Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag angående: 1, Höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekryteringen; 2, Underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare; samt 3: Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

5 STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1 9 2 5 : 7 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

UNDEROFFICERSSAKKUNNIGAS

YTTRANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

I. Höjande au det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekrijteringen; II. Underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare; samt III. Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning, AVGIVET DEN 31. DECEMBER 1924,

JÄMTE

PERSONALREPRESENTANTERNAS SÄRSKILDA YTTRANDE I DESSA FRÅGOR, AVGIVET DEN 7. JANUARI 1925.

STOCKHOLM

1925 SVENSKA U N D E R O F F I C E R S F Ö R B U N D E T S

FÖRLAG

Statens offentliga utredningar 1925 Kronologisk 1. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. Norstedt. 173 sid. 2 pat.-tab. E . 2. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av Hj. Heimbiirger. Marcus. 106 sid. F i . 3. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 29. Den svenska skoindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av W. Smith. Tullberg. 104 s. F i . 4. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 30. Den svenska cementindustrien med

förteckning

särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av O. Edström. Marcus. 48 s. F i . Tull- och traktatkommitténs utredningar och bctänkanden. 32. Den svenska porslinsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. F i . Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustii i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag jämte personalrepresentanternas särskilda yttrande. Fahlcrantz. 140 s. F ö .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetslil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S.TATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1 9 2 5 : 7 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

UNDEROFFICERSSAKKUNNIGAS

YTTRANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

I. Höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekryteringen; II. Underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare; samt III. Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning, AVGIVET DEN 31. DECEMBER 1924,

JÄMTE

PERSONALREPRESENTANTERNAS SÄRSKILDA YTTRANDE I DESSA FRÅGOR, AVGIVET DEN 7. JANUARI 1925.

STOCKHOLM

1925 SVENSKA U N D E R O F F I C E R S F Ö R B U N D E T S

**$£*£

FÖRLAG

STOCKHOLM 1925 A.-B. FAHLCRANTZ' BOKTRYCKERI

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och f ö r s l a g

5 Skrivelse till Statsrådet och chefen för Kungl. försvarsdepartementet Inledning I.

7 9

Höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekryteringen Armén De sakkunnigas förslag till höjande av det fast anställda manskapets vid armén utbildning Marinen Flottan De sakkunnigas förslag till höjande av det fast anställda manskapets vid flottan utbildning Kustartilleriet De sakkunnigas förslag till höjande av det fast anställda manskapets vid kustartilleriet utbildning

II. Underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare Armén De sakkunnigas förslag i fråga om underbefäls och underofficerares vid armén befordran till officerare och reservofficerare Marinen Flottan De sakkunnigas förslag angående underbefäls och underofficerares vid flottan befordran till officerare och reservofficerare Kustartilleriet De sakkunnigas förslag beträffande underbefäls och underofficerares vid kustartilleriet befordran till officerare och reservofficerare III. Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning De sakkunnigas förslag i fråga om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning Personalrepresentanternas skjutna frågor

särskilda y t t r a n d e i till underofficerssakkunniga

27 28 28 45 46 50 51 52 63 64 64 79 80 85 87 102

hän-

Skrivelse till Statsrådet och chefen för Kungl. försvarsdepartementet I.

11 11

Höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekryteringen Armén Sammanfattning av personalrepresentanternas yttrande angående höjande av det fast anställda manskapets vid armén utbildning Marinen Flottan Sammanfattning av personalrepresentanternas yttrande i fråga om höjande av det fast anställda manskapets vid flottan utbildning Kustartilleriet

103 105 107 107 111 112 112 115 116

Sid.

II. Underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare Armén Sammanfattning av personalrepresentanternas yttrande i fråga om underbefäls och underofficerares vid armén befordran till officerare och reservofficerare Marinen III. Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning Armén Marinen Sammanfattning av personalrepresentanternas yttrande i fråga om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning Bil. 1. Tablå utvisande antalet undervisningstimmar i vissa ämnen i olika skolor vid armén Undervisningens omfattning i de allmänna läroverken jämförd med nuvarande underbefälsskolor samt förslag till omfattning i de blivande skolorna Bil. 2. Översikt av underbefäls- och underofficersutbildningen vid armén

117 **« 123 124 126 126 129 133 135

136 140

UNDEROFFICERSSAKKUNNIGAS YTTRANDE OCH FÖRSLAG

Till Statsrådet och chefen för Kungl. försvarsdepartementet. Genom beslut den 13. j u n i 1924 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst fyra personer att såsom sakkunniga j ä m t e statssekreteraren i nämnda departement verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om dels förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning, dels underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare, dels ock åtgärder till höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekryteringen. Samtidigt föreskrev Kungl. Maj:t, att de sakkunniga skulle äga att hos ämbetsmyndigheter, kårer och personalorganisationer, tillhörande försvarsväsendet, inhämta för uppdragets fullgörande erforderliga upplysningar. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades n ä m n d a dag ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn E. J. Wigforss, samt undertecknade Widell, Nygren och Åkermark att i egenskap av sakkunniga verkställa ifrågavarande uppdrag. Wigforss, som den 18. oktober 1924 utnämnts till statsråd, har därefter icke deltagit i de sakkunnigas arbete. I de sakkunnigas arbete hava i egenskap av statssekreterare i försvarsdepartementet deltagit, intill sistnämnda tidpunkt, nuvarande statsrådet K. S. Levinson samt därefter undertecknad Humble, t. f. statssekreterare. Sedan de sakkunniga anmält, att Svenska Underofficersförbundet och Svenska Furirförbundet på de sakkunnigas framställning utsett lämpliga representanter att tillhandagå dem med för uppdragets fullgörande erforforderliga upplysningar, ävensom — då det vore önskvärt, att de sålunda utsedda representanterna kunde beredas tillfälle att, i den mån sådant befunnes lämpligt för fullgörande av de sakkunnigas uppdrag, närvara vid de sakkunnigas överläggningar och inför de sakkunniga framföra sina synpunkter i förekommande frågor — hemställt, att chefen för försvarsdepartementet ville utverka, att berörda representanter för underofficersoch furirförbunden ställdes till de sakkunnigas förfogande, förklarade Kungl. Maj:t genom beslut den 11. juli 1924, att representant för kår eller personalorganisation, tillhörande försvarsväsendet, som i kommandoväg ställdes till de sakkunnigas förfogande för lämnande av upplysningar, skulle i med honom avhandlade frågor äga att vid de sakkunnigas blivande betänkande foga från de sakkunnigas ståndpunkt avvikande mening, skriftligen avfattad. Sedermera ställdes genom särskilda generalorder den 21. juli 1924 fanjunkaren vid Göta livgarde F . Josephson, flaggunderofficeren vid flottan A. E. Åckerberg och furiren vid Skaraborgs regemente C. W. Curtman samt genom generalorder den 24. november 1924 flaggmaskinisten vid flottan N. A. Falconer till de sakkunnigas förfogande.

8 Till sekreterare hos de sakkunniga förordnades den 31. oktober 1924, jämlikt bemyndigande samma dag, amanuensen i försvarsdepartementet W. G. O. Montgomery. De sakkunniga få härmed överlämna yttrande och förslag rörande omförmälda, till de sakkunniga hänskjutna frågor. Stockholm den 31. december 1924. Hjalmar Humble.

Oscar Nygren.

Ludvig Widell.

Harald Åkermark. / W. G. O. Montgomery.

Inledning. I sin skrivelse den 14. september 1914 i fråga om ordnandet av rikets försvarsväsende anhöll riksdagen bland annat, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning angående de omständigheter, under vilka personal i underbefäls ställning vid yngre år skulle kunna vinna befordran till officer eller reservofficer, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill n ä m n d a utredning kunde giva anledning. P å grund härav bemyndigades chefen för dåvarande lantförsvarsdepartementet genom nådigt beslut den 17. september 1914 att tillkalla särskilda sakkunniga (i det följande benämnda "Bouvengska kommittén") för att inom lantförsvarsdepartementet verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Av de jämlikt detta bemyndigande tillkallade sakkunniga utarbetat betänkande och förslag överlämnades med skrivelse den 24. januari 1920. I betänkandet, som endast berör armén, har även behandlats frågan om höjandet av det fast anställda manskapets utbildning, i den mån denna fråga ansetts hava sammanhang med det uppdrag, som förelagts de sakkunniga. Vad åter angår marinen, hava efter år 1914 frågorna om såväl underofficers befordran till officer och reservofficer som manskapsutbildningens höjande varit föremål för särskilda utredningar. Sålunda tillkallades med stöd av nådigt beslut den 15. mars 1918 sakkunniga (benämnda "Officerssakkunniga") för att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande, bland annat, underofficers vid flottan befordran till officer och reservofficer, och genom nådigt beslut den 16. maj 1919 bemyndigades chefen för dåvarande sjöförsvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga (benämnda "Flottans skolsakkunniga") för att biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag angående i vad mån med hänsyn till allmänna pedagogiska synpunkter samt för åstadkommande av en rationell undervisning ändring erfordrades beträffande ämnesfördelningen m. m. vid marinens underbefälsskolor, varvid skulle iakttagas, att undervisningen därstädes, vilken i främsta r u m m e t hade till syfte att bibringa för den militära banan erforderliga insikter, i möjlig utsträckning jämväl borde vara ägnad att meddela kunskap av allmännyttig art. Genom nådigt beslut den 3. december 1920 utvidgades sistnämnda sakkunnigas uppdrag att även omfatta en omarbetning av "Reglemente för utbildning av flottans manskap (Skolreglemente)". Betänkanden och förslag i berörda frågor hava av nämnda officers- och skolsakkunniga avgivits åren 1920, 1921 och 1922. Vad kustartilleriet beträffar, bemyndigades chefen för sjöförsvarsdepartementet genom nådigt beslut den 6. december 1918 att tillkalla sakkunniga (benämnda "Kustartilleriets skolsakkunniga") för att verkställa omarbetning av "Reglemente för utbildning av kustartilleriets manskap (Skolreglemente)" m. m. Dessa sakkunniga erhöllo genom nådigt beslut

10 den 21. mars 1919 jämväl i uppdrag att utreda frågan om officerskårens vid kustartilleriet rekrytering och utbildning, varigenom de även kommo att beröra frågan om underofficers befordran till officer. Betänkande och förslag i sistnämnda fråga hava av "Kustartilleriets skolsakkunniga" avgivits år 1919. Vid fullgörandet av det dem på grund av riksdagens i det följande omförmälda skrivelse förelagda uppdraget hava de n u tillkallade sakkunniga ansett sig böra verkställa sin utredning med av ovannämnda sakkunniga avgivna betänkanden och förslag såsom utgångspunkt och med beaktande, i den mån så varit möjligt, av dels försvarsrevisionens i samma frågor gjorda uttalanden, dels de över nyssnämnda betänkanden och förslag av vederbörande myndigheter avgivna yttranden. Då vid utredning av de här föreliggande frågorna visst avseende givetvis måste fästas vid härutinnan rådande förhållanden inom utländska arméer och mariner, hava de sakkunniga för arbetets utförande införskaffat och tagit del av uppgifter om huru underofficerarnas tjänsteställning, manskapets utbildning och rekrytering samt underbefäls officersbefordran ordnats i Norge, Danmark, Holland, Tyskland, Frankrike, England och Italien. För att i möjligaste mån avkorta sitt betänkande hava de sakkunniga emellertid ansett, att nämnda uppgifter icke böra i detsamma återgivas. Av de tre föreliggande frågorna hava de om manskapsutbildningens höjande och om underofficers och underbefäls befordran till officer och reservofficer ett visst sammanhang, i det att möjligheterna för officersbefordran i flera avseenden äro beroende av den utbildning, som kan beredas underofficerare och underbefäl. Frågan om den tjänsteställning, som bör tilldelas underofficer, torde i sin ordning åter bliva i viss mån beroende av på vad sätt de båda förstnämnda frågorna anses kunna lösas. De sakkunniga hava därför funnit lämpligt att behandla de dem förelagda frågorna i följande ordning: 1) Höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekryteringen; 2) Underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare; samt 3) Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning. Innan de sakkunniga övergå till behandlingen av dessa frågor, hava de ansett sig böra framhålla det intima samband, som givetvis råder mellan n ä m n d a spörsmål och försvarsväsendets organisation i dess helhet, ö n s k värt hade därför varit, att en viss försvarsorganisation k u n n a t läggas till grund för de sakkunnigas utredningar. Försvarsfrågans nuvarande läge är emellertid sådant, att man måste r ä k n a med väsentliga förändringar av nu gällande organisation. Att under sådana omständigheter grunda utredningarna på denna organisation skulle givetvis vara mindre ändamålsenligt, och att anknyta desamma till en organisation, sådan den kunde tänkas med större eller mindre sannolikhet komma att gestalta sig, har ansetts uteslutet. Vid sådant förhållande hava de sakkunnigas utredningar icke kunnat göras så detaljerade som önskligt varit, och några kostnadsberäkningar hava över huvud taget icke kunnat uppgöras. Av enahanda anledning hava de sakkunniga icke ansett sig böra i sin utredning beröra flygvapnet.

I.

Höjande av det £sit anställda manskapets utbildning, i syfte att förtäittra manskapsrekryteringen. Armén.

Det h a r synts de sakkumiga lämpligt att till en början lämna en redogörelse för dels gällande bestämmelser beträffande volontärs (fast anställt manskaps) antagande, deb ock huvuddragen av manskapsutbildningen, sådan den nu bedrives. Volontär vid regemente e'ler kår av armén antages av regements-(kår-) chefen medelst kontrakt. Antagningsåldern infaller under tiden från och med det år, under vilket volontären fyller 18 år, till och med det, under vilket h a n fyller 25 år. Tidigare har minimiåldern enligt generell undantagsbestämmelse varit sänld till 17 år, och jämväl för närvarande medgiver Kungl. Maj:t på framställning av vederbörande regements-(kår-) chef dispens att för ett år i sänder gälla för visst truppförband. För volontärs anställning kräves för övrigt, i huvudsak, att vara svensk medborgare, att uppfylla vissa fordringar i avseende å kroppsbeskaffenhet samt att hava god fattningsförmåga ävensom förmåga att läsa samt hjälpligt skriva och räkna. I fråga om utbildningen inskränka de sakkunniga sig till att redogöra för densamma, sådan den för närvarande i stort sett bedrives vid arméns huvudtruppslag, infanteriet. Då utbildningen vid övriga truppslag i huvudsak sker efter enahanda grunder, har detta nämligen ansetts vara tillfyllest. 1. anställningsåret upptages av soldat- och vicekorpralsutbildning. Soldatutbildningen pågår från anställningsårets början den 1. november till slutet av därpå följande juni samt omfattar: dels militära ämnen (exercis, fälttjänst, skjutning, mål- och avståndsbestämning, kroppens och utrustningens vård, gymnastik och idrott, samaritkurs samt soldatundervisning), dels allmänbildande ämnen: modersmålet, välskrivning och räkning. Utav utbildningsveckans 46 timmar anslås sammanlagt omkring 6 timmar åt de allmänbildande ämnena, och undervisningen avser huvudsakligen att vara en repetition av de utav volontären förut inhämtade kunskaperna. Soldatutbildningen avslutas icke med någon särskild examen, men de volontärer, som på ett tillfredsställande sätt genomgått soldatutbildningen, förklaras godkända såsom soldater. De såsom odugliga ansedda få icke deltaga i vicekorpralsutbildningen. Vicekorpralsutbildningen pågår under juli—augusti med förberedande instruktörsutbildning till mål (samt omfattar exercis, fälttjänst, skjutning, mål- och avståndsbestämning, exercisreglemente och underbefälsinstruktion). Härefter får volontären under regementsövningarna tjänstgöra såsom biträdande instruktör (gruppchef eller ställföreträdare för sådan). Efter regementsövningarnas slut avlägges vicekorpralsexamen inför regementschefen. Vissa av de i denna examen ingående teoretiska proven avläggas likväl redan före regementsövningarnas början.

2. anställningsåret upptages regelmässigt av korpralsutbildning (undantagsvis sker dock direkt övergång från vicekorprals- till furirsutbildning). Korpralsutbildningens första skede omfattar tiden november—maj samt avser teoretisk och förberedande praktisk utbildning. Ämnena utgöras av: militära (exercis, fälttjänst, skjutning, mål- och avståndsbestämning, gymnastik och idrott, samaritkurs, exercisreglemente, underbefälsinstruktion) samt allmänbildande: modersmålet, välskrivning, räkning, historia och geografi. Av utbildningsveckans 46 timmar avses i allmänhet 3 för modersmålet, 1 för välskrivning, 2 för räkning, 2 för historia samt 1 å 2 för geografi. Undervisningen i allmänbildande ämnen omfattar: i modersmålet innanläsning, rättstavning samt korta muntliga och skriftliga referat; i räkning de 4 räknesätten i hela tal, grunderna för allmänna bråk och decimalbråk samt beräkning av linjer och plana ytor; i historia m. m. svensk historia efter 1611 och allmän översikt av stats- och kommunalk u n s k a p ; i geografi kunskap om Sveriges geografi. Härefter följer teoretisk korpralsexamen. F r å n och med juni månad intill regementsövningarna 2. anställningsåret äger praktisk korpralsutbildning rum, omfattande gruppchefs- och dylik tjänstgöring. Härefter erhålles slutbetyg från korpralsutbildningen och ernås korpralskompetens. Slutligen deltaga vederbörande i regementsövningarna. 3. anställningsåret upptages regelmässigt av furirsutbildning, som anordnas på enahanda sätt som korpralsutbildningen och omfattar samma ämnen som denna med undantag av underbefälsinstruktion, som utbytes mot fälttjänstreglemente. Under den teoretiska och förberedande praktiska utbildningen, november—maj, tillmätes åt de allmänbildande ämnena samma timantal som i korpralskolan. Den i furirsutbildningen ingående undervisningen i de allmänbildande ämnena avser: i modersmålet fördjupande av förut inhämtade kunskaper och författande av lättare uppsatser; i skrivning god handstil och uppsättande av enklare tjänsteskrivelser; i räkning god kunskap i de 4 räknesätten med hela tal, allmänna bråk och decimalbråk, kännedom om reguladetri, procent- och ränteräkning samt rymdberäkning; i historia m. m. kunskap om fäderneslandets historia, även före 1611, samt repetition av tiden efter 1611, ökad kännedom om Sveriges nuvarande stats- och kommunalförfattning; i geografi repetition av Sveriges och kännedom om det viktigaste av det övriga Europas geografi. Efter avlagd teoretisk och delvis praktisk furirskoleexamen följer praktisk instruktörstjänstgöring under juli och augusti månader. Efter erhållet slutbetyg och ernådd furirskompetens följer i regel furirsutnämning. Slutligen deltaga vederbörande i regementsövningarna 3. anställningsåret. Furirerna få därefter såsom regel underkasta sig minst 1 års furirstjänstgöring före tillträdet till underofficersskolan. Underofficersskolan påbörjas i mitten av oktober, pågår omkring 10 månader samt omfattar omkring 1,900 övningstimmar. Av dessa övningst i m m a r anslås omkring 150 till modersmålet, 150 till räkning och geometri, 100 till historia, 100 till geografi, 10 till stats- och samhällslära, 500 till överläsning, kunskapsprövning och inre tjänst samt återstående 900 till militära ämnen. Undervisningen i underofficersskolan avser att bibringa: i militära ämnen de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att bliva underofficer vid infanteriet;

13 i modersmålet ökad skick ighet i rättstavning och skiljetecknens användning ävensom kunskap i stts- och formlära, förmåga att muntligen eller skriftligen giva en klar och edig framställning av lästa eller hörda stycken, utarbeta uppsatser och dylikt samt vidgad kännedom om svensk litteratur; i räkning och geometri kunskap till och med ekvationer av 1. graden resp. full säkerhet att utföra i praktiska livet förekommande beräkningar av ytor och rymder; * i historia en översikt av Sveriges historia från äldsta tider till omkring 1500 samt en mera detaljerad kunskap i Sveriges historia från omkring 1500 till närvarande tid, än som bibringas i folkskolorna och furirskolan, en översikt av den världshistoriska ramen kring Sveriges historia från äldsta tider till 1789 samt kunskap om den allmänna historien från 1789 till närvarande tid; i geografi m. m. kunskaper i Europas och det väsentligaste av övriga världsdelars geografi, någoi kunskap i Sveriges geologiska utvecklingshistoria (i anslutning till geologiska kartor) samt några astronomiska begrepp; i stats- och samhällslära kännedom om de delar av detta ämne, som tillhöra allmän medborgerlig bildning. Såsom redan inledningsvis nämnts, avgav "Bouvengska kommittén" med »Bouvengsk skrivelse den 24. januari 1920 betänkande och förslag angående personals kommittén» i underbefäls ställning vid armén befordran vid yngre år till officer och reservofficer. Uti nämnda betänkande har kommittén, som till behandling jämväl upptagit den nu föreliggande frågan om höjandet av det fast anställda manskapets utbildning, till en början framhållit den stora betydelsen för ett lands försvarskraft av en på höjdpunkten av bildning, militära egenskaper och tjänsterutin stående befälskader ävensom förklarat sig anse, att bevarandet, i vissa hänseenden även höjandet, av befälskaderns egenskaper måste bliva en av de ledande grundsatserna vid vårt försvars slutliga ordnande. I överensstämmelse med denna åskådning hade kommittén såsom utgångspunkt för sitt arbete sökt bilda sig en uppfattning om, i vad mån den ställning, som de tre kategorierna av den svenska arméns befälskader, nämligen officerskåren, underofficerskåren och underbefälskåren, hittills intagit inom försvarsorganisationens ram, kunde anses tillfredsställande, eller om ändringar i detta avseende vore önskvärda. Det resultat, till vilket kommittén därvid kommit beträffande underbefälskåren, kunde sammanfattas sålunda. Den nuvarande manskapsrekryteringen vore i stort sett misslyckad. De fast anställda volontärerna förmådde i allmänhet icke ens att rekrytera underbefälskårens olika grader med tillfredsställande element. Omfattande åtgärder erfordrades för att befordra manskapsrekryteringen och höja den nuvarande underbefälskåren i fråga om duglighet och allmänt anseende. Den betydelsefullaste av dessa åtgärder vore en förbättrad utbildning för allt fast anställt manskap. Först sedan underbefälskåren ånyo nådde upp till en den gamla underofficersvolontärkåren motsvarande eller Elever med bättre underbyggnad och anlag än övriga meddelas, därest omständigheterna det medgiva, ytterligare undervisning i dessa ämnen, varjämte inledande kunskaper i fysik (geometrisk rörelselära, statik och dynamik) bibringas sådana elever.

14 t. o. m. överträffande ställning, kunde densamma fylla sin förnämsta uppgift i rekryteringshänseende, nämligen att möjliggöra ett noggrant urval till underofficersbefordran. I enlighet med sin uppfattning om de nuvarande officers-, underofficersoch underbefälskårernas ställning inom försvarsorganisationen hade kommittén utarbetat sitt förslag till lösning av den kommittén förelagda uppgiften. Detta förslag innebar beträffande manskapets utbildning i huvudsak följande. Under den första treåriga volontäranställningsperioden borde vid vederbörliga truppförband utöver den vanliga soldat- och underbefälsutbildningen anordnas särskild undervisning i vissa allmänbildande ämnen. Denna undervisning skulle hava till ändamål att föra fram de elever, som komme i åtnjutande av densamma, till den ståndpunkt i fråga om allmänbildning, som i huvudsak motsvarade lärjungarnas i allmänt läroverk efter genomgåendet av tredje klassen. Såsom villkor för deltagande i ifrågavarande särskilda undervisning skulle fordras avlagd vicekorpralsexamen. Såsom ett led i manskapets fortsatta utbildning borde vidare inrättas en för samtliga truppslag gemensam 2-årig underofficersskola med uppgift att bibringa fast anställt underbefäl de kunskaper och färdigheter, som erfordrades för underofficerare. I fråga om måttet av den allmänbildning, som skulle bibringas eleverna, skulle skolans ändamål vara att meddela dem av eleverna, som tillika med underbefälsutbildningen vid vederbörligt truppförband åtnjutit "särskild undervisning", för realskolexamen erforderliga kunskaper samt dem av eleverna, som ej åtnjutit "särskild undervisning", sådana kunskaper i vissa ämnen, att de motsvarade vad som i dessa ämnen erfordrades för realskolexamen. FörsvarsFörsvarsrevisionen har uti sitt betänkande beträffande manskapets utbildrevi8ionen. ning framhållit, att denna, enligt revisionens förmenande, i första hand måste ordnas med hänsyn till de rent militära kraven. Detta uteslöte emellertid icke, att man — och detta icke minst ur rekryteringssynpunkt — borde sträva efter att, så långt tiden och omständigheterna i övrigt det medgåve, söka bibringa manskapet erforderliga kunskaper jämväl på andra, för det civila livet betydelsefulla områden. Vid rekryt- (vicekorpral-), korpral- och furirskolor syntes dock åt de icke militära ämnena i regel endast kunna lämnas jämförelsevis ringa plats å undervisningsprogrammen. Annorlunda ställde sig däremot förhållandena beträffande underofficersskolorna. Dessa skolor hade tillkommit icke endast för att förbättra underbefälets militära duglighet utan jämväl och i främsta rummet för att höja dess allmänbildning. För att dessa skolor skulle få någon större betydelse för manskapsrekryteringen, vore det emellertid möjligt, att de behövde organiseras på annat sätt än hittills. För närvarande påginge de under en tid av omkring 10 månader, och vid utarbetandet av sitt förslag, hade revisionen icke funnit sig böra föreslå någon ändring härutinnan. Det syntes dock böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke denna tid behövde väsentligt utökas. Härvid syntes det av "Bouvengska kommittén" framställda förslaget om inrättande av en 2-årig underofficersskola, företrädd av "särskild undervisning" i allmänbildande ämnen, värt beaktande. I detta sammanhang syntes jämväl böra omnämnas ett av chefen för generalstaben i skrivelse den 21. januari 1921 framställt förslag angående anordnande försöksvis av en 2-årig "underofficerselevskola" vid infanteriet.

15 Detta förslag syntes närmast ha varit föranlett av de rådande svårigheterna med avseende å rekryteringen av underbefäl och underofficerare. Såsom elever i denna skola avsåges vid 16—17 års ålder antagna volontärer; undervisningen skulle huvudsakligen omfatta vissa allmänbildande ämnen (modersmålet, engelska eller tyska språket, historia, geografi, räkning och geometri, naturkunnighet, välskrivning, bokhålleri, kassaväsende, maskinskrivning och varukännedom); den militära utbildningen skulle förläggas företrädesvis till juni—augusti månader. Med hänsyn till omfattningen av den revisionen förelagda uppgiften hade revisionen emellertid icke ansett sig k u n n a ingå i någon närmare prövning av ovannämnda båda förslag, men revisionen ansåge sig dock böra framhålla, att revisionen för sin del icke hade någon erinran av principiell innebörd att mot desamma framställa. Uti yttrande över revisionens betänkande har den jämlikt Kungl. Maj:ts 1923 drstiåibeslut den 23. april 1923 sammankallade generalskommissionen jämväl 9are generalsgjort vissa uttalanden i fråga om manskapets rekrytering. Med anslutning kommission. till vad som anförts i 1914 års proposition till ny härordning rörande högre underofficersskolor, nämligen att sådana skolor borde anordnas för att förbättra underbefälets — och därmed även underofficerarnas — allmänbildning och militära duglighet, har nämnda kommission på grund av gjorda erfarenheter framhållit, att ifrågavarande skolor — i den m å n befälstillgången vid armén det medgåve — syntes böra anordnas såsom 2-åriga kurser. Svenska Underofficersförbundet har uti sitt yttrande över försvars- Svenska revisionens betänkande beträffande frågan om rekrytering av det fast Underanställda, manskapet framhållit, att huvudorsaken till den dåliga rekryte/ffceri~f or ringen av det fast anställda manskapet vore att finna i gjorda inskränk- •' ningar beträffande undervisning i icke militära ämnen vid arméns underbefäls- och underofficersskolor. Man måste därför inrikta sig på sådan teoretisk utbildning, som kunde vara manskapet till verkligt gagn efter slutad militäranställning, detta naturligen utan åsidosättande av den erforderliga rent militära utbildningen och instruktörstjänsten. Den i nuvarande militära skolor meddelade "civila" teoretiska undervisningen saknade vidare samhörighet med motsvarande i skolor högre än folkskolan. Det måste därför läggas större vikt vid att undervisningen i allmänbildande ämnen under militärtjänstgöringen så ordnades, att examen i underofficersskolan bleve fullt likställd med realskolexamen, liksom ock att det manskap, som icke kunde beordras till denna skola, finge sin inhämtade kunskap i allmänbildande ämnen likställd med fordringarna för viss klass i allmänt läroverk (kommunal mellanskola). Såsom ersättning för nuvarande system för manskapsrekryteringen, vilket förbundet — med hänsyn till att de nuvarande volontärerna, som icke lämpade sig för fortsatt utbildning till befäl, kvarhölles och användes i handräckningsbefattningar, som kunde och borde utföras av därtill avskilda värnpliktiga — ansåge alltför dyrbart, borde enligt förbundets åsikt anställas befälselever enligt i huvudsak följande grunder. Regementschef skulle årligen såsom befälselever anställa ett visst antal ynglingar, som genomgått folkskola. Efter 75 dagars provtjänstgöring skulle elev- och korpralsutbildning äga r u m under en tid av omkring ett år, med skyldighet för vederbörande att efter avlagd korpralsexamen fullgöra 4 månaders trupptjänst-

16 goring. Såsom korpral kunde sedermera befälseleven beordras till furirskola av 8 månaders varaktighet, med skyldighet att efter avlagd examen kvarstå i tjänst under ytterligare ett år. Korpral, som icke kommenderades till furirskola, skulle avskedas och överföras till korpral i reserven, varvid dock hänsyn borde tagas därtill, att erforderligt behov av korpraler för handräcknings- och inre tjänst tillgodosåges genom ytterligare förlängd tjänst. Efter omkring 3 */• års anställning kunde furir beordras till genomgående av 2-årig underofficersskola jämte särskilt anordnade kurser för att ernå realskolekompetens. Med genomgången underofficersskola skulle följa skyldighet att kvarstå i tjänst under ännu ett år, varefter samtliga skulle överföras till sergeanter i reserven; regementschef dock obetaget att bevilja sergeant tillstånd att kvarstå ytterligare ett år, om under denna tid utsikt till vinnande av inträde på aktiv stat funnes. Med varje examen skulle följa obligatorisk befordran till motsvarande grad, nämligen korpral, furir och sergeant, efter tillgången på beställningar på stat eller över stat. Avlöning skulle utgå till befälselev i likhet med för värnpliktig under den s. k. provtjänstgöringen samt därefter med 100 % förhöjning. Korpral, furir och sergeant skulle erhålla korprals, furirs av 2. klassen respektive 1. klassen löneförmåner. Samtliga skolor skulle anordnas arméfördelningsvis vid infanteriet och i övrigt truppslagsvis med undantag av underofficersskolan, vilken skulle vara gemensam för hela armén. Ett sålunda ordnat skolsystem skulle enligt underofficersförbundets mening bliva ett verksamt medel att avlägsna den impopularitet, som vidlådde värvningssystemet. Chef en för Uti sitt den 30. november 1923 avgivna förslag till lantförsvarets ordgeneralstaben. nande har chefen för generalstaben i fråga om det fast anställda manskapets rekrytering, bland annat, anfört i huvudsak följande. Flertalet volontärer toge icke fast anställning för att vinna underofficersbefordran, d. v. s. för att därmed välja ett yrke, som tillförsäkrade dem en tryggad framtid, utan betraktade sin militärtjänst såsom en mera tillfällig anställning. Det måste därför läggas vikt uppå att ordna volontärernas utbildning och tjänstgöring på ett sådant sätt, att de volontärer, vilka icke erhölle underollicersbefordran, efter anställningens slut ägde förutsättningar att vinna god utkomst vare sig i sitt förutvarande eller i ett nytt yrke. Med den utveckling, folkundervisningen under senare tid nått, kunde den rent militära uppfostran icke längre försvara sin rangplats på den allmänna arbetsmarknaden, med mindre den även meddelade ett erforderligt och icke alltför ringa mått av allmänbildning. Den allmänbildning, som meddelades under anställningstiden, måste därför tillmätas stor betydelse, då det gällde att erhålla en god manskapsrekrytering. I soldat- (vicekorpral-), korpral- och furirskolorna kunde av lätt insedda skäl undervisning i allmänbildande ämnen meddelas endast i ganska begränsad omfattning. Vad beträffade önskemålet att i underofficersskolan uppnå realskolekompetens, kunde detta icke förverkligas, med mindre undervisning i allmänbildande ämnen meddelades i så stor omfattning icke endast i sagda skola utan även i underbefälsskolorna, att den militära utbildningen och tjänsten i övrigt i alltför hög grad åsidosattes. Det vore för övrigt icke säkert eller ens sannolikt, att en ökning av underofficersskolan till 2-årig skulle medföra den förbättring av manskapsrekryteringen, som måste

17 eftersträvas. Då det gällde att ordna underbefälets rekrytering och utbildning, måste, såsom redan framhållits, hänsyn tagas därtill, att underofficerskåren rekryterades ur underbefälet. Volontärerna, enkannerligen underbefälet, hade dock även andra viktiga uppgifter att fylla i fråga om de värnpliktigas utbildning och tjänsten i övrigt vid truppförbanden än att utgöra en lämplig rekryteringskälla för underofficerskåren och kunde i detta hänseende icke fullt likställas med de underofficersvolontärer, vilka funnits före antagandet av 1901 års härordning. Såsom ett återupplivande av underofficersvolontärernas traditioner kunde man däremot betrakta den av chefen för generalstaben föreslagna "underofficerselevskolan", vilken enligt förslaget hade till uppgift att meddela icke endast soldatutbildning utan även en ganska omfattande undervisning i allmänbildande ämnen. Då åtskilliga skäl talade för inrättande av en förberedande skola, borde en sådan anordnas. Tillsvidare borde skolan endast avses för infanteriet. Det vore visserligen önskvärt, att den redan från början kunde göras tillgänglig även för ynglingar, vilka önskade vinna anställning vid specialtruppslagen. Innan erfarenhet vunnits rörande lämplig organisation, skulle det dock stöta på så stora svårigheter att ordna en för samtliga truppslag gemensam förberedande skola, att det syntes rådligast att till en början avse skolan allenast för infanteriet, som vore i största behov av förbättrad rekrytering. Den föreslagna skolan borde benämnas militära mellanskolan, närmast för att angiva dess samband med den kommunala mellanskolan i fråga om det mått av kunskaper, som i densamma meddelades. Att fullt jämställa den förra med vissa klasser i den senare syntes dock icke vara lämpligt. Den militära mellanskolan borde i vissa fall meddela undervisning utöver vad som i den kommunala mellanskolan vore föreskrivet, men kunde i andra ämnen icke nå upp till dennas kurser. En i större utsträckning genomförd överensstämmelse syntes ej heller vara behövlig, emedan eleverna i militära mellanskolan efter tjänstetidens slut i regel nått den ålder (minst 22 å r ) , att de knappast kunde fortsätta studierna i en kommunal mellanskola, och emedan genomgång av den militära mellanskolan i alla händelser i vederbörliga författningar samt i villkoren för beviljandet av koncession för vissa företag syntes kunna likställas med kommunal mellanskola såsom fullgod kompetens för erhållandet av vissa befattningar. Åldern för inträde i skolan borde sättas så hög, att även de yngsta eleverna omedelbart efter skolans slut kunde vinna anställning som volontärer. Elevernas antal borde tillsvidare begränsas till 200 per årskurs. Därest skolan visade sig fylla sitt ändamål, kunde antalet framdeles ökas. I varje fall kunde skolan icke ensam rekrytera underbefälsgraderna, utan avsåge allenast att tillföra volontärrekryteringen ett antal goda element. Underbefälet komme därför att bestå dels av f. d. elever i militära mellanskolan och dels av på hittills vanligt sätt anställda volontärer. Den olikhet i fråga om rekryteringsgrunder, som sålunda komme att finnas, behövde icke medföra några olägenheter, enär redan korpral- (konstapel-) skolan bleve gemensam. Det vore dock sannolikt, att de f. d. miltärskoleeleverna med sin större bildning och sin från tidigare år meddelade strängare militära uppfostran komme att inverka på de övriga volontärerna i god riktning. Det kunskapsmått, som meddelades i olika folkskolor, vore ännu så 2

18 ojämnt, att en inträdesprövning till den militära mellanskolan vore behövlig. Fordringarna för inträde i den militära mellanskolan borde icke sättas lägre än för kommunal mellanskola. Utöver de i sistnämnda skola ingående ämnen borde undervisning meddelas i bokhålleri, maskinskrivning och varukännedom. För vissa ämnen borde företrädesvis avses civila lärare. I anledning härav borde den militära mellanskolan förläggas till stad, där kvalificerade timlärare kunde erhållas. Skolan skulle organiseras å stab och två kompanier. Vid densamma skulle anställas, förutom under viss tid till skolans stat transporterad militär personal, en av Kungl. Maj :t förordnad studierektor, ett antal civila lärare samt erforderlig förvaltningspersonal. Skolan skulle vara 2-årig. Årligen skulle fullgöras en vinter- och en sommarperiod, den förra av en varaktighet av 9 månader med undervisning i såväl allmänbildande som militära ämnen samt den senare omfattande en tid av 3 månader, uteslutande ägnad åt militär utbildning. Eleverna skulle åtnjuta förutom underhåll in natura dagavlöning under 1. årets kurs med 25 öre och under 2. årets kurs med 50 öre. Efter genomgången skola skulle eleverna vara skyldiga att söka inträde som volontärer vid infanteriregemente och i regel omedelbart beordras till underbefälsskola. Kostnaderna för den sålunda föreslagna skolan beräknades årligen uppgå till omkring 528,000 kronor. Därest en sådan skola anordnades, kunde antalet meniga volontärer minskas med det antal elever, som årligen överginge till regementena. Med hänsyn till att antalet meniga volontärer beräknats jämförelsevis lågt och att ingen erfarenhet funnes om den militära mellanskolans förmåga att rekrytera underbefälsgraderna, borde under de första åren från och med 2. året icke räknas med mer än 100 som volontärer årligen anställda f. d. mellanskoleelever. För 100 volontärer beräknade kostnader vore 115,480 kronor. Det syntes vara mindre lämpligt att i staten för de olika regementena bestämma ett minskat antal volontärer, enär på vissa håll antalet kunde fyllas men däremot kanske ej på andra. Där vakanser funnes, borde således dessa användas till ett sammanlagt antal av 100. Därest en reglering bleve nödvändig på grund av stort tillopp av volontärer vid alla truppförband, borde fastställande av det nödvändiga antalet vakanser ske i kommandoväg. Om en militär skola av sålunda föreslagen art komme till stånd för samtliga truppslag, syntes en 2-årig underofficersskola icke böra ifrågasättas. Däremot borde skolor av ungefär de nuvarande underofficersskolornas karaktär fortfarande anordnas, varjämte vissa kurser kunde befinnas önskvärda för höjande av allmänbildningen hos sådant manskap, som icke genomgått den militära mellanskolan. 1924 års för Bland de åtgärder, som kunna främja en god manskapsrekrytering, har svarsproposi- j ^en tiH 1924 års riksdag avlåtna propositionen angående för svar sväsen hon ' dets ordnande framhållits ett förbättrande av manskapets utbildning. Med avseende härå anföres, att visst utrymme åt undervisning i allmänbildande ämnen enligt Kungl. Maj :ts förslag komme att förefinnas såväl vid de lägre manskapsskolorna (rekryt-, korpral- och furir skolorna) som särskilt vid underofficersskolan, vilken skulle erhålla en varaktighet av omkring 16 månader i stället för nuvarande 10 månader. Vidare har

19 i propositionen framhållits, att all anledning vore att betvivla, att en sådan anordning som den av underofficersförbundet ovan föreslagna skulle erbjuda någon som helst säkerhet för en tillfredsställande manskapsrekrytering. P å grund härav och då en påtaglig följd av det utav underofficersförbundet föreslagna systemet dessutom skulle bliva, att det nuvarande underbefälets ställning väsentligen skulle försämras, förutom i avlöningshänseende, även därigenom att rätten för underbefälet att kvarstå i tjänst bleve starkt begränsad, hade Kungl. Maj :t funnit berörda förslag icke böra föranleda någon åtgärd. Med hänsyn till dels den dualism inom underbefäls- och måhända även underofficersgraderna, som skulle komma att uppstå, därest det av chefen för generalstaben föreslagna systemet med en 2-årig militär mellanskola vunne tillämpning, dels ock de kostnader, en dylik skola skulle betinga, hade Kungl. Maj :t ej heller funnit sig böra, åtminstone för det dåvarande, följa det av chefen för generalstaben föreslagna anordnandet av en militär mellanskola. 1924 års riksdag har i sin skrivelse i anledning av försvarspropositionen framhålit, att riksdagen, som ansåge det vara en angelägenhet av största vikt, att åtgärder vidtoges till höjande av manskapets och därmed även underofficerarnas utbildning, funne såväl Svenska Underofficersförbundets förslag om införande av ett anställningssystem grundat på antagning av befälselever som chefens för generalstaben förslag om anordnande av en militär mellanskola vara väl förtjänta att göras till föremål för ytterligare allsidig prövning. Riksdagen hade därför beslutit hos Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa förnyad utredning rörande åtgärder till höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekryteringen, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill n ä m n d a utredning kunde föranleda.

1924 års riksdag.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för nu gällande grunder De sakkunniför det fast anställda manskapets utbildning torde framgå, att d e s a m m a ^ » yttrande. — i synnerhet om hänsyn tages till den intensitet, varmed utbildningen AUmänna numera bedrives — böra vara väl ägnade att dana för befordran till under- synPunkterofficer lämpat underbefäl. Det ringa mått av kunskaper i allmänbildande ämnen, som manskapsutbildningen avser att bibringa, torde däremot icke kunna tillfredsställa kunskapsbehovet hos vare sig den, som har för avsikt att genom ytterligare studier söka vinna kompetens för befordran till officer, eller den, som efter en kortare anställningstid ämnar upptaga konkurrensen på den civila arbetsmarknaden. Ett höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att därigenom förbättra manskapsrekryteringen, måste därför främst hava till mål att giva den i nämnda utbildning ingående undervisningen i allmänbildande ämnen större omfattning, än vad nu är förhållandet. Först därigenom kan nämligen den militära banan tänkas bliva mera tilldragande än hittills och manskapsrekryteringen i följd därav såväl kvantitativt som kvalitativt förbättras. Beträffande frågan, i vilken utsträckning undervisningen i allmänbildande ämnen bör utökas, för att därmed åsyftad verkan skall k u n n a beräknas bliva uppnådd, hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att den fast anställde bör beredas möjlighet att under anställnings-

20 tiden så mycket förkovra sig i ifrågavarande ämnen, att han efter avslutad underofficersskola fyller ett kunskapsmått, motsvarande det för avläggande av realskolexamen erforderliga. De sakkunniga äro emellertid fullt ense därom, att kravet på ökad allmänbildning under inga förhållanden får medföra minskade fordringar på militära kunskaper och militär duglighet. Utbildningen vid de lägre manskapsskolorna bör i följd därav allt framgent i huvudsak vara rent militär. Om ock någon ökning av den nuvarande undervisningen i de allmänbildande ämnena vid dessa skolor skulle kunna äga rum — särskilt där utbildningen är 3-årig, d. v. s. omfattar ett rekrytår, ett korpralskoleår och ett furirskoleår — torde dock denna ökning icke kunna bliva mera betydande. Den huvudsakliga delen av ifrågavarande ökade undervisning måste således förläggas till tid antingen före de lägre manskapsskolornas början eller efter desammas avslutande. Förberedande Fördelarna med ett förläggande av undervisningen i fråga till tiden före militär skola, dessa skolors början hava av chefen för generalstaben i hans i det föregående berörda förslag till lantförsvarets ordnande framhållits på följande sätt. Med hänsyn till att flertalet volontärer toge fast anställning endast för kortare tid utan avsikt att vinna underofficersbefordran vore det önskvärt, att den ökade undervisningen i allmänbildande ämnen meddelades dem på ett så tidigt stadium av anställningen som möjligt. Om ynglingar kunde börja militärtjänsten omedelbart eller kort tid efter avslutad folkskoleundervisning, bleve urvalet säkerligen bättre, än om anställningen skedde först vid en senare ålder, då de bättre elementen kanske redan bundit sig i andra yrken, varjämte det i regel vore lättare att inhämta kunskaper i allmänbildande ämnen vid 16—18 års ålder än vid mognare år. önskemålet att höja underbefälets allmänbildning och auktoritet tillgodosåges bättre genom en förberedande skola än genom en skola under de senare utbildningsåren, då eleverna redan under ett flertal år tjänstgjort såsom underbefäl. Det anseende, som de från den förberedande skolan utexaminerade eleverna kunde beräknas erhålla, komme att verka gynnsamt på manskapsrekryteringen i allmänhet och, då sannolikheten talade för att till underofficerare i framtiden företrädesvis komme att befordras volontärer, vilka genomgått den förberedande skolan, komme denna skola att även främja underofficersrekryteringen. Jämväl ur ekonomisk synpunkt vore det fördelaktigt att förlägga den huvudsakliga skoltiden till ett tidigare stadium, då ännu kraven på avlöning och övriga anspråk vore jämförelsevis låga. En dylik läroanstalt skulle vidare erbjuda möjligheter för ynglingar, som på grund av ekonomiska skäl ej kunde genomgå en kommunal mellanskola, att inhämta ett högre mått av kunskaper, än som erhölles i folkskola, vartill komme, att den förberedande skolan för många föräldrar därjämte erbjöde den fördelen att kunna bereda deras söner tillfälle till en god uppfostran under de ofta svåra åren närmast efter avslutandet av folkskolestudierna. Till vad chefen för generalstaben sålunda anfört kunna de sakkunniga ansluta sig. En förutsättning för att den huvudsakliga delen av den allmänbildande undervisningen förlägges till en sådan förberedande skola synes emellertid de sakkunniga vara, att kontraktstiden erhåller en sådan utsträckning,

21 att volontären efter skolans genomgående kvarstår i tjänst åtminstone under så lång tid, som nu gällande anställningskontrakt avse, eller 3 år. Eljest skulle många av skolans elever kunna beräknas efter densammas avslutande komma att övergå till civil verksamhet, innan den dem i skolan bibringade utbildningen kommit försvarsväsendet till godo. En sålunda förlängd anställningstid skulle visserligen kunna tänkas avskräcka en eller a n n a n yngling från att söka vinna fast anställning, men synes nödvändig för att erforderliga garantier skola skapas för att staten över huvud taget erhåller något vederlag för de på volontärens utbildning nedlagda kostnaderna. E n given nackdel med den förberedande militära skolan är i varje fall, att befordringsmöjligheterna för det manskap, som icke genomgått den förberedande skolan, utan vunnit anställning enligt det nuvarande rekryteringssystemet — vilket förutsatts alltjämt komma att äga tillämpning — skulle förminskas. Därjämte skulle man kunna hysa farhågor för att rekryteringen av underbefälskåren enligt nu gällande grunder i följd därav skulle bliva snarare försämrad än förbättrad; farhågor, som man dock kan hoppas komma att visa sig ogrundade. Erfarenheterna från flottan, där manskapsrekryteringen tillgodoses dels genom karlskrivning av elever i skeppsgosseskolan, dels ock genom värvning i vanlig ordning, hava nämligen ådagalagt, att manskapsrekryteringen knappast rönt någon inverkan av en sådan olikhet i fråga om rekryteringsgrunderna. Med hänsyn till vikten av de skäl, som tala för anordnandet av en för- Anordnande beredande militär skola, anse de sakkunniga sig böra förorda försöks anstäl- av försök i lande med den av chefen för generalstaben föreslagna militära mellan- modifierad skolan, men finna sig på samma gång böra framhålla svårigheten, för a t t { ^ A ^ y ^ icke säga omöjligheten, av att på förhand klart bedöma, i vad mån de generalstaben fördelar, man teoretiskt sett tror sig kunna påräkna med ett dylikt skol- föreslagna system, i praktiken kunna uppnås. Tillsvidare och intill dess tillräcklig militära mellanskolan erfarenhet vunnits i fråga om systemets ändamålsenlighet, synes detsamma därför, på sätt chefen för generalstaben ifrågasatt, böra tillämpas försöksvis samt endast vid infanteriet. Därest det på grund av de kostnader, som äro förenade med systemet i fråga, och med hänsyn till de sakkunnigas förslag här nedan angående underofficersskolornas provisoriska utökande till 2-åriga, skulle befinnas lämpligt och erforderligt, torde försöken böra inskränkas till att omfatta en skola med allenast 1-årig kurs, vilket därjämte torde komma att medföra den fördelen, att kontraktstiden icke behöver förlängas i samma utsträckning, som därest skolan göres 2-årig. Under försökstiden finge man vid sådant förhållande avstå från att mellanskolans elever direkt — d. v. s. med överhoppande av volontärrekrytskolan — övergå till korpralskolan; en olägenhet som dock torde få anses vara av mindre betydelse. Den utbildning, eleverna i en 1-årig militär mellanskola komme att erhålla, skulle givetvis bliva till stor nytta för deras utbildning i de följande manskapsskolorna, och detta i fråga om såväl de militära som framför allt de allmänbildande ämnen, vilka ingå i dessa skolors program. Det synes ingalunda otänkbart, att de fast anställda — under förutsättning av att särskild undervisning, såsom de sakkunniga här nedan förorda, komme att meddelas dem i kurser, förlagda till tiden mellan furirskoleexamens av-

22 läggande och underofficersskolans början — på sådant sätt skulle kunna avlägga realskolexamen vid en underofficersskola med nuvarande organisation. Underofficersskolans bibehållande vid sin nuvarande längd skulle dessutom vara av stor betydelse för de elever, som hava för avsikt att söka vinna befordran till officer på aktiv stat och vilka, därest utbildningen i de nuvarande manskapsskolorna förlängdes, skulle bliva väl gamla vid sin officersutnämning för att i framtiden med utsikt till framgång kunna upptaga konkurrensen med övriga officerare. UnderoffiVid de utredningar i fråga om höjande av manskapets allmänbildning, cersskolans g o m tidisare ffiorts av exempelvis "Bouvengska kommittén" och underoffilOYÖtylSOVhSlCQ,

utökande Ull cersförbundet, har man följt den andra av de båda härovan antydda 2-årig. utvägarna, nämligen att meddela den ökade undervisningen i allmänbildande ämnen under tiden för den militära utbildningen. De sakkunniga finna, att onekligen vissa skäl tala för en lösning i denna riktning. Framför allt finna de sakkunniga det beaktansvärt, att det allenast på denna väg torde vara möjligt att redan inom närmaste år uppnå praktiska resultat. Verkningarna av en tillämpning av den militära mellanskoleidén kunna nämligen icke visa sig förrän 5 å 6 år efter dess igångsättande, och det synes de sakkunniga i hög grad önskvärt, att sådana åtgärder vidtagas för lösningen av den sedan så många år aktuella frågan, att ett snart resultat måtte kunna vinnas. Genom att följa denna andra väg kan man jämväl bereda dem, som redan nu tillhöra det fast anställda manskapet, ävensom dem, som under tiden för de föreslagna försöken med en 1-årig militär mellanskola eller senare vinna anställning enligt n u gällande rekryteringsgrunder och sålunda icke komme att genomgå den militära mellanskolan, möjlighet att förvärva realskolekompetens. Med hänsyn därtill att den fast anställde efter avslutad furirskola med nödvändighet måste beredas tillfälle till någon tids trupptjänstgöring och då den utökade undervisningen i allmänbildande ämnen med anledning därav icke bör förläggas i direkt anslutning till denna skola, torde densamma i sådant fall böra meddelas i underofficersskolan. En förutsättning härför är emellertid, att denna skola icke bibehålles vid sin nuvarande längd av endast 10 månader. Ty även om någon förskjutning av utbildningen i de militära ämnena till förmån för undervisningen i de allmänbildande kunde tänkas äga rum, skulle det oaktat en så kortvarig skola endast i obetydlig mån kunna tillgodose kravet på ökad undervisning i de allmänbildande ämnena. En utvidgning av underofficersskolan måste därför anses vara ofrånkomlig, och synes skolan, såsom jämväl av "Bouvengska kommittén" och Svenska Underofficersförbundet föreslagits, böra få en varaktighet av 2 år. Då emellertid en avsevärd brist på för trupptjänsten disponibla furirer skulle bliva en följd av en sådan förlängning av underofficersskolan, förutsätta de sakkunniga, att en erforderlig kaderökning inom furirsgraden kommer till stånd. Under denna förutsättning finna sig de sakkunniga böra förorda åtgärders vidtagande för underofficersskolans provisoriska utökande till 2-årig. Den 2-åriga Und skof£serS' "Bouvengska kommittén" har utarbetat ett detaljerat förslag till anordorganisation. nande av en för hela armén gemensam 2-årig underofficersskola. Enligt

förslaget skulle skolan utgöra en fast läroanstalt samt förläggas till huvudstaden eller dess omedelbara närhet. Skolan skulle bestå av två årskurser. I första årskursen skulle såsom elev kunna antagas den, som vid något av arméns truppförband genomgått fullständig soldat- och underbefälsutbildning, i andra årskursen skulle endast den kunna vinna inträde, som med godkända betyg genomgått första årskursen. Varje årskurs skulle i och för förläggning och inre tjänst bilda två kompanier. Till skolan skulle i kommandoväg beordras för vissa år i sänder en chef — regementsofficer ur infanteriet — med stab, bestående av en adjutant — kapten (ryttmästare) eller subalternofficer — en intendent, en läkare, en väbel, en bataljonsadjutant och en köksföreståndare samt såsom kompanibefäl och lärare fyra kaptener ur infanteriet, en ryttmästare, två kaptener ur artilleriet, en kapten ur fortifikationen, en kapten eller löjtnant, ur trängen och fjorton subalternofficerare, därav åtta ur infanteriet, en ur kavalleriet, två u r artilleriet, en ur fortifikationen, en ur trängen och en ur intendenturkåren samt fyra underofficerare som kompaniadjutanter. Dessutom skulle i kommandoväg dit beordras nödig sjukvårds- och handräckningspersonal samt behövligt antal spel. Hästar, artilleripjäser, kulsprutor och övrig materiel skulle även i kommandoväg ställas till skolans förfogande. För realskoleundervisningen skulle anställas en studierektor och visst antal adjunkter samt dessutom en lärare i teckning. Varje läsår i underofficersskolan skulle räknas från mitten av oktober till mitten av september. Med uppehåll för helger och kortare tjänstledighetsperioder borde antalet arbetsveckor beräknas till omkring 43. Arbetstiden skulle omfatta 9 % timmar per dag, utom lördagar, då densamma skulle begränsas till 7 timmar. I genomsnitt skulle per dag användas 4 timmar till realskoleundervisning samt 2 % timmar till militär utbildning och undervisning; återstående arbetstimmar skulle användas till överläsning, gemensam för realskolan och den militära undervisningen. Den militära utbildningen skulle bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande föreskrifter. Båda årskurserna skulle avslutas med en slutprövning inför inspektören för militärläroverken och vederbörande truppslagsinspektör. Andra årets slutprövning i de ämnen, som tillhöra realskolekursen, skulle ske inför särskilt tillkallade censorer. Vad till en början beträffar skolans anordnande gemensam för samtliga truppslag, torde, enligt de sakkunnigas förmenande, en sådan anordning otvivelaktigt i jämförelse med truppslagsvis anordnade skolor medföra vissa fördelar. Sålunda skulle vid en gemensam skola kostnaderna för administration och civila lärarkrafter kunna i viss mån nedbringas, eleverna erhålla en grundligare kännedom om övriga truppslags organisation och stridssätt, undervisningen kunna göras mer likformig samt en för bedömandet av lämpligheten för fortsatt utbildning till officer betydelsefull jämförelse mellan de särskilda truppslagens elever möjliggöras. Hänsyn måste emellertid tagas därtill, att de vid de särskilda truppslagen förekommande militära ämnena äro av så väsentligen olikartad natur, att en gemensam undervisning i dessa ämnen svårligen skulle kunna anordnas. Sålunda torde i varje fall utbildningen i de militära ämnena, vad artilleriet och fortifikationen beträffar, böra äga rum i särskilda, vederbörande truppslagsinspektörer underställda övningsavdelningar. Härtill kommer, att undervisningen i matematik för sistnämnda elevkategoriers vidkommande

24 måste ansluta sig till undervisningen i artilleri resp. befästningskonst och i följd därav erhålla större omfattning än vad i fråga om övriga truppslag tillhörande elever är erforderligt, ävensom att elever tillhörande artilleriet och fortifikationen måste beredas tillfälle till särskild undervisning i fysik och kemi. Med hänsyn till vad sålunda framhållits, synas artilleriets och fortifikationens underofficersskolor, åtminstone tillsvidare, icke böra sammanslås med övriga truppslags skolor. Däremot torde en sammanslagning av artilleriets och fortifikationens underofficersskolor, för så vitt icke tungt vägande militära skäl lägga hinder i vägen därför, böra äga rum. Vad övriga truppslags skolor beträffar, synes en sammanslagning av desamma icke böra medföra några allvarligare olägenheter, under förutsättning likväl att undervisningen vid den för dessa truppslag gemensamma skolan i de särskilda truppslagens militära specialämnen anordnas truppslagsvis. Fördelarna med en sådan sammanslagning skulle särskilt framträda, därest en uppdelning av underofficersskolan — på sätt i det följande föreslås — i en högre och en lägre linje skulle komma att ske. I sistnämnda fall skulle nämligen kostnaderna per elev för civil lärarpersonal, framför allt vid kavalleriets och trängens underofficersskolor, för så vitt de bibehölles såsom självständiga skolor, bliva orimligt stora. Visserligen skulle, med hänsyn till att vid kavalleriets och trängens skolor utbildning i ridning och därmed sammanhängande ämnen i viss omfattning måste bedrivas, kunna ifrågasättas att sammanslå allenast dessa två truppslags skolor till en skola, skild från den för infanteriet och intendenturkåren gemensamma underofficersskolan. På grund av de talande skäl, som anförts till förmån för anordnandet av en gemensam underofficersskola, torde likväl, enligt de sakkunnigas förmenande, en sammanslagning av infanteriets, kavalleriets, trängens och intendenturtruppernas underofficersskolor böra komma till stånd. Skulle emellertid detta visa sig omöjligt att genomföra, torde under alla förhållanden kavalleriets och trängens böra sammanslås till en gemensam skola. Därest, på sätt här ovan antytts, åtminstone tillsvidare och intill dess närmare erfarenheter vunnits i fråga om underofficersskolornas utökande till 2-åriga, de särskilda truppslagens underofficersskolor endast i begränsad utsträckning komme att sammanslås, bleve det visserligen omöjligt att i samma omfattning som vid en för alla truppslag gemensam underofficersskola bereda elev vid ett truppslag tillfälle att inhämta närmare kännedom om och förståelse för övriga truppslags organisation, reglementen och stridssätt. Emellertid torde denna fråga icke få tillmätas lika stor betydelse för underofficersskoleleven som för den på en högre utbildningsnivå stående krigsskoleleven. Genom underofficersskolans anordnande å plats, där annat truppslag än det, underofficersskoleeleverna tillhöra, är förlagt, torde det för övrigt bliva både möjligt och ändamålsenligt att från detta ställa till underofficersskolans förfogande såväl officerare för meddelande av undervisning rörande sagda truppslag som, då så kräves, erforderlig trupp. Hänsynen till denna fråga torde därför icke ensamt böra få utgöra motiv för att redan från början skapa en för hela armén gemensam underofficersskola. Då några engångskostnader för uppförande av underofficersskolelokaler icke torde böra ifrågakomma, måste naturligtvis tillgången på lämpliga lokalutrymmen jämväl komma att spela en viktig roll vid avgörandet av frågan om den 2-åriga underofficersskolans organisation.

25 Med hänsyn till att lenomgåendet av den 2-åriga underofficersskolan otvivelaktigt förutsätter em ganska avsevärd grad av teoretisk begåvning hos eleverna, hava de sal kunniga — i likhet med "Bouvengska kommittén" — funnit det mindre länpligt att såsom villkor för ernåendet av underofficersgraden fordra er med realskolekompetens förenad underofficersskoleexamen. För att be-eda möjligheter även för sådana elever, som, utan att hava särskilda anla^ för teoretiska studier, likväl äro lämpade för underofficerskallet, att avlägga underofficersskoleexamen har skolan — i vad avser undervisningei i allmänbildande ämnen — synts, i likhet med vad av "Bouvengska kommittén" föreslagits, böra uppdelas i två linjer, en lägre med begränsad och en högre med fullständig realskolekompetens som mål. I militära ämnen däremot hava fordringarna ansetts böra vara enahanda för båda linjerna. Beträffande elevernas fördelning på de båda linjerna synes denna i regel böra äga rum under tiden närmast efter skolans början, vilket dock ej bö: utgöra hinder för att omflyttning mellan de båda linjerna sedermera kan äga rum. De av underbefälet, som till äventyrs redan före underofficersskolans påbörjande förvärvat realskolekompetens, torde, för så vitt de utgöra ett tillräckligt antal, böra bilda en särskild avdelning vid skolan. I annat fall torde jämväl dessa böra undervisas tillsammans med övriga elever. Därest emellertid en sådan särskild avdelning kommer till stånd, torde antingen utbildningen for eleverna i densamma böra inskränkas till att omfatta endast 1 år eller ock, därest så befinnes lämpligare, desamma böra bibringas en högre bildningsgrad än skolans övriga elever. Vad beträffar behovet av lärarkrafter för undervisningen i allmänbildande ämnen synes det redan ur kostnadsynpunkt fördelaktigare att tillgodose detsamma genom anlitande av timlärare än, som "Bouvengska kommittén" föreslagit, genom anställande av lärare på ordinarie stat. Huruvida tillräckligt antal kompetenta timlärare kan komma att slå till buds, beror emellertid givetvis, bland annat, på var skolan förlägges. I övrigt ansluta sig de sakkunniga i huvudsak till "Bouvengska kommitténs" förslag. Att skolstabens sammansättning blir beroende av om underofficersskolan anordnas gemensam för hela armén eller endast för vissa truppslag torde vara självfallet. I fråga om möjligheten för den fast anställde att i underofficersskolan Anordnande förvärva sådana kunskaper i allmänbildande ämnen, att det eftersträvade av särskild målet — realskolekompetens — skulle kunna ernås, hava de sakkunniga, undervisning. liksom "Bouvengska kommittén", kommit till den uppfattningen, att detta i regel icke skulle låta sig göra, utan att han före kommendering till denna skola komme i åtnjutande av särskild undervisning i vissa allmänbildande ämnen. I likhet med nämnda kommitté hava de sakkunniga ansett, att denna undervisning bör hava till mål att bibringa den fast anställde sådana kunskaper i modersmålet, tyska, matematik och historia, som i stort sett motsvara de tre lägsta klassernas kurser vid högre allmänt läroverk. Med hänsyn till nödvändigheten av att den militära utbildningen och trupptjänstgöringen i tillräcklig grad bliva tillgodosedda, synes det likväl svårligen låta sig göra att för den "särskilda undervisningen" avse ett så stort timantal som det av kommittén föreslagna, eller 1,000, därest den fast anställde skulle beordras till genomgående av underofficersskolan redan ett år efter furirskolans avslutande. Beträffande dem, som äro i besittning

26 av särskilt god studiebegåvning, skulle visserligen det med undervisningen i fråga avsedda resultatet kunna ernås, även om ett något mindre antal timmar än det av kommittén föreslagna komme den "särskilda undervisningen" till godo, men i fråga om övriga, för vilka 1,000 undervisningstimmar torde vara erforderliga, synes kommendering till underofficersskolan böra äga rum först två år efter avslutandet av furirskolan. För dem bland de fast anställda, som genomgå samtliga lägre manskapsskolor, torde undervisningen kunna förläggas med en mindre del till tiden för korpral- och furirskolorna samt med huvuddelen till tiden närmast efter furirskoleexamens avläggande. För dem åter, som övergå direkt från vicekorprals- till furirsutbildning, måste däremot undervisningen i fråga så gott som helt och hållet förläggas till tiden efter furirskolans avslutande. Med hänsyn till den större studiebegåvning, dessa sistnämnda kunna förutsättas vara i besittning av, torde de emellertid kunna tillägna sig den "särskilda undervisningen" på kortare tid ä n övriga fast anställda. Det antal underbefäl, som årligen bör komma i åtnjutande av ifrågavarande "särskilda undervisning", torde — i och för möjliggörande av tillräckligt urval — böra vara ungefär dubbelt så stort som det antal elevplatser, vederbörande truppförband äger att disponera vid underofficersskolan. Vid den "särskilda undervisningen" skulle givetvis, framför allt då det gäller undervisning i tyska, bästa resultatet i regel ernås genom anlitande av särskilda pedagogiskt skolade lärare. Emellertid k a n det inträffa, att dylika lärare icke kunna uppbringas eller att de betinga allt för avsevärda kostnader. I sådana fall torde undervisningen böra anförtros åt truppförbandets officerare, vilka, med hänsyn till den bildningsgrad och den kompetens i övrigt, de åtminstone för närvarande besitta, torde vara väl skickade för uppgiften i fråga. Svenska Såsom i det föregående omförmälts, har Svenska Underofficersförbundet Under- föreslagit, att den 2-åriga underofficersskolan skulle kombineras med ett förbundets P a v i s s a ändrade rekryterings- och utbildningsföreskrifter grundat befälsförslag till elevsystem. Ett sådant förslag hava de sakkunniga icke ansett sig kunna förbättrande biträda. Utsikten för den fast anställde att ernå realskolekompetens torde av manskaps- i c ke kunna tänkas uppväga den med systemet förenade olägenheten av rekryteringen. m i n s ] i a d a v löning, vartill kommer, att underbefälets (främst furirens) ställning skulle avsevärt försämras, även därigenom att rätten för underbefälet att kvarstå i aktiv tjänst bleve väsentligen inskränkt. Systemet synes sålunda knappast ägnat att åstadkomma en stimulerande verkan på manskapsrekryteringen. De sakkunniga hava emellertid i anledning av vad i underofficersförbundets berörda förslag framhållits i fråga om det betänkliga däri, att för fortsatt utbildning icke lämpade volontärer kvarhölles i handräckningstjänst, funnit sig böra förorda en sådan förändring av nu gällande rekryteringsbestämmelser, att möjlighet bereddes truppförbandschef att före kontraktstidens utgång upphäva med dylika volontärer ingångna kontrakt. För att den sålunda föreslagna ändringen av rekryteringsbestämmelserna icke skall kunna komma att få en hämmande inverkan på manskapsrekryteringen torde i samband med en sådan ändring gällande stad-

27 ganden rörande i vad mån fast anställning vid krigsmakten må anses motsvara tjänstgöring i beväringen böra modifieras. Hos de sakkunniga hava representanter för underofficers- och furir- Utbytande av förbunden uppgivit, att benämningen volontär på vissa orter vore mindre benämningen populär, varför densamma borde utbytas mot benämningen befälselev. j ^ ^ ^ n ! J j f E h u r u de sakkunniga icke känna sig övertygade om, att en dylik föränd- befälselev. ring kan få någon som helst inverkan på manskapsrekryteringen, vilja de likväl uttala, att de icke hava någon erinran att göra mot att en dylik förändring vidtages. E n sådan åtgärd kommer emellertid att kräva ändringar i en hel del författningar m. m. och synes jämväl böra medföra förändrad benämning av de värnpliktiga studenterna, vilka nu redovisas under benämningen befälselever.

D e sakkunnigas förslag till höjande av det fast anställda manskapets vid armén utbildning. Med anledning av vad de sakkunniga sålunda anfört, få de föreslå: att den fast anställde beredes möjlighet att under sin anställningstid så mycket förkovra sig i allmänbildande ämnen, att han efter avslutad underofficersskola fyller ett kunskapsmått, motsvarande det för avläggande av realskolexamen erforderliga; att den härav nödvändiggjorda ökade undervisningen i allmänbildande ämnen tillsvidare i huvudsak förlägges till underofficersskolan, som i följd därav bör göras 2-årig; att av underofficersskolans utökning till 2-årig föranledd kaderökning inom furirsgraden kommer till stånd; att den 2-åriga underofficersskolan uppdelas i två årskurser, varje årskurs bestående av en högre linje med fullständig realskolekompetens och en lägre med endast begränsad realskolekompetens såsom mål, samt att densamma, med de av de sakkunniga föreslagna avvikelser, i övrigt organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med "Bouvengska kommitténs" förslag; att tillfälle till särskild undervisning, förlagd till vederbörande truppförband, i modersmålet, tyska, matematik och historia, i huvudsak motsvarande de tre lägsta klassernas kurser vid högre allmänt läroverk, före kommendering till underofficersskolan beredes dem, som hava för avsikt att söka ernå fullständig realskolekompetens; att försök anställas vid infanteriet med anordnande i modifierad form av den av chefen för generalstaben föreslagna militära mellanskolan; samt att nu gällande rekryteringsbestämmelser ändras i syfte att bereda truppförbandschef möjlighet att före kontraktstidens utgång upphäva med för fortsatt utbildning icke lämpad volontär avslutat kontrakt.

28 JMarinen. Flottan. UnderoffiInnan de sakkunniga ingå på frågan om höjande av manskapsutbild7ianskårerna n i n S e n v i d f l o t t a n > t o r d e vara erforderligt att lämna en kortfattad översikt nuvarande^r- ö v e f f l o . t t a n s underofficers- och sjömanskårers nuvarande organisation och ganisation och utbildning. utbildning. På grund av de specialtjänster av olika slag, som förekomma å flottans fartyg, har det varit nödvändigt att organisera dessa kårer i yrkesavdelningar och varje sådan avdelning i yrkesgrenar. Yrkesavdelningarna äro fyra, nämligen: däcksavdelningen, ekonomiavdelningen, maskinavdelningen och hantverksavdelningen. Dessa avdelningars uppdelning i yrkesgrenar är beroende av de olika tjänstebefattningar, som personal tillhörande respektive avdelningar är avsedd att bestrida och för vilka kräves särskild utbildning. Yrkesgrenarna inom de olika yrkesavdelningarna och deras benämning äro följande: vid sjömanskåren vid underofficerskåren inom dåcksavdelartillerimatroser, artillerikonstaplar, ningen signalmatroser, signalstyrmän, torpedmatroser, torpedstyrmän, undervattensbåtmatroser, undervattensbåtstyrmän, radiomatroser och radiostyrmän och minmatroser; minkonstaplar; inom

ekonomiavdel- sjukvårdare, sjukvårdskonstaplar, ningen hovmästare, ] befäls-och skeppskockar, [ förrådskonstaplar och förrådsmän samt hornblåsare; musikkonstaplar;

inom

maskinavdelningen

skeppseldare, torpedeldare och undervattensbåteldare;

skeppsmaskinister, torpedmaskinister och undervattensbåtmaskinister;

inom

hantverksavdelningen

vapensmeder, torpedhantverkare och timmermän.

rustmästare, torpedmästare och kvartersmän.

De olika tjänstegraderna äro följande, nämligen:

meniga korpraler.

inom sjömanskåren i 3. kl. sjömän, | 2. kl. sjömän och ( 1. kl. sjömän samt

inom underofficerskåren UO av 3. graden, UO av 2. graden och flaggunderofficerare.

29 Underofficerskåren relryteras från sjömanskåren genom befordran till underofficerare av 3. graden av sådana korpraler, som blivit godkända i särskild underofficersutfildning. Sjömanskåren rekryteias dels, vad samtliga yrkesgrenar beträffar, genom anställning av manskap medelst kontrakt för en tid av minst 3 år och 6 månader, högst 6 år, dds, i vad huvudsakligen avser däcksavdelningen, genom karlskrivning av skeppsgossar från skeppsgossekåren. Antagningsåldern för iontraktsanställda är i regel 18—25 år, för karlskrivna minst 17 år. Skeppsgossekåren utgöres av skeppsgossar, vilka antagas vid en ålder av 15—16 år och under i regel omkring 2 år och 7 månader undergå större delen av den för antagning till 2. kl. sjöman erforderliga utbildningen. Manskapsutbildningen har allt sedan år 1910 bedrivits enligt det samma år fastställda "Reglemente för utbildning av flottans manskap (skolreglem e n t e ) " och omfattar rekrytutbildning, korpralsutbildning och underofficersutbildning. Manskapsutbildningen äger rum dels i särskilda skolor, benämnda rekrytskola, korpralskola och underofficersskola, dels i yrkesskolor, inom vilka senare anordnas rekryt-, korprals- och underofficerskurser. Yrkesskolorna äro: skjutskola, signalskola, torpedskola, mineringsskola, maskinskola och undervattensbåtsskola. För ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarnas yrkesgrenar försiggår utbildningen dessutom i yrkeskurser med ändamål att under tjänstgöring huvudsakligen i land bibringa viss praktisk yrkesfärdighet. Utbildningen bedrives enligt särskild utbildningsplan angivande tidslängd och tidsperiod för de olika skolorna och kurserna. Enligt gällande föreskrifter tager för kontraktsanställda utbildningen från rekryt till uppnådd kompetens för underofficersbefordran i anspråk en tid av 6 år och 1 månad. Utbildningsåret räknas från 1. november. Gången av utbildningen för de olika avdelningarna framgår av utbildningsplanen (bil. I). 1 ) I samtliga rekryt-, korpral- och underofficersskolor meddelas, förutom militär fackutbildning i respektive yrkesgrenar, även undervisning i allmänbildande ämnen. I rekrytskolan undervisas sålunda i läsning, skrivning och räkning, varjämte, i den mån så lämpligen ske kan, tillfälle beredes eleverna att inhämta ökade kunskaper i allmänbildande ämnen genom föredrag och dylikt, lämpade efter elevernas bildningsgrad, varvid vikt lägges vid sådant, som är av nytta i det praktiska livet. Korpralskolan lämnar ännu mera utrymme åt undervisningen i allmänbildande ämnen. I denna skola ingår svenska språket som särskilt ämne och omfattar läsning, talövningar, väl- och rättskrivning samt uppsatsskrivning. Vidare meddelas i denna skola undervisning i historia och *) Av kostnadsskäl här utesluten.

geografi, varvid är särskilt föreskrivet, att i dessa ämnens kurser skall ingå det viktigaste rörande Sveriges samhällsskick och näringsliv. Slutligen har även naturkunnighet införts såsom särskilt ämne, omfattande redogörelse för kroppars allmänna egenskaper, de enklaste fysiska och kemiska företeelserna samt de viktigaste naturlagarna och deras tillämpning i det praktiska livet. Beträffande matematiken föreskrives, att huvudvikten skall läggas vid sådant, som kan vara av praktisk nytta i det allmänna livet. Underofficersskolan är i främsta rummet inriktad på den speciella fackutbildningen. För främjande av allmänbildningen är stor vikt lagd vid undervisningen i svenska språket och matematik, varjämte fysik förekommer i olika omfattning i förhållande till dess betydelse för de olika yrkesgrenarna. Ehuru bestämmelserna i 1910 års skolreglemente visat sig i allmänhet •»Flottans skolsakkunni- väl avpassade för att bibringa flottans manskap erforderlig fackutbildning, gas» förslag.hade dock från olika håll framkommit yrkande om en utvidgning av den allmänbildande undervisningen i flottans korpral- och underofficersskolor samt om en utsträckning av den rådande likställigheten mellan vissa examina vid sjömanskårens skolor och motsvarande examina vid navigationsskola. Med anledning härav tillkallades i maj 1919 förutnämnda "Flottans skolsakkunniga". Dessa sakkunniga hava under åren 1921 och 1922 avgivit fem betänkanden och förslag, varav två omfatta skeppsgossarnas och de övriga manskapets vid sjömanskåren utbildning. Skeppsgosse- Skolsakkunnigas förslag angående skeppsgosseutbildningen hava, utbildningen sedan marinmyndigheterna däröver avgivit yttranden, föranlett utfärdandet den 31. december 1923 av nya bestämmelser för denna utbildning (g. o. n:r 1182/1923). Härigenom föreskrives, att skeppsgossarnas militära utbildning och sjömansutbildning skola förläggas till rekrytskola och sjömansskola samt deras undervisning i allmänbildande ämnen till skeppsgosseskolan. Rekryt- och skeppsgosseskolorna omfatta vardera tre klasser och pågå i land under tiden 1. oktober—20. april; sjömansskolan omfattar två klasser och anordnas sommartid ombord å skeppsgossefartygen. Skeppsgosseskolan är fördelad på två linjer, en högre och en lägre, av vilka vardera omfattar omförmälda tre klasser. Till högre linjen kommenderas efter anställd prövning de skeppsgossar, som visat sig hava förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen å nämnda linje, övriga skeppsgossar kommenderas till lägre linjen. Antalet skeppsgossar, som årligen utexaminerats å högre linjen, har under de tre senaste åren i medeltal uppgått till omkring 20 av i stat upptagna 600 skeppsgossar. Undervisningen i allmänbildande ämnen omfattar följande ämnen, nämligen kristendom, svenska, historia, geografi, matematik, naturkunnighet, teckning, slöjd och sång samt å högre linjen dessutom engelska. SjömansDe delar av flottans skolsakkunnigas betänkande, som behandla mankårens skåpets vid sjömanskåren utbildning, äro del I, III och IV. Del I inneutbildning. håller allmänna grunder m. m. för utbildningen, del III förslag till skolreglemente för flottan och del IV undervisningsplan för skolor och kurser vid sjömanskåren. Liksom i 1910 års bestämmelser har manskapsutbildningens syfte av

31 skolsakkunniga angivits vara att grundlägga och främja utbildningen av duglig personal vid flottan. För att detta skall bliva möjligt påvisas, att det i första hand erfordras god utbildning i de militära ämnena. Såsom självfallet framhålles emellertid, att en rätt omfattande undervisning även bör meddelas i allmänbildande ämnen. Skolsakkunniga erkänna dock svårigheten att draga gränsen för, huru långt denna utbildning skall sträcka sig för att direkt vara till nytta i tjänsten. Härvid hava skolsakkunniga eftersträvat att giva ökat omfång åt den allmänbildande undervisningen, utan att utbildningen i de militära ämnena därigenom åsidosattes. Dock hava de icke helt kunnat tillmötesgå särskilt från underofficerarna framställda önskemål att genomgången underofficersskola, vad allmänbildningen beträffar, borde föra fram till samma mål som realskolexamen. Sålunda hava icke alla ämnen kunnat medtagas, som ingå i denna examen, och ej heller hava de medtagna ämnena i alla fall kunnat givas samma omfattning, som motsvarande ämnen i realskolan. Även i fråga om den militära utbildningen har en omläggning ägt rum, i det skolsakkunniga sökt få bättre överensstämmelse mellan sjömanskårens skolor och vissa fack- och yrkesskolor. Enligt nuvarande bestämmelser finnes redan i viss mån en sådan överensstämmelse beträffande vissa examina. Sålunda motsvarar genomgången korpralskola för manskap vid däcksavdelningen skeppareexamen av 2. klass och för manskap, tillhörande maskinavdelningen, maskinistexamen av 3. klass, avlagda vid navigationsskola. Examen i maskinistklass vid underofficersskola är jämställd med 1. maskinistexamen vid navigationsskola. Genomgången examen i styrmansklass vid underofficersskola motsvarar däremot ej avlagd styrmansexamen vid navigationsskola, utan erfordras härför vissa kompletteringar. Skolsakkunnigas förslag innebär en omläggning av utbildningen i den riktning, att styrmansexamen ingår i underofficersexamen för samtliga yrkesgrenar inom däcksavdelningen. För ekonomiavdelningens personal hava skolsakkunniga i förevarande avseende satt som mål jämställighet med ettårig handelsskola; dock med minskad kurs för hornblåsare. Vid maskinavdelningen finnes, som förut nämnts, likställighet mellan vissa examina vid navigationsskola och vid sjömanskårens skolor. Förslaget innebär dock en del ändringar i syfte att göra denna likställighet fullständigare, i det att där upptagas två olika examina i underofficersskolan. Den ena, efter ett år, skulle motsvara maskinistexamen av 2. klass. Maskinistexamen av 1. klass skulle, liksom nu, avläggas efter fullständigt genomgången underofficersskola. Vad hantverksavdelningen beträffar, innebär förslaget icke någon examen, som kan jämställas med dylik i civil skola. Omläggningen går här ut på att giva personalen gemensam utbildning, oberoende av yrkesgren, i så stor utsträckning som möjligt. Genomgången underofficersexamen avses för denna avdelnings personal utgöra en god grund för fortsatta studier vid teknisk yrkesskola. Skiljaktigheten mellan 1910 års skolutbildning och skolsakkunnigas förslag i fråga om de s. k. allmänna skolorna, d. v. s. rekryt-, korpral- och underofficersskolorna, är i övrigt i huvudsak följande: I stort sett hava sakkunniga i den yttre organisationen sökt åstadkomma större enhetlighet i de olika yrkesgrenarnas utbildning än i 1910

32 års reglemente är fallet, vilket framgår av den till betänkandets del I fogade utbildningsplanen. Sålunda skulle rekrytskolan infalla under 1., korpralskolan huvudsakligen under 3. och underofficersskolan under 5. och 6. anställningsåret, varav följer, att överensstämmelse även skulle komma att äga rum i fråga om den tid, manskapet står till förfogande för tjänstgöring. * Rekrytskolan föreslås att för däcks- och maskinavdelningarna förläggas delvis i land och delvis ombord, huvudsakligen för att under tiden i land utbildningen i vissa ämnen bättre skall k u n n a bedrivas. I fråga om korpralskolan hava skolsakkunniga, med hänsyn till att inom skeppsgosseskolan finnas en högre och en lägre linje, funnit det nödigt att även i förstnämnda skola beträffande vissa allmänbildande ämnen fördela eleverna på en högre och en lägre linje, varvid i den lägre linjen sammanförts såväl de från skeppsgosseskolans lägre linje utgångna som de kontraktsanställda. För att kunna göra detta hava kurserna i rekrytskolan omlagts, så att såsom nya ämnen därstädes upptagits geografi och fysik, varjämte kurserna i dessa ämnen samt i svenska språket och matematik rättats efter skeppsgosseskolans lägre linje. Dessutom har för dem, som skola från rekrytskolan övergå till korpralskolan, införts en förberedande kurs till korpralskolan. I denna kurs, avsedd för kontraktsanställda, skulle ingå svenska, geografi, matematik, fysik och kemi samt gymnastik. Vad underofficersskolan angår, skulle samma slutmål uppställas för alla dem, som genomgå densamma, varför föreslås anordnandet av en förberedande kurs för dem, som komma från korpralskolans lägre linje. Underofficers skolan skulle i övrigt för samtliga göras tvåårig, uppdelad på två klasser, en lägre under 1. året och en högre under 2. året. I den förra skulle vissa ämnen avslutas, i vilka examen skulle avläggas vid slutet av denna klass. Då i denna utredning icke är fråga om att närmare behandla de olika yrkesgrenarnas fackutbildning, kommer ej här att redogöras för skolsakkunnigas förslag rörande yrkesskolor och yrkeskurser. Beträffande den årliga undervisningstiden framgår denna av skolsakkunnigas utbildningsplan. Enligt denna skulle rekrytskolan liksom hittills omfatta en tid av 6 månader, i allmänhet förlagd till tiden 1. november—30. april med rekrytskola i land för däcks- och maskinavdelningarna under tiden 1. november—31. januari, därefter ombord. Korpralskolan skulle ökas från nuvarande 5 månader till 6 månader för från skeppsgosseskolan utexaminerade och till 8 månader för kontraktsanställda, ökningen är huvudsakligen föranledd av önskan att vid denna skola bereda större utrymme än hittills för allmänbildande ämnen, bland vilka upptagits engelska språket. Anordningen med alternerande korpralskolor föreslås att upphöra och att korpralskolan i stället förlägges endast till tiden 1. september—30. april med förberedande k u r s 1. september—30. oktober. Underofficersskolan föreslås för däcks- och maskinavdelningarna förlängd från nuvarande 10 ä 11 månader till 15 månader och 20 dagar samt för ekonomi- och hantverksavdelningarna från nuvarande omkring 8 respektive 10 månader till 12 månader. Undervisningen beräknas pågå under 5. och 6. utbildningsåren: för däcksavdelningen med en förberedande klass under tiden 1. november—31. januari, en lägre klass 1. februari—20.

33 j u n i och en högre klass 1. september—30. april; för maskinavdelningen med en lägre klass 1. november—20. juni och en högre klass 1. september—30 april; samt för ekonomi- och hantverksavdelningarna med en lägre klass 1. november—30. april 5. året och en högre klass samma tider 6. året. För artilleriklassen anordnas dessutom särskild kurs under tiden 1. juli—15. september 5. året. ökningen i den för närvarande för skolan anslagna tiden är föranledd av de i det föregående omförmälda mål, som uppställts för densamma. Ämnesvalet för de olika skolorna framgår av undervisningsplanen. Förutom de allmänmilitära och speciella militärämnena upptagas sålunda följande allmänbildande ämnen, nämligen: I rekrytskolan: svenska språket, matematik, fysik och kemi. I korpralskolan, förberedande kursen: såsom förut nämnts, svenska språket, matematik, fysik, kemi och geografi; huvudkursen: svenska språket, matematik, fysik, kemi, geografi och engelska språket. I underofficersskolan, förberedande kursen: svenska språket, matematik, fysik, kemi, engelska språket och geografi; lägre klassen: svenska språket, matematik, fysik, kemi, geografi, engelska språket och samhällslära; högre klassen: svenska språket, matematik, författningskunskap och engelska språket. Den första delen av skolsakkunnigas betänkande remitterades våren Yttrandenoch 1921 till marinmyndigheterna för avgivande av yttranden angående de av förslag med skolsakkunniga framlagda grunderna för omorganisation av utbildningen a^e,dw??-9 a%. av si om an sk åren skolsakkunmav SjomansKaren. gm förs}ag Sedan sådana yttranden avgivits hösten 1921 och skolsakkunniga till manskapshösten 1922 slutfört arbetet å del III och IV av betänkandet, anbefalldes, utbildning. dels att rekrytutbildningen vid sjömanskåren skulle i huvudsakliga delar bedrivas enligt skolsakkunnigas förslag, dels att korpralskolan utbildningsåret 1922—23 skulle på försök anordnas enligt samma förslags del III och IV samt att utlåtanden över merberörda delar skulle avgivas före utgången av år 1923. På grund härav har rekrytutbildningen vid flottan under utbildnings- Rekrytåren 1922—1924 fortgått enligt skolsakkunnigas förslag. Med ledning utbildningen. av härunder vunnen erfarenhet har chefen för marinstaben i juni 1924 avgivit slutligt förslag till rekrytutbildningens anordnande, vilket i huvudsak överensstämmer med det ovannämnda förslaget, dock att det ur krigsberedskapssynpunkt befunnits nödvändigt för undvikande i möjligaste mån av ombyten i fartygsbesättningarna att föreskriva, att rekrytutbildningen skall försiggå antingen i sammanhängande rekrytskola, ombord eller i land, eller i uppdelad rekrytskola med halva tiden i land och halva tiden ombord. För att bättre kunna tillgodose den sjömilitära utbildningen har vidare viss minskning måst göras i fråga om undervisningen i de allmänbildande ämnena. Bestämmelser för rekrytskolans anordnande i enlighet härmed hava under sistlidna oktober utfärdats (g. o. n:r 875/1924). I fråga om korpralsutbildningen hava utlåtanden avgivits i mars 1923 av Korpralsstationsmyndigheterna i Stockholm och Karlskrona över vunna erfaren- utbildningen. heter beträffande den försöksvis anordnade korpralskolan, varjämte förslag till sådan skolas organisation med ledning därav av marinmyndigheterna avlåtits. Dessa yttranden utmynna samtliga i yrkanden på, att korpralskolan något avkortas och att omfattningen av de allmänbildande 3

34 ämnena minskas till att omfatta endast det, som erfordras för att en 2. klass sjöman skall k u n n a lämpa sig till korpral och på så sätt underlätta för de meniga att vinna korpralsbefordran, vilken är målet för det stora flertalet av dem, som söka anställning vid flottan. Ur de avgivna yttrandena må följande utdrag återgivas: Chefen för sjömanskårens skolor i Stockholm anför i huvudsak följande: "En uppenbar svaghet uti skolsakkunnigas förslag synes ligga i utbildningens inriktande så gott som uteslutande på blivande underofficersskola. Man torde emellertid kunna anse, att flertalet av de menigas utbildning utmynnar i korpralsbefordran, med vilken grads erhållande gemene mans utbildning är avslutad. Den procent av en årskurs meniga, som tillföres underofficerskåren, är så ringa, att ingå skäl synas föreligga att nedlägga tid och arbete på bibringande av underofficersutbildning även åt alla dem, som under sin tjänstetid vid flottan endast stanna i högst korprals tjänstegrad. Därför är ej ändamålsenligt att för befordran till korpral föreskriva fyllandet av högre fordringar eller kunskapsmått än vad som erfordras för korpralstjänstens behöriga skötande". Skolchefen anser dessutom ej troligt, att den av skolsakkunniga föreslagna omfattningen av de allmänbildande ämnena i korpralskolan skulle i någon högre grad kunna underlätta civilanställnings erhållande efter slutad tjänstetid som korpral. Införandet av de skärpta fordringarna på kunskaper i humaniora i korpralskolans olika kurser skulle vidare, enligt skolchefens åsikt, medföra en bestämd olägenhet, enär härigenom korpralsbefordran omöjliggjordes för det stora antal elever i korpralskolan, som ehuru underkända i allmänbildande ämnen äga förutsättningar att bliva goda korpraler. Det förekommer nämligen i stor utsträckning, att anställning vid sjömanskåren sökes av individer, som vilja lära sig ett praktiskt yrke utan att därför behöva bedriva mera omfattande teoretiska studier. Skolchefen ansluter sig därför i princip till de förslag, som avse att minska de av skolsakkunniga föreslagna fordringarna i korpralskolan. De elever, som hava tänkt sig bliva underofficerare, måste däremot beredas tillfälle att erhålla ökad allmänbildning och föreslås därför en förberedande kurs, förlagd till tid omedelbart före underofficersskolans början. Chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Stockholm har intet att erinra mot att högre allmänbildning bibringas de blivande underofficerarna, under förutsättning att fordringarna i fråga om allmänbildning avvägas så, att de icke — i stället för att medföra åsyftat resultat — verka i motsatt riktning genom att omöjliggöra för mindre begåvade individer, som ändock kunna äga betingelser för att bliva goda underofficerare, att uppnå underofficersgraden. Såsom exempel på att svårigheter härutinnan skulle komma att uppstå vid tillämpningen av skolsakkunnigas förslag anföres, att av 180 elever i den vid Stockholms stations korpralskola anordnade försökskursen 30 % på grund av svårighet att följa med i de allmänbildande ämnena avgått redan innan kursen pågått halva tiden. Stationsbefälhavaren i Stockholm påvisar, hurusom skolsakkunniga lagt huvudvikten vid att manskapet erhåller en allmänbildning, som kommer samhället till godo, och har för uppnående av detta mål velat driva allt manskap fram efter den egentliga underofficerslinjen. Detta har även inverkat på organisationen av korpralskolan och de sakkunniga hava därvid förbisett, att denna skola bör hava till mål att utbilda korpraler. Då även sådana bland manskapet, som sakna fallenhet eller håg att

35 genomgå fullständig underofficersutbildning, kunna bliva goda korpraler, böra de lägre skolorna vara så organiserade, att alla med normal begåvning hava möjlighet att nå denna grad. Med den av skolsakkunniga nu på försök tillämpade 8 månaders korpralskolan är detta icke möjligt, då många på grund av ämnenas mångfald och omfattning antingen tröttna och avgå eller bliva underkända. Det är därför berättigat att från korpralskolan avskilja vad som rätteligen tillhör den egentliga underofficersutbildningen. Enligt denna princip synes det stationsbefälhavaren riktigast att anordna en ren korpralskola med ämnesval lämpat efter de fordringar, man ställer på korpralen. Om man anser sig böra göra ett tillägg till denna utbildning för de elever, som ämna genomgå underofficersutbildning, bör särskild kurs härför anordnas efter och oberoende av korpralskolan. Chefen för sjömanskårens skolor i Karlskrona framhåller, att ett av grundfelen i skolsakkunnigas förslag är deras strävan att söka ansluta de olika allmänna skolorna till varandra, varvid från början det tänkta slutmålet — realskolekompetens — satts för högt, i det man söker driva allt manskap, även den del därav, som ej har för avsikt att bliva underofficerare, genom största möjliga antal skolor. Erfarenheten visar nämligen, att avgången från sjömanskåren mellan korpral- och underofficersskolorna är mycket stor, omkring 70 % i vissa fall. Utbildningsplanen måste därför ställas på en annan grundprincip. Den måste direkt taga hänsyn till örlogsflottans krav och endast inrikta sig på att göra våra sjömän skickliga i att fullgöra tjänsten i egen och närmast högre tjänstbarhetsklass eller grad. Undervisningen i humaniora i korpralskolan bör därför begränsas till att endast omfatta det, som för en 2. klass sjöman kan anses erforderligt, för att han skall lämpa sig till korpral. På grund härav föreslår skolchefen, att korpralskolans längd minskas till 5 månader och att den anordnas 2 gånger om året, varigenom vinnes, att endast % årsklass 2. klass sjömän samtidigt undandrages den praktiska tjänsten och att kadrerna k u n n a göras mindre. För att komplettera utbildningen i humaniora för dem, som skola in i underofficersskolan, föreslås anordnandet av en förberedande kurs på 3 månader omedelbart före denna skola. Chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona ansluter sig till skolchefens uttalande och framhåller särskilt olägenheterna med att söka bibringa allt manskap den för underofficersskolan såsom behövlig ansedda allmänbildningen, varvid även påvisas de menliga följderna för den praktiska tjänsten att binda ett stort antal manskap, som ej ämnar bliva underofficerare, vid lång skolundervisning. Därest tillfälle till ytterligare undervisning i allmänbildande ämnen, utöver vad i underofficersskolan kan bibringas, anses böra erbjudas det manskap, som efter genomgången underofficersskola kvarstannar i flottan, föreslås, att sådan anordnas genom en frivillig kurs under 2. vintern efter slutad underofficersutbildning. Med anledning av dessa yttranden och förslag ifrågasatte chefen för marinstaben att anordna dels en fullständig korpralskola för dem, som skulle avses för underofficersutbildning, dels en avkortad korpralskola för övriga. Häremot hava emellertid gjorts följande erinringar: att med en fullständig korpralskola på 8 månader och en avkortad på 4 månader, månaderna september—oktober skulle bliva upptagna av skolor för så gott som samtliga 2. klass sjömän, varigenom för effektiv sjötjänst

36 endast bleve disponibelt ett fåtal 2. klass sjömän av yngre årsklasser, varför utökning av kadrerna bleve erforderlig för tillgodoseende av fartygens bemanningsbehov; att svårigheter skulle uppstå att på frivillighetens väg i en fullständig korpralskola erhålla ett så stort antal elever, att rekryteringen till en på densamma baserad underofficersskola bleve säkerställd; att det bleve omöjligt att fullt rättvist verkställa utgallring av 2. klass sjömän till de olika korpralskolorna; att det skulle bliva svårt att avgöra, huruvida i den fullständiga korpralskolan underkända elever skulle — i förhållande till de i den avkortade skolan godkända — kunna anses kompetenta att befordras till korpraler; att en korpralskola på 4 månader är för kort för att bibringa de kunskaper, som måste fordras av en korpral; samt att två olika utbildade kategorier korpraler skulle erhållas, vilket ur tjänstesynpunkt ej är lämpligt och ur organisatorisk synpunkt skulle medföra olägenheter, varjämte en dylik delning av korpralsgraden sannolikt skulle vara ägnad väcka missnöje bland manskapet. Dessa skäl mot anordnandet av en fullständig och en avkortad korpralskola fann chefen för marinstaben så avgörande, att han ansåg, att förslaget icke borde genomföras. I det yttrande, som av marinförvaltningen och chefen för marinstaben i maj 1923 avgavs över skolsakkunnigas förslag till korpralskolans anordnande, anföres bland annat följande: "Enligt skolsakkunnigas förslag skall korpralskolan förläggas endast till vintermånaderna. På grund av den goda rekryteringen under senare åren kommer emellertid elevantalet i skolan att under denna del av året bliva för stort, så att nu till buds stående skollokaler ej bliva tillräckliga, så framt ej korpralskolan uppdelas på en vinter- och en sommarkorpralskola. Då det emellertid ej låter sig göra att inom samma utbildningsår inpassa tvenne korpralskolor av den längd, de skolsakkunniga föreslagit, och då erfarenheten från den under den gångna vintern anordnade korpralskolan visat, att de fordringar i allmänbildande ämnen, som skolsakkunniga föreslagit, äro så stora, att till följd härav ett avsevärt antal elever antingen avgått från skolan eller blivit underkända, synes det nödvändigt, att vissa ändringar i av skolsakkunniga föreslaget sätt för korpralskolans anordnande ävensom någon inskränkning i kursplanens omfattning vidtagas". Därjämte framhålla myndigheterna, att det, bland annat ur bemanningssynpunkt, vore erforderligt att, såsom även försvarsrevisionen föreslagit, anordna såväl vinter- som sommarkorpralskola. Beträffande undervisningen i allmänbildande ämnen syntes det myndigheterna, att densamma bör begränsas till att endast omfatta det, som för en 2. klass sjöman kan anses erforderligt för att bliva lämplig såsom korpral, och utbildningens tyngdpunkt läggas på de militära ämnena. Ur tjänstesynpunkt är det nämligen ett önskemål, att meniga, som äro lämpliga att bliva korpraler men som på grund av dålig underbyggnad eller av annat skäl ej kunna tillgodogöra sig undervisning i humaniora av alltför stor omfattning, kunna nå denna grad och icke hindras därifrån genom stora, vid sidan av det militära stående fordringar. Dessutom är det en förmån för manskapet, att möjlighet finnes att bliva godkänd i en jämförelsevis lätt kurs, efter vilken kunna följa korpralsbefordran och rättighet till fortsatt uppflyftning i löneklass.

37 P å grund härav framlade chefen för marinstaben förslag till "Bestämmelser för flottans korpralskola" att gälla under utbildningsåret 1923—24, vilket förslag sedermera fastställdes att följas nämnda utbildningsår. Den efter detta förslag anordnade korpralskolan skiljer sig ifrån den av skolsakkunniga föreslagna huvudsakligen endast i följande avseenden: att den förberedande kursen för korpralskolan uteslutits; att ämnet engelska språket utgått; att kursplanerna i allmänbildande ämnen något minskats, med hänsyn till att tiden för korpralskolan avkortats till omkring 5 månader; samt att genom denna avkortning skolan, om så befunnes erforderligt för tryggande av manskapsbehovet, kan anordnas 2 gånger om året såsom vinter- och sommarkorpralskola. I den 19. december 1923 avgivet utlåtande över skolsakkunnigas betänkande del III och IV framhålla marinförvaltningen och chefen för marinstaben i fråga om utbildningen av flottans manskap, att densamma bör ordnas i ungefärlig överensstämmelse med vad skolsakkunniga föreslagit. Med avseende fäst vid kravet att upprätthålla en i möjligaste mån effektiv krigsberedskap anse emellertid myndigheterna, att det är nödvändigt, att manskapet under de olika utbildningsstadierna beredes större tillfälle till sammanhängande sjökommendering, än vad som skulle bliva möjligt med tillämpning av skolsakkunnigas förslag, och hålla före, att det med anledning härav är erforderligt att vidtaga en del avkortningar och omläggningar i vissa av skolsakkunniga föreslagna skolor och kurser. I anslutning härtill förorda nämnda myndigheter, att korpralskolan slutligt anordnas i enlighet med förutnämnda för utbildningsåret 1923—24 fastställda bestämmelser. I Kungl. Maj:ts proposition till 192b års riksdag angående försvarsväsendets ordnande redogöres i korthet för skolsakkunnigas förut återgivna förslag, för försvarsrevisionens däröver avgivna yttrande med bland annat förslag om korpralskolans uppdelning på en vinter- och en sommarkorpralskola samt Svenska Underofficersförbundets yttrande över försvarsrevisionens betänkande i denna fråga, varvid förbundet för sin del förordat i det föregående omförmält förslag med en fullständig och en avkortad korpralskola och med anslutning i övrigt till det av skolsakkunniga framlagda utbildningsprogrammet. Beträffande korpralskolans anordnande framhålles i försvarspropositionen, att personaltillgången i allmänhet medgiver, att korpralskolor för ett mindre antal elever kunna anordnas under sommarhalvåret, medan korpralskola för det större antalet elever kan förläggas till vinterhalvåret. På grund av att beräkningarna över personaltillgången vid olika tider av året endast äro approximativa och att tillgången beror på rekryteringsförhållandena m. m., ansågs emellertid, att det vore oriktigt att binda sig för utbildningens ordnande på nämnda sätt, utan borde skolors och kursers fördelning m. m. bestämmas enligt grunder, som bäst lämpade sig såväl ur utbildningssynpunkt som med hänsyn till vid flottan rådande tjänstgöringsförhållanden. Med ledning av de erfarenheter, som vunnits vid de på försök under utbildningsåret 1923—24 anordnade korpralskolorna, inkommo slutligen marinmyndigheterna i juli 192b med slutligt förslag till "Bestämmelser för flottans korpralskola", i allt väsentligt överensstämmande med de nyssnämnda på försök tillämpade och har detta efter de sakkunnigas hörande

38 blivit genom g. o. n : r 840 den 24. sistlidna september fastställt att gälla från och med innevarande utbildningsårs början den 1. november. I olikhet med vad förhållandet varit med rekryt- och korpralskolorna, har skolsakkunnigas förut omförmälda förslag till underofficersskolans anordnande icke kunnat underkastas praktisk prövning, enär en tillfällig övergång till nämnda förslag icke låter sig inpassas i för sjömanskåren för närvarande gällande organisationsbestämmelser. Marinmyndigheterna hava i stället ingående undersökt den inverkan, skolsakkunnigas förslag till underofficersskolans organisation skulle utöva på manskapets utbildning och användning. Resultatet av denna undersökning hava myndigheterna sammanfattat i sitt förutberörda utlåtande den 19. december 1923, där de beträffande underofficersskolan under hänvisning till ett till utlåtandet fogat förslag till utbildningsplan (bil. 2) 1 ) framhålla, att det i förhållande till skolsakkunnigas förslag befunnits erforderligt vidtaga följande jämkningar i planen för underofficersskolan, nämligen: att förlägga skolan till 6. och 7. i stället för 5. och 6. utbildningsåren; att koncentrera den militära utbildningen och yrkesutbildningen till den lägre klassen (1. å r e t ) ; att i allmänhet anordna underofficersutbildningen tillhörande yrkesskolor och yrkeskurser mellan underofficersskolans båda klasser; att slopa artillerikursen; samt att avkorta skolan för däcksavdelningen med 1 månad och 20 dagar. Myndigheterna anföra följande skäl för de sålunda föreslagna jämkningarna : Genom skolans förläggande till 6. och 7. åren skulle korpralerna i två sammanhängande år (4. och 5.) bliva disponibla för sjötjänstgöring, vilket särskilt för en rationell utbildning av besättningarna å de större fartygen är av stor betydelse. Dessutom skulle underofficersutbildningen härigenom kunna koncentreras på en tid av omkring 1 % år, vilket ur kommenderingssynpunkt är erforderligt. Genom den militära utbildningens koncentrering till den lägre klassen skulle icke krävas någon särskild skolavdelning för utbildningen till reservunderofficer, enär det under en 1-årig underofficersutbildning, omfattande lägre klassen och för respektive yrkesgren föreskriven yrkesutbildning, skulle kunna bibringas vad som erfordras för att bliva reservunderofficer. Avkortning av underofficersskolan vore vidtagen för att säkerställa behovet av personal för sjökommendering vid de sommartid ökade fartygsrustningarna. Densamma skulle emellertid medföra, att artillerimatroserna ej skulle k u n n a framföras till kompetens, motsvarande styrmansexamen vid navigationsskola, vilket dock skulle ske med övriga yrkesgrenar av däcksavdelningen. För att eldarna skulle kunna bibringas utbildning, motsvarande maskinistexamen av 1. klass, vore det däremot nödvändigt att för denna personalkategori utsträcka underofficersskolan att omfatta jämväl månaderna maj—juni 7. året, vilket emellertid skulle komma att medföra en ökning i personalstaterna för att erhålla tillräckligt antal eldarkorpraler till sjökommendering under nyssnämnda månader. Myndigheterna framhålla slutligen, att en utsträckning av underofficersskolan under maj—juni jämväl för artillerimatroserna skulle medgiva ett *) Av kostnadsskäl här utesluten.

39 framförande av dessa till ett kunskapsmått motsvarande styrmansexamen, samt att ett dylikt utsträckande av tiden i underofficersskolan för däcksavdelningen tillhörande övriga yrkesgrenar måste anses högeligen önskvärt för att till denna tid förlägga de praktiska navigeringsövningarna i ändamål att fullt säkerställa denna personals styrmanskompetens. Detta skulle emellertid kräva någon ökning i antalet korpraler, tillhörande däcksavdelningen. Enär genom underofficersskolans förläggande till 6. och 7. utbildningsåren tjänstetiden för konstituering till underofficer skulle komma att ökas med omkring 7 månader, ifrågasatte dessutom myndigheterna, att de sålunda i sin konstituering försenade korpralerna skulle beredas ersättning genom rättighet att tillgodoräkna sig viss extra tjänstetid såväl för erhållande av fullmakt och vidare befordran som för uppflyttning i löneklass. Försvarsrevisionen har beträffande skolsakkunnigas förslag i fråga om underofficersskolan funnit önskvärt, att densamma avslutades med april månads utgång, under det att Svenska Underofficersförbundet i sitt yttrande över försvarsrevisionens betänkande hemställt, att någon minskning i den av skolsakkunniga föreslagna tiden icke borde medgivas. I fråga om den av marinmyndigheterna föreslagna tidsavkortningen i underofficersskolan framhålles i 1924 års försvarsproposition, att vid de reduceringar, som till följd av en sådan avkortning måste vidtagas i den av skolsakkunniga föreslagna undervisningsplanen, i första hand borde eftersträvas, att den åsyftade likställigheten mellan underofficersexamen och examina i navigationsskola upprätthölles. Därjämte vore det önskvärt, att underofficersskolan, i mån så är möjligt, ordnas så, att den över huvud taget kunde bibringa en förbättrad allmänbildning i den riktning, varom Svenska underofficersförbundet särskilt gjort framställning. Med anledning av myndigheternas ovan återgivna förslag till underofficersskolans anordnande bemyndigade chefen för försvarsdepartementet chefen för marinstaben i januari 1924 att, med beaktande av vad enligt ovan i propositionen anförts, utarbeta förslag till bestämmelser och undervisningsplan m. m. för underofficersskolans ordnande i enlighet med de grundlinjer, som myndigheterna förordat. Dessa bestämmelser äro ännu icke slutligt utarbetade och erfordras ej förrän utbildningsåret 1925—26, enär under innevarande utbildningsår underofficersskolan genomgås av den sista årskurs korpraler, som erhållit korpralsutbildning enligt 1910 års skolreglemente.

På grund av att dels såväl manskap som underofficerare vid flottan De sakkunnimåste bibringas en allt efter de olika yrkesgrenar, de tillhöra, a v p a s s a d e s yttrande. utbildning, dels nämnda personal förutom denna militära yrkesutbildning även måste bibringas för fartygsmaterielens användning erforderlig sjömannautbildning, måste utbildningsplanen för flottans manskap bliva helt olik den för armén tillämpade. Enär vidare vissa skolor och kurser för flottans manskap nödvändigtvis måste anordnas i land, oberoende av sjötjänsten, är det dessutom erforderligt att vid utbildningens planläggning inom flottan så ordna, att personal utan alltför stor ökning av kadrerna året om, oaktat den i land pågående utbildningen, finnes disponibel för bemanning av de för krigsberedskapens nödvändiga upprätthållande rustade fartygen. Vid utredning av frågan om höjandet av det fast

40 anställda manskapets utbildning hava de sakkunniga därför i vad angår flottan måst behandla denna fråga i allt väsentligt oberoende av armén. Av den jämförelse, som de sakkunniga därvid gjort mellan manskapsutbildningen inom svenska flottan och inom olika utländska mariner, har det framgått, att manskapets utbildning i svenska flottan i fråga om såväl teoretisk yrkesutbildning som allmänbildning, allmänt taget, står på en högre ståndpunkt än inom andra mariner, under det att den praktiska sjömannautbildningen däremot hos manskapet i flertalet av de mariner, som underkastats granskning, synes vara bättre tillgodosedd än i den svenska. Anledningen härtill torde vara, dels att alltför lång tid av manskapets anställningstid hos oss användes för utbildning i skolor, dels att flottans rustade fartyg med undantag av det s. k. långresefartyget under senare åren i allmänhet endast kortare tider varit under gång. Uppenbart är, att flottans krigsberedskap härigenom blir lidande, enär utan tillräckligt sjövana besättningar fartygen icke kunna såsom sig bör utnyttjas. Både regering och riksdag hava också beaktat detta förhållande och under de senaste åren sökt genom tillgodoseende av anslaget till flottans krigsberedskap och övningar möjliggöra, att fartygen längre tid kunna hållas under gång till sjöss. De sakkunniga hava därför ansett angeläget vara att vid utarbetandet av förslag till manskapsutbildningens vid flottan höjande, utöver vad som kan anses vara för tjänsten direkt behövligt, söka så ordna, att utbildningen vid skolorna i land ej göres längre, än vad som är oundgängligen nödvändigt, och därigenom i möjligaste mån minska skolutbildningens inkräktande på den praktiska sjömannautbildningen. Av denna anledning samt för att undvika kaderökning med därav föranledda kostnader hava de sakkunniga också ansett uteslutet, att utbildningen till underofficer vid flottan ordnas, på sätt blivit gjort i Danmark, med en 6-årig underofficersskola, i vilken utbildningen av särskilda s. k. däcksofficerselever från början uteslutande inriktas på den blivande underofficersbeställningen, utan att eleverna därvid kunna bibringas sådan sjöm a n n a k u n s k a p , som förvärvas genom direkt tjänstgöring såsom manskap ombord å fartyg. De sakkunniga anse emellertid, att förbättringar i manskapsutbildningen inom svenska flottan, om än ej för tjänstens skötande direkt behövliga, dock böra vidtagas av skäl, som i det föregående i samband med redogörelsen för skolsakkunnigas förslag anförts. Då skolsakkunniga i sin strävan att främja manskapets allmänbildning, såsom av nedanstående jämförande tablå framgår, genom sitt utbildningsförslag skulle i avsevärd grad komma att minska möjligheterna för manskapets sjötjänstgöring och därigenom icke allenast förorsaka försämring i sjömannautbildningen utan även föranleda tillökning i kadrerna, hava de nu tillkallade sakkunniga funnit erforderligt att i nämnda förslag söka härutinnan åstadkomma rättelse. E n ä r genom den av marinmyndigheterna utarbetade, i det föregående omförmälda utbildningsplanen (bil. 2) *) eftersträvad förbättring i manskapets allmänbildning synes kunna ernås med tillgodoseende av erforderlig teoretisk och praktisk fackutbildning samt utan att sjömannautbildningen undanskjutes mera än som för närvarande är fallet, få de sakkunniga för sin del förorda, att denna utbildningsplan lägges till grund för manskapsutbildningen vid flottan. J

) Av kostnadsskäl här utesluten.

41 Tablå utvisande tid för artillerimatrosers utbildning i allmänna skolor och yrkesskolor samt i praktisk tjänstgöring före och efter underofficersskolan enligt 1910 års skolreglemente, skolsakkunnigas förslag och chefens för marinstaben förslag till utbildningsplan för flottans manskap. Chefens för 1910 års skol- Skolsakkunmarinstaben reglemente nigas förslag förslag månader månader månader 25 6 42

Utbildning i allmänna skolor Utbildning i yrkesskolor Praktisk tjänstgöring före UO-skola Praktisk tjänstgöring mellan och efter UO-skola före vunnen kompetens för UO-befordran

21 8 43

30 6 30 6

6 Summa

79 Beträffande rekryt-, korpral- och underofficersskolornas ändamål och anordnande i det enligt ovan förordade förslaget få de sakkunniga framhålla följande: Rekrytskolans ändamål anse de sakkunniga fortfarande böra liksom hittills vara att bibringa den första militära yrkesutbildningen samt att vid sidan därav i den utsträckning, tiden medgiver, meddela undervisning i svenska, matematik, fysik och kemi. Ur personaltillgångssynpunkt bör rekrytskolan anordnas antingen hela tiden ombord eller i land eller halva tiden i land och halva tiden ombord. Korpralskolan bör enligt de sakkunnigas åsikt endast hava till ändamål att bibringa eleverna de egenskaper, färdigheter och kunskaper, som erfordras, för att de skola bliva dugliga till tjänstgöring såsom korpraler vid flottan. Med hänsyn till att av varje kontingent årligen anställt manskap (i medeltal under senaste 1 O-årsperiod omkring 500) allenast omkring en femtedel anmäler sig för genomgående av underofficersskolan, anse de sakkunniga nämligen, att det av kostnadsskäl och för att icke behöva öka personalkadrerna icke bör ifrågakomma att, såsom skolsakkunniga föreslagit, inrikta korpralskolan på att jämväl utgöra en förberedelse för underofficersskolan. På grund av de i det föregående framhållna stora olägenheterna med anordnandet av en fullständig och en avkortad korpralskola hava de sakkunniga ej heller ansett, att en sådan organisation av denna skola bör ifrågakomma. Då därjämte genom den av de nu tillkallade sakkunniga föreslagna anordningen av skolan för såväl däckssom maskinavdelningens manskap, förutom det att manskapet vid dessa och övriga avdelningar erhåller en mångsidig praktisk yrkesutbildning (sjömannens, radiomannens, elektrikerns, kockens, servitörens, musikerns, eldarens, smedens eller verkstadsarbetarens m. fl.), fortfarande skulle gälla, att godkännande betyg i korpralskolans artilleri-, signal-, torped- och minkurser jämte 12 månaders tjänst å segelfartyg medföra rätt att erhålla skepparbrev av 2. klass samt godkännande avgångsbetyg från korpralsutbildning såsom eldare rätt att erhålla maskinistbrev av 3. klass, anse de sakkunniga, att för det stora flertalet av dem, som sökt anställning vid sjömanskåren och genomgått korpralsutbildning, möjligheterna för erhållande av civilanställning efter slutad anställningstid äro så stora, att några åtgärder att genom ytterligare förbättrad utbildning främja rekryteringen av denna del av sjömanskåren icke äro erforderliga.

42 Härigenom vinnes, att korpralskolans längd kan sättas till 5 månader och anordning med vinter- och sommarkorpralskola bibehållas med därav följande besparing i personalbehov och kadrer. I enlighet med vad de sakkunniga sålunda anfört, hava de muntligen förklarat sig intet hava att erinra mot chefens för marinstaben förslag till "Skolreglemente för flottans manskap, II, korpralskola (SRF: I I ) " . vilket förslag sedermera genom g. o. den 25. september 1924, n:r 840, blivit fastställt. Enligt förordning angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. av den 29. mars 1912 äger dels den, som i flottans underofficersskola avlagt examen i artilleriklass eller minklass, tillgodoräkna sig detta såsom vid navigationsskola avlagd skepparexamen av 1. klass, därest han med betyg från navigationsskola styrker, att han avlagt godkända kunskapsprov i de för sistnämnda examen föreskrivna ämnen och kurser, vilka icke ingå i den av honom avlagda examen vid underofficersskolan, dels den, som vid flottans underofficersskolor avlagt examen i styrmansklass, att tillgodoräkna sig detta såsom vid navigationsskola avlagd styrmansexamen, därest han med betyg från navigationsskola styrker, att han avlagt godkända kunskapsprov i de för sistnämnda examen föreskrivna ämnen och kurser, vilka icke ingå i den av honom vid underofficersskolan avlagda examen. Därjämte äger den, som vid flottans underofficersskolor avlagt examen i maskinistklass för eldare, att tillgodoräkna sig detta såsom maskinistexamen av 1. klass (övermaskinistexamen), avlagd vid navigationsskola i riket. En utsträckning av undervisningen i en 2-årig underofficersskola, så att examen i artilleriklass fullständigt motsvarar skepparexamen av 1. klass och examen i min- och styrmansklass fullständigt styrmansexamen vid navigationsskola, bör enligt de sakkunnigas mening åstadkommas för att såmedelst för manskapet underlätta att förskaffa sig för civilanställning erforderlig kompetens. I den av chefen för marinstaben föreslagna utbildningsplanen med en förberedande klass samt en högre och en lägre klass i en under 6. och 7. utbildningsåren anordnad underofficersskola låter sig detta också göra, utan att undervisningen behöver utsträckas längre än till i slutet av april vartdera året. Huru önskvärt det än vore att under nämnda år för däcksavdelningen taga i anspråk även månaderna maj och j u n i för praktiska navigeringsövningar, hava de sakkunniga, på grund av därav föranledda kaderökningar inom såväl manskaps- som instruktionspersonalen, icke ansett sig k u n n a förorda ett dylikt tillvägagångssätt. De sakkunniga få dock med hänsyn till dessa praktiska navigeringsövningars stora betydelse för utbildningen framhålla önskvärdheten av, att sådana övningar under ledning av underofficersskolans instruktionspersonal komma till stånd på andra tider i samband med underofficersutbildningen, förslagsvis vid yrkesskolornas underofficerskurs och mot slutet av högre klassen. Att, såsom skolsakkunniga och Svenska Underofficersförbundet föreslagit, uppställa godkänd styrmansexamen såsom villkor för befordran till underofficer även för artillerimatroser, hava de sakkunniga ansett icke böra ifrågakomma, dels enär härigenom avläggandet av examen i artilleriklassen skulle i så hög grad försvåras, att antalet i denna examen godkända sannolikt skulle komma att minskas i sådan omfattning, att rekryteringen av artillerikonstaplar skulle bliva otillräcklig, dels emedan en

43 förlängning av undervisningen i artilleriklassen under maj och j u n i med därav föranledd kaderökning bleve nödvändig. Såsom exempel på att svårighet föreligger för eleverna att följa undervisningen i astronomisk navigation må nämnas, att enligt skolchefens uppgift vid Stockholms station åren 1921 och 1922 28,5 resp. 16,7 % av elevantalet i styrmansklassen blevo underkända i navigation. För att emellertid bereda de artillerimatroser, som så önska, tillfälle att avlägga styrmansexamen och på så sätt främja rekryteringen av denna yrkesgren, anse de sakkunniga, att tillfälle bör beredas dem i artilleriklassen, som frivilligt därtill anmäla sig, att erhålla den kompletterande undervisning, som erfordras för n ä m n d a examens avläggande, snarast möjligt efter avslutad underofficersskola. Huruvida kaderökning härigenom skulle bliva erforderlig, torde bliva beroende av i huru stor utsträckning dylik frivillig utbildning skulle komma att utnyttjas. F ö r maskinavdelningen innebär chefens för marinstaben av nu tillkallade sakkunniga förordade förslag till undervisning i underofficersskolan i allt väsentligt detsamma, som skolsakkunniga föreslagit, dock att underofficersutbildningens yrkesskolor och yrkeskurser förlagts till 6. utbildningsåret mellan underofficersskolans båda klasser, varigenom avsevärda fördelar vunnits för såväl eleverna själva som flottans övningar. För att få styrmans- och maskinistexaminas vid underofficersskolorna likvärdighet med motsvarande examina vid navigationsskolorna bestyrkt och kontrollerad böra, enligt de sakkunnigas mening, förstnämnda examina övervaras av inspektören för rikets navigationsskolor. Såsom i det föregående omförmälts, hava skolsakkunniga som mål för undervisningen i underofficersskolan uppsatt för ekonomiavdelningen jämställighet med ettårig handelskola och för hantverksavdelningen att genomgången underofficersexamen bör utgöra grund för fortsatta studier för teknisk yrkesskola. De nu tillkallade sakkunniga äro av samma mening och förorda jämväl underofficersskolans anordnande för dessa båda avdelningar på sätt, chefen för marinstaben föreslagit, nämligen undervisningens fördelning på två år med den praktiska underofficersutbildningen förlagd mellan underofficersskolans klasser i stället för efter avslutad skola, såsom skolsakkunniga ifrågasatt. Med hänsyn till att efter genomförandet av ovannämnda förslag för det stora flertalet av eleverna i flottans underofficersskolor avlagd examen skulle komma att motsvara skepparexamen av 1. klass resp. styrmanseller 1. maskinistexamen vid navigationsskola och därigenom erhållandet av civilanställning för dem skulle underlättas, anse de sakkunniga, att det icke kan ifrågasättas att vid flottans underofficersskola därjämte söka bibringa kunskaper motsvarande fullständig realskoleexamen. Skolutbildningen skulle nämligen, om så gjordes, komma att i hög grad inskränka tiden för sjötjänstgöringen och menligt inverka på sjömannautbildningen samt dessutom förorsaka kaderökning. Emellertid hålla de sakkunniga före, att genom skolans fördelning på två år och den ifrågasatta ökningen av undervisningstiden undervisningen i vissa allmänbildande ämnen i underofficersskolan bör kunna utvidgas, utöver vad för närvarande är förhållandet, till att ungefär motsvara fordringarna i realskolexamen. Sådana ämnen äro i främsta rummet svenska, matematik, fysik och kemi samt dessutom geografi och engelska. En förlängning av lägre och högre klasserna för däcksavdelningen med vardera en vecka och ökning av antalet undervisningstimmar i veckan från av

44 chefen för marinstaben föreslagna 36 */, till 38 7 2 synas möjliggöra sådan vidgad undervisning. En dylik utvidgning av undervisningen i nyssnämnda ämnen är även behövlig för att, på sätt i det följande kommer att framhållas, för manskap i underbefäls ställning möjliggöra att förskaffa sig sådana kunskaper, som måste krävas för att fylla fordringarna för officersbefordran. För att underlätta förvärvandet av den här ifrågasatta ökade allmänbildningen på den för underofficersskolan förordade tiden få de sakkunniga emellertid framhålla, att eleverna i underofficersskolan vid sidan av sin utbildning icke böra användas för att bestrida vakt- och kaserntjänst m. m. Användandet av civila lärare anse de sakkunniga, i likhet med vad som föreslagits för arméns underofficersskolor, även böra i ämnena svenska och engelska ifrågakomma i flottans underofficersskolor, varvid dock bör tillses, att härför erhållas kompetenta krafter. För närvarande anordnas underofficersskola enligt utbildningsplanen för samtliga yrkesgrenar å flottans båda stationer med undantag av minmatroser, för vilka underofficersskola endast anordnas vid Stockholms station, och hantverkare, för vilka sådan skola endast anordnas vid Karlskrona station, dock att, därest inom någon annan yrkesgren antalet elever beräknas bliva ringa å endera stationen, dessa elever må genomgå skolan å den andra stationen. För att nedbringa behovet av instruktionspersonal av officers och underofficers tjänstegrad ävensom kostnaderna för anställandet av civila lärare, hava de sakkunniga ifrågasatt, att underofficersskola för samtliga yrkesgrenar bör anordnas endast vid Karlskrona station. En undersökning av elevantalet i underofficersskolornas i Karlskrona och Stockholm olika klasser under de fyra senaste åren visar, att detta torde kunna låta sig göra med hänsyn till undervisningens ändamålsenliga bedrivande i respektive klasser. Antalet elever i olika klasser har nämligen under åren 1920—1924 i medeltal varit följande: Karlskrona Stockholm Summa Artilleriklass 9 7 16 Styrmansklass 17 14 31 Minklass — 7 7 Ekonomiklass 6 6 12 Maskinistklass 2. året 15 21 36 Kvartersmanklass 1 — i Anm. I maskinistklass 1. året har elevantalet vid läsårets början varit i medeltal omkring 40 % högre än 2. året. Visserligen skulle härigenom vissa olägenheter uppstå för elever tillhörande Stockholms station, och minklassens anordnande i Karlskrona medföra placering därstädes av såsom instruktionsunderofficerare erforderliga minkonstaplar, men torde dessa olägenheter uppvägas av de besparingar i kostnader, som därigenom synas vara möjliga att ernå; detta dock under förutsättning att erforderliga utrymmen för de i fråga om elevantalet utökade klasserna kunna utan avsevärda kostnader erhållas i Karlskrona, vilket de sakkunniga dock ej haft tillfälle närmare undersöka. En utvidgning av underofficersskolan till 2-årig för samtliga klasser medför emellertid under alla förhållanden behov av ökade lokalutrymmen, vilket

45 torde vara lättare och mindre kostsamt att tillgodose genom skolans förläggning till en station och i så fall Karlskrona i samband med eventuella förändringar i för närvarande där förlagda truppförbands storlek. F ö r att säkerställa möjligheten att nå det i det föregående angivna ändamålet med den vidgade undervisningen i flottans underofficersskola hava de sakkunniga haft under övervägande att under 5. utbildningsåret bereda möjlighet för dem, som så önska, att deltaga i en förberedande kurs för underofficersskola, anordnad på sätt av de sakkunniga föreslagits beträffande armén. Svårigheten att under pågående sjökommendering anordna sådan k u r s under för alla lika förhållanden har emellertid föranlett, att de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå några åtgärder härutinnan, vilket givetvis icke bör utgöra hinder för att studier på egen hand i här berört syfte böra i möjligaste mån underlättas, förslagsvis bland annat genom utfärdandet av anvisningar till ledning för dylika studiers bedrivande. I förut berörda skrivelse den 19. december 1923 hava marinförvaltningen och chefen för marinstaben beträffande utbildning av reservunderofficer uttalat sig för, att 1-årig underofficersutbildning (lägre klassen i underofficersskolan jämte för vederbörande yrkesgren föreskriven yrkesutbildning) borde komma att omfatta vad som borde krävas för att bliva reservunderofficer. Med hänsyn till det stora behov av väl kvalificerade reservunderofficerare, som på grund av sannolikt förestående reducering av flottans underofficerskårs stamkader helt säkert kommer att uppstå, särskilt vad angår däcks- och maskinistunderofficerare, synes det nödvändigt, att åtgärder vidtagas för betryggande i möjligaste mån av tillgången å sådana reservunderofficerare. Det av myndigheterna enligt ovan ifrågasatta tillvägagångssättet för att öka möjligheterna erhålla en dylik reserv hava de sakkunniga funnit ändamålsenliga. De sakkunniga få därför förorda det av marinmyndigheterna gjorda förslaget att förlägga den teoretiska utbildningen för anställning till reservunderofficer till underofficersskolans lägre klass och att undervisningen där jämväl ordnas i överensstämmelse härmed. För att öka antalet reservunderofficerare synes det dessutom lämpligt att så ordna undervisningen för underofficersskolans däcksavdelning, att genomgången lägre klass komme att motsvara skepparexamen av 1. klass vid navigationsskola. För maskinavdelningen äro härutinnan erforderliga åtgärder redan föreslagna genom att godkänd examen i lägre klassen för nämnda avdelning skulle komma att motsvara 2. maskinistexamen. D e sakkunnigas förslag till höjande av det fast anställda manskapets vid flottan utbildning. Med anledning av vad de sakkunniga här anfört i fråga om manskapsutbildningen vid flottan få de föreslå: att härvid fogade, av chefen för marinstaben uppgjorda förslag till utbildningsplan skall tjäna som ledning i fråga om tiden för rekryt-, korpral- och underofficersskolornas anordnande; att rekrytskolan ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med genom g. o. 875 den 4. oktober 1924 fastställt "Skolreglemente för Flottans manskap (SRF), I. Allmänna föreskrifter och Rekrytskola (SRF: I ) " ;

46 att korpralskolan ordnas i överensstämmelse med genom g. o. 840 den 25. september 1924 fastställt "Skolreglemente för Flottans manskap, II. korpralskola (SRF: I I ) " ; att underofficersskolan anordnas med en förberedande klass för dem, som erfordra särskild förberedelse för inträdet i skolan, samt i en lägre och i en högre klass med ändamål att bibringa eleverna de egenskaper, färdigheter och kunskaper, som erfordras för att bliva dugliga till tjänstgöring såsom underofficerare vid flottan; att undervisningen i underofficersskolans däcks- och maskinavdelningars lägre klass jämväl ordnas så, att i densamma bibringas den för anställning såsom underofficer i reserven erforderliga teoretiska utbildningen; att undervisningen i underofficersskolan i övrigt skall så bedrivas, att för däcksavdelningens elever, med undantag av artillerimatroser, fullständig styrmansexamen och för maskinavdelningens elever i 1. årets maskinistklass fullständig 2. maskinistexamen samt i 2. årets maskinistklass fullständig 1. maskinistexamen kunna vid skolan avläggas; att för artillerimatroser undervisningen i navigation m. m. i underofficersskolan så bedrives, att skepparexamen av 1. klass kan av dem vid skolan avläggas, med rättighet för vederbörande att i anslutning till underofficersskolan genomgå en frivillig kurs för avläggande av fullständig styrmansexamen; samt att undervisningen i svenska, matematik, fysik, kemi, geografi och engelska i underofficersskolan så bedrives, att examen i dessa ämnen i möjligaste mån motsvarar realskolexamen.

Kustartilleriet. Underoffice- Kustartilleriets underofficerare och manskap äro med hänsyn till vid ramas och kustfästningarna förekommande specialtjänster fördelade å fem yrkesmanskapets avdelningar, nämligen: nuvarandem..„ . , , . delning i yr- artilleriavdelnmgen, kesavdelnin- minavdelningen, gar ochutbild- ekonomiavdelningen, ning. maskinavdelningen och hantverksavdelningen. Av dessa avdelningar är hantverksavdelningen indelad i tre och ekonomiavdelningen, vad manskapet angår, uppdelad i fem yrkesgrenar. Yrkesavdelningarnas och yrkesgrenarnas personal benämnes enligt följande: inom manskap underofficerare artilleriavdelningen artillerister; sergeanter, styckjunkare; minavdelningen minörer; ekonomiavdelningen sjukvårdare, hovmästare, kockar, förrådsmän, hornblåsare;

47 inom maskinavdelningen

manskap eldare;

hantverksavdelningen

vapensmeder, torpedhantverkare, timmermän.

underofficerare maskinister av 3. och 2. gr., flaggmaskinister; rustmästare, flaggrustmästare, torpedmästare, flaggtorpedmästare, kvartersmän, flaggkvartersmän.

Tjänstegraderna äro följande:

inom manskapet 3. kl. kustartillerister,

underofficerarna UO av 3. graden,

2. kl. 1. kl.

UO av 2. graden, UO av 1. graden,

» »

, ,

korpraler. Underofficerskåren rekryteras genom befordran till underofficerare av 3. graden av sådana korpraler, som blivit godkända i särskild underofficersutbildning. Manskapet rekryteras genom antagning av 3. klass kustartillerister medelst kontrakt för i regel en tid av minst 3 år. Antagningsåldern är i regel 18—25 år. Manskapsutbildningen bedrives enligt år 1915 fastställt "Reglemente för kustartilleriets skolor och övningar (skolreglemente)" dels i manskapsskolor, skjutskolor och mineringsskolor samt yrkeskurser, dels under kompani- och regementsövningar. Manskapsskolorna utgöras vid varje kustartilleriregemente och kustartillerikår av: rekrytskola, korpralskola och underofficersskola, dock att vid kustartillerikår sistnämnda båda skolor endast anordnas, då så lämpligen kan ske. Rekrytskolan genomgås under 1. utbildningsåret och anordnas i regel kompanivis. I densamma meddelas, förutom den första militära fackutbildningen, även undervisning i svenska och matematik. Korpralskolan anordnas under 2. utbildningsåret antingen kompanivis eller ock bataljons- eller regementsvis. Utbildningen omfattar huvudsakligen militär fackutbildning ävensom undervisning i svenska språket, avseende läsning, rätt- och ämnesskrivning samt matematik, avseende räkning och geometri, samt för maskinavdelningen därjämte naturkunnighet. Underofficersskolan är i regel förlagd till 4. och 5. utbildningsåren. Under 4. året genomgå eleverna en i allmänhet yrkesavdelningsvis anordnad specialkurs och under det 5. året en för varje regemente gemensam allmän kurs, dock att eldare och torpedhantverkare genomgå flottans underofficersskolas maskinistklass. Specialkursen omfattar huvudsakligen militära ämnen samt av allmänbildande ämnen matematik och elektricitetslära. Utbildningen i allmänna kursen är huvudsakligen avsedd att främja allmänbildningen och omfattar följande härför avsedda ämnen: svenska, matematik, naturlära, geografi och historia samt statskunskap.

48 Kompaniövningarna fortgå årligen under en kortare vinterperiod och en längre sommarperiod med ändamål att vidmakthålla och utveckla personalens yrkesfärdighet. Regementsövningarna anordnas årligen i augusti och september för samövning av all kustartilleriets personal och äga i regel r u m vid de i fredstid bemannade kustfästningarna. Av bifogade utbildningsplan (bil. 3) *) framgå närmare tiderna för de olika utbildningsskedena. »Kustartille- Såsom förut omförmälts tillkallades på grund av nådigt beslut den 6. nets skoisak- december 1918 "Kustartilleriets skolsakkunniga" för att verkställa omg ' arbetning av kustartilleriets skolreglemente m. m. Sedan chefen för kustartilleriet i mars 1921 hemställt, att den då ännu ej avslutade omarbetningen av skolreglementet skulle få anstå i avvaktan på den omorganisation av manskapet vid kustartilleriet, som sannolikt vore att förvänta i samband med den förestående lösningen av försvarsfrågan, upphörde de sakkunnigas arbeten den 21. april samma år, varvid de sakkunniga till chefen för kustartilleriet överlämnade ett preliminärt förslag till skolreglemente. Chefens för I VPM till chefen för försvarsdepartementet den 21. juli 1921 framhöll kustartilleriet chefen för kustartilleriet, att, enär betänkande och förslag angående °WCMT sko™3 u n derofficersutbildningen vid flottan avgivits, syntes en överarbetning av »akkunnigas det från de sakkunniga överlämnade förslaget till "Reglemente för kustförslag. artilleriets skolor och övningar (SRK)" böra äga rum, samt anhöll, att chefen för kustartilleriet måtte erhålla i uppdrag att verkställa en dylik överarbetning. Genom skrivelse den 6. augusti samma år uppdrog chefen för försvarsdepartementet åt chefen för kustartilleriet att verkställa nämnda överarbetning. Av de statistiska beräkningar, som i samband med nämnda omarbetning verkställdes, framgick, att med hänsyn till det för bibringande av kompetens till realskolexamen erforderliga antalet undervisningstimmar — utan intrång på den militära utbildningen — underofficersskolans allmänna kurs borde uppdelas på två år. Undervisningen i denna 2-åriga kurs borde därvid omfatta följande allmänbildande ämnen: svenska, engelska, historia, geografi, matematik, fysik och kemi, i vilka ämnen undervisning skulle bedrivas i samma omfattning, som är föreskriven för realskolexamens avläggande. Däremot skulle undervisningen icke omfatta biologi, tyska och kristendom. Genomgående av en på dylikt sätt anordnad allmän kurs vid underofficersskolan ansågs böra uppställas såsom villkor för underofficersbefordran utom för maskinavdelningen och torpedhantverkare inom hantverksavdelningen, vilka genomgå flottans underofficersskolas maskinistklass. I överensstämmelse med ovannämnda grunder har sedermera under år 1922 inom chefens för kustartilleriet stab utarbetats nytt förslag till "Reglemente för kustartilleriets skolor och övningar (SRK)". Detta förslag har, i avvaktan på huru kustartilleriets manskapsorganisatiön samt utbildningen vid flottans underofficersskola kunde komma att ordnas, hitintills icke föranlett någon åtgärd. ^ Av kostnadsskäl här utesluten.

49 Manskapsutbildningen vid kustartilleriet är såtillvida överensstäm-De sakkunnimande med den vid flottan, att tjänsten vid kustfästningarna, för åstad-g a 8 yttrande. kommande av erforderlig spocialutbildnig, nödvändiggör manskapets indelning i olika yrkesavdelningar, dock att den sjömannautbildning, som behöver bibringas kustartilleristerna, inskränker sig till färdighet i att hantera för minering och vid kustfästningarnas sjöbevakning och transporter använda mindre fartyg. Vad artilleriavdelningens utbildning beträffar, kräver denna för huvudmassan av personalen — nämligen den, som är avsedd att handhava sjöfrontens artilleri med tillhörande övrig materiel — särskilda för kustartilleriet avpassade former. Detta gäller även i fråga om den för kustfästningarnas rörliga bestyckning avsedda personalen, om än utbildningen för nämnda personal jämväl måste omfatta vissa moment av utbildningen vid arméns artilleri. Utbildningen vid kustartilleriets min-, ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningar företer flera beröringspunkter med den vid flottans motsvarande avdelningar. De inom kustfästningarna rådande särskilda förhållandena förläna dock även vid dessa avdelningar en särprägel åt utbildningen vid kustartilleriet. I stort sett torde kustartilleriet kunna sägas intaga en mellanställning mellan armé och flotta med vissa beröringspunkter åt båda håll men även med tydligt markerade skiljaktigheter. Den närmare anslutningen torde dock vara till flottan. Då på grund av kustartilleriets och utbildningsarbetets inom detsamma organisation kommendering till manskapsskolorna, i likhet med vid armén, kan ske mera oberoende av personaltillgången än vid flottan, och då navigation och sjömanskap med därtill hörande författningskännedom endast i mindre omfattning ingå i de militära ämnena vid kustartilleriet, torde en utökning av undervisningen i allmänbildande ämnen här låta sig lättare och fullständigare genomföras än vid flottan. Ett höjande av det fast anställda manskapets vid kustartilleriet allmänbildning, i syfte ätt därigenom förbättra manskapsrekryteringen, synes de sakkunniga därjämte desto mer av behovet påkallat, som vid kustartilleriets underofficersskolor avlagda examina icke motsvara någon vid rikets navigationsskolor avlagd examen. I likhet med vad de sakkunniga i det föregående därutinnan anfört beträffande höjandet av manskapsutbildningen vid armén, få de sakkunniga därför förorda, att det fast anställda manskapet vid kustartilleriet beredes möjlighet att under anställningstiden erhålla ökad undervisning i allmänbildande ämnen i sådan utsträckning, att examen i underofficersskola vid artilleri-, min- och ekonomiavdelningarna samt, såvitt möjligt, jämväl vid hantverksavdelningen bliver likvärdig med realskolexamen. För maskinavdelningens personal, vars teoretiska utbildning försiggår i flottans maskinistklass, synes däremot ingen annan utbildning är den, som i denna klass meddelas, erforderlig. I det förut omförmälda, inom chefens för kustartilleriet stab utarbetade förslaget till skolreglemente är genom fördelning av underofficersskolans allmänna kurs på två år, de 5. och 6. utbildningsåren, en dylik undervisning möjliggjord i samtliga i realskolexamen ingående ämnen med undantag av biologi, tyska och kristendom. De sakkunniga få därför förorda, att nämnda förslag, i den mån detsamma låter sig anpassa till en eventuell omorganisation av kustartilleriet, lägges till grund för utarbetande av nytt 4

50 skolreglemente för kustartilleriet, varvid dock, vad underofficersskolans allmänna kurs beträffar, synes erforderligt att något nedsätta antalet undervisningstimmar per vecka och i stället öka tiden för skolan i motsvarande grad. För befordran till underofficer bör emellertid icke uppställas fordran på godkännande betyg i andra allmänbildande ämnen än dem, som hava betydelse för vederbörandes militära utbildning, då eljest fara föreligger för, att underofficerskårens rekrytering ej kan vidmakthållas. För att underofficersskoleexamens vid kustartilleriet likvärdighet med realskolexamen må kunna avse samtliga i nämnda examen ingående ämnen, ifrågasätta de sakkunniga, att även kustartilleriets manskap bör, såvitt möjligt är — i likhet med vad som föreslagits vid armén — komma i åtnjutande av "särskild undervisning". Såsom förut omförmälts, anordnas underofficerskolans allmänna kurs för närvarande regementsvis. Då civila lärare enligt de sakkunnigas åsikt böra anlitas i vissa allmänbildande ämnen i underofficersskolorna, torde med hänsyn till det ringa antalet elever, som ingår i varje kurs vid kustartilleriets underofficersskolor, dessa skolors allmänna kurs böra förläggas till endast ett regemente för att såmedelst nedbringa kostnaderna för anställande av timlärare och minska behovet av instruktionspersonal. Lämpligast synes vara att göra denna förläggning till Karlskrona, dels emedan det torde vara lättare där än i Vaxholm att erhålla lämpliga timlärare, dels för att, om så låter sig göra, få anslutning till flottans underofficersskola eller åtminstone användning för samma timlärare som vid sistnämnda skola. I vilken utsträckning utökningen av underofficersskolan med ett år och eventuellt anordnande av "särskild undervisning" erfordra kaderökning för tillgodoseende av behovet av manskap och instruktionspersonal är beroende av de blivande personalstaterna för kustartilleriet. Det av underofficersskolans ifrågavarande förlängning föranledda ökade lokalbehovet torde sannolikt lätt kunna tillgodoses med hänsyn till de reduceringar i kustartilleriets manskapskadrer och därav förorsakad ökad tillgång på kasernutrymme, som torde komma att inträffa. D e sakkunnigas förslag till höjande av det fast anställda manskapets vid kustartilleriet utbildning. På grund av vad de sakkunniga sålunda anfört, få de föreslå, att inom chefens för kustartilleriet stab utarbetat förslag till utbildning av kustartilleriets manskap, i den mån så lämpligen låter sig göra, får tjäna till ledning i fråga om rekryt-, korpral- och underofficersskolornas anordnande, med iakttagande av, att undervisningen i underofficersskolan, vad beträffar artilleri-, min- och ekonomiavdelningarna samt såvitt möjligt även hantverksavdelningen, så bedrives, att möjlighet beredes vederbörande att i dess allmänna k u r s förvärva realskolexamen motsvarande kunskaper, dock att såsom kompetens för underofficersbefordran ej skall erfordras andra betyg i allmänbildande ämnen än sådana, som redan nu krävas i nämnda skolas allmänna kurs.

II. Underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare. De sakkunniga hava i princip intet att erinra däremot, att möjligheterna för underbefäl och underofficerare att vinna befordran till officer och reservofficer befrämjas, dock under förutsättning, att dylik befordran icke sker på bekostnad av försvarets krav på att de särskilda befälskårerna bibehållas på en hög ståndpunkt i fråga om såväl allmänbildning som framför allt militära kunskaper och krigsduglighet samt, vad flottan beträffar, jämväl sjömannakunskap. Med hänsyn till den ställning, som officeren i såväl fred som krig intager i förhållande till de värnpliktiga, synes det nämligen de sakkunniga angeläget, att han besitter en sådan allmänbildning, att även i detta avseende de värnpliktiga i allmänhet i honom verkligen finna den föregångsman, som han måste vara för dem, särskilt i krigstider. Att i någon mera avsevärd mån sänka bildningsnivån inom officerskåren vid en tidpunkt, då den är ifrågasatt att höjas inom underofficers- och underbefälskårerna samt är i stigande inom andra samhällslager, anse de sakkunniga därför ej böra ifrågakomma. Erfarenheterna från världskriget, vilka numera allt tydligare göra sig gällande inom armén och marinen, hava vidare ådagalagt, att de nuvarande fordringarna på officeren beträffande militära kunskaper, tekniska färdigheter och krigsduglighet icke böra sättas lägre än för närvarande utan snarare högre, därest han skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Alldeles särskilt framträder vikten härav, när det, såsom för närvarande är förhållandet hos oss, avses att minska försvarskrafterna till lands och sjöss. Ju mindre dessa försvarskrafter äro, j u nödvändigare är det nämligen, att de i kvalitativt avseende äro fullgoda. Därför måste de, som i främsta rummet utöva ledningen av försvarets olika enheter och svara för dessas utbildning, besitta egenskaper och färdigheter, som sätta dem i stånd såväl att på effektivaste och snabbaste sätt åstadkomma den för en riktig användning av försvarskrafterna behövliga organisationen, utrustningen och utbildningen som även och ej minst att på ett taktiskt riktigt sätt utöva ledningen av truppförband och fartyg under krig och krigsmässiga övningar. En i tekniskt och militärt avseende väl och enhetligt utbildad officerskår är härför en nödvändighet. De sakkunniga få på grund härav — i anslutning till vad såväl "Bouvengska kommittén" som "Flottans officerssakkunniga" härutinnan anfört — såsom sin åsikt framhålla, att endast de av underbefälet och underofficerarna, som kunnat bibringas en sådan utbildning, att de bliva fullt kompetenta att tjänstgöra såsom officerare, böra vinna befordran till officer. Då de sakkunniga nu gå att närmare undersöka möjligheterna att bibringa underbefäl och underofficerare dylik utbildning, hava de i betraktande av de olikheter, som förefinnas mellan utbildningen i allmänhet vid

52 armén och marinen, behandlat även denna fråga i vad den angår armén för sig och marinen för sig.

Armén. Enligt gällande bestämmelser fordras för att erhålla beställning som officer på aktiv stat att hava genomgått för officersaspirant föreskriven utbildning samt därefter vid krigsskolan avlagt godkänd officersexamen. För att bliva antagen till officersaspirant erfordras, att äga viss kroppsbeskaffenhet; att vara inskriven såsom värnpliktig; att under kalenderåret näst före det, då anställningen sökes, hava uppnått högst 22 års ålder; att vara lämplig för officersbeställning; samt att hava avlagt studentexamen på real- eller latingymnasiet och vid densamma eller i vederbörlig ordning företagen fyllnadsprövning erhållit minst betyget "godkänd" vid skriftlig och muntlig prövning i matematik och muntlig prövning i historia. Utbildningen till officer omfattar: a) söldatutbildning under tjänstgöring såsom vapenfor student trän mitten av juni till slutet av repetitionsövningarna första utbildningsåret; b) fortsatt soldatutbildning och utbildning till underbefäl i särskilda truppslagsvis anordnade skolor (övningsavdelningar), vilka taga sm början första utbildningsåret efter ovannämnda repetitionsövningars slut och pågå till våren eller sommaren andra utbildningsåret; c) fortsatt utbildning till och tjänstgöring såsom underbefäl vid eget truppförband före repetitionsövningarna samt tjänstgöring såsom underbefäl vid eget truppförband under repetitionsövningarna andra utbildningsåret; . „ . d) officerskurs vid krigsskolan, vilken tager sin början andra utbildningsåret efter repetitionsövningarnas slut och pågår till slutet av tredje utbildningsåret; samt , e) tjänstgöring vid eget truppförband under repetitionsovningarna tredje utbildningsåret, då ett uppehåll i krigsskolans officerskurs (vapenövningsuppehållet) äger rum. . Konstituering till fänrik plägar äga rum vid nyåret tredje utbildningsåret Officersbeställning vinnes i allmänhet vid en ålder av 21 % år. Officersaspirant, som önskar vinna befordran till första officersgraden vid artilleriet eller fortifikationen, skall emellertid, innan förslag till dylik befordran för honom må avgivas, ådagalägga, att han vid studentexamen från realgymnasium eller i vederbörlig ordning företagen fyllnadsprövning erhållit minst betyget "godkänd" vid såväl skriftlig som muntlig provning i matematik och fysik s a m t v i d m u n t l i g prövning i kemi. Enligt gällande bestämmelser kan officersbeställning nås även pa annan väg än den ovan angivna. I tjänstgöringsreglementet för armén stadgas nämligen, att till fänrik även den kan föreslås, som i 6 år varit i tjänstgöring0 såsom underofficer, därav minst 2 år såsom fanjunkare, samt ådagalagt framstående duglighet och såväl i som utom tjänsten utmärkt sig genom ett hedrande uppförande. Ifrågavarande stadgande torde emellertid icke under de senaste decennierna hava tillämpats. För att vinna anställning såsom reservofficer fordras att hava fullgjort den för vapenföra studenter och likställda föreskrivna tjänstgöring ävensom att hava vid krigsskolan avlagt godkänd reservofficersexamen.

53 För att bliva antagen till reservofficer sas pirant vid armén erfordras, att äga viss kroppsbeskaffenhet; att vara inskriven såsom värnpliktig; att under kalenderåret näst före det, då anställningen sökes, hava uppnått högst 23 års ålder; att vara lämplig för reservofficersanställning samt att hava avlagt studentexamen eller godkänd examen från vissa högre läroanstalter. Till reservofficersaspirant vid artilleriet och fortifikationen kan dock endast antagas den, som avlagt studentexamen. Enligt nu gällande bestämmelser omfattar utbildningen till reservofficer: a) soldatutbildning under tiden från och med mitten av juni till slutet av repetitionsövningarna första utbildningsåret; b) fortsatt soldatutbildning och utbildning till underbefäl i särskilda truppslagsvis anordnade skolor (övningsavdelningar), vilka taga sin början efter ovannämnda repetitionsövningars slut och pågå till våren eller sommaren andra utbildningsåret; c) tjänstgöring såsom underbefäl vid eget truppförband — vid intendenturtrupperna därjämte intendentsutbildning — från slutet av ovan under b) nämnd utbildning till slutet av repetitionsövningarna andra utbildningsåret; d) reservofficerskurs vid krigsskolan; e) tjänstgöring vid eget truppförband under repetitionsövningarna tredje utbildningsåret. Konstituering till fänrik i reserven äger i allmänhet rum vid nyåret tredje utbildningsåret. Såsom i det föregående omförmälts, avgav "Bouvengska kommittén" under »Bouvengska år 1920 betänkande angående personals i underbefäls ställning vid armén kommittén.'!' befordran vid yngre år till officer och reservofficer. Enligt kommitténs förslag borde — förutom den i det föregående omförmälda 2-åriga underofficersskolan — vid krigsskolan å Karlberg, såsom en särskild avdelning av densamma, inrättas ett 3-årigt militärgymnasium för underbefäl, som i fråga om allmänbildning nått realskolexamens ståndpunkt eller som med godkända betyg genomgått första, andra eller tredje ringen i högre allmänt läroverk. Gymnasiets ändamål skulle vara att meddela fast anställt underbefäl, som sökte uppnå ställning som officer eller reservofficer, de kunskaper, som erfordrades för studentexamen. Elev, som vid militärgymnasium avlagt studentexamen, skulle därefter kunna vinna inträde i krigsskolan för avläggande i vederbörlig ordning av officers- eller reservofficersexamen. Den årliga kostnaden för den föreslagna organisationen beräknades av de sakkunniga komma att uppgå till i runt tal 295,000 kronor. Häri vore då icke inberäknad den kostnad, som bleve en följd därav, att antalet furirer av 2. klassen vid arméns regementen och kårer måste ökas med ett militärgymnasieeleverna motsvarande antal. Förslagets genomförande krävde jämväl vissa engångskostnader för uppförande av byggnader jämte inredning m. m. för militärgymnasiet, men hade kommittén icke funnit skäl att ingå på uppskattandet av dessa kostnader. över kommitténs förslag avgåvos yttranden av chefen för generalstaben, Yttranden samtliga truppslagsinspektörer och arméfördelningschefer, kommendan- över kommittén i Boden och militärbefälhavaren på Gotland ävensom av arméförvalt- tens f ö r 8 i a 9 ningen och skolöverstyrelsen. Därjämte inkom Svenska Underofficersför-

54 bundet med en skrivelse i ämnet. Uti sina yttranden avstyrkte myndigheterna i allmänhet förslaget om inrättande av ett särskilt militärgymnasium. Enligt flertalet myndigheters mening borde i stället studiestipendier tilldelas underbefäl, som önskade avlägga studentexamen för att sedermera vinna inträde vid krigsskolan. Svenska Underofficersförbundet förklarade sig för sin del icke kunna biträda förslaget beträffande yngre underbefäls befordran till officer och reservofficer. Den föreslagna officersutbildningen komme nämligen sannolikt att anlitas huvudsakligen av ynglingar, som på grund av bristande begåvning, ringa flit eller andra orsaker nödgades avbryta sina studier i läroverken, och det kunde ifrågasättas, huruvida en rekrytering av detta slag kunde vara ägnad att fördelaktigt inverka på officerskårens tjänsteduglighet och auktoritet. Dessa ynglingar komme tvivelsutan att redan från början anse sig själva och även utifrån betraktas som officersaspiranter samt separera sig från övriga underbefälselever. Man kunde därför befara, att detta förhållande komme att giva upphov till kastanda och slitningar inom manskaps- och underbefälsgradernä. De förmågor, som efter genomgåendet av den 2-åriga underofficersskolan komme att erhålla fortsatt utbildning för befordran till officer, skulle dessutom utgöra ett mycket ringa antal. Detta fåtal kunde icke hava någon avgörande inverkan i förmånlig riktning på volontärrekryteringen, men väl bidraga till att sänka underofficerskårens allmänna nivå, i det att denna kår årligen komme att gå miste om de allra bästa förmågorna bland underbefälet. I det allmänna medvetandet skulle sannolikt den uppfattningen vinna insteg, att underofficerskåren utgjordes av personer, som väl haft möjligheten öppen men icke ägt förmåga eller betingelser i övrigt att bliva officerare. FörsvarsFörsvarsrevisionen förklarade sig icke kunna biträda "Bouvengska revisionen, kommitténs" förslag om inrättande av ett särskilt militärsgymnasium för beredande av möjlighet för fast anställt manskap att avlägga studentexamen. Frånsett de avsevärda utgifter, den föreslagna anordningen skulle medföra, vore det nämligen att befara, att densamma skulle, såsom underofficersförbundet framhållit, i åtskilliga hänseenden medföra mindre fördelaktiga verkningar. Revisionen höll därför före, att, därest studentexamen över huvud taget skulle i förevarande fall erfordras för vinnande av inträde i krigsskolans officerskurs, det syntes ur alla synpunkter lämpligare att genom beviljande av studiestipendier till därav förtjänta underbefäl förhjälpa dem att i vanlig ordning avlägga sådan examen. Den av nämnda kommitté förebragta utredningen och det därpå grundade förslaget syntes revisionen alltså icke vara av beskaffenhet att böra läggas till grund för en lösning av frågan om beredande av möjlighet för fast anställt underbefäl att vid yngre år vinna befordran till officer eller reservofficer, utan syntes för detta måls vinnade en annan väg än den av kommittén föreslagna böra beträdas. Huru saken lämpligen borde ordnas, hade visserligen varit föremål för en del överläggningar inom revisionen, men med hänsyn till frågans invecklade beskaffenhet och då densamma icke stode i ett så omedelbart samband med den revisionen förelagda uppgiften att utarbeta förslag till en ny försvarsorganisation, att den med nödvändighet nu borde bringas till avgörande, hade revisionen icke ansett sig k u n n a närmare ingå på ämnet och därutinnan framställa något förslag. Revisionen, som höll före, att åtskilliga fördelar för försvaret stode att vinna,

55 därest möjlighet till officersbefordran bereddes icke blott för fast anställt underbefäl utan jämväl för därav förtjänta underofficerare, förutsatte emellertid, att hela denna fråga snarast möjligt gjordes till föremål för förnyad utredning, och att därpå grundat förslag i sinom tid framlades för riksdagen. 1923 års tidigare generalskommission har uti sitt yttrande över revisio-i£23 års tidinens betänkande erinrat därom, att i 1914 års proposition angående ny gare getier-alskommis8ion härordning framhållits, att den aktiva officerskaderns rekrytering, utbildning och befordran vore angelägenheter av den största vikt, att arméns tjänstbarhet i första hand vore beroende på denna personals omsorgsfulla utbildning och duglighet, att ändringar av grunderna för densamma borde företagas med varsamhet och vore särskilt betänkliga under en förestående övergångsperiod, samt att nuvarande grunder för rekrytering av officerskåren — liksom av underofficerskåren — därför icke borde ändras, utan i huvudsak bibehållas. Generalskommissionen ansåg, att detta uttalande fortfarande ägde giltighet. Därest emellertid en utredning skulle giva vid handen, att möjlighet borde beredas för här avsedd befordran, borde enligt generalskommissionens åsikt såsom villkor för sådan befordran uppställas det kravet, att de sålunda befordrade med avseende på såväl militär utbildning som allmänbildning kunde anses jämställda med de från krigsskolans officerskurs utexaminerade kadetterna. Svenska Underofficersförbundet har i anledning av försvarsrevisionens Svenska Unförslag bland annat anfört, att ett mått av allmänbildning, motsvarande derofficersrealskolexamens, måste för innehavare av befattningar till och med kom- förbundet. panichef anses tillfyllest. Det måste betraktas som illa använd arbetskraft att för vinnande av befordran till officer under flera år inrikta vissa underofficerares utbildning på förvärvandet av sådana teoretiska kvalifikationer (studentexamen och krigsskola), som, i betraktande av att deras levnadsålder lade hinder i vägen för nående av befordran högre än till kapten, ej vore av betydelse för vederbörandes militära tjänst. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att uti en till underofficersförbundets yttrande fogad bilaga med förslag till förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning m. m. framhållits, att underofficerskåren för sin del strävade efter tillerkännandet av en högre tjänsteställning, utan att därigenom ett intrång skedde på officerskårens område. För underofficerarnas del skulle en sammanblandning med officerskåren, särskilt vid äldre år, icke vara vare sig eftersträvansvärd eller ens möjlig att i praktiken genomföra. Underofficer, som befordrades till officer, skulle utom i ett eller annat undantagsfall känna sig såsom stående utom såväl sin förutvarande som sin nya kår. Chefen för generalstaben har uti sitt förut omförmälda förslag upptagit chefen för de av underofficersförbundet framställda önskemålen av skilda slag till generalstaben. granskning. Vad beträffar föreliggande fråga, har härvid framhållits, att en övergång till officerskåren borde, därest en sådan skulle ske, äga rum på ett så tidigt stadium, att officersgraden kunde nås vid någorlunda unga år. Ett oavvisligt krav vore härvid, att fordringarna i fråga om allmänbildning icke sattes lägre än för närvarande. Redan nu funnes för detta ändamål studiestipendier, och den föreslagna militära mellanskolan komme att ytterligare underlätta denna studieväg.

56 1924 års Med avseende å denna fråga har i 1924 års försvarsproposition framhålförsvarslits, att icke mer än en mening kunde råda därom, att principiellt sett proposition. möjlighet borde finnas för underbefäl och underofficerare att vinna inträde

på officersbanan. Beaktas borde emellertid, att en eftergift i fråga om fordringarna på vare sig den militära utbildningen eller allmänbildningen torde kunna befaras komma att leda till en allmän sänkning av officerskårens duglighet liksom möjligen ock till en till sina verkningar skadlig dualism inom densamma. Vad beträffar de i förevarande fråga framställda särskilda förslagen, syntes mot frågans lösande genom upprättande av ett militärgymnasium i enlighet med ovannämnda kommittés förslag ur allmän bildningssynpunkt icke någon berättigad erinran kunna göras. Såsom försvarsrevisionen framhållit, vore emellertid de därmed förenade kostnaderna så stora, att förslaget icke syntes kunna komma till utförande. Vad vidare anginge underofficersförbundets förslag, innebure detsamma i själva verket ett överflyttande av kaptens- och löjtnantsgraderna i större eller mindre utsträckning till den nuvarande underofficerskåren. En sådan åtgärd skulle utan tvivel stärka denna kårs ställning, men torde kunna befaras komma att medföra för försvarsorganisationen i dess helhet icke önskvärda konsekvenser. I varje fall vore det uppenbart, att förslaget icke kunde genomföras utan en föregående noggrann och allsidig utredning. För närvarande syntes sålunda ingen annan utväg stå till buds än att, såsom försvarsrevisionen ifrågasatt samt generalskommissionen och chefen för generalstaben förordat, genom beviljande av studiestipendier till därav förtjänta underbefäl och underofficerare förhjälpa dem att avlägga för anställning som officer erforderliga kunskapsprov. Dylika stipendier borde i regel kunna utdelas till en och samma person under flera år i följd och jämväl under tiden för vistelsen vid krigsskolan. De borde erhålla en storlek av minst 1,200 kronor och kunna åtnjutas ända till fyra år i följd. Beräknades årligen sammanlagt 10 underbefäl och underofficerare kunna medelst studiestipendier erhålla möjlighet att genomgå krigsskolan för befordran till officer, borde anslagets storlek således bestämmas till minst 48,000 kronor. Åt Kungl. Maj :t borde uppdragas att meddela närmare bestämmelser angående det sätt, varpå frågan sålunda borde ordnas. 1924 års 1924 års riksdag har i sin i det föregående berörda skrivelse anfört, att, riksdag. såsom i försvarspropositionen framhållits, icke mer än en mening kunde råda därom, att principiellt sett underofficerare och underbefäl borde äga möjlighet att vinna inträde på officersbanan. I fråga däremot om de åtgärder, som borde vidtagas för att främja denna möjlighet, vore meningarna så mycket mera delade. Kungl. Maj :t ansåge det icke tillrådligt att till förmån för underbefäl och underofficerare meddela eftergift beträffande nu gällande fordringar för vinnande av officerskompetens. I stället hade Kungl. Maj :t föreslagit utdelande av stipendier till sådana av nämnda personalgrupper, som visat sig därav förtjänta och ville inhämta stadgat kunskapsmått för inträde vid krigsskolan. Vad härutinnan föreslagits ansåge sig riksdagen givetvis böra understödja. Men i likhet med åtskilliga motionärer funne riksdagen det önskvärt, att de intressen, det här gällde, tillgodosåges på ett mera verksamt sätt, än som genom blott och bart ett bifall till Kungl. Maj :ts förslag skulle bliva fallet. Olika motionärer hade härutinnan anvisat olika vägar. Sålunda skulle enligt vissa motionärers

57 förslag möjlighet öppnas för underofficerare att utan inhämtande av eljest stadgad officerskompetens vinna befordran till subalternofficer och kapten. Något annorlunda utformad hade samma tanke framförts av en annan motionär. Övriga motionärer åter syntes avse en omläggning av kompetensvillkoren för officersanställning i allmänhet i syfte att göra officerskallet tillgängligt för envar med håg och fallenhet därför. Om och i vad mån det ur försvarsväsendets synpunkt kunde vara lämpligt att beträda den ena eller den andra av dessa vägar tilltrodde sig riksdagen icke att på grundval av nu föreliggande material bedöma. På grund därav och med hänsyn till det samband, som givetvis rådde mellan förevarande fråga och spörsmålet om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning, hade riksdagen beslutat att hos Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t, med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört, måtte i samband med spörsmålet om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning även underkasta frågan om underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare förnyad allsidig utredning och för nästkommande års riksdag framlägga det förslag, vartill nämnda utredning kunde föranleda. I anslutning till vad de sakkunniga i denna fråga inledningsvis anfört, De sakkunnivilja de, vad till en början beträffar underofficers och underbefäls beford-gas yttrande. ran till officer på stat, framhålla, att sådan befordran icke bör få medföra tillskapandet av en särskild kategori av officerare med lägre militär kompetens än den, som officerare, rekryterade enligt nu gällande grunder, äro i besittning av. Med hänsyn härtill och då underofficeren och underbefälet varken under sin utbildning eller under sin därpå följande tjänstgöring äro i tillfälle att förvärva den högre militära bildning och framför allt det vidgade taktiska omdöme, som vid krigsskolan bibringas den blivande officeren, torde såsom villkor för underofficers och underbefäls befordran till officer på stat böra uppställas genomgående av fullständig officerskurs vid krigsskolan. Med hänsyn till den i jämförelse med officersaspiranten större rutin i vissa tjänstegrenar, som underofficeren och underbefälet under sin relativt långa tjänstetid kunna förvärva sig, torde emellertid vissa eftergifter i avseende å de fordringar, som för närvarande måste uppfyllas för att vinna tillträde till krigsskolan, kunna medgivas sistnämnda båda befälskategorier. I fråga om rent militära kunskaper är givetvis tillfyllest med avlagd underofficersskoleexamen. Då emellertid endast sådana underofficerare och sådant underbefäl, som kunna förutsättas vara verkligen lämpade för officerskallet, synas böra beredas tillträde till krigsskolan, torde, enligt de sakkunnigas förmenande, härför böra uppställas det villkoret, att de i underofficersskoleexamen erhållit huvudbetyget "med beröm godkänd". Vad sedermera beträffar för tillträde till krigsskolans officerskurs gällande fordringar på kunskaper i allmänbildande ämnen, synas desamma av skäl, som inledningsvis angivits, icke böra få sänkas i någon mera avsevärd grad. I varje fall torde högre krav än realskolekompetens böra uppställas i fråga om vissa ämnen. För att elev vid krigsskolan skall kunna tillgodogöra sig undervisningen därstädes måste han besitta sådana kunskaper i matematik, som motsvara studentexamens fordringar på latinlinjen B.

58 I fråga om övriga ämnen torde visserligen i allmänhet realskolekompetens vara tillfyllest, för att krigsskoleeleven skall vara i stånd att följa undervisningen vid krigsskolan, men för hans kommande officerstjänstgöring är det erforderligt, att han även i vissa andra ämnen besitter större kunskaper, än vad realskolan förmår bibringa. Sålunda torde han böra äga studentexamenskompetens i modersmålet dels för att vara i stånd att på ett nöjaktigt sätt lösa i befälsutbildningen ingående uppgifter, uppsätta yttranden i olika ämnen o. s. v., dels för att, med utsikt till framgång, vid de lägre manskapsskolorna kunna handhava honom åliggande undervisning i detta ämne. För att emellertid underlätta avläggandet av provet för studentexamen i modersmålet, böra för det skriftliga provet väljas sådana ämnen, som vederbörande underofficer och underbefäl med hänsyn till sina kunskaper i övriga läroämnen kunna tänkas behärska, vilket icke kan anses vara fallet med samtliga ämnen, som givas i de vanliga studentskrivningarna. Genom en dylik begränsning komme givetvis examensprovets avläggande att väsentligen underlättas. Då den för en rationell undervisning i historia nödvändiga förståelsen för sammanhanget i den historiska utvecklingen icke torde kunna anses förvärvad genom avläggande av realskolexamen, synes åtminstone i vissa delar av historien, nämligen i allmän historia tiden efter 1789 och i svensk historia storhetstiden, kravet på studentexamenskompetens böra fasthållas. Detta synes även vara en nödvändig förutsättning, för att man vid krigsskolan, såsom nu är fallet, skall kunna undvara ett särskilt studium i krigshistoria. Beträffande övriga delar av detta ämne torde man kunna nöja sig med i realskola förvärvade kunskaper. Därjämte torde på varje officer böra ställas det kravet, att han, förutom sitt eget, något så när behärskar ytterligare åtminstone ett levande språk. I krigstid kan han nämligen förutsättas ofta komma att ställas inför uppgifter, vilkas lösande kräver insikter i främmande språk, och i fredstid är han i behov av språkkunskap för att vara i stånd att följa utvecklingen på militärlitteraturens område. För övrigt torde böra framhållas, att studentexamenskompetens i åtminstone nu avsedda ämnen är erforderlig för vinnande av inträde vid krigshögskolan. Slutligen nödvändiggöra de för officerare vid artilleriet och fortifikationen obligatoriska högskolorna, att dessa officerare besitta högre kunskaper i matematik ävensom i fysik och kemi. På grund härav torde för tillträde till krigsskolans officerskurs av underofficerare och underbefäl böra krävas studentexamenskompetens: av samtliga, i svenska språket och historia med av de sakkunniga föreslagna modifikationer ävensom i ett främmande språk å latinlinjen B, samt därjämte av artilleriet och fortifikationen tillhörande, i matematik, fysik och kemi å reallinjen och av övriga, matematik å latinlinjen B. I återstående ämnen torde realskolekompetens, förvärvad vid 2-årig underofficersskola eller annorledes, få anses vara tillfyllest. Man skulle möjligen kunna tänka sig den invändningen, att uppställandet av nu föreslagna fordringar på kunskaper i allmänbildande ämnen praktiskt taget skulle göra det omöjligt för underofficerare och underbefäl

59 att vinna tillträde till krigsskolans officerskurs. Därest emellertid de sålunda föreslagna fordringarna ses mot bakgrunden av vad de sakkunniga föreslagit beträffande höjandet av den fast anställdes utbildning, nämligen att denne skall beredas tillfälle till undervisning i allmänbildande ämnen i sådan omfattning, att han efter genomgåendet av underofficersskolan skall kunna vara i besittning av realskolekompetens, torde fordringarna icke få anses alltför svåra att uppfylla. Frågan är då närmast, på vilket sätt man lämpligen skall underlätta för underofficerare och underbefäl att förvärva sig de kunskaper i allmänbildande ämnen, som, enligt de sakkunnigas ovan uttalade mening, måste anses erforderliga för vinnande av tillträde till krigsskolans officerskurs. Att bereda underofficerare och underbefäl, som önska vinna tillträde till krigsskolans officerskurs, tillfälle att förvärva den erforderliga studentexamenskompetensen vid ett för hela armén gemensamt, i direkt anslutning till krigsskolan anordnat militärgymnasium, såsom av "Bouvengska kommittén" föreslagits, eller annorledes vid av staten för ändamålet i fråga anordnad skola, hava de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda, särskilt med hänsyn till de avsevärda kostnader, detsamma skulle medföra. Lämpligare synes vara, att de studier, som krävas för förvärvande av den ökade allmänbildningen, i huvudsak komma att självständigt bedrivas på den enskildes eget initiativ, och detta så mycket mer, som härigenom vissa garantier skulle skapas för, att endast personer med verklig håg för officerskallet på denna väg skulle söka vinna tillträde till krigsskolan. Sedan vederbörande underofficer eller underbefäl anmält sin avsikt att söka ernå officerskompetens, synes han böra beordras att bedriva härför erforderliga studier, vilka därefter torde böra på allt sätt underlättas från statens sida. Sålunda böra lärarkrafter i viss begränsad omfattning kostnadsfritt ställas till den studerandes förfogande, tillfälle till tjänstgöring vid truppförband, förlagt till plats, där undervisning av civila lärare kan erhållas, beredas honom, inskränkning i hans militära tjänstgöring äga rum o. s. v. För att vederbörande icke genom alltför lång bortavaro från trupptjänsten skall förlora den tjänsterutin och den truppvana, som ansetts motivera ett sänkande av vissa av de för tillträdet till krigsskolan nu uppställda fordringarna, synas dessa studier i regel icke böra påbörjas — annat än på fritid — förrän tidigast ett år efter underofficersskolans avslutande. Emellertid torde, särskilt med hänsyn till vikten av att åldern vid officersutnämningen icke blir högre än alldeles nödvändigt är, de underofficerare och underbefäl, som erhållit särskilt goda vitsord i trupptjänstgöring och för vilka därför en sådan tjänstgöring av kortare varaktighet kan anses tillräcklig, redan omedelbart efter repetitionsövningarnas slut det år, underofficersskolan genomgåtts, böra beredas tillfälle att påbörja de för studentexamensprovens avläggande erforderliga studierna för att, efter omkring fem månaders trupptjänstgöring under därpå följande sommar, kommenderas till krigsskolan. För att ytterligare öka utsikterna för ifrågavarande underofficerare och underbefäl att nå erforderlig studentexamenskompetens torde de böra sammanföras till omkring en månads kurs å plats, där underofficersskola är förlagd, för att med biträde av skolans civila lärare beredas tillfälle till repetition och eventuellt erforderlig komplettering av redan inhämtade kunskaper samt att därefter vid sagda kurs avlägga erforderliga prov.

60 Därest det av de sakkunniga nu föreslagna systemet komme att vinna tillämpning, torde i fråga om sådana underofficerare och sådant underbefäl, som besitta realskolekompetens, ytterligare ekonomiskt stöd från statens sida under den förberedande studietiden icke k u n n a anses erforderligt. För dem åter, som utbildats eller komma att utbildas enligt nu gällande grunder och för vilka det för vinnande av tillträde till krigsskolan gäller att förvärva såväl realskole- som i vissa ämnen studentexamenskompetens, torde det vara av behovet påkallat, att systemet med studiestipendier kommer till tillämpning; detta dock endast såsom en övergångsåtgärd. För den händelse framdeles, i olikhet med vad hittills varit fallet, tillloppet till officersbanan skulle komma att överstiga behovet av officerare på stat, kan en reglering av det inbördes förhållandet mellan antalet officersaspiranter och det antal underofficerare och underbefäl, som söka vinna befordran till officer på stat, bliva erforderlig. Det skulle måhända kunna synas önskvärt att grunda det härför erforderliga urvalet på en direkt jämförelse åtminstone mellan de sist på turlistorna från resp. skolor stående elevernas ur dessa båda olika grupper duglighet och lämplighet för fortsatt utbildning till officer på stat. Det torde emellertid möta stora svårigheter att göra en dylik jämförelse fullt rättvis redan på den grund, att den ena av de båda grupperna under sin längre tjänstetid vunnit en truppvana och en trupprutin i vissa av tjänstens grenar, som den andra gruppen helt naturligt i regeln icke ännu hunnit förvärva, vilket likväl ingalunda innebär något bevis för, att den förra gruppen skulle vara mera lämpad för fortsatt utbildning till officer än den senare. För att en jämförelse skall kunna giva ett något så när pålitligt resultat, vore det för övrigt nödvändigt att under tiden för densamma placera de olika eleverna vid ett och samma förband och under en och samma befälhavare, vilket ofta nog, därest antalet bleve större, skulle k u n n a medföra svårigheter för tjänsten och befälsbrist vid övriga förband. Därest man icke desto mindre skulle vilja anställa dylika jämförande prov, skulle desamma väl lämpligast förläggas till den tid av omkring 5 månader mellan officersaspirantskolans slut och krigsskolekursens början, då officersaspiranterna tjänstgöra vid egna truppförband, vilken tid i och för sig torde vara för ändamålet fullt tillräcklig. Det har emellertid från något håll ifrågasatts, att, för skapande av möjligheter till en ännu grundligare jämförelse mellan de båda gruppernas duglighet och lämplighet för sådan utbildning, officersaspiranternas tjänstgöring vid resp. truppförband skulle förlängas med ett helt år. Det bör i avseende härå till en början framhållas, att jämförelsen givetvis måste göras mellan de officersaspiranter och de f. d. underofficersskoleelever, som ifrågasättas till inträde i en och samma krigskolekurs. Enär åtminstone vissa av dessa underofficersskoleelever under officersaspiranternas första sommartjänstgöring äro kvar vid underofficersskolan (jfr sid. 59), vilken avslutas först kort före repetitionsövningarnas början, skulle under denna sommar någon jämförelse med ifrågavarande elever icke k u n n a åstadkommas. För de f. d. underofficersskoleelever, som avses för kommendering till krigsskolan först två år efter underofficersskolans slut, skulle de jämförande proven däremot kunna påbörjas redan denna första sommar.

61 Under det följande vinterhalvåret skulle däremot någon verkligt grundlig jämförelse knappast kunna vid truppförbanden anordnas, enär de f. d. underofficersskoleeleverna enligt de sakkunnigas förslag då skulle vara i stor utsträckning sysselsatta med studier (delvis å annan ort) för avläggande av för inträde vid krigsskolan erforderliga prov i allmänbildande ämnen. Jämförelsen skulle således icke kunna återupptagas, förrän dessa prov avlagts, d. v. s. ungefär vid tiden för nästa officersaspirantskolas avslutande. Även om det skulle vara möjligt att genom en förlängning av officersaspiranternas tjänstgöring vid egna truppförband på ett eller annat sätt åstadkomma en ännu grundligare jämförelse mellan elever tillhörande ett och samma truppförband, än vad som skulle kunna göras under en gemensam 5-månaders tjänstgöring, skulle man därmed dock aldrig kunna vinna vad som i själva verket vore allra viktigast, nämligen möjlighet att jämföra elever från olika truppförband med varandra. Eftersom det oupphörligen inträffar, att den bäste eleven från ett truppförband på turlistan från vederbörlig skola placeras efter, t. o. m. långt efter, samtliga elever från ett annat truppförband, kan ett avgörande av vilka elever från de olika skolorna, som rättvisligen böra beordras till krigsskolan, aldrig grundas på en dylik truppförbandsvis skedd gallring. Då man således icke kan vinna det mål, som med en förlängning av officersaspiranternas tjänstgöring skulle avses, sakna de sakkunniga anledning att av detta skäl förorda en sådan åtgärd, detta i all synnerhet, som man ännu icke kan med säkerhet förutse, om någon gallring av de sökande till krigsskolan i framtiden över huvud kan visa sig erforderlig. Huruvida en dylik ändring i utbildningsplanen för de från officersaspirantskolan kommande officersaspiranterna kan anses betingad av andra skäl, faller icke inom de sakkunnigas uppgift att bedöma. De sakkunniga vilja i detta avseende endast i förbigående erinra om, att den vinst i ökad truppvana, som ostridigt, kanske framför allt på den inre tjänstens område, skulle erhållas genom en med ett helt år förlängd trupptjänstgöring, ingalunda kan ens i någon mån uppväga de betydande olägenheter, en dylik avsevärd förlängning av officersutbildningen skulle medföra. Vissa tider på året, exempelvis under uppehåll mellan olika tjänstgöringsperioder, under hemförlovningsperioder o. s. v., kunde det t. o. m. bliva svårt att vid truppförbanden bereda lämplig sysselsättning för aspiranterna, vilka dock hela denna tid böra erhålla full utbildning för sitt blivande kall. De sakkunniga anse sig jämväl böra erinra om, att olägenheterna med ett längre uppehåll mellan officersaspirantskolan och krigsskolan hittills ansetts så stora, att tillträde till krigsskolan icke utan särskild av Kungl. Maj :t lämnad dispens medgivits andra än dem, som samma år avslutat officersaspirantskolan. Vill man ovillkorligen vid de tillfällen, ett urval av elever till krigsskolan måste göras, grunda detta urval på en opartisk jämförelse mellan aspiranter ur de båda olika grupperna och tillhörande olika truppförband, kan detta uppenbarligen endast ske vid en för alla gemensam tjänstgöring, exempelvis förlagd till första övningstiden vid krigsskolan. Med hänsyn till det mindre tilltalande i att efter provens avslutande från krigsskolan avföra för ändamålet dit beordrade aspiranter, synes dock icke heller en dylik åtgärd kunna av de sakkunniga förordas. Under sådana förhållanden synes enda utvägen vara att — liksom i

62 vissa utländska arméer — i kommandoväg fastställa ett visst procentuellt förhållande mellan det antal officersaspiranter och det antal underofficerare och underbefäl, som årligen skulle k u n n a beredas tillträde till krigsskolan. Med hänsyn till att förevarande spörsmål först efter åtskilliga år, om ens någonsin, kan bliva aktuellt, hava de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra fatta definitiv ståndpunkt till detsamma, utan förutsätta, att Kungl. Maj :t, vid behov, i sinom tid tager frågan under omprövning. Vad därefter beträffar underofficers och underbefäls befordran till officer i reserven, synes såsom villkor härför böra uppställas, att vederbörande genomgått krigsskolans reservofficerskurs. För att kunna bliva beordrad till densamma synes böra krävas i militärt avseende genomgången 1-årig eller 2-årig underofficersskola, med därvid erhållet huvudbetyg "med beröm godkänd". I allmänbildningshänseende torde på ett eller annat sätt förvärvad realskolekompetens få anses tillfyllest för sådan kommendering. Den stora militära rutin, som underofficeren och furiren i jämförelse med reservofficersaspiranten äro i besittning av, torde nämligen böra få anses uppväga reservofficeraspirantens större allmänbildning. I fråga om underofficerare och underbefäl vid artilleriet och fortifikationen torde emellertid för tillträde till sådan kurs nu gällande fordringar på kunskaper i matematik böra bibehållas. För att i någon mån öka möjligheterna för underofficer och underbefäl, som önska vinna befordran till officer eller reservofficer, att ernå sådan befordran, innan de uppnått alltför hög ålder — redan en ålder av 28 år måste anses betänklig — torde minimiåldern för vinnande av fast anställning, för närvarande 18 år, böra sänkas till 17 år för den, som i övrigt uppfyller för dylik anställning gällande fordringar. Denna ändring torde jämväl få anses betingad av de sakkunnigas förordande av en försöksvis anordnad militär mellanskola för ynglingar i åldern 16—18 år, varifrån dessa skulle komma att övergå till vanlig fast anställning. Det har ifrågasatts, att underofficer vid befordran till officer skulle erhålla fullmakt å underlöjtnantsbeställning. Därest emellertid underlöjtnants- och fänriksgraden, på sätt de sakkunniga vid behandling av frågan om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning ämna föreslå, komme att uppdelas i två särskilda grader, skulle ett sådant tilldelande av fullmakt å underlöjtnantsbeställning komma att medföra, att den till officer befordrade underofficeren komme att överhoppa icke allenast alla egen krigsskolekurs tillhörande elever, vilka såsom officersaspiranter vunnit inträde vid krigsskolan och vilka å vederbörande turlista placerats före honom, utan även samtliga fänrikar, vilka såsom officersaspiranter tillhört närmast föregående två krigsskolekurser. Med hänsyn till den uppenbara orättvisan häri, kunna de sakkunniga icke biträda vad som sålunda ifrågasatts. Däremot synes det möjligen kunna tagas under övervägande, huruvida icke sergeant, som befordrats till officer, borde tilldelas fullmakt å fänriksbeställning, sedan två år förflutit från det han erhöll konstitutorial såsom sergeant. Vad slutligen beträffar underofficers och underbefäls avlöningsförmåner under deras elevtid vid krigsskolan, synas desamma böra utgå efter ena-

63 hända grunder som i fråga om övriga krigsskoleelever, d. v. s. med värnpliktigs förmåner i kontant och in natura, varjämte underofficer torde av sin lön på stat böra få behålla så stor del, som motsvarar hans å tiden för vistelsen vid skolan belöpande pensionsavgifter till arméns pensionskassor. Att låta ifrågavarande underofficerare och underbefäl helt bibehålla sina med innehavande beställningar förenade avlöningsförmåner torde nämligen få anses innebära en uppenbar orättvisa mot övriga krigsskoleelever. Skyldigheten att delvis avstå från innehavande avlöningsförmåner kunde visserligen tänkas komma att avskräcka medellösa underofficerare och underbefäl från att söka vinna officerskompetens. Några skäl för att de ekonomiska svårigheterna för underofficeren och underbefälet skulle vara mindre överkomliga än för andra elever i små ekonomiska omständigheter torde emellertid icke kunna framdragas. Snarare synas underofficerare och framför allt underbefäl böra vara bättre situerade i ekonomiskt avseende än många bland officersaspiranterna. Till följd av underbefälets skyldighet att månatligen i postsparbanken insätta viss del av sin lön torde nämligen åtminstone underbefälet kunna förutsättas vid tiden för tillträde till krigskolan vara i besittning av besparingar, vilka, därest uttagningar ej skett, efter 6 års tjänst uppgå till omkring 1,400 kronor. I de fall, där dessa sparbanksmedel redan före tillträdet till krigsskolan måst förbrukas — såsom t. ex. i fråga om underofficerare, vilka i allmänhet nödgas taga en stor del av dessa medel i anspråk för att bestrida kostnaderna för sin underofficersutrustning — torde staten emellertid böra träda hjälpande emellan. Tänkbart vore, att sådana elever helt eller delvis befriades från erläggandet av elevavgift. Då emellertid detta förefaller mindre tilltalande och någon premiering av viss elevkategori icke synes böra ifrågakomma, torde elevavgiften helst böra helt avskaffas eller, om detta icke låter sig göra, i väsentlig grad sänkas för samtliga elever. Vidare torde underofficer i samband med befordran till officer på stat av statsmedel böra få uppbära ett belopp, motsvarande vad han styrker sig hava utgivit för sin underofficersekipering, och i övrigt en utvidgning av det redan vid krigsskolan tillämpade systemet med ekiperingsstipendier böra äga r u m . D e sakkunnigas förslag i fråga om underbefäls och underofficerares vid armén befordran till officerare och reservofficerare. Med anledning av vad de sakkunniga sålunda anfört få de föreslå: att såsom villkor för underofficers och underbefäls befordran till officer på stat uppställes genomgående av fullständig officerskurs vid krigsskolan; att underofficer och underbefäl, som i underofficersskoleexamen erhållit huvudbetyget "med beröm godkänd" samt därjämte äro i besittning av studentexamenskompetens, med av de sakkunniga föreslagna modifikationer, i vissa av de sakkunniga angivna ämnen samt i övrigt realskolekompetens, må beordras till krigsskolans officerskurs; att de studier, som krävas för förvärvande av ifrågavarande studentexamenskompetens, i huvudsak bedrivas på den enskildes eget initiativ, dock med visst av de sakkunniga föreslaget stöd från statens sida; att såsom villkor för underofficers och underbefäls befordran till officer i reserven uppställes genomgående av reservofficerskurs vid krigsskolan; att underofficer och underbefäl, som i underofficersskoleexamen erhållit

64 huvudbetyget "med beröm godkänd" samt därjämte äro i besittning av realskolekompetens, må beordras till reservofficerskurs vid krigsskolan; dock att i fråga om underofficer och underbefäl vid artilleriet och fortifikationen för tillträde till sådan kurs nu gällande fordringar på kunskaper i matematik böra bibehållas; att underofficer och underbefäl under sin elevtid vid krigsskolan av sina med innehavande beställningar förenade avlöningsförmåner må behålla ett belopp, motsvarande värnpliktigs förmåner i kontant och in natura, samt underofficer därjämte ett belopp, motsvarande hans å tiden för vistelsen vid krigsskolan belöpande avgifter till arméns pensionskassor; att elevavgiften vid krigsskolan helt avskaffas eller, därest detta icke låter sig göra, i väsentlig grad sänkes för samtliga elever; att underofficer i samband med utnämning till officer på stat av statsmedel må uppbära ett belopp, motsvarande vad han styrker sig hava utgivit för sin underofficersekipering, och att i övrigt en utvidgning av det nuvarande systemet med ekiperingsstipendier kommer till stånd; samt att minimiåldern för vinnande av fast anställning sänkes till 17 år för den, som i övrigt uppfyller för dylik anställning gällande fordringar. .Marinen. Flottan. RekryterinOfficerskåren vid flottan rekryteras för närvarande av sjökadetter, gen av office- utexaminerade från sjökrigsskolans sjöofficerslinje och konstituerade till rare stamtanS f a n r i k a r - A v d e s s a fänrikar utnämnas efter två års tjänstgöring de, som anses besitta erforderliga egenskaper, till underlöjtnanter. Fordringarna för antagning till sjökadett äro i fråga om ålder och kunskaper att under det kalenderår, då inträde i sjökrigsskolan sökes, hava fyllt eller fylla minst 17, högst 20 år, samt att antingen hava avlagt godkänd studentexamen å realgymnasium och därvid erhållit vitsordet "godk ä n d " eller därutöver för insikter i modersmålet, tyska, engelska, franska, historia, matematik, fysik och kemi, eller ock hava avlagt enahanda examen å latingymnasium med motsvarande vitsord i modersmålet, tyska, engelska, franska och historia samt i sistnämnda fall därjämte vid vederbörlig fyllnadsprövning å realgymnasium hava erhållit vitsordet "godkänd" eller därutöver för insikter i matematik, fysik och kemi. Sjökrigsskolans verksamhet fördelas mellan rekrytkurs, skola i land och skola ombord, omfattande en sammanlagd utbildningstid av omkring tre och ett tredjedels år. Rekrytkurs, avsedd för den första sjömilitära utbildningen av dem, som antagits till sjökadetter, äger rum från den 15. juli till omkring den 1. oktober. Skolan i land omfattar två läsår, vartdera pågående från mitten av oktober till omkring den 1. maj nästfoljande år. Skolan ombord för sjökadetternas praktiska utbildning till sjöss fortgår under en vinter, omedelbart efter rekrytkursen, och under tre somrar. Sjökadett, som blivit godkänd i andra årets kurs i land och tredje årets k u r s ombord, är berättigad avlägga sjöofficersexamen, vilken anordnas varje höst i oktober i samband med avslutandet av sistnämnda k u r s ombord. Medelåldern hos dem, som avlägga denna examen, är omkring 22 år.

65 Grafisk framställning av sjökadettutbildningen. juli okt. jan. april juli okt. j a n . april juli okt. jan. april juli okt. Studentexamen . . . . p—

"p

—p

p

^p

p

p = ferier; . . . . = rekrytkurs; ===== = skola ombord;

,.

= Officersexamen

= skola i land.

Undervisningen i land omfattar navigation jämte trigonometri, vapenlära, sjökrigskonst, skeppsbyggen, maskinlära, torpedlära, minlära, befästningskonst, organisationslära, krigs- och sjölagar, intendenturtjänst, fysik, matematik jämte mekanik, engelska och franska språken, varjämte särskild tid ä r avsedd för maskinarbete, gymnastik, vapenföring och handvapensexercis, idrott och skjutövningar. Utbildningen ombord omfattar dels undervisning i vissa läro- och övningsämnen, dels tjänstgöring i olika befattningar ombord. Läroämnena äro navigation, sjömansskap, reglementen, vapenlära och fartygskännedom. Övningsämnena omfatta praktisk navigation och astronomiska observationer, artilleriexercis och skjutövningar med artilleripjäser, torpedlära, minövning, elektroteknik, signalering, bevakningsövning, maskinskötsel, fartygsmanöver, båtars hanterande, skjutövningar med handvapen samt hälso- och förbandslära. Kadetterna tjänstgöra ombord i följande befattningar: i förberedande kurs såsom signalman, ordonnans, rorgängare, eldare, biträdande vakthavande styrman, styrare och maskinist i ångslup (motorbåt); i 1. årets kurs såsom vakthavande styrman, 1. signalman, rorgängare, biträdande eldrumsmaskinist och vakthavande konstapel; i 2. årets kurs såsom vakthavande styrman, navigeringskadett, biträdande maskinist, vakthavande konstapel och befälhavare i ångslup (motorbåt); samt i 3. årets kurs ombord såsom vaktbefälhavare och navigeringskadett. Därjämte bestrida kadetterna under drabbningsövningar olika befattningar såsom manskap, underbefäl och befäl vid kadettfartygets artilleri-, signalerings- och manöverorgan m. m. Enligt gällande reglemente må flaggunderofficer, som erhållit avsked ur tjänsten med fyllnadspension och som gjort sig känd för synnerligen framstående duglighet och hedrande vandel, av vederbörande stationsbefälhavare föreslås att utnämnas till underlöjtnant i marinen. Vidare k a n pensionerad, tjänstskyldig personal, då omständigheterna därtill föranleda, befordras till högre tjänstegrad i flottans reserv eller i marinen. Till fänrikar i flottans reserv konstitueras dels de, vilka efter genom- Rekryteringen gången sjökrigsskola icke erhållit anställning i stammen, dels de, s o m a v underlöjtblivit godkända i särskild utbildning såsom reservofficersaspiranter. nanter i flot„..

°

,

.

,.,,

™.

D

.

.

e

,

.

c

o

r

,,,

,

For antagning till reservonicersaspirant fordras i fråga om ålder och kunskaper att icke före utgången av antagningsåret uppnå 27 års ålder samt att hava avlagt sjökaptensexamen. Till reservofficersaspiranter k u n n a även årligen antagas ett visst antal korpraler vid sjömanskåren, som karlskrivits från skeppsgossekåren och uttagits för genomgående Under 2 år av navigationsskola för sjökaptensexamens avläggande. Reservofficersaspiranter, som uttagas till skeppstjänst eller mintjänst, genomgå 1-årig militär utbildning ombord och konstitueras efter godkänd avslutad utbildning till fänrikar i flottans reserv samt hava såsom sådana skyldighet att omedelbart tjänstgöra vid flottan under ett år. För befordran 5

tans

reserv.

till underlöjtnant i flottans reserv erfordras att hava varit officer i minst 2 år samt att hava fullgjort för fänrik föreskriven tjänstgöring.

De i inledningen omförmälda "Officerssakkunniga" hava i av dem avgivet betänkande och förslag angående officerskårens vid flottan rekrytering m. m. del II "Underofficers befordran till officer, marinintendent och mariningenjör", avgivet den 30. april 1920, yttrat sig i fråga om underbefäls och underofficerares vid flottan befordran till officer och i samma betänkande del IV "Antagning och utbildning av befäl i flottans reserv", avgivet den 31. december 1921, uttalat sig beträffande nämnda personals befordran till reservofficer. Uti nämnda del II av betänkandet framhålla "Officerssakkunniga", att erfarenheterna från världskriget och den av vår flotta därunder utövade neutralitetsvakten till fullo ådagalagt, att de nuvarande fordringarna på sjöofficersutbildningen i intet avseende kunna eftersättas utan snarare måste ställas högre än förut, för att sjöofficeren vid alla tillfällen skall kunna tillfredsställande bestrida sin mångsidiga tjänst, varför nämnda sakkunniga anse, att utgångspunkten för den åt dem uppdragna utredningen måste bliva att utröna, huruvida underbefäl av underofficers eller manskaps tjänstegrad eller ock skeppsgossar lämpligen skulle kunna bibringas en sådan utbildning, att de därigenom komme att fylla eljest uppställda fordringar för erhållande av officers tjänstegrad eller för vinnande av befordran till marinintendent resp. mariningenjör. Vid sidan härav hava "Officerssakkunniga" även undersökt, huruvida ett mindre antal fasta befattningar, vilka böra bestridas av personal med officers tjänsteställning, skulle kunna besättas med personal utan fullständig officers- resp. intendents- eller ingenjörsutbildning. "Officerssakkunniga" påvisa vidare, hurusom nödvändigheten att för varje gren av den mångsidiga tjänsten vid flottan hava med dess detaljer väl förtrogen förhandspersonal framtvingat, att underofficerarnas vid flottan utbildning i stort sett måst inriktas endast på viss del av tjänsten. Underofficersutbildningen har därför huvudsakligen karaktär av en detalj utbildning för viss yrkesgren, under det att officersutbildningen avser att först göra den blivande officeren förtrogen med samtliga tjänstegrenar inom flottan för att därefter specialisera honom för viss tjänst och sålundagörahonom användbar för såväl viss specialtjänst som allmän officerstjänstgöring. Dessa utbildningssätt för å ena sidan officerarna och å andra sidan underofficerarna hava med avseende å nämnda kategoriers verksamhet inom försvaret visat sig nödvändiga, och kan med anledning därav någon förändring i desamma icke ifrågasättas. Nämnda sakkunniga anse därför, att den för officersbefordran ifrågakommande underofficeren måste med bibehållande i huvudsak av nuvarande utbildningssätt bibringas en utbildning likvärdig med den, som officeren erhåller. "Officerssakkunniga" undersöka därefter möjligheterna för utbildning till vinnade av officersbefordran för yngre underofficer, korpral och skeppsgosse. I fråga om yngre underofficers utbildning och befordran till officer hava de sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå detta tillvägagångssätt huvudsakligen av följande skäl, nämligen: att åldersskillnaden vid officersutnämningen mellan de enligt nuvarande system utexaminerade kadetterna och de efter undergången officersutbild-

67 ning till officerare befordrade f. d. underofficerarna skulle komma att uppgå till 8—12 år; att utbildningssättet för dessa underofficerare skulle bliva komplicerat och dyrbart; att vid ett dylikt utbildningssystem vederbörlig hänsyn ej skulle kunna tagas till underofficerare, tillhörande maskin- och hantverksavdelningarna; samt att ett 40-tal underofficerare ständigt undandroges utövandet av sin ordinarie tjänst, vilket måste framkalla kravet på en motsvarande ökning av underofficerskårens stat. Beträffande korprals utbildning för vinnande av officersbefordran framhålla "Officerssakkunniga", att två tillvägagångssätt härvid äro tänkbara, nämligen att antingen omedelbart efter genomgången underofficersskola eller omedelbart efter korpralsutbildningens avslutande till officersutbildning uttaga därtill lämpade korpraler. I förra fallet skulle levnadsåldern hos dem, som deltaga i officersutbildningen, sannolikt kunna bliva 2 till 4 år lägre än hos de underofficerare, som deltaga i utbildningen till officer, men anse de sakkunniga, att flertalet av de vid sistnämnda utbildning nyss angivna olägenheterna även i detta fall skulle förefinnas. På grund härav och då levnadsåldern vid officersutnämningen fortfarande i alltför hög grad eller med 6 ä 8 år skulle komma att överstiga de från sjökrigsskolan direkt utexaminerade kadetternas, anse "Officerssakkunniga", att icke heller detta sätt för beredande av möjlighet för underbefäl att vinna officersbefordran bör ifrågakomma. Genom att låta utbildningen till officer börja redan omedelbart efter korpralskolans avslutande skulle nyssnämnda skillnad i levnadsåldern kunna ytterligare nedbringas, i det att officersexamen då kunde beräknas bliva avlagd vid omkring 27 års ålder. "Officerssakkunniga" avstyrka emellertid även detta tillvägagångssätt för vinnande av officersbefordran, emedan dels korpraler skulle i alltför stor omfattning komma att undandragas den allmänna tjänsten, förorsakande behov av kaderökning, dels avsevärda kostnader skulle föranledas av organiserandet av en särskild fortsättningskurs vid korpralskolan eller, om studiestipendier utdelades, otillräckliga garantier erhållas för att med dessa avsett ändamål vunnes, dels slutligen svårigheter skulle uppstå att vid skola ombord i sjökrigsskolan bedriva samtidig utbildning av f. d. korpraler och de för tjänsten ombord mera främmande kadetterna. Då intet av förutnämnda sätt sålunda ansetts lämpligt, övergå "Officerssakkunniga" till att undersöka, huruvida skeppsgossar skulle kunna uttagas för utbildning till officerare, och komma härvid till det resultat, att så läte sig göra. De sakkunniga föreslå därför, att ett mindre antal lämpliga skeppsgossar efter avslutad utbildning i skeppsgosseskolans högre linje uttages för att i en för ändamålet särskilt anordnad fortsättningskurs avlägga realskolexamen och därefter vinna inträde i en på denna examen byggd 5-årig sjökrigsskola. Genom ett dylikt utbildningssätt anse nämnda sakkunniga, att tillfälle beredes för mannen i ledet att vinna officers tjänsteställning, utan att officerskårens homogenitet kommer att bliva lidande eller förut uppställda fordringar på anställning vid sagda kår behöva inskränkas, och hava på grund därav utarbetat detaljerat förslag till en sådan kurs, vilken de sakkunniga även finna lämplig såsom utgångsp u n k t för utbildning av marinintendent och mariningenjör.

68 Vad angår frågan om äldre underofficers vid flottan befordran till officers, marinintendents eller mariningenjörs tjänstegrad eller tjänsteställning, hava de sakkunniga funnit, att dylik befordran i och för tjänstgöring i vissa speciella befattningar kan bliva till gagn för tjänsten, dock endast under förutsättning att någon inskränkning icke göres i det antal fullt utbildad personal, som för mobilisering är erforderligt eller som eljest är i stat upptaget. De på så sätt befordrade underofficerarna borde räkna tjänsteställning i löjtnants tjänstegrad eller tjänsteklass efter fullmaktsdatum inom resp. officers-, marinintendents- och mariningenjörkårerna samt benämnas stationslöjtnant, resp. marinintendentsassistent eller mariningenjörsassistent. De skulle bestrida vissa angivna befattningar såsom veckohavande officer, expeditionsofficer, assistent vid varvsdepartement, sjöinstrument- och sjökarteförråd eller minförråd, biträdande intendent å stationskontor, arbetschef vid maskindetalj, andre fartygsingenjör å pansarbåt av Sverigetyp o. s. v. Hela antalet sålunda befordrade äldre underofficerare vid flottan beräkna de sakkunniga till 34. Vad till sist beträffar frågan om underofficerares m. fl. vid flottan befordran till officer, marinintendent eller mariningenjör i flottans reserv, anse sig de sakkunniga — vilka erinra om den för korpraler vid sjömanskåren beredda möjligheten att undergå utbildning för vinnande av anställning såsom reservofficersaspirant för vidare utbildning till officer i reserven — icke böra föreslå några ytterligare åtgärder för möjliggörande av utnämning av underofficerare före uppnådd pensionsålder till officerare, marinintendenter eller mariningenjörer i flottans reserv. Chefens för * yttrande den 24. november 1920 över "Officerssakkunnigas" förslag har marinstaben chefen för marinstaben biträtt det av de sakkunniga gjorda uttalandet, att yttrande över lämpligt sätt icke förefunnes för beredande av möjlighet för personal i »Officers- underbefälsställning vid flottan att i yngre år vinna befordran till officer Sa U fö rslaqaS1' l s t a m m e n - Vad anginge förslaget om uttagning av skeppsgossar för officersutbildning, skulle en förändring av skeppsgossekårens ändamål från att vara en rekryteringskälla för sjömans- och underofficerskårerna till att bliva en sådan jämväl för officerskåren medföra vissa olägenheter. Såsom en sådan olägenhet framstode bland annat, att den obemedlade yngling, som önskade vinna anställning som sjöofficer och icke hade annan utväg för förverkligande av detta önskemål än att inträda i skeppsgossekåren, i fall av misslyckande i sina strävanden vid tävlan med kamraterna bleve för lång tid framåt fastlåst vid sjömanskåren. Lika litet som de allmänna läroverken vore förbehållna ynglingar ur vissa samhällsklasser, lika litet hade detta någonsin varit förhållandet med sjökrigsskolan. Förmögenhetsvillkor komme att vid sistnämnda skola spela allt mindre roll, i samma mån som den enskildes utgifter för vistelsen vid skolan kunde nedbringas och inträde i densamma möjligen vinnas vid ett tidigare stadium. På dessa och andra skäl hemställde chefen för marinstaben, att de sakkunnigas förslag beträffande skeppsgossars uttagning för utbildning till officer icke måtte till någon åtgärd föranleda. Det av de sakkunniga skisserade förslaget om uttagning av skeppsgossar för anställning som marinintendentseller mariningenjörsaspiranter avstyrktes likaledes. Beträffande det av de sakkunniga framlagda förslaget om äldre underofficerares vid flottan befordran till officer, marinintendent eller mariningenjör, vore detsamma behäftat med övervägande olägenheter av mångahanda slag och dessutom omöjligt att på för individen rättvist och för flottan tjänligt sätt genomföra.

69 Försvarsrevisionen har ej yttrat sig över "Officerssakkunnigas" förslag, Försvarsmen i förut omförmält yttrande över "Bouvengska kommitténs" betänkande revisionen. uttalat sig för förnyad utredning av hela frågan om underbefäls och underofficerares officersbefordran. I sitt yttrande över försvarsrevisionens betänkande berör Svenska Under- Svenska Unofficersförbundet icke frågan om underbefäls och underofficers vid marinen derofficersbefordran till officer och reservofficer i annan mån än att uttala anslutning jörbundets till försvarsrevisionens förslag att upptaga denna fråga till förnyad försvarsreviutredning. sionens betänkande. I försvarspropositionen till 1924 års riksdag hänvisas beträffande den 1924 års förprincipiella ståndpunkten till frågan om underbefäls och underofficers vid svarsproposiiwn marinen befordran till officer m. m. till vad härutinnan i propositionen anförts beträffande motsvarande personal vid lantförsvaret, vilket här i det föregående i huvudsak återgivits. Vad anginge "Officerssakkunnigas" förslag om uttagning av skeppsgossar för vinnande av inträde i en lägre avdelning i sjökrigsskolan, framhålles i propositionen, att detta förslag ej borde genomföras, då införandet av en lägre avdelning i sjökrigsskolan skulle komma att ställa sig för kostsamt. Däremot föreslås åtgärders vidtagande för nedbringande av den enskildes kostnader för vistelse i sjökrigsskolan, så att förmögenhetsvillkor ej behöva inverka på inträde i skolan. I likhet med vad som i propositionen föreslagits för armén föreslås även för marinen beviljandet av studiestipendier till förtjänta underofficerare och underbefäl för att förhjälpa dem avlägga för anställning som officer eller marinintendent erforderliga kunskapsprov. "Officerssakkunnigas" förslag beträffande äldre underofficerares vid flottan befordran till officer, marinintendent eller mariningenjör anses enligt propositionen i flera hänseenden sammanfalla med vad i propositionen förordats i fråga om förändrad tjänsteställning för underofficerskåren och föreslås därför härutinnan icke några ytterligare åtgärder. För 1924 års riksdags behandling av denna fråga är i det föregående redogjort.

1924 års riksdag.

Antalet i gällande stat för flottans officerskår upptagna officerare är sk De sakkunniknappt beräknat, att avsevärda svårigheter redan nu föreligga att vid mobi- gas yttrande. lisering besätta alla ifrågakommande befattningar ombord och i land med 0cn underoffidärtill på erforderligt sätt utbildade officerare. Dessa svårigheter ökas cerares begivetvis i samma mån, som officerskårens numerär minskas. E n i samband fordran till med en blivande reduktion av våra försvarskrafter ifrågasatt minskning i officerare antalet officersbeställningar skulle därför — även om en viss inskränkning *** s a i fartygsmaterielen samtidigt vidtages — komma att i än högre grad försvåra tillgodoseendet av mobiliseringsbehovet av väl utbildade officerare. För att göra en dylik brist på officerare mindre kännbar är det enligt de sakkunnigas åsikt nödvändigt, att de officerare, som jämlikt gällande stat skola finnas, äro så utbildade, att samtliga officerare inom resp. tjänstegrader k u n n a vid mobilisering i stort sett användas i varje befattning, som är avsedd att bestridas av officer, tillhörande tjänstegraden i fråga. Är officerskåren därtill i och för sig själv så fåtalig som vår flottas, framträder än starkare behovet av att hava alla officerare på bästa och mångsidigaste sätt utbildade.

70 Vid behandlingen av frågan om höjandet av manskapsutbildningen hava de sakkunniga påvisat, att utbildningen till underofficer vid flottan alltifrån första anställningen såsom menig är inriktad på en viss specialgren av den mångomfattande tjänsten inom flottan. Officersutbildningen åter är så lagd, att den nyutnämnde officeren, utan att egentligen vara i detalj förtrogen med de olika specialgrenarna, dock kan hava sådan kännedom om desamma, att han i mån av behov kan i större eller mindre omfattning utöva ledningen av varje gren av tjänsten, för att sedermera under sin tjänstetid som officer erhålla i första hand kompletterande utbildning i den allmänna fartygstjänsten och därefter ökad specialkunskap i viss fartygs-, vapen- och specialtjänst. Denna skarpt framträdande olikhet i officers- och underofficersutbildningen vid flottan förorsakar, att en underofficer endast i vissa speciella fall kan ersätta en officer i de lägre officersgraderna. Att låta en underofficer bestrida vilken av de lägre officersbefattningarna som helst är omöjligt, då han saknar den härför erforderliga utbildningen. De sakkunniga hålla även före, att ju fåtaligare officerskåren är, j u nödvändigare är det, att samtliga dess medlemmar av skilda grader äro enhetligt utbildade, för att största möjliga urval såväl vid besättande av mera krävande befattningar som vid befordran till högre grader må möjliggöras. Jämväl av denna anledning anse de sakkunniga, att det icke bör ifrågakomma, att underofficerare besätta officersbeställningar på stat, även om det skulle finnas vissa lägre officersbefattningar, som kunna bestridas av mera framstående underofficerare. Erinras bör även, att för officeren tjänstgöring i de lägre officersbefattningarna är behövlig för hans vidareutbildning. Behovet av att med de i fredstid knappt tillmätta fartygsrustningarna få denna utbildning tillgodosedd förorsakar även, att underofficerare icke kunna — såsom Svenska Underofficersförbundet ansett önskvärt — i större utsträckning, än för närvarande låter sig göra, avses till chefer å vedettbåtar och dylikt. I detta sammanhang få de sakkunniga dessutom framhålla, att med hänsyn till mariningenjörkårens fåtalighet i förhållande till maskinist- och hantverksunderofficerarnas stora antal någon befordran av här nämnda underofficerare till mariningenjörer icke bör ifrågakomma, även om härför erforderlig utbildning skulle kunna bibringas dem, vilket dock till följd av åldersskäl knappast är möjligt. Maskinist- och hantverksunderofficerarna, uppgående till omkring 50 % av flottans underofficerskår, hava ej heller ifrågasatt detta. Vad angår underbefäls och underofficerares vid ekonomiavdelningen befordran till marinintendent, så torde möjligheterna för densamma i mycket hög grad bliva beroende av den organisation av marinförvaltningens förvaltningsväsende, som kan komma att införas. Enär marinintendenturkårens ringa numerär kräver en obetydlig och ytterst ojämn rekrytering, torde emellertid dylik befordran knappast lämpligen låta sig genomföra. Den utbildning, som skulle bliva behövlig för att här berörda underbefäl och underofficerare skulle kunna befordras till marinintendenter, skulle dessutom i fråga om erforderlig allmänbildnings bibringande i stort sett överensstämma med den, som i det följande föreslås för däcksavdelningens personal. De sakkunniga hava av dessa anledningar ej ansett sig böra närmare ingå på frågan om underbefäls och underofficers befordran till marinintendent.

71 På grund av vad de sakkunniga här och i inledningen till denna avdelning av sitt betänkande anfört, hava de funnit, att för möjliggörande för däcksavdelningens personal att vinna officersbefordran ingen avprutning på sjökrigsskolekompetens bör äga rum, men att däremot vissa eftergifter torde kunna göras i fråga om allmänbildningen. Vid sådant förhållande gäller det först att undersöka, under vilka förutsättningar dylika eftergifter må ifrågakomma. Då den av "Officerssakkunniga" föreslagna, i det föregående berörda uttagningen av skeppsgossar för vinnande av inträde i en 5-årig sjökrigsskola enligt de nu tillkallade sakkunnigas mening ej bör komma till stånd, dels enär densamma skulle förorsaka alltför kostsamma förändringar i både skeppsgossekårens och sjökrigsskolans organisation, dels emedan någon förbättring i rekryteringen av underofficerskåren därigenom knappast står att vinna, framstå huvudsakligen tre olika alternativ beträffande de förutsättningar, under vilka förutnämnda eftergifter i allmänbildningen för den blivande sjöofficeren skulle kunna göras, nämligen: 1. minskning av fordringarna på allmänbildning för alla sjöofficersaspiranter, 2. minskning av nämnda fordringar beträffande dem, som genomgått korpralskola, och 3. minskning av samma fordringar allenast i fråga om dem, som genomgått 2-årig underofficersskola. Med hänsyn särskilt till omfattningen av den allmänbildning, som erfordras för att tillgodogöra sig undervisningen i sjökrigsskolan och i den för alla sjöofficerare obligatoriska sjökrigshögskolan, torde icke sjöofficersaspiranternas allmänna bildningsståndpunkt över lag kunna sänkas. Däremot torde man kunna medgiva vissa eftergifter i förevarande avseende för de bästa bland dem, som under fast anställning ådagalagt särskild lämplighet för sjömilitäryrket. Att medgiva dylika eftergifter redan i fråga om dem, som endast genomgått korpralskola, synes — även om det ur andra synpunkter kunde vara lämpligt — varken motiverat av vederbörandes militära utbildning eller förenligt med intresset att främja underofficerskårens rekrytering. Ur sistnämnda båda synpunkter synes alternativ 3 vara att föredraga, varför de sakkunniga underkastat detsamma en närmare granskning. Härvid hava de sakkunniga först undersökt, vilka eftergifter som kunna medgivas vederbörande för tillträde till sjökrigsskolans ordinarie kurser. I dessa ingå matematik, fysik, engelska och franska språken, varför beträffande dessa ämnen eftergift icke bör ifrågakomma. Med hänsyn till att för alla sjöofficerare i allmänhet goda insikter i kemi äro nödvändiga vid studiet av krut- och sprängämnesläran samt dimbildares och gasers användning i sjökriget, måste jämväl i kemi uppställas fordran på kunskaper, motsvarande studentexamen å reallinjen. På grund av dels att i sjökrigshögskolan prövning av elevernas kunskaper äger rum genom skriftlig redogörelse för i resp. ämnen uppställda frågor, dels att uppsättande av rapporter m. m. i koncentrerad och klar form kräver, att officeren är fullt förtrogen med svenska språkets skriftliga behandling, kunna ej heller i detta ämne göras andra eftergifter än att undervisningen rörande den svenska litteraturen begränsas och för det skriftliga provets avläggande endast sådana ämnen väljas, som eleverna med hänsyn till sina kunskaper i övriga läroämnen kunna tänkas bättre behärska än vad kan anses vara

72 fallet med de ämnen, som givas i de vanliga studentskrivningarna. För studiet av sjökrigshistoria synes det nödvändigt, att vederbörande i historia besitter kunskaper, motsvarande minst fordringarna i realskolexamen. Likaså torde man beträffande geografi kunna nöja sig med realskolans kunskapsmått. Ehuru önskvärt vore att i tyska språket åtminstone realskolexamen motsvarande kunskaper innehades, torde man, i betraktande av att god förtrogenhet med engelska och franska språken i sjökrigsskolan förvärvas, kunna inskränka kraven på kunskaper i tyska till förmåga att någorlunda läsa tysk facklitteratur. Ämnena kristendom, biologi och filosofi synas kunna lämnas helt åsido vid uppställandet av allmänbildningskraven. För att bereda arméns underbefäl och underofficerare tillträde till krigsskolans officerskurs hava de sakkunniga i det föregående föreslagit, att den härför behövliga allmänbildningen skulle inhämtas genom studier, bedrivna på den enskildes eget initiativ, vilka studier borde underlättas från statens sida genom att dels lärarkrafter i viss begränsad omfattning kostnadsfritt ställdes till den studerandes förfogande, dels tillfälle till tjänstgöring bereddes honom vid truppförband å ort, där undervisning av civila lärare kan erhållas m. m. dylikt. Med hänsyn till att den del av flottans personal, som ej genomgår skolor i land, i regel är sjökommenderad samt att flottans underofficersskolor enligt de sakkunnigas förslag ej äro avsedda att bibringa realskolekompetens i samma utsträckning som arméns skolor och att kunskaper i tre främmande språk äro för sjöofficeren behövliga, hava de sakkunniga funnit, att det för att meddela flottans personal erforderlig kompetens för inträde i sjökrigsskolan kräves en mera omfattande förberedelse än vad förhållandet är för arméns motsvarande personal i fråga om inträde i krigsskolan. De sakkunniga hava av denna anledning icke ansett möjligt att för flottans personal använda det ovan återgivna, för arméns personal föreslagna sättet för de kompletterande kunskapernas inhämtande. För bibringande av den här förut angivna, för inträde i sjökrigsskolan nödvändiga påbyggnaden av kunskaper i matematik, fysik, kemi, historia, svenska, tyska, engelska och franska språken åt från flottans underofficersskolor utgången personal synas däremot två andra tillvägagångssätt kunna frågakomma, nämligen antingen att behövlig undervisning i nämnda ämnen meddelas i en förberedande avdelning vid sjökrigsskolan eller att studiestipendier utdelas. I båda fallen torde vara erforderligt att för dem, som komme att uttagas till ifrågavarande utbildning, uppställa vissa villkor dels med avseende å åldern, dels beträffande kunskaper, duglighet och pålitlighet. För att i möjligaste mån nedbringa åldersskillnaden mellan å ena sidan de på hittills brukligt sätt antagna och å andra de från underofficersskolan utgångna sjökadetterna torde sålunda — till följd av att åldern vid avläggande av examen i underofficersskolan i allmänhet kommer att hålla sig till omkring 23—25 år — böra så ordnas, att för här avsedd personal maximiåldersgränsen vid inträdet i sjökrigsskolan sättes till 27 år, motsvarande 29 års ålder vid officersexamens avläggande. Såsom garanti för att endast särskilt kvalificerad personal skulle komma att uttagas, synas i övrigt följande villkor för uttagningen böra uppställas, nämligen: att i underofficersskolan hava erhållit minst betyget "med beröm godkänd" (8) i ämnena svenska, matematik, fysik och kemi samt navigation;

73 att under senaste korprals- eller underofficerstjänstgöring ombord av minst 3 månaders varaktighet för tjänstbarhet hava erhållit betyget 8 eller därutöver; samt alt under det senaste året i uppförande icke haft lägre betyg än 10. Av uppgjord statistik framgår, att omkring 10 % av från underofficersskolan utgångna elever beräknas fylla nyssnämnda kunskapsfordringar. Under åren 1920—1924 har nämligen sammanlagda antalet elever i underofficersskolans artilleri-, styrmans- och minklasser uppgått till i medeltal 40, av vilka i medeltal 4 ä 5 om året erhållit 8 eller därutöver i samtliga ovan angivna ämnen. För att ej i alltför hög grad höja medelåldern hos officerskåren och därmed minska dess tjänsteduglighet, torde det även bliva nödvändigt att, i enlighet med vad som förekommer i utlandet, begränsa antalet av dem av underbefäl och underofficerare, som må uttagas till officersutbildning. Sådan begränsning måste även vidtagas dels för att ej beröva underofficerskåren alltför mänga av dess bästa förmågor, dels ock för att kunna nedbringa kostnaderna för den kaderökning, som torde bliva nödvändig för fyllande av personalbehovet efter dem, som beredas tjänstledighet för studier. Antalet för här avsedd utbildning uttagna av underbefäl och underofficerare bör av dessa anledningar och med hänsyn till flottans officerskårs nuvarande storlek utgöra högst 5, vilket torde ungefärligen motsvara det årliga antalet av dem, som i fråga om kunskapsfordringar beräknas bliva kompetenta för uttagning, ävensom det högsta antal studiestipendier, som av kostnadsskäl i det följande av de sakkunniga föreslås att årligen utbetalas. De sakkunniga gå nu att undersöka möjligheterna för att meddela d e n ^ W « n d e y behövliga kompletterande utbildningen i matematik, fysik, kemi, historia, sjökri gs. svenska och de tre förutnämnda främmande språken i en förberedande 'sk0ian. avdelning till sjökrigsskolan. För att så långt möjligt är nedbringa åldern hos dem, som, efter att hava genomgått en sådan avdelning, skulle vinna inträde i sjökrigsskolan, bör, enligt de sakkunnigas åsikt, dels inträde i den förberedande avdelningen i regel endast kunna äga rum samma år, som underofficersskola avslutats, dels varaktigheten av den förberedande avdelningen så mycket som möjligt begränsas, om möjligt till en tid av omkring 2 år. En förutsättning härför är likväl, att den föregående utbildningen omfattat skeppsgosseskola eller däremot svarande undervisning i allmänbildande ämnen, korpralskola enligt g. o. n:r 840/24 samt 2-årig underofficersskola. Beträffande underofficersskolan förutsattes, att den i allt väsentligt för fram till realskolexamens utbildningsmål i ämnena matematik, fysik, kemi och svenska samt så långt möjligt är även i geografi och engelska. Oaktat den av nu tillkallade sakkunniga förutsatta korpralskolan skulle bliva en månad kortare än den av skolsakkunniga föreslagna och även om den 2-åriga underofficersskolans kurser skulle komma att, på sätt chefen för marinstaben föreslagit, något förkortas i förhållande till vad skolsakkunniga r ä k n a t med, synes det likväl möjligt att anordna undervisningen i allmänbiidande ämnen under ett för korpral- och underofficersskolorna sammanlagt timantal, som allenast med omkring 40 timmar skulle understiga det timantal, sistnämnda sakkunniga i sådant avseende förutsatt för dem, som före dessa skolor genomgått skeppsgosseskolan eller erhållit däremot svarande undervisning i allmänbildande ämnen. Erinras må härvid, att skolöverstyrelsen tillstyrkt "Flottans skolsakkunnigas" förslag angående

74 skolor och kurser vid sjömanskåren samt därvid bland annat uttalat, att skolsakkunnigas syfte att, så långt förhållandena medgåve, göra utbildningen i nämnda skolor verkligt allmänbildande, enligt skolöverstyrelsens åsikt, kunde genomföras i svenska, engelska, geografi, matematik, fysik och kemi, så att i det hela fullgott resultat bör kunna ernås. Undantages engelska språket, vari, enligt nu tillkallade sakkunnigas förslag, någon undervisning ej skulle förekomma i korpralskolan, torde i övriga här senast n ä m n d a ämnen kunna praktiskt taget nås samma mål, som skolsakkunniga uppställt. Beträffande möjligheterna för eleverna från underofficersskolan att i en 2-årig förberedande avdelning till sjökrigsskola förvärva sig kunskaper i allmänbildande ämnen i den omfattning, nu tillkallade sakkunniga ifrågasatt, oaktat tiden härför i en del ämnen måste beräknas något knappare än i gymnasiet, må jämväl framhållas, dels att dessa elever hava nått en mera mogen ålder än gymnasieeleverna, dels att i den förberedande avdelningen endast de bästa från underofficersskolan skulle vinna inträde, dels slutligen att antalet elever i varje kurs skulle bliva mycket litet. På grund härav synas goda förutsättningar föreligga för att det avsedda ändamålet med denna avdelning skall kunna uppnås — nämligen att åstadkomma jämbördighet i kunskaperna i de viktigaste allmänbildande ämnena mellan från underofficersskolan antagna sjökadetter och övriga sjökadetter. Då historia ej alls och geografi måhända endast i otillräcklig omfattning förekomma i korpral- och underofficersskolorna samt tillräcklig tid för att bibringa realskolekompetens i dessa ämnen med sådan underbyggnad icke kan beredas i förberedande avdelningen, torde eleverna på egen hand böra före inträdet i denna avdelning häri förskaffa sig kunskaper, motsvarande i historia 4. klassens kurs i realskolan och i geografi fullständig realskolekompetens, samt för kontrollen härav underkastas inträdesprövning i dessa båda ämnen. Förberedande avdelningen skulle, i enlighet med vad i det föregående anförts, omfatta omkring 2 läsår, förslagsvis uppdelade sålunda: 1. läsåret 20/8—20/6 skola i land; 21/6—31/7 ferier; 2. läsåret 1/8—20/6 skola i land; 20/6—10/8 ferier; 11/8—7/10 skola ombord. Antalet undervisningstimmar vid skola i land beräknas till 31 per vecka, vartill kommer 2 timmars undervisning i teckning och 3 timmars gymnastikutbildning. Antalet undervisningsveckor vid skola i land beräknas efter avdrag av jul-, påsk- och pingstledighet till 39 under första och 42 under andra läsåret, eller tillhopa 81 veckor. Sammanlagda antalet undervisningstimmar, utom i teckning och gymnastik, skulle således uppgå till omkring 2,500. Den här beräknade längden av läsåren är givetvis en olägenhet. För att medhinna de föreslagna kurserna är emellertid det angivna veckoantalet behövligt, och i betraktande av elevernas ålder torde de föreslagna undervisningsterminerna kunna godtagas. Genom lämplig förläggning av undervisningen i de olika ämnena torde tillräckligt långa ferier mellan läsåren kunna beredas vederbörande lärare. Skola ombord under tiden omkring den 11/8—7/10 är huvudsakligen avsedd för att bibringa eleverna erforderlig teoretisk och praktisk färdighet

75 i maskinlära, eldrums- och maskintjänst samt i mån av behov kompletterande utbildning i signalering m. m„ så att de vid inträdet i huvudkursen häri kunna jämställas med övriga sjökadetter i samma årskurs. Uppflyttning i högre klass och slutexamen i förberedande avdelningen synas böra ordnas enligt för sjökrigsskolan nu gällande bestämmelser, dock att vid slutexamen den ene av censorerna bör vara civil och forordnad efter förslag av skolöverstyrelsen. Då för närvarande två års tjänstledighet med bibehållande av loneiormåner beviljas korpraler för avläggande av sjökaptensexamen i och för anställning såsom reservofficersaspiranter, synes det de sakkunniga, att även här ifrågavarande personal i sjökrigsskolans förberedande avdelning bör medgivas att få bibehålla med innehavande beställning förenade avlöningsförmåner samt — därest eleverna vid sjökrigsskolans huvudkurser befrias från terminsavgifter — komma i åtnjutande av motsvarande förmån. . Beträffande lärarfrågan må framhållas, att för närvarande vid sj okrigsskolan finnas 2 lektorer (i engelska och matematik), som måhända skulle kunna utnyttjas för undervisningen i förberedande avdelningen. I franska och fysik meddelas undervisningen nu av timlärare med arvoden å resp. *>50 och 350 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i veckan under ett läsår av 25 veckor. På grund av de båda lektorernas höga ålder torde de emellertid knappast kunna tagas i anspråk för biträde vid har ifrågavarande undervisning, varför de sakkunniga för densamma i tull utsträckning räknat med, att timlärare skulle komma att användas. Av dessa beräknas lärarna i matematik, fysik och kemi komma att åtnjuta 350 kronor, i övriga läroämnen 250 kronor och i teckning 150 kronor for varje undervisningstimme per vecka under ett till 25 veckor beräknat läsår. Arvodena för timlärarna skulle under dylika förutsättningar komma att uppgå till omkring 30,000 kronor, vartill kommer för lyse, ved, expenser m. m. ett belopp av 2,000 kronor, eller tillsammans omkring 32,000 kronor. Lokalfrågan torde i fråga om den förberedande avdelningen kunna lösas utan mera omfattande särskilda åtgärder genom återuppsättande av två för en del år sedan nedrivna mellanväggar i två klassrum i sjökrigsskolans byggnad å Skeppsholmen. Khuru ined det här angivna tillvägagångssättet, såsom nyss anförts, den eftersträvade kompetensen för vinnande av inträde i sjökrigsskolan sannolikt skulle kunna ernås, kunna de sakkunniga dock ej förorda detsamma på «nind av de höga kostnader, som skulle komma att därigenom förorsakas staten. Därtill kommer, att det ofta nog kan inträffa, att det beräknade maximiantalet elever i den förberedande avdelningens båda kurser icke skulle komma att fyllas och att i sådant fall för måhända endast 1 ä 2 elever hava en så dyrbar anordning kan under inga omständigheter vara med statens ekonomiska intresse förenligt. De sakkunniga hava under sådana förhållanden även undersökt det förut Studieomförmälda andra sättet för bibringande av den här ifrågavarande kompe- stipendiei ten sen. De hava härvid kommit till den uppfattningen, att genom beviljandet av studiestipendier till underbefäl och underofficerare vid flottan, vilka i fråga om ålder, kunskaper, duglighet och pålitlighet fylla de i det föregående uppställda villkoren för uttagning till officersutbildning, utsikter skulle förefmnas att på ett för såväl staten som den enskilde lämpligt sätt

76 nå önskat resultat. Genom dessa studiestipendier, avsedda såsom bidrag till täckande av de med studierna förenade kostnaderna för lektioner, böcker m. m., skulle nämligen begåvade och dugande underbefäl och underofficerare förhjälpas att på egen hand bedriva de studier, som erfordras för att avlägga de för inträde i sjökrigsskolan behövliga kunskapsproven. Den för dessa studiers bedrivande erforderliga tiden anse de sakkunniga av förut anförda skäl (nedbringande av åldern vid officersexamen) böra begränsas till omkring två år. Denna tid k a n visserligen synas knappt tilltagen, men med hänsyn till att endast de i fråga om begåvning och kunskaper mest framstående torde böra komma i åtnjutande av stipendierna och att det kan förutsättas, att de, som söka erhålla officersutbildning, redan tidigare börjat förbereda sig härför, synas goda möjligheter komma att föreligga för vederbörande att på sådant sätt kunna inhämta erforderliga kunskaper. Härigenom skulle dessutom vinnas en ytterligare garanti för att endast de bästa komme att vinna inträde i sjökrigsskolan. Under den tid, stipendium åtnjutes, torde den studerande helt eller delvis böra befrias från den militära tjänstgöringen och sjötjänstgöring endast äga rum första studieåret under tiden för flottans tillämpningsövningar från maj till mitten av augusti. Inträdesexamen till sjökrigsskolan för dem, som ej avlägga studentexamen, torde böra äga rum under förra hälften av augusti vid tredje studieårets början i sjökrigsskolan inför en militär och en civil censor med anlitande i första hand av sjökrigsskolans civila lärare såsom examensförrättare. De härvid godkända torde omedelbart efter examens avslutande beordras till tjänstgöring ombord för att bibringas teoretisk och praktisk färdighet i maskinlära, eldrums- och maskintjänst samt i mån av behov kompletterande utbildning i signalering m. m. för att vid inträdet i sjökrigsskolan härutinnan vara fullt jämställda med övriga sjökadetter i den årskurs, till vilken anslutning skall göras. Med hänsyn till att efter avlagd studentexamen i underofficersskolan deltagande i flottans tillämpningsövningar samma år bör äga rum, innan de här ifrågavarande studierna taga sin början, bör studiestipendium åtnjutas under två år, räknat från den 15. augusti. Skulle det visa sig, att stipendiat icke rätt utnyttjar honom tilldelat stipendium, bör detsamma på hemställan av vederbörande kårchef indragas. I fråga om stipendiernas storlek anse de sakkunniga, att densamma bör beräknas med hänsyn dels till allmänt gällande kostnader för privatundervisning och läroböcker, dels till huruvida stipendiats lön under studietiden kommer att helt eller delvis till honom utbetalas. Då de sakkunniga anse sig icke behöriga härom uttala sig, hava de ej heller kunnat föreslå det belopp, varmed stipendierna böra utgå. Stipendiernas antal anse de sakkunniga böra bestämmas till högst 5 per år i enlighet med i det föregående gjort uttalande om det högsta antal underbefäl och underofficerare, som årligen bör beredas tillfälle till officersutbildning. Elev, som, efter att hava blivit godkänd i förutnämnda inträdesexamen och genomgått den teoretisk-praktiska kursen i maskinlära m. m. ombord, vinner inträde i sjökrigsskolan, torde på grund av sin föregående militära utbildning icke behöva deltaga i rekrytkursen, förberedande kursen ombord och första årets kurs ombord, utan allenast i första årets kurs i land,

andra årets kurs ombord, andra årets kurs i land och tredje årets kurs ombord. Utbildningen i huvudkurserna, som för kadett kräver en tid a v 3 V , år, kommer således för här ifrågavarande elever att begränsas till 2 år. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att vad de i det föregående under "Armén" framhållit rörande fullmakt å fänriksbeställning för underofficer, som befordras till officer, givetvis äger tillämpning jämväl i fråga om underofficer vid flottan. För att i sjökrigsskolan full likställighet skall förefinnas för samtliga kadetter med avseende å ekonomiska förmåner, anse de sakkunniga, i likhet med vad de föreslagit i fråga om underofficerares och underbefäls avlöningsförmåner under elevtiden vid krigsskolan, att dessa förmåner för motsvarande personal under elevtiden vid sjökrigsskolan böra utgå efter samma grunder som för övriga sjökadetter, d. v. s. endast med värnpliktigs förmåner i kontant och in natura. Likaså bör full överensstämmelse mellan samtliga kadetter i sjökrigsskolan råda i fråga om bestridande av omkostnaderna för vistelsen vid skolan i land, för beklädnad m. m., dock att elev, som styrker sig vara medellös, bör kunna befrias från terminsavgift. Därjämte torde en utvidgning av det redan vid sjökrigsskolan tilllämpade systemet med ekiperingsstipendier böra äga rum. Härvid må erinras, att inom marinen samma skyldighet som inom armén föreligger för manskap och underbefäl att månatligen i postsparbanken insätta viss del av lönen, varför framför allt underbefälet i allmänhet bör hava en bättre ekonomisk ställning än många bland kadetterna. De sakkunniga få i detta sammanhang hänvisa till de förslag beträffande inkvarteringsersättning m. m. till sjökadetter, som i försvarspropositionen förelagts 1924 års riksdag, samt för egen del framhålla önskvärdheten av att samtliga sjökadetter under skola i land inkaserneras, varigenom den enskildes kostnader för utbildning till sjöofficer skulle kunna ytterligare nedbringas och sådan utbildning för ekonomiskt mindre väl situerade underlättas. Huruvida den här föreslagna utbildningen av underbefäl och underofficerare kommer att erfordra kaderökning inom sjömans- och underofficerskårerna, torde bliva beroende av, på vad sätt personalbehovet vid en eventuellt förestående reduktion av sjöförsvaret blir tillgodosett. Maximiantalet av dem, som skulle komma att begagna sig av studiestipendier, beräknas såsom förut angivits för varje årskurs till högst 5, således för två år tillsammans högst 10. För att ersätta dessa, som i viss mån skulle k o m m a att undandragas tjänsten, torde kaderökning sannolikt bliva behövlig. Enär efter inträdet i sjökrigsskolan avlöning enligt stat icke skulle utgå till underbefäl eller underofficerare, torde dessas löner få disponeras för anställande av ersättningspersonal, varför några kostnader icke behöva härför i personalstaterna upptagas. Utan att nu ingå på några detaljer i den föreliggande frågan om underbefäls och underofficers befordran till officer få de sakkunniga såsom sin åsikt framhålla, att i samband med föreskrifter härom bestämmelse bör utfärdas, att den av nämnda personal, som underkänts i sjökrigsskolan, må återgå till förutvarande anställning vid flottan eller, om han så önskar, meddelas avsked. Härigenom torde nämligen kunna undvikas att i underofficerskåren få in sådana, som, på grund av att deras officersutbildning ej k u n n a t genomföras, kunna beräknas hysa missnöje och vara ohågade att kvarstå i militärtjänsten.

78 Underbefäls Såsom de sakkunniga i det föregående omförmält, beredes för närvaferareser°/efi' r a n d e e t t m i n d r e a n t a l korpraler vid sjömanskåren tillfälle att förskaffa fordran till s i ? f . ö r anställning såsom reservofficersaspiranter erforderlig kompetens. officerare i Härför uttagas årligen i juli månad 5 korpraler vid däcksavdelningen flottans — f. d. skeppsgossar — vilka närmast föregående kalenderår avslutat sin reserv. korpralsutbildning. Efter att vid endera av flottans stationer hava genomgått en för inträde i styrmansklass vid navigationsskola erforderlig kompletteringskurs, beviljas dessa korpraler tjänstledighet under högst två år med bibehållande av samtliga löneförmåner för att vid navigationsskola genomgå styrmans- och sjökaptensklasserna samt avlägga styrmans- och sjökaptensexamen. De, som sålunda avlagt godkänd sjökaptensexamen, äro skyldiga att i vederbörlig ordning göra framställning om att bliva antagna till reservofficersaspiranter. Efter antagningen genomgå dessa jämte övriga samma år antagna aspiranter förut nämnd 1-årig militär utbildning jämte därpå följande ävenledes 1-årig fänrikstjänstgöring, men äro sedan icke skyldiga undergå någon repetitionsövning.

J

I 1924 års försvarsproposition föreslås häri den ändring, att fänrikstjänstgöringen förkortas till tio månader samt att två obligatoriska repetitionsövningar införas, vardera om två, högst tre månader, den första under 5. eller 6., den andra under 9., 10. eller 11. året efter vunnen officersbefordran. De sålunda från sjömanskårens däcksavdelning utgångna reservofficerarna äro avsedda att vid mobilisering tjänstgöra å stridsfartygen. Den utbildning, som enligt nuvarande organisation bibringas omförmälda reservofficerare, kan emellertid icke anses vara under alla förhållanden tillräcklig för nyssnämnda uppgift. Efter endast nio månaders tjänstetid såsom korpral börjar nämligen deras utbildning för vinnande av kompetens till anställning såsom reservofficersaspirant, varunder de hela två år äro fullständigt borta från den militära tjänsten. Uppenbart är, att detta förhållande måste verka ofördelaktigt ur sjömilitär utbildningssynpunkt. Under förutsättning att underofficersutbildningen för däcksavdelningen ordnas såsom de sakkunniga föreslagit i första avdelningen i sitt betänkande, synes en mera tillfredsställande rekrytering av denna del av reservofficerskåren kunna ernås enligt följande även av "Officerssakkunniga" ifrågasatta utbildningssätt. Ett mindre antal (förslagsvis högst 5 per år) underbefäl och underofficerare vid däcksavdelningen, som före fyllda 27 år uppfyllt vissa bestämda fordringar i avseende på betyg såväl i genomgången underofficersutbildning som för tjänstbarhet och uppförande, beviljas på ansökan tjänstledighet under omkring nio månader eller fr. o. m. september t. o. m. därpå följande maj månad för att genomgå sjökaptensklassen vid navigationsskola. De, som därvid godkännas i sjökaptensexamen, antagas omedelbart till reservofficersaspiranter samt" genomgå såsom sådana en omkring fem månaders militär utbildningskurs ombord i förening med praktisk tjänstgöring. Efter att denna k u r s avslutats, konstitueras de i densamma godkända till fänrikar i flottans reserv, varpå fänriksutbildning den 1. november samma år tager sin början i huvudsaklig överensstämmelse med i 1924 års försvarsproposition avgivet förslag. Fortsatt utbildning under repetitionsövningar äger sedermera rum jämväl enligt i nämnda förslag angivna grunder. I jämförelse med nuvarande sätt för utbildning av korpraler till reserv-

79 officersaspiranter erbjuder det nu föreslagna avsevärda fördelar för såväl den enskilde som staten. Sålunda torde den nu föreslagna anordningen komma att medföra en icke oväsentlig lättnad i fråga om vinnande av behörighet för anställning såsom befäl i handelsflottan. Enligt gällande befälsförordning är nämligen den, som avlagt styrmansexamen vid någon av flottans underbefälsskolor, såsom även förut nämnts, berättigad att erhålla styrmansbrev, därest han tjänstgjort till sjöss i tjänst på däck minst tolv månader å segelfartyg, under det att för övriga — jämväl nuvarande fänrikar i reserven, f. d. korpraler — fordras en tjänstetid till sjöss av fyrtiotvå månader, därav minst tolv i europeisk eller vidsträcktare fart, vilken sjötid visat sig vara mycket svår att erhålla. Staten åter skulle med det här föreslagna utbildningssättet erhålla bättre och grundligare utbildade reservofficerare, vilkas utbildning skulle kräva mindre kostnad än för närvarande. Därjämte skulle antalet korpraler, som undandrages tjänsten, minskas genom att endast nio månaders tjänstledighet i stället för två års erfordras för att vinna för anställning som reservofficersaspirant behövlig kompetens. Härigenom kan en eljest eventuellt behövlig kaderökning nedbringas till hälften emot förut. Beträffande den inverkan på underofficerskårens rekrytering, som de Den nu föresla här angivna sätten för underbefäls och underofficerares befordran till 9™efj/" officer och reservofficer skulle komma att utöva, få de sakkunniga fram- mm inverJean hålla, dels att genom desamma antalet av de korpraler, som skulle komma pd underoffiatt söka genomgå underofficersskolan, efter all sannolikhet torde komma cerskdrens reatt ökas, dels att utsikten till vinnande av officersbefordran bör uppmuntra krytering. eleverna i nämnda skola till tävlan och ökat intresse för studierna. En allvarlig olägenhet är dock förenad med de föreliggande förslagen, i det att underofficerskåren synes komma att berövas sin bästa rekrytering, genom att de mest framstående eleverna i underofficersskolan torde komma att söka vinna officersbefordran. Av denna anledning är den i det föregående med hänsyn till officerskårens medelålder och tjänsteduglighet såsom nödvändig framhållna begränsningen i antalet underbefäl och underofficerare, som må uttagas för officersutbildning, synnerligen av behovet påkallad även för vidmakthållande av underofficerskårens tjänsteduglighet på högsta möjliga ståndpunkt. Av "Officerssakkunniga" väckt förslag om äldre underofficerares vid Äldre underflottan befordran till officer och reservofficer komma de nu tillkallade sak- yff°n ^ kunniga att behandla i samband med frågan om förbättrande av under^ 0 cer officerarnas tjänsteställning.

D e sakkunnigas förslag angående underbefäls och underofficerares vid flottan befordran till officerare och reservofficerare. I enlighet med vad här framhållits, få de sakkunniga beträffande underbefäls och underofficerares vid flottan befordran till officer och reservofficer föreslå följande 1. a) att såsom villkor för underbefäls och underofficers befordran till officer på stat uppställes genomgående av sjökrigsskolans sjöofficerslinje, 1. och 2. årskursen i land samt 2. och 3. årskursen ombord;

80 b) att varje år högst 5 underbefäl och underofficerare, som i 2-årig underofficersskola erhållit betyget "med beröm godkänd" i vissa ämnen ävensom ådagalagt framstående tjänsteduglighet och väl vitsordat uppförande samt därjämte före uppnådda 27 års ålder visa sig vara i besittning av kunskaper i vissa allmänbildande ämnen och bibringats kompletterande sjömilitär utbildning, allt på sätt de sakkunniga föreslagit, må antagas till sjökadetter med anslutning till 1. årets kurs i land; c) att de studier, som erfordras för förvärvande av nyssnämnda kunskaper i allmänbildande ämnen, bedrivas på den enskildes eget initiativ; d) att under nämnda studiers bedrivande den studerande tilldelas studiestipendium och befrias från tjänstgöring — med undantag för tiden l . m a j — 15. augusti 1. året — under i regel en tid av två år. e) att underbefäl och underofficer under sin elevtid vid sjökrigsskolan av sina med innehavande beställning förenade avlöningsförmåner må behålla ett belopp, motsvarande värnpliktigs förmåner i kontant och in natura, samt underofficer därjämte ett belopp, motsvarande hans å tiden för vistelsen vid sjökrigsskolan belöpande avgifter till flottans pensionskassa; samt f) att underofficer i samband med utnämning till officer på stat av statsmedel må uppbära ett belopp, motsvarande vad han styrker sig hava utgivit för sin underofficersekipering, och att i övrigt en utvidgning av det nuvarande systemet med ekiperingsstipendier kommer till stånd. 2. a) att såsom villkor för underbefäls och underofficers befordran till officer i reserven uppställes att såsom reservofficersaspirant hava genomgått fem månaders militärutbildning; b) att varje år högst 5 underbefäl och underofficerare, vilka i 2-årig underofficerskola avlagt styrmansexamen och därvid erhållit huvudbetyget "med beröm godkänd" ävensom ådagalagt framstående tjänsteduglighet och väl vitsordat uppförande samt före uppnådda 28 års ålder avlagt sjökaptensexamen, må antagas till reservofficersaspiranter för genomgående av nyssnämnd militärutbildning; samt c) att för avläggande av ovan nämnd sjökaptensexamen högst 5 korpraler och underofficerare varje år må beredas nio månaders tjänstledighet med bibehållande av fulla löneförmåner. Kustartilleriet. Rekryteringen Kustartilleriets stamofficerskår rekryteras för närvarande av kustartilleriav officerare i kadetter, utexaminerade från sjökrigsskolans kustartillerilinje och konrTeisarstam s t i t u e r a d e t m fänrikar. Av dessa fänrikar utnämnas efter två års tjänstgöring de, som anses besitta erforderliga egenskaper, till underlöjtnanter. Kustartillerikadetter må antagas av chefen för kustartilleriet till det antal, som av Konungen för varje år bestämmes. För att k u n n a antagas till kustartillerikadett fordras i fråga om ålder och kunskaper att under det kalenderår, då inträde sökes, fylla minst 17, högst 21 år, samt att antingen hava avlagt godkänd studentexamen å realgymnasium och därvid eller vid vederbörlig fyllnadsprövning å sådant gymnasium hava erhållit vitsordet "godkänd" eller därutöver vid muntlig prövning i matematik, fysik och kemi samt minst två främmande språk eller ock hava avlagt enahanda examen å latingymnasium med motsvarande vitsord i minst två främmande språk samt i sistnämnda fall därjämte vid vederbörlig fyllnadsprövning å

81 realgymnasium hava erhållit vitsordet "godkänd" eller därutöver vid muntlig prövning i matematik, fysik och kemi. Kustartillerikadetts utbildning sker dels vid kustartilleriregemente, dels ombord å stridsfartyg, dels vid sjökrigsskolan och omfattar en sammanlagd utbildningstid av två och ett kvarts år. Rekrytutbildningen, avsedd att bibringa den första militära utbildningen, äger rum vid artilleri- och minavdelningarna från mitten av juni till omkring den 1. november. Därefter vidtager korprals- och underofficersutbildning med ändamål att skapa förmåga och vana att tjänstgöra i för korpraler och underofficerare avsedda befattningar vid sjöfrontkompani. Denna utbildning försiggår dels under tiden november till mitten av maj vid artilleriavdelningen, dels från mitten av maj till mitten av j u n i å stridsfartyg och dels från sistnämnda tid till mitten av augusti vid minavdelningen samt avslutas med tjänstgöring såsom underofficer vid minavdelningen under regementsövningarna. Efter omkring 14 dagars tjänstledighet påbörjas sedermera i mitten av oktober kurs vid sjökrigsskolan, vilken fortgår till april månads utgång, då den praktiska utbildningen vid kustartilleriregemente ånyo tager vid, omfattande taktisk k u r s och skjutkurs samt under regementsövningarna tjänstgöring såsom underofficer vid artilleriavdelningen. Sedan sistnämnda övningar avslutats, pågår tentamen för officersexamen under oktober och november, för att i slutet av sistnämnda månad 2. året efter antagningsåret avslutas med officersexamen. Medelåldern vid denna examens avläggande är omkring 21 år. Grafisk framställning av kustartillerikadetts utbildning. Juli

Studentexamen

Okt. Jan. April

:

: Rekrytkurs.

Juli

:

Okt. Jan.

:

Korpralskurs Strids- UO-kurs och under- fartyg, minavd. officerskurs.

April

:

Juli

Okt.

: Sjökrigsskolan.

:

: Officersexamen

Taktisk kurs och UO-kurs vid artilleriavd.

Utbildningen vid kustartilleriregemente och å stridsfartyg omfattar dels undervisning i vissa läro- och övningsämnen, dels tjänstgöring i olika befattningar vid sjöfrontkompani och ombord. Läroämnena äro organisationslära och krigslagar, vapenlära, minlära, kustfästningslära, befästningskonst, reglementen, bevakningstjänst, elektroteknik, intendenturtjänst, navigation och fartygskännedom, övningsämnena omfatta artilleriexercis och skjutövningar med artilleripjäser, eldledning, minövning, handvapenexercis och skjutövningar med handvapen, signalering, bevakningstjänst, båttjänst, eldning och maskinskötsel, navigeringsövning, taktiska övningar samt gymnastik och ridning. Undervisningen i sjökrigsskolan bedrives i följande ämnen: vapenlära, kustfästningslära, minlära, lantkrigskonst, sjökrigskonst, befästningskonst och topografi, organisationslära, reglementen och krigslagar, navigation, maskinlära och skeppsbyggen samt matematik jämte mekanik. Enligt för kustartilleriet gällande reglementen må underofficer av 1. graden, som erhållit avsked ur tjänsten med fyllnadspension och som gjort sig k ä n d för synnerligen framstående duglighet och hedrande vandel, av chefen för kustartilleriet föreslås till underlöjtnant i marinen. 6

82 Rekrytering Till fänrikar i kustartilleriets reserv konstitueras dels de, vilka efter av underlöjt- avlagd kustartilleriofficersexamen icke erhållit anställning i stammen, dels artilleriets ^e' s o m D n v i t godkända i särskild utbildning såsom reservofficersaspiranter. reserv. För att kunna antagas till reservofficersaspirant fordras beträffande ålder och kunskaper att icke före utgången av det år, då anställningen sökes, uppnå 24 års ålder, att hava avlagt studentexamen samt att hava såsom värnpliktig vid kustartilleriet fullgjort föreskriven första tjänstgöring eller såsom stamanställd vid kustartilleriet i vederbörlig manskapsavdelning vid avskedet innehaft minst korprals tjänstegrad samt erhållit godkänt tjänstbarhetsbetyg. Reservofficersaspirant åligger att med början omkring den 15. maj det år, antagningen äger rum, fullgöra honom enligt värnpliktslagen åliggande repetitionsövning om 42 dagar samt att omedelbart därefter genomgå tre månaders militär utbildning vid kustartilleriet. Den, som med godkända betyg genomgått denna utbildning, konstitueras till fänrik i kustartilleriets reserv med skyldighet att vart tredje år intill utgången av det kalenderår, under vilket han fyller 42 år, fullgöra en repetitionsövning om 45 dagar, skolande sådan repetitionsövning första gången fullgöras året efter det, då konstituering till fänrik äger rum. För befordran till underlöjtnant i kustartilleriets reserv fordras att hava varit officer i minst två år och att såsom fänrik hava fullgjort nyssnämnda första repetitionsövning. •»Kustartille- I den 14. maj 1919 avgivet betänkande och förslag angående officersriets skol- kårens vid kustartilleriet rekrytering m. m. framhålla de i inledningen sakkunnigas* omförmälda "Kustartilleriets skolsakkunniga" i fråga om yngre underoch förslaa o n ? i c e r s befordran till officer, att dylik befordran skulle medföra vissa av "Officerssakkunniga" påvisade olägenheter, som kunde starkt ifrågasätta lämpligheten av dess genomförande, men att, om det oaktat sådan befordran skulle anses böra ifrågakomma, det antal underofficerare, som årligen skulle kunna beredas officersutbildning, under alla förhållanden måste bliva ringa, för att ej beröva underofficerskåren dess bästa förmågor. I övrigt hänvisade dessa sakkunniga härutinnan till det betänkande, som avgivits av de den 12. februari 1909 tillkallade sakkunniga för utredning rörande underofficers befordran till officer. Sistnämnda sakkunnigas uttalande beträffande yngre underofficers vid marinen befordran till officer innebar, att sådan befordran ej borde ifrågakomma, enär underofficersbefordran vid marinen på den tiden i regel ägde r u m vid omkring 35 års ålder, vilken ålder ej lämpade sig för att bibringa officersutbildning. Vad anginge äldre underofficers befordran till officer, anslöto sig "Kustartilleriets skolsakkunniga" till 1909 års sakkunnigas förslag, att ett visst mindre antal underofficerare av 1. graden vid kustartilleriet skulle utan särskild officersutbildning kunna befordras till underlöjtnanter. "Officerssakkunniga" föreslogo detta antal till 8, upptagna i särskild stat. Avgivna yttranden över "Kustartilleriets skolsakkunnigas" betänkande upptaga intet uttalande beträffande underofficers och underbefäls befordran till officer. Försvarsrevi- Ej heller innehålla försvarsrevisionens betänkande och 1924 års försionen och svarsproposition något särskilt härom i vad angår kustartilleriet, varför 1924 års för- ^e uttalanden, som härutinnan gjorts rörande armén och flottan, i tillV ™tion°P08t lämpliga delar även torde få anses gälla kustartilleriet.

83 Då kustartilleriets offcerare äro avsedda att bestrida en mängd befatt-De sakkunniningar av olika slag inom kustfästningarna och härför erfordras en syn-.? as yttrande. nerligen mångsidig utbildning, då vidare officers- och underofficersutbild- Underbefäls ningen vid kustartilleriet väsentligen bedrives efter samma grunder s o m o c h under°ffi; vid flottans motsvarande kårer och då officerskåren vid kustartilleriet ZtiUerietbedessutom är mycket fåtalig, har vad de nu tillkallade sakkunniga i det före- fordran till gående anfört beträffande betydelsen för flottans officerskår av enhetlighet °ffiw vid stammen i dess sammansättning och utbildning även tillämpning å kustartilleriets officerskår. Underbefäls och underofficers vid kustartilleriet befordran till officer kan sålunda endast ifrågasättas för artilleri- och minavdelningarna tillhörande personal, under förutsättning att vederbörande i militärt avseende äger de kunskaper och den utbildning, som för närvarande fordras för att bliva officer vid kustartilleriet. Någon eftergift torde däremot kunna göras vid denna personals officersutbildning i fråga om kunskaperna i allmänbildande ämnen. Till följd av att för kustartilleriofficeren icke erfordras så omfattande språkkunskaper som för sjöofficeren, skulle den möjliga eftergiften i allmänbildning mera motsvara vad de sakkunniga härutinnan föreslagit för artilleriofficeren vid armén. För tillträde till sjökrigsskolans kustartillerilinje torde av denna anledning av underbefäl och underofficerare i huvudsak böra krävas följande kunskaper i allmänbildande ämnen, nämligen i matematik, fysik och kemi — studentexamen å reallinjen, i historia samt ettdera tyska eller engelska språket — studentexamen å latinlinjen, i svenska språket — studentexamen, dock med minskade fordringar i litteraturhistoria och, beträffande det skriftliga provet, med iakttagande av att i detsamma endast skulle ifrågakomma att behandla sådana ämnen, som eleverna med hänsyn till sina kunskaper i övriga läroämnen kunna tänkas behärska, samt i geografi och i det av ovannämnda främmande språk, vari studentexamen ej avlägges — realskolexamen. För att bereda vederbörande möjlighet att förvärva här avsedda kunskaper kunde det synas ligga närmast till hands att använda det för arméns motsvarande personal i det föregående föreslagna tillvägagångssättet. På grund av att kustartilleriets fåtaliga officerskår förutsätter en relativt obetydlig och ojämn rekrytering, skulle emellertid antalet underbefäl och underofficerare, som kan ifrågakomma att årligen uttagas för officersutbildning, bliva mycket litet och somliga år till och med ingen uttagning alls komma att äga rum. Att under sådana förhållanden, på sätt för armén föreslagits, i viss omfattning kostnadsfritt för de studerande tillhandahålla lärarkrafter vid endera av kustartilleriets förläggningsplatser skulle enligt de sakkunnigas åsikt komma att ställa sig alltför dyrbart för staten. Kommendering av från kustartilleriet uttagen personal till någon förläggningsort, där lärarkrafter finnas tillgängliga för arméns personal, låter sig icke heller lämpligen genomföra. De sakkunniga anse därför, att det skulle ställa sig för både den enskilde och staten fördelaktigare att även för kustartilleriets personal tillämpa det för flottan föreslagna systemet med studiestipendier. Dessa torde dock i regel ej böra få åtnjutas mer än under ett år, dels emedan realskolekompetens enligt de sakkunnigas förslag skulle bibringas eleverna i kustartilleriets underofficersskola, dels med

84 hänsyn till att de ovan angivna fordringarna i allmänbildande ämnen äro mindre än de för flottans personal såsom behövliga ansedda, varför en studietid av ett år efter genomgången 2-årig underofficersskola torde få anses tillräcklig för inhämtande av ifrågavarande kunskaper i allmänbildande ämnen. Av samma skäl, som de sakkunniga anfört i fråga om begränsningen av antalet underbefäl och underofficerare, som må antagas till sjökadetter, hava de sakkunniga funnit det vara nödvändigt, att antalet av nyssnämnd personal antagna kustartillerikadetter begränsas. Utan att nu härför föreslå något visst antal på grund av sannolikt förestående minskningar i såväl officers- som underofficerskårernas vid kustartilleriet storlek vilja de sakkunniga dock uttala den uppfattningen, att sådan antagning synes kunna ifrågakomma med endast en vart annat eller vart tredje år. P å grund härav synes det böra åläggas chefen för kustartilleriet att avgiva underdånigt förslag, när här avsedd antagning bör ifrågakomma. Såsom utgångspunkt för bedömande härav torde i kommandoväg böra fastställas visst procentuellt förhållande mellan hela antalet kustartillerikadetter och det från underbefäl och underofficerare utgångna antalet sådana kadetter. De i det föregående beträffande flottans personal gjorda uttalandena om villkoren för uttagning av underbefäl och underofficerare, om studiestipendiernas storlek samt om inträdesexamen m. m. böra i tillämpliga delar även gälla för kustartilleriets personal. De i nyssnämnda inträdesexamen godkända torde omedelbart efter examen bibringas den för inträde i sjökrigsskolan erforderliga kompletterande militära utbildningen under tiden från mitten av maj till regementsövningarnas slut samma år dels under en månads tjänstgöring å stridsfartyg, dels i underofficerskurs, för minavdelningen tillhörande vid artilleriavdelningen och för sistnämnda avdelning tillhörande vid minavdelningen. De, som härvid godkännas, antagas till kustartillerikadetter och börja sjökrigsskolan samtidigt med övriga kadetter, vilkas utbildning de sedan torde böra helt följa, och således k u n n a avlägga officersexamen i november året efter antagningen till kadett. Till kadetter antagna underbefäl och underofficerare torde i fråga om avlöning m. m. av förut angivna skäl böra fullt likställas med övriga kadetter. För att vid officersexamen ej erhålla högre ålder än 28 år, torde maximiåldern vid antagningen till kustartillerikadett av här ifrågavarande personalkategorier böra bestämmas till 27 år. Underbefäls Såsom i det föregående omförmälts, erfordras det för att k u n n a antagas och undemffi- till reservofficersaspirant vid kustartilleriet, bland annat, att hava avlagt cers vid kust- studentexamen. Vad beträffar underbefäls och underofficerares vid kustToråZn* till artilleriet befordran till officer i reserven, synes i fråga om nyssnämnda officer i bestämmelser kunna göras den eftergiften, att för sådan personals antagreserven, ning till reservofficersaspirant endast i matematik och fysik erfordra kunskaper, motsvarande studentexamen å latinlinjen. För sådan antagning synes i övrigt böra uppställas fordran att hava med betyget "med beröm godkänd" genomgått 2-årig underofficersskola vid kustartilleriets artilleri- eller minavdelning samt att hava erhållit minst samma vitsord i tjänstbarhet under senaste korprals- eller underofficerstjänstgöring av minst tre månaders varaktighet samt att under senaste året icke haft lägre betyg i uppförande än 10.

85 För att icke erhålla alltför gamla reservofficerare synes maximiåldern för antagning till reservofficersaspirant på h ä r nämnt sätt böra bestämmas till 27 år. Då de enligt ovan erforderliga kompletterande kunskaperna i matematik och fysik för dem, som eftersträva utbildning till reservofficer, torde kunna förvärvas under pågående tjänstgöring, synas härför icke behöva vidtagas andra åtgärder än att bereda dem, som anmäla sig ämna idka studier, sådan tjänstgöring, att studierna kunna i möjligaste mån underlättas. Därjämte böra föreskrifter utfärdas angående sättet för avläggande av erforderligt prov i matematik och fysik för dem, som bedrivit nämnda studier och önska ifrågakomma att antagas till reservofficersaspiranter. Den, som efter sålunda avlagd examen antages till reservofficersaspirant, bör såsom sådan undergå den för övriga reservofficersaspiranter efter värnpliktstjänstgöringens fullgörande föreskrivna utbildningen, dock med iakttagande av de modifikationer häruti, som k u n n a anses påkallade av den större militära erfarenheten hos f. d. underbefäl eller underofficerare. I andra avseenden torde de böra vara likställda med övriga aspiranter. Enär kustartilleriets underofficerskår är relativt liten, skulle eventuella Inverkan d uttagningar till officersutbildning av de bästa bland underbefäl och under- underofficersrekryofficerare komma att mera kännbart inverka å kårens tjänsteduglighet än kårens tering av den vad förhållandet skulle bliva genom motsvarande uttagningar vid arméns föreslagna och flottans betydligt större underofficerskårer. Vid uttagningarna inom officers kustartilleriet måste därför alldeles särskilt beaktas, att underofficerskåren befordran. icke berövas alltför många av sina bästa element. Å andra sidan måste härvid och på grund av att rekryteringen av kustartilleriets officerskår sker synnerligen ojämnt även tillses, att orättvisa vid uttagningarna icke uppstår, varigenom lätt berättigat missnöje skulle kunna uppkomma inom kåren och därigenom de föreslagna åtgärderna komma att verka i motsatt riktning mot vad med dem ursprungligen avsetts.

D e sakkunnigas förslag beträffande underbefäls och underofficerares vid kustartilleriet befordran till officerare och reservofficerare. Med anledning av vad sålunda anförts få de sakkunniga föreslå: 1. a) att såsom villkor för underbefäls och underofficers befordran till officer på stat uppställes att hava såsom kustartillerikadett genomgått dels sjökrigsskolans kustartillerilinje, dels för kustartillerikadett efter sjökrigsskolans avslutande föreskriven utbildning samt att därefter hava avlagt kustartilleriofficersexamen; b) att underbefäl och underofficer, som i 2-årig underofficersskola erhållit huvudbetyget "med beröm godkänd" ävensom ådagalagt framstående tjänsteduglighet och väl vitsordat uppförande samt därjämte äro i besittning av kunskaper i vissa allmänbildande ämnen och bibringats kompletterande militärutbildning, allt på sätt de sakkunniga föreslagit, må antagas till kustartillerikadett; c) att chefen för kustartilleriet skall avgiva underdånigt förslag angående uttagning av underbefäl och underofficerare för utbildning till kustartillerikadetter, under iakttagande av att denna uttagning så begränsas, att ett visst i kommandoväg fastställt procentuellt förhållande kommer att

86 förefinnas mellan hela antalet kustartillerikadetter och till nyssnämnd utbildning uttagna bland underbefäl och underofficerare; d) att de studier, som erfordras för förvärvande av nyssnämnda kunskaper i allmänbildande ämnen, bedrivas på den enskildes eget initiativ; e) att under nämnda studiers bedrivande den studerande tilldelas studiestipendium och befrias från tjänstgöring under i regel en tid av ett år; f) att maximiåldern för antagning till kustartillerikadett för här ifrågavarande personal bestämmes till uppnådda 27 år; samt g) att underbefäl och underofficer under den tid, de äro kustartillerikadetter, åtnjuta de ekonomiska förmåner, som angivits under punkt 1. e) och f) i de sakkunnigas förslag angående underbefäls och underofficers vid flottan befordran till officer. 2. a) att såsom villkor för underbefäls och underofficers befordran till officer i reserven uppställes genomgående av utbildning såsom reservofficersaspirant under en tid av tre månader; samt b) att underbefäl och underofficer, som i 2-årig underofficersskola erhållit huvudbetyget "med beröm godkänd" ävensom ådagalagt framstående tjänsteduglighet och väl vitsordat uppförande samt därjämte före 27 års ålder visat sig vara i besittning av studentexamen å latinlinjen motsvarande kunskaper i matematik och fysik, må antagas till reservofficersaspirant för genomgående av nyssnämnda utbildning.

III.

Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning.

Uti en till försvarsrevisionen ingiven skrivelse av den 29. november 1922 Svenska Undergjorde Svenska Underofficersförbundet framställning om förbättrande av officersunderofficerarnas tjänsteställning m. m. förbundet. I sådant syfte föreslog förbundet bland annat: att underofficerarna skulle uppflyttas till en med vissa av de lägre officersgraderna sidoordnad ställning; att i samband härmed den nuvarande benämningen underofficerare skulle borttagas och ifrågavarande befattningshavare i stället benämnas inom armén och kustartilleriet administrationsofficerare och inom flottan däcksofficerare j 1 att administrationsofficerarna skulle indelas i tre grader, 2 nämligen assistenter (sergeanter med fullmakt) med underlöjtnants tjänsteställning, överassistenter (fanjunkare och likställda) med löjtnants tjänsteställning och vid uppnådd pensionsålder eventuellt kaptens tjänsteställning samt stabsassistenter (underofficerare, vilka redan nu på grund av väl meriterad militär tjänstgöring vunnit underlöjtnants tjänsteställning eller framdeles komme att bestrida däremot svarande befattningar, ävensom förvaltare vid intendenturkåren) med löjtnants tjänsteställning samt sedermera vid 50 års ålder kaptens tjänsteställning; samt att däcksofficerarna skulle indelas i fyra grader, nämligen däcksofficerare av 4. graden (underofficerare av 3. graden med fullmakt) med tjänsteställning näst efter fänrik, däcksofficerare av 3. graden (underofficerare av 2. graden) med underlöjtnants tjänsteställning, däcksofficerare av 2. graden (flaggunderofficerare) med löjtnants tjänsteställning och vid uppnådd pensionsålder eventuellt kaptens tjänsteställning samt däcksofficerare av 1. graden (flaggunderofficerare till det antal, som erfordras för fyllande av mera krävande befattningar) med tjänsteställning i likhet med stabsassistenter. Med hänsyn till den sena tidpunkt, vid vilken förenämnda förslag blivit Försvarsför försvarsrevisionen framställt, fann revisionen det icke vara möjligt att revisionen. ägna detsamma en så ingående behandling, som skulle hava erfordrats för att därom bilda sig någon bestämd uppfattning. Revisionen inskränkte sig därför till att hemställa, att förslaget måtte upptagas till närmare prövning i samband med den av revisionen förutsatta förnyade utredningen angående möjlighet till officersbefordran för underofficerare och fast anställt manskap, samt att därvid de av underofficersförbundet framhållna synpunkterna måtte vinna det beaktande, varav de kunde finnas vara förtjänta. 1 I en till 1924 års riksdags särskilda utskott ställd skrivelse föreslog underofficersförbundet denna benämning ändrad till kompani- resp. skeppsofficerare. 2 Beträffande kustartilleriet i fyra grader genom införande av en särskild grad underassistenter (underofficerare av 3. graden) med tjänsteställning näst efter fänrik.

88 1923 års tidi- 1923 års tidigare generalskommission ansåg sig av flera skäl icke kunna gare generals- biträda underofficersförbundets förslag, att samtliga underofficerare vid kommission. a r m é n s kulle benämnas administrationsofficerare. Emellertid borde det tagas under övervägande, huruvida icke vissa av de mera ansvarsfulla och krävande befattningar, vilka nu bestridas av underofficerare, för framtiden företrädesvis borde innehavas av beställningshavare eller f. d. beställningshavare med officers tjänsteställning. Chef en för Chefen för generalstaben framhöll i sitt förslag till lantförsvarets ordgeneralstaben. nande beträffande underofficersförbundets ifrågavarande förslag bland annat, att underofficerskåren sedan länge med heder burit sitt namn, vilket därför ock i det allmänna medvetandet hade en god klang och ingalunda verkade nedsättande för medlemmarna av nämnda kår utan tvärtom. Därest emellertid underofficerarna själva önskade en annan benämning, syntes intet vara att erinra mot ett utbyte, därest en lämplig benämning kunde finnas. Den föreslagna, "administrationsofficer", syntes emellertid icke lämplig, enär en hel del underofficerare toges i anspråk för ren trupptjänst och sålunda icke hade med "administrationen" att skaffa. Ett utbyte av de nuvarande titlarna fanjunkare och sergeant syntes olämpligt. Den av underofficersförbundet föreslagna benämningen "assistent" syntes föga tilltalande, men kunde anses möjlig, därest icke lämpligare stode att finna. Förslaget angående underofficerarnas jämställande med de lägre officersgraderna vore ägnat att skapa en mindre lämplig dualism inom befälshierarkien ävensom oreda och förvirring i befälsförhållandena. Så skulle vid de tillfällen, då ordinarie kompanichef av en eller annan anledning vore frånvarande, enligt underofficersförbundets förslag kompaniadjutant komma att tjänstgöra såsom kompanibefälhavare och sålunda planlägga och leda utbildningen även i kompaniförband. För en sådan tjänst saknade i regel en kompaniadjutant alla förutsättningar. Skulle äldste subalternofficeren tjänstgöra såsom kompanibefälhavare, komme hans kompaniadjutant likväl att stå över honom i tjänsteställning. Förrådsförvaltaren skulle kunna hava högre tjänsteställning än regementsintendenten o. s. v. Underofficersförbundet hade betecknat den danska organisationen såsom efterföljansvärd. Som av en för denna organisation lämnad redogörelse framginge, hade den grad som motsvarade våra fanjunkares, tjänsteställning efter den yngste aktive officeren, över denne nådde t. ex. vid ett infanteriregemente endast tre officianter i högre expeditions- eller förvaltningstjänst. Härtill komme, att den danska organisationen enligt hittills vunnen erfarenhet långt ifrån vore ägnad att skapa ordning och reda i befälsförhållandena. Efter organisationens genomförande hade särskilda bestämmelser måst utfärdas för att förhindra, att i vissa fall en officiant skulle taga befäl över en officer. Ytterligare sådana bestämmelser vore enligt uppgift att förvänta. Underofficersförbundet ginge emellertid mycket längre än den danska organisationen och avsåge att ställa till och med den lägsta underofficersgraden över den lägsta aktiva officersgraden. Härigenom sköte förslaget fullständigt över målet. Redan nu kunde inom vår armé underofficerare i tjänst nå vissa befattningar med officers tjänsteställning, såsom fortifikationskassörer, departementsskrivare samt tyg- och fabriksförvaltare. Det syntes lämpligt att för kassatjänsten vid regementen och kårer

89 anställa särskilda regementskassörer, rekryterade ur underofficerarnas led. Dessa regementskassörer borde erhålla grad över fänrik. Förrådsförvaltarna borde inordnas i samma grad som regementskassörerna. Detsamma syntes även böra bliva förhållandet med nuvarande fortifikationskassörer, departement sskrivare m. fl. 1 skrivelse den 4. december 1923 till chefen för försvarsdepartementet Chef en för anförde chefen för marinstaben i fråga om förbättrande av underofficers- marinstaben kårens tjänsteställning, bland annat, följande. Uti underofficersförbundets skrivelse den 29. november 1922 hade såsom ett av huvudmotiven för den föreslagna åtgärden framhållits den stora betydelsen för ett intresserat och nitiskt arbete i tjänsten, som utsikten till befordran innebure. Detta uttalande vore tvivelsutan berättigat, men borde jämväl bemärkas, att förlorade utsikter till vidarebefordran i allmänhet medförde missmod och förkvävde intresset för arbetet. Då befordran av ett mindre antal skeppsofficerare från 2. graden till 1. graden förutsatte, att befordran skulle försiggå yrkesavdelningsvis eller i vissa fall yrkesgrensvis, skulle det nämligen icke kunna undvikas, att äldre mera förtjänta skeppsofficerare av annan yrkesavdelning (yrkesgren) än den, inom vilken befordran skulle äga rum, komme att förbigås av yngre måhända mindre kvalificerade befattningshavare, tillhörande annan yrkesavdelning (yrkesgren). Det beroende av slumpen, som skulle bliva följden av ett dylikt befordringssystem, måste hos individerna medföra en känsla av osäkerhet och vantrevnad. Inom hantverksavdelningen skulle för övrigt befordran till löjtnants tjänsteställning icke kunna äga rum, enär någon lämplig befattning för skeppsofficer av 1. graden icke här funnes. Föga sannolikt vore med hänsyn till dessa omständigheter, att den tänkta organisationen skulle bland skeppsofficerarna komma att öka intresset för tjänsten och verka till gagn i den grad, underofficersförbundet tänkt sig. I förbundets skrivelse hade vidare anförts, att det tjänsteansvar, som i praktiken påvilade en underofficer i olika delar av den mångskiftande tjänsten, syntes väl berättiga honom till en något högre tjänsteställning, helst om man jämförde detta underofficerarnas tjänsteansvar med det, som ålåge en yngre officer. Härutinnan borde emellertid bemärkas, att underofficerarnas starkt specialiserade utbildning medförde,, att deras tjänsteutövning, i motsats till vad förhållandet vore med officerarnas, komme att omfatta mycket begränsade områden samt att det tjänsteansvar, som av en underofficer i allmänhet utkrävdes, till följd därav bleve betydligt mindre omfattande än det, som påvilade en officer även i den lägsta tjänstegraden. Det erkändes villigt, att det tjänsteansvar, som påvilade innehavaren av vissa befattningar, vilka besattes med underofficerare, i en del fall vore betydande. Även borde framhållas, att underofficerskårens tjänstenit och praktiska duglighet vore värda allt erkännande. Underofficersförbundet hade emellertid betraktat denna fråga väl ensidigt och hade huvudsakligen haft för ögonen betydelsen av expeditionstjänsten samt värdet av den uppbörd, för vilken en underofficer ofta hade ansvaret. Det vore dock icke enbart ur dessa synpunkter, som den föreliggande frågan borde betraktas, u t a n måste densamma, när det gällde militära kårer, framför allt bedömas med hänsyn till den egentliga trupp- och fartygstjänsten samt till de insatser i själva striden, som fordrades av olika befattningshavare. Det borde här-

90 utinnan framhållas, att det större antal tjänsteår, som en äldre underofficer innehade i förhållande till en ung officer, icke kunde, vad anginge besättandet av stridsbefattningar ombord å fartyg eller å fästningar, ersätta den senares avsevärt högre och mångsidigare teoretiska yrkesutbildning. Med anledning härav samt med hänsyn till vad anförts med avseende å officerares resp. underofficerares utbildning och tjänsteansvar i allmänhet, kunde icke heller en underofficers högre tjänsteålder anses berättiga honom att erhålla samma eller högre tjänstegrad, än som innehades av den unge officeren. En omläggning i tjänsteställningen mellan officerare och underofficerare, på sätt underofficersförbundet förutsatte, skulle för övrigt medföra olägenheter av mycket allvarlig beskaffenhet. Med den ytterligt inskränkta officersbesättning, som vore avsedd för stridsfartygen, måste fänrikarna i allmänhet å våra pansarbåtar, å vilka de till största delen vore avsedda att tjänstgöra, tilldelas befattning såsom divisionsbefälhavare för tre 15 cm. kanoner eller sex till tio 75 mm. eller 57 mm. kanoner, däribland luftvärnskanonerna, befattningar, vilka icke kunde bestridas av underofficerare även med mångårig tjänstevana, enär tillräckligt underlag saknades för att bibringa dessa erforderlig utbildning. Utövandet av sagda befattningar fordrade ovillkorligen befälsrätt över befattningshavare, som bestrede för underofficerare eller för de tilltänkta skeppsofficerarna avsedda befattningar. En divisionsbefälhavare måste nämligen för nyssnämnda ändamål vara berättigad att vid förefallande behov giva erforderliga order till de vid artilleriet tjänstgörande underofficerarna. Då t. ex. förbindelsen med artilleriofficeren blivit bruten, hade divisionsbefälhavaren att självständigt leda elden från honom underställda pjäser och kunde till och med komma att leda elden från allt brukbart artilleri. Detta arbete kunde omöjligt försiggå, utan att ledaren därvid ägde befälsrätt över den personal, som deltoge däri. Motsvarande förhållanden förefunnes även ifråga om tjänsten å kustbefästningarna. Med hänsyn till vad sålunda påvisats kunde den ifrågasatta tjänstegraden skeppslöjtnant icke införas. Den tilltänkta likställigheten i tjänsteålder mellan fänrik och vissa skeppsofficerare måste med hänsyn till det ovan anförda även anses olämplig samt endast möjlig, för såvitt fänrik tilldelades för sin tjänsteställning ombord och vid trupp erforderlig befälsrätt över de skeppsofficerare, vilka skulle erhålla fänriks tjänstegrad. Beträffande förändrad benämning av underofficerskåren måste beteckningen skeppsofficerare anses olämplig, enär, sedd i samband med benämningen officer, de båda beteckningarna komme att angiva endast två olika kategorier officerare, mellan vilka någon åtskillnad icke kunde hämtas ur själva benämningarna. Det måste med bestämdhet fastslås, att på grund av den väsentliga skillnad i utbildning, som i verkligheten förefunnes mellan personalen tillhörande dessa kategorier, en skillnad alltjämt måste bliva bestående mellan de olika tjänster, som av dem förrättades. Underofficersförbundet hade i sin skrivelse framhållit, att den av förbundet föreslagna organisationen icke vore avsedd att göra intrång på officerskårens område. Med såväl benämningen skeppsofficerare som benämningen däcksofficerare skulle emellertid ett dylikt intrång bliva ofrånkomligt. Underofficersförbundet hänvisade i sin skrivelse den 29. november 1922 till den nyligen genomförda danska organisationen och den därvid skapade däcksofficersinstitutionen. Enligt vad chefen för marinstaben hade sig

91 bekant, ansåges emellertid denna organisation av många otillfredsställande. Det torde härvid särskilt böra bemärkas, att sagda organisation framtvingade icke endast en helt ny utbildningsplan för de nyorganiserade däcksofficerarna utan jämväl inrättandet av en ny underbefälsgrad, s. k. midlertidiga befaldningsmsend, vilken i praktiken torde komma att fylla underofficerarnas plats. Man torde sålunda komma tillbaka till den gamla organisationen med officerare, underofficerare (midlertidiga befaldningsmaend) och manskap. På liknande sätt torde utvecklingen kunna antagas komma att gå hos oss. Resultatet härav skulle för staten bliva stora kostnader utan någon vinst ur tjänstesynpunkt och under hela utvecklingsproceduren en vittomfattande desorganisation samt en känsla på alla håll av bristande tillfredsställelse. Det torde i detta sammanhang jämväl böra omnämnas, att man i Tyskland med från världskriget och revolution hämtad erfarenhet i den nyligen genomförda organisationen av marinen icke givit någon underofficer sutbildad personal officers tjänsteställning. I 1924 års försvarsproposition har framhållits, att den av Svenska Under- 1924 års för officersförbundet i förevarande hänseende gjorda framställningen vore warsproposv förtjänt av beaktande. Vad anginge äldre underofficerare, syntes med hänsyn till dem åvilande tjänsteansvar samt tjänsteåldern ett tilldelande av officers tjänsteställning åt dem i viss utsträckning vara väl motiverat. Genom en sådan anordning skulle dessutom ett erkännande kunna lämnas åt förvärvad duglighet och i tjänsten visat intresse. Vid bedömande av i vilken utsträckning officers tjänsteställning borde tilldelas de nuvarande underofficerarna, måste givetvis hänsyn tagas till befälsföringens krav. Orediga eller eljest mindre lämpliga befälsförhållanden måste undvikas. På grund härav torde det vara nödvändigt att iakttaga en lämpligt avvägd begränsning. En annan utgångspunkt syntes böra vara, att officers- och underofficerskårerna framgent bibehölle sin nuvarande karaktär av särskilda befälskårer. Underofficersförbundet hade också härutinnan framhållit, att "för underofficerarnas del en sammanblandning med officerskåren, särskilt vid äldre år, icke skulle vara vare sig eftersträvansvärd eller ens möjlig att i praktiken genomföra". En bestämd förutsättning för ifrågavarande anordning måste vidare vara, att tilldelandet av den högre tjänsteställningen icke skulle vara förenad med någon ökning av därav berörda underofficerares avlöningsförmåner. Med hänsyn till det nuvarande förhållandet mellan subalternofficerares och underofficerares avlöning vore för övrigt en dylik ökning i och för sig icke berättigad. En fanjunkare hade sålunda för närvarande genomsnittligt högre avlöning än löjtnanter i de lägre löneklasserna. Underofficersförbundet hade icke heller ifrågasatt, att de av förbundet föreslagna administrationsofficerarna skulle erhålla andra löner än de för underofficerare nu utgående. Vad armén beträffar, borde, i anslutning till vad chefen för generalstaben anfört, vid truppförbanden ävensom vid de större centrala intendenturförråden tjänstgörande förrådsförvaltare erhålla grad över fänrik, och syntes denna personal därvid lämpligen böra tilldelas löjtnants tjänstegrad med tjänsteställning efter löjtnanter. Ifrågavarande befattningshavare torde böra benämnas sekundlöjtnanter.

92 Fanjunkare och styckjunkare syntes med hänsyn till deras tjänstgörings beskaffenhet samt tjänsteålder böra erhålla fänriks tjänstegrad. De syntes likväl böra bibehålla sina nuvarande titlar samt räkna tjänsteställning i förhållände till fänrikar efter datum för fullmakter resp. konstitutorfal. De utav intendenturkårens nuvarande förvaltare, vilka icke, i enlighet med vad ovan föreslagits, förutsattes bliva tilldelade löjtnants tjänstegrad, borde i avseende på tjänsteställning jämställas med fanjunkare, vilken titel de även lämpligen syntes böra erhålla. Det nu föreslagna tilldelandet av fänriks tjänstegrad åt fanjunkare (styckjunkare, förvaltare) syntes icke behöva medföra större svårigheter ur befälsföringssynpunkt, än att dessa utan olägenhet kunde genom lämpliga reglerande bestämmelser övervinnas. Någon förändring beträffande sergeantens nuvarande tjänsteställning torde icke lämpligen böra göras. Hinder borde dock icke möta att till fanjunkare (styckjunkare) "i regementet" befordra sergeanter, vilka på grund av ogynnsamma befordringsförhållanden eljest skulle nå fanjunkares (styckjunkares) grad senare, än som normalt ägde r u m vid vederbörligt truppslag. Med hänsyn till den förändrade tjänsteställning, som de nuvarande fanjunkarna (styckjunkarna, förvaltarna) sålunda komme att erhålla, torde benämningen underofficer icke längre böra bibehållas. Underofficerarna syntes i stället lämpligen böra benämnas sekundofficerare. Jämlikt ovan framställda förslag komme alltså sekundofficerskåren att räkna tvenne tjänstegrader, nämligen: sekundlöj tnanter, fanjunkare (styckjunkare) samt sergeanter. I överensstämmelse med vad försvarsrevisionen föreslagit, förutsattes i propositionen, att vid staber, truppförband, inskrivningsväsendet m. m. inrättades vissa arvodesbefattningar för pensionerade sekundofficerare (underofficerare). Sådan pensionerad personal syntes i regel böra tilldelas sekundlöjtnants tjänsteställning. Av den civilmilitära personalen borde departementsskrivare, fortifikationskassörer, tygförvaltare av 1. klassen och fabriksförvaltare av 1. klassen, vilka för närvarande innehade underlöjtnants tjänsteställning, tilldelas sekundlöjtnants tjänsteställning. Till följd av borttagandet av benämningen underofficer syntes nedan angivna befattningshavare framdeles böra benämnas sålunda: vapenunderofficer: vapenförvaltare, kasernunderofficer: kasernförvaltare, expeditionsunderofficer: expeditionsassistent samt hovslagarunderofficer: hovslagarsergeant. Jämväl flottans underofficerare syntes böra benämnas sekundofficerare och underofficerskåren följaktligen sekundofficerskåren. Vidare torde ett begränsat antal beställningshavare inom den nuvarande flaggunderofficersgraden, avsedda att bestrida befattningar som förrådsförvaltare å stationer och varv, tillsyningsmän å sjöinstrumentförråd m. fl., böra befordras till en högre grad inom ifrågavarande kår, sekundofficerare av 1. graden, samt under benämningen sekundlöjtnanter erhålla löjtnants tjänste-

93 grad med tjänsteställning efter löjtnanter. Slutligen borde de nuvarande flaggunderofficerarna i övrigt — hädanefter sekundofficerare av 2. graden — med bibehållande av sina nuvarande titlar, erhålla fänriks tjänstegrad samt med fänrikar räkna tjänsteställning efter datum för fullmakter resp. konstitutorial. Chefen för marinstaben har i avgivet yttrande framställt vissa erinringar mot förändringen i fråga, vilken bland annat förmenades skola rubba den för tjänsten ombord och å kustfästning erforderliga befälsrätt, som borde tillkomma lägsta officersgraden. I propositionen förutsattes emellertid, att dylika frågor — om så erfordrades — kunde ordnas genom särskilda bestämmelser. Beträffande de nuvarande underofficerarna av 2. graden syntes någon annan förändring icke böra göras, än att de hädanefter borde benämnas sekundofficerare av 3. graden. Sekundofficerskåren skulle alltså komma att räkna tre tjänstegrader med förslagsvis följande benämningar: sekundofficer av 1. graden: sekundlöjtnanter, sekundofficer av 2. graden: flaggstyrmän, flaggmaskinister etc. samt sekundofficerare av 3. graden: styrmän, maskinister etc. I överensstämmelse med vad försvarsrevisionen föreslagit, förutsattes även i propositionen, att vid vissa staber, sjörullföringsområden, expeditioner o. s. v. inrättades arvodesbefattningar för pensionerade sekundofficerare (underofficerare). Sådan pensionerad personal syntes i regel böra tilldelas sekundlöjtnants tjänsteställning. I likhet med vad beträffande armén och flottan föreslagits, syntes även vid kustartilleriet underofficerarna böra erhålla benämning sekundofficerare samt de nuvarande underofficerarna av 1. graden eller, såsom de framdeles syntes böra benämnas, sekundofficerarna av 2. graden böra erhålla fänriks tjänstegrad och räkna tjänsteställning i förhållande till fänrikarna efter datum för fullmakter resp. konstitutorial. Någon förändring beträffande de nuvarande underofficerarna av 2. graden syntes icke böra göras, men borde de inom den nya sekundofficerskåren benämnas sekundofficerare av 3. graden. Liksom vid armén och flottan borde vidare även vid kustartilleriet ett begränsat antal sekundofficerare erhålla löjtnants tjänstegrad med tjänsteställning efter löjtnanter. Dessa sekundofficerare borde hänföras till en särskild grad, sekundofficerare av 1. graden, samt hava titeln sekundlöjtnanter. De borde avses för vissa av de mera ansvarsfulla poster, som för närvarande beklädas av underofficerare, såsom förrådsförvaltare för beklädnadsförråd och andra större förråd m. m. Sekundofficerskåren skulle alltså räkna tre tjänstegrader. Inom dessa grader kunde titlarna tänkas bliva följande: Artilleriavdelningen

Sekundofficerare Sekundav 1. graden löjtnant Sekundofficerare Styckav 2. graden junkare Sekundofficerare Sergeant av 3. graden

Minavdelningen

Ekonomiavdelningen

Sekund- Sekundlöjtnant löjtnant FlaggFlaggjunkare junkare Sergeant Sergeant

Maskinavdelningen

Hantverksavdelningen

Sekund- Sekundlöjtnant löjtnant Flaggma jFlaggrustmästare skinist (Flaggkvartersman Maski- jRustmästare nist JKvartersman.

94 Även vid kustartilleriet syntes denna pensionerade personal av sekundofficers grad, som avsåges att bekläda vissa arvodesbefattningar, böra tilldelas sekundlöjtnants tjänsteställning. 1924 års riksdag.

Uti sin förut omförmälda skrivelse h a r riksdagen framhållit, att riksdagens vederbörande utskott beträffande frågan om underofficerarnas tjänsteställning anfört, bland annat, följande: "Utskottet kan icke anse Kungl. Maj :ts förslag i förevarande fråga vara ägnat att giva densamma en tillfredsställande lösning. Sålunda synes det ofrånkomligt, att underlöjtnantsgradens avskaffande väsentligen skulle upphäva verkan av de av Kungl. Maj :t föreslagna åtgärderna till förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning. Men även detta frånsett, torde berörda åtgärder icke vara tillräckliga för sitt ändamål. Underofficerarnas högre ålder och praktiska erfarenhet synas väl motivera, att de i större omfattning och högre grad, än Kungl. Maj :t föreslagit, erhålla förbättrad tjänsteställning i förhållande till de yngre officerarna. Enligt utskottets förmenande skulle en tillfredsställande ordning härutinnan ernås, därest 1. den nuvarande fänriks- och underlöjtnantsgraden uppdelades på två grader, en lägre för fänrikar och en högre för underlöjtnanter, 2. sergeanter efter erhållen fullmakt tilldelades fänriks tjänstegrad med tjänsteställning i förhållande till fänrikar efter data för fullmakter (konstitutorial), 3. fanjunkare och styckjunkare erhölle underlöjtnants tjänstegrad med tjänsteställning i förhållande till underlöjtnanter efter data för fullmakter, samt 4. förrådsförvaltare och med dem likställda erhölle löjtnants tjänstegrad med tjänsteställning efter löjtnanter. Utskottet förutsätter härvid, att angivna omläggning av tjänstegrader och förändringar i tjänsteställning icke föranleda rubbning i nu utgående avlöningsförmåner, samt att sergeanter och fanjunkare alltjämt bibehålla sina nuvarande titlar. Med hänsyn till förevarande frågas art och svårigheten för utskottet att i frågans nuvarande läge överblicka alla med dess lösning i angivna riktning förenade konsekvenser, anser sig emellertid utskottet icke kunna tillstyrka dess avgörande nu." I förvissning om att behörigt beaktande komme att skänkas åt ovan omförmälda, av utskottet angivna riktlinjer för förevarande frågas lösning finge riksdagen anmäla, att riksdagen beslutit hos Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte för nästkommande års riksdag framlägga nytt förslag till förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning.

De sakkunni- I anledning av riksdagens sålunda gjorda uttalande hava de sakkunniga gas yttrande, vid. övervägande av frågan om huru underofficerarnas tjänsteställning lämpligen bör ordnas utgått från omförmälda, av riksdagens vederbörande utskott i frågan framlagda riktlinjer och därvid funnit, att dessa riktlinjer med här nedan angivna modifikationer i stort sett äro ägnade att innebära en godtagbar lösning av spörsmålet i fråga. Innan de sakkunniga emellertid övergå till att taga ställning till varje särskild p u n k t av utskottets uttalande, vilja de framhålla, att en föränd-

95 ring av underofficerarnas tjänsteställning under inga omständigheter bör få tillskapa sådan oklarhet i befälsförhållandena, att allvarligare olägenheter i avseende å tjänsten därigenom komma att uppstå. Vad först beträffar utskottets uttalande under punkt 1, finna sig de sakkunniga, i likhet med utskottet, böra förorda, att den nuvarande underlöjtnants- och fänriksgraden uppdelas i två särskilda grader, åtskilda i fråga om såväl gradbeteckning som tjänsteställning. Då tjänstgöringen såsom fänrik närmast är att anse såsom en provtjänstgöring och fänriken först i och med utnämningen till underlöjtnant erhåller fullmakt å officersbeställning, torde nämligen ifrågavarande befälskategorier på ett mera märkbart sätt, än vad nu är fallet, böra skiljas från varandra. Att framställa förslag beträffande de gradbeteckningar, som i här avsett syfte kunna anses lämpliga, torde givetvis falla utom ramen för de sakkunnigas uppdrag. I fråga åter om utskottets under punkt 2 gjorda uttalande vilja de sakkunniga framhålla, att, enligt de sakkunnigas förmenande, en förutsättning för ett tilläggande av högre tjänsteställning givetvis måste vara, att ett mot densamma svarande mått av kunskaper och militärt omdöme föreligger. Endast i det fall, att en befälsgrad i sin helhet uppfyller denna fordran, bör högre tjänsteställning kunna tilldelas densamma. Med anledning härav kunna de sakkunniga icke biträda den av utskottet uttalade meningen, att andra underofficersgraden skulle tilläggas fänriks tjänsteställning. En stor del äldre sergeanter och underofficerare av 2. graden kunna otvivelaktigt i vissa avseenden, såsom i fråga om trupprutin och, vad angår flottan, jämväl s. k. inre daglig tjänst ombord, anses vara jämställda med eller till och med överlägsna fänrikarna. I fråga om militär allmänbildning samt framför allt taktiskt omdöme och, vad marinen beträffar, även navigeringsskicklighet och fartygsmanövrering kunna de dock med vissa undantag näppeligen anses stå på samma ståndpunkt som fänrikarna, vilka i dessa avseenden i krigsskolan resp. sjökrigsskolan åtnjutit en undervisning, som på intet sätt motsvaras av den, vilken kommit underofficerarna ifråga till del. De yngsta sergeanterna och underofficerarna av 2. graden hava i regel icke hunnit förvärva sig sådan tjänsteduglighet, som skulle kunna motivera en relativt så hög tjänsteställning som fänriks. Att undantag härifrån givas torde icke böra vara anledning nog till en så avsevärd höjning av tjänsteställningen för alla som den av utskottet förordade. Ej heller synes det riktigt, att manskapsfurirer vid armén resp. korpraler vid marinen på denna väg skulle kunna nå fänriks tjänsteställning tidigare, än om de, på sätt av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagits, efter genomgången krigsskola eller sjökrigsskola befordrades till fänrikar. Visserligen är det givet, att dessa underofficerare i framtiden, då de blivit i tillfälle att förvärva de större kunskaper, som den av de sakkunniga föreslagna förbättrade manskapsutbildningen avser att bibringa, komma att i avseende å allmänbildning vara bättre kvalificerade för officers tjänsteställning, än vad nu är fallet, men dels måste frågan lösas med hänsyn till nu rådande förhållanden, dels torde ej heller längre fram vare sig sergeanterna eller underofficerarna av 2. graden erhålla en sådan militär utbildning — motsvarande den som bibringas officersaspiranterna i krigsskolan och kadetterna i sjökrigsskolan — att de därmed kunna förväntas komma i besittning av för officers tjänsteställning erforderlig kompetens.

96 I detta sammanhang få de sakkunniga dessutom erinra om den i det föregående framhållna specialiseringen av underofficersutbildningen vid marinen, vilken förorsakar, att marinens underofficerare i allmänhet endast kunna avses att bestrida viss tjänstegren. Såsom chefen för marinstaben i sitt förut berörda yttrande framhållit, låter det sig ej heller göra att giva underofficerarna av 2. graden vid flottan den av utskottet ifrågasatta tjänsteställningen, detta på grund av den tjänstgöring, som fänrik vid flottan är avsedd att bestrida ombord vid artilleriet å de större fartygen eller såsom fartygschef å vedettbåtar, vilken tjänstgöring med nödvändighet fordrar, att fänriken har oinskränkt befälsrätt över samtliga underofficerare av 2. graden. Den höjning av tjänsteställningen, som efter individuell prövning kan synas motiverad i fråga om vissa äldre sergeanter och underofficerare av 2. graden, torde med tillämpning av hittills följda principer enklast och redigast kunna ske genom vederbörandes befordran till fanjunkare (styckjunkare) i vederbörligt truppförband resp. flaggunderofficer i flottan. Beträffande den högsta underofficersgraden anse de sakkunniga, i likhet med utskottet, att högre tjänsteställning bör kunna tilläggas densamma. De underofficerare, som här avses, hava nämligen uppnått en sådan ålder och förvärvat sig sådan rutin och erfarenhet under tjänstgöring icke blott vid trupp resp. ombord utan även på det administrativa området, vad marinen beträffar, dock endast inom vissa tjänstegrenar, att de kunna synas kompetenta att erhålla en högre tjänsteställning. I fråga om den tjänsteställning, som torde böra tillerkännas dem, kunna de sakkunniga i huvudsak ansluta sig till utskottets ståndpunkt, att nu ifrågavarande underofficerare borde erhålla tjänsteställning i förhållande till underlöjtnanter efter data för fullmakter eller, enligt de sakkunnigas mening, rättare efter tjänsteåldern inom graden. Härvid anse emellertid de sakkunniga, att den inskränkningen bör göras, att nämnda underofficerare under tjänstgöring vid eget truppförband resp. flottan eller kustartilleriet ställas efter underlöjtnanter, eller med andra ord erhålla en tjänsteställning motsvarande den, som tillkommer underlöjtnant i armén resp. före år 1917 tillkom underlöjtnant i marinen. Endast därest en sådan begränsning ifråga om fanjunkarnas (styckjunkarnas) och flaggunderofficerarnas (underofficerarnas av 1. graden) tjänsteställning vidtages, kunna, enligt de sakkunnigas uppfattning, något så när rediga befälsförhållanden bibehållas. Då skillnaden i tjänsteålder icke lämpligen kan komma till uttryck å uniformen, skulle det för manskapet bliva svårförståeligt, varför den ene fanjunkaren (styckjunkaren, flaggunderofficeren) tager befäl över en underlöjtnant men icke en annan. Sådana oklara förhållanden kunna lätt föranleda missförstånd och tvekan jämväl vid tillfällen, då personal ur skilda truppförband tjänstgör tillsammans. Från visst håll har gjorts gällande, att någon olägenhet med fanjunkarnas (styckjunkarnas) tillerkännande av högre tjänsteställning icke kunde befaras, då desamma uteslutande vore avsedda för expeditionstjänst. Fanjunkaren (styckjunkaren) har emellertid redan i egenskap av kompani(skvadrons-, batteri-) adjutant med truppen att göra i ganska stor omfattning, om ock huvudsakligen i fråga om inre tjänst. Därtill kommer, dels att han enligt i kommandoväg nyligen utfärdade bestämmelser

97 skall till och med det år, han fyller 45 år, i regeln minst vart fjärde år (i förvaltningstjänst minst vart femte) beordras till trupptjänstgöring, dels ock att han är skyldig att såsom adjutant i vederbörande stab deltaga i tillämpningsövningar av olika slag. Med hänsyn härtill torde måhända, även om högsta underofficersgraden endast komme att erhålla den av de sakkunniga föreslagna tjänsteställningen, vissa svårigheter i fråga om befälsförhållandena kunna uppstå. Sålunda skulle, för den händelse vid ett kompani eller motsvarande förband i fred, där, förutom vederbörande chef, en fanjunkare och en fänrik men ingen officer av högre tjänsteställning än denne vore placerade, i chefens frånvaro fanjunkaren komma att föra befälet över förbandet i fråga. Då denne i regel icke är tillräckligt orienterad rörande fastställda övningsprogram och utbildningsföreskrifter m. m. samt i viss mån förlorat den tjänsterutin, som erfordras för att utbilda och föra trupp, vore detta mindre lämpligt; dock synes förhållandet i allmänhet kunna ordnas på sådant sätt, att annan kompani-(motsvarande)chef beordras föra befälet över förbandet i fråga. Svårare synas befälsförhållandena komma att gestalta sig under arméns tillämpningsövningar. Sålunda måste exempelvis vederbörande kompani(motsvarande)chef vid sådana tillfällen ofta lämna sitt förband för orderuttagning, rekognoscering m. m. Därest, förutom chefen, ingen officer med högre tjänstegrad än fänriks funnes vid förbandet, skulle fanjunkaren hava att vidtaga för manöver och stridsgruppering eventuellt erforderliga åtgärder; en uppgift, för vilken en fanjunkare visserligen icke bör vara alldeles främmande och vari han — exempelvis under befälsövningar — bör hava erhållit övning, men som fänriken dock med hänsyn till sin utbildning kan vara mera ägnad att lösa. Men även i sådant fall synas befälsförhållandena kunna ordnas utan alltför stora svårigheter. Vid flottan torde emellertid vissa förtydligande bestämmelser vara erforderliga beträffande reglerandet av fänrikens ställning såsom vakthavande officer å större eller fartygschef å mindre fartyg eller eljest under tjänsteutövning i förhållande till flaggunderofficeren. Att tillägga underofficeren högre tjänsteställning än underlöjtnants synes icke tillrådligt och har ej heller förekommit i utländska försvarsorganisationer, med undantag av den danska, med hänsyn till de stora svårigheter i fråga om befälsförhållandenas ordnande, som därav skulle bliva en följd och vilket i Danmark gjort det nödvändigt att utfärda särskilda föreskrifter för att tillförsäkra för högre befäl kvalificerade personer befälsrätt över personal, som trots sin högre rang dock endast är kvalificerad för lägre befäl. Erfarenheten från detta land har också visat, att dylika förhållanden måste leda till svårigheter vid tjänstens utövande, och att friktioner lätt uppstå, då någon utövar befäl över personer med högre rang än sin egen och omvänt då dylik personal måste visa en person med lägre rang militär lydnad och respekt. Vid uppgörandet av kommenderingar har man visserligen försökt att i möjligaste mån förebygga anledningar till friktioner av nämnda slag, men dels försvåras härigenom personalens disponerande på lämpligaste sätt och dels är det av naturliga skäl ofta omöjligt att under de nyskapade förhållandena förena befälsrätten med den högre rangen. Även om höjandet av underofficerarnas tjänsteställning sålunda begränsas till den omfattning, som av de sakkunniga föreslagits, synas 7

98 särskilda bestämmelser i fråga om vissa fanjunkare- och flaggunderofficerskategorier böra utfärdas. Till en början torde sålunda undantag böra göras i fråga om officers- och reservofficersaspiranterna, sjö- och kustartillerikadetterna, vilka enligt nu gällande föreskrifter, de förstnämnda och kustartillerikadetterna från och med regementsövningarna tredje utbildningsåret samt sjökadetterna från början av andra årets kurs vid skola i land och intill dess de erhålla första officersanställning äro fanjunkare (styckjunkare) resp. flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden) i vederbörande truppförband resp. flottan. I annat fall skulle dessa efter fyra månaders resp. omkring ett års tjänstgöring med underlöjtnants tjänsteställning vid utnämningen till fänrik i realiteten bliva degraderade. Undantag synas dessutom erforderliga i fråga om musiken tillhörande fanjunkare (styckjunkare) i truppförband vid armén. I regel bliva musiksergeanterna befordrade till fanjunkare (styckjunkare) tidigare än andra sergeanter och utan att behöva uppfylla de krav på militära kunskaper, som för dylik befordran ställas på dessa. De sakkunniga anse sig därför såsom villkor för att musiken tillhörande fanjunkare (styckjunkare) i truppförband vid armén skall erhålla höjd tjänsteställning böra uppställa, att han avlagt musikdirektörsexamen. Det skulle jämväl kunna ifrågasättas, huruvida icke musiken tillhörande fanjunkare (styckjunkare), vilken avlagt underofficersskoleexamen, borde erhålla högre tjänsteställning. Då emellertid de sakkunniga icke kunnat överblicka konsekvenserna härav för musikkårernas vidkommande, hava de icke kunnat fatta definitiv ståndp u n k t till ifrågavarande spörsmål. Enär musikunderofficerarna vid marinen avlagt examen vid underofficersskola och förutom tjänstgöring vid musiken bestrida annan underofficersbefattning, erfordras icke, att motsvarande undantag göras i fråga om dessa underofficerare. Då sålunda, därest de sakkunnigas förevarande förslag godkännes, icke all högsta underofficersgraden tillhörande personal skulle erhålla höjd tjänsteställning, torde redan på grund härav bliva erforderligt att genom särskild gradbeteckning utmärka dem inom denna underofficersgrad, vilka innehava den högre tjänsteställningen. Spörsmålet om på vilket sätt den högre tjänsteställningen lämpligen bör komma till synes torde emellertid ej ankomma på de sakkunniga att taga under omprövning. Med hänsyn till de svårigheter i fråga om uniform, gradbeteckning m. m., som eljest skulle kunna uppstå, torde enahanda bestämmelser i fråga om tjänsteställningen böra gälla för personal å, över stat samt i reserven. I fråga om utskottets uttalande under punkt 4 anse de sakkunniga, att befordran till löjtnant i armén av förrådsförvaltare samt i armén och marinen av pensionerade underofficerare bör k u n n a äga rum, dock först efter uppnådda 50 års ålder. Härjämte torde i undantagsfall befordran till kapten i armén resp. marinen kunna förekomma av pensionerade underofficerare, vilka genom sitt arbete i försvarsväsendets tjänst efter uppnådd pensionsålder gjort sig särskilt förtjänta av ytterligare befordran. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att de förutsätta, att en utredning angående ett vidgat utnyttjande av underofficerarnas förutsättningar för förvaltningstjänst i mera kvalificerade befattningar kommer att äga r u m i samband med frågan om förvaltningens blivande organisation.

99 Representanten för armén hos de sakkunniga, överste Nygren, har velat framhålla följande synpunkter: "Vid närmare övervägande av det av de sakkunnigas flertal härovan framställda förslaget har man svårt att frigöra sig från intrycket, att det befälsförhållande, som sålunda skulle skapas mellan de lägsta officersgraderna å ena och högsta underofficersgraden å andra sidan, innebär något konstlat och näppeligen kan sägas medföra den reda och klarhet i befälsföringen, som ur tjänstesynpunkt måste anses önskvärd. Man k a n därjämte ifrågasätta lämpligheten av att, på sätt här förordats, kollektivt och utan hänsyn till individuell lämplighet och kompetens höja tjänsteställningen för en hel befälsgrad, i all synnerhet då en dylik. förändring icke kan anses vara av tjänsteskäl ovillkorligen nödvändig. Även om kanske de flesta åtminstone av de äldre fanjunkarna kunna sägas väl ägnade och förtjänta att intaga officers tjänsteställning, kan det nämligen icke förnekas, att sådana fanjunkare finnas och — trots alla föreslagna förbättringar av utbildning m. m. — alltjämt torde komma att finnas, vilka icke äro kompetenta att erhålla sådan högre tjänsteställning. En dylik kollektiv höjning av tjänsteställningen skulle förmodligen leda till ett allt sparsammare användande av rätten till befordran till fanjunkare i regementet, vilket vid regementen med dåliga turförhållanden vore beklagligt. Lämpligheten av att sergeanter vid befordran — med överhoppande av fanjunkares tjänsteställning — direkt överflyttas till underlöjtnants tjänsteställning synes mig också kunna betvivlas. För tjänsten inom armén är det enligt alla erfarenheter tvivelsutan av värde, att det finnes tvenne underofficersgrader med underofficers tjänsteställning. Fullt rediga och klara befälsförhållanden synas vid en höjning av underofficerarnas tjänsteställning enklast och naturligast — man vågar kanske säga endast — kunna ernås genom att med bibehållande av tjänstegradernas ställning i förhållande till varandra befordra därtill lämpliga fanj u n k a r e till underlöjtnanter i armén. Dylik befordran skulle då komma större delen av fanjunkargraden till del och från densamma uteslutas allenast de olämpliga. Det skulle kunna tänkas, att sergeanter senast vid placering som kompani- (skvadrons-, batteri- o. s. v.) adjutanter eller i därmed jämförliga befattningar bleve befordrade till fanjunkare (styckjunkare) i regementet och att dessa fanjunkare efter exempelvis två års väl Vitsordad tjänstgöring i dylika befattningar bleve föreslagna till underlöjtnanter i armén. Med dylik befordran — vilken tvivelsutan skulle innebära den ärligaste lösningen av problemet — måste givetvis följa bärandet av underlöjtnants uniform och titel. Systemet tillämpas redan nu icke blott i samband med avskeds beviljande utan även, ehuru mera sällan — nämligen i fråga om förrådsförvaltare — under kvarstående i aktiv tjänst. Man kan emellertid å andra sidan icke förneka, att dylika befordringar, därest de skulle ske till större antal, sannolikt skulle komma att medföra konsekvenser av ingalunda önskvärd art. Då dessutom underofficerskåren själv icke synes önska en lösning i sådan riktning — underofficersförbundet har j u framhållit, att en sammanblandning med officerskåren icke skulle vara vare sig eftersträvansvärd eller ens möjlig att i praktiken genomföra — och då även 1924 års riksdags särskilda utskott uttryckligen förutsatt, att en förändring i tjänsteställning icke skulle föranleda ändring

100 av underofficerarnas nuvarande titlar, synas mig de sakkunniga sakna anledning att framställa förslag i antydd riktning. Det synes mig emellertid kunna ifrågasättas, om man icke genom att följa en medelväg mellan sistnämnda befordringssystem och det av de sakkunniga härovan förordade tillvägagångssättet skulle finna en lösning, vilken åtminstone ur vissa synpunkter vore att föredraga. En sådan medelväg vore att med bibehållande av den nuvarande fanjunkargraden (med oförändrad tjänsteställning, d. v. s. näst efter fänriksgraden) skapa en ny högsta underofficersgrad med tjänsteställning motsvarande underlöjtnants i armén, d. v. s. framför fänriksgraden. Befordran till denna högsta grad, alltjämt tillhörande underofficerskåren, kunde då, därest man fullföljer den härovan antydda tankegången, ske av alla fanjunkare, som efter exempelvis två års tjänstgöring i kompani- (skvadrons-, batterio. s. v.) adjutantsbefattningar (eller med dessa i tjänsteavseende jämställda befattningar) visat sig därtill lämpliga och kompetenta, d. v. s. allra största delen av fanjunkargraden, under det att de, som icke skötte sig eller visade sig sakna lämplighet, bleve förbigångna. Någon principiell ändring av vad som redan nu tillämpas vid befordran till fan(styck-)junkare på stat skulle därmed icke genomföras. Uppenbarligen borde denna högre underofficersgrad erhålla särskilda utmärkelsetecken å fanjunkaruniformen, tydligt och klart för var och en angivande tjänsteställningen. Svårigheter kunde måhända möta att finna en lämplig benämning på den nya underofficersgraden — namnfrågan har ju, ehuru i och för sig tämligen oväsentlig, i diskussionen i dessa frågor i vårt land givits en viss betydelse; enklast synes vara att på något sätt kombinera namnet med den nuvarande fan- (styck-) junkartiteln, vilken i hela landet har en stark och god klang (exempelvis stabsfanjunkare, förste fanjunkare, överfanjunkare, fanjunkare av 1. graden). Benämningarna fanjunkare och vice fanjunkare vore måhända mera logiska (jfr de tyska Feldwebel, Vice-Feldwebel), men det skulle måhända möta vissa betänkligheter att ändra de redan till fanjunkare utnämndas titel till vice fanjunkare. De i de sakkunnigas yttrande här ovan påtalade svårigheter, som vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle nödvändiggöra undantagsbestämmelser för till fanjunkare i regementet utnämnda officersaspiranter och musikpersonal, skulle vid ett skapande av en ny underofficersgrad helt och hållet bortelimineras. Det vill således synas mig ostridigt, att vid armén vissa fördelar skulle ernås genom följande av den här antydda medelvägen, även om icke ens därigenom alldeles fullt klara befälsförhållanden kunde skapas. Jag vill likvisst icke förneka, att en lösning i av de sakkunnigas flertal förordad riktning innebär fördelar ur vissa andra synpunkter. Då oaktat de icke alldeles klara befälsförhållandena några mera väsentliga olägenheter ur befälssynpunkt icke i regeln synas vara att därigenom befara, och då i de mera sällsynta fall, där svårigheter härutinnan kunna komma att yppa sig, dessa av vederbörande befälhavare böra kunna med god vilja och genom ändamålsenliga åtgärder, lämplig befälsplacering o. s. v. övervinnas, har jag under framhållande av övriga möjligheter till spörsmålets lösning icke funnit mig böra ställa mig avvisande till de sakkunnigas förslag." Med hänsyn till att vid marinen icke finnas befattningshavare, som direkt motsvara förrådsförvaltare vid armén och det från underofficershåll

101 gjorts gällande, att vissa uppbördsmannabefattningar vid marinen borde jämställas med förrådsförvaltares vid armén, hava de sakunniga ansett sig böra förorda, att utredning i denna fråga kommer till stånd. Då det skulle innebära en orättvisa mot flaggunderofficeren (underofficeren av 1. graden), vilken — i olikhet med motsvarande beställningshavare vid armén, vilka bliva pensionsmässiga vid 50 års ålder — är skyldig att kvarstå i aktiv tjänst till uppnådda 55 års ålder, att låta anstå med dennes befordran till löjtnant i marinen, till dess han uppnått pensionsmässig ålder, anse de sakkunniga, att ett visst begränsat antal därav förtjänta flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden) på stat vid uppnådd ålder av 50 år bör kunna erhålla dylik befordran. En sådan befordran torde emellertid icke böra medfölja innehavandet av vissa befattningar, utan ske individuellt med hänsyn till vederbörandes förtjänst. Att i vederbörlig stat upptaga dessa såsom månadslönare synes icke lämpligt, då en given följd härav måste bliva, att krav på förhöjd avlöning skulle komma att uppstå. I övrigt torde antalet flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden) på stat, som kan u t n ä m n a s till löjtnanter i marinen, böra fastställas med hänsyn till mobiliseringsbehovet, och synes, därest de sakkunnigas ifrågavarande förslag vinner riksdagens godkännande, bestämmelse böra införas i reglemente för marinen, av innebörd att visst lämpligt antal flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden) på stat, som uppnått 50 års ålder, av vederbörande myndigheter kan föreslås till löjtnanter i marinen. Det har framhållits, att det vore mindre tilltalande att genom flaggunderofficersgradens höjande upp till officers tjänsteställning under det att de båda återstående underofficersgraderna bibehölles vid sina nuvarande tjänsteställningar tudela flottans underofficerskår. De sakkunniga få med anledning härav framhålla, att underofficerskåren enligt deras förslag alltj ä m t skall anses såsom en enhetlig kår med för samtliga underofficerare gemensamma uniforms- och andra bestämmelser med undantag endast i fråga om grad- och yrkesbeteckningar. För övrigt hålla de sakkunniga för högst osannolikt, att en dylik åtgärd skulle kunna med ovilja ses av underofficerare tillhörande övriga kategorier, då dessa j u , därest de icke missköta sig, förr eller senare bliva befordrade till flaggunderofficerare. De sakkunniga anse vidare, i likhet med utskottet, att nu föreslagen omläggning av tjänstegrader och förändring i tjänsteställning icke få föranleda rubbning i till vederbörande nu utgående avlöningsfömåner samt att underofficerarna alltjämt böra bibehålla sina nuvarande titlar. Därest de nu föreslagna förändringarna i underofficerarnas tjänsteställning komma till stånd, synes möjligen benämningen underofficer kunna anses bliva mindre lämplig. Då emellertid denna benämning har traditioner för sig och enligt de sakkunnigas uppfattning förslag till någon bättre sådan icke framkommit, synes benämningen underofficer åtminstone tillsvidare böra bibehållas.

102 D e sakkunnigas förslag i fråga om förbättrande av underofficerarnas tj änsteställning. I anslutning till vad de sakkunniga sålunda anfört få de i fråga om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning föreslå: 1. att nuvarande underlöjtnants- och fänriksgraden uppdelas i två särskilda grader, åtskilda i fråga om såväl tjänsteställning som gradbeteckning; 2. att nuvarande högsta underofficersgraden (fanjunkare, styckjunkare, flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden) å och över stat samt i reserven erhåller tjänsteställning motsvarande den, som tillkommer underlöjtnant i armén resp. före år 1917 tillkom underlöjtnant i marinen, dock att till högsta underofficersgraden befordrade officers- och reservofficersaspiranter samt sjö- och kustartillerikadetter ävensom musiken tillhörande fanjunkare (styckjunkare), som ej avlagt musikdirektörsexamen, icke erhålla sådan tjänsteställning; 3. att förrådsförvaltare vid armén och innehavare av uppbördsmannabefattningar vid marinen, vilka kunna komma att förklaras jämställda med förrådsförvaltares vid armén, samt ett visst antal flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden på stat efter uppnådda 50 års ålder böra kunna befordras till löjtnanter i armén resp. marinen; 4. att befordran till löjtnant i armén resp. marinen bör k u n n a äga r u m av pensionerade underofficerare, varjämte i undantagsfall befordran till kapten i armén resp. marinen bör kunna ske av pensionerade underofficerare, vilka genom sitt arbete i försvarsväsendets tjänst efter uppnådd pensionsålder gjort sig särskilt förtjänta av ytterligare befordran; 5. att erforderliga särskilda bestämmelser för reglerande av befälsförhållanden, gradbeteckningar m. m. på grund av vad i punkt 1—4 ovan föreslagits bliva utarbetade och fastställda att gälla i samband med eventuellt genomförande av under nämnda punkter framställda förslag; 6. att här ovan föreslagna omläggning i tjänstegrader och förändring av tjänsteställning icke få föranleda rubbning i till vederbörande nu utgående avlöningsförmåner; 7. att underofficerarna alltjämt bibehålla sina nuvarande titlar; samt 8. att utredning verkställes rörande vilka uppbördsmannabefattningar vid marinen, som kunna jämställas med förrådsförvaltares vid armén.

PERSONALREPRESENTANTERNAS SÄRSKILDA YTTRANDE I TILL UNDEROFFICERS SAKKUNNIGA HÄNSKJUTNA FRÅGOR

27//

Statsrådet och Chefen för Kungl

Försvarsdepartementet.

Undertecknade, som genom generalorder den 21. juli respektive den 24. november 1924 blivit ställda till förfogande för de jämlikt nådigt bemyndigande den 13. juni 1924 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning m. m., få härmed, med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 11. juli samma år, vördsamt överlämna särskilt yttrande i till de sakkunniga hänskjutna frågor. Stockholm den 7. januari 1925. Axel Åckerberg.

Fr.

Josephson.

N. A. Falconer.

C. W.

Curtman.

I.

Höjande av det fast anställda manskapets utbildning, i syfte att förbättra manskapsrekryteringen. Armén.

Sakkunniga hava framhållit den betydelse, en god utbildning äger för rekryteringens säkerställande, samt avgivit förslag till åtgärder för ernåendet av en förbättrad utbildning i underbefäls- och underofficersskolorna. Vi ansluta oss till dessa de sakkunnigas förslag i vad de avse att bereda möjligheter för den fast anställde att under sin anställningstid nå upp till ett kunskapsmått, som motsvarar realskolexamen, liksom också till den härför nödiga betingelsen: en 2-årig underofficersskola. Man torde kunna utgå från den förutsättningen, att vetskapen om möjligheten att avlägga en examen vid armén, som i stort sett motsvarar realskoleexamen, återverkar på receptiviteten hos de ynglingar, vilka gå att söka fast anställning, och att målet med den 2-åriga underofficersskolan sålunda verkligen uppnås. Enligt vår uppfattning, grundad på erfarenheten om den grad av förkunskaper, den fast anställde i allmänhet besitter vid sitt inträde i tjänst, är det emellertid nödvändigt att på ett verksamt sätt understödja denne i inhämtandet av erforderlig kunskap i de allmänbildande ämnena före inträdet i underofficersskolan. Sakkunniga föreslå i sådant syfte anordnandet av »särskild undervisning», förlagd till fjärde samt för dem, vilka därav visa sig vara i behov, även till femte anställningsåret. Vi anse syftemålet med detta förslag vara riktigt, men vilja hålla före, att större delen av dessa kunskaper kan inhämtas redan i underbefälsskolorna, och föreslå vi därför, att något större timantal beräknas för de allmänbildande ämnena under utbildningen i soldat-, korprals- och furirskolorna, samt att utbildningen i dessa ämnen lägges såsom av oss i bilaga 1 föreslagits. Av bilagan framgår även för jämförelse, vad som nu fordras av eleverna i läroverkens tre lägsta klasser i vissa ämnen samt av eleverna i de nuvarande underbefälsskolorna i samma ämnen. Det synes oss utan alltför menligt inflytande på den militära utbildningens bedrivande vara möjligt att öka timantalet för de allmänbildande ämnena, och hava vi ansett det vara av stor betydelse, att eleven vid sin avgång från furirskolan uppnått ett kunskapsmått, som i stort sett motsvarar det, som inhämtas t. o. m. tredje klassen i allmänt läroverk. Frånsett att detta i väsentlig grad skulle underlätta arbetet i underofficersskolan, skulle det dessutom giva en avgångsexamen från furirskolan det värde i jämförelse med civila examina, som genomgåendet av militär underbefälsskola bör tillerkännas, särskilt med hänsyn till civil anställning, byggd på i militära skolor inhämtade kunskaper. Dock anse vi, att övningsavdelningarna i furirskolan böra sammansättas med hänsyn till möjligheterna att driva de bättre eleverna längre i allmänbildande ämnen. För de elever,

108 som oaktat det ökade timantalet för allmänbildande ämnen i underbefälsskolorna icke kunnat bibringas stadgade kunskaper men likväl avlagt furirsexamen, bör tillfälle beredas till komplettering under fjärde anställningsåret, därest de äro särskilt lämpliga för kommendering till underofficersskolan. I likhet med de sakkunniga anse vi emellertid, att det är nödvändigt att helt förlägga undervisningen i tyska till fjärde anställningsåret, men för att uppnå ett tillfredsställande resultat beträffande kunskaperna i detta ämne anse vi, att pedagogiskt skolade civila lärarekrafter uteslutande skola komma till användning utom i sådana undantagsfall, där en officer besitter alldeles särskilda kvalifikationer, jämställda med skolmannens i utövandet av språklärarverksamhet. Erfarenheten torde nämligen giva vid handen, att, även om den personliga språkkunskapen är individuellt högt utvecklad, denna kunskap ingalunda är liktydig med förmågan att bibringa elever i en skola sådana personliga kunskaper, att verkligt resultat uppnås. Därest man allvarligt vill hjälpa den på det språkliga området i allmänhet mindre väl förkunniga eleven att arbeta sig framåt, bör man enligt vår uppfattning icke rygga tillbaka för att taga det steg, som snabbast och effektivast är ägnat leda till målet, nämligen användandet av pedagogiskt skolade lärarkrafter. Enär underofficersskolans uppgift och omfattning gör det önskvärt, att densamma icke i för stor utsträckning belastas med elever, vilka äro i saknad av förutsättningar för avläggandet av examen i densamma, synes oss här föreslagna åtgärder för undervisningens läggande i furirskolorna vara ägnade att tillförsäkra underofficersskolan lämpliga elever. En undervisning i korpral- och framförallt i furirskolan, lagd efter de sakkunnigas linjer, synes med sannolikhet leda till att övervägande antalet elever i underofficersskolan komma att gå den av de sakkunniga föreslagna lägre linjen, varigenom ändamålet med undervisningen i de militära underbefälsoch underofficersskolorna — realskolexamens nående — endast i undantagsfall kan uppnås. Det synes oss ej heller, då man i nuvarande tid ställer ökade krav på militära befattningshavares förmåga i allmänhet att fylla sin uppgift, vara för mycket att kräva av en underofficer, att han är i besittning av ett kunskapsmått, som, vad allmänbildning beträffar, motsvarar avlagd realskolexamen, särskilt om därvid tages i betraktande, att på senaste 20 åren ingen förbättring i denna del av utbildningen vidtagits. När man därför nu skrider till vidtagande av förändring, bör denna givas en sådan omfattande karaktär, att frågan kan anses tillfredsställande löst för en mera avsevärd tidrymd framåt, varigenom de militära undervisningsanstalterna för underbefälets del skulle komma att återerövra den rangplats i den allmänna uppfattningen, dessa en gång tidigare ägt. Ur militär synpunkt tarvar underofficersskolan strängt taget icke större elevantal, än vad som erfordras för säkerställandet av underofficerskårens rekrytering, men då skolan därjämte skall tjäna ändamålet att underlätta möjligheterna för civilanställning för den. som lämnar den militära banan, måste det vara ett önskemål av stor vikt att till skolan få ett större antal elever. Underofficersskolans organisation bör dessutom bestämmas med hänsyns tagande till reservkaderns ändamålsenliga rekrytering. Den nuvarande rekryteringen av reservofficerare är behäftad med brister, vilka det är angeläget att snarast avhjälpa. Kunde man få reservofficerskadern till större delen fylld av sådana, som genomgått underofficersskolan och sålunda

109 ha 6 å 7 års tjänst som underbefäl bakom sig, skulle detta utan tvivel ur försvarssynpunkt sett betyda en väsentlig förbättring, särskilt med hänsyn till fältlivets krav. För dem återigen, som få sin huvudsakliga utkomst på den civila arbetsmarknaden, äger emellertid en examen i underofficersskolan, jämställd med realskolexamen, den största betydelse. Även om vi „ i c k e . ! t ä l l a o s s a v v i s a n d e till skolans uppdelande på en lägre och en högre linje, anse vi oss böra framhålla, att strävan skall vara att endast undantagsvis eleverna behöva gå den lägre linjen. Såväl med hänsyn till det i framtiden minskade elevantalet i underbefälsskolorna, anordnade regementsvis, som för utvinnande av det bästa möjliga utbildningsresultat, varvid tillfälle till tävlan eleverna emellan äger rum, som ock ett lämpligt urval av väl skickade lärare kan göras och slutligen även kostnaderna för administrationen och övningsmateriel nedbringas, är en centralisering av underbefälsskolorna, så långt en sådan av praktiska skäl är utförbar, att tillråda. En dylik centralisering förutsattes i försvarsrevisionens betänkande skola äga rum vad infanteriet beträffar, och i 1924 års försvarsproposition anslöt sig departementschefen till de synpunkter beträffande en dylik centralisering, vilka blivit anförda av försvarsrevisionen. Vi anse oss också böra föreslå, att såväl rekryt-, vicekorpral-, korpral- och furirskolorna vid infanteriet sammandragas 'arméfördelningsvis, samt att motsvarande skolor vid övriga truppslag anordnas truppslagsvis med undantag för rekrytskolorna. Vad underofficersskolan beträffar, hava vi ansett så starka skäl tala för att denna göres gemensam för hela armén, att vi icke kunna ansluta oss till sakkunnigas förslag om skolans uppdelning. I första hand vinnes med en gemensam skola besparingar i administrationskostnader och stabspersonal samt ävenväl i fråga om lärarpersonal, då en ändamålsenligare uppdelning av övningsavdelningar torde vara möjlig än vid en skola, bestående endast av ett fåtal elever. Beträffande olikheterna i utbildningshänseende de olika vapenslagen emellan hava vi icke kunnat inse, att dessa för underoffiersskolans vidkommande kunna vara avsevärt större än exempelvis vid krigsskolan. Möjligheten till tävlan eleverna emellan inom hela armén, deras ställande under en gemensam chef med enhetligt bedömande av elevernas förutsättningar särskilt i avseende på deras kommande vidarebefordran samt i övrigt de fördelar av en gemensamt anordnad underofficersskola, vilka i detta sammanhang av de sakkunniga blivit anförda, tala avgjort enligt vår uppfattning för denna form av skolans organisation, ett resultat, till vilket även ledamöterna i den »Bouvengska kommittén» kommit. Vad beträffar truppslagsinspektörernas verksamhet inom underofficersskolans respektive truppslag ifrågasätta vi, huruvida icke den blivande 2-åriga gemensamt för hela armén anordnade underofficersskolan med sin avsevärt utökade undervisningsverksamhet bör i likhet med övriga militära undervisningsanstalter underställas inspektörens för militärläroverken såväl ledning^ som inspektion, med det samarbete mellan de olika truppslagsmspektörerna och denne, som nu i annat avseende äger rum, och som betingas av denna omläggning av underofficersskolans organisation och ledning. I detta sammanhang uttala vi oss för skolans uppförande på särskild stat, varigenom bland annat skulle vinnas, att för skolan avsedd lärarpersonal, i och med att befattningarna vid skolan förklaras till an-

110 sökan lediga och förenades med den ersättning, som i sådana fall utgår, garanterades bliva för sin uppgift fullt skickad och särskilt lämplig. Ett av de skäl, på vilka anordnandet av den 2-äriga underofficersskolan tidigare stupat, har varit den med anordnandet av skolan såsom ofrånkomlig ansedda kaderökningen. Sakkunniga anse ävenledes nu, att en utökning av kadern erfordras. Beräknas det årliga framtida medelantalet elever i varje årskurs till 5 för ett infanteriregemente, bortgå sålunda 10 elever per år och infanteriregemente, motsvarande omkring en fjärdedel av truppförbandets enligt stat fast anställda furirer, en siffra som måhända verkar avskräckande stor med hänsyn till behovet av underbefäl och den ringa tillgången på detta. Emellertid torde en beräkning giva vid handen, att antalet elever endast i undantagsfall uppgår till ovannämnda siffra. Medeltalet under senare åren håller sig mellan 3 och 4, siffror, vilka med hänsyn till de avsevärt ökade kraven på förkunskaper vid inträdet i skolan framdeles icke torde komma att avsevärt ökas. Viss ersättning för avgången kan även beräknas, därest det i sammanhang med frågan om underbefäls och underofficers vidarebefordran framförda förslaget till beredande för officersaspiranterna av tillfälle till trupptjänstgöring genomföres. Skulle en kaderökning erfordras, torde denna emellertid icke, såsom de sakkunniga föreslagit, göras inom furirsgraden. Redan nu finnas exempelvis vid infanteriet genomsnittligt 3 å 4 furirer över stat (rekapitulanter med furirsexamen), och allting talar för att behovet av furirer mycket lätt efter utbildningens omläggning skall kunna fyllas genom befordran över stat. Det skulle icke i något fall erfordras mer än fem sådana överstatsbefordringar. En följd av dessa befordringar av furirer över stat bleve, om staterna äro fulltaliga, att även yngre underbefäl till en början befordrades över stat, och på så sätt skulle truppförbandens årliga rekrytering minskas med fem man. Alltså skulle kaderökningen böra vidtagas bland meniga volontärer, men då staterna för dessa hava avvägts på sådant sätt, att en viss minskning av nu föreliggande orsak utan allt för stor olägenhet kan ske, synes det icke erforderligt, att redan nu, innan man sett huru den 2-åriga underofficersskolan kommer att verka såväl beträffande tilloppet av elever som i vad avser det ökade behovet av underbefäl, konsekvent föreslå ett utökande av underbefälskadern, särskilt som därav föranledda kostnader skulle komina att verka avskräckande, och absolut tvingande anledning till kaderökning icke synes föreligga. Vad till sist den av sakkunniga försöksvis föreslagna militära mellanskolan beträffar, innebär en sådan skola obestridligen fördelar, i vissa avseenden likställda med dem, som vinnas genom skeppsgosseskolan, dock endast under förutsättning att skolan, såsom i ursprungliga förslaget ävenledes varit förutsatt, gjordes 2-årig. För underofficerskårens rekrytering skulle organiserandet av en dylik »underofficersaspirantskola» måhända visa sig vara till gagn, enär det kan beräknas, att elevantalets starka begränsning samt känslan av kårens privilegierade särställning skulle komma att utöva ett gynnsamt inflytande på rekryteringen, och urvalet därigenom bliva det bästa. Ett anläggande av kårsynpunkter på denna fråga borde därför leda till ett oförbehållsamt anslutande till förslaget. Då det emellertid måste anses vara, såsom av oss tidigare blivit framhållet, en angelägenhet av största vikt för försvaret, att även underbefälskadern i dess helhet rekryteras av ett fullgott material, men nu ifrågasatt sätt för rekrytering av endast en

Ill mindre del av detta underbefäl med säkerhet kommer att verka i försämrande riktning på rekryteringen av det övervägande flertalet underbefäl, kunna vi icke dela de sakkunnigas mening om fördelarna med den militära mellanskolan. Den större delen av underbefälet skulle genom den militära mellanskolans inrättande försättas utom möjlighet till vinnande av inträde i underofficersskolan, enär mellanskoleeleverna med största sannolikhet komme att ingå där såsom elever. Därigenom synes oss hela tanken med slutresultatet för utbildningen i underbefäls- och underofficersskolorna, ernåendet av realskolekompetens, vara på väg att äventyras. Att låta alla fast anställda genomgå den militära mellanskolan omöjliggöres av kostnadsskäl, vilket senare även av departementschefen i hans yttrande till 1924 års försvarsproposition angavs såsom ett bestämt hinder för anslutning till förslaget redan då. Då i detta sammanhang flottans två rekryteringsvägar, dels genom skeppsgossar och dels genom kontraktsanställda, framhållits såsom efterfölj ans värda exempel, må det erinras därom, att, under det däckspersonalen rekryteras dels av skeppsgossar, dels av kontraktsanställda, rekryteringen av ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna så gott som uteslutande är inriktad på kontraktsanställt manskap. Antalet skeppsgossar i dessa skolor har därjämte, procentuellt sett, i förhållande till vad som nu föreslagits vid armén, varit mångdubbelt större. Ehuru mellanskolan, såsom i det föregående anförts, kan beräknas utöva gynnsamt inflytande i och för sig på underofficersrekryteringen, synes den dock ägnad att snarare öka än minska motsättningarna de olika befälsgrupperna emellan inom armén, ett förhållande, vilket i detta sammanhang icke heller kan anses vara utan betydelse och ävenledes påpekats i yttrandet av departementschefen i denna fråga till 1924 års statsverksproposition.

Sammanfattning av personalrepresentanternas yttrande angående höjande av det fast anställda manskapets vid armén utbildning. Med anledning av vad vi sålunda anfört få vi föreslå: att den fast anställde beredes möjlighet att under sin anställningstid så mycket förkovra sig i allmänbildande ämnen, att han efter avslutad furirskola fyller ett kunskapsmått, motsvarande det elev i högre allmänt läroverk besitter i ämnena svenska, välskrivning, matematik, historia och geografi efter avslutandet av tredje klassen, samt att han efter avslutad underofficersskola fyller ett kunskapsmått, motsvarande det för avläggande av realskolexamen erforderliga; att den härav nödvändiggiorda ökade undervisningen i allmänbildande ämnen tillsvidare tillgodoses genom ett av den disponibla utbildningstiden utökat timantal för allmänbildande ämnen inom soldat- och underbefälsskolorna samt genom att underofficersskolan utökas till 2-årig; att den 2-åriga underofficersskolan uppdelas i två årskurser, varje årskurs bestående av en högre linje med fullständig realskolekompetens och en lägre med endast begränsad realskolekompetens såsom mål, samt att densamma organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med »Bouvengska kommitténs» förslag; att för utbildningens ändamålsenliga bedrivande rekryt-, korpral- och furirskolorna vid infanteriet centraliseras till att omfatta vardera skolan en

112 arméfördelning eller motsvarande, vid övriga truppslag truppslagsvis, med undantag för rekrytskolorna, samt att underofficersskolan göres gemensam för hela armén; att underofficersskolan ställes under inspektören för militärläroverken, och att för densamma upprättas särskild stat; att tillfälle till särskild undervisning, förlagd till vederbörande truppförband eller, där sådant av praktiska skäl är lämpligt, centraliserad, i tyska, motsvarande de tre lägsta klassernas kurser vid högre allmänt läroverk, under 4. anställningsåret beredes dem, som hava för avsikt att söka inträde vid underofficersskolan, och att för denna språkundervisning anlitas pedagogiskt skolade språklärare; att nu gällande rekryteringsbestämmelser ändras därhän, att truppförbandschef före kontraktstidens utgång skall upphäva med för fortsatt utbildning till underbefäl icke lämpad volontär avslutat kontrakt, dock att denna bestämmelse icke må gälla sådan volontär vid kavalleriet, vilken, ehuru olämplig för utbildning till underbefäl, dock är lämplig såsom remontryttare och att nu nämnd medgiven rättighet för vederbörande truppförbandschef att upphäva avslutat kontrakt icke må begagnas före avslutandet av soldatutbildningen med vederbörande årskurs och den härpå följande repetitionsövningen, vilken tid sedermera må räknas den f. d. fast anställde till godo såsom fullgjord första tjänstgöring och en repetitionsövning såsom värnpliktig. Vad de sakkunniga anfört i fråga om den såsom erforderlig ansedda kaderökningen inom furirsgraden såsom villkor för organiserandet av den 2-åriga underofficersskolan samt ock i fråga om en på försök anordnad militär mellanskola, anse vi oss på anförda grunder icke kunna biträda.

Marinen. Flottan. Vid en jämförelse mellan flottans skolsakkunnigas betänkande angående utbildningen av sjömanskårens manskap och de nu tillkallade sakkunnigas — här nedan benämnda underofficerssakkunniga — förslag i nämnda hänseende framgår bland annat: att den åt de olika skolorna anslagna tiden av underofficerssakkunniga minskats för korpralskolan från 8 (6) till 5 månader och för underofficersskolan vid däcksavdelningen från 15 månader 20 dagar till 14 månader; att underofficersskolan framflyttats från 5. och 6. till 6. och 7. utbildningsåren och att underofficersutbildningens yrkesskolor förlagts mellan underofficersskolans bägge klasser i stället för efter högre klassen; att engelska språket helt uteslutits ur korpralskolans timplan; att för artillerimatroser omfånget av undervisningen i navigation m. m. i underofficersskolan minskats, så att i stället för styrmansexamen endast skepparexamen av 1. klass kan avläggas samtidigt med underofficersexamen, med rättighet dock för vederbörande att efter underofficersskolan och i anslutning till densamma genomgå en frivillig kurs för avläggande av fullständig styrmansexamen; att den nyssnämnda tidsbegränsningen föranlett en minskning av fordringarna i vissa ämnen i underofficersskolan från fullständig motsvarighet

113 med realskolexamen till att i möjligaste mån motsvara nämnda examen; samt att anställandet av civila lärare i svenska och engelska språken föreslagits för underofficersskolan men ej för korpralskolan. I samband med minskningen av tiden lör korpralskolan kan ställas skiljaktigheten i uppfattning angående korpralskolans mål hos flottans skolsakkunniga och hos underofficerssakkunniga. De förra, som med sitt förslag velat åstadkomma ett sammanhängande skolsystem från skeppsgosseskolan upp till underofficersskolan, där det ena stadiet organiskt D ygg e r på det närmast föregående, hava i överensstämmelse med denna grundsats planlagt undervisningen i korpralskolan så, att denna, på samma gång den fyller sin uppgift att utbilda dugliga korpraler, jämväl utgör en förberedelse för underofficersskolan. De senare anse däremot, »att korpralskolan endast bör hava till ändamål att bibringa eleverna de egenskaper, färdigheter och kunskaper, som erfordras för att de skola bliva dugliga till tjänstgöring såsom korpraler vid flottan». Erfarenheten från år 1910, då underbefälsskolans allmänna (förberedande) klass indrogs, till närvarande tid har bestyrkt riktigheten av de skolsakkunnigas uppfattning. Av informationsofficerarna i underofficersskolan har upprepade gånger framhållits, att förkunskaperna hos en stor del av eleverna vid inträdet i skolan varit mycket bristfälliga, särskilt i ämnena svenska språket och matematik, vilket varit till avsevärd olägenhet för undervisningens ändamålsenliga bedrivande. . En utsträckning av tiden för korpralskolan till den av de skolsakkunniga föreslagna är på grund härav, särskilt vad beträffar däcksavdelningen, synnerligen önskvärd och synes även kunna möjliggöras. Kungl. Maj:ts proposition nr 20 till 1924 års riksdag innehåller nämligen å sid. 457 följande uttalande: »Enligt den av mig föreslagna organisationen bliva genom vissa fartygs aymönstring i slutet av augusti månad ett visst antal 2. klass sjömän disponibla, i följd varav korpralskolan kan taga sin början redan i september månad, därest så skulle befinnas erforderligt.» Då personaltillgången medgiver korpralskolans förläggande uteslutande till vinterhalvåret, vilket också ur undervisningssynpunkt är fördelaktigast, bör skolan lämpligen fortgå till tiden för påbörjandet av kustflottans tilllämpningsövningar, d. v. s. till slutet av april månad. Beträffande engelska språkets uteslutande ur korpralskolan torde få erinras, att undervisning i detta ämne pågår under tre år i skeppsgosseskolans högre linje, där åt detsamma anslagits sammanlagt omkring 225 timmar. Den, som tillhört nämnda linje, blir vid tillämpning av underofficerssakkunnigas förslag först i underofficersskolan eller efter 4 Vs års avbrott i tillfälle att erhålla fortsatt undervisning i engelska. Det är uppenbart, att med en sådan anordning de i skeppsgosseskolan inhämtade kunskaperna uti ifrågavarande ämne ej komma till sin fulla rätt såsom underlag för undervisningen i underofficersskolan. Genom utsträckning av tiden för korpralskolan på sätt ovan antytts skulle plats å timplanen kunna beredas för engelska språket och undervisningen i övriga ämnen bliva mera omfattande, varjämte förberedande kurs för kontraktanställda vid däcksavdelningen torde kunna anordnas i överensstämmelse med skolsakkunnigas förslag. Härigenom bleve korpral-

114 skolan i stånd att fylla sin uppgift jämväl såsom en förberedelse till underofficersskolan. I fråga om underofficersskolan må anföras följande uttalande i ovannämnda Kungl. Maj:ts proposition sid. 457: »Personaltillgången under sommarhalvåret synes medgiva, att undervisningen i den ena av sekundofficersskolans båda klasser kan fortgå under maj och juni månader åtminstone för artillerimatroser och eldare, vilket är nödvändigt, för alt dessa elevers utbildning skall motsvara styrmansexamen respektive maskinistexamen av 1. klass. Skulle ersättningspersonalen icke i full utsträckning behöva tagas i anspråk, torde sekundofficersskolan jämväl för övriga yrkesgrenar kunna utsträckas över sagda månader, vilket marinmyndigheterna av vissa skäl ansett vara önskvärt.» Förlängning av den åt högre klassen vid underofficersskolan för däcksavdelningen anslagna tiden till omkring den 20. juni eller till samma tidpunkt, som av underofficerssakkunniga föreslagits för maskinavdelningen, torde således icke vara omöjlig att åvägabringa. För artillerimatroserna skulle det på så sätt bliva möjligt att uti underofficersskolan införa obligatorisk styrmansutbildning, vilket vore av väsentlig betydelse såväl för artillerikonstaplarnas användbarhet såsom vakthavande styrmän och båtbefälhavare som för åstadkommande av önskvärd enhetlighet i utbildningen uti allmän fartygstjänst inom underofficerskårens däcksavdelning. Därjämte kunde de för styrmanstjänsten synnerligen värdefulla navigeringsövningarna på sätt som hittills visat sig ändamålsenligt förläggas i omedelbar anslutning till underofficersskolan å lämplig tid under maj och juni månader samt bedrivas under ledning av skolans informationspersonal. Här åsyftad förlängning av undervisningstiden skulle dessutom i förening med korpralskolans ovan förordade utsträckning säkerställa av skolsakkunniga föreslagen likvärdighet med realskolexamen i ämnena matematik, fysik och kemi, svenska, engelska och geografi. Skolsakkunniga hava föreslagit anställande av civila lärare med adjunktskompetens i vissa allmänbildande ämnen i korpral- och underofficersskolorna under framhållande av bland annat vad beträffar undervisningen i svenska och engelska, att om denna skall kunna lämna ett tillfredsställande resultat, det vore ofrånkomligt, att för ifrågavarande ämnen anställdes särskilda lärare med erforderlig kompetens beträffande såväl insikterna i ämnena som undervisningens metodiska handhavande. Den militära och civilmilitära personalens utbildning hade icke varit särskilt inriktad på bestridande av undervisning i nämnda ämnen, och det vore därför förklarligt, att denna personal själv uttalat önskemål om att civila lärare måtte få övertaga sagda undervisning. Underofficerssakkunniga hava, som i det föregående nämnts, förordat anställandet av civila lärare i svenska och engelska, dock endast i underofficersskolan. Det torde likväl, såsom ovan framhållits, vara synnerligen behövligt, att civila lärare i svenska och engelska anställas jämväl i korpralskolan. För att nedbringa behovet av instruktionspersonal ävensom kostnaderna för anställandet av civila lärare hava underofficerssakkunniga ifrågasatt, att underofficersskola för samtliga yrkesgrenar bör anordnas endast vid Karlskrona station.

115 Enligt flottans skolsakkunnigas förslag skulle underofficersskola för däcksoch maskinavdelningarna anordnas vid båda flottans stationer men för ekonomi- och hantverksavdelningarna i regel endast vid Karlskrona station. Därest inom viss yrkesgren antalet elever beräknades bliva synnerligen ringa, må dock efter överenskommelse mellan stationsbefälhavarna underofficersskola för ifrågavarande elever anordnas endast vid endera stationen. Vid bedömandet av denna fråga torde böra tagas i betraktande, att undervisningen i flertalet ämnen kan och bör anordnas gemensamt för däcksavdelningens samtliga yrkesgrenar. (Skolsakkunnigas förslag till timplan för underofficersskolan upptager gemensam undervisning i bägge klasserna med undantag av 9 veckotimmar i högre klassen.) Härigenom minskas behovet av informationspersonal och civila lärare ävensom av lokalutrymme. Enligt tabellen å sid. 44 i underofficerssakkunnigas yttrande och förslag utgör medeltalet elever av en årsklass i underofficersskolan för däcksavdelningen vid Karlskrona station 26 och vid Stockholms station 28. Dessa siffror synas bägge nära överensstämma med det antal elever, som anses lämpligen böra utgöra en undervisningsavdelning. De för underofficersskolan vid Stockholms station numera upplåtna lokalerna äro dessutom fullt tillräckliga för däcks- och maskinavdelningarna även efter skolans fullständiga omläggning till 2-årig, vilket däremot icke med visshet kan sägas bliva fallet beträffande Karlskrona station, därest båda stationernas underofficersskolor för samtliga yrkesavdelningar skulle förläggas dit. Den förläggning av underofficersskolan, som skolsakkunniga förordat, är därför enligt vår uppfattning ur flera synpunkter den mest ändamålsenliga.

Sammanfattning av personalrepresentanternas yttrande i fråga om höjande av det fast anställda manskapets vid flottan utbildning. Med anledning av vad här anförts i fråga om manskapsutbildningen vid flottan få vi föreslå: att korpralskolan, så långt detta med hänsyn till personalbehovet för sjökommendering är möjligt, anordnas i överensstämmelse med flottans skolsakkunnigas förslag och alt engelska språket i varje fall införes såsom undervisningsämne å högre linjen i korpralskola för däcksavdelningen; att åt underofficersskolan jämväl för däcksavdelningen anslås sammanlagt lika lång tid, som de skolsakkunniga föreslagit, samt att undervisningen därstädes bedrives i huvudsaklig överensstämmelse med i nämnda sakkunnigas betänkande IV. ingående kursplaner; att undervisningen i underofficersskolan för däcksavdelningen så ordnas, att fullständig styrmansexamen kan vid skolan avläggas av elever inom denna avdelnings samtliga yrkesgrenar, således även av artillerimatroser; att, under förutsättning att den av chefen för marinstaben föreslagna förläggningen av underofficersskolan till 6. och 7. utbildningsåren vinner fastställelse, navigeringsövningar för däcksavdelningens elever förläggas till lämplig tid under maj och juni månader 7. året; samt att civila lärare anställas för undervisningen i svenska och engelska språken i korpral- och underofficersskolorna.

116 Kustartilleriet. Beträffande utbildningen av kustartilleriets manskap ansluta vi oss i allt väsentligt till de sakkunnigas förslag. Vi anse emellertid, att då underofficersskolan enligt förslaget utökas med ett läsår och särskild undervisning i allmänbildande ämnen dessutom kommer att anordnas, undervisningen i underofficersskolan utan större svårighet bör kunna bibringa flertalet elever ett kunskapsmått, fullständigt motsvarande det, som vitsordas genom realskolexamen. Såsom kompetens till underofficersbefordran bör, vad beträffar de allmänbildande ämnena, för samtliga elever med undantag av maskinavdelningen och torpedhantverkarna fordras godkännande betyg i svenska, engelska, historia, geografi, matematik, fysik och kemi.

II. Underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare. Armén. Såsom redan tidigare under behandlingen av spörsmålet om en förbättrad utbildning blivit framhållet, synes det vara ett statsintresse av stor vikt, att sådana åtgärder träffas, som icke allenast syfta till ett bevarande av de nuvarande underbefäls- och underofficerskårernas kvalitet utan till ett höjande i berört avseende. Särskilt med hänsyn till förhållandena under krig, där underofficerarna och i viss utsträckning även furirerna, på grund av bristande tillgång på befäl av högre grad, komma att bestrida samma befattning som subalternofficerare, är det av liknande skäl, som sakkunniga anfört beträffande officerarna, angeläget, att här berörda befälsgrupper besitta en sådan allmänbildning, att de i sitt förhållande till de värnpliktiga kunna fylla uppgiften såsom de värnpliktigas föregångsmän. Vikten av underbefälets och underofficerskårens kvalitativa beskaffenhet är av icke mindre betydelse under fredsutbildningen, där i den inre tjänsten den värnpliktige så gott som uteslutande står under dessa befälskategoriers omedelbara befäl och personliga inflytande. Otvivelaktigt komma utsikterna till befordran utöver den, som hittills ensamt stått öppen, att utöva ett väsentligt inflytande på underbefälets och de yngre underofficerarnas intresse och nit i tjänsten som ock i strävan efter tillägnan av det kunskapsmått och de egenskaper i övrigt, som skola göra aspiranten skickad för vidarebefordran. Tidigare har från underofficerarna själva anförts mot vidarebefordringsprincipen för underbefäl och yngre underofficerare, att densamma skulle komma att utöva ett ogynnsamt inflytande på underofficerskåren och uppfattningen om denna, enär dels dess bästa element berövades kåren, dels enär uppfattningen lätt kunde bliva den, att underofficerarna, ehuru vägen stått dem öppen, icke förmått fylla måttet för vidarebefordran. Den förbättrade utbildningen, utsikterna till vidarebefordran samt en för underofficerarna tillfredsställande tjänsteställning torde emellertid k u n n a beräknas utöva ett så stort inflytande på kvaliteten hos det framtida rekrytmaterialet, att dessa farhågor skola visa sig icke allenast överdrivna utan även grundlösa. Ehuru det från annat håll i samband med vidarebefordringsfrågan framförda förslaget om denna frågas lösning för underofficerarnas del på så sätt, att vissa därtill kompetenta underofficerare befordrades inom kompaniofficersgraderna genom »saxning» mellan krigsskoleofficerare och till officerare befordrade underofficerare (motion n:r 390: II 1924), enligt vår uppfattning vore genomförbart ur tjänstesynpunkt, hava de sakkunniga, såsom

118 av den föreliggande utredningen framgår, icke ansett sig böra biträda nämnda förslag. Särskilt hava från visst håll erinringar framförts mot att en sålunda organiserad kompaniofficerskår, med lägre kompetens än krigsskoleofficerare, skulle vara mindre lämpad för fyllandet av uppgifterna under kriget. Vi tro oss likväl kunna säga, att erfarenheten från kriget givit vid handen, att denna kategori av officerare, som i avsevärd utsträckning måst anlitas, förmått att fylla de uppgifter, som blivit dem ålagda, en erfarenhet den man även tidigare gjort från förhållandena under krig, där de personliga egenskaperna äro avgörande framför andra. Att vissa befattningar inom försvarsväsendet vid en utredning skulle kunna bevisas vara besatta med överkvalificerad arbetskraft och av denna anledning med fördel kunde överlåtas åt endast underofficersutbildad personal torde icke kunna bestridas. Även på denna linje skulle sålunda den av motionären tänkta vägen vara framkomlig. Då detta spörsmål emellertid, enligt de sakkunnigas uppfattning, är en organisationsfråga, som icke faller inom ramen för den föreliggande uppgiften, hava vi icke heller ansett oss kunna ingå på densamma i annan mån än genom ett omnämnande, att den icke gått oss obeaktad förbi. Det torde även vara på denna väg, man i andra arméer i någon m å n sökt tillgodose underofficerarnas avancementsmöjligheter, där dessa icke blivit lösta i ungefärlig överensstämmelse med de riktlinjer, de sakkunniga i detta sammanhang uppdragit. Vidgad teore- Då vi biträtt de sakkunnigas uppfattning beträffande den särskilt stora tisk utbild- v jk t? s o m j a g t s p£ bibringandet av en omfattande teoretisk utbildning för villkor för °- en u r underbefäls- eller underofficerskåren utgående officersaspiranten, vidarebeford- har härvid frågan om dennes vidarebefordringsmöjligheter även efter vunran. nen officersbefordran varit den för oss avgörande. Visserligen kan det med fog göras gällande, att för bestridande av de uppgifter i tjänsten, som i allmänhet följa med de lägre officersbeställningarna, icke erfordras det kunskapsmått, som praktiskt taget är likvärdigt med studentexamen, u t a n att man härvid kunde låta sig nöja med realskolekompetens (en kompetens som föregåtts och efterföljts av en flerårig praktisk trupptjänstgöring), men med hänsyn till att möjligheter böra förefinnas för dessa officerare att genomgå krigshögskola eller därmed jämförliga militära utbildningsanstalter, ansluta vi oss till de sakkunnigas mening i detta fall. I betraktande av de omständigheter, under vilka studierna i fråga skola bedrivas och vederbörliga prov avläggas, hava vi därvid emellertid icke förbisett, att dessa för den blivande officersaspiranten komma att ställa sig minst lika svåra som avläggandet av studentexamen för en läroverkselev. Godkänd Den av de sakkunniga uppställda fordran på ett i underofficersskolan undT^fn * förvärvat huvudbetyg »med beröm godkänd» såsom villkor för vinnande skolan. a v inträde vid krigsskolan kunna vi däremot icke biträda, enär den synes oss innebära för skärpta fordringar på eleven. En sådan bestämmelse kommer även att innebära avsteg från likställigheten mellan de elever i underofficersskolan, som redan före inträdet i tjänst avlagt realskolexamen och de, som med genomgåendet av den 2-åriga underofficersskolan förvärvat realskolekompetens. De sakkunniga förutsätta, att den, som avlagt realskolexamen före sitt inträde i tjänst, kan eventuellt slippa med en 1-årig underofficersskola, alternativt bibringas högre utbildning. Under

119 denna 1-åriga underofficersskola komme givetvis huvudvikten att läggas vid den militära utbildningen. Visade eleven häri utmärkta anlag, kan det tänkas, att han från underofficersskolan erhölle i avgångsbetyg »med beröm godkänd», under det att han i den förut avlagda realskolexamen t. o. m. kunde hava underbetyg. Den elev åter, vilken hörde till den andra här berörda kategorien, med samma framstående duglighet i militära ämnen men med mindre goda betyg i de teoretiska, skulle av denna anledning komma att stanna såsom godkänd och därigenom icke kunna ifrågakomma till inträde vid krigsskolan. Bibringandet av den alternativa högre utbildningen under andra året ställer realskolestudenten i en mera gynnad särställning än övriga elever i underofficersskolan, då han genom denna utbildning har större möjligheter för förvärvandet av överbetyg. Även för vinnandet av anställning såsom reservofficer kommer på liknande sätt den, som avlagt realskolexamen före inträdet i tjänst, i en mera gynnad ställning än den, som i och med den 2-åriga underofficersskolan avlägger »med beröm godkänd» examen i förening med full realskolekompetens. En på detta sätt uppställd fordran på överbetyg förekommer ej oss veterligt inom andra områden såsom krav på vinnandet av inträde i skola eller undervisningsanstalt. För elev i krigsskolan är enligt nu gällande bestämmelser t. o. m. underbetyg medgivet i vissa ämnen i studentexamensbetyget. Utsträckt rätt till genomgående av inträdesprov till krigsskolan kan visserligen, därest tilloppet av antal sökande blir stort — något varom man dock icke äger erfarenhet — försvåra urvalet. Härvid kunde dock andra lämpliga utvägar anlitas, exempelvis genom beräkning av betygens poängsummor, varigenom i stort sett resultatet bleve lika med det av de sakkunniga föreslagna med den skillnad, att kravet på överbetyg icke uttryckligen stipulerats. Beträffande den tid av 2 år, de sakkunniga beräknat såsom erforderlig för förvärvandet och bibehållandet av tjänsterutin och trupp vana under tiden mellan avslutad underofficersskola till inträdet i krigsskolan, varunder dock de för vinnandet av inträde erforderliga förstudierna skulle bedrivas under andra året, anse vi denna tid såsom varande den tänkbart kortaste. Den praktiska trupptjänstgöringen, fotad på den vid underofficersskolan bibringade utbildningen, är nämligen av avgörande betydelse för aspirantens framtida verksamhet såsom officer genom de under denna tjänstgöring inhämtade erfarenheterna på det militärpsykologiska och militärpedagogiska området, varjämte den tjänar att utveckla och stadfästa hans erfarenheter i tjänsten såsom underbefäl och underofficer. Det slags trupptjänst, som bibringas eleverna i en skola vid utövandet av befäl över kamrater, kan av lätt insedda skäl icke tillnärmelsevis bliva av den betydelse för utvecklandet av ovannämnda befälsegenskaper som den verkliga trupptjänstgöringen såsom underbefäl tillsammans med värnpliktiga. Endast särskilt framstående skicklighet och duglighet bör sålunda få medgiva avsteg från principen om här föreslagen 2-årig trupptjänstgöring. Beträffande regleringen av det inbördes förhållandet mellan antalet officers- Jämförelsen aspiranter och antalet underbefäl och underofficerare, som söka vinna med officersbefordran till officerare, kan denna reglering åstadkommas endera genom aspirantema, ett jämförande bedömande eller ock genom fastställandet av ett procentuellt förhållande de två grupperna emellan.

120 I motsats till vad de sakkunniga i denna del funnit sig böra föreslå, hava vi ansett, att regleringen borde äga rum på grundvalen av ett jämförande bedömande. Då det för ernåendet av ett så långt möjligt rättvist och noggrant bedömande i avseende på aspiranternas ur de olika grupperna lämplighet och befälsegenskaper i jämförelse med varandra icke synes möjligt att härför beräkna den tid, som enligt nuvarande tjänstgöringsförhållanden stå till buds, hava vi beräknat, att denna jämförelse borde äga rum på i huvudsak följande sätt: Efter nu gällande bestämmelser utbildade officersaspiranter, vilka efter genomgången officersaspirantskola återgå till sina regementen för fullgörandet av föreskriven trupptjänstgöring, avslutad med repetitionsövningarnas slut samma år, övergå icke såsom nu samma höst till krigsskolan utan fortsätta trupptjänstgöring såsom underbefäl under ytterligare ett år i omedelbar följd vid respektive truppförband, varunder tjänstgöringen så ordnas, att allsidig jämförande prövning i avseende på militär duglighet och lämplighet såsom befäl kan äga rum mellan officersaspiranterna och det underbefäl eller de underofficerare, vilka söka vinna befordran till officerare. På detta sätt organiserad utbildning för officersaspiranterna innebär, att befordran till fänrik kan äga rum först ett år senare än enligt nuvarande bestämmelser. För erhållandet av kompensation böra de föreskrivna två åren såsom fänrik minskas till allenast ett, varigenom befordran till underlöjtnant kommer att ske vid samma tidpunkt och vid samma levnadsålder för fänriken som enligt nu gällande bestämmelser. Olägenheten av det 1-åriga uppskovet med fänriksbefordran torde för aspiranten personligen vara av oväsentlig betydelse, särskilt som de sakkunniga i annat sammanhang föreslagit uppdragandet av en bestämdare gräns mellan fänriks- och underlöjtnantsgraden såväl med hänsyn till uniform som tjänsteställning, innebärande att fänriksgraden realiter sänkes. För befordrande av tävlingsanda, för utvecklandet och befästandet av befälsegenskaper och för en närmare kännedom om det värnpliktiga manskapets förhållanden i och utom tjänsten torde betydelsen av en på detta sätt organiserad tjänstgöring i underbefälsgrad stå klar. Vilken betydelse det föreslagna tjänstgöringsåret såsom underbefäl i övrigt skulle komma att äga för utvecklandet av aspirantens militärpsykologiska och militärpedagogiska utbildning ligger utom området för vår uppgift att här beröra. Endast därom må i detta sammanhang erinras, att ursprungliga tanken hos förslagsställarna till den organisation, som år 1914 utlöstes i fänriksgradens införande, varit, att dessa två år skulle fullgjorts i underofficersgraden såsom sergeanter. Att statens intressen bäst tillgodoses genom urvalet av de bästa bland aspiranterna ur båda grupperna ligger i öppen dag, liksom att detta icke alltid kan bliva fallet vid fastställandet av ett procentuellt styrkeförhållande dem emellan. Den i samband med införandet av den 2-åriga underofficersskolan ifrågasatta kaderökningen torde även beräknas röna ett visst inflytande av den nu av oss föreslagna tjänstgöringen, då därigenom tillgången på furirer ökas. Beträffande avlöningsförhållandena medför nu nämnt förslag till 1-årig trupptjänstgöring såsom underbefäl uppskov under ett år med åtnjutandet av fänriks löneförmåner. Med hänsyn till verklig och effektiv tjänstgöring såsom underbefäl för officersaspiranten bör han även kompenseras i lönehänseende och sålunda omedelbart vid trupptjänstgöringens början såsom

121 underbefäl, efter slutad officersaspirantskola, befordras till korpral på stat samt vid repetitionsövningarnas början samma höst till furir av 2. klassen på stat, vilken löneförmån, delvis av skäl, som närmare utvecklas i samband med frågan om åtnjutandet av vissa löneförmåner för underbefäl och underofficerare, vilka vunnit inträde vid krigsskolan, bibehålles intill dess utnämning sker till fänrik på stat. Vad beträffar underbefälets och underofficers avlöningsförmåner under deras elevtid vid krigsskolan, hava de sakkunniga föreslagit, att dessa böra utgå efter enahanda grunder som för övriga krigsskoleelever, d. v. s. värnpliktigs förmåner kontant och in natura, under motivering, att ett bibehållande för underbefälets eller underofficerarnas del av avlöningen under krigsskoletiden, skulle innebära en uppenbar orättvisa mot övriga krigsskoleelever, samt att dessa underofficerare och underbefäl snarare syntes de sakkunniga böra vara bättre situerade i ekonomiskt avseende än många bland officersaspiranterna. Till denna de sakkunnigas uppfattning kunna vi icke ansluta oss. Ett biträdande i denna del av de sakkunnigas förslag skulle otvivelaktigt föra den på dagordningen sedan åtskilliga år stående frågan om underbefäls och underofficers vidarebefordran över på ett plan, som endast komme att äga teoretisk betydelse utan någon egentlig praktisk innebörd. En väsentlig skillnad föreligger nämligen mellan ett avstående av en redan förvärvad löneförmån och ett arbete på att erhålla denna förmån. Anledningen till att en ung man med håg för studier och lust att arbeta sig upp söker anställning vid armén i avsikt att där förvärva de kunskaper, som bjudas i skolorna, torde i stor omfattning vara att söka i det förhållandet, att medel saknas för att sätta honom i stånd att på annan väg inhämta det kunskapsmått, som måhända kunnat föra honom ännu längre än där han nu nödgas stanna. Han har icke heller ägt anhöriga eller inflytelserika gynnare, som lånevägen kunnat förskottera det erforderliga studiekapitalet. Med den förbättrade utbildning i särskilt underofficersskolan, de sakkunniga föreslagit, kommer sannolikt även antalet medellösa ynglingar, som på denna väg, utan skuldsättning och ekonomiska bekymmer, ändå vilja förvärva goda kunskaper, att ökas. De officersaspiranter i små omständigheter,, med vilka de sakkunniga i detta sammanhang gjort jämförelser, hava dock redan före avläggandet av studentexamen varit beroende av det ekonomiska stöd, utan vilket de icke kunnat fortsätta sin officersutbildning, även om detta stöd, som vi visst icke vilja bestrida, lämnats lånevägen och sålunda föranleder skuldsättning. En lagstadgad bestämmelse om frånträdande av löneförmånerna vid inträdet såsom elev vid krigsskolan kommer säkerligen att stänga denna väg till officersbefordran för alla underofficerare, så framt enskild förmögenhet icke finnes. Ekiperingen vid underofficersbefordran och i samband därmed stående andra utgifter förbruka besparingarna, gjorda före denna befordran, och de nya förhållanden, i vilka underofficeren inträder, med större krav på utrustning, beklädnad och förhållanden i övrigt, tillåta sällan att något avsevärt belopp av lönen till en början kan sparas. Det torde få beräknas bliva regeln, att även lönen delvis måste disponeras till ersättning åt de lärare, den blivande officersaspiranten kommer att anlita i arbetet på inhämtandet av de nödiga förkunskaperna. Jämförelser med nu föreliggande fall kunna göras med krigshögskolan,

122 dit, på samma sätt såsom nu förutsattes skola äga rum vid krigsskolan med avsedd elevkategori, de bästa aspiranterna vinna inträde genom gallring på grund av avlagda prov och vidareutbildas för mera kvalificerad tjänst samt under utbildningstiden åtnjuta oavkortade avlöningsförmåner. Det har häremot gjorts gällande, att en delvis officersrekrytering genom vidarebefordran från underbefäls- och underofficerskåren icke vore något egentligt statsintresse, då det hittills visat sig möjligt att nöjaktigt rekrytera officerskåren enligt nu gällande bestämmelser. Samtidigt som utbildningen vid krigshögskolan är ett statsintresse, då eleven där bibringas den högre krigsvetenskapliga bildningen, tjänar den dock på samma gång det personliga intresset, då därigenom för eleven vägen öppnas för snabbare befordringsutsikter med följande ökade löneförmåner och fördelaktig samhällsställning. I samma mån kan det även sägas vara ett statsintresse att genom nu föreslagen form för vidarebefordran för underbefäl och underofficerare åstadkomma det medel, som kommer att utöva inflytande på en god rekrytering av underbefälet och underofficerarna samt höjer dessa kårers tjänsteduglighet och intresse. Häruti se vi sålunda den likvärdighet de två undervisningsanstalterna emellan, som för oss blivit den avgörande vid frågan om avlöningsförmånernas bibehållande under tiden såsom elev vid krigsskolan. Utan ovan anförda grundsyn på frågan om avlöningsförmånernas bibehållande under utbildning av ifrågavarande slag skulle i konsekvens härmed kunna ifrågasättas, huruvida elev i underofficersskola bör bibehålla lönen under utbildningen i denna skola. Ur kostnadssynpunkt sett torde emellertid statens utgifter ingalunda bliva avskräckande genom bibehållandet av avlöningen för ifrågavarande elever, därest samtidigt, såsom vi förutsätta, elevavgifterna bibehållas. Delvis är kostnadsfrågan beroende av elevantalet. Att detta till en början av naturliga skäl kommer att begränsas till en mycket låg siffra är givet, något varåt även de sakkunniga givit uttryck i sitt uttalande rörande den procent, som skulle beräknas vinna inträde vid krigsskolan. Beräknar man krigsskolans samtliga elever av en årsklass till 100, skulle den merutgift, staten åsamkas, enbart genom bestridandet av sådana utgifter, som hittills gäldats genom elevavgifter, belöpa sig på 100,000 kronor, därest varje elevavgift beräknas till 1,000 kronor. Det är uteslutet, att antalet elever ur underbefäls- och underofficerskårerna blir så stort, att till dem utbetalda löner under skoltiden vid krigsskolan skulle komma att uppgå till detta belö>pp. Systemet med utbetalande av ekiperingsbidrag, ekiperingsstipendier, erlläggande av pensionsavgifter m. m. är dessutom ägnat att skapa inveckkade former för ersättningens utgående, vilka ytterligare bruka kompliceras genom de förtydligande bestämmelser, som vanligen äro oundvikliga, så snart dylik ersättningsform tillämpas. Fördelaktigare är däremot en avlöningsform efter enkla och tydliga bestämmelser. De sakkunniga h;ava förutsatt, att för en underofficer skall så stor del av avlöningen utgå, s*om belöper sig på pensionsavgifterna. I detta sammanhang kan anföras, att här ifrågavarande elever även erlägga skatt till stat och kommun till ett belopp, som avsevärt överstiger pensionsavgifterna. I samband med (den av oss föreslagna 1-åriga tjänstgöringen såsom underbefäl för officersaspiranterna förutsattes, att dessa under ifrågavarande tjänstgöring k o m m a i åtnjutande av den mot innehavande underbefälsgrad svarande löne:n i likhet med för fast anställt underbefäl, samt att denna avlöning sedermera

123 skulle åtnjutas under krigsskoleutbildningen med frånträdande av nu åtnjutna kontanta förmåner såsom värnpliktig. Härigenom vinnes likställighet i avlöningshänseende för samtliga elever vid krigsskolan. Enär underofficer förutsattes komma i åtnjutande av naturaförmåner i likhet med övriga elever vid skolan, bör han få vidkännas ett avdrag å lönen, så att denna bringas i kontinuitet med övriga elevers. Elevavgifterna utgå såsom nu, varjämte ingen avsevärdare utsträckning av ekiperingsbidrag eller ekiperingsstipendier erfordras. Det torde slutligen böra tagas under övervägande, hurvida icke de ur underbefäls- och underofficerskårerna utgångna officerarna gå grund av sin föregående tjänsteålder, delvis även med hänsyn till levnadsålder, borde kompenseras i befordrings- och lönehänseende genom att direkt vid första officersbefordran med förbigående av fänriksgraden utnämnas till underlöjtnanter. Dessa officerares blivande tjänsteårs- och lönetursberäkning måste i alla händelser revideras med hänsyn till nu gällande stadganden för uppflyttning i löneklasser och för åtnjutande av pension vid uppnådd pensionsålder.

Sammanfattning av personalrepresentanternas yttrande i fråga om unders befäls och underofficerares vid armén befordran till officerare och reservofficerare. Med anledning av vad här sålunda anförts, få vi föreslå: att såsom villkor för underofficers och underbefäls befordran till officer på stat uppställes genomgående av fullständig officerskurs vid krigsskolan; att underofficer och underbefäl, som i underofficersskoleexamen erhållit huvudbetyget »godkänd» samt därjämte äro i besittning av studentexamenskompetens, med av de sakkunniga föreslagna modifikationer i vissa av de sakkunniga angivna ämnen samt i övrigt realskolekompetens, må beordras så?om elev till krigsskolans officerskurs; att de studier, som krävas för förvärvande av ifrågavarande studentexameaskompetens, i huvudsak bedrivas på den enskildes eget initiativ, dock ne»d visst av de sakkunniga föreslaget stöd från statens sida; att nriderbefäl och underofficer, som avser att vinna befordran till officer på stat, skall före inträdet såsom elev vid krigsskolan men efter avlagd underofficersskoleexamen hava fullgjort minst 2 års praktisk trupptjänst, varunder för inträdet i krigsskolan erforderliga förstudier och prov skola inhämtas och avläggas samt tjänstgöring, som erfordras för jämförande bedönande med officersaspiranterna, fullgöras; att såsom villkor för underofficers och underbefäls befordran till officer i reserven uppställes genomgående av reservofficerskurs vid krigsskolan; att underofficer och underbefäl, som i underofficersskoleexamen erhållit minst huvudbetyget »godkänd» samt därjämte äro i besittning av realskolekompdens, må beordras till reservofficerskurs vid krigsskolan; dock att i frågi om underofficer och underbefäl vid artilleriet och fortifikationen för filtrade till sådan kurs nu gällande fordringar på kunskaper i matematik böra bibehållas; att underofficer och underbefäl under sin elevtid vid krigsskolan åtnjuta ett a T löningsbelopp, svarande mot furirs av andra klassen löneförmåner

124 (begynnelselönen) men i övrigt åtnjuta naturaförmåner enligt nu gällande bestämmelser; att minimiåldern för vinnande av fast anställning sänkes till 17 år för den, som i övrigt uppfyller för dylik anställning gällande fordringar.

Marinen. Underbefäls För att så långt möjligt är nedbringa åldern hos de underofficerare och och underof- underbefäl, som efter att hava erhållit kompletterande utbildning i vissa fordrln till allmänbildande ämnen skulle vinna inträde i sjökrigsskolan, böra, enligt officerare på&e sakkunnigas åsikt, de för sagda utbildning erforderliga studierna taga stat. sin början redan samma år, som underofficersskolan avslutats, och studiestipendier utgå från och med den 15. augusti samma år. Vid denna tidpunkt eller något dessförinnan skulle alltså uttagningen av stipendiaterna verkställas. I sammanhang härmed tillåta vi oss att ur ett utlåtande av 1909 års riksdags andra kammares tillfälliga utskott n:r 4 angående ökade möjligheter för officersbefordran av underofficerare återgiva följande: »Om den angivna befordringsvägen för underbefälet skall få komma till någon användning, vore det önskvärt, att underbefäl av manskapet eller underofficerare med framstående egenskaper lämnades tillfälle genomgå en av staten anordnad utbildningskurs, som ger det kunskapsmått, som erfordras för avläggande av inträdesexamen till respektive krigsskolor. För att den praktiska dugligheten och erfarenheten ej må tillbakasättas, torde man böra fordra, att en underofficer skall hava tjänstgjort minst två år i denna grad, innan han befordras. Uti Belgien, England, Frankrike, Italien och Rumänien har man fasthållit vid en sådan bestämmelse. Det skulle även skänka befordrade underofficerare en erfarenhet om den inre tjänsten, som unga officerare i aktiv tjänst eller på reservstat ofta sakna. Den fond av praktisk erfarenhet befordrade underofficerare med håg och begåvning för det militära yrket härigenom kunna skänka subalterngraden bör ej förbises vid denna frågas avgörande.» Den av utskottet uttalade meningen beträffande fordran på tjänstgöring såsom underofficer torde allt fortfarande äga giltighet, och anse vi oss böra biträda densamma. De skäl, som ur tjänstesynpunkt kunna anföras för ett genomförande av det föreliggande förslaget, torde nämligen i huvudsak vara följande. De lägre officersgraderna skulle tillgodogöras dels den rutin och erfarenhet i den praktiska tjänsten och dess olika detaljer, som förvärvats under väl meriterad tjänstgöring i underbefäls- och underofficersbefattning, dels den ingående kännedom om manskapets förhållanden, som kan vinnas endast av den, vilken själv genomgått manskapsgraderna. Underbefälets och de yngre underofficerarnas duglighet och tjänstbarhet skulle främjas, därigenom att nämnda personals intresse för tjänsten komme att höjas till följd av förbättrade befordringsutsikter. Utsikten för skickliga och förtjänta underofficerare att vinna officersbefordran skulle inverka fördelaktigt på rekryteringen av sjömans- och skeppsgossekårerna och därmed även på rekryteringen av underofficerskåren. För att här omnämnd rutin och erfarenhet i den praktiska tjänsten —

125 det förnämsta skälet för den ifrågasatta befordran — skall kunna i tillräcklig grad förvärvas och för att vederbörandes lämplighet som befäl skall få tillfälle att prövas i befattning med större ansvar än korpralens, erfordras viss tids tjänstgöring, vad flottan beträffar företrädesvis ombord, såsom underofficer eller i stället för underofficer. Denna tid synes enligt vår uppfattning böra bestämmas till omkring två år. 0 t ficersbefordran skulle visserligen härigenom komma att fördröjas motsvarande lid. Det torde emellertid böra tagas under övervägande, huruvida icke de sålunda befordrade officerarna borde med hänsyn till sin föregående tjänstgöring kompenseras i befordrings- och löneturshänseende antingen genom utnämning direkt till underlöjtnant eller vid tjänsteårsberäkning inom subalternofficersgraderna. 1 fråga om avlöningsförmåners utgående under kommendering vid sjökrigsskolan tillåta vi oss hänvisa till vad i detta hänseende blivit i princip anfört beträffande underofficerares och underbefäls vid armén utbildning vid krigsskolan. De sakkunnigas förslag beträffande underbefäls och underofficerares utbild- Underbefäls ning för anställning såsom officerare i reserven innebär enligt vår uppfattning och underoffien väsentlig förbättring i förhållande till nu gällande bestämmelser härut- chares beforinnan. Ovan ifrågasatt viss tids tjänstgöring i underofficersbefattning anse J^re \ reservi dock böra fordras även av de blivande reservofficersaspiranterna jämväl ven. med hänsyn till den korta tid, som är anslagen för deras officersutbildning.

III. Förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning. Armén. Sakkunniga hava i yttrandet beträffande förbättrandet av underofficerarnas tjänsteställning anfört, att av riksdagens vederbörande utskott i frågan framlagda riktlinjer innebära en godtagbar lösning av detta spörsmål, dock med vissa av de sakkunniga föreslagna modifikationer. Av sakkunnigas historik över tjänsteställningsfrågans föregående behandling framgår, att riksdagens vederbörande utskott i frågan beträffande underofficerarnas tjänsteställning anfört, att »utskottet kan icke anse Kungl. Maj:ts förslag i förevarande fråga vara ägnat att giva densamma en tillfredsställande lösning». Utskottet gick därpå att utforma de riktlinjer, det ansåg innebära en godtagbar lösning av spörsmålet. Jämföras de olika riktlinjer, vilka uppdragits, dels av Kungl. Maj:t, dels av riksdagens vederbörande utskott, dels ock slutligen av de sakkunniga, finner man dessa utformade på i huvudsak följande sätt. Kungl. Maj.ts förslag. Kollektiv benämning: sekundofficerare. Förrådsförvaltare: löjtnants tjänstegrad med tjänsteställning efter löjtnanter. Benämning: sekundlöjtnanter. Fanjunkare (styckjunkare): fänriks tjänstegrad (underlöjtnantsgraden slopad) med tjänsteställning i förhållande till fänrikar efter datum för fullmakter, respektive konstitutorial. Sergeanter: bibehållande av sin nuvarande tjänsteställning. Riksdagens vederbörande utskotts förslag. 1) Den nuvarande fänriks- och underlöjtnantsgraden uppdelas på två grader, en lägre, fänrikar, och en högre, underlöjtnanter; 2) Sergeanter efter erhållen fullmakt tilldelas fänriks tjänstegrad med tjänsteställning i förhållande till fänrikar efter data för fullmakter (konstitutorial); 3) Fanjunkare och styckjunkare underlöjtnants tjänstegrad med tjänsteställning i förhållande till underlöjtnant efter data för fullmakter; samt 4) Förrådsförvaltare och med dem likställda löjtnants tjänstegrad med tjänsteställning efter löjtnanter. Utskottet förutsatte, att sergeanter och fanjunkare bibehöllo sina nuvarande titlar men hade intet förslag i frågan om kollektivbenämningen för kåren efter uppflyttningen.

Fänriksförslaget;

Sakkunnigas förslag. och underlöjtnantsgradens uppdelning i likhet

med

utskotts-

127 Förråds förvaltare: tjänsteställning lika med fanjunkare samt efter fyllda 50 år löjtnanter i armén; Fanjunkare: underlöjtnants tjänsteställning att tillgodonjutas efter liknande bestämmelser, som gälla för till underlöjtnanter i armén utnämnda, d. v. s. tjänsteställning under tjänstgöring vid eget regemente efter alla underlöjtnanter; Sergeanter: bibehålla sin nuvarande tjänsteställning. Frånsett biträdandet av utskottets mening i frågan om uppdelning av fänriks- och underlöjtnantsgraden, innebär de sakkunnigas förslag ett biträdande i övrigt av Kungl. Maj:ts förslag, om vilket utskottet uttalat, att det icke kunde anses utgöra en tillfredsställande lösning på tjänsteställningsspörsmålet. Medelåldern för befordran till sergeant vid armén beräknas i allmänhet till 26 år. I regel sker dylik befordran dock vid en betydligt senare ålder, omkring 30 år eller senare. Särskilt inträffar denna sena befordran vid de landsortsregementen, där omsättningen i furirsgraden sker långsammare än vid vissa andra garnisonerade regementen. Vid nämnda medelålder för sergeantsbefordran bör en grundlig praktisk erfarenhet, rutin och ingående kännedom i den dagliga tjänstens olika grenar som ock den erforderliga militärpedagogiska och psykologiska erfarenheten hunnit förvärvas. Beträffande det taktiska omdömet hos en till sergeant vid denna ålder befordrad, bör detta, med hänsyn till hans krigsbefattning, genom vederbörande befälhavares försorg som ock genom den långa praktiska tjänstgöringen vara så utvecklat, att han utan svårighet skall kunna lösa de uppgifter, som åligga honom i hans egenskap av plutonchef. Högre uppgifter än så torde icke heller i praktisk tjänstgöring komma att påvila en fänrik, även om denne med hänsyn till sin framtida tjänstgöring i högre befattningar sättes i tillfälle att bedriva ytterligare teoretiska taktiska studier. Enligt utskottets riktlinjer skulle sergeanten uppflyttas i fänriks tjänsteställning först efter erhållen fullmakt såsom sergeant. Under ytterligare två år beredes honom sålunda tillfälle att fördjupa och formera de kunskaper, som anses kunna göra honom skickad att även med hänsyn till dessa räkna tjänsteställning med innehavaren av den lägsta officersgraden, en grad avsedd såsom provtjänstgöring för utrönande av vederbörandes lämplighet för erhållandet av fullmakt såsom officer. Sakkunniga hava i likhet med utskottet föreslagit, att en bestämdare gräns än den nu förefintliga skall uppdragas mellan fänrik och underlöjtnant i fråga om såväl gradbeteckning som tjänsteställning. Denna de sakkunnigas mening delas även av oss. Karaktären av provtjänstgöring för fänriken torde därigenom skarpare framträda, och detta förhållande vara ägnat att än ytterligare stödja motiven för sergeants uppflyttning i tjänsteställning med fänrik efter erhållen fullmakt. På grund av det nu anförda få vi därför föreslå, att sergeant efter erhållen fullmakt erhåller fänriks tjänstegrad med tjänsteställning i förhållande till fänrikar efter data för fullmakter. Biträdes det förslag till förändrade tjänstgöringsförhållanden för officersaspiranter, vilket av oss framlagts i samband med frågan om underbefäls och underofficers vidarebefordran till officer, minskas dessutom tiden, under vilken fänriken står i lika tjänsteställning med sergeanten, till ett i stället för nuvarande två år.

128 Beträffande fanjunkares tjänsteställning kunna vi icke se, att några oöverstigliga hinder förefinnas mot att denna ordnas i full överensstämmelse med av riksdagens vederbörande utskott angivna riktlinjer. Då de sakkunniga anse, att högre tjänsteställning bör kunna tilläggas den högsta underofficersgraden, återstår för oss intet att tillägga därutöver i själva huvudfrågan utan endast ett framhållande av några skäl, som tala för en tjänsteställning för fanjunkare i likhet med den av utskottet föreslagna. För undvikande av missförstånd och tvekan i sådana fall, de sakkunniga anfört såsom exempel, är en förändring av gradbeteckningen tillräcklig. I anslutning till de sakkunnigas åsikt härutinnan kunna vi emellertid nöja oss med ett uttalande, att denna fråga icke behöver belasta det nu föreliggande ämnet utan låter sig väl genomföras, när spörsmålet om tjänsteställningsfrågan är slutligt avgjord. Den tillbakagång i tjänsterutin eller bristande förmåga i att utfärda övningsprogram eller följandet av övningsoch utbildningsföreskrifter, sakkunniga anfört såsom ett hinder för tjänsteställningens genomförande enligt utskottets förslag, är i allmänhet beroende på av fanjunkaren ovidkommande omständigheter. Vid olika tillfällen inför försvarsrevisionen och senare i samband med denna frågas avhandling har från underofficerarna framhållits den tillbakagång i förmåga att förrätta trupptjänst, som blivit en följd av den allt mera betungande expeditions- och särskilt förvaltningstjänst, som påvilar en fanjunkare, förordnad till kompani- eller däremot svarande adjutantstjänst. Att detta förhållande gör sig särskilt gällande under nuvarande övergångsbestämmelser i fråga om utbildningsföreskrifter är tydligt, liksom att olägenheten härav kommer att minskas, i mån som all personal hinner bibringas utbildning efter dessa förändrade föreskrifter. Från underofficerarnas sida har vidare framhållits, att beredande för deras del av tillfälle till deltagandet i särskilt anordnade skolor och utbildningskurser skulle verksamt bidraga till vidmakthållandet av tjänstedugligheten. Emellertid vittnar nyligen utfärdade generalorder, föreskrivande trupptjänst minst vart fjärde år för ifrågavarande personal, att denna tillbakagång i trupprutin uppmärksammats på det håll, ansvaret för personalens bibehållande i full tjänstbarhet vilar. Nyssnämnda bestämmelse torde även kunna förväntas verka till ett upphävande av de olägenheter, de sakkunniga anfört såsom exempel. Viss trupptjänst, varunder gällande utbildningsföreskrifter tillämpats, bör kunna göra underofficerspersonalen skickad för den tjänstgöring vid trupp, som åligger en plutonchef, även om därvid i undantagsfall skulle komma att åläggas honom den tjänstgöring av tillfällig art för kompanichefen, de sakkunniga anfört såsom exempel. De smärre regleringar i befälsförhållandena inom truppförbandet, som komma att visa sig erforderliga, torde, såsom även de sakkunniga förutsätta, genom lämpligt hänsynstagande vid placering visa sig överkomliga. För vinnande av likställighet mellan föreskrifterna beträffande tjänsteställning för musikunderofficerare vid armén och marinen anse vi, att för arméns underofficerare bör inryckas bestämmelsen, att dylika underofficerare, vilka avlagt godkänd examen vid underofficersskolan och förutom tjänstgöring vid musiken bestritt annan underofficersbefattning, böra erhålla tjänsteställning i likhet med musikunderofficer, vilken avlagt musikdirektörsexamen. I samband med frågan om förvaltarnas tjänsteställning anse vi oss icke böra underlåta att i detta sammanhang erinra därom, att därmed frågan

129 om underofficerarnas utnyttjande i vissa befattningar, vilka vid en utredning skulle kunna anses överkvalificerade, icke blivit löst, liksom att denna fråga, såsom stående i samband med organisationen, i hela sin omfattning här lämnas åsido. Svenska underofficersförbundet anför härom i avgivet yttrande över försvarsrevisionens betänkande följande: »Tjänsteställningens genomförande skulle giva staten möjlighet att fullt utnyttja underofficerarnas arbetskraft i kvalificerade befattningar, samtidigt som därmed besparing å avlöningen kunde uppstå.» Denna fråga tillhör organisationen och faller såsom sådan utom området för här föreliggande uppgift. Fullt värde för staten får emellertid tjänsteställningsfrågan först i och med en undersökning av i vilken utsträckning underofficerare efter den förbättrade tjänsteställningen kunna användas i mera kvalificerade befattningar. Ehuru tjänsteställningsfrågan för underofficerarna är av den natur, att den bör lösas i samband med blivande omorganisation av försvars väsendet, underlättas även frågans genomförande i framtiden genom den av sakkunniga föreslagna förbättrade utbildningen, särskilt den till realskolekompetens ledande 2-åriga underofficersskolan. Det berättigade i en förbättrad tjänsteställning framstår tydligare vid en jämförelse med de befattningar inom andra verk och inrättningar, vilka kunna tillträdas ensamt på grunden av den allmänbildning, som inhämtas i realskolexamen. Sålunda fordras för inträde i postverkets tjänst endast realskolexamen, där sedermera efter 1-årig övningstjänst och genomgången postkurs eleven antages till e. o. postexpeditör, varefter befordran sedermera sker inom tjänstemannagraderna på stadgat sätt. Även vid tullverket vinnes inträde såsom tjänsteman på realskolexamen såsom grund. Vid statens järnvägar föreskrives realskolexamen såsom tillräcklig för befattning såsom bokhållare och kontorsskrivare, varifrån vidarebefordran kan ske upp till befattning såsom inspektor å andra klassens station. För anställning vid telegrafverket fordras att hava avlagt realskolexamen, varifrån sedermera befordran kan äga rum upp till kommissarie av tredje, andra och första lönegraden. I jämförelse härmed synes det icke kunna anses såsom överdriven fordran, att den, som efter avläggandet av examen i underofficersskolan motsvarande realskolekompetens samt efter en härpå följande flerårig praktisk tjänstgöring, följd av sergeantsbefordran med fullmakt, tilldelas fänriks tjänsteställning, en ställning, som efter ytterligare flerårig praktisk tjänst förhöjes till underlöjtnants, alltså motsvarande de två lägsta officersgradernas ställning, vilka i allmänna föreställningssättet utgöra prövostenen för vederbörande för deras framtida bana på officerskallet.

Marinen. Den av riksdagens särskilda utskott uttalade meningen, att andra underofficer sg raden skulle tilläggas fänriks tjänsteställning, hava de sakkunniga på grund av anförda skäl icke kunnat biträda. Med anledning härav anse vi oss till en början böra framhålla, att det större mått av rent teoretiska kunskaper, som fänriken i allmänhet äger, torde inom området för hans tjänsteutövning kunna till fullo uppvägas av underofficerens på mångårig tjänstgöring i olika befattningar grundade 9

130 erfarenhet. Efter omkring 3 1 /* års lärotid vid sjökrigsskolan konstitueras kadetten till fänrik vid en ålder av omkring 22 år. Det har emellertid ej så sällan inträffat, att sådan konstituering ägt rum, redan innan myndighetsåldern uppnåtts. Utnämning till underofficer av 2. graden sker vid i medeltal 35 års ålder. Den befordrade har då varit i tjänst vid marinen i 15 å 20 år, varav omkring 8 år såsom underofficer av 3. graden (underofficerskorpral). Befordran till flaggunderofficer (underofficer av 1. graden) äger rum vid en ålder av i medeltal 43 a 44 år. Man kan rimligtvis icke begära, att den unge fänriken, huru goda teoretiska kunskaper han än besitter, skall under sina två prövoår, av vilka det första till större delen upptages av kurser för fortsatt utbildning, ens närmelsevis hinna tillägna sig den ingående kännedom om den praktiska tjänsten och den mognad i militärt omdöme, som en underofficer under omkring 15 års tjänstgöring såsom sådan varit i tillfälle att förvärva. De sakkunniga anföra, att underofficerarna av 2. graden i fråga om navigeringsskicklighet och fartygsmanöver med vissa undantag näppeligen kunna anses stå på samma ståndpunkt som fänrikarna. I anledning av detta uttalande, som givetvis avser däcksavdelningen (vid kustartilleriet minavdelningen), må erinras bland annat, att navigerings- och manöverövningar ingå i underofficersutbildningen vid styrmansklassen och vid yrkesskolorna samt att uppbördsstyrmännen å torpedbåtarna (torpedstyrmän) med full ansvarsskyldighet tjänstgöra såsom vakthavande officerare och i fartygschefens frånvaro föra befälet över fartyget, varvid de erhålla grundlig och omfattande övning såväl i navigering under olika förhållanden som i fartygsmanövrering och taktiska föreskrifters tillämpning. Detta gäller i avsevärd utsträckning jämväl undervattensbåtstyrmännen. Styrmän och minkonstaplar komma ävenledes i tillfälle att erhålla sådan övning under tjänstgöring såsom vakthavande officerare å torpedkryssare, kanonbåtar och andra mindre fartyg samt i egenskap av fartygschefer å vedettbåtar. Artillerikonstaplarnas utbildning i navigering och fartygsmanöver är visserligen enligt nuvarande bestämmelser av mindre omfattning än styrmännens. Skillnaden kommer likväl att utjämnas, därest flottans skolsakkunnigas förslag om fullständig styrmansutbildning jämväl för denna yrkesgren vinner fastställelse. I de sakkunnigas yttrande framhålles, att inom marinen utbildningen till och tjänstgöringen såsom underofficer är inriktad på en viss specialgren. Detta förhållande är enligt vår uppfattning till verkligt gagn för tjänsten, ty härigenom erhåller underofficeren en synnerligen grundlig kännedom jämväl om detaljerna inom sin yrkesgren. För drabbningstjänsten och utbildningsarbetet samt icke minst för underofficerens tjänst såsom uppbördsman är denna hans detaljkännedom oundgängligen nödvändig. Det bör emellertid icke förbises, att underofficer vid däcksavdelningen förutom tjänstgöringen inom egen yrkesgren även har till uppgift att i egenskap av vakthavande officer eller vakthavande underofficer utöva närmaste ledningen av den allmänna fartygstjänsten och i första hand ansvara för disciplin och ordning bland manskapet. Torped- och undervattensbåtstyrmän samt minkonstaplar tjänstgöra vid sidan av sin ordinarie befattning ombord såsom redogörare. Oberoende av yrkesgren kommenderas däcksavdelningens underofficerare därjämte såsom instruktionsunderofficerare vid skeppsgossekåren, å segelfartygen (övningsskeppen) samt vid den grundläggande rekrytutbildningen.

131 Inom området för örlogstjänstens praktiska utövning torde följaktligen underofficerarna av 2. graden i regel icke vara underlägsna utan i många avseenden överlägsna fänrikarna. Denna omständighet i förening med underofficerarnas av 2. graden under en lång tjänstetid förvärvade erfarenhet och duglighet synes väl motivera, att de, såsom särskilda utskottet föreslagit, erhålla fänriks tjänsteställning. Vad ovan blivit anfört beträffande däcksavdelningens underofficerare av 2. graden äger tillämpning jämväl på underofficerarna av samma grad inom ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna i förhållande till marinunderintendenter respektive mariningenjörsstipendiater. Förrådskonstaplarna tjänstgöra sålunda såsom redogörare med ett betydande ekonomiskt ansvar. Icke sällan kommenderas de i nämnda egenskap å fartyg, för vilket marinintendent enligt besättningslistan är avsedd, och få i sådant fall göra dennes tjänst. Maskinisterna av 2. graden kommenderas dels såsom uppbördsmaskinister, uppbördselektriker och torpeduppbördsmän, dels såsom vakthavande maskinister. Den yrkesskicklighet, som fordras av dessa befattningshavare, och det tekniska såväl som ekonomiska ansvar, vilket påvilar desamma, kunna icke uppvägas av mariningenjörsstipendiaternas större bokliga lärdom och mindre verkstadspraktik. Maskinisterna tjänstgöra även såsom instruktionsunderofficerare vid maskinavdelningens utbildningskurser ombord och i land samt såsom divisionsunderofficerare, i vilken egenskap de utöva närmaste tillsynen över ordning och militärt uppträdande hos eldarna. Jämväl inom dessa tjänsteområden torde maskinistunderofficerarna obestridligen vara överlägsna mariningenjörsstipendiaterna. Beträffande kustartilleriets underofficerare må i detta sammanhang nämnas, att sergeanterna vid artilleriavdelningen förrätta tjänst såsom batterichefer vid lätta batterier samt såsom plutonchefer vid medelsvåra och svåra batterier och att minavdelningens sergeanter tjänstgöra som befälhavare å minutläggare och vedettbåtar. I ett yttrande av chefen för marinstaben, till vilket de sakkunniga hänvisa, framhålies bland annat, att fänrikarna i allmänhet å våra pansarbåtar, å vilka de till största delen vore avsedda att tjänstgöra, måste tilldelas befattning såsom divisions befälhavare vid artilleriet, vilka befattningar icke kunde bestridas av underofficerare även med mångårig tjänstevana, enär tillräckligt underlag saknades för att bibringa dessa härför erforderlig utbildning. Utövandet av dessa befattningar fordrade ovillkorligen befälsrätt över vid artilleriet tjänstgörande underofficerare. På grund härav låter det sig, enligt de sakkunnigas mening, ej heller göra att giva underofficerarna av 2. graden vid flottan den av utskottet ifrågasatta tjänsteställningen. Efter det att chefens för marinstaben omförmälda yttrande avgivits, har emellertid Skolreglemente för flottans manskap, IV. den 21. juli 1924 blivit av Kungl. Maj:t fastställt. Däri förekommande kursplan för skjutskolans underofficerskurs för artillerimatroser innehåller under ämnet Artilleriövningar bland annat: »Färdighet att tjänstgöra såsom plutonsbefälhavare och divisionsbefälhavare. Kännedom om AER (artilleriexercisreglemente) och ASI (artilleriskjutinstruktion). Eldledning: färdighet i avstånds- och nedslagsbedömning; god kunskap

132 om skjutreglerna samt övning i deras tillämpning till den utsträckning, som tillkommer artillerikonstapel.» Då artillerimatroserna således vid utbildningen till underofficerare numera bibringas färdighet att tjänstgöra såsom divisionsbefälhavare och då för denna befattning alltså kunna avses såväl subalternofficerare (t. ex. underlöjtnanter och fänrikar) som underofficerare av 2. graden, under det att även underofficerare av 3. graden kunna tjänstgöra som plutonsbefälhavare, torde, såvitt vi kunna bedöma, de ovan berörda av chefen för marinstaben påvisade förhållandena i och för sig icke längre utgöra något oöverkomligt hinder för att underofficerarna av 2. graden tilldelas tjänsteställning i överensstämmelse med utskottets förslag. Beträffande den högsta underofficersgraden ansluta de sakkunniga sig i huvudsak till utskottets ståndpunkt, att ifrågavarande underofficerare borde erhålla tjänsteställning i förhållande till underlöjtnanter efter data för fullmakter, dock med den inskränkningen, att de under tjänstgöring vid eget truppförband resp. flottan eller kustartilleriet ställas efter underlöjtnanter eller med andra ord erhålla en tjänsteställning motsvarande den, som tillkommer underlöjtnant i armén resp. före år 1917 tillkom underlöjtnant i marinen. Av de sakkunnigas uttalande framgår, att de anse högsta gradens underofficerare på grund av ålder, rutin och erfarenhet i tjänsten kompetenta att erhålla den ifrågavarande högre tjänsteställningen. Förslaget om viss inskränkning härutinnan synes vara förestavat uteslutande av fordran på bibehållande av rediga befälsförhållanden. Utskottets förslag synes dock enligt vår uppfattning kunna genomföras utan inskränkning även med ett fasthållande vid nyssnämnda fordran. Något verkligt hinder härför ur befälsföringssynpunkt torde näppeligen förefinnas. Flaggunderofficerarna tjänstgöra nämligen under sjökommendering i regel såsom uppbördsmän å de större fartygen och äro i denna egenskap underställda endast fartygschefen och sekonden samt i vissa fall vederbörande detalj officer. Denne senare innehar på nu nämnda fartyg i regel kaptens grad, någon gång löjtnants. Om man därjämte tager i betraktande, att enligt gällande bestämmelser vakthavande officeren, under iakttagande av vissa föreskrifter, oberoende av innehavande grad förer befälet över fartyget å fartygschefens vägnar och att ytterligare reglerande bestämmelser i detta hänseende således ej äro erforderliga, torde några svårigheter icke möta för att flaggunderofficerarna (underofficerarna av 1. graden) tilldelas underlöjtnants tjänsteställning på sätt som utskottet föreslagit. Vid jämförelse med subaltern officerarna i reserven framträder det berättigade uti att underofficerarna erhålla en förbättrad tjänsteställning av lätt förstådda skäl ännu starkare. Vad slutligen beträffar frågan om högre tjänsteställning för äldre flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden), ansluta vi oss i huvudsak till de sakkunnigas förslag, dock med den ändring härutinnan, att ifrågavarande flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden) böra utnämnas till löjtnanter i flottan respektive kustartilleriet. Ur befälsföringssynpunkt torde ett genomförande av förslaget med den av oss ifrågasatta ändringen icke förorsaka några olägenheter. Skulle sådana likväl i enstaka fall visa sig uppstå, böra de utan svårighet kunna övervinnas genom att hänsyn därtill tages vid personalens kommendering.

133 I likhet med de sakkunniga anse vi, att denna befordran bör ske individuellt med hänsyn till vederbörandes förtjänst. Det antal, som bör ifrågakomma till befordran, torde med fäst avseende på såväl tjänstgöringsförhållanden som levnadsålder böra bestämmas till omkring en tredjedel av hela antalet flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden). De sakkunniga hava föreslagit, att befordran till kapten i armén resp. marinen bör kunna verkställas av pensionerade underofficerare, vilka genom sitt arbete i försvarsväsendets tjänst efter uppnådd pensionsålder gjort sig särskilt förtjänta av ytterligare befordran. Då långt ifrån alla särskilt förtjänta, pensionerade underofficerare kunna beredas anställning vid försvarsväsendet, synas orden »efter uppnådd pensionsålder» lämpligen böra utgå. I fråga om ändrad benämning för underofficerskåren anföra de sakkunniga följande: »Därest de nu föreslagna förändringarna i underofficerskårens tjänsteställning komma till stånd, synes möjligen benämningen underofficer kunna anses mindre lämplig. Då emellertid denna benämning har traditioner för sig och enligt de sakkunnigas uppfattning förslag till någon bättre sådan icke framkommit, synes benämningen underofficer åtminstone tillsvidare böra bibehållas.» Benämningen underofficer är även enligt vår mening mindre lämplig, därest den ifrågasatta förbättringen av underofficerarnas tjänsteställning blir genomförd. Det kan nämligen icke anses följdriktigt, att beställningshavare, vilka i fråga om tjänsteställning intaga plats jämsides med eller över vissa officersgrader, benämnas underofficerare. Svenska Underofficersförbundet har i sin V. P. M. till särskilda utskottet vid 1924 års riksdag föreslagit benämningen kompaniofficerare för arméns och kustartilleriets underofficerare och benämningen skeppsofficerare för underofficerarna vid flottan. Då detta förslag enligt vår uppfattning är fullt tillfredsställande och någon mera ändamålsenlig benämning icke föreslagits, anse vi oss böra biträda detsamma.

Sammanfattning av personalrepresentanternas yttrande i fråga om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning. I anslutning till vad sålunda anförts få vi i fråga om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning föreslå: 1. att nuvarande underlöjtnants- och fänriksgraden uppdelas i två särskilda grader, åtskilda i fråga om såväl tjänsteställning som gradbeteckning; 2. att sergeanter efter erhållen fullmakt samt underofficerare av 2. graden å och över stat samt i reserven erhålla fänriks tjänstegrad med tjänsteställning i förhållande till fänrikar efter data för fullmakter (konstitutorial); 3. att nuvarande högsta underofficersgraden (fanjunkare, styckjunkare, flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden) å och över stat samt i reserven erhålla underlöjtnants tjänstegrad med tjänsteställning i förhållande till underlöjtnanter efter data för fullmakter, dock att sådan tjänsteställning ej tilldelas till högsta underofficersgraden befordrade officers- och reservofficersaspiranter samt sjö- och kustartillerikadetter och icke heller musiken tillhörande fanjunkare (styckjunkare), med mindre de antingen avlagt

134 musikdirektörsexamen eller ock avlagt underofficersexamen och därefter fullgjort viss trupptjänst; 4. att förrådsförvaltare vid armén och innehavare av uppbördsmannabefattningar vid marinen, vilka kunna komma att förklaras jämställda med förrådsförvaltare vid armén, samt ett visst antal flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden på stat efter uppnådda 50 års ålder böra kunna befordras till löjtnanter i regementet resp. flottan och kustartilleriet; 5. att befordran till löjtnant i regementets resp. flottans och kustartilleriets reserv bör kunna äga rum av pensionerade underofficerare, varjämte befordran till kapten i armén resp. marinen bör kunna ske av pensionerade underofficerare, vilka genom sitt arbete i försvarsväsendets tjänst gjort sig särskilt förtjänta av ytterligare befordran; samt 6. att för underofficerarna vid armén och kustartilleriet fastställes benämningen kompaniofficerare och för underofficerarna vid flottan benämningen skeppsofficerare.

Bil. 1. Armén. T a b l å u t v i s a n d e a n t a l e t u n d e r v i s n i n g s t i m m a r i vissa ämnen i olika skolor. Nuvarande underbefälsskolor

De allmänna läroverken Ämne

c«

Klass Klass Klass 3 1 2

E S

3 c/o

170 170 204 544 (204) (204) (204) (612) Historia 68 102 102 272 68 204 68 68 Geografi Matematik... 136 170 170 476 34 170 Välskrivning 68 68 Modersmål...

Summa

578 Pr vecka

17 Anm.

w

—

is

-a o C o o "S

i"-

u ra

3 3 ra a

CL, O

a G £

O »a

C/3

s is is s3 -o o t. ^

ed

C/0

> ra"

Av oss föreslagna underbefälsskolor

C/}

75 210

90 150 150

60 60

50 38 50 25

50 100 37 75 50 160 25 110

30 30 60 60

75 50 75 25

75 50 75 25

390 —

2 C/3

M S

— bo ra Ti

M

5 ^ 3 3 WD

o

334 — 154

180 — 172 — 92 130 — 129 — 74 210 — 316 — 266 110 — 60 - 60

578 1 666 180 238 237 655 ! 270 375 375 1 020 — 1 011 - 6 4 6 — — — — 6 9,5 9,5 — 9 15 15 17

I ovanstående tablå har läroverkets läsår räknats till 34 verkliga läsveckor, för soldatutbildningen räknats med 30 effektiva utbildningsveckor = 1 380 timmar, för korpralsutbildningen räknats med 25 effektiva utbildningsveckor = 1 150 timmar, för furirsutbildningen räknats med 25 effektiva utbildningsveckor = 1 150 timmar.

Av ovanstående tablå framgår, att av underbefälsskolornas 3,680 utbildningstimmar (vari dock ej äro inräknade för den särskilda vicekorpralsutbildningen anslagna timmar, emedan under denna utbildningsperiod, som beräknas till omkring 450 timmar, ingen undervisning i allmänbildande ämnen avses äga rum) endast 655 timmar eller 17,8 % av tiden användes för undervisning i allmänbildande ämnen. I den av oss föreslagna utbildningsplanen räknas med 1,020 timmar, d. v. s. 27,7 % av hela utbildningstiden, och anse vi icke, att en dylik ökning menligt kan inverka på den militära utbildningen. Trots det att vi för denna undervisning anslå ett timantal, som med omkring 650 understiger det i de allmänna läroverken anslagna, anse vi det likväl möjligt att bibringa eleverna ett kunskapsmått i ovanstående ämnen, som fullt motsvarar kunskaperna hos dem, som genomgått tre klasser vid de allmänna läroverken. Detta synes oss möjligt, dels emedan de fast anställda hava bättre underbyggnad än de, som börja i läroverken, då de genomgått fullständig folkskola före sin fasta anställning, medan de andra i regel endast hava tre klasser, dels emedan de i åldern 17—20 år måste anses mera bildbara än läroverkens lärjungar, som i regel äro i 9—12-årsåldern.

136 Undervisningens omfattning i de allmänna läroverken jämförd med nuvarande underbefälsskolor samt förslag till omfattning i de blivande skolorna. De allmänna läroverken

De nuvarande underbefälsskolorna

Av oss föreslagna underbefälsskolor

Klass 1. — 170 timmar. Soldatutbildning — 60 Innanläsning, uppläsning timmar. Repetition av föroch förklaring av valda ut inhämtade kunskaper. stycken ur särskild läsebok och andra lämpliga böcker samt övningar att återgiva innehållet; av rättskrivningsläran j - , v-, tje- sjeoch ängljudet; grammatik, samma delar av formläran som blivit genomgångna vid undervisningen i tyska språket (substantivens och adjektivens böjningsformer, räkneord, personliga, förenade possessiva, interrogativa och de vanligaste demonstrativa pronomina, indikativ av temporala hjälpverben samt av svaga verben i aktivum); satslösningsoch satsbildningsövningar; rättskrivningsövningar.

Soldatutbildning — 90 t i m m a r . Läsövningar, avseende såväl vinnande av läsfärdighet som tillägnande av innehållet; någon övning i muntlig framställning. Rättskrivningsövningar (avskrivning, skrivning ur minnet och diktamensskrivning) j ä m t e någon övning i att utsätta skiljetecken. Av grammatiken påbörjas formläran och satsläran (ordklasser och satsdelar.)

Klass 2. — 170 timmar. Korpralsutbildning — 75 Innanläsning, uppläsning timmar. Innanläsning, rättoch förklaring av valda stavning samt korta muntstycken ur särskild läsebok liga och skriftliga referat. jämte övningar att muntligen och skriftligen återgiva innehållet; framsägning av valda enklare stycken, friare muntliga framställningsövningar; grammatik, huvudsakligen samma delar, som förekomma vid undervisningen i tyska språket (delar av form- och satsläran); råttskrivningso. interpunktionsövningar.

Korpralsutbildning —150 timmar. Enligt läroverkens kursplan för 2. klassen. Beträffande läseböcker se anm. under soldatutbildning.

Klass 3. — 204 timmar. Välläsning jämte muntlig redogörelse för lästa berättelser och egna upplevelser; framsägning av inlärda enklare poetiska stycken; grammatik, rättstavningslära och formlära samt viktigare delar av sats- och interpunktionsläran; satslösnings- och satsbildningsövningar; rättskrivning eft. diktamen; övningar i skriftlig reproduktion och uppsatsskrivning å lärorummet.

Furirsutbildning — 150 timmar. Lika med 3. klassenskurs med uteslutande av »framsägning av inlärda enklare poetiska stycken». Beträffande läseböcker se anm. under soldatutbildning.

Furirsutbildning — 75 timmar. Fördjupande av förut inhämtade kunskaper och författande av lättare uppsatser.

Såsom läseböcker böra lämpligen historiska och geografiska läseböcker användas.

137 Ämne

ra 1 1 u

1 o

1 1

1 IM

1 ra 1 1 feO

1 o

! <u

1 O

s o

ra

„De , allmanna , _ , „ läroverken ,

Av oss föreslagna underbefälsskolor

De , , nuvarande -_. . . underbefalsskolorna

Klass 1. — 68 timmar. Soldatulbildning Berättelser ur Nordens guda- timmar. och hjältesaga samt äldre historia; fäderneslandels jämte Norges och Danmarks historia intill år 1319.

—

0 Soldatutbildning — 30 timmar. Lika med läroverken. Läsningen av berättelserna äger rum såsom undervisning i modersmålet.

Korpralsutbildning — 75 Korpralsutbildning — 50 Klass 2. — 102 timmar. timmar. Fäderneslandets 1319-1632 timmar. Lika med läroverken Svensk historia efter 1611 jämte huvuddragen av Norges och Danmarks historia och allmän översikt i stats- + tiden t. o. m. 1648. Beträffande läsningen se till början av 1600-talet; och kommunalkunskap. soldatutbildning. berättelser ur Greklands och Roms saga och historia. Klass 3. — 102 timmar. Fäderneslandets samt huvuddragen av Norges och Danmarks historia från 1632—1718; allmän, forntiden; historisk läsning.

Furirsutbildning — 50 timmar. Kunskap om fäderneslandets historia; även före 1611 samt repetition av tiden efter 1611, ökad kännedom om Sveriges nuvarande stats- och kommunalförfattning.

Soldatutbildning Klass 1. — 68 timmar. Det allmännaste av världs- timmar. delarna efter jordgloben samt Sveriges, Norges och Finlands fysiska och politiska geografi.

—

0 Furirsutbildning — 75 timmar. Fortsatt undervisning i fäderneslandets historia såsom vid läroverken till 1718; beträffande tiden därefter samt stats- och kommunalkunskap repetition av förut (i folkskolan) inhämtade kunskaper; allmän — läroverken. Beträffande läsningen se soldatutbildning. Soldatutbildning — 30 timmar. Det allmännaste av världsdelarna efter jordgloben samt Sveriges fysiska och politiska geografi.

Korpralsutbildning — 38 Korpralsutbildning — 50 Klass 2. — 68 timmar. timmar. Östra Europa och Mellan- timmar. Kunskap om Sveriges geoNorge, Finland, Östra europa utom Frankrike Europa och Mellaneuropa samt Rumänien; geografisk grafi. med Frankrike. läsning. Geografisk läsning försiggår såsom undervisning i svenska. Furirsutbildning — 37 Klass 3. — 68 timmar. Frankrike, Sydeuropa, Brit- timmar. Repetition av Sveriges tiska öarna jämte en sammanfattande översikt av och kännedom om det vikEuropa; geografisk läsning. tigaste av det övriga Europas geografi.

Furirsutbildning — 50 timmar. Rumänien och övriga Sydeuropa samt Brittiska öarna j ä m t e en sammanfattande översikt av Europa. Beträffan de geografisk läsning se korpralsutbildning.

Soldatutbildning — 60 Soldatutbildning — 60 Klass 1. — 136 timmar. timmar. Aritmetik, de fyra räkne- timmar. Lika med läroverkens 1. sätten med hela tal; deciRepetition av förut inklass. malbråk — dock endast med hämtade kunskaper. heltalsmultiplikator o. heltalsdivision; tillämpning på sorter; huvudräkning.

138 De nuvarande underbefälsskolorna

Av oss föreslagna un derbefälsskolor

Ämne

De allmänna läroverken

M

Klass 2. — 170 timmar. Aritmetik, decimalräkning avslutad och tillämpad på sorter, allmänna bråk till och med multiplikation; huvudräkning.

Korpralsutbildning — 50 Korpralsutbildning — 75 timmar. timmar. De fyra räknesätten i hela Lika med läroverkens 2. tal; grunderna för allmänna klass. bråk och decimalbråk samt beräkning av linjer och plana ytor.

Klass 3. — 170 timmar. Aritmetik, läran om bråk och dess tillämpning på sorter avslutad och repeterad, sammansatta bråkexempel, reguladetri, procent- och ränteräkning, planimetriska övningar; huvudräkning.

Furirsutbildning — 50 Furirsutbildning — 75 timmar. timmar. God kunskap i de fyra Lika med läroverkens 3. räknesätten med hela tal, klass, samt någon kunskap allmänna bråk och decimal- i rymdberäkning. bråk, kännedom om reguladetri, procent- och ränteräkning samt rymdberäkning.

ra

s ra

bo C

>

>ra >

Klass 1. — 68 timmar. Soldatutbildning — 60 Soldatutbildning — 60 Övningar i större stil av timmar. timmar. lilla och stora alfabetet Repetition av förut inLika med läroverkens 1. j ä m t e tillämpningar. hämtade kunskaper. klass. Klass 2. — 68 timmar. Korpralsutbildning Repetition av föregående timmar. jämte tillämpningar. Övningar i medelstor och mindre stil.

— 25

Korpralsutbildning — 25 timmar. Lika med läroverkens 2. klass.

Klass 3. — 34 timmar. Furirsutbildning — 25 Furirsutbildning — 25 Fortsatta övningar i mindre timmar. timmar. stil och s. k. rubrikstil God handstil och uppLika med läroverkens 3. j ä m t e tillämpningar; några sättande av enklare tjänste- klass med undantag av att övningar även i rundskrift. skrivelser. tillämpningarna skola avse att uppsätta enklare tjänsteskrivelser.

Anmärkning

till den av oss föreslagna undervisningsplanen.

1) För inhämtande av ovan angivna kunskapsmått räkna vi dessutom med att eleverna skola på egen hand bedriva studier i de olika ämnena i form av läxläsning, som vi anse kunna äga r u m på fritid, samt att härför behöver räknas med högst en timme per dag. Det har nämligen av tillgänglig statistik visat sig, att läroverkens elever icke behöva längre tid i någon av de jämförda klasserna, och då de fast anställda dels äro äldre och dels förut gjort bekantskap med samma ämnen i tidigare skolor, så synes denna tid mer än väl kunna räcka till och ej heller inkräkta på studiet av de militära ämnena, för vilka dessutom särskild överläsningstid i regel finnes anslagen i utbildningsplanen. 2) Beträffande undervisningen i matematik i furirskolorna vid artilleriet och ingenjörtrupperna anse vi det möjligt att i dessa skolor bibringa eleverna ett något större kunskapsmått, än som framgår av ovanstående plan, vilket erfordras för deras tjänstgöring såsom furirer. 3) Beträffande undervisningen i tyska. Undervisningen i tyska, som j u t. o. m. tredje klassen omfattar omkring 100 sidor textläsning j ä m t e av grammatiken formläran samt vissa i anslutning till den lästa texten före-

139 kommande delar av syntaxen, anse vi böra förläggas till 4. undervisningsåret, då den synes oss kunna äga rum utan hinder för elevens trupptjänst. För undervisningen synas oss 150 lektionstimmar vara tillfyllest, d. v. s. i regel en timme om dagen under vinterhalvåret. Vi anse detta vara tillräckligt, dels emedan eleverna under den tidigare undervisningen svenska inhämtat sådana grammatikaliska kunskaper, att studiet av tyska grammatiken underlättas, dels emedan vi också förutsätta, att eleverna u n d e r fritid på egen hand bedriva studier i språket i form av läxläsning och skrivövningar.

—

o .3

O

en

O

sra

u o

Ja o

o C/3

— ^)

-*g-* — O.

,Jen3.

C3

**

JJ

•a

,o~"- -

-^

tn 3

p,

irt

—

5?

c^:

/-i

rt^"""

^ w_

ft

C

c-1^-

.*

£"__

H

ft C

s o

fcc tC

n té

3 S3

1 i5 "3

<u

en

>-;

~ cu

"C

W

O

CL

"räb

•1

(a

£

M en

ra

5-

1 :ra 1 l

*^ 1

te te 3

'C 3.

<c

to

-

r.

.-

1 T3

C

T3

u

X)

ft

SH

S a

o

tC

fl .^ fl

CU

^

en

'C o rtU en

3 fl -a « fl M

»ra Ol

3 .„

3 6

~

+j

•—'

en

"" ~

B 0

ra

3 C CU

b

ra

T

ra g ra

>o

a

y

A

o

en b

-

ft

b

S

b

3 SJ

O

te

3 C/D

fl

-

O

"*»

b-l

O

C

1 O

u

b

i

H

tu

>a

IM <H

ra b

v

^

°ra

- o, w

tu

•ä s « 3 'b

CU -3 •*3

« no sä

- 3ä -rt tp cl rt. ra ra

H "H _« B '« Sr1 "

te e

fl "o

B

en tn

11 B =rate i

o

J cu

<u

o

cu

cu

cu

b «ra

b »ra

b "ra

b °ra

b °ra

b

oi

cö

^S

o

<o

t»

•ra 00

g

cu

fl

o ^ ^

w fl U b nfl tn cu3 -

ra rt.

T3 3

cu

B fl b W B b ra • * CL

§ fl B 3 -3 g te S > 6 33 o

42 ~ te to

.S o o g B0 ^O S t e otn b* • B S

C Ca

tn fl

ra b

ra^2

5*3 b -M 3 T- « g « CU

«

b b b 4J OJ O „ b-a - 3 T3 T3 O "O _ .

g

ö 5 5M

C» b _ rt 0J rt fl

b - j <U na o fl S y frt ra c T £ b .3

•5 -2 '5 S^ o § spå rt jj G

t. orf

•

fe !2.-Q o S31 B « .- .- "g B ^ „ « ^b O, 3 . ra •fl te te g « g S rg 3 3 B « ra ra C g o c2 i s.

5P .3

s

CH

fl ab fitn 3fi M O p ft is P 5 g >a TJ 4J

ra ra « % «> fl . rtj - b f l S b - ^ + J g

O

> ra te

^

£

"ra g rt> "" rt S . c"^ g! a . scu « to o

b O

>•**

•ra

^3

A3 is * ^^ •

<u A

cu .3

cu

te

§ »3 s l ^ t S

T! C

Q

<u C

%

e & ä S ra tnrt -wQ fl C cu cu •—i bH <ufi B ^ 3- 3 « QJ. 3 ~te fic «S ra .o 3 "3 b cu o 3« bB 2g -^> S uu b -b cu „ fl fl "Ö J2 S ra o ra 3 -o SS fl

O -3

T3

^

tm

—

b

» C d

•b i es b Vj B ^ ° « 4)

(7

-

tn

ra

2 T? B tn

'C

fl

cu

S S 3 * tn te 3 C

3.

P*

a o b

rt>

- H

SP b

"O . 3 -b -b i « 2 tn

0)

3 +*

"

T3

1 1

en

fl

ig ft 3 •b b fi 3 ._! O o - 3 b cu « en — ft 3 fl ** b

b

S

b

ratn =ra fi M b B tn fl

b

-

o "C • ^

v55-2

5 B

S c

3 C c ss

ra TS

Xi

3 Cora

te 3

•ra ^ j

;rt B

tn

"3

—' —

O

.3

'C

•

cu

o

•b

en

Sra S

1 CU

•*3l

Sra S

o 3 3

a-»

"35

en b

O rj

en

"0

i 1*8m

° 2 "ra

g C 3

Q) C

«2 O>M •33 c- W o b

b . Crti

Statens offentliga utredningar 1925 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i d e n kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Industri.

Kommunal for val iniii»;.

H a n d e l och s j ö f a r t .

S t a t e n s och k o m m u n e r n a s n n a n s v ä s e n .

Koiumunikationsväsen.

Tull- o c h traktatkommitténs u t r e d n i n g a r o c h Betänk a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6]

Politi.

It an k-, k r e d i t - och_penningväscn.

Socialpolitik.

Försäkringsväsen.

H ä l s o - och s j u k v å r d .

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. [1]

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen. Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag. [7; .

F a s t e g e n d o m . J o r d b r u k med binäringar.

U t r i k e s ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Stockholm 1925, A.-B. Falilerantz' Boktryckeri.