Betänkande och förslag angående beredande av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

c)

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 925 : 36 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

BEREDANDE AV FÖRBÄTTRAD PENSIONERING FRÅN PRÄSTERSKAPETS ÄNKE- OCH PUPILLKASSA M. M. AVGIVET AV DE FÖR DENNA FRÅGAS UTREDNING TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

2 5

o

**-

Statens offentliga utredningar Kronologisk

förteckning

Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. 17. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e det s. k. Genéveprotokollct an- i Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E . gående avgörande på fredlig väg av internationella ! Tull- och traktat k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betvister. Norstedt. 118 s. U. t ä n k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien B e t ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens landsmed särskild hänsyn till förhållandena före världs- 18. bygdstaxor m. m. Marcus. 167 s. 7 bil. K. kriget. Av Hj. Heimbiirger. Marcus. 108 s. F l . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- 19—20. Utredning r ö r a n d e fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . tänkande!). 29. Den svenska skoindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 21. Förslag till lag om försäkringsavtal in. m. Norstedt. Av NV. Smith.' Tullberg. 104 s. F i . 388 s. J u . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden. 30. Den svenska cementindustrien med 22. Förfalskningsbrotten. F ö r b e r e d a n d e utkast till strafflag. Speciella delen. (i. Av .1. C. SV. Thvrén. Lund. särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Berling. vj. 219 s. J u . Av O. Edström. Marcus. 48 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och be 23. Förslag till lönereglering för landsfogdar och .landst ä n k a n d e n . 32. Den svenska porslinsindustrien med fiskaler ni. m. Marcus. 172 s. S. särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 24. 1921 års p e n s i o n s k o m m i t t é s betänkande, i. BetänAv E. W. Tillberg. Tullberg. Cl s. F l . k a n d e med förslag till militär tjänstepensionslag. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och beI d u n . 150 s. F ö . tänkanden 33. Tryckeri- och pappersförädlincrs- 25. Förslag till lag om d ö d a n d e av förkommen h a n d industri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . j ling m. m. Norstedt. 32 s. J u . Undci officerssak kunnigas y t t r a n d e och förslag jämte ! 26. Förslag till lag om gälds betalning genom p e n n i n p e r s o n a l r e p r e s e n t a n t e r n a s särskilda yttrande. Fahl- ; gars nedsättande i a l l m ä n t förvar. Norstedt. 21 s. J u . erantz. 140 s. F ö . 27. 1923 års taxeringssakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av taxeringsväsendet. Marcus, vij. Betänkande med u t r e d n i n g och förslag angående 275 s. F i . socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij. 355 s. 28. b e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e ä n d r i n g i strafflagens Fi. bestämmelser om p r e s k r i p t i o n av straff. Lund, Berb e t ä n k a n d e m e d förslag till g r u n d e r för avsättning ling. 57 s. J u . till de u n d e r Kung], k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t | lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt j 29. B e t ä n k a n d e med förslag till m o t v e r k a n d e av arbetslöshet genom a n o r d n a n d e av a l l m ä n n a arbeten. Norför a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas ' stedt. 76 s. S. medel. Norstedt. 44 s. K. Förslag till förordning angående statlig i n k o m s t - j 30. Studier r ö r a n d e industriell d e m o k r a t i i Norge, England. Tjeckoslovakien och Österrike. Av A. Molin och förmögenhetsskatt j ä m t e motiv. Norstedt. 40 s. I och B. Sohlman. Norstedt. 169 s. S. Fi. Det svenska s k o g s b r u k e t s förutsättningar och histo- i 31. Om vagbeskattningens o r d n a n d e . En undersökning i a n l e d n i n g av 1921 års k o m m u n a l s k a t t e k o m m i t t é s beria. Av N. Schager. Tiden, viij, 168 s. F i . t ä n k a n d e angående den k o m m u n a l a beskattningen. Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, Marcus 68 s. F i . viij, 309 s. F i . Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e angående 32. Utredningar och förslag angående inrättande av fasta försöksgårdar. Svanbäck, 111 s. J o . omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnads33. b e t ä n k a n d e och förslag angående ändrad organisabyrå ra. m. Marcus, i It) s. K. tion av vägoch vattenbvggnadsväsendet. Beckman. Utkast till ä n d r a d lydelse av 1-12. 19. 21-24. 26, 28 119 s. K. —35. 40 samt 48 och 49 §§ i kungl. stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter angående dom- 34. Betänkande m e d förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Norstedt. (2). 118 s. S. sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . b e t ä n k a n d e a n g å e n d e o r d n a n d e t av statens bygg- 35. Utredning a n g å e n d e d e n k o m m u n a l a skatteutjämningen. Av C. W. U. Kuylenstierna. Marcus. 159 s. F i . n a d s v e r k s a m h e t inom Stockholm. Centraltr. i v j , 36. Betänkande och förslag angående b e r e d a n d e av för527 s. 12 pl. K. bättrad pensionering från prästerskapets änke- och K o n s u m e n t k o o p e r a t i o n e n i Sverige. Av A. Gjöres. pupillkassa ra, m. fbeggslröm. 91 s. E. -. Tiden. (8). 168 s. F i .

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det d e p a r t e m e n t u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E . ecklesiastikdepartementet, J o . j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre ano r d n i n g . ( n r 98) utgivas, u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1925:36

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET.

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

BEREDANDE AV FÖRBÄTTRAD PENSIONERING FRÅN PRÄSTERSKAPETS ÄNKE- OCH PUPILLKASSA M. M. AVGIVET AV DE FÖR DENNA FRÅGAS UTREDNING TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1925 IVAR HiEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG •253698

W

Till Herr statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet. Den av Kungl. Maj :t den 29 juni 1921 tillsatta pensionskommittén, vilken fått i uppdrag att fullfölja utredningen i den då sedan flera å r tillbaka föreliggande frågan om förbättrade pensionsförhållanden för änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa, avgav den 28 februari 1923 betänkande med förslag angående avveckling av den sterbhus efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och n å d a r samt beredande i sammanhang därmed av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa. Efter det försäkringsinspektionen den 15 september 1923 avgivit utlåtande häröver samt fullmäktige för delägarna i änke- och pupillkassan vid en åren 1923—1924 hållen extra bolagsstämma med skrivelse den 21 november 1924 — under förmälan att fullmäktige vid granskning av kommitténs förslag och med hänsyn till försäkringsinspektionens däröver avgivna utlåtande funnit att kommittéförslaget i framlagt skick icke kunde av fullmäktige godkännas — överlämnat ett av fullmäktige utarbetat förslag till förnyat reglemente för kassan jämte motivering ävensom "särskilda hemställanden" rörande ändring i och tillägg till vissa gällande författningar, har kammarkollegiet, med överlämnande av infordrade yttranden från samtliga domkapitel och Stockholms stads konsistorium ävensom länsstyrelserna och överståthållarämbetet, den 18 april 1925 avgivit underdånigt utlåtande i ärendet. Då detta ärende den 18 juni 1925 anmäldes inför Kungl. Maj:t, bemyndigades herr statsrådet att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet biträda vid utredning av frågan angående beredande av förbättrad pensionering från ovannämnda kassa och därmed sammanhängande frågor. Samma dag tillkallade herr statsrådet för ändamålet överdirektören och chefen för kungl. försäkringsinspektionen P a u l Johan Gerhard Laurin, kammarrådet friherre Casten von Otter och kyrkoherden i Göteborgs Carl Johans församling Per Pehrsson. Tillika uppdrogs åt L a u r i n att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Som sekreterare h a r von Otter tjänstgjort.

4 Efter det vissa förarbeten utförts, höllos sammanträden under tiden den 27 juli—7 augusti, den 17 september—den 3 oktober, den 12—15 oktober, den 26 oktober—den 4 november samt innevarande dag. Under mellantiden mellan sammanträdena h a r arbetet fullföljts genom undertecknade L a u r i n och von Otter såsom delegerade. Därvid har den försäkringstekniska utredning, vilken för uppdragets fullgörande befunnits nödvändig och till vars utförande de sakkunnige utverkat sig herr statsrådets tillstånd, utförts av fil. d:r Tim Jansson. Under sitt arbete hava de sakkunniga haft överläggningar i vissa frågor med kassans direktion eller dess ordförande ävensom med ordföranden hos kassans fullmäktige. Å bolagsstämma, som innevarande höst hållits med kassans fullmäktige, hava dessa på ett av direktionen väckt förslag, som föranletts av en av de sakkunniga till direktionen avlåten skrivelse, för sin del beslutat att till reglementets § 38, vars nuvarande stadgande borde betecknas såsom mom. 1, skall fogas ett andra moment av följande innehåll, nämligen a t t delägare, som inträtt i kassan efter det bestämmelsen i detta moment trätt i kraft, vore för sig och sina efterlevande underkastad de ändrade reglementsbestämmelser, som kunde bliva i stadgad ordning fastställda under tiden intill dess han avlidit eller hans delaktighet i kassan eljest upphört. De sakkunnige få nu vördsamt överlämna sitt betänkande i ämnet, innefattande jämväl förslag till förnyat reglemente för prästerskapets änkeoch pupillkassa samt förslag till vissa lag- och a n d r a författningsbestämmelser m. m. Stockholm den 14 november 1925. P. G. L A U R I N . CASTEN

VON

OTTER.

PER

PEHRSSON.

Allmän motivering. Pensionsförmånerna för efterlevande efter avliden prästerlig befattnings- Nuvarande havare bestå — såsom närmare framgår av de olika utredningar och be- präsfs ener. tänkanden, som föreligga angående ordnandet av pensionerna för präster- levande. nas efterlevande och till vilka de sakkunniga torde få hänvisa — i allmänhet dels i rätten till tjänst- och nådar vid den avlidnes befattning och dels i pension från prästerskapets änke- och pupillkassa. 1 Berättigade till pension från prästerskapets änke- och pupillkassa äro Nuvarande änka och minderåriga barn, så länge de äro ogifta, och vidare såväl, under Z^prästerviss förutsättning, ogifta barn efter fyllda 21 år, då de befinnas v a r a obe- skåpets änkemedlade och genom sjukdom eller lyte urståndsatta att sig nödtorftligen 0 C j j J ^ försörja, som även ogifta döttrar efter 55 års ålder. Beträffande pensionsrätten ur kassan torde i övrigt få framhållas följande. Kassan har två fonder: grundfonden och tillskottsfonden. Till grundfonden ingå inga bidrag från kassans delägare; den h a r uppkommit huvudsakligen av kassan vid dess bildande tillerkänd inkomst av prästerliga befattningar dels under ett vakansår vid varje befattning och dels under tid, då befattning står ledig utöver lagliga tillträdestiden. Till tillskottsfonden åter inbetalas av delägarna årliga avgifter, utgörande 2 % av det belopp, varefter delaktighet åtnjutes, vartill komma så kallade överårighets- och åldersskillnadsavgifter, men inga befordringsavgifter. Den del av pensionen, som erhålles u r grundfonden, är oberoende av delaktighetsbeloppet, under det att den del, som bestrides ur tillskottsfonden, är proportionell mot delaktighetsbeloppet. För ordinarie präst ä r delaktighetsbeloppet i regel lika med den reglerade lönen, för icke ordinarie präst är det 600 kronor. Som n ä r m a r e framgår av det följande har änkepensionsbeloppet ("hel pension") varit underkastat stora variationer. P å grund av de egenartade bestämmelser, som gälla för pensionsberäkningen, är också en variation oundgänglig. I pensioner skola nämligen utdelas en förutbestämd del — för närvarande ej fullt 90 % — av den verkliga eller på visst sätt beräknade inkomsten för kassan. Pensionslotternas storlek växlar således bl. a. 1

Här kunna frånses understöden från de i åtskilliga stift inrättade stiftskassorna ävensom från de i vissa stift ännu utgående tiondeanslagen. Å pensionerna från kassan åtnjutes dyrtidstillägg av statsmedel.

6 allt efter antalet för året utgående pensionslotter, den ränta, efter vilken kassans fonder varit räntebärande, beloppet av de influtna avgifterna och det procenttal, som ä r bestämt för utdelningen. Den kraftiga stegring i pensionslotternas belopp, som förekommit ecklesiastikåret 1922—1923 och vissa å r dessförinnan, berodde huvudsakligen på den höga medelräntan samt, beträffande tillskottsfonden, på den starka ökning av delägarnas avgifter, som började året 1913—1914 och som förorsakats av delaktighetsbeloppens höjning genom den pågående löneregleringen enligt lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning. Därtill kommer för året 1922—1923 a t t ökningen i pensionslotternas antal var osedvanligt liten. Sänkningen under de båda senaste åren beror företrädesvis dels på minskad medelränta, dels på en relativt stark ökning i antalet pensionslotter, och dels på höjningen av medeldelaktighetsbeloppet för pensionärerna, vartill beträffande grundfonden kommer det betydande belopp, vartill förvaltningskostnaden av särskilda skäl uppgått. PensionsutTill belysning av pensionsutdelningen från tillskottsfonden delningen , . , . .. från kassan, tillväxt m. m. torde la meddelas följande tablå:

År

1910—11 11—12 12—13 13—14 14—15 15—16 16-17 17-18 18—19 19-20 20-21 21—22 22—23 23-24 24—25

Antal pensionärer st.

Antal pensionslotter

1213 1253 1269 1301 1329 1398 1433 1437 1481 1502 1537 1574 1590 1647 1675

1054 1087 1097 1119 1127 1176 1192 1201 1233 1246 1275 1299 1307 1345 1373

st,

Medeldel- Hel pensions- Medellott ur tillaktighetsräntebelopp för skottsfonden fot i % av delakpensionär tighetsbelopp kr. % 3814 3813 3850 3859 3864 3883 3882 3856 3872 3837 3839 3897 3914 3955 4009

7,39 7,17 7,07 7,69 7,85 7,71 7,86 8,19 8,30 8,60 8,64 8,95 9,40 8,93 8,74

4,6 46 4,6 4,6 4,7 4,7 4,8 4,9 4,9 5,0 5,1 5,3 5,1 4,9 4,8

samt dennas

kr.

Tillskottsfonden vid årets början i 1000-tal kr.

176.000 177.000 178.000 180.000 180.000 183.000 189.000 197.000 206 000 211.000 229.000 243.000 240.000 252.000 254.000

4576 4677 4779 4886 4966 5047 5122 5205 5289 5371 5453 5547 5644 5703 5778

Influtna avgifter

Erfarenheten under den tidsperiod tablån omfattar gör det möjligt att få en föreställning om den utveckling, som beträffande tillskottsfonden ä r att v ä n t a under de närmaste 10—15 åren. Det synes ej sannolikt att den k a n bliva gynnsammare än den som beräknas under följande antaganden. 1) Den årliga ökningen av pensionslotternas antal fortgår, men minskas efter hand från 20 till 14. 2) Pensionärernas medeldelaktighetsbelopp ökas med omkring 45 kronor

7 om året, tills det blir ungefär 5,000 kronor för alla utom de 55-åriga döttr a r n a och sjuka icke-minderåriga barnen. 3) Räntefoten blir 4,8 %. 4) Delägarnas avgifter bliva ungefär desamma som år 1924—1925. Det å t e r s t å r nu endast ett fåtal tjänster, som icke reglerats enligt 1910 års lag, i följd v a r a v den pågående löneregleringen icke kan medföra någon avgiftsökning av avsevärd storlek. 5) Av fondens inkomst utdelas för varje år t. o. m. 1930—1931 den i det n u v a r a n d e reglementets tab. V angivna procenten. Efter nämnda å r utdelas 90 %. Under dessa antaganden — och under förutsättning tillika att de för pensionsutdelningen ur tillskottsfonden gällande bestämmelserna bliva oförändrade — blir hel pensionslott 8 % av delaktighetsbeloppet år 1929—30 7,3 % » » » 1934—35 7 % » » » 1939—40. Pensionsprocenten kommer alltså tvivelsutan att sjunka väsentligt under denna tid — sannolikt mer än här beräknats. 1 Även efter nämnda 15 års förlopp kommer pensionsprocenten sannolikt att fortfarande sjunka, tills den når ett visst minimum, och att därefter åter stiga. Stigningen betingas dels av att fonden alltjämt antages v ä x a med en del av sin inkomst och dels av att så småningom antalet pensionslotter kommer att bliva i huvudsak konstant. Om pensionsrätten för 55-åriga döttrar och sjuka icke-minderåriga barn, på sätt av de sakkunniga i det följande föreslås, dels begränsas och dels borttages, kommer detta, låt v a r a först i en r ä t t avlägsen framtid, att påskynda pensionsprocentens stigning. Bibehållas utdelningsbestämmelserna i övrigt oförändrade, kommer fonden slutligen att n å en sådan storlek, att, om hela inkomsten därefter utdelas, pensionsprocenten blir ungefär 10 %, även om räntefoten då sjunkit till 4 %. Att efter denna tidpunkt låta fonden växa ytterligare, skulle icke v a r a rimligt. Ty med ledning av byråchefen E. Göranssons beräkning, som återfinnes i pensionskommitténs betänkande, finner man att avgiften till tillskottsfonden svarar mot en pensionslott av 10 %, om beräkningen grundas p å 4 % räntefot och om pensionsrätten för överåriga barn ä r borttagen. N ä r fonden nått den storlek, att den kan giva denna pensionsprocent, finnes det därför ingen anledning att giva lägre pension för a t t genom den så gjorda besparingen bliva i tillfälle att i framtiden giva större pension 1 Härvid bör ej förbises, att då delaktighetsbeloppet för flertalet präster höjts genom löneregleringen, själva pensionsbeloppet, trots pensionsprocentens fallande, ofta blir högre för änkan efter en delägare, som avlider efter löneregleringen, än det skulle blivit om delägaren avlidit före löneregleringen. Att vissa av de sakkunniga föreslagna åtgärder böra inverka hejdande på pensionsprocentens sjunkande framgår av det följande.

8 än som svarar mot delägarnas avgifter. Den tidpunkt då detta inträffar torde emellertid v a r a mycket avlägsen. Om man icke skulle anse det nödigt, att fonden växer så mycket, a t t den i en framtid blir tillräcklig att giva dåvarande delägare den pensionsrätt, som svarar mot deras avgifter till fonden, så k a n m a n öka utdelningsprocenten och till och med låta den bliva 100 %. N ä r om n å g r a å r utdelningsprocenten skall fastställas för åren efter 1930—31, bör man därför taga i övervägande, huruvida man bör allt fortfarande låta fonden växa som hittills eller bör minska tillväxten genom att öka utdelningsprocenten över 90 % för att därigenom i någon mån kompensera den minskning av pensionsprocenten, som betingas av ökning av pensionslotternas antal och pensionärernas delaktighetsbelopp. Beslutar man sig för det senare, bör utdelningsprocenten dock ej höjas mera än att det k a n förväntas, a t t pensionsprocenten sjunker jämnt, utan större diskontinuiteter, ned mot sitt minimum. Det är därför önskvärt, a t t det då föreligger sådan utredning, att man med större säkerhet än nu kan bedöma vad detta minimum k a n komma att bliva och n ä r det kommer att uppnås. Av stor vikt är det därvid, att betydelsen för kassan av de 55-åriga döttrarnas pensionsrätt utretts så tillförlitligt som möjligt. Vad därefter a n g å r grundfonden, hava de sakkunniga, under förutsättning att räntefoten framgent blir 4,8 % och att pensionslotternas a n t a l ökas på samma sätt som antagits i fråga om tillskottsfonden, uppskattat den sannolika storleken av hel pensionslott ur grundfonden 1 år 1929—30 till 295 kronor » 34—35 » 290 » 39—40 » 280 » Utdelningsprocenten h a r för tiden efter 1930—31 antagits även beträffande denna fond v a r a 90 %. Efter år 1939—40 kommer sannolikt pensionslotten att en tid hålla sig vid ungefär oförändrat belopp. Därefter kan den a n t a g a s börja stiga. Och om grundfondens inkomst fortfarande ej i sin helhet utdelas, kommer pensionslotten att stiga obegränsat. Härvid h a r det emellertid antagits att förvaltningskostnaderna täckas av fondens inkomster enligt det nuvarande reglementets § 9 mom. 2 och 3. Om så icke skulle bliva fallet, komme fondens tillväxt att understiga den del av ränteinkomsten, som lägges till kapitalet. Då bliva naturligtvis pensionslotterna till beloppet mindre än ovan beräknats. Och skulle nämnda inkomst enligt § 9 mom. 2 och 3 tillsammans med den besparade delen av ränteinkomsten på ett mera stabilt sätt understiga förvaltningskostnaderna, komme fondens kapital att minskas samt så småningom förbrukas. 1

Jfr not 1 sid. 7. Vissa förslag av de sakkunniga torde inverka höjande även på grundfondens utdelningskapacitet.

9 Nu antydda fara för kapitalets minskning saknar enligt de sakkunnigas mening icke ett visst allvar. Kapitalvärdet av kassans blivande inkomster enligt § 9 mom. 2 var enligt senaste beräkning endast 80,000 kronor, vilket visar att denna inkomstkälla enligt kassans egen uppskattning har ringa betydelse för framtiden. Inkomsterna enligt § 9 mom. 3 äro oberäkneliga. Under senare å r hava inkomsterna enligt § 9 mom. 2 och 3 samt förvaltningskostnaderna ävensom hel pensionslott u r grundfonden uppgått till följande belopp: Ar

1910-11 11—12 12-13 13—14 14—15 15-16 16-17 17—18 18—19 19—20 20-21 21-22 22—23 23—24 24—25

Inkomster enligt § 9 mom. 2 och 3

Förvaltningskostnader

Hel pensionslott

kr.

kr.

kr.

92000 73.000 64.000 54.000 57.000 70.000 84.000 100.000 105.000 68.000 102.000 165.000 129.000 128.000 96.000

34.000 33.000 31.000 42.000 51.000 44.000 47.000 43.000 95.000 80.000 75.000 69.000 81.000 88.000 121.000

279: 72 270: 81 267: 77 290: 72 294: 89 293:91 297:47 308: 97 311: 98 314:11 316: 64 321:56 339:11 320: 53 307:73

De sakkunniga upptaga längre fram (sid. 28 o. f.) till behandling frågorna om möjligheten att begränsa förvaltningskostnaderna och om dessa kostnaders bestridande delvis genom anlitande av de för den nya försäkringen inflytande avgifterna. Genom dessa båda åtgärder synes det v a r a möjligt att avvärja nyssberörda fara för minskning av grundfondens kapital och stärka möjligheten av en fortgående kapitalökning, som i sin ordning motverkar pensionernas minskning och längre fram påskyndar deras stegring. Änkepensioner, som uppgå till foga mer än 300 kronor + 8 % av delak- Pensionernas tighetsbeloppet, men som, under förutsättning att h u v u d g r u n d e r n a för otillräcklighet. pensioneringen kvarstå orubbade, oundvikligen måste komma att successivt nedgå icke obetydligt därunder och först efter en längre tids förlopp kunna förväntas åter ökas, äro — även med beräkning av d ä r å utgående dyrtidstillägg — uppenbarligen otillräckliga. Exempelvis kan änkan efter en komminister, vars reglerade lön var 3,000 kronor, icke r ä k n a med en pension av mer än högst 570 kronor, efter hand fallande ner emot 500 kronor eller mindre, under det att änkan efter en folkskollärare, vilkens författningsenliga lön även är 3,000 kronor, erhåller 750 kronor. Änkan efter en kyrkoherde med en reglerad lön av 6,000 kronor kan p å r ä k n a högst 830 kronor, så småningom sjunkande ner emot 700 kronor eller mindre, under

10¶Sårsrätt1

det att änkan efter en delägare i civilstatens änke- och pupillkassa med samma lön får 1,000 kronor. I sistnämnda fall blir jämförelsen än ogynnsammare, om man t a r hänsyn till a t t i kyrkoherdens löneförmåner även ingår fri bostad och att jämförelsen därför rätteligen bort ske med en delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, vilkens lön varit ej obetydligt högre än 6,000 kronor. Emellertid blir jämförelsen icke fullständig, om ej hänsyn tages även till att de ordinarie prästernas efterlevande hava tjänst- och nådårsrätt, under det att de befattningshavare, varmed jämförelsen företagits, icke hava motsvarande förmån utom i vissa fall begravningshjälp, vilken senare u t g å r med 10 % av årslönen (utan dyrtidstillägg), dock högst 500 kronor. Eörmånen av tjänstår tillkommer ej blott änka och barn u t a n även a n d r a sterbhusdelägare. Förmånen av nådar åter får ej åtnjutas av a n d r a sterbhusdelägare än änka samt omyndiga och oförsörjda barn. Den behållna nådårsinkomsten, uttryckt i procent av den reglerade lönen, ä r olika i olika lönelägen, beroende på att kostnaden för vikarien icke a n n a t än till ringa del ä r beroende av lönen. Om man, såsom kassans fullmäktige, a n t a r att denna kostnad är 2,500 kronor och om man medräknar den tillfälliga löneförbättringen (men ej dyrtidstillägg), k a n den behållna nådårsinkomsten uppskattas till nedan angivna procenttal av den reglerade lönen. Reglerad lön

Behållen nådårsinkomst i % av den reglerade lönen

3.000 6.000 8.000

40 70 80

Därtill kommer bostadsförmån. Tjänstårets längd v ä x l a r från ingen dag till 365 dagar, den behållna inkomsten alltså från 0 till ovan angivna procent av lönen. I medeltal mots v a r a r den alltså hälften av dessa procenttal. Men om m a n vill jämföra a n d r a tjänstemäns säkra familjepensionsförmåner med prästernas, kan man tydligen icke taga hänsyn till tjänstårsrätten, eftersom dess värde kan för den enskilde bliva noll. E n präst, som vill sörja för sina efterlevande, k a n och får h ä r v i d icke r ä k n a med det ovissa tjänståret. Vid sådan jämförelse mellan de efterlevandes säkra förmåner ä r att märka, att pensionen åt prästs efterlevande ej börjar utgå förr än efter nådårets slut, under det pensionen åt a n n a n tjänstemans efterlevande utgår genast efter dödsfallet. Alltså bör den ovan beräknade nådårsinkomsten minskas med familjepensionen. Dennas storlek v ä x l a r med familjens sammansättning. Om m a n antar, att den avlidnes familjeförhållanden äro de för gifta präster av hans ålder genomsnittliga, finner man de i nedanstående tabell angivna värden på vad där kallas "besparing under nådåret",

11 d. v. s. skillnaden mellan behållen nådårsinkomst och den blivande familjepensionen. Denna skillnad skulle angiva den besparing, som sterbhuset kunde antagas göra under nådåret, under förutsättning att dess levnadsomkostnader d ä r u n d e r ej överstege familjepensionen. Men det är naturligt, att ä n k a n ofta känner sig så bunden vid det gamla hemmet, att hon ej vill lämna det förrän nådåret gått till ända. Och det är tydligt att hon då, såsom bosatt i mannens gamla verksamhetsområde, har svårt att reducera sin familjs levnadsstandard till vad den måste bliva efter nådårets slut. Familjens levnadsomkostnader under nådåret komma därför, oaktat bostadsförmån åtnjutes, att ofta v a r a väsentligt högre än familjepensionen och sålunda besparingen under nådåret väsentligt lägre än den här beräknade. Detta ä r en viktig omständighet att beakta vid bedömandet av de säkra förmåner, som nuvarande ordning bereder prästs efterlevande. Då emellertid den verkliga besparingen under nådåret naturligtvis undandrager Äg all beräkning, måste man grunda jämförelsen på den på ovan angivna sätt beräknade besparingen. Om sålunda familjen antages vid nådårets slut hava denna besparing disponibel, kunde man tänka sig, att det vore så ordnat att den finge inbetalas till kassan för att förbättra familjepensionen. Om en sådan användning icke kunde göras obligatorisk, måste förbättringen beräknas individuellt efter familjemedlemmarnas ålder. Den bleve då i hög g r a d olika för olika familjer. Men gjordes inbetalningen till kassan obligatorisk och vore alltid den verkliga besparingen lika med den h ä r beräknade, skulle pensionsförbättringen bliva den i tabellen under benämningen "nådårets pensionsvärde" angivna.

kr.

Besparing under nådåret i % av den reglerade lönen

Nådårets pensionsvärde i % av den reglerade lönen

30 40 50 60 70

3.000 3.000 3.000 3.000 3.000

15 10 10 15 20

0,8 0,5 0,5 0,8 1,5

30 40 50 60 70

6.000 6.000 6.000 6.000 6.000

55 50 50 50 55

2,5 2,1 2,3 3,1 4,6

30 40 50 60 70

8.000 8.000 8.000 8.000 8.000

65 60 60 60 65

3,0 2,5 2,8 3,7 5,3

Delägarens ålder vid dödsfallet

Reglerad lön

12 Det är av det anförda tydligt att nådårsförmånen visserligen är av stort värde men att den dock måste anses v a r a en mycket ofullkomlig form för beredande av försörjning åt de efterlevande, eftersom dess värde ä r så starkt varierande i de enskilda fallen. Det ä r t. ex. vida att föredraga att såsom civil tjänsteman med 6,000 kronors reglerad lön veta, att hustrun, n ä r helst h a n dör, har att p å r ä k n a en änkepension av 1,000 kronor, än att såsom präst med samma lön veta, att hustruns änkepension under de närmaste åren blir ungefär 780 kronor men därefter sjunker ned mot 700 kronor eller lägre belopp och att hon h a r rätt till nådar, på vilket hon möjligen (men knappast sannolikt) k a n göra en besparing, som under vissa förutsättningar kan anses motsvara en pensionsförhöjning av ungefär 150 kronor, om han dör i medelåldern, och av ungefär 200—300 kronor, om han dör först efter fyllda 60 år. Icke minder- I detta sammanhang bör ej lämnas oanmärkt det förut berörda förhålanga barns i a n ( iet,» a ^ prästerskapets änke- och pupillkassa lämnar pensioner icke blott pensionsratt. *-c xxåt änkor och minderåriga b a r n u t a n även åt sjuka överåriga b a r n och 55åriga döttrar, som icke äro eller varit gifta. Motsvarighet till omförmälda pensionsrätt saknas i regel i andra änkekassor. Varje icke minderårigt barn, varom här ä r fråga, har r ä t t till pension motsvarande hälften av änkas pension. Denna r ä t t h a r visat sig mycket betungande för kassan, långt mera än man vid kassans stiftande antog. Under året 1924—1925 utgingo till 55-åriga döttrar 474 pensioner med ett sammanlagt belopp, som översteg 1/o av alla utgående pensioners belopp. Dessutom togo 238 pensioner till sjuka överåriga barn i anspråk n ä r a 1/io av totala beloppet. Det kan med säkerhet antagas att det förra antalet kommer a t t ytterligare ökas innan det längre fram n å t t sitt maximum. Om därför båda dessa pensionsformer icke funnes, skulle pensionerna till änkor och minderåriga barn ökas med mer än V». Givetvis hade det v a r i t önskvärt att kunna framlägga n ä r m a r e utredning om den inverkan, pensioneringen av de 55-åriga ogifta döttrarna må antagas komma att i fortsättningen utöva på änkepensionernas belopp, samt om det inflytande, upphörandet av denna pensionsform skulle få på änkepensioneringen. Med hänsyn till bristande statistiskt material för en sådan utredning hava de sakkunniga funnit sig under den korta tid, som stått dem till buds, icke v a r a i tillfälle att verkställa en sådan utredning. Då en änke- och pupillkassas uppgift är a t t sörja endast för änkor och minderåriga barn, vore det till uppenbar fördel, om pensionsrätten för de 55-åriga ogifta döttrarna kunde borttagas. Detta låter sig dock icke göra med avseende på döttrar till redan avlidna delägare, enär det skulle innebära ett kränkande av redan förvärvade rättigheter. I fråga om nuvarande delägare skulle m a n möjligen k u n n a som villkor för erhållande av de n y a pensionsförmåner, som kunna beredas, uppställa att de avstode

13 från berörda r ä t t för sina döttrar. Men av skäl till vilka de sakkunniga vid n ä r m a r e behandling av frågan om de icke minderåriga barnens pensionsrätt återkomma (sid. 23) torde en sådan åtgärd lämpligen ej böra vidtagas i vidare m å n än så vitt a n g å r barn som födas framdeles. För blivande delägare (delägare, som äro skyldiga underkasta sig det nya reglementet) kan och bör däremot denna r ä t t borttagas, något som även — liksom i fråga om pensionsrätten för sjuka överåriga b a r n — föreslås i det föreliggande, av kassans fullmäktige antagna reglementsförslaget. Ifrågavarande pensionsrätts borttagande för framtida delägares efterlevande kan dock först efter förloppet av 50—60 år börja öva någon märkbar inverkan på de utgående pensionernas storlek. Av det nu anförda och vad i övrigt förekommit i motiveringen till de i Behov av ämnet framlagda förslagen framgår, att de pensioner, som kassan för när- pensionsförbättring. varande och under en lång tid framåt kan bereda änkor och minderåriga barn, äro otillräckliga såväl absolut taget som i jämförelse med vad andra dylika kassor erbjuda sina delägare. En pensionsförbättring är därför av behovet påkallad, något som också framhållits icke blott i ovannämnda förslag u t a n även i de däröver avgivna yttrandena. F ö r beredande av denna av behovet påkallade pensionsförbättring torde Utvägar till det ligga närmast att ifrågasätta en motsvarande förhöjning av delägar- pensionsförbättringen. nas avgifter. Dessa äro nu lägre än i de kassor, med vilka jämförelse Höjning avovan gjorts. Folkskollärare t. ex. erlägger en familjepensionsavgift, som avgifterna. är 3Vs % av hans författningsenliga kontanta lön i högsta löneklassen. E n civil befattningshavares familjepensionsavgift är 2,8 % av hans lön i högsta löneklassen (ortsgrupp A), vartill komma retroaktivavgift (vid inträdet) och befordringsavgifter, som kunna v a r a mycket betungande. E n prästs familjepensionsavgift är däremot nu endast 2 % av den reglerade lönen jämte retroaktivavgift, som är ganska obetydlig, samt viss åldersskillnadsavgift, om hustrun är mer än 10 å r yngre än mannen. E n höjning av delägareavgifterna synes fördenskull v a r a befogad. N ä r i en änkekassa vidtages höjning av pensionsrätten även till förmån för kassans dåvarande delägare, måste dessa utöver de årsavgifter, som även blivande delägare skola erlägga, vidkännas vissa retroaktivavgifter för höjningen. Dessa retroaktivavgifter bliva desto mera betungande, ju äldre delägarna äro vid reformens genomförande. Om kassan hade något överskott, som kunde disponeras till de nuvarande delägarnas förmån, skulle detsamma kunna användas till lindrande av dessa avgifter. Men kassan har intet sådant överskott. Bestämmelsen angående grund- och tillskottsfonderna äro nu sådana, att den del av inkomsten, som ej utdelas åt årets pensionärer, skall läggas till fonderna. Det vore mycket svårt att få dessa bestämmelser ändrade. 1 Och även om en ändring 1 Jfr. 1921 års pensionskommittés betänkande sid. 20 och kassans fullmäktiges förslag av år 1924 sid. 10.

14 vore möjlig, skulle det likväl ej kunna beräknas a t t det funnes något överskott som kunde användas för angivna ändamål. Ty dessa fonder äro enligt försäkringsteknisk beräkning (jfr E. Göranssons u t r e d n i n g av 1918) otillräckliga för att tillsammans med efter n u v a r a n d e grund utgående avgifter till tillskottsfonden tillförsäkra delägarnas efterlevande en pension av 300 kronor + 8 % av delaktighetsbeloppet. Bristen kan under vissa förutsättningar, som h ä r kunna lämnas å sido, nu uppskattas till ungefär 5 millioner kronor. Tjänst- och Kassans fullmäktige, liksom även 1921 å r s pensionskommitté, hava sökt rätten8aiöver- e n u t v ä £ a t t täcka dessa delägares avgifter för den önskade pensionsförflyttande till höjningen, vilka avgifter av dem fördelats i retroaktiv- och åldersskillkassan. De föreslå att medel härtill måtte beredas genom att delnadsavgifter. ä g a r n a avstode från sin tjänst- och nådårsrätt, som i stället skulle överflyttas på kassan. Fullmäktige beräkna att de inkomster, kassan härigenom skulle få, bleve tillräckliga till avgifter för n u v a r a n d e delägare för pensionsförhöjning motsvarande 7 % av delaktighetsbeloppet, om årsavgiften för densamma sättes till 1,3 % av delaktighetsbeloppet. P å grund av beräkningar, som de sakkunniga verkställt, finna sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka pensionsfrågans lösning i enlighet med det av fullmäktige utarbetade förslaget. Visserligen kan enligt fullmäktiges beräkning sammanlagda värdet av alla nuvarande delägares n y a årsavgifter samt tjänst- och nådårsinkomster skattas något högre än sammanlagda värdet av höjningen av deras familjepensioner. Men det är icke så, att för en v a r av delägarna summan av årsavgifter samt tjänst- och nådårsinkomst h a r ett värde motsvarande pensionsförhöjningens, u t a n fasthellre så, a t t den förra summan för många av delägarna h a r för litet värde, under det den för a n d r a har för stort värde. P å de förras anslutning till den n y a pensionsförsäkringen gör kassan alltså förlust, på de senares gör kassan vinst. Om alla nuvarande delägare ginge in på de n y a pensionsbestämmelserna, skulle förlusterna på de förra uppvägas av vinsterna på de senare. Men då man icke kan tvinga de n u v a r a n d e delägarna att gå in på de nya villkoren, u t a n deras anslutn i n g till dessa måste v a r a beroende på deras fria val, ä r det att vänta, att företrädesvis de delägare komma att avhålla sig från anslutning, på vilka kassan skulle göra vinst. I sådan händelse kommer kassan att behöva tillskott på a n n a t sätt för att täcka den förlust, som är att vänta som följd av pensionsförhöjningen åt de delägare, vilkas avgifter samt tjänst- och nådårsinkomster äro mindre värda än pensionsförhöjningen. Det är givetvis en vansklig sak att uppskatta h u r stort sådant tillskott kassan kunde behöva. Men det är icke uteslutet att tillskottet kunde komma att uppgå till betydande belopp. Emellertid ä r det icke blott denna sannolika förlust för kassan, som

15 väcker betänklighet. Det visar sig nämligen vid n ä r m a r e undersökning, att flertalet delägare sannolikt skulle förlora på att avstå från tjänstoch nådårsrätten på de föreslagna villkoren och sålunda måste förutsättas icke v a r a villiga att gå in på dem. Om delägarnas familjeförhållanden antagas v a r a de genomsnittliga skulle endast ungefär 15 % av de ordinarie prästerna under 75 års ålder hava fördel av att gå över. Vid de e x t r a ordinarie prästerna beträffar, skulle däremot sannolikt de flesta hava fördel av a t t gå in på de n y a villkoren. Vid dessa beräkningar har hänsyn tagits till den tillfälliga löneförbättringen, eftersom densamma utgår även under tjänst- och n å d a r och ej torde komma a t t upphöra annat än i samband med en stadigvarande löneförhöjning. Om man icke toge hänsyn till densamma — fullmäktige h a v a vid sina beräkningar icke gjort det — skulle visserligen antalet av de ordinarie präster, som skulle hava fördel att gå över, bliva högre (c:a 45 % av hela antalet under 75 år), men å andra sidan skulle den sannolika förlusten för kassan bliva av än större betydelse. Däremot har vid beräkn i n g a r n a hänsyn icke tagits till prästernas dyrtidstillägg, ehuru även dessa utgå under tjänst- och nådåret, och ej heller till pensionärernas dyrtidstillägg. Om det antages, att de förra komma att utgå lika länge som de senare och att bådadera bestämmas efter ungefär samma grunder som nu, visa emellertid verkställda överslagsberäkningar, att antalet ordinarie präster, som skulle hava fördel av att gå in på de nya villkoren, sannolikt blir ungefär detsamma som om man ej r ä k n a r med dyrtidstillägget. Det invändes m å h ä n d a mot nu anförda beräkningar, att faktiskt över hälften av de ordinarie delägarna svarat ja på till dem av fullmäktiges arbetsutskott ställd fråga, om de vore villiga att gå in på de av arbetsutskottet föreslagna nya pensionsvillkoren. Men det är att märka, dels att ett sådant svar icke är bindande, dels att det i det utsända frågoformuläret ställdes i utsikt en pensionsförhöjning av 12 % av delaktighetsbeloppet, under det att det nu föreliggande fullmäktigeförslaget bereder nuvarande delägares efterlevande en förhöjning av endast 7 %. Av det sagda framgår, att förslaget kunde medföra någon fördel endast för ett mindretal av delägarna samt för kassan en förlust, som den skulle sakna medel a t t täcka. Nu anförda erinringar mot fullmäktiges förslag avse endast bestämmelserna i fråga om nuvarande delägare. De sakkunniga anse sig även böra säga några ord om förslagets bestämmelser för blivande delägare. Dessa skulle icke hava tjänst- och nådårsrätt, men kassan skulle hava r ä t t till häremot svarande vakansår efter dem. I vederlag skulle kassan giva dem den förmånen, att deras änkepensioner skulle vara 12 % av delaktighets-

16 beloppet, ehuru deras årsavgifter endast skulle svara mot 7 %. Även dessa villkor giva enligt de sakkunnigas mening anledning till s t a r k a betänkligheter, ehuru av annan anledning än förslagets bestämmelser i fråga om de nuvarande delägarna. Enligt fullmäktiges beräkningar skulle visserligen kassans behållna inkomster under de vakansår, som skulle tillfalla kassan i stället för tjänst- och n å d a r efter blivande delägare, giva kassan full ersättning för vad som fattades i delägarnas årsavgifter och till och med giva ett om än ringa överskott. Men de sakkunniga anse a t t de till grund för beräkningen lagda antagandena lämna r u m för sådana anm ä r k n i n g a r , att de icke kunna anses betryggande. Om beräkningen varit verkställd enligt mycket försiktiga antaganden, kunde man haft anledning v ä n t a att det faktiska värdet av inkomsterna skulle komma att visa sig högre än det beräknade och att det därför efter en viss ej alltför lång tid skulle visa sig möjligt för kassan att avstå från vidare inkomster av detta slag. Men någon sådan försiktighet har icke iakttagits vid beräkningen. Om det än ginge så lyckligt att det faktiska värdet ej visade sig otillräckligt, skulle det dock med säkerhet dröja mycket länge, innan kassan samlat den fond på över 4 millioner kronor, som skulle erfordras för att kassan kunde avstå från vidare tjänst- och nådårsinkomster. Den nu angivna storleken av denna fond vore för övrigt tillräckligt endast om delaktighetsbeloppen icke bleve i en framtid högre än de äro nu. Om sådan höjning framdeles sker, kommer den tidpunkt, då tillräcklig fond samlats, sannolikt att skjutas än längre fram. Tjänst- och Kammarkollegiet och statskontoret h a v a i utlåtande den 12 m a r s 1920 nådarsföreliggande reformförslag framhållit, att det allmänna endast öyer ^ rflitJLGIlS 3iV~

veckling.

#

under den förutsättning borde på ena eller a n d r a sättet medverka till beredande av pensionsförbättring, att rätten till tjänst- och nådar småningom avvecklas. I utlåtande den 18 april 1925 över nu föreliggande förslag h a r kammarkollegiet i så måtto ä n d r a t ståndpunkt, att kollegiet i anslutning till ett av domkapitlet i Växjö avgivet yttrande uttalat sig för att endast n å d å r s r ä t t e n bör helt avvecklas, och detta så snabbt som möjligt, men tjänstårsrätten däremot bibehållas och endast reformeras på sådant sätt, att tjänståret i varje fall fixeras till 6 månader. Bidrag från I förstnämnda utlåtande har jämväl påpekats, a t t ett avstående av ky r e ner°fören n ä m n d a r ä t t måste på något sätt kompenseras och att i sådant hänseende samlingarna, väl i första hand borde tagas i övervägande att av allmänna medel, exempelvis av kyrkofonden eller av församlingarna i likhet med prästlönemedel, bereda bidrag till pensioneringens ordnande på bättre sätt än n u vore fallet. I sistnämnda utlåtande har kammarkollegiet uttalat sig för att vederlaget för nådårsrättens avskaffande lämnades dels i form av ett nytt vakansår å varje tjänst och dels genom att låta de ifrågasatta förhöjningarna i pensionsavgifterna gäldas i enahanda ordning som prästerskapets löner, eventuellt av vederbörande pastorat enbart.

17 Beträffande frågan om tjänst- och nådårets upphörande och avlösning De sakbiträda de sakkunniga i huvudsak den av kammarkollegiet uttalade me^^änftningen. De anse sålunda att tjänståret lämpligen kan kvarstå, fixerat årets fixering. till 6 månader, vilken tid är den minsta som å t g å r för återbesättande a v ledigbliven tjänst. Så fixerat innebär tjänståret icke något ingrepp på församlingarnas intresse av att varje ledig ordinarie prästerlig befattning snarast möjligt tillsättes med ordinarie innehavare. Men för sterbhusen ä r det av stor betydelse att hava r ä t t till detta tjanstår, bland a n n a t av den anledning att det mången gång skulle v a r a svårt för dem att, n ä r nådåret indragits, omedelbart efter dödsfallet lämna sin gamla bostad och avflytta till annan ort. Den av de sakkunniga ifrågasatta fixeringen av tjänstårsrätten till sex månader synes lämpligen kunna genomföras omedelbart. F ö r ä n d r i n g en kan icke v a r a annat än till fördel även för de nuvarande ordinarie prästerna, vilka därigenom undgå risken för sina efterlevande att se förmånen av tjänståret inskränkt till en helt kort tid, i vissa fall alldeles värdelös. Vad nådårsrättens avveckling angår är, såsom ofta framhållits och av 2) Ndddrets de sakkunniga i den föregående framställningen ytterligare utvecklats, avvec mg' nådåret en olämplig form av försörjning åt en avliden tjänstemans efterlevande. Nådårsrätten h a r också borttagits för en stor grupp befattningshavare, nämligen elementarlärarna, och riksdag och kyrkomöte hava innevarande år medgivit dess upphävande även för universitetslärarna. Beträffande prästerskapet, som jämte klockarna torde v a r a den enda grupp, som numera är bibehållen vid dylik rätt och som tidigare så till vida fått rätten begränsad, som det s. k. extra nådåret och dubbla nådåret borttagits, hava flertalet domkapitel tillstyrkt rättens slutliga borttagande. Den av såväl pensionskommittén som fullmäktige föreslagna avvecklingen av nådåret innebär icke någon tillfredsställande lösning av frågan. Nådårsrätten bleve visserligen efter deras förslag avlöst, men såsom överflyttad på kassan kvarstode den gamla rätten i en annan form och med samma olägenheter för församlingarna. Först i en oviss men i alla händelser mycket långt avlägsen framtid skulle den å kassan överlåtna rätten kunna eftergivas. Den av kommittén och fullmäktige föreslagna avlösningen av de nuvarande delägarnas nådårsrätt, vilken avlösning skulle v a r a beroende på delägarnas fria val, h a r därjämte, såsom ovan nämnts, visat sig bliva för kassan synnerligen ogynnsam. De sakkunniga h a v a för sin del funnit avvecklingen icke utan kassans obehöriga betungande k u n n a ske annorledes än med bibehållandet av de nuvarande delägarnas nådårsrätt. P å grund h ä r a v och då avvecklingen synes böra genomföras i sammanh a n g med första ledighet, som efter de föreslagna nya bestämmelsernas 2 — Betänkande och förslag.

18 ikraftträdande uppstår å varje särskild n u v a r a n d e ordinarie p r ä s t e r l i g tjänst, tankes avvecklingen böra ske på följande sätt. 1) De nuvarande (= de vid tiden för reglementets ikraftträdande varande) ordinarie prästerna bibehållas vid rätten för sina efterlevande a t t åtnjuta n å d a r vid sina nu innehavande befattningar eller, om de a v g å därifrån med emeritilön, vid emeritilönen. Om de befordras, förlora de rätten till n å d a r för sina efterlevande. 2) N ä r en nuvarande ordinarie präst befordras första gången eller f å r emeritilön eller avlider i sin nuvarande befattning u t a n nådårsberättigade efterlevande, erhåller kassan ett vakansår. Som synes komma församlingarna enligt detta förslag att för framtiden befrias från nådårstungan, sedan varje n u v a r a n d e tjänst stått ledig under ett å r allenast en gång, endera för n å d a r eller för v a k a n s å r till förmån för kassan. De tjänster, vid vilka kassan får åtnjuta ett vakansår, ä r o alltså de, vid vilka n å d a r icke kommer att, då befattningen första gången blir ledig, åtnjutas av efterlevande efter nuvarande ordinarie innehavaren. De sakkunniga vilja erinra om att 1917 å r s riksdag för sin del medgivit kassan ett nytt vakansår vid alla tjänster, med villkor att tjänståret avskaffades, vilket beslut emellertid icke lett till slutlig åtgärd. I detta s a m m a n h a n g torde få erinras därom, att ett vakansår i kassans hand för n ä r v a r a n d e är icke oväsentligt mindre v ä r t ä n nådåret i präststerbhusets hand. Detta är beroende på att sterbhuset är i motsats mot kassan berättigat att uppbära det på lönen utgående dyrtidstillägget. D å det vakansår, som kassan enligt de sakkunnigas förslag skulle få åtnjuta, är avsett som en ekvivalent till nådåret, synes det befogat, att kassans r ä t t till inkomst av befattningen icke m å t t e göras mera begränsad än den rätt, som tillkommit nådårsberättigat sterbhus, om sådant funnits. De sakkunniga hemställa därför om åtgärder för sådan ändring i bestämmelserna om dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat att dyrtidstillägg må uppbäras jämväl av kassan under det ifrågasatta n y a vakansåret. En föreskrift i sådan riktning skulle ej komma att tillskynda församlingarna någon ökad utgift. 3) FörsamBeviljandet åt kassan av den ifrågasatta vakansförmånen innebär icke na on vlSagJör £ ekonomisk uppoffring från församlingarnas sida, eftersom deras ndddrets av- kostnader för prästerskapets avlöning icke ökas därigenom. Ej heller ett vec-lmg. utsträckande av vakansårsrätten till ett års inkomst av varje tjänst, såsom 1917 års riksdagsbeslut avsåg, skulle innebära någon särskild utgift för församlingarna. Det synes emellertid skäligt, att församlingarna få vidkännas ett vederlag till skäligt belopp, därest de, såsom förslaget innebär, komme att v a r a för all framtid befriade från nådårsinstitutionen sedan varje nuvarande tjänst stått ledig under ett å r allenast en gång, endera för n å d a r eller för kassans vakansår. Ty nådåret är tydligen u r församlingarnas synpunkt en olägenhet, som det är ett församlingsintresse

19 a t t undslippa. Vederlaget härför bor, synes det, lämpligen lämnas i form a v församlingsbidrag till prästernas familjepensionering. Såsom stöd för kravet på vederlag torde kunna hänvisas på det åtagande statsverket i motsvarande fall gjort i fråga om elementarlärarna och ä r i färd att göra beträffande universitetslärarna. Kammarkollegiet och statskontoret hava ock, på sätt förut anförts, uttalat sig för att församlingarna måtte tagas i anspråk för ändamålet. I anslutning till kammarkollegiets i utlåtandet den 18 april 1925 med angivande av a n n a n motivering framlagda förslag finna de sakkunniga församlingarnas omförmälda bidragsskyldighet kunna erhålla den formen, a t t prästerna tillerkännas en förhöjning i deras på lönereglering enligt 1910 års lag fastställda löner 1 till belopp motsvarande de årsavgifter, kassans delägare skulle enligt efterföljande förslag hava att till kassan erlägga för den av de sakkunniga föreslagna förhöjningen i pensionen för änkor och minderåriga barn. Denna löneförhöjning bör gäldas av pastoratet med samma medel, som äro anvisade till prästerskapets avlöning, d. v. s. med församlingsavgifter, arrenden, skogsförsäljningsmedel m. m., med r ä t t för pastoratet, att, därest utdebiteringen av församlingsavgifter för prästerskapets avlönande skulle överstiga 6 öre för 10-tal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, för överskottet erhålla ersättning från kyrkofonden. Då berörda nya pensionsavgift, såsom av det följande närmare inhämtas, föreslås till 1,5 % av delaktighetsbeloppet — vilket senare i regel ä r identiskt, med den reglerade lönen — skulle alltså löneförhöjningen u t g å med ett belopp motsvarande 1,5 % av den reglerade lönen. Denna förhöjning motsvarar för lägsta normala komministerslön (2,500 kronor) 37 kronor 50 öre och för högsta normala kyrkoherdelön (8,000 kronor) 120 kronor. För hela rikets prästerskap bleve sammanlagda beloppet omkring 165,000 kronor. Den av ifrågavarande höjning i avlöningen föranledda ökade utgiften kan ej anses betungande för de särskilda pastoraten. Då största delen av pastoraten och framför allt de i ekonomiskt hänseende svagare pastoraten redan uppnått den gräns av 6 öres utdebitering på varje 10-tal inkomstkronor, som berättigar dem a t t för återstoden erhålla ersättning från kyrkofonden, ä r det endast ett mindretal pastorat, och dessa de bärkraftigare, som få vidkännas ökningen. Av en beräkning, som de sakkunniga låtit verkställa, och som g r u n d a r sig på förhållandena ecklesiastikåret 1924—1925, framgår att, om till nuvarande löner jämte tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg kommer den ifrågasatta löneförhöjningen, av det därför erforderliga beloppet 165,000 kro1

Beträffande prästerna i de jämförelsevis fåtaliga pastorat, där lönereglering enligt 1910 års lag ej tillämpas, har församlingsbidrag ansetts ej lämpligen kunna föreslås, så länge äldre lönereglering gäller. Där någon i sådant pastorat tjänstgörande ordinarie präst, som erlägger de nya pensionsavgifterna, på grund av svag avlöning är i behov av bidrag därtill, kan detta förväntas bliva ordnat genom sedvanligt lönetillskott.

20 nor omkring 50,000 kronor skulle stanna på pastoraten och 115,000 kronor gäldas av kyrkofonden. Denna skulle komma att bära avgifterna från omkring 77,5 % av hela antalet pastorat. Någon tvekan om möjligheten för kyrkofonden att förmå bestrida det jämförelsevis obetydliga belopp, varom h ä r är fråga, torde ej föreligga. Skulle det nuvarande prästerliga lönesystemet ersättas med annat, torde få förutsättas att h ä n s y n i detta tages till prästernas förhöjda familjepensioneringsplikt. Den föreslagna förhöjningen i avlöningen av 1,5 % av lönen torde böra träda i tillämpning omedelbart, oavsett huruvida tjänstinnehavaren kommer att åtaga sig motsvarande ökning i avgifterna till kassan eller ej. Församlingarnas skyldighet a t t vidkännas sagda förhöjning i prästlönen — vilken förhöjning som nämnt är avsedd att innebära en avlösning av nådårsrätten — bör uppenbarligen icke v a r a beroende av den omständigheten, huruvida tjänstinnehavaren begagnar sig av den n y a pensionsformen eller icke. Det synes därför lämpligen böra ordnas» så, att ifrågavarande 1,5 % löneförhöjning för präst, som ej erlägger till kassan de nya avgifterna, skall tillgodonjutas av prästerskapets änke- och pupillkassa, som även bör uppbära lönetillägget för 75-åringar, vilkas avgifter enligt förslaget upphört. 4) De nya De sakkunniga övergå nu till en redogörelse för de pensionsförmåner, pensionsbesom deras förslag avser att bereda. stämmelsernas huvudTill en början torde få erinras därom, att pensionskommitténs förslag sakliga innebörd. avsåg att garantera, att änkepensionen u r grund- och tillskottsfonderna a) Ingen ga- skulle uppgå till minst 300 kronor -f- 8 % av delaktighetsbeloppet. Såsom ranti i fråga om storleken försäkringsinspektionen i sitt yttrande över kommittéförslaget visat, är av pensioner det icke möjligt för kassan att lämna denna garanti. Att så är fallet framur grund-och tillskotts- går även av vad ovan anförts angående den brist på ungefär 5 millioner fonderna. kronor, som nu skulle förefinnas i nämnda fonder, om pensionen vore bestämd till 300 kronor -f 8 % av delaktighetsbeloppet. De sakkunniga hava i likhet med fullmäktige uteslutit denna garanti ur sitt förslag. b) DelaktigEnligt kassans reglemente, sådant det för n ä r v a r a n d e lyder, bestämhetsbemes delaktighetsbeloppet av delägarens lön, motsvarande det penningbeloppets fixering vid ut- lopp, vilket Kungl. Maj:t lagt till grund vid löneregleringen, med de tilldelning från tillskotts- lägg och förändringar, som grunda sig på kungliga beslut utfärdade efter fonden. kassans stiftelse; och delägarens årsavgift, vilken ingår till tillskottsfonden, utgöres med 2 % av denna lön. De årligen inflytande årsavgifterna från delägarna tillika med r ä n t a n från tillskottsfondens kapital användas — med u n d a n t a g f. n. av något mer än Vio, som fonderas — till utdelning bland det nästföljande årets pensionärer. Genom den nu snart avslutade, på 1910 års lagar grundade löneregleringen hava lönerna och därigenom delaktighetsbeloppen i kassan så gott som genomgående förhöjts, något som medfört att avgifterna och därigenom det till utdelning tillgängliga

21 beloppet ökats. Med andra ord, de nuvarande delägarnas ökade årsavgifter hava kommit de förra delägarnas änkor och b a r n till del i form av förhöjda pensioner. Med fog h a r anmärkts, att berörda anordning innebure en oegentlighet, samt erinrats, att den del av årsavgifterna, som motsvarar förhöjningen i delaktighetsbelopp, borde hava på något sätt reserverats till förmån för vederbörande delägares egna efterlevande. De på 1910 års lagar grundade löneregleringarna börja år 1934 att utlöpa; och med anledning av, jämte a n d r a orsaker, den starka nedgång i penningvärdet, som ägt r u m efter det de n u v a r a n d e grunderna för löneregleringen fastställdes, måste det antagas som sannolikt, att de nya löneregleringarna komma att grundas på n y a bestämmelser, medförande höjda löner. Följaktligen skulle nyss omförmälda oegentlighet komma att återupprepas, därest ej särskilda bestämmelser meddelades i syfte att förhindra detta. Fullmäktige hava i förslaget av å r 1924 upptagit en dylik bestämmelse (§ 5 mom. 3). Denna synes dock v a r a allt för obestämd till sitt innehåll. Efter de sakkunnigas mening bör ifrågavarande angelägenhet ordnas på det sätt, att de delaktighetsbelopp, efter vilka de utdelningsbara beloppen från tillskottsfonden fördelas bland pensionärerna, fixeras icke blott, såsom nu är fallet, beträffande de avlidna delägarnas efterlevande u t a n även beträffande de n u levande och de blivande delägarnas efterlevande. I sådant avseende föreslås, dels (§ 24) att därest lönen för befattning genom löneregler i n g eller a n n a t beslut varder förhöjd, skall vid beräkning av pensionslott u r tillskottsfonden fördelningen ske efter ett underlag, motsvarande det före löneförhöjningen gällande delaktighetsbeloppet, a v r u n d a t till närmaste högre h u n d r a t a l kronor, likväl med vissa n ä r m a r e angivna undantag, dels (§ 13) bl. a. att av den delägare till utgivande åliggande grundavgiften skall för varje k v a r t a l tillföras tillskottsfonden ett belopp som motsvarar Yi % (= 2 % för år räknat) av det i § 24 omförmälda underlaget. Den del a v kvartalsavgiften, som motsvarar *A % av löneförhöjningen, skall a n v ä n d a s till ökande av efterlevandes pensionslott u r försäkringsfonden med belopp, som beräknas försäkringstekniskt (§ 25), varigenom full v a l u t a erhålles för denna del av avgiften. E n fixering a v delaktighetsbeloppet, så vitt a n g å r utdelningen från tillskottsfonden, lärer icke kunna anses k r ä n k a de nuvarande pensionärernas eller de n u v a r a n d e delägarnas rätt. Att de genom förändringen, som innebär ett bibehållande av status quo, gå miste om en eljest inträffande, helt eller delvis på andra delägares ökade avgifter beroende höjning i pensionen kan icke med fog åberopas från deras sida emot förändringens vidtagande. E n kategori präster, vilka synas v a r a särskilt i behov av höjda pensio- c) Höjning ner för sina efterlevande, utgöres av de extra ordinarie prästerna. För dem hetsbeloppet gäller för n ä r v a r a n d e ett delaktighetsbelopp av 600 kronor. Fullmäktige för extra ordinarie präster.

22 hava i likhet med pensionskommittén föreslagit delaktighetsbeloppets förhöjande till 1,800 kronor jämte belopp, motsvarande ålderstillägg, då sådant tillägg inträder. Då ålderstilläggen för n ä r v a r a n d e äro 2, vartdera å 300 kronor, 1 komme delaktighetsbeloppet att successivt uppgå till 2,400 kronor. De sakkunniga dela uppfattningen om behovet av senast omförmälda änkepensioners förhöjning ej blott genom den n y a 7 % pensionen — som med bibehållande av det nuvarande delaktighetsbeloppet endast skulle giva 42 kronor om året — u t a n även genom en förhöjning av delaktighetsbeloppet. För n ä r v a r a n d e kunna de extra ordinarie prästerna indelas i 4 olika kategorier efter det sätt, v a r p å deras avlöning bestämmes, nämligen 1) s. k. ständiga adjunkter i nyreglerade pastorat, vilkas avlöningsförmåner bestridas p å sätt i 14 § 3 mom. löneregleringslagen omförmäles, 2) adjunkter i egentlig bemärkelse, vilkas avlöning u t g å r jämlikt 1 § 3 mom. i förordningen den 18 april 1914, 3) kontrakts- och stiftsadjunkter, vilkas arvoden u t g å enligt 6 § 8 mom. kyrkofondslagen samt 4) i oreglerade pastorat med Kungl. Maj:ts medgivande anställda s. k. pastors- eller pastoratsadjunkter, vilkas arvoden bestämmas av Kungl. Maj:t och utgå på sätt för varje särskilt fall stadgats. Det n y a delaktighetsbeloppet för extra ordinarie präster synes lämpligen, oberoende av den olikhet i avlöning och i sättet för dennas utgående, som n u föreligger, böra hänföra sig till avlöningen för adjunkterna i egentlig mening och alltså bestämmas till det för tjänstgörande extra ordinarie präst i de territoriella församlingarna i allmänhet bestämda adjunktsarvodet jämte ålderstillägg, oberoende av h u r u v i d a sådant blivit av honom intjänat, med tillägg av ett belopp motsvarande beräknade värdet av det vivre han är berättigad att erhålla antingen in n a t u r a eller i penningar. Detta belopp synes fullmäktige hava skattat till 600 kronor årligen. Värdet av den adjunkten tillkommande förmånen av fri bostad h a r däremot ansetts ej böra medtagas, enär värdet å motsvarande förmån för ordinarie präst ej ingår i hans delaktighetsbelopp. Innehavare av ständig adjunktsbefattning skall enligt de sakkunnigas förslag bliva delaktig av det lönetillägg av 1,5 % av den reglerade lönen, varom förut talats. Vad angår de egentliga adjunkterna och de ovan under 3) omförmälda e. o. prästerna lärer kunna förutsättas att Kungl. Maj:t vill genom arvodesförhöjning tillse, att de icke genom att ingå på de nya pensionsvillkoren få sina lönevillkor på ett för dem säkerligen kännbart sätt förminskade. F ö r ändamålet torde en arvodesförhöjning av 60 kronor v a r a skälig. E n motsvarande å t g ä r d torde på särskild framställning i varje särskilt fall kunna vidtagas beträffande de under 4) upptagna e. o. prästerna. 1

K. f. den 18 april 1914, 1 §.

23 Enligt de av de sakkunniga sålunda föreslagna grunderna, som även innefatta att delaktighetsbelopp, som ej slutar å 100-tal, skall höjas till n ä r m a s t högre fullt hundratal, komme delaktighetsbeloppet för extra ordinarie präster att bliva 2,500 kronor, samt årliga avgiften 87 kronor 50 öre, a v r u n d a t till 88 kronor, jämte eventuell befordringsavgift i händelse av inträde vid högre ålder än 27 år. Redan i det föregående (sid. 13) ha de sakkunniga redogjort för den d) Förändring av de slutsats, vartill de kommit beträffande pensionsrätten för sjuka, icke min- icke minderd e r å r i g a barn och 55-åriga ogifta döttrar, nämligen att denna pensions- åriga barpenform icke bör upptagas för blivande delägare, men att de nuvarande del- nens sionsrätt ä g a r n a icke synas kunna berövas nämnda r ä t t för sina efterlevande barn. F r å g a uppstår då, huruvida skäl må anses föreligga a t t såsom villkor för nuvarande delägare att, i den omfattning som i det följande n ä r m a r e angives, vinna delaktighet i försäkringsfonden, uppställa, a t t sådan delägare skall frivilligt avstå från pensionsrätten för efterlevande icke minderåriga barn. Det har synts de sakkunniga att ett sådant villkor icke lämpligen borde uppställas annat än för ännu ej födda barn. Där denna pensionsrätt föreligger, torde den nämligen för mången delägare framstå med ett icke ringa värde, som h a n ogärna avstår ifrån. E j sällan torde därför en eljest befintlig benägenhet att förskaffa sig delaktighet i försäkringsfonden på grund h ä r a v försvinna. Däremot torde det v a r a befogat att av de delägare, som vilja vinna delaktighet i försäkringsfonden, k r ä v a , att de medgiva att de till icke minderåriga barn utgående pensionerna v a r d a begränsade till ett visst maximum. Genom en sådan åtgärd skulle kassans huvudsakliga syfte a t t v a r a en pensionskassa för änkor och minderåriga barn kunna befrämjas, i det att skillnadsbeloppet mellan sagda maximum och den kvot, som eljest skulle tillfallit pensionärer med denna begränsade pensionsrätt, borde fördelas mellan de pensionstagande änkorna och minderåriga barnen. Ifrågavarande maximum torde skäligen kunna sättas något under det belopp, vartill pension från grund- och tillskottsfonderna efter vad i det föregående n ä r m a r e angivits, ansetts kunna under de närmaste åren komma att nedgå. Det föreslås därför ett maximum av, efter hel pensionslott räknat, u r grundfonden 250 kronor och u r tillskottsfonden 6 % av delaktighetsbeloppet. Pensionskommitténs förslag avsåg att utöver pensioner u r grund- och e) Blivande tillskottsfonderna bereda en pension u r den nya försäkringsfonden mot- delägares pensionssvarande 7 % av delaktighetsbeloppet. Sammanlagda änkepensionen förmåner. skulle alltså enligt dess förslag uppgå till minst 300 kronor + 15 % av delaktighetsbeloppet. Denna pension ansågs lämplig med hänsyn till a t t änkepensionen bestämmes p å detta sätt i statens anstalt för pensionering a v folkskollärare m. fl. Fullmäktiges förslag ville åt efterlevande efter blivande delägare utöver pensionen u r grund- och tillskottsfonderna bereda en pension u r

24 den nya fonden, motsvarande 12 % av delaktighetsbeloppet. F ö r denna förhöjning av pensionen u r den nya fonden från 7 till 12 % hava fullmäktige icke lämnat någon motivering, ' i fråga om efterlevande efter nuvarande delägare skulle enligt fullmäktiges förslag denna pension svara mot endast 7 % av delaktighetsbeloppet. De sakkunniga hava på denna punkt anslutit sig till pensionskommittén och sålunda satt änkepensionen efter blivande delägare (delägare som äro skyldiga underkasta sig det nya reglementet) till 7 % av delaktighetsbeloppet. I vissa fall kommer dock, såsom framgår av vad ovan (sid. 21) y t t r a t s , denna änkepension att något ökas. De förmåner, som förslaget bereder blivande delägare, äro framför allt att familjepensioneringen för dem blir ordnad på ett mera tillfredsställande sätt ä n den n u är. Det framgår av vad förut y t t r a t s angående nådårsförmånens pensionsvärde, att pensionsförhöjningen på 7 % måste anses väsentligt mera värd. Som extra ordinarie få prästerna stora förmåner mot en mycket liten egen uppoffring: dels beredes familjen väsentligt bättre pension (änka får omkring 300 kronor mera än nu), om delägaren dör innan h a n befordras, dels minskas den be fordringsavgift, som delägaren h a r att erlägga vid framtida befordran. Om de befordras under tid, då lönereglering enligt 1910 års lag gäller, få de därjämte förmånen av den föreslagna löneförhöjningen, som täcker deras årsavgifter för pensionsförhöjningen. Slutligen få de, i mån som nuvarande ordinarie n å d å r s r ä t t och kassans v a k a n s å r s r ä t t avvecklas, allt mera sällan vid befordran vänta på att tillträda lönen i följd av mellankommande n å d a r eller vakansår. A t t slippa sådan väntetid är mera v ä r t för prästen, än att familjen skulle haft r ä t t till n å d a r efter hans död, om nådårsinstitutionen bibehållits. f) NuvaranBeträffande nuvarande ordinarie präster, som vid reformens genomföprfiaters pen- r a n d e uppnått högst 75 år, innebär de sakkunnigas förslag (§ 64 mom. 1), sionsför- att sådan präst med bibehållande av nådårsrätten är berättigad men icke skyldig att mot erläggande av ovannämnda årsavgift av 1,5 % av delaktighetsbeloppet bereda änka och minderåriga barn, utöver pensionen u r grund- och tillskottsfonderna, en pension u r försäkringsfonden, som mots v a r a r 5 % av hans delaktighetsbelopp vid reformens genomförande, om delägaren då ej u p p n å t t 35 år, men som i annat fall motsvarar en desto lägre procent av delaktighetsbeloppet j u högre hans ålder är vid nämnda tidpunkt, dock lägst 60 kronor för hel pensionslott räknat. N ä r delägarens ålder vid reformens genomförande ä r lägre än 35 år, ä r den försäkringstekniskt beräknade avgiften lägre än 1,5 % av delaktighetsbeloppet. Då h a n likväl skall erlägga 1,5 %-avgift, kommer alltså en del av avgiften att ingå i försäkringsfondens överskott. Anledningen till att pensionsprocenten h ä r sjunker med delägarens stigande ålder vid reformens genomförande är, att hans 1,5 %-årsavgifter

25 naturligtvis hava desto mindre värde, ju äldre han är, då han börjar a t t erlägga dem, och att ingen retroaktivavgift erlägges vid hans inträde i denna försäkring. Och de sakkunniga hava icke velat ålägga dessa delägare någon retroaktivavgift, då det skulle bliva betungande för de äldre av dem samt medföra, att urvalet bland delägarna, vilka ju ej k u n n a tvingas till denna försäkring, bleve ofördelaktigt för kassan. Då nu denna försäkring i regel icke kommer att kosta delägarna mer än vad de få i löneförhöjning, och denna löneförhöjning ej kommer dem till godo, om de icke biträda försäkringen, synes uteslutet att det uppkommer något ogynnsamt u r v a l av avsevärd betydelse för kassan. Den förlust, som genom urvalet kan föranledas, blir därför säkerligen obetydlig i jämförelse med värdet a v de inkomster utöver delägarnas n y a avgifter, som förslaget bereder kassan. Därför ha pensionsprocenterna kunnat beräknas efter samma försäkringstekniska grunder, som tillämpats vid kassans obligatoriska pensionsförsäkring. Emellertid hava de sakkunniga ansett sig böra öppna möjlighet för delägare, som h ä r avses, att genom höjda avgifter bereda sina efterlevande sådan förhöjning av denna pensionsprocent, att hel pension kommer a t t motsvara 7 % av delaktighetsbeloppet vid förändringens genomförande (§ 64 mom. 2). Exempel på de härför erforderliga avgifterna lämnas i den speciella motiveringen. Tillträde till denna tilläggsförsäkring kan dock medgivas, endast omdelägaren med läkarbetyg styrker att hans hälsotillstånd ä r gott. Då avgifterna för tilläggsförsäkringen äro mycket höga för de högre åldersklasserna, h a r det synts de sakkunniga att det bör v a r a medgivet för delägare, som är mer än 50 år, att genom en lägre tilläggsförsäkring bereda änka och minderåriga b a r n mindre pensionsförbättring än den som erfordras för att hel pensionslott skall bliva 7 % av delaktighetsbeloppet. E h u r u de n u v a r a n d e delägarna icke kunna tvingas att underkasta sig de nya pensionsbestämmelserna, lära dock de, vilka efter det nya reglementets ikraftträdande söka och vinna befordran, k u n n a kännas skyldiga härtill (§ 65). Intages i reglementet en bestämmelse i sådant syfte, äro de nämligen vid ansökningens görande medvetna om skyldigheten härutinnan. H a r sådan delägare redan före sin befordran erlagt avgifter till försäkringsfonden, minskas den befordringsavgift, som h a n efter densamma skall erlägga till denna fond, enär han då redan h a r delaktighet i densamma. Minskningen blir naturligtvis störst, om h a n erlagt även ovan omförmälda tilläggsavgifter. Denna befordringsavgift bör ytterligare reduceras för präst, som före befordringen var ordinarie, på det sätt att vid dess beräkning a v r ä k n a s värdet av den nådårsrätt, som han hade i den befattning, som h a n lämnar — i den nya har h a n nämligen ingen sådan rätt.

26 De förmåner, som beredas n u v a r a n d e ordinarie präster i de territoriella församlingarna, äro som synes ej små. De bibehålla n å d å r s r ä t t e n i sina nuvarande befattningar; vid befordran gå de i regel miste endast om den eventuella höjningen i nådårsrättens värde. Och de få änkepensionen höjd med den procent av delaktighetsbeloppet, som svarar mot 1,5 %-bidragen från församlingarna, dock högst med 5 %. H ä r må framhållas, a t t denna begränsning av änkepensionens höjning till 5 % av delaktighetsbeloppet motiveras därav, att u t a n sådan begränsning änkepensionen tillsammans med nådårets "pensionsvärde" 1 stundom skulle avsevärt överstiga 7 % av delaktighetsbeloppet, nämligen om delägaren u p p n å r hög ålder. Detta ä r en anomali, som emellertid synes oundviklig vid övergången från ett irrationellt system till ett rationellt. Av det sagda följer att nuvarande delägare, som icke bereder sig delaktighet i försäkringsfonden enligt § 64 mom. 1 eller 2 och som ej heller söker och vinner befordran, bibehåller den nuvarande pensionsrätten för sina efterlevande (inklusive de icke minderåriga barnen). Uppenbarligen saknas skäl att tillerkänna sådan delägare, som icke själv vill medverka till pensionsförbättringen, ehuru han kan det, den förmån av 60 kronors tilläggspension för änka och minderåriga barn, som h ä r nedan under h) omförmäles för nuvarande pensionärer. g) Nuvarande Icke heller de nuvarande extra ordinarie prästerna i de territoriella penskmsför-S församlingarna kunna åläggas att gå in på de nya pensionsvillkoren. Om maner. de ej vilja det, få de bibehålla sitt nuvarande delaktighetsbelopp i tillskottsfonden och få ingen delaktighet i försäkringsfonden. Men det står dem öppet, att u t a n befordringsavgifter höja sitt delaktighetsbelopp till 2,500 kronor och att få delaktighet i försäkringsfonden på samma villkor som de ordinarie prästerna. Endast om de så göra, komma de i åtnjutande av den föreslagna höjningen av adjunktsarvodet, 60 kronor. Det torde därför bliva endast mycket få av dessa delägare, som ej komma att gå in på de nya villkoren, vilka enligt de sakkunnigas mening måste anses innebära stora fördelar för dem (jfr sid. 24). h) Nuvarande Vad slutligen beträffar de nuvarande pensionärerna (efterlevande efter pensionärers d e ] ä g a r e > som avlidit före förändringens genomförande) innebär de sakmåner. kunnigas förslag indirekt vissa fördelar för dem. Tillskottsfondens till utdelning disponibla inkomst ökas nämligen dels genom höjningen av de extra ordinarie prästernas avgifter till densamma från 12 till 50 kronor, dels genom delaktighetsbeloppens avrundning uppåt till n ä r m a s t högre hundratal kronor och den d ä r a v betingade höjningen av de ordinarie prästernas avgifter till fonden. Om m a n vid den ovan anförda uppskattningen av änkepension u r tillskottsfonden t a r hänsyn till dessa avgifts1

De pensionsvärden, som här böra tagas i betraktande, äro något lägre än de ovan sid. 11 beräknade, enär man här bör vid »besparingens» beräkning räkna med den höjda familjepensionen.

27 ökningar, finner man att den beräknade änkepensionen ökas med ungefär X A % av delaktighetsbeloppet. Även den ovan berörda begränsningen i pensionsrätten för icke minderåriga barn kommer att efter hand medföra förhöjning i pensionslotterna för änkor och minderåriga barn. Om, såsom de sakkunniga hoppas, deras förslag kommer att medföra väsentligt minskade förvaltningskostnader, kommer detta att så småningom bidraga till a t t förbättra pensionerna u r grundfonden. P å samma sätt verkar det föreslagna upphörandet av den provision, som nu u t g å r till staten för uppbörden av den kassan i vissa fall anvisade inkomsten av ecklesiastika tjänster, och längre fram det bidrag, som enligt de sakkunnigas förslag då kommer att lämnas av försäkringsfonden till förvaltningskostnadernas bestridande. Emellertid h a r det synts de sakkunniga, att man måste söka på ett mera verksamt sätt förbättra pensionsvillkoren för de änkor och minderåriga barn, som nu äro i åtnjutande av pension. Därvid bör man emellertid beakta, att även efterlevande efter nuvarande delägare kunna i vissa fall komma att få pensioner, som icke äro högre eller äro endast obetydligt bättre än de nuvarande pensionärernas. Detta gäller i fråga om delägare, som äro mer än 75 år, ävensom vissa åldersklasser delägare, vilkas löner äro små. De förra få ej bli delägare i försäkringsfonden, och för de senare räcka 1,5 %-avgifterna endast till helt obetydlig pensionsförhöjning. Om därför nuvarande pensionärer få viss pensionsförhöjning, böra, såsom även i det föregående föreslagits, efterlevande efter vissa kategorier nuvarande delägare få en pensionsförhöjning, som ej understiger den förra. De sakkunniga föreslå därför, att nuvarande änkor och minderåriga b a r n i regel skola u r försäkringsfonden få en pensionsförhöjning av 60 kronor för hel pensionslott. Motsvarande pensionsförhöjning föreslås för efterlevande efter nuvarande delägare, som överskridit 75-årsgränsen {% 63). Beträffande efterlevande efter nuvarande delägare, för vilken hel pensionslott enligt § 64 mom. 1 understiger 60 kronor, har, som förut nämnts, föreslagits en pensionsförhöjning, motsvarande skillnadsbeloppet. Tillsammans kunna dessa pensionsförhöjningar beräknas vid tiden för reglementets ikraftträdande hava ett kapitalvärde av omkring 800,000 kronor. Till täckande h ä r a v k a n man disponera de behållna inkomsterna av det föreslagna vakansåret. Dettas kapitalvärde beräknas v a r a ungefär 1,100,000 kronor. Vid kapitalvärdets beräkning h a r hänsyn tagits till att nuvarande delägare enligt förslaget skola hava r ä t t till ersättning för den nådårsrätt de förlora vid befordran, men däremot icke till a t t kassan enligt förslaget skall hava r ä t t till dyrtidstillägg å löner, som åtnjutits av kassan. Ej heller har hänsyn kunnat tagas till eventuella ä n d r i n g a r i grunderna för prästerskapets avlöning. I betraktande h ä r a v är det ovan angivna kapitalvärdet av vakansåret att anse som mycket försik-

28 tigt beräknat. Försäkringsfonden k a n därför u t a n risk övertaga förpliktelsen att bestrida dessa pensionsförhöjningar. Måhända göres mot denna disposition av en stor del av vakansårsinkomsterna den invändningen, att försäkringsfonden k a n behöva dem oavkortade för a t t möta möjliga förluster på försäkringsverksamheten. H ä r till genmäles att de sakkunniga på a n n a t sätt t r y g g a t försäkringsfondens förmåga att fylla sina förbindelser. Vid beräkning av avgifterna till försäkringsfonden h a r i dem inlagts säkerhetstillägg, vilket ger fonden en årlig inkomst av 25,000 å 30,000 kronor utöver vad som beräknas v a r a erforderligt för fyllande av dess förbindelser. Vidare h a r inlagts ett tillägg på 1,5 %o av delaktighetsbeloppet, vilket tillägg är avsett för det bidrag till förvaltningskostnaderna som försäkringsfonden skall lämna enligt § 5. För att stärka fonden föreslå de sakkunniga, att detta förvaltningsbidrag skall börja utgå först efter 20 år. E n b a r t genom sistberörda å t g ä r d kommer fonden att få ett år för år växande överskott som kan uppskattas efter de 20 årens förlopp uppgå till 540,000 kronor, beräknat efter 4 %. Fondens bärkraft synes härigenom v a r a nöjaktigt tryggad. 5) FörändE n granskning av det föreliggande, av kassans fullmäktige upprättade TalZingiZ f ö r s l a S e t t i n reglemente — vilket i vad det a n g å r bestämmelserna om förvaltningen i huvudsak torde få anses v a r a ett sanktionerande av de förvaltningsformer, som nu äro tillämpade — h a r hos de sakkunniga efterlämnat ett starkt intryck av att förvaltningsfrågan blivit löst på ett otillfredsställande sätt. Vid tagen n ä r m a r e del av förvaltningsmaskineriet hava de sakkunniga fått detta intryck än mera befäst. Svagheterna i det nuvarande förvaltningssystemet synes, såsom nedan n ä r m a r e beröres, ligga huvudsakligen däri, att direktionen ej utrustats med tillräcklig styrka, att revisionen ej ä r effektiv nog samt att delägarnas genom fullmäktige å stämma utövade representation åtagit sig för vittgående uppgifter ävensom arbetar under allt för tunga former och därigenom drar en kostnad, som ä r långt högre än skäligt synes v a r a . Såsom fallet ä r med de bestämmelser, som nu gälla för direktionens tillsättande, innebära ej heller de av fullmäktige föreslagna bestämmelserna någon g a r a n t i för att direktionen erhåller den övervakande och ledande, på initiativ inriktade kraft som måste anses oundgänglig för att den skall k u n n a fylla de höga anspråk, som måste ställas på ledningen av en i n r ä t t n i n g av här ifrågavarande beskaffenhet. Ansvaret för kassans skötsel ä r för mycket delat och i för stor utsträckning förlagt hos kassans tjänstemän, u t a n att dessa tillika fått sådan ställning, att de kunna uppbära ansvaret. Utövandet av ett verkligt chefskap ger fullmäktiges förslag ej säkerhet för. Genom den stundom in i mindre väsentliga detaljer gående myndighet, som utövas genom stämman, k a n styrelsens ställning icke u n d g å a t t erhålla en viss k a r a k t ä r av osjälvständighet, som man stundom tror sig kunna skönja i de hänvändelser, direktionen gör till stäm-

29 man. Icke beträffande någon av styrelsens ledamöter finnas uppställda villkor, varigenom direktionen tillförsäkras den för dess verksamhet så synnerligen viktiga förfarenheten i affärsförhållanden. I det sätt, varpå revisorerna utses och enligt fullmäktiges förslag skola även för framtiden tillsättas, ligger en bestämd anledning till bristande kontinuitet i revisionsarbetet. De tre revisorerna väljas för ett å r i sänder omgångsvis av stiften och Stockholms stad, så att valet sker i varje stift och i Stockholm ungefär v a r t femte år. Då i regel utses någon av stiftsprästerna, blir det oundvikligen en ständig omsättning bland revisorerna. Det förhållandet att vid förnyat val stiftet utser till revisor samma person, som förut representerat stiftet, och att det således ofta inträffar att samma person en eller flera gånger efter 4—5 års förlopp varje gång återkommer som revisor lärer ej kunna anses skänka kontinuitet. Någon bestämd gräns mellan direktionens och fullmäktiges verksamhetsområden synes icke v a r a dragen. Det nuvarande reglementet anger (§ 36) som föremål för fullmäktiges ("bolagsstämmas") förhandlingar, efter upptagande av vissa ärenden, vidare "andra med inrättningen i gemenskap stående ämnen". Motsvarande bestämmelse i fullmäktiges reglementsförslag (§ 60) innehåller, att stämman äger besluta med anledning a v gjorda framställningar och förslag "rörande kassans angelägenheter". Såsom synes ett mycket obestämt och evasivt uttryck. Framställningar och förslag kunna enligt reglementsförslaget väckas ej blott av direktionen och revisorerna u t a n även av varje fullmäktig. Förslag kan väckas så sent som tredjo dagen av stämmans sammanvaro eller under vissa förutsättningar än senare. För beredande av ärende äga fullmäktige tillsätta ett eller flera utskott, som hava att avgiva utlåtande i ärende, som hänvisats till utskottet. F ö r behandlingen av förekommande ärenden hos fullmäktige tillämpas och är fortfarande avsett att tillämpas ett förfaringssätt av beskaffenhet liknande det som förekommer i parlamentariska församlingar. Det synes de sakkunniga uppenbart, att denna förhandlingsmetod, vilken med nödvändighet föranleder att s t ä m m a n dragés ut över ett flertal dagar — den tid av 12 dagar, som årets stämma varit tillsammans, h a r betecknats som ovanligt kortvarig •— och vilken medför ökade kostnader för tryckning och för arvoden åt fullmäktige, ingalunda är påkallad av beskaffenheten av de ärenden, som böra falla under stämmans behandling. Stämmans viktigaste uppgift, förutom den att välja direktion och eventuellt andra funktionärer, lärer få anses vara den att behandla frågan om ansvarsfrihet för direktionens förvaltning. Någon dess egen granskning av förvaltningen (jfr. nuvarande reglementet § 36 och fullmäktigförslaget § 60) lärer däremot ej böra ifrågakomma; för den erforderliga granskningen hava kassans delägare ett särskilt organ, revisorerna. Fullmäktige böra ej heller befatta

30 sig med frågors utredande; åliggandet h ä r u t i n n a n bör tillkomma direktionen och revisorerna, de senare i ämnen som beröra direktionens förvaltningsåtgärder. De sakkunniga hava ansett sig vid fullgörande av det dem lämnade uppdraget icke k u n n a med sin granskning förbigå spörsmålet om förvaltningens ordnande. Spörsmålets betydelse för pensioneringen ligger i öppen dag och faller så mycket lättare i ögonen, då fråga är om en kassa, där, i likhet med den nu förevarande, bland pensionärerna fördelas en viss förutbestämd del av inkomsten. Förvaltningskostnaden bestrides visserligen av grundfondens kapital, som å a n d r a sidan får sig tillförda vissa inkomster, såsom inkomster under vakansår och under tid då befattning befinner sig under tillsättning ävensom viss del av fondens ränteinkomster under året; men varje ökning i förvaltningskostnaden verkar som minskning a v fondens kapital och gör sig m ä r k b a r i pensionslotternas belopp därigenom, att det konsumerade kapitalet betyder en motsvarande minskning ej blott för året utan för all framtid i den till utdelning disponibla ränteinkomsten. 1 De sakkunniga hava därför utarbetat ett förslag till ändrad lydelse av de båda kapitel i fullmäktiges förslag (kap. 8 och 9), som behandla frågorna om kassans förvaltning och delägarnas inseende över kassan (kap. 7 och 8 i de sakkunnigas förslag). De sakkunniga h a v a h ä r v i d haft en stark känsla av att den medverkan, som för pensionsfrågans ordnande begäres från det allmännas sida, icke lämpligen bör beviljas u t a n att samtidigt förvaltningen reformeras i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, de sakkunniga d ä r u t i n n a n framlägga. Detta förslag följande.

till förvaltningens

reformering

går i huvudsak ut på

I direktionen beredes plats för en i affärsförhållanden väl förfaren person. Denne, som i regel torde behöva uppsökas utom prästernas egna led, skulle tillsättas antingen med minst 3 års uppsägningstid (således för minst 6 år, enär h a n ej bör uppsägas samtidigt med det att h a n antages) eller för livstid (med skyldighet att avgå vid viss pensionsålder). H a n skulle fungera som verkställande direktör och v a r a ansvarig för ärendenas b3höriga gång. H a n skulle ombesörja att alla ärenden, som förekomma till direktionens avgörande, vederbörligen utredas och verkställa deras före1

I det vid 1925 års stämma av 3:dje utskottet avgivna utlåtandet nr. 10, som enligt fullmäktiges beslut tillställts kassans delägare, säges att det belopp av i runt tal 109.030 kronor, vartill kostnaden för stämmorna åren 1/s 1913—8% 1924 uppgått, skulle ha/a minskat pensionerna med 32 öre pr år för enkel pensionslott räknat. Om nämnda belopp varit helt besparat och förräntat efter 5 %, skulle emellertid hel pensionslott för åiet 1924—25 varit ungefär 3 kr. 50 öre högre än den var; och antages det att även kostnadm,. 47.000 kr., för stämman 1924—25 varit besparad, hade hel pensionslott för året 1925—26 och vart följande år blivit nära 5 kr. högre än den nu torde bliva.

31 dragning inför styrelsen ävensom ansvara för verkställigheten av direktionens beslut. Han skulle icke blott utöva verkligt chefskap över kassans funktionärer utan även fullgöra vissa av de åligganden, som nu tillkomma kamreraren och sekreteraren, och således få ställningen såsom tillika befattningshavare hos kassan. Daglig och full arbetstid skulle alltså åligga honom. De sakkunniga, som fått en bestämd uppfattning av att kassans kontor och kansli blivit, till skada för kassans syfte, överorganiserade, anse, att, i händelse en verkställande direktörsbefattning, sådan som h ä r skisserats, inrättas, och under förutsättning att förekommande icke kvalificerat arbete överlämnas till därför lämplig arbetskraft och att j ä m v ä l i övrigt en ändamålsenlig organisation av arbetet genomföres, en väsentlig begränsning i antalet befattningshavare skulle kunna företagas. I senaste stat äro u p p t a g n a : ordinarie: en sekreterare och ombudsman, en k a m r e r a r e och kassakontrollant, en kassör och bokhållare, ett kvinnligt kameralbiträde, en vaktmästare; extra: en kansliamanuens, ett manligt extra kameralbiträde, ett kvinnligt extra skrivbiträde, en siffergranskare. Antalet manliga ordinarie befattningshavare lärer efter den föreslagna förändringen kunna utan svårighet bestämmas till allenast två, förslagsvis betecknade som revisorer och bokhållare. Antalet kvinnliga ordinarie befattningshavare synes kunna begränsas till en av högre grad. Behovet av sekreterare och ombudsman torde efter verkställande direktörsbefattningens inrättande kunna tillgodoses med anlitande av en på viss tid (exempelvis tre år) utsedd befattningshavare på extra stat. Likaledes böra finnas till styrelsens förfogande en i bedömandet av pensionsfrågor från försäkringsteknisk synpunkt skicklig och förfaren person, konsulent, samt en siffergranskare, vilka jämväl böra tillsättas på viss tid. I övrigt bör, n ä r oundgängligt behov därav föreligger, kunna tillsättas extra befattningshavare. Å ordinarie stat bör ock upptagas en vaktmästare. Beträffande löneförmånerna synes det anmärkningsvärt, att löneförm å n e r n a för de nuvarande befattningshavarna äro icke oväsentligt högre än löneförmånerna för motsvarande befattningshavare i statens tjänst. Måhända ligger förklaringen i att tjänstemännen hava en mera självständig ställning i denna kassa utan chef. I civilstatens änke- och pupillkassa tillämpas de för statstjänstemännen gällande lönesatserna, därvid iakttages att från lönen göres a v d r a g med ett belopp, motsvarande statstjänstemännens bidrag till egen pensionering, och, beträffande kvinnlig befattningshavare, tillika med ett belopp, motsvarande avgiften för familjepensioneringen. Följande sammanställning visar skiljaktigheterna:

32¶Prästerskapets Civilstaterus änke- o. pu- änke- o. pupillpillkassa (m. kassa (högs.ta ålderstillägg). löneklass)..

Verkställande direktör (lönegrad B 30)

lön dyrtidstillägg

11.520 1.920

Summa

13.440¶Kamrerare resp. kassör (lönegrad B 24) lön dyrtidstillägg

10.500 2.625

8.781 1.920

Summa

lön dyrtidstillägg

8.500 2.125

7.455 1.456

Summa

8.911¶Kvinnligt kameralbiträde (högre grad) resp. kvinnlig kansliskrivare (lönegrad B i l ) lön dyrtidstillägg

4.400 1.100

3.929 780

Summa

4.709¶Kassör resp. revisor (lönegrad B 21)

Kvinnligt kanslibiträde (lönegrad B 7)

lön dyrtidstillägg Summa

Vaktmästare resp. förste expeditionsvakt (lönegrad B 7) lön dyrtidstillägg Summa

3.167 627 3.794 3.600 900 4.500

3.429 661 4.090

Det h a r synts de sakkunniga påkallat, att i reglementet angivas de grunder, efter vilka avlöningen till kassans befattningshavare skall utgå. I sådant avseende torde v a r a lämpligt att välja den utvägen, att avlöningen förklaras skola v a r a den, som tillkommer motsvarande befattningshavare i ett statens ämbetsverk, förslagsvis statskontoret, med avdrag som nyss sagts. J ä m v ä l tjänstepensionen bör sättas till motsvarande belopp. Avlöningen skulle då, frånsett dyrtidstillägg, bliva i lägsta och högsta löneklass beräknat, för en var av två manliga befattningshavare 6,207 kronor och 7,455 kronor för en kvinnlig befattningshavare 3,311 kronor och 3,929 kronor samt för vaktmästaren 2,775 kronor och 3,429 kronor. Pensionerna bleve resp. 4,200, 2,160 och 1,824 kronor. Vad a n g å r verkställande direktören — vilken, såsom förut nämnts, bör v a r a att räkna till kassans befattningshavare samtidigt som han tillhör dess direktion — torde jämväl hans avlöning böra jämställas med mots v a r a n d e befattningshavares — verkställande direktörens — i civilstatens

33 änke- och pupillkassa. Dennes avlöning är, efter a v d r a g av det mot tjänstepensionsavgiften motsvarande beloppet, i lägsta löneklassen 10,080 kronor och i högsta löneklassen 11,520 kronor. Hans pension är 6,996 kronor. Då efter de sakkunnigas förslag även arvodena för direktionens övriga ledamöter böra fastställas av Kungl. Maj:t, h a r det synts att verkställande direktörens avlöning ej bör angivas i reglementet. Mot vad de sakkunniga nu anfört kan möjligen väntas den invändningen att det vore en kassans och dess delägares ensak, h u r kassan avlönar sina befattningshavare och hur delägarna i övrigt ordna förvaltningen av sin kassa. Då emellertid kassans förvaltning kan sägas v a r a bekostad genom allmänna medel, som anvisats kassan till hjälp för möjliggörande av dess tillkomst, och nu är ifrågasatt ytterligare medverkan från det allmännas sida, lärer det vara befogat att från det allmännas sida begäres att få v a r a medbestämmande i fråga om förvaltningens organiserande. Oavsett detta förhållande måste det från synpunkten av delä g a r n a s eget intresse framträda som en angelägenhet av synnerlig vikt, att förvaltningen icke måtte draga större kostnader än som med iakttagande av klok omtanke är nödvändigt. Varje obehövlig utgift går ut över pensionärerna. Nu berörda synpunkter hava givit de sakkunniga anledning att överväga, om det ej, för iakttagande av pensionärernas bästa, läte sig göra att sammanföra prästerskapets änke- och pupillkassa med annan kassa under en i erforderlig omfattning gemensam förvaltning, naturligtvis u t a n sammanblandning av de särskilda kassornas fonder och räkenskaper, samt med bibehållande av prästerskapets bestämmanderätt över sin kassas angelägenheter i samma omfattning som eljest. Gemensamheten i förvaltningen skulle ej behöva sträcka sig längre än till gemensam verkställande direktör •— som då skulle tänkas böra tillsättas av Kungl. Maj:t —, delvis gemensam förvaltningspersonal ävensom gemensam förvaltningslokal. Prästerskapets änke- och pupillkassa borde bibehålla sin särskilda styrelse (allenast med undantag för verkställande direktören) och vissa särskilda befattningshavare, varförutom egna revisorer för förvaltningsgranskningen och egna fullmäktige borde finnas. Det ligger i öppen dag att två självständiga förvaltningar måste draga större kostnader än en som, låt v a r a endast delvis, är gemensam. Redan en gemensam förvaltning av den begränsade omfattning, som nu angivits, skulle efter vad de sakkunniga funnit kunna medföra en årlig besparing för kassan av minst 15,000 kronor. E n b a r t denna förenkling i förvaltningen skulle för pension ä r e r n a betyda en så stor höjning av grundfondens utdelningskapacitet, att efter 15 års förlopp varpe pensionslott vore omkring 7 kronor högre än den eljest skulle varit, efter 30 å r omkring 15 kronor högre o. s. v. Med hänsyn till den begränsade tid, som stått de sakkunniga till förfogande, h a r det ej varit dem möjligt att n ä r m a r e undersöka denna fråga; 3 — Betänkande och förslag.

34 men de anse den v a r a av sådan vikt för kassan och dess pensionärer, a t t den bör föranleda hemställan till Kungl. Maj:t därom, a t t kassans direktion måtte anbefallas att snarast möjligt verkställa utredning av frågan samt till nästa ordinarie fullmäktigstämma, som skall äga r u m å r 1928, därom framlägga redogörelse jämte eventuellt förslag. P å direktionen och nämnda stämma skulle det alltså bero, huruvida frågan bör föranleda någon vidare åtgärd. I avvaktan på utredningen och eventuellt förslag torde i händelse a v inträffande ledighet vid befattning i kassan befattningen icke böra återbesättas. Enligt det föreliggande reglementsförslaget skall den n y a verkställande direktörsbefattningen ej tillsättas förr än vid 1928 års stämma; föreligger vid sagda stämma förslag rörande gemensam förvaltning a v denna kassa och annan sådan, bör givetvis verkställande direktörsbefattningen ej heller då tillsättas annorledes än provisoriskt. De sakkunniga anse sig slutligen böra understryka att ifrågavarande utredning ej bör fördröja den trängande pensionsförbättringens genomförande och därför ej bör förhindra det nu föreslagna reglementets fastställande snarast möjligt. Förutom reglementet bör för direktionen och kassans befattningshavare utfärdas en instruktion, som på direktionens förslag torde böra fastställas av Kungl. Maj:t. Vissa bestämmelser, som röra arbetet inom direktionen och kassans expedition, men ej äro av den vikt att de böra inrymmas i instruktionen, lära böra upptagas i en av direktionen utfärdad arbetsordning. Med hänsyn till det föreliggande ärendets brådskande n a t u r hava de sakkunniga icke k u n n a t n ä r m a r e ingå på frågan om innehållet i förberörda instruktion. Dock torde få framhållas att de sakkunniga i sitt förslag till bestämmelser om kassans förvaltning icke upptagit vissa i fullmäktiges förslag förekommande bestämmelser, som synts de sakkunniga v a r a av beskaffenhet att mera höra hemma i instruktionen. För att bereda revisionen större effektivitet torde en av revisorerna, vilken tillika skall v a r a deras ordförande, böra utses av Kungl. Maj:t och två väljas av fullmäktige å stämma. Förslaget a t t en av revisorerna skall utses av Kungl. Maj:t är grundat därpå, att i kassan redan ingå och föreslagits än vidare skola ingå allmänna medel av icke ringa omfattning, nämligen under vissa förutsättningar inkomst under vakansår och under tid, då prästerlig befattning befinner sig under tillsättning. Förslaget att flytta valet av de t v å återstående revisorerna från delägarna själva till de av delägarna utsedda fullmäktige och det därmed sammanhängande förslaget att giva dem en funktionstid av tre år avser

35 dels att befrämja kontinuiteten i revisorernas arbete och dels att förlägga valet till dem, vilkas verktyg revisorerna närmast äro. Kostnaden för revisionen, såsom den nu beräknas och även föreslagits skola framdeles beräknas, är enligt de sakkunnigas uppfattning opåkallat hög. Revisorerna åtnjuta och föreslås skola fortfarande åtnjuta resekostnadsersättning och dagtraktamente lika med riksdagens revisorer. Dessas dagtraktamente är 32 kronor. Kassans revisorer torde i regel v a r a samlade under 14 dagar. Till kostnadens begränsande föreslå de sakkunniga a t t revisorerna skola för sitt uppdrags fullgörande åtnjuta dels ett fast årligt arvode av 200 kronor och dels resekostnads- och traktamentsersättning under resa med belopp, som enligt gällande resereglemente tillkommer kontraktsprost. Till begränsande av de nu synnerligen höga kostnaderna för fullmäktiges sammanträden synes till en början nödigt att meddela sådana föreskrifter, att de ärenden, som skola förekomma å stämman, äro på förhand utredda och för deltagarna i stämman kända. I sådant avseende föreslås, bland annat, att revisionsberättelsen omedelbart skall i tryck utsändas till fullmäktige och deras suppleanter, att tillräckligt rymlig tid skall förflyta mellan revisionen och stämman, att fullmäktig eller suppleant, som önskar väcka förslag i ämne som ankommer på stämmans avgörande, skall inom viss tid före stämman ingiva förslaget till direktionen, att direktionen skall inom viss kortare tid före stämman till fullmäktige och deras suppleanter översända förteckning å alla de ärenden, som skola förekomma å stämman, med angivande av deras innehåll med motivering, ävensom tillställa dem direktionens yttrande över dit inkomna förslag som skola handläggas av stämman. Därigenom och genom andra föreslagna bestämmelser böra fullmäktige, då de sammanträda, äga tillräcklig kännedom om förekommande ärenden för att sammanträdet måtte kunna avlöpa på ett par dagar. Endast i undantagsfall, såsom då fråga är om någon mera omfattande reglementsändring, torde sammanträdet behöva bliva mera långvarigt. Till befrämjande av att till stämman framkomma endast förslag, som h a v a vissa större utsikter att vinna avseende, har hemställts, att förslag, som av fullmäktig eller suppleant väckas om ändring i eller tillägg till reglementet, må upptagas å omförmälda förteckning allenast om förslaget framlagts av minst tre. Den av fullmäktige föreslagna bestämmelsen om att s t ä m m a n skall fastställa utgiftsstat för kassan har ej upptagits av de sakkunniga dels därför att enligt deras förslag bestämmandet av avlöningen för direktionens ledamöter överlämnats till Kungl. Maj:t (§ 36) och avlöningen för befattningshavarna reglerats genom bestämmelse i reglementet (§ 40) och dels därför att det synts oegentligt att hava den omedelbara bestämmanderätten i dessa frågor, som så djupt ingripa i kassans ekonomi och som därför synas böra tillkomma den ansvariga direktionen, förlagd till den oansva-

36 riga stämman. I övrigt har den paragraf (§ 54), som anger ordinarie stämmas åligganden, erhållit sådan avfattning att d ä r a v framgår a t t endast frågor av verklig betydelse böra förekomma till stämmans behandling. Dessa bestämmelser böra fullständigas med en föreskrift om ett fixt arvode av skäligt belopp — 100 kronor — till varje fullmäktig förutom rese- och traktamentsersättning under resa. Slutligen hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att för ä n d r i n g i eller tillägg till reglementet måtte erfordras beslut av allenast en stämma i stället för nu två stämmor, därvid för detta beslut bör liksom nu erfordras att minst nio fullmäktige äro ense om beslutet. Förändringen h a r synts påkallad av hänsynen till de med en extra stämma förenade kostnaderna och synes ej medföra någon risk för icke välbetänkta beslut. I detta sammanhang torde få meddelas att de sakkunniga fått från en av ledamöterna av kassans direktion mottaga en skrivelse, v a r i denne framhållit lämpligheten av att det representantskap, som delägarna för n ä r v a r a n d e hava i fullmäktiginstitutionen, måtte borttagas samt fullmäktiges befogenheter överflyttas på kyrkomötet. Det sålunda givna uppslaget synes visserligen innehålla en lösning av det föreliggande spörsmålet, som erbjuder åtskilliga fördelar framför den nu gällande ordningen, men de sakkunniga hava emellertid trott sig böra förutsätta, att en reformering av förvaltningen på grundvalen av fullmäktiginstitutionens bibehållande bättre tillfredsställer delägarnas önskningar och hava därför funnit sig böra söka lösningen på denna sistnämnda väg. Författnings- Som en förutsättning för det n y a reglementets fastställande bör inhämanänngar ^ a s s a v a i riksdagens som kyrkomötets medgivande dels till att den sterbm. m. hus efter innehavare av prästerlig befattning enligt prästerskapets privilegier tillkommande rätten till tjänstår må omfatta en tid av sex månader, r ä k n a t från och med månaden näst efter den, under vilken tjänstinnehavaren avlidit, samt att nådåret m å upphöra, den n å d å r s r ä t t likväl oförkränkt, som tillkommer efterlevande efter n u v a r a n d e delägare i dennes nuvarande befattning, dels ock till att prästerskapets änke- och pupillkassa må uppbära ej mindre ett års behållen inkomst av varje prästerlig beställning i riket, med u n d a n t a g för sådana, där vid först inträffande ledighet n å d å r s r ä t t föreligger, än även ett års emeritilön efter en var emeritus, som bibehållits vid nådårsrätten, men som emellertid ej efterlämnat nådårsberättigad sterbhusdelägare. 1 Med hänsyn till grunden för det ifrågasatta vakansåret synes befogat, att sådant får åtnjutas ej blott vid ordinarie tjänster utan även vid ständig adjunktsbefattning. Vakansåret torde böra åtnjutas vid första ledighet, där ej Kungl. Maj:t i visst fall an1

Därest, på sätt vid 1925 års kyrkomöte föreslagits, biskopspensioner inrättas och biskop inträder i sådan pension före det nya reglementets ikraftträdande, bör enahanda förmån beträffande biskopspension som ovan sagts om emiritilön tillförsäkras kassan.

37 norlunda förordnar. Såsom undantag härifrån torde närmast ifrågakomma de fall, då en allt för lång vikarietid skulle äga rum, nämligen då tjänstoch nådar, vakansår på grund av 1874 års beslut och v a k a n s å r på g'rund av det nu ifrågasatta medgivandet skulle följa i en rad. Vidare bör likaledes som förutsättning för det nya reglementets fastställande inhämtas riksdagens och kyrkomötets bifall till de ifrågasatta bestämmelserna om rätt dels för präster i nyregierade pastorat att bekomma lönetillägg till ovan omförmälda belopp av 1,5 % av lönen och dels för kassan att uppbära detta lönetillägg i de fall, då avgiften ej skall ingå till försäkringsfonden. Bestämmelserna i fråga synas böra erhålla formen av lag; och de sakkunniga framlägga i sådant avseende h ä r nedan förslag till lag angående vissa lönetillägg åt präster i nyregierade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande m. m. — Beviljande av eventuellt behövligt lönetillskott till icke nyregierade präster ligger inom Kungl. Maj:ts befogenhet, och de sakkunniga hava därför ansett sig kunna förbigå denna fråga. Då beträffande det biskoparna tillkommande nådåret avlösningen torde böra, äga r u m efter samma grunder som i fråga om prästerskapet i församlingarna, synes även för biskoparna böra betingas ett lönetillägg motsvarande 1,5 % av lönen. Detta lönetillägg torde böra utgå u r biskopslöneregler ingsfoiiden och få uppbäras av biskopen eller kassan under enahanda förutsättningar som angivits för lönetillägget åt prästerskapet i församlingarna. Riksdagens och kyrkomötets medgivande härtill lärer böra utverkas. Då biskopslönerna, frånsett den biskopen i Visby tillkommande inkomsten av kyrkoherdetjänsten i Visby, uppgå till sammanlagt 156,000 kronor, skulle lönetillägget u r biskopslöneregleringsfonden bestiga sig till 2,340 kronor. Fonden, som under de senast förflutna 10 Y åren tillväxt med i medeltal mer än 40,000 kronor årligen, lärer k u n n a lämna tillgång till detta avlösningsbelopp. Delägarnas avgifter inbetalas för närvarande genom kontraktsprostarna (§ 26). Pensionskommittén h a r (s. 73) tagit under övervägande om ej uppbörden av delägarnas avgifter (varvid kommittén tydligen t ä n k t enbart på avgifterna av det territoriella ordinarie prästerskapet och de ständiga adjunkterna) kunde så ordnas, att avgifterna innehölles av kyrkoråden och insändes direkt till kassan, men funnit tanken på en sådan omläggning av avgiftsuppbörden böra för det dåvarande förfalla. Kommittén har därför bibehållit den nuvarande ordningen för uppbörden. Enligt fullmäktiges förslag åter skulle avgifternas inbetalning — som föreslagits skola ske två gånger årligen — verkställas av delägarna direkt till kassan. Efter vad de sakkunniga inhämtat fungerar det n u v a r a n d e uppbördssättet ej fullt tillfredsställande; och detsamma lärer bliva fallet i än högre grad, om man enligt de sakkunnigas förslag övergår till avgiftsinbetalning fyra gånger om året i stället för en. De sakkunniga h a v a ansett

38 sig hava skäl upptaga den av pensionskommittén berörda omläggningen av avgiftsuppbörden och alltså föreslå, att kyrkoråden måtte få sig ålagt att vid det kvartalsvisa utbetalandet av församlingsprästernas lön innehålla pensionsavgifterna och översända dem till kassan. Motsvarande åliggande bör i allmänhet tillkomma a n d r a vederbörande, som omhänderhava utbetalningen av avlöningen till prästerliga tjänstinnehavare. Sålunda bör inbetalningen till kassan av avgifterna för de i församlingarna tjänstgörande extra ordinarie prästerna verkställas genom länsstyrelserna och i vissa fall statskontoret. Beträffande delägare, som ej äro hänförliga till det territoriella prästerskapet, torde deras h u v u d m ä n böra fullgöra inbetalningen. Åläggandet för kyrkoråden av ifrågavarande förpliktelse lärer böra ske genom ändring i 11 § 1 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning. Beträffande det i församlingarna tjänstgörande extraordinarie prästerskapet bör saken ordnas genom ändring i den s. k. adjunktsavlöningsförordningen den 18 april 1914 och i övrigt genom en särskild kungörelse. Om allt detta framlägga de sakkunniga förslag i det följande. En anordning av nu angiven beskaffenhet förutsätter dels att kassan hålles underrättad om inträffande förändringar bland delägarna och dels att kassan tillhandahåller vederbörande utbetalare uppgift om avgifternas belopp. I händelse av bifall till dessa förslag skulle direkt inbetalning till kassan av delägareavgifter ske allenast av biskoparna och enstaka a n d r a delägare, som falla utom de grupper, vilkas avgiftsuppbörd komma att ordnas enligt ovanstående förslag. P å sätt n ä r m a r e framgår av pensionskommitténs betänkande sid. 31 och löljande u t g å r för närvarande till statsverket provision med 6 % av den behållna inkomsten av ecklesiastik tjänst, som står ledig för kassans räkning. Enligt vad kommittén upplyst h a r denna provision på senare tid utgjort omkring 4,000 kronor i medeltal för år. Till följd av det nya vakansår, som föreslagits skola under viss förutsättning utgå vid prästerliga befattningar, k a n väntas, att provisionsbeloppet skulle komma att under en tid framåt icke obetydligt stiga. P å anförda skäl har kommittén och i likhet med denna fullmäktige hemställt att staten måtte för framtiden avstå från provisionen i fråga. Då berörda skäl i huvudsak måste anses gälla även för det fall att frågan om förbättring av prästerskapets änkepensioner löses enligt de av de sakkunniga angivna linjerna, hava de sakkunniga upptagit förslaget i fråga på sätt deras i det följande gjorda hemställan n ä r m a r e visar. Vidare upptaga de sakkunniga pensionskommitténs och fullmäktiges hemställan om upphörande av r ä t t för blivande notarier och amanuenser å domkapitlets expedition att vinna delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa.

39 De sakkunniga hava utmönstrat vissa i fullmäktiges förslag förekommande bestämmelser i fråga om konsistoriernas och pastorsämbetenas skyldigheter att fullgöra vissa bestyr för kassans räkning. Det h a r nämligen synts dem lämpligare att bestämmelser härutinnan, i stället för a t t upptagas i reglementet, vars lydelse i första hand ä r beroende på beslut av kassans fullmäktige, meddelas i en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse. I det följande framlägges förslag till de bestämmelser, som torde böra upptagas i kungörelsen i fråga. Såsom i det föregående omförmälts anse de sakkunniga att blivande extra ordinarie präster ävensom nuvarande sådana, vilka begagna sig av möjligheten att få delaktighetsbeloppet höjt och att förskaffa sig delagtighet i försäkringsfonden, skola få en förhöjning i arvodet av 60 kronor för beredande av lindring i deras förhöjda avgifter till kassan. Bestämmelse härom h a r upptagits i nyss omförmälda förslag till ändring i adjunktsavlönings förordningen den 18 april 1914. Slutligen hava de sakkunniga — i anslutning till vad ovan sid. 18 anförts angående det billiga i att vid avlösning av nådårsrätten alla de löneinkomster, som äro förenade med tjänst, varifrån kassan föreslagits skola under viss förutsättning få åtnjuta ett års behållen inkomst, härvid måtte få tillgodoräknas kassan — hemställt om åtgärd i syfte att dyrtidstillägg må få uppbäras jämväl av kassan under det ifrågasatta nya vakansåret. Huvudgrunderna i de förslag till åtgärder för förbättring av pensio- Sammanfatt nmff nermi från prästerskapets änke- och pupillkassa, som de sakkunniga i ' enlighet med det ovan sagda framlägga, kunna sammanfattas sålunda. 1. Den sterbhus efter innehavare av prästerlig befattning enligt prästerskapets privilegier tillförsäkrade rätten till tjänst- och n å d a r jämte den därav härflytande rätten för änka och barn efter såsom emeritilöntagare avliden f. d. innehavare av befattning med tjänst- och n å d å r s r ä t t att uppbära emeritilön under tid motsvarande tjänst och n å d a r förändras på det sätt att a. tjänstårsrätten omfattar en tid av 6 månader, r ä k n a t från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffar, b. n å d å r s r ä t t e n upphör, dock den n å d å r s r ä t t oförkränkt, som tillkommer efterlevande efter ordinarie präst, vilken avlider vid den tjänst h a n inneh a r vid tiden för förändringens genomförande eller vid sådan tjänst erhåller emeritilön, eller som undfått emeritilön före förändringens genomförande. 2. Prästerskapets änke- och pupillkassa tillerkännes ett års behållen inkomst av varje ordinarie prästerlig befattning utom sådana, där vid först inträffande ledighet inkomsten uppbäres av nådårsberättigat sterbhus, ävensom av varje ständig adjunktsbefattning, så ock ett års emeritilön

40 efter emeritus, som bibehållit nådårsrätten, men ej efterlämnar nådårsberättigade sterbhusdelägare. 3. Församlingarna — vilka varda för framtiden helt befriade från nådårstungan, sedan varje nu befintlig tjänst allenast en gång stått ledig, endera för nådar eller för vakansår — ålägges att som avlösning av nådårstungan utgöra till sådana präster, vilka uppbära lön jämlikt lönereglering, fastställd enligt lagen den 9 december 1910, ett lönetillägg, motsvarande 1,5 °/o av lönen, vilket lönetillägg är avsett att användas som avgifter till änke- och pupillkassan för den nya pensionsförmån av 7 % av delaktighetsbeloppet, varom nedan sägs. Lönetillskottet gäldas medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapets avlöning anslagna medel inom den ram, som redan ä r anvisad för prästlönernas bestridande och sålunda med r ä t t för församlingarna att i vissa fall få ersättning u r kyrkofonden. Det till adjunkt utgående arvodet höjes under viss förutsättning med 60 kronor. 4. Delaktighetsbeloppet för extra ordinarie präst höjes för nytillkommande delägare och för nuvarande delägare, som så önska, från 600 kronor till 2,500 kronor. 5. Pensioneringen u r grund- och tillskottsfonderna bibehålies lika med nu allenast med följande förändringar: a. Pensionsunderlagen få i regel ej höjas utöver de delaktighetsbelopp som gälla vid tiden för förändringens genomförande. b. Blivande delägare vinna ej pensionsrätt för icke-minderåriga barn. c. Nuvarande delägare, som bereda sina efterlevande pensionsrätt u r den nya försäkringsfonden, få rätten till pensioner u r grund- och tillskottsfonderna för icke-minderåriga b a r n begränsad dels så att pension ej får överstiga 250 kronor -j- 6 % av delaktighetsbeloppet, dels ock så att dylik pensionsrätt ej förvärvas för barn, som födas efter förändringens genomförande. 6. Till beredande av förbättrade pensioner åt efterlevande efter blivande delägare bildas en ny fond, försäkringsfonden, avsedd att åt änkor och minderåriga barn lämna pension motsvarande 7 % av delaktighetsbeloppet. Under viss förutsättning kan pensionsförhöjning äga rum. Avgifterna för denna pension bliva 1,5 % av delaktighetsbeloppet jämte befordringsavgift, som u t g å r efter försäkringstekniska grunder. Inberäknat avgifterna till tillskottsfonden uppgå avgifterna till 3,5 % av delaktighetsbeloppet jämte befordringsavgift. 7. Nuvarande delägare få delaktighet i försäkringsfonden enligt följande grunder: a. Delägare, som efter förändringens genomförande söker och erhåLer befordran, vinner full delaktighet i försäkringsfonden. b. Annan delägare äger, om h a n önskar, mot erläggande av en årlig avgift av 1,5 % av delaktighetsbeloppet (vilket i sådan händelse blir fixerat)

bereda änka och minderåriga barn pension, som efter försäkringstekniska grunder s v a r a r mot denna avgift och vilken, om delägaren vid förändringens genomförande icke är mer än 35 år, utgör 5 % av delaktighetsbeloppet men eljest en i mån av högre ålder lägre procent. Minimum 60 kronor för hel pensionslott. c. Delägare, som i b. avses, kan, under förutsättning av gott hälsotillstånd, mot erläggande av högre årsavgift än 1,5 % av delaktighetsbeloppet jämte en särskild s. k. åldersskillnadsavgift bereda änka och minderåriga b a r n pension av 7 % av delaktighetsbeloppet eller, om delägaren ä r mer än 50 år, efter önskan en lägre pension. 8. Nuvarande pensionärer (efterlevande efter delägare, som avlidit före förändringens genomförande) erhålla, om de äro änkor eller minderåriga barn, ett årligt pensionstillägg av 60 kronor för hel pensionslott räknat. 9. Pensionerna ur samtliga fonder utbetalas kvartalsvis. 10. Beträffande kassans förvaltning föreslås åtskilliga förändringar, som åsyfta att stärka förvaltningen och göra den billigare och på sådant sätt till en början minska den nedgång i de från grundfonden utgående pensionerna, som en tid framåt är att vänta, samt att framdeles påskynda dessa pensioners höjning. P å grund av vad ovan anförts och i den speciella motiveringen vidare De sakkunyttrats hemställa d esakkunniga att åtgärder måtte vidtagas i syfte att nigas hemstftllän det för prästerskapets änke- och pupillkassa nu gällande reglementet måtte — under förutsättning av riksdagens och kyrkomötets bifall till vad nedan under A) 1), 2) och 4) samt B) 1), 2) och 4) föreslås — varda ersatt av ett reglemente av det huvudsakliga innehåll efterföljande förslag visar. Under e r i n r a n att enligt gällande reglemente för prästerskapets änkeoch pupillkassa det i första hand ankommer på fullmäktige för delägarna i kassan att å s. k. bolagsstämma fatta beslut om ändringar i kassans reglemente, vilka dock ej bliva gällande utan Kungl. Maj:ts fastställelse, hemställa de sakkunniga vidare att Kungl. Maj:t måtte, under förutsättning att fullmäktige i huvudsak godkänna det av de sakkunniga framlagda förslaget till förnyat reglemente för kassan, A) föreslå riksdagen 1) att, beträffande den sterbhus efter innehavare av prästerlig befattning enligt prästerskapets privilegier tillkommande rätten till tjänst- och n å d a r samt den därav härflytande rätten för änka och barn efter såsom emeritilöntagare avliden f. d. innehavare av dylik befattning att under motsvarande tid tillgodonjuta emeritilön, för sin del medgiva, dels a t t tjänstårsrätten må omfatta en tid av 6 månader, r ä k n a t fr. o. m. månaden näst efter den, under vilken tjänstinnehavare avlidit, dels att nådårsrätten må upphöra, dels ock att ändringen må träda i kraft å dag, som Kungl. Maj:t äger bestämma, allt under villkor och förbehåll, att där-

42 igenom lämnas oförkränkt den nådårsrätt, vilken tillkommer efterlevande efter tjänstinnehavare, som avlidit före dagen för ändringens ikraftträdande, eller som avlider vid tjänst, vilken han omedelbart före sagda d a g innehade eller ock erhållit eller tillträtt på grund av före samma dag gjord ansökning, eller som före samma dag undfått emeritilön, eller som framdeles erhåller emeritilön vid befattning, vid vilken tjänst- och nådårsrätten, efter vad nu stadgats, kvarstått, därest emeritilön icke tilldelats tjänstinnehavaren, samt att, för ombildning av prästerskapets änke- och pupillkassa i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, n ä m n d a kassa må uppbära ej mindre ett års behållen inkomst av varje prästerlig befattning, ständig adjunktsbefattning inbegripen, som finnes i riket den dag, ändringen träder i tillämpning, sådana befattningar likväl undantagna, av vilka inkomsten, efter dödsfall, som inträffat den dag förändringen träder i kraft eller senare, uppbäres av nådårsberättigad sterbhusdelägare, vilkens inkomst, där ej Kungl. Maj:t i visst fall annorlunda förordnar, skall utfalla vid första ledighet, än även ett års emeritilön för varje fall, då innehavaren icke efterlämnar änka eller barn, men, om sådana funnits, nådårsrätten, i enlighet med vad ovan sagts, varit dem förbehållen; 2) att — under förutsättning dels att riksdagen bifaller vad under punkt 1) föreslagits, dels ock att delägarna i prästerskapets änke- och pupillkassa varder genom nytt reglemente för kassan ålagt att, för beredande av förbättrade pensioner åt änkor och minderåriga barn, erlägga en ytterligare avgift för å r motsvarande 1,5 % av lönen, i huvudsaklig överensstämmelse med det av de sakkunniga upprättade förslaget till sådant reglemente — för sin del a n t a g a följande förslag till Lag angående vissa lönetillägg åt präster i nyregierade pastorat i anledning av n å d å r s r ä t t e n s upphörande m. m.

ii Å den kontanta lön, som genom lönereglering, fastställd enligt lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, blivit bestämd för kyrkoherde och komminister, och å det arvode, som enligt sådan lönereglering stadgats för ständig adjunkt, skall utgå lönetillägg, motsvarande 1,5 % av den fastställda lönen eller arvodet, ålderstillägg inberäknat, oavsett h u r u v i d a sådant blivit intjänat. 2 §. Lönetillägg, varom i 1 § förmäles, skall för varje pastorat, så vitt a n g å r dess prästerskap, bestridas medelst församlingsavgifter och, i den mån sådant erfordras, medelst övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar på sätt och i den ordning, 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga. H a r för bestri-

43 dande av, jämte avlöning, lönetillägg såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större belopp, än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom. nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet i den ordning, 21 § samma lag stadgar.

3 i Där prästerlig befattning innehaves av präst, som ej ä r delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa eller som är delägare däri och icke erlägger avgifter till kassan utöver vad i det för kassan den 6 november 1874 fastställda reglementet med däri senare vidtagna ä n d r i n g a r stadgas, äger nämnda kassa uppbära vad enligt denna lag skall utgå som lönetillägg. 4 i Denna lag träder i kraft den 1 maj det år Konungen bestämmer. 3) att för sin del antaga följande förslag till Lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 (n:r 141 s. 27). 11 §. Lön till kyrkoherde och komminister skall medelst prästerskapet i pastoratet anslagna avlöningstillgångar ävensom församlingsavgifter, på sätt i 19 § sägs, av pastoratet gäldas och av vederbörande kyrkoråd kvartalsvis utbetalas efter a v d r a g av tjänstinnehavaren åliggande avgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa, vilka avgifter samtidigt skola av kyrkorådet insändas till kassan. 4) att för sin del medgiva ej mindre att som avlösning av den bisko parna i stiften tillkommande nådårsrätten m å ur biskopslöneregleringsfonden till biskoparna utgå ett lönetillägg, motsvarande 1,5 % av den med befattningen förenade kontanta lönen eller, där lönen icke är på sådant sätt bestämd, det penningbelopp, som Kungl. Maj:t lagt till grund vid lönereglering, med de tillägg och ändringar, som grunda sig på särskilda Kungl. Maj:ts beslut, än även att, där befattning innehaves av biskop, som icke erlägger avgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa utöver vad i det för kassan den 6 november 1874 fastställda reglementet med däri senare vidtagna ä n d r i n g a r stadgas, kassan må äga u p p b ä r a lönetillägg, varom ovan sägs; 5) att medgiva, att den provision, som från prästerskapets änke- och pupillkassa hittills utbetalts såsom ersättning för bestyret med uppbörd och redovisning av vissa kassan tillkommande medel, må upphöra a t t utgå beträffande medel, som redovisas efter ikraftträdandet av n y t t reglemente för kassan;

44 B) föreslå kyrkomötet 1) att för sin del lämna sådant medgivande, som h ä r ovan under A) 1) föreslagits; 2) att för sin del antaga förslag till lag angående vissa lönetillägg åt präster i nyregierade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande m. m. av den lydelse under A) 2) angivits; 3) att för sin del antaga förslag till lag angående ä n d r a d lydelse av 11 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 (n:r 141 s. 27) av den lydelse under A) 3) angivits; 4) att för sin del lämna sådant medgivande som under A) 4) föreslagits; C) vid fastställande av förnyat reglemente för kassan av huvudsakligen den innebörd i nu ifrågavarande avseenden, som de sakkunniga föreslagit, 1) förordna att den, som efter utgången av april m å n a d år 192 anställes såsom notarie eller amanuens å domkapitlets expedition, icke må inträda såsom delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa samt a t t den å domkapitlets expedition anställda befattningshavare, som vid nämnda tidpunkt redan är delägare i kassan, skall kvarstå i sådan egenskap och förty v a r a befriad från skyldighet att inträda såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa; 2) anbefalla dels konsistorierna att, då prästvigning ägt r u m eller präst eljest int r ä t t i prästämbetet, eller då präst avlidit eller lämnat prästämbetet, eller då präst befordrats, eller då eljest något förhållande inträtt, som medför ä n d r i n g i delaktigheten i kassan eller i skyldigheten att erlägga avgift till kassan, ofördröjligen meddela direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa underrättelse därom å blankett, som av kassan tillhandahålles, att även i övrigt på begäran meddela direktionen de upplysn i n g a r och uppgifter, som av direktionen anses behövliga för kassans förvaltning, att uppbära och till kassan snarast möjligt redovisa kassan tillkommande inkomster av lediga prästerliga befattningar, varvid den statsverket anslagna provisionen å sådana inkomster skall upphöra beträffande medel, som redovisas efter utgången av april m å n a d 192 samt a t t efter erhållet meddelande från direktionen föranstalta om val av revisorer för granskning av kassans förvaltning och av fullmäktige för delä g a r n a i kassan på sätt i nämnda reglemente n ä r m a r e stadgas, dels kontraktsprostarna, att i enlighet med stadganden i reglementet biträda vid val av revisorer och fullmäktige, dels pastorsämbetena att, då inom pastoratet kyrkobokförd delägare avlidit eller pensionär ingått gifte eller avlidit, ofördröjligen meddela direktionen underrättelse därom, samt att till direktionen insända de handlingar, som omförmälas i reglementets § 30 mom. 1.

45 dels ock kassans direktion att, där, på sätt i reglementet § 17 stadgas, beträffande vissa delägare föreskrivits särskilt sätt för inbetalningen av avgifter till kassan, i god tid lämna den, som har att ombesörja avgifts inbetalning, underrättelse om avgiftens storlek och om möjligen inträffande förändringar däri; 3) förordna att 1 § 3 mom. samt 11 § i kungörelsen den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning m. m. skola fr. o. m. den dag, det nya reglementet träder i kraft, erhålla följande ändrade lydelse: I §. 3. Adjunktsarvode, utgående, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmer, med 1,200 kronor och, för det fall att den extra ordinarie prästen vunnit delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa för försäkringsfonden, med 1,260 kronor, allt för år räknat, samt därutöver kronor. I I §• 1. F r å n kyrkofonden utgående arvoden utbetalas i Stockholm av statskontoret och å övriga orter — tjänstgör. Arvode u t g å r kvartalsvis efter ecklesiastikår r ä k n a t samt utbetalas till de extra ordinarie prästerna för löpande kvartal sista dagen i v a r och en av månaderna juli, oktober, j a n u a r i och april, efter a v d r a g av de prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande avgifter, vilka å därför stadgad tid insändas till nämnda kassa. Framställning — — storlek ävensom beloppet av de kassan tillkommande avgifterna. Efter ordning. D) vid framläggande för riksdagen av grunder för dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyregierade pastorat samt åt emeriti under tid, som infaller sedan det ifrågasatta nya reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa t r ä t t i tillämpning, föreslå sådan ä n d r i n g däri, att dyrtidstillägg må uppbäras jämväl av kassan under det nya vakansår, varom framställning nu blivit gjord av de sakkunniga; E) anbefalla direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa att snarast möjligt verkställa utredning huruvida, till begränsning, i pensionärernas intresse, av kostnaden för kassans förvaltning, kassan lämpligen må kunna, med bibehållande av kassans självständighet och av delägarnas bestämmanderätt över kassan, sammanföras under en i erforderlig omfattning gemensam förvaltning med annan kassa, samt att för fullmäktige å den ordinarie stämma, som skall reglementsenligt hållas år 1928, framlägga redogörelse för denna utredning jämte eventuellt förslag till sådan åtgärd, som här sagts.

Förslag till förnyat reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa.

Kap. 1.

Kassans ändamål och delägare. § 1.

Prästerskapets änke- och pupillkassa h a r till ändamål att bereda pension åt avliden delägares änka och barn i enlighet med h ä r nedan stadgade grunder. § 2.

1. Berättigad och förpliktad till delaktighet i kassan är en var, som prästviges till tjänstgöring i svenska k y r k a n eller eljest inträder i prästämbetet, så ock manlig ordinarie befattningshavare hos kassan. Delaktigheten räknas från och med det kvartal, varunder prästvigningen sker eller inträdet i prästämbetet eljest äger r u m eller befattning hos kassan tillträdes. 2. Delägare, som lämnar prästämbetet, eller som, utan att lämna prästämbetet men med befrielse från prästerlig tjänstgöringsskyldighet, erhåller befattning varmed följer delaktighet i annan änke- och pupillkassa, eller som före uppnådd pensionsålder utan erhållande av tjänstepension frånträder befattning hos kassan, upphör att v a r a delägare i kassan från och med kvartalet näst efter det då förändringen inträffat. Om den pensionsrätt, som tillkommer sådan förutvarande delägares efterlevande, stadgas i § 21. Kap. 2.

Kassans fonder m. m. § 3.

Kassans fonder äro grundfonden, tillskottsfonden och försäkringsfonden. §4. Kassan äger åtnjuta: a) den kassan enligt reglementet den 6 november 1874, § 9 mom. 2:o, tillerkända förmånen av ett års behållen inkomst av varje prästerlig beställning i riket, i den mån denna förmån icke redan blivit av kassan

47 begagnad, vilken inkomst i allmänhet bör tillfalla kassan, då beställningen första gången varder ledig; b) all behållen inkomst vid prästsyssla, vilken till följd av tvist eller annan omständighet kommer att stå ledig utöver den lagliga tillträdestiden; c) utöver vad under a) stadgas ett års behållen inkomst av varje prästerlig befattning, ständig adjunktsbefattning inbegripet, som i riket finnes den dag reglementet träder i kraft, sådana befattningar likväl undantagna, av vilka, enligt vad särskilt är stadgat, inkomsten efter dödsfall, som inträffat nyssnämnda dag eller senare, uppbäres av nådårsberättigad sterbhusdelägare, skolande denna inkomst, där ej Kungl. Maj:t, efter vederbörlig framställning, i visst fall annorlunda förordnar, utfalla vid första ledighet. Inkomst enligt a) och b) tillgodoföres grundfonden och inkomst enligt c) försäkringsfonden. § 5. 1. Till täckande av förvaltningskostnaden bidrager försäkringsfonden årligen med ett belopp, som av direktionen beräknas motsvara tio procent av de under året till densamma influtna grundavgifterna. Återstoden av förvaltningskostnaden bestrides av grundfonden. 2. F r å n försäkringsfonden överföras årligen till tillskottsfonden att tillgodoföras dess årsinkomst dels ett belopp av sextusen kronor dels ock ett belopp, motsvarande vad som, därest delägare som ä r mer än 75 år varit skyldig erlägga grundavgift, under året skolat, enligt den i § 13 mom. 2 angivna grund, tilgodoföras tillskottsfonden såsom andel i grundavgifter av delägare av nämnda ålder. 3. Avkastningen av kassans kapital fördelas mellan fonderna efter den medel räntefot, efter vilken samtliga medel varit under året räntebärande. Uppkommande kapitalvinst och kapitalförlust fördelas mellan fonderna efter dessas storlek vid årets början. 4. Av kassan mottagen donation förvaltas i överensstämmelse med givarens föreskrift. I saknad av a n n a n bestämmelse fördelas donerat belopp mellan fonderna efter dessas storlek vid årets början. § 6. Såväl räkenskaps- som pensionsår r ä k n a s lika med ecklesiastikåret. Kap. 3.

Delaktighetsbelopp.

1. Delaktighetsbeloppet är a) för biskop i stiften, innehavare av ordinarie prästerlig befattning i de territoriella församlingarna, pastor i hovförsamlingen och innehavare av prästerlig befattning i marinen: den med befattningen förenade kontanta

48 lönen jämte ålderstillägg, oberoende av h u r u v i d a sådant blivit av honom intjänat, eller, där lönen icke är på sådant sätt bestämd, det penningbelopp, som Kungl. Maj:t lagt till grund vid lönereglering, med de tillägg och ändringar, som grunda sig på särskilda Kungl. Maj:ts beslut, dock för kyrkoherde och därmed jämförlig befattningshavare lägst 4,500 kronor och för komminister och därmed jämförlig befattningshavare lägst 3,000 kronor; b) för pastor primarius i Stockholm: den med kyrkoherdebeställningen i Storkyrkoförsamlingen förenade kontanta lönen, så bestämd som ovan sägs, med tillägg av det beräknade värdet av det honom i egenskap av ordinarie preses i Stockholms stads konsistorium tillkommande anslaget; c) för domkyrkosyssloman och ordinarie manlig befattningshavare hos kassan: den i stat bestämda lönen i högsta löneklassen eller i förekommande fall det penningbelopp, som lagts till grund vid lönens bestämmande; d) för extra ordinarie präst i de territoriella församlingarna: det för tjänstgörande sådan präst i allmänhet bestämda adjunktsarvodet jämte ålderstillägg, oberoende av huruvida sådant blivit av honom intjänat, med tillägg av 600 kronor, samt e) för a n n a n delägare än ovan sägs: det belopp, som för den av honom innehavda befattningen må v a r a av K u n g l . Maj:t bestämt eller som kassans direktion må komma a t t genom beslut, som vinner Kungl. Maj:ts fastställelse, medgiva; ägande direktionen medgiva högre delaktighetsbelopp än under d) sägs, allenast under förutsättning dels a t t den som avlönar befattningshavaren (befattningens huvudman) förbinder sig att ansvara för och till kassan inbetala dennes avgifter, dels att befattningen ä r av stadigvarande beskaffenhet och förenad med sådan tjänstgöringsskyldighet, a t t den icke ä r a t t anse som bisyssla, och sådan avlöning, att den, med inräknande av ålderstillägg, prövas motsvara det högre delaktighetsbeloppet, dels ock att huvudmannen till högre delaktighetsbelopp anmält samtliga av honom avlönade befattningar, som härvid kunna ifrågakomma. 2. K a n i visst fall delaktighetsbelopp icke bestämmas med tillämpning av vad ovan stadgas, skall frågan därom underställas Kungl. Maj:ts prövning. § 8. I n n e h a r någon mer än en befattning, som medför delaktighet i kassan, skall delaktighetsbeloppet för honom bestämmas efter lönen vid den befattning, som medför högsta delaktighetsbeloppet. Äro befattningarna oskiljaktigt förenade med varandra, ä r dock delaktighetsbeloppet summan av lönerna, i förekommande fall förhöjd så som i § 7 mom. 1 a) sägs. § 9. Uppkommer vid beräkning av delaktighetsbelopp en summa, som icke fullt u p p g å r till h u n d r a t a l kronor, avjämnas delaktighetsbeloppet till närmast högre fulla h u n d r a t a l kronor.

49 § 10. 1. Förflyttas delägare till befattning, varmed följer högre delaktighetsbelopp än det han förut hade, eller höjes genom lönereglering eller eljest delaktighetsbeloppet för befattning, vars innehavare är delägare i kassan, vidtager förhöjning i delaktighetsbeloppet från och med det kvartal, varunder förändringen inträder. 2. Delägare, som är mer än 60 år, må ej vinna förhöjning i delaktighetsbeloppet. §11. Delägare, som erhåller nedsättning i lönen, eller som tillträder emeritilön eller tjänstepension, eller som, annorledes än i § 2 mom. 2 sägs, u t a n att lämna prästämbetet erhåller befrielse från prästerlig tjänstgöringsskyldighet, bibehåller det delaktighetsbelopp, som före sådan förändring v a r för honom gällande. Kap. 4.

Delägarnas avgifter. § 12.

Delägarnas avgifter äro grundavgift och befordringsavgift. § 13. 1. Grundavgift erlägges av varje delägare och utgör för kvartal r ä k n a t /8 % av det högsta delaktighetsbelopp, som tillkommer delägaren under kvartalet. Denna kvartalsavgift ökas med 5 kronor för varje a n n a n delägare än biskop, ordinarie eller extra ordinarie präst inom de territoriella församlingarna eller den, som i sådan egenskap åtnjuter emeritilön. Befordringsavgift erlägges av delägare, vars ålder vid den tid, då h a n inträder i kassan eller erhåller förhöjning av delaktighetsbeloppet, överstiger 27 år. Avgiften u t g å r kvartalsvis med belopp, som beräknas enligt tab. I. Om delägaren inträder vid högre ålder än 60 år, beräknas avgiften försäkringstekniskt. Avgiften erlägges från och med det kvartal, varunder inträdet eller förhöjningen av delaktighetsbeloppet äger rum. Avgifterna utgå till och med det kvartal, varunder efter delägarens död lönen vid hans befattning eller honom tillkommande emeritilön eller tjänstepension frånträdes, eller varunder delägaren fyller 75 år, eller varunder h a n enligt § 2 mom. 2 upphör att v a r a delägare i kassan. Om delägare så önskar, äger h a n erlägga befordringsavgiften på en gång eller kvartalsvis under fem år med belopp, som beräknas enligt tab. I eller, i fall av inträde vid högre ålder än 60 år, enligt försäkringstekniska grunder. Avgift, som omfattar öretal, förhöjes till närmast högre krontal. 2. Av grundavgiften tillgodoföres för varje kvartal grundfonden den i mom. 1 omförmälda avgiftsökningen 5 kronor samt tillskottsfonden ett 7

4 — Betänkande och förslag.

50 belopp, som motsvarar X % av delaktighetsbeloppet eller, i det fall som avses i § 24 mom. 2, av där omförmält underlag. Återstoden av g r u n d a v giften samt befordringsavgiften tillgodoföras försäkringsfonden. § 14. Därest någon, som enligt § 2 mom. 2 upphört att v a r a delägare i kassan, sedermera åter tillträder befattning, med vilken ä r förenad delaktighet i kassan, erlägger han befordringsavgift, som beräknas efter försäkringstekniska grunder. § 15. E x t r a ordinarie präst, vilken hos kassans direktion behörigen styrker, att han på grund av sjukdom, som v a r a t minst ett år, åtnjutit befrielse från tjänstgöring inom de territoriella församlingarna samt att h a n till följd därav icke är i åtnjutande av avlöning, m å för ett v a r t av nästföljande kvartal, varunder nämnda förhållanden fortfara, u t a n minskning i den rätt till pension, som tillkommer hans efterlevande, befrias från erläggande av avgifter till kassan. § 16. Under tid, då ordinarie innehavare av befattning, vars innehavande medför delaktighet i kassan, icke finnes, skall för varje k v a r t a l , v a r u n d e r vakans äger rum, ett belopp, motsvarande den i § 13 mom. 2 omförmälda avgiften av Y %, erläggas till tillskottsfonden av den, som uppbär lönen. § 17. 1. Kvartalsavgift förfaller till betalning å kvartalets sista dag, dock att, då fråga är om avgift, som skall utgöras av nytillträdande delägare, eller om avgift, som skall utgå med annat belopp än det för nästföregående k v a r t a l beräknade, förfallodagen ä r den femtonde dagen efter den, då meddelande om avgiftens storlek blivit av kassans direktion avsänd till delägaren eller den, som, efter vad i mom. 2 sägs, m å hava sig ålagt att verkställa avgiftens inbetalning. 2. Avgift inbetalas eller insändes till kassan genom delägarens eller hans rättsinnehavares försorg, där ej beträffande avgifterna vid vissa tjänster a n n a t sätt för inbetalningens verkställande ä r eller varder särskilt stadgat. 3. F ö r s u m m a r delägare eller hans rättsinnehavare eller, i fråga om delägare, som avses i § 7 mom. 1 e), hans h u v u d m a n att å förfallodagen inbetala avgift, skall han d ä r å gälda r ä n t a efter 6 % om året från förfallodagen till dess full betalning sker, jämte gottgörelse för indrivningskostnaden. 4. Förfallen och ogulden avgift jämte r ä n t a d ä r å må u t a n föregående dom eller utslag utmätas.

51 5. E f t e r l ä m n a r avliden delägare pensionsberättigad sterbhusdelägare, äger kassan, för det fall att sterbhuset v ä g r a r att fullgöra inbetalningen av avgift, som kvarstår ogulden vid delägarens död eller som därefter förfallit till betalning, göra sig betald för sin fordran genom årligt a v d r a g å pensionen, på sätt kassans direktion i varje fall bestämmer, dock med iakttagande, a t t pensionsandel från grundfonden icke må förminskas. F i n nas flera än en pensionsberättigad efterlevande, skall avdrag, som nu ä r sagt, göras efter en vars andel i pensionen.

Kap. 5.

Pensionsrätt och pensionsbelopp. § 18.

Pensionsberättigade äro delägares änka, så länge hon lever ogift, samt arvsberättigat eget barn, som icke uppnått 21 levnadsår och icke ä r eller varit gift. § 19. Äktenskap grundlägger icke r ä t t för änkan till pension från kassan, om det ingås efter det delägaren fyllt 65 år eller under det delägaren lider av sjukdom, som inom sex månader efter äktenskapets ingående medför delägarens död. Dock må, där anledning finnes antaga att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet icke varit vid äktenskapets ingående känd för någondera maken, på kassans direktion ankomma att medgiva, a t t pension från kassan m å utgå. § 20. 1. Den årspension, som u t g å r till änka utan pensionsberättigat barn, benämnes hel pensionslott. 2. F o r änka jämte ett eller flera pensionsberättigade b a r n u t g å r pensionen med ett belopp, motsvarande hel pensionslott, förhöjd med 30 % för ett barn, 50 % för två barn och ytterligare 10 % för varje b a r n utöver sistnämnda antal. 3. F ö r pensionsberättigade barn, då pensionsberättigad änka ej finnes, u t g å r pensionen: för ett b a r n med 50 % av hel pensionslott, för två b a r n med ett belopp, motsvarande hel pensionslott, för tre b a r n med ett belopp, motsvarande hel pensionslott, förhöjd med 30 %, samt för fyra eller flera b a r n med ett belopp, motsvarande hel pensionslott, förhöjd med 50 %, därest barnen äro fyra, och ytterligare 10 % för varje barn utöver sistnämnda antal. 4. Av pension för änka med b a r n njuter änkan så stor del, som mot-

52 s v a r a r 80 % av den ä n k a n ensam tillkommande pensionen, samt barnet eller barnen återstoden. Pension för b a r n delas emellan dem efter huvudtalet. § 21. Ändå a t t delägare enligt § 2 mom. 2 upphört att v a r a delägare i kassan, h a v a änka och minderåriga b a r n efter honom r ä t t till pension u r tillskottsoch försäkringsfonderna. Pensionen bestämmes efter försäkringstekniskt beräknat underlag. § 22.

1. Pension utgår, där ej a n n a t följer av bestämmelsen i § 29, från och med månaden näst efter den, under vilken, efter delägarens död, lönen vid hans befattning eller honom tillerkänd emeritilön eller tjänstepension frånträtts, till utgången av det pensionshalvår, under vilket pensionär avlider eller pensionsrätten eljest upphör. 2. För delägares barn, som födes efter hans död, u t g å r pension från och med månaden näst efter den, under vilken barnet föddes. § 23.

Det belopp, som för löpande räkenskapsår skall utdelas i pensioner u r grundfonden — grundfondens utdelningssumma — bestämmes enligt följande grunder: Till fondens vid senaste bokslut behållna kapital lägges det enligt tab. I I beräknade nuvärdet av de vid bokslutet ännu icke influtna inkomsterna enligt § 4 mom. 1 a). Å denna summa beräknas ett års inkomst efter den räntefot, enligt vilken kassans kapitalavkastning under näst föregående räkenskapsår fördelats mellan fonderna. Av den sålunda beräknade årsinkomsten utgör grundfondens utdelningssumma så m å n g a procent, som i tab. I I I angivas för det löpande året. Sedan antalet pensionslotter för året uträknats, fördelas utdelningssumman så, att varje hel pensionslott erhåller lika stort belopp. § 24.

1. Det belopp, som för löpande räkenskapsår skall utdelas i pensioner u r tillskottsfonden — tillskottsfondens utdelningssumma — utgöres av den i tab. I I I för året bestämda procenten av fondens hela under nästföregående räkenskapsår influtna inkomst, beräknad utan hänsyn till kapitalvinst och kapitalförlust. Fördelningen av utdelningssumman mellan pensionärerna sker i förhållande till de delaktighetsbelopp eller, i fall som avses i § 21 och § 24 mom. 2, de underlag, som senast varit för de avlidna delägarna gällande,

53 så, a t t varje hel pensionslott erhåller samma procent av delaktighetsbeloppet eller underlaget. 2. Därest lönen för befattning, vars innehavande medför delaktighet i kassan, genom lönereglering eller annat beslut, som meddelas efter dagen för reglementets ikraftträdande, varder förhöjd utöver dess belopp nyssn ä m n d a dag, skall som underlag för beräkning av pensionslott, som u r tillskottsfonden tillkommer efterlevande efter delägare, som avlidit sedan löneförhöjningen trädde i kraft, läggas ett belopp, motsvarande det före löneförhöjningen gällande delaktighetsbeloppet; dock att, därest löneförhöjningen äger rum i sammanhang med fastställandet första gången av definitiv lönereglering för ordinarie präst i territoriell församling enligt bestämmelserna i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, den sålunda fastställda lönen skall utgöra det underlag, efter vilket andel i utdelningen u r tillskottsfonden tillkommer efterlevande efter delägare, som avlider efter den definitiva löneregleringens ikraftträdande. I n r ä t t a s n y tjänst och fastställes den därmed förenade lönen till högre belopp än som skulle varit fallet, om vid lönens bestämmande tillämpats de grunder, som voro gällande å dagen för reglementets ikraftträdande, skall nu ifrågavarande underlag v a r a det lägre belopp, vartill lönen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande kan antagas hava uppgått, om den varit reglerad nyssnämnda dag. § 25. Hel pensionslott u r försäkringsfonden utgör 7 % av det delaktighetsbelopp, som senast v a r i t gällande för den avlidne delägaren, eller av det underlag, som för visst fall bestämmes i § 21. Om den del av den avlidnes grundavgift, som tillgodoförts försäkringsfonden, för särskilda k v a r t a l överstigit 3/8 % av delaktighetsbeloppet av annat skäl än på grund av avgiftens förhöjning till helt krontal, ökas efterlevandes pensionslott med belopp, som beräknas försäkringstekniskt. § 26.

Där pension tillerkännes pensionär för år, för vilket pensionsfördelning redan ägt rum, uträknas sådant pensionsbelopp efter de grunder, som tilllämpats för sagda år. De u r grundfonden och tillskottsfonden utgående pensionsandelarna bestridas av dessa fonders kapital. § 27. Till v a r tredje ordinarie stämma skall direktionen avgiva redogörelse för försäkringsfondens ställning enligt försäkringsteknisk utredning. Det ankommer på direktionens prövning att, om så anses nödigt, verkställa sådan utredning även vid annan tidpunkt. Om sådan utredning visar, att fonden därtill lämnar tillgång, äger direktionen föreslå stämman att besluta viss förhöjning av de u r försäkrings-

54 fonden utgående pensionerna. Bifaller s t ä m m a n förslaget, skall beslutet för att bliva gällande underställas Kungl. Maj:t. Om utredningen visar, att fonden är otillräcklig för fullgörande av fondens förbindelser, skall direktionen föreslå stämman erforderlig höjning av avgifterna eller upphörande under viss tid av fondens skyldighet a t t bidraga till förvaltningskostnaden eller sänkning av framtida ä n n u icke beviljade pensioner u r fonden. Evad s t ä m m a n bifaller förslaget eller ej, skall stämmans beslut underställas Kungl. Maj:t, som, därest beslutet ej finnes böra fastställas, äger bestämma den procent av delaktighetsbeloppet, efter vilken beräkningen skall ske av de pensioner, som börja u t g å efter slutet av det år, då stämman hölls.

Kap. 6.

Pensionsansökan, pensionsanmälan och pensionsutbetalning. § 28.

1. Ansökan om pension göres skriftligen hos direktionen snarast möjligt efter delägarens död. Vid ansökningen skall fogas pastorsämbetets bevis angående tiden, då delägare, efter vilken pension sökes, avlidit, dennes äktenskap och tiden för dess ingående, samt änkas och barns ålder och civilstånd. 2. Direktionen åligger att vid näst därefter inträffande sammanträde pröva ansökningshandlingarna och, därest pension beviljas, utfärda pensionsbrev. § 29. H a r ansökan om pension inkommit senare än ett år efter delägarens död, beräknas pensionen ur grund- och tillskottsfonderna först från och med det kvartal, varunder ansökan inkommit, där ej sökanden styrker, a t t dröjsmålet föranletts av omständigheter, varöver sökanden icke ägt inflytande. § 30. 1. Sedan pensionsbrev erhållits, åligger det pensionär att årligen under förra hälften av november månad hos pastorsämbetet i den församling, där pensionären ä r kyrkobokförd, anmäla sig för pensionens fortsatta utbekommande, varefter pastorsämbetet h a r a t t före sagda månads u t g å n g till kassan insända inkomna anmälningshandlingar jämte intyg därom, att de förhållanden, vilka berättiga till pensions åtnjutande, ännu fortfara. Vistas pensionär å utrikes ort, skall anmälan, som h ä r omförmäles, insändas till kassan tillika med trovärdigt intyg därom, att pensionären levde ogift efter ingången av november m å n a d det år anmälan avser. 2. F ö r s u m m a r pensionär att inom föreskriven tid göra anmälan, som i mom. 1 stadgas, innehålles pensionen intill dess utrett blivit, att pensionär fortfarande lever och ä r pensionsberättigad.

55 § 31. 1. Pensionsutbetalning sker genom allmänna postverket kvartalsvis under senare hälften av månaderna juni, september, december och mars. 2. Av pensionen utbetalas i juni, september och december varje gång dels ur försäkringsfonden en fjärdedel av årspensionen u r denna fond dels ock, för hel pensionslott räknat, ur grundfonden femtio kronor och u r tillskottsfonden 1Y % arv delaktighetsbeloppet eller, i de i § 21 och ^ 24 mom. 2 avsedda fallen, av där omförmälda underlag. I mars månad utbetalas återstående del av pensionen. § 32.

1. Avlider pensionär under förra hälften av pensionsåret, och befinnes vid sedermera företagen u t r ä k n i n g av de pensionären u r grundfonden och tillskottsfonden tillkommande pensionsbeloppen, att pensionär h a r tillgodohavande utöver vad han u r dessa fonder redan erhållit, skall detsamma tillställas sterbhuset. 2. Underlåter pensionär eller dess rättsinnehavare att meddela kassan underrättelse om att r ä t t till pension upphört genom giftermål eller dödsfall, och varder något på grund därav utsänt pensionsbelopp emellertid lyftat, är pensionär eller dess rättsinnehavare skyldig återgälda vad oriktigt uppburits jämte r ä n t a efter 6 % om året samt ersättning för indrivningskostnaden. § 33.

Änka ä r berättigad uppbära pension för eget pensionsberättigat barn, d ä r ej barnets förmyndare meddelar annan föreskrift. § 34.

Pension, som icke lyfts inom tio år, räknat från slutet av det pensionsår, för vilket pension innestår, återfaller till kassan och fördelas mellan kassans fonder i samma förhållande, i vilket fonderna deltagit i pensionen. § 35. Pension må icke tagas i mät för gäld eller beläggas med kvarstad.

Kap. 7.

Kassans förvaltning. § 36.

1. Kassans förvaltning handhaves av en direktion. Direktionen, som h a r sitt säte i Stockholm, utgöres av fem av ordinarie stämma utsedda ledamöter, aV vilka en tillika är ordförande, en vice ordförande och en verkställande direktör. Ledamöterna med undantag av verkställande di-

56 rektören väljas för tre räkenskapsår, r ä k n a t fr. o. m. den 1 maj året näst efter det, då stämman sammanträdde, ordföranden och vice ordföranden särskilt v a r för sig. Verkställande direktören, vilken skall v a r a väl förfaren i affärsförhållanden, tillsattes antingen med minst tre års uppsägningstid eller ock för tiden intill dess han efter uppnådd viss levnadsålder ä r skyldig avgå med tjänstepension. Av ordinarie stämma väljas ock för tre räkenskapsår fyra suppleanter att vid förfall för a n n a n ledamot än verkställande direktören inträda i den ordning, v a r i de blivit valda. A v g å r verkställande direktören innan efterträdare blivit av stämman utsedd, inträder för tiden intill dess val blivit av stämman verkställt den, som direktionen därtill utser. Därest vice ordföranden före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, avgår eller inträder för avgången ordförande, äger direktionen bland övriga ledamöter samt suppleanter utse den, som skall inträda i hans ställe. 2. Direktionens ledamöter åtnjuta, enligt bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t, verkställande direktören lön och, i händelse av a v g å n g efter uppnådd pensionsålder, tjänstepension, samt de övriga arvode. A n n a n ledamot än verkställande direktören erhåller tillika, därest h a n ä r bosatt utom Stockholm, för inställelse vid direktionens sammanträden reseersättning med belopp, som enligt gällande resereglemente tillkommer kontraktsprost. 3. Kungl. Maj:t fastställer instruktion för direktionen. § 37.

1. Direktionen sammanträder på kallelse av ordföranden eller, vid förfall för honom, av vice ordföranden. Kallelse till sammanträde må ej vägras, om verkställande direktören eller minst två av direktionens ledamöter sådant påkalla. 2. De ärenden, som företagas till handläggning vid direktionens sammanträden, skola v a r a förberedda av verkställande direktören och föredragas av denne. 3. Beslut må ej fattas, såvida icke fyra ledamöter äro närvarande, dock att tre äga besluta, där de äro om beslutet ense, med iakttagande likväl av vad för vissa fall ä r i § 38 mom. 1 f) och 3 samt § 41 mom. 4 stadgat. Vad lika röstetal gäller den mening, som biträdes av ordföranden, dock att vid val lotten skiljer. § 38.

1. Direktionen skall snarast möjligt göra kassans medel räntebärande. De medel, som äro erforderliga för kassans löpande utgifter, skola, utom vad som behöves för hållande av en mindre dagskassa, insättas å räntebärande b a n k r ä k n i n g . Övriga medel skola redovisas i följande slag av värdehandlingar:

57 a) obligationer, som utfärdats eller garanterats av svenska staten; b) allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer; c) fordringsbevis, utfärdade av Sveriges riksbank eller a n n a n bank, v a r s reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt; d) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller g a r a n t e r a d e av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd; e) skuldförbindelser mot säkerhet av inteckning i fast egendom inom hälften av senast fastställda taxeringsvärde; dock skall åbyggnad å egendom, för att inteckning i egendomen må godkännas såsom säkerhet, v a r a till betryggande belopp brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket; samt f) sådana under punkten e) angivna skuldförbindelser, för vilka inteckningssäkerheten ligger inom två tredjedelar av taxeringsvärdet, ävensom sådana av enskilda j ä r n v ä g a r eller industriella inrättningar utfärdade obligationer och a n d r a värdehandlingar, som till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med n å g r a av de under punkterna a)—d) nämnda, under förutsättning, att verkställande direktören och minst tre av direktionens övriga ledamöter äro ense om beslutet. 2. Alla värde- och säkerhetshandlingar skola överlämnas i öppet förvar hos riksbanken, riksgäldskontoret eller allmänna hypoteksbanken eller ock förvaras i kassans brand- och dyrkfria kassaskåp, försett med tre lås med olika nycklar, av vilka verkställande direktören, en av direktionens övriga ledamöter, som direktionen utser, samt en av tjänstemännen, som av direktionen därtill förordnas, inneha va var sin. 3. Fastighet, som prövas oundgänglig för beredande av förvaltningslokal för kassan, m å kunna av kassan förvärvas under förutsättning, att direktionens samtliga ledamöter deltaga i beslutet och äro därom ense. § 39. 1. Till ordinarie stämma skall direktionen avgiva berättelse över kassans förvaltning under tiden efter näst föregående ordinarie stämma samt däri göra de framställningar, direktionen anser påkallade. 2. Där revisorerna eller ock fullmäktig eller suppleant för sådan i den i §§ 47 eller 55 stadgade ordning inkommit till direktionen med förslag i fråga, avsedd a t t föreläggas stämma, har direktionen att till s t ä m m a n däröver avgiva yttrande. 3. Till extra stämma skall direktionen avgiva yttrande i anledning a v ärende, som föranlett extra stämmans sammankallande. 4. Berättelse och yttranden, varom här sägs, skola till en v a r av fullmäktige och deras suppleanter utsändas, den i mom. 1 omförmälda berät-

58 telsen senast sex veckor och yttranden enligt mom. 2 och 3 senast å t t a d a g a r före den dag, då stämman skall s a m m a n t r ä d a . § 40.

1. Å ordinarie stat äro, jämte verkställande direktören, vilken tillika h a r att fullgöra de åligganden som tillkomma kontorschef, hos kassan a n ställda två manliga och en kvinnlig befattningshavare samt en v a k t mästare. Dessa befattningshavare tillsättas av direktionen samt å t n j u t a avlöning och, efter avskedstagandet, tjänstepension till belopp, som tillkomma befattningshavare av motsvarande grad i statskontoret, nämligen de två manliga befattningshavarna lika med revisor, den kvinnliga befattningshavaren lika med kvinnlig kansliskrivare och vaktmästaren lika med första expeditionsvakt, dock att lönen skall minskas med ett belopp, motsvarande vad befattningshavare i statens tjänst hava att erlägga för egen pensionering, och, beträffande den kvinnliga befattningshavaren, jämväl med ett belopp, motsvarande familjepensionsavgiften. 2. Direktionen skall mot arvode och för högst tre å r i sänder anställa en ombudsman och en konsulent. Ombudsmannen, som skall hava fullgjort vad författningarna föreskriva i fråga om dem, som må nyttjas i domareämbeten, tillkommer att, förutom vad honom m å varda ålagt av direktionen, vid domstolar och hos ämbetsmyndigheter bevaka och utföra kassans talan. Konsulenten, som skall innehava behörighet att utöva befattning som a k t u a r i e vid livförsäkringsbolag, åligger att verkställa erforderliga försäkringstekniska beräkningar och utredningar. Ombudsmannen och konsulenten skola n ä r v a r a vid direktionens sammanträden, en v a r n ä r fråga förekommer* som rör hans verksamhetsområde, och äga r ä t t att få till protokollet antecknad avvikande mening. 3. I den m å n sådant för arbetets behöriga gång finnes oundgängligt m å direktionen a n t a g a andra extra ordinarie biträden än i mom. 2 sägs mot arvode, som ej må överstiga vad extra befattningshavare av motsvarande kvalifikationer i statskontoret äga åtnjuta. 4. Direktionen äger utfärda arbetsordning för kassans befattningshavare. § 41. 1. Direktionens ledamöter, som genom att överträda detta reglemente eller den för direktionen fastställda instruktionen eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda kassan skada, svara för skadan, en för alla och alla för en. 2. Begår verkställande direktören i egenskap av kontorschef eller eljest fel eller försummelse i tjänsten, äger direktionen åtala honom vid allmän domstol. 3. Gör a n n a n befattningshavare sig skyldig till fel eller försummelse

59 i tjänsten, och anses förseelsen icke vara av beskaffenhet att åtal vid domstol därå bör följa, äger direktionen tilldela honom varning eller avstänga honom från tjänsten under högst tre månader med förlust av lönen eller större eller mindre del därav och, om han ej låter sig därav rätta, skilja honom från tjänsten. Var förseelsen av svårare beskaffenhet, må direktionen anställa åtal vid allmän domstol och avstänga befattningshavaren från utövning av tjänsten intill dess angående honom blivit slutligen dömt. 4. Åtgärd, som i mom. 2 och 3 omförmäles, må ej beslutas, såvida icke minst fyra av direktionens ledamöter äro om beslutet ense. § 42.

Över direktionens beslut, såvitt de angå delaktighet i kassan, avgifter till eller pension från kassan eller avstängning, suspension eller entledigande av ordinarie befattningshavare i kassan, må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka vid äventyr av talans förlust, skola hava till ecklesiastikdepartementet inkommit senast klockan tolv på trettionde dagen efter delfåendet av beslutet. För den, som vistas utrikes, är dock besvärstiden etthundraåttio dagar. Direktionens beslut om befattningshavares avstängning går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande. § 43.

Angående konsistoriernas, kontraktsprostarnas och pastorsämbetenas biträde vid förvaltningen gäller vad som är eller må bliva av Kungl. Maj:t särskilt föreskrivet. Kap. 8. Delägarnas inseende över kassan. § 44. Delägarnas inseende över kassan och dess förvaltning utövas dels genom revisorer och dels genom fullmäktige å stämma. § 45. Kassans förvaltning och räkenskaper skola för varje räkenskapsår granskas av tre revisorer, vilka tillsättas för en tid av tre räkenskapsår, räknat från utgången av det år, varunder ordinarie stämma hålles. En revisor, vilken tillika skall vara revisorernas ordförande, jämte suppleant för honom utses av Kungl. Maj:t samt två revisorer jämte fyra suppleanter av fullmäktige å ordinarie stämma. Till revisor eller suppleant för honom må ej av delägarna utses annan än den, som själv är delägare i kassan. Ledamot av konsistorium, ledamot av kassans direktion och suppleant för sådan, fullmäktig och suppleant för sådan samt befattningshavare hos kassan må ej vara revisor.

60 § 46.

1. Revisorerna s a m m a n t r ä d a å kassans lokal i Stockholm första söckendagen i september m å n a d näst efter utgången av det räkenskapsår, som revisionen avser. Revisionen bör, såvitt möjligt är, icke utsträckas utöver en tid av två veckor. 2. Det åligger den i § 54 omförmälda siffergranskaren att före revisionens början hava till siffran granskat ifrågavarande års räkenskaper och att vid revisionen tillhandagå revisorerna med erforderliga upplysningar. § 47. 1. Det åligger revisorerna: a) att genomgå direktionens protokoll och efterse, huruvida direktionen handlat i överensstämmelse med gällande reglemente och tillämpliga författningar; b) att granska räkenskaperna och säkerhetshandlingarna samt förvissa sig därom att de senare äro av fullt betryggande beskaffenhet; c) att besiktiga kassan tillhörig fastighet; d) att i allmänhet efterse, huruvida kassans, delägarnas och pensionärernas r ä t t och bästa vederbörligen iakttagits; samt e) att avgiva berättelse över den verkställda revisionen, innefattande y t t r a n d e angående ansvarsfrihet för direktionen samt de framställningar, som revisorerna m å finna anledning i kassans angelägenheter göra till direktionen eller fullmäktige. 2. Berättelsen med de av revisorerna i enlighet med mom. 1 e) gjorda framställningarna skall ingivas till direktionen senast dagen efter revisionens avslutande. § 48.

F i n n a revisorerna under revisionen anledning till a n m ä r k n i n g mot kassans förvaltning, infordra de förklaring av direktionen, som ofördröjligen skall avgiva sådan. H a r förklaringen funnits tillfredsställande, eller h a r anledning till a n m ä r k n i n g icke förekommit, tillstyrka revisorerna ansvarsfrihet för direktionen. Anse sig revisorerna icke kunna tillstyrka ansvarsfrihet, h a v a revisorerna a t t genast hos direktionen begära sammankallande av extra stämma, d ä r ej ordinarie stämma skall hållas under året. § 49. Revisorernas berättelse skall genom direktionens försorg ofördröjligen befordras till trycket samt ingivas till chefen för ecklesiastikdepartementet ävensom tillställas fullmäktige och deras suppleanter och på begäran tillhandahållas delägarna.

61 § 50. Revisorerna äga n ä r som helst under det löpande räkenskapsåret, gemensamt eller genom någon av dem, granska protokoll, räkenskaper och säkerhetshandlingar. H a v a revisorerna vid av dem företagen gemensam granskning, v a r o m h ä r förmäles, funnit anledning till a n m ä r k n i n g av den art, att med å t g ä r d i anledning av densamma icke anses kunna utan allvarlig olägenhet anstå till nästa ordinarie stämma, skola de genast hos direktionen begära sammankallande av extra stämma. § 51. 1. Fullmäktige väljas av och bland delägarna, en för varje stift och en för Stockholms stad, och utses för tiden intill dess nytt val ägt r u m . För varje fullmäktig utses en suppleant. E j må till fullmäktig eller suppleant väljas ledamot av direktionen eller suppleant för sådan eller befattningshavare hos kassan. 2. Val av fullmäktige och suppleanter förrättas före utgången av j u n i månad varje år, då ordinarie stämma skall hållas. Om valet föranstaltar konsistoriet efter anmodan av direktionen. 3. Valet sker kontraktsvis inför kontraktsprosten med de inom kontraktet kyrkobokförda delägarna på samma dag i hela stiftet; i Stockholms stad inför dess konsistorium med i huvudstaden kyrkobokförda delägare. I utlandet tjänstgörande delägare avgiver sin röst till vederbörande konsistorium. Val av fullmäktig företages särskilt och val av suppleant särskilt. V a l sker med slutna sedlar och varje delägare har en röst. Röstsedel, som a v frånvarande delägare insändes, skall v a r a inlagd i slutet kuvert, som försetts med påskrift om innehållet och egenhändig namnteckning av den röstande. Över valet föres a v kontraktsprosten protokoll, som omedelbart insändes till konsistorium. Sedan valprotokollen inkommit, sammanräknas rösterna. Vald är den, som erhållit de flesta rösterna. Vid lika röstetal skiljer lotten. Om valens u t g å n g underrättas omedelbart de valda och direktionen. § 52. 1. Ordinarie stämma hålles i Stockholm vart tredje år och tager sin början å dag, som av direktionen bestämmes, tidigast sex veckor efter revisionens avslutande. 2. Extra stämma hålles i Stockholm, då Kungl. Maj:t därom förordnar, så ock då fullmäktige å ordinarie stämma eller direktionen eller reviso-

62 rerna därom besluta för behandling av ärende, som finnes icke utan allv a r l i g olägenhet kunna anstå till ordinarie stämma. 3. Direktionen åligger att omedelbart efter revisionens avslutande det år, v a r u n d e r ordinarie stämma skall hållas, ävensom, i de i mom. 2 avsedda fallen, efter det beslut om extra stämmas hållande blivit av direktionen fattat eller direktionen delgivet, rörande stämman utsända kallelse till varje fullmäktig samt underrättelse till varje suppleant. Fullmäktig, som har förfall, kallar suppleanten till inställelse i sitt ställe. § 53. 1. Fullmäktige utse å första sammanträde efter n y v a l inom sig ordförande och vice ordförande samt äga för stämman anställa sekreterare. I n n a n val av ordförande ägt r u m ledas förhandlingarna av den fullmäktige, som bevistat de flesta stämmorna, eller, där t v å eller flera ledamöter deltagit i lika många stämmor, den av dem, som ä r till levnadsåren äldst. 2. Vid omröstning äger varje fullmäktig en röst. Vid val och vid avgör a n d e av fråga om ansvarsfrihet för direktionen sker omröstning med slutna sedlar, i a n d r a fall öppet, där icke sluten omröstning begäres. Där ej enligt § 56 a n n a n röstövervikt erfordras, bestämmes utgången genom enkel röstpluralitet. Utfaller vid öppen omröstning rösterna lika å båda sidor, gäller den mening, ordföranden biträder. Vid sluten omröstning, som ej avser val, skall före sedlarnas öppnande en sedel avläggas för att, där rösterna bliva lika, bestämma beslutet. Vid val skiljer lotten mellan dem, som erhålla lika antal röster. § 54. 1. Ordinarie stämma åligger: a) att med anledning av direktionens och revisorernas berättelser angående kassans förvaltning under de tre nästförflutna räkenskapsåren besluta angående ansvarsfrihet för direktionen, där ej sådant ärende redan avgjorts å extra s t ä m m a ; b) att välja ledamöter i direktionen och suppleanter för dem; c) att välja revisorer och suppleanter för dem; d) att för nästföljande tre räkenskapsår utse siffergranskare och suppleant för denne; samt e) att besluta med anledning av gjorda framställningar och förslag angående ä n d r i n g i eller tillägg till reglementet eller eljest angående huvudg r u n d e r n a för kassans verksamhet. 2. Å extra stämma må icke annat ärende upptagas till behandling än det, som föranlett dess sammankallande eller därmed äger omedelbart samband. 3. Över fullmäktiges förhandlingar skall protokoll föras.

63 § 55. 1. Önskar fullmäktig eller suppleant för fullmäktig väcka förslag i fråga, som ankommer på ordinarie stämmas avgörande, skall sådant förslag, för att kunna upptagas till behandling, hava inkommit till direktionen senast en månad före den dag, då stämman skall sammanträda. F ö r slag, som avser ändring i eller tillägg till reglementet, skall anses icke vara behörigen väckt, där det ej undertecknats av fullmäktig eller suppleant från minst tre av valkretsarna. 2. Direktionen skall senast femton dagar före ordinarie stämma till en v a r av fullmäktige och deras suppleanter översända förteckning å de ä r e n den, som skola förekomma å stämman. Avser något i förteckningen upptaget ärende förslag till ändring i eller tillägg till reglementet, skall vid förteckningen fogas avskrift av förslaget jämte motivering. I fråga om annat ärende skall i förteckningen angivas dess huvudsakliga innehåll. Ärende, som ej upptagits å förteckningen, må ej vid stämman företagas till behandling, där det ej enligt reglementet skall förekomma å s t ä m m a n eller omedelbart föranledes av ärende, som blivit hänskjutet till stämmans avgörande. 3. U t a n hinder av vad sålunda föreskrivits må för fortsatt behandling av visst till stämman hänskjutet ärende av synnerlig vikt, vilket s t ä m m a n icke kunnat i befintligt skick avgöra, å stämman fattas beslut om utlysande av extra stämma. § 56. 1. F ö r att väckt förslag om ändring i eller tillägg till reglementet skall anses antaget erfordras, att minst nio fullmäktige biträtt detsamma. H a r förslag sålunda antagits, skall beslutet därom, för att vinna gällande kraft, underställas Kungl. Maj:ts prövning och vinna stadfästelse. 2. Beslut om företagande av utredning i fråga om reglementsändring må ej fattas med mindre nio fullmäktige äro om beslutet ense. § 57. Såväl revisor som fullmäktig åtnjuter dels under resa rese- och t r a k t a mentsersättning med belopp, som enligt gällande resereglemente tillkommer kontraktsprost, dels ock arvode, som utgår till revisor med t v å h u n d r a kronor och till fullmäktig med etthundra kronor. Kap. 9.

Allmänna bestämmelser och övergångsstadganden. § 58.

De grunder, efter vilka kassans försäkringstekniska beräkningar skola utföras, ävensom de n ä r m a r e bestämmelser, som erfordras för deras tilllämpning, fastställas av Kungl. Maj:t.

64 § 59. Delägare, som i n t r ä t t i kassan den 1926 eller senare, ä r för sig och sina efterlevande underkastad de ä n d r i n g a r i reglementet, som må bliva i stadgad ordning fastställda under tiden intill dess h a n avlider. § 60. Präst, som enligt hittills gällande bestämmelser varit befriad från skyldighet att ingå i kassan, är fortfarande utesluten från delaktighet däri.

i § 61. Detta reglemente träder med nedannämnda begränsningar i kraft den 1 maj det år, Kungl. Maj:t bestämmer, och äger tillämpning på v a r och en, som i n t r ä t t i kassan den 1926 eller senare. § 62. 1. I avseende å den rätt, som tillkommer efterlevande efter delägare, vilken avlidit innan detta reglemente t r ä t t i kraft, skall reglementet den 6 november 1874 med däri senare vidtagna ä n d r i n g a r fortfarande vara gällande, dock att i stället för vad i sagda reglemente stadgas dels i § 27 mom. 3—5 i fråga om förteckning å pensionärer, anmälan om beviljande av pension och om utbekommande av beviljad pension samt påföljd vid försummad anmälan, dels ock i § 29 i fråga om pensionsutdelning skola från och med dagen för reglementets ikraftträdande tillämpas bestämmelserna i §§ 28—33 h ä r ovan. 2. Till pensionsberättigad änka och minderårigt b a r n efter delägare, vilken avlidit innan reglementet t r ä t t i kraft och vilken ej var delägare i a n n a n änke- eller pupillkassa, u t g å r ur försäkringsfonden tilläggspension med sextio kronor årligen, för hel pensionslott räknat. § 63. 1. I fråga om delägare, som före den 1926 inträtt i kassan, och hans efterlevande skola kapitlen I—IV i reglementet den 6 november 1874 med d ä r i senare vidtagna ä n d r i n g a r fortfarande ä g a tilllämpning, därvid delägaren skall bibehållas vid det delaktighetsbelopp oförändrat, som var för honom gällande omedelbart före dagen för reglementets ikraftträdande, med iakttagande dels att ordinarie präst i territoriellt pastorat, som då uppbar lön jämlikt lönereglering, som interimsvis fastställts enligt lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, och därefter erhåller förhöjd lön på grund av att definitiv lönereglering enligt samma lag för honom träder i kraft, skall tillgodoräknas det h ä r a v följande högre delaktighetsbeloppet, dels att för ordinarie präst i territoriellt pastorat, som å omförmälda tid uppbar lön jämlikt

65 lönereglering, fastställd enligt förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster, samt därefter ingår i lönereglering, fastställd enligt ovannämnda lag den 9 december 1910, delaktighetsbeloppet skall motsvara det genom sistnämnda lönereglering fastställda beloppet, därest ej den nya lönen ä r lägre än den förra och delägaren, på sätt i § 6 av reglementet den 6 november 1874 stadgas, önskar i inrättningen kvarstå efter den högre lönen, dels att pensionsberättigad änka och minderårigt barn efter delägare, som å dagen för reglementets ikraftträdande är mer än 75 år och ej är delägare i annan änke- och pupillkassa, äger uppbära tilläggspension u r försäkringsfonden med sextio kronor årligen, för hel pensionslott räknat, dels att efterlevande efter extra ordinarie präst, som omedelbart före dagen för reglementets ikraftträdande förestår ledig prästerlig befattning mot åtnjutande av full lön, äger tillgodonjuta den förmån, som omförmäles i § 2 mom. 6 av reglementet den 6 november 1874 även för det fall att den i sagda mom. omförmälda tiden av tre å r fullbordas först sedan detta reglemente t r ä t t i tillämpning, dels ock att beträffande ordningen och sättet för avgifternas inbetalning till kassan skola tillämpas de i § 17 här ovan meddelade bestämmelserna. Därest här avsedd delägare, som före dagen för reglementets ikraftträdande sökt annan tjänst, efter samma dag erhåller eller tillträder sålunda sökt tjänst, skall vad i föregående stycke stadgas äga tillämpning å det med den nya tjänsten förenade delaktighetsbeloppet. Beträffande pensionär efter delägare, som avses i förevarande mom., skola bestämmelserna i §§ 28—33 h ä r ovan tillämpas. 2. I territoriell församling tjänstgörande extra ordinarie präst ä r berättigad att, oberoende av vad i mom. 1 stadgas, få delaktighetsbeloppet förhöjt till det belopp, som bestämmes enligt föreskrifterna i §§ 7—9. Framställning om sådan förhöjning skall, för att bliva gällande, ingivas till kassans direktion senast å dagen för reglementets ikraftträdande. • § 64. 1. Delägare, varom förmäles i § 63, må, därest han ej å dagen för reglementets ikraftträdande ä r mer än 75 år, bereda änka och minderåriga barn, som avses i § 18, pension u r försäkringsfonden på följande villkor. Underlaget för denna pension ä r lika med det enligt §§ 7—9 bestämda delaktighetsbeloppet för den tjänst, som av delägaren innehaves dagen för reglementets ikraftträdande, och må därefter icke ändras. Hel pensionslott utgör den enligt tab. I V beräknade procenten a v detta underlag. Understiger hel pensionslott sextio kronor, förhöjes den till detta belopp. Avgiften utgör för varje k v a r t a l 3/s % av underlaget. 2. Delägare, som avses i mom. 1 och nämnda dag icke ä r mer än 65 år, 5 — Betänkande och förslag.

m m å k u n n a genom tilläggsförsäkring bereda änka och minderåriga b a r n högre pension u r försäkringsfonden än där sägs p å följande villkor. Genom tilläggsförsäkring höjes hel pensionslott till 7 % av underlaget. Avgiften för tilläggsförsäkring u t g å r jämte den i mom. 1 stadgade avgiften och ä r a) grundavgift, som beräknas enligt tab. V, b) åldersskillnadsavgift, som beräknas enligt försäkringstekniska g r u n der och erlägges av den, som ovannämnda dag ä r gift eller som därefter, dock ej sedan h a n fyllt 65 år, ingår äktenskap och vars hustru är mer än 5 år y n g r e än h a n själv. Om delägaren ovannämnda dag ä r mer än 50 år, m å på hans begäran Tilläggsförsäkring beviljas, som motsvarar mindre höjning av pensionslotten än ovan sägs. Grundavgiften beräknas enligt tab. V. 3. Avgift enligt mom. 1 och 2 erlägges för varje k v a r t a l från och med det, v a r u n d e r reglementet träder i kraft, till och med det kvartal, varunder efter delägarens död lönen vid hans befattning eller honom tillerkänd emeritilön eller tjänstepension fr äntrades, eller v a r u n d e r delägaren fyller 75 år, eller v a r u n d e r han enligt § 2 mom. 2 upphör att v a r a delägare i kassan. Åldersskillnadsavgift erlägges dock icke för k v a r t a l efter det, då h u s t r u n avlidit eller äktenskapet eljest upplösts. Avgift, som omfattar öretal, förhöjes till närmast högre krontal. 4. A n m ä l a n att delägare önskar vinna delaktighet i försäkringsfonden enligt mom. 1 skall, för a t t bliva gällande, göras skriftligen hos direktionen senast å den dag, då reglementet träder i kraft. Om delägaren önskar vinna delaktighet j ä m v ä l enligt mom. 2, skall a n m ä l a n därom göras på samma sätt senast nämnda dag och åtföljas av läkarbetyg. Det ankommer på direktionens prövning, om delaktighet i försäkringsfonden enligt mom. 2 må kunna, med hänsyn till delägarens hälsotillstånd, beviljas honom. 5. I fråga om delägare, som enligt mom. 1 eller 2 vunnit delaktighet i försäkringsfonden, och pensionär efter honom gäller i övrigt i tillämpliga delar vad i § 63 mom. 1 sägs med den ändring, dels att h a n befrias från åldersskillnadsavgift till tillskottsfonden, dels att bestämmelserna i § 12 mom. 2:o b) och c) i reglementet av den 6 november 1874 skola upphöra att gälla beträffande barn, som födas å dagen för reglementets ikraftträdande eller senare, dels ock att pension, som eljest må tillkomma delägares efterlämnade sjuka b a r n efter 21 år eller ogifta döttrar efter fyllda 55 år, icke må överstiga vad som motsvarar hel pensionslott u r grundfonden av 250 kronor och u r tillskottsfonden av 6 % av delaktighetsbeloppet. 6. Vad i denna § stadgas äger icke tillämpning å extra ordinarie präst, som k v a r s t å r vid det i reglementet den 6 november 1874 för sådan präst stadgade delaktighetsbeloppet 600 kronor, eller å delägare, som, utan att l ä m n a prästämbetet, befriats från prästerlig tjänstgöringsskyldighet, ej;

67 heller å delägare, som avses i § 7 mom. 1 e), därest ej samtliga till varje särskild grupp hörande befattningshavare anmälts till erhållande av delaktighet i försäkringsfonden. § 65. Därest delägare, varom förmäles i §§ 63 eller 64, å dagen för reglementets ikraftträdande eller senare söker och därefter erhåller a n n a n med delaktighet i kassan förenad befattning än den han sagda dag innehade, skall reglementet v a r a för honom gällande från och med den dag, då h a n tillt r ä d e r den nya befattningen, dock med iakttagande av följande. a) Den befordringsavgift, som delägaren skall erlägga till försäkringsfonden vid denna befordran, beräknas försäkringstekniskt på följande sätt. Å ena sidan belastas delägaren med befordringsavgift, beräknad enligt tab. I kol. 3 u t a n hänsyn till den delaktighet, h a n m å h a v a v u n n i t i försäkringsfonden på grund av försäkring enligt § 64 mom. 1 och 2. Å a n d r a sidan gottskrives honom dels premiereserven för hans försäkring enligt sagda moment, dels ock värdet av den nådårsrätt, som m å v a r a för honom förenad med den frånträdda tjänsten. Om saldot är delägaren till godo, påföres honom ingen befordringsavgift, men utbetalas till honom saldot intill ett belopp, motsvarande nyssnämnda premiereserv för försäkring enligt § 64 mom. 2. Om saldot är delägaren till last, påföres honom den befordringsavgift, som enligt försäkringsteknisk beräkning s v a r a r mot saldot. Värdet av nådårsrätten utgör den i tab. V I angivna procenten av det belopp, som av direktionen beräknas bliva kassans behållna inkomst av befattningen under vakansåret. Om befattningshavaren är mer ä n 60 år, beräknas procenten försäkringstekniskt. b) Delägaren bibehåller rätten till pension för efterlämnade sjuka barn efter fyllda 21 å r och ogifta döttrar efter uppnådd 55 års ålder, dock med den i § 64 mom. 5 angivna begränsningen. § 66.

Därest med tillämpning av bestämmelserna i § 64 mom. 5 eller § 65 b) pensionslott, som tilldelas sjukt barn efter fyllda 21 å r eller ogift dotter efter uppnådd 55 års ålder, varder lägre än vad pensionslotten skulle blivit u t a n sådan tillämpning, skall skillnadsbeloppet proportionellt fördelas mellan de pensionslotter, som u r grund- och tillskottsfonderna utgå till änkor och minderåriga barn. § 67.

Stadgandet i § 5 mom. 1 om bidrag från försäkringsfonden till täckande av förvaltningskostnaden äger tillämpning först från och med tjuguförsta året från reglementets ikraftträdande.

68 § 68.

1. Intill den 1 maj 1929, då direktion, tillsatt i enlighet med stadgande i § 36, träder i verksamhet, handhaves kassans förvaltning av den direktion, som finnes i hittills gällande ordning utsedd, mot åtnjutande av denna direktion beviljade arvoden; skolande därvid detta reglemente i övrigt lända till efterrättelse i tillämpliga delar. 2. Kassans nuvarande befattningshavare bibehållas vid de rättigheter i avseende å tjänsteställning samt avlönings- och pensionsförmåner, de innehade vid tiden för reglementets ikraftträdande. § 69. 1. I behörig tid efter reglementets ikraftträdande skola val av revisorer och suppleanter för dessa företagas för tiden från utgången av det år, då de senast valda revisorernas uppdrag upphör, till den 1 maj 1929. En revisor, som tillika skall vara revisorernas ordförande, jämte suppleant för honom utses av Kungl. Maj:t samt två revisorer jämte en suppleant för vardera i hittills vanlig ordning av delägarna inom stiften och Stockholms stad. 2. De senast valda fullmäktige jämte deras suppleanter skola anses utsedda för tiden intill det fullmäktigval, som skall äga rum år 1928.

Varje delägare skall erhålla ett exemplar av detta reglemente.

69¶Tab. I.

Befordringsavgifter.

Delägarens ålder är den, som uppnåddes å födelsedagen närmast före dagen för inträdet, resp. delaktighetsbeloppets höjning. Avgiften är angiven i procent av delaktighetsbeloppet resp. dess förhöjning. 1

2¶KvartalsDeläga- avgift t.o.m. 75 å r s rens ålder ålder

3¶Engångsavgift

3¶KvartalsKvartalsD e l ä g a - avgift t . o . m . E n g å n g s avgift 75 å r s rens ålder avgift under 5 år ålder

4¶Kvartalsavgift under 5 år

år

°/o

%

%

år

%

%

%

27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44

0,02 0,04 0,05

1,2 2,3 3,4

0,07 0,13 0,19

0,07 0,08 0,10 0,11 0,13

4,5 5,5 6,6 7,7 8,8

0,25 0,31 0,37 0,43 0,49

45 46 47 48 49

0,37 0,40 0,43 0,46 0,48

20,9 22,0 23,1 24,1 25,0

1,18 1,24 1,81 1,37 1,42

0,15 0,17 0,18 0,20 0,22

9,9 10,9 12,0 13,0 14,1

0,55 0,61 0,67 0,73 0,79

50 51 52 53 54

0,52 0,55 0,59 0,63 0,68

26,0 27,0 27,9 28,9 29,9

1,48 1,53 1,59 1,65 1,72

0,24 0,26 0,29 0,31 0,34

15,1 16,2 17,4 18,5 19,7

0,85 0,91 0,98 1,04 1,11

55 56 57 58 59

0,73 0,78 0,83 0,89 0,96

30,9 31,9 32,7 33,6 34,4

1,78 1,84 1,90 1,9(5 2,02

70¶Tab. II. Nuvärdet av de ännu icke influtna inkomsterna enligt § 4 mom. 1 a). Nuvarande tjänsteinnehavarens ålder är den, som uppnåddes å födelsedagen närmast före bokslutet. Nuvärdet av grundfondens ännu icke influtna inkomst av en viss tjänst är angivet i procent av det belopp, som beräknas bliva den behållna inkomsten av vakansåret för tjänsten. 1

år

Nuvärdet av den ännu icke influtna inkomsten enligt § 4 mom. 1 a) %

25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49

23 24 24 25 26 26 27 27 28 29 29 30 31 31 32 33 34 35 35 36 37 38 39 40 41

Nuvarande tjänsteinnehavarens ålder

l

2¶Nuvarande tjänsteinnehavarens ålder

år

Nuvärdet av den ännu icke influtna inkomsten enligt § 4 mom. 1 a) %

år

Nuvärdet av den ännu icke influtna inkomsten enligt § 4 mom. 1 a) %

50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74

42 43 44 44 45 46 47 48 49 50 51 52 54 55 56 57 58 59 60 61 62 64 65 66 67

75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99

68 70 71 72 73 74 75 76 77 77 78 79 79 80 80 81 81 82 82 83 83 84 86 88 92

Nuvarande tjänsteinnehavarens ålder

71¶Tab. III. Tabell utvisande den procent efter vilken grundfondens och tillskottsfondens utdelningssummor skola beräknas.

Tab. IV.

Å r

Procent

53 (1927—1928) 54 (1928—1929) 55 (1929—1930) 56 (1930-1931)

89,3 89,6 89,8 90

Hel pensionslott enligt § 64 mom. 1.

Delägarens ålder är den, som uppnåddes å födelsedagen närmast före reglementets ikraftträdande. Pensionslotten är angiven i procent av underlaget. Understiger hel pensionslott sextio kronor, förnöjes den till detta belopp. 1

2 Delägarens ålder år

Hel pensionslott

Delägarens ålder år

Hel pensionslott

Delägarens ålder år

Hel pensionslott

48 49

2,9 2,8

50 51 52 53 54

2,7 2,6 2,5 2,3 2,2

62 63 64

1,5 1,4 1,3

55 56 57 58 59

2,1 2,0 2,0 1,9 1,8

65 66 67 68 69

60 61

1,7 1,6

1,2 1,1 1,0 1,0 1,0 0,9 0,9 0,9 0,9 0,9

%

34 eller lägre

5,0

35 36 37 38 39

4,9 4,7 4,5 4,3 4,2

40 41 42 43 44

4,0 3,9 3,7 3,6 3,4

45 46 47

3,3 3,1 3,0

%

70 71 72 73 74

%

72 Tab. V. Grundavgifter för tilläggsförsäkring enligt § 64 mom. 2. Delägarens ålder är den, som uppnåddes å födelsedagen närmast före den dag, då reglementet trädde i kraft. Grundavgiften angives i procent av det i § 64 mom. 1 omförmälda underlaget. 1

2¶Delägarens ålder

Kvartalsavgift t.o.m. 75 års ålder för pension, som tillsammans med pension enligt § 64 mom. 1 svarar mot hel pensionslott av 7 % av underlaget

Delägarens ålder

ar

%

år

%

%

31 eller lägre 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49

0,13 0,14 0,14 0,14 0,16 0,18 0,20 0,22 0,24 0,26 0,28 0,30 0,32 0,35 0,38 0,41 0,43 0,45 0,48

50 51 52 53 54 55 56 57 58 59

0,50 0,53 0,56 0,60 0,63 0,66 0,70 0,73 0,76 0,81

0,12 0,12 0,13 0,13 0,13 0,14 0,14 0,15 0,15 0,16

60 61 62 63 64

0,85 0,91 0,96 1,02 1,10

0,16 0,17 0,18 0,19 0,20

3¶Kvartalsavgift t. D. m. 75 års ålder för pension som tillsammans med pen- för pension, som svarar mot hel sion enligt § 64 pensionslott mom. 1 svarar mot av 1 % av hel pensionslott av underlaget 7 % av underlaget

Tab. VI. Värdet av nådårsrätt i innehavd tjänst (§ 65). Delägarens ålder är den, som uppnåddes å födelsedagen närmast före den dag då ny befattning tillträddes. Värdet av nådårsrätten är angivet i procent av det belopp, som beräknas bliva den behållna inkomsten av vakansåret för den frånträdda tjänsten. 1

l

2 Delägarens ålder år

Värdet av nådårsrätt

Delägarens ålder år

Värdet av nådårsrätt

Delägarens ålder år

Värdet av nådårsrätt

25 26 27 28 29

15 16 17 17 18

37 38 39

24 24 25

30 31 32 33 34

19 19 20 21 22

40 41 42 43 44

26 27 28 28 29

50 51 52 53 54

35 36 36 37 38

35 36

22 23

45 46 47 48

30 31 32 33

55 56 57 58 59

39 40 41 42 43

°/o

%

%

Speciell motivering. Vid avfattningen av sitt förslag till reglemente hava de sakkunniga i stor utsträckning följt den uppställning av reglementets bestämmelser, som återfinnes i kassans fullmäktiges förslag av år 1924. Åtskilliga förenklingar hava de sakkunniga dock funnit fördelaktigt att vidtaga, oavsett de betydande sakliga avvikelser från fullmäktigförslaget, som de sakkunnigas förslag innebär. I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga n ä r m a r e redogjort för grunderna i sitt förslag. I. den mån nämnda motivering må behöva fullständigas genom erforderliga detaljer, meddelas sådana i efterföljande, speciella motivering. Till de delar de sakkunnigas förslag väl skiljer sig från det nuvarande reglementet men överensstämmer, helt eller huvudsakligen, med 1921 års pensionskommittés eller med fullmäktiges förslag av å r 1924, torde någon motivering ej v a r a behövlig.

§2. H u v u d p a r t e n av delägarna i kassan utgöres av, jämte biskoparna i stiften, prästerskapet i de territoriella pastoraten, såväl de ordinarie som de extra ordinarie. Därutöver hava vissa grupper präster antingen redan från kassans första tillkomst ansetts v a r a berättigade till delaktighet eller ock genom särskilda beslut av kassan eller Kungl. Maj:t förklarats berättigade därtill. Enligt en från kassan mottagen förteckning åtnjutes sålunda delaktighet av regementspastorer i armén och marinen och därmed jämförliga befattningshavare (f. n. 59), en hospitalspredikant, domkyrkosysslomän (f. n. 8), preses och två hovpredikanter i hovkonsistoriet, ordinarie och vice preses vid Stockholms stads konsistorium; tre befattningshavare i svenska k y r k a n s missionsst3?relse, de under denna styrelse hörande missionärer (f. n. 28), innehavarna av svenska pastorsbeställningarna i P a r i s och London, de i utlandet tjänstgörande sjömansprästerna (f. n. 14), vid enskilda bruk anställda brukspredikanter (f. n. 2), sekreterarna i svenska k y r k a n s diakonistyrelse (f. n. 5), föreståndaren och biträdande läraren vid svenska k y r k a n s lekmannaskola, föreståndaren och biträdande pastorn vid diakonanstalten, pastorn och föreståndaren vid samariterhemmet i Uppsala, predikanten vid Blasieholmskyrkan i Stockholm, pastorn och föreståndaren vid diakonissanstalten i Stockholm, predikanten vid J o h a n n e s k y r k a n i Göteborg. Delägare äro vidare enligt reglementet kon-

74 sistorienotarier och konsistorieamanuenser vid domkapitlen (f. n. 14 och 11) samt änke- och pupillkassans egna tjänstemän (3). Då v a r och en av dem, som tillträda någon av de prästerliga befattningar, vilka enligt ovannämnda förteckning äro förenade med delaktighet i kassan, måste antagas redan förut v a r a delägare i kassan, antingen som ordinarie eller som extra ordinarie präst i församlingarna, innebär den nya delaktigheten antingen erhållande av ett högre delaktighetsbelopp i stället för det gamla (såsom då en extra ordinarie präst blir regementspastor) eller ock erhållande av ett nytt delaktighetsbelopp jämte det gamla (såsom då en komminister blir regementspastor). Då inträdet i svenska k y r k a n s tjänst regelmässigt äger r u m genom prästvigningen — ett fåtal präster h a r inträtt omedelbart från a n n a n luthersk k y r k a — utgör med nu berört undantag prästvigningen grunden till delaktigheten i kassan. Vunnen befordran medför allenast ä n d r i n g i delaktighetsbeloppet. De sakkunniga h a v a därför ansett i förevarande paragraf böra givas uttryck åt h u r u delaktigheten uppstår, under det a t t i § 7 redogöres för h u r u delaktighetsbeloppet är beroende på den tjänst, delägaren innehar. Vidare h a r ansetts böra uttryckligen sägas, a t t vederbörande ä r ej blott berättigad u t a n även skyldig att i n t r ä d a i kassan. 1 Den av de sakkunniga föreslagna verkställande direktören, vilken tillika skall fullgöra en kontorschefs åligganden, är avsedd a t t vinna delaktighet i kassan. I ett särskilt mom. (2) h a r angivits de omständigheter, som medföra delaktighetens upphörande. E n av dessa omständigheter är att delägare, utan att lämna prästämbetet men med befrielse från prästerlig tjänstgöring, erhåller befattning varmed följer delaktighet i a n n a n änke- och pupillkassa. Därmed syftas företrädesvis på elementarlärarna. Efterlevande efter delägare, v a r s delaktighet upphört, förlorar ej pensionsrätten, men denna begränsas till det lägre belopp, som beräknas försäkringstekniskt (§ 21). Angående återfående i visst fall av förlorad delaktighet i kassan se § 14. § 3.

De tre fonder, som fullmäktige föreslagit skola i n r ä t t a s med anledning av den n y a pensions förmen, synas lämpligen kunna sammanslås till en, här benämnd försäkringsfonden. § 4.

Angivandet av inkomsterna enligt a) och b) synes böra ske med användande av, sä långt sådant för sammanhangets skull ä r inöjligt, samma ordalag söm då inkomsterna ursprungligen anslögos till kassan. 1

Jfr. Övergångsstadgahdeha §§ 60 och 63—65.

75 §5. Mom. 1. Lika med fullmäktige anse de sakkunniga att viss del av förvaltningskostnaden bör bäras av avgifterna för de n y a pensionerna. I sådant avseende föreslås att försäkringsfonden skall årligen bidraga med ett belopp, som ungefärligen motsvarar 10 % av de under året till försäkringsfonden influtna grundavgifterna. Detta belopp k a n lämpligen endast beräkningsvis uppskattas, enär kassan icke kommer a t t i sin bokföring skilja på grund- och befordringsavgifter och dessas exakta belopp sålunda ej är känt. Bidraget torde, beräknat efter de n u v a r a n d e delaktighetsbeloppen, kunna uppskattas till omkring 18,000 kronor årligen. Bidraget, som medför en motsvarande besparing å grundfondens eget kapital eller å de inkomster som skola tillföras detta kapital, medför att fondens utdelningskapacitet för varje år överstiger vad den var nästföregående å r med ett belopp, motsvarande r ä n t a n å bidraget i fråga. Såsom förut nämnts (sid. 28) och av § 67 n ä r m a r e framgår, har emellertid detta bidrag méd hänsyn till vissa föreslagna åtgärder för de nuvarande pensionärernas tillgodoseende ansetts böra utgå först efter förloppet av 20 å r från det nya reglementets ikraftträdande. Mom. 2. P å sätt under § 13 n ä r m a r e omförmäles h a v a de sakkunniga icke för dem, å vilka de nya pensionsbestämmelserna bliva gällande, bibehållit de retroaktiv- och åldersskillnadsavgiftér, som enligt nuvarande bestämmelser inbetalas till tillskottsfonden (nuv. reglem. §§ 4 och 5), och som under senare å r uppgått till i medeltal omkring 5,650 kronor. För att pensionärerna ej måtte bliva lidande h ä r p å föreslås a t t ett belopp, som — ehuru skyldigheten att erlägga åldersskillnadsavgift k v a r s t å r för nuvarande delägare, som ej erhållit delaktighet i försäkringsfonden — synts kunna bestämmas till ett r u n t tal av 6,000 kronor, skall årligen överföras från försäkringsfonden till tillskotts fonden såsom en dennas inkomst, vilken skall gå till fördelning mellan pensionärerna. De sakkunniga hava jämväl för dem, å vilka det n y a reglementet blir tillämpligt, borttagit årsavgifterna till tillsköttsfonden för delägare som äro mer än 75 år. E r s ä t t n i n g härför beredes denna fond genom överförande till densamma från försäkringsfonden av ett belopp, söm motsvarar dessa avgifter. Eftersom nuvarande delägare bliva befriade från dessa avgifter endast om de efter vunnen befordran bliva underkastade det n y a reglementet (§ 65), kommer sådan överföring i fråga först längre fram. Enligt fullmäktiges förslag skulle grund- och tillskottsfonderna erhålla bidrag för gäldande av pensioner under den tid, då delägares efterlevande enligt hittills gällande bestämmelser skulle ägt åtnjuta inkomst av tjänstoch nådar vid den avlidnes befattning eller bibehålla hans emeritilön. E n häremot svarande bestämmelse hava de sakkunniga éj ansett påkallad. Fullmäktiges förslag var närmast föranlett av att genom tjänst- och nåd-

70 årets omedelbara borttagande pensionsrätten skulle för de efterlevande efter delägare, som avlidit efter det nya reglementets ikraftträdande, inträda på en gång och 1—2 år tidigare än enligt förut gällande bestämmelser och en ökad tillströmning av pensionärer därigenom förorsakas, som skulle medföra en minskning i de särskilda pensionslotternas belopp. D å de sakkunniga dels bibehållit tjänståret, begränsat till 6 månader, dels låtit nådåret v a r a orubbat för de nuvarande delägarna vid deras nuvarande tjänster, kommer en därmed jämförlig ökning i pensionärernas antal ej att med tillämpning av deras förslag bliva följden. I mån av nådårets bortfallande ökas väl pensionärernas n u m e r ä r något, men detta kommer att ske småningom och synes ej kunna giva fog för ett bidrag från försäkringsfonden, som redan på annat sätt tagits i anspråk för förhöjning av pensioner från de nuvarande fonderna.

§7. Med hänsyn till de olikheter beträffande avlöningen, som förekommer i fråga om delägare av olika kategorier, har ansetts nödigt a t t vid redogörelsen för de delägarna tillkommande delaktighetsbeloppen särskilja delägarna i olika grupper. Till en grupp, a), hava sammanförts biskoparna och de ordinarie prästerna i de territoriella församlingarna ävensom, p å grund av deras ämbetsställning och den med tjänsten förenade lönen, pastor i hovförsamlingen och de i marinen anställda prästerna. E h u r u ej särskild nämnd, är innehavaren av de förenade befattningarna som kyrkoherde i Karlsborgs territoriella församling och garnisonspastor å K a r l s borg hit hänförlig. Grunden för det föreslagna delaktighetsbeloppet för den under d) upptagna gruppen präster — de extra ordinarie prästerna i de territoriella församlingarna — h a r angivits i den allmänna motiveringen (sid. 22). Där extra ordinarie präst erhåller a n n a n med delaktighet i kassan förenad befattning än som under a)—c) omförmäles, bibehåller han det honom såsom extra ordinarie tillkommande, under d) angivna delaktighetsbeloppet, för såvitt ej högre delaktighetsbelopp redan blivit eller framdeles varder i den under e) stadgade ordning bestämt för den tjänst h a n tillträder. Vissa i denna punkt n ä r m a r e angivna förutsättningar hava ansetts böra föreligga för att högre delaktighetsbelopp må kunna medgivas för hit hänförlig grupp befattningshavare. Angående delaktighets upphörande i vissa fall, se § 2 mom. 2. Att under viss förutsättning pensionsutdelningen u r tillskottsfonden sker efter a n n a n grund än gällande delaktighetsbelopp, se § 24 mom. 2. — J f r ock §§ 63 och 64. I likhet med fullmäktige anse de sakkunniga att förordnande som vikarie å vakantsatt tjänst icke bör medföra ä n d r i n g i den förordnades delaktig-

77 hetsbelopp. Någon uttrycklig föreskrift därom synes dock ej påkallad. N u v a r a n d e långvakansvikariers r ä t t torde dock böra tillgodoses på sätt i övergångsstadgandena (§ 63 mom. 1) skett. § 8.

Det h a r synts som en oformlighet, att delaktighetsbeloppet skulle kunna förhöjas på grund av en tillfällig förening av två eller flera tjänster. Allenast där befattningarna äro oskiljaktigt förenade med v a r a n d r a bör en sådan förhöjning ifrågakomma. § 10. Den i mom. 2 förekommande bestämmelsen att delägare, som är mer ä n 60 år, ej må vinna förhöjning i delaktighetsbeloppet h a r upptagits från reglementen för a n d r a likartade kassor. Den motiveras av att befordringsavgiften för delägaren på grund av hög ålder måste sättas så högt att den bleve synnerligen betungande för honom (över 4 % av delaktighetsbeloppet årligen). §§ 12 och 13. Enligt gällande reglemente hava delägarna att till kassan (tillskottsfonden) erlägga avgift av tre olika slag, nämligen årsavgift med 2 % av delaktighetsbeloppet, retroaktivavgift, som erlägges av delägare som ingår i k y r k a n s tjänst senare än vid 25 års ålder, samt åldersskillnadsavgift, som erlägges av delägare vars hustru är mer än tio år y n g r e än han själv och u t g å r vid inträdet, om delägaren då är gift, eller vid äktenskaps ingående, om detta inträffar efter vunnet inträde i kassan. Däremot erlägges ej avgift vid vunnen befordran. I fullmäktiges förslag bibehållas dessa avgifter till tillskottsfonden, under det de sakkunniga, såsom ovan nämnts, för nya delägare (och förutv a r a n d e delägare efter vunnen befordran) behållit endast årsavgiften (i förslaget benämnd grundavgift) men borttagit retroaktiv- och åldersskillnadsavgifterna. Dessutom hava årsavgifterna för delägare, som är mer än 75 år, av de sakkunniga borttagits. Fullmäktige föreslå vidare att till den nya pensionsfonden skulle erläggas årsavgift (1,3 % av delaktighetsbeloppet), överårighetsavgift (vid inträde efter fyllda 29 år), befordringsavgift (vid förhöjning av delaktighetsbeloppet efter fyllda 29 år) och åldersskillnadsavgift. Årsavgift skulle erläggas under hela livstiden, likaså åldersskillnadsavgift, om den ej erlagts på en g å n g ; befordringsavgift däremot på en gång eller fördelad på 5 år. Enligt de sakkunnigas förslag u t g å r till försäkringsfonden (fullmäkti-

78 ges n y a pensionsfond) endast grundavgift och befordringsavgift. Den förra (1,5 % av delaktighetsbeloppet) erlägges endast till och med 75 å r s ålder. Den senare erlägges av den, som efter fyllda 27 å r inträder i kassan eller får förhöjning av delaktighetsbeloppet, och u t g å r likaledes till och med 75 års ålder, där ej delägaren föredrager att betala den på en g å n g eller under loppet av 5 år. Grundavgiften till försäkringsfonden är högre än enligt fullmäktiges förslag, nämligen för å r r ä k n a t 1,5 % i stället för 1,3 %. Även befordringsavgiften till samma fond ä r högre, om den beräknas som engångsavgift (se tab. I kol. 3 i de sakkunnigas förslag och tab. I kol. 3 i fullmäktiges förslag). Och befordringsavgift skall erläggas av den, som vid inträdet eller vid förhöjning av delaktighetsbeloppet är mer än 27 år, under det att överårighets- och befordringsavgift enligt fullmäktiges förslag skulle erläggas till den nya fonden av den, som fyllt 30 år eller mera under det kalenderår då h a n inträdde eller fick förhöjning av delaktighetsbeloppet. A t t dessa avgiftshöjningar vidtagits, oaktat pensionerna börja utgå först efter tjänstårets slut, beror på följande. 1) Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder försäkringstekniska ber ä k n i n g a r beträffande en kassa av denna a r t med så litet delägarantal som h ä r har det synts nödvändigt att giva avgifterna r ä t t stora säkerhetstillägg. Grundavgiftens säkerhetstillägg är för år r ä k n a t 2 %o av delaktighetsbeloppet, retroaktivavgiftens ä r 10 % av dess nettobelopp. 2) Då delägarna befriats från retroaktiv- och åldersskillnadsavgifter till tillskottsfonden samt från avgifter till denna fond efter fyllda 75 år och tillskottsfonden skall h a v a ersättning härför av försäkringsfonden, hava avgifterna till denna fond måst höjas. 3) Enligt fullmäktiges förslag skulle årsavgifterna till den nya fonden utgå ända till delägarens död samt åldersskillnadsavgift erläggas även till denna fond. Enligt de sakkunnigas förslag upphör grundavgiften till försäkringsfonden efter fyllda 75 å r samt erlägges ingen åldersskillnadsavgift till densamma. Detta måste kompenseras genom viss höjning av grundoch befordringsavgiften till försäkringsfonden. Det må påpekas att befordringsavgiften trots höjningen blir mindre betungande för delägarna i följd av att den får erläggas som kvartalsavgift, utgående under delägarens livstid (dock högst till och med 75 års ålder). 4) Beräknad med ovan angivna säkerhetstillägg och med ett omkostnadstillägg motsvarande försäkringsfondens förpliktelse att bidraga till förvaltningskostnaderna blir grundavgiften för den som vid inträdet är 27 å r 1,5 % av delaktighetsbeloppet. Alltså måste de, som inträda efter fyllda 27 år, erlägga befordringsavgift. Flertalet inträder tidigare och slipper därför befordringsavgift, tills de befordras till ordinarie.

79 Som synes h a r avgiftssystemet väsentligen förenklats för dem å vilka det nya reglementet blir gällande. E n delägare har framgent att erlägga endast grundavgiften (3,5 %, d ä r a v 2 % tillgodoföras tillskottsfonden) samt befordringsavgift. Båda avgifterna sammanslås till en avgift, som erlägges kvartalsvis. Med k v a r t a l menas h ä r fjärdedel av ecklesiastikår. Avgift, som slutar på öretal, höjes till n ä r m a s t högre krontal. F ö r ä n d r a s delaktighetsbeloppet för delägare, beräknas grundavgiften för hela kvartalet efter det högsta 'delaktighetsbelopp, som under någon del av k v a r t a let varit gällande för honom. Ovan h a r a n m ä r k t s att grund- och befordringsavgifterna ej behöva i räkenskapen särskiljas. 1 Till förberörda grundavgift bör efter de sakkunnigas mening läggas en årlig avgift av 20 kronor eller 5 kronor i kvartalet av delägare, som ej tillhör det territoriella prästerskapet (inkl. biskoparna). Denna 5-kronorsavgift är närmast avsedd att v a r a ett vederlag för det att någon inkomst, motsvarande avlösning av nådårsrätten, eller inkomst enligt förslagets § 4 mom. 1 b), ej lärer kunna p å r ä k n a s från vissa tjänster, vilkas innehavare äro delägare i kassan. Det h a r synts enklast och redigast a t t i avseende på denna avgift behandla alla delägare, som icke tillhöra det territoriella prästerskapet, lika. Av grundavgiften tillgodoföres grundfonden omförmälda avgiftsökning 5 kronor samt tillskottsfonden ett belopp, som motsvarar den förutvarande 2 %-avgiften. Efter vad förut anförts (sid. 21) föreslå de sakkunniga a t t det underlag, efter vilket pension beräknas u r tillskottsfonden, fixeras till ett på visst n ä r m a r e angivet sätt bestämt belopp (§ 24 mom. 2). Den del av grundavgiften, som skall tillgodoföras tillskottsfonden, bör fördenskull v a r a 2 % eller efter k v a r t a l r ä k n a t 34 % av det underlag, efter vilket hel pensionslott ur tillskottsfonden skall beräknas för delägarens efterlevande. Återstoden av grundavgiften tillgodoföres försäkringsfonden. Under viss förutsättning får denna alltså tillgodonjuta mer än den för denna fond 1

Såsom exempel på h u r avgiftsskyldigheten — inbegripet vad som gäldas genom det föreslagna lönetillägget — kan komma att i olika fall ställa sig torde få anföras följande, därvid avgifterna angivits såsom kvartalsavgifter t. o. m. 75 år. E . o. präst vinner delaktighet vid 26 års ålder. Delaktighetsbelopp: 2.500 kr. Avgift: grundavgift 21: 87, a v r u n d a t till 22: —. E. o. präst vinner delaktighet vid 32 års ålder. Delaktighetsbelopp: 2.500 kr. Avgifter: grundavgift 21:87, befordringsavgift 2:50, tillhopa 24:37, avrundat till 2 5 : — . Sistnämnde e. o. präst vinner vid 36 års ålder befordran till komministerstjänst med delaktighetsbelopp 3.000 kr. Avgifter: grundavgift 26:25, befordringsavgift: äldre 2:50, ny 0:85, tillhopa 29:60, avrundat till 3 0 : — . Bemälde komminister vinner vid 50 års ålder befordran till kyrkoherdetjänst med 5.000 kronors delaktighetsbelopp. Avgifter: grundavgift 43:76, befordringsavgift: äldre 2:50 + 0: 85, ny 10: 40, tillhopa 57: 50, avrundat till 58: —. Nämnde kyrkoherde vinner vid 58 års ålder befordran till kyrkoherdebefattning med 7.500 kronors delaktighetshelopp. Avgifter: grundavgift 65:62, befordringsavgift: äldre 2: 50 + 0: 85 + 10: 40, ny 22: 25, tillhopa 101: 62, a v r u n d a t till 102: —.

80 beräknade kvartalsavgiften av 1,5 % av delaktighetsbeloppet eller efter k v a r t a l r ä k n a t 8/s %. Om detta överskotts användning till förmån för vederbörande delägare stadgas i § 25.1 § 14. Beräknandet av h ä r omförmälda avgifter av å t e r i n t r ä d a n d e delägare sker av kassans direktion genom dess i § 40 omförmälda konsulent. De grunder efter vilka beräkningarna skola verkställas fastställas av Kungl. Maj:t (jfr. § 58). § 15. Det torde få anses skäligt att extra ordinarie präst med tjänstgöringsskyldighet i de territoriella församlingarna, som på g r u n d av längre tids sjukdom g å r förlustig sin avlöning, befrias från skyldigheten att erlägga avgift till kassan under den tid nämnda förhållanden fortfara. Ordet avlöning inbegriper även under sjukdom utgående arvode, som, i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag (prop. n:r 211 till 1925 års riksdag), må komma att beviljas. Befrielsen torde böra åtnjutas från och med det k v a r t a l (fjärdedel av ecklesiastikår), som följer näst efter det sjukdomen v a r a t ett år, under förutsättning att sjukdomsförfallet och förlusten av avlöning fortfarit under hela kvartalet, samt fortsätta under ett v a r t k v a r t a l varunder förhållandena varit enahanda. Den nu berörda friheten från erläggande av avgift till kassan har ansetts icke skäligen kunna ifrågasättas för a n n a n extra ordinarie präst än den som, om h a n vore frisk, står till förfogande för tjänstgöring inom de territoriella församlingarna, således exempelvis ej för den som, u t a n att lämna prästämbetet, emellertid av en eller annan anledning befriats från tjänstgöringsskyldighet i församlingarna. Befrielsen i fråga bör ej medföra minskning i den r ä t t till pension, som tillkommer hans efterlevande. § 16. De föreslagna avgifterna till kassan äro avsedda att v a r a personliga. Enligt det nu gällande reglementet uppehälles emellertid tillika den åskådningen, att avgift skall utgå för själva befattningen, även om den ej uppe1

Såsom exempel må anföras följande. Lönen vid en viss tjänst är vid tiden för reglementets ikraftträdande 5.000 kronor. Den, som befordras till tjänsten, h a r att (frånsett befordringsavgift) erlägga en kvartalsavgift av 44 kr., därav 25 kr. tillgodoföras tillskottsfonden. Vid ny lönereglering höjes lönen till 6.000 kronor. Avgiften (frånsett befordringsavgift) blir då 53 kr., varav fortfarande 25 kr. tillgodoföras tillskottsfonden, under det att 28 kr. ingå till försäkringsfonden. Då den mot 7 ^-pensionen svarande avgiften av s /a % av det nya delaktighetsbeloppet utgör blott 23 kr., uppstår ett överskott av 5 kr. (motsvarande 5 °/oo å löneförhöjningen 1.000 kronor), som skall användas till delägarens förmån enligt § 25.

81 hålles av ordinarie innehavare (§ 11). Då ett borttagande av kassans r ä t t till avgifter under tid, då tjänst är vakant, komme att medföra en minskning i det till utdelning ur tillskottsfonden tillgängliga beloppet och till följd d ä r a v i pensionslotternas storlek, hava de sakkunniga ansett nödigt att bibehålla den ordningen att den som under vakans uppbär lönen vid befattning skall vara skyldig att inbetala ett belopp motsvarande den avgift som innehavaren av befattningen skolat erlägga till tillskotts fonden, nämligen Yi % i kvartalet. Detta innebär bl. a. att präst, som uppehåller befattning på förordnande med r ä t t a t t åtnjuta alla med befattningen förenade förmåner, skall v a r a skyldig erlägga, jämte de honom åliggande avgifterna efter det för honom personligen (såsom extra ordinarie präst eller innehavare av ordinarie befattning) gällande delaktighetsbeloppet, även en särskild avgift för den av honom på förordnande uppehållna tjänsten. Av n ä r a till hands liggande skäl saknas anledning att k r ä v a motsvarande inbetalning till försäkringsfonden. Skyldig hänsyn till pensionärerna lärer böra medföra, a t t kassan själv under tid, då den uppbär avkomsten av befattning, av behållna inkomsten överför till tillskottsfonden från grundfonden resp. från försäkringsfonden — beroende på vilken fond tillgodonjuter inkomsten (jfr § 4) — ett belopp, motsvarande ifrågav a r a n d e kvartalsavgift av Yi %. § 17. Kassan bör snarast möjligt meddela varje nytillträdande delägare ävensom varje delägare, v a r s avgiftsskyldighet undergår någon förändring, underrättelse om beloppet av den avgift, delägaren har att erlägga. Kunskap om de nytillträdande delägarna samt om de förhållanden, som medföra ä n d r i n g i delaktighetsbeloppet m. m., erhåller kassan i allmänhet genom de meddelanden, som domkapitlet föreslagits skola tillställa kassan omedelbart efter timad förändring. (Se de sakkunnigas hemställan under punkten C. 2). Beträffande befattningshavare inom grupper, som avses i § 7 mom. 1 e, lärer kassans direktion komma a t t tillse att underrättelser om inträffade förändringar omedelbart delgivas kassan genom vederbörande huvudman. Såsom i den allmänna motiveringen angivits hava de sakkunniga emellertid föreslagit, a t t avgifterna i regel skola inbetalas till kassan av den som ombesörjer utbetalningen av avlöningen, d. v. s. kyrkoråden beträffande det territoriella ordinarie prästerskapet, länsstyrelsen eller i vissa fall statskontoret beträffande det territoriella extraordinärie prästerskapet o. s. v. F ö r dessa kräves givetvis erhållande av uppgift angående avgifternas storlek, varom direktionen skall hava att besörja. U t a n vidare torde det v a r a klart att h ä r föreslagen r ä t t till a v d r a g för ogulden avgift även avser avgift, som av en eller a n n a n anledning icke 6 — Betänkande

och

förslag.

82 blivit delägaren avkrävd, exempelvis därför att kassan varit okunnig om vunnen befordran. Det må framhållas att det visat sig svårt för kassan att i tid erhålla de uppgifter som erfordras för a t t debitera delägarna vederbörliga åldersskillnadsavgifter. Det torde därför medföra ej ringa lättnad för kassans expedition att dessa avgifter ej vidare skola utgå. Kassan u n d g å r även därigenom förluster i de fall då dessa avgifter ej kunna debiteras i vederbörlig ordning och ej heller efteråt indrivas. Det synes v a r a en vinst a t t sådant efterkrav ej vidare kommer i fråga, framför allt med hänsyn till att utgående pensioner u r tillskotts fonden ej komma att av sådan anledning minskas. § 19. Denna av pensionskommittén föreslagna, men av fullmäktige icke upptagna bestämmelse h a r synts de sakkunniga lämplig, därvid de emellertid ansett det stadgade undantaget böra avse allenast änkepension. Födes åter barn i äktenskap, varom h ä r är fråga, lärer anledning saknas a t t utesluta barnet från pensionsrätt. § 21. Beträffande det i denna paragraf föreslagna stadgandet torde få hänvisas till vad som y t t r a t s vid § 2 mom. 2. §§ 23 och 24. Det här beskrivna förfaringssättet beträffande uträknandet av pensionslotterna från grund- och tillskottsfonderna överensstämmer med vad som finnes stadgat i n u v a r a n d e reglementets § 18; dock hava de sakkunniga trott sig böra uttryckligen angiva, att tillskottsfondens inkomst skall beräknas u t a n hänsyn till kapitalvinster och kapitalförluster. Den tab. I I I , till vilken hänvisning göres i förevarande paragrafer och vilken anger den procent av grund- och tillskottsfondernas årsinkomst, som får för varje år utdelas, överensstämmer med den tabell V, som genom kungörelse den 1 november 1912 fastställdes för åren 1913—1931, och hänför sig sålunda allenast till åren 1927—1931. I fråga om vissa synpunkter, som torde v a r a a t t iakttaga vid bestämmande av utdelningsprocenten för åren n ä r m a s t efter år 1930—1931, torde få hänvisas till vad ovan sid. 8 yttrats. Angående den i § 24 mom. 2 i händelse av löneförhöjning föreslagna fixeringen av det belopp, efter vilket utdelningen u r tillskottsfonden skall ske till blivande pensionärer, torde få hänvisas till den allmänna motiveringen, sid. 21. H ä r torde allenast få framhållas att åtgärden avser att det delaktighetsbelopp, som vid tiden för det nya reglementets ikraftträdande var gällande för innehavaren av varje särskild tjänst, skall tjäna

83 som u n d e r l a g för pensionsutdelningen ur tillskottsfonden till dåvarande och framtida tjänstinnehavares efterlevande, allenast med den ändring, att om lönen för ordinarie präst i territoriell församling höjes genom definitiv lönereglering, som fastställes första gången enligt lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, skall det delaktighetsbelopp som följer av den sålunda fastställda lönen utgöra det underlag, efter vilket andel i utdelningen ur tillskottsfonden tillkommer efterlevande efter delägare, som avlider efter den definitiva löneregleringens ikraftträdande. Denna bestämmelse åsyftar att bereda likställighet för samtliga ordinarie präster i de territoriella församlingarna. I avvaktan på sammanslagning av pastorat eller a n n a n ändring i den kyrkliga indelningen och organisationen beträffande vissa pastorat pläga meddelas löneregleringar av interimistisk eller provisorisk karaktär. Samtidigt med sådan lönereglering eller senare fastställes definitiv lönereglering, avsedd a t t träda i kraft då förändringen kan genomföras. Tydligt är att, u t a n att sådant behöver uttryckligen sägas i reglementet, det delaktighetsbelopp, som följer av den definitiva löneregleringen, skall även i detta fall tjäna som underlag för pensionsutdelningen u r tillskottsfonden till efterlevande efter delägare, som avlider efter det denna definitiva lönereglering t r ä t t i kraft. För det fall att ny tjänst inrättas, bör givetvis det underlag, efter vilket pension u r tillskottsfonden skall beräknas för denna tjänst, förläggas till samma nivå som övriga tjänster. Om sålunda lönens fastställande ägt r u m efter grunder, som blivit beslutade efter reglementets ikraftträdande och som avsett att medföra löneförhöjning, bör det lägre belopp, vartill lönen k a n antagas hava uppgått, därest den reglerats före reglementets ikraftträdande, tjäna som pensionsunderlag för blivande pensionärer. Omförmälda lägre belopp torde i detta fall böra bestämmas av Kungl. Maj:t. §§ 25 och 27. Såsom förut framhållits, grundlägger den föreslagna nya grundavgiften av Va % av delaktighetsbeloppet i kvartalet jämte i förekommande fall utgående befordringsavgift r ä t t till en pension av 7 % av delaktighetsbeloppet. Av stadgandet i § 13 mom. 2 om grundavgiftens fördelning mellan de olika fonderna framgår att, där i visst fall pensionstilldelningen u r tillskottsfonden skall beräknas efter ett underlag som är lägre än det för delägaren gällande delaktighetsbeloppet, kommer försäkringsfonden att av grundavgiften tillföras en andel, som överstiger nyssnämnda avgift av */a % av delaktighetsbeloppet. Detta överskott motsvarar (frånsett inverkan av avgiftens höjning till helt krontal) Va % (2 % för år) av skillnaden mellan beloppen och bör tillgodokomma delägarens efterlevande i form av tilläggspension, som beräknas försäkringstekniskt. För undersökning av försäkringsfondens ställning och bärkraft bör peri-

84 odvis — här föreslaget v a r t nionde år (till v a r tredje stämma) — genom direktionens försorg av den föreslagna konsulenten företagas försäkringsteknisk utredning. Av denna utredning beror huruvida någon å t g ä r d bör vidtagas antingen i syfte att höja pensionerna eller i ändamål att höja avgifterna, suspendera förvaltningsbidraget eller sänka pensionerna — i sistnämnda fallet allenast framtida icke beviljade pensioner. I reglementsförslaget har ej ansetts nödigt intaga uttrycklig bestämmelse därom att första framläggandet av utredning varom här sägs bör göras till den efter reglementets fastställande sammanträdande tredje ordinarie stämman. Det är dock enligt förslaget direktionen obetaget att göra den första utredningen tidigare. § 30.

Den i det nuvarande reglementets § 27 föreskrivna skyldigheten för pensionär att anmäla sig till fortsatt utbekommande av beviljad pension ä r tydligen föranledd d ä r a v att man för den uträkning av pensionslotterna, som skall äga r u m efter de för denna kassa gällande egenartade bestämmelserna, h a r behov av säker kännedom om exakta antalet pensionärer. H ä r a v även den rigorösa bestämmelsen att pensionär, som i följd av egen försummelse blivit utesluten vid pensionernas fördelning, ej är berättigad till pension för det å r hans anmälan bort avse. Genom vissa nu föreslagna bestämmelser hava de sakkunniga, efter vad de föreställa sig, ordnat så, att kassan skall i god tid erhålla kunskap om förändringar som tima i pensionärsbeståndet. Sålunda har föreslagits att pastorsämbetena, m å t t e få sig ålagt att ofördröjligen meddela direktionen underrättelse då inom pastoratet kyrkobokförd pensionär ingått gifte eller avlidit. Vidare måste antagas att pensionernas utbetalning genom postverket skall, såsom fallet visat sig v a r a i a n d r a kassor, bereda direktionen möjlighet till en ganska god kontroll över inträffande förändringar. De sakkunniga hava därför övervägt huruvida icke den för pensionärerna nog så besvärliga anmälningsplikten kunde förfalla. Med anledning av erinringar från kassans sida ha de emellertid stannat vid att bibehålla anmälningsplikten men borttaga äventyret om förlust av rätten a t t utfå pension för året och i dess ställe införa en föreskrift av innehåll, att utebliven anmälan medför att pension endast innnehålles intill dess utrett blivit att pensionär fortfarande lever och är pensionsberättigad. Rörande det fåtal pensionärer, som trots utebliven pensionsutbetalning icke låta sig avhöra, lärer direktionen kunna underhand inhämta erforderliga upplysningar. Under dessa omständigheter lärer det kunna förväntas komina a t t endast undantagsvis inträffa att vid fördelning av grund- och tillskottsfondernas utdelningssummor — på pensionsandel från försäkringsfonden inverkar utebliven a n m ä l a n ej — någon avgången pensionär medräknas; och även om så skulle ske, lärer den inverkan detta skulle få på slutresul-

85 tåtet v a r a allt för ringa för att tillmätas någon betydelse. Den kan i alla händelser ej bliva jämförlig med den förbättring av pensioneringen som vinnes bland annat av det bidrag till förvaltningskostnadens bestridande, som försäkringsfonden framdeles skall lämna, och den d ä r a v betingade ökningen av grundfondens utdelningskapacitet. §§ 36—42.

De sakkunniga hava ovan (sid. 28 o. f.) redogjort för vissa erinringar som de haft mot det sätt, v a r p å den nuvarande förvaltningen är organiserad. Därvid har tillika berörts frågan om en reformering av förvaltningen och lämnats en redogörelse för h u r u de sakkunniga tänkt sig direktionen med kontor och kansli böra organiseras. Till dessa redogörelser torde nu få allenast hänvisas. §§ 44—57. Beträffande de i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna i vad de avse reformering av revisionen och fullmäktiginstitutionen torde få hänvisas till den sid. 28 o. f. här ovan meddelade redogörelsen. § 59. Den omständigheten att kassans delägare icke äro skyldiga att underkasta sig ä n d r i n g a r i kassans reglemente har försvårat genomförandet av önskvärda reformer beträffande prästerskapets änkepensionering. Särskilt h a r omöjligheten att omedelbart genomföra en begränsning av pensionsrätten för 55-åriga ogifta döttrar framträtt som ett hinder. P å initiativ av de sakkunniga hava kassans fullmäktige å stämma innevarande höst beslutat a t t till det nuvarande reglementets § 38, vars nuvarande stadgande borde betecknas såsom mom. 1, skall fogas ett andra moment av följande lydelse: "2. Delägare, som i n t r ä t t i kassan, efter det bestämmelsen i detta moment t r ä t t i kraft, är för sig och sina efterlevande underkastad de ändrade reglementsbestämmelser, som må bliva i stadgad ordning fastställda under liden intill dess han avlidit eller hans delaktighet i kassan eljest upphört." Det torde få förutsättas att extra bolagsstämma kommer att med det snaraste hållas för yttrande över det förslag till nytt reglemente för kassan, som de sakkunniga nu avgiva, samt att nyssnämnda förslag om tillägg till § 38 därvid framlägges till slutligt avgörande i reglementsenlig ordning. Varder sistnämnda förslag då antaget, torde kunna beräknas att förslaget kan jämförelsevis snart i början av år 1926 underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. E n bestämmelse av enahanda innebörd som nyss angivna förslag lärer böra inflyta i det nya reglementet; och denna bestämmelse bör avfattas med hänsyn till innehållet i det tillägg till reglementets § 38, som sålunda

86 torde v a r a att förvänta. I det förslag härutinnan, som föreligger i § 59, hava de i nyssnämnda tilläggsförslag förekommande orden "eller hans delaktighet i kassan eljest upphört" uteslutits. Då enligt de sakkunnigas förslag pensionsrätten bibehållits, låt v a r a med viss begränsning, för efterlevande efter delägare, vars delaktighet upphört, bör nämligen även reglementsändring, som genomföres under tiden mellan delaktighetens upphörande och delägarens död, v a r a förbindande för honom och hans efterlevande. §§ 61-64. Det nya reglementet bör från och med viss dag erhålla tillämpning i de delar, som icke beröra enskilds rätt, d. v. s. i.de delar, som avse förvaltningen och delägarnas tillsyn över denna (kap. 7 och 8). Denna dag bör bestämmas till den 1 maj året näst efter det reglementet m å komma a t t vinna Kungl. Maj:ts stadfästelse (§ 61). Då vissa frågor böra framläggas för riksdag och kyrkomöte eller ettdera, är, under förutsättning att extra kyrkomöte anses lämpligen böra sammankallas, den 1 maj 1927 den tidigaste dag, till vilken reglementets ikraftträdande lärer kunna bestämmas. Samtidigt med ikraftträdandet lärer reglementet böra erhålla tillämpning på var och en, som ä r skyldig underkasta sig ä n d r i n g i de äldre reglementsbestämmelserna. Under nyssnämnda antagande, att fastställelse under nästkommande år meddelas å beslut om tillägg till § 38 i det nuvarande reglementet av innehåll som ovan angivits, skulle alltså det n y a reglementet komma a t t i hela sin utsträckning erhålla tillämpning å en var, som blivit delägare i kassan efter det tilläggsbestämmelserna t r ä t t i kraft, liksom å v a r och en som därefter inträder i kassan (§ 61). Reglementet medför icke någon förändring i den rätt, som tillkommer efterlevande efter delägare, som avlidit innan reglementets ikraftträdande. F ö r dem skall det äldre reglementet fortfarande v a r a gällande, dock att det nya reglementets bestämmelser om pensionsanmälan m. m. bör, för vinnande av enhetlighet, v a r a gällande även för dessa pensionärer (§ 62 mom. 1). Emellertid hava de sakkunniga, på sätt förut (sid. 27) anförts, funnit utväg bereda vissa av de pensionärer varom h ä r är fråga — nämligen änkor och minderåriga barn efter delägare, som ej tillika ägde delaktighet i annan änke- och pupillkassa — tilläggspension av 60 kronor u r försäkringsfonden (§ 62 mom. 2). De n y a pensionsbestämmelserna lära icke heller k u n n a bliva tillämpliga på dem, som bliva delägare i kassan innan omförmälda tillägg till det nuv a r a n d e reglementets § 38 träder i kraft samt på deras efterlevande. För dem böra alltså det nuvarande reglementets bestämmelser (kap. I—IV) förbliva gällande (§ 63 mom. 1). Dock bör såsom förut nämnts sådan delägares delaktighetsbelopp på visst sätt fixeras. Och de n y a föreskrifterna om ordningen och sättet för avgifternas inbetalning böra tilläm-

87 pas på dem. Likaså böra för deras efterlevande gälla de nya bestämmelserna om pensionsanmälan m. m. Reformen medför alltså icke någon ändring i de nuvarande delägarnas avgifter och familjepensionsrätt, dock att de icke a n n a t än under vissa förutsättningar få tillgodoräkna sig förhöjning i delaktighetsbeloppet, som eljest skulle följa av möjligen inträffande förhöjning i lönen. Men det beredes dessa delägare möjlighet a t t genom höjda avgifter bereda sina familjer r ä t t till bättre pensioner. Förslaget innebär i detta avseende följande. 1) N u v a r a n d e extra ordinarie präst i territoriell församling äger r ä t t att begära höjning av sitt delaktighetsbelopp för pension ur tillskottsfonden till 2,500 kronor (§ 63 mom. 2). H a n s årliga avgift till denna fond höjes då från n u v a r a n d e 12 kronor till 50 kronor. Avgiften erlägges under delägarens livstid (för delaktighet i försäkringsfonden enligt § 64 upphör däremot avgiftsbetalningen efter fyllda 75 år). 2) Nuvarande extra ordinarie präst, som sålunda erhållit förhöjning a v sitt delaktighetsbelopp, och annan nuvarande delägare (med vissa i § 64 mom. 6 n ä m n d a undantag) äger (§ 64 mom. 1) r ä t t att, där h a n ej är mer än 75 år, vinna delaktighet i försäkringsfonden mot erläggande av en årlig avgift av 1,5 % av det delaktighetsbelopp, som enligt det n y a reglementet beräknas för den befattning h a n h a r vid reglementets ikraftträdande (2,500 kronor för extra ordinarie p r ä s t i territoriell församling). Detta belopp benämnes (till undvikande av förväxling) " u n d e r l a g " för pension u r försäkringsfonden. Avgiften täckes för extra ordinarie präst delvis genom den höjning i arvodet som h a n i detta fall får åtnjuta; arvodeshöjningen ä r nämligen 60 kronor, under det avgiftsökningen enligt § 63 mom. 2 är 38 kronor och enligt § 64 mom. 1 kronor 37: 50. F ö r ordinarie präst i territoriell församling täckes, så länge h a n åtnjuter lön enligt lönereglering, fastställd enligt prästlöneregleringslagen den 9 december 1910, avgiften helt av det föreslagna lönetillägget som i detta fall tillgodoräknas honom. Avgiften erlägges till och med 75 års ålder. Den änkepension u r försäkringsfonden, som beredes genom denna avgift, är olika allt efter delägarens ålder vid det n y a reglementets ikraftträdande. Är h a n icke mer än 35 år, blir änkepensionen 5 % av ovannämnda underlag. Är h a n äldre, ä r pensionsprocenten lägre och bestämmes enligt tab. I V i reglementet. Följande exempel m å anföras. Delägarens ålder närmaste Änkepension ur försäkfödelsedag före regieringsfonden i % av mentets ikraftträdande: underlaget

40 50 60 70

4,0 2,7 1,7 0,9

88 För att likställa efterlevande efter n u v a r a n d e delägare, som v u n n i t delaktighet i försäkringsfonden, med n u v a r a n d e pensionärer är stadgat att hel pensionslott, som understiger 60 kronor skall förhöjas till detta belopp. 3) Delägare, som sökt delaktighet i försäkringsfonden enligt föregående punkt och vid reglementets ikraftträdande ej är mer än 65 år samt med läkarbetyg styrker att hälsotillståndet ä r gott, äger r ä t t att begära tilläggsförsäkring, varigenom änkepensionen u r försäkringsfonden höjes till 7 % av underlaget (§ 64 mom. 2). Årsavgiften härför är dels grundavgift dels åldersskillnadsavgift. Den förra beräknas efter tab. V i reglementet. Den senare beräknas försäkringstekniskt och utgår, n ä r delägaren är gift vid reglementets ikraftträdande eller sedermera gifter sig, dock ej sedan han fyllt 65 år, och hans hustru är mer än 5 år yngre än h a n själv. Avgifterna erläggas till och med 75 års ålder; dock upphör åldersskillnadsavgiften, om dessförinnan hustrun dör eller äktenskapet eljest upplöses. Vid omgifte erlägges ny åldersskillnadsavgift, om sådan påkallas av de nya m a k a r n a s ålder. Som exempel på dessa avgifter må följande anföras.

Tilläggsavgifter

för 7

Delägarens åldc3r närmaste födelseclag Åldersskillnad före reglemente ts mellan man och hustru ikraftträdande

40 år 40 » 40 » 50 » 50 » 50 » 50 » 60 » 60 » 60 » 60 » 64 » 64 » 64 » 64 »

högst 10 år 15 »

%-änkepension.

Grundavgift per Åldersskillnadsavkvartal gift per kvartal i % av underlaget

ar

0,26 0,26 0,26

0,03 0,05

högst o ar 10 ar 15 » 20 »

0,50 0,50 0,50 0,50

0,07 0,14 0,20

högst 5 år 10 år 15 » 20 »

0,85 0,85 0,85 0,85

0,19 0,37 0,52

högst 5 är 10 år 15 » 20 »

1,10 1,10 1,10 1,10

0,29 0,59 0,82

Om delägaren finner, att han icke k a n erlägga den tilläggsavgift, som sålunda erfordras för att höja änkepensionen u r försäkringsfonden till 7 % av underlaget, äger han, om han ä r mer än 50 år, r ä t t att erhålla en lägre tilläggsförsäkring (§ 64 mom. 2). Några exempel m å anföras.

89¶Tilläggsavgifter Delägarens ålder närmaste födelsedag före reglementets ikraftträdande

A1

för 5

dersskillnad

mellan

man

%-änkepension.

Grundavgift per

och

kvartal

hustru

* * av

50 år 50 » 50 » 50 »

högst 5 år 10 år 15 » 20 »

0,28 0,28 0,28 0,28

60 » 60 » 60 » 60 »

högst 5 år 10 år 15 » 20 »

0,53 0,53 0,53 0,53

Tilläggsavgifter

för 3

Delägarens ålder närmaste födelsedag Åldersskillnad före reglementets mellan man och hustru ikraftträdande

60 år 60 » 60 » 60 » 64 » 64 » 64 » 64 »

Aldersskillnadsav8ift P e r k v a r t a l underlaget

— 0,04 0,08 0,11 — 0,12 0,23 0,33

%-änkepension.

Grundavgift per Åldei -sskillr kvartal gift per \v i % av underlaget

högst 5 åi10 år 15 » 20 »

0,21 0,21 0,21 0,21

högst 5 år 10 år 15 » 20 »

0,34 0,34 0,34 0,34

— 0,05 0,09 0,13 — 0,09 0,17 0,24

Den som vunnit delaktighet i försäkringsfonden bibehåller i övrigt sina rättigheter och skyldigheter enligt hittills gällande reglemente. Dock befrias han från åldersskillnadsavgift till tillskottsfonden. Därjämte begränsas pensionsrätten för icke minderåriga b a r n dels så, att dylik r ä t t ej förvärvas för barn, som födas efter det n y a reglementets ikraftträdande, och dels så att den pension, som eljest må tillkomma icke minderåriga barn, bestämmes till visst maximum, beräknat efter hel pensionslott av 250 kronor u r grundfonden och 6 % av delaktighetsbeloppet ur tillskottsfonden (§ 64 mom. 5). Särskilt må framhållas, att delägaren skall erlägga avgift till tillskottsfonden även efter fyllda 75 år. Om delägaren innehar med n å d å r s r ä t t förenad befattning, bibehåller han denna rätt. Anmälan av extra ordinarie präst, som önskar få sitt delaktighetsbelopp höjt, samt av delägare, som önskar vinna delaktighet i försäkringsfonden, skall ingivas till kassans direktion senast å dagen för det nya reglementets ikraftträdande (§ 62 mom. 4). Den respittid, som delägarna sålunda komma

90 att få, måste anses tillräckligt rymlig. Det torde nämligen få tagas för givet att reglementet, om förutsättningarna för dess fastställande komma att föreligga, promulgeras i så god tid före dagen för ikraftträdandet att delägarna — vilka redan genom erhållen del av de sakkunnigas betänkande fått tillfälle att tidigt taga i övervägande sin ställning till förslaget — hunnit bestämma sig för i vilken mån de vilja begagna sig av de dem erbjudna förmånerna. Det lärer ock v a r a att förvänta a t t direktionen kommer att i god tid genom lämpligt avfattat cirkulär anmoda delägarna att y t t r a sig. Då nuvarande delägare, som å den dag då reglementet träder i kraft ä r mer än 75 år, är utesluten från möjligheten att bereda änka och minderåriga b a r n pensionsförbättring u r försäkringsfonden, kräver rättvisan a t t även dessa skola få tillgodonjuta den pensionsförbättring av 60 kronor för hel pensionslott räknat, som föreslagits för n u v a r a n d e pensionärer. Förslag därom återfinnes i § 63 mom. 1.

§ 65. De nuvarande delägare, vilka efter det nya reglementets ikraftträdande söka och vinna befordran, böra emellertid, såsom förut (s. 25) omförmälts, v a r a skyldiga att underkasta sig det nya reglementet, varförutom de förlora nådårsrätten (s. 18). Hurusom de sakkunniga ansett skäligt a t t sådan delägare bör vid bestämmandet av befordringsavgifterna få tillgodor ä k n a sig värdet av nådårsrätten vid den förra tjänsten är förut ber ö r t (s. 25). Då förlusten av pensionsrätten för 55-åriga ogifta döttrar och sjuka icke minderåriga barn, om sådan förlust skulle förenas med sökandet och erhållandet av befordran, kunde antagas komma att avhålla delägare från a t t söka befordran, torde det v a r a med billighet överensstämmande att låta ifrågavarande r ä t t kvarstå även för delägare, varom här är fråga, dock med den begränsning som förut sagts. Delägare, som före befordran erlagt avgifter enligt § 64 mom. 1 eller mom. 2, befrias därefter från sådana. Likaså bortfalla alla avgifter efter fyllda 75 år. § 66.

Skillnadsbelopp, varom h ä r är fråga, torde lämpligen böra fördelas allenast bland sådana pensionslotter, som tillkomma änkor och minderåriga barn, men icke böra tillgodokomma sådana icke minderåriga barn, vilkas pensionsrätt ej blivit begränsad.

91 §§ 68 och 69. De i dessa paragrafer meddelade bestämmelserna avse att ordna förvaltningen under tiden intill dess funktionärer, utsedda i enlighet med det nya reglementet, kunnat utses och träda i verksamhet. De tidpunkter, som här angivas, äro föreslagna under antagande att det nya reglementet skulle hinna fastställas så tidigt, att det träder i kraft den 1 maj 1927.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningar tas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Utkast till ändrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. i Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. i kuster. Del 1. [19] Del 2. [20] domsagornas förvaltning. [14] Utredningar och förslag ang. inrättande av fasta försöksFörberedande utkast till strafflag. Förfalskningsbrotgårdar. [32[ ten. [22| Förslag till lag om dödande av förkommen handling m. m. [25] Förslag till lag om gälds betalning genom penningars i Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. nedsättande i allmänt förvar. [26] Betänkande och förslag rörande ändring i strafflagens bestämmelser om preskription av straff. [28] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverk- ' samhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m. [23] 1921 års pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande '< med förslag till militär Ijänstepensionslag. [21] Kommunalförvaltning.

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Omorganisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet.

Statens och kommunernas finansväsen. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betan kanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] ! 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska | Bank-, kredit- och penningväsen. cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindu- I stri i Sverige. |6] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till ; de affärsdrivande verkens förnyelsefonder m.'m. [9] ! Försäkringsväsen. Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och för- i inögenhetsskatt. [10] Betänkande angående omorganisation av taxeringsvä- ! Betänkande med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation [8] sendet. [27] ! Förslag till lag om försäkringsavtal. |21| Om vägbeskattningens ordnande. [311 Den kommunala skatteut jämn ingen. [35] Politi. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Socialpolitik. Det svenska .skogsbrukets förutsättningar och historia. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [1] [11] Förbättrad pensionering frän prästerskapets änke- och Sveriges enskilda skogar. [12] pupill kassa m. m. [36] Konsumentkooperationen i Sverige. [16] Betänkande med förslag till motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. [29] Studier rörande industriell demokrati i Norge, England. Tjeckoslovakien och Österrike. [30] Försvarsväsen. Betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. [34] Underoffieerssakkunnigas yttrande och förslag. [7] Häiso- och sjukvård. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Allmänt näringsväsen. Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor Betänkande rörande det s. k. Genéveprotokollet ang. avgörande på fredlig väg av internationella tvister. [17] m. m. [18]

Omslaget tryckt hos Isaac Marcus" Boktryckeri-Aktiebolag, Stockholm 1925.