Betänkande med förslag till åtgärder för bekämpande av mul- och klövsjukan inom landet.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:38

JORDBRUK SDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

Å T G Ä R D E R FÖR B E K Ä M P A N D E AV MUL- OCH K L Ö V S J U K A N INOM LANDET

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar Kronologisk Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E . Tull- oeli t r a k l a t k o m m i t t é n s utredningar och be: tänkanden. 31. I)e11 svenska tvättmedelsindustrien mod särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av llj. Heimburger. Marcus. 108 s. F i . Tuil- och Iraktatkommitténs utredningar och betänkanden. 29. Den svenska skoindustrien med surskild hänsyn lill förhållandena före världskriget. Av W . Smith. Tullberg. 104 s. F l . Tull- och Iraktatkommitténs utredningar och betänkanden. 30. Den svenska cementindustrien ined särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av O. Edström. Marcus. 18 s. Fi. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 32. Den svenska porslinsindustrien med särskild hänsyn till förlvållandena före världskriget. Av E. \Y. Tillberg. Tullberg. 64 s. F i . Tull- och traktalkommitténs utredningar och betånkanden 33. Tryckeri- och pappersföradlingsindnslri i Sverige. Av F.Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag jämte personalrepresentanternas särskilda yttrande. Fahlcrantz. 1 10 s. F ö . Betänkande med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij. 355 s. J Fi. Betänkande ined förslag till grunder för avsättning till de u n d e r Kungl. kommunikationsdepartementet lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder sam! för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas medel. Norstedt, ti s. K. Förslag till förordning angående statlig iiikomstoch förmögenhetsskatt j ä m t e motiv. Norstedt. 10 s. Fi. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. Av N. Schager. Tiden. viij. 168 s. F i . Sveriges enskilda skogar. Av X. Sehager. Tiden viij, 309 s. F i . Byggnadsstyrelscsakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. Marcus. 110 s. K. Likas! till Öndrad lydelse av 1—12, 19. 21—24. 26, 28 35, 10 samt 18 och' Ii* §§ i kungl. stadgan den 22 juni 1Ö2Ö med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning. Marcus. I d s . j u . Betänkande angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. Centralt!', xvi, 527 s. 12 pl. K. Konsumentkooperationen i Sverige. Av A. Gjöres. Tiden. (8), 108 s. F i . Betänkande rörande del s. k. Genéveprotokolletangående avgörande på fredlig väg av internationella tvister, Norstedt. 118 s. U.

förteckning

18. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens lands-' bygdstaxor m. in, Marcus. 107 s. 7 bil. K. 19- 20. Utredning r ö r a n d e fiskerättsförhållandena vid rikels kuster. Del I 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . 21. Förslag till lag om försäkringsavtal ni. m. Norsted 388 s. J u . 22. Förfalskuingsbrotteu. F ö r b e r e d a n d e utkast till straff! lag. Speciella delen. Ii. Av .1. C. \Y. Thvrén. Lund Berling. v.j. 210 s. J u . 23. Förslag lill lönereglering för landsfogdar och lands! fiskaler in. m. Marcus. 172 s. S. 24. 1921 ars p e n s i o n s k o m m i t t é s betänkande. I. Betäol kände med förslag lill militär tjänstepensionslag: Idun. 150 s. F ö . 2."). Förslag lill lag om d ö d a n d e av förkommen handling m. ni. Norstedt. 32 s. J u . 20. Förslag till lag om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Norstedt. 21 s. J u . 27, 1023 ars taxeringssakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av taxeringsväsendet. Marcus, vi j, 27,"> s. F i . 28 Betänkande och forslag rörande ä n d r i n g i strafflagens bestämmelser om p r e s k r i p t i o n av straff. Lund, Berling. 7)7 s. J u . 29. Betänkande med förslag till m o t v e r k a n d e av arbetslöshet genom a n o r d n a n d e av a l l m ä n n a arbeten. Norstedt. 70 s. S. 30. Studier r ö r a n d e industriell demokrati i Norge, E n g land. Tjeckoslovakien och Österrike. Av A. Molin och B. Sohlman. Norstedt. 100 s. S. 31. Dm vägbeskaltniiigens ordnande. En u n d e r s ö k n i n g i anledning av 1021 ars koiiimunalskaltokommittés belänkande a n g å e n d e den k o m m u n a l a beskattningen Marcus 08 s. F i . 32. Utredningar och förslag angående inrättande av fasta törs Tiks ga rd ar. Svanbäck. Ill s. J o . 33. Betänkande och förslag angående ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväséndet. Beckman 110 s. K. 3!. Betänkande ined förslag till reviderad l a g o m arbetarskydd. Norstedt. (2), 118 s. S. .'!."). Utredning a n g å e n d e den k o m m u n a l a skatteutjämningen. Av C. NN'. U. Kuylenslierna. Marcus. 159 s. F i . 30. Betänkande och förslag angående beredande a\ förbättrad pensionering frän prästerskapet? änke- oeli pupillkassa m. m. Haeggström. 01 s. E. 3/. Betänkande r ö r a n d e Kungl. väg- och vattenbygg» nadskarens omorganisation, Norstedt. 78 s. K. 38. Betänkande ined förslag till åtgärder för bekämpande av m u l - o e h klövsjukan inom landet. Marcus. 101 s. J o .

A n m . Om särskild tryckort ej aagives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-' bokstäverna til! det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . ecklesiastikdepartementet, J o . j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre ano n ning (nr 08 utgivas nlredningarna i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:38

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

Å T G Ä R D E R FÖR BEKÄMPANDE AV MUL- O C H KLÖVSJUKAN INOM L A N D E T

S T O C K H O L M 1925 ISAAC MARCUS'

BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

3 Till herr statsrådet

och chefen för kungl.

jordbruksdepartementet.

Genom beslut den 7 januari 1925 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla hög-st tre sakkunniga personer a t t inom departementet dels verkställa utredning om de åtgärder, som kunde v a r a de lämpligaste för bekämpande av mul- och klövsjukan i Sverige, angående de erfarenheter, som utomlands vunnits rörande sjukdomen, sanit om där gällande föreskrifter ä nämnda område och tillämpade förfaringssätt för sjukdomens bekämpande, dels ock avgiva det förslag till å t g ä r d e r för bekämpande av mul- och klövsjukan i Sverige, vartill utredningen kunde giva anledning. Med anledning av detta bemyndigande har herr statsrådet såsom sakkunniga tillkallat undertecknade Kjäll, Ericsson och Magnusson, därvid undertecknad Kjäll tillika förordnats att vara de sakkunnigas ordförande. _Sedermera har herr statsrådet, i enlighet med nådigt bemyndigande den 27 februari 1925, dels samma dag anmodat undertecknad Lindstedt a t t jämte de förut tillkallade sakkunniga deltaga i utredningen och därvid jämväl tjänstgöra såsom de sakkunnigas sekreterare, dels ock den 13 m a r s 1925 anmodat distriktsveterinären i Falkenbergs distrikt, Sven Josef Broek, att tillsvidare, när han därom av de sakkunniga anmodades, deltaga i de sakkunnigas överläggningar och beslut vid behandlingen av frågor, som tillhörde den praktiskt-veterinära verksamheten lör mul- och klövsjukans liekämpande. P å framställning av undertecknade Kjäll, Ericsson och Magnusson har Kungl. Maj:t den 16 j a n u a r i 1925 bemyndigat oss att under en tid av högst fjorton d a g a r företaga en resa i Danmark, Tyskland, Holland och England för a t t i respektive länder studera åtgärderna till bekämpande av smittsam mul- och klövsjuka och därmed sammanhängande frågor. Den n ä m n d a resan har företagits i slutet av januari och början av Februari 1925. Broek h a r deltagit i de sakkunnigas överläggningar vid ett sammanträde. Sedan Kungl. Maj:t efter hemställan av de sakkunniga genom beslut i januari 1925 åt dem uppdragit att föranstalta om tillverkning under fem månader vid Malmöhus läns hushållningssällskaps veterinärbakteriologiska laboratorium av s. k. rekonvalescentserum, har sådan tillverkning under n ä m n d a tid pågått under de sakkunnigas överinseende. Tillverkningen h a r letts av undertecknad Magnusson, och har serum tillhandahållits djurägare i överensstämmelse med i uppdraget givna direktiv.

4 F r å n jordbruksdepartementet hade under februari, m a r s och april månader till de sakkunniga för yttrande remitterats åtskilliga underdåniga ansökningar rörande ersättning i särskilda fall för mjölkförlust. Med anledning av dessa remisser hava de sakkunniga till h e r r statsrådet den 18 april 1925 överlämnat promemoria med förslag till förordning angående ersättning i vissa fall för förlust på grund av mul- och klövsjuka, varigenom nämnda remisser besvarats. För yttrande hade jämväl till de sakkunniga remitterats åtskilliga underdåniga ansökningar rörande ersättning i a n d r a fall än nyss n ä m n t för förluster på grund av åtgärder mot mul- och klövsjukan. Efter det Kungl. Maj :t enligt därom av riksdagen fattat beslut utfärdat kungörelse angående understöd av statsmedel i vissa fall på grund av förluster, förorsakade av mul- och klövsjukeepizootien inom landet, därvid jämväl nyssnämnda ersättningsanspråk blivit föremål för bedömande, blevo nämnda remisser av de sakkunniga återställda för a t t komina i betraktande vid den prövning av bl. a. dylika ansökningar, som jämlikt kungl. kungörelsen skulle av en för ändamålet tillsatt n ä m n d verkställas. Vidare hava till de sakkunniga för y t t r a n d e remitterats: en av Malmöhus läns mejeriförening gjord ansökan om ersättning av statsmedel för kostnader, som åsamkats mejerierna i följd a v påbjudna desinfektionsåtgärder, vilken remiss besvarats med skrivelse den 27 augusti 1925* * en av Axel Bengtsson i Skarhult gjord underdånig ansökan om ersättning för vissa kostnader för desinfektion å Skarhults gård, som besvarats genom särskild skrivelse denna dag, samt dels åtskilliga underdåniga framställningar rörande medel för förekommande eller botande av mul- och klövsjuka, dels ock en a v medicinalstyrelsen gjord underdånig framställning om förbud mot användande av i allmänna handeln utbjudna botemedel för djur inom besättning angripen av nämnda sjukdom, vilka remisser med d e t härvid fogade betänkandet besvarats. För att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande h a r till de sakkunniga överlämnats en av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjord underdånig framställning angående revision av gällande bestämmelser för motverkande av spridning av mul- och klövsjukan. De sakkunniga hava förut med särskilda skrivelser till herr statsrådet avgivit följande särskilda förslag, nämligen: l:o) den 10 februari 1925, att mjölk från idisslande djur å smittade gårdar måtte under vissa villkor få därifrån bortföras; 2:o) den 17 februari och den 4 mars 1925, att kostnaden för desinfektion å de smittade gårdar, där nedslaktningsförf ärande ej kommit till användning, måtte i likhet med vad som gällde för gårdar, där djuren nedslaktades, bekostas av staten; 3:o) den 12 m a r s 1925 angående föreskrift därom, att klövarna på_ notkreatur tillhörande besättning, som v a r i t smittad av mul- och klövsjuka, skulle avverkas och desinfekteras, om djuren bortfördes från gården för a n n a t ändamål än slakt, samt 4:o) den 8 maj 1925 om anslag a v statsmedel för anställande av vissa försök för utrönande av sättet för smittans spridning. P å begäran av länsstyrelsen i Malmöhus län hava de sakkunniga avgivit yttranden i åtskilliga till dem remitterade ärenden samt till samma länsstyrelse framställt förslag till ändrade föreskrifter och åtgärder med

5 avseende å smittans bekämpande, varjämte de sakkunniga jämväl i övrigt biträtt med r å d och upplysningar vid mul- och klövsjukans bekämpande. Vad länsstyrelsen i Malmöhus län därefter beslutat, har tjänat till ledningför a n d r a länsstyrelser, inom vilkas verksamhetsområde föreskrifter av sådant slag varit behövliga. Sedan uppdraget numera slutförts, få de sakkunniga, med återställande av de till oss överlämnade, icke förut redovisade handlingar, till herr statsrådet överlämna: 1) Förslag till lag angående mul- och klövsjuka; samt 2) Förslag till kungörelse angående vissa åtgärder till förhindrande av mul- och klövsjukans uppkomst och spridning inom riket. Förslagen åtföljas av motiv jämte därtill hörande bilagor, nämlieen A) En a v undertecknad Kjäll utarbetad redogörelse för författningar angående mul- och klövsjuka i vissa främmande länder; B) Redogörelse rörande i Sverige gällande föreskrifter och tillämpade åtgärder i fråga om mul- och klövsjuka; C) E n av undertecknad Magnusson upprättad berättelse angående den ovannämnda till vissa främmande länder gjorda studieresa; D) E n likaledes av undertecknad Magnusson uppgjord kortfattad beskrivning på mul- och klövsjukan; E) Redogörelse för vissa i handeln förekommande s. k. botemedel mot mul- och klövsjukan och av de sakkunniga rörande dem anställda försök; F) Utredning rörande lämpligheten av anställande genom statens försorg av vetenskapliga undersökningar rörande mul- och klövsjukan; samt G) Statistisk redogörelse angående vissa ekonomiska verkningar av muloch klövsjukan i Sverige under epizootien hösten 1924—1925. Undertecknade Lindstedt och Eriksson åberopa av oss avgivna särskilda yttranden. Malmö den 30 november 1925.

HJ. KJÄLL. GUSTAF LINDSTEDT.

A. E. ERICSSON.

II. MAGNUSSON.

6 Allmän motivering. Historik. Var den smittsamma mul- och klövsjukan haft sin första upprinnelse, är Mul- och kloc- icke känt, men att den varit en vanlig kreatursfarsot på den europeiska sjukan fbre kontinenten redan för flera hundra år sedan, framgår av den rikliga äldre / w T f e r litteratur, som förefinnes rörande densamma. Den första skildring, som avser en något så när typisk mul- och klövsjuka, lämnades år 1514 av den berömde italienske läkaren Hieronymus Fracastori. Såväl i denna som i därpå följande skildringar från tidigare år beaktades munlidandet hos djuren mera än fotlidandet, och sjukdomen benämndes enbart mulsjuka, Från oeli med mitten av 1700-talet blevo beskrivningarna mera träffande, och den typiska blåsbildningen såväl i munhålan som på klövarna omnämnes regelbundet i desamma. Epizootierna uppträdde liksom nu med några års mellanrum, stundom godartade och stundom elakartade. Den första verkligt ingående vetenskapliga beskrivningen på sjukdomen utfördes först år 1874 av tysken Bollinger, som klart visade, att det var fråga om en specifik infektionssjukdom och icke om någon åkomma, som kunde uppstå av sig själv genom ogynnsamt väder, ruttet foder etc. Han kunde dock ej påvisa smittämnet. Först genom de viktiga rön, som under åren 1897—1900 gjordes av Löffler och Frosch, blev det slutligen klart, att smittämnet måste uppfattas som osynliga mikrober. Det visade sig nämligen kunna passera bakterietäta filtra, och i de klara filtraten kunde man ej ens med de starkaste mikroskop påvisa några mikroorganismer. Filtratet visade sig dock vid ympning äga sjukdomsalstrande egenskaper. I de olika staterna å europeiska fastlandet tyckes sjukdomen överallt ha haft fotfäste och icke varit riktigt utrotad under någon längre följd av år. Betydligt lättare har det varit i sådana länder, som legat något vid sidan om den internationella samfärdselns stråkvägar, och som haft naturliga gränser. En betydande epizooti uppgives hava härjat i Frankrike, Schweiz och Tyskland åren 1731 och 1732 samt 1761—1763. Under åren 1776—1777 fanns sjukdomen i Frankrike och Österrike. Är 1809 bredde den sig över Sydtyskland, Schweiz, Frankrike och Italien samt åren 1837—1842 över Tyskland och Frankrike. År 1839 kom den för första gången över till England. Aren 1845—1846 samt 1855 — 1857 fanns densamma i nästan hela Europa. När sedan järnvägarna började byggas och i hög grad anlitades även för kreaturstransporter, bidrogo dessa till att sprida sjukdomen. P å sådant sätt ansåg man farsoten år 1869 hava kommit till Holland, Belgien och England samt senare till Österrike, Tyskland, Frankrike och Schweiz. Under särskilt elakartad form uppenbarade sig sjukdomen åren 1871—1872 i Sydtyskland, Schweiz och Frankrike. Den uppskattades i Schweiz hava angripit minst, en fjärdedel av samtliga klövbärande djur. I Frankrike ansågs likaledes en fjärdedel av hela nötkreatursstocken hava angripits, och förlusterna för landet å r 1871 uppskattades till 30 a 35 miljoner francs. Svåra farsotsår i Tyskland voro åren 1875, 1877, 1883—1884, 1890—1892, 1896—1899.

7 I England inträffade efter epizootien år 1839 det ena utbrottet efter det andra. Svåra epizootier uppträdde åren 1849, 1869 och 1872. Den senare omfattade cirka 300,000 djur. Sedermera inträffade utbrott under åren 1874, 1875, 1879—1886. Men efter sistnämnda år inträdde en paus intill år 1892, ciå fall åter inträffade i stort antal. Åren 1893 och 1894 kommo några enstaka fall, men sedan var landet fritt ända till ar 1900. Danmark var trots sin landgräns mot Tyskland förskonat från sjukdomen ända till början av förra århundradet. Första gången sjukdomen med säkerhet iakttogs var år 1822, varefter den ånyo uppträdde åren 1841—1842, då densamma vann spridning över hela landet. Stor utbredning fick sjukdomen aren 1869—1870. Enbart under förstnämnda år anmäldes 1,168 angripna besättningar. Sedermera inträffade endast stänkfall, och under tiden 1879— 1891 var landet alldeles fritt. Aren 1892—1893 angrepos 398 besättningar, men därefter var landet äter tämligen förskonat ända till är 1911, då en verklig panzooti började i hela Europa. I vårt land uppgives sjukdomen ha förekommit flerfaldiga ganger under Lorra århundradet. I de fall, där utbredningen uppgives hava varit lokaliserad till renhjordarna i Norrland, torde dock med säkerhet en förväxling med den s. k. klövrötan hava ägt rum. Åren 1841—1842 spred sig sjukdomen från Danmark till Hven och därifrån till trakten omkring Hälsingborg och Landskrona. År 1869 spred sig sjukdomen åter från Danmark till Sverige, och fall av sjukdomen inträffade inom åtta olika län. De angripna nötkreaturens antal var emellertid sammanlagt endast 543 st. År 1875 kom farsoten in i landet genom djur från en strandad lastångare. 543 nötkreatur, 231 får och ett mindre antal svin angrepos. Åren 1892—1893, som voro smittår för hela Europa, angrepos 1,405 nötkreatur, 534 får och 830 svin. År 1897 konstaterades sjukdomen i 3 gårdar i Stockholmstrakten. Den härledde sig då, enligt vad man antagit, från import av en tjur från Holland, och år 1898 inträffade i Malmöhus län ytterligare några till samma import härledda fall, fördelade till 8 små besättningar med sammanlagt 100 nötkreatur och 90 svin. Att sjukdomen var smittsam, hade man redan tidigt klart för sig, men nian trodde dock länge, att sådana faktorer som dåligt väder, mögligt foder och upptagandet av vatten från kärr och myrar, där stark förruttnelse av olika växtpartiklar äger rum, plötsligt kunde giva upphov till epizootier. I tanke att sjukdomen sedan spreds genom luften medelst något flyktigt ämne, användes ofta rökning med »svavelsyreängor> i förebyggande syfte. Man fann att sjukdomen var av utpräglat contagiös natur och i de flesta fall fördes från en plats till en annan genom djurberöring. Den ansågs spridas genom att friska djur sammanfördes med sjuka pä kreatursmarknader, betesplatser eller i stallar eller genom att gemensamma vattningsanordningar användes. Såsom orsaker till sjukdomens spridning ansågos vidare det förtvanliga sättet att driva stora svin- och fårhjordar från trakt till trakt samt landsvägars och järnvägsvagnars förorenande. Såsom indirekt smittöverförande ansågos människor och djur, de sistnämnda även om de icke voro mottagliga för sjukdomen, förorenade kläder, foderämnen och strö. Man lade även märke till att farsotens utbredning nästan alltid följde samfärdsvägarna och att orsaken till smittans spridning från ett land till ett annat i flera fall var att söka i import av levande klövbärande djur. P å grund av de stora skador, de smittsamma husdjurssjukdomarna förorsakade såväl enskilda djurägare som landet i dess helhet, började statsmakterna i länder, där kreatursskötsel i större skala förekom, redan tidigt

8 att genom lagar och förordningar söka hindra de nämnda sjukdomarnas införande och, därest detta icke lyckades, deras vidare utbredning inom landat. Vid sådana farsoter som boskapspesten insåg man snart, att det var alldeles nödvändigt att ingripa med största stränghet. År 1748 lät sålunda regeringen i England slakta 80,000 djur, och i Sverige blevo år 1767 1,455 nötkreatur, får och svin dödade på grund av boskapspest, för att man hastigt skulk1 kunna utrota smittämnet och hindra dess vidare spridning. Då mul- och klövsjukan däremot icke var så farlig som boskapspesten, voro åtgärderna mot densamma åtminstone till en början betydligt mildare. »Polizeilische Massregeln» ansågos i vanliga fall varken nyttiga eller utförbara. Redan i förra hälften av 1800-talet hade man emellertid i många stater meddelat bestämmelser om sjuka djurs skiljande från friska, stallars och områdens spärrande, förbud mot handel med kreatur och kött av sjuka djur samt förbud att använda mjölken från sjuka djur. Djuren behandlades genom sköljningar i munnen med koksaltlösning eller svagt ättiksurt vatten. Den största renlighet i stallet föreskrevs. Man skulle använda rikligt med strö, och utfodring skulle ske med gott foder. I stora besättningar förordades ympning av djuren. Man gjorde snitt i örat eller var som helst i huden och beströk såren med blåsinnehåll från redan sjuka djur. Därigenom fick man alla djuren lindrigt sjuka, varigenom deras tillfrisknande påskyndades. När emellertid i mitten och slutet av 1800-talet samfärdseln och handelsförhållandena utvecklades och mera detaljerade lagbestämmelser rörande åtgärder till de olika husdjursfarsoternas bekämpande erfordrades, blev även mul- och klövsjukan föremål för dylik lagstiftning. Särskilda lagar angående de smittsamma husdjurssjukdomarnas bekämpande tillkommo sålunda i Tyskland och Österrike år 1880, i England år 1878, i Danmark år 1857, i Schweiz år 1872, i Belgien år 1867, o. s. v. Genom dessa lagar möjliggjordes synnerligen vittgående åtgärder såväl till förhindrande av smittans införande i riket som till bekämpande av sjukdomen, sedan den vunnit insteg i landet. Vilka skyddsåtgärder, som skulle vidtagas i förenämnda hänseende, skulle vara beroende på sjukdomens utbredning i det smittade främmande landet, det sätt, varpå sjukdomen där bekämpades, och landets mer eller mindre avlägsna läge. De viktigaste åtgärder, som kunde tillgripas, voro förbud mot import från det smittade landet av levande djur samt av varor och föremål, som kunde anses srnittförande, avspärrning helt eller delvis av gränsen till smittfarligt land, bevakning av kreatursbesättningar intill sådan gräns o. s. v. Åtgärderna till bekämpande av sjukdom, som utbrutit inom det egna landet, avsågo i huvudsak avspärrning av stallar, smittade gårdar eller större områden från viss persontrafik och från utförsel av djur och varor, djurens innestängande och vård, personlig hygien, desinfektion och rengöring samt villkor för användande av mjölk och kött av sjuka djur. I vissa länder ansåg man sig redan i förra århundradet böra bekämpa mul- och klövsjukan medelst nedslaktning. Sålunda tillkom i England år 1892 en lag, som gav jordbruksministeriet befogenhet att utgiva ersättning för djur, som borde nedslaktas för att hämma mul- och klövsjukans spridning. Denna lag, genom vilken således stamping-out-metoden infördes, har sedermera med stor kraft tillämpats ända till närvarande tid. Danmark använde samma tillvägagångssätt i en del fall och nedslaktade alla klövbärande djur på de gårdar, som under åren 1896—1901 angrepos. I Tyskland kunde nedslaktning endast ske, om djurägaren frivilligt gick in på ä t t sälja de sjuka besättningarna till staten. T anledning härav kom metoden

9 sällan till användning. Holland använde stamping-out-metoden i slutet av år 1895 och början av år 189f), men måste uppgiva densamma vid massinfektionen senare på året och år 1897. I vårt land tillgreps stamping-outmetoden första gången år 181)8. Den tillämpades då i Malmöhus län, därvid 100 nötkreatur och 90 svin slaktades i 8 olika besättningar. H u r u v i d a de i de olika länderna under senare hälften av 1800-talet vid- EpUaeHer tagna åtgärderna mot mul- och klövsjukan i någon avsevärd grad bidragit "" **, ~~:* till att begränsa sjukdomens spridning, undandrager sig naturligen varje bedömande. De hava emellertid icke kunnat förhindra, att sjukdomen alltjämt med vissa längre eller kortare uppehåll uppstått, därvid även synnerligen svåra epizootier förekommit. Stor utbradning hade sjukdomen i Italien aren 1905—1907, då 314,181 nötkreatur, 19,619 får och getter samt 5,314 svin angrepos. I Ungern, där fall av sjukdomen varje år förekommo, utgjorde smittprocenten år 1902 4.7 9, år 1903 7.8 8 och år 1904 4.6 6 procent. Mindre epizootier funnos här och var, såsom i Holland och Frankrike, men en del länder voro vissa år av denna period alldeles fria. På hösten 1910 började emellertid en europeisk epizooti, som på sina håll nådde väldiga dimensioner. I tyska riket blevo sålunda över 100,000 besättningar nedsmittade. I Ryssland inträffade 2,400,000 sjukdomsfall och i Holland 71,395 fall, varvid i somliga provinser 70—100 procent av alla besättningar blevo infekterade. I Ungern angrepos 30.5 procent av hela kreatursstocken och i Italien 274,086 nötkreatur, 8,766 får och getter samt 3,737 svin. I Danmark blevo under åren 1911—1912 1,285 besättningar smittade eller 0.7 procent av landets besättningar. Även Frankrike blev svårt hemsökt. Efter ett par års tillbakagång kom ett nytt uppblossande, och år 1914 blev särskilt för Tyskland ett svårt farsotsår. Sjukdomen utbredde sig då starkt även i Danmark och angrep därstädes icke mindre än 3.8 9 procent av landets besättningar. I Finland, dit farsoten spred sig från Leningradsguvernementet över näset mellan Finska viken och Ladoga, förekommo en del fall. Frankrike och Ungern voro däremot under nämnda år fria från sjukdomen. Efter en relativt lugn period uppstod under åren 1919—1921 en ny epizooti, som började i Tyskland och därifrån spred sig till nästan alla europeiska stater, däribland Danmark, som fick 8,091 besättningar eller 3.9 procent av samtliga besättningar angripna, Ungern med en smittprocent av 14 och Tjeckoslovakien med 15.8 7 procent samt Frankrike med ett synnerligen stort antal fall. Storbritannien, som sedan år 1892 icke under något år haft flera än 95 besättningar smittade, fick år 1922 125 utbrott. I Finland däremot förekom efter år 1916 intet fall av sjukdomen. Vårt land, som på sätt av det föregående framgår, varit förhållandevis lindrigt utsatt för mul- och klövsjukan, var efter år 1898 alldeles fritt från sjukdomen ända till år 1910. Sistnämnda år uppenbarade sig sjukdomen på ett nästan oförklarligt sätt i Jämtland, därvid endast tre gårdar med ett fåtal djur angrepos. Aren 1911—1912, då sjukdomen kom in i Malmöhus län, samtidigt som epizootien rasade på Själland, blevo 16 gårdar angripna. Åren 1914—1915, då sjukdomen likaledes var spridd på Själland, inträffade åter en epizooti h ä r i landet, omfattande i allt 57 gårdar, flertalet belägna i Skåne. År 1916 inträffade 22 fall. Landet var därefter fritt från sjukdomen ända tills 1920 års stora epizooti nått en större utbredning i Danmark, då under åren 1920—1921 icke mindre än 110 fall inträffade. Sedan påföljande år endast 6 fall yppats, var landet åter fritt under ett år. I början av år 1924 inträffade emellertid ånyo 31 fall. Sedan dessa på våren

ill

bekämpats, var landet fritt till november månad år 1924, då den nuvarande epizootien tog sin början. Epizootien Denna sista epizooti pågick under hela år 1924 i flertalet europeiska länder. hösten 1924 Sjukdomen förekom sålunda i Italien, Schweiz, Frankrike, Belgien, Holland, —1925. Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern, Rumänien, Tjeckoslovakien, Polen och Ryssland; Lettland, Östkarelen, Finland och Norge voro helt fria och i Sverige började epizootien först i november 1924. Under det sjukdomen i Italien och Frankrike redan under början av året vann stor spridning och därefter avtog under våren och sommaren, v a r utvecklingen i övriga länder den motsatta, i det sjukdomen från relativt ringa spridning sä småningom tilltog under våren och försommaren. Under hösten tilltog epizootien emellertid i alla länder och nådde sin höjdpunkt under augusti—december månader. De uppgifter rörande ifrågavarande epizooti, som de sakkunniga erhållit, äro merendels synnerligen bristfälliga coh giva endast en ytlig uppfattning om dess spridning. I Italien förekommo under januari månad cirka 3,200 fall under augusti 800 och under december 3,400 fall. Antalet anmälda fall under hela året utgjorde 21,565. Antalet nötkreatur i riket uppskattas till omkring 7,000,000. — I Schweiz hava under år 1924 de smittade besättningarna uppgått till 517, därav 434 ladugårdar och 83 fäbodvallar (päturages). De smittade djuren utgjorde 6,763 nötkreatur samt 9,432 får och svin. Totalantalet djur i landet utgjorde 1921 1,425,341 nötkreatur, 640,091 svin, 245,344 får och 134,147 getter. Under året ha nedslaktats 939 nötkreatur samt 1,682 får och svin. — Antalet fall i Frankrike utgjorde under januari månad 3,879, i juni 1,196 och i oktober, då sjukdomens spridning nådde sin höjdpunkt, 7,212. Totalantalet djur i landet utgjorde 14,024,960 nötkreatur, 10,171,520 får och 5,801,830 svin. — I Belgien tilltog sjukdomen från 869 fall i juni till 4,063 fall i oktober, men gick därefter snabbt tillbaka i november, och i december anmäldes 1,773 fall. Antalet smittade djur utgjorde hela året 351,677 nötkreatur, 21,085 får och 202,599 svin. Landets djurstock utgjorde i nötkreatur 1,627,655 (1924), i får 185,373 (1913), och i svin 1,139,073 (1924). Smittprocenten utgjorde således respektive 21.6, 11.4 och 1.8. — I Holland funnos i januari och februari 1924 endast ett fåtal fall, i februari 369, i juni 14,914, i juli 5,993 och i augusti 20,692 fall. Sedan sjunker siffran snabbt och utgör i december endast 1,200. Kreatursantalet i landet utgjorde enligt år 1921 verkställd beräkning 2,062,771 nötkreatur, 668,211 får och 1,519,245 svin. — Ehuru sjukdomen även i Danmark förekom redan från början av år 1924 började den dock först i oktober visa stegring. Antalet fall uppgick under nämnda månad till 122. Därefter tilltog farsoten enormt och nådde maximum i januari 1925 med 8,050 fall. Epizootien, som fortsatte till hösten 1925, torde varit den svåraste, som, såvitt känt, förekommit i Danmark. Från september 1924 till och med september 1925 hade icke mindre än 49,975 besättningar, motsvarande cirka 25 procent av landets samtliga besättningar, angripits av sjukdomen, under det förut icke under någon epizooti mer än omkring 8,000 besättningar angripits. — Antalet sjukdomsfall i Tyskland utgjorde under augusti 1924 2,077 och i december, då högsta antalet nåddes, 7,980 fall. Enligt en den 31 december 1924 verkställd beräkning funnos då i landet 17,296,280 nötkreatur, 5,717,198 får och 16,843,512 svin. — I Österrike anmäldes i juni månad 244 fall och i december 1,216. Totala djurstocken utgjorde år 1923 2,162,385 nötkreatur, 597,413 får och 382,146 svin. — Liksom i övriga länder tilltog i Ungern sjukdomen

under augusti månad, då 284 fall inträffade, och nådde sin största utbredning i december med 792 fall. Antalet smittade gårdar utgjorde 14,830 med 92,430 nötkreatur, 75,143 får och 80,005 svin. Hela kreatursstocken i landet utgjorde respektive 1,896,041, 1,814,155 och 2,458,006. Smittprocenten var således bland nötkreaturen cirka 5, bland fåren cirka 4.2 och bland svinen cirka 3.2. Döda eller nedslaktade blevo 311 nötkreatur, 21 får och 2,337 svin eller i procent av smittade djur respektive cirka 0.3 4, 0.0 3 och 4.o procent. — I Rumänien inträffade i maj 747 fall och i oktober, då sjukdomen nådde största utbredningen, 4,707. Hela antalet smittade djur utgjorde 175,612 nötkreatur, 66,168 får och 33,688 svin. Totalantalet av dessa djurslag i Rumänien utgör enligt senaste uppgift respektive 5,398,704, 13,611,902 och 3,113,144. Smittprocenten 11)24 var 1.2o. — Tjeckoslovakien besöktes av sjukdomen under hela året. Den tilltog i augusti, då 444 fall förekommo, och nådde maximum i november med 7,473 fall. Antalet smittade besättningar utgjorde för året 21,803 med 122,626 nötkreatur, 38,981 får och 48,008 svin. Hela antalet av nämnda, djurslag i landet uppgick enligt statistik för 1920 till 4,213,554 nötkreatur, 975,899 får och 2,015,211 svin. Enligt de sakkunniga från svenska legationen i Prag tillhandahållna uppgifter sjuknade icke alla till de smittade besättningarna hörande djur, utan utgjorde sjuknade djur blott respektive 79,824, 13,012 och 5,838. Jämföras dessa sista siffror med totalantalet djur i landet, skulle smittprocenten 1924 bliva cirka 2 för nötkreatur, 1.3 för får och 0.3 för svin. — I Polen fick sjukdomen den största utbredningen i augusti med 265 fall under den sista 14-dagarsperioden. Första 14-dagarsperioden i december noterades icke mindre än 10,686 fall. Enligt senaste kreatursräkning utgjorde nötboskapsantalet i Polen år 1921 8,062,935. — Beträffande Ryssland föreligga uppgifter endast för tiden september—december 1924. Under denna tid förekom sjukdomen dels i guvernementet Leningrad i 18 kommuner i november och en kommun med 2 fall i december samt i Arkangelsk i en kommun med 15 fall. — Vad England angår inträffade sammanlagt under år 1924 icke mindre än 1,440 fall, varav 1,203 fall under de fem första månaderna. Största antalet utbrott förekom i januari med 619 fall. Minsta antalet fall under en månad var 4 och inträffade i december. Under tre perioder om respektive 7, 28 och 24 dagar var landet fritt. 42,737 nötkreatur, 28,362 får, 79 getter och 17,548 svin slaktades. Ersättningarna härför uppgingo till cirka 1,390,000 pund. För Sveriges vidkommande har 1924 års epizooti. varit den första av verkligt betydande omfattning, som förekommit i landet. De första fallen uppträdde i november 1924, varefter sjukdomen, liksom alltid varit fallet i vårt land, vann sin största spridning under vintermånaderna för att sedermera under våren och början av sommaren hastigt avtaga. Epizootien har emellertid ännu icke upphört, i. det enstaka fall alltjämt uppträda i landet. Hur sjukdomen först inkom till landet har icke kunnat utredas, men av verkställda utredningar synes framgå, att densamma efter all sannolikhet införts från Danmark via Hälsingborg. De första fallen inträffade i Malmöhus län, och den mot Danmark vettande delen av Kristianstads län, där under november månad 1924 34 besättningar angrepos. Därifrån spred sig sjukdomen under januari månad till övriga delar av Kristianstads län och till angränsande delar av Blekinge, Småland och Halland; även Västergötland blev under januari månad smittat, varjämte enstaka fall inträffade på Öland, i norra Småland och norra Halland. Under tiden från epizootiens början till den 30 september 1925 hade sammanlagt 4,747 besättningar angripits. Antalet insjuknade nötkreatur har av de sakkunniga uppskattats

L2 till omkring 120,000. Då antalet nötkreatur i riket enligt senaste statistiskauppgifter 1919 utgjorde 2,550,828, skulle följaktligen i runt tal 5 procent av nötkreaturen angripits. Omkring 80 procent av sjukdomsfallen belöpa sig på besättningar i Malmöhus län och omkring 15.4 procent på besättningar i Kristianstads län. Enligt i medicinalstyrelsen inhämtade uppgifter utgjorde antalet genom statens ingripande nedslaktade nötkreatur den 30 september 1925 18,413, därav 14,778 i Skånelänen. För åskådliggörande av den omfattning 1924—1925 års epizooti haft i vårt land, jämfört med tidigare epizootier under detta århundrade, hava de sakkunniga sammanfört tillgängliga uppgifter i vidstående tabell. Gällande Den stora spridning, som mul- och klövsjukan haft, särskilt under epiutländsk zootierna vid slutet av förra och under innevarande århundrade, i förening lagstiftning. med den stora skada, sjukdomen tillskyndat de länder, som angripits därav, har helt naturligt föranlett upprepad lagstiftning i dessa länder rörande åtgärder till förhindrande av sjukdomens uppkomst och begränsande av dess omfattning. Därvid hava emellertid den bristande kännedomen om sjukdomens natur och orsaker samt saknaden av botemedel mot densamma nödgat statsmakterna att så gott som uteslutande söka bekämpa sjukdomen genom åtgärder, avseende att spärra den samfärdsel, genom vilken smittan, enligt vad erfarenheten givit vid handen, företrädesvis synes spridas. På grund av sjukdomens utomordentligt smittsamma karaktär hava i flertalet länder synnerligen ingripande och för den allmänna samfärdseln hinderliga åtgärder måst tillgripas. Med hänsyn såväl till de lokala förhållandena som till den skiftande uppfattningen om de olika smittvägarnas större eller mindre betydelse, variera föreskrifterna i de olika länderna i åtskilliga hänseenden. Frånsett emellertid den olika ståndpunkt, som de särskilda länderna intaga ifråga om tillämpningen av nedslaktningsmetoden såsom medel mot sjukdomens bekämpande, torde nämnda föreskrifter dock i stort sett vara grundade på likartade principer. Då de sakkunniga i särskild bilaga (Bilaga A.1) lämnat redogörelse för den utländska lagstiftningens närmare innehåll, torde här allenast böra angivas de allmänna grunderna för densamma. Bestämmelserna rörande mul- och klövsjukan kunna fördelas i två huvudgrupper, nämligen sådana, som avse förhindrande av sjukdomens införande i landet, och sådana, som avse förhindrande av införd smittas spridning. De föreskrifter, som avse förhindrandet av smittans införande i riket, hava regel sammanförts med motsvarande bestämmelser rörande de smittsamma kreaturssjukdomarna i allmänhet. Desamma gälla i första hand ordningen för import av husdjur från smittförklarat främmande land. I regel förbjudes sådan import av nötkreatur, får och svin, utan särskild licens och vederbörligt intyg från utförsellandet att djuren ej äro smitt förande, varjämte vid framkomsten djuren underkastas veterinärbesiktning och karantän, samt fartyg, emballage m. m. desinfekteras. Vidare hava föreskrifter utfärdats om förbud mot import av halm och hö från smittat land samt om vissa försiktighetsmått vid import av andra fodermedel, spannmål, frö och andra varor och föremål, som kunna antagas överföra smitta. Såvitt de sakkunniga kunnat utreda under den korta tid, som stått dem till buds, finnas däremot icke i något land, utom Norge, föreskrifter, som avse åtgärder till förhindrande att personer, som ankomma från smittat främmande land, inkomma i riket

Åtgärder mot sjukdomens i införande.

Här utesluten.

13 A ii t a 1 A r

Antal besättningar' Nötkreatur

Smittprocent för nötkreatur i förhållande till vederFår och börande läns antal av dygetter lika djur

djur

Svin

1910 25

Alla i Jämtlands län • 1911—1912|

16 Därav i Malmöhus län Kristianstads län

13 i 3

1914—1915 Därav i Malmöhus län Kristianstads län Hallands län 1916

1920—1921

Därav i Malmöhus län Kristianstads län Hallands län Stockholms län 110 Därav i Malmöhus län Kristianstads län Skaraborgs län

50 6 1

<S 10 1 3

1,008

828 180

429 113

37 9

2,640 |

L189

2,565 45 30

1,126 59 4

141 5

124 j 270 ;

202 377 7 21

3 '. 137 |

O.JiT

O.os

1.2S 0.08 O.o?;

10 21

0.0G 0.19 O.oo

— —

4,860 \ 2,204

4,604 82 174

2.036 95 73

431 24 11

2.51 0.06 0.09

0.8J

3.849 1 100,248 s 731 73 9 7 28 9 37 4

64.126 2

5,845 2

54.7*'

1922 Alla i Malmöhus län Våren 1924;

31 Alla i Malmöhus län

Hösten 1924 s % 1925 i

4,74t Därav i Malmöhus län Kristianstads län Hallands län Kronobergs län Blekinge län Kalmar län Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Jönköpings län

utan att därförut underkastas smittrenande behandling. I Norge däremot kan enligt en den 11 december 1924 beslutad provisorisk förordning utlänning, som ankommer till riket, och som antages hava för avsikt att taga anställning eller söka arbete som lantbruksarbetare eller vars verksamhet antages medföra vård eller uppköp av husdjur, nekas att inkomma i riket. 1

Antalet smittfall i Malmöhus län utgjorde den 15/io 1925 3,873. '"' Dessa uppgifter avse tiden till den 16/io 1925.

14 I samband med ovannämnda föreskrifterna må nämnas vissa ständigt inom det egna landet tillämpade bestämmelser avseende förhindrande såväl av sjukdomens införande i riket som dess spridning inom landet. Hit höra i törsta hand de i flera länder gällande stadgandena om desinfektion av järnvägsvagnar och andra transportmedel, som använts för forslande av klövbärande djur (Belgien, Holland, England, Danmark, Tyskland, Schweiz), om pasteurisering av mjölk, som mottagits å mejeri (Belgien, Holland, Danmark. Tyskland, Schweiz), samt om desinfektion av marknadsplatser och andra områden, där sammanförda djur varit uppställda (Belgien, Danmark). Jämväl torde böra nämnas det i några länder stadgade förbudet för obehöriga att i händelse av smittfara beträda ladugårdar m. fl. utrymmen (Danmark, Norge). er mot Vad härefter angår de bestämmelser, som avse åtgärder till förhindrande *p'»*- av att i landet utbruten sjukdom sprides, äro dessa dels sådana, som gälla landet i dess helhet eller visst större område därav, och dels sådana, som röra visst smittat ställe och trakten däromkring. Bland de förstnämnda må nämnas förbud mot avhållande av marknader och utställningar för djur, där ej vissa försiktighetsmått såsom veterinärbesiktningar före djurens bortförande från hemorten och vid införande å uppställningsplatsen iakttagas (Danmark, Belgien, Holland, Tyskland), förbud mot bortförande av djur från marknadsplats, där smitta konstaterats, för annat ändamål än slakt (England, Frankrike), förbud mot förande av djur från viss, för smitta misstänkt trakt av landet till annan trakt (England, Holland), avstängning av vägar, å vilka smittfarliga djur kunna antagas bliva framförda (Danmark, Belgien, England, Tyskland), märkning av djur, som undergått sjukdomen (Schweiz)* avverkning och desinfektion av klövar å djur, som efter att hava varit smittade av sjukdomen inom viss tid därefter bortföras från gården (Danmark, Schweiz), o. s. v. •ifter, De föreskrifter, som avse åtgärder, direkt riktade mot visst utbrutet smittfall, avse dels isolering och dels nedslaktning, i båda fallen förenade med: desinfektion. I alla länder förklaras den gärd, vars besättning angripits av mul- och klövsjuka, och ett större eller mindre område däromkring för smittat (smittat område, infected place, Sperrbezirk o. s. v.). Därjämte kan i flertalet länder ytterligare ett större, omkring det smittade, liggande område förklaras infekterat eller misstänkt. Innebörden av dessa förklaringar, som i en del länder givas av de lokala högsta förvaltningsmyndigheterna (Frankrike, Schweiz) och i andra av särskilda veterinärinspektörer (England), polismyndighet (Danmark), eller kommunala myndigheter (Belgien, Holland), är att området ifråga i större eller mindre grad avspärras från samfärdsel med landet i övrigt, därvid strängare bestämmelser gälla ifråga om smittförklarade än beträffande misstänktförklarade områden. Avspärrningen kan avse personer, djur och varor. I flertalet länder (Belgien, England, Tyskland, Schweiz, Danmark) meddelas bestämmelser om förbud för annan än ägaren eller den, som vårdar djuren, att beträda ladugård eller annan byggnad eller plats, där smittat djur finnes eller nyligen funnits, ävensom föreskrifter om smittrening vid lämnandet av sådan byggnad eller plats (Belgien, Holland, England, Tyskland, Schweiz). Förbud att beträda smittat område utfärdas i vissa länder (Frankrike, Belgien) och förbud att lämna sådant i andra (Schweiz, Danmark). Beträffande misstänktförklarade områden gälla i allmänhet ej några

15 hinder för persontrafiken. I Damiark gäller dock förbudet att lämna avspärrat område jämväl misstänktförklarade områden. Den egentliga avspärrningen drabbar i utlandet djurtrafiken. I nästan "-) djurspärr, alla länder äro bestämmelserna därom tämligen stränga. Frankrike och Holland synas emellertid utgöra undantag. I Frankrike kan ovillkorligt förbud mot bortförande av djur från smittat område endast stadgas i fråga om angripna djur, under det att friska djur, även om de varit i beröring med angripna djur (contaminé), kunna föras till offentligt slakteri. Ej heller i Holland finnes förbud mot utfirande från smittat område av friska djur, och borgmästaren kan. till och med medgiva utförande av sjuka djur under vissa villkor. I England däremot har man strävat efter att åstadkomma en effektiv djurspärr genom att, så snart sjukdomen utbrutit, sätta stopp för all djursamfärdsel inom ett visst område omkring smitthärden, till en början med en radie av 15 eng. mil; ej heller till detta område få djur Föras (»standstill»). I olika repriser minskas spärrområdet, så att, om sjukdomen ej utbreder sig, all spärrning upphör efter fem å sex veckor. I Tyskland må från smittad gård klövbärande djur utföras endast för slaktning och endast med polismyndigheternas tillstånd. Till gården må sådana djur ej föras. Från Sperrbezirk (smittat område) må klövbärande djur ej heller utföras utan polismyndighetens tillstånd. Beträffande Beobachtungsdistrikt (misstänkta områden) gäller, att tillstånd erfordras, endast när djuren skola utföras för bruks- eller avelsändamål, varemot djur må utan tillstånd föras till slakteri, om besättningen vid veterinärundersökning, företagen tidigast 48 timmar före avgången, befunnits frisk. Klövbärande djur må ej drivas inom Beobaehtungsdistrikt, och förbud kan meddelas mot gemensam betesgång m. m. I Schweiz må, då »skärpt spärr» (inom smittat område) införts, djur, av vad slag som helst, icke lämna infektionszonen, dock att djur, som ej kunna angripas av sjukdomen, må med tillstånd av kantonsveterinären bortföras, sedan de blivit desinfekterade. För skyddszonen (misstänkt område) i Schweiz finnes ock utförselförbud, som dock kan lindras genom licenser. I Belgien finnas förbud mot utförsel av klövbärande djur från sjukdomshärden; dock må slaktdjur under polisuppsikt och efter veterinärs anvisning kunna utföras, där de ej visa tecken på sjukdomen och icke hava feber. För infekterad zon gälla vissa inskränkningar med avseende på samfärdseln med djur, vilka inskränkningar lindras, när sjukdomen inträtt i »andra perioden», d. v. s. vunnit allmännare utbredning. I Danmark är beträffande djurspärren huvudregeln den, att klövbärande djur icke må föras frän smittad gård. Från denna regel gälla dock undantag. Har å smittad gård svinbesättning, som står i särskilt stall, ej angripits, må svin under vissa, villkor föras till slakteri för nedslaktning. Åtta dagar efter det desinfektionen avslutats må klövbärande djur, som genomgått sjukdomen, i vagn eller automobil föras till närmast liggande slakteri. För närbelägen egendom, som ställts under offentlig tillsyn, finnes likaledes djurspärr, dock något lindrigare. Tidigare under nu pågående epizooti gällde ungefär enahanda föreskrifter för ett område omkring smittad gård, vilket område betecknades med ordet Lokal-afspaerring, och för det ännu större området, Iakttagelsedistriktet, funnos föreskrivna vissa, lindrigare inskränkningar beträffande djurtransporter. Systemet med lokalavspärrning och iakttagelsedistrikt har övergivits, sedan epizootien blivit mera utbredd. I samtliga länder, vilkas lagstiftning på området av de sakkunniga under- 3) varnspärr. sökts, finnes stadgat förbud mot utförande från smittat område av vissa varor och föremål, som anses kunna bliva infekterade av mul- och klöv-

16 sjukesmittämnet, såsom hö, halm, annat foder, gödsel och redskap. I regel kunna dock vederbörande övervakningsmyndigheter medgiva undantag från dylikt förbud. Vad särskilt angår utförsel av mjölk från smittad egendom, är lagstiftningen skiftande i olika länder. Mjölk tillhör emellertid överallt. de varor, för vilka utförselförbud finnes. Men å andra sidan medgives i flertalet länder undantag från denna föreskrift. Med undantag för England, där mjölkspärr är i kraft under hela den tid gården är att anse som smittad, utan hänsyn till epizootiens omfattning, upphör i allmänhet spärren vid en mera utbredd epizooti antingen helt och hållet eller ock efter viss, kortare tid. . Tiden för av- j ) e n tid, under vilken spärråtgärderna gälla, är olika i olika länder. I spärrning. Frankrike är tidsbegränsningen fjorton dagar efter det sist angripna djurets tillfrisknande. I England är gård, vara nedslaktning ägt rum, att anse såsom smittad 28 dagar efter slutdesinfektionen; där isoleringsmetoden kommit till användning, synes det tillkomma vederbörande veterinärmyndighet att bestämma smittiden. Vad Tyskland angår räcker smittiden tre veckor efter slutdesinf ektionen; om djuren nedslaktats eller sjuka och misstänkta djur avlägsnats, förklaras dock gården smittfri omedelbart efter slutdesinfektionen. I Holland och Schweiz bestämma de veterinära myndigheterna tiden för friförklaringen. I Belgien skall borgmästaren förklara smittad gård fri senast tre dagar efter desinfektionen, såvida icke vederbörande veterinär inlägger sin gensaga däremot. I Danmark står smittad gård under offentlig tillsyn tre veckor efter slutdesinfektionen. Nedslaktning I fråga om nedslaktning av smittade djurbesättningar innehålla samtliga av djur. undersökta utländska författningar, med undantag av de franska, föreskrift, som inrymmer befogenhet för viss myndighet att förordna om sådan nedslaktning. I Tyskland kan detta ske endast när sjukan uppträder sporadiskt i eljest smittfri trakt; om det kan förmodas, att smittämnet redan i större omfång utsläppts, skall nedslaktning underlåtas. I sak gäller detsamma för Schweiz. Vad övriga länder angår, finnas ej angivna några grunder för tillämpning av slaktmetoden, men i verkligheten torde man där handla efter enahanda principer som i Tyskland, dock att England därvid utgör ett undantag, i det att i detta land nedslaktningsmetoden oavsett kostnaden hittills i regel kommit till användning. Desinfektion. I samtliga undersökta utländska författningar finnas detaljerade föreskrifter om desinfektion av såväl person som djur och varor vid särskilda tillfällen, som kunna tänkas föranleda smittfara, ävensom av de smittade gårdarna efter frisk förklaring eller nedslaktning. Kostnaden I Frankrike påvilar den ekonomiska bördan av föreskrivna åtgärder den för påbjudna enskilde. Vad England angår lämnar staten ersättning, enligt värdering, "lättnin ftr ^T d J u r s o m n e dslaktas, varjämte desinfektionsmedel och arbetet med desinkada och för- fektionen kunna bekostas av grevskapet, om beslut därom fattats. I Tysklust. land erhåller djurägare ersättning för djur, som nedslaktats för att hindra smittans utbredning, samt kan erhålla ersättning för annat intrång enligt landstingets (Provinsial-Verband) beslut. I båda fallen tagas ersättningarna ur en fond, för vars åstadkommande utdebitering å enbart djurägare skett. I Holland ersätter staten nedslaktade djur med 90 procent av värdet i friskt tillstånd, varjämte jordbruksministern kan i särskilda fall tillerkänna den enskilde ersättning för skada av åtgärder, som vidtagas för att hindra smittans spridning. I Schweiz äger djurägaren erhålla ersättning för nedslaktat djur efter fulla värdet, men därjämte hava kantonerna berättigats att lämna

bidrag till täckande av förlust därigenom att djur dött av mul- och klövsjukan. Sistnämnda ersättning utgår med högst 90 procent, och förbundsstaten gottgör kantonen intill hälften av utbetalda beloppet. Desinfektionsmedel lämnas av kantonen, som även äger övertaga kostnader därför i övrigt. I Belgien uppbär djurägaren ersättning för djur, som efter myndighets beslut nedslaktats. Desinfektionen verkställes på guvernementets bekostnad med hjälp av djurägaren och hans personal, varjämte djurägaren har att på egen bekostnad vidtaga vissa desinfektionsåtgärder före slutdesinfektionen. I Danmark betalar staten ersättning för djur, som nedslaktas enligt jordbruksministerns föreskrift, vidare för mjölk, som tillbakahålles å egendom till hindrande av smittans spridning, samt för desinfektionsmedel. Ersättningen för mjölk utgår efter värdet av den producerade mjölken med avdrag av dess fodervärde. I särskilda fall kan jordbruksministern bevilja bidrag till hjälp för desinfektionens utförande. E n jämförelse av de olika ländernas lagstiftning och det sätt, varpå densamma, enligt vad den vid detta betänkande såsom bilaga fogade resebeskrivning i fråga om vissa länder utvisar, i praktiken tillämpats, giver vid handen, att under det i England huvudvikten lägges vid ett snabbt och hänsynslöst tillämpande av nedslaktningsmetoden, något som enligt vad de sakkunniga inhämtat även är förhållandet i Amerika, denna metod däremot i Frankrike icke alls kommer till användning och i övriga länder endast i mindre utsträckning begagnas. Under det avspärrning av smittade områden synnerligen strängt genomföres i Danmark och Schweiz och även med konsekvens tillämpas i övriga länder, med undantag av Frankrike, synes i sistnämnda land även denna senare metod, ehuru den huvudsakligaste, endast ofullständigt genomförd. För författningarna i alla länder, som varit föremål för de sakkunnigas undersökning, är emellertid karakteristiskt, att utrymme lämnas i väsentlig mån för anpassning efter förhållandena. Vid en mera utbredd epizooti komma ej de stränga föreskrifterna i tillämpning. Enligt uppgift från veterinära tjänstemän i Holland lämnade efterlevnaden där av författningarna under den senaste epizootien, då större delen av landets kreatursstock blev smittad, mycket övrigt att önska. Det visade sig i nämnda land liksom annorstädes, att, när sjukdomen blivit utbredd, det ekonomiska livet icke underkastade sig de inskränkningar, som författningarna i strängare tillämpning pålade detsamma. När man därför av studiet av utländska författningar vill få fram vilka metoder, som i utlandet komma till användning i kampen mot mul- och klövsjukan, får man icke lämna ur räkningen, att författningarna icke avspegla verkligheten under alla förhållanden, utan att kampen vid en utbredd epizooti föres efter helt andra linjer än vid en epizootis början, då rigorösa åtgärder, även om de äro för den enskilde, som drabbas av dem, betungande, dock ej hava någon allmän ekonomisk räckvidd.

Tillämpningen av foreskrifterna i utlandet.

Även för Sveriges vidkommande äro nu gällande föreskrifter rörande mulGällande och klövsjukan av två slag, sådana, som rikta sig mot sjukdomens införande svensk lagi riket, och sådana, som avse inom riket utbruten sjukdoms bekämpande. stiftning Genom kungl. kungörelsen den 9 december 1898 (nr 127) hava särskilda :itgärder mot föreskrifter utfärdats angående vad iakttagas bör till förekommande av smitt- ' sjukdomens' samma husdjurssjukdomars införande i riket. Enligt denna kungörelse åligger införande. det kommerskollegium, då underrättelse ingått, att smittsam husdjurssjuk- In- och ut7948

försel.

IN

dom utbrutit ä utrikes ort, att förklara denna med angränsande landsdelar smittad (2 §). Från främmande land eller del därav, som förklarats smittat av mul- och klövsjuka, får idisslande djur eller svin icke införas (8 § 3 mom.). Samma förbud gäller i fråga om dylikt djur, som kan antagas under de två sista månaderna före utförseln eller under transporten varit i beröring med smittförklarad ort eller med därifrån kommande eller av sjukdomen angripet eller för densamma misstänkt djur. Om fartyg, som inkommer till riket, har eller under resan haft ombord djur, angripet av eller misstänkt för sjukdom, varom här är fråga, eller djur kommande från utrikes, då smittad ort, får intet djur, som kan angripas av dylik sjukdom, inforas (6 §). I övriga fall får införsel sjöledes av idisslande djur, hästar och svin endast äga rum i stad, där legitimerad veterinär är anställd för verkställande av i kungörelsen givna föreskrifter, samt särskild karantänsanstalt finnes anordnad (4 §). Vid införseln skola dylika djur besiktigas och i karantänsanstalten stå under tillsyn av veterinären (5 §) samt där av honom undersökas (7 §). Djur, som vid besiktningen befinnas sjuka eller skäligen misstänkas för smittsam husdjurssjukdom eller som eljest ej få införas, skola dödas, om de ej utan gemenskap med land åter utföras (11 §). Ägaren till djuret är ej berättigad till ersättning och skall själv gälda samtliga kostnader med avseende å djuret (14 §). Fartyg, som medför djur, som ej får införas, eller som måste hållas i karantän under viss tid, skall desinfekteras (22 §). Med de förestående likartade bestämmelser gälla enligt kungl. kungörelsen den 8 november 1912 (nr 343) ifråga om införsel medelst ångfärjor mellan Sverige och utlandet av idisslande djur, samt djur, tillhörande hästsläktet, ävensom svin. Järnvägsvagnar, som inkomma med ångfärjor, ävensom svenska järnvägsvagnar, som komma över svensk-finska gränsen, skola desinfekteras enligt kungl. kungörelserna den 19 februari 1915 (nr 4(i) och den 31 december 1919 (nr 319). Förbud hava vidare utfärdats genom kungörelsen den 22 juni 1911 (nr 57) mot införsel från smittförklarat område i främmande land av dels osmält talg, osmält ister, mulär, blod och friska ben efter idisslande djur eller svin samt av begagnade ladugårds- och svingårdsredskap samt foder och strö av hö eller halm, ävensom hö eller halm såsom emballage kring träd, buskar och andra växter, dels ock, med vissa undantag, av inälvor, hår, borst, ull, horn och klövar samt oberedda hudar och skinn efter nämnda djur; genom kungörelse den 11 oktober 1920 (nr 671) mot sådan införsel av levande höns, gäss, ankor, kalkoner och duvor; genom kungörelse den 23 november 1920 (nr 728) mot införande till riket från land eller del därav, som förklarats smittat av mul- och klövsjuka, av djur tillhörande hästsläktet samt med vissa undantag mot införsel av sådana djur, som förts genom smittad ort; genom kungörelse den 25 februari 1921 (nr 62) mot sådan införsel av färskt kött av nötkreatur eller får, utan särskilt av veterinärstyrelsen för varje fall lämnat tillstånd. Föreskrifter med vissa villkor och bestämmelser för införsel från annat än i Sydamerika beläget land eller del därav, som förklarats smittat av mul- och klövsjuka, hava meddelats dels ifråga om begagnade tomsäckar genom kungl. kungörelsen den 17 december 1914 (nr 435), dels ock ifråga om fodermedel, spannmål, frö, potatis och levande växter genom kungl. kungörelsen den 30 november 1923 (nr 417), varjämte bestämmelser medde-

19 lats om desinfektion vid införsel till riket av begagnade mejerikärl genom kungörelse den 24 april 1915 (nr 100). Slutligen har även, genom kungl. kungörelsen den 23 maj 1924 (nr 163), förbud utfärdats mot utförsel av klövbärande djur och hästar samt kött av sådana djur till av smittsam mul- och klövsjuka smittat land, utan särskilt av Kungl. Maj:t lämnat tillstånd. Förutom dessa direkt mot gränstrafiken riktade åtgärder hava även inom Särskilda förlandet en del försiktighetsmått av stadigvarande natur vidtagits, avseende Biktighetsmått inom Iandet förhindrande av smittans införande till riket. Sålunda har genom kungl. kungörelsen den 24 oktober 1924 (nr 454) stadgats förbud mot användande av person, som inkommit från land, smittat av smittsam mul- och klövsjuka, såsom vårdare av klövbärande djur, förrän sex månader förflutit från det han inkommit till riket, där han ej vid läkarbesiktning befunnits fri från symtom, av sjukdomen och vissa desinfektionsåtgärder vidtagits; genom kungl. kungörelsen den 12 december 1924 (nr 498) föreskrivits, att den, som innehar besättning av nötkreatur, svin, får eller getter, ej utan medicinalstyrelsens tillstånd må lämna tillträde till ladugård, stall eller annat rum, där kreatur eller foder förvaras, åt kreatursuppköpare, slaktare eller annan person, vilkens tillträde icke är oundgängligen erforderligt för djurens skötsel och vård, samt att djurägaren är skyldig vidtaga erforderliga åtgärder till förhindrande av tillträdet, varjämte stadgats däremot svarande förbud att bereda sig tillträde till dylikt rum; samt genom kungl. kungörelsen den 12 december 1924 (nr 508) föreskrivits, att från utlandet inkomna, begagnade säckar, om vilka icke med säkerhet är känt, att de införts från land i Sydamerika, endast under vissa förutsättningar få intagas i ladugård eller rum, som ovan nämnts, samt att jämväl i vissa andra fall särskilda försiktighetsmått vid säckarnas begagnande skola iakttagas. Slutligen har genom lag den 6 juni 1925 (nr 382) angående uppvärmningav till kreatursföda avsedd mjölk m. m. stadgats, att den, som driver mejerirörelse, ej må från mejeriet försälja eller eljest för dylikt ändamål till annan utlämna mjölk eller kärnmjölk, som icke uppvärmts till minst 80D Celsius, dock att Konungen äger förordna om undantag härifrån beträffande de fem nordligaste länen. Vad härefter angår de föreskrifter, som avse åtgärder till förhindrande av Åtgärder mot inom riket utbruten mul- och klövsjukas vidare spridning, äro dessa dels införd sjukspridsådana, som gälla riket i dess helhet eller avse förhindrande av spridningen domsning. från ett län till ett annat, och dels sådana, som hava till ändamål att beAllmänna gränsa sjukdomen till visst smittat område inom länet. föreskrifter. Till förstnämnda grupp av föreskrifter kunna först och främst hänföras ovannämnda rörande rätten att beträda ladugård och skyldigheten att pasteurisera mjölk vid mejeri meddelade bestämmelser. Hit höra vidare kungl. kungörelsen den 10 februari 1925 (nr 19), enligt vilken hö, halm, klövbärande djur, hästar och vissa angivna delar av klövbärande djur ej må, utan medicinalstyrelsens tillstånd, utföras från län, som till någon del förklarats smittat av mul- och klövsjuka, ej heller hästar och klövbärande djur utan sådant tillstånd införas till dylikt smittat län från annat län, samt kungl. kungörelsen den 30 januari samma år (nr 12), varigenom förbud stadgas mot införsel till Gotland utan särskilt tillstånd av varor eller djur, som förut nämnts.

20 Föreskrifter Särskilda föreskrifter till förhindrande av mul- och klövsjukans spridning avseende i n o m smittat län äro meddelade bland annat i kungl. kungörelsen den 21 smittat län. n o v e m D e r 1924 (nr 489) om rengöring och desinfektion i vissa fall av automobil, som använts till transport av klovbaran.de djur inom län, som till någon del är förklarat smittat av mul- och klövsjuka. Vidare är genom kungl. kungörelsen den 21 november 1924 (nr 488) medgivet länsstyrelse att, där det, på grund av inträffat fall av mul- och klövsjuka, efter samråd med medicinalstyrelsen prövas nödigt, utfärda förbud mot utförande från visst område inom länet dels av hö och halm och dels av klövbärande djur och vissa angivna delar därav. Genom kungl. kungörelsen den 3 april 1925 (nr 74) är stadgat skyldighet för den, som förr än tolv månader förflutit efter det slutdesinfektion å smittförklarat område ägt rum vill för annat ändamål än omedelbar nedslaktning från området bortföra idisslande djur eller svin, som vid tiden för smittan befunnit sig å egendomen, att tillse att djurens klövar på visst sätt desinfekteras. Kungl. förord- - ^ g n m ( iiäggande föreskrifterna rörande åtgärderna mot mul- och klöv" T c m t c r 9 sjukan återfinnas i kungl. förordningen den 9 december 1898 (nr 126) an1898. gående vad iakttagas bör till förekommande av smittsamma sjukdomar bland husdjur. Enligt denna åligger det Konungens befallningshavande, när sådan sjukdom inom länet eller å angränsande orter är gängse, vissa allmänna uppgifter avseende åtgärder till hindrande av smittas spridning genom person- och djursamfärdsel, såsom att draga försorg om utsättande av annan tid för marknad, torgdag, ting eller annan dylik sammankomst, anordnande av särskilda försiktighetsmått vid djurs forslande m. m. Den närmaste tillsynen över vad iakttagas skall till förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar tillkommer vederbörande hälsovårds- eller kommunalnämnd, som äger hos polismyndighet i stad och kronobetjänt på landet påkalla nödig handräckning (§ 2). Konungens befallningshavande har överinseendet över föreskrifternas efterlevnad (§ 2). Anmälan om sjukdomsfall skall av djurägaren inom 24 timmar göras hos ordföranden i vederbörande hälsovårds- eller kommunalnämnd. Denne har att inhämta upplysningar om sjukdomen samt, om han finner viss smittsam sjukdom föreligga, exempelvis mul- och klövsjuka, meddela Konungens befallningshavande de erhållna upplysningarna (§ 4). Denna myndighet har att förordna veterinär att å stället undersöka förhållandet och därom ofördröjligen avgiva yttrande. Om veterinären finner smittsam mul- och klövsjuka föreligga, skall emellertid, där sjukdomen icke redan är gängse å orten, medicinalstyrelsen, vilken av veterinären underrättas om smittfallet, genom den ledamot av styrelsen, som har att föredraga veterinärärenden, eller annan av styrelsen därtill förordnad sakkunnig person å stället verkställa ytterligare undersökning. Vinnes därvid bekräftelse på att mul- och klövsjuka är för handen, förklarar Konungens befallningshavande stället smittat av mul- och klövsjuka. Det ankommer därvid på Konungens befallningshavande att påbjuda de mått och steg till sjukdomens hämmande eller till förekommande av dess spridning, som Konungens befallningshavande enligt ifrågavarande författning eller de av medicinalstyrelsen utfärdade råd och anvisningar eller eljest med avseende å förhanden varande förhållanden finner erforderliga, såsom i fråga om avspärrning och bevakning av smittat område, sjuka eller för sjukdom misstänkta djurs avskiljande, forslande av levande eller döda djur eller delar därav inom det smittade området eller bortförande därifrån, rengöring av personer eller föremål, som varit i sjuka eller för sjukdom misstänkta djurs närhet o. s. v. Är sjukdomen å orten gängse, har Konungens befallningshavande, där

21 veterinär finner smittsam mul- och klövsjuka vara för handen, att omedelbart utan ytterligare undersökning förklara egendomen smittad och lämna i anledning därav erforderliga föreskrifter. Mjölk av idisslande djur å smittat ställe må icke därifrån avyttras eller användas till föda åt människor eller djur, med mindre den blivit kokad, ej heller till smör- eller ostberedning, utan att den förut blivit uppvärmd till minst 80 ° Celsius. Sedan djuren tillfrisknat, verkställes slutlig desinfektion; och må stället förklaras fritt från sjukdomen, då 20 dygn förflutit efter desinfektionens avslutande (§ 22). Djurägaren är skyldig att verkställa slutdesinfektionen, men staten tillhandahåller desinfektionsmedel, dock ej kalk (§ 43). (Enligt särskilt beslut av Kungl. Maj:t har desinfektionen under senaste epizootien helt bekostats av statsmedel.) P å sätt förut anmärkts tjänar såsom ledning för Konungens befallnings- Kompiettehavandes åtgärder för sjukdomens bekämpande råd och anvisningar, som rande foremeddelats av kungl. medicinalstyrelsen. Dylika råd och anvisningar återfinnas huvudsakligen i styrelsens kungörelser den 19 mars 1888 (Sv. förf.saml. bil. nr 32), den 30 december 1892 och den 10 april 1917, varjämte må erinras om medicinalstyrelsens »Råd och anvisningar för veterinärer vid bekämpande av smittsam mul- och klövsjuka» den 4 oktober 1921. Dessa råd och anvisningar innebära bland annat, att egendomar, med vilka den smittade gården på ett eller annat sätt kommit i beröring, böra förklaras misstänkta för sjukdomen, att å smittad eller misstänkt egendom boende personer icke må begiva sig därifrån, utan att smittreningsåtgärder med dem vidtagits, ej heller obehöriga personer inkomma på smittat område, att varken djur eller föremål, med vilka smitta kan spridas, må utföras därifrån, att klövbärande djur, kött, hudar, hö, halm eller annat kreatursfoder eller ladugårdsredskap ej må utföras utan vederbörande länsveterinärs eller hans ställföreträdares tillstånd, att förbud bör meddelas mot bortförande från i särskilt hög grad för smitta misstänkt egendom av mjölk, som ej kokats, samt att å smittad eller misstänkt gård befintliga idisslande djur och svin skola hållas inomhus. Vidare anbefallas vissa försiktighetsmått med avseende å slakt, mjökning m. m. å smittad egendom samt lämnas anvisningar, hur slutdesinfektion skall företagas. De i 1898 års förordning givna, för förfarandet mot mul- och klövsjukan Lagstiftningrundläggande bestämmelserna, vilka under de mindre betydande epizootier, för ^ i g o r l «« vilka vårt land förut varit utsatt, i viss mån fyllt sin uppgift, måste helt naturepizooti. ligt under en så omfattande epizooti som den år 1924—1925 framstå som alltför knapphändiga. Till en början sökte man bekämpa sjukdomen med den förut alltid med Neddaktframgång tillämpade nedslaktningsmetoden i förening med ett strängt genomJH^SL. perioden. fört isoleringsförfarande. Nedslaktningen grundade sig emellertid allenast på ett medicinalstyrelsen, genom kungl. brev den 4 november 1892, med anledning av en då utbruten mul- och klövsjukeepizooti givet bemyndigande att vidtaga alla de åtgärder, styrelsen kunde finna nödiga för sjukdomens hämmande och förebyggande av dess vidare utbredning, vilket bemyndigande genom kungl. brev den 22 december 1892 utsträckts att gälla även där nämnda sjukdom framdeles kunde uppkomma. Isoleringsförfarandet var byggt så gott som uteslutande på föreskrifter, som utfärdats av medicinalstyrelsen eller vederbörande länsstyrelse. Då även de åtgärder, som avsågo erforderliga försiktighetsmått vid samfärdseln i allmänhet inom länen, huvud-

22 sakligen voro grundade på föreskrifter av sistnämnda slag, kom följaktligen förfarandet i sin helhet att vara bestämt icke efter grunder, som fastställts av Kungl. Maj:t, utan efter den uppfattning om situationens krav, som medicinalstyrelsen och de lokala myndigheterna för tillfället hyste. Med hänsyn till de såväl för den allmänna samfärdseln som för de enskilda synnerligen ingripande åtgärder, som sjukdomens bekämpande krävde, måste det nämnda förhållandet te sig mindre tillfredsställande. Av de ovan å sid. 13 meddelade uppgifter framgår, att i Malmöhus län icke mindre än 3,849 besättningar omfattande mer än 50 procent av samtliga nötkreatur före den 15 oktober 1925 angripits av sjukdomen och att mer än 18,000 nötkreatur nedslaktats. De nämnda ingreppen såväl i de enskildas personliga frihet och deras fria yrkesutövning som i samfärdseln i allmänhet, vilka nedslaktning, isoleringsförfarandet och eljest föreskrivna försiktighetsmått inneburo, kommo därigenom för detta läns vidkommande att få en under föregående epizootier oanad räckvidd. Såsom belysande för omfattningen av de ingripanden, det av myndigheterna tillämpade förfaringssättet medförde, må här i korthet redogöras för de olika slag av bestämmelser, som efter förslag eller anvisningar av medicinalstyrelsen utfärdats eller under epizootiens gång utfärdades av Konungens befallningshavande i Malmöhus län. Av mera allmän innebörd voro 1) föreskrifter om desinfektionsåtgärder vid samtliga mejerier i länet och skärpta sådana åtgärder vid mejeri, som mottagit mjölk från smittad gård, 2) föreskrifter om veterinärbesiktningar av djur, som försåldes å frivillig auktion, 3) förbud mot tillförsel av klövbärande djur vid marknader och torgdagar, 4) föreskrifter till förhindrande att utlänningar inkomma å kreatursmarknadsplatserna i Malmö och Hälsingborg samt förbud mot utförsel från dessa marknadsplatser ävensom exportslakteriernas stallar av djur för annat ändamål än omedelbar nedslaktning, 5) föreskrifter beträffande kontrollassistenternas verksamhet för provtagningav mjölk, 6) förbud mot utförsel av klövbärande djur från åtskilliga socknar i anledning av inom socknen eller närliggande socken inträffat fall av muloch klövsjuka, 7) förbud att inom visst område omkring smittat ställe hava lösgående hundar, 8) förbud beträffande visst område (oftast socken) mot dans- och andra nöjestillställningar, däribland biografförevisningar, 9) inställande av gudstjänst, vanligen endast en helgdag, i den församling, varest smittfall förekommit, 10) stängning av församlingens skolor under viss tid o. s. v. Vid inträffat fall av mul- och klövsjuka utfärdades dels särskilda föreskrifter av den innebörd, som angives under 6)—8) här ovan, dels understundom föreskrifter enligt 9) och 10), dels föreskrifter för den smittade gården, dels ock påbud, att viss eller vissa andra gårdar, med vilka den smittade gården i en eller annan form kommit i beröring under den närmaste tiden, t. ex. genom personer eller djur, skulle anses såsom misstänkta för mul- och klövsjuka. Föreskrifterna för smittad gård innehöllo en hänvisning till bestämmelserna i förenämnda kungl. förordning den 9 december 1898 samt förbud mot all samfärdsel med gården utom för personer, som innehade av veterinär utfärdad passersedel; vidare förbud mot avhållande inom smittat område av kommunalstämmor, sammankomster för andaktsövningar samt offentliga föreställningar, dansnöjen och möten ävensom förbud för personer, boende inom området, att besöka gudstjänst, skolor, sammankomster eller tillställningar, som höllos utom området. Gårdar, som förklarades misstänkta, voro av två slag, nämligen dels sådana, där sannolik-

heten för smittöverföring var större, och dels sådana, där beröringen varit mera indirekt. Det senare slaget av misstänkta gårdar benämndes »varskodda». Såsom exempel på skäl att förklara gård varskodd må anföras det förhållandet, att gården haft mjölkskjuts gemensam med den smittade gården. Misstänkt- eller varskoddförklaring förblev i allmänhet gällande elva dagar. Den innefattade för misstänkt gård bland annat förbud mot utförsel från gården av mjölk, varemot för varskodd gård sådant förbud ej gällde. Sedan nedslaktningsmetoden övergivits beträffande större delen av Malmöhus UoUringtoch en del av Kristianstads län, måste även föreskrifterna i fråga om detta perioden. område, det s. k. isoleringsområdet, ändras. De spärrningsåtgärder, som dittills plägat vidtagas, kunde icke längre, sedan sjukdomen tagit en större omfattning, upprätthållas. Deras vidblivande skulle medfört ett alltför hårt ingrepp i det ekonomiska livet. I följd härav lättades på föreskrifterna för smittade och misstänkta gårdar. Väl hade förut personer fått lämna smittad gård, om veterinären utfärdat passersedel för dem, men de hade i sådana fall, innan gården lämnades, varit underkastade särdeles stränga desinfektionsåtgärder, exempelvis formalinbehandling av kläderna och badning, vilket skedde under veterinärs tillsyn. Härutinnan måste lättnader införas redan av den anledning, att de veterinära krafterna icke räckte till för utövande av en dylik tillsyn. Vidare måste lättnader införas i den ovillkorliga spärrningen för djur och döda ting. Nödiga körslor måste medgivas, liksom utförsel av djur för slakt och vissa lantbruksprodukter. Det gällde, i korthet, att införa sådana bestämmelser, att det ekonomiska livet kunde i möjligaste mån obehindrat fortgå. Den vid nedslaktningsmetodens tillämpande förekommande desinfektionen av smittade gårdar utmärkte sig för stor grundlighet, men var ock synnerligen kostsam. Vid en allmännare utbredning av sjukdomen blev det omöjligt att vidbliva samma metoder för desinfektion, vare sig denna skulle bekostas av staten eller den enskilde, utan infördes även här förenklingar, avseende att göra desinfektionen billigare. Enligt kungl. förordningen den 8 december 1898 är, på sätt förut anmärkts, förbudet att utföra rå mjölk från smittad gård gällande under hela smittiden, d. v. s. till dess tjugo dagar förflutit efter slutdesinfektionen. Då denna föreskrift var av vittomfattande ekonomisk betydelse, blev densamma av Kungl. Maj:t ändrad för isoleringsområdet, i det att till en början nämnda tid av tjugo dagar inskränktes till tio dagar, och sedermera tidpunkten för torbudets hävande flyttades än mer tillbaka, vilket i praktiken medförde, att förbudet hävdes, sedan djuren blivit friska och slutdesinfektionen verkställts. Förbudet mot utförande från smittad gård av klövbärande djur bibehölls däremot för hela smittiden, nämligen 20 dagar efter slutdesinfektionen, och en skärpning i djurspärren infördes så till vida, att enligt kungl. kungörelsen den 3 april 1925 påbjöds, att klövar å djur, som bortfördes från smittad gård, förrän tolv månader förflutit, efter det egendomen förklarats fri från smittan, skulle på visst sätt beskäras och rengöras. Av den ovan lämnade redogörelsen för de under den sista mul- och klöv- Brister i lagsjukeepizootien här i landet mot sjukdomen vidtagna åtgärderna, framgår att, stiftninaen. frånsett nedslaktningen, som dirigerats av medicinalstyrelsen, länsstyrelsen, såvitt angår Malmöhus län, själv bestämt gränserna för de ingrepp från statens sida, som epizootien borde anses berättiga. Att en dylik anordning från principiell synpunkt sett icke kan anses riktig, torde knappast tarva vidare utredning. De enskilda djurägarna och andra, vilkas personliga frihet

24 och fria näringsutövning så kraftigt beskäras, torde med fog kunna kräva, att deras skyldigheter därutinnan, å ena, och deras och statens befogenhet, å andra sidan, någorlunda klart fastställas i allmän författning och ej endast är beroende av uppfattningen därom hos en lokal myndighet. Även om utländsk erfarenhet och samarbetet inhemska myndigheter emellan innebära en viss garanti mot onödiga restriktioner, torde de dock ej vara tillfyllest därutinnan, ej heller giva de säkerhet för enhetlighet i förfarandet inom olika delar av landet. Det sätt, varpå nedslaktningsmetoden under den ifrågavarande epizootien tillämpats, och de allvarliga ekonomiska konsekvenserna därav, synas ock visa, att en mera genomtänkt och på förhand i författning fastslagen plan för tillvägagångssättet vid sjukdomens bekämpande erfordras. Slutligen synas den. gångna epizootiens erfarenheter giva vid handen, att handhavandet av de uppgifter, som påläggas det allmänna, vid en mera utbredd epizooti icke rimligen kan ankomma pä den högsta medicinska myndigheten vid sidan om densamma eljest åliggande arbetsbörda. En omarbetning av nu gällande bestämmelser angående mul- och klövsjukan torde sålunda såväl av formella som sakliga skäl erfordras. Åtgärder tili Vid en prövning av lämpligheten av hittills mot mul- och klövsjukan l nd a (,e ' !!' " tillämpade åtgärder, som vid genomförandet av nya bestämmelser därutinnan avsjukdomen torde böra äga rum, bör uppenbarligen i första hand tillses, i vad mån den såväl hos oss som i utlandet särskilt under senare tid vunna erfarenheten om sjukdomens natur och smittvägar samt möjligen befintliga medicinska medel mot densamma föranleda ändring i förfarandet vid sjukdomens bekämpande. Trots det intensiva arbete, som inom vetenskapliga kretsar, i vissa främmande länder delvis under statlig ledning, nedlagts på försöken att fastställa sjukdomens karaktär och att finna sjukdomskällan, har dock något verkligt resultat alltjämt icke vunnits. Ej heller har något verkligt botemedel mot sjukdomen upptäckts. De sakkunniga hänvisa härutinnan till den såsom bilaga vid detta betänkande fogade, av undertecknad Magnusson utarbetade kortfattade beskrivning på mul- och klövsjukan samt till de sakkunnigas rörande vissa »botemedel» mot sjukdomen avgivna särskilda yttrande (bilaga E 1 ). AnTändmDg Av förenämnda redogörelse och yttrande torde vidare framgå, att, frånsett behandlingen med sårmedel, sköljningar o. s. v. för åstadkommande av lindring i det av sjukdomen framkallade lidandet hos djuren, intet annat specifikt medel mot densamma finnes än det s. k. Löfflerserum. Detta serum äger förmågan att vid insprutning skydda ett djur för sjukdomen under 10 å 12 dagar och kan jämväl bidraga till att giva sjukdomen ett godartat förlopp. Genom ett upprepat insprutande av dylikt serum skulle man följaktligen kunna åstadkomma en fortlöpande immunitet hos djuren och därigenom förebygga sjukdomen. Detta serum framställes emellertid endast på ett fåtal specialanstalter i Europa, och om det överhuvudtaget skulle kunna framställas i så stor myckenhet, som skulle erfordras för vinnande av dylik varaktig immunitet hos alla djur inom de för smitta mest utsatta delarna av landet, torde kostnaderna därför bliva så betungande, att desamma icke svarade mot det ekonomiska resultat, vartill alla åtgärder mot mul- och klövsjukan ytterst syfta. Sin största användning torde därför ifrågavarande serum åtminstone för närvarande komma att få i de fall, där åstadkommandet för kort tid av immunitet hos vissa djur är särskilt önskvärd såsom vid sammanförande av djur för utställande, försäljning eller dylikt. Av större 1

Här utesluten.

25 betydelse synes därför för närvarande vara det såväl i Danmark som i vårt land i stor utsträckning använda s. k. rekonvalscentserum, som under de sakkunnigas uppsikt under den gångna epizootien med statsanslag tillverkats vid Malmöhus läns hushållningssällskaps veterinärbakteriologiska laboratorium och därifrån tillhandahållits enskilda djurägare. Detta serum kan vid insprutning under vissa förutsättningar medföra ett lindrigare förlopp av sjukdomen och därigenom förminska de ekonomiska verkningarna av densamma. Beträffande de otaliga under olika namn i handeln utbjudna medel, vilka Användning vanligen av sin uppfinnare eller säljare angivas hava ofelbar förebyggande av hotMmdcleller botande verkan, hava de sakkunniga uttalat sig i ovannämnda rörande dessa medel angivna särskilda yttrande (bilaga E 1 ). Av vad där anförts torde framgå, att intet av nämnda medel är av vetenskapen erkänt såsom vare sig förebyggande eller botande. Någon betydelse för frågan om de åtgärder, som böra tillgripas i kampen mot mul- och klövsjukan, hava de följaktligen icke. På sätt av det nämnda yttrandet framgår, hava de sakkunniga ej heller ansett några särskilda åtgärder mot medlens tillverkning, saluhållande och begagnande erfordras. Liksom ovannämnda båda sera är allmän hygien vid kreaturens vård och behandling av väsentlig betydelse för minskandet av mul- och klövsjukans ekonomiska verkningar. Även om varje sådan verkan uppenbarligen bliver av betydelse vid övervägandet av lämpligheten av den ena eller andra åtgärden mot mul- och klövsjukan, har dock ännu icke den ekonomiska skada, sjukdomen, i övrigt obekämpad, medför, kunnat med nämnda medel så nedbringas, att icke behovet av åtgärder till förhindrande av mul- och klövsjukans införande i riket och av dess spridning inom riket alltjämt kvarstår oförminskat. Klart är emellertid att möjlighet finnes, att man på den väg, varom här är fråga, framdeles skall kunna uppnå gynnsammare resultat. Tillverkningen av Löfflerserum kan exempelvis förbilligas eller annat liknande medel eller botemedel upptäckas. Det bör därför alltjämt åligga vederbörande veterinärmedicinska myndigheter att med uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område. I varje fall torde vid inträffande epizootier tillverkningen av rekonvalscentserum böra återupptagas. Såsom resultat av vad ovan anförts rörande vetenskapens nuvarande stånd- Åtgärder till punkt på ifrågavarande område torde kunna fastslås, att statsmakterna fort- förhindrande farande i kampen mot mul- och klövsjukan äro så gott som uteslutande ^mnes hänvisade till indirekta åtgärder, avseende att minska möjligheterna för jnf0rande i smittämnets överförande till riket eller, där sjukdomen införts, möjligheterna och spridning för dess vidare spridning inom riket. Då det gäller att bedöma vilka åt- ' n o m r ' ket » gärder, som. därvid böra tillgripas, måste naturligen i första hand efterses, vilka dé sjukdomens smittvägar äro, som det gäller att stänga. Genom experiment av olika slag har man kunnat skaffa sig en tämligen Smittämnet ingående kunskap om smittämnets egenskaper. P å sätt framgår av den i oeh smittraf/ar bilagan D 1 lämnade redogörelsen finnes smittämnet redan under feberstadiet i stor mängd i blodet och kommer därifrån med i mjölk, urin och saliv. Detsamma finnes i stor mängd i de uppkomna blåsorna, och kommer, då dessa brista, ut i omgivningarna: foderbord, foder, dricksvatten, stråbäddar, urin, gödsel, golv, vägar, betesmarker m. m. besmittas därmed. Vid mjölkningen brista blåsorna på spenarna, och mjölken blir infekterad. Sedan 1

Här utesluten.

smittämnet lämnat djuret, är dess livskraft i hög grad beroende av de yttre omständigheter, varunder det förefinnes. Smittämnet kan behålla sin aktivitet ansenlig tid. Låga temperaturer konservera detsamma. I de från blåsorna avstötta cellmembranerna kan det en längre tid hålla sig levande, och enligt rön från utlandet skulle smittämnet kunna hålla sig vid liv i stallar och foderupplag under månader. Det behöves hög temperatur, 60—80' Celsius, för att förstöra smittämnet. Den omständigheten, att smittämnet företer olika resistens under skilda yttre förhållanden, liksom den starka smittämnesalstring, som äger rum redan i sjukdomens första stadium, då densamma ofta ännu icke konstaterats, är i hög grad ägnat att försvåra fastställandet av de olika smittvägarna och därmed även åtgärderna till förhindrande av smittämnets spridning. Huruvida vind och fåglar spela någon väsentlig roll vid smittspridning torde vara en fråga, som för närvarande ej kan besvaras, och hava de sakkunniga ansett sig böra, liksom man även i utlandet gjort, bortse från denna möjlighet, som därest den vore verklighet synes göra alla ansträngningar att bekämpa sjukdomen fruktlösa. På grund av den kännedom man förvärvat om smittämnesalstringen och genom erfarenhetsrön kunna emellertid vissa smittvägar betraktas såsom säkert kända. De sjuka djuren, mjölk från sjuka djur, saliv, urin och spinning, blod, kött, hudar, klövar och andra delar av sådana djur kunna betraktas som säkert smittförande. Genom beröring med dylika direkt smittförande djur och föremål, kunna kärl, redskap och andra föremål, strö, hr» och andra fodermedel infekteras och därigenom bliva smittförande. Personer kunna medföra smittämnet i kläder och skodon eller annorledes, och även för smitta icke mottagliga djur kunna tänkas medföra dylik överförd smitta. Vare sig fråga är att söka utestänga smittämnet från riket eller hindra dess överförande från ort till annan inom riket, måste de åtgärder, som kunna ifrågakomma, rikta sig just mot dylika smittförare. Antingen måste dessa hindras att inkomma i riket eller att där komma i beröring med för smitta mottagliga djur eller med djur eller föremål, som kunna tänkas föra smittan vidare, eller ock måste smittämnet oskadliggöras. Smittämnets Av den ovannämnda beskrivningen på mul- och klövsjukan torde framgå, oskadhggö- u ^ smittämnet, i den mån det kan åtkommas med desinfektionsmedel, kan tainfekHoZ g e n o m desinfektion oskadliggöras. Visserligen har genom försök, som för några år sedan anställts i Frankrike, ansetts fastslaget, att smitta viss kort tid efter det blåsorna å smittat djur brustit icke överförts på friska djur, som uppställts tillsammans med det angripna djuret, och härav har man trott sig kunna draga den slutsatsen, att smittämnet, sedan det lämnat djurkroppen, hastigt försvinner eller förlorar sin smittkraft samt att desinfektion för att döda smittämnet i stallar in. m. därför icke är erforderlig. Spridda iakttagelser i Danmark, England och Amerika tyda dock på att stailsmitta kan förekomma även sedan alla djur nedslaktats. Omfattande försök, som under innevarande år gjorts i den av tyska staten å ön Riems inrättade anstalten för forskning angående muloch klövsjukan, hava ävenledes, enligt vad de sakkunniga av anstaltens föreståndare erfarit, givit vid handen, att smittämnet åtminstone under vissa förhållanden ägde en motståndskraft, med vilken de franska försöken icke syntes vara förenliga. Enligt de sakkunnigas förmenande synes därför i de fall, då smittämnet kan med desinfektionsmedel åtkommas och dödas, denna åtgärd böra tillgripas, där ej kostnaderna för densamma stå i missförhål-

lande till den fara för sjukdomens spridning, som man avser att undanröja, eller överstiga kostnaderna för mera ingripande åtgärder. Kan desinfektion ej äga rum eller bör den enligt vad nu nämnts ej ifrågakomma, torde det andra slaget av åtgärder mot smittföraren komma till användning. Vad då först angår de åtgärder, som böra vidtagas till förhindrande av Åtgärder till smittämnets införande till riket, synas de sakkunniga de i sådant hänseende förhindrande nu gällande bestämmelserna i stort sett tillfredsställande. På sätt framgår ** S)™tf'~ av den ovan (sid. 17 o. ff.) lämnade redogörelsen avse desamma huvudsak- förande till ligen förhindrande av smittämnets införande med levande djur eller med riket. varor, redskap eller andra, föremål och innefatta förbud mot import av .import av djur och varor i sådana särskilt angivna fall, då deras införande kan andjur och varo1 tagas innebära särskild smittfara, eller ock stadgande av särskilda villkor 'för och försiktighetsmått vid sådan import. Bestämmelserna rörande djurimporten och importen av kött och andra delar av idisslande djur och svin äro synnerligen stränga och en skärpning av dem torde icke böra ifrågakomma. Då emellertid smittämnet före bestämmelsernas genomförande anses hava i flera fall hit överförts genom dylik import, vilket däremot därefter icke vid något tillfälle anses hava förekommit, torde å andra sidan någon lättnad i desamma ej heller böra ifrågakomma. Med avseende å bestämmelserna rörande importen av fodermedel torde visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke denna import, då fråga är om fodermedel från smittförklarat främmande land eller del därav eller om fodermedel, som transiterats över sådant land, borde helt förbjudas. I själva verket har emellertid icke i något fall kunnat med säkerhet påvisas, att smittämnet införts till landet genom dylik import, vare sig före eller efter de ifrågavarande bestämmelsernas genomförande. I några fall tyda väl vissa förhållanden därpå, men åtskilliga andra omständigheter synas lika kraftigt motsäga riktigheten av ett dylikt antagande. Med hänsyn härtill och då ett förbud mot import i förevarande fall skulle medföra avsevärda olägenheter, synes stadgandet av sådant förbud icke kunna försvaras. Vid granskning av de ifrågavarande importföreskrifterna hava de sakkunniga haft under övervägande, huruvida desamma lämpligen borde med övriga bestämmelser rörande mul- och klövsjukan sammanarbetas. Då emellertid förstnämnda bestämmelsers tillämpning ankommer på helt andra myndigheter än dem, som omhänderhava tillämpningen av övriga föreskrifter rörande nämnda sjukdom, torde ett dylikt sammanförande icke vara ägnat att öka överskådligheten eller underlätta tillämpningen, varför de sakkunniga ansett detsamma icke böra äga rum. Vidkommande härefter frågan om åtgärder till förhindrande av smitt/!e™u~ ämnets överförande till riket genom persontrafiken, är bedömandet därav i n v i d gränsen, hög grad beroende av det sätt, varpå smittämnet av människor överföres och den omfattning, vari det sker. I detta hänseende äro emellertid meningarna delade, i det olika erfarenheter gjorts i skilda länder. I många fall har man dock ansett sig kunna till personöverföring härleda de inom ett visst land först inträffade fallen, och allmänt har antagits, att särskilt kreaturshandlare och andra, dylika personer, som hava intim beröring med djur, ofta på kläder och skodon medföra hår, saliv, spillning och dylikt, vari smittämne finnes och under längre tid kan hålla sig livskraftigt. Denna smittväg har dock i allmänhet icke ansetts såsom den huvudsakliga, och några mera ingripande åtgärder

28 till förhindrande av sjukdomens införande medelst persontrafiken hava därför ej heller i något land med undantag för Norge vidtagits. Emellertid har frågan om smittöverföring genom personer nyligen varit föremål för särskild utredning. På föranstaltande av medicinalstyrelsen hava professorn i serologi och immunitetslära vid karolinska institutet C. A. Kling och docenten i experimentell patologi därstädes Johan Axel Höjer verkställt en dylik, särskilt på undersökningar rörande 1924—1925 års epizooti grundad utredning samt framlagt densamma i en till medicinalstyrelsen under sommaren 1925 avgiven rapport. Såsom resultat av denna utredning synas Kling och Höjer anse framgå, att människans roll såsom smittbärare är av väsentligt större betydelse, än man förut antagit, i det smittämnet icke blott skulle kunna föras med kläder och skodon utan även finnas och näras i människans kropp såsom i munnens och svalgets slemhinnor o. dyl. Vissa i rapporten återgivna misstänkta fall hos människor samt i densamma beskrivna serologiska försök tala enligt deras förmenande jämväl »med den allra största sannolikhet för, att mul- och klövsjukans virus kan framkalla manifesta sjukdomsyttringar hos människa eller med andra ord kan vara pathogent för henne, även om människans motståndskraft i de allra flesta fall är så stor, att sjukdomen icke kommer till synes». Huruvida den ifrågavarande utredningen kan anses hava givit slutgiltiga resultat till lösningen av frågan om en av mul- och klövsjukans smittvägar, torde ännu vara för tidigt att bedöma. Den synes dock, i vad den avser undersökning av de i olika orter under epizootien inträffade primärfallen hava frambragt åtskilliga skäl, som giva stöd för antagandet, att människan såsom smittspridare är en väsentlig faktor att räkna med. Även om därför ännu en viss osäkerhet måste anses förefinnas rörande frågan i vad mån person samfärdseln bidrager till mul- och klövsjukans införande i riket, torde säkerligen såväl vunnen erfarenhet som den av herrar Kling och Höjer verkställda utredningen göra denna samfärdsel tillräckligt misstänkt som smittväg för sjukdomen, för att ett ingripande till smittfarans minskande måste anses önskvärt. För egen del anföra herrar Kling och Höjer därom, att det synes dem, som om resultaten av deras undersökningar angående den preponderande roll, som människan spelade vid spridningen av mul- och klövsjuka såväl på kortare som på längre distanser, borde beaktas, när man nästa gång ginge att revidera föreskrifterna angående åtgärderna för sjukdomens bekämpande. Beträffande de åtgärder, som borde vidtagas mot smittans införande i riket, anföres i rapporten bland annat. »Vad persontrafiken angår har smittans införande från utlandet genom denna flerfaldiga gånger kunnat påvisas. Man synes därför böra taga i betraktande, vilka åtgärder som kunna befinnas lämpliga och möjliga för förhindrande av ett upprepande härav. Givetvis äro stora svårigheter här att övervinna, men vissa försiktighetsåtgärder torde dock vara möjliga att genomföra, utan att man gör alltför stort intrång på resandetrafikens berättigade frihetskrav. I främsta hand bör upplysningens väg begagnas. Det bör för befolkningen, isynnerhet för lantborna, framhållas faran av att under pågående epizooti i grannländerna, Tyskland och framför allt Danmark, göra besök i det av sjukdomen angripna landet. Därvid bör påpekas, att denna fara föreligger icke blott vid besök i ladugård eller å landsbygd för övrigt utan även, då besöket inskränker sig till stad. Befolkningen bör således tillrådas att i största möjliga utsträckning undvika resor till smittat land. Sammalunda bör den uppmanas att om möjligt undvika att hos sig mottaga personer, som an-

29 lända från smittat land, även om dessa personer icke varit i beröring ined sjuka kreatur. Möjligheten av restriktiva bestämmelser (exempelvis passlicenser) för att kontrollera resandeströmmen och eventuellt förminska antalet mindre nödiga resor torde ock böra tagas i övervägande. Särskilt bör kontrollen riktas mot de danska kreaturshandlarna för att förhindra deras inkommande till riket. Om dessa genom uppgivande av falskt yrke undandraga sig sådan kontroll, finnes möjlighet att ertappa dem i deras verksamhet på de större godsen och framför allt på kreatursmarknaderna. _ E n särskild övervakning bör ock ägnas de talrika danska godsägare, vilka, såsom nu i regel sker, obehindrat resa fram och tillbaka mellan Danmark och sina svenska egendomar. P å grund av smittämnets labilitet synas oss åtgärder, riktade mot dess förekomst på kläder, skodon och händer genom föreskrifter om ombyte av kläder, tvättning och desinfektion vid landstigning etc, icke behöva krävas. Då det visat sig, att de båda städer, som med Danmark ha den närmaste förbindelse, Hälsingborg och Malmö, flera gånger utgjort smittcentra för omgivande landsbygd och man alltså har anledning antaga, att smittan framtränger till dessa städer i latent form, innan den ännu hunnit manifestera sig bland kreaturen å den skånska omgivande landsbygden, bör befolkningen å denna även uppmanas att till det minsta möjliga inskränka sina besök i dessa städer, då epizootier råder i Danmark, och att, då sådana besök äro nödvändiga, i ifrågavarande städer träda i beröring med minsta möjliga antal personer, undvika folksamlingar, offentliga lokaler etc.» Vid övervägande av frågan om de åtgärder, som böra tillgripas för minskande av faran för sjukdomens införande till riket genom persontrafiken, hava de sakkunniga jämväl haft under bedömande de av Kling och Höjer föreslagna åtgärderna. Vad då först angår förslaget att till allmänheten rikta något slags uppmaning att i största möjliga utsträckning undvika resor till smittat land, har det synts de sakkunniga tveksamt, huruvida ett sådant nedbringande av persontrafikens omfattning särskilt mellan vårt land och Danmark samt mellan Malmö och Hälsingborg, å ena, och landsbygden däromkring, å andra sidan, som därmed åsyftas, lämpligen bör äga rum. Frånsett den betydelse denna samfärdsel otvivelaktigt har för landet även till den del, densamma skulle kunna på angivet sätt inskränkas, synes framför allt böra uppmärksammas, att här icke är fråga om en kortare tid, under vilken resor mellan länderna sålunda skulle undvikas, utan om år eller större delar av år. Med den utbredning, sjukdomen numera fått på kontinenten, lärer ej vara osannolikt, att grannländerna nära nog ständigt och i varje fall under avsevärda perioder skola vara smittade av densamma. Även om därför en dylik uppmaning till en början kunde tänkas medföra någon verkan i åsyftad riktning, torde dock med visshet kunna antagas, att densamma efter någon tids förlopp skulle komma att sakna varje betydelse. Tanken, att ett uppehåll i Danmark eller någon av de nämnda städerna även utan beröring med någon, som av särskild anledning kan antagas vara smittbärare, skulle kunna medföra smittfara, torde ligga flertalet av befolkningen alltför fjärran, för att något varaktigt resultat skall kunna beräknas följa av en dylik utan straffhot stödd uppmaning. Erfarenheten har dock visat, att svårigheter möta redan för upprätthållande av påbjudna, med straffhot skyddade föreskrifter rörande allmänt erkända smittvägar. De sakkunniga hava därför för sin del icke ansett uppmaningar av ovannämnt slag vara en åtgärd, som vid bekämpande framdeles av sjukdomen bör tillmätas någon nämnvärd betydelse. Ej heller synes de sakkunniga möjligt att söka begränsa persontrafiken

30 genom passtvång och passlicenser. Även den strängaste kontroll skulle knappast kunna något så när tillfredsställande för licensgivaren utpeka den eller de personer, som kunna antagas vara smittbärare. Icke ens försöket att med ett dylikt licenssystem söka från inresa utestänga kreaturshandlare, slaktare och andra, som på grund av sin verksamhet måste anses särskilt smittfarliga, synes kunna beräknas medföra ett resultat, som står i rimligt förhållande till de olägenheter, systemets tillämpning skulle föranleda. Vad nu sagts om passtvång och licenssystem torde i ännu högre grad gälla införandet av ett mera allmänt desinfektionssystem. Frånsett de väsentliga kostnader detsamma skulle medföra, torde ett dylikt system i praktiken knappast låta sig genomföra. De sakkunniga instämma härutinnan i följande uttalande i frågan av den av jordbruksministeriet i England för utredningav mul- och klövsjukan åren 1923—1924 tillsatta kommitté: »Hur stor faran för infektion genom denna smittkälla (personsamfärdseln ined kontinenten) än må vara, anse vi det icke vara en i praktiken genomförbar åtgärd att söka föreskriva någon desinfektion av personer, som anlända från kontinenten. Med mindre en sådan desinfektion vore av den mest genomgripande beskaffenhet, skulle den bereda blott partiell säkerhet, och i betraktande av de enorma olägenheter, som den skulle medföra, äro vi övertygade om att en dylik åtgärd icke skulle bliva tolererad, även om de fakta, som talade för dess tillämpning vore oändligt mycket starkare än de äro.» Även om varje system av ovan nämnt slag, som riktar sig mot alla frän smittförklarat främmande land kommande personer, vare sig det avser licenstvång för inresan eller desinfektion, måste betecknas som otänkbart, synes däremot icke uteslutet, att vissa särskilt smittfarliga personers inresa till riket underkastas prövning och därvid eventuellt göres beroende av desinfektion så tgärder eller av villkor rörande resans mål, uppehållsort o. dy i. Befogenhet synes kunna inrymmas åt vederbörande myndighet att vid de tillfällen, då mul- och klövsjuka är gängse i närliggande land, låta undersöka sådana därifrån till riket inkommande personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas icke blott vara smittbärare utan även sprida smittan till flera orter eller gårdar, och att, där så erfordras och lämpligen kan ske, förbjuda dem inresa, föreskriva villkorför inresan eller underkasta dem smittrening. För detta ändamål torde det böra åläggas kreaturshandlare, slaktare eller annan sådan försäljare eller uppköpare, som anländer till riket från land, som förklarats smittat av mul- och klövsjuka, att genast och innan han lämnar den ort inom riket, dit han först anländer, anmäla sig hos vederbörande polismyndighet för undergående, där sa, påkallas, av undersökning, som ovan nämnts. Att utsträcka denna befogenhet längre torde icke böra ifrågakomma, ej heller torde anmälning-skyldigheten böra utsträckas att omfetta jämväl andra personer ä n de sålunda särskilt angivna, såsom danska godsägare, hemvändande svenska lantbrukare m. fl., vilkas inresa kan antagas innebära fara för sjukdomens införande, utan torde med avseende å dem få anses tillräckligt, att de äro skyldiga underkasta sig undersökning och smittrening, där så av A-ederbörande myndighet i särskilda fall påbjudes. landet. Vid sidan om den sålunda föreslagna kontrollanordningen, avseende utifrån till riket inkommande personer, torde emellertid ett förbud, liknande det genom ovannämnda kungl. kungörelsen den 12 december 1924 (sid. 19) stadgade och det jämväl i D a n m a r k gällande, mot beträdande av ladugård, stall eller annat rum, d ä r k r e a t u r eller foder förvaras, böra bibehållas. Förbudet synes dock endast, då på grund av utbruten mul- oeh

31 klövsjuka i närbeläget främmande land fara för smittämnets införande anses föreligga, böra, utsträckas att såsom nu omfatta en var annan än den, v a r s tillträde icke är oundgängligen erforderligt för djurens skötsel eller vård, men eljest endast böra gälla ovannämnda på grund av sin verksamhet för smittans spridning särskilt farliga personer ävensom dem, vilka ej minst tre månader i sträck n ä r m a s t därförut uppehållit sig i riket. J ä m v ä l det genom kungl. kungörelsen den 24 oktober 1924 stadgade förbudet mot användande av person, som inkommit från land, smittat av mul- och klövsjuka, såsom vårdare av klövbärande djur, förrän sex månader förflutit från det han inkommit till riket, torde böra bibehållas, dock a t t n ä m n d a tid torde böra inskränkas till tre månader. Genom nämnda båda förbud mot beträdande av ladugård och mot utifrån inkommande persons användande som vårdare av nötkreatur samt genom undersökning och avvisande eller smittrenande av särskilt smittfarliga personer jämte stadgande av anmälningsskyldigheten i vissa fall, synas mycket betydelsefulla smittvägar från utlandet träffas. Även om de sakkunniga icke förbisett att möjlighet finnes för smittämnets införande jämväl på mera indirekta vägar eller direkt av djurägare till den egna gården, h a v a de sakkunniga dock, så länge större säkerhet icke vunnits i kännedomen om människan som smittbärare, icke ansett denna mera begränsande smittfara kunna motivera de ytterligare ingripanden av synnerligen vidsträckt räckvidd, som ett någorlunda effektivt undanröjande av faran skulle kräva. Därest de sålunda av de sakkunniga föreslagna åtgärderna, särskilt den för vissa yrkesmän stadgade anmälningsskyldigheten, genomföras, synes ej heller det genom kungl. kungörelsen den 23 maj 1924 (sid. 19) stadgade förbudet mot utförsel av klövbärande djur och hästar samt kött av sådana djur till av smittsam mul- och klövsjuka smittat land, v a r a av den betydelse, att dess bibehållande, trots den icke oväsentliga ekonomiska förlust detsamma medför, kan anses påkallat. De sakkunniga föreslå därför, att nämnda förbud upphäves. Vidkommande härefter åtgärderna till förhindrande av spridningen av Åtgärder till inom landet utbruten mul- och klövsjuka h a v a vissa allmänna principer förundrande för desamma givits av den såväl hos oss som i utlandet under gångna ningen av epizootier vunna erfarenheten. Med hänsyn till sjukdomens enorma smitt- i n o w iandet samhet måste synnerligen kraftiga åtgärder tillgripas, därest utsikt skall utbruten ajuk,fo finnas att begränsa farsotens omfattning, och vad som göres måste göras >"utan varje tidsutdräkt. Med hänsyn till de stora kostnader, som äro förenade med ett dylikt kraftigt och snabbt förfarande, bör detta icke, ilärest trots detsamma farsoten skulle vinna större utbredning, under hela epizootien oförändrat tillämpas över hela riket, utan mindre stränga och kostsamma åtgärder böra tillgripas inom områden, där mul- och klövsjukan redan vunnit allmännare spridning, än i de trakter, där inträffade utbrott hava k a r a k t ä r av primärfall. E n rationell sjukdomsbehandling ä r av väsentlig betydelse för nedbringande av kostnaderna för förfarandet. Åtgärderna mot inom landet utbruten mul- och klövsjuka höra enligt sakens n a t u r avse dels att om möjligt stoppa smittämnesalstringen och förhindra, att befintligt smittämne föres från det ställe, där det alstrats, dels att oskadliggöra befintligt smittämne, dels ock att genom allmänna försiktighetsmått förhindra skada av möjligen utfört smittämne. Mot nu

32 angivna mål syfta de åtgärder, som enligt gällande lagstiftning såväl hos oss som i utlandet vid utbrott av mul- och klövsjuka vidtagas, nämligen 1. nedslaktning av insjuknad besättning, 2. avspärrning a v gård eller område, där sjukdom utbrutit, 3. avspärrning av område, dit smittämnen sannolikt förts, 4. smittrening av personer, djur, varor, redskap och andra föremål, som kunna antagas vara bärare av smittämne, samt 5. allmänna föreskrifter avseende inskränkning av samfärdsel, som finnes innebära särskild risk för utfört smittämnes vidarebefordran. i) NedsiaktD e t till synes mest effektiva medlet i kampen mot mul- och klövsjukan metoden ä r . o t v l v e l a k 1 l g t nedslaktningen. Genom denna undanröjes källan till smittämnesalstiringen samtidigt som ett omedelbart oskadliggörande av aoTändw? tefintligt smittämne genom allmän desinfektion å gården möjliggöres, och områdets avspärrning underlättas och förkortas. Med hänsyn till dessa metodens fördelar har man i vissa länder ansett densamma v a r a den enda, av vilken något verkligt resultat skulle kunna vinnas, och därför jämväl konsekvent tillämpat densamma även under stora epizootier. I England tillämpades således metoden praktiskt taget u t a n undantag under hela epizootien 1924—1925. Även för vårt lands vidkommande h a r alltsedan år 1898 nedslaktningen varit det medel, varpå man huvudsakligen stött sig i kampen mot sjukdomen, och de relativt gynnsamma resultat, man ända till epizootien 1924—1925 vunnit, h a r m a n ansett i stort sett vara att tillskriva användandet av denna metod, Under sistnämnda epizooti nödgades man däremot för första gången övergiva metoden, och olika meningar började göra sig gällande rörande nedslaktningens förut såsom osviklig ansedda förmåga att nedslå sjukdomen. Rätteligen hade redan långt förut samma anledning till tvivel om metodens ofelbarhet funnits, i det vid upprepade tillfällen användningen av densamma i främmande länder icke förmått hindra sjukdomens fortsatta spridning. Uppenbarligen hör emellertid icke den omständigheten, att uedslaktningsmetoden under den senaste epizootien visat sig otillräcklig såsom kampmedel, ensamt vara avgörande för huruvida den framdeles bör komma till användning eller ej. Dess ovannämnda fördelar äro för tanken alltför påtagliga för att en dylik erfarenhet skall kunna utgöra ett avgörande bevis emot dem. Dels är ej uteslutet, att metoden trots allt bidragit till att begränsa epizootiens omfattning, särskilt dess spridning över andra delar av riket än de svårast hemsökta länen, och dels k v a r s t å r den erfarenhet av metodens verkan, som tidigare epizootier i v å r t land givit. Anmärkningsvärt ä r ock, att densamma alltjämt tillämpas och, enligt vad de sakkunniga under sin ovannämnda studieresa inhämtat, även framdeles torde komma att tillämpas i åtskilliga europeiska stater, i vissa av dem såsom det huvudsakliga kampmedlet mot sjukdomen under hela epizootien, och i andra såsom ett viktigt led i förfarandet vid bekämpandet av utbrott inom förut ej smittade delar av landet. Även i ovannämnda av h e r r a r Kling och Höjer avgivna rapport har nedslaktningen upptagits som en av de väsentliga åtgärder, som böra vidtagas, då sjukdomen vunnit insteg i landet. Enligt deras mening bör densamma a n v ä n d a s icke blott såsom ett led i primärförfarandet utan även sedan sjukdomen vunnit större spridning. I rapporten anföres sålunda bland annat, a t t av särskild vikt för att förkorta den tid, under vilken risk

33 för smittans spridande från dm först angripna garden till landet i övrigt forefmnes, vore, att den angripna besättningen omedelbart efter diagnosens fastställande neclslaktades, varigenom dessutom risken för gårdens folk att bliva infekterade minskades. Bland de åtgärder, som borde tillgripas, sedan sjukdomen vunnit större spridning, angives nedslaktning, varom bland a n n a t anföres följande: »Nedslaktningsmetoden synes oss, så länge den over huvud taget är utfcrbar, böra rekommenderas även u r här avhandlade synpunkt (personöverföringens). Genom densamma bortskaffas nämligen de kreatur, som kunna bliva kroniska mikrobbärare och vilka, om de få leva, utgöra en »mittfåra. Tills någon annan metod a t t befria sig från de kroniska mikrobbärarna utfunnits, bör man därför använda nedslaktningsmetoden, i det man utan densamma, med användande av enbar isolering, måste beräkna att för längre tid få sjukdomen inom landet endemisk. Hade man något diagnostiskt prov för att uppspåra de kroniska mikrobbärarna, kunde man naturligtvis nöja sig med att nedslakta dessa djur i stället för hela besättningen. Till dess att man fått ett sådant prov synes oss emellertid nedslaktningsmetoden oumbärlig.» A t t nedslaktningsmetoden är ett vapen mot mul- och klövsjukan, som icke Pnncipen för kan undvaras, har synts de sakkunniga framgå av erfarenheten såväl hos nedslaktl»ng8 oss som i utlandet. Samma erfarenhet torde dock även visat, att den ej *metodens ankan tillämpas utan begränsning och utan hänsvn till den spridning sjuk- vändning. domen vunnit. P å sätt förut anförts syftar ytterst alla mot mul- och klövsjukan vidtagna åtgärder till ekonomiskt resultat och deras tillgripande måste v a r a ur sådan synpunkt lönande. De stora förluster, som nedslaktandet av hela besättningar medför, kunna v a r a berättigade, så länge de stå i rimligt förhällande till de värden, man därmed avser och tror sig rädda, men måste framstå som meningslösa, då, på grund av sjukdomens allt större utbredning, så ej längre synes vara förhållandet. Nedslaktningsmetoden bör sålunda komma endast till användning dels såsom ett primärförfarande, avseende förhindrande a v smittans spridande från enstaka fall inom visst område till området i dess helhet, dels, därutöver, så länge d ä r a v förorsakade förluster ej bliva allt för stora och smittans spridning kan genom nedslaktningsförfarandet antagas i avsevärd grad förhindras. När förlusten av nedslaktningen skall anses »alltför stor», måste uppenbarligen, även med ett mycket ringa k r a v på tillförlitlighet i gjorda beräkningar, bliva en mycket svårbesvarad fråga. Svaret ä r nämligen i sin tur beroende icke blott på frågan om de med liedslaktnmgsforfärandet och jämsides därmed tillämpade isoleringsförtarande, förenade kostnader, vilka med statistiska uppgifter torde i framtiden k u n n a någorlunda säkert bestämmas, u t a n även på frågan, vilka förluster farsoten skulle komma att tillskynda landet, därest nedslaktningsmetoden icke användes. Dessa sistnämnda förluster utgöras icke blott a v T?A v i x s t n a d e r f ö r veterinärförrättningar, desinfektion, vakthållning och dylikt, u t a n även a v sådana indirekta förluster som för s p ä r r a d mjölk nedgång i djurens värde, dödsfall m. m. Försök hava i utlandet gjorts att beräkna dessa sistnämnda förluster, men det torde knappast kunna sägas, a t t desamma krönts med sådan framgång, a t t n å g r a fullt säkra utgångspunkter erhållits. Svårigheterna vid en dylik undersökning äro givetvis mycket stora. Först och främst upptrader sjukdomen olikartat. Dödsprocenten h a r stundom v a r i t mycket hög Exempel finnes på, a t t den överstigit 50 procent. Under nu pågående

34 epizooti däremot har den här i landet, t. ex., blott u p p g å t t till ungefär 1 procent och till grund för beräkningen måste uppenbarligen en viss uppgift om storleken av denna procentsats läggas. H u r u v i d a det kan antagas, a t t epizootierna hädanefter komma att uppträda under en lindrig form, måste givetvis v a r a en öppen fråga. A t t dödsprocenten under senaste åren ingenstädes varit avsevärt hög, torde till någon del bero på att serumbehandling av djuren förekommit. Möjligt ä r ock att sedan länderna på den europeiska kontinenten blivit så genomsmittade av mul- och klövsjuka, som. fallet nu torde få anses vara, en mot smittan mera motståndskraftig djurstam erhålles. Såsom stöd härför torde k u n n a anföras det i facklitteraturen uppgivna förhållandet, att under det smittämnet för mul- och klövsjukan i de ostasiatiska länderna är så starkt, a t t om det överföres å europeiska djur, dessa i allmänhet duka under för detsamma, djuren i n ä m n d a länder därav beröras endast ungefär på samma sätt, som djuren i Europa påverkas av där utbruten smitta. E n på dylika lösa antaganden grundad förhoppning om en regelbunden l å g dödsprocent vid framtida epizootier kan dock uppenbarligen icke läggas till grund för en beräkning av den art, varom h ä r är fråga. • H ä r t i l l kommer emellertid även svårigheten a t t erhålla exakta uppgifter dels om djurägarnas direkta utgifter på grund av sjukdomen och dels om deras förluster på grund av mjölkförlust, djurs minskade värde o. s. v. I sådant hänseende hava dock undersökningar företagits bland annat i Holland och Danmark, därvid i Danmark såsom undersökningsmaterial använts primäruppgifter från åtskilliga djurägare rörande besättningar, som varit a n g r i p n a under epizootien 1911, 1912. E t t visst resultat framgick av undersökningen, som visade både en utgifts- och en förlustsumma av 33.6 kronor per n ö t k r e a t u r under epizootien ifråga, vid vilken dödsprocenten enligt samma undersökning utgjorde 1.17 för v u x n a nötkreatur, 1.83 för ungnötkreatur och 31.r. för kalvar. Även om de sålunda verkställda undersökningarna i m å n g a hänseenden äro bristfälliga, torde de dock visa, att ett för bedömandet av den förevarande frågan tillräckligt siffermaterial kan erhållas. Då man dessutom i v å r t land städse synes v a r a i tillfälle a t t på förhand bedöma epizootiers mer eller mindre elakartade k a r a k t ä r (dödsprocent och följdsjukdomar), och även en relativt osäker slutsiffra är för ändamålet användbar, h a v a de sakkunniga tänkt sig a t t uppgörandet av nedslaktningsmetodens tillämpning skulle föregås av en ungefärlig beräkning a v förlusternas sannolika storlek i ena eller a n d r a fallet. Vid en dylik beräkning torde följande synpunkter böra iakttagas. Jämförelse 1. P å sätt av det föregående framgår, bör bedömandet av nedslaktningsmeiian för- metodens lämplighet vid en viss tidpunkt under epizootien framgå u r en 'ika^Ttoder Jämförelse mellan förluster och kostnader vid ett isoleringsförfarande med el " nedslaktning å ena, och förluster och kostnader vid ett sådant förfarande u t a n nedslaktning å a n d r a sidan. 2. Beräkningen hör avse den nationalekonomiska förlusten, och hänsyn följaktligen icke tagas till frågan om förlusten skall bäras av det allmänna eller av den enskilde. 3. H ä n s y n bör icke tagas till de indirekta förluster som drabba näringslivet i allmänhet på grund av åtgärderna mot mul- och klövsjukan. Uppenbarligen k u n n a dessa förluster icke bestämmas. Även om emellertid n ä m n d a åtgärder vid isoleringsförfarandet få större räckvidd, därigenom att detta sträcker sig över en längre tid, torde å andra sidan vid användningen av

35 nedslaktningsmetoden dels åtgärderna ifråga i väsentlig m å n skärpas, och dels metoden åtföljas av vissa indirekta förluster, såsom djurägares förlust genom ett plötsligt och grundligt avbräck i näringen, vilka icke förekomma vid isoleringsförfarandet. Det synes därför kunna antagas, a t t de båda metoderna väga någorlunda jämnt med avseende å ifrågavarande indirekta, förluster. 4. Förluster på grund av spärrning av mjölk för misstänktförklarade g å r d a r böra ej heller tagas i beräkning. Dylik förlust uppkommer, vare sig det ena eller a n d r a förfarandet kommer till användning, och vad nyss sagts om de indirekta förlusterna, torde så tillvida äga motsvarande tilllämpning, att under det dylik mjölkspärr förekommer under längre tidr y m d vid isoleringsmetoden, den vid nedslaktningsförfarandet, även om ersättning för nedslaktade djur genast utgår, i stället såsom regel bliver av större omfattning. 5. Hela landets kreatursstock kan icke tagas till u t g å n g s p u n k t vid beräkningen, utan en viss uppdelning av landet i nedslaktningsområden bör äga rum. I annat fall skulle nedslaktningsprocenten i förhållande till kreatursstocken i dess helhet bliva så ringa, att ett nedslaktande t. o. m. av all boskap i vissa provinser, däribland i främsta r u m m e t Skåne, skulle komma a t t framstå såsom ekonomiskt. Sådana områden torde exempelvis höra v a r a sydvästra delen av Skåne, Skåne i övrigt med södra Småland, Blekinge, Halland och västra Småland o. s. v. Med tillämpning av dessa principer hava de sakkunniga sökt verkställa en beräkning av ifrågavarande slag, avseende 1924—1925 års epizooti. Därvid h a v a de sakkunniga u t g å t t från förhållandena i Malmöhus län, där smittprocenten på sätt ovanstående tabell utvisar (sid. 13) utgjort omk r i n g 50 procent och dödsprocenten omkring 1 procent av hela kreatursstocken. Följande utgifts- och förlustposter hava tagits i beräkning, nämligen beträffande Nedslaktningsförfarandet. 1. statens kostnad för inlösen av nedslaktade djur, 2. kostnader för djurens nedslaktning 4 och nedgrävning (här bortses från möjligheten a t t förbränna kropparna), 3. kostnader för veterinärers resor i och för förrättningar i kampen mot sjukdomen, 4. kostnader för desinfektion, 5. kostnader för vaktmanskap, samt beträffande Isolering utan nedslaktning (isoleringsförfarandet). 1. förlust för djurägare i följd därav att mjölk tillbakahålles å smittad gård, 2. kostnader för veterinärers resor i och för nödiga förrättningar, 3. kostnader för desinfektion, 4. kostnader för vaktmanskap, 5. förlust för djurägare genom nedgång i djurens värde, kostnader för sjukvård m. m. Samtliga kostnader hava för vinnande av enhetlig beräkningsgrund utförts per ko, under antagande, att antalet kor utgjort hälften av hela antalet nötkreatur.

36 Beträffande kostnaderna vid nedslaktningsförfarandet utgöra dessa samtliga sådana, som under de senare årens epizootier bestritts av staten. Medeltalet av dem per ko framgår därför direkt genom en fördelning av statens sammanlagda utgifter å halva antalet nedslaktade nötkreatur. Ifråga om kostnaden under epizootien 1924—1925 k a n emellertid någon exakt uppgift ännu icke erhållas, enär alla utbetalningar ännu icke verkställts. Tages hänsyn till att en del utbetalningar ä n n u återstå, torde vid jämförelse med motsvarande siffror för närmast föregående epizootier, då inflationens verkningar ä n n u gjorde sig gällande, 1,400 kronor per ko med sannolikhet kunna a n t a g a s svara mot den verkliga utgiften. Till jämförelse må meddelas, att nedslaktningskostnaden per ko utgjort under epizootien år 1911—1912 » 1913—1914 » 1916 » 1920—1921 » 1922 . . . .

kronor 800, » 833, » 1,215, » 1,985, » 1,700.

Vidkommande härefter de vid användningen av isoleringsförfarandet uppstående förluster a v beskaffenhet a t t enligt det ovanstående böra vid beräkningen medtagas, äro de sakkunniga icke i tillfälle att stödja sig på något statistiskt material beträffande samtliga de, förluster och kostnader, som därvid uppstå. Uppgifterna för senaste epizootien finnas beträffande förlust genom dödsfall och nödslaktning bland djuren samt förlust genom följdsjukdomar, i vilka avseenden den statistiska utredningen i bilaga G lämn a r upplysning. Vidare h a r av länsstyrelsen i Malmö verkställts utredn i n g rörande kostnaden för desinfektion å gårdar, d ä r isoleringsförfarandet tillämpats. De sakkunnigas statistiska utredning rörande mjölknedgång under smittiden å ett stort antal g å r d a r (bilaga G) lämnar ledning för bedömandet av nedgången i angripna djurs mjölkalstring efter smittiden. Slutligen finnes i samma bilaga även en u t r e d n i n g angående kostnaden för sjukvård. Däremot saknas säkra uppgifter rörande övriga, väsentliga kostnader, nämligen för veterinärers tjänsteförrättningar och för bevakn i n g av smittade gårdar. Vad utredningen rörande följdsjukdomarna angår, bör framhållas, att densamma icke kan tillerkännas någon verklig tillförlitlighet, då säkerligen fall finnas, där sådana sjukdomar iakttagits först sedan uppgifterna av d j u r ä g a r n a avlämnats. I regel torde m a n dock kunna u t g å ifrån, a t t betydelsen av följdsjukdomarna blivit i djur ägarnas uppgifter snarare övers k a t t a d än tvärtom. D j u r ä g a r n a s förlust i följd därav, a t t mjölk tillbakahållits å smittad gård, bör med hänsyn till den ståndpunkt, de sakkunniga i denna fråga intagit, beräknas allenast för tiden intill dess slutdesinfektion ägt rum. F ö r a t t ej underskatta den ekonomiska betydelsen av mjölkspärren hava de sakkunniga r ä k n a t med att 90 procent av den förutvarande mjölkmängden beröres av spärren och att genom mjölkens användning å gården endast en tredjedel a v densammas värde k a n utvinnas. Då medelmjölkmängden kan upptagas till 10 liter per ko och spärrtiden kan beräknas till 20 dagar, erhålles, efter ett mjölkpris av 10 öre för litern, ett belopp för ifrågavarande förlust av 12 kronor per ko. F ö r e n ä m n d a av de sakkunniga verkställda utredning angående förlust

_

37 genom dödsfall bland djuren, genom nödslaktning och genom domar giva följande förlustsiffror, nämligen: för dödsfall » nödslaktning » följds jukdomar

följdsjuk-

kronor 10:04 » 2: o: » 11:37.

J ä m l i k t tabell I I I i de sakkunnigas statistiska utredning har mjölkmängden å däri medtagna, gårdar trettionde dagen efter sjukdomsutbrottet utgjort omkring 80 procent av det normala. Efter en eller annan månad stiger mjölkalstringen i regel till det normala. Om för fyra månaders tid eller ungefär hälften av en laktationsperiod räknas med en mjölkmängdsnedgång av 20 procent, skulle, vid ett normalt mjölkvärde av 1 krona per dag och ko, förlusten på grund av mjölknedgång belöpa sig till 24 kronor per ko. A v den statistiska utredningen framgår vidare beträffande kostnaden för sjukvård, omfattande utgifter för veterinär och medicin, a t t desamma enligt de lämnade uppgifterna, där kostnaderna tagits var för sig, uppgått till resp. l:3i och 1:TO per nötkreatur, motsvarande 2: <a och 3:40 per ko, samt, n ä r de sammanförts, uppgått till 2: 311 per nötkreatur eller 4: 60 per ko. Med anledning h ä r a v hava de sakkunniga ansett uppgifterna ifråga kunna beräknas till sammanlagt 5 kronor per ko. E n l i g t ovannämnda, av länsstyrelsen i Malmöhus län verkställda utredn i n g angående desinfektionskostnaden har nämnda kostnad uppgått till 14 kronor per nötkreatur, motsvarande 28 kronor per ko. P å grund av uppgifter, som erhållits vid muntliga förfrågningar hos veterinärer rörande kostnaden för veterinärers resor i och för nödiga förr ä t t n i n g a r vid smittfall, anses denna kostnad kunna upptagas till 10 kronor per ko. Slutligen bör bland förlusterna vid isoleringsförfärandet upptagas kostnad för bevakning av smittade gårdar. Statistik för tidigare epizootier lämna ingen säker ledning för beräknande av denna kostnad. För 1920— 1921 å r s epizooti uppgick den till 6 kronor per ko och för 1922 års sjukdomsutbrott ända till 31 kronor per ko. Kostnaden i förevarande hänseende blir givetvis betydligt mindre per ko vid isoleringsförfarandet än vid nedslaktningsförfarandet, såsom även erfarenheten i Malmöhus län visat; och torde beloppet icke skäligen kunna sättas högre än till 5 kronor per ko. H ä r upptagna förluster vid isoleringsförfarandet skulle således utgöra per ko: för tillbakahållen mjölk , » dödsfall » nödslaktning » följdsjukdomar » minskning i mjölkalstring » sjukvård » desinfektion » veterinärers tjänsteresor » bevakning eller tillsammans vilket belopp här a v r u n d a t s till 108 kronor.

kronor 12:00 » 10:04 » 2:67 » 11:37 » 24: 00 » 5:00 » 28: no » 10:00 » 5:00 kronor 108:08,

3<S

E n sammanställning av ovannämnda förlustsiffror visar följaktligen en förlust per ko vid nedslaktningsförfarandet av 1,400 kronor och vid isoleringsförfarandet aV 108 kronor. Antalet mjölkkor i Malmöhus län k a n i r u n t tal u p p t a g a s till 100,000. Vid medtagande av angivna, med siffror u t t r y c k t a faktorer skulle vid epizooti, där isoleringsförfarandet uteslutande kommer till a n v ä n d n i n g och där 50 procent av djurantalet bleve smittat, för Malmöhus läns del erhållas en förlustsiffra av 5,400,000 kronor. Om det antages, att vid tilllämpning av nedslaktningsmetoden ett belopp av 5,400,000 kronor använts för ändamålet och a t t därmed sjukdomen blivit framgångsrikt bekämpad, skulle, med de angivna förutsättningarna, intet hava i nationalekonomiskt avseende vunnits. Skulle epizootien ändock fortsätta, synas dessa miljoner hava bortkastats. Vid nu anförda förhållanden torde det v a r a uppenbart, att man måste iakttaga stor försiktighet vid a n v ä n d a n d e av nedslaktningsmetoden och endast bör begagna den, så länge m a n anser sig hava berättigad anledning antaga, a t t epizootien d ä r m e d k a n kvävas, innan kostnaden uppgår till lika stort belopp, som s v a r a r emot kostnaden för ett isoleringsförfarande u t a n nedslaktning. Då i och för sig en så hög smittprocent som den senaste epizootiens ä r ovanlig, torde dessutom, där ej särskilda förhållanden föranleda till annat, icke böra i något fall r ä k n a s med en högre antaglig smittprocent än 50. Maximum för summan a v isoleringsförfarandets förluster bör sålunda såsom regel icke få skattas högre än efter nämnda procent, och sålunda för Malmöhus läns vidkommande vid en epizooti med 1 procent dödsfall icke beräknas högre än till 5,400,000 kronor. Såsom regel k a n sålunda sägas, a t t nedslaktningen måste upphöra redan då värdet av de nedslaktade djuren n å t t en bråkdel av n ä m n d a maximum. För sin del skulle de sakkunniga vilja anse gränsen böra sättas vid en tredjedel eller en fjärdedel a v beloppet. Lyckas det ej då att nedslå sjukdomen, k a n det dock sägas, att m a n icke underlåtit att begagna ett beprövat medel för sjukdomens bekämpande, men att å andra sidan kostnaderna hållit sig inom en rimlig ram. Under förutsättning, att gränsen sättes till en fjärdedel, skulle nedslaktningsförfarandet vid epizooti i Malmöhus län kunna komma att omfatta omkring 1 procent av kreatursstocken. Till jämförelse m å erinras, a t t under 1924—1925 å r s epizooti nedslaktats ungefär 5 procent av nötkreaturen i Malmöhus län. Då de sakkunniga u t g å t t ifrån att frågan om nedslaktningsmetoden s lämplighet under pågående epizooti skulle och borde bedömas efter en beräkning av liknande slag som den h ä r ovan angivna, hava de sakkunniga icke förbisett, att väsentligt större svårigheter yppa sig, då det gäller att under pågående epizooti med hänsyn till dess mer eller mindre svårartade k a r a k t ä r u p p s k a t t a dess sannolika ekonomiska verkningar. Granskar man emellertid de uppgifter, som ligga till g r u n d för en beräkning, skall m a n till en början finna, att vissa av de a n g i v n a förlustsiffrorna under likartade allmänt-ekonomiska förhållanden äro a v relativt konstant n a t u r . Detta är sålunda förhållandet med kostnaden vid nedslaktningsförfarandet, vilket, så länge penningvärdet ej avsevärt förändras, torde kunna upptagas till 1,400 kronor per ko; förlusterna genom nödslaktning, följdsjukdomar, nedgång i mjölkavkastningen och mjölkspärr, samt kostnaderna för veterinärers tjänsteförrättningar för smittrening, sjukvård och bevakning, vilka förluster och kostnader intill dess förnyad utredning

39 giver anledning till a n n a t och under nyssnämnda förutsättning beträffande penningvärdets stabilitet kunna upptagas till sammanlagt 98 kronor. I verklig mening variabla faktorer äro följaktligen endast dödsprocenten och smittprocenten och de därpå grundade beräkningarna rörande förlusten p å grund av dödsfall och summan av kostnaderna för isoleringsförfarandet. Med avseende å nämnda båda faktorer torde emellertid, såsom de sakkunniga redan förut anfört, erforderliga förhandsuppgifter så gott som undantagslöst kunna h ä m t a s från utlandet, särskilt Danmark, som hittills städse haft sjukdomen under lång tid innan densamma inkom till v å r t land. F ö r den ungefärliga beräkning, varom här är fråga, torde man följaktligen kunna begagna sig av en för ändamålet uppgjord formel 1 . Det torde knappast behöva framhållas, hurusom ett strängt iakttagande av den a n g i v n a gränsen icke är a t t anbefalla. Under givna förhållanden k a n det a v en eller a n n a n anledning befinnas lämpligt att sluta nedslaktningen på tidigare stadium eller att fortsätta därmed, även om gränsen nåtts. I förstnämnda hänseende må erinras därom, a t t nedslaktning under alla förhållanden icke bör företagas av värdefull avelsbesättning, för den händelse därigenom ett väsentligt avbräck i arbetet för åstadkommande a v en bättre djurstam inträder. I sistnämnda hänseende torde bland annat följande omständighet böra beaktas. I ovannämnda, till medicinalstyrelsen avgivna rapport (sid. 28) h a r framhållits, att erfarenheten särskilt under den senaste epizootien skulle hava visat, hurusom ojämförligt största antalet sjukdomsfall i ett av muloch klövsjukan hemsökt landskap inträffade i de n ä r m a s t de större städerna liggande områdena. Sålunda skulle, enligt vad som i rapporten uppgives, områden, liggande inom cirklar med två mils radie och de större städerna som medelpunkt, utgöra särskilda sammanhängande smittområden, inom vilka det största antalet fall inträffat, under det landskapet i övrigt likaledes bildade ett sammanhängande område, inom vilket inträffade fall i stort sett tett sig såsom primärfall. Uppenbart är, att även då skäl föreligga a t t överväga fråga om nedläggande av nedslaktningen, denna dock inom ett så beskaffat område, liksom i alla de övriga områden inom landet, där sjukdomsfall endast på spridda ställen inträffa, alltjämt bör fortgå. Då a v praktiska skäl nedslaktningsområdena åtminstone icke för n ä r v a r a n d e k u n n a bestämmas efter de nämnda smittområdenas gränser, och följaktligen b e r ä k n i n g a r rörande lämpligheten av fortsatt nedslaktning måste komma att omfatta jämväl sådana trakter, där nedslaktning alltjämt bör äga rum, bör h ä n s y n tagas jämväl till de fortsatta utgifter för nedslaktning, som följaktligen för bekämpande av epizootien inom dessa trakter komma att erfordras. Antages sålunda antalet kor in om det område (län), för vilket beräkningen göres, utgöra a, den antagliga smittprocentein utgöra b och dödsfallsförlusten per ko (beroende av sammanlagda värdet av döda djur, utslaget per ko) utgöra c, samt giva omständigheterna vid handen, att nedslaktningen bör stanna, redan då kostnaderna för densamma uppgått till Ii av sammanlagda kostnaderna för isoleringsförfarandet, utgör antalet av de nötkreatur (2 ganger kornas antal), med avseende å vilka nedslaktning i allmänhet högst bör ifrågakomma, det, som erhålles ur följande- formel x 1,400 1 ba 2 ' = I av m

(C +

98j

eller X

=

ab 28fiÖQ ( c +

98)

-

c betyder för närvarande, vid en dlödsfallsprocent bland kor av 0.75, 10 kronor.

40 Med hänsyn till vanskligheterna vid bedömandet av den föreliggande frågan torde prövningen d ä r a v icke böra ankomma vare sig på medicinalstyrelsen eller Konungens befallningshavande, resp. de myndigheter, å t vilka handhavandet av åtgärderna emot mul- och klövsjukan i de n ä m n d a s ställe må v a r a anförtrott, u t a n bör tillkomma Kungl. Maj:t. De lokala myndigheterna bör det däremot åligga a t t med uppmärksamhet följa stegringen i utgifterna under epizootiens lopp, särskilt för olika områden inom dess distrikt och att, så snart enligt myndigheternas uppfattning smittans spridning till sådant område ej längre synes kunna genom nedslaktning i n ä m n v ä r d grad förhindras, genast göra anmälan därom till Kungl. Maj:t. För möjliggörandet av ett dylikt förfarande erfordras uppenbarligen ett överskådligt och efter nedslaktningsområden fördelat räkenskapssystem rörande utgifterna för statens åtgärder mot mul- och klövsjukan, i förening med en efter ovan angivna grunder verkställd fortlöpande beräkning av övriga inom området i fråga uppkommande förluster. I den mån erfarenheten bekräftar riktigheten av den enligt ovan oniförmälda rapport gjorda iakttagelsen, a t t vissa bestämda smittområden kunna påvisas, torde nedslaktningsområdena böra sammanfalla med dem, och följaktligen särskilda räkenskaper böra föras för dylikt område, och beräkningen i fråga grundas därpå. Då därvid nedslaktningsområdet i många fall torde komma att ligga inom mer än ett län, torde n ä m n d a uppdelning emellertid förutsätta, a t t handhavandet av åtgärderna emot niuloch klövsjukan inom de särskilda nedslaktningsområdena uppdrages åt särskild myndighet. Med avseende å själva förfarandet vid nedslaktningen hava de sakkunniga icke ansett annan ändring i därför nu tillämpade grunder erforderlig, än som påkallas av nödvändigheten av snabbhet för vinnande av största möjliga effekt, och vilja de sakkunniga i det följande återkomma till frågan om sådana åtgärder. P å sätt av vad det föregående framgår, äro de fördelar, som man avser a t t v i n n a med nedslaktningsförfarandet, bland annat att ett omedelbart oskadliggörande av redan alstrat smittämne genom allmän desinfektion möjliggöres, att områdets avspärrning från trafik underlättas och att tiden för denna avspärrning förkortas. Nedslaktningsförfarandet förutsätter sålunda ett jämsides därmed tillämpat isoleringsförfarande, avseende att förhindra a t t till äventyrs kvarvarande smittämne föres från gården, där det alstrats. Då för detta sistnämnda förfarande samma regler böra gälla som för isolaringsförfarandet utan nedslaktning, torde, beträffande de n ä r m a r e reglerna härför, kunna hänvisas till vad därom i det följande anföres. 2) AvspärrIsoleringsförfarandet har såsom förut framhållits till ändamål att genom sm'ittaVom- a v s P a r r n m £ a v kända smittvägar: person-, djur- och varutrafik, förhindra ni råde.° m " smittans spridning från det isolerade området till utom detsamma befintGrunddra en l i g a D e s ä t t n m S a r - Förfarandet ä r till sina huvuddrag lika i alla länder, avförfarandet.o m o c ^ ^ e n stränghet, varmed detsamma i detaljerna genomföres, avsevärt växlar. Den gård, där djur sjuknat i mul- och klövsjukan, jämte ett större eller mindre område däromkring förklaras smittat av sjukdomen, samfärdseln med området avspärras i större eller mindre grad, föreskrifter rörande djurens skötsel och v å r d samt om desinfektionen av människor, djur, varor och föremål inom området meddelas och allmänna försiktig-

hetsniätt med avseende på auktioner, marknader oeli andra folksamlingar ävensom sammanförandet av djur föreskrivas o. s. v. Med avseende å det närmare utförandet av isoleringsförfarandet hänvisa de sakkunniga till vad därom ovan anförts (sid. 21 o. följ.) och till de i särskilda bilagor intagna redogörelserna för svensk och utländsk lag-stiftning angående mul- och klövsjukan. Mot det sätt, varpå isoleringsförfarandet under senaste epizootien tilllämpats i vårt land, hava de sakkunniga i princip icke haft något att erinra. Såsom grundläggande för förfarandets anordning synas de sakkunniga böra gälla de under epizootien. i Malmöhus län tillämpade föreskrifter, vilka de sakkunniga emellertil av skäl, för vilka förut redogjorts, i särskild författning ansett böra fastslås. Da grunddragen för de sakkunnigas förslag i denna del framgår såväl av ovannämnda redogörelse för nu gällande svenska lagstiftning, som av de till detta betänkande fogade författningsförslag, kommer i det följande allenast vissa allmänna synpunkter att beröras. V a d ovan anförts om mul- och klövsjukans enorma smittsamhet torde Avspärrliksom den under gångna epizootier vunna erfarenheten giva vid handen, ningens inne bord att om isolering av ett område överhuvudtaget anses böra äga rum, densamma bör genomföras med synnerlig stränghet, åtminstone så länge man tror sig kunna med ingripanden mot samfärdseln i avsevärd m å n bekämpa sjukdomen. Där sjukdomen utbrutit inom en besättning, bör sålunda så vitt möjligt hela det kringliggande området, inom vilket smittämnet kan antagas blivit spritt, avstängas från yttervärlden. Från rent teoretisk s y n p u n k t borde denna avspärrning v a r a absolut. E n sådan ovillkorlig spärr k a n dock av naturliga skäl icke ifrågakomma och har ej heller i något land genomförts. Den bör dock fasthällas såsom en regel, varifrån så få u n d a n t a g som möjligt böra medgivas. Dessa undantag böra sålunda v a r a g r u n d a d e på starka skäl och fordringarna därpå vara strängare, ju större faran för smittämnets utförande måste anses vara. Med avseende på smittans överförande genom djurberöring torde sannolikheten därför v a r a så stor, att praktiskt taget icke något undantag bör medgivas. I fråga om ladugårdsprodukter och ladugårdsredskap och dylikt torde förhållandet v a r a enahanda. Vad särskilt angår mjölk är dess egenskap av smittb ä r a r e en av de få faktorer, varmed m a n anser sig kunna med visshet räkna. Beträffande övriga lantbruksprodukter och andra varor torde, då de skäl, som k u n n a anföras för dessas utförande, i allmänhet icke äro absolut avgörande, ett undantag, även om smitt faran därvid skulle kunna anses något mindre, såsom regel ej vara påkallat. Även om emellertid avstängningen sålunda principiellt bör v a r a absolut beträffande djur, varor och redskap och andra föremål, synes likväl i särskilda fall undantag böra kunna göras. Såsom förutsättning härför bör då gälla, dels att undantaget är betingat av betydande ekonomiska skäl, dels ock a t t utförandet vid särskild prövning befinnes kunna ske under försiktighetsmått, eller eljest under förhållanden, då faran för sjukdomens spridning kan anses obetydlig. Även med avseende på personspärren synas liknande principer som de ovan n ä m n d a böra tillämpas. Enligt sakens natur måste dock undantagen h ä r bliva flera, i det åtskilliga fall givas, då inom området vistande personer ovillkorligen måste tillåtas lämna området eller v i n n a tillträde därtill, eller då eljest ett upprätthållande av spärren måste te sig orimligt.

42 På så sätt framgår av redogörelsen för den utländska lagstiftningen tillgår i England avspärrningen på det sätt, att till en början, enbart på misstanke om mul- och klövsjuka, varje socken, inom vilken misstänkt sjukdomsfall yppats, spärras. Denna avspärrning varar under tre dygn. Därest då befinnes, att mul- och klövsjuka föreligger, förordnar ministeriet om avspärrning av ett större område, omfattande en cirkel med 15 engelska mils radie från smitthärden. Denna avspärrning innebär förbud mot dels införande i eller utförande från området av klövbärande djur, dels ock förflyttning av djur för annat ändamål än nedslaktning. Om sjukdomen ej utbreder sig, lindras efter omkring 10 dagar spärren, nämligen beträffande området utanför 5 mils radie, inom vilket område exempelvis slaktdjursmarknad kan äga rum och djur kunna med veterinärinspektörs tillstånd förflyttas. Efter ytterligare 10 dagars förlopp kan spärren för nämnda yttre område helt släppas, varvid den modifierade spärren i stället tillämpas för det inre området med undantag för området närmast smitthärden, vilket senare område bestämmes till 2 engelska mils radie från smitthärden. Sedan ytterligare omkring 10 dagar förflutit, bestämmes spärrområdet att omfatta endast området med 2 mils radie, varest den modifierade spärren gäller under omkring 10 dagar. Utan tvivel äro åtskilliga fördelar förenade med en dylik successivt avtagande avspärrning. Utgår man ifrån att avspärrning, för att densamma skall vara av någon betydelse, måste effektivt genomföras, är det naturligen angeläget, att densamma icke upprätthålles under längre tid än omständigheterna kräva. Då å ena sidan, särskilt med hänsyn till smittspridningen redan före den tid, sjukdomsfallet först tilldragit sig uppmärksamhet, ej ringa sannolikhet föreligger för att smittämnet kan hava spritts även på längre avstånd från den smittade gården än till det närmast liggande området, men å andrå sidan måste anses angeläget, att såsom smittat icke betraktas större område än som oundgängligen erfordras, synes de sakkunniga ett förfaringssätt, liknande det engelska, böra kunna vinna tillämpning även hos oss. Den i den meromnämnda rapporten av professor Kling och docenten Höjer förebragta utredningen rörande den omkrets kring de större städerna, inom vilken flertalet smittfall inträffat, synes emellertid giva vid handen, att något behov av smittförklaring av ett så stort område, som angivits i den engelska författningen, icke finnes. Med hänsyn dessutom till de olikartade förhållandena inom landet, torde ett förfarande såsom det nu ifrågavarande icke böra i författningen vare sig närmare beskrivas eller ovillkorligen föreskrivas, utan torde det böra ankomma på vederbörande lokala myndigheter att efter omständigheterna i varje särskilt fall förordna om smittförklaring först av ett större område och därefter, där så finnes lämpligen kunna ske, av ett därinom beläget mindre sådant. , Att misstänktförklaring i många fall kan komma att onödiggöra ett förfarande sådant som det ovan skildrade torde ligga i sakens natur. Minskad Liksom i fråga om användning av nedslaktningsmetoden en större spridstränghet i ning av sjukdomen inom visst område anses böra föranleda nedslaktavspärrningen ningens upphörande, torde även beträffande isoleringsförfarandet i övrigt vid större spridning av böra gälla, att mindre stränga bestämmelser skola komma till användning sjukdomen. inom ett område, där de vidtagna åtgärderna icke synas kunna utesluta en avsevärd spridning av sjukdomen. Ju större det område blir, inom vilket mul- och klövsjukan måste sägas vara allmänt gängse, dess svårare ställer sig genomförandet av stränga restriktioner för samfärdseln inom Successiv minskning av spärrområde.

området. Särskilt torde de bestämmelser, som avse person- och varutrafiken, lätt kunna komma a:t visa sig omöjliga att upprätthålla. Allt efter det sjukdomen vinner ökad spridning inom ett område, torde det därför komma att visa sig nödvändigt att i samband med nytillkomna gård a r s smittförklarande avpruta å de vid primärfallen tillämpade strängare föreskrifterna, och att eventuellt vid förnyad prövning beträffande äldre, men dock ännu fortgående fall, meddela föreskrift om upphävandet av en eller a n n a n rörande fallet i fråga förut given bestämmelse, eller öppna större möjlighet för medgivande av undantag därifrån. Även med avseende på denna fråga torde emellertid avgörandet böra träffas för varje särskilt fall efter för handen varande förhållanden och följaktligen ankomma på vederbörande lokala myndigheter. Enligt det vid senaste epizootien tillämpade förfaringssättet förklaras 8) Avspände g å r d a r med kringliggande områden, till vilka smittämnen från smitt- ning av för förklarad gård enligt den där verkställda undersökningen av sjukdoms- s^ä1;tkatm01n".s" fallet k a n antagas hava överförts, vara misstänkta för smitta av mul- och råde klövsjuka. Liknande förfaringssätt tillämpas i flertalet främmande länder och bör enligt de sakkunnigas förmenande fortfarande h ä r komma till användning. Under det däremot i utlandet sådan förklaring i regel icke medför en avspärring i samma mening som i fråga om smittförklarat område, synes de sakkunniga så i stort sett böra v a r a förhållandet. U t g å r m a n ifrån, såsom rätteligen bör ske, att en misstänktförklaring ej skall äga r u m med mindre påtagliga skäl för en sannolik smittöverföring föreligger, måste det v a r a av vikt, att stränga åtgärder genast tillgripas till förhindrande av ytterligare smittspridning. För avspärrningen bör därför enahanda regler gälla som beträffande smittförklarat område. E n viss möjlighet finnes dock att taga hänsyn till graden för sannolikheten av att smittöverföring skett, i det undantag från reglerna för avspärrningen torde k u n n a oftare meddelas i fråga om misstänktförklarad gård, än då fråga ä r om smittat område. Dessutom bör uppenbarligen i förevarande hänseende vad ovan med avseende på lättnader i avspärrningen anförts beträffande smittat område äga motsvarande tillämpning, därvid hänsynen till de med den ökade spridningen inträdda förändrade förhållandena även böra verka därhän, a t t antalet misstänktförklaringar relativt TYi m '^» K f\ ^s

P å sätt förut a n m ä r k t s (se sid. 22) h a r hittills plägat förekomma två slag av misstänktförklarade gårdar, nämligen dels med dels utan s p ä r r n i n g av mjölken. De sakkunniga förmena, att så fortfarande bör v a r a förhållandet. Vilketdera slaget i ett givet fall bör komma till användning, bör bero av den större eller mindre sannolikhet, som föreligger för att smittan blivit överförd till gården. Då de sakkunniga sålunda ansett den ifrågavarande stränga formen av misstänktförklaring i allmänhet böra komma till a n v ä n d n i n g i kampen mot mul- och klövsjukan, vilja de sakkunniga dock framhålla, att de icke avsett, att denna å t g ä r d skulle komma att begagnas i samma u t s t r ä c k n i n g som under senaste epizootien på flera håll varit fallet. E n d a s t då det gäller de första fallen inom ett område torde åtgärden ifråga i någon större omfattning böra tillgripas. I regel bör däremot noga tillses, att bärande skäl finnas för misstanken, a t t smittöverföring skett, och misstänktförklaring enbart på antaganden och obestämda meddelanden om förbindelse med det smittade området eller dess smittkälla icke bör ifrågakomma, ej heller

44 i något fall sådan förklaring utfärdas på grund av dylik förbindelse av äldre datum än de fjorton dagarna närmast före förklaringens avgivande Såsom belysande för den omfattning, i vilken smittförklaring förekommit under 1924—1925 års epizooti, må anföras, hurusom i Malmöhus län under nedslaktningsmetodens tillämpande misstänkt!örklarats cirka 2,300 gårdar och under tiden därefter 337 gårdar, samt i Kristianstads län misstänksförklarats inom nedslaktningsområdet cirka 2,100 och inom isoleringsområdet cirka 5,600 gårdar. E t t särskilt slag av smitt- eller misstänktförklaring kan sägas föreligga, da mejeri avstänges, enär vid undersökning av sjukdomsfall eller eljest synes framgå, att detsamma infekterats av mul- och klövsjuka i följd av mjölkleverans eller a n n a n beröring med smittad gård eller på grund av annat dylikt förhållande. Då erfarenheten givit vid handen, att från sådant mejeri sjukdomen synnerligen lätt sprides till a n d r a gårdar, som leverera, mjölk till mejeriet, böra synnerligen stränga å t g ä r d e r tillgripas, sa snart sådan fara för smittans spridning kan anses föreligga. De sakkunniga hava därför föreslagit, a t t för sådant fall mejeriet genast skall förklaras stängt, intill dess smittrening skett i föreskriven ordning. Vid prövningav frågan, huruvida fara k a n anses uppstått för smittans spridning genom mejeriet, torde ock, med hänsyn till omfattningen av den skada, som ett förverkligande av faran skulle innebära, vida mindre stränga fordringar böra uppställas, då det gäller a t t avgöra, om smittämnet k a n anses hava överförts till mejeriet eller ej, än då fråga är, h u r u v i d a gård skall förklaras misstänkt för smitta eller icke. 4) D e s i n fektion.

Såsom en av de viktigaste åtgärderna till förhindrande av spridning av mul- och klövsjukans smittämne inom landet h a r desinfektion av människor, djur, varor och föremål såväl hos oss som i utlandet kommit till användning. Betydelsen av sådan smittrening torde v a r a så allmänt erkänd, att någon n ä r m a r e motivering för dess fortsatta begagnande icke torde erfordras. Med avseende å verkställande a v densamma h a v a de sakkunniga ansett detta böra ske genom statens försorg och under vederbörande veterinärs uppsikt, då fråga ä r om slutlig smittrening inom smittförklarat område. Vikten a v att denna slutliga desinfektion sker omsorgsfullt, torde v a r a allt för stor, för a t t dess utförande skulle k u n n a överlämnas till djurägaren, låt v a r a att/ det ålades honom såsom en skyldighet. Likaså torde tillhandahållandet av sådana desinfektionsmedel, som böra komma till användning vid eljest inom smittade och misstänktförklarade g å r d a r föreskriven smittrening, böra ske genom statens försorg för vinnande a v erforderlig trygghet för att smittrening verkligen sker och för dess effektivitet.

5) Allmänna A v stor vikt för vinnande a v ett gynnsamt resultat av å t g ä r d e r n a mot hetVmått" m u l " ° c h k l ö v s J u k a n ä r naturligen även de åtgärder och försiktighetsmått, tin de™ på- s ° m a v s e förhindrande av spridningen av smittämne, som, trots däremot gående vidtagna åtgärder, kan h a v a utförts från avgränsat område. Erfarenheten epizooti. har visat, a t t sjukdomens utbredning i en del fall k a n tillskrivas personeller djurberöring vid sammankomster eller vid marknader, auktioner och dylika förrättningar, liksom vid senaste epizootien skett, torde därför även i framtiden åtgärder däremot, såvitt ske kan, böra vidtagas, och vederbörande länsstyrelse böra h a v a skyldighet a t t meddela förbud mot eller villkor för dylika sammankomster och förrättningar i trakter, där anledning

45 till smittans spridning- g-enon dem kan anses föreligga. Särskilt torde dans- och andra nöjestillställningar samt djurauktioner och kreatursmarknader böra bliva föremål för särskild uppmärksamhet. Med hänsyn till den omfattande smittspridning, vartill mejeriers rörelse kan giva anledning, torde även föreskrifter rörande särskilda försiktighetsmått därvid böra u t f ä r d a s . L.kaså torde desinfektionsåtgärder med avseende å djurtransporter i vissa fall vara erforderliga. E t t n ä r m a r e angivande av de bestämmelser i dessa ämnen, som kunna v a r a erforderliga, torde varken vara möjligt eller lämpligt, så mycket mindre som desamma böra växla allt efter den utbredning sjukdomen fått och den grad av fara för dess vidare spridning inom viss trakt, som förefinnes. Liksom hittills torde cet därför böra. överlämnas åt vederbörande länsstyrelse att i mån a v behov utfärda dylika föreskrifter. I sina förslagtill författningar i ämnet hava de sakkunniga därför endast ansett sig böra angiva vissa allmänna normer för dessa föreskrifters innehåll. E n av de viktigaste grundsatserna för bestämmelserna rörande mul- och Särskilda åtklövsjukan torde, på sätt ovan anförts, vara den, att desamma möjliggöra gärder for den allra största skyndsamhet vid åtgärdernas vidtagande mot sjukdomen, vinnande av A v alldeles särskild vikt är härvid a t t det först i riket och, sedan sjuk- tåwmvat*fördomen inkommit i riket, det först i en viss förut av sjukdomen oberörd farande. trakt inträffade fallet genast upptäckes. Huruvida så sker eller ej kan bliva av avgörande betydelse för epizootiens vidare utbredning i landet. P å denna punkt möter å a n d r a sidan också de största svårigheterna. Först och främst företer sjukdomen i sitt första stadium ofta endast obetydliga symptom, som lätt k u n n a av djurägaren förbises, under det densamma redan under denna första tid är synnerligen smittsam. Dessutom kan ej med säkerhet förväntas, att djurägaren alltid ägnar djuren sådan omsorg, att han, sedan sjukdomen fortskridit, iakttager symptomen. Och även om han iakttager den, är ej alltid säkert, att h a n igenkänner den såsom härledande sig till mul- och klövsjukan och därför genast anmäler fallet och tillkallar veterinär. Att i nu angivna hänseenden kunna åstadkomma någon verklig trygghet torde icke med n å g r a som helst föreskrifter v a r a möjligt. De sakkunniga hava dock ansett det kunna: vara av någon betydelse, särskilt under tider ej, allt för långt efter en genomgången epizooti, att så snart, på grund av sjukdomens utbrott i nära beläget främmande land, fara för dess införande även till v å r t land kan anses föreligga, allmänheten underrättas om faran, instrueras om sjukdomssymptomen samt uppmanas att n o g g r a n t iakttaga djuren och vid första sjukdomstecken, liknande de beskrivna symptomen, tillkalla veterinär. Vidare torde böra åläggas en var djurägare eller annan, som har idisslande djur eller svin i sin vård, att så snart han iakttager misstänkt symptom genast göra anmälan om fallet till vederbörande tjänsteveterinär, såvida, h a n ej tillkallar a n n a n veterinär, som genast kommer tillstädes. Vederbörande polismyndigheter torde även böra uppmanas a t t särskilt vaka däröver, att denna anmälningsskyldighet fullgöres, och att tillse, att veterinär tillkallas. Tjänsteveterinär såväl som annan veterinär, där h a n kallas och förklarar sig villig hörsamma kallelsen, bör v a r a under tjänstemannaansvar skyldig att efter kallelse genast inställa sig å platsen och verkställa undersökning. Med hänsyn till sjukdomens smittsamhet och den stora skada, som densamma vid spridningen medför, synes veterinären böra äga befogenhet att, även om han ej anser sig kunna med säkerhet fastställa, a t t mul- och klöv-

sjuka föreligger, så snart han överhuvudtaget konstaterat symptom, som kunna giva anledning misstänka, att det är fråga om sådan sjukdom, tillsvidare och intill dess ett säkert avgörande kan träffas, förklara den gård, där det sjuka djuret finnes, ävensom området däromkring skola anses smittat av mul- och klövsjuka, samt att i övrigt förfara såsom om mul- och klövsjuka konstaterats. Endast i ett avseende synes de sakkunniga veterinärens nämnda befogenhet böra inskränkas, nämligen ifråga om besättnings nedslaktning. Även nedslaktningen bör uppenbarligen, därest man skall vinna den därmed, särskilt i fråga om primärfall åsyftade verkan, böra företagas utan varje tidsutdräkt. På grund av den ifrågavarande åtgärdens synnerligen ingripande beskaffenhet hava de sakkunniga dock icke ansett densamma kunna vidtagas enbart på misstanke om att mul- och klövsjuka föreligger. Frånsett den förlust, som härigenom, eventuellt i onödan, tillskyndas det allmänna, försvåras därigenom möjligheten, efter det djuren nedslaktats och nedgrävts, att tillförlitligen utreda sjukdomens natur, särskilt då fråga är om det första fallet inom riket eller en förut av sjukdomen oberörd trakt, är emellertid detta konstaterande av synnerligen stor betydelse. Nedslaktning synes därför icke böra äga rum förrän på tillförlitligt sätt utretts, att den ifrågavarande sjukdomen är mul- och klövsjuka. Det torde emellertid icke böra förbises, att det uppskov, som sålunda i vissa fall måste komma att äga rum, kan komma att medföra en avsevärd fara för sjukdomens vidare spridning. Under det därför å ena sidan åtgärder måste vidtagas för vinnande av visshet rörande sjukdomens beskaffenhet, måste å andra sidan åtgärder Andtagas för påskyndande av den definitiva diagnosen. Efter den senaste epizootien torde väl utan undantag veterinärer, som tjänstgjort i något av de av mul- och klövsjukan särskilt hemsökta trakterna, vara väl förtrogna med sjukdomen och dess symptom i alla sjukdoms stadier, och ett utlåtande av någon av dem, att mul- och klövsjuka föreligger, bör följaktligen tagas för gott. Detta torde däremot icke vara fallet beträffande veterinär i andra delar av riket, ej heller beträffande veterinär i allmänhet sedan landet under längre tidrymd varit fritt från sjukdomen. För vinnande av den visshet, som ovillkorligen synes böra krävas, innan landet som sådant finnes vara smittat av mul- och klövsjuka, synes de sakkunniga böra för det slutgiltiga fastställandet av sjukdomens karaktär av mul- och klövsjuka fordras ett utlåtande av veterinär, som prövats vara kompetent att avgiva pålitligt utlåtande därutinnan, och hava de sakkunniga därför föreslagit, att medicinalstyrelsen skall för varje län för en tid ej överstigande tre år förordna en eller flera veterinärer att vara sådana för undersökning av mul- och klövsjuka särskilt sakkunniga veterinärer. Har sådan sakkunnig veterinär verkställt en första undersökning, eller har undersökningen verkställts av annan veterinär, men fråga varit om sjukdomsfall i en trakt, där mul- och klövsjuka är gängse, kan och bör, där sjukdomen synes föreligga, nedslaktning genast äga rum. I annat fall lärer det uppskov icke kunna undvikas, som av sakkunnig veterinärs avresa till platsen föranledes. Enligt vad av det följande framgår föreligger ytterligare en omständighet, som är ägnad att medföra ett i och för sig beklagligt dröjsmål. Innan nedslaktningen äger rum, måste nämligen en värdering av djuren ske, och någon möjlighet att undvika det därav förorsakade uppskovet synes de saltkunniga icke föreligga. De sakkunniga hava emellertid föreslagit vissa ändringar i det nu tillämpade förfaringssättet vid ifrågavarande värde-

47 l i n g a r . Angående dessa ändringar hänvisa de sakkunniga till vad de därom anfört i den speciella motiveringen (sid. 58). E n l i g t nu gällande förordning angående vad iakttagas bör till före- Organen för kommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren av handhavandel den 9 december 1898 ankommer på Konungens befallningshavande a t t hava gifterna i överinseende däröver, att de i förordningen stadgade föreskrifterna efter- kampen mot levas, varjämte nämnda myndighet har, förutom att vidtaga åtskilliga åt- mul- och g ä r d e r avseende länet i dess helhet, jämväl att föranstalta om undersök- klövsjukan, ning i varje särskilt fall av mul- och klövsjuka samt meddela föreskrifter om avspärrning och bevakning av smittat område, sjuka eller för sjukdom misstänkta djurs avskiljande, forsling av levande eller döda djur eller delar därav inom det smittade området eller bortförande därifrån, nedgrävning av döda djur, djurs nedslaktning till föda, användande av mjölk från sjukt eller för sjukdom misstänkt djur, rengöring a v personer eller föremål, som varit i sådant djurs närhet m. m. P å medicinalstyrelsen ankommer att till ledning för kommunalmyndigheter, veterinärer och Konungens befallningshavande utfärda de råd och anvisningar, vilka i avseende på sjukdomars igenkännande, sjuka djurs avskiljande och vård, nedgrävning av döda eller nedslaktade djur, bevakning av smittat område, rengöring a v personer och föremål, som varit i beröring med sjuka djur, eller eljest kunna erfordras utöver vad denna författning innehåller. Förutom det överinseende över de rent veterinära åtgärderna, som medicinalstyrelsen h a r att utöva enligt den för styrelsen gällande instruktion, kommer emellertid, på grund av det medicinalstyrelsen genom ovannämnda kungl. brev den 4 november och den 22 december 1922 givna bemyndigande det »att vidtaga alla de åtgärder styrelsen kan finna nödiga för sjukdomens hämmande och förebyggande av dess vidare utbredning», ansvaret för förfarandet i dess helhet mot mul- och klövsjukan att påvila nämnda myndighet. De sakkunniga hava haft under övervägande, huruvida icke en ändring i den nuvarande organisationen borde för framtiden vidtagas. Erfarenheten från den senaste epizootien synes hava visat, att, även om handhavandet av åtgärderna mot mul- och klövsjukan under förutvarande mindre betydande epizootier utan svårighet kunnat utövas av medicinalstyrelsen såsom central myndighet och vederbörande länsstyrelser i orterna, den arbetsbörda, en epizooti av större utbredning medför, är av sådan omfattning, a t t densamma knappast kan rimligen utföras av nämnda myndigheter vid sidan om och jämte deras normala arbetsuppgifter. Även om den ovannämnda förordningens knapphändighet kan tillskrivas en stor del av de svårigheter, n ä m n d a epizooti medfört för myndigheterna, torde dock, hur fullständiga bestämmelser gällande författningar i ämnet än innehålla, desamma dock ovillkorligen komma att under en större epizooti på myndigheterna i fråga lägga så många k r ä v a n d e uppgifter, att det måste synas tveksamt, om de alltid kunna beräknas bliva på ett tillfredsställande sätt utförda. Vad särskilt den centrala myndigheten, medicinalstyrelsen, angår, torde det v a r a klart, att det måste bliva förenat med oöverstigliga svårigheter att jämsides med styrelsens vanliga arbetsuppgifter jämväl utföra åliggandet att leda och övervaka å t g ä r d e r n a emot mul- och klövsjukan. Uppgiften att följa en större epizootis olika skeden i olika orter inom riket och i tid föranstalta om de upprepade ä n d r i n g a r i förfarandet, som de ständiga och hastiga förändringarna i läget ovillkor-

48 ligen kräva, kan icke på dylikt sätt bliva nöjaktigt utförd. E n b a r t handhavandet a v nedslaktningsförfarandet under en större epizooti k r ä v e r ett ständigt övervakande i detalj av epizootiens utveckling och nedslaktningens omfattning vid varje tid. Det ständiga intima samarbetet, som föreskrivna åtgärder i orterna kräva mellan polismyndigheter och veterin ä r a myndigheter, gör även tillsynen över de rent veterinära åtgärderna illusorisk. Så snart därför en i landet utbrytande mul- och klövsjukeepizooti hotar att taga en större omfattning i en eller flera a v landets provinser, torde det bliva nödvändigt, att ledningen a v kampen mot densamma anförtros åt en för ändamålet tillsatt särskild myndighet, v a r e sig denna inordnas såsom en avdelning inom medicinalstyrelsen eller göres fullt fristående med uppdrag uteslutande a t t omhänderhava nu ifrågavarande uppgifter och därmed sammanhängande ärenden. Nämnda myndighet (avdelning) torde böra bestå av en i förvaltningsärendet förfaren person med en veterinär och en i lanthushållning kunnig person såsom rådgivare. Att döma av erfarenheterna under senaste epizootien kan även inom ett visst län den arbetsbörda, som mul- och klövsjukan pålägger såväl vederbörande länsstyrelser som de lokala polismyndigheterna, visa sig bliva allt för stor för att kunna av dem tillfredsställande utföras. Vid dylika fall torde man böra räkna med, att i länsstyrelsens ställe sättes en efter liknande grunder som den centrala myndigheten tillsatt lokal myndighet för ett eller flera län eller för visst med hänsyn till sjukdomens utbredning bestämt område. Därest framdeles vunnen erfarenhet skulle giva vid handen, att sjukdomen i allmänhet konstant sprider sig inom vissa sammanhängande områden, »mittområden, omfattande delar av mer än ett län, tprde detta komma att utgöra ytterligare ett skäl för tillsättande av en dvh k särskild myndighet för s-mittområdet i fråga. I varje fall synes önskvärt, a t t i de mest hemsökta orterna särskilda lokala polismyndigheter kunde för nu ifrågavarande ändamål tillsättas att ersätta de ordinarie polismyndigheterna eller a t t med dem dela arbetet. Under sådana mindre omfattande epizootier som före 1924 förekommit i vårt land, torde särskilt då, på sätt de sakkunniga föreslagit, åtskilliga delar i förfarandet, på grund av i författningen meddelade bestämmelserna, av de lokala myndigheterna automatiskt utföras, såsom veterinärundersökningen, nedslaktningen, slutdesinfektionen m. fl., någon ändring i den nuvarande organisationen icke erfordras. Möjligen skulle, därest en uppdelning av landet i särskilda smittområden framdeles kommer till stånd, finnas ändamålsenligt att särskild lokal myndighet tillsattes. Kostnaderna för de ifrågasatta särskilda myndigheternas verksamhet synas lämpligast böra bestridas a v förslagsanslaget för förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren, men böra särskilt för sig redovisas. Enskildes De åtgärder, som det föreslagna förfarandet mot mul- och klövsjukeo ch'ål|?ter e p i z o o t i e n förutsätta, måste medföra högst betydande inskränkningar i den gander?" P e r s o n l i g a friheten och enskildes r ä t t till fri näringsutövning och medföra jämväl i åtskilliga fall betydande skada å enskild egendom:. Förfarandet, som följaktligen förutsätter motsvarande skyldighet för de enskilda att underkasta sig skada och i n t r å n g av vidtagna åtgärder, kräver även i vissa fall positivt handlande från de enskildas sida. Statens befogenhet, å ena sidan, och den enskildes nämnda skyldighet, å den andra,

8k y

49 torde enligt sakens n a t u r böra i författningen klart angivas. J ä m t e det sålunda stadganden meddelas om r ä t t och skyldighet för vederbörande myndigheter a t t verkställa undersökning av inträffade sjukdomsfall, avspärra smittade områden, nedslakta djur och verkställa smittrening av personer, djur och föremål, böra även bestämmelser meddelas såväl rörande djurägares skyldighet at: anmäla misstänkta sjukdomsfall, a t t verkställa smittrening och vidtaga a n d r a försiktighetsmått i föreskrivna fall, att lämna plats för slaktade djurs nedgrävning och att vid myndigheternas arbete lämna handräckning, där så är möjligt, som även angående skyldighet för den enskilde att tåla skada och intrång, som föranledes a v påkallade åtgärder emot sjukdomen. Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit torde i huvudsak överensstämma med vad gällande bestämmelser därom innehålla eller eljest kan anses följa av allmänna regler. Grunderna för dessa bestämmelser torde därför icke t a r v a n ä r m a r e redogörelse. De särskilda åtgärder, som i olika länder föreskrivas för hindrande av Ansvaret för mul- och klövsjukans införande i riket och för bekämpande av inom riket utgifter och for,u utbruten sådan sjukdom, hava givetvis sin grund i ett allmänt ekonomiskt 8ter. intresse att skydda jordbruksnäringen för de förluster, som sjukdomen tillskyndar densamma. De vidtagas sålunda i första hand i jordbrukarbefolkningens intresse, men uppenbart är, att skadans storlek ä r sådan, a t t sjukdomens bekämpande måste te sig som en hela landets angelägenhet. Den skada och förlust, som sjukdomen medför, drabbar i första hand de djurägare, vilkas djur angripas av sjukdomen, under det den skada och förlust, som föranledes av de åtgärder, som vidtagas för att skydda djurägarna för sjukdomens ekonomiska följder, kommer a t t i första hand drabba icke blott djurägare, vilkas djur insjuknat i sjukdomen, u t a n även andra djurägare, även om de kanske undgå sjukdomen. Den d r a b b a r ej heller enbart djurägare eller den jordbruksidkande befolkningen, utan även åtskilliga andra medborgare i riket. Givetvis måste det under sådana förhållanden bliva en synnerligen svårlöst fråga, vem rätteligen kostnaderna för förfarandet och de förluster, detsamma tillskyndar enskilde, ytterst böra drabba. P å sätt framgår av den ovan lämnade redogörelsen för den utländska lagstiftningen, har ock denna fråga erhållit väsentligt olika lösning i olika länder. Endast i ett avseende äro bestämmelserna enhetliga, i det djurägaren överallt, d ä r nedslaktning förekommit, tillerkänts ersättning för de nedslaktade djuren. I en del länder ersättas kostnaderna för desinfektionen a v allmänna medel, under det i övrigt bestämmelser saknas om ersättningför skada eller förlust. I Frankrike, där emellertid nedslaktning icke äger rum, synes djurägaren ensam få bestrida' alla utgifter och själv stå skadan. I n å g r a länder kunna en del av kostnaderna bestridas a v de lokala förvaltningsområdena, under det i andra djurägarna själva äga inom dylikt område besluta om ersättningar såväl för kostnad som för skada, men å andra sidan genom utdebiteringar bestrida utgifterna härför. Vad v å r t land beträffar, utgår enligt ovannämnda kungl. brev till medicinalstyrelsen a v den 14 oktober 1911 ersättning för nedslaktade djur efter föreskriven värdering, varjämte enligt kungl. förordning av den 8 december 1898 ersättning utgår för kalk och enligt kungl. brev den 6 m a r s 1925 för andra desinfektionsmedel. Kostnaderna för veterinär tjänsteförräti4 — 7948.

50 ning enligt kungl. förordningen av den 9 december 1898 gäldas av allmänna medel. Frågan, vem utgifter och förluster på g r u n d av mul- och klövsjukan i sista hand bör drabba, måste helt naturligt komma a t t besvaras olika allt efter dessa utgifters och förlusters olika n a t u r . Beträffande kostnaderna för sådana åtgärder, som vidtagas av statens myndigheter på g r u n d av deras åligganden enligt författningarna, torde v a r a riktigt a t t de gäldas a v allmänna medel. Dessa åtgärder äro nämligen så gott som samtliga vidtagna icke i den enskilde djurägarens intresse, u t a n i det ovannämnda allm ä n n a intresset att förekomma skador och förluster genom sjukdomens vidare utbredning. Frånsett de fall, då en enskild djurägare avsiktligt eller genom grovt vållande ådragit sina djur sjukdomen, k a n h a n icke göras ansvarig för de utgifter, det inträffande sjukdomsfallet genom de statliga å t g ä r d e r n a s vidtagande förorsakar. Till de kostnader, som sålunda torde böra bestridas av statsmedel, böra hänföras såväl utgifterna för områdens a v s p ä r r n i n g och för vakthållning o. dyl. som för veterinärers tjänsteresor och för under deras resor vidtagen desinfektion. H i t höra även utgifterna för verkställande av nedslaktning och för slaktade djurs nedgrävning samt för utförande av slutlig desinfektion å smittad egendom. Beträffande den skada eller förlust, som tillskyndas enskilde djurägare genom sjukdomen som sådan, synes de sakkunniga uppenbart, att djurägaren själv bör vidkännas densamma. I vad mån staten bör t r ä d a hjälpande emellan genom ordnande eller understödjande av försäkring mot sådana förluster på grund av mul- och klövsjuka, torde v a r a en fråga, vars besvarande ligger utanför ramen för denna utredning. Vidkommande i övrigt de skador och förluster, som det föreskrivna förfarandet mot mul- och klövsjukan medför, k u n n a dessa indelas i följande grupper, nämligen: kapitalförluster, förlust i avkastning, indirekta förluster på g r u n d av inskränkning i personlig frihet, samt förluster och utgifter för utförandet av enskild ålagda skyldigheter. Till kapitalförluster äro att hänföra de förluster djurägare eller annan lider därigenom, att honom tillhörig egendom såsom djur, foder, strö, gödsel eller andra varor eller redskap eller a n d r a föremål på grund av statens vidtagna eller påbjudna åtgärder dödas eller för stores. För sådana förluster torde ägaren böra v a r a berättigad till full ersättning. Visserligen skulle ifråga om djur, tillhörande smittad besättning, kunna göras gällande, att därest densamma icke slaktats, ett eller annat av djuren skulle hava dött av sjukdomen, och att djurens v ä r d e på grund av med sjukdomen följande andra sjukdomar skulle blivit nedsatt. Då emellertid icke i något fall visshet h ä r u t i n n a n föreligger, och i varje fall någon g r u n d icke finnes för beräkning av storleken av den skada, som på detta sätt skulle kunna hava drabbat djurägaren, lärer av allmänna rättsregler följa, a t t någon hänsyn därtill icke k a n tagas. E r s ä t t n i n g bör sålunda u t g å för djurens värde såsom om möjligheten till värdeminskning ej förelåg. De förluster i avkastningen, som å t g ä r d e r n a mot mul- och klövsjukan kunna förorsaka enskilda, tillskyndas dem därigenom, att staten antingen, ifråga om jordbrukare, genom de föreskrivna spärråtgärderna förhindrar dem a t t från det spärrade området utföra och försälja sina produkter, eller, beträffande en del a n d r a näringsidkare, förbjuder dem a t t driva

sin näring eller föreskriver sådana inskränkningar däri, att inkomsten av rörelsen förminskas. Emellertid torde såsom allmän regel gälla, att vederbörande näringsidkare åtnjuter frihet att utöva sin näring endast på de villkor och med de inskränkningar, vartill, andra, viktigare intressen kunna föranleda. Med hänsyn till vikten av det ändamål, som kräver inskränkningar i näringsfriheten i förevarade fall, å ena sidan, jämfört med det även för den enskilde i flertalet fall, särskilt i förhållande till den för rörelsen gjorda kapitalinsatsen överkomliga avbrottet i rörelsens drift, torde, i överensstämmelse med nämnda regel, ersättning icke böra utgå för den skada eller förlust, varom här är fråga. I två särskilda fall synes dock undantag härifrån böra göras. Den enskilde kan genom de för mul- och klövsjukans bekämpande vidtagna åtgärderna lida så väsentligt intrång i sin näring, att det, särskilt med hänsyn till förlustens betydelse för honom, måste framstå som orimligt, om just han skulle för sjukdomens bekämpande behöva vidkännas en så avsevärd uppoffring i det allmännas intresse. Åtgärderna kunna för honom vara ruinerande eller förhållandena i övrigt sådana, att medborgarna, varav flertalet gå helt fria från varje väsentlig skada av muloch klövsjukan, icke rättvisligen kunna mot honom åberopa den ovannämnda principen för näringsfriheten. I dylika fall synes det riktigt, att förlusten ersattes. De sakkunniga hava därför föreslagit, att, därest genom i vederbörlig ordning påbjudna åtgärder för bekämpande av muloch klövsjukan, såsom avspärrning av visst område eller dylikt, vållats en enskild väsentligt intrång i hans näring, må, där särskilt ömmande omständigheter äro för handen, ersättning därför kunna tillerkännas honom. Det andra fall, då enligt de sakkunnigas förmenande ersättning bör utgå för förlust i avkastning, gäller den förlust, djurägare lider genom förbud mot bortförandet av mjölk av djur, tillhörande frisk besättning. De sakkunniga vilja härvid till en början erinra, att en mjölkspärr av den omfattning, som plägat här i landet tillämpas, icke såvitt känt förekommit i något annat land. Detta har emellertid icke berott på underskattning av mjölkens farlighet såsom smittbärare, utan på storleken av de värden, som genom en dylik spärråtgärd anses gå förlorade. Det har ansetts omöjligt att pålägga djurägarna en ekonomisk börda, som ifrågavarande förfarande medfört, och staten har icke velat påtaga sig kostnaden. Belysande härvidlag äro förhållandena i Danmark. I detta land skall ersättning utgå, så snart mjölk spärrats, och åtgärden har följaktligen kunnat vidtagas, utan att djurägarna skulle hava blivit lidande, men dock har ett avspärrande av mjölken blott i ringa utsträckning förekommit, och detta helt visst till följd därav, att det ansetts medföra alltför stor kostnad för staten. I England, där som bekant isoleringsförfarandet i ej ringa mån kommit till användning vid sidan om nedslaktningsmetoden, synes en ganska str äng mjölkavspärrning hava genomförts, men härvid är att märka, att isolleringsförfarandet icke i allmänhet förekommit i andra fall, än där djurägaren själv velat och begärt det, samt att den förmån, som han sålunda utbett sig och som staten medgivit, fått betalas med nackdelen av stränga avspärrningsföreskrifter. Möjligen med undantag för Schweiz har det, såvitt framgår av för de sakkunniga tillgängliga författningar, icke någonstädles i utlandet förekommit, att mjölk spärrats på blotta misstanken om att en djurbesättning kan hava blivit utsatt för smitta, såsom fallet varit vid misstänkta gårdar här i landet. Åtgärderna att förbjuda utförande och försäljning av mjölk från icke

veterligen sjuk besättning har varit en av dem, som under gångna epizootier mött minsta förståelsen från den jordbruksidkande befolkningens sida. Anledningen därtill har bl. a. varit, att densamma icke ansetts oundgängligen erforderlig för vinnande av erforderlig trygghet emot mul- och klövsjukans spridning. Det har därför för jordbrukarna framstått som den dem tillskyndade, i förhållande till jordbrukets avkastning i dess helhet icke oväsentliga förlusten ej varit nödvändig. Härtill har i icke ringa mån bidragit den ovannämnda omständigheten, att förhud mot försäljning av dylik frisk mjölk i praktiken icke förekommit i något land. Med åberopande av den danska bestämmelsen, enligt vilken ersättning i dylika fall utgår, har särskilt i Skåne en allmän mening gjort sig gällande, att därest staten trots den ringa smittfaran likväl anser sig böra i det allmännas intresse, utan nytta för den enskilde jordägaren, förbjuda honom att försälja mjölken, den också bör giva honom ersättning för den därigenom uppkomna förlusten. Enligt de sakkunnigas förmenande kan det icke förnekas, att den ifrågavarande åtgärden i den allmänna uppfattningen lätt måste framstå såsom föranledd av en överdriven försiktighet, och då i flertalet fall förlusten ifråga drabbar jordägaren med avseende å den del av jordbrukets avkastning, som tillför honom hans säkraste och i många fall väsentligaste inkomst, som jämväl med hänsyn till dess regelbundenhet bliver för honom av särskild betydelse, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att därest förbud utfärdats mot bortförande av mjölk av idisslande djur, tillhörande besättning å egendom, som ej förklarats smittad av mul- och klövsjukan, eller egendom, där slutlig smittrening skett, den som äger tillgodogöra sig avkastningen av mjölken skall vara berättigad till ersättning för den förlust, som genom förbudet tillskyndas honom. Med avseende å beräkningen av storleken av den förlust, som förbudet mot mjölkens försäljning förorsakar, hänvisa de sakkunniga till vad de i sådant hänseende anfört i den av dem den 18 april 1925 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet överlämnade promemoria angående ersättning i vissa fall för förlust på grund av mul- och klövsjukan i avkastning av kreatursskötsel. Å de i nämnda promemoria anförda grunder anse de sakkunniga, att förlusten skall, där ej annat visas, anses för varje dag motsvara 2/5 av värdet av den myckenhet mjölk, som i medeltal per dag avyttrats från gården under de fem dagarna närmast före den dag, då egendomen ifråga sist förklarades smittad eller misstänkt för smitta av mul- och klövsjuka, samt att värdet skall beräknas efter dagspris vid den tid, förbudet gällde vid avyttring till andelsmejeriet i orten. Det torde med avseende å ifrågavarande ersättning böra erinras, att då enligt de sakkunnigas förslag mjölkspärr icke skulle stadgas för gård, vara slutlig smittrening skett, och endast då särskilda skäl föreligga gälla för misstänktförklarad gård, ersättningarnas sammanlagda belopp icke torde bliva tillnärmelsevis så stort som de under senaste epizootien tilllämpade föreskrifter skulle föranlett. Vad härefter angår de indirekta förluster, som tillskyndas enskilda genom spärråtgärder, äro dessa sådana, som uppstå på grund av hinder att utföra det arbete, som är förenat med viss näring eller viss annan sysselsättning, såsom exempelvis då arbetare förhindras besöka sin arbetsplats, ävensom förluster, som uppkomma därav, att särskilt tillfälle till förtjänst eller vinst gått förlorat, exempelvis då person, som förhindrats att lämna spärrat område, eljest skulle varit i tillfälle att göra en god

53 affär. F ö r sådana förluster synes de sakkunniga uppenbart a t t ersättning i allmänhet icke bör utgå. Då emellertid med avseende å förlust i arbetsförtjänst enahanda synpunkter torde göra sig gällande som de, vilka anförts till stöd för de sakkunnigas förslag till ersättning i ömmande fall för förlust i avkastning av näringsutövning, hava de sakkunniga ansett ersättning i samma fall böra utgå för dylik förlust i arbetsförtjänst. Vidkommande slutligen de utgifter och förluster, som kunna tillskyndas enskilda genom av dem utförda föreskrivna åtgärder, torde dessa å t g ä r d e r i allmänhet icke v a r a mera betungande, än a t t det skäligen bör anses ankomma på den enskilde a t t utan ersättning i det allmännas intresse utföra dem. Tillhandahåller däremot den enskilde arbetskraft för handräckning vid åtgärder, som enligt vad ovan anförts principiellt böra bekostas av staten, och som, där den icke lämnas, måste av staten på a n n a t sätt anskaffas, synes emellertid ersättning härför böra u t g å efter den arbetslön, som i allmänhet u t g å r till sådana arbetare. Likaså synes, av skäl som ovan anförts till stöd för de sakkunnigas förslag att slutlig smittrening skall ombesörjas och desinfektionsmedel tillhandahållas av staten, kostnaderna för kalk och andra smittreningsmedel böra bestridas a v allmänna medel. De utgifter och ersättningar, som enligt vad i det föregående anförts skulle komma att gäldas av allmänna medel, hava de sakkunniga ansett böra stanna å statsverket. Möjligen skulle den omständigheten att de åtgärder som föranleda n ä m n d a utgifter och de förluster, varför e r s ä t t n i n g a r n a skulle utgå, till större delen komma den jordbruksidkande befolkningen, enkannerligen djurägarna, tillgodo, kunna anses kräva, att dessa till största delen borde bestrida de med åtgärderna förenade kostnaderna. Detta torde dock knappast kunna åstadkommas annorledes än genom för ändamålet av j o r d b r u k a r n a särskilt uttagen skatt eller genom tvångsförsäkring. Då emellertid sannolikheten för sjukdomsfall är väsentligt mindre i vissa delar av landet än i andra, och i några län knappast någon, torde en dylik beskattning, som jämväl från andra synpunkter synes m i n d r e lämplig, i praktiken bliva svår att rättvist u t t a g a och synes de sakkunniga ej böra ifrågasättas. Beträffande genomförandet av tvångsförsäkring med syfte bl. a. att därigenom u t t a g a en del av de utgifter, det allmänna eljest måste i djurägarnas intresse vidkännas, torde frågan om möjligheten och lämpligheten d ä r a v liksom frågan om försäkring överhuvudtaget för förluster på grund a v mul- och klövsjnkan ligga utanför området för denna utredning.

54 Speciell motivering. F ö r s l a g e t till l a g a n g å e n d e mul- o c h k l ö v s j u k a . 1 §• På sätt framgår av den för den gällande svenska lagstiftningen lämnade redogörelsen, bilaga B 1 , har Konungens befallningshavande i det för smitta av mul- och klövsjuka mest hemsökta länet, Malmöhus län, så snart på grund av inträffat sjukdomsfall i Danmark fara ansetts vara för handen, att sjukdomen skulle kunna bliva införd till riket, vidtagit åtskilliga försiktighetsmått i de avseenden, som angivas i denna paragraf. Det har emellertid i vissa fall varit tveksamt, huruvida nu gällande föreskrifter givit stöd därför, även innan sjukdomsfall inom länet inträffat. Tydligt är emellertid, att Konungens befallningshavande uttryckligen bör tillerkännas befogenhet härutinnan. 2 §.

Stadgandet i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i k. kungörelsen den 12 december 1924 med vissa föreskrifter rörande inskränkningar i tillträde till ladugård, stall eller annat rum, där kreatur eller foder förvaras (nr 498). De nämnda bestämmelserna, som äga tillämpning även om muloch klövsjuka icke är gängse i landet, hava synts de sakkunniga onödigt stränga och hava i praktiken visat sig svåra att efterleva. Då det torde vara tillräckligt, att det ifrågavarande förbudet i allmänhet endast omfattar sådana personer, som på grund av sin verksamhet kunna antagas resa från gård till gård och, där de till äventyrs skulle vara smittbärande, skulle på en gång kunna giva den ifrågavarande sjukdomen avsevärd spridning, hava de sakkunniga ansett ifrågavarande stadgande böra för normala fall inskränkas till att avse dylika personer och i stället genom bestämmelsen i 1 § sista punkten överlämnat åt Konungens befallningshavande att utvidga förbudet, när särskild fara för smittans införande eller spridning i länet är för handen. 3 §.

Föreskriften i denna paragraf motsvarar bestämmelsen i k. kungörelsen den 24 oktober 1924 angående förbud mot användande av person, som inkommit från land, smittat av mul- och klövsjuka, såsom vårdare av klövbärande djur (nr 454). 6 §.

Anmälan om sjukdomsfall kan enligt nuvarande föreskrifter ske även hos kommunalnämndsordföranden. Då bestämmelsen därom saknat all praktisk betydelse, i det att anmälan så gott som aldrig skett hos nämnda funktionär, 1

Här utesluten

55 har bestämmelsen icke ansetts böra bibehållas. Ur synpunkten att tillfälle bör beredas myndigheterna att snabbt ingripa vid inträffat smittfall, vmnes intet med bibehållande av den gamla ordningen, snarare tvärtom, då anmälan till kommunalnämndsordföranden innebär en omgång. I detta sammanhang må framhållas, att det genom 1898 års k. förordning kommunalnämnden givna åliggande att, så snart smittsam husdjurssjukdom utbrutit, vidtaga lämpliga åtgärder till skydd emot sjukdomen och till förekommande därav icke kan anses lämpligt, då nämnden åtminstone i fråga om muloch klövsjuka i allmänhet ej besitter erforderliga insikter för att kunna rätt handhava ett dylikt uppdrag. Djurägarens anmälan bör kunna verkställas såväl skriftligt som muntligt. 7 §.

Varje länsstyrelse torde böra utfärda instruktion för de lokala polismyndigheterna och polismännen om vad de hava att iakttaga vid inträffat fall av mul- och klövsjuka. 8 §• Veterinär, som ej är tjänsteveterinär, förutsattes icke vara skyldig att inställa sig å egendom, där sjukdomen anmäles hava utbrutit, i annat fall än då han förklarat sig villig hörsamma kallelse av djurägaren eller polismyndighet, Föreskriften utesluter givetvis icke tillämpning av 31 § veterinärinstruktionen den 31 december 1912, vari sådan veterinär ålagts skyldighet att, då smittsam kreaturssjukdom antagit farsots karaktär, deltaga i arbetet för farsotens bekämpande. 9 §. Nu gällande anordning* att, där mul- och klövsjuka, icke redan inom viss ort är gängse, av veterinär till Konungens befallningshavande anmält smittfall skall undersökas av särskild förordnad veterinär, har ansetts böra i princip bibehållas. Lämpligt torde vara, att dylik veterinär ständigt finnes förordnad. , . , . , . ... . Angående grunderna i övrigt för stadgandet i denna paragraf hanvisas till den allmänna motiveringen. 10 §. Enligt nuvarande föreskrifter må, där mul- och klövsjuka icke ä r gängse i orten, smittförklaring ej ske, med mindre särskild förordnad undersokningsförrättare konstaterat sjukdomen. .Grunden till en dylik bestämmelse torde närmast vara angelägenheten av att icke någon del av landet pa grund av felaktig diagnos förklaras smittat av en på kreaturshandeln sa menligt inverkande sjukdom som mul- och klövsjuka. Emellertid torde nödvändigheten att om möjligt hindra spridning av sjukdomen kräva, att erforderliga försiktighetsmått genast vidtagas, och torde detta böra ske i den form, att den veterinär, som först kommit till platsen och för sm del funnit muloch klövsjuka föreligga, förklarar egendomen vara att anse såsom smittad samt tillser, att föreskrifterna för smittat område i erforderlig omfattning bringas till tillämpning. I själva verket innebär förslaget i denna del endast ett lagfästande av rådande praxis. , . .. -, Syftet med föreskriften i 2 mom. är dubbelt. Dels bör veterinären redan vid mottagandet av kallelse från djurägaren kunna föreskriva vissa försiktighetsmått, om han av sjukdomsbeskrivningen finner anledning antaga

56 sjukdomens befintlighet, dels bör han även i fall, där det är mindre troligt men dock möjligt, att sjukdomen föreligger, kunna giva nödiga föreskrifter i avbidan på, att säkrare tecken på sjukdomen möjligen kunna framträda. 11 §. Det synes ligga i sakens natur, att djurägaren skall vara skyldig att göra vad på honom ankommer för att i möjligaste mån underlätta veterinärens och myndigheternas arbete. I praktiken har så även så gott som undantagslöst skett. I den mån det icke på grund av pågående arbete vid jordbruket eller eljest skulle vara förenat med avsevärd skada för djurägaren, synes han därvid även böra tillhandagå med den arbetskraft, som kan finnas tillgänglig å gården. 13 §. Hittills har vid tillämpning av nedslaktningsförfarandet så tillgått, att Kungl. Maj:t antingen förordnat om nedslaktning i visst fall eller också uppdragit åt medicinalstyrelsen att tillsvidare meddela dylika förordnanden. P å sätt i den allmänna motiveringen (sid. 46) framhållits, är det emellertid av utomordentlig vikt, att nedslaktning, där sådan skall ske, verkställes med största möjliga snabbhet. Detta synes bäst vinnas om på förhand är klart, huruvida nedslaktningsförfarandet skall komma till användning inom orten eller ej. Avgörandet härutinnan skall enligt 17 fc ankomma på Kungl Maj:t. Huruvida nedslaktad besättning skall nedgrävas eller förbrännas, får givetvis bero av föreliggande omständigheter. I allmänhet skall nog det förra befinnas vara lämpligast. Möjligheten att använda det senare sättet har emellertid ansetts böra lämnas öppen. Föreskriften i sista stycket är erforderlig med hänsyn till att faran för att smitta kommit exempelvis till en nära invid den smittade egendomen befintlig gård kan vara särskilt stor. Om exempelvis en djurvårdare på den smittade egendomen själv har klövbärande djur, torde skäl i regel finnas för att genom nedslaktning även av dessa djur oskadliggöra en eventuell smitthärd. Med hänsyn till möjligheten att en veterinär skulle kunna förordna om en vidsträcktare tillämpning av denna föreskrift, än avsett är, synes lämpligt, att Konungens befallningshavandes förordnande om nedslaktning inhämtas, vilket torde kunna ske, utan att avsevärt uppskov därav vållas. 14 §. Uppenbarligen måste det i vissa fall bliva nödvändigt att även annan mark än sådan, som tillhör den smittade egendomen tages i anspråk för nedgrävning av de dödade djuren. Marken å stället, där djur nedgrävts, bör utmärkas, så att den icke användes på sådant sätt, att fara för möjligen förefintligt smittämnes spridning uppstår. Den tid, som föreslagits för märkenas kvarstående, har bestämts till densamma som enligt 1898 års förordning. 15, 16 och 17 §§. I vissa i 15 § angivna fall har det synts nödvändigt att möjliggöra undantag från ett eljest obligatoriskt nedslaktningsförfarande. Enligt sakens natur måste framställning därom göras hos veterinären, vilken det jämlikt 13 § åligger att föranstalta om slakten.

57 Med hänsyn till betydelsen av att nedslaktningsmetodens användning i övrigt ej genom talrika undantag göres ändamålslös, har prövningen av frågan, huruvida nedslaktningen i föreliggande fall skall ske eller ej, ansetts böra ankomma på Konungens befallningshavande. 18 §. Angående grunderna för smittförklaring och för misstänktförklaring av område och storleken av området ifråga hänvisas till allmänna motiveringen. Vid förklaringens utfärdande skall Konungens befallningshavande särskilt för varje område meddela de föreskrifter, som skola gälla för området. 19 §. De sakkunniga hava icke ansett skäl föreligga att bibehålla tillämpningen av de for smittförklarat område gällande föreskrifter jämväl efter slutdesinfektionen. Den i 1898 års kungl. förordning stadgade smittid av 20 dygn efter slutdesinfektionen har därför icke upptagits i förslaget. I stället har det överlämnats åt Kungl. Maj:t att förordna om fortsatt tillämpning av restriktionerna enligt 19 §. Därigenom möjliggöres att under tid, då hopp finnes att genom stränga åtgärder få bukt med sjukdomen, meddela xorbud för viss tid, exempelvis mot mjölks utförande från gård, som varit smittad av sjukdomen. Vidare kan föreskrivas avverkning och desinfektion av klövar å djur, som inom viss tid efter friförklaringen föras från gården, i vilket avseende i övrigt 36 § i den föreslagna kungl. förordningen innehåller föreskrift. Avfattningen av 22 § i lagförslaget torde emellertid icke utesluta, att ett förordnande gives rörande fortsatt tillämpning av samtliga föreskrifter i 19 § under viss tid. 20 §. Denna paragraf är delvis berörd under 18 § här ovan. Anledningen till att för mjölk, avsedd för ostberedning, föreskrivits en uppvärmning till en lägre temperatur än för mjölk, som användes för smörtillyerkiiing, är den, att, enligt vad de sakkunniga inhämtat, det icke är möjligt att bereda ost av mjölk, som uppvärmts till högre temperatur än 70 J Celsius. I stället har föreskrivits uppvärmning till detta gradtal under en tid av 30 minuter, vilket torde vara till fyllest för dödande av mul- och klövsjukans smittämne. 22 §. Syftet med föreskriften i denna paragraf har angivits under 1.9 §. 23 §.

Angående principerna för föreskrifterna om ersättning i anledning av muloch klovsjukan hänvisas till vad därom anförts i den allmänna motiveringen. 24 §.

Det får anses rimligt att såsom villkor för ersättning av statsmedel uppställes den fordran, att vederbörande iakttagit gällande föreskrifter för sjukdomens bekämpande. Föreskrifterna därom torde vara av betydelse såsom ett medel för statsmakten att göra sig hörsammad. Att föreskriva viss tid, inom vilken krav på ersättning skall vara fram-

58 ställt, torde vara nödvändigt med hänsyn till svårigheterna för en prövning av ett alltför sent framställt anspråk. 25 och 26 §§. För att nedslaktningsförfarandet skall fylla sin uppgift att möjliggöra ett hastigt oskadliggörande av mul- och klövsjukans smittämne, är det av utomordentlig vikt, att nedslaktningen i föreliggande fall snabbt åstadkommes. E n av förutsättningarna härför är, att värderingen av djuren, vilken måste föregå djurens dödande, sker utan onödigt dröjsmål. Det nu tillämpade förfaringssättet, enligt vilket värderingen verkställts av en för ett helt lan utsedd nämnd, innebär ingen garanti för att nödig skyndsamhet kan under alla förhållanden iakttagas. Det har ofta förekommit, att denna vardermgsnämnd samtidigt fått ett flertal förrättningar att verkställa, och det har även förekommit, att den, trots erkännansvärd arbetsintensitet, icke så snabbt som önskligt varit hunnit med värderingen. Det kravet måste uppställas, att de, som äro bemyndigade att verkställa värderingen, omedelbart, när fråga därom väckes, stå till förfogande att företaga densamma. Säkerhet för att så skall bliva förhållandet torde icke kunna vinnas, med mindre det i tall av behov finnes ett flertal värderingsmän att tillgå. Den föreslagna ordalydelsen avser visserligen att möjliggöra att lantbruksstyrelsen och vederbörande hushållningssällskap utse vardera endast en värderingsman for ett län, men uppenbart är, att flera värderingsmän böra av dessa utses^ i de län, där sjukdomen vunnit större spridning. Därjämte har till uppnående av ' den åsyftade skyndsamheten ytterligare föreslagits, att i orten bosatta nämndemän må kunna, vid förhinder för annan, deltaga i värderingen utan att vara för sådant ändamål särskilt förordnade. Enligt förslaget skall en av värderingsmännen ovillkorligen vara den veterinär, som äger befogenhet fastställa, att mul- och klövsjuka foreligger. Denna anordning torde icke behöva medföra försening med värderingen, i det att dels enligt 5 § flera veterinärer kunna förordnas att såsom särskilt sakkunniga veterinärer verkställa undersökning av anmält smittfall och fastställa, huruvida sjukdomen är för handen eller icke, dels ock vilken veterinär som helst äger att, där sjukdomen redan är gängse, fastställa dess förefintlighet och omedelbart deltaga i värderingen. E n ytterligare garanti för att nedslaktningen icke skall bliva försenad genom värderingsförrättningen hava de sakkunniga velat vinna genom den i torslaget till kungl. kungörelse i ämnet intagna föreskriften, att vederbörande veterinär redan omedelbart efter erhållande av underrättelse om smitttali skall tillkalla vederbörligt antal värderingsmän för att tillstadeskomma redan vid det tillfälle, då veterinären verkställer sin undersökning, pa det att värderingen måtte i förekommande fall kunna företagas vid samma tillfälle. Uppenbart är, att den onödiga kostnad, som i ett eller annat fall nia uppstå för staten av den anledning, att mul- och klövsjuka icke vid tillfallet konstateras, varigenom värderingsmännens resa visat sig vara obehövlig, mer än väl uppväges av den trygghet för ett snabbt förfarande, som ifrågavarande anordning medför. 27 §. Under en större epizooti kan det för Konungens befallningshavande i de av sjukdomen mest hemsökta länen bliva alltför betungande att handhava uppgiften att pröva ersättningsansökningar, särskilt dem, som avse mjölk-

59 förlust. Emellertid torde för sådant fall Kungl. Maj:t jämlikt det i § 34 föreslagna stadgandet komma att utse en särskild myndighet att pröva och avgöra dessa ärenden. 28 §.

Såsom förut framhållits är det av vikt att tillse, att värderingsförfarandet sker så snabbt som möjligt, så att de smittbärande djuren utan dröjsmål kunna oskadliggöras. Givetvis kan i följd av brådskan någon gång inträffa, att misstag eller felräkning sker. Värderingsmännen kunna exempelvis utgå från felaktiga förutsättningar ifråga om djurens egenskap att vara stamboksförda. I dylika fall synes möjlighet till klagan böra finnas såväl för den enskilde som för den, vilken representerar statens intressen i detta avseende. Ändring i värderingen synes de sakkunniga i undantagsfall böra kunna ske även på sakliga grunder, nämligen om värdet uppenbarligen är för lågt eller för högt. Med den sammansättning, som givits värderingsnämnden, torde det få antagas, att förnyad värdering sällan kommer att befinnas nödig, så mycket mindre som enligt föreskriftens avfattning den omständigheten, att ett eller annat djur uppenbarligen upptagits för högt eller för lågt, icke skall få giva anledning till ny värdering, då denna i stort sett befmnes rimlig.

60 Särskilt yttrande. Av herr Gustaf

Lindstedt.

De sakkunniga hava föreslagit, att, därest jämlikt gällande bestämmelser rörande åtgärder mot mul- och klövsjukan, förbud skulle utfärdas mot bortförandet av mjölk av idisslande djur, tillhörande viss besättning, den som äger tillgodogöra sig avkastningen av dessa djur, skall vara berättigad till ersättning för den förlust i mjölkavkastningen, som genom förbudet tillskyndas honom. Däremot hava de sakkunniga ansett det allmänna endast i vissa, särskilt ömmande fall böra påtaga sig ersättningsskyldighet gent emot andra näringsidkare, vilka på grund av åtgärderna mot mul- och klövsjukan tillskyndas förlust i sin näring. Mot de skäl, som anförts till stöd för denna inkonsekvens, torde mycket kunna vara att invända. Möjligen kan dock synas skäligt, att djurägarna, som trots de utgifter för kostnader och ersättningar, staten enligt förslaget skulle påtaga sig, dock genom de ingripande åtgärderna mot sjukdomen tillskyndas högst väsentligt intrång och betydande skada, varför de icke erhålla eller kunna bereda sig någon ersättning, av allmänna medel erhålla gottgörelse för den ifrågavarande förlusten i mjölkavkastningen, så länge tillfälle icke finnes för dem att genom försäkring trygga sig mot förlusten. Så snart däremot, vare sig genom statens åtgärder eller eljest, frågan om ordnandet av försäkring mot förluster på grund av mul- och klövsjuka blivit tillfredsställande ordnad, och därvid tillfälle beretts till försäkring mot nu ifrågavarande förlust, torde den ovannämnda, av de sakkunniga föreslagna rätten till ersättning böra bortfalla. Av herr A.

Ericsson.

Beträffande förslagets reglering av ersättning för mjölkförlust enligt 18 § mom. 2 har jag icke kunnat ansluta mig till majoritetens uppfattning, att en ersättning av två femtedelar av värdet skulle vara tillräcklig, utan vill på denna punkt anföra min reservation. J a g anser visserligen att ersättning med fulla värdet ej kan påkallas, då givetvis en del av mjölken kan tillvaratagas såväl till människoföda som till kreatursfoder. Vid alla jordbruk utom de allra minsta fordras emellertid för mjölkens tillvaratagande och utnyttjande vidtagande av särskilda anordningar samt anskaffande av kärnor, separatorer etc, vilka i allmänhet ej finnas å egendomen, där mjölken omedelbart avyttras. Med hänsyn tagen till sålunda föreliggande svårigheter för mjölkens tillvaratagande, anser jag, att ersättningen icke kan sättas lägre än till hälften av värdet beräknat på sätt i nu förevarande stadgande föreskrivits.

61 Förslag till lag angående mul- och klövsjuka. Allmänna bestämmelser.

Har mul- och klövsjuka yppats i närbeläget främmande land eller i län mom riket, och är fara för handen, att sjukdomen vinner insteg inom riket eller länet eller sprides till annat län, har Konungens befallningshavande att genast vidtaga de åtgärder och meddela de föreskrifter till sjukdomens förekommande "eller hämmande, som kunna på Konungens befallningshavande ankomma. Därvid må Konungens befallningshavande förbjuda onödiga folksamlingar, vilka kunna antagas bidraga till sjukdomens utbredning, sörja för ändring, där så ske kan, av tid eller ort för tingssammanträde, uppbördsstämma, marknad, auktion eller annan dylik sammankomst, förbjuda envar, som kan befaras överföra sjukdomen, att besöka nöjestillställningf eller annan folksamling, som ovan sagts, eller läroverk, skola, konfirmationsundervisning eller offentlig tillställning, låta underkasta sådan person den undersökning och de smittreningsåtgärder, som kunna finnas erforderliga, meddela föreskrifter angående smittrenings- och andra försiktighetsåtgärder vid drivande av mejerihantering eller annan näring, förbjuda djurs och varors forslande från ort till annan inom länet ävensom djurs sammanförande till försäljning, förevisning eller dylikt, samt förbjuda en var annan än ägaren och innehavaren att beträda ladugård, stall eller annat rum, där kreatur eller foder förvaras, för annat ändamål än för djurens eller fodrets skötsel eller vård. 2 §.

Utan tillstånd av Konungens befallningshavande må ej kreatursuppköpare, slaktare, handelsresande eller annan såsom uppköpare eller försäljare, ej heller gårdfarihandlare, lösdrivare eller annan person, som reser från gård till annan, beträda ladugård, stall eller annat rum, där kreatur eller foder förvaras, såvitt det ej erfordras för djurens skötsel eller vård.

62 3*. Person, som inkommit från land, smittat a v mul- och klövsjuka, m å ej förrän tre månader förflutit, från det han inkommit till riket, användas såsom v å r d a r e av klövbärande djur, såvida h a n icke vid läkarhesiktning befinnes fri från symptom av mul- och klövsjuka samt med avseende å honom och hans medförda kläder och övriga persedlar vederbörliga smitireningsåtgärder därförut vidtagas. 4§. Skall smittrening ske enligt denna l a g eller enligt densamma meddelad föreskrift, och erfordras n ä r m a r e bestämmelser om sättet för verkställande av sådan åtgärd, skall det ankomma på medicinalstyrelsen a t t utfärda sådana bestämmelser. Vid smittrening, som nu sagts, må, där så finnes nödigt, kläder, foder och a n d r a varor, redskap och a n d r a föremål förstöras. E j må någon genom bortförande eller annorledes u n d a n d r a g a v a r o r eller föremål från sådan åtgärd. 5§. Om de åtgärder, som utöver vad denna l a g stadgar k u n n a finnas erforderliga för a t t förhindra mul- och klövsjukans införande till riket, förordnar Konungen. Om anmälan och undersökning av sjukdomsfall. H a r husdjur sjuknat under omständigheter, som giva anledning misstänka, a t t sjukdomen är smittsam mul- och klövsjuka (aphthae epizooticae) skall djurets ä g a r e eller den eljest h a r djuret i sin vård, där han ej tillkallat veterinär och denne genast kommer tillstädes, ofördröjligen göra anmälan om sjukdomsfallet hos vederbörande läns-, distrikts- eller stadsveterinär eller, om denne ej genast anträffas, hos vederbörande polismyndighet eller hos polisman i orten. I a n m ä l a n skall uppgift lämnas om den anmälandes n a m n och bostad, den besättning, inom vilken sjukdomsfallet inträffat, antalet insjuknade djur och antalet klövbärande djur av olika slag å egendomen, sjukdomstecknen och, såvitt möjligt är, tiden för insjuknandet. Tillhör det insjuknade djuret besättning å egendom, som enligt vad i denna förordning sägs, skall anses smittad av mul- och klövsjuka, vare anmälan, som ovan sägs, ej erforderlig. 7§. Kommer på sätt i 6 § sägs eller eljest till polismyndighetens kännedom, a t t husdjur sjuknat under omständigheter, som där omförmälas, åligger

63 det nämnda myndighet tillse, att veterinär, sä fort ske kan, tillstädeskommer. V a d nu sagts gälle ock länsveterinär, där han ej själv verkställer undersökning av sjukdomsfallet på sätt i 8 § sägs. Om veterinärundersökning och åtgärder därvid. 8§. Distrikts- eller stadsveterinär, som mottagit anmälan enligt 6 §, eller eljest erhållit kännedom om att inom hans distrikt mul- och klövsjuka antages hava u t b r u t i t å egendom, som ej redan enligt därom given förklar i n g är att anse såsom smittad av sådan sjukdom, skall, där ej veterinär redan besökt platsen och meddelat nödiga föreskrifter, ofördröjligen begiva sig dit och där besiktiga de för sjukdomen misstänkta djuren för utrönande av sjukdomens art, ävensom i övrigt anställa den undersökning, som för u t r e d n i n g av sjukdomens uppkomst och faran för ytterligare spridning erfordras. Vad n u sagts gälle ock annan veterinär, där han tillkallats och förklarat sig villig hörsamma kallelsen. Inträffar å egendom, som redan förklarats smittad av mul- och klövsjuka, ytterligare fall av sjukdomen, och finnes förnyat veterinärbesök på platsen v a r a av nöden för åstadkommande av betryggande åtgärder mot sjukdomens spridning, ankommer på Konungens befallningshavande att därom besluta. 9 §. Inom varje län skall finnas en eller flera veterinärer med särskilt uppdrag att, då de av vederbörande myndighet därom anmodas, verkställa undersökning för utrönande, h u r u v i d a i visst fall sjukdom hos husdjur ä r smittsam mul- och klövsjuka eller ej. Dessa veterinärer förordnas a v medicinalstyrelsen för viss tid, ej överstigande tre år. H a r Konungens befallningshavande erhållit underrättelse, att å ort, där mul- och klövsjuka ej är gängse, sjukdom utbrutit, som på giltiga skäl kan antagas v a r a sådan sjukdom, och har ej undersökning verkställts av veterinär, som i denna paragraf avses, skall Konungens befallningshavande ofördröjligen förordna om undersökning genom sådan veterinär. 10 §. 1 mom. F i n n e r veterinär vid undersökning, som i 8 § första stycket sägs, att mul- och klövsjuka föreligger, åligger det honom 1. a t t förklara egendom, där djuret finnes, ävensom den del a v kringliggande område, som synes erforderligt, skola, tillsvidare och intill dess Konungens befallningshavande annorlunda för ordnat, v a r a a t t anse såsom smittat av mul- och klövsjuka (smittförklarat område);

64 2. att för tid, som nyss sagts, förklara det eller de områden, där på grund a v samfärdsel med sålunda smittförklarat område sjukdomen k a n antagas redan vunnit insteg, skola såsom misstänkta för smitta behandlas (misstänkt förklarat område); 3. att, där smittan synes h a v a överförts till mejeri och fara för sjukdomens spridande genom mejeriets rörelse måste anses föreligga, förbjuda mejeriet a t t mottaga eller utlämna mjölk eller produkter därav, till dess s m i t t r e n i n g i föreskriven ordning skett; 4. att ombesörja, a t t de bestämmelser, som jämlikt denna lag eller i enlighet därmed meddelade stadganden gälla för smittförklarade områden eller misstänkta förklarade områden ävensom de ytterligare föreskrifter, veterinären med avseende å tillämpningen av n ä m n d a bestämmelser å området ifråga må finna erforderliga, skriftligen delgivas djurägaren eller annan, på vilken bestämmelsernas och föreskrifternas efterlevnad ankommer; samt 5. ombesörja delgivning i enahanda ordning av förbud, som under 3 omförmäles. 2 mom. Anser veterinären, innan h a n påbörjat förrättning, som i 8 § avses, eller under förrättningens gång, a t t föreskrift erfordras om till lämpning å visst område a v en eller flera av de i 1 mom. under 4. omförmälda bestämmelser, äge h a n utfärda sådan föreskrift under iakttagande a v vad i samma punkt stadgas om delgivning av föreskrifter, som däri avses. Vad nu sagts gälle ock förbud, som i 1 mom. under 3. omförmäles. 11 §. E n v a r ä r skyldig, i vad honom rörer, att tåla i n t r å n g av undersökning, som i 8—10 §§ avses, och att ställa sig till noggrann efterrättelse de av veterinär jämlikt 10 § meddelade föreskrifter. D j u r ä g a r e eller annan, som h a r djuren i sin vård, v a r e ock, där u t v ä g därtill finnes, pliktig lämna veterinären för förrättningen erforderlig h a n d r ä c k n i n g och tillhandahålla nödiga redskap. 12 §. Veterinär, som verkställt undersökning, som i 3 och 4 samt 10 eller 13 §§ omförmäles, skall så skyndsamt som möjligt medelst telegram eller annorledes u n d e r r ä t t a medicinalstyrelsen och Konungens vederbörande befallningshavande om undersökningens resultat samt därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande insända berättelse angående förrättningen, vilken berättelse skall innefatta ej mindre upplysning rörande de i 8 § angivna förhållanden och enligt 10 eller 13 § vidtagna å t g ä r d e r än även förslag rörande det eller de områden, som synas böra förklaras smittade av mul- och klövsjuka, och om de områden, som på g r u n d av förbindelse med det smittade området böra såsom för smitta misstänkta behandlas.

65 Om djurs nedslaktning. 13 §. Verkställes undersökning, som i 10 § sägs, av veterinär, som i 9 § avses, eller avser undersökningen djur å egendom i ort, där mul- och klövsjuka ä r gängse, och finner veterinären sådan sjukdom föreligga, åligger det honom, där ej nedan annorlunda stadgas eller Konungen förordnat, a t t nedslaktning i den ort ej vidare skall äga rum, att ombesörja ej mindre a t t v ä r d e r i n g sker på sätt i 23 och 24 §§ sägs, än även att den eller de besättningar, där djur av sjukdomen angripits, sedan värdering skett, ofördröjligen nedslaktas och i föreskriven ordning nedgrävas eller förbrännas samt a t t erforderlig desinfektion äger rum. F i n n e r veterinären omständigheterna kräva, a t t jämväl a n n a n besättn i n g inom området omedelbart nedslaktas, skall ock den nedslaktning ske; inhämte dock veterinären, där så ske kan, medelst telefon eller annorledes, Konungens befallningshavandes beslut i saken. 14 §. Djurägare eller annan, som har djuren i sin vård, må ej hindra djurens nedslaktning, där sådan jämlikt 13 eller 16 § skall äga rum. F ö r de slaktade djurens nedgrävning må lämpligt belägen och tjänlig m a r k tagas i anspråk, med iakttagande a t t minsta möjliga skada och int r å n g d ä r a v vållas. Inhägnad eller annat märke, varigenom platsen för nedgrävningen utmärkts, må ej rubbas förrän ett år förflutit från det nedgrävningen skedde. Angående handräckning och tillhandahållande av redskap gälle vad därom i 11 § stadgas. 15 i Skulle med hänsyn till djurens värde eller andra särskilda omständigheter synnerliga skäl mot nedslaktningen föreligga, och synes u t a n allvarlig fara för sjukdomens ytterligare spridning nedslaktningen k u n n a uppskjutas, skall veterinären förordna om sådant uppskov och ofördröjligen göra a n m ä l a n om förhållandet till Konungens befallningshavande. 16 §. Finnes nedslaktning böra äga rum, underrätte; Konungens befallningsningshavande förordna, a t t med nedslaktningen skall anstå, till dess Kungl. Maj:t i saken beslutat, och insände genast för sådant ändamål h a n d l i n g a r n a i ärendet till Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämt. Finnes nedslaktning böra äga rum, underrätte Konungens befallningshavande därom veterinären, som förfar på sätt i 13 § första stycket stadgas. 5 — 794S.

66 17 §. Synes inom viss trakt mul- och klövsjukans spridning ej l ä n g r e kunna genom nedslaktning i avsevärd g r a d förhindras, eller k r ä v e r eljest allmänt väl, att nedslaktningen inom viss t r a k t upphör, förordnar Konungen, att nedslaktning där ej vidare skall äga rum. Konungens befallningshavande åligger, där skäl, som n u sagts, synas v a r a för handen, att därom ofördröjligen göra a n m ä l a n till K u n g l . Maj:t, skolande därvid fogas den utredning, som för frågans p r ö v n i n g är behövlig. Om smittförklaring och misstänktförklaring av område m. m. 18 §. Finner Konungens befallningshavande efter undersökning, som i 13 ^ avses, a t t smittsam mul- och klövsjuka föreligger, skall Konungens befallningshavande förklara stället med det område däromkring, som prövas erforderligt, smittat av sådan sjukdom; med dele ock dels beslut, d ä r så erfordras, angående det eller de områden, som skola såsom för s m i t t a misstänkta behandlas, dels ock nödiga föreskrifter enligt 19 § i de ämnen d ä r omförmälas. Är sådant fall för handen, som i 10 §i 1 mom. sägs, och h a r ej förbud meddelats, som där avses, meddele Konungens befallningshavande sådant förbud. Konungens» befallningshavandes beslut a t t förklara visst område smittat eller misstänkt för smitta skall b r i n g a s till allmänhetens kännedom genom kungörelse i länskungörelserna och tidning i orten. Beslutet och de i samband därmed meddelade föreskrifter skola j ä m v ä l delgivas vederbörande veterinär och polismyndighet och, där så anses lämpligt, anslås å tjänliga ställen inom det smittade området. Avskrift av veterinärens y t t r a n d e och Konungens befallningshavandes i anledning därav fattade beslut skall insändas till medicinalstyrelsen. 19 §. Smittförklaring enligt 18 § skall avse tiden till dess smittrening av området ifråga skett, på sätt i 21 § stadgas. Misstänktförklaring skall, där ej Konungen annorlunda förordnar, avse en tid av fjorton dagar, r ä k n a t från den dag, då smitta senast antages hava överförts till det misstänkt förklarade området. 20 §.

Under den tid, då område ä r förklarat smittat eller misstänkt för smitta av mul- och klövsjuka eller jämlikt 10 § ä r a t t anse såsom smittat av sådan sjukdom, skall, där ej Konungen eller, för särskilda fall, Konungens befallningshavande annorlunda förordnar, gälla,

67 att till området ledande vägar spärras; att ej någon må utan vederbörligt tillstånd lämna området eller vinna tillträde därtill; att alla inom området befintliga klövbärande djur skola hållas i ladug å r d i n s t ä n g d a och så v i t t möjligt avskilda från övriga djur och att spinn i n g efter smittat djur skall oskadliggöras; att h u n d skall hållas innestängd eller i band, och fjäderfä, kattor och a n d r a mindre husdjur vara innestängda eller dödas; att från området ej må föras djur, ej heller mjölk, kött, foder eller a n d r a varor, redskap eller a n d r a föremål; att mjölk av å området befintliga idisslande djur ej m å a n v ä n d a s till föda åt människor eller djur eller till smörberedning, förrän den blivit u p p v ä r m d till minst 80 grader Celsius; ej heller till ostberedning, med mindre den under 30 minuter hållits uppvärmd till minst 70 grader Celsius. P å Konungens befallningshavande ankommer meddela erforderliga föreskrifter angående forslande av djur, varor eller redskap inom området, djurs nedslaktande till föda, sjuka djurs avskiljande från friska, samt djurs användande till körslor eller hållande å bete. E n v a r inom området ä r skyldig ställa sig till efterrättelse av medicinalstyrelsen rörande smittrening av människor, djur, foder eller andra varor, gödsel, redskap eller dylikt, utfärdade föreskrifter. 21 §. Sedan djuren å smittförklarat område befunnits fria från sjukdom, skall smittrening å området verkställas i enlighet med därom av medicinalstyrelsen u t f ä r d a d e föreskrifter. I fråga om sådan förrättning skall i tillämpliga delar gälla, vad i l l Sältor där avsedda fall stadgat om skyldighet att tåla i n t r å n g , att lämna h a n d r ä c k n i n g och tillhandahålla redskap. 22 §.

Konungen äger förordna, att i 19 § meddelad bestämmelse skall äga fortsatt tillämpning under viss tid, jämväl efter det smittrening skett på sätt i 21 § stadgas. Om ersättning för skada och intrång. 23 §.

1 mom. D ä r jämlikt stadgande i denna lag eller enligt densamma meddelade föreskrifter djur dödats eller varor, redskap eller a n d r a föremål försförts, är ägaren berättigad till ersättning av statsmedel med fulla värdet av vad han sålunda förlorat.

68 Ersättningen skall beräknas efter värdet vid tiden för dödandet eller förstörandet. Är fråga om djur, som smittats av mul- och klövsjuka, skall hänsyn tagas till djurets värde före insjuknandet. Kan ägaren enligt veterinärens intygande till nytta använda vissa delar1 av djuret, skall skäligt avdrag därför göras. 2 mom. Har jämlikt stadgande eller föreskrift, som i första stycket sägs, förbud utfärdats mot bortförande av mjölk av idisslande djur, tillhörande besättning å egendom, som ej förklarats smittad av mul- och klövsjuka eller egendom, där slutlig smittrening skett, skall den, som äger tillgodogöra sig avkastningen av mjölken, vara berättigad till ersättningför den förlust i mjölkavkastningen, som genom förbudet tillskyndats honom. Förlusten skall, där ej annat visas, anses för varje dag motsvara två femtedelar av A7ärdet av den myckenhet mjölk, som i medeltal för dag avyttrats från gården under de fem dagarna närmast före den dag, då egendomen ifråga sist förklarades smittad eller misstänkt för smitta av muloch klövsjuka. Värdet skall beräknas efter dagspris, den tid förbudet gällde, vid avyttring till andelsmejeri i orten. 3 mom. Har någon på grund av stadgandet i 11, 14 eller 21 § tillhandahållit arbetare för handräckning, vare han berättigad till ersättning därför efter den arbetslön, som i allmänhet i orten utgår till sådan arbetare. 4 mom. Har genom i vederbörlig ordning påbjudna åtgärder för bekämpande av mul- och klövsjuka, såsom avspärrning av visst område eller dylikt, vållats enskild väsentligt intrång i hans näring eller avsevärd minskning i hans arbetsförtjänst, må, där särskilt ömmande omständigheter äro för handen, ersättning därför kunna tillerkännas honom. 5 mom. Veterinär njute av statsmedel arvode och ersättning för förrättning enligt denna lag efter gällande taxa för veterinärs tjänsteförrättningar. Kostnader för kalk och andra föreskrivna smittreningsmedel bestridas av statsmedel. 24 §. I andra fall än i 23 § sägs äge rätt till ersättning för skada eller intrångav åtgärd enligt denna lag eller i enlighet med densamma utfärdade föreskrifter ej rum. Rätt till ersättning enligt denna lag vare förverkad, där den, som lidit skadan eller förlusten, genom bristande vård om honom tillhörigt djur eller genom överträdelse av gällande bestämmelser till skydd mot sjukdomen eller till förhindrande av dess spridning måste anses hava själv förorsakat den åtgärd, som medfört skadan eller förlusten. Har anspråk på ersättning för nedslaktade djur ej framställts inom ett år från det nedslaktningen skedde, vare rätten till ersättning förfallen. Angående den tid, inom vilken anspråk på ersättning i övriga fall sist skall vara framställt, bestämmer Konungen.

69 25 i I n n a n nedslaktningen av dj.ir enligt denna lag äger rum, skall, där ersättning jämlikt 23 och 24 §§ k a n ifrågakomma, värdering av djuret ske på sätt nedan sägs. Lantbruksstyrelsen och vederbörande hushållningssällskap skola i län, som Konungen bestämmer, var för sig utse en eller flera gode män a t t på anmodan deltaga i sådan värdering. 26 i Värdering, som i 25 § sägs, skall förrättas av vederbörande veterinär och en eller två av de i samma paragraf omförmälda gode män, vilka av veterinären för ändamålet tillkallas. Därest i den besättning, som skall värderas, antalet n ö t k r e a t u r över två å r ej överstiger tio, må veterinären tillkalla en av de av hushållningssällskapet utsedde gode män och, värderingen ske, där de om beslutet enas. K a n enighet ej. uppnås eller överstiger antalet nötkreatur över två å r i besättningen tio, skall veterinären jämväl tillkalla en av lantbruksstyrelsen utsedd god man. K a n veterinären ej med kallelse anträffa sådan god man inom länet, som enligt vad ovan är för varje fall stadgat skall deltaga i värderingen, eller kan god man ej u t a n avsevärt dröjsmål komma tillstädes, må i orten bosatt nämndeman i hans ställe kallas. Där tre gode m ä n verkställa värderingen, skall det värde gälla, varom två av dem enas. Äro de alla av olika mening, skall det v ä r d e gälla, som motsvarar medeltalet av de av gode männen var för sig bestämda värden, dock ej mera än det belopp, som är det näst högsta. Är djurägaren ej tillstädes vid förrättningen, utgör det ej hinder för dess verkställande. Kostnaden för värdering, som i denna paragraf avses, gäldas a v statsmedel. 27 §. Är fråga om annani ersättning enligt denna lag än för nedslaktade djur, skall ansökan därom göras hos Konungens befallningshavande i länet, på vilken prövningen därav ankommer. Om klagan över värderingsmäns och Konungens befallningshavandes beslut. 28 §.

Tilltror sig någon kunna visa, att i värderingsmännens beslut misstag eller felräkning förelupit, m å han hos Konungens befallningshavande skriftligen söka rättelse sist inom trettio d a g a r från det h a n erhöll del av beslutet.

70 Förmenar kronans ombud eller enskild part, att det åsatta värdet uppenbarligen ä r för högt eller för lågt, m å h a n inom samma tid hos Konungens befallningshavande skriftligen anhålla om förnyad värdering. Finner Konungens befallningshavande sannolika skäl för ansökningen föreligga, förordne Konungens befallningshavande om n y värdering genom tre ojäviga, av Konungens befallningshavande utsedda gode män. Dessa skola först pröva och avgöra, h u r u v i d a ersättningen i sin helhet uppenbarligen är för hög eller för låg. Finnes så v a r a förhållandet, skall n y värderingske och sökandens e r s ä t t n i n g därefter r ä t t a s . Finnes det ej, stånde den överklagade värderingen fast, och gälde sökanden de med den n y a förrättningen förenade kostnader. I andra fall än nu sagts må klagan över värderingsmännens beslut ej föras. 29 §. Över Konungens befallningshavandes beslut rörande ersättning, som i 27 § avses, må klagan föras inom den tid och i den ordning, som för besvär över förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad. 30 §.

Mot de föreskrifter och åtgärder, vilka det enligt denna lag tillkommer Konungens befallningshavande a t t meddela eller vidtaga, äger den, som anser sin r ä t t d ä r a v förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär inom den tid och i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad. Det överklagade beslutet gånge emellertid i verkställighet u t a n hinder av förd klagan.

Om tillsyn över lagens efterlevnad m. m. 31 §. P å medicinalstyrelsen ankommer a t t öva tillsyn däröver, a t t erforderliga å t g ä r d e r enligt denna lag och enligt densamma meddelade föreskrifter vidtagas till förekommande av mul- och klövsjukans införande i riket och till hämmande a v sjukdomens spridning inom riket. Det åligger Konungens befallningshavande, var inom sitt län, att vaka över efterlevnaden a v denna lag och de enligt densamma utfärdade föreskrifter, ägande Konungens befallningshavande, där så finnes erforderligt, förelägga lämpliga viten. Polismyndigheter och polismän, ävensom tull- och hamnpersonal, åligger a t t biträda And tillsynen över iakttagandet av de enligt denna lag eller eljest till h i n d r a n d e a v mul- och klövsjukans spridning i vederbörlig ordning meddelade föreskrifter.

71 32 §. Underlåter någon att skyndsamt fullgöra något, av vad honom enligt d e n n a lag eller jämlikt densamma meddelade föreskrifter åligger, varde detsamma genom vederbörande polismyndighets försorg verkställt på den försumliges bekostnad. 33 §. Veterinär, som försummar, vad honom enligt denna lag eller med stöd av densamma utfärdade föreskrifter åligger, straffas på sätt i allmän lag är stadgat angående den, som är förordnad att ämbets- eller tjänsteärende förrätta. 34 §.

Om och i den mån Konungen så förordnar, skola de uppgifter, som enligt denna lag ankomma på viss myndighet, överflyttas å a n n a n eller å för ändamålet särskilt tillsatt myndighet. Sådan myndighet skall ä g a hos Konungens befallningshavande och lokala polismyndigheter påkalla erforderlig handräckning. 35 §. P å Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer ankommer att u t f ä r d a de föreskrifter, som för tillämpningen av denna lag erfordras. 30 §. Genom denna lag upphäves: Kungl. förordningen den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittosamma sjukdomar bland husdjuren, i vad densamma avser smittsam mul- och klövsjuka (nr 126); Kungl. kungörelsen den 24 oktober 1924 angående förbud mot användande av person, som inkommit från land, smittat a v mul- och klövsjuka, såsom v å r d a r e av klövbärande djur (nr 454); Kungl. kungörelsen den 21 november 1924 dels angående befogenhet för länsstyrelsen a t t vid utbrott a v smittsam mul- och klövsjuka utfärda förbud mot utförande av klövbärande djur m. m. från visst område inom länet, dels ock angående viss eftergift från gällande föreskrifter rörande organtvång och köttbesiktning (nr 488), i vad kungörelsen a n g å r länsstyrelsens n ä m n d a befogenhet; samt Kungl. kungörelsen den 12 december 1924 med vissa föreskrifter rörande inskränkningar i tillträde till ladugård, stall eller a n n a t rum, där k r e a t u r eller foder förvaras (nr 498).

Denna lag trade i kraft den

1926.

72 Förslag till kungl. k u n g ö r e l s e a n g å e n d e v i s s a åtgärder till f ö r h i n d r a n d e a v mul- o c h k l ö v s j u k a s u p p k o m s t o c h s p r i d n i n g i n o m riket. Härigenom förordnas, som följer: 1 kap.

Allmänna bestämmelser om åtgärder mot sjukdomens införande till och spridning inom riket.

1§. H a r mul- och klövsjuka yppats i närbeläget främmande land eller i län inom riket, och är fara för handen, att sjukdomen vinner insteg i riket eller länet eller sprides jämväl till a n n a t län, skall Konungens vederbörande befallningshavande ofördröjligen vidtaga de åtgärder, som kunna på honom ankomma, till vinnande av nödig beredskap för sjukdomens bekämpande och till förekommande av sjukdomens spridning till eller inom. länet. 2§. För vinnande av nödig beredskap till sjukdomens bekämpande åligger det Konungens befallningshavande särskilt bland annat, att 1. genom meddelande i länskungörelserna, kungörelse i kyrkorna, anslag i orterna eller annorledes om faran för smittans spridande u n d e r r ä t t a ej mindre vederbörande tjänsteveterinärer, kommunalmyndigheter och lokala polismyndigheter än även allmänheten, börande d ä r v i d en var särskilt erinras om den honom jämlikt 6, 7 eller 8 § lagen om mul- och klövsjuka åliggande skyldighet; 2. uppmana vederbörande kommunala myndigheter att själva eller genom särskilt utsedda personer medverka till att aktningen för utfärdade föreskrifter upprätthålles, samt därigenom och genom hänvändelser till hushållningssällskap, mejeriföreningar och andra sammanslutningar inom lanthushållningen söka hos den jordbruksidkande befolkningen erhålla stöd i kampen mot sjukdomen; 3. med biträde, i stad av magistraten eller stadsstyrelsen, samt på landet av kommunalnämnden och polismyndigheten söka genom avtal tillförbinda enskilda personer, att, där fall a v mul- och klövsjuka yppas i orten eller angränsande orter, efter anmodan a v polismyndighet eller veterinär, mot ersättning av allmänna medel utföra arbeten, som erfordras för sjuk-

73 domens förekommande och hämmande, såsom nedslaktning och nedgrävning av smittad besättning, bevakning av smittförklarat eller misstänkt förklarat område, tillsyn över efterlevnaden av meddelade föreskrifter, smittrening och dylikt; samt 4. d r a g a försorg därom, att tillgång till extra veterinär- och polispersonal finnes, d ä r sådan skulle bliva erforderlig. Angående anställande av extra veterinärpersonal gäller vad därom särskilt stadgas. 3§. För de i 1 § omförmälda ändamål skall Konungens befallningshavande vidare, i den m å n så finnes erforderligt, 1. tillse att marknader, torgdagar, auktioner och andra dylika förrättningar, till vilka personer från närbeläget smittförklarat område kunna antagas sammankomma, så vitt möjligt inställas eller uppskjutas; 2. förbjuda nöjestillställningar och andra onödiga folksamlingar, v a r i personer, som i punkt 1 sägs, kunna antagas komma att deltaga, eller meddela föreskrifter om nödiga försiktighetsmått därvid; 3. förbjuda envar, som kan befaras överföra sjukdomen, a t t besöka sådan folksamling eller läroverk, skola, konfirmationsundervisning eller offentlig tillställning, samt låta underkasta sådan person den undersökning eller de smittreningsåtgärder, som kunna finnas erforderliga; 4. sörja för ändring, där så ske kan, av tid eller ort för tingssammanträde, kommunalstämma, uppbördsstämma eller annan dylik sammankomst i ort, som gränsar till smittförklarat område; 5. meddela de föreskrifter rörande smittrenings- och a n d r a försiktighetsåtgärder vid bedrivande av mejerihantering eller annan näring, som må erfordras utöver därom i allmänhet för riket eller länet gällande bestämmelser; samt 6. förbjuda djurs eller varors forslande från ort till a n n a n inom länet ävensom djurs sammanförande till försäljning, förevisning eller dylikt eller ock förordna om erforderliga försiktighetsmått vid sådant forslande eller sammanförande. Föreskrift, som enligt denna paragraf utfärdas rörande smittrening, skall stå i överensstämmelse med de allmänna föreskrifter rörande smittrening av människor, djur, varor och föremål, som medicinalstyrelsen äger utfärda. 4§. Om de lokala polismyndigheternas åligganden med avseende å mul- och klövsjukans bekämpande bör Konungens befallningshavande utfärda särskild instruktion. Finner Konungens befallningshavande att föreskrifter, som det ej ankommer på Konungens befallningshavande att meddela, erfordras, såsom till förhindrande av smittans spridande genom transport av människor

74 och djur å järnväg eller annat allmänt samfärdsmedel eller å automobil, som är upplåten till allmän trafik, eller genom jordbrukskonsulenters, kontrollassistenters eller a n d r a dylika tjänstemäns eller veterinärers eller läkares verksamhet, skall Konungens befallningshavande hos Konungen eller vederbörande myndighet göra framställning om sådana föreskrifters utfärdande. * 5§. Utan Konungens befallningshavandes tillstånd må ej säckar och annat emballage, som inkommit från land, som helt eller delvis förklarats smittat av mul- och klövsjuka, vid handel med fodermedel, spannmål eller frö användas till förvaring eller utlämnande av sådan vara, ej heller intagas eller förvaras i ladugård, stall eller a n n a t rum, där klövbärande djur eller foder för dem förvaras, så framt ej säckarna varit i innehavarens besittning under minst sex månader därförut eller underkastats smittrening i föreskriven ordning. Vad nu sagts äger ej tillämpning i fråga om säckar, som bevisligen inkommit från land i Sydamerika. Angående tillstånd av Konungens befallningshavande såsom villkor för uppköpare, försäljare och kringresande personer att beträda rum, som i första stycket omförmäles, samt för användande av personer, som inkomma från viss utrikes ort, till vårdare av klövbärande djur, stadgas i 2 och 3 §§ lagen om mul- och klövsjuka. 6 *. F r å n län, som till någon del förklarats smittat av mul- och klövsjuka, må ej, u t a n medicinalstyrelsens medgivande, till annan utrikes ort utföras hö eller halm, ej heller klövbärande djur eller följande delar av klövbärande djur, nämligen huvud, tunga, klövar, lungor, hjärta, lever, juver och friska samt oberedda hudar och skinn, vilka icke äro väl saltade eller fullständigt torkade. U t a n hinder av vad sålunda stadgats må hö och halm a n v ä n d a s till förpackning av andra varor än växter, under villkor a t t varje försändelse förses med tydligt anslag därom, att vid förpackningen a n v ä n t hö eller halm ej må användas till foder eller strö. Till Gotland må varor och djur, som i första stycket sägs ej införas från inrikes ort u t a n tillstånd, i fall som i samma stycke sägs, åv medicinalstyrelsen, och eljest av Konungens befallningshavande i Gotlands län.

7 4. Under tid, då ett län till någon del är förklarat smittat av rniul- och klövsjuka, skall automobil, som inom länet begagnats för transport av klövbärande djur till eller från offentligt slakthus eller därtill hörande marknadsplats för kreaturshandel eller till eller från exportslakteri eller, vad a n g å r Malmöhus län, kreatursmarknadsplatsen i Malmö, efter verkställd lossning undergå rengöring och desinfektion å lossningsorten.

75 Verkställes transport av klövbärande djur medelst automobil, som användes i yrkesmässig trafik, skall rengöring och desinfektion av automobiler verkställas, förutom i ovan nämnda fall, i varje fall där transporten sker till eller från torgplats eller annan torgplats eller annan marknadsplats. 8*. Angående införsel av djur, djurdelar, fodermedel och andra varor från smitt förklarad utrikes ort samt djurs utförande till dylik ort, så ock angående smittrening av järnvägsvagn, med vilken djur eller varor från sådan ort eller klövbärande djur befordrats, gäller vad därom är särskilt stadgat.

2 kap.

Om särskilda åtgärder med anledning av sjukdomsfall inom riket.

Sjukdomsfalls

anmälande

och veterinärs

tillkallande.

9 §. Polismyndighet, som erhållit underrättelse, som i 2 § under 1 omförmäles, skall hålla noggrann hand däröver, att sjukdomsfall inom orten, som k u n n a giva anledning misstänka, att mul- och klövsjuka föreligger, a v d j u r ä g a r e n eller den, som har djuren i sin vård, ofördröjligen i föreskriven ordning anmälas. H a r polismyndigheten genom sådan anmälan eller eljest erhållit kännedom om sjukdomsfall, som "nu sagts, åligger det myndigheten a t t genast göra sig underrättad, huruvida djurägaren tillkallat tjänsteveterinär eller ock a n n a n veterinär, som förklarat sig villig hörsamma kallelsen, s a m t att i a n n a t fall ofördröjligen per telefon eller annorledes tillkalla veterinär, för vilken hinder att hörsamma kallelsen ej föreligger. Därvid skall, där sjukdomsfallet inträffat inom ort, där mul- och klövsjuka ej är gängse, hänvändelse först ske till veterinär, som i 9 § lagen om mul- och klövsjuka omförmäles, d ä r sådan veterinär finnes inom orten, och eljest till den veterinär, som k a n a n t a g a s fortast komma tillstädes. I övriga fall skall vederbörande tjänsteveterinär i första hand tillkallas. Kallelsen skall av polismyndigheten, så fort ske kan, skriftligen bekräftas. Därest polismyndighet icke ä r i stånd att med kallelse anträffa veterinär, som ovan sägs, anmäle det för länsveterinären eller Konungens befallningshavande. 10 §. Vad i 9 § a n d r a stycket stadgas om polismyndighet gälle ock länsveterinär, där han ej själv verkställer undersökning av sjukdomsfallet.

76 Veterinärförrättningen

och förfarandet

därvid.

11 §. Tjänsteveterinär, som mottagit anmälan eller kallelse, som i 6 eller 7 § lagen om mul- och klövsjuka omförmäles, så ock a n n a n veterinär, som förklarat sig villig hörsamma sådan kallelse, skall, därest sjukdomsbeskrivningen giver anledning misstänka, att mul- och klövsjuka utbrutit inom besättningen i fråga, omedelbart förklara egendomen, där besättningen finnes, misstänkt för smitta av sådan sjukdom, till dess veterinären vid besök å stället erhållit visshet om sjukdomens a r t ; give ock vederbörande underrättelse, där så ske kan, om vad denne i anledning av förklaringen har a t t iakttaga. Är sådant fall för handen, att nedslaktning av egendomens besättning, enligt vad i 13 § lagen om mul- och klövsjuka stadgas, k a n komina a t t äga rum, och har förklaring givits, som i första stycket sägs, skall veterinären genast kalla gode män till erforderligt antal för verkställande av. värdering på sätt i 26 § samma lag stadgas. Veterinären skall därefter ofördröjligen besöka stället för verkställande av sådan besiktning och undersökning, som i 8 § ovannämnda lag sägs. 12*. Förrättning, som i 11 § tredje stycket sägs, skall avse 1. undersökning a v de sjuka djuren för fastställande av sjukdomens a r t ; 2. undersökning av de lokala förhållandena för bedömande av de för sjukdomens hämmande och förekommande av dess ytterligare spridning erforderliga åtgärder; 3. utredning rörande sjukdomens uppkomst; samt 4. utredning angående samfärdseln med a n d r a g å r d a r under de 14 d a g a r n a n ä r m a s t därförut för bedömande, i vad mån sjukdomen redan k a n antagas v u n n i t spridning till annan besättning. Undersökning enligt 1. skall ske i den ordning medicinalstyrelsen föreskriver. Vid utredning av sjukdomens uppkomst skall särskilt utrönas, huruvida densamma överförts genom person- eller djurtrafik eller genom tillförsel av djur eller av foder, spannmål, tomsäckar, annat emballage, gödsel eller a n d r a varor. Vid utredning enligt 4. skall efterforskas, huruvida personer från den smittade gården varit i beröring med personer eller djur å annan gård, om kreaturen v a r i t på bete å samfälld betesmark eller a n v ä n t gemensamt vattningsställe, om djur, foder, gödsel, redskap, mjölk eller annan dylik vara förts från gården till annan gård, där klövbärande djur finnas, eller om smitta på annat dylikt sätt k a n hava förts till annan besättning. Angående veterinärens utrustning och de försiktighetsmått, som böra a v honom vid förrättningen iakttagas, gäller vad medicinalstyrelsen därom föreskriver.

i i

13 §. K a n veterinären ej genast bestämma, huruvida mul- och kiövsjuka föreligger eller ej, men finnes under förrättningens gång anledning misst ä n k a sådan sjukdom, skall veterinären, i avvaktan på undersökningens slutförande och sjukdomens fastställande, meddela föreskrift om tillämpning, i den m å n h a n finner omständigheterna föranleda, av vad i 20 § lagen om mul- och klövsjuka stadgas rörande smittförklarat område. 14 §. 1 mom. Finner veterinären vid undersökning, som i 12 § sägs, att smittsam mul- och klövsjuka är för handen, åligger det honom att förklara egendomen, där djuret finnes, ävensom den del av kringliggande område, som synes erforderligt, skola tillsvidare och, intill dess Konungens befallningshavande i länet annorlunda förordnat, v a r a att anse såsom smittat av mul- och klövsjuka. Smittförklaringen skall avse ett sammanhängande område med tydliga gränser, som lätt kunna utmärkas och beskrivas. Är sjukdomen förut gängse i orten skall i huvudsak allenast den egendom, vars besättning undersökningen avsett, ingå i området. I övrigt skall iakttagas, att större omjråde ej smitt förklaras, än som med hänsyn till dess belägenhet i förhållande till den smittade gårdens byggnader, samtrafiken närbelägna g å r d a r emellan och andra dylika lokala förhållanden oundgängligen fordras. Finnes med h ä n s y n till samfärdseln inom området nödigt avstänga viss del d ä r a v , må särskilda delar av området, var för sig, förklaras smittade. 2 mom. Veterinären skall vidare förordna angående det eller de områden, som, med h ä n s y n till de jämlikt 12 § 3. och 4. utredda förhållanden, skola tillsvidare och, intill dess Konungens befallningshavande beslutat i ärendet, såsom misstänkta för smitta behandlas. Såsom, skäl för dylik förklaring skall anses, att mellan området i fråga och smittförklarat område under de 14 d a g a r n a närmast före sjukdomens utbrott a) personer från endera området beträtt gårdsplan eller boningshus å det a n d r a eller ladugård, stall eller annat rum, där kreatur eller foder förvaras; b) djur från någotdera området kan antagas hava kommit i beröring med djur från det a n d r a såsom genom betäckning eller djurförsäljning eller genom användande av gemensam väg eller vattenställe, samfällt bete eller dylikt; c) foder- eller gödselmedel, mjölk eller andra ladugårdsprodukter, ladugårdsredskap eller dylikt förts från det smitt förklarade området till det andra, eller sådana varor från båda områdena samtidigt forslats å samma fordon eller med begagnande a v samma arbetskraft. I förklaring, som i detta moment avses, skall särskilt angivas, huruvida

78 utförsel i föreskriven ordning av rå mjölk från området må äga rum eller ej. 3 mom. Finnes vid undersökning, som. i 12 § sägs, mejeri hava kommit i sådan beröring med smittförklarat område, att fara för smittans spridande genom dess rörelse måste anses föreligga, skall veterinären förklara mejeriet stängt, intill dess smittrening skett i den ordning, medicinalstyrelsen föreskrivit. Såsom skäl till dylik förklaring skall särskilt anses, a t t mejeriet under de 14 d a g a r n a närmast därförut mottagit mjölk från smittat område, samt i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i 2 mom. stadgas. 15 §. Gives förklaring, som i 14 § 1 mom. sägs, och skall jämlikt 13 § lagen om mul- och klövsjuka nedslaktning av djur å området omedelbart äga rum, skall veterinären avgöra, vilka djur, som skola slaktas, samt, efter värdering på sätt i 38 § stadgas, låta vid förrättningen verkställa slakten och ombesörja de slaktade djurens nedgrävning eller förbränning, allt i den ordning medicinalstyrelsen för vinnande av erforderlig trygghet mot smittans spridande föreskriver. Är veterinären ej jämlikt 13 § lagen om mul- och klövsjuka behörig att verkställa nedslaktning, som nu sagts, skall h a n draga försorg därom, att erforderlig grav för djurens nedgrävning öppnas. Tillhandahålles ej frivilligt m a r k för djurens nedgrävning, anmäle veterinären genast förhållandet till polismyndigheten i orten, som har att efter samråd med veterinären anvisa erforderlig lämplig mark. Erhålles ej genom djurägarens förmedling nödig arbetskraft, skall polismyndigheten för arbetets utförande skyndsamt tillkalla personer, med vilka avtal träffats på sätt i 2 § punkt 3 sägs. H ä r v i d skall iakttagas, att arbetet så vitt möjligt ej bör utföras av personer, vilka på grund av sin sysselsättning kunna antagas komma i beröring med klövbärande djur utom smittat område. 16 §. Veterinären må förordna om uppskov med nedslaktning under förutsättning, att besättningen består av djur med synnerligen högt avelsvärde och. att nedslaktning a v densamma skulle komma att medföra väsentlig skada för kreatursskötseln i allmänhet i länet, samt att med hänsyn till lokala förhållandena effektiv avspärrning av den smittade egendomen, betryggande smittrening och fullständigt genomförande i övrigt av de rörande smittförklarade områden i allmänhet gällande bestämmelser synas k u n n a åstadkommas, eller att med hänsyn till den spridning, sjukdomen redan vunnit i orten, eller till smittkällans art nedslaktning såsom medel mot sjukdomens ytterligare spridning synes ändamålslös.

79 Förordnar veterinären om uppskov, skall han genast och utan a v v a k t a n på avsändandet av berättelse, som i 19 § sägs, göra anmälan om förhällandet till Konungens befallningshavande. I anmälan skall redogörelse lämnas för de skäl, som föranlett uppskovet. 17 §. I samband med förklaring, som i 14 § 1 eller 2 mom. sägs, skall veterin ä r e n meddela de särskilda föreskrifter, som med hänsyn till vad vid förrättningen inhämtats, finnas erforderliga för tillämpningen av de bestämmelser, som enligt lagen om mul- och klövsjuka och 21—30 §§ denna kungörelse gälla för v a r t och ett av de i nämnda moment avsedda fall. Såväl nämnda bestämmelser som veterinärens föreskrifter, skola, jämte den givna förklaringen, av veterinären skriftligen delgivas djurägare, hushållsföreståndare eller annan, på vilken efterlevnaden av dem ankommer; och tage veterinären dennes skriftliga erkännande eller polismans bevis om delgivningen. Veterinären skall ock lämna erforderliga föreskrifter, råd och anvisn i n g a r om sjukvården samt om smittrening och andra åtgärder för hävande av sjukdomen och för begränsande av sjukdomsfallen. Då område, som förklarats smittat eller misstänkt för smitta, enligt därom gällande bestämmelser avspärras, skall veterinären tillse, att till området ledande vägar medelst träbom eller på annat lämpligt sätt för trafik avstängas och a t t vid spärrningsställen och a n d r a lämpliga ställen lättläsliga anslag uppsättas med påskrift, att smittsam mul- och klövsjuka förefinnes eller att området är misstänkt för sådan sjukdom samt att tillträde ä r vid laga ansvar förbjudet. För delgivning enligt andra stycket och för åtgärd enligt tredje stycket äger veterinären påkalla erforderlig handräckning av vederbörande polismyndighet eller polisman. 18 §. I n n a n förrättning, som ovan sägs, avslutats, skall veterinären, därest muloch klövsjuka funnits v a r a för handen, delgiva vederbörande polismyndighet eller polisman, särskilt för varje område, beträffande vilket förklaring jämlikt 14 § utfärdats, ej mindre förklaringens innehåll än även innehållet av de av veterinären jämlikt 17 § meddelade föreskrifter; angive ock de ställen, d ä r väg spärrats eller anslag uppsatts. P å polismyndigheten ankommer härefter övervaka, att meddelade föreskrifter iakttagas och att området bevakas, på sätt Konungens befallningshavande i den i 4 § första stycket stadgade ordning föreskrivit. 19 §. Underrättelse, som i 12 § lagen om mul- och klövsjuka sägs, skall av veterinären lämnas, allenast där sådan sjukdom funnits vara för handen.

80 Berättelse, som i nämnda lagrum omförmäles, skall innefatta n o g g r a n n uppgift om den egendom., som undersökningen avsett, ägarens namn, namnet ä hushållsföreståndaren eller annan, som h a r djuren i sin vård, samt antalet k r e a t u r av olika slag å egendomen; anmälan, kallelse eller annan underrättelse, som må hava föranlett undersökningen, och tiden för underrättelsens ankomst; åtgärd, som veterinären må hava vidtagit jämlikt 11 §: tiden för avresan och ankomsten till platsen för undersökningen; förrättningens förlopp och vad vid densamma i v a r t och ett av de i 12 § ].—4. angivna hänseenden i n h ä m t a t s ; veterinärens enligt 14—18 §§ meddelade beslut, utfärdade föreskrifter och vidtagna åtgärder; samt de ytterligare åtgärder eller föreskrifter, som. veterinären må finna påkallade, men vilkas vidtagande eller utfärdande ej ankommer på honom. Berättelsen skall avgivas enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen. Blanketter till formuläret tillhandahållas av Konungens befallningshavande. Smittförklarande

och misstänktförklarande

av område m. m,

20 §. Med ledning av den i 19 § omförmälda berättelsen skall Konungens befallningshavande pröva, huruvida den verkställda undersökningen är tillfyllest. Är berättelsen ofullständig, infordre Konungens befallningshavande från veterinären felande uppgifter. Finnes jämlikt 9 § lagen om mul- och klövsjuka eller eljest förnyad undersökning erforderlig, förordne Konungens befallningshavande därom. Då fullständig utredning föreligger, meddele Konungens befallningshavande beslut på sätt i 18 § ovannämnda lag stadgas. Är utredningen i vissa frågor fullständig, men i a n d r a ej, meddele Konungens hefallningshavande beslut beträffande förstnämnda frågor, i den m å n det lämpligen ske kan. I beslut, varigenom område förklaras misstänkt för smitta, skall tilllika angivas, huruvida rå mjölk m å från området utföras eller ej. Därvid skall hänsyn tagas till den fara, som synes föreligga för att smittämne förts till området. . A v Konungens befallningshavande enligt 18 § lagen om mul- och klövsjuka samt 21—30 §§ här nedan meddelade föreskrifter, skola, jämte det de kungöras på sätt i 10 § andra stycket samma lag sägs, i de delar, vari de avvika från de av veterinären vid undersökningsförrättningen meddelade, genom polismyndighetens försorg delgivas djurägare, hushållsföreståndare, mejeriföreståndare eller annan, på vilken deras efterlevnad ankommer.

81 3 kap.

Om särskilda föreskrifter rörande smittförklarat område.

21 §. Sedan område förklarats smittat av mul- och klövsjuka, skall, där ej Konungens befallningshavande eller, jämlikt 17 §, veterinären annorlunda förordnat, rörande rätten att lämna området, djurs och varors införande till området och utförande därifrån samt djurens skötsel och v å r d m. m., utöver vad därom i 20 § lagen om mul- och klövsjuka stadgas, gälla vad nedan i 22—30 §§ föreskrives. Tillträde

till smittförklarat område m. m. 22 §. 1 mom. Med de undantag nedan sägs må ej någon utan skriftligt tillstånd av vederbörande veterinär (passersedel) vinna tillträde till smittförklarat område eller lämna detsamma. Tillstånd att inkomma på området bör i allmänhet ej lämnas andra än dem, som för stadigvarande uppehåll begiva sig dit. Tillstånd att lämna området skall givas i de uti 23 § omförmälda fall med föreskrift, att tillståndshavaren före avfärden vidtager erforderliga smittreningsåtgärder. I övrigt må sådant tillstånd endast givas i trängande fall och under villkor tillika, att tillståndshavaren ej besöker gård eller plats, där klövbärande djur finnas. För ombesörjande av de dagliga sysslorna, å gård inom området må utom detsamma boende personer ej anlitas, där det ej är oundgängligen nödvändigt. Är torpare eller annan utom området boende för sin utkomst beroende av arbetet å gården, må han ej av veterinären förvägras tillstånd att begiva sig till arbetsplatsen; dock bör han om möjligt kvarbliva inom området, under den tid smittförklaringen gäller. . Veterinären skall föra förteckning i datumföljd å utgivna passersedlar, utvisande namnet å den, som erhållit sedeln, och det ändamål för vilket sedeln utfärdats. 2 mom. Tillstånd, som i 1 mom. sägs, är ej erforderligt för veterinär, som kallats för undersökning av djur å området eller som inställt sig med anledning av pågående eller inträffat fall av mul- och klövsjuka, läkare, som kallats med anledning av inträffat sjukdomsfall eller inställt sig för undersökning med anledning av utbruten eller befarad smittsam sjukdom, eller barnmorska, som kallats till förlossning, eldsläckningsmanskap vid å området inträffad brand eller annan, som är stadd i liknande ärende av väsentlig vikt, d ä r veterinärens tillstånd ej kan inhämtas eller avvaktas och ärendets utförande ej tål uppskov. I fall, som nu sägs, må allenast den till området ledande huvudvägen anlitas för tillträdet till eller lämnandet av området, och åligger det vederbörande iakttaga de försiktighetsmått, som må v a r a för sådana fall föreskrivna eller enligt allmän uppfattning erforderliga. 6 — 7948.'

82 Djurs och fordons

utförande

från

området.

23 §. 1 mom. I andra fall än nedan sägs må husdjur och fordon icke föras från området utan tillstånd av Konungens befallningshavande. 2 mom. Svin må föras från området direkt till slakt, därest de åtföljas av intyg av veterinär, utvisande att såväl de som samtliga de djur, som varit uppställda tillsammans med dem, vid av veterinären omedelbart före bortförandet verkställd besiktning befunnits fria från mul- och klövsjuka; dock att med avseende å sättet för sådan transport skall iakttagas vad Konungens befallningshavande därom förordnar. Hästar och fordon må föras från området för brukande av till egendomen hörande jord och för transport av förnödenheter till eller från området. Ston må för betäckning utföras från området under villkor, att betäckningen icke äger rum inomhus eller å den vanliga betäckningsplatsen och att stoet efter betäckningen omedelbart återföres. Vid utförsel, som i detta moment avses, skola djur och fordon smittrenas enligt därom? av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter, där ej transporten sker direkt till mark, tillhörig brukare inom det smittförklarade området, eller till annat smittförklarat område och sådan under färden använd väg, som jämväl nyttjas av andra, nyligen betäckts av ett tjockt lager kalk. Körsven eller annan, som omhänderhar djuret eller fordonet, ma ej under uppehållet utom området utan tvingande skäl lämna djuret eller fordonet eller träda i personlig beröring med annan. Angående tillstånd att åtfölja transport, som i detta moment avses, stadgas i 22 §. Om varors utförande

från

området.

24 §. 1 mom. Mjölk må ej utföras från smittförklarat område, där ej Konungen efter särskild prövning annorlunda förordnar. Vad nu sagts gälle ock kärnmjölk och vassla. 2 mom. Med de i 3 mom. stadgade u n d a n t a g må andra varor än cvan nämnts ej utföras u t a n Konungens befallningshavandes tillstånd. 3 mom. Under nedan stadgade villkor må vederbörande veterinär meddela tillstånd till utförande från området av smör, ägg, kött, spannmål och a n d r a livsförnödenheter. Såsom villkor för meddelande av såcant tillstånd skall gälla: l:o) beträffande samtliga varuslag, a t t uppskov med utförseln skulle medföra avsevärd skada för ägarens ekonomi eller att den till utförsel avsedda varan är underkastad snar förskämning samt att ägaren skriftligen på heder och samvete ej mindre intygar, att ej någon, som deltagit

83 i skötseln eller vården av de klövbärande djuren, jämväl deltagit i arbetet med v a r a n s beredande eller förpackande, än även försäkrar, a t t de såsom villkor för tillståndets tillgodonjutande meddelade föreskrifter skola noggrant iakttagas; 2:o) beträffande smör, att på enahanda sätt intygas, att den mjölk, som a n v ä n t s vid smörets framställande, blivit uppvärmd till minst 80° Celsius; samt 3:o) beträffande kött av klövbärande djur, att djuret före slakten undersökts av veterinären och därvid befunnits fritt från varje tecken av muloch klövsjuka. Såsom villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt detta moment skall gälla, beträffande fjäderfä, att kropparna blivit skållade eller svedda, beträffande ägg, att de tvättas i ättika samt, beträffande samtliga varor, att emballaget före förpackningen underkastas den smittrening, som medicinalstyrelsen med avseende å varje slag av emballage föreskrivit; a t t förpackning, inlastning, transport och avlämnande av v a r a n sker utan biträde av någon, som deltagit i vården av klövbärande djur eller a t t försiktighetsmått, som veterinären föreskriver, iakttagas; att vid v a r a n s avlämnande den, som verkställt transporten, ej kommer i beröring med emottagaren; samt, där så erfordras, att avlämnandet sker å plats och på sätt veterinären anvisar. Tillstånd, som i detta moment avses, skall lämnas skriftligt och vara avfattat enligt formulär, som fastställes a v medicinalstyrelsen. Vid utförseln och intill dess v a r a n till emottagaren avlämnats skall den, som verkställer transporten, medföra tillståndsbeviset ävensom i fall, som under 2:o) sägs, det d ä r omförmälda intyg och i fall, som under 3:o) avses, intyg av veterinären om undersökning, som där sägs. Om rengöring

av bostäder m. m.

25 §. Så snart område förklarats s m i t t a t av mul- och klövsjuka, skola golven i ladugården och a n d r a stallar ävensom gårdsplaner och infartsvägar i erforderlig omfattning för s m i t t r e n i n g kalkas eller annorledes behandlas på sätt veterinären föreskriver. Viss, lämpligt belägen del av byggnad eller gårdsplan rengöres och behandlas på enahanda sätt för a t t användas till förvaringsplats för gårdens i bruk varande åkdon. Smittreningen skall vidtagas så ofta, veterinären anser nödigt. Av gårdsfolket de senaste dagrarna använda skodon desinfekteras genast. Bostadstrappor samt lokaler, där människor de senaste d a g a r n a längre eller kortare tid uppehållit sig, skola skuras eller tvättas. D ä r befintliga golvmattor skola undanläggas till dess smittrening skett på sätt i 4 kap. stadgas. Vid ingången till bostäder, l a d u g å r d a r och svinstall samt vid g å r d s p ä r r skall finnas anordning för s m i t t r e n i n g av händer och skodon.

84 Om djurens

vård, mjölkning

m. m.

26 §. E j må någon komma i beröring med de klövbärande djuren eller bet r ä d a ladugård eller stall, där djuren eller foder för dem förvaras, för a n n a t ä n d a m å l än för djurens skötsel och vård. De, som omhänderhava djurens v å r d och mjölkning, skola under arbetet därmed v a r a iklädda överdragskläder och särskild fotbeklädnad, vilka avtagas varje gång, de lämna stallet eller ladugården, och där på avskild plats förvaras. Den, som l ä m n a r l a d u g å r d eller svinstall, eller som inträder i bostad eller l ä m n a r gården, skall smittrena händer och skodon. 27 §.

I n n a n mjölkning av djur inom området påbörjas, skola spenar och nedre delen av juvret omsorgsfullt tvättas med ljumt såpvatten och sedan torkas. Den, som verkställer mjölkning, skall såväl före som efter densamma omsorgsfullt t v ä t t a sina händer med tvål och vatten samt därefter desinfektera dem. Äro djuren på bete, skall den, som verkställer mjölkningen, vid återkomsten till gården avtaga under mjölkningen begagnade överdragskläder och fotbeklädnad; och må h a n ej under hemfärden träda i personlig beröring med andra. 28 §.

Vid slakt a v nötkreatur, får eller get, skola underben, klövar, blod och a n n a t avfall rikligen beströs med kalk och nedgrävas eller ock förbrännas, varjämte huvudet kokas och huden i föreskriven ordning smittrenas. Vid slakt av svin skola klövar, blod och annat avfall förbrännas eller rikligen beströs med kalk och nedgrävas. Svinkroppen med huvud skållas med kokhett vatten. 29 §. Inom smittförklarat område befintliga klövbärande djur skola, där ej Konungens befallningshavande för särskilt fall annorlunda förordnar, hållas innestängda. Efter tillstånd a v veterinären må de dock, där de vid smittförklaringen befunno sig ute å betesmark, k u n n a där kvarbliva, under förutsättning a t t deras förande från betesmarken finnes medföra större fara för smittans spridande än deras kvarstannande å betet, att antingen djuren tjudras eller ock betesmarken avspärras och vakthållning anordnas, samt a t t det tillses, a t t den personal, som sköter djuren, icke kommer i förbindelse med människor och djur, som kunna överföra smittan till annat ställe.

85 30 §. 1 mom. Det y t t r e lagret av len å gård inom smittförklarat område, vid sjukdomens utbrott, å gödselstaden befintliga gödsel skall omedelbart bortt a g a s samt, jämte den då i ladugård och stall befintliga och sedermera uppkommande gödseln, särskilt för sig uppläggas samt dagligen täckas med halm eller hästgödsel ock för smittrening begjutas med kalkmjölk eller på annat föreskrivet sätt behandlas. Det nedre lagret av gödselstacken komposteras och täckes med ett minst 15 centimeter tjockt lager av jord. K a n gödseln ej sålunda åtskiljas, skall all gödseln enligt av veterinären meddelade anvisningar uppläggas och behandlas på sätt ovan i första p u n k t e n sägs. 2 mom. Där u r i n tillvaratages och förvaras i brunn, må den ej föras därifrån, med mindre den smittrenas medelst osläckt kalk eller på annat föreskrivet sätt eller utslås å gödselstaden, eller ock veterinären, sedan tillfredsställande jäsning skett, lämnar tillstånd till borttagandet. Urin, som kvarbliver i l a d u g å r d eller stall, skall behandlas med torvströ i tillräcklig m ä n g d och behandlas som gödsel. Öppet rinnande u r i n eller gödselvatten samt öppna samlingar d ä r a v skola efter veterinärens anvisningar dagligen tillsättas osläckt kalk eller annorledes smittrenas. 3 mom. Angående den tid, då i 1 mom. omförmäld gödsel ej m å tagas i bruk, stadgas i 34 §. 4 kap.

Om slutlig smittrening.

31 §. Sedan till veterinärens kännedom kommit, att sjukdomstecknen upphört beträffande samtliga djur inom smittförklarat område, skall veterinären på begäran ånyo besiktiga djuren. F i n n a s de därvid friska, skall veterinären utfärda förklaring därom och förordlia om slutlig smittrening inom området. 32 §.

Slutlig smittrening skall omfatta samtliga inom det smittförklarade området befintliga djur, som v a r i t angripna av sjukdomen eller haft beröring med eller varit uppställda i. samma stall eller haft samma vårdare som dessa. Smittrening skall vidare ske av personer, kläder och bostäder samt av ladugård, stall, foderrum, foderloft, fodergångar och gödselstad, platserna n ä r m a s t därintill, urinsamlingar, under förrättningen begagnade v ä g a r och anlitade h ä s t a r samt åkdon, seldon och redskap, säckar och annat emballage, som kan tänkas v a r a förorenat av smittämne.

86 Veterinären åligger tillse, att smittrening verkställes i den ordning, medicinalstyrelsen föreskriver. Vad i 15 § sista stycket stadgas om tillkallande av arbetskraft, d ä r så erfordras, äger motsvarande tillämpning ifråga om förrättning, som h ä r avses. 33 §. Sedan smittrening slutförts på sätt i 32 § sägs, skall veterinären giva en v a r djurägare eller annan, som omhänderhaft vården av besättninginom området, bevis därom, a t t slutlig smittrening inom området skett, på sätt i 21 § lagen om mul- och klövsjuka stadgas; meddele ock denne underrättelse, vad han därefter har att iakttaga, enligt vad i 5 kap. stadgas.

5 kap.

Särskilda föreskrifter beträffande område, som undergått slutlig smittrening. 34 §.

Efter det slutlig smittrening å smittförklarat område skett, på sätt i 4 kap. stadgas, skall, vad i 21, 22 och 24—28 §§ samt 29 § första punkten och 30 § 1 och 2 mom. stadgas, upphöra att gälla. Bestämmelserna i 23 § samt, vad i 29 § stadgas om djurs kvarblivande å bete, skall fortfarande äga tillämpning, intill dess 20 dagar förflutit, från det smittrening skedde. Gödsel, som jämlikt 30 § första punkten upplagts, skall i samband med smittrening, som h ä r avses, täckas med ett minst 15 centimeter tjockt lager av jord. Sådan gödsel och gödsel, som i samma paragraf 1 mom. andra stycket avses, må ej användas, förrän tre månader förflutit efter nämnda smittrening. Gödsel, som i 30 § 1 mom. a n d r a punkten sägs, må ej användas före en m å n a d efter samma tidpunkt. Då gödseln användes, skall den omedelbart nedgrävas. 35 §. Utan hinder av vad i 34 § andra stycket stadgas, må klövbärande djur kunna utsläppas å bete utom området, d ä r veterinären därtill giver tillstånd. Sådant tillstånd må lämnas under förutsättning att, där vägen till betesmarken j ä m v ä l nyttjas av andra än de inom det förut smittförklarade området boende, densamma såväl före som efter beträdandet beströs med ett tjockt lager av kalk, samt att djuren icke använda samfällt vattenställe eller vattenställe, vars vatten under dess vidare lopp kan komma till a n v ä n d n i n g för vattningav a n d r a djur.

87 36 §. Vill någon, där sådant eljest är medgivet, förr än nio månader förflutit, efter det område slutligen smittrenats på sätt i 4 kap. sägs, för annat ändamål än för omedelbar nedslaktning från området bortföra idisslande djur eller svin, som vid tiden för smittan befunnit sig å egendomen, vare skyldig tillse, a t t djurets klövar omedelbart före bortförandet omsorgsfullt beskäras och bestrykas antingen med tjära eller med tjärsprit, bestående av t r e delar tjära och en del sprit. Mottager någon, med vetskap om att behandling, som nyss sagts, uraktlåtits, h ä r avsett djur, åligge det honom att omedelbart låta djuret undergå sådan behandling.

6 kap.

Särskilda bestämmelser rörande misstänktförklarat område. 37 §.

Angående tillträde till misstänktförklarat område och r ä t t a t t lämna sådant område skall i tillämpliga delar gälla vad i 19 § stadgas, dock att tilstånd ej må förvägras skolbarn att besöka skola, under förutsättning, att de icke hava någon beröring med klövbärande djur. Är området förklarat misstänkt med mjölkspärr, må från gården icke föras mjölk a n n a t än i kokt tillstånd. Angående utförsel från misstänktförklarat område av djur, djurdelar, spannmål, foder och a n d r a varor, om hästars användande till egendomens brukande och till körslor och om de åtgärder, som böra vidtagas beträffande hundar, kattor, fjäderfä och a n d r a smådjur, skall gälla vad i nämnda hänseenden stadgats beträffande smittförklaracl egendom.

7 kap.

Om värdering av djur och ersättnings utbekommande.

38 §. E r s ä t t n i n g för slaktade djur u t g å r med belopp, vartill djurens värde skattats vid värdering i den ordning 25, 26 och 27 §§ lagen om mul- och klövsjuka stadgar. 39 §. Veterinär, som tillkallat värderingsmän på sätt i 11 § a n d r a stycket sägs, skall, där det kan ske u t a n att avresan till platsen för undersökningen därigenom fördröjes, söka på förhand göra sig u n d e r r ä t t a d om antalet djur av olika slag i besättningen samt huruvida djur införts eller varit berättigade till införande i riksstamboken eller av a n n a n orsak har högt marknadsvärde. Vid förrättningen skola värderingsmännen söka av djurägaren eller

88 hans ombud samt gårdens folk ävensom av tillgängliga mjölkningslistor och andra dylika förteckningar inhämta så fullständiga upplysningar som möjligt rörande alla de omständigheter, som k u n n a v a r a a v betydelse för bedömandet av djurens värde. Där så ske kan, och det för värdets bestämmande erfordras, skola djuren vägas.

40 i Värderingsmännens beslut skall avse värdet, särskilt för v a r t och ett av samtliga djur inom en och samma besättning, beträffande vilka veterinären förordnat, att desamma skola slaktas och nedgrävas, ävensom beloppet av avdrag, som jämlikt 23 § 1 mom. a n d r a stycket lagen om muloch klövsjuka bör äga rum. I beslutet skola de grunder, efter vilka värderingen skett, angivas. 41 §. Över värderingsförrättningen skall genom veterinärens försorg upprättas instrument i två exemplar, innehållande uppgift rörande 1. tid och ort för förrättningen, 2. ägarens och gårdens namn, 3. antalet djur av olika slag, som värderingen avsett, 4. de särskilda omständigheter, ägaren eller den honom företrätt till utredning om värdet åberopat, 5. de a v värderingsmännen till g r u n d för värderingen beträffande olika djurgrupper inom besättningen tillämpade medelvärden samt de omständigheter, som värderingsmännen ansett böra föranleda till särskilt högt eller särskilt lågt värde, 6. avdrag, som jämlikt stadgandet i 23 § 1 mom. a n d r a stycket lagen om mul- och klövsjuka bör äga r u m ; 7. värderingsmännens beslut. Äro värderingsmännen ej ense, skall i instrumentet antecknas den mening, en var a v dem företrätt, jämte skälen därför. Instrumentet, som skall upprättas enligt h ä r v i d fogade formulär (Formulär A) skall undertecknas av värderingsmännen och så vitt möjligt av djurägaren. Det ena exemplaret skall utgivas till djurägaren och det andra, försett med dennes skriftliga erkännande om mottagandet, av veterinären insändas till Konungens befallningshavande. 42 §. För utbekommande av ersättning för nedslaktade djur h a r ägaren att till Konungens befallningshavande i det län, där egendomen är belägen, sist inom ett å r från det nedslaktningen skedde, ingiva skriftlig ansökan därom och därvid foga det vid värderingen upprättade värderingsinstrument tillika med vederbörande veterinärs intyg, att de i instrumentet upptagna djur blivit dödade. Länsstyrelsen äger därefter mot kvitto å instrumentet utanordna beloppet att avföras å anslaget för förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar.

89 43 §. D ä r vid förrättning, som i 12 § sägs, kattor, fjäderfä eller a n d r a smådjur dödas, eller vid sådan förrättning eller vid smittrening, som i 4 kap. avses eller av veterinär föreskrives, varor, redskap eller andra föremål förstöras, skall veterinären, där ägaren fordrar ersättning av statsmedel för egendom, som sålunda frånhändes honom, eller ä g a r e n ej är tillstädes, vid förrättningen uppgöra förteckning i två exemplar över de varor m. m., som förstörts, med angivande av deras slag och myckenhet ävensom det värde, veterinären funnit desamma äga. Är fråga om fjäderfä eller annat matnyttigt djur, skall i förteckningen j ä m v ä l angivas, huruvida ägaren kunnat tillgodogöra sig dess värde. Tillhandahålles arbetare för handräckning, som i 11, 14 och 21 §§ lagen om mul- och klövsjuka omförmäles, skall veterinären, där ersättning begäres, låta u p p r ä t t a arbetslistor i två exemplar, upptagande de arbetare, som anlitats, den tid, de arbetat, och den dagsverks- eller timpenning, som enligt veterinärens mening bör beräknas för en var av dem. A v förteckning och arbetslistor, som enligt denna paragraf upprättas, skall ena exemplaret utgivas till ägaren av djuren eller föremålen eller till den, som tillhandahållit arbetskraften, och det andra exemplaret, försett med ägarens underskrift och bevis om dagen för utgivandet, översändas till Konungens befallningshavande. 44 §.

Den, som vill komma i åtnjutande av ersättning för djur, varor eller föremål i fall, som i 43 § avses, eller för handräckning, skall vid talans förlust sist inom två månader från den dag, då förteckning eller arbetslista på sätt i n ä m n d a paragraf sägs blivit till honom utgiven, till Konungens befallningshavande i länet ingiva skriftlig ansökan därom och därvid foga förteckningen eller arbetslistan. H a r förteckning eller arbetslista ej utgivits, skall ansökningen ingivas sist inom ett år från det rätten till ersättning uppstod och vid densamma fogas räkning, innefattande uppgift i de hänseenden, som rörande innehållet av nyssnämnda handlingar stadgas i 43 §. Med ledning av de inkomna handlingarna prövar och fastställer Konunges befallningshavande ersättningens belopp. Sålunda fastställt belopp äge Konungens befallningshavande därefter mot kvitto utanordna att avföras å anslaget för förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar. 45 §. Den, som vill komma i åtnjutande av ersättning enligt 25 § 2 eller 4 mom. lagen om mul- och klövsjuka för förlust på g r u n d av förbud att utföra mjölk, skall ingiva skriftlig ansökning därom till Konungens befallningshavande i länet. Ansökningen skall vid äventyr av talans förlust hava till Konungens

90 befallningshavande inkommit sist inom två månader från den dag, då förbudet jämlikt 19 § samma l a g upphört. Ansökningen skall innehålla uppgift särskilt rörande 1) sökandens n a m n och hemvist samt namnet å den egendom, som förk l a r a t s smittad av mul- och klövsjuka eller misstänkt för smitta av sådan sjukdom, ävensom socken och län, där egendomen ä r belägen, 2) antalet nötkreatur, sökanden hade å egendomen, då förklaringen skedde, med särskilt angivande av antalet mjölkande kor, ungdjur och övriga djur, 3) den myckenhet mjölk, som under de fem dagarna närmast före förklaringen av nämnda k r e a t u r producerats, 4) h u r mycket därav, som från egendomen avyttrats, det pris, som därvid erhållits, det mejeri, till vilket a v y t t r i n g m å h a v a skett, ävensom i fall, som i 23 § 4 mom. ovannämnda lag avses, h u r den under 3) omförmälda mjölken av sökanden uttnyttjats, 5) dagen för misstänktförklaring samt den dag, då egendomen förklarats fri från smitta, eller, i fall, som i nyssnämnda lagrum avses, den dag, från vilken ersättningen eljest av sökanden äskas, 6) den veterinär, som omhänderhaft djurens v å r d under sjukdomstiden och ombesörjt den slutliga smittreningen, samt 7) beloppet av den ersättning, v a r p å sökanden gör anspråk. Ansökningen skall v a r a åtföljd av intyg, a t t däri meddelade uppgifter äro riktiga, dels av veterinären och föreståndaren för det mejeri, dit mjölken försålts, såvitt uppgifterna kunnat av dem kontrolleras, dels ock rörande uppgifterna i övrigt, a v två t r o v ä r d i g a personer i orten. H a r mjölken ej försålts till mejeri, bifoge sökanden bevis angående den myckenhet, han under de fem d a g a r n a närmast före smittförklaringen från gården försålt. Ansökningen skall v a r a avfattad enligt härvid fogade formulär (Formulär B). Blanketter till formuläret skola tillhandahållas av vederbörande landsfiskal och kommunalnämndens ordförande. 46 §.

Vill någon i a n n a t fall, än i 45 § avses, framställa anspråk på ersättning enligt 23 § 4 mom. lagen om mul- och klövsjuka, göre ansökan därom hos Konungens befallningshavande sist inom två månader från det å t g ä r d vidtogs, v a r p å anspråket grundas. Ansökningen skall göras skriftligt och innehålla uppgift om den skada, varför ersättning äskas, den åtgärd, som vållat skada, och de omständigheter, sökanden A>ill till stöd för ansökningen åberopa. Vid ansökningen skall fogas intyg aA^ tA^å trovärdiga män, a t t cle i densamma lämnade uppgifter äro riktiga. 47 §.

Finner Konungens befallningshavande And granskning av inkommen ansökning viss uppgift däri kräA-a ytterligare bevis, eller finner Konun-

91 gens befallningshavande eljest utredning utöver den, ansökningshandl i n g a r n a innehålla, erforderlig, och k a n sådant bevis eller sådan utredning ej annorledes införskaffas, må Konungens befallningshavande förelägga sökanden att inom Anss tid, högst fjorton dagar, inkomma därmed. Sökanden är ock pliktig, där Konungens befallningshavande så påfordrar, att personligen inställa sig inför Konungens befallningshavande för lämnande aA^ de upplysningar, som kunna för prövning av ansökan finnas erforderliga. 48 §. Med ledning av inkomna ansökningshandlingar och jämlikt 47 § förebragt utredning prövar och fastställer Konungens befallningshavande beloppet aAT den ersättning, ansökning avser. Sålunda fastställt belopp äger Konungens befallningshaA^ande därefter mot kvitto utanordna att avföras å anslaget för förekommande och hämmande aA' smittsamma husdjurssjukdomar. 49 §. Angående besvär över värdering, som i 38—41 ^§ omförmälas, och över Konungens befallningshaA^andes enligt 48 § meddelade beslut är stadgat i 28 och 29 §§ lagen om mul- och klövsjuka. 50 §. Genom denna kungörelse u p p h ä v a s : Kungl. kungörelsen den 21 november 1924 angående rengöring och desinfektion i Aussa fall av automobil, som använts för transport av klÖA^bärande djur (nr 489), Kungl. kungörelsen den 12 december 1924 angående förbud mot användande i A7issa fall av begagnade, från utlandet inkomna säckar (nr 508), Kungl. kungörelsen den 30 j a n u a r i 1925 angående förbud mot införande till Gotlands län av klÖAd)ärande djur m. m. (nr 12), punkterna 1—3 i Kungl. kungörelsen den 10 februari 1925 angående dels förbud mot införande till och utförande från vissa län av hästar och klÖArbärande djur m. m., dels ock viss eftergift från gällande föreskrifter rörande organtvång vid köttbesiktning (nr 19), samt Kungl. kungörelsen den 3 april 1925 angående särskild behandling i vissa fall av klövar hos idisslande djur och svin (nr 74).

Denna kungörelse träder i kraft den

1926.

92 Bilaga

G.

Statistisk redogörelse angående vissa ekonomiska verkningar av mul- och klövsjukan i Sverige under epizootien hösten 1924—1925. För att vinna en uppfattning om mul- och klövsjukans ekonomiska verkningar under den pågående epizootien i Sverige hava de sakkunniga inhämtat vissa uppgifter från djurägare, vilkas besättningar smittats av muloch klövsjuka utan att nedslaktning ägt rum. Uppgifterna hava lämnats genom besvarande av ett utaA^ de sakkunniga uppgjort, här bifogat frågeformulär. Då det ej ansågs nödigt att. erhålla uppgifter från samtliga djurägare, utsändes frågeformuläret endast till djurägare inom Malmöhus län. P å detta sätt har erhållits ett tämligen rikhaltigt statistiskt material. Det har bearbetats, så vitt angår uppgifter för smittofall under månaderna januari—april. För ungefär 75 procent av de under denna tid smittade besättningarna hava uppgifter lämnats. Materialet har bearbetats i ändamål att erhålla upplysning om 1) antalet djur, som dött eller nedslaktats i följd av mul- och klövsjuka, 2) nedgången i mjölkproduktion och 3) kostnad och förlust, som i allmänhet uppstått för djurägaren i följd av sjukdomen. Börande angivna förhållanden hänvisas till efterföljande tabeller. Tabell I angiver 1) antalet besättningar, för vilka uppgifter erhållits, fördelade i grupper efter besättningarnas storlek, 2) totala djurantalet i samma besättningar, 3) antalet angripna djur, 4) antalet djur, som dött i mul- och klövsjuka, samt dödligheten i procent av antalet angripna djur, 5) antalet djur, som nedslaktats i följd av mul- och klövsjuka, 6) antalet djur, som angripits av juverinflammation, 7) antal djur som kastat, 8) antal djur med kvarbliven efterhörd, 9) antalet djur, som angripits av hjärtlidande, 10) antal djur, som angripits av klövbölder, 11) antal djur, angripna av andra följdsjukdomar, A^arjämte de under 4)—10) angivna förhållanden utmärkas jämväl i procent av antalet angripna djur. Tabellen innehåller dessutom en redogörelse för gjorda uttalanden angående resultatet av behandling med rekonvalescentserum. Tabell II angiver mjölknedgången från och med l:a till och med 10:e dagen samt å 20:e och 30:e dagen efter utbrottet, med nedgången uträknad i procent av mjölkmängden före utbrottet. Såsom av en jämförelse med tabellerna I och I I framgår omfattar tabell I I icke alla de besättningar, på vilka uppgifter lämnats. Anledningen därtill är den, att materialet icke hunnit i vidare mån bearbetas. Emellertid ha så många av uppgifterna medtagits, att den i tabellen lämnade redogörelsen får anses giva ett i stort sett riktigt uttryck för de förhållanden, som där behandlas. Tabell III lämnar en redogörelse för vissa ekonomiska A-erkningar av mul- och klövsjukan. Den upptager sålunda förlust genom 1) dödsfall biand djur, 2) nödslaktning, 3) hjärtlidande, 4) klövbölder, 5) juverinflammation, 6) kastning, 7) kA^arbliven efterhörd och 8) andra följdsjukdomar. Förlusten

93 har i fallet 1) beräknats till djurens fulla värde, enär djurkropparna i sin helhet oskadliggjorts och icke tillvaratagits, i fallet 2) till 50 procent av djurens värde, i fallet 3) till 25 procent, i fallet 4) till 10 procent, i fallet 5) beträffande följdsjukdomen 1- eller 2-spenta till 30 procent och vidkommande följdsjukdomen 3-spenta till 60 kronor per djur för kor och 50 kronor per djur för kvigor, i fallet 6) till 100 kronor per djur för kor och kvigor, 15 kronor per djur för får och 50 kronor per djur för svin, i fallet 7) till 50 kronor per djur för kor och kvigor och 25 kronor per djur för svin samt i fallet 8) till 25 procent av djurens värde. Den angivna värdeberäkningen har gjorts på grundvalen av omdömen, som uttalats på skilda håll bland veterinärer och lantmän. Till jämförelse angivas de uppgifter som djurägarna själva lämnat om den ekonomiska betydelsen av de upptagna verkningarna av sjukdomen. Det har ansetts lämpligt att utslå samtliga förlusterna på korna, som ju omfatta det ojämförligt största antalet. Förutom de angivna förlusterna hava i djurägarnas uppgifter jämväl upptagits förlust genom djurens avmagring. Detta slag av förlust har icke medtagits i beräkningarna. Ett av skälen härför har A^arit att dylik förlust ofta åtminstone i någon mån kompenseras i minskade utfordringskostnader. Tabell IV upptager i sammanställning uppgifter angående kostnad för medicin och veterinär. Att märka är härvid att i de avlämnade uppgifterna icke alltid kunnat med säkerhet skiljas på det ena eller andra slaget av dessa kostnader. Denna omständighet torde förklara, varför kostnad för medicin och veterinär, där de upptagits var för sig, uppgår till större belopp än för de fall, där de i uppgifterna sammanslagits.

94 Tabell

I.

Sammandrag av inkomna redogörelser angående mul- och klövsjukan. Huvudsammandrag t. o. m. den 1 maj. Grupp 1 Grupp 11 i Grupp III Grupp IV 26-50 4—10 ! 11—25 1—3 kor kor kor kor Antal besättningar Totala

Summa

62 l

1,011

4 7 597 76 149 134 75 18 1.060 59 33 326 466 196 988

191 448 7,043 1,247 2,060 1,863 1,018 151 14,051 766 491 3,302 4,460 3.766 11.528

466 641 9,923 2,370 3,048 2,388 1,367 198 20,401 828 514 4,212 5,774 3,514 13,500

170 147 5,358 1,334 1,555 1,029 791 142 10,526 352 179 3,035 2,835 1,364 7.234

122 65 4,337 1,099 1,081 693 616 112 8,125 563 336 977 1,122 729 2,828

37 35 1,687 475 370 269 225 ~3S 3,136 298 114 651 540 470 1,661

990 1,343 28,945 6,601 8.263 6,376 4,122 659 57,299 2.866 1,667 12,503 15,197 10,039 37,729

4 7 596 76 149 134 75 18 1,059 52 26 294 447 184 925

190 447 7,037 1,247 2.058 1,863 1,041 151 14,034 676 446 2,967 4,033 3,541 10,541

466 641 9,923 2,370 3,048 2,388 1,367 198 20.401 773 492 3,848 5,566 3,386 12,800

170 147 5,358 1,334 1,555 1,029 791 142 10,526 334 179 1,459 2,143 1,326 4.928

122 65 4,337 1,099 1,081 693 616 112 8.125 532 309 843 1,007 679 2,529

37 35 1,687 475 370 269 225 38 3,136 295 114 636 490 448 1,574

989 1,342 28,938 6,601 8,261 6,376 4.115 659 57,281 2,662 1,566 10,047 13,686 9,564 33,297

1 2 40 5 6 21 120 74 4 68 17 89 934

1 1 70 5 8 32 114 111 12 62 25 172 918

3 1 38 3 5 7 61 57 4 37 10 52 418

djurantalet.

Tjurar över 2 ar » 1—2 år Kor Kvigor 2—3 år > 1-2 » Ungnöt Kalvar 14 dag.—1/» år ... Spädkalvar under 14 dag. Summa nötkreatur Får Lamm Stora svin Ungsvin Spädgrisar Summa svin Antal angripna

djur.

Tjurar över 2 år » 1—2 år Kor Kvigor 2 - 3 år » 1—2 »

Ungnöt Kalvar 14 dag.—'/- år ... Spädkalvar under 14 dag Summa nötkreatur Får Lamm Stora svin Ungsvin Spädgrisar Summa svin Antal

Grupp V I Grupp VI 51 — 100 över 100 kor kor

djur, döda i muloch klövsjuka.

Tjurar över 2 år 1—2 år Kor Kvigor 2—3 år » 1—2 » Ungnöt Va—1 år Kalvar 14 dag.—7* år ... Spädkalvar under 14 dag. Får Lamm Stora svin Ungsvin Spädgrisar

10 1 10 6 9 1 6 47

45 3 4 9 25 55 3 10 1 49 118

15 2 — 6! oj 3 2 7 48

9 4 218 18 23 70 336 316 28 189 56 375 2.483

95 Grupp I 1—3 kor

Grupp II Grupp III Grupp IV 4—10 11 — 25 ! 2 6 - 5 0 kor kor kor

Grupp V i Grupp VI 51—100 i över 100 kor kor

1% antalet angripna

ntal djur, döda i mulch klövsjuka (i procent). jurar över 2 år » 1—2 år [or [vigor 2—3 år 1-2 » fngnöt Va—1 år [älvar 14 dag.—Va år ... pädkalvar under 14 dag.

"-.S3 49.01

amm tora svin pgsvin • • pädgrisar

0-59 I5-25 0-57 2.21 26.38

Antal djur, som nedslaktas.

0-53 O.45 0-57 O.40 O.29 I.27

1.76 0.68 0.71 0.22 0.32 0.68

0.21 0.16 0.60 0.21 0.26 1-34 8-34 56.06 1-55 I2.6o O.65

7-71 40.14 1.20 20.67 0.69

3-°9 29.78

2-9 3 31-5 2

3.28 0.89 0.42

2.67 34.21 1.69 2.63 0.31 1-43 IO.71

måste

jurar över 2 ar 1 — 2 år or vigor 2—3 år » 1—2 » ngnöt Va — 1 år älvar 14 dag.—lf» år ... pädkalvar under 14 dag. år amm :ora svin pgsvin pädgrisar

2 2 40 1 o 1 6 2 2

1 102 7 1 1 1

34 1 2

1 1

7 il 7

14 25

1.31 0.16 1.03

1.n

3 231 9 5 3 7 9 7

0.2 2

0.80 0.14 0.06 0.05 0.1 7 1-37 O.26

29 38 9

O.29 O.28 O.09

30 232 648 989

O.io O.80 2.24

Antal djur, som måste nedslaktas [i procent). jurar över 2 år » 1 — 2 år or vigor 2—3 år 1—2 » ngnöt Va - 1 år älvar 14 dag.—-Va år •• lädkalvar under 14 dag. B". mim — ora svin pgsvin >ädgrisar Ual djur, som angrepos an juverinflammation. 3r: dogo blevo 2-sp blevo 3-sp utan men -igor: dogo blevo 2-sp blevo 3-sp utan men

25.00 0.84

0.45 0-57 O.08 O.io O.05 O.58 I.32 O.30

1.64 0.78

O. 2Q

0.63 0.07

O.O3

—

O.O.,

— O.T |

O.O7

—

— O.89

• 4-2 3 0.60

—

— O.2 4 O.27

O.36 0.4 5

O.20

2 6 9 2 6 10

0.27 0.09

O.T 2

O.T5

7 49 157 147

16 89 255 296

5 37 123 233

1 40 86 231

—

1 11 11

~2

2 3

4 4

2 1

—

1 15 21 73

7 26 26

3-42 0.11 0.39 0-39

96 Grupp I 1—3 kor

Grupp II Grupp III Grupp IV 11 — 25 26—50 4—10 kor kor kor

Grupp V J Grupp VI ver 100 51 — 100 kor kor

Summa

Antal djur, som angrepos av juverinflammation (forts.). Tackor: dogo båda halv. skadade ena halv. skadade utan men Suggor: dogo höggrad. skadade mindre skadade utan men Antal

djur,

som

kastade 11 15 81

K o r : t. o. m. 4:e mån... 4:e—6:e mån 6:e—9:e » ••• Kvigor: t. o. m. 4:e mån. 4:e —(>:e mån. •• 6:e—i):e » Tackor: t. o. m. 2:a mån. 2:a—5:e mån. •• Suggor: t. o. m. 2:a män. 2:a—4:e mån. ...

31 50 120 4 8 3

34 38 64 1 1 3

12 10

4 4 2

291 4

170 7

14 20 64

4 5 12

10 3

96 128 350 12 24 15 23 7 21

Antal djur med kvarbliven efterhörd. Kor Kvigor Tackor Suggor

13 1

166 4

138 8

34 3

812 27

Antal djur, som angrepos av hjärllidande. Tjurar över 2 år: a n g r . l dogo-.. » 1—2 år: angr. ••• dogo • • • Kor: angr dogo Kvigor 2—3 år: angr. ••• dogo •• • » 1—2 » angr. ... dogo ••• Ungnöt: angr dogo 2 Kalvar 14 d.—V år: angr. dogo Spädkalv. u. 14 dag: angr. dogo Får: angr dogo L a m m : angr dogo Stora svin: angr. dogo Ungsvin: angr dogo Spädgris: angr dogo 1

1 1 31 16 6 1 3 1 4 6

angr. = angrepos utan dödlig utgång.

65 17 7

8 1

1 1 i

- t 14 2

IS

4 9

9 5

16 1

8 2 1. 1 164 48 15 2 3 6 13 16 6 30 6 13

1 6 9 56

97 Grupp III ! Grupp IV 11—25 i 26 — 50 kor kor intal djur angripna klövbölder.

Grupp V Grupp VI 51 — 100 över 100 kor kor

Summa ; antalet angripna

av

jurar över 2 år » 1—2 år or vigor 2—3 år <» 1—2 » Jngnöt Lalvar 14 dag.—V2 år •• pädkalvar under 14 dag p år .amm Itora svin Jngsvin Ipädgrisar

25 3 2

2 12

13 10 147 13 22 11

5 207 26 7

13 1 292 19 1 3

1 40 38

9 22

31 27

2o

9 1 151 23

1 1 21

30 41

61 21 843 81 33 16

73 i

142 88 !

6.1 7 1.56 2.91 1.23 0.40 0.25

0.73 1.04 0.40

Intal djur, angripna av andra följdsjukdomar.

—

1 1 — 104 10 8

3 1 123 3 0

1,

4 — 49 16 —

<—

tjurar över 2 år: a n g r — dogo ... » 1 — 2 år: angr. •• dogo ••• {or: angr dogo {vigor 2 — 3 år: angr. ••• dogo ... > 1—2 » angr. ... dogo ... Jngnöt: angr. dogo rår: angr. dogo vtora svin: angr. dogo Jngsvin: angr dogo

_ 29 8

312 i

37 13

1 3 2

2 18 14

— 15 1 24

_

64 6 13 121 6 3 210 21 44 311 3 47 859 24 72

31 4 16 19 16 7 93 12 45 192 8 41 546 16 109 608 7 94

1 9

—

—

_ — —

— 25

1 3 18 4 76 14

Resultat av behandling ned rekonvalescentserum. h u r a r ö. 2 år: gott dfil. -• ej påvisb. » 1—2 år: gott dål. o ej påvisb. Kor: gott dål.. ej påvisb. Kvigor 2 - 3 år: gott dål ej påvisb 1—2 » gott dål. o ej påvisb Ungnöt: gott dal ej påvisb -

7948.

1.11 O.io O.30 O.07 I.08 0.1 3 O.20

ä

6 _ i 16 _ 2 39 1

17 1 3 49 6 12 175 11 15 146 16 11 515 8 36 752 17 39

1,093

13 46

21 2 8 26 — — 190 9 6 225 — — 388 5 25 438 0

6 1 3 19 8 — — — 7 106 — — 174 10 — 134 9 36

139 14 43 234 36 22 679 53 119 986 27 100 2,498 63 244 3,064 52 287

0.04 0.11 0.18 0.04 0.56 O.io

98 Grupp I 1—3 kor

Grupp II Grupp III j Grupp IV Grupp V Grupp VI 4 — 10 11 — 25 ! 26—50 j 51 — 100 | över 100 kor kor kor kor kor

Summa

Resultat vv behandling med rekonvalescentserum (forts.). Kalvar: gott dål.^ ej påvisb ! Spädkalvar: gott dål... ej påvisb. ... Får: gott dål. ej påvisb Lamm: gott dål. v ej påvisb. Stora svin: gott dål. ej påvisb. ... Ungsvin: gott dål. ej påvisb. Spädgrisar; gott dål ej påvisb. ... Sammanlagda enligt ägarens

770 22 18 79 15 2 20

513 19 31 62 o 9 2

128 1

2 32

212 2 28 947 34 30 1,501 109 65

182 2 54 1,151 28 24 1,496 143 81

185 16 11 48 1

324; 8 74 55 23 10 9

125 10 42 19 6 4

2,241 76 178 267 47 25 64 1 2' 531 11

98 245 10 37

550 21 117 3,087 194 205 ! 4.292 389 231

267,520 ; 136,900 126,400^ 41,400 2,050 81,165 234,605 I 1,600 114,950 57,900] 38,600 51,700 174,680 2,633,605 4,063,200 i 2,264,400! 1,938,300 j 859,530 801,370 19,425 363.455 448,750: 387,025^ 198,175 671,710 ! 346,200- 252,900; 113,300 31,275 408,890 33,120: 12,825 232,175 62,775' 96,225 64,570 110,945; 3,765 76,360 60,755: 53,170! 31,860 5,420 i 290 3,230 5,280 3,465! 1,570 35,840 1,635 41,755 11,355 42,185 16,500 10,850 ! 805 9,545 3,585 10,3301 3,720 416,151 ! 222,6251 24,025 332,645 99,901, 48,357 258,495 i 15,892 190,474 85,950 56,015' 16,091 51,168; 2,385 51,424 18,078 12,190 9,025

655,435 499,355 11,933,715 2,218,200 1,824,275 501,690 336,855 19,255 149.270 38,835 1,143,704 622.917 144,270

31 1

107 2 85 1

61 11 611 130 21 504 109 37 !

242 10 75 6 2 259 2 30 461 17 11

33 12

värdet uppgifter.

Tjurar över 2 år • 1 - 2 år Kor Kvigor 2 - 3 år » 1—2 » Ungnöt Kalvar Spädkalvar Får Lamm Stora svin Ungsvin Spädgrisar Värde ä döda djur värdeminskning. Tjurar över 2 år 1—2 år Kor Kvigor 2 - 3 år » 1—2 > Ungnöt Kalvar Spädkalvar Får Lamm Stora svin Ungsvin Spädgrisar '

24 1 2 4

samt

475 — ,775

160 50 150 810 75 — 130 350 280 281

3,710 2,025 10,024 5.440 1,505 4,540 9,355 2,245

10,460 13,065 197,008 6,915 1,975 5,325 8,365 4,568

1,540 3,973 3,963 11.320

1,515 4.484 6,900 13,900

3,650

10,575

—

107,890 3,700 3,290 1,000 4,700 2,020

99,800 5,250 2,000 2,090 1,545 2,230

280 465

675 590

3,485 3,040 4,549

2,085 3,440 2,245

600 300 29,875 1.400

100 610 100 30 ,

225 925 770

29,470 16.190 454,372 22,855 8,820 13,105 24,875 11,748 2,555 4,270 14,602 18,548 33,065

99 Grupp I \ Grupp II \ Grupp III Grupp IV ! Grupp V j Grupp VI ! 11 — 15 26—50 Summa 51 — 100 över 100 1—3 4—10 kor kor kor kor kor kor

Total

ital djur för vilka vär-\ den angivits urar över 2 år » 1—2 år |r • rigor 2—3 år » 1—2 » agnöt Bvar »ädkalvar ir imm ora svin lgsvin lädgrisar

'

',

4 6 397 55 108 86 46 12 32 22 197 321 121

147 334 5.340 947 1,569 1,400 786 103 529 402 2,438 3,240 2.820

353 500 7,368 1,764 2,239 1,779 972 131 541 404 3,077 4,257 2,653

123 119 3,912 982 1,130 752 528 99 231 133 2,608 2,254 1,104

86 48 3,061 741 723 462 400 73 389 293 738 874 624

29 1,189 309 264 182 168 22 197 109 371 238 297

738 1,036 21,267 4,798 6,033 4,661 2,900 440 1,919 1,363 9,429 11.184 7,916

990 1,343 28,945 6,601 8,263 6,376 4,122 659 2,856 1,667 12,503 13,197 10,039

Medelpris för samtliga djur, för vilka värden angivits

••delpris per djur i olika grupper urar över 2 år » 1—2 år >r • 'igor 2—3 är » 1-2 » ignöt ilvar ädkalvar

i ; ! j | j

513 267 440 353 290 149 82 24

x

I

imm ora svin lgsvin äderisar

\ ! i

37 122 50 20

552 344 493 384 261 166 97 31 79 24 136 59 18

758 469 551 454 300 186 114 41 66 27 135 61 19

1,113 487 579 457 306 83 115 53 49 27 ! 85 ! 38 [ 16

1.470 804 633 522 350 208 133 47 108 35 135 64 20

,656 ,783 723 641 429 355 190 71 84 34 130 68 30

482 561 462 302 108 116 44 78 28 121 56 19

100 Sammanställning av djurägares uppgifter angående mjölkavkastT o t a l a

m j ö l k

m ä n g d

e n

Grupp

Antal kor

Tiden U n d e r s j u k d o m s närmast före l:a dagen 2:a dagenJ3:e dagen 4:e dagen 5:e dagen!6:e dngen|7:e dagen utbrottet

VI

1,476 3,259 2,113 2,237 899 53

14,806 33,988 23,462 24,818 9,427 615

13,749 32,091 21,425 22,690 8,283 520

13,001 29,646 19,643 21,086 7,530 502

12,135 27,196 17,722 19,199 6,543 425

11,454 24,646 16,077 17,373 5.808 368

10,940 22,143 14,914 11,546 5,196 344

10,129 20,571 14,218 15,052 4,891 318

9,609 19,928 13,962 14,516 4,729 307

10,037

98,758

91,408

83,220

75,726

65,083

65,179

% av mängden före utbrottet

77-691

56-995

92-523 94.418 91.318 91.425 81.864 84-553

81.662 80.016

77-°79

73.620 65.149 63-567 46.522 55-"8 55-935

68.163 60.524 60.600 60.649 51.883

64.663 58.632 59-509 58.489 50.164 49.919

v

IV III II I

j i % av mängden före utbrottet

v:::::::::::::::::::::::::::::::::

IIV Ull

k:::::::.:::::::;:::::::::::::::

87-225 82.955 84.9 6 2 79.877 81.626

75-535 77-358 69.407 69.106

72-5M 68.524 70.001 61.610 59.838

5 I< 7°7

101 Tabell

II.

ningen före, under och efter mul- och klövsjukans utbrott. p

e

r

s t a d

i

d a g i

e

k

g-

t

20:e dagen 30:e dagen efter ut- eft j r ut8:e dagen 9:e dagen tO:e dagen brottet brottet

U t f 0 r (1 r i n g e n . L uppgift ökad minskad saknas

9,442 19,516 13,918 14,305 4,684 304

9,193 19,464 13,843 14,351 4,752 305

9,142 20,043 14,091 14,496 4.884 305

10.440 24,405 16,898 17.806 6,717 417

11,459 26,913 18,672 20,425 7,528 507

—

— — —

— —

62,169

6L908

76,683

-

57-795

63.540 57.420

61.864 57-267 59.002 57.824 50.408

70.256 71.805 72.023 71-746

77-7x9

49-594

49-594

59-321 57-639 49.687 49.431

58.971 60.059 58.396 51.809

71-253 67.805

79.184 79-584 82.298 79.856 82.439

1 1 2

11 44 59 136 129 22 401

Medlem i kontrollfören.

12 41 52 65 11

— 181

| Totala 1 antalet angripna djur

Döda djur :

A i i

Nedslaktade djur

i Medel- \ Summa pris värde

Antal

Värdeminskning Summa per st. kr. 50 %

1 Nötkreatur. Tjurar över 2 år » 1—2 år Kor Kvigor 2—3 år ' 1-2 » Ungnöt

Q89 1 342 c 98 >38 6*^01 8,261 6 376

Spädkalvar

9 4 218 ! 18 23 70 336 316

Lamm

1,566

28 189 i

888 ; 7,992 482 1,928 561 1 122,298 462 ! 8,316 302 i 6,946 108 ! 7.560 116 | 38,976 44 13,904 78 i 28 |

11 3 231 9 5 3 7 9

444 241 281 231 151 54 58 22

4,884 723 64,911 2,079 766 162: 406 198

2,184 5,292

279|

121 1 6,786 56 j 21,000 19 | 47,177

29 38 a

i

Svin. Stora svin

10 047

Spädgrisar

9 564

56 375 •• 2,483 ;

Summa k r o n o r

61 28 1A

290,349 lO.oi

Medeltal per ko

Totala antalet angripna djur

1,769 1,064 90 77,320 2.67

Kastning

Antal

Värdeminskning per st.

Summa kr.

57! 51

100 100

57,400 5,100

Nötkreatur. Tjurar över 2 år » 1—2 å r . . . . Kor Kvigor 2—3 å r . . . » 1 —2 » .... Ungnöt Kalvar Spädkalvar

989 1,342 28,938 6,601 8,261 6,376 4,115 659

Får Lamm

2,662 1,566

10,047 13,686 9,564

1,400

Svin. Stora svin Ungsvin Spädgrisar Summa kronor!

64,245

1 Medeltal per ko!

103 Tabell Angripna av hjärtlidande

III. j

Juverii lflammationer 1- och 2-spenta 3-spent a

Klövbölder

VärdeVärde! VärdeVärdeSumma; \ Antal minsk- Summa Antal minsk- Summa Antal! m i n s k - S u , m m a An- minsk- Summa kr. ning per ; kr. ning per kr. ' ning per kr. tal ning per kr. st. 25 % st. 10 %t i st. 30 %| st. 11 8 1 164 15 3 13 6 6

222 , 1,776 120 120 140 '22,960 116 1,740 76 228 27 351 29 174 11 66

—

1 9

30 14

30 126

—

—

—

61 21 843 81 33 16

90 j 5,490 50 1,050 —: 60 i 50,580 232 i ; 50 4,050 7 | 30 990 —i 10 160

— — —

— —

73 142 38

._

170 ,39,440 648 140 980 26

—

!

— —

• —

—

15 6 2

1,095 852 76

—

— ', —

_

_ _ —

_

—

—

:

— —

__

_

64,343

40,550

2.2 3

1.40 Kva rbliven efterhörd

Andra följdsjukdomar

Värdeminskning per st.

Summa kr.

Antal

Värdeminskning per st. 25%

Summa kr.

—

—

11 4 312 13 3 6

222 120 140 116 76 27

2,442 480 43,680 1,508 228 162

— —

— —

— —

18 76

30 14

50;

80 i

—

27,571

. Antal

_.

60 38,880 78,320 ' 50 1,300 2,280

—

_ 1

— :

—

40,180 80,730 i 1.3 9

2.79 i

Enligt ägarnes uppgifter

Summa förlust kr.

djuV•med i

22,584 4,301 480,749 26,423 9.147 8,395 39,556 14,168

738 1,036 21,267 4,798 6.033 4,661 2,900 440

29,470 16,190 : 454,372 22,855 , 8,820 13,105 24,875 • 11,748

2,878 5.292

1,919 1,363

2,555 4,270

540 1,064

11,740 24,106 47,343

9,429 11,184 7.619

14,602 18,548 33,065

42,000

50,124

696,682

654,475

1.4 5

1.7:3

24.0 8

30 7 7

— 812 27

50 50

40,600 .1,350

—

—

— — — — —

— — — — —

—

—

angivet värde

B

rä d «forlust ^

104 Tabell IV. Kostnad för medicin (där den upptagits särskild). Antal besätt ningar Grupp I II » „ III IV » v VI Summa Medeltal

1 Kostnad per

Inom dessa besättn ingår, antal Totalkostnad för nöt får svin medicin

besättning

nötkreatur

645.9 1 6,549.64 9,125.2 c 3.717.68 4,429.0 7 841.04 31,308.63 —

9.23 20.9 9 40.9 2 82.62 221.46 210.26 — 46.45

2.62 1.45 1.30 1.20 1.64 1.03 — 1.70

70 312 223 45 20 4

247 ' 4,514 i 7,045 3,110 2,708 i 813

674 —

18,437 —

186 3,310 4,415 1,399 659 70

27 373 315 140 489 89 1,433 —

10,039 —

Kostnad för veterinär (där den upptagits särskild). Antal besättningar Grupp » » »

I II III IV V VI Summa Medeltal

Sammanlagd

Inom dessa besättningar, antal Totalkostnad för svin får nöt medicin 1

26 156 94 19 10 1

97 2,268 2,764 1,276 1.425 220

3 164 179 61 113 13

74 1,554 1,710 686 265 2

518.00 4,426.90 3,211.30 1,129.30 1,041.50 210.00

8,050

10,53700

Kostnad per besättning

nötkreatur

19.92 26.38 i 34.16 j 59.44 104.15 1 210.00

5.3 4 1.95 1.16 0.89 0.79 0.95

v e t e r i n ä r - och medicinkostnad (där dessa slag av k o s t n a d e r upptagits i ett gemensamt belopp). Antal besättningar

Inom dessa besättningar, antal nöt

får

110 395 214 42 20 4

435 5,423 6,637 2,881 2,361 961

43 503 403 184 136 282

785 —

18,698

1,551

Kostnad per

svin

Totalkostnad för medicin

besättning

440 4,353 4,285 1,590 994 386

2,541.43 15,763.79 14,801.31 5,023.28 3,948.3 5 1,382.84

23.10 1 39.9 0 ; 69.17 I 119.60 197.42 345.71

5.84 2.91 2.23 1.74 1.67 1.44

12,048

43,461.00 55.3«

| nöt| kreatur

! Grupp 1 » II » III IV V » VI Summa Medeltal

i

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i den kronologiska förteckningen.) A l m a n lagstiftning. R ä t t s k i p n i n g . F å n g v å r d . Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r . Ullost till andrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. Utredning r ö r a n d e fiskcrättsförhållandena vid rikets stadgan den 22 j u n i 1920 m e d vissa föreskrifter ang. kuster. Del 1. [19] Del 2. [20] domsagornas förvaltning. [14] Utredningar och förslag ang. inrättande av fasta försöksKörjeredande utkasl till strafflag. Förfalskningsbrotgårdar. [22] Åtgärder för b e k ä m p a n d e av mul- och (lövsjukan. |38] ig till lag om d ö d a n d e av f ö r k o m m e n handling n. m. [251 Förslag till lag om gälds betalning genom p e n n i n g a r s Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. ledsättande i allmänt förvar. [26] ikande och förslag r ö r a n d e ändring i strafflagens bestämmelser om p r e s k r i p t i o n av straff. [281 Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbvrå ta. m. [13] ' BeUnkande ang. o r d n a n d e t av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Föi»lag till lönereglering föi landsiogdai och landsfiskaler in. m. [23] 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. Betänkande ned förslag till militär tjänstepensionslag. [21] Kommunalförvaltning.

Industri.

H a n d e l o c h sjöfart.

K o m m u n i k a t i o n s vasen. Omorganisation av väg- och

valtenbyggnadsväsendet.

Omorganisation av väg- och vättenbvggnadskåren.

[37]

Statens o c h k o m m u n e r n a s f i n a n s v ä s e n . Tul - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betäntandeu. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 19. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska Bank-, kredit- och penningväsen. sementindustrien. [41 32. Den svenska p o r s l i n s i n d u rtrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersföradlingsinduti-i : Sverige. [6] Betänkande med förslag till g r u n d e r för avsättning till affärsdrivande verkens förnyelsefonder ni. in. [9] Försäkrings väsen. Fönlag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10] Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag angående so BeUnkande försäkringens organisation. [8] sendel Förslag till lagt om försäkringsavtal. <'.'\ Om vägbesl attni Den k o r m n nala skattoutjämningen 3.i Pollti. Kyrkoväsen. Socialpolitik. jbrukets fcrutsftttn

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

h hisluii Utredning . ^ o r rörande prfvatläroverken. [1| Förbättrad p e u s i o n e r i n g lian prästerskapets änki Sveriges enskilda skogar. J12I pupillkassa m. in. 36 Konsumentkooperationen i Sverige Betänkande med förslag till m o t v e r k a n d e av arbetsöshet genom a n o r d n a n d e av a l l m ä n n a arbeten. [29] Studier rörande Industriell d e m o k r a t i i Norge, England, Försvarsväsen. Fjcckoslovakien och Österrike. [30] Betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarUnderoffieerssa k k u n n i g a s vttrande och skydd 341

Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbyi n. n

Utrikes ä r e n d e n .

I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Betänkande r ö r a n d e dets.k.Genéveprotokollel ang. avgörande pä fredlig väg av internationella tvister. 117]

Stlilm 1925, Isaac Slarcus' Boklr.-A.-l!.