Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv samt örlogsdepån i Göteborg. D. 2,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

B

1 r S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 6 : 19 FÖBSVAESDEPAETEMEJTTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG TILL

FÖRENKLING AV ORGANISATION OCH FÖRVALTNING Å FLOTTANS STATIONER OCH VARV SAMT ÖRLOGSDEPÅN I GÖTEBORG

A V G I V E T AV ENLIGT NÅDIGT BREV DEN 18 JUNI 1925

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

DEL II

FLOTTANS STATIONER UTOM VARVEN

S T O C K H O L M 19

2 6

<<t.

Statens offentliga utredningar 1926 Kronologisk 1. Utredning rörande lagstiftningen om arbetstidens begränsning i vissa främmande länder av John Nordin jämte uppgifter angående arbetstiden i vissa länder, som sakna allmän lagstiftning rörande arbetstidens begränsning, sammanställda inom socialstyrelsen. Bihang 2 till socialstyrelsens den 2 november 1925 avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Norstedt. (4), 211 s. S. 2. Betänkande angående de icke rättsbildade domsagobiträdenas avlöningsförhållanden och anställningsvillkor. Norstedt. 32 s. Ju. 3. 1921 års pensionskommittés betänkande. 7. Betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag. Idun. 51 s. Kö. 4. Postverket. Kort översikt av dess historia, rörelse och organisation. Av M. Marcus. Tiden. (8), 68 s. Ki. 5. Utredning angående det svenska skolväsendets organisation. Norstedt, vij, 462, 151 s. E. 6. P. M. angående tätare tingssammanträden i häradsrätterna. Norstedt. 28 s. Ju. 7. Betänkande och förslag, avgivet den 12 maj 1926 av de jämlikt kungl. brev den 18 juni 1925 tillkallade sakkunniga för förenkling av förvaltningsorganisationen vid arméns högre och lägre truppförband. Norstedt, vj, 222 s. Kö. 8. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Norstedt. 346 s. Ju. 9. Betänkande med förslag till lag om behandling av vissa arbetsovilliga och samhällsvådliga m. fl. författningar. Norstedt, x, 184 s. S.

förteckning 10. Betänkande med förslag angående gymnastiska centralinstitutets verksamhet och därmed sammanhängande frågor. Norstedt, vj, 141 s. E. 11. Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv samt örlogsdepån i Göteborg. Del 1. Flottans varv. Beckman. 143 s. Kö. 12. Förslag till handbok för svenska kyrkan. Uppsala, Almqvist & Wiksell. xij, 402 s. E. 13. Normalbestämmelser för leverans och provning av cement (cementbestämmelser) samt för byggnadsverk av betong och armerad betong (betongbestämmelser), andra upplagan jämte tilläggsbestämmelser. Norstedt. 44 s. K. 14. Tilläggsbestämmelser (tillägg nr 1) till de den 27 mars 1924 fastställda normalbestämmelser för leverans och provning av cement (cemeutbestämmelser). Särtryck ur 1926: 13. Norstedt. 2 s. K. 15. Betänkande med förslag till lag angående uppsikt å vissa jordbruk. Norstedt. (2), 72 s. Ju. 16. Betänkande och förslag angående ordnandet av bangårdsförhållandena i Göteborg. Göteborg. Handelstidningen, vj, 90 s. 15 pl. K. 17. Betänkande med förslag till lag angående åtgärder mot dryckenskap och fylleri. Idun. iv, 155 s. Ju. 18. Betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers inkomst och förmögenhet. Marcus. 136 s. Ki. 19. Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv samt örlogsdepån i Göteborg. Del 2. Flottans stationer utom varven. Beckman. 116 s. 1 pat.-tab. Kö.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 6 : 19 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG TILL

FÖRENKLING AV ORGANISATION OCH FÖRVALTNING Å FLOTTANS STATIONER OCH VARV SAMT ÖRLOGSDEPÅN I GÖTEBORG A V G I V E T AV ENLIGT NÅDIGT BREV DEN 18 JUNI 19 25

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

DEL II

FLOTTANS STATIONER UTOM VARVEN

STOCKHOLM 192G K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1833 20]

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

I. Örlogsstationernas uppgifter II. Översikt av nuvarande organisation 1. 2. S. 4. 5.

Styrelsen Den militära tjänstens organisation Den ekonomiska förvaltningstjänstens organisation Hälso- och sjukvård Organisationen i övrigt

III. Utredning och förslag

Sid. 5

8 9 9 9 12 14 15

16 A.

För stationerna g e m e n s a m m a frågor 1. Allmänna synpunkter ifråga om personalens fördelning m, ni. 2. Orsakerna till stationstjänstens under senare år ökade omfattning 3. Synpunkter ifråga om förvaltningstjänstens allmänna organisation 4. Expeditionstjänstens ordnande 5. Personalens rullföring (>. Avlöningsförfarandet m. ni. 7. Frågor rörande manskapets beklädnad 8. Undersökningsförfarandet 9. Besiktningar och inventeringar 10. Mönstringar 11. Tillrättavisningsrättens utsträckande till vissa befälhavare 12. Kasernvården ra. m 13. Sammanfattning

16 16 19 22 26 30 32 35 39 40 41 42 43 47

B.

Karlskrona station 1. Styrelsen Stationsbefälhavaren Stationsbefälhavarens expedition 2. Den militära tjänstens organisation Chefen för underofficers- och sjömanskårerna Kompanitjänsten Kasern tjänsten Skoltjänsten 3. Den ekonomiska förvaltningstjänstens organisation Stationskontoret Stationsintendenturen 4. Uälso- och sjukvård 5. Organisationen i övrigt Rättsväsendet in. m Musikorganisationen Pastoralvården Civilmilitära personalchefer

47 47 47 47 48 48 49 60 56 57 58 60 63 65 65 65 66 66

4 sid. 6.

Sammanfattning

6G

C. Stockholms station 1. Styrelsen Stationsbefälhavaren Stationsbefälhavarens expedition

IV.

67 67 67 70

2.

Den militära tjänstens organisation Chefen för underofficers- och sjömanskårerna Kompanitjänsten Kasern tjänsten Skoltjänsten

71 71 72 73 75

3.

Den ekonomiska förvaltningstjänstens organisation Stationskontoret Stationsintendentnren

77 78 79

4.

Hälso- och sjukvård

5.

Organisationen i övrigt Rättsväsendet Musikorganisationen Pastoralvården Civilmilitära personalchefer

83 83 83 83 8b

6.

Sammanfattning

83 Den föreslagna organisationens genomförande

85 FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR. Till betänkandet fogade

bilagor:

Bil. A.

Personalfördelningstablåer: 1. Karlskrona station. 2. Stockholms station.

Bil. B.

Formulär till avlöningslista för stammanskapet jämte anvisningar för dess användning.

Bil. C.

Av de sakkunnigas sekreterare verkställd särskild utredning angående bokföringen och redovisningen vid stationsintendenturen tillhörande förråd.

Bil.

Organisationsplaner för flottans stationer utom varven: a) Karlskrona station. b) Stockholms station.

Särskilt I.

överlämnade

bilagor:

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet.

1%/TED 8 K E I V E L S E till statsrådet och chefen för Kungl. försvarsdeparte-*-"-*- mentet den 21 sistlidne juni överlämnade de sakkunniga »Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv samt örlogsdepån i Göteborg, Del I. Flottans varv». Efter nämnda tidpunkt har de sakkunnigas arbete, vilket i stort sett oavbrutet fortgått, varit inriktat på att slutföra utredningen angående organisation och förvaltning å flottans stationer utom varven, vilken utredning såsom en andra del härmed överlämnas. P å grund av att frågan om skeppsgossekårens i Marstrand blivande förläggning för utredning överlämnats till särskilt tillkallade sakkunniga och resultatet av nämnda utredning har avgörande betydelse för bedömandet av med skeppsgosseinstitutionen i dess helhet förbundna organisatoriska spörsmål, hava de sakkunniga ansett sig icke böra för närvarande upptaga nämnda spörsmål till behandling. I de sakkunnigas uppdrag ingår jämväl att verkställa utredning och avgiva förslag till förenkling av organisation och förvaltning å Göteborgs örlogsdepå. Då resultatet av utredningen angående marstrandskårens förläggning kan, för den händelse att kåren kommer att kvarbliva i Marstrand eller förläggas till annan ort å västkusten, komma att utöva inflytande i avseende å organisationen av Göteborgs örlogsdepå, hava de sakkunniga ansett sig icke heller böra för närvarande ingå på en prövning av frågan om nämnda depås organisation. Med fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag i vad berör skeppsgosseinstitutionen och Göteborgs örlogsdepå torde sålunda böra få anstå, intill dess frågan om Marstrands skeppsgossekårs blivande förläggning blivit avgjord. Förutom nu nämnda frågor återstå att slutbehandla vissa flottans stationer och varv berörande lokala spörsmål, varav i främsta rummet kommer frågan om koncentration av kasernförläggningen vid Stockholms station.

6 Beträffande ifrågavarande spörsmål, som varit föremål för de sakkunnigas omprövning jämsides med utredningen av därmed sammanhängande organisatoriska frågor, hava de sakkunniga för avsikt att inom kort inkomma med särskild utredning och förslag.

För utredningen av vissa nu eller i förut avlämnad utredning behandlade spörsmål hava jämlikt utfärdade generalorder varit ställda till de sakkunnigas förfogande: kommendörkaptenen av 2. graden E. G. M. von Arbin, kaptenerna J. K. O. Schiissler och K. H . Schulze, marinintendenterna av 1. graden E. H. Berg och C. M. I. Allander samt förste marinläkaren K. A. Widstrand.

I sitt betänkande rörande varvens organisation (sid. 9) hava de sakkunniga anfört vissa synpunkter i avseende å innebörden av de sakkunnigas uppdrag, vilka även hava avseende å den del av flottans organisation, som nu behandlats; och få de sakkunniga sålunda i berört avseende hänvisa till vad i nämnda betänkande anförts. Liksom skett vid utformandet av meromnämnda betänkande hava de sakkunniga för att icke onödigtvis tynga texten även beträffande nu föreliggande del låtit uppgöra dels organisationsplaner, en för vardera stationen, vilka i mera koncentrerad och överskådlig form åskådliggöra, huru de sakkunniga ansett, att organisationen bör vara utformad, och dels personalfördelningstablåer till ledning för kommenderandet av den militära och civilmilitära personalen till olika tjänstgöringsplatser. Personalfördelningstablåerna bifogas betänkandet (Bil. A 1 och 2), och organisationsplanerna överlämnas samtidigt härmed såsom särskilda bilagor (Bil. I a och b). Det torde böra framhållas, att nämnda tablåer och planer i likhet med vad som förutsatts ifråga om motsvarande förslag rörande varven icke böra till alla detaljer anses bindande, utan böra desamma i avseende å detaljerna närmast uppfattas såsom planer att tjäna till ledning vid den nya organisationens genomförande.

Såsom de sakkunniga vid överlämnandet av första delen av sitt arbete framhållit, förutsattes, att de ändringar i reglemente för marinen, som betingas av genomförandet av de sakkunnigas förslag, skola utarbetas av marinens reglementssakkunniga. Liksom skett under utarbetandet av Del I hava nämnda sakkunniga, allt efter som arbetet fortskridit, under hand hållits underkunniga om resultatet av nu verkställd utredning, och har å andra sidan tillfälle lämnats organisationssakkunniga att taga kännedom om fortgången av reglementssakkunnigas arbete i vissa organisationen berörande frågor.

7 I ovannämnt sammanhang hava de sakkunniga framhållit lämpligheten av att för varvens förrådsverksamhet erforderliga närmare föreskrifter rörande bokföring och redovisning bleve i viss angiven ordning utfärdade av marinförvaltningen. Även beträffande såväl stationernas förrådsverksamhet som ock formerna för uträkning m. m. av personalens avlöning samt tillhandahållandet och redovisningen av manskapets beklädnad torde motsvarande åtgärd böra vidtagas.

Vad i övrigt angår det praktiska genomförandet av de sakkunnigas förslag, som av lätt insedda skäl icke kan ske omedelbart i full utsträckning, torde för detta ändamål de sakkunnigas betänkande och förslag, sedan de däri framlagda organisationsförslagen blivit i princip godkända, böra överlämnas förutom till marinens reglementssakkunniga för omsättande i reglementsform även till de marina myndigheterna för att tjäna till ledning vid organisationens successiva genomförande i detalj.

På grund av vad ovan anförts få de sakkunniga, under förutsättning att i betänkandet framlagda organisationsförslag bliva i princip godkända, föreslå: a t1 de sakkunnigas betänkande och förslag måtte överlämnas dels till marinens reglementssakkunniga för utarbetande av förslag till erforderliga reglementsbestämmélser, dels till marinförvaltningen för utfärdande av närmare föreskrifter angående bokföring och redovisning, dels ock till de marina myndigheterna för att tjäna till ledning i avseende å såväl beräknandet av behovet och fördelningen av personal, tillhörande de militära och civilmilitära kårerna, samt värnpliktiga för tjänstgöring vid flottans stationer utom varven, som ock frigörandet av övertalig personal, vidtagandet av förändringar i den militära tjänstens och den ekonomiska förvaltningstjänstens inre organisation m. fl. åtgärder, vilka äro betingade av den beslutade marinorganisationens genomförande. Stockholm den 18 september 1926. J. S C H N E I D L E K . BIRGER MAIJSTRÖM. C. E. HOLMBERG.

IVAR FALKMAN. E. F.

ELMQUIST.

C. Ekman.

8 I.

Örlogsstationernas uppgifter.

De allmänna uppgifter, som tillkomma örlogsstationerna, torde, om man bortser från varvens särskilda uppgifter, för vilka redogjorts i de sakkunnigas betänkande, del I, till sina huvuddrag få anses vara: under fredstid: dels att utgöra centra för personalens rullföring, redovisning och avlönande samt för stamman skåpets rekrytering och de värnpliktigas emottagande, dels att anordna sådana skolor och kurser, som icke lämpligen kunna förläggas ombord, dels att bereda förläggning, förplägnad och sjukvård m. m. åt den personal, som erfordras för tjänsten å stationerna och de icke rustade fartygens skötsel och vård eller som för sin utbildning är tjänstgörande i land, dels och att under ogynnsamma klimatiska förhållanden bereda lämpligförläggning av rustade fartyg och tillgång för fartygens besättningar å lämpliga lokaler för vissa övningar, såsom gymnastik, handvapensskjutning m. m., samt att bereda besättningarna större möjligheter till förströelse och trevnad, än som kan erbjudas ombord; vid mobilisering: att skyndsamt emottaga och bekläda inryckande värnpliktiga samt till vederbörliga fartyg och andra försvarsanstalter fördela och avsända såväl den i tjänst varande personalen som inryckande reservpersonal och värnpliktiga; samt under krigstid: att utbilda ersättningspersonal, avsedd att i mån av behov komplettera fartygens besättningar. Under såväl freds- som krigstid hava stationerna därjämte till uppgift att vara personaldepåer och tillhandahålla fartygen ej blott bemanning utan även erforderliga förnödenheter för besättningarnas beklädnad, förplägnad och sjukvård. Den verksamhet, som å stationerna utövas av den militära personalen, kommer alltså att huvudsakligen omfatta dels personalens redovisning, dels vissa utbildningsuppgifter, dels ock vissa arbeten å varven och vid förråden, varjämte färdighållning av personal för sjötjänst ingår såsom en viktig faktor i nämnda verksamhet. Den civilmilitära personalens verksamhet omfattar huvudsakligen intendentur-, kassa- och redovisningsuppgifter samt hälso- och sjukvård. Vid Karlskroria station äro intendentur- och sjukvårdsanstalterna i viss mån även avsedda för kustartilleriet och övriga inom Karlskrona fästningförlagda truppförband. Särskilt under krigstid ävensom under fredstid, då försvarsberedskap intagits eller belägringstillstånd är rådande, torde sålunda i nämnda hänseenden avsevärt ökade krav komma att ställas på denna flottans station jämfört med stationen i Stockholm. Kraven på stationerna såsom bemanningsdepåer ökas i hög grad under mobilisering, särskilt när, såsom fallet är i den nya marinorganisationen, förhållandet mellan den flytande materielen och den i fredstid tillgängliga personalen är så anpassat, att fartygen endast till en mindre del kunna bemannas med nämnda personal, och det sålunda vid krigstillfälle, då all materiel givetvis måste tagas i anspråk, blir nödvändigt att fylla ut det felande antalet med reservpersonal och värnpliktiga. Då förutom flottans egna fartyg även ett stort antal hjälpfartyg från handelsflottan skola bemannas och förses med förnödenheter, inses lätt, att stationerna vid mobilisering måste vara i stånd att utveckla en betydligt utökad militär verksamhet. Yid sådant förhållande bör, såsom även föredragande departementschefen framhållit i 1925 års försvarsproposition (sid. 234), fredsorganisationen vara

9 så mycket som möjligt anpassad efter krigsorganisationen, så att den vid mobilisering utan svåra organisatoriska rubbningar kan snabbt erhålla den form och kapacitet, som svarar mot de ökade militära kraven. Det primära i organisatoriskt hänseende är sålunda krigsorganisationen; med denna som utgångspunkt böra likväl i besparingssyfte alla de förenklingar vidtagas, som låta sig genomföra utan att krigsorganisationens grunder rubbas.

II.

Översikt av nuvarande organisation.

Flottans örlogs-stationer äro: Karlskrona station och Stockholms station med skeppsgossekåren i Marstrand. Örlogsdepåer, tillhörande Stockholms station, finnas i Göteborg och i Gustafsvik (vid Angermanälven). Såväl flottans fartygsmateriel som dess personal tillhöra, med några smärre undantag beträffande viss personal, endera av de båda stationerna.

1. Styrelsen. Under Konungen utövas högsta militära myndigheten i Karlskrona av en befälhavande amiral. Han är kommendant i Karlskrona fästning och tillika, såvida icke annorlunda förordnats, stationsbefälhavare vid flottans station i Karlskrona. Stationsbefälhavaren i Karlskrona och stationsbefälhavaren i Stockholm utöva under Konungen samt i ekonomiskt hänseende jämväl under marinförvaltningen styrelsen vid var sin av flottans stationer. Stationsbefälhavarna hava dock intet åliggande beträffande det till stationen hörande örlogsvarvets ekonomiska förvaltning. Stationsbefälhavarens allmänna åligganden äro att tillse, att de militära kårerna hållas i övning och tjänstduglighet, att stationens personal fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter, som envar tillkomma, att utöva uppsikten över och ledningen av förvaltningen vid stationen utom varvet samt att därvid tillse, det stationen med allt vad därtill hör befinner sig i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas. Stationsbefälhavaren har överinseendet över samtliga vid stationen anordnade skolor och kurser. Han verkställer utnämningar och befordringar inom underofficerskåren. Därjämte har han vissa åligganden beträffande fartygens rustning och beredskapsbestämmelsernas övervakande. I avseende å den ekonomiska förvaltningen åligger det stationsbefälhavaren utöver vad som ovan anförts rörande hans åligganden i allmänhet att vaka över noggrant iakttagande av fastställda stater och att tillse, att varken dessa eller eljest till stationsbefälhavarens disposition anvisade belopp överskridas. Stationsbefälhavaren förer expedition med en avdelning för militära ärenden och en avdelning för civila ärenden. Vid handläggning av vissa ärenden av juridisk beskaffenhet äger stationsbefälhavaren påkalla biträde av advokatfiskalen.

2. Den militära tjänstens organisation. Under stationsbefälhavaren omhänderhaves den militära verksamheten å stationen utom varvet av en chef för underofficers- och sjömanskårerna (kårchefen), vilken tillika är beväringsbefälhavare, samt

Allmänna grunder.

to en chef för skeppsgossekåren. Omedelbart under stationsbefälhavaren äro dessutom ställda: kustradiostationerna, stationens häkte och sjörullf öringsbefälhavarna. Under chefen för underofficers- och sjömanskårerna äro ställda: sjömanskårens kompanier och beväringskompanierna under befäl av kompanichefer, sjömanskårens kaserner, matinrättningar m. fi. anstalter, närmast underställda en kasernbefälhavare samt sjömanskårens skolor under befäl av en skolchef. Under kårchefen lyder även rekryteringsofficeren. Under skolchefen äro ställda: rekryt-, korpral- och underofficersskolorna samt radioskolan. Under chefen för skeppsgossekåren äro ställda: skeppsgossekårens kompanier under befäl av kompanichefer, skeppsgossekårens kasern, matinrättning m. m., närmast underställda en kompanichef såsom kasernbefälhavare, och skeppsgosseskolan under ledning av en rektor (förste lärare). De militära Chefen för underofficers- och sjömanskårerna åligger att vaka över krigsbefälhavarnas lydnaden inom dessa kårer ävensom att i vad på honom ankommer tillse, allmänna åligganden. att kårernas personal hålles vid bestämt och behövligt antal och att envar hålles i övning och tjänstduglighet samt fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter honom tillkomma. Kårchefen äger bestraffningsrätt i disciplinmål. I sin egenskap av beväringsbefälhavare har han enahanda åligganden och befogenheter beträffande de värnpliktiga. Kårchefen har inseendet över utbildningen i sjömanskårens skolor och under honom ställda kurser samt utövar tillsyn över ordningen såväl där som inom honom underställt kasernområde. Han avgiver befordringsförslag beträffande underofficerskåren, beslutar i frågor om fastställelse av löneklass för underofficerspersonalen och anbefaller kommenderingar m. m. av underofficerare. Han verkställer befordringar, uppflyttningar och kommenderingar m. m. av manskapet. Kårchefen utövar inseendet över förvaltningen av manskapskassorna för sjömanskåren och de värnpliktiga. Kårchefen förfogar i sin egenskap av chef för underofficers- och sjömanskårerna över kårchefsexpeditionen och i egenskap av beväringsbefälhavare över beväringsexpeditionen. Kompanicheferna åligga att, envar för sitt kompani, vaka över krigslydnaden ävensom i vad på dem ankommer tillse, att kompaniets personal hålles vid bestämt och behövligt antal, att envar inom vederbörligt kompani hålles i övning och tjänstduglighet samt fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter honom tillkommer. Kasernbefälhavaren ordnar manskapets inkasernering, ansvarar för att ordning och snygghet råda inom kasernområdet samt utövar under kårchefen och i ekonomiskt hänseende under stationsintendenten tillsyn över stationens matinrättning. Till kompanichefernas och kasernbefälhavarens närmare åligganden skola de sakkunniga i det följande återkomma. Chefen för sjömanskårens skolor ordnar manskapets teoretiska och praktiska utbildning inom skolorna samt övervakar, att undervisningen och övningarna bedrivas enligt gällande reglementen och föreskrifter. Han vakar över krigslydnaden bland skolornas personal under den tid denna deltager i undervisningen och övningarna eller eljest tjänstgör inom skolorna.

11 Chefen för skeppsgossekåren åligger att vaka över krigslydnaden inom denna kår ävensom att i vad på honom ankommer befordra och utöva sorgfällig tillsyn över skeppsgossarnas utbildning. Han har i övrigt i tillämpliga delar samma åligganden beträffande skeppsgossekåren med därtill hörande etablissement och inrättningar som chefen för underofficers- och sjömanskårerna beträffande sjömanskåren. Kompanicheferna vid skeppsgossekåren hava i tillämpliga delar enahanda åligganden som kompanicheferna vid sjömanskåren. Den militära tjänsten vid flottans stationer, om man bortser från skeppsgossekåren, är i praktiken på grund av utfärdade föreskrifter i stort sett fördelad på följande fyra grenar: kompanitjänsten, kaserntjänsten jämte vakttjänsten, skoltjänsten och varvstjänsten. Kompanitjänsten är vid flottan av säregen art, på grund av att fartygen utgöra den viktigaste grunden för den taktiska indelningen och för personalens tjänstgöring, under det att stationerna förnämligast äro att anse som personalsärskilt manskapsdepåer för fartygsbemanningen. Flottans kompanier bestå sålunda uteslutande av manskap tillhörande vissa yrkesgrenar enligt nedan angiven fördelning. Manskapet inom varje kompani handhaves av en kompanichef, som förfogar över en expedition, till vilken såsom biträden äro kommenderade erforderligt antal underbefäl. Kompanichefens åligganden inskränka sig på grund av ovan angivna förhållanden till att huvudsakligen omfatta administrativ och ekonomisk verksamhet, d. v. s. rullföring av alla de uppgifter, som erfordras för att klarlägga manskapets mantalsskrivnings-, tjänstgörings-, kommenderings-, utbildnings-, disciplinära, ekonomiska och värnpliktsförhållanden m. m. samt handläggning av till nämnda förhållanden hörande ärenden. Kommenderingarna avse dels att bereda envar i honom tillkommande tur tidigast möjliga tillfälle att förvärva behörighet för uppflyttning i sjömansklass eller befordran, dels att tillgodose fartygens personalbehov enligt gällande eller särskilt anbefallda besättningslistor, dels att förse övriga poster och tjänstgöringsplatser med lämplig personal. Den ekonomiska verksamheten omfattar huvudsakligen avlöning och beklädnad, vari även ingår att lämna manskapet bistånd vid handhavandet av dess privata ekonomi (intressekontor). Htammanskapet är fördelat efter yrkesgrenar på de s. k. stamkompanierna, omfattande även krigstjänstgörande'värnpliktiga av klass A, enligt följande. Artillerimatroser Signalmatroser Torpedmatroser Undervattensbåtmatroser Radiomatroser Minmatroser Ekonomimän Eldare Hantverkare

Karlskrona station

Stockholms station

o. matroskomp.

4. matroskomp.

5. matroskomp.

6. matroskomp.

1. ekonomikomp. 1. eldarekomp. 1. hantverkskomp.

2. ekonomikomp. 2. eldarekomp. 2. hantverkskomp.

De värnpliktiga, utom ovannämnda av klass A, äro fördelade på beväringskompanier, vilkas chefer hava enahanda åligganden beträffande dem underställda värnpliktiga som stamkompanicheferna med avseende å stammanskapet.

Kompanij a n s cn -

12 Kaserntjänsten •"tjänstln

Kaserntjänsten omfattar manskapets förläggning i kasernerna och bespisning samt ärenden, som röra manskapets bad, tvätt, förströelse och märketeilteri m m " " Kaserntjänsten ledes och övervakas av kasernbefälhavaren, som till sitt biträde har veckohavande befäl och underbefäl, expeditionsi)ersonal samt uppbördsmän m. fl. i kasernerna och matinrättningen m. m. Förläggningen, som på grund av personalens ofta förekommande förflyttning från land- till sjötjänst och tvärtom med flera förhållanden ständigt växlar, ordnas av kasernbefälhavaren med ledning av från kompanierna erhållna uppgifter så, att manskap med samma tjänstgöringsförhållanden såvitt möjligt förläggas till samma lokaler. Ett visst antal äldre manskap har rättighet att bo i kvarter mot uppbärande av kontant ersättning. Portion utgår antingen in natura, vilket är fallet för flertalet, eller ock i form av kontant ersättning. Naturabespisningen ordnas i matinrättningen med ledning av från kompanierna erhållna rekvisitioner och uppgifter. Vakttjänsten i sjömanskårens kaserner vid flottans station i Karlskrona och i stationens högvakt i Stockholm bestrides av manskap, som för denna tjänst, enligt av vederbörande stationsbefälhavare angivna grunder, uttages och fördelas på vaktkvarter. Såsom vaktbefälhavare tjänstgöra underofficerare. Närmaste befälet över vakten utövas under respektive kasernbefälhavare av veckohavande officern. Till bestridande å Karlskrona station av vakttjänsten å Stumholmen och Kungshall finnes avdelad en särskild vakt, som lyder under stationsbefälhavaren. Närmaste befälet över denna vakt utövas under stationsbefälhavarens 2. adjutant av föreståndaren för stationens å Stumholmen belägna häkte. Ifråga om kaserntjänstens organisation i övrigt, vari vissa skiljaktigheter förefinnas å de båda stationerna, återkomma de sakkunniga därtill vid avgivandet av förslag till ordnandet av den militära tjänsten å respektive stationer. Manskapets vid sjömanskåren och de värnpliktigas utbildning vid i land förlagda skolor och kurser ledes såsom förut nämnts av chefen för sjömanskårens skolor. Ledningen av vissa yrkeskurser och de särskilda kurserna är anförtrodd åt respektive befälhavare eller chefer för de verksamhetsområden (sjukhus, förråd, varvsdepartement m. m.), dit kurserna äro förlagda. Utbildningen äger rum enligt i kommandoväg fastställd utbildningsplan och gällande skolreglemente. I den ordning, som genom nämnda plan är bestämd, kommenderas manskapet av kompanicheferna till de olika skolorna och kurserna. Skolbefälet och instruktionspersonalen hava inga åligganden med avseende å elevernas kommendering, rullföring, förläggning, bespisning eller ekonomi, men kunna enligt stationsbefälhavarens bestämmande taga viss befattning med klädmönstringar o. d. Det manskap, som kommenderas till arbeten eller utbildning på varvet, i dess verkstäder, förråd o. d. eller å icke rustade eller under rustning eller avrustning varande fartyg, lyder under varvsmyndigheterna, så länge det tjänstgör inom varvet eller i varvets ärenden utom detsamma. E n särställning intager sjöreserven, som är inkasernerad å varvet samt i alla avseenden är underställd varvschefen och närmast under denne chefen för ekipagedepartementet.

Allmänna grunder.

Såsom förut nämnts utövas den ekonomiska styrelsen vid stationen utom varvet av stationsbefälhavaren. Såsom likaledes förut nämnts hava vissa av de stationsbefälhavaren underställda militära befälhavarna, såsom chefen för underofficers- och sjö-

3. Den ekonomiska förvaltningstjänstens organisation.

13 manskårerna, chefen för skeppsgossekåren — särskilt ifråga om skeppsgossekåren i Marstrand på grund av dess förläggning utom stationen —, kasernbefälhavaren samt kompanicheferna att utföra en del med den militära tjänsten förbundna ekonomiska förvaltningsuppgifter, i huvudsak avseende manskapets avlöning, förplägnad och beklädnad. Förvaltningstjänsten i vad berör medels- och annan redovisning, bokföring, kassa samt intendentur omhänderhaves under stationsbefälhavåren av: stationskontoret och kassakontoret under ledning av chefen för stationskontoret samt stationsintendenturen under ledning av stationsintendenten. I kassakontoret tjänstgöra en kassakontrollant, tillika kontorets föreståndare, och en kassör. Till stationsintendenturen höra: proviant-, beklädnads- och sängpersedelförråden samt vad angår Stockholms station även sjukvårdsförrådet, vilka förråd omhänderhavas av förrådsintendenter såsom uppbördsmän; beklädnadsverkstaden, som vid Karlskrona station benämnes marinens centrala beklädnadsverkstad och förestås av verkstadsintendenten, samt i fråga om nämnda station även bageriinrättningen under tillsyn närmast av biträdande stationsintendenten såsom kontrollant. För utförande av besiktningar äro vid vardera stationen anställda särskilda besiktningsmän. Stationskontoret har till uppgift att verkställa uträkning å avlöning m. m, Förvaltnings till hela stationens personal av de militära och civilmilitära kårerna samt organens värnpliktiga ävensom till vid stationen utom varvet anställda månads- och nalj™aiV,a daglönare m. fl., att föra rullor över personalen, att granska leverans- och a i g g , n reseräkningar, fartygens m. fl. redogörelser och att utöva allmän förvaltningsoch redovisningskontroll, att fördela och bokföra stationens utom varvet utgifter samt att i övrigt biträda stationsbefälhavaren vid handläggningen av ärenden rörande redovisningen och den ekonomiska förvaltningen i allmänhet. Stationskontoret är uppdelat på detaljer (avdelningar), vilka förestås av därstädes tjänstgörande marinintendenter. Kontorets personal utgöres i övrigt av biträdande intendenter och civila biträden m. fl. Arbetsordning för kontoret fastställes av stationsbefälhavaren. Chefen för stationskontoret är beslutande i kassaärenden såväl för stationen som varvet och underskriver checker å stationens bankräkning. Han har dessutom till åliggande att utöva kontroll över stationens kassa. Kassakontoret ombesörjer alla för stationen och varvet förekommande utbetalningar, mottager inflytande medel samt åligger att härför i föreskriven ordning avgiva redovisning och kassarapport. Närmast under stationsbefälhavaren åligger det stationsintendenten vid vardera stationen att handlägga frågor rörande proviant, beklädnad och sängservis såväl i land som i viss utsträckning för stationens fartyg ävensom att utöva tillsyn dels däröver, att till stationsintendenturen hörande förråd omsorgsfullt vårdas samt, i vad på honom ankommer, hållas i fullständigt och gott skick, dels även däröver, att personalen av månads- och daglönarestaterna vid honom underställda förråd och anstalter hålles vid behövligt antal samt fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter som envar tillkomma. Stationsintendenten i Karlskrona tjänstgör tillika såsom fästningsintendent i Karlskrona fästning. Stationsintendenten ombesörjer i föreskriven ordning anskaffning, i den mån detta icke sker genom marinförvaltningens försorg, av proviant och beklädnad dels för förråden, dels för stationens matinrättningar, dels ock

14 för stationens fartyg. Ifråga om Karlskrona station avser anskaffningen även att tillhandahålla vissa förnödenheter till flottan icke tillhörande förvaltningar. Förrådsintendenterna äro ifråga om redovisningen underställda stationskontoret. Numera avlämnas dock de årliga redogörelserna till marinförvaltningen utan föregående granskning i stationskontoret. Vid förråden äro anställda förrådsbiträden — i regel såsom månadslönare anställda pensionerade underofficerare — samt förrådsförmän och förrådskarlar, daglönare. Vid verkstäderna äro anställda verkmästare och mästare, månadslönare, samt förmän och arbetare, dag- eller timlönare.

i. Hälso- och sjukvård. Vid vardera stationen är anställd följande till marinläkarkåren hörande personal: 1 förste läkare, 1 kasernläkare, 2 distriktsläkare och dessutom vid Karlskrona station: 2 sjukhusläkare. Förste läkaren har icke någon direkt befattning med den egentliga sjukvården. Han utövar närmast under stationsbefälhavaren tillsynen över stationens sjukvård och hygien, verkställer utredningar och yttrar sig över till honom hänskjutna ärenden av medicinsk eller hygienisk art samt omhänderhar såsom uppbördsman stationens medicinal- och läkaruppbörd m. m. Förste läkaren i Karlskrona är tillika chefläkare för flottans sjukhus och fästningsläkare i Karlskrona fästning. Kasernläkaren förrättar sjukvisitationer och ombesörjer läkarvården i kasernerna och varvets sjukrum samt verkställer föreskrivna läkarbesiktningar av manskap. Distriktsläkarna bestrida sjukvården för i kvarter boende såväl militär som civil personal dels vid mottagning, dels vid behov och efter kallelse i de sjukas hem. Sistnämnda skyldighet har ansetts vara begränsad till de fall, då den sjuke befinner sig, i Karlskrona inom stadens gränser, i Stockholm inom stadens gamla tullar. Såväl Karlskrona som Stockholm äro indelade i tvenne sjukvårdsdistrikt med en läkare för vartdera distriktet. Vid vardera stationen finnes genom kontrakt anställd en ögonspecialist, till vilken fall av ögonsjukdom och ögonundersökningar vid behov hänvisas. För tandvården finnes vid vardera stationen genom kontrakt anställd 1 civil tandläkare, varjämte 1 värnpliktig tandläkare tjänstgör under viss del av året. Sjukhusläkarna bestrida sjukvården vid flottans sjukhus i Karlskrona, den ene vid den medicinska och den andre vid den kirurgiska avdelningen. Då flottans station i Stockholm saknar eget sjukhus, avpolletteras vid nämnda station tjänstgörande personal, som är i behov av sjukhusvård, till garnisonssjukhuset (kvinnlig personal till civilt sjukhus). Vid vardera stationen finnas i sjömanskårens kaserner sjukrum för inläggande av lindrigt sjuka. Dylikt sjukrum finnes även i skeppsgossekårens i Karlskrona kasern, varjämte å varvet i Karlskrona är anordnat ett sjukrum, där sjuka eller skadade kunna erhålla en första behandling. För kontroll av i kvarter vårdade sjuka finnas vid Stockholms station 2 sjukhesökare (daglönare), vilka avlönas, den ene med medel, som stå till

15 varvschefens förfogande, och den andre med till stationsbefälhavarens förfogande ställda medel. I Karlskrona äro för samma ändamål 2 militära sjukvårdare kommenderade till biträden åt distriktsläkarna, en för vartdera distriktet. Den sjukvårdspersonal, som jämlikt gällande besättningslista i övrigt skall finnas tjänstgörande å stationen, ntgöres av: vid Karlskrona station 2 underofficerare, anställda vid sjukhuset såsom redogörare respektive sjukhusunderofficer, 1 korpral och 1 menig sjukvårdare; vid Stockholms station 1 underofficer, 2 korpraler och 3 meniga sjukvårdare. För närvarande äro emellertid vad Stockholms station angår till tjänstgöring å sjukrummet avdelade 1 underofficer såsom uppbördsman därstädes och förste läkarens biträde ifråga om läkaruppbörden, 3 underofficerare såsom biträdande vid sjukvården, 3 korpraler såsom vakthavande sjukvårdare, 1 korpral såsom biträde till tandläkarna, 3 meniga sjukvårdare, 1 skrivbiträde och 3 man såsom handräckningsmanskap. Därjämte är 1 underofficer kommenderad för tjänstgöring vid garnisonssjukhuset. Även vid Karlskrona station torde under vissa tider av året, beroende på antalet sjuka, den militära sjukvårdspersonalen något överstiga personalen enligt besättningslistan. Utöver ^ den militära sjukvårdspersonalen är vid sjukhuset i Karlskrona anställd civil sjukvårdspersonal, såsom sjuksköterskor, sjuksköterskebiträden och sjukhusdrängar m. fl. För avlönande av nämnda personal är under av löningsanslaget uppförd en särskild post: »Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flottans sjukhus i Karlskrona». De arbetsuppgifter, som utöver den egentliga sjukvården tillkomma läkarna, avse huvudsakligen dels undersökning av rekryter vid nyanställning, som ombesörjes i Karlskrona av kasernläkaren, i Stockholm av kasernläkaren och de båda distriktsläkarna alternerande, och dels undervisning i hälsooch förbandslära vid skolorna, åt de värnpliktiga, inkallade lotsar m. fl., vilken undervisning ombesörjes i Karlskrona av kasernläkaren, i Stockholm av de tvenne i tjänsten yngsta läkarna.

5. Organisationen i övrigt. För handläggningen av vissa juridiska ärenden, bevakande och indrivning Rättsväsendet. av kronans fordringar m. m. är vid Karlskrona station anställd en advokatjiskal; vid Stockholms station utövas advokatfiskalsbefattningen av advokatfiskalen i marinförvaltningen. Jämlikt gällande strafflag för krigsmakten biträdes befälhavare med bestraffningsrätt vid handläggningen av vissa bestraffningsärenden av den vid stationens krigsrätt anställde auditören. Militära ledamöter i krigsrätten förordnas av stationsbefälhavaren, som ock förordnar om förekommande måls handläggning vid krigsrätten. Vid vardera stationen finnes ett häkte, vari arreststraff och i vissa fall fängelsestraff avtjänas. Häktet förestås av en underofficer såsom tillsyningsman. Vaktpersonalen utgöres av för tjänstgöring därstädes kommenderad militär personal. Av vid vardera stationen tjänstgörande personal av yrkesgrenen musikMusikkonstapel, eller beträffande manskapet hornblåsare, sammansättas musikav- organisationen. delningar (musikkår, sextett). Såsom ledare för stationens musikpersonal tjänstgör en musikdirektör, hittills medelst kontrakt anställd med arvode uppfört i staten för skeppsgosseskolorna. Musikpersonalen utför musik dels vid stationen, dels ombord under sjökommendering. Musikpersonalen, utom musikledaren, avses utöver sin yrkes-

1(5 tjänst även för tjänstgöring såsom expeditionsunderofficerare, skrivbiträden m. m. Instrument ocli musikalier tillliandaliållas vid vardera stationen genom en enskild sammanslutning, flottans musikkassa, delvis kostnadsfritt delvis mot avgift. PastoralFör den andliga värden vid flottans stationer finnes anställd följande vården. flottans ecklesiastikstat tillhörande personal, nämligen: 2 regementspastorer, av vilka den ene tillika är kyrkoherde (amiralitetspastor) i Karlskrona amiralitetsförsamling och den andre kyrkoherde i Skeppsholms församling, samt 3 bataljonspredikanter^ vilka tillika innehava komminister motsvarande tjänst, 2 vid den förra och 1 vid den senare församlingen. Till ecklesiastikstaten räknas också klockare och kyrkvaktare vid församlingarna. Civilmilitära För handläggningen av frågor rörande personalen vid de civilmilitära personalchefer, kårerna och deras utbildning äro vid vardera stationen förordnade en chefsingenjör och en chefsintendent, vilka befattningar förenas med annan tjänst vid stationen. Nu nämnda befattningshavare äro chefer för den stationen tillhörande personalen av respektive kårer. Ohefsintendenten har hittills varit chef för den till stationen förlagda delen av marinintendentskolan. Nämnda skola är avsedd att i den nya marinorganisationen uppgå i sjökrigsskolan.

III.

Utredning och förslag.

A. För s t a t i o n e r n a g e m e n s a m m a frågor. 1. Allmänna synpunkter ifråga om personalens fördelning m. m. I 1925 års I 1925 års försvarsproposition har föredragande departementschefen anförsvarspropo- fört, att vid utformandet av fredsorganisationen gällde det att i första hand sl tlon ang na '! undersöka, huru den på grundval av mobiliseringsbehovet beräknade militära (r d beräknande av o c n civilmilitära personalen lämpligen borde i fred utnyttjas. Med denna personal huvudsynpunkt hade i första hand personalen beräknats för sjöstyrkorna, behovet, för marinens centrala myndigheter, för utbildningen i land och för fartygens underhåll m. m., varefter den återstående personalen hade disponerats för flottans stationer och varv, örlogsdepån i Göteborg samt skeppsgosseinstitutionen i enlighet med i propositionen angiven fördelning. De i propositionen föreslagna, på mobiliseringsbehovet grundade personalstaterna blevo med några mindre jämkningar av riksdagen godkända, och fredsorganisationen, såsom den i propositionen till sina huvuddrag föreslagits, lärer också få anses vara av statsmakterna fastställd. I den nya marinordningen måste sålunda tjänsten vid stationerna organiseras med hänsyn till den därför tillgängliga personalen. Denna åter är beroende av bl. a. rustningsplanen för flottans krigsberedskap och övningar. Av marinSedan de sakkunniga genom departementschefsskrivelse den 5 november staben för 1925 anmodats att före den 1 februari 1926 inkomma med vissa förslag, stationerna ^p a även till fredsbesättningslistor för stationer och varv, erhöllos från personal- marinstaben uppgifter å det antal personal av olika kategorier, som enligt tiii"ån^. den nya försvarsordningen beräknades dels disponibel för tjänstgöring å

17 envar av flottans stationer, dels skola genomgå skolor och kurser i land. Nämnda uppgifter voro grundade på vissa inom marinstaben verkställda utredningar angående personalbehovet i övrigt, varvid behovet för sjöstyrkorna beräknats i anslutning till den nya rustningsplanen, sedan denna reviderats med hänsyn till de jämkningar däri, som betingats av vidtagna eller planerade ändringar i avseende å fartygsmaterielen, dess indelning och förläggning m. m. Den av marinstaben såsom disponibel för stationstjänstgöring angivna personalen är i huvudsak densamma som beräknats i försvarspropositionen. Med ledning av de sålunda erhållna uppgifterna och med anslutning till Preliminära den i propositionen angivna stationsorganisationen hava de sakkunniga ut- förslag till arbetat och till statsrådet den 31 sistlidne januari överlämnat preliminära fredsbesättningslistor. förslag till fredsbesättningslistor. Över nämnda förslag hava sedermera såväl chefen för marinstaben som Myndigheterstationsbefälhavarna avgivit yttranden. Samtliga hava därvid framhållit nöd- nas yttranden vändigheten av att vissa lokala och tekniska anordningar bleve vidtagna, för ifråga om att den nya organisationen skulle på sätt som föreslagits kunna genomföras. personalbehovet. Chefen för marinstaben har därjämte ansett, att det borde tagas under övervägande, i vad mån organisationen ytterligare kunde förenklas i ändamål att därigenom ernå personalbesparingar, samt funnit sådana nödvändiga för att säkerställa fartygsrustningarna, särskilt sommartiden. Stationsbefälhavaren i Stockholm har i sitt yttrande uttalat, att han under vissa bestämda förutsättningar, såsom genomförandet av koncentration ifråga om kasernförläggning och expeditioner samt anordnandet av bostäder för vissa militära befattningshavare, kunde förorda en tillämpning försöksvis av den reducerade org-anisationen såsom den framginge av nyssnämnda besättningslistor.^ Han påvisade dock samtidigt en del olägenheter, som kunde förväntas uppstå av den nya organisationen. Stationsbefälhavaren i Karlskrona har i sitt yttrande anfört, att han för ernåendet av det önskvärda målet — frigörandet av största möjliga del av den militära personalen för sjökommendering särskilt sommartid — kunde godtaga organisationssakkunnigas förslag och ansåge sig under vissa bestämda förutsättningar, åsyftande lokala och tekniska förbättringar samt minskad uppgiftsskyldighet m. m., kunna föreslå vissa ytterligare i yttrandet närmare angivna nedskärningar av personalantalet. Han förklarade sig även instämma i ett av chefen för stationens underofficers- och sjömanskårer avgivet yttrande, vari anförts, att med hänsyn till fartygsrustningarna försök borde göras med att inskränka stationstjänsten på ifrågasatt sätt, varvid möjligen kunde förväntas, att ytterligare förenklingar i organisationen m. m. imder tiden framtvingades. Vidare framhöll bemälde kårchef, att, därest det skulle visa sig, att personalbehovet å vissa platser nu räknats för snävt, kunde detta regleras genom tillfällig förstärkning från övergångsstaten och den slutliga fredsbesättningslistan därefter uppgöras och fastställas. Även om alla de förenklingar i organisation och förvaltning, som äro De sakkunmöjliga och varom förslag vid olika tillfällen framställts samt av de sakkunniga. niga tagits under behandling, bliva genomförda, anse de sakkunniga, att den Personalbehovet. för stationstjänstgöring enligt meromnämnda proposition beräknade militära personalen är synnerligen knappt tillmätt. Visserligen torde den under normala fredliga förhållanden förutsättas kunna nödtorftigt fullgöra densamma tillkommande åligganden, men vid en ringa påfrestning i arbetet och särskilt vid mobilisering är det att befara, att den sålunda reducerade organisationen kommer att fungera otillfredsställande. Såsom de sakkunniga i sitt betänkande, Del I, framhållit, betingar den begränsade personaltillgången, att personalens semesterledighet måste för1838 26

18 delas på även andra tider av året, än som i allmänhet eftersträvas. Trots detta lära berättigade krav på semester endast i mycket ringa grad kunna tillgodoses under tjänstgöring i land; ett förhållande, som kan komma att menligt inverka på rekryteringen. . > Den ringa tillgången å befäl och underbefäl kommer att försvåra disciplinens upprätthållande samt innebär risk för ett eftersättande av materielens behöriga vård och underhåll, vilket i sin ordning kan medföra väsentligt ökade kostnader för statsverket. Ehuru de sakkunniga äro medvetna om ovannämnda olägenheter, hava de dock med hänsyn till dem givna direktiv icke ansett sig böra uppställa krav på någon ökning av den för stationstjänstgöring beräknade stampersonalen, särskilt i betraktande av att, såsom ovan anförts, de närmast ansvariga, nämligen stationsmyndigheterna, under vissa förutsättningar godtagit och i några fall själva föreslagit nedskärningar av den i ovannämnda fredsbesättningslistor upptagna personalen. För organisaGivetvis kunna icke alla de organisationsförändringar, som de sakkunniga tionens genom-på g r U nd av den beslutade försvarsordningen nedan föreslå, omedelbart förande nöd- „ e n o m f ö r a s och således icke heller personalen genast minskas till det i plaTä B Ä inSr Ut " n e r n a angivna antalet. En nödvändig betingelse för att den nya organisationen skall kunna fungera nöjaktigt är nämligen, dels att vissa oundgängligen erforderliga lokala och tekniska anordningar, vartill de sakkunniga i annat sammanhang skola återkomma, bliva vidtagna, dels att beträffande bokföring, redovisning och expeditionstjänst ändringar i enlighet med de sakkunnigas förenklingsförslag bliva utarbetade och fastställda. Intill dess så skett förutsattes, att erforderligt antal av den till övergångsstat tvångsvis överförda personalen är inkallad till tjänstgöring, och torde det bora ankomma på vederbörande stationsbefäJhavare att göra framställning om det antal, som behöver inkallas. . ... Den i det följande föreslagna ansvarsfördelningen inom kompanitjansten samt de stora personalindragningar, som avses vidtagna därstädes, förutsätta, att för såväl kompanichefsbefattningarna som även befattningarna såsom expeditionsunderofficerare avses synnerligen väl kvalificerad personal, vilken kan beräknas få kvarstå i nämnda befattningar under jämförelsevis lång tid, förslagsvis minst 3 år, och att nämnda personal därunder icke avses for tjänstgöring utom stationen. Av stor vikt ej blott för disciplinens upprätthållande utan även med hänsyn till att den dagliga arbetstiden för nämnda personal enligt den nya organisationen torde åtminstone tidvis behöva utsträckas till sent på dagen är, såsom ock stationsbefälhavaren framhållit, att såväl kompanicheferna som expeditionsunderofficerarna å Stockholms station beredas tjänstebostäder inom örlogsstationens område. Då det vidare kan förutsättas, att vid krigstillfälle eller vid större rustningar nästan all den för stationstjänstgöring beräknade stampersonalen måste tagas i anspråk för bemanning av icke rustade fartyg, är det av den yttersta vikt att så planlägga mobiliseringsarbetet, att minsta möjliga störningar vid nämnda tillfällen inträffa. Ändamålsenligt synes därför vara, dels att mobiliseringskommenderingarna så ordnas, att erforderliga ombyten a stationernas expeditioner ske successivt, dels att den reservpersonal som vid mobilisering avses ersätta stampersonalen därstädes, redan i fredstid beredes tillfälle att genom tjänstgöring å respektive mobiliseringsbefattningar satta sig in i sina göromål. , Slutligen torde böra framhållas, att den föreslagna organisationens olika detaljer äro så nära sammanhörande med varandra och med hela stationstjänsten, att genom en jämförelsevis ringa rubbning av någon detalj risk uppstår, att hela organisationen bringas ur funktion. Den tänjbarhet, som

19 varit en styrka hos den nuvarande organisationen, kan icke längre förutsättas bliva förhanden på grund av de snäva gränser, inom vilka personalbehovet beräknats. Ej heller lärer det kunna påräknas, att fartygens besättningar framdeles skola i samma utsträckning, som hittills i allmänhet varit fallet, kunna erhålla ersättning för dem som under pågående sjöexpedition insjukna. Planmässighet och permanens i fartygsrustningar och minsta möjliga rubbningar i personalens fördelning äro därför i än högre grad än hittills nödvändiga förutsättningar för att organisationen skall kunna bestå utan slitningar. Den i 1925 års försvarsproposition angivna organisationen av den militära Uen militära tjänsten å flottans stationer är i avseende å personalens indelning i såväl tjänstens administrativt som tjänstgöringshänseende i stort sett bibehållen vid nuva- or s aniflation rande former. Då såsom ovan anförts huvuddragen av nämnda organisation äro^ av statsmakterna fastställda, hava de sakkunniga saknat anledning att ingå på frågan om ändrad indelningsgrund av personalen utan inskränkt sig till att, i den mån så kunnat ske, söka ernå sådana förenklingar i den militära tjänstens ordnande, som betingas av den reducerade personaltillgången. Även om sålunda inga större förändringar förutsättas vidtagna beträffande den militära stationsorganisationens olika tjänstegrenar och dessas inbördes ställning, torde det dock med hänsyn till den avsevärt reducerade tillgången å för landtjänstgöring disponibel militärpersonal bliva nödvändigt dels att undersöka, huruvida icke organisationens detaljer kunna förbättras genom en lämpligare arbets- och ansvarsfördelning, samt dels att söka ernå de förenklingar i arbetssätt, arbetsmetoder samt kontrollbestämmelser och dylikt, som kunna vidtagas utan att effektiviteten minskas. Härvid hava de sakkunniga ansett erforderligt att taga under behandling även sådana frågor, vilkas ordnande rätteligen tillhör stationsmyndigheternas befogenhetsområde. Givetvis förutsätta även de sakkunniga, att det bör tillkomma dessa myndigheter att i nämnda hänseende alltjämt inom den ram, som personaltillgången och gällande reglementsbestämmelser medgiva, utfärda närmare föreskrifter, ^ varför de sakkunnigas förslag härutinnan, i likhet med vad i de sakkunnigas betänkande, Del I, i motsvarande hänseende föreslagits beträffande varven, mera böra anses hava till ändamål att tjäna till ledning vid anpassandet av organisationens detaljer efter personaltillgången. Innan de sakkunniga gå att redogöra för de förändringar, som förutsättas i avseende å tjänstens organisation å vardera av flottans stationer, har det synts lämpligt att först behandla vissa för de båda stationerna gemensamma frågor angående förenklingar samt lämpligare fördelning av vissa arbetsuppgifter och det därmed förenade ansvaret.

2.

Orsakerna till stationstjänstens under senare år ökade omfattning.

Verksamheten vid flottans stationer har särskilt under de senare åren alltmera utökats, i det att dels åtskilliga nya arbetsuppgifter tillkommit, dels omläggningar och förändringar i såväl militära som ekonomiska förvaltningsangelägenheter förorsakat en icke obetydligt utökad arbetsbörda. Helt frånsett att de extraordinära arbetsuppgifter, som betingats av krigsårens neutralitetsvakt och därmed sammanhängande spörsmål rörande utrustning och underhåll av personal och materiel under exceptionella förhållanden, numera till övervägande delen bortfallit, hava i stället andra uppgifter trätt i förgrunden, dels betingade av återgången till normala fredsförhållanden och förarbetena till den nu beslutade omorganisationen av försvarsväsendet, dels utmynnande i ett bättre tillgodoseende av sociala och humanitära krav, reglering av personalens löneförhållanden till gällande prisnivå samt en mera ingående förvaltningskontroll från statsmakternas sida över de till försvars-

Allmänna orsaker.

20 ändamål beviljade anslagsmedlen. Tillkomsten av en mångfald nya författningar samt behovet för de centrala myndigheterna av uppgifter, yttranden och förslag hava föranlett en vidlyftig skriftväxling, och därjämte hava för personalens vidkommande nya utbildningsprogram för manskapet samt försäkrings-, pensions- och lönefrågor framalstrat ett flertal nya och krävande uppgifter för de lokala myndigheterna. I avseende å härberörda förhållanden kan till ett närmare belysande därav följande anföras. Allt under det att från statsmakternas sida en stark tendens gjort sig Ökade krav ifråga om gällande att nedpressa alla anslag för försvarsändamål, hava fordringarna, anslagsförvalt- exempelvis i avseende å manskapets hygien, förströelser, förplägnad m. m., ningen. ökats. Nämnda omständigheter hava givetvis nödvändiggjort, att från stationsmyndigheternas sida en alldeles särskild uppmärksamhet måst inriktas på att inom ramen av de beviljade anslagen på bästa sätt tillgodose de olika krav, som framställas. Ett dylikt inseende över anslagsförvaltningen förutsätter emellertid en detaljerad och noggrann utgiftsstatistik, grundad på en omfattande bokföring. Vidare är knappheten ifråga om anslagsmedlen ägnad att ställa större krav på affärsmässighet m. m. ifråga om handläggningen av sådana ärenden, som avse upphandlingar och andra anskaffningar. Bäkenskapsårets omläggning från kalenderår till att avse tiden 1 juli—30 juni har medfört ökat arbete i och för räkenskapernas avslutande just under den tid av året, då till följd av fartygsexpeditioner, semesterledighet o. d. tillgången på personal för stationstjänstgöring är minst. Förplägnadsväsendet vid stationerna har på senare åren avsevärt utveckFörplägnadsväaendets lats. I anslutning till av särskilda sakkunniga år 1919 verkställd utredning utveckling. och avgivet förslag härutinnan har ett ökat arbete ansetts böra nedläggas på förbättrandet av manskapets mathållning. Vidtagandet av förbättringar i portionshänseende genom större omväxling i kosthållet och införandet av den s. k. fria skaffningen, vilken medfört behov av ett särskilt pollett- och kontrollsystem, har bidragit att utöka förvaltningsgöromålen vid förplägnadsanstalterna. De vid stationerna förefintliga välfärdsanordningarna för personalens hygien Välfärdsanordningar samt nytta och nöje hava ävenledes betydligt utvidgats. Manskapskassorna, för manskapet. med vilka driften vid vissa av dessa anordningar upprätthålles, hava blivit föremål för mera rationell förvaltning för att med därav uppkommande vinster bereda personalon större nytta och trevnad än förr. Även om för själva driften civil personal i viss utsträckning kommer till användning, är det likväl tydligt, att för ledningen och övervakandet av ifrågavarande anordningar krävas tid och omsorg från stationsmyndigheternas sida. De ständigt ökade kraven på personalens, särskilt manskapets, teoretiska Utbildningsni. fl. förhål- utbildning samt den avkortade tjänstgöringstiden för de värnpliktiga har belanden. tingat en omläggning av utbildningsplanen, vars tillämpning särskilt under övergångstiden från den gamla utbildningen till den nya betungat de militära stationsmyndigheterna med ett avsevärt ökat arbete. Täta in- och utryckningar av värnpliktiga öka göromålen i avseende å såväl utbildnings-, kommenderings- som förvaltningsåtgärder, varjämte expeditionstjänsten härutinnan tynges i samma mån som antalet in- och utryckningar under året ökas. BefordringsDe omfattande och detaljerade föreskrifter för uppflyttningar och befordoch avlönings- ringar i avseende å underofficerare och manskap, som under senare tiden förhållanden utfärdats i syfte att söka skapa jämna och rättvisa befordringsförhållanden, m. m. hava i många fall visat sig svårtolkade och i varje fall krävt mycken omtanke och arbete att konsekvent tillämpa. Det nya avlöningssystemet och på grund därav utfärdade tilläggsbestämmelser hava betungat stationsmyndigheterna med nya arbetsuppgifter, som i många fall äro svåra att rätt fylla. Förekomsten av periodiska löneupp-

21 flyttningar, ett flertal löneplaner, rullföring och uppgiftsskyldighet för beräkning av löneavdrag o. d. äro alla arbetsuppgifter av dylik natur. Härjämte påkalla de nuvarande dyrtidstilläggsförfattningarna särskilda beräkningar eller intyg för dyrtidstilläggsbeloppens fastställande. Det torde i förevarande hänseende böra erinras om att för stammanskapet tillämpas för närvarande ej mindre än 3 olika löneplaner samt om de, såsom det vill synas, för försvarets personal alltför omständliga bestämmelserna om löneavdrag m. m., vilkas praktiska och ekonomiska betydelse alls icke torde svara mot arbetet vid tillämpningen. Visserligen lära nu berörda olägenheter till en del vara att anse såsom mer eller mindre oundvikliga följder av kristiden, men trots detta kvarstår intrycket av att vid utarbetandet av ekonomiska författningar önskvärdheten av enkelhet och lätthet i tillämpningen icke alltid tillräckligt beaktats. Även i avseende å tjänstledighetsärenden hava de nya avlöningsförfattningarna påkallat en utökad skriftväxling. För närvarande äger ett flertal befälhavare att inom vissa gränser bevilja tjänstledighet åt underlydande personal, men då varje slag av bortovaro från tjänsten har betydelse för lönebeloppens fastställande på grund av gällande bestämmelser om löneavdrag efter viss tids bortovaro, måste uppgifter angående å avlöningen inverkande förhållanden utväxlas myndigheterna emellan. En koncentration, i den mån detta befmnes praktiskt lämpligt, av befogenheten att bevilja tjänstledighet till den myndighet, under vilken personalen i administrativt hänseende lyder, torde kunna medföra någon lättnad i den skriftväxling, varom här är fråga. De sakkunniga, som inhämtat att marinens reglementssakkunniga hava för avsikt att föreslå en ändring av bestämmelserna i nu angiven riktning — varemot icke synes något att erinra — hava icke ansett sig böra närmare ingå på denna sida av spörsmålet utan endast velat framhålla den ökade anledning, som förefinnes till att på angivet sätt underlätta expeditionsf öringen. Bland övriga under senare tid tillkomna arbetsuppgifter må även framhållas handläggningen av ärenden berörande riksförsäkringsanstaltens verksamhet, vilka visa tendens till ständig ökning, och vidare de åtgärder, som stå i samband med lagen om arbetarskydd ävensom med den för försvarets arbetare införda förhandlingsordningen. Samtliga här nämnda uppgifter betinga allmäntaget en ingående och tidsödande utredning och utgöra sålunda ett högst betydande arbetstillskott för vederbörande myndigheter. E n icke obetydlig arbetsökning har uppkommit för de stationernas organ, Införsel å lön; som hava att verkställa utbetalning av avlöning, i och med tillkomsten av skattogiro. införsellagen samt bestämmelserna om beställningshavares rätt att genom vederbörande redogörares försorg avsätta avlöning till skatt medelst inbetalning å postgirokonto. Redan nu äro för såväl stationskassörerna som kompanicheferna införselgöromålen av en högst betydande omfattning och denna intresseverksamhet tenderar att med det nu tillkomna skattegirot taga än större proportioner. De tid efter annan utfärdade kontrollbestämmelserna, ofta föranledda av Kontroll- och icke fullt utklarade ansvarsförhållanden, hava icke blott skapat behovet av ansvarsen mångfald uppgifter utan även medfört, att personal sysselsattes med förhällanden samma kontrollarbete inom flera olika organ. Kraven på en alltför detaljerad redovisning i mindre viktiga delar förorsaka såväl de redovisande söm de reviderande organen ett merarbete, vars värde icke alltid svarar mot de därpå nedlagda kostnaderna. Såsom redan förut omförmälts utövar det stora antalet under senare år Behovet av utkomna reglementen och författningar ett icke ringa inflytande på den prak- direktiv ifråga tiska_ tjänsten. Påkänningen blir givetvis särskilt märkbar i början av för- om .d® e^.°" fattningarnas tillämpning och vid ombyten av de befattningshavare, som skola Mtning^rnas tillämpning.

22 Sammanfattning.

tillämpa desamma, ombyten, som med nödvändighet måste förekomma relativt ofta inom en militär, särskilt en sjömilitär organisation. Det är även påtagligt, att arbetet med tillämpningen försvåras, om författningarna, vilket lärer vara nästan oundvikligt, i något avseende brista i tydlighet, åtminstone sett från deras synpunkt, som icke hava tillgång till motivering eller andra akter, varpå en viss författning grundar sig, eller som kunna förutsättas besitta något större mått av författningskunskap. Det bör därför vara en angelägenhet av stor vikt, att marinens ekonomiska överstyrelse — i likhet med vad som sker inom andra grenar av statsförvaltningen — genom förtydligande bestämmelser och genom snabbt offentliggörande av prejudicerande beslut så långt sig göra låter söker förebygga misstolkning och felaktiga beslut eller i övrigt, när så erfordras, genom meddelande av direktiv söker underlätta de ekonomiska bestämmelsernas riktiga och likartade tilllämpning, varigenom åtskilligt arbete torde kunna besparas de lokala myndigheterna. Av vad ovan sagts torde få anses bestyrkt vad de sakkunniga redan i s j ^ betänkande angående flottans varv (Del I) framhållit, nämligen att möjligheten till förenklingar till stor del är beroende på förhållanden, som de lokala myndigheterna icke kunna behärska. Å andra sidan förefinnes alltid den möjligheten för dessa myndigheter att genom eget initiativ söka vinna rättelse i uppenbara missförhållanden, varjämte, såsom de sakkunniga dels i ovannämnda betänkande framhållit, dels i det följande få tillfälle att närmare utveckla, det ingalunda är uteslutet, att arbetssätt, former för skriftväxling m. m. kunna genom inre organisatoriska åtgärder förenklas.

3. Synpunkter ifråga om förvaltningstjänstens allmänna organisation. Allmänna Styrelsen vid envar av flottans stationer utövas såsom förut nämnts av synpunkter, en stationsbefälhavare, vilken är den högsta lokala kommandomyndigheten och vad stationen utom varvet beträffar jämväl den högsta lokala förvaltningsmyndigheten. E n sådan koncentration är en styrka i organisationen och bidrager till att skapa stadga och effektivitet i styrelse och förvaltning. De sakkunniga vilja även betona den utomordentliga betydelsen ur krigsberedskapssynpunkt av att ett dylikt i såväl militärt som ekonomiskt och allmänt administrativt hänseende enhetligt ansvar för stationen såsom personaldepå med däri ingående intendenturutrustning och anordningar för sjukvård m. m. uppehälles och klart organisatoriskt framhäves. Med det omfattande verksamhetsområde, som stationen har, och den mångfald olika slag av verksamhet, som där äger rum, måste emellertid stationsbefälhavaren hava tillgång å underlydande organ, som biträda honom vid tjänstens utövande. Av vikt ifråga om dessa organ är, att förhållandet mellan kommando- och förvaltningsmyndighet är klart reglerat samt att de olika verksamhetsgrenarna jämväl beträffande förvaltningstjänsten representeras av erforderlig sakkunskap och att denna sakkunskap beredes tillfälle att komma till sin rätt under enkla former. Betydelsen av ett klart reglerat förhållande mellan kommando- och förvaltningsmyndighet framträder särskilt ifråga om dels ansvaret för fattade beslut, dels formerna för ärendenas handläggning. Kommando- eller befälsmyndigheten är i allmänhet klarlagd genom organisationen och närmare angiven i instruktionerna för respektive befälhavare. Ansvaret, som för detta slag av myndighet aldrig bör vara uppdelat på flera händer, utkräves i förekommande fall enligt den militära lagstiftningen.

23 Vem som utgör förvaltningsmyndighet och vilket ansvar som därmed förenas Klarläggande framgår icke alltid lika klart genom organisationen eller därpå grundade be- ^ m S S S stämmelser. Förvaltningsfrågorna, vilkas handläggning i regel även betingar m y n d i g h e t °och särskild författningskunskap, avgöras vanligen i annan ordning än de rent förvaltningsmilitära frågorna. I till förvaltningen hörande ärenden, särskilt i sådana, som ärende m. m. i reglementet för marinen benämnas civila ärenden, fattas sålunda besluten oftast med besvärshänvisning, och dessa äro i allmänhet underkastade särskild administrativ-ekonomisk kontroll. Ansvaret för av förvaltningsmyndighet fattade beslut utkräves även i särskild ordning, vanligen i anmärkningsväg, efter det att vederbörande förklarat sig över en av revisionen utfärdad anmärkning. Beslut, varom här är fråga, kunna hava ekonomiska följder för den beslutande. På grund härav äro de ekonomiska förvaltningsärendena, d. v. s. ärenden rörande anskaffning och underhåll av materiel och byggnader, persedlar, proviant o. d. ävensom avlöning och redovisning m. m., i allmänhet mer omständliga och kräva mer omfattande författningskunskap än andra ärenden. Det är därför en angelägenhet av vikt, att fullt klara bestämmelser finnas angående icke blott vilka ärenden, som äro att hänföra till förvaltningstjänsten, utan även vilka organ, som skola biträda stationsbefälhavaren med handläggningen av de olika ärendena, samt formerna för ärendenas beredning och handläggning. På senare tiden har en del av ovannämnda ekonomiska förvaltningsärenden, nämligen sådana, som röra avlöning och redovisning, eller s. k. kassaärenden, kommit att utgöra en särskild grupp med i viss mån förenklat förfarande vid ärendenas handläggning. Emellertid vill det synas, som en ytterligare förenklad och mera ändamålsenlig ordning även i detta avseende vore möjlig och önskvärd. De sakkunniga återkomma härtill i det följande under punkt 6. Avlöningsförfarandet. Vid behandling av frågan om förvaltningstjänstens organisation är det stationsnödvändigt att taga hänsyn till vissa för flottan säregna förhållanden. Flottans förvaltningens organisation är och måste vara utformad med hänsyn till sjöstridskrafternas j^tär. storlek och sammansättning. Beskaffenheten och antalet av de fartyg, som förefinnas eller vid krigstillfälle skola uttagas för sjömilitära ändamål, konstituera nämligen den grund, varpå sjövapnets allmänna organisation är uppbyggd. Stationernas verksamhet såväl i militärt som ock i förvaltningshänseende påverkas sålunda i väsentlig grad jämväl av de årliga rustningarna enligt rustningsplanen för flottans krigsberedskap och övningar samt färdighållandet för krigsändamål av till stationerna förlagda örlogsfartyg med deras besättningar och förråd. Flottans förvaltningsorganisation blir därför av en säregen art, som i flera avseenden icke har sin motsvarighet inom den övriga statsförvaltningen, och vad särskilt angår förvaltningen a,v den synnerligen komplicerade och till arten mångskiftande materielen får alltid fartyget såsom en enhet ett avgörande inflytande å organisationen av den med nämnda förvaltning förbundna verksamheten. Ovannämnda förhållanden utesluta emellertid icke, att en klarare bild Förvaitningsoch måhända även bättre ordning och reda i den lokala förvaltningen skulle föreskrifternas erhållas, om förvaltningsföreskrifterna gåves en mer koncentrerad och med ^r?,, andra hänsyn till förvaltningens olika verksamhetsgrenar lämpligt fördelad upp- bes t ämmo i ser ställning, än vad för närvarande i allmänhet kan sägas vara fallet. De i m. m . reglementet för marinen förekommande förvaltningsföreskrifterna återfinnas nämligen under en mångfald olika kapitel och äro ofta sammanförda med bestämmelser angående andra ärenden än sådana, som beröra förvaltningen. Begreppen förvaltningsärende, förvaltningsuppgift och förvaltningsansvar finnas icke angivna i nyssnämnda reglemente. Med hänsyn till att en stor del förvaltningsfrågor numera handlägges inom det för marinen, armén och flyg-

24 vapnet gemensamma försvarsdepartementet synas skäl tala för att nyssnämnda och liknande begrepp bliva klarlagda även beträffande marinen samt såvitt möjligt erhålla samma innebörd inom hela krigsmakten. I den mån dessa frågor beröra tjänsten å flottans stationer finna de sakkunniga det önskvärt, att stationsmyndigheternas förvaltningsuppgifter och förvaltningsansvar bliva i reglementet klarare angivna samt förvaltningsföreskrifterna överskådligare sammanförda än vad för närvarande är fallet. Därjämte böra föreskrifterna ändras i syfte att minska onödig omgång vid ärendenas beredning. Genom dylika åtgärder skulle otvivelaktigt förvaltningstjänsten underlättas och befrämjas. FörvaltningsIfråga om förvaltningsmyndighetens utövande å flottans stationer utom ärendenas varven har förut framhållits, att den bör vara samlad hos stationsbefälan aggnmg. lavaren, som har uppsikt över hushållningen och ansvaret för att till hans förfogande ställda anslagsmedel icke överskridas. Såsom biträden inom de olika tjänsteområdena bör han såsom även framhållits hava fackkunniga organ till sitt förfogande. Detta biträde kan lämnas antingen därigenom, att den underlydande tjänstegrenschefen bereder honom tillhörande ärenden och föredrager dem direkt inför stationsbefälhavaren, varvid samtidigt, där så erfordras, protokoll föres, eller ock så att det underlydande organet avgiver skriftligt yttrande eller förslag, som sedermera handlägges hos stationsbefälhavaren. I båda fallen kunna sådana ärenden, som avse verkställandet av förut fattade beslut eller vissa i reglementsväg eller annorledes föreskrivna åtgärder ävensom ärenden i övrigt, vilka icke äro av den vikt, att de anses böra underställas stationsbefälhavaren, avgöras av det underlydande tjänsteorganet. Hit höra bl. a. de förut omnämnda s. k. kassaärendena. Vid det förstnämnda tillvägagångssättet, som tillämpas inom armén och statsförvaltningen i allmänhet, är avgörandet förlagt till vederbörande chef, men för besluten svara han och föredraganden gemensamt, om de äro ense. I annat fall övergår ansvaret till chefen ensam, om föredraganden till protokollet antecknar sin avvikande mening. Vid det sistnämnda tillvägagångssättet, som i allmänhet användes vid flottans stationer, fattas besluten av stationsbefälhavaren ensam och ansvaret ligger därför i första hand på honom. Huruvida och i vad mån något förvaltningsansvar kan anses påvila den som förestår det underlydande organet för av honom avgivna förslag synes tvivelaktigt; i varje fall saknas klara bestämmelser därom. Båda de ovannämnda förfaringssätten hava sina fördelar och olägenheter, vilka äro mer eller mindre framträdande, beroende på bl. a. den organisation, i vilken de tillämpas. FöredragningsGenom ärendenas avgörande efter föredragning på sätt ovan angivits vinordning. n e s e n k i a r ansvarsfördelning och uppstår ett nära samarbete mellan den beslutande och den, som representerar den särskilda fackkunskapen i frågan, d. v. s. den föredragande, vilket förhållande måste vara till gagn för ärendenas allsidiga prövning, varjämte missförstånd beträffande frågans innebörd m. m. lättare kan undvikas. Vidare torde genom denna ordning mångskriveri i avsevärd mån kunna förebyggas och gäller detta särskilt expeditionsföringen, beträffande vilken den förenklingen vinnes, att varje handling, ankommande såväl som avgående, endast behöver handläggas i den eller de expeditioner, dit ärendet hör. Vid avgivande åter av skriftliga förslag utan föredragning bliva dessa ofta så utformade, att de, om beslutet går i överensstämmelse med tjänstegrenschefens förslag, medgiva omedelbart expedierande, varjämte den tidsförlust, som kan uppstå under väntan på föredragning inför befälhavaren, då denne på grund av fullgörandet av andra oförutsedda ämbetsuppgifter har svårt att fasthålla vid bestämda föredragningstider, undvikes. Den större eller mindre ändamålsenligheten av de båda sätten torde i praktiken även påverkas av de olika lokala och andra förhållanden, som förefinnas å flottans båda stationer.

25 Vilket av ovannämnda tillvägagångssätt för ärendenas handläggning som Avgränsning av vissa än kommer att tillämpas vid flottans stationer, torde det emellertid vara nödvändigt att såsom ovan anförts avlasta vissa ärenden av mindre vikt, frånärenden stationsavseende rena verkställighetsfrågor, från stationsbefälhavarens personliga befälhavaren. handläggning; dock med fasthållande av att ledningen och uppsikten av förvaltningen vid stationen utom varvet samt ansvaret för att för stationen anvisade medel ej överskridas städse skall påvila stationsbefälhavaren. Tjänsten bör därför så organiseras, att enkla och ändamålsenliga arbetsformer ernås, varjämte å ena sidan de stationsbefälhavaren underlydande fackkunniga organen böra erhålla befogenheter och ansvar i den utsträckning, att de med initiativ och handlingskraft kunna verka inom sina områden, samt å andra sidan stationsbefälhavaren, utan att behöva belastas med onödiga detaljfrågor, likväl bibehåller ledningen. En omläggning av arbetsformerna bör sålunda åsyfta dels att ärendena Tjänslegrensutan onödig omgång må kunna direkt ingå till den, som skall handlägga chefemas direkta andesamma, dels att undvika onödig skriftväxling mellan chefen och de un- slutning till derlydande organen eller dessa senare sinsemellan. En dylik omläggning stationsbefältorde i första hand betinga en anslutning av underlydande organ (tjänste- hav ar en. grenar) till vederbörande chef, d. v. s. stationsbefälhavaren. Tjänstegrenschefen förutsattes nämligen icke blott bereda utan även själv föredraga ärendena inför denne, varvid givetvis förutsattes, att det expeditionsmässiga handhavandet av ärendena äger rum vid endast en expedition. Därmed möjliggöres snabbare handläggning av ärendena, enär i allmänhet ett mindre antal befattningshavare än f. n. behöver sätta sig in i ärendet, varjämte såsom ovan framhållits muntliga upplysningar kunna lämnas och erhållas direkt av den, som bereder ärendet, varigenom misstag angående motiv o. d. kunna undvikas. Först härigenom bliva formerna, såväl för handlingarnas överlämnande till dem, som skola bereda de olika ärendena, som för ärendenas behandling mellan den som bereder och den som beslutar i ärendet, avsevärt förenklade. Lämpligheten av en dylik anslutning torde emellertid vara något olika å Särskilda förde båda stationerna och mindre å Karlskrona station, beroende bl. a. därpå, hållanden vid att stationsbefälhavaren därstädes samtidigt är kommendant i Karlskrona Karlskrona station. fästning. I denna hans dubbla egenskap äro redan nu inför honom direkt föredragande så många befattningshavare, att en ökning av antalet dylika skulle, enligt vad de sakkunniga inhämtat, verka tyngande på tjänsten. Därjämte äro vissa underlydande organs expeditioner för närvarande rätt avlägset belägna från stationsbefälhavarens ämbetslokal, vilket i viss mån försvårar en direkt anknytning. De sakkunniga anse sig därför ifråga om Karlskrona station icke böra föreslå, att för närvarande några förändringar vidtagas ifråga om förvaltningstjänstens organisation eller någon omläggning av arbetsformerna, men förutsätta, dels att stationsbefälhavaren i vad på honom beror skall vidtaga de förenklingar i ovan antydd riktning däri, som betingas av den nya organisationen i övrigt, dels att reglementsbestämmelserna härutinnan så avfattas, att det må ankomma på stationsbefälhavaren att utan förändring av nu gällande ansvarsfördelning bestämma, huruvida och i vilken omfattning föredragning av underlydande organ skall ske, ävensom ordningen för de föredragna ärendenas expedierande. Beträffande Stockholms station däremot, som utgör en fullt fristående Stockholms station. organisatorisk enhet, synes en anslutning till stationsbefälhavaren av vissa förvaltningsorgan vara ändamålsenlig. Detta förutsattes även i 1925 års försvarsproposition, däri föredragande departementschefen anfört (sid. 236), att den ekonomiska förvaltningen borde förenklas i jämförelse med den nuvarande i så måtto, att stationskontoret jämte kassakontoret och stationsinten-

26 denturen ställdes under en för dessa organ gemensam ledning. Denna förvaltningsmyndighet förutsattes vidare bliva omedelbart anknuten till stationsbefälhavaren med föredragningsskyldighet men med vidgad befogenhet i rena verkställighetsfrågor. Detta förslag, mot vilket riksdagen icke uttalat någon erinran, bör alltså komma till utförande, och i syfte att ernå ytterligare förenklingar förutsätta de sakkunniga, att en dylik anknytning även sker ifråga om förste läkaren. Genom nu förordade åtgärder synas förutsättningar kunna ernås för utövande i förvaltningshänseende av en enkel och samtidigt effektiv styrelse. Nämnda anknytning torde böra ske under den form, att föreskrift utfärdas, att stationsbefälhavaren biträdes vid handläggningen av ärenden, som tillhöra hans ämbetsförvaltning, förutom av nuvarande expedition, även av stationskontoret och intendenturexpeditionen, vilka avses att förestås av en för dessa gemensam chef, samt av sanitetsexpeditionen, som förestås av förste läkaren; börande det åligga envar av dessa befattningshavare att inför stationsbefälhavaren föredraga alla till honom överlämnade ärenden, i vilka han icke jämlikt gällande bestämmelser äger att själv besluta. Yid sådan föredragning synes protokoll böra föras, då den föredragande har en från beslutet avvikande mening. Ärende, som sålunda föredragits, torde för angivande av ansvarsfördelningen böra kontrasigneras av den föredragande. Nu föreslagna ordning förutsätter givetvis att, såsom förut antytts, förekommande ärenden endast skola diarieföras i den expedition, inom vilken de handläggas.

4. Expeditionstjänstens ordnande. Uti de sakkunnigas betänkande, Del I (sid. 15, 16, 30 och 40), hava anförts vissa synpunkter i avseende å möjligheten att förenkla expeditionsföringen å flottans varv. Utöver dessa, som i tillämpliga delar hava giltighet även beträffande stationerna utom varven, få de sakkunniga anföra följande. Av stationernas verksamhet är expeditionstjänsten av en förhållandevis mycket stor betydelse och omfattning, betingande ett avsevärt personalbehov. Anledningen härtill är förnämligast att söka i det sakförhållandet, att flottans stationer äro depåer och administrativa centra för såväl personal som materiel. Mellan stationerna och de rustade fartygen liksom stationerna sinsemellan uppstår därför en vidlyftig skriftväxling, vilken ökas i samma mån ombyten av fartyg och personal äga rum. Belysande härför är att antalet rustade fartyg enligt normalrustningsplanen utgör sommartiden omkring 50 och vintertiden omkring 20. Inskränkning Under senare tider har vidare en tendens gjort sig gällande att anav antalet ordna nya expeditioner för befattningshavare, hos vilka en självständig expeditions- expeditionsföring knappast är av behovet påkallad. Att detta kunnat ske oran e organ. f. o r ( j e ^.-JJ e n s ^ o r ^ \yeT0 dä r på, att fullt tydliga reglementsföreskrifter saknas angående vilka befattningshavare å stationerna, som skola föra expedition. De sakkunniga förutsätta emellertid, att i samband med utarbetandet av nytt reglemente för marinen föreskrifter komma att utfärdas, som reglera nyssnämnda förhållanden och varigenom expeditionernas antal inskränkes till det strängt nödvändiga. I de fall, där underordnade organ kunna behöva handlägga ärenden, böra, där så lämpligen kan ske, dessa organ anknytas till vederbörande befälhavare eller myndighet såsom en del av dennes expedition. Även i övrigt, där i vissa fall egen expeditionsföring kan anses behövlig, såsom t. ex. beträffande kompanichef m. fl. kårchefen underlydande befälhavare, bör en viss anslutning åvägabringas med ändamål att ersätta skriftväxling mellan chefen och honom underlydande med föredragningar eller muntliga framställningar eller ock med promemorior eller

27 meddelanden, som utan att behöva diarieföras kunna läggas till grund för utfärdande av order eller uppsättande av skrivelser. Oavsett ovannämnda åtgärder lärer det emellertid bliva nödvändigt att vidtaga vissa omläggningar av expeditionsföringen, på det att den för stationstjänstgöring beräknade personalen skall kunna medhinna att fullgöra densamma tillkommande åligganden. Nämnda omläggning torde i första hand böra åsyfta att dels förenkla diarie-, register- och rullföringen, dels nedbringa antalet uppgifter och förslag m. m., som skola avgivas, till det oundgängligen erforderliga, dels ock förenkla och bringa stadga i expeditionstjänstens organisation och förbättra expeditionstekniken. De sakkunniga hava särskilt uppmärksammat, att å ett flertal expeditio- Förenklad ner diarie- och registerföringen är synnerligen omfattande och noggrann diarieföring. samt kräver ett avsevärt arbete och ett icke ringa antal personal. Visserligen åstadkommes genom en sådan diarieföring ordning och reda, varjämte på grund av registrets fullständighet ett uppsökande av själva handlingarna ofta blir obehövligt, men det kan ifrågasättas, huruvida värdet därav alltid motsvarar det arbete, som nedlägges därpå, och om icke utan att eftersätta ordning och reda diarieföringen kan göras enklare och mindre omständlig. Att vidare, såsom på vissa håll sker, diarieföra samma ärenden å olika avdelningar inom samma expedition därför, att flera avdelningar hava att taga befattning med ärendet, lärer få anses vara ett slöseri med tid och arbetskraft. Enligt gällande reglementsbestämmelser synes det vara överlämnat åt vederbörande myndighet underordnad personal (adjutanter, sekreterare m. fl.) att bestämma angående diarieföringens ordnande. Detta förhållande torde vara en av orsakerna till att olika system användas, och att någon enhetlig kontroll i arbetsbesparande syfte i allmänhet icke utövats. De sakkunniga ifrågasätta därför, huruvida icke, i likhet med vad som är förhållandet inom armén (Jfr »Instruktion för expeditionstjänsten vid armén», §§ 2: 2 och 4), vissa lämpliga formulär för diarier och register borde fastställas även beträffande marinen och föreskrift utfärdas, att det skall tillkomma vederbörande chef att i övrigt bestämma om diarieföringens ordnande samt tillse, att den blir så enkel och praktisk som möjligt. Föreskrift torde vidare böra utfärdas därom, att vid all diarieföring endast vignettbör såsom skrivelsens huvudinnehåll införas den vignettmening, som jämlikt mening. reglemente för marinen, del I, bil. 27 a, skall till underlättande av diarieföringen anbringas å varje skrivelse från avsändare, som är skyldig att föra expedition. Nyssnämnda bestämmelser synas böra fullständigas att innefatta även åliggande för varje marinen tillhörande avsändare att, i likhet med vad fallet är vid armén, å skrivelse anbringa vignettmening eller, som det numera brukar kallas, rubrik. Den, som icke är skyldig att föra expedition, anbringar namn och tjänsteställning i övre delen av marginalen i stället för tjänstebefattning. Fördelarna av en sådan anordning för diarieföring torde ligga i öppen dag. Det vållar givetvis varken stor möda eller mycken tidsutdräkt^ för den, som uppsätter en skrivelse, att med några ord angiva dess huvudinnehåll, varemot den mottagande diarieföraren måste uppmärksamt genomläsa skrivelsen för att bilda sig en uppfattning om dess huvudinnehåll, varjämte av honom fordras ett visst omdöme att koncist angiva detta. Har den senare däremot endast att införa vignettmeningen (rubriken), kan själva diarieföringen utföras av personal utan särskilda kvalifikationer och på avsevärt kortare tid. Genom att endast vignettmeningen (rubriken) införes vid diarieföring, vinnes dessutom den stora fördelen, att en handling blir lättare att

28 återfinna i registret, då man vet, att den i alla de expeditioner, varest ärendet handlagts, är registrerad under samma rubrik. En föreskrift i ovan antydd riktning torde emellertid nödvändiggöra utfärdandet av vissa direktiv för rubrikskrivning, så att ett ensartat system härvid kommer till användning. . -Re .sakkunnigas uppmärksamhet har även fästs därå, att på vissa håll diarieföringen onödigt betungats av sådana i tjänsteväg insända ärenden såsom ansökningar, rapporter, anmälningar och uppgifter m. m., vilka skola vidarebefordras till vederbörande högre chef eller myndighet. Det synes de sakkunniga vara tillfyllest, att dylika handlingar, då de icke föranleda yttrande eller då de överlämnas med blott till- eller avstyrkan, i regel diarieföras endast hos den chef eller myndighet, till vilken ärendet är ställt. Ett icke oväsenligt arbete för stationernas expeditioner lärer vara att taga avskrifter av olika handlingar, som bliva dem meddelade för att vidarebefordras. För underlättande av dylikt arbete i vad berör kungl. brev, ämbetsskrivelser samt av marinförvaltningen meddelade föreskrifter synes det ändamålsenligt, att sådana, vilka skola delgivas flera expeditioner, antingen intagas å stationsorder eller genom försorg av stationsbefälhavare eller varvschef mångfaldigas. E D än mera arbetsbesparande ordning vore, att den myndighet, som utfärdat handlingen, medsände lämpligt antal avskrifter, så att varje underlydande av ärendet berört organ erhölle ett exemplar av handlingen ifråga i stället för att genom egen försorg ombesörja dess avskrivande. En ytterligare möjlighet till besparande av tid och arbetskraft innebure tillgången å ett sakregister över utfärdade författningar rörande marinen ävensom till marinens myndigheter utfärdade kungl. brev, ämbetsskrivelser och generalorder samt av marinförvaltningen meddelade föreskrifter m. fl. marinen berörande handlingar av mera allmän innebörd och varaktig natur; och torde ett dylikt sakregister lämpligen böra uppgöras med vissa mellanliggande tidsperioder, exempelvis vart femte år. m Angående frågan om förenklingar av personalens rullföring få de sakkunniga hänvisa till vad därom anföres i punkt 5. Nedbringandet av antalet uppgifter och förslag m. m., som skola avgivas av stationsmyndigheterna, är en fråga, som till stor del sammanhör med därom utfärdade föreskrifter i reglementen och författningar m. m. De sakkunniga hava redan i Del I beträffande varven anfört, hurusom tid efter annan i reglementsväg eller annan ordning utfärdats föreskrifter om insändandet av periodiska rapporter, uppgifter o. d., vilka efter någon tid på grund av ändrade förhållanden måhända blivit utan betydelse för tjänsten, men som trots detta, på grund av att föreskrifterna ifråga icke upphävts, alltjämt avlämnas. Detta uttalande torde i än högre grad gälla stationerna. De sakkunniga hava genomgått, vilka uppgifter o. d. som enligt reglemente för marinen skola avgivas av stationsmyndigheterna, samt funnit, att en stor del av dessa synes tämligen obehövlig och förorsakar mera arbete, än som med hänsyn till värdet är motiverat, samt att en del lämpligen bör avgivas i annan ordning än den nu föreskrivna. De sakkunniga förutsätta därför, att vid reglementets omarbetning en så stark gallring som är möjlig och lämplig vidtages beträffande dylika uppgifter. Emellertid hava stationsmyndigheterna att även avgiva vissa periodiska uppgifter o. d. på grund av anmodan från marinens överstyrelse eller dess centrala myndigheter i övrigt ävensom från andra statens ämbetsverk. Det synes önskvärt, att jämväl beträffande dylika uppgifter en utgallring göres, vilket lämpligen torde böra ske genom att vederbörande myndigheter, som begärt uppgifterna, förständigades att tid efter annan verkställa en sådan gallring.

29 Expeditionstjänstens organisation kan visserligen till stor del anses vara Behovet av en stationernas inre angelägenhet. I syfte att ernå förenklingar och vinna allmänna förestadga i densamma samt för att bringa klarhet ifråga om ansvaret för skrifter angåexpeditionsföringen och därmed sammanhörande göromål anse emellertid de t™n8Vöringen sakkunniga det erforderligt, att vissa allmänna riktlinjer för organisationen av denna ingalunda oviktiga gren av stationstjänsten utfärdas i kommandoväg. Om så sker, torde personalbehovet för denna tjänst lättare kunna beräknas och hållas konstant, än vad för närvarande är fallet. Ifråga om ordnandet av detaljerna, vilket är beroende av de olika förhållanden, som råda å de båda stationerna, bör det givetvis ankomma på vederbörande stationsmyndigheter att inom ramen för sålunda utfärdade bestämmelser och den för respektive expeditioner beräknade personalen utfärda närmare föreskrifter. Saknaden av sådana allmänna föreskrifter angående expeditionstjänstens organisation m. m., som äro erforderliga för att fullständiga vad som härutinnan anbefallts såväl i reglemente för marinen som i vederbörliga författningar, kungl. brev m. m., har medfört olika form för ärendenas handläggning icke blott å de båda stationerna sinsemellan utan även inom olika expeditioner å samma station, i viss mån förorsakande osäkerhet och omgång i expedition sf örin gen. Genom att oklarhet i vissa fall råder ifråga om vilken befattningshavare, som närmast ansvarar för ordningen inom expeditionen i dess helhet och att god hushållning med för densamma erforderliga materialier m. m. äger rum ävensom för att i vederbörliga författningar och reglementen angivna åligganden fullgöras, har förevarande tjänst ej kunnat erhålla önskvärd stadga. För vinnande därav bör i samband med föreskrifterna om, vilka befattningshavare som skola föra expedition, även angivas, vilka som skola förestå expeditionerna samt dessa föreståndares ansvar, allmänna åligganden och befogenheter. Att behov av allmänna föreskrifter för expeditionstjänsten förefinnes, framgår därav, att såväl beträffande armén som kustartilleriet sådana finnas utfärdade. Jämväl för sjöförsvarets kommandoexpedition finnes en instruktion för tjänsten därstädes, även innefattande bestämmelser om expeditionsföringen. Vid Karlskrona station har kårchefen beträffande honom underlydande expeditioner utfärdat synnerligen fullständiga instruktioner, vilka lära väsentligen underlättat tjänstens behöriga skötande. I syfte att ernå likformighet, där sådan är lämplig och erforderlig, i avseende å expeditionstjänsten och ett klart avgränsat ansvar för dess skötande, anse sålunda de sakkunniga önskvärt, att erforderliga allmängiltiga föreskrifter därom utfärdas att gälla marinen i dess helhet. Då det icke lärer tillkomma de sakkunniga att avgiva förslag till dylika föreskrifter, föreslås att här ovan anförda synpunkter bliva beaktade vid det förslag därom, som må komma att utarbetas i samband med nytt reglemente för marinen. Beträffande slutligen möjligheten att åstadkomma förbättringar i expedi- Tekniska tionstekniken torde böra framhållas, att denna är till stor del beroende på hjälpmedel. den tekniska utrustning, som står expeditionerna till buds. I detta avseende synas flottans expeditioner i allmänhet icke följt med utvecklingen. De sakkunniga vilja därför framhålla behovet av att medel ställas till stationsmyndigheternas förfogande för nu avsett ändamål. Särskilt för underlättande av arbetet å kompaniexpeditionerna synas vissa lokala och tekniska anstalter respektive anskaffningar erforderliga, såsom ändamålsenliga anordningar för avlöningsutbetalningen, anordnande i erforderlig utsträckning av lokaltelefon samt anskaffning av kontorsmaskiner, ordonnansvelocipeder m. fl. tidsbesparande hjälpmedel.

5. Personalens rullföring. Enligt gällande reglementen och författningar skall personalen av de militära och civilmilitära kårerna rullföras av ett flertal olika myndigheter och chefer, varjämte personalförteckningar och dylika handlingar tid efter annan skola avgivas. Därtill kommer, att vederbörande stationsmyndigheter genom särskilda föreskrifter och instruktioner anbefallt underlydande organ att föra ett stort antal olika slag av rullor och förteckningar. Att rullföringen vid flottan blivit särskilt omfattande torde huvudsakligen bero därpå, att personalens administrativa indelning endast sällan sammanfaller med tjänstgöringsindelningen och att personalen ofta överflyttas från landtjänst till sjötjänst och tvärtom eller ock från en tjänstgöringsplats till en annan. Det är uppenbart, att en så omfattande rullföring av stora personalkategorier^ som förekomma vid flottan, kräver ett avsevärt arbete. Såsom exempel må anföras, att den uppgift till kompletterande av placeringsrullan, huvudsakligen omfattande endast officerarnas tjänstgöring, vilken reglementsenligt skall av stationsbefälhavaren månatligen avgivas till chefen för försvarsdepartementet, lärer, enligt vad som uppgivits, vid Stockholms station taga en tid av omkring två dagar för en person att utskriva. Av största vikt är det därför att söka begränsa såväl rullföringens omfattning som den därmed förenade uppgiftsskyldigheten till den oundgängligen nödvändiga. Eullföringens huvudändamål torde böra vara att lämna tillförlitliga upplysningar om personalens militära (civilmilitära) ställning, befordringar, kommenderingar, utbildning o. d., samt att redovisa personalen i avlöningshänseende. För detta ändamål synes alltjämt en fullständig rullföring vara erforderlig. Det slag av rullföring åter, som har till uppgift att bilda underlag för statistik o. d., torde däremot utan större olägenhet kunna avsevärt inskränkas. Vad beträffar det förstnämnda slaget av rullföring är denna för närvarande så ordnad, att det åligger de militäradministrativa myndigheterna eller respektive personalchefer att föra fullständiga rullor över dem underställd personal. Denna rullföring torde emellertid hittills företrädesvis avsett förhållanden, som beröra anställning, utnämning och tjänstgöring samt tur, anciennitet och placering m. m., d. v. s. rent militära forhållanden. Endast i viss mindre omfattning torde densamma varit avsedd att lämna uppgifter för avlöningen. Eör dennas uträknande erforderliga rullor skola reglementsenligt föras i stationskontoret. E n dylik uppdelning i militär och ekonomisk rullföring var måhända lämplig vid tillämpandet av det förut gällande avlöningssystemet, då avdrag å avlöning endast mycket sällan förekom eller i varje fall icke betingade en ingående prövning av avdragets storlek, eftersom detta i regel sammanföll med dagavlöningen. Fastställandet av det nya avlöningssystemet har emellertid medfört vissa förändringar i avseende å den militära rullföringens ändamål. Det torde på den grund bliva nödvändigt att i vissa avseenden omlägga rullföringen i syfte att borttaga dubbelföring och i övrigt göra rullföringen så enkel som med ändamålet är förenligt. Enligt gällande avlöningsbestämmelser skall beställningshavare vid bortovaro från tjänstgöring (t. ex. på grund av tjänstledighet eller sjukdom i vissa fall samt förbud att tjänstgöra vid arrest, häktning, smittofara m. m.) i långt större omfattning, än vad förut gällande reglementsbestämmelser angåyo, av lönen avstå vissa med hänsyn till bortovarons orsak och längd bestämda större eller mindre belopp. Detaljerade föreskrifter angivande,

31 när och med vilka belopp löneavdrag skall verkställas, äro intagna i avlöningsförfattningarna. För möjliggörandet av en noggrann ocli konsekvent tillämpning av de nya avlöningsbestämmelserna ocli för undvikande av den osäkerhet i avlöningsuträknandet, som lätt uppstår, då detta måste, såsom vid flottan, grunda sig på uppgifter från en mångfald mer eller mindre tillfälliga tjänstgöringsplatser, påkallas enligt vad erfarenheten givit vid handen vissa organisatoriska åtgärder i syfte att ernå en efter det nya avlöningssystemet anpassad rullföring och därav betingad kontroll av personalens tjänstgörings- m. fl. på avlöningen inverkande förhållanden. Ur revisionssynpunkt torde det därjämte framstå som ett beaktansvärt önskemål att söka bringa avlöningsuträknandet i nära korrespondens med uppgifterna om nyssnämnda förhållanden samt sålunda ernå en förenklad och förbättrad avlöningsteknik. Med hänsyn till att såsom ovan nämnts i flottans personalorganisation den administrativa indelningen, enligt vilken rullföring och avlöning är ordnad, och tjänstgöringsindelningen, enligt vilken uppgifterna angående tjänstgöringsförhållandena avgivas, endast undantagsvis sammanfalla, uppstå vissa svårigheter att ordna ovannämnda angelägenheter på ett enkelt och effektivt sätt. Särskilt framstå dessa svårigheter vid tillämpandet av de undantagsbestämmelser, enligt vilka viss personal medgives att uppbära avlöning å annan plats än egen station, t. ex. i marinförvaltningen, ombord o. s. v. Det torde nämligen vara uppenbart, att sådana bestämmelser betinga en omfattande och i vissa fall tidsödande kommunikation mellan de olika myndigheter, som hava å ena sidan att rullföra och avlöna personalen samt å aDdra sidan att lämna uppgifter om de förhållanden, som inverka på avlöningen. Särskilt är detta fallet, då personalen förändrar tjänstgöringsplats och då myndigheterna äro tillfinnandes på olika från varandra mer eller mindre avlägset belägna orter. J u mer skiftande dessa förhållanden äro, desto vidlyftigare blir det därav betingade expeditionsarbetet. Med hänsyn därtill b ö r a nämnda undantagsbestämmelser i möjligaste mån inskränkas. De åtgärder, som i övrigt påkallas för att förenkla ordnandet av förevarande angelägenhet, torde i första hand böra syfta till att dels ernå en vi;ss koncentration ifråga om de olika personalkategoriernas rullförande hos d e n militär-administrativa befälhavaren eller personalchefen, på det denne u r rullorna må kunna icke blott inhämta de rent militära förhållandena utan även tillhandahålla vederbörande organ de för avlöningens uträknande erforderliga uppgifterna, och dels åvägabringa en enkel och effektiv korrespondens mellan tjänstgöringsorganet och den rullförande, administrativa myndigheten. Viidare bör såsom förut antytts handläggandet av frågor om tjänstledighet koncentreras till så få myndigheter som möjligt, enär dylika frågor numera kräva mer enhetlig behandling än förr. I anslutning till vad ovan anförts anse de sakkunniga, att en ändamålsenl i g a s fördelning och framför allt minskning i omfattningen av den nuvar a n d e rullföringen bör åstadkommas enligt ovan angivna riktlinjer. Därjämte symes det önskvärt att införa en förenklad och förbättrad rullföringsteknik o c h såvitt möjligt likartade formulär i syfte att ernå besparingar i arbete, personal och kostnader. De sakkunniga hava icke ansett erforderligt att i nu förevarande hanseemde framlägga något positivt förslag men förutsätta, att vid utarbetandet a v nytt reglemente för marinen ovan framhållna synpunkter skola bliva beaktade.

6. Avlöningsförfaraiidet m. m. AviömngsförOm rullföringen och vad därmed hör samman ordnas i anslutning till seende a peT-" ?.?T ^ n g l v n a riktlinjer, synas även de med avlöningens uträknande m. m. sonai av de i° r k m ndna, goromålen kunna förenklas, varjämte en förbättrad teknik beträfmiiitära och rande uträknandet torde kunna åvägabringas. civilmilitära Förevarande fråga synes de sakkunniga i stort sett lämpligen böra så kårerna utom ordnas, att alla faktiska uppgifter om de förhållanden, som skola ligga till mans apet. g r u n d för avlöningsuträknandet och kontrollen därav, i enlighet med vad ovan föreslagits, rullföras hos den militär-administrativa myndigheten vid den station, personalen tillhör, sålunda: officerare hos stationsbefälhavaren, underofficerare hos kårchefen samt manskap hos kompanichefen; de civilmihtära kårernas personal torde böra rullföras hos respektive chefsingenjör, chefsintendent och förste läkare. Nämnda uppgifter överlämnas månadsvis till det avlöningsuträknande organet, vilket förutsattes vara stationskontoret utom beträffande manskapet, för vilka avlöningsuträknandet förutsattes ordnat i enlighet med vad i det följande föreslås. Avlöningsgöromålens teknik bör karakteriseras därav, att för samma personalkategori användes endast en avlöningshandling, upptagande såväl de för avlöningsuträknandet erforderliga tjänstgörings- m. fl. uppgifterna som de olika lönebeloppen. A avlöningslistans ena hälft inför den rullförande myndigheten i därför avsedda kolumner nyssnämnda uppgifter, vilkas riktighet bestyrkes av vederbörande befattningshavare. Listan överlämnas därefter till det avlöningsuträknande organet, som med stöd av nämnda uppgifter och avlöningsbestämmelserna å listans andra hälft inför lönebeloppen jämte eventuella avdrag, varefter denna del av listan undertecknas av avlöningsuträknaren. Medelst kopiering utskrives listan samtidigt i två exemplar, varav ena exemplaret utgör koncept och det andra, efter att hava försetts med utbetalningsorder, överlämnas till kassören. Löntagarna kvittera dem tillkommande avlöning å sistnämnda exemplar, som därefter bilägges kassaräkenskapen. Fördelarna med detta system bestå förnämligast däri, att alla avlöningsuppgifter samlas i en handling, vilket är ägnat att underlätta såväl avlöningens uträknande som revisionsarbetet ävensom för envar av personalen att själv kontrollera riktigheten av honom tillkommande avlöningsförmåner. Genom att den militärmyndighet eller chef, som enligt organisationen skall administrativt handhava och rullföra personalen, direkt i avlöningsrullan för varje personalkategori sammanför de uppgifter angående avlönings- och tjänstgöringsförhållanden m. m., som erfordras för avlöningens uträknande, torde kontrollen därav bliva bättre ordnad och alltså säkerheten för att uppgifterna bliva rätta större, än om det avlöningsuträknande organet skall insamla och rullföra sådana uppgifter. Den osäkerhet, som uppstår, då rullföringen sker vid flera organ och dessa redovisa olika uppgifter, undvikes härmed, varjämte vid tillämpningen av nuvarande avlöningssystem ansvaret för och fördelningen av avlöningsarbetet synes bliva ändamålsenligt ordnat. Ovan förordade system skulle visserligen kunna tänkas medföra en olägenhet i den praktiska tillämpningen såtillvida, att om uppgifterna icke avlämnas förrän sista dagen i månaden, det praktiskt taget blir omöjligt för det uträknande organet att medhinna uträkningsarbetet i tid, särskilt om den fordran uppställes, att all avlöning skall utbetalas den första helgfria dagen i månaden. Visserligen förefinnas liknande svårigheter redan nu, men dessa bliva mindre framträdande genom att avlöningslistorna kunna förarbetas under månadens lopp, så att, då personaluppgifterna inkomma, det endast återstår att vidtaga vissa justeringar eller kompletteringar.

33 De sakkunniga förutsätta emellertid, att sådana anordningar skola vidtagas, som möjliggöra att även med det förordade systemet avlöningslistorna skola föreligga färdiga för utbetalning i därför bestämd tid. Beträffande det för manskapet föreskrivna och tillämpade förfarandet med avlöningens uträknande m. m. synes detta vara i behov av vissa förändringar, åsyftande klarare ansvarsfördelning, effektivare kontroll samt förenklad teknik, och få de sakkunniga i denna fråga anföra följande. De nuvarande reglementsbestämmelserna i ifrågavarande hänseende äro i stort sett desamma som i 1872 års reglemente. Sedan dess har emellertid såsom förut nämnts hela avlöningssystemet fullständigt ändrats. Den praktiska tillämpningen skiljer sig även från gällande reglementsbestämmelser och är icke oväsentligt olika å de båda stationerna. Något klart avgränsat ansvar för kompaniernas avlöningsmedel finnes ej i reglementet angivet. Kontrollen är även i vissa hänseenden otillfredsställande. Ansvaret för uträknandet av manskapets avlöning, d. v. s. redogöraransvaret, påvilar för närvarande stationskontoret. Detta ansvar torde emellertid numera till stor del vara formellt. För att kunna uppbära detta ansvar måste kontoret icke blott föra rullor över allt manskap utan även föra anteckningar om alla på avlöningen inverkande förhållanden. Därjämte måste kontoret förfoga över uppgifter, som möjliggöra en kontroll av alla på avlöningen inverkande fattade beslut. Av den utredning, som de sakkunniga verkställt, har framgått, att den omfattande rull- och bokföring, som i nu nämnt hänseende verkställes inom stationskontoret, ur kontroll- och redovisningssynpunkt visserligen hade en uppgift att fylla med det gamla avlöningssystemet, men att dess värde under nuvarande förhållanden knappast kan anses motsvara det därpå nedlagda arbetet. Ehuru stationskontorets rullföring och övriga anteckningar äro mycket omfattande, saknar kontoret nämligen egentliga förutsättningar för att kunna uppgöra manskapets avlöningslistor, ty härför erfordras en mer intim kontakt med manskapet och dess tjänstgörings- m. fl. förhållanden än den stationskontoret kan åvägabringa. Härtill kommer, att kompanierna numera även utgöra ett slags intressekontor för manskapet. Genom kompaniernas försorg innehållas nämligen allehanda avdrag å manskapets tillgodohavanden. Dessa avlöningsinnehållningar avse att tjäna dels statens intressen och dels sådana av privat natur. Till den förra gruppen höra obligatoriska, i reglementen och författningar föreskrivna avlöningsavdrag, ersättningar för förkomna beklädnads- eller andra effekter o. d. samt till den senare gruppen avdrag för tvätt, beklädnadsreparationer, hårklippning m. m. Då dessa avdrag höra nära samman med avlöningsgöromålen, måste det egentliga arbetet med avlöningens uträknande i praktiken utföras å kompaniet. Detta tillgår numera på så sätt, att respektive kompanier till stationskontoret avlämna sammandrag av de vid kompanierna uppgjorda avlöningsrullorna, vilka kontrolleras av kontoret, varefter kompanichefen, sedan anordning expedierats på grundval av nämnda sammandrag, uppbär det anordnade beloppet och utbetalar avlöningen. Då sålunda avlöningen såväl uträknas som utbetalas genom kompanichefens försorg, torde starka skäl tala för att ansvaret för kompaniavlöningen även pålägges denne. Enligt de sakkunnigas mening bör avlöningen uträknas å kompaniet och av avlöningsuträknaren bestyrkas i en ändamålsenligt uppgjord avlöningsrulla, innehållande alla för avlöningens uträknande erforderliga uppgifter; genom självkopiering kan rullan uppgöras i 2 exemplar, varav det ena behålles å kompaniet, medan det andra, sedan avlöningstagaren därå kvitterat emottagen avlöning, bifogas en av kompanichefen månatligen jämte tillhörande verifikationer avgiven redogörelse (avlöningslista), uppgjord enligt 1S33 26

3 Avlöningsförfarandet i avseende å manskapet.

34 av marinförvaltnirtgen fastställt formulär. Denna redogörelse kan utan eftersättande av reda, klarhet och effektiv kontroll utbrytas ur stationskontorets verksamhetsområde. Med en sådan ordning kommer ansvarsfördelningen att bliva klart tillrättalagd, varjämte avsevärda förenklingar i rullföring och redovisning ernås genom att dels stationskontoret befrias från rullföringen ifråga om manskapet och dels ekonomidagrapporter, sammandrag av avlöningsrullan samt tjänstledighetsrullan liksom alla särskilda uppgifter till stationskontoret för manskapsavlöningens uträknande bliva överflödiga. Manskapets avlöning torde alltså kunna behandlas såsom en särskild grupp av kassaärenden. Avlöningen utbetalas genom kompanichefen, som för detta ändamål erhåller ett s. k. stående förskott. Förskottet redovisas månatligen genom ovannämnda redogörelse jämte besked om i riksbanken insatt, icke disponerad del av förskottet, varefter kompanichefens förskott utfylles med det belopp, vartill de av honom under den gångna månaden verkställda utbetalningarna uppgå. Bestämmelserna för manskapets avlöning äro i och för sig icke särskilt invecklade. De svårigheter, som uppstå vid avlöningens uträknande, äro till övervägande delen tillfinnandes i uppgifterna angående tjänstgöringsförhållandena eller villkoren för löneklassplacering o. d., över vilket allt stationskontoret är i behov av uppgifter från vederbörande militärbefäl. Endast kompanibefälet känner till och kan behärska tjänstgöringsförhållandena i detalj vid sitt kompani. Det torde därför vara riktigast och även tillbörligt, att det nu i praktiken tillämpade systemet med avlöningslistornas uppgörande på kompanierna vidare utvecklas och reglementeras samt förenas med större ansvar för kompanibefälet, än vad för närvarande är fallet. På grund av det ovan anförda föreslås, att kompanichef med redogörareansvar skall handhava kompaniets avlöning, vilket innebär, att han även juridiskt skall svara för riktigheten av vederbörlig avlöningslista (redogörelse) och att hans nuvarande bestyrkande av sammandrag av avlöningsrullan ersattes med ett bestyrkande dels av de till grund för avlöningens uträknande liggande uppgifterna, dels att avlöningsbeloppen utbetalts. Genom ovannämnda förfaringssätt kommer stationskontorens arbetsuppgifter beträffande avlöningsärenden att bliva icke oväsentligt förenklade. Att arbetsbördan för kompanichefen därigenom skulle komma att nämnvärt ökas, kan icke med fog påstås, då förändringen i själva verket icke innebär något annat, än att kompanichefen pålägges juridiskt ansvar för en förrättning, som han hittills utfört under åtminstone moraliskt ansvar. Förslaget är måhända förenat med en viss olägenhet för den centrala kamerala nryndigheten (marinförvaltningens revisionskontor), såtillvida att eventuellt förekommande anmärkningar, som för närvarande i allmänhet endast behöva utställas på vederbörlig tjänsteman i stationskontoret, med den föreslagna ordningen kunna komma att riktas mot flera redogörare än vad för närvarande är fallet, men denna olägenhet bör dock icke tillmätas så stor betydelse, att den bör förhindra den ifrågavarande reformens genomförande. Med hänsyn till den stora manskapsnumerär, som varje kompanichef hädanefter kommer att få sig underställd, kan det rimligen icke fordras, att kompanichefen personligen skall ombesörja alla de med avlöningen förknippade göromålen. För avlöningens uträknande och utbetalande måste han därför framdeles såsom hittills biträdas av en avlöningsunderofficer, vilken i betraktande av honom åliggande göromål och ansvar förutsattes vara väl kvalificerad och får kvarstå i sin befattning under längre tid, förslagsvis minst 4 år. Avlöningsuträknandet, som bör grunda sig på av kompanichefen enligt avlöningsrullan granskade och bestyrkta tjänstgöringsuppgifter ocli

35 övriga på avlöningen inverkande förhållanden, blir sålunda mera en rent mekanisk räkneoperation. Ansvaret för riktigheten av själva det siffermässiga uträknandet bör därför åligga avlöningsunderofficeren och föreskrift härom intagas i vederbörligt reglemente. Genom ett på ovan föreslaget sätt ordnat system för avlöningsgöromålen beträffande manskapet erhålles en klart avgränsad ansvarsfördelning, till omfattningen minskad rull- och bokföring samt erforderlig kontroll, varjämte förvaltningsorganisationen blir förenklad. I detta sammanhang torde böra nämnas, att på framställning av de sak- Försök med kunniga det förordade systemet för manskapsavlöningens uträknande m. m. det förordade på försök tillämpats vid ett kompani å vardera stationen, varvid använts ett avlöningsbeav de sakkunniga utarbetat formulär till avlöningslista (Bil. B). I skri- trsystemet äffande manvelse till stationsbefälhavarna hava de sakkunniga framhållit, att tillfälle att skapet. avgiva utlåtande över resultatet av det anställda försöket torde yppa sig i samband med det yttrande över de sakkunnigas förslag i övrigt, som i sinom tid lärer komma att infordras. Före ikraftträdandet av nu gällande avlöningssystem ingingo i manskapets Manskapets förmåner även s. k. uppmuntringspenningar, vilkas storlek växlade, alltefter- indelning i som karlen ifråga tillhörde 1., 2. eller 3. uppmuntringsklassen. Under tjänst- uppmuntringsklasser. göring ombord utgingo uppmuntringspenningarna med fördubblat belopp. Ehuru formånen numera icke längre utgår, hava uppmuntringsklasserna av disciplinära skäl bibehållits. Då emellertid tillämpandet av bestämmelserna om upp- och nedflyttning i uppmuntringsklass m. m. förorsaka ett icke obetydligt arbete och även särskilda kostnader för de respektive klasser angivande uniformsbeteckningarna, anse sig de sakkunniga böra framhålla lämpligheten av en undersökning, huruvida bibehållandet av de nuvarande uppmuntringsklasserna är av det värde för upprätthållande av en god disciplinär anda bland mauskåpet, att det motsvarar det härmed förbundna, onekligen ganska betungande arbetet samt de särskilda, av nuvarande ordning förorsakade kostnaderna.

7. Frågor rörande manskapets beklädnad. Beklädnad, som enligt gällande avlöningsreglemente (MAE) ingår såsom en av manskapets avlöningsförmåner, tillhandahålles genom respektive kompaniers försorg och utlämnas från stationens beklädnadsförråd. Ifråga om stammanskapets förseende med beklädnad gäller, att envar, som blivit vid sjömanskåren antagen, tilldelas fullständig beklädnad i två stall enligt stat och att efter första tjänsteåret förslitna persedlar må kompletteras med i staten angivet antal plagg. Icke mönstringsgilla persedlar skola kasseras och ersättas med andra, varvid manskapet såsom enskild egendom må behålla kasserad persedel. < Beträffande sättet för utlämningen gäller, att kompanichefen hos stationsintendenten rekvirerar erforderlig beklädnad samt kvitterar emottagna persedlar; och tillkommer det stationsintendenten att granska kompanichefernas rekvisitioner samt, därest stationsbefälhavaren icke annorlunda bestämt, förordna om utleverering från beklädnadsförrådet. Kostnaden för beklädnadens anskaffning och underhåll bestrides från anslaget till beklädnad (beklädnadsanslaget). Anslaget, vilket är ett reservationsanslag, är för närvarande beräknat efter 55 öre per man (i stat upptagen beställning) och tjänstgöringsdag, vilket utgör en årskostnad per man och år av 200 kronor 75 öre. Praktiskt taget såsom avlöningsförmån beräknas för varje i tjänst varande man ettårsunderhåll (beklädnadspenningarna), varmed förstås kostnaden enligt

Stammanskapet. Nuvarande organisation.

36 fastställda medelpris för den myckenhet beklädnad, som i gällande stat beräknas vara årligen erforderlig för hela beklädnadens underhåll efter första tjänsteåret. Redovisningen och kontrollen av beklädnaden är för närvarande ordnad på så sätt, att för varje månad, varunder en man åtnjutit lön under minst en dag, V12 a v d e t ^ ö r vederbörande manskapskategori fastställda årsunderhållet gottgöres dels beklädnadsförrådet genom att stationskontoret från beklädnadsanslagets titel omför nämnda summa till beklädnadsförrådets titel och dels karlens beklädnadskonto, vilket föres å kompaniet såsom avräkning med honom. Nämnda gottgörelse sker kvartalsvis. I övrigt sker redovisningen sålunda, att i karlens beklädnadskonto kvartalsvis påföres till honom utlämnad beklädnad samt värdet därav, allt i den mån persedlarna icke uttagits å egna medel. Beklädnadskontot avslutas under tjänstetiden årligen. Uppstår därvid saldo karlen till godo, skall beloppet för hans räkning genom vederbörande kompanichefs försorg insättas i postsparbanken. Rekvisition å detta belopp granskas och bestyrkes av stationsintendenten, varefter stationskontoret utanordnar beloppet, som kvitteras i kassan. Uppstår vid beklädnadskontots avslutning saldo karlen till last, överföres beloppet därav till hans beklädnadskonto för nästa år. Om kontot vid karlens avgång ur tjänst utvisar saldo honom till last och eventuellt i postsparbanken insatta överskottsmedel å beklädnad icke förslå att utjämna skulden, får beklädnadsanslaget vidkännas förlusten, vilket sker genom att beloppet tillgodoföres beklädnadsförrådets titel (förlagsgivaren) från beklädnadsanslagets titel. Stationsintendentens föreskrivna granskning av beklädnadsrekvisitionerna och av manskapets beklädnadskonton, vars ändamål icke är direkt angivet i reglementet, torde avse att kontrollera, att rekvisitionerna i kostnadshänseende äro anpassade till gällande beklädnadsstat och att debitering och kreditering verkställas med riktiga belopp. Eventuella fel _ härutinnan inverka nämligen icke endast på den enskilde karlens ekonomi utan hava inflytande även å beklädnadsanslaget och å beklädnadsförrådets titel. Granskningen sätter också stationsintendenten i tillfälle att följa den belastning å beklädnadsanslaget, som kan utläsas av beklädnadskontona. För att stationsintendenten skall kunna fullgöra sin granskningsskyldighet fordras, att han antingen förer dublett av beklädnadskontona eller ock att vid varje rekvisition liggaren över beklädnadskontona bifogas för granskning. Det förra sättet tillämpas vid Stockholms, det senare vid Karlskrona station. Be sakVid beklädnadshushållningen är det i huvudsak följande intressen, som kunniga, skola tillgodoses, nämligen dels att medelprisen hållas låga och beklädnadsAllmänna staten är ändamålsenlig samt att beklädnadskostnaden hålles inom anslagssynpunkter. r a m e n > dels att icke mera beklädnad utlämnas i årligt underhåll än beklädnadsstaten medgiver och att karlen väl vårdar den beklädnad, han erhållit, samt är snyggt och reglementsenligt klädd. De förstnämnda intressena böra bevakas av intendenturförvaltningen, vad beträffar uppgörande av beklädnadsstaten i samråd med militärbefälet; de senare åter av vederbörande militärbefäl. För att förebygga beklädnadsanslagets överskridande måste givetvis för varje man årsunderhållet understiga den årskostnad, varpå anslagsberäkningen enligt ovan grundar sig. Hänsyn måste även tagas till att beklädnadsanslaget jämväl skall bestrida en del utgifter, som icke inräknas i årsunderhållet, såsom kostnader för utlämnade distinktionstecken m. m., samt i vissa fall ersätta beklädnadsskulder, vari avgånget manskap häftar. Det är därför av vikt, att en ganska bred marginal finnes mellan årsunderhållet och ovannämnda årskostnad till den senares fördel.

37 Då årskostnaden icke utan riksdagens medgivande kan ändras och med hänsyn till rådande tendens att beräkna anslagen så lågt, som det anses möjligt, lärer det vara nödvändigt att så avväga årsunderhållet, att en dylik marginal ernås. Med utgångspunkt från nuvarande förhållanden kan detta ske genom att söka dels nedbringa anskaffnings- och förrådskostnaderna för beklädnaden, dels förenkla och förbilliga beklädnadsstaten. Härigenom och genom en lämpligt avvägd ansvarsfördelning och ordnandet av en enkel och effektiv kontroll av beklädnadshushållningen torde gynnsamma resultat i ekonomiskt hänseende jämförelsevis lätt kunna åstadkommas. Av vad ovan anförts torde hava framgått, att ansvarsfördelningen ifråga Ansvarsom manskapets beklädnadshushållning är oklar samt olämplig därigenom, fördelningen. att ansvaret icke är förlagt till vederbörande kompanibefäl, ävensom att det nuvarande systemet med rekvisition och redovisning av manskapets beklädnad präglas av en viss omgång och tungroddhet. Enligt gällande bestämmelser är det kompanichefen, som rekvirerar och kvitterar manskapsbeklädnaden från förrådet. Genom att kvittera beklädnaden blir kompanichefen också den för beklädnaden ansvarige, åtminstone för den del, som icke är till karlens eget bruk utlämnad. För bibehållande av en dylik ordning förefinnes ej längre något skäl. Så länge kompaniernas rustkammare vårdades av underbefäl, vilka ofta bortkommenderades till andra uppdrag, krävde kronans säkerhet, att kompanichefen själv bar ansvaret för å rustkammaren förvarade persedlar. Sedan förhållandena numera krävt anställandet av särskilda s. k. rustkammaruppbördsmän, bör steget tagas fullt ut, så att dessa komma att under uppbördsmannaansvar handhava beklädnaden. Inseendet över rustkammarens skötsel och kontrollen över beklädnaden bör dock givetvis åligga kompanichefen. I och med att rustkammaruppbördsmanuen sålunda blir verklig upp- Beklädnadsbördsman synes också böra följa, att beklädnadsrekvisitionerna skola kvitteras r o l ^" l t ( J°^ n a av honom. Granskningen av dessa rekvisitioner måste emellertid tillkomma „°rcanskn™t kompanichefen, vilken i första hand skall svara för att manskapet vid kompaniet har reglementsenlig beklädnad. Någon ytterligare granskning synes icke erforderlig. Då kompanichefen genom vid kompaniet förda liggare och genom beklädnadsstaten kan granska rekvisitionernas riktighet, bör han också påläggas ansvaret härför. Skulle kompanichefen brista i sin granskningsplikt och olämpliga eller mot beklädnadsstaten stridande åtgärder till följd därav komma att vidtagas i avseende å manskapets förseende med beklädnad, torde detta bliva föremål för vederbörande revisionsorgans uppmärksamhet. För övrigt lärer stationsbefälhavaren, som i ekonomiskt hänseende har att utöva överinseendet av beklädnadshushållningen och att inför den ekonomiska överstyrelsen uppbära ansvaret härför, icke sakna möjligheter att följa och övervaka kompanichefernas åtgöranden i nämnda hänseende. Genom att vidtaga nu ifrågasatta förändringar befrias stationsintendenten från ett omfattande och tidsödande granskningsarbete, som måste anses ligga utanför hans egentliga verksamhetsområde, vilket visserligen omfattar handläggning av ärenden rörande beklädnad men ej bör sträcka sig till utövande av kontroll över den enskilde karlen. Den stationsintendenten tillkommande uppgiften att biträda stationsbefäl- Kontoföringen. havaren vid övervakandet, att beklädnadskostnaderna hållas inom ramen för de beviljade anslagsmedlen, synes kunna fullgöras dels genom vidtagandet av viss omläggning av räkenskapsföringen, dels genom att kompanicheferna för vissa perioder (kvartal eller halvår) lämna en summarisk redogörelse (enligt formulär) över ställningen av respektive kompaniers beklädnadskonton enligt liggaren. I enlighet med vad närmare framgår av det förslag till

38 ordnande av stationsintendenturens förrådsbokföring, som de sakkunnigas sekreterare utarbetat (Bil. C), torde lämpligen därvid följande ordning böra tillämpas. Enligt inom stationsintendenturen på grundval av dels rekvisitioner respektive reversal å beklädnadspersedlar för manskapet, dels erhållna uppgifter rörande omförda beklädnadspenningar, dels ock rekvisitioner å behållningar för insättning i postsparbanken m. fl. handlingar förda summariska anteckningar i form av ett konto för varje kompani skall det åligga stationsintendenten att årligen vid därför bestämd tidpunkt till stationsbefälhavaren avlämna summariska uppgifter rörande beklädnadsförrådets och kompaniernas ekonomiska mellanhavanden i beklädnadshänseende. Vidare skall från varje kompani vid samma tidpunkt till stationsbefälhavaren avlämnas utdrag enligt av marinförvaltningen fastställt formulär av karlarnas beklädnadskonton, vilka utdrag (uppgifter) avlämnas genom kårchefen. Sedan det hos stationsbefälhavaren konstaterats,_ att överensstämmelse råder mellan de av stationsintendenten och kompanichefen lämnade uppgifterna, överlämnas dessa av stationsbefälhavaren till marinförvaltningen. Därest överensstämmelse icke råder, låter stationsbefälhavaren undersöka förhållandet och föranstalta om rättelse. Med införandet av ovannämnda ordning och genom att sålunda göra kompanicheferna ansvariga för att beklädnadsrekvisitionerna hållas inom föreskriven ram ernås icke obetydliga förenklingar i granskningsarbetet, varjämte en mångfald uppgifter angående manskapet, som nu måste lämnas, bliva obehövliga. I avseende å förandet av manskapets beklädnadskonton kan ifrågasättas att tillämpa kortsystemet (lösblad), varigenom man icke är beroende av en mans arbete utan kan när så är lämpligt uppdela göromålen på flera händer. Vidare lärer avslutandet av kontona i konsekvens med budgetårets omläggning böra ske budgetårsvis i stället för kalenderårsvis. BeklädnadsYtterligare förenklingar i handläggningen av beklädnadsärendena skulle penningarnas kunna vinnas därigenom, att vederbörande kompanichefer ålades att under uträknande, ekonomiskt ansvar för riktigheten till stationskontoret avlämna erforderliga uppgifter å beklädnadspenningar och beklädnadsskulder, som skola gottgöras beklädnadsförrådet genom omföring mellan förrådstiteln och beklädnadsanslagets titel. Härigenom skulle stationskontoret bliva befriat från arbetet med att från avlöningsrullorna extrahera för verkställandet av uträkningar å beklädnadspenningar erforderliga sifferuppgifter. Något merarbete för kompaniet uppstår icke härigenom, enär dylika uppgifter Annas tillgängliga å kompaniet. ve vumI avseende å de värnpliktigas beklädnad torde böra framhållas, att konpiihtiga. trollen över utlämnad beväringsbeklädnad för närvarande ej synes vara tillfredsställande ordnad; i varje fall kunna förrådets mellanhavanden med de värnpliktiga endast med svårighet övervakas. Sedan beklädnad för i tjänst varande värnpliktiga av kompanichefen utkvitterats från beväringsbeklädnadsförrådet och avförts ur dess räkenskaper, lärer förrådsuppbördsmannens ansvarsskyldighet för beklädnaden ifråga få anses upphörd. Vid värnpliktsutryckning skola de värnpliktigas kläder inlevereras till förrådet, men huruvida all den beklädnad, som utgått därifrån, återkommer eller redovisas medelst kontanter, Undersökningsdokument eller på annat sätt, kan förråclsuppbördsmannen icke kontrollera, förrän de värnpliktiga redan utryckt ur tjänst. Beklädnaden mönstras nämligen vid kompaniet och bestickes, varefter den återlämnas till förrådet, varest först efter hand innehållet i säckarna kontrollräknas. Något åliggande för förrådsuppbördsmannen att i annan ordning utöva kontroll kan ej anses föreligga. Å andra sidan kan det icke rättvisligen begäras, att chefen för beväringskompaniet, vars

39 man skåps styrka under fred beräknas tidvis kunna uppgå till närmare 1,000 man, vid sidan av den omfattande verksamhet, som i övrigt kräves av honom — särskilt i betraktande av att han samtidigt förutsattes tjänstgöra som beväringsadjutant — personligen skall kunna kontrollera och uppbära ansvaret för beväringsbeklädnadens redovisande. Det torde emellertid vara otvivelaktigt, att den brist på effektiv kontroll, som uti ifrågavarande hänseende för närvarande förefinnes, åsamkat kronan förluster av icke ringa omfattning. Rättelse härutinnan synes böra åstadkommas. Lämpligaste sättet torde härvid vara, att vid varje beväringskompani anordnas en särskild rustkammare med en underofficer, f. d. stam, tjänstgörande såsom uppbördsman och redovisningsskyldig inför stationskontoret. Han bör föra beklädnadsliggare och däri redovisa den till kompaniet utlämnade beklädnaden. E n ytterligare säkerhet mot förluster vore tänkbar genom att beklädnaden direkt återlämnades till och uppräknades vid förrådet i närvaro av såväl rustkammaruppbördsmannen och de värnpliktiga som ock vederbörande militärunderbefäl. I anslutning till vad ovan anförts få de sakkunniga förorda, att åtgärder ifråga om beklädnadshushållningen i ovan berörda syften måtte vidtagas.

8.

Undersöknin^sförfarandet.

I avseende å det förfarande, som vid flottans stationer tillämpas vid undersökningar rörande förlust av eller skada å beklädnads- och inventarieeffekter samt materialier lämna nu förefintliga reglementsbestämmelser ganska knapphändiga anvisningar. De huvudsakliga föreskrifterna härutinnan återfinnas under § 338 i RM I, varest bestämmelserna om förberedande undersökningsåtgärder för handläggningen av avskrivningsmål lämna vissa direktiv för anmälan om uppkommen förlust, förordnande av undersökningsförrättning och dennas sammansättning samt beslut i ansvars- och avskrivningshänseende. Härjämte förutsattes i § 151 mom. 14 rörande förkommen eller skadad manskapsbeklädnad, att »vederbörligt undersökningsprotokoll» skall uppgöras, men i motsats till vad fallet är beträffande tjänsten ombord lämna icke nuvarande reglementsbestämmelser några närmare anvisningar ifråga om formerna och sättet för dylika undersökningars verkställande beträffande tjänsten i land. Behovet även för stationerna av mera enhetliga former för handläggningen av de så gott som dagligen förekommande undersökningarna av förkomna eller skadade beklädnadspersedlar och inventarieeffekter har emellertid föranlett vederbörande stationsbefälhavare att utfärda vissa närmare föreskrifter om dylika undersökningsärendens handläggning och undersökningsförrättningens sammansättning. Med hänsyn till att olika förfaringssätt tillämpas vid de båda stationerna samt nuvarande former för dessa ärendens handläggning förefalla mer än nödigt tungarbetade och omständliga, hava de sakkunniga ansett sig böra undersöka, i vad mån förenkling och tidsbesparing härvidlag kan stå att vinna utan åsidosättande av en ingående och allsidig prövning av härberörda ärenden. Det torde för sådant fall vara lämpligt att i korthet omnämna, huru för närvarande tillgår vid undersökningsärendenas handläggning å Karlskrona och Stockholms stationer. Vad då först Karlskrona station beträffar, ingå därstädes alla framställningar om verkställande av undersökning till stationsbefälhavaren, vilken remitterar ärendet till en för längre tid förordnad särskild undersökningsnämnd, bestående av 2 officerare och 1 marinintendent. Sedan denna nämnds

Nuvarande o

0r amsatl0I!

40 undersökningsrapport inkommit till stationsbefälhavaren, meddelar denne beslut i ärendet. Vid Stockholms station åter har stationsbefälhavaren uppdragit åt kårchefen att vid förlust av manskapsbeklädnad eller skada därå förordna om undersöknings verkställande samt, sedan rapport däröver inkommit, meddela beslut i dessa ärenden. Undersökningarna härutinnan anmälas och förrättas antingen av kasernbefälet eller av kompanibefälet. A till kårchefen inkomna undersökningsrapporter meddelar kårchefen beslut i de fall, då ersättningsskyldighet anses föreligga ävensom då vederbörande kan frikallas, utan att likväl statsmedel behöva anvisas för kostnadens bestridande. Därest sådan anvisning erfordras, överlämnar kårchefen ärendet till stationsbefälhavaren för beslut i sådant hänseende. För undersökningar rörande förkomna eller skadade inventarieeffekter förordnar stationsbefälhavaren på framställning av vederbörande uppbördsman en undersökningsförrättning om 3 personer, vartill, då icke särskilda förhållanden annat föranleda, beordras veckohavande kasernbefälet och -underbefälet. Undersökningsrapporten ingår till stationsbefälhavaren för meddelande av beslut. Do sakkunniga. Med hänsyn till vad ovan anförts har det synts de sakkunniga önskvärt, att ett förenklat och för båda stationerna enhetligt förfarande vid dessa ärendens handläggning vinner tillämpning vid den nya organisationens genomförande. Härvidlag synes böra eftersträvas, ej mindre att med hänsyn till den blivande knappa personaltillgången och för tidsbesparing i undersökningsarbetet i görligaste mån reducera antalet förrättningsmän, än även att till undvikande av omgång i skriftväxlingen fördela beslutanderätten i dylika undersökningsärenden till de lokala förvaltningsorgan, som kunna anses äga saklig befogenhet att handlägga ansvarsfrågan i dylika fall. Vid sidan av ovan anförda, ur praktiken utvunna metoder hava de sakkunniga i sådant hänseende till jämförelse upptagit de i RM I I I för samma ändamål meddelade bestämmelserna ävensom ett av marinens reglementssakkunniga uppgjort utkast till framtida regiementsföreskrifter i avseende å handläggningen av undersökningsärenden i allmänhet. Med ledning av sålunda vunnen inblick i härberörda förhållanden få de sakkunniga med avseende å förkomna eller skadade beklädnads- och inventarieeffekter ifrågasätta en sådan ordning vid undersökningsförfarandet å stationerna, som i vissa fall redan tillämpas, nämligen att den myndighet (kompanichef, kasernbefälhavare m. fl.), som utövar det direkta inseendet över beklädnaden eller uppbörden ifråga, själv omedelbart till behövlig omfattning verkställer den förberedande undersökningen rörande de förhållanden, som kunna hava betydelse för ersättningsfrågans bedömande. Med avseende å beslutanderätten synes det vid Stockholms station nu tillämpade förfarandet böra vinna allmän tillämpning, vilket innebär, att endast i de fall, då utgift för statsverket anses ifrågakomma, ärendet skall underställas stationsbefälhavarens beslut. En anordning i denna riktning torde självfallet innebära en avgjord förenkling i en för stationerna icke oväsentlig förvaltningsuppgift, och anledning finnes jämväl att förmoda, att en på så sätt möjliggjord skyndsammare behandling enbart skall bliva till fördel för tjänsten. I anslutning härtill synes det de sakkunniga önskvärt, att undersökningsförfarandet vid flottans stationer måtte omläggas i ovan angiven riktning.

9. Besiktningar och inventeringar. I sitt betänkande rörande varvens organisation (Del I) hava de sakkunniga framställt vissa förslag till förenkling av besiktningsinstitutionens nuvarande organisation, vilka till en del även avse stationerna utom varven. Sålunda

41 har föreslagits, att förrättningar, som avse artiklar ingående i till stationsintendenturen hörande förråd, borde i förekommande fall utföras av tjänsteman, anställd vid stationsintendenturen, och att för utförande av andra å stationen förekommande besiktningar och inventeringar — i den mån icke, såsom förutsatts beträffande Stockholms station, den vid varvet anställde besiktningsmannen kunde härför avses — skulle tagas i anspråk officerare eller vederlikar, som hade annan ordinarie tjänst, allt enligt vederbörande stationsbefälhavares bestämmande. Vidare hava de sakkunniga beträffande varven förordat vissa förenklingar i avseende å antalet förrättningsmän vid olika slag av besiktningar och inventeringar, formerna för verkställande av anteckningar rörande verkställda förrättningar m. in., ävensom ifrågasatt, huruvida icke i vissa fall besiktning eller inventering kunde helt upphöra. Beträffande anlitande av andra befattningshavare å stationerna än särskilt anställd besiktningsman för utförande av besiktningar och inventeringar torde för erhållande av erforderlig stadga i organisationen den ordningen böra tillämpas, att stationsbefälhavaren i orderväg för viss längre tid bestämmer, vilken eller vilka befattningshavare som vid sidan av sin ordinarie tjänst skola utföra sådana förrättningar av nu nämnt slag, vilka icke enligt gällande föreskrifter skola utföras i annan ordning. Vad för övrigt i förenämnda betänkande förordats beträffande ordnandet av besiktningar och inventeringar å flottans varv bör i tillämpliga delar även gälla motsvarande förrättningar å stationerna utom varven. 10.

Mönstringar.

Mönstringarna vid flottan hade tillförne en betydelse, som numera till största delen bortfallit. Deras huvudsakliga ändamål torde nämligen vara att bereda personalen tillfälle att anföra klagomål, därest anledning därtill förefinnes. Enligt äldre reglementsbestämmelser skulle klagan anföras vid närmast förekommande mönstring, i annat fall hade klaganden förlorat sin rätt till klagan. Denna bestämmelse är numera borttagen och personalen kan obehindrat begagna sig av sin reglementsenliga rätt att inom den för bevakning av fordran i allmän lag stadgade tiden hos stationsbefälhavaren anmäla sin fordran å innestående avlönings- och andra förmåner, varjämte manskapet när som helst till vederbörande befäl har rättighet att framställa klagan, därest skäl därtill anses föreligga. Mönstringarna hava sålunda numera ej någon uppgift att fylla i ovanberört syfte, och i andra hänseenden kunna de enligt de sakkunnigas mening lämpligen ersättas med modernare och enklare former samt i vissa fall avskaffas. En icke oväsentlig förenkling i stationsmyndigheternas arbete torde kunna vinnas därigenom, att de nuvarande års- och månadsmönstringarna ersattes med inspektioner samt in- och avmönstring å stationen borttoges. Särskilt med årsmönstringarna äro förenade omfattande skrivgöromål, såsom upprättande av mönsterrullor m. m. Vidare bör åliggandet att förrätta inmönstring av fartyg avlyftas från stationsmyndigheterna och överflyttas å respektive fartygschefer. Andamålet med nämnda förrättning, vid vilken besättningen uppropas enligt uppgjord mönsterrulla, vars ena exemplar förvaras i land, kan numera sägas vara praktiskt taget inskränkt till att konstatera, vilka personer som vid expeditionens början befinna sig ombord. Om fartyget skulle förlisa, kunna stationsmyndigheterna medelst stationens exemplar av mönsterrullan och förefintliga handlingar rörande efter expeditionens början eventuellt inträffade förändringar i besättningens sammansättning omedelbart fastställa densamma.

42 Vem, som förrättar mönstringen, lärer icke hava någon inverkan på ovannämnda förhållanden. Redan med nu gällande föreskrifter förrättas för övrigt inmönstring av fartyg, som rustas utom flottans station, t. ex. vid nybyggda fartygs avgång från svenska eller utländska privata varv, av fartygschefen, och ingen anledning finnes att antaga, att icke detta system med fördel kan tillämpas även å de fartyg, vilka rustas vid flottans stationer. Avmönstringen, vilken samtidigt innebär en avlämning av besättningen till stationen, synes däremot såsom hittills böra förrättas av vederbörande stationsmyndighet. Även beträffande kassationsmönstring synes förenkling i förfaringssättet böra vidtagas. Enligt nu gällande föreskrifter skall vid sådan mönstring ett flertal befattningshavare infinna sig inför stationsbefälhavaren. Detta synes överflödigt, enär det vid varje mönstring i regel endast gäller en eller annan man, som skall avskedas. Enklast synes sådan kassation kunna ske genom att efter verkställd läkarundersökning och därpå grundad anmälan målet expedieras genom resolution, varvid förutsattes, att dylikt förslag skall vara åtföljt av vederbörande kompanichefs utredning angående den till kassation anmäldes försörjningsmöjligheter jämte förslag å tidpunkt för avgång m. m. 11.

Tillrättavisningsrättens utsträckande till vissa befälhavare.

Den olägenhet, som vidlåder flottans militära stationsorganisation, att den enskilde mannen av manskapet under sin tjänstgöring samtidigt är underställd flera sidoordnade befälhavare, låter sig icke avhjälpa utan genomgripande organisatoriska förändringar i avseende på personalens indelning. Sådana förändringar äro icke ifrågasatta i den av statsmakterna godkända nya försvarsorganisationen, och de sakkunniga sakna därför, såsom förut framhållits, anledning att avgiva något förslag därutinnan, särskilt med hänsyn därtill, att förslag i sådan riktning tidigare avgivits av särskilda sakkunniga men icke kommit till utförande. Ovanberörda olägenhet framträder företrädesvis ifråga om disciplinens upprätthållande inom de tre huvudsakliga tjänsteområdena för manskapet, nämligen kompaniet, kasernen och skolorna, men den kommer till synes bland annat även därigenom, att en icke ringa skriftväxling, omfattande rapporter, uppgifter och dylikt, uppstår mellan de olika tjänsteområdena. Då av befälhavarna för ovannämnda områden tillrättavisningsrätt i allmänhet endast tillkommer kompanichef, måste för varje förseelse, som begås av kompaniet tillhörande manskap, den felande, även då han tjänstgör inom annat område, inställas inför kompanichefen för förhör och eventuell tillrättavisning. Härför åtgår tid till förfång för utbildningen eller den praktiska tjänsteverksamheten. Nu nämnda förhållanden synas kunna i viss mån avhjälpas och förenklas genom en lämplig reglering av tillrättavisningsrättens utövande inom respektive tjänsteområden. Vid denna reglering bör emellertid hänsyn tagas till de lokala eller andra förhållanden, som råda å de båda stationerna. Till en del är ovannämnda rättsförhållande reglerat, ehuruväl någon oklarhet däri för närvarande synes rådande. Enligt militär bestraffningsförordning har såsom nämnts kompanichef tillrättavisningsrätt i avseende å det kompaniet tillhörande manskap, som står under hans befäl. Ifråga om skoltjänsten är ifrågavarande rättsförhållande för närvarande så reglerat, att Konungen med stöd av § 39 i nämnda förordning genom generalorder 1379/19 tillagt chef för sjömanskårens skolor, som jämlikt nådiga brevet den 31 oktober 1919 tilldelats däri angiven befälsrätt, rätt att tilldela tillrättavisning ifråga om den personal, som står under hans befäl, och har Kungl.

43 Maj:t genom nämnda nådiga brev bemyndigat stationsbefälhavaren att, utan hinder av bestämmelserna i reglemente för marinen, Del I § 2'il x, därest det med hänsyn till personalens förläggning och andra omständigheter prövas lämpligt, tilldela chefen för sjömanskårens skolor befälsrätt över all honom underställd personal även under de tider, då övningar ej pågå i skolorna. Klarare bestämmelser om skolchefens ifrågavarande rätt synas dock önskvärda. Kasernbefälhavaren äger icke tillrättavisningsrätt och hans befälsrätt regleras av föreskrifter, som utfärdas av stationsbefälhavaren, sålunda, att han äger befälsrätt över befäl och meniga, som äro kommenderade till kaserntjänst, i allt vad som rör denna tjänstgöring, liksom ock över underbefäl och meniga, som uppehålla sig inom kasernområdet, i vad rör ordningen därstädes. Otvivelaktigt skulle det såväl verka befrämjande på disciplinens upprätthållande bland kasernpersonalen som bidraga till förenkling och minskad skriftväxling, om kasernbefälhavaren tilldelades tillrättavisningsrätt över det manskap, som är kommenderat till dylik tjänst. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke enligt den nya organisationen även andra än ovannämnda befälhavare böra tilldelas tillrättavisningsrätt för att därigenom underlätta tjänstens skötande. Särskilt beträffande skoltjänsten vid Stockholms station synes skäl föreligga att reglera ifrågavarande rätt för vissa skolchefen underlydande befälhavare. I det följande föreslå nämligen de sakkunniga, att befattningarna såsom chef för underofficers- och sjömanskårerna tillika beväringsbefälhavare och skolchef därstädes skola bestridas av en och samma person. På grund därav synes det ändamålsenligt att bland annat utsträcka tillrättavisningsrätten i avseende å manskap i rekryt- och korpralskolorna till äldste instruktionsofficeren. En reglering av tillrättavisningsrätten enligt vad ovan föreslagits skulle, oavsett de fördelar ur disciplinär synpunkt, som därigenom stode att vinna, även underlätta de ofta tidskrävande göromålen med hållande av förhör därigenom, att dessa fördelades å de olika befälhavarna, under vilka manskapet i tjänstgöringshänseende lyder, varjämte förenkling i skriftväxling och bättre arbetsresultat sannolikt skulle ernås. I anslutning till vad ovan anförts anse de sakkunniga det önskvärt, att, i den mån lokala och andra förhållanden det medgiva, manskap kommenderat till kaserntjänst och till skoltjänst i disciplinärt hänseende skall vara underställt ovan angivna befälhavare, d. v. s. respektive kasernbefälhavare, skolchef och äldste instruktionsofficer, och att nu nämnda befälhavare skola äga rätt att meddela tillrättavisning i avseende å det manskap, som står under deras befäl. För vinnande av detta ändamål synes det erforderligt, att gällande bestämmelser angående befälsrätt och tillrättavisningsrätt ändras i anslutning härtill. 12. Kasern vården m. m. Kasernvården är vad angår själva byggnaderna enligt gällande regie- Nuvarande mentsbestämmelser så ordnad, att det åligger varvschefen och närmast organisation. under honom chefen för byggnadsdepartementet att utöva tillsyn över alla arbeten för stationens hus och byggnader, dock med iakttagande att varje viktigare åtgärd i avseende härå, som beror av varvschefens åtgörande, skall underställas stationsbefälhavarens godkännande före verkställigheten. Anslagsmedlen till underhåll av stationens hus och byggnader äro ställda till varvschefens förfogande. Vid det årliga uppgörandet av arbetsplan för följande budgetår har varvschefen att till stationsbefälhavaren före viss angiven tid överlämna 1

Avser nuvarande

220.

44 förslag till dylik plan, upptagande de beräknade kostnaderna beträffande underhållet av stationens utom varvet hamnområden, hus och byggnader m. m. Detta förslag till arbetsplan har stationsbefälhavaren att jämte eget yttrande överlämna till marinförvaltningen. Det förslag till beräknande av underhållet avseende utgifter, som årligen skall till marinförvaltningen inlämnas för att ligga till grund för ämbetsverkets anslagsäskanden genom den s. k. augustiskrivelsen, skall däremot reglementsenligt av varvschefen avgivas omedelbart till marinförvaltningen. Dock har praxis utvecklat sig därhän, att stationsbefälhavaren med stöd av föreskriften i reglementet att avgiva liknande förslag i de delar, vilka tillhöra stationsbefälhavarens ämbetsförvaltning, plägat i förekommande fall avgiva förslag i avseende å erforderliga mera vidlyftiga förändringar eller ombyggnader av befintliga byggnader eller uppförande av nya dylika å stationen utom varvet. Ifråga om kaserninventarier samt vården därav ävensom kasernernas uppvärmning, belysning och renhållning utövas överinseendet av stationsbefälhavaren, och disponeras härför anvisade medel av honom. Den för kasernernas centraluppvärmning erforderliga eldarpersonalen vid Karlskrona station anställes av och sorterar under chefen för byggnadsdepartementet. Inseendet över ordning och snygghet inom kasernerna åligger vederbörande kårchef. Kasernbefälets åligganden och befogenheter i avseende å kasernvården regleras genom föreskrifter, som vederbörande stationsbefälhavare fastställt i särskilt utfärdad kasernordning. Enligt dessa föreskrifter åligger det närmast kasernuppbördsmannen att utöva tillsynen över alla inom vederbörligt kasernområde befintliga byggnader med därtill hörande inrättningar samt att till kasernbefälhavaren anmäla skada eller åverkan å det, som är ställt under hans tillsyn. Ifråga om kaserninventarier samt för kasernen erforderlig utredning har kasernuppbördsmannen redovisningsskyldighet och åligger det honom att vid rekvisitioner å persedlar och utredning ävensom vid framställningar om besiktning underställa ärendet kasernbefälhavaren för meddelande av attest. Kasernbefälhavaren åligger enligt nyssnämnda föreskrifter att övervaka, det god hushållning iakttages med bränsle, lysningsämnen och andra konsumtionsartiklar, samt att på uppbördsmannens anmälan om skada eller åverkan å materielen eller persedlar föranstalta om förberedande undersökning därom. Vidare skall kasernbefälhavaren årligen lämna uppgift eller göra anmälan å sådana för kasernbyggnaderna erforderliga eller önskvärda reparationer eller arbeten, som anses böra under nästpåfoljande budgetår komma till utförande Nämnda uppgift inlämnas enligt gällande kasernordning till kårchefen vid Karlskrona station före den 15 augusti och vid Stockholms station i samband med den undersökning av tillståndet av kasernerna, som företages av chefen för byggnadsdepartementet under juni månad årligen. I övrigt äro kasernbefälhavarens åligganden i avseende å kasernvården något olika angivna i ovannämnda för de båda stationerna var för sig utfärdade kasernordningar. Sålunda äger kasernbefälhavaren i Stockholm, då bristfälligheter förekom ma, med vilkas avhjälpande icke utan olägenhet kan anstå, göra anmälan direkt till vederbörande varvsdepartementschef och vidare skall nämnde kasernbefälhavare under tiden april—juli på anmodan av stationskontoret avgiva förslag till stat för eldnings- och belysningsämnen för kasernerna, kasernfartygen och matinrättningen. Motsvarande föreskrifter finnas icke angivna i kasernordningen för Karlskrona station, men den praxis lärer där utbildat sig, att respektive uppbördsmän

45 till byggnadsdepartementet anmäla uppkomna skador å hus och byggnader med anhållan om reparation och översyn, vilka framställningar attesteras av vederbörande befälhavare. Ifråga om inventariepersedlar bruka respektive uppbördsmän hos stationsbefälhavaren en gång årligen anhålla att vid varvsdepartementen direkt få rekvirera reparationsarbeten. Hittills har varit vanligt att dylika framställningar bifallits, dock med den begränsningen att kostnaden i varje särskilt fall ej får överstiga 50 kronor. E n del mindre reparationsarbeten utföres även av kasernhandräckningen och slöjden, varvid erforderliga materialier erhållas genom upphandling och ersättning från kårchefens förskottsmedel under förutsättning, att de för varje gång ej betinga högre kostnad än ett av stationsbefälhavaren fastställt belopp av 10 kronor. Med bortseende från de särskilda förhållanden, som gälla beträffande skeppsgossekåren i Marstrand, är förvaltningen av de kasernvården avseende anslagsmedel, som icke disponeras av varvschefen, icke överlåten å underlydande myndigheter utan omhänderhaves omedelbart av stationsbefälhavaren med biträde av sekreteraren. För att lättare kunna övervaka anslagsbelastningen föras av sekreteraren fortlöpande anteckningar härom (titelbok), grundade på stationskontorets uppgifter. Kasernbefälhavaren har sålunda ingen befogenhet och intet ansvar beträffande ifrågavarande medelsförvaltning. Yid Stockholms station har dock under senare år den ordningen införts, att även kasernbefälhavaren biträder stationsbefälhavaren vid övervakandet av anslagsbelastningen ifråga om anslaget till kasern- och förplägnadsutredning m. m. (kasernanslaget), för vilket ändamål stationskontoret ålagts att månatligen meddela kasernbefälhavaren erforderliga uppgifter. Såsom torde framgå av ovannämnda redogörelse är kasernvården i vad berör själva byggnaderna i tekniskt och ekonomiskt avseende närmast underställd chefen för byggnadsdepartementet. Den byggnadstekniska sakkunskapen torde även härigenom vara på bästa sätt tillgodosedd och förutsättningar för en enhetlig och planmässig ordning ifråga om byggnadernas underhåll synas härigenom förefinnas. Det lärer emellertid icke kunna begäras eller ens vara lämpligt, att nämnde chef skall öva någon direkt uppsikt over kasernvården i övrigt. Denna uppsikt synes böra åligga den befälhavare, som disponerar kasernbvggnaden, och bör detta åliggande, såsom förhållandet är för förrådshus m. fl. byggnader, komma till uttryck i reglementet även ifråga om kasernerna. Det bör därjämte tillkomma nämnde befälhavare att taga initiativ till förbättringar, reparationer m. m. Det synes sålunda ändamålsenligt, att gällande reglementsbestammelser kompletteras med föreskrift, att kasernbefälhavaren skall till kårchefen årligen inkomma med förslag å de reparations- och underhållsarbeten, som böra komma till utförande under nästpåföljande budgetår. Dessa förslag böra med till- eller avstyrkan överlämnas av kårchefen till stationsbefälhavaren, som i sin ordning med erforderliga erinringar och tillägg överlämnar desamma till varvschefen för att ligga till grund för arbetsplanens uppgörande i denna del. Liknande föreskrift borde för övrigt även utfärdas att gälla chefen för skeppsgossekåren och kasernbefälhavaren därstädes, skolchefen, stationsintendenten, förste läkaren, befälhavaren för radiostationen, föreståndaren för militärhäktet m. fl. befattningshavare, envar för honom underställda eller av honom disponerade byggnader och tjänstelokaler, ävensom amiralitetspastorn beträffande kyrkan. Dessa handlingar böra åtfölja varvschefens ovannämnda förslag till arbetsplan. Då nu angivet förfaringssätt är något omständligt, hava de sakkunniga haft under omprövning lämpligheten av en sådan ordning, att den del av underhållsanslaget, som avser underhållet av stationens utom varvet hamnområden, hus och byggnader m. m., avskildes från varvschefens förvaltningsområde

40 Kaserninvcntariei m. m.

Saramanfattniiip;.

och ställdes till stationsbefälhavarens förfogande. Ansvaret för underhållet av kasernerna jämte övriga stationen ntom varvet tillhörande byggnader och anstalter komme härmed att överflyttas från varvschefen till den myndighet som detta ansvar onekligen närmast berör, nämligen stationsbefälhavaren' Da emellertid den bygguadstekniska sakkunskapen är tillfinnandes hos den varvschefen underställde stationsingenjören och förekommande arbeten i de flesta fall utföras genom varvets byggnadsdepartement, för vilket stationsmgenjoren ar chef, skulle konsekvensen av en sådan ordning bliva, att bemalde chef komme att sortera under såväl stationsbefälhavare som varvschef vilket givetvis vore en organisatorisk svaghet. Härtill kommer, att disponerandet på en hand av anslaget till underhåll av hus och byggnader i dess helhet torde vara ägnat att medföra en bättre hushållning med anslaget än om disponerandet härav uppdelades på tvenne. Med det förfaringssätt för underhållsfrågornas handläggning, som de sakkunniga ovan förordat, böra emellertid vederbörande myndigheter å stationen utom varvet komma att erhålla erforderligt inflytande och ansvar med avseende å underhållet av stationens byggnader. Vad angår den del av kasernvården, som hänför sig till underhåll och nyanskaffning av kaserninventarier (kasern- och förplägnadsutredning m. m.) uppvärmning, belysning, renhållning och tvätt m. m., synes kasernbefälhavaren bora åläggas att årligen på av stationsbefälhavaren fastställda tider till stationsbefalhavaren avgiva förslag till beräknande av utgifterna för nästföljande budgetår. I avseende å förvaltningen av kasernvården berörande anslag forutsätta de sakkunniga icke någon ändring i nuvarande organisation men vilja framhålla lämpligheten av att dels, såsom nu sker vid Stockholms station, kasernbefälhavaren biträder stationsbefälhavaren vid övervakandet av anslagsbelastningen, dels det vid Karlskrona station tillämpade förfaringssättet ifråga om reparationer och underhåll av inventarier vinner allmän tillämpning, dock med iakttagande, att ansvaret för sålunda vidtagna åtgärder närmast pålägges kasernbefälhavaren. På. grund av vad ovan anförts få de sakkunniga förorda såsom lämpligt, att vid utarbetande av nytt reglemente för marinen eller övriga för flottans stationer erforderliga bestämmelser häri måtte inflyta föreskrifter i enlighet med följande. 1. Därest icke högre förvaltningsmyndighet därom förordnat, skall stationsbefälhavaren utfärda föreskrifter, angivande, förutom till vilka befälhavares eller chefers disposition stationen utom varvet tillhörande kaserner och byggnader m. fl. tjänstelokaler med därtill hörande områden skola upplåtas för tjänstebruk, även vilka befattningshavare det skall åligga att utöva den närmaste uppsikten över vården av de sålunda fördelade lokalerna m. m. 2. Den som sålunda ålagts att utöva uppsikt över kaserner och byggnanader m. fl. lokaler med därtill hörande områden åligger: att tillse, att dessa jämte tillhörande maskinella anordningar och inventarier m. m. aktsamt handhavas samt noggrant skötas och vårdas enligt givna föreskrifter ävensom att anmälan om uppkomna bristfälligheter, som kräva varvets åtgärd, _ ofördröj ligen göras hos chefen för byggnadsdepartementet; att närvara vid förekommande besiktningar å lokaler m. m., som stå under hans uppsikt; samt att årligen å av stationsbefälhavaren bestämda tider till honom tjänstevagen avgiva förslag å de reparations- och underhållsarbeten m. m., som böra komma till utförande under nästpåföljande budgetår; börande dylikt förslag avgivas efter samråd med chefen för byggnadsdepartementet. 3 Kasernbefälhavare åligger särskilt att årligen å av stationsbefälhavaren bestämda tider till honom tjänstevägen avgiva förslag till beräknande av

47 kasernvården avseende utgifter under nästpåfoljande budgetår å anslagen till kasern- och förplägnadsutredning m. m. samt till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. ävensom att biträda stationsbefälhavaren vid övervakandet av anslagsbelastningen ifråga om kasernanslaget. 13. Sammanfattning. På grund av vad i det föregående anförts få de sakkunniga föreslå: att vid utarbetande av nytt reglemente för marinen eller övriga för flottans stationer erforderliga bestämmelser sådana föreskrifter måtte däri inflyta, som ansluta sig till de av de sakkunniga anförda synpunkter och förslag ifråga om förvaltningstjänstens allmänna organisation, expeditionstjänsten, personalens ridlföring, tjänstledighetsärendenas handläggning, uträknande och utbetalning av personalens avlöning, manskapets beklädnadshushållning, undersökningsförrättningar, besiktningar och inventeringar, mönstringar och kas-ernvården m. m.; att gällande bestämmelser angående tillrättavisningsrätt måtte ändras i överensstämmelse med vad de sakkunniga ovan förordat; att åtgärder måtte vidtagas för utarbetande snarast möjligt enligt vad ovan förordats av ett allmänt sakregister över utfärdade, i kraft varande författning ar m. m., som beröra marinen; att i avseende å kommendering m. m. av chef er för och expeditionsunderofficerare vid stam- och beväringskompanierna samt beträffande planläggandet av mobiliseringsarbetet av de sakkunniga anförda synpunkter måtte bliva beaktade; att flottans expeditioner och kontor måtte förses med sådan modern teknisk utrustning, som är ägnad att spara tid och arbetskraft inom nämnda expeditioner och kontor; samt att, intill dess av de sakkunniga förordade eller eljes av den nya organisationens genomförande betingade lokala anordningar och förändringar beträffande den inre tjänstens organisation kommit till utförande och möjliggjort personalbehovets nedbringande till överensstämmelse med den beräknade personaltillgången, personal å övergångsstat måtte till erforderligt antal inkallas.

B, K a r l s k r o n a station. 1. Styrelsen. De sakkunniga, som icke förutsätta vidtagandet av några organisatoriska stationsförändringar med avseende å stationsbefälhavarens ämbetsbefattning, vilja befälhavaren. dock med hänvisning till vad förut, under rubriken »Sjmpunkter ifråga om förvaltningstjänstens allmänna organisation», anförts framhålla önskvärdheten av att stationsbefälhavarens ställning såsom dels kommando-, dels förvaltningsmyndighet bliver i reglementet klart reglerad. Stationsbefälhavarens expedition förutsattes vara såsom hittills uppdelad stationsi två avdelningar, den ena huvudsakligen för militära och kommandoärenden befälhavarens och den andra huvudsakligen för civila och ekonomiska ärenden. Yid hand- exPeo läggning av ärenden av övervägande juridisk beskaffenhet förutsattes advokatfiskalen på anmodan av stationsbefälhavaren lämna erforderligt biträde.

48 Å den militära avdelningen beräknas tjänstgöra 1 förste adjutant, kommendörkapten, 1 andre adjutant, kapten eller löjtnant med särskilt åliggande att bereda mobiliserings-, krigslags- och värnpliktsärenden, 1 underofficer, f. d. stam med arvode, såsom uppbördsman för stationens bokförråd, 4 expeditionsunderofficerare, 1 värnpliktigt skrivbiträde samt 4 ordonnanser. A den civila avdelningen beräknas tjänstgöra 1 sekreterare, marinintendent av i allmänhet kommendörkaj)tens tjänsteklass, 1 intendent för att biträda vid ärendenas handläggning och expedierande, 1 underofficer, f. d. stam med arvode, 1 värnpliktigt skrivbiträde och 1 expeditionsvakt, varjämte avses anställt 1 civilt biträde med avlöning från anslaget till avlöning till icke-ordinarie personal å flottans stationskontor m. fl. expeditioner. I förhållande till för närvarande tillämpad personalfördelning har den inom stationsbefälhavarens expedition tjänstgörande personalen minskats med 4 underofficerare, stam, och 1 civilt biträde (för närvarande pensionerad underofficer), varemot tillkommit 2 underofficerare, f. d. stam med arvode.

2. Den militära tjänstens organisation. 1925 års I 1925 års försvarsproposition ifrågasattes beträffande organisationen av iorsvarspropo- den militära tjänsten vid Karlskrona station inga andra förändringar, än att sition. ^ e bada beväringskompanierna skulle sammanslås till ett kompani samt att befattningen såsom rekryteringsofficer skulle indragas och dennes åligganden övertagas av annan befattningshavare. De sakkunKårchefens expedition förutsattes vara såsom hittills uppdelad i tre avniga, delningar, en för ärenden angående stampersonalen (stamavdelningen eller chefen för avd. I) under ledning av förste adjutanten med biträde av andre adjutanten, underofficers- en för värnpliktsärenden (värnpliktsavdelningen eller avd. II) under ledning och sjömans- a v c } ie f eri för beväringskompaniet samt en för ekonomiska angelägenheter (intendentsavdelningen eller avd. III) under ledning av en marinintendent. Stamavdelningen beräknas bliva uppdelad i tre detaljer: en för ärenden rörande underofficerspersonalen, en för ärenden rörande sjömanskårens manskap samt en för ärenden angående mobilisering, rekrytering och bestraffningar m. m. Sistnämnda detalj förutsattes handhavas av andre adjutanten, vilken därvid torde böra fullgöra de åligganden, som hittills tillkommit rekryteringsofficeren. Enligt nu gällande bestämmelser avses en av de i kårchefsexpeditionen tjänstgörande adjutanterna att biträda kårchefen vid handläggningen av vissa värnplikten berörande ärenden. Beträffande denna anordning har stationsbefälhavaren föreslagit, att chefen för beväringskompaniet skulle bliva direkt föredragande hos kårchefen i värnpliktsfrågor, och sålunda beväringsexpeditionen förläggas till beväringskompaniet, varigenom beväringsadjutantsbefattningen kunde indragas. Under fredstid och normala förhållanden torde, om ock icke utan olägenhet, en sådan ordning låta sig genomföra. Vid mobilisering däremot torde det bliva omöjligt för en person att sköta den stora värnpliktskontingent, som då kan beräknas inrycka, samtidigt med fullgörandet av adjutantsbefattningen. Att organisatoriskt helt sammansmälta de båda befattningarna synes därför ur krigsberedskapssynpunkt icke tillrådligt. De sakkunniga anse det därför lämpligare att i detta fall följa de av departementschefen i försvarspropositionen lämnade anvisningarna att under fredstid låta en beställningsinnehavare sköta flera befattningar, d. v. s. låta beväringskompanichefen samtidigt tjänstgöra såsom beväringsadjutant.

49 I sak torde detta icke behöva innebära någon skillnad från stationsbefälhavarens förslag, då personalbehovet beräknas bliva detsamma och expeditionerna under fredstid böra kunna vara gemensamma. Möjlighet bör dock finnas att vid behov kunna utan organisatoriska rubbningar uppdela arbetet. I enlighet härmed hava de sakkunniga i förslaget till organisationsplan bibehållit båda befattningarna men förutsatt, att de skola bestridas av en och samme officer. För kårchefsexpeditionen hava i övrigt beräknats 9 expeditionsunderÖvrigt officerare, 4 värnpliktiga skrivbiträden samt 5 ordonnanser, varav 1 korpral personalbehov. och 4 meniga. I förhållande till nu gällande, år 1914 fastställd fredsbesättningslista har den för kårchefsexpeditionen beräknade personalen minskats med 1 officer — eller, om hänsyn tages till den år 1920 inrättade befattningen såsom rekryteringsofficer, 2 officerare — 2 underofficerare samt 4 korpraler och meniga. Efter år 1915 hava emellertid göromålen så ökats, att extra arbetskrafter av underofficerspersonal utöver besättningslistan måst kommenderas till kårchefsexpeditionen, varför, om jämförelse göres med den för närvarande tilllämpade fredsbesättningslistan, minskningen, vad underofficerare beträffar, uppgår till omkring 8. Såsom ovan nämnts förutsattes enligt 1925 års försvarsproposition ingen Kompaniannan förändring i den nuvarande kompaniindelningen, än att samtliga i Vänsten. tjänstgöring varande värnpliktiga skola sammanföras till ett kompani. Ifråga Kompammdeinm en om kompaniernas benämning har en förändring vidtagits såtillvida, att & 1. matroskompaniet benämnts 1. artillerikompaniet och 6. matroskompaniet 3. signalkompaniet, under det att de övriga kompanierna bibehållits vid sina nuvarande benämningar. De sålunda ifrågasatta benämningarna synas emellertid de sakkunniga mindre lämpliga med hänsyn till dels att benämningen signalkompani är missvisande, enär ifrågavarande kompani avses omfatta ett flertal andra yrkesgrenar än signalmatroser, dels att de nuvarande benämningarna på ekonomi-, eldare- och hantverkskompanierna icke lämpligen synas kunna anslutas till den nya organisationen. Därest t. ex., såsom torde avsetts, ett förband erhåller benämningen 1. ekonomi- och 1. hantverkskompaniet (-kompanierna), lärer oklarhet komma att råda, huruvida förbandet skall betraktas såsom ett eller två kompanier. Då förbandet i den nya organisationen förutsattes bilda en administrativ enhet, synes detta också böra klart och på enkelt sätt komma till uttryck vid benämningen, varvid det dock synes vara av mindre vikt om densamma angiver, vilket eller vilka yrkesgrenar förbandet eller kompaniet omfattar. Det lärer i varje fall i praktiken vara svårt att endast genom kompanibenämningen konsekvent och tydligt angiva detta. För att vinna klarhet beträffande sjömanskårens indelning i kompanier och dessas ställning i organisationen hava de sakkunniga tagit under övervägande lämpligheten av att införa helt nya benämningar på kompanierna. Därvid har ifrågasatts bland annat, huruvida icke samtliga sjömanskårens kompanier borde benämnas »örlogskompanier» med viss särskiljande nummerföljd eller att med bibehållande av de nuvarande benämningarna å matroskompanierna införa benämningen »yrkeskompanier» ävenledes med särskiljande nummerföljd för de delar därav, som komme att bildas av de nuvarande ekonomi- och hantverkskompanierna respektive eldarekompaniet. Emellertid hava icke heller de sålunda ifrågasatta namnändringarna ansetts fullt ändamålsenliga. Då det emellertid är av vikt att söka ernå benämningar, som äro enkla 1833 2G

50 och klart angiva kompaniindelningen, hava de sakkunniga funnit, att detta under förhandenvarande omständigheter lämpligast ernås därigenom, att sjömanskårens kompanier erhålla endast nummerbeteckning utan angivande av vare sig de yrkes avdelningar eller de yrkesgrenar, som kompaniet omfattar. Härvid torde karlskronakompanierna, som enligt den nya organisationen förutsättas bliva till antalet 4, böra erhålla udda nummer och sålunda benämnas sjömanskårens 1., 3., 5. och 7. kompanier, motsvarande, 1. kompaniet nuvarande 3. matroskompaniet, 3. » » 5. » , 5. » » 1. ekonomi- och 1. hantverkskompanierna samt 7. » » 1. eldarekompaniet. Beväringskompaniet bör i konsekvens härmed benämnas 1. beväringskompaniet. Den med nämnda beteckningssätt förbundna olägenheten, att benämningen ej angiver vilken yrkesavdelning eller yrkesgren kompaniet omfattar, torde icke vara av så stor betydelse. Kompaniernas omfattning torde nämligen jämförelsevis snart komma att ingå i det allmänna medvetandet. Genom de föreslagna benämningarna torde däremot en i vissa avseenden fördelaktig tänjbarhet i sjömanskårens kompaniindelning komma att ernås. Organisation Befälet över varje kompani förutsattes skola utövas av en kompanichef. och Till sitt förfogande avses denne hava en expedition, vilken förutsattes vara personalbehov. uppdelad i fyra detaljer, nämligen expeditions-, rull-, avlönings- och beklädnadsdetaljerna, samt en rustkammare. Antalet expeditionspersonal beräknas till 4 expeditionsunderofficerare,, stam (5. komp. endast 3), en för varje detalj, samt 1 underofficer, f. d. stam med arvode, för tjänstgöring såsom rustkammaruppbördsman, 2 korpraler, varav en tjänstgörande såsom rapportkorpral och 1 såsom förhörskorpral, 2 värnpliktiga skrivbiträden samt 2 meniga, den ene tjänstgörande såsom ordonnans och den andre såsom handräckning å rustkammaren. I förhållande till nu gällande, år 1914 fastställd fredsbesättningslista är expeditionspersonalen vid samtliga kompanier minskad med sammanlagt 14 underofficerare samt 17 korpraler och meniga. I jämförelse med den personal, som under de senare åren i medeltal tjänstgjort å kompanierna, utgör minskningen omkring 25 underofficerare samt 25 korpraler och meniga. Kaserntjänsten, Nuvarande organisation.

Kaserntjänsten är i enlighet med av stationsbefälhavaren utfärdade bestämmelser i huvudsak ordnad enligt följande. Under kasernbefälhavaren äro ställda: sjömanskårens kaserner med därtill hörande anstalter, sjukrummet dock endast ifråga om ordningshållningen, sjömanskårens matinrättning med korvfabrik, dock ej i redovisningshänseende, marketenteri, slöjd och övriga inom kasernområdet belägna välfärdsinrättningar för manskapet, tvätt- och badinrättningen, kasernvakten, sjömanskårens telefonväxel samt proviantboden, dock ej i ekonomiskt hänseende. Kasernbefälhavaren förvaltar under kårchefens överinseende manskapskassan. Verksamheten vid kaserntjänsten utövas genom kasernexpeditionen, kasernuppbördsmannen och uppbördsmannen i matinrättningen, varjämte kasern-

51 befälhavaren biträdes av veckohavande officerare samt övrigt kasernbefäl och underbefäl. Genom kasernexpeditionen, som förestås av kasernbefälhavaren, verkställes fördelning till veckotjänst av till kaserntjänst kommenderade underofficerare och korpraler, ordnas manskapets förläggning samt avhämtas manskapets post. Till kasernexpeditionen äro anslutna slöjden och manskapskassan. Dessutom är kasernbefälhavaren av stationsbefälhavaren utsedd att handhava manskapsbiblioteket. I slöjden meddelas manskapet under fritid utbildning i en del hantverk såsom skomakeri, trä- och metallslöjd samt bokbinderi. Manskapskassan, vars verksamhet regleras av bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t och marinförvaltningen, driver följande rörelser: marketenteri, boktryckeri, bokbinderi och rakstugerörelse, varjämte kassan tillföras inkomster genom försäljning av köksavfall och flott m. m. från matinrättningen. Köreisen bedrives av kassan själv och ej på entreprenad. Såsom bokförare och kontrollant för manskapskassan tjänstgör underofficer i kasernexpeditionen. Kasernuppbördsmannen har tillsyn över kasernerna med därtill hörande uthus, sängpersedlar och övriga inventarier. Han övervakar rengöring, eldning och belysning m. m. av nämnda byggnader samt har tillsyn över kasernernas eldsläckningsmateriel. Uppbördsmannen i matinrättningen har följande inrättningar sig underställda, nämligen sjömanskårens matinrättning, korvfabriken samt tvätt- och badinrättningarna. Uppbördsmannen i matinrättningen uträknar och expedierar alla rekvisitioner å för maten och dess tillredning erforderliga proviantartiklar samt övervakar tillredningen. Han indrager på grund av från kasernbefälhavaren inkomna uppgifter överflödiga matportioner. De besparingar, som härigenom uppstå, disponeras av kårchefen, som äger att i samråd med stationsintendenten bestämma, huru de skola användas till förbättringar i den fastställda spisordningen. Uppbördsmannen uppgör i första hand förslag till spisordning samt avgiver förslag till priser å korvvaror. Han redovisar proviantuppbörden till stationskontoret. Korvfabriken levererar korvvaror till stationens alla matinrättningar, kustartilleri- och grenadjärregementena samt till vid stationen förlagda fartyg och till proviantboden. Tvättinrättningen verkställer tvätt för kasernerna, beklädnadsförråden, varvet, skeppsgossekåren och, då förhållandena det medgiva, även till stationen förlagda fartygsbesättningar och manskapet i övrigt. Badinrättningen lämnar vintertid varma bad åt stationens personal och besättningarna å till stationen förlagda fartyg. Kasern vakten ombesörjer kasernernas bevakning samt upprätthåller genom militärpatruller ordningshållningen bland manskapet i staden. Proviantboden tillhandahåller mot kontant likvid vissa matvaror åt den flottans personal, som jämlikt avlöningsreglementen eller andra föreskrifter är berättigad att från förråd erhålla proviant. Räkenskapen och redovisningskontrollen handhavas under stationsbefälhavarens överinseende av kårchefens intendent, som i detta hänseende har att ställa sig till efterrättelse av marinförvaltningen utfärdade föreskrifter. Såsom torde framgå av ovannämnda redogörelse är kaserntjänsten ifråga om verksamhetens art ganska skiftande och av synnerligen stor omfattning. Det antal personer, som enligt hittills gällande organisation i allmänhet varit kommenderade till kaserntjänst, angives i nedanstående tablå, vari samtidigt angivits omsättningssummorna per år vid vissa välfärdsinrättningar.

52 Civil personal, avlönad av

Militär persona

Officer

1 Kaseruexpedition Uppbördsman m . fl Korvfabriken

i matinrättningen

— — — —

Marketenteriet

—

•

— Tvätt- och b a d i n r ä t t n i n g e n Proviantboden Kasernvakt Köks- och matsalshandräckning,

— — — —

Veckohavande Tillsammans

c) 1

UO

4 3

Korp. Meniga staten

o

—

—

— —

1 4

13 4

a)

— —

— —

— —

— — —

— .

4 3 60

— —

— 2 8

—

21 41

manskapskassan

_ —

Omsättning i Summa medeltal per år Kronor 8 6

— — —

16 8 2 4 6 2 22 5 76

— 4 6 2

c)

—

—

— —

b) 80 21

a) A n t a l e t v ä x l a r e f t e r b e h o v e t . b) » » beroende pä antalet kostnjutande. c) B e s t r i d e s a v p e r s o n a l , s o m s a m t i d i g t f ö r r ä t t a r a n n a n t j ä n s t v i d

— — — —

88 000 32 000 4 500

— — — — — —

stationen.

Enligt 1925 års försvarsproposition förutsattes beträffande kaserntjänsten, att personal från sjömanskårens skolor och från andra tjänstgöringsplatser i så stor utsträckning som möjligt skulle tagas i anspråk för såväl nämnda tjänst som vakttjänst samt att i övrigt tjänsten borde så organiseras, att den krävde väsentligt mindre personal än för närvarande. I förenämnda av organisationssakkunniga utarbetade preliminära förslag De sakkunniga. till fredsbesättningslista för Karlskrona station beräknades även, att av det Personal för veckohavande befälet skulle officerare och en del underofficerare kommenveckotjänst deras bland instruktionspersonalen i sjömanskårens skolor. På grund av och vakttjänst, kaserntjänstens natur och särskilt kravet på att ett mindre antal av veckohavande underofficerarna skall befinna sig inom kasernen även under tider, då undervisningen i nämnda skolor pågår, låter det sig icke göra, att alla veckohavande underofficerare uttagas bland instruktionspersonalen. För samtliga kasernavdelningar bör det sålunda finnas 3 veckohavande underofficerare, vilka böra hava denna tjänstgöring till huvuduppgift. Övrig personal för veckotjänst förutsattes kommenderad från ersättningspersonalen eller från skolorna. Ifråga om vakttjänsten måste för kasernvakten beräknas 1 vaktbefälhavare (underofficer) med dygntjänst, under vilken han måste ständigt vara i tjänstgöring. Sådan tjänstgöring lärer icke kunna påfordras oftare än var tredje dag, med skyldighet till pikettjänst dagen efter dygnvakten. Såsom vaktbefälhavare måste därför beräknas 3 underofficerare. Ovannämnda för kasern- och vakttjänst beräknade underofficerare förutsättas dock samtidigt kunna tjänstgöra såsom uppbördsmän å beredskapsförlagda fartyg. Beträffande upprätthållandet av vakttjänsten med skolornas personal har Personal från skolorna och kårchefen i Karlskrona i sitt yttrande över ovanberörda besättningslista anersättnings- fört, att all vakttjänst med skolornas personal borde om möjligt undvikas rei'sonalen. och vakttjänsten i största möjliga utsträckning skötas av övrig disponibel personal, eventuellt från ersättningspersonalen. Att fördela skolornas elever till vakttjänst nattetid ansåg kårchefen olämpligt, enär en dylik anordning 1925 års

försvarsproposition.

53 helt säkert skulle inverka ofördelaktigt på utbildningsarbetet. Därest det emellertid komme att visa sig nödvändigt att använda skolornas personal för vakttjänst, syntes intet hinder möta att åtminstone under flertalet utbildningsår — enär sommarkorpralskola för däcksavdelningen i allmänhet torde kunna undvikas — utsträcka undervisningen i korpralskolan till omkring den 15 april för nämnda avdelning såsom kompensation för den genom vakttjänsten minskade utbildningstiden. Kårchefens förslag tillstyrktes av stationsbefälhavaren, då det funnes anledning antaga, att i allmänhet endast maskinavdelningen tillhörande personal ävensom radiomatroser behövde genomgå sommarkorpralskola. De sakkunniga, som finna förslaget beaktansvärt, förorda, att sådan ändring vidtages i gällande skolreglemente (II Korpralskola § 2: 1), att utbildningen må kunna ordnas i enlighet med stationsmyndigheternas ovannämnda förslag. Lokala Stationsbefälhavaren har vidare med tanke på dels vakttjänstens ordnande sommartid, dels nödvändigheten av att i varje fall nedbringa vaktstyrkan anordningar. ansett en del anordningar nödvändiga. Sålunda har han föreslagit dels vidtagandet av vissa lokala förändringar, såsom utbyte av järnstaketet kring kasernområdets sydvästra del mot en mur samt avstängandet av norra ingången till kanslihuset, dels i samband med dessa förändringar indragningav vissa poster. Genom vidtagandet av samtliga nämnda åtgärder ansåg stationsbefälhavaren, att varje vaktkvarter kunde reduceras med 9 man eller från 20 meniga till 11. Hela vaktstyrkan komme därvid att uppgå till 33 meniga i stället för nuvarande antal av, minimum, 60. I enlighet med stationsbefälhavarens förslag hava de sakkunniga alltså beräknat 33 meniga för kasernvakten. Till ifrågavarande lokala förändringar sko]a de sakkunniga i annat sammanhang återkomma. Såsom framgår av redogörelsen för nuvarande organisation av kasern- Den ekonoverktjänsten är kasernbefälhavarens verksamhet till stor omfattning av ekonomisk miska samheten. natur, och förvaltar han eller utövar inseendet även över en del inrättningar, som äro att anse som affärsföretag. De sakkunniga hava därför tagit under övervägande, huruvida det icke vore lämpligare att överlämna skötseln av kaserntjänstens ekonomiska angelägenheter till en marinintendent eller att ställa matinrättningen under stationsintendenten. Med hänsyn till dels att ifrågavarande inrättningar äro lokalt anslutna till kasernetablissementet och utgöra delar av detta, dels att verksamheten därinom mycket nära sammanhör med manskapets handhavande samt dess tjänstgöringsförhållanden och ekonomi i övrigt, torde en uppdelning av kasernverksamheten icke vara lämplig. Då ansvaret för den militära ordningen samt skötseln och vården av materielen inom såväl matinrättningen som marketenteri och slöjdlokaler givetvis bör åligga det militärbefäl, som har inseendet över kasernerna i övrigt, skulle ett överlämnande, på sätt ovan anförts, av de ekonomiska angelägenheterna endast tilltrassla befälsförhållandena samt försvåra en fast och enhetlig ledning av kaserntjänsten. Dessa olägenheter skulle i än högre grad framträda, därest matinrättningen ställdes under stationsintendenten, vilken ju står utom kårchefens befäls- eller myndighetsområde. På grund av det anförda, och då därjämte officerare hittills på ett fullt tillfredsställande sätt kunnat sköta den med kaserntjänsten förenade förvaltningen, anse de sakkunniga, att densamma fortfarande bör handhavas av kasernbefälhavaren. Till kasernbefälhavarebefattningen bör emellertid städse kommenderas en officer, som särskilt lämpar sig för denna tjänstegren och som kan påräknas kvarstå i befattningen under ett flertal år. I detta sammanhang anse sig de sakkunniga böra framhålla önskvärd-

54 heten av att kasernbefälhavarens befogenhet och ansvar i avseende å matinrättningens skötsel klarlägges i reglementet eller i för honom utfärdad instruktion. De nuvarande bestämmelserna förutsätta ett visst inseende och en viss medbestämmanderätt från stationsintendentens sida, bestämmelser som enligt vad de sakkunniga inhämtat sakna praktisk betydelse. Yid sådant förhållande torde det vara riktigast, att bestämmelserna ändrades därhän, att kasernbefälhavaren finge helt övertaga ansvaret för matinrättningens skötsel och därvid bl. a. även tillse att utgifterna komme att hållas inom ramen av det fastställda portionspriset. A stationsintendenten, som har att träffa vissa anstalter för matinrättningens förseende med erforderliga proviantartiklar, såsom uppgörande av avtal angående leveranser direkt till matinrattnmgen och tillhandahållande från bageri och förråd av vissa artiklar, av vilka åtgöranden normalportionsprisets storlek blir beroende, skulle sålunda närmast ankomma att härvid söka anpassa anskaffningskostnaderna inom ramen av den enligt stat beräknade portionskostnaden. För övrigt förutsätta de sakkunniga, att stationsintendenten såsom hittills skall äga att yttra sig over ändamålsenligheten av uppgjorda förslag till utspisnirjgsstater. Den speciella sakkunskap, som erfordras ifråga om matinrättningens skötsel, torde vara tillfinnandes hos uppbördsmannen därstädes. De sakkunniga förutsätta nämligen, att denne, såsom numera är fallet, icke blott skall vara uppbördsman i egentlig bemärkelse och bokförare utan även verksamt deltaga i och övervaka matinrättningens samtliga detaljer. Han bör därför alltjämt vara en i hithörande frågor särskilt utbildad, fullt fackkunnig person. Uppbördsmannens arbetsbörda, som redan nu, då han har en underofficer till biträde, är synnerligen betungande, torde emellertid efter omorganisationen, då han endast avses att få ett värnpliktigt skrivbiträde till hjälp, komma att bliva tyngre än som kan anses rimligt, om ej väsentlig lättnad åstadkommes i densamma. Möjligheter härtill torde också förefinnas. För närvarande måste, på grund av att leveransavtalen uppgöras och portionspriset fastställes för kvartal, nya utspisningsstater utarbetas 4 gånger om året. Arbetet härmed är ganska betungande, särskilt med hänsyn till att spisordningen för åstadkommande av önskvärd omväxling är olika från den ena veckan till den andra och att uträkningen av kostnaden verkställes ytterst noggrant. Härtill kommer, att utspisningsstaten uppgöres i ett flertal exemplar, vilket hittills skett för hand. Genom att återgå till tidigare tillämpad ordning med upphandlingar och medelprisberäkning för halvår samt genom kopiering på skrivmaskin av utspisningsstaten lärer en betydande lättnad kunna åstadkommas. Det torde icke vara uteslutet, att efter närmare undersökning även andra förenklingar skola kunna vidtagas i syfte att lätta på uppbördsmannens arbetsbörda, och förutsätta de sakkunniga, att möjligheterna i detta hänseende skola vederbörligen utnyttjas. VälfärdsBeträffande särskilt skötseln av välfärdsanordningarna för manskapet sånordningar som marketenteri, slöjd m. fl. kräver denna ett avsevärt arbete och gäller manskapet. d e t t a f r a m f ö r allt förvaltningen av den s. k. manskapskassan. Sålunda tillkommer det kasernbefälhavaren att sörja för att inom ramen av givna föreskrifter de av kassan bedrivna rörelserna så skötas, att bästa möjliga resultat ernås. _ Eäkenskaper, redovisning, tillsyn och kontroll kräva även en avsevärd tid för den militära personal, som har sig dessa åligganden anförtrodda. Särskilt torde marketenterirörelsen, som är kassans största inkomstkälla, kräva mycken tid och omtanke. Då manskapskassornas ändamål är att genom inkomsterna från de rörelser, som för deras räkning bedrivas, tillhandahålla medel för tillgodoseendet

55 av manskapets nytta och trevnad samt förbättrandet av dess kosthåll m. m., är d e t naturligt, att myndigheterna sökt att nedpressa omkostnaderna bl. a. genom att i största möjliga utsträckning taga militärpersonalen i anspråk för skötseln av välfärdsanordningarna. Tidigare torde denna verksamhet knappast ansetts tillhöra den militära tjänsten, utan arbetet betraktades då såsom huvudsakligen frivilligt och utfört för manskapets bästa. Sedan emellertid Kungl. Maj:t numera utfärdat bestämmelser angående kassornas användande och redovisning m. m., torde manskapskassornas handhavande få anses utgöra en särskild verksamhetsgren och en viktig sådan av den militära tjänsten. De sakkunniga, som undersökt möjligheterna för åstadkommande av förenklingar och personalbesparingar beträffande den verksamhetsgren, varom här är fråga, hava därvid funnit, att såväl gällande bestämmelser angående redovisning och kontroll som ock rådande anordningar i övrigt äro så enkla och praktiska, som omständigheterna medgiva. Att sålunda åstadkomma någon nämnvärd förenkling ledande till minskat behov av personal i allmänhet eller minskning i kasernbefälhavarens arbetsbörda synes icke möjligt. Med hänsyn emellertid till det ringa antal underofficerare och manskap, som i den nya organisationen beräknats för stationstjänstgöring, torde det bliva nödvändigt att anlita den utväg, som praktiseras i en del liknande fall, nämligen att för nu ifrågavarande verksamhet i största möjliga omfattning använda civil eller pensionerad personal, avlönad av kassans medel. Sålunda förutsattes, att bokföringen och kontrollen av kassan, som hittills handhafts av expeditionsunderofnceren i kasernexpeditionen och som tagit en stor del av hans tid i anspråk, överflyttas på en av kassan anställd, av dess medel avlönad pensionerad underofficer. Genom att expeditionsunderofficerarnas antal i nu föreliggande beräkningar minskats från 4 till 2 kan det icke rimligen fordras att någon av dessa skall medhinna att även tjänstgöra som bokförare. Yidare förutsattes, att såväl föreståndare som biträden i marketenteri och övriga rörelser äro av kassan anställda och avlönade civila personer. Endast för den del av slöjdverksamheten, som omfattar yrkesgrenar, vari manskapet självt utbildas, hava de sakkunniga beräknat ett mindre antal manskap, enär dess yrkesfärdighet därigenom befrämjas. De sakkunniga förutsätta även, att rörelsen helt eller delvis skall kunna upplåtas på entreprenad, där vederbörande stationsmyndighet så prövar lämpligt. Av samma skäl, som ovan anförts beträffande manskapskassorna, anse de Proviantboden sakkunniga, att proviantboden, såsom för övrigt förhållandet är å Stockholms station, skall förestås av en civil (eller pensionerad), av proviantbodens rörelse avlönad person, som till sitt biträde förutsattes hava 3 värnpliktiga. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att å vardera stationen finnes Eldaranställd civil personal för skötseln av uppvärmningsanordningarna i kaserner 'J'JJJJJJJ * och övriga tjänstelokaler. Av denna personal avlönas en del från avlöningsJ^\j^m anslaget (»Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flottans sjukhus i 'nader. Karlskrona» och »Arvoden m. m. enligt förtecknings) samt övriga från vederbörliga andra anslag och driftstitlar. Beträffande de i arvodesförteckningen hittills uppförda, för stationsbefälhavarens i Karlskrona kanslibyggnad och matinrättningen därstädes avsedda eldarna är vidare att erinra därom, att arvoden till dessa icke upptagits i den arvodesförteckning, som är bilagd 1925 års försvarsproposition. Ifrågavarande personal, som i följd därav av marinförvaltningen enligt vad som framgår av dess underdåniga skrivelser den 22 maj 1926 angående stater m. m. för flottan och kustartilleriet för budgetåret 1926—1927 förutsatts skola avlönas från bränsleanslaget,_ har emellertid i överensstämmelse med nuvarande organisation bibehållits i arvodesförteckningen tillhörande de av Kungl. Maj:t för budgetåret 1926— 1927 för sjöförsvaret fastställda stater.

56 Med hänsyn till nu nämnt förhållande hava de sakkunniga, som beträffande övrig,_ för skötseln av värmeledningar m. m. anställd eldarpersonal och fördelningen av kostnaderna för dess avlöning icke funnit anledning föreslå någon ändring i nuvarande organisation, icke heller ansett sig böra förutsätta någon ändring i nuvarande förhållanden med avseende å eldarpersonalen vid ovannämnda kanslihus och matinrättning, övrigt Enligt nu föreslagen organisation beräknas den för kaserntjänsten erpersonaibehov. forderliga militära personalen skola utgöra 1 officer, 12 underofficerare och flaggkorpraler, 15 korpraler, 2 värnpliktiga skrivbiträden och 73 meniga. I förhållande till ovan för den nuvarande organisationen angivet personalbehov uppstår sålunda en minskning av omkring 30 underofficerare, 6 korpraler samt 70 meniga. Härvid är dock förutsatt, att vakttjänsten skall bestridas av ersättningspersonalen eller personal från skolorna. skoitjänsten. Skoltjänstens organisation är grundad på det förslag till skolreglemente Nuvarande för flottans manskap, som år 1921 avgivits av särskilt tillkallade sakkunniga organisation, (skolsakkunniga) med däri av de s. k. underofficerssakkunniga år 1925 föreslagna jämkningar. Dessa förslag hava sedermera i huvudsak blivit av Konungen fastställda i olika delar under åren 1924 och 1925. 1925 års Ifråga om ovannämnda förslag, i vad de beröra sjömanskårens skolor, försvarspropo- har föredragande departementschefen anfört i 1925 års försvarsproposition, sition. vid flottan, som av de senast a<.£ c | e principe,. fg r manskapsutbildningen tillkallade sakkunniga sålunda framlagts, syntes ändamålsenliga och genomförbara med avseende å såväl kostnaderna som personalbehovet, varför fördelning av personalen för sjömanskårens skolor i den nya försvarsorganisationen utförts för en organisation av manskapsutbildningen, uppgjord med ledning av sistnämnda sakkunnigas förslag. Det vore dock tydligt, att de gjorda uttalandena rörande skolornas verksamhet icke borde anses i allo bindande för utbildningens ordnande, utan borde skolors och kursers fördelning till olika år av tjänstetiden, kursernas längd och kursplanernas omfattning m. m. givetvis bestämmas enligt grunder, som vore bäst lämpade såväl ur utbildningssynpunkt som med hänsyn till vid flottan rådande tjänstgöringsförhållanden. De sakkunDen tänjbarhet i utbildningens organisation, som sålunda förutsatts i 1925 ni a sårs försvarsproposition, är i första hand betingad av den växling i rekrytkontingenternas storlek, som städse förefinnes och som i sin tur är beroende av en mångfald faktorer, såsom konjunkturerna på den allmänna arbetsmarknaden m. fl. förhållanden, vilka ligga utom militärmyndigheternas möjlighet att behärska. Otillräckliga och till antalet ojämna rekrytkontingenter inverka så till vida ogynnsamt på tjänstgöringsförhållandena, att antalet man inom respektive årsklasser och således även antalet eleover i skolor och kurser kommer att växla från det ena året till det andra. Årskontingenternas växlande numerär återverkar dels på tillgången å personal för sjötjänst, dels även på behovet av instruktionsbefäl. Möjligheten att utan rubbning i sjöstyrkornas eller stationstjänstens organisation tillgodose skoltjänstens och utbildningens krav minskas givetvis i samma mån personalbehovet är knappt beräknat. Då någon ersättningspersonal icke finnes beräknad för stationer och varv och då skolpersonalen måste tagas i anspråk för utförande av vakt- och kaserntjänst, blir det i vissa fall nödvändigt att vidtaga jämkningar i kursernas omfattning och längd. Såsom de sakkunniga redan förut framhållit, synas sålunda vissa ändringar av skolreglementet i dylikt syfte vara erforderliga. Enligt 1925 års försvarsproposition ifrågasattes att ordna underofficers-

57 skola för båda stationerna tillhörande manskap i Karlskrona. Dels för att kunna tillgodose behovet av personal för den militära tjänsten vid Stockholms station, dels på grund av vissa andra, i det följande anförda skäl, är det emellertid nödvändigt att förlägga underofficersskola även till Stockholms station. De sakkunniga förutsätta därför, att till underofficersskolan i Karlskrona som regel endast kommenderas personal tillhörande denna station. I anslutning därtill har i bifogade personalfördelningstablå (Bil. A 1) personalbehovet för skoltjänsten beräknats. Detta behov är emellertid, såsom ovan anförts, synnerligen svårberäkneligt. och får därför endast anses såsom ett medeltal, beräknat under förutsättning, att normal och jämn rekrytering äger rum samt att de olika årsklasserna av manskapet äro till storleken normala. Då antalet maskinister kommenderade till varvstjänst beräknats endast för det egentliga varvsarbetet, har erforderligt antal maskinistunderofficerare för vid ingenjördepartementet anordnade verkstadskurser ansetts böra inräknas i personalbehovet för skoltjänsten. De sakkunniga vilja även erinra därom, att under de senare åren en del extra utbildningskurser såsom elektrotekniska och gasskydds- m. fl. kurser anordnats vid stationerna. Då för dessa icke synes hava beräknats någon personal i meromnämnda försvarsproposition, är det erforderligt, att, om dylika kurser framdeles skola ordnas, de förläggas till sådana tider, att den för dessa kurser erforderliga personalen kan kommenderas från besättningarna å de fartyg, som äro stationärt förlagda vid stationen. Såsom ständigt tjänstgörande personal vid skolorna hava de sakkunniga Personalbehov beräknat förutom chef 3 officerare, därav 1 äldste instruktionsofficer, 1 gymnastik- och 1 skjutofficer, 2 underofficerare såsom uppbördsmän, därav 1 för rekryt- och korpralskolorna och 1 för underofficersskolan, den senare tillika tjänstgörande i skolchefens expedition, 1 rustmästare, 1 vapensmed, 3 hornblåsare samt 7 meniga såsom handräckning. För skolchefsexpeditionen har därjämte beräknats 1 underofficer och 1 värnpliktigt skrivbiträde samt 2 ordonnanser.

3. Den ekonomiska förvaltningstjänstens organisation. Såsom blivit omnämnt i de sakkunnigas betänkande, Del I, förutsattes i 1925 års 1925 års försvarsproposition i avseende å stations- och kassakontoren vid försyarsbosiut båda stationerna, att nämnda kontor skola sammanslås till ett gemensamt organ med benämning stationskontoret ävensom att i sammanhang härmed varvets kassarörelse skall överflyttas till varvskontoret. De s. k. sjörevisionerna skola enligt statsmakternas beslut överflyttas till marinförvaltningen, för vilket ändamål viss personal beräknats skola överföras från stationskontoren till nämnda ämbetsverk. I ovannämnda proposition har vidare uttalats, att kassagöromålen borde koncentreras till vissa kassadagar, varigenom det torde bliva möjligt att bättre utnyttja den för kassaärenden avsedda personalen. De nuvarande vid stationskontoren anställda expeditionsyakterna skola enligt försvarsbeslutet överföras till övergångsstat och vid inträffande avgång ersättas med pensionerade underofficerare, vilka avses att handhava stationens förråd av skrivmaterialier och blanketter. Expeditionsvakterna vid de nuvarande kassakontoren skola efter genomförd organisation avses för de föreslagna stationskontoren. Beträffande stationsintendenturen vid båda stationerna förutsattes enligt nämnda proposition, att de nuvarande förrådsintendenterna skola ersättas av stamunderofficerare i egenskap av förrådsförvaltare, till antalet 3 vid Karlskrona station. Den erforderliga civila personalen förutsattes avlönad från vederbörliga driftsanslag.

58 De sakI sitt förslag rörande varvens organisation hava de sakkunniga under kunniga, rubriken »Varvsledningen» ingående redogjort för de skäl, med stöd av vilka stations- (Jet föreslagna överflyttandet av varvets kassarörelse till varvskontoret avicontoret. s t v r k t s . I samband därmed hava de sakkunniga emellertid föreslagit, att assa sen. yarvskamreraren skall tilläggas även formellt den beslutanderätt i kassaärenden, som han i själva verket redan för närvarande lärer få anses äga, varigenom varvets anordningar kunna utan onödig omgång befordras till kassan. Den omständigheten att varvet berörande kassaärenden alltjämt ombesörjas av den gemensamma kassan synes emellertid icke hindra, att stations- och kassakontoren i alla fall kunna sammanslås till ett organ, eftersom kassakontoret i själva verket endast är att betrakta såsom en avdelning av stationskontoret. Såsom de sakkunniga i sin redogörelse för varvets kassarörelse (Del I) anfört, torde avsikten med den ursprungligen av försvarsrevisionen förordade sammanslagningen av ovannämnda kontor hava varit, att, därigenom att bokföringsarbetet inom stationskontorets bokföringsavdelning (titelbokföringen) komme att utföras i omedelbart sammanhang med bokföringsarbetet inom kassakontoret (kassabokföringen) dels vissa förenklingar skulle kunna åstadkommas samt dels personalen kunna bättre utnyttjas och nedbringas till antalet. Till ernående av sistnämnda ändamål skulle också införandet av kassadagar bidraga. De sakkunniga hava emellertid påvisat, att någon nämnvärd förenkling i bokföringsarbetet icke skulle genom en sammanslagning åstadkommas, enär de båda slagen av bokföring hava olika ändamål och var för sig sålunda äro alltjämt nödvändiga. Detta hindrar dock icke, att en sammanslagning av de båda bokföringsavdelningarna i allt fall kunde vara lämplig från personalbesparingssynpunkt, då ju otvivelaktigt ett mycket nära samband är rådande mellan titel- och kassabokföringen och införandet av kassadagar kunde tänkas under viss del av månaden frigöra kassakontorets personal för utförande av arbete förbundet med titelbokföringen. Emellertid förutsätter en dylik anordning, vad Karlskrona station angår, vissa lokala förändringar, som skulle betinga avsevärda kostnader och även vissa olägenheter. Vid sådant förhållande torde någon förändring i nu bestående ordning icke för närvarande böra vidtagas, vilket emellertid icke bör hindra, att kassakontoret såsom nämnts kan organisatoriskt uppgå i stationskontoret såsom en avdelning. Vidare anse även de sakkunniga, att kassadagar böra införas. Vederbörande stationsmyndigheter i Karlskrona hava visserligen avstyrkt en dylik anordning såsom varande praktiskt outförbar, men de sakkunniga hava icke funnit de anförda skälen övertygande. Principen har vunnit stor utbredning inom såväl statliga som privata institutioner och befunnits lämplig. Ölägenheterna för allmänhetens vidkommande torde, när systemet blivit allmänt känt och praktiserat en tid, icke bliva av någon nämnvärd betydelse. Principen med kassadagar utesluter givetvis icke vare sig utbetalningar eller inbetalningar, som äro av brådskande natur eller som kunna verkställas genom anlitande av riksbanken eller postverket såsom förmedlare av transaktionerna ifråga. Vidare bör stationsbefälhavaren kunna förordna om kassans öppethållande under viss tid även andra dagar än kassadagar, om detta skulle visa sig nödvändigt. Otvivelaktigt äro fördelar att vinna genom en koncentration av kassagöromålen, som icke böra lämnas obeaktade, varför de sakkunniga för sin del anse sig böra förorda anordningen ifråga. Kontoret Överflyttningen av granskningen av fartygens redogörelser (den s. k. sjöi övngt. revisionen) till marinförvaltningen kommer givetvis att medföra en betydande lättnad i stationskontorets arbetsbörda, Likaledes uppstår en viss lättnad

59 genom att, såsom i det följande föreslås, arbetet med viss prisberäkning överflyttas till stationsintendenturen. Såsom förut nämnts anse de sakkunniga, att arbetet med uträknande, utbetalning och redovisning av manskapets avlöning bör förläggas till kompanierna, varmed viss härmed förbunden rullföring å stationskontoret kommer att upphöra, ävensom att kompanierna skola under ansvar för riktigheten tillhandahålla kontoret vissa uppgifter, som erfordras för uträkning och omföring av beklädnadspenningarna. Härigenom lärer ännu en icke oväsentlig lättnad komma att uppstå i stationskontorets arbetsbörda. Kontorets befattning med ifrågavarande ärenden kommer därefter att inskränka sig till en rent formell granskning av kompanichefernas redovisningar. De sakkunniga hava därför förutsatt, att de tvenne nuvarande avlöningsdetaljerna skola kunna sammanslås till en detalj att förestås av 1 marinintendent. Ehuru de sakkunniga icke ansett erforderligt att avgiva något förslag till detalj organisation av stationskontoret, då denna fråga bör lösas i samband med utarbetandet av kontorets arbetsordning, hava de sakkunniga vid uppgörandet av personalberäkningarna utgått ifrån att, sedan ovannämnda arbetsuppgifter avlyftats från de avdelningar inom stationskontoret, som för närvarande hava sig dessa anförtrodda, nämligen de s. k. stations- och sjörevisionerna, dessa synas kunna sammanföras till en avdelning eller detalj under ledning av en marinintendent. Genom att antalet intendenter å stationskontoret i Karlskrona i den nya organisationen väsentligt minskas, nämligen från 12 1 till 7, varav 1 chef, 1 kassakontrollant och 1 kassör, lärer det icke kunna förutsättas, att alla inom en viss detalj förekommande siffermässiga uträkningar o. dyl. skola kunna genomgås och med till redogörareansvar förpliktande namnunderskrift bestyrkas av vederbörande detaljföreståndare, utan lära i viss utsträckning dylika uträkningar också kunna under självständigt ansvar utföras av kontorets civila tjänstemän, såsom för övrigt sker inom varvskontoret. Ovannämnda tjänstemän utgöras nu av s. k. extra biträden, dels manliga — vari även ingå pensionerade underofficerare — dels kvinnliga, för vilka samtliga avlöning i den nya organisationen beräknats under anslaget till avlöning till icke-ordinarie personal i flottans stationskontor m. fl. expeditioner. Avlöningsbeloppen för och antalet extra biträden hava hittills angivits i särskilda av Kungl. Maj:t årligen utfärdade bestämmelser. Under en följd av år hava medel anvisats för anställande å stations- och kassakontoren i Karlskrona av sammanlagt 18 dylika biträden. Det verkliga antalet är emellertid för närvarande 17, enär en vakans icke återbesatts. Med hänsyn till sjörevisionens överflyttande till marinförvaltningen och till i övrigt föreslagna åtgärder hava de sakkunniga beräknat ett behov av sammanlagt 12 biträden, som i konsekvens med de sakkunnigas förslag i avseende å varven i organisationsplanen betecknats med den gemensamma benämningen kontors- och skrivbiträden. Liksom ifråga om motsvarande personal vid varven hava de sakkunniga icke ansett sig böra ingå på ett bedömande, huru dessa biträden med hänsyn till löneställning böra indelas, utan lärer det böra ankomma på den ekonomiska överstyrelsen att efter vederbörandes hörande och inom ramen av de anvisade medlen därom förordna eller inkomma med förslag. I den mån det med hänsyn till arbetets natur kan befinnas lämpligt förutsätta de sakkunniga, att pensionerade underofficerare skola såsom hittills kunna anställas såsom kontors- och skrivbiträden. I överensstämmelse med nämnda proposition hava de sakkunniga för 1 P å grund av sjökommendering understigit detta antal.

har det effektiva

antalet dock i allmänhet

något

Personal behov.

60 stationskontoret beräknat viss militärpersonal, stam, samt 1 underofficer, f. d. stam med arvode, för handhavande av stationens blankett- och skriv materielförråd. De sakkunniga hava emellertid icke upptagit i prop. 50/25 för kontoret beräknade 2 stamunderofficerare, då större behov av dessa förefinnes å annat håll. De sakkunniga hava slutligen i organisationsplanen upptagit 6 värnpliktiga intendenter, varvid dock förutsatts, att dessa kunna avses även för tjänst inom andra förvaltningsorgan. Enligt nu föreslagen organisation beräknas den för stationskontoret erforderliga personalen skola utgöra, oavsett värnpliktiga intendenter, 7 marinintendenter, 1 underofficer, f. d. stam med arvode, 3 värnpliktiga skrivbiträden, 12 civila biträden samt 1 expeditionsvakt och 1 korpral, ordonnans. I förhållande till den nuvarande personalstyrkan innebär detta en minskning — inberäknat den personal, som avsetts överflyttad till marinförvaltningens revisionsavdelning — av 5 marinintendenter \ 5 civila biträden och 1 expeditionsvakt men en ökning med värnpliktiga skrivbiträden. intendeii "luren.1' nteiidentur personalen m. m.

• " D e n f " r s t a t i ° n s i n t e n c l e n t l i r e n beräknade intendenturpersonalen, 4 marininteri 5lenter, synes i huvudsaklig anslutning till vad försvarsrevisionen på s n *

^ föreslagit böra fördelas sålunda: 1 marinintendent (av kommendörkaptens tjänsteklass) såsom stationsintendent, 1 marinintendent såsom expeditionsintendent, 1 marinintendent såsom förrådskontrollant och 1 marinintendent såsom verkstadsintendent. Stationsintendenten förutsattes såsom hittills vara chef för stationsintendenturen med åligganden och befogenheter i stort sett överensstämmande med vad därom för närvarande är föreskrivet. Vad angår övriga befattningshavares åligganden torde dessa närmast böra angivas i för tjänsten vid stationsintendenturen utfärdad instruktion eller arbetsordning. Därvid synes lämpligt att utgå från nedannämnda förutsättningar. Expeditionsintendentens åligganden torde böra vara desamma, som enligt nuvarande organisation tillkomma den biträdande stationsintendenten, utom i vad avser tillsynen av kronobageriet, som bör åligga förrådskontrollanten. Förutom att utöva den närmaste tillsynen och kontrollen av verksamheten vid kronobageriet synes förrådskontrollanten böra få till åliggande att biträda stationsintendenten vid övervakandet och kontrollen av verksamheten vid förråden. > Såsom de sakkunniga i samband med redogörelsen i Del I för besiktningsinstitutionen anfört, bör förrådskontrollanten förrätta de besiktningar av leveranser m. m. samt inventeringar, som icke i annan ordning verkställas. Yerkstadsintendentens åligganden och befogenheter torde i stort sett böra sammanfalla med dem, som tillkomma arbetschef vid varvsdepartement. Såsom i ovannämnt sammanhang framhållits synes han böra utföra besiktningar å vissa leveranser avsedda för tillverkningen vid verkstaden. I det föregående hava de sakkunniga förordat viss omläggning av de nuvarande grunderna för granskningen och kontrollen av manskapets beklädnadsförhållanden, åsyftande att överflytta denna från stationsintendenten till kompanicheferna. I sammanhang därmed hava de sakkunniga förordat av sekreteraren utarbetat förslag till ordnande av en kompanivis utförd kontroll, avseende att följa de värdetransaktioner, som förekomma mellan å ena sidan 1 Den effektiva minskningen kan på grund av å sid. 59 anmärkt förhållande anses u t g ö r a 3 marinintendenter.

61 förrådet och å andra sidan kompanierna tillhörande manskap (beklädnadsanslaget), vilken kontroll är nödvändig för att stationsintendenten skall kunna behörigen bevaka förrådets intressen. Uppgörandet av förslag dels till medelpris å i förråden ingående artiklar, dels å kostnaden för beklädnadens årsunderhåll (beklädnadspenningar) dels ock till medelpris å portion i land och ombord åligger för närvarande stationskontoret. Vid Stockholms station har emellertid praxis utvecklat sig därhän, att förslag till medelpris å förrådsartiklar samt å kostnaden för beklädnadens årsunderhåll numera uppgöras av stationsintendenten. Helt naturligt bör också stationsintendenten vara den mest kompetente att verkställa de beräkningar, som skola ligga till grund för medelprisen, vid vilka beräkningars uppgörande hänsyn måste tagas till en del faktorer, som ligga utom stationskontorets möjlighet att utan ingående informationer från stationsintendenten behärska. Genom en överflyttning åstadkommes för övrigt konsekvens med vad de sakkunniga förordat ifråga om varvens förrådsverksamhet. Beträffande åter medelpris å portion torde det vara skallgen likgiltigt, om dessa beräkningar utföras av stationskontoret eller av stationsintendenten såsom varande rent siffermässiga räkneoperationer på grundval av upphandlingspris respektive av stationsintendenten kalkylerade medelpris å i proviantförrådet ingående artiklar. • Såsom de sakkunniga i sin skrivelse den 21 juni 1926 angående tillsättandet Förråden. och fördelningen av förrådsförvaltarebeställningarna vid flottan anfört, synes det för stationsintendenturen i Karlskrona beräknade antalet förvaltare böra fördelas sålunda: en förrådsförvaltare för stambeklädnads- och sängpersedelforraden, en förrådsförvaltare för beväringsbeklädnadsförrådet och en förrådsförvaltare för proviantförrådet. Av dessa bör den sistnämnde tillhöra yrkesgrenen förrådskonstapel. I sammanhang med genomförandet av den nya organisationen böra stationsintendenturens förråd koncentreras till stumholmsområdet och alltså det för närvarande invid flottans sjukhus belägna sängpersedelförrådet dit överflyttas. Lokal torde för ändamålet kunna disponeras i den byggnad, där det numera nedlagda spannmålsförrådet varit inrymt. , - ... Då förrådsförvaltarna avsetts att själva taga direkt befattning med moch utlämning och med förrådsvården i allmänhet, bliva de nuvarande forrådsbiträdena (förrådsunderofficerare, pensionerade underofficerare) obehövliga Förrådspersonalen i övrigt synes kunna avsevärt minskas. Detta galler särskilt ifråga om proviantförrådet på grund av förrådslagrens minskning och spannmålsförrådets ersättande med ett mindre mjölförråd. I överensstämmelse med 1925 års försvarsproposition hava de sakkunniga for forråden beräknat viss militär personal, korpraler (högbåtsmän) och meniga. De sakkunniga förutsätta därvid, att dylik personal skall kommenderas på längre tid, då det måste anses nödvändigt att för de dyrbara och omfattande forrådens skötsel hava tillgång på vant och pålitligt folk. Skulle vid organisationens praktiska genomförande icke finnas permanent tillgång på erforderlig militarpersonal, måste givetvis bristen fyllas med civila förmän och forr^dskarlar. Detta skulle dock innebära en ökad omkostnad å förrådstitlarna och sålunda även verka fördyrande å portions- och beklädnadspriserna, vilket, med ^ s y n till att intendenturanslagen numera pläga beräknas mycket knappt i forhållande till de verkliga utgifterna, bör om möjligt undvikas. Stationsintendenten i Karlskrona har framhållit angelagenheten av att förrådsförvaltarna tilldelas skrivbiträden för utförande av bokformgsarbetet, enär det annars kunde befaras, att förvaltarna komme att alltför mycket

62 fjättras vid skrivbordet. Detta skulle medföra, att avsikten med den nya forvaltaremstitutionen, vilken finge anses vara, att dessa skulle taga mera personlig befattning med den egentliga förrådsvården, icke kunde förverkligas. De sakkunniga anse emellertid, att bokföringen vid dessa förråd icke torde bliva mera betungande, än att densamma utan svårighet och utan att forrådsförvaltarnas arbete i förråden behöver eftersättas kan medhinnas av förvaltarna med biträde av de för tjänstgöring i förråden kommenderade korpralerna (högbåtsmännen). För den händelse dylika icke skulle i praktiken bliva disponibla, lära sådana förrådsförmän kunna anställas, som äro kompetenta att även utföra bokföringsarbete av den beskaffenhet, varom hälar fråga. . Liksom de sakkunniga beträffande bokföringen å varven icke ansett sig bora framlägga något i detalj utarbetat eget förslag utan inskränkt sig till att fororda bokföringens ordnande enligt de riktlinjer, som angivits i ett av de sakkunnigas sekreterare utarbetat förslag, lärer det icke heller beträffande bokföringen vid stationsintendenturen tillhörande förråd kunna förväntas, att de sakkunniga skola framlägga dylikt förslag, så mycket mindre som omfattningen av de olika förrådens bokföring icke synes vara så betydande, att ett tillämpande av det ena eller andra systemet nämnvärt inverkar på personalbehovet. Emellertid synes det förslag, som de sakkunnigas sekreterare även har utarbetat (Bil. C), vara värt att i stort sett läggas till grund for de foreskrifter rörande bokföringen, som lämpligen böra liksom beträffande varvsforråden av marinförvaltningen efter vederbörandes hörande utfärdas. Den for förråden beräknade arbetarpersonalen bör såtillvida anses gemensam for samtliga förråd, att vid förefallande behov erforderlig personal kan dirigeras för utförande av arbeten än i det ena än i det andra förrådet allt efter behovet. I avseende å de åligganden, som böra tillkomma förrådsförvaltarna, få de sakkunniga lianvisa till vad i Del I i motsvarande hänseende anförts beträffande vid varvsförråden anställda förrådsförvaltare. Vid kronobageriet synes arbetsledningen kunna minskas till 1 verkmästare och 1 förman. Beträffande marinens centrala beklädnadsverkstad måste givetvis, såsom galler för verksamheten i dess helhet, såväl arbetsledningen som arbetarnas antal lampas efter arbetstillgången. Vid full drift synes arbetsledningen vid skradderiaydelningen böra bestå av 1 verkmästare såsom avdelningsföreståndare, 2 forman samt 1 förestånderska för den kvinnliga avdelningen. Den vid avdelningen för närvarande anställde mästaren synes sålunda böra vid inträffande avgång ersättas med 1 förman. e För skomakeriavdelningen hava de sakkunniga beräknat 1 verkmästare såsom avdelningsföreståndare, 1 mästare för avsyning samt 1 förman. ; För verkstaden i dess helhet beräknas 1 städare och 1 springpojke, vilket innebär, att 1 städare ersattes med 1 springpojke. Beträffande övrig administrativ (oproduktiv) personal förutsätta de sakkunniga ingen ändring i nuvarande organisation. I detta sammanhang torde böra framhållas att, efter hand som verksamheten vitf beklädnadsverkstaden, vilken tidigare endast omfattade tillverkning av vissa klädespersedlar för den egna stationens behov, utvecklats till en modern fabriksanläggning avsedd för tillverkning av persedlar, även skodon for hela marinen, och delvis även för andra statliga organ, har ifråga °J? V°!F o r i n S o c n redovisning av materialier m. m. en annan ordning kommit att tillämpas, än som förutsattes i reglementet, innebärande bl. a. att verkstaden numera i ekonomiskt hänseende betraktas såsom en från beklädnadsforrådet avskild självhushållande affär. Då de nuvarande anordningarna,

63 enligt vad de sakkunniga inhämtat, lära fungera tillfredsställande ocli då det för övrigt torde få anses ankomma på marinförvaltningen att, allteftersom förhållandena vid denna anstalt, med dess speciella karaktär av affärsdrivande inrättning, därtill föranleda, meddela erforderliga föreskrifter beträffande bokföring och redovisning, hava de sakkunniga icke funnit anledning framställa något förslag i berörda hänseende. Summa Enligt nu föreslagen organisation beräknas med bortseende från den rent produktiva personalen vid verkstäderna följande personalbehov för stations- persi intendenturen, nämligen: 4 marinintendenter, 3 'underofficerare, stam, 3 korpraler (högbåtsmän), 4 meniga, därav 1 värnpliktig ordonnans, 5 kontorsocli skrivbiträden, 3 verkmästare, 1 mästare, 5 förmän och 1 förestånderska, 1 lagerbiträde, 1 chaufför, 1 montör, 12 förrådskarlar, 1 städare samt 1 springpojke. I förhållande till nuvarande personalstyrka innebär detta, om den för en kort tid sedan nedlagda kronokvarnens övertaliga personal medräknas, en minskning av 1 marinintendent, 3 pensionerade underofficerare, 1 verkmästare, 2 mästare, 5 förmän, 13 förrådskarlar, 1 städare samt 1 kontorsvakt; varemot tillkommit 3 underofficerare, stam, 7 korpraler och meniga samt 1 springpojke.

4. Hälso- och sjukvård. Med beaktande av de skäl, som från de marina myndigheternas sida anförts beträffande det i försvarsrevisionens förslag och 1924 års försyarsproposition icke tillgodosedda behovet av läkare för vård och redovisning av i kvarter boende manskap och daglönare, beräknades i 1925 års försvarsproposition behovet av läkare å Karlskrona station på följande sätt: 1 förste läkare samtidigt chefläkare å flottans sjukhus, förste marinläkare, 2 sjukhusläkare, marinläkare av 1. graden, 1 biträdande sjukhusläkare, marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat, 2 marinläkare av 1. graden för sjukvård i kaserner och kvarter. Härjämte beräknades 2 värnpliktiga läkare och 2 värnpliktiga tandläkare vara under viss del av året tjänstgörande å stationen. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan, som av riksdagen lämnades utan erinran, innebär en minskning av 1 marinläkare av 1. graden, distriktsläkare, samt en ökning med dels 1 marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat, biträdande sjukhusläkare, dels 2 värnpliktiga läkare och 1 värnpliktig tandläkare. 1926 års Enligt beslut av 1926 års riksdag skall vid flottans sjukhus i Karlskrona riksdags beslut. anordnas en särskild röntgenavdelning jämte medicinskt laboratorium m. m. och har för ändamålet å staten för de civilmilitära kårerna uppförts ett särskilt arvode å 2,300 kronor till en röntgenläkare. Härvid har förutsatts, att denne, som torde kunna vara antingen marinläkare eller civil läkare, kan komma att bestrida befattning såsom röntgenläkare vid Karlskrona länslasarett. Vad till en början angår behovet av distriktsläkare anse sig de sakkunBe niga böra framhålla, att den förmån av fri läkarvård, som enligt reglementet sakkunniga. för marinen tillkommer all vid stationen tjänstgörande personal av flottan, Läkarvården bör bibehållas i dess hittillsvarande omfattning, alltså även inbegripa lakar- > dlstrlkten vård åt i kvarter boende officerare, underofficerare och vederlikar. Så länge förhållandena icke medgiva, att tjänstebostäder beredas nämnda personal inom kasernområdet, i vilket fall förmånen av fri läkarvård skulle i paritet med vad som tillämpas inom armén automatiskt inträda, synes läkarvård i

(54 nu nämnd utsträckning icke allenast vara fullt berättigad från personalens sida utan även överensstämma med statens egna intressen. Dessa kräva numera, sedan genom det nya avlöningssystemets införande helt andra fordringar än förut kommit att ställas på kontroll och redovisning av de sjuka, att denna kontroll utövas av marinens egna tjänsteläkare. Bestridandet av läkarvården i dess hittillsvarande omfattning torde visserligen på grund av den ordinarie läkarpersonalens minskning innebära, åtminstone tidvis, en oknmg i de kvarstående läkarnas arbetsbörda, men lärer dock enligt vad de sakkunniga inhämtat mSd hänsyn dels till minskningen av den personalstyrka, som skall åtnjuta sjukvård, dels till den förutsatta ökningen av de värnpliktiga läkarnas antal låta sig utan större svårigheter ordna. För tillgodoseende i största möjliga utsträckning av behovet av egentliga läkare hava de sakkunniga även förutsatt, att i stället för 2 värnpliktiga läkare och 2 värnpliktiga tandläkare skola för tjänstgöring vid stationen avses 3 värnpliktiga läkare och 1 värnpliktig tandläkare. Biträdande Beträffande behovet av en biträdande läkare å flottans sjukhus i Karlssjukhusiakare. i i r o n a t o r d e böra anföras, att de sakkunniga i förut omförmälda preliminära forslag till fredsbesättningslistor upptagit den för ovannämnd tjänst i prop. 50/25 beräknade läkaren, marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat, såsom distriktsläkare. I avgivet yttrande över de sakkunnigas förslag har förste läkaren framhållit, att ifrågavarande läkare borde upptagas för tjänstgöring såsom biträdande sjukhusläkare, medan däremot stationsbefälhavaren tillstyrkt de sakkunnigas förslag oförändrat, såsom mera anslutande sig till behovet. För sin del anse de sakkunniga, att läkaren ifråga utom sin tjänst såsom biträdande sjukhusläkare bör enligt stationsbefälhavarens bestämmande kunna ; när förhållandena det medgiva, även disponeras för bestridande av läkarvården i övrigt å stationen. Tjänstgörings På grund härav och i anslutning i övrigt till 1925 års försvarsproposition fördelning:. hava de sakkunniga förutsatt följande tjänstgöringsfördelning av läkarpersonalen: 1 förste marinläkare såsom förste läkare tillika chefläkare å flottans sjukhus, 2 marinläkare av 1. graden såsom sjukhusläkare, 1 marinläkare av 1. graden såsom kasernläkare, 1 marinläkare av 1. graden såsom distriktsläkare, 1 marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat såsom biträdande sjukhusläkare tillika avsedd för bestridande av läkarvården i övrigt å stationen samt _ 3 värnpliktiga läkare (omkring 8 månader vardera) kommenderade till tjänstgöring enligt förste läkarens förslag, där de av behovet påkallas. I avseende å verkställandet av undersökningar av rekryter, undervisningen vid skolorna i hälso- och sjukvård, bestridandet av ögon- och tandvården samt verksamheten vid den nytillkomna röntgenavdelningen å sjukhuset forutsätta de sakkunniga ingen ändring av nuvarande respektive av 1926 års riksdag beslutad organisation. SjukvårdsDet beräknade behovet av sjukvårdspersonal vid flottans sjukhus och vid personalen sjukrummen framgår av personalfördelningstablån. I jämförelse med det antal personal, som hittills under de tider av året, då behovet är störst, i allmänhet varit fördelad till tjänstgöring vid respektive anstalter, torde de sakkunnigas beräkning innebära en minskning. Emellertid förutsätta de sakkunniga, att sådan sjukvårdsutbildad personal, tillhörande den för sjöstyrkorna beräknade ersättningspersonalen, som icke har annan tjänst, ävensom sjukvårdare, som genomgå yrkeskurs, skola fördelas till tjänstgöring vid nämnda anstalter för att sålunda tillgodose det ytterligare behov av sjukvårdspersonal, som eventuellt kan vara för handen.

5. Organisationen i övrigt.

I 1925 års försvarsproposition förutsattes ingen annan förändring i av- Rättsväsendet m seende å rättsväsendet än som betingas av den minskade tillgången å mili«*• 1 9 2 5 ärs tärpersonal. försvarsproposition.

De sakkunniga, som icke heller funnit anledning föreslå några organisa- De sakkunniga. toriska förändringar, hava såsom framgår av organisationsplanen upptagit följande personalbehov: 1 advokatfiskal samt för tjänstgöring vid militärhäktet: 1 underofficer, stam, föreståndare, 2 underofficerare (flaggkorpraler), stam, samt 1 korpral och 5 meniga, varjämte 1 korpral avsetts såsom ordonnans hos krigsrätten. För den yttre bevakningen å Stumholmen, varest häktet, en del av kompaniernas rustkammare, stationsintendenturens förråd och verkstäder samt flygstationen äro belägna, har beräknats 2 korpraler och 8 meniga. I 1925 års försvarsproposition (sid. 254) anföres, att en musikorganisation MusOeför flottan alltjämt vore nödvändig såväl för signaltjänsten som ock för ut- orgamt»aförande av musik i land och ombord. Att musikpersonalen samtidigt an' ^ " 8 vändes för annan tjänst, vilket måste anses såsom en fördel för statsverket, t^^ "*_ förutsatte givetvis, att tjänstgöringen ordnades så, att en dylik dubblering proposition. läte sig praktiskt genomföra. Yad anginge antalet musikkårer förutsattes, att 4 dylika borde finnas, en vid vardera stationen och två för sjöstyrkorna, av den sammansättning, som betingades av personaltillgången och förhållandena i övrigt. Såsom musikledare beräknades vid vardera stationen en musikdirektör, för vilken lön lika med löjtnant upptogs i staten. Slutligen förutsattes, att i enlighet med av försvarsrevisionen väckt förslag statsverket skulle från musikkassorna övertaga erforderliga instrument m. m., för vilket ändamål under kasernanslaget beräknades en årlig kostnad av 4,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag lämnades av riksdagen utan erinran. I nu föreliggande personalberäkningar ingår den musikutbildade perso- De sakkunniga. nålen, utom musikledaren, bland övrig militär personal och är sålunda i enlighet med hittills tillämpade grunder avsedd för bestridande även av annan tjänst än musiktjänst. Huru med nämnda förutsättning behovet av musik i den nya organisationen skall kunna tillgodoses och huru musikpersonalen skall fördelas stationerna emellan, torde emellertid vara ett spörsmål, som det bör ankomma på de militära myndigheterna att på lämpligaste sätt ordna. I varje fall lärer det ligga utom de sakkunnigas uppdrag att i detta hänseende framställa något förslag. De sakkunniga hava icke heller ansett sig böra ingå på frågan, vilka åtgärder som betingas av statsverkets övertagande av musikinstrumenten m. in., utan lärer det ankomma på den ekonomiska överstyrelsen att i detta hänseende bringa den beslutade organisationen till verkställighet. Med tillkomsten av ordinarie musikdirektör såsom musikledare torde det vara erforderligt, att musikledarens åligganden komma till uttryck i reglementet eller i för honom utfärdad instruktion. 1 8 3 3 2C

ffi PastoralEnligt 1925 års försvarsbeslut skall antalet bataljonspredikanter vid flottans vården. station i Karlskrona minskas från 2 till 1, varjämte benämningarna regements1925Irs pastor och bataljonspredikant skola utbytas mot benämningarna amiralitetsbedut8" pastor och amiralitetspredikant. De sakkunniga. I frågan om pastoralvårdens organisation hava de sakkunniga icke funnit anledning framställa något förslag, så mycket mindre som nämnda fråga är av den speciella art, att den knappast kan anses ligga inom ramen för de sakkunnigas uppdrag. civilmilitära 1925 års försvarsbeslut innebär ingen annan förändring i nu bestående personal- organisation, än att chefsintendenten vid vardera stationen genom marininiqojfT tendentskolans uppgående i sjökrigsskolan upphör att vara chef för till vederförsvarabeslut börande station förlagd del av marinintendentskolan. Do sakkunniga.

De sakkunniga hava icke funnit anledning att föreslå någon ytterligare förändring i nuvarande organisation men få ifråga om vissa åligganden beträffande rullföring m. m., som böra tillkomma såväl ifrågavarande personalchefer som ock förste läkaren, hänvisa till vad därom anförts under rubriken »För stationerna gemensamma frågor». I enlighet med vad i nämnda sammanhang förordats synes sålunda förste läkaren böra få till åliggande att dels föra anteckningar rörande vid stationen tjänstgörande läkares tjänstgöring, tjänstledighet m. m., dels tillhandahålla stationskontoret för avlöningens uträknande erforderliga uppgifter.

(j. Sammanfattning. På grund av vad ovan ifråga om Karlskrona station anförts få de sakkunniga föreslå: att sjömanskåren indelas i 4 kompanier, som benämnas 1., 3., 5. och 7. kompanierna, med den fördelning av yrkesgrenar de olika kompanierna emellan, som de sakkunniga ovan angivit och som närmare framgår av organisationsplanen; att i tjänstgöring varande värnpliktiga sammanföras till ett kompani, som benämnes 1. beväringskompaniet, vars chef avses att samtidigt fullgöra de åligganden, som tillkomma kår chefens beväringsadjutant; att — med användande i erforderlig utsträckning för den egentliga kasernoch vakttjänsten av personal tillhörande den för sjöstyrkorna beräknade ersättning spersonalen samt från skolorna — nämnda tjänst i övrigt organiseras enligt av de sakkunniga angivna riktlinjer; att vid utarbetande av nytt reglemente för marinen och, i sammanhang därmed, andra tjänsten vid flottans stationer reglerande bestämmelser sådana föreskrifter måtte däri inflyta, som klart angiva kasernbefälhavarens åligganden, befogenheter och ansvar med avseende å förvaltningen vid honom underställda mat- m. fl. inrättningar; att bestämmelse utfärdas därom, att upphandlingar för stationens matinrättningar och fastställande av medelpris å portion skola ske för halvår i stället för såsom nu för kvartal; att för driften vid de välfärdsinrättningar m. m. för manskapet, för vilken medel tagas i anspråk från manskapskassan, samt vid den s. k. proviantboden i stället för militär personal av stammen i regel skall avses civil eller pensionerad personal med avlöning från vederbörlig anstalt; att bestämmelserna i gällande skolreglemente i sådant hänseende ändras, att med hänsyn till skolpersonalens disponerande för vakt- och kaserntjänsten erforderliga jämkningar i kursernas omfattning och längd må kunna vidtagas;

67 att beträffande skoltjänsten i övrigt vid Karlskrona station skall lända till efterrättelse vad de sakkunniga ovan anfört; att stationskontoret och kassakontoret i organisatoriskt hänseende sammanslås till ett organ med benämning stationskontoret; att i anslutning till de sakkunnigas förslag (i Del I) rörande ordnandet av varvets kassarörelse varvskamreraren — med bibehållande av stationens kassa såsom en för station och varv gemensam kassa — skall vara beslutande i varvets kassaärenden; att s. k. kassadagar införas; att vissa ovan angivna, stationskontoret tillkommande åligganden med avseende å medelprisberäkning och avlöningsuträkning överflyttas till stationsintendenturen respektive kompanierna; att i anslutning till vad de sakkunniga i särskild skrivelse föreslagit dels till stationsintendenturen hörande förråd indelas i ett stambeklädnadsförråd, jämväl innehållande materialier för tillverkning av beklädnad m. m., vinterutrustningspersedlar och persedlar för allmänna sjukvården, ett beväringsbeklädnadsförråd, ett sängpersedélförråd och ett proviantförråd, dels för omhänderhavandet av nämnda förråd avses: för stambeklädnads- och sängpersedelförråden en förrådsförvaltare, för beväringsbeklädnadsförrådet en förrådsförvaltare och för proviantförrådet en förrådsförvaltare; envar med åligganden, befogenheter och ansvar i huvudsaklig överensstämmelse med vad i de sakkunnigas betänkande, Del I, föreslagits beträffande förrådsförvaltarna vid varvsförråden; att närmare föreskrifter rörande bokföringen och redovisningen vid förråden hädanefter skola efter vederbörandes hörande utfärdas av marinförvaltningen och att därvid av de sakkunniga förordade riktlinjer böra tjäna till ledning; att föreskrifter utfärdas angående musikdirektörens vid stationen åligganden; att personal tillhörande de militära och civilmilitära kårerna samt värnpliktiga m. fl. skola fördelas till tjänstgöring vid flottans station i Karlskrona utom varvet med ledning av närslutna personalfördelningstablå (Bil. A. 1.); samt att i övrigt vid ordnandet av tjänsten å nämnda station av de sakkunniga i det föregående angivna riktlinjer och för stationen uppgjord organisationsplanmåtte tjäna till ledning.

C. Stockholms station. 1. Styrelsen. I 1925 års försvarsproposition förutsattes beträffande organisationen av 1925 års Stockholms station, att stationsbefälhavaren, vartill alltjämt avsågs en flagg- försvarsproposition. man, samtidigt skulle vara chef för underofficers- och sjömanskårerna tillika beväringsbefälhavare. Vidare förutsattes, att befattningarna såsom chef för sjömanskårens skolor och såsom kasernbefälhavare skulle bibehållas och bestridas av regementsofficerare. Nämnda anordning med sammanslagning av stationsbefälhavare- och kår- De sakchefsbefattningarna torde hava föreslagits med hänsyn till den begränsade kunniga. omfattning och mindre personalstyrka, som Stockholms station beräknats Stationserhålla i den nya organisationen. I vad mån stationen i nämnda hänseende befälhavaren. adminikommer att minskas, torde följande sammanställning, utvisande den perso- Destrativa nalstyrka, som dels enligt 1925 års stat och fördelning tillhör Stockholms göromålens station, dels fanns i tjänst därstädes den 1 januari 1926 samt dels beräknas omfattning. tillhöra stationen enligt den nya organisationen, vara ägnad att belysa.

68 Officerare

Civilmilitära tjänstemän

Underofficerare (flaggkorpraler)

Korpraler och meniga

Enligt 1925 års stat och fördelning

1,414

I tjänst den Vi 192G

1,046

414 För den nya organisationen beräknat antal ^beträffande vpl vid motsvarande tidpunkt)

1,014

400 Personal tillhörande Stockholms station l

Vpl c:a

Av denna sammanställning framgår, att skillnaden mellan det antal av olika personalkategorier, som under senare tiden varit i tjänst, och det, som beräknas för den n j a organisationen, är — utom beträffande underbefälet — jämförelsevis ringa. Det torde därför kunna antagas, att någon nämnvärd lättnad i de administrativa göromålen ernås endast ifråga om underbefälet. Det bör emellertid erinras därom, att den nya marinordningen förutsätter en avsevärd utökning av reservbefälsorganisationen icke minst vad beträffar underbefälet. Då denna organisation kommer att medföra icke oväsentligt ökat arbete beträffande såväl rekryteringen som det administrativa liandhavandet i övrigt av reservpersonalen, särskilt vad berör redovisningen, utbildningen och kommenderingarna till genomgående av föreskrivna utbildningskurser m. m., torde det med fog kunna förutsättas, att den lättnad i göromålen, som uppstår på grund av att antalet stampersonal minskas, motväges av nu nämnda bestyr med reservbefälsorganisationen. övriga skäl Till det förhållandet, att alltså inga sådana förändringar med hänsyn till mot en sam- beskaffenheten och omfånget av stationsbefälhavaren och kårchefen påvilande r^TtatfoTs- arbetsuppgifter inträtt, som i och för sig kunna giva anledning till ett förbcfäihavarc- enande av stationsbefälhavare- och kårchefsbefattningarna, kommer, att flera och kårciiefs- skäl bestämt tala emot en dylik förening, befattningarna. I syfte att ernå en klarare ansvarsfördelning och förenklad expeditionsföring m. fl. fördelar hava de sakkunniga enligt i 1925 års försvarsproposition angivna riktlinjer under rubriken »Synpunkter ifråga om förvaltningstjänstens allmänna organisation» föreslagit, att vissa stationsbefälhavaren underlydande, nu fristående förvaltningsorgan skola omedelbart anknytas till hans expedition med föredragningsskyldighet för vederbörande tjänstegrenschefer beträffande ärenden, som äro beroende av stationsbefälhavarens beslut. Denna anordning torde emellertid komma att medföra, att stationsbefälhavarens tjänstetid bliver mera upptagen av förvaltningsärendenas handläggning och föredragning än vad fallet är med nuvarande ordning. Förslag till underofficersbefordringar upprättas av kårchefen i egenskap av personalchef samt avgöras av stationsbefälhavaren i egenskap av den högsta militärt-administrativa myndigheten på stationen. Denna grannlaga och viktiga samt ofta svårskötta angelägenhet, som för närvarande passerar två instanser med därav följande säkerhet för en allsidig prövning, skulle vid en förening av stationsbefälhavare- pch kål-chefsbefattningarna komma att handläggas endast av en myndighet. Även om en sådan ordning icke nödvändigtvis behöver leda till ett eftersättande av kravet på allsidig och rättvis prövning av befordringsärendena, kan den dock, särskilt med hänsyn till omöjligheten för stationsbefälhavaren att personligen känna varje underofficers duglighet, lättare än med nuvarande ordning giva anledning till klago1

Inberäknat personal, tjänstgörande hos centrala myndigheter m. fl.

69 mål över förment orättvisa, vilket i sin tur kan menligt inverka på den beslutandes auktoritet. Bland kårchefsbefattningens åligganden ingå åtskilliga sådana, vilka äro av den beskaffenhet att de kräva snabb, ja ofta omedelbar åtgärd. Befattningen fordrar därför, att innehavaren städse finnes till hands och icke användes till uppdrag eller göromål utom stationen. Stationsbefälhavaren tages emellertid på grund av gällande bestämmelser eller av lämplighetsskäl i stor utsträckning i anspråk för särskilda uppdrag utom stationen, såsom t. ex. ledamotskap av befordrings- och antagningskommissioner och av högsta domstolen (vid handläggning av krigsdomstolsärenden) och förrättande av inspektioner i Marstrand och Göteborg, vartill kommer bevistande av examina och uppvisningar m. m. dylikt. Även avläggande av föreskrivna besök å utländska fartyg och eskadrar och honom i övrigt tillkommande representationsskyldighet inskränka ofta på stationsbefälhavarens tjänstetid. Alla dessa förfall för stationsbefälhavaren innebära, om en förening av stationsbefälhavare- och kårchefsbefattningarna genomföres, att även kårchefen är borta från stationen. Detta är en olägenhet av så allvarlig natur, att det torde vara nödvändigt att söka undvika densamma, Det kan nämligen icke begäras, att varvschefen, vilken i allmänhet står utanför de frågor, som beröra stationen utom varvet och dess personal, vid ovannämnda förfall skall jämte egen befattning även kunna uppehålla de ovannämnda. Särskilt torde de ärenden, kårchefen har att handlägga, vara för varvschefen tämligen främmande. Med hänsyn till nu angivna förhållanden hava de sakkunniga undersökt, En förening av huruvida kårchefsbefattningen låter sig förena med annan befattning vid kårchefs- och stationen. Härvid kunna endast komma ifråga de tvenne befattningar, vilka ^ J ^ ^ J ^ enligt prop. 50/25 äro avsedda att bestridas av regementsofficer, nämligen iämpiigåre. ' skolchefs- och kasernbefälhavarebefattningarna. Då det emellertid icke med visshet kan för närvarande avgöras, huruvida för den sistnämnda befattningen alltid kan avses en regementsofficer, enär detta är beroende av frågan om skeppsgossekårens i Marstrand blivande förläggning och dess behov av regementsofficer såsom särskild kårchef, återstår endast skolchefsbefattningen. Sistnämnde befattningshavare torde, med den inskränkning skolverksamheten å Stockholms station förutsattes erhålla, få sitt arbete något minskat, även om — såsom de sakkunniga i annat sammanhang föreslå — underofficersskola anordnas jämväl vid Stockholms station. Därtill kommer, att redan nu måste mellan dessa båda befattningshavare ett mycket nära samarbete äga rum, enär de flesta beslut om skolornas ordnande fattas av kårchefen efter förslag av skolchefen. På grund därav torde kårchefen kunna förväntas vara så insatt uti skolverksamheten, att han, om kårchefs- och skolchefsbefattningarna förenas, icke införes i något nytt verksamhetsområde. Visserligen komma olägenheter att vidlåda även en förening av kårchefsoch skolchefsbefattningarna, såsom bland annat innebärande en väsentlig ökning av kårchefens redan förut betydande arbetsbörda, men de sakkunniga anse dock, att en dylik förening är möjlig och i varje fall mindre oläglig än den i propositionen ifrågasatta föreningen av stationsbefälhavare- och kårchefsbefattningarna. Stationsbefälhavaren i Stockholm har i sitt den 23 sistlidne februari av- AV stationsgivna yttrande över organisationssakkunnigas förslag till fredsbesättnings- befälhavaren i lista för stationen ansett det böra undersökas, huruvida icke befattningen . J ^ J j . 0 ^ som chef för underofficerskåren skulle kunna inrymmas i stationsbefälhavare- 1 ^fJJhig av ämbetet, under det att kårchefen skulle bibehålla chefskapet över flagg- kårchefskorpraler OCll Övrigt manskap. befattningen.

70 Visserligen kunde en omständighet anföras till förmån för en dylik anordning, nämligen flaggunderofficerarnas förändrade tjänsteställning, men mera tungt vägande skäl tala häremot. Att överflytta chefskapet över underofficerarna till stationsbefälhavaren skulle nämligen såsom ovan nämnts med hänsyn till befordringsfrågornas handläggande vara olämpligt, såsom innebärande en avgjord svaghet i befordringssystemet. Dessutom skulle, med hänsyn till att underofficerare och flaggkorpraler i många fall förrätta samma slags tjänster, svårigheter uppstå vid ordnandet av nämnda personals kommenderingar, om dessa skulle skötas av tvenne myndigheter (d. v. s. stationsbefälhavaren vad beträffar underofficerare och kårchefen beträffande flaggkorpraler). Därtill kommer, att ifråga om chefskapet över underofficerarna en annan ordning skulle komma att råda vid Stockholms station än som tillämpas vid Karlskrona station; ett förhållande som måste menligt inverka på enhetligheten och planmässigheten i organisatoriskt hänseende. De sakkunniga hysa därför den bestämda uppfattningen, att kårchefen fortfarande såsom hittills bör vara personalchef för såväl underofficers- som sjömanskårerna. SammanM e d h ä n s y n till vad ovan anförts a n s e d e sakkunniga, a t t föreliggande fattning. f r å g a m e d m i n s t a olägenheter o r d n a s genom a t t förena kårchefs- och skolchefsbefattningarna. En sådan lösning är i varje fall vida att föredraga framför vare sig ett sammanförande av stationsbefälhavare- och kårchefsbefattningarna eller en förening av de båda förstnämnda befattningarna med samtidigt överflyttande till stationsbefälhavaren av chefskapet över underofficerskåren. Då dessutom en sådan jämkning i den ifrågasatta organisationen av Stockholms station icke betingar någon ändring av personalbehovet för stationen i dess helhet, få de sakkunniga förorda densamma. De sakkunniga förutsätta sålunda, att stationsbefälhavarens verksamhetsområde i huvudsak bibehålles enligt nuvarande organisation. stationsBeträffande anslutning till stationsbefälhavarens expedition av vissa honom befälhavare»* underställda organ få de sakkunniga hänvisa till vad därom anförts under expe thon. j . - ^ ^ ^ ^ »Synpunkter ifråga om förvaltningstjänstens allmänna organisation». Den närmare organisationen av stationsbefälhavarens expedition och kontor framgår av den för stationen uppgjorda organisationsplanen. Personalbehov. Enligt närslutna personalfördelningstablå har för stationsbefälhavarens militär- och civilexpeditioner beräknats 2 officerare, 1 marinintendent, 2 underofficerare (flaggkorpraler), stam, 2 underofficerare, f. d. stam med arvode, 8 korpraler och meniga, varav 4 värnpliktiga skrivbiträden, samt 2 civila biträden med avlöning från anslaget till icke-ordinarie personal å flottans stationskontor m. fl. expeditioner ävensom 1 expeditionsvakt. Härav avses l underofficer, f. d. stam med arvode, och expeditionsvakten vara samtidigt tjänstgörande å stationskontoret, varjämte stationsbefälhavarens andre adjutant avses att vid behov och, då förhållandena det medgiva, jämväl förrätta annan tjänst vid stationen. I # jämförelse med den personal, som enligt för närvarande tillämpad fördelning är tjänstgörande i nämnda expeditioner, uppstår en minskning av 1 marinintendent, 2 underofficerare, stam, 1 korpral eller menig samt, om ovannämnda underofficer, f. d. stam, och expeditionsvakten räknas såsom personal tillhörande stationskontoret, därjämte 1 pensionerad underofficer och 1 expeditionsvakt. För personalbehovet inom stationskontoret, stationsintendenturen (intendenturexpeditionen) och sanitetsexpeditionen skall i det följande närmare redogöras i samband med behandligen av frågan om den ekonomiska förvaltningens organisation samt hälso- och sjukvård.

2. Den militära tjänstens organisation. T 1925 års försvarsproposition förutsattes utöver vad ovan anförts följande 1925 års förändringar beträffande den militära tjänstens organisation å Stockholms försvarsstation, nämligen: . , proposition. att ifråga om kompanitjänsten de 6 stamkompanierna och beväringskompanierna skulle sammanföras sålunda, att för denna tjänst endast erfordrades 3 kompanichefer med expeditioner; att ifråga om kaserntjänsten denna såväl som vakttjänsten borde så ordnas, att den krävde mindre personal än för närvarande, vilket förutsattes bliva underlättat genom vidtagande av koncentration av manskapets förläggning; samt att ifråga om skoltjänsten manskapets utbildning skulle ordnas i enlighet med de s. k. skolsakkunnigas förslag samt att därvid, då så läte sig göra med hänsyn till elevantal och lokalutrymme, undervisningen i underofficersskolan skulle förläggas enbart till Karlskrona station. Den tjänsteverksamhet, som kårchefen, tillika beväringsbefälhavare och De saku.unnlga skolchef, kommer att direkt utöva, är av dels och huvudsakligen militär, dels, ehuru i mindre grad, ekonomisk art. Den honom underställda verk- ^JJjJJL^ samheten fördelar sig såsom förut nämnts å följande tjänstegrenar, nämligen '"l^LiaZkompanitjänst, kaserntjänst och skoltjänst. kårerna. Beträffande den militära verksamhetens organisation synas några andra förändringar icke böra vidtagas än sådana, som betingas av att skolchefsbefattningen avses att upprätthållas av kårchefen och att någon rekryteringsofficer ej vidare förutsattes vara anställd vid stationen. Sålunda torde någon särskild skolchefsexpedition icke vara erforderlig utan torde såväl utbildnings- som rekryteringsärenden böra handläggas direkt i kårchefsexpeditionen. Härigenom ernås en icke oväsentlig förenkling i expeditionstjänsten. Såsom ovan antytts komma kårchefen, samtidigt skolchef, påvilande arbetsuppgifter att bliva av den omfattning, att det torde bliva nästan omöjligt för denne att personligen fullgöra alla de åligganden, som för närvarande reglementsenligt åligga skolchefen. De sakkunniga förutsätta därför, att såväl äldste instruktionsofficeren i korpral- och rekrytskolorna som den äldste av i underofficersskolan tjänstgörande officerare och vederlikar komma att självständigt få besluta i en del respektive skolor berörande angelägenheter av mindre vikt, vilka hittills handlagts av skolchefen. Ifråga om kårchefens ekonomiska verksamhet har denna under senare åren ökats i såväl omfattning som betydelse, till stor del beroende på det nya avlöningssystemets införande, enligt vilket kårchefen tillagts en del nya uppgifter, såsom personalens placering i löneklasser m. m. Härtill kommer, att det på grund av vunnen erfarenhet befunnits ändamålsenligt att från stationskontoret till den ekonomiska avdelningen av kårchefens expedition överflytta vissa bestyr, som sammanhänga med redovisningen av kostnader för personalens resor, rekrytering, idrottsövningar, föreläsningar m. m. För handhavande av dessa göromål är sålunda kårchefen fortfarande i behov av en intendenturutbildad tjänsteman, varför de sakkunniga ansett sig böra beräkna för tjänstgöring i kårchefens expedition den ene av de båda marinintendenter, som i 1925 års försvarsproposition upptagits för stationsbefälhavaren, samtidigt kårchef. Huru de sakkunniga i övrigt förutsatt, att kårchefens expedition bör vara Personalbehov organiserad, framgår" av organisationsplanen. Av personalfördelningstablån framgår, att för densamma beräknats följande personal: 2 officerare, 1 marinintendent, 7 underofficerare (flaggkorpraler), stam, samt 8 korpraler och meniga, därav 3 värnpliktiga skrivbiträden.

72 I jämförelse med den personal, som enligt för närvarande tillämpad fördelning är tjänstgörande inom kårchefens och skolchefens expeditioner, uppstår en minskning av 3 officerare, 6 underofficerare, stam, samt 3 korpraler och meniga. Enligt 1925 års försvarsproposition förutsattes att sammanföra 4., 6. och 10. matroskompanierna, d. v. s. manskap av yrkesgrenarna artilleri-, signal-, 1925 års torped-, undervattensbåt-, radio- och minmatroser, till ett förband och nuförsyarsvarande 2. ekonomi-, 2. eldare- och 2. hantverkskompanierna likaledes till ett proposition. förband, vart och ett under befäl av en kompanichef, varjämte 2. och 4. beväringskompanierna förutsattes sammanslagna till ett kompani under en särskild kompanichef. Genom denna indelning skulle vart och ett av ovannämnda kompaniförband komma att omfatta omkring 600 nummer, vilket antal torde få anses utgöra maximum av vad som lämpligen kan handhavas av en person. Mot denna indelning har emellertid stationsbefälhavaren i Stockholm i sitt ovannämnda yttrande den 23 februari 1926 uttalat den farhågan, att sammanslagningen av eldare-, hantverkare- och ekonomikompanierna kunde komina att visa sig ogynnsam. Erfarenheten hade nämligen givit vid handen, att rekryteringen och omhänderhavandet av ekonomikompaniet, trots detta kompanis ringa storlek, vore förenad med icke obetydliga svårigheter. Det vore därför ingalunda uteslutet, att den ifrågasatta sammanslagningen kunde få synnerligen menliga verkningar, vilka kunde tvinga till en framtida uppdelning. Stationsbefälhavaren ansåg, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke kasernbefälhavaren skulle kunna tilldelas chefskapet över ekonomikompaniet, då en sådan uppdelning icke behövde medföra någon ökning av officersbehovet. Kasernbefälhavarens arbetsuppgifter bleve nämligen genom koncentrerad kasernförläggning mindre. De sakDe sakkunniga, som i likhet med vad som föreslagits i försvarsproposikunniga. tionen förutsätta, att de nuvarande stamkompanierna skola sammanföras till Kompanitvenne kompaniförband, finna visserligen de av stationsbefälhavaren anförda indelningen. synpunkterna beaktansvärda; dock synas vissa skäl tala emot en dylik anordning. Den skulle nämligen, såvitt de sakkunniga kunna bedöma, kräva en ökning av 2 underofficerare, stam, samt 2 korpraler och meniga, varjämte rustkammaren torde böra göras gemensam med eldarekompaniet. Någon minskning av expeditionspersonalen å sistnämnda kompani kan nämligen icke vidtagas och den för kasernexpeditionen beräknade personalen lärer icke samtidigt medhinna att handhava ekonomikompaniets angelägenheter. Dessutom ifrågasätta de sakkunniga, såsom i annat sammanhang framhållits, att tillägga kasernbefälhavaren ökade arbetsuppgifter ifråga om kasernvård m. m. Beträffande behovet av enkla och klara benämningar på kompanierna i den nya organisationen gäller vad de sakkunniga därom anfört i avseende å motsvarande förhållanden vid Karlskrona station, desto mera som kompaniförbanden vid Stockholms station förutsättas bliva sammansatta av en mångfald yrkesgrenar och var för sig bildade av ett flertal av de nuvarande kompanierna. ^ I anslutning härtill föreslå de sakkunniga, att sjömanskårens kompanier i Stockholm benämnas 2. och 4. kompanierna, varav 2. kompaniet förutsattes skola utgöras av däcksavdelningen samt 4. kompaniet av ekonomi-, hantverks- och eldareavdelningarna. De värnpliktiga förutsättas sammanförda till ett kompani med benämning 2. beväringskompaniet. I likhet med vad de sakkunniga förutsatt beträffande Karlskrona station torde även vid Stockholms station chefen för beväringskompaniet böra avses att samtidigt tjänstgöra såsom beväringsadjutant och i denna egenskap vara föredragande inför kårchefen i värnpliktsärenden. Kompanitjänsten.

73 Organisationsplanen ansluter sig ifråga om kompaniexpeditionerna till de Personalbehov. synpunkter i avseende å ordnandet av viss med kompanitjänsten förbunden verksamhet av ekonomisk art, såsom avlöningens uträknande och utbetalande, intresseverksamheten och beklädnadshushållningen, som de sakkunniga i det föregående anfört. Kompaniexpeditionerna förutsättas uppdelade i detaljer i enlighet med vad som förutsatts beträffande motsvarande tjänst vid Karlskrona station. Av personalfördelningstablån framgår, att det sammanlagda personalbehovet för kompanitjänsten uppgår till 3 officerare, 13 underofficerare (flaggkorpraler), stam, 3 underofficerare, f. d. stam med arvode, samt 19 korpraler och meniga, därav 4 värnpliktiga skrivbiträden. I jämförelse med den personal, som enligt för närvarande tillämpad fördelning tjänstgör vid kompanierna, uppstår en minskning av 2 officerare, 7 underofficerare, stam, 2 underofficerare, pensionerade (med arvode enligt särskild förteckning), samt 25 korpraler och meniga. Kaserntjänsten vid Stockholms station, som regleras av föreskrifter ut- Kasemfärdade av stationsbefälhavaren, är i huvudsak ordnad efter samma grunder tjänsten. som vid Karlskrona station. Vad de sakkunniga anfört beträffande tjänsten Organisationen vid sistnämnda station gäller sålunda i stort sett även motsvarande verk- i allmänhet. samhet vid Stockholms station. Till följd av de olika förhållanden, som äro rådande vid de båda stationerna, förefinnas dock vissa skiljaktigheter däremellan. Sålunda synes kasernbefälhavaren i Stockholm jämlikt nyssnämnda föreskrifter hava erhållit befogenheter i avseende å kasernvården, vilka icke äro angivna i motsvarande av stationsbefälhavaren i Karlskrona utfärdade föreskrifter. Nämnda befogenheter avse bl. a. förenklad handläggning av ärenden rörande kasernvården samt underlättandet av reparationsarbetenas snabba utförande. Beträffande nu nämnda frågor få de sakkunniga hänvisa till vad därom ovan anförts under rubriken »Kasernvården m. m.». Vad som beträffande Karlskrona station anförts rörande önskvärdheten av bestämmelser, angivande kasernbefälhavarens ansvar, åligganden och befogenhet med avseende å förvaltningen vid matinrättningen m. m. bör givetvis även gälla kasernv^rksamheten vid nu oinhandlad station. Vid Stockholms station är den militära vakttjänsten gemensam för hela Vakttjänsten. stationsområdet samt ordnad såsom högvakt. Den skiljer sig sålunda i flera avseenden från den vid Karlskrona station anordnade kasernvakten, vilken är avsedd endast för kasernetablissementets bevakning samt för viss patrulltjänst. Högvakten har hittills varit närmast underställd tidvis skolchefen och tidvis kasernbefälhavaren, beroende på huruvida det till vakttjänst kommenderade manskapet tagits från eleverna i skolorna eller från den vid stationen i övrigt tjänstgörande personalen. Denna anordning torde vara lämplig, så länge den egentliga polisbevakningen å stationsområdet kan ombesörjas av flottans poliskår. Med den starka beskärning, som denna kår undergår enligt den nya organisationen, kan, såsom de sakkunniga anfört i Del I, särskilt utbildad polispersonal avses endast för bevakningen av varvsområdet. Bevakningen av stationen utom varvet måste därför framdeles ombesörjas uteslutande av militär personal, vilken torde böra organiseras såsom högvakt. Med hänsyn till de för krigsmakten i övrigt gällande bestämmelserna angående vakttjänst samt svårigheten att förena vaktbefälhavarebefattningen vid stationens högvakt med annan ordinarie tjänst hava de sakkunniga funnit det nödvändigt att för nämnda befattning beräkna 3 underofficerare. Då det vidare är av synnerlig vikt, att den vaktpersonal, som avses för ständig bevakning av de områden å Skepps- och Kastellholmarna, som äro upplåtna åt där boende civil personal eller allmänheten, innehar stadgad ålder och en viss rutin och erfarenhet, förutsattes, att särskilt för denna tjänst avses

74 6 högbåtsmän. Dessa böra helst bibringas någon skolning i polistjänst samt, därest de visa sig lämpliga, kvarstå i befattningarna under lång tid och beredas bostad inom stationens område. Den i övrigt erforderliga vaktstyrkan torde böra kommenderas i första hand från ersättningspersonalen, i den mån denna icke erfordras för sjötjänst, samt i brist å dylik personal från eleverna i korpral- och rekrytskolorna, varjämte det kan ifrågasättas, huruvida icke besättningarna å vid stationen stationärt förlagda fartyg borde avses att i viss utsträckning biträda vid upprätthållandet av vakttjänsten. För kasernetablissementets yttre bevakning torde från högvakten böra avdelas erforderligt antal poster och bevakningen i portarna bestridas av till kaserntjänst kommenderade portkorpraler. Angående frågan om vakttjänstens ordnande i övrigt torde stationsbefälhavaren därom böra utfärda närmare bestämmelser. Den ekonoIfråga om manskapskassan för sjömanskåren, vars redovisning i olikmiska verk- h e t m e d förhållandet vid Karlskrona station åligger den i kårchefsexpedisamheten. tionen tjänstgörande intendenten, under det att kasernbefälhavaren tillkommer att ansvara för ordningshållningen inom marketenteri- och slöjd- m. fl. lokaler, hava de sakkunniga på grund av i det föregående anförda skäl förutsatt, att för den med nämnda kassa förbundna verksamheten i största möjliga omfattning skall tagas i anspråk civil eller pensionerad personal, avlönad av kassans medel. Tvätt- och badinrättningen vid Stockholms station sorterar direkt under kasernbefälhavaren. Såsom uppbördsman tjänstgör en särskilt anställd maskinist, f. n. pensionerad underofficer, och såsom kontrollant och bokförare en underofficer, stam. Med hänsyn till den jämförelsevis ringa verksamheten vid förevarande inrättning samt till möjligheten att i Stockholm anlita privata tvätt- och badinrättningar anse de sakkunniga icke erforderligt att för densamma beräkna någon stampersonal. Emellertid förutsätta de sakkunniga, att kontrollantens arvode, som för närvarande är upptaget i arvodesförteckningen till 348 kronor, skall tillmätas så stort, att för befattningen kan erhållas en pensionerad underofficer. Då kontrollanten med de sakkunnigas förslag blir extraordinarie tjänsteman, synes arvodet med samtidig förhöjning böra i arvodesförteckningen överflyttas från kolumn A till B. De sakkunniga förutsätta dock, att, så länge personal å övergångsstat finnes att tillgå, för befattningen ifråga skall utan arvodesförhöjning avses en underofficer å dylik stat. För skötseln av uppvärmningsanordningarna i sjömanskårens kaserner och matinrättning tages för närvarande i anspråk en stamunderofficer, maskinist. Med den starkt reducerade tillgången å maskinistunderofficerare i den nya organisationen blir detta icke längre möjligt. De sakkunniga få fördenskull föreslå, att för befattningen ifråga skall anställas en pensionerad maskinistunderofficer. Med hänsyn till att, såsom förut nämnts, arvoden till viss med maskinisten jämförlig personal i Karlskrona uppförts i arvodesförteckningen, synes det lämpligt, att även arvode till maskinisten ifråga uppföres i nämnda förteckning, kolumn B ; dock först, när personal å övergångsstat icke längre finnes att för ändamålet tillgå. KasomPå grund av kasernbyggnadernas med därtill hörande inrättningars splittföriaggmngen. r a ( j e l^gg är kasern tjänsten vid Stockholms station synnerligen svårskött. Kasernförläggningen är nämligen uppdelad å trenne från varandra lokalt skilda, synnerligen omoderna kaserner utan gemensam inhägnad samt tidvis även å kasernfartyg. Därtill kommer, att kasernområdet omfattar i vissa hänseenden både Skepps- och Kastellholmarna, varvsområdet oberäknat, utgörande tillsammans omkring 15 hektar. Det är uppenbart, såsom även vederbörande myndigheter vid upprepade tillfällen framhållit, att en på så stort område spridd manskapsförläggning medför förutom behov av en oproportionerligt

75 stor vakt- och handräckningspersonal även stora ölägenheter ur ordningsoch bevakningssynpunkt. Såsom ovan anförts är det också en bestämd förutsättning för att den föreslagna organisationen skall kunna genomföras, att en koncentration av manskapsförläggningen kommer till stånd i enlighet med de förslag, som de sakkunniga i annat sammanhang ämna framlägga. Intill dess nämnda koncentration kan ordnas, måste en avsevärt större personalstyrka beräknas för kasern tjänstgöring. Denna lärer tills vidare kunna erhållas genom inkallande till tjänstgöring av personal, som tvångsvis överförts till övergångsstat. Redan om några år torde emellertid vissa svårigheter uppstå att erhålla för ändamålet lämplig personal i erforderligt antal, varför åtgärder för den föreslagna förändringen böra vidtagas snarast möjligt. Det antal personer, som enligt nuvarande organisation i allmänhet varit Personalbehov. kommenderade till kaserntjänst, angives i nedanstående tablå, varvid samtidigt upptagits det belopp per år, vartill marketenteriets omsättning under de senare åren i medeltal uppgått. Civil personal avlönad av

Militär personal

Summa

K a s e m e x p e d i t i o n ... Kasernuppbördsm a n m . fl Uppbördsman i mati n r ä t t n i n g e n m . fl. Slöjden

Off.

UO

Korpr.

1 1

Tillsammans

mansk.kassan 7

2 29

5 2

6 10

1 Marketenteriet Rakstugan Tvätt- och badinrättningen Proviantboden V a k t (högvakt) Köks- och matsalsh a n d r ä c k n i n g c:a.. Veckohavande

Meniga staten

7 2 54

4 33

4 b ; 30

b) 1

146 Omsättning per år c:a Kronor samt Anm.

-

10 3 66

[Skomakeri- och 1 skrädderislöjd ut| lämnad på entre[ prenad. 145,000. (Kakstugans verkli samhet utlämnad l på entreprenad.

a) 50 b) 6 3 12

|

a) Antalet växlar beroende på antalet kostnjutande. b) Bestrides (i övrigt) av personal, som samtidigt förrättar a n n a n tjänst å stationen.

Det antal militär personal, som enligt den nya organisationen beräknats för kaserntjänsten, uppgår, såsom framgår av bifogade personalfördelningstablå, till 1 officer, 10 underofficerare (flaggkorpraler), stam, 14 korpraler och 53 meniga. Härav framgår, att en högst avsevärd minskning av förevarande personal måst vidtagas, uppgående, vakttjäusten oberäknad, till icke mindre än omkring 100 personer. Såsom förut blivit omförmält ansluter sig 1925 års försvarsproposition Skoltjänsten. ifråga om sjömanskårens skolor till det förslag för manskapsutbildningen, ITnderofficerssom avgivits av de s. k. underofficerssakkunniga. Häri har bl. a. anförts, skolas anordatt för nedbringandet av kostnaderna för underofficersskolorna borde, då så nande å båda stationerna. läte sig göra med hänsyn till elevantal och lokalutrymme, undervisningen i 1925 års förnämnda skolor förläggas enbart till Karlskrona station. I de tabeller över svarsproposipersonalens fördelning å olika tjänstgöringsplatser, som finnas införda å tion.

76 sid. 246 och 247 i nämnda proposition, förutsattes sålunda underofficersskolan anordnad enbart vid Karlskrona station. De sakkunniga. I enlighet med vad de sakkunniga redan förut (sid. 57) framhållit synes emellertid en sådan anordning mindre lämplig. Till stöd för denna de sakkunnigas uppfattning torde, utöver vad förut framhållits, följande böra anföras. En förläggning av ifrågavarande skola enbart till Karlskrona medför minskning av instruktionspersonal endast ifråga om de minsta klasserna eller avdelningarna, omfattande ekonomimän och hantverkare, av vilka dock de sistnämnda i viss omfattning åtnjuta med eldarna gemensam undervisning. Ifråga om övriga klasser kan elevantalet beräknas bliva så stort, att manskap tillhörande samma yrkesavdelning å vardera stationen i allmänhet bildar en lämpligt stor undervisningsavdelning med en officer eller civilmilitär tjänsteman som föreståndare och för avdelningen erforderligt antal underofficerare som instruktionsunderbefäl. Någon nämnvärd besparing av instruktionspersonal för dessa klasser ernås sålunda icke genom att förlägga stockholmskontingenten till Karlskrona. Då nuvarande lokalutrymmet i underofficersskolan i Karlskrona icke torde " medgiva samtidig undervisning åt båda stationerna tillhörande elever, lärer behov uppstå att utöka lokalerna därstädes, i det fall att stockholmskontingenten skall förläggas dit. Med den lösning av lokalfrågan å Stockholms station, som de sakkunniga ämna framlägga, kunna däremot för underofficersskolan i Stockholm lämpliga skollokaler erhållas å Skeppsholmen. E n förläggning av eleverna till annan station än den de tillhöra torde, såsom fallet var under övningsåret 1916—17, sannolikt komma att medföra ökade kostnader i form av särskilda ersättningar till eleverna, avsedda att bestrida de merutgifter, som vistelsen vid den andra stationen otvivelaktigt förorsakar, särskilt för dem som bildat familj. Även om i andra hänseenden vissa besparingar måhända vore att vinna, torde det därför knappast kunna förväntas, att en förläggning av underofficersskolan enbart till Karlskrona komme att för staten ställa sig nämnvärt ekonomiskt fördelaktigare, än om skolan såsom för närvarande anordnades å båda stationerna. Vad som är mest beaktansvärt ifråga om underofficersskolans förläggning är emellertid den omständigheten, att med en förläggning enbart till Karlskrona station otvivelaktigt skulle uppstå allvarliga svårigheter att rekrytera Stockholms underofficerskår. Flottans korpraler hava, då de äro i tur att genomgå underofficersskola, nått en levnadsålder, som för det stora flertalet uppgår till 25 år eller mera. En icke ringa del av dem har då bildat familj. Det är uppenbart, att en tillfällig skolkommendering till Karlskrona av dylik personal tillhörande Stockholms station är ur ekonomisk synpunkt synnerligen oförmånlig, även om viss ersättning lämnas, och att personalen därför hellre avstår från underofficersskolan än att förflyttas till Karlskrona. Det bör här erinras, att genomgåendet av ifrågavarande skola är och även bör vara frivillig. E n långvarig erfarenhet från kvartersmansklassen, vilken på grund av ringa elevantal under många år varit anordnad vid endast Karlskrona station, har givit vid handen, att manskapet mycket ovilligt underkastar sig kommendering till skola, förlagd till annan station än den, det tillhör. Under de 13 senaste åren har sålunda endast ett ytterst ringa antal elever från Stockholm genomgått nämnda klass i Karlskrona. Även vid de tillfällen, då det på grund av lokala eller andra förhållanden ansetts erforderligt att anordna även annan klass än kvartersmansklass enbart i Karlskrona, har ^manskapets nyssnämnda motvilja tydligt givit sig tillkänna. Då exempelvis under åren 1915—1917 styrmansklassen av viss anledning var anordnad enbart vid ena stationen, blev styrmansrekryteringen vid den andra

77 stationen därpå lidande, enär de elever, som ej tillhörde den station, där underofficersskola var anordnad, avgingo från skolan. Ar 1925, då föreskrift utfärdades, att ekonomiklassen skulle anordnas enbart vid Karlskrona station, återtogo 5 av de 6 anmälda eleverna från Stockholms station sina ansökningar om skolkommendering. Särskilt för rekryteringen av underofficerare, såväl stam som reserv, tillhörande de synnerligen viktiga däcks- och maskinavdelningarna, anse de sakkunniga, på grund av vad ovan anförts, det vara oundgängligen nödvändigt att anordna underofficersskola vid såväl Stockholms som Karlskrona station. Då härtill kommer, att en uppdelning av skolan å båda stationerna icke behöver förorsaka någon nämnvärd ökning av den i 1925 års försvarsproposition för skoltjänsten beräknade instruktionspersonalen, anse sig de sakkunniga böra bestämt förorda bibehållandet av nuvarande organisation. De sakkunniga förutsätta därvid, att såsom hittills möjlighet dock bör hållas öppen att, när omständigheterna det påkalla, förlägga viss undervisningsavdelning enbart till den ena stationen. Såsom förut framhållits förutsätta de sakkunniga, att såväl äldste instruk- Vissa befogontionsofficeren vid rekryt- och korpralskolorna som den äldste av det i under- heter åt, AIO officersskolan tjänstgörande instruktionsbefälet skall tilläggas vissa befogen- J ^ k t i o n l heter, som för närvarande tillkomma skolchefen. Därjämte hava de sak- befälet { kunniga under rubriken »Tillrättavisningsrättens utsträckande till vissa be- underofficersfälhavare» redan föreslagit att tilldela äldste instruktionsofficeren tillrättaskolan. visningsrätt ifråga om elever i rekryt- och korpralskolorna. För ernående av ytterligare förenklingar i skoltjänsten synas jämväl sådana frågor eller åtgärder, som röra indelning i instruktionsavdelningar, förrättande av prövning, uppgörande av program för slutinspektion, överflyttande av elever mellan korpralskolans högre och lägre linjer, utfärdandet av betygslistor o. d. kunna överlämnas till nämnde officer. Även beträffande vissa av skolchefens motsvarande åligganden ifråga om underofficersskolan torde en liknande överflyttning p å ' den äldste" av instruktionspersonalen därstädes lämpligen kunna äga rum. Intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits angående dylikt överflyttande, torde det böra uppdragas åt stationsbefälhavaren i Stockholm att, oberoende av bestämmelserna i gällande skolreglemente, bestämma, vilka skolchefens åligganden som böra överflyttas till ovannämnd instruktionspersonal. Såsom ständigt tjänstgörande personal vid skolorna hava de sakkunniga Personalbehov. beräknat 3 officerare, därav 1 äldste instruktionsofficer, 1 gymnastik- och 1 skjutofficer, 2 underofficerare såsom uppbördsmän, därav 1 för rekryt- och korpralskolorna och 1 för underofficersskolan, 1 rustmästare samt 1 korpral och 10 meniga såsom handräckningsmanskap, varjämte 1 värnpliktig avsetts såsom skrivbiträde åt äldste instruktionsofficeren.

3. Den ekonomiska förvaltningstjänstens organisation. Såsom i det föregående anförts förutsattes i 1925 års försvarsproposition, 1925 års föratt stations- och kassakontoren skulle sammanslås till ett organ med benäm- svarsproptmning stationskontor med samtidigt överflyttande till varvskontoret av varvets kassarörelse; vidare förutsattes, att stationsintendenturen skulle förbindas med stationskontoret sålunda, att chefen för stationskontoret samtidigt vore stationsintendent och att den för nämnda organ beräknade personalen toges i anspråk för utförande av gemensamma arbetsuppgifter, ävensom att stationskontorets lokal vore tillräcklig att även inrymma stationsintendentens expedition.

78 Den sålunda organiserade förvaltningsmyndigheten borde vidare vara direkt ansluten till stationsbefälhavaren med föredragningsskyldighet men med vidgad befogenhet i rena verkställighetsfrågor. Beträffande organisationen av förråden förutsattes, såsom förut anförts, att dessa skulle omhänderhavas av förrådsförvaltare, till antalet 2 vid Stockholms station. För vissa i nämnda proposition förutsatta förändringar i övrigt beträffande organisationen av nu ifrågavarande organ har förut redogjorts. De Med hänsyn till den mindre omfattningen av förvaltningsgöromålen vid sakkunniga. Stockholms station i jämförelse med motsvarande förhållanden i Karlskrona — särskilt gäller detta stationsintendenturen — torde det icke vara något att erinra mot att befattningarna såsom chef för stationskontoret och stationsintendent förenas, åtminstone under fredstid. Vid mobilisering däremot kunna förhållandena komma att påkalla, att nu ifrågavarande organ ställas under var sin ledning. Då reglementsbestämmelserna förutsättas skola angiva de åligganden och befogenheter m. m., som tillkomma respektive organ var for sig, lärer en eventuell uppdelning vid krigstillfälle utan svårighet kunna genomföras. I det föregående hava de sakkunniga redan antytt, huru den i försvarspropositionen förutsatta anslutningen till stationsbefälhavaren av förevarande förvaltningsorgan bör komma till praktiskt uttryck. De sakkunnigas förslag innebär, att stationskontoret och stationsintendenturen organisatoriskt inordnas i stationsbefälhavarens expedition, varest de bilda särskilda mot militär- och civilexpeditionerna svarande avdelningar, ungefär på samma sätt som varvskontoret ingår i varvschefens ämbetsförvaltning. Vad angår frågan om anslutning till stationsbefälhavaren i lokalt hänseende skola de sakkunniga återkomma härtill i samband med behandlingen av övriga lokalfrågor. StationsDe sakkunniga hava i Del I och vid behandlingen av organisationen av Jcontoret. stationskontoret i Karlskrona förordat, att varvets kassarörelse alltjämt skall Kassa och omhänderhavas av den för hela stationen gemensamma stationskassan, ävenbokföring. som uttalat, att kassakontoret bör organisatoriskt uppgå såsom en avdelning i stationskontoret. t Vad Stockholms station angår torde med hänsyn till den mindre omfattningen av redovisningsarbetet därstädes hinder icke möta för att stationskontorets bokföringsavdelning (titelbokföringen) förlägges till kassakontoret. Visserligen föranleder detta såsom förut nämnts ingen nämnvärd förenkling i bokformgsarbetet, men möjlighet förefinnes att därigenom bättre utnyttja kassakontorets personal. Även med förutsättning att gemensam lokal för kassan och stationskontoret i övrigt icke skulle kunna beredas, vilket givetvis mnebure en olägenhet, lärer dock ett dylikt sammanförande kunna praktiskt genomforas. Med hänsyn till beskärningen av intendenturpersonalen — förutom^ chefen har för stations- och kassakontoren beräknats sammanlagt 4 intendenter — torde för övrigt nämnda åtgärd bliva nödvändig. Vad de sakkunniga beträffande Karlskrona station anfört rörande lämpligheten av kassadagar gäller givetvis även Stockholms station, där det för övrigt torde vara vida lättare att genomföra denna anordning. Stations_ Liksom beträffande stationskontoret i Karlskrona lärer den inre organisakontoret tionen av kontoret böra bliva föremål för bestämmelser meddelade genom i övrigt. en av stationsbefälhavaren fastställd arbetsordning. Vid beräknande emellertid av personalbehovet, varvid hänsyn tagits till vissa i det föregående förordade omläggningar, som komma att medföra en avsevärd avbelastning i kontorets arbetsbörda, hava de sakkunniga dock utgått ifrån att kontorets arbetsuppgifter komma att fördelas förutom på förut nämnda avdelning för

79 kassa och bokföring å dels en detalj för avlöning m. m. och dels en detalj, motsvarande nuvarande stationsrevisionen och den del av sjörevisionen, som icke avses överflyttad till marinförvaltningen, var och en under ledning av 1 marinintendent. Antalet civila kontors- och skrivbiträden med avlöning från anslaget till icke-ordinarie personal vid flottans stationskontor m. fl. expeditioner har för stationskontoret i Stockholm beräknats till 7 mot för närvarande 13. Antalet värnpliktiga intendenter, vilka hava att å kontoret genomgå praktisk utbildning, har beräknats till 4. För kontoret i Stockholm bör i övrigt beträffande den civila biträdespersonalen och värnpliktiga intendenter gälla vad som anförts ifråga om motsvarande personal i Karlskrona. I avseende å en för handhavande av stationens förråd av blanketter och skrivmaterialier i prop. 50/25 beräknad underofficer, f. d. stam med arvode, hava de sakkunniga, såsom i det föregående blivit omnämnt, förutsatt, att denne samtidigt skall vara uppbördsman för stationens bokförråd. Såsom likaledes förut omnämnts hava de sakkunniga därjämte förutsatt, att den för stationskontoret beräknade expeditionsvakten skall samtidigt vara tjänstgörande inom stationsbefälhavarens övriga expeditioner. P å samma skäl, som anförts beträffande stationskontoret i Karlskrona, hava de sakkunniga ansett sig icke kunna beräkna någon stamunderofficer för stationskontoret i Stockholm. StationsFörutom 1 marinintendent, avsedd såsom stationsintendent, tillika chef för stationskontoret, har för stationsintendenturen i försvarspropositionen intendenturen. beräknats ytterligare 1 dylik tjänsteman. Denne förutsattes av de sakkunniga skola i tillämpliga delar fullgöra enahanda åligganden, som angivits för såväl Intendentur personalen förrådskontrollanten som expeditionsintendenten vid stationsintendenturen i m. ra. Karlskrona, och benämnas expeditionsintendent. Yad i övrigt angår personalen inom intendenturexpeditionen förutsätta de sakkunniga ingen annan ändring än en minskning med 1 kontorsvakt och ordonnans, vilken vid det förhållandet, att med stationskontoret gemensam expeditionslokal erhålles, synes bliva obehövlig. Såsom i försvarspropositionen förutsattes bör den civila kontorspersonalen avlönas från vederbörliga driftsanslag. I enlighet med vad de sakkunniga i förut åberopad skrivelse till statsrådet Förråden. anfört böra de för förråden avsedda förrådsförvaltarna fördelas sålunda: en förrådsförvaltare för stambeklädnads- och sängpersedelförråden och en förrådsförvaltare för beväringsbeklädnads- och proviantförråden. Yid Stockholms station omhänderhar för närvarande beklädnadsintendenten i olikhet med vad fallet är i Karlskrona även sjukvårdsförrådet, varjämte han har att vårda och redovisa av enskilda skänkta förråd av sjukvårdsutredning (sängar, madrasser m. m). Såsom de sakkunniga i det följande föreslå, bör vad som av den förstnämnda uppbörden, vilken till stor del innehåller föråldrad materiel, anses böra bibehållas lämpligen överföras till förste läkarens förvaltning. Liksom beträffande stationsintendenturens förråd i Karlskrona hava de sakkunniga för förråden i Stockholm förutsatt en avsevärd minskning av den civila förrådspersonalen, dock med kompensation i viss mån av militär personal. Detta innebär, att 2 pensionerade underofficerare, varav den ene tjänstgör såsom förrådsunderofficer och den andre såsom skrivbiträde i beklädnadsintendentens expedition, bliva obehövliga. Därjämte beräknas ett antal förrådsarbetare kunna avskedas. Den beräknade arbetarpersonalen bör såsom i Karlskrona vara gemensam för samtliga förråd och av stationsintendenten efter förhållandena fördelas till olika tjänstgöringsplatser.

80 Beträffande behovet av skrivbiträden, bokföring m. m. få de sakkunniga hänvisa till vad i nämnda hänseenden blivit anfört under stationsintendenturen i Karlskrona. Genom att intendenturexpeditionen och stationskontoret sammanföras kommer givetvis arbetet ifråga om vissa arbetsuppgifter, såsom bokföring, uppgörande av medelpris m. m., att vid Stockholms station ordnas på ett annat sätt än i Karlskrona, där dessa organ äro lokalt och organisatoriskt skilda, Beklädnadsverkstaden i Stockholm är numera, sedan all nytillverkning undantagandes tillverkning av distinktions- m. fl. tecken överförts till marinens centrala beklädnadsverkstad i Karlskrona, av ringa omfattning. Verksamheten, som bedrives med omkring 20 manliga och kvinnliga skrädderiarbetare, avser huvudsakligen reparationer av till förråden återlämnad stamoch beväringsbeklädnad, vändning av byxor och kavajer samt därjämte tillverkning av distinktions- m. fl. tecken för hela marinen. Yissa reparationer av förrådspersedlar, som icke medhunnits eller eljes kunnat utföras å verkstaden i Stockholm, hava hittills plägat utföras dels å verkstaden i Karlskrona, dels hos privata företagare. För utförande av reparationer vid kompanierna anlitas i stor utsträckning enskilda yrkesmän, åt vilka lokaler äro upplåtna i högvaktsbyggnaden (kompaniskräddare och -skomakare). Enligt vad de sakkunniga inhämtat är en mindre beklädnadsverkstad alltjämt nödvändig i Stockholm för utförande av sådana ändringar — undantagsvis även nytillverkning — och reparationer av beklädnadspersedlar, vilka av praktiska och ekonomiska skäl icke anses böra utföras vid verkstaden i Karlskrona eller genom privata företagare. Huruvida däremot tillverkningen av distinktions- m. fl. tecken bör fortfarande vara förlagd till verkstaden i Stockholm eller överflyttas till verkstaden i Karlskrona, lärer bliva beroende av huru arbetstillgången vid sistnämnda verkstad kommer att ställa sig framdeles. Skulle denna nedgå under det normala, torde en överflyttning böra komma till stånd, även om därmed äro förbundna vissa olägenheter för Stockholms stations vidkommande, varest teckentillverkningen utgjort en utjämnande faktor ifråga om arbetstillgången. Vissa tider av året kan det nämligen vara nödvändigt att använda all personal för brådskande reparationer av exempelvis beväringsbeklädnad, medan under andra tider arbetstillgången i nämnda hänseende icke ger full sysselsättning åt den anställda personalen. De sakkunniga hava tillsvidare i avvaktan på närmare utredning i sistnämnda fråga räknat med bibehållandet av en verkstad med omkring 15 arbetare. För densamma, vid vilken nu finnas anställda l verkmästare och 1 förman, båda deltagande i arbetet, har beräknats 1 mästare såsom arbetsledare. För att vid förfall för mästaren inträda i dennes ställe bör 1 arbetare därtill vara upplärd och tillförbunden, liksom föreslagits beträffande vissa arbetsavdelningar å varvet. Skulle teckentillverkningen överflyttas till Karlskrona, synes såsom arbetsledare kunna avses 1 förman i stället för 1 mästare och antalet arbetare kunna nedbringas till omkring 10. Vid verkstaden är för närvarande anställd 1 pensionerad underofficer såsom ^ uppbördsman och bokförare. Med hänsyn till att honom åliggande göromål _ äro eller kunna förväntas bliva av ganska ringa omfattning, anse de sakkunniga, att dessa kunna vid sidan av andra tjänsteåligganden utföras av den ene av de båda inom intendenturexpeditionen anställda civila befattningshavarna. Förutom arbetare skulle alltså under förstnämnda förutsättning 1 verkmästare, 1 förman och 1 pensionerad underofficer bliva obehövliga, varemot skulle tillkomma 1 mästare.

81 Enligt nu föreslagen organisation har för stationskontoret och stationsSumma intendenturen, med bortseende från den rent produktiva personalen och personalbehov stationsvärnpliktiga intendenter, beräknats följande personalbehov, nämligen 6 marin- för kontor och intendenter, 2 underofficerare, stam, 1 underofficer, f. d. stam med arvode, 1 stationsinten2 korpraler (högbåtsmän), 2 meniga, 9 kontors- och skrivbiträden, varav 7 dcntur. med avlöning från anslaget till icke-ordinarie personal vid flottans stationskontor m. fl. expeditioner, 1 expeditionsvakt 1 , 1 mästare samt 4 förrådskarlar. 1 förhållande till nuvarande personalstyrka innebär detta en minskning — inberäknat den personal, som avsetts överflyttad till marinförvaltningens revisionsavdelning — med 6 marinintendenter 2, 2 pensionerade underofficerare, 6 kontors- och skrivbiträden, 1 expeditionsvakt, 1 verkmästare, 3 förmän, 2 förrådskarlar samt 1 kontorsvakt och ordonnans; varemot tillkommit 2 underofficerare, stam, 4 korpraler och meniga samt 1 mästare.

4. Hälso- och sjukvård. I 1925 års försvarsproposition (sid. 241) anföres beträffande hälso- och 1925 års sjukvården å Stockholms station, att vid det förhållande, att förste läkaren försvarsbeslut. icke såsom i Karlskrona samtidigt vore chefläkare å sjukhus, denne jämväl i viss mån kunde bestrida tjänsten såsom kasernläkare. Förutom en förste läkare beräknades vidare 1 marinläkare av 1. graden för sjukvård i kaserner och kvarter. Därjämte förutsattes, att å stationen skulle vara tjänstgörande 2 värnpliktiga läkare och 1 värnpliktig tandläkare (vardera omkring 8 månader). I övrigt förutsattes ingen ändring av nuvarande organisation. Kungl. Maj:ts förslag, som av riksdagen lämnades utan erinran, innebär en minskning av den ordinarie läkarpersonalen med 2 marinläkare av 1. graden, varemot tillkommit ovannämnda värnpliktiga läkare. Att såsom förutsatts i 1925 års försvarsproposition organisatoriskt samDe sammankoppla befattningen såsom förste läkare med kasernläkaretjänsten torde kunniga. knappast vara lämpligt utan bör det ligga i vederbörande myndighets skön Tjänstgöringsatt efter de växlande förhållandena bestämma, huruvida förste läkaren skall fördelning. med denna befattning förena tjänst såsom kasernläkare eller såsom distriktsläkare. Den läkare, som bestrider läkarvården i sjukvårdsdistrikten, bör därvid i erforderlig utsträckning biträdas av de båda värnpliktiga läkarna. Vad angår omfattningen av distriktssjukvården få de sakkunniga hänvisa till vad därom anförts beträffande Karlskrona station. Undersökningar av rekryter torde i allmänhet böra utföras av den läkare, som bestrider kasernläkaretjänsten. För undervisningen vid skolorna i hälso- och förbandslära lärer, oberoende av tjänstgöringsfördelningen i övrigt, böra avses den till tjänsteställningen yngre av de vid stationen tjänstgörande marinläkarna med biträde av de båda värnpliktiga läkarna. Under semestertiden torde det bliva nödvändigt, att en marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat inkallas till tjänstgöring å stationen, enär i annat fall vid stationen endast skulle vara att tillgå en marinläkare. I avseende å ögon- och tandvården förutsätta de sakkunniga ingen ändring i nu bestående förhållanden. De sakkunniga förutsätta, såsom ovan anförts, att förste läkaren skall an- Sanitetsslutas till stationsbefälhavaren såsom föredragande och föreståndare för sa- expeditionen, nitetsexpeditionen. Såsom i det föregående redan berörts bör den del av det s. k. sjukvårds- Sjukvårdsförrådet — vilket nu omhänderhaves av beklädnadsintendenten —, som är förrådet m. m. Upptagen även u n d e r rubriken »Stationsbefalhavarens expedition». Varav en del tidvis avsetts för sjökommendering. 1833 26

82 av värde ur sjukvårdssynpunkt, överföras till förste läkarens uppbörd. Större delen av nämnda förråd utgöres enligt vad de sakkunniga inhämtat av föråldrade och för sjukvården värdelösa persedlar, som sålunda böra efter verkställd utmönstring kasseras och avföras ur räkenskapen. I sammanhang härmed och med ordnandet av vissa andra lokala frågor å stationen är det önskvärt, att lämpliga lokaler i sjukrummets omedelbara närhet beredas för förvaring av till förste läkarens uppbörd hörande artiklar, vilka nu äro inrymda i härför delvis mindre lämpliga förvaringsrum å varvet. Förverkligandet av sistberört önskemål torde böra ske i samband med det iordningställande av annan lokal till sjukrum eller sjukavdelning i sjömanskårens kaserner, som dels blir en följd av den av statsmakterna såsom nödvändig betecknade koncentrationen av kasernförläggningen, dels i och för sig med hänsyn såväl till moderna krav som till den minskade tillgången å läkare torde vara av behovet påkallad. Till nämnda lokala spörsmål skola de sakkunniga återkomma i samband med behandlingen av andra stationen berörande lokala spörsmål. SjukvårdsBehovet av militär sjukvårdspersonal — sjukvårdskonstaplar och sjukvårpersonalen, dare — har beräknats på sätt närmare framgår av närslutna personalfördelningstablå (Bil. A. 2). I jämförelse med den personalstyrka, som under de senare åren i allmänhet varit fördelad till sjukvårdstjänst, innebär de sakkunnigas beräkning en avsevärd minskning, nämligen med 2 underofficerare, 2 korpraler och 1 menig sjukvårdare samt 1 värnpliktigt skrivbiträde. Härvid torde beaktas, att de sakkunnigas beräkning endast avser det under normala förhållanden oundgängligen erforderliga behovet. Yid inträffande stark stegring av sjukligheten kan givetvis ökat behov av sjukvårdspersonal uppstå. Liksom vid Karlskrona station förutsätta de sakkunniga därför, att sjukvårdsutbildad personal tillhörande sjöstyrkornas ersättningspersonal och annan tillgänglig dylik personal skall vid förefallande behov avses för sjukvårdstjänst. Anställande Emellertid lära de speciella förhållandena vid Stockholms station, där av en sjuk- flottan saknar eget sjukhus och där å sjukvården i kasern sålunda måste sköterska, ställas särskilda och större krav än vad fallet är beträffande sjukvården i kasernerna vid Karlskrona station, varest inläggning å sjukhus faller sig lättare, komma att nödvändiggöra, att bristen på utbildad sjukvårdspersonal i den nya organisationen utfylles även på annat sätt än som ovan beräknats. Enligt de sakkunnigas på resultatet av i ärendet verkställd utredning grundade uppfattning v bör därför i likhet med vad förhållandet är vid en del andra marina förband, såsom vid skeppsgossekåren i Marstrand och vid kustartilleriet i Vaxholm och Älvsborg, en examinerad sjuksköterska anställas vid stationens sjukavdelning. Avlöningen till en dylik sköterska, som bör beredas fri tjänstebostad, synes böra utgå med samma belopp som för vid Vaxholms kustartilleriregemente anställda sköterskor och uppföras i den under avlöningsanslaget hörande arvodesförteckningen. Genom nu förordat sätt för fyllande av den helt visst mycket kännbara brist på tränad sjukvårdspersonal, som vid vissa tillfällen i den nya organisationen kommer att förefinnas, torde värdet av stationens sjukrum såsom sjukvårdsanstalt bliva avsevärt förhöjt.

83 5. Organisationen i övrigt. I vad mån 1925 års försvarsbeslut inverkar å organisationen av rättsvänmtssendet, musikorganisationen, pastoralvården samt organisationen med civilmili- väsendet, Mllsl1 or a tära personalchefer, därför bar redogjorts i samband med behandlingen av * omotsvarande iragor tor Karlskrona station. Pastoraivården. Civilmilitttra personalchefer. 1925 års försyarsbeslut.

Vad som anförts beträffande sistnämnda station bör i tillämpliga delar De sakkunniga, även gälla Stockholms station. Därutöver hava de sakkunniga icke funnit anledning framställa något förslag. 6. Sammanfattning. På grund av vad ovan ifråga om Stockholms station anförts få de sakkunniga föreslå: att stationsbefälhavarens verksamhetsområde bibehålles vid nuvarande organisation; att till stationsbefälhavaren skola utöver nuvarande expedition vara direkt anslutna följande organ, nämligen: stationskontoret, stationsintendenten och förste läkaren med föredragningsskyldighet och reservationsrätt for respektive tjänstegrenschefer beträffande handläggningen av sådana förvaltningsärenden, vilka icke jämlikt gällande bestämmelser av dessa självständigt handläggas, och att stationsbefälhavarens expedition sålunda skall vara uppdelad i följande avdelningar: militärexpeditionen under ledning av förste adjutanten, civilexpeditionen under ledning av sekreteraren, stationskontoret och intendenturexpeditionen under ledning av chefen för stationskontoret tillika stationsintendent samt sanitetsexpeditionen under ledning av förste läkaren; att med bibehållande av en särskild chef för underofficers- och sjömanskårerna tillika beväringsbefälhavare denne samtidigt skall bestrida befattningen såsom chef för sjömanskårens skolor; itt sjömanskåren indelas i 2 kompanier, som benämnas 2. och 4. kompanierna, med den fördelning av yrkesavdelningar de båda kompanierna emellan, som de sakkunniga ovan föreslagit och som närmare framgår av organisationsplanen; itt i tjänstgöring varande värnpliktiga sammanföras till ett kompani, som benämnes 2. beväringskompaniet, vars chef avses att samtidigt fullgöra de åligganden, som tillkomma kårchefens beväringsadjutant; it t för bevakningen och ordningshållningen å Skeppsholmen utom varvet skola i enlighet med vad de sakkunniga ovan anfört avses högbåtsmän i stället för poliser och att — med användande i erforderlig utsträckning för den egentliga katern- och vakttjänsten av personal tillhörande den för sjöstyrkorna beräknade ersittning spersonalen samt från skolorna ävensom, vid stationär förläggning av fartyg till stationen, av dessas besättningar — nämnda tjänst i övrigt skall organiseras enligt av de sakkunniga angivna riktlinjer; att vad beträffande Karlskrona station föreslagits ifråga om dels kasernbejälhavarens ansvar m. m. med avseende å förvaltningen vid matinrättningen, deh upphandlingar för stationens matinrättningar och fastställande av medelpris å portion samt dels driften vid välfärdsarior aningarna för manskapet m. fl. in-

84 rättningar även skall gälla beträffande motsvarande verksamhet vid Stockholms station; att såsom kontrollant och bokförare vid stationens tvättinrättning skall i stället för stamunderofficer avses en pensionerad underofficer, och att det i den till avlöningsanslaget hörande arvodesförteckningen uppförda arvodet till nämnde befattningshavare måtte med samtidig förhöjning till lämplig storlek överflyttas från kolumn A till kolumn B; att såsom maskinist vid sjömanskårens kaserner och matinrättning skall i stället för stamunderofficer anställas pensionerad maskinistunderofficer och att arvode till dylik maskinist uppföres i arvodesförteckningen, kolumn B; att, när icke särskilda förhållanden annat föranleda, fullständig underofficersskola skall fortfarande vara anordnad vid Stockholms station och att beträffande tjänsten i övrigt vid stationens skolor dels stationsbefälhavaren skall äga att utfärda de särskilda bestämmelser i avseende å överflyttande av vissa åligganden och befogenheter från skolchefen till vederbörande instruktionsbefäl, som de sakkunniga förordat, dels skall gälla vad som i motsvarande hänseende anförts beträffande Karlskrona station; att stationskontoret och kassakontoret i organisatoriskt hänseende sammanslås till ett organ med benämning stationskontoret; a tt vad ovan beträffande Karlskrona station föreslagits i avseende å kassaväsendet i övrigt, överflyttande av viss verksamhet från stationskontoret till andra förvaltningsorgan m. m. i tillämpliga delar även skall gälla för stationskontoret vid Stockholms station; att i anslutning till vad de sakkunniga i särskild skrivelse föreslagit dels till stationsintendenturen hörande förråd indelas i ett stambeklädnadsförråd, jämväl innehållande materialier för tillverkning av beklädnad m. m. samt vinterutrustningspersedlar och persedlar för allmänna sjukvården, ett beväringsbeklädnadsförråd, ett sängpersedelförråd och ett proviantförråd, dels för omhänderhavande av nämnda förråd skola avses: för stambeklädnads- och sängpersedelförråden en förrådsförvaltare och för beväringsbeklädnads- och proviantförråden en förrådsförvaltare; envar med åligganden, befogenheter och ansvar enligt vad förut anförts; att vad av stationens sjukvårdsförråd efter verkställd utmönstring kan anses av värde för sjukvården skall överföras till förste läkarens uppbörd och återstoden kasseras och ur räkenskapen avföras; att vad ovan beträffande Karlskrona station anförts i avseende å förrådens bokföring och redovisning även skall gälla förråden vid Stockholms station; att för sjukvården vid stationens sjukavdelning anställes en examinerad sjuksköterska med arvode, som uppföres i den till avlöningsanslaget hörande arvodesförteckningen, samt att fri tjänstébostad beredes nämnda sköterska; att vad ovan ifråga om musikdirektören vid Karlskrona station föreslagits även skall gälla musikdirektören vid Stockholms station; att personal tillhörande de militära och civilmilitära kårerna samt värnpliktiga m. fl. skola fördelas till tjänstgöring vid flottans station i Stockholm utom varvet med ledning av närslutna personalfördelningstablå (Bil. A. 2); samt att i övrigt vid ordnandet av tjänsten å nämnda station av de sakkunniga i det föregående angivna riktlinjer och för stationen uppgjord organisationsplan måtte tjäna till ledning.

85 IV. Den föreslagna organisationens genomförande. Det torde vara tydligt, att den föreslagna organisationen icke kan på en gång bringas till verkställighet, ntan lärer dess genomförande böra ske successivt under budgetåret 1926—1927. I vissa hänseenden, såsom där genomförandet av den nya organisationen är beroende av att mera vidlyftiga lokala förändringar komma till stånd, kan det även bliva nödvändigt att genomförandet utsträckes under erforderlig tid därutöver. De sakkunniga förutsätta emellertid, att organisationens genomförande skall taga sin början, så snart Kungl. Maj:ts beslut i organisationsfrågan föreligger i form av reglementsbestämmelser eller i annan ordning. Förenandet av kårchefs- och skolchefsbefattningarna vid Stockholms sta- Den militära tion lärer i praktiken få anses vara genomförd. Bortsett från ändringarna tjänsten. i avseende å fördelningen av personalen i allmänhet hänföra sig de viktigaste av de sakkunnigas förslag i övrigt till kompanitjänstens organisation. Det är tydligt, att den ändrade kompaniindelningens genomförande, omläggning av formerna för avlönings- och beklädnadsärendenas handläggning samt därmed sammanhängande och andra frågor, som beröra kompaniernas inre organisation, måste kräva en viss tid. Det synes emellertid de sakkunniga möjligt, att omläggningen av kompanitjänsten kan ske med början den 1 januari 1927. P å grund av den knappa personaltillgången torde det bliva nödvändigt att i största möjliga utsträckning vidtaga av de sakkunniga förordade åtgärder i avseende å kasern- och vakttjänsten med ingången av instundande november månad. Beträffande Stockholms station är dock, såsom ovan blivit antytt, möjligheten för genomförandet av den nya organisationen i denna del i väsentlig grad beroende av, när den koncentration av kasernförläggningen, ifråga om vilken de sakkunniga ämna framlägga särskild utredning och förslag, kan komma till utförande. Beträffande för övrigt den militära tjänstens organisation gäller givetvis liksom för tjänsten i allmänhet, att frigörandet av övertalig personal måste ske så småningom, för att icke tjänstens behöriga gång skall äventyras. I följd därav bör den tvångsvis överförda personalen bibehållas i tjänst så länge och till det antal, som från tjänstens synpunkt befinnes oundgängligen erforderligt. A andra sidan är det av icke ringa vikt, att anpassning till den nya organisationen sker så snart som möjligt, då i motsatt fall svårigheterna komma att göra sig gällande vid en tidpunkt, då övertalig personal icke finnes att i samma utsträckning tillgå. För ett snart verkställande av det föreslagna sammanförandet av stations- Den ekonokontoret och stationsintendenturen i Stockholm och dessa organs anknyt- miska förvaltning i vissa hänseenden till stationsbefälhavaren torde några praktiska hinder ninsstjanston. icke föreligga utan bör detta, åtminstone i vad angår nämnda organs sammanförande, kunna ske den 1 januari 1927. De sakkunnigas förslag innebär en väsentlig minskning av antalet s. k. extra biträden å stationskontoret m. fl. expeditioner, oavsett den minskning, som kommer att äga rum därigenom, att sjörevisionerna överflyttas till marinförvaltningen. Emellertid har för budgetåret 1926—1927 medel för avlönande av ifrågavarande personal anvisats i samma utsträckning som under föregående år, på grund varav minskningen kan, därest så skulle visa sig nödvändigt, anstå till den 1 juli 1927. Det torde dock böra framhållas, att, därest vakanser uppstå under den mellanliggande tiden, dessa icke böra utan tvingande skäl återbesättas.

86 I avseende å förrådsverksamheten torde för den nya organisationens genomförande böra i tillämpliga delar gälla vad som i motsvarande hänsende anförts beträffande förrådsverksamheten å flottans varv. Inventeringarna från de nuvarande förrådsintendenterna till de nya förvaltarna böra sålunda snarast möjligt igångsättas. I överensstämmelse med av Kungl. Maj:t redan utfärdad föreskrift komma de frånträdande förrådsintendenter, som äro överförda å övergångsstat, att vara inkallade i tjänst intill dess fullständig avlämning skett. Det föreslagna bokföringssystemet torde kunna tillämpas från och med 1 juli 1927, då även de nya uppbördsmännen böra hava inträtt i fullständigt utövande av sina befattningar och för förråds verksamheten erforderliga detaljföreskrifter böra vara utfärdade. Beträffande organisationen i övrigt inom stationsintendenturen vid vardera stationen böra de föreslagna förändringarna, såsom minskning av personalen, annan fördelning av intendenturpersonalen m. m., bringas till verkställighet snarast möjligt under budgetåret 1926—1927. Hälso- och Så länge marinläkare å övergångsstat finnas tillgängliga, lärer med genomsjukvård, förandet i full utsträckning av den nya organisationen i avseende å hälsooch sjukvård kunna anstå och fördelningen av läkarna till olika befattningar lämpas efter de rådande förhållandena. Den föreslagna sjuksköterskebefattningen vid Stockholms station synes böra tillsättas fr. o. m. den 1 januari 1927. Avvecklingen av sjukvårdsförrådet vid nämnda station torde böra ske i samband med övriga förändringar i avseende å förrådsverksamheten. I övriga hänseenden lärer böra bero på de marina myndigheternas prövning, när och i vilken ordning den nya organisationen bör bringas till verkställighet. Att på förhand bestämma tidpunkten i de olika fallen för genomförandet av föreslagna förändringar är givetvis mycket vanskligt. Yad som i detta hänseende är mest lämpligt på den ena eller andra stationen kan lättast och under fortgången av arbetet med organisationens genomförande bedömas av vederbörande myndighet.

BILAGOR

88 PERSONALFÖRDELMNGSTABLÅ KARLS med undantag a^ 1 a: under fredstid befälhavandc amiralen i Karlskrona. b : redogörare, med avlöning från avlöningsanslaget (personal vid flottans sjukhus i Karlskrona). c: antalet ej bestämbart. d: därtill 1 eldarc redovisad å byggn.-dep. e: » 4 » B » » » f: » 2 » » » » >i g: därav 1 tvättförcstånderska f. n. upptagen å arvodesförteckning, men avsedd att avlönas å driftstitel. h : manskap för kasern vakten kommenderas från ersättningspersonalen eller sjömanskårens skolor.

3 4 5 | 6 7 8 | 9

Officerare Stam

Mar.-ing Mar.-int Mar.-läk

O

B B P OS CTtJ

B p: B

o o B

--

Stan

~

TT - Bä —

p

•<

•<

c Wä

Stam

•T 9 9 w te — CG TT O o ra O o_ = en s < 7- B o TT B P p

— pr O

gr -<(pQu o ET

o" 13 C

7T

7-

p

b p:

7T C

P •x:

hej

—

TT _P

•<

Däcksavd.

Resen

Ekon.avd.

Starr

•<

9 x< BB o o •XI w o a o c O «3 en B en TT B er•O 9 O"

25 Underofficerare och flaggkorpraler

Civilmilitära

Stan

-

|lO| I l | | l 2 | l 3 14 15| 16 | l 7 | l 8 | l 9 | 2 0 j Sä 1 22 23 | 24

p

X hej B o:

VT p-

•i P=

TT Z

en •T o B

" *T p= B! ra B " -:

—

~

P

k o

<

W o •O

P

cT

O:

>-i P

B_ o3"

i-i

B

en

c

Vinterfördelning'. Stationsbefälhavare med expedition: avd. för militära ärenden (militärexp.) >» » civila » (civil» )

u

Chef för und.-off. o. s j ö m a n s k å r e r n a tillika beväringsbefälhavare med expedition *)......

1 1

Kompanitjänsten

—

j

1 2 1 3 10

—— 1 ;

8 __

1 -

3 11 6 1 5

3 10

1 5 3

|

2 1

-

-Sv

—— ——| —

1 4

1 3

5 1

21 7

1 _

14 _

6 4 1 2

.1

<-2 1

1 4 1 2 ———

_

1 4

1-

1 5 4

12 4

1 6 6 1 3

I n s t r u k t i o a s p e r s o n a l o. e l e v e r i sjöm a n s k å ] *ens s k o l o r : vintertid sommarti d

2 2

1 —

1 Avgår: Sjökommenderade sommartid

}l

1 2

i 1 1 V 1 3 1 s

*

—— —

1 Radiostati onen R ä t t s v ä s e i i d e t (mil.-häktet m. m.) Stationsko ntoret Stationsin tendenturen äjukvården . Pastoralvå rden Musikleda ren

Disponib la för sjökommender i n g s< ) m m a r t i d . .. .

4 4 1 •A- —O 1

1 Kaserntjä] isten S k o l t j ä n s t en Skolchef med expedition AIO, upi)b.-män m. fi. Gymn.-ol f. o. skjutoff Övr. ins r.-pers. o. elever, se nedan,

Sommarfördelningf

——

1 1 1 1

17. » 1. bevåringskompaniet o. *) bev.-befälhav:s expedition

Summa vinterfördelning"

—

1 2

j 1. kompani Sjömans-J 3. »

1 1

1 1

Ml

1 8

3 1 2

1 8

8 3

72 207 5 75

67 132,

89 Bil

[RÖNA STATION (UTOM VÅRTET) keppsgossekåren.

42 J 4 3 i 4 4 i 4 5 14 61 47 |48||49 50J 51521531541 55 | 56 J 57 | 58 |

6l27l28 29i 30!3 11 32 I33I34-! 3 o H 3 G | 3 7 I I 3 8 39J|40 41 korpraler

(högbåtsmän)

och

•1

Meniga Korpraler Meniga Korpraler

-i p

0 H 3

W 3

K'

CD

0 i-i •Ö •i P^

-i

1-.' P

ef

si

H »O

>-<

cfq' p

l-i

p:

W 0

— -t [0

- g

P<=

o"

77-

W c

3 i-.' p

ECD •I

i-i

C: H

«

p

i-i

<

2' pr c

3 P

(C 1 P 3

3-

Övriga

w

< Mask. 0. eldare

é

JliXpeaiuonsvaKLur Advokatfiskal Klockare, kyrkvakt.

pr

p:

T 0

3 ' 0

CD

3- 3 2-

r

^ 2

6- 4— 1

Ii 1

—

----)

—

9 60

3 — _

aq' p

g ip.

— et

c 0

po

g! p. l-i

T3 CD

«

p.. * P. p

_

112 S

6 - 4

5 -

a22 2

! S

0 Cfl

- 3 pr 1? crq'p3_

p

0 P^ p

i) - —

\'

—3E»131

1 5 - 1 - 1 — I — I —|-

2 11 ~

*\

/» 1

u \

tU

\n

S

- —Ik> 4 ,

c

6 26 21

c c)

-

£

.

i ä

1E

P

3 CO

0 P

Po Cfl

g-

3 5

3 P

oV P

0:

p

CD l-i 00 0

3 g:

0 c-tO P

}' l«

»

2 1 213

1 9

5 5 4 5

2 2 2 2

4 4 4 4

12 12 11 12

8 c) g) 16 1

1 1 2

1 3

1 3

2 7

5 15 2

1 3 13 1 4 3 .0 2

6 4 1 3 5

1 13 3 13 4 32 25 4

8 21 31 46 42 4 1

j

1)15

4 21 5 20

h)127

4 2] 5 2C

31 17 31 6f

47 E 132 101

a •2 1

i

IS

31 E 12C 101

31 14 29 5J

u 2 3S!12c 416

J)19( )

-

-

587 213

ii 55 2SH K i 2265

-

-

•J

|

. 1

2 2 1 2 13

9C

2 FC

p JS

la !« 1 )• /

9 102

i-i

C*

5 2 6— 4

£L

CO

|

3'. •Ö

3 •O

•<

p: i-i

B

l - \ dil l —

-- -

<1

0 •d

—

Sjö manskåren

O:

Eckles.stat

59 S umma

övr. anslag 0. driftstitl.

avlöningsanslag

VpL

Kontors- 0. skrivbitr. c:a

— Hov- Koc- *ör3jukvård, mast. kar rådsm.

W

CiviJ personal avlönad å

meniga

Mask.- Han tv, avd. avd.

Ekonomiavdeln.

Al.

K)

90 PERSONALFÖRDELNINGSTABLÅ STOCE ined undantag av Göteborgs örlog* 1

a: därav 1 uppb.-man för bok- o. blankettförråden, tillika tjänstg. i stationskontoret. b : maskinister, därav 1 för tvätt- o. badinr. o. 1 för kasernerna; med arvoden fr. avlöningsanslag. c: befattningen som befälhavare för radiostationen bestrides av radioofficern vid torpeddepartcmentet. d: advokatfiskalsbefattningen utövas av advokatfisknlen i marinförvaltningen. e: antalet ej bestämbart. f: övrig vaktpersonal kommenderas från ersättningspersonalen eller sjömanskårens skolor.

j 3 |

6 | 7 | 8 || 9 | l 0 | I l j l 2 | l 3 | 14||l5

4 || 5

Officerare

Mar.-ing Mar.-int. Mar.-läk Stan

-

B

B g —

s o c

B

7T B TT -5

~

CP -1 -1

o

-: p 3

er

w o m

BB

p

•O

(B

•O

-=_= pr

tr

< ~ o 0 pr B

er o

p X

•<

er

<

B -1

•o

o

Reserv

Däcksavd.

Ekon.avd. W p

s ~ B:7? P o: CD

o

s

00 1=

B

?r

3: -.

-i

er US i

c

~.

2 4 | 25

ca

•<

W

Z

B o Ar 0

Stam

Stam

BB

•<

<

B

Of)

Stair

2 2 | 23

Underofficerare o. flaggkorpraler

Civilmilitära

Stam

O

1 6 | l 7 | l 8 | l 9 20|21

B -1

BJ

B° C 3 OB

•V

ir

<

>-i

H B=

P

-. c — TT

=

pV

w

B

3 B 3

pr ^T B K B' o 2 B H

c

CL

B o

?r B -<S c^ o 3

C:

o Q 3

•a

3 B

B O hl

K' B

B 1

-; o

3 O

—

a)2

fe

Viuterfördelningf. Stationsbefälhavare med expedition: avd. för militära ärenden (militärexp.) ) l » » » •

1 1

» civila » (civil- » ) » bokföring, redov. o. kassa (stat:skont.) » intendenturärenden(intend.-exp.) » hälso- o. sjukvårdsärenden (sanitets- » )

u 4 4 1

Chef för und.-off. o. s j ö m a n s k å r e r n a t i l l i k a b e v ä r i n g s b e f ä l h a v a r e o. skolchef med expedition*) ( Sjömans-f 2. kompani. K o m p a n i J kårens \ 4. » t j ä n s t e n | 2. beväringskompaniet o. [ *) bev.-befälhav:s expedition Kaserntjänsten Skoltjänsten: A10, uppb.-män m. fl. Gymn.-off. o. skjutoff. Ovr. instr.-pers. o. elever, se nedan. Stationens högvakt Radiostationerna R ä t t s v ä s e n d e t (mil.-häktet m. m.) S t a t i o n s i n t e n d e n t u r e n (exp. se ovan stationsbef.) H ä l s o - o. s j u k v å r d e n (exp. se ovan stationsbef.) .... Pastoralvården M u s i k l e d a r e n ...

S u m m a v i n t e r för d e l n i n g

1 2 1 1

-

7 5 2

—

—

81-

1 2

1 3 3

1 1 1

/ 0

b)2

— 1

-

3 5 1

r

3 2 — 1

<0

«11 3

1 3

]

1 Sommarfördelning

1 2 8

I n s t r u k t i o n s p e r s o n a l o. e l e v e r i sjömanskårens skolor: vintertid sommartid

8 2

-|-

6 4

— —

1 ;

1 1 3

2 3

— -

1 1 2 5

4 I 4

I

— -

1 36

|

"| 2 6

6 5 1

—

Avgår: Sjökommenderade sommartid

D i s p o n i b l a för s j ö k o m m e n d e ring sommartid .

— 2

1 32

2 3

13 4

5 3

4 3 117 5 50

9|—

-II- — -1-

1 1 1 5

91 Bil. A 2.

HOLMS STATION (UTOM VARYET) lepå och skeppsgossekåren.

52 53 54 55 56 57 58 26|27J28l29l30 3 l | 32 | 33 |34J35l|3C| 37|| 88| 39 \\i0\ 41 42 143|4.4i 45 j461•*7[ 48|| 49 ( 50 j 51 Civil personal Summa K o r p r a l e r (högbåtsmän) och meniga avlönad å Ekonomiavdelningen

Mask.- Hantv. avd. avd

avlöningsanslag

Vpl.

övr. ansl. o. driftstitl.

Eckles.stat.

Sjuk- Hov- Koc- Förrådsmän vård, mast. kar

59 Sjömansa"! kåren

K

>3

15 3

—

17 3

7 3 3

19 13 13

4 53 10

12 90

16 2

1 3

-

f)9 12 4

d) —

12 3 1

2 i

2 i

6 60

14 L7

9-

~ e)

-U)

1-

13 18 2 3 1118 47 38 2 19 — 7

SI)

259 125

2 12 66 134

93 Bil

AVLÖNINGSLISTA för stammanskapet jämte anvisningar för dess användning.

B.

95 Blankett B: 1. AVLÖNINGSLISTA 111. m.

kompaniet.

för

SAMMANDRAG över kostnader, som under bestritts av kompaniets förskottsmedel enligt nedanstående Verif. nr

Titel nr

Utgiftens

natur

A3

L ö n : sjömans-(skeppsgosse-)kåren Anställningspenning Hyresbidrag Inkvarteringsersättning Begravningskostnader

A7

Bekryteringsmedel f. sjömrskåren » f. skg.-kåren .. Avskedspremier

A10 Dl J5

Bese- och traktamentspenningar. Mathållning (portionsersättning) . Dyrtidstillägg

månad 19fördelning:

Kronor

Kronor

Summa

Säg er: I närlagda verifikationer upptagna tjänstgörings- och övriga förhållanden, varpå avlöningsuträkningen är grundad, bestyrkas; att i avlöningsrullan upptagna avlöningsbelopp blivit utbetalda, betygas. den 192 Kompanichef.

Riktigheten av de i sammandraget och verifikationerna verkställda siffermässiga uträkningarna bestyrkes. Avlöningsunderofficer.

Anm.

Titelnumren avses icke att tryckas å blanketten.

Vänd l

90 TABLÅ över ställningen ä .

kompaniets

intressekonto den Ingående saldo från

Enl. avlöningsrullan kol

till

månad

35 Postsparbank

36 Ers.-räkning

37 Skatt

38 Barnuppf.-bidrag

Inllutet å intressekonto för

192-

b umma

Utbetalt enligt verifikationer

månad

Utgående saldo till månad

39 40

Bekl. å eg. med.

41 Tvätt

42 Skräddare

43 Skomakare

44 Barberare

45 Förskott

46 Örlogshemmet

...

47 48 49 50 Summa

den

19 Avlöningsunderofficer.

Vid denna dag verkställd granskning av kompaniets räkenskaper över intressserörelsen hava inkomster och utgifter samt befintlig kassabehållning befunnitts i enlighet med ovanstående. —•

den KC intendent.

19 Kompaniombud.

96 a

Blad Nr kompaniet för

AVLONINGSRULLA för 1

|| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 || 7 | 8 | 9 || 10 | 11 | 12 || 13 | 14 | 15 || 16 | 17 | 18 A

Anteckningar om tillkomst och. avgång < 00 O: under månaden samt S3* £ g nr '•i kompletterande upp- no *Ö 5 5 IQ P 53 o* O gifter till kol. 2-18 p§ O w 3 <-4 Q

Se o 0

et-

P

P"

<-*"0:

n

e+P

t

a

hit

&B 5" BS: CD

& 00

a

g

a

00 p:

Portion vid stationen

CD

et-

-P

Vid UnVid Unmån. der S:a mån. der S:a börj. mån. börj. mån.

23 Löne-

Antal dagar

| 20 21 |

r

Komp. nr

o:

00 r+-

5'

CD

P

00 CD

CD

p :et e+

na- kon- intura tant dragen

24 P- P 3

p00 00

•i

nr P Po: B

t"1 o: 3 P

<< P-< P 0*5

| 26 | 27

j

| 44

| 46

| 47

| 48

| 49

|

50 Dyrtidstillägg

e—it p:

CT3 00

B cr

CO i 0

CO

d

Bortovaro p. gr. Åtnjuten av sjukdom enl. tjänstledighet MAR § 4:1 enl. MAR § f>: 1

09 C-l.

l

19 Blankett B: 2.

månad år 19.

Lön

Hyresbidrag

0"? C

PortionsS p e c i f i k a t i o n ö v e r i k o l . 33 u p p t a g e t b e l o p p • Av i kol. 30 upptaget belopp j l n - ersättning kvarSumma GG Avgår ErKomp. avlöning teW Benr utgör Annr P Barn- Brist. klädn. o till nr Post- sättenl. kol. H ringsH Förp: g Utbetalas enl. tal p in- c spar- nings- Skatt uppf. be- å egna Tvätt er Kvitteras 24-29 ersättUtgör &. skott CD B crq nr kontant dakol. CD 00 bidrag kläd. medel P tresse- \ bank utP ning e-t- » m H gar 24-25 CD CD konto I räkn. P

fi s°

O

j

1 1 \ , H i

1 i

|

j

t

'

l

i

s

1 |

j

i ( — 1 —

i

•

| 1

—

•

_L

—t

1 H i . i .

ti—

I

i H

>j

, II

i— |

|j

J

" i i

\-

j

i

i 1

'

Suwwwz

Anm.

j

t"

|

|

i

|

— — — 4 — —

i J

•

S

Avlöningsrullan (kol. 24-50) kan lämpligen föras genom användande av adderingsmaskin (bokföringstyp), varvid dock nägra smärre omgrupperingar av nämnda kolnmner torde bliva erforderliga.

'

'

.. Ii

'

97 ANVISNINGAR för avlöningslistans användning. Avlöningsrullan (Blankett B: 2). Genom rulldetaljen (ev. avlöningsdetaljen) införas i kol. 19 och 34, om möjligt i ordningsföljd, numren å vid kompaniet anställt manskap, varefter kol. 2—18, 20—22 och 26 ifyllas med ledning av vid kompaniet förda anteckningar om de tjänstgörings- och övriga förhållanden, som hava betydelse för avlöningsbeloppens fastställande. I kol. 1 införes dag för inträde i eller avgång ur tjänst, varjämte i denna kolumn införas sådana upplysningar, som erfordras för förtydligande av uppgifterna i kol. 2—18. (Ex.: 3) Marstrand, 5) Hugin, 7) Blenda.) Summan av kol. 2—6 skall motsvara det antal dagar, vederbörande varit anställd under ifrågavarande månad. Summan av kol. 7—9 införes i kol. 23 under »förverkad lön». Kol. 10—15 föras per anställningsår, varvid anställningsårets början fastställes med ledning av uppgiften i kol. 20. Med ledning av uppgifterna i kol. 10 — 15 införes antalet löneavdrag för sjukdom och tjänstledighet i kol. 23 under »löneavdrag». Summan av kol. 16—18 skall motsvara i kol. 2 upptaget antal. I kol. 20 införes ett »S» för karlskrivna och ett »K» för kontraktsanställda. I kol. 21 införas beteckningar å tjänsteklass sålunda, Fl. k, Hgb., K., 1., 2. eller 3. I kol. 22 betecknas löneplanerna med A., B. och C. för resp. SFS 389/1921, 333/1922 och 101/1923. I kol. 26 införes gruppbeteckning, exempelvis sålunda: U = icke-familjeförsörjare under 25 år, Ö = icke-familjeförsörjare över 25 år, I F , 2 F = familjeförsörjare med 1, 2 familjemedlemmar. Med hänsyn till att de anteckningar, som hava betydelse för här ifrågav a r a n d e uppgifter, komma att föras å rulldetaljen, torde måhända ovan berörda del av blanketten böra föras genom rulldetaljens försorg. Huru arbetet häruti n n a n än fördelas, är emellertid kompanichefen ensam ansvarig för riktigheten av de uppgifter, som härutinnan lämnats. För rulldetaljens anteckningar i avlöningshänseende kan lämpligen en blankett med dagkolumner i likhet med n u tillämpad avlöningsrulla tänkas komma till användning. Uträknandet av avlöningsbeloppen enligt kol. 24—31 samt intressekontot enligt kol. 33—50 verkställes av avlöningsunderofflcern under ansvar för den siffermässiga riktigheten av upptagna belopp. I kol. 24 upptages vederbörligt lönebelopp efter eventuell reduktion enligt kol. 23. Kol. 25 uträknas med ledning av kol. 22 och 26. Beloppen i kol. 28 utföras med ledning av KC:s beslut om inkvarteringsersättnings utgående i anslutning till kol. 2. För underlättande av uträkningen och till undvikande av misstag införes i kol. 29 dagantalet enligt kol. 17. I kol. 30 upptaget belopp uppdelas i kol. 31 och 33. Kol. 32 skall u p p t a g a personlig kvittens eller hänvisning till postkvitto e. d. Kol. 33 utgör s u m m a n av kol. 35 — 50. Kol. 16—18, 24—25, 27—31, 33, 35—50 nedsummeras för varje lista, Sedan s u m m o r n a å avlöningsrullans olika blad sammanräknats, införas vederbörliga shutsiffror å blankett B: 1. Sammandraget (Blankett B: 1). Då avsikten är att med kompaniets förskottsmedel bestrida ej enbart utgifter föir avlöning u t a n även kostnader för rekrytering, begravningshjälp, avskedspremier och reseersättning, upptaga blankettens titelrubriker samtliga dessa ut.giftsslag. Sammandraget å blankettens framsida bör därför hänvisa till de 7 . 1 8 3 3 2G

98 vid sammandraget fogade verifikationerna, vilka sammanföras gruppvis för varje utgiftsslag. A blankettens andra sida uppgöres en tablå över intressekontots ställning vid tiden för redovisningens avlämnande till kassakontoret. Med hänsyn till att endast den del av avlöningen, som utbetalas kontant, är verifierad med kvittenser, kräves ur revisionell synpunkt ett bestyrkande i någon form över dispositionen av de för intressekontot verkställda avdragen. En tillfredsställande anordning h ä r u t i n n a n har ansetts kunna vinnas genom att i månadsredovisningen införa en tablå över intresserörelsens ställning vid tiden för redovisningens avgivande, vilken bestyrkes av kårchefens intendent och ett ombud för kompaniets manskap, sedan dessa verkställt granskning av intressekontots räkenskaper för månaden.

Avlöningslistorna föras med anilinpenna. Blankett B: 2 är avsedd att tryckas in duplo t. o. m. kol. 33; duplettexemplaret av avlöningsrullan erhålles genom självkopiering. Redovisningen till kassakontoret är avsedd a t t omfatta den del av rullan, som upptager kol. 1—33; specifikationen över intressekontot enligt kol. 34—50 föres sålunda endast för kompaniets räkning.

90 Bil. C. UTREDNING OCH FÖRSLAG i avseende å ordnandet ay bokföringen vid till stationsintendenturen hörande förråd, på uppdrag verkställd av de sakkunnigas sekreterare.

Nuvarande organisation. Enligt nuvarande reglementsbestämmelser skola vid beklädnads- och proviantförråden föras dels sammandrag av intäkt och sammandrag av uttag, dels särskild årsredogörelse, allt enligt formulär, som äro uppställda på samma sätt som motsvarande för redovisningen av materialförrådets minoch torpedammunitionsuppbörder och inventarieförrådets allmänna inventarieuppbörd — samt tidigare även materialförrådet i dess helhet — anbefallda redovisningsformulär. Nu nämnd bokföring, som sålunda omfattar 3 böcker för varje uppbörd eller grupp därav, föres dels i koncept, dels i huvudskrift, vilket senare exemplar vid budgetårets slut jämte tillhörande verifikationer överlämnas till marinförvaltningen. I sammandragen över intäkt och uttag förtecknas dag för dag inkomna och utlämnade kvantiteter, vilka vid årets slut nedsummeras. Summorna införas i årsredogörelsen, varefter behållningarna utföras. Redovisningen av proviantförrådet i Stockholm sker numera icke enligt ovannämnda formulär utan efter ett något förenklat system. Alla persedlar av visst slag, exempelvis blåskjortor, förtecknas utan angivande av storlek, men särskiljas nya och brukade persedlar respektive persedlar av klass I och klass I I beträffande beväringsbeklädnad. För klargörande av de spörsmål, som sammanhänga med förrådsbokföringens ordnande, torde i korthet böra redogöras för förrådens indelning, vissa förrådstransaktioner m. m. Enligt reglementet skola vid vardera stationen finnas ett beklädnads-och ett sängpersedelförråd. I praktiken är emellertid beklädnadsförrådet uppdelat i tvenne förråd med var sin förrådstitel, nämligen stambeklädnadsförrådet och beväringsbeklädnadsförrådet. Det förra innehåller dels beklädnadspersedlar avsedda att utlämnas till stammanskap och skeppsgossar och att i mån ay behov komplettera beväringsbeklädnadsförrådet, dels materialier för tillverkning och reparation av persedlar, dels distinktions- m. fl. tecken, dels vinterutrustningspersedlar såsom pälsar, pälsmössor m. m., dels ock persedlar för allmänna sjukvården (nattskjortor, nattröjor m. m.); sistnämnda båda grupper huvudsakligen avsedda att tillhandahållas fartygen. Stambeklädnadsförrådet tillhandahåller fartygen även vissa kvantiteter beklädnadspersedlar och materialier, huvudsakligen avsedda att ersätta ombord förlorade persedlar. Överbliven beklädnad återlämnas efter slutad expedition. Utlämningar till fartygen avföras i förrådsredogörelsen såsom uttag men anses i betalningshänseende såsom alltjämt tillhörande beklädnadsförrådet. Detta innebär, att, i olikhet med vad som exempelvis sker ifråga om materialutredning, vid utlämningen från förrådet icke erlägges likvid för det utlämnade. Först i mån av utlämning ombord erhåller förrådet gottgörelse, för vilket ändamål fartyget dis-

Förrådsbokförinsei].

Förrådens indelning m. m.

Stambeklädnadsförrådet.

100 ponerar förrådets titel. På samma sätt förfares beträffande utlämning till skeppsgossekårens i Marstrand beklädnadsförråd. Vinterutrustningspersedlar utlämnas såsom lån, d. v. s. avföras ej utan antecknas i låneliggare. Yid återlämnandet debiteras reparations- och tvättkostnaden. Det är medgivet marinens personal att från stambeklädnadsförrådet mot ersättning uttaga vissa för den personliga utrustningen avsedda persedlar och materialier. Stambeklädnadsförrådets beklädnadspersedlar äro dels nya, dels brukade. För i beklädnadsstaten ingående, brukade persedlar, använda vid och avsedda för fortsatt användning vid stam- och skeppsgossekompanierna, är plagg för plagg å vidhängande prislappar angivet det åsatta värdet. Detta är nödvändigt, på grund av att vid utlämning karlen skall i sitt konto debiteras det värde, som åsatts vid det tillfälle, då persedlarna inlevererades till förrådet. Från stamkompanierna inlevererad beklädnad skall vara tvättad före inlevereringen; i olikhet med förhållandet beträffande beväringsbeklädnad kan därför erforderlig utmönstring av oanvändbara persedlar i regel äga rum omedelbart. Persedel, som förekommer i olika storlekar, är försedd med märke, angivande storleken. Sjöbeväringens Beväringsbeklädnadsförrådet innehåller i beklädnadsstaten upptagna beklädbeklädnads- nadspersedlar, avsedda att utlämnas till de värnpliktiga. Persedlarna, som för förråd. den skull äro särskilt märkta för att undvika förväxling med stambeklädnadspersedlar, indelas i klass I, i allmänhet nya persedlar, och klass II, brukade persedlar. Brukade persedlar äro icke såsom ifråga om stambeklädnaden särskilt värderade, då underhållskostnaden för de värnpliktigas beklädnad ersättes förrådet efter andra grunder än som gälla beträffande stammen. Skulle värdet av ett plagg behöva utrönas, såsom då en värnpliktig ålägges ersätta förkommet dylikt, uppskattas detta med hänsyn till slitningstiden efter vissa särskilda bestämmelser. E n mycket stor del av beväringsbeklädnadsförrådets persedlar utgöres av brukade dylika. De värnpliktiga tilldelas vid inryckningen beklädnad enligt staten och erhålla i mån av förslitning komplettering. Vid utryckningen sker klädmönstring vid kompaniet, varefter persedlarna nedläggas i säcken, som bestickes och överlämnas till förrådet. Här genomgås därefter säck för säck under jämförelse med vid klädmönstringen uppgjorda bristförteckningar. Fattas någon persedel utöver vad dessa ge vid handen, göres vederbörande kompaniunderbefäl ansvarigt för bristen. I mån som innehållet i säckarna genomgås, sorteras plaggen i och för tvättning, reparation och kassation. När plaggen återkommit från tvättanstalten, utgallras åter sådana, som icke anses värda reparation, i och för kassation i vederbörlig ordning. Efter undergången reparation eller tvättning insorteras plaggen storleksvis i förrådet, varvid hänsyn tages till genom krympning eller vidtagna ändringar inträffade förändringar i avseende å storleken. SängpersedelSängpersedelförrådet innehåller sängar, madrasser, kuddar, lakan, filtar förrådet. m. m., avsedda dels för komplettering av kasernernas sängservis, dels för tillfälliga förläggningar i land, dels att tillhandahållas fartygen, vilka utrekvirera dylika persedlar för sjukvården ombord. Vid utlämnandet till fartygen avföras persedlarna i sängpersedelförrådets redogörelse samt påföras _ åter vid återlämningen. I betalningshänseende förfares på samma sätt som ifråga om persedlar och materialier från stambeklädnadsförrådet, d. v. s. värdet omföres ej. Vid återlämnandet konstaterad tvätt- och reparationskostnad debiteras fartygets expeditionstitel. När sängpersedlar utlämnas för tillfällig användning i land, sker det som

101 lån, vilket innebär, att persedlarna icke avföras i redogörelsen utan antecknas i en särskild liggare över lån. Pro Proviantförrådet i Karlskrona är huvudsakligen avsett att tillhandahålla ™jntfartygen sådana artiklar, som kunna magasineras för längre tid. I förrådet förrådet, insaltas i färskt tillstånd levererade mängder nötkött och fläsk. _ Förrådet tillhandahåller även viss proviant till matinrättningarna och proviantboden, genom vilken senare marinens personal kan uttaga förrådsvaror. I stället för spannmål till kronokvarnen tillhandahåller förrådet numera, sedan denna nedlagts, mjöl till kronobageriet. Proviantförrådet i Stockholm innehåller endast ett fåtal artiklar, såsom bröd. socker och konserver m. m. Övriga artiklar erhållas direkt från leverantörerna. Såsom förut anförts är för vardera av stationens stambeklädnads-, bevä- Förrädsringsbeklädnads- och sängpersedelförråd upplagd en särskild förrådstitel, å titlarna m. vilken inkomster och utgifter bokföras. För förrådens uppsättning har i regel anvisats särskilda medel. De båda beklädnadsförråden intaga såtillvida en egenartad ställning i förhållande till andra förråd, att de äro förlagsgivare till beklädnadsanslaget, det ena i avseende å beklädandet av stammanskapet och skeppsgossarna, det senare i avseende å de värnpliktiga. Stambeklädnadsförrådet erhåller efter hand ersättning med den verkliga kostnaden, så långt denna med nuvarande system kan beräknas, beväringsbeklädnadsförrådet med visst uppskattat belopp. För den beklädnad, som utlämnas till manskapet, erhåller nämligen förrådet ersättning på så sätt, att ett belopp motsvarande beklädnadspenningarna till manskapet kvartalsvis tillgodoföres förrådstiteln från beklädnadsanslaget. När för en viss karl summan av de sålunda amorterade beloppen överstiger det sammanlagda värdet av till honom utlämnad beklädnad, utfår karlen skillnaden genom beloppets insättning å hans konto i postsparbanken, vilket belopp avföres å förrådstiteln. Förefinnes vid karlens avgång ur tjänst en slutlig skuld till förrådet, skall beklädnadsanslaget ersätta denna skuld. Avräkningen mellan förrådet och karlen sker i karlens beklädnadskonto, där beklädnaden debiteras och beklädnadspenningarna krediteras. Huru från stationsintendenturens sida denna bokföring övervakas och granskas, därför har redogjorts i de sakkunnigas betänkande under rubriken »Frågor rörande manskapets beklädnad». Beväringsbeklädnadsförrådet, vilket kompletteras genom inköp av ny beklädnad från stambeklädnadsförrådet, gottgöres värdet av försliten beklädnad på så sätt, att ett visst belopp, f. n. 50 öre per värnpliktig och tjänstgöringsdag, tillgodoföres förrådstiteln från beklädnadsanslaget. För denna ersättning skall förrådet tillhandahålla de värnpliktiga beklädnad enligt staten samt underhålla och reparera denna beklädnad. Såsom av det föregående torde hava framgått kunna stambeklädnadsförrådet och sängpersedelförrådet även anses såsom förlagsgivare i vad avser tillhandahållandet av beklädnad till fartygen och förrådet i Marstrand, eftersom beklädnaden ersattes först i mån av verklig konsumtion. Sådana förrådstransaktioner, som hänföra sig till inköp, tillverkning, utlämning till enskilda m. fl., regleras omedelbart och i allmänhet per kontant. Transaktioner förråden emellan, ersättningar som förekomma vid återlämning från fartyg m. fl. på grund av värdeminskning o. d. regleras^ däremot omföringsvis med vissa mellanliggande tidsperioder, vanligen en gång i månaden. Dessa omföringar verkställas å stationskontoret, vilket har tillgång till förrådsverifikationerna på samma sätt som varvskontoret ifråga om varvsförrådens verifikationer. Varken förrådsintendenterna eller stationsinten-

102 denten hava någon reglementsenlig skyldighet att övervaka förrådens värdetransaktioner, dock med undantag för granskningen av stammanskapets beklädnadskonton. Proviantförrådet berörande transaktioner regleras ungefär på samma sätt som de egentliga materialförrådens, d. v. s. utlämningar till och inlämningar från fartygen regleras omföringsvis genom bokföringsorder omedelbart efter leveransen. Inköp och utlämningar till enskilda regleras kontant och övriga transaktioner genom månadsvis av stationskontoret verkställda omföringar, grundade på förrådsverifikationerna. Förråds^ Till förrådens omkostnader hänföras bl. a. kostnader för avlöning till för°Mode*nriser" r å ( ^ s P e r s o n a l e n - Förrådsomkostnaderna ersättas genom att varupriserna ökas med en mot dessa omkostnader svarande förrådsprocent. I olikhet med förhållandet beträffande varvsförråden, där medelpriset icke är bundet vid viss bestämd tidsperiod utan växlar, allt efter som anskaffningspriset påkallar höjning eller sänkning, fastställas ifråga om stationens förråd medelpris för vissa bestämda tidsperioder, för närvarande halvårsvis i avseende å beklädnad och kvartalsvis i avseende å proviantartiklar. På grund därav sammanfaller icke alltid den ersättning, som inflyter för utlämnade varor, med den verkliga självkostnaden, såsom under normala förhållanden är fallet beträffande varvens förråd. Utredning och förslag. På grund av att antalet såväl artiklar som förrådstransaktioner vid stationsintendenturens förråd är förhållandevis mindre än exempelvis vid vissa varvens materialförråd, blir bokföringen vid de förra förråden icke så omfattande och får sålunda icke samma betydelse ifråga om personalbehovet som vid de senare. Då därför icke heller någon särskild personal i den nya organisationen beräknats för bokföringsarbetet, är clet emellertid av stor vikt, att bokföringen göres så litet betungande som möjligt. På samma gång måste den emellertid vara så fullständig, att den motsvarar de krav, som kunna ställas på en modern förrådsbokföring. I detta hänseende torde få hänvisas till vad som anförts i bilaga C till de sakkunnigas betänkande, Del I (Utredning och förslag i avseende å materialförrådens bokföring). La !tTckeCh "^Ör- m a t e r i a ^ ö r r å ( ^ e n s vidkommande har föreslagits bokföringens uppdeanc e redovisnings- ^ ^ * e n lagerbokföring och en därpå grundad styckeredovisningsbokföring, bokföring. y arav den förra är avsedd för förrådet självt och den senare för revisionen. Allmänna Lagerbokföringen bör vara specificerad till dimensioner m. fl. hänseenden, synpunkter, vilket däremot icke fordras ifråga om redovisningsbokföringen. Det ar tydligt, att även nu ifrågavarande förråd kunna vara i behov av anteckningar, som icke hava något intresse för redovisningen. Särskilt gäller detta beklädnadsförråden, beträffande vilka det torde vara nödvändigt att föra anteckningar angivande exempelvis, huru persedlarna fördela sig å storlekar. Det är givetvis icke tillräckligt att i förråd hava ett visst antal persedlar, utan dessa måste i storlekshänseende vara så fördelade, att möjlighet förefinnes att utan dröjsmål bekläda manskapet. Hittills torde i stort sett denna angelägenhet ordnats utan stöd av statistik, blott efter ungefärligt bedömande med stöd av erfarenheten hos dem, som närmast haft att syssla med beklädandet av manskapet. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en sådan ordning är fullt tillfredsställande och om icke härigenom ölägenheter och även förluster kunna förorsakas förråden. Det låter nämligen tänka sig, att medellängden på en rekryt, fotens storlek m. m. på grund av förändrade levnadsförhållanden och bättre fysisk fostran kunna undergå förändringar samt att, om icke anpassning i tid sker efter dylika förändringar, många persedlar kunna bliva oanvändbara. Att utan särskilda under-

103 sökningar och därpå grundade anteckningar följa berörda förhållanden torde vara ogörligt. Då den nuvarande bokföringen icke tager hänsyn till nu berörda förhållanden och då densamma även såtillvida är olämplig, att den kräver förandet av 3 bö<cker för varje uppbörd i stället för att bokföringen med fördel kunde koncentreras till ett formulär med kolumner för intäkt, uttag och behållning, såsom föreslagits beträffande varvsförråden, låge det därför nära till hands att omlägga bokföringen att omfatta förandet av dels storleksvis specificerade lagerkort, dels redovisningskort utan dylik specifikation. Vad till en början angår redovisningsbokföringen bör detta också ske, Redovisningsbokföring. och närslutes härvid förslag till redovisning short (lösbladssystem) (Litt. a 1—2), avsedda att ersätta nu använda formulär till sammandrag av intäkt och uttag samt årsredogörelse. LagerVad däremot angår lagerbokföringen lärer förandet av storleksvis speci- bokföring. ficerade kort vara tekniskt outförbart. För att detta överhuvud skall vara tänkbart, erfordras till en början, att alla formulär till rekvisitioner och reversal äro så uppställda, att storlekarna kunna specificeras. Gällde varje rekvisition eller reversal endast en enda man såsom är fallet vid återlämning av beklädnad för stammanskap och skeppsgossar, ginge detta måhända för sig från förrådets synpunkt, men annorlunda ställer sig saken, när rekvisitionerna, såsom nu sker, avlämnas kompanivis och vanligen endast en gång i månaden, vilket är nödvändigt, då i annat fall redovisningsmaterialet och skrivarbetet skulle antaga alltför stora proportioner. Vidare skulle vid beklädandet av nyantaget manskap och av nyinryckta värnpliktiga antecknandet av storlekarna så fördröja expedierandet, att allvarliga olägenheter komme att uppstå. Härtill kommer, att under de första dagarna efter beklädandet verkställas talrika ombyten av kläder, då det givetvis är svårt att för varje karl genast få en passande storlek. Anteckningarna skulle därför få undergå besvärliga ändringar. Beträffande återlämnandet av de värnpliktigas beklädnad framträda liknande svårigheter. Storlekarna kunna konstateras först så småningom, ofta ej förrän kläderna återkommit från tvätt och reparation. Slutligen skulle systemet kräva anställandet av särskild bokföringspersonal. Vid sådant förhållande lärer det icke bliva möjligt att genomföra ett lagerkortsystem grundat på storlekar, och för den skull förutsattes, att lagerkorten erhålla i stort sett samma uppställning som redovisningskorten. Ehuru sålunda lager- och redovisningsbokföring i stort sett komma att sammanfalla som hittills, torde det vara praktiskt att, såsom det föreslagna formuläret (litt. b. 1—2) utvisar, låta lagerkortet få en något annorlunda uppställning än redovisningskortet. Exempelvis kan det vara lämpligt att uppdela behållningskolumnen i flera kolumner för anteckning, vilka kvantiteter som ligga i en viss avdelning o. s. v. Persedlarna äro nämligen vanligen fördelade å ett utlämningsförråd (daglig utgiftsbod) och å ett reservförråd, vartill kommer, att som förut nämnts vissa persedlar befinna sig under reparation eller under tvättning. Likaledes beträffande materialier är en sådan uppdelning lämplig, enär vissa kvantiteter därav kunna vara förlagda till beklädnadsverkstaden. Även i andra hänseenden, såsom för anteckningar angående pris, minimikvantitet m. m., kan det vara ändamålsenligt, att lagerkorten erhålla en något annorlunda uppställning än de kort, som skola bilda redogörelsen. Lagerkortens form blir ju för övrigt mera en förrådets inre angelägenhet, under det att formulär till redovisningskort böra fastställas av marinförvaltningen. BokföringsOm redovisningskorten föras jämsides med lagerkorten, blir arbetet med tekniska spors redovisningens uppgörande vid årsskiftet betydligt enklare än för närva- mål i övrigt. rande, då dels sammandragen skola summeras, dels årsredogörelsen upp-

104 rättas på grundval av sammandragen, dels det hela utskrivas i ett huvudexemplar avsett för revisionen. Beträffande uppdebitering av överskott, utförande av behållningarna m. m. hänvisas till vad därom anförts ifråga om materialförrådens bokföring. I detta samband torde böra framhållas lämpligheten av en ändring i nu tillämpad ordning därhän, att sjukvårds- och sängpersedlar, i stället för att såsom nu utrekyireras såsom beklädnadsutredning och tagas till uppbörd, komme att redovisas såsom lån med samtidig värdering på samma sätt som sker ifråga om vinterutrustningspersedlar. Då konsumtion ytterst sällan förekommer av dessa persedlar, som mera äro av inventarienatur, är det ett onödigt arbete att av- och påföra dessa i räkenskapen såväl i land som ombord. För materialförrådens vidkommande har förordats ett system, enligt vilket vissa under en månad förekommande utlämningar vid månadens slut sammanföras till en månadsrekvisition. Även vid beklädnadsförråden förekomma transaktioner, där ett motsvarande förfaringssätt är ändamålsenligt. Av lätt insedda skäl gäller detta icke ifråga om utlämningar till kompanierna. Kevisionen måste nämligen hava möjlighet att granska den enskilde karlens uttag från förrådet, särskilt om, såsom de sakkunniga föreslagit, stationsintendentens granskning av rekvisitionerna och beklädnadsböckerna skall upphöra. För övrigt gäller om såväl beklädnad som proviant, att förrådsvarorna äro av den natur, att på redovisningens fullständighet måste i regel ställas större fordringar än ifråga om redovisningen av varvens materialförråd. För erhållande av det underlag för storleksstatistik, som ett med hänsyn till storlekar specificerat lagerkort skulle, om det varit tekniskt utförbart, hava utgjort, låter sig följande anordning tänkas. "VM vart och ett av stambeklädnads- och beväringsbeklädnadsförråden föres å kort (lösblad) en särskild storlehsliggare enligt närslutet formulär (litt c). När liggaren skall uppläggas, inventeras förrådsbehållningen med hänsyn_ till storlekar, så långt denna låter sig inventeras — persedlar under reparation _ eller tvättning kunna sålunda icke medräknas — och antecknas resultatet i liggaren såsom ingående behållning, varjämte procenttalen för de olika storlekarna utföras. Härefter gäller det att, efterhand som persedlar inkomma till förrådet i det skick, att storlekarna kunna konstateras, d. v. s. vid nytillverkning, upphandling, efter reparation och efter tvättning m. fl. tillfällen, i liggaren anteckna antalet plagg och deras storleksfördelning. Halvårsvis eller årsvis nedsummeras de sålunda införda siffrorna. Från den framkomna summan dragés inneliggande behållning, fördelad p å storlekar, så långt denna enligt ovanstående kan konstateras. Behållningssiffrorna kunna erhållas genom överräkning av de plagg, som faktiskt finnas i förrådet. De kunna också beträffande den del av förrådet, som tjänstgör som reserv, tänkas erhållna från vid respektive fack anbragta kort eller griffeltaylor, vara anteckningar göras vid tillkomst och utlämning. Dylika anteckningar låta sig, som förut nämnts, icke utföra vid den del av förrådet, där utlämningen sker. Här måste alltså behållningen konstateras genom överräkning. Genom att subtrahera behållningen från summa intäkt erhålles en siffra motsvarande utlämningen för den tid, som förflutit, sedan liggaren upplades, samt fördelningen å storlekar, som även uträknas i procent. Genom att jämföra procenttalen för å ena sidan behållningen vid början och slutet av perioden och utlämningen å den andra får man ett begrepp om, i vad mån förskjutning ägt rum, och följaktligen en god ledning för huru komplettering i det följande bör göras med hänsyn till storlekar.

105 Det erhållna resultatet är ifråga om behållningssiffrorna visserligen icke exakt enär hänsyn icke tagits till persedlar under reparation eller tvättning, men denna omständighet saknar betydelse, eftersom dessa persedlar, ehuru i bokföringshänseende ingående i förrådet, äro att betrakta såsom en tillgång först sedan de insorterats såsom utlämningsbara plagg. ' Ehuru vid bestämmandet av storleksfördelningen vid exempelvis bevaringsbeklädnadsförrådet en viss hänsyn måste tagas därtill, att vid inträffande mobilisering äldre årsklasser värnpliktiga inkomma, for vilka pejsedlarna i storlekshänseende kunna fördela sig på ett annat satt an vad fallet är beträffande yngre värnpliktiga, bör dock en liggare, förd på ovan skisserat sätt, utgöra ett användbart underlag för tillförlitlig statistik, enligt vilken kompletteringen av förråden kan verkställas på ett rationellt sätt. ^> Anordningen kräver användande av sådana blanketter för reversal a mlevereringar till förråden, att storlekssiffrorna kunna endera av mlamnaren (verkstaden, tvättinrättningen, vederbörande stamkompani m. fl.) eller av förrådspersonalen ifyllas. Även beträffande omförmgar från stambekiadnadsförrådet till beväringsbeklädnadsförrådet böra användas harfor lämpade blanketter. . . . . Att förandet av storleksliggare är förenat med ett visst arbete ar visser ligen tydligt, men detta torde i betraktande av det ringa antalet persedlar icke bliva vidare betungande och i varje fall bliva obetydligt i jämförelse med det arbete, som skulle följa av ett lagerkortsystem, dar varje inlämning och utlämning och varje ombyte specificerades med liansyn till storlekar, om överhuvud ett sådant system kunde utföras i praktiken. J ^ r e s t anteckningarna å inlämningsreversalen verkställas omedelbart, ar det tor övrigt intet som hindrar, att förandet av storleksliggare sker å tider, da arbetet i förrådet är mindre brådskande, eftersom liggaren ifråga icke har någon betydelse för redovisningen. Titel- och Med hänsyn till att intendenturanslagen liksom alla anslag numera be- medelsredoräknas mera snävt, än vad tidigare varit fallet, och beklädnadsanslaget blivit visningen. reservationsanslag, är det av stor vikt, att synnerlig uppmärksamhet agnas Förrådstransförrådens ekonomi, såsom varande av väsentlig betydelse for förvaltningen av aktionernas i nämnda anslag, och att föreskrifter utfärdas rörande ett rationellt ordnande reglerande allmänhet. av och ansvaret för reglerandet av förrådens ekonomiska transaktioner. Den minsta svårigheten erbjuder härvid proviantförrådet, som i stort sett köper och säljer varor per kontant. För de andra förråden ligger saken annorlunda till. Visserligen regleras vissa förrådstransaktioner omedelbart eller inom viss kort tid men andra åter äro lagda på lång sikt, såsom exempelvis stambeklädnadsförrådets finansiering av stammanskapets och skeppsgossarnas beklädnad. I allmänhet bör gälla för stationsmtendenturens torråd vad som förordats beträffande varvens förråd, nämligen att åliggandet att i första hand och, i den mån detta ligger inom vederbörandes ansvarsområde, övervaka, att förrådens ekonomiska mellanhavanden med andra organ och enskilda i vederbörlig ordning regleras, bör påvila förrådsledningen, i förevarande fall stationsintendenten. Till denne böra alla forrådsvennkationer ingå och genom hans försorg förses med sådana anteckningar som erfordras för verkställande i stationskontoret av med förrådens titel- och medelsredovisning sammanhängande bokföringsåtgärder. För underlättande av förenämnda arbete böra blanketter till reversal och rekvisitioner vara sa uppställda, att värdena kunna direkt uträknas å verifikationerna, varigenom det undvikes att, som nu sker å stationskontoret, vid sidan av verifikationerna verkställa särskilda och tidsödande uträkningar. Mellan stationsintendenten och stationskontorets bokföringsavdelning bor i nu nämnt hänseende ett nära samarbete även åvägabringas, åsyftande att lämna stationsintendenten tillfälle att följa ovannämnd bokföring.

106 stambekläd. Såsom i betänkandet under rubriken »Frågor rörande manskapets beo X m S f e t s k l a d n a d > > framhållits, bliver det, när stationsintendentens granskning av S manska ets °menanhaval P beklädnadskonton upphör, nödvändigt att inom stationsintendenden. turen föra särskilda anteckningar, med stöd av vilka mellanhavandet mellan å ena sidan förrådet och å den andra stammanskapet respektive skeppsgossarna kan överblickas och förrådets ekonomiska intressen bevakas; allt för så vitt icke det nuvarande systemet med förrådet såsom förlagsgivare skall ersättas med ett system, där förrådet omedelbart erhåller gottgörelse för utlämnad beklädnad. Det enklaste och mest praktiska sättet att, med bibehållande i vad avser förlagsgivningen av nuvarande system, ordna denna fråga torde vara att för varje kompani upplägga ett summariskt beTclädnadskonto, uppställt såsom framgår av bilagt förslag (litt. d.). När utlämning eller inlämning förekommit, utföres värdet å rekvisitionen eller reversalet av förrådsförvaltaren eller eventuellt inom stationsintendentens expedition, därest detta skulle visa sig mera ändamålsenligt. Härefter verkställes debitering respektive kreditering i kontot. Om rekvisitionen ifråga avser flera man, införes i kontot endast totalsumman av de i summakolumnen utförda värdebeloppen. I kontot införas vidare alla överföringar av bek]ädnadspenningar, utbetalade behållningar i beklädnadskonton, omförda beklädnadsskulder, eller alla transaktioner, som inverka på förrådets mellanhavanden med kompanierna. Vid budgetårets slut avslutas kontot, varvid omedelbart framgår, till vilket belopp förrådets löpande fordran uppgår. Det föreslagna systemet förutsätter, att för rekvisitioner å beklädnad användas sådana formulär, som medgiva utförandet av värdet av beklädnaden å rekvisitionen. Exempel å för kompanierna avsedd beklädnadsrekvisition bifogas (litt. g.). Sedan kontona avslutats, uppgöres och insändes till stationsbefälhavaren en summarisk uppgift för varje kompani enligt bilagt exempel (litt. e.). Samtidigt insänder varje kompani ett utdrag av beklädnadskontona för året (bil. litt. f.), vars slutsumma bör överensstämma med det resultat, vartill stationsintendenten kommit, därest bokföringen å ömse håll är riktig. Råder ej överensstämmelse, bör undersökning verkställas rörande orsaken härtill. Genom att debitering och kreditering sker på tvenne håll efter olika system, ernås en kontroll, som torde vara fullt ut lika god som för närvarande. I övrigt komma den summariska kontobokföringen och kompaniernas kontoutdrag att bilda ett gott underlag för statistiska undersökningar, avseende bland annat att utröna, huru beklädnadshushållningen handhaves av olika kompanier, om de olika yrkesgrenarnas beklädnadsstater äro lämpligt avvägda o. s. v. Arhga bokslut. F ö r åstadkommande av en god förrådsekonomi måste givetvis omkostnaderna hållas vid en så låg nivå som möjligt, förlusterna på okuranta varor få icke bli större än som är oundvikligt, och över huvud taget måste en god hushållning iakttagas. Men en nödvändig förutsättning är därjämte att hava kännedom om, huru det ekonomiska resultatet av förrådens verksamhet utvecklar sig från år till år. Detta är givetvis icke möjligt utan särskilda undersökningar, liksom en affärs vinst eller förlust måste utrönas genom bokslut. Särskilt ifråga om beklädnadsförråden, där man rör sig med en del obekanta faktorer, äro dylika undersökningar nödvändiga. Vad angår stambeklädnadsförrådet är ett bokslut en ganska besvärlig procedur. Verkställandet härav förutsätter sålunda värdering av inneliggande lager inklusive persedlar under reparation, värdering av fartygens beklädnadsförråd, värdering av som lån utlämnade vinterutrustningspersedlar, värdering av beklädnadsförrådet i Marstrand (ifråga om förrådet vid Stockholms

107 station), uppgift å löpande fordran hos kompanierna samt uppgift å titelns ställning vid tidpunkten ifråga, något som i sin tur förutsätter uppgifter från dels stationen, dels marinförvaltningen. Härtill komma uppgifter å eventuellt oreglerade transaktioner. T i d värderingen av inneliggande lager måste hänsyn tagas till möjligheten av förluster å okuranta varor o. s. v. Även beträffande beväringsbeklädnadsförrådet är verkställandet av bokslut förenat med avsevärt arbete. Vid värderingen måste nämligen inräknas de ur räkenskapen avförda persedlar, som vid tillfället ifråga innehavas av de värnpliktiga, och hänsyn därvid tagas till slitage m. fl. förhållanden. Det är givet, att resultatet alltid på denna punkt måste bliva approximativt. För att erhålla ett begrepp om den verkliga förrådsställningen bör hänsyn tagas till utgångsläget, d. v. s. ställningen, då förrådet uppsattes. Om alltså exempelvis för sjöbeväringens beklädnadsförråds uppsättning ursprungligen anvisats medel för anskaffande av ny beklädnad för ett bestämt antal man, bör nettobehållningen, d. v. s. förrådets värde och fordringar minus skulder och eventuell överbetalning å titeln, utvisa ett belopp, tillräckligt att anskaffa dylik beklädnad till detta antal. Är behållningen mindre, innebär detta, förutsatt att icke anskaffningskostnaden för en fullständig beklädnad undergått väsentlig stegring, att förrådet under mellantiden gått med förlust. Att en dylik eventualitet kan inträffa, är beträffande beväringsbeklädnadsförrådet' ingalunda uteslutet, eftersom förrådet erhåller ersättning icke för den verkliga beklädnadskostnaden utan efter en ersättning, som endast är beräknad. På grund därav måste årliga undersökningar angående dessa förråds ställning vara av särskild vikt för utrönande, huruvida beräkningsgrunden behöver ändras, men även för övriga förråds vidkommande måste dylika undersökningar vara av stor betydelse. Det torde sålunda böra föreskrivas, att de uppgifter, som årligen pläga infordras av marinförvaltningen beträffande värdet av stationsintendenturens förråd, skola fullständigas, så att de komma att utgöra verkliga bokslut. Beträffande de spörsmål i övrigt, som sammanhänga med titel- och medelsredovisningen, hänvisas i tillämpliga avseenden till vad som anförts i utredningen angående bokföringen vid materialförråden.

108 Litt. a 1. FORMULÄR TILL REDOVISNINGSKORT (Beklädnads- och sängpersedelförråden, persedlar.) Persedelslag. Avlämnare

Dato

Rekvirent

Anm.

Enhet. Ver. n r

Nya (Klass I)

Intäkt Uttag Intäkt Uttag

Brukade (Klass II)

Beh.

Intäkt Uttag

Beh.

Linjering & båda sidor. Färg: vitt. Lämpligt format: 190x170 mm.

Litt. a 2. FORMULÄR TILL REDOVISNINGSKORT (Beklädnads- och sängpersedelförråden, materialier samt proviantförrådet.) Varuslag. Dato

Anm.

Enhet.

Avlämnare Rekvirent

Linjering å båda sidor.

Ver. nr

Intäkt

Utta pr

Behållning

Intäkt Uttag

g: vitt. Lämpligt format: 190x170 mm.

109 Litt b 1. FORMULÄR TILL LAGERKORT (Beklädnads- och sängpersedelförråden, persedlar.)

Normal

kvant.:

Dato

Pris:

Enhet:

Persedelslag:

Anm.-Jcvant.:

Min.-Jcvant. Nya (Klass i)

Brukade (Klass II)

Avlämnare

Ver. nr

Rekvirent

Där- In- Ut- Beh. Där- DärIn- Ut- In- Ut- Beh. Därav 1 av 1 av 1 av 1 täkt tag täkt tag täkt tag

1 För anteckning rörande antal plagg, som förvaras i reservförråd, äro under reparation, av äldre modell o. s. v. Anm.

Linjeras å båda sidor.

F ä r g : blått, rött o. s. v. Lämpligt format: 190X 170 m m

Litt. b 2. FORMULÄR TILL LAGERKORT (Beklädnads- och sängpersedelförråden, materialier och proviantförrådet.)

Normal Jcvant..

Dato

Pris.

Enhet:

Varuslag:

Anm.-Jcvant.:

Min.-Jcvant. :

Avlämnare

Ver. nr

Rekvirent

In- Uttäkt tag

Intäkt

Uttas

Behålln.

Därav2

Därav2

2 För anteckning rörande kvantitet, som förvaras å särskild förvaringsplats, är av särskild leverans s. v.

Anm.

Linjering å båda sidor. F ä r g : blått, rött o. s. v. Lämpligt format: 190x170 mm.

110 EXEMPEL Å STORLEKSLIGGARE för stambeklädnadsförrådet. Persedelslag: År Mån. Dag 1926 Juli

1 Litt c.

Svimma 1. storl 2. storl. 3. storl. 4. storl. 5. storl. 6. storl.

Behållning D:o

i %

—

20 %

20 %

30 %

20 %

5 %

5 %

10 15

Ink. fr. 4. m.-k » » M C B ... » » rep. » » Clas Fleming

15 350

2 50

3 100

3 100

3 50

2 25

2 25

2 Summa

*

5 %

Aug. 1927 Jan.

Behållning .. 1

D:o i % Skillnad, motsvarande utlämn. under tiden V7- 3 1 /i2 1926 D:o

i %

—

15 %

20 o/o

35 %

20 o/o

28 %

27 o/o

16 %

14 %

8 %

7 %

—

SUMMARISKT BEKLÄDNADSKONTO för 4:e kompaniet. I)

Nov. Dec.

1 1 1 1 10 15

31 Lät. cl.

b

Ar D a g Mån. 1926 Jan. Febr. Mars April

5 Ver. nr Skuld från 1925 Enligt beklädnadsrekvisition Rekvisition å kontobehållningar. Enligt beklädnadsrekvisition Rekvisition å kontobehållningar. Saldo behållning x ...

21 30 41 91

Kronor 50 000 10 000 2 000 3 000 500 40 000 5 000

Summa

Kr(

110 500 3 000 113 500

—

K Ar Mån. Dag 1926 Mars April Juni Juli Sept. Okt. Dec.

» » »

31 10 30 15 30 31 31 31 8

»

Ver. nr Beklädnadspenningar, l:a kvartalet.. Återlämnad beklädnad Beklädnadspenningar, 2:a kvartalet.. Återlämnad beklädnad Beklädnadspenningar, 3:e kvartalet.. Återlämnad beklädnad Beklädnadspenningar, 4:e kvartalet.. Omförda beklädnadsskulder För likvidering av beklädnadsskulder disponerade postsparbanksmedel... Saldo skuld

53 70 101

Kronor

Kronor

20 000 700 20 000 200 19 000 5 000 21000 5 600 2 000

93 500 20 000

Summa — |— 113 500 — Det förutsattes att kontobehållningar till detta belopp vid årets slut icke hunnit utrekvireras utan balanseras till följande år.

Ill Litt. e.

SUMMARISK UPPGIFT angående 4:e kompaniets beklädnadskonto för tiden 1/i—tl/u 1926. Debet.

Kredit. Kronor

Kronor

50 000 55 000 5 500 3 000

Skuld från år 1925 I n s a t t i postsparbanken Saldo behållning

Behållning från år 1925 Återlämnad beklädnad Omförda beklädnadspenningar För likvid, av beklädnadsskulder disponerade postspar-

—

5 900 80 000 2 000 5 600 20 000

—

113 500

-

Omförda beklädnadsskulder ... Summa

113 500

—

Summa

EXEMPEL Å UTDRAG av 4:e kompaniets beklädnadskonton för år 1926. D

e

b

e

Litt. f.

t

81 Anställningtid /i2 1926 eller vid avgång

Nr

år 1 2

2 2 /l2

51 Vu

92 Skuld från 1925

Insatt i Uttagen postsparbeklädnad banken

Saldo behållning

Summa

kronor

kronor

kronor

! kronor

kronor

—

6 •/«

/l2

Summa

Anställningstid /i2 1926 eller vid avgång

år 1 2 51 92

kronor

2 2 /l2

r

e

d

/12

Summa

i

t

kronor

kronor

kronor

— 30

Saldo skuld

Summa

kronor

kronor

115 — 20|—

—

17 —

—

"Al

200 200

6 Vi2

315 220 470

—

För likvid Vid av bekl.- avgång skuld BeklädBehållÅterkvarstådisp. nadsning från lämnad ende bebeklädnad penningar postspar- klädnads1925 banksskuld medel kronor

50 000 — 55 000 — 5 500 — 3 000 — 113 500 K

Nr

150 470

50 —

453|-

— — 5 900 — 80 000 — 2 000 — 5 600

315 — 220|470—

365J— 20 0 0 0 -

113 5 0 0 -

113 Litt. g. Utlli

mnas.

Stationsintendent.

REKVISITION. F<"ör omstående manskap av

—

kompaniet

rekvireras därvid upptagna beklädnadspersedlar till l:a och 2:a stället. Stockholm den

19 Kvitteras

Rustkammaruppbördsman.

Granskad och godkänd.

Stockholm den

Kompanichef.

Anvisningar

för

blankettens

begagnande.

I rubrikkolumnerna angivas såsom å-priser de för respektive nya persedlar fastställda mnedelpris. I värdekolumnen införes ovanför strecket värdet för nya persedlar och under strecket v&ärdet för brukade persedlar. Å kompaniet utföres endast summa kvantitet för varje persedelslag; antalet brukade poersedlar samt värdena utföras genom stationsintendenturens försorg.

114 Bussarong

S

B y x o r

Halsduk

o

re

Namn

Kr. 15: 8(

Kr. 8: 90

Kr.

K?ant

Kvanl

Kvant

C X

P -1 C"

p p «5

re

c

ti

i

r p X p

<<

ö

p

ra

-

gp

Nr

< ra

< c-

p

Jonsson

3 1

H.-7Ö

.•;/;6Y

•5

/•-':

—

§T

p

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kvant

Kvant

Kvant

Kvant

Kvant

Kvant

Kvant

Kvant

r p

< § 2

Kvant x re 5 p:

p

c p < y p < 1c< y IPI X ^ P: p' | << y p' P: i ef re <^ re » ra < 0 = = rask cl ' p c p p p P 3 H

BK

p 0"

1 X

p <i

—

1 11* — -

-

—

—

-

-

~ |

H

- |

-|

—

- )

"1

~

-

-|

H

- |

Summa .n m.

3; 1 43:60\\ 5

Vid t r y c k n i n g e n

_ ll:70\\ - -!

—

-

-

~

—

-

—

1 1

|-|

—

—

-

- |

^ !

-

—

—

!

—

-

1 II

re i

—

—

H

p: p

-

—

-

-

—

—

i

-

-

I "

1 H

-i 4

<

p

-

~

:

y

—

l

-

- |

C

c

p

—

H

ra

P»

Kr.

|

! 1

<p

p

Kr.

/Ö.-7.5 5 1 10.— 5 2 8:—

- -

g:

p

<

ra

Kr. lfi: 76 Kr. 4: 10

p

r

2 Kalsonger Pl

w

-

"

l\ *J:75 2 2 8.—|

avses samtliga v ä r d e k o l u m n e r erhålla s a m m a

i bredd.

|

115 &*

-

O p

5'

8?

l>

M ö s s a

| Ö: D

a o

0)

3 2

T.

cl

w

X

p? p:

K" O

K*

1*1

BK

X

Skjorta

X

ta

<

C:

CD

B

o

C:

a

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

Kvant.

lö

3 X

- <1 p

3 <

p:

9. X

'£• p

—1 2

0 B

8»

—

-i

X

x pP:

p

- § c" 0)

i er

"é X. < ct>

1 o < X CD

ft P : 1 i. c&

X

3 "*

B

3k

p

fl"

5 < c P' < < <! x 5 X P p: -: P: 30 p--. p : X p< p : X p £ 1 5 g 2* = < o T i -T ! o" p:

S

ef

3 Ef

p

W

n"

p

5P 2 2

sa p, p

i

< X. p £g : <1 —2 pP<: 5 P B

p

o

B 3

s

1f

Uc? 05

|

-]

"

~

-

-

i

-

- — -

"

"1

-

—

-

-

-

—

—

-

—

-

i

—

-

—

—

-

—

-

-

- — - — "

—

—

—

-

-

-

-1

—

-

—

-

— —

-

—

-

—

-

—

-

—

—

—

~

-

—

-

-

-

-

-)

-

-

i il

—

11I i1 1

-

—

—

"

-

- -

fr

—

"

-

- — -

"

-

- — -

-

-

-

— -

—

—

-1

-

i II -

-

-

—

—

-

-

i

-

—

-

-

88 OB\

Statens offentliga utredningar 1926 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. P. M. ang. tätare tingssammanträden. [6]

Fångvård.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. de icke rättsbildade domsagobiträdenas avlöningsförhållanden och anställningsvillkor. [2] 1921 års pensionskommittés betänkande. 7. Nytt förslag till militär tjänstepensionslag. [3]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansviisen. Betänkande ang. beskattning av inländska juridiska personer. [18]

Politi. Betänkande med förslag till lag ang. åtgärder mot dryckenskap och fylleri. [17]

Socialpolitik. Utredning rörande lagstiftningen om arbetstidens begränsning i vissa främmande länder m. m. fl] Postverket. [4] Förslag till lag om behandling av vissa arbctsovilliga och samhällsvådliga m. m. [9]

Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Förslag till ändrad lydelse av vissa delar av lagen om nyttjanderätt till fast egendom. [8] Förslag till lag ang. uppsikt å vissa jordbruk. [15]

Tatten väsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Cement- och betongbestämmelser. Andra upp.agan med tilläggsbestämmelser. [13] Tillägg nr 1 till 'cementbestämmelser. Särtryck ur 1926: 13. [14]

Handel och sjöfart.

Kommunikations väsen. Betänkande och förslag ang. ordnandet av bangårdsförhållandena i Göteborg. [16]

Bank-, kredit- ocli peiiuiiigväscn.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Det svenska skolväsendets organisation. [5] Betänkande ang. gymnastiska centralinstitutet. [11] Förslag till handbok för svenska kyrkan. [12]

Försvarsväsen. Betänkande ang. förenkling av förvaltningsorganisationen vid arméns truppförband. [7] Förenkling av organisationen å flottans stationer m. m. Del 1. Flottans varv. [11] Del 2. Flottans stationer utom varven. [19]

Utrikes ärenden.

Internationell rätt.

30, S t o c k h o l m . K. L. B e c k m a n s Boktr., 1926. 1833 26