Telegrafverket kort översikt av dess utveckling, ekonomi och organisation

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:39

FINANSDEPARTEMENTET

TELEGRAFVERKET KORT ÖVERSIKT AV DESS UTVECKLING, EKONOMI OCH ORGANISATION

BEARBETAD

AV

M.

MARCUS

S T O C K H O L M 19 2 5

Statens offentliga Kronologisk

7. 8. 9.

10. 11. 12.

U t r e d n i n g av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. Norstedt. 173 s. 2 pat.tab. E. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 31. Den svenska t v ä t t m e d e l s i n d u s t r i e n med s ä r s k i l d h ä n s y n I ill förhållandena före v ä r l d s k r i g e t . Av H j . H e i m b u r g e r . Marcus. 108 s. F i . Tull- oeli t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 29. Den svenska skoi n d u s t r i e n med särskild h ä n s y n till förhållandena före v ä r l d s k r i g e t . Av W. Smith. Tullberg. 104 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 30. Den svenska cem e n t i n d u s t r i e n med särskild h ä n s y n till förhållandena före v ä r l d s k r i g e t . Av O. E d s t r ö m . Marcus. 48 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 32. Den svenska porsIinsindustrien med särskild h ä n s y n till förhållandena före v ä r l d s k r i g e t . Av E. W. Tillberg. Tullberg. (14 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 33. T r y c k e r i - och p a p p e r s f ö r ä d l i n g s i n d u s t r i i Sverige. Av F . Hilgerdt. Marcus. 125 s. F . Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag j ä m t e p e r s o n a l r e p r e s e n t a n t e r n a s färskilda y t t r a n d e . F a h l c r a n t z . 140 s. F ö . B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij, 355 s. F i . B e t ä n k a n d e med förslag till g r u n d e r för a v s ä t t n i n g till de u n d e r K u n g l . kommunikationsdepartementet l y d a n d e affärsd r i v a n d e verkens förnyelsefonder samt för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas medel. Norstedt. 44 s. K. F ö r s l a g till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e s t a t l i g i n k o m s t - och förmögenhetsskatt jämte motiv. Norstedt, 40 s. F i . Det svenska skogsbrukets förutsättn i n g a r och historia. Av N. Schager. Tiden, viij, 108 s. F i .

Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, viij, 309 s. F i . Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n av b y g g n a d s s t y r e l s e n s b y g g n a d s b y r å m. m. Marcus. 110 S. K. 14. Utkast till ä n d r a d lydelse av 1—12, ]!). 21—24, 20, 28—35, 40 s a m t 48 och 49 §$ i kungl. s t a d g a n den 22 j u n i 1920 med vissa föreskrifter a n g å e n d e d o m s a g o r n a s förvaltning. Marcus. 39 s. J u . 15. B e t ä n k a n d e angåonde o r d n a n d e t av statens b y g g n a d s v e r k s a m h e t Inom Stockholm. Centraltr. xvj, 527 s. 12 pl. K. 16. K o n s u m e n t k o o p e r a t i o n e n i Sverige. Av A. Gjöres. Tiden. (8), 10S s. F i . 17. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e det s. k. Genévcprotokbllet angående a v g ö r a n d e på fredlig väg av i n t e r n a t i o n e l l a tvister. Norstedt. 148 s. U.

13.

utredningar

förteckning

18.

B e t ä n k a n d e beträffande v a t t e n f a l l s s t y r e l sens l a n d s b y g d s t a x o r m. m. M a r c u s . 107 s. 7 bil. K. 19—20. U t r e d n i n g r ö r a n d e f i s k e r ä t t s f ö r h å l l a n d e n a vid r i k e t s kuster. Del 1. 3S9 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . 21. F ö r s l a g till lag om f ö r s ä k r i n g s a v t a l m. m. Norstedt. 388 s. J u . 22. F ö r f a l s k n i n g s b r o t t e n . F ö r b e r e d a n d e utk a s t till strafflag. Speciella delen. 0. Av J . C. W. T h y r é n . L u n d , Berling. vj, 249 s. J u . 23. F ö r s l a g till lönereglering för l a n d s f o g d a r och landsfiskaler m. m. Marcus. 172 s. 8. 24. 1921 å r s p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . 4. B e t ä n k a n d e med förslag till militär t j ä n s t e p e n s i o n s l a g . I d u n . 150 s. F ö . 25. F ö r s l a g till lag om d ö d a n d e av förkommen h a n d l i n g m. m. Norstedt. 32 s. J u . 20. F ö r s l a g till lag om g ä l d s b e t a l n i n g genom p e n n i n g a r s n e d s ä t t a n d e i a l l m ä n t förvar. Norstedt. 21 s. J u . 27. 1923 å r s t a x e r i n g s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n de a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n av taxer i n g s väsen det. Marcus, vij, 275 s. F i . 28. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e ä n d r i n g i strafflagens bestämmelser om p r e s k r i p tion av straff. Lund, Berling. 57 s. J u . 29. B e t ä n k a n d e med förslag till m o t v e r k a n d e av a r b e t s l ö s h e t genom a n o r d n a n d e av allm ä n n a arbeten. Norstedt. 70 s. S. 30. S t u d i e r r ö r a n d e industriell d e m o k r a t i i Norge, E n g l a n d , Tjeckoslovakien och Öst e r r i k e . Av A. Molin och R. Sohlman. Norstedt. 109 s. S. 31. Om v ä g b o s k a t t n i n g o n s o r d n a n d e . E n u n d e r s ö k n i n g i anledning av 1921 å r s kommunalskattekommittés betänkande angående den kommunala beskattningen. Marcus. 68 s. F i . 32. U t r e d n i n g a r och förslag a n g å e n d e i n r ä t t a n d e av fasta f ö r s ö k s g å r d a r . Svanbäck. 111 s. J o . 33. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e ä n d r a d o r g a n i s a t i o n av väg- och v a t t e n b y g g nadsväsendet. Beckman. 119 s. K. 34. B e t ä n k a n d e med förslag till reviderad lag om a r b e t a r s k y d d . Norstedt. (2), 118 s. S. 35. U t r e d n i n g angående den kommunala Bkatteutjämningen. Av C. W. U. Kuylenstierna. Marcus. 159 s. F i . 36. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e bere- d a n d e av förbättrad pensionering från; p r ä s t e r s k a p e t s änkeoch pupillkassa] m. m. Hseggström. 91 s. K. 37. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e K u n g l . väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation. Norstedt. 78 s. K. 38. B e t ä n k a n d e med förslag till å t g ä r d e r för b e k ä m p a n d e av mul- och klövsjukan inom landet. Marcus. 104 s. J o . 39. Telegrafverket, K o r t översikt av dess utveckling, ekonomi och o r g a n i s a t i o n . Av M. Marcus. Tiden. (8), 112 s. K.

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm. B o k s t ä v e r n a med fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till det departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. R. = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g (nr 98) u t g i v a s utr e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje departement^

TELEGRAFVERKET

TELEGRAFVERKET KORT ÖVERSIKT AV DESS UTVECKLING, EKONOMI OCH ORGANISATION

BEARBETAD

M.

MARCUS

STOCKHOLM BOKFÖBL.-A.-B. TIDENS TRYCKERI 1925.

Utarbetad på uppdrag av

Socialiseringsnämnden.

FORORD. Socialiseringsnämnden överlämnar härmed till offentligheten en framställning av telegrafverkets tillkomst, ekonomi och organisation. Föreliggande skrift ingår i en serie monografier över statens affärsverk, som socialiseringsnämnclen låtit utarbeta. Framställningen har varit anförtrodd fil. d :r M. Marcus, vilken om sitt arbete meddelar följande: "Föreliggande kortfattade monografi har uppställts på i huvudsak samma sätt som min för socialiseringsnämnden utarbetade redogörelse över statens järnvägar (Stockholm 1924). Huvudmaterialet för arbetet har utgjorts av en av telegrafstyrelsen på nämndens anmodan utarbetad särskild framställning i ämnet, vilken i stora delar nära följts och där bearbetningen från min sida varit av huvudsakligen redaktionell art. Allt statistiskt material har ingående granskats av notarien i telegrafstyrelsens statistiska avdelning Hans Heimbilrger." Programmet för undersökningen har framgått ur överläggningar inom nämnden. Författaren har i övrigt ensam haft att bestämma över redogörelsens innehåll. Stockholm i november 1925. SO CIA

LISERINGSNÄMNDEN.

INNEHÅLL. Kap.

I. Historiska notiser. A.

Kap. II.

Kap. III.

Sid.

Optiska telegrafen

1¶B. Elektriska telegrafen C. Telefonen

2 14

Trafiken och ekonomie?i. A. Nät, stationer, apparater

33 B.

Trafiken

41 C.

Taxor

46 D.

Personal

66 E.

Inkomster

69 F.

Utgifter

G.

Kapital och avkastning

.

75 80

Organisationen. A.

Telegrafstyrelsen

96 B.

Distriktsförvaltningen

KAP. I.

HISTORISKA A.

Optiska

NOTISER. telegrafen.

På 1600-talet, sedan kikaren uppfunnits, framträdde tanken på dess användande för ett signaleringssystem mellan olika platser. De försök, som då började, resulterade emellertid icke i någon praktiskt brukbar uppfinning förrän mot slutet av 1700talet, då i Frankrike under revolutionsåren frambragtes ett fullbordat system för optisk signalering mellan långt från varandra belägna orter. Systemet döptes sedermera till optiska telegrafen. Det land, som först följde fransmännens föredöme, var Sverige. Det system, som här kom till användning, var emellertid icke det franska, utan en inhemsk uppfinning, vilken enligt många samtidas uppfattning var den franska överlägsen. Redan den 30 oktober 1794 avprovades den första svenska optiska telegrafförbindelsen mellan Stockholm och Drottningholm. Kort därefter anlades förbindelser till Karlberg samt till Fredriksborgs och Vaxholms fästningar; två år senare till Grisslehamn och Åland. Även mellan Göteborg och Marstrand, mellan Malmö och Hälsingborg samt mellan Karlskrona och skansarna därutanför kommo optiska telegrafer till stånd. Under finska kriget 1808—1809 byggdes slutligen linjer från Stockholm till Gävle, Sandhamn och Landsort. Den svenska optiska telegrafen användes under denna period, liksom den samtida utländska, huvudsakligen för vidarebefordran av meddelanden av politisk och militär natur. När 1809

2 års krig upphört, fick därför inrättningen förfalla, emedan man icke längre, enligt vad som uppgivits, hade några viktiga nyheter att telegrafera. Bristande förtroende på grund av otillräckligt övad och opålitlig personal torde ock ha varit en orsak till rörelsens nedläggande. Är 1836 beslöts emellertid, att telegrafförbindelserna skulle återupprättas och denna gång för ett allmännare bruk. Personal inövades och nya linjer anordnades. Under det närmaste årtiondet ingingo emellertid sådana underrättelser om experimenten med den elektriska telegrafen, att man förutsåg, att denna skulle komma att bli ett fullkomligare medel för tillfredsställande av de behov, för vilka den optiska telegrafen inrättats. De anlagda linjerna fortforo emellertid att fungera, intill dess att ledningar och stationer för elektrisk telegrafering hunno anläggas. Den optiska telegrafinrättningen i Sverige stod före 1856 helt och hållet på militärisk fot och lydde under chefen för topografiska kåren. Personalen utgjordes av särskilt kommenderade officerare, underofficerare och soldater samt en del manliga telegrafister, vilka voro soldats vederlikar och lydde under krigslagarna. Är 1856 sammanslogs den optiska telegrafinrättningen med den sedan år 1853 tillkomna elektriska; chefen hade redan förut varit gemensam för båda inrättningarna. Efterhand som den elektriska telegrafen utvecklades, indrogos de optiska stationerna, till dess de år 1881 helt försvunnit. B.

Elektriska

telegrafen.

1. Försök att tillgodogöra sig elektriciteten för telegrafändamål ha av uppfinnare gjorts alltsedan mitten av 1700-talet. Till verkligt praktiska resultat ledde dessa försök icke, förrän Örsteds upptäckt av den elektriska strömmens verkan på en

3 magnetnål kunde ingå som förutsättning vid arbetet. Efter denna upptäckt, som gjordes år 1819, kommo uppfinningar slag i slag, och redan på 1830-talet uppstodo användbara telegrafsystem. Är 1836 anordnades i England den första järnvägstelegrafen, och år 1844 öppnades i Amerika den första telegrafledningen för allmän trafik. I Sverige experimenterades i början av 1840-talet med telegraferingsproblemet, och tvenne officerare uppfunno tillsammans en telegraf apparat, vilken de år 1846 fingo tillfälle att demonstrera för dåvarande chefen för topografiska kåren, som mötte försöken med livligt intresse. Sedan man lyckats intressera medlemmar av regeringen och även konungen för införande av elektrisk telegraf i landet och sedan det blivit bekant, att i Danmark redan förbereddes telegrafanläggningar, gjordes framställning i ärendet till regeringen. Härpå följde den 15 maj 1852 det regeringsbeslut, varifrån den elektriska telegrafens första inrättande i Sverige härleder sig. Chefen för topografiska kåren, generalmajor Karl Akrell, under vilken den optiska telegrafen redan sorterade, fick nu i uppdrag att uppgöra plan för de telegraflinjer, vilka ur såväl politiska som militära och merkantila synpunkter kunde synas bliva av största vikt att äga. I slutet av år 1852 var detta uppdrag fullgjort och innebar förslag om en försökslinje samt till en allmän plan för telegrafnätets första utbyggande. Framställningen föredrogs i början av år 1853, varvid planen godkändes men tillsvidare inskränktes till linjen Stockholm—Uppsala—Göteborg—Hälsingborg, och endast sträckan Stockholm—Uppsala anbefalldes till omedelbart utförande. I september 1853 voro telegrafstationerna i Stockholm och Uppsala färdiga att tagas i bruk. Det tillämpade systemet blev det av Morse konstruerade amerikanska. Man hade nämligen efter från utlandet erhållen modell tillverkat apparater av Morses typ och funnit dessa överträffa den förut omnämnda inhemska. Taxa och stadgar för den offentliga skriftväxlingen på linjen Stockholm—Uppsala fastställdes att gälla från och med den 1

4 november 1853. Sistnämnda dag kan sålunda den egentliga telegrambefordringen i Sverige sägas ha börjat. Det må här erinras om, att Akrell, ungefär samtidigt med uppdraget angående telegrafen, av regeringen fick anmodan att uppgöra förslag till stamlinjer för ett statens järnvägssystem. Detta uppdrag var fullgjort år 1853 och föranledde regeringsförslag till 1853—54 års riksdag. År 1855 påbörjades och 1862 invigdes den första stambanan. Vid sistnämnda tidpunkt hade det svenska telegrafnätet, såsom nedan visas, redan i sina väsentliga grunddrag fullbordats. Allmänheten blev snabbt förtrogen med telegrafen såsom nytt kommunikationsmedel. Statsmakterna funno, att det fyllde ett verkligt behov, och den fortsatta utvecklingen var därmed given. De viktigaste huvuddata för det inländska nätets tillväxt efter denna tid äro följande. År 1854 byggdes ledningar från Uppsala till Grisslehamn och till Malmö med stationer i Grisslehamn, Västerås, Örebro, Mariesiad, Vänersborg, Göteborg, Lund och Malmö. År 1855 fullbordades den östra linjen Stockholm—Malmö med stationer i Södertälje, Nyköping, Norrköping, Söderköping, Linköping, Västervik, Döderhultsvik, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Kristianstad och Ystad. Samma år inrättades även stationer i Landskrona, Uddevalla, Varberg och Lidköping, varjämte linjer framdrogos till norska gränsen och från Uppsala till Gävle. År 1856 öppnades stationer i Vadstena, Jönköping och Växjö, i Arboga, Karlstad och Kristinehamn, varjämte den norra linjen utsträcktes från Gävle till Härnösand med stationer, förutom i Gävle och Härnösand, även i Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall. År 1857 anlades en linje mellan Göteborg och Jönköping med stationer i Alingsås, Borås och Ulricehamn, utsträcktes den norra linjen till Haparanda med stationer i Örnsköldsvik, Nordmaling, Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå, Råneå, Nederkaiix och Haparanda, samt inrättades stationer dessutom i Köping, Gränna, Skara, Sölvesborg, Trälleborg och Åtvidaberg. År 1858 öppnades stationer i Mariefred, Strängnäs, Eskilstuna, Åmål och Ängelholm, varjämte den optiska telegrafen Stockholm—Dalarö utbyttes mot elektrisk. Är 1859 kom den första kabeln till Gotland, mellan Västervik och Visby, till stånd, och år 1863 fick Östersund telegrafförbindelse med Sundsvall. Därmed voro de viktigaste linjerna i det inländska nätet upprättade.

5 De nyanläggningar, som av telegrafverket utförts, sedan den första förbindelsen en gång vunnits mellan kommersiellt och industriellt viktigare platser, ha betingats dels av korrespondensens betydande ökning under det industriella genombrottsskedet i vårt land, dels av strävandet att i alla avseenden fortlöpande förbättra de tekniska anordningarna. Utvecklingen under de senaste trettio åren kan avläsas i följande siffror: Antal telegrafstationer Egentliga Telegramexped. m. fl.

1890 1895 1900 1905 1910 1915 1920 1924

168 163 166 165 163 158 151 145

9 190 620 739 954 1,091 1,381 1,505

Telegrafledningar km.

23,080 24,633 27,992 29,714 32,220 35,000 44,268 46,620

Medan telegrafstationernas antal successivt något minskats, ha telegramexpeditionerna för allmänhetens omedelbara betjänande oavbrutet starkt ökats i antal. Ledningarnas längd, som under 1890-talet växte, med omkring 20 %, och under 1900talets första decennium med endast omkring 15 •%, ökades under senaste årtiondet med ej mindre än nära 40 %. Förutom anläggningar för trådtelegrafering ha även anlagts radiostationer för utväxling av telegram med fartyg på havet och för direkt korrespondens med utländska stationer. Den första radiostationen anlades år 1910 av flottan i Karlskrona, och den följdes året därpå av en utav telegrafverket anordnad station vid Göteborg. Vid 1924 års slut funnos sammanlagt 14 radiostationer, varav 8 stationer tillhörde telegrafverket, 3 stationer flottan, 2 stationer lotsverket och 1 station statens järnvägar. 4 av telegrafverkets stationer, däribland den i slutet av år 1924 färdigbyggda storradiostationen vid Varberg för telegramväxling med Nordamerika, voro avsedda för korres-

6 pondens med utländska stationer och alla övriga för fartygskorrespondens. 2. Vid sidan av telegrafverkets telegrafnät har ett annat kommunikationsorgans behov av särskild telegramtjänst framskapat betydande telegrafanläggningar. Det är järnvägarna, såväl statens som de enskilda, vilka här varit anläggare. Vid sekelskiftet hade stats järn vägarna 343 och privatbanorna 986 telegrafstationer och ett ledningsnät om sammanlagt 20,764 km. (mot telegrafverkets 27,992 km.). Är 1920 var stationsantalet för statsbanorna 606 och för de enskilda 1,296, medan ledningsnätet vuxit till 35,684 km. (mot 44,268 för telegrafverket) och kommo härav 23,276 km. på stats- och 12,408 km. på privatjärnvägarna. Ett samarbete mellan telegrafverket och statens järnvägar beträffande telegrambefordringen etablerades redan från början av år 1861. Mellan telegrafverket och enskilda järnvägar hade samarbete då ägt rum sedan år 1856, när Köping—Hults järnväg öppnat sin station i Nora, och år 1857 hade samtrafik anordnats med Gävle—Dala järnvägsbolag. För befordringen på järnvägarnas telegraflinjer upptogs till en början särskilt porto, vilket till följd av de dröjsmål, som på.grund av järnvägstjänsten kunde inträffa vid telegrammens befordran, sattes något lägre än telegrafverkets, men redan från och med 1866 infördes den bestämmelsen, att portot skulle utgå med enahanda belopp, vare sig telegrammet var avsett att befordras på telegrafverkets, statens järnvägars eller enskild järnvägs linjer eller på några av dessa i samverkan. Enligt de äldre 'bestämmelserna mottogos på orter, vilka voro förbundna med såväl telegrafverkets som järnvägarnas telegrafledningar, för att undvika konkurrens mellan förvaltningarna, inga telegram på järnvägsstationen. År 1868 borttogs denna inskränkning beträffande statens järnvägar och år 1878 ifråga om enskilda järnvägar. Föreskrifter angående portots fördelning för telegram, som befordras av både telegrafverket och järnväg, innehållas i en

7 ännu gällande kungörelse av år 1910, vari bestämmes, att porto och avgifter för inländska telegram skola tillfalla den förvaltning, som uppburit dem. Samarbetet mellan telegrafverket och järnvägarna ifråga om linjers anläggning och underhåll går lika långt tillbaka som samtrafiken. Genom att låta stolplinjerna följa järnvägarna vanns en betydande besparing, i det att samma stolpar kunde användas för såväl järnvägens egna, för järnvägsdriften behövliga ledningar, som för telegrafverkets. Även blev uppsikten över linjerna lättare och underhållet därmed billigare än utefter landsvägarna. Enligt nu gällande överenskommelse angående dessa frågor underhåller telegrafverket de egna stolplinjerna på statens järnvägars område, varemot vartdera verket underhåller sina egna ledningar (de på linjerna upplagda trådarna med tillbehör). Kostnaden för underhåll av gemensamma stolplinjer fördelas i proportion till antalet trådkilometer, som vardera förvaltningen disponerar. Vad de enskilda järnvägarna beträffar, började under 1870-talet i koncessionerna rörande deras anläggningar intagas den bestämmelsen, att staten skulle äga rätt att framdraga sina stolplinjer längs järnbanan, och för närvarande äger telegrafverket telegraf- och telefonledningar utefter enskilda banor, upplagda på såväl egna som järnvägarna tillhöriga linjer.

Det svenska telegrafnätets sammanknytning med det utländska skedde redan tidigt. Det danska nätet hade påbörjats ungefär samtidigt med det svenska, och, när den svenska ledningen Stockholm—Malmö blivit färdig, var det möjligt att med en kabel över Öresund förena de båda näten. Den första kabeln nedlades 1854 mellan Hildesborg i Skåne och Vedbaek på Själlar.d, och kostnaden fördelades lika på de båda staterna. En konvention på 25 år avslöts, i vilken bägge makterna förbundo sig att icke anlägga eller medgiva anläggning av undervattensförbindelse till annat land, varigenom inkomsterna på Öresunds-

8 kabeln skulle kunna minskas. Skulle från svensk sida en dylik anläggning beslutas, måste hela det av Danmark för Öresundskabeln tillskjutna kapitalet ersättas av Sverige. Bestämmelsen, som avsåg att åt Danmark bevara inkomsten av transitotrafiken mellan Sverige och Tyskland, med vilket lands telegrafnät det danska sammanknutits i februari 1854, motiverades med, att Sverige hade det huvudsakliga intresset av förbindelsen. År 1863 måste en ny kabel nedläggas mellan Sverige och Danmark, enär den första icke kunde tjänstgöra längre. Den nya konvention, som då avslöts mellan länderna, borttog hindret för en svensk-tysk kabels anläggande. Sedermera ändrades eller kompletterades detta avtal genom åtskilliga deklarationer, samt genom det av resp. telegrafförvaltningar ingångna, av regeringarna sanktionerade telegrafavtalet av år 1902. Nu gällande avtal är träffat år 1924 mellan de båda ländernas telegrafstyrelser och omfattar i en handling samtliga 'bestämmelser rörande såväl telefon- som telegraftrafiken. Enligt denna överenskommelse skall anskaffning, nedläggning och vidmakthållande av undervattenskablar för telefonoch telegraftrafiken i Öresund ske på samfälld bekostnad, så att vartdera landet bidrager med hälften till kostnadernas bestridande. Avtalet innehåller i övrigt föreskrifter rörande underhållets utförande och avräkning för dess kostnader, likaså bestämmelser rörande expedition av telefonsamtal och telegram samt om avräkning rörande avgifter för dessa. De senare äro väsentligt förenklade i förhållande till de internationellt gällande. Med Norge erhölls förbindelse år 1855, sedan stortinget år 1854 anvisat medel till telegrafanläggningar. Bestämmelserna rörande samarbetet mellan svenska och norska telegrafverken ha därefter under unionstiden fastställts genom kungl. brev. Unionsbrottet föranledde ingen ändring i bestämmelserna. År 1924 har förhållandet till Norge reglerats på liknande sätt som till Danmark, i det samtliga bestämmelser rörande såväl telefon- som telegraftrafiken samlats i en enda överenskom-

9 melse, vars innehåll i huvudsak liknar det i den motsvarande svensk-danska. För sammankm tnirgar av svenska och ryska näten planerades år 1857 av ett engelskt bolag en kabel över Ålands hav. Denna kom emellertid icke till stånd. Först år 1860, sedan svenska ledningen till Haparanda varit i bruk under tre år, erhölls förbindelse mellan de båda länderna, och då genom landlinjernas förenande över Torne älv. Så länge förbindelse fanns endast via Haparanda—Torneå, reglerades telegramväxlingen mellan Sverige och Ryssland— Finland genom olika avtal. Sedan Det Store Nordiske Telegrafselskab år 1869 nedlagt en kabel mellan Grisslehamn och Nystad, inträdde detta bolag som en mellanhand, med vilken de flesta ärenden angående trafiken Sverige—Ryssland voro att avhandla. De följande överenskommelserna mellan svenska och ryska telegraf förvaltningarna innehöllo därför ett fåtal bestämmelser, av vilka den viktigaste var den om ett särskilt lägre porto till Finland. Den överenskommelse, som ännu gällde vid världskrigets utbrott, var av år 1897 med en del modifikationer av senare datum. Den uppsades av sovjetregeringen till upphörande med 1919 års utgång; någon ny överenskommelse har sedan icke träffats. Förbindelsen Sverige—Ryssland via Haparanda avbröts under kriget och öppnades åter för trafik först i januari 1918 och då för telegramväxling enbart med Finland. Oroligheterna i Finland förorsakade, att även de sydliga vägarna mellan Sverige och Ryssland blevo opålitliga, och i april 1918 upphörde slutligen all trafik per tråd. Telegrammen mellan Sverige och det egentliga Ryssland samt länder där bortom fingo därefter sändas per post, så länge postlägenheter funnos att tillgå, eller per radio, till dess att trådförbindelse via Store Nordiskes kablar åter erhölls i slutet av år 1921. När trafiken med Ryssland upphörde, indrog Det Store Nordiske sin station i Petrograd och hemkallade sin personal. Telegrafledningarna i Finland för expedition mellan Sverige och

10 Finland intogos av finska revolutionsregeringen i Hälsingfors, där Det Store Nordiske Telegrafselskab inrättade en station, och av kablarna mellan svenska och finska kusten ha sedan dess så många, som varit funktionsdugliga, använts för Finlands trafik till, från och via Sverige. Formligt avtal mellan regeringarna rörande denna trafik har icke träffats, telegramutväxlingen liar upptagits och fortgått efter underhandlingar mellan de resp. telegrafförvaltningarna, i enlighet med internationella bestämmelser och gällande överenskommelser med Store Nordiske. Trots det i konventionen med Danmark stipulerade villkoret, voro planer på en direkt förbindelse från Sverige till Tyskland uppe på dagordningen både år 1857 och år 1859. Knapphet på medel gjorde emellertid, att fullföljandet uppsköts, och det var först, när genom kriget 1864 telegrafförbindelsen Danmark— Tyskland blivit avbruten och den enda förbindelsen — långsam och osäker — med kontinenten blev den över Ryssland, som planerna kommo till förverkligande. Sedan år 1863 ovan berörda konvention mellan Sverige och Danmark borttagit hindret för en svensk-tysk kabels nedläggande, inleddes förhandlingar härom med Preussen och föranledde en konvention av år 1864. Påföljande år var en kabel mellan Skåne och Riigen färdig att tagas i bruk, och sedan ha telegraföverenskommelser träffats mellan svenska och tyska telegraf förvaltningarna. Gällande telegraf avtal tillkom år 1899 och innehåller bestämmelser rörande kablarnas underhåll, fördelning av kostnaderna därför, avräkning, befordringsavgift vid direkt telegramutväxling m. m. Avräkning rörande telegram, som terminellt utväxlas mellan Sverige och Tyskland, äger icke rum, utan uppbär vardera förvaltningen de inom landet uppburna avgifterna för dessa telegram. I övrigt äga det internationella reglementets bestämmelser tillämpning. Den första privata förbindelsen mellan Sverige och utlandet kom till stånd år 1869, då ett danskt företag, numera Det Store

11 Nordiske Telegrafselskab, som år 1867 anlagt en kabel Norge— Danmark och år 1868 en dylik Danmark—England, erhöll svensk koncession och snart därefter rysk på ovan berörda kabelanläggning mellan Sverige och Ryssland. Denna lades mellan Grisslehamn och Nystad och öppnades samma år för trafik. Det var omöjligheten att från rysk sida erhålla statsbidrag, som gjorde, att denna anläggning kom i privata händer. I koncessionen, som beviljades för 30 år, stadgades, att bolaget var skyldigt anlägga de ytterligare förbindelser, som trafiken kunde komma att kräva, men medgavs å andra sidan bolaget företrädesrätt till förnyad koncession på förbindelsen ävensom på andra eventuella leder mellan Sverige och ryska Östersjöprovinserna. En ny koncession år 1872 avsåg anläggning och begagnande av en kabel, dels mellan Sverige samt Storbritannien och Irland och dels mellan Sverige och Danmark. Bestämmelserna i denna koncession, som även avslöts på 30 år, innehöllo, att bolaget skulle vara förpliktat att, när Sverige så fordrade, antingen nedlägga nya kablar eller träffa andra anstalter för befordran av Sveriges trafik med Västeuropa utan ökning i portot. Genom Det Store Nordiske Telegrafselskab ha sedermera ett flertal andra kabelförbindelser åvägabragts, vilka haft och ha betydelse för Sveriges telegramväxling med utlandet. År 1873 nedlade bolaget en kabel Danmark—Frankrike, och sedermera har ytterligare en kabel utlagts på samma sträcka. Samma år anordnades även en kabelväg mellan Göteborg och Newcastle, varvid samtidigt en förbindelse Göteborg—Fredericia åstadkoms. Trafikvägarna Sverige—Ryssland, Sverige—Danmark —Frankrike och Sverige—England ha sedermera av bolaget försetts med ytterligare kablar, allteftersom trafiken vuxit. Ett par kablar, som bolaget nedlagt direkt mellan Danmark och Ryssland, ha även haft en viss betydelse för befordran av svensk-utländsk telegramtrafik. År 1880 förlängdes bolagets samtliga koncessioner intill utgången av år 1911, och ytterligare förlängningar ha sedermera medgivits intill den 1 januari 1935. Vårt lands telegrafförbin-

12 delser med England, Frankrike, Spanien, Portugal, Amerika, Afrika, Asien och Australien ha sålunda under telegrafverkets hela tillvaro gått och gå delvis alltjämt via kablar, tillhörande detta enskilda företag. Efter världskriget ha telegraf förbindelserna med utlandet blivit ytterligare utvecklade genom anordnandet av direkta trådlösa förbindelser. Sådana förbindelser av större betydelse öppnades år 1921 med Frankrike, Lettland och Polen och år 1924 med Estland samt fr. o. m. den 1 december samma år med Förenta Staterna, sedan den för sistnämnda ändamål byggda radiostationen vid Varberg blivit färdigställd. En stor del av Sveriges telegramtrafik med Nordamerika hade dessförinnan, sedan år 1921, gått över Stavangers radiostation i Norge. Under år 1924 befordrades cirka 7 % av Sveriges utländska telegramtrafik direkt per radio, och detta procenttal kommer att avsevärt ökas år 1925 på grund av Varbergsradiostationens tillkomst. Under första kvartalet 1925 befordrades c :a 75 % av telegramtrafiken med Nordamerika över denna radiostation. 4. Alla telegrafverkets telegrafanläggningar inom landet ha verkställts av svenska staten och i huvudsak med statsmedel. Någon konkurrens från privat håll synes icke ha varit planerad och kom i varje fall icke till utförande. Å ena sidan torde i början risken och svårigheterna för ett företag av ett slag, varom så gott som all erfarenhet förut saknades, ha avskräckt det privata initiativet. Å andra sidan föll det sig naturligt, att staten, som anlagt och upprätthöll de optiska telegrafförbindelserna, även skulle anlägga och sköta de elektriska. Samma skäl, de politiska och militära, som åberopats för statsdrift av de förra, kunde ock anföras för de senare. Särskilt framhöll man fördelarna för administrationen av snabba förbindelser mellan centrala myndigheter och länsmyndigheterna. Att tanken på privat drift dock icke var alldeles främmande för en del affärsmän i lan-

13 det, framgår därav, att, sedan ledningen Stockholm—Malmö blivit färdig, men något beslut om dess fortsättande icke fattats, ett enskilt bolag bildades för anläggande av en telegrafledning mellan Malmö och Ystad. I sitt yttrande till bolagets ansökan om tillstånd att framdraga denna ledning framhöll emellertid chefen för telegrafinrättningarna det allmännas intresse av att ha i sin hand telegrafanläggningarna överhuvud taget och speciellt den till Ystad, över vilken stad en stor del av den utländska posten utväxlades, och hemställde, att linjen måtte byggas med statsmedel. Följande år ingick också Ystads telegrafstation, såsom redan nämnts, bland de av staten verkställda anläggningarna. Ett visst samarbete mellan staten och privata personer eller korporationer för tryggande av anläggningarnas ekonomi kom emellertid rätt snart till stånd. Allteftersom man fick upp ögonen för betvdelsen av det nya samfärdsmedlet, ingingo framställningar från allt flera orter om erhållande av telegrafstationer, och däribland även sådana, där trafiken kunde förväntas bliva så liten, att stationens bärighet måste på förhand betvivlas. Från statens sida begärdes då vissa bidrag eller garantier från kommuner eller intressenter. År 1863 fastställdes särskilda normer för ekonomiskt samarbete mellan telegrafverket och kommuner eller enskilda för inrättande och vidmakthållande av telegrafstationer, och i enlighet med dessa normer kommo sedermera ett betydande antal s. k. privatstationer till stånd. De huvudsakliga villkoren voro, att telegrafverket bekostade anläggning och underhåll av ledningar och apparater, under det att den andra parten bekostade lokal, med uppvärmning och belysning, samt föreståndare och betjäning vid stationen. När trafiken vid stationerna sedermera steg och telegrafverket småningom vann en starkare ekonomisk ställning, förvandlades dessa privatstationer efter hand till statstelegrafstationer. De sista övertogos av telegrafverket under år 1875. Vid anläggning av nya stationer tillämpades nu den metoden, att kommunen eller enskilda intressenter fingo teckna garanti för det belopp, varmed den blivande portoinkomsten vid sta-

14 tionen kunde komma att understiga kostnaden för stationens underhåll och betjäning. Med åren har emellertid telegrafverket övertagit samtliga kostnader vid alla telegrafstationer, med undantag för ett par av de minsta, vilka snart torde komma att indragas, och även avstått från garantiförbindelserna. Det må slutligen nämnas, att telegrafverket från och med den 1 januari 1925 samarbetar med ett enskilt bolag, A.-B. Radiotjänst, för bedrivande av rundradioverksamhet. Anordnandet och den tekniska driften av för rundradioändamål avsedda sändarstationer omhänderhas av telegrafverket. Verksamheten finansieras därigenom, att för rätt till innehav av mottagningsapparat erfordras särskild licens, för vilken erlägges en årlig avgift av 12 kronor, varav hälften tillfaller telegrafverket och hälften bolaget. Stationer ha till en början anordnats i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Boden.

C.

Telefonen. 1.

Hade den privata svenska företagsamheten vid införandet av telegrafen i Sverige på det stora hela taget hållit sig passiv, så visade den sig desto livaktigare, då den uppfinning, som fick namn av telefon, gjorde sitt erövringståg genom världen. Man hade nu från Amerika och andra håll erfarenheter om, att god avkastning stod att vinna på kapital, som engagerades i samfärdsmedel för befordran av den mänskliga tanken, och i Sverige hade man på nära håll sett telegrafens stora betydelse för näringslivet. De första telefonapparaterna för merkantilt bruk utfördes i Amerikas Förenta Stater och där anordnades också den första telefonstationen år 1878. Liksom alla senare telefonanläggningar i detta land före och efter världskriget var denna helt och hållet ett privat företag.

15 Tilll Sverige kommo telefonapparater redan år 1877, och samma år påbörjades tillverkning av telefoner i Jönköping. Den första telefonförbindelsen i landet anordnades, såvitt känt, detta år mellan en butik och en bostadslägenhet i Stockholm. Under år 1878 tillkom ett stort antal privata telefonanläggningar både i Stockholm och landsorten. Nyttan av telefonen, såsom den då användes, d. v. s. med en apparat på ena stället fast förbunden med en apparat på ett annat, och utan möjlig\ heter till förbindelse med flera apparater, var emellertid starkt begränsad. Insikten härom vaknade också snart, och man började arbeta på att få till stånd centraler, dit ledningarna till alla telefonapparater inom ett samhälle kunde sammanföras och samtal utväxlas mellan dem. Man förhörde sig hos myndigheterna, om hinder komme att läggas härför, och, sedan såväl telegrafstyrelsen år 1879 som överståthållareämbetet samma år förklarat sådant hinder ej möta, var vägen för den fria telefonverksamheten öppen såväl i huvudstaden som hela landet i övrigt. I början av år 1880 utgick inbjudan till teckning av abonnemang i Stockholms telefonbolag, vars första växelstation öppnades samma år i staden inom broarna för 121 anslutna ledningar. Småningom utsträcktes telefonnätet såväl inom som även till orter utanför Stockholm: år 1883 exempelvis till Södertälje, Vaxholm, Nynäs m. fl. orter, år 1885 till Eskilstuna, Strängnäs, Dalarö etc. Aktiemajoriteten i bolaget övertogs av The International Bell Telephone Company of New-York och fick företaget därefter namnet Stockholms Bell Telefonaktie: bolag. De amerikanska aktieägarna ville emellertid allt för hastigt skörda stor vinst av rörelsen och belade telefonabonnemangen med efter dåtida penningvärde väl höga avgifter. Företaget fick därför år 1883 en konkurrent, Allmänna Bolaget, vars nät redan året därpå vunnit större utbredning än det tre år äldre Bellbolagets. Samtidigt som Bellbolaget utsträckte sin verksamhet även till andra städer än .Stockholm (Malmö, Göteborg och Sundsvall), bildades på olika orter lokala bolag för telefonrörelse. På de

16 flesta platser i landet tog utvecklingen den formen, att telefonintressenterna sammanslöto sig till föreningar, vilka ombesörjde anläggning, underhåll och drift av telefoncentralerna och delvis även av ledningar och abonnentapparater. Administrationen ordnades på det billigaste sätt; avgiften för medlemmenabonnenten bestämdes oftast genom utdebitering av årets kostnader pro rata parte och några samtalsavgifter upptogos icke inom föreningen. Mellan olika företag inrättades samtrafik, oftast på så sätt, att närliggande föreningar sammanslöto sig till ett förbund, som utförde förbindelseledningarna och antingen belade samtalen på dem med en mycket moderat avgift eller debiterade abonnenterna de ökade kostnaderna i form avökade abonnemangsavgifter. På grund av de fria former, varunder telefonväsendet utvecklade sig i landet, kunde telefonen bli populär och cless utbredning ske hastigare än i andra länder, där staten i allmänhet genom lagar eller skatter eller statsmonopol lade olika slag av hinder för den enskilda företagsamheten. Men den fria utvecklingen hade ock vissa nackdelar. Med de låga avgifterna kunde föreningarna icke avsätta det kapital, som blev oundgängligen nödvändigt för till- och ombyggnader, när anläggningarna växte. Förbindelseledningarna iblevo snart för små eller utslitna och de anordningar, som vidtogos för avhjälpande av bristerna, voro i regel oenhetliga palliativ, som med tiden medförde allt större olägenheter. Dessa förhållanden torde väsentligen ha bidragit till, att många föreningar sålde sina nät till telegrafverket, vilket småningom även börjat driva telefonverksamhet. 2. Orsakerna till, att telegrafverket gav sig in på detta verksamhetsområde, framgå av telegrafstyrelsens framställning i ärendet till regeringen år 1881. Det heter däri, att telefonväsendet redan vunnit en hög grad av utveckling och börjat tillämpas i så stor utsträckning, att det kunde förutses, att telefonnäten inom kort komme att icke allenast utbreda sig

17 inom gränserna av alla städer utav någon betydenhet, utan även utgrena sig till den omgivande landsbygden, samt att strävan därefter skulle uppstå, att sinsemellan förena de spridda grupperna av telefonledningar på olika orter. Av dessa skäl kunde lätt en tävlan uppstå mellan telefon- och telegrafväsendet, vilken för telegrafen bleve förlustbringande, därest icke staten i tid toge om händer den vidare utsträckningen av telefonledningarna och satte dessa i direkt förbindelse med telegrafnätet. Härigenom bereddes tillfälle utsträcka telegraftrafiken utöver dess hittillsvarande gränspunkter, telegrafstationerna, och bringa telegrafiska meddelanden direkt fram till korrespondentens hemvist, utan omgång genom tidsödande budsändning. Åtgärder borde därför vidtagas för telefonväsendets anslutning till statens telegrafverk. Enär huvudsakliga motivet för telegrafverket att befatta sig med telefonförbindelsers anläggning vore syftemålet att därigenom underlätta och befordra telegrafkorrespondensen, syntes dessa åtgärder i främsta rummet böra avse dylika förbindelsers anbringande till sådana industriella anstalter som t. ex. järnbruk, sågverk, fabriker, ävensom större jordegendomar o. d., vilka voro belägna på längre avstånd från statstelegrafstation än den för telegrambäring i allmänhet bestämda gränsen av en kilometer. Vid beräkningen av de finansiella fördelar, som kunde beredas telegrafverket genom ifrågavarande anläggningar, borde avseende i första rummet fästas vid den ökade inkomst, som skulle uppkomma genom en livligare tillförsel av telegram, och borde telegrafverket därför, åtminstone till en början, icke eftersträva någon direkt vinst på själva telefonanläggningarna i och för sig, utan nöja sig med full ersättning för därå nedlagda kostnader, ävensom för möjligen ökade utgifter för underhållet av de stationer, vilka bleve förmedlingspunkter för de särskilda telefonförbindelserna. Styrelsen hemställde, att till bestridande av kostnaderna för telefonanläggningar av omnämnda slag måtte anvisas ett belopp av högst 100,000 kronor. Denna framställning byggde sålunda helt på telegrafverkets fruktan för konkurrens från den enskilda telefonverksamheten Marcus.

Tilt gra/verket.

18 för dess telegramkorrespondens, men syftade icke till skapande av ett statens telefonnät i egentlig mening eller till avhjälpande av de förut antydda bristerna hos telefonens utveckling under frihetens regim. Förslaget bifölls av regeringen, och blev det första resultatet av telegrafverkets verksamhet på området dels en telefoncentral i Stockholm för ämbetsverken, dels ett antal förbindelser från telegrafstationer i landsorten till industriella företag och andra större telegraftrafikanter, vilka önskade sådana för att bekvämt kunna intelefonera eller per telefon mottaga telegram. Konkurrenssynpunkten framträdde ånyo som den ledande i en framställning från telegrafverket påföljande år. I denna framhålles, att, då telegrafverkets rörelsefrihet vore starkt begränsad genom beroendet av regering och riksdag för de till nyanläggningar behövliga medlen, dess möjligheter att komma före de privata företagen med sina förbindelser eller att uppträda som konkurrent på redan befintliga router vore ganska små. Styrelsen föreslog därför, att åtgärder vidtoges, för att svenska telegrafverket, i likhet med dylika statsinrättningar i de allra flesta andra europeiska länder, måtte genom lagstiftning betryggas mot den för staten förlustbringande tävlan, som kunde uppstå, därest den enskilda företagsamheten medgåves att utan någon inskränkning och mot betalning upplåta telegraf-, telefon- eller därmed likartade förbindelser inom riket. Denna framställning, vilken ju i själva verket antydde statsmonopolet såsom den riktigaste lösningen av frågan, föranledde emellertid icke någon omedelbar åtgärd från regeringens sida. Den enskilda telefonverksamheten utvecklade sig alltmer, och, när år 1883 ett enskilt bolag skulle bygga ledningar från Stockholm till Uppsala och Södertälje, fann sig telegrafstyrelsen föranlåten att ånyo vända sig till regeringen. Styrelsen framhöll, hurusom inom såväl ett stort antal städer som ock åtskilliga orter på landet telefonanläggningar kommit till stånd genom privata personer eller bolag, vilka funnit företagen vinstgivande och vilka utan att röna hinder från det allmännas sida höllo på att alltmer utvidga verksamheten. Den påvisade den undan-

19 tagsställning, Sverige intog jämfört med utlandet, då så omfattande anläggningar, som de i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Sundsvall etc, finge anläggas utan statens kontroll vare sig över sättet för ledningarnas anbringande eller för avgifternas bestämmande. Häremot skulle styrelsen emellertid icke haft så mycket att invända, om det icke redan gått därhän, att, till förfång för statstelegrafens verksamhet, telefonförbindelser sålunda åvägabragts emellan orter, där staten förut inrättat telegrafstationer. Enligt styrelsens mening låge det i öppen dag, att dylika företag strede mot statens intresse. Styrelsen ifrågasatte, om det kunde anses tillräckligt med de resolutioner, som av länsstyrelserna utfärdades för rätt att framdraga telefonlinjer utefter allmän landsväg, utan att kontroll utövades, samt huruvida villkoret om utverkande av jordinnehavares samtycke verkligen uppfylldes, och framhöll, att vid meddelande av tillstånd till enskilda telefonanläggningar även det villkor borde uppställas, att anläggningarna utfördes på sådant sätt, att därigenom icke skedde intrång på telegrafverkets område. I detta hänseende erinrades om, att Morseskriften på telegrafledningar, vilka löpa jämsides med och nära telefonledningar, kunde avläsas med hörseln från telefonapparater, som inlänkats i ledningarna. Ansökningar rörande tillstånd att utföra enskilda telefonanläggningar av ifrågavarande slag borde handläggas inom det statsdepartement, varunder telegrafväsendet lydde, samt telegrafstyrelsen lämnas tillfälle att däröver avgiva utlåtande. Styrelsen hemställde därför till slut, huruvida icke regeringen ville såsom förberedande åtgärd till en, enligt telegrafstyrelsens åsikt, förr eller senare oavvisligen erforderlig lagstiftning i ämnet, utfärda föreskrift därom, att på kronans mark eller inom området för allmän landsväg, statens eller sådan enskild järnväg, som åtnjöte förbindelse med statens telegrafnät eller för övrigt inom tio meters avstånd från befintliga, staten tillhöriga telegrafledningar, av enskild person eller bolag icke finge upprättas telegraf-, telefon- eller likartad förbindelse utan regeringens tillstånd.

20 Denna framställning bifölls — med undantag för inbegripandet av 10-metersområdet inom den förbjudna räjongen — genom en den 20 april 1883 utfärdad kungörelse. Dess villkorliga förbud är ännu det enda hinder, 1 ) som från statens sida är lagt i vägen för den enskilda företagsamheten på ledningstelefoniens område. Det vore orätt att påstå, att 1883 års kungörelse medförde något omedelbart upphörande av de enskilda telefonföretagens linjebyggnadsverksamhet längs vägarna. Telefonledningarna uppsattes fortfarande utefter landsvägar och över kronojord utan hänsyn till kungörelsens föreskrifter, och det hände, att, även om koncession söktes och avslogs, man likafullt började bygga, såsom om den bifallits. År 1892 voro exempelvis i Örebro län 80 %, i Kalmar län över 85 % och i Östergötlands län över 90 % av de enskilda telefonledningarna anlagda utan koncession. Ehuru möjlighet fanns för telegrafstyrelsen att inskrida, skedde detta dock endast i nödfall. Man hade nämligen småningom funnit, att verkets nät kunde stå sig i konkurrensen utan dylikt ingripande. Det var huvudsakligen endast i Stockholm med omnejd, som de största svårigheterna mötte på grund av de enskilda bolagens stora försprång. Det var också här, som kungörelsen kunde tjäna telegrafstyrelsen till ett stöd i dess förhandlingar med det sig kraftigt utbredande Allmänna Bolaget (närmare härom, se sid. 23 ff.). År 1883 påbörjades statens telefonnät i Skåne, i det Bellbolagets nät i Malmö inköptes och Lunds nät nyanlades; de båda näten förbundos sinsemellan med dubbelledningar. Samma år grundlades även Luleånätet. Är 1884 inlöstes nätet i Landskrona och anlades centraler i Eslöv och Trälleborg med vederbörliga förbindelseledningar. Under åren 1885—1888 tillkommo ett omfattande nät i Bohuslän, centraler i Hälsingborg och Umeå och ett tjugutal andra nya stationer, samt anlades över ett trettiotal förbindelseledningar och inköptes såväl Bella ) Den senaste formuleringen är given i kungörelse den 6 juli iooö med en modifiering av den 26 april 1918.

21 bolagets som den därmed år 1883 konkurrerande Allmänna Telefonföreningens nät i Göteborg och trakten däromkring. En vändpunkt i den svenska telefonrörelsens historia bildar år 1888. Då koncipierades nämligen den stora planen för förverkligandet av ett statligt, landsomfattande, dubbeltrådigt ''rikstelefonnät". Den tidigare omhuldade synpunkten, att telefonen innebure en farlig konkurrens med telegrafen, hade nu definitivt skrinlagts. Telefonen i telegrafverkets hand framträdde därmed som ett samfärdsmedel, vilket ifråga om räckvidden var jämförligt med telegrafen och fick en väsentligt ökad betydelse för näringslivet. Planens genomförande började med anläggandet av den första telefonledningen Stockholm—Göteborg; den fullföljdes med byggandet av ledningar Stockholm—Malmö, Göteborg—Malmö, Stockholm-—Härnösand, Göteborg—Nässjö o. s. v. samt med anordnande av kortare förbindelseledningar i den mån stationers och abonnenters antal tillväxte och trafikbehovet krävde det. Ett viktigt moment i utvecklingen var Norrbottensnätets sammanbindning år 1898 med det övriga riksnätet genom en ledning Umeå—Piteå. Genom fortsatta inköp av enskilda telefonnät samt nybyggnad av lokala nät och mellanortledningar har sedermera statens telefonnät småningom kommit att omfatta hela riket. Huru utvecklingen gestaltat sig sedan 1890, således ungefärligen från den tid, då riksnätet började systematiskt genomföras, visa följande jämförande siffror.

1890 1895 1900 1005 1910 1915 1920 J 924

Antal telefonapparater tillhörande TeleSthlmsAndra grafv. bol. ensk. 4,947 15,500 -'2,735 i9,6oo 51,998 29,000 Si,994 -12,400 128,410 58,470 561 181,222 82,637 1,427 379,51-2 ') 1,789 406,643 2) 1,734

Telefonledningar 1 ) km. tillhörande TeleSthlmsAndra grafv. bol. ensk. 12,779 39,8oo 55,622 38,700 110,986 46,400 3,600 166,397 80,798 4,000 263,452 130,917 1,376 360,156 180,734 4,093 2 651,352 ) 4,030 2 734,839 ) 4,141

') F ö r telegrafverket exkl. men för Sthlmsbol. inkl. reservledningar. ') Ar 1918 övertogs Stockholmstelefons nät av telegrafverket.

22 Tillväxten har sålunda från en blygsam start gått i starkt växande tempo. Redan 1895 var telegrafverkets såväl apparatantal som ledningsnät större än de enskilda företagens och sedan har utvecklingen för statsnätet varit avsevärt snabbare än för de privata. 3.

Den viktigaste konkurrensen för dess egen telefonrörelse fann telegrafverket, såsom tidigare antytts och som av förestående siffror tydligt visas, icke i landsortsföretagen, utan i huvudstadens telefonbolag, framför allt Stockholms Allmänna telefonaktiebolag, vanligen kallat "Allmänna". Detta hade år 1885, således endast två år efter bildandet, 3,164 abonnenter och ett flertal förbindelser till orter utom Stockholm. Inom Allmänna och Bellbolagen tillsammans funnos 4,978 apparater. För jämförelsens skull kan anföras, att telegrafverket i hela riket samtidigt hade 1,255 apparater, samt att Berlin hade 4,248, London 4,193, Paris 4,054, Rom 2,054 och Köpenhamn 1,336, eller för varje 10,000-tal innevånare i Stockholm 232 apparater, och för de övriga huvudstäderna resp. 33 (Berlin), 9 (London), 14 (Paris), 68 (Rom) och 49 (Köpenhamn) apparater. Sedan anbud gjorts till Allmänna Bolaget rörande övertagande av ett telefonnät i Göteborg med omnejd, anhöll bolaget 1888 hos regeringen om rätt att bygga telefonledningar från Stockholm till Göteborg, Malmö och Sundsvall med skyldighet för bolaget att efter fem år mot lösen avstå dessa ledningar till staten. Efter det att telegrafstyrelsen avstyrkt denna framställning, vilken ju skarpt kolliderade med dess egen samma år framlagda plan på ett riksnät, blev den av Kungl. Maj :t avslagen. Genom bolagets försorg erhöllo emellertid Mariefred och Västerås telefonledningar i anslutning till bolagets nät i huvudstaden. I Västerås byggdes för därvarande abonnenter de första dubbeltrådiga abonnentledningarna i riket, varjämte bolaget kom i besittning även av det fristående nätet i Jönköping. Från och med början av år 1889 infördes samtrafik med Bellbolaget och år 1890 med rikstelefonnätet.

25 Efter underhandlingar mellan telegrafstyrelsen och bolaget träffades avtal, att bolaget skulle avstå från sina anläggningar utom Stockholm, ett avtal, som godkändes 1891. Bolaget erhöll därigenom för en tid av femtio år koncession på telefonanläggningar till platser, belägna inom 70 kilometers radie från Stockholms Stortorg. Bolaget försålde till telegrafverket utom sina utanför 70-kilometersområdet liggande, till Stockholmsnätet hörande anläggningar, jämväl sina nät i Jönköping och Hälsingland, det förra med 230, det senare med 460 abonnenter. Efter detta påbörjades på allvar ombyggnad av bolagets återstående nät till dubbeltrådigt. Är 1891 inköptes av Allmänna Bolaget Bellbolagets anläggningar inom det åt Allmänna koncessionerade området, med undantag av den på Östermalm i Stockholm belägna anläggningen, där Bellbolaget fortsatte sin verksamhet med bostadstelefoner, vilka fingo fri samtrafik med Allmänna Bolagets nät. Vidare inköpte Allmänna det enskilda Värmdönätet. Däremot lyckades det bolaget icke att komma i besittning av näten i Uppsala, Norrtälje och Gnesta, vilka i stället såldes till telegrafverket. Bolaget lät emellertid på dessa orter anlägga egna nät. Telegrafstyrelsen uppsade 1900 det år 1890 ingångna samtrafiksavtalet och föreslog nytt dylikt avtal på basis av fri samtrafik mellan telegrafverkets och de enskilda näten. Något dylikt avtal kom emellertid på grund av bolagens avvisande hållning ej till stånd. I stället inleddes under år 1901 underhandlingar rörande statsinlösen. Ett avtal uppsattes, vilket tillstyrktes av tillkallade sakkunniga och föranledde, sedan det godkänts av Kungl. Maj :t, proposition till 1902 års riksdag. Förslaget motiverades av telegrafstyrelsen med bl. a. följande skäl. Bolagen hade avvisat telegrafstyrelsens förslag om avgiftsfri samtalsutväxling mellan näten. Under sådana förhållanden vore, för att nå denna för allmänheten viktiga fria samtrafik, statens övertagande av bolagens nät den bästa utvägen. Staten, som stödde rikstelefonväsendet med anslag och lån till stora belopp, borde icke tillåta privatkonkurrens på detta om-

24 rade. Nationalekonomiskt sett vore de dubbla institutionerna för samma ändamål — med dubbla förbindelse- och abonnentledningar, dubbla stationer o. s. v. — onödiga och olämpliga. Enhetlighet behövde införas med avseende på taxorna för statens telefonväsende, men kunde icke genomföras, så länge de enskilda stockholmsnäten ej vore i statens hand. Någon för utvecklingen nyttig konkurrens innebure dessa näts existens icke; de viktigaste förbättringar, som tillkommit sedan telegrafverket börjat med telefonverksamhet, hade genomförts på telegrafverkets initiativ. Priset för bolagens nät skulle utgöra omkring 12,8 milj. kr., vartill skulle komma för fastigheterna i Stockholm omkring 1 milj. kr. Propositionen avslogs emellertid av riksdagen. De huvudsakliga avslagsskälen voro, att olägenheterna av de dubbla näten icke syntes äga den betydelse, man velat tillmäta dem, och att allmänhetens intressen vore tillräckligt väl tillgodosedda med existerande fördelar. Konkurrensen kunde visserligen icke frånkännas all betydelse, men å andra sidan ej heller anses i avsevärd grad inkräkta på det ekonomiska resultatet av rikstelefonens verksamhet. Slutligen syntes även köpeskillingen väl hög och den beräknade avkastningen tvivelaktig. Sedan nya förhandlingar om samtrafik upptagits men ånyo strandat, bröts samtrafiken år 1903. För att nödtorftigt avhjälpa de största olägenheterna härav träffades överenskommelse mellan telegrafstyrelsen och bolagen om anordnande av en förmedlingsanstalt i Stockholm för överförande av meddelanden mellan rikstelefonen och bolagens nät, den s. k. "överföringen". Vidare förhandlingar om samtrafik ha efter denna tid icke förekommit -— åtminstone inga, som resulterat i praktiska resultat. Ett nytt förslag till köpe- och bytesavtal med bolagen uppgjordes år 1904. Detta innebar, att huvudstaden och området däromkring uppdelades i två särskilda områden, av vilka telegrafverket och bolagen för telefonrörelsens framtida bedrivande skulle erhålla var sitt. Avtalet vann, om ock med vissa modifikationer, Kungl. Maj :ts godkännande och proposition

25 avläts till 1904 års riksdag. Ej heller detta regerings förslag lyckades emellertid tillvinna sig riksdagens bifall. Det vore enligt dess mening olämpligt att binda staten för upprätthållande av vissa taxor inom området, då möjligheterna till förändringar med avseende på rikstelefonväsendet och dess utveckling icke kunde lämnas obeaktade. Avtalet skulle medföra ett statens beroende av bolagen, varur staten kunde komina endast genom inlösen av bolagens nät. Vid nya förhandlingar angående ordnandet av huvudstadens telefonväsende föreslogs från bolagens sida ett byte i riktning av 1904 års förslag, dock med den modifikationen, att områdena skulle delas på sådant sätt, att någon kontant mellanavgift ej skulle behöva ifrågakomma. Med hänsyn till skälen för statsmakternas avslag på närmast föregående förslag om uppgörelse kunde telegrafstyrelsen dock icke godkänna detta förslag. Efter långvariga förhandlingar enades de olika förvaltningarna däremot om ett avtal, enligt vilket bolagen skulle till telegrafverket försälja samtliga telefonanläggningar i Stockholm och trakten däromkring, och undertecknades år 1906 preliminärt kontrakt angående ett dylikt köp. I sin framställning till Kungl. Maj :t om köpets godkännande åberopade telegrafstyrelsen de förut angivna skälen samt betonade dessutom de svårigheter, som vore en följd av Stockholms stadsfullmäktiges dåvarande avvisande ställning till telegrafverkets rätt att nedlägga telefonkablar i gatorna, varjämte obefintligheten av den i riksdagen såväl som i pressen framhållna fördelen av konkurrensen påvisades. Köpesumman var denna gång för nätet omkr. 15,2 milj. kr. och för fastigheterna omkr. 1,4 milj. kr. Proposition i ärendet blev av låten och statsutskottet, som fann skälen för inköpet övertygarnde, tillstyrkte dess godkännande. Första kammaren biföll också förslaget, men andra kammaren avslog det och propositionen blev därefter vid gemensam votering avslagen. Under diskussionen i riksdagen hade anförts bl. a., att priset vore för högt och kalkylerna över räntabiliteten osäkra, samt att frågan vore av lokal betydelse, utan riks:ntresse, ävensom att konkurrensen vore fördelaktig för

26 allmänheten och att det vore lämpligt med ett stort privat nät i huvudstaden, under det att staten hade hand om det övriga telefonnätet i riket. År 1907 konstituerades Aktiebolaget Stockholmstelefon, som inköpte och från år 1908 övertog såväl Allmänna Bolagets som Bellbolagets nät i Stockholm med omnejd. Den åt Allmänna Bolaget meddelade koncessionen överflyttades efter hemställan på det nya bolaget. Intill den 1 juli 1918 har detta bolag sedan vid sidan av rikstelefonen utövat verksamhet inom det ovan angivna 70-kilometersområdet omkring Stockholm. År 1918 stundade slutligen uppgörelsen mellan telegrafverket och Stockholmstelefon. Nämnda år gjorde telegrafstyrelsen framställning till Kungl. Maj :t om godkännande av ett med bolaget träffat avtal angående försäljning till telegrafverket av bolagets samtliga telefonanläggningar samt fastigheter. Telegrafstyrelsen rekapitulerade härvid de skäl, som 1902 och 1906 andragits för och emot ett inköp av de enskilda telefonnäten. Särskilt framhöll styrelsen ånyo nödvändigheten för staten att övertaga det enskilda telefonnätet i och omkring Stockholm för att inom rikstelefonnätet genomföra enhet och likformighet beträffande villkoren för dess begagnande. Sedan frågan senast varit föremål för statsmakternas behandling, hade telegrafstyrelsen med biträde av tillkallade sakkunniga utarbetat ett telefonreglemente (jfr sid. 53), avsett att förläna större enhetlighet åt rådande telefonförhållanden. Under detta arbetes gång hade oupphörligen och tydligt framträtt de olägenheter och orättvisor, som skulle uppstå, därest de gemensamma bestämmelserna icke komme att tillämpas även inom 70-kilometersområdet omkring Stockholm. Detta hade också av telegrafstyrelsen vid framläggande av det utarbetade förslaget till telefonreglemente betonats. Önskan att för hela rikets telefonväsen vinna fullständig enhetlighet föranledde telegrafstyrelsen nu att en tredje gång framlägga förslag till övertagande av det enskilda telefonnätet, detta enär ingen annan framkomlig väg funnes. Möjligheten att telefonreglementet utan vidare skulle tillämpas även inom Stockholmsregionen vore nämligen fullständigt ute-

27 sluten, då genom en sådan anordning rikstelefonen mycket snart skulle se sina abonnenter inom området minskas till det fåtal, vilkas interurbana samtalsmängd gjorde det nödvändigt för dem att hålla en telefon på de villkor, som gällde för det övriga landet. Så länge det privata nätet funnes kvar med förmånerna oförändrade, skulle den allmänhet, som hade föga behov av rikssamtal, hellre söka abonnemang hos bolaget. Därigenom skulle det privata nätet bliva allenahärskande inom Stockholm med omnejd och rikstelefonen skulle nedsjunka till att vara endast en interurbanstation för Stockholm. Tidpunkten vore emellertid nu för sen att låta rikstelefonen i dess Stockholmsnät skjutas undan för ett privat lokalnät, ty i rikstelefonens lokalnät låge över 18 milj. kr. nedlagda, som aldrig lämnat vederbörlig ränta och under de sista åren till och med visat underskott. Att ovannämnda starkt reducerade abonnentstock skulle kunna förränta dessa miljoner vore otänkbart, även om den ifrågasatta förhöjningen av taxorna skulle inträda. Enda utvägen vore ett inköp av det enskilda telefonnätet för ett sådant pris, att det i statens hand gåve skälig avkastning. Därigenom skulle ekonomien inom rikstelefonnätet i stockholmsområdet kunna stärkas, så att detta bleve räntebärande, och på samma gång skulle området kunna flyttas från sin undantagsställning och samordnas med landets övriga städer och bygder. Utöver dessa synpunkter, som talade för ett övertagande av det privata telefonnätet, framhöllos av telegrafstyrelsen även vissa andra, som mera direkt hänförde sig till de under dåvarande förhållanden (våren 1918) framträdande svårigheterna att erhålla material för telefonanläggningar och deras underhåll. Slutligen belystes rikstelefonnätets i Stockholmsområdet dåliga ekonomiska ställning. Under åren 1911—1915 varierade inkomsten på detta nät mellan 0,5 7 och 1,4 7 % på det i nätet nedlagda kapitalet, utom under år 1914, då hela överskottet var endast kr. 718:—. År 1916 visade en brist på 1,26 % och för år 1917 steg underskottet till omkr. kr. 600,000:—. Det under sistnämnda år i medeltal disponerade kapitalet var 18,143,000 kr. och med dåvarande statsränta, 5,1 %, måste förlusten beräknas

28 till 1,525,000 kr. Den av 1902 års riksdag uttalade förmodan, att man icke syntes behöva befara, att konkurrensen skulle i avsevärd grad inkräkta på det ekonomiska resultatet av rikstelefonens verksamhet, hade sålunda visat sig vara alltför sangvinisk. En höjning av rikstelefonens taxor till likhet med det enskilda nätets skulle med det betydande försprång, som detta sedan långt tillbaka vunnit, endast resultera i en tillbakagång i antalet rikstelefonabonnemang. Räknade man med möjligheten att småningom i utvecklingen hinna fatt privatnätet, måste man taga sikte på en avsevärt lång tid, innan man vore framme vid målet. De av telegrafstyrelsen anförda siffrorna syntes peka på, att denna utväg sannolikt även skulle bliva oerhört dyrbar. Det kontrakt, som preliminärt upprättades mellan telegrafstyrelsen och bolaget, upptog en köpesumma per apparat av 404 kr. (mot 393 kr. enligt 1902 års och 361 kr. i 1906 års avtalsförslag). Det bokförda värdet för rikstelefonnätet inom 70-kilometersområdet var den 1 januari 1918 kr. 347:— per apparat. Bolagets försäljningspris var sålunda högre än värdet på motsvarande del av rikstelefonnätet. Härvid är dock att märka, att i Stockholmsnätet, där kostnaden på grund av det stora antalet apparater var avgörande för priset per apparat inom hela nätet, bolagets nät var färdigbyggt till centralbatteri och med fullständiga kabelledningar till varje lägenhet. Innan telegrafverkets nät inom Stockholm skulle komma i detta skick, vilket var avsett att utföras de närmast följande åren, hade så stora kostnader ytterligare måst nedläggas, att motsvarande värde per apparat i rikstelefonnätet inom 70-kilometerskretsen närmast Stockholm med säkerhet skulle uppgått till samma eller högre belopp än det av bolaget begärda priset. Av detta skäl, och enär de dåvarande högre priserna ej kommit till synes i rikstelefonnätet, då anläggningarna därstädes dittills utförts med inneliggande material till gamla priser, ansågs det satta priset motsvara valutan och snarare vara för telegrafverket fördelaktigt än tvärtom. Den totala köpesumman, beräknad till c :a 47 milj. kr.,

29 omslöt jämväl en del fastigheter i och utom Stockholm till ett sammianlagt värde av c:a 4,5 milj. kr. Kungl. Maj :t förelade ärendet för 1918 års riksdag, och blev förslaget denna gång bifallet.1) De strävanden, som varit avgörande vid beslutet att inköpa det enskilda telefonnätet i Stockholmstrakten, nämligen att få hela landets telefonväsende ordnat efter enhetliga principer, ha efter köpet hittills resulterat i, att även det förutvarande 70kilometersområdet omkring Stockholm uppdelats i taxeområden enligt den för det övriga landet gällande planen samt att abonnemangs- och samtalsavgifter där blivit desamma som för övriga riksabonnenter. Genom inköpet av Stockholmstelefon blev telegrafverket faktisk monopolinnehavare även på ledningstelefonens område, trots att, såsom tidigare visats, stödet i lagstiftningen härför i huvudsak saknas. De enskilda nät, som ännu finnas, sakna vid jämförelse med riksnätet betydelse, såsom följande siffror för år 1924 visa. Tillhörande Telegrafverket Enskilda3)

Antal centraler och växelstationer . . . . „ telefonapparater Telefonledningar, km

3,395 406,643 734,839

40 1,734 4,141

4. Telefonförbindelserna mellan Sverige och utlandet ha i olikhet nied en del av de internationella telegraf förbindelserna anlagts . helt och hållet av de intresserade statsförvaltningarna. Med Norge kom den första förbindelsen till stånd år 1893 över ') Det sålunda övertagna telefonnätet omfattade 6 stationer inom och I 8 I stationer utom Stockholm. Stolplinjernas längd utgjorde 3,047,1 km. och kablarnas 581,0 km. Förbindelseledningarna (riks- och landsledningarna) uppgingo till 26,779 km. och lokalledningarna hade en sammanlagd längd av 128,246 km. i bruk tagna ledningar. Antal samtalsapparater var 105,720. De i köpet ingående fastigheterna voro till antalet 18, därav 10 (inkl. 3 å ofri grund) inom Stockholm och 8 utanför. 2 ) Häri ej inräknade de enskilda järnvägarna, liksom statsjärnvägarnas telefonnät ej heller medtagits i denna tablå.

30 Karlstad till Kristiania, och senare ha ytterligare ledningar dragits över ett flertal gränsorter. Med Danmark öppnades telefonförbindelse på tvenne reservtrådar i en av telegrafkablarna år 1893; år 1902 nedlades en särskild telefonkabel med tvenne ledningar mellan Hälsingborg och Hälsingör. Senare ha ytterligare kablar nedlagts, så att för närvarande inalles 16 dubbelledningar kunna användas för telefontrafiken över Sundet. Till Tyskland utsträcktes trafiken först år 1903 och samtalen fördes då via danska ledningar. Direkt telefonförbindelse Sverige —Tyskland över en kabel mellan Skåne och Riigen kom till stånd år 1919 och år 1921 utlades ytterligare en kabel mellan Sverige och Tyskland. Över denna väg, där antalet disponibla dubbelledningar är 8, kunna samtal mellan betydligt större områden av de båda länderna än förut äga rum, och trafiken kommer att ytterligare utvidgas, så snart erforderliga landledningar och apparater blivit anskaffade. Slutligen öppnades år 1920 en telefonledning mellan Haparanda och Torneå, vilken äges delvis av svenska, delvis av finska staten och varigenom samtrafik mellan svenska rikstelefonnätet och vissa enskilda nät i Finland åstadkommits. Över Sveriges telegraf- och telefonnät befordras numera även en del transitotrafik mellan angränsande länder.1)

5. Vid anläggningen av stolplinjer har telegrafverket givetvis icke alltid kunnat följa järnvägar eller allmän landsväg, utan har därvid ofta enskild mark måst tagas i anspråk för stolparnas eller kabelhusens placering. Likaså måste vid lokalnätens utbyggande ofta abonnentledningar och kablar framdragas över eller under mark, tillhörig kommuner eller enskilda, och delvis även över hustaken. Vid de förhandlingar, som i sådana ärenden förts mellan telegrafverket och markägarna och vid vilka telegrafverket icke haft någon gynnad ställning framför en pri*) Rörande de angående telefontrafiken träffade internationella avtalen, se i det föregående ang. telegramavtalen.

31 vat underhandlare, har i regel överenskommelse utan stridigheter träffats, och det är sannolikt, att det svenska telegrafverket för framförandet av sina stolplinjer, åtminstone under de första decennierna av sin tillvaro, i detta avseende haft avsevärt mindre svårigheter och sluppit undan med mindre kostnader än de flesta utländska, vare sig stats- eller privata förvaltningar, där icke expropriationsprinciper tillämpats. Vid nedläggning av telefonkablar i städernas gator har det dock förekommit, att villkor ställts och ersättningar fordrats, vilka icke kunnat antagas av telegrafverket. Kabelnedläggningen i Stockholm började år 1891 och fortsatte under 1892 i kraft av en överenskommelse, träffad mellan telegrafverket och staden. Då inträffade emellertid, att stadens myndigheter utfärdade sådana ordningsföreskrifter för elektriska inrättningar i Stockholm, att telegrafstyrelsen ansåg dem icke kunna efterlevas av verket. Det hela innebar, att statens telefonverksamhet skulle göras beroende av kommunal koncession, som i vissa fall kunde återtagas, och att statsmakternas beslut i dessa ämnen i visst hänseende skulle kunna göras outförbara genom kommunalt veto. Telegrafstyrelsen fann sig då föranlåten avbryta arbetet med kabelnedläggningen och vända sig till Kungl. Maj :t med anhållan om rätt att, i den ordning expropriationslagen stadgade, få nedlägga telefonkablar i de gator, för vilka stadsfullmäktige redan lämnat medgivande härom mot tidigare överenskomna villkor. Genom ytterligare förhandlingar mellan staden och telegrafstyrelsen ha emellertid sedan antagliga överenskommelser kommit till stånd utan expropriationsvägens anlitande. Svårigheter framträdde även i andra samhällen, men efter hand ha överenskommelser träffats på alla orter, där nätens omfattning gjort nedläggningen i jorden erforderlig. Villkoren ha varierat, och ersättningen från telegrafverkets sida utgått med olika, understundom högst avsevärda belopp. För framdragandet av ledningarna inom samhällen är telegrafverket ofta nödsakat att på hustaken placera stativ för trådarnas uppbärande eller fästen för luftkablarna. I synnerhet

32 erfordras rätt stora och tunga stativ vid utgreningen av abonnentledningarna från kablarna, vare sig dessa äro framdragna i luften eller i jorden. Det förekommer, att husägare vägra telegrafverket rätt att uppsätta telefonstativ, även om i huset finnas en mängd abonnenter, och ofta uppstå svårigheter och kostnader för telegrafverket genom uppsägning av kontrakten rörande dylika fästen. Som regel kunna dock antagliga överenskommelser träffas. Ersättningen för takupplåtelsen har emellertid under de senare åren undergått en väsentlig förhöjning. För ett tiotal år sedan kunde telegrafstyrelsen föreskriva, att vid avtal om takstativ ersättningen skulle utgå med 25 öre per år och isolator, som stativet vore avsett att uppbära — numera utgår i regel fyrdubbla denna ersättning.

KAP. II.

T R A F I K E N OCH EKONOMIEN. A.

Nät, stationer,

apparater.

1. Vid 1924 års utgång var telegrafverket ägare till ett nät av stolplinjer och kablar med en sammanlagd längd av 43,691 km. Den totala banlängden för rikets samtliga järnvägar var vid samma tidpunkt 15,551 km., varav 5,880 km. kommo på statsbanorna. Med avseende på arten av de på telegrafverkets stolplinjer upplagda och i kablarna inneslutna ledningarna fördelade sig anläggningarna på följande sätt:

Med enbart telefonledningar telegrafledningar .... „ både telefon- och telegrafledningar Summa

Stolplinjer km.

Kablar km.

Summa km.

28,230,5 2,133,6

2,248,7 430,3

30,479,2 2,563,9

9,932,5

715,3

10,647,8

40,296,6 3,394,3

43,690,9

De i nätet ingående ledningarna utgjordes av 46,620 km. telegrafledningar och 734,839 km. telefonledningar med en sammanlagd trådlängd av över 1,500,000 km., representerande en trådlinje, som kan viras 37 gånger kring jordens ekvator. Telefonledningarna utgöras av lokalledningar, som bilda de lokala näten, landsledningar, som förbinda stationer inom samma taxeområde med varandra, och riksledningar mellan skilda taxeomMarcits.

Telegrafverket.

råden. De tre slagen av ledningar motsvara de tre slagen av trafik: lokalsamtal, landssamtal och rikssamtal. Av lokalledningar funnos vid 1924 års slut 443,868 km., varav 443,127 km. dubbeltrådiga och 741 km. enkeltrådiga. Av landsledningar funnos 102,219 km., varav 98,924 km. dubbel- och 3,295 km. enkeltrådiga. Riksledningarna utgjorde 188,752 km., varav 188,438 km. dubbel- och 314,341 km. enkeltrådiga. Utom de av dessa ledningar bildade ursprungliga förbindelserna funnos 32,407 km. "dupliceringar", d. v. s. sådana anordningar, där tre samtal kunna framföras samtidigt på två ledningar, och 10,458 km. telegraftransformeringar, d. v. s. telefonledningar, så anordnade att de samtidigt kunna användas för både telefonering och telegrafering. Utvecklingen från år 1885, då telefonanläggningarna först nått över begynnelsestadiet, framgår av nedanstående tablå.

1885 1890 1895 1900 1905 1910 1915 1920 1924

Stolplinjer och kablar i,ooo km.

Telegrafledningar

9,o 11,5 15,5 21,o 25,o 27,5 32,i 38,7 43,7

21,0 23,i 24,6 28,o 29,7 32,2 35,o 44,3 46,o

1,000 km.

Telefonledningar i,ooo km. 2,2 12,8 55,6 111,0 166,4 263,5 360,2 651,4 734,8

Den oerhörda ökningen av telefonnätet, som tidigare berörts (jfr sid. 21), belyses klart av dessa siffror. Efter en tiodubbling från 1890 till 1900, nås ytterligare mer än en tredubbling fram till tiden för Stockholmstelefons övertagande (1918), varigenom en ny fördubbling åvägabringas. I jämförelse härmed är telegrafnätets och linjernas tillväxt obetydlig. Grafiskt ter sig utvecklingen på följande sätt:

35 Telegraf- och telefonnätens tillväxt åren 1885—1924. 50 100

/

/

koo

-7

300-

/

+

300 50

~7

-^

/

50 År

-*-

mm 50 OU

OL.--K 1885

19O0

1920 J O

1924 TeUgrafLedjiuigar L tus en-tal km. __ TelzfonhedmJigar „ n » Det sålunda beskrivna linje- och ledningsnätet förmedlar telegraf- och telefontrafik till och från telegrafverkets stationer. Dessa äro av tre slag, telegrafstationer, telefonstationer och radiostationer. På varje större ort finnas vanligen både telegraf- och telefonstation, i regel förlagda till samma byggnad och under gemensamt befäl (undantag Stockholm och Göteborg^ . Telegrafstationerna äro dels självständiga stationer, av vilka år 1924 funnos 145, dels tre slag av understationer för telegrambefordran: filialstationer, telegramexpeditioner och telegramnlämningsställen. De självständiga telegrafstationerna indelas med hänsyn till expeditionstiden i tre klasser, av vilka den första omfattar stationer med tjänstgöring dag och natt

36 (Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall), den andra stationer med hel dagstjänst, vilka utgjorde 124, och den tredje stationer med inskränkt dagstjänst, utgörande till antalet 17, av vilka dock en del under sommartiden ha hel dagstjänst. Filialstationerna voro år 1924 till antalet 22, de flesta i Stockholm och Göteborg. Telegramexpeditionernas antal uppgick till 1,425 och telegraminlämningsställena till 58. Till dessa telegrafverkets stationer komma emellertid järnvägarnas telegrafstationer, vilka jämväl äro av betj'delse för telegramtrafiken. Dylika stationer utgjorde vid 1924 års slut L916, därav 619 vid statens och 1,297 vid de enskilda järnvägarna. Telefonstationerna uppdelas i centralstationer samt under dessa lydande växelstationer och fristående samtalsstationer. Centralstationernas antal var vid 1924 års slut 145, växelstationernas 3,250 och de fristående samtalsstationernas 1,042. Därtill kommo 40 enskilda (bolag och föreningar) tillhörande central- och växeltelefonstationer. Telegrafverket ägde vidare vid .1924 års utgång 1 signalstation för signalering av telegram till eller från fartyg (lotsverket hade 2 sådana stationer), 8 kuststationer för radiotelegrafering (andra statens organ ägde tillsammans 6), samt 2 radiopejlingsstationer. Ombord å fartyg funnos slutligen 282 radiotelegrafstationer, därav 51 på krigsfartyg och 231 på andra fartyg. Av de senare voro 221 avsedda för privat och 10 för allmän korrespondens. Det övervägande antalet av de ombord å handelsfartyg installerade radiostationerna uthyras av telegrafverket. 2# De till telegrafverkets telefonnät anslutna samtalsapparaterna utgjorde vid 1924 års utgång 406,643, nämligen xAbonnerade samtalsapparater 394,632 Allmänna samtalsapparater (icke abonnerade) 6,616 Samtalsapparater för tjänstebruk 5,395 Summa 406,643

37 Samtalsapparaternas fördelning på de olika länen framgår av följande tablå, där även antalet apparater per 1,000 innevånare samt siffror för folkmängdstätheten medtagits.

Län

Antal samtalsapp. 1 )

Antal samtalsapp. 1 ) pr 1,000 inv.

Innevånare på kvkm. land

248,4 91,5 85,1 79,3 63,5 56,8 56,o 56,3 54,3 51,3 49,1 48,6 45,6 45,1 43,4 42,4 41,7 39,o 39,6 36,9 36,0 34,3 30,1 29,9 26,2 67,4

3,327 35 106 90 27 31 26 39 31 26 15 31 9 11 3 15 22 51 21 31 26 2 18 4 18 15

Stockholms stad 109,024 Stockholms . 23,665 Malmöhus 42,518 Göteborgs och Bohus.. 34,817 Uppsala 8,878 Östergötlands 17,598 Västmanlands 9,435 Kristianstads 13,735 Södermanlands 10,447 Örebro 11,430 Gävleborgs 13,529 Hallands 7,282 Kopparbergs 11,610 Västernorrlands 12,263 Jämtlands 5.920 Värmlands 11,475 Jönköpings 9,619 Blekinge 5,873 Kalmar 9,169 Skaraborgs 9,081 Älvsborgs 11,141 Norrbottens 6,499 Gotlands 1,711 Västerbottens 5,771 Kronobergs 4,153 Hela landet 406,643 ]

) Uppsatta i telegrafverkets

telefonnät.

38 För de sju till folkmängden största städerna framgår telefontätheten av följande siffror. Antal samtalsapp.1)

Antal samtalsapp.1)

Antal innevånare

pr 1,000 inv.

Stockholm 2 ) .... 3 Göteborg ) Malmö Norrköping . . . . Hälsingborg Gävle Örebro

102,829 27,963 14,291 5,941 5,457 4,465 4,959

270,2 121,8 123,o 99,2 108,i 114,4 136,5

380,503 229,638 116,144 59,917 50,484 39,018 36,323

Antalet telegrafverket tillhöriga samtalsapparater var sålunda, såsom av den första av dessa tablåer framgår, i förhållande till landets folkmängd vid 1924 års slut, i genomsnitt per 1,000 innevånare 67,4. Största relativa antalet hade, såsom naturligt är, Stockholm, där siffran var 248,4 för hela huvudstaden och 270,2, om de glesare befolkade stadsdelarna Bromma och Brännkyrka undantagas. Länens gruppering följer icke folktätheten — visserligen komma Malmöhus- och Göteborgslänen högt i skalan, men strax efter följa så relativt folkfattiga län som Uppsala och Västmanlands, medan Blekingelänet, som har tredje plats i folktäthet, kommer med en telefonfrekvens, vida underlägsen så folktomma län som Jämtlands och Kopparbergs. Apparatförekomsten inom de största städerna i riket tyder — om Stockholm undantages — på en ganska stor jämnhet: siffran rör sig kring 100 apparater per 1,000 innevånare. Jämföras alla städer med landsbygden, finner man, att de förras medeltal blir 143,4, de senares 33,s. Vill man jämföra telefonens utbredning i Sverige med dess utbredning inom andra länder, bör ovan angivna antal samtalsapparater utökas med apparater, som tillhöra enskilda telefonföretag, samt kommunala nät och järnvägar. Dessas antal ut*) Uppsatta i telegrafverkets telefonnät. : ) Utom Bromma och Brännkyrka församlingar. Medräknas dessa, utgör promilletalet 248.4. 3 ) Inkl. Örgryte församling.

39 gjorde vid 1924 års slut 11,675. Hela antalet inom landet i bruk varande samtalsapparater var sålunda 418,318. I förhållande till innevånarantalet motsvarar denna siffra 69,3 apparater per 1,000 innevånare eller en apparat på var 15 :de individ. Senaste utländska uppgifter, avseende 1922 års utgång, återgivas här nedan.1) bänder

Förenta Staterna Kanada Danmark Nya Zeeland Sverige Norge Australien Schweiz Tyskland Nederländerna Storbritannien Finland Österrike Belgien Frankrike Ungarn Tjeckoslovakien Syd-Amerika Polen Spanien Italien Portugal Rumänien Asien Afrika Hela världen

Antal innevånare per apparat

Antal apparater per 1,000 innev.

8 10 12 13 15 17 21 23 30 37 45 48 50 77 77 111 167 200 250 250 333 333 500 2,000 2,500 77

131 104 82 79 66 60 48 43 33 27 22 21 20 13 13 9 6 5 4 4 3 3 2 0,5 0,4 13

] ) De flesta av här angivna uppgifter om telefonfrekvensen i olika länder och städer äro hämtade ur en av American Telephone and Telegraph Company utgiven världsstatistik.

40 Näst efter Förenta Staterna med 131 apparater per 1,000 innevånare komma sålunda Kanada, Danmark och Nya Zeeland med resp. 104, 82 och 79 apparater. Femte platsen innehaves av Sverige med 66 apparater. Av tablån framgår vidare, huru anmärkningsvärt ringa det relativa antalet apparater är i sådana högt utvecklade stater som Storbritannien (22 apparater), Frankrike (13 apparater), Belgien (13 apparater) o. s. v. Bland storstäder intager Stockholm första rummet i Europa och överträffas endast av Omaha i Förenta Staterna. Nedanstående approximativa siffror rörande antalet apparater per 1,000 innevånare visa ställningen vid 1922 års slut: Omaha Stockholm San Francisko Minneapolis Chicago Toronto New York

280 j Köpenhamn 276 Kristiania 252 Ziirich 242 Berlin 223 Haag 192 Paris 182 London

145 125 108 93 70 63 51

Frågar man efter orsakerna till telefonväsendets olika utveckling i skilda länder, sådan denna närmare belysts i förut anförda siffror, måste man givetvis först och främst söka dem i olika förmögenhets- och inkomstförhållanden, i näringslivets olika natur och utveckling. Ett land med uppdriven industri och handel måste ha större behov av telefon än ett med företrädesvis åkerbrukande befolkning. Är tävlingen inom det förra landet dessutom på sagda områden så intensiv som exempelvis i vissa delar av Förenta Staterna, bidrager detta livligt till utveckling av telefonförbindelserna. Den kulturella ståndpunkten i allmänhet utgör ock en viktig faktor för denna utveckling. Inom Förenta Staterna exempelvis är det icke i New York man finner det största antalet telefoner i proportion' till folkmängden, utan i västern, där procenten av analfabeter, utlänningar och färgade är minst. "Brist på bildning", säger en amerikansk telefonman, "har ett

41 märkbart inflytande på vårt abonnentantal. Vita, födda utom, och svarta, födda inom landet, begagna icke telefon." Att folkmängden per ytenhet icke spelar den avgörande roll, man hittills ofta hört uppgivas, visas av förut nämnda siffror för Sverige. Tillväxten av antalet apparater i svenska telegrafverkets telefonnät sedan år 1881 åskådliggöres av följande tablå. Antal samtalsapparater 1,255 4,947 22,735 51,998 81,994 128,410 181,222 379,512 406,643

År 1885 1890 1895 1900 1905 1910 1915 1920 1924 B.

Antal apparater pr 1,000 innev. — l,o 4,5 10,i 15,5 23,3 31,7 64,3 67,4

Trafiken. 1.

Omfattningen av den telegramtrafik, som befordras över telegrafverkets ledningar, framgår av följande uppgifter för å r 1924. Antalet befordrade, taxerade telegram utgjorde inalles 6,262,496. Dessa fördelade sig på de olika huvudslagen av telegram på följande sätt: Inländska Utländska terminaltelegram') Från Sverige till utlandet Från utlandet till Sverige Transittelegram J

2,688,897 1,155,284 1,246,925 1,171,390

) Telegram från Sverige till viss ort i utlandet eller från utlandet till viss ort i Sverige.

42 Utvecklingen av telegramtrafiken från verkets tillblivelse belyses av följande tablå.

årligen

T a x e r a d e t e l e g r a m (milj.) u t l ä n d s k a inländska från till via Sverige Sverige Sverige

S :a

1857—60

0,13

0,01

0,02

0,oi

0,17

1861—65

0,16

0,03

0,03

0,02

0,24

1866—70

0,32

0,07

0,07

0,05

0,5i

.1871—75

0,55

0,12

0,12

0,07

0,86

1876—80

0,57

0,15

0,16

0,08

0,96

1881—85

0,61

0,20

0,22

0,14

1,17 1,44

1886—90

0,72

0,25

0,29

0,18

1891—95

0,94

0,33

0,36

0,22

1,85

1896—1900

1,11

0,40

0,44

0,33

2,2s

1901—05

1,27

0,47

0,54

0,40

2,6S

1906—10

1,59

0,59

0,69

0,71

3,58

1911—15

2,10

0,S7

0,95

1,20

5,12

1916—20

3,97

1,29

1,27

1,01

7,54

4,33

1,60

1,60

0,88

8,41

3,39

1,29

1,30

0,S5

6,83

2,92

1,21

1,23

0,97

6,33

2,76

1,16

1,22

1,12

6,26

2,69

1,15

1,25

1,17

6,26

Tillväxten i telegramtrafiken har sålunda fortskridit i relativt jämn takt ända till tiden omkr. 1905, då stegringen blir avsevärt starkare. Under krisåren går kurvan för de inländska telegrammen häftigt i höjden och når sin kulmen 1919 med 4,62 milj. telegram för att därefter starkt sjunka och år 1924 nå ned till 2,69 milj. Den utländska trafiken, där antalet telegram till och från Sverige i regel förekommer till ungefärligen samma antal, stördes under kriget av olika hinder, steg dock hastigt från 1913 till 1915, men sjönk därefter och nådde sin hittillsvarande högsta siffra år 1920 med 4,08 milj. Därefter har en regress ånyo inträtt, liksom för de inländska telegrammen, sammanhängande med näringslivets depression.

43 Bland de taxerade telegrammen förekommo år 1924 särskilda slag av telegram i nedanstående omfattning. Inländska Statstelegram 55,970 Iltelegram 14,149 Telegram m. bet. s v a r . . 36,986 Kollationerade telegram 5,611 Telegram med mottagningsbevis i,775 Telegrampostanvisn. . . 67,011 Presstelegram 364 Lokaltelegram 469,631 Järnvägstelegram (befordrade å både statsoch järnvägstelegraf 1 ) 154,637

Fr. Sverige till uti. 14,760

59,o88 28,572 192

Till Sverige fr . utlandet 6,966 52,938 13,524 768

Summa 77,606 126,175 79,082 6,571

4,899

366 1,889 20,029

3,485 72,141 25,292 469,631

8,250

6,595

169,482

1,344 3,241

Genom samarbete med systerverken, posten och statens järnvägar, och med enskilda järnvägar och enskilda telefonföretag, men först och sist med hjälp av sitt eget telefonnät, har telegrafverket utsträckt möjligheten att befordra telegram långt utöver den, som dess egna telegrafledningar och telegrafstationer i egentlig mening betinga. Telegram kunna inlämnas till befordran vid såväl statens som enskilda järnvägars stationer för att av telegrafverket vidarebefordras, och telegrambefordran i motsatt riktning äger likaledes rum (antalet dylika telegram är betydande, såsom av förestående tablå framgår). Telegram kunna vidare insändas med posten till telegrafstationen och på samma sätt utsändas därifrån till adressaten, i de fall då avstånd eller andra förhållanden icke lämpliggöra den direkta utbäringen. Slutligen är varje abonnerad telefonapparat i viss mening en fullständig telegrafstation, i det telegram under vissa förutsättningar kunna såväl därifrån insändas till som mottagas från en telegrafverkets telegrafstation. Hela denna gren av trafiken har jämte övriga repetitioner under år 1924 givit anledning till ') Därav 86,357 inlämnade på telegrafverkets och 68,280 på järnvägsstationer.

44 ej mindre än 8,598,923 expeditioner från telegrafpersonalens sida. Ett särskilt slag av telegram utgöres av dem, som utskrivas på s. k. lyxblanketter, för vilka uppbäres en extra avgift, som till 3/7 tillfaller telegrafverket, men i övrigt fördelas mellan Svenska nationalföreningen mot tuberkulos och Svenska vanföreanstalterna. Lnder år 1924 försåldes 1,397,394 lyxblanketter och utbetalades av inkomsten härför till tuberkulosföreningen 386,679 kr. och till vanföreanstalterna 12,576 kr. Radiotelegraftrafiken har under år 1924 omfattat följande antal telegram: Vid svenska kuststationer: Taxerade radiotelegram, utväxlade med fartyg på havet Taxerade radiotelegram, utväxlade med utländska fasta radiostationer Vid pejlingsstationerna utförda radiopejlingar . . . . Vid svenska fartygsstationer: Taxerade telegram, handlagda av radiostationer ombord å svenska handelsfartyg Därav: från station avsända till station inkomna av station transiterade

19,821 176,265 1,198

32,645 25,061 6,597 987

2. Telefontrafiken sammansättes dels av samtal, vilka icke beläggas med periodavgift (huvudsakligen samtal utväxlade mot abonnemangsavgift), dels av samtal, belagda med periodavgift. En fullständig och fullt tillförlitlig statistik över det förra slaget av samtal skulle betinga avsevärda kostnader, vilka telegrafstyrelsen hittills icke ansett vara av nödvändigheten betingade. UJppgifter om denna trafiks ungefärliga storlek erhållas emellertid genom de periodiska räkningar, som göras för att bestämma abonnenternas abonnemangsklass, och genom specialräkningar

45 av vissa slag av samtal, som ej medtagas vid räkningen av abonnenternas samtal. Är 1924 utgjorde hela antalet på detta sätt beräknade samtal utan periodavgift approximativt 574 milj. De periodtaxerade samtalen uppgingo samma år till omkr. 36 milj. och motsvarade omkr. 50 milj. taxeperioder om 3 minuter, varav 1,3 milj. perioder för ilsamtal. Telefontrafikens utveckling sedan 1890-talets början kan avläsas ur följande siffror. Telefonsamtal Årligen

Samtal Samtal med periodavgift utan i penodinländska!utländska ! summa j avgift

milj. Rikssamtalsperioder a 3 min.

milj.

%j

Därav för ilsamtal

i

j

I89I—95

32,9

0,9

—

1896—1900...

2,7

O,03

0,9

1901—05

178,3

6,7

o,4

6,0 !

1906—10

293,5

14,8

0,8

2,8

19H —15

303,7

19,G

0,3 ;

19,9

21,8

1,2

5- 4 5.5

1916—20

450,7

35,1

o,5 j

35,6

46,3

6,2

13,4

5o8,3

29,5

0,6 •

30,1

39,7

1,1

2,7

524,0

30,8

0,6 ;

31,*

42,0

o,9

2,1

537,8

33,8

o,6 ,

34,4

46,7

1,3

2,7

574,1

35,1

0,6 !

35,7

48,5

1,3

2,6

De mot abonnemangsavgift utväxlade samtalen — i huvudsak den vanligen förekommande telefonering, som ej utsträckes utom det samhälle, där man bor — uppgå sålunda numera till ett antal, som överstiger 550 milj., d. v. s. omkr. 92 samtal per innevånare och år. Om emellertid samtidigt hänsyn tages till, att, såsom av tidigare anförda siffror framgår, antalet telefonapparater är omkr. 407,000, kan beräknas, att på varje apparat komma i genomsnitt årligen 1,350 eller per dag mellan 3 o:h 4 samtal utan särskild avgift (utom abonnemangskostnaden) .

46 I jämförelse med denna den dominerande gruppen av samtal, blir de taxerade samtalens antal relativt obetydligt. Den vida övervägande delen av dem utgöres av inländska samtal — på de utländska komma endast några få procent (år 1924 omkr. 2 % ) . Det största antalet samtal på utlandet utväxlas med Danmark (år 1924 omkr. 252,000) och Norge (207,000). De tyska samtalen uppgingo till 107,000 och de finska till 19,000. Ilsamtalsfrekvensen har, såsom tablåns siffror visa, varit stadd på stark nedåtgång under de sista åren, vars hithörande relativa siffror äro lägre än någonsin förr. Kulmen nåddes under krisåren, då stark trafikökning med åtföljande trängsel samt även ett lägre penningvärde gjorde ilsamtalen till regel för vissa sträckor och inom vissa grupper av det ekonomiska livet. Antalet abonnemang på huvudapparat vid telegrafverkets telefonnät utgjorde vid 1924 års slut 338,187. De till dessa abonnemang hörande, anknutna apparaterna uppgingo till 61,697. Antalet abonnemang på s. k. namnanrop uppgick till 452. C.

Taxor. 1.

De första avgifterna för "depescher" inom den inländska korrespondensen voro beräknade efter avståndet mellan telegrafstationerna, uppmätt till att börja med efter kortaste landsväg, senare utmed telegraflinjen. När ledningen Stockholm— Uppsala först öppnades för trafik, kostade en depesch på 20 ord eller därunder 16 skilling banko; när även ledningen till Grisslehamn öppnats, höjdes avgiften Stockholm—Uppsala till 24 skilling banko för en skrivelse av samma ordantal, och avgiften Stockholm—Grisslehamn sattes till 36 skilling banko. Allmänna normer för avgiftsberäkningen enligt nyssnämnda principer började tillämpas fr. o. m. 1854. Från och med 1857 ändrades principerna i så måtto, att till grund för portoberäkningen lades fågelvägsavståndet i geografiska mil mellan telegrafstationerna. Härigenom undslapp man

47 räkna om taxan varje gång, linjer kommo till stånd på nya vägar, som gjorde förbindelserna mera direkta. På Briisselkonferensen 1858 träffades avtal mellan tyskösterrikiska telegraf föreningen, Belgien och Frankrike om ett taxesystem, grundat på en ny, för de olika länderna lika zonindelning. Zonerna skulle omfatta: den första „ andra ,, tredje „ fjärde

1—10 geografiska mil 10—25 „ ,, 25—45 ,, ,, 45—70 „ „

o. s. v., och portot för ett telegram om högst 20 ord, adressen medräknad, skulle enligt detta system utgöra, omräknat i svenskt mynt, kr. 1: 10 per zon. Införandet av detta system för den svenska inrikestrafiken skulle ha inneburit en väsentlig förhöjning av portot. En viss förhöjning var emellertid av omständigheterna påkallad till följd av telegrafverkets dåliga ekonomi åren 1857 och 1858. Telegrafstyrelsen, som ansåg, att systemet borde tillämpas även inom Sverige, föreslog dock en nedsättning av avgiften till 80 öre per zon. Detta system kom dock aldrig att tillämpas i Sveriges inländska telegramväxling. Regeringen ansåg nämligen, att de höga porton, som enligt denna tariff skulle komma att åläggas telegram mellan mera avlägsna orter inom riket, skulle utgöra ett hinder för telegrafverket att rätt motsvara sin bestämmelse, då behovet av telegrafisk förbindelse starkast kändes ifråga om de större avstånden. Med tanke på det goda resultatet, som. följt med införandet av det uniforma postportot, beslöt regeringen i stället, att även för telegram ett likformigt porto för hela landet skulle införas, åtminstone på försök, och bestämmelser härom utfärdades att gälla fr. o. m. 1859. Portot fastställdes till 2 kr. för 20 ord (plus 10 öres utbäringsavgift), d. v. s. ungefär det enligt Briisselkonferensen för befordring över två zoner förslagna. Det visade sig nu, att den inländska telegramtrafiken ganska avsevärt sjönk under det närmast följande året. Telegraf sty-

48 relsen föreslog därför år 1861 ånyo övergång till zontariffen eller ock återgång till den gamla taxan. Regeringen vidhöll emellertid sin ståndpunkt, och, då under tiden skrivelse från rikets ständer med begäran om sänkta avgifter ingått, bestämdes till och med, att det likformiga portot fr. o. m. 1862 skulle sänkas till kr. 1: 50 för inrikes telegram om 20 ord, med 50 öres tillägg för varje påbörjat tiotal av ord därutöver. En ytterligare sänkning genomfördes tre år senare, då portot för telegram om högst 20 ord bestämdes till 1 kr., med tillägg av 25 öre för varje påbörjat femtal ord utöver 20. Detta porto, som genast medförde en kraftig ökning i trafiken, bibehölls till utgången av år 1888. Från och med 1889 ändrades avgiften på telegrafstyrelsens förslag därhän, att lägsta portot blev 50 öre, samtidigt som det för detta porto befordrade högsta ordantalet sattes till 10. För varje överskjutande ord tillkom 5 öre. Härigenom var alltså i huvudsak taxering ord för ord införd. Denna taxa gällde till ingången av år 1907. Från och med detta års ingång nedsattes minimiavgiften till 25 öre för högst 5 ord, med tillägg av 5 öre för varje ord utöver de fem. Dessa låga avgifter kunde, sedan under världskriget alla omkostnader börjat väsentligt stiga, icke längre bibehållas utan förlust. Dock ändrades taxan icke förrän den 1 augusti 1917, och ökningen då var högst obetydlig: avgiften fastställdes till 5 öre per ord med ett tillägg av 30 öre per telegram; ingen minimiavgift bestämdes. Från och med den 1 juli 1918 återinfördes systemet med minimiavgift; denna sattes till 1 kr. per telegram om högst 10 ord, men ordavgiften för varje ord utöver de tio bibehölls vid 5 öre. Slutligen måste, då telegrafrörelsen visade stor förlust, även ordavgiften höjas: från och med den 1 oktober 1920 tillsvidare utgår avgiften för inländskt telegram med 10 öre per ord. Minimiavgiften, som till en början bibehölls vid 1 krona, sänktes den 1 januari 1924 till 50 öre. Denna taxa gäller för vanliga, inländska privata och statstelegram. För iltelegram, vilka i Sverige förekommit sedan början av år 1884 (de voro medgivna i det internationella reg-

49 lementet sedan år 1875), utgår tredubbelt porto. För presstelegrarn och lokaltelegram ävensom för telegram från eller till Gotska Sandön utgår halvt porto, i det minimiavgiften gäller för 20 ord och tillägget 10 öre för varje överskjutande tvåtal ord. Till taxebestämmelserna kan räknas även föreskriften om viss ersättning för utbärning av telegram och (för telefonverksamheten) kallelse till samtal. Vad telegrammen beträffar, är i telegramavgiften sedan början av år 1882 inräknad ersättning för telegrammets utbäring inom ett visst område kring adresstelegrafstationen, budbäringsområdet. I samtalsavgiften ingår ingen sådan ersättning. När icke abonnent skall kallas till samtal, utgår därför en särskild budsändningsavgift, som för närvarande är satt till 30 öre. Skall till person utanför budbäringsområdet utbäras vare sig telegram eller kallelse till samtal, utgår, enligt bestämmelser, intagna i telegrafreglementet, avgift för särskilt bud med 50 öre per km., dock minst 1 kr. Sedan med rikstelefonnätets tillkomst abonnenter i detta medgivits rätt att insända telegram per telefon till närmaste telegrafstation, har antalet telegram, för vilka kredit lämnats och avgifterna förts i räkning, blivit mycket stort. Kreditgivningen till enskild person, inrättning eller bolag betraktades till en början såsom stationsföreståndarens sak, och ägde denne därför bestämma, huruvida och i vilken omfattning vederbörande korrespondenter skulle på förhand deponera säkerhet för telegramlikviden eller ej. Såsom ersättning för den risk, stationsföreståndaren vid frånvaro av deposition löpte, ägde han i enlighet med av telegrafstyrelsen givna föreskrifter i dylikt fall räkna sig till godo 2 % av telegramräkningens belopp, och såsom ersättning för arbetet med räkningshållningen ägde stationsföreståndaren (och sedermera även annan med arbetet sysselsatt personal) uppbära viss ersättning för såväl stats- som privattelegram i proportion till telegrammens antal. Längre fram befriades statens verk och myndigheter från erläggande av räkningshållningsavgift. Genom det från och med juli Marcus.

Telegrafverket.

månad 1920 gällande avlöningsreglementet borttogos helt och hållet dessa sportler från telegrafverkets personal. Som kreditgivningen och räkningshållningen emellertid utgjorde en fördel för allmänheten och därför ansågos böra bibehållas, infördes dels en räkningshållningsavgift för varje telegram, som inlämnas på eller intelefoneras till telegrafstation, utan att betalas, ävensom för eventuell lösen på ankommande telegram, dels ock en intelefoneringsavgift för varje intelefonerat (eller med lokaltelegraf intelegraferat) telegram. Avgifterna för telegram i den utländska trafiken ha reglerats genom överenskommelse mellan de intresserade staterna och fastställts vid internationella konferenser. Sveriges första utrikesförbindelse var, såsom ovan nämnts, med Danmark, och, då denna Öppnades, bestämdes, att taxan för ett enkelt telegram på Öresundskabeln skulle utgöra 2 kr. (telegram om 25 ord, plus fri adress om högst 5 ord). Därutöver skulle gälla de i de olika länderna bestämda avgifterna. Liksom i Sverige tillämpades vid denna tid nästan i alla andra länder systemet med avgift efter befordringsvägens längd. Portot blev således olika icke blott till olika länder, utan även till olika platser inom samma land. Avgiften Stockholm—Köpenhamn blev på detta sätt kr. 6: 50, varav 3 kr. kommo på befordran inom Sverige, 2 kr. på Öresundskabeln och kr. 1: 50 på danska ledningarnas konto. När förbindelsen med Norge öppnats, blev portot för telegram till detta lands sydligare delar 1 å 2 kr. större än portot till gränsen på svensk sida. Allteftersom förbindelserna utsträcktes till nya länder, byggdes taxorna upp efter samma grundprinciper. Avgifterna underkastades synnerligen ofta förändringar vid tillkomsten av nya linjer eller nya avtal mellan staterna. Varje land bestämde sina avgifter efter egna synpunkter. Särskilt höga blevo avgifterna, där kablar måste begagnas, på grund av kostnaderna för anläggningen och de tekniska svårigheterna att framföra korrespondensen på dem. Gemensamma grunder för avgifterna överenskommos först i den ovannämnda Briisselkonventionen år 1858, vilken i sina

51 huvuddrag, vad den internationella trafiken angår, biträddes även av Sverige. Enligt det system, som av konferensen förordades, erhöll Sverige en väsentligt högre del av det utländska portot, samtidigt som flertalet av avgifterna betydligt sänktes genom nedsättningar av de andelar, som tillföllo de utländska förvaltningarna. Portot för ett enkelt telegram (20 ord) från Stockholm till Köpenhamn bestod nu av: avgiften på ledningen Stockholm—Hälsingborg (fyra zoner å 1:10) kr. 4:40, Öresundskabeln 1: 10 och Hälsingör—Köpenhamn 1 : 10, eller tillsammans kr. 6:60. Zonsystemet upphävdes på Pariskongressen 1865. De där fastställda nya taxorna baserades, med bibehållande av det 20-ordiga telegrammet såsom taxeenhet, på likformigt porto för varje särskilt land och inneburo högst väsentlig nedsättning i avgifterna. Sedan ha dessa grundsatser ytterligare utvecklats vid följande världskongresser, av vilka den sista ägåe rum i Lissabon år 1908. Enligt dennas beslut gälla nu följande bestämmelser. Taxan mellan tvenne stater skall vara lika för all trafik på samma väg. En stat kan dock för taxans tillämpning uppdelas i tvenne regioner. Avgifterna överenskommas mellan avgångs- och adresslandets samt de mellanliggande ländernas regeringar. De kunna likaledes genom överenskommelse mellan dessa när som helst modifieras. Sådana variationer i taxorna, som kunde åstadkomma avbrott i förbindelserna, förbinda sig de i konventionen deltagande parterna dock att undvika. Terminalportot är 9 centimes och transitportot 7 centimes, men reduceras för vissa mindre stater, varibland exempelvis Schweiz, till resp. 6 och 3^2 centimes, och kunna för Ryssland och Turkiet ökas till resp. 30 och 24 centimes. Taxan hänför sig till ord, ej till telegram. Varje förvaltning kan dock bestämma en minimitaxa per telegram, som icke får överstiga 1 franc (= 80 öre), och ifråga om europeisk trafik upptaga avgifterna i vilken form som helst. Avgifternas förändring och nuvarande storlek under svenska telegrafverkets tillvaro åskådliggöras genom nedanstående

52 tablå, där portot för ett 20-ordigt telegram från Stockholm till några utrikes orter finnes angivet i kronor för de i taxehänseende betydelsefullaste årtalen. Från Stockholm till | 1856 1867

Köpenhamn

1876 18801) 1891 1904 1909 1919 1921

2.1C

2.50 I.3o!

3.9 6

3.8O

3-0

4.OO

3-6

5.40!

4.4¶Wien

4.50; 4.20

4.2¶Paris

4.40I

4.2 Rom

33-15

4.50] 4.50

4.8O

4.8O

4.S

Kristiania . Berlin

12.75¶Hälsingfors London ...

Newyork ...

—

l8.45!) 42.20

44.OO 27.00 26.00; 26.00 27.40 27,40 20.0

180.O O3;

2. De för abonnemang på telefon tillämpade taxorna kommo till en början att rätt avsevärt variera mellan olika orter. För de första telefonförbindelser, som telegrafverket anordnade åt abonnenter, uppbars en årsavgift av 80 kr., om ledningens längd ej översteg 2 kilometer, samt ytterligare 20 kr. för varje påbörjad kilometer utöver de två första. Sedan telegrafstyrelsen börjat genom köp övertaga enskilda telefonnät, kunde emellertid i regel icke några förutbestämda avgifter tillämpas, utan blevo i allmänhet de tariffer gällande, som bestämts under företagens föregående tillvaro eller som fixerats i köpeavtalen. I regel medgav telegrafstyrelsen även nytillträdande abonnenter samma villkor som de från de enskilda näten övertagna abonnenterna. De enskilda nätens taxor varierade betydligt på olika orter. På flera av de platser, där enskilda nät icke funnits, utan stationerna från början voro telegrafverkets, fann styrelsen sig nödJ :

) Ordberäkningen börjar. ) Med båt från Liverpool till Newyork. ) Med telegraf hela vägen.

53 sakatd att bestämma abonnemangsavgifterna med hänsyn till anläggningens ekonomiska bärighet. Härigenom blev exempelvis i Norrland och Bohuslän en högre avgift fastställd, då telefonanläggningarna där av lokala orsaker voro förenade med större kostnader. På andra håll, som i Skåne, måste såsom vederlag för en vidsträcktare rätt till fria samtal högre abonnemangsavgifter krävas. Abonnemangsavgiften bestämdes i regel till liögre belopp för de fem första åren och ett lägre för de följande. I Skåne utgjorde den exempelvis 125 kr. före och 100 kr. efter femte årets utgång. På andra orter voro motsvarande belopp 80 och 60 kr. Under år 1909 infördes en ny typ av stationer, vid vilka abonnemangsavgiften sattes mycket låg, först 20, senare 30 kr. per år, varemot den fria samtalsrätten inskränktes att gälla abonnenter enbart vid egen station. År 1910 funnos såsom en följd av dessa växlande taxor nät med abonnemangsavgifter om 8, 10, 20, 30, 35, 40, 50, 60, 70, 80, 90 och 100 kr. blandade med varandra i riket, och de fria samtalsområdena varierade likaså. Förhållandet påpekades av 1910 års riksdagsrevisorer, och telegrafstyrelsen, som själv länge haft uppmärksamheten fäst på de olika villkoren för abonnemang m. m. och vidtagit en del åtgärder för ernående avstörre enhetlighet, i den mån sådan icke försvårades genom då ännu gällande bestämmelser i köpeavtalen, hemställde år 1911 om bemyndigande att tillkalla sakkunniga att biträda med utarbetandet av förberedande förslag till reglering av telefonavgifterna. Bemyndigandet meddelades och i början av år 1915 överlämnade telegrafstyrelsen förslag till telefonreglemente, det första i sitt slag i riket. På grund av direktiv från regeringen under arbetets gång hade de däri föreslagna avgifterna beräknats icke uteslutande med hänsyn till telefonrörelsens bärighet utan även med hänsyn till önskvärdheten att genom denna rörelse bereda statsverket ökade inkomster. Då emellertid till— lämpningen av denna princip vid tiden för förslagets överlämnande icke längre krävdes av regeringen och telefonreglementets bestämmelser dessutom blevo utsatta för en stark kritik från en mängd offentliga korporationer, ett flertal sammanslut-

54 ningar av näringsidkare och stora abonnentgrupper, anbefallde regeringen telegrafstyrelsen att efter prövning av de ingångna anmärkningarna inkomma med nytt förslag till telefonreglemente, baserat på de ursprungliga förutsättningarna. Detta nya förslag avgavs hösten 1915 och stadfästes av Kungl. Maj :t den 29 november samma år att gälla fr. o. m. år 1916. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat skulle enligt detta reglemente erläggas en inträdesavgift samt en årlig abonnemangsavgift enligt en taxa, som uppdelade stationerna dels i två huvudgrupper med hänsyn till huruvida telegrafverket eller abonnenterna bekostade lokal och betjäning, dels ock inom varje grupp efter antalet samtal per år. När under kriget alla materialpriser stego och avlöningarna genom dyrtidstillägg gång efter annan ökades, blev denna taxa oförenlig med verkets bärighet. På framställning av telegrafstyrelsen ökades därför taxebeloppen fr. o. m. den 1 juli 1918. Som emellertid kostnaderna för driften fortfarande stego, verkställdes fr. o. m. den 1 oktober 1919 ytterligare förhöjningar i såväl anläggnings- som abonnemangsavgifter. Ungefär samtidigt fick telegrafstyrelsen begärt uppdrag att ånyo revidera telefonreglementet i dess helhet, dels med anledning av inköpet av Stockholmstelefon, dels med anledning av framkomna förslag om ändringar och av erfarenheter, som gjorts under den dittillsvarande tillämpningen. Uppdraget fullbordades under 1920 och de föreslagna ändringarna, som även inneburo avsevärda taxeförhöjningar, stadfästes av Kungl. Maj :t att gälla fr. o. m. oktober månad 1920. Som en följd av< prisfallet och den därmed följande minskningen i telegrafverkets driftkostnader blev det emellertid snart möjligt att åter sänka de år 1920 införda höga avgifterna. Efter sänkningarna, som genomfördes i två etapper, den 1 januari 1922 och den 1 juli 1924, föreskrives för abonnemang av huvudapparat dels inträdesavgift av 25 kr., dels abonnemangsavgift, växlande mellan 12: 50 och 90 kr. för kvartal, beroende på det antal avgiftsfria samtal, som beräknas avgå från apparaten, samt vid vilken station denna är uppsatt. I nedanstående tablå ha de

55 abonnemang, som vid 1925 års början voro tecknade enligt 1915 års reglementes villkor med senare avgiftsförändringar, fördelats med hänsyn till avgifterna. Abonnemangsklasserna indelas efter antalet samtal, så att första klassen inom taxa 1 representerar abonnemang med högst 1,200, andra klassen högst 2,500, tredje 5,000, fjärde 8,000 och femte över 8,000 lokalsamt avgiftsfria lands- och rikssamtal om året. Inom taxa II äro 'klasserna fyra och gränserna resp. 900, 2,000, 4,000 och över 4,000 avgiftsfria lands- och rikssamtal om året. 1

Abonnemangstaxa 11

Abonnemangstaxa I Antal abonnemang A

| utan fria landssamtal

B

C

A

B

C

_

—

—

—

2,199

2,547 22,449 650 7,172

i abonnemangskl. i

••

52,979 3 6 , 4 H

73,906

»

••

30,237 14,652

47,390

••

13,647

4,070

io,454

4,629

1,130

1,920

2,062

»

i

2,859

1,261

2,820

fartygsabonnemang...

tillfälliga abonnemang l-

tjänste- i ab.-kl. »

»

»

Hela

antalt t

106,84g 58,220

—

3i8 21

— 2

— — 33

—

% 2,199!

0,6

188,295!

55,7

— — ' i o o , i o i j 29,6 8,5 — 28,579 2,3 7,707 — 0,9 3,155 — 6,949 — \ >+ 155 118

rS7>428 1 3*3*9 30,012

Procentuell fördelning Summa den Vi 1923

—

i

\ 779 j

2,199 338,037

0,3 700,0

Siffrorna visa, att det övervägande antalet abonnemang eller 55,7 % av samtliga år 1925 kom på den lägsta klassen. Inom första och andra klasserna tillsammans inrymdes ej mindre än 85,3 % av samtliga abonnemang. Det är av intresse att i detta sammanhang undersöka, huru telegrafverkets abonnemangstaxa gestaltat sig vid jämförelse med motsvarande taxa för det stora stockholmska enskilda bolaget ävensom på vad sätt den förra taxan förändrats efter fusionen. I nedanstående tablå har en dylik jämförelse försökts för Stockholms stad.

56 Stockholmstelefon år 1916

R i k s t e l e f o n år 1916

aboninträ intränem.desavg. desavg avg. kr, kr. kr. Affärstelefon:

ar 1921

ar 1925

abonabonabonintränem.- inträ- nera, nem. desavg. avg. avg. desavg. avg. kr. kr. kr. kr. kr.

obegränsat antal samtal pr år 1 )

5o

125 ;

5,000 samtal pr år 1 )

125 s )

125 3)

1,200

»

»

>*), 2 ) . . .

Bostadstelefon: 5,000 samtal pr år 1 ) 1,200

t

»

» J ), 2 )

»

»J\

)

i

50 I253)|

50 I253)|

30 I25 3 ) I

25 Siffrorna visa, att år 1916, när de båda företagen arbetade jämsides i Stockholm, det enskilda bolagets abonnemang genomgående voro dyrare än telegrafverkets. År 1921 åter, efter sammanslagningen och taxerevisionen, hade rikstelefonabonnemangen högst väsentligt fördyrats — för den talrikaste abonnemangsklassen (bostadstelefon med 1,200 samtal) med ej mindre än 160 %, under det att den allmänna prisnivån samtidigt ej förskjutits mer än med omkr. 20 %. Förhöjningarna drabbade genast Rikstelefons abonnenter men Stockholmstelefonsabonnenterna endast i den mån deras abonnemangskontrakt utlöpte. Antalet abonnemang, för vilka avgifterna på grund av dessa kontrakt ej kunde höjas till de i telefonreglementet stipulerade, utgjorde vid 1919 års början ej mindre än 85,860, och då telefonreglementets avgifter sänktes i början av år 1922 återstodo ännu 23,600. De sista kontrakten upphörde att gälla vid 1922 års utgång. Efter den senaste taxesänkningen har skillnaden mellan abonnemangsavgifternas och den allmänna prisnivåns ökning delvis utjämnats. 1 ) V i d S t o c k h o l m s t e l e f o n o c h R i k s t e l e f o n å r 1916 i n o m h e l a 70 k m . o m r å d e t ; vid R i k s t e l e f o n å r 1921 o c h 1925 e n d a s t i n o m S t o c k h o l m s o c h Södertäljes taxeområden. 2 ) V i d S t o c k h o l m s t e l e f o n d e s s u t o m o b e g r ä n s a t a n t a l fria s a m t a l till s t j ä r n a p p a r a t e r n a ( c :a 10,000 a p p a r a t e r ) . 3

)

F r å n och m e d den 1 o k t o b e r 1921 n e d s a t t till 25 k r o n o r .

3.

Förhållandet mellan telegrafverket och abonnenten reglerades till en början genom tämligen utförliga kontrakt. Från och med 1908 förenklades bestämmelserna, med undantag för vissa stationer, därhän, att abonnenten endast behövde underteckna anmälan om rikstelefonabonnemang. I formuläret för denna angåvos de apparater, abonnemanget avsåg, de avgifter, som skulle utgå, och de data, som behövde fastställas. Sedan den 1 januari 1921 anger anmälningssedeln endast, var huvudapparaten skall uppsättas och efter vilket årligt samtalsantal, abonnemangsavgiften skall att börja med utgå. Efterföljande ändringar i abonnemanget kunna effektueras efter muntliga eller skriftliga framställningar till telegrafverkets stationsföreståndare. Rättsförhållandet mellan verket och abonnenten framgår dels av telefonreglementet, dels av de allmänna villkor för telefonabonnemanget, som utfärdats av telegrafstyrelsen och vilka finnas intagna i telefonkatalogen. Enligt dessa är det bl. a. abonnenten förbjudet att mot avgift upplåta sin apparat till begagnande av andra, såvida icke tillstånd därtill erhållits av telegrafstyrelsen, ävensom att utan telegrafverkets medgivande överlåta sitt abonnemang på annan innehavare. Telefonstationerna, vilka inrättats för växling av ledningar till samtalsapparaterna och mellan stationerna, äro med hänsyn till förhållandet mellan telegrafverket och abonnenterna av två slag: a) sådana, vid vilka verket vidkännes kostnaderna för lokal och betjäning, b) sådana, vid vilka de anslutna abonnenterna själva bekosta lokal och betjäning. Vid stationer med minst 50 abonnenter upplåter och underhåller telegrafverket ledning inom visst område, frikretsen, i regel sammanfallande med samhällets planlagda eller bebyggda område. Stationerna med tillhörande ledningar och apparater, lokalnäten, voro vid 1924 års slut i enlighet med telefonreglementet fördelade på 269 taxeområden; vart och ett grupperat kring en s. k. taxe-

58 station. Varje station och abonnemang hänföres som regel till taxeområde, vars taxestation den ligger närmast. Telefonabonnemang förekomma på alla orter, där så stort antal abonnenter kunnat erhållas, att inkomsterna från dem motsvarar driftens kostnader samt nödig ränta på anläggningen. Emellertid äro många trakter av vårt land så glest befolkade eller befolkningen så svagt ekonomiskt situerad, att telefonbehovet icke på detta sätt kunnat tillgodoses. Telegrafstyrelsen har sedan åtskilliga år tillbaka på dylika orter inrättat s. k. fristående samtalsstationer, för vilkas anläggande någon ekonomisk garanti för bärigheten icke ifrågasatts. I regel ha intressenterna fått släppa till de erforderliga stolparna, och i mera välbärgade trakter ha de även fått bistå med körslor och arbetshjälp. På andra orter åter ha inga sådana prestanda krävts. En viss mindre garanti för portoinkomst till sådant belopp, att telegrafverkets expeditionskostnader skulle betäckas, fick under några år tecknas; fr. o. m. 1918 års ingång är emellertid även all sådan garanti efterskänkt. Någon abonnemangsavgift utgår icke för apparaten på sådan station — tvärtom betalar telegrafverket viss ersättning enligt kontrakt till den person, hos vilken den är uppsatt, mot det att allmänheten får använda apparaten på bestämda tider av dagen. Avgiften för apparatens begagnande utgår efter den fastställda taxan för riks- resp. landssamtal. Särskilt i Norrland ha sådana samtalsstationer inrättats, och en stor del av de för Norrlandslänen angivna växelstationerna ha uppstått genom abonnemang vid dessa stationer. 4. I samband med bemyndigandet att upprätta telefonförbindelse mellan orter, som redan voro förbundna med telegraf, fastställde Kungl. Maj :t 1885, att såsom gottgörelse för telefonförbindelsens vidmakthållande och betjänande ävensom för den minskning i telegrafinkomst, som kunde föranledas genom sådan förbindelse, till telegrafverket skulle erläggas en avgift av 50 öre för varje genom förbindelsen förmedlat telefon-

59 samtal under högst fem minuters tid. Sedan erfarenheten både inom och utom landet visat, att fem minuter var en onödigt lång enhetstid för telefonsamtal och sedan även längre ledningar kommit till stånd, vilket gjorde det nödvändigt att införa någon gradering i avgiften efter avståndet, bestämdes 1889, att avgiften för samtal under högst tre minuters tid skulle utgöra 30 öre, då den för samtalet begagnade ledningens längd icke överstege 25 nymil, och för samtal på längre avstånd 50 öre, vilka avgifter skulle ökas med 10 öre för varje påbörjad minut, varmed samtalstiden överskrede tre minuter. P å det sist omnämnda systemet byggdes vidare åren 1891 och 1894. Vid sistnämnda tillfälle genomfördes den ännu gällande periodberäkningen, enligt vilken avgiften för samtal skal! utgå för så många tidsperioder, var och en om tre minuter, som helt och hållet eller till någon del blivit använda för samtalet. Även utsträcktes maximitiden vid fortlöpande expedition till sex minuter. Samtalsavgifterna ändrades samtidigt och därefter ytterligare år 1902. De sakkunniga, vilka utarbetade förslaget till 1915 års telefonreglemente, f öreslogo i detta även nya bestämmelser rörande taxering av samtal. De skäl, som tidigare föranlett fågelvägsavståndets införande för telegramtaxans gradering, åberopades nu även för genomförande av samma grundval för samtalstaxan. Vidare föreslogs, att, för åvägabringande av rättvisare och enklare bestämmelser om förekomsten av avgiftsfria och avgiftsbelagda samtal, riket skulle indelas i ett antal taxeområden. Samtalen mellan desa områden skulle kallas rikssamtal och avgiftsbeläggas i proportion till direkta avståndet mellan de resp. taxeområdenas taxestationer. Med taxestation förstods en för varje taxeområde bestämd station, som valdes såsom utgångspunkt för avståndsberäkningen, i regel den i telefonhänseende viktigaste stationen inom området. Samtal inom ett taxeområde skulle kallas landssamtal och vara avgiftsfritt eller belagt med avgift efter naturen av de samtalsutväxlande abonnenternas abonnemang. De samtal slutligen, som utväxlas mellan samtalsapparater inom samma lokalnät, d. v. s. lokalsam-

60 talen, skulle, om de avginge från abonnerade apparater, vara fria. Detta förslags principer blevo i huvudsak godkända. Landet indelades i 274 taxeområden, och taxor från 10 till 160 öre per period fastställdes för sträckor av olika längd. Av samma grunder, som föranledde höjande och sänkande av avgifterna för telegram och abonnemang under och efter kriget, förändrades även avgifterna för rikssamtal vid ej mindre än fem tillfällen — en höjning under vart och ett av åren 1918, 1919 och 1920 och sänkning vid två tillfällen under år 1922. Den genom 1915 års reglemente fastställda taxeområdesindelningen hade blivit föremål för kritik från abonnenter och även för en del motioner i riksdagen, avseende att åstadkomma vissa ändringar. Sedan telegrafstyrelsen med biträde av särskilda sakkunniga granskat hithörande frågor, skedde en del förändringar fr. o. m. den 1 oktober 1920, resulterande i att antalet taxeområden inskränktes och att avgiftsfrihet infördes för samtal mellan vissa taxeområden. För samtal under de tider av dygnet, då trafiken av naturliga orsaker är svag, såsom nattetid, har i allmänhet ansetts befogat att tillämpa en lägre taxa än för samtal under dagens trafikstarka timmar, särskilt med tanke därpå, att telefonledningarna eljest skulle stå lediga utan någon som helst avkastning under dessa timmar. En nattsamtalstaxa, byggd på dessa principer, fastställdes 1903 och förekom även i telefonreglementet av år 1915 med senare ändringar 1918 och 1919. Emellertid anmärktes mot en billigare nattaxa, att kostnaden för expeditionen av nattsamtal vore väsentligt högre än den för expedition av dagsamtal, enär telefonisterna erhöllo särskild ersättning för nattjänsten. Skulle en billigare taxa bibehållas, borde den tillämpas på de tider av dagen, då dagpersonalen på grund av mindre stark trafik eljest icke bleve fullt utnyttjad. Ett annat skäl härför vore, att nattetid möjligheterna till samtal vore starkt inskränkta, då helt få stationer vore öppna efter kl. 9 e. m. Erfarenheten under den gångna tiden pekade såväl ur ekonomisk som expeditionsteknisk synpunkt i samma riktning. I de den 1 oktober 1920 införda bestämmelserna er-

61 sattes därför de billiga nattsamtalen med billiga kvällssamtal, att expedieras under tiden kl. 7—11 e. m. mot nedsatta avgifter. Fr. o. m. den 1 oktober 1921 tillämpas denna s. k. kvällssamtalstaxa under timmarna 6—11 e. m., och fr. o. m. den 1 oktober 1922 har den nedsatta taxan införts även för timmarna 7—9 f. m. Il- och seriesamtal infördes fr. o. m. 1896 och avgiften fastställdes då till två gånger den för vanligt samtal. Avgiften för press-seriesamtal sattes lika med den för vanligt samtal. Häri gjordes ingen ändring genom telefonreglementet av år 1915, men, då ilsamtalen, som tidigare visats, under krigsåren slutligen hotade att alldeles uttränga de vanliga samtalen på de viktigaste förbindelserna, höjdes avgiften för samtal med företrädesrätt (icke press-seriesamtal) till det tredubbla fr. o. m. den 1 augusti 1917. Fr. o. m. den 1 oktober 1922 återinfördes den förutvarande dubbla taxan. För rikssamtal i särskilt trängande fall infördes genom 1915 års reglemente s. k. blixtsamtal, vilka bryta även ilsamtal. Avgiften för sådant samtal utgår med ilsamtalsavgift samt en särskild blixtavgift per samtal, vilken först sattes till 50 kronor, men fr. o. m. den 1 juli 1918 höjdes till 100 kr.

5. Telegrafverkets taxor ha ända till senaste tiden bestämts av Kungl. Maj :t efter telegrafstyrelsens förslag. I en år 1918 framlagd proposition begärde emellertid Kungl. Maj :t riksdagens yttrande över förslag till bl. a. vissa ändringar i telefonoch telegrafreglementet, varvid anfördes, att Kungl. Maj :t efter mottagande av riksdagens svar ville företaga den slutliga prövningen av förslagen och meddela de beslut, som därav föranleddes. Ehuru riksdagen under följande år beslutat rörande t. o. m. taxedetaljer, har likväl ännu näppeligen någon fast praxis utbildat sig, varigenom riksdagens rätt att med Kungl. Maj :t bestämma över taxorna fastslagits.

62 Vid 1918 års riksdag väcktes en motion i ämnet, som är värd att minnas. Den avsåg skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan, att taxorna för telegraf- och telefonväsendet samt statens järnvägar skulle hänskjutas till riksdagen. Utskottet uttalade härom: "I den mån motionen kan anses syfta till en vidsträcktare medverkan från riksdagens sida beträffande ifrågavarande taxors fastställande anser utskottet det böra fastslås, att den av staten bedrivna verksamheten med avseende å såväl järnvägsdrift som telegraf- och telefonväsende till sin natur är sådan, att den betingar verksamhetens utövande under i görligaste mån affärsmässiga former. Om denna uppfattning synas meningarna hittills icke varit delade, och det torde väl även kunna vitsordas, att erfarenheten givit stöd åt riktigheten av samma uppfattning. Icke heller lär kunna bestridas, att kravet å rörelsefrihet vid verksamhetens bedrivande framträder med större skärpa i fråga om järnvägsdriften samt telegraf- och telefonverksamheten än beträffande statens postala verksamhet." Telegrafverket ställde sig ej särskilt avvisande mot den tanke, som här framburits. Ett på grund av motionen avgivet yttrande av telegrafstyrelsen innehåller bl. a. följande uttalanden : "Vad först angår taxor till och från utlandet, bestämmas desamma i regel genom internationella överenskommelser mellan representanter för samtliga i telegrafunionen deltagande länder, vilka överenskommelser sedermera 'underställas ländernas respektive regeringar för godkännande. Sperialöverenskommelser rörande avgifter för telegram mellan angränsande länder träffas mellan vederbörande telegrafstyrelser och fastställas likaledes av vederbörande regeringar. I sistnämnda ordning fastställas jämväl avgifter för telefonsamtal mellan länderna. Det lärer icke böra ifrågakomma, att de nu avsedda överenskommelserna rörande de internationella telegraf- och telefontaxorna skola dragas under riksdagens prövning. Avgifterna för inländska telegram samt för telefonabonnemang och inländska telefonsamtal äro för närvarande fastställda genom av Kungl. Maj :t utfärdade telegraf- och telefonregle-

63 menten, dock med undantag för Stockholm och 70-km ^-området däromkring, inom vilket område telegrafstyrelsen tillsvidare äger fastställa avgifter.1) Enligt telegrafstyrelsens förmenande är det, med bortseende från frågans konstitutionella sida, intet hinder för att, såsom genom Kungl. Maj :ts proposition n:r 77 till 1918 års riksdag redan skett, riksdagen lämnas tillfälle att yttra sig i frågor om ändring av avgifter för inländska telegram samt för den inländska telefonrörelsen. Härvid bör dock enligt styrelsens åsikt göras den reservation, att dels Kungl. Maj :t, därest av särskild anledning riksdagens yttrande icke hinner inhämtas, skall vara oförhindrad att fatta beslut om taxeförändringar under villkor att desamma anmälas för den näst därefter sammanträdande riksdagen, dels ock att allenast huvudgrunderna för taxorna böra bliva föremål för framställning till riksdagen . . . Såsom sammanfattning av vad ovan anförts får telegrafstyrelsen uttala, att det icke lärer böra möta hinder, att huvudgrunderna för framtida ändringar i de inländska telegraf- och telefontaxorna underställas riksdagens prövning, innan desamma av Kungl. Maj :t fastställas, Kungl. Maj :t dock obetaget att, där särskild anledning därtill föreligger, vidtaga ändringar i dessa huvudgrunder jämväl utan riksdagens hörande under förutsättning att anmälan i ämnet göres till den näst därefter sammanträdande riksdagen."

6. Taxorna för inrikes telegram, för telefonabonnemang och för telefonsamtal ha i de flesta länder varit föremål för återkommande förändringar under de senaste åren. På en del håll äro alltjämt nya ändringar under övervägande. En jämförelse mellan olika länders taxor blir därför mer eller mindre svävande, eftersom de resp. taxorna äro fastställda med hänsyn till olika dyrtidsförhållanden. Jämförligheten haltar även, *) A.-B. Stockholmstelefon var ännu ej inköpt.

64 speciellt ifråga om telefonabonnemang, med hänsyn till de förmåner, som mot avgifterna lämnas av olika förvaltningar. I nedanstående tablå angivas likväl, för att någorlunda orientera i ämnet, taxorna för vanliga telegram inom landet för Sverige och några främmande länder. Omräkningen i svenskt mynt har i huvudsak gjorts efter växelkurserna i början avår 1925. Avgift i svenska kronor för ett telegram om 5 ord 20 ord

Sverige Danmark Frankrike Nederländerna Norge Storbritannien Schweiz Tjeckoslovakien

0: 50 0:67 0: 30 0: 75 0: 60 0: 90 0:61 0: 44

2:— 1:35 0: 70 1 : 05 1: 20 1 : 50 1: 15 0 : 88

Det privata telegrafbolaget Western Union Telegraph Company tillämpar inom Förenta Staterna ett slags zontaxa, som, omräknad till svenskt mynt, skulle te sig ungefär på följande sätt: Avgift i svenska kronor för ett telegram om 5 ord 20 ord inom 240 km 1:12 1:90 „ 320 „ 1:34 2:28 „ 400 „ 1:79 3:10 högsta taxan 4: 48 7: 65 Den svenska avgiften för 20 ord, som sålunda ungefärligen motsvarar den lägsta i denna tablå, gäller likväl hela landet, d. v. s. även på avstånd om mera än 2,000 km. (avståndet Riksgränsen—Trälleborg är längs järnvägen 2,022 km.). Avgiften per år för abonnemang av telefonapparat med 1,200 resp. 5,000 samtal i vissa främmande länder framgår i viss mån

o5 av följande sammanställning (utländskt mynt efter växelkurser i början av år 1925) : Bostadsabonnemang i, 200 samtal kr.

A£ färsabonnemang 5,000 samtal kr.

i Sverige: Stockholm o. Göteborg 80 inom vissa områden. . 80 annan ort 70 i Danmark: Köpenhamn 91 i Norge: Kristiania 101 i Frankrike: Paris 140 landsorten . . . . . . 85 i Nederländerna: Amsterdam.. 128 i Schweiz : Zurich • • 158 i Storbritannien: London . . . . 207 lägst 189 i Tyskland: Berlin 162 i Förenta Staterna: Newyork 230 medelstor stad 211 mindre stad 120

230 210 180 180 215 140 275 195 432 519 501 675 898 757 223

En jämförelse mellan samtalsavgifterna för ett samtal om en period ställer sig sålunda: 40 km. öre

Sverige Danmark Frankrike Nederländerna Norge...... Schweiz Storbritannien Tyskland Förenta Staterna Marcus.

Telegrafverket.

20 50 30 75 30 36 90 81 93

Samtal över ett avstånd av 90 km. 180 km. 270 km. 400 km. öre öre öre öre

30 60 30 75 45 50 180 122 148

50 117 60 75 75 72 270 162 279

70 150 90 75 120 72 405 203 408

90 167 120 — 120 — 459 243 612

66 D.

Personal.

Den i telegrafverkets verksamhet sysselsatta personalen omfattade under år 1924 16,593 personer. Härav voro: Ordinarie tjänstemän •• 4,139 a Icke ordinarie tjänstemän )5,019 arbetare • •. . 3,203 vid understationer anställd personal, växel2 stationsföreståndare m. fl )4,232 Av hela personalen utgjordes omkr. 11,500 av kvinnor. de olika arbetsområdena fördelade sig personalen sålunda: Ordinarie

anställda hos styrelsen 171 „ vid distriktens linjeavdeln 961 trafikavdeln 2,958 ,, „ verkstaden 13 „ „ radiodistriktet och radiostationerna 36 Summa

4,139

Pä

Övriga

104 2,541 8,999 746 64 12,454

Fullt jämförbara uppgifter om personalens storlek under olika perioder av verkets tillvaro äro omöjliga att åstadkomma, då statistik för tidigare år över den extra ordinarie personalen delvis saknas, delvis är ofullständig. Siffror, vilka skulle kunna ställas i relation till det arbete, den här ovan till omfattningen beskrivna trafiken motsvarar, skulle även med sådan statistik icke kunna åstadkommas, då dels mycket av detta arbete utförts mot övertidsersättning, understundom av i verket icke anställd personal, dels stora delar därav utföres på grund av ] ) Dessutom funnos 1,802 icke-ordinarie tjänstemän utan stadigvarande tjänstgöring, vilka endast i mån av behov tjänstgjorde såsom vikarier för annan personal eller som tillfällig förstärkning. J ) Därav endast 660 avlönade av telegrafverket.

67 bestämmelser i kontrakt med föreståndare för understationer och andra, varvid fortlöpande anteckningar om antalet personer eller använda timmar icke förts. Följande siffror ge emellertid en bild för tiden från och med år 1911. IckeOrdinarie tjänstemän ordinarie Arbetare tjänstemän 1911

1,940

2,223

2,032

2,196

1913 1914

2,090

2,264

2,160

2,350

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

Växelstationsföreståndare m. fl. 1.700

Summa

7,448 7,966

2,232

3,070

i,585 1,783 1,836 1,896 i,933

2,331

8,39i 8,629 9,566

2,303

3,453

2,407

2,942

11,105

2,513

4,364

2,533

2,936

6,934

2,924

16,482

i6,593

i,955 2,201 2,223

3,421

6,467

3,049

4,216

5,866

3,459

4,i6o

5,335

2,996

4,i68

5,082

2,805

4,153

5,072

3,i43

3,257 3,396 3,690 3,624 3,746 3,883 4,"4

4,139

5,oi9

3,203

4,232

12,667 16,190 16,627 17,165 16,237 15,938

Under det sista årtiondet har personalen sålunda nära nog fördubblats. Starkast är av naturliga skäl stegringen år 1918, då Stockholmstelefon övertogs. Den ordinarie personalen har under olika tider utgjort en växlande del av hela antalet anställda. Proportionen mellan extra ordinarie och ordinarie har förminskats vid varje omorganisation men åter vuxit till nästa; sedan omorganisationen år 1907 ha emellertid för de starkast växande kategorierna årligen begärts nya tjänster, varigenom en viss stadga i proportionen beträffande dessa sedan dess ägt rum. En jämförelse mellan telegramtjänstens arbete och personal hår försökts i följande tablå.

68 År

Antal telegram: avsända inländska, avsända utländska, ankomna utländska

Antal tjänstemän (assistenter, telegrafister) vid årets slut

Telegram pr år och tjänsteman

1875 1880 1885 1890 1895 1900 1905 1910 1915 1920

927,716 896,159 1,052,094 1,564,993 1,633,035 2,142,064 2,422,764 3,027,358 5,032,062 7,537,463

569 632 599 653 711 712 777 673 806 1,332

1,630 1,418 1,756 2,397 2,297 3,008 3,118 4,498 6,243 5,659

Siffrorna i denna tablå äro visserligen för antalet tjänstemän för höga och för relationsantalet för låga, men de torde likväl vara belysande för en generell jämförelse mellan stabens storlek och arbetsmängden. Om man bortser från det höga relationstalet för år 1915, vilket till mycket stor del beror på personalens utnyttjande i övertidsarbete, visar tablån en jämnt fortgående ökning av arbetseffektiviteten. En mera överskådlig bild av utvecklingen ger diagrammet på sid. 69. Mellan telefonisternas arbete och telefonisternas antal kan en liknande jämförelse icke verkställas, då de olika kategorierna av telefonister endast på större stationer kunna helt sysselsättas med enbart ett slag av trafik och de olika slagen avtrafik äro till arbetsvärdet alltför olika. En jämförelse mellan linjepersonalens antal å ena sidan och linjernas och ledningarnas längd å andra sidan blir icke heller givande, då personalen användes för såväl underhåll som nyanläggningar och i olika proportioner mellan dessa användningssätt under olika år. Tendensen har emellertid på samtliga områden varit densamma, eller att genom bättre arbetsmetoder, arbetsbesparande tekniska hjälpmedel och tillfredsställande kontroll, skapa allt större effektivitet.

69 Antal telegram och tjänstemän samt antal telegram per år och tjänsteman åren 1875—1920. S i

Ar 1875

:

,

,

£

. Antal avsända och ankomna telegram i milj. -tal » tyänstemän i tusen-tal . » telegram per år och tjänsteman, i tusen-tal E.

Inkomster.

De från telegrafverkets affärsverksamhet härrörande inkomsterna äro av tvenne huvudslag: telefoninkomster och telegrafinkomster (tagna i den ordning de numera förekomma i telegrafstyrelsens årsberättelser). Telefoninkomsterna fördelas på fyra titlar: inträdesavgifter, som utgå för nya abonnemang på apparater och ledningar eller för transport av abonnemang eller ock såsom mellanavgifter för särskilda apparattyper; anläggningsavgifter, som utgå för anläggning av ledning utom frikrets och vid flyttning av apparater m. m.; abonnemangsavgifter och samtalsavgifter.

70 Dessa inkomster fördelas på de båda rörelsegrenarna lokalnäten och riksnätet, och fördelningen sker sålunda, att till lokalnäten föras: inträdes- och anläggningsavgifterna, abonnemangsavgifter, med undantag av sådana för stjärn- och främlingsabonnemang, och samtalsavgifter för samtal inom taxeområdena, inklusive avgifter för extra förbindningar inom taxeområdena, apparatavgifter samt nattexpeditionsavgifter; samt till riksnätet: abonnemangsavgifter för stjärn- och främlingsabonnemang, samtalsavgifter för rikssamtal (med undantag av apparatavgifter), inklusive avgifter för extra förbindningar mellan taxeområdena. Telegraf inkomsterna utgöras till ojämförligt största delen av telegramavgifter, dels för inländska, dels för utländska telegram. Därtill komma avgifter för registrering av telegramadresser, avgifter för lokalielegrafabonnemang samt radioinkomster. Samtliga telegrafinkomster hänföras till rörelsegrenen telegrafnätet. Inkomsternas växlingar t. o. m. år 1924 framgå av nedanstående tablå (se även diagrammet på sid. 71).

1856—60 61—65 66—70 71—75 76—SO 81—85 86—90 91—95 96—1900 1901—05 06—10 11—15 16—20

Ärlig inkomst milj. kr. 0,4 0,6 0,7 1,1 1,2 1,4 1,6 2,8 4,9

7,7 12,4 19,3 55,3

Årlig inkomst milj. kr.

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

18,3 20,9 24,8 29,0 35,o 52,3 69,9 90,i 99,6 85,6 82,o 77,9

71 Telegraf- och telefoninkomster

åren 1891—1924.

8F

y 85

/ 80 /' / 77 / / 7/1 // // / / rr / / / 55 / /1 i j i / 45 / / 40 / / •?•// '-'') // // ?rt /

80 75 70 €5 60 55 50 45 40 35 30 25 20 15

. ^ .^ ^ ^

^.— — "J>

^ ^

.— • "~Z— , — —

— " Ar189h 1895

19111915 Telegraf inkomster L miljoner .Telefon. » » « Summa, a » «

() 732?7924

kronor » «

Under större delen av 1800-talet höll sig, såsom av dessa siffror framgår, verkets inkomst vid en relativt låg siffra. Först under sista årtiondet av det gångna seklet började den stiga någorlunda avsevärt, hade vid sekelskiftet nått omkr. 5 milj. kr. och fyrdubblades sedan till tiden före kriget, då siffran var omkring 20 milj. kr. Krigsåren medförde sedan en oerhörd stegring, vilken fortsatte ändat. o. m. 1921. År 1922 representerar den första regressen, men uppnår med sina 86 milj. kr. alltjämt en mångdubbling (omkr. 425 %) av förkrigssiffran,

72 en .uppåtgång, som är väsentligt större än prisnivåns (omkr. 60 % ) , och sålunda betyder en verklig, absolut inkomstökning. - Det k a n h ä r förtjäna anmärkas, att vårt största kommunikationsverks, stats järnvägarnas, inkomster vid sekelskiftet uppgingo till omkr. 40 milj. kr., d. v. s. omkr. åtta gånger telegrafverkets. Krigsårens kulmen nåddes för järnvägarna år 1920 med 344 milj. k r . : således omkr. t r e och en halv gång telegrafverkets högsta siffra (för år 1921). Å r 1922 hade statsbanornas inkomst sjunkit till 208 milj. kr. mot 86 milj. kr. för telegrafverket — skillnaden var sålunda alltjämt mycket betydande, men dock av en vida mindre storleksgrad än under 1800-talet. Vad som kraftigast medverkat till den fortlöpande stegringen av telegrafverkets inkomster är telefontrafikens utveckling. I följande tablå ha totalinkomsterna uppdelats mellan telegraf- och telefonrörelsen. År 1891—95 96—1900 1901—05 06—10 11 — 15 16—20 21—24 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

Telegrafinkomster Telefoninkomster milj. kr. % milj. kr. % 1,5 1,8 2,i 2,3 3,5 10,3 9,5 6,1 7,o 8,4 10,9 12,3 12,9 10,9 9,6 9,i 8,3

53,6 36,7 27,3 18,5 18,1 18,6 n,o 24,6 24,1 24,0 20,8 17,6 14,3 10,9 II,2 11,] 10,7

1,3 3,1 5,6 10,1 15,8 45,o 76,7 18,7 22,o 26,6 41,4 57,6 77,2 88,7 76,o 72,9 69,6

46,4 63,3 72,7 81,5 81,9 81,4 89,0 75,4 75,9 76,0 79,2 82,4 85,7 89,1 88,8 88,9 89,3

Summa milj. kr. % 2,8 4,9 7,7 12,4 19,s 55,3 86,2 24,8 29,o 35,o 52,3 69,9 90,1 99,6 85,6 82,o 77,9

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 ioo.o 100,0 100,0 ioo.o 100,0 ioo.o 100,0 100,0

Av siffrorna, som ej förts längre tillbaka än till början av 1890-talet, då telefoninkomsterna först fingo större betydelse,

73 framgår, att dessa från denna tid och sedan i ofta stegrat tempo representerat den övervägande delen av telegrafverkets intäkter — alltsedan mitten av 1900-talets första decennium voro telefoninkomsterna i genomsnitt ej mindre än omkr. 80 % av totalinkomsten och under de sista fyra åren har denna siffra t. o. m. kommit nära 90 %. Utvecklingen ter sig grafiskt på sätt, som framgår av diagrammet på sid. 71. Såsom av följande tablå framgår, fördela sig telefoninkomsterna på två huvudkategorier: abonnemangsavgifter (med därtill hörande anläggnings- och inträdesavgifter) samt samtalsavgifter. Abonnemangen ha i regel tillfört telegrafverket något större inkomst än samtalen — dock blir skillnaden mera väsentlig först under åren efter 1918 efter förvärvet av Stockholmstelefon. Bland samtalsavgifterna kommer den ojämförligt största inkomsten från rikssamtalen. relefoninkomster (milj. kr. ) År

Samtalsavgifter AnläggAbonnenings- 0. inländska mangsinträdesutavgift avgift lokal- 0. ländska rikslands-

1891—95

1896—1900

2 1

1901—05

1906—10

0,4

1911 —15

5,2

Summa telefoninsumma komster

0 p3

0,007

0,3

1,3

1,0 2,0

0,03

1,0

3,1

0,09

2,1

5,6

a.3

0,2

4,5

10,1

0,8

7,5

0,8

6,4

0,3

7,5

15,8

1916—20

2,7

22,4

1,5

17,2

1,1

19,9

45,0

0,9

8,6

1,0

7,7

0,5

9,2

18,7

9,4 12,1

0,7

10,8

22,0

0,6

13,5

26,6

17,7

0,9

19,8

41,4

57,6

1,4

9,8

0,7

I9I7

1,6

11,5

0,8

4,0

1,2

3,6

29,1

1,9

21,6

1,4

24,9

2,8

44,1

2,7

25,4

2,2

3°, 3

77,2

I92I

2,3

53,7

2,6

27,4

2,7

32,7

88,7

2,7

45,6

2,5

23,0

2,2

27,7

76,0

2,6

47,1

1,9

19,5

1,8

23,2

72,9

23,7

69,6 |

2,1

43,8

1,8

20,0

1,8

74 Enligt vad tidigare angivits, uppdelar telegrafverket sina ekonomiska uppgifter efter i huvudsak tre rörelsegrenar: lokalnäten och riksnätet (telefonrörelsen) samt telegrafnätet. Hur inkomsterna gestalta sig vid en dylik fördelning visa följande tal, som, på grund av statistikens uppställning, i detaljer något avvika från förut meddelade motsvarande siffror. Lokalnäten milj. kr.

Riksnätet milj. kr.

TelegTafnätet milj. kr.

%

Summa milj. kr.

%

1911.

7,7

49,1

5,6

36,0

2,3

14,9

15,6

100,0

19131918.

9,1

49,4

6,5

35,5

2,8

15,1

18,4

100,0

22,8

44,3

18,7

36,3

9,9

19,4

51,4

100,0

1920.

49,5

54,8

27,8

30,7

13,1

14,5

90,4

100,0

1922.

50,7

58,9

25,8

29,8

8,9

11,3

84,9

100,0

i 1924

! 47,5

61,0

22,0

28,3

8,3

IO,7

77,8

100,0

1¶Genom en fördelning av telefoninkomsterna på antalet abonnenter erhålles en uppfattning om bl. a. den genomsnittliga inkomsten för ett telefonabonnemang med avseende på abonnemangsavgifter och samtalsavgifter. Under nedanstående år ha dessa siffror varit: Medeltal inkomster i kronor pr abonnent och år från lokalnäten År inträdes- 0. anläggningsavgifter

abonnemangsavgifter

sam tals avgifter (lokala)

summa

!

(rikssamtalsavgifter m. m.)

Summa

6,53

74,24

54,43

128,67

6,94

62,44

6,40

75,78

54,52

130,30

16,59

71,82

5,08

93,49

76,72

170,21

8,9T

141,97

8,65

159,59

89,49

249,08

8,61

144,73

8,11

6,18

131,64

5,45

'

i

143,27 !

' 66,39

242,13 209,66

75 Genomsnittsinkomsten per apparat och år utgjorde år 1911 99:95 kr. och år 1924 174:14 kr. Inkomsten per rikssamtal var i medeltal år 1911 0:41 kr. och år 1924 0:64 kr.; per rikssamtalsperiod voro motsvarande medeltal 0:31 kr. resp. 0:45 kr. Inkomsten i medeltal per kilometer riksledning (riksnätets inkomster fördelade på medeltal kilometer riksledningar under året) utgjorde år 1911 73:08 kr. och år 1924 118:48 kr. Ökningarna avvika sålunda i stort sett ej alltför mycket från penningvärdets samtidiga förändring (omkr. 60 % ) . Per kilometer telegraf ledning steg däremot inkomsten väsentligt mera: från kr. 72:27 år 1911 till kr. 181:85 år 1924.

F.

Utgifter.

Telegrafverkets utgifter äro, liksom ifråga om varje annan affärsrörelse med i rörelsen bundet kapital, av två väsentligt skilda slag, nämligen dels utgifter för kapitalökning och dels driftskostnader. Utgifterna för kapitalökning bokföras särskilt och deras sammanlagda summa för året utgör den ökning av telegrafverkets fond, som framgår av skillnaden mellan dennas storlek vid årets början och dess slut. I fråga om dessa utgifter hänvisas till redogörelsen för telegrafverkets kapital. Driftskostnaderna bestämmas årligen i riksstaten, och lämnas för deras bestridande förslagsanslag med för närvarande följande huvudbeteckningar: avlöningar m. m., pensioner m. m., omkostnader och dyrtidstillägg samt fr. o. m. år 1923 även avsättning till förnyelsefond. Driftskostnadernas växling under tiden sedan verkets tillkomst framgår av de på sid. 76 anförda siffrorna. Samma företeelser som ifråga om inkomsterna möta oss här: först efter sekelskiftet nå siffrorna mera avsevärd höjd, vilken sedan successivt stegras, särskilt under krisåren, för att under sista åren ånyo gå tillbaka, men dock stanna vid ett läge, som vida överstiger prisnivåns motsvarande förskjutning uppåt.

76 År

Årlig driflskostnad milj. kr.

1856—60 61—65 66—70 71—75 76—80 81—85 86—90 91—95 96—1900 1901—05 06—10 11—15 16—20

0,4 0,5 0,6 0,9 1,2 1,3 1,4 2,o 2,9 4,9 8,5 12,i 46,o

Ar 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922

Årlig driftskost nad milj. kr. 14,i

16,7 20,5 44,2 68,9 79,r> 80,o 59,s 59,4 57,3

1923 1924

Fördelas driftskostnaderna likasom förut inkomsterna på de olika näten, fås följande siffror: 1 ) Lokalnäten

Riksnätet

Telegrafnätet

Summa

AT

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

% IOO.O

1911.

5,8

55,4

2,4

23,6

2,2

21,0

10,4

I9I3.

6,5

53,i

3,2

26,1

2,5

20,8

12,2

IOO.O

1918.

22,6

53,7

IO,7

25,7

8,7

20,6

42,0

100,0

1920.

46,1

58,0

19,1

24,1

4-3

17,9

79,5

100,0

35,0

58,0

16,1

26,7

60,3

100,0

35,0

59,8

14,8

25,3

9,2 8,7

15,3 14,9

58,5

100,0

1922 1924.

Kurvorna på sid. 77 återgiva tabellens siffror. 5

) Ej fullt jämförliga med förestående tablås tal.

77 Driftkostnader

åren 1911—1924.

-

x •

/

X

><

40 X I I

><

30 I I

/

/

/

5 + "t- "T- "T

^

/

10 . O Ar 1911

r~

10 V

x X

-^ ' 7973

~--—

^'

I I l I 35

^

«-"*

^ >^

1918 1920 Driftkostnader — Telegraf"unlet i mJdjoner RiksTiälet n 4- 4. 4. 4. + Lokalnölerv » „ SUJfUTLCL ,, t

kronnr * /,

Jämföras dessa siffror med motsvarande fördelning av inkomstbeloppen, visar sig den anmärkningsvärda skillnaden, att lokalnätens och riksnätets utgifter utgöra en relativt mindre del av totalutgiften än inkomsterna av näten representera av totalintäkterna, medan förhållandet för telegrafnätet är omvänt. Denna omständighet, som givetvis har en avgörande betydelse för de skilda nätens olika räntabilitet, belyses närmare

78 av följande tal. I procent av inkomsterna utgjorde driftskostnaden för: lokalnäten riksnätet telefonnätet telegraf nätet hela nätet

75,3 43,8 61,9 94,1 66,7

70,7 46,4 59,5 55,1 58,4

99,2 57,s 80,5 87,o 81,8

93,1 69,o 84,4 108,9 88,0

73,7 67,i 71,G 104,9 75,2

Telefonnätets gynnsamma ställning framträder tydligt i dessa relationstal, där detta nät så gott som genomgående kännetecknas av de i förhållande till inkomsterna lägsta driftskostnaderna, medan marginalen mellan inkomster och utgifter för telegrafnätet utom under kriget varit mycket trång och ibland t. o. m. negativ. Huru stor del avlöningarna, resp. "omkostnaderna" (d. v. s. materialanskaffning, underhåll, hyror o. s. v.) representera av driftskostnaderna visa följande siffror: Avlöningar

Dyrtidstillägg

Omkostnader

Pensioner

Summa

Ar milj. kr.

%

milj. kr.

%

milj. kr.

%

6,7

55,4

—

—

0,4

14,1

3i,9

13,7

31,0

0,8

1920 1922

25,2

3i,7

25,0

31,4

26,8

44,8

9,5

28,0

48,9

4,7

1913 1918

milj. kr.

%

3,3

5,0

1,8

15,6

0,6

0,8

28,7

15,9

1)1,6

2,7

8,2

0,8

I,*

milj. kr.

%

41,8

12,1

100,0

35,3

44,2

100,0

36,1

79,5

100,0

21,9

36,6

59,8

100,0

)23,8

4i,5

57,3

100,0

Lönekontot, som året före kriget uppgick till 55 % av de totala driftskostnadrna, hade år 1918, inkl. dyrtidstillägg, stegrats till 63 %. År 1924 företer någon sänkning — dock endast till 57 % — väsentligen tack vare dyrtidstilläggens avsevärda nedJ ) H ä r ingår en retroaktiv avgift till arbetarnas pensionskassa å 1,1 milj. kr. 2 ) Inkl. avsättning till förnyelsefond med 2,2 milj. kr. Sådan avsättning gjordes första gången år 1923.

' 79 skärning. Sistnämnda år fördelade sig lönerna (exkl. tillägg) på olika kategorier tjänstemän sålunda.

Styrelsen Linjedistrikten Trafikdistrikten och stationerna Övriga

Ordinarie Icke ordinarie Summa milj. kr. % milj. kr. % milj. kr. % 0,9 6,4 0,4 2,5 1,3 4,5 3,7 25,7 0,4 2,5 4,i 14,5 9,5 0,3a)

65,7 2,2

12,6 93,3 0,2X) 1,7

22,i 0,5

79,i 1,9

14,4 100,o

13,o 100,o

28,o 100,o

Lejonparten eller 79 % kom sålunda på trafikdistrikten och stationerna. På de ordinarie tjänstemännen belöpte något mer än halva löneutgiften. Till jämförelse med tidigare lämnade uppgifter angående inkomster per abonnent lämnas följande siffror rörande motsvarande utgifter. Medeltal utgifter i kronor Ar per abonnent lokalnäten riksnätet 1911 55,86 23,86 1913 54,24 26,65 1918 92,73 44,34 1920 148,58 61,77 1922 111,42 51,4i 1924 105,00 44,54 Genomsnittliga driftskostnaden per apparat utgjorde år 1911 61:91 kr. och år 1924 124:71 kr., per km. riksledning resp. kr. 32:02 och 73:50 samt per km. telegraf ledning resp. kr. 67:97 och 190: 70, således en starkare stegring för telegrafen än telefonen. ') Approximativa siffror.

80 G. Kapital och avkastning. 1. De för anläggande av /e/^-ra/ledningar och -stationer erforderliga penningmedlen anvisades av Kungl. Maj :t till en början såsom anslag ur handels- och sjöfartsfonden, men dessutom togos i anspråk för kapitalbildande utlägg även telegrafverkets egna vinstmedel, varjämte för en del anläggningar mindre belopp tillskötos av speciella intressenter. Vid 1868 års utgång hade från statskontoret erhållits, om inlevererade vinstmedel fråndragas, sammanlagt kr. 3,807,318 :—. Av verkets egna överskott m. m. hade tillskjutits kr. 410,996:—. Under tiden 1868— 1911 ha medel till telegrafanläggningarna utgått huvudsakligen av verkets egna vinstmedel. De anslag, som under denna period erhållits, uppgå till sammanlagt endast kr. 491,464:—, varav kr. 396,000:— avsågo 1898 års telegrafkablar till Tyskland och Gotland. Alla anslag hade före år 1871 anordnats utan återbetalningsskyldighet. Sistnämnda år erhöll telegrafverket ett räntefritt lån ur handels- och sjöfartsfonden å kr. 110,000:— för telegrafkabeln Öland—Gotland, vilket lån återbetaltes under åren 1872—1878. Sedan dess har lån icke erhållits för telegrafanläggningar. Det för utvecklingen av lelefonväsendet erforderliga kapitalet har däremot under åren före 1912 till största delen erhållits som lån. I synnerhet de medel, som användes för inköp av enskilda nät, erhöllos på sådant sätt. Vid 1911 års utgång, då en nedan närmare berörd inventering och omläggning av kapitalet skedde, uppgingo dessa medel till kr 42,214,400:—. Räntefoten var i regel 4 %, i några fall 3 % %• Vid 1911 års utgång hade telegrafverket amorterat dessa lån med inalles kr. 22,849,400:—, så att skulden vid 1911 års slut uppgick till endast kr. 19,365,000:—. Emellertid har telegrafverket även för telefonväsendets utveckling erhållit anslag utan återbetalningsskyldighet. Totalsumman av dylika anslag var vid 1911 års slut kr. 6,791,022:50.

81 För fastigheters anskaffande ha erhållits dels, under åren 1908—1911, lån på tillsammans kr. 4,280,000:—, vara ränta betalts, men intet amorterats, dels anslag utan återbetalningplikt, vilka vid 1911 års utgång utgjorde tillsammans kr. 309,036:27 Återstoden av det vid samma tidpunkt i fastigheter nedlagda kapitalet utgjordes av vinstmedel. Slutligen ha under åren 1902—1911 i form av anslag erhållits medel till dyrlidstillägg åt vissa tjänstemän, inalles kr. 158,941. Till statskontoret inlevererades från telegrafverket under åren 1857—1864 vinstmedel om sammanlagt kr. 151,088:07. Efter ett långt uppehåll, varunder all uppkommande vinst användes för kapitalbildning inom verket, betalades sedermera under åren 1904—1911 åter sammanlagt kr. 3,123,854:—. Summan av till statsverket inlevererade vinstmedel utgjorde alltså vid 1911 års utgång kr. 3,274,942:35. Med ledning av det förestående och med hjälp av nedan berörda inventering av år 1911, kan följande tablå över det vid nämnda års utgång disponerade kapitalets härstamning uppställas : mottaget kapital: anslag, telegraf " telefon " fastigheter " dyrtidstillägg lån, telegraf " telefon " fastigheter

4,449,869:35 6,791,022:50 309,036:27 158,941:22 110,000:— 42,214,400:— 4,280,000 :— Summa

58,313,269:34

Summa

110,000:— 22,849,400:— 3,274,942:35 26,234,342:35

återbetalt kapital: avbetalningar å telegraf lån "telefonlån inlevererad vinst

Marcus.

Telegrafverket.

82 mottaget kapital, netto (exkl. ränta) vinster, använda till kapitalbildning Summa

32,078,926:99 44,269,811:01 76,348,738:—

Med avseende på förhållandet mellan telegrafverket och riksstaten må här antecknas, att verket före år 1872 stod helt och hållet utanför riksstaten och uppehölls dels av egna vinstmedel, dels genom bidrag från handels- och sjöfartsfonden. År 1871 bestämde emellertid riksdagen, att telegrafverkets inkomster och utgifter för framtiden skulle upptagas i riksstaten. Fr. o. m. år 1872 äro sålunda telegrafverkets utgifter uppförda på ordinarie stat, medan telegrafmedlen beräknas bland statsverkets ordinarie inkomster. Till utgifterna beviljades år 1871 ett reservationsanslag, att utgå direkt av telegrafmedlen med rätt för Kungl. Maj :t att disponera eventuellt överskott för telegrafverkets utveckling. Denna anslagsform bibehölls sedan till och med år 1901. År 1902 beslöts emellertid, att vid boksluten befintliga överskott skulle inlevereras till statskontoret. Medan verket dittills behållit alla sina överskott för kapitalökning, fick därefter kvarstå endast så stor del av inkomsternas överskott utöver de egentliga driftskostnaderna, som på grund av anslag på verkets stat ansetts kunna disponeras för särskilda ändamål. I praktiken blev denna anordning ej helt genomförd, men med budgetreformen av år 1912 — framkallad av de s. k. budgetsakkunnigas förslag till riksstatens uppställning för de affärsdrivande verken — åvägabragtes från och med nämnda år den förändringen, att hela den för telegrafverket erforderliga kapitalökningen upptages på riksstaten, såsom anslag för kapitalökning, och täckes dels av statsverkets tillgångar, dels av lånemedel. Telegrafverkets kapital upptages sålunda numera i rikshuvudboken och betraktas såsom en till verkets disposition ställd fond eller del av statskapitalet, som skall lämna hela sin nettoavkastning till den gemensamma budgeten. Med 1911 års utgång avskrevs telegrafverkets hela resterande låneskuld till riksgäldskontoret (kr. 23,645,000:—). Den uppstående nettovinsten har därefter oavkortad inlevererats till statskonto-

83 ret, i regel allteftersom den influtit, och telegrafverkets samtliga medel för kapitalökning ha sedan dess erhållits i form av anslag, utbetalta genom statskontoret. Tillväxten av telegrafverkets kapital från verkets början åskådliggöres i följande siffror. Före år 1890 angivna siffror äro delvis för höga av den anledningen, att delar av de mottagna penningmedlen i själva verket icke blivit använda för kapitalökning enligt nu följda bestämmelser därom. De för åren från och med 1915 anförda summorna angiva telegrafverkets fond vid resp. års slut. Ar

Milj. k.r

År

Milj. kr.

1855 1860 1865 1870 1875 1880 1885 1890 1895

0,7 2,i 3,5 4,4 5,4 5,7 6,2 5,6 12,7

1900 1905 1910 1915 1920 1921 1922 1923 1924

25,7 40,9 72,5 101,4 213,3 230,2 244,3 258,7 277,3

:

Till bedömande av storleksordningen hos de sista årens kapitalbelopp må anföras, att stats järnvågarnas motsvarande summa år 1924 rörde sig omkr. 1,000 milj. kr.

Om samma bestämda regler hela tiden följts ifråga om särskiljandet av utgifter för kapitalökning och för verkets drift, skulle den del av telegrafverkets kapital, som representeras av anläggningarna, kunnat mätas av sammanlagda anläggningskostnaden. Vid 1889 års slut hade enligt telegrafstyrelsens årsberättelser anläggningskostnaden för telegrafnätet stigit till kr. 5,999,045:—. Emellertid hade under denna titel förts en del

84 utgifter, vilka rätteligen hört till underhållet av anläggningarna. År 1891 gjordes därför en inventering och värdering av telegrafverkets tillgångar, varvid ändring häruti vidtogs, och under de följande åren gjordes ytterligrae några korrigeringar. Vid 1910 års slut utgjorde värdet av tillgångarna efter den då tillämpade fördelningen: stationer och telefonnät telegraflinjer och ledningar interurbana telefonlinjer och ledningar fastigheter inventarier verkstaden m. m

Milj. kr. 33,2 5,5 21,4 6,3 4,0 2,7 Summa 70, i

År 1910 tillsattes en kommitté för utarbetande av förslag till ny bokföring vid telegrafverket. Denna kommitté verkställde bl. a. en utredning rörande storleken av det kapital, som verket disponerade. Därvid ådagalades, att "inventarierna", som innefattade stationsinventarier och verktyg, voro upptagna till betydligt högre belopp än det riktiga, varemot linjeinventarierna, upptagna i konto för förrådet, voro bokförda till alltför låga belopp. Detta rättades. En fullständig inventering av det i anläggningar och fastigheter nedlagda kapitalet ägde rum och detta fördelades, såsom nedan närmare angives, på de fyra naturliga rörelsegrenarna: lokalnäten, interurban- (numera riks-) nätet, telegrafnätet och fastigheterna; övrigt disponerat kapital rubricerades såsom rörelsekapital. Med kapitalets uppdelning på rörelsegrenar avsågs icke blott en klassificering, utan åsyftade man härvid även ernåendet av betydande praktiska resultat. I samband med denna kapitalfördelning infördes nämligen en specialiserad statistisk bokföring av inkomster och utgifter, så att det ekonomiska resultatet av varje rörelsegren för sig skulle kunna avläsas. Speciellt avsågs härmed att vinna en tillförlitlig grund för taxesittningen.

85 Då telegrafverkets tjänster åt staten och allmänheten äro så vitt skilda ifråga om sättet för utförande, kapitalkrav och driftskostnader, har ett likformigt beräkningssätt för taxorna inom de olika rörelsegrenarna icke kunnat användas. Har man emellertid därvid intet annat att utgå från än de totala utgifterna och en för ändamålet icke lämpad uppdelning av kapitalet, måste avvägningen av de olika taxesystemen bliva trevande. Den verkställda uppdelningen av kapital, inkomster och utgifter på de verkliga rörelsegrenarna skapade, om man frånser vissa brister i avgränsningen, en god grund att bygga på och har varit till väsentlig nytta vid de efterföljande taxesättningarna. Till lokalnäten fördes det i förbindelseledningar inom redovisningsområdet, i växelstationers och centralstationers abonnemang och i stationsanordningar för den lokala växlingen nedlagda kapitalet, vilket befanns utgöra 33,o milj. kr. Inierurbannätets (fr. o. m. år 1917 kallat riksnätet) kapital beräknades motsvara de i interurbana ledningar och stationsanordningar för interurbandriften nedlagda beloppen och upptogs till 19,9 milj. kr. Till tele gr af nätet fördes det i telegraf ledningar och telegrafstationsanordningar nedlagda kapitalet med 4,3 milj. kr. Värdet av stolplinjer och kablar ingår i nämnda summor, uppdelat på de tre rörelsegrenarna i förhållande till det antal trådar, som tillhörde var och en av dem. Fastigheternas kapital beräknades till 6,6 milj. kr. De uppräknade fyra rörelsegrenarna omfattade vad som kallades telegrafverkets bundna kapital, vilket alltså inalles utgjorde 64,4 milj. kr. Till rörelsekapitalet fördes slutligen allt annat av telegrafverket disponerat kapital, d. v. s. kassaförlag, verkstadens maskiner o. d. samt förråden, med ett totalvärde av 8,i milj. kr. På detta sätt fördelat sattes det vid 1911 års början disponerade kapitalet till inalles 72,5 milj. kr. Förändringarna i telegrafverkets kapitaltillgång sedan denna tid åskådliggöres i nedanstående tabell.

86 Vid årets slut disponerat capital, m ilj. kr.

År

Bundet kapital Lokalnäten

Riksnätet

Telegraf-: Fastignätet j heter

Radionätet

Rörelsekapital

Summa

33,6 !

19,9

4,3

6,6

1915 1918

48,9 :

26,1

4,7 ;

IO,4

77,2 !

33,8 j

6,3 j

14,2

106,4 j

46,6

IO,2 i

l8,4

— — — —

134,6 i

63,0 i

9,2

22,9

3,4

11,a

244,3

166,3 |

68,6

11,6

24,2

3,4

3,2

277,3 ;

8,1

72,5

11,8

IOI,4

33,2

164,7

3i,7

213,3

Till denna tablå bör anmärkas, att rörelsekapitalet under åren 1918—22 omfattade, förutom medgivna anslag till kassaförlag och övriga därför normalt disponibla medel, även icke inlevererade vinstmedel. Detta berodde därpå, att telegrafstyrelsen för att tillgodose behovet av för verket nödvändiga förråd under krigsåren med rörelsekapitalet införlivat avsevärda delar av rörelsens överskott. Med de svårigheter, som kriget och dess följdföreteelser lade i vägen för materialanskaffningen, ansåg telegrafstyrelsen sig böra begagna varje tillfälle att för något så när rimligt pris inköpa koppar och andra råvaror för driften. Åtskilligt av det inköpta kunde icke levereras förrän efter kriget. Likviden måste emellertid under kristiden ske per kontant vid köpets avslutande eller vid varans uppläggande i utländskt varuhus för telegrafverkets räkning, och därigenom blev telegrafstyrelsen nödsakad att ligga ute med betydande belopp för ofullgjorda leveranser. Som dessa inköp avsågo även nyanläggningar, vilka med den starkt stegrade trafiken ivrigt krävdes från allmänhetens sida, blevo de i förråd bundna medlen större än som blivit fallet, därest inköpen avsett endast rörelsens tillgodoseende. Då de för nyanläggningar förväntade anslagen från statsmakterna delvis uteblevo, kunde de sålunda bundna medlen icke senare frigöras, såvida man icke velat finna sig i att visa betydande förluster därå. Vid 1919 års slut hade av överskottsmedlen ännu icke inlevererats:

87 Milj. kr. 4,o

av 1916 års vinst " 1917 " " 1918 " ". 1919 "

" " "

14,5 8,i 0,9

Vid 1923 års utgång voro emellertid alla överskott inlevererade till statsverket. Telegrafverket äger dessutom att såsom rörelsekapital använda disponibla medel ur de av verket förvaltade pensionsfonderna för ordinarie tjänstemän och arbetare. Å dessa medel skall telegrafverket erlägga ränta. Beloppet av de sålunda disponerade medlen uppgick vid 1924 års slut till ej mindre än 13,o milj. kr. 3. Driftsöverskottet, d. v. s. skillnaden mellan telegrafverkets inkomster och driftsutgifter, framgår av nedanstående tablå, där nämnda överskott även redovisas i procent av det disponerade kapitalet. Period

Avkastningen under perioden milj. kr.

1853—1855 1856—1860 1861—1865 1866—1870 ........ 1871—1875 1876—1880 1881—1885 1886—1890 1891—1895

% å det i medeltal disponerade kapitalet

0,02 0,oo 0,4 0,3 l,i 0,3 0,o 1,2 3,9

2,28 0,85 2,94 1,68 4,60 1,05 l,9i 3,66 8,46

1896-1900

9,8

10,5s

1901—1905 1906—1910 1911—1915 1916—1920

13,9 20,8 36,6 46,4

8,21 7,58 8,94 6,27

Ar

Avkastningen under året milj. kr.

% å det i medeltal disponerade kapitalet

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

10,7 12,3 14,5 8,1 0,9 10,6 19,o 25,7 22,6 20,6

11,67 12,37 12,39 5,52 0,52 5,38 8,92 ll,4i 9,47 8,05

Grafiskt belyses utvecklingen av diagrammet på sid. 89. F ö r åren från och med 1911, då uppdelning på rörelsegrenar genomfördes, te sig siffrorna på följande sätt: Avkastning i % av disponerat kapital Lokalnäten Riksnätet Telegrafnätet 1911—15 1916—20 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

6,10 0,84 0,22 —5,59 2,96 10,52 12,OG 10,70 8,oo

15,00 18,2i 20,42 15,87 17,oi 12,16 15,07 10,48 11,34

19,10 15,io 17,88 —2,15 —10,60 —14,21 —0,23 —0,73 —2,9i

Söker man mera i detalj klargöra vilka olika orsaker, som inverkat vid de större växlingarna i avkastningens storlek, ser man sig ofta stå inför ett flertal samverkande orsaker, där det ä r svårt att utfinna den viktigaste. Att rörelsen de första åren gick med förlust, är tämligen lätt förklarligt med hänsyn till samfärdsmedlets nyhet och den otillräckliga erfarenheten för taxesättningen. Resultatet förbättrades år 1855 och 1856 tack vare ökad trafik, men försämrades under 1857 och 1858 på

89 Avkastningen

åren 1853—1920

46 44

42 40 38 36

42 40 33 36

7 IB

73 K

16 W K

Vi

.Z

s

'2 •2 . O .0 Ar 1853- ISSS - /&?/ -1866 -1871 -1876 -1881 -1886 -1891 -1896 -1901 -1906 -1911 -1916 18S5 1860 1865 1870 1875 1880 1885 1890 1895 1900 1905 1910 1915 1920

•—

Avkastningen i miljoner kronor « n procent av disponerat

kapital

grund av dåliga konjunkturer och höjda lönei Förmånligare taxor för den utländska trafiken förbättrade avkastningen fr. o. m. 1859, ehuru hela trafiken på grund av fortsatt lågkonjunktur sistnämnda år var svag och särskilt den inländska trafiken, sannolikt till följd av det höga portot, minskade ända fram till år 1863. Taxesänkning år 1865 medförde ånyo en sänkning av avkastningen. Som konjunkturerna samtidigt försämrades, inträffade det år 1868 efter en mindre betydande lönereglering, att debet och kredit nätt och jämnt gingo ihop.

90 En del åtgärder, såsom anlitande av den billigare kvinnliga arbetskraften, föreskrifter om bidrag eller garantier från för telegrafverkets ekonomi betungande orter, förbättrade efter hand resultatet. Under 70-talets förra hälft, då konjunkturvisaren under och närmast efter fransk-tyska kriget åter svängde uppåt, blev avkastningen jämförelsevis god. Dyrtiden medförde emellertid krav på löneregleringar, som genomfördes åren 1873—75, samtidigt som de ordinarie tjänstemännens antal ökades. Följden härav och av den från år 1874 sjunkande konjunkturkurvan blev, att telegrafverkets ekonomi försämrades och rörelsen år 1879, då en ny lönereglering ägt rum, icke lämnade någon avkastning samt påföljande år gick med faktisk förlust. Detta blev orsaken till en mängd sparsamhetsåtgärder inom verket. Stationer och befattningar indrogos, vissa tjänster bekläddes med tjänstemän av lägre grad än förut och kvinnlig arbetskraft infördes i större omfattning till ersättning för den manliga. Ehuru efter en tillfällig ljusning i affärsläget år 1881 konjunkturerna fortforo att falla, lyckades telegrafverket på detta sätt hålla avkastningen uppe vid ett par procent på kapitalet. Så tillkom telefonrörelsen. I början följde därmed inga nämnvärda bidrag till avkastningen: tvärtom torde konkurrensen från de enskilda företagens mellanortsledningar ha sänkt telegrafinkomsterna. Åren 1885—1887 visa sålunda ett ganska dåligt resultat. Man fortsatte också på indragningarnas väg, bl. a. användande billigare extra ordinarie personal i stor utsträckning. Fr. o. m. år 1888 började telefonrörelsen på ett kännbarare sätt bidraga till avkastningen, samtidigt som konjunkturerna något förbättrades. År 1889 reglerades den inländska telegramtaxan ånyo nedåt på ett sätt, som väsentligt ökade trafiken. Den åtföljande ökningen av personal bestod så gott som uteslutande av extra ordinarie tjänstemän, varför utgifterna för avlöningar icke ökades i proportion till trafiken. Fr. o. m. 1890 blir resultatet av telefonrörelsen med varje år bättre. Konjunkturvågen gick uppåt, sedan depressionen nått bottnen under åren 1896—1897. De stigande priserna medförde emellertid krav på löneförbättringar, och år 1903 genom-

91 fördes en genomgripande omorganisation med allmän lönehöjning, medförande väsentligt ökade driftskostnader. Den ekonomiska ställningen var dock nu så god, att resultatet fortfarande förblev tillfredsställande. En ny sänkning av taxan för inländska telegram år 1907 och en ny lönereglering år 1908 förorsakade icke någon nämnvärd förminskning i avkastningen. Den lilla nedgång, som inträdde åren 1908—1909, är snarast att tillskriva en i slutet av år 1907 inträdd depression inom affärsvärlden, vilken emellertid blev tämligen kortvarig. Det sista året före världskriget, 1913, utgjorde avkastningen 7,69 % av det disponerade kapitalet. Krigsutbrottet 1914 medförde en starkt ökad telegramtrafik och särskilt för de utländska telegrammen en avsevärd ökning av medelinkomsten per telegram till följd av att chiffer förbjöds och att befordringssvårigheterna medförde en betydande frekvens av iltelegram. Från att år 1913 ha bidragit med 3,6 % av överskottet, ryckte telegrafverket upp till att deltaga med 14,9 % och från att år 1913 ha avkastat 4,87 % på det för telegrafrörelsen disponerade kapitalet, blev motsvarande siffra år 1914 ej mindre än 24,9 2 %. Avkastningen av hela rörelsen ökades därigenom till 8,99 %. De följande åren visade en språngvis stegrad trafik, så att totalavkastningen trots ökade driftskostnader växte och nådde 1916 och 1917 till rekordsiffror (omkr. 12 %). Redan år 1917 började emellertid avkastningen av lokalnäten till följd av materialpriserna att gå tillbaka; år 1918 blev det tydligt att abonnemangstaxan måste revideras, och en taxeökning trädde också i kraft under året. Denna var dock ej större, än att avkastningen för lokalnäten likväl dalade ned från 3,94 % år 1917 till endast 0,22 % för år 1918. Den inländska telegramtrafiken ökades fortfarande kraftigt, -men gick trots taxeförhöjning med allt större förlust på grund av driftskostnadernas stegring främst genom dyrtidstillägg på lönerna. Kostnadsökökningen från 1917 till 1918 var 116 %, och utgjorde enbart lönetilläggen y3 av samtliga driftsutgifter. Resultatet av hela rörelsen blev för år 1918 en avkastning av endast 5,5 2 %.

92 Samma skäl föranledde en ytterligare försämring år 1919. Avkastningen blev då blott 0,52 %. År 1920 höjdes därför, såsom förut nämnts, taxan för inländska telegram, för abonnemang och för samtal. Samtidigt med att dessa höjningar trädde i tillämpning, började emellertid den nuvarande depressionen inom affärslivet göra sig gällande på trafiken, varjämte driftskostnaderna alltjämt stego på grund av dyrtidstilläggens fortsatta ökning. Resultatet av årets rörelse blev likväl bättre än förårets och avkastningen utgjorde 5,38 % av det disponerade kapitalet. Under år 1921 medförde det påbörjade prisfallet minskade driftskostnader; framför allt undergingo dyrtidstilläggen en väsentlig minskning, och avkastningen steg därför, i trots av delvis nedåtgående eller stillastående trafiksiffror, så högt som till 8,92 %. 1922 års utveckling har, tack vare en ytterligare betydande nedgång i utgifterna trots nedsatta taxor, resulterat i en avkastning av ej mindre än 11,41 %. De följande åren har inkomstminskningen emellertid varit starkare än nedgången i utgifterna, och överskotten stannade därför år 1923 vid 9,47 % och år 1924 vid 8,05 %. Överskottet kommer under dessa år helt på telefonrörelsen — telegraftrafiken har gått med förlust. De avkastningssiffror, som under de senaste åren och även under vissa tidigare år nåtts, äro undantagslöst högre än vårt största kommunikationsverks, statens järnvägars. Men mätta med den måttstock, som ett enskilt företag måste lägga på sin räntabilitet, äro även telegrafverkets bättre siffror med få undantag otillfredsställande. Det måste nämligen bemärkas, att med undantag för ränta på upplånade medel, någon räntebetalning på kapitalet ej ifrågakommit och att ej heller amortering eller avskrivning av anläggningarna skett, utan endast bland omkostnaderna upptagits kostnader för sådant underhåll, som krävts för att verkets egendom skolat upprätthållas vid fullt värde. 1 ) ') Fr. o. m. år 1923 ha emellertid påbörjats avsättningar till en förnyelsefond med till en början 2.2 milj. kr. årligen.

93 För åren 1853—1911 har en beräkning verkställts för att utröna vinsten av telegrafverkets rörelse, därest verket i likhet med ett enskilt bolag varit nödsakat kalkylera med ränta på hela sitt utifrån erhållna kapital.1) Denna beräkning visade, att medelavkastningen av det i verket under åren 1853—1911 verkligen nedlagda kapitalet varit 4,75 %. I samma utredning har man även för åren 1911 och 1912 försökt beräkna, hur avkastningen ställt sig, om rationella avskrivningsprinciper följts. Man utgick därvid från den i de amerikanska företagen övliga årliga avsättningen för förnyelse av 6 % för telefon- och 4 % för telegrafanläggningar och kom på detta sätt för år 1911 — med en så låg kapitalränta som 3,5 % — till en förlust på telefonkapitalet av 0,4 % och på telegrafkapitalet av 4,i %. För år 1912 kunde med detta beräkningssätt redovisas en vinst av resp. 0,5 och 2,5 %. De i telegrafverkets statistik enligt vedertagna regler beräknade avkastningssiffrorna (driftsöverskott i procent av disponerat kapital) voro för åren 1911 och 1912 resp. 7,3 och 8,5 %. Den rena affärssynpunkten har sålunda för detta, såsom för övriga statens affärsföretag, fått jämkas till förmån för andra krav: trafikanternas och abonnenternas önskan att få låga taxor och avgifter samt personalens behov av tillfredsställande lönenivå. I det förra hänseendet har Kungl. Maj :ts och på sista tiden även riksdagens, i det senare fallet i huvudsak ensamt riksdagens beslut varit avgörande för gestaltningen av verkets ekonomi.

5. Det är i detta sammanhang givetvis av intresse att söka anställa en jämförelse mellan det ekonomiska resultatet av det enskilda stockholmska telefonbolagets verksamhet och motsvarande resultat av telegrafverkets telefonrörelse. Man kan där') H. Rydin. Huru bär sig det svenska telegrafverket? Ekonomiska studier, tillägnade Marcus Wallenberg, Sthlm 1914, sid. 185—196.

94 vid till en början verkställa en sådan jämförelse för den tid, då båda verksamheterna bedrevos sida vid sida, och bör då ihågkommas, att bolagets resultat påverkats av konkurrensen med telegrafverket inom hela bolagets verksamhetsområde, under det att telegrafverket rönt inverkan av konkurrensen inom ett område, för vilket disponerats endast omkr. 15 % av verkets kapital (gäller år 1917). Med reservation dessutom för olikheter i metoderna för värdesättningen av det bundna kapitalet, återgives här en sammanställning av siffror för de fem åren 1913—1917, utvisande avkastningens relation till det disponerade kapitalet, varvid för bolaget kreditposterna nettovinst, utskylder och räntor ha ansetts utgöra avkastningen. Rikstelefon')

Stockholmstelefon

Dispone! DisponeÖverskott Överskott rat kapital rat kapital milj. kr. milj. kr. i % av milj. kr. kapitalet (medeltal) milj. kr. kapitalet (medeltal) 1913 1914

26,8

i,5

5,9

1,5

5,4 6,4

67,3

23,3

72,7

6,5

8,9

1915 1916 1917

29,3

1,7

5,4

76,4

7,8

io,3

31,4

IJ

5,5

83,2

S,9

10,7

36,5

1,9

5,i

97,7

9,2

9,4

Annorlunda blir emellertid resultatet, om — såsom givetvis är ägnat att giva en vida riktigare utgångspunkt än den föregående — jämförelsen verkställes med driftsresultat vid telegrafverkets lokalnät inom det distrikt, som närmast motsvarade Stockholmstelefons 70-kilometersområde. En sådan jämförelse har försökts i nedanstående siffror, som angiva medelbehållningen (-förlusten) per apparat. \) Lokalnäten och riksnätet i hela landet.

95 1916

1915 Behållning (förlust) kr. O £9

Stockholmstelefon...

Behållning (förlust) kr.

i % av nätets värde

!

17,25 ;

0_5>3

1—

5,64 |

Q.fiT

19,73

1917 Behållning (förlust) kr.

i % av nätets värde

• 2.79

6,65 !

i % av nätets värde

Tc 1 7 —

4,41

18,91

6,51

Differensen mellan dessa siffror är uppenbarligen mycket stor och relativt vida högre än skillnaden mellan abonnemangstaxorna, vilken, såsom tidigare visats, angav högre tal för det enskilda företaget än för telegrafverket.

KAP. III.

ORGANISATIONEN. A.

Telegrafstyrelsen. 1.

Telegrafverket fick sin första organisation genom det reglemente för elektriska telegrafverket i riket, vilket av Kungl. Maj :t utfärdades den 2 augusti 1856. Enligt detta utgjordes styrelsen, vilken år 1860 erhöll namnet telegrafstyrelsen, av en chef och trenne intendenter. Två av dessa förestodo var sitt av de två distrikt, det norra och det södra, på vilka telegraflinjer och -stationer fördelades, den tredje räkenskaps- och uppbördsverket. I stället för den sistnämnda upptogs från och med år 1871 en kamrerare i staten. Chefen för telegrafverket erhöll år 1862 titeln generaldirektör. Intendenterna hade i förhållande till sina distrikt ungefär samma åligganden som nuvarande trafik- och linjedirektörer, men hade dessutom att för generaldirektören föredraga åtskilliga ärenden. Då deras arbete i egenskap av styrelseledamöter började inkräkta på förvaltningsarbetet i distrikten, erhöllo de från och med år 1867 till biträde var sin stationstjänsteman, vilken kallades linjeingenjör och skulle bistå intendenten ifråga om det tekniska arbetet, linjebyggnad, stationsinredningar o. s. v. Vid jämförelse med organisationen av statsförvaltningen i övrigt vid den tidpunkt, då detta telegrafstyrelsens första reglemente utfärdades, framträder frånvaron av detaljbestämmelser angående ärendenas handläggning samt friheten för che-

97 fen att antaga, avsätta och förflytta alla tjänstemän utom intendenterna, vilka senare jämte chefen tillsattes av Kungl. Maj :t. Med den ökning av den biträdande personalen, som betingades av verkets tilltagande omfattning, bestod denna organisation utan väsentlig ändring till 1878 års slut. Vid den detta år genomförda omorganisationen infördes byråindelning. Styrelsen skulle utgöras av en generaldirektör och två byråchefer, föreståndare för var sin byrå, den tekniska och den administrativa, med ett för båda gemensamt kansli. Byråcheferna övertogo intendenternas föredragningskyldighet och åliggandet att inspektera stationerna. Organisationen i övrigt byggde nu helt på samma grunder ifråga om tjänstemännens ställning o. s. v., som gällde för andra ämbetsverk. Med tillkomsten av telefonväsendet utökades arbetet väsentligt i styrelsen, och för att lätta på byråchefernas arbetsbörda överlämnades "vissa ärenden rörande telefonanläggningar m. m." år 1889 åt en adjungerad ledamot, vilken från och med år 1896 utbyttes mot en byråchef, anställd liksom den förre på extra stat. Den nya byrån övertog småningom alla ärenden rörande linjers, ledningars och stationers anläggning och vidmakthållande och erhöll från och med år 1896 benämningen linjebyrån. Den förutvarande tekniska byrån, från vilken linjebyråns flesta åligganden voro övertagna, kom på detta sätt att handhava huvudsakligen ärenden, som rörde trafiken och erhöll därför benämningen trafikbyrån. Arbetet på denna senare byrå ökades emellertid alltjämt hastigt med den växande telefonverksamheten, och styrelsen bemyndigades därför att år 1897 anställa en adjungerad ledamot, i samband varmed trafikbyrån delades på tvenne byråer, en för telegraf trafiken och en för telefontrafiken, den sistnämnda med den adjungerade ledamoten såsom chef. Den organisation, som sålunda under 1890-talet efter hand utvecklats i anslutning till de med telefontrafikens framträdande nya behoven, vann godkännande av den kommitté, som år 1901 framlade nya stater för telegrafverket. Kommitténs Marcus.

Telegrafverket.

98 förslag utgjorde i stort sett ett fastslående av redan bestående faktiska förhållanden och betydde för telegrafstyrelsen väsentligen ett uppförande av dess fyra byråer jämte chefen på ordinarie stat. 2. Är 1906 tillsattes en ny kommitté för telegrafverkets omorganisation. Såväl motiveringen för dennas tillkomst som dess egna allmänna uttalanden äro av den art, att de i detta sammanhang förtjäna någon uppmärksamhet. Civilministern anförde vid kommitténs tillsättande bl. a., att telegrafstyrelsen genom sin första instruktion av 1878 erhöll en organisation, som var inrättad väsentligen efter mönstret av övriga förvaltande ämbetsverk och hade sedan dess förblivit i stort sett oförändrad. Telegrafverket hade emellertid under tiden vunnit en storartad utveckling, så att det numera vore en vittomfattande affär, som med sig förenade en betydande industriell rörelse och det vore därför av högsta vikt, att denna affär och dess utvecklingsmöjligheter tillgodosåges på det för staten och den trafikerande allmänheten fördelaktigaste sätt. Det borde av sådan anledning ifrågasättas, huruvida ej åt telegrafstyrelsen kunde givas en annan organisation, som mera vore avpassad efter telegrafverkets huvudsakligen industriellt-ekonomiska verksamhet och som underlättade en affärsmässig förvaltning därav. 1 ) Kommitterade framhöllo i inledningen till sitt betänkande följande: "Vid fullgörande av sitt uppdrag, som sålunda uttryckligen knutits till telegrafverkets säregna förhållanden, hava kommitterade endast haft att uppgöra ett förslag till sådan organisation, varigenom telegrafverkets speciella uppgift skulle kunna lösas på det för det allmänna och verket självt fördelaktigaste sättet, och kommitterade hava för vinnande av detta mål ansett ') Betänkande av de för avgivande av yttrande och förslag ifråga om förändrad organisation av telegrafstyrelsen m. m. — • tillkallade kommitterade, I., vSthlm 1007, sid. II.

99 sig böra lämna å sido såväl, i den mån sådant varit möjligt, hänsynen till verkets nuvarande organisation, som ock varje tanke på, huruvida det förslag, kommitterade haft att utarbeta, skulle utan vidare kunna i mer eller mindre mån inpassas i den allmänna ämbetsverksorganisationen. För kommitterade själva har även uppgiften, så fattad, framstått såsom riktigast, emedan enligt deras åsikt en väsentlig del av de missförhållanden, som onekligen förefinnas inom ämbetsverken både i avseende på arbetsformerna och beträffande löneförhållandena, beror därpå, att i enlighet med förut gällande uppfattning en så vitt möjligt enhetlig organisation av alla statens ämbetsverk eftersträvats. Även telegrafstyrelsens första organisation överensstämde på det hela taget så nära som möjligt med de övriga ämbetsverkens, och det låg ju med nyssnämnda uppfattning nära till hands, då telegrafverkets utveckling under de första decennierna gick jämförelsevis långsamt. Denna organisation har också sedermera i stort sett förblivit oförändrad, ehuru, såsom civilministern i sitt nyss berörda anförande också framhållit, telegrafverket i all synnerhet efter och genom telefonväsendets tillkomst, vunnit en storartad omfattning. Emellertid måste man vid ett fördomsfritt aktgivande på nuvarande förhållanden snart komma till insikt därom, att för vinnande av ett gott resultat med ämbetsverkens arbete måste formen vara så noga som möjligt avpassad efter varje ämbetsverks egen uppgift och egna förhållanden och icke vara tagen efter en allmän schablon, som skall passa för alla men därför i verkligheten icke passar för något. Denna fordran blir desto oavvisligare, ju mera ämbetsverkets uppgift närmar sig eller direkt berör det praktiska livet, och när ett ämbetsverk såsom telegrafverket dessutom har till uppgift att driva en industriell rörelse, måste alltså dess förvaltning inrättas på ett praktiskt sätt utan hänsyn till de former, som givits statens andra ämbetsverk. Lika omöjligt som det vore att försöka förvalta en industriell anläggning efter enahanda former som en bankinrättning, lika självfallet torde det få anses vara, att telegrafverket icke kan eller bör skötas efter förvaltningsformer, som

100 lämpa sig för t. ex. poststyrelsen, kammarkollegium eller medicinalstyrelsen. Ej ens ämbetsverk, som kunna synas vara varandra närbesläktade, vore betjänta med samma eller liknande organisation. Sålunda skulle det vara i hög grad olämrpligt, om telegrafverket organiserades med hänsyn till vad som även skulle kunna passa för järnvägsstyrelsen eller Trollhätte kanaloch vattenverk, de enda ämbetsverk, som genom sin teknisktindustriella verksamhet kunna tänkas erbjuda någon jämförelse med telegrafverket. Hos dessa tre förefinnas ju helt olika uppgifter, som kräva tjänstemän med särskilda kvalifikationer och anspråk, och det vore därför lönlös möda att försöka pressa enahanda former på dylika verks i grund och botten så olika verksamhet." x ) Därefter komma kommitterade in på frågan om telegrafstyrelsens omorganisation och yttra härom: "Den första delen av kommitterades uppdrag angives avse själva telegrafstyrelsens omorganisation, och kommitterade övergå därför till angivande av de allmänna synpunkter, som framställt sig vid en ingående granskning av telegrafstyrelsens hittills gällande organisation i förhållande till verkets nuvarande verksamhet. Kommitterade kunna därvid såsom sin mening genast uttala, att då telegrafverket i själva verket numera måste betraktas såsom en stor industriell linrättning, den nuvarande organisationen icke kunnat i längden motsvara de på verket ställda fordringarna. De allmänna förvaltningsformer, som pålagts även telegrafstyrelsen, böra med det snaraste utbytas mot nya, som äro för de nuvarande förhållandena mera ändamålsenliga. De tunga formerna för ämbetsärendenas behandling hava nämligen visat sig olämpliga för telegrafverket, som icke blott är ett modernt kommunikationsverk, utan även, i likhet med statens järnvägar, är ett tekniskt verk, samt hava ofta försvårat arbetet och medfört onödiga kostnader. Så länge telegrafstyrelsen endast hade telegrafväsendet om hand, voro dessa olägenheter av mindre betydelse, men genom rikstelefonväsendets tillkomst och hastiga utveckling har den rent affärs') A. st., sid. i—2.

101 mässiga förbindelsen med allmänheten blivit allt mera omfattande. Därför ställas även av allmänheten år för år allt större krav på telegrafstyrelsen såväl i tekniskt som i administrativt avseende. Behovet av administrationens ordnande efter mera moderna principer har således verkligen blivit mer och mer kännbart. Därvid erbjuder sig helt naturligt jämförelsen med den privata affärsverksamheten, varpå även civilministerns förut anförda yttrande hänvisar. Den enskilda företagsamheten söker sig nämligen, obunden av andra hänsyn, den form för sfrn verksamhet, som i stort sett mot den minsta ekonomiska uppoffring lämnar det bästa och mesta arbetet i utbyte. Enligt kommitterades mening skulle det ej heller möta några svårigheter för staten att för sin industriella verksamhet träffa en motsvarande, för varje särskild gren lämplig praktisk anordning, om blott vederbörande ämbetsverk frigjorde sig från en nedärvd s. k. ämbetsmannamässig uppfattning av ärendenas behandling och därjämte sattes i tillfälle att för sitt arbete förvärva endast intresserade och dugliga arbetskrafter. För ett mera praktiskt och ändamålsenligt ordnande av telegrafstyrelsens verksamhet framställer sig därför av sig själv önskvärdheten av en ändring i avseende å förenkling av arbetet inom styrelsen, ett bättre tillgodogörande av den hos styrelsen anställda personalens arbetskrafter samt en betydlig utsträckning av telegrafstyrelsens handlingsfrihet." *) Det positiva förslag, kommitterade framställde, framträder måhända ej fullt så starkt vid en jämförelse med det nu angivna programmets synpunkter. I styrelsens organisation föreslogs den förenkling, att de båda byråerna för telegraf- och telefontrafiken skulle sammanslås till en gemensam trafikbyrå och att en av verkets byråchefer skulle erhålla uppdrag att såsom generaldirektörens adjoint i dennes frånvaro företräda honom såsom den sammanhållande kraften samt avgöra vissa ärenden. Styrelsen skulle vidare beredas tillfälle att ordna arbetet inom sig efter den mest praktiska metoden och fritt dis') A. st., sid. 4—5.

102 ponera personalen, så att dess duglighet komine verket bäst tillgodo. Icke blott som hittills inom lokalförvaltningen utan även inom styrelsen skulle tjänstemännen kunna förflyttas från en tjänst till en annan, varjämte dessa tjänstemän även i det hänseendet skulle likställas med verkets övriga, att de tillsattes med konstitutorial och ej med fullmakt, d. v. s. att de vid förseelse kunde skiljas från tjänsten genom styrelsens beslut och ej allenast efter laga dom. Vidare skulle styrelsen äga rätt att undantagsvis bestämma avlöningen för viss tjänsteman något högre än det för normala fall beräknade, dock inom gränsen för avlöningsreglementets högsta och lägsta lön. För att kontrollera, att den sålunda ifrågasatta ökade befogenheten förverket ej missbrukades, skulle av Kungl. Maj :t tillsättas två telegraf fullmäktige, valda utom verket, med uppdrag att deltaga i verkets förvaltning. Slutligen föreslogs, att telegrafverkets verkstad, som dittills sorterat under trafikbyråchefen i styrelsen, skulle få en självständigare ställning under ledning av en verkstadsdirektör. Kommitténs förslag förelades, i stort sett oförändrat, 1907 års riksdag och vann i huvudsak dennas godkännande, och trädde den nya organisationen i tillämpning med 1908 års ingång. Den har sedan dess principiellt icke undergått någon viktigare förändring. 3.

Den nuvarande organisationen av verket daterar sig i huvudsak från den 1 juli 1920. År 1918 hade Kungl. Maj :t uppdragit åt en kommitté att verkställa utredning beträffande löneoch organisationsförhållanden vid statens järnvägar, telegrafverket, statens vattenfallsverk och postverket, vilken kommitté år 1919 avgav sitt betänkande, åsyftande gemensamma lönebestämmelser för samtliga verken. Sedan Kungl. Maj :t i huvudsaklig överensstämmelse med däri gjorda förslag framlagt proposition för 1920 års riksdag rörande telegrafverkets stater och riksdagen godkänt förslaget, äro huvuddragen av den nuvarande organisationen följande.

103 Överstyrelsen över telegrafverket handhaves av telegrafstyrelsen, vars chef är generaldirektören, vilken av Kungl. Maj :t förordnas för en tid av högst sex år. Styrelsens ledamöter, byråcheferna, vilka tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag avgeneraldirektören, förestå var sin av styrelsens sex byråer, vilka äro administrativa, förråds-, kameral-, linje-, radio- och trafikbyråerna. Därtill kommer en verkstadsdirektör såsom chef för verkstadsrörelsen. En av byråcheferna förordnas av Kungl. Maj :t, för en tid av högst tre år i sänder, att vara generaldirektörens ställföreträdare. Annan tjänsteman än byråchef kan förordnas att föredraga särskilt ärende och ingår därvid som ledamot av styrelsen. Vid behandling av vissa ärenden förstärkes styrelsen med två telegraffullmäktige, vartill utom verket stående män förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Generaldirektören är i främsta rummet ansvarig för telegrafverkets förvaltning. Han äger ock ensam beslutanderätt i alla ärenden, i vilkas prövning han deltager, med undantag för vissa bestraffningsmål. Generaldirektörens ställföreträdare inträ ler i utövningen av generaldirektörens åligganden, då denne är förhindrad att utöva sitt ämbete, och frånträder då, om generaldirektören icke annorlunda bestämmer, förvaltningen av sin byrå. Byråchef skall bereda och antingen i styrelsen föredraga eller ock själv avgöra de ärenden, som tillhöra hans byrå, såvitt de icke särskilt uppdragits åt annan tjänsteman. Telegraffullmäktig åligger att såsom ledamot av styrelsen meddela upplysningar och råd samt deltaga i överläggning i ärende, vid vars avgörande han efter kallelse av generaldirektören är närvarande, men äger även närvara och anföra sin mening vid föredragning av annat ärende. Ärendena avgöras av generaldirektören efter föredragning av byråchef eller byrådirektör eller särskilt förordnad föredragande. Generaldirektörens ställföreträdare bör vara närvarande vid föredragning av ärenden av större vikt eller när generaldirektören så anser erforderligt. Telegraffullmäktige

104 skola närvara vid föredragning av ärenden, som avse verkets organisation eller grunderna för personalens avlöningsförhållanden eller som äga praktisk ekonomisk innebörd. Därest generaldirektören fattar beslut, som avviker från föredragandens eller annan tillstädesvarande ledamots (eventuellt byrådirektör) åsikt, åligger det denne att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Ärende rörande befattningshavares bestraffning avgöres efter omröstning mellan de i beslutet deltagande. Telegrafstyrelsens befogenhet innefattar bl. a. rätt och skyldighet att: utföra de byggnader och anläggningar, som kunna betingas av telegrafverkets växande rörelse — nya husbyggnader samt större om- och tillbyggnader av befintliga hus dock endast i den mån Kungl. Maj :t så förordnar; anskaffa för telegrafverket behövlig material och effekter; avgiva förslag ifråga om telefon- och telegrafreglementet med däri innehållna taxeringsgrunder samt om antalet under näst följ ande år av sådana ordinarie befattningar, som äro hänförliga till 1 :a—12:te graderna i avlöningsreglementet; avgiva förslag dels till stat för telegrafverkets driftskostnader för nästföljande år, dels till beräkning av det inkomstöverskott av telegrafverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för året näst efter det påföljande, dels ock ifråga om anslag att äskas hos nästföljande års riksdag till utgifter för kapitalökning inom verket. Ifråga om taxesättningen tillkommer det styrelsen — i enlighet med telefonreglementet — att fastställa avgifter för tillfälliga abonnemang m. m., för telefonlednings anordnande, underhåll och förhyrande, för flyttnings- och andra arbetens utförande åt abonnenter samt i övrigt för särskilda förmåner, som beviljas abonnent eller annan trafikant utöver de i telefonreglementet särskilt angivna. Styrelsen äger befogenhet att för underhållandet av rikets telegraf- och telefonförbindelser med andra länder träffa erforderliga avtal med vederbörande utländska förvaltningar, försåvitt därigenom icke göras väsentliga avvikelser från förut gällande bestämmelser. Det tillkommer

105 styrelsen även att fastställa taxor för den utländska telegrafoch telefonkorrespondensen. De avlöningsförmåner för personal vid telegrafverket, över vilka telegrafstyrelsen tillsvidare äger bestämma, äro huvudsakligen sådana för extra och reservtjänstemän samt övertidsersättning till extra ordinarie tjänstemän och aspiranter. Ifråga om tjänstetillsättningen äger styrelsen tillsätta styrelsens tjänstemän utom byrådirektörer. Av övriga ordinarie tjänstemän vid telegrafverket äger styrelsen tillsätta samtliga utom verkstadsdirektören, vilken efter förslag av styrelsen förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst sex år, samt telegraf-, telefon-, linje- och trafikdirektörer, vilka tillsättas av Kungl. Maj :t efter styrelsens förslag. Samtliga icke ordinarie tjänstemän äger styrelsen själv antaga; åt underlydande myndighet äger styrelsen uppdraga antagandet av viss personal. Ordinarie tjänsteman, som av styrelsen är antagen, kan av styrelsen avsättas endast i det fall, att denne begått tjänstefel av svårare beskaffenhet, eller icke låtit sig rätta av given bestraffning för tjänstefel. Är den ordinarie tjänstemannen tillsatt av Kungl. Maj :t, kan styrelsen i dylikt fall göra framställning till Kungl. Maj :t om hans avsättning. Samtliga ärenden, i vilka beslut icke kunna fattas av telegrafstyrelsen, skola hänskjutas till Kungl. Maj :t. I allmänhet kan sägas, att frågor av större eller principiell betydelse, angående organisation, medelsdisposition, taxor, inköp av fastigheter, nya husbyggnader, större om- och tillbyggnader av befintliga hus, antalet ordinarie befattningar, den ordinarie och den extra ordinarie samt aspirantpersonalens avlöning och övriga anställningsvillkor, personalens pensionering, avtal rörande väsentliga förändringar rörande de utländska telegraf- och telefonförbindelserna, falla under Kungl. Maj :ts behandling. Då alla anslagsfrågor skola avgöras av riksdagen, underställas dennas prövning spörsmål om anslag för telefon- och telegrafväsendets utveckling, för inköp och bebyggande av fastigheter, eventuellt för andra ändamål, vare sig de hänföra sig till kapitalökning eller drift. Frågor om ändring av antalet

106 högre befattningar, från och med 13 :e lönegraden och uppåt enligt gällande avlöningsreglemente, underställas riksdagen. Då i allmänhet alla viktigare organisationsfrågor äro förknippade med ändringar i de ordinarie anslagen, bliva dessa även i regel förelagda riksdagen. Över förslag till nya taxor och taxeändringar av betydenhet har Kungl. Maj :t, såsom tidigare berörts, alltsedan år 1918 inhämtat riksdagens yttrande.

B.

Distriktsförvaltningen. 1.

Det har tidigare nämnts, att, enligt 1856 års organisation, telegrafverkets chef till närmaste biträden inom styrelsen hade tre intendenter samt att två av dessa tillika voro chefer för de två distrikt — det norra och det södra — i vilka telegrafnätet från och med år 1857 fördelats. Såsom tekniska biträden åt intendenterna vid deras arbete såsom distriktschefer anställdes 1867 två linjeingenjörer. Med telefonens tillkomst svällde arbetet med anläggningar och underhåll ut i en omfattning, som förorsakade, att linjedistriktens antal, efter en övergångsperiod, då särskilda arbetsområden stått under tillsyn av s. k. telefoninspektörer i Malmö, Göteborg och Stockholm och en arbetschef för telefonarbetena i Bohuslän, år 1891 ökades till sex. Huvudorterna för dessa distrikt voro Stockholm, Göteborg och Malmö samt Växjö, Eskilstuna och Söderhamn. Sedan efter hand flertalet av de lokala näten, vilka först tillhört enskilda föreningar eller bolag, övergått i telegrafverkets ägo, vidtogs 1895 en omreglering av linjedistrikten, varvid antalet bibehölls, men arbetsområdena omlades, så att huvudorterna blevo Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle och Sundsvall. I spetsen för varje distrikt stod linjedirektören med en distriktsbyrå på huvudorten. På byrån tjänstgjorde såsom linjedirektörens närmaste man och ställföreträdare en linje-

107 ingenjör. Distrikten indelades i sektioner, av vilka den första hade linjedirektören såsom chef, medan de övriga förestodos av linjeingenjörer med bestämd stationeringsort. Såsom befäl vid större anläggnings- och ombyggnadsarbeten tjänstgjorde linjeingenjören utan bestämd station samt arbetsledare. Med en fortgående utökning av personalen bestod denna organisation till slutet av 1907, då från och med nästföljande år på grund av förut omnämnda telegraf kommittés förslag linjedistriktens antal ökades till 7 genom tudelning av Sundsvallsdistriktet (med ny huvudort i Luleå) och en stor del av tjänstemännen överflyttades på ordinarie stat. Ursprungligen voro telegrafverkets stationer uppdelade i två distrikt under de båda linjeintendenterna. Stationerna, som i alla hänseenden sorterade direkt under styrelsen, sköttes av föreståndare, vilka att börja med benämndes stationschefer, sedermera telegrafinspektörer och telegrafförvaltare samt slutligen direktörer vid de större och kommissarier vid de mindre stationerna. Förutom direktörs- och kommissariestationer funnos från början av 1870-talet, sedan kvinnliga tjänstemän med benämningen telegrafister börjat anställas, även stationer med telegrafister såsom föreståndare. När med det växande arbetet i styrelsen det blev omöjligt för byråcheferna att i tillräcklig omfattning inspektera stationerna och utöva den tillsyn över trafik och uppbörd, som ålåg dem. uppdrog styrelsen detta arbete åt andra tjänstemän. År 1879 erhöllo föreståndarna för de fyra största stationerna, vilka sedan början av år 1856 buro titeln telegrafdirektörer, i uppdrag att verkställa inspektioner och utöva tillsynen. Landet indelades därmed för trafikens skötsel i fyra distrikt med huvudstationer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. År 1902 genomfördes den omorganisationen, att särskilda inspektörer anställdes för de fyra huvudstationernas områden. Inori sina stationsdistrikt skulle telegraf- och telefondirektörerm utöva motsvarande inspektionsmyndighet. De övriga stationerna indelades i fem klasser, av vilka de fyra första förestodos av kommissarier och den femte av kvinnliga sta-

108 tionstjänstemän. Avgörande vid klassindelningen var i allmänhet storleken av stationens uppbörd, men i vissa fall även mera lokala och tekniska hänsyn. 1908 genomfördes vissa förändringar i klassindelningen och personalens ställning vid stationerna. Stationsföreståndarna avskildes såsom en särskild grupp av tjänstemän med ett avvikande avlöningssystem, därvid avlöningen sattes i relation till omfattningen av uppbörden vid stationen, och avlöningen delades i fast lön enligt löneskala samt uppbördsprovision. Direktörerna blevo sex, i det telefonstationen i Göteborg skildes från telegrafstationen och förlades under en telefondirektör. Vidare fördelades de kvinnliga stationsföreståndarna på tre klasser.

2. Även distriktsförvaltningen erhöll sin nuvarande organisation genom 1920 års, på kommunikationsverkens lönekommittés förslag byggda stadganden. Huvuddragen av organisationen äro följande. Närmast under styrelsen handhaves telegrafverkets angelägenheter rörande ledningsnäten och de genom dessa förbundna stationerna av en distriktsförvaltning för varje distrikt. Direkt under styrelsens förvaltning lyder radiodistriktet med radiostationerna. Distriktsförvaltningens ledamöter, en linjedirektör och en trafikdirektör, förestå var sin av distriktsförvaltningens avdelningar, linje- och trafikavdelningarna, av vilka den förra handlägger linje- och fastighetsärenden och utövar tillsynen inom distriktet i tekniskt hänseende samt den senare sköter trafikärendena samt de kamerala angelägenheterna. Telefondirektör resp. telegraf direktör utövar, såsom föreståndare för huvudstationsområde, inom detta område trafikdirektörs funktioner och ingår, vid behandling i distriktsförvaltningen av frågor, som beröra huvudstationsområdet, såsom ledamot av distriktsförvaltningen.

109 Distrikten äro sex med huvudorter i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle och Sundsvall. Huvudstationsområdena utgöras av telefonstationerna i Stockholm och Göteborg, telegrafstationerna i samma städer samt telefon- och telegrafstationerna i Malmö och Sundsvall, en var station med tillhörande understationer, ledningar och apparater. Distrikten uppdelas med hänsyn till utförandet av anläggnings- och underhållsarbeten samt den tekniska tillsynen, i linjesektioner, som förestås av linjeingenjörer, samt, med hänsyn till trafikens ombesörjande och uppbörden av avgifter, i redovisningsområden. Huvudstationernas redovisningsområden, som sammanfalla med huvudstationsområdena, förestås av telefon- och telegrafdirektörerna. Övriga redovisningsområden förestås av telegrafkommissarier. Ärendena handläggas inom distriktsförvaltningen antingen av dess ledamöter gemensamt eller av endera av dess ledamöter. Under gemensam handläggning falla sådana distriktsförvaltningens egna förhållanden berörande ärenden, som hava betydelse för båda dess avdelningar, samt ärenden, som beröra såväl linje- som trafikförhållanden inom distrikt ävensom yttranden och framställningar till styrelsen i frågor av mera allmän och principiell beskaffenhet. Under vederbörande ledamots egen handläggning falla däremot alla ärenden, vilka angå endast endera av distriktsförvaltningens båda avdelningar eller röra endast rena linje- resp. trafik- och kamerala förhållanden vid stationerna, ävensom ärenden rörande den till resp. avdelningar hörande personalen. Linjedirektören är ansvarig för att stationer — med undantag av huvudstationer — samt telefonnät, linjer och ledningar befinna sig i fullgott skick, varjämte tillsynen och underhållet av telegrafverkets fastigheter åligger honom. Han utövar förmanskapet för linjepersonalen och skall minst en gång årligen inspektera stationerna (med undantag av huvudstation) samt äger själv eller genom underlydande befäl antaga för distriktets arbeten behövliga arbetare och avsluta överenskommelser med personer rörande tillsyn av verkets anläggningar på orter, där fast personal icke anses böra anställas. Trafikdirektörens huvudsakliga uppgift är att övervaka och i

110 den utsträckning, telegrafstyrelsen bestämmer, ordna trafiken, med särskilt iakttagande av att ledningarna i vidsträcktaste mån utnyttjas, samt tillse, att anordningarna på stationerna äro tillfredsställande med hänsyn till trafikens omfattning. Han utövar förmanskap för trafikpersonalen och ansvarar för, att denna är riktigt avvägd i förhållande till arbetets omfattning och beskaffenhet. Genom inspektioner, inventeringar o. s. v. skall han öva tillsyn över underlydande stations föreståndares uppbörd, bokföring och redovisning, särskilt över abonnemangsrörelsens inkomster. Telefon- och telegrafdirektör nar för sitt redovisningsområde i huvudsak samma åligganden, ansvar och befogenhet som trafikdirektören.

De yttre likheter, som föreligga mellan telegrafverkets och postverkets uppgifter — båda institutionerna ha till syfte att befrämja samfärdseln och tankeutväxlingen — ha under verkens hittillsvarande utveckling föranlett förslag om, att ordna deras förvaltning under en gemensam myndighet. Frågan väcktes först av 1867 års statsrevisorer, vilka i sin berättelse angåvo som sin övertygelse, att en förening av post- och telegrafverket skulle medföra betydlig besparing av tjänstemän och allmänna kostnader och därför ifrågasatte en utredning om fördelarna och olägenheterna av post- och telegrafverkens förening under en gemensam styrelse. I sina utlåtanden häröver voro generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen av ganska divergerande meningar. Under del att den förra intet hade att invända mot en förening av verken och väntade sig fördelar för det allmänna härav, fann telegrafstyrelsen en sammanslagning omotiverad utom möjligen i det avseendet, att på en eller annan mindre betydlig ort de båda verkens göromål kunde förenas i en och samma persons händer. Frågan blev föremål för skrivelser från riksdagen till regeringen vid såväl 1868 som 1871, 1880 och 1888 års riksdagar, utreddes i ett flertal utlåtanden från generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen — såväl från styrelserna var för sig-

Ill som ifrån dem båda gemensamt — och behandlades upprepade gånger av Kungl. Maj :t. Den sistnämnda riksdagsskrivelsen föranledde tillsättandet år 1889 av en kommitté för utredning av frågan om post- och telegrafverkens förenande under en gememsam styrelse, och denna kommitté avgav år 1892 ett omfattande betänkande i ärendet. Kommitténs flertal fann på förebragta skäl, att en organisk förening mellan post- och telegrafväsendet borde komma till stånd och utarbetade ett förslagtill ordnande av gemensam central-, distrikts- och lokalförvaltning för de båda verken. Till betänkandet var emellertid fogad en utförligt motiverad reservation från telegrafverkets representanter i kommittén, vilka kraftigt motsatte sig förslaget. Reservanterna påvisade den särskilt efter telefonrörelsens utveckling betydande olikheten i verkens funktioner och framliöllo, att de förmodade besparingarna och fördelarna av en sammanslagning till största delen voro skenbara, alltför obetydliga gentemot olägenheterna eller ock uppnåeliga utan verkens förening. Resultatet av alla dessa utredningar blev endast, att vid ett antal mindre post- och telegrafanstalter de båda verkens göromål lades i händerna på samma personer, i enlighet med bestämmelser, som utfärdats redan år 1873. Efter hand har utvecklingen emellertid även i dessa fall gått mot ett förnyat särskiljande av post- och telegraf tjänst erna. Den sista telegrafstation där dylik förening av tjänster ägde rum, nämligen en filialtelegrafstation i Göteborg, där föreståndarskapet för både post och telegraf var förenat hos en och samma person, indrogs är 1923. Mindre telefonstationer skötas däremot ofta av samma personer, som handhava postgöromålen. Förhållandet mellan telegrafverket och föreståndaren för en dylik station regleras emellertid genom kontrakt och innebär intet samarbete i verklig mening mellan de båda verken. En annan beröringspunkt mellan post- och telegrafverken, varvid riksbanken i flera fall inträder som tredje intressent, är det på senare åren etablerade samarbetet för anskaffande av lokaler för verkens byråer, kontor och stationer på olika orter

112 i landet. Gemensamma byggnader för posten, telegrafen och riksbanken ha nämligen anordnats på 14 orter, för posten och telegrafen ensamt på 9 orter i riket. Ägaren är i 3 av dessa fall postverket, i 8 fall telegrafverket och i 12 fall riksbanken. (Av endast telegrafverket och riksbanken samfällt ägd fastighet förekommer även). För reglering av hyrorna m. m. de tre verken emellan gäller ett avtal, vari bl. a. bestämmes: hyresbeloppet skall beräknas så, att byggnadens hela nyttiga utrymme avkastar 6 % av fastighetens bokförda värde, varvid för uthyrd lägenhet betalas i hyra så stor del av fastighetens hela avkastning, som lägenhetens kubikutrymme utgör del av hela byggnadens nyttiga kubikutrymme; uppsägningstiden är ett år. I övrigt överensstämma avtalets punkter tämligen nära med vanliga hyresavtalsbestämmelser. Ett verkligt samarbete vid utförandet av verkens egentliga uppgifter representeras endast av telegrampostanvisningarna. Det är därvid postverket, som uppbär och utbetalar de anvisade medlen, vare sig det gäller inrikes eller utrikes trafik, under det befordringen av det meddelande mellan avsändnings- och adressorterna, varpå utbetalningen i adressorten grundas, försiggår telegrafiskt genom telegrafverkets förmedling. Vid diskussion angående post- och telegrafverkens förenande framhölls det ofta från telegrafverkets sida, att, om telegrafverket nödvändigtvis skulle sammanslås med annat verk, skälen för en sammanslagning med statens järnvägar vore betydligt starkare än de för sammanslagning med postverket. Det påpekades, hurusom mellan dessa verk en verklig konkurrens ifråga om telegrambefordring mellan vissa orter kunde förekomma, att gemensam behandling av samma telegram i stor utsträckning förekom, och att dessa verk i de gemensamma telegraflinjerna hade ett viktigt gemensamt intresse. Någon sammanslagning av telegrafverket och statens järnvägar torde dock aldrig på allvar hava varit på tal, då järnvägens huvudfunktioner, trots de nämnda beröringspunkterna, ansetts vara alltför olika telegrafverkets.

Statens offentliga Systematisk

utredningar

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas förteckningen.) lagstiftning. Rättskipning, Fångvård. Utkast till ändrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. domsagornas förvaltning. [14] Förberedande utkast till strafflag. Förfalskningsbrotten. [22] Förslag till lag om dödande av fö.kommen handling ni. m. [25] Förslag till lag om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. [2(i| Betänkande och förslag rörande ändring i strafflagens bestämmelser • om preskription av straff. [2SJ Allmän

Statsförfattning. A!lmän statsförvaltning. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå ni. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. ni. [23] 1021 års pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag. [24] Kommunalförvaltning.

förteckning nummer i den

kronologiska

Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor m. m. [IS] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. Del 1. [19] Del 2 [20] Utredningar och förslag ang. inrättande av fasta fö söksgårdar. [32] Åtgärder för bekämpande av mul- och klövsjukan. [38] Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen. Kommunikationsväsen. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedels- Omorganisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. [33] industrien. [2] 2». Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindu- Omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren. [37] strien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri och pappersförädBank-, kredit- och penningväsen. lingsindu: tri i Sverige. [(!] Betänkande ined fö slag till grunder för avsättning till de affärsdrivande verkens förnyelsefonder m. m. [OJ Förslag till förordning ang. statlig inkomstoch förmögenhetsskatt. [10] Försäkringsväsen. Betänkande ang. omorganisation av taxeringsväsendet. [27] Betänkande med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation. [8] Om väglieskattiiingens ordnande. [31] Den kommunala skatteuljäniningen. [35] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21] Kyrkoväsen.

Politi. Socialpolitik. Det svenska rkogsbrukets förutsättningar och historia. [11] Sveriges enskilda skogar. [12] Konsumentkooperationen i Sve ige. [10] Betänkande med förslag till motverkande av arbetslöshet g( nom anordnande av allmänna arbeten. [29] Studier rörande industriell demokrati i Norge, England, Tjeckoslovakien och österrike. [30] Betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. [34] Telegrafverket. [39]

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [1] Förbättrad pensionering från p-asterskapets änke- och pupillkassa m. m. [30] Försvarsväscn. Underofficorssakkunnigas yttrande och förslag. [7] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande rörande det s. k. Genéveprotokollet ang. avgörande på fredlig väg av internationella tvister. [17]

Stockholm, Bokförl.-A.-B. Tidens tryckeri, 1925.