Betänkande angående statens medverkan för försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar

''Of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR JORDBRUKSDEPARTEMENTE T

1925:40

BETANKANDE ANGÅENDE •* •• S T A T E N S M E D V E R K A N F O R FÖRSÄKRINGS-

V E R K S A M H E T MOT S M I T T S A M M A HUSDJURSSJUKDOMAR AVGIVET DEN 15 DECEMBER 1925 AV

SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 19 25 K r o n o l o g i s k

Utredning av vissa frågor rörande privatläroverki s t c d t . 17 Si B. 2 p a t . - t a b . E . Tull- oclh t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r occ k u n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av I l j . Heim biirger. Marcns. 108 s. F i . t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanTullBen svenska skoindustrien med särskild händen. svn till rörhållandena föl-e världskriget. Av W. Smith. Tullberg. 104 s. F i . t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanTu li- venska cementindustrien med . den. Uandena före världskriget. Av 48 s. F i . ström t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanTullden. 32, Den svenska porslinsindustrien -med särskild . till förhållandena före världskriget. Av E'. W. Tillborg. Tullberg. 64 s. F i . T u l l - o e l t r n k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanipersförädlingsindnstri i Sverige. 125 s. F i . Underofr.cerssakkunnigas y t t r a n d e o c h förslag jämte sentanternas särskilda y t t r a n d e . F a h l c r a n t z . 140 s. l ö . Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag angående socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij, 855 s. F i . aied förslag till g r u n d e r för a v s ä t t n i n g till de under Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t lydande affarsdrivande verkens förnyelsefonder s a m t för användning och placering av förnyelsefondernas medel. Nors t e d t . 44 s. K . .: till förordning angående statlig inkomst- och -enhetsskatt j ä m t e motiv. N o r s t e d t . 40 s. F i . B e t svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. ::_er. Tiden, viij, 1G8 s. F i . Sveriges enskilda skogar. A v N . Schager. Tiden, viij, 309 s. Fi. idfstyrelsi sakkunnigas b e t ä n k a n d e angående o m organisation av byggnadsstyrelsens byggnad6byrå ni. m. no s. K. "Utkast till ändrad lydelse av 1 - 1 2 , 19, 21—24, 20, 28 —35, 40 samt 48 ocH 49 §§ i k u n g l . stadgan den 22 juni 19L>0 m e l vissa föreskrifter angående domsagornas förv a l t n i n g . Marcus. 39 s. J u . Betiinkai.de angående o r d n a n d e t av s t a t e n s byggnadsverksamhet i n o m Stockholm. Oentraltr. x v j , 527 s. 12 p l . K. ooperatloncn i Sverige. Av A. Gjöres. Tiden. le det s. k. Genéveprotokollet anav i n t e r n a t i o n e l l a tvister. Nort a x o r m, in. Marcns.

vattenfallsstyrelsens landsbygds107 s. 7 b i l . K .

f ö r t e c k n i n g

19—20. t r t r e ä n i n g rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. B e l ] . 389 s. Bel 2. 232 s. Marcns. J o . 21. Förslag till l a g o m försäkringsavtal m . m . N o r s t e d t . 388 s. J u . 22. Förfalskningsbrotten. Förberedande u t k a s t till strafflag. Speciella delen. 6. A v J . C. AV. Thyrön. L n n l , Berling. vj, 249 8. J u . 23. Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m . m . Marcus. 172 s. !S. 24. 1921 å r s p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . 4. Betänkande med förslag till m i l i t ä r tjänstepensionslag. l u n n . 150 s.

Fö.

26. Förslag till lag om dödande- av förkommen handling m . m . 32 s. J u . till l a g o m gälds b e t a l n i n g genom p e n n i n g a r s le i a l l m ä n t förvar. Norstedt. 21 B. J U . 27. 1923 å r s taxeringssakkunnigas betänkande angående omorganisation av täxeringsväsendet. Marcus, vij 275 s, F i . 28. B e t ä n k a n d e och förslag r< bestämmelser o m preskription av straff, I 57 s. J u . 29. Betänkande med förslag till motverkande av arbetslöshet genom a n o r d n a n d e av a l l m ä n n a arbeten. Norstedt. 70 s . S . 30. Studier r ö r a n d e industriell demokrati i Norge, E n g l a n d , Tjeckoslovakien och Österrike. A v A. Molin o c h K. 169 s. S . 31. Oi ns o r d n a n d e . E n undersökning i a n i.ommnnalskattekommittés betänm m u n a l a beskattningen. Marcus. Fi. 32. U t r e d n i n g a r och förslag angående i n r ä t t a n d e a v fasta försöksgårdar. Svanbäck. 111 s. J o . 33. Betänkande och förslag angående ändrad organisation av väg- o c h vattenbyggnadsväsendet. Beckman. 119 s. K . 34. Betänkande m e d förslag t i l l reviderad l a g om a r b e t a r It. (2), 118 s. S . den k o m m u n a l a Bkatteutjämningen. i v lylanstierna. Marcns. l">9 B. F i . 36. Betänkande och förslag angående ben r a d pensionering från prästerskapets pupillkassa ni. m. Heeggström. Di B. E . 37. Bel randeZnngl. väg-oeh vattenbyggnadskårens 7S s. K . kämpande 10 1 s. .lo. r. ekonomi L12 s. K. mde angående stal nar. N o r verksamhet m o t s m i t t s a m m a husdjurs stedt. 56 s. J o .

Anni. Cm särskild t r y c k o r t ej angives, a r t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t g ö r a begynnelsebokstäverna till d e t departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t . ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen d e n 3 febr. 1922 a n g . statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i o m slag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 19 25:40 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETANKANDE ANGÅENDE

STATENS MEDVERKAN FÖR FÖRSÄKRINGSVERKSAMHET MOT SMITTSAMMA HUSDJURSSJUKDOMAR AVGIVET

DEN

15DECEMBER AV

SÄRSKILT

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1925 KUNG!.. BOKTRYCKEBIET.

P. A. NOESTEDT & 80NEE

253712 NtW% •»d?

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet I.

Historik

II.

Nuvarande domar

ill.

IV.

6 försäkringsverksamhet

Smittsamma husdjurssjukdomar föreskrifter gälla

mot smittsamma

husdjurssjuk11

för vilkas bekämpande särskilda 18

Förutsättningar och grunder för statens medverkan 1) Enhetliga försäkringsvillkor 2) Principer för statsbidrag, fondbildning m.

V.

2& •. ra

29 36

3) Villkor för rätt till statsbidrag

52 Sakkunnigas hemställan

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Den 17 juli 1925 bemyndigade Kungl. Maj:t Herr Statsrådet att tillkalla högst tre sakkunniga personer för verkställande inom jordbruksdepartementet av utredning, om och på vad sätt statens medverkan må kunna lämnas för försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar. På grund härav tillkallades undertecknade Sederholm, Jönsson och Odelstierna att inom jordbruksdepartementet verkställa nämnda utredning och förordnades undertecknad Sederholm att vara de sakkunnigas ordförande. Efter inhämtat medgivande av Herr Statsrådet hava de sakkunniga till sekreterare antagit aktuarien i kungl. pensionsstyrelsen T. Askelöf. vilken dessutom utfört samtliga för utredningen erforderliga beräkningar. De sakkunniga hava sammanträtt den 20—22 augusti, 0—19 september. 24 september—17 oktober, 29 oktober—28 november samt 8—15 december 1925. Under tiden 19—26 oktober 1925 hava undertecknad Jönsson och de sakkunnigas sekreterare med vederbörligt tillstånd företagit en resa till Malmöhus län och Danmark för inhämtande av vissa för utredningsarbetet erforderliga uppgifter. Under arbetets gång hava de sakkunniga haft överläggningar med av frågan berörda ämbetsverk ävensom med de försäkringsföretag, som för närvarande bedriva Jörsäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar. Såsom resultat av sitt arbete få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna »Betänkande angående statens medverkan för försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar.» Stockholm den 15 december 1925. G. SEDERHOLM. JOHAN JÖNSSON.

ERIK ODELSTIERNA.

T. Askelöf. •

"fl—-253712.

Historik. Motion vid Frågan om statens medverkan för försäkringsverksamhet mot mul- och klöv19 1 rs -f f' sjuka var redan år 1921 föremål för uppmärksamhet. Vid detta års riksdag 11 s ng ' väckte nämligen herr Persson i Bramstorp en motion, nr 58, i andra kammaren, i vilken ifrågasattes att genom någon försäkringsform, vartill statsbidrag lämnades, ålägga varje djurägare en viss årlig avgift per djur eller i förhållande till besättningens värde, vilka medel skulle förvaltas av t. ex. lantbruksstyrelsen och med tillhjälp av statsmedel användas till bekämpande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren. Förslaget åsyftade att öka möjligheterna för statsmakterna att. även om mul- och klövsjukan framdeles skulle erhålla större utbredning, bekämpa sjukdomen genom nedslaktning av smittade och misstänkta djur och därvid fortfarande lämna djurägarna ersättning med djurens fulla värde. Motionen avstyrktes av jordbruksutskottet. I sitt utlåtande, nr 19, anförde utskottet bland annat, att det befarade, att förslagets genomförande, tvångsvis genom lag, skulle, särskilt med hänsyn till de omfattande administrativa förvaltnings- och kontrollåtgärder, som utan tvivel då bleve nödvändiga, komma att ställa sig alltför kostsamt, samt att de väsentligt olika förhållandena inom landets olika cielar säkerligen även komme att utgöra ett allvarligt hinder emot förslagets realiserande. Motionen blev även av riksdagen avslagen. Förslag är I anledning av berörda motion ingav emellertid Skandinaviska kreatursförJ931,"v säkringsbolaget den 23 februari 1921 till statsrådet och chefen för jordbruksrishakrcä departementet en promemoria med förslag angående viss fördelning mellan statursförsäk- ten och djurägarna av kostnaderna för bekämpande genom nedslaktning av nralringsbolaget. och klövsjuka.. Detta förslag gick ut på att staten skulle ersätta endast V» av värdet av tie djur, som nedslaktades, samt att djurägarna beträffande återstående 2As av djurens värde ävensom övrig med sjukdomen förenad ekonomisk risk skulle hava att säkerställa sig genom försäkring i enskild försäkringsanstalt. Yttranden häröver infordrades dels från medicinalstyrelsen dels ock från lantbruksstyrelsen och försäkringsinspektionen gemensamt samt sedermera även från statskontoret. Medicinalstyrelsen, som gav förslaget en betydligt vidare omfattning än Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, ansåg att den ifrågasatta försäkringen borde omfatta de mest härjande kreatursfarsoterna, nämligen boskapspest hos nötkreatur, elakartad lungsjuka hos nötkreatur, mul- och klövsjuka hos klövbärande djur samt mjältbrand hos nötkreatur. Styrelsen förordade vidare, att genom den planerade försäkringen ersättning borde lämnas djurägarna för de på grund av vederbörande myndighets förordnande dödade djurens fulla värde

i friskt tillstånd, för mjölkförlust under den tid gården varit smittad eller misstänkt för smitta, för det kreatursfoder samt den gödsel, som vid desinfektionen måst förstöras, ävensom för förlust genom avlysning av betesmark. Dessa ersättningar, ävensom övriga utgifter i och för bekämpande av de farsoter, försäkringen avsåge, såsom till exempel för desinfektionsmedel, gravgrävning, desinfektions- och annat handräckningsarbete, bevakning m. m. skulle utgå från en fond, som bildats dels genom premieintäkter och inträdesavgifter och dels genom statsbidrag. Kostnaderna för veterinärernas tjänsteresor samt extra och andra ^veterinärers arvoden syntes styrelsen böra bestridas av staten. Styrelsen ansåg det slutligen synnerligen önskvärt, att en kreatursförsäkring i antytt syfte komme till stånd. Lantbruksstyrelsen och försäkringsinspektionen ansågo, att Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets förslag angående omläggning av sättet för bestridande av kostnaderna för ersättning för vid mul- och klövsjukefarsoter nedslaktade djur icke borde föranleda vidare åtgärd. Till stöd härför anfördes bland annat, att en fördelning av dessa kostnader endast kunde ske under villkor, att obligatorisk försäkring infördes för den del av ersättningen, som ej skulle täckas av skattemedel. Ty vid frivillig försäkring komme det alltid att finnas djurägare, som försummade att försäkra sin besättning och som sålunda ej skulle få full ersättning. I dylika fall måste vederbörande frestas att dröja med anmälan av misstänkta sjukdomsfall, varigenom farsoternas effektiva bekämpande skulle försvåras. Det vore emellertid ej möjligt att låta den obligatoriska försäkringen omfatta djurägare i de landsdelar, där farsoten uppträtt mycket sällan eller icke alls. Och att införa en särbeskattning av djurägare i övriga delar av landet, d. v. s. i Skåne, syntes icke rättvist, då ju farsoternas bekämpande genom nedslaktning skedde för att skydda även andra landsändar för smitta. Sedan jämväl_ statskontoret i avgivet yttrande avstyrkt den av Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget gjorda framställningen, beslöt Kungl. Maj:t den 9 maj 1924. att framställningen icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, f Sedan nedslaktningsmetoden för bekämpande av mul- och klövsjuka den 15 Förslag år januari 1925 upphört att tillämpas i vissa delar av landet, ingav chefen för Pf av, försäkringsinspektionen, överdirektör P. G. Laurin, den 11 februari 1925 till / ^ S i w a s statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ett förslag i syfte att avhjälpa inspek- ' den »försäkringsnöd», som han ansåg hava uppstått i fråga om försäkring mot tionen. mul- och klövsjuka. Enligt detta förslag skulle staten inträda såsom garant för att försäkringspremierna ej skulle behöva överstiga vissa maximibelopp, fastställda med hänsyn till risken på olika orter vid den tidpunkt, då försäkring tecknades. För att sådan statsgaranti skulle kunna beviljas, borde emellertid i stort sett alla de ifrågavarande försäkringarna sammanslutas till ett enda försäkringsbestånd, som om de vore tecknade i ett bolag, vilket skulle kunna ske genom obligatorisk återförsäkring av dessa försäkringar i ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget Robur. Robur skulle träffa avtal med de direkttecknande bolagen om återförsäkring av alla deras försäkringar mot smittsamma sjukdomar till den del, som de avsåge att bereda ersättning vid fall av mul- och klövsjuka dels för dödsfall bland djuren, förorsakade av sjukdomen, dels för mjölkförlust. Skaderegleringarna skulle verkställas av Robur. Om brist uppstode för året, sedan premier utdebiterats intill de fastställda maximibeloppen, skulle denna brist täckas av staten. Genom återförsäkringsavtalet och statsgarantin skulle bolagen sättas i stånd att meddela djurägarna försäkring till en premie, som icke bleve betungande för dem. I fråga om ersättning för mjölkförlust må här slutligen nämnas, att er-

8 sättning enligt förslaget skulle lämnas endast för den förlust, som förorsakades av mjölkproduktionens nedgång under cerneringstiden. Den förlust, som härledde sig från av staten vidtagna avspärrningsåtgärder, s. k. indirekta förluster, borde däremot ersättas av staten. I anledning av det sålunda framlagda förslaget hemställde Skandinawiska kreatursförsäkringsbolaget i en den 19 februari 1925 till statsrådet och cluefen för jordbruksdepartementet ingiven skrivelse, att förslaget måtte lämnas utan avseende. Bolaget ansåg nämligen, att någon försäkringsnöd icke vore för handen, enär bolaget fortfarande beviljade försäkringar mot smittsamma tsjukdomar och mjölkförlust endast med den inskränkningen, att försäkring ej meddelades på närmare avstånd från smittat eller spärrat område än c:a 5 km.. Om vissa ifrågasatta lättnader beträffande mjölktransporter från spärrade områden av myndigheterna medgåves, komme bolaget att taga i övervägande att modi fiera även denna »5-kilometersrestriktion». Vidare framhölls, att ett bifall till förslaget skulle för framtiden skapa ett farligt prejudikat icke blott i fråga om kreatursförsäkringar utan jämväl med avseende på andra försäkringsformeT såsom liv- och brandförsäkring. Dessutom skulle en statsgaranterad högsta premie för de svaga eller efter mindre sunda principer arbetande bolagen innebära försäkringsverksamhetens urartning och lända försäkringstagarna till skada i stället för till gagn, varjämte de i övrigt föreslagna anordningarna skulle medföra ett uppmuntrande av de med mindre förutseende organiserade bolagen och detta, på de mera förutseende bolagens bekostnad. De föreslagna återföTsäkringsavtalen måste även ur såväl juridisk som administrativ synpunkt komma att medföra en mängd komplikationer, som delvis vore av den art, att de icke ens i förväg kunde överskådas. Beträffande mjölkförlusterna framhölls slutligen, att framför allt de förluster, som uppstode därigenom, att djurägarna genom statens cerneringsåtgärder hindrades att tillgodogöra sig producerad mjölk, borde omfattas av försäkringen, men däremot icke de förluster, som uppstode på grund av mjölkproduktionens nedgång. Sådana förluster vore i höggrad svårbestämbara, och försäkring däremot skulle därför giva anledning till ständiga slitningar mellan djurägare och försäkringsbolag. Överdirektör Laurins ovan berörda förslag remitterades till medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen för avgivande av gemensamt yttrande. Till nämnda ämbetsverk överlämnades sedermera jämväl Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets skrivelse att tagas i övervägande vid remissens besvarande. I sitt den 10 mars 1925 avgivna yttrande ifrågasatte ämbetsverken till en början, huruvida huvudmotivet för det framlagda förslaget, nämligen att en viss försäkringsnöd skulle vara för handen, ägde full giltighet såsom skäl till en så genomgripande förändring, som den föreslagna. I anledning av att förslaget förutsatte, att de förluster, som åsamkades djurägarna genom på grund av statsingripanden försvårad eller förhindrad realisation av den producerade mjölken, skulle ersättas av statsmedel, erinrade ämbetsverken, att förbud för mjölkleverans ofta meddelades vid fall av difteri, nervfeber och andra smittsamma människosjukdomar, utan att dock någon ersättning lämnades. I det förevarande fallet kunde staten — bortsett från eventuellt förefintliga billighets- och hjälpsynpunkter — icke skäligen finnas mera ansvarssskyldig för en djurägares genom cerneringsåtgärder åsamkad förlust än i andra analoga fall. Ett fastslående av ersättningsskyldighet för staten i det föreliggande fallet syntes ämbetsverken också kunna medföra alltför vittgående konsekvenser. Då den föreslagna försäkringen vidare, i motsats till vad nu i allmänhet vore fallet, icke skulle omfatta vare sig förlust på grund av andra smittsamma sjukdomar eller förlust på grund av minskat värde hos den producerade mjölken eller på grund av skada å foder m. m., syntes det ämbetsverken kunna starkt ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt eller ens görligt att åtskilja

9 den ena risken från den andra. Vad särskilt mjölkförlusterna anginge, ansågo ämbetsverken, att det icke gärna vore möjligt, att genom värdering med någon grad av säkerhet fastställa de verkliga förluster, som den direkta minskningen i mjölkmängd förorsakade, varför även ur försäkringssynpunkt fog knappast förelåge att skilja mellan den direkta mjölkförlusten och den förlust i mjölkens realisationsvärde, som uppkomme genom av myndigheterna påbjudna cerneringsåtgärder. Vidkommande den föreslagna anordningen med återförsäkring anförde ämbetsverken, att en dylik anordning, även om den bleve förbunden med statsgaranti för premieutdebiteringar över visst maximibelopp, skulle stöta på motstånd från sådana bolags sida, som enligt egna beräkningar icke skulle skörda någon vinst av återförsäkringen utan tvärtom måste räkna med högre utdebitering, än som utan sådan återförsäkring skulle vara erforderlig. Under sådana förhållanden skulle till den tilltänkta organisationen endast komma att ansluta sig bolag, som på grund av redan kända förhållanden kunde beräkna, att återförsäkringen för dem skulle medföra fördel. Men hela anordningen bleve då tämligen meningslös. Av ovan i huvudsak anförda grunder ansågo sig ämbetsverken icke kunna tillstyrka det framlagda förslaget. I samband härmed framförde ämbetsverken vissa synpunkter beträffande frågan om ekonomiskt stöd från statens sida åt försäkringsbolag och enskilda djurägare, som förorsakats förluster genom muloch klövsjuka, synpunkter som dock i detta sammanhang kunna lämnas åsido. Ärendet remitterades därefter till sakkunniga för utredning rörande åtgärder till bekämpande av mul- och klövsjukeepizootien inom landet, vilka ined hänvisning till det av dem framställda förslag till ersättning för mjölkförlust m. m. den 24 april 1925 återställde handlingarna till departementet. < Handlingarna i detta ärende hava sedermera den 7 augusti 1925 överlämnats till husdjursförsäkringssakkunniga. I Kungl. Maj:ts proposition, nr 231, till 1925 års riksdag angående under- Frågans stöd av statsmedel i vissa fall på grund av förluster, förorsakade av mul- och behandling klövsjukeepizootien inom landet, berördes även i viss mån frågan om försäk- rulJ-92f <v' ring mot smittsamma husdjurssjukdomar. Det i propositionen framlagda för- 1l{S(aVslaget om understöd såväl åt enskilda djurägare som åt ömsesidiga försäkringsanstalter utgick nämligen från den förutsättningen, att den omläggning av försäkringsverksamheten på ifrågavarande område, som betingades av att nedslaktningsmetoden för bekämpande av mul- och klövsjuka delvis övergivits, skulle hinna genomföras under år 1925. Den av Kungl. Maj:t föreslagna understödsverksamheten avstyrktes av jordbruksutskottet (uti. nr 72), som ansåg, att det ifrågasatta understödet borde utgå efter i vissa avseenden andra principer än de i propositionen förordade. I samband härmed anförde utskottet, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke statens åtgärder å ifrågavarande område mera borde inriktas på att i någon form stödja vederbörande försäkringsbolag, varigenom bolagen sattes i stånd att till rimliga premier bereda djurägarna en effektiv försäkring. Bland annat föreslog därför utskottet, utan angivande av några särskilda riktlinjer, framställning till Kungl. Maj:t om skyndsam och allsidig utredning i detta syfte. Samma förslag framfördes även i en till utskottsutlåtandet fogad reservation, vari för övrigt tillstyrktes bifall till Kungl. Maj:ts förslag med vissa ändringar. Denna reservation blev sedermera av riksdagen bifallen, och i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 juni 1925 (nr 337) anhöll därefter riksdagen bland annat, att Kungl. Maj:t ville i fortsättningen låta utreda om och på vad sätt statens medverkan för försäkringsverksamhet mot mul- och klövsjuka kunde lämnas.

10 Vid detta ärendes föredragning i statsrådet den 17 juli 1925 anförde statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, efter att hava omnämnt tidigare förslag i frågan: »Ovanberörda förslag till statens medverkan för försäkringsverksamhet emot mul- och klövsjuka hava båda gått ut ifrån att nyssnämnda medverkan borde grundas på den enskilda försäkringsverksamheten, vilket jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet vid beslut om avlåtande till årets riksdag av proposition om understöd av statsmedel i vissa fall på grund av förluster, förorsakade av mul- och klövsjukeepizootien inom landet, också framhöll såsom för närvarande nödvändigt. Därtill torde det även få anses såsom givet, att man fortfarande måste räkna med bibehållandet av försäkringens karaktär av frivillig. Inom den begränsade ram, som betingas av dessa båda nu angivna förutsättningar anser jag, att den utredning, som av riksdagen ifrågasatts, bör komma till stånd, varvid dock utredningen av praktiska skäl torde böra utvidgas att gälla smittsamma husdjurssjukdomar överhuvud taget.» Bemyndigande lämnades därefter chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga personer för verkställande inom jordbruksdepartementet av utredning om och på vad sätt statens medverkan må kunna lämnas för försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar.

Nuvarande ffirsäkringsverksamhet mot smittsamma husdj urssj ukdomar. De sakkunniga hava vid fullgörandet av sitt uppdrag haft att utgå ifrån de i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 17 juli 1925 angivna förutsättningar, nämligen dels att den ifrågasatta medverkan från statens sida för försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar bör grundas på den enskilda försäkringsverksamheten, dels ock att man fortfarande måste räkna med bibehållandet av försäkringens karaktär av frivillig. En redogörelse för den enskilda, frivilliga försäkringsverksamheten på området torde därför först böra här lämnas. Allmänna ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget, Stockholm, meddelar följande slag av försäkringar mot smittsamma husdjurssjukdomar: 1) Försäkring av viss till sin storlek bestämd årlig mjölkinkomst för den förlust, som kan uppstå vid utbrott av mjältbrand eller mjältbrandsemfysem samt skarlakansfeber, difteri eller nervfeber (A-försäkring). 2) Försäkring av mjölkinkomst liksom den under 1) angivna men omfattande även elakartad lungsjuka, boskapspest, vattuskräck samt smittsam muloch klövsjuka (C-försäkring). A- och C-försäkring tecknas i samband med försäkring å nötkreatursbesättningen i sin helhet. Ersättning för mjölkförlust utgår för den förlust, försäkringstagaren faktiskt lidit under den tid, mjölkförsäljning varit av vederbörande myndighet förbjuden. 3) Försäkring för den förlust, som kan uppstå genom dödsfall eller till följd av vederbörande myndighets påbud om nedslaktning på grund av följande smittsamma sjukdomar bland nötkreatur, får och getter: mjältbrand, mjältbrandsemfysem, elakartad lungsjuka, boskapspest, vattuskräck samt smittsam mul- och klövsjuka (B-försäkring). Om ersättning utgår av allmänna medel och denna understiger djurens verkliga värde, ersätter bolaget skillnaden. 4) Masskadeförsäkring, som avser att bereda ersättning för nötkreatur, som dö eller måste nedslaktas på grund av någon av följande sjukdomar: sommarsjuka, kalvningsfeber, elakartad katarralfeber, mjältbrand, mjältbrandsemfysem, boskapspest, elakartad lungsjuka, vattuskräck samt smittsam mul- och klövsjuka (D-försäkring). Vid A-, B- och C-försäkring lämnas dessutom ersättning för: förlust genom att betesmark avlyses utom vid avlysning på grund av kadavers .nedgrävning; förlust genom att stråfoder tager skada vid desinfektion; kostnader för inköp av desinfektionsmedel.

12 Försäkringsföreningen mot mjältbrand i Skaraborgs län meddelar endast försäkring av nötkreatur mot dödsfall på grund av mjältbrand eller injältbrandsemfysem. Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, Stockholm, meddelar försäkring bl. a enligt en särskild försäkringsform för smittsamma nötkreaturssjukdomar och mjölkförlust. Dylik försäkring skall enligt försäkringsvillkoren omfatta hela ladugårdsbesättningen ävensom värdet av hela mjölkavkastningen per år. Ersättning utgår: 1) för nötkreatur, som dö till följd av någon av de sjukdomar, vilka omnämnas i kungl. förordningen den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren. Då djur på myndigheternas förordnande nedslaktas såsom angripet av någon av dessa sjukdomar och ersättning av allmänna medel utgår till mindre belopp än djurens verkliga värde, ersätter bolaget skillnaden. 2) för mjölkförlust, då mjölkutförsel bliver av vederbörande myndighet förbjuden till följd av sådan sjukdom, som ovan nämnts, eller på grund av vid gården utbruten skarlakansfeber, difteri eller nervfeber. Ersättning utgår med visst belopp per dag, beräknat efter värdet av gårdens mjölkavkastning per år intill försäkringssumman med avdrag av värdet av den mjölk, som kunnat tillvaratagas. I fråga om dylik ersättning vid avspärrning på grund av mul- och klövsjuka må nämnas, att ersättningen tidigare utgick med belopp, motsvarande värdet av gårdens mjölkavkastning under avstängningstiden med avdrag på sätt nyss nämnts. Mjölkavkastningen under avstängningstiden beräknades till 70 % av den normala produktionen. Fr. o. in. den 20 maj 1925 har bolaget tillämpat ny beräkningsmetod för fastställande av här ifrågavarande ersättning. Numera regleras sålunda samtliga dylika ersättnings fall med 60 % av värdet av den normala mjölkavkastningen. 3) för förlust, som uppkommer genom att betesmark avlyses utom i de fall, då avlysningen föranledes av nedgrävning av kadaver. 4) för stråfoder, som skadas genom desinfektionen eller som i samband med desinfektionsåtgärder måste förstöras. 5) för desinfektionsmedel, som försäkringstagaren är skyldig att anskaffa. Förutom ovannämnda försäkringsform driver Skandinaviska kreaturförsäkringsbolaget ytterligare en form av försäkring mot smittsamma nötkreaturssjukdomar, nämligen s. k. masskadeförsäkring. Även denna försäkring skall omfatta hela ladugårdsbesättningen och avser att lämna ersättning för djur, som dö eller måste dödas till följd av elakartad katarralfeber, kalvningsfeber, sommarsjuka (piroplasmos) eller någon av de i förutnämnda förordning av den 9 december 1898 omförmälda sjukdomar. Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreaturs försäkringsförening, Lund, meddelar likaledes kollektivförsäkring mot smittsamma nötkreaturssjukdomar och mjölkförlust, varvid ersättning lämnas 1) för djur, som dö eller måste nedslaktas; 2) för mjölkförlust vid avspärrning med 60 % av värdet av den normala avkastningen; samt 3) för desinfektionsmedel, som försäkringstagaren är skyldig att anskaffa. Skånska lantmännens ömsesidiga kreaturs försäkrings förening, Malmö, meddelar försäkringar å hästar och nötkreatur, däribland »kollektivförsäkring för hel nötkreatursbesättning mot förlust till följd av smittsamma sjukdomar». Denna försäkringsform omfattar följande sjukdomar: mjältbrand, mjältbrands-

13 emfysem, smittsam mul- och klövsjuka, elakartad katarralfeber, elakartad lungsjuka, boskapspest och vattuskräck. Ersättning utgår: 1) för djur, som dör eller såsom obotligt eller obrukbart i följd av någon av de sjukdomar, försäkringen omfattar, måste nedslaktas. 2) för mjölkförlust efter ungefär enahanda grunder som i fråga om Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget. Vid avspärrning på grund av mul- och klövsjuka lämnar föreningen liksom nämnda bolag ersättning med 60 % av värdet av den normala produktionen. 3) för desinfektionsmedel, som försäkringstagaren är skyldig att anskaffa. Svenska ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget, Lilleskog, meddelar följande tormer av försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar: 1) försäkring av hästar mot dödsfall till följd av mjältbrand och elakartad lungsjuka; 2) försäkring av nötkreatur mot dödsfall till följd av mjältbrand, mjältbrandsemfysem, smittsam mul- och klövsjuka samt elakartad lungsjuka; 3) försäkring av nötkreatur mot skada genom mjölkförlust vid mjältbrand samt vid mul- och klövsjuka, varvid ersättning utgår för tid, under vilken mjölkförsäljning är förbjuden, med visst belopp per dag, beräknat efter den summas storlek, för vilken den årliga mjölkinkomsten försäkrats; 4) masskadeförsäkring för nötkreatur, avseende att bereda ersättning vid dödsfall till följd av elakartad katarralfeber, kalvningsfeber, blodstallning eller någon av de i 1898 års förordning omförmälda sjukdomar. Älvsborgs m. fl. läns häst- och nötkreaturförsäkringsbolag, Vänersborg, meddelar bland annat försäkring mot förlust till följd av smittsamma nötkreaturssjukdomar och mjölkförlust föranledd av sådana sjukdomar ävensom av epidemiska sjukdomar hos människor. Enligt denna försäkringsform utgår ersättning : 1) för djur, som dö eller måste nedslaktas på grund av elakartad lungsjuka, vattuskräck, mjältbrand eller mjältbrandsemfysem; 2) för mjölkförlust förorsakad av elakartad lungsjuka, boskapspest, mul- och klövsjuka, mjältbrand eller mjältbrandsemfysem hos djur eller av difteri, nervfeber eller skarlakansfeber hos människor. Ersättning utgår för tid, under vilken mjölkförsäljning är förbjuden, med visst belopp per dag, beräknat efter den summas storlek, för vilken den årliga mjölkinkomsten försäkrats. Om gällande författningar ej lägga hinder i vägen för försäljning av mjölk från smittad gård, utgår ersättning endast med belopp motsvarande den förlust, försäkringstagaren styrker sig verkligen hava lidit. 3) för desinfektionsmedel, som försäkringstagaren är skyldig att anskaffa. Dessutom_ meddelar bolaget s. k. masskadeförsäkring, vilken avser att bereda ersättning för nötkreatur, som dö eller måste nedslaktas på grund av elakartad katarralfeber, blodstallning, kalvningsfeber, elakartad lungsjuka, vattuskräck, mjältbrand eller mjältbrandsefysem. Dylik försäkring ävensom fullständig kollektiv försäkring av hel nötkreatursbesättning kan även kombineras med försäkring mot mjölkförlust enligt ovan angivna grunder. Slutligen meddelas försäkring av nötkreatur mot enbart mjältbrand. Av de ovan nämnda företagen äro Allmänna ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget, Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, Svenska ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget samt Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening s. k. riksbolag, d. v. s. att deras verksamhet enligt bolagsordning eller reglemente skall omfatta hela riket. Sistnämnda förenings verksamhet f2—253712

14 sträcker sig dock endast över Kristianstads och Malmöhus län. Älvsborgs m. fl. läns häst- och nötkreatursförsäkringsbolag bedriver sin verksamhet inom Älwsborgs, Göteborgs och Bohus, Hallands och Värmlands län, dock med rätt flor bolaget att teckna försäkringar jämväl inom andra län. Skånes mindre jorrdbrukares ömesidiga kreatursförsäkringsförenings verksamhet omfattar proviinsen Skåne (försäkring tecknas endast å mindre besättningar). Försäkringgsföreningen för mjältbrand i Skaraborgs län meddelar försäkring endast inoom nämnda län. Förutom de försäkringsformer, för vilka redogörelse ovan lämnats, omfattta de berörda företagens försäkringsverksamhet i regel andra mera fullständiiga former av försäkring, avseende såväl enskilda djur som hela besättningar. Awen vid dylik försäkring ersättas skador, som förorsakats av smittsamma husdjuirssjukdomar. Beträffande ersättning för djur gäller såsom allmän regel, även om detta ej särskilt angivits i den lämnade redogörelsen, att, då djur nedslaktas såscom angripet av eller misstänkt för sådan sjukdom, försäkringen avser, och ersäittning för djuret lämnas av allmänna medel, vederbörande försäkringsgivare ratbetalar ersättning endast i den mån, den lämnade ersättningen understiger d;jurets verkliga värde intill den på djuret belöpande försäkringssumman. Här må slutligen anmärkas, att försäkring av husdjur bedrives jämväl av andra företag än de ovan nämnda, dels av vissa större dylika och dels av »ett mj^cket stort antal smärre, till viss socken eller ett härad begränsade sammanslutningar. Såvitt de sakkunniga hava sig bekant torde emellertid försäkriing speciellt inriktad på smittsamma husdjurssjukdomar icke förekomma utöver v/ad ovan angivits. I syfte att belysa omfattningen av ifrågavarande försäkringsverksamhet lamina s i tabell 1 vissa uppgifter rörande antal försäkrade djur, försäkringsbelorpp m. m., avseende det räkenskapsår, som närmast sammanfaller med kalenderåret 1924. Tabell 1. Omfattning år 1924 av försälcringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar. Försäkringsbestånd vid räkenskapsårets slut Företagets namn

Allmänna ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget Försäkringsföreningen mot mjältbrand i Skaraborgs län . . . . Skandinaviska kreatursförsäkSkånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening . . Svenska ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget Alvsborgs m. fl. läns häst- och nötkreatursförsäkringsbolag . . Summa

FörsäkringsAntal försäkrade summa djur kr.

43 684

15 654 515

inkomst

Utbetalningar för skadefali

vid räkesnskapsåreits slut

kr.

kr.

kr.

102 337.52

52 578.15

270 771..01

52 508

18 044 620

15 329.5G

1 676.50

91172J.CC

335 767

179 675 850

733 914.12

509 169.48

3 355811-86

5 280

2 698 720

4 109.59

1 741.88

88 878). 3 8

53 887

41 071 610

61 909.38

18 679.30

199632.'.89

56 984

22 181 690

26 352.24

5 380.54

60565>.32

15 416 668 526

3 042 650 282 869 655

3 467.41 1 969.24 494545>. 10 947 419.82 591195.09 4561377.22

15 I ill den i tabell 1 lämnade sammanställningen må anmärkas, att orsaken till att Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets utbetalningar för skadefall så avsevärt överstiga motsvarande belopp för övriga företag är den, att det i tabellen redovisade räkenskapsåret för nämnda bolag omfattar tiden 1 april 1924 —31 mars 1925. Större delen av det angivna ersättningsbeloppet hänför sig till skador förorsakade av den senaste mul- och klövsjukeepizootien i Malmöhus och Kristianstads län. För övriga företag, som berörts av denna epizooti, sammanfaller räkenskapsåret med kalenderåret 1924. A v Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets reservfond var ett belopp å kr. 702 6 8 4 : — bokfört såsom särskilt avsett för försäkring mot smittsamma nötkreaturssjukdomar och mjölkförlust samt ett belopp å kr. 156 028:08 såsom reservfond för masskadeförsäkring. För övriga företag avse reservfonderna vederbörande företags verksamhet i dess helhet. Omfattningen av de i Malmöhus län under år 1925 av mul- och klövsjuka förorsakade skador framgår av följande uppgifter, vilka inhämtats av vissa av de förut nämnda försäkringsföretagen. Tabell 2. På grund av försäkring- mot smittsamma husdjurssjukdomar i Malmöhus län utbetalda skadeersättningar för tiden Vi—3% 1925. F ö r e t a g e t s

Försäkringssumma inom länet kr.

namn

Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkring . . Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

33196110 36 305 510

Summa

Utbetald ersätining kr.

C:a

C:a

500 000 600 000

6 297 200

e:a

75 798820

c:a 1165 000

Vid sådan försäkring, varom här är fråga, tillämpas numera följande premiesatser per 100 kronors försäkringssumma. Allmänna ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget. Vid A-försäkring (för mjölk) . . . . . . . . . »C» (> > : ) » B» (> djur) » D» (» » ) Försäkringsföreningen mot mjältbrand i Skaraborgs län. Vid försäkring mot mjältbrand och mjältbrandsemfysem

16 öre, 20 » 20 » 80 » '. 10 öre.

Försäkringstagare, som tillhört föreningen viss tid, enligt den allmänna regeln 10 år, kan erhålla premiebefrielse. Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget. Vid försäkring mot smittsamma nötkreaturssjukdomar och mjölkförlust inom Skåne 50 öre » Halland 40 » ' » övriga Sverige 20 > 'samt vid masskadeförsäkring HO > Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening. Vid försäkring mot smittsamma nötkreaturssjukdomar och miölkförlust ' 50 öre.

16 Skånska lantmännens ömsesidiga

kreatursförsäkringsförening.

Vid försäkring mot förlust till följd av smittsamma sjukdomar. . 25 öre. Svenska ömsesidiga kreaturs

försäkringsbolaget.

Vid försäkring av hästar mot mjältbrand och elakartad lungsjuka . . . . . _ vid försäkring av nötkreatur mot mjältbrand, mjältbrandsemfysem, mul- och klövsjuka samt elakartad lungsjuka inom Skåne » Halland » övriga Sverige • vid försäkring av nötkreatur mot skada genom mjölkförlust vid mjältbrand vid mul- och klövsjuka: inom Skåne » Halland » övriga Sverige vid masskadeförsäkring för nötkreatur inom Norrland » övriga Sverige Älvsborgs

m. fl. läns häst- och

12 öre; 40 öre, 35 » , 1^> * 5 J

ore

'

40 öre, 30 » , 10 » ; 70 öre, $0 öre.

nötkreatursförsäkringsbolag.

Vid djurförsäkrirg mot smittsamma sjukdomar . > masskadeförsäkring » försäkring mot mjölkförlust > mjältbrandsförsäkring

15 öre, 60 » , 15 » , 10 » .

För de företag, som berörts av 1925 års mul- och klövsjukeepizooti, hava premierna tidigare varit fastställda till avsevärt lägre belopp än cle ovan angivna. Någon differentiering mellan olika landsdelar i fråga om premiernas 'storlek förekom ej heller tidigare. Under år 1924 var sålunda premien vid försäkring mot smittsamma nötkreaturssjukdomar och mjölkförlust inom Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget 18 öre per 100 kronors försäkringssumma, inom Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening 15 öre samt inom Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening likaledes 15 öre. . o Den våldsamma mul- och klövsjukeepizooti, som sedan slutet av år 1924 härjat i vårt land, i förbindelse med de i början av innevarande år ändrade metoderna för bekämpandet av denna sjukdom i Malmöhus län samt i vissa delar av Kristianstads län har under år 1925 medfört stora svårigheter för de bolag, som driva sin rörelse i dessa delar av landet, vilket såsom förut nämnts, givit anledning till att statsmakterna medgivit, att dylika bolag under vissa förutsättningar skulle kunna erhålla statsunderstöd för täckande av sådana skadeersättningar, som hänföra sig till mul- och klövsjukefall under tiden 15 januari—15 september 1925. , På grund av de svårigheter, vari bolagen sålunda råkat, funno de sig föranlåtna att vidtaga större eller mindre inskränkningar i fråga om meddelandet av nya försäkringar av ifrågavarande art. Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget avvisade sålunda efter den 15 januari 1925 försäkring av besättningar å gårdar belägna på mindre än 5 kilometers avstånd från smittat eller spärrat område. Denna gräns nedsattes den 20 maj till 1 kilometer, men samtidigt infördes en karenstid av 10 dagar för nyförsäkringar från områden, där epizootien

17 härjat. Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening och Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening hava praktiskt taget upphört att meddela sådana försäkringar, varom här är fråga, den förra efter den 14 januari och den senare efter den 11 april 1925. De sakkunniga hava även i den utsträckning det varit möjligt med hänsyn till den tid, inom vilken de haft att fullgöra sitt uppdrag, sökt att inhämta upplysningar rörande i utlandet eventuellt förefintlig försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar. Undersökningarna hava emellertid i det stora hela givit negativa resultat. Försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar av samma eller liknande art som den i vårt land bedrivna och tor vilken redogörelse lämnats här ovan synes sålunda icke förekomma i andra länder. _ Husdjursförsäkring i allmänhet meddelas visserligen i flertalet länder liksom i Sverige av enskilda försäkringsbolag, men försäkring speciellt avsedd att skydda mot förluster genom smittsamma sjukdomar synes ej vara vanlig. Och i de fall, dylik försäkring förekommer, såsom i Tyskland beträffande muloch klövsjuka, avser den endast att lämna ersättning för dödsfall bland djuren. For de åtminstone i vårt land betydande mjölkförluster, denna sjukdom förorsakar, kunna djurägarna, såvitt de sakkunniga hava sig bekant, icke erhålla försäkringsskydd utom måhända i viss mån i Danmark. Ett bolag i nämnda land. Kustos, med säte i Aarhus, meddelade tidigare försäkring bl. a. mot mjölkförlust vid mul- och klövsjuka, men har sedan åtskilliga år tillbaka upphört med denna försäkringsgren. Numera finnas inom mejerikretsarna vissa sammanslutningar med syfte att bereda medlemmarna ersättning för ekonomisk skada på grund av mul- och klövsjuka. De sakkunniga hava inhämtat närmare upplysningar rörande en dylik sammanslutning, nämligen »De sja?llandske Mejeriforenmgers gensidige Forsikringsforening mod Driftstab ved Mund- og Klovesyge blandt Hornkvteg». Vid fall av mul- och klövsjuka lämnas inom denna iorenmg viss ersättning beräknad efter besättningens storlek och antalet av sjukdomen angripna djur, men oberoende av den skada, som vållats av sjukdomen. De sakkunniga vilja här även något beröra kreatursförsäkringen i Schweiz. Den avser visserligen icke speciellt smittsamma sjukdomar och ej heller annat än dödsfall, men torde vara av ett visst intresse på grund av att det allmänna lämnar bidrag till verksamheten. För att förbundsstaten skall lämna dylikt bidrag för viss kanton erfordras, dels att försäkringen enligt beslut av kantonen göres obligatorisk för alla nötkreatur inom kantonen i dess helhet eller viss del därav, och dels att denna själv bidrager till verksamheten. Grunderna för de kantonala bidragen äro olika inom olika kantoner. I de flesta kantonerna beräknas bidraget efter djurantalet, men i en del kantoner lägges försäkringssumman, premieintäkten eller skadeersättningsbeloppet för året till grund för mstställande av bidragets storlek. Förbundsstatens bidrag får ej överstiga kantonens. Under åren 1895—1918 utgick i förbundsstatsbidrag till kreatursiorsakrmgen sammanlagt 13 161 567 francs, och under samma tid reglerade försäkringskassorna skadefall med sammanlagt 49 727 447 francs, motsvarande cirka 575 000 resp. 2 160 000 francs i medeltal per år.

Smittsamma husdjurssjukdomar för vilkas bekämpande särskilda föreskrifter gälla. De sakkunniga övergå nu till att lämna en redogörelse beträffande sådana sjukdomar bland husdjuren, för vilkas bekämpande särskilda bestämmelser gälla, för dessa sjukdomars natur och förekomst ävensom angående arten av de för bekämpandet föreskrivna åtgärderna. Ifrågavarande sjukdomar äro boskapspest hos idisslande djur, elakartad lungsjuka hos nötkreatur, rots eller springorm hos djur av hästsläktet, koppor hos får, smittsam mul- och klövsjuka hos idisslande djur och svin, skabb hos får, elakartad klövsjuka hos får och getter, mjältbrand hos husdjur samt vattuskräck hos hundar och andra husdjur, vilka sjukdomar falla under bestämmelserna i kungl. förordningen den 9 december 1898 (nr 126); hönspest och hönskolera enligt kungl. kungörelse den 28 september 1906 (nr 84); svinpest, svinsjuka och rödsjuka hos svin enligt kungl. kungörelse den 3 november 1906 (nr 94); samt smittsam kastning hos häst enligt kungl. kungörelse den 19 mars 1920 (nr 85). Boskapspest förekommer endast hos idisslande djur och i främsta rummet hos nötkreatur. Den största faran för smittans spridning ligger i att porösa ämnen, såsom kläder, foder, strö m. m. kunna upptaga smittämnet, som på dylikt sätt inpackat kan behålla sin livskraft under månader och med nutidens högt utvecklade kommunikationsväsen spridas över ofantliga sträckor. Den tid, som förflyter från att ett djur upptagit smittämnet till sjukdomsutbrottet, är i regel 3 till 7 dagar, i undantagsfall 2 till 3 veckor. Sjukdomen leder i allmänhet till att djuret dör, vilket vanligen inträffar på 4—7 dygnet efter sjukdomsutbrottet. Boskapspesten är den mest förhärjande av alla smittsamma sjukdomar bland husdjuren. I Sverige har sjukdomen dock ej uppträtt sedan långt tillbaka i tiden. Sista gången, den förekom i vårt land, var år 1772 vid Ängelholm. Däremot förekommer den mera allmänt i östra Europa och Asien. Till västra Europa har sjukdomen vid flera tillfällen överförts från Ryssland, exempelvis år 1914 till Bulgarien. Så snart boskapspest utbrutit, skall bevakning anordnas å de ställen, där de sjuka djuren vistas och under sjukdomens förlopp uppehållit sig. Djur, som äro angripna av boskapspest, samt alla idisslande djur, som inom loppet av 10 dygn varit i ladugård, vid vattningsställe eller ute å mark tillsammans med angripet djur, skola dödas samt därefter med huden nedgrävas å avskild plats.

19 Huden skall dessförinnan skäras sönder. De på detta sätt slaktade djuren ersättas till fulla värdet av allmänna medel. Därefter skola synnerligen omfattande desinfektionsåtgärder vidtagas. Häckar, krubbor, bås och dylik inredning böra sålunda, om de äro av brännbara ämnen, helst uppbrännas, i annat fall skola de underkastas fullständig smittförstörande behandling. Likaledes skola tak, väggar och golv underkastas fullständig rening. Om golvet består av jord eller om jordlagret under golvet befinnea orenat av djurens uttömningar, bör jorden till erforderligt djup uppgrävas, boxtfciras och nedgrävas. All skadad eller i mindre gott skick varande ladugårds redskap uppbrännes; den övriga redskapen samt fordon, varpå de döda eller (dödade djuren forslats, skola med allra största omsorg renas eller uppbrännas. Kvarliggande foder samt strö, spillning och annat avfall skall antingeni genast uppbrännas eller ock nedgrävas på avsides beläget ställe, så att minst 1.5 meter jord kommer däröver. Till ladugården hörande gödselhög utföres och uppbrännes eller nedgräves. Gödselstaden underkastas likaledes desinfektion och täckes därefter med frisk jord. Hö. halm, agnar och boss, som förvarats över ladugårdsrummet eller nära intill detta, skola ofördröjligen uppbrännas. Ä mark, där av boskapspest angripet djur betat, skall all spillning sammanföras och nedgrävas; sådana ställen, va rest en större mängd av sjuka eller döda djurs avsöndringar finnes samlad, skola utgrävas till ren botten, varefter den uppgrävda jorden nedgräves jämte spillningen. Dylik mark skall sedan hållas avspärrad för boskap, får och getter och får icke begagnas till betesmark för sådana djur förr än följande år. ElaJ-iartad lungsjuka är en smittsam, långsamt förlöpande lunginflammation och lungsäcksinflammation hos nötkreatur. Orsak till sjukdomen är ett smittämne, som förefinnes i den av de sjuka djuren utandacle luften samt i alla delar av deras kroppar. Med den utandade luften kan smittämnet utbreda sig på tämligen långa avstånd, varjämte det länge håller sig verksamt uti ämnen såsom hö, halm och skötarens kläder eller på platser, där sjuka djur vistats, såsom i ladugårdar, å fartyg och i järnvägsvagnar. Inkubationstiden är i' allmänhet 3—6 veckor, ibland dock längre eller kortare tid. Sjukdomen utbreder sig endast relativt långsamt inom en kreatursbesättning. 30—50 % av de insjuknande djuren dö. Sjukdomen har hemsökt vårt land åren 18-17, 1856 och 1860, sista gången i Hallands län. Om elakartad lungsjuka konstateras, skall av sjukdomen angripet djur jämte nötkreatur, som inom loppet av 10 dygn varit i ladugård, vid vattningsställe eller ute å mark tillsammans med sjukt djur, ofördröjligen dödas, därest icke medicinalstyrelsen med hänsyn till särskilda omständigheter anser andra åtgärder lämpligare. Djur, som inom loppet av 120 dygn varit i beröring med djur, som därefter insjuknat, skall, därest det icke på grund av nyssnämnda föreskrift skall dödas, hållas avskilt från andra nötkreatur, till dess 120 dygn förflutit, sedan det var i beröring med det insjuknade djuret. Under tiden skall veterinär besiktiga det avskilda djuret två gånger i månaden. Djur, som dö i sjukdomen eller såsom angripna av denna dödas, skola med huden nedgrävas på avsides beläget ställe. Däremot få kött och andra delar etter friska nötkreatur, som blivit neclslaktade på ställen, där elakartad lungsjuka förekommer, användas under iakttagande av de försiktighetsmått, som veterinär föreskriver. För djur, som slaktas på grund av elakartad lungsjuka, utgår ersättning av allmänna medel med fulla värdet, om djuret vid obduktionen befinnes hava varit angripet av sjukdomen, men eljest med vad å värderingssumman återstår efter avdrag av värdet å de delar, som veterinären förklarar kunna användas.

20 Vid elakartad lungsjuka underkastas ladugårdar och deras inredning samt ladugårdsredskap m. m. enahanda smittförstörande behandling som vid boskapspest. På samma sätt som vid boskapspest behandlas likaledes gödseln efter sjuka djur samt i häckar och krabbor kvarliggande hö ävensom i rummet befintligt strö, spillning eller annat avfall. Betesmark, där sjukt eller för sjukdomen misstänkt kreatur varit utsläppt, bör ej användas till bete för friska nötkreatur förr än påföljande år. Hö och halm, som förvarats i ladugård eller å foclerskulle till ladugård, inom vilken sjukdomen förefunnits, få ej användas till utfodring av nötkreatur, utan böra så fort ske kan på stället utfodras till övriga husdjur. Rots eller sjningorm (hudrots) är en smittsam sjukdom hos hästar, vilken huvudsakligen har sitt säte i näsans och dess bihålors slemhinna, i lymfkörtlarna, i struphuvudets och luftrörens slemhinna samt i lungorna. Smittämnet förekommer rikligast i näsflödet och varet från hudsåren och överföres på andra hästar i regel medelst foder och dricksvatten. Det anses även möjligt, att en häst med hudrots kan överföra smittan genom direkt beröring eller medelst seloch ryktdon m. m., eller att bacillerna upptagas med den inandade luften. Rots har i regel ett mycket långsamt förlopp och endast i undantagsfall uppträder den i akut form med snabbare förlopp. Sjukdomen leder alltid till att det angripna djuret dör. I vårt land har något större utbrott av sjukdomen icke ägt rum sedan år 1882. Därefter hava enstaka, mer eller mindre tvivelaktiga fall rapporterats ända till år 1896. I åtskilliga främmande länder, även sådana med vilka vi hava livligsamfärdsel, såsom Danmark, Finland och Tyskland, är däremot sjukdomen spridd. Häst, som är angripen av eller misstänkt för rots, skall genast avskiljas från andra nästar och vårdas av särskild skötare, som under tiden icke får befatta sig med vården av andra hästar. Misstänkt häst ställes under uppsikt av veterinär under högst 90 dygn, varefter medicinalstyrelsen bestämmer, om djuret må förklaras fritt från rots, undergå ytterligare besiktning eller värderas och dödas. Om häst förklaras behäftad med rots, skall han dödas, varefter obduktion verkställes för att utröna, huruvida djuret varit angripet av sjukdomen eller ej. För djur, som sålunda dödats, utgår ersättning av allmänna medel med djurets fulla värde, om vid obduktionen framgår, att djuret icke lidit av rots, och i annat fall med halva värdet. Om dödat djur varit rotssjukt, skall det med vidsittande hud nedgrävas å avskilt ställe till sådant djup, att djurets alla delar täckas av jord till tjocklek av -minst 1.5 meter. Såväl detta ställe som platsen, där djuret dödats, skola underkastas desinfektion och därefter hållas avspärrade under 8—14 dagar. Hästuppsättning, inom vilken fall av rots förekommit, bör av veterinär besiktigas 2 gånger i månaden under högst 90 dygn, därest Kungl. Maj:ts befallningshavande finner så behövligt. Hästar av sådan uppsättning få ej under tiden avyttras. I stall, där rotssjuk häst stått, böra skadade häckar, krabbor, vattenkärl, fodertråg och strökrubbor av trä helst borttagas och uppbrännas; i annat fall skola dessa jämte golv, spiltbalkar, väggar och väggfasta föremål underkastas noggrann desinfektion. All stallredskap såsom seldon, sadlar, täcken, grimmor, ryktdon, fordon och arbetsredskap, varmed det smittade djuret varit i beröring, skall likaledes noggrant desinficeras eller uppbrännas. Ar golvet av jord, bör det till 30 centimeters djup uppgrävas och bortföras till avsides beläget ställe. Gödseln utköres på åkern, där den såvitt möjligt genast nedmyllas eller ock överströs med desinfektionsmedel. Strö och spillning i stallet uppbrännas eller utföras och behandlas på samma sätt som gödseln.

21 Koppor hos får är en med feber och hudutslag förenad ytterst smittsam fårsjukdom, vilken alltid uppträder såsom farsot. Smittämnet häftar i synnerhet vic hudutslaget, kopporna, men för övrigt vid kroppens alla delar och avsöndringar. Det kan spridas med luften, med personer, djur och redskap, som varit i beröring med sjuka djur, etc. Har sjukdomen inkommit i en fårhjord, angripas nästan alla djuren. Inkubationstiden är 4—7 dagar. Dödligheten i sjukdomen är mycket varierande -— 10—50 % — beroende på årstid, mer eller mindre gynnsamma hygieniska förhållanden m. m. Sjukdomen har endast några få gånger uppträtt i Sverige, sista gången år 1872 i Malmöhus län. Fårhjord, inom vilken koppsjukdom inträffat, skall insättas i stall eller annat förvaringsrum eller ock ute å mark hållas avskild från andra, friska får på ett avstånd av minst 100 meter. Ympning av friska djur inom en av fårkoppor angripen hjord eller av friska får, som uppehålla sig inom ett avstånd av omkring 100 meter från den plats, där sjukdomen förekommer, må efter veterinärs beprövande av honom verkställas. Sålunda ympade får äro att betrakta såsom smittade och skola under 60 dygn hållas avskilda från friska får. Ympning av friska får utom det smittade området får ej företagas. Djur, som dött i denna sjukdom samt djur, som blivit såsom därav angripet dödat, skall med hud och allt nedgrävas å avsides ort. Friska djur i smittad hjord få slaktas under veterinärs uppsikt. Efter veterinärens beprövande får såväl köttet som huden efter dylikt djur användas, köttet dock endast i väl saltat tillstånd och huden sedan den först torkats i luften eller underkastats desinfektion. Stall, redskap och föremål, som varit i beröring med de sjuka djuren, foder, strö och spillning ävensom ullen skola underkastas smittförstörande behandling enligt givna anvisningar. Gödseln efter de sjuka djuren skall ofördröjligen bortföras och nedgrävas. Smittsam mul- och klövsjuka uppträder alltid som farsot. Den angriper alla klövbärande djur, mest nötkreatur och därnäst svin. Orsaken till sjukdomen är ett ultravisibelt smittämne, som sprider sig synnerligen lätt på många olika vägar, såsom genom direkt beröring, genom andra djur, genom mjölk, foder, dricksvatten, gödsel m. m. Framför allt torde sjukdomen spridas genom människor. Smittvägarna äro dock ännu ej fullt kända. Sjukdomen u t b y t e r i regel några dagar efter smittämnets upptagande och varar omkring 2 veckor. På grund av minskad foderlust magra djuren av. Mjölkavsöndringen hos korna nedsättes i hög grad och det kan sedan dröja avsevärd tid, innan mjölkavkastningen åter blir den normala. Återgången till normal mjölkproduktion torde emellertid starkt påverkas av den vård, de sjuka djuren erhålla. Exempel finnas på att kreatursbesättningar redan efter jämförelsevis kort tid åter kommit upp i normal mjölkproduktion. På exempelvis Alnarps egendom i Äkarps socken och Rögle säteri i Vällinge socken, där sjukdomen förekom i början av innevarande år, återuppnåddes normal mjölkproduktion redan omkring 4 veckor efter sjukdomsutbrottet. Dödligheten i sjukdomen är jämförelsevis ringa utom bland de yngsta djuren. Särskilt bland spädkalvar och spädgrisar är dödligheten _ ganska stor. Understundom ger sjukdomen upphov till allvarliga följdsjukdomar, såsom juverinflammationer, klövbölder, hjärtsjukdomar m. m., som kunna leda till att djuren dö eller till kvarstående värdeminskning av större eller mindre grad. Det första tillfälle man med visshet vet, att mul- och klövsjuka förekommit i Sverige, var år 1869 i Malmötrakten. Därvid angrepos 384 nötkreatur, 45 svin och 78 får. Därefter har sjukdomen uppträtt år 1875 i Hallands, Göteborgs f3—253712

och Bohus samt Älvsborgs län, år 1892 i Malmöhus och Hallands län, år 1897 i Stockholms län, år 1898 i Kristianstads län, samt år 1910 i Jämtlands län. Beträffande sjukdomens förekomst i vårt land under tiden 1911—oktober 1924 hänvisas till följande sammanställning. Tabell 3. Mul- och klövsjuka i Sverige 1911—oktober 1924. Hela antalet smittade

I Malmöhus län smittade

År

1911—1912 . . 1914—1915 . . 1916 1920—1921 . . 1922 1924 (före nov.)

Övriga av sjukdomen berörda läu

i

nötbesättningar i kreatur

besättningar

1008 2 640 534 4 860 314 660

13 50 7 103 6 32

. . . .

17 57 22 110 6 32

|

nötkreatur

i

701 2 565 124 4 605 314 660

Kristianstads Kristianstads och Hallands Stockholms, Kristianstads o. Hallands , Kristianstads och Skaraborgs

i

Den synnerligen omfattande epizooti, som ännu pågår i vårt land, började i november månad år 1924. Denna epizootis omfattning intill utgången av september månad år 1925 framgår av följande sammanställning. Tabell 4. Mul- och klövsjuka i Sverige under tiden •/« 1924—30/91925. Antal i Antal djur i smittade besättningar smittade | besättningar ! Nötkreatur; Svin Får

Jönköpings . . . . Kronobergs . . . . Kalmar (Öland) . . Blekinge Kristianstads . . . Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Summa

4 9 28 7 731 3 849 73 9 37

74 H2 525 84 17 700x 100 209 2 263 197 409

4 747

121 543

11 28 210 39 14 800 J 64 092 1410 28 134 80 752

13 14 75 8 1 900* 5 845 220 14 27 8116

Sjukdomen har haft den ojämförligt största spridningen inom Malmöhus län, där 17.8 % av samtliga kreatursbesättningar varit smittade. Antalet nötkreatur i smittade besättningar utgör nära 55 % av hela antalet nötkreatur inom länet. Mul- och klövsjukans uppträdande i Sverige har alltid föranletts av, att smitta hit införts från andra länder, oftast från Danmark. Sjukdomens förekomst i nämnda land torde därför vara av särskilt intresse. Till belysande härav meddelas följande sammanställning omfattande tiden 1911—30 september 1925. Uppgifterna rörande antal nötkreatur i smittade besättningar hava i vissa fall måst approximeras, enär exakta uppgifter härom med specifikation på varje år icke föreligga. 1

Beräknat antal.

23 Tabell o. Mul- och klövsjuka i Danmark 1911 Hela A r

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 192Q 1921 1922 1923 1924 1925 t. o. m. sept.

Danmark

1925.

D ä r a v på

Själland

Smittade besättningar

Nötkreatur i smittade besättningar

Smittade besättningar

Nötkreatur i smittade besättningar

Antal

Antal

Antal

Antal

495 791 6 47 6 488 570 17 1 1 5 497 2 387 223 64 7 941 42 124

0-2 043 I

o-oo 0-03 356 0-31 o-oi Ooo 0.00 2-81 1-22 0-11 003 4-06 21-53

%

18 218 30 219 565 2174 202 430 17 321 500 313 23 169 850 73 700 8 200 2 000 278 000 1 474 000

0-8 1-3

113 464 5 19 3 372 286 13

0-28 1-17 Ooi 0-05 8*47 072 0-03

O-o 0-o 6-8 2-9 0-3 0-1 ll-o 58-4

1826 1322 157 6 2 378 11112

4-59 3-32 0-39 0-02 5.97 27-90

o-o 0-1 8-4 0-7

4 722 18 333

491 379 09 399 8 800

400 —

09 3-7 0-1 01 21-6

1-7 0-1 —

58 520 12-0 44 500 9-1 6200 i 1-2

83200 388 900

16-8 78-4

I fråga om förekomsten av mul- och klövsjuka i andra länder hava de sakkunniga icke verkställt mera ingående undersökningar, dels enär dylika undersökningar på grund av svårigheterna att erhålla tillfredsställande statistiskt material på området icke skulle hava medhunnits under den korta tid, som stått de sakkunniga till buds, samt dels och framför allt med hänsyn till att värdet för här förevarande ändamål av sådana undersökningar ansetts icke kunna motsvara de därmed förenade kostnaderna. Här må endast nämnas, att enligt uppgifter, som de sakkunniga erhållit från mul- och klövsjukesakkunniga, svårare mul- och klövsjukeepizootier på sista tiden förekommit på den europeiska kontinenten åren 1910—1912, 1914—1916, 1920—1922 samt slutligen 1924—1925. Under år 1924 voro nästan alla europeiska stater hemsökta av mul- och klövsjuka. De enda europeiska länder, som varit fullt fria från sjukdomen under nämnda år äro Norge, Finland, Estland och Irland. I flertalet länder har sjukdomen funnits hela året. Mest utbredd har den varit i Holland. Här nedan lämnas en del uppgifter rörande sjukdomens förekomst i vissa länder. L a n d Belgien Danmark England och Skottland Frankrike Holland Italien Polen Rumänien Schweiz Tjeckoslovakien Tyskland Ungern Österrike •

Största antal fall hänför sig till oktober månad december > januari > oktober > augusti > november > december » oktober » augusti » november » december > > » > »

med antal fall 4 063 7 584 619 7 212 20 692 2 563 10 686 4 707 74 7 473 7 950 792 1216

För England med Skottland samt Holland utvisar den angivna siffran antalet under månaden inträffade fall, för övriga länder antalet fall, som vid iss tidpunkt under månaden stodo under offentlig kontroll.

24 Enligt 1898 års förordning skola djur, som angripits av mul- och klövsjuka, genast avskiljas från friska djur och insättas i avsides beläget stall samt hava särskilda skötare. Friska djur få ej drivas över mark, där sjuka djur nyligen gått fram eller betat. Spillning efter smittat djur skall oskadliggöras eller dagligen utföras och nedplöjas, varvid andra dragare icke få användas än djur från det smittade stället. Smittförstörande behandling av ladugård, samt av redskap m. m., varmed djuren varit i beröring skall utföras enligt givna anvisningar. Mjölk av idisslande djur å smittat ställe får ej avyttras eller användas till föda åt människor eller djur, med mindre den blivit kokad, ej heller till smör eller ostberedning, utan att den förut blivit uppvärmd till minst 80° Celsius (höjt från 70° till 80° Celsius i början av detta å r ) . Enligt förordningens lydelse till i början av år 1925 fick smittat ställe förklaras fritt från sjukdomen först sedan 20 dygn förflutit efter det att slutdesinfektion verkställts. Under åren 1910—1924 har man emellertid för bekämpande av sjukdomen städse tillämpat stamping-outmetoden, d. v. s. att hela djurbesättningen, med undantag av hästar, å angripen gård nedslaktats, varvid djurägarna erhållit ersättning av allmänna medel för de nedslaktade djuren. Det allmännas kostnader för bekämpande på detta sätt av mul- och klövsjukan hava varit högst avsevärda, såsom framgår av följande sammanställning. Tabell 6. Det allmännas kostnader för bekämpande av mul- och klövsjuka i Sverige 1911—1925.

1911—1912 . , 1914—1915 . 1916 1920—1921 . , 1922 17 /i—34/4 1924 8 /n 1924—31/io 1925

Utbetald ersättning till djurägarna

Övriga kostnader

Samtliga kostnader

kr.

kr.

kr.

338 594 968 863 263 634 5 007 394 163 975 371179 c:a 11000 000

(51 629 127 968 60 442 580 839 103 440 552 033 c: a 5 000 000

400 223 1 096 831 324 076 5 588 233 267 415 923 212 c:al6 000 000

övriga kostnader utgöra kostnader för desinfektionsmedel och desinfektionsarbeten, gravars grävande, veterinärers tjänsteresor, handräckning och bevakning m. m. 1 slutet av år 1924 och början av innevarande år erhöll sjukdomen en sådan spridning i Malmöhus län och vissa delar av Kristianstads län, att Kungl. Maj:t den 14 januari 1925 förordnade, att inom Malmöhus län samt Södra Åsbo, Ingelstads och Järrestads härader av Kristianstads län tillämpning av metoden med nedslaktning mot ersättning av statsmedel icke vidare skulle komma till användning, dock med undantag för enstaka fall i trakter, där sjukdomen eljest ej förekom. Den 5 mars 1925 utvidgades det område inom Kristianstads län, där nedslaktning ej skulle tillämpas, att omfatta jämväl Ängelholms stad samt vissa socknar i Bjäre och Norra Åsbo härader. I samband med att nedslaktningsmetoden sålunda upphört att användas inom ovannämnda trakter, har Kungl. Maj:t medgivit, att kostnaderna för desinfektionsarbetet och desinfektionsmedel även vid isoleringsmetodens tillämpning under den pågående epizootien skola få bestridas av statsmedel. De vidtagna åtgärderna för smittat eller misstänkt områdes avspärrning hava varit synnerligen omfattande och djupt ingripit i det dagliga livet såväl inom som utom av sjukdomen direkt berörda områden. För bevakning och handräck-

25 ningsåtgärder har militärt manskap ställts till förfogande. Beträffande spärrningstiden må nämnas, att, sedan isoleringsmetoden övergivits beträffande vissa dol ar av landet, sådan ändring av 1898 års förordning vidtogs den 27 februari 1925, att tiden för avspärrningen av smittad gård efter djurens tillfrisknande och desinfektionens avslutande nedsattes från 20 till 10 dygn. Den 3 april 1925 borttogs jämväl sistnämnda spärrningstid. så att smittat ställe numera omedelbart efter avsyning av slutdesinfektionen får förklaras fritt. Fortfarande kvarstår dock bestämmelsen, att klövbärande djur icke få från stället bortföras, förrän 20 dygn efter desinfektionen. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde man numera i fråga om gårdar, där isoleringsmetoden kommer till användning, kunna räkna med en spärrningstid av c:a 20 dagar från det första sjukdomsutbrottet. Så snart sjukdomen visar sig på ett ställe, inympas den nämligen omedelbart på samtliga klövbärande djur, varigenom den egentliga sjukdomstiden nedbringas avsevärt. Skabb hos får är en hudsjukdom, som beror därpå, att en art mycket små skabbdjur uppehålla sig på huden och borra sig in i densamma, varav sårnader uppkomma. Fårskabb härjade under 1870- och 1880-talen i Göteborgs och Bohus län samt i Skåne och Blekinge. Efter 1890 har sjukdomen helt upphört att förekomma i landet. Av skabb angripna får skola genast avskiljas från de friska. Av smittad hjord får ej något djur utsläppas å allmän farväg eller å bete, som är beläget inom 50 meters avstånd från mark, där friska får beta. Sedan de av skabb angripna djuren tillfrisknat och nytt sjukdomsfall under 20 dagar därefter ej inträffat, skall platsen, där de sjuka djuren varit inhysta, tillika med på stället befintliga hudar och ull från hjord, inom vilken sjukdomen förekommit, underkastas desinfektion. Elakartad klövsjuka hos får och getter förekommer oftast hos får, som äro finulliga eller av merinoras. Sjukdomen har på många år icke iakttagits och anses för övrigt icke kunna upprätthållas som en självständig sjukdom. De föreskrivna åtgärderna åsyfta dels att från smitta skydda friska djur inom en angripen hjord och dels att genom desinfektion, efter det att djuren tillfrisknat, utrota smittämnet. Mjältbrand är en akut infektionssjukdom, som bland husdjuren oftast angriper idisslare och hästar. Sjukdomen överföres nästan aldrig direkt från ett djur till ett annat, utan detta sker i regel genom redskap, foder ra. m., som besudlats med uttömningar, blod eller dylikt från sjuka djur. De flesta mjältbrandsfallen uppstå genom infektion från marken genom upptagande av sporer, som finnas i denna. Inkubationstiden är 2 ä 3 dagar. Med avseende på sjukdomsförloppet skiljer man mellan slagartad mjältbrand, akut mjältbrand och subakut mjältbrand eller mjältbrandsfeber. Vid den slagartade formen dö djuren nästan ögonblickligen eller inom någon timma. Denna form är vanligast hos får och nötkreatur. Vid den akuta formen förflyta ett par till högst 24 timmar, innan döden inträder. Mjältbrandsfebcrn varar från ett par till 7 dagar och förlöper något mildare. Dödligheten i denna mjältbrandsform är ungefär 80 %. Mjältbrand uppträder i regel sporadiskt men kan även antaga epizootisk karaktär. Sålunda förekom år 1899 i Västergötland i trakten av Billingen en ganska svårartad mjältbrandsfarsot, som sträckte sig över 63 socknar, inom vilka 493 gårdar voro smittade. Sammanlagt dogo under denna epizooti 763 djur. varav 59 hästar, 685 nötkreatur, 16 får och 3 svin.

•IG Beträffande orsakerna till denna epizooti må nämnas, att man vid på statens bekostnad anordnad skallgång för att uppleta och oskadliggöra kadaver efter i mjältbrand döda djur på Billingen påträffade 17 stycken älgkadaver samt några döda kor. En del av dessa kadaver befunnos vara i hög grad förruttnade, varför de antagligen legat på marken i flera veckor, innan de blevo oskadliggjorda. De av mjältbrand angripna älgarna hade säkerligen under sin sjukdom vandrat vida omkring och härunder såväl nedsmittat de på Billingen betande djuren som även förorenat de här belägna vattendragen. A t t smittämnet till stor del utbrett sig från de på Billingen belägna sjöarna framgår därav, att sjukdomen såsom farsot nästan utan undantag härjade i de trakter, som stå i förbindelse ined från Billingen kommande vattendrag. Ar 1905 förekom vidare en mjältbrandsepizooti i Östergötlands län, ehuru ej så omfattande som den ovan nämnda. Tillsammans voro inom de 6 socknar, i vilka mjältbrand uppträdde såsom farsot, 91 gårdar smittade. Sammanlagt voro 149 nötkreatur, 7 hästar och 2 får angripna av sjukdomen och av dessa dogo 110 nötkreatur, 4 hästar och 2 får. Även vid denna epizooti synes sjukdomen hava börjat bland älgar. På skilda trakter påträffades nämligen 13 älgkadaver, av vilka åtminstone en del voro efter av mjältbrand angripna djur. Antagligen spreds sjukdomen från dessa till den å skogsbetena utsläppta boskapen. Sporadiska fall av sjukdomen inträffa däremot årligen över hela landet. Under åren 1915—1924 har antalet mjältbrandsfall bland nötkreatur i medeltal utgjort något över 100 om året. Inom de olika länen varierar nämnda medeltal mellan 0.9 i Västernorrlands och 9.3 i Kalmar län. Endast Malmöhus län har en högre medeltalssiffra eller 20.6. Av mjältbrand angripet eller därför misstänkt djur skall genast avskiljas från friska och vårdas av särskild skötare. Djur, som dött av mjältbrand eller dödats för denna sjukdom, skall med största skyndsamhet med huden nedgrävas på avsides belägen plats. Såvitt möjligt bör kroppsytan dessförinnan förbrännas eller förkolas, sedan huden genom sönderskärning gjorts obrukbar. Platsen, där nedgrävningen skett, skall desinficeras och hållas avstängd för betning under ett års tid. Stall, ladugård eller annat rum, vari mjältbrandssjukt djur varit, jämte inredning, väggar, golv och tak, redskap, fordon och seldon m. m., varmed sjukt djur varit i beröring, skola underkastas fullständig desinfektion enligt givna föreskrifter. Kvarliggande foder samt strö, spillning och annat avfall skola antingen genast uppbrännas eller efter desinfektionen nedgrävas. Likaså skall gödseln efter de sjuka djuren desinficeras och nedgrävas. De s t ä l l e n a betesmarker, som blivit orenade, skola även desinficeras. Större samlingar av orenligheter skola nedgrävas. Mjölk från djur, bland vilka fall av mjältbrand förekommit, får icke avyttras eller användas till föda åt människor eller djur, utan att den blivit kokad. Till smör- eller ostberedning får den ej användas, utan att den förut blivit uppvärmd till minst 70° Celsius. De i fråga om mjältbrand meddelade föreskrifterna utom med avseende på mjölkens användning gälla jämväl beträffande mjältbrandsemfysem eller frasbrand. Denna sjukdom, som endast angriper nötkreatur, förväxlades fordom med mjältbrand. Den är en typisk ortssjukdom utan nämnvärd benägenhet att sprida sig utanför det område, där den brukar uppträda. I Sverige förekommer den mest på vissa ställen i Kalmar län med 20 ä 30 fall årligen. Sjukdomen slutar nästan undantagslöst med döden inom Va—3 dygn. Vattuskräck eller rabies är en akut infektionssjukdom, som är vanligast kos hunden och de med denne närmast besläktade vilda djuren. Den kan genom

21 smitta överföras på alla husdjur och även på människor. Sjukdomen utbryter från 2 veckor upp till flera månader efter att smittämnet genom bett av sjukt djur blivit inympat. Utgången av sjukdomen är så gott som alltid dödlig. Det sista mera omfattande utbrottet av denna sjukdom förekom år 1872 i Skaraborgs län. Ar 1879 konstaterades ett fall i Göteborg och år 1886 ett fall i Stockholm. Djur angripet av vattuskräck, ävensom hund, katt eller svin, söm blivit bitet av sjukt djur, skall ofördröjligen dödas. Är det häst eller idisslande djur, som blivit bitet, skall det bitna djuret, om det ej dödas, hållas väl avskilt från andra djur under 120 dygn. Hönskolera är en smittsam sjukdom hos fjäderfä. Smittämnet utbreder sig huvudsakligen genom att träcken från de sjuka djuren kommer in i de ännu friska hönsens föda eller dryck. Sjukdomen utbryter efter en inkubationstid av i regel 1—2 dygn. Nästan alla insjuknade djur dö inom loppet av ett par dagar. Hönspest är ännu mera elakartad än hönskolera men angriper nästan uteslutande hönsfåglar. Hönskolera förekom senast år 1910 i Kristianstads län och hönspest år 1909 i Södermanlands län. Under den tid. ett ställe är förklarat smittat eller misstänkt för smitta av hönskolera eller hönspest, få levande djur. som kunna angripas av sjukdomen, icke utföras från eller införas till stället. Kropp av djur, som dött i någon av dessa sjukdomar eller som dödats och varit angripet av dylik sjukdom, skall genast förbrännas eller på annat lämpligt sätt oskadliggöras. Efter sjukdomens upphörande skall desinfektion verkställas. Svinpesl är en hos svin förekommande, ytterst smittsam sjukdom. Smittämnet upptages antingen från andra, sjuka svin eller ock förmedlas smittan genom foder, fodertråg eller dylikt. Även människor kunna medelst skodon och kläder överföra smitta. Sjukdomen angriper huvudsakligen unga djur och utbryter i regel 4—14 dagar efter att smittämnet upptagits av ett för sjukdomen emottagligt djur. Dödlighetsprocenten hos de av svinpest angripna diuren är 80 a 90. Den typiska svinpesten uppträdde i vårt land senast år 1890 i Skaraborgs län samt år 1891 i en av Malmökarantänerna. Därefter har sjukdomen icke med säkerhet konstaterats i Sverige. De i fråga om svinpest föreskrivna åtgärderna gå i huvudsak ut på att hålla sjuka eller för sjukdom misstänkta djur isolerade från den övriga svinbesättningen på stället samt att genom desinfektionsåtgärder förhindra smittans spridning. I fråga om användandet av kött av djur, som varit angripet av eller misstänkt för svinpest, gäller, att, därest djuret varit fullt friskt, köttet får fritt disponeras, sedan det avsvalnat efter slakten. Om djuret varit lindrigt angripet, skall köttet nedsaltas och får därefter icke bortföras från stället förr än efter förloppet av 30 dygn. Kött av svårt angripna djur får ej tillgodogöras annorlunda än för tekniskt bruk. Svinsjuka är en smittsam svinsjukdom, som länge sammanblandades med syinpest. Den kan betecknas som en smittsam lunginflammation hos svinet. Sjukdomen uppträder svårartat framför allt hos grisar intill en ålder av bortåt tre månader. Vid omkring 4 veckors ålder kunna 50—80 % eller mera av de sjuka djuren dö. Svinsjuka lär förekomma sedan åtskilliga år tillbaka i ett antal besättningar

28 i riket. Enligt vad från medicinalstyrelsen upplysts, torde emellertid endast ett fåtal fall bliva anmälda, där dödligheten varit anmärkningsvärt stor. De i fråga om svinsjuka meddelade bestämmelserna äro i stort sett enahanda som beträffande svinpest, i en del avseenden dock mindre stränga. Rödsjuka hos svin uppträder antingen sporadiskt eller som farsot. Sjukdomen angriper företrädesvis djur i en ålder av 3—12 månader. Smittämnet sprider sig lätt från djur till djur men kan ock överföras genom andra föremål. 50—80 % av de sjuka djuren dö. Rödsjuka förekommer årligen i vårt land i synnerhet sommartiden. I regel är den begränsad till enskilda orter men kan stundom sprida sig till flera gårdar. För sjukdomens bekämpande föreskrivas viss isolering av sjuka eller för sjukdom misstänkta djur samt vissa desinfektionsåtgärder. Smittsam kastning hos häst uppträdde under åren 1920 och 1921 ined en hel del fall i Skaraborgs län. År 1920 förklarades sålunda sammanlagt 267 besättningar smittade av denna sjukdom, vilket gav anledning till att Kungl. Maj.-t förordnade, att vissa allmänna bestämmelser i 1898 års förordning skulle äga tillämpning jämväl å denna sjukdom. De föreskrivna åtgärderna äro emellertid icke av mera ingripande art. Efter år 1921 har sjukdomen praktiskt taget åter upphört.

Förutsättningar och grunder for statens medverkan. 1. Enhetliga försäkringsvillkor. Innan härefter till prövning upptages själva principfrågan, huruvida staten över huvud taget bör ekonomiskt stödja ifrågavarande försäkringsverksamhet, vilja de sakkunniga först undersöka, på vad sätt dylik medverkan från statens sida lämpligast skulle kunna anordnas. E t t första och oeftergivligt krav, som därvid måste uppställas, är att statens medverkan lämnas under sådana former, att samma stöd därigenom beredes försäkringstagarna, oberoende av i vilket försäkringsföretag vederbörande tecknat försäkring. Vidare bör givetvis tillses, att statens bidrag ej kominer andra ändamål inom vederbörande försäkringsföretag till godo, än som avsetts. Då, såsom framgår av den förut lämnade översikten över den försäkringsverksamhet, som redan bedrives på området, formerna för försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar kunna vara väsentligt olika inom skilda företag, torde nyssnämnda krav svårligen kunna tillgodoses, utan att de olika försäkringsgivarna i större eller mindre utsträckning omlägga sin verksamhet. Det förstnämnda kravet förutsätter nämligen uppenbarligen, att den verksamhet, som skulle vara berättigad till statsbidrag, av de olika bolagen bedrives efter fullt ensartade former. Jämväl med hänsyn till att staten, om den skall lämna ekonomiskt stöd för här ifrågavarande ändamål, skarpt bör avgränsa de risker, mot vilka den anser sig böra träda emellan, synes det nödvändigt att fastställa vissa allmänna grunder för en statsunderstödd försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar. Beträffande de sålunda ifrågasatta enhetliga försäkringsvillkoren vid med Sjukdomar statsbidrag understödd försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar har det in,som böra i första hand gällt att bedöma, vilka sjukdomar dylik försäkring borde om- S,a .* for~ fatta. säkringen. Såsom skäl för statens understödjande av ifrågavarande försäkringsrörelse har enligt de sakkunnigas mening med fog åberopats, att, då staten i syfte att förhindra viss sjukdoms spridning till andra djurbesättningar än dem, som redan angripits därav, det är hårt och obilligt, att den av sjukdomen drabbade besättningens ägare skall bära, förutom de direkta förluster han därvid lider, även kostnaderna för att hindra smittans spridning till andra besättningar eller orter, kostnader av vilka han har ingen eller ringa fördel. Från statlig synpunkt kan det ock synas skäligt och välbetänkt, att statsunderstöd lämnas för bekämpande av sådana husdjurssjukdomar, som såväl genom möjligheten av snabb och vidsträckt spridning* som genom omfattningen av de ekonomiska förluster, de kunna medföra, för större grupper av djurägare kunna få en betydande räckvidd.

30 Med tillämpning av nu berörda synpunkter på de sjukdomar, för vilka redogörelse i det föregående lämnats, hava de sakkunniga ansett, att uti en statsunderstödd försäkring borde medtagas boskapspest, elakartad lungsjuka, rots eller springorm, smittsam mul- och klövsjuka, mjältbrand och svinpest. Vad först mul- och klövsjuka angår, torde det med hänsyn såväl till omfattningen av de förluster, denna sjukdom åsamkar de djurägare, vilkas besättningar drabbas därav, som till de synnerligen ingripande och samtidigt för vederbörande djurägare förlustbringande åtgärder, som från det allmännas sida föreskrivas för att hindra smittans spridning, vara uppenbart, att om statsbidrag över huvud taget skall lämnas för sådan försäkring, varom här är fråga, denna obetingat bör omfatta nämnda sjukdom. Huruvida även mjältbrand bör inneslutas i ifrågavarande försäkring kan måhända synas mera tveksamt, då den normalt icke förekommer i större utsträckning, än att djurägarna utan nämnvärda kostnader kunna genom försäkring skj^dda sig mot av sjukdomen förorsakade förluster. Av den förut lämnade redogörelsen för mjältbrandsepizootierna åren 1899 och 1905 framgår emellertid, att sjukdomen, därest betingelserna för dess uppkomst- och spridning äro gynnsamma, kan få en betydande omfattning och medföra mycket stora ekonomiska skador. Härtill kommer, att gällande föreskrifter för hindrande av smittans spridning även vid enstaka fall kunna medföra betydande svårigheter och förluster med avseende på mjölkens tillgodogörande. De sakkunniga hava därför ansett, att även mjältbrand bör ingå i en statsunderstödd försäkringsverksamhet. Boskapspest, elakartad lungsjuka, rots eller springorm samt svinpest hava visserligen ej på länge förekommit i vårt land, men med den livliga samfärdsel, som numera råder olika länder emellan, torde dock fara alltjämt föreligga, att dessa sjukdomar åter kunna på ett eller annat sätt hit införas. Och vid större spridning av någon av dem, skulle vederbörande försäkringsföretag säkerligen ej vara rustade att möta uppkommande ersättningskrav. Ty givet är, att företagen vid fastställandet av premierna för försäkring mot smittsamma sjukdomar bland husdjuren och samlandet av reservfond för dylik försäkring icke kunna fästa större avseende vid ovan nämnda sjukdomar och sålunda ej heller stå rustade att möta ett större utbrott av exempelvis boskapspest. Ej heller torde djurägarna, sådan som situationen i fråga om dessa sjukdomar för närvarande ter sig, kunna förväntas hava något större intresse av att söka försäkringsskydd för av nämnda sjukdomar förorsakade förluster. Skulle så någon av sjukdomarna ånyo visa sig i vårt land, torde det därför vara att vänta, att försäkringsföretagen skulle införa stränga restriktioner i fråga om beviljandet av nya försäkringar mot denna sjukdom, om de ej rent av funne sig föranlåtna att helt upphöra härmed. Såväl de enskilda djurägarna som försäkringsföretagen, bundna som de skulle vara av tidigare ingångna försäkringsavtal, skulle därvid kunna komma i ett lika svårt eller svårare läge än vad fallet varit under innevarande år, sedan förhållandena i fråga om mul- och klövsjuka utvecklat sig på helt annat sätt. än vad både djurägarna och försäkringsföretagen förut ansett sig kunna räkna med. De nämnda sjukdomarna synas därför böra ingå i en statsunderstödd försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar, dels på grund av att de i och för sig äro av sådan natur, att de ovan anförda skälen för ett statsingripande å dem äga tillämpning, dels ock med hänsyn till att nyss anförda svårigheter vid ett större utbrott av någon av dem säkerligen skulle framkalla långt gående krav på direkt understöd från statens sida, krav som i väsentlig grad skulle bortfalla, om staten förbunde sig att på sätt och under villkor, som längre fram angivas, lämna bidrag till försäkringsverksamheten. övriga sjukdomar, i fråga om vilka särskilda bestämmelser gälla i syfte att

31 förhindra deras spridning, nämligen koppor hos får, skabb hos får, elakartad klövsjuka hos får och getter, mjältbrandsemfysem eller frasbrand, vattuskräck, hönspest, hönskolera, svinsjuka, rödsjuka hos svin samt smittsam kastning hos häst, synas de sakkunniga däremot icke böra medtagas i en av staten understödd försäkringsrörelse. Ingen av dessa sjukdomar torde nämligen kunna förorsaka förluster av så stor ekonomisk innebörd, att det kan anses skäligt, att staten träder stödjande emellan. Ej heller äro för deras bekämpande föreskrivna åtgärder av mera ingripande art. Förutom de ovan nämnda förekomma åtskilliga andra smittsamma husdjurssjukdomar, som kunna förorsaka djurägarna betydande förluster. Bland dessa må särskilt nämnas tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur. För dessa sjukdomars bekämpande äro dock ej från statens sida föreskrivna i den enskildes hushållning ingripande åtgärder, jämförliga med dem som gälla i fråga om de sjukdomar, som omnämnas i förut berörda förordningar av den 9 december 1898 och 3 november 1906. Redan på denna grund anse de sakkunniga, att de ej böra ingå i en statsunderstödd försäkring. Deras långsamma förlopp och spridning tala i samma riktning. Skäl hava därför ej ansetts föreligga att ifrågasätta statsunderstöd beträffande andra sjukdomar än de ovan angivna. Om ifrågavarande försäkringsform, i enlighet med vad sålunda förutsatts, Värden som skall åsyfta att lämna ersättning för skador förorsakade av boskapspest, elak- skola försakros artad lungsjuka, rots, smittsam mul- och klövsjuka, mjältbrand eller svinpest, synes försäkringen böra omfatta hästar, nötkreatur och svin. Även får och getter angripas visserligen av exempelvis mul- och klövsjuka, men av samma skäl, som ansetts tala för att utesluta vissa andra dessa djur angripande sjukdomar, synas nu nämnda djurslag helt böra uteslutas från en statsunderstödd husdjursförsäkring. I överensstämmelse med vad redan nu är fallet vid tecknande av s. k. smittförsäkring, torde försäkringsavtal, som slutes enligt de här avsedda försäkringsvillkoren, böra avse samtliga den försäkringssökandes hästar, nötkreatur och svin. Undantag från denna regel torde dock böra göras i fråga om kalvar och grisar under 2 månader. Dessa omfattas ej av den försäkringsverksamhet, som för närvarande bedrives på området. Med hänsyn till att dödligheten bland spädkalvar och spädgrisar under alla förhållanden är jämförelsevis stor, torde det i fråga om dessa ofta vara svårt att avgöra, huruvida den egentliga dödsorsaken är att söka i sådan sjukdom, som här ifrågavarande försäkring skulle omfatta. Då det dessutom ur ekonomisk synpunkt är av mindre vikt att i försäkringen innesluta nämnda djurgrupper, synes det lämpligt att låta dem stå utom försäkringen. Med hänsyn till att försäkringen torde böra bereda ersättning bl. a. för mjölkförlust förorsakad av spärrningsåtgärder, som staten i förekommande fall påbjuder, bör försäkringen avse jämväl den totala årliga mjölkproduktionen. I försäkringsvillkoren böra vidare angivas de skadefall, för vilka vederbö- Principer rande försäkringsgivare skall vara skyldig att lämna ersättning, samt erfor- for **«»«derliga grunder för fastställandet av ersättningens storlek. ' eg erw9mErsättning bör sålunda i första hand utgå för de djur (hästar, nötkreatur och Ersättning svin), som dö i någon av de sjukdomar, försäkringen omfattar, eller så hårt an- "or Jur ' gripas av dylik sjukdom, att de måste dödas. Ersättningsskyldigheten torde dock, framför allt med hänsyn till de i inånga fall allvarliga sjukdomar, som uppträda såsom direkta sviter av mul- och klövsjuka, ej böra inskränkas till enbart dödsfall bland djuren eller fall av nödslakt. Försäkringsskyddet blir

givetvis av mindre värde för djurägarna, om ersättning ej lämnas för djur, som till följd av ifrågavarande sjukdom bliva för framtiden så odugliga till arbete eller produktion, att deras bevarande vid liv icke vore ekonomiskt försvarligt. I syfte att förebygga tvister och underlätta en snabb slutreglering av skadeersättningarna har det ansetts lämpligt att i försäkringsvillkoren inrycka en bestämmelse, att ersättning för djur utgår endast för skada, som föreligger inom loppet av 2 månader, sedan smittad besättning blivit friskförklarad. Ersättningsbeloppet för djur bör givetvis motsvara dess verkliga värde i friskt tillstånd, dock högst dess försäkringsvärde. Därest kött eller andra delar efter djuret må tillvaratagas, bör ersättningsbeloppet enligt gängse praxis minskas med värdet av det tillvaratagna. Beträffande ersättning för djur bör slutligen i försäkringsvillkoren hänsyn tagas till det fall, att vederbörande myndighet för bekämpande av sådan sjukdom, varom här är fråga, förordnar om nedslaktning av djur, mot att ersättning av allmänna medel lämnas djurägaren. Då dylik ersättning motsvarar djurens verkliga värde, bör självfallet krav på ytterligare ersättning ej kunna resas mot försäkringsgivaren. Om däremot den av allmänna medel utgående ersättningen understiger det verkliga värdet — så är ju fallet i fråga om av rots angripen häst — bör försäkringstagaren äga att utfå skillnaden mellan det verkliga värdet intill försäkringsvärdet och den erhållna ersättningen. Ersättning för Försäkringen bör vidare enligt de sakkunnigas mening avse att lämna ermjo or us, sittning för den förlust, som drabbar en djurägare därigenom, att staten vid fall av mul- och klövsjuka till förekommande av smittans spridning vidtager spärrningsåtgärder, som hindra honom att fritt disponera den producerade mjölken på det sätt, han kan finna ekonomiskt lämpligast. Det har även ifrågasatts, att ersättning skulle utgå jämväl för förlust, som kan uppstå genom av sjukdomen förorsakad minskning i mjölkproduktionen. Beträffande sistnämnda förlust må dock framhållas, att den ej har något som helst sammanhang med statens åtgärder till hindrande av smittans spridning utan helt är att hänföra till den yrkesrisk, som varje djurägare löper därigenom, att hans djur kunna drabbas av sjukdomar, som nedsätta deras produktionsmöjligheter. Härtill kommer, att den minskning i mjölkproduktionen, sjukdomen medför, åtminstone i viss mån motväges av minskad foderförbrukning under sjukdomstiden. Ersättning för den mjölkförlust, som förorsakas av påbjudna avstängningsåtgärder, synes däremot utan tvekan böra inbegripas i en statsunderstödd försäkringsverksamhet på området, framför allt med hänsyn till den omständigheten, att de påbjudna åtgärderna, såsom förut framhållits, huvudsakligen avse att skydda andra djurägares besättningar från sjukdomen och ej kunna anses bereda den smittade besättningens ägare några fördelar. Förlust av sistnämnda art kan uppstå dels därigenom, att mjölkutförsel förbjudes från smittad eller misstänktförklaracl gård, dels ock genom att möjligheterna att leverera mjölk från en gård bliva försvårade eller helt avskurna, utan att direkt förbud mot utförsel av mjölk från gården föreligger, exempelvis genom att ett mejeri eller annan avsättningsplats avstänges. I samtliga fall synes ersättning böra utgå. Ersättningsbeloppet skulle enligt det ovanstående motsvara den värdeminskning, som uppstår därigenom, att mjölken ej kan fritt disponeras, och bör sålunda beräknas efter värdet av den mjölk, som produceras under tid, då hinder därför föreligger. I många och kanske flertalet fall torde det dock möta svårigheter att nöjaktigt fastställa produktionens storlek under denna tid. De sakkunniga hava då tänkt sig, att produktionen skulle kunna beräknas med ledning av den erfarenhet, som under innevarande år vunnits eller framdeles

33 kan komma att vinnas rörande den genomsnittliga produktionsminskning, som förorsakas av mul- och klövsjuka, samt med utgångspunkt från vederbörande gårds mjölkavkastning under de fem dagar, som närmast föregått spärrningens ikraftträdande. Värdet av den mjölkproduktion per dag, som skall läggas till grund för fastställande av ersättningsbeloppet, synes ej böra få överstiga Vaas av det värde, för vilket den totala årliga mjölkavkastningen försäkrats. Av försäkringstagaren bör givetvis krävas, att han under den tid, för vilken han är berättigad till ersättning för mjölkförlust, på bästa sätt tillgodogör sig den producerade mjölken. Ersättning bör utgå med skillnaden mellan det värde, den under avstängningstiden producerade mjölken kunnat betinga vid fri utförsel och leverans, och det värde, vartill den under avstängningen kunnat realiseras eller förbrukas. Vad ovan anförts rörande ersättning för mjölkförlust förorsakad av muloch klövsjuka gäller ock i tillämpliga delar förlust, som kan uppstå genom att staten vid andra smittsamma husdjurssjukdomar, exempelvis mjältbrand, ingriper medelst åtgärder och föreskrifter, som förhindra den producerade mjölkens fria tillgodogörande. Anledning synes ej föreligga att i detta sammanhang förknippa ersättningsskyldigheten med vissa sjukdomar, utan torde ersättning böra utgå i samtliga de fall, då det allmänna för bekämpande av smittsam sjukdom bland husdjuren tillgriper åtgärder av antydd art. Beträffande vissa av de sjukdomar, vilka den ifrågavarande försäkrings- Ersättning för verksamheten skulle avse, föreskrives, att fodermedel i samband med slutdes- foaeriDedelinfektion av smittat ställe skola i viss utsträckning uppbrännas eller nedgrävas. Jämväl i övrigt torde fodermedel ofta bliva förstörda eller skadade vid desinfektionen. Av samma skäl, som ovan ansetts tala för att ersättning för mjölkförlust bör inrymmas i en av staten understödd försäkringsrörelse, torde jämväl ersättning för förlust av nu angivet slag böra medtagas. För fastställande av ersättningsbeloppets storlek torde det vara nödvändigt att tillgripa visst värderingsförfarande, vilket dock med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna bör göras så enkelt som möjligt. De sakkunniga hava tänkt sig, att värderingen i regel skulle verkställas av endast en värderingsinan, som skulle utses av försäkringsgivaren och försäkringstagaren gemensamt. Endast för den händelse, att dessa ej kunna enas vid valet av värderingsman, skulle värderingen verkställas av flera personer, förslagsvis tre, av vilka föräkringsgivaren och försäkringstagaren skulle utse vardera en samt domaren i orten den tredje. Enligt de försäkringsavtal, som för närvarande tillämpas vid försäkring Ersättning för mot smittsamma husdjurssjukdomar, lämnas i regel ersättning för desinfek- desinfektionsn a er tionsmedel, som försäkringstagaren är skyldig att anskaffa. Enligt de i 1898 ' års förordning meddelade föreskrifter rörande bekämpandet av däri avsedda sjukdomar stadgas emellertid, att samtliga kostnader för reningsåtgärders vidtagande skola påvila vederbörande djurägare. Att staten trots detta hittills vid mul och klövsjuka — ej vid övriga smittsamma husdjurssjukdomar — bestritt desinfektionskostnaderna, har berott på särskilda orsaker. Medicinalstyrelsen har nämligen generellt bemyndigande att vidtaga alla de åtgärder, styrelsen kan finna nödiga till sjukdomens hämmande och förekommande av dess vidare utbredning, samt att disponera förslagsanslaget till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren för bestridande av alla de kostnader, som av dylika åtgärder föranledas. Med stöd härav har styrelsen ansett sig böra vid tillämpning av nedslaktningsmetoden bekosta alla erforderliga desinfektionsåtgärder. Detta har skett i huvudsakligt syfte

34 att säkerställa effektiviteten av dessa åtgärder. Jämväl i de fall, då i Malmöhus län och vissa delar av Kristianstads län isoleringsmetoden under den ännu pågående epizootien kommit till användning, hava desinfektionskostnaderna i sin helhet bestritts av statsmedel, men detta har skett på grund av särskilt medgivande av Kungl. Maj:t, ett medgivande som äger avseende endast på denna epizooti. Någon ändring av den i 1898 års förordning fastställda principen, att desinfektionskostnaderna skola påvila vederbörande djurägare, har sålunda ej vidtagits. De sakkunniga hava därför ansett sig böra räkna med, att denna princip åter kommer att tillämpas jämväl i fråga om mul- och klövsjuka. Med hänsyn till de betydande kostnader, desinfektionen då skulle medföra för djurägarna, bör i en statsunderstödd försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar jämväl ingå åtminstone huvuddelen av dessa kostnader. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att ifrågavarande kostnader, vilka hittills varit högst avsevärda (jfr sid. 43), skulle kunna nedbringas, om det ekonomiska ansvaret för desinfektionsåtgärclerna i huvudsak komme att påvila vederbörande eventuellt statsunderstödda försäkringsföretag. Ty antagligt är, att samma intresse för att hålla ifrågavarande kostnader nere icke föreligger, då de bestridas av statsmedel, som med den nu ifrågasatta anordningen. Å andra sidan skulle det visserligen kunna befaras, att sparsamhetsnitet i sistnämnda fall komme att drivas så långt, att desinfektionen icke erhölle tillräcklig grad av effektivitet. Men härutinnan torde det ankomma på statsmakterna att utöva erforderlig kontroll. Såsom ytterligare skäl för att staten ej vidare skulle bestrida de kostnader, varom här är fråga, må framhållas, att behovet för djurägarna av att genom försäkring skydda sig mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar härigenom skulle bliva än mera framträdande, än vad hittills varit fallet, varför man då torde kunna påräkna en allmännare anslutning till försäkringen. I praktiken komme då antagligen frågan om verkställande av föreskrivna desinfektionsåtgärder att lösas så, att vederbörande försäkringsgivare komme att direkt tillse och eventuellt organisera desinfektionen. De sakkunniga förmena, att härigenom icke oväsentlig kostnadsbesparing skulle kunna vinnas, utan att kravet på desinfektionsåtgärdernas effektivitet därigenom behövde eftersättas. Från de enskilda djurägarnas sida torde emellertid behovet av att iakttaga sparsamhet på ifrågavarande område icke vara så mycket större, därest kostnaderna bestridas av försäkringsgivaren, än om de påvila staten. Med hänsyn härtill har det ansetts ändamålsenligt att inskränka ersättningsskyldigheten till att avse endast 8/4 av kostnaderna. Djurägarna skulle då komma att stå självrisk för V* av ifrågavarande kostnader. Med beaktande av förestående synpunkter och efter samråd med de försäkringsföretag, som arbeta på ifrågavarande område, har upprättats följande förslag till försäkringsvillkor, som alltså skulle vara obligatoriska för varje statsunderstödd försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar.

Förslag till försäkringsvillkor vid försäkring med statsbidrag mot förluster, förorsakade av smittsamma husdj urssj ukdomar. Försäkringen skall omfatta försäkringstagarens samtliga hästar samt nötkreatur och svin fr. o. m. en ålder av 2 månader ävensom den totala årliga mjölkproduktionen.

35 Ersättning utgår a) för djur, som dö eller bliva för framtiden så odugliga till arbete eller produktion, att de måste dödas, till följd av någon av följande sjukdomar: boskapspest, elakartad lungsjuka, rots eller springorm, smittsam mul- och klövsjuka, mjältbrand, samt svinpest. Ersättning för djur utgår endast för skador, som föreligga inom loppet av två månader, sedan besättningen blivit friskförklaracl. Ersättningen utgår med belopp, motsvarande djurets verkliga värde i friskt tillstånd, dock högst med den på djuret belöpande försäkringssumman. Då djur på förordnande av vederbörande myndighet nedslaktas såsom angripet av eller misstänkt för att vara smittat av någon av här ovan angivna sjukdomar och ersättning för djuret lämnas av allmänna medel, utgår ersättning på grund av försäkringsavtalet endast med skillnaden mellan djurets verkliga värde i friskt tillstånd, beräknat, högst till den på djuret belöpande försäkringssumman, och den av allmänna medel utgående ersättningen. På ovan angivet sätt beräknat ersättningsbelopp minskas med värdet av de delar av djuret, som må till nytta användas. b) för mjölkförlust, om utförsel eller leverans av mjölk bliver av vederbörande myndighet förbjuden eller på annat sätt förhindrad till följd av smittsam husdjurssjukdom. _ Ersättning för mjölkförlust utgår för tid, varunder mjölken av sådan anledning ej fått fritt disponeras. Under denna tid är försäkringstagaren skyldig att, i den mån gällande författningar ej lägga hinder i vägen därför, på bästa sätt tillgodogöra sig den producerade mjölken. Ersättning utgår med skillnaden mellan värdet, beräknat efter i orten gängse pris, av den producerade mjölken och det värde, som kunnat eller skäligen bort kunna ur den utvinnas. Skulle svårigheter möta att nöjaktigt fastställa den verkliga mjölkproduktionen under tid, för vilken ersättning skall utgå, må den per ko och dag beräknas utgöra så stor del av mjölkavkastningen i medeltal per ko och dag under de fem dagar, som närmast föregått nämnda tid, som med hänsyn till förhandenvarande omständigheter må kunna anses skäligt. Vid fastställandet av ersättningsbeloppet anses värdet per dag av den producerade mjölken utgöra högst Vses av det belopp, för vilket den årliga mjölkavkastningen är försäkrad. c) för fodermedel, som genom föreskrivna desinfektionså.1 gärder skadas eller förstöras. Ersättningsbeloppet fastställes av en värderingsman, som utses gemensamt av försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Kunna dessa ej enas vid valet av värderingsinan, skall värderingen verkställas av tre personer, av vilka försäkringsgivaren och försäkringstagaren utse vardera en samt domaren i orten den tredje. d) för nödvändiga desinfektionskostnader, i den mån de påvila försäkringstagaren. Ersättning för djdika kostnader utgår med 3/4 av kostnadsbeloppet.

2. Principer för statsbidrag, fondbildning m. m. De sakkunniga övergå härefter till frågan efter vilka principer statens medverkan lämpligen bör kunna lämnas för försäkringsverksamhet i enlighet med ovan föreslagna försäkringsvillkor. Vid bedömandet av denna fråga gäller det att först bilda sig en uppfattning angående arten och omfattningen av de ersättningar, försäkringen är avsedd att bereda. Av de sjukdomar, försäkringen enligt det föregående skulle omfatta, hava boskapspest, elakartad lungsjuka, rots och svinpest icke förekommit i vårt land sedan långt tillbaka i tiden, varför man i detta sammanhang icke synes kunna för närvarande räkna med dessa sjukdomar. Avseende torde sålunda huvudsakligen böra fästas vid mjältbrand och smittsam mul- och klövsjuka. Rörande förekomsten av mjältbrand hava tidigare å sid 25—26 lämnats en del uppgifter. Här må emellertid ytterligare i dylikt hänseende meddelas följande. Tabell 7. Antal i mjältbrand döda nötkreatur åren 1911—1924.

Län

Stockholms Uppsala . . . Södermanlands Östergötlands . Jönköpings . . Kronobergs Kalmar . . . Gotlands . . . Blekinge. . . Kristianstads . Malmöhus . . Hallands . . Göteb. o. Boh. Alvsborgs . . Skaraborgs Yärmlands . . Örebro . . . Västmanlands Kopparbergs . Gävleborgs . . Västernorrl. . Jämtlands . . Västerbottens . Norrbottens . Summa

i°/oo i me- av 1911 191211913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 19231924 del- djurtal stocken 27 10 20 65 10 i 23 9 13 27 81 18 2 13 15 10 14 23 3 5 3

11 7 23 35 6 5 14 9 6 25 48 7

10 7 13 26 11 2 15 8 3 10 50 8

— — 10 17 19 12 18 7 3 5

11 8 6 13 13 5 2 2

11 7 25 30 8 3 8 4 12 15 40 16 11 8 14 9 27 13 4 4 5

7 13 10 21 7 5 11 7 6 5 41 2

— 6 11 9 10 5 6 2 2

3 4 5 2 2 3 13 2 3 7 22 6 2 3 6 1 14 1 2 1

4 35 1 4 3 4 4 2 5 1 8 1

—

4 8 2 10 4 1 4 — 1 — — — — 11 3 5 4 1 12 3 2 12 11 4 7 2 5 2 2 411 295 231 288 191 117 123

2 3

— 4

— 3 8 3 3

— 6

— 3 4 1 13 2

4 1 3 3 1 5 4

— —

— 4J —

7 9 4

— — _ 2 2 12 3 5 6 7

—

— —

6 1 1 1

2 2 18

— 5 13 6 5 3 28

— — — 4 6 9 2 4

ti

4 6

3 11 4 7 13

—

6 2 23 4 1

.) 5 1 2

4 2 8 13 4 2 14 2 5 6 15 7 5 1 8 7 7 2

— — — — 1 — — 1 3 — 3 — 1 1 1 — 1 3 1 — — — 5 — — 1 3 5 1 3 2 1 — 6!) 104

6.5 2 2 6.6 7 8.5 11 16.7 61 5.1 5! 4.1 13i 10.0 8i 4.3 3 5.3 8! 8.1 33! 30.4 4j 5.4 1 2.2 7 6.1 10 9.1 8 5.3 7] 10.4 4 6.1 11 2.2 8 2.2 -i 1-7 2\ 1.5 9! 4.4 — 1 2.9

93 116 149 166.1

0.06 0.08 0.07 0.09 0.03 0.04 0.06 0.10 0.10 0.06 0.15 0.05 0.02 0.03 0.04 0.03 0.09 0.07 0.02 0.02 0.02 0.02 0.04 0.04 0.06

Av ovanstående sammanställning framgår, att mjältbrand bland nötkreatur normalt förekommer varje år över hela landet med sporadiska fall. Någon utpräglad skillnad i detta hänseende de olika länen emellan kan knappast sägas föreligga. Ej heller har sjukdomen på senare tiden uppträtt i sådan omfattning, att större avseende i här föreliggande sammanhang synes böra fästas därvid. De förut omnämnda mjältbrandsfarsoterna åren 1899 och 1905 utvisa visserligen, att man städse måste vara beredd på att sjukdomen kan erhålla större spridning, något som ju även varit anledning till att den av de

37 sakkunniga ansetts böra omfattas av ifrågavarande försäkringsverksamhet. Men beträffande dylika fall gäller i stort sett vad ovan sagts angående boskapspest och en del andra sjukdomar med farsots karaktär, som icke på länge uppträtt i vårt land. Jämväl hästar och svin kunna falla offer för mjältbrand, men detta förekommer så sällan, att man torde kunna helt bortse från dylika fall. Antalet dödsfall i mjältbrand bland hästar utgjorde sålunda i medeltal under åren 1911 —1924 endast 11 i hela riket. Avgörandet i nu föreliggande fråga synes följaktligen böra fattas med hänsyn tagen så gott som uteslutande till mul- och klövsjuka, vilken sjukdom ju även varit den direkta anledningen till, att statens medverkan för försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar överhuvud taget satts i fråga. Beträffande förekomsten i vårt land och på Själland av denna sjukdom hänvisas dels till de å sid. 22—23 meddelade uppgifterna och dels till följande sammanställning för åren 1911— 30 / 9 1925, utvisande antalet nötkreatur inom olika län i de under varje kalenderår av mul- och klövsjuka smittade besättningar.

Tabell 8.

Antal nötkreatur i av mul- och klövsjuka smittade besättningar åren 1911—1925. Själland

År Antal

°/oo

Malmöhus län

Kristianstads län

Antal

Antal

%o

°/oo

Hallands län Antal

°/oo

1911 9.4 1.0 4 722 229 2.0 1912 18 333 36.7 2.1 307 472 1913 491 1.0 0.1 1914 3.3 12 379 752 0.7 30 0.3 0.2 1915 33 109 399 215.8 1813 8.3 1.8 3 0.0 1916 • . . . . 270 8 800 17.4 124 0.6 1917 400 0.8 1918 1919 0.5 67 1920 58 520 119.9 3 555 19.2 0.1 5.7 14 1921 44 500 91.2 1050 1.7 19-42 314 6 200 12.5 0.4 200 1924 83 200 167.8 6 537 35.3 1700 13.2 1 1925(t,o.m.3%>) 388 900 784.2 94 332 509.9 16 000 124.7 2 863 25.9 97.2 I medeltal . . 39.2 9.5

Stockholms län

Skaraborgs län

Antal

%0

Antal

°/oo

0.9 För ovan ej redovisade län, till vilka den senaste epizootien sträckt sig, äro motsvarande tal för tiden Vi— 80 /. 1925: Kalmar län (fr. o. m. 4/12 1924) 525 och 3.5 °/oo, Älvsborgs län 409 och 2.5 °/oo, Göteborgs och Bohus län 197 och 2.5 °/oo, Blekinge län 84 och 1.7 °/oo, Kronobergs län 82 och 0.8 °/00 samt Jönköpings län 74 och 0.5 °/00. Av största intresse är givetvis den siffra, som anger sjukdomsfrekvensen i Malmöhus län under år 1925. För ytterligare belysande härav hava från de försäkringsföretag, som inom nämnda län bedriva försäkring mot mul- och klövsjuka, införskaffats vissa uppgifter, vilka lagts till grund för följande sammanställning. 1

Fr. o. m. 7/i2 1924.

38 Tabell 9. Mul- och klövsjuka i Malmöhus län V> — s % 1925. Inom Inom Inom SkåSkand. Skånska nes mindre kreaturs- lantm. krea- jordbr. kreaförs.tursförs.tursförs.bolagets förenings förenings bestånd bestånd bestånd Antal besättningar Därav smittade: antal

% Antal nötkreatur Därav i smittade besättningar: antal

2 211 789 35.7

2 301 784 34.1

1400 260 18.5

50 339 24 795 49.3

56 399 30 036 53.3

11584 3 240 28.0

Inom nämnda försäkringsbestånd tillsam-

5 912 1833 31.0

Inom hela länet

21 700 3 756 17.3

118 322 185 000 58 071 94 332 49.1 51.0

Även Svenska ömsesidiga kreatursförsäkringsbolagets verksamhet omfattar Malmöhus län, men uppgifter hava ej kunnat erhållas från nämnda bolag. För jämförelse har i tabellen jämväl införts uppgifter avseende länet i dess helhet. Av denna sammanställning framgår bland annat, att sjukfrekvensen är väsentligt större bland de större besättningarna än bland de mindre, ett förhållande, som kan utläsas jämväl ur' de i tabell 5 å sid. 23 lämnade uppgifterna rörande mul- och klövsjukans förekomst i Danmark. De ovan meddelade uppgifterna lämna en klar bild av de kända förhållandena, att farsoten dels återkommer med flera eller färre års mellanrum och dels hittills härjat huvudsakligen i sydligaste Sverige och framför allt i Malmöhus län. De grunder för statens medverkan i fråga om försäkring mot smittsamma sjukdomar bland husdjuren, som de sakkunniga tänkt sig och för vilka redogörelse i det följande lämnas, bygga på nu berörda förhållanden. Med hänsyn sålunda bl. a. till omöjligheten att med någorlunda säkerhet kunna beräkna, vare sig hur ofta mul- och klövsjuka kan väntas uppträda eller vilken_ omfattning den vid ett utbrott skall erhålla, torde understöd från statens sida icke böra ifrågakomma vid andra tillfällen, än just då sjukdomen verkligen förekommit, Då, såsom förut framhållits, ett statsingripande huvudsakligen bör åsyfta att förhindra, att de erforderliga premierna bliva alltför betungande för försäkringstagarna, torde rätten till statsbidrag böra inträda, först då det visar sig, att för skaderegleringen erfordras utdebitering utöver en viss gräns. Utöver denna gräns synes försäkringsrisken böra på lämpligt sätt uppdelas mellan staten och försäkringstagarna. För att i tillräcklig utsträckning tillgodose nyssnämnda syfte borde då staten övertaga en större del av denna risk i mån av högre utdebiteringsbehov. Försiktigheten torde emellertid bjuda, att försäkringstagarna själva alltid få bära någon del av kostnaderna, då det givetvis är av allra största vikt, att de städse hava ett direkt ekonomiskt intresse av att i möjligaste mån söka hindra sjukdomens spridning och nedbringa de ersättningsbelopp, som hänföra sig till av sjukdomen förorsakade skador. En understödsverksamhet av ifrågasatt art synes alltså böra så anordnas, att ett företag, som bedriver sådan försäkring, varom här är fråga, erhåller bidrag av statsmedel, endast därest det för visst år visar sig, att för reglering av under året_inträffade skador inom denna försäkringsgren skulle hava erfordrats en utdebitering utöver visst belopp, till vars storlek de sakkunniga senare återkomma. Utdebitering för andra ändamål än skaderegleringar under året, såsom exempelvis förvaltningskostnader, synes däremot icke böra medtagas för beräkning av statsbidrag.

39 För att den hjälp, som på detta sätt skulle beredas på området arbetande försäkringsföretag, skall komma samtliga dylika tillgodo efter rättvisa grunder, måste emellertid hänsyn tagas till att försäkringsrisken, såsom förut påpekats, är högst väsentligt olika inom olika delar av landet. Om nu rätten till statsbidrag skulle inträda vid en viss för skadereglering under året erforderlig utdebitering i förhållande till försäkringssumman eller med andra ord, när nettopremien uppginge till visst belopp, skulle exempelvis ett företag, vars verksamhet omfattar såväl Skåne som andra delar av landet, i fråga om möjlikheten att komma i åtnjutande av statsbidrag komina i en avsevärt mera ogynnsam ställning än ett annat företag, som bedriver sin verksamhet endast inom Skåne. Men om staten på ett rättvist sätt skall stödja ifrågavarande försäkringsverksamhet, måste tillses, att den hjälp, som lämnas försäkringstagarna, blir densamma, vare sig försäkring tecknats i det ena eller andra företaget. För att detta krav skall kunna tillgodoses, torde det sålunda på grund av muloch klövsjukans olika frekvens inom olika områden vara nödvändigt, att beräkningarna rörande statsbidraget för de företag, vilkas rörelse sträcker sig över en större del av landet, utföras var för sig för olika delar av verksamhetsområdet på samma sätt, som om det vore fråga om flera företag med begränsade områden. Det har synts de sakkunniga, att man i nu berörda hänseende lämpligen bör välja länen till enheter. En sådan uppdelning vid beräkningen torde icke vålla försäkringsföretagen några svårigheter. Då det härefter gäller att avväga dels den gräns för nettopremien, då statsIndrag bör utgå, dels ock storleken av nämnda bidrag, är det påtagligen tillräckligt att utgå från förhållandena, sådana de kunna förväntas komma att gestalta sig inom det område, d. v. s. det län, där skadornas omfattning och därigenom även den erforderliga nettopremien kan beräknas bliva störst. De sakkunniga hava sålunda för ändamålet verkställt vissa beräkningar med avseende på Malmöhus län, vilka beräkningar avsett att belysa sjukdomsfrekvensen inom länet samt storleken av de ersättningar av olika slag, som skulle utgått enligt de föreslagna försäkringsvillkoren, ävensom nettopremiens storlek under olika år. Beräkningarna hava verkställts under förutsättning, att samtliga hästar, nötkreatur och svin inom länet varit sammanförda till ett försäkringsbestånd. I fråga om sjukdomens frekvens har man ej ansett sig kunna bygga på de erfarenhetsrön, som under tidigare år gjorts i vårt land. Att mul- och klövsjukefarsoterna t. o. m. år 1924 kunnat begränsas i den utsträckning, som verkligen varit fallet, torde nämligen få tillskrivas enbart den omständigheten, att sjukdomen bekämpats genom konsekvent nedslaktning av angripna djurbesättningar. Då emellertid sjukdomen trots detta i början av innevarande år erhöll en så vidsträckt spridning inom Malmöhus län och delvis även inom Kristianstads län, att statsmakterna funno sig föranlåtna att övergiva nedslaktningsmetoden, torde försiktigheten bjuda, att man för framtiden räknar med en vida större utbredning inom dessa län av sjukdomen, än vad tidigare varit fallet. Och även om det skulle visa sig, att sjukdomsfrekvensen åter nedgår inom nämnda län, så att nedslaktningsmetoclen med utsikt till framgång ånyo kan där tillämpas, torde man dock böra i detta sammanhang räkna därmed, då ju stöd från statens sida åt försäkringsverksamheten icke på något sätt är av behovet påkallat, så länge staten bekämpar sjukdomen genom nedslaktning mot ersättning till djurägarna av allmänna medel för de nedslaktade djuren. Isoleringsmetodens tillämpning utgör alltså enligt de sakkunnigas mening en förutsättning för statens stödjande av ifrågavarande försäkringsverksamhet. Material till grund för antaganden rörande sjukfrekvensen har sålunda måst sökas på annat håll, och de sakkunniga hava därvid valt att begagna sig av erfa-

renheterna under gångna år rörande sjukdomens förekomst på Själland, där nedslaktning av smittade djur endast undantagsvis förekommit. Detta har skett med hänsyn dels till den omständigheten, att sjukdomen i regel överförts till Malmöhus län^ från Själland och dels till att natur-, kommunikationsoch andra förhållanden, som kunna tänkas påverka sjukdomens spridning, torde få anses vara ganska likartade inom dessa båda områden. Fog har därför ansetts föreligga för att till grund för beräkningarna lägga antagandet, att mul- oclr klövsjuka under åren 1911—1924 skulle hava förekommit inom Malmöhus län i ungefär samma utsträckning som på Själland, därest nedslaktningsmetoden icke tillämpats inom förstnämnda område. Beräkningarna hava först utförts med avseende på den själländska djurstocken och de erhållna värdena hava därefter omräknats till att avse Malmöhus län. För år 1925 har det ansetts riktigast att lägga de under innevarande år vunna erfarenhetstalen^för Malmöhus län till grund för beräkningarna, Att sjukfrekvensen detta, år varit avsevärt högre på Själland, torde nog i väsentlig grad böra tillskrivas det förhållandet, att isoleringen av smittade gårdar varit betydligt strängare i Malmöhus län än på Själland. Enligt de ifrågasatta försäkringsvillkoren skall ersättning utgå för dödsfall, för mjölkförlust, för skadade eller förstörda fodermedel samt för desinfektionskostnader. Beträffande dödsrisken för av mul- och klövsjuka angripna djur har för åren 1911—1923 räknats med den dödlighet, som då förelegat på Själland, med iakttagande av de variationer för de olika åren, som betingats av sjukdomens mer eller mindre elakartade karaktär. För år 1925 föreligger numera genom bearbetningar, som mul- och klövsjukesakkunniga verkställt av inom Malmöhus län insamlade uppgifter angående sjukdomens verkningar, viss svensk erfarenhet. Dessa erfarenhetstal hava använts för att beräkna antalet dödsfall eller fall av nödslakt bland djuren under den senaste epizootien. Dödligheten bland nötkreatur och svin under 1925 års epizooti i nämnda län framgår av följande sammanställning. Tabell 10. Dödsfall ocli fall av nödslakt till följd av mul- och klövsjuka bland nötkreatur och svin i Malmöhus län år 1925. Antal djur i angripna besättningar (a')

Djurslag

Nötkreatur. Tjurar över 2 år » 1 - 2 år Kor Kvigor 2 - 3 år 1—2 > Ungnöt Kalvar 14 dag.—1/s år . . . Spädkalvar (under 14 dag.) .

990 1343 28 945 6 601 8 263 6 376 4122 659

Summa

57 299

I sjukdomen döda djur Antal

Djnr som måst nedslaktas

i % av al Antal

9 4 218 18 23 70 336 316 994

0.91 0 30 0.75 0.27 0.28 1.10 8.15 47.95

56 375 2 483 37 739 ! 2 914

i % av a

Döda och nedslaktade djur tillsammans Antal

i % av a

7 9

1.11 0.22 0.80 0.14 0.06 0.05 0.17 1.37

20 7 449 27 28 73 343 325

2.02 0.52 1.55 0.41 0.34 1.15 8.32 49.32

0-45 2.47 24.73

29 38 9

0 23 0.25 0.09

85 413 2 492

0.68 2.72 24 82

3 231 9

Svin. Stora svin Ungsvin Spädgrisar

12 503 15 197 10 039

Summa

41 Ersättningsbeloppen för döda nötkreatur hava sedan beräknats på grundval av de djurvärden, efter vilka ersättning av allmänna medel under epizootiens början inom Malmöhus län lämnades de djurägare, vilkas besättningar nedslaktades. Dessa värden äro enligt från länsstyrelsen i Malmöhus län inhämtade uppgifter följande: för tjurar över 2 år kr 1 644.81 per styck » » 1—2 år > 689.69 » » »kor » 714.72 » » » kvigor 2—3 år » 625.30 » » » » 1—2 år » 438.79 » » ungnöt » 275.03 » » » kalvar 14 dagar—Va år . . . . » 166.73 » » » spädkalvar » 47.72 » » Den danska statistiken rörande mul- och klövsjukeepizootierna redovisas emellertid på ett mindre antal nötkreatursgrupper, nämligen storboskap, ungnöt och kalvar, omfattande i stort sett åldersgrupperna resp. över 2 Vs år, i la—2 l / a år och intill V2 år. Med fördelning på dessa grupper bliva de genomsnittliga djurvärdena i avrundade tal för storboskap 725 kr., för ungnöt 400 kr. och för kalvar 150 kr. I fråga om djurvärdena hava de sakkunniga jämväl inhämtat vissa uppgifter från i Malmöhus län arbetande försäkringsföretag och det har därvid visat sig, att de ovan angivna värdena icke oväsentligt överstiga de försäkringsvärden, som vid tecknande av s. k. smittförsäkring åsättas djuren. Detta torde till en del kunna förklaras med att en viss grad av underförsäkring i fråga om själva djuren äger rum och att sålunda djurägarna i detta avseende stått en viss självrisk. En bidragande orsak till de omnämnda skiljaktigheterna torde även vara att söka däri, att vid fastställandet av de vid nedslaktning utgående ersättningsbeloppen ett visst avseende fästs vid den omständigheten, att vederbörande djurägare, trots att ersättning för djuren lämnas honom, dock blir i större eller mindre grad ekonomiskt lidande på att med en gång mista hela sin kreatursbesättning, då det ju alltid måste draga 0111 en rätt avsevärd tid, innan han kan anskaffa ny uppsättning kreatur. Då de angivna värdena dock äro att anse såsom på officiell väg fastställda, hava de sakkunniga ansett sig böra lägga dessa värden till grund för beräknandet av här ifrågavarande ersättningsbelopp. Det må för övrigt framhållas, att, då samma djurvärden användas vid fastställandet av den försäkringssumma, efter vilken nettop remien beräknas, de använda värdena spela en underordnad roll, så länge de röra sig inom vissa gränser. 1 fråga om ersättning för döda svin hava de sakkunniga räknat med ett värde för avelssvin å 200 kronor och för gödsvin å 80 kronor. Spädgrisar hava ej medräknats då ju grisar under 2 månader ansetts böra uteslutas från försäkring. Motsvarande inskränkning skall enligt förslaget gälla jämväl i fråga om kalYSLT under 2 månader, men hänsyn har vid beräkningarna ej kunnat tagas härtill, då dylika kalvar ej redovisas separat i den danska statistiken, Att ersättningsbeloppen för kalvar härigenom bliva något för höga, motväges för övrigt av en motsvarande höjning av försäkringsvärdet, De på ovan angivet sätt beräknade ersättningsbeloppen för döda nötkreatur och svin återgivas i tabell 11 å sid. 42. I fråga om ersättning för mjölkförlust utgå de sakkunniga, såsom förut nämnts, från att ersättning bör utgå endast för den minskning i den under avspärrningstiden producerade mjölkens realisationsvärde, som förorsakas av

42 Tabell 11. Värdet av till följd av mul- och klövsjuka på Själland döda nötkreatur och svin åren 1911—1921. Döda nötkreatur

Ar.

1911 ! 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

Döda svin

Antal storAntal Antal SammanAntal Antal Samman- >, boskap ungnöt kalvar lagt värde avclssvin gödsvin lagt värdc| (ä 725 kr.)(å 400 kr.)(ä 150 kr.) (ä 200 kr.)(ä 80 kr.) kr. kr.

33 125 —.

2 522 42 2 — — 365 235 13 1 687

7 2S — 1 373 32 2

138 540 — 2 1247

100 6

46 700 182 825 2 150 714 700 58 250 3150

3 10 _._ — 88 4

58 190

5 240 ! 17 200

2 202 19

23 760 2 320 i

15 17 4

125 111 21

13 000 12 280 2 480

58 200

—.

— 175 123 14 1 142

940 712 100 3 1648

. 475 625 326 375 30 025 1575 802 075

;

—.

de av staten påbjudna cerneringsåtgärderna. Man har härvid att skilja mellan å enä sidan avspärrning på grund av smittförklaring, å andra sidan avspärrning vid misstänktförklaring. I det förra fallet torde man numera vid isoleringsmetodens användning, enligt vad förut framhållits, kunna räkna med en normal avspärrningstid av 20 dagar. För beräkning av mjölkproduktionens storlek under avspärrningstiden hava de sakkunniga från mul- och klövsjukesakkunniga mottagit en bearbetning av insamlat material beträffande något över 10 000 av mul- ocli klövsjuka angripna kor. Denna bearbetning ger vid handen, dels att produktionen under tiden närmast före sjukdomsutbrottet uppgått till i genomsnitt 10.67 liter per ko och dag, dels ock att mjölkminskningen under en tid av 20 dagar efter utbrottet utgjort c:a 33 % av produktionen närmast före utbrottet, Med ett mjölkvärde i Malmöhus län av 14 öre per liter erhåller man å mjölkproduktionen per ko under avspärrningstiden värdet 20 X 10.67 X 0.67 X 0.14 eller kr. 20.02, vilket värde alltså bör läggas till grund för fastställandet av ersättningsbeloppet. Antalet kor utgör enligt dansk statistik c:a 93 % av storboskapen. I fall av avspärrning på grund av misstänktförklaring synes man ej böra räkna med någon produktionsminskning. Visserligen torde det i dylika fall ligga i vederbörande djurägares intresse att genom minskad utfodring av djuren nedsätta mjölkavkastningen, men vid de beräkningar, varom här är fråga, torde avseende ej böra fästas Add nu berörda omständighet. Med en avspärrningstid av 11 dagar, som man i medeltal synes kunna räkna med, blir alltså det produktionsvärde, efter vilket ersättningsbeloppet skall beräknas. 11 X 10.67 X 0.14 eller kr. 16.43 per ko. I fråga om ersättningens storlek hava de sakkunniga bl. a. från på området arbetande försäkringsföretag inhämtat upplysningar angående det värde, som bör kunna utvinnas ur den under avstängningen producerade mjölken. De sakkunniga hava därvid kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande mjölkproduktion bör för djurägaren beräknas hava ett värde av c:a 60 % av dess värde, under förutsättning att mjölken fått fritt disponeras. Man synes därför kunna räkna med en ersättning för mjölkförlust i sådana fall, varom här är fråga, uppgående till 40 % av produktionens normala värde.

43 Ersättningsbeloppet vid fall av misstänktförklaring; har dock ej kunnat beräknas på ovan angivet sätt, enär kännedom saknas awgående antalet av dylik förklaring berörda kor. Av uppgifter, som erhållits från Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget och Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening, framgår emellertid, att antalet nötkreatur i misstänktförklarade besättningar utgjort 58.4 % av motsvarande antal inom smittade besättningar. Då vidare här ifrågavarande ersättning per ko enligt det föregående kan anses utgöra 82.1 % (16.43 i % av 20.02) av ersättningen vid fall av smitta, torde det sammanlagda ersättningsbelopp, som avser fall av misstänktförklaring, kunna uppskattas till 48 % (82.1 i % av 58.4) av motsvarande belopp för smittade djur. Vad härefter angår desinfektionskostnaderna hava de sakkunniga från länsstyrelsen i Malmöhus län emottagit en sammanställning rörande dessa kostnader, efter det att nedslaktningsmetoden upphört att tillämpas inom länet. Av sammanställningen framgår, att desinfektionen kan beräknas draga en kostnad av i medeltal 14 kronor per nötkreatur. Beloppet hänför sig till följande utgiftsposter, nämligen: till desinfektörer > arbetslöner » desinfektionsmedel

kr. 2.10 per nötkreatur » 5.52 > » » 6.38 > » Summa kr. 14.— per nötkreatur

Enligt de förutsatta försäkringsvillkoren skulle försäkringsgivarna hava att bära endast 75 % av desinfektionskostnaderna, varför ersättningen beräknats efter ett belopp av kr. 10.50 per nötkreatur. En av de sakkunniga verkställd bearbetning av det i fråga om desinfektionskostnaderna erhållna materialet i syfte att undersöka, huru dessa kostnader ställa sig för besättningar av olika storlek, har lämnat de resultat, som återgivas i följande sammanställning. Tabell 12. Desinfektionskostnad för besättningar av olika storlek vid mul- och klövsjuka i Malmöhus län år 1925.

Antal nötkreatur per besättning

1—5 6—20 21— 50 51-100 101-200 över 200

Desinfektionskostnad per nötkreatur kr. 37.00 19.50 13.25 10.25 8.25 8.00

Av denna tabell framgår, att desinfektionskostnaderna per nötkreatur och alltså även i förhållande till försäkringsvärdet äro betydligt högre för mindre än för större besättningar. Detta synes giva vid handen, att utdebiteringen för skadereglering tidigare skulle uppnå den gräns, vid vilken statsunderstöd skulle börja_ utgå, för ett företag, som huvudsakligen tecknar försäkringar bland de mindre djurägarna, än för ett annat företag, vars försäkringsbestånd till övervägande del består av större besättningar. Nu berörda förhållande torde emellertid motvägas därav, att sjukrisken, enligt vad som framhållits å sid. 38, är väsentligt högre för de större än för de mindre besättningarna. I saknad

av en statistisk uppdelning av kreatursstocken i Malmöhus län på besättningar av olika storlek har graden av denna högre sjukrisk dock ej kunnat siffermässigt klarläggas. Vidkommande slutligen förluster på grund av att fodermedel förstöras eller skadas i samband med desinfektionen har från Skandinaviska kreatursför.säkringsbolaget, det enda av mul- och klövsjukeepizootien i Malmöhus län berörda försäkringsföretag, som för närvarande lämnar ersättning för dylika förluster, inhämtats, att hittills under år 1925 inom nämnda län utbetalda ersättningar av .sådan art belöpa sig till kr. 0.22 per nötkreatur i smittade besättningar. I nedanstående sammanställning meddelas resultaten av de enligt ovan angivna grunder verkställda beräkningarna rörande ersättningsbelopp för mjölkförlust, för desinfektionskostnader samt för förstörda eller skadade fodermedel, allt avseende en kreatursstock av samma storlek som på Själland och med den själländska sjukfrekvensen. Tabell 13. Beräknade ersättningsbelopp för mjölkförlust, desinfektionskostnader och fodermedel vid mul- och klövsjuka på Själland åren 1911—1924. Desinfek- Ersättning tionskost- för fodernad medel, beVärdet av beräknad räknad mjölkpro- Beräknad Beräknad efter kr. ersättning erättning efter kr. Smittad Därav kor, duktionen för fall av för fall av 10.50 per 0.22 per under avstorboskap antal misstänkt- nötkreatur nötkreatur antal (ax 0.93 = spärrnings- smittför- förklaring, i smittade i smittade tiden, kr. klaring, kr. (a) b) besättbesättkr. (b x 20.02 (ex 0.40 = (dx0.48) ningar, ningar, d) = c) kr. kr. M j ö l k f ö r l u s t

År

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

3 240 12 570 414 307 69 258 5 500 250

3 013 11690 385 285 64 410 5110 232

35 480 27 050 3 700 120 50 500

32 996 25156 3 441 112 46 965

1100 249 400 19 790 900

49 580 192 500 5155 3 980 1148 690 92 400 4 200

1040 4 030 100 80 24 070 1940 90

127 760 97 400 13 320 430 181850

614 4<J0 467 250 65 100 2100 873 600

12 870 9 790 1360 40 18 300

24 305 94 301

11670 45 260

5 705 1 289 290 102 2»6 4 644

2 299 519 584 41221 1872

600 478 503 546 68 878 2 242 940 095

266 173 202 929 27 758 904 378858

60 311 233 998 i

Med ledning av de i tabellerna 11 och 13 meddelade resultaten av beräkningarna rörande ersättningsbeloppens storlek har för varje slag av ersättning uträknats den erforderliga utdebiteringen per 100 kronors motsvarande försäkringsvärde. Ersättningen för döda svin har sålunda satts i relation till svinens sammanlagda värde och ersättningen för mjölkförlust till värdet av den totala årliga mjölkproduktionen. Övriga ersättningsposter hava hänförts till försäkringsvärdet för nötkreatur. Att den sammanlagda ersättningssumman ansetts icke lämpligen böra sättas i förhållande till det totala försäkringsvärdet beror därpå, att förhållandet mellan antal nötkreatur och svin är icke oväsentligt olika på Själland och i Malmöhus län. De använda försäkNedslaktningsmetoden tillämpad.

45 ringsvärdena äro för nötkreatur 284 milj. kr., för mjölk 158 milj. kr. och för svin 33 milj. kr., vilka belopp erhållits genom att på kreatursbeståndet på Själland år 1922 tillämpa samma värden i fråga om djur och mjölk, som ovan kommit till användning för beräkning av ersättningsbeloppen. Nämnda kreatursbestånd har visserligen varierat något från år till år men dock icke i större grad, än att de sakkunniga ansett sig kunna räkna med konstanta försäkringsvärden. De sålunda beräknade utdebiteringarna angivas i tabell 14. Tabell 14. Beräknad utdebitering i ören per 100 kr. försäkringsvärde för olika slagav ersättningar vid mul- och klövsjuka på Själland åren 1911—1924.

År

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

För döda nötFör mjölkfor- För desinfekkreatur i för- För döda svin lust vid smitt- tionskostnader För fodermedel i förhållande hållande till i förhållande förklaring i för- i förhållande till nötkreanötkreatnrs- till svinvärdet hållande till till nötkreatursvärdet värdet mjölkvärdet tursvärdet 1.(5 6.4

—

0.1 25.2 2.1 0.1

—

I medeltal

1.6 5.2

—

0.1 7.2 0.7

—

1.5 6.0 0.2 32.9 2.6 0.1

1.7 6.8 0.2 0.1 40.4 3.2 0.1

—

_

—

16.8 11.5 1.1 0.1 28.2

16.9 12.8 1.8 0.1 24.0

3.9 3.7 0.8

—

21.6 16.4 2.3 0.1 30.8 8.3

0.0 0.L 0.0 0.0 0.9 0.1 0.0

| 0.5 0.3

o.o o.o 0.6 0.2

I 1 1

I tabellen har ej medtagits mjölkförlust vid misstänktförklaring, på grund av att denna förlust såsom förut nämnts kan beräknas utgöra 48 % av motsvarande förlust ifråga om smittade djur.

Med tillämpning av de i denna tabell återgivna tal på de på grundval av den officiella statistikens uppgifter rörande kreatursbeståndet i Malmöhus län år 1919, det senaste år för vilket uppgifter i dylikt hänseende Cörefinnas. beräknade försäkringsvärdena för nötkreatur, för svin och föl mjölk erhålles den i tabell 15 lämnade sammanställningen. De därvid använda försäkringsvärdena äro för nötkreatur 97 milj. kr., för svin 8 milj. kr. och för mjölk 53 milj. kr. 1 tabellen har jämväl införts ersättningsbelopp för dödsfall på grund av mjältbrand bland nötkreatur, vilka belopp beräknats med ledning av de i tabell 7 å sid. 36 meddelade uppgifterna. Samtliga dylika dödsfall hava hänförts till storboskap, d. v. s. att de döda djuren åsatts ett värde av 725 kronor per djur. I tabellen har vidare införts de med ledning av den direkta erfarenheten från Malmöhus län beräknade ersättningsbeloppen för år 1925. Dc.-sa belopp, vilka avse tiden 1 / 1 — so / 9 1925, hade måhända bort höjas något för att kunna anses gälla för året i dess helhet. Antalet, mul- och klövsjukefall har emellertid varit så ringa efter den 1 oktober 1925, att en dylik höjning ej skulle nämnvärt påverka cle vunna resultaten. Slutligen har i tabellen utförts den för täckande av den totala ersättningssumman erforderliga nettopremien, beräknad efter det sammanlagda försäkringsvärde, som den ifrågasatta försäkringen skulle omfatta. Till förutnämnda försäkringsvärden har sålunda lagts försäkringsvärdet för hästar, uppskattat till c:a 37 milj. kr. efter ett värde å hästar över 1 år

46 Tabell 15. För Malmöhus län beräknade ersättningar vid smittsamma husdjurssjukdomar åren 1911—1925.

År

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925

. . . . . . . . . . . . . . .

Nettopremie vid Ersätt195 milj. Ersätt- ning för Ersättkronors Total ning ning för desinfekför döda foder- tionskost- ersättning försäkjringsvärde svin vid vid niiss- medel nader vid vid mulj ören per smittför- tänkt föroch klöv- mjält] 100 kr. r brand sjuka klaring klaring kr. kr. kr. k| förs.-värde j Ersättning för döda nötkreatur kr.

1300 15 900 58 700 4 200 62 500 34 800 36 200 50 800 29 000 244 150 29 700 5 800 550 19 900 16 000 1100 5 800 4 300 8 700 3 200 162 500 13 000 111 400 20 300 3 000 10 300 16 700 600 600 10 900 273 900 23 900 14100 793 000 20 000 83 000

Ersättning för mjölkförlust kr.

800! 380 174 300 i 83 700 13 800 ! 6 600 600 300

400 1400 40 30 8 200 700 30

17 000 65 800 1700 1400 392 400 31500 1500

89 300 42 900 68 100 i 32 700 9 300 | 4 500 300 i 140 127 100 61 000 379 0001 181900

4 400 3 300 500 10 6 200 20 000

209 900 159 600 22 200 700 298 400 990 000

8 200 ! 3 900 31 600 ! 15 200

105 400 215 500 37 940 32 460 938 250 89 050 9 330 4 300 8 700 525 200 398 400 64100 12 650 804 600 2 466 900

5.4 11.1 2.0 1.7 48.1 4.6 0.5 0.2 0.4 26.9 20.4 3.3 0.7 41.3 126.5

av i genomsnitt 500 kr. och å hästar under 1 år av 300 kronor, varigenom hela försäkringssumman uppgår till 195 milj. kronor. Om det här gällde att i praktiken fastställa den utdebitering, som skulle falla på varje enskild djurägare, vore det måhända mindre lämpligt att på detta sätt sammanslå försäkringsvärden med väsentligt olika eisättningsrisk — de beräknade ersättningarna hänföra sig exempelvis icke till någon del till hästvärdet. Enligt de tänkta anordningarna skulle det emellertid stå de enskilda försäkringsföretagen fritt att i fråga om premiesättningen tillämpa vilka grunder, de kunna finna lämpligast. Genom de utförda beräkningarna har man endast velat erhålla material för bedömandet av de föreliggande frågorna och samtidigt komma fram till så enkla regler som möjligt för fastställande av storleken av ett eventuellt statsbidrag. Med hänsyn till att hästar, nötkreatur och svin torde ingå i flertalet besättningar i ungefär lika proportion, har det därför ansetts lämpligast att sammanföra samtliga försäkringsvärden till en försäkringssumma. De i tabell 15 meddelade uppgifterna åskådliggöra, hur här ifrågavarande förhållanden skulle hava gestaltat sig i Malmöhus län för åren 1911—1925 under de förutsättningar, som legat till grund för beräkningarna, d. v. s. att mul- och klövsjuka förekommit i länet i samma utsträckning som under åren 1911—1924 verkligen varit fallet på Själland och under år 1925 efter för Malmöhus län funnen erfarenhet, att nuvarande djur- och mjölkpriser hela tiden varit gällande samt att samtliga hästar, nötkreatur och svin i länet varit sammanförda till ett enda försäkringsbestånd beträffande de risker, varom här är fråga. De sakkunniga hava givetvis blicken öppen för, att den bild av den förutsatta försäkringen, som sålunda givits, har karaktären av en ren konstruktion, men få dock samtidigt framhålla, att de värden på nettopremien, som sålunda erhållits, giva ett gott uttryck för den ekonomiska risken vid dylik försäkring under en följd av år för ett i många avseenden med Malmöhus län likartat område, inom vilket man vid fall av mul- och klövsjuka tillämpat isoleringsmetoden. Och då det nu gäller att, med utgångspunkt från att denna

47 metod kommer att tillämpas, åtminstone i Malmöhus län, söka bedöma, i vad mån staten bör stödja försäkringsverksamhet på området, torde man lämpligen kunna lägga nämnda värden till grund vid denna frågas prövning. Det gjorda antagandet torde i varje fall innebära tillbörlig grad av försiktighet. Av tabellen framgår, att försäkringskostnaderna, bortsett från förvaltningsutgifter, under flertalet år icke skulle hava varit av sådan storlek, att det kunnat anses alltför betungande för djurägarna. Endast för åren 1915 samt 1924 och 1925 skulle nettopremierna hava uppgått till mera avsevärda belopp. I medeltal för åren 1911—1925 skulle nettopremien hava utgjort 19.5 öre per 100 kronors försäkringssumma. Den anordning de sakkunniga tänkt sig ifråga om statens bidrag till ifrågavarande försäkringsverksamhet går, såsom förut nämnts, ut på att dylikt bidrag skulle lämnas, därest den för visst år och län för reglering av under året inträffade skador erforderliga utdebiteringen per 100 kronors försäkringsvärde överstiger viss gräns. 1 den mån nettopremien överstiger denna gräns, skulle statsbidrag utgå med belopp, motsvarande viss del av den överskjutande premien. Den del av skaderegleringskostnaden, som på detta sätt skulle övertagas av staten, synes, såsom förut framhållits, böra i viss mån graderas med hänsyn till nettopremiens storlek, vilket skulle kunna ernås därigenom, att statsbidraget räknat fr. o. m. en viss högre gräns för nettopremien utgår med relativt högre belopp än för den del, som faller mellan de båda gränserna. Fastställandet av dessa gränser måste givetvis i det stora hela bliva skönsmässigt. Med hänsyn dels till att försäkringen förutsatts skola omfatta jämväl desinfektionskostnaderna, vilka hittills i sin helhet bestritts av staten, och dels till önskvärdheten av att genom låga premier stimulera anslutningen till försäkringen, torde det emellertid vara motiverat, att den gräns, vid vilken rätten till statsbidrag inträder, sättes så lågt, som kan anses förenligt med det krav på fondbildning, till vilket de sakkunniga strax återkomma. Efter övervägande av nu berörda omständigheter har det ansetts lämpligt, att sätta den lägre gränsen till 30 öre. Det högre gränsbeloppet har satts dubbelt så högt. eller till 60 öre. Om häst- och svinvärdena ej medräknas i försäkringssumman, bliva motsvarande belopp resp. 39 och 78 öre. Beträffande storleken av statens bidrag eller med andra ord frågan om fördelningen mellan försäkringstagarna och staten av skaderegleringskostnaderna hava de sakkunniga under hänsynstagande jämväl i denna fråga till nyssnämnda förhållanden ansett skäligt att utgå frun följande förutsättningar: kostnad motsvarande ett nettopremiebclopp intill 30 öre bestrides helt av försäkringstagarna ; kostnad motsvarande den del av nettopremien, som faller mellan 30 och 60 öre, bestrides till hälften av försäkringstagarna och till hälften av staten; kostnad motsvarande den del av nettopremien, som överskjuter 60 öre, bestrides till V* av försäkringstagarna och till 3/t av staten. Härvid har emellertid förutsatts, att inga fonderade medel finnas disponibla för skaderegleringen. Givet är dock, att en efter sunda principer bedriven försäkring för sådana risker som de här ifrågavarande med deras mycket stora variationer från det ena året till det andra beträffande skadornas omfattning måste inriktas på att under sådana år, då skaderegleringskostnaderna äro mindre betydande, hopsamla fonder, som sedermera vid svårare sjukdomsutbrott och särskilt vid katastrofartade dylika, såsom under år 1925, kunna tagas i bruk för skaderegleringen, så att utdebiteringsbehovet då blir mindre än eljest skulle hava blivit fallet. Särskilt med hänsyn till en anordning som den här ifråga-

48 satta med statsbidrag, vars storlek är direkt avhängigt av utdebiteringsbehovet., synes det böra med nödvändighet krävas, att varje företag, som vill i förekommande fall komma i åtnjutande av dylikt bidrag, skall efter av staten fastställda regler verkställa avsättningar till en speciellt för denna gren avsedd fond. Fondens och därmed även fondavsättningens storlek bör givetvis stå i visst förhållande till den risk, för vars utjämnande fondmedlen äro avsedda. D å ju, såsom förut flera gånger framhållits, ifrågavarande risk är i hög grad olika inom olika län, bör naturligen icke inom samtliga län krävas en i förhållande 1 ill försäkringssumman lika stor fondavsättning. En lämplig regel i fråga om storleken av den minsta avsättning, som normalt bör för visst län verkställas,. synes vara att fastställa avsättningen i relation till det genomsnittliga värdet av nettopremien inom länet för visst antal av de senast förflutna åren. På detta sätt erhåller man en automatisk reglering av fondbildningen med hänsyn till erfarenheten, i vad mån risken tenderar att öka eller minska. De sakkunniga hava ansett, att man härutinnan lämpligen bör räkna med en tidsperiod av 15 år samt att fondavsättningen bör motsvara en utdebitering, avrundad till närmast högre heltal öre, av 50 % av nettopremien i genomsnitt under dessa år. Denna beräknade utdebitering kallas i det följande säkerhetstillägg. Vad angår storleken av de fondavsättningar, som under de närmaste åren böra krävas, har man inga direkta erfarenhetstal att bygga på. Beträffande Malmöhus län torde man emellertid lämpligen kunna utgå från de i tabell 15 angivna värdena å nettopremien för åren 1911—1925. Genomsnittliga nettopremien för dessa år utgör 19.5 öre per 100 kronors försäkringssumma, varav 50 % är 9.8 eller avrundat 10 öre. Med tillämpning av de förutsättningar beträffande Malmöhus län, som gjorts vid de föregående beräkningarna, skulle alltså för detta län krävas en årlig fondavsättning å minst 195,000 kronor. I betraktande dels av den inom nämnda län föreliggande risken och dels av att ett flertal försäkringsföretag redan tidigare ansett sig böra även i fråga om andra län upptaga en reservfondsavgift å 10 öre per 100 kronors försäkringssumma, motsvarande 8 öre om även häst- och svinvärdena medräknas, torde "det icke vara för mycket att tills vidare kräva en fondavsättning i Malmöhus län av sådan storlek. I mån av framtida erfarenhet inom länet skulle fondavsättningen eventuellt, komma att ökas eller minskas. Härvid är emellertid att märka, att den ifrågasatta försäkringen ju skall vara inriktad på användandet vid mul- och klövsjuka av isoleringsmetoden. För år. då nedslaktningsmetoden tillämpas, synes man därför ej böra räkna med den direkt vunna erfarenheten, utan torde det i dylika fall lämpligen böra ankomma på försäkringsinspektionen att efter skälighetsprövning fastställa det riskmått, som för dylikt år skall tillämpas vid beräknandet av den genomsnittliga nettopremien. Beträffande övriga län skulle givetvis ett med hänsyn till risken fastställt säkerhetstillägg bliva väsentligt lägre, än vad ovan ansetts skäligt för Malmöhus län. För att erhålla ett mått på den för åren 1911—1925 genomsnittliga nettopremien i Kristianstads län under förutsättning, att nedslaktningsmetoden ej tillämpats för bekämpande av mul- och klövsjuka, hava de sakkunniga utgått från antagandet, att de i tabell 8 angivna värdena för sjukfrekvensen i Malmöhus och Kristianstads län i medeltal under nämnda år eller resp. 39.2 och 9.5 %o giva en riktig bild av här ifrågavarande riskförhållande mellan de båda länen. Av den ovan för Malmöhus län beräknade genomsnittliga nettopremien, 19.5 öre, hänför sig 18.4 öre till av mul- och klövsjuka förorsakade skador. Med det nyss gjorda antagandet .skulle motsvarande belopp för Kristianstads län bliva 4.5 öre. Om detta ökas med 0.4 öre, vilket belopp beräk-

49 näts med ledning av antalet i mjältbrand döda nötkreatur inom länet under ifrågavarande 15-årsperiod, erhåller man för den genomsnittliga nettopremien värdet 4.0 öre. Inom Kristianstads län skulle alltså fordras en fondavsättning, som motsvarar en utdebitering av lägst 3 öre per 100 kronors försäkringssumma. För samtliga övriga län skulle säkerhetstill ligget enligt de ifrågasatta principerna stanna vid 1 öre. I syfte att påskynda fondbildningen synes man dock lämpligen böra föreskriva, att fondavsättningen för år, då sådan skall verkställas i full utsträckning, skall motsvara en utdebitering av lägst 2 öre per 100 kronors försäkringssumma. o En given följd av den förut gjorda förutsättningen, att statsbidrag skall utgå, då nettopremien för visst år överstiger 30 (ire, torde emellertid vara, att den j)å angivet sätt beräknade fondavsättningen minskas i samma mån som nettopremie och säkerhetstillägg tillsammans överstiga 30 öre. För år, då enbart nettopremien uppgår till eller överstiger denna gräns, bör ingen fondavsättning ske. I sistnämnda fall böra i stället redan förefintliga fondmedel i viss utsträckning komma till användning för att minska det för skaderegleringen erforderliga utdebiteringsbehovet. Beträffande fondmedlens användning kan det ifrågasättas, huruvida det icke i-ore skäligt att i sådana fall, då nettopremien överstiger den gräns, intill vilken skaderegleringskostnaderna ansetts böra bestridas enbart genom utdebitering på försäkringstagarna, i första hand täcka viss del av det överskjutande beloppet med fondmedel och först därefter tillgripa statsbidrag för minskande av den ytterligare utdebitering, som erfordras. Det har emellertid ansetts mera praktiskt att låta reglerna för fondmedlens användning i stort sett ansluta sig till de ovan i fråga om statsbidraget förordade grunderna. De sakkunniga hava sålunda tänkt sig, att hälften av den del av nettopremien, som faller mellan 30 och 60 öre, samt :!/4 av den del, varmed samma premie överstiger 60 öre, skulle bestridas av fondmedel. Särskilt under den första tiden efter den ifrågasatta försäkringens början torde emellertid en dylik regel tillämpad i full utsträckning lätt kunna leda till, att de under ett antal år hopsamlade medlen helt förbrukas under ett enda ogynnsamt år. Och då det givetvis är av största intresse såväl för staten som för de enskilda försäkringstagarna, att fonder verkligen finnas, som kunna tjäna till att verka utjämnande i fråga om utdebiteringsbehovet och därmed även på statsbidraget, synes fondförbrukningen böra i viss mån begränsas. Den ovan ifrågasatta regeln för fondmedlens användning har därför synts böra kompletteras med bestämmelsen, att högst T/4 av fonden får användas för det fall, att nettopremien överstiger 30 men ej 60 öre samt att högst 1 ja av fonden får tillgripas, då nettopremien överstiger 60 öre. Beträffande ränteavkastningen å fonden synes denna för år, då fondavsättning äger rum, böra läggas till fonden, men i andra fall disponeras för skaderegleringen, innan vare sig fond- eller statsmedel fä användas för detta ändamål. För den händelse staten går in för att understödja försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar, hava de sakkunniga ansett ovan angivna grunder för statsbidrag samt för bildande och användande av reservfonder böra komma till användning. Med reservfond förstås då den särskilt för ifrågavarande försäkringsgren avsedda fonden. Dessa grunder kunna sammanfattas sålunda. Därest nettopremien för visst år understiger 30 öre, skall avsättning till reservfonden ske med belopp, som minst motsvarar en utdebitering per 100 kronors försäkringssumma, som är lika med skillnaden mellan 30 öre och netto-

50 m

Q O O

>o OS

h^™

TH

"> Räntor å fonden

I

,

•

t

M

Fon örbr nin

Ö

Q

o o o

t> « >• TJI OS

O

TJI

en co

TH

TJI

to

CO

o o

_•» en

o o o o

ro

_

• *

T3

^ M-•

O

o

i

o o

CO Tji

o o r> o co

co to

o o o

<M

Tji

o o o

o o r^

Tji T-l

Tji

t-

o 1—1

o Tji

•H

1-1

os o o CM

8 Tfl CO

i_5 Tji

r-

o o TJI

Q CO (M r>i

to -H

o o 5<t cr> TH

co 1—1

Q

t-

o o Ttfl

_-

o t>-

co

0 lO

to

CO

o o <x>

1 1

"-i

o o ec

1 1

1 1

o o co o

Os

1 O

O

O

o o

o os

<o co

o t--

to

o o t^

o o fl-

o o TJI

o o

Tfl

OS

O

- H

MO CO

co

rT^

2;—

O

O O

>-. oiCDO to o co ro ro ro ro --1

CO OS

H

1 1

o o co eo

OS

i—1

1-1

|

1 1

1 CO

1 IO

_o

o 1—I

J3

in

o»

1-1

i O <D

:

1—1

o o o »o

o

—I

TH

OS

i 1

1 CH

s o_

o o o >o en

i

O,

OJ

»O

I

1 1

o

pq o

|

o

~ö~

o o o

lO

lO

Os

\Q

os TH

os 1—1

en 1—1

Os

I

1 1

o o

3D 1--

lO

o o co os lO

i-H

o o <x> to CO

O

_a T-H

o

MO

iO

1—1

en TH

en

1 1

ri

1 1

1-1

O

s

3 i—1 pq

o

o

> •4

^ 1 Pu

a

1 1

r~ ooeB

i1

j

1 Tji

^~r ~T1

T1

"[

l

ii

i

i

i

i

rH

"1

i

:1

lO

o

lH

t^

H

cö

o o

—1

i-H

ro

lO to

| _____ |

O

.

c»

o o TJI

T *

o

<M

I

|

o o o

Q

o o 1—1

lO

iO

co

co _a

o

o

ö

o

1"_____ 1 _-._ T

o o co

o

©5 CO CM

t-

Tji

_

<x>

o

• *

1-1

O

1--

1 S3

iri

O»

i-i T-l

o 'Si

o c-

•c *

PQ

cS

5 £P T~

« $ PM

£ C»

+

é . Pjj,

„

^

S a\2 »•a

1 Tji T".

ö

eo

U3

i—i Tji

to (M

CO

O

O

os

TH

1—1

»

i^~ ö

,3

-~

4.

o o o o o o o MO

en

o

o

T—I

1—1

o

o

TH

1—I

_

cö

TO

T-

co

>a

IM

•c

C3

TTH

Tji

o

ö

ö

tö

ö

o

o

o

TJI

o >o

o

en

co

>-.

co

Tji

to

Tji

<M

o

__

i>

co

co

ro CO Os

Os 00

o o o

o o o o o o

o o o o o o »o

o o o o o o

o o o o o

o

I O

1—1

en TH

en i—i

.—I Oi i—i

CD

CÖ

<M

o o t^

<M

o o

o o Tji

o o T—1

CO

iCt

CO OS CO

T*i

to

TH

o o o o o

o o o o o o

o o o o o o

O O O O

os

en i—i

ro

o o o o o o

o o o o o o >n

o o o o o o lO

MO

OS

OS

1—1

TH

1—1

en TH

co

OS

OS

os i-H

tr-

os 1—1

Tji T-l

»o

CO

t-

T .

1—1

1—1

1—1

OS

OS

OS

TH

1—1

t-H

os 1—1

os 1—1

lO OS

1—1

rH

• _ .

MO -H

T—i • H

TH

1—1

>o

T—i

...

to

- T

iro

MO

o >o

ZO

O O to

te to Tji

o o o o o o

o

co

o o MO Os

iO

"^

TH

OS

i H

TH

--; ca cc OJ co t o

eo o os

ro o

Tji

ro CO OS OS OS ro ro ro ro ro os o

os 1—1

1 1

i—i

CO

»o

T-i

eo

T-H

Ttl

Os

co

TH

o o

M <M

1—1

TH

CO

lO

TH

CQ

TH

Os

Oi 1—1

MO OS

t!

t>.

TH

CO

co

o _o

QO

Ö

<M

1—1

_ o l> ,_," ro i - i O

o

os

T-l

ö

—1

Ttl

cö

1 1

I O

i>

o to

o

o

Tji

e<s CO

to

o o o

ö co

o

Th

r^ o

ro ro

o o o

o

1—1

un

iO

o co

ö

1—1

o

OS lO

o

^ 1

Tji

to Tji

Tji

o

•*

_-

o

ö

1-1

cö

TH

co o

<M

iO

-_> ö

l>

bl IO

l^

X Os MO

ö

o

T—l

o o

ro

ö

T-l

ro ,—i

os

N

-_

<N

co

—i

fcO

•c a

os 1—1

OJ

C-

ga

J_! c :a3 S

OS

o

CN

—H

o o

o 60 £<

Tji

co

• *

.

•

co

co

TJI

T—1

:o

TO

(M cc

co

lö

>H

fv" 6

1—1

SQ

__co___ oo

O lH

O '

—i

CM

to

TJI

— •

_*>

'•& _ d —<

T-|

3 en

TH

•O

PH 1

J2

iO

Q

o~ " o lO >o co o

o

p^

o

i-H

co

o o

p>

<z>

_o 1—1

(O

a

O lT5 —H to

PM

P^ P<

^

o --I

ro co

=

\

O —1

s-, to

o

" Ä

to

_.__ o

o o

_»

_

|

o o o

kO

u

c3

TO > ^

U

T-H

ro

T—I

S~ o o

5a

<4H

CO

T*

CM

:<_

CO

ro

o o o o >o

Os

TH

Ttf

MO (M OS

•r-t

TH

^

5] premien. Avsättningen behöver dock ej motsvara en högre utdebitering, avrundad till närmast högre heltal öre, än 50 % av den för de senaste 15 åren beräknade genomsnittliga nettopremien. I den mån nettopremien överstiger 30 öre, skall i första hand reservfondens ränteavkastning tillgripas för skaderegleringen, cl. v. s. för att nedbringa utdebiteringsbehovet för detta ändamål intill n37ssnämnda gräns. Om utdebiteringsbehovet för skadereglering därefter överstiger 30 öre, tilllämpas följande regler: intill 30 öre bestrides utdebiteringsbehovet helt av försäkringstagarna: den del av utdebiteringsbehovet, som faller mellan 30 och 60 öre bestrides till hälften med fondmedel, dock högst med V_ av hela fonden. Av återstoden faller hälften på försäkringstagarna och hälften på staten. den del av utdebiteringsbehovet, som överstiger 60 öre bestrides till 3/4 med fondmedel, dock högst med så stort belopp, att därefter hälften av fonden kvarstår. Av återstoden falla V* P a försäkringstagarna och 8/4 på staten. Huru de sålunda ifrågasatta principerna skulle verka, illustreras av en i tabell 16 lämnad sammanställning, som avser ett hela kreatursstocken i Malmöhus län omfattande försäkringsbestånd under samma förutsättningar, som tidigare kommit till användning. Vidare förutsattes, att verksamheten tagit sin början år 1911. Om den i tabellen exemplifierade försäkringen hade börjat år 1924 och alltså inga fonder då ännu hunnit samlas, skulle skaderegleringskostnaderna för åren 1924 oeh 1925 hava fördelats mellan försäkringstagarna och staten på följande sätt. Tabell 17.

Å

1924 . • 1925

! Försäkringstagarnas andel

Statsbidrag

Premie j Belopp öre kr.

Premie öre

Belopp kr.

Premie öre

Belopp kr.

5.7 64.!.

101) 800 1 265 100

41.3 126.5

804 600 ! 2 466 900 j

S n m m a

r

;

35.6 61.6

i

694 800 1 201800

i

De ovan ifrågasatta reglerna angående statsbidrag ni. ni. torde emellertid icke utan vidare böra tillämpas i fråga om försäkringsföretag, vilkas verksamhet omfattar mer än ett län. Visserligen skulle inan kunna tänka sig en fullt genomförd uppdelning länsvis av ett dylikt företags verksamhet, så att även fonden fördelades på de olika länen. Men härigenom skulle man helt borteliminera de fördelar, som obestridligen äro förenade med en större omfattning i geografiskt hänseende av sådan försäkringsverksamhet, varom här är fråga. Att de sakkunniga ej velat i större utsträckning utnyttja de möjligheter till riskutjämning olika län mellan, som erbjudas inom de s. k. riksbolagen, beror därpå, att ett dylikt utnyttjande dels skulle innebära, att dessa bolag med avseende på det av staten lämnade stödet då bleve missgynnade i jämförelse med andra företag, dels ock lätt skulle kunna leda till en minskad anslutning till riksbolagen inom län, där skaderisken ej är särskilt hög, en utveckling som knappast synes önskvärd. Så långt torde man dock utan olägenhet kunna sträcka sig, att de inom olika län föreskrivna fondavsättningarna skola ske till en för verksamheten i dess helhet gemensam fond. Ifrågavarande regler för beräkning av statsbidrag torde därför beträffande ett företag, vars verksamhet omfattar mer än ett län, böra tillämpas så, att netto-

52 premie och säkerhetstillägg uträknas för varje län för sig. Om nettopremien för ett län överstiger 30 öre, skola i första hand räntor å redan förefintlig fond jämte de till övriga län hänförliga belopp, som eljest bort avsättas till fonden, disponeras för skaderegleringen inom förstnämnda län. I den mån dessa medel ej förslå till täckande av årets skador, beräknas statsbidrag efter de angivna reglerna.

3. Villkor för rätt till statsbidrag. Om staten påtager sig att på angivet sätt stödja försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar, böra å andra sidan de företag, som skulle komma i åtnjutande av dylikt stöd, ikläda sig vissa skyldigheter. Såsom ett villkor för rätt till statsbidrag bör uppenbarligen av skäl, som förut anförts, fordras, att försäkringsgivare, som önskar komma i åtnjutande därav, skall meddela försäkring i noggrann överensstämmelse med de grunder, som av statsmakterna fastställas. Det bör emellertid stå varje försäkringsgivare fritt att vid sidan av den här avsedda försäkringen meddela försäkring mot risker, vilka icke täckas av den statsunderstödda verksamheten. Vidare må framhållas, att syftet med det ifrågasatta understödet från statens sida är att trygga djurägarnas behov av försäkringsskydd mot vissa risker, utan att de därvid behöva befara att drabbas av alltför betungande utdebiteringar för ändamålet. Det bör då ej få bero på försäkringsgivarens eget gottfinnande, huruvida en försäkringsansökan skall beviljas eller avslås, enär ju i sådant fall berörda syfte lätt skulle kunna förfelas. Rätten till statsbidrag synes sålunda böra förknippas med skyldighet för försäkringsgivaren att utan andra restriktioner än vissa nedan angivna meddela försäkring enligt de fastställda grunderna, dock endast inom gränserna för det för vederbörande företag fastställda verksamhetsområdet. Samtidigt med att nyssnämnda krav ställes på försäkringsgivaren, synes emellertid viss garanti böra lämnas denne att ej behöva utbetala ersättning för det fall, att djurbesättning, som han sålunda tvingas att mottaga till försäkring, redan vid försäkringsavtalets ingående är smittad av sådan sjukdom, som försäkringen omfattar, och skadefall sålunda praktiskt taget redan föreligger. Detta torde enklast kunna vinnas genom att i fråga om försäkringens ikraftträdande föreskriva viss karenstid. Denna har ansetts lämpligen kunna sättas till 20 dagar. En betydande olägenhet för den försäkringsverksamhet, som hittills bedrivits på ifrågavarande område, har varit de stora fluktuationer, som, åtminstone inom en del företag, förekommit med avseende på försäkringsbeståndet. Omedelbart sedan mul- och klövsjuka yppat sig på en ort, hava sålunda i regel försäkringsansökningar i stort antal inströmmat till de olika försäkringsgivarna. Men sedan faran för tillfället varit förbi, hava försäkringarna ofta fått förfalla. Givet är, att möjligheterna till fondbildning i önskvärd utsträckning i hög grad förminskas under dylika förhållanden. En karenstid av 20 dagar torde väl i någon mån kunna medföra en förbättring i nu berörda hänseende, men helt avhjälpa den påtalade olägenheten kan den givetvis ej. Emellertid är det påtagligen av största vikt jämväl för staten, om denna skall lämna understöd åt verksamheten i fråga, att anslutningen till försäkringen är så jämn och så stor som möjligt. Det torde därför vara lämpligt att föreskriva, att avtal om försäkring med rätt till statsbidrag ej må slutas för kortare tid än 4 år. En dylik föreskrift skulle uppenbarligen för verksamheten medföra den fördelen, att alla de djurägare, som först vid en svårare epizooti ingå i försäkringen, därefter vore bundna vid denna under

5ä ett antal ar, varigenom en utjämning av försäkringsgivarens på dem belöpande risk skulle komma till stånd. Det ifrågasatta stadgandet torde dock böra kompletteras med en bestämmelse av innebörd, att avtal må uppsägas, därest försäkringstagaren genom avyttring eller på annat sätt avhänder sig den försäkrade egendomen. Såsom förut framhållits bör vidare fordras, att ifrågavarande försäkringsgren hålles strängt åtskild från försäkringsgivarens övriga verksamhet samt att avsättning sker enligt fastställda grunder till en speciellt för denna gren avsedd reservfond, som ej får sammanblandas med företagets övriga tillgångar eller fonder. Med hänsyn till att fonden i förekommande fall bör i rätt stor utsträckning kunna tagas i bruk för skadereglering, torde det vara nödvändigt, att fondens tillgångar äro placerade i lätt realiserbara värden, naturligtvis med samtidigt tillgodoseende av kravet på tillfredsställande säkerhet. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig böra närmare ingå på frågan om fondmedlens placering, utan synes det lämpligen kunna hänskjutas till försäkringsinspektionen att härutinnan lämna försäkringsföretagen erforderliga direktiv och utöva nödig kontroll. Beträffande användandet av fondmedel för reglering av inträffade skador torde det böra åläggas försäkringsgivarna att för dylikt ändamål verkligen taga fondtillgångarna i anspråk i så stor utsträckning, som förutsatts. Det torde nämligen ligga i öppen dag, att om staten lämnar bidrag i syfte att vid mera omfattande sjukdomsutbrott minska det belopp, som skulle behöva uttaxeras på försäkringstagarna, försäkringsgivaren ej samtidigt bör äga möjlighet att skona fonden på försäkringstagarnas bekostnad. Med de begränsningar i fråga om fondmedlens användning, som tidigare ifrågasatts, torde intresset av. att fonderna ej skola kunna helt eller till större delen förbrukas under ett enda ogynnsamt år, hava vunnit vederbörligt beaktande. De ifrågasatta reglerna skulle endast äga avseende på sättet för fastställandet av storleken av statens bidrag, och alltså ej på något sätt ingripa i fråga om de principer, vilka de olika försäkringsföretagen komme att tillämpa vid premiesättningen. I detta sammanhang vilja de sakkunniga dock uttala en förväntan, att riksbolagen icke komma att begagna sig härav för att genom en premiesättning, som icke motsvarar den inom de olika länen föreliggande risken, låta försäkringstagarna i de mera utsatta länen betala lägre premier på bekostnad av de övriga försäkringstagarna. För att försäkringen skall kunna vinna en större anslutning inom de mera riskfria länen, vilket givetvis måste framstå såsom synnerligen önskvärt, torde det nämligen vara nödvändigt, att premien inom dylika län så nära som möjligt anpassas efter risken. Den av de sakkunniga verkställda utredningen torde härutinnan kunna tjäna bolagen till en viss ledning. Statsbidraget bör självfallet av försäkringsgivarna så 'disponeras, att det i form av minskad utdebitering kommer försäkringstagarna inom det eller de län tiU godo, för vilka det avsetts. Det synes böra tillkomma försäkringsinspektionen att övervaka, att så sker. Samma myndighet torde jämväl i övrigt böra utöva en mera ingående tillsyn över^den ifrågasatta försäkringsverksamheten. För att möjliggöra detta bör det åligga de försäkringsföretag, som skulle komma att bedriva sådan verksamhet, varom här är fråga, att årligen till försäkringsinspektionen insända alla redovisningshandlingar, som denna kan finna erforderliga för verksamhetens övervakande. Sålunda bör bl. a. kontrolleras, att avsättning till reservfonden sker med föreskrivet belopp eller i förekommande fall att fondmedlen tagas i bruk för skadereglering i avsedd utsträckning. Härför erfordras, förutom fortlöpande redovisning beträffande reservfonden, uppgifter angående

51 försäkringssumma, skadereglerings-kostnad, premieinkomst samt förvaltningsutgifter. Dessa uppgifter böra i fråga om företag, som bedriva verksamheten inom mer än ett län, lämnas särskilt för varje län utom i fråga om förvaltningskostnaderna. Med ledning av dessa uppgifter kan inspektionen samtidigt fastställa storleken av eventuellt statsbidrag. Vidare må framhållas, att det enligt de sakkunnigas mening skulle vara olämpligt, om mindre, exempelvis till en socken eller ett härad begränsade kreatursförsäkringsföretag, skulle äga att bedriva sådan statsunderstödd verksamhet, varom här är fråga. På grund av att dessa företags verksamhet i regel dels sträcker sig över ett mycket litet område dels ock är av mindre omfattning med avseende på försäkringsbeståndet, saknas inom dylika företag den möjlighet till utjämning av ifrågavarande risker, som torde böra krävas, för att staten skall understödja verksamheten. E t t inom ett mindre område sammanfört försäkringsbestånd skulle sålunda vid utbrott av exempelvis mul- och klövsjuka eller boskapspest kunna i sin helhet eller till större delen drabbas av sjukdomen i fråga. I sådant fall skulle den för skaderegleringen erforderliga nettopremien springa våldsamt i höjden och ett statsbidrag till verksamheten, beräknat efter de i frågasatta grunderna, i samma mån ökas. Och givet är, att statens kostnader för ifrågavarande ändamål skulle bliva högre, allt efter som verksamheten uppdelades på mindre områden och försäkringsföretag, samtidigt som även de enskilda djurägarnas utgifter för försäkringen skulle bliva ojämnare och ofta högre inom de för skadefall mera utsatta områdena. Därför bör enligt de sakkunnigas mening för rätt till statsbidrag för ifrågavarande ändamål fordras, att verksamheten sträcker sig över minst ett län. Jämväl med avseende på verksamhetens omfattning i övrigt ävensom i fråga om vederbörande företags möjligheter i organisatoriskt hänseende att uupbära försäkringen torde böra fordras vissa kvalifikationer. De sakkunniga hava därför tänkt sig, att tillstånd att bedriva sådan verksamhet skulle sökas hos Kungl. Maj:t. över framställningar om dylikt tillstånd skulle försäkringsinspektionen hava att avgiva yttrande. Framställning skulle ej beviljas, därest vederbörande företag ej uppfyllde ovannämnda krav i fråga om verksamhetens omfattning m. m. Samtidigt med beviljandet av tillstånd borde tillses, att sådana ändringar bleve vidtagna i företagets bolagsordning eller reglemente, som erfordrades för verksamhetens bedrivande i enlighet med de fastställda grunderna. På en försäkringsverksamhet av här angiven art måste slutligen enligt de sakkunnigas mening ställas ganska höga krav i fråga om verksamhetens stabilitet. En försäkringsgivare, som sökt och erhållit tillstånd, som ovan nämnts, bör sålunda icke äga att när som helst upphöra med verksamheten, enär fara då skulle föreligga, att djurägarna kunde komma att sakna möjlighet att erhålla försäkring vid ett större utbrott av någon av de i försäkringen ingående sjukdomarna, alltså just vid ett tillfälle, då behovet av försäkringsskydd vore som störst. Det huvudsakliga syftet med statens stödjande av verksamheten, nämligen att tillskapa en sådan ordning, att djurägarna alltid skulle med visshet kunna påräkna dylikt skydd mot sjukdomarna i fråga, skulle härigenom kunna helt förfelas. För att vinna garanti häremot torde det vara nödvändigt, att ett företag, som erhåller tillstånd att med rätt till statsbidrag bedriva försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar, samtidigt ikläder sig förpliktelse att meddela sådan försäkring under viss tidsperiod, förslagsvis 10 år.

Sakkunnigas hemställan. De sakkunniga hava i det föregående sökt utreda, huru staten under lämpliga och ändamålsenliga former skulle kunna lämna sitt stöd åt försäkringsverksamhet mot smittsamma sjukdomar bland husdjuren. Då det härefter gällt att taga ställning till frågan, huruvida tillräckligt bärande skäl kunna anses föreligga, för ett statsingripande av sålunda angiven art, hava de sakkunniga ansett sig böra besvara denna fråga jakande. De huvudsakliga motiven härför torde framgå redan av vad tidigare anförts. Ytterligare må nu framhållas följande. Vad först angår den rent principiella sidan av saken synes, såsom förut påpekats, med fog kunna göras gällande, att staten har en viss moralisk skyldighet gentemot djurägarna att på något sätt lämna ersättning för förluster, som åsamkas dem genom åtgärder, vidtagna till fördel för i första hand andra djurägare än dem, vilka närmast få på sin lott att bära tungan av dessa åtgärder. Denna ersättning synes lämpligen kunna lämnas på det sätt, att staten giver sitt stöd åt en försäkringsverksamhet, som avser att bereda skydd mot bl. a. dylika förluster. Det anförda skälet för statsunderstöd åt verksamheten framträder såsom än mer befogat, om i denna, såsom förut ifrågasatts, inrymmes jämväl desinfektionskostnaderna, som visserligen enligt gällande förordning påvila djur ägarna, men som dock hittills i stor utsträckning bestritts av staten. Härtill kommer, att beaktansvärda fördelar enligt de sakkunnigas mening stå att vinna genom den ifrågasatta anordningen. Erfarenheten under innevarande år har sålunda givit vid handen, att åtskilliga brister vidlåda den försäkringsverksamhet, som hittills bedrivits på ifrågavarande område. Då mul- och klövsjukan i början av innevarande år erhöll så stor spridning, att nedslaktningsmetoden för sjukdomens bekämpande måste övergivas inom Malmöhus och vissa delar av Kristianstads län, visade det sig nämligen, att flertalet av de företag, som inom nämnda län meddela försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar, stodo mindre väl eller icke alls rustade att möta uppkomna skadeersättningsanspråk eller att tillmötesgå inkommande framställningar om försäkring. Även om orsaken till detta förhållande är att söka däri, att staten tidigare under åren 1910—1924 konsekvent tillgripit nedslaktning av djurbesättningar, inom vilka mul- och klövsjuka visat sig, torde dock försäkringsföretagen få tillskrivas en viss brist på förutseende, då de synas alltför mycket hava bortsett från risken för att förhållandena på området skulle kunna utveckla sig på sätt, som sedan skett. Om staten nu påtager sig att under vissa villkor lämna bidrag till verksamheten i fråga, måste det anses fullt befogat, att den samtidigt ingriper reglerande i fråga om de ekonomiska grunder, efter vilka verksamheten bedrives, och därvid framför allt beträffande bildandet av reservfonder. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att en efter angivna riktlinjer anordnad försäkringsverksamhet

5. skulle innebära en god garanti mot att förhållandena åter skulle kunna taga samma vändning som under innevarande år. Samtidigt bleve det fastställt, i vilken utsträckning och på vad sätt staten i förekommande fall skulle lämna ekonomiskt bistånd vid svårare utbrott av de i försäkringen inneslutna husdjurssjukdomarna. Statsmakterna skulle härigenom undgå att från fall till fall behöva till prövning upptaga frågan, huruvida staten med hänsyn till föreliggande omständigheter borde lämna djurägarna eller försäkringsföretagen ekonomiskt bistånd. -På grund av vad sålunda anförts få de sakkunniga hemställa, att åtgärder matte vidtagas för anordnande efter i det föregående angivna grunder av en statsunderstöd, frivillig försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar.

I

Statens offentliga utredningar 1925 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom kl rimmar beteckna ntredriingärnaa nummer i den krönologiska förteckningen".)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

TJtkast till Sndrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. domsagornas förvaltning. [14] Förberedandi utkast till strafflag. Förfalskningsbrotten. [22] Förslag till lag om dödande av förkominen handling m. m. [25] Förslag till lag om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. [26] Betänkande och förslag rörande ändring i strafflagens bestämmelser om preskription av straff. [28] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. ByggnadsstyTelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m. [23] 1921 års pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande med förslag t i l militär tjänstepensionslag. [24] K o m m u n a l f ö r v a l t __ini Statens ocb kommunernas finansväsen. Tull- och tnktatkommitténs ntredningar och betänkanden. 31. Den .venska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska sioindnstrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 83. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de affärsdrivaide verkens förnyelsefonder m. m. [9] Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10] Betänkande angående omorganisation av taxeringsväseudet. [27] Om vägbeskattningens ordnande. [31] Den kommunala skattcutjämningen. [35]

Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets /knstor. Del 1. [19] Del 2. [20] Utredningar och förslag ang. inrättande av fasta fiörsöksgårdar. [32] Åtgärder för bekämpande av mul- och klövsjnkan. [3:8]. Statens medverkan för försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar. [40] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.*

Industri.

Handel o c b sjöfart.

Kommunikations väsen. Omorganisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. [33] Omorganisation av Väg- och val Iskaren. [37]

Bank-, kredit- o c b nenningväsen.

Försäkrings väsen. Betänkande med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation. [8] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21].

Politi. Socialpolitik. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. [11] Sveriges enskilda skogar. [12] Konsumentkooperationen i Sverige, [IG] Betänkande med förslag till motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. [29] Studier rörunde industriell demokrati i Norge, England, Tjeckoslovakien och Österrike. [30] Betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. [34] Telegrafverket. [39]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. A n d l i g odling i övrigt. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [1] Förbättrad pensionering från prästerskapets änko- och pnpillkassa m. m. [3G] Försvarsväsen, Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag. [7]

Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor m. m. [18]

Uti'ikes ä r e n d e n .

Internationell rätt.

Betänkande rörande det s. k. Genéveprotokollet angående avgörande på fredlig väg av internationella tvister. [17]

•Stockholm 1925. P. A. Norstedt & Söner. 258712