — 175: — 175: — 40: — 20: — 10: — 30: —

850:

Transport 11,880: —

64 Transport 11,880: d) Vagndon, slädar m. m.: 3 st. arbetsvagnar med böhäckar o. gödselskrov 1,200: — lastvagn på fjädrar 350 enbetsvagn 150 åkvagn 250 kälkar 200 Fordbil (att ändra om från person- till lastbil) 2,500 e) Häststallets

4,650: —

inventarier:

3 par arbetsselar 1 st. enbetssele Grimmor, filtar m. m Hiukar, ryktdon m. m Diverse inventarier f) Ladugårdens inventarier: 3 st. transportflaskor 3 » mjölkhinkar 1 » mjölksil 2 » vattenhinkar 1 » gödselkärra Diverse inventarier g) Slöjdinventarier h) Laboratorie- och kontorsinventarier i) Bi-andredskap Diverse inventarier

300 50 50 30 70

50: — 15: — 15: — 8: — 10: — 52: —

500: —

150 200 2,000 400 620

Summa kronor 20,400 Priserna i ovanstående inventarieförteckning äro beräknade efter nyinköp. Som emellertid vid försöksgårdens uppsättning helt visst en hel del inventarier kunna få övertagas av förre innehavaren eller inköpas på auktioner, kan säkert ett avdrag göras med cirka 25 procent (eller 5,100: — k r . ) , varigenom totala kostnaden för de döda inventarierna skulle belöpa sig till Kronor 15,300:—. b.

Anläggningskostnader.

Då meningen är att till försöksgårdar om möjligt söka erhålla kronodomäner, skulle icke några direkta kostnader uppstå för inköp av gårdar. Skulle det dock inom ett eller annat område vara omöjligt att erhålla passande, staten redan tillhörig gård, kan man eventuellt, såsom i Danmark

65 praktiserats, arrendera egendomen på visst antal år med rätt att efteråt, om så skulle visa sig önskvärt, inköpa densamma. Gårdarna förutsättas vara bebyggda med nödiga hus, men torde dock för det avsedda ändamålet eventuellt tillbyggnader behöva verkställas och reparationer företagas för att sätta gården i fullgott skick och erhålla för försöksgrödornas förvaring, tröskning och rengöring passande utrymmen. Att i en "normalplan" beräkna kostnaderna härför är hart när omöjligt, då man icke har några hållpunkter att stödja sig till och icke på förhand vet, huru de olika gårdarna äro bebyggda. Emellertid får man räkna med, att man åtminstone får lov att uppföra ett mindre bostadshus för cirka 15,000 kr. samt verkställa reparationer och tillbyggnader för ytterligare 10,000 kronor, varför en sammanlagd summa av minst 25,000 kronor härför torde böra avsättas. Därtill kommer inventarieanskaffningen, vilken efter föregående kalkyl torde komma att belöpa sig till: för levande inventarier » döda »

14,200: — 15,300: — Summa kronor 29,500: —

så att totala anläggningskostnaden inklusive tillbyggnader och reparationer skulle belöpa sig till kronor 54,500. c. Årliga driftskostnader. Avlöningar: Föreståndaren 5,600: — 1 fältassistent 4,400: — 1 kontors- och laboratorieassistent 4,400: — 3 elever ä 125 kr. pr månad 4,500: — 1 ladugårdsskötare, kontant lön 800: — 3 körkarlar ä 640 kr. » » 1,920: — Mjölkning av 50,000 kg mjölk ä 1,5 öre 750: — Extra hjälp vid gallring, rensning o. skördearbete 1,030:— 23 400: Kraftfoder 2,500: — Utsäde 500: — Konstgödsel och kalk 2,500: — Elektrisk kraft och lyse (inklusive ledningars underhåll) .. 1,000: — Telefonavgifter 150: — Laboratorieutensilier 300: — Kontorsutensilier 300: — Nyanskaffning av maskiner och redskap 1,000: — Byggnaders och inventariers underhåll 800: — Skatter och onera 750: — Diverse utgifter 1,550: — Summa kronor 34,700: —

66 d. Inkomster. De saluprodukter man kan räkna med från en försöksgård äro mjölk och kalvar från ladugården samt utsäde av stråsäd, trindsäd och potatis från jordbruket. Däremot måste fodersäd, hö, halm, grönfoder och rotfrukter reserveras för häststallets och koladugårdens behov. Att kalkylera över skördens storlek och således över till avsalu förfogbara kvantiteter av olika grödor låter sig knappast göra, eftersom en mängd olika försök skola utföras, som ge olika resultat. Med reservation anföres emellertid en approximativ beräkning härför. Går man ut från, att av gårdens 50 hektar 40,5 hektar odlas till åker i 9-skiftesbruk om 4,5 hektar i varje skifte med ungefär följande växtföljd: 1) träda, 2) höstsäd (vete), 3) 2/3 rotfrukter, 1/3 potatis, 4) vårsäd, 5) vall, 6) vall, 7) höstsäd (råg), 8) baljväxter, varav 1/2 till mognad, 9) vårsäd, så skulle pr år skördas: Höstsäd Vårsäd Ärter Baljväxter till grönfoder Rotfrukter Potatis Vallhö

9,0 ha 9,0 » 2,2 » 2,3 » 3,0 » 1,5 » 9,0 »

Med en medelavkastning pr ha av 2,500 kg. höstvete, 2,000 kg. råg, 2,000 kg. havre, 1,800 kg. ärter och 20 ton potatis av saluprodukter skulle då finnas att tillgå inalles: Höstvete Råg Havre Ärter Potatis

11,250 kg 9,000 » 18,000 » 4,000 » 30 ton

Härifrån avgå emellertid till utsäde för kommande år, till statsäd åt folket samt till fodersäd år d r a g a r e : 1 Utsäde Statsäd Fodersäd Summa 1,900 kg. — 1,000 kg. Höstvete 900 kg. 2,400 » — 3,300 » Råg 900 » 10,800 » 1,000 » 8,000 kg. Havre 1800 » 200 » — 1,500 » Ärter 1,300 » — — 3,000 » Potatis 3,000 » 1

Någon fodersäd åt nötkreatur har icke beräknats förutom de nedan angvifna 10 % avrensning, då utgiftskontot upptager en så stor post som 2,500 kr. till kraftfoder, vilket beräknats efter en medelförbrukning av 2 kg. pr djur och dag året om samt ett å-pris av 18 öre pr kg. kraftfoder.

67 Om av återstoden ytterligare avdrages 10 %, som vid rensning frånsorteras, skulle till avsalu i form av utsäde finnas att tillgå av: Höstvete Råg Havre Ärter Potatis

8,400 kg. ä 25 öre pr kg 5,100 » k 25 » » » 6,500 » ä 18 » » » 2,250 » ä 30 » » » 2,200 » å 10 » » »

2,100 1 ; 275 4 170 675 2,400 Summa kronor 7,620: —

Härtill kommer inkomsterna från ladugården. Med ett koantal av 18 st. mjölkande djur och en medelmjölkning av 2,800 kg. pr djur och år skulle kunna levereras 50,000 kg. mjölk pr år. Med avdrag av statmjölk (4 arbetare å 3 1/2 kg. mjölk pr dag == 14 X 365) = 5,110 kg. samt mjölk till kalvar (4 livkalvar a 800 kg.) = 3,200 kg., skulle till avsalu återstå 41,690 kg. eller med frånräkning av spill vid vägning i runt tal 41,600 kg., vilket efter ett salupris av 15 öre skulle motsvara 6,240 kr. Härtill kommer 14 st. spädkalvar å 10 kr. = 140 kr. Sammandrag av

inkomsterna:

Spannmål och potatis Mjölk Kalvar

7,620: — 6,240: — 140: Summa kronor 14,000: —

Då driftskostnaderna inklusive avlöningar åt tjänstemän enligt föregående belöpa sig till kr. 34,700, skulle utgifterna pr år överskrida inkomsterna med kronor 20,700, vilket utgör totala normala kostnaderna för en fast försöksgård av den storlek och med den utrustning, som i "normalplanen" förutsatts.

7. Jordbruksförsöksgårdarnas administration. I sitt förslag till upprättande av fasta försöksgårdar ha motionärerna tänkt sig, att den rent administrativa och tekniska ledningen skulle tilldelas styrelsen för centralanstalten för jordbruksförsök med vederbörande föreståndare som föredragande expert. För att uppehålla kontakten med det praktiska jordbruket och även få de rent lokala intressena tillgodosedda skulle dessutom finnas en mer lokal representation eller lokalt råd, som under den centrala ledningen skulle h a viss befogenhet och tillsyn över försöksgården. Om man tillser, huru de administrativa förhållandena äro ordnade i andra länder, där försöksgårdsinstitutionen införts, finner man, att ledningen i

08 allmänhet är centraliserad. I Danmark handhaves den administrativa ledningen av Statens Planteavlsudvalg, d. v. s. den styrelse, som har hand om landets försöksväsen i allmänhet. Försöksplanerna uppgöras av före ståndarne vid försöksstationerna gemensamt och föreläggas därefter Udvalget, som har att granska och godkänna desamma. Någon lokal styrelse existerar ej. I Norge lyda försöksstationerna med undantag för den vid jordbrukshögskolan i Aas direkt under jordbruksdepartementet och ha således ingen särskild styrelse över sig. Försöksstationerna bilda ett Faellesraad för dryftande av försöks- och andra gemensamma frågor. I Finland ledes den statliga försöksverksamheten av ett centralutskott, som lyder direkt under jordbruksministeriet, vilket utskott har att granska och godkänna centralförsöksanstaltens försöksplaner och kostnadskalkyler samt även övervaka distriktsförsöksstationerna (de fasta försöksgårdarna) och deras verksamhet. I Finland har emellertid varje distriktsstation dessutom en lokal direktion av minst tre medlemmar nämligen försöksgårdens föreståndare och en representant för varje inom distriktet verkande hushållningssällskap. Denna direktion har att gemensamt med föreståndaren göra upp plan för distriktsstationen och övervaka verksamheten där samt utgöra föreningsbandet mellan stationerna och de sällskap dessa företräda. Även i en del andra europeiska länder, där under senare åren en omorganisation av jordbruksförsöksverksamheten ägt rum, synes tendensen gå mot centralisering av försöksarbetet för att öka effektiviteten av detsamma och mer specialisera de olika anstalterna samt undvika dubbelarbete. I Nordamerikas förenta stater och Canada, där organisationen blivit mest genomförd, har också den centrala ledningen blivit lagd antingen som i Förenta staterna i dess byrå för försöksstationer och under denna vid de olika staternas centralstation, eller som i Canada vid centralförsöksstationen i Ottawa, vars direktör de facto är chef för alla försöksgårdar i det stora landet, med intimt samarbete mellan centralstationens avdelningsföreståndare och provinsstationernas ledning. Då huvudändamålet med anläggandet av fasta försöksgårdar i vårt land är att för försöksverksamheten inom landet erhålla bättre och större försöksmöjligheter än dem centralanstalten för jordbruksförsök hittills disponerat över, anse kommitterade det helt naturligt, att den administrativa och tekniska ledningen av försöksgårdarna bör överlämnas till styrelsen för nämnda anstalt, och att försöksgårdarna då närmast böra under styrelsen handhavas av föreståndaren för den avdelning, som har de direkta jordbruksförsöken sig anförtrodda, samt att föreståndarna för försöksgårdarna skola intaga samma tjänsteställning som laboratorerna vid centralanstalten. Kommitterade hålla emellertid före, att man, för att uppnå bästa möjliga

69 resultat och att upprätthålla kontakten med det praktiska jordbruket årligen bör vid de olika försöksgårdarna anordna för allmänheten avsedda möten, och att till dessa möten böra inbjudas vissa för försöksverksamheten intresserade organisationer och personer inom det område försöksgården är avsedd att representera, samt att dessa jordbruksombud efter de för allmänheten avsedda föredragen och demonstrationerna böra sättas i tillfälle tillsammans med försöksledningen diskutera försöksplanen och framlägga sina speciella önskemål.

8. Samarbete mellan statens jordbruksförsöksgårdar och andra institutioner. Som redan inledningsvis i den allmänna överblicken (sid. 6) nämndes, är det av centralanstaltens olika avdelningar i första hand jordbruks- och husdjursavdelningarna, vilkas verksamhet är av den natur, att den förutsätter speciella försöksgårdar. Vid de i det föregående föreslagna fyra försöksgårdarna, vilka avse utförande av jordbruksförsök, torde dock även i den mån försöksmetodiken det medgiver en del mindre omfattande husdjursförsök kunna utföras, något som dock givetvis icke minskar behovet av en speciellt för utfodrings-, uppfödnings- och andra husdjursexperimentella spörsmål avsedd större speciell husdjursförsöksgård. För de övriga grenarna av jordbruksforskning, som vid statens centrala jordbruksförsöksanstalt äro representerade, såsom den botaniska, entomologis;ka och även i någon mån den bakteriologiska och den lantbrukskemiska, komma de blivande fasta försöksgårdarna att fylla ett sedan länge känt behov, då därigenom tillfälle beredes för dessa avdelningar att på olika platser i landet ha mark tillgänglig för försöks- eller undersökningsändamål för de speciella uppgifter, som de hava sig förelagda, utan att därför behöva anlita privata jordägare, något som särskilt när det gäller långvariga och mer arbetskrävande försök, är av stort värde. Även för andra statsinstitutioner torde ett samarbete med de fasta försöksgårdarna kunna bli fruktbringande. Så t. ex. med Sveriges geologiska undersökning, vars agrogeologiska verksamhet torde kunna tillgodogöra sig den erfarenhet, som vinnes rörande jordfysikaliska, kulturtekniska och andra spörsmål vid de på typiska jordmåner utlagda fasta försöksmarkerna. Även statens meteorologisk-hydrografiska anstalt bör kunna genom samarbete med de fasta försöksgårdarna få bättre tillfälle att utreda vissa akrikulturmeteorologiska frågor än genom de mer ambulatoriska observationerna hos privata, och speciellt bör det för denna statsanstalt bli av värde att kunna med tiden få långvariga oavbrutna serier av under betryggande

70 kontroll upptagna meteorologiska data i jämförelse med liknande serier avkastningssiffror av olika kulturväxter. Statens redskapsprovningsanstalter torde i vissa fall, där det gäller provningar av redskap på olika typiska jordmåner, även kunna hava fördel av att ha tillgång på fasta replipunkter härför, där jordarter av känd sammansättning och brukningsart finnas till förfogande och försökstekniskt skolad personal såsom medhjälpare kan erhållas. Dessutom bör för vissa försök även samarbete äga rum med övriga försöksinstitutioner inom landet såsom Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen och för norrländska växtodlingsfrågor med kemisk växtbiologiska anstalten.

III.

Fasta försöksgårdar för husdjursförsök. 1. Allmän översikt. Försöksverksamheten på husdjursskötselns område är hos oss av betydligt yngre datum än de egentliga jordbruksförsöken. Visserligen hade redan före centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet upprättande år 1907 ett och annat sporadiskt utfodringsförsök utförts dels av lantbruksakademiens tjänstemän dels vid de båda lantbruksinstituten och i enstaka fall jämväl av härför intresserade enskilda personer, men först vid centralanstaltens upprättande fick denna försöksverksamhet hos oss en fast organisation. Dess husdjursavdelning fick nämligen till uppgift att verkställa försök och undersökningar angående husdjurens avel, utfodring och vård. Till dess förfogande ställdes den lilla ladugården vid Experimentalfältet, vilken endast omfattar ett 10-tal kor, varför försöken i övrigt måste förläggas till praktiska lantbruk runt om i landet. Orsakerna till att försöksverksamheten från början organiserades på detta sätt var i första hand, att de dåtida danska utfodringsförsökens organisation närmast tjänade som mönster vid uppgörandet av grundplanen för ett liknande arbete i vårt land. Medverkande härtill var också det förhållandet, att särskilt de svenska kontrollföreningarnas snabba utveckling ställt en del praktiska utfodringsfrågor i förgrunden, vilka för sitt besvarande företrädesvis krävde upptagande av en försöksverksamhet, som arbetade under praktiska förhållanden och i fullt samarbete med husdjursskötselns målsmän. Under de gångna 18 åren har det också lyckats att i så hög grad intressera lantmännen för dylika praktiska utfodringsförsök, att lämpliga försöksgårdar ständigt stått till förfogande. Dylika försök ha härvid utförts vid ej min-

71 dre än 40 olika egendomar från Skåne ända upp till Jämtland och Ångermanland. Många av dessa ha stått till husdjursavdelningens förfogande år från år, och i regel ha försöken kunnat förläggas till de landsdelar, där det spörsmål, som de behandlat, varit som mest aktuellt. Kommittén vågar med kännedom härom hysa den förvissningen att så länge centralanstaltens utfodringsförsök bibehålla den praktiska karaktär, de hittills haft, det jämväl i framtiden skall visa sig möjligt att förlägga denna del av verksamheten till privata egendomar eller för annat ändamål upplåtna statsegendomar, så att försöken härigenom bibehålla den kontakt med det arbetande lantbruket, som är ett avgörande villkor, för att de skola vinna lantmännens fulla förtroende och för att resultaten skola bland dessa bliva tillräckligt beaktade. I första hand torde de båda egendomar, som äro förbundna med statens lantbruksinstitut, kunna påräknas för dylika försök, men även innehavare av de egendomar, till vilka våra lantbruksskolor äro förlagda, såväl som en del äldre försöksvärdar och andra intresserade lantmän kunna säkerligen beräknas vara villiga att härvid lämna sin medverkan. Det ligger emellertid i sakens natur, att man vid försök, som förläggas till enskilda gårdar eller för annat ändamål upplåtna statsegendomar, måste begränsa försöksuppgifterna, så att de kunna inpassas i gårdens normala drift. Största delen av de hittills utförda försöken ha sålunda avsett att bestämma de olika fodermedlens värde och användbarhet vid utfodring av skilda djurslag, att klargöra dessa senares näringsbehov vid skiftande produktion samt att i övrigt i relativt kortvariga försök belysa utfodringslärans rent praktiska detaljer. Samtliga dessa försök kunna, som erfarenheten lärt, utan svårighet genomföras enligt den hittills följda planen för försöken. Men i sammanhang med försöksverksamhetens utveckling framträda en del andra försöksuppgifter, vilka icke lämpligen kunna utföras utan försöksledarens ofta återkommande tillsyn och vilka för övrigt äro av den natur och taga i anspråk så lång tidrymd, att de svårligen låta sig genomföras under de nyss nämnda förhållandena. Härvid har man närmast att tänka på sådana försök, vid vilka djurens normala utveckling äventyras och sådana, vilka på grund av försöksuppgiftens beskaffenhet måste genomföras under loppet av flera år i oavbruten följd. Såsom exempel på försök av det förstnämnda slaget kan nämnas uppfödningsförsök med ungdjur, vid vilka man vill pröva verkan av olika stark utfodring under uppväxttiden. Såsom exempel på försök av det senare slaget kan nämnas utfodringsförsök med mjölkkor, som avse att klargöra verkan av stark och svag utfodring under skilda laktationsår. Båda dessa försöksserier måste pågå i en följd under flera år. Även betesförsök, d. v. s. försök, som avse att klargöra våra betesvallars avkastning och betesgångens betydelse för olika djurslag och åldersgrupper, måste planläggas och genomföras på lång sikt. Detsamma gäller undersök-

72 ningar över förlusterna vid olika bärgningsmetoder, t. ex. ensilering i jämförelse med höberedning samt undersökningar över olika foderväxters värde för olika ändamål. Ännu längre tidrymd kräva alla försök, som avse att klargöra husdjurens nedärvning av sina olika egenskaper och andra avelsfrågor.

2. De fasta husdjursförsöksgårdarnas uppgift. Ovan nämnda och liknande synpunkter hava föranlett, att man överallt, där försöksarbetet på husdjursskötselns område fortgått en längre tid, sett sig nödsakad att inrätta fasta försöksgårdar för vissa försöks genomförande. Detta gäller såväl länder, där man såsom i Tyskland och Amerikas förenta stater, från början upptagit försöksarbetet på husdjursskötselns område från mera teoretiska utgångspunkter, som länder, där man från början lagt tyngdpunkten på anordnande av praktiska utfodringsförsök. Angående de först nämnda kan nämnas, att lantbrukshögskolan i Bonn i Tyskland sedan länge haft en fast försöksgård i Dikopshof, där omfattande husdjursförsök genomförts. Även flera av försöksstationerna i Amerikas förenta stater ha numera till sitt förfogande försöksgårdar, där utfodringsförsök genomföras av betydande omfattning. Av största intresse för oss torde det emellertid vara, att danska staten år 1917 till försöksverksamhetens förfogande ställde tvenne egendomar i norra Själland med en sammanlagd areal av 542 hektar åker. Dessa båda egendomar, Faurholm och Trollesminde, hade tidigare varit bortarrenderade, men brukas nu för statens räkning fullt utrustade med hänsyn såväl till byggnader som levande och döda inventarier. Besättningen utgöres av 250 å 300 mjölkande kor, behövligt antal ungkreatur och hästar samt en ganska avsevärd svinbesättning. På en av egendomarne har uppförts ett större försöksmejeri, till vilket den producerade mjölken levereras. Den vid försöksmejeriet erhållna skummjölken återgår till ett vid egendomarne uppfört större svinstall, där en omfattande svinskötsel bedrives. Nämnda gårdar ställdes till förfogande för sin nuvarande uppgift våren 1917, då staten, utom egendomarna med tillhörande byggnader samt levande och döda inventarier även överlämnade ett kapital av 150,000 kronor. Under de gångna åren har vid egendomarne uppfötts en reaktionsfri besättning och för övrigt ha de i behövlig grad utrustats för sin framtidsuppgift. Man väntar, att dessa gårdar i framtiden skola bliva den centrala platsen för försökslaboratoriets praktiska utfodringsförsök av mera krävande och varaktig karaktär. Även hos oss synes den blivande försöksgården för praktiska husdjursförsök böra givas sådan omfattning, att den kan bliva en fast punkt för de utfodringsförsök, som icke lämpligen kunna förläggas till enskilda försöksvärdar.

73 På ett begränsat arbetsområde har husdjursavdelningen redan ett par års erfarenhet av en fast försöksstations värde och användbarhet. Under de senaste åren har riksdagen beviljat ett årligt anslag av 12,000 å 13,000 kronor för genomförande av avkastningskontroll inom svinaveln, och denna verksamhet har sedan april 1923 bedrivits vid ett större vid Åstrop i Skåne beläget svinstall. Till denna försökstation levereras smågrisar från i södra och mellersta Sverige befintliga svinavelsstationer och med dem jämförliga avelsbesättningar. Grisar uttagas efter stationernas främsta avelsdjur, 4 efter varje avelssugga, som skall prövas. De uppställas på en likformig utfodring, gödas och nedslaktas under noggrann kontroll av en vid stationen placerad försöksassistent och slutligen bedömes det producerade fläsket av i detta avseende sakkunniga personer. Avsikten med detta arbete är att ingående pröva våra svinstammars produktiva egenskaper för att härvid utpeka de avelsdjur, vilka genom snabb tillväxtförmåga, låg foderförbrukning pr kg. tillväxt, goda kroppsformer och ett förstklassigt fläsk äro mest förtjänta att tillvaratagas i det fortsatta avelsarbetet. — Berättelsen om denna försöksstations första fullständiga verksamhetsår har framlagts år 1925, och de uppnådda resultaten synas i hög grad vara ägnade att verka vägledande. Så har kunnat påvisas, att stora skillnader i de nyssnämnda hänseendena föreligga även inom våra främsta avelsstammar; och på detta område synes, då man verkligen känner det material, med vilket man arbetar, kunna upptagas ett förädlingsarbete av liknande art som det, vilket under de senaste årtiondena med sådan framgång bedrivits hos oss på såväl växtförädlingens som nötboskapsavelns område. Under sitt första och andra arbetsår har försökstationen vid Åstorp endast tagit försöksgrisar från svinavelsstationer och med dem jämförliga svinavelsbesättningar i södra Sverige, från Skåne upp till Väster- och Östergötland. Under de närmaste åren kommer att prövas, om grisar lämpligen kunna försändas till Åstorp också från något längre i norr belägna avelsstationer eller det möjligen kommer att bliva nödvändigt att för den nämnda uppgiftens fullständiga genomförande framdeles upprätta en liknande försöksstation (fast försöksgård) på lämplig plats i mellersta Sverige. Kommittén anser sig icke nu kunna framlägga något förslag härom, men vill i detta sammanhang framhålla, att i det ursprungliga förslaget om avkastningskontroll inom svinaveln tanken på en dylik framtida station för mellersta och norra Sverige redan är uttalad. I motsats till försöksstationen för avkastningskontroll inom svinaveln, vilkens verksamhet är begränsad till huvudsakligen en enda försöksuppgift och vilkens förläggning måste bestämmas med hänsyn till svinskötselns utveckling i de olika landsdelarna, tillgången på mejeriavfall som foder åt svinen samt närheten till ett exportslakteri, där försökssvinen kunna nedslaktas, måste den nu ifrågasatta fasta försöksgården, som redan är nämnt,

74 syssla med ett flertal försöksuppgifter och förläggas så nära centralanstalten att god och, då så behöves, nära nog daglig kontakt k a n uppehållas mellan försöksgården och avdelningens tjänstemän. I det föregående har redan framhållits en del av de försöksuppgifter, som kunna genomföras endast då tillgång till en fast försöksstation finnes. Men givetvis få dessa uppgifter endast uppfattas såsom exempel. Får husdjursavdelningen till sitt förfogande en dylik gård med en relativt stor kreatursbesättning, för vilkens skötsel avdelningens ledande män bära högsta ansvaret, bör detta i framtiden vara ägnat att trygga det samarbete mellan teoretisk forskning och praktisk husdjursskötsel, som är första villkoret för ett verkligt fruktbärande resultat av avdelningens verksamhet. Vid ett dylikt samarbete blir det försöksgårdens uppgift att vara centralhärden för de praktiska utfodringsförsöken. Till denna bör alltså förläggas icke blott alla försök, vilka av redan anförda skäl icke lämpligen kunna förläggas hos enskilda försöksvärdar, utan jämväl alla dylika som stå i direkt växelverkan med det vid Experimentalfältet bedrivna mera teoretiskt färgade arbetet. De nya arbetsmetoder och försöksresultat, som framgå av det sistnämnda arbetet, böra alltså i första hand prövas å den egna försöksgården, liksom det vid denna bedrivna arbetet bör vara ägnat att ge den mera teoretiskt inriktade forskningen nya uppslag. Försöksgårdens huvuduppgift under de närmaste åren blir emellertid att ge möjlighet att upptaga sådana försöksuppgifter, vilka på grund av sin krävande natur eller med anledning av sin långvarighet icke hittills kunnat påbörjas. Detta förhållande ställer stora krav på försöksgårdens omfattning. Skola uppfödningsförsök och ärftlighetsundersökningar med nötboskap kunna upptagas, förutsätter detta, att besättningens storlek medger, att ur det årliga pålägget kan uttagas tillräckligt antal kalvar av samma kön för bildande av tillräckligt stora försöksgrupper. Även mera omfattande utfodringsförsök med mjölkkor förutsätta en relativt stor besättning, om ett flertal fullgoda försöksgrupper skola kunna utväljas. Avdelningens hittills utförda utfodringsförsök ha visat, att från dessa synpunkter uppstå svårigheter, då försöksstallet omfattar mindre än 75—100 mjölkande kor. Även med hänsyn till försöksgårdens jordmån och klimatiska läge böra vissa synpunkter beaktas. Så bör jorden givetvis vara av sådan beskaffenhet, att den lämpar sig för en utsträckt foderproduktion med vidsträckt beteskultur och omfattande rotfruktsodling. Även i övriga hänseenden böra goda betingelser för en omfattande husdjursskösel föreligga.

3. Husdjursförsöksgårdens förläggning. Redan i det yttrande, som avdelningens föreståndare avgav med anledning av en remiss från första kammarens andra tillfälliga utskott år 1920 fram-

75 hölls, att en blivande fast försöksgård vid husdjursavdelningen borde vara belägen på högst några få mils avstånd från Stockholm och ha sådana kommunikationer, att man lätt och helst under en dagsresa kunde besöka densamma, så snart detta vore behövligt för försökens planläggning eller övervakande. I enlighet härmed har kommittén i första hand sökt utreda, huruvida i Stockholms omnejd funnes någon staten tillhörig egendom, som lämpligen skulle kunna användas såsom försöksgård. Av domänintendenten i Stockholm har infordrats uppgift på dylika egendomar, som under de närmaste åren bliva arrendelediga; och som svar har erhållits fullständiga beskrivningar å ett flertal dylika, belägna dels utmed Stockholm—Rimbo järnväg, dels i närheten av Stockholm. En närmare undersökning visade emellertid, att de samtliga voro mindre lämpliga för det uppgivna ändamålet, då dels åkerarealen i regel var för liten, dels befintliga brister å byggnader, dåligt avlopp för vatten eller andra förhållanden medförde stora kostnader för deras uppsättande i användbart skick. Vid sökande efter lämplig försöksgård för jordbruksförsök inom Närike besökte kommitténs ledamot, professor Hj. v. Feilitzen jämväl Ullavi egendom pr Sköllersta, belägen 7 km. från Pålsboda järnvägsstation å västra stambanan. Denna egendom, vilken av vissa skäl icke kunde användas för jordbruksförsök, ansågs däremot från flera synpunkter lämplig såsom försöksgård för husdjursförsök. Egendomen omfattar omkring 200 hektar god åkerjord, som synes vara lämplig för såväl beteskultur som rotfruktsodling. Den är väl bebyggd. Ladugård, stall och magasin äro nybyggda, dessutom finnas tre nybyggda arbetarebostäder, vardera för två familjer, huvudbyggnaden är uppförd i två våningar och torde efter invändig renovering lätt kunna användas som bostad för förvaltare och försöksassistent. I ladugården finnes plats för 110 uppbundna djur. — Den anmärkningen kan dock göras, att gården ligger väl långt från den centrala försöksverksamheten å Experimentalfältet. Resan från Stockholm till Pålsboda tager nu med snabbgående tåg 3 V2 timmar, men denna tid torde efter sagda järnvägs pågående elektrifiering kunna ytterligare nedbringas, varför om icke lämpligare försöksgård närmare Stockholm framdeles kan finnas, en mera ingående undersökning av Ullavi bör företagas. Under sitt arbete har kommittén i tvenne fall fått emottaga erbjudande om överlåtande av enskilda egendomar för åstadkommande av en lämplig försöksgård för husdjursskötsel. Det ena av dessa erbjudanden har numera förfallit, det andra gäller en egendom på lämpligt avstånd från Stockholm, belägen utmed Rimbobanan och bestående av omkring 240 hektar åker och 225 hektar skog. Egendomen, som för närvarande är uppdelad på tre arrendatorer, kan få övertagas successivt i den mån de nuvarande arrendeavtalen utgå, och ägaren har ställt i utsikt, att gårdarna i framtiden utan lösen skulle få övergå i centralanstaltens eller statens ägo mot villkor att de i

76 framtiden användas såsom försöksgård. Vid undersökning å platsen har större delen av åkerjorden visat sig vara synnerligen lämplig för det ifrågavarande ändamålet; läge och kommunikationer äro goda, men av egendomens åkerareal, vilken är uppdelad i två i det närmaste lika stora ägofigurer belägna på så stort avstånd från varandra, att de för framtiden icke lämpligen kunna drivas i fullt sambruk, är endast den ena hälften bebyggd. Detta förhållande föranleder så pass omfattande nybyggnader att kommittén icke nu anser sig kunna framlägga något definitivt förslag. Kommittén anser sig dock böra i sitt förslag till upprättande av fasta försöksgårdar upptaga även en försöksgård för genomförande av husdjursförsök. Densamma bör vara belägen på ej för långt avstånd från Stockholm. Då kommittén emellertid funnit sig böra föreslå att genomförandet av dess förslag till jordbruksförsöksgårdar uppdelas på två etapper, och att i första hand endast två av de föreslagna fyra jordbruksförsöksgårdarna iordningställas, har kommittén ansett sig böra föreslå, att frågan om inrättande av en för husdjursförsök avsedd försöksgård upptages till definitivt avgörande först i samband med frågan om upprättande av de två återstående jordbruksförsöksgårdarne.

4. Den blivande husdjursförsöksgårdens administration. Då kommittén sålunda icke nu kommer att framlägga ett detaljerat förslag angående den för husdjursförsök avedda fasta försöksgårdens förläggning och utrustning, måste den också avstå från att nu framkomma med något kostnadsförslag för denna gårds upprättande. Detta blir givetvis i hög grad beroende av arealen av den gård, som slutligen väljes, av byggnadernas beskaffenhet, behövliga grundförbättringar m. m. Även den blivande försöksgårdens administration blir i avsevärd grad beroende av gårdens storlek och läge. Angående denna torde dock i väsentlig grad kunna tillämpas vad som i det föregående är sagt om administrationen av de fasta försöksgårdarna för jordbruksförsök. En avsevärd skillnad föreligger dock däri, att de vid den fasta försöksgården för husdjursförsök förlagda försöken huvudsakligen komma att planläggas, ledas och övervakas av avdelningens vid Experimentalfältet placerade tjänstemän. Detta i förening därmed, att denna försöksgård får betydligt större areal och kreatursbesättning än de fasta försöksgårdarna för jordbruksförsök, torde påkalla den förändringen, att den lokala ledarens huvuduppgift blir egendomens ekonomiska förvaltning, under det att de vid gården placerade assistenterna ansvara för genomförandet av försöksarbetets detaljer.

77 IV.

De fasta försöksstationerna och deras utveckling. Den utredning, som centralanstaltens styrelse enligt nådigt brev den 26 november 1920 anbefallts att verkställa, omfattade utom anordnande i landet av fasta försöksgårdar även frågan om "utvidgning av den försöksverksamhet på jordbruksområdet, vilken redan nu bedrives vid de fasta försöksstationerna". Som redan i den historiska översikten å sid. 17 nämndes, har i enlighet med riksdagens beslut från och med år 1919 årligen anvisats ett anslag av kr. 8,000 för anordnande vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor av fast försöksverksamhet enligt föreskrift från och under ledning av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, varvid till varje skola, vid vilken efter överenskommelse med centralanstalten fältförsök under dess ledning anordnades, lämnades ett statsbidrag av kr. 500, vilket bidrag skulle användas till ersättning åt försöksledaren vid skolan. Med detta anslag har sådan försöksverksamhet under de gångna åren bedrivits vid följande antal skolor nämligen: Ar

Lantbruksskolor

Lantmannaskolor

1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925

9 10 10 9 9 8 8

5 6 6 6 6 6 7

I riksdagens skrivelse den 15 juni 1920, i vilken hemställdes om utredning i ovan angivet syfte, framhölls särskilt, hurusom denna form för försöksverksamhetens utsträckande till lantbruksundervisningsanstalterna vore lyckligt funnen och än vidare borde fortsättas, då det givetvis hade sin stora betydelse för försöken och de gjorda rönens spridning ute i bygderna, att de företogos vid de anstalter, där unga män och kvinnor inhämtade kunskap i övrigt om jordbruket och dess skötsel och sålunda av dem fördes u t i det praktiska livet. Riksdagen ansåge också en utvidgning i denna riktning vara lättast att genomföra liksom till sina resultat mest givande. Då centralanstaltens jordbruksavdelning nu äger sjuårig erfarenhet från dylik fast försöksverksamhet vid lantbruks- och lantmannaskolor och således hunnit bilda sig en ganska god föreställning om denna verksamhets värde och begränsning, får kommittén, som tagit närmare kännedom därom, för sin del tillstyrka, att dylik fast försöksverksamhet må anordnas vid ytterligare en del skolor av dessa båda grupper, där de lokala förhållandena

78 med hänsyn till markareal, jordens likformighet och tillgängliga arbetskrafter äro gynnsamma samt tillräckligt intresse hos skolans föreståndare förefinnes. På så sätt skulle nämligen dels de olika skolornas eget behov av lämpligt demonstrationsmaterial mer tillgodoses, än vad hittills kunnat bli fallet, dels skulle centralanstalten få ett mera jämnt över landet fördelat nät av fasta försöksplatser, där vissa försök efter gemensamma planer samtidigt skulle kunna utföras under olika klimatiska och jordförhållanden och under så betryggande kontroll, som man på detta sätt kan erhålla. Kommittén vill emellertid framhålla, att man på denna försöksverksamhet dock icke får ställa allt för stora fordringar. De lokala försöksledarna vid de olika skolorna, som hava att anlägga, sköta och skörda de försök, vilka av centralanstalten dem föreläggas, äga nämligen trots agronomutbildning mången gång ej den speciella skolning eller rutin i försöks utförande, som man skulle fordra, om det gäller verklig jordbruksforskning, och då inspektionen från centralanstaltens sida av helt naturliga skäl blott kan inskränka sig till något kortare besök varje år, blir man i övrigt alldeles hänvisad till den säkerhet, med vilken resp. försöksledare kan fullfölja de givna föreskrifterna. Mången gång är arbetsresultatet tillfredsställande, men det händer också emellanåt, att försöken av brist på tillräcklig erfarenhet hos försöksledaren bli mindre lämpligt utlagda eller ej fullt ordningsmässigt skötta, varför resultatet ibland icke eller endast med en viss reservation kan användas vid försökens sammanställning i och för lösande av de uppställda försöksfrågorna. En annan olägenhet, som på vissa håll vidlåder denna art av försöksverksamhet, är, att den lokala ledningen av försöken för ofta växlar. Det händer ej så sällan, att den agronom, som haft försökens skötsel om hand, lämnar sin lärarebefattning och efterföljes av en annan, som är alldeles obekant med förhållandena, icke känner till den använda försöksmetodiken eller kanske ej har något utpräglat intresse för denna art av jordbrukets utövande. Att försöksverksamheten kommer att lida därav är uppenbart, och på så sätt kan i en påbörjad och under några år fortgående försöksserie luckor uppstå, varigenom slutresultatet förryckes. Den i riksdagsskrivelsen framhållna fördelen av att försöksresultaten komma att spridas ute i bygderna, därigenom att försöken företagas vid de anstalter, där unga män och kvinnor inhämtade kunskap i jordbrukets skötsel, och att de sedan av dem spriddes ut i det praktiska livet, torde nog också, enligt den uppfattning kommittén kunnat bilda sig av den gjorda erfarenheten, innebära en viss överdrift. Det medgives gärna, att vid vissa skolor, där försöksledaren med särskilt

79 intresse ägnar sig åt sin uppgift och' äger förmåga att meddela detta även åt de studerande, de på skolegendomen utförda försöken bliva goda demonstrationsobjekt, som kunna bli till stor nytta i detta hänseende, men i somliga fall ha förhållandena icke varit så gynnsamma. Lantmannaskolorna äro i allmänhet ej så lämpliga för denna fasta försöksverksamhet som lantbruksskolorna, dels på grund av att den jordareal de förra äro i besittning av ofta är väl liten, så att utrymmet för försöken blir alltför inskränkt och rätt stora svårigheter uppstå att erhålla tillräckligt stora och jämna områden. Dels brukar arbetskraften vid lantmannaskolorna mången gång vara alltför ringa och även skolegendomens ekonomiska ställning ej vara så gynnsam, varför statsanslaget på vissa håll snarast eftersträvas såsom en väl behövlig ökning i skolans inkomster och ej så mycket som personligt arvode åt resp. lärare för utfört arbete med försöken. Slutligen är den demonstrativa fördelen med försöken ej så stor vid lantmannaskolorna, där den manliga kursen slutar före vårsåddens början; och att de kvinnliga eleverna under sommaren vid lanthushållningskurserna skulle ha något större intresse för gödslings- eller sortförsök eller liknande jordbruksexperiment kan man väl i allmänhet knappast sätta i fråga. Avgjort bättre ställda äro då de lantmannaskolor, där s. k. niomånadskurser för manliga elever avhållas; och kan skolans föreståndare därtill förskaffa sig tillräcklig arbetskraft genom att under sommarhalvåret antaga arbetande elever av dem som förut genomgått skolans vinterkurs, blir försökens skötsel lättare genomförbar. I varjo fall är skolornas lämplighet för fast jordbruksförsöksverksamhet i så hög grad beroende av det personliga initiativet och intresset samt förmågan av precisionsarbete hos försöksledaren, att detta till stor del får vara avgörande vid en skolas antagande till fast försöksstation och alltid måste föregås av noggrann prövning från centralanstaltens lednings sida. Trots den svaghet som således av vad ovan anförts vidlåder den fasta försöksverksamhet, vilken centralanstalten hittills fått till stånd vid lantbruksoch lantmannaskolor och de svårigheter denna haft att kämpa med, anse kommitterade dock, att densamma är av den betydelse, att den bör fortsättas och utvidgas, då man från skolornas sida får hoppas på ökat intresse för och insikt i jordbruksforskning, varigenom också försöksresultaten komma att vinna i tillförlitlighet och därigenom bli till större nytta. Utom de lägre lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp finnes f. n. inom landet 10 lantbruksskolor samt 44 lantmannaskolor. Som en del av dessa senare skolor förutom dem, där redan fast försöksverksamhet bedrives, äro utrustade med skoljordbruk av större eller mindre omfattning och således torde kunna uppfylla på dylik fast försöksstation! ställda krav, får kommittén föreslå, att det till sådan försöksverksamhet för närvarande anvisade statsanslaget måtte höjas från kr. 8,000 till k r .

80 13,000 eller med kr. 5,000, för att tillfälle må beredas att utvidga denna verksamhet, så att om möjligt inom varje hushållningssällskaps verksamhetsområde en fast försöksstation må kunna upprättas och centralanstalten härigenom erhålla ett över landet någorlunda jämnt fördelat nät av fasta jordbruksförsök av enklare slag.

V. o

Om anordnande av fast försöksfält vid Åsträsk i Västerbottens län. I det uppdrag som lämnats centralanstaltens styrelse enligt nådigt brev av den 26 nov. 1920 ingick även att vid utredningen i fråga om anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket taga under övervägande den av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda underdåniga framställningen om statsbidrag till anordnande av ett fast demonstrationsoch försöksfält å myrjord vid Åsträsk i nämnda län. Kommittén får i anledning därav anföra följande: I sitt här ovan avgivna förslag har kommittén bl. a. föreslagit, att en försöksgård anlägges i Västerbotten som representant för Norrlands övre kustland och för de därstädes förekommande mest typiska jordmånerna på fastmarksjord. Då därtill kommer, att dels en försöksgård på fastmarksjord sedan en del år tillbaka förefinnes vid Sunderbyn i närheten av Luleå, dels att försöksgårdar på myrjord helt nyligen upprättats på tvenne platser i Norrland, nämligen vid Alträsks kronopark i närheten av Brännberg i Norrbotten under ledning av kemisk-växtbiologiska anstalten samt vid Gisselås i Jämtland under svenska mosskulturföreningens ledning, torde behovet av fast försöksverksamhet för dessa delar av Norrland vara ganska väl tillgodosett. Kommittén anser således för närvarande intet skäl föreligga att föreslå något särskilt statsbidrag till det i ovannämnda underdåniga skrivelse avsedda fasta försöksfältet vid Åsträsk.

VI.

Kommitterades hemställan. På grund av vad i det föregående anförts få kommitterade föreslå styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet att hos Kungl. Maj :t hemställa: I. beträffande upprättande av fasta försöksgårdar att Kungl. Maj:t i anslutning till riksdagens skrivelse den 15 j u n i 1920

81 (n:r 364) och kommitterades här överlämnade utredning ville i proposition till nästa års riksdag föreslå: 1 :o att fasta försöksgårdar måtte upprättas inom landet enligt den i kommitterades utredning framlagda planen, 2:o att försöksgårdarnes antal till att börja med begränsas till fem, därav fyra för jordbruksförsök och en för husdjursförsök, och att av jordbruksförsöksgårdarne en förlägges till den styva leran i Skaraborgs län, en till sandjordsområdet i Kristianstads län, en till mellersta Norrlands fastmarksområde i Västernorrlands län och en för lättlerområdena inom Mälar- och Hjälmarbygden till Örebro län, samt att försöksgården för husdjursförsök förlägges så nära den centrala försöksledningen i Stockholm som möjligt, 3:o att två jordbruksförsöksgårdar omedelbart må inrättas, nämligen en för lerjordsområdet i Skaraborgs län och en för mellersta Norrlands fastmarksjordar i Västernorrlands län samt, 4:o att riksdagen måtte för detta ändamål för budgetåret 1926—1927 ställa till Kungl. Maj :ts förfogande dels ett engångsanslag av 100,000 kr. för försöksgårdarnes iordningställande och dels ett årsanslag av 50,000 kronor för deras drift. II. beträffande

de s. k. fasta

försöksstationerna,

att Kungl. Maj :t ville föreslå nästa års riksdag att höja det ordinarie anslaget till fast försöksverksamhet vid statsunderstödda lantbruks- och lantmanaskolor från nuvarande 8,000 kronor till 13,000 kronor för inrättande av s. k. fasta försöksstationer vid ytterligare tio skolor; III. beträffande den av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda underdåniga framställningen om ett fast försöksfält vid Åsträsk att densamma ej måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

G

83 Bilaga.

Om fasta försöksgårdar för jordbruksförsök i några främmande länder. På kommitterades uppdrag utarbetat av

Hj. von Feilitzen. Ett viktigt led i jordbruksförsöksväsendets utveckling har varit anläggande under de senaste årtiondena i olika länder i ganska stor utsträckning av med offentliga medel understödda fasta försöksgårdar, d. v. s. egendomar som skötas m e d försöken som huvuduppgift, där man under fältmässiga förhållanden m e n med betryggande kontroll kan utföra jordbruksförsök, vilka till följd av deras natur x icke varit (möjliga att genomföra ute hos praktiska l a n t m ä n på grund av det intrång de förorsaka i den normala jordbruksdriften. Därmed har den försöksapparat skapats, som i utlandet går under n a m n av Experimental farms, Versuchsgut eller Versuchswirtschaft, Forsöksgaard eller (i Danmark) Forsögsstation. Oaktat man bl. a. redan i ALBRECHT THAERS jordbruksexperiment på hans gård först vid Celle och därefter vid Möglin för ett o c h ett kvarts sekel sedan kan anses haft en liten början till en sådan praktisk försöksgårdsverksamhet, något som också var fallet med det av Kungl. Lantbruksakademien vid Experimentalfältet i början av 1800-talet i blygsam skala började försöksarbetet, torde väl den bekanta försöksstationen vid Rothamsted i England få anses vara den första i någorlunda stor stil anlagda verkliga försöksanstalt, där fullt logiska fastliggande jordbruksförsök i fältmässig skala i förening med vetenskapliga undersökningar igångsattes. Frågan är emellertid, om icke prioriteten därvidlag bör tillkomma Frankrike, då den kände växtfysiologen och agrikulturkemisten J. B. BOUSSINGAULT, som genom giftermål år 1833 blivit delägare i godset Bechelbronn i Elsass redan under 1830-talet därstädes upprättade e n jordbruksförsöksstation ehuru av b l y g s a m m a r e mätt. 2 De franska och engelska förebilderna från förra hälften av 1800-talet manade så småningom till efterföljd på kontinenten, och så upprättades särskilt i Tysklands olika stater en m ä n g d försöksstationer. De flesta 1

Nödvändigheten av att fortsätta vissa försök på samma plats under en längre följd av år; fordringar på mera dyrbara försöksanordningar; utförande av försök av särskilt arbetskrävande art; behovet av ständig tillsyn och noggranna observationer av speciellt kvalificerade arbetskrafter för erhållande av tillräckligt säkra svar på de uppställda problemen m. m. 18 Erinras bör dock, att J. B. Lawes nästan omedelbart efter tillträdande av fädernegodset Rothamsted eller år 1834 påbörjade en del gödslingsförsök därstädes, vilka så småningom utvidgades, så att han fick lov antaga en vetenskaplig medhjälpare i Dr. H. Gilbert år 1843, den världberömda försöksstationens officiella »födelseår».

84 av dem inskränkte emellertid sin verksamhet huvudsakligen till laboratoriearbete och smärre vegetationsiförsök, och försök i fältmässig skala anställdes i allmänhet blott i ringa utsträckning samt vanligen ej i samband med ordentlig jordbruksdrift. Ungefär liknande var förhållandet vid de med de högre jordbruksundervisningsanstalterna förenade försöksjordbruken, vilka till följd av vanligen alltför ringa areal och de lokala förhållandena invid städer icke kunnat bli annat än i viss mån skenbilder av verklig jordbruksdrift. De därstädes utförda s. k. "akademische Versuche", som de av praktikens män kallades, ha därför, så värdefulla de än kunna vara för klarläggande av vissa mer vetenskapliga spörsmål, icke trängt igenom och vunnit den betydelse som därmed avsetts. Helt annorlunda gestaltade sig jordbruksförsöksväsendets utveckling i nya världen. Där ute grundades både i Nordamerikas förenta stater och i Canada försöksstationer i förening med stora för söks jordbruk, och till dessa h a sedermera anknutits i de olika staterna ett större eller mindre antal försöksgårdar fördelade på olika platser inom resp. stat eller provins för att få olika jordmåns- och klimatförhållanden bättre representerade och även i vissa fall bli i tillfälle att utföra mera speciella utredningar i större skala. Det amerikanska systemet med större, mer praktiskt lagda och skötta försöksgårdar väckte uppmärksamhet hos europeiska jordbruksforskare, och det torde sannolikt varit de impulser, som hämtades därifrån i samband med världsutställningen i Chikago och professor MAERCKERS energiska propaganda, som den första tyska verkliga försöksgården upprättades vid Lauchstädt, snart efterföljd av andra dylika. I vårt sydvästra grannland Danmark hade man oberoende av amerikanskt och tyskt inflytande på nationell grund kommit fram till ett system med fasta försöksgårdar eller som de där kallas "forsögsstationer", vilka leda sitt ursprung från statskonsulent P. NIELSENS försök vid Örslev och därefter vid Tystofte, och dessa ha sedermera utökats, så att de nu bilda ett helt nät av försöksplatser både på öarne och på Jylland. I Norge har under de båda senaste decennierna efter dansk förebild ett flertal statens försöksgårdar anlagts. I Finland, där man sedan flera år tillbaka arbetat på jordbruksförsöksväsendets rationella ordnande, har den unga republiken helt nyligen enligt lag av 1923 och förordningar av 1924 fått denna fråga definitivt löst genom beslut att dels upprätta en större centralförsöksanstalt, dels försöksstationer eller försöksgårdar på olika platser i landet efter dess distriktvisa uppdelning. Rysslands jordbruksförsöksväsen utvecklades kraftigt före världskriget och revolutionen, och planer voro å hane för en modern vidlyftig organisation, men i vad mån förslagen sedermera kommit till genomförande, torde f. n. vara mycket svårt att få närmare kännedom om. Även i en del andra europeiska stater såsom i Baltikum, Polen, Schweiz, Österrike, Tjeckoslovakien, Holland och Frankrike har jordbruksförsöksväsendet på senare tid delvis gjort viktiga framsteg. I det följande skall i korthet lämnas några uppgifter om jordbruksförsöksväsendets nuvarande ståndpunkt samt försöksgårdarnas organisation och arbetssätt i dessa länder. Kommitterade stödja sig därvid dels på egna iakttagelser inhämtade

85 under en studieresa, som av kommitténs samtliga ledamöter år 1921 företogs till Danmark och av ett par av dem till Norge, dels den ytterligare kunskap den ene av kommitténs ledamöter (v. F.) vunnit under i liknande syfte med statsmedel företagna studieresor av äldre och yngre datum till ett flertal länder i Europa samt till Nordamerikas förenta stater och Canada. Dessutom har i och för denna sammanställning dels in- och utländsk litteratur i ämnet studerats (se bifogade bibliografi), dels närmare upplysningar i den mån detta därutöver varit behövligt och möjligt införskaffats genom en ganska omfattande skriftväxling med myndigheter, försöksstationer och fackmän i skilda länder. Den stora beredvillighet med vilken alla begärda upplysningar lämnats och ofta rätt omfattande förfrågningar besvarats, kan av kommitterade ej nog tacksamt erkännas.

Danmark. I Danmark existerar ingen central jordbruksförsöksanstalt motsvarande vår svenska, utan är därstädes jordbruksförsöksväsendet fördelat på flera olika statsinstitutioner, såsom Forsögslaboratoriet for Utfodrings- och Mejeriforsög, Statens Plantepatologiske Forsög med botanisk och zoologisk (eller närmare entomologisk) avdelning för växtsjukdomar och växtskador, Statens Planteavlslaboratorium med jordbrukskemisk och jordbruksbakteriologisk avdelning, Statens Landbrugsforsögsstationer for speciella jordbruksfältförsök, Statens Havebrugsforsögsstationer for trädgårdsförsök, Statens Landbrugsforsög på Färöarne, Statens Rodfrugtsforsög, Statens Ukrudtsforsög och som sista led i räckan Statens Marskforsög. Samtliga dessa institutioner sortera under en styrelse, Statens Planteavlsudvalg, vars kontorschef ombesörjer styrelsens löpande göromål och uppehåller dess förbindelse med de olika institutionerna och försöksledare. Av ovan anförda institutioner är det då Landbrugs-torsögsstationerna som i detta sammanhang intressera oss, eftersom de närmast motsvara de fasta försöksgårdarna i andra länder. Av sådana försöksstationer finnas f. n. på Själland 2 stycken (Lyngby och Tystofte) » Fyen 1 » (Aarslev) » Lolland 1 » (Abed) » Bornholm 1 » (Aakirkeby) och » Jylland 4 » (Askov, Studsgaard, Herning och Tylstrup), vartill komma 5 filialstationer på Jylland, nämligen Askovs sandmark, Askovs mose och Lundgaard, tillhörande Askovstationen, Borris i mellersta Jylland, sorterande under Studsgaard, och försöksgården vid Store Vildmose lydande under Tylstrup. Allt som allt finnes således 14 olika försöksgårdar för jordbruksförsök i skilda delar av Danmark. Till dessa torde ock böra räknas de stationära Marskförsöken vid Ribe och vid Höjer. Försöksgårdarnas areal växlar mycket och uppgår till vid: Lyngby Tystofte Aarslev Abed

46 ha 30 » 33 » 2 »

86 Aakirkeby Askov, lermarken » sandmarken » mosen » Lundgaard Studsgaard Borris Herning Tylstrup » Fosse vangen i Store Vildmose Marskförsöksarealen vid Ribe » » Höjer

3 ha 23 » 8 » 6 » 53 » 45 » 15 » 50 » 37 » 89 » 19 » 10 »

Vid varje försöksstation finnes en föreståndare, som till medhjälpare allt efter försöksgårdens storlek och försökens omfattning har flera eller färre assistenter. Så var den fackligt utbildade personalen år 1924—25 vid Lyngby Tystofte Aarslev Abed Aakirkeby Askov » sandmarken » mosen Lundgaard Studsgaard Borris Herning Tylstrup » Fosse vangen Marskförsöken

Föreståndare

Assistenter

1 1 1 1 1 1 — — — 1 — — 1 1 1

3 2 3 — — 3 1 1 1 3 1 1 3 1 1

Vid en del försöksstationer (särskilt Tystofte och Abed) bedrives utom direkta jordbruksförsök även förädlingsverksamhet (Danmark har ju ingen motsvarande utsädesförädlingsanstalt som i vårt land). Vissa jordbruksförsök utföras samtidigt på flera stationer, där det gäller att lösa frågor, där olika klimat- och jordmånsförhållanden kunna påverka resultaten. Men därjämte finnas en del viktiga jordbruksspörsmål, som överlåtas åt en eller ett par stationer till speciell bearbetning. Så har t. ex. Tystofte lagt huvudvikten vid utsädesförädling och sortprövning. Vid Aarslev är nästan allt arbete absorberat av försök rörande kreatursgödselns uppsamling, förvaring och användning i marken. Vid Studsgaard avses att arbeta på frågor rörande den jydska hedjordens lämpligaste odling. Vid Tylstrup ägnas potatisodlingen mycket arbete. Herning är en speciell mosskulturstation, och vid Store Vildmose arbetas på nyodling och beteskultur på mossjord. Planerna för försöken uppgöras av föreståndarna för försöksstationerna gemensamt och föreläggas Planteavlsudvalget till godkännande, men dryftas först vid ett möte, där även representanter för den lokala försöksverksamheten äro tillstädes. I detta sammanhang må nämnas, att de fasta försöksstationerna i Danm a r k ej ha någon befattning med den lokala försöksverksamheten, som verkställes av under landboföreningarnes planteavlsudvalg anställda konsulenter. Dessa landboforeningars växtodlingsutskott bilda större samman-

87 slutningar (en för Själland, en för Fyen, en för Lolland-Falster och en för Jylland), vilka ha var sin konsulent, som leder det samlade arbetet för desamma. Endast vid den lilla stationen vid Aakirkeby fungerar föreståndaren samtidigt som konsulent för Bornholms landekonomiska förening. Vid flera av försöksstationerna finnas mindre kemiska laboratorier inrättade, så att man på platsen kan utföra för försöksarbetet nödvändiga fortlöpande analyser av sådana produkter, vilkas transport blir besvärlig, och där analyserna äro av enklare slag. Försöksstationerna äro alla väl utrustade med byggnader och för försöken behövliga inventarier. — Kreatursbesättning hålles på gårdarna för att producera behövlig mängd gödsel och på gården förädla produkterna. Vid samtliga stationer finnes fullständig utrustning för meteorologiska observationer. Där så kunnat ske äro gårdarna försedda med elektrisk kraft och ljus. Driftskostnaderna för de danska försöksstationerna variera allt efter deras storlek och försöksarbetets omfattning. Dessa uppgingo enligt budgeten för 1925—26 till:

Lyngby .... Tystofte.... Aarslev Askov .... Studsgaard Tylstrup .

Avlöningar Kr.

Driftsutgifter Kr.

Summa Kr.

Driftsinkomster Kr.

Återstår kostnader Kr.

16,583 13,579 25,914 30,782 30,660 19,834

43,494 40,200 51,900 88,030 46,700 51,413

60,077 53,779 77,814 118,812 77,360 71,247

30,100 23,000 40,000 47,000 24,400 28,610

29,977 30,779 37,814 71,812 51,960 42,637

Med statens övriga jordbruksförsöksinstitutioner såsom den plantepatologiska försöksverksamheten, planteavlslaboratoriet, rotfrukts- och ogräsförsöksverksamheten uppehälles av försöksgårdarne ett livligt samarbete, varvid också gemensamma försök utföras. Samtliga vid försöksstationerna vunna resultat skola i avskrift inlämnas till statens planteavlsudvalg och få icke publiceras, förrän udvalget givit Pätt därtill och förrän försöksserierna avslutats. Där försök gemensamt utförts vid flera stationer, utses en av försöksledarna till redaktör för publiceringen. Mycket mer skulle vara att aniföra rörande de i mångt och mycket förebildliga danska försöksstationerna, deras försöksmetodik e t c , men det skulle blott inkräkta allt för mycket på utrymmet, varför i övrigt hänvisas till den såsom "Meddelande från Kungl. Lantbruksstyrelsen n : r 227 (n:r 8 år 1920)" återgivna reseberättelsen.

Norge. Även rörande jordbruksförsöksväsendet i vårt västra grannland ha försöksgårdskommitterade sökt skaffa sig förstahandsupplysningar, i det att en av dess ledamöter samt sekreteraren på Kungl. Maj :ts uppdrag år 1921

88 besökte en del av statens försöksgårdar därstädes. Dessutom har kommitténs ledamot von Feilitzen i ett föredrag vid Nordisk Jordbruksforskares förenings kongress i Köpenhamn sommaren 1921 över ämnet: "Vad göres i de olika nordiska länderna för främjande av växtodlingen", 1 lämnat en del uppgifter om det norska försöksväsendet, som kan tjäna till komplettering och som ger en liten översikt över statens försöksgårdar därstädes. För närvarande finnes i Norge 7 statens försöksgårdar i olika delar av landet. Ytterligare en är beslutad skola anläggas i Nord-Norge, men hade man år 1922 icke ännu inköpt plats därtill, oaktat föreståndare var utsedd och flera gårdar varit på förslag. Dessutom finns en försöksgård på myrjord vid Maere i Tröndelagen tillhörande det med statsmedel understödda Norske Myrselskap. Försöksgårdarnes areal och personal var år 1921 följande: Arealha Odlad Oodlad Summa Aas, akervektsförsöken 7,3 — 7,3 Möjstad 25,o 18,0 43,o Vindingstad 15,o — 15,0 Forus 5,0 16,7 21,7 Kjevik 13,o 50,0 63,0 Void 6,0 6,0 Vaagönäs 10,6 49,o 59,6 Maere 18,5 6,5 25,0

Personal Föreståndare Assistenter 1 1 1 1 1 — 1 2 1 1 1 1 1 — 1 1

De flesta försöksgårdarna äro ganska nya. Så anlades Möjstad år 1905, Void och Forus 1911, Vindingstad, Kjevik och Vaagönäs år 1917. Försöksgården vid Aas lyder under lantbrukshöj skolan därstädes. De övriga sortera direkt under jordbruksdepartementet och icke som i Danmark under någon särskild styrelse. Försöksledarne bilda ett "Faellesraad", som gemensamt dryftar planer för försök som skola utföras samtidigt på flera försöksgårdar, men det är dock icke nödvändigt att deltaga i detta gemensamma arbete, och samarbetet är ej så utvecklat som i Danmark. Försöksresultaten publiceras i "Landbrugsdirektörens beretning". Vid de olika försöksgårdarna upptagas till behandling frågor, som särskilt äro av intresse för den landsdel, där resp. gård är belägen. Då icke heller i Norge någon särskild utsädesförädlingsanstalt finnes, har vid ett par stationer och särskilt vid Aas och Möjstad även förädlingsverksamhet upptagits på arbetsprogrammet. Vid Forus sysslar föreståndaren med nyodlingsarbeten, ooh vid Kjevik var grönsaksodling en av huvuduppgifterna. Vid Vindingstad arbetades med vallodling och spörsmål som berörde fjällbygden. Försöksgårdarne voro i allmänhet väl bebyggda med bostadshus och ekonomibyggnader, varvid man särskilt lade stor vikt på lämpliga försökslogar, rensnings- och förvaringslokaler för försöksgrödorna. Härutinnan funnos särskilt praktiska anordningar vid Möjstad och Forus. Samtliga försöksgårdar med undantag av Vindingstad, där gården arrenderades, hade inköpts av staten och sedan ytterligare tillbyggts för försöksändamålet. 1 Beretning om Nordiske Jordbrugsforskeres förenings Kongres i Köpenhavn Juli 1921, sid. 44.

89 Utom försöken på gården sköter även försöksledaren en del lokala försök inom hans distrikt, vilket möjliggöres av, att försöksgårdarnas areal och försökens omfattning på desamma är avgjort mycket mindre än på de danska försöksstationerna. Av en del försöksledare ansågs den förefintliga försöksgårdsarealen vara väl liten, vilket försvårade erhållandet av tillräckligt stora och jämna fält, då marken vanligen var rätt kuperad och jordmånen växlande. Kemiska laboratorier motsvarande de danska funnos icke på de norska försöksgårdarne, om man undantager apparater på kontoret för torrämnesoch grobarhetsbestämningar, utan utföras analyserna vid statens kemiska kontrollstationer (i Kristiania, Bergen och Trondhjem). Dock uttalades önskemålet av någon gemensam undersökningsanstalt för nödiga kemiska arbeten. Utom dessa statens försöksgårdar bedrives också jordbruksfältförsöksverksamhet vid en del lantbruksskolor i Norge. Vid Hvams lantbruksskola har t. o. m. en särskild försöksgård år 1919 upprättats för att särskilt genom försök utreda en del spörsmål rörande den i trakten säregna jordmånen (mjaelens) förhållanden och lämpligaste behandling. Även denna försöksgård erhåller statsunderstöd.

Finland. Jordbruksförsöksväsendet i Finland har tills helt nyligen befunnit sig i kommittéutredningarnes tecken. Sedan den högre jordbruksundervisningen år 1896 införlivats med universitetet i Helsingfors, uppstod mycket snart behovet av en försöks- och forskningsanstalt som appendix därtill. (Förut hade växtodlings-, gödslings- och liknande försök under en följd av år utförts vid lantbruksinstitutet vid Mustiala av facklärarne därstädes.) Först efter ett långt utredningsarbete kunde den redan år 1898 beslutade agrikultur-ekonomiska försöksanstalten i Finland, som förlades till Ånäs, träda i verksamhet och arbeta på 4 avdelningar (för växtkultur och redskapsprovning; för agrikulturkemi och mossodling; för agrikulturförsök och frostundersökningar och för entomologi), vartill år 1911 kom en avdelning för bakteriologi, växtfysiologi och växtsjukdomar. Försöksstationen hade en areal av 90 ha, varav ungefär 30 ha skogsmark, och inköptes av staten. För anstalten uppfördes byggnader för en summa av 283,600 mark. Här utfördes nu av resp. lärare vid universitetet en hel del försök, vartill varje avdelning hade en på platsen stationerad assistent (för jordbruksavdelningen utökades den snart till tvenne). Med denna försöksanstalt, som huvudsakligen var avsedd som stöd för jordbruksundervisningen, kunde dock icke hela landets försöksväsen vara tillfredsställt, trots det att dessutom försöksverksamhet bedrevs på specialgebiten mosskultur och utsädesförädling av de statsunderstödda sällskapen Finska Mosskulturföreningen och Finska Utsädesföreningen, vartill kom den halift privata försöksverksamhet som utfördes av magister von Essen på hans gård Herrenäs. För att få landets försöksväsende modernt ordnat tillsattes därför år 1911 en kommission för omorganisation av lantbrukets försöksväsen, och denna avgav år 1916 sitt betänkande. Däri föreslogs upprättande av en

90 agronomisk centralförsöksanstalt för lantbruksvetenskaplig forskning, i vilken den ovan nämnda dittillsvarande agrikulturekonomiska anstalten avsågs komma att uppgå, samt för tillgodoseende av behovet av praktisk och lokal försöksverksamhet tills vidare 7 stycken kretsförsöksstationer. Kommittébetänkandet av år 1916 ansågs emellertid icke tillfredsställande, då dess realiserande komme att taga statens medel för mycket i anspråk, varför ny utredning år 1920 igångsattes, vilken resulterade i den inledningsvis omnämnda, av riksdagen antagna lagen av den 17 febr. 1923 med ty åtföljande förordningar av den 15 febr. 1924. Enligt dessa slutgiltiga förordningar skall inrättas en från den högre jordbruksundervisningen helt skild lantbruksförsöksanstalt med 7 olika avdelningar (en för agrikulturkemi och fysik, en för växtodling, en för växtförädling, en för husdjursskötsel, en för husdjursförädling, en för växtsjukdomar och en för skadedjur). För den lokala försöksverksamheten på växtodlingens område indelas landet i distrikt med en försöksstation för varje. För lokal försöksverksamhet på husdjursskötselns område kunna försöksstationer i mån av behov inrättas antingen i samband med växtodlingsstationerna eller särskilt för sig. Om bildandet av distrikt och inrättande av försöksstationer därstädes bestämmer lantbruksministeriet enligt behov och för så vitt i statsförslaget därtill erforderliga medel finnas upptagna. Gemensamt organ för försöksverksamheten på lantbruksområdet utgöres av ett omedelbart under ministeriet lydande centralutskott, som har att granska och godkänna av försöksanstaltens utskott inlämnade verksamhetsplaner och kostnadskalkyler samt årsredogörelserna, jämte granskning och godkännande av distriktsförsöksstationernas försöksplaner och kostnadsförslag och redogörelser för deras verksamhet, att vaka över försöksanstaltens och stationernas verksamhet samt över lokal försöksverksamhet, att göra framställning om landets indelning i försöksdistrikt och förläggande av försöksstationer samt om komplettering och utveckling av försöksoch undersökningsverksamheten, att vid behov fastställa instruktioner för de desamma underlydande anstalter m. m. Under centralutskottet tillsättes ett jordbruksutskott av 6 medlemmar och ett utskott för husdjursskötsel med 5 medlemmar. Dessa utskott ha att till centralutskottet jämte avdelningsföreståndarnas allmänna verksamhetsplaner och redogörelser även avge särskilt yttrande samt förslag till inkomst- och utgiftsstat. Vad som i detta sammanhang särskilt intresserar är rörande de provinsiella försöksstationernas administration och ställning i organisationen. Enligt förordningen skall för varje station tillsättas en direktion 1 bestående av minst 3 medlemmar, nämligen stationens föreståndare (samtidigt sekreterare i direktionen) och en representant för varje inom distriktet verksamt lantbruks- eller hushållningssällskap. Finnes blott ett sådant sällskap, utser detta två representanter. Av direktionens medlemmar utser centralutskottet en till ordförande och en till vice ordförande. Dessa försöksstationers direktioner åligga att jämte eget yttrande insända försöks1 I regeringens proposition till riksdagen anföres i motiveringen härför att, »inom varje undersökningsområde (försöksstationsdistrikt) borde åstadkommas växelverkan med representanter för praktisk lanthushållning, vilket ansetts kunna uppnås bäst därigenom, att för varje område till biträde åt direktören (försöksstationsföreståndaren) tillsättes ett konsultativt utskott, vartill utses sådana personer.»

91 stationsföreståndarens försöksplaner och budgetsförslag, övervaka verksamheten vid stationerna och den lokala försöksverksamheten och utgöra föreningsbandet mellan försöksstationerna och de sällskap desamma företräder, att avgiva årsredogörelse och att avge utlåtande i frågor rörande den lokala försöksverksamheten. Föreståndaren för distriktsförsöksstationerna åligger att organisera försöksverksamheten på försöksstationen och i dess distrikt i enlighet med av centralutskottet godkänt program, bringa resultaten i tryckfärdigt skick, redovisa för beviljade medel, efter behov antaga och avskeda extra biträden samt uppgöra planer till försöksverksamheten, som skola föreläggas centralutskottet. Vid varje försöksstation anställes en föreståndare. Angående tillsättande av assistenter stadgas särskilt. Även anställas i mån av behov extra tjänstemän och betjänte. Försöksstationernas föreståndare och assistenter förordnas av jordbruksministeriet till en början på prov. Övriga centralutskottet underlydande tjänster besättas av utskottet. Kompetensvillkor för föreståndarebefattning vid försöksstation är fil. kand.-examen eller motsvarande lärdomsprov och praktisk erfarenhet i facket. Assistent skall antingen ha avlagt fil. kand.- eller agronomexamen. Ytterligare stadgas om avlöning, reseersättning i tjänsteärenden, pension e t c , och som sista paragraf må antecknas, att försöksanstalten och försöksstationerna äro berättigade emottaga donationer för försöks- och undersökningsändmål på lantbrukets område med centralutskottets medgivande och på av detsamma godkända villkor. Den ovan anförda förordningen har refererats så utförligt, då organisationen är ny och avviker från den i de andra nordiska ländera. Enligt nyligen erhållet skriftligt meddelande från en av Centralutskottets ledamöter har arbetet med landets indelning i distrikt efter agrogeologiska, klimatologiska och jordbrukssynpunkter fortskridit så långt, att man torde komma att föreslå landets indelning i 11 försöksdistrikt. 1 Platser för de första 2—3 stationerna skola även vara utsedda. Som nämnt har även Finska Mosskulturföreningen sedan länge bedrivit fast försöksverksamhet, och har densamma trenne försöksgårdar, nämligen en vid Leteensuo i södra Finland, anlagd 1903 och omfattande 56,5 ha, en i Södra Österbotten vid Tuomikylä med 51 ha areal och en nyanlagd station i Karelen. Vid varje försöksgård finnes en föreståndare, och försöksgårdarne ha av föreningen bebyggts med nödiga bostads- och ekonomihus samt förvaringsrum för försöksgrödorna. Föreningen åtnjuter statsanslag för sin försöks- och konsulterande verksamhet. Finska Utsädesföreningen har under en del år haft en fast försöksgård vid Korsö (den andra försöksgården i övertorneå socken indrogs år 1911). 1 1) Nordligaste Finland, 2) Nord-Österbotten, 3) Södra Österbotten, 4) Satakunda-distriktet, 5) Sydvästra Finland, 6) Mellersta Tavastland, 7) Inre Finland, 8) Södra Savolax, 9) Södra Finland, 10) Sydöstra Finland och 11) Östra Finland.

92 Ryssland. Jordhruksförsöksväsendets utveckling har i Ryssland liksom i en del andra länder gått den vanliga vägen. Genom initiativ av privata och sällskap anlades redan på 1870-talet försöksfält och smärre försöksstationer i skilda delar av landet, varjämte även försöksjordbruk upprättades vid vissa högre lantbruksläroverk. Först efter 1894 började ryska staten direkt deltaga i försöksväsendets organisation och utveckling. Jordbruksdepartementet uppgjorde då en detaljerad plan till inrättande av dels försöksstationer, som ställdes under statens direkta uppsikt, dels s. k. försöksfält och försöksområden. Av försöksstationer skulle till en början 8 stationer upprättas inom områden, som i fysiskt-geografiskt samt lantbruksekonomiskt hänseende visade avvikande förhållanden (3 i norra, 2 i mellersta och 3 i södra Ryssland). I brist på medel kunde dock programmet icke ens tillnärmelsevis fullföljas. År 1901 stadfästes en ny förordning om agrikulturekonomiska försöksanstalter, enligt vilken det skulle finnas dels 1) försöksstationer av a. första klass med mera vetenskaplig prägel; b. andra klass som med användande av vetenskapliga metoder skulle pröva av det lokala lantbruket uppställda frågor; 2) försöksjordbruk, försöksfält och försöksparceller för att i allmän praxis pröva resultaten av det vetenskapliga arbetet; 3) demonstrationsjordbruk och demonstrationsparceller, med avsikt att göra befolkningen bekant med de på försöksjordbruken prövade tekniska metoderna etc. År 1912 stadfästes en av riksrådet och riksduman godkänd lag för organiserande av agrikulturekonomiska försöksstationer, enligt vilken staten betalade 3/4 av anläggnings- och underhållskostnaden för försöksstationer som inrättas av guvernementssemstvos, agrikulturekonomiska föreningar och andra, om de motsvara fordringarna på dessa försöksanstalter. År 1913 beviljade staten 4,443,000 rubel för försöksändamål, varav 41 % till den statsunderstödda verksamheten och 15 % till lokala försök med avlönade specialister. Av försöksanstalter funnos år 1911 40 försöksstationer, 99 fasta försöksfält, 22 laboratorier. Den till stationen hörande arealen var mindre än 10 dess. *) åker vid 10— 20 » » » 20— 30 » » » 30— 50 » » » 50—100 » » » över 100 » » » *) dessetin = 1,09 hektar.

40 platser 18 » 13 » 25 » 21 » 36 »

Huru det ryska försöksprogrammet, som fullständigt återgives i det finska kommittébetänkandet av år 1916, och varur dessa fragmentariska data hämtats, verkat och huru de olika slagen av försöksinrättningar i detalj

93 varit organiserade, samt om de ännu under revolutionen och nuvarande sovjetregim kunnat uppehålla sin verksamhet, därom har kommittén tyvärr icke kunnat erhålla någon upplysning. D:r H. W I T T E , som år 1913 företog en med statsmedel understödd studieresa i Ryssland och Finland och därom avgivit berättelse, vilken återgivits i Lantbruksstyrelsens meddelanden (n:r 188), omnämner däri, att "snarast förestår en storslagen utvidgning av försöksverksamheten i Ryssland". Enligt av honom lämnade uppgifter inrättas endast för södra Ryssland 4 stora centralstationer, vardera med 8 olika avdelningar och 13 underavdelningar. "Under dessa centralstationer skulle sortera delvis självständiga understationer med särskild personal, och skulle sedan från dessa stationer anordnas försöksfält på olika ställen och under olika förhållanden." De stationer Dr. Witte besökte synas i allmänhet ha varit väl bebyggda ooh modernt utrustade samt försedda med stora försöksarealer.

Estland. Det estländska jordbruksförsöksväsendet representeras av följande organ: 1. De till lantbruksfakulteten vid universitetet i Dorpat sedan år 1921 anslutna fyra försöksstationerna för växtbiologi, agrikulturkemi, entomologi och zooteknik. Den växtbiologiska försöksstationen sysslar f. n. med jämförande sortförsök och frågor beträffande sådd, grönfoderträda, jordbearbétning, gräsfröodling och fältförsöksmetodik m. m. Disponerar en 10 ha stor försöksareal. En därunder lydande fytopatologisk avdelning befattar sig med undersökningar över växtsjukdomars biologi och bekämpande. Agrikulturkemiska försöksstationen har speciellt lösandet av gödslingsfrågor på sitt program medelst kärl- och fältförsök. Entomologiska försöksstationen sysslar med kampmedel mot kulturväxternas skadedjur och zootekniska försöksstationen med uppfödningsoch utfodringsfrågor. 2. Estniska sällskapet för växtförädling, som grundades 1920, har en försöksstation vid Jögeva omfattande 80 ha; arbetar på 3 avdelningar, nämligen för stråsädes- och linförädling, klöver- och gräsförädling ooh för rotfrukts- och potatisförädling. 3. Estländska lantbruksföreningens utsädesförädlingsstation vid Kedder (grundad 1912) med 270 ha stort försöksgods. 4. Statens jordbruksförsöksstation vid Rapla, som grundades år 1924, h a r till huvuduppgift forskningar på gödslingsväsendets område. Dessutom utföras gödslings- och sortförsök av lantbruksskolor, kretsförvaltningar och olika lantbrukssällskap.

Lettland. Enligt från agrikulturkemiska laboratoriet vid universitetet i Riga lämnade uppgifter bedrives f. n. jordbruksforskning och jordbruksförsök vid följande anstalter inom Lettland:

94 1. Lantbruksfakultetens vid universitetet i Riga (försöksstation för jordbruksforskning. 2. Samma fakultets försöksjordbruk. 3. Lettländska lantbruks-centralföreningens försöks- och utsädesförädlings- samt maskinprovningsanstalt vid Priekulos. 4. Lettländska lantbrukscentralföreningens växtpatologiska institut i Riga. 5. Mosskulturförsöksgården vid Janu-Petermuiza. 6. Statens utsädesförädlingsanstalt vid Stende. 7—9. Statens jordbruksförsöksanstalter vid Janu-Eulbene, Snepele och Preilos samt 10. Liabau'ska kretsförvaltningens fasta försöksfält vid Ligute.

Polen. Som den nuvarande polska staten före kriget var uppdelad på tre olika stater, Preussen, Österrike och Ryssland, hade också dess jordbruksförsöksväsende i enlighet med de olika ekonomiska och politiska förhållandena utvecklats på mycket olika sätt. I den tyska delen var försöksväsendet organiserat på samma sätt som i det övriga Preussen och ganska väl ordnat; i den österrikiska var läget till följd av de sämre ekonomiska förhållandena svårare, men det var dock möjligt att där upprätthålla några försöksanstalter. I ryska Polen däremot gjorde ryska regeringen intet för jordbrukets höjande utan hindrade tvärtom det privata initiativet. Först kort före kriget blevo förhållandena något bättre, så att ryska regeringen t. o. m. lovade understödja en centraliförsöksstation, som år 1914 upprättades i Warschau. Enligt den detaljerade översikt över förhållandena före kriget och efter den polska statens grundande i och med Versaillesfreden, som föreståndaren för växtfysiologiska institutet vid universitetet i Warschau professor K. BASSALIK på kommitténs förfrågan med största beredvillighet lämnat, har följande program för försöksväsendets ordnande av regeringen antagits och delvis redan blivit genomfört. Inom varje eller varannan förvaltningskrets skall på en för beträffande landsdel karaktäristisk jordmån grundas ett "jordbrukskulturcentrum" (oguisko kultury solniozej). Ett sådant "oguisko", som har en areal av minst 100 ha, skall ha till uppgift att 1. tjäna som mönster- och demonstrationsjordbruk för trakten, 2. utföra försök i demonstrationssyfte rörande bearbetnings- och gödslingsmetoder, sortval, bekämpande av växtskador o. d., 3. förse jordbruksbefolkningen med lämpligt utsäde, 4. hava uppställda passande avelsdjur, 5. demonstrera modern jordbruksredskap och maskiner och 6. utöva propaganda genom försök, föredrag, kurser, kretsutställningar etc. Anstalterna skola vara försedda med enkla laboratorier och skola insända allt sitt försöksmaterial, som de ej själva kunna bearbeta, till försöksanstalterna av andra ordningen. Vid förra årets slut funnos 7 efter detta mönster grundade "oguisko", vilka redan utövat en gynnsam inverkan på närmaste omgivningen trots de stora finansiella svårigheterna. .Dessutom funktionera 5—6 f. d. försöksfält, som omorganiserats till "oguisko", men nästan helt och hållet underhållas med privata medel.

95 Försöksstationer av andra ordningen skola inrättas minst en inom varje provins och underhållas av offentliga medel. Dessa anstalter skola vara utrustade med moderna laboratorier och utöva gödselmedels- och frökontroll, hava växtpatologisk avdelning m. m. och över huvud taget utöva all försöksverksamhet, som kan vara anpassad efter landsdelens speciella förhållanden. De skola understödja anstalterna av första ordningen (oguisko) och sammanställa deras arbeten. Några försöksanstalter av denna typ och program finnas ännu icke, men dem närställda äro försöksstationen i Posen med försöksgodset Pztkowo, som har en areal av 50 ha, försöksstationen i Torun med ett 1,000 ha stort försöksgods vid Dzwierzno nära Thorn (grundad 1922), och försöksstationen i Kattowitz, som grundades 1923. Dessa 3 försöksstationer, som ligga på förut preussiskt område hava likartad organisationstyp, vilken i väsentlig grad är en efterbildning av den preussiska. Härtill komma ytterligare försöksstationerna Kutus och Sobieszyn samt de tre i Galizien belägna i Krakau, Dublany och Lwow. Den tredje och högsta graden äro de vetenskapliga forskningsinstituten, 3 för hela landet, nämligen dels det förra kejsar-Wilhelmsinstitutet i Bromberg, som omorganiserats efter de förändrade förhållandena och skall tjäna de västliga delarna av riket, dels det vetenskapliga statsinstitutet i Putarvy (förr Nowo-Aleksandrija) för mellersta Polen och slutligen ett tredje än ej grundat institut för ostliga delen av landet. Institutet i Bromberg igångsattes och reorganiserades år 1921 men har tyvärr år 1924 på grund av sparsamhetsskäl sammanslagits med institutet i Putawy ooh dess arbetsområde betydligt inskränkts. Till Putawy hör ett 40 ha stort försöksfält för växtförädlingsavdelningen och 8 ha för agrikulturkemiska avdelningen, vartill kommer försöksgodset Mochelet (förr Mocheln) om 75 ha storlek. Enligt professor Bassaliks mening är försöksväsendet i Polen i närvarande stund alldeles otillräckligt för att fylla det verkliga 'behovet för en agrarstat av Polens omfattning, men detta upphjälpes dock delvis genom den livliga verksamhet de högre jordbruksundervisningsanstalterna utvecklat, och varest jordbruksförsöksverksamhet i stor utsträckning bedrives.

Tyskland. I Tyskland, vilket land under senare hälften av förra århundradet intog en ledande plats på jordbruksforskningens område och vars insats därvidlag i mångt och mycket varit av grundläggande art, upprättades den första försöksstationen år 1851 i Möckern under EMIL W O L F F S ledning. Efter ungefär liknande mönster tillkommo sedan en hel del försöksstationer i rikets skilda delar, vilka dels utövade kontrollerande verksamhet, dels också vetenskaplig forskning på lanthushållningens skilda områden. Denna var dock, som inledningsvis nämndes, liksom den verksamhet som bedrevs vid de högre jordbruksundervisningsanstalterna, ofta av mer teoretisk art, och praktisk försöksverksamhet förekom endast på få platser. Så funnos av de 72 försöksstationer som år 1909 existerade i tyska riket, endast 20, vilka företrädesvis eller uteslutande ägnade sig åt försöksverksamhet, under det att de övriga huvudsakligen voro kontrollstationer, och även dessa 20 inskränkte verksamheten mera till lafooratorie- och kärlförsök \

96 av vetenskaplig art än till fältförsök. Först sedan MAERCKER år 1893 studerat jordbruksförsöksväsendet i Nordamerikas Förenta Stater, gjorde sig en reaktion gällande, och år 1895 grundlades tack vare hans initiativ den första försöksgården i Tyskland, försöksstationens i Halle försöksgård vid Lauchstädt (56 h a ) . Efter detta föredöme tillkommo sedan försöksgårdar som appendix till en del andra försöksstationer, såsom vid Breslau, Königsberg (Gutenfeld 140 ha) och Posen (Pentkowo), vartill kom en andra försöksgård på sandjord under Hallestationen vid Gross-Liibars (21 ha) och det till Kaiser Wilhelm-Institutet i Bromberg hörande godset Mocheln (75 h a ) . Ännu en större försöksgård upprättades år 1903 vid Dikopshof i Rhenprovinsen (124 ha) lydande under jordbrukshögskolan i Bonn-Poppelsdorff, vartill kom preussiska mosskulturförsöksstationens i Bremen försöksgård i Königsmor (80 ha) och dess marskförsöksgods i Widdelswehr (58 h a ) . Vid dessa försöksgårdar h a r en livlig försöksverksamhet bedrivits, som varit av stor betydelse för jordbrukets höjande. Under det sista decenniet under och efter världskriget har en delvis omorganisering av det tyska försöksväsendet ägt rum, vilken synes gå ut på att söka uppnå mer kontakt med det praktiska jordbruket än förut varit fallet, och i samband därmed har inom nästan varje stat i den nya förbundsrepubliken försöksgårdar med både vetenskapligt och praktiskt arbetsprogram inrättats. Enligt den förteckning professor T H . ROEMER helt nyligen lämnat över förefintliga försöksgårdar i Tyskland, äro de viktigaste följande: A. Till högre jordbruksundervisningsanstalter anknutna försöksegendomar: Till jordbrukshögskolan i Berlin domänen Vehlefanz (150 h a ) ; till jordbruksinstitutionen i Bonn den redan nämnda domänen Dikopshof; till jordbruksinstitutionen vid universitetet i Breslau godset Schwoitsch (160 ha) samt husdjursgården vid Tschechnitz (500 h a ) ; till jordbruksinstitutionen vid universitetet i Giessen en försöksgård om 120 ha; till institutionen vid universitetet i Göttingen godset Friedland (35 h a ) ; till institutionen vid universitetet i Halle en försöksgård för växtodling om 100 ha och domänen Lettin (125 h a ) ; till jordbruksinstitutionen vid universitetet i Königsberg det förutnämnda godset Gutenfeld; till institutionen vid universitetet i Leipzig godsen Cunersdorf (180 h a ) , Probstheida (15 ha) och Oberholz (37 h a ) ; och till lantbruksavdelningen vid tekniska högskolan i Mimenen försöksgården Obermenzing (13 h a ) . B. Staten tillhöriga försöksgårdar. I Baden jordbruksskolans i Augustenberg försöksfält (39 ha) och jordbruksskolans i Habsburg försöksfält (123 h a ) ; i Bayern försöksgården vid Erbachshof (96 h a ) , vid Nederling (63 ha) och Bayerska mosskulturanstaltens försöksgård i Karlshuld (88 h a ) ; i Preussen mosskulturförsöksstationens i Bremen förutnämnda högmossförsöksgård i Königsmoor och marskförsöksgård i Widdelswehr, mejeriförsöksstationens i Kiel försöksgods vid Friedrichsort, 38 ha, samt jordbruksförsöksstationens i Landsberg försöksgods Oldenburg (165 h a ) ; i Sachsen försöksstationens i Dresden försöksgård vid Pillnitz (14 h a ) , och försöksstationens i Pommritz försöksgård om 125 ha.

97 C. Lantbrukskamrar tillhöriga försöksgårdar. I Anhalt försöksgården vid Zerbst (68 h a ) ; i Baden 6 olika försöksgårdar med en areal av resp. 149, 115, 114, 48, 43 och 23 ha; i Brandenburg ävenledes 6 försöksgårdar varierande i areal mellan 85 ned till 10 ha; i Braunschweig försöksgården Helmstedt (30 h a ) ; i Hessen försöksgården Selgenhof 150 ha; i Mecklenburg-Schwerin försöksgården Klein-Wokern 350 ha; i Ostpreussen försöksgårdarna Hasenberg 418 ha, Bosemb 800 ha och Ramten 600 ha; i Pommern mosskulturförsöksgården vid Neu Hammerstein (100 ha) samt 4 mindre försöksfält; i Rhenprovinsen försöksgården Römershof (80 h a ) ; i provinsen Sachsen de förut nämnda försöksgårdarna Lauchstädt och Gross-Lubars; i Schlesien försöksgården vid Baumgarten om 182 ha och i Westfalen försöksgården Sprakel om 50 ha. D. Privata försöksgårdar. Badische Anilinfabriks försöksgård vid Limburgerhof (15 ha) samt Siemens-Schuckertverkens försöksgård för fräskultur vid Gieshof (100 h a ) . Inalles upptager förteckningen 75 försöksgårdar, varav 40 stycken eller 53 % ha en areal av mindre än 50 ha till sitt förfogande, 16 stycken eller 21 % mellan 50 och 100 ha och återstående 19 försöksgårdar eller 26 % av samtliga över 100 ha odlad jord. Av nyare försöksstationer och försöksgårdar må särskilt nämnas preussiska statens år 1920 nyupprättade försöksanstalt i Landsberg, som avser att ersätta det stora Brombergsinstitutet, vilket genom Versaillesfördraget efter världskriget övergick i Polens ägo. Försöksanstalten arbetar på 6 olika avdelningar nämligen för direkta jordbruks- och växtnäringsfrågor, for jordförhättringsväsen och mosskultur, för växtsjukdomar, för djurhygien, för växtförädling och för lantbruksmaskinväsen. Till anstalten hör som nämnt ett försöksgods (Oldenburg) om 165 ha, där försöksinstitutionerna dels kunna bli i tillfälle att i stort kontrollera de resultat som vinnas vid kärl- och andra försök i mindre skala, dels att direkt lösa vissa försöksfrågor som fordra större arealer, varjämte också jordbruksekonomiska spörsmål där upptagas till behandling. Arbetena handhavas av en på platsen boende förvaltare. I Westfalen har en försöksgård Sprakel år 1917 arrenderats av lantbrukskammaren i nämnda provins för att tjäna som central för sådan fast fältförsöksverksamhet, som anses vara av betydelse för det westfaliska jordbruket. Försöksgårdens ledning har anförtrotts åt en kommitté av 3 personer, nämligen sekreteraren i lantbrukskammaren, föreståndaren vid jordbruksförsöksstationen i Miinster och en inom häradet boende praktisk jordbrukare, ooh den tekniska ledningen har uppdragits åt försöksstationsföreståndaren med biträde av en överassistent. Växtpatologiska försök och undersökningar utföras under ledning av avdelningsföreståndaren vid Munsterstationen. Arbetena handhavas av en på platsen boende förvaltare. I Sachsen ha de tre äldre jordbruksförsöksstationerna omorganiserats, så att var och en av dem nu har sitt specialgebit att arbeta med, nämligen Dresden med växtnärings- och växtodlingsfrågor, Möckern med forskningar på utfodringens område och Pommritz med lantarbetsforskning, varvid det sistnämnda understödes av praktisk jordbruksdrift på den till stationen hörande 120 ha stora försöksgården. Det till jordbruksinstitutionen vid universitetet i Königsberg hörande försöksgodset Gutenfeld, som 1912 inköptes för att ersätta den dittills an7

98 vända mindre lämpliga försöksgården Waldgarten, användes som försöksoch demonstrationsgård för institutet och ledes av professorn i jordbrukslära vid nämnda institut. Breslauinstitutets nya försöksgård vid Schwoitsch har först under innevarande år kunnat komma i gång, då den hittills fått reda sig utan tillskott av offentliga medel. Den år 1902 grundade agrikulturbotaniska anstalten, som under dess framstående chef professor HILTNER utvecklade en synnerligen fruktbringande verksamhet till det bayerska jordbrukets höjande, omorganiserades år 1917 till en centralanstalt för växtodling och växtskyddsväsen för hela Bayern. Anstalten arbetar på fem avdelningar, nämligen för växtodling, växtskydd, frökontroll, fodermedelskontroll och kemiska undersökningar och har till sitt förfogande sedan år 1915 en 64 ha stor försöksgård vid Nederling, där försök av skilda slag på växtodlingens område utföras. Slutligen må i detta sammanhang av nyare fasta tyska försöksgårdar nämnas dels det av lantbrukskammaren i Brandenburg år 1921 inköpta försöksgodset Louisenhof vid Oranienburg, där både gödslings- och sortförsök, utfodringsförsök samt provning av lantbruksmaskiner äger rum, dels den av Siemens-Schuckertverken upprättade försöksanstalten för fräskultur vid Gieshof, som uteslutande avser provning och förbättring av lantbruksmaskiner samt utarbetande av nyare arbetsmetoder därför. Försöksanstalten, som förfogar över en areal av 500 ha, består av en lantbruksförsöksavdelning med laboratorium, försöksfält samt litterarisk och fotografisk byrå; en teknisk försöksavdelning med verkstad och ingenjörsbyrå; en försöksträdgård och slutligen en undervisningsanstalt. Någon enhetlig organisation rörande de tyska försöksanstalterna och försöksgårdarna föreligger icke, utan synes man inom varje olika stat eller provins ordnat det så, som ansetts lämpligast för de egna förhållandena.

Österrike. Inom nuvarande förbundsstatens område finnas tvenne försöksgårdar, den ena vid Gross-Enzersdorf, hörande till jprdbrukshögskolan i Wien, och den andra vid Admont i Steiermark sorterande under jordbrukskcmiiska försöksstationen i Wien. Försöksgården vid Gross-Enzersdorf har en areal av 75 ha, varav 63 ha åker, $ ha betesmark, 2 ha mark avsatta för växtförädlingsförsök, 3 ha trädgårdsland och resten gårdsplan och vägar. Ledningen på platsen handhaves av en vetenskapligt utbildad tjänsteman med rang av österrikisk "inspektor" med 2 assistenter. Av hela arealen Utgöres av 12 ha försöksfält och 30 ha av förökningsfält. — Kreatursstocken består av 10 kor, 8 ungnöt, 2 tjurar, 19 svin och 53 får och dragarne av 3 par hästar och 1 par oxar. Försöksgården i Admont, som har en areal av 42 ha, avser uteslutande försöksverksamhet på mosskulturens område. Gården är mycket väl bebyggd-

v

99 Tjeckoslovakien. Omedelbart efter den österrikiska monarkiens fall upptogs inom den tjeckoslovakiska republiken tanken på en grundlig omorganisation av hela jordbruksförsöksväsendet. 1 Enligt den organisation, som nu genomförts, indelas landet i större distrikt med var sin centralförsöksanstalt, nämligen i Prag för Böhmen, i Brunn för Mähren och Schlesien, i Pressburg och Kaschau för Slovakien. Vart och ett av dessa större områden är delat i smärre distrikt, där klimat, jordmån och lantbruksförhållanden äro möjligast enhetliga, och inom dessa grundas efter behov försöksstationer, varvid varje centralanstalt uppgör distriktsindelningen för sitt område. I förvaltningshänseende underlyda centralanstalterna och försöksstationerna direkt vederbörande ministerium, varvid torde bemärkas, att en särskild sektion inrättas inom jordbruksdepartementet för lantbruksförsöksväsendet. I fackfrågor stå centralanstalterna under kommissioner som tillsatts för olika grenar av jordbruksforskning, såsom iför växtodling, biokemi, växtförädling, markforskning etc. Ledamöter av kommissionerna äro alla vid försöksverksamheten anställda tjänstemän, varjämte även utomstående vetenskapsmän och praktiska jordbrukare kunna inkallas i och för rådgivande verksamhet. Beslutanderätt tillkommer nämligen blott de till kommissionen hörande centralanstalternas avdelningschefer. Kommissionerna uppgöra försöks- och undersökningsprogram för de verksamhetsgrenar de företräda och fördela uppgifterna på de olika centralanstalterna, vilka det i sin tur tillkommer att distribuera dem till de underlydande försöksstationerna. Så utvidgades exempelvis den dittillsvarande försöksstationen i Brunn till en centralanstalt för växtodling för Mähren. Enligt vad anstaltens chef d:r O. KYAS skriftligen meddelat kommittén, sönderfaller dess verksamhet i två huvudgrupper nämligen en vetenskaplig och en tillämpande. Den förra är delad i 7 olika avdelningar för 1) agrometeorologi, 2) agropedologi, 3) biokemi, 4) agrobotanik, 5) växtförädling, 6) fytopatologi och 7) vinoch fruktodling. För verksamhetens tillämpning finnes ett försöksgods med filialer i typiska klimatiska vegetationsområden. För närvarande planeras 5 sådana filialer, varav redan 3 stycken igångsatts, nämligen en för odling av foetesoch fodergräs vid Roznow, en potatisförsöksstation vid Zdar och en havreförädlingsstation vid Trebic. Vid dessa filialstationer utföras sort-, gödslings- och växtpatologiska försök av olika slag, ehuru huvudvikten i förädlingshänseende lägges vid de kulturväxter, som särskilt äro av vikt för därvarande jordbruksförhållanden. Utom försöksgodset och filialerna, vilka med tiden enligt danskt mönster skola utrustas som självständiga jordbruk, har centralanstalten träffat an1 Den första försöksstationen inom den nuvarande republikens område upprättades år 1855 i Prag men upphörde år 1869. Sedermera tillkommo i senare delen av 1800-talet de mer privata agrikulturkemiska stationerna i Ratz 1856 och i Prilep 1864, vilka dock även efter några år indrogos. 1883 grundades försöksstationen i Neutitschein, 1884 i Prerau och 1899 i Briinn. Deras verksamhet inskränkte sig dock huvudsakligen till kontrollarbete samt att utlägga praktiska lokala fältförsök, och först så småningom upptogs vetenskapligt forskningsarbete vid ett par stationer.

100 ordningar för demonstrations- ooh propagandaförsök vid 9 lantbruksskolor inom området. Försöksstationerna befatta sig endast med exakta försök, och demonstrationsförsöken överlåtas till lantbrukssällskapen och andra korporationer. Vad husdjursskötseln beträffar och dess befordrande genom statlig forsknings- och försöksverksamhet, så har ett zootekniskt institut inrättats i Brunn med 4 avdelningar, nämligen för 1) biologi, 2) fysiologi, 3) hygien och 4) laktologi, vilket sistnämnda provisoriskt placerats vid mejeriskolan i Kremsier. Även i Prag upprättas ett zootekniskt institut under ledning av professor Just.

Frankrike. I det franska jordbruksförsöksväsendet har helt nyligen efter världskriget en kraftig uppryckning ägt rum. Genom dekret av år 1921 genomfördes av franska regeringen en fullständig omorganisation av detsamma. Vid jordbruksdepartementet inrättades som särskild byrå ett institut för jordbruksforskning (institut des recherches agronomiques) och åt detta institut uppdrogs ledningen av alla försöksstationer i landet, dels redan befintliga och dels sådana som ansågs böra nyinrättas. I spetsen för institutet ställdes en direktör och ett administrativt råd av 28 medlemmar, varav 6 utses av franska vetenskapsakademien, 6 av franska lantbruksakademien ooh de övriga 16 av jordbruksministern. År 1923 beslöts genom särskild förordning inrättande av jämte redan befintliga försöks- och kontrollstationer en centralstation och en serie regionala stationer, och något senare tillkom lag om upprättande av ytterligare 8 centrala försöksstationer med var sina regionala stationer. Dessa centrala stationer avse forskningar på vart och ett av områdena agronomi och jordbiologi, agrikulturfysik och -meteorologi, mikrobiologi, entomologi, fytopatologi, zooteknik, utfodringsspörsmål och kamp mot kreaturssjukdomar. En del av dessa stationer placeras som en stor central forskningsanstalt, vilken uppföres vid Versailles, där ett större markområde avsatts därtill. I den förteckning på försöksstationer av skilda slag som ingår i lagförslaget till grundande av institutet uppräknas som speciella jordbruksförsöksstationer (stations agronomiques) dels 7 stycken, vilka avsetts skola nyuppsättas i skilda delar av republiken, dels 23 redan befintliga stationer som avsetts skola omorganiseras och förses med bättre utrustning och större anslag, och slutligen 2 stationer, som icke ansågos vara i behov av någon modifiering. Med samtliga specialstationer omfattar förslaget grundande eller nyinstallerande av 20 stationer samt omorganisation av 68 stationer eller laboratorier av de 75 dittills existerande. Vid en del av dessa förekomma större eller mindre försöksfält, men enligt vad som skriftligen meddelats kommittén, skola några verkliga försöksgårdar i den mening här avses, icke förekomma i Frankrike eller ha inrättats i samband med därvarande försöksverksamhet. Vid Grignon och en del andra lantbruksinstitut finnas visserligen jordbruk, men dessa äro endast vanliga skolegendomar (ferme-écoles) och icke försöksjordbruk.

101 Schweiz. I Schweiz ha försöksstationerna utvecklats från kontrollstationerna och äro ännu förenade med dessa. För närvarande finnas därstädes 4 försöksstationer nämligen i Zurich, Bern, Lausanne och Wädenswil; på sista tiden ha också önskningar uttalats för grundandet av en undersöknings- och försöksstation i Tessin, men har detta av brist på medel ej än kunnat realiseras. Vid var och en av dessa stationer arbetas inom nästan alla grenar av jordbruksförsöksväsendet, och då de anslag som stå till förfogande på detta sätt splittrats, ha försöksanstalterna hittills ej kunnat utrustas med särskilda försöksgårdar. I Lausanne finnas tre avdelningar, en för försök rörande vinodling med en mindre försöksgård i Pully; en för lantbrukskemi, som icke har något fast försöksfält, och en för frökontroll och fröundersökning med smärre törsöksfält i Lausanne och Bullet. I Bern är allt förenat vid Liebefeld d. v. s. centralförvaltningen över samtliga undersöknings- och försöksstationer med undantag av vinodlingsförsöksstationerna, agrikulturkemiska anstalten och mejeri- och bakteriologiska anstalten. Liebefeld består av ett försöksgods om 13 ha, som ledes av centralförvaltningen. I Wädenswil har försöksstationen för frukt-, vin- och trädgårdsodling en 12 1/2 ha stor försöksareal samt ett mindre försöksvinberg om 1 ha på andra sidan Zuricher-sjön. Slutligen har försöksstationen i Oerlikon-Zurich en mindre försöksmark om 2 1/2 ha invid stationen, varjämte anstalten arrenderat ett 2 ha stort törsöksfält på torvjord vid Bruttisellen, 2 ha på stenig lätt och torr jord vid Kloten samt mindre försöksfält vid Strickhof, Einsiedeln och Furstenalpe. De flesta försök utföras på privata större jordbruk. På sista tiden har man börjat organisera fältförsök vid lantbruksskolorna, som inrättats av kantonerna, och varav de flesta förfoga över större jordbruk. Med undantag för försöksanstalterna vid Bern-Liebefeld och Wädenswil, vilka från början erhöllo nödig jordareal, disponera de schweiziska försöksstationerna således icke över några försöksgårdar. Upprepade gånger har önskan därom framkastats, men regeringen har tills dato ställt sig avvisande däremot, och föreståndaren för Zuricherstationen d:r A. VOLKART, som på begäran skriftligt lämnat kommitterade Here av de här ovan återgivna upplysningarna, lade för sin del ej så stor vikt på fordringarna på försöksgårdar, eftersom stationerna genom kombination av kontroll- och försöksverksamhet redan voro så belastade med administrativt arbete, att redan nu den egna försöksverksamheten och arbetena med resultatens publicering lede starkt intrång därav.

Belgien. Enligt de skriftliga upplysningar som lämnats av föreståndaren för statens försöksstation i Gembloux (station de chimie et de physique agricoles de 1'etat) samt av d:r Aeby i Antwerpen existera för närvarande inga försöksgårdar i detta ords riktiga bemärkelse i Belgien.

102 Däremot utföras lokala fältförsök genom de i de olika provinserna anställda jordbrukstjänstemännen (ingenieurs et instructeurs agricoles). Vegetationsförsök i kärl utföras vid försöksstationen i Gembloux, vilken station grundades år 1872 under ledning av den kände agrikulturkemisten G. Petermann.

Holland. Jordbruksförsöksväsendet i Holland leder sitt ursprung från år 1877, då den första försöksstationen av denna art upprättades vid lantbruksinstitutet i Wageningen under ledning av den kände tyske agrikulturkemisten Adolf Mayer. Sedermera tillkommo liknande försöksanstalter i Groningen, Hoorn, Breda, sedermera överflyttad till Goes, samt Maastricht. Stationernas uppgifter ha varit dels kontrollerande laboratoriearbete i likhet med vid våra svenska kemiska stationer för jordbruket och dess binäringar, dels "att utföra kultur- och gödslingsförsök på därtill av regeringen eller av enskilde till förfogande ställda försöksfält", och slutligen "att anställa vetenskapliga undersökningar av mer allmän art beträffande jordbruket". År 1915 genomfördes en omorganisation av det statliga försöksväsendet, varigenom kontrollverksamheten helt skildes från försöksstationerna och dessa senare uteslutande få till uppgift att bedriva jordbruksforskning. Såsom sådana fungera f. n. 1) jordbruksförsöksstationen i Groningen med 5 avdelningar, nämligen för forskningar rörande a) lerjordskultur, b) sandjords- och mosskultur, c) allmänna jordundersökningar, d) bakteriologiska och e) botaniska undersökningar. (Därav har avdelningen b) till sitt förfogande 2 försöksgårdar, en i de äldre och en i de nyare mosskolonierna, och förberedes upprättande av en försöksgård för lerjordsförsök); 2) jordbruksförsöksstationen i Hoorn med 3 avdelningar och ett försöksmejeri. Dessutom finnas vid den nyorganiserade jordbrukshögskolan i Wageningen även vissa avdelningar som driva jordbruksforskning med därmed förenad försöksverksamhet. Så t. ex. utövar frökontrollanstalten i Wageningen vetenskaplig verksamhet genom en avdelning för "kulturkontroll".

England. Som inledningsvis nämndes, var England det första land, 1 där en verklig jordbruksförsöksanstalt inrättades vid Rothamsted år 1843. Stationen anlades och underhölls uteslutande med privata medel ända till år 1911, då understöd från staten erhölls för verksamhetens utvidgning. Intill dess utfördes endast fältförsök på vissa smärre områden på Sir John Lawes' egendom, men nämnda år övertogs nästan hela gården eller en areal av 289 acres (117 ha) av försöksstationen. År 1877 upprättades av engelska jordbrukssällskapet ävenledes hos en privat godsägare (hertigen av Bedford) en försöksstation vid Woburn, där fältförsök efter ungefär samma plan som vid Rothamsted utfördes tillika 1

Se reservationen rörande Bechelbronn i Frankrike, sid. 1.

103 med en del utfodringsförsök. Försöksstationen, som i slutet av 1890-talet supplerades med ganska ståtliga anordningar för kärlförsök, har emellertid upphört med sin verksamhet, sedan den av staten år 1911 verkställda omorganisationen av jordbruksförsöksväsendet kom till stånd. En del av de äldre fältförsöken kvarligger dock och står nu under ledning av Rothamstedstationen. Är 1896 upprättades av grevskapsförvaltningen i Northumberland vid Cockle Park ej långt från Newcastle en försöksgård under ledning av jordbruksavdelningen vid Armstrong College i nämnda stad. Försöksgården som för närvarande har en areal av 460 acres (202 h a ) , arrenderas av grevskapsförvaltningen, och därstädes utföras dels fältförsök i stor skala, dels också praktiska utfodringsförsök. Särskilt har man ägnat mycket arbete åt förbättring av magra gräsarealer, som i dessa trakter äro ganska allmänna. Under ledning av jordbruksavdelningen vid universitetet i Leeds finnes i Yorkshire en försöksgård vid Garforth om 312 acres (125 h a ) , som anlades å r 1899, och där fältförsök av skilda slag i rätt stor utsträckning utföras. År 1909 avsatte engelska parlamentet en summa av 2,900,000 pund sterling (något mer än 52 miljoner kr.) till en fond till understöd för höjandet av jordbruket och skogsskötseln, för jordförbättring och dränering, för förbättrande av transportväsendet på landet, hamnbyggnader, inlandsnavigation och fiske. 1 En stor del av denna summa har använts för jordbruksförsöksväsendets stödjande, dels såsom direkta engångsanslag för uppförande av byggnader, inköp av mark etc. åt redan befintliga eller nyupprättade institutioner och understöd för verksamhetens upprätthållande eller för utförande av vissa specialundersökningar, dels också såsom lån till liknande ändamål. Genomförande av det med fonden avsedda ändamålet uppdrogs åt en särskild kommission (Development Commission), som gör upp förslag till medlens användning och organiserat de statliga åtgärderna härUtinnan. Utom till institutionerna, vilkas forskningsområden omfatta växtnäringsoch jordproblem, växtfysiologi, växtförädling, växtsjukdomar, förbättring av utsäde, prövning av potatissorter, frökontroll, förbättring av trädgårdsväxter, humle- och fruktodling, husdjurs- och mejeriskötsel m. m., understödes även med medel Ur fonden lokal försöks- och konsulterande verksamhet, i vilket avseende landet uppdelats i 12 olika distrikt med var sin försökscentral, som vanligen är jordbruksavdelningen vid någon högre lantbruksundervisningsanstalt, och Utföras då fält- och andra jordbruksförsök i större eller mindre omfattning vid de till lantbruksinstituten hörande skolegendomärnä. Grevskapsråden ha också inom vissa områden börjat anlägga försöksgårdar (demonstration farms) i likhet med den vid Cockle Park, såsom East Stoke Farm i Nottinghamshire (77 acres), Wales Farm pr Plumton i East Essex (353 acres), Rawcliffe Farm invid Goole (32 acres), Marton Farms i Warwickshire (180 acres) och Brittons' Farm i Essex (148 acres). Sammanlagda arealen jord i England och Wales som är upplåten av lokala myndigheter till försöks- och undervisningsändamål uppgick enligt jordbruksministeriets berättelse för åren 1919—1921 till 6,069 acres. 1 Fonden har sedermera ökats genom räntor och ytterligare anslag, så att sammanlagda summan år 1923 uppgick till 4 7» million pund eller cirka 82 millioner.

104 Nordamerikas förenta stater. Det amerikanska jordbruksförsöksväsendet är synnerligen väl organiserat och har i vissa europeiska länder delvis fått tjäna som förebild, när det gällt deras omorganisation efter mer moderna former. Detsamma baserar sig på en lag av 1887 (Hatch act), enligt vilken förbundsregernigen i Washington beviljade varje stat som upprättade en försöksstation i samband med en redan befintlig jordbrukshögskola ett årligt anslag av 15,000 dollars. En sådan högskola finnes i var och en av republikens 48 stater. I tio till tolv stater hade försöksstationer redan förut grundats, och dessa erhöllo då samma anslag, även om de som i två å tre stater var fallet ej voro förenade med någon jordbrukshögskola. År 1906 utökades dessa anslag genom en ny lag (Adams act) med ett belopp som så småningom steg till ävenledes 15,000 dollars och avsåg att sätta försöksstationerna i stånd att mer än förut bedriva forsknings- och grundläggande försöksarbete. Varje station erhåller således nu av federationsmedel 30,000 dollars, ett belopp som för samtliga stationer i riket uppgår till 1,440,000 dollars årligen.* För att på allt sätt stödja försöksstationerna i deras verksamhet och kunna öva tillsyn över deras verksamhet och de använda medlens användning upprättades vid jordbruksdepartementet i Washington en särskild byrå för jordbruksförsöksstationer. Varje försöksstation har emellertid sin lokala styrelse, som bestämmer vad slags försök som böra utföras, tillsätter personal och ombestyr publicering av resp. anstalts försöksberättelser. Jämte ovannämnda anslag lämnar varje stat ofta ganska avsevärda tillskott till försöksstationernas drift, och äro staterna skyldiga att förse stationerna med nödig jordareal och byggnader. Ungefär två tredjedelar av alla försöksstationer ha upprättat filialstationer eller filialgårdar för att tillgodose speciella eller lokala behov. Detta har föranletts därav, att många stater äro av en betydande storlek med mycket olikartade förhållanden. Filialstationerna eller filialgårdarna ledas av den vid jordbrukshögskolan belägna centralstationen inom staten. Vanligen äro de ej försedda ined några laboratorier, då viktigare tekniskt arbete i och för försöken utföres vid centralstationerna. De försök som utföras vid dessa försöksgårdar äro av mer praktisk art, och följaktligen ha de sin bestämda begränsning. De hava dock varit till nytta och bidraga att vidga ut stationernas arbete till olika delar av staterna. I stället för sådana fasta stationer har man också i vissa stater i rätt stor utsträckning begagnat sig av lokala försök av temporär art. Dessa försök utföras på jord, som arrenderas eller överlåtes på visst antal år, eller också hos privata jordbrukare under ledning av resp. centralstation. 1 Helt nyligen har, sedan detta skrevs, ytterligare högst betydande belopp ställts till förfogande av statsmedel för jordbruksforskningens befrämjande och utveckling i U. S. A. genom den av kongressen år 1925 antagna Purnell act, enligt vilken varje stat erhåller ytterligare 20,000 dollars härför, vilket årligen ökas med 10,000 dollars tills man år 1930 kommit upp till 60,000 dollars. Inklusive de ovannämnda 30,000 dollars (av Hatch och Adams act) erhåller således varje stat för sitt jordbruksförsöksväsen ur federationsmedel 90.000 dollars eller för samtliga 48 stater 4,320,000 dollars. Därtill komma de belopp som staterna själva lämna. Även om härutinnan ingen ökning skulle ske, utöver vad som hittills erhålles, kom me enligt officiella uppgifter (Exp. Stat. Record, Vol. 52, No. 4 March 1925) sammanlagda årliga beloppet till förenta staternas iordbruksförsöksväsen att år 1930 uppgå till 13,000,000 dollars.

105 Dessutom bedrives även jordbruksforskning av olika slag vid jordbruksdepartementets i Washington olika byråer med deras väl inrättade laboratorier och försöksanordningar, varjämte dess vetenskapliga stab ofta samarbetar rörande vissa försöksfrågor med staternas stationer. Utav de mera kända försöksstationerna må i detta sammanhang endast i största korthet något nämnas om, huru vissa av dem ha det ordnat i försöksgårdshänseende. Staten Wisconsin har en jordbruksförsöksstation vid universitetet i Madison med ett 300 ha stort försöksgods. Under stationen lyda 5 filialstationer med en areal av resp. 73, 72, 64, 40 och 38 ha. Försöksstationen vid Wooster i Ohio, som icke är förenad med någon undervisningsanstalt, har vid centralstationen 280 ha försöksmark, och staten äger ytterligare fyra distriktförsöksgårdar, som sortera därunder med en areal av från 120 till 22 ha storlek, varjämte den övervakar och leder försök vid 10 "county"-försöksfarmer, av vilka alla med undantag av tre ha en areal av över 50 ha. Försöksstationen vid East Lansing i Michigan har en för försöksändamål avsedd areal av 480 ha samt 5 filialförsöksgårdar, bland vilka en i norra delen av staten med alldeles olika klimatiska och jordbruksförhållanden om 310 ha, en sandjordsgård om 16 ha, en fruktfarm vid Grand Rapids om 40 ha och en trädgårdsförsöksfarm i sydöstra delen av staten om 10 ha. Försöksstationen vid Manhattan i Kansas har 4 filialstationer, varav den största vid Fort Hays har en areal av 520 ha och huvudsakligen avser undersökningar rörande jordbruk i nederbördsfattigare distrikt (dry-farming). Föreståndaren för denna station meddelar emellertid på vår förfrågan, att man där synes anse det bättre att utföra fältförsök på spridda försöksfält än vid filialstationer, emedan dessa senare äro väl dyra i drift, och därför kommer stationen i fråga ej att öka ut antalet av filialstationer utan i dess ställe anlägga temporära fält. Försöksstationen vid St. Paul i Minnesota har 5 olika under-stationer eller försöksfarmer, en för nordvästra, en för västra centrala, en för norra centrala, en för nordöstra och en för sydöstra delen av staten. Coloradostationen vid Fort Collins har utom centralförsöksstationen en försöksgård om 16 ha uteslutande för potatisförsök, en farm om 64 ha för försök rörande torr-jordbruket, en annan liknande farm vid Cheyenne Wells samt en försöksfarm om 16 ha för bevattningsförsök. Slutligen finnes i södra delen av staten en större försöksfarm, varav 100 ha hittills äro uppodlade, ävenledes under bevattning. I Nebraska finns utom centralstationen i Lincoln 4 stycken filialstationer placerade i olika delar av staten, där jordens fysikaliska beskaffenhet och de klimatiska förhållandena äro så olikartade, att de ej duplicera varandras arbete. Byrån för försöksstationerna har den direkta överledningen över försöksstationerna i Alaska och på öarna Hawaii, Porto Rico, Guam och St. Croix. I Alaska finnas fem försöksstationer eller försöksfarmer med en markareal varierande mellan 44—1,000 ha, varav dock ej på någon plats mer än 40 ha äro uppodlade. Huvudstationen är förlagd till Sitka. Rörande jordbruksförsöksväsendet i U. S. A. hänvisas i övrigt till den av kommittéledamoten Hj. von Feilitzen författade reseberättelsen "om Nordamerikanska jordbruksförsöksstationer", Meddelande från Kungl. lantbruksstyrelsen n:r 179 år 1913.

106 Canada. Canadas jordbruksförsöksväsen är av relativt ungt datum. Intill år 1884 fanns i det stora jordbrukslandet (Canada har inom sina gränser en landareal av i runt tal 400 miljoner ha, varav enligt en mycket grov uppskattning 36 proc. eller 145 miljoner ha anses vara odlingsbara 1 ), endast en plats, där jordbruksförsöksverksamhet bedrevs, nämligen vid lantbruksinstitutet i Guelph, som grundades år 1873. År 1884 tillsattes av regeringen en kommitté för att utarbeta förslag till ordnande av jordbruksförsöksväsendet i landet och efter verkställd utredning antogs 1886 en lag, enligt vilken det skulle upprättas en centralförsöksstation (central experimental farm) i närheten av Ottawa samt fyra andra försöksstationer i olika delar av landet. Centralförsöksstationen, som till sitt förfogande har ett försöksjordbruk om 190 ha, arbetar på 14 olika avdelningar, nämligen för agronomi, stråsädesodling och sädesförädling, foderväxtodling, tobakskultur, hortikultur, odling av spånadsväxter, husdjursskötsel, fjäderfäskötsel, biavel, kemi, botanik, bakteriologi, demonstrationsförsöksväsen samt avdelning för spridande och offentliggörande av de vunna resultaten (extension division). Mycket snart visade det sig otillräckligt med endast 4 provinsstationer utom centralstationen, och så utvidgades systemet successive, så att det nu omfattar dels 22 filialstationer, var och en försedd med en ganska stor försöksfarm, dels en hästuppfödningsfarm och en tobaksförsöksstation samt 136 demonstrationsfarmer. Den botaniska avdelningen vid Centralstationen har dessutom 8 "fältlaboratorier", fördelade över landet. Slutligen bedrives jordbruksförsök i mera begränsad skala vid tvenne större och 6 mindre "understationer" i mer avlägsna landsändar. Filialstationerna, som närmast motsvara fasta försöksgårdar och huvudsakligen ha praktisk försöksverksamhet, förestås av var sin föreståndare (superintendent), som till hjälp har en eller flera assistenter, kontorspersonal och en lantbruksförman. Försöksarbetet på dessa provinsgårdar utföres i intimt samarbete med de olika avdelningarna vid centralstationen; försöksplanerna fastställas först av direktören, innan försöken påbörjas, och avdelningsföreståndarne i Ottawa besöka årligen filialstationerna i och för inspektion. Demonstrationsstationerna (illustration stations) eller demonstrationsfarmerna, vilken form av jordbruksförsöks- och upplysningsverksamhet upptogs på programmet år 1915, har som nämnts utvecklats synnerligen snabbt, så att de nu (1924) omfatta 136 dylika försöksfält. Demonstrationsfälten förläggas hos privata jordbrukare, vilka mot en mindre avgift ställa till förfogande en areal av 4—20 ha för detta ändamål, där då vid central- eller filialstationerna vunna erfarenheter rörande för trakten lämpligaste växtföljd, kulturåtgärder, kulturväxter och varieteter m. m. demonstreras. De fasta försöksgårdarna eller filialstationerna äro av ganska varierande storlek men hava i allmänhet rätt stor åkerareal. • Så ha endast 4 försöksgårdar mindre än 100 hektar (52—100), 9 gårdar mellan 100 och 200 ha, 7 gårdar mellan 200 och 300 ha, och 2 provinsförsöksstationer över 500 ha. 1 Enligt en statistisk uppgift av år 1912 voro detta år 8 procent av hela landet eller cirka 32 millioner ha uppodlade eller under uppodling.

107 Litteratur rörande jordbruksförsöksväsende och försöksgårdar i främmande länder. Danmark 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

Arbeidsplan for Statens Forsög i Plantekultur 1924—1925. Beretning fra Statens Planteavlsudvalg 1924—1925. Oversigt over Statens Forsög i Plantekultur 1923—1924. Oversigt over forsögsarealerne ved Studsgaard 1913. Plan over forsögsarealerne ved Askov 1920. Statens forsögsstation ved Aarslev. Statens forsögsstation Lyngby 1921. Statens forsögsstation ved Tylstrup. DOKPH-PETERSEN, M. K.: Les stations de recherches d'economie agncole en Danemark. X:e congrés international d'agriculture de Gand 1913. 10. v. FEILITZEN, H J . : Om jordbruksförsöksstationer och lokala fältförsök i Danmark år 1919. Meddelande från Kgl. Lantbruksstyrelsen nr. 227, 1920. 11. — „ — Vad göres i de olika nordiska länderna för främjande av växtodlingen? Beretning om Nordiske Jordbrugsforskeres Kongres i Köpenhamn, Juli 1921, sid. 44. 12. LARSEN, H. C : Statens Forsögsvirksomhed i Plantekultur, Deres Organisation og Administration, Köpenhamn 1923. 13. OSVALD, H.: Från en studieresa i Tyskland, Danmark och England. Sveriges Allm. Lantbrukssällskaps skrifter n : r 7. Stockholm 1922. 14. SIDEN, J. E.: Växtodlingsstudier i Sverige, Danmark och Norge. Sveriges Utsädesförenings tidskrift 1924. Häfte 5 och 6. 15. WITTE, H.: Försöksverksamheten på växtodlingens och mosskulturens områden och dess organisation i Danmark och Norge. Svenska Mosskulturföreningens tidskrift 1923, sid. 93—122, 159—194 och 239—251. Norge 1. Det offentlige landbruksvsesen i Norge intil 1914, ved Landbruksdirektören, Kristiania. 2. Landbruksdirektörens beretning for 1922, vari förekommer årsberättelse från var och en av statens försöksgårdar. 3. Norsk forsöksarbeid i Jordbruket. Festskrift i anledning av Bastian A. Larsens 25 åars Jubileum som forsöksleder. Kristiania 1914. 4. v. FEILITZEN, H J . : Vad göres etc. Se ovan under Danmark! 5. NILSSON, G.: Växtodlingsstudier i Norge. Sveriges Utsädesförenings tidskrift 1922, sid. 130. <3. SIDEN, J. E.: Se D a n m a r k !

7.

SKATVEDT, T H . : Beretning fra Hvams forsöksgård 1919-—1920.

8.

W I T T E , H.: Se D a n m a r k !

Finland 1. Agrikultur-Ekonomiska försöksanstaltens i Finland årsbok. 2. Agrarutskottets betänkande Nr. 3 med anledning av Regeringens proposition angående lag om organiserandet av lantbrukets försöks- och undersökningsverksamhet. 1922 års riksdag. Utskottets betänkande Prop. Nr. 29. 3. Förordning angående försöks- och undersökningsverksamhet för lantbruket, Finlands Författningssamling 1924, Nr. 49. 4. Försöks- och undersökningsverksamheten för lantbruket definitivt organiserad. Tidskrift för Finlands svenska lantmän 1924 nr. 5. 5. Omorganisation av lantbrukets försöksväsende. Kommittébetänkande, Helsingfors 1916.

108 6. Regeringens proposition till riksdagen angående lag om organiserandet av lantbrukets försöks- och undersökningsverksamhet. 1922 års riksdag Nr. 29. 7. AARNIO, B.: Organisationen av lantbrukets försöksverksamhet i Finland. Nordisk Jordbruksforskning 1925, sid. 26. 8. V. FEILITZEN, H J . : Vad göres etc. Se Danmark! 9.

W I T T E , H.: Se Ryssland!

Ryssland 1. Omorganisation etc. Se Finland! 2. WITTE, H.: Växtförädling i Ryssland och Finland. Meddelande från Kgl. Lantbruksstyrelsen nr. 188 (nr. 3 år 1914). Tyskland 1. Die deutsche Landwirtschaft auf der Weltausstellung in Paris 1900, Bonn 1900. 2. Die Einrichtungen der Kgl. Bayerischen Moorkulturanstalt, Munchen 1905. 3. Die Lehr- u n d Versuchswirtschaft Erbachshof, Jahresbericht des landw. Kreisausschusses von Unterfranken u n d Aschaffenburg fur 1920—21. och Bericht iiber die Unterfränkische Landwirtschaft in den Jahren 1922 und 1923. 4. Erster Bericht uber das Versuchsgut Sprakel 1917—1920. 5. Fuhrer durch die Versuchsfelder in Brinkenhof, Kreis Grimmen, 1921—22, 1922—23. 6. Fuhrer durch die Versuchsfelder in Köslin 1921—22, 1922—23, 1923—24. 7. F u h r e r durch die Versuchsfelder in Stralsund 1923—24. 8. F u h r e r durch die Versuchsfelder in Warsow 1921—22, 1922—23, 1923—24. 9. 28. Geschäftsbericht der Landwirtschaftskammer fur die Provinz Brandenburg 1923. 10. Versuchs- u n d Lehrgiiter in Baden. Bericht uber die Tätigkeit der Badischen Landwirtschaftskammer im Jahre 1923. 11. Wirtschaftsbericht der landwirtschaftlichen Versuchswirtschaft des Kreises Zerbst 1923—24. 12. CHRISTMANN, G.: Der Aufgabenbereich der Bayerischen Landesanstalt fur Pflanzenbau u n d Pflanzenschutz. Das Bayernland 1924, Nr. 15. 13. FRECKMANN und Mitarbeiter: Jahresbericht der Preussischen landw. Versuchs- und Forschungsanstalten zu Landsberg a. d. Warthe. Jahrgang 1923—24. Landw. Jahrbucher 60, 1924, sid. 127—260. 14. GERLACH: Das landw. Versuchswesen und die Tätigkeit der landw. Versuchsstationen Preussens in den Jahren 1906—1910, Berlin 1912. 15. HANSEN, J.; Erster Bericht von Dikopshof, Berlin 1908. 16. MADER, J.: Versuchs- u n d Lehrguter der Badischen Landwirtschaftskammer. Festschrift der Badischen Landwirtschaftskammer zur grossen Badischen Landesanstellung in der Zeit 20—29 Sept. 1924 in Karlsruhe. 17. OSVALD, H.: Från en studieresa etc. Se Danmark! 18. ROEMER, T H . : Der Feldversuch 2. Auflage, Arbeiten der Deutschen landw. Gesellschaft, Heft 302, Berlin 1924. 19. V. RUMKER, K.: Das landw. Versuchs- u n d Bildungswcsen. X:e congrés international d'agriculture de Gand, 1913. 20. SCHNEIDEWIND, W . : Achter Bericht uber die Versuchswirtschaft Lauchstädt und erster Bericht uber die Versuchswirtschaft Gross-Liibars 1910— 1916, Berlin 1918. 21.

STEGLICH, FINGERLING och DERLITZSKI: Die Neuorganisation der landw. Ver-

suchsanstalten in Sachsen u n d ihre Aufgaben. Vorträge gehalten in der oekonom. Gesellschaft in Sachsen zu Dresden den 12. Nov. 1920. 22. TÄCKE, B.: Mitteilungen iiber die Arbeiten der Marschkulturkommission. Erster Bericht. Berlin 1920. 23. WITTMACK, L.: Recherches agricoles-stations agronomiques. X:e congrés international d'agriculture de Gand 1913. 24. ZORN: Die neuen landw. Institute an der Universität Breslau. Berlin, Buchdruckerei der Deutschen Tageszeitung.

109 Österrike 1. BERSCH, W. u n d PILZ, F . : Bericht uber die Tätigkeit der "Moorwirtschaft Admont" im Jahre 1916. Zeitschrift fur Moorkultur und Torfverwertung, 1917, Heft 1—2. 2. DAFERT, O.: Das landwirtschaftliche Versuchswesen in Oesterrich. Zeitschrift fur das landw. Versuchswesen in Oesterreich, Sonderheft anlässlich des VIII. internat. landw. Kongresses in Wien 1907. Tjeckoslovakien 1. AARNIO, B.: Se F i n l a n d !

2. KYAS, O.: Die Organisation des landw. Versuchswesens. Referat erstattet anlässlich der 1920 in Brunn tagenden staatlichen Konferenz an der deutschen landw. Lehrerschaft der Csl. Republik. 3. SCHREIBER, H.: Das Moorwesen Sebastianbergs 1913. 4. Zpråva o cinnosti moc. zemskéko Vyzkumného ustavu zemedelského v Brno, Brno 1922. Frankrike 1. Federal aid to agricultural research in Great Britain, Canada and France since the w a r . Se England! 2. Institut des recherches agronomiques, Organisation, Paris 1922. 3. Organisation of scientific agricultural research in France. Department of agriculture and technical instruction in Irland. Journal 1924. Nr. 1, page 78, Dublin 1924. 4. BRUNO, A.: Recherches agricoles. X:e congrés international d'agriculture de Gand 1913. 5. WESTERMANN, T.: Forelsesninger over Landbrugets Jorddyrkning og Plantekultur. Almindelig del, Köpenhamn 1919, sid. XXXII. Schweiz 1. Die Massnahmen des Bundes zur Förderung der Landwirtschaft 1851—1912. II Landwirtschaftlich.es Versuchswesen Seite 25—83, Bern 1914. Belgien 1. Annuaire de la station agronomique de 1'État å Gembloux 1912. 2. Ministére de l'agriculture et des travaux publics, office rurale. Station agronomique de 1'État å Gembloux 1912. Holland 1. 2. 3.

Kort overzicht van de werkzamheden van het rijkslandsbouwproefstation voor den akker — en weidebouw te Groningen over het tiidvak 1 J Mei 1916—Mei 1923. HISSINK, D. J.: De Reorganisatie van het Proefstationswesen in Nederland. "De Indische Mercuur", Januari 1916. KNUTTEL, D. en DE RUYTER D E WILDT, J. C : Op welke wijze is de dienst der

Rijkslandbouwproefstations in Nederland ingericht? international d'agriculture de Gand 1913.

X:e congrés

England 1. Development Commission. Tenth Report of the Development Commission for the Year ended the 31th March 1920 with a Review of the Work of the Commission during the past ten Years, London 1920.

110 2

Federal aid to agricultural research in Great Britain, Canada and F r a n c e since the war. Experiment Station Record, Vol. 50, Nr. 4, sid. 301. 3 Report of the Departemental Committee, appointed in Febr. 1924, to consider and advice regarding the general Organisation and Finance of Agricultural Education and Research in Scotland, Edinburgh 1925. 4 Report of the Work of the Intelligence Department of the Ministry for the two Years 1919—1921. Ministry of Agriculture, London 1922. 5. Rothamsted Experiment station, Report 1918—1920. 6 v. FEILITZEN, H J . : Försöksverksamheten vid Rothamsted i England. Sv. Mosskulturföreningens tidskrift 1900, sid. 20—76, 111—177, 203—234. 7 Berättelse över en studieresa till England sommaren 1923. StockM holm 1924. 8. GILCHRIST, D. A.: County agricultural Experiment station Cockle Park, Guide to Experiments 1920. 9. HALL, A. D.: The book of the Rothamsted Experiments, second Edition by Russell E. J. London 1919. 10 „ The present Position of Research in Agriculture. Journal of the Royal Society of Arts, Vol. LXIX 1921, April 1. 11. M'CALLUM, A.: Agricultural Research in Scotland. The Scottish Journal of Agriculture 1925 I, sid. 14. 12. OSVALD, H.: Från en studieresa etc. Se Danmark! 13. W I L K I N S , V. E.: Agricultural Research and the Farmer, London 1922. Nordamerikas Förenta Stater 1. Kansas State Agric. Experiment Station, Manhattan Kansas. Directors report 1919—20. 2. Minnesota Agricultural Experiment Station. Twenty-ninth annual report 1920 —21. St. Paul. 3. Ohio Agric. Exp. Station, 41 annual Report, 1921—22, Wooster, Ohio. 4 Passage of the Purnell Act for the more complete endowment of experiment stations. Exp. Stat. Record, Vol. 52, No. 4, 1925. 5. The St. Louis conference of the Purnell act. Exp. Sta. Record, Vol. 52, No. 7, 1925. 6. United States Department of Agriculture. Work and Expenditures of the Agricultural Experiment Stations 1917. Part I of Report of Exp. Stations and Extension Work in the United States 1917. 7. Samma berättelse för år 1918. 8. CONOVER, M.: The Office of Experiment Stations. Institute for Government, research service monographs of the United States government Nr. 32. John Hopkins Press, Baltimore 1924. 9. v. FEILITZEN, H J . : Om försöksstationer och några andra jordbruksförhållanden i Förenta Staterna. Meddelande från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr. 179 nr. 3 år 1913). 10. MAERCKER, M.: Amerikanische Landwirtschaft und landw. Versuchs- und Unterrichtswesen, Berlin 1895. 11. MORE, J. A.: North American Experimental Farms. Se under Canada! 12. RUSSELL, H. L.: Farms follow stumps. Agric. Exp. Station University of Wisconsin. Madison, Bulletin 332. April 1921. 13. v. RtJMKER, K. und v. TSCHERMAK, E.: Landwirtschaftliche Studien in Nordamerika, Berlin 1910. 14. TRUE, A. C : Present Status of Agricultural Research in the United States. X:e congrés international d'agriculture de Gand 1913. 15. v. WENDT, G.: Översikt av lantbruksförsöksväsendet i Nordamerikas Förenta Stater, Helsingfors 1916. 16. WIEST, E . : Agricultural organisation in the United States, Lexington, Kentucky 1923. Canada 1. Dominion Experimental Farms. A Guide to the experimental F a r m s and Stations, Ottawa 1912.

Ill 2

Dominium Exp. Farms, Report of the director for the vear ending March 31th 1922. 3. Federal aid to agricultural research in Great Britian, Canada and F r a n c e since the war. Se England! 4. The Dominion Experimental Farms. Seasonable Hints. 1924. 5. The Organisation, Achievements and Present Work of the Experimental Farms. Ottawa 1924. 6. The Organisation of Departements of agriculture. The Agricultural Gazette of Canada 1921 Nr. 1. 7. Thirty-Seventh annual report of the Ontario Agricultural College and Experimental F a r m 1911. 8. GODFREY, E. H.: Agricultural Experiment Stations in Canada. The Scottish Journal of Agriculture, Vol. 5, nr. 1, Edinburgh 1922. 9. MORE, J. A.: North American Experimental Farms. The Scottish Journal of Agriculture, Vol. VII. Nr. 4. Edinburgh Oct. 1924. 10. SHUTT, F. J.; The work of the Dominion Experimental Farms, Toronto 1913.

Statens offentliga utredningar 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska forteckningenO Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Utkast till ändrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. Utredning rörande fiskerättaförhållandéna vid rikets kuster. stadgan den 22 juni 192Ö med vissa föreskrifter ang. Del !. [19] Del 2. (20) domsagornas förvaltning. ;il Utredningar och förslag ang. inrättande av fasta försöksFörberedande utkast till straff lag. Förfalskningsbrotten. [22] gårdar. [82] Fötslag till lag om dödande av förkommen handling ni. tn Förslag till lag om gålds betalning genom penningars ^nedsättande i allmänt förvar, [26] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande och förslag rörande ändring i strafflagens bestämmelser om preskription av straff. [28] Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Industri.

Byggnadsstyrelsesakkunnig&s betänkande ang. omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrft m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler ni.' m. [2:!] 1921 ars pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag. [21]

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen.

Komm- nalförvaltnHg. Statens och kommunernas finansväsen.

Tnll- och traktatkommittens utredningar och hetänkanden. Bank», kredits och penningväsen. 31. Den svenska tVättmedelsindustrien. [2] 29. Don svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cement- j industrien. [4] 32. Den svenska poislinsindustrien. [5] j 83. Tryckeri-och pappersförädlingsindustri iSverige. [ii] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de Försäkringsväsen. affärsdrivande verkens förnyelséfönder m. m. [ii] Förslag till förordning ang. statlig inkomst-och förmögen- ! Betänkande med utredning och förslag ang. socialförsäkhetsskatt. [10] ringens organisation. [8] Betänkande ang..omorganisation av taxeringsväsendet. [27] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21] öm vägbeskattningens ordnande. [81] Politi. Kyrkoväsen. Socialpolitik.

Undervisningsväsen. odling 1 övrigt.

Andlig

Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia, [il] Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken, [l] iS enskilda skogar. [12] Konsumentkooperationen i Sverige. [l(i] Betänkande med förslag till motverkande av arbetslöshet > genom anordnande av allmänna arbeten. [29] Studier rörande industriell demokrati i Norge, England, Försvarsväsen. Tjeckoslovakien och Österrike. l'-'0] Underofficerssakkunnigaa yttrande och forslag. [7] Hälso« och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Betänkande betr. m. m. [18]

vattenfallsstyrelsens

landsbygdstaxör

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande rörande det s k. Genéveprotokallét ang. avgörande |>a fredlig väg av internationella tvister. [17]

Stockholm 1925, O. L. Svajibäcks

Boktryckeri.