Utlåtande med förslag angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk
= tdC7s; National Library of Sweden
>enna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1926:21 JORDBRUKSDEPARTEMENTET
UTLÅTANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE
STATSBIDRAG TILL NYODLING OCH BETESFÖRBÄTTRING Å
OFULLSTÄNDIGA JORDBRUK AVGIVET DEN 18 OKTOBER 1926 AV
1925 ÅRS KOLONISATIONSSAKKUNNIGA
DISTRIBUERAS AV
NORDISKA BOKHANDELN Pris 75 öre
S t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r 1926 Kronologisk
1. Utredning rörande lagstiftningen om arbetstidens begränsning i vissa främmande länder av John Nordin jämte uppgifter angående arbetstiden i vissa länder, som sakna allmän lags stiftning rörande arbetstidens begränsning, sammanställda inom socialstyrelsen. Bihang 2 till socialstyrelsens den 2 november 1925 avgivna betänkande med förslag till revides rad lag om arbetarskydd. Norstedt. (4), 211 s. S . 2. Betänkande angående de icke rättsbildade domsagobiträdenas avlöningsförhållanden och anställningsvillkor. Norstedt.
32 s. Ju. 3. 1921 års pensionskommittés betänkande. 7. Betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag. Idun. 51 s. F ö . 4. Postverket. Kort översikt av dess historia, rörelse och organisation. Av M. Marcus. Tiden. (8), 68 s. F i . 5. Utredning angående det svenska skolväsendets organisation. Norstedt, vij, 462, 151 s. E . 6. P. M. angående tätare tingssammanträden i häradsrätterna. Norstedt. 28 s. J u . 7. Betänkande och förslag, avgivet den 12 maj 1926 av de jämlikt kungl. brev den 18 juni 1925 tillkallade sakkunniga för förenkling av förvaltningsorganisationen vid arméns högre och lägre truppförband. Norstedt, vj, 222 s. F ö . 8. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Norstedt. 346 s. J u . 9. Betänkande med förslag till lag om behandling av vissa arbetsovilliga och samhällsvådliga m. fl. författningar. Nors stedt. x, 184 s. S . 10. Betänkande med förslag angående gymnastiska centralins stitutets verksamhet och därmed sammanhängande frågor. Norstedt, vj, 141 s. E .
förteckning
11. Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv samt ö r l o g s d e p å n i Göteborg. Del 1. Flottans v a r v . Beckman. 143 s. F ö . 12. Förslag till handbok för svenska k y r k a n . U p p s a l a . Alm* qvist & Wiksell. xij, 402 s. E . 13. Normalbestämmelser för leverans och provning a v cement (cementbestämmelser) samt för b y g g n a d s v e r k av b e t o n g och armerad betong (betongbestämmelser), andra u p p l a g a n jämte tilläggsbestämmelser. Norstedt. 44 s. K . 14. Tilläggsbestämmelser (tillägg nr 1) till de den 27 mars 1924 fastställda normalbestämmelser för leverans och provs ning av cement (cementbestämmelser). Särtryck u r 1926 : 13. . Norstedt. 2 s. K . 15. Betänkande med förslag till lag a n g å e n d e u p p s i k t å vissa j o r d b r u k . Norstedt. (2), 72 s. J u . 16. Betänkande och förslag angående o r d n a n d e t av bangårdss förhållandena i Göteborg. Göteborg, Handelstidningen, vj, 90 s. 15 pl. K . 17. Betänkande med förslag till lag angående å t g ä r d e r mot dryckenskap och fylleri. Idun. i v , 155 s. J u . 18. Betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers inkomst och förmögenhet. Marcus, 136 s. F i . 19. Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och v a r v samt örlogsdepån i Göteborg. Del. 2. Flottans stationer utom varven. Becks man. 116 s. I pat.stab. F ö . 20. Betänkande angående ändringar i hovrätternas organisation, arbetssätt och löneförhållanden m . m . Marcus. 203 s. J u . 21. Utlåtande med förslag angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga j o r d b r u k . T h u l e . 35 s. J o
A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t g ö r a begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. e. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelse den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1926:21 JORDBRUKSDEPARTEMENTET
UTLÅTANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE
STATSBIDRAG TILL NYODLING OCH BETESFÖRBÄTTRING A
OFULLSTÄNDIGA JORDBRUK AVGIVET DEN 18 OKTOBER 1926 AV
1925 ÅRS KOLONISATIONSSAKKUNNIGA 38
STOCKHOLM 1926 TRYCKERI
AKTIEBOLAGET
THULE
Till KONUNGEN. Den 19 mars 1926 anbefallde Kungl. Maj:t 1925 års kolonisationssakkunniga att verkställa en av riksdagen i skrivelse den 9 mars 1926, nr 75, under punkt 22 ifrågasatt utredning rörande lämpligaste sättet för vinnande av det i motionerna 1:149 och 11:132 angivna syftet att genom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet understödja mindre odlingsföretag samt att därmed till Kungl. Maj :t inkomma inom sådan tid, att ärendet måtte kunna föreläggas 1927 års riksdag. Med anledning härav få 1925 års kolonisationssakkunniga efter i ämnet verkställd utredning härmed anföra följande.
A.
Hittills vidtagna statsåtgärder för nyodlingsverk* samhetens befrämjande m. m.
Staten har vidtagit åtskilliga åtgärder i syfte att befordra uppodling av till åker lämplig mark. Lån utlämnas sålunda från den 1906 inrättade norrländska nyodlingsfonden liksom från den 1914 inrättade, för södra och mellersta Sverige avsedda allmänna ny odlings fonden. Med anlitande av viss del av statsanslaget till höjande av det mindre jordbruket förekommer sedan 1908 premiering av vissa mindre odlings företag. I omedelbart samband med egnahemslånerörelsen liksom den statliga kolonisationen å kronoparker kunna premielån för nyodlings- (och nybyggnads-) arbeten utlämnas till personer, som bilda nya jordbruksegnahem, liksom kontant odlingshjälp till innehavare av kolonat, skogstorp och odlingslägenheter å kronoparker i de sex nordligaste länen. Vissa mera tillfälliga anordningar hava också vidtagits till odlingsarbetets stimulerande. Under världskriget inrättades sålunda en omfattande statlig odlingsorganisation, vilken bland annat hade att fördela i särskild ordning anvisade statsanslag utan återbetalningsskyldighet till nyodling, betesförbättring m. m. Vid några tillfällen, nämligen 1922 och 1926, hava därjämte statsbidrag utan återbetalningsskyldighet anvisats ur arbetslöshet sanslag et för att inom Norrbottens län befrämja odlingsverksamhet å sådana smärre jordbruk, där innehavaren på grund av rådande arbetslöshet vore i behov av vidgad odling.
4 Gällande Gällande villkor för lån från allmänna nyodlingsfonden, intagna i kungövillkor för lån ur all- relsen den 21 augusti 1925 (nr 396), innebära i huvudsak följande. männa nyodlingsfonden. Ändamål. Fondens ä n d a m å l är numera (sedan 1925) tvåfaldigt, nämligen 1) be-
främjande av uppodling av jord (genom nyodlingslån) och 2) befordrande av en rationell beteskultur å icke odlad jord (genom betesförbättring slån), allt beträffande andra delar av landet än Norrland och Dalarna. Årlig utlåDen å r l i g a u t l å n i n g e n från fonden får uppgå till högst 500 000 ning. kronor, varav 200 000 kronor i nyodlingslån och 300 000 kronor i betesf örbättringslån. OrganisaL a n t b r u k s s t y r e l s e n är centralorgan för lånerörelsen, vars praktion. tiska utövning sker genom h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n . Villkoren Nyodlingslån kan beviljas ä g a r e e l l e r b r u k a r e av jord, oberoende för nyodlingslån. av fastighetens storlek, därvid dock så vitt möjligt bör tillses, att lån främst
tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav. Den, som önskar erhålla nyodlingslån, skall ansöka därom hos hushållningssällskapet. Innan nyodlingslån beviljas, skall u t l å t a n d e i ä r e n d e t, upptagande plan och kostnadsförslag ävensom karta, vara uppgjort av lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som låneförmedlaren prövar därtill kompetent, och skall denna även avgiva yttrande om markens lämplighet till åker med avseende på dess beskaffenhet och läge. får ej överstiga 75 % av den beräknade kostnaden för < Lånets b e l o p p själva odlingsarbetet och den erforderliga dikningen (arbete, som utgöres av mera omfattande upprensningar eller fördjupningar av avloppsdiken, eller egentlig täckdikning, får därvid ej inräknas; ej heller sådan torrläggning, varför statsbidrag i form av lån eller anslag förut utgått), dock högst 500 kronor per hektar. För samma år får en låntagare ej beviljas mer än 1 500 kronor i nyodlingslån. Låntagare får aldrig samtidigt häfta i skuld för nyodlmgslån till högre belopp än 5 000 kronor. Under två år får lånet innehavas r ä n t e f r i 11 och utan amortering. Vid utgången av vart och ett av de därpå följande s j u åren skall dels å t e r b e t a l a s en sjundedel av det ursprungliga lånebeloppet och dels gäldas r ä n t a e f t e r 4 %. Låneförmedlare (hushållningssällskap) äger i övrigt bestämma n ä r m a r e v i l l k o r for lånets åtnjutande, med iakttagande dock, att minst V 4 av lånebeloppet skall innehållas, tills arbetet avsynats och godkänts; dessutom skall låneformedlaren tillse, att det med lånet avsedda ändamål vinnes. Villkoren Betesförbättringslån får utlämnas till ä g a r e e l l e r b r u k a r e av jord för betesmed företräde för den, som har högst 50 hektar åker eller annan odlad jord.' förbättringslån. Även har bor tillses, att lån främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav. Lånen avse befordrande av en r a t i o n e l l b e t e s k u 11 u r å i c k e o d l a d j o r d och böra i första hand avse förbättring av mark, som redan förut har karaktär av betesmark. Plan och kostnadsförslag skola vara uppgjorda av konsulent hos svenska betes- och vallförenmgen eller annan person, som låneförmedlaren finner be-
5 sitta för ändamålet nödiga insikter, och skall förrättningsmannen jämväl avgiva yttrande dels om markens lämplighet till betesmark, dels ock angående möjligheten att ekonomiskt utnyttja densamma på annat sätt. Betesförbättringslånets s t o r l e k får ej överstiga 50 % av den beräknade kostnaden (vari må upptagas kostnaden för röjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken ävensom för fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån nämnda åtgärder erfordras för ändamålet, samt under villkor att lån eller anslag icke på annat sätt utgår för täckande av kostnaden för uppodling och dikning), dock högst 250 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen. Betesförbättringslån får ej beviljas låntagare till högre belopp än 2 000 kronor för ett år. Den sammanlagda skuld, vari låntagare häftar för betesförbättringslån, får ej överstiga 5 000 kronor. 1 två år får lånet innehavas r ä n t © f r i t t och utan avbetalning. Därefter skall under de följande f e m åren dels å t e r b e t a l a s en femtedel och dels gäldas r ä n t a e f t e r 4 %. Låntagaren skall bland annat förbinda sig att under viss tid i fullgott skick u n d e r h å l l a den med lånet förbättrade betesmarken. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån ur fonden för att därav Ordningen utlämna nyodlings- eller betesförbättringslån, har att före den 1 januari där- för statsom till l a n t b r u k s s t y r e l s e n i n g i v a f r a m s t ä l l n i n g , inne- låns sökande, bevilhållande uppgift å de företag, för vilka lån blivit hos låneförmedlaren sökta, jande och förslag till belopp och lånetid för varje särskilt lån ävensom övriga för ären- utbetalande m. m. dets bedömande erforderliga uppgifter. Efter prövning av framställningarna b e v i l j a r lantbruksstyrels e n s t a t s l å n från fonden till de sökande hushållningssällskapen samt fastställer därvid den tid, inom vilken varje särskilt företag skall vara påbörjat och avslutat. Beviljat statslån u t b e t a l a s a v s t a t s k o n t o r e t mot hushållningssällskaps förskrivning därå. Statslånen förräntas och återbetalas enligt samma regler som de enskilda nyodlingslånen och betesförbättringslånen. Hushållningssällskap, som erhållit statslån, är underkastat skyldighet att till lantbruksstyrelsen avgiva r e d o g ö r e l s e över lånerörelsen och har r e d o v i s n i n g s s k y l d i g h e t för bekomna lånemedel. Gällande villkor för lån från norrländska nyodlingsfonden återfinnas i kun- Gällande villkor för görelsen den 11 juni 1926 (nr 204). lån ur norrFonden avser nyodlingsföretag och betesförbättringar inom Norrland och ländska nyDalarna. Den årliga utlåningen får ej överstiga 1000 000 kronor, varav otdlingsfonden. 700 000 kronor i nyodlingslån och 300 000 kronor i betesförbättringslån. De för denna lånerörelse gällande villkor äro likalydande med motsvarande bestämmelser för lån från allmänna nyodlingsfonden, med den skillnad dock att räntesatsen här utgör blott 3 % i stället för vid lån från allmänna nyodlingsfonden 4 %. Från allmänna och norrländska nyodlingsfonderna hava under de senaste Omfattninfyra åren (1922—1925) lån utlämnats till nedan angivna antal företag med gen av lånerörelsen följande odlingsarealer och beräknade odlingskostnader samt beviljade låne- från allmänbelopp. na och norrländska nyodlingsfondema.
Antal företag
Odlingsareal hektar
1922 1923 1924 1925
250 352 245 199
470 553 375 277
1922 1923 1924 1925
2219 2 022 1052 853
2 652 2215 1 113
År
Beräknad odlingskostnad kronor
Areal i Odlings- I . Beviljade L n medeltal kostnad ^, x lån per företag per h e k t a r P c , r " e k t a r kronor kronor hektar kronor
Allmänna nyodlingsfonden: 269 924 311 512 213 190 176 628
167 080 2(0 750 139 220 111880
1*88 1-57 153 139
574 563 568 638
356 363 371 404
891 690 686 681
349 451 447 452
Norrländska nyodlingsfonden:
2 363 837 1 528 271 763 783 608 867
926 320 990 920 497 470 404 030
1'20 l-io 1-06 1-05
Härav framgår, att de ur fonderna i anspråk tagna medlen i stort sett minskats år från år. Vad särskilt angår allmänna nyodlingsfonden, har utlåningen väsentligt understigit den medgivna maximiutlåningen. I fråga om norrländska nyodlingsfonden var så knappast förhållandet under 1922 och 1923, men för åren 1924 och 1925 stannar utlåningen vid belopp, som även här ligga avsevärt under den medgivna maximiutlåningen. Med berörda låneunderstöd hava under de fyra åren befrämjats nyodling beträffande sammanlagt 7192 företag med en total odlingsareal av 8 549 hektar. De med lån understödda odlingsföretagen äro i allmänhet förhållandevis små. Detta gäller framför allt Norrland. Medelarealen av ifrågavarande odlingsföretag stannar för perioden i fråga för hela landet vid ungefär 1*2 hektar. Den beräknade nyodlingskostnaden har ifråga om företag i södra och mellersta Sverige uppgått till i genomsnitt 580 kronor per hektar. I fråga om företag i Norrland och Dalarna har odlingskostnaden varit högre eller i medeltal 766 kronor per hektar. I sistnämnda trakter har emellertid odlingskostnaden under de allra senaste åren nedgått, och den ligger för 1925 föga över odlingskostnaden i södra och mellersta Sverige. För hela landet har nyodlingskostnaden under berörda fyra år uppgått till i medeltal 130 kronor per hektar. Lånebeloppen ha för de olika åren varierat från ungefär 350—400 kronor 1 medeltal per år vid lån från allmänna nyodlingsfonden och från ungefär 350— 450 kronor i medeltal per år vid lån från norrländska nyodlingsfonden, allt räknat per hektar. I genomsnitt för hela landet och samtliga fyra år har låneunderstödet utgått med 402 kronor per hektar nyodlad mark. Gällande I Kungl. Maj:ts reglemente den 1 juni 1923 (nr 244) för med statsmedel villkor för understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket återfinnas under premiering av mindre avdelning I I I regler för premiering av mindre odlingsföretag, vilka i huvud' odlingsföre-sak i n n e b ä r a f ö i j a n d e . tag.
7 Premieringen avser sådana mindre odlingsföretag, vilka icke på annat sätt kunna komma i åtnjutande av statsbidrag. Premie kan tilldelas jordbrukare, vilkens jordinnehav vid tiden för odlingens början uppgått till högst 10 hektar åker eller odlad äng, därvid företräde bör givas den, som själv brutit hela eller större delen av sin odlade jord. Odlingsarbetet skall vara utfört av den, som vid premieringstillfället brukar jorden, och må ej hava företagits tidigare än högst tre år före premier-ingen. Odlingsföretaget skall med hänsyn såväl till betydelse ur odlingssynpunkt som de med företaget förenade svårigheter vara förtjänt av pris. Odlingsföretaget får ej premieras, om staten eller hushållningssällskapet lämnat anslag eller lån till samma arbete eller om gårdens jordbruk eljest befinner sig i mindre gott skick. Premieringen verkställes i samband ined premieringen av mindre jordbruk. Besiktning av ifrågavarande odlingsföretag verkställes av hushållningssällskapets jordbrukspremieringsnämnd, som dock kan uppdraga åt sin ordförande eller ledamot att ensam verkställa besiktningen. Premierna utgöras av penningpris, som ej få utgå med högre belopp än h ä l f t e n av d e n för o d l i n g s a r b e t e t b e r ä k n a d e kostnaden. Jämlikt kungörelsen den 1 juni 1923 (nr 245) angående statsbidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket kan hushållningssällskap, som' önskar erhålla understöd av statsmedel till, bland annat, premiering av mindre odlingsföretag, inom viss tid därom till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj :t ställd ansökning och därvid foga bevis, att sällskapet åtager sig att bestrida de kostnader för premieringen, som icke gäldas av statsmedel. Till hushållningssällskap får av statsmedel för ändamålet utgå bidrag, motsvarande dels så stort belopp, som sällskapet till penningpris utgivit, dock att bidrag av statsmedel till varje särskilt penningpris ej får överstiga 200y kronor, dels ock halva beloppet av den resekostnadsersättning, dagtraktamenten icke inräknade, som enligt av sällskapet meddelade bestämmelser tillgodokommer ordförande och ledamot i premieringsnämnd. Av statsanslaget för höjande av det mindre jordbruket plägar en anslagsdel av 50 000 kronor beräknas till premierilig äV mindre odlingsföretag. Omfattningen av berörda premieringsverksainket under senaste fyra år framgår av följande uppgifter.
År
1922 1923 1924 1925 Summa
Premiernas belopp i kronor hushållningssällskapens statsmedel medel
Antal till premiering anmälda odlingsföretag
Antal premierade odlingsföretag
1366 1394 1251 1560
1209 1214 1057 1275
83 325 58 209 37 052 54 462
17 676 6 507 4 985 2610
5 571
4 755
233 048
31778 Härav framgår, att flertalet av till premiering anmälda smärre odlings-; företag erhållit pris, nämligen ungefär 85 procent. Premiernas belopp har!
8 varit mycket blygsamt, i genomsnitt ungefär 56 kronor per företag, varav cirka 49 kronor härröra av statsmedel. Premielån Vid 1923 års riksdag infördes en anordning att genom premielån till cqnaför nvodUngs- (och Kcmslantagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten befrämja nybildning av nybygg- jordbruk. frre' Gällande bestämmelser i ämnet äro intagna i kungörelsen den 25 maj 1923 te£ l ning med (nr 128) och innebära i huvudsak följande. egnahemslån. Premielån sökes hos vederbörande egnahemslåneförmedlare och beviljas av denne i regel i samband med egnahemslån. Premielån beviljas blott sådan egnahemslåntagare, som åsyftar a t t genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt ocb hållet nytt jordbruk eller a t t genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med egnahemslånet förvärvade jordbrukslägenheten. Låntagaren skall därjämte vara i behov av understöd för nyss nämnda ändamål. För att nyodlingsarbete skall kunna räknas såsom mera väsentligt, skall minst en hektar jord nyodlas. Vid utlämning av premielån gives företräde åt den, som därmed avser att utföra sådana företag som nyodling, uppförande av ekonomihus, gödselstad och dylikt. Premielånebeloppet får ej överstiga halva den beräknade arbetskostnaden för de odlings- och byggnadsarbeten, som befinnas böra understödjas. I intet fall får premielånet överstiga 1 500 kronor. Premielånet utbetalas, i enlighet med mellan låneförmedlaren och låntagaren upprättat kontrakt, i den mån de föreskrivna arbetena utföras. Då arbetena äro färdiga, anses premielånet guldet. Detta är alltså ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet för befordrande av, bland annat, odling å nybildade jordbruksegnahem. Egnahemslåneförmedlarna, som för ändamålet tilldelas statsanslag, äro underkastade redovisningsskyldighet och stå i avseende å premielåneverksamheten under uppsikt och kontroll av egnahemsavdelningen i jordbruksdepartementet. Riksdagen har för utlämnande av premielån anvisat för budgetåret 1923—1924 800 000 kronor „ „ 1924—1925 800 000 „ 1925—1926 650 000 „ „ 1926—1927 650 000 „ eller tillhopa 2 900 000 kronor, avsedda för de fem kalenderåren 1923—1927. Härav har Kungl. Maj :t i statsanslag till egnahemslåneförmedlarna disponerat för 1923 310 000 kronor 1924 630 000 „ 1925 660 000 „ 1926 650 000 „ eller tillhopa 2 250 000 kronor vadan 650 000 kronor finnas till förfogande för 1927. De låneförmedlarna anvisade anslagen hava av dem placerats i premielån till praktiskt taget samma belopp, som stått dem till förfogande.
Av de beviljade premielånen hänföra sig följande belopp m. m. till nyodlingsverksamhet, Ar
1923 1924 1925
Antal fall då premielån utnått för nyodling
Härmed nyodlad areal, hektar
Premielånebelopp för nyodling, kronor
Premielånebelopp per hektar kronor
231 366 375
291 475 489
67 8S0 106 985 107 860
233 225 222
Under berörda tid hava premielån alltså utlämnats till sammanlagt 972 egnahemslåntagare, vilka i samband med bildandet av jordbruksegnahem nyodlat 1255 hektar (d. v. s. ungefär 1*3 hektar per låntagare). Härför hava de i premielån tilldelats tillhopa 282 695 kronor, vilket motsvarar 225 kronors bidrag per hektar. Enligt mom. 15 av kungörelsen den 18 juni 19Ö9 (nr 69) äro innehavare av Odlingshjälp skogstorp och odlingslägenheter å kronoparker i de sex nordligaste länen bevare av rättigade a t t av allmänna medel erhålla viss kontant byggnads- och odlings- skogstorp, hjälp, varav intill 250 kronor utgår, då minst en hektar åker är bruten och odlingslägenheter försvarligt hävdad såsom åker. Liknande bestämmelser äro gällande för nym. fl. byggare å Alträsks nybyggesområde. Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 291) komma Odlingshjälp innehavare av nva kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna att åtniuta 4* kolonister J *• a kronoparen kontant odlingshjälp — utan återbetalningsskyldighet — av 750 kronor, ker i Norra t t utbetalas i terminer efter arbetets fortgång, i den mån kolonisten enligt l^n^ och fastställd odlingsplan uppodlar samt, i mån av behov, kalkar och gödslar en och en halv hektar torvmarksjord jämte ett mindre, till potatisland avsett område fastmarks jord. I syfte att befordra jordbruksproduktionelis' hastiga utveckling i av världs- Kristidens Qfl V^rCll fl Cl kriget påkallad omfattning och riktning beslöts vid 1918 års riksdag inrät- 00mngsorgatande av en tillfällig, omfattande odlingsorganisation samt diverse anordnin- nisation, nygar att med statsbidrag främja nyodlingsverksamhet, betesförbättringar, drä- ° lamhet nering m. m. m. m. Odlingsorganisationen bestod av lokala organ ( o d l i n g s n ä m n d e r i kommunerna och o d l i n g s r å d för hushållningssällskapsområdena) samt ett centralt organ ( s t a t e n s odlingskommitté). Odlingsnämnderna, som skulle bestå av tre a fyra aktade och kunniga jordbrukare, utsedda av kommunens jordbrukare, hade till huvudsaklig uppgift, jämte annat, att samråda med jordbrukarna i kommunen angående åtgärder, som borde och kunde vidtagas för vinnande av ny odlingsmark genom röjning av hag- eller skogsmark för dess iordningställande till rationell betesmark eller genom uppodling av skogs-, hag- eller ljungmarker eller genom avdikning av ängar, mossar eller annan sidlänt mark samt, i den mån statsbidrag eller
Odlingsorganisationen.
10 annat statligt understöd för dylika arbetens verkställande borde utgå, lämna jordbrukaren sitt biträde och stöd därutinnan m. m. Odlingsråden, som bestodo av fem utav vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott utsedda ledamöter, hade att, bland annat, leda och övervaka odlingsnämndernas verksamhet samt att såväl på eget initiativ som ock efter förslag av odlingsnämnd undersöka möjligheterna för nyodling m. m., upprätta plan och kostnadsförslag för dylika företag etc. Statens odlingskommitté, som bestod av tre ledamöter, hade att såsom central myndighet leda och övervaka odlingsnämndernas och ödlingsrådens arbete samt att själv taga initiativ till åtgärder för livsmedelsproduktionens höjande i olika avseenden. Statsbidrag Enligt en kungörelse den 16 april 1918 (nr 197) angående villkoren för ertill vissa av hållande och tillgodonjutande av statsbidrag till vissa odlingsföretag m. m. kristidens skulle statsbidrag ur särskilda för ändamålet av riksdagen 1918—1920 anvi° d l i ta S f Ö r e " S a d e a n s l a S å tillhopa 19 750 000 kronor (varav 16 000 000 kronor till nyodlingsföretag och 3 750 000 kronor till betesförbättringar) utgå till sådant företag — oberoende av dess storlek eller storleken av fastigheten — vilket avsåge a t t under medverkan av odlingsorganisationen åstadkomma nyodling till åker av därtill tjänlig jord eller förbättring av betes- eller ängsmark, med iakttagande att dylikt statsbidrag ej finge utgå till företag, vartill i annan ordning statsunderstöd erhölles. Ej heller fick eljest vid större vattenavledningsföretag, för vilkas utförande krävdes större besvär och kostnader, bidrag utgå annat än till själva odlingen av marken och till den dikning, som tillhörde odlingsarbetet och vartill statsbidrag ej erhållits. Statsbidrag till o d l i n g s f ö r e t a g å fastmarksjord och å myr- eller torvjord ävensom till torrläggning av sidlänt ängsmark, för dess odling till åker, fick utgå till högst 50 % av godkända kostnader för nyodling av mark, som första gången togs i anspråk för sådd eller viss gröda under 1918 eller våren 1919, högst 40 % för odling, som sålunda användes för första gången hösten 1919 eller våren 1920, samt högst 30 % för odling, som användes första gången hösten 1920 eller våren 1921. Statsbidrag fick ej beräknas efter högre odlingskostnad än 500 kronor per hektar, d. v. s. statsbidraget kunde aldrig få överstiga 250 kronor per hektar. Till företag, som avsåg förbättring av betes- eller ängsmark, utgick statsbidrag för arbeten med markens uppröjande, inhägnande, gödsling, kalkning och insåning samt i erforderlig mån även dikning. Statsbidraget utgick i dessa fall med högst 40 % vid arbeten, som avslutades under 1919, och högst 20 % vid arbeten, som avslutades under 1920, dock fick sammanlagda kostnaden per hektar icke beräknas efter mera än 200 kronor. Det högsta betesförbättringsbidraget blev alltså 80 kronor per hektar. Resultat av Kristidens under odlingsorganisationens medverkan utförda nyodlings- och k iS " k ^ T S D e t e s f° r D ättringsföretag hade följande omfattning. Verksamheten avsåg åren odlingsverk- 1918—1921 och delvis även 1922. samhet. a) Nyodlingsverksamheten: Antal anmälda nyodlingsföretag 107 033 varav helt fullbordades 93 647 „ delvis „ 6279 „ icke utfördes 7107
11 Den till nyodling anmälda arealen 48 595 har varav odlades 43 014 „ Härför utbetaltes i odlingsbidrag 8 392 380 kronor. Odlingsföretagen omfattade i medeltal blott 0'42 hektar och i genomsnitt utbetaltes 195 kronor i statsbidrag per hektar. Den största odlingsverksamheten förekom i Västerbottens län (6 580 hekt a r ) , Norrbottens län (4 248 hektar), Gotlands län (3 091 hektar), Kronobergs län (2 799 hektar) och Kristianstads län (2 543 hektar). b)
Betesförbättringsverksamheten:
Antal anmälda betesförbättringsföretag varav helt fullbordades „ delvis „ „ icke utfördes Den till betesförbättring anmälda arealen varav förbättrades
21 218 18536 1196 1486 51517 har 46 775 „
Härför utbetaltes i betesförbättringsbidrag 1 893 467 kronor. Betesförbättringsföretagen omfattade i genomsnitt 2*3 hektar och i' medeltal utbetaltes 1^0 kronor i statsbidrag per hektar. Den mest omfattande betesförbättringen ägde rum i Norrbottens län (11105 hektar), Västerbottens län (8 887 hektar), Kalmar läns norra (5 580 hektar), Kalmar läns södra (3 149 hektar), Jönköpings län (2 894 hektar) och Västernorrlands län (2 245 hektar). Såsom ovan antytts hava medel ur arbetslöshetsanslaget vid vissa tillfällen Odlingsbianvisats för beredande av odlingshjälp åt vissa småbrukare i Norrbottens län. letslösheTs'anslaget inGenom beslut den 15 juni 1922 anvisade Kungl. Maj:t sålunda för beredande om Norrbotav odlingsbidrag åt arbetslösa småbrukare i Norrbottens län till länshjälpsjeJ^s2 ^ kommitténs i nämnda län förfogande ett belopp av högst 400 000 kronor, dock 1926. under förutsättning att av de medel, som av länets landsting anvisats för arbetslöshetens bekämpande, för ifrågavarande ändamål ställdes till förfogande ett belopp av minst 100 000 kronor. För erhållande av dylikt odlingsbidrag gällde, bland annat, att odlingsbidrag finge utgå allenast till sådan arbetslös småbrukare, vilkens odlade mark uppginge till sammanlagt högst 5 hektar, att bidraget i regel ej finge överstiga halva odlingskostnaden och finge ej i något fall uppgå till högre belopp än 200 kronor för hektar eller utgå för mer än 2 hektar uppodlad jord, att bidrag finge utgå allenast för odlingsarbete, för vilket statsbidrag icke av andra medel beviljats och som verkställts före viss dag, att odlingsbidrag skulle utbetalas i efterskott, dock att i särskilda fall utbetalning kunde ske under arbetets fortgång i mån av nedlagda kostnader m. m. Den 23 juli 1926 ställde Kungl. Maj :t för beredande av odlingsbidrag åt sådana småbrukare i Nederkalix och Tore socknar av Norrbottens län, vilka på grund av rådande arbetslöshet vore i trängande behov av ökade utkomstmöjligheter, till länshjälpskommitténs i nämnda län förfogande ett belopp av
12 högst 30 000 kronor, dock att de med odlingsbidragens fördelning, utbetalning och redovisning förenade kostnader icke finge bestridas av statsmedel. För erhållande av dylikt odlingsbidrag gällde i allt väsentligt samma villkor och bestämmelser som för motsvarande bidrag 1922. Slutligen anvisade Kungl. Maj :t den 6 september 1926 ytterligare 200 000 kronor till odlingsbidrag åt sådana småbrukare i Norrbottens län, vilka på grund av rådande arbetslöshet vore i trängande behov av ökade utkomstmöjligheter, och gällde därvid i tillämpliga delar vad som stadgats den 23 juli 1926, dock att bidrag kunde helt eller delvis utgå in natura i form av foderämnen.
B.
Nj7odlingsverksamhetens ungefärliga omfattning under senaste tid.
I det föregående återgivna uppgifter angående den areal, som odlats med tillhjälp av de särskilda understöd, staten lämnat, omfatta givetvis icke all den jord, som under berörda tid ny odlats. Åtskillig nyodling har därjämte ägt rum utan sådant statligt stöd. Någon säker statistik finnes icke angående den sammanlagda nyodlingens omfattning. Emellertid har man vid de under åren 1913—1920 utförda jordbruksstatistiska lokalundersökningarna även insamlat uppgifter för varje brukningsdel om storleken av de under de sista fem åren utförda nyodlingarna. En av byråchefen E. Höijer i arbetet "Sveriges jordbruk" (Kooperativa förbundets förlag, 1924) gjord bearbetning av detta material giver vid handen, att den årliga nyodlingens totala omfattning under åren 1913—1920 kan beräknas till 8 444 hektar, motsvarande 0-2 2 % av landets hela åkerareal. I sagda arbete meddelar Höijer därjämte uppgifter, som belysa, att nyodlingens relativa omfattning är störst å de mindre brukningsdelarna, såsom ock framgår av i nedanstående tablå återgivna siffror, angivande den nyodlade arealen i procent av hela åkerarealen: , . , , , Ärligen nyodlad areal Brukningsdelar med en j % a v fö r u t åkerareal av odlad areal —0-2 5 hektar 0-3 8 0-26— 1 „ 0-43 1 — 2 „ 0-46
2 — 5 „ 5 — 10 „ 10 — 20 „ 20 — 30 „ 30 — 50 „ 50 — 1 0 0 „ 100 hektar och däröver
0-48 0-34 0-20 0-13 0-u 0-09 0*0 6
13 Nyodlingsverksamheten synes alltså hava varit störst å jordbruk med 2—5 hektar åker; därefter komma de små jordbruken med under 2 hektar. Rätt stor odlingsverksamhet har även förekommit å brukningsdelar, som förut haft 5—10 hektar åker. De brukningsdelar, vilkas åkerareal överstigit 10 hektar, hava haft en förhållandevis ringa nyodling.
C.
Behandlingen vid 1926 års riksdag av nu föreliggande fråga om odlingsbidrag.
Till grund för den inledningsvis omförmälda, av riksdagen framställda be- Motionerna gäran om utredning av frågan om odlingsbidrag lågo två vid 1926 väckta, lika- 1:149 och II: 132 vid lydande motioner angående bidrag utan återbetalningsskyldighet till under- 1926 års stöd av mindre odlingsföretag, nämligen motionen nr 149 i första kammaren (riksdag. av herr Gabrielsson jämte sex andra kammarledamöter samt motionen nr 132 i andra kammaren av herr Lindman jämte trettioåtta andra kammarledamöter. Dessa motioner hade följande motivering: "Rådande depression inom flera produktiva näringar har medfört, att till- Motionernas gången på mänsklig arbetskraft för närvarande är större än efterfrågan. Sam- motivering, tidigt tillväxer befolkningen genom den naturliga folkökningen, som för vårt land enligt beräkning lär uppgå till omkring 40 000 individer per år. Tidigare möjligheter för befolkningsöverskottets avledande genom fri emigration hava väsentligt minskats. Av dessa anledningar är problemet att bereda folköverskottet arbete och utkomst samt framför allt att kvarhålla jordbruksbefolkningen vid jorden en samhällelig angelägenhet av stor vikt. Genom ett mera effektivt utnyttjande av den redan odlade jorden och en ändamålsenligt bedriven nyodlingsverksamhet böra emellertid försörjningstillfällena inom jordbruksnäringen kunna avsevärt ökas. I den mån därtill lämplig jord lägges under plog, skapas vidgade arbets- och utkomstmöjligheter icke blott för stunden utan jämväl för kommande generationer. Är det å ena sidan ett det allmännas intresse att kvarhålla jordbruksbefolkningen vid jorden, så synes det å andra sidan vara statsmakternas skyldighet att i den mån så låter sig göra söka lätta det tryck, under vilket sagda befolkning nu måste leva. I den mån så, särskilt för de mindre jordbrukarna, kan ske genom utökandet av dessas åkerareal, synes staten härför böra lämna erforderligt stöd. Lyckligtvis äger vårt land icke oväsentlig tillgång på produktiv jord, som ännu icke tagits i bruk för odlingen, men som härtill lämpar sig. De största arealerna dylik jord torde visserligen vara att finna i Norrland, men även i den övriga delen av landet torde ännu finnas odlingsvärd jord att tillvarataga. Även om klimatet i Norrland icke medgiver jordbrukets bedrivande på samma sätt som i övriga Sverige, kan det dock rätt skött under gynnsamma förhållanden, och om arealen är tillräcklig, föda sin brukare. I Tornedalen och
14 Kalixdalen av Norrbottens län finnes jord av fruktbaraste beskaffenhet. Nedanför marina gränsen, sålunda jämförelsevis lätt åtkomlig, finnes enbart inom Norrbottens län ett område, i det närmaste stort som Uppland och Södermanland tillsammans, av godartad jord, vilken endast till en obetydlig del ar uppodlad. Professor Hellström uppskattar hela Norrlands jordbruksregion till 40 000 kvkm, eller ett område lika stort som Västmanland, Lppland Södermanland och Östergötland tillsammans. Av sistnämnda område torde pä sin höid 10 % vara odlade. Därtill kommer skogsregionen, de stora myrarnas region, med ännu större areal, av vilken högst 1 % torde vara odlad samt fjällregionen, som särskilt inom silurområdena erbjuder stora vidder odlingsmark av god beskaffenhet. _ D + «^i Folkökningen i de nordliga provinserna i vårt land ar ojämförligt störst. Endast inom Norrbottens län har invånareantalet på 10 år ökats med over 20 000 Liknande är förhållandet även i Västerbotten. För hela Norrland är folkökningen på 10-årsperioden 1909-1920 107 000 och för Kopparbergs län 20 000. Födelsefrekvensen är ungefär dubbelt så stor för övre Norrland som för riket i sin helhet. , Arbetslösheten är också jämförelsevis stor i nämnda landsanda. Man kan säga, att den i nordligaste länet är permanent vissa tider av året Jordbruken inom Norrbottens län äro nämligen till största del så små, att deras ägare för sin bärgning äro nödsakade att söka sig biförtjänster. Åttio procent av i ordbruken inom Norrbotten hava mindre än 5 har odlad jord. For Västerbottens län är motsvarande siffra GS %, för de övriga Norrlandslänen: Gavleborgs 57 %, Västernorrlands 69 %, Jämtlands 65 % samt för Kopparbergs län 74 %. Att bereda plats för Norrlands folköverskott i andra delar av landet torde ej vara varken lämpligt eller möjligt. Är det i första hand en angelägenhet av största betydenhet för Norrlands befolkning att finna sin utkomst i egen hembygd, så finnes heller ingen befolkning som är bättre skickad än denna att sörja för Norrlands uppodling. Strävandena för en forcerad uppodling speciellt i denna landsända hava betydelse icke blott såsom en de norrländska jordbrukarnas angelägenhet utan även i lika hög grad från nationalekonomisk synpunkt. Det må i detta avseende blott erinras om, vad det vid en fortsatt exploatering av de norrländska naturtillgångarna kan komma att betyda, om Norrlands jordbruk kan eller icke kan kraftigt bidraga till den för exploateringen erforderliga arbetarestammens naturaunderhåll. Även i mellersta och södra delarna av vårt land finnas med säkerhet avsevärda odlingsmöjligheter, vilkas utnyttjande kunna åstadkomma en välbehövlig utökning av redan odlade arealer. Det må villigt erkännas, att statsmakterna redan vidtagit vissa åtgärder för nyodlingars främjande. Förutom de åtgärder, som inriktats på kronoparkskolonisationen, hava sålunda för sänka markers torrläggning utlämnats lån ur odlingslånefonden samt bidrag ur norrländska och allmänna avdikningsanslagen. Det egentliga nyodlingsarbetet befrämjas genom smärre lån från norrländska och allmänna nyodlingsfonderna. Direkta bidrag för uppmuntrande av nyodling utgingo i stor omfattning under krisåren, varigenom odlingsintresset stimulerades i högre grad och nyodlingar verkställdes i större utsträckning än genom någon annan av staten hittills vidtagen åtgärd. För närvarande finnas ej andra av statsmedel utgående bidrag för nyodling än
15 premielån åt egnahemslåntagare — vilka förbehållas dem, som bilda nya jordbruk _ samt premier till mindre odlingsföretag, vilka utgå från statsanslaget till höjande av det mindre jordbruket. m t Frågan om ytterligare åtgärder i syfte att för befolkningens försörjning befordra tillgodogörandet av odlingsbar jord har under senaste tid tilldragit sig det allmännas särskilda uppmärksamhet. Sålunda anhöll fjolårets riksdag i skrivelse nr 150, att Kungl. Maj :t ville föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation å odlingsbar jord må kunna genom statliga åtgärder åvägabringas inom landet i vidare utsträckning än vad för närvarande vore fallet samt för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas. Med anledning härav har regeringen låtit igångsätta särskild utredning i ämnet genom 1925 års kolonisationssakkunniga. Utan att i detta sammanhang ingå på någon kritik över resultatet av försökskolonisationen i Norrland anse vi fastslaget, att en framgångsrik kolonisation i dessa bygder måste organiskt utvecklas från redan odlad bygd och dymedelst efter hand lägga under sig jämväl obygden. En av de verkningsfullaste åtgärder för Norrlands kolonisation, som av staten hittills vidtagits, torde vara beviljandet av norrländska avdikningsanslaget. Detta har möjliggjort odling av stora arealer, och många nya egnahem ha bildats. I saknad av denna hjälp torde Norrlands jordbruk och därmed dess övriga näringar svårligen kunnat utvecklas såsom skett. Dessa åtgärder, byggda på att stödja den privata kolonisationen, torde ur alla synpunkter vara de lämpligaste. Den mesta och bästa jorden i Norrland finnes i enskild ägo, och den för kolonisation lämpligaste befolkningen är ock att finna bland ägarna till denna jord. Utan att vilja föregripa resultatet av den utredning, som på riksdagens initiativ nyligen igångsatts av 1925 års kolonisationssakkunniga, anse vi det vara högst önskvärt och behövligt, att omedelbara åtgärder — i avvaktan på utredningens slutförande — vidtagas i syfte att påskynda och befordra viss nyodlingsverksamket. Framför allt torde den odlingsverksamhet böra uppmuntras och befrämjas, som organiskt utväxer från den gamla bygden. Av rikets redan befintliga jordbruk — här avses fortfarande huvudsakligen de smärre — torde sålunda ett mycket stort antal innehålla smärre odlingsarealer — tillhopatagna doclv representerande avsevärda vidder — vilka borde kunna på ett enkelt och naturligt sätt, genom innehavarens eget arbete, vinnas för odlingen. Många ofullständiga jordbruk äro i ett verkligt behov av utvidgning. Innehavarna av dylika smärre jordbruk med utvecklingsmöjligheter torde dock ofta sakna ekonomiska möjligheter att utföra ett mera verksamt odlingsarbete, för så vitt de ej härför erhålla visst bistånd. Den tid de skulle kunna ägna åt nyodlingsarbetet å egen jord måste i regel utnyttjas för förvärv av biförtjänst för familjens underhåll. Norrländska och allmänna nyodlingsfonderna äro visserligen inrättade för befrämjande av sådan odlingsverksamhet, men dessa anordningar torde icke fullt motsvara vad som nu kräves. Detta framför allt av den anledning, att mången mindre odlare varken kan eller vill ikläda sig den skuld, som lånets upptagande innebär. Efterfrågan å lån från dessa båda fonder är även ringa. Av den medgivna årsutlåningen — 500 000 kronor från allmänna och 1 000 000 kronor från norrländska nyodlingsfonden — beviljade lantbruksstyrelsen sålunda under budgetåret 1924—1925 lån till ett belopp av sammanlagt blott 111 880 kronor, respektive 404 030 kronor.
16 Vad som erfordras för nyodlingsverksamhetens främjande i förenämnda fall torde vara, att bidrag utan återbetalningsskyldighet finge utlämnas i större omfattning än för närvarande kan ske medelst förenämnda anslagsmedel till premiering av mindre odlingsföretag. Denna anslagsdel utgör nu blott 50 000 kronor och ingår — såsom ovan angivits — i anslaget till höjande av det mindre jordbruket. Sistnämnda anslag har i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 59, upptagits med tillhopa 300 000 kronor. I förenämnda syfte torde viss höjning av anslaget vara erforderligt, så att anslagsdelen för premiering av mindre odlingsföretag må kunna avsevärt ökas. I anslutning härtill torde jämväl nu gällande bestämmelser för anslagsdelens användning, vilka återfinnas i kungörelser den 1 juni 1923 (nr 244 och 245), böra underkastas vissa erforderliga ändringar samt uttrycket "premiering av mindre odlingsföretag" utbytas mot "understöd av mindre odlingsföretag". Sålunda torde möjlighet böra öppnas för Kungl. Maj :t att enligt grunder i huvudsak liknande dem, som nu gälla i fråga om premielån åt egnahemslåntagare för nyodlingsarbete, använda anslagsdelen i fråga för befrämjande av nyodling å sådana lägenheter, med förslagsvis mindre än 15 hektar redan odlad jord, där tilläggsodling är av mera nämnvärd betydelse för lägenhetens önskvärda utveckling eller eljest befinnes vara av beskaffenhet att böra särskilt uppmuntras. Bidraget borde utgå med högst hälften av den vid odlingsplans upprättande beräknade odlingskostnaden, dock med högst 200 kronor per hektar, samt utbetalas i mån av arbetets fortgång genom vederbörande hushållningssällskap, som även i övrigt torde böra omhänderhava verksamheten under lantbruksstyrelsens kontroll och enligt av styrelsen meddelade närmare föreskrifter. Det förutsattes, att sådana föreskrifter därvid meddelas, att missbruk så vitt möjligt förebygges och effektivt resultat ernås medelst bidragen. Därest förenämnda förslag bifalles, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare erforderliga bestämmelser för verksamheten i fråga. För den sålunda ifrågasatta verksamheten torde den nuvarande anslagsdelen å 50 000 kronor till premiering av mindre odlingsföretag böra avsevärt höjas. Om det antages, att odlingsbidragen i medeltal komma att uppgå till ungefär 200 kronor per lägenhet — motsvarande uppodling av drygt en hektar per brukningsdel — samt att årligen ungefär 2 750 brukningsdelar ifrågakomma till bidrags erhållande, skulle härför erfordras sammanlagt 550 000 kronor. En ökning av anslagsdelen med 500 000 kronor torde därför böra beräknas." Motionernas
Under åberopande av sagda motivering hemställdes i motionerna, att riksdagen ville dels för budgetåret 1926—1927, utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit i nionde huvudtiteln, punkten 59, anvisa ytterligare 500 000 kronor till åtgärder under kalenderåret 1926 för höjande av det mindre jordbruket, d. v. s. sammanlagt 800 000 kronor; dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att av sagda anslag använda ett belopp av 550 000 kronor för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda förslag, av bidrag utan återbetalningsskyldighet till understöd av mindre odlingsföretag.
17 1 sitt utlåtande den 23 februari 1926, nr 15, punkten 23, anförde jordbruks- Jordbruksutskottets utlåtande utskottet följande: över motionerna. "Rådande depression på åtskilliga näringslivets områden i förening med folkmängdens tillväxt och minskade emigrationsmöjligheter gör det jamval enlio-t utskottets mening alltmer angeläget att inom landet söka bereda okade utkomsttillfällen. Såsom ett betydelsefullt led i dessa statens strävanden anser utskottet ock i likhet med motionärerna böra ingå ett kraftigt främjande av nyodlingsverksamheten. Utskottet har heller icke kunnat undgå att tilltalas av det i motionerna T: 149 och I I : 132 i sådant syfte framkomna uppslaget, vilket synes utskottet värt allt beaktande. Då emellertid utskottet icke äger möilighet a t t endast på grundvalen av vad i motionerna anförts bilda sig en bestämd ståndpunkt rörande det lämpligaste sättet för frågans lösning, anser utskottet erforderligt, att frågan göres till föremål för utredning. Denna svnes utskottet lämpligen kunna ske i samband med den utredning, som igångsatts i anledning av riksdagens skrivelse nr 150 förlidet år med begäran om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation å odlingsbar jord kunde genom statliga åtgärder åvägabringas inom landet i vidare utsträckning an vad för närvarande vore fallet." Under åberopande härav hemställde utskottet, att riksdagen måtte i anledning av motionerna 1:149 och I I : 132 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning rörande lämpligaste sättet för vinnande av det i motionerna angivna syftet samt för 1927 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen biföll vad utskottet föreslagit.
D.
Riksdagen 1926.
Sakkunnigas yttrande.
Den huvuduppgift, som förelades de sakkunniga vid deras tillkallande den ^ J 1 ™ ^ 6 juni 1925, avsåg utredandet av frågan om ytterligare åtgärder för framgakkunnii jande av kolonisationen å mark i enskild ägo. Statsmakterna hade funnit g a s allmäntidsläget påkalla ett noggrant övervägande, huruvida icke den produktiva jor- na uppdrag, den må kunna ytterligare utnyttjas i syfte att skapa vidgade utkomstmöjligheter för folköverskottet särskilt genom bildande av nya jordbruk och erforderlig utveckling av äldre, och av denna anledning igångsattes utredningen. I enlighet härmed hava sakkunniga i sitt hittills bedrivna utredningsarbete sökt fatta sin uppgift så allmänt och vidsträckt, att däri inrymmes hela komplexet av frågor om åtgärder i syfte att öka befolkningens möjligheter att genom erhållande av självständiga, bärkraftiga smärre jordbruk i vidgad omfattning erhålla bärgning och sysselsättning. Därvid hava sakkunniga redan från början riktat sin uppmärksamhet icke blott på sådana frågor, som avse anskaffande och tillgodogörande av jord för bildande av nya jordbruk, fri-
18 lösning av arrendejordbruk m. m., utan jämväl på spörsmålet om åtgärder för erforderlig utveckling av äldre jordbruk. Sist nämnda fråga om utveckling och förbättring av ofullständiga jordbruk är uppenbarligen en utomordentligt viktig angelägenhet. FörekomI vårt land finnes ett mycket stort antal jordbruk av den ringa omfattning, sten av ofull- ,. , , , .„ .. , , . , ständiga a t t de på grund av otillräcklig areal odlad jord icke giva respektive brukare jordbruk, arbete och utkomst. Det är givetvis många olika orsaker, som bidragit till uppkomsten av sådana ofullständiga jordbruk. Understundom hava geografiska och andra naturliga betingelser föranlett detta. I andra fall är orsaken att söka i brukarens rent personliga förhållanden. I viss mån har den tidigare fria jorddelningsrätten, skogsbolagens inköp av viss jord, de förut gällande snäva gränserna vid egnahemsbelåningen m. m. medverkat härtill. Utan att närmare ingå på dessa orsaker vilja sakkunniga konstatera det faktum, att ett stort antal av rikets jordbrukslägenheter utgöras av små jordbruk. Efterföljande uppgifter angående antalet brukningsdelar och dessas sammanlagda åkerareal, med fördelning i storleksklasser, belysa i viss mån detta. Brukningsdelar med åkerareal om
— 0-26—1 hektar 1—2 2—5 Summa t. o. m. 5 „ 5—10 „ Summa t. o. m. 10 „ Över 10 „ Summa brukningsdelar
Antal brukn ingsdelar antal %
Sammanlagd åkerarea! hektar 1 %
55 191 64:08 115981 235 880 92 993 328 873 99 153 428 026
38 292 101 661 402 384 542 337 680 813 1 223 150 2 564 092 3 787 242
13 15 27 55 22 77 23 100
1 2-5 10-5 14 18 32 68 100
Härav framgår, att ungefär 3 / 4 av antalet brukningsdelar hava en åkerareal av högst 10 hektar. Över hälften av Sveriges alla brukningsdelar hava en åkerareal av högst 5 hektar. Omkring 120 000 jordbrukslägenheter finnas, där arealen odlad jord icke överstiger 2 hektar, och nästan lika många, där åkerarealen växlar mellan 2 och 5 hektar. Mellangruppen 5—10 hektar inrymmer i runt tal 100 000 brukningsdelar. Visserligen representera dessa grupper av smärre jordbruk upp till 10 hektar icke så avsevärd del av landets hela åkerareal, men de omfatta dock sammanlagt ungefär 1/3 av all odlad jord i riket. U t a n a t t vilja bestrida av a^ofuM > a t t ä v e n d e s s a smärre och minsta jordbruk haft och ständiga kanna hava en uppgift att fylla, vilja sakkunniga dock med styrka betona f^trtt 111 * v i k t e n a v ' a t t s a d a n a ofullständiga jordbruk, som härtill äga förutsättningar, kunna utvecklas till större bärkraft med ökad förmåga a t t skänka sina innehavare utkomst av jordbruket.
19 Många av dessa ofullständiga jordbruk äro av skilda orsaker i trängande behov av förbättring och utvidgning. Sakkunniga hava i sitt utlåtande den 12 december 1925 med infordrad utredning angående ifrågasatt höjning av värde- och lånemaxima för egnahemslån för jordbrukslägenheter närmare utvecklat betydelsen av tillskapandet av jordbrukslägenheter utav lämplig typ och storlek. Därvid hava sakkunniga, bland annat, erinrat om vikten av att sådana jordbrukslägenheter, där innehavaren på grund av rådande förhållanden är hänvisad att huvudsakligen från det egna jordbruket erhålla sin bärgning, utrustas med erforderlig tillgång på produktiv jord, så att vederbörande med familj därå icke blott få sysselsättning utan framför allt sin fulla bärgning. Vidare framhöllo sakkunniga, a t t åtskilliga av de olägenheter, som kunna vara förenade med allt för små jordbruk, bortfalla vid något större och mera bärkraftiga självständiga jordbruk, såsom att bättre proportion ernås mellan byggnadskapitalet och jordvärdet, att dragarfrågan kan ordnas på ett ekonomiskt lämpligare sätt, att jordbruksredskapen kunna bättre utnyttjas m. m. Utöver vad sålunda redan anförts må vissa ytterligare omständigheter framhållas, som motivera åtgärder till förbättring av ofullständiga jordbruk och till ledande av utvecklingen i riktning mot åstadkommandet av mera bärkraftiga jordbruk. De minsta jordbruken äro merendels för små för att kunna lämna tillräcklig utkomst åt en familj utan stöd av extra arbetsförtjänster. Dessa måste oftast sökas utanför hemmet på den vanliga arbetsmarknaden. Därvid komma sådana småbrukare att trängas med övriga arbetssökande, och särskilt under tider med ogynnsamma konjunkturer för industrien och skogsbruket uppstå svårigheter såväl för de egentliga industri- och skogsarbetarna, vilka måste konkurrera med arbetssökande småbrukare, som för småbrukarna själva, vilka ofta icke erhålla den för dem erforderliga extra arbetsförtjänsten. Vidare torde det ekonomiska utbytet av de allt för små jordbruken i många fall bliva mindre tillfredsställande i förräntningshänseende. Detta torde bland annat bero på, att arbetsbesparande hjälpmedel och arbetsmetoder knappast kunna komma till användning vid dessa småbruk. Bland innehavarna av de minsta jordbruken torde det ock vara en allmänt utbredd uppfattning, att det för dem skulle vara av stor betydelse, om de på ett eller annat sätt kunde utvidga sina jordbruk. Givetvis erbjuda dessa små jordbruk i många fall en utmärkt utgångspunkt för vidgad kolonisation genom ökat utnyttjande av den produktiva jorden. H ä r finnas särskilda förutsättningar för en kolonisation på naturlig väg. På grundval av vad som redan finnes i hus, åker, inventarier m. m. kan, genom successivt och på många platser samtidigt bedrivet arbete, väsentliga resultat åstadkommas. Innehavarna av dessa småbruk hava betydligt större förutsättningar att genom nyodlingar och andra förbättringar öka produktiviteten än de, som skola bilda helt nya jordbruk. Vad kan väl för övrigt vara natur-
ligare i detta hänseende, än att bygdbrytningen småningom växer ut från den gamla bygden och att detta sker med stöd av vad som redan finnes. Förbättring E t t målmedvetet arbete för förbättring av ofullständiga jordbruk bör i ständiga f r a m s t a rummet inriktas på angelägenheten att vidga den odlade arealen för jordbruk respektive brukningsdelar. I vissa fall erfordras härför förvärv av ytterlivänTav till" £ a r e ' r e d a n odlad eller odlingsbar mark. Här möter uppgiften att genom läggsjord. ordnad jordförmedlings- och jordanskaffningsverksainhet medverka till anskaffandet av sådan "tillskottsjord" åt ofullständiga jordbruk ävensom frågan om ordnande av kreditmöjligheterna härför m. m., allt spörsmål, som sakkunniga ingående behandlat vid sitt hittillsvarande utredningsarbete och varför redogörelse och förslag torde framläggas i sakkunnigas slutbetänkande i huvudfrågan. Förbättring En annan synnerligen viktig angelägenhet i strävandena att förbättra ofullavofullstan- s tändiga jordbruk är ett kraftigt befrämjande av uppodling å mark, som rebruk genom dan innehaves av dessa småbrukare. Sakkunniga kunna helt instämma i vad nyodling och betvdelsen av att sådant odlingsö redan inne-a m o t i 0 n ä r e r n a anfört om nödvändigheten ° havd od- arbete befordras. En av sakkunniga under föregående vinter föranstaltad, genom hushållningssällskapen verkställd undersökning om tillgången i riket å odlingsbar jord avsåg a t t få klarhet i vad mån tillgång funnes icke blott å större odlingsområden för bildande av nya jordbruk utan även å smärre odlingsområden, lämpliga att odlas för utvidgning av förut bestående jordbruk. Denna undersökning — för vilkens resultat sakkunniga skola avgiva redogörelse i sitt slutbetänkande — gav bland annat vid handen, att särskilt i vissa trakter av landet funnes ganska god tillgång på sådan odlingsjord, som huvudsakligen lämpade sig a t t utnyttjas för utvidgning av äldre jordbruk. Förbättring Såväl av uppgifter, erhållna i samband med nyss nämnda undersökning, avotu stan- g o m 0(^ a y ^ övrigt kända förhållanden framgår, att jord, som möjligen kan bruk genom räknas såsom odlingsbar eller eljest tillgänglig för förbättring av produktiobeteskultur. n e n a ofullständiga jordbruk, icke alltid når sin mest ekonomiska och tjänliga användning, om den odlas till åker, utan om den utnyttjas till rationella beten. Ett dylikt vidgat utnyttjande av den produktiva jorden torde mången gång vara en lika viktig angelägenhet för förbättring av ofullständiga jordbruk som uppodling till åker. Härigenom vinnas möjligheter att, på det sätt jordens beskaffenhet i dylika fall anvisar såsom det mest ändamålsenliga, förkovra sådana jordbruks produktivitet och bereda innehavaren ökade utkomstmöjligheter. Därtill kommer betydelsen, att man småningom söker åstadkomma en rationell klyvning mellan mark för skogsbruk och betesmark. Sakkunniga anse därför, a t t understöd till vidgat utnyttjande av den produktiva jorden å ofullständiga jordbruk icke bör begränsas att blott avse nyodling till åker utan även befrämjande av en rationell beteskultur å oodlad jord. Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för redan vidtagna
21 åtgärder hava statsmakterna också numera i viss mån likställt sådan betesförbättring med nyodling. Det kraftigare befrämjande av nyodling och betesförbättring till förstär- Nuvarande statsunderkande av smärre jordbruk, som alltså av förut angivna orsaker torde böra stöd ej tillfyllest. genom statens medverkan nu komma till stånd, lärer icke kunna genomföras och lända till önskat resultat enbart medelst nu gällande statliga anordningar på området, av vilka utlåningen ur de båda nyodlingsfonderna äro de viktigaste. Såsom framgår av inledningsvis lämnade uppgifter har denna utlåning rätt märkbart minskat i omfattning, och de erhållna resultaten äro numera ganska begränsade. Ofta torde de småbrukare, som äro mest i behov av hjälp till nyodling, icke kunna upptaga sådana lån, enär de hava svårt att skaffa den härför erforderliga säkerheten. Hithörande verksamhet torde sålunda böra kompletteras med ytterligare åtgärder i syfte att stimulera till kraftigare och allmännare verksamhet för den odlade arealens utökning. Direkta I detta hänseende synes den i motionerna anvisade vägen med direkta statsstatsbidrag bidrag böra beträdas. Statens härmed förenade ekonomiska uppoffringar till nyodling torde vara påkallade av den stora samhälleliga betydelse, som ett sådant bygd- och betesförbättring. brytningsarbete, avsett att på ett smidigt och naturligt sätt öka befolkningens försörjningstillfällen av egna jordbruk, otvivelaktigt innebär. Sakkunniga, som alltså förorda åtgärder att genom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet befordra nyodling och betesförbättring å vissa mindre jordbruk, övergå nu till behandling av frågan om lämpligaste sättet att genomföra sådan anordning. Därvid komma sakkunniga att närmare utveckla innebörden av ett utav sakkunniga upprättat, såsom bilaga A till detta utlåtande fogat förslag till kungörelse angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. §1SpecialSåsom framgår av förestående allmänna motivering torde här ifrågava- motivering. rande statsbidrag böra få utgå för två olika ändamål, nämligen nyodling och Bidragens betesförbättring. Bidrag till nyodling (nyodlingsbidrag) torde böra utgå för ändamål. befrämjande av uppodling till åker av härför lämplig odlingsvärd jord, som förut icke är tagen i anspråk för detta ändamål. Bidrag till betesförbättring (betesförbättringsbidrag) bör avse att befordra en rationell beteskultur å icke odlad jord, som befinnes tjänlig härtill och som bättre lämpar sig att användas till rationell betesanläggning än till skogsmark eller åker. Vissa allmänna förutsättningar böra vara för handen, för a t t bidrag över Allmänna förutsätthuvud taget må kunna ifrågakomma. I första rummet torde därvid böra ningar för gälla, a t t bidragen helt förbehållas vissa mindre jordbruk, som äro i behov bidrags erhållande. att erhålla vidgad areal produktiv jordbruksjord. Det syfte, som närmast motiverat nu ifrågavarande åtgärd med bidrag utan återbetalningsskyldighet,
22 är behovet och angelägenheten ur det allmännas synpunkt, att förbättring i produktivt hänseende och ändamålsenlig utveckling åstadkommes å sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av ringa areal åker eller kultiverad betesmark icke giva respektive brukare erforderlig utkomst av jordbruket. Beträffande andra jordbruk än sådana, där nu nämnda förhållanden äro för handen, torde bidrag icke böra utgå. Jämte denna allmänna regel torde böra gälla, att jordbruket i fråga innehåller högst viss bestämd maximiareal åker. Den nyss nämnda allmänna regeln torde nämligen öppna sådana möjligheter till subjektiv och fri tillämpning, eventuellt ledande till tvister mellan bidragssökande och bidragsbeviljande myndigheter m. m., att den bör kompletteras med ett stadgande rörande den maximiareal åker, som i intet fall får vara överskriden för bidrags erhållande. Med hänsyn till de för skilda trakter, olika jordmån m. m. rådande växlande förhållanden möter det visserligen svårigheter att riktigt avväga en sådan, för hela landet lämplig arealgräns. I ovan nämnda motioner i ämnet föreslogs ett innehav av 15 hektar åker såsom högsta gräns. Även om det understundom skulle förekomma, att innehavare av så stora jordbruk icke kunna erhålla sin försörjning därav, torde denna gräns dock vara väl hög. Särskilt till en början synes det vara mest angeläget, att de minsta brukningsdelarna förhjälpas till vidgad åkerareal, och jordbruk, som redan innehava 10—15 hektar odlad jord, torde i regel icke kunna anses vara i så trängande behov av odlingsarealens utvidgning, att statsbidrag nu bör ifrågasättas foldern. Sakkunniga förorda därför såsom ytterligare förutsättning för bidrags erhållande, att sammanlagda arealen odlad jord å jordbruket i fråga icke överstiger 10 hektar. Därjämte torde böra fordras, att det jordbruk, beträffande vilket bidragskall utgå, icke brukas gemensamt med annat jordbruk av den storlek, att de gemensamt brukade jordbrukens tillhopatagna areal odlad jord överstiger nyssnämnda gräns. Med uttrycket "gemensamt brukade" avse sakkunniga sådana fall, då samma person själv samtidigt brukar två eller flera brukningsdelar. Om lån eller I likhet med vad som gällt vid liknande andra anordningar med odlingsbi°tt ^ l l xi»_ drag utan återbetalningsskyldighet — t. ex. vid kristidens odlingsorganisaretaget i an- tion och odlingsbidrag till arbetslösa småbrukare i Norrbottens län — torde nan ord- kjdpag° a v här ifrågavarande art icke böra utgå för sådana nyodlingseller bening, bor ° o . • o här avsett tesförbättringsföretag, till vilka lån eller bidrag av allmänna medel beviljats bidrag ej j annan ordning. Härigenom förebygges, att samma företag understödjes med dubbel hjälp. Däremot bör hinder ej möta, att en därtill berättigad mindre jordbrukare erhåller odlings- eller betesförbättringsbidrag för visst företag ä sin egendom, även om han haft eller innehar lån eller annat bidrag för ett annat nyodlings- eller betesförbättringsföretag å jordbruket i fråga. Sakkunniga förutsätta emellertid, att de bidragsbeviljande myndigheterna i all-
2?> mänhet ej komma att bevilja här avsett statsbidrag, så länge ett med andra allmänna medel å egendomen understött odlingsföretag ännu är i det väsentliga oavslutat. Bidraget bör givetvis beviljas den, som brukar fastigheten, oberoende av Såväl ägare brukare om han är dess ägare eller ej och, i sistnämnda fallet, oberoende av bruk- som kunna erningstidens längd. Denna bestämmelse motsvaras av liknande föreskrift i hålla bidrag. villkoren för lån ur de båda nyodlingsfonderna. I de fall, där bidragstagaren är en arrendator, regleras det rättsliga och ekonomiska mellanhavandet i avseende å nyodlingsverksamheten mellan honom och jordägaren enligt gällande lag, och må i detta sammanhang erinras om det av de jordsakkunniga den 20 juni 1926 avgivna förslag om social arrendelag (statens offentliga utredningar 1926: 8). Den nyss nämnda föreskriften om bidrags utgående till brukaren lärer möjliggöra, att även innehavare av jord, som upplåtits under stadgad åborätt eller under åborätt enligt lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss jord, kunna ifrågakomma till här avsett bidrags erhållande.
§2. I sådana tänkbara fall, att efterfrågan på bidrag blir större än tillgängligt Företrädesrätt till statsanslag, kan det inträffa, att alla enligt förenämnda regler till bidrag bebidrag. rättigade fall ej kunna tillgodoses. Vid sålunda eventuellt nödvändig gallring bland berättigade sökande torde vissa regler om företrädesrätt böra gälla, nämligen att företräde gives den, som för sin bärgning är mest i behov av vidgad areal åker eller kultiverad betesmark, så ock den, som på grund av svag ekonomi eller av andra orsaker har större svårigheter att upptaga lån ur nyodlingsfonderna och med hänsyn härtill eller av andra anledningar är i mera trängande behov av statsbidrag för ändamålet. Dessa regler om företrädesrätt torde oftast leda till, att innehavarna av de minsta jordbruken, där behovet av utvidgad åkerareal i många fall är mest kännbart och där ekonomien kanske är svagast, i första rummet ifrågakomma till bidrags erhållande. § 3.
I fråga om bidragens storlek torde olika regler böra gälla vid nyodling och betesförbättring. I båda fallen torde dock böra bestämmas, att bidraget icke får överstiga dels viss bestämd del av företagets beräknade kostnad, och dels visst maximibelopp per hektar. Beträffande nyodlingsbidrag torde i förstnämnda avseende böra gälla, att bidraget icke får uppgå till mer än högst hälften av den beräknade kostnaden. Detta är visserligen mindre än vad som gäller vid nyodlingslån, där gränsen är 75 % av kostnaden, men med hänsyn till att det nu är fråga om bidrag utan återbetalningsskyldighet och i regel torde gälla företag, som utföras av brukaren själv eller med familjens arbetskraft, kunna sakkunniga icke för-
Bidragets storlek.
Mom. 1.
24 orda högre gräns än 50 %. Detta motsvarar också ungefär den gräns, som gällt eller gäller för vissa andra liknande anordningar. En särskild fråga är beräkningen av den kostnad, som skall läggas till grund för bidragets storlek. Därvid torde i huvudsak samma regler böra gälla, som nu finnas stadgade beträffande beräkning av kostnad vid nyodlingslåns tillmätande. I visst hänseende ifrågasätta sakkunniga emellertid jämkning av sistnämnda stadgande, nämligen borttagande av förbudet att i kostnaden inräkna arbete för sådan täckdikning, som lämpligen bör och kan ske vid själva odlingsarbetet och som sammanhänger med detta. I kostnaden bör få upptagas allt vad som hör till själva odlingsarbetet, d. v. s. till det egentliga anläggandet av en åker å oodlad jord, och detta även om härför erfordras viss dikning, vilken lämpligen kan ske medelst täckdikning. Sakkunniga förorda alltså, att vid kostnadens beräkning får upptagas kostnaden för såväl själva odlingsarbetet som ock den erforderliga dikningen; dock att arbete, som utgöres av mera omfattande upprensningar eller fördjupningar av avloppsdiken eller av dikning eller vattenavledning, för vilka statsunderstöd i form av lån eller bidrag förut utgått, icke må inräknas i kostnaden. Slutligen bör nyodlingsbidraget icke i något fall få utgå med högre belopp, än motsvarande 250 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att ny odlas. Detta belopp är visserligen blott hälften av det maximibelopp, vartill nyodlingslån kan få uppgå, men det sammanfaller ungefär med storleken av de understödsbelopp, som i andra fall utgått per hektar, då fråga varit om bidrag utan återbetalningsskyldighet. Sakkunniga anse, att ett nyodlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet av intill 250 kronor per hektar är tillfyllest och torde av de nyodlande småbrukarna komma att betraktas såsom ett vida mera förmånligt understöd än ett nyodlingslån intill 500 kronor per hektar. Den nu föreslagna regeln om nyodlingsbidragets maximering till 250 kronor per hektar innebär, att, även om den beräknade kostnaden överstiger 500 kronor, bidraget måtte begränsas till högst 250 kronor. Denna bestämmelse torde bland annat verka i den riktning, att man i främsta rummet uppmuntrar till nyodling av sådan jord, som är förhållandevis billig att odla. Mom. 2. Beträffande betesförbättringsbidrag vilja sakkunniga likaledes ifrågasätta, att bidraget må utgå med belopp, motsvarande högst hälften av den beräknade kostnaden. Angelägenheten att befordra en rationell beteskultur torde vara av den vikt, att så pass kraftigt handtag härför lämnas, att vederbörande mindre jordbrukare kunna fullt nöjaktigt verkställa en god betesanläggning, något som särskilt med hänsyn till grundgödslingens betydelse i regei kräver ett ej ringa kontantutlägg. Vid beräkningen av kostnaden härför torde — i likhet med vad statsmakterna föreskrivit i fråga om betesförbättringslån — böra upptagas kostnaden för röjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken ävensom för fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån nämnda åtgärder erfordras för ändamålet och lån eller
25 bidrag av statsmedel icke på annat sätt utgått för täckande av dylik kostnad. Samtliga dessa kostnader måste nämligen i detta fall anses intimt sammanhängande med själva anläggningsarbetet. Betesförbättringsbidraget torde icke i något fall böra få överstiga ett belopp, motsvarande 125 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen. Detta belopp torde vara tillfyllest, och det står i samma proportion till nyodlingsbidragets maximibelopp per hektar som betesförbättringslånen stå till nyodlingslånen. En bidragstagare bör icke på en gång eller för samma tid beviljas nyodUngs- och betesförbättringsbidrag till högre belopp än tillhopa 500 kronor. Sådan begränsning är påkallad huvudsakligen i syfte, att tillgängligt anslag må kunna förslå till så många berättigade sökande som möjligt. Om nyodlingskostnaden — för att taga ett exempel — beräknats till 500 kronor per hektar och kostnaden för betesförbättringen till 250 kronor per hektar, kan alltså en till bidrag berättigad småbrukare erhålla t. ex. antingen 500 kronor i nyodlingsbidrag för att ny odla 2 hektar eller 500 kronor i betesförbättringsbidrag för rationell betesanläggning å 4 hektar eller 250 kronor i nyodlingsbidrag för att nyodla 1 hektar och 250 kronor i betesförbättringsbidrag för betesanläggning å 2 hektar etc. Om alltså en bidragstagare vid samma tillfälle aldrig bör kunna erhålla större sammantaget bidrag än 500 kronor, torde detta dock icke böra utesluta, att han sedermera — då de nyodlings- och betesförbättringsföretag, för vilka bidrag utgått, äro så vitt på honom ankommer färdiga — ånyo tilldelas bidrag för andra företag. Detta bör dock givetvis ske blott under förutsättning, att de allmänna villkoren i § 1 om rätt att erhålla bidrag fortfarande äro för handen.
Mom. 3.
Mom. 4.
§ 4. Liksom motionärerna anse de sakkunniga, att bidragens fördelning bör, åtminstone tillsvidare, handhavas av hushållningssällskapen under lantbruks•
Organisation för verksamhe-
styrelsens kontroll. Den verksamhet, som här ifrågasattes, står nämligen i t e n > bidrags så intimt samband med hushållningssällskapens verksamhet i övrigt, att ett sökande frånskiljande därifrån skulle verka ofördelaktigt, åtminstone så länge annan organisation för hithörande kolonisations- och jordspörsmål icke finnes. Det måste ju också förutsättas, att planläggningen av odlings- och betesförbättringsföretag, för vilka bidrag skola sökas, bör ske under medverkan av jordbrukstekniskt skolade personer. Då hushållningssällskapens tjänstemän under sådant förhållande torde vara de, som i allmänhet bäst lämpa sig för uppgiften, bör denna arbetskraft härför användas. Dessa tjänstemän, som också hava tillägnat sig nödig personkännedom, kunna i sina utlåtanden lämna de uppgifter, som bliva vägledande vid eventuell gallring av de sökande, om anslagen skulle befinnas otillräckliga. Därest hela förvaltningen överlåtes till hushållningssällskapen, torde den ifrågasatta verksamheten utan extra kostnad för statsverket kunna utföras på ett fullt nöjaktigt sätt. Hus-
26 hållningssällskapen torde nämligen hava sådant intresse för den verksamhet, som här avses, att de kunna antagas vara villiga åtaga sig det med verksamheten följande arbetet utan någon ersättning i form av förvaltningsbidrag eller dylikt. Ur organisatorisk synpunkt synes det också lyckligast, om planläggningsarbetet och förvaltningen åvilade ett och samma organ, i vilket fall hushållningssällskapen synas vara bäst skickade att åtaga sig uppgiften. I regel torde väl ej hushållningssällskapens förvaltningsutskott direkt komma att handhava förvaltningen, utan torde den överlåtas till någon särskild nämnd — antingen redan befintlig eller också nyorganiserad — men då denna angelägenhet bäst torde lösas av hushållningssällskapen själva allt efter deras organisation, torde det böra överlämnas åt sällskapen att välja den organisationsform, som de själva finna lämpligast med hänsyn till förhållandena. Fördelningen av bidragen bör verkställas av hushållningssällskapens härför utsedda förvaltningsorgan, hos vilka avgörandet alltså bör ligga beträffande de enskilda bidragens beviljande. Detta innebär en väsentlig skiljaktighet i förhållande till ordningen för nyodlingslåns beviljande, där varje låneärende dragés inför lantbruksstyrelsens prövning. Utan att vilja bestrida, att ett sådant centralt prövande av ärendena kan innebära viss trygghet mot missbruk och garanti för enhetlig handläggning, samt väl inseende, att utlämnandet av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet är en än mera grannlaga uppgift än beviljandet av lån, vilja sakkunniga dock förorda den förenklade anordning, som bidragsbeviljande direkt av hushållningssällskapen innebär. Härigenom besparas omgång, och hushållningssällskapen ställas inför uppgiften att på eget ansvar omhänderhava medlen i och för ändamålsenlig användning, allt givetvis under inseende och kontroll av lantbruksstyrelsen. Sådant förfarande med hushållningssällskapen såsom beslutande under central statsmyndighets kontroll tillämpas redan i fråga om t. ex. egnahemslån, lån från täckdikningslånefonden och premielån åt egnahemslåntagare. Detta direkta förfarande torde hava visat sig medföra snabbare behandling och mindre arbete för de förmedlande ortsorganen och ej heller torde statsverket eller det allmänna i övrigt därigenom kunna anses hava haft olägenheter, utan snarare tvärtom. I enlighet med vad sakkunniga anfört föreslås alltså, att den enskilde sökanden bör hänvända sig till vederbörande hushållningssällskap för bidrags erhållande samt att sällskapet tillerkännes befogenhet att — inom ramen för ett av Kungl. Maj:t sällskapet anvisat årsanslag och enligt de gällande allmänna bestämmelserna — besluta med anledning av sålunda inkomna ansökningar. Rörande ordningen för ingivande av ansökningar om bidrag torde i de nu ifrågasatta grundläggande bestämmelserna icke böra stadgas annat, än att den, som önskar erhålla nyodlings- eller betesförbättringsbidrag, skall därom på
27 sätt och i den ordning, hushållningssällskapet närmare bestämmer, ingiva ansökan till sällskapet, vilken ansökan skall vara åtföljd av, d å f r å g a ä r o m n y o d l i n g s b i d r a g , plan och kostnadsförslag för företaget jämte karta, uppgjorda av lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som sällskapet prövat därtill kompetent, jämte yttrande av förrättningsmannen dels angående markens lämplighet till åker med avseende på dess beskaffenhet och läge, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags erhållande äro uppfyllda, samt, d å f r å g a ä r o m b e t e s f ö r b ä t t r i n g s b i d r a g , plan och kostnadsförslag för företaget, uppgjorda av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som sällskapet prövat därtill kompetent, jämte yttrande av förrättningsmannen dels angående markens lämplighet ur olika synpunkter till betesmark, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags erhållande äro uppfyllda. § 5. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsanslag för utlämnande av Hushållningssällhär avsett statsbidrag, bör årligen till lantbruksstyrelsen därom ingiva till skaps ansökan om Kungl. Maj :t ställd ansökning inom tid, som Kungl. Maj :t bestämmer, och bör det åligga lantbruksstyrelsen a t t så snart ske kan med eget utlåtande statsanslag för bidrags utlämöverlämna ansökningarna till Kungl. Maj:t. nande. Berörda ansökningstid synes böra bestämmas så, att hushållningssällskapen i något så när god tid före vårens och sommarens inträde kunna erhålla besked om det anslagsbelopp, som må varda ställt till deras förfogande. Härigenom beredas sällskapen möjlighet att i sin tur lämna vederbörande bidragssökande besked om bidrags beviljande inom sådan tid, att odlings- och betesförbättringsarbeten må kunna påbörjas så snart den inträdande varmare årstiden detta medgiver. Förslagsvis ifrågasattes, att ansökningarna från hushållningssällskapen böra ingivas till lantbruksstyrelsen senast den 1 januari. De anslagsbelopp, som med anledning av sålunda inkomna ansökningar beviljas hushållningssällskapen, böra avse det ingående kalenderåret, d. v. s. sällskapen böra äga att under sagda kalenderår disponera anslaget för bidrags beviljande. En uppdelning efter budgetår torde här vara mindre lämplig, i det övergången mellan budgetår infaller mitt i pågående arbetssäsong för nyodling och betesförbättring. § 6. Statsanslag, som Kungl. Maj :t beviljar hushållningssällskap, böra av dem få Ordningen för lyftande lyftas i statskontoret på en gång eller i skilda delar mot det att vederbörande i statskonav hussällskap avlämnar en utav hushållningssällskapet utställd och av statskontoret toret hållningsgodkänd skuldförbindelse. Denna förbindelse bör innefatta sällskapets åta- sällskapens beviljade gande att dels använda erhållet statsanslag för utlämnande av bidrag till ny- statsanslag.
28 odling och betesförbättring i enlighet med de härför stadgade föreskrifter, dels ock till statskontoret eller order återbetala statsanslaget eller del därav, i den ordning och under de villkor, som närmare behandlas i §§'9—11. § 7. Ordningen Sedan vederbörande hushållningssällskap prövat föreliggande ansökningar av statsbi-6 o m nyodlings- och betesförbättringsbidrag, bör det åligga sällskapet att, indrag hos nan någon del av bidraget utbetalas till bidragstagaren, upprätta kontrakt ningssäll- m e d d e n n e angående företagets genomförande samt villkoren och ordningen skapen, för bidragets utfående. Av detta kontrakt bör vardera kontrahenterna taga ett exemplar. Kontraktet bör innehålla bestämmelser angående arten och omfattningen av det företag, vartill bidrag utgår, t. ex. hänvisning till härför upprättad plan jämte karta, med angivande tillika av odlingsareal, beräknad kostnad för företaget och andra grundläggande uppgifter om företaget. Vidare bör i kontraktet bestämmas den tid, då varje företag skall vara fullbordat. Denna tid bör icke få fastställas till senare tidpunkt, än utgången av andra kalenderåret näst efter det, under vilket bidraget beviljats. H a r sålunda bidrag beviljats exempelvis under 1927, skall företaget vara färdigt för slutavsyning senast före 1929 års utgång. Härigenom beredes bidragstagaren fullt tillräcklig tid för arbetets utförande, då han är obetagen påbörja arbetet omedelbart sedan planläggningen verkställts. Vidare bör kontraktet innehålla bestämmelser om bidragets storlek samt tid och ordning för bidragets utbetalande. I detta hänseende bör gälla, att bidrag utbetalas i den mån föreskrivna arbeten vederbörligen utförts och avsynats, och bör utbetalningen ske i av sällskapet fastställda terminer. Utbetalning av bidrag bör — i syfte att förebygga missbruk och ernå effektiv kontroll rörande företagens ändamålsenliga utförande enligt fastställd plan — icke få ske med mindre avsyning verkställts av jordbrukskonsulent eller vandringsrättare eller annan sakkunnig och pålitlig person, som sällskapet härtill godkänner. § 8. Kontroll ge- Hushållningssällskapens nu ifrågasatta verksamhet med utlämnande av nybruksstyrel- o d l i n g s " o c n betesförbättringsbidrag bör stå under uppsikt och kontroll av sen över hit- något centralt organ. Härför torde lantbruksstyrelsen — som redan omhänverksTmhet. d e r n a r hithörande verksamhet med nyodlingslån m. m. — vara självskriven. För utövandet av denna kontroll torde lantbruksstyrelsen, bland annat, böra årligen erhålla skriftliga redogörelser över hushållningssällskapens verksamhet på området. Vidare bör lantbruksstyrelsen leda och övervaka hushållningssällskapens arbete på området samt i mån av behov lämna sällskapen anvisningar och råd beträffande verksamhetens närmare bedrivande. Förenämnda redogörelser, vilka böra upprättas enligt av lantbruksstyrelsen
29 fastställt formulär och ingivas till styrelsen senast en månad efter redogörelseårets utgång, böra innehålla alla de uppgifter om anslagets användning och angående de under året beviljade ävensom utbetalda eller återbekomna bidragen, vilka erfordras dels för granskning, huruvida sällskapet disponerat anslaget enligt härför gällande bestämmelser, och dels för fastställande av de anslagsbelopp, som sällskapet eventuellt har att återbetala till statsverket. Med ledning av dessa redogörelser, vilka lantbruksstyrelsen bör hava att granska, bör styrelsen därefter lämna statskontoret erforderliga uppgifter rörande de anslagsdelar, som de olika hushållningssällskapen eventuellt äro skyldiga att återbetala till statsverket. §§ 9—11. I kungörelseförslagets §§ 9—11 angivas de regler, enligt vilka eventuell Eventuellt återbetalning från hushållningssällskap till statskontoret av statsanslagsbe- ^fng^v" lopp bör ske. Dessa regler innehålla i sak detsamma, som gäller för återbe- statsanslag, taming av statsanslag till premielån åt egnahemslåntagare. Återbetalning bör sålunda för det första ske, därest viss del av till hushållningssällskap anvisat statsanslag icke blivit disponerat till nyodlings- eller betesförbättringsbidrag under det år, för vilket statsanslaget anvisats. Om ett sällskap tilldelats exempelvis 80 000 kronor i statsanslag för 1928 men under sagda år härav beviljat blott 60 000 kronor såsom bidrag, böra återstående 20 000 kronor återbetalas till statskontoret. Återbetalningen bör ske före utgången av nästkommande mars månad. I likhet med vad som gäller vid vissa andra statsanslag torde sällskapet dock kunna av Kungl. Maj :t, på av sällskapet före utgången av nästkommande januari månad ingiven ansökan, medgivas r ä t t a t t ytterligare ett år innehava sålunda odisponerat statsanslagsbelopp. Vidare bör hushållningssällskap vara skyldigt att återbetala statsanslagsbelopp, som disponerats i strid mot gällande föreskrifter. Sådan inbetalning, vilken alltså endast kan förekomma i fall sällskapet vid bidragsbeviljandet icke iakttagit stadgade föreskrifter, torde böra beslutas av Kungl. Maj :t. Slutligen bör återbetalning före nästkommande mars månads utgång ske av sådana statsanslagsbelopp, som inom föreskriven tid ej utbetalts till bidragstagare eller vilka till äventyrs återbetalts av bidragstagare. Den nu ifrågasatta kungörelsen torde böra träda i kraft från och med dag Bestämmel sernas under 1927, som Kungl. Maj:t bestämmer, att tillämpas för statsanslag och ikraftträstatsbidrag, som beviljas för 1928 eller senare år. dande. F ö r den nu ifrågasatta verksamheten erfordras givetvis, att särskilda me- Erforderligt del anvisas av riksdagen för ändamålet. E t t nytt anslag under nionde huvud- "belopp." titeln torde böra uppföras för utlämnande av statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk.
30 Det är givetvis vanskligt att på förhand göra några beräkningar angående det statsanslagsbelopp, som erfordras för ändamålet under närmaste tid. Så vitt kan bedömas av efterfrågan å t. ex. nyodlingsbidrag ur arbetslöshetsanslaget till småbrukare i Norrbottens län och med kännedom om småbrukarnas önskan att utvidga sina jordbruk torde man kunna antaga, att tillströmningen av sökande till de nu ifrågasatta nyodlings- och betesförbättringsbidragen bliver mycket stor, för så vitt anordningen — såsom sig bör — på lämpligt sätt bliver känd ute i orterna. Av tidigare meddelade uppgifter framgår, att ungefär 330 000 brukningsdelar finnas i vårt land, där åkerarealen uppgår till högst 10 hektar. Sannolikt torde åtskilliga tiotusental av dessa hava möjligheter och behov att genom nyodling eller betesförbättring utvidgas. Att exakt angiva detta antal är icke möjligt. Understödsverksamheten måste därjämte givetvis bedrivas successivt under en längre tidsperiod framåt. Med hänsyn till nu rådande förhållanden är det ett önskemål, att största möjliga antal småbrukare måtte snarast kunna förhjälpas till vidgad areal åker. Å andra sidan måste en skälig avvägning av anslagsbeloppet göras med hänsyn till det statsfinansiella läget. Om man, under beaktande av dessa synpunkter, rent uppskattningsvis utgår från, att med ifrågavarande nyodlingsbidrag skulle till en början stödjas nyodling på ungefär 5 000 småbruk årligen i hela landet och att varje bidragstagare i genomsnitt härför odlade 1 hektar och erhölle ungefär 200 kronor i nyodlingsbidrag, skulle härför erfordras 1 000 000 kronor. Med hänsyn till den stora vikten, att nu ifrågavarande verksamhet med nyodling å ofullständiga jordbruk verkligen når den omfattning, att något resultat av betydelse därigenom ernås, anse sakkunniga det motiverat, att minst sagda belopp — 1 000 000 kronor — beräknas för utlämnande av nyodlingsbidrag under det första året. Erfarenheten får sedan visa, i vad mån detta belopp behöver jämkas i ena eller andra riktningen. Beträffande medelsbehovet för betesförbättringsbidrag torde man uppskattningsvis kunna antaga, att likaledes ungefär 5 000 småbrukare årligen kunna och böra härtill ifrågakomma samt att dessa i genomsnitt erhålla ungefär 100 kronor i sådant bidrag för betesförbättring å vardera 1 hektar, vilket i allt motsvarar ett årligt anslagsbelopp av 500 000 kronor. Även här får erfarenheten framdeles anvisa, i vad mån jämkning i beloppet erfordras. Sakkunniga vilja alltså föreslå, att för budgetåret 1927—1928 ett anslag av 1 500 000 kronor måtte anvisas för att under kalenderåret 1928 användas för utlämnande av nyodlings- och betesförbättringsbidrag. Anslaget bör hava reservationsanslags natur. Av berörda anslag torde högst en tredjedel — eller 500 000 kronor — böra få användas för utlämnande av betesförbättringsbidrag och återstoden för utlämnande av nyodlingsbidrag.
31 Enligt sakkunnigas mening torde den nu ifrågasatta nya anordningen böra Frågan om fortsatt utbedrivas vid sidan av utlåningen från de båda nyodlingsfonderna, vilken se- låning från nare verksamhet alltså bör fortsättas. Vad angår utlämnandet av premier nyodlingsfonderna och till mindre odlingsföretag, hava motionärerna utgått ifrån, att denna anord- premiering ning skulle upphöra sedan den nya organisationen med odlingsbidrag införts. av mindre odlingsföreÄven sakkunniga anse, att utlämnandet av sådana premier bleve obehövligt, tag. sedan de av sakkunniga nu föreslagna nya åtgärderna fått verka någon tid. Premieringen av mindre odlingsföretag torde draga dryga förrättningskostnader i förhållande till verksamhetens ringa omfattning, och systemet a t t efteråt giva smärre pris för redan utförd odling omöjliggör i allmänhet kontroll och sakkunnig ledning vid odlingsarbetets planläggning och utförande. Om sakkunniga alltså förutsätta, att denna verksamhet småningom upphör, sedan den nu föreslagna nya anordningen, vilken givetvis är mera rationell och betydelsefull, förts ut i praktiken, vilja sakkunniga dock icke förorda ett omedelbart slopande av premieringen av mindre odlingsföretag, enär några övergångsår torde vara av nöden med hänsyn till att vissa mindre odlingsföretag redan äro utförda eller igångsatta i hopp om erhållande av sådan premiering.
Sakkunnigas Under åberopande av det anförda få sakkunniga hemställa, hemställan. att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att, för utlämnande under 1928 — i huvudsaklig överensstämmelse med de i bilaga A intagna grunder — av statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 1 500 000 kronor, därav intill en tredjedel må användas till utlämnande av statsbidrag till betesförbättring. Stockholm den 18 oktober 1926. 1925 ÅRS KOLONISATIONSSAKKUNNIGA: G. MALM. NILS GABRIELSSON. NILS ADLER.
B. v. STOCKENSTRÖM. CARL MANNERFELT.
32 Bilaga
A.
Förslag till KUNGL. MAJ:TS KUNGÖRELSE
angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk; given Stockholms
slott den
Kungl. Maj :t har — sedan riksdagen för budgetåret 1927—1928 anvisat ett anslag av 1 500 000 kronor för utlämnande av statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, därav intill en tredjedel må användas för det senare ändamålet — funnit gott förordna följande att lända till efterrättelse, så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas:
§1. I syfte att åstadkomma förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av ringa areal åker eller kultiverad betesmark icke giva respektive brukare erforderlig utkomst av jordbruket, må statsbidrag, i den mån tillgängligt anslag det medgiver, utlämnas i den ordning och under de villkor, som angivas i denna kungörelse, för att befrämja uppodling till åker av härför lämplig odlingsbar jord (nyodlingsbidrag) eller för att befordra rationell beteskultur å icke odlad jord (betesförbättringsbidrag), allt under förutsättning a) att sammanlagda arealen odlad jord å jordbruket i fråga icke överstiger tio hektar; b) att jordbruket icke brukas gemensamt med annat jordbruk av den storlek, att de gemensamt brukade jordbrukens tillhopatagna areal av odlad jord överstiger tio hektar; c) att lån eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats för ifrågavarande nyodling eller betesförbättring. Nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag beviljas den, som brukar fastigheten, oberoende av om han är dess ägare eller ej och, i sistnämnda fallet, oberoende av brukningstidens längd.
§2. Bland dem, som jämlikt bestämmelserna i § 1 må kunna ifrågakomma till erhållande av statsbidrag, bör företräde givas den, som för sin bärgning är mest i behov av vidgad areal åker eller kultiverad betesmark, så ock den, som på grund av svag ekonomi eller av andra orsaker har större svårigheter att upptaga lån ur nyodlingsfonderna och med hänsyn härtill eller av andra anledningar är i mera trängande behov av statsbidrag för ändamålet. § 3. Mom. 1. Nyodlingsbidrag må kunna uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas. Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för såväl själva odlingsarbetet som ock för den erforderliga dikningen; dock att arbete, som utgöres av mera omfattande upprensning eller fördjupning av avloppsdiken icke må inräknas i kostnaden. Ej heller må i denna upptagas kostnad för dikning eller vattenavledning, för så vitt statsbidrag under form av lån eller anslag förut utgått därtill. Mom. 2. Betesförbättringsbidrag må kunna uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 125 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen. Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för röjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken ävensom för fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån nämnda åtgärder erfordras för ändamålet och lån eller bidrag av statsmedel icke på annat sätt utgått för täckande av dylik kostnad. Mom. 3. Bidragstagare må icke beviljas nyodlings- och betesförbättringsbidrag till högre belopp än tillhopa 500 kronor. Mom. 4. Utan hinder av att bidrag av här ifrågavarande slag redan åtnjutits för viss fastighet må fastighetens brukare dock kunna ånyo beviljas bidrag, för så vitt i samband med tidigare bidrag för fastigheten föreskriven nyodling eller betesförbättring blivit, i vad på honom beror, utförd samt ovan i § 1 angivna allmänna förutsättningar för bidrags erhållande fortfarande äro för handen. § 4. Den, som önskar erhålla här avsett bidrag, skall därom på sätt och i den ordning hushållningssällskapet närmare bestämmer, ingiva ansökan till vederbörande hushållningssällskap, vilken ansökan skall vara åtföljd av, a) dä fråga är om nyodlingsbidrag: plan och kostnadsförslag för nyodlings•företaget ävensom karta däröver, uppgjorda av lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som sällskapet prövat därtill 3
34 kompetent, jämte yttrande av förrättningsmannen dels angående markens lämplighet till åker med avseende på dess beskaffenhet och läge, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags erhållande äro uppfyllda, samt, b) då fråga är om betesförbättringsbidrag: plan och kostnadsförslag för betesförbättringsföretaget, uppgjorda av jordbrukskonsulent, länsagronom eller annan person, som sällskapet prövat därtill kompetent, jämte yttrande av förrättningsmannen dels angående markens lämplighet ur olika synpunkter till betesmark, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags erhållande äro uppfyllda. § 5. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsanslag för utlämnande av här avsett statsbidrag, skall till lantbruksstyrelsen därom, med fördelning å statsanslag för utlämnande av nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag, ingiva till Kungl. Maj :t ställd ansökning inom tid, som Kungl. Maj :t bestämmer, åliggande det lantbruksstyrelsen att så snart ske kan med eget utlåtande överlämna ansökningarna till Kungl. Maj:t. § 6.
Statsanslag, som av Kungl. Maj :t beviljats hushållningssällskap, må under det år, för vilket statsanslaget beviljats, så ock i den mån anslaget under sagda år blivit till nyodlings- och betesförbättringsbidrag disponerat jämväl under de därpå följande två åren, av sällskapet på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande av en utav hushållningssällskapet utställd, av statskontoret godkänd förbindelse, som skall innefatta sällskapets åtagande att dels använda erhållet statsanslag för utlämnande av bidrag enligt därför gällande föreskrifter, dels ock till statskontoret eller order återbetala statsanslaget eller del därav under de förutsättningar och i den ordning, som stadgas i §§ 9—11 här nedan. §7. Innan någon del av utav hushållningssällskap beviljat statsbidrag må utbetalas till bidragstagaren, skall mellan denne och sällskapet upprättas kontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga ett. I detta kontrakt skola bestämmelser i, bland annat, följande avseenden finnas intagna, nämligen : a) angående arten, omfattningen och den beräknade kostnaden för det eller de företag, för vilkas utförande bidraget beviljats, b) angående den tid, då varje arbete skall vara fullbordat, börande sagda tid icke fastställas till senare tidpunkt, än utgången av andra kalenderåret näst efter det, under vilket bidraget beviljats,
35 c) rörande bidragets storlek samt tid och ordning för bidragets utbetalande, börande därvid stadgas, att bidraget utbetalas i av hushållningssällskapet fastställda terminer, i den mån föreskrivet arbete vederbörligen utförts och avsynats av jordbrukskonsulent, vandringsrättare eller annan person, som sällskapet därtill utser. § 8. Hushållningssällskap skall i avseende å sin här berörda verksamhet stå under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen. Årligen före januari månads utgång skall hushållningssällskap till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över av hushållningssällskapet under nästföregående kalenderår bedriven verksamhet. Det åligger lantbruksstyrelsen att efter granskning av sålunda ingiven redogörelse snarast möjligt och senast den 15 mars meddela statskontoret erforderliga uppgifter angående de belopp, ett vart hushållningssällskap har att jämlikt § § 9 och 11 till statskontoret inbetala. § 9. Vad av anvisat statsanslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget beviljats, blivit till statsbidrag disponerat, skall inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad följande år, där ej Kungl. Maj :t på av sällskapet före utgången av januari månad ingiven ansökning medgiver detta rätt att ytterligare ett år innehava sålunda odisponerat statsanslagsbelopp. § 10. Finnes statsanslagsbelopp vara av hushållningssällskap disponerat i strid mot gällande föreskrifter, är sällskapet skyldigt att, enligt Kungl. Maj :ts bestämmande, omedelbart till statskontoret inbetala sådant belopp. § 11. Varder, sedan statsbidrag beviljats, bidraget icke till fullo utbetalt inom föreskriven tid för dess utbekommande eller varder redan utlämnat bidrag till sällskapet helt eller delvis återbetalt, skall det belopp, till vars utbekommande rätten förfallit eller som till sällskapet återbetalts, före utgången av mars månad året efter det, då sagda rätt förföll eller återbetalning ägde rum, av sällskapet till statskontoret inbetalas.
Denna kungörelse träder i kraft den 1927, att tillämpas för statsanslag och statsbidrag, som beviljas för 1928 eller senare år.
Statens offentliga utredningar 1926 Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
P. M. ang. tätare tingssammanträden [6] Betänkande ang. ändringar i hovrätternas organisation, arbets» sätt och löneförhållanden m. m. [20] Industri. Cement» och betongbestämmelser. Andra upplagan med tilläggs» Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. bestämmelser. [13] Betänkande ang. de icke rättsbildade domsagobiträdenas avlö- Tillägg nr 1 till cementbestämmelser. Särtryck ur 1926:13. [14] ningsförhållanden och anställningsvillkor. [2] 1921 års pensionskommittés betänkande. 7. Nytt förslag till militär tjänstepensionslag. [3] Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.
Kommunikationsväsen. Statens och kommunernas
finansväsen.
Betänkande ang. beskattning av inländska juridiska personer. [18]
Betänkande och förslag ang. ordnandet av banglrdsförhållan» dena i Göteborg- [16]
Bank», kredit» och penningväsen.
Politi. Betänkande med förslag till lag ang. åtgärder mot dryckenskap och fylleri. [17]
Försäkringsväsen. Socialpolitik. Utredning rörande lagstiftningen om arbetstidens begränsning i vissa främmande länder m. m. [1] Postverket. [4] Förslag till lag om behandling av vissa arbetsovilliga och samhällsvådliga m. m. [9]
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Det svenska skolväsendets organisation. [5] Betänkande ang. gymnastiska centralinstitutet. [10] Förslag till handbok för svenska kyrkan. [12]
Hälso< och sjukvård.
Fast egendom. Jordbruk med binäringar.
Försvarsväsen. Betänkande ang. förenkling av förvaltningscrganiiationen vid arméns truppförband. [7] Förenkling av organisationen å flottans stationer m, m. Del 1. Flottans varv. [11] Del 2. Flottans stationer utom varven. [19]
Förslag till ändrad lydelse av vissa delar av lagen om nyttjanderätt till fast egendom. [8] Förslag till lag ang. uppsikt å vissa jordbruk. [15] Utlåtande med förslag ang. statsbidrag till nyodling och betess förbättring å ofullständiga jordbruk. [21]
Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Allmänt näringsväsen.
Tryckeri A.-B. Thule, Stockholm 1926.