Den svenska cementindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget utredning

= tdCjFE National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:4

FINANSDEPARTEMENTET

TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XXX

DEN SVENSKA CEMENTINDUSTRIEN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅLLANDENA FÖRE VÄRLDSKRIGET UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULLOCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

O L O F EDSTRÖM

S

T

O

C

K

H

O

1 9

5 L

M

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Kronologisk Utredning av vissa frågor rörande privatlfiroverkén. Norstedt. 173 s. 2 pat-tab. E. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av Hj. Heimbtirger. Marcus. 108 s. Fi. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 29. Den svenska skoindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av W. Smith. Tullberg. 104 s. Fl. Tull- och traktatkommitténs utredningar och be-

förteckning tänkanden. 30. Den svenska cementindustrien imed särskild hänsyn till förhållandena före världskrriget. Av O. Edström. Marcus. 48 s. Fi. Tull- och traktatkommitténs utredningar ochi betänkanden. 32. Den svenska porslinsindustrien jmed särskild hänsyn till förhållandena före världskrriget. Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. Fi. Tull- och traktatkommitténs utredningar ochi betan kanden 33. Tryckeri- ocli pappersförädliingsindustri i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s.>'. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm, bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:4

FINANSDEPARTEMENTET

TIULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH RETÄNKANDEN. XXX

DEN SVENSKA CEMENTINDUSTRIEN MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL FÖRHÅLLANDENA FÖRE VÄRLDSKRIGET UTREDNING, VERKSTÄLLD PÄ UPPDRAG AV TULLOCH TRAKTATKOMMITTÉN AV

OLOF EDSTRÖM

STOCKHOLM

1925 ISAAC MARCUS 1 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

TILL

KONUNGEN

Tull- och traktatkommittén får härmed i underdånighet överlämna en må dess förutvarande tullavdelnings uppdrag av kanslisekreteraren i handelscdepartementet fil. licentiaten Olof Edström verkställd utredning rörande

den svenska cementindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget.

För arbetets innehåll samt däri uttalade uppfattningar är

författaren ensam ansvarig. Stockholm den 24 april 1924. Underdånigst E R I K RÖING

Karl

i

Åmark.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

SKRIVELSE TILL KONUNGEN

3 I.

CEMENTEABRIKATIONENS TEKNIK OCH NATURLIGA FÖRUTSÄTTNINGAR...

7 II.

CEMENTPRODUKTIONEN OCH DESS UTVECKLING A. Sverige B. Danmark C. Tyskland D. England E. Förenta Staterna

9 9 13 14 18 16

III.

UTRIKESHANDELN A. B.

Sverige Utlandet

>

16 16 18

IV.

CEMENTINDUSTRIENS ORGANISATION A. Sverige B. Utlandet

19 19 23

V.

TULLPOLITIKEN A. Cement tullfrågans behandling i riksdagen

25 25

B.

Tullsatser å cement i olika länder

29 VI.

PRISUTVECKLINGEN

30 VII.

TILLVERKNINGSEKONOMI

33 VIII.

EKONOMISK STÄLLNING OCH RÄNTABILITET

ANVÄND

LITTERATUR

BLOUNT, BERTRAM, Cement, London 1920.

DANCASTER, E . A., Limes and Cements, London 1920. Den svenska cementindustriens utveckling 1897 — 1907 i festskriften till Professor P. Klasons 60-årsdag, Stockholm 1908. Sid. 762 ff. Die Ergebnisse der deutschen Produktionserhebung, utgiven av Kaiserl. Statistisches. Amt 1913. DRACHMANN, P., Aktieselskabet Aalborg Portland Cementfabrik 1889—1914, Köpenhamn 1915. Final Report on the first Census of Production of the United Kingdom (1907),, London 1913. GRANSTRÖM, G. A., Svenska Cementförsäljningsaktiebolaget 1893—1922, Stockholm. 1923. MADELUNG, ERNST, Die Entwicklung der deutschen Portlandzementindustrie, Munchen und Leipzig 1913. Meddelanden från Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik, 1908, haft. 4, sid.. 480 ff. Mineral Resources of The United States, Part I I , Cement, Washington 1917. NASKE, CARL, Portlandzementfabrikation, Leipzig 1914.

Report on Cement and Mortar, London 1920. RnsAGER, K., F . L. Smidth & Co. 1882—1922 (Festskrift till firmans 50-årsdag),. Köpenhamn 1921. RITTER, FRITZ, Entwicklungen und Bestrebungen in der deutschen Portlandzement-industrie, Berlin 1913. Statsmakterna och den svenska industrien under krigstiden, del VI, Stockholm 1921.. Sveriges m. fl. länders officiella industri- och handelsstatistik. Tonindustriezeitung, årg. 1905—1913. WEIDNER, HEINRICH, Die Portlandzementfabrik, Berlin 1909.

I.

CEMENTFABRIKATIONENS TEKNIK OCH NATURLIGA FORUTSÄTTNINGAR

Portlandcement är ett hydrauliskt bindemedel, vars förnämsta kemiska beståndsdelar utgöras av kiselsyra, kalk och lerjord. Det erhålles genom blandning av finmalen kalksten eller krita samt lera, blandningens bränning i ugn till 1 350 å 1 600° C samt den brända massans söndermalning till ett fint pulver. Efter flera misslyckade försök i såväl England som Frankrike att erhålla cement genom bränning av blandningar av lera och krita i olika proportioner lyckades muraren Joseph Aspdin i Leeds år 1824 att genom bränning av en viss blandning av kalk och lera framställa ett cement, som på grund av sin likhet med portlandstenen kallades portlandcement 1 . Redan på 1820-talet började i England den fabriksmässiga framställningen av portlandcement, och under flera årtionden framåt var England världens förnämsta cementleverantör. I början av 1850-talet kom Tysklands första portlandcementfabrik till stånd. Två årtionden senare, år 1872, byggdes i Sverige den första cementfabriken vid Lomma. Under de senaste 40 å 50 åren har cementfabrikationen i de flesta av Europas länder samt i Förenta staterna varit stadd i snabb och så gott som oavbruten utveckling. P å sätt ovan är antytt sönderfaller cementfabrikationen i trenne huvud- Teknik. stadier: 1) råmaterialets finmalning och intima blandning, 2) denna senares bränning tills sammansintring sker och 3) den på så sätt brända massans (klinkerns) finmalning och förpackning. Råmaterialets söndermalning och blandning försiggår på olika sätt, och man särskiljer därvidlag tre metoder: våt för farandet, torrförfarandet och halvvåtförfarandet. Enligt den s. k. våtmetoden eller våtförfarandet, den äldsta och numera, åtminstone i vårt land, dominerande metoden, går kalkstenen resp. kritan — under förutsättning att materialet ej är alltför svårarbetat — samt leran direkt i slammarna, varefter under tillsättande av rikligt med vatten en finfördelning sker. Är kalkmaterialet hårt, krossas detsamma på lämpligt sätt före slamningen. Vid användning av roterugnar ledes den uppslammade massan efter slamningen till behållare, varifrån densamma, efter det proportionerna mellan däri ingående kalk och lera noga avvägts och vattenhalten befunnits lämplig (35 å 40 %), direkt genom pumpanordningar föres in i ugnarna för bränning. Vid tillämpning av den s. k. torrmetoden krossas kalkstenen i lämplig storlek, torkas och finmales, vanligen tillsammans med leran, som likaledes före finmalningen undergått en torkningsprocedur. Efter ett noggrant avvägande av finmjölets kalk- och lerhalt fuktas detsamma och formas till tegel, som sedan brännes i ugn. Sker bränningen i roterugn går finmjölet 1

Då i fortsättningen ordet cement användes, förstås därmed uteslutande

portlandcement.

8 till ugnarna utan föregående fuktning eller tegelformning. Självfallet förutsätter torrmetoden ett gott råmaterial, enär eventuella främmande ämnen icke kunna bortskaffas på samma effektiva sätt som vid slamning. Den tredje metoden, som är en kombination av de båda förutnämnda, kännetecknas därav, att ettdera av de båda råmaterialierna slammas, under det att det andra finmales i torrt tillstånd. Det andra huvudstadiet i cementets fabrikationsprocess är, såsom nyss omnämnts, bränningen. Ändamålet härmed är att dels utdriva kolsyran ur kalken, dels åstadkomma en hopsmältning (uppslutning) av etskalken samt kiselsyran i leran, en »sammansintring» som facktermen lyder. E n dylik äger rum vid en temperatur av mellan 1 400 å 1 500° C. Bränningstekniken inom cementfabrikationen har oavlåtligt förbättrats. Under cementfabrikationens tidigare år användes schaktugnar, vilka icke tillstadde en kontinuerlig bränningsprocess och dessutom ur bränsleekonomisk synpunkt voro föga tillfredsställande. Numera torde denna ugnstyp i dess ursprungliga form, åtminstone i Sverige, vara helt övergiven. Ävenså torde den sedan 1860-talets senare hälft i Tyskland mycket använda Hoffmanska ringugnen numera sparsamt förekomma. En annan ugnstyp är den s. k. Dietzschska ugnen. Detta är en schaktugn och består av tre etager: överst förvärmningsrummet, i mitten brännrummet och underst kylrummet. Den numera, särskilt vid nyanläggningar, vanligast förekommande ugnen är den s. k. roterugnen (ty. Drehrohrofen, eng. rotary kiln). Denna ugnstyp, som är den förhärskande inom cementfabrikationen i vårt land, kan sägas hava bildat epok inom cementbränningstekniken (mindre likväl ur bränsleekonomisk synpunkt, ty den drager mera bränsle än övriga ugnstyper), därigenom att den överflödiggör arbetet med formningen av råteglet och därigenom att den betjänas automatiskt såväl vid tillförsel av bränsle och bränngods som vid den brända klinkerns bortförande. Roterugnen, som är av järn infodrad med eldfast tegel, har formen av en cylinder med en längd av i allmänhet 30—50 meter. Dock förekomma roterugnar, såsom t. ex. vid Skånska Cementaktiebolagets fabrik i Limhamn, med en längd av ända till 75 meter. Genomskärningsarean på roterugnarna har i allmänhet en längd av 2 å 4 meter. Såsom namnet antyder äro dessa ugnar under bränningen i rotation. Beskickningen av bränngods sker, som nämnt, automatiskt. Vid tillämpande av våtmetoden befordras den uppslammade kalken och leran, intimt sammanblandade, medelst pumpverk in i ugnens från brännrummet vända ända och föres på grund av ugnens lutning och rotationen småningom mot brännzonen. Bränslet utgöres av pulveriserat stenkol, som jämte luft inblåses i ugnen. Sedan rågodset genombränts till s. k. klinker, föres denna, efter det en tämligen snabb avkylning åstadkommits, till kul- eller rörkvarnar, vilka förmala klinkern till ett stoftfint pulver, d. v. s. till cement enligt vanligt språkbruk. Cementet går från kvarnarna till jättehöga lagerrum (s. k. silos), varifrån sedermera automatisk förpackning i säckar eller fat sker. fatutrl^ta ^ e viktigaste råvarorna och hjälpmaterialierna för cementfabrikationen nTngar.' ä r o ' såsom framgår av vad ovan anförts, kalksten eller krita och lera samt stenkol. Finnas dessa ämnen, åtminstone de två förstnämnda, i omedelbar närhet av en cementfabrik, äro de naturliga förutsättningarna för cementtillverkning för handen. P å kalksten och lera finnes i vårt land riklig tillgång, oftast i fabrikernas

* 9 omedelbara närhet, låt vara att kalkstenen hos oss torde vara mera hårdarbetad och därför medföra ökat brytningsarbete än vad fallet är t. ex. i Danmark och England, vilka senare länder, liksom i viss utsträckning även Tyskland, på grund av tillgången på lätt brytbar och lätt slammad krita befinna sig i ett något gynnsammare läge än vårt land. I stort sett torde emellertid de i Sverige förefintliga råmaterialierna kunna betecknas som tillfredsställande och konstituera naturliga förutsättningar för bedrivande av cementindustri. Däremot är vårt lands bristande tillgång på fossilt bränsle i viss grad ägnad att missgynna den svenska cementindustrien. Att därför England, vissa delar av Tyskland samt Belgien, för att nu anföra några av de länder som i stor skala producera cement, genom riklig tillgång på billigt kolbränsle komma i en något bättre ställning i produktionsavseende, åtminstone i fråga om bränslekostnaderna, ligger i öppen dag. I tekniskt avseende befinner sig den svenska cementindustrien i stort sett på höjden av utveckling. Tack vare denna industrigrens på det hela taget goda ekonomiska ställning och en viss framsynthet hos de svenska cementfabrikanterna har den moderna cementtekniken mycket snabbt bragts i ti 11lämpning. Den svenska cementindustrien torde därför i tekniskt avseende kunna mäta sig med de stora cementproducerande ländernas.

II.

CEMENTPRODUKTIONEN OCH DESS UTVECKLING A.

SVERIGE

Den första svenska cementfabriken anlades, såsom i föregående kapitel är Produkomnämnt, år 1872 vid Lomma i Skåne av det för cementfabrikation bildade, tionens ännu existerande Skånska Cementaktiebolaget. Tillverkningen var till en början tämligen obetydlig — ett par tiotusental fat årligen, men ökades småningom och uppgick tio år senare, 1883, till inemot 100 000 fat. Under hela 1880-talet tillväxte cementfabrikationen oavbrutet. År 1884 tillkom den andra fabriken i Visby och år 1888 den tredje vid Degerhamn på Öland. Med 1890-talets ingång är årstillverkningen uppe i omkring 300 000 fat. Denna efter svenska förhållanden jämförelsevis snabba produktionsutveckling medförde livligt intresse för cementfabrikation, vilket tog sig uttryck i grundandet av ännu en fabrik, den fjärde i ordningen, år 1892 vid Hellekis å Kinnekulle. Därmed avstannade tillsvidare grundarverksamheten. De fyra fabrikernas produktionskapacitet överträffade vida den kvantitet cement, som kunde finna avsättning på den svenska marknaden, och till följd härav voro fabrikerna nödsakade att söka avyttra sitt produktionsöverskott på den utländska marknaden. Åren 1893 och 1894 uppvisa en avmattning i den svenska cementförbrukningen, vilket emellertid icke hindrade att produktionen alltfort gick framåt. Med år 1895 förspörjes emellertid en märkbar återhämtning ifråga om förbrukningen, samtidigt som tillverkningen kraftigt ehuru blott tillfälligt minskas. De därpå följande åren till och med år 1900 karakteriseras av en betydande expansion av såväl cementproduktionen som cementförbrukningen, en expansion som går hand i hand med det allmänna konjunkturuppsvinget

10 under nämnda period. Mot slutet av denna högkonjunktur anlägges den femte cementfabriken vid Maltesholm. i Skåne, och år 1900, vid övergången till en lågkonjunktur, som för cementindustrien litet varstädes i världen skulle bliva synnerligen kännbar, sättes denna nya fabrik i gång. Efter nämnda år till och med 1902 uppvisar den svenska cementfabrikationen en utpräglad tillbakagång. Produktionen minskas från 730 000 fat år 1900 till 494 000 fat år 1902. Den väldiga, så gott som oavbrutna frammarschen har sålunda hejdats. Lågkonjunkturen hindrade emellertid icke tillkomsten av ännu en fabrik år 1902 i Klagshamn i Skåne. År 1903 är lågkonjunkturen övervunnen och en storartad produktionsutveckling tager sin början. Redan samma år är cementproduktionen uppe i 755 000 fat för att under de följande åren successive ökas — till och med under de utpräglade lågkonjunkturåren 1907 och 1908 — så att den omkring år 1910, då fabriken vid Ifö, den sjunde i ordningen, på allvar började sin fabrikation, uppnått den ansenliga kvantiteten av över 1 600 000 fat. Även efter denna tid till och med år 1913 har fabrikationen uppvisat en stark ökning. Sistnämnda år nådde fabrikationen sin höjdpunkt, i det den då uppgick till över 2 200 000 fat eller, i ton räknat, omkring 390 000 ton. Produktionsökningen har i främsta rummet föranletts av en inom landet oavbrutet ökad cementförbrukning, men har skyndat förbi denna, så att en ansenlig export uppstått, vilken år 1913, då cementutförseln var som störst, uppgick till nära 800 000 fat. Den enorma tillväxten av cementproduktionen, särskilt kännetecknande för perioden 1903—13, har efter sistnämnda år att uppvisa ett markant avtagande. Under de senare krigsåren, då oregelmässigheter av olika slag, såsom försvårad bränsletillförsel och minskad export, gjorde sig gällande, nedbragtes produktionen rätt väsentligt under 1913 års nivå. Men även tiden efter kriget har, oaktat tvenne nya fabriker — vid Rute och vid Slite — tillkommit, att uppvisa en tillbakagång i produktionsavseende i jämförelse med de sista förkrigsåren. Denna har sammanhängt med avsättningssvårigheter såväl å hemmarknaden som å utlandsmarknaden. Avsättningssvårigheterna hava varit att söka i den till ett minimum inskränkta byggnadsverksamheten ävensom uti efterkrigstidens lågkonjunktur över huvud. Produk- Produktionskapaciteten vid de svenska cementfabrikerna har i allmänhet ionskapa- varit betydligt större än den verkliga produktionen d. v. s. har i regel icke C förie"S ^ f u l l ° utnyttjats. Enligt en författare, G. W:son Cronqvist l , beräknades Lingar, produktionskapaciteten år 1909 till cirka 2 335 000 fat, fördelade sålunda: 900 000 fat 300 000 » 290 000 » 175 000 » 190 000 » 300 000 » 180 000 »

Limhamn .. Maltesholm Visby Öland Klagshamn Hellekis — Ifö Summa

2 335 000 »

Enligt samma källa var produktionskapaciteten sistnämnda år den dubbla mot år 1906 och den tredubbla mot år 1902. Av tab. 1 framgår, att pro1 Jämför dennes uppsats »Den svenska cementindustriens utveckling 1897 — 1907» i festskriften till professor P. Klasons 60-årsdag, sid. 762.

11 duktionsökningen icke hållit jämna steg med nyss angivna kapacitetsökning, låt vara att den förstnämnda varit betydande nog. För närvarande (april 1923) är produktionskapaciteten ansenligt större än år 1909. Sedan 1909 hava nämligen betydande utvidgningar av de äldre fabrikerna ägt rum, varjämte såsom förut är nämnt två nya fabriker tillkommit. Enligt tillgängliga uppgifter beräknades produktionskapaciteten år 1922 till 3 710 000 fat. Fördelad på de olika fabrikerna, ter den sig på följande sätt: 1 200 000 fat 350 000 » 400 000 » 350 000 » 250 000 » 300 000 » 260 000 » 200 000 » 400 000 » 3 710 000 >

Limhamn Hellekis Klagshamn Maltesholm Öland Visby Ifö Rute (numera Valleviken)

Slite Summa TAB. 1.

CEMENTTILLVERKNINGEN M. M. I SVERIGE ÅREN 1891 — 1 9 2 1 * Tillverkning Medelpro- Antal till- FörbrukArbetar'duktion per verkade fat ning i personal Ii 1 C00-tal i 1 000-talj fabrik i per arbeton i ton fat kronor 1 000-tal fat tare och år

1891 92 93 94 95 96 97 98 99

150 130 066 112 831 130 129 288 439

308 322 361 371 334 441 470 600 712

56 209 71 901 70 816 63 049 56 808 75 041 81 147 103 459 122 811

1807 2 153 1880 1720 1586 2 181 2 513 3 528 4 173

62 46 60 62 67 88 94 120 142

268 285 338 333 402 390 416 466 495

42 883 47 493 30 269 35 578 30 249 54 951 55 861 76 339 93 073

1900 01 02 03 04 05 06 07 08 09

336 172 106 172 238 298 165 354 289 160

730 553 494 755 851 984 1024 1 141 1227 1 106

125 959 95 135 84 647 129 048 144 362 167 611 173 921 194 395 222 125 220 115

4 214 3 204 2 766 4 192 4 210 4 874 5 123 6 402 7 101 7 064

122 92 71 108 122 141 171 190 175 158

547 472 446 644 688 758 879 843 952 954

85 336 80 209 75 020 118 874 127 379 140 106 141 097 194 143 194 118 199 862

1910 11 12 13 14 15 16 17 18 19

1 291 1 156 1447 1 705 1475 1 279 1 131 1 172 1 140 1 148

1602 1654 1995 2 242 1605 1756 1998 1600 1287

257 756 282 862 339 616 390 110 278 251 306 102 347 256 280 708 227 120 235 714

8 480 8 345 9 621 10 830 7 940 9 909 12 720 17 697 23 186 24 401

229 236 285 320 229 251 285 229 184

1241 1431 1379 1315 1088 1373 1767 1365 1 129

199 843 199 039 229 913 265 156 253 673 261 108 284 864 281 278 226 686 202 910

1920 21

280 876 242 331

29 018 19 045

216 362 233 706

Uppgifterna äro hämtade ur den officiella industristatistiken med undantag av tillverk ningsuppgifterna för cement i fat, vilka erhållits direkt av cementindustriens utövare.

12 En jämförelse mellan den inhemska förbrukningen av cement och cementfabrikernas produktionskapacitet, sådan den framgår av ovanstående siffersammanställning, framhäver med tydlighet behovet av en stor export, förutsatt att fabrikerna skola kunna något så när ekonomiskt utnyttjas. Arbetar- Den snabba tillväxt, varuti cementproduktionen befunnit sig ända fram antal till år 1913, har ingen motsvarighet vad beträffar antalet av de i cementm. m. fabrikationen sysselsatta arbetarna. Den i tab. 1 redovisade arbetarpersonalen förefaller i själva verket att vara stationär under hela redogörelseperioden. Även om det torde få antagas, att åtskilliga brister vidlåda hithörande uppgifter från 1890-talet och väl även senare, i det sannolikt uti uppgifterna inräknats arbetare, som sysselsatts med kalkstensbrytning för både cementoch /caZMillverkning, så giva de ock vid handen, att de många och grundläggande förändringarna inom cementtekniken bidragit till att ersätta kroppsarbete med maskinellt arbete. För att närmare utröna, i vad mån den förbättrade tekniken varit i stånd att ersätta det mänskliga arbetet, hava i nyssnämnda tabell uppgifter jämväl sammanställts rörande produktionen av cement per arbetare och år. E n granskning av dessa uppgifter giver vid handen, att antalet tillverkade fat cement per arbetare och år ökats från omkring 300 vid 1890-talets början till 1200 a 1400 åren närmast före kriget. De i tabellen upptagna siffrorna torde emellertid icke vara alldeles exakta, enär de bygga på de i industristatistiken intagna uppgifterna rörande arbetarantalet, vilkas tillförlitlighet nyss ifrågasatts. De angiva dock utvecklingstendensen. För att få en något så när säker uppfattning om tillverkningskvantiteterna per arbetare och tidsenhet (år och dagsverke) hava kommerskollegii industristatistiks primäruppgifter rörande arbetarantalet inom cementproduktionen noga genomgåtts för ett antal år. Därvid har, så långt det varit möjligt, däri förekommande uppgifter rörande arbetarantalet inom nämnda produktions binäringar frånskilts samt uppgifter rörande arbetarantalet inom de till cementfabrikerna hörande tunnbinderierna tillagts. Resultatet av denna specialgranskning av primärmaterialet har framlagts i efterföljande tabell. TAB.

2.

CEMENTTILLVERKNINGEN

Ai-

1910 1911 1912 1913

PER ARBETARE VISSA ÅR

Genomsnittligt dags- Total proArbetar- verksantal duktion i antal per arbetare ton 1 och år 1462 1336 1620 1789

285 303 285

281156 282 862 339 616 390110

OCH

TIDSENHET

Tillverkningskvantitet per arbetare och år Ton

Fat

192 211 210 218

1129 1241 1235 1282

UNDER

Tillverkningskvantitet per arbetare och dagsverke, kg 676 700 736

Det i tabellen redovisade arbetarantalet är något större än det uti den svenska industristatistiken angivna samt ansluter sig mera till produktionskvantitetens förändringar. Antalet tillverkade fat per arbetare och år blir 1 Produktionskvantiteten för år 1910 stämmer ej överens med den uti industristatistiken redovisade. Den närmare orsaken härtill är obekant.

13 till följd av det redovisade större arbetarantalet något mindre än det uti tab. 1 upptagna. Den tekniska utvecklingen inom den svenska cementindustrien belyses i Använd viss mån av ökningen av den vid cementfabrikerna för omedelbar drift av drivkraft. maskiner och apparater använda drivkraften. För åren 1908 — 19 har i tab. 3 utvecklingen uti här ifrågavarande avseende klarlagts. Av tabellen framgår, att den för omedelbar drift av maskiner och apparater använda drivkraften från 1908 till 1919 inemot fördubblats — en omständighet som givetvis i främsta rummet är att tillskriva tillkomsten av nya fabriker, men även installerandet uti äldre anläggningar dels av roterugnar med därtill hörande pump- och transportanordningar och dels av cementförpackningsapparater m. m. TAB. 3 .

ANVÄND DRIVKRAFT VID CEMENTFABRIKERNA ÅREN EFFEKTIVA

A r

1908 1909 1910 1911 1912 1913

För omedelbar drift av maskiner och apparater 6 625 6 632 10 794 10 742 10 686 11122 R.

19 HÄSTKRAFTER

A r

1914 1915 1916 1917 1918 1919

För omedelbar drift av maskiner och apparater 11351 11666 HOcO 10 924 10 811 12 438

DANMARK

Den betydande produktionsökning, som är kännetecknande för den svenska cementindustrien efter 1890 och fram till världskrigets utbrott, har sin motsvarighet i de flesta andra cementproducerande länder. I fråga om Danmark, där den första cementfabriken anlades år 1868, har cementproduktionen icke blott kunnat hålla jämna steg med den svenska utan åren närmast före kriget t. o. m. överflyglat denna. Att så kunnat ske torde vara beroende dels på den i Danmark, relativt taget, betydligt större cementförbrukningen, dels även därpå, att den danska cementindustrien i vida högre grad än den svenska inriktat sig på export. I själva verket exporterades år 1913 omkring hälften av det då tillverkade cementet. För övrigt finnes i Danmark en cementfabrik, vilken uteslutande arbetar för export — i huvudsak på transoceaniska marknader samt före kriget jämväl på Eyssland och Finland. Den genomsnittliga årsproduktionen i Danmark per fabrik var åren före kriget något större än i Sverige. (Jfr tab. 1 och 4.) Krigsåren torde icke i nämnvärd grad hava förskjutit dessa proportioner. Cementtekniken torde stå på minst samma höga nivå som vår egen. Från Danmark hava för övrigt åtskilliga tekniska förbättringar inom ifrågavarande industrigren utgått och gjort sitt segertåg kring världen. Antalet arbetare inom den danska cementindustrien synes, i den mån uppgifter häröver äro tillgängliga, vara mindre än inom den svenska, oaktat den danska cementfabrikationen, såsom nyss är nämnt, strax före krigets utbrott och jämväl under de första krigsåren var större än den svenska. I den mån olikheten härutinnan icke är att tillskriva ofullkomligheter i det

14 TAB 4.

A r

CEMENTPRODUKTIONEN I DANMARK

Antal fabriker

1885 1890 1895 1900 1905 1907 1913 1916

Antal arbetare

1165 1689 1380*

Genom- Antalet tillsnittlig till- verkade fat Produktion verkning v ••L rper . _,. arbetare i 1 000 fat per ifabrik _ och sår i 1 000 fat 45 120 347 522 1094 1530 2 965 2 260*

15 30 70 105 220

370 323

1756 1638

statistiska materialet, torde det sammanhänga därmed, att framvinningen av det danska cementråmaterialet och bearbetningen av detsamma på grund av dess mjukhet tager mindre arbete i anspråk än vad fallet är med det svenska. I Danmark användes förutom leran huvudsakligen krita, som är synnerligen lätt att bryta och slamma, under det att flertalet svenska cementfabriker använda kalksten, vars brytning kräver mera arbete och som dessutom före slamningen i regel måste krossas i lämpliga storlekar. Bland annat därigenom att den danska cementindustrien på grund av mjukare cementråmaterial inbesparar arbetskraft, blir den genomsnittliga tillverkningen per arbetare och år något större än i Sverige. Antalet tillverkade fat per år och arbetare inom den danska cementindustrien utgjorde 1756 år 1913 (tab. 4) mot i Sverige 1315 samma år (tab. 1). Det bör emellertid ännu en gång understrykas, att en dylik jämförelse endast äger relativt värde, alldenstund det icke utan vidare kan förutsättas, att uppgifterna rörande arbetarantalet i de båda länderna äro fullt jämförbara. C.

TYSKLAND

Den tyska cementindustrien daterar sig, såsom i det föregående är omnämnt, från 1850-talet. Under de första årtiondena av dess tillvaro försiggick produktionsökningen i sakta tempo, och det är egentligen först i mitten av 1880-talet som produktionen skjuter verklig fart. Den har sedermera, såsom närmare redovisas i tab. 5, utvecklat sig mycket snabbt. De i nämnda tabell intagna produktionsuppgifterna, vilka hämtats ur ett arbete av Carl Naske, Por tlandzement fabrikation, Leipzig 1914, vilken stöder sig på uppgifter dels ur »Deutsche Por tlandzement- und Betonindustrie auf der Diisseldorfer Ausstellung 1902» och dels ur de årligen utkommande »Protokollen der Verhandlungen des Vereins Deutscher Portlandzementfabrikanten», omfatta emellertid icke hela Tysklands cementproduktion, utan troligen endast 80 å 90 °/0 av densamma. Vill man därför erhålla en exakt bild av omfattningen av Tysklands cementproduktion, är det nödvändigt att gå till de officiella källorna. I främsta rummet komma därvid de uppgifter rörande den tyska cementproduktionen åren 1910—11, som år 1913 publicerats av Kaiserl. Statistisches Amt och som utgöra resultatet av en av tyska myndig1 Uppgifterna äro hämtade ur den officiella danska industristatistiken. De med * märkta ur den av K. RIISAGKR författade festskriften F. L. SMIDTH & Co. 1882-1922.

15 l

heter företagen industriutredning . Enligt nämnda utredning producerades i Tyskland år 1910 34*5 milj. fat cement, därav 2*2 milj. fat annat än portlandcement, samt år 1911 39"i milj. fat cement, därav 2*7 milj. fat annat än portlandcement. Antalet redovisade företag under vart och ett av de båda åren utgjorde 132. TAB. 5.

UPPGIFTER RÖRANDE CEMENTPRODUKTIONEN I TYSKLAND (I 1 000-tal fat om 170 kg netto)

1881/85 188B/90 1891/95 1896/1900 1901/05 1906 1907 1908 1909 1910 1911

Antal fabriker

Levererat cement

Genomsnittlig leverans per fabrik

38 52 63 71 92 91 87 89 95 96 99

3 820 7 780 10 830 16 610 22 100 25 500 26 750 30 050 29 600 30 000 34 250

100 155 184 242 239 280 307 337 311 312 346

Enligt tab. 5 utgjorde genomsnittsproduktionen per fabrik i Tyskland inemot 350 000 fat omkring år 1910. Nämnda siffra torde emellertid, på den grund att i tabellens uppgifter småfabrikernas produktion icke inräknats, vara något för hög. Genomsnittsproduktionen per fabrik i Tyskland torde icke desto mindre legat icke så litet över motsvarande produktion i vårt land samt, i jämförelse med Danmark, efter all sannolikhet, ehuru siffermässiga belägg härför icke kunna erhållas, befunnit sig i paritet. Däremot synes produktionen per arbetare och år icke legat så väsentligt mycket över motsvarande produktion hos oss. Enligt den nyss berörda officiella tyska industriutredningen uppgick antalet arbetare inom den tyska cementindustrien, däri inräknade även de arbetare, som varit sysselsatta med tunnbinderi m. m., till 26 356 år 1910 och 27 116 år 1911. Dividerar man de förut redovisade produktionskvantiteterna för ifrågavarande år med nu angivna antal arbetare, kommer på varje arbetare en tillverkningskvantitet av 1 300 fat för år 1910 och 1 473 fat år 1911. Motsvarande tillverkningskvantiteter för den svenska cementarbetaren utgjorde enligt tab. 1 1 241 resp. 1 431 fat och enligt tab. 2 1129 resp. 1 241. Några säkra slutsatser torde emellertid av det sagda knappast kunna dragas, alldenstund ofullkomligheter säkerligen vidlåda i lika hög grad det tyska som det svenska uppgiftsmaterialet, i vad detsamma rör antalet arbetare. D.

ENGLAND

Om den engelska cementproduktionens utveckling är på grund av att uppgifter härom icke stå till att erhålla föga att säga. Av den produktionsundersökning, Census of Production, som i England publicerades år 1913 och som avsåg förhållandena året 1907, framgår, att cementproduktionen i Die Ergebnisse dter deutschen Produktionserhebungen, utgivna av Kaiserl. Statistisches Amt,

16 England sistnämnda år utgjorde 2 877 000 ton eller, omräknat i fat efter 6 per ton, 17 262 000 fat samt att i den engelska cementindustrien vid nämnda tid sysselsattes 13 860 arbetare. Antalet tillverkade fat per arbetare och år utgjorde genomsnittligt 1 246. Till jämförelse må anföras, att motsvarande siffra för Sveriges vidkommande nämnda år var 879. E.

FÖRENTA STATERNA

Snabbare än i något annat land har cementproduktionen i Förenta Staterna ökats. Enligt tab. 6 utgjorde nämnda produktion år 1890 blott 335 000 fat om 380 skålpund. År 1900 var produktionen redan uppe i ungefär 8 milj. fat för att sedan år för år oavbrutet stiga, så att den vid krigets utbrott uppgick till över 90 milj. fat. Då världsproduktionen av cement åren närmast före kriget torde hava uppgått till omkring 200 milj. fat, finner man, vilken betydande andel av densamma Förenta Staterna innehar. De amerikanska cementfabrikerna drivas i oerhört stor skala, och cementfabriker finnas där, vilkas produktionskapacitet var för sig vida överstiga Sveriges totala cementproduktion. TAB. 6.

PRODUKTIONEN AV CEMENT I FÖRENTA

STATERNA 1

1 000-tal

fat

III.

1543 8 482 35 247 46 463 48 785 51073 64 991

11 12 13 14 15 16 17

UTRIKESHANDELN A-

SVERIGE

Exporten. Redan vid starten var den svenska cementindustrien hänvisad att exportera en betydande del av sin produktion. Även om exporten i förhållande till produktionen icke kan sägas hava ökats under årens lopp, så uppvisa i allt fall de exporterade kvantiteterna en högst betydande stegring. Exporten nådde sin höjdpunkt åren närmast före kriget, då den uppgick till mellan 100 000 och 140 000 ton per år. Krigsåren medförde av olika anledningar en avmattning i exporten, som ännu icke övervunnits, låt vara att utförseln, såsom framgår av exportstatistiken, under efterkrigsåren uppvisat förhållandevis gynnsamma siffror. För närmare studium av den totala exporten under åren 1881—1922 hänvisas till tab. 7. Granskar man de tillgängliga uppgifterna rörande cementexportens fördel1 Enligt den av Department of the Interior utgivna Mineral Resources of The United States 1915, avd. Cement. Åren 1916 och 1917 dock efter den officiella amerikanska industristatistiken.

17 ning på olika länder, göres den iakttagelsen, att exporten till större delen dirigerats till transoceaniska länder samt till Ryssland, under det att endast obetydliga partier gått till övriga europeiska länder. Denna omständighet förklaras därav, att överenskommelser träffats mellan cementproducerande länder i syfte att skydda hemmarknaderna för konkurrens utifrån. Härom emellertid mera i nästa kapitel. TAB. 7.

1881/85 ! 1886/90 ! 1891/95 ! 1896/1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922

IN- OCH UTFÖRSELN AV C E M E N T Å R E N 1881 — 1 9 2 0

Ton

Kronor

7 222 8182 1833 1937 2 868 9 822 11145 10 526 10 999 13 136 17 801 6 158 12 944 15 438 24 830 17 438 12 120 14 769 15 541 15 325 5 221 5 810 4 396 4 593 20 384 20 887

327 916 7 065 359 642 1 7 540 68 719 1 28 355 67 805 i 30 489 100 374 17 794 284 829 j 19 449 323193 j 21319 289 476 j 27 509 302 473 38 504 361251 ! 45 960 533 619 1 18 053 177 360 j 34 165 362 092 j 33,197 432 276 | 73 351 691059 108 653 435 961 ! 127 141 302 991 1 137 074 415 722 i 39 347 517 863 | 60 535 551929 i 77 717 476 076 i 4 651 689 314 i 6 244 389 876 ! 37 200 556 386 : 69 107 1 569 946 29 009 1089 538 82 871

Ton

Kronor 332 448 310 443 970 900 914 669 583 815 505 679 554 286 715 240 1 001 093 1 194 954 540 935 1 024 577 763 526 1 687 062 2 390 377 3 369 249 3 426 839 1 162 316 1 878 082 2 863 914 325 412 869 013 3 905 819 6 770 768 1 972 270 3 249 622

De största avnämarna av svenskt cement före kriget voro Argentina och Ryssland. Till vartdera av dessa länder exporterades 25 å 50 000 ton årligen de närmaste åren före kriget. Därnäst i betydelse voro Sundaöarna, egentligen Java. Men även Finland och, på de sista åren, Brasilien hava varit att räkna till de mera betydande köparna. Såväl de finska — år 1920 torde utgöra ett enstaka undantag — som de ryska marknaderna synas numera ha gått förlorade för svensk export, sedan i nämnda länder under kriget nya cementfabriker uppkommit. Till belysning av hur cementexportens fördelning på länder gestaltat sig. har i tab. 8 sammanställts uppgifter häröver för tiden 1910—1920. Beträffande importen av cement till Sverige är ej mycket att säga. I importen förhållande till produktionen var importen på 1880-talet rätt betydande, men uppvägdes ungefärligen av exporten under samma tidrymd. Efter cementtullens införande (se vidare härom sid. 25 ff.) sjönk importen hastigt och har därefter ända till början av 1900-talet hållit sig vid en särdeles låg siffra. Under de två senaste decennierna har importen rört sig mellan 5 000 och 25 000 ton årligen. 2 — 5446. T. T.

18 TAB. 8.

UTFÖRSELN AV CEMENT FRÅN SVERIGE, FÖRDELAD PÅ FÖRSÄLJNINGSLÄNDER, ÅREN 1910 — 2 0 , I TON Å r

15 707 9 724 12 189 5 177 4 874 3 065 7 552 1001 104 239 39

1 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

TAB. 9.

1912 1913 1»J14 1915 1916 1917 1918 1919 1920

11705 9 693 14 810 14 503 6 495 11762 15 260 1823 109 430 5 617

15 489 17 371 42 420 42113 18 824

SundaArgentina Brasilien öarna 9 850 16 470 22155 31 660

z —

1 19 905

16 832 50 736 33 286 37 048 8 492 42 043 36 864 979 3 381 11 260 10 498

Övriga länder

Summa i

3 767 : 73 350 4 568 i 108 654 1 471 i127 141 1 945 137 074 182 39 347 1 240' 60 535 4 9 028 77 717 | 849 4 652 104: 6245 2 547 6 16 484 fi 8 786 37 200 24 104 69107 8 944 92 810 4 628 480 2 425 8 999

8 INFÖRSELN AV CEMENT TILL SVERIGE, FÖRDELAD PÅ INKÖPSLÄNDER, ÅREN 1910 — 20, I TON År

1910 1911

Danmark Finland Ryssland

Norge

504 444 294 290 430 259 380 19 1 12 36

Danmark

2 799 3 421 5 481 3 663 5 430 4 716 4 588 112 19 21

Tyskland

9 746 18 664 9 557 7 921 8 685 10 565 10 357 5 088 5 519 257 289

Belgien

Övriga länder

1987 2 208 1922 138 37

403 91 185 108 187 1 2 290

4 108

R

4 246

Summa 1 15489 24 828 17 439 12120

14 769 15541 15 325 5 221 5 810 4396 4 592

De länder, varifrån det importerade cementet kommit, hava företrädesvis varit Tyskland och Danmark (se tab. 9). Emellertid har, såsom i nästa kapitel närmare skall beröras, importen från dessa länder varit begränsad genom internationella överenskommelser. B.

UTLANDET

Den svenska cementindustrien har på den transoceaniska marknaden att utstå en ytterst kännbar konkurrens från världens ledande cementexportländer, främst England, Tyskland, Förenta staterna, Belgien och Danmark. Nämnda länder, möjligen med undantag av Förenta staterna, äro nämligen i likhet med 1

Härav till Tyskland 2 773 ton, Britt. Sydafrika 900 ton» » Norge 1 280 ton, Australien 1 949 ton. » » Britt. Sydafrika 1 440 ton. 4 » » Chile 6 479 ton, Peru 1596 ton. 6 » » Norge 6 061 ton, Tyskland 1 241 ton, Chile 1 384 ton. fi » » Norge 7 354 ton, Nederländerna 4 746 ton, Tyskland 3 552 ton, Australien 2 977 ton, Chile 2 600 ton, Venezuela 1 896 ton. 7 Härav från Estland 4 106 ton. 8 » » » 3 892 ton, från Lettland 152 ton. 2

19 vårt eget land hänvisade till att i främmande världsdelar avsätta en ingalunda obetydlig del av sin cementproduktion till låga priser. Dylika försäljningar, vilka i många fall äga rum utan förtjänst eller med obetydlig sådan, betingas emellertid av behovet, att icke säga nödvändigheten av att rationellt utnyttja cementanläggningarnas produktionskapacitet i och för förbilligande av framställningskostnaderna, samt möjliggöres därigenom, att respektive länder i stort sett behärska den inhemska marknaden, varest skälig vinst i allmänhet varit att påräkna för den därstädes försålda varan. TAR. 10.

CEMENTEXPORTEN

FRÅN VISSA VIKTIGARE LÄNDER ÅREN I TON

1910-18,

Danmark

Tyskland

England

Belgien

96 232 164 508 187 552 239 509 220 098 210 598 154 111 13 346 327

725 833 845 827 1 056 622

735 817 715 607 644 575 747 736 595 868 424 443 409 983 356 711 199 313

715 171 828 961 970 133 886 853

1 A r

1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918

IV. CEMENTINDUSTRIENS ORGANISATION A-

SVERIGE

Uti ett föregående kapitel har omtalats, hurusom den svenska cement- cemmt industrien på 1880-talet och i början av 1890-talet hade att arbeta sig fram kartellens under svår inre och yttre konkurrens. Genom cementtullens införande in- uppkomst trädde visserligen en lättnad i fråga om konkurrensen från utlandet. Den in- och utbördes konkurrensen fortgick emellertid med oförminskad styrka och hotade veckling. att alldeles undergräva cementindustriens ekonomiska ställning. Särskilt brydsamma voro förhållandena i början av 1890-talet under då rådande depression inom näringslivet. För cementindustriens målsmän stod det småningom klart, att roten till det onda huvudsakligen var att söka uti en i förhållande till det inhemska behovet alltför stor cementproduktion, vilken blott kunde absorberas till för cementföretagen förlustbringande priser. E t t bättre sakernas tillstånd krävde därför ovillkorligen en reglering av produktionen, så att denna bättre än förut svarade mot behovet. Därigenom skulle priserna kunna hållas på en nivå, som täckte produktionsutgifterna och medgav utdelning på det uti industrien bundna kapitalet. En produktionsbegränsning förutsatte emellertid en överenskommelse cementföretagen emellan. Frågan om en sådan bragtes också på tal i slutet av 1892 K Förhandlingar i ämnet mellan tre av de fyra existerande cementföretagen upptogos omedelbart, och redan i januari 1893 hade samförstånd uppnåtts. En utförlig redogörelse för den svenska cementkartellens tillkomst och utveckling återfinnes uti den år 1923 u t k o m n a minnesskriften "Cementa 1893—1922", sid. 94 ff., vilken skrift legat till grund för framställningen i förevarande avseende.

20 Ett avtal träffades mellan de ifrågavarande företagen, nämligen Skånska Cementaktiebolaget, Ölands Cementaktiebolag och Visby Cementaktiebolag (Hellekisbolaget stod tillsvidare utanför), om bildandet av ett försäljningsbolag i Malmö, Svenska Cementförsäljningsaktiebolaget, med uppgift att sköta försäljningen av de nämnda företagens cementproduktion. Sedan ifrågavarande bolag kommit till stånd, ingicks mellan detta och de nyssnämnda cementbolagen en överenskommelse, genom vilken förhållandena mellan de båda parterna utförligt reglerades. Enligt överenskommelsen skulle försäljningen av de sammanslutna fabrikernas cementproduktion allenast äga rum genom försäljningsbolaget. Omfattningen av varje cementfabriks leverans bestämdes på grundval av tidigare tillverkning och försäljning. Utöver vars och ens leveranskvantitet, som fastställdes genom förhållandetal, finge leveranser icke ske. Önskade något av företagen utvidga fabrikationen, skulle vederbörligt tillstånd härtill av de övriga företagen inhämtas. För levererat cement erhöllo fabrikerna av försäljningsbolaget ett grundpris, utgående med 4* 5 o kr. per fat, uti vilket pris ingick gottgörelse för emballage. Av cementförsäljningsbolagets behållning erhöll, efter det årsvinst beräknad efter 6 % samt administrationskostnader frånräknats, var och en vidare sin andel beräknad efter förhållandetalen. Såsom redan är nämnt, hade Hellekisfabriken vid kartellens startande lämnats utanför densamma. Det dröjde emellertid ej länge, förrän denna fabrik gjorde framställning om anslutning till kartellen, en framställning som även tillmötesgicks. Nämnda företags inträde uti kartellen räknades från 1 januari 1894. Senare hälften av 1890-talet var för den svenska cementindustrien ekonomiskt sett mycket gynnsam. De goda ekonomiska resultat, som uppnåddes, torde i främsta rummet hava varit att tillskriva den genomförda försal j ningsregleringen, vilken möjliggjorde ett bättre anpassande av produktionen efter efterfrågan, men torde tvivelsutan också hava sammanhängt med de utomordentligt goda konjunkturer, som vid denna tid voro kännetecknande för cementindustrien i alla länder. Under nu berörda period grundades, såsom redan är omnämnt i kapitlet om produktionen, den femte cementfabriken i Maltesholm. Innan denna fabrik emellertid hunnit bliva färdigställd, hade dess ledning gjort framställning om anslutning till kartellen, vartill medgivande lämnades. Den med 1900-talets ingång inträdda allmänna lågkonjunkturen medförde emellertid för cementindustrien särdeles kännbara verkningar. Efterfrågan på cement minskades hastigt, och till följd härav måste betydande produktionsinskränkningar göras. Dessa blevo så m3rcket kännbarare som produktionskapaciteten ökats dels genom Maltesholmsfabrikens tillkomst och dels genom moderniseringar och utvidgningar vid övriga fabriker, vartill vidare kom, att omkring år 1900 en ny fabrik vid Klagshamn bebådades. Nämnda fabrik blev färdig år 1902 och begynte genast en skarp konkurrens med cementkartellen. Denna, som tidigare förnyats att gälla till år 1908 samt år 1903 förlängts till 1913, hade därvid att utstå en mycket hård pressning. Produktionen inskränktes ytterligare och priserna, som man i görligaste mån sökt hålla uppe, sänktes nu successive 1 . Konkurrenskampen varade till 1904, då en överenskommelse mellan Klagshamnsbolaget och försäljningsbolaget kom till stånd på för det förstnämnda bolaget synnerligen gynnsamma villkor. 1 I kapitlet om cementindustriens räntabilitet framgår (tab. 23. sid. 44) depressionens och konkurrensens inverkan i avkastningsavseende.

21 Sedan depressionen vid ungefär samma tid givit vika, vidtog ånyo en högkonjunktur för cementindustrien, vilken med ett obetydligt avbrott för depressionsåret 1908 räckte till tiden efter kriget. Den år 1907 planerade, men först år 1910 i mera avsevärd omfattning igångsatta Iföfabriken inköptes av de övriga fabrikerna och vann därmed anslutning till kartellen. Kartellavtalet, vilket som nämnts löpte till den 1 januari 1913, förnyades våren 1911 på ytterligare 10 år, därvid vissa förändringar i avtalets bestämmelser företogos, bland annat en justering av förhållandetalen. Med den efter världskriget uppkommande depressionen inom näringslivet har cementindustrien, som under halvtannat årtionde arbetat under sällsport lugna förhållanden, ånyo mötts av bekymmer. Det stora prisfallet i samband med fredskrisen lämnade till en början cementindustrien åtminstone till synes tämligen oberörd; så småningom hava dock väsentliga prisnedsättningar ägt rum. Dessa hava otvivelaktigt påskyndats av den konkurrens, som utgått från vissa baltiska stater ävensom från de två efter kriget färdigställda fabrikerna på Gotland, Rute och Slite, vilka stått utanför kartellen. Under avsättningskampen har Rutefabriken nödgats nedlägga driften och gå i konkurs, men har sedermera efter det den övertagits av ett nytt bolag, Vallevikens Cementaktiebolag, åter kommit i gång. Cementkartellens monopolistiska ställning har givetvis genom de nytillkomna fabrikernas konkurrens väsentligt försvagats, men dock ingalunda upphört. Sådant läget för närvarande (början av 1923) är, påminner det i mångt och mycket om förhållandena tjugo år tidigare, då Klagshamnsbolaget satte kartellens bestånd på prov. Kartellavtalet förnyades i mars 1922 att gälla för ytterligare 10 år. I samband med förnyelsen justerades förhållandetalen, varjämte vissa andra smärre ändringar företogos. I avseende å cementförsäljningens organisation å den svenska marknaden Cementtorde följande vara att omnämna. I regel säljer försäljningsbolaget icke di- fbrsäljrekt till förbrukarna. Detta skulle på grund av de senares oerhörda antal nin9ejis icke vara möjligt, med mindre än att nederlag överallt i landet upprätta- °r'^™sa" des. Såsom distributörer fungera i stället omkring tvåhundra ombud i orterna. Dessa köpa cementet i fast räkning fritt ombudets plats samt försälja detsamma i allmänhet direkt till konsumenter efter pålägg av avans — varierande mellan 25 och 75 öre per fat — jämte körningskostnader m. m. Ombudsavanserna äro med undantag för Stockholm och Göteborg icke i avtal fastställda, utan regleras genom fri konkurrens. Leveranser till staten samt till vissa större byggnadsentreprenadfirmor ske emellertid icke genom ombuden utan genom försäljningsbolaget. Genom den kartell, som för 30 år sedan bildades och som under den gångna överenstiden utan avbrott fungerat, har den inhemska konkurrensen på cementmark- kommclser nåden med de undantag, varom ovan är talat, varit reglerad. I avseende å w/ed,"*" den från utlandet stammande konkurrensen har cementtullen varit synnerligen effektiv. Mot dumpingförsäljningar har den dock efter all sannolikhet icke förmått lämna nödigt skydd. Till undvikande av en dumpingartad, i depressionstider synnerligen besvärande konkurrens hava därför överenskommelser redan på 1890-talet träffats med såväl danska som nordtyska cementsyndikat. Överenskommelserna hava i huvudsak gått ut på att reglera eller helt avlysa konkurrensen från de avtalsslutande ländernas sida på varandras hemmarknader.

22 Den första av här ifrågavarande överenskommelser synes hava tillkommit på tyskt initiativ K I slutet av år 1895 hade representanter för de skandinaviska ländernas cementfabriker fått mottaga inbjudan till en konferens i Hamburg. Denna konferens ledde till, att på senhösten nämnda år ett avtal träffades mellan de nederelbeska cementfabrikerna och de skandinaviska, vilka senare i anledning härav sammanslöto sig till en förening, Verband skandinavischer Portland-Zementfabriken. Enligt nämnda avtal, som var avsett att gälla för år 1896, skulle bl. a. Sveriges export till Danmark begränsas till högst 30 000 fat och Danmarks till Sverige till högst 10 000 fat. Från Sverige till Norge och vice versa skulle ingen export få äga rum. E t t likartat stadgande reglerade förhållandena mellan Sverige och Tyskland. Denna kartell, som för Sveriges del torde varit särdeles gynnsam, synes hava utan större förändringar förnyats år från år fram till sekelskiftet. Efter nämnda tid förefaller det, som om det gemensamma uppträdandet från de skandinaviska länderna upphört, troligen på grund av konkurrensförhållandena inom den danska cementindustrien, vilka för Danmarks del påkallade en större rörelsefrihet utåt. Icke desto mindre synas från svensk sida avtal successive hava träffats med såväl nordtyska cementsyndikat som med danska och norska cementföretag. Därvid vill det synas, som om den starka ställning, Sverige intog vid ingåendet av det förberörda avtalet av år 1895, småningom gått förlorad. Så t. ex. har Sverige gent emot Danmark måst uppgiva kravet på att till nämnda land exportera större cementkvantiteter, än vad Sverige haft att därifrån mottaga. I avseende å Tyskland hava förhållandena utvecklat sig än ogynnsammare. De nordtyska cementsyndikaten hava småningom tilltvungit sig medgivanden till export till Sverige av vissa cementkvantiteter, olika för olika år, utan att åt Sverige inrymts några som helst motsvarande medgivanden. Gentemot Norge ha dock inga förändringar i den ursprungliga överenskommelsen förekommit. Före kriget voro Danmark och Nordtyskland de för Sverige farligaste konkurrenterna, och det var, såsom framgår av det anförda, med dessa länder samt med Norge som avtal om konkurrensens reglering träffades. Sedan under kriget en cementindustri växt upp i Finland, har behov av att i konkurrenshänseende komma till samförstånd även med detta land gjort sig gällande. Med den finska cementindustrien har därför det svenska cementförsäljningsbolaget i slutet av 1921 träffat avtal varigenom konkurrensförhållandena mellan de båda länderna på resp. inlandsmarknader på så sätt ordnats, att endast en viss mindre kvantitet cement får exporteras från det ena landet till det andra. I fråga om Norge existerar f. n. en underhandsöverenskommelse av innebörd, att de båda parterna skola lämna varandras hemmarknader i fred. Beträffande Tyskland föreligger en överenskommelse, som tillerkänner Tyskland rätt att till Sverige exportera vissa kvantiteter cement, dock utan motsvarande medgivande i avseende å Sverige. Den danska överenskommelsen är numera av blott muntlig karaktär och gäller för övrigt icke samtliga danska fabriker; en dansk andelscementfabrik står utanför och bedriver en tämligen kännbar konkurrens på svensk botten med den svenska cementkartellen. Slutligen är att anteckna, att i slutet av år 1922 det svenska försäljningsbolaget med Englands cementindustri brevledes träffat uppgörelse, gående ut på att de båda kontrahenterna icke utan att härom hava underrättat varandra skola öppna konkurrens på varandras hemmarknader. Framställningen följer delvis en skildring av den danska cementindustriens 3'ttre politik i festskriften Aktieselskabct Aalborg Portland Cementfabrik 1889—191b av P. DRACHMANN sid. 129 ff.

23 B.

UTLANDET

Det är emellertid ej blott vårt land som har att uppvisa effektiva samman- Karteilslutningar av monopolistisk natur på cementproduktionens område. Dylika strävansammanslutningar äro tvärtom kännetecknande för så gott som alla länder, ^y™™ där cementindustrien nått en viss utveckling. landa Av våra grannländer erbjuder Tyskland i förevarande avseende det utan ccmentgensägelse största intresset. Det torde därför vara motiverat att vid en ^dustn. redogörelse för sammanslutningsförhållandena i utlandet ägna Tyskland särskild uppmärksamhet'. Den första tyska cementkartellen daterar sig från år 1893, alltså från det år, då den svenska tillkom. Före nämnda tid hade visserligen en del prisöverenskommelser existerat, men de hade i allmänhet varit av mycket löslig art. Berörda år bildades emellertid av cementföretagen i Schlesien en försäljningskartell, Verband schlesischer Portland-Zementfabriken, med en giltighetstid av 10 år. Denna kartell förnyades sedermera successive och ägde bestånd vid världskrigets utbrott. År 1893 sammanslöto sig ävenledes de sydtyska fabrikerna uti en priskartell, Verband silddeutscher Portland-Zementfabriken. Enhetliga priser och konditioner fastställdes därvid av kartellen, men försäljningen omhänderhades av fabrikerna själva. Denna kartell existerade ända fram till 1903, men erhöll år 1894 formen av en försäljningskartell, samtidigt som namnet ändrades till Silddeutsche Zementverkaufsstelle. Mot slutet av den depressionsperiod, som begynte år 1900, förmärktes ytterligare kartelleringssträvanden inom den tyska cementindustrien. Redan år 1900 hade emellertid en betydande sammanslutning i form av en försäljningskartell grundats, Nordwest-Mitteldeutsches Portland-Zementsyndikat i Hannover, omfattande Hannoverdistriktet, Mellantyskland, Rhenprovinsen och Westfalen. Under depressionens hårda påfrestning bröts den sönder redan påföljande år. Sammanslutningstanken gick dock ej därmed förlorad, ity att några år senare, 1904, sammanslöto sig cementverken i Westfalen och Rhenprovinsen till en försäljningskartell, Rheinisch-Westfalisches Zementsyndikat. Samma år bildades för det mellantyska distriktet Verkaufsverein mitteldeutscher Zementwerke och året därpå Hannoversche Verkaufsvereinigung och Unterelbisches Syndikat. Uti de övriga cementdistrikten, Berlin- och Stettindistrikten, kommo jämväl sammanslutningar till stånd. De nu nämnda kartellerna voro i allmänhet organiserade i syndikatform och avsågo noggrant utstakade områden. Inom varje område var konkurrensen från de i resp. kartell ingående fabrikernas sida upphävd. Däremot konkurrerade de olika kartellerna tidvis sinsemellan ganska hårt. Det är givet, att en dylik konkurrens var ägnad att i hög grad sätta kartellernas bestånd på prov. Också hade såsom nämnts under depressionsperioden 1900 —1904 de då existerande kartellerna antingen förlorat i betydelse eller brustit. Såsom längre fram skall visas, voro förhållandena analoga under nedgångsperioden 1908—1909. Under sådana förhållanden var det ett livsvillkor att åvägabringa överenskommelser, som reglerade förhållandena mellan kartellerna inbördes. En 1 Framställningen bygger på den tämligen utförliga skildringen av de tyska kartellförhållandena i MADELUNGS och RITTERS uti litteraturförteckningen omnämnda arbeten.

rad överenskommelser med dylikt syfte kommo också till stånd åren 1904 och 1905. Mest uppmärksammade voro därvid de avtal, som Rhen-västfaliska syndikatet ingick med syndikaten i Hannover, Mellantyskland, Sydtyskland och Belgien åren omkring 1905 samt överenskommelserna av år 1905 mellan syndikaten i Hannover, Mellantyskland, Nederelbe, Schlesien samt Berlinoch Stettinfabrikerna, det s. k. Berlinerfördraget, avseende Berlinmarknaden. Genom dessa överenskommelser samt genom överenskommelser' med Österrike, Schweiz och Skandinavien hade kartelltanken fullständigt slagit igenom, och de tidigare, särskilt i avseende å produktionen, synnerligen förvirrade förhållandena hade avlösts av en relativt god ordning. De många kartellerna visade sig emellertid bräckligare än man kunnat vänta. Med den år 1908 inträdda lågkonjunkturen försvagades sammanhållningen. Berlinerfördraget upplöstes, det mellantyska syndikatet sprängdes, kartellerna med Österrike och Schweiz brusto. Överproduktion och livliga utbud pressade priserna. Så småningom arbetade sig dock industrien upp ur depressionen, och mot slutet av 1910 kunde de gamla förbindelserna återknytas. Under och efter kriget har sammanhållningen ytterligare stärkts. För närvarande äro de olika distriktens cementkarteller organiserade uti en hela riket omfattande jättekartell, Deutscher Zementbund. Trustbild- I motsats till den tyska har den engelska cementindustrien utvecklats i inomE - t r u s t D i l d n m g e n s tecken. En kortfattad skildring av den engelska cement'lands ce." industriens utveckling i organisatoriskt hänseende återfinnes uti en år 1920 mentin- utkommen engelsk officiell kommittérapport rörande cementindustrien m. m. 1 dust) i. Enligt denna rapport var före år 1900 organisationen inom den engelska cementindustrien föga utvecklad. Blott några få aktiebolag funnos, och tillverkningen låg till övervägande del i händerna på privata firmor. Det första försöket till en sammanslutning skedde år 1900, då The Associated Portland Cement Manufacturers Ltd bildades genom sammanslagning av 27 bolag och företag för tillverkning av cement, vilka alla med ett par undantag voro belägna vid floderna Thames och Medway. Nästa steg till den engelska cementindustriens konsolidering togs år 1912 genom bildandet av The British Portland Cement Manufacturers Ltd på initiativ av The Associated Portland Cement Manufacturers Ltd, vilket senare företag övertog 70 % av stamaktierna. Vid bolagets bildande inköptes 21 firmor, varjämte aktiemajoriteten förvärvades i 11 andra. Omkring 75 % av landets cementproduktion kom härigenom under kontroll av de båda bolagen, vilka upprättade ett intimt samarbete. En vidare utveckling av cementindustriens konsolidering innebar grundandet år 1918 av The Cement Makers Federation i huvudsakligt syfte att bestämma minimipris på cement och murbruk samt fastställa regler för cementhandeln. Denna sammanslutning innefattade de två ovannämnda bolagen jämte flertalet övriga producenter inom branschen och kontrollerade icke mindre än 90 % av landets cementproduktion. För att på lämpligaste sätt kunna fylla sin uppgift har federationen uppdelat landet i särskilda distrikt, vart och ett lydande under en kommitté, som tillsättes av federationen. Dessa kommittéer hava bemyndigande att höja priserna i sina resp. distrikt och varje sådan höjning är bindande för alla federationens medlemmar inom ifrågavarande distrikt. 1

Report on Cement and

Mortar.

25 I Danmark funnos före grundandet av Aalborgs cementfabrik i början av Samman1890-talet blott tvenne cementfabriker, »Cimbria» och »Dania». Mellan dessa slutningsoch Aalborgsfabriken å ena sidan samt Sverige, Tyskland och Norge å andra ^^Valisidan hade, såsom i det föregående redan är omnämnt, en överenskommelse marks i mitten på 1890-talet träffats, varigenom bl. a. konkurrensen utifrån på den cementindanska marknaden reglerades. Huruvida de tre nämnda danska fabrikerna dustri. sinsemellan hade någon överenskommelse rörande den inhemska konkurrensen på cementmarknaden, därom saknas närmare uppgifter. Dock förefaller det sannolikt, att ett samarbete i konkurrensreglerande riktning ägt rum. Sedan tvenne nya cementfabriker vid sekelskiftet tillkommit, »Danmark» år 1898 och »Norden» år 1901, ägde till en början en mycket livlig konkurrens rum. Denna upphörde emellertid, sedan en försäljningskartell mellan fabrikerna år 1901 grundats, Aktieselskabet Be Danske Cementfabrikers Fcdles Salgskontor. Nämnda kartell, som i mångt och mycket påminde om den svenska försäljningskartellen, upphörde dock snart. Svårigheter beträffande försäljningarna hade nämligen uppstått, därigenom att de enskilda företagen genom försäljningskartellen helt förlorade kontakten med sina gamla kunder. Efter kartellens upphörande vidtog en mycket stark konkurrenskamp mellan Aalborgsfabriken och cementfabriken »Norden». Sedan denna kamp rasat någon tid, förekom ett närmande mellan de båda fabrikerna år 1904, vilket gav uppslaget till ett samarbete dem emellan under enhetlig ledning. Påföljande år uppnåddes ett liknande samarbete med cementfabriken »Danmark». Härigenom hade tre fjärdedelar å fyra femtedelar av den totala cementfabrikationen i Danmark kommit under en och samma ledning. E n ny konkurrensstrid inträdde emellertid 1909, då cementfabriken »Kongsdal» startades. Striden förbyttes, efter det den rasat någon tid, uti ett samarbete mellan »Kongsdal» och den förutnämnda koncernen, till vilket samarbete även de äldsta fabrikerna »Cimbria» och »Dania» slöto sig. Ifrågavarande samarbete synes allt fortfarande äga bestånd. Utanför står emellertid förutom Ostasiatiska kompaniets cementfabrik den år 1911 grundade danska andelscementfabriken, som tidvis etablerat en synnerligen kännbar konkurrens.

V. A.

TULLPOLITIKEN

CEMENTTTLLFRÅGANS BEHANDLING I RIKSDAGEN

Den svenska cementindustrien tillkom vid en tidpunkt, då frihandelns grundsatser i stort sett voro rättesnöre för den svenska handelspolitiken. E n given följd härav var, att nämnda industri uti konkurrensen med utlandets betydligt mera utvecklade cementindustri icke hade att påräkna stöd från statsmakternas sida. På grund härav men även till följd av stark konkurrens de inhemska fabrikerna emellan, särskilt på. 1880-talet, förde den svenska cementindustrien de två första årtiondena av sin tillvaro en hård kamp för tillvaron, vilken ingalunda mildrades därigenom, att en betydande del av cementproduktionen måste exporteras till rena dumpingpriser. Under sådana förhållanden är det icke ägnat att förvåna, att i slutet av Första 1880-talet i samband med de litet varstädes i världen sig utbredande pro- tuiimoUonen

1887.

2(5 tektionistiska strömningarna krav restes på införande av tullskydd för ifrågavarande näringsgren. Inför riksdagen bragtes frågan år 1887. Nämnda å r hemställdes uti motion i andra kammaren om införande av tull å cement av omkring 10 % av värdet, under motivering att landet ägde rika tillgångar på råmaterial för tillverkning av cement och att onödig införsel av utländska varor ej borde uppmuntras genom tullfrihet på varor, som här i landet tillverkades av lika godhet och till samma pris som i utlandet. Andra Motionen blev icke av riksdagen behandlad nämnda år. Emellertid återluiiviotio- k o m motionären redan påföljande år med samma motion. Uti ett över denmen 1888. samma avgivet betänkande förklarade sig bevillningsutskottet dela den av motionären uttalade uppfattningen samt hemställde, att cement måtte åsättas en tull av 40 öre för 100 kg, kärlens vikt inberäknad, vilken hemställan av riksdagen bifölls. Efter det tull å cement sålunda införts visade sig införseln gå hastigt tillbaka. F r å n att år 1888 hava utgjort något över 9 000 ton hade den år 1889 nedgått till något över 6 400 ton och år 1892 till 719 ton, den lägsta införselsiffra, som kunnat konstateras efter tullens införande. Huruvida cementtullen ensam kan hava orsakat denna tillbakagång låter sig emellertid icke utan vidare avgöra. Att den medfört en minskning torde vara ställt utom allt tvivel. Proposi- Vid 1892 års riksdag föreslogs i kungl. proposition, i enlighet med 1888 tion ang. ^rs tullkommittés förslag, en förhöjning av cementtullen till 60 öre per Mullen's 100 kg. Tullförhöjningen blev emellertid av bevillningsutskottet avstyrkt, höjning under hänvisning till bland annat, att cement åtnjöte ett naturligt skydd 1892. på grund av de dryga fraktkostnaderna för varan. Vid ärendets behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut, i det första kammaren röstade för bifall till Kungl. Maj:ts förslag, medan andra kammaren biföll utskottets hemställan. Företagen gemensam votering utföll så, att utskottets hemställan segrade. Någon tullförhöjning kom sålunda icke till stånd. Motion om Ar 1895 väcktes ånyo i motion i andra kammaren förslag om höjning cement- av cementtullen till 60 öre per 100 kg. Uti motiveringen till motionen tullens hänvisades till den under år 1894 stegrade importen av cement, vilken imhÖJ i895 T p o r , : e n l i g t motionärens mening sannolikt framdeles komme att ytterligare ökas, såvida ej tillfredsställande tullskydd infördes. Även denna gång ställde sig bevillningsutskottet avvisande och anförde därvid bland annat, att cementfabrikationen under de senaste åren gått så betydligt framåt i utveckling, att någon förhöjning av det denna näring dittills beviljade skyddet då ännu mindre än år 1892 kunde anses vara av nöden. Såsom stöd för sitt påstående framlade utskottet officiella uppgifter rörande den inhemska cementtillverkningens omfattning samt in- och utförseln av cement under femårsperioden 1889—93, varav framginge, att införseln av cement betydligt minskats. Vid ärendets behandling i kamrarna uppstodo livliga debatter. Såsom skäl för en tullförhöjning anfördes industriens dåvarande betryckta läge samt den pristryckande inverkan, som anbuden från utlandets större och bättre ställda fabriker trots förhandenvarande tullskydd utövade. Från motsidan anfördes, att då importen blott utgjorde några procent av produktionen, den förstnämnda icke kunde utöva en så förödande inverkan, som från skyddsvännernas sida antoges. Andra kammaren biföll även detta år

27 utskottets hemställan, under det att första kammaren röstade för motionärens förslag. Vid därefter företagen gemensam omröstning biföll riksdagen det sistnämnda. Sedan tullen å cement sålunda höjts till 60 öre per 100 kg eller 1 kr. 8 öre per fat om 180 kg, hava, undantagandes år 1921, några ytterligare förslag om förhöjning av tullen icke framlagts för riksdagen. Den år 1895 införda tullen torde hava varit ägnad att i stort sett utestänga den utländska konkurrens, som icke varit att hänföra till verklig dumping. Också har, såsom framgår av tab. 7 sid. 17 införseln ända fram till början av 1900talet varit relativt obetydlig, och även under de två senaste decennierna har den i förhållande till produktionen hållit sig inom måttliga gränser. Cementindustriens med åren fortgående konsolidering, särskilt genom Första kartelleringen av densamma år 1893, varigenom ett avgörande inflytande på motionen prisbildningen å den svenska marknaden för cement ernåddes, ha föranlett omc<j™ent motionsvis framburna förslag vid 1912 och 1917 års riksdagar om upp- 6o"//*"an hävande av tullen å cement. Uti en vid 1912 års riksdag i andra kammaren de 1912. väckt motion föreslogs sålunda, under hänvisning till bland annat den svenska cementindustriens fasta organisation och dess därigenom å den svenska marknaden uppnådda monopolställning, varigenom möjliggjordes ett upprätthållande av det höga priset å cement, avsedd för inhemsk tillverkning, att för förbilligande av denna vara tullen å densamma måtte borttagas. Bevillningsutskottet, som på olika vägar inhämtade upplysningar angående cementindustriens ställning såväl i Sverige som utlandet, framhöll i sitt utlåtande över motionen i fråga, hurusom den svenska cementmarknaden tidvis kännetecknats av en våldsam konkurrens dels de inhemska fabrikerna emellan och dels från utlandets fabriker, mot vilken konkurrens cementfabrikerna sökt skydda sig genom både nationella och internationella karteller. Dessa omständigheter, ansåg utskottet, försvårade i hög grad bedömandet av frågan huruvida det svenska tullskyddet för cement vore väl avvägt eller huruvida överhuvud taget något tullskydd för nämnda vara vore nödvändigt. Enligt utskottets förmenande kunde det i förevarande fall ifrågasättas, huruvida syftet att erhålla en prisnedsättning skulle kunna uppnås genom en sänkning eller ett borttagande av tullen, så länge överenskommelsen mellan de svenska fabrikerna inbördes ävensom mellan dessa å ena sidan och vissa utländska cementsammanslutningar å andra sidan existerade. Så länge de internationella överenskommelserna bestode, vilka avsåge att i högsta möjliga grad utestänga den utländska konkurrensen, skulle detta svårligen bliva fallet, men å andra sidan kunde farhågan icke helt tillbakavisas, att, ifall den internationella övenskommelsen bruste och tullskyddet borttagits, de utländska fabrikerna med sina mäktiga finansiella resurser skulle komma att skada den svenska industrien. För sin del var utskottet av den uppfattningen, att priserna å cement för svensk förbrukning varit högre än produktionsförhållandena i och för sig nödvändiggjort, och att fördenskull under andra förhållanden än de ovan omtalade en tullnedsättning varit motiverad. Emellertid ansåg utskottet med hänsyn till den omständigheten att cementpriset nedsatts år 1911 och att på grund av meddelande från cementindustriens målsmän grundade skäl förefunnos att antaga, att en ytterligare nedsättning inom den närmaste tiden komme att äga rum, samt att, i den mån förbrukning av cement inom landet avsevärt ökades och oförutsedda hinder icke lade sig i vägen, ytterligare prissänkningar skulle kunna vidtagas. Då det sålunda med motionen avsedda ändamålet, nämligen att inom

28 landet erhålla lägre cementpriser, kunde vinnas utan tullens borttagande eller nedsättning, ansåg sig utskottet för det dåvarande böra avstyrka den av motionären föreslagna åtgärden och hemställde om avslag på motionen. Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen. Andra mo- Efter världskrigets utbrott inträdde småningom på grund av ökade koltionen om kostnader m. m. en betydande stegring av cementpriserna. Vid ingången cement- a v a r ^.917 hade cementpriset stigit till inemot 11 kr. från att kort före bortta- kriget, hava utgjort omkring 6 kr., allt per 3/3 säckar, fritt kaj i Stockholm. gande Det stegrade priset föranledde samme motionär som 1912 att ånyo framföra 1917. förslag om borttagande av cementtullen. Ifrågavarande förslag motiverades med, att det dåvarande höga priset å cement näppeligen kunde hava orsakats enbart av de stegrade produktionskostnaderna, utan att cementfabrikernas monopolställning säkerligen utnyttjades för beredande av ökad vinst åt nämnda industri. Då billigt cement vore en nödvändig förutsättning för billiga byggnader och för ett utbyggande av vårt lands vattenfall till rimliga kostnader, syntes det motionären nödvändigt, att cementkartellens monopolställning brötes. Ett av medlen härför vore enligt motionärens mening ett upphävande av tullen å nämnda vara. Även detta år yrkade bevillningsutskottet avslag å motionen, med motivering att under dåvarande extraordinära förhållanden ändringar i gällande tulltaxa icke borde vidtagas, där ej sådana skäl kunde förebringas, som ställde utom allt tvivel, att förändringen vore under alla omständigheter påkallad. Utskottet framhöll vidare, att under nämnda ärendes utskottsbehandling statens industrikommission genom avtal förbundit de svenska cementfabrikanterna att tillämpa vissa i sagda avtal närmare bestämda priser l . Vid ärendets behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut, i det första kammaren biföll utskottets hemställan, under det andra kammaren biföll motionen. Vid sedermera företagen gemensam votering segrade utskottets ståndpunkt. Motionen vart sålunda även denna gång avslagen. Framställ- I början av år 1921 blev cementtullfrågan åter aktuell. Något år efter mng om k r ig e t hade konkurrensen från vissa av de ryska randstaternas cementfabriker, bullens särskilt de polska, blivit mycket kännbar. Denna konkurrens sammanhängde höjning ytterst med de ifrågavarande staternas egenartade valutaförhållanden. P å 1921. grund härav kunde såväl estniskt som polskt cement säljas fritt svensk hamn till priser, som lågo väsentligt under den svenska cementindustriens produktionskostnader "för cement. Den vid 1921 års ingång alltmera överhandtagande depressionen inom näringslivet — kännbar även för cementindustrien — bidrog i sin mån till att göra den polska och estniska konkurrensen på den svenska cementmarknaden synnerligen besvärande. Härav föranleddes det största av de svenska cementföretagen, Skånska Cementaktiebolaget i Malmö, att hos Kungl. Maj:t den 11 januari 1921 hemställa om en höjning av gällande tullsats för cement från 60 öre till 2 kr. per 100 kg. Framställningen föranledde emellertid intet Kungl. Majtts förslag i ämnet till riksdagen. 1 För ifrågavarande avtal är närmare redogjort uti industrikommissionens arbete »Statsmakterna och den svenska industrien under krigsåren», del VI, sid. G5 ff.

29 SAMMANSTÄLLNING AV TULLSATSERNA FÖR CEMENT I OLIKA LÄNDER FÖRE KRIGET 1 Land2

T i l l s a t s

Argentina

Anmärkningar

Värdetull av 25 % plus tillägg av 2 % av! varans värde Fritt

Belgien Danmark Finland Frankrike

»

Förenta staterna Italien

Nederländerna Nederländska Ostindien Norge Byssland Schweiz Spanien Storbritannien Sverige Tyskland Österrike-Ungern

Hastigt stelnande: Generaltariff: O'oo fre; Tull efter bruttovikten i lägsta tariff: O i o fre per 100 kg. Lång-'samt stelnande: Generaltariff: 0'90 fre;] lägsta tariff: 0'60 fre per 100 kg 8 cent för 100 skålpund Hastigt stelnande: Allmän tariff: 1"2 5 Ure.\ Fördragstariff: 0-5o lire per 100 kg. Annat: Allmän tariff: 1*25 lire per 100 kg. Fördragstariff: fritt Fritt Minimaltariff 0 30 kr. Maximaltariff 0'60] Tull efter nettovikten kr. per 100 kg Allmän tariff 0'15 rubel per pud D:o Fördragstariff 0 l 2 rubel per pud Poo fre per 100 kg efter bruttovikten 0"äo pesetas för 100 kg D:o Fritt 0-fiO kr. för 100 kg Allmän tariff: 0 5 o M per 100 kg Fördragstariff: fritt Allmän tariff: l "8 0 kronen D:o Fördragstariff: 1 kr. per 100 kg

Vid ungefär samma tid hade uti likalydande motioner i riksdagens båda Motion om kamrar yrkande framförts om förhöjda tullsatser för ett antal varuslag, där- cementibland cement. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan avslogos ÄJ,ni** emellertid motionerna till alla delar, sålunda även beträffande cement. 1921. B.

TULLSATSER A CEMENT I OLIKA LÄNDER

Flera cementproducerande länder ha i likhet med vårt eget land genom höga tullar sökt skydda och befästa den inhemska cementindustrien. Av de europeiska staterna är det egentligen Storbritannien, Tyskland, Italien, Belgien, Danmark och Holland, som funnit sig kunna undvara tullskydd för cement. Av dessa länder äger Holland ingen cementindustri, vadan tullskydd sålunda är opåkallat. I fråga om Tyskland är cement enligt fördragstariffen visserligen tullfritt, men vid tillämpning av generaltariffen, vilket vanligen blott i ytterst ringa utsträckning sker, är tullsatsen 0'5 0 mark per 100 kg. De länder som före kriget ägde det högsta tullskyddet voro Ryssland, Österrike-Ungern och Schweiz, av vilka åtminstone de två sistnämnda hade 1 Ur Entwicklungen und Beslrebungen in der deutschen Portlandzementindusirie, von Frilz Ritter sid. 212 ff. 2 För de med en * märkta länderna, vilkas tullförhållanden i avseende å cement ägnats viss uppmärksamhet, har konstaterats, att några förändringar i tullsatserna efter kriget icke ägt r u m .

30 högt utvecklade cementindustrier. Enligt sin fördragstariff hade Ryssland en tull av 0*12 rubel per pud, vilket per fat i svenskt mynt utgjorde omkring 2*3 0 kr. Österrikes lägsta tullsats var en österrikisk krona per 100 kg eller omkring 1*3 5 kr. per fat i svenskt mynt. Cementtullen i Schweiz utgick med 1 franc per 100 kg. Därnäst i höjd kom den svenska cementtullen, vilken per fat räknat utgjorde 1*0 8 kr. Frankrike och Norge hade vid tillämpning av fördragstarifferna lägre tullsatser än vårt land. En sammanställning har å föregående sida gjorts rörande tullsatserna för cement i ett antal länder åren närmast före kriget. Några smärre förändringar hava sedan dess inträffat. Av Rysslands randstater har Finland infört en cementtull (3 mark per 100 kg, april 1923), ävenså Estland (30 estniska mark per pud, april 1923) och Polen (2 mark per 100 kg med en tullmultiplikator av 4 000, april 1923). Beträffande Förenta staterna gäller för närvarande ett slags reciprocitetssystem av innebörd, att vid införsel av cement till Förenta staterna pålägges en tull, som motsvarar den tullsats, som tillämpas i det exporterande landet.

VI.

PRISUTVECKLINGEN

Det svenska cementet säljes i allmänhet, såsom framgår av kapitlet rörande cementindustriens försäljningsorganisation, cif ett betydande antal orter inom landet. Uti cifpriset ingår ett större eller mindre belopp för huvudsakligen frakt och sjöassurans. Detta belopp är olika för olika orter, men torde före kriget hava utgjort högst 65 öre per fat. En jämförelse mellan de svenska cementpriserna och cementpriserna i vissa till oss angränsande länder lämnar rätt intressanta resultat. Det visar sig därvid, att cementpriserna i vårt grannland Danmark under en följd av år före kriget legat icke så litet under motsvarande priser i Sverige. Ifråga om Tyskland hava cementpriserna där före kriget varit väsentligt lägre än både i Sverige och Danmark. I omstående tabell hava sammanförts uppgifter över cementpriser från 1890-talets början fram till 1915 för dels Sverige, cif Stockholm, dels Danmark, cif danska hamnar, dels Tyskland, fritt järnvägsvagn Berlin, och dels Förenta staterna, fritt fabrik. Med undantag för Förenta staterna är kostnaden för emballage inberäknad i de angivna priserna. Jämföra vi till att börja med de angivna prisuppgifterna för Sverige och Danmark med varandra, upptäcka vi en skillnad i pris, som under de år en jämförelse är möjlig samt med undantag av år 1913 varierar mellan 50 öre och 2"2 5 kr. per fat, med vilka belopp det danska cementpriset understiger det svenska. I allmänhet uppgår prisskillnaden till 1 å 1*2 5 per fat. Även om i det svenska priset ingår en högre fraktkostnad (cif Stockholm) än i det danska (cif dansk hamn), så förklarar detta blott till en del det högre svenska priset. Anledningen till att det danska cementet de flesta år under jämförelseperioden kunnat säljas till avsevärt lägre pris än det svenska torde vara att söka dels i den omständigheten, att Danmarks betingelser för cementproduktion torde vara något gynnsammare än motsvarande svenska, något som längre fram skall beröras, och dels därutinnan att den danska cementindustrien på grund av frånvaron av tullskydd för cement synes påverkats mera av konjunkturväxlingarna på cementmarknaden och detta i så måtto, att konkurrensen från utlandet under nedgångstider varit mera kännbar än hos oss. Emellertid är det icke möjligt att med någon bestämdhet avgöra, i vad mån

31 TAB. 1 1 .

År

Lägsta pris för Pris för danskt Pris för tyskt Genomsnittligt Prisskillnad svenskt cement cement, inkl. cement, inkl. fabrikspris för Prisskillnad fritt Stock- emballage fritt emballage fritt amerikanskt mellan svenskt mellan svenskt och danskt och tyskt holm, inkl. danska järnvägsvagn cement, exkl. cement cement emballage 2 hamnar 3 Berlin emballage

1890 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1900 01 02 03 04 05

06 07 08 09 1910 11 12 18 14 15

CEMENTPRISER I OLIKA LÄNDER, PER FAT, I KR.

5'78 4'8 9 4-18

(

6-10 6*80 H-20 fiTO 6-70 6-70 6 - S5 6*75 6-75 6-io (J-40

6--

\ 5 - 50 5-75 5'90 690 6*90 6-80 6*6 5 f 6"G5 I 6-4 0 6-15 5"85 / 6-8 5 \ 5-8 5 t 7-55 \ frs5

6-20 5*40 5'90

4-6 2 4-8 9 5"33 5-4 2 4-45 3-73 378 373

7-80 7-94 7*8 7 7-12 6-45 5-9 7 5-86 6-oi 6-04 53 3 4-07 3-0 9 4-51 4-6 3

4"40

3-S2

3-28

4-35 4"85 5"85 5-85 4" 5 5 4-7 0

4 4-89 5-ii 5'56 5-ii 3-78

3-51 4*21 4-14 3-17 3-03 332

5-20

3'5 6

3-15

5-30 5*90

4-so 4-93

3-03 3*75

4-20

5-20

• •

/ 5-3<) \ 4-2 0

0 55 1— 0 50 60 10 40 1 05 1 05 1 05 2 25 1 95 / 1 45 l 1 20 85 05 15 65 25 65

{i1

o+o

{f

3-21 I

{%

2-08 1-81 1-37 1*43 2-30 3-0 2 2-62 2-67 2-18 1*6S 1-75 1-01 1-79 1-34 1-69 2-87 3-09 2-84 1-35 0-92 1-15 0-65

—

lägre produktionskostnader eller en på grund av skarp konkurrens utifrån knappare vinstmarginal möjliggjort eller framtvingat de lägre priserna. För att komma till klarhet härutinnan kräves tillgång till såväl noggranna produktionskostnadsuppgifter som uppgifter över industriens avkastningsförhållanden. Och bådadera saknas eller hava i förevarande fall icke varit tillgängliga. De danska cementpriserna uppvisa större fluktuationer än de svenska. Konjunkturväxlingarna, som i stort sett föga avspegla sig i de svenska cementnoteringarna, inverka däremot högst väsentligt på de danska cementpriserna. I samband härmed må anföras, att under tidsperioden 1901—15, då jämförelser mellan de svenska och danska noteringarna äro möjliga, utgjorde skillnaden mellan högsta och lägsta cementpris i Danmark 2 kr. per Stockholmspriserna hänföra sig till Svenska cementförsäljningsaktiebolagets noteringar. De danska priserna bygga på uppgifter, som svenska representationen i Köpenhamn under hand erhållit från ledande cementförsäljare i Danmark. Berlinpriserna äro hämtade ur olika årgångar av Tonindustriezeitung. De amerikanska cementpriserna slutligen återfinnas i kap. Cement uti Mineral Resources of the United States 1915, del II, sid. 203. Uti priset ingår en genomsnittlig fraktkostnad av omkring 50 öre. ;! » » » » » » » 30 öre.

32 fat (1901 6-2 0 kr., 1915 4*2o kr.), medan motsvarande skillnad i pris i Sverige allenast utgjorde 1'4 0 kr. per fat (Stockholm 1907 6'9 0 kr., 1904 5'5 0 kr.). Utsträckes jämförelsen till Tyskland, finna vi, att detta senare land i fråga om cementprisernas fluktuationer uppvisar en viss likhet med Danmark. Cementprisnivån ligger emellertid vida under Danmarks och följaktligen även Sveriges. De i tab. 11 intagna prisuppgifterna hänföra sig, såsom där är omnämnt, till Berlinmarknaden. Sannolikt torde den i priset ingående fraktkostnaden vara lägre än den i det danska och i Stockholmspriset inberäknade. Detta oaktat är prisdifferensen mycket iögonenfallande. Under perioden 1896—1914 hava Berlinpriserna för cement varierat mellan lägst 3-5 6 kr. och högst 5*5 6 kr. per fat, vilket innebär, att cementpriset, då det varit som högst i Berlin, legat 1*3 4 kr. under högsta notering i Stockholm (1907—08 6-9 o kr.), och vidare att detsamma då det varit som lägst legat 1*9 4 kr. under lägsta Stockholmsnotoring (1904). Jämföras Stockholms- och Berlinpriserna med varandra år för år, visar det sig att differensen emellanåt varit ännu större. Så t. ex. var Berlinpriset år 1911 3'0 9 kr. lägre än Stockholmspriset, eller med andra ord uppgick till blott föga över hälften av sistnämnda pris. Den minsta skillnaden förekom år 1906 då Berlinpriset (4*8 9 kr.) befann sig blott l'0i kr. under Stockholmspriset (5*9 0 kr.). Den nu påvisade väsentliga skillnaden mellan Stockholms- och Berlinpriserna för cement låter sig icke tillfyllest förklara genom en blott hänvisning till de lägre produktionskostnaderna i Tyskland eller till att uti det svenska priset ingå högre fraktkostnader. Det kan givetvis icke bestridas, att Tysklands produktionsförutsättningar i avseende å cement torde vara gynnsammare till följd av billigare stenkol, lägre arbetslöner och anläggningskostnader, vartill kommer att den tyska cementtillverkningen bedrives i större skala än den svenska. Otvivelaktigt kan det tyska cementet, som i kvalitet torde vara jämförbart med det svenska, framställas till något lägre pris än det svenska, men ingalunda till så mycket lägre pris, att differensen därigenom låter sig förklara. De låga tyska priserna torde till väsentlig del hava varit en följd av en ödeläggande konkurrens de stora cementförbunden emellan — en konkurrens som under nedgångstider pressat försäljningspriserna under produktionskostnaderna. Ehuru konkurrensen inom Berlindistriktet i allmänhet varit synnerligen hård, kan den dock icke sägas därutinnan hava skilt sig från flertalet distrikt i Tyskland, ja, än hårdare synes konkurrensen hava varit inom de distrikt, som gränsat till Polen, Österrike, Schweiz och Belgien. Från dessa senare länder hava tidvis sänts ansenliga mängder cement till Tyskland till rena dumpingpriser. Då Tyskland saknat tullskydd för cement, är det uppenbart, att dessa utifrån kommande cementmängder verkat i hög grad pristryckande inom de distrikt, dit de kommit. Mest generande synes därvid konkurrensen från Österrike och Polen hava varit. Enligt RITTER levererades under 1901 cement från en österrikisk fabrik till ett pris av 4'8 o mark per fat fritt Görlitz, vilket motsvarade ett pris av 2*7 5 mark fritt den levererande fabrikens station. Det anförda priset torde få anses synnerligen lågt och kan omöjligt hava täckt produktionskostnaderna, hur låga dessa än må ha varit vid den ifrågavarande fabriken. De uti cementlitteraturen förekommande uppgifterna rörande cementpriserna inom olika tyska distrikt peka emellertid i allmänhet hän på en högre prisnivå, även om de ligga under Berlinnoteringarna. Sålunda angiver MADELUNG i sitt arbete om den tyska portlandcementindustrien, att cement-

33 priserna omkring år 1901 i Nederelbeska distriktet varierade mellan 2* 8 o och 3'6 0 mark per 100 kg. Ett lägre pris, nämligen 2'3 0 mark per 100 kg, tillämpades emellertid av nordvästmellantyska cementsyndikatet, särskilt vid försäljningar till angränsande distrikt. Efter sistnämnda syndikats upplösning föllo priserna ytterligare.

VII.

TILLVERKNINGSEKONOMI

Det är vanligen förenat med stora svårigheter att uppgöra sådana kalkyler över tillverkningskostnaderna för en svensk vara, att de utan vidare äro jämförbara med event, förefintliga produktionskostnadsberäkningar för en motsvarande utländsk vara. För att full jämförbarhet skall kunna ernås bör nämligen till att börja med kvaliteten av den till undersökning ifrågakommande varan vara lika i resp. länder, vidare måste tidpunkterna för kostnadsberäkningarna överensstämma eller ligga varandra så nära som möjligt samt beräkningsgrunderna icke förete väsentliga avvikelser. Ytterligare är det av vikt, att en sådan tidpunkt väljes, att produktionen, vad omfattningen angår, är att betrakta som normal. Det ligger i sakens natur att de nu antydda förutsättningarna för jämförande produktionskostnadsberäkningar ytterst sällan äro för handen och att till följd härav de flesta dylika beräkningar äga blott relativt värde — i det de endast delvis svara mot de faktiska förhållandena. Vad tillverkningskostnaderna inom cementindustrien beträffar, resa sig hinder icke blott då det gäller att åstadkomma jämförelser med utlandet utan också i fråga om jämförelsen mellan de svenska fabrikerna inbördes. Frånsett den omständigheten att de flesta cementfabriker bedriva förutom cementfabrikation jämväl tillverkning av andra artiklar, såsom kalk, tegel m. m., varigenom ett särläggande av de olika produktionsutgifterna försvåras, så gäller, att, även om beräkningarna hänföra sig till ett och samma år, produktionskapaciteten kan hava varit utnyttjad till större eller mindre del vid de olika fabrikerna, något som givetvis icke befordrar jämförbarheten. Härtill kommer vidare, att tillfälliga gynnsamma eller ogynnsamma materialinköp kunna utöva inverkan på produktionskostnadernas storlek samt verka förryckande på jämförbarheten. TAB. 12.

MEDELTILLVERKNINGSKOSTNADERNA PER FAT CEMENT VID TVÅ SVENSKA FABRIKER 1 9 1 3 Ore per fat

Råmaterialier Bränsle Kraft Arbetskostnader för cementfabrikationen och för reparationer Förbrukningsartiklar, reparationsmaterialier m. m. Regikostnader, inkl. skatter Kapitalkostnader

46 78 22 71 19 37 79 352

Kostnader för träfat

1-32 Summa kr.

3 — 544 5. T. T.

4-84

34 ProdukEfter dessa förutskickade anmärkningar skall ett försök göras att fastt f't' ställa produktionskostnaderna för svenskt cement. De i tabell 12 meddelade svenskt le- uppgifterna hänföra sig till tvenne cementfabriker, vilkas produktionsbetingelment. ser torde få räknas till de bästa här i landet att döma av den vinst de ifrågavarande fabrikerna — i motsats till en del av de övriga svenska fabrikerna — under en följd av år lämnat. Några kortfattade förklaringar till kostnadsposterna torde vara erforderliga. Till råmaterialkostnaderna hava förts kostnader dels för framvinning och framtransport av lera och kalkmaterial, dels för flusspat, gipssten m. m. Mer än 85 % av råmaterialkostnaderna hänföra sig till leran och kalkmaterialet och kostnaderna för dessa sistnämnda materialier utgöras enligt uppgiftslämnarnas utsago av så gott som uteslutande arbetslöner. Bränslekostnaderna hänföra sig till huvudsakligen för cementbränningen använt kolbränsle. Kraftkostnaderna avse utgifter för inköpt elektrisk kraft för drift av maskineriet. Arbetskostnaderna avse själva cementfabrikationen inklusive reparationer. De hänföra sig ej till fram vinningen av råmaterialierna; ej heller till arbetet i tunnbinderierna. Regikostnaderna gälla löner till företagsledarna och förvaltningspersonalen samt kontorsomkostnader o. dyl., varjämte hit förts krono- och kommunalutskylder. Kapitalkostnaderna slutligen innefatta dels ränta å 6 % å det under å r 1913 bokförda anläggnings- och driftskapitalet, dels ock de under nämnda år företagna avskrivningarna å fastigheter, maskiner, inventarier m. m. Ränte- och avskrivningsposterna balansera ungefär varandra. Av den förberörda tabellen framgår, att den genomsnittliga produktionskostnaden år 1913 för ett fat cement (kostnaderna för träemballage ej inräknade) utgjorde 3*5 2 kr. Därav kommo på kostnaderna för råmaterialier och arbete, vilka lämpligen böra sammanslås, 1*17 kr., samt på kostnaderna för bränsle och kraft jämnt 1 kr. Regi- och kapitalkostnaderna belöpte sig till 1-16 kr. I vad mån nu nämnda kostnadsgrupper stämma överens med motsvarande för övriga svenska cementfabriker är icke lätt att avgöra. Av de uppgifter, som på sin tid av tull- och traktatkommittén infordrades från svenska cementföretag, framgick emellertid — låt vara att uppgifterna på grund av ofullständighet icke äro direkt jämförbara — att de olika cementfabrikerna producerade med tämligen skilda produktionskostnader, beroende bland annat på fabrikernas läge och storlek, tillgången och beskaffenheten av råmaterialier m. m. Denna olikhet ifråga om produktionskostnaderna avspeglar sig också uti de resp. företagens räntabilitet, varom närmare uppgifter lämnas i kapitlet om räntabiliteten. tlon k

ProdukFör bedömande av den svenska cementindustriens förutsättningar i kontwnskost- k u r r e n s e n m e ( j utlandet skulle det varit av värde att äga tillgång till framfor cement mande produktionskostnadskalkyler för cement, i synnerhet sådana avseende i Tysk- Tyskland och Danmark, enär det är från dessa länder, som den allvarland. ligaste konkurrensen kan tänkas utgå. Tyvärr har det icke varit möjligt att i den tillgängliga cementlitteraturen uppleta några produktionskostnadsuppgifter, som varit direkt jämförbara med de i förberörda tabell framlagda.

35 Emellertid har i Tyskland, såsom i det föregående är omnämnt, strax före kriget verkställts en officiell statistisk utredning rörande bland annat cementindustriens produktionsförhållanden åren 1910 och 1911 1. Även om denna utredning är synnerligen schematisk, giver den dock en och annan hållpunkt för bedömande av den tyska cementindustriens ekonomi. De för denna frågas belysande lämnade uppgifterna skola därför här nedan anföras. TAB. 1 3 .

DEN TYSKA CEMENTPRODUKTIONENS KVANTITET OCH VÄRDE

Antal redovisade företag Tillverkning i 1 000 fat Värde i 1 000 mark

1911 *

132 34 512 121 917

132 39 128 140 263

Till ovan anförda siffror bör anmärkas, att uti tillverkningssiffrorna äro inbegripna för år 1910 c:a 2*2 milj. och för år 1911 2"7 milj. fat slaggcement m. ni., med redovisade värden av 7*9 9 och 10*15 milj. mark. TAB. 14.

ANTALET ARBETARE OCH UTBETALTA ARBETSLÖNER INOM DEN TYSKA CEMENTINDUSTRIEN

Totalantalet arbetare Därav För framvinning av råmaterialier (kalkbrottsarbetare m. II.) För cementfabrikationen Utbetalta löner i 1 000 mark. Till arbetare för framvinning av råmaterialier (kalkbrotts-: arbetare m. m.) Till arbetare vid cementfabrikationen ! TAB. 15.

26 356

27 116

3 970 22 386

22 905

4 495 25 607

4 997 26 949

V Ä R D E T AV INOM D E N TYSKA C E M E N T P R O D U K T I O N E N RÅMATERIALIER SAMT KOLBRÄNSLE I 1 000 M A R K

Kolbränsle ... Råmaterialier

4 211

FÖRBRUKADE

30 479 11828

33 743 13 503

Ifråga om kostnadsposten för råmaterialier framhåller den tyska undersökningen, att då intet marknadspris finnes för cementfabrikationens råmaterialier (kalksten och lera) så ha dessas värde av företagen måst beräknas med utgångspunkt från arbetskostnaderna för framvinningen, avskrivningar, förräntningar m. m. Det ligger i öppen dag, att beräkningssätten härav varit tämligen skiftande hos företagen och att till följd härav den totala kostnadssumman icke ger ett troget uttryck för de verkliga kostnaderna. Den angivna summan måste därför upptagas med en viss reservation. 1

Die Produktionserhebungen in der Zementindustrie.

36 TAB. 16.

ANTALET OCH VÄRDET AV DE AV CEMENTFÖRETAGEN CEMENTTRÄFATEN 1910

3156 3 940

TILLVERKADE

3 472 4 364

| 1

Jämförelse Vid företagna uträkningar på basis av de ovan meddelade siffersammanmellan ställningarna har framgått, att genomsnittsvärdet per fat av all cement tyska och sammantagen utgjorde år 1910 3'5 3 mark och år 1911 3*5 9 mark. (Den ™e0™uk- omständigheten, att en ringa del av produktionen utgjordes av slaggcement Honskost- förändrar icke värdena för portlandcementet.) Förvandlade i svenska kronor nåder, bliva ovan angivna markvärden 3"14 resp. 3*18 kr. Tilläggas kostnaderna för träfat, 1*2 5 mark, samt omräknas dessa i kronor utgöra värdena 4*2 5 och 4'3 0 kr. för år 1910 resp. år 1911. Motsvarande tillverkningsvärde för de två svenska cementfabrikerna, varom närmare detaljer meddelats i tab. 12, utgjorde 4*84 kr. för år 1913. Skillnaden utgör, som synes, 54 resp. 59 öre per fat, varmed det svenska tillverkningsvärdet överstiger det tyska. Emellertid torde här vara på sin plats att varna för förhastade slutsatser. För det första avser jämförelsen icke ensartade år; det kan mycket väl tänkas att de tyska värdena för 1913 skulle ställt sig högre än för 1910 och 1911, liksom ock ett motsatt antagande kan göras beträffande de svenska värdena, nämligen att kostnaderna för 1910 och 1911 voro högre än för 1913. Produktionskapaciteten vid de svenska fabrikerna var under 1913 mera utnyttjad än vad som någonsin varit fallet, vare sig före eller efter nämnda år. För det andra avser jämförelsen icke företag av samma storleksordning, utan för Tysklands del så gott som samtliga cementfabriker, alltså fabriker av vilka vissa producera under gynnsamma och andra under ogynnsamma betingelser, medan för Sveriges del de gjorda produktionskostnadsberäkningarna avse två av de bäst ställda fabrikerna. För det tredje ger jämförelsen inga hållpunkter, då det gäller att utröna hur de tyska fabrikernas kapitalkostnader uträknats. Det är ingalunda säkert att en skälig förräntning av kapitalet samt erforderliga avskrivningar finnas inbegripna i de angivna tyska värdena. Är detta ej fallet, så bli de tyska kalkylerna för låga relativt till de svenska. Å andra sidan är det ej uteslutet, att i de tyska värdena för cementproduktionen i sin helhet inkludederats emballagekostnader; ifråga om säckemballage torde detta vara otvivelaktigt; mindre säkert är det däremot ifråga om träemballaget. Vid sådant förhållande skulle i slutkalkylen emballagekostnaderna hava upptagits två gånger, vilket höjer kalkylens slutsumma, men ingalunda i den omfattning, som man vore frestad att tro, alldenstund blott omkring 10 % av det tyska cementet levereras i träfat. Av det nu sagda framgår, att den i det föregående framräknade skillnaden mellan de svenska och tyska cementtillverkningsvärdena bör upptagas med försiktighet. Denna skillnad är, som framhållits, till sitt belopp ingalunda exakt utan blott vägledande; i själva verket torde den verkliga skillnaden mycket väl kunna antagas vara större eller mindre än den framräknade, utan att bärande bevis eller motbevis för vare sig det ena eller andra antagandet kunna presteras.

37 Vi lämna emellertid frågan om den totala skillnaden mellan de svenska och tyska cementtillverkningskostnaderna och övergå i stället till att med ledning av de i det föregående återgivna siffrorna rörande kostnaderna för de olika produktionselementen (kol—råmaterial—arbetskostnader etc.) söka anställa en jämförelse mellan förhållandena i Sverige och Tyskland. Uti tabellerna å sid. 35 redovisas efter den tyska officiella undersökningen totalkostnaderna inom den tyska cementindustrien för råmaterialier, stenkol, arbetskraft och träemballage. Reduceras dessa till kostnader per fat erhållas följande siffror, vid vilka för åstadkommande av jämförelse ställas motsvarande svenska. Sverige

T y s k l a n d 1 9 1 0

I Råmaterialier j Bränsle j Arbetslön | Träfatkostnad ! Övriga kostnader Summa

1 9 1 1

pfennige

öre

pfennige

öre

öre

34 88 74 125 157 478

30 78 66 111 140 425

35 86 69 125 169 484

31 76 62 111 150 430

46 78 71 132 157 484

Vid en granskning av tabellen härovan faller främst i ögonen, att de största skiljaktigheterna mellan de svenska och tyska kostnaderna hänföra sig till råmaterialier och träemballage, medan sådana kostnadsposter som bränsle och arbetslön stämma jämförelsevis bra överens. Beträffande råmaterialkostnaderna angiver den svenska kalkylen en summa av 46 öre per fat; den tyska 30 och 31 öre för 1910 resp. år 1911. Skillnaden utgör alltså 16 öre för 1910 och 15 öre för 1911, med vilka belopp de svenska kostnaderna överstiga de tyska. Det skall ej här göras något försök att närmare klarlägga denna skillnad, därtill är jämförelsematerialet alltför otillfredsställande. Till en del torde skillnaden bero på lägre arbetslöner i Tyskland och till en del på ett mera lättbrukat råmaterial i sistnämnda land. Icke desto mindre förefaller skillnaden väl stor för att kunna förklaras härigenom.

Råmaterialkostnader.

Än mer iögonfallande är den kostnadsskillnad som existerar i fråga om Träträemballaget. De svenska kostnaderna belöpa sig till 1*3 2 kr. per fat; emballage de tyska till l * n kr. med en skillnad alltså av ej mindre än 21 öre k o s t n a d e r per fat. Man vore frestad att utan vidare antaga, att här förelåge något räknefel, alldenstund vårt land borde äga förutsättningar att framställa träfat billigare än Tyskland. De gjorda beräkningarna äro emellertid för Sveriges del mycket exakta, och de tyska uträkningarna äro verkställda efter officiella siffror. En del av skillnaden torde kunna förklaras därigenom, att virkespriserna voro högre år 1913 än 1910 och 1911, vilka senare år ligga till grund för de tyska beräkningarna, ävensom därigenom, att de tyska tunnbinderiarbetarna voro lägre avlönade än de svenska. Detta oaktat måste ett frågetecken sättas även efter denna post i kalkylen. Däremot förefalla de tyska bränslekostnaderna tämligen höga vid järn- Bränsieförelse med de svenska. För Tyskland utgöra de 78 resp. 76 öre per fat; *°f™~

38 för de två undersökta svenska fabrikerna genomsnittligt 78 öre per fat. Bränslekostnaderna skulle sålunda praktiskt taget vara desamma i båda länderna. Detta förefaller något egendomligt, då det måste antagas, att ett stort antal tyska fabriker äro belägna inom eller i närheten av koldistrikten och att följaktligen kolbränslet åtminstone för dessa fabriker bort ställa sig billigare än för de svenska. Den officiella tyska cementundersökningen möjliggör emellertid ett bestämmande av genomsnittskostnaderna för det tyska kolbränslet. I efterföljande tabell hava uppgifter häröver sammanställts. TAB. 17.

UPPGIFTER RÖRANDE KOLPRISER OCH KOLFÖRBRUKNING INOM DEN TYSKA CEMENTINDUSTRIEN ÅREN 1 9 1 0 — 1 1 19

Medelpris för kolbränsle per ton i k r o n o r Kolförbrukning per fat i kg Kolkostnader per fat i öre

11-11 70-6 78-5

10-8( 70-G 76-o

Medelpriset för det tyska kolbränslet utgör, enligt siffersammanställningen härovan, omkring 11 kr. per ton och medelkolförbrukningen omkring 70 kg per fat. Uppenbart är, att det kolbränsle som de svenska fabrikerna använda betingar ett pris av vida mer än 11 kr. per ton, men å andra sidan torde den svenska kolförbrukningen per fat väsentligen understiga den tyska. Detta senare torde bl. a. sammanhänga därmed, att den tyska cementindustrien i större utsträckning än den svenska själv alstrar den för cementmaskineriets drift erforderliga kraften. Uti de tyska bränslekostnaderna ingå med all sannolikhet en del kraftkostnader, vilka i den svenska kalkylen redovisas särskilt. Om det emellertid ligger i sakens natur, att åtskilliga av de tyska cementfabrikerna på grund av sin belägenhet ha tillgång till billigare kolbränsle än de svenska, så bör emellertid i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att de tyska fabriker, från vilka konkurrens med svenska företrädesvis kan tänkas utgå, nämligen fabrikerna i trakterna kring Bremen, Hamburg, Lubeck och Stettin, varit och alltjämt äro hänvisade till att använda engelska stenkol, och då fraktförhållandena knappast äro gynnsammare för dessa tyska fabriker än för de svenska, så torde kolpriset i stort sett vara lika. Arbetskostnader.

Vad därefter arbetskostnaderna vidkommer, så giver den ifrågavarande sammanställningen vid handen en tämligen obetydlig skillnad. Den tyska arbetskostnaden per fat utgjorde enligt den verkställda beräkningen 66 öre år 1910 samt 62 öre år 1911, medan motsvarande svenska kostnad år 1913 belöpte sig till 71 öre. Skillnaden är alltså 5 resp. 9 öre per fat, med vilka belopp den svenska kostnaden överväger. Tar man i betraktande den omständigheten, att de tyska arbetslönerna inom cementindustrien åren närmast före kriget lågo omkring 10 % under motsvarande svenska arbetslöner, varom närmare uppgifter strax skall anföras, så förefaller den angivna skillnaden mycket antaglig.

ArbetsUtgifterna för arbetslöner inom cementindustrien spela en mycket framlöner i trädande roll. Det är inte blott så, att arbetslönerna inom själva cementSvenge fabrikationen representera en betydande utgiftspost. I ännu högre grad

39 gäller detta beträffande råmaterialf ram vinningen, som nära nog uteslutande är en arbetskostnad. Även inom tunnbinderiet äro löneutgifterna mycket ansenliga. Det kan därför synas motiverat att ägna litet uppmärksamhet åt cementarbetarlönerna i Sverige och Tyskland före kriget. Enligt en av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik på sin tid gjord undersökning rörande arbets- och löneförhållanden för fabriksarbetare vid Skånska Cementaktiebolagets cementfabrik i Limhamn år 1905 \ visar det sig, att den genomsnittliga inkomsten per timme utgjorde för kalkbrottsarbetare 34 öre och för cementfabriksarbetare 37 öre. Den genomsnittliga årsinkomsten, hänförande sig till en arbetsperiod av 270 dagar och däröver, utgjorde för arbetarna i kalkbrottet 1 041 kr. och för arbetarna i cementfabriken 1144 kr. Att märka är, att av kalkbrottsarbetarna hade 72*4 % och av cementfabriksarbetarna 67*7 % nämnda år en verklig arbetstid av 270 dagar och däröver, d. v. s. kunde betecknas som »årsarbetare». Uppgifter rörande arbetslöner vid senare tidpunkt återfinnas i tab. 18. Enligt denna tabell utgjorde genomsnittstimlönen resp. genomsnittsårsinkomsten för samtliga inom cementindustrien inklusive tunnbinderierna sysselsatta arbetare år 1912 42*9 öre resp. 1242*6 2 kr. samt för år 1913 42'5 öre resp. 1271*3 8 kr. Det bör understrykas, att årsinkomsten endast gäller »årsarbetare», och att densamma icke giver ett exakt mått på genomsnittsTAR. 1 8 .

ARRETSLÖNER INOM DEN SVENSKA CEMENTINDUSTRIEN ÅREN 1 9 1 2 OCH 1 9 1 3 2 .

A r b e t a r

e g r n p p

j Timpenning för arbetare på i ordinarie tid, inkl. extra I förmåner i kontant eller in natura, i genomsnitt oavsett löneformen, öre

Summa årsförtjänst per årsarbetare, i genomsnitt, kr.

1913 Cementfabriksarbetare

44'3

Maskinpersonal Järnvägspersonal (lokpersonal och övrig! järnvägspersonal) Hjälparbetare (yrkesarbetare och diverse arbetare) Samtliga arbetare |

38'4

44-9 43-9 45-2 38-8

1286-7 2 1314-4 9 1187-33 1 266-6 8

1312-17 1307-13 1338-7 9 1267-u

39' 2

39-7

1177-07

1204-0 7

38'8 42'9

37-4 42-5

1 153-09 1242c 2

1145*80 127T23

inkomsten för samtliga cementfabriksarbetare. Den senare torde vara något lägre, enär säsongarbetarnas årsinkomst, som ej häruti blivit inräknad, ligger under genomsnittet. Hur mycket lägre kan emellertid ej angivas utan närmare undersökningar, för vilka underlag saknas. I avseende å motsvarande arbetslöner i Tyskland torde måhända först böra anföras några uppgifter ur den förut omförmälda officiella undersökningen rörande den tyska cementindustriens produktionsförhållanden. Enligt tab. 19, som sammanställts på grundval av de genom undersökningen 1 Meddelanden från Kungl. Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik, 1906, haft. 4, sid. 480 ff. 2 Uppgifterna meddelade av Byggnadsämnesförbundet.

framkomna siffrorna, utgjorde genomsnittsinkomsten i kr. uttryckt per arbetare 1015*2 4 kr. år 1910 och 1047*2 3 kr. år 1911. De angivna siffrorna avse samtliga arbetare, alltså både säsong- och årsarbetare. TAB.

19.

ARBETSLÖNER INOM DEN TYSKA CEMENTINDUSTRIEN

Totalsumman av utbelalta löner Därav: Till arbetare för framvinning av råmaterialier (kalkbrottsarbetare) Till arbetare vid cementfabrikationen Totalantalet arbetare Därav: För framvinning av råmaterialier (kalkbrottsarbetare) ... Vid cementfabrikationen Genomsnittsinkomst per år för samtliga arbetare D:o för arbetare för framvinning av råmaterialier 1 D:o för arbetare vid cementfabrikationen

1910 i kr.

1911 i kr.

26 757 668.—

28 396 799-—

3 995 606 — 22 762 062-— 26 356

4 441 833-— 23 954 966-—

3 970 22 386 1 015-24 1006-4 6 1016-80

27 116

4211 22 905 1047-23 1 054-82 1045-84

Ytterligare uppgifter rörande tyska arbetslöner kunna anföras. I RITTERS förut citerade arbete sid. 93—94 förekomma uppgifter, hämtade ur Steinbruchsberufsgenossenschaffs förvaltningsberättelse för år 1910 rörande arbetslönerna inom cementindustrien under ett antal år. Uti tab. 20, där dessa uppgifter återgivas, hava lönerna omräknats i svenskt mynt. TAB. 2 0 . CEMENTFABRIKSARRETARES I TYSKLAND ÅRSLÖNER ÅREN 1 9 0 2 — 10 I KR. 1902 1903 1904 1905 1906

804-45 82401 835-57 862-23 901-34

1907 1908 1909 1910

959-12 965-35 975-12 993-79

Ehuru det av RITTERS arbete icke fullt klart framgår huruvida de meddelade löneuppgifterna avse medellöner, torde man i allt fall våga utgå från att så är fallet. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att uppgiften för 1910 rätt väl stämmer överens med motsvarande uppgift från den officiella tyska undersökningen. Även om de ovan meddelade uppgifterna över svenska och tyska cementfabriksarbetares löner givetvis icke äro fullt jämförbara, kan dock av desamma den slutsatsen dragas, att de svenska arbetslönerna under den period jämförelsen omfattat varit högre än de tyska. Hur mycket kan på grundval av det framlagda materialet icke exakt avgöras. Sannolikt är emellertid skillnaden omkring 10 %, varmed de svenska lönerna torde hava överstigit de tyska. Övriga produktionskostnader.

Under rubrik »övriga kostnader» hava i den jämförande produktionskostnadskalkylen (sid. 37) sammanförts dels kostnader för förbrukningsartiklar, såsom smörjmedel, maskindelar, remmar e t c , dels också regi- och kapitalkostnader. Att särlägga de olika posterna på så sätt, att en jämförelse mellan de båda länderna kunnat åstadkommas, har icke varit möjligt. I avseende å förbrukningsartiklarna och regikostnaderna torde denna omständighet icke vara av någon större betydelse, då kostnadsskillnaden icke kan hava varit avsevärd. Däremot torde det hava varit av både intresse och

41 vikt att fått till stånd en jämförelse mellan tyska och svenska kapitalkostnader. Kapitalkostnaderna äro, såsom framgår av tabellen å sid. 33, synnerligen betydande. De äro dessutom väsentligt olika för olika fabriker, beroende dels på fabrikernas storlek och dels på deras belägenhet i förhållande till råvarufyndigheter och utskeppningsorter. E n undersökning rörande anläggningsvärdena, sådana dessa bokfördes år 1913, har företagits för fyra svenska fabriker. Värdena äro beräknade per fat av fabrikernas tillverkningskapacitet och avse tomter, fabriksanläggningar, maskiner och inventarier, hamn- och spåranläggningar m. m. Resultatet är följande: Fabrik A 4*30 kr. » B 5*05 » » C 8*55 » » D 4*60 » Såsom synes variera de bokförda anläggningsvärdena mellan 4*3 o kr. och 8*5 5 kr. per fat. Den betydande variationen är att tillskriva väsentliga olikheter dels i de ursprungliga anläggningskostnaderna ävensom uti tillkomna omändrings- och utvidgningskostnader, dels också i företagna avskrivningar. För Tysklands vidkommande har det icke varit möjligt att överkomma material, som varit ägnat för någon jämförelse. Från svenskt fabrikanthåll har emellertid gjorts gällande, att de tyska anläggningskostnaderna skulle vara betydligt lägre än de svenska, och till stöd härför hava vissa omständigheter framhållits, som här skola andragas. Vad först själva fabriksbyggnaderna beträffar har anförts, att man i Sverige måste uppföra desamma solidare än vad som vanligen är fallet söder om Östersjön. Den maskinella utrustningen måste till stor del hämtas från utlandet, Danmark och Tyskland, samt monteras av utländska arbetare. Ugnarna vid de svenska fabrikerna äro i allmänhet av danskt eller tyskt ursprung, lokomotiven för kalkbrott och lergravar vanligen tyska, i ett och annat fall amerikanska, grävmaskinerna tyska eller amerikanska. Maskineriet fördyras dessutom genom frakter och i en del fall genom tullar.

VIII.

EKONOMISK STÄLLNING OCH RÄNTABILITET

Den svenska cementindustrien såsom enhet betraktad har i räntabilitetsavseende intagit en särdeles gynnsam position de senaste årtiondena. Visserligen kan nämnda industri icke sägas hava vid någon tidpunkt inhöstat anmärkningsvärt stora vinster, ej ens under krigsåren, men den har i allt fall haft att uppvisa en mycket god förräntning av i densamma nedlagt kapital. Cementindustriens ekonomiska ställning före kriget torde med undantag för en och annan fabrik få anses ha varit synnerligen solid. E n jämförelse mellan samtliga bolags sammanlagda tillgångar och skulder giver vid handen, att det fasta kapitalet (anläggningar av olika slag med tillhörande jordområden) ungefärligen motsvarar aktiekapitalet jämte reserver. Närmare framgår detta av efterföljande tabell 1 . 1 Siffermaterialet till denna tabell och tabellerna 22, 24—26 utgöres av uppgifter vilka hämtats u r de olika cementbolagens till patent- och registreringsverket ingivna balansräkningar. Själva tabellerna utgöra ett koncentrat av ett antal av amanuensen E. P. LENBERG för tull- och traktatkommittén gjorda siffersammanställningar rörande den svenska cementindustriens ekonomiska ställning och räntabilitet.

42 TAB. 2 1 .

I CEMENTKARTELLEN INGÅENDE BOLAGS SAMMANLAGDA TILLGÅNGAR OCH SKULDER ÅREN NÄRMAST FÖRE KRIGET (i 1 000-tal kronor)

Tillgångar: Anläggningar Aktier Varulager Debitorer och kassa Summa tillgångar Skulder: Aktiekapital Reserv-, dispositions- och andra fonder Arets vinst Obligations- och hypotekslån Krcditorer och bankskulder Summa skulder

20 431 4163 3 864 4 057

20 637 4 673 3 979 4 514

20 722 4 551 2 970 4 778

19 653 4 530 3170 5158

32 515

33 803

33 021

32 511

I 12880 4 587 1880 7 495 5 673

13 080 5 014 2 020 9 919 3 770

13 080 5 358 1573 9 526 3 484

13 080 5 587 1591 8 352 3 901

32 515

33 803

32 511

I avseende å skulderna är den gynnsamma omständigheten att uppmärksamma, att mer än hälften av desamma åren närmast före kriget utgjordes av eget kapital. Finansieringen kan därför sägas hava varit mycket god. I fråga om nettovinsterna göra vi den iakttagelsen, att desamma för cementindustrien i sin helhet uppvisa tämligen obetydliga variationer från år till år. Konjunkturväxlingarna ha i allmänhet, något som närmare framgår av tab. 23, haft mindre inverkan å industriens avkastning än vad man kunnat vänta. Enligt tab. 22 utgjorde den genomsnittliga nettovinsten per år under perioden 1911—14 omkring 1 650 000 kr. Lägsta nettovinsten uppvisade år 1914 med 1 433 000 kr. och den högsta nettovinsten år 1912 med 1 935 000 kr. En anmärkningsvärd stabilitet uppvisa nettovinsterna i procent av det egna kapitalet. Det lägsta procenttal, som därvidlag under ifrågavarande period kunnat antecknas, hänför sig till år 1914 (7*7 %). Det högsta uppvisar året 1912 med 10*7 %. Skillnaden är som synes ej särdeles betydande. De anförda siffrorna äro en god mätare på cementindustriens räntabilitet. De utvisa, att räntabiliteten varit fullt tillfredsställande — ja, mycket god under den av undersökningen berörda perioden. Av intresse hade emellertid varit att få fört undersökningen tillbaka ytterligare ett antal år. Detta har icke varit möjligt på grund av att härför erforderliga balansräkningar icke stått till förfogande. Nettovinsterna i procent av aktiekapitalet uppvisa även stor överensstämmelse. De variera blott mellan 11 % (1914) och 14*8 % (1912). Större delen av nettovinsten har givetvis disponerats för utdelningar. Även dessa ha för den ifrågavarande tidsperioden varit tämligen likartade, i det de varierat mellan 8*6 % år 1914 och 9*3 % åren 1912—13. Genomsnittsutdelningen har uppgått till 9 %. Beträffande utdelningarna har det på grund av genom kommerskollegium på sin tid från cementfabrikerna infordrat uppgiftsmaterial varit möjligt att för en längre tidsperiod göra jämförelsevis säkra beräkningar. Uti tab. 23 hava uppgifter sammanförts rörande cementindustriens aktiekapital under tiden 1890—1918 ävensom rörande utdelningarna under nämnda tid. Av tabellen framgår, att cementindustrien, vars utdelningar under förra hälften

43 TAB. 22.

CEMENTINDUSTRIENS RÄNTABILITET (samtliga bolag)

Aktiekapital i 1000-tal kr Aktiekapital och fonder i 1 000-tal kr Försåld cement i 1 000-tal kr Nettovinster i 1000-tal kr. 1 Nettovinster i % av försäljningen Nettovinster i % av aktiekapital och fonder Nettovinster i % av aktiekapitalet Utdelning i % av aktiekapitalet

12880 17 466 8 616 j 1717 19" 9 j 9-8 13"3 i 8*6

13 080 18 094 9 603 1935 20-1 10-7 14-8

13 080 18 438 10 984 1530 13-9

13 080 18 667 8 877 1433 16-1

8*3

7-7

11-7

11-0

9-3

9-3

8-7

av 1890-talet uppgingo till helt obetydliga belopp eller till ingenting alls — såsom åren 1892—93 —, från och med 1895 börjar uppvisa en bättre räntabilitet, vilken emellertid vid 1900-talets början i samband med den allmänna lågkonjunkturen och de särskilt för cementindustrien överallt i Europa synnerligen dåliga tiderna betydligt går tillbaka och för åren 1903—04 endast kännetecknas av 2 % utdelad vinst på aktiekapitalet. Under de därpå följande åren synas emellertid svårigheterna varit övervunna, och från och med 1905 vidtar en i vinsthänseende gynnsam period, som till synes icke märkbart påverkats vare sig av världskriget eller tiden därefter. Genomsnittsutdelningen för hela tidsperioden 1890—1918 utgjorde 6*4 %. Ovan är framhållet, att årsvinsterna för cementindustrien i sin helhet varit mycket likartade under den ifrågavarande perioden. Denna likhet är emellertid mera skenbar än verklig, beroende därpå att de under resp. år företagna avskrivningarna ansenligt växlat. Vissa år hava avskrivningarna v a n t synnerligen obetydliga, andra år hava för en del företag inga avskrivningar alls verkställts. Det vill synas, som om man i alltför stor utsträckning rättat avskrivningsbeloppet efter vinstsumman. I allmänhet torde avskrivningarna hava varit för små. I ett fall har kunnat konstateras, att avskrivningarna uppskjutits år från år och först verkställts ett sådant år, då vinsten varit särskilt god. Nu nämnda manipulationer med avskrivningarna medföra givetvis lätt felbedömning av resultatet, ej endast då det gäller en jämförelse de olika bolagen emellan utan även i fråga om cementindustriens totala räntabilitet, vilken härigenom kominer att visa sig bättre än vad den i själva verket är. E n ytterligare omständighet, som är ägnad att verka i samma riktning, är den under krigsåren tillämpade avskrivningsberäkningen, som endast tager sikte på anläggningarnas bokförda värde, d. v. s. anläggningsvärdet före kriget i stället för det värde, som anläggningarna vid tidpunkten ifråga ägde. Det är ingalunda uteslutet att en dylik avskrivningspolitik, även om densamma för närvarande på grund av det stegrade penningvärdet visat sig mindre farlig, i allt fall kommer att i framtiden vid ombyggnader och moderniseringar giva sig till känna i ett ökat behov av nyinvesteringar. Såsom framgår av tab. 24, hava avskrivningarna inom samtliga företag 1 Här redovisade nettovinster stämma ej fullt överens med de särskilda företagens sammanlagda nettovinster, sådana dessa redovisats i balansräkningarna. I själva verket äro de senare nettovinsterna till sitt totala belopp något större än de här ovan angivna, beroende därpå, att i de uti balansräkningarna upptagna ingå för ett och annat företag vissa belopp för avskrivningar, vilka först verkställts efter det nettovinsten redovisats, ej som sig bort före-

44 TAB. 2 3 .

AKTIEKAPITAL OCH UTDELNING AREN 1890- •1918 (Samtliga svenska cementfabriker)

Antal bolag

A r

Aktiekapital kr.

Utdelning av vinst, uppkommen under resp. år kr.

I 1890 1891 : 1892 1893 1894 ; 1895 1896 1 1897 1 1898 1899 1900 1901 1902 1903 : 1904 1905 \ 1906 1907 1908 1909 '• 1910 1911 1912 . 1913 1914 1915 1916 1917 1918

1 225 000 1 225 000 2 301 000 2 495 000 2 495 000 2 495 000 3 723 822 4115 000 4 815 000 4 980 000 5 880 000 5 880 000 6 290 900 6 415 900 6 490 900 6 380 000 6 580 000 7 530 000 8 480 000 8 480 000 11580 000 12 880 000 13 080 000 13 080 000 13 080 000 13 080 000 12 830 000 12 830 000 12 830 000

60 000 50 000

4*9 4*1

21700 61700 102 000 151 000 279 625 339 250 352 700 351 500 206 420 160 110 138 000 132 000 338 000 464 800 685 600 839 500 888 400 1153 000 1181 400 * 1 215 100 1 215 100 1 134 600 1134 600 1 201 600 1 365 600 1 182 000

0-9 2-5 4-1 4-1 6-8 7-1 7-1 6-0 3-5 2-6 2-2 2-0 5-3 7-1 9-1 9-9 10-5 10-o 9-2 9-3 9*3 8-7 8-7 9-4 10-6 9-2

under tiden 1911-14 varierat mellan 499 000 (1912) och 785 000 kr. (1913). Medelavskrivningen per år under hela perioden utgör omkring 600 000 kr. Som en egendomlighet må anföras, att mer än hälften av samtliga avskrivningar komma på Skånska Cementaktiebolaget, Då detta bolags avskrivningar, sådana de framgå av balansräkningarna, torde kunna sägas vara normala, så följer därav, att de övriga fabrikerna, vilkas sammanlagda anläggningskapital — fortfarande med balansräkningarna till utgångspunkt TAB. 2 4.

AVSKRIVNINGAR A BYGGNADER, MASKINER, INVENTARIER M. M. ÅREN 1 9 1 1 — 1 4

Å r

1911 1912 1913 1914 1

Anläggnings- Avskrivningar kapital i i 1 000-tal 1 000-tal kr. kr.

20 431 20 637 20 722 19 653

602 499 785 526

Enligt balansräkningarna utgjorde den utdelade vinsten 1 107 000 kr.

Avskrivningarna i % av anläggningskapitalet 2-9 2-4 3-8 2-7

45 — uppgår till det dubbla av Skånska Cementaktiebolagets, icke i nöjaktig omfattning tillgodosett behovet a v vederbörliga avskrivningar. De inom hela cementindustrien verkställda avskrivningarna hava varierat mellan 2*4 % (1912) och 3*8 % (1913) å anläggningskapitalet. Den genomsnittliga avskrivningsprocenten för perioden ifråga har stannat vid 3 %. Till de anförda procenttalen bör emellertid knytas den anmärkningen, att de hänföra sig till hela anläggningskapitalet, vilket för ifrågavarande industri omfattar icke blott byggnader, maskiner och inventarier utan även mycket betydande tomtområden, hamnanläggningar och dylikt. P å grund härav blir avskrivningsprocenten missvisande, sannolikt någon procent för låg. I viss mån motvägas de till synes obetydliga avskrivningarna av de till betydande belopp varje år förekommande reparationerna, vilkas kostnader upptagas bland produktionskostnaderna. Att dessa reparationer draga betydande kostnader framgår därav, att vid en av de svenska cementfabrikerna, som i visst avseende varit föremål för närmare undersökning, de till med reparationer sysselsatta arbetare utbetalta arbetslönerna utgjorde omkring 12 — 15 % av samtliga arbetslöner. Detta oaktat förefalla de verkställda avskrivningarna att ha varit alltför låga. TAB 2 5.

NETTOVINST PER FAT FÖRSÅLT CEMENT (samtliga bolag): År

1911 1912 1913 1914

Försäljning i l 000-tal fat 1572 1824 2115 1646

Nettovinst | Nettovinst (total) i per fat 1 000-tal kr. i kr. 1717 1935 1530 1433

1-09 1-0 6 0*72 0-8 7

Den i tab. 25 redovisade nettovinsten för samtliga företag under perioden 1911—14 har, såsom redan omnämnts, ej haft att uppvisa större variationer under de uti nämnda period ingående åren. Däremot har den under samma tid verkställda cementförsäljningen växlat något mera. Nettovinsten per lat försålt cement under de olika åren har därigenom kommit att variera. Lägst var den år 1913, då den blott uppgick till 72 öre per fat. Högst däremot året 1911, då den utgjorde 1 kr. 9 öre per fat. För tidsperioden ifråga har nettovinsten i medeltal (ej vägt) utgjort omkring 94 öre per fat. Det bör emellertid i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att de ovan anförda siffrorna äro grundade såväl på avkastningen av cementfabrikationen som på vinsten från av cementbolagen bedriven verksamhet (såsom kalkoch tegeltillverkning) ävensom på utdelning å aktier. De anförda vinstsiffrorna per fat torde dock i stort sett stå de verkliga vinsterna för cement ganska nära. Den förhållandevis förmånliga räntabilitet, som den svenska cementindustrien under en lång följd av år haft att uppvisa, torde i främsta rummet vara att tillskriva den effektiva kartellen inom branschen. Därigenom har möjlighet beretts att hålla priserna på en nivå, som lämnat utrymme för såväl avskrivningar som tillfredsställande utdelningar, låt vara att i vissa fall de senare mera eftersträvats än de förra. Den svenska cementindustrien har på grund av sistberörda omständighet befunnit sig i en position, som säkerligen varit icke så litet gynnsammare än flertalet andra cementproducerande länders. Av särskilt intresse är där-

46 TAB. 26. DEN TYSKA CEMENTINDUSTRIENS RÄNTABILITET ÅREN 1887—1909

Å r 1887 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1900 01 02 03 04 05 06 07 08 09

Antal fabriker

Genomsnittsutdelning i %

45 52 60 60 62 60 64 64 63 63 65 70 75 82 85 81 82 80 78 79 77

8-6 10-3 9-8 7-9 5-9 3-7 3-9 4-4 5-8 7-7 10-1 12-4 12-8 8-5 2 1-7 2-2 3-3 5-1 8-1 8-4 7 5-1

för att utröna, i den mån detta låter sig göra, huruvida anmärkta förhållande medfört större avkastning å det i den svenska cementindustrien investerade kapitalet än vad som varit fallet ifråga om utlandets cementindustrier. De länder, som för jämförelse närmast böra komma i betraktande, äro Danmark och Tyskland. I fråga om Danmark hava tyvärr inga uppgifter, ägnade att tillräckligt belysa antydda spörsmål, kunnat erhållas. Däremot har det för Tysklands del varit möjligt att dels ur den tyska cementlitteraturen och dels ur officiella statistiska publikationer sammanfoga en del uppgifter, vilka på ett i stort sett nöjaktigt sätt belysa den tyska cementindustriens avkastningsförhållanden. Uti tab. 27, som är sammanställd efter uppgifter i Eitters förutnämnda arbete *, lämnas besked om genomsnittsutdelningen för ett antal tyska cementaktiebolag under tiden 1887—1909. Ehuru icke alldeles jämförbar med motsvarande tabell rörande den svenska cementindustriens genomsnittsutdelning (sid. 44), enär de tyska medeltalen äro ovägda, giver den dock en intressant inblick i den tyska cementindustriens räntabilitetsförhållanden. Av tabellen kan utläsas, att den tyska cementindustriens räntabilitet åren 1900—09 varit sämre än under närmast föregående tioårsperiod, något som står i motsats till vad som varit fallet beträffande vår egen industri. Vidare kan konstateras, att utdelningarna på det tyska cementkapitalet varit både mindre och ojämnare än utdelningarna på det svenska cementkapitalet. Det vill synas, som om den tyska cementindustrien haft mera känning av konjunkturkastningarna än den svenska. H u r u som helst — så lider intet tvivel, att stora delar av den tyska cementindustrien tidvis arbetat under stora svårigheter. Dels är det så, att de fabriker som legat i distrikt, vilka 1

Portlandzementindustrie, sid. 73.

47 gränsat till Polen, Schlesien, Tyrolen och Belgien, haft att utstå en mycket hård konkurrens från nämnda länder, underhjälpt genom frånvaron av tyskt tullskydd för cement, dels har den inbördes konkurrensen- cementförbanden emellan, särskild hård i depressionstider, bidragit till att nedsätta räntabiliteten. De låga priser för tysk cement, som redovisats i kapitlet om prisbildningen, giva vidare tydligt vid handen, även om de blott hänföra sig till en begränsad del av det tyska cementförsäljningsområdet, att vinstmarginalen varit knapp. I depressionstider — ja även i uppsvingstider, lämnar en stor del av den tyska cementindustrien ingen som helst utdelning. Detta kommer också klart till uttryck i de officiella uppgifter vi äga rörande den tyska cementindustriens ekonomiska läge och vilka framlagts i efterföljande tabeller. Uppgifterna omfatta visserligen blott en begränsad tidsperiod — räkenskapsåren 1911/12—1913/14 — och gälla allenast de företag, som bedrivas under aktiebolagsformen, men icke desto mindre torde det framlagda siffermaterialet vara tämligen utslagsgivande i räntabilitetsavseende. TAB. 2 7.

DEN TYSKA CEMENTINDUSTRIENS (AKTIEBOLAGENS) EKONOMISKA STÄLLNING ÅREN 1 9 1 l / l 2 — 1 9 1 3 / 1 4 1 (i 1 000-tal mark) 1911/12

1912/13

1913/14

Antal företag Inbetalt aktiekapital Reserver Vinst 2

80 171 106 25 044 8 617

79 171 980 25181 17 080

77 172 412 25 928 19 819

Summa eget kapital

204 767

214 241

218159 Obligations- ocb hypotekslån Övriga skulder

63 639 49 960

62 648 51166

62 411 55 386

Summa främmande kapital ..

113 599

113 814

117 797

Total

318 3GG

328 055

335 956

5-o

9-9 8-7

11-5 10-o

Nettovinst i procent av: a) aktiekapital b) » ocb reserver TAB. 2 8 .

4-4

DEN TYSKA CEMENTINDUSTRIENS VINSTFÖRDELNING ÅREN 1 9 1 1 / 1 2 — 191 3 / l 4

Utdelningens storlek

1911/12

1912/13 Antal

1— h% 6—10%

32 22 20 6

1913/U

företag I 20 14

17 14

35 10

31 15

I

1 Ur Ergänzungsheft av 1913—15 års årgångar av Vierleljabrsbeft zur Statistik des Deutschen Reichs. 2 Den förlust, som vissa företag lidit under redovisningsåren, har frånräknats vinstsumman.

48 Vid en granskning av tab. 29 finner man, att de ifrågavarande åren uppvisa en ganska stor olikhet i avkastningshänseende. Räkenskapsåret 1911/12 lärer att döma av uppgifter i facklitteraturen hava varit ett för cementindustrien ogynnsamt år. Året 1913/14 torde däremot få betraktas som etthögkonjunkturår. Påfallande är därför, att 17 aktiebolag av 77 det oaktat icke kunde utdela någon som helst vinst sistnämnda år. Synnerligen ogynnsam var, såsom är antytt, ställningen för året 1911/12. Av 80 redovisade aktiebolag visade sig blott 48 kunna lämna utdelning till aktieägarna, och av dessa 48 bolag uppvisade endast 26 en utdelning av 6 % och därutöver.

Intill den 15 februari 1925 offentliggjorda delar av Tull- och traktatkommittens utredningar och hetänkanden:

I. Svensk tullpolitik 1816—1011 av A. Montgomery. II. Bomullsindustriens produktionsförhållanden av K.-Gr. Hagström. III. Utredning angående det svenska jordbrukets produktion samt, saluöverskott av spannmål av E. Höijer. IV. Jämförelse mellan jordbrukets utveckling i vissa delar av Sverige samt Danmark och Norge av E. Höijer. V. Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1871 —1010 jämte anmärkningar av E. Höijer. VI. Svensk traktatpolitik 1816—1914 av A. Montgomery. VII. Utlåtande angående differential tullar till skydd mot valutadumping. VIII. Utlåtande i valutafrågan. I X . Utlåtande angående järnvägsfrakternas reglering. X. Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. XI. Pappersindustriens produktionsförhållanden av E. Bosams. X I I . Margarinindustriens utveckling etc. av J. Lublin. XIII. Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1 913 etc. av B. Ohlin. XIV. Det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 av A. Sjöström. XV. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871 — 1913 av E. Höijer. XVI. Den svenska järnhanteringens utveckling etc. av S. K. Stockman. XVII. Den svenska glasindustriens utveckling etc. av B. Ohlin. XVIII. Den svenska mekaniska verkstadsindustrien av E. Linder. X I X . Sveriges bryggeriindustri av A. Lilienberg. X X . Garveriindustriens produktionsförhållanden av W . Smith. X X I . Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet av H. Nilsson-Ehle. X X I I . Översiktstabeller angående den svenska industriens utveckling 1891 — 1920 jämte anmärkningar. X X I I I . De svenska järn- och métallmanufakturindustrierna av G. Del ling. X X I V . Undersökning angående jordegendomsvärdenas utveckling i Sverige och vissa främmande länder av K. Amark. XXV. Handels- och prisöversikter rörande spannmål etc. av K. Amark. XXVI. Ljusindustrien samt tillverkningen av glycerin etc. av J. Lublin. X X V I I . Ylleindustriens produktionsförhållanden av K.-G. Hagström. XXVIII. Den svenska tegelindustriens utveckling etc. av B. Ohlin. X X I X . Den svenska skoindustrien av V\\ Smith. X X X . Den svenska cementindustrien av O. Edström. X X X I . Den svenska tvättmedelsindustrien av Hj. Heimbtlrger. X X X I I . Den svenska porslinsinclustrien av E. W . Tillberg. X X X I I I . Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige av F . Hilgerdt. XXXVI. Betänkande ang. tullsvstemets verkningar i Sverige före världskriget. Del I och IL

Nr XXXIV och XXXV äro avsedda att behandla monopolistiska sammanslutningar inom svensk industri samt den svenska industriens räntabilitet åren 1911—1014.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk-

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustricn. [2| 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6] Politi.

Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik.

Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [[1]

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Sthlm 1925, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.