Betänkande och förslag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

f STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1926:7

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

B E T Ä N K A N D E OCH FORSLAG AVGIVET

D E N 12 M A J

1926 AV

IDE J Ä M L I K T K U N G L . B R E V D E N 18 J U N I 1 9 2 5 TILLKALLADE SAKKUNNIGA FÖR FÖRENKLING A V FÖRVALTNINGSORGANISATIONEN VID ARMÉNS HÖGRE OCH LÄGRE TRUPPFÖRBAND

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1926 Kronologisk

1. Utredning rörande lagstiftningen om arbetstidens begränsning i vissa främmande länder av John Nordin järnte uppgifter angående arbetstiden i vissa länder, som saina allmän lagstiftning rörande arbetstidens begränsning, sammanställda inom socialstyrelsen. Bihang 2 till socialstyrelsens den 2 november 1925„avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Norstedt. (4), 211 s. S. 2. Betänkande angående de icke rättsbildade domsagobiträdenas avlöningsförhållanden och anställningsvillkor. Norstedt. 32 a. J u . 3. li-21 års pensionskommittés betänkande. 7. Betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag. Idun. 51 s. Fö.

förteckning

Postverket. Kort översikt av dess historia, rörelse och organisation. Av M. Marcus. Tiden. (8), 68 s. Fi Utredning angående det svenska skolväsendets organisa tion. Norstedt, vij, 462, 151 s. E. P. M. angående tätare tingssammanträden i härads rätterna. Norstedt. 28 s. J u . Betänkande och förslag, avgivet den 12 maj 1926 av de jämlikt kungl. brev den 18 juni 1925 tillkallade sak kunniga för förenkling av förvaltningsorganisationen vid arméns högre och lägre truppförband. Norstedt, vj, 222 s. F5.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begymelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars vttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1926:7

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

B E T Ä N K A N D E OCH F Ö R S L A G A V G I V E T D E N 12. M A J

1926 AV

DE JÄMLIKT KUNGL. BREV DEN 18. J U N I 1925 TILLKALLADE SAKKUNNIGA FÖR FÖRENKLING AV FÖRVALTNINGSORGANISATIONEN VID ARMÉNS HÖGRE OCH LÄGRE TRUPPFÖRBAND

STOCKHOLM 1926 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

.^Bt/ 0

&Z*C"*

%*

ii

*

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. V

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

I. Kortfattad historik rörande förvaltningens organisation i fred vid arméns truppförband A. Förvaltningen

vid de lägre trupp förbanden

1. Intill tiden för förvaltningsdirektionernas inrättande 2. Förvaltningsdirektiouerna. Intendenturkårens bildande 3. Den av 1892 års härordning föranledda förvaltningsreformeu. omorganisation B. Förvaltningen II.

1 • . . .

vid de högre truppförbanden

8 Den militära förvaltningens organisation i vissa utländska arméer

10 10 13 14 17 18 20

Förvaltningens nuvarande organisation vid arméns högre och lägre truppförband A.

B.

Vid de lägre truppförbanden

1 3

Intendenturkårens

1. Frankrike 2. Tyskland Organisationen före 1919 Nuvarande organisation 3. Holland 4. Finland III. .

. .

22 22

1. Allmänna grunder 2. Vid infanteriregemente ;i. Intendentur- och kassaförvaltning m. m Intendenturavdelningen Kassaförvaltningen Personalen vid intendentur- och kassaförvaltningen 1). Vapcuförvaltningen c;. Kasernförvaltningen cl. Sjukvårds- och veterinärförvaltningen 3. ''Vid övriga lägre truppförband

22 22 22 23 25 25 29 30 30 34

Vixl de högre truppförbanden

1. Arméfördeluingsstaber a. Intendenturavdelning, expedition för kassaärenden och kassaförvalining Intendenturavdelningen Expedition för kassaärenden Kassaförvaltningcn b. Vapenförvaltningen c. Kasernförvaltningen d. Sjukvårds- och veterinärförvaltningen 2. Kommendantskapet i Boden och militärbefälet på Gotland

. . .

36 36 36 37 37 37 37 38 38

IV Sid.

IT. De huvudsakliga anledningarna till förvaltningens utsvällning de senaste decennierna

39 T. Den nya försvarsorganisationen och förvaltningspersonalen

1. Förvaltningspersonalen vid de lägre trnppförbanden 2. Förvaltningspersonalen vid de högre truppförbanden

50 55

VI. De sakkunnigas förslag till ny förvaltningsorganisation

57 A. Vid de lägre truppförbanden

1. Allmänna grunder 2. Intendentur- och kassaförvaltning ni. m a. Kassaförvaltningcns omorganisation b. Intendenturavdelningen Materielhushållningen . Mathållning och furagering Lägerkassorna ni. m 3. Kasernförvaltningen 4. (ivriga förvaltningsområden Vapenför v altningen i allmänhet Artillerimaterielförvaltningen vid artilleritruppförbanden lngenjörmateriel- samt sjukvårds- och veterinärförvaltningarna 5. llandräckningsfrågan

57 60 60 67 67 78 82 87 89 89 91 95 95

B. Vid de högre truppförbanden

1. Allmänna grunder 2. Arméfördelningsstaberna 3. Militärbefälet på Gotland 4. Kommendautskapet i Boden 5. Militärbefälet för Övre Norrland

•

•*" 9J 10 ° 1^2 108

B I L A G O R. Bil. 1

Förslag till Kungl. Maj:ta förordning angående förvaltningens vid armén allmänna ändamål och organisation ] il. 2. Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente för arméns kassaväseude i fred (kassarcglemente) Bil. 3. Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente för anskaffning, underhåll och vård av intendenturmaterielen vid armén i fred (intcndenturmaterielreglemente) Bil. 4. Förslag till ändringar av §§ 9—14 i den jämlikt bemyndigande i Kungl. brev den 15. november 1912 fastställda instruktion rörande intendenturförråden (intendenturförrådsinstruktion) den 28 januari 1913 Bil. 5. P. M. rörande de förändringar vissa blanketter böra undergå med anledning av de sakkunnigas förslag till förenklad materielhushållning ni. m Bil. 6. Förteckning över blanketter, vilka föreslås att upphävas Bil. 7. Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente angående förplägnaden vid armén i fred (fredsförplägnadsreglemente) Bil. 8. Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente för underhållet och vården av artillerimaterielen vid arméns artilleritruppförband (artillerimaterielreglemente)

-"-^ 116 131

161 184 196

Till Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Försvarsdepartementet.

Genom nådigt brev den 18. juni 1925 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för Kungl. Försvarsdepartementet att tillkalla högst tre personer jämte sekreterare för att såsom sakkunniga inom departementet verkställa utredning och avgiva förslag till sådan förenkling av förvaltningsorganisationen vid arméns högre och lägre truppförband, som kan bliva erforderlig i anledning av clen år 1925 beslutade omorganisationen av försvarsväsendet eller som i övrigt kan vidtagas utan att förvaltningens effektivitet därav blir lidande. På grund härav anmodade Herr Statsrådet enligt skrivelse den 1. juli 1925 undertecknade att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid undertecknad Nauckhoff skulle leda de sakkunnigas arbete. Till sekreterare hos de sakkunniga utsågs kaptenen vid intendenturkåren K. II. Arntz. Enligt särskilda medgivanden hava för behandling av vissa specialfrågor följande personal under kortare tid stått till de sakkunnigas förfogande, nämligen majoren vid intendenturkåren E. G. Lilliehöök, kaptenen vid Svea artilleriregemente R. P. Montgomery, underlöjtnanten i armén, förvaltaren vid intendenturkåren A. Hiertner, samt styckjunkaren i Positionsartilleriregementet B. G. A. Blomström. De sakkunniga sammanträdde första gången den 27. augusti 1925, varvid de allmänna riktlinjerna för en förenkling av förvaltningsorganisationen diskuterades. Vidare beslöto de sakkunniga, att vissa utredningar skulle verkställas dels av undertecknade Söderbom och Almroos, dels av de sakkunnigas sekreterare att tjäna som underlag för de sakkunnigas vidare arbete, vilket av åtskilliga skäl icke lämpligen kunde taga sin början förrän efter repetitionsövningarnas avslutande 1925. Sedan de sakkunniga nu fullgjort sitt uppdrag, få de härmed vördsamt överlämna betänkande och förslag till förenkling av förvaltningsorganisationen vid arméns högre och lägre truppförband. I samband härmed vilja de sakkunniga inledningsvis anföra följande.

VI Såväl i försvarsrevisionens betänkande som i 1924 och 1925 års försvarspropositioner har framhållits önskvärdheten av, att frågan om hela förvaltningens organisation snarast möjligt upptoges till avgörande, sedan statsmakterna fattat definitivt beslut rörande försvarsväsendets allmänna organisation och omfattning. De beskärningar av försvarsorganisationen, som kunde befinnas nödvändiga, borde nämligen icke ensidigt drabba de vitalaste delarna av försvarsorganisationen, truppernas organisation och utbildning, utan även och om möjligt i lika grad förvaltningen, den högre såväl som den lägre. Forvaltningsorganisationen'borde därför förenklas, så'långt detta vore möjligt, utan att dess effektivitet därav bleve lidande. Sedan även 1925 års försvarsutskott uttalat sin anslutning till ovannämnda, önskemål, lämnade jämväl riksdagen detsamma utan erinran. I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra om, att även den år 1923 församlade generalskommissionen givit uttryck åt samma önskemål, varvid kommissionen jämväl framhållit, att från de militära myndigheternas sida en enkel förvaltningsorganisation alltid eftersträvats. Förvaltningsarbetet kade emellertid — icke minst vid truppförbanden — efter hand erhållit en_ alltmer ökad omfattning, i icke ringa mån beroende på nytillkomna arbetsuppgifter av kameral och statistisk natur, vilket icke sällan medfört ett tyngande mångskriveri. Några allmänna riktlinjer för förvaltningsorganisationens förenkling hava icke av riksdagen eller myndigheterna angivits. Av de i 1925 års försvarsproposition införda personalberäkningarna för staber och truppförband framgår emellertid, att för förvaltningsarbetet beräknats ett mindre antal beställningshavare, än som för närvarande kommer till användning i dylik tjänst, samt att för vinnande av besparingar viss för förvaltningstjänst avsedd aktiv personal utbytts mot. pensionerad personal. Vid fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga undersökt olika organisationsformer, jämväl sådana, som tillämpas i vissa utländska arméer. Efter noggrann prövning av alla på frågan inverkande omständigheter hava de sakkunniga funnit, att 1907 års beprövade och fasta förvaltningsorganisation bör i möjligaste mån bibehållas. Då de sakkunniga utgått ifrån, att den enligt 1925 års proposition beräknade förvaltningspersonalen icke finge utökas på bekostnad av den för trupptjänst avsedda personalen, och icke heller ansett sig böra föreslå någon direkt ökning av nämnda förvaltningspersonal annat än. där så befunnits oundgängligen nödvändigt, hava de sakkunniga i första hand inriktat sig på att, med bibehållande i möjligaste mån av 1907 års förvaltningsorganisation, åstadkomma sådana förenklingar, att förvaltningen kan funktionera fullt tillfredsställande, även sedan den beslutade personalminskningen blivit genomförd. Förenklingarna hava de sakkunniga huvudsakligast sökt erhålla genom partiella reformer på olika områdem De _ sakkunnigas förslag kommer därför att i stor utsträckning beröra detaljerna i förvaltningstjänsten och sättet för dess utförande. De av de sakkunniga föreslagna förvaltningsbestämmelserna synas böra träda i kraft så snart ske kan efter innevarande års repetitionsövningar. Den föreslagna organisationen av kassaväsendet bör dock tillämpas först från och med ingången av räkenskapsåret 1927—1928. Stockholm den 12. maj 1926. J. NAUCKHOFF. A. ALMROOS.

H. SÖDERBOM. Henning

Amtz.

I. Kortfattad historik rörande förvaltningens organisation i fred yid arméns truppförband. A. Förvaltningen vid de lägre truppförbanden. 1. Intill tiden för förvaltningsdirektionernas inrättande. Förvaltningens omfattning vid svenska arméns truppförband, särskilt dess indelta regementen, var ända fram till senare hälften av 1800-talet mycket begränsad och inskränkte sig i stort sett till avlönings- och kassaärenden jämte vissa civilrättsliga ärenden, sammanhängande med indelningsverket. För ombesörjande av ovannämnda förvaltningsärenden biträddes regementschefen — förutom av regementskvartermästaren och auditören — av 1 regementsskrivare och ett antal mönsterskrivare, vilkas antal så småningom fastställdes till 2 per regemente. I början av 1700-talet tillkom därjämte vid varje regemente 1 regementskommissarie med huvudsaklig uppgift att i fält ombesörja regementets förplägnad och vissa andra ekonomiska angelägenheter. Sedermera utvidgades regementskommissariens verksamhetsområde till att omfatta även motsvarande uppgifter inom fredsförvaltningen. I fråga om truppens utrustning ålåg det efter indelningsverkets införande de särskilda rotarna att tillhandahålla soldaterna beklädnad in natura. Snart nog upphörde emellertid denna skyldighet, och det bestämdes i stället, att rotarna årligen skulle erlägga ett visst kontant belopp härför. De skulle dock fortfarande anskaffa skor och strumpor, men befriades inom kort även från denna skyldighet. Anskaffningen- av beklädnaden tillgick så, att regementschefen rekvirerade erforderligt kläde från krigskollegium i Stockholm, varefter kompanicheferna hade att ombesörja själva tillverkningen, som i regel utfördes av i skräddaryrket kunniga soldater. De nya munderingarna förvarades förseglade å rotarma i härför avsedda munderingskistor. Beväpningon tillhandahölls av kronan och utanordnades till regementena av krigskollegium från närmaste förråd. År 1818 uppdelades kostnaden för munderingens anskaffning och underhåll med hälften på vardera kronan och rotarna. I samband härmed fastställdes munderingens omsättningstid till tre år, och skulle sålunda kronan och rotarna årligen betala vardera 1jc, av hel munderings värde. Av de sålunda inflytande medlen bildades vid varje regemente en särskild beklädnadsfond, från vilken munderingarnas underhåll skulle bestridas. Samtidigt härmed infördes vid varje regemente en beklädnadsdirektion, bestående av landshövdingen, regementschefen och två kaptener jämte auditören såsom protokollförare och regementsskrivaren såsom redogörare. Därjämte ägde landshövdingen tillkalla vissa av rotehållarna valda ombud. Direktionen hade att tillse, att truppen ständigt var försedd med en ny mundering (livmundering) och en fullt brukbar sådan (släpmundering). Vart tredje 1—261158

2 år skedde nyanskaffning. En nytillverkad mundering var sålunda i tre år livmundering och sedermera i tre år släpmundering. Därefter ansågs den utsliten och lämnades åt soldaten som dennes egendom. De för ny tillverkningen erforderliga materialierna upphandlades av beklädnadsdirektionen, varefter tillverkningen skedde på sätt förut angivits. Erforderliga reparationer verkställdes i regel av soldaterna själva mot viss av beklädnadsdirektionen bestämd ersättning. Vidare träffades i regel överenskommelse med soldaterna om att mot ersättning själva hålla sig med de s. k. småpersedlarna. År 1842 ökades den treåriga omsättningstiden för munderingen till fyrårig, i samband varmed såväl rotarnas som kronans årliga bidrag till underhållet minskades till V8 av munderingens värde. År 1858 befriades rotarna helt och hållet från ifrågavarande bidrag, om kronan övertog från nämnda tid hela kostnaden för soldaternas utrustning. I samband härmed upphörde landshövdingen jämte rotehållarnas ombud att vara medlemmar av beklädnadsdirektionen, vilken nu skulle bestå av 1 regementsofficer och 2 kompanichefer samt auditören såsom protokollförare, regementsskrivaren såsom uppbördsman och redogörare för beklädnadsfonden samt regementskommissarien såsom redogörare för de i förråd intagna persedlarna. Vid den värvade armén tillämpades redan tidigt det s. k. passevolanssystemet. Såsom detta utvecklades, innebar det, att vederbörande kompani- och notsvarande chefer åtogo sig att mot bestämd ersättning underhålla ett visst antal persedlar av olika slag vid sitt truppförband. Passevolansen avskaffades först under åren 1872—1875 i samband med genomförandet av den nedan uider I . A. 2 omnämnda förvaltningsreformen. För beväringsmanskapets utrustning var till en början synnerligen otillfredsställande ordnat. Utrustningen bestod länge nog av endast en omgång ofta jämförelsevis dåliga persedlar. Nyanskaffning och reparation skedde efter anmälan från regementschefen genom föranstaltande av krigskollegium. År 1856 inrättades vid varje regemente en särskild beväringsbeklädnaåsdirektion, bestående av 1 regementsofficer, 1 kapten och 1 subalternofficer med regementskommissarien såsom redogörare. E t t särskilt anslag, beräknat till en början efter Vio och sedermera efter 1!12 av värdet av en omgång vapenrock, byxor och mössa, anvisades direktionen för munderingens anskaffning och underhåll. Härtill kom viss ersättning för lagningshjälp, tvätt m. m. Beväringsmanskapets persedlar förvarades i regementets gemensamma förråd under regementskvartermästarens, sedermera under regementskommissariens, tillsyn. Under hela den hittills skildrade tidsperioden liksom även senare vilide ansvaret, för att regementets utrustning skulle befinna sig i ett gott skick, ytterst på regementschefen. Kompanicheferna hade närmast under denne uppsikt över till kompaniet utlämnade persedlar och regementskvartermästaren eller regementskommissarien över sådan materiel, som upplagts i regementets gemensamma förråd. Vad därefter beträffar frågan om truppens underhåll, voro rotarna i allmänhet skyldiga att lämna den indelta soldaten sådant in natura, såvitt det icke enligt knektekontrakten förklarats vara soldatens åliggande att under möten bestå sig själv med föda. I båda fallen utgjordes naturaunderhållet av medförd matsäck. Vid större delen av indelta kavalleriet hade dock i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet genom passevolanskontrakts avslutande kronan övertagit ryttarnas underhåll under mötena mot uppbärande av s. k. mötespassevolansavgift från rusthållarna. Från och med 1813 ordnades soldaternas underhåll vid hela indelta armén efter motsvarande grunder. Anskaffningen av erforderliga livsmedel uppdrogs till en början åt sex s. k.

3 passevolanskommissariat, vilkas åligganden dock från år 1830 övertogos av Kungl. Maj :ts befallningshavande. Till grund för proviantanskaffningen lades 1774 års fältprovianteringsstat. Sedan riksdagen beslutat, att erläggandet av mötespassevolansavgiften skulle upphöra med 1840 års utgång och att kronan skulle övertaga manskapets underhåll, uppdrogs åt en särskild provianteringsdirektion vid varje regemente att förvalta de härför anslagna medlen samt att anskaffa och tillhandahålla de erforderliga förnödenheterna. Dessa voro till en början synnerligen knappa, i det de endast medgåvo utspisning av två jämförelsevis svaga måltider per dag. Genom fastställande av nya portionsstater 1858 och 1874 förbättrades dock utspisningen. Dessa stater skulle tillämpas jämväl för beväringsmanskapet. Vid den värvade armén tillkom det ursprungligen soldaten själv att med sin sold ombesörja sitt underhåll. Men av flera anledningar ordnades så småningom inom de olika garnisonsorterna särskilda matinrättningar, vid vilka manskapet erhöll .sitt underhåll in natura enligt särskilda provianteringsstater. I likhet med vid indelta armén torde dessa ursprungligen hava varit synnerligen knappa, Genom fastställandet av nya stater 1855 och 1863 förbättrades visserligen utspisningen, men man ansåg snart nog, att såväl de för den värvade armén som även de för den indelta armén och beväringsmanskapet gällande portionsstaterna borde ändras för vinnande av mera lämplig sammansättning. Liksom vid den indelta armén ombesörjdes proviantens anskaffning m. m. av särskild provianteringsdirektion. Förvaltningsorganisationen vid arméns truppförband, sådan denna gestaltade sig under senare delen av 1870-talet och början av 1880-talet, kan i korthet sammanfattas sålunda. Högsta uppsikten över regementets förvaltning utövades av regementschefen. Till sitt biträde vid ombesörjande av avlönings- och kassaärenden m. m. hade han regementsskrivaren jämte de två mönsterskrivarna. Vid avgörande av förekommande civilrättsliga eller andra ärenden, som fordrade juridisk sakkunskap, stod auditören till förfogande. Truppens utrustning ombesörjdes vid indelta armén och beväringsmanskapet närmast av särskilda beklädnadsdirektioner, under det att vid värvade armén det s. k. passevolanssystemet tilllämpades. Mathållningen ombesörjdes av särskilda provianteringsdirektioner. 2. Förvaltningsdirektionerna. Intendenturkårens bildande. Som av det föregående framgått, vidgades så småningom omfattningen av förvaltningsuppgifterna vid truppförbanden, särskilt därigenom att kronan undan för undan övertog omsorgen om truppens underhåll och utrustning. N ä r sedermera 1875 års riksdag definitivt beslöt en övergång från boställestill kontantavlöning för indelta arméns personal, och förvaltningsarbetet även härigenom väsentligt ökades, stod det klart, att de gällande förvaltningsformerna icke längre lämpade sig för den väsentligt utökade förvaltningen vid truppförbanden, ävensom att de befintliga förvaltningsorganen icke voro i stånd att på ett tillfredsställande sätt ombesörja förvaltningstjänsten. Vidare gjorde sig behovet av en ensartad organisation av truppförvaltningen allt mera gällande. Redan 1872 hade därför nya bestämmelser angående ombesörjandet av den ekonomiska förvaltningen samt rekrytering och remontering vid Wendes artilleriregemente utfärdats. Enligt dessa skulle en vid vardera av regementets två garnisonsorter tillsatt förvaltningsdirektion ombesörja samtliga ekonomiska angelägenheter vid respektive del av truppförbandet. I samband härmed skulle även passevolanssystemet upphöra.

4 Ifrågavarande förvaltningsorganisation, för vilken närmare redogörelse lämnas här nedan, genomfördes sedermera under de tre närmaste åren vid värvade arméns samt från och med 1880 jämväl vid indelta arméns truppförband. I samband härmed tillsattes såsom förvaltningsdirektionernas verkställande organ regementsintendenter vid flertalet regementen och kårer. I stället indrogos regementskommissariebefattningarna därstädes. Beväringstrupperna erhöllo dock inga regementsintendenter, utan förvaltningsärendena handlades där närmast av regementskommissarierna. För vård av förråds- och magasinsartiklar samt byggnader och inventarier m. m. å mötesplatserna tillsattes särskilda förrådsförvaltare. Samtidigt beslöts, att regementsskrivar- och mönsterskri vart jänsterna skulle indragas. År 1880 sammanfördes truppförbandens regementsintendenter, regementskommissarier och förrådsförvaltare m. fl. till en gemensam intendenturkår. Någon självständig kår skapades dock icke härigenom, enär beställningarna icke voro uppförda å intendenturkårens gemensamma stat utan å de särskilda truppförbandens stater. Personalen hade föga annat gemensamt än kårens benämning och chefen, generalintendenten, vilkens befälsrätt var synnerligen inskränkt. Den allvarligaste olägenheten med den nyskapade organisationen var dock, att densamma var inriktad uteslutande på fredstjänsten. Någon tanke på att erhålla en för krig användbar organisation hade man vid kårens bildande icke haft. Slutligen kan erinras, att personalen saknade alla befordringsutsikter, att avlöningen var jämförelsevis ringa samt att utbildningen under lång tid framåt var synnerligen bristfällig. De ovan berörda förvaltningsdirektionerna skulle under närmaste inseende av vederbörande truppförbandschef och överinseende av arméförvaltningen ombesörja truppens alla ekonomiska angelägenheter, till vilka hänfördes icke blott avlönings-, kassa- och intendenturärenden utan även vapen-, kasernvårds-, sjukvårds- och veterinärärenden m. m. Förvaltningsdirektionen bestod av 1 regementsofficer såsom ordförande samt 2 ^ officerare och regementsintendenten såsom ledamöter. Vid beväringskår utgjordes direktionen av 1 kapten såsom ordförande samt 2 officerare och regementskommissarien såsom ledamöter. Vid prövningen av frågor, som rörde mathållning samt hälso- och sjukvård, inträdde regementsläkaren och, när viktigare frågor om hästarnas vård och underhåll förekommo, regementsveterinären såsom ledamot i direktionen. ^ Förvaltningsdirektionen biträddes vidare av regementsauditören, vilken ålåg att föra protokoll m. m. vid direktionens sammanträden samt att deltaga i och löra protokoll vid kassa- och förrådsinventeringar. Som ovan nämnts var regementsintendenten förvaltningsdirektionens verkställande organ. Honom ålåg i stort sett: att utreda och hos direktionen föredraga alla till direktionens handläggning hörande frågor samt föreslå beslut; att verkställa eller till verkställighet befordra direktionens beslut; att vara uppbördsman med personligt ansvar i första hand för de penningmedel, som ställdes till direktionens förfogande; att i andra hand ansvara för förråds- och magasinsuppbörden vid truppiörbandet; att å kronans vägnar deltaga i förekommande besiktningar; samt att upprätta regementets alla redogörelser för medel, effekter m. m. För besluts fattande vid direktionens sammanträden erfordrades, att ordföranden och minst två ledamöter, varav den ene regementsintendenten voro närvarande. Vid delade meningar skulle i vissa fall frågan underställas regementschefens avgörande. Denne ägde även, när han fann kronans fördel eller andra giltiga skäl sådant bjuda, ändra eller upphäva direktionens beslut.

5 Över kassaväsendet utövade chefen med biträde av en kassakontrollant tillsyn och var skyldig att själv eller genom annan officer minst en gång i månaden inventera alla kontanta medel och värdehandlingar vid truppförbandet. Erforderliga medel rekvirerades av chefsämbetet från arméförvaltningens respektive departement samt översändes därifrån i regel till vederbörligt lantränteri, där de insattes på regementets räkning. Uttag fick icke ske annat än efter anvisning av chefen, kontrasignerad av regementsintendenten och försedd med annotationsbevis av kassakontrollanten. Redovisningen skedde dels kvartals- och dels årsvis inför arméförvaltningens olika departement. Den förvaltningsorganisation, som skapades genom införandet av förvaltningsdirektionerna samt genom vidtagandet i samband härmed av vissa andra åtgärder rörande den ekonomiska förvaltningen, innebar ett väsentligt framsteg i fråga om den allmänna hushållningen och förvaltningen vid arméns truppförband. Först härigenom lyckades man åstadkomma en ordnad fredsförvaltning, tillräckligt effektiv för dåtida förhållanden samt med jämförelsevis betryggande kontroll av såväl medels- som persedeluppbörd. En svaghet vidlådde dock redovisningsväsendet bl. a. däri, att bestämda kassadagar icke voro föreskrivna, samt att truppförbanden hade att redovisa bekomna medel inför arméförvaltningens olika departement, en olägenhet, som icke avhjälptes förrän vid genomförandet av 1907 års förvaltningsreform.

3. Den av 1892 års härordning föranledda förvaltningsreformen. Intendenturkårens omorganisation. ( Enligt 1892 års härordning förutsattes en omorganisation av förvaltningen vid arméns truppförband ävensom inrättandet av nya förvaltningsmyndigheter emellan truppförvaltningarna och centralmyndigheten, i det att arméfördelningscheferna, vilka förut saknat förvaltningsbefogenhet, skulle erhålla dylik. Ifrågavarande förvaltningsreformer förbereddes vid 1892 års urtima riksdag genom beslut om intendenturkårens omorganisation. Frågan härom hade redan tidigare hänskjutits till den 1888 tillsatta fältförvaltningskommittén, vilken 1892 framlade ett förslag härtill. Kommittén framhöll med synnerlig ^skärpa de brister — av vilka några i det föregående framhållits —•, som vidlådde den dåvarande organisationen av intendenturkåren. De synpunkter rörande densamma, som kommittén framlade, äga ännu till alla delar full aktualitet, varför några av de viktigaste torde förtjäna att här återgivas. Kommittén framhöll sålunda, att intendenturpersonalen måste i fred vara fullt utbildad för fältförhållandena, Hastigheten i operationerna krävde självverksamhet och en ej ringa grad av rent militär bildning hos nämnda personal vid såväl högre som lägre truppförband. Denna måste finna sig tillrätta på egen hand och ofta handla utan att invänta order eller anvisningar från högre myndighet. För att full samklang skulle kunna vinnas mellan de militära operationerna och förvaltningsåtgärderna vore det nödvändigt, att intendenturpersonalen ägde ett gott och säkert omdöme i fråga om de rent militära fordringarna samt förmåga att, då så erfordrades, kunna taga befäl. Kommittén kom därför till den slutsatsen, att intendenturpersonalen oundgängligen måste hava varit i aktiv tjänst. Vidare framhöll kommittén de stora kra.v, som måste ställas på intendenturpersonalen inom etappväsendet och för arbetet med krigsförberedelserna. Att ombesörja fredsförvaltningen finge icke längre bliva den enda och huvudsakliga uppgiften för en intendenturkår. Kårens viktigaste uppgift måste vara att utbilda personalen för kriget och för de platser, denna då skall fylla.

(i

Kommitténs förslag utmynnade i organiserandet av en självständig intendenturkår. »Betraktar man», yttrade kommittén, »de för krigsmakten gynnsamma resultat, som vår nuvarande generalstab uppnått som självständig kår, ligger förhoppning nära, att motsvarande följder böra i fråga om vår militärförvaltning uppstå genom en fast organiserad självständig intendenturkår.» Kommitténs förslag till .stat för kåren upptog 1 generalintendent, 26 intendenturtjänstemän av regementsofficers och 119 av kompaniofficers tjänsteställning. Enligt- 1892 års riksdagsbeslut organiserades visserligen en självständig intendenturkår, men antalet regementsofficersbeställningar blev högst väsentligt reducerat, varjämte ett stort antal av de lägre beställningarna placerades så lågt i avlöningshänseende, att kårens rekrytering sedermera misslyckades. År 1898 vidtogos vissa förbättringar, och genom 1901 års härordning erhöll kåren i stort sett sin nuvarande organisation. Genom 1914 års härordningsbeslut ombildades intendenturkåren från civilmilitär till rent militär kår, varjämte ett mindre antal nya beställningar tillkommo. Enligt 1925 års härordning skall kåren undergå en mot de indragna truppförbanden m. m. svarande reduktion. En ny grad — fanjunkargraclen — har tillkommit. Genom nådigt brev den 7. april 1893 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda kommitterade att utarbeta, förslag till sådana ändringar i gällande reglementen och stadganden, som kunde påkallas av intendenturkårens förändrade organisation och förändringarna, i övrigt uti härorganisationen. Sedan kommitterade avgivit sitt förslag, och arméförvaltningen däröver avgivit yttrande, utfärdade Kungl. Maj:t den 23. november 1894 kungörelse angående tillämpning tillsvidare av förändrade föreskrifter rörande förvaltningen vid arméns truppförband att tillämpas från och med den 1. april 1895. Föreskrifterna gävos en sådan form, att desamma kommo att betraktas såsom rent provisoriska, i det att nya reglementen rörande arméns förvaltning icke utfärdades utan endast upphävdes i de delar, de befunnos stridande mot nämnda föreskrifter. Innebörden av desamma var i stort sett följande. De sedan åren 1872—1875 vid den garnisonerade och sedan slutet av år 1880 vid den icke garnisonerade arméns truppförband inrättade förvaltningsdirektionerna skulle upphöra med utgången av mars månad 1895, och deras åligganden övertagas av en ny förvaltningsmyndighet, benämnd N. N. regementes förvaltning. Denna förvaltning utgjordes av trupp förbandets chef såsom ensam beslutande och regementsintendenten såsom föredragande. Förvaltningen biträddes av en av chefen förordnad kassakontrollant. Till hjälp vid rekryteringens ombesörjande fingo kompani- och motsvarande chefer användas. Chefen var jämte regementsintendenten ansvarig för förvaltningens beslut men den senare ensam ansvarig för beslutens författningsenlighet, Ville regementsintendenten undgå ansvarighet för ett emot hans avstyrkande fattat beslut, ägde han rättighet och, därest han ansåg beslutet författningsstridigt, jämväl skyldighet att anföra sin avvikande mening till protokollet. I senare fallet ålåg det förvaltningen att ofördröjligen insända avskrift av sagda protokoll till fördelningsintendenturen. Expeditionen av förvaltningens beslut ålåg regementsintendenten, som ock var ensam ansvarig för räkenskapernas riktighet till siffran och deras vederbörliga verificering. I fråga om kassaväsendet utfärdades nya detaljerade bestämmelser, innehållande i huvudsak:

att uppbörd och utbetalningar skulle verkställas genom regementsintendenten å vissa för ändamålet särskilt bestämda kassadagar i varje månad (den 1., 11. och 21.) under kontroll av chefen dels personligen, dels genom kassakontrollanten; att alla till kassan inkommande medel omedelbart skulle insättas på regementets bankräkning; att medlen fingo uttagas endast medelst anvisning, utställd av chefen, kontrasignerad av regementsintendenten och försedd med annoteringsbevis av kassakontrollanten ; att regementsintendenten och kassakontrollanten båda skulle vara närvarande under kassadagen, den förre för mottagande av inbetalningar och verkställande av utbetalningar, den senare för annotering av de in- och utgående medelsbeloppen; att chefen skulle vara närvarande i kassalokalen varje kassadag senast vid kassans stängning för utrönande av den då befintliga kassabehållningen och föranstaltande om dess insättande i bankinrättning; att kassainventering skulle ske en gång i månaden, vid ombyte av chef eller redogörare samt dessutom oförmodat minst en gång årligen av fördelningsintendenten; samt att räkenskaperna skulle avslutas månadsvis. I fråga om redovisningen vidtogos däremot i stort sett inga förändringar. Allt fortfarande skulle sålunda redovisningen ske inför arméförvaltningens skilda departement samt i vissa fall avgivas kvartalsvis, i andra åter årsvis. Såsom förut framhållits voro åtskilliga förtjänster förenade med den äldre förvaltningsorganisationen. Förvaltningsdirektionerna arbetade dock under allt för tunga former. När den militära organisationen jämte de värnpliktigas övningstid genom 1892 års härordningsbeslut väsentligt utökades, blev det därför nödvändigt att söka åstadkomma en förvaltningsorganisation, som fungerade med större snabbhet och effektivitet än den då gällande. Det torde hava varit en riktig tanke att låta truppförbandets chef övertaga det direkta ansvaret för förvaltningen, men som en bestämd olägenhet måste betecknas, att chefen betungades icke blott med de egentliga förvaltningsärendena utan även, och i långt högre grad än vad som kunde anses ändamålsenligt, med kassa- och avlöningsärenden. Den föredragande regementsintendenten hade att handlägga samtliga förvaltningsärenden. Med organisationens utveckling, särskilt efter den år 1901 beslutade nya härordningen, visade det sig, att hans arbetsbörda blev alltför betungande och ovillkorligen måste lättas. Detta skedde först genom införandet av den ännu bestående förvaltningsreformen av år 1907, då samtidigt även chefen befriades från kassa- och avlöningsärenden. Under ovan skildrade period omorganiserades och förbättrades i hög grad arméns mathållning. Särskilt inverkade härpå fastställandet år 1900 av den ännu gällande normalportionsstaten, som på ett synnerligen lämpligt sätt reglerar kostnaderna för manskapets mathållning. Under de år staten tillämpats, har den i stort sett motsvarat de förväntningar, som ställdes på densamma vid dess tillkomst. Man har tack vare densamma möjlighet att, vare sig höga eller låga livsmedelspriser äro rådande, giva soldaten samma utspisning, enär det av normalportionsstaten beroende portionspriset smidigt följer variationerna i den allmänna prisnivån. Med de medel, som på grundval av det efter normalportionsstaten beräknade portionspriset ställes till truppförbandens förfogande, har det blivit möjligt att, i jämförelse med vad tidigare varit fallit, i hög grad förbättra manskapets utspisning och samtidigt begränsa kostnaderna härför. P å motsvarande sätt har furageringen av arméns hästar förbättrats genom tillämpningen av den år 1901 fastställda normalrationsstaten.

8 B. Förvaltningen vid de högre truppförbanden. Såsom förut omnämnts saknade arméfördelningscheferna före 1893 varje förvaltningsbefogenhet. Truppförbanden lydde i förvaltningshänseende direkt under arméförvaltningen. Då denna anordning såväl ur freds- som framför allt ur krigssynpunkt befanns ohållbar, upptog den till 1892 års urtima riksdag framlagda försvarspropositionen ett förslag att organisera särskilda fördelningsintendenturer. Förslaget godkändes av riksdagen i samband med beslutet om organiserandet av en självständig intendenturkår. I riksdagsbeslutet uttalades, att riksdagen erkände behovet av självständiga förvaltningsorgan vid arméns högsta truppförband särskilt med hänsyn till den stora betydelsen härav för förberedandet och utförandet av en möjlig mobilisering. Dessutom ansåg riksdagen, att genom decentralisation av intendenturväsendet avsevärda kostnadsbesparingar skulle kunna åstadkommas till följd av skarpare kontroll och ändamålsenligare medelsförvaltning. Redan den 3. februari 1893 utfärdades särskilda instruktioner dels för fördelningscheferna beträffande dem tillkommande förvaltningsmyndighet, dels för fördelningsintendenterna. Instruktionerna voro av provisorisk natur och skulle lända till efterrättelse, intill dess fullständigt förslag till de ändringar i gällande föreskrifter rörande den ekonomiska förvaltningen vid armén, vilken föranleddes av intendenturkårens organisation, blivit utarbetade och fastställda. Genom dessa instruktioner bestämdes i allmänna drag omfattningen av ifrågavarande förvaltningsmyndighets befogenhet och sättet för dess verksamhet samt fördelningsintendenternas allmänna åligganden. Instruktionerna, vilka kommo att tillämpas ända till genomförandet av 1907 års förvaltningsreform, fullständigades genom en kungörelse den 18. januari 1895. Det huvudsakliga innehållet av de sålunda utfärdade förvaltningsföreskrifterna var följande. Närmaste överinseendet över förvaltningen vid arméfördelningens truppförband utövades av arméfördelningschefen. Innan förslag, framställningar och räkenskaper m. m. från truppförbanden översändes till arméförvaltningen, underkastades de hos fördelningsintendenturen granskning och försågos med det yttrande, vartill omständigheterna kunde föranleda. Vid översändande till underlydande förvaltningar av för dem avsedda skrivelser och beslut från arméförvaltnmgen, försåg fördelningschefen desamma med de anvisningar, som kunde finnas erforderliga. Förvaltningsärendena vid arméfördelning handlades av fördelningsintendenturen, d. v. s. av arméfördelningschefen med fördelningsintendenten såsom föredragande. Fördelningsintendenten var jämte arméfördelningschefen ansvarig lör de beslut, vilka av honom tillstyrkts. För att undgå ansvarighet för ett mot hans avstyrkande fattat beslut, ägde han rättighet, och, därest han ansåg beslutet författnmgsstridigt, jämväl skyldighet att anföra sin avvikande mening till protokollet. Sådant protokoll skulle av fördelningsintendenturen ofördröjligen insändas till arméförvaltningen. Fördelningsintendenturen hade att tillse, att förvaltningsbestyren vid underlydande truppförband ordnades på lämpligaste sätt och med största hushållning för statsverket samt hade att i detta avseende ^utfärda reglerande bestämmelser. I fråga om förplägnaden avgav fördelningsintendenturen årligen till arméförvaltningen förslag till medelmaximipris för det följande kalenderåret å de i normalportions- och normalrationsstaterna ingående artiklarna m. m. för arméfördelningen i dess helhet. Sedan arméförvaltningen meddelat sitt beslut rörande dessa pris, hade fördelningsintendenturen att bestämma de för varje underlydande truppförband erforderliga leveransavtalens omfattning, tiderna

9 då de olika upphandlingarna skulle äga rum, samt maximipris. Prövningsrätten över ingivna anbud tillkom fördelningsintendenturen, såvitt densamma vid maximiprisets delgivande förbehållit sig denna rätt, men övergick eljest till underlydande förvaltning. Fördelningsintendenturen ägde rätt vidtaga erforderliga ändringar i de vid truppförbanden uppgjorda utspisningsstaterna._ I fråga om utrustningen hade fördelningsintendenturen att årligen fastställa munderingsanskaf fningsplan för underlydande truppförband samt att vaka över, att behörig hushållning iakttogs med materielen. Med biträde av sakkunnig person ålåg fördelningsintendenturen därjämte att hos arméförvaltningen föreslå erforderliga reparationsarbeten å de på mötesplatserna belägna byggnaderna o. s. v. Ovan återgivna förvaltningsprinciper hava i stort sett vunnit tillämpning jämväl i nu gällande förvaltningsorganisation. I överensstämmelse med vunna erfarenheter har emellertid arméfördelningschefernas förvaltningsbefogenhet numera i viss grad utökats.

II. Den militära förvaltningens organisation i vissa utländska arméer. 1. Frankrike. Det mest utmärkande draget i den franska arméns förvaltningsorganisation är dess utpräglade centralisation. Visserligen äro samtliga befälsmyndigheter utrustade med förvaltningsmyndighet, men denna är, både vad armékår- och lägre myndigheter angår, jämförelsevis ringa, enär krigsministeriet ofta ingriper och bestämmer även i förvaltningens detaljer. Ett annat framträdande drag är den stränga åtskillnad, som genomförts mellan ledning, verkställighet och kontroll inom förvaltningen. Ledningen av intendenturtjänsten utövas sålunda av intendenturkårens personal, den verkställande tjänsten dels av personal tillhörande förvaltningsofficerskåren jämte förvaltnmgstrupperna, dels av truppofficerare, i vad angår förvaltningstjänsten vid de lägre truppförbanden, samt den allmänna kontrollen över förvaltningstjänsten av kontrollkårens personal. Intendenturkåren och kontrollkåren bestå av högt kvalificerad personal med hög tjänsteställning och synnerligen goda befordringsmöjligheter, förvaltningsofficerskåren av personal med lägre kompetens, till större delen rekryterad från underofficerskåren. Denna uppdelningskapar visserligen klara linjer i förvaltningens organisation, underlättar åstadkommandet av lämplig fördelning av förvaltningspersonal i befattningar av mer eller mindre krävande art samt tillförsäkrar staten en noggrann och opartisk kontroll över förvaltningen, men systemet kräver å andra sidan en oerhört talrik personal och blir därigenom synnerligen dyrbart. I den franska arméns förvaltningsorganisation har världskriget praktiskt taget icke medfört några förändringar. Arméns administrativa myndigheter utgöras sålunda — förutom av centralmyndigheterna, vilka icke här behandlas — dels av de högre myndigheterna inom armékårområdena, samt dels av truppförvaltningarna. Förvaltningens organisation vid de högre truppförbanden. De högre trupp förvaltningsmyndigheterna utgöras dels av myndigheterna vid själva kårkommandot, dels av de s. k. underintendenturema (sous-intendances). Divisionerna sakna i fredstid särskild förvaltningspersonal. Inom armékårområdet utövar armékårchefen närmast under krigsministern högsta uppsikt och ledning av den militära förvaltningen. Kårkommandot indelas i en aktiv sektion, som vid mobilisering går i fält, och en territorialsektion, som i krig kvarstannar såsom ställföreträdande myndighet i hemorten. Å den aktiva sektionen handläggas ärenden rörande utbildning, övningar, personal och rättsangelägenheter samt sådana förvaltningsärenden, som mera direkt sammanhänga med truppens utrustning och tjänstbarhet, å territorial-

11 sektionen ärenden rörande rekrytering, organisation, mobilisering m. m. samt övriga förvaltningsärenden (förläggning, kasernutredning o. s. v.). Under kårchefen leder och övervakar respektive tjänstegrenschef i egenskap av direktör för tjänstegrenen förvaltningsarbetet inom armékårområdet. Sålunda ledes intendenturtjänsten av kårintendenten, som är generalintendent (generallöjtnants tjänsteställning) eller intendent (generalmajors tjänsteställning). Arbetet inom kårintendenturen är fördelat på fyra byråer, nämligen mobiliseringsbyrån, underhållsbyrån, utrustningsbyrån och räkenskapsbyrån. Byråcheferna äro underintendenter (överstes, överstelöjtnants eller majors tjänsteställning). Personalen i övrigt utgöres av »förvaltningsofficerare» m. fl. och är synnerligen talrik. Ärendenas behandling sker ungefärligen som vid svenska armén. Även kassaärendena bilda vid franska armén en särskild tjänstegren vid sidan av övriga förvaltningsärenden. Underintendenturerna äro för den franska militära förvaltningen säregna organ. De finnas till ett visst antal inom varje armékårområde. Underintendenturerna äro territoriella myndigheter med uppgift att under vederbörande armékårchef och »direktör» (kårintendent) leda och övervaka intendenturtjänsten såväl vid armékårens förplägnads- och beklädnadsanstaiter m. m. som vid truppförbanden inom vederbörligt område. Inom varje armékårområde finnas i regel minst två underintendenturer för förplägnaden (»sous-intendance subsistence»), en för utrustning (»sousintendance habillement») samt en för transporter m. m. (»sous-intendance transport»). Varje underintendentur har dessutom i uppdrag att å kårintendentens vägnar övervaka och kontrollera kassa- och räkenskapsväsendet m. m. vid vissa av armékårens truppförband och anstalter. För säkerställandet av arméns förplägnad i fred och krig finnes i Frankrike ett stort antal förplägnadsanstalter av större eller mindre omfattning. Vissa anstalter äro redan i fredstid utsedda såsom »koncentreringsmagasin», i allmänhet belägna i gränsfästningarna, eller »magasin för strategiska transporter». För tryggande av truppernas utrustning finnes ett betydande antal beklädnadsanstalter. Dessa äro av trenne slag, nämligen: huvudförråd (magasins généraux), huvudsakligen avsedda för förvaring av arméns allmänna reserv av persedlar och materiel, centralförråd (magasins centraux) med tillhörande verkstäder, ^avsedda dels för tillgodoseende av behovet för den armékår, inom vilkens område anstalten är belägen, dels att till det tredje slaget av beklädnadsanstalter, nämligen kårförråd (magasins regionaux) tillhandahålla sådana persedlar och materiel, som äro erforderliga, för att kårförrådet därmed skall kunna förse truppförbanden inom kårområdet. Såväl förplägnads- som beklädnadsanstalterna lyda under vederbörande kårchef. Tjänsten därstädes övervakas, som förut nämnts, av därtill förordnad underintendentur och bestrides av förvaltningsofficerare jämte personal ur förvaltningstrupperna samt civila hantverkare m. fl. Trup p förvaltning en. Förvaltningstjänsten vid de lägre truppförbanden ombesörjes av personal ur truppförbandet under ledning av ett förvaltningsråd (conseil d'administration), bestående av sex ledamöter, nämligen regementschefen (ordförande), den

12 därnäst äldste regementsofficeren, en major (»le major»), kassören (le tresorier), materielofficeren (Fofficer chagé du materiel) samt en kompanichef. Alla viktigare förvaltningsärenden avgöras av rådet, där varje medlem har rösträtt. Regementschefen har utslagsröst och kan inlägga sitt veto mot ett beslut, somhan ogillar. I sådant fall hänskjutes ärendet till högre myndighet. Arbetet inom truppförvaltningen är i stort sett fördelat sålunda. Le major — en av regementets majorer, ofta en sådan som avses för befordran i förtur — övervakar under regementschefen förvaltningens alla grenar utom mathållningen. Kassören -— i allmänhet en för trupptjänst mindre lämplig kapten •— ombesörjer avlönings- och kassatjänsten enligt nedanstående grunder ävensom förvaltningsrådets skriftväxling. Till biträde har han en yngre officer. Materielofficeren — en av truppförbandets kaptener — handlägger ärenden rörande vapen och intendenturutrustning m. m. Till sitt biträde har han »Pofficier d'aprovisionnement», vilken i fredstid är sekreterare i regementets mathållningskommission och i krig förplägnadsofficer. För handläggning av vissa ärenden rörande förplägnaden (gemensamma inköp o. d.) finnes en särskild mathållningskommission (»commission des ordinaires») under ordförandeskap av en bataljonschef och med ovannämnda förplägnadsofficer som sekreterare. Inom franska förvaltningen är en skarp gräns uppdragen emellan den, som utanordnar medlen och den, som utbetalar desamma. I regel utanordnas vid truppförbanden alla medel av underintendenturerna. När därför en större utbetalning vid. ett truppförband skall äga rum, sker detta icke av dess kassör, utan räkningar m. m. insändas med erforderliga handlingar till underintendenturen. Där utfärdas ett »mandat» (ett slags check) på vederbörligt departements centrala kassa, som slutligen verkställer utbetalningen. _ För bestridande av löpande utgifter (avlöning, reparationsarbeten o. s. v.) vid truppförbanden utfärdar underintendenturen ett »mandat» på ett förskott, som sedermera i vanlig ordning redovisas. Detta system medför givetvis stor trygghet mot oegentligheter, men kräver betydande personal samt är synnerligen tidsödande och besvärligt. Då det hos oss sedan 1908 tillämpade självhushållningssystemet är till stor del hämtat från det system, som under en lång följd av år tillämpats inom franska 1 armén, torde en kort redogörelse för detsamma vara på sin plats. Den egentliga ledaren av utrustningstjänsten vid regementet är, såsom förut nämnts materielofficeren. En betydande roll är dock i fråga om beklädnadshushållningen inrymd även åt kompanicheferna. Emellan dessa och materielofficeren äro bestyren med utrustningen sålunda fördelade. Kompanicheferna handhava på självhushållningens grund beklädnaden och utrustningen av kompaniets fredsstyrka såväl i fred som vid mobilisering. Likaså bekläda åe till övningar i fredstid inkallade reservister. Kompanichefen biträdes i denna tjänst av sin expeditionshavande och andra underofficerare samt av en för längre tid såsom »gardemagasin» kommenderad korpral. Därjämte har han till sitt förfogande ständig handräckning ur äldre årsklass. Materielofficeren handhar utrustningen för linjeregementets reservister, reservregementet, territorialregementet och depån samt regementets gemensamma förråd av förbrukningsartiklar. Till sitt biträde har han en underofficer och en korpral jämte viss handräckningspersonal. 1 Ett liknande system tillämpas även inom tyska armén, varifrån även vissa erfarenheter tillgodogjorts.

13 De olika förråden bildas och underhållas efter olika grunder. Mobiliseringsförråden, vilka innehålla nya, fullständiga munderingar för hela den styrka, truppförbandet skall utrusta vid mobilisering, tillhandahållas av krigsministeriet och betraktas som depositum vid truppförbandet. Från dessa förråd få sålunda inga persedlar uttagas, utan att motsvarande antal inläggas. Regementets övriga förråd — regementsförrådet och kompaniförråden — äro däremot truppförbandets egendom och vidmakthållas enligt självhushållningsprincipen genom särskilda efter man och dag beräknade anslag. Regementsförrådet är att betrakta såsom ett omsättningsförråd och skall innehålla persedlar för omkring ett års förbrukning vid truppförbandet. Regementsförrådet fyller sitt persedelbehov från mobiliseringsförråden, i vilka ny tillverkade persedlar i stället inläggas. Från regementsförrådet rekvirera kompanierna sina behov av persedlar m. m. I fråga om kompaniförråden finnes fastställt, huru många persedlar av olika slag och olika slitningsgrader kompaniet minst bör äga. Persedelstocken bokföres såväl till antal som värde, varigenom ett bestämt utslag erhålles å persedelhushållningens resultat. Genom omtänksam och god hushållning skall kompanichefen vidmakthålla och inom vissa gränser söka utöka per sedelstocken. Härigenom blir kompanichefen i tillfälle att väl bekläda sitt folk samt att möta sådana oförutsedda händelser, som kunna ställa större krav på utrustningen än den dagliga tjänstgöringen. Systemet är ägnat att synnerligen väl främja såväl kompanichefens som truppens intresse för persedelhushållningen. Kompanichefen nedlägger också ett mycket intresserat arbete på denna detalj av tjänsten, därtill måhända tvingad jämväl av den omständigheten, att hans framtida befordran även är beroende av det sätt, varpå han skött munderingshushållningen vid sitt kompani. Även för de kontrollerande myndigheterna lämnar systemet de bästa hållpunkter för bedömande av hushållningens resultat. Vad slutligen mathållningen beträffar, är detta ett område, varpå mycken omsorg nedlägges. Varje kompani ombesörjer under kompanichefens ledning självständigt sin mathållning utom i fråga om förplägnadsartiklarnas anskaffning^ vilken verkställes av förvaltningsdirektionen. Anskaffningen sker dels från förplägnadsanstalterna, dels från leverantörer. För bestridande av kostnaderna erhåller kompanichefen ett anslag, beräknat efter värdet av 600 gr. bröd, 350 gr. kött och 0,5 lit. vin jämte ett visst kontant tillägg. Priset å ifrågavarande artiklar fastställes av armékårchefen, det kontanta beloppet av krigsministern. För de anslagna medlen bestrider kompanichefen samtliga kostnader för mathållningen. I fråga om sättet härför äger han stor frihet. Huvudsaken är, att manskapet får en god förplägnad, och att anslaget icke överskrides. För matlagningen disponera kompanierna i det gemensamma köket var sin spis, anordnad för såväl kokning som stekning och bakning. Koktjänsten ombesörjes av en korpral och två kockar, beordrade för en tid av 3 månader. För bokföring och redovisning svarar en underofficer. 2. Tyskland. I fråga om den tyska armén hava de sakkunniga ansett sig först böra lämna en kortfattad redogörelse för förvaltningsorganisationen före världskriget samt därefter beröra de förändringar i nämnda organisation, soni vidtagits efter kriget.

14 Organisationen före 1919. I motsats till den franska förvaltningsorganisationen med dess istränga centralisation utmärktes den tyska förvaltningen av en långt gående decentralisation. Förvaltningsbefogenhet med därmed följande ansvar var i rikt mått utskiftad på de olika militära cheferna. Förvaltningens tyngdpunkt var dock förlagd dels till armékårmyndigheterna, dels till de lägre truppförbanden. Vid de senare var en genomgående specialisering av ärendena genomförd, i det att olika personer ombesörjde kassa- och avlöningsärenden, bekläd-, nadsärenden, förplägnadsärenden o. s. v. Förvaltningsgöromålen ombesörjdes dels av officerare, dels av civila tjänstemän (Beamte). Officerare användes dels såsom ledare för beklädnadsanstalterna, dels mom de lägre truppförbandens förvaltningskommissioner. Övriga förvaltningstjänster besattes med Beamte. De högre voro avsedda för ledning och kontroll av förvaltningstjänsten och rekryterades huvudsakligen av aktiva officerare eller jurister, de lägre (Subalternbeamte), vilka i huvudsak rekryterades från underofficerskåren, voro avsedda för mindre krävande befattningar vid de högre intendenturerna samt för den verkställande tjänsten vid förråd och anstalter. Personal tillhörande den senare gruppen kunde icke vinna befordran till den förra. Förutom de centrala myndigheterna utgjordes förvaltningsmyndigheterna mom tyska_ armén av mjmdigheterna vid de högre trupp förbanden (armékårerna och divisionerna), av de s. k. lokalförvaltningarna samt truppförvaltningarna. Förvaltningens

organisation

vid de högre trupp förbanden.

Närmaste förvaltningsenheten under krigsministeriet var armékåre^. I överensstämmelse med den ovan angivna decentralisationsprincipen avgjordes ett synnerligen stort antal förvaltningsärenden av armékårens myndigheter. För ombesörjande av stabs- och förvaltningstjänsten funnos vid armékåren två huvudorgan, nämligen generalkommandot och kårintendenturen. Den kommenderande generalen (kårchefen) utövade den allmänna uppsikten over förvaltningen inom kårområdet samt hade att fatta beslut i vissa viktigare förvaltningsärenden. > Föredragande inom generalkommandot för ifrågavarande ärenden var kårmtendenten såsom chef för dess intendentursektion. Kårintendenten var dessutom chef för kårintendenturen, som stod vid sidan av generalkommandot. Han ^hade alltså en dubbelställning, i det han dels tillhörde generalkommandot såsom föredragande 'för intendenturärenden, dels var chef för en sidoordnad, o direkt under krigsministeriet lydande myndighet, kårintendenturen. Kårintendenturen utövade uppsikt och kontroll över alla »ekonomiska» förvaltningsgrenar, särskilt över förplägnadsanstalter, trängförråd, sjukhus och beklädnadsförråd ävensom över kassa- och räkenskapsväsendet vid de trupper, som stodo utanför divisionsförbanden. Kårintendenturen skriftväxlade i tjänsten jsåväl direkt med krigsministeriet som med lägre förvaltningsmyndigheter. Kårintendenturen arbetade på sex avdelningar, nämligen kassaavdelningen, förplägnadsavdelningen, beklädnadsavdelningen, garnisonsförvaltningsavdelningen^ sjukhusavdelningen och avdelningen för diverse ärenden. Förvaltningsärendena vid armékåren avgjordes antingen av kommenderande generalen på kårintendentens föredragning eller av kårintendenten efter kom-

15 menderande generalens medgivande eller ock av kårintendenten inom kårintendenturen. De flesta ärenden avgjordes inom kårintendenturen. Förvaltningsreglementena innehöllo noggranna bestämmelser för vilka ärenden, som skulle avgöras inom generalkommandot, och vilka, som skulle avgöras inom kårintendenturen. I generalkommandot avgjordes huvudsakligen ärenden, som berörde truppernas krigsduglighet, såsom utrustningsärenden, vissa slag av förplägnadsärenden o. s. v. Under myndigheterna vid armékåren lydde dels divisionsmyndigheterna (divisionsstaber och divisionsintendenturer) samt förvaltningsmyndigheterna vid de truppförband, som stodo utom divisionsförband, dels de s. k. lokalförvaltningarna. Truppförvaltningarna och beklädnadsanstalterna lydde under generalkommandot, övriga under kårintendenturen, vilken även hade överinseendet över kassa- och räkenskapsväsendet vid samtliga utom divisionsförband stående trupper, formationer och anstalter. Vid divisionen funnos motsvarande myndigheter som vid armékåren, nämligen divisionsstab och därmed sidoordnad divisionsintendentur. Divisionsintendenten intog alltså samma dubbelställning som kårintendenten. Divisionsintendenturen lydde under kårintendenturen. I fråga om kassaväsendet lydde den dock direkt under krigsministeriet. I överensstämmelse härmed gingo truppförbandens räkenskaper, sedan de underkastats granskning i divisionsintendenturen, direkt till tyska rikets riksräkenskapsverk. Förvaltningsbefogenheten hos myndigheterna vid divisionen var, om man undantager kassa- och räkenskapsväsendet, i jämförelse med befogenheten hos armékårens myndigheter betydligt inskränkt. Man kan nästan säga, att divisionsmyndigheterna till viss grad endast voro postkontor emellan armékårmyndigheterna och de lägre truppförbanden. _ Under armékårmyndigheterna lydde, som förut nämnts, förutom truppmyndigheterna de s. k. lokalförvaltningarna (förplägnads- och beklädnadsanstalterna samt garnisons- och sjukhusförvaltningarna m. fl.). Lokalförvaltningarna utgjorde antingen verkställande organ för de högre myndigheterna i vad rörde förvaltningen (anskaffning, vård, tillhandahållande och redovisning m. m.) av livsmedel, materiel, penningmedel, fastigheter o. s. v., eller ock utövade de en rent lokal förvaltning av en orts kaserner, skjutfält, sjukhus o. s. v. Förplägnadsanstalterna, vilka funnos till ett antal av omkring 160 och lydde under kårintendenturerna, hade till uppgift dels att anskaffa och förvalta de för arméns mobilisering erforderliga livsmedelsförråden, dels att i fredstid förse vissa bestämda truppförband med bröd, mjöl och andra viktigare proviantartiklar, dels ock att under fälttjänstövningar upprätta för förplägnaden erforderliga magasin. Anstalterna, utgjordes i regel av proviant- och furagemagasin samt bagerier. Vid vissa anstalter tillkommo därjämte kvarn och spannmålsmagasin, slakteri, korv- och konservfabrik m. m. Inom varje kårområde fanns en beklädnadsanstalt, i regel förlagd å samma plats som generalkommandot, under vilken anstalten lydde. Anstaltens uppgift var att tillverka arméns skodon och övrig utrustning, i den mån detta icke skedde i truppförbandens egna verkstäder, samt att anskaffa beklädnads- och utrustningsartiklar för kasern- och sjukhusförvaltningarna m. m. och ombesörja deras tvätt. Vid anstalterna funnos stora persedelförråd, skrädderi-, skomakeri- och sadelmakeriverkstäder, tvättanstalter o. s. v. För garnisonsorter och truppövningsplatser funnos garnisonsförvaltningar, vilka lydde direkt under kårintendenturen.

16 Dessa^ förvaltningar hade att ombesörja allt vad till truppens förläggning hörde, sålunda underhåll av kaserner och övriga byggnader, anskaffning och underhåll av kaserninventarier, bränsle, lyse, sängservis m. m. Sjukhus förvaltningarna lydde likaledes under kårintendenturen och förestodos av vederbörande chefläkare. De handhade sjukhusens ekonomiska angelägenheter efter samma grunder som garnisonsförvaltningarna, Varje armékårområde var såsom byggnadsinspektionsområde indelat i ett antal byggnadsområden under en byggnadsinspektör. _ B3^ggnadsinspektören, som lydde under kårintendenturen, hade att biträda vid uppgörandet av förslag till ny- och ombyggnad samt reparation av områdets kaserner och övriga byggnader samt att sedermera övervaka arbetenas utförande. Trupp förvaltningen. > I Tyskland utgjorde bataljonen och motsvarande förband den lägsta administrativa enheten, som i regel självständigt skötte sin förvaltning. I fråga om munderingsutrustningen var dock — vid bataljon o. s. v. i regementsförband —• regementet den lägsta självständiga förvaltningsenheten. Något gemensamt förvaltningsorgan för bataljonen fanns dock icke, utan förvaltningsgöromålen ombesörjdes av trenne olika organ, nämligen kassaförvaltningen, beklädnadskommissionen och köksförvaltningen. Kassaförvaltningen förestods av en kassör (Zahlmeister eller Oberzahlmeister) med biträde av en Zahlmeisteraspirant, Vid vissa regementsstaber funnos även kassaförvaltningar inrättade. Där så icke var förhållandet, sköttes regementsstabens förvaltningsangelägenheter av en av bataljonernas kassaförvaltningar. Kassaförvaltningen hade samma uppgift som kassaförvaltningen i vår armé. Kassören var ensam ansvarig för riktigheten av ifrågakommande utbetalningar. I olikhet mot förhållandet hos oss hänsköts dock, om kassören vägrade utbetalning, ärendet till bataljonschefen. Fattade denne då ett beslut, som stred emot kassörens, påtog han sig även ansvaret härför. Kassaförvaltningen lydde under vederbörlig divisions- eller kårintendentur och var skyldig efterkomma de anvisningar, som därifrån lämnades. I övrigt lydde kassaförvaltningens personal under vederbörande bataljonschef. Större utgifter (över 1,000 Rmk.) betalades icke vid kassaförvaltningen utan vid högre myndighets kassa. Vederbörande regementschef utövade högsta, uppsikten över och ledningen av regementets utrustning. Särskilt tillkom det honom att ansvara för, att regementets mobiliseringsutrustning var fulltalig och i gott stånd samt att de för utrustningens underhåll anvisade medlen användes på ändamålsenligt sätt. Regementschefens organ för beklädnadsutrustningens ändamålsenliga handhavande var regementets beklädnadskommission, bestående av 1 regementsofficer eller kapten som ordförande samt 1 kapten och 1 a 2 subalternofficerare jämte kassören vid regementsstaben eller vid den bataljon, regementsstaben tilldelats. _ Beklädnadskommissionen hade till uppgift att uppgöra erforderliga hushåll- I ningsplaner, att av till förfogande stående medel anskaffa behövliga persed- ' lar och materiel, att vårda de persedlar, som ännu ej överlämnats till underav- 1 delningarna, samt att för omsättning utlämna erforderlig materiel. För varje bataljon fanns dessutom en särskild beklädnadskommission, bestå- I ende av 1 kapten, 1 subalternofficer och kassören, med huvudsaklig uppgift att I svara för förvaring och vård samt fördelning av den till bataljonen överlämnade utrustningen. Kompanierna förvaltade de för fredsbruk avsedda persedlarna. Självhushåll- ]

17 ningsprincipen tillämpades efter i stort sett enahanda grunder som vid franska armén. Kontrollen över utrustningen utövades — förutom av vederbörande chefer vid regementet — av brigadcheferna med biträde av divisionsintendenterna. Förplägnads ärendena handlades bataljonsvis av en köksförvaltning, bestående av 1 kapten, 1 subalternofficer, 2 underofficerare samt 2 ä 3 av manskapet. Köksförvaltningen hade till uppgift att ombesörja anskaffningen av erforderliga livsmedel, i den mån dessa icke erhöllos genom kårintendenturen, övervaka utspisningen samt att förvalta och redovisa för förplägnaden anslagna medel. Nuvarande organisation. Förvaltningens organisation vid den nuvarande tyska armén har, särskilt beträffande de högre myndigheterna, starkt påverkats dels av den i Versaillesfreden stadgade starka begränsningen i arméorganisationen, dels av den spridda förläggningen av truppförbanden. Tyska rikets territorium är numera indelat i sju »Wehrkreise», sammanfallande med förläggningsområdena för landets sju infanterifördelningar. Chef för infanterifördelning är tillika befälhavare för vederbörlig Wehrkreis och lyder i denna egenskap omedelbart under centralmyndigheten (Chef der Heeresverwaltung). Han är högsta förvaltningsmyndighet för samtliga inom respektive Wehrkreis förlagda truppförband beträffande sådana frågor, som icke på grund av särskilda bestämmelser skola handläggas vid kretsens civila Wehrkreisverwaltungsamt. Befälhavare för Wehrkreis innehar ungefärligen samma befogenhet, som före 1919 tillkom armékårchef. I varje Wehrkreiskommando ingår en »Wehrkreisintendantur», bestående av 1 Wehrkreisintendent jämte 3 tjänstemän av högre grad. Denna intendentur motsvarar närmast den forna intendentursektionen inom generalkommandot. Sidoordnad med Wehrkreisintendenturen men i stort sett oberoende av^ fördelningschefen finnes ett chefen för Heeresverwaltung direkt underställt »Wchrkreisverwaltungsamt» under ledning av ett »Oberregierungsrat». Närmast torde detta förvaltningsorgan, som är ett civilt ämbetsverk, och vars tjänstemän icke äro underställda de militära myndigheterna, kunna anses hava sin motsvarighet i den före 1919 befintliga kårintendenturen. Ärenden, som förut handlades inom nämnda intendentur, behandlas sålunda av det nya förvaltningsorganet. Wehrkreisvervvaltungsamt arbetar i regel på fyra avdelningar, nämligen en för kassa- och avlöningsärenden m. m., en för förplägnadsärenden, en för ärenden rörande beklädnad och sjukvård samt en för ärenden rörande byggnader, inkvartering m. m. Lokalförvaltningar — förplägnadsanstalter, beklädnadsanstalter, garnisonsförvaltningar och sjukhusförvaltningar — finnas alltjämt med i stort sett oförändrad organisation. Benämningarna äro i vissa fall ändrade och antalet avsevärt begränsat. Samtliga dessa anstalter lyda under vederbörligt Wehrkreisverwaltungsamt. För arméns byggnadsväsende, som ledes centralt, finnes inorn varje Wehrkreis en byggnadsdirektion, direkt underställd vederbörlig avdelning inom cen'tralförvaltningen. Under varje byggnads direktion lyda särskilda »Heeresbauverwaltungsämter» i de olika, garnisonsorterna, Liksom före 1919 är bataljonen och motsvarande förband den lägsta administrativa enheten, helt naturligt, då intet tyskt regemente numera är i sin helhet förlagt å en och samma ort utan i allmänhet uppdelat på 4—5 olika förläggningsorter. Liksom förut finnes vid varje regements- och bataljonsstab en kassör med uppgift att handlägga ärenden rörande beklädnad, förplägnad, inkvartering, 2—261158

18 avlöning m. m Kassören förestår numera ingen kassa, utan erhåller för utbetalning av avlöning m. m. erforderliga medel från nedan nämnt förvaltningsorgan. Däremot har han i större utsträckning än förut att taga befattning med truppens utrustning och underhåll m. m. I varje garnisonsort finnes ett »Wirtschafts- und Rechnungsamt» gemensamt for dar förlagda truppförband. Dess personal består av civila tjänstemän, lydande endast under vederbörligt Wehrkreisverwaltungsamt. Wirtschafts- und Rechnungsamt handlägger ärenden rörande kassa och avlöning, skatter och försäkringar, sparbanksmedel, depositioner, entreprenader m. m. I fråga om munderingshushållningen tillämpas liksom förut självhushållning inom kompanier och motsvarande förband. 3. Holland. i n 7 o i d ^ I V f ? i r ä n - c l r i n g a v d e n n e d erländska härorganisationen, som genomfördes Wl£, bibenollos i stort sett samtliga bestående truppförband. Antalet kavalleriregementen minskades dock med hälften, i samband varmed flygvapnet väsentligt utökades. De besparingar i försvarsbudgeten, som eftersträvades, ernådd e s i stallet genom en ytterst stark förtunning av befälskadrarna. Armén indelas i fyra divisioner och en lätt brigad — fältarmén — jämte vissa utom densamma stående truppförband m. m. Divisionen består i allmänhet av divisionsstab, två infanteribrigader om tre regementen och en artilleribrigad. 1 förhållande såväl till svenska arméns förvaltningsorganisation som till motsvarande organisationer mom de arméer, vilka i det föregående gjorts till föremal tor behandling, företer den nederländska arméns förvaltning synnerligen stora skiljaktigheter. Sistnämnda organisation utmärkes nämligen icke blott av en långt driven centralisering, vartill landets ringa utsträckning och truppförbandens koncentrerade förläggning inbjudit, utan framför allt därav att kommando- och förvaltningsmyndighet med få undantag icke äro förenade i en och samma hand, truppförbandschefens, utan i stället utövas av skilda personer nämligen den förra av vederbörande truppförbandschef och den senare av ett vid dennes sida ställt förvaltningsorgan. Följden härav är, att arméns olika chefer aro utrustade med synnerligen ringa förvaltningsbefogenhet. Ledningen och kontrollen av intendenturtjänsten utövas av intendenturkårens personal under det att verkställigheten ombesörjes av personal dels från den av underofficerare rekryterade administrationskåren, dels av personal från de lägre truppförbanden. Arméns administrativa myndigheter utgöras — förutom av centralmyndigheterna, vilka här icke behandlas — av myndigheterna vid divisioner och motsvarande forband samt vid de lägre truppförbanden. Förvaltningens

organisation vid de högre

truppförbanden.

Såsom ovan antytts hava divisions- och likställda chefer ingen egentlig föryaltnmgsbefogenhet. Visserligen finnes vid varje divisionsstab en divisionsintendent (regementsofficer ur intendenturkåren) med en kapten såsom biträde, men divisionsintendenten lyder under divisionschefen endast i avseende å den rent militära tjänsten samt i fråga om sådana krigsförberedelser, som divisionschefen har att vidtaga. I fråga om den egentliga fredsförvaltningen däremot lyder divisionsintendenten direkt under inspektören för intendenturtjänsten. Divisionsmtendenten är övervakande chef för de inom divisionsområdet belägna lokala materiel- och livsmedelsförråden, vilka finnas inom varje garnisons-

19 ort och i regel bestå av munderings-, kasernutrednings- och förplägnadsutredningsförråd m. m., livsmedelsförråd samt bageri. Därjämte har han att utöva en kontrollerande verksamhet över förvaltningstjänsten vid divisionens truppförband ock är i detta hänseende närmast jämförlig med en fransk underintendentur. Arméns tvenne centrala intendentur anstalter, vilka lyda direkt under inspektören för intendenturtjänsten, stå under närmaste ledning av en regementsofficer ur intendenturkåren med en kapten ur samma kår såsom adjutant._ I övrigt ombesörjes tjänsten vid dessa anstalter av personal ur administrationskåren samt civil personal. Trupp

förvaltningen.

I likhet med divisionscheferna äro även de lägre truppförbandscheferna utrustade med en förvaltningsbefogenhet, som inskränker sig till ett allmänt övervakande av förvaltningstjänsten. Något ekonomiskt ansvar hava de egentligen icke. Vid varje truppförband av minst självständig bataljons storlek är en officer ur administrationskåren placerad såsom regements-(kår-)administratör. Denne lyder visserligen i militärt hänseende under vederbörande chef, men är i fråga om den honom åliggande förvaltningstjänsten direkt ansvarig inför krigsministeriet. Av truppförbandets egen officerspersonal är vanligen en placerad såsom uppbördsman för fordon och hästutredningspersedlar (artillerimateriel) samt en för vapen, varjämte en utövar tillsynen över kaserninventarierna. Avlönings-, kassa- och räkenskapsväsendet vid truppförbandet ombesörjes av administratören. Truppförbandschefen har ingen befogenhet beträffande denna tjänstegren. Kassakontrollen utövas av fyra regementsofficerare ur administrationskåren, vilka i egenskap av kontrollörer för den inre administrativa tjänsten hava ett visst antal truppförband att kontrollera. Den för truppförbandet erforderliga krediten ställes i postgiroräkning till vederbörande administratörs förfogande. Endast avlöning och smärre utgifter betalas kontant. Alla övriga utgifter likvideras medelst postgirocheck. Samtliga inbetalningar verkställas genom insättning å vederbörlig postgiroräkning. Kassan hålles öppen varje helgfri dag. Redovisning avgives månadsvis. Materieltjänsten vid truppförbanden är i stort sett ordnad på följande sätt. Såsom förut omnämnts finnas i regel inom varje garnisonsort vissa materieloch livsmedelsförråd, underställda vederbörande divisionsintendent. Dessa anstalter äro avsedda att tillgodose såväl hela garnisonens fredsbehov av intendenturmateriel och livsmedel som ock mobiliseringsbehovet för de truppförband m. m., vilka vid mobilisering skola utrustas å orten i fråga. I anslutning till förråden finnas i regel skrädderi-, skomakeri- och snickeriverkstäder anordnade. Berörda förråd motsvara alltså våra truppförbands förråd av materiel och livsmedel, men äro icke såsom de sistnämnda i något avseende underställda de militära cheferna. Såsom uppbördsmän vid förrådens olika avdelningar äro placerade aktiva eller pensionerade underofficerare. Till sitt biträde har varje sådan uppbördsman i regel endast 1 civil skrivare och 2—3 civila arbetare. Vid de lägre truppförbanden finnas egentligen inga fasta intendenturförråd. Vid kompanier och motsvarande förband har man dock ett mindre upplag av utrednings- och remtygspersedlar, kaserninventarier m. m., utlämnade såsom lån från garnisonens gemensamma förråd. De persedlar, som vid ett kompani erfordras för utrustning av det i tjänst varande manskapet, jämte vissa persedlar i reserv rekvireras från det gemensamma förrådet. För de utrekvirerade

persedlarna är kompaniadjutanten ansvarig. Kompanichefens befattning med desamma inskränker sig till, att han minst en gång i månaden inventerar och inspekterar såväl de persedlar, vilka äro utlämnade till truppen, som de, vilka kompaniadjutanten förvarar i sitt förråd. Efter vapenövningens slut återlämnas de utrekvirerade persedlarna till vederbörligt förråd. Den enskilde soldaten är ansvarig för till honom utlämnade persedlar och är skyldig ersätta sådana skador, som uppkommit på grund av hans slarv eller försummelse. Kostnaderna härför avdragas på hans lön. Skulle han häfta i skuld till kronan vid tidpunkten för avgången ur tjänst, kvarhålles han jämlikt värnpliktslagen i tjänstgöring viss tid utöver den eljest lagstadgade tiden. Vad kasernutredningen (möbler o. d.) beträffar står denna, liksom de militära etablissementen, under en från de lokala militära myndigheterna fristående fortifikationsförvaltning. Tillsynen över vid truppförbandet i bruk varande kasernutredning utövas av en därtill av vederbörande truppförbandschef beordrad officer. För manskapets mathållning disponera, truppförbanden ett mathållningsanslag av samma natur och beräknat efter enahanda grunder som vårt proviantanslag. Matlagningen är i allmänhet, om portionsstyrkan är ringa, ordnad regementsvis, eljest bataljons- eller till och med kompanivis. Närmast under administratören svarar i regel en särskilt beordrad officer och under denne en köksmästare (underofficer eller äldre korpral) för matlagningen och utportioneringen till de olika kompanierna. Är mathållningen ordnad kompanivis, övertager kompanichefen ansvaret härför. 4. Finland. Finska armén utgöres i huvudsak av tre divisioner (arméfördelningar) om tre infanteriregementen och ett fältartilleriregemente, två fristående maskingevärskompanier och en velocipedbataljon. Den i östra delen av landet förlagda divisionen är dock väsentligt starkare än övriga divisioner. Till de nu nämnda truppförbanden komma en jägarbrigad, en kavalleribrigad saint tekniska trupper, flygtrupper, kustartilleri m. m. I förvaltningshänseende utgör försvarsministeriet arméns högsta administrativa myndighet, under vilken lyda dels myndigheterna vid divisionen (brigaderna), dels vissa centrala anstalter. Omedelbart under divisionsmyndigheterna lyda truppförvaltningarna, Vid bedömandet av den finska arméns förvaltningsorganisation bör tagas i betraktande, att armén och särskilt dess förvaltning ännu befinna sig i ett stadium ay utveckling, att förändringar och förbättringar ofta vidtagas samt att till följd härav full fasthet ännu icke ernåtts i alla avseenden. I åtskilliga hänseenden erbjuder den finska förvaltningsorganisationen överensstämmelse med den svenska, Den ledande intendenturpersonalen vid divisioner och regementen har dock en självständigare ställning med större befogenhet än motsvarande svenska befattningshavare. Förvaltningspersonalen är talrikare än inom svenska armén. Kassaärenden handläggas såsom övriga förvaltningsärenden, varigenom truppförbandscheferna jämväl betungas med ärenden rörande avlönings- och kassatjänsten. Förvaltningens

organisation vid de högre

truppförbanden.

Vid divisionen utövar divisionschefen liksom hos oss arméfördelningschefen det närmaste överinseendet över förvaltningen vid honom underlydande truppförband. Såsom biträde står i regel till chefens förfogande 1 divisiorsinten-

dent (överstelöjtnant) jämte 1 adjuntant (kapten) och 2 revisorer, en av kaptens och en av löjtnants tjänsteställning. 1 Tjänsten ombesörjes ungefärligen som vid en svensk fördelningsmtendentur med den skillnad, att vid finska armén divisionsintendenten med biträde av underlydande personal jämväl verkställer granskning av truppförbandets redovisningar i såväl tekniskt som kameralt avseende, innan desamma ingå till försvarsministeriet. Vid brigaderna utövas förvaltningstjänsten enligt motsvarande grunder. Direkt under försvarsministeriets intendentsdepartement lyda arméns centrala beklädnadsförråd och beklädnadsverkstad samt trenne förplägnadsanstalter. Trupp förvaltning en. Vid regemente utövar regementschefen den direkta uppsikten över och ledningen av förvaltningen. Till regementschefens förfogande för förvaltningstjänstens ombesörjande finnes 1 regementsintendent (majors tjänsteställning), vilken under chefen och enligt dennes föreskrifter har att jämförelsevis självständigt leda och övervaka tjänsten. Under regementsintendenten lyda 1 kassör med kaptens, 1 kvartermästare med löjtnants, 1 vapenofficer med kaptens samt 1 vapenmästare och 1 utrustningsofficer, båda med fänriks tjänsteställning. Regementsintendenten ansvarar personligen för, att honom underställd personal på föreskrivet sätt fullgör sina åligganden. Kassören handhar kassagöromålen med därtill hörande redovisning vid regementet. Han äger dock icke verkställa utbetalningar utan regementsintendentens godkännande. Kvartermästaren handlägger ärenden rörande kasernbyggnader, fordonsmateriel och hästar, vapenofficeren rörande vapen och ammunition samt utrustningsofficeren rörande beklädnad och utrustning i övrigt. Var och en av nu nämnda personer föredrager och ansvarar inför regementsintendenten för samtliga ärenden inom respektive verksamhetsområden. I fråga om byggnadsväsendet utövar truppförvaltningen praktiskt taget^ endast en övervakande verksamhet. Alla byggnadsarbeten ledas centralt från försvarsministeriet och utföras i allmänhet av särskilda kasernbyggrnästare, vilka finnas anställda dels för varje större garnisonsort, dels för vissa grupper av mindre dylika orter. I motsats till förhållandet inom svenska armén äga även bataljonscheferna i vissa avseenden förvaltningsmyndighet och hava för ändamålet särskilda förvaltningsorgan — bataljonsintendenter med löjtnants tjänsteställning — till förfogande. De förvaltningsuppgifter, som äro överlåtna på bataljonen omfatta i huvudsak dels skötsel och vård av bataljonens freds- och krigsförråd, dels förplägnaden för bataljonens manskap. Till bataljonsintendentens förfogande stå 1 rustmästare för utrustningens vård, 1 förplägnadsunderofficer och 1 köksmästare för mathållningens och furageringens ombesörjande samt 1 vapenunderofficer och 1 vapensmed jämte behövligt antal handräckningsmanskap. Vid kompanierna handhavas de ekonomiska angelägenheterna efter ungefärligen samma grunder som hos oss. Till sitt förfogande har kompanichefen dels 1 fältväbel, vilken handhar avlöningens utbetalning samt övervakar, att manskapet ordentligt sköter sina vapen, beklädnads- och utrustningspersedlar m. m., dels 1 rustmästare, som har ansvaret för kompaniets beklädnads- och vapenförråd in. m. 1 D'e högre intendenturbefattningarna besättas med officerare, de lägre jämväl med civil personal. Man torde emellertid vara betänkt på att organisera en självständig intendenturkår.

III. Förvaltningens nuvarande organisation vid arméns högre och lägre truppförband. A. Vid de lägre truppförbanden. 1. Allmänna grunder. De allmänna grunderna för organisationen av förvaltningen vid regemente och motsvarande förband återfinnas i förordningen angående förvaltningens vid armén allmänna ändamål och organisation den 11. oktober 1907 (nr 98). Enligt § 4 av nämnda förordning uppdelas vid regemente förekommande förvaltningsärenden i egentliga förvaltningsärenden och kassaärenden. De förra avgöras jämlikt § 4 mom. 2, sådant detta moment lyder enligt kungörelsen den 24. oktober 1924 (nr 460), av regementschefen på föredragning: ärenden angående vapen, därtill hörande ammunition, artilleri- och målskjutningsmateriel m. m. av vapenofficeren; ärenden angående byggnader, mark m. m. av den officer vid regementet, som regementschefen därtill utser (kasernofficeren); ärenden angående förplägnad, intendenturmateriel m. m. av regementsintendenten ; ärenden angående sjukvårdsväsendet av regementsläkaren eller vid regemente, där bataljonsläkare är anställd såsom ensam läkare, av bataljonsläkaren; samt ärenden angående veterinärväsendet av regementsveterinären eller, där regementsveterinär icke finnes, av vederbörande bataljonsveterinär, och, där icke heller bataljonsveterinär är anställd, av den officer vid regementet, som regementschefen därtill utser. Vid ^ ingenjörkår föredragas ärenden angående ingenjörmaterielen och vid trängkår ärenden angående fordonsmaterielen av vederbörande tygofficer. För beslut i egentligt förvaltningsärende äro regementschef och föredragande gemensamt ansvariga. Om chefen beslutar i strid mot föredragandens mening, äger dock denne, för att skydda sig mot ansvar, att emot beslutet skriftligen anföra sin avvikande mening. Kassaärenden avgöras av regementsintendenten, vilken för beslut i dylikt ärende är ensam ansvarig. 2. Vid infanteriregemente. a. Intendentur- och kassaförvaltning m. m. I egenskap av tjänstegrenschef (föredragande) och tillika chef för truppförbandets kassaförvaltning_ förestår och ansvarar regementsintendenten för arbetet inom tvenne expeditioner, nämligen

23 regementsexpeditionens intendenturavdelning och regementets kassaförvaltning. Vid kassaförvaltningen och intendenturavdelningen sysselsattes största delen av till förvaltningstjänst kommenderad personal. Hit är ock tyngdpunkten av regementets förvaltningsarbete förlagd. Intendenturavdelningen. De skyldigheter, som påvila denna avdelning, äro i huvudsak angivna i reglementet för anskaffning, underhåll och vård av intendenturmaterielen vid arméns truppförband (intendenturmaterielreglemente) den 11. oktober 1907 (nr 105) och i reglementet angående förplägnaden vid arméns truppförband i fred (fredsförplägnadsreglemente) den 11. oktober 1907 (nr 106). Härutöver hava närmare bestämmelser, huvudsakligen berörande redovisning och kontroll, utfärdats av arméförvaltningens intendentsdepartement, av vilka flertalet influtit i den av nämnda departement jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t fastställda »Instruktion rörande intendenturförråden» den 28. januari 1913 (D. Nr 369 Utr. och Und. 1 ). Av övriga föreskrifter av betydelse för förvaltningsarbetets organisation märkas intendentsdepartementets »Bestämmelser rörande tillämpningen i vissa delar av gällande intendenturmaterielreglemente» den 7. december 1920 (D. Nr 4337 Utr.), vilka föreskrifter nödvändiggjorts av den ändrade uppställningen av fjärde huvudtiteln med åtföljande förändringar beträffande indelningen av intendenturmaterielen. I instruktion för intendenturkåren den 31. december 1914 (nr 518) återfinnes slutligen en del allmänna föreskrifter rörande regementsintendentens och förråds förvaltarens skyldigheter. I enlighet med ovannämnda bestämmelser och föreskrifter utredas och handläggas inom intendenturavdelningen alla förvaltningsärenden, som beröra regementets intendenturutrustning, manskapets och hästarnas förplägnad, eldning, belysning och inre renhållning, den allmänna och enskilda lägerkassan, ekonomien rörande regementets övningar samt regementets marketenterirörelse och eventuellt övriga till enskilda lägerkassan anslutna^ företag. Håller man sig till en början till de tvenne huvudgrupperna, nämligen intendenturutrustning och underhåll, må nedanstående anföras rörande arbetets omfattning. Till ärenden angående regementets intendenturutrustning räknas anskaffning, vård, underhåll och redovisning av samtliga beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar för personal och hästar, kasern- och mässinventarier samt sängpersedlar, förplägnadsutredning, fordon, velocipeder, strålkastarmateriel, signal- och pionjärmateriel, musikmateriel, skidmateriel samt bränsle-, lyse-, renhållnings- och tvättmateriel. Inom intendenturavdelningen handläggas även ärenden rörande gymnastik- och undervisningsmateriel, vilken materiel är underställd arméförvaltningens civila departement. Anskaffningen och tillhandahållandet åt truppförbanden av sådan ovan uppräknad materiel, vilken kan räknas som helfabrikat och vara modeller i vederbörlig ordning fastställts, sker numera huvudsakligen genom arméförvaltningens försorg från de centrala förråden. En stor del — synnerligast materialier — upphandlas dock av regementsmyndigheten i allmänna marknaden med tillämpning av gällande upphandlingsförordning. E n högst avsevärd del av arbetsbördan inom intendenturavdelningen utgöra de förrättningar, som stå i samband med kontrollen och redovisningen av regementets uppbörd av intendenturmateriel. Härtill räknas jämväl besiktning, 1 E t t flertal ändringar och tillägg, speciellt avseende skärpt kontroll, hava utkommit åren 1917—20 samt 1922—25.

24 inspektion och inventering av sagda materiel. Det åligger sålunda regementsintendenten att verkställa besiktning ej mindre av till leverans anmäld materiel samt kontrollera dess avtalade mängd och kvalitet än även av sådan materiel, vilken, såsom varande för all vidare användning i tjänsten obrukbar, föreslagits till kassation. Det åligger honom vidare att närvara och i förekommande fall jämväl själv verkställa författningsenligt anbefallda inventeringar av huvud- och kompaniförråd. Med hänsyn till det regementsintendenten påvilande ansvaret i andra hand för all intendenturmateriel vid regementet är han slutligen skyldig att så föra vederbörliga förrådskontrollböcker och övriga redovisningshandlingar, att han städse har överblick över materieluppbördens olika detaljer. Vid de regementen, som handhava inskrivning, omfattar materielförvaltningen dessutom all i landstormsförråd upplagd intendenturmateriel. Till ärenden rörande regementets underhåll räknas anskaffning, magasinering, kontroll och redovisning av för truppförbandet erforderlig proviant och furage samt bränsle-, lyse-, tvätt- och renhållningsmateriel. Anskaffning av livsmedel, bränsle m. m. sker endast i begränsad utsträckning genom arméförvaltningens eller vederbörande arméfördelningschefs försorg. Regementets livsmedels- m. fl. upphandlingar utgöra därför en stor anpart av intendenturavdelningens arbete. I egenskap av föredrag-ande rörande ärenden, som beröra regementets förplägnad och underhåll i övrigt, åligger det regementsintendenten: att utöva närmaste uppsikten över och kontrollen av regementets proviantoch furagemagasin samt förrådet av bränsle- och lysematerialier samt att beträffande ifrågavarande uppbörd bära ansvaret i andra hand; att leda och övervaka tjänsten vid regementets kök och magasin; att inom vederbörlig anslagsram uppgöra och underställa regementschefen utspisnings- och utfodringsstater; att till såväl mängd som beskaffenhet kontrollera de varor (proviant, furage samt bränsle- och lysematerialier), som levereras till regementets magasin och förråd; samt att verkställa föreskrivna inventeringar av proviant-, furage- och bränsleuppbörden vid regementet. E t t viktigt led i intendenturarbetet är övervakandet av arbetet vid kokinrättningen. Utspisningsstater och matsedlar skola sammansättas så, att en omtyckt och närande utspisning åstadkommes, utportionering, diskning m. m. ordnas så, att med minsta arbetsåtgång största trevnad, renlighet och hygien vinnes, o. s. v. Därjämte skall förplägnadsmateriel anskaffas samt med omsorg vårdas och underhållas. Förberedelserna till och arbetet under de årligen vid truppförbanden anordnade övningarna av fältmässig natur taga även personalens vid intendenturavdelningen tid i anspråk. Före varje dylik övning i större förband åligger det regementsintendenten att i detalj framlägga förslag till bestämmelser för förplägnad, utrustning m. m., varvid krigsförvaltningsreglementenas bestämmelser, i den mån fredsförvaltningens ekonomi det tillåter, skola tillämpas. E t t betydande arbete påvilar regementsintendenten i egenskap av föredragande och redogörare för truppförbandets enskilda lägerkassa med kassans redovisning, räkenskapernas förande, tillsyn, kontroll och redovisning av kassans materiel. Han skall även sörja för, att inom ramen för författningsenliga föreskrifter kassan tillföres största möjliga inkomster. Truppförbandets i regel största inkomstkälla, marketenterirörelsen, kräver mycken omtanke och arbete av såväl regementschef som regementsintendent med underlydande personial, detta särskilt med anledning av de rigorösa bestämmelser rörande inköp, avtal, kontroll och redovisning, som av arméförvaltningens intendents- och civila

25 departement fastställts genom reglementet för marketenterirörelsens bedrivande vid arméns truppförband (marketenterireglemente) den 29. maj 1925. I den mån andra affärsrörelser äro anslutna till enskilda lägerkassan t. ex. bageri och svingård, handläggas ärenden rörande deras kontroll och redovisning jämväl inom intendenturavdelningen. Kassaförvaltningen. I egenskap av ensam beslutande i kassaärenden och föreståndare för regementets kassaförvaltning åligger det regementsintendenten jämlikt reglementet för arméns kassaväsende i fred (kassareglemente) den 11. oktober 1J07 (nr att förrätta till kassaväsendet hörande göromål med redovisningsskyldighet och uppbördsmannaansvar i första hand för alla av kassaförvaltningen mottagna eller till densamma inflytande penningmedel ävensom för kassaiorvaltningens värdehandlingar; att verkställa alla förekommande utbetalningar eller tillhandahålla vederbörande därför erforderliga belopp; samt , , . , . „ ,. ..i. att ombesörja för kassaförvaltningen erforderlig skriftväxling uppsatta och föra föreskrivna räkenskaper samt avlägga månatlig medelsredovisning. Regementsintendenten tillkommer sålunda bl. a. att månatligen utbetala avlöning till officerare och underofficerare, vilket innebär att 60 a 70,000 kronor skola av honom personligen utbetalas i småposter växlande iran 1,000 kronor ned till 100 kronor eller mindre. I samband härmed ar han skyldig att av avlöningstagarna innehålla pensionsavgifter, ersättning for bekommen proviant, persedlar och furage, vilket med andra ord vill säga, att han samtidigt bliver ansvarig för ett intressekontor av jämförelsevis stora dimensioner. Därjämte åligger det honom att verkställa och i föreskriven ordning redovisa införsel å lön. Manskapsavlöningen utbetalas visserligen icke direkt av kassaförvaltningen utan genom kompaniernas försorg, men det åligger dock kassaförvaltningen dels att på förhand utfärda erforderliga anvisningar och tolkningar, därest författningarna äro svårtydda, dels att i detalj granska samtliga de avlöningslistor — månatligen vid ett infanteriregemente uppgående till ett trettiotal —, vilka upprättats och kvitterats vid utbetalandet av manskapsavlöningen. Det förtjänar framhållas, att, ehuru regementsintendenten personligen bliver ansvarig för i dessa avlöningslistor förekommande felaktigheter, han endast har några få dagar till sitt förfogande för dessa handlingars detaljgranskning. P å regementsintendentens lott torde även komma att vara regementschefens rådgivare beträffande den placering och uppflyttnmg i loneklass, som jämlikt § 2 i kungörelsen angående beslutanderatten i vissa frågor om fastställelse av löneklass m. m. den 2. december 1921 (nr 685) åligger regementschef att verkställa. Detta arbete kräver mycket noggrant förda avlonmgskort eller liknande handlingar för verificenng av uppflyttnmg. Utöver vad ovan framhållits som regementsintendentens huvudsakliga ansvars- och arbetsområde, skall nämnda tjänstegrenschef dessutom saval planlägga och leda utbildning av viss personal såsom intendents- och iorvaltaraspiranter krigskassörselever, kommissarier och kokvagnskockar som även undervisa regementets officerare och underofficerare i för fred och krig gällande förvaltningsreglementen och bestämmelser. Personalen vid intendentur- och kassaförvaltningen. De sakkunniga hava ansett sig föranlåtna att lämna ovanstående ganska ingående redogörelse för tjänsten vid regementets intendenturavdemmg och

kassaförvaltning. De hava nämligen ansett detta nödvändigt för att kunna giva en översikt över den ungefärliga arbetsbörda, som för närvarande åligger regementsintendenten och den personal, som står till dennes förfogande dels såsom biträden i expeditionen, dels såsom underlydande uppbörds- eller andra tjänstemän. Den personal, som vid ett infanteriregemente i regel disponeras helt eller delvis för tjänst vid kassaförvaltning och intendenturavdelning, samt nämnda personals åligganden i stort framgå av nedanstående sammanställning. 1 Biträde åt regementsintendenten (förvaltningsunderofficer) : 1 underofficer. Ungefärliga åligganden : att föra diarium över ankommande och avgående skrivelser vid intendenturavdelning och kassaförvaltning; att beträffande kassayäsendet verkställa erforderlig bokföring, uppgöra avlöningslistor samt till siffran granska samtliga räkningar och kompaniernas avlöningslistor m. m.; att föra kontrollbok över regementets intendenturmateriel; att månadsvis upprätta sammandrag över tjänstgöringsdagar och anslagsstatistik; samt att instruera den manskapspersonal, som tjänstgör i expeditionen, och fördela arbetet emellan densamma. Till förfogande vid intendenturavdelningen: 1 underofficer. Ungefärliga åligganden: att biträda regementsintendenten vid protokollföring m. m. vid förekommande upphandlingar; att detaljgranska månatligen inkommande redovisningshandlingar å proviant, furage, bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel samt handlingar rörande kompaniernas självhushållning; att vid regemente, som jämväl handhaver inskrivning, föra kontrollbok över intendenturmaterielen vid landstormsförråden; samt att förestå expeditionsmateriel- och blankettförrådet. F ör råds förvaltare: 1 förvaltare på intendenturkårens stat. Ungefärliga åligganden: att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa i regementets huvudförråd intagen intendenturmateriel; att på rekvisition till kompanier och likställda förband, regementsväbel, köksföreståndare m. fl. utlämna intendenturmateriel efter regementsintendentens order; att förestå regementets intendenturverkstäder; samt att för intendenturverkstäderna eller för tvätt mottaga sådan materiel, som icke kan iståndsättas eller tvättas vid kompanierna, och att efter verkställd reparation eller tvätt återställa densamma. Förrådsunderofficer: 1 underofficer. Ungefärliga åligganden: 1

Principerna för arbetets fördelning kanna givetvis något växla vid olika truppförband.

27 att biträda förrådsförvaltaren vid ombesörjande av underhåll, vård och redovisning av intendenturmaterielen vid regementet. Denna underofficer torde i regel placeras som »verkstadsunderofficer». Vid flera truppförband har dock förutom förrådsunderofficer jämväl beordrats en särskild underofficer såsom verkstadsunderofficer. Förrådsvaktmästare: 1 civilmilitär person. Ungefärliga åligganden: att biträda förrådsförvaltaren, särskilt beträffande själva förrådsarbetet, utlämning och vård m. m. Köks föreståndare : 1 underofficer. Ungefärliga åligganden: att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa till regementet levererad proviant; samt att förestå regementets kök och där ordna och leda proviantens tillredning och fördelning. Matsalsunderofficer: 1 underofficer eller furir. Ungefärliga åligganden: att svara för tjänsten i regementets matsalar och diskrum; att närvara vid alla måltider och övervaka dukning, utportionering, avdukning, diskning, matresters uppsamling m. m.; samt att vara köksföreståndarens ställföreträdare. Furageuppbördsman: 1 underofficer. Ungefärliga åligganden: att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa till regementet levererat furage; att enligt avgivna rationsbesked samt enligt gällande utfodringsstat utväga och fördela furaget. Uppbördsman för bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel: 1 underofficer. , Ungefärliga åligganden: att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa all till regementet levererad bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel; att noggrant hålla sig underrättad om gällande eldnings- och belysningsplaner; samt att efter granskning av rekvisitionernas överensstämmande med gällande eldnings- m. fl. planer utlämna materiel. Utöver den personal, som enligt ovan i regel disponeras för tjänst vid kassaförvaltning och intendenturavdelning, kan följande personal beordras att utöva tillsyn och vård av viss materiel, nämligen signal-officer (-under-officer), skidofficer (-underofficer), bilofficer samt, i mån av behov, bilunderofficer. Till fullständigande av redogörelsen för den personal, som helt eller delvis sysselsattes med förvaltningsärenden, må vidare framhållas, att kompanichef och kompaniadjutant även i avsevärd grad äro upptagna av förvaltningsgöro-

28 mål. Kompanichef är sålunda bl. a. ansvarig för underhåll, vård och redovisning av den till kompaniet utlämnade intendenturmaterielen. Kompaniadjutanten är kompanichefens biträde härutinnan och har uppbördsmannaansvar för den intendenturmateriel, som är upplagd i kompaniförrådet. För främjande av en sparsam hushållning överlåter regementschef viss del av regementets munderings- m. fl. anslag (visst belopp per tjänstgöringsdag) mot redovisningsskyldighet till kompanichef. En mycket stor del särskilt av den praktiska materieltjänsten vilar på grund härav på kompanichef och kompaniadjutant. Beträffande denna tjänst åligger det kompanichef och kompaniadjutant: att föra persedelrullor, förrådsböcker och övriga handlingar rörande intendenturmaterielen ; att i samband med den årliga rapporten över intendenturmaterielen verkställa en genomgående värdering av kompaniförrådet; att uppgöra plan för persedelstockens vid kompaniförrådet komplettering inom ramen av anslaget; samt att låta intaga, rengöra och fördela till reparation de persedlar, som varit utlämnade till underavdelningarna. Beträffande kassa- och avlöningstjänsten åligger det kompanichef och kompaniadjutant bl. a.: att upprätta avlöningslistor särskilt för fast anställda och särskilt för värnpliktiga ; att föra de rullor och anteckningar, på vilka löneplaceringar samt utbetalningar skola grundas; att upprätta listor över familjeuhderstödstagare och utbetala dessa understöd; att verkställa olika slag av införsel för fast anställda och värnpliktiga; samt att redovisa de anslag till manskapets nytta och nöje, som ärligen pläga tilldelas kompaniet. Givet är, att verkställandet av flertalet av ovanstående åtgärder kommer på kompaniadjutantens lott. Vid den intendenturavdelningen underställda marketenterirörelsen är i regel följande personal beordrad: Föreståndare: 1 underofficer. Ungefärliga åligganden: att biträda regementsintendenten med ledningen av marketenteriets angelägenheter; att i viss omfattning verkställa inköp; att dagligen inräkna dagskassorna och minst en gång i veckan avläsa kassaapparaterna; samt att föra kassaräkenskap och minst en gång i kvartalet verkställa fullständigt bokslut för hela marketenterirörelsen. Kassakonlrollant : 1 underofficer. Ungefärliga åligganden: att föra och månadsvis avsluta kassakontrollista; att minst en gång i veckan i närvaro av marketenteriföreståndaren avläsa kassaapparaterna och därvid jämföra de i marketenteriföreståndarens förteckning och kassakontrollistan intagna uppgifterna om dagskassornas storlek med den summa, kassaapparaterna utvisa; samt

29 att med annotation förse insättningsbevis, checker och kvitton vid penningmedels uttagande ur bank ävensom alla verifikationer för såväl inkomster som utgifter samt att genom påskrift i kassaräkenskapen attestera dennas överensstämmelse med kassakontrollistans kassa- och bankkonto. Omsättningen vid ett infanteriregementes marketenterirörelse torde f. n. uppgå till 150,000—200,000 kronor per år. Annan affärsrörelse än marketenteri med handelsbod bednves numera som regel ej vid truppförbanden. Härför kräves enligt Kungl. brev den 24. november 1922 arméförvaltningens tillstånd. Ledningen av sådan rörelse vilar huvudsakligen på regementsintendenten. För skötseln anlitas numera vanligen civil arbetskraft. Förutom ovanstående officers- och underofficerspersonal stå åtskilliga underbefäl och meniga till förfogande som handräckning inom intendenturförvaltningen. Dessa kontingenters storlek torde vid ett infanteriregemente hava ungefär nedanstående omfattning: Kök och matsalar . . Förrådsförvaltaren . . Bränsleuppbördsmannen Marketenteriet . . . .

Underbefäl

Meniga

30 7 2 8 47

— — 1

b. Vapenförvaltningen. De skyldigheter, som i stort sett åligga vapenavdelningen, återfinnas, vad infanteri-, kavalleri-, ingenjör- och trängförband angå, i reglementet för underhållet och vården av vapen, ammunition, målskjutningsmateriel m. m. (vapenvårdsreglemente) den 11. oktober 1907 (nr 101). Vapenvården vid ett infanteriregemente omfattar huvudsakligen handhavandet och vården av regementets gevärs- och ammunitionsförråd, målskjutningsmateriel, gevärssmedja samt instrument och verktyg för besiktning och reparation av vapen. Vapenofficeren utövar den närmaste uppsikten över regementets vapen- och ammunitionsförråd samt gevärssmedja ävensom över den målskjutningsmateriel, som icke är utlämnad till kompanierna, samt är i andra hand ansvarig för i förråden förvarade vapen, ammunition m. m. Han utövar även den närmaste uppsikten över regementets gevärssmedja. Genom besiktningar och inventeringar skall han förvissa sig om, att vapen, ammunition och materiel befinna sig i ett gott skick. _ För ombesörjandet av vapenvården vid regementet står följande personal till va.penofficerens förfogande. Vapenunderofficer: 1 underofficer. Ungefärliga åligganden: att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa till gevärsoch ammunitionsförråden hörande vapen och ammunition, regementets målskjutningsmateriel m. m. Gevärshantverkare: 1 civilmilitär person. Ungefärliga åligganden: att i första hand ansvara för regementets gevärssmedja och arbetena mom densamma.

Härjämte står till vapenofficerens förfogande samtlig gevärshantverkarpersonal av manskapet ävensom särskilt beordrad handräckning. c.

Kasernförvaltningen.

Den förvaltningsgren, som närmast efter intendentur- och kassaförvaltning, i binder mest arbetskraft vid regementet, är kasernförvaltningen (byggnadsavdelningen). De skyldigheter, som i stort sett åligga denna avdelning, återfinnas i förordningen angående förvaltningen av lantförsvaret tillhörande fastigheter den 31. december 1919 (nr 884), i reglementet för underhåll och vård av lantförsvaret tillhörande byggnader m. m. (kasernvårdsreglemente) den 30. november 1922 (T. L. A. nr 48) samt i arméförvaltningens fortifikationsdepartements kasernvårdskungörelse den 30. december 1922 (T. L. A. nr 53). I enlighet härmed omfattar kasernvården underhållet och vården dels av regementets samtliga byggnader med fast inredning, markområden med tillhörande vägar, planteringar, broar, stängsel, rid- och skjutbanor m. m., dels av regementets inventarier och redskap för eldsläckning och yttre renhållning samt verktyg och redskap för byggnadsreparationer. Kasernofficeren utövar uppsikt över vården av regementets samtliga byggnader, övervakar underhållet av desamma, upprättar årliga underhållsförslag samt plan för nybyggnads- och förändringsarbeten. Han tillser, att anbefallda underhållsarbeten utföras enligt gällande föreskrifter och på det för kronan förmånligaste sättet, varjämte det tillkommer honom att ombesörja och övervaka alla de byggnads- och förändringsarbeten, som regementschef kan få bemyndigande att låta utföra. För tjänstgöring inom byggnadsavdelningen disponeras i regel följande personal: Kasernunderofficer: 1 underofficer. Ungefärliga åligganden: att biträda kasernofficeren vid tillsynen över kasernvården; samt att vara uppbördsman för regementets för kasernvården avsedda verktygsoch redskapsförråd. Maskinist: 1 civil person. Ungefärliga åligganden: att svara för skötsel och vård av samtliga maskinella anläggningar med därtill hörande ledningar, belysningsanläggningar, ledningar för gas, vatten och avlopp m. m. Som biträde åt maskinisten är i regel anställd 1 ä 2 eldare. Den handräckning, som erfordras för kasernförvaltningen, växlar under olika tider av året, men torde vid ett infanteriregemente i medeltal utgöra: Underbefäl Maskinisten — Kasernunderofficeren (regementsväbeln) . . ^ 1

i d.

Meniga 8 20

"ii

Sjukvårds- och veterinärförvaltningen.

De skyldigheter, som i fråga om förvaltningen i stort sett åligga sjukvårdsavdelningen, återfinnas i reglementet för anskaffning, underhåll och vård av

31 sjukvårdsmaterielen vid arméns truppförband (sjukvårdsmaterielreglemente) den 11. oktober 1907 (nr 107), varjämte en del bestämmelser ytterligare utfärdats dels i reglementet angående hälsovården vid arméns truppförband under fred (militärt hälsovårdsreglemente) den 2. juni 1922 (nr 338) dels i sjukvårdsstyrelsens cirkulär den 11. augusti 1922 angående förvaltningen i fred av sjukvårdsmaterielen (T. L. A. nr 31). Regementsläkaren utöver den närmaste uppsikten över den sjukvårdsmateriel, som icke är utlämnad till regementets underavdelningar, samt är i andra hand ansvarig för vården av denna materiel. Genom besiktningar och inventeringar av sjukvårdsmaterielen skall han förvissa sig om, att densamma väl vårdas och befinner sig i gott skick. Såsom uppbördsman för sjukvårdsmaterielen (sjukvårdsförrådsunderofficer) anlitas vederbörande sjukvårdssergeant. Förutom regementets sjukvårdsbeställningsmän — som i huvudsak tagas i anspråk för själva sjukvården — erfordras i regel en handräckning av 2—3 man för denna förvaltningsgren. De skyldigheter, som i fråga om förvaltningen i stort sett åligga veterinäravdelningen, återfinnas i reglementet för anskaffning, underhåll och vård av veterinärmaterielen vid arméns truppförband (veterinärmaterielreglemente) den 11. oktober 1907 (nr 108) samt i sjukvårdsstyrelsens cirkulär den 4. januari 1924 angående förvaltningen i fred av veterinärmaterielen (T. L. A. nr 4 ) . Vederbörande föredragande — i regel chefen för kulsprutekompaniet — utövar den närmaste uppsikten över den veterinärmateriel, som icke är utlämnad till bruk, samt är i andra hand ansvarig för vården av denna materiel. Genom besiktningar och inventeringar av veterinärmaterielen skall han förvissa sig om, att densamma väl vårdas och befinner sig i gott skick. Såsom uppbördsman för veterinärmaterielen anlitas i regel vederbörande stallunderofficer.

Av vad ovan anförts framgår, att det är en synnerligen talrik personal, som mer eller mindre sysslar med olika grenar av förvaltningen. I vederbörliga förvaltnings- och tjänstgöringsreglementen stadgas huruvida vederbörande befattningshavare helt skall ägna sig åt befattningen eller jämsides med utövandet av densamma »tjänstgöra vid trupp, i den mån regementschef _ så prövar lämpligt». Vapenofficer, kasernofficer och föredragande å veterilläravdelningen hava i regel även annan tjänst att sköta. Så är i regel även fallet med skid- och bilofficer samt med följande underofficerare, nämligen bränsleuppbördsman, marketenteriföreståndare, kassakontrollant i marketenteriet, signal-, skid- och bilunderofficer, kasernunderofficer, vapenunderofficer (undantagsvis), sjukvårdsförrådsunderofficer samt stallunderofficer. För att i minsta möjliga mån inkräkta på trupptjänsten och samtidigt vinna koncentration inom förvaltningen har en strävan gjort sig gällande att allt efter tillgången å personal och vederbörandes läggning kombinera befattningar på olika sätt, varvid man •— i stället för att förena förvaltningstjänst med trupptjänst eller annan militär tjänst — understundom lagt flera förvaltningsbefattningar på samma person. Av omstående tablå framgår hur olika befattningar kombinerats vid ett flertal truppförband vid armén (såväl infanteri- som andra förband) och å sid. 33—34 gives ett detaljerat exempel på, hur befattningarna sammanställts vid ett infanteriregemente, samt den ungefärliga arbetstid per dag, som de olika befattningshavarna ägna sina förvaltningsuppgifter.

32 T a b l å utvisande huru olika förvaltnings- och andra befattningar kombinerats vid ett flertal truppförband. (Tablån grundad på uppgifter rörande befattningarna under år 1924.) Väbel, därjämte: Kasernunderofficer D:o , bilofficer Bränsleuppbördsman, d:o Marketenteriföreståndare Bränsleuppbördsman D:o , bilofficer och kasernunderofficer D:o , vapenunderofficer Furageuppbördsman Kasernunderofficer, tygunderofficer, bilofficer och hovslagarunderofficer Kasernunderofficer, tygunderofficer ock furageuppbördsman Vapenunderofficer ,

Antal truppförband.st. 15 1 1 2 3 1 1 1 . . . . . . 1 1 1 = 28 förband;!

Vapenunderofficer, därjämte: Bränsleuppbördsman Bataljonsadjutant Furageuppbördsman Bränsle- och furageuppbördsman Furageuppbördsman ock hovslagarunderofficer

1 2 4 1 1 = 9

förband!

Bataljonsadjutant, därjämte: Furageuppbördsman Kasernunderofficer Stallunderofficer Vapenunderofficer Sjukvårdsförrådsunderofficer

2 3 1 1 1 = 8

förbandi

Furageupp bördsnian, Skidförrådsunderofficer Kulsprutetjänst Verkstadsunderofficer Hovslagarunderofficer Magasinsförvaltare

1 5 1 2 1 = 10 förbands

därjämte:

Förvaltningsunderofficer, Marketenteriföreståndare

därjämte: 5 förbandj

Expeditionsunäcr officer are, därjämte: Marketenteriföreståndare Sjukvårdsförrådsunderofficer

3 2=5

Sjukvårdsförrådsunderofficer, Marketenteriföreståndare Tygunderofficer

2 1 = 3 förband

Kasernunderofficer, Marketenteriföreståndare Tygunderofficer

förband

därj ämte:

därjämte:

Kompaniadjutanter, därjämte: Marketenteriföreståndare Skidförrådsunderofficer Bränsleuppbördsman Furageuppbördsman Sjukvårdsförrådsunderofficer Kasernunderofficer

2 3=5 ,

förband

6 1 1 2 1 1 = 1 2 f örbant

33 E x e m p e l utvisande huru förvaltningsbefattningar sammanställts vid ett infanteriregemente samt ungefärlig arbetstid per dag i medeltal för de olika tjänsterna.

Huvudbefattning inom förvaltningen

Antal

Innehar tillika befattning såsom

1 liegementsintendents biträde . . Normal arbetstid 10—12 tim. Underofficer till förfogande intendentur avd Normal arbetstid 8 tim.

8—9 tim.

1 10—12 tim.

vid 1

Förrådsförvaltare Normal arbetstid 9 tim.

1¶Förrådsunderofficer Normal arbetstid 8 tim.

1¶Förrådsvaktmästare Normal arbetstid 9 tim.

1¶Köksföreståndare Normal arbetstid 12 tim.

1¶Matsalsunderofficer . . . . Normal arbetstid 8—10 tim.

1¶Uppbördsnian för bränsle-, lyseoch renhållningsmateriel . . .

Sammanlagd arbetstid per dag för enrtart förvaltningsuppgifter

Kassakontrollant vid marketenteriet. Normal arbetstid 1 tim.

9 tim.

9 tim. 8 tim. 9 tim.

12 tim. 8—10 tim. 1

Normal arbetstid 3 tim.

Furageuppbördsman: Normal arbetstid Va tim. samt Marketenteriföreståndare : Normal arbetstid 5 tim. Biträder i övrigt vid intendenturavdelningen: Normal arbetstid 1*/J tim.

10 tim.

1¶Normal arbetstid (fem mån. pr år) 2 tim.

2 tim.

| Signalunderofficer Normal arbetstid 2 tim. (vissa perioder)

1¶Kasernofficer

2 tim.

Normal arbetstid 6 tim. Kasernunderofficer

1¶Normal arbetstid 5 tim. Vapenofficer Normal arbetstid 4—5 tim. 3—261158

Kassakontrollant vid kassaförvaltningen. Normal arbetstid 1 tim.

7 tim.

Uppbördsman vid Centrala landstormsförrådet. Normal arbetstid 1 tim.

6 tim.

4—5 tim.

34 Huvudbefattning inom förvaltningen

Vapenunderofficer Normal arbetstid 6 tim.

Antal

Innehar tillika befattning såsom

Tillsyningsman för gyinnastikniateriel. Normal arbetstid 1 tim.

Simman.agd arbetstid per dag för enban förvaltringsuppgifter

7 tim.

Regementsläkare Normal arbetstid 1 tim.

1 tim.

Sjukvårdsförrådsunderofficer Normal arbetstid 1 tim.

1 tim.

Föredragande å veterinärvårdsavdelningen = chef för kulsprute kompaniet Normal arbetstid (för denna förvaltningsuppgift) 1 tim.

1 tim.

Uppbördsman för veterinärmateriel = stallund.off. Normal arbetstid (för denna förvaltningsuppgift) 1 tim.

1 tim.

Kompanichef Normal arbetstid 2—3 tim.

2 - 3 tim.

Kompaniadjutant Normal arbetstid 6—7 tim.

6—7 t.m.

3. Vid övriga lägre truppförband. Förvaltningen vid övriga lägre truppförband är i stort sett organiserad efter enahanda grunder som vid infanteriregemente. Den personal, som i regel disponeras inom de olika tjänstegrenarna, överensstämmer även i huvudsak med vad ovan sagts om infanteriregemente. Följande avvikelser synas emellertid böra framhållas. Antalet underofficerare, tjänstgörande i intendenturavdelning och kfssaföryaltnmg, är i regel vid ingenjör- och trängkårer minskat till en. Vid en del kavallentruppförband är den ena underofficeren ersatt med furir. Vicare bör framhållas, att vid kavalleri- och artilleriregemente furageuppbördsmannen helt tages i anspråk för denna tjänst. På grund av furageringarnas omfattning ar det antal handräckningsmanskap, som erfordras inom intendenturförvaltningen, relativt större vid special- än vid infanteritruppförbanden. I_ övrigt företer förvaltningstjänsten vid specialtruppförbanden ingen annan avvikelse, än som betingas av handhavandet och vården av den speeialnmteriel, artillerimateriel och ingenjörmatericl, som förefinnes vid artilleriregemente, respektive ingenjörkår. Tjänsten vid trängkår företer slutligen i så måtto olikhet med förvaltningen vid infanteriregemente, att ärenden rörande fordonsmaterielen med utredning och tillbehör handläggas av en särskilt förordnad tygofficer. handhavande är stadgat i reglementet föl undero Rörande artillerimaterlelens hållet och vården av artillerimateriel, handvapen, målskjutningsmateriel ni. m. vid arméns artilleritruppförband (artillerimaterielreglemente) den 11 oktober 1907 (nr 102).

85 Artillerimaterielvården omfattar huvudsakligen handhavande och vård av: den artillerimateriel — kanoner och andra artilleripjäser, fordon, utredning, ammunitionseffekter, förbrukningsartiklar m. m. —, som tillhör batteriernas och övriga formationers fältförråd, samt häst- och ridskolepersedlar; till batterierna utlämnade handvapen och regementets målskjutningsmateriel; samt instrument och verktyg för besiktning och reparation av handvapen m. m. Artilleriinaterielen vid regemente är fördelad på följande s. k. truppförråd, nämligen: fältförråd (artillerimateriel för visst förband eller formation); gevärsförråd (gevärsmateriel och målskjutningsmateriel för eldhandvapen); stallförråd (häst- och ridskolepersedlar); samt övningsmaterielförråd (övrig vid artilleritruppförband befintlig materiel, som redovisas inför arméförvaltningens artilleridepartement). För batteris fältförråd och stallförråd är batterichefen, för annat fältförråd därtill förordnad officer samt för gevärs- och övningsmaterielförråd vapenunderofficeren uppbördsman. Uppbördsman för fältförråd har till sitt biträde vn förrådsunderofficer, vilken jämväl tjänstgör vid trupp. Vid samtliga fältartilleriregementen (utom Svea artilleriregemente) finnas särskilda tygverkstäder underställda regementschefen och under närmaste överinseende av vapenofficeren. Samtliga materielreparationer utföras vid truppförbandens tygverkstäder eller vid arméförvaltningens artilleridepartement direkt underställda tygstationer. Rörande ingenjörmaterielens handhavande är stadgat i reglementet för underhållet och vården av ingenjörmaterielen vid ingenjörkårerna samt av fälttelegraf kårens materiel (ingenjörmaterielreglemente) den 11. oktober 1907 (nr 104). Ingenjörmaterielen omfattar ingenjörtiuppernas tekniska utrustning och fordon jämte för materielens tillverkning, besiktning och underhåll erforderliga verktyg, maskiner och materialier m. m. ävensom häst- och fordonspersedlar. Ifrågavarande materiel är fördelad på följande s. k. truppförråd, nämligen: ingenjörförråd (i sin ordning indelade i krigsförråd och fredsförråd); samt ordinarie underhållsförråd. Krigsförråden innehålla för krigsbruk avsedd materiel, fredsförråden materiel för fredsövningar, försök m. m. samt ordinarie underhållsförråden materiel och materialier, som erfordras för underhäll och viss nytillverkning av ingenjörmateriel. Vid samtliga ingenjörkårer finnas särskilda tygverkstäder underställda kårchefen och under närmaste överinseende av tygofficeren. Tygofficeren utövar den närmaste uppsikten över till kompanier och övningsavdelningar icke utlämnad materiel, för vilken han i andra hand är ansvarig. Han förestår kårens tygverkstäder och leder arbetet vid dessa. Till sitt biträde vid ingenjörmaterielens underhåll, vård och redovisning har tygofficeren en förrådsförvaltare (fortifikationskassör). Denne är därjämte uppbördsman för den materiel, som är intagen i kårens förråd, och har under sig en förråds vaktmästare. Dessutom står för ledandet av arbetena vid tygverkstäderna till tygofficerens förfogande en tygunderofficer. Vid dessa tjänstgöra därjämte tygverkmästare, tyghantverkare, hantverksmanskap m. fl.

30 B. Vid de högre truppförbanden. 1.

Arméfördelningsstaber.

Förvaltningstjänsten vid arméfördelningsstab är enligt § 3 i förordningen i angående förvaltningens vid armén allmänna ändamål och organisation den 11. oktober 1907 (nr 98) organiserad efter enahanda principer som vid rege-| mente. Där återfinnas alltså samma uppdelning av ärendena och motsvarande tjänstegrenschefer som vid de lägre förbanden. Arbetets art och omfattning'' vid de olika avdelningarna gestalta sig i korthet sålunda. a.

Intendenturavdelning, expedition för kassaärenden och kassaförvaltning. Intend entnravdelningen.

Arméfördelningschef utövar den närmaste uppsikten över och ledningen av anskaffningen, underhållet och vården av intendenturmaterielen vid underlydande truppförband. Han skall genom inspektioner av densamma hålla sig underrättad om det tillstånd, i vilket denna materiel befinner sig. Han låter granska från truppförbanden inkommande förslag till hushållningsplaner och tillser, att tillgängliga anslagsmedel, så långt ske kan, användas dels till nyanskaffning för tillgodoseende av truppförbandens krigsbehov, dels för uppläggande i reserv av sådan fredsmateriel, som är utsatt för större slitning (beklädnadspersedlar, sängservis, handdukar o. s. v.). Arméfördelningschef åligger att själv eller genom fördelningsintendenten årligen förrätta inspektion av intendenturmaterielen vid underlydande truppförband. Inom loppet av fem på varandra följande år skall sådan förrådsinspektion hava ägt rum vid samtliga truppförband. Fördelningsintendent är föredragande inför arméfördelningschefen i ärenden angående intendenturmaterielen samt underkastar alla inkommande handlingar, som röra denna materiel, en ingående granskning och gör hos arméfördelningscbefen framställning om tilläventyrs behövliga åtgärder. Arméfördelningschef utövar vidare uppsikten (iver och ledningen av förplägnaden vid underlydande truppförband. Han bestämmer med hänsyn till inverkande omständigheter omfattningen av de för livsmedlens anskaffning erforderliga leveransavtalen, tider m. m., för vilka de skola gälla, samt tiderna för de olika upphandlingarna. Arméfördelningschef infordrar eller låter underlydande truppförbandschefer infordra anbud på de uti normalportions- och normalrationsstaterna ingående artiklarna, prövar sålunda inkomna anbud, godkänner eller förkastar dem och lämnar erforderliga bestämmelser i fråga om infordrande av nya anbud m. m. Han låter granska samt, där så befinnes erforderligt, ändra från truppförbanden inkomna utspisnings- och utfodringsstater. I övrigt skall han hålla sig noga underrättad om, huru förplägnaden ombesörjes vid underlydande truppförband. Fördelningsintendent är föredragande inför arméfördelningschefen i förplägnadsärenden. Han utreder och granskar leveransavtal, upphandlinga.r, anbud samt utspisnings- och utfodringsstater. För den skull håller han sig noga underrättad om de handels- m. fl. förhållanden inom arméfördelningsområdet, som kunna inverka på kostnaderna för förplägnaden vid arméfördelningen. Honom åligger även att underkasta alla inkommande räkenskaper och redovisningar, som beröra förplägnaden, en ingående granskning i förening med ett jämförande sakligt bedömande av förplägnadsförhållandena vid

37 olika truppförband samt att föreslå erforderliga åtgärder till åvägabringande av såsom lämpliga och nödiga befunna rättelser. Den personal, som står till förfogande inom intendenturavdelningen, utgöres — förutom av fördelningsintendenten — av en officer som expeditionsintendent och en underofficer som expeditionsunderofficer, bägge ur intendenturkåren. Expedition för kassaärenden. FördoLningsintendenten utövar, under arméförvaltningens civila departement, närmaste överinseendet av kontrollen över kassaväsendet vid arméfördelningens truppförband samt förestår arméfördelningens expedition för kassaärenden. Han granskar från trupp förbandens kassaförvaltningar inkomna räkenskaper och medelsredogörelser med hänsyn till deras formella och författningsenliga uppställning och avfattning samt anmäler till arméförvaltningens civila departement upptäckta felaktigheter, i den mån dessa icke kunnat rättas genom skriftväxling med vederbörliga kassaförvaltningar. En gång om året verkställer han inventering av varje truppförbands kassa, skolande minst en av dessa kassor ytterligare en gång under årets lopp av honom inventeras. Fördelningsintendent är pliktig att på arméfördelningschefens befallninginför denne redogöra för eller meddela upplysningar i kassaärenden. Kassaförvaltuingeu. Kassaförvaltningen vid arméfördelningsstab förestås av expeditionsintendenten vid sagda stab enligt samma grunder, som gälla för kassaförvaltning vid regemente. Fördelningsintendenten förrättar motsvarande åligganden som regementschef. b.

Vapenförvaltningen.

Arméfördelningschef utövar jämlikt vapenvårds- och artillerimaterielreglementena uppsikt över vapenvården och artillerimaterielvården vid underlydande truppförband samt håller sig noga underrättad om det tillstånd, i vilket vapen och materiel befinna sig. Föredragande i dessa ärenden är en vid arméfördelningsstaben därtill förordnad officer. Genom att inspektera regementenas vapen- och ammunitionsförråd, gevärssmedjor, fältförråd o. d. samt genom att anordna besiktning (visitationer) av till trupp utlämnade handvapen m. m. bör arméfördelningschef bilda sig en uppfattning om, huru vapenvården och artillerimaterielvården ombesörjes. Handläggningen av ärenden angående vapenvården i arméfördelningens stabsexpedition är i övrigt till stor del av expedierande eller formell natur. c.

Kasernförvaltningen.

Arméfördelningschef omhänderhar jämlikt kasernvårdsreglementet vården och underhållet av de byggnader och övningsfält m. m., som stå direkt under hans förvaltning (såsom övningsfält, vilka äro gemensamma för flera truppförband m. m.) samt utövar dessutom uppsikt över vården och underhållet av de byggnader, övningsfält m. m., som stå under förvaltning av underlydande truppförband o. s. v. Beträffande honom direkt underställda byggnader, övningsfält m. m. har han i tillämpliga delar enahanda åligganden som regementschef. Föredragande för kasernvårdsärenden är den vid arméför-

38 delningsstaben tjänstgörande fortifikationsofficeren, som till sitt biträde har en underofficer ur fortifikationen. Under de senaste åren har en viss centralisering av byggnadsärendena ägt rum till arméfördelningsstaberna. Sålunda ställes numera större delen av de för kasernunderhållet avsedda anslagen till arméfördelningschefernas förfogande, varigenom en central ledning av byggnadsverksamheten kan äga rum, där så ur ekonomisk eller annan synpunkt befinnes lämpligt. d.

Sjukvårds- och. veterinärförvaltningen.

Arméfördelningschef utövar uppsikt över underhållet och vården av sjukvårds- och veterinärmaterielen vid underlydande truppförband. I fråga om sjukvårdsmaterielen är fördelningsläkaren samt i fråga om veterinärmaterielen fördelningsveterinären föredragande inför arméfördelningschefen. Dem åligger, en var för sin förvaltningsgren, att hålla noggrann tillsyn över det sätt, på vilket vården och hushållningen av materielen bedrives. 2. Kommendaiitskapet i Boden och militärbefälet på Gotland. Vad ovan sagts om förvaltningens organisation och förvaltningsärendenas handläggning vid arméfördelningsstab gäller i tillämpliga delar även kommendantskapet i Boden och militärbefälet på Gotland.

IY. De huvudsakliga anledningarna till förvaltningens utsvällning under de senaste decennierna. Det förvaltningssystem, som grundlades genom 1907 års förvaltningsreglementen, har varit gällande i det närmaste två decennier. Allmänt erkännes, att föreskrifterna i dessa reglementen i stort sett äro lämpligt utformade och avvägda samt hava medfört stadga och effektivitet i förvaltningens olika grenar. Förhållandet mellan kommandomyndighet och förvaltningsmyndighet är omsorgsfullt reglerat. Möjlighet är även beredd för sakkunskapen att komma till sin rätt därigenom, att ärendena uppdelats på olika tjänstegrenar, som återfinnas och i stort sett motsvara varandra såväl i arméförvaltningen som vid högre och lägre truppförband. Härigenom har ordning och reda inom förvaltningen åstadkommits. _ o Mot det sätt, varpå förvaltningstjänsten ordnades enligt 1907 ars förvaltningsreglementen, kan egentligen endast en principiell anmärkning göras. Från de bestämda riktlinjer, som uppdrogos för de olika förvaltningsärendena, så att dessa allt efter sin natur av artilleri-, fortifikations-, intendentur-, sjukvårds-, veterinär- eller kassaärenden fingo sina bestämda tjänstevägar med särskilda föredragande hos de olika förvaltningsmyndigheterna, gjordes, såsom i det föregående redan framhållits, ett undantag beträffande intendentur- och kassaärenden, i det att regementsintendenten fortfarande skulle handlägga båda dessa grupper av ärenden, oaktat desamma i arméförvaltningen blevo fullständigt skilda åt och handlades på olika departement. _ o o Om man undantager denna principiella anmärkning, kan ej med fog pastas, att organisationen i och för sig varit orsaken till förvaltningsarbetets utsvällning- I T i.. M Det är nämligen en känd sak, att förvaltningsbördan särskilt vid de fagre truppförbanden under årens lopp utökats mer och mer, och att förvaltningstjänsten för närvarande är ytterst omfattande. Det har också så småningom blivit nödvändigt att beordra större personal, än som vid förvaltningsorganisationens ikraftträdande avsågs, för att kunna fylla högre myndigheters krav och för att i någon mån lätta arbetsbördan för de närmast ansvariga tjanstegrenscheferna och uppbördsmännen. Där så icke kunnat ske, har förvaltningstjänsten i så måtto blivit lidande, att av överordnad myndighet anbefallda toreskrifter icke kunnat komma till noggrann tillämpning. A andra sidan saknas ej heller exempel på, att trupptjänsten fått stå tillbaka för att skaffa arbetskraft till förverkligande av givna förvaltningsbestämmelser. Det är särskilt intendentur- och kassaförvaltningarna, som drabbats av dessa ständigt '.okade krav. , , Till belysande av förhållandet att det knappast är möjligt att med den personal, som för närvarande disponeras för förvaltningstjänsten, på ett i allo

tillfredsställande sätt lösa pålagda förvaltningsuppgifter, synes det länpligt att till en början återgiva vissa myndigheters yttrande i förevarande fråga. I chefens för intendenturkåren underdåniga framställning angående stat för intendenturkåren för år 1919 anfördes bland annat: »Den alltjämt fortgående stegringen av regementsintendenternas arbetsbörda har under dei senaste tiden antagit en sådan omfattning, att enligt samstämmig erfarenhet en mans krafter icke i längden förslå för ett tillfredsställande upprätthållanle av regementsintendentsbefattningarna, särskilt vid infanteriregementena. För att i någon mån bereda dessa en lättnad har jag hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställningar, åsyftande ett mera rationellt utnyttjande av de värnpliktiga krigskassörerna, Det torde emellertid kunna redan nu med bestämdhet fastslås, att åtgärder inom en icke avlägsen framtid måste vidtagas för ökande av de fast anställda arbetskrafterna vid infanteriets regementsintendentrrer. Då denna fråga kan lösas endast genom en omfattande kaderökning, hai jag dock icke ansett mig beredd att nu göra någon framställning härutinnan.» I ett annat sammanhang gör chefen för intendenturkåren följande uttaknde: »En för några år sedan gjord utredning beträffande intendenturtjänsten vid truppförbanden visar, att den tid, som kan ägnas åt övervakandet av verksamheten vid matinrättningar, magasin, förråd, verkstäder m. fl. under regementsintendentens överinseende stående anstalter, är alldeles otillräcklig för främjande av ett ekonomiskt gott resultat, och dock är det givetvis på denna verksamhet, som tyngdpunkten av regementsintendentens arbete bör vila, ty här kan han genom sin personliga insats befordra sparsamhet i hushållningen och på samma gång tillgodose truppens berättigade krav på en god förplägnad och förläggning samt så långt möjligt är sörja för dess tillfredsställande utrustning. Att emellertid blott en otillräcklig tid kan ägnas åt den ifrågavarande praktiska verksamheten, har till stor del sin grund däri, att kassatjänsten med vad därtill hörer kräver ett så omfattande arbete, och att detta i regel blir i första hand tillgodosett, är en omständighet, som återigen helt naturligt beror därpå, att kassaärenden lättare än andra ärenden kunna medföra ekonomisk förlust för regementsintendenten, som ensam bär personligt ansvar för de misstag, som till äventyrs kunna begås. Att den rena intendenturtjänsten därigenom blir lidande, och att detta är ett missförhållande, som bör rättas, torde vara allmänt erkänt, och frågan härom har också sedan många år tillbaka varit föremål för utredningar och förslag samt för från vederbörande myndigheter avgivna yttranden. I allmänhet har man härvid ansett, att saken lättast kunde lösas så, att i konsekvens med 1907 års förvaltningsorganisation intendentur- och kassatjänsten fullständigt skildes åt vid regementena liksom fallet är i arméförvaltningen; men då härigenom en särskild person erfordras såsom regementskassör och sålunda en utökning av regementenas personal skulle behövas, har frågan tillsvidare fått vila. I hög grad önskvärt vore emellertid att saken behjärtades vid nu förestående revision av försvarsväsendet och på ett eller annat sätt funne sin lösning, ty att lättandet av regementsintendenternas arbetsbörda är ett statsintresse med hänsyn till kraven på en fullgod intendenturförvaltning är otvivelaktigt och har icke heller av någon myndighet blivit bestritt, utan har kravet härpå tvärtom framhållits såsom synnerligen berättigat.» Även militieombudsmannen har funnit, att regementsindenternas ställning och arbetsbörda vore av den art, att särskilda åtgärder borde vidtagas. Uttalanden härom återfinnas i såväl 1918 som 1922 års ämbetsberättelser. I 1918 års ämbetsberättelse anför dåvarande militieombudsman: »Om således kan sägas, att arbetsbördan särskilt för auditörerna efter genomförandet av omorganisationen av den militära rättskipningen blivit stor, kan ett mot-

41 svarai.de omdöme med ännu långt större fog fällas i avseende å arbetsbördan för regernentsintendenterna, vilkas befattningar icke såsom krigsdomares och auditcrers organiserats som bisysslor utan avsetts att bereda sina innehavare full S7sselsättning men i regel — åtminstone vad angår större delen av å r e t — torde kräva mera arbete än i längden kan utföras av en enda person utan risk för hilsa och bibehållen arbetsduglighet. Med hänsyn jämväl till de högst betydande värden,, som stå under regementsintendenternas vård och förvaltning, kan sittas ifråga, om icke redan ur ekonomisk synpunkt vore fördelaktigt för statsverket, att av regementsintendenternas mångskiftande göromål någon del anför.roddes åt andra fackutbildade personer att av dem utföras icke i egenskap av regementsintendenternas biträden utan på eget ansvar. Att icke blott göromålens mängd utan även beskaffenheten av de författningar, som regernentsintendenterna hava att tillämpa, kan bereda dem stora vanskligheter i tjänsten, därpå har jag haft åtskilliga bevis under förvaltningen av militieombudsmannaämbetet.» I 1922 års ämbetsberättelse återfinnes å sid. 9 följande uttalande. »Vid de av militieombudsmannen verkställda inspektioner har framgått, hurusom beträffande vissa regementsintendentens förvaltningsgrenar de rörande kontrollen utfärdade föreskrifterna i regel i något avseende åsidosättas. Detta är särskilt förhållandet ifråga om föreskrifterna rörande kontrollen över förvaltningen av intendenturmateriel och förplägnadsartiklar. De olika arbetsuppgifter, som tillhopa bilda ett kontrollsystem, hava här fördelats a flera funktionärer, som icke alla äga eller kunna äga insikt om ändamålet med vad dem åligger. Vad som åsidosattes bliver så gott som undantagslöst, såsom tjänstefel betraktat, ringa, under det verkan därav kan bliva, att kontrollarbetet i övrigt väsentligt förlorar i värde. Vad regernentsintendenterna angår, torde arbetsbördan få anses utgöra förklaringen till det i och för sig anmärkningsvärda förhållandet, att av arméförvaltningens särskilda departement utfärdade nya föreskrifter, även i väsentliga ämnen icke komma i allmän tillämpning, förrän avsevärd tid förflutit efter det de anbefallts till efterrättelse.» _ • Av regements- och arméfördelningschefer har även tid efter annan framhållits, hurusom förvaltningen utökats till skada för trupptjänsten. Härvid må särskilt erinras om chefens för V. arméfördelningen underdåniga rapport den 31. december 1921 (nr 1728 avd. I V ) rörande verkställda förrådsinspektioner samt samma arméfördelningschefs underdåniga förslag den 11. juli 1922 (nr 979 avd. I V ) till vissa ändringar i intendenturmaterielreglementet. Båda framställningarna gå ut på, att de invecklade bestämmelserna för kontroll och redovisning av intendenturmateriel pålägga, särskilt truppbefalet men även intendenturavdelningarna skyldigheter, som dessa icke äro i stånd att fylla utan eftersättande av andra viktiga åligganden. I yttrandena här ovan har regementsintendentens väl stora arbets- och ansvarsbörda på ett övertygande sätt framhållits. Att densamma dock icke vilar på honom ensam, utan även på den personal, som står till hans förfogande, oo.h att den dagliga arbetstiden för honom själv och hans medhjälpare ar mer än tillräcklig torde framgå av å sid. 33—34 anfört exempel. Särskilt torde av detta framgå vilka krävande befattningar förrådsförvaltaren, kokstoreståndaren och förvaltningsunderofficeren innehava. De sakkunniga övergå härefter till att i huvudsak söka angiva orsakerna, varför förvaltningen nått en sådan omfattning och arbetsbördan blivit sa betungande vid de lägre truppförbanden.

42 Allmänna

synpunkter.

I samma mån som hela statsförvaltningen utvecklats, har även arméns förvaltning undergått en del förändringar, åsyftande större effektivitet på olika områden. Nyheter och förbättringar på det rent militära området i form av fältmässigare övningar, _ införandet av modernare materiel och stridsmedel m * *?• . n a v . a ? c k utövat viss påverkan i nyss angiven riktning. På initiativ av riksdag, Kungl. Maj:t eller arméförvaltningen hava inom förvaltningen åtskilliga betydande omläggningar verkställts, som medfört ganska genomgripande följder vid truppförbanden. Som exempel härå må omnämnas den från år 1921 gällande nya uppställningen av riksstatens fjärde huvudtitel, vilken såväl vid genomförandet medförde stora förändringar beträffande anslagsfördelning, materielens gruppering, redogörelsernas omläggning o. s. v. som även sedermera haft till följd ökat arbete genom den större specialiseringen av anslagen. Riksdagsrevisorernas på senare år ökade sysslande med förvaltningsdetaljer även av mycket formell art har medfört stegrade krav beträffande redovisning, kontroll, statistik, besiktning m. m. Fastställandet av 1921 års avlöningsreglementen med tillhörande tillämpningsbestämmelser var liktydigt med avlöningssystemets fullständiga omläggning samt pålade bl. a. truppförbandschefen ansvaret beträffande personalens placering i löneklass. Mycken tid tages alltjämt i anspråk för avlöningsbestämmelsernas tydande och förverkligande. Av övriga reglementen har förordningen angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16. januari 1920 (nr 10) genom sina stegrade krav icke allenast på affärsmässighet utan även på formell handläggning av upphandlingsärenden medfört ökat arbete för förvaltningspersonalen. Den verksamhet, som bedrives av riksdagens militieombudsman — och som i stor omfattning berör förvaltningen — har haft till följd ständigt ökat arbete för truppförvaltningarna särskilt därigenom, att påpekade missförhållanden vid ett eller annat truppförband i ett flertal fall givet anledning till utfärdandet av förändrade, för hela truppförvaltningen gällande och därtill ofta mycket rigorösa bestämmelser. Detta gäller särskilt upphandlingar, kontroll av intendenturmateriel och livsmedel samt marketenterirörelsen, sålunda mycket stora förvaltningsområden. Räkenskapsårsskiftets förläggning till 1. juli har medfört ökat arbete och stegrade personalkrav just under den tid, juni—augusti, då trupputbildningen är mest krävande. Skärpta bestämmelser rörande kontroll, redovisning och statistik

m. m.

På initiativ av arméförvaltningens olika departement har vidare under årens lopp ett stort antal bestämmelser och anvisningar utfärdats, åsyftande ökad kontroll, mera omfattande redovisning och statistik, större sparsamhet, bättre hygien m. m., föreskrifter, som i så gott som intet fall inneburit någon lättnad för de lägre förbanden utan givetvis nästan alltid medfört en ökning av arbetsbördan och dessutom ställt ökade krav på förvaltningspersonalen såväl kvalitativt som kvantitativt. Det torde vara en känd sak, att statsmakterna under senaste decenniet i möjligaste mån sökt nedbringa försvarshuvudtitelns anslag, samtidigt som kraven från riksdagens, allmänhetens (tidningspressens), befälets, målsmäns och de menigas sida på förbättrad omvårdnad, utrustning^ förplägnad, förläggning, hygien, nöjen och förströelser under värnpliktstiden alltmer hava ökats. En naturlig följd härav har blivit, att föreskrifter av olika slag utfärdats, åsyftande att inom ramen av anslagen

43 kunna åstadkomma bästa möjliga resultatet, och att högre myndigheter — själva hårt pressade —- ofta begärt för mycket av de lägre myndigheterna. Det torde ock för närvarande råda fullständig enighet vid truppförbanden om, att även med god vilja det knappast är möjligt att på ett i allo tillfredsställande sätt fullgöra samtliga de skyldigheter rörande förvaltningen, som lagts på olika befattningshavare. Som exempel må anföras vissa föreskrifter rörande kontroll över intendenturmateriel. Enligt bestämmelserna i intendenturförrådsinstruktion § 11 mom. 25, sådant detta moment lyder enligt intendentsdepartementets cirkulär den 21. november 1919 (D. Nr 4726), samt i de anvisningar arméförvaltningens intendentsdepartement i samband med fastställande av blanketter för redovisningutfärdat, föreskrives, att kontrollbok skall föras dels av regementsintendent över all intendenturmateriel såväl vid huvudförråd som vid alla olika uppbördsenheter och dels av kompanichef över all intendenturmateriel vid kompaniet, icke blott över den, som finnes i kompaniförråd, utan även över den, som är utlämnad till truppen. Såsom framgår bl. a. av rapporter av arméfördelningschefer och av ämbetsberättelser från M. O. har detta system i de flesta fall icke fungerat tillfredsställande. Vad regementsintendentens kontrollbok beträffar, så kan förandet av denna — uppställd uppbördsenhetsvis — endast medhinnas, elärest extra personal avdelas till detta arbete. Det vill emellertid synas, som om det vore tillräckligt, att nämnda kontrollbok angåve, vad som i sin helhet skall finnas vid regementet. Då den av förrådsförvaltaren förda förrådsboken är så uppställd, att av densamma framgår icke allenast ställningen för den under förrådsförvaltarens uppbörd stående materielen, utan jämväl materieltillgången vid var och en av regementets uppbördsenheter, så torde det vara ovedersägligt, att föreskriften, att regementsintendenten skall föra kontrollbok jämväl över dessa senare enheter, lett till en så att säga »överorganiserad» kontroll. Vid kompani skall förrådsbok enligt å titelbladet till densamma tryckta anvisningar föras så, att den utvisar dels kompaniförrådets ställning, dels även mängden av den från förrådet utlämnade materielen. Enligt titelbladet till förrådskontrollbok föreskrives, att dylik skall föras av kompanichefen »för kontroll av kompaniförrådet». Följden av dessa bestämmelser har blivit, att varje förändring i kompaniförrådets ställning, d. v. s. varje inlämning och varje utlämning från detta förråd, måste föranleda skriverier i båda dessa böcker. Då under senare år in- och utryckningar av värnpliktiga ideligen förekomma, och då överflyttningar av personal från ett kompani till ett annat tid efter annan äga rum. har detta mångskriveri blivit ytterst betungande och haft till följd, att såväl kompanichef som kompaniadjutant, till skada för tjänsten i övrigt vid kompaniet, i allt för hög grad tages i anspråk för detta arbete. Det är ett faktum, att man begärt för mycket av kompanimyndigheten i denna kontroll fråga, en omständighet, som lett till bristande aktning för gällande förvaltningsbestämmelser och avsteg från givna föreskrifter. Sålunda har vid ett flertal truppförband såväl kompanichefens kontrollbok som^ förrådsboken allenast förts så, att de angivit hela kompaniuppbördens ställning i förhållande till huvudförrådet, 1 varför dessa böcker icke kunnat läggas till grund vid bestämmandet av ansvarsfördelningen mellan kompanichef och kompaniadjutant. P å andra håll, där man försökt att i reglementets anda bokföra de dagliga mellanhavandena mellan kompaniförrådet och truppen, har man 1 Såsom framgår av utredningen (sid. 71) i samband med förslag till förenklad materielhushållnirag giva anvisningarna å de år 1923 utsända blanketterna visst stöd för dylik tolkning vad kontrollboken beträffar.

44 valt andra vägar till lindring av arbetet. För att så sällan som möjligt behöva rubba kompaniförrådets ställning, har sålunda kompanichefen beordrat en furir att såsom ständig dagkorpral handhava avsevärda »handförråd» av olika slags persedlar Härigenom har ytterligare en uppbördsman skapats. Resultatet har sålunda i detta fall blivit en utökning av den för förvaltningstjänst avsedda personalen. I samband med intendenturmaterielens kontroll må även framhållas att arméförvaltningens ständigt ökade fordringar beträffande den materiel, som skall tagas till uppbörd och redovisning, lett till ökat arbete inom förvaltningen. All materiel, persedlar och materialier av vad slag det vara må, som inom förvaltningens olika avdelningar upphandlas eller tillverkas, skola nämligen i vederbörlig ordning tagas till uppbörd och i olika redogörelser redovisas, således även sådana artiklar som tråd, synålar, beck, pligg, kla ek järn, skosnören, sulspik, knappar, elektriska, lampor, tvål, såpa, soda, tändstickor, kvastar, täcklappar, pappfigurer, blånor, blanketter m. m. En räkning å t. ex. ett parti synålar skall åtecknas utbetalningsorder, uppbördsorder, uppbördskvitto, gransknmgsbevis, besiktningsbevis, annotationsbevis, hänvisning till det protokoll, enligt vilket upphandlingen verkställts och det kontrakt eller slutsedel, som uppsatts vid köpet, samt slutligen vissa statistiska uppgifter. Om ett parti lösa skidbindningar tillverkats vid verkstäderna, så är det ej nog med. att dessa skola tagas till uppbörd, utan därjämte skola de söljor, som anskaffats för nämnda bindningar, jämväl tagas till uppbörd för att sedermera avföras som förbrukade vid tillverkningen. Rester av kasserade persedlar, vilka från huvudförrådet överlämnas till uppbördsmannen för bränsle-, lyse- och renhållnmgsmateriel för att användas som putstrasor, och för vilka munderingsanslaget beredes ersättning genom överföring i kassaförvaltningen mellan vederbörliga anslag, skola enligt gällande bestämmelser av nämnda uppbördsman tagas till uppbörd och redovisning för att sedermera upptagas i utlämningssamniandraget för månaden och kvitteras av vederbörande mottagare (kompani). Detta är i sanning för mycket arbete för kontrollens skull. Arméförvaltningens stora krav beträffande omfattningen av den materiel, som skall tagas till uppbörd, har även haft till följd, att nya uppbördsmän måst tillsättas, eller ock hava förutvarande uppbördsmäns arbetsområde utökats. Antalet redogörelser har därigenom ävenledes ökats. När samtidigt kraven på snabb redovisning stegrats, i det uppbörds- och utlämningsjournaler (sammandrag) anbefallts skola åtfölja de månatligt ingående medelsredovisningarna, inses lätt, att hela denna redovisningstjänst giver många händer och hjärnor arbete ett flertal timmar per dag. Den materiel, som vid armén måste redovisas, är av långt större omfattning än vid någon annan statsinstitution. Liksom tidigare varit fallet och i överensstämmelse med vad som tillämpas inom andra grenar av statsförvaltningen, borde därför större delen av ovan angiven materiel rimligtvis räknas som förbrukning-smateriel med därav följande förenklad redovisning. Den långt drivna kompanihushållningen har särskilt med de senare årens oregelbundna tjänstgöringsförhållanden medfört en oerhört utökad arbetsbörda, vilken främst drabbat kompaniadjutanterna. Många till synes obetydliga föreskrifter, som utfärdas av högre myndigheter, förorsaka ofta truppförbandsmyndigheterna mycket arbete, särskilt om bestämmelserna ändras så ofta, att uppbördsmän m. fl., som skola tillämpa desamma, nätt och jämt hinna sätta sig in uti dem, förrän nya bestämmelser ankomma. Typiska exempel härå äro bestämmelserna rörande lagringsvinster och lagringsförluster å livsmedel, vilka giva anledning till omfattande uträkningar i regel minst en gång per kvartal. Beräkningsgrunderna härför hava

45 ändrats fyra gånger under loppet av två år. I detta sammanhang bör framhållis, att alla brådstörtade ändringar i gällande föreskrifter medföra ökat arbete, ofta med eftersättande av andra viktiga krav, för att omedelbart sätta de rya bestämmelserna i funktion och därmed avbrott i arbetets kontinuitet. Regementenas årsredogörelser uppgöras successivt under året, varigenom det blir möjligt att insända desamma inom anbefalld tid efter räkenskapsårets slut. Under sådana förhållanden måste därför utfärdandet omedelbart före årsskiftet av retroaktivt verkande föreskrifter för redogörelsernas förändrade uppställning m. m. vara ägnade att i hög grad försvåra ett planmässigt arbete. Dylika fall hava förekommit, och även om den överordnade myndighetens strävan att snarast bringa ett initiativ till verkställighet är i och för sig förklarlig, så torde nog å andra sidan kunna påstås, att åtgärden icke vittnar om full förståelse för tjänstens omfattning vid de lägre truppförbanden eller någon strävan att söka begränsa och lätta underordnades arbete. På liknande sätt verka de många ändringar, större och mindre, som allt emellanåt företagas å vid truppförbanden förekommande blanketter. I>e bestämmelser, som tid efter annan utgivits från arméförvaltningens sjukvår Isstyrelse och vilka i stort gått ut på en grundligt omlagd truppsjukvård med ökade fordringar å hygieniska anordningar och inspektioner, epidemi sjukvårdsföreskrifter m. m., hava alla lett till utökning av förvaltningsarbetet och den härför avsedda personalen på bekostnad av truppbefälet. Helt nyligen hava genom särskilda kungörelser den 15. januari 1926 (nr 7) och den 9. februari 1926 (nr 17) utfärdats bestämmelser angående redogörares skyldighet att medelst månatligen verkställda avdrag å befattningshavares lön ombesörja avsättning till skatt medelst inbetalning å postgirokonto. Därest personalen i större omfattning kommer att begagna sig av detta sätt för utskyldemas likviderande, inträder en ny ökning av den arbetsbörda, som påvilar särskilt intendentur- och kassaförvaltningarna. I det föregående har antytts, att en stor del av de centrala förvaltningsmyndigheternas föreskrifter influerats av den allmänna strävan, som gör sig gällande, att i görligaste mån begränsa försvarsutgifterna. Helt naturligt påverkas vederbörliga myndigheter vid såväl arméfördelning som regemente härav. Så långt som möjligt skola dessa tillämpa, förverkliga och utveckla överordnade myndigheters föreskrifter för att ernå ekonomiskt gynnsamma resultat. Sparsamheten har emellertid krävt såväl ytterligare reglerande bestämmelser som ökad personal för övervakning, kontroll och bokföring, varav följden blivit, att truppbefälet blivit fullkomligt överhopat med förvaltningsföreskrifter. Tjänstegrenschefernas strävan efter goda ekonomiska resultat har nog även i vissa fall gått till överdrift. Sålunda har det i och för sig lovvärda önskemålet att skaffa den för manskapets nytta och nöje avsedda enskilda lägerkassan ökade inkomster så småningom lett till skapandet av åtskilliga affärsföretag, för vilkas drift enskilda lägerkassan tillhandahållit förlagskapital. Förutom marketenterirörelse har sålunda uppstått bagerirörelse, köksträdgårdar och andra odlingsföretag, ladugårdar, svingårdar, mejerier m. m. Jämlikt Kungl. brev den 24. november 1922 hava dock numera affärsrörelserna inskränkts till allenast marketenteri med läskedrycksfabrik och handelsrörelse, under det övriga företag äro beroende av arméförvaltningens medgivande. Även om en strävan gjort sig gällande att huvudsakligen använda civil arbetskraft för dessa företag, så har man dock icke lyckats helt undgå att taga såväl befäl som manskap ur truppens led. Särskilt marketenterirörelsen binder åtskillig militär personals tid och intresse. Förutom regementschef och regementsintendent äro minst två underofficerare, ett underbefäl och vid de större truppförbanden ett tiotal meniga helt eller delvis sysselsatta inom densamma,

46 Härtill komma tvenne revisorer. I mån som marketenterirörelsen under årens lopp okats i omfång, hava kraven på kontroll, bokföring och affärsmässighet okats. Bestämmelserna härutinnan hava väl på de flesta håll utformats°oeh gradvis förbättrats på initiativ av regementsmyndigheterna själva Genom armeförvaltningens år 1921 utfärdade marketenterireglemente skedde emellertid ytterligare skärpning, och genom de år 1923 fastställda räkenskapsblanketterna infördes enhetliga redovisningsbestämmelser. Delvis på grund av vissa av M. O. gjorda erinringar beträffande kontrollen, fastställdes slutligen ar 192o nytt marketenterireglemente, varigenom bland annat regementschefs och regementsmtendents direkta befattningstagande med marketenteriärenden okats och marketentenföreståndarens befogenhet i viss mån beskurits Såsom bestämmelserna senast utformats, torde kunna sägas, att marketenterirörelsen övergått frän ett enkelt affärsföretag till ett invecklat litet ämbetsverk. Vid övriga av enskilda lägerkassan bedrivna företag torde militärpersonal numera i regel icke sysselsättas i annan mån, än att regementsintendenten såsom föredragande i enskilda lägerkassan är ledare av företagen. ,. 1 1 A J™. é 1 f ö r v a l t n i n ^ e n s strävan att se goda ekonomiska resultat har jämväl haft till ioljd en ökning i antal och omfång av allehanda från truppförbanden infordrade redogörelser, rapporter, uppgifter och sammanställningar I armélorvaltnmgen har nämligen en tendens gjort sig gällande, att från truppförbanden infordra detaljerade uppgifter rörande förbrukning av och priser på olika varor, arbetslöners storlek, sammansättning av utspisningsstater med närings- och penningvärde, utdrag ur upphandlingsprotokoll, avskrifter av kontrakt, statistik m. m. Det fordras alltså, att truppförbanden skola fullständigt lägga allting till rätta för arméförvaltningen för att underlätta granskningen av det ekonomiska resultatet inom olika grenar av förvaltningen. De sakkunniga kunna icke underlåta att framhålla, att truppförbanden tvingas att tid efter annan — periodiskt återkommande eller tillfälligt — inlämna uppgifter rörande förhållanden, varom arméförvaltningens olika byråer själva lätt borde kunna erhålla upplysning ur de ganska omfattande månatliga och årliga medels- och matenelredovisningar, som truppförbanden å stadgade tider avlämna. Såsom exempel på dylika uppgifter vilja de sakkunniga anföra följande. Intill 1. juli 1925 har halvårsvis (före 1921 kvartalsvis) till intendentsdepartementet insänts »Uppgift angående förbrukning och kostnad av olika slag av bränsle», uppställd enligt särskilt formulär. Såväl i magasin intagna mängder som den månatliga åtgången av bränsle (förbrukning av elektrisk ström 0'ch gas) i olika lokaler återfinnas emellertid i de uppbörds- och utlämningssammandrag, som varje månad följa medelsredovisningen, till vilken jämväl hänvisas (folionummer för olika räkningar) beträffande utgiftsposterna. Mängderna för hela året framgå av årsredogörelsen. Rörande priserna, som med lätthet kunna erhållas ur räkenskaperna, insändes omedelbart efter varje upphandling särskild uppgift, varjämte utdrag ur samtliga upphandlingsprotokoll expedieras kvartalsvis. Ser man förhållandena ur synpunkten av att finna möjligheter att lätta tjänsten vid truppförbanden, är det helt naturligt, att dessa särskilda uppgifter måste te sig som rent dubbelarbete. I<r. o. m. 1. juli 1925 hava ovannämnda »Uppgifter rörande forbrnknino- etc.» ersatts med särskilt tabellverk bestående av »Driftjournaler», »Eldningsrapport» och »Temperaturjournal». Uppsikten över tabellverket utövas av kasernofficeren, vilken tillsammans med regementsintendenten utarbetar »eldmngsrapport», ett dokument, som i minsta detalj angiver åtgång, förbruknimg, kostnad,_ total och per rumsvolym, medelpris m. m. för olika slag av bränsle. För ett jämförande bedömande av bränslehushållningen vid olika truppförbainel kan rapporten givetvis vara av intresse för arméförvaltningen och arméfördel-

47 ningscheferna, men ställda inför personalminskning och krav på förenkling av förvaltningen, torde det allvarligt böra tagas under övervägande, om verkligen ett ständigt förande av ett så omfattande tabellverk kan anses vara lämpligt och nödvändigt. Det torde icke vara alldeles omöjligt, att centralstyrelsen genon bearbetning av materialet i truppförbandens ordinarie redovisningshandlingar kan förskaffa sig den statistik, som kräves som underlag för dylikt bedömance. . n i • Frin arméförvaltningens intendentsdepartement infordras tid etter annan — i regd kvartalsvis — vissa uppgifter rörande arbetslöner (ackords- och timlöner) vid intendenturverkstäderna. Dessa siffror kunna dock med lätthet erhållas direkt ur de månatliga redovisningarna, där avlöningslistor för verkstäderna varje månad återfinnas. Därjämte torde, där kollektivavtal är träffat, letta avtal med tillhörande prislistor insändas tillsammans med övriga kontrakt. . . Från arméförvaltningens artilleridepartements förvaltningsområde förtjänar bl. a. det detaljerade förandet av s. k. fordonsjournaler enligt särskilt formulär att framhållas såsom exempel på för långt drivna krav på statistik. Allmänt erkännes att det system, som användes för kassabokföringen, är tillförlitligt och överskådligt. Med lätthet kan ställningen på olika titlar utläsas ur räkenskapen. Även här gör sig emellertid en tendens i hög grad gällande att genom allehanda utdrag beträffande inkomster och utgifter å vissa titlar, elubbletter, extra anslagsavräkningar, avskrifter av verifikationer m. m. lägga allting bekvämt tillrätta för den reviderande myndigheten. Dessa utdrag m. m. giva anledning till mycket arbete, och det torde böra tagas i övervägande, om desamma — så nödvändiga som de begärda uppgifterna än måhända synas för att för revisorerna underlätta granskningsarbetet — verkligen äro värda detta arbete. T y det är att märka, att det kräves kvalificerad arbetskraft härför. Detsamma gäller de utdrag ur samtliga upphandlingsprotokoll, som kvartalsvis skola insändas till arméförvaltningen. Då dessa utdrag skola avse, vad som är av vikt för den kontrollerande myndigheten att veta, blir följden, att arbetet allenast med denna detalj kräver personal med kunskap och omdöme. Enär uppliandlingsreglementet i detalj reglerar gången av upphandlingen och myndighetens befogenhet, synes detta insändande av protokollsutdrag för de lägre förvaltningsmyndigheterna lika onödigt som betungande. Detta icke minst av den anledning, att antalet upphandlingsprotokoll kvartalsvis uppgår till ett avsevärt antal, tack vare upphandlingsreglementets rigorösa bestämmelse, att anskaffning under hand icke får äga rum till högre belopp än 200 kronor. Det förtjänar även påpekas, hurusom de under senare år ofta förekommande statistiska uppgifterna rörande avlöning, dyrtidstillägg m. m. givit anledning till ett tyngande mångskriveri. Den ovan påtalade allmänna tendensen, att den underlydande myndigheten städse skall vara beredd att jämsides med ordinarie redogörelser lämna åtskilliga uppgifter ofta i form av statistik, har även i vis mån satt sin prägel på tjänsten vid trupp förbandens underavdelningar. Det torde nämligen icke saknas tjänstegrenschefer, som utan känsla för omfånget av underlydandes arbete allt för ofta betunga t. ex. kompanichefer och kompaniadjutanter med infordrande av uppgifter, som med jämförelsevis ringa arbete borde kunna hämtas ur kontrollböcker och redogörelser. . o Alla dessa utslag av överdriven decentralisation och tyngande mångskriveri hava i sin mån bidragit till, att det rådande systemet kännes så betungande. Denna anda måste helt förändras, om någon verklig lättnad uti förvaltningsarbetet vid de lägre trupp förbanden skall kunna åstadkommas. En annan faktor, som utövat stort inflytande på den praktiska tjänstens utövande, är mångfalden av svårtolkade reglementen. Dessa torde vara vä-

48 sentligt flera inom armén än inom någon annan statsinstitution. Mängden av de mål, som givit anledning till olika beslut i lägre och högre instans och som gått ända till regeringsrätten för slutligt avgörande, talar här ett tydligt språk. De erkänt stora svårigheter, som städse varit förenade med tolkning av avlönings- och dylika reglementen, hava gjort, att kassa- och avlöningstjänsten med vad därtill hörer blivit så omfattande och därigenom bundit arbetskraft, som eljest skulle kunnat utnyttjas för egentliga förvaltningsuppgifter. Då kassaärenden lättare än andra ärenden visat sig kunna medföra ekonomisk förlust för regementsintendenten, ligger det ock nära till hands, att disponibel \ personal i första hand sysselsattes med dylikt arbete. Att uppsättande och 1 granskning av avlöningslistor tar mer tid och kraft i anspråk än som borde vara fallet, är påtagligt och bottnar ytterst i oklara bestämmelser. När man ser de stora belopp, som revisionsmyndigheterna uppgiva sig hava anmärkningsvis indrivit åt statsverket, så ligger det nära till hands att ifrågasätta, om icke åtskilliga av anmärkningarna skulle varit obehövliga, därest den centrala myndigheten sökte, där så erfordrades, genom förtydligande bestämmelser så långt sig göra låter förebygga felaktiga utbetalningar. Åtskilligt arbete skulle i varje fall härigenom besparas kassaförvaltningarna. Handräckningsfrågan. Till slut anse sig de sakkunniga böra framhålla ytterligare en omständighet, som gör, att förvaltningstjänsten från trupputbildarens synpunkt verkar så betungande, nämligen den omständigheten, att vapenföra värnpliktiga tid efter annan ryckas bort från utbildningen och tagas i anspråk för handräckning. Rörande förvaltnings- och handräckningstjänst har en utredning år 1921 verkställts av överste L. Lilliehöök. Enligt denna utredning utvisar tillgängHg statistik från utbildningsåret 1918—19, att vissa av arméns truppförband varit så belastade av handräckningstjänst, att endast 15 % av utbildningstiden kunnat disponeras för verkliga övningar. 1 Av utredningen framgår även, att den för icke vapenföra värnpliktiga genomförda förkortningen i tjänstgöringstid haft en mycket ogynnsam verkan på åtskilliga i samband med förvaltningstjänsten stående förhållanden. Sättet för förvaltningstjänstens bedrivande utövar ett stort inflytande på handräckningens omfattning. I mån som det visat sig svårt få anslagen att räcka till för de ändamål, man ansett nödvändiga, hava icke vapenföra och så småningom även vapenföra alltmer måst anlitas för kasernvården, i verkstäder, för ekonomikörslor m. m., allt i syfte att nedbringa kostnaderna för arbetskraft. Det torde särskilt böra framhållas, hurusom denna strävan medfört, att kasernförvaltningen vid ett stort antal truppförband i avsevärd utsträckning anlitar manskap för de årliga underhållsarbetena. Av ekonomiska skäl ske ofta leveranser »fritt station» eller »fritt banvagn», vilket kräver befäl som kontrollanter vid lossning samt meniga för lossnings- och transportarbete ofta i avsevärd omfattning. Detta gäller särskilt fodermedel och bränsle. På ett fältartilleriregemente har man beräknat, att transporten av furage från stationen till kasernen per år kräver ungefär: 2,000 personaldagsverken och 2,500 hästdagsverken. Det är givet, att ett envist fasthållande vid detta system har till :oljd, att truppförbandets utbildning och övningar bliva lidande. 1

Förhållandena vid denna tid voro dock i viss mån abnorma på grand av kristiden.

49 Detsamma är förhållandet med den på vissa håll ytterst betungande uppgiften för trupp förbanden att transportera avfallsprodukter, särskilt stallspillning och latrin, från sina kaserner. För att t. ex. stallspillningen skall bliva en god inkomstkälla för allmänna lägerkassan, är det ofta nödvändigt, att den genom kronms försorg transporteras till köparen. Av överste Lilliehööks ovannämnda utredning framgår, att vid Svea artilleriregemente gödseltransporterna per år krävi: 3,500 manskapsdagsverken och 3,500 hästdagsverken cl. v. s. 11 manskap och 11 hästar varje vardag året om. Givet är även, att de överordnade myndigheternas krav på truppförbanden beträffande ökad självverksamhet bidragit att stegra handräckningsbördan. I den riktningen verka sålunda bl. a. intendentsdepartementets bestämmelser, att truppförbanden själva helst skola tillverka sin läderolja, koka sitt behov av fruktmos, saft och lingon, allt arbete, vars överlåtande åt den konkurrerande företagsverksamheten i stort sett icke skulle betyda någon nämnvärd extra kostnad för staten. Om å ena sidan förvaltningstjänsten, såsom ovan påvisats, kännes tung och besvärlig för truppbefälet, så måste å andra sidan sägas, att en av orsakerna till, att denna tjänst för förvaltningens egna målsmän ofta kännes onödigt tryckande, är att söka i den ringa förståelse, som truppbefälet mången gång — trots mycken upplysningsverksamhet på området — visar för förvaltningstjänsten samtidigt som dock detsamma — och detta med rätta — ställer höga fordringar å förvaltningens precision och effektivitet. Samm an fattning. Såsom sammanfattning av vad ovan anförts kunna alltså i stort sett följande orsaker angivas till förvaltningens gradvisa utökning och nuvarande betungande omfattning: 1) Den icke fullt konsekvent genomförda uppdelningen enligt 1907 års förvaltningsorganisation vad beträffar handläggning av intendentur- och kassaärenden. 2) Tidsandan, som alltjämt ställer ökade krav på förbättrade anordningar för de värnpliktiga. 3) Statsmakternas strävan att starkt begränsa försvarets anslag och den därav betingade nödvändigheten av strängaste sparsamhet samt skärpta kontrolloch redovisningsföreskrifter. 4) Centralstyrelsens i vissa fall onaturligt stora fordringar på de lägre truppförbanden rörande kontroll, redovisning och statistik samt beträffande goda ekonomiska resultat och dessas detaljerade framläggande i olika former. 5) Decentralisationsprincipens alltför kraftiga hävdande. 6) Kompanihushållningssystemets med den förkortade övningstiden och de oregelbundna tjänstgöringsförhållandena konstaterade ohållbarhet. 7) Marketenterirörelsens stora omfattning samt de tunga formerna för dess ledning och kontroll ävensom vissa överdrifter vid truppförbanden beträffande övrig av enskilda lägerkassan bedriven affärsverksamhet. 8) Sättet för förvaltningstjänstens bedrivande med därav följande alltför stora krav å handräckningspersonal. 9) Mångfalden av svårtydcla reglementen. 10) Truppbefälets understundom ringa förståelse för förvaltningsfrågor men dock stora krav på förvaltningens precision och effektivitet. i—261158

Y. Den nya försvarsorganisationen och förvaltningspersonalen. 1. Förvaltningspersonalen vid de lägre truppförbanden. Enligt försvarsrevisionens förslag skulle vissa för förvaltningstjänst avsedda befattningar upprätthållas av pensionerad personal i stället för, såsom för närvarande jfr fallet, av aktiv personal. Sålunda föreslog revisionen, dels att tjänsterna såsom expeditionsunderofficerare, vapenunderofficerare och furageuppbördsman skulle ombesörjas av pensionerade underofficerare, dels att regementsintendenternas biträden skulle — förutom av viss aktiv personal — utgöras av pensionerade officerare (förvaltningsofficerare). Enligt 1925 års härordning har för den förstnämnda gruppen befattningshavare beräknats pensionerade underofficerare i enlighet med revisionens förslag. Antalet dylika underofficerare vid olika truppslag framgår av de å sid. 51 55 intagna tabellerna. De av försyarsrevisionen föreslagna förvaltningsofficerarna hava däremot enligt härordningsbeslutet ersatts med pensionerade underofficerare. Såsom närmare framgår av vad som under VI. A. 2. anföres rörande kassaförvaltningens omorganisation, hava de sakkunniga föreslagit, att ifrågavarande underofficerare förordnas till regementskassörer, tillsvidare dock utan ansvar för författningsenhgheten av ifrågakommande utbetalningar, för vilka regernentsintendenterna åtminstone tillsvidare alltjämt borde hava ansvaret. Ett sådant förordnande bör dock enligt de sakkunnigas mening icke utgöra något hinder för att kassören, i mån förhållandena medgiva, jämväl biträder regementsintendenten mom intendenturavdelningen. Särskilt vid sådana truppförband, där endast en underofficer står till regementsintendentens förfogande är detta oundgängligen erforderligt. _ Den personal, som i övrigt jämlikt vederbörliga stater beräknats för förvaltningstjänst, framgår av tabellerna sid. 51—55. Vid uppgörandet av det förslag till ny förvaltningsorganisation, som i det ioljande framlägges, hava de sakkunniga utgått ifrån, att den i 1925 års försvarsproposition beräknade förvaltningspersonalen icke finge utökas på bekostnad av den för trupptjänst avsedda personalen. De sakkunniga hava dock funnit erforderligt, att i vissa fall föreslå någon jämkning emellan de för olika grenar av förvaltningstjänsten beräknade underofficerarna ävensom att förvaltningspersonalen utökas vid samtliga fältartilleriregementen med 1 och vid Arméartilleri- och Luftvärnsartilleriregementena samt Bodens artilleriregemente medo2 pensionerade underofficerare, och får i detta avseende anföra följande. Såsom av ovannämnda tabeller framgå disponeras till tjänsts'öring inom intendenturavdelning och kassaförvaltning: vid infanteriregemente: 1 pensionerad och 1 aktiv underofficer; vid fältartilleriregemente, Arméartilleri- och Luftvärnsartilleriregementet samt Bodens artilleriregemente: 1 pensionerad och 1 aktiv underofficer, den senare tillika biträde åt mobiliseringsofficeren; samt vid kavalleriregemente, ingenjör- och trängkår: 1 pensionerad underofficer.

51 Tabell utvisande beräkningsgrunderna för regementsofflcerare och förvaltningspersonal m. fl. vid normalinfanteriregemente. Reg.off. Vapen- Kasern- Int.- Sjukv.adj. förv. förv. förv. förv. Summa pers. avd. II avd. III avd. IV avd. V Regementschef . . . Överstelöjtnant . . Majorer Kapten, reg.kvm. . . Sub.off., reg.adj. . . Fanjunkare . . . . Sergeanter Furirer Regementsläkare . . Bataljonsläkare . . Vapenhantverkare Förrådsvaktmästare . Pensionerade underoff.

Vid regemente med begränsad

—

z

—

—

—

4 5

1 1

— — —

1 1 2 1 3 1 7 2 1 1 1 1 4

1 1

—

1 1

3 2

— — — 7

Regementsintendent Förrådsförvaltare . Anm.

—

organisation

finnes

— 1 1

endast 1 major.

Såsom en bestamd^ olägenhet anse sig de sakkunniga böra framhålla, att den för tjänstgöring inom intendenturavdelningen avseclde underofficeren jämväl disponeras _ såsom biträde åt annan befattningshavare än regementsintendenten. Särskilt framträder denna olägenhet vid fältartilleriregemente, där regementsintendentens ena biträde även skall disponeras av mobiliseringsofficeren. På grund av arbetets stora omfattning vid dylikt regemente är det givetvis önskvärt, att regementsintendenten helt förfogar över tvenne underofficerare såsom förhållandet är vid infanteriregemente. Detta kan ock utan svårighet^ ordnas därigenom, att bränsle- och lysematerielen läggas under väbeln, varigenom den som furage- och bränsleuppbördsman beräknade pensionerade underofficeren frigöres från så mycket arbete, att han jämväl kan i erforderlig omfattning biträda mobiliseringsofficeren. Enligt de sakkunnigas mening borde regernentsintendenterna jämväl vid Arméartilleri- och Luftvärnsartilleriregementena samt Bodens artilleriregemente på samma sätt förfoga över två underofficerare, enär förvaltningsarbetet därstädes blir av minst samma omfattning som vid ett fältartilleriregemente. Då emellertid furageuppbördsman saknas vid nyssnämnda regementen, torde en tillfredsställande lösning av denna fråga icke kunna vinnas på annat sätt, än att ytterligare 1 pensionerad underofficer uppföres i staterna för Arméartillerioch Luftvärnsartilleriregementena samt Bodens artilleriregemente. Vid övriga truppförband står i regel endast 1 underofficer (pensionerad) till regementsintendentens förfogande, vilket knappast synes tillräckligt. Denna olägenhet kan dock i viss mån avhjälpas därigenom, att furageuppbörds1

1 reg.off. beräknas vara kasernofficer och 1 kassakontrollant. 1 reg.adj. » > vapenofficer. Kasernunderofficer, väbel, uppbördsman för bränsle och lyse. 4 Därav 1 biträde åt reg.int., 1 köksföreståndare och 1 förrådsunderofficer. 5 Därav 1 köks- och 1 matsalsfurir. ® Vapenunderofficer. ' Biträde åt regementsintendenten. 2 3

i>2

Tabell utvisande beräkningsgrunderna för regementsoffleerare och förvaltningspersonal m. fl. vid kavalleriregemente. Reg.off. Vapen- Kasern- I n t - Sjukv.- Vetr.adj. förv. förv. förv. förv. förv. Summa pers. avd. II avd. III avd. IV avd. V avd. VI Regementschef Överstelöjtn. eller major Ryttmästare, reg.kvm. Subalternoff., reg.adj. . . Fanjunkare Sergeanter Furirer Korpraler Bataljonsläkare Batalj ons-(reg.-)vetr. . . Vapenhantverkare . . . Pensionerade nnderoff.

B

l

»1

Regementsintendent . . . Förrådsförvaltare . . . .

mannen tillika tjänstgör i regementsintendentens expedition. I sådant fall bör bränsle- och lysematerielen vid kavalleriregemente och ingenjörkår läggas under väbeln och vid trängkår antingen under väbeln eller vapenunderofficeren. Såsom framgår av VI. A. 4. hava de sakkunniga föreslagit viss centralisering av artillerimaterieluppbörden vid artilleritruppförbanden och med anledning därav förordat en utökning av förvaltningspersonalen vid samtliga fältartilleriregementen, Arméartilleri- och Luftvärnsartilleriregementena samt Bodens artilleriregemente med 1 pensionerad underofficr. I detta sammanhang synes även en annan personalfråga, som torde falla inom ramen av de sakkunnigas uppdrag, böra beröras, nämligen frågan om förrådsförvaltarnas överförande till truppförbandens stater. För att på de olika truppförbanden jämnare fördela möjligheterna för underofficerare att vinna officersbefordran föreslog chefen för generalstaben i sitt s. k. besparingsförslag, att de på intendenturkårens stat uppförda förrådsförvaltarna skulle överflyttas till respektive truppförbands stater. Förslaget upptogs i 1924 års försvarsproposition, särskilt som det visat sig, att intendenturkårens förvaltarbeställningar, trots därmed förenade högre avlöningsförmåner, icke voro eftersökta av fanjunkare, vilka, med sin praktik från kompaniadjutantstjänsten i första hand borde rekrytera ifrågavarande beställningar. I avvaktan på föreslagen utredning angående förvaltningens omorganisation ansåg emellertid 1924 års försvarsutskott, att förvaltarna tills vidare borde kvar1

Beräknas tjänstgöra som kasernofficer och eventuellt såsom kassakontrollant. Reg.adj. tjänstgör även som vapenofficer. Kasernunderofficer, väbel. 4 Köksföreståndare. 5 Hovslagarunderofficer. 6 Därav 1 köks- och 1 matsalsfurir samt 1 biträde åt förrådsförvaltaren. 7 Handräckningsunderbefål. 8 Biträde åt furageuppbördsmannen. 9 Vapenunderofficer. 10 Därav 1 såsom biträde åt regementsintendenten och 1 såsom furageuppbördsman samt uppbördsinan för bränsle och lyse. 2

53 Tabell utvisande beräkningsgrunderna för regementsoffleerare och förvaltningspersonal m. fl. vid fältartilleriregemente. Reg.off. Vapen- Kasern- Int.- Sjukv.- Vetr.adj. förv. förv. förv. förv. förv. Summa pers. avd. II avd. III avd. IV avd. V avd. VI Regementschef Överstelöjtn. och majorer Kaptener Subalternoff Styckjunkare Sergeanter Furirer Korpraler Reg.- och bat.läkare . . Reg.- och bat.vetr. . . . Pensionerade underoff.

2 1

Regementsintendent Förrådsförvaltare . Anm.

Vid Arméartilleriregementet, Luftvärnsartilleriregementet och Bodens artilleriregemente gälla i stort sett jämväl ovanstående beräkningsgrunder, varvid dock märkes att hovslagarunderofficer utgår och att antalet pensionerade underofficerare allenast utgör 3 (furageuppbördsman, tillika uppbördsman för bränsle och lyse saknas).

stå på intendenturkårens stat. Några ändringar härutinnan har icke heller vidtagits genom 1925 års härordningsbeslut. De sakkunniga få för sin del i denna fråga anföra följande. Genom1 överföring av förvaltarna till truppförbandens stater skulle den nuvarande rörligheten i placeringshänseende komma att försvinna, och möjlighet sålunda icke längre förefinnas att allt efter vederbörandes lämplighet för viss tjänst eller tjänstbarhet i övrigt kunna verkställa en av behovet påkallad omplacering. Enligt de sakkunnigas mening talar detta synnerligen starkt emot den ifrågasatta överflyttningen. Med nuvarande organisation vinna förvaltarna erfarenhet från förvaltningstjänstens olika grenar vid skilda truppförband och erhålla därigenom en vidare blick på sin uppgift, vilket måste vara till fördel för tjänsten. De bliva icke heller med några föregående intressen bundna vid truppförbandet. I detta avseende förtjänar måhända framhållas vad Intendenturförvaltarsällskapet anförde i skrivelse till 1924 års försvarsutskott. »Många intressen göra sig gällande viel ett truppförband, av vilka icke alla torde äga erforderlig förståelse för nödvändigheten av ett varsamt handhavande av statens medel. I den mån dylika intressen göra sig gällande blir en förrådsförvaltare i mer eller mindre grad berörd. Det kan inträffa, att ett samvetsgrant tillvaratagande av statens intressen kommer att rendera honom oförstå1

Vapenofficer. Kasernunderofficer, väbel. 3 Därav 1 biträde åt regementsintendenten, tillika biträde åt mobiliseringsofficeren samt 1 köksföreståndare. 4 Hovslagarunderofficer. h Därav 1 köks- och 1 matsalsfurir. c Handräckningsunderbefäl. 7 Vapenunderofficer. s Därav 1 biträde åt regementsintendenten samt 1 furageuppbördsman, tillika uppbördsman för bränsle och lyse. 2

54 Tabell utvisande beräkningsgrunderna för regementsoffleerare och förvaltningspersonal vid ingenjörkår. Reg.off. Vapen- Kasern- Int,- Sjukv.- Vetr.- Tygavd. förv. avd. VII förv. adj. förv. förv. förv. pers. avd. U avd. III avd. IV avd. V avd. VI Kårchef Overstelöjtn. eller major Kapten, reg.kvm. . . . Subalternoff Fanjunkare Sergeanter Furirer Korpraler Vicekorpraler Bataljonsläkare . . . . Bataljonsveterinär . Vapenhantverkare . . . Pensionerade underoff. . Regementsintendent . . Förrådsförvaltare . . . Fortifikationskassör . . Tygverkmästare . . . . Tyghantverkare . . . . Förrådsvaktmästare . .

— —

— 3

—

— — 4

2 1 c 2 5

—

—

1 1

—

1 1

—

—

—

1 1

5 1

ende och kanske ovilja från kretsar, som icke sakna tillfälle att göra sin uppfattning och vilja gällande. Under såelana förhållanden torde den fasta föreningen med truppförbandet och därigenom följande fullständiga beroendet av detsamma icke vara ägnade att skänka befatfningshavåren den moraliska styrka eller i övrigt befrämja de: egenskaper, som tjänstens verkliga intressen fordra av honom.» De sakkunniga vilja vidare framhålla, alt med den nuvarande organisationen hela arméns underofficerskår utgör rekryteringsunderlag för förvaltarbeställningarna, varemot den ifrågasatta omorganisationen skulle begränsa detta till vederbörliga truppförbands fanjunkare, d. v. s. vid en del kårer till endast 3—5 personer. A andra sidan vilja de sakkunniga icke förneka önskvärdheten av, att förvaltarbeställningarna i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet rekryteras bland fanjunkarna. Det av chefen för generalstaben anförda skälet för förvaltarnas överflyttning till truppförbandens stater, nämligen att jämnare fördela möjligheterna för underofficerarna att vinna officersbefordran, har i huvudsak bortfallit med 1925 års härordning. Jämlikt denna komma i regel åtminstone de äldre förvaltarna att innehava löjtnants tjänsteställning och äro liksom nu i varje fall placerade i högre löneklass än fanjunkare. Det kan därför anses sannolikt, att utsikten till befordran hädanefter kommer att locka 1

Beräknas tjänstgöra som kasernofficer. Vapenofficer, tjänstgör tillika vid tyg.komp. Kasernunderofficer, väbel. 4 1 köksföreståndare och 1 furageuppbördsman, uppbördsman för bränsle och lyse samt tillika hovslagarunderofficer. 5 Köksfurir. G 1 matsalskorpral och 1 som biträde åt förrådsförvaltaren. 7 Handräckningsunderbefäl. 8 Biträde åt regementsintendenten. 2 3

55 Tabell utvisande beräkningsgrunderna för regementsoffleerare och förvaltningspersonal vid trängkår. Reg.off. Vapen- Kasern- Int.- Sjukv.- Vetr.- Tygavd. förv. förv. förv. förv. förv. adj. avd. VII Summa pers. avd. II avd. I l l ; avd. IV avd. V avd. VI Kårchef Kapten eller subalternoff., reg.- i kvm Subalternoff. eller kapten . . . : Fanjunkare Sergeanter Furir Bataljonsläkare Bataljons veterinär Pensionerade underoff. . . . . Regementsintendent Förrådsförvaltare Förrådsvaktmästare Hantverkare

jämväl äldre underofficerare att söka transport till intendenturkåren, särskilt om kurserna så anordnas, att desamma bliva mindre ekonomiskt betungande för eleverna än vad nu stundom är fallet. Ansökningar från äldre underofficerare om anställning som förvaltareaspirant synas även böra i större utsträckning tillstyrkas av vederbörande chefer än hittills varit fallet. Med anledning av vad ovan anförts anse de sakkunniga icke tillräckliga skäl föreligga för att i fråga om förvaltarkåren föreslå någon ändring. 2. Förvaltningspersonalen vid de högre truppförbanden. Yicl sin undersökning av möjligheterna att nedbringa kostnaderna för förvaltningen kom försvarsrevisionen på sin tid till det resultatet, att någon inskränkning av förvaltningspersonalen icke kunde göras vid arméfördelningsstaberna. 1925 års härordning upptager icke heller annan ändring i gällande organisation, än att de hos fortifikationsofficerarna och fördelningsintendenterna placerade underofficerarna i enlighet med revisionens förslag ersatts med pensionerade dylika. Uti militärbefälet för övre Norrland ingår enligt 1925 års härordning icke någon förvaltningspersonal, utan anses personal för handläggning av förvaltningsärenden utan större olägenhet kunna ställas till förfogande från i Boden förlagda truppförband och anstalter. Beträffande förvaltningspersonalen inom Bodens fästning samt å Gotland ansåg försvarsrevisionen, att någon minskning av denna personal borde kunna företagas under förutsättning, att förvaltningarna därstädes centraliserades och utövades — även vad truppförbanden beträffar — av en kommendanten (mili1

Beräknas tjänstgöra som vapen-, kasern- och tygofficer. Kasernunderofficer, väbel och tygunderofficer samt eventuellt hovslagarunderofficer. Köksföreståndare. 4 Sjukvårdsförrådsunderofficer. r> Köks- och matsalsfurir. 6 Vapenunderofficer. 7 1 biträde åt regementsintendenten, 1 furageuppbördsman och uppbördsman för bränsle och lyse. 8 12 st. på gemensam stat för trängen.

56 tärbefälhavaren) underställd fästningsintendentur (intendentur på Gotland). Försvarsrevisionen förordade för sin del en dylik centralisering. Vidkommande kommcndantskapct i Boden framhölls i 1925 års försvarsproposition, att den av försvarsrevisionen väckta frågan om införandet av en för hela Bodens garnison gemensam fästningsförvaltning borde anstå i avvaktan på utredningen angående förvaltningens allmänna organisation. Någon annan ändring rörande förvaltningspersonalen vid kommendantskapet vidtogsej heller, än att den hos fästningsintendenten tjänstgörande underofficeren ur intendenturkåren utbyttes mot en pensionerad underofficer. Den förvaltningspersonal, som står till kommendantens förfogande enligt den nya härordningen, utgöres av: 1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationen. 1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 adjutant hos fästningsintendenten, löjtnant ur intendenturkåren, 1 förvaltare ur intendenturkåren, uppbördsman vid fästningsmagasinet, 1 fästningsläkare, 1 regementsläkare, 2 bataljonsläkare, 1 fästningsveterinär, samt 1 expeditionsunderofficer hos fästningsintendenten, pensionerad underofficer. Det torde tillkomma de sakkunniga att närmare utreda och taga ställning till frågan om införandet av en för hela Bodens garnison gemensam fastningsintendentur. Utredning härutinnan återfinnes under VI. B. I. Såsom framgår av nämnda utredning anse sig de sakkunniga icke kunna förorda införandet av en för hela Bodens garnison gemensam fästningsförvaltning. Däremot föreslå de sakkunniga, dels att förvaltningen vid Norrbottens artillerikår i stort sett ombesörjes av chefen för Bodens artilleriregemente med biträde av underlydande personal, dels att fortifikationsbefälhavarens kassaförvaltning indrages. Härigenom ernås ungefärligen samma personalbesparing, som försvarsrevisionen med sitt förslag avsett. Den ovan angivna förvaltningspersonal, som direkt står till kommendantens förfogande, bör däremot icke undergå någon förändring. Förvaltningen vid Gotlands trupper skall enligt 1925 års härordning ordnas gemensamt för bägge kårerna under överinseenele av militärbefälhavaren, som tillika för det direkta befälet över Gotlands infanterikår. Den förvaltningspersonal, som står till militärbefälhavarens förfogande, utgöres av: 1 fortifikationsofficer, pensionerad officer, 1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 stabsläkare, regementsläkare, 1 bataljonsläkare, 1 biträde hos stabsintenelenten. pensionerad officer, 2 expeditionsunderoffieerare, pensionerade underofficerare, tjänstgörande, dlen ene hos fortifikationsofficeren och den andre hos stabsintendenten, samt 1 förrådsförvaltare vid Tingstäde. pemsionerad underofficer. Härtill kommer viss å kårernas stater upptagen aktiv och pensionerad personal. Intill dess Gotlands artillerikår blivit motoriserad, tillkommer 1 stalbsveterinär. Med den organisation av förvaltningstjänsten, som de sakkunniga under V I . B. 3 förorda, torde ovanstående förvaltningspersonal få anses tillräcklig.

VI. De sakkunnigas torslag till ny förvaltningsorganisation. A. Vid de lägre truppförbanden. 1. Allmänna grunder. I syfte att nedbringa kostnaderna för förvaltningen verkställde försvarsrevisionen på sin tid en undersökning vid de lägre truppförbanden av å ena sidan förvaltningsarbetets art och omfattning för olika befattningshavare samt å andra sidan befattningarnas vikt vid mobilisering. Revisionen kom därvid till den uppfattningen, att vissa intendenturbefattningar voro av den art, att de kunde bestridas av pensionerad personal, en tanke som sedermera kommit till uttryck i 1925 års härordning. Revisionen undersökte vidare möjligheten av att förenkla förvaltningsapparaten, utan att förvaltningen i fred eller förhållandena vid mobilisering och i krig därav bleve lidande. Revisionen fann därvid, att någon inskränkning i förvaltningspersonalen icke kunde göras vid de truppförband, som vid mobilisering ingå i arméfördelningsförband, varemot revisionen, såsom i det föregående anförts, ansåg, att vissa inskränkningar borde kunna vidtagas beträffande förvaltningspersonalen vid Bodens och Gotlands trupper. Uti den utredning, som ovan under IV. verkställts rörande de huvudsakliga anledningarna till förvaltningens utsvällning, hava de sakkunniga sökt påvisa, att förvaltningsapparaten vid de lägre truppförbanden är så omfattande, att em förenkling av densamma varit nödvändig, även om den nya härordningen icke kommit till stånd. Så mycket kraftigare framträder därför kravet på förenkling inför 1925 års härorehimg med dess starkt reducerade kadrar. Det äir därför av största vikt att tillse, att förvaltningen vid de lägre truppförbauden eirelnas så, att densamma icke tager större p e r s o n a l ! anspråk än som Iberäknats enligt den beslutade härordningen, e>ch sålunda icke inkräktar på dee arbetskrafter, som avsetts för utbildningsarbetet. I samband härmed anse de sakkunniga det nödvändigt att föreslå sådana förenklingar i arbetssätt, arbetsmetoder, kontrollbestämmelser o. d., som kunna vidtagas, utan att kraven på förvaltningens soliditet och effektivitet eftersättas. Då 1925 års härordning i vissa avseenden innebär en återgång till äldre organisations- och utbildningssystem, hava de sakkunniga ansett sig böra undersöka, huruvida en återgång till någon av de inom vår armé förut tillämpade förvaltningsformerna kunde befinnas ändamålsenlig och möjlig. ' De sakkunniga hava kommit till det resultatet, att en dylik återgång icke är att förorda, utan hålla före. att 1907 års beprövade och fasta förvaltningsorganisation i sxort sett bör bibehållas. _ . De; sakkunniga hava vidare undersökt förvaltningsorganisationerna^ vissa utlämdska arméer, men icke funnit någon av desamma lämplig för våra förhållainden.

58 _ Sålunda hava de sakkunniga på grund av den spridda truppförläggringen i vårt land icke funnit det möjligt att centralisera förvaltningen och dinned begränsa kostnaderna därför på sådant sätt, som skett i t. ex. den nederländska armén. Icke heller anse de sakkunniga sig kunna förorda ett system, där förvaltningen ombesörjes av särskilela myndigheter vid sidan av och i det stora hela oberoende av truppförbandscheferna. Enär det i fält är oundgängligen erforderligt, att såväl kommandomyndighet som förvaltningsmyndighet äro förenade i en hand — den militära befälhavarens — finnes enligt de sakkunnigas mening ingen anledning att frångå det hos oss liksom i flertalet indra arméer tillämpade och beprövade systemet att giva förvaltningsbefogenliet åt de olika militära befälhavarna. De sakkunniga hava icke heller funnit anledning att föreslå ändring i nu gällande bestämmelser, enligt vilka förvaltningsärendena uppdelas i egentliga förvaltningsärenden och kassaärenden och de egentliga förvaltningsärendena i vapenvårds-, byggnads-, intendentur-, sjukvårds- och veterinärärenden. . I samband med spörsmålet rörande förvaltningens allmänna organisation vid regemente har frågan om beredande av lättnad i regementschefernas arbetsbörda beträffande förvaltningen upptagits till prövning. Denna fråga har förut varit föremål för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga (generalmajoren Hult och dåvarande majoren Lindström). Nämnda sakkunniga kommo enligt sitt den 31. augusti 1918 avgivna betänkande till det resultat att regementschef borde kunna få rätt uppdraga förvaltningsbefogenhet i vissa specificerade ärenden antingen åt regementsofficer eller i vissa fall at föredragande, ävensom att regementschef borde befrias från undertecknandet av ett flertal rekvisitions- och redovisningshandlingar. Jämlikt 1907 års förvaltningsorganisation har regementschef beslutanderätt mec därvid bundet ansvar i alla egentliga förvaltningsärenden. Denna befogenhet och detta ansvar synas, som ovan redan antytts, väl motsvara regementschefs ställning med hänsyn till ledningen av trupp förbandets angelägenheter i_ stort och hans ansvar för regementets tjänstbarhet och krigsberedskap. 1 krig, då det är en oavvislig nödvändighet, att regementschefen icke så betungas mecl förvaltnmgsbestyr, att hans tid och intresse dragas bort från hans huvuduppgift, den militära ledningen, av regementet, har regementschef rättighet att uppdraga viss förvaltningsbefogenhet och därmed även ansvar såväl åt underlydande befälhavare som åt tjänstegrenschef. # I fredstid måste emellertid även andra synpunkter än de rent militära göra sig gällande. E t t allmänt bemyndigande för regementschefen att efter eget gottiinnande överlåta åt regementsofficer eller föredragande i allmänhet att pa eget ansvar avgöra förvaltningsärenden torde strida mot grunderna för svensk förvaltningsbefogenhet i allmänhet. Ett dylikt bemyndigande skulle alltså endast kunna gälla vissa specificerade ärenden. Men även beträffande sådana synes ett utskiftande av chefens befogenhet endast böra äga rum, därest det kan konstateras, att en verklig lättnad i arbetsbördan därigenom beredes honom, utan att någon oklarhet blir rådande i fråga om tjänstegrenschefens ställning. Praktisk erfarenhet giver emellertid vid handen, att rätt för regementschef att uppdraga förvaltningsbefogenhet åt underlydande personal i själva verket skulle få mycket ringa betydelse med hänsyn till syftet att lätta regementschefens arbetsbörda. Då skapandet av en dylik rättighet helt säkert skulle leda till utfärdandet av ganska invecklade reglerande bestämmelser, vilka icke skulle åstadkomma någon förenkling utan snarare tvärtom, kunna de sakkunniga icke tillstyrka en bestämmelse i nämnda riktning. Ett väl organiserat, efter klara linjer tillrättalagt och förtroendefullt samarbete mellan chef

59 och foredragande torde vara bästa medlet för vinnande av ömsesidig lättnad Däremot anse de sakkunniga, att regementschef bör befrias från honom nu åliggande skyldighet att förse vissa rekvisitioner, reversal, redovisningshandlingar m. m. med påskrift. Beträffande ärendenas omfattning och handläggning m. m. inom vapenvård^, sjukvårds- och v et er in är av delningarna hava de sakkunniga i stort sett inga ändringar att föreslå, .. . I Iråga om byggnadsärendena hava de sakkunniga tagit under omprövning, huruvida icke förvaltningen vid regemente skulle vinna i enhetlighet, koncentration och planmässighet, därest dessa ärenden förlades under intendenturavdelningen Härigenom skulle en och samma person — regementsintendenten _ s 4 S om tidigare varit fallet, bliva föredragande för båda tjänstegrenarna, vilkas förvaltningsområden intimt beröra varandra. Regementsintendenten torde även få anses vara mera kunnig i förvaltnings- och författningsfragor an som i allmänhet är fallet .beträffande truppofficerare, varför affärsmässigheten bättre skulle tillvaratagas. 1925 års härordning förutsätter emellertid anordnandet av särskilda kurser för kasernofficerare, varigenom dessa skulle bliva bättre skickade an vad nu är fallet, att omhänderhava byggnadsärendena vid truppförbanden. Fa grund härav samt då en ökning av regementsintendenternas arbetsbörda ar allt annat än önskvärd, anse de sakkunniga sig icke böra föreslå någon andring i sättet för byggnadsärendenas handläggning. Vissa åtgärder avseende större koncentration beträffande byggnadsarbetenas utförande m m., som de sakkunniga föreslå, framgå av vad som nedan anföres under VI. A. 6. Kasern förvaltningen, i i ! Beträffande den särskilda ty g av delning en vid trängkar anse de sakkunniga starka skäl föreligga för dess indragning och dithörande ärendens overiJyttning till intendenturavdelningen. Genom 1907 års förvaltningsreform tillkom en särskild tygavdelnmg^ yicl varje trängkar. Anledningen härtill torde hava varit, att fordonsmatenelen ansågs komma att bliva av sådan omfattning, att särskild målsman — tygofficer __ erfordrades för att övervaka materielens underhåll och värd, leda arbetena vid kårens tygverkstäder samt handlägga därmed sammanhängande ärenden. ... . , . •, Ehuru ifrågavarande materiel i sin helhet hänföres till intendenturmateriel, för vilken regementsintendenten närmast bär ansvaret, har dock fordonsmaterielen vid trängkar utbrutits ur sistnämnda materielgrupp och i såväl tekniskt som förvaltningshänseende ställts under annan tjänstegrenschef Enlio-t de sakkunnigas mening torde det visserligen vara erforderligt, att officeAned specialutbildning står till kårchefens förfogande vid behandling av vissa frågor av teknisk art, särskilt efter den utökning av bilmaterielen, som blir em följd av de beslutade bilkompanierna. Men å andra sidan hälla de sakkunniga före, att enhetlighet och planmässighet inom intendenturforvaIlningen bäst befrämjas, genom att fordonsmaterielens förvaltning vid trangen liksom vid övriga truppslag lägges under regementsintendenten. Härigenom skulle ock den nu rådande dualismen beträffande intendenturfordonsmaterieianslao-ets förvaltning komma att upphöra, Till förmån för de sakkunnigas uppfattning talar även den omständigheten, att berörda ärenden mom armefördelningsstaben handläggas vid dess intendenturavdelnmg. I detta sammanhang torde även böra erinras om, att mtendenturtordonsärendena vid infanteri- och kavalleriregemente efter den utökning av materielen som ägt rum under senare år, numera kräva lika mycket arbete som vid

rangkar Da det visat sig, att tillsyn, vård och underhåll av materielen i frå*a kunna vid infanteri- och kavalleriregemente ombesörjas av o r S k f f l turpersona , bor detta utan svårighet även kunna ske vid trängkar där för valtningsbordan är avsevärt mindre. Av tabellen å sid. 55 framgår, att vid beräkning av antalet underofficerare i förvaltningstjänst vid trängkar ett flertal befattningar mås m g ^ p f t i n ? ma person. Genom en överflyttning av fordonsmaterielen till den or inarie uppbordsmannen för intendenturmateriel, förrådsförvaltaren, frigör s den ,m S t ^ d e r o f f m e r e n för annan tjänst. Med hänsyn till den knappt belaknade befalskadern yid trängen torde den föreslagna överflyttningen såhmda även ur denna synpunkt vara att förorda, sammia På grund av vad ovan anförts föreslå de sakkunniga sådan ändring i förv å n i n g e n s organisation, att handläggning av intendenturfordonsärenden jämväl vid trängkar kommer att ske inom intendenturavdelningen. För genonv förandet av ifrågavarande förslag kräves ändring av § 4 mom. 2 av förordä n d a m å l 0ch d e T l l X b e r e i 9 ° o T } ^ T v* " J * ^ ' ^ -^-isatioL den 11 oktober 1907 (nr 98). Forordningen, som även ur andra synpunkter ar i behov av omarbetning, återfinnes i reviderat skick i bil. 1 ^ipmmer

2. Intendentur- och kassaforvaltniiig m. ni. a. Kassaförvaltningens omorganisation. , Såsom framhållits under »IV. De huvudsakliga anledningarna till förvaltningens utsvallning under de senaste decennierna» kan en principiell anmärk^ Ä n m f i f * * * t t . ™ P * }9°\ - s , f ör-ltningsreglementen P ordnade förvaltningstjänsten Fran de bestämda riktlin er, som uppdrogos för de olika forva tningsarendena, så att dessa allt efter sin natur av vajen-, byggnads-, ? ± t U r " ' 8 J f v å r d £ i veterinär- och kassaärenden fingo sina b S ä m d a tjanstevagar med särskilda föredragande hos de olika förvaltningsmvndigheterna, gjordes ett undantag beträffande intendentur- och kassaärenden i det att regementsintendenten skulle handlägga båda dessa grupper av ärenden, vilka i ger f rtlarande bleV0 fullst ;^ ni if ""J T ; k ? ^ d i g t skilda åt och handlades 1 fl C, ?? f T f ' ? e L , f o t v i velaktigt, att denna förening av intendenturoch kassatjanst bidragit till, att regementsintendenternas arbetsbörda under arens lopp blivit över hövan stor och krävande. Vid en jämförelse med organisationen i en del utländska arméer framgår att de goromal som inom var armé utföras av regementsintendenten. inom andra arméer i allmänhet bestridas av ett flertal personer av officers tjänsteställning. n J / ^ T „ ' IT ^ P a l a £ d * regementsintendenten, äro så många och så omlattande, att tid och krafter icke alltid räcka till för att tillfredsställande ,kota dem alla. I annat sammanhang hava de sakkunniga redan framhållit, att det oftast ar den rent praktiska förvaltningsverksamheten, som blir lidande d. v s. att den tid, som kan ägnas åt övervakandet av verksamheten vid nnatinrattningar, magasin, förråd, verkstäder m. fl. anstalter, är otillräcklig Skall en iorenkling av arméns förvaltning lyckas utan eftersättande av effektiviteten ar det emellertid av stor vikt, att förvaltningens målsmän på olika områden hava tillfälle att agna tillräcklig tid åt de grenar av tjänsten, som ur såväl ekonomisk som tjänstesynpunkt äro mest betydelsefulla. I rågan om en förändring av regementsintendentens ställning inom trupnfförbandslorvaltningen och lättandet av hans arbetsbörda hava de sakkunniga clärlor underkastat en omsorgsfull prövning samt därvid kommit till let resultat att ifrågavarande tjänstegrenschef bör befrias från sådana åligganden vilka icke med nödvändighet fordra fullständig intendenturutbildning '

61 Denna fråga har för övrigt redan varit föremål för många utredningar och förslag. , Bland de utvägar, som därvid ifrågasatts, har den mest uppmärksammade varit anställandet av särskilda regementskassörer. Härigenom skulle regernentsintendenterna befrias från samtliga ärenden, som tillhöra kassatjänsten, och i stället huvudsakligen kunna ägna sig åt sin viktigaste uppgift, nämligen förplägnads- och materieltjänsten vid truppförbanden och därmed sammanhängande frågor rörande krigsberedskapen. Redan år 1910 föreslogo sålunda de sakkunniga för utredning angående underofficerares befordran till officerare, att den omeelelbara handläggningen av kassaärendena vid truppförbanden' skulle anförtros åt särskilda regementskassörer med fullt ansvar för hithörande göromål. Till regementskassörer skulle befordras i tjänst varande äldre fanjunkare, vilka nöjaktigt genomgått föreskriven utbildningskurs. Förslaget rönte emellertid det starkaste motstånd från arméförvaltningen, som icke ansåg underofficerare tillräckligt kvalificerade att påläggas ansvaret för kassaärenden, och lände heller icke till någon åtgärd. Såsom i det föregående erinrats hade försvarsrevisionen bl. a. föreslagit, att regementsintendenternas biträden skulle utgöras av pensionerade officerare. Huruvida dessa officerare skulle självständigt ombesörja kassatjänsten eller icke, borde enligt revisionens mening göras till föremål för särskild utredning. Över försvarsrevisionens ifrågavarande förslag avgavs efter truppförbandschefernas hörande utlåtande av arméförvaltningen. Dessa ansågo i allmänhet förslaget om tillsättande vid varje regemente av en förvaltningsofficer som en föga lycklig lösning. Enligt deras mening skulle dock förslaget vunnit åtskilligt, om förvaltningsofficerarna i stället rekryterades av därtill lämpliga (pensionerade) underofficerare, bland vilka urvalet vore väsentligt lättare, då tillgång ju alltid funnes på underofficerare, som under en följd av år fått grundlig praktisk utbildning i förvaltnings- och kassagöromål. E t t stort antal truppförbandschefer hävdade därjämte, att, om avsedd verkan skulle ernås genom tillkomsten av en förvaltningsofficer, så måste åt denne uppdragas att självständigt handhava kassaärendena. Eljest komme värdet av den nya befattningshavaren icke att bliva synnerligen stort. Dessa truppförbandschefer ansågo alltså, att förvaltningsofficeren borde göras till regementskassör. De chefer, som icke förordade denna utväg, voro dock av den meningen, att frågan om överlämnandet av kassaväsendet till förvaltningsofficeren borde göras till föremål för prövning. Några truppförbandschefer framhöllo, att den bästa lösningen vore, att en intendenturutbilclad officer på stat för en tid av minst tre år beordrades som biträde åt regementsintendenten. I sitt den 20. juni 1923 avgivna utlåtande över försvarsrevisionens betänkande anförde arméförvaltningen rörande denna fråga följande: »Redan i frågans nuvarande läge vill arméförvaltningen framhålla, att handläggningen av kassaärendena — till vilka i första rummet höra tillämpningsfrågor rörande i författningar, Kungl. brev, arméförvaltningens cirkulär m. ni. lämnade bestämmelser om avlöning, reseersättningar, traktamenten åt arméns personal m. m. samt likvider av allehanda slag enligt leverans- och aiidra kontrakt o. d. — av den beslutande kräver en genom särskild utbildning inhämtad författningskunskap. För det riktiga avgörandet av kassaärenrlen, i vilket ofta en viss motsättning kan uppstå mellan de militära önskemålen och anslagsmedlens författningsenliga användning, fordras ock den auktoritet, som endast författningskunskap tillsammans med rutin kan giva, Då erforderlig sådan kunskap och erfarenhet i kassagöromål förefinnes allenast hos intendenturkårens personal, lärer revisionens tanke att på förvaltningsofficerarna, vilka endast undantagsvis torde kunna rekryteras med pensionerade officerare från intendenturkåren, överlåta kassaärendena, böra förfalla, Bibehållande av regements-

62 intendenten såsom ensam beslutande i kassaärenden och ansvarig för sädana beslut är nämligen ofrånkomligt, därest icke i anslutning till ovanberörda tidigare förslag åtminstone vid de större truppförbanden på stat anställas två i I stället för en intendenturutbildad beställningshavare. Skola arvodesbefattnmgar för förvaltningsofficerare komma till stånd, böra dessas uppgifter be- t gränsas till att avse ett biträde åt intendenten med kontroll vid mottagindet j och redovisning av materiel och förnödenheter, vissa skriv- och bokförings^öromål ochdylikt. Kommer man nu till angivna resultat, synes det emellertid I kunna ifrågasättas, om det icke vore riktigare att ersätta »förvaltningsoifice- ! rårna» med pensionerade och med expeditionsgöromål väl förtrogna undeioffi- I cerare. Därest vissa underofficerare, som för ändamålet ansåges lämjliga, finge under någon tid före pensionsålderns uppnående tjänstgöra i regementsexpeditionerna och därunder inhämta praktisk erfarenhet i bokföring, varukännedom och dylikt, vill det synas, som om regernentsintendenterna skulle genom biträde av dylik pensionerad underofficer kunna vinna en större lättnad i arbetet än av en pensionerad kapten, vilken i de flesta fall huvudsakligen fullgjort trupptjänst.» > Samma ståndpunkt intog 1923 års generalskommission, vilken ansåg, att vid nuvarande förvaltningsorganisation ansvaret för kassatjänsten fortfarande borde åligga regernentsintendenterna. Chefen för generalstaben uttalade emellertid i sitt s. k. besparingsförslag den åsikten, att den av försvarsrevisionen föreslagna förvaltningsofficeren borde ersättas med en pensionerad underofficer, vilken skulle mot skäligt arvode anställas som regementskassör. Genom att begränsa de göromål, som tillkomma regementsintendentens biträde, till enbart kassaärenden, kunde en dylik underofficer med fördel avses för befattningen ifråga. I överensstämmelse härmed upptogos i 1924 års försvarsproposition pensionerade underofficerare som regementskassörer. varvid dock framhölls att frågan huruvida regernentsintendenterna till följd härav skulle helt frigöras från handläggandet av kassaärenden, borde göras till föremål för prövning, i samband varmed även syntes böra utredas, i vilken utsträckning det möjligen kunde vara lämpligt att åt nämnda regementskassörer även uppdraga handläggandet av andra ärenden än kassaärenden. Samma års försvarsutskott förordade visserligen upptagandet i staterna av de pensionerade underofficerarna, men ansåg, att de borde benämnas biträden at regernentsintendenterna i stället för, såsom föreslagits, regementskassörer. Anledningen härtill torde hava varit, att utskottet icke ansett, att man borde inrätta särskilda kassörstjänster, innan förnyad utredning givit vid handen, att sådana voro lämpliga eller nödvändiga. I överensstämmelse med den av 1924 ars försvarsutskott intagna ståndpunkten upptager den nu beslutade härordningen pensionerade underofficerare såsom biträden åt regernentsintendenterna. När de sakkunniga gå att undersöka, huruvida några av regementsintendentens mångskiftande göromål kunna anförtros åt dennes biträde att skötas helt eller delvis på eget ansvar, så synes 1907 års förvaltningsorganisation tydligt anvisa den väg, som ligger närmast till hands att följa. Kassaväsendet utgör enligt nämnda organisation en särskild tjänstegren, fullt skild från övriga förvaltningsgöromål. Med kassaärendenas handläggning' hava varken de militära befälhavarna, ej heller arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse någonting att skaffa, i det att nämnda ärenden handläggas å egen tjänsteväg under arméförvaltningens civila departement. Den naturliga konsekvensen av denna anordning är, att kassaväsendet ombesörjes av en särskild person, under det att de egentliga intendenturärendena,

63 ii. v. s. frågor rörande mathållning och furagering, intendenturmateriel, övningskostnader m. m., allt fortfarande handhavas av regementsintendenten. Granskar man i detalj regementsintendentens ställning till kassagöromålen, så finner man, att kassatjänsten organiserats rätt olika vid olika truppförband. På vissa håll flyter kassatjänsten mindre smidigt och binder i hög grad regementsintendenten personligen. Det betungande ofta ekonomiskt kännbara ansvaret och de vanligen rätt svårtydda bestämmelserna för avlöning m. m. äro säkerligen en bidragande orsak härtill. Vid andra truppförband däremot har mycket åtgjorts för att åtminstone under normala förhållanden söka minska regementsintendentens arbete med kassagöromålen. Det förberedande granskningsarbetet — ä-prisernas överensstämmelse meel gällande kontrakt, den rätta räkningen m. m. — ävensom, efter regementsintendentens anvisningar, kassabokföringen utföras sålunda i regel av förvaltningsunderofficeren, under det regementsintendenten själv företrädesvis inriktar sig på den författningsenliga granskningen. De sakkunniga äro för sin del av den åsikten, att frågan om regementsintendentens ställning i truppförvaltningen och möjligheten att lätta hans arbetsbörda bäst löstes därigenom, att den pensionerade underofficeren inom intendenturavdelningen gjordes till regementskassör med full ansvarighet för kassaärenden. Såsom redan anförts, hava emellertid såväl arméförvaltningen som 1923 års generalskommission uttalat sig mot, att ansvaret för kassaärenden lägges på annan person än regementsintendenten. Därest det fulla kassaansvaret kunde uppdragas åt en såsom regementskassör förordnad underofficer på stat, som genomgått särskild utbildningskurs och i (ivrigt innehade de praktiska kvalifikationer, som i regel besittas av de nuvarande förvaltningsunderofficerarna, skulle de sakkunniga dock icke tveka att förorda ett sådant steg. Frågan ställer sig likväl annorlunda, när det gäller att förordna en pensionerad underofficer till regementskassör. Handläggningen av kassaärenden, till vilka främst höra tydande och tillämpning av i författningar, Kungl. brev, arméförvaltningens cirkulär m. m. lämnade bestämmelser om avlöning, reseersättningar, traktamenten m. m., kräver en god författningskunskap, vilken näppeligen kan förvärvas, därest vederbörande icke innehar sådan ålder, att han ännu ar mottaglig för undervisning och utan allt för stor svårighet kan sätta sig in i gällande författningar och tillämpningsbestämmelser med däri ofta förekommande nyheter och omläggningar inom förvaltningsområdet. Då de sakkunniga anse, att säkerhet icke förefinnes för, att samtliga pensionerade underofficerare, som komma att rekrytera kassörsbefattningarna, lämpa sig; för övertagandet av hela kassaansvaret, kunna de sakkunniga, särskilt i betraktande av arméförvaltningens avstyrkande, icke för närvarande tillråda en sådan åtgärd, utan föreslå i stället, att den pensionerade underofficeren förordnas till regementskassör, dock tillsvidare utan ansvar för författningsenligheten av ifrågakommande utbetalningar, cl. v. s. att han i stort sett erhåller samma ställning och ansvar som en krigskassör i krig. Det författningsenliga ansvaiet bör sålunda allt fortfarande påvila regementsintendenten. En övergång till ett system med för beslut i kassaärende fullt ansvariga regementskassörer kan framdeles lätt ordnas, om så skulle finnas lämpligt. Organisationen av kassaväsendet bör enligt de sakkunnigas förslag ordnas enligt följande grunder. Regementsintendenten är föreståndare för kassaförvaltningen. Honom åligger : att utfärda de närmare föreskrifterna för ärendenas handläggning inom kassaförvaltningen ;

64 att ombesörja kassaförvaltningens skriftväxling; att giva regementskassören utbetalningsorder beträffande avlönirg, reseer- I sättning, traktamenten m. m.; att minst en gång i månaden inventera kassan; samt att å föreskrivna tider insända av regementskassören underskrivei medels- I redovisning. Regementskassören åligger: att under uppbördsmannaansvar och redovisningsskyldighet hanchava an-Il förtrodd kassa; att i föreskriven ordning verkställa och bokföra uppbörd till och u b e t a l n i n i gar från densamma; samt _ att ansvara för att räkenskaperna överensstämma med däri åberojade verifikationer och att såsom verifikationer åberopade räkningar eller andra handlingar blivit rätt uträknade och ej heller eljest innehålla varandra motsägande uppgifter. Kassakonirollanten bibehåller nuvarande skyldigheter. Vederbörliga checker underskrivas liksom nu av tvenne personer, rtgementskassören och kassakontrollanten. Regementschefen innehar i stort sett samma ställning till kassaférvaltningen som nu. Hans inventeringsskyldighet överflyttas dock i huvudsak till regementsintendenten. De sakkunnigas förslag till organisation av kassaväsendet innebär sålunda, att regementsintendenten ifråga om kassaväsendet flyttas upp från »kassör» till »kamrer», d. v. s. att han i den nya organisationen kommer att innehava ungefär samma ställning till kassan som en kamrer inom civilförvaltningen eller i ett civilt företag i allmänhet. Biträdet å andra sidan flyttas upp till regementskassör och får sir därigenom pålagt juridiskt ansvar för ett arbete, som han enligt nuvarande organisation till övervägande del redan utför utan annat ansvar än det rent moraliska. Det torde knappast kunna bestridas, att det av de sakkunniga förordade systemet, som överensstämmer med krigsorganisationen, innebär en godtagbar och fullt konsekvent lösning av problemet att på ett rationellt sätt organisera kassatjänsten vid truppförbanden. Systemet skänker regementsintendenten viss lättnad i arbetet, samtidigt som det ger rättvisa åt det arbete, som mföres av regementsintendentens biträde. Mot de sakkunnigas här ovan angivna förslag kan den erinran göras, att detsamma icke medgiver tillräcklig lättnad för regementsintendenten. De sakkunniga hava därför tagit under övervägande, huruvida icke sådan skalle kunna beredas honom på annat sätt, Ansvaret för kompaniernas avlöning (manskapsavlöningslistorna) åligger för närvarande regementsintendenten. De sakkunniga anse emellertil starka skäl tala för, att detta ansvar pålägges kompanicheferna. Avlöningen till fast anställda ooch värnpliktiga utbetalas vid respektive kompanier och redovisas en gång i månaden införkassaförvaltningen. Denna grupp av kassaärenlen, som omfattar de på särskilda blanketter uppgjorda samt av kompanicheferna bestyrkta och underskrivna avlöningslistorna, utgör en fullt fristående samlingverifikationer, som utan eftersättande av reda, klarhet och effektiv komroll torde kunna utbrytas ur regementsintendentens ansvarsområde. Bestämmelserna för manskapets avlöning äro i och för "sig icke särskilt invecklade. De giva dock årligen anledning till åtskilliga anmärkningar. Det har härvid visat sig, att dessa anmärkningar till övervägande del föranletts av felaktiga, otillräckliga eller eljest oklara uppgifter rörande tjänstgöringsförhållanden, oriktiga anteckningar angående villkoren för löneklassplacering och löneuppflyttning, felaktiga utdrag ur åldersbevis m. m., allt förhållanden och

05 uppgifter, vilka regementsintendenten icke haft anledning annat än godtaga på vederbörande kompanichefs bestyrkande. Icke desto mindre har regementsintendenten i egenskap av utbetalare fått taga följderna av dylika misstag samt dömts ersätta felaktigt utbetalt belopp. Kompanichefen är dock den ende, som känner till och kan behärska tjänstgöringsförhållandena i detalj vid sitt förband. Det är därför rätt och tillbörligt, att det nuvarande bestyrkandet av tjänstgöringsförhållandena, som nu ur anmärkningssynpunkt synes vara alldeles värdelöst, förenas med större ansvar. I detta sammanhang förtjänar även nämnas att erfarenheterna från världskriget påvisat nödvändigheten av, att kompanicheferna i krig bära det direkta ansvaret för sitt förbands avlöningslistor. På grund av ovan anförda skäl anse de sakkunniga, att kompanichef (chef för utbildningsenhet) även juridiskt bör svara för riktigheten av vederbörlig avlöningslista, och att sålunda hans nuvarande bestyrkande bör utbytas mot hans utbetalningsorder. Att arbetsbördan för kompanichefen härigenom skulle komma att ökas, kan icke med fog påstås, då förändringen i själva verket icke innebär något annat, än att kompanichefen pålägges juridiskt ansvar för en förrättning, som han hittills städse utfört under åtminstone moraliskt ansvar. För övrigt komma de sakkunniga att längre fram föreslå väsentliga lättnader uti kompanichefernas arbetsbörda i fråga om materielhushållningen. De sakkunnigas förslag är måhända förenat med vissa olägenheter för de centrala kamerala myndigheterna, vilka vid anmärkningars utställande kunna bliva nödsakade att utställa dylika på flera personer än vad nu är fallet, men de sakkunniga anse dock, att dessa olägenheter icke böra tillmätas så stor betydelse, att de böra förhindra reformen ifråga, I detta sammanhang anse sig de sakkunniga även böra framhålla, att kassaväsendet vid arméfördelningsstaberna, kominendantskapet i Boden och militärbefälet på Gotland samt vid de centrala intendenturförråden i Stockholm och Karlsborg bör organiseras efter samma grunder som vid regemente. Kassörerna vid staberna, kommendantskapet och militärbefälet böra benämnas stabskassörer, vid intendenturförråden förrådskassörer. Vid vissa skolor och anstalter, där redogörare men icke särskild kassör finnes anställd, bör det fulla ansvaret i kassaärenden påvila redogöraren. Förslag till nytt kassareglemente, grundat på de av de sakkunniga i det föregående angivna allmänna grunderna för kassaväsendets organisation, återfinnes i bil. 2. I samband med kassaförvaltningarnas omorganisation torde frågan om regementshassörernås rekrytering och utbildning lämpligen böra upptagas till behandling. E n ä r det är av vikt, att allenast fullt lämpliga pensionerade underofficerare vinna anställning som regementskassörer, synas särskilda bestämmelser böra utfärdas för deras rekrytering och utbildning. För att kunna förordnas till regementskassör bör vederbörande hava tjänstgjort minst åtta månader vid kassaförvaltning och dessutom hava genomgått föreskriven utbildningskurs. Underofficer med långvarig, väl meriterad tjänst vid kassaförvaltning bör äga företräde. Regementskassörsbefattningarna böra förklaras till ansökan lediga, och ansökningshandlingarna insändas i tjänsteväg genom chefen för det truppförband (stab), där befattning skall tillsättas, till vederbörande arméfördelningschef, som verkställer utnämningen. Såviäl chefen för det truppförband, vilket sökanden tillhör — de flesta ansökningar torde väl komma att avgöras, medan vederbörande ännu äro i aktiv tjänst 5—26-1158

m — eller tillhört, som ock övriga myndigheter, genom vilka ansökningshandlingarna passera, böra yttra sig om vederbörandes lämplighet. Den ovan föreslagna utbildningskursen — regementskassörskursen — bör förläggas till Stockholm och stå under ledning av chefen för intendenturkåren. Dylik kurs bör anordnas vartannat år. Antalet deltagare i varje kurs torde med hänsyn till en rationellt ordnad utbildning icke böra överstiga 16, sålunda motsvarande 4 underofficerare per arméfördelning. P å så sätt skulle 80 underofficerare bliva utbildade under en tioårsperiod, ett antal som torde vara till-, räckligt för att fylla behovet och bilda erforderlig reserv. För att möjliggöra den föreslagna organisationens ikraftträdande vid ingången av räkenskapsåret 1927-—28 böra extra kurser anordnas under vintern 1926—1927. Utbildningen vid regementskassörskursen böra förslagsvis hava följande omfattning : Förvaltningsorganisation Kassa- och räkenskapsväsende Avlöning och pensionering Expeditionstjänst Bokföring Utrustning och underhåll (huvudsakligen redovisning)

30 tim. 60 > 40 » 20 » 30 » 20 » Summa 200 tim.

Av ovanstående plan framgår att syftet med utbildningen icke inskränkes endast till att skapa en i rent kameral tjänst duglig personal utan även att giva vederbörande en allmänt teoretiskt intendenturell påbyggnad av i praktisk tjänst vunnen kunskap. Undervisningen bör bedrivas med 20 timmar i veckan. För hela kursen skulle sålunda åtgå en tid av omkring 2 1\2 månad. Som det emellertid är av vikt, att en kurs som denna, vilken är avsedd för till mogen ålder komna män, ej pressas in i för trång tidsram, bör den erforderliga tiden beräknas till 3 månader. Kostnaderna för varje regementskassörskurs — omkostnaderna för rese- och traktamentsersättning vid inställelse till och avgång från kursen ej inberäknade — torde kunna beräknas sålunda: Arvoden till lärare 200 timmar ä 10: — kr Expenser m. m Inventarier, böcker, undervisningsmateriel m. m Diverse

2,000 600 600 300 Summa kronor 3,500

Kostnad för hyra, eldning, belysning och renhållning har icke upptagits,, enär lokaler torde kunna tillhandahållas vid militärt etablissement i Stockholm. Då det är av synnerlig vikt, att regementskassörsbefattningarna uteslutande rekryteras med skickliga och förtjänta samt för ifrågavarande tjänst väl lämpade personer, bör, vid bestämmande av arvodesbeloppen för de i staterna upptagna pensionerade underofficerarna, arvodet för regementskassörerna sättas något högre än för övriga befattningshavare. Därjämte torde viss befordran böra ställas i utsikt. Enligt bestämmelserna i g. o. 1806/1925 må fanjunkare (likställd personal), vilken ådagalagt synnerligen framstående duglighet, kunna erhålla tjänsteställning i likhet med löjtnant i armén, dock tidigast i samband med beviljandet av avsked. Enär till kassörsbefattningarna endast skickliga och förtjänta underofficerare kunna ifrågakomma, torde många sökande redan innehava nämnda tjänsteställning. Förvaltare vid intendenturkåren, som därav gjort sig för-

(57 tjänt, kan, efter att minst 6 år hava tjänstgjort i förvaltarbeställning eller efter uppnådda 50 levnadsår (sålunda ännu i tjänst), erhålla tjänsteställning i likhet med löjtnant i armén och i samband med beviljandet av avsked befordras till kapten i armén. Emellertid tala starka skäl för, att även kassör erhåller tjänsteställning i likhet med löjtnant i armén, varför det bör bestämmas, att, däres* icke särskilda skäl föranleda undantag härifrån, regements-, stabs-, förrådskassör, vilken minst 6 år tjänstgjort i kassörsbefattning eller som uppnått 50 levnadsår skall erhålla nämnda tjänsteställning. Efter avgång från befattning som kassör bör befordran till kapten i armén kunna erhållas efter enahanda grunder, som nu gälla för förvaltare vid intendenturkåren. b.

Intendenturavdelningen. Materielhushållningen.

I gällande intendenturmaterielreglemente § 18 stadgas, att »Regementschef må, där så befinnes lämpligt, för främjande av sparsam hushållning vid regemente överlåta åt kompanichef att mot redovisningsskyldighet disponera över viss del av regementets munderingsanslag; börande denna del härvid i allmänhet beräknas med visst belopp per tjänstgöringsdag vid kompani». Utan att sålunda vara direkt anbefalld har emellertid kompanihushållningen — åtminstone vad munderingsutrustningen beträffar — genom utfärdade formulär till persedelrapporter m. fl. redovisningshandlingar samt genom bestämmelser för inspektioners förrättande så småningom legaliserats. Bestämmelserna i intendenturmaterielreglementet § 13 mom. 1 hava även medverkat härtill. Där stadgas angående kompanichef: »Hans oavlåtliga strävan skall vara att genom omtanke och sparsamhet i hushållningen söka åstadkomma en år efter år skeende ökning och förbättring av kompaniets tillgångar å munderingsutrustningen icke blott till mängd utan även till beskaffenhet.» En dylik inverkan på persedelstocken vid kompaniet torde kompanichefen knappast kunna utöva med mindre anslag ställes till hans förfogande. Slutligen har intendentsdepartementet i sitt cirkulär med bestämmelser rörande tillämpningen i vissa delar av gällande intendenturmaterielreglemente den 7. december 1920, D. Nr 4337 Utr. (sid. 7 sista stycket) anbefallt: »För främjande av en goel hushållning vid regementet bör regementschef, där ej särskilda skäl annat föranleda, överlåta åt kompanichef att för anskaffning och underhåll, enligt av regementschefen fastställda grunder, av olika slags inendenturmateriel disponera över viss del av de till regementets förfogande stående anslag.» Kompanihushållningen tillämpas f. n. vid arméns samtliga förband beträffande munderingsanslagen samt vid ett flertal förband även rörande förplägnadsutre^dnings- och kasernutredningsanslagen. Det lider intet tvivel därom, att kompanihushållningssystemet under en lång följd av år fyllt sin uppgift och varit synnerligen välgörande för materielhushållningen vid armén. Under normala förhållanden har det varit ägnat att i hög grad egga truppbefälet till omtanke rörande persedelvården och att giva ett utslag på vederbörandes förmåga i ekonomisk materielvård. Systemet är emellertid skapat för fasta förhållanden och är i stort sett tillrättalagt för en armé med årslång värnplikt och med året om bestående förband. För att inspektionsresultat och redogörelser verkligen skola kunna avspegla persedelvårdens och hushållningens halt, fordras nämligen, att tjänstgöringsförhållandena under tillräckligt lång tid varit likartade vid de förband, vilkas hushållning äro föremål för jämförande bedömande. Materielhushållningens decentralisering med därav följande ökning av förvaltningsarbetet vid kompanier och motsvarande förband borde givetvis

68 förenats med erforderlig personalökning för förrådstjänstens utövande vid ifrågavarande förband. Någon sådan tillkom emellertid icke, och följdm har också blivit en betydande ökning av den arbetsbörda, som påvilar sirskilt kompaniadjutanterna, en arbetsbörda, som, framför allt under krigsåren, stundom överskred bristningens gräns. Krigsårens abnorma förhållanden, neutralitetsvakterna med sin ojämna fördelning av utrustningsbördan på kompaiierna, kristidsmaterielens underhaltiga beskaffenhet samt munderingsanslagen, otillräcklighet kullkastade för lång tid framåt möjligheterna för ett fullföljande av den idé, som varit grundläggande för kompanihushållningssystemet. nämligen persedelvårdens och materielens gradvisa förbättring, grundad på ammandet av tävlingslusta och möjlighet till jämförande bedömande undera v telningarna emellan. En återgång till normala förhållanden hade dock kunnat ske, därest icke ytterligare försvårande omständigheter tillstött. Sålunda har tillkomsten av olika specialtruppförband, (signal-, pionjär-, kulsprute-, yrkesetc.) med olikartade krav på utrustning men framför allt den bristande lasthet i organisationen, som kännetecknar det s. k. provisoriet och som medfört högst olika utrustningsbördor på kompanierna, praktiskt taget omöjliggjort upprätthållandet av självhushållningens idé. Dessa svårigheter, som framför all: varit rådande vid infanteriet, har gjort systemet tungt och dessutom i hög grad impopulärt, Den omständigheten, att självhushållningen, sådana förhållandena gestaltat sig de senaste åren, ej längre kunnat bli en sporre till intresse för befäle: och i allmänhet ej heller lämnat det eftersträvade goda resultatet, rubbar emellertid icke systemets goda princip, där detsamma kan tillämpas. Ehuru det torde vara svårt att skapa ett system, som bättre leder till en god ekonomisk hushållning än självhushållningssystemet — när förutsättningarna för dess tillämpande verkligen föreligga — torde man emellertid nu, av skäl som i det följande närmare angivas, böra söka andra framkomliga vägar för ordnandet av persedelhushållningen. Härvid måste man dock ovillkerligen fasthålla vid de militära underavdelningschefernas ansvar för underhå.l och vård av vid förbandet befintlig materiel. Då det gäller att på lämpligaste sätt anpassa materielhushållningen efter 1925 års härordning, torde det först vara nödvändigt att klargöra, hur tjänstgöringsförhållandena komma att gestalta sig vid de olika truppförbanden. Dessa äro närmast beroende av antalet och sammansättningen av utbildningsenheterna samt tjänstgöringstidens längd och fördelning. Antalet utbildningsenheter (kompanier och motsvarande förband) m. m. framgår av nedanstående tabell. Antal utbildningsenheter sommar- höst-(vår-) rekrytrekrytskola skola

repetitionsövning 5

Normalinfanteriregemente . .

9—12

Infanteriregemente, begr. org.

9-12

3¶Kavalleriregemente

. . . .

5 42

Fältartilleriregemente

. . .

62 Fästningsartilleriregemente .

3¶Trängkar

4 9

1 2

90 dagar. 140

>

115 (90) dagar Två enheter med manskap fullgörande 90 dagar. Enfenhet med manskap fullgörande 150 dagar. 5 25 dagar vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna samt 30 dagar vid övriga truppslag. 4

69 En granskning av tabellen och de bestämmelser, som i övrigt komma att gälla beträffande tjänstgöringsförhållandena m. m. vid armén enligt nya härordningen, giver vid handen, att de organisatoriska förhållandena knappast inbjuda till ett bibehållande av självhushållningen, sådan densamma nu tillämpas. Förhållandena vid olika utbildningsenheter inom förbandet äro icke likartade. Vid ett normalinfanteriregemente utgöras t. ex. de sex utbildningsenheterna under sommarrekrytskolan av tre gevärskompanier, ett kompani värnpliktigt underbefäl avsett för gevärskompanier samt två kompanier, till vilka utbildningen av kulsprute- och granatkastarmanskap, signalister och pionjärer är avsedd att förläggas. Såväl organisationen som utbildningstidens längd påminna närmast om förhållandena under provisoriet. Kompani- och motsvarande chefer torde icke bliva fast knutna till vissa förband utan komma att fullgöra rätt växlande tjänst. I stället för de enligt 1914 års härordning året om bestående, fast organiserade kompanierna, träda mer eller mindre tillfälligtvis sammandragna utbildningsenheter, vilket med andra ord innebär, att det nuvarande »kompanisystemet» utbytes mot ett s. k. »skolsystem». Något nämnvärt intresse för en på framtiden inriktad omtänksam och planmässig förvaltning av tilldelade anslag torde under sådana förhållanden knappast komma att förefinnas hos cheferna för vederbörliga utbildningsenheter (kompanier). Vid infanteriet synas under alla omständigheter förutsättningarna för självhushållningens bibehållande icke finnas, och, även om vid övriga truppslag förutsättningarna härför äro något större genom rekrytskolans något längre varaktighet (kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna 140 dagar) eller genom överensstämmelsen beträffande antalet förband under rekrytskola och repetitionsövningar (kavalleriet, ingenjör- och trängkar), så torde med fog kunna göras gällande, att förhållandena i allmänhet inom armén icke längre bliva sådana, att utsikterna till ekonomisk vinst för staten genom själv hushållningens bibehållande äro synnerligen stora, De starkt decimerade befälskadrarna, den förkortade utbildningstiden och svårigheten — genom den myckna specialutbildningen — att ernå fullt jämförbara tjänstgörings- och utrustningsförhållanden utbildningsenheterna emellan, synas tvärtom bestämt peka i den riktningen, att kompanihushållningen i nuvarande mening bör upphöra. Utbildningen måste vara huvudsak, och man måste söka andra och framför allt enklare utvägar att ernå en god hushållning, icke minst därför att varken personal eller tid finnes för att taga en så omfattande befattning med tidsödande materielredovisning, värdeklassbokföring, anslagsavräkning m. ni., som kompanihushållningssystemet kräver. De sakkunniga hålla före, att sparsamhet och god hushållning böra kunna åvägabringas inom de lägre förbanden genom enklare och mera direkt verkande medel än materieluppbördens och hushållningens uttryckande i penningvärden. E t t slopande av anslagstilldelning till kompanier och motsvarande förband åstadkommer en väsentlig lättnad i mångskriveriet icke allenast vid kompanierna utan även genom anslagsavräkningarnas bortfallande för förrådsförvaltare, verkstadsförmän och regementsintendent. Förrådsförvaltarens bokföring av verkstädernas arbeten förenklas betydligt, därigenom att materiel och arbetskostnad icke behöva fördelas på kompanierna utan allenast sammanföras så, a t t varje arbetares fordran enligt prislista noteras. Genom den lättnad i arbetet, som härigenom uppstår, blir det möjligt att giva förrådsförvaltaren vissa nya uppgifter, som i det följande komma att angivas. Även om kompanier och motsvarande förband icke längre tilldelas särskilda anslag, synas dock inga skäl föreligga för en rubbning i nu gällande princip, att (desamma skola innehava tillräckliga förråd för att kunna ombestyra ututrustning av den värnpliktsomgång, som inkallas för viss övning. Den korta utbildningstiden nödvändiggör, att den tid, som anslås till utrustningsarbete,

inskränkes till ett minimum och förbjuder varje tanke på att ordna detsamma centralt för hela regementet. E t t inlämnande av kompaniutrustningen till huvudförrådet efter varje utryckning och ett uttagande av densamma före varje inryckning skulle också bliva alltför tidsödande och torde näppeligen låtx sig göra med hänsyn till den ringa tillgången på handräckningspersonal. Då särskilda lokaler finnas för kompaniförråden, tala alla skäl för, att kompanier och motsvarande förband, till det antal som uppsattes under sommarrekrytskola, innehava och vårda viss utrustning, utan att dock förvalta anslag härför. Självfallet kan utrustning då även verkställas vid de av nämnda förband, till. vilka utbildningsenheter bliva förlagda under vinterrekrytskola. Med den utrustning, som därutöver kräves för förband, vilka uppsättas allenast under repetitionsövningarna, torde böra förfaras på annat sätt. Denna materiel synes lämpligen böra vara ställd under uppbörd av förrådsförvaltiren, vilken före inryckningen till repetitionsövningarna till representanter fö: vederbörliga förband mot kvitto överlämnar erforderlig utrustning, varefter densamma vid repetitionsövningarnas slut återgår under förrådsförvaltarens uppbörd. Härvid synes emellertid materielen icke nödvändigtvis behöva förflyttas till själva huvudförrådet, utan torde lämpligen kunna kvarligga under förrådsförvaltarens uppbörd i repetitionsövningsförbandens lokaler (rustkammare). Detta förfaringssätt synes bliva det lämpligaste vid infanteriet och artilleriet, Vid kavalleriregemente, ingenjör- och trängkar, där antalet utbildningsenheter under rekrytskola är lika stort som under repetitionsövning, sjmes jämväl den materiel, som kräves för repetitionsövningarna, under tiden mellan nämnda övningar böra förvaras vid vederbörlig enhet. De sakkunniga övergå härefter att undersöka, huru kontrollen av intendentuimaterielen bör anordnas för att tillgodose kraven på såväl enkelhet som effektivitet. Gällande bestämmelser om ansvarsfördelningen vid kompani, vilka återfinnas i intendenturmaterielreglementet § 13 mom. 1 a och § 14 mom. 1 a och c, äro ganska invecklade. De kunna enklast uttryckas så, att kompanichefen ansvarar för den intendenturmateriel, som är utlämnad till truppen, varvid dock varje man i första hand ansvarar för av honom kvitterade persedlar, under det kompaniadjutanten har ansvaret för den materiel, som förvaras i kompaniförrådet. Enligt § 14 mom. 1 c åligger det kompaniadjutanten bland annat »att enligt skriftlig order av kompanichefen utlämna intendenturmateriel från förrådet». Det är denna skriftliga order, som avgör, om det juridiska ansvaret för materielen påvilar kompanichefen eller kompaniadjutanten. Skriftliga utlämningsorder torde dock icke i regel förekomma, utan kompanichefer och kompaniadjutanter pläga efter bästa förstånd ordna ansvarsfördelningen på så sätt, att kompanichef skriftligen bekräftar redan verkställd utlämning, och att kompaniadjutant för rullor och förteckningar i betydande omfattning. Vid utkrävande av ansvar på grund av uppkommen brist hava dock dessa handlingar endast i undantagsfall kunnat fastställa, å vilken av de båda ansvaret vilar, särskilt som mångskriveriet ofta lett till, att ett eller annat fel insmugit sig. Före den 21. november 1919 var formuläret för förrådsbok vid kompani synnerligen enkelt men likväl tillfyllest. Formulär för förrådskontrollbok var icke av högre myndighet fastställt. Nämnda dag utfärdades emellertid, givetvis i syfte att ernå likformighet inom hela armén, nytt formulär till förrådsbok vid kompani samt formulär till förrådskontrollbok med å titelbladen tryckta anvisningar för dessa böckers förande. Enligt dessa anvisningar skall förrådskontrollbok föras »av kompanichef för kontroll av kompaniförrådet (kompaniadjutanten)». Med stöd av bestäm-

71 melserna i arméförvaltningens intendents- och civila departements skrivelse den 12. april 1920, »att nämnda blanketter skola komma till användning», har vid inspektioner m. m. i regel hävdats, att kompanichefens kontrollbok städse skall kunna fastslå ställningen å den materiel, som är ställd under kompaniadjutantens uppbörd. 1 Det torde vara en ganska allmän uppfattning vid truppförbanden, att man härigenom begärt för mycket, ty enligt bestämmelserna^måste varje in- och utlämning från kompaniförråclet föranleda skriverier i såväl förrådsbok som förrådskontrollbok. Med de numera ofta förekommande in- och utryckningarna samt med de överflyttningar av personal från ett kompani till ett annat, som på grund av specialutbildningen m. m. måste ske, hava de nuvarande kontrollbestämmelserna haft till följd: antingen att såväl kompanichefens som kompaniadjutantens arbetskraft till skada för truppens utbildning och tjänsten i övrigt vid kompaniet tagits alltför mycket i anspråk för den ideligen återkommande förrådsbokföringen, eller ock att en ny uppbördsman måst tillsättas vid kompaniet, åt vilken överlämnats ett relativt stort antal persedlar, upplagda i särskild handrustkammare. Genom sistnämnda anordning hava ytterligare befäl till förfång för utbildningen dragits ifrån truppen, kompaniadjutantens inflytande på persedelhushållningen minskats och antalet handräckningsmanskap vid kompaniet självfallet ökats. Den vidtagna åtgärden att lägga uppbördsansvar på underbefäl (dagkorpral) saknar dessutom stöd i gällande författningar. I fråga om bestämmelsen, att kompanichef skall giva utlämningsorder, kunna exempel anföras, då utrustning av kontingent fördröjts, därigenom att kompanichef varit hindrad närvara och utlämningsorder alltså icke kunnat utfärdas till kompaniadjutanten, vilken med stöd av författningens bokstav vägrat utlämning till kontingentbefälhavare. Såsom redan framhållits» bero de invecklade kontrollbestämmelserna ytterst på nuvarande ansvarsfördelning vid kompaniet och den därav föranledda bestämmelsen, att kompaniadjutanten endast enligt skriftlig order av kompanichefen får utlämna intendenturmateriel. Då härigenom förorsakas så mycket skriveri, att nästan oövervinnerliga svårigheter uppstå för reglementets efterlevande i praktiken, anse de sakkunniga det nödvändigt, att vid en omläggning av materiolhushållningen grunden till svårigheterna borttages, och att därför nya bestämmelser för fördelning av ansvaret för intendenturmaterielen vid kompani utfärdas. Detta syfte torde bäst vinnas därigenom, att kompaniadjutanten göres till uppbördsman för all vid kompaniet (utbildningsenheten) befintlig intendenturmateriel. Kompaniadjutanten har alltid varit kompanichefens biträde beträffande vård och redovisning av intendenturmaterielen, och det synes därför lämpligt, att nämnda befattningshavare, vilkens främsta arbete beträffande materielhushållningen städse gällt just själva redovisningen av uppbörden, nu pålägges hela ansvaret härför. Detta torde vara fördelaktigt även ur den synpunkten, att adjutanten vissa tider (mellan rekrytskolorna) måhända kommer att vara enda »fasta» befälspersonalen vid vederbörlig enhet. Skulle åter kompanichefen påläggas uppbördsmannaansvaret i första hand för all intendenturmateriel vid

1 A sista upplagan av blanketterna (tryckta år 1923 och utsända enligt skrivelse den 26. september 1922, D.N:r 2107) har uttrycket å anvisningarna ändrats till »föras av kompanichef för kontroll av kompaniförrådets ställning till huvudförrådet». I den mån, som »kompaniförrådet» tolkats som »kompaniutrustning», har systemet härigenom förenklats, men allt fortfarande har man vid flertalet truppförband ansett kompanichef skyldig föra kontrollbok över all materiel, som går ut ur och iu i kompaniförrådet. I varje fall äro anvisningarna fortfarande dunkla.

kompaniet, så torde det kunna inträffa, att denne, vars tid är strängt upptagen av andra förrättningar, låter adjutanten för redovisning och vård emottaga sådan del av uppbörden, som under viss period ej behöves för bruk, och därmed vore man åter inne på nuvarande system. Följden skulle blivt!, att krav åter komme att resas på förandet av kontrollböcker för att klargöra den inbördes ansvarsfördelningen. Om kompanichefen emellertid — som sig bör blir den, som svarar för underhåll och vård av materielen, med kompaniadjutanten som biträde härutinnan, under det kompaniadjutanten är uppbördsman för materielen, med kompanichefen som andrahandsansvarig, så torde ansvarsfördelningen bli ordnad på ett enkelt och fullt tillfredsställande sätt. Praktiskt taget skulle ställningen mellan kompanichef och adjutant bliva densamma som mellan regementsintendent och förrådsförvaltare, dock med det undantaget, att kompanichef icke längre skulle behöva giva direkta utlämningsorder utan allenast lämna allmänna föreskrifter för utlämning ur kompaniförrådet. Härigenom blir kompanichefens kontrollbok onödig, varjämte förrådsboken vid kompani kan förenklas så, att den allenast utvisar, vad som i sin helhet skall finnas vid kompaniet. Den ovan under IV. av de sakkunniga påtalade överorganiserade kontrollen ger sig även tillkänna i fråga om regementsintendentens handläggning av hithörande ärenden. Jämlikt intendenturmaterialreglementet § 8 mom. i d. åligger det regementsintendent bland annat »att föra förrådskontrollbok över all intendenturmateriel, som tages till uppbörd vid regementet». Innebörden av denna bestämmelse synes vara, att kontrollen skall avse den materiel, som första gången tillföres eller definitivt avgår ur förråd. Enligt särskilda å titelbladet tryckta anvisningar 1 skall förrådskontrollboken emellertid uppställas enligt kortsystem och avse att »efter uppbördsenhet samla de upplysningar, som fastställa vad varje uppbördsman har på sitt ansvar». Då arméförvaltningens intendents- och civila departement den 12. april 1920 elärjämte föreskrivit, att jämväl nämnda blanketter »skola komma till användning», hava anvisningarna om kontrollbokens uppställning up^bördsenhetsvis måst betraktas som direkt föreskrift. Följden härav har blivit, att förandet av regementsintendentens kontrollböcker utgör ett så betydande arbete, att det mångenstädes blivit nödvändigt att placera ytterligare en underofficer inom intendenturavdelningen. för att det anbefallda systemet över huvud taget skall kunna tillämpas. Det torde nämligen vara en känd sak, att regementsintendenten omöjligen personligen kan medhinna att föra sin kontrollbok utan uppdrager detta till någon underlydande inom expeditionen, i bästa fall åt en underofficer. D å e n l i g t givna anvisningar förrådsförvaltaren även skall föra sin förrådsbok så, att den utvisar icke allenast ställningen för den direkt under hans uppbörd stående materielen utan jämväl materieltillgången vid samtliga uppbördsenheter vid regementet, synes det de sakkunniga vara tillräckligt, att regementsintendentens kontrollbok omfattar tillgången å den intendenturmateriel, som i sin helhet skall finnas vid regementet (den, som första gången tages till uppbörd i förråd, och den, som slutligt därifrån avföres). Förrådsförvaftarens förrådsbok, vilken utgör regementets huvudbok över intendenturmaterielen, angiver städse ställningen vid samtliga uppbördsenheter inom regementet och är verificerad med direkt hänvisning till samtliga originalhandlingar för tillkomst och avgång. Det synes därför uppenbart, att den av förrådsförvaltaren — iegementsintendentens ordinarie och ständiga biträde beträffande redovisning av intenden1 Till de år 1923 tryckta blanketterna finnas visserligen icke några föreskrifter beträffande förandet av regementsintendentens förrådskontrollbok, men av blanketternas uppställning framgår, att densamma är avsedd att utvisa, vad varje uppbördsman har på sitt ansvar.

73 turmateriel — förda förrådsboken är en säkrare källa för utrönande av tillkomst och avgång än de inom intendenturavdelningen av mer eller mindre tillfällig arbetskraft gjorda anteckningarna. Om. som sig bör, avskrifter (dubblettexemplar) av alla verifikationer för tillkomst och avgång (reversal, rekvisitioner, avskrivnings- och kassationsprotokoll ni. m.) såväl vid huvudförrådet som vid kompanierna förvaras årsvis i särskild pärm vid intendenturavdelningen, finnes ju tillgång till alla handlingar, som utgöra bevis för ställningen vid olika uppbördsenheter. Utan nämnvärd tidsutdräkt kan regementsintendenten genom dessa handlingar fastslå den rätta siffran, därest i undantagsfall huvudboken med dess verifikationer företer avvikelser från t, ex. förrådsboken Add ett kompani. På grund av ovanstående utredning få de sakkunniga föreslå en omläggning av materielhushållningen enligt nedanstående allmänna riktlinjer. Kompanier och motsvarande förband omhänderhava, vårda och redovisa intendenturmateriel i regel allenast av den omfattning, som kräves för utrustning av kompaniets o. s. v. rekrytskolekontingent och repetitionsövningsstyrka, dock utan att förfoga över någon del av vederbörligt anslag. För repetitionsövningarna i övrigt erforderlig utrustning förvaras under tiden, mellan desamma i regel under uppbörd av förrådsförvaltaren samt utlämnas för repetitionsövningstiden såsom lån till de kompanier, som då nyuppsättas. Ansvarsfördelningen m. m. vid kompani ordnas sålunda: att kompanichefen, till den omfattning regementschefen bestämmer, från regementets huvudförråd utrekvirerar för fredsbruk vid kompaniet erforderlig intendenturmateriel ; att kompanichefen disponerar all sådan vid kompaniet emottagen materiel till uppbörd på kompaniadjutanten; att kompaniadjutanten under uppbördsmannaansvar i första hand emottager och vårdar all kompaniets uppbörd av intendenturmateriel, för vilken icke annan person bär ansvar, och redovisar all dylik materiel, som ställts under hans uppbörd; att kompaniadjutanten i enlighet med kompanichefens föreskrifter och mot kvitto utlämnar intendenturmateriel från förrådet; att kompanichefen vakar över användningen och redovisningen av intendenturmaterielen vid kompaniet samt i andra hand bär ansvaret för uppbörden; att kompanichefen under loppet av ett år skall hava inventerat all vid kompaniet befintlig intendenturmateriel; samt att kompanichefen vidtager alla de åtgärder, som erfordras, för att inlämning till kompaniförrådet av uttagen materiel inom behörig tid kan bliva verkställd ävensom anställer omedelbar undersökning rörande skadad eller förkommen materiel. Regementsintendentens kontroll och förrådsförvaltarens redovisning av intendenturmaterielen ordnas så: att förrådsförvaltaren i enlighet med givna föreskrifter för de förrådsböcker, som äro erforderliga för att han ständigt må hava översikt över tillgången å all intendenturmateriel vid regementet (alltså upplagd uppbördsenhetsvis) ; samt att regementsintendenten för förrådskontrollbok, utvisande tillgången å den intendenturmateriel, som i sin helhet skall finnas vid regementet (alltså icke upplagd uppbördsenhetsvis). I samband härmed synes den ändringen böra vidtagas beträffande årsredogörelsen över intendenturmaterielen, att densamma såväl upprättas som underskrives av förrådsförvaltaren, förses med regementsintendentens bestyrkande av överensstämmelsen med kontrollboken samt insändes genom regementschefen. En liknande ändring kommer jämväl att förordas beträffande årsredogörel-

serna över proviant, furage samt bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel. Detta utgör ett led i de sakkunnigas strävan att avlyfta en del av de tjänsteåligganden, som nu påvila regementsintendenten personligen, och i stället låta dem utföras av honom underställd personal, icke längre såsom biträden utan på eget ansvar. En självständigare ställning för uppbördsmännen synes även väl motiverad med hänsyn till dessas i allmänhet goda utbildning och övriga kvalifikationer och skapar därjämte större möjlighet att i tid planlägga och ordna det myckna arbete, som hopar sig särskilt kring räkenskapsårsskiftet. Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna riktlinjer, efter vilka en omläggning av materielhushållningen bör ske, övergå de sakkunniga att behandla vissa detaljer beträffande denna hushållning. Genom ett frångående av kompanihushållningssystemet ökas givetvis kraven på regementschefens och regementsintendentens inspektionsskyldighet. Då antalet utbildningsenheter i den nya härordningen minskats, synes gällande bestämmelse ( § 7 mom. 1 f) i intendenturmaterielreglementet, att regementschef under loppet av tre på varandra följande år skall hava inspekterat samtliga underlydande förband böra ändras såtillvida, att tiden begränsas till två år. Därutöver böra vissa detaljer av persedeltjänsten kontrolleras genom täta och oförmodade inspektioner. Sådana inspektioner komma efter självhushållningens slopande att hava större betydelse än tillförne. Då förutsättningarna för ett jämförande bedömande utbildningsenheterna emellan icke längre förefinnas i den mening, som kompanihushållningssystemet åsyftade, synes, i samband med ändring av intendenturmaterielreglementets § 7, föreskriften, att regementschef skall utfärda sådana bestämmelser, att ett jämförande bedömande av persedelvården må kunna åvägabringas, böra utgå. I samband med upphörandet av anslagsförvaltningen vid kompani och borttagandet av den sporre till förbättrad materielvård, som denna innebär, är det emellertid nödvändigt, att bestämmelserna rörande ansvar, särskilt vad underavdelningscheferna beträffar, skärpas. I intendenturmaterielreglementet § 15 är stadgat om det ansvar m. m., som ahgger en var, till vilken för personligt bruk kronan tillhöriga persedlar utlämnats, och i § 16 om det ansvar, som åligger den, vilken av regementschefen utsetts till uppbördsman för intendenturmateriel. Däremot finnes i nämnda reglemente intet bestämt om det ansvar, som tillkommer underavdelningschef för truppavdelning för den intendenturmateriel, som utlämnats till avdelningen för personligt eller gemensamt bruk av densammas personal, eller som åligger logementsbefälhavare, dag-, köks-, matsals- och stallunderbefäl samt annan dylik personal, under vilkens omedelbara tillsyn viss för gemensamt bruk avsedd intendenturmateriel blivit ställd. I den mån dessa befattningshavare äro underbefäl (manskap), torde de icke kunna åläggas uppbördsmanaansvar för förråd i egentlig mening. Strafflagen för krigsmakten § 115 och allmänna strafflagen kap. 25 § 11 förutsätta nämligen, att uppbördsman är ämbets- eller tjänsteman (officer, underofficer eller vederlike). Rättighet att förordna furir eller korpral som uppbördsman (»förrådsfurir») förefinnes sålunda ej. Logementsbefälhavare, dag-, köks- och matsalskorpraler samt annan dylik personal, under vilkens omedelbara tillsyn viss för gemensamt bruk avsedd intendenturmateriel ställes, böra därför utfå materielen från vederbörande uppbördsman mot avlämnande av kvitterad rekvisition och skola sedermera ansvara för vården och befintligheten av densamma, en var för honom underställd materiel. I och med kompanichefens befrielse från uppbördsmannaansvaret och dettas

75 överflyttande på kompaniadjutanten synes det välbetänkt att något närmare precisera underavdelningschefernas skyldigheter beträffande materieltjänsten och särskilt rörande mellanhavandet med kompaniförrådet. Detta gäller framför allt arbetet med trupps utrustning och avrustning. Det torde nämligen vara nödvändigt att motarbeta den redan nu på sina håll framträdande tendensen hos truppbefälet att anse nämnda arbete som helt och hållet en kompaniaeljutantens angelägenhet. Truppbefälets aktiva medverkan beträffande materieltjänsten och särskilt vid trupps ut- och avrustning måste ökas. Ur hushållningssynpunkt är detta av största betydelse. Bestämmelser böra därför bl. a, utfärdas om, att plutonchef (likställd chef) är ansvarig för vården av till honom underställd truppavdelning för gemensamt eller personligt bruk utlämnad intendenturmateriel, och att det åligger honom att verkställa utrustning och avrustning av honom underställd avdelning samt ansvara för, att till avdelningen för gemensamt eller personligt bruk utlämnad intendenturmateriel före inlämning till förråd är väl rengjord. Ehuru det huvudsakligast äro nuvarande §§ 7—11, 13—16 samt 18 i intendenturmaterielreglementet, som behöva ändras för att möjliggöra genomförandet av de sakkunnigas förslag till den förenklade materielhushållningen, hava de sakkunniga emellertid i bil. 3 framlagt förslag till ett fullständigt omarbetat intendenturmaterielreglemente. Flertalet bestämmelser i reglementet äro nämligen i flera avseenden föråldrade och — jämväl ur andra synpunkter än de, som beröra de sakkunnigas uppdrag — i behov av omarbetning. Det synes därför vara ett önskemål, att vid eventuell övergång till den av de sakkunniga förordade materielhushållningen även ett med hänsyn härtill omarbetat intendenturmaterielreglemente kunde anbefallas till efterrättelse. I den mån motiven till de föreslagna ändringarna i reglementet icke framgå av vad ovan anförts, finnes kortfattad motivering införd i marginalen till de sakkunnigas förslag till omarbetat intendenturmaterielreglemente. För att i praktiken verkligen ernå en förenklad men dock effektiv materielhushållning, är det även nödvändigt, att vid utformningen och tillämpningen av detaljbestämmelserna för materielens rekvisition, uppbörd, utlämning, stämpling, kassation m. m. de praktiska synpunkterna få göra sig mera gällande än hittills. Genom kompaniliushållningssystemets slopande och övergång till viss centralisering av materielhushållningen anse de sakkunniga, att en bättre reglering av och kontroll över persedlarnas förslitning inom regementet i sin helhet bör kunna vinnas. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att materiel, som under längre tid ligger under truppbefälets vård — särskilt om den förefinnes i större omfattning — lätt kan bliva vanskött, beroende på att erforderlig tid och personal icke står till förfogande för skötsel av densamma. Under provisoriet har detta icke varit fallet och samma förhållande torde i ännu högre grad komma att göra sig gällande i den nya härordningen. Ur synpunkten av en god förvaltning och materielvård anse därför de sakkunniga, att de förråd, som skola finnas vid kompanier och motsvarande förband, böra vara så små som möjligt och icke, såsom fallet varit under provisoriet, onödigt stora. De sakkunniga hava ovan föreslagit vissa förenklingar i redovisningsbestämmelserna bl. a. i syfte att minska mångskriveriet. Ytterligare minskning häri åstadkommes lättast därigenom, att mellanhavandena mellan huvudförråd och kompaniförråd inskränkas i möjligaste mån, d. v. s. att materieltjänsten planeras så, att rekvisitionernas och därigenom även utlämningarnas antal bliver det minsta möjliga. Påfyllning (utökning) av kompaniernas förråd torde i regel endast behöva ske någon tid före inryckning av ny värn-

76 pliktskontingent samt, vad beträffar smärre krav, en gång i månaden. Vad beträffar ersättning för kasserad materiel, kan ifrågasättas, huruvida icke materielen i stället för att först avföras ur kompanis räkenskaper för ett sedan genom rekvisition av nytt ersättas, helt enkelt kan utbytas mot miteriel av motsvarande antal. Därigenom vinnes fördelen av, att inga ändriigar i kompaniernas förrådsböcker behöva göras. Förrådsförvaltaren synes dock härvid böra föra anteckningar rörande den mängd nya persedlar, som jer år utlämnas till olika kompanier. synes i regel böra ske vid huvudförrådet. Uttagning för lassa< Kassation tion sker i samband med reparation och verkställes av vederbörande verkmästare, vilken i huvudförrådet utbyter alla från kompanierna för reparatim inlämnade icke reparationsvärdiga persedlar mot brukbara sådana. De odugliga persedlarna samlas å särskild plats i förrådet för att i sinom tid av regementsintendenten undergå slutbesiktning och kassation i vanlig ordning. Vid utbytet från verkstäderna av till kassation uttagna persedlar, torde väl i regel nya persedlar komma att utlämnas, men så länge tillgång finnes å slitm persedlar i allmänna reserven, bör förrådsförvaltaren hava möjlighet att i stället utlämna dylika, i den mån så erfordras eller är lämpligt. På så sätt behöva kompanierna aldrig innehava kassabla persedlar i sina förråd, en omständighet, som är ägnad att minska förrådens omfattning. Genom ett sådant system bliva även de mest sakkunniga på området — regementsintendenten och förrådsförvaltaren — satta i tillfälle att mera än hittills reglerande följa förslitningens gång inom hela förbandet. Mellanhavandet mellan huvudförrådet och kompanierna regleras i övrigt av regementsintendenten på så sätt, att kompaniernas rekvisitioner på bestämda tider lämnas omedelbart till huvudförrådet. Förrådsförvaltaren blir då i tillfälle att undersöka tillgången å den rekvirerade materielen vid huvudförrådet, kompaniets tillgång å nämnda materiel m. m., varefter han föredrager rekvisitionerna för regementsintendenten och giver de upplysningar, som kunna krävas, innan utlämningsorder tecknas. Genom kompanihushållningens slopande förenklas redovisningen för intendentur verkstäder na i mycket stor utsträckning, utan att därför kraven å reda och kontroll behöva åsidosättas. Upphörandet av självhushållningen är sålunda även ur verkstadsdriftens synpunkt att förorda. I och med kompanihushållningens upphörande torde man även kunna minska något på den nu förekommande myckna persedelstämplingen, som i vissa fall visat sig kunna skada persedlarna. Det kan t. ex. icke vara av någon större betydelse, huruvida kompaniet vad lakan, handdukar, skjortor m. m. beträffar återfår sin egen tvätt eller ej. Huvudsaken är, att erforderligt antal persedlar erhålles åter. Mycket arbete med sortering skulle härigenom undvikas; vid utbjudandet av tvätt till entreprenör skulle även kostnaden för tvättning kunna något nedbringas. Anbuden hava nämligen alltid visat sig vara högre, då persedlarna skola sorteras kompanivis, än då dylik sortering icke erfordras. Såsom redan framhållits i samband med utredningen angående anledningarna till förvaltningens utsvällning, synes en minskning i arméförvaltningens krav å omfattningen av den materiel, som skall tagas till uppbörd, vara ägnad att väsentligt förenkla materielhushållningen. Förandet av förrådsböcker, förrådskontrollböcker och sammandrag, uppgörandet av månads- och årssammandrag över tillkomst och avgång av intendenturmateriel, uppgörandet av årsredogörelse över intendenturmateriel m. m. skulle i hög grad underlättas, därest mottagandet av sådana materialier såsom nålar, tråd, beck, skopligg, skosnören, söljor, sulstift, klackjärn, borst, knappar, fack- och utmärkelseteclen m. fl. endast behövde styrkas med attest å respektive räkningar och reversal. Någon nämnvärd kontroll över förbrukningen av materialier kan knappast tnses vun-

nen med de nu gällande bestämmelserna, varför desamma även ur kontrollsynpunkt torde vara obehövliga, Mottagandet av viss bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel, såsom tändstickor, ljus, såpa, soda, kvastar, putsmedel, putstrasor, sågspån m. m. borde även kunna styrkas med attest, utan att materielen tages till uppbörd och redovisning, särskilt som någon kontroll över förbrukningen icke heller beträffande denna materiel i praktiken torde vara vunnen med de nu gällande bestämmelserna. Arbetet för uppbördsmannen skulle däremot betydligt lättas. En förenklad materielhushållning vid truppförbanden kräver även borttagande av en del helt onödiga påskrifter å rekvisitioner, reversal, räkningar m. ni. Såsom i annat sammanhang framhållits, bör regementschefens underskrift å rekvisitioner å materiel m. m. icke fordras. Detsamma gäller även uppbördsorder samt avföringsorder å vid verkstäderna förbrukade materialier. Samtliga dessa handlingar böra undertecknas av regementsintendenten. Redogörelser däremot böra såsom förut framhållits undertecknas av förrådsförvaltare eller vederbörande uppbördsman, förses med intyg om överensstämmelsen med regementsintendentens kontrollbok samt insändas genom regementschefen. En följd av de allmänna förenklingar beträffande materielens rekvisition, redovisning, uppbörd och inlämning m. m., som i stora drag antytts, är även, att bestämmelserna härutinnan i intendenturförrådsinstruktionen måste underkastas viss revision. Denna revision, vilken visserligen kommer att avse flertalet truppförråden berörande paragrafer, behöver dock icke vara av allt för genomgripande natur, enär föreskrifterna i instruktionen äro hållna i så allmänna ordalag, att det framför allt beror på truppförvaltningsmyndigheternas egen goda vilja till en sund tolkning av reglementsbestämmelserna, om en förenkling över huvud taget skall kunna genomföras. De förändringar i intendenturförrådsinstruktionen, som de sakkunniga föreslå samt motiven för desamma framgå av bil. 4. Nära samband med förenklade principer för materielhushållningen äger spörsmålet, huruvida icke gällande blanketter och formulär kunna väsentligen förenklas eller vissa av dem', rent av, helt och hållet slopas. Vid en undersökning härav visar det sig, att antalet olika slag blanketter är så stort, att endast registreringen och befintligheten av dessa samtliga blanketter, vilka därjämte tid efter annan vid tryckning av nya upplagor underkastas större eller mindre förändringar, är ägnat att onödigt inveckla förvaltningstjänsten. De blanketter, som för närvarande gälla, äro fastställda dels genom arméförvaltningens intendents- och civila departements cirkulär den 12. april 1920 ( I D D.Nr 1550 och C. D. D.Nr 1425) samt samma departements cirkulär den 26. september 1922 (I. D. D.Nr 2107 och C. D. D.Nr 1120), dels genom intendenturförrådsinstruktionen, i vilken vissa blanketter införts som formulär. Av formulären i sagda instruktion hava en del blivit omarbetade och återfinnas i sitt nya skick bland de genom ovanstående cirkulärskrivelser fastställda blanketterna. De sakkunnigas undersökning rörande blanketterna har givit vid handen, att i enlighet med de sakkunnigas förslag till förenklad materielhushållning vissa blanketter kunna förenklas. P . M. rörande de förändringar, nämnda blanketter böra undergå, återfinnas i bil. 5. ' En hel del blanketter synas även — i anslutning till den av de sakkunniga förordade materielhushållningen eller i annat sammanhang uttalade krav på förenkling — kunna helt och hållet upphävas. Förteckning över dylika blanketter återfinnes i bil. 6. Vid uppgörandet av bilagorna 5 och 6 hava medtagits i ett sammanhang samtliga blanketter berörande intendentur- och kassaförvaltning.

78 Mathållning och furagering. E n ingående undersökning av organisationen av förplägnadstjänsten vid truppförbanden giver vid handen, att några väsentliga förenklingar på detta område icke äro möjliga utan sänkning av förplägnadens allmänna standard. En sådan synes emellertid icke böra äga rum. Förplägnaden vid truppförbanden har särskilt under de sista 10—15 årertj väsentligen förbättrats. Kraven på en god, riklig och omväxlande portion samt dennas hygieniska och smakliga tillredning och servering hava även ökats. A t utbildningen av den personal (köksföreståndare och kokerskor), som närmast leder arbetet i kokinrättningen, har ägnats mycket intresse, och den maskinella utrustningen har särskilt under senare år i hög grad utvecklats. En ledande princip för förplägnadstjänstens ordnande vid armén har städse vant, att truppförbanden lämnats största möjliga handlingsfrihet. Truppförbanden äro i stort sett endast bundna av det på grund av normalportionens varde utgående proviantanslagets storlek samt de resurser, som genom anvisat ^orplägnadsutredningsanslag stå till buds för utspisningsmaterielens underhåll. Sedan anbuden å de i normalportionsstaten ingående varorna underställts arméfördelningschefens prövning och portionspriset (proviantanslaget) sålunda fastställts, är det truppförbandens sak att med hänsyn härtill uppgöra sina egna utspisningsstater och rätta desamma efter den lokala livsmedelstillgången, truppens vanor och smak samt tjänstgöringens art. Härigenom hålles intresset hos truppförbandsmyndigheterna vaket för en fortgående förbättring av mathållningen. För furageringen tillämpas enahanda principer, som ovan angivits för mathållningen. D e sakkunniga anse icke skäl föreligga för ändring i nu gällande grunder for förplägnadstjänstens organisation vid trupp förbanden Vad utförandet av förplägnadstjänsten beträffar, få de sakkunniga till en början erinra därom att själva upphandlingen av proviant och furage utgör en synnerligen stor del av det arbete, som utföres vid truppförbanden •Nar det galler att söka nedbringa förvaltningsgöromålen vid de lägre trupptorbanden, ligger det sålunda nära till hands att undersöka, om detta icke kan ske genom att proviant- och furageanskaffningen i möjligaste mån centraliseras Jim granskning av nu gällande förfaringssätt giver emellertid vid handen att centralisering redan genomförts beträffande åtskilliga proviant- och furageJ . ™ ? 1 ) / 1 1 1 ^ n u m e r a anskaffas och tillhandahållas från arméns intendenturlorrad (forplägnadsanstalter) eller direkt från producenterna. På sistnämnda satt anskaffas sålunda socker, som erhålles direkt från Svenska Sockerfabriksaktiebolaget enligt mellan nämnda firma och arméförvaltningen träffat avtal. Artiklarna hart bröd havregryn, risgryn och kaffe tillhandahållas truppförbanden frän armens olika centrala intendenturförråd. Arméförvaltningens intendentsdepartement utanordnar därjämte årligen till samtliga truppförband genom mtendenturförrådens förmedling centralt anskaffade armékonserver den uti reservlivsmedlen ingående chokladen samt vid kronobagerierna förbakat reservbröd. Förutom ovannämnda artiklar tillhandahålla intendenturförråden jämväl andra livsmedel åt vissa truppförband, på sätt framgår av nedanstående redogöSålunda tillhandahåller arméns intendenturförråd i Stockholm åt trupper tillhörande Stockholms garnison samt åt Vaxholms grenadjärregemente grovt och fint mjukt rågbröd, mjukt vetebröd, fläsk- och köttkonserver samt mjöl av olika slag.

79 Arméns intendenturförråd å Karlsborg tillhandahåller åt garnisonerna å Karlsborg och Skövde grovt och fint mjukt rågbröd, mjukt vetebröd samt åt Karlsborgs garnison salt fläsk, fläsk- och köttkonserver, mjöl av olika slag, färskt nötkött, ost, salt, socker, ärter m. m. Arméns intendenturförråd i Boden tillhandahåller åt Bodens garnison samt åt V I . arméfördelningens truppförband utom Hälsinge regemente bruna bönor, choklad, salt fläsk, fläskkonserver, gryn av olika slag, kaffe, kakao, köttkonserver, makaroner, mjöl av olika slag, ärter, torkad frukt, peppar, russin, salt, socker, te, m. m. samt åt Bodens garnison därjämte korv av olika slag, färskt nötkött, samt mjukt råg- och vetebröd m. m. Upphandlingen av de varor, som föras i intendenturförråden, verkställes i regel av vederbörande förrådschefer. Anbuden prövas dock av arméförvaltningens intendentsdepartement. Slutligen tillhandahåller militärbefälhavaren på Gotland åt Gotlands trupper hårt och mjukt bröd, choklad, salt fläsk, gryn av olika slag, mjöl av olika slag, ost, salt sill, socker, ärter och kaffe. Upphandingen av dessa varor verkställes av militärbefälhavaren. Havre tillhandahålles truppförbanden från intendenturförråden i Karlsborg och Boden, från havremagasinen i Östersund och Hässleholm samt på senare år även från spannmålslagerhusen i Tomelilla, Linköping, Vara och Hallsberg, å vilka platser havre lagrats för arméns räkning. Upphandlingen av denna havre verkställes genom vederbörande arméfördelningschef och vid intendenturförråden av förrådschefen. Anskaffningen av de artiklar, som icke tillhandahållas av annan myndighet, ligger i regel i truppförbandschefernas hand, varvid, som ovan nämnts, anbuden ä normalportionsstatens artiklar prövas av vederbörande arméfördelningschef. Vid vissa arméfördelningar verkställes anskaffningen av normalartiklarna direkt av arméfördelningschefen, I övrigt ingriper arméfördelningschefen icke i annan mån, än att han bestämmer tidpunkterna för upphandlingen och reglerar upphandlingsterminernas omfattning. Inom vissa garnisoner sker upphandlingen gemensamt för garnisonens truppförband. Frågan om allmänt ökad centralisering vid upphandling har varit föremål för utredning av särskilt tillkallade »Centralupphandlingssakkunniga». Nämnda sakkunniga framhålla i sitt betänkande den 21. januari 1921, hurusom proviantartiklarna i åtskilliga hänseenden intaga en särställning inom statens upphandlingsväsen. Flera av desamma äro av den beskaffenhet, att de icke tåla en lång tids magasinering utan måste levereras nästan samma dag, de skola förbrukas. Med hänsyn därtill och då det här gäller att tillgodose behov, vilkas fyllande icke låter sig uppskjutas, bliver det även beträffande vissa proviantslag nödvändigt ordna uppköpen så, att leveranserna fullgöras med den största möjliga precision. Anskaffningen av proviantartiklar kräver sålunda i många fall ett starkt individualiserat upphandlingsförfarande. I fråga om ett stort antal proviantartiklar, t. ex. mjölk, färskt kött, srnpr, ost, rotfrukter och grönsaker, gäller vidare, att produktionen av desamma icke är begränsad till vissa områden eller etablissement utan sträcker sig mera eller mindre jämnt över hela landet med den inverkan på upphandlingssättet, som därav betingas. Centralupphandlingssakkunniga ansågo sig därför om det stora flertalet proviantartiklar kunna såsom ett allmänt omdöme uttala, att de icke lämpade sig för ett centraliserat upphandlingsförfarande, åtminstone icke för ett sådant tillämpat på ett större geografiskt område. De undantag, som borde göras, hänförde sig till sådana artiklar, vilka i större eller mindre mån läte sig rubriceras såsom industriprodukter, eller sådana, vilka voro föremål för import, exempelvis olika mjöl- och grynsorter, margarin, kaffe, te, o. s. v. Det resultat, till vilket centralupphandlingssakkunniga kommo beträffande

80 sådana varor, som lämpade sig för centraliserad upphandling, kan 1 stort sett sammanfattas sålunda. Följande artiklar borde upphandlas centralt, nämligen bruna bönor, choklad, gryn av olika slag, kaffe, köttkonserver, kryddor, margarin, makaroner, maltkaffe, mjöl av olika slag, potatis, russin, salt sill, torkad frukt, ärter samt havre. De centralupphandlingssakkunniga föreslogo därjämte, att vissa artiklar borde upphandlas av ett särskilt centralupphandlingsverk, under det att andra skulle upphandlas av arméförvaltningen (eventuellt tillsammans med annan förvaltningsmyndighet) eller av vederbörande arméfördelningschef. För genomförande av den av nämnda sakkunniga förordade centraliseringen krävdes emellertid ökade lagringsutrymmen, och ansågo de sakkunniga att lämpligaste sättet att erhålla sådana var, att de förplägnadsanstalter, som arméförvaltningen föreslagit, snarast möjligt kommo till utförande. Dylika voro f. ö. även ur krigsberedskapssynpunkt synnerligen nödvändiga. Av det ovan anförda framgår sålunda, att en icke obetydlig centralisering redan vidtagits beträffande proviant- och furageartiklarnas anskaffning och tillhandahållande. De sakkunniga hålla före, att ifrågavarande centralisering är i stort sett väl avvägd med hänsyn såväl till befintliga förrådsutrymmen som även till de förhållanden i övrigt, som komma att råda efter den nya härorganisationens genomförande, och kunna sålunda icke förorda någon utökning av densamma, En dylik skulle nämligen genom den minskade individualiseringen vid upphandlingarna och de vådor, lagring av stora kvantiteter livsmedel alltid visat sig medföra, kunna komma att resultera i försämrad mathållning vid truppförbanden. I samband härmed vilja de sakkunniga emellertid framhålla önskvärdheten av, att de nuvarande jämförelsevis ofta förekommande proviantoch furageupphandlingarnu vid truppförbanden nedbringas till antalet, och att desamma sålunda — med aktgivande å den för varje artikelslag lämpligaste tidpunkten — komma att omfatta längre tidsperioder, än vad för närvarande i regel är fallet. I anslutning till vad centralupphandlingssakkunniga föreslagit, anse sig de sakkunniga även böra framhålla, att frågan om fullbordande i viss utsträckning av de föreslagna förplägnadsanstalter na, särskilt med hänsyn till krigsberedskapens säkerställande, synes böra upptagas till förnyad prövning. De åtgärder, som skulle krävas för att upprätta förplägnadsanstalter åt den nya arméorganisationens fyra arméfördelningar, torde icke komma att medföra några mera betydande kostnader. Härigenom skulle en önskvärd likformighet ernås inom hela armén, samtidigt som krigsberedskapen skulle avsevärt förbättras. I samband med den av de sakkunniga förordade minskningen av antalet upphandlingar vilja de sakkunniga även ifrågasätta en något större frihet för förvaltningsmyndigheten att träffa uppgörelse under hand. Denna större frihet skulle givetvis gälla allt upphandlingsförfarande, icke allenast anskaffning av proviant och furage. Enligt förordningen angående upphandling och arbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom den 16. januari 1920 (nr 10) § 35, jämförd med § 18, får uppgörelse under hand träffas, när totalkostnaden för gods eller arbete beräknas uppgå till högst 200 kronor. Vid köp eller arbete för kostnad härutöver skall anbud infordras genom offentlig kungörelse eller i vissa fall genom särskilda skrivelser. Härmed följer åtskilligt arbete med protokollföring och insändande till arméförvaltningen av protokollsutdrag. Givet är — icke minst vad proviantartiklar beträffar — att tillfälligt behov av vissa förnödenheter kan uppstå mellan ordinarie upphandlingar. En maximigräns för totalkostnaden av 200 kronor kan vid de

81 smärre anskaffningar, som på grund härav måste ske, för förvaltningsmyndigheten icke te sig annat än ytterst besvärlig. Ehuruväl gränsen för underhandsupphandling satts så lågt som 200 kronor, i den lovvärda avsikten att vid alla upphandlingar av större omfattning åstadkomma konkurrens, anse sig de sakkunniga likväl böra föreslå maximigränsens höjande till den dubbla, eller 400 kronor. I detta sammanhang vilja de sakkunniga även beröra intendentsdepartementets bestämmelse i cirkulär den 28. juli 1922 (D. Nr 3173). Däri stadgas, att framställningar till departementet rörande anvisande av medel för anskaffningav materiel o. d. skola åtföljas av noggranna kostnadsförslag m. m. tillika med anbud, infordrade på sätt angives i gällande upphandlingsförordning § 18 från minst tre entreprenörer eller leverantörer. Dylika kostnadsförslag förekomma ofta beträffande maskinella anordningar i matinrättningar o. d. E t t författningsenligt infordrande av anbud — ofta med omfattande ritningar m. m. — från minst trenne firmor allenast för att ligga till grund för anslagsbeviljandet ter sig för anlitade firmor synnerligen osympatiskt, särskilt som — därest kostnaden överstiger 2,000 kronor — leveransen måste genom officiell kungörelse utbjudas, sedan anslag i vederbörlig ordning beviljats. Då intendentsdepartementet torde kunna förskaffa sig underlag för ett allsidigt bedömande av kostnadsberäkningarna på lämpligare sätt, synes föreskriften ifråga böra upphävas. Beträffande redovisning och kontroll av proviant- och furageartiklar samt i samband därmed stående åtgärder anse de sakkunniga, att följande åtgärder böra vidtagas. I likhet med vad de sakkunniga föreslagit ovan under »Materielhushållningen» böra köksföreståndaren och furageuppbördsmannen såväl uppgöra som underskriva sina respektive årsredogörelser. Bestämmelsen, att regementsintendenten skall föra särskild kontrollbok över proviant och furage, torde, utan att kontrollen behöver eftersättas, kunna upphävas. En dylik bestämmelse förutsätter nämligen, att regementsintendenten i och för kontrollen skall själv verkställa precis samma bokföringsåtgärder som köksföreståndaren och furageuppbördsmannen, ett dubbelarbete, som med det gällande redovisningssystemet för proviant och furage ur kontrollsynpunkt synes fullständigt överflödigt. Varje månad inlämnas för att åtfölja medelsredovisningen journaler över mottagna och utlämnade kvantiteter från vederbörande uppbördsmän, upptagande in- och utgående behållning samt mottagna och utlämnade kvantiteter. De mottagna mängderna äro i dessa journaler bestyrkta av vederbörande besiktningsman, de utlämnade av daglöjtnanten. Journalerna förses efter verkställd granskning med regementsintendentens granskningsbevis och bifogas medelsredovisningen vid dess insändande. Om nu — såsom i regel förhållandet är vid truppförbanden — samtliga journaler inlämnas till regementsintendenten i två exemplar, och ett av dessa (konceptexemplaret), vederbörligen bestyrkt och granskat, förvaras årsvis i särskild pärm bland hancllingarna i expeditionen, så synes denna samling fullt kunna ersätta regementsintendentens kontrollbok. Enligt arméförvaltningens intendentsdepartements cirkulär den 12. januari 1923 (D. Nr 87 Und.) och den 3. februari 1925 (D. Nr 1071) skola lagjingsvinster och lagrings förluster uträknas och anslagsreglering verkställas å vissa artiklar i truppförbandens livsmedelskrigsförråd samt å i normalportions- och normalrationsstaterna ingående artiklar. Ifrågavarande uträkningar skola utföras enligt särskilt formulär samt årligen insändas för granskning i samband med (de anslagsberäkningar, som åtfölja årsräkenskapen. De sakkunniga kunna icke Tunderlåta att framhålla, att denna detalj av förplägnadstjänsten innebär ett 6—261158

82 icke ringa arbete. Såsom exempel kan anföras, att det inträffat, att icke mindre än fem omvärderingar av inneliggande sockerlager måst äga rum under en månad. Förutom arbetet med alla omräkningar av värdet å inneliggande förråd medför systemet ett flertal ändringar (i ovan anförda fall fem gånger på en månad) av den taxa, som i regel fastställes kvartalsvis och ligger til grund för enskildas proviantrekvisitioner. Systemet med beräknandet av lagringsvinster och lagringsförluster eiligt nu gällande grunder är visserligen rättvist och anslagstekniskt riktigt, mm fordel hänga samman med kristiden och tiden närmast efter densamma med dess prisfluktuationer. Sedan priserna i allmänna marknaden numera stabiliserats, torde emellertid lagringsvinsterna och lagringsförlusterna under redovisningsåret i stort sett utjämna varandra, varför bestämmelserna ur ekonomisk synpunkt sakna betydelse. I enlighet med sin strävan att få bort sådant arbete inom förvaltningen, som icke kan anses motsvara de därmed vunna fördelarna, anse de sakkunriga, att gällande bestämmelser om lagringsvinster och lagringsförluster numen kunna upphävas. På grund av vad ovan anförts föreslå de sakkunniga dels de ändringar i reglementet angående förplägnaden vid arméns truppförband i fred (fredsförplägnadsreglemente) den 11. oktober 1907 (nr 106), vilka framgå av bil. 7, dels de ändringar i intendenturförrådsinstruktionen § 13, vilka frångå av bil. 4. I likhet med vad som skett i de sakkunnigas förslag till intendentirniaterielreglemente, har fredsförplägnadsreglementet även omredigerats för att ernå en mera logisk ordningsföljd emellan de olika avdelningarna, virjämte vissa andra önskvärda förändringar vidtagits. Motiveringen härtill iterfinnes i marginalen till det i bil. 7 intagna förslaget. Lägerkassorna in. m. Av vad ovan under I I I . A. 2. a, anförts framgår såsom ett önskemål» att jämväl förvaltningen av lägerkassorna förenklas i syfte att såväl necbringa den tid och det arbete, som den ordinarie förvaltningspersonalen måste ä,gna dessa förvaltningsuppgifter, som ock att minska den personal (underofficerare, underbefäl och handräckning), som utöver den ordinarie förvaltningspersonalen måste tagas i anspråk för visst arbete berörande lägerkassorna eeller till dessa anslutna affärsföretag. En undersökning av möjligheterna härför ger vid handen, att någon andning i stort sett icke är möjlig och icke heller nödvändig, vad förvaltning och redovisning av allmänna lägerkassan beträffar. Bestämmelserna i kungirelsen den 5. december 1919 (nr 849) synas fortfarande böra gälla utan några ändringar eller tillägg. Den enda erinran, som med fog kan göras rörande förvaltningen av de allmänna lägerkassorna, är det i annat sammanhang påpekade förhållandet, att vid vissa truppförband ett alltför stort antal manskapsoch hästdagsverken tages i anspråk för transporter av stallspillning. Dylika transporter förekomma i stor utsträckning framför allt ^vid truppföriarud i större städer, särskilt i huvudstaden, där på grund av trånga kasernonrå,den eller det omedelbara grannskapet till bebyggda stadsdelar all komposteiring omöjliggöres. Då uppköpare icke vilja avhämta stallspillningen på grund av de härmed förenade kostnaderna, hava dylika transporter blivit nödvändiga, Men transporter av stallspillning torde säkerligen vid många truppförband även förekomma uteslutande i syfte att bereda allmänna lägerkas.san

8;'»

ökade inkomster. Någon kostnad för transporterna, i den mån dessa ske med trupplörbandens egna hästar och fordon, drabba nämligen i regel icke lägerkassan. Ett dylikt system kräver emellertid icke allenast ett stort antal manskapsoch hästdagsverken utan jämväl befäl för övervakning och kontroll av transporterna. Truppens utbildning bliver härigenom givetvis lidande. På grund härav vilja de sakkunniga som sin åsikt framhålla, att utbjudande av stallspillning till försäljning i regel skall avse avhämtning vid kasern. Vid prövning av anbud bör hänsyn sålunda tagas, icke allenast till att kassan erhåller största möjliga inkomster, utan även att kraven på personal och körslor, som eventuellt komma att uppstå genom visst anbuds antagande, bliva de minsta möjliga. Beträffande användandet och redovisningen av de enskilda lägerkassorna är stadgat i Kungl. brev den 24. november 1922. Enligt nämncla brev må numera för enskilda lägerkassans räkning som regel allenast bedrivas marketenterirörelse jämte därtill hörande läskedrycksberedning och handelsrörelse. Denna får endast omfatta för manskapet erforderliga förbrukningsartiklar samt vara tillgänglig allenast för vederbörligt truppförband eller därstädes förlagd personal samt för vid truppförbandet anställd civil personal. Annan affärsrörelse än den ovan omnämnda får, som förut framhållits, icke bedrivas för enskilda lägerkassans räkning utan särskilt medgivande av arméförvaltningens intendents- och civila departement, vilka jämväl äga fastställa villkoren för sådan rörelses bedrivande. Dylikt medgivande må dock endast lämnas beträffande sådana företag, som skötas med anlitande av särskilt avlönad civil betjäning samt endast undantagsvis med tillhjälp av handräckningspersonal. Åtskillig begränsning har alltså numera skett beträffande truppförbandens av enskilda lägerkassan drivna affärsföretag. Vid samtliga truppförband finnas dock alltid marketenterirörelse jämte handelsbod och understundom läskedrycksberedning. Vid åtskilliga truppförband bedrives dessutom, efter arméförvaltningens medgivande, bagerirörelse, och vid ett numera rätt ringa antal förekomma ännu svingårdar. För samtliga företag är regementsintendenten i regel ledare i egenskap av föredragande i enskilda lägerkassan, men det torde egentligen endast vara marketenterirörelsen, som numera tager annan militär personals krafter och tid i anspråk. Såsom framgår av vad de sakkunniga under I I I . A. 2. a. anfört, äro förutom regementschef och regementsintendent minst två underofficerare, ett underbefäl och vid de större truppförbanden omkring tio meniga helt eller delvis sysselsatta inom marketenterirörelsen. Härtill komma tvenne revisorer. De sakkunniga hava även framhållit, hurusom kraven på kontroll, bokföring ocli affärsmässighet ävensom på formell behandling av upphandlingsärenden vid marketenteriet alltjämt ökats. Orsaken till dessa skärpta bestämmelser torde haft sin grund i vissa missförhållanden, som konstaterats vid en del truppförband. Kraven på marketenteriföreståndarens skicklighet, nit, arbetsförmåga och bokföringskunskaper hava så småningom stegrats därhän, att det understundom kan vara förenat med stora svårigheter att finna lämplig underofficer, som är villig att vid sidan av ordinarie befattning åtaga sig uppdraget som marketenteriföreståndare. Såväl härigenom som med hänsyn till arbetsbördans omfång hava vissa truppförbandschefer funnit sig nödsakade att helt frigöra marketenteriföreståndaren från annan tjänst. Det är emellertid icke allenast kraven på marketenteriföreståndaren, som skärpts, utan regementschefens och regementsintendentens direkta befattningstagande med detaljer av marketenteriets drift och skötsel hava även ökats. Även påi kassakontrollantens och särskilt revisorernas förmåga hava fordrin-

84 garna stegrats. Det torde sålunda numera icke vara så lätt att bland ett truppförbands officerare och underofficerare finna tvenne revisorer, fullt kompetenta att granska och avgiva ett verkligt sakligt omdöme om marketenteriets tekniska, bokföringsmässiga och ekonomiska skötsel. Av det anförda framgår, att driften av marketenteriet så småningom blivit, en förvaltningsfråga av mycket stor omfattning, vartill icke minst de år 1923 fastställda räkenskapsblanketterna och 1925 års i strängt formell anda hållna marketenterireglemente bidragit. Om å ena sidan bedrivandet av affärsföretag (marketenteri- och annan rörelse) i viss mån är en börda för truppförbandet. så har å andra sidan härigenom stora inkomster influtit till enskilda lägerkassan och möjliggjort den ökade trevnad för manskapet, varom allehanda anordningar vid truppförbanden bära vittne. Framför allt torde den av truppförbandens enskilda lägerkassor bedrivna marketenterirörelsen varit till synnerligt gagn genom den dubbla uppgiften att å ena sidan säkerställa manskapets tillgång å goda varor till låga priser samt att å andra sidan årligen tillföra enskilda lägerkassan visst vinstbelopp. Då de sakkunniga emellertid under hänvisning till olika myndigheters uttalanden kunnat påvisa, att den arbetsbörda, som påvilar intendenturavdelningen vid de lägre truppförbanden, är synnerligen stor, ligger det mycket nära till hands att ifrågasätta, om icke förvaltningsmyndigheten först och främst bör frigöras från befattningstagande med affärsrörelser, vilkas drift dock måste anses vara mera sidoordnade uppgifter och strängt taget icke tillhör de egentliga och absolut nödvändiga förvaltningsgöromål, som böra påläggas en regementschef och dennes förvaltningsorgan. Vad först beträffar andra affärsföretag än marketenterirörelsen, så synas de restriktiva bestämmelser rörande dylika företags befintlighet, som återfinnas i ovan nämnda Kungl. brev den 24. november 1922, vara till fyllest. Att helt avklippa varje möjlighet till exempelvis bagerirörelses bedrivande synes icke vara klokt, då det torde finnas truppförband, som av en eller annan anledning icke lyckas göra marketenterirörelsen vinstbärande, men däremot genom bagerirörelsen kan erhålla en nöelvändig inkomst för enskilda lägerkassan. De sakkunniga vilja alltså ej föreslå helt förbud för drivande av dylika rörelser. Vad sedan marketenterirörelsen beträffar, så har i Kungl. brev den 5. december 1913 efter framställning från civilkommissionen bestänrs att dylik rörelse for manskapet skall handhavas av truppförbandet självt för enskilda lagerkassans räkning i överensstämmelse med av arméförvaltningen fastställt marketenterireglemente. Visar sig marketenterirörelsen gå med förlust för enskilda lagerkassan eller anses marketenterirörelsens handhavande av truppförbandet självt eljest i något hänseende medföra avsevärd olägenhet äger armeförvaltnmgens intendents- och civila departement, på därom i varje särskilt fall av vederbörande truppförbandschef gjord framställning, meagiva, att marketenterirörelsen må i den ordning och under de villkor, sagda departement äger bestämma, för viss tid överlåtas till entreprenör. Efter tillkomsten av nämnda Kungl. brev hava truppförbanden i mån som äldre entreprenadkontrakt utlöpt, övergått till drift av marketemeriet °-enom enskilda lagerkassans försorg. Marketenterirörelsen har givetvs vid flera truppförband vissa år gått med förlust, men då enskilda lägerkassan haft tillräckliga tillgångar att täcka förlusten, har man icke ansett det mindre goda resultatet giva anledning till framställning om rörelsens överlåtande till entreprenör. De olägenheter i form av ökade krav på underofficerare, underbefäl och handräcknmgspersonal för rörelsen, som förefunnits, hava icke heller föranlett dylik framställning, utan synas truppförbanden i allmänhet an-

85 sett sem en hederssak att själva söka på ett tillfredsställande sätt bedriva marketenterirörelsen. Granskar man det nu gällande systemet för marketenterirörelsens handhavance med hänsyn till kravet på förenkling, synes otvivelaktigt just den omständigheten, att rörelsens bedrivande kräver såväl stor del av den ordinarie förvaltningsmyndighetens (regmentschefs och regementsintendents) tid och kraft som riklig tillgång på annan militär personal, vara ägnad att medföra avsevärda olägenheter för förbandet. Dessa olägenheter komma att göra sig än mera kännbara inom den nya härordningen med dess ringa tillgång å fast anställd personal än inom den gamla. Civilkommissionens på sin tid anförda skäl för avskaffandet av entreprenadsystemet vid marketenterirörelsen inom armén voro nödvändigheten av kontroll över, att goda varor tillhandahöllos till billiga priser, samt marketenterirörelsens ändamålsenliga och enhetliga ordnande. Ehuruväl en återgång till entreprenadsystem kan vara förenad med en del olägenheter, anse de sakkunniga dock en dylik återgång under vissa villkor vara möjlig. De lokaler, som numera äro upplåtna för marketenterirörelsen, fylla i allmänhet högt ställda krav på trevnad och utrymme och äro möblerade på ett tilltalande och hygieniskt sätt. Då kronan även vid rörelsens överlämnande till entreprenör fortfarande bör tillhandahålla lokaler och kasernutredning (i själva mäss- och samlingslokalerna), skulle de stora kraven härå även med entreprenadsystemet alltjämt kunna vidmakthållas, under förutsättning att kontrollen över entreprenörens vård av lokaler och materiel icke eftersattes. På servering, servis och varor, som tillhandahållas vid marketenterierna, hava fordringarna på senare tid väsentligt skärpts. Den allmänna standarden vid restauranger och kaféer i allmänna marknaden är också numera ganska hög. Det bör därför kunna förutsättas, att en entreprenör i framtiden kommer att hava mera känsla och blick för dessa krav, än vad fallet var för 15—20 år sedan, medan entreprenadsystemet ännu anlitades. Snygg servering och goda varor till skäliga pris torde numera — då ölservering ej längre finnes som lockbete för marketenterikunderna — vara de enda medel, varmed en entreprenör kan draga manskapet till marketenteriet. Det torde icke vara omöjligt att vid rörelsens utlämnande till entreprenör stadga sådana villkor, att manskapets krav såväl på snygg och tilltalande servering som på goda varor till skäliga pris icke bliva eftersatta. Under entreprenadsystemets tid var det emellertid icke ovanligt, att entreprenör genom försämrade varor eller ökade priser, som manskapet'sedan fick vidkännas, 1og igen de utgifter, som han skulle bestrida för eldning och belysning av de för manskapet avsedda mäss- och samlingslokalerna. Då truppförbandet självt driver marketenterirörelsen, bestridas emellertid utgifter för uppvärmning oeih belysning av själva mäss- och samlingslokalerna av vederbörligt eldnings- och belysningsanslag. De sakkunniga hålla före, att bestämmelserna härutinnan böra vara likartade, vare sig entreprenör eller enskilda lägerkassan driver marketenteriet, d. V. s. att ordinarie eldnings- och belysningsanslaget i båda fallen bör bestrida omkostnaderna för uppvärmning och belysning i själva mäss- och samlingslokalerna. Beträffande kostnaderna för eldning och belysning i betjäningsoch ekonomirum böra däremot samma bestämmelser gälla som hittills. Att emellertid förorda en allmän återgång till entreprenadsystem för marketenterierna vore säkerligen icke klokt. De sakkunniga äro av den åsikten, att frihet bör finnas för regementschef att efter eget bedömande överlåta marketenterirörelsen till entreprenör. Vid truppförband, som icke kan räkna med annan nämnvärd inkomst för en-

^6 skilda lägerkassan än marketenterirörelsens nettovinst, synes marketenteri- I rörelsen fortfarande böra bedrivas av nämnda kassa, därest truppförbands- I chefen anser beräknad vinst och övriga med drivandet förenade fördelar verk- 1 ligen motsvara de olägenheter, som uppstå i form av ökat arbete för förvaltningsmyndigheten och genom beordrandet av befäl och manskap till tjänst vid I marketenteriet. | Vid sådant truppförband åter, där enskilda lägerkassan uppvisar stora till-« gångar, och ett bedrivande av egen marketenterirörelse ur ekonomisk synpunkt icke anses nödvändigt eller eljest önskvärt med hänsyn till personalkraven m. m., synes marketenterirörelsen lämpligen böra utlämnas på entreprenad. Så bör även ske, då av enskilda lägerkassan driven marketenterirörelse visar sig gå med förlust. Även om de sakkunniga anse, att en avsevärd förenkling i förvaltningen vid de lägre truppförbanden skulle vinnas genom marketenterirörelsens utlämnande till entreprenör, så synes dock undersökning böra göras, huruvida icke inom själva marketenterirörelsen — i de fall den drives av enskilda lägerkassan —• förenklingar kunna göras, utan att rörelsen och kontrollen över densamma därav bliver lidande. Vad först regementschefen beträffar, åligger det denne att fastställa grunderna för prissättningar å i handelsboden saluhållna artiklar, att fastställa prislistor för varor i marketenteriet samt att bestämma om tidpunkten för bokslut m. m. Någon ändring härutinnan synes varken lämplig eller erforderlig. Beträffande regementsintendenten synas däremot vissa honom nu ålagda uppgifter kunna utföras av marketenteriföreståndaren, och vissa åligganden kunna helt bortfalla, utan att kontrollen eftersattes. Att regementsintendenten skall likvidera samtliga inkommande räkningar torde icke ur kontrollsynpunkt vara av behovet påkalla,!. Då regementsintendenten — enligt de sakkunnigas förslag — hädanefter icke skall taga någon befattning med själva utbetalningarna vid kassaförvaltningen, så synes han ej heller böra betungas med detta renf mekaniska arbete vid marketenteriet. Utbetalningarna vid marketenteriet böra helt skötas av rörelsens föreståndare och kassakontrollant. Checker böra följaktligen icke heller underskrivas av regementsintendenten utan av marketenteriföreståndaren och annoteras av kassakontrollanten. Regementsintendentens skyldighet att månadsvis granska kassaräkenskapen och verkställa inventering m. m. bör däremot alltjämt bibehållas. Det torde i många fall vara enklare att likvidera mindre räkningar med postanvisning (härigenom erhålles omedelbart kvitto å beloppet) än såsom anbefalles i marketenterireglementet medelst check, särskilt som vanliga checker icke i likhet med de av kassaförvaltningarna utställda äro försedda med mottagningsbevis, vilka av banken frånskiljas och tillställas utställaren såsom kvitto å emottaget belopp. Bestämmelsen att likviden skall ske medelst check, torde därför böra utgå. Vid den månadsvisa granskningen av kassaräkenskapen kan regementsintendenten med lätthet kontrollera, att inflytande penningmedel i behörig ordninginsatts i bank och att uttagning från bank endast verkställts i mån av behov. Då kassakontrollanten dessutom skall annotera samtliga checker och insättningsbevis samt införa beloppen i kassakontrollistan, torde regementsintendentens bankkontrollbok kunna helt undvaras. Bestämmelsen, att influtna medel genast eller sist påföljande dag skola av marketenteriföreståndaren insättas i bankinrättning, nödvändiggör i många fall, att samtidigt med eller omedelbart efter ett belopps insättande ungefär motsvarande belopp måste uttagas. Denna bestämmelse torde böra ändras för att möjliggöra betalning av inneliggande räkningar medelst influten dagskassa.

87 Förut har framhållits hurusom bokföringen, särskilt med användandet^ av de år 1923 fastställda räkenskapsblanketterna, invecklats och att kraven på bokföringskunskaper stegrats därhän, att det är förenat med stora svårigheter att finna lämpliga personer, som äro kompetenta och villiga att åtaga sig uppdragen som marketenteriföreståndare och revisorer. Vid fastställande av räkenskapsblanketter och utfärdande av bokföringsföreskrifter för marketenterirörelsen torde hänsyn böra tagas till, att såväl den, som skall föra räkenskaperna (marketenteriföreståndaren), som de, vilka skola granska elesamma (revisorerna) i allmänhet icke erhållit någon nämnvärd utbildning i bokföring. De sakkunniga äro därför av den åsikten, att ett enklare och även för mindre erfarna bokförare mera lättfattligt, men dock fullt tillförlitligt bokföringssystem bör kunna åstadkommas. Därigenom skulle även revisorernas granskning komma att få verklig betydelse. 3.

Kasernförvaltningen.

I det föregående hava de sakkunniga under V I . A. 1. framhållit, att någon rubbning i sättet för byggnadsärendenas handläggning icke bör företagas, även om det i vissa avsenden kunde befinnas önskvärt, att en och samma person — regementsintendenten — såsom tidigare varit fallet, vore föredragande for_ såväl intendentur- som byggnadsärenden. Däremot anse de sakkunniga, att vissa erinringar kunna göras emot själva utförandet av byggnadstjänsten samt kontrollen vid de lägre trupp förban den. Olägenheterna av den nuvarande ordningen äro främst att söka i den omständigheten, att målsmannen för byggnadsärendena vid regementet — kasernofficeren — i regel saknar såväl teknisk som merkantil utbildning. Kasernofficeren innehar oftast denna sin befattning vid sidan av en annan och viktigare sådan, bataljonschef e. d., varför han mången gång ej kan ägna kasernofficerstjänsten erforderlig omsorg. Ej heller kan man fordra, att han skall äga eller utan särskild utbildning förvärva de kunskaper, som äro nödvändiga för ett rätt handhavande av befattningen som kasernofficer. Härtill kommer att tjänstens krav ofta tvinga till täta ombyten, en omständighet, som inverkar synnerligen ogynnsamt på byggnadsförvaltningens kontinuitet och planmässighet. Även om på åtskilliga håll kasernofficerarna varit fullt vuxna sin uppgift, torde erfarenheten hava visat, att de i allmänhet icke förmått helt fylla måttet på eii verkligt ekonomisk och teknisk ledning av dem underställd förvaltningsgren. Bristande utbildning har ofta gjort det svårt för dem att sakkunnigt granska och taga ställning till de kostnadsberäkningar och förslag, som måste ligga till grund för de arbeten, som anförtros åt entreprenörer. Den ekonomiska användningen av tillgängliga medel har också understundom blivit mindre god. För kasernvårdens behöriga upprätthållande hava truppförbandscheferna ofta måst ställa extra personal till kasernofficerens förfogande. Anslagens knapphet har därjämte mången gång medfört, att manskap till skada för utbildningen i alltför stor utsträckning anlitats för utförande av underhållsarbeten. Många förslag hava framförts för åstadkommande av en rationell, sparsam och enhetlig byggnadsförvaltning. De längst gående förslagen härutinnan hava avsett att helt frigöra den egentliga byggnadstjänsten från truppbefälets inflytande och överlåta densamma åt personal, som står i direkt lydnadsförhållande till högre byggnadsmyndigheter. Under fortifikationsdepartementet^ skulle sålunda byggnadsgöromålen handhavas av byggnadsdistriktschefer, vilka direkt under sig hade särskilt anställda byggnadsförvaltare för skötande av bygg-

88 nadstjänsten vid etablissemang och anstalter. För den direkta vården av etab- | lissemangen borde emellertid alltjämt finnas kasernofficerare, men med sär- 1 skild utbildning. Ehuruväl åtskilliga skäl kunna anföras till förmån för ett dylikt system, vilket, såsom framgår av vad de sakkunniga anfört under I I , även tillämpas i i vissa utländska arméer, hava de sakkunniga dock i enlighet med sin i det före- I gående uttalade uppfattning om förvaltningens allmänna organisation icke an- I sett sig åtminstone för närvarande kunna förorda en så genomgripande för- I ändring av det nuvarande förvaltningssystemet, helst som det torde vara syn- I nerligen svårt att utan en ingående och av fackutbildade personer verkställd I utredning kunna överblicka dess ekonomiska konsekvenser. I stället anse de sakkunniga, att betydande förbättringar inom kasernförvalt- 1 ningen kunna åstadkommas inom ramen av nuvaranele organisation dels genom I att förläna arméfördelningschefernas sakkunniga tjänstegrenschefer — forti- I fikationsofficerarna — största möjliga inflytande på kasernunderhållet vid truppförband och anstalter och dels genom att öka kvalifikationerna hos tjänstegrenscheferna vid truppförbanden genom anordnande av särskilda kasernofficerskurser. En granskning av kasernvårdskungörelsen den 30. december 1922 (T. L. A. nr 53) samt av de principer, som numera tillämpas beträffande fördelningen av det ordinarie byggnadsanslaget, ger vid handen, att från och med räkenskapsåret 1923—24 en viss centralisering till arméfördelningarna redan ägt rum. Samtliga anslag till såväl »större reparationer» och »nybyggnads- och förändringsarbeten» som till »oförutsedda utgifter» ställas nämligen numera till vederbörande arméfördelningschefers förfogande. Detta förfarande innebär visserligen icke, att samtliga arbeten av detta slag ovillkorligen skola utföras genom arméfördelningschefernas försorg, men det möjliggör dock, att fortifikationsofficeren kan utöva en direkt arbetsledning i sådana fall, då detta är särskilt av förhållandena påkallat. Den sålunda i viss mån genomförda centraliseringen synes de sakkunniga vara till största fördel för ett ekonomiskt och rationellt ordnat kasernunderhåll vid armén. De sakkunniga hålla före, att fortifikationsofficerarnas direkta befattningstagande med större reparationsarbetens planläggning och verkställande bör om möjligt ytterligare ökas. Likaså synes den huvudsakliga skötseln av de domäner o. s. v., som på vissa håll nu äro ställda under truppförbandsmyndigheterna, böra centraliseras till arméfördelningarna. Enligt 1925 års härordning bliva arméfördelningsområdena väsentligt större än cle nuvarande. Om därför den redan genomförda centraliseringen av kasernförviltningen skall kunna upprätthållas och i viss mån ytterligare utvidgas, torde det vara ofrånkomligt att på ett eller annat sätt söka förskaffa fortifikationsofficerarna någon förstärkning av sakkunnig arbetskraft. Närmare förslag härom återfinnes under V I . B. 2. Centraliseringen av kasernunderhållet innebär emellertid ingen avvikelse från nu gällande princip angående regementschefs och kasernofficers ansva: för vården av truppförbandets etablissemang. Truppförbandsmyndighet bör alltså fortfarande svara för ett aktsamt begagnande av lokaler och anstalter, förhindrande av skadegörelse, sorgfällig skötsel av maskinella anläggningar'samt en planmässig användning av till förfogande ställda mindre anslag för det nödvändigaste underhållet, E t t ändamålsenligt handhavande av dessa detaljer fordrar emellertid att särskilda kasernofficerskurser komma till stånd. Medel till dylika kurser hava även beräknats enligt 1925 års härordning. Kurserna synas, såsom försvarsrevisionen föreslagit, böra sammandragas centralt och ställas under chefens för ka-

8!) sernavdelningen i fortifikationsdepartementet ledning. Till kurserna böra elever beordras till så stort antal, att så småningom minst två utbildade officerare finnas vid varje truppförband. Av tabellerna å sid. 51—55 framgår, att den personal, som kan ställas till kasernofficerens förfogande, inskränker sig till en kasernunderofficer, vilken tillika innehar befattning som väbel och oftast även som uppbördsman för bränsle och lyse. Den hjälp, som kasernofficeren kan erhålla av kasernunderofficeien, torde väl i allmänhet komma att inskränka sig till övervakandet av vissa i:.rbeten samt uppbörd och vård av materiel och redskap. I likhet med vad som skett inom övriga förvaltningsområden, hava de sakkunniga även vad kasernförvaltningen beträffar undersökt möjligheterna för en förenkling av bestämmelserna rörande redovisning o. d. Denna undersökning har emellertid givit vid handen, att bestämmelserna redan äro så enkla, att några mera betydande åtgärder i förenklande syfte icke krävas. I överensstämmelse med de föreslagna förändringarna inom intendenturmaterielhushållningen synas dock redogörelserna över kasernvårelsmaterielen böra underskrivas av vederbörande uppbördsman samt förses med kasernofficerens bestyrkande. För närvarande insändas redogörelserna i tre exemplar. Detta synes emellertid vara onödigt. För att minska expeditionsarbetet böra redogörelserna hädanefter insändas i allenast två exemplar. I likhet med vad förut framhållits beträffande utlämningsorder för utlämning av intendenturmateriel från kompaniförråd, har bestämmelsen om kasernofficerens utlämningsorder å verktyg och redskap i vissa fall icke kunnat efterföljas. De sakkunniga anse direkt utlämningsorder icke heller erforderlig utan hålla före, att kasernofficeren endast bör lämna allmänna föreskrifter för utlämningen. 4. Övriga förvaltningsområden. Yapenförvaltningen i allmänhet. Omfattningen av den vid infanteri-, kavalleri-, ingenjör-, träng- och intendenturtruppförband befintliga materielen har huvudsakligen under de senaste tio åren väsentligt utökats på grund av den hastiga utvecklingen inom vapenteknikens område och den med anledning härav verkställda anskaffningen av nya direkta och indirekta stridsmedel. Så har exempelvis nedanstående materiel så småningom tillkommit och i egenskap av artillerimateriel underordnats vapenavdelningen, nämligen kulsprutor, kulsprutegevär, granatkastare, handgranater, gevärsgranater, avståndsmätningsinstrument, lyspistoler, gasskyddsmateriel, rökmateriel m. m. Härigenom hava också kraven på såväl vård och underhåll som redovisning betydligt ökats. Den vid vapenavdelningen tjänstgörande personalen har emellertid icke undergått någon ökning utan är enligt 1925 års härordning beräknad efter ungefärligen samma grunder som enligt 1914 års härordning. Det är dock att märka, att åtminstone vapenofficeren förutsattes bestrida jämväl annan tjänst vid truppförbandet. Enligt gällande vapenvårdsreglemente skola såväl vapenofficer som vapenunderofficer deltaga i trupptjänst i den utsträckning som regementschefen bestämmer. Då emellertid befattningen såsom vapenofficer skall förenas med befattning såsom regementsadjutant e. d. och vapenunderofficeren skall vara pensionerad underofficer kunna ifrågavarande befattningshavare efter härordningens genomförande givetvis icke vidare disponeras för trupputbildning. Möjligen skulle vapenunderofficeren kunna bestrida någon annan mindre krävande förvaltningsbefattning.

90 For att vapenofficeren och den till hans förfogande stående fåtalga utbildade personalen skola effektivt kunna fullgöra sina åligganden, utan att extra personal i större utsträckning måste ställas till förfogande, kräves enellertid att bestämmelserna för vård, besiktning och redovisning av artillermaterielen iorenkfas. De sakkunniga få härutinnan föreslå följande. M T /inonT ^ n a n u e bestämmelser (artilleridepartementets cirkulä^ nr 696 M l . , 1920) skall vid utlämning av vapen den principen följas, att virje man under hela sin tjänstetid skall hava samma vapen, vilket bland anna", har till loljd, att hela vapenförrådet jämnt förslites. Principen har i praktiken visat sig ? m o { J l f att genomföra beroende icke minst därpå, att under provisoriet den torut befintliga fasta indelningen av truppförbanden upphörde. I ocl med att ?w^ U i t b l l [ l . I j 1 1 n ^ e n ™om 1925 års härordning endast kommer att becrivas på ett i åtal utbildningsenheter, torde densamma icke alls kunna tillämpas. Frånsett detta medför densamma en oavbruten försämring av vapenbeståndet tills slutligen ^infanteriets samtliga vapen efter ett fåtal år nå kassatiomgränsen t m återgång till det system, som tillämpades före 1920, skulle säkerligen medföra stora fördelar och innebär samtidigt betydande förenklingar i förvaltningen. De sakkunniga vilja i detta sammanhang även framhålla betydelsen av att mtl -it** °CU P e ' S O n f l k r ä V a n d e V å r d e n a v v a P n e n V» *&* sätt underlättas. Detta galler saval vapen, som stå i förråd, som de, vilka utlämnats till trupp, och särskilt den vård. de senare behöva underkastas i samknd med inlämning. Mycket skulle i detta avseende vinnas om truppförbander åtnrin stonen vid infanteriet, kunde utrustas med vissa maskinella a n o r d n i n g . Hä?vfr, enläU ^ £ ™ d s k * n d e ' tidsödande och personalkrävande arbetet inom vapendetaljen särskilt efter repetitionsövningarna kunna i icke oväsentlig utsträckning underlättas och nedbringas. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, skulle genom anskaffning av dylika maskiner för vapnens rengörinoäven truppen kunna befrias från den tidsödande och svårutförbam »noggranna rengöringen» av gevärens pipor. Mycken tid skulle sparas till utbildning och vapnen skyddas mot för tidig kassation i i i ? t ö h m g a V r ä t t e n f ö r ^ p p f o r b a n d e n s hantverkspersonal att utföra en hel del sådana reparationer å vapen, vilka nu fordra dessas insändande till tygstationer (gevärsfaktori), bör enligt de sakkunnigas åsikt kunna äga rum. Arbetet med emballenng, transport, bokförings- och andra skrivgöroniål som utlores hos tvenne myndigheter i samband med elessa försändningar ir 'nämligen ganska omfattande. Truppförbandens hantverkspersonal synes vira tillräckligt kompetent att utföra.flertalet, sådana reparationer, som krävas för säkerställandet av vapnens funktionerande. En viss decentralisering av det arbete, som nu utföres av gevärsfaktoriets (tygstationernas) reparatioisavclelningar synes därför ur synpunkten att spara tid, pengar och personal bö^a tagas under omprövning. _ De sakkunniga hava även tagit i övervägande, huruvida icke vapeibesiktnmgarnas antal och omfång skulle kunna något minskas. Fönrom dryga kostnader kräva dessa besiktningar avsevärd såväl tid som handräckningspersonal. JLn inskränkning av »överbesiktningarna» i så måtto, att de inom 1925 ars härordning komma att utföras vart sjätte i stället för — såsom IU är fallet —• vart ijarde ar synes utan olägenhet kunna ske. Beträffande de genom arméiorciefnmgschef verkställda besiktningarna böra bestämmelserna förtydligas så att intet tvivel kan råda därom, att de endast skola avse kontroll iv den till truppen utlämnade materielens vård samt truppersonalens kännedom om nnaterielvardsbestammelserna. Det har nämligen visat sig, att dessa besiktningar understundom utsträckts till i förråd varande vapen, vilket icke synes vara nödvändigt och lämpligt.

91 De sakkunniga hava tillika sökt utreda, huruvida icke även inom vapenforvaltningen redovisningsbestämmelserna kunna något förenklas och därvid kommit till det resultatet, att arméförvaltningens krav pa omfattningen av den materiel, som skall tagas till uppbörd och redovisning bör kunna nedbringas. Härigenom skulle arbetet med uppgörandet av redogörelser kvittenslistor a utlämnade materialier m. m. högst väsentligt kunna underlättas. Materialier såsom armol, borst, blånor och trassel, bly, blanketter denaturerad sprit, totogén pappfigurer, papptavlor, kulspruteolja, lim, lödtenn, läkt, ladersmorja, lädérringar, mässingstråd, nitar, pappspik, papp, saltsyra, smargelduk, stålborst, sandpapper, spik, täcklappar, vaselin, vax m. ni. synas de sakkunniga icke böra tagas till uppbörd och redovisning. Samma synes även vara forhallandet med mindre viktiga reservdelar såsom skruvar, korn o d ^ e ^ k u n niga anse, att någon verklig kontroll över förbrukningen av g a ^ i alla fall icke åstadkommes genom nu gällande bestämmelser for redovis ningen Någon annan verifikation för avgången av exempelvis tacklappar, m k t pappspik. tavlor m. m.. som tagas till uppbörd, finnes ej an det sammandrag över förbrukade materialier, som uppgöres pa grundvalen av de kvitton, vederbörlig handräckningspersonal i skjutboden lämnar. A detta sammandrag tecknar vapenofficeren avföringsorder. Vapenjournalerna skola föras i två exemplar, varav det ena ar avsett tor vederbörligt kompani. Enligt nuvarande praxis föras bada dessa Journaler på vapenförrådet, varigenom den för kompaniet avsedda.endast a e n kopia av den andra. Kompaniets vanenjournal är avsedd att tjäna till ledning toi truppbefälets bedömande av vapnens egenskaper m m., men som högst ta av befälet kunna utläsa något av de siffror och beteckningar, som dar a ro upptagna, sakna dessa allt värde. Kompaniets vapenjournal kan darior utan olagenhet slopas. Artillerimaterielförvaltiiingen vid artilleritruppförbanuen. De sakkunniga hava sökt utreda, huruvida icke en del förenklingar även skulle kunna åstadkommas beträffande förvaltningen av den vid artilleritruppförbanden befintliga artillerimaterielen. Sättet för uppbördens fördelning inom ett fält artilleriregemente samt för redovisning av matenelen har härvid särskilt gjorts till föremål för undersökning. Uppbörd och redovisning äro for närvarande ordnade på följande sätt, . # För batteris fält- och stallförråd är vederbörande battencnel, for annat taltiorrud HY regementschefen förordnad officer uppbördsnian. För underhall, värd och redovisning av materielen har varje uppbördsman en underofficer (förradsunderoffie-er) till sitt förfogande. Divisionschef är i andra hand ansvarigför de förråd som äro honom underställda, Såväl vapenofficer som divisionschefer skola 'föra kontrollbok över tillkomst och avgång av materiel vapenofficeren över samtliga förråd och divisionscheferna över dem underställda forMaterielen å fält- och stallförråden redovisas inför regementschefen uti av uppbördsmännen årligen upprättade materielredogörelser, åtföljda av samtliga verifikationer. Inför arméförvaltningens artilleridepartement sker sedan redovisningen av regementschefen i ett sammandrag över matenelredogorelserna från regementsstaben, divisionsstaberna, batterierna, ammunitionskolonnerna m. fl. , , . ,„ . , • T + i ^-^ Vid samtliga fältförråd skola, i enlighet med bestämmelserna i »Instruktion rörande artilleriets tyganstalter och truppförråd», bil. 7 mom 7 upprättas reparationsjournaler, i vilka jämväl kostnaderna för verkställda reparationer *s K o l i

i n T oTi ^

' I skrivelse den 1* juni 1913 (D.Nr 897, M. I I . ) har arméförvaltningens

92 artilleridepartement utfärdat bestämmelser om förande av vapen journaler för artilleripjäser och kulsprutor. I sedermera utfärdade ändringar, skrivelse elen 1. februari 1921 (D.Nr 252, M. I L ) , har departementet fastställt nya formulär för vapenjournalers förande samt dessutom bestämt, att särskilda fordons journaler skola upprättas. Dessa vapen- och fordons journaler skola föras av respektive uppbördsmän i ett exemplar; vapenofficern skall dessutom föra ett exemplar. Jämlikt arméförvaltningens artilleridepartements skrivelse den 28. april 1924 (D.Nr 1048, M. I.) skola samtliga materialier, även om de upphandlas i mmdre omfattning, tagas till uppbörd och redovisning, en föreskrift, som ytterligare skärpts genom skrivelse den 21. elecember 1925 (D.Nr 3712, M. I.). Enligt förstnämnda skrivelse skall varje månad till artilleridepartementet insändas sammandrag å under månaden upphandlad och försåld materiel. De sakkunniga hava kommit till den åsikten, att förvaltningsarbetet inom ett artilleriregemente skulle väsentligt minskas, om antalet uppbördsmän kunde nedbringas och i stället viss centralisering av uppbörden genomföras. Fältförrådens antal vid ett fältartilleriregemente är för närvarande omkring 30. Vid tillämpning av nu gällande bestämmelser angående förrådstjänsten måste större delen av i trupptjänst varande officerare och samtliga som batteriadjutanter ej placerade underofficerare disponeras som uppbördsmän och förrådsunderofficerare vid fältförråden. På vissa håll har det på grund av personalbrist blivit nödvändigt sammanföra två eller flera fältförråd under gemensam uppbördsman. Det är sålunda ett mycket stort antal personer, som i mer eller mindre grad syssla med redovisning och vård av materiel. Särskilt ogynnsamt i praktiken har det visat sig att även subalternofficerare placerats såsom uppbördsmän. Dessas på grund av täta kommenderingar till skolor och utbildningskurser m. m. allt annat än stadigvarande tjänstgöring vid regementena har medfört ständigt återkommande ombyten av uppbördsmän med ty åtföljande tidsödanele inventeringar, uppgörande av inventeringsbesked, krav på handräckning, skrivbiträden m. m. 1925 års härordning kommer att betydligt inskränka officers- och underofficerskadrarna, utan att samtidigt en tillnärmelsevis lika kraftig beskärning av fältförrådens antal kan äga rum. Redan denna omständighet framtvingar en begränsning av uppbördsmän och förrådsunderofficerare. _ På grund av vad ovan anförts föreslå de sakkunniga, att endast för fredstjänstgöring erforderlig fält-(stallförråds-)materiel redovisas vid fredsbatterierna, under det att all övrig dylik materiel betraktas såsom huvudförråd. Av sistnämnda materiel böra kanoner och övriga artilleripjäser, fordon med utredning m. m. ställas under uppbörd av en och samma person, nämligen en särskilt förordnad uppbördsman, lämpligen benämnd tygunderofficer, under det att gevärs-, ammunitions- och övningsmaterielförråden liksom hittills underställas vapenunderofficeren. Denna förändring innebär givetvis intet hinder för, att vid huvudförrådet förvarad fältförrådsmateriel fortfarande indelas i batteriförråd, kolonnförråd o. s. v. Vapenofficeren bör i andra hand vara ansvarig för regementets huvudförTåd av artillerimateriel och sålunda beträffande denna materiel gentemot tygunclerofficeren intaga samma ställning som regementsintendenten till förrådsförvaltaren beträffande intendenturmaterielen. Beträffande artillerimateriel, vilken icke betraktas som huvudförråd, bör lämpligen endast den för de sex fredsbatterierna erforderliga materielen redovisas vid batteri, varjämte divisionsstabernas fältförråd böra ställas under uppbörd av uppbördsmän för visst batteriförråd. Den materiel, som därutöver kräves för förband, vilka tillfälligt uppsättas (t. ex. under repetitionsövningarna) samt regementsstabens fältförråd, vilken materiel endast torde komma till

93 användning under repetitionsövningarna, bör lämpligen vara ställd under uppbörd av tygunderofficeren (handvapen m. m. under vapenunderofficeren), vilken till representanter för vederbörliga förband mot kvitto överlämnar erforderlig materiel, varefter densamma, sedan förbanden upplösts (t. ex. vid repetitionsövningarnas slut), återlämnas till tygunderofficeren. Dessa principer för uppbörelens fördelning synas de sakkunniga vara den mest ändamålsenliga. Frihet torde emellertid böra finnas för regementschef att, om han så anser lämpligt, låta ele sex battericheferna emottaga all den materiel, som erfordras för de nio batterier och tre divisionsstaber, vilka sammanlagt skola vara uppsatta under repetitionsövningarna. Batterichef bör vara ansvarig för underhåll och vård av den utrekvirerade fältförrådsmaterielen med förrådsunderofficeren såsom uppbördsman för densamma. Ansvarsfördelningen inom batteri bör ordnas så: att batterichefen disponerar all vid batteriet emottagen materiel till uppbörd på förrådsunelerofficeren; att förrådsunderofficeren under uppbördsmannaansvar i första hand emottager och vårdar all batteriets uppbörd av materiel, för vilken ej annan person bär ansvar, samt redovisar all dylik materiel, som ställts under hans uppbörd: att förrådsunderofficeren i enlighet med batterichefens föreskrifter och mot kvitto utlämnar materiel från fältförrådet; att batterichefen i andra hand bär ansvaret för uppbörden av materielen; att batterichefen vakar över användningen och redovisningen av materielen; att batterichefen under loppet av ett år skall hava inventerat all materiel; samt att batterichefen vidtager alla de åtgärder, som erfordras, för att inlämning av uttagen materiel inom behörig tid kan bliva verkställd, ävensom anställer omedelbar undersökning rörande förkommen eller skadad materiel. Redovisningen av materiel bör ordnas sålunda: Årsredogörelse 1 över artillerimaterielen upprättas och undertecknas av tygunderofficeren och förses med vapenofficerens bestyrkande om överensstämmelsen med av honom förd kontrollbok samt insändes genom regementschefen. Uppbördsmännen vid batteriförråd böra årligen till regementschefen avgiva uppgift å vid batteriet redovisad materiel. Genom bestämmelser enligt ovanstående riktlinjer vinnas följande fördelar. 1) Uppbördsmännens antal nedbringas till 7. 2) Endast underofficerare placeras såsom uppbördsmän, varigenom de eljest alltför ofta förekommande förrådsöverlämningarna väsentligt nedbringas. 3) Då all vid regementet befintlig artillerimateriel redovisas inför artilleridepartementet genom allenast två uppböTdsmän, tygunderofficeren och vapenunderofficeren, behöva inventeringsbesked insändas till departementet endast vid ombyte av tygunderofficer eller vapenunderofficer. Ombyte av uppbördsman vid batteri förråd blir däremot uteslutande en fråga inom regementet. 4) Antalet årliga materielredogörelser minskas till två. Allt förande av fordons-, vapen- och repartions journaler vid batteri bortfaller. Dessa journaler skola föras centralt av tygunderofficeren med ledning av reparationsmedlar och vederbörliga tygstationers reparationsrapporter. Divisonschefernas skyldighet att föra kontrollbok bortfaller även, då dylik föres över all materiel av vapenofficeren. 5) Mcllanhavandet mellan regementena och tygstationerna (speciellt vid regementen utan egen tygstation) bliver genom den föreslagna centraliseringen betydligt förenklat, Då något batteris pjäser, fordon eller rid- och anspanns1 Det synes lämpligt, att redovisningen av artillerimateriel anslutes till räkenskapsåret — liksom med imtendenturmaterielredovisningen är fallet — i stället för såsom nu till kalenderåret.

94 persedlar äro i behov av reparation, överlämnas materielen till tygunderofficeren för reparation eller eventuellt ombyte från något av dennes förråd. Materielen, försedd med av tygunderofficeren upprättad reparationssedel, avsändes till tygstationen för att, vad beträffar pjäser och fordon m. ni., vid återkomsten ånyo tillställas vederbörligt batteri. Kassation i enlighet med »Instruktion rörande artilleriets tyganstalter och truppförråd» bil. 7 mom. G kommer endart att äga rum vid huvudförrådet. 6) Genom att materielen sammanföres till ett under en central uppbördmiang stående huvudförråd, vinnes enhetlighet och koncentration i förrådsvårdea, enl omständighet, som bl. a, kommer att väsentligt öka möjligheterna att plar.mäs-j sigt ordna och nedbringa handräckningskommenderingarna. De sakkunniga hava övervägt möjligheterna för att besätta tygunderofficersbefattningen med någon av de enligt vederbörliga stater beräknade aktiva underofficerare. Med hänsyn till det synnerligen knappt beräknade antalet för trupptjänst disponibla underofficerare (sergeanter) möter det synnerligen stora svårigheter att taga en dylik i anspråk för tygunderofficersbefattniiigen. Detta torde endast låta sig göra vid Gotlands och Norrbottens artillerikårer, där tygunderofficersbefattningen synes kunna förenas med trupptjänst, Vid övriga artilleritruppförband kan befattningen däremot icke förenas med annan tjänst. Med hänsyn till betydelsen av en sakkunnig och kontinuerlig skötsel av den dyrbara materielen måste emellertid ofta återkommande ombyten undvikas. Ur denna synpunkt kan det icke vara lämpligt att som tygunderofficer placera en underofficer på stat. På grund härav anse sig de sakkunniga böra föreslå, att till tygunderofficerare vid samtliga artilleritruppförband utom Gotlands och Norrbottens artillerikårer förordnas pensionerade underofficerare och att sålunda i staterna för fältartilleriregementena, Arméartilleri- och Luftvärnsartilleriregementena samt Bodens artilleriregemente upptages ytterligare 1 pensionerad underofficer med arvode. Den jämförelsevis ringa kostnad, som är förenad med denna personalökning, motväges väl av den större säkerhet för en ändamålsenlig skötsel av den dyrbara materielen, som därmed ernås. Förutom den förenkling i redovisningen, som de sakkunniga anse böra vinnas genom den föreslagna centraliseringen av uppbörden, synes ytterligare förenkling kunna åstadkommas genom något minskade krav beträffande sådana redovisningshandlingar m. m., som icke kunna anses vara av betydelse för en effektiv kontroll, och få de sakkunniga i detta avseende anföra. Förandet av vapen- och fordonsjournaler i enlighet med artilleridepartementets skrivelse den 1. februari 1921 (D. Nr 252, M. I I ) åsamkar såväl vapenofficeren som vederbörande uppbördsmän ett synnerligen tidsödande arbete. Det vill synas, som om det syfte, som härmed avses, skulle kunna i tillräcklig grad tillgodoses på ett ändamålsenligare och mera tidsbesparande sätt. Att föra fordonsjournalerna i likhet med vapenjournalerna synes i stort sett icke erforderligt, på den grund att ur statistisk synpunkt intressanta fel eller skador å fordonen icke på långt när inträffa så ofta som å pjäserna med dessas såväl beträffande konstruktion som materiel avsevärt mera komplicerade natur. Till hjälp vid förandet av vapenjournalerna finnas därjämte skottlistor, vilka äro avsedda att i fält ersätta de förstnämnda, som då icke kunna medföras. Någon motsvarighet till dessa skottlistor finnes icke beträffande fordonen. Det har» även befunnits förenat med svårigheter, att vid regementena få genomfört ett enhetligt system vid fordonsjournalernas förande, då ju härvid den personliga uppfattningen angående en skadas större eller mindre vikt givetvis måste komma att spela en stor roll. , På grund härav och som följd av den föreslagna centraliseringen föreslå därför de sakkunniga, att vapenjouinaler endast föras i ett exemplar av tygunderofficeren med ledning av skottlistor, reparationssedlar och rapporter över repa-

95 rerade pjäser och att journalerna förenklas genom strykande av sådana rubriker som »målningen skadad», »bromståget förslitet», »säkerhetskedjan avsliten», »fästskruven borttappad» m. m. På grund av dylika oupphörligt återkommande skador föranleda de ovannämnda rubrikerna endast ett meningslöst mångskriveri. Vad fordonsjournaler beträffar böra sådana visserligen finnas, men föras och kompletteras allenast vid de vart tredje år återkommande överbesiktningarna. Utan olägenhet torde även åtskilliga i formuläret fastställda frågor t. ex. r.:ris 13, 15—20, 24—25. 27—28 kunna utgå. I likhet med vad de sakkunniga framhållit beträffande intendenturmaterielen och vapenmaterielen i allmänhet, anse de sakkunniga, att väsentlig inskränkning även vid artilleriet bör kunna ske i omfattningen av de materialier, som enligt nu gällande föreskrifter skola tagas till uppbörd och redovisning. Sådana materialier som blanketter, papper, spik, skruvar, oljefärg, becktråd, bindremmar, läderringar för hjul, marling, putssand, putstrasor, rotting, smärgelduk, borst, tjärband m. m., belasta endast materielredogörelserna med ett stort antal uppbördsartiklar, utan att redervisningsbestämmelserna giva någon som helst kontroll över förbrukningen. Ovanstående materialier böra sålunda icke tagas till uppbörd utan endast styrkas medelst attest å vederbörliga räkningar eller reversal. Såsom kontrollen över upphandlad och försåld materiel för närvarande är ordnad giver den anledning till visst onödigt dubbelarbete. I »Instruktion rörande artilleriets tyganstalter och truppförråd» bil. 7 mom. 17 stadgas, att regementschef samtidigt med materielredogörelserna (sammandrag därav) skall insända uppgift å under nästföregående kalenderår genom enskildas förvållande förkomna eller skadade persedlar, åtföljda av bl. a. protokoll över verkställda undersökningar om uppkomst av skador och förluster. Jämlikt artilleridepartementets skrivelse den 21. december 1925 (D. Nr 3712, M. I.) skola elärjämte varje månad insändas sammandrag å under månaden upphandlad eller försåld materiel. Å sistnämnda sammandrag skall sålunda även förekommen, kontant ersatt materiel upptagas, d. v. s. i ett flertal fall samma materiel, som i årsuppgiften. Detta förfaringssätt synes varken nödvändigt eller lämpligt. Därest uppbörden av artillerimateriel kommer att ordnas i enlighet med vad de sakkunniga ovan föreslagit, d. v. s. i stort sett efter samma, system som intendenturmaterieluppbörden, synes det de sakkunniga lämpligt, att redovisningen av artillerimateriel omlägges så, att den sker efter samma grunder, som gälla för intendenturmaterielen. De sakkunniga få härutinnan hänvisa till de i bil. 4 föreslagna omredigerade bestämmelserna för redovisning av intendenturmateriel. De ändringar i artillerimaterielreglementet, som erfordras på grund av vad de sakkunniga ovan föreslagit rörande materieluppbörden m. m. framgå av bil. 8. De sakkunniga tillåta sig även framhålla, att såväl »Instruktionen rörande artilleriets tyganstalter och truppförråd» som »Vapenvårdshandboken» äro i behov av fullständig omarbetning. Då en revision av dessa reglementen kräver särskild speerialkunskap, synes den emellertid böra äga rum inom artilleridepartementet. Ingenjörmateriel- samt sjukvårds- ocli veterinärförvaltningen. Inom dessa förvaltningsgrenar hava de sakkunniga icke några förändringar att föreslå. 5.

Handräckningsfrågan.

Av redogörelsen för förvaltningens nuvarande organisation vid de lägre truppförbanden och orsakerna till dess utsvällning har framgått, att förutom icke vapenfört manskap även vapenfört sådant till förfång för utbildningsarbetet

9()

i mycket stor utsträckning tages i anspråk för handräckningstjänst, ävensom I att sättet för förvaltningstjänstens utförande i viss mån bidragit till ökade krav I härutinnan. Handräckningskontingentens nuvarande storlek är givetvis mycket växlande vid olika truppförband. Vid ett infanteriregemente har den ungefär nedanstående omfattning: Intendenturförvaltuingen: Kök och matsalar Förrådsförvaltaren Bränsleuppbördsmannen Marketenteriet Kasernförvaltningen: Maskinisten Kasernunderofficeren (regementsväbeln) Sjukavdelningea

Underbefäl

Meniga

4 — — 1

30 7 2 8

— 1 — Summa 6

8 20 3 78

Handräckningsstyrkan vid specialtruppförbanden har ungefär samma omfattning som vid infanteriregemente. Vid kavalleri- och artilleriregementena är den dock större på grund av furageringarnas omfattning samt de stora transporterna av stallspillning. Vid artilleritruppförbanden tillkommer därjämte en del handräckning för artillerimaterielens vård. Vid vissa truppförband äro, förutom ovan till kök och matsalar beordrad handräckning, från varje kompani (likställt förband) kommenderade biträdande dagkorpraler jämte handräckning med huvudsaklig uppgift att tillse och verkställa dukning, diskning m. m. för kompaniets spisande styrka samt att svara för kompaniet tilldelad förplägnadsutreclning. Handräckning erfordras även för vård av kompaniers (likställda förbands) för närvarande jämförelsevis stora förråd samt efter trupps utryckning för tvätt av persedlar, särskilt av exercismunderingar, som i allmänhet måste in i det sista användas och efter utryckningen i regel helt och hållet tvättas. De knappt tillmätta tvättanslagen medgiva nämligen icke — vid truppförband, som ej ha egen tvättinrättning — persedlarnas överlämnande till privat tvättinrättning, utan måste denna tvätt utföras av särskild handräckning. Bristen vid åtskilliga truppförband av torkrum försvårar ytterligare förhållandet. De sakkunniga anse det av största vikt, att handräckningsstyrkan nedbringas, vilket i första hand synes böra ske, genom att ovan påtalade orsaker till densammas stora omfattning undanröjas. Till regementets kök och matsalar kommenderad handräckning användes dels t ill diskning, putsning och rengöring i köket samt övriga tyngre handräckningsgöromål, till vilka arbeten icke erfordras någon särskild övning eller kunskap, och dels till biträde vid matens tillredning och utportionering. Sistnämnda personal måste besitta viss kunskap i matlagning ävensom intresse för sitt arbete. Det är emellertid endast i undantagsfall som till kökshanelräcknin^r kan kommenderas personal, vilken besitter någon kunskap häruti. Det ofta återkommande ombytet av handräckningen samt densammas i allmänhet ringa intresse för tjänstgöringen gör, att arbetet kräver onödigt lång tid, och a t t matens tillredning understundom bliver mindre tillfredsställande. Ett i matlagning kunnigt och intresserat kvinnligt biträde skulle säkerligen vara av största värde och sannolikt väl kunna utföra det arbete, som nu fullgöres av 2 a 3 som kockar beordrade meniga. Motsvarande handräckningsp>ersonal torde härigenom kunna inbesparas. De sakkunniga föreslå därför, att 2 eller 3 kvinnliga biträden måtte förtsöks-

97 vis på bekostnad av mathållningsanslaget få anställas vid ett eller flera truppförband. Därest det förordade systemet skulle visa sig lämpligt och ekonomiskt, bör detsamma sedermera utvecklas. Med det fåtal utbildningsenheter, som komma att finnas inom de lägre truppförbanden, synas efter självhushållningens upphörande även redovisning och diskning m. m. av all förplägnadsutredning böra centraliseras inom regementet. En numera rätt allmän övergång till maskindiskning inbjuder jämväl härtill. Härigenom skulle diskningsförmän icke behövas, och antalet handräckningspersonal kunna ytterligare nedbringas. Handräckningen för vård av kompaniers och motsvarande förbands förråd kommer att väsentligt kunna nedbringas efter genomförande av de sakkunnigas förslag till förenklad materielhushållning bl. a, därigenom, att kompaniförrådens antal och storlek avsevärt minskas. En minskning i den periodvis återkommande handräckningen för tvätt av persedlar m. m. kan endast åstadkommas genom tvättanslagets höjning och möjliggörandet av munderingspersedlarnas avlämning till tvättinrättning. Den av manskapet vid kompanierna utförda tvättningen sliter otvivelaktigt persedlarna betydligt mera, än om desamma tvättas vid en tvättinrättning. Systemet skulle säkerligen i längden visa sig ekonomiskt. I sammanhang härmed vilja de sakkunniga framhålla, att en centralisering inom regementet av tvättutbytet (mellanhavandet med tvättinrättningen) även bidrager till att nedbringa handräckningens omfattning. I regel skickas alla linnepersedlar till tvättinrättning ordnade kompanivis. Då persedlarna återkomma från tvättinrättningen, måste kompaniadjutanterna genomgå och kontrollera desamma till antal och beskaffenhet, Därvid avskiljes allt, som behöver repareras och som sålunda skall överlämnas till regementets intendenturverkstäder. Om kompanierna i stället ägde att å huvudförrådet utbyta alla smutsiga linnepersedlar mot rena och sålunda befriades från allt direkt mellanhavande med tvättinrättningen, samt kontroll m. m. skedde genom huvudförråclets försorg, så skulle otvivelaktigt handräckningen på kompanierna kunna avsevärt nedbringas. Det ofta förekommande ombytet av handräckningspersonal vid regementets huvudförråd har^givetvis till följd, att manskapet icke hinner bliva förtroget med sina göromål. Förrådsförvaltaren och förrådsunderofficeren måste för den skull ägna mycken tid åt att undervisa handräckningspersonalen i dess göromål samt att övervaka arbetets ordentliga utförande. Härigenom går mycken tid förlorad. Tager man dessutom i betraktande manskapets ringa intresse för arbetet, som icke heller torde bliva större genom det ofta förekommande ombytet, och att många, som kommenderas till dylikt arbete, före inträdet i militärtjänstgöring aldrig sysslat med förrådsarbete, torde kunna ifrågasättas, om icke det arbete, som för närvarande utföres av 5 därtill kommenderade, skulle kunna utföras av 2 med arbetet vana och för detsamma intresserade civila personer. På grand härav föreslå de sakkunniga, att 2 civila förrådsarbetare måtte försöksvis få anställas för tjänstgöring vid huvudförrådet vid ett eller flera truppförband på bekostnad av munderingsanslaget. Härigenom skulle kommendering av manskap för handräckning vid regementets huvudförråel endast behöva ske vid enstaka tillfällen, samt förrådsförvaltaren och förrådsunderofficeren icke behöva på långt när ägna samma- tid till undervisning och övervakning som för närvarande. Därest, det förordade systemet skulle visa sig lämpligt och ekonomiskt, bör detsamma sedermera utvecklas. 7—261158

98 Handräckningspersonalen för kasern vården utgöres dels av den kcnthgent, som dagligen erfordras för den yttre renhållningen samt för eldning och skötsel av värmecentralerna, dels av ett mindre antal yrkeskunniga, som tidvis anlitas för utförande av smärre reparationer. En inskränkning av den f>r kasernvården erforderliga personalen bör under de tider, då hela etabdisseixanget icke behöver tagas i anspråk för förläggning, kunna åstadkommas, genem att 1 eldning- i regel endast sker i vissa värmecentraler och underhåll ni. ni. av ej I anlitade delar av etablissemanget i möjligaste mån inskränkes o. s. v. V i s s Ä förläggningslokaler helst hela byggnader böra sålunda ställas »i reserv». För närvarande måste till förfång för utbildningsarbetet ett stort antil y r - 1 keskunniga vapenföra värnpliktiga tagas i anspråk för utförande av under- II hållsarbeten. Skall en sådan olägenhet för framtiden kunna undvikas, böra I anslagen till årliga underhållet verkligen göras så stora, att kasernerna Jninna hållas i gott skick genom underhållsarbetenas utlämnande på entreprenad. Vad beträffar för lägerkassorna och deras affärsrörelser anlitad haneiräck- I ning, hava de sakkunniga redan under VI. A. 2. b. framhållit, att vid försälj- I ning av stallspillning hänsyn jämväl skall tagas till, att ele krav på manskaps- I och hästdagsverken, som komma att uppstå genom visst anbuds antagande, bliva I de minsta möjliga. Likaledes hava de sakkunniga påvisat, att handräcknings- I bördan skulle avsevärt minskas vid sådana truppförband, där niarketenterirö- I relsen utlämnades till entreprenör. Såsom redan framhållits under VI. A. 4. torde handräckningspersonalen för I skötsel och vård av artillerimaterielcn vid attillentruppförbanden komma att I något inskränkas genom viss av de sakkunniga föreslagen centralisering av I uppbörden för den i förråd förvarade materielen. De sakkunniga få slutligen beträffande handräckningsspörsmålet i allmänhet I framhålla, att leveranser »fritt banvagn» eller »fritt hamn» synas böra in- I skrankas, och leveranssättet »fritt magasin» eller å »anvisad plats inom kasern- I området» däremot i större utsträckning anlitas. Lydelsen av freeisförplägnads- I reglementet § 12 mom. 2 har med anledning härav något modifierats.

B. Vid de högre truppförbanden. 1. Allmänna grunder. Omfattningen i stort av det arbete, som bör förläggas till de högre förvaltningsmyneligheterna, och dessas därav betingade sammansättning stå i intimt samband såväl med organ i sa ti on en av förvaltningen vid de lägre truppförbanden som med arméförvaltningens organisation. I sitt förslag till ny förvaltningsorganisation vid de lägre truppförbanden hava de sakkunniga, under VI. A. 2. b., mathållning och furagering, framhållit lämpligheten av en något ökad centralisering till de högre förvaltningsmyndigheterna av proviant- och furageupphandlingar. vilket skulle möjliggöras genom fullbordande i viss utsträckning av de tieligare planerade förplägnadsanstalterna, De sakkunniga hava även under VI. A. 3. uttalat sig för en ökad centralisering till de högre förvaltningsmyndigheterna av arméns byggnadsväsende. Till denna fråga återkomma ele sakkunniga i det följande under B. 2, kasernförvaltningen. De förändringar, som de sakkunniga med hänsyn till ovanstående föreslagit, medföra inga krav på förändrad organisation av de högre truppförvaltningsmyndigheterna. Vielkommande frågan om arméförvaltningens och de högre truppföryaltningsmyndigheternas organisation och inbördes ställning vilja de sakkunniga framhålla, att en utflyttning från arméförvaltningen till arméfördelningsstaber m. m. av vissa ärenden torde såväl öka förvaltningens effektivitet som verka i för-

enklande riktning. Sålunda skulle förläggandet till arméfördelningsstaber m. m. av åtskillig teknisk granskning, som nu utföres i arméförvaltningen, åstadkomma icke allenast snabbare utan även mången gång effektivare resultat. Den högre truppförvaltningsmyndigheten är nämligen mera förtrogen än arméförvaltningen med de lokala ni. fl. förhållanden, x som inverka på en dylik granskning, och har tillfälle att genom ofta återkommande inspektioner och personligt sammanträffande med vederbörande tjänstegrenschefer grundligt sätta sig in i alla på frågan inverkande omständigheter. Härigenom bör åt-. skillig skriftväxling kunna undvikas, varjämte rättelse i ett felaktigt förfaringssätt så gott som omedelbart kan ske. En dylik omläggning skulle emellertid kräva någon utökning av personalen vid de högre truppförvaltningsmyndigheterna. Ehuruväl denna fråga på grund av sitt samband med arméförvaltningens omorganisation icke direkt torele ligga inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, hava emellertid de sakkunniga — enär befintligheten av en jämförelsevis stark nögre truppförvaltningsmyndighet är ägnad att förenkla förvaltningen — ansett sig böra framhålla, att densamma är av sådan betydelse, att den bör tagas under omprövning i samband med frågan om arméförvaltningens omorganisation. 2.

Arniéforclelningsstaberna.

lnteudenturavdelning, expedition för kassaärenden och kassaförvaltning. Såsom av V. 2. framgår har någon annan ändring beträffande intendenturpersonalen vid arméfördelningsstaberna icke vidtagits genom 1925 års härordningsbeslut, än att den hos fördelningsintendenten tjänstgörande underofficeren ur intendenturkåren utbytts mot en pensionerad underofficer. Det torde icke kunna bestridas, att detta utbyte i viss mån kan komma att medföra en ökning av det arbete, som vilar på den förvaltningsutbildade personalen inom intendenturavdelningen. Det synes därför vara av vikt, att fördelningsintendentens enda fullt sakkunniga medhjälpare — expeditionsintend e n t e n — i likhet med vad de sakkunniga föreslagit i fråga om regementsintendenten, i möjligaste mån frigöres från den omedelbara handläggningen av de vid arméfördelningsstabens kassaförvaltning förekommande kassaärendena^ för ;>tt i stället kunna helt biträda fördelningsintendenten beträffande sådana åligganden, som med nödvändighet kräva fullständig intendenturutbildning. Dessa åligganelen torde framför allt vara att hänföra till förplägnads- och materieltjänsten och därmed sammanhängande frågor rörande krigsberedskapen. _ På eletta område torde arbetet för övrigt komma att ökas genom arméfördelningsområdenas utvidgning. Såsom under VI. A. 2. a redan omnämnts föreslå därför de sakkunniga, att den vid intendenturavdelningen placerade pensionerade underofficeren förordnas som stabskassör med samma ställning och skyldigheter som regementskassören vid ett regemente. Expeditionsintendenten skulle därmed komma att intaga samma ställning till stabskassören som regementsintendenten till regementskassören. Den pensionerade underofficerens förordnande till stabskassör innebär givetvis intet hinder för nämnda underofficer att biträda fördelningsintendenten jämväl vid bestridande av tjänsten inom intendenturavdelningen och expeelitioiien för kassaärenden. Kasernförvaltningen. Enligt V. 2. har även inom arméfördelningsstabens byggnadsavclelning den förutvarande underofficeren ur fortifikationen ersatts med en pensionerad underofficer.

100 Under VI. A. 3. hava de sakkunniga föreslagit, att den delvis redan genomförda centraliseringen av kasern förvaltningen i viss mån ytterligare borce utvidgas. Detta torde dock knappast kunna ske, utan att fortifikationsofficeren beredes någon förstärkning av sakkunnig arbetskraft. Den underofficer, som nu står till fortifikationsofficerens förfogande, beaöver vanligen uteslutande disponeras för expeditionstjänst och kan följaktligen icke beräknas för biträde vid arbetenas utförande och kontrollerande. Ej heller är I det tänkbart att taga ytterligare aktiv personal i anspråk för byggnadstjär.sten. j Det torde därför böra tagas i övervägande, huruvida icke den erforderliga förstärkningen av arbetskraft borde vinnas därigenom, att pensionerade officera- ] re eller underofficerare eller ock civila personer anställdes såsom tekniska biträelen åt fortifikationsofficeren. Dessa biträden — lämpligen benämnda byggnadskontrollanter — skulle i allmänhet icke tjänstgöra i arméfördelningsstaberna, utan avses för byggnadsverksamhetens utförande och övervakande inom viss garnisonsort eller inom viss grupp av dylika orter. Med anledning av vad ovan anförts, få de sakkunniga föreslå, att särskilda tekniska biträden (byggnadskontrollanter) åt fortifikationsofficerarna måtte försöksvis anställas, tillsvidare dock endast i begränsad omfattning. Därest det förordade systemet skulle visa sig lämpligt och ekonomiskt, bör detsamma utvecklas. Arvode till byggnadskontrollanterna synes åtminstone under försökstiden böra utgå av ordinarie byggnadsanslaget. I fråga om övriga förvaltningsgrenar vid arméfördelningsstaben hava de sakkunniga inga förändringar att föreslå. 3. Militärbefälet på Gotland. Jämlikt 1925 års härordning skola Gotlands trupper bestå av en infanterioch en artillerikår under befäl av militärbefälhavaren, vilken samtidigt skall vara chef för Gotlands infanterikår. Båda kårerna skola äga gemensam förvaltning under militärbefälhavarens överinseende. Vid den undersökning de sakkunniga verkställt beträffande sätfet för denna förvaltnings organisation, varvid hänsyn tagits till omfattningen av den personal, varav militärbefälet på Gotland skall bestå, hava de sakkunniga funnit, att den gemensamma förvaltningen bliver enklast och mest effektivt anordnad, därest jämväl artillerikåren i förvaltningshänseende omedelbart underställes militärbefälhavaren. Härigenom skulle denne bliva direkt beslutande i samtliga egentliga förvaltningsärenden med de i hans stab ingående tjänstegrenscheferna såsom föredragande. Militärbefälhavaren skulle sålunda i förvaltningshänseende i stort sett komma att erhålla samma ställning, befogenhet och ansvar som regemenfschef. I vissa avseenden bör han dock vara jämställd med arméfördelningsihef och sålunda exempelvis hava rätt att för underlydande truppförband fastställa normalportions- och normalrationspriser, hushållningsplaner m. m. Chefen för Gotlands artillerikår skulle komma att i stort sett fritagas från förvaltningsbefogenhet och förvaltningsansvar i egentlig mening, och hans befattning med kårens förvaltning i huvudsak inskränkas till ett allmänt övervakande av kasernvård, mathållning, persedelvård, sjuk- och veteiinärvård o. s. v. I fråga om vapenvården och artillerimaterielförvaltningen synes kårchefen dock böra erhålla regementschefs befogenhet och ansvar. Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna grunder, enligt vilka den gemensamma förvaltningen vid Gotlands trupper bör organiseras, övergå de sakkunniga att närmare utforma detaljerna rörande denna förvaltning.

101 Intendentur- och kassaförvaltning m. m. För tjänstgöring inom intendentur- och kassaförvaltningen står följande personal till förfogande vid militärbefälet och kårerna, nämligen: 1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 biträde hos stabsintendenten, pensionerad officer, 1 expeclitonsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 förrådsförvaltare vid Tingstäde, pensionerad underofficer, 1 förrådsförvaltare vid Gotlands infanterikår, samt 1 förrådsförvaltare vid Gotlands artillerikår, de båda sistnämnda förvaltare ur intendenturkåren. Å vardera kårens stat äro dessutom 1 sergeant beräknad såsom köksföreståndare och 2 furirer såsom köks- och matsalsfurirer. Vid infanterikåren finnes därjämte 1 sergeant avsedd såsom förvaltningsunderofficer. Vad först kassaväsendet inom den gemensamma förvaltningen beträffar, torde detta lämpligen böra i sin helhet förläggas till militärbefälet och organiseras såsom vid arméfördelningsstab. Sålunda bör stabsintendentens biträde, vilket lämpligen bör benämnas adjutant hos stabsintendenten och om möjligt utgöras av en pensionerad intendenturutbildad officer, bliva föreståndare för militärbefälets kassaförvaltning. Den pensionerade underofficeren bör förordnas till stabskassör. Militärbefälhavaren bliver härigenom i likhet med arméfördelningschef helt befriad från befattning med kassaväsendet. Stabsintendenten övertager de åligganden, som i detta avseende eljest tillkomma regementschef, och blir sålunda likställd med förclelningsintendent. Inom iniendenturförvaltningen bör, som ovan antytts, militärbefälhavaren vara ensam beslutande med stabsintendenten såsom föredragande. _ Till sitt biträde kan stabsintendenten lämpligen disponera den såsom förvaltningsunderofficer beräknade sergeanten från Gotlands infanterikår. I övrigt biträdes han av adjutanten och stabskassören, i den mån dessas tid icke tagas i anspråk för kassatjänsten. Erforderliga anslag böra ställas till militärbefälhavarens förfogande, och förvaltningen av desamma ske genom militärbefälets försorg. Skild anslagsförvaltning för de båda kårerna skulle endast medföra ökat arbete utan motsvarande vinst. Meed den av de sakkunniga föreslagna organisationen kommer intendenturförvaltn ingen att i stort sett funktionera såsom för närvarande vid Wendes artilleriregemente, där till följd av den delade förläggningen särskild mathållning, furagering o. s. v. med därtill hörande redovisningar förekomma för var och en av regementets förläggningsgrupper. Fortifikations- och kasernförvaltningen. F ö r fortifikations- och kasernförvaltningen står följande personal till militärbefälhavarens förfogande nämligen: 1 fortifikationsofficer, pensionerad officer, och 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, båda uppförda å milifärbefälets stat. Ä vardera kårens stat är 1 fanjunkare (styckjunkare) beräknad såsom kasernumderofficer och väbel, tillika uppbördsman för bränsle och lyse. I överensstämmelse med de i det föregående angivna allmänna grunderna för förvaltningens ordnande vid Gotlands trupper bör även kasernförvaltningen vara gemeinsam för båda kårerna, och dithörande ärenden avgöras av militärbefälhavareni på fortifikationsofficerens föredragning.

102 I den mån så befinnes erforderligt, bör åt särskilt förordnad kasernofficer — sådan är även enligt staterna beräknad — uppdragas att omedelbart övervaka skötseln och vården av respektive kasernetablissemang, dock utan att härför för-1 välta några anslag. De båda ovannämnda som kasernunderofficerare beräknade underofficerarna böra i denna egenskap lyda, därest kasemofficer är för-1 ordnad, närmast under denne, eljest under fortifikationsofficeren. Övriga förvaltningsområden. För sjukvårdstjänsten står till förfogande 1 stabsläkare (regementsläkare) I och 1 bataljonsläkare, båda uppförda å militärbefälets stat. A infanterikåren s i stat är 1 sergeant beräknad som sjukvårdssergeant, Å båda kårernas stater fin- j nas elärjämte sjukvårdsbeställningsmän. För veterinärtjänsten finnes 1 stabsveterinär, vilken emellertid är avsedd att I indragas, när artillerikåren blivit motoriserad. Vid infanterikåren är 1 hovslagarbeställningsman upptagen i staten. Såväl sjukvårds- som veterinärförvaltningarna böra ordnas enligt samma grunder, som ovan angivits för intendenturförvaltningen. När stabsveterinären I indrages, bör veterinärförvaltningen ordnas i tillämpliga delar såsom vid sådant infanteriregemente, som icke har tillgång till från annat truppförband beordrad veterinär. Vad slutligen vapen- och artillerimaterielförvaltningen beträffar, bör såsom redan antytts, densamma med hänsyn till den olikartade materielen vid infanterioch artillerikåren, ordnas självständigt för vardera kåren. ^ Härför erforderlig personal (1 vapenofficer och 1 vapenunderofficer) är också beräknad för vardera kåren. 4. Kommendantskapet i Boden. Enligt för närvarande gällande organisation utgöres intendenturpersonalen vid kommendantskapet i Boden av 1 regementsofficer såsom fästningsintendent, 1 löjtnant såsom adjutant hos fästningsintendenten, 1 förvaltare såsom uppbördsman vid fästningsmagasinet samt 1 sergeant såsom expeditionsunderofficer i stabsexpeditionens intenelenturavdelning. De för försvaret av Bodens fästning avsedda truppförbanden — Bodens trupper — utgöras enligt nu gällande organisation av Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår samt tredje intenelenturkompaniet. Dessutom är en division av Norrlands artilleriregemente förlagd till Boden. Samtliga ovannämnda truppförband utom intendenturkompaniet äro organiserade såsom självständiga förvaltningsenheter och i sådant avseende direkt underställda kommendanten. För intendenturärendenas handläggning finnas sålunda vid vart och ett av ovannämnda truppförband utom vid intendenturkompaniet 1 kapten som regementsintendent och 1 förvaltare som förrådsförvaltare. Vid intendenturkompaniet, som är förlagt till arméns intendenturförråd i Boden, avgöras kompaniets intendenturärenden på föredragning av kompanichefen av förrådschefen, som beträffande dessa ärenden lyder direkt under kommendanten, men i övrigt direkt under arméförvaltningens inténdentsdepartement. Förrådschefen har sålunda regementschefs ställning till intendenturkompaniet. Frånsett personalen vid arméns intendenturförråd i Boden och tredje intendenturkompaniet uppgår för närvarande intendenturpersonalen vid kommendantskapet och truppförbanden i Boden till 1 regementsofficer. 5 kompaniofficerare och 6 underofficerare.

103 Försvarsrevisionen, som undersökte möjligheten av att förenkla förvaltningsapparaten, utan att förvaltningsarbetet i fred eller förhållandena vid mobilisering och i krig därav bleve lidande, kom till den uppfattningen, att ovan angivnaIntendenturpersonal kunde inskränkas. I sådant syfte föreslog revisionen inrättandet av en central fästningsintendentur, vars uppgift skulle vara att ombesörja såväl de förvaltningsgöromål, vilka för närvarande handläggas vid kommendantskapet, som ock de, vilka handläggas vid intendenturförrådet och truppförbanden. Revisionen hade därvid icke förbisett, att en dylik organisation, vilken även hade att svara för förvaltningen vid truppförbanden, givetvis komme att innebära ett avsteg från nu gällande förvaltningsprinciper. Emellertid ansåg revisionen, att helt andra synpunkter gjorde sig gällande vid truppförband inom en fästning än vid truppförband, vilka vid mobilisering skulle komma att ingå i fälthären. Vid de senare måste även de lägre befälhavarna tillerkännas ett så stort mått av självständighet i fråga om förvaltningsärendenas behandling, att deras initiativ och självverksamhet under krigets växlande förhållande icke alltför mycket inskränktes. Helt annorlunda ställde sig förhållandena inom en fästning. Där måste de lägre befälhavarnas förvaltningsbefogenhet i väsentlig mån inskränkas. Fastmer måste hela förvaltningen koncentreras hos kommendanten, som i detalj måste ingripa och reglera tjänsten. I anledning härav fann revisionen önskvärt, att förvaltningen redan i fred organiserades på liknande sätt. Beträffande sättet för förvaltningsärendenas avgörande inom^ fästnmgsintendenturen ansåg revisionen en decentralisation nödvändig. Sålunda borde endast ärenden, som direkt sammanhängde med truppernas krigsberedskap, d. v. s. ärenden angående utrustning, övningar o. d., avgöras av kommendanten på föredragning av fästningsintendenten. Skulle truppförbanden få sig särskilda övningsanslag tilldelade, borde ärenden rörande dessa anslag avgöras av truppförbandschefen på föredragning av särskilt vid varje truppförband förordnad officer. Sådana ärenden däremot, som icke direkt hade med truppernas fältduglighet att skaffa (ärenden angående mathållning, furagering, kasernutredning, eldning, belysning, tvätt m. m.) borde däremot avgöras av fästningsintendenten i samråd med vederbörande truppförbandschef. Meningsskiljaktigheter skulle hänskjutas till kommendantens avgörande. I stort sett hade försvarsrevisionen tänkt sig fästningsintendenturens organisation sålunda: Såsom chef för densamma skulle placeras 1 regementsofficer ur intendenturkåren. Arbetet inom fästningsintendenturen skulle uppdelas på tre avdelningar, nämligen en kassaförvaltning för kassaärenden, en utrustningsavdelning för ärenden angående utrustning o. d. samt en underhållsavdelning för ärenden angående mathållning, furagering, eldning, belysning, tvätt m. m. Såsom chef för var och en av dessa avdelningar skulle placeras 1 kapten ur intendenturkåren. För att biträda fästningsintendenten med mobiliseringsärendenas handläggning borde därutöver beräknas 1 löjtnant ur intendenturkåren såsom adjutant. Härtill skulle komma ett visst antal aktiva och pensionerade underofficerare såsom biträden. Någon minskning i antalet förvaltarbeställningar ansåg försvarsrevisionen ie;ke böra ifrågakomma. Såsom uppbördsmän skulle sålunda allt fortfarande erfordras 1 förvaltare vid fästningsmagasinet samt 1 förvaltare vid varje truppförband. Övter detta försvarsrevisionens förslag till central fästningsintendentur i Bilden hava såväl arméförvaltningen som 1923 års generalskommission avgivit yttrande. Arméförvaltningen anförde därvid bl. a. följande: »Om man tager i betraktande, att Norrbottens kavallerikår aldrig blivit upp-

104 satt, bliver hela personalminskningen 1 kapten samt 1 sergeant på stat. som nu tjänstgör hos fästningsintendenten. A andra sidan har revisionen måst föreslå, att på fästningsintendenturens expedition i stället för nämnda sergeant anställas 2 pensionerade underofficerare med arvoden på kommendantskåpets stat. Revisionen erkänner, att anordnandet av en fästningsintendentur gemensam för truppförbanden innebär ett avsteg från nu gällande förvaltningsprinciper. Såsom skäl för avvikelsen anföres, att förhållandena i en fästning betinga en inskränkning i truppförbandschefernås förvaltningsbefogenhet. Revisionens förslag innebär vidare, att fästningsintendenten i fråga om intendenturärendena vid truppförbanden skulle samråda med truppförbandscheferna, varvid, om olika meningar uppstå, ärendena skulle avgöras av kommendanten. ^ Då revisionens förslag, på sätt ovan visats, icke kommer att medföra några sa väsentliga personalbesparingar, att något synnerligt avseende kan fästas därvid, och då förslaget skulle för elet till Boden förlagda fåtalet truppförband medföra ett sönderbrytande av det förvaltningssystem, som sedan år 1907 med fördel tillämpats vid arméns truppförband, i det att olika grupper av förvaltningsärenden vid dessa truppförband skulle komma att avgöras av olika myndigheter, anser arméförvaltningen sig böra uttala, att även om ifrågavarande av revisionen väckta organisationsfråga efter ytterligare utredning över huvud taget skulle befinnas kunna genomföras — en sådan åtgärd icke synes arméförvaltningen kunna bliva ändamålsenlig. Vidare bör beaktas, att den inspektion över intendenturförvaltningen vid truppförbanden, som enligt nuvarande förvaltningsprinciper utövas av kommendanten i Boden genom fästningsintendenten skulle omöjliggöras, om denne befattningshavare bleve beslutande myndighet i alla intendenturärenden inom fästningen, ett förhållande, som torde få anses betänkligt med hänsyn till den omfattande förvaltningsverksamhet, varom här är fråga.» Generalskommissionens yttrande var av i huvudsak följande innehåll. Den av revisionen föreslagna anordningen, som skulle medföra obetydliga besparingar och icke åstadkomma den åsyftade överensstämmelsen mellan freds- och krigsorganisationen, skulle inom därav berörda delar av armén bryta mot nu gällande principer och därför verka desorganiserande på förvaltningstjänsten. Den föreslagna inskränkningen i självhushållningen skulle medföra ett försämrat ekonomiskt resultat. Det torde även böra framhållas, att kommendanten i Boden skulle bliva så betungad av förvaltningsgöromål, att hans viktigaste uppgifter, övervakandet av trunpens utbildning och fästningens försvarsberedskapo m. m., med all sannolikhet därav skulle lida. I anledning härav ansåg sig generalskommissionen böra avstyrka revisionens förslag. Såsom förut framhållits hava de sakkunniga ansett sig böra närmare utreda och taga ställning till den av försvarsrevisionen väckta frågan om införamdet av en för Bodens fästning gemensam fästningsintendentur. Vid denna undersökning hava de sakkunniga även för sin del kommit att dela de betänkligheter mot förslaget, som anförts av arméförvaltningen och generalskommissionen. Utöver de synpunkter, som angivits i ovannämnda yttranden, tillåta sig de sakkunniga att anföra följande. Jämlikt Kungl. brev angående grunder för förvaltningen i fredstid av fort (batteri) tillhörande Bodens fästning den 31. mars 1922 (T. L. A. nr 16) är fästningsintendenten föredragande inför kommendanten i de intendenturärenden, vilka beröra fästningen. Fästningsintendenten äger därvid att eftter

105 befogenhet själv vidtaga eller hos kommendanten hemställa om vidtagande av :rforderliga åtgärder rörande fortförvaltningen. Fortförvaltningen innebär, i vad den avser intendenturtjänsten, i huvudsak :öljande: anskaffning, underhåll, vård och redovisning av till fort och batterier hörande ntendenturutrustning (vakt-, kasern- och förplägnadsutredning, bränsle, oljor, yse- och renhållningsmateriel samt livsmedel); verkställande av erforderlig omsättning av i fort, batterier och fästningsförråd befintlig materiel och livsmedel; kontroll över det ekonomiska utnyttjandet av i fort och batterier använda bränsleämnen, oljor, elektrisk energi m. m.; tillsyn och kontroll av renhållning och snöskottning inom fort och batterier; ombesörjande av förplägnad och förläggning av tillfällig militär handräckningspersonal inom fort och batterier under de tider, trupp icke är förlagd därstädes; samt övervakande och kontroll av fortchefens och fortväbelns handhavande av materieltjänsten inom fort och batterier. Dessa förvaltningsbestyr, vilka närmast äro att hänföra till den tjänst, som i sådant avseende tillkommer regementsintendent, åligger fästningsintendenten utöver den honom påvilande rena »fördelningsintendentstjänsten». Det är sålunda icke minst med hänsyn till de under större delen av året i Boden rådande hårda klimatiska förhållandena än även på grund av inom fästningsområdet varande stora avstånd en synnerligen betungande arbetsbörda, som påvilar fästningsintendenten, särskilt som utövandet av denna förvaltningstjänst måste ske med största omsorg och planmässighet och därför tager mycken tid i anspråk. Den omständigheten, att samtliga kommendanten i förvaltningshänseende underlydande truppförband äro förlagda inom fästningen, har sedan lång tid tillbaka givit kommendanten anledning att inom ramen för nu gällande förvaltningsprinciper söka i besparande syfte i största möjliga usträckning centralisera för truppförbanden gemensamma förvaltningsärenden. Dessa försök till centralisering hava emellertid dels med hänsyn till fästningsintendentens redan nu stora arbetsbörda och dels med hänsyn till bibehållande av viss nödvändig och önskvärd självverksamhet vid truppförbanden måst inskränka sig till att omfatta för truppförbanden och fästningen gemensamma upphandlingar av materiel, bränsle, livsmedel m. m. De sakkunniga hava vid sin undersökning också funnit, att fördelningen av förvaltningsbördan mellan kommendantskapet och truppförbanden synes vara väl avvägd. Med åberopande av ej mindre arméförvaltningens och generalskommissionens yttranden än även vad de sakkunniga här ovan anfört, anse de sakkunniga sig böra avstyrka försvarsrevisionens förslag om organiserandet av en för Boden gemensam fästningsintendentur. De sakkunniga hava i stället undersökt möjligheten av att med anlitande av andra utvägar söka förenkla förvaltningen vid kommendantskapet i Boden och däirstädes förlagda truppförband, utan att förvaltningsarbetet i fred eller förhållandena vid mobilisering och i krig därav bliva lidande. Enligt 1925 års härordningsbeslut skola de till Bodens fästning förlagda truppförbanden utgöras av: Norrbottens regemente, en skvadron ur Norrlands dragonregemente, Bodens artilleriregemente, Norrbottens artillerikår, Bodens ingenjörkår samt tredje intendent turkompaniet. Av sagda truppförband skall Bodens artilleriregemente organiseras på regementsstab och tre bataljoner om vardera två fästningsartillerikompanier

samt Norrbottens artillerikår på kårstab och två fältbatterier. Skvadronen, I som är avsedd att förläggas till det för Norrbottens kavallerikår uppförda kasernetablissemanget, torde med hänsyn till lokala förhållanden komma att bliva underställd chefen för Norrbottens artillerikår. Även om så skulle ske. kominer ^antalet utbildningsenheter vid artillerikåren endast att bliva tre. På grund härav torde såväl kassa- som egentliga förvaltningsärenden vid! artillerikåren bliva av så ringa omfattning, att de sakkunniga anse sig kunnal föreslå, att Norrbottens artillerikår icke organiseras såsom en självständig! förvaltningsenhet utan i förvaltningshänseende i stort sett unelerställes chefen! för Bodens artilleriregemente. Vid artillerikåren förekommande kassa- o c h ! mtendenturärenden böra sålunda handläggas och avgöras, de förra av kassa-1 förvaltningen vid Bodens artilleriregemente, de senare av chefen för s i s t - ! nämnda regemente på föredragning av honom underställd regementsintendent.! Den för Norrbottens artillerikår beräknade regementsintendenten skulle! alltså bliva obehövlig. Enligt 1925 års härordningsbeslut skall Norrbottens artillerikår hava egen förrådsförvaltare (förvaltare ur intendenturkåren). Någon ändring härutin-1 nan bör icke ske. De sakkunniga hålla nämligen före, att denna förrådsför- I valtare alltjämt bliver nödvändig, enär artillerikåren, synnerligast ur krigs-1 beredskapssynpunkt, bör förses med egna intendenturmaterielförråd och egna I mtendenturverkstäder. Detta synes de sakkunniga nödvändigt även ur den I synpunkten, att avståndet mellan Bodens artilleriregementes och Norrbottens I artillerikårs kasernetablissemang är relativt stort (c:a 2 km.). De sakkunnigas förslag innebär sålunda, att chefen för Norrbottens artille-1 rikår fritages icke blott från den regementschef i allmänhet tillkommande upp- I sikten över kassaförvaltningen utan även från förvaltningsbefogenheten och I förvaltningsansvaret beträffande mathållning, furagering och intendentur- I materielvård. Hans åligganden komma att inskränka sig till ett allmänt övervakande av dessa förvaltningsgrenar. I fråga om vapen-, kasern-, sjuk- I och veterinärvård synes kårchefen däremot böra bibehålla regementschef till- I kommande befogenhet och ansvar, d. v. s. intaga samma ställning som övriga I truppförbandschefer i Boden. Erforderliga anslag för intendenturförvaltningen vid de båda artilleritrupp- I förbanden böra ställas till chefens för Bodens artilleriregemente förfogande, I och förvaltningen av desamma ske genom dennes försorg. Med den av de sakkunniga föreslagna organisationen kommer intendentur- I förvaltningen vid Norrbottens artillerikår att i stort sett fungera såsom vid I Gotlands artillerikår. Den gemensamma anslagsförvaltningen bör dock icke I "if ÖT n 0 l l i n d e r f ö r ' a t t v i s s c l e l a v övningsanslaget ställes till chefens för ar- I tillerikåren förfogande, om så anses ändamålsenligt. Den intendenturpersonal på aktiv stat, som enligt de sakkunnigas förslag § alltjämt bliver nödvändig vid kommendantskapet och vid i Boden förlagda I truppförband (utom intendenturkompaniet), utgöres alltså av: 1 :egemients- I officer (fästningsintendent), 4 kompaniofficerare, därav 3 regementsintemden- I ter vid resp. Norrbottens regemente. Bodens artilleriregemente och Bodens I ingenjörkår och 1 adjutant hos fästningsintendenten samt 5 förvaltare, därav I 1 förrådsförvaltare vid vart och ett av ovannämnda truppförband, 1 förråds- I förvaltare vid Norrbottens artillerikår samt 1 uppbördsman vid fästn.ngsmagasinet. En av de för intendenturkåren beräknade kaptensbeställningarna blir g sålunda övertalig. Med hänsyn till det ökade arbete, som enligt vad medan I säges, är avsett att påläggas adjutanten hos fästningsintendenten, böramelliertid I den härför avsedda löjtnantbeställningen utbytas mot 1 kaptensbestädningr och f intendenturkårens stat sålunda minskas med 1 löjtnantsbeställning. Kassagöromålen vid kommendantskapet äro enligt nu gällande fcreskirifter I

107 fördelade på två särskilda kassaförvaltningar, nämligen fortifikationsbefälhavarens kassaförvaltning och kommendantskapets kassaförvaltning. Fortifikationsbefälhavarens kassaförvaltning står under uppsikt av fortifikation sbefälha våren med enahanda plikter och rättigheter för denne beträffande kassaväsendet, som tillkomma regementschef, samt utgöres av 1 fortifikationskassör som redogörare och 1 av kommendanten förordnad kassakontrollant. Såsom biträden åt redogöraren tjänstgör 1 skrivare tillika bokförare samt 1 kontorsvakt (årsarvode 2.460 resp. 1,050 kronor; se liggaren över fjärde huvudtiteln 1925—26, sid. 71). Denna kassaförvaltning ombesörjer förvaltning av: under anslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. beviljade medel till avlöning åt sådan Bodens trupper icke tillhörande, fortifikationsbefälhavaren direkt underställd personal, för vilken arvoden icke finnas i stat uppförda; fortifikationsbefälhavarens andel i anslaget till expenser, bränsle, lyse m. m.; medel, som enligt staten för ordinarie anslaget till byggnader, övningsfält m. m. disponeras av kommendanten, så ock medel, vilka enligt beslut av a rméförvalt ningens fortifikationsdepartement eller eljest för med sagda anslag avsett ändamål ställas till kommendantens förfogande utan att i samband därmed meddelats föreskrift om medlens redovisning genom annan kassaförvaltning; medel anvisade för vattenverkets och elektricitetsverkets drift; samt från arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen anvisade medel. Kommendantskapets kassaförvaltning står under uppsikt av fästningsintendenten med enahanda plikter och rättigheter för denne beträffande kassaväsendet, som tillkomma regementschef, och utgöres av adjutanten hos fästningsintendenten såsom redogörare och en av kommendanten förordnad kassakontrollant. Denna kassaförvaltning ombesörjer förvaltningen av: de i staten för kommendantskapet och polispersonalen i Boden anvisade medel under anslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.; . , ,. under anslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. beviljade medel till avlöning åt sådan Bodens trupper icke tillhörande vid kommendantskapet anställd personal, för vilken arvoden icke finnas i stat uppförda och vilka icke förvaltas av fortifikationsbefälhavarens kassaförvaltning; kommendantskapets andel i anslaget till expenser, bränsle, lyse m. m.; kommendantskapets andel i anslaget till kasernutredning, lntendenturfordon m. m.; medel av Bodens truppers andel i anslaget till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt vid truppförbanden för de permanenta verken i Boden; kommendantskapets andel i anslaget till fält- och fälttjänstövningar; samt medel, som i övrigt ställas till kommendantens förfogande och vilkas förvaltning icke enligt gällande föreskrifter skall ombesörjas av fortifikationsbefälhavarens kassaförvaltning. Såsom framgår av ovanstående redogörelse för kassaväsendet vid kommendantskapet i Boden, handhar fortifikationsbefälhavarens kassaförvaltning en relativt obetydlig medelsförvaltning. Då kommendantskapets kassaförvaltning ej heller synes de sakkunniga vara särskilt arbetstyngd, hava de sakkunniga ansett sig kunna föreslå, att fortifikationsbefälhavarens i Boden kassaförvaltning indrages, och att den medelsförvaltning, vilken för närvarande åligger sistnämnda kassaförvaltning, överflyttas på kommendantskapets i Boden kassa förvaltning. De sakkunniga anse sig ha

108 så mycket mer skäl att föreslå denna centralisering av kassaväsenået vid kommendantskapet i Boden, som härigenom icke allenast besparas skrivimtenalier, blanketter o. d. utan även någon personalminskning synes kunna äga uni. I samband med att fortifikationsbefälhavarens i Boden kassafo'va'tning upphör, kan dock icke den för redogörarebefattningen avsedda fortiiikationskassörsbeställningen indragas. Sistnämnda befattningshavare torde alltjämt bliva erforderlig, enär han utom redogöraretjänsten även bestrider befattningen såsom materieluppbörclsman. Möjligen kan han ersättas av lägre kvdificerad person. Däremot torde förut omnämnda såsom biträden åt fortifikationskassören tjänstgörande civila bokföraren samt kontorsvakten kunna undvaras samt sålunda de för dessa avsedda arvodena indragas. Då kassaväsendet vid kommendantskapet i Boden genom den föreshgna indragningen av fortifikationsbefälhavarens kassaförvaltning organiseras enligt bestämmelserna i gällande kassareglemente, biiva särskilda föreskrifter rörande detsamma obehövliga, Kungl. kung. den 23. juli 1915 (nr 278) med ändringar kunna sålunda upphöra att gälla. De sakkunnigas här ovan föreslagna organisation kommer praktisit taget att medföra ungefär samma besparing, som försvarsrevisionen ansåg si? kunna erhålla genom organisation av central fästningsintendentur i Boden. 5. Militärbefälet för Övre Norrland. Enligt 1925 års härordningsbeslut utgöras militärbefälhavaren fir Övre Norrland underställda truppförband av Västerbottens regemente (cörläggningsort Umeå) samt följande till Bodens fästning förlagda truppförband* nämligen: Norrbottens regemente, en skvadron ur Norrlands dragonregemente, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår samt tredje intendenturkompaniet. Av ovanstående truppförband komma de till Boden förlagda — Bodens trupper — att i förvaltningshänseende bliva underställda kommendantai i Boden. Västerbottens regemente, som lyder direkt under militärbef alla våren, bör i förvaltningshänseende direkt underställas denne. Såsom förut framhållits skola emellertid särskilda tjänstegrenscheier icke ingå i militärbefälhavarens stab. För handläggning inom staben av sådana ärenden, som tillkomma tjänstegrensehef, skola i stället erforderliga liträden ställas till förfogande från i Boden förlagda truppförband och anstalter. Dessa ärenden torde i mycket ringa omfattning komma att beröra fredsförvaltningen, utan huvudsakligen omfatta planer för för det tidigare gränsförsvaret avsedda truppers mobilisering, uppmarsch och koncentrering samt därmed sflfetaxanhängande frågor. Vid sådant förhållande bliver det huvudsakligen målsmän för ingenjör-, intendentur-, sjukvårds- och veterinärärenden, som behöva tagas i anspråk. Med hänsyn till den i Boden placerade intendenturpersonalens ordinarie arbetsuppgiften och andra på frågan inverkande omständigheter synes elet de sakkunniga riktigast, att chefen för arméns intendenturförråd i Boden tages i anspråk för handläggning av intendenturärenden. Övrig erforderlig personal bör vid behov ställas till militärbefälhavarens förfogande ur Bodens trupper.

109 Bil. 1.

Föreslagna ändringar. Förordningen har i likhet med övriga förslag till förvaltningsreglementen försetts med en Inledning, i vilken införts erforderliga bestämmelser angående förordningens tillämpning.

§ 1. Oförändrad.

Förs lag till Kungl. Majrts förordning angående förvaltningens vid armén allmänna ändamål och organisation. Inledning. Vad i detta reglemente sägs om: a) arméfördelningschef och fördelningsintendent gäller i tillämpliga delar även om kommendanten och fästningsintendenten i Boden samt, i avseende å Västerbottens regemente, om militärbefälhavaren för Övre Norrland och hos denne tjänstgörande intendenturofficer; b) regemente och regementschef gäller även, där ej i denna förordning annorlunda sägs, om kår och kårchef samt om Gotlands trupper och militärbefälhavaren på Gotland; c) kompani och kompanichef gäller även om skvadron och skvadronschef, batteri och batterichef ävensom annan utbildningsenhet och chef för dylik. §1. Förvaltningens vid armén allmänna ändamål och omfattning. 1. Förvaltningsmyndigheterna vid armén hava till uppgift att, i vad på dem beror, förse vederbörande truppförband, formationer och anstalter med under fred och krig erforderliga förnödenheter, materiel och byggnader samt att sörja för, att den för kriget behövliga utrustningen av vapen, ammunition, munderings- och övriga persedlar, fordon m. m. är fullständig och befinner sig i krigsdugligt skick. 2. Genom förvaltningen skola truppernas behov på ett tillfredsställande sätt tillgodoses utan att statsverket åsamkas onödiga utgifter. För detta ändamål bör förvaltningen utmärkas av förutseende, planmässighet och sparsamhet, varjämte av alla dem det vederbör en effektiv kontroll skall utövas i fråga om handhavandet av de särskilda förvaltningsärendena. 3. För handläggningen av förvaltningsärenden, tillhörande olika slag eller huvudgrupper, gälla särskilda reglementen eller eljest i behörig ordning utfärdade föreskrifter. På grund av dessa reglementen och föreskrifter ordnas expeditionstjänstgöringen rörande

110 Bil. 1.

förvaltningen vid arméns truppförband av vederbörande chefer. Dessa skola övervaka, att förvaltningsärendena handhavas med ordning och noggrannhet; och lända beträffande deras rätt och befogenhet att ordna arbetena å förvaltningsexpeelitionerna och tjänstgöringen där-J städes till efterrättelse de bestämmelser, som i motsvarande avseenden gälla de rent militär] expeditionerna eller därutöver i kommandovä meddelas. § 2. I sak oförändrad.

Mom. 2. Ordet »artillerimateriel» har införts såsom enhetsbegrepp för all under artilleridepartementets förvaltning stående materiel.

§3. Oförändrad med undantag av att en formell jämkning vidtagits i mom. 2 och 3.

§ 2. Centralmyndighet. 1. Arméförvaltningen utövar, under Kungl. Maj:t samt i enlighet med sin instruktion och gällande förvaltningsföreskrifter, högsta uppsikten över och ledningen av förvaltningen vid arméns truppförband, formationer och anstalter. 2. Arméförvaltningen utgöres av: a) arméförvaltningens arlilleridepartemcnt för ärenden angående arméns artillerimateriel (kanoner och andra artilleripjäser, kulsprutor, handvapen, ammunitionseffckter, målskjutningsmateriel m. m.), skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält, driften av artilleriets fabriker och tyganstalter med för densamma erforderliga maskinella och andra anordningar m. m.; b) arméförvaltningens fortifikations-departement för ärenden angående arméns kasernetablissemang och övriga byggnader, övningsplatser med övningsfält, skjutbanor och andra markområden, lantbefästningar, ingenjörmateriel, inkvartering i de under departementets vård ställda byggnaderna m. m., allt i den mån särskilda bestämmelser ej föranleda undantag; c) arméförvaltningens intendentsdepartemenl för ärenden angående arméns förplägnad, intendenturmateriel, remonteringsväsende m. m.; cl) arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse för ärenden angående arméns sjukvårds- och veterinärväsende; samt e) arméförvaltningens civila departement för ärenden angående arméns avlöning samt kassa-, räkenskapsoch medelsredovisnings väsende m. m. § 3. Förvaltningen vid arméfördelning. 1. Arméfördelningschef utövar, i enlighet med gällande reglementen och övriga förvaltningsföreskrifter, uppsikten över och ledningen av förvaltningen viel underlydande truppförband, formationer och anstalter.

Ill

Monn. 3. Orden »adjutanten ho)s fördelningsintendenten» uitbytta mot ordet »expedite onsintendenten».

Finner arméfördelningschef anledning till an- Bil. märkning mot förvaltningens handhavande vid honom underlydande truppförband, formation eller anstalt, och kan han ej med stöd av gällande föreskrifter däri åvägabringa rättelse, skall han om förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:t. 2. Vid arméfördelning förekommande förvaltningsärenden, med undantag av kassaärenden, varmed förstås ärenden angående avlöning samt kassa-, räkenskaps- och medelsredovisningsväsendet, avgöras r>v arméfördelningschefen på föredragning: ärenden angående artillerimatenel, skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält med mera dylikt av den vid arméfördelningsstaben anställda officer, som arméfördelningschefen därtill utser; ärenden angående byggnader, mark, övningsfält, skjutbanor, ingenjörmateriel med mera dylikt av den vid arméfördelningsstaben anställda officeren ur fortifikationen; ärenden angående förplägnad, intendenturmateriel med mera dylikt av fördelningsintendenten; ärenden angående sjukvårdsväsendet av fördelningsläkaren; samt ärenden angående veterinärväsendet av fördelningsveterinären. Då arméfördelningschef så prövar nödigt, skall förvaltningsärende först föredragas inför stabschefen och sedermera i dennes närvaro inför arméfördelningschefen. 3. Kassaärenden avgöras vid arméfördelning av fördelningsintendenten, som i fråga härom lyder under arméförvaltningens civila departement. Kassaärenden vid arméfördelnings stab ^handläggas dock av expeditionsintendenten, på sätt i reglementet för arméns kassaväsende i fred stadgas. Då arméfördelningschef det befaller, skall fördelningsintendenten redogöra för kassaärende inför arméfördelningschefen eller meddela honom upplysningar om sådant ärende. 4. Skrivelser i förvaltningsärenden från arméfördelning till Kungl. Maj:t insändas genom arméförvaltningens vederbörliga departement eller sjukvårdsstyrelse.

§4. Föireslagna ändringar se sid. 1112.

Förvaltningen vid regemente. 1. Regementschef utövar, under arméfördelningschefen samt i enlighet med behöriga före-

1.

112 Bil. 1. Mom. 2. Orden »och vid trängkar ärenden angående fordonsmaterielen med utredning och tillbehör» utgå, enär den särskilda tygavdelningen vid trängkar förutsattes indragas. I övrigt i sak oförändrat.

Mom. 3. Bestämmelse om kompanichefs ansvar i vissa fall har intagits. Jfr betänkandet VI. A. 2 a.

De bestämmelser, som krävas med anledning av de sakkunnigas förslag rörande förvaltningen vid Gotlands trupper, hava här sammanförts.

skrifter, uppsikten över och ledningen av förvaltningen vid regementet och dess underavdelningar (kompanier, skvadroner, batterier och andra utbildningsenheter). 2. Vid regemente förekommande förvaltningsärenden — undantagandes kassaärenelen — avgöras av regementschefen på föredragning: _ ärenden angående artillerimateriel, skjittekniska anordningar å artilleriets skjutfält med mera dylikt av vapenofficeren; ärenden angående byggnader, mark med mera dylikt av den officer vid regementet, som regementschefen därtill utser (kasernofficeren); ärenden angående förplägnad, intendenturmateriel med mera dylikt av regementsintendenten; ärenden angående sjukvårdsväsendet av regementsläkaren eller vid regemente, där bataljonsläkare är anställd såsom ensam läkare, av bataljonsläkaren ; samt ärenden angående veterinärväsendet av regementsyeterinären eller, där regementsveterinär icke finnes, av vederbörande bataljonsveterinär och, där icke heller bataljons veterinär är anställd, av den officer vid regementet, som regementschefen därtill utser. Vid ingenjörkår föredragas ärenden angående ingenjörmaterielen av vederbörande tygofficer. 3. Kassaärenden avgöras av regementsintendenten, som i fråga härom lyder under fördelningsintendenten. Ärende angående avlöning och annan gottgörelse åt manskap vid kompani avgöres dock av vederbörande kompanichef. Då regementschef det befaller, skall regementsintendent redogöra för kassaärende inför regementschefen eller meddela honom upplysningar om sådant ärende. 4. Skrivelser i förvaltningsärenden från regemente till arméförvaltningens departement eller sjukvårdsstyrelse insändas genom vederbörliga expeditioner vid arméfördelningen, skrivelser till Kungl. Maj:t genom sistnämnda expeditioner samt vidare genom vederbörliga departement eller sjukvårdsstyrelse i arméförvaltningen. Särskilda bestämmelser rörande förvaltningen rid Gotlands trupper. 1. Militärbefälhavaren utövar, i enlighet med gällande reglementen och övriga förvaltningsföreskrifter, uppsikten över och ledningen avförvaltningen vid Gotlands trupper och dess underavdelningar samt vid underlydande formationer och anstalter.

113 2. Vid Gotlands trupper o. s. v. förekommande förvaltningsärenden —• undantagandes ärenden angående artillerimateriel, skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält med mera dylikt samt kassaärenden — avgöras av militärbefälhavaren på föredragning: ärenden angående byggnader, mark, övningsfält, skjutbanor, lantbefästningar, ingenjörmateriel med mera dylikt av den vid militärbefälet anställde fortifikationsofficeren; ärenden angående förplägnad, intendenturmateriel med mera dylikt av stabsintenclenten; ärenden angående sjukvårdsväsendet av stabsläkaren; samt ärenden angående veterinärväsendet av stabsveterinären eller, därest sådan icke finnes, av den officer vid militärbefälet, som militärbefälhavaren därtill utser. 3. Ärenden angående artillerimateriel, skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält med mera dylikt avgöras: vid Gotlands infanterikår av militärbefälhavaren på föredragning av kårens vapenofficer; samt vid Gotlands artillerikår av chefen för artillerikåren på föredragning av kårens vapenofficer. 4. Kassaärenden avgöras av den vid militärbefälet såsom biträde (adjutant) hos stabsintendenten anställde officeren. Då militärbefälhavaren det befaller, skall adjutanten redogöra för kassaärende inför militärbefälhavaren eller meddela honom upplysningar om sådant ärende.

§6. De bestämmelser, som krävas med anledning av de sakkunnigas förslag till viss gemensam förvaltning vid Bodens artilleriregemente och Norrbottens artillerikår, hava här sammanförts.

8—-261158

Särskilda bestämmelser rörande förvaltningen vid Norrbottens artillerikår. 1. Chefen för Bodens artilleriregemente utövar med nedan nämnda undantag samt i enlighet med behöriga föreskrifter uppsikten och ledningen av förvaltningen jämväl vid Norrbottens artillerikår och dess underavdelningar. 2. Vid Norrbottens artillerikår förekommande ärenden angående förplägnad, intendenturmateriel med mera dylikt avgöras av chefen för Bodens artilleriregemente på föredragning av regementsintendenten vid nämnda regemente. 3. Övriga vid kåren förekommande förvaltningsärenden med undantag av kassaärenden avgöras av chefen för Norrbottens artillerikår på föredragning:

Bil, 1

114 Bil. 1.

ärenden angående artillerimateriel av kårens vapenofficer; ärenden angående byggnader, mark med mera dylikt av den officer vid kåren, som kårchefen därtill utser (kasernofficeren); ärenden angående sjukvårdsväsendet av den av kommendantskapets läkare, som därtill utses; samt ärenden angående veterinärväsendet av fästningsveterinären i Boden. 4. Kassaärenden vid kåren avgöras av regementsintendenten vid Bodens artilleriregemente. §7. Motsvarar nuvarande

§ 7.

Särskilda bestämmelser rörande förvaltningen vid formationer och anstalter, som lyda omedelbart nnder arméförvaltningen. 1. Vid arméfördelning äro arméfördelningsanstalter, såsom tygstationer, förråd, fabriker och verkstäder, som lyda omedelbart under arméförvaltningen, gäller vad därom är särskilt stadgat.

§ 8. Motsvarar nuvarande § 6.

§ 8. Ansvarsskyldighet för beslut i förvaltningsärenden.

Mom. 1. Orden »adjutanten hos fördelningsintendenten» utbytta mot »expeditionsintendenten». Orden »adjutanten hos stabsintendenten.» hava tillkommit. J f r i övrigt § 4 mom. 3.

1. Vid arméfördelning äro arméfördelningschefen och föredraganden samt vid regemente regementschefen och föredraganden gemensamt ansvariga för beslut i förvaltningsärende; dock att, om chefen beslutar i strid mot föredragandens mening, denne äger, för att skydda sig mot ansvar, att emot beslutet skriftligen anföra sin avvikande mening. För beslut i kassaärende äro vid arméfördelning fördelningsintendenten och beträffande kassaväsendet vid arméfördelnings stab expeditionsintendenten, vid regemente regementsintendenten samt vid militärbefälet på Gotland adjutanten hos stabsintendenten var för sig ansvariga. För beslut i ärende angående avlöning och annan gottgörelse åt manskap vid kompani ansvarar dock vederbörande kompanichef. 2. Är bestämt medelsbelopp eller årsanslag anvisat för viss förvaltningsgren eller del därav, skall föredraganden redogöra för samt arméfördelningschefen och regementschefen, en var beträffande sin förvaltning, hålla sig underrättad om anslagsställningen, på det att anvisat belopp eller årsanslag icke må överskridas.

115 Motsvarar nuvarande § 7.

§ 9. Särskilda föreskrifter. 1. I de fall, då föredragande anför mot vederbörande chefs beslut avvikande mening, skall föredraganden föra protokoll, som chefen till riktigheten bestyrker. Avser beslutet utbetalning av medel, skall utdrag av protokollet bifogas detsamma och åtfölja verifikationshandlingarna. Om sådant beslut medför större utgift än 1,000 kronor, skall chefen ofördröjligen insända avskrift av protokollet till arméförvaltningen. I andra fall må protokoll föras eller föredragningslista, innefattande kortfattade anteckningar angående ärendena och däri meddelade beslut, upprättas, om vederbörande chef så bestämmer. Angående protokolls förande i upphandlings- och entreprenadärende är särskilt stadgat. 2. Föredragandena äro skyldiga att lämna varandra erforderliga upplysningar och att även i andra avseenden samverka med varandra. Vid ingående av avtal om leverans eller arbete äro fördelningsintendent och regementsintendent skyldiga att lämna annan föredragande det biträde, som av chefen anbefalles. 3. Uppstår tvekan, vem föredragning av visst ärende åligger, äger chef därom bestämma, 4. Beslut i annat förvaltningsärende än kassaärende skall undertecknas av vederbörande chef med kontrasignation av föredraganden. Beslut i kassaärende undertecknas av den beslutande ensam.

Nuvarande mom. 5 har utgått. Jfr inledningen. §10. Motsvarar nuvarande § 8.

§ 10. Besvär. Besvär över beslut i förvaltningsärende ma anföras hos arméförvaltningen inom den i kungl. förordningen den 14 december 1866 angående besvär över administrativa myndigheters beslut stadgade tid.

Bil. 1

116 Bil. 2.

Föreslagna ändringar. Reglementet har i viss mån omredigerats för att ernå en mera logisk ordningsföljd emellan de olika avdelningarna samt viss förenkling. I sistnämnda avseende hava under rubriken Inledning, med vissa ändringar och tillägg, sammanförts bestämmelserna i nuvarande § 2 mom. 5 och § 4 mom. 4. I övrigt har reglementet indelats i tvenne huvudavdelningar, nämligen I. Allmänna bestämmelser och I I . Kassaväsendets ledning och ombesörjande. Under den första avdelningen hava sammanförts sådana gemensamma föreskrifter, som i stort sett återfinnas i § 3 av nuvarande reglemente. Den andra avdelningen upptager under A. Högre förvaltningsmyndigheter, B. Regemente och C. Formationer och anstalter de bestämmelser, som i nuvarande reglemente i huvudsak motsvaras av §§ 1—2 och §§ 4—20.

Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente för arméns kassaväsende i fred (kassareglemente). Inledning. Vad i detta reglemente sägs om: a) truppförband gäller även om formation och anstalt; b) arméfördelningschef och fördelningsintendent gäller i tillämpliga delar även om kommendanten och fästningsintendenten i Boden; c) regemente och regementschef gäller även om kår och kårchef samt i tillämpliga delar om Gotlands trupper och stabsintenelenten på Gotland; cl) regementsintendent gäller även i tillämpliga delar om adjutanten hos stabsintendenten på Gotland; e) bataljonschef gäller även om divisionschef; f) kompani och kompanichef gäller även om skvadron och skvadronschef, batteri och batterichef ävensom annan utbildningsenhet och chef för dylik; g) expeditionsintendent gäller även om adjutanten hos fästningsintendenten i Boden.

I. Allmänna bestämmelser. § 1.

Motsvarar nuvarande § 3. Orden »formationer och anstalter» utgå. Jfr inledningen. Orden »reglementet för arméns avlöning under fred» utbytta mot orden »för fred gällande avlöningsreglementen med tillhörande tillämpningsbestämmelser» .

Kassaväsendets omfattning. Kassaväsendet vid arméns truppförband utgör en särskild tjänstegren. Till detsamma hänföras enligt detta reglemente: a) uppbörden av de medel, som anvisas för bestridandet av förekommande utgifter eller eljest inflyta; b) verkställandet av de vid arméns truppförband förekommande utbetalningar, vilka grunda sig på fastställda stater, för fred gäl-

117 lande avlöningsreglementen med tillhörande Bil. tillämpningsbestämmelser och andra allmänna författningar. Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter samt beslut av vederbörande högre myndighet eller chef; c) räkenskapernas förande och verificering; samt d) kontrollen över och redovisningen av de medel, som ingå uti till kassaväsendet hörande räkenskaper.

II. Kassaväsendets ledning och ombesörjande. A. Högre förvaltningsmyndigheter.

§2.

§ 2.

Motsvarar nuvarande § 1. Orden »formationer och anstalter» utgå i förekommande fall. Jfr inledningen.

Centralmyndighet.

§ 3. Motsvarar nuvarande § 2. Mom. 1. Omredigerat med hänsyn till att vissa truppförband utan att ingå i arméfördelningen underställas viss arméfördelningschef.

1. Arméförvaltningens civila departement utövar, under Kungl. Maj:t, högsta uppsikten över och ledningen av kassaväsendet vid arméns truppförband. För kassavården inom arméförvaltningen är särskilt stadgat. 2. Arméförvaltningens civila departement ombesörjer, på sätt i § 9 närmare bestämmes, att erforderliga penningmedel äro att tillgå för de särskilda truppförbanden. 3. Det åligger arméförvaltningens civila dedepartement att i god tid före varje månads utgång underrätta såväl fullmäktige i riksbanken om de medelsbelopp, som för användande under nästkommande månad anvisats åt varje truppförband, som ock statskontoret om de belopp, som under samma månad äro för arméförvaltningen erforderliga. 4. Arméförvaltningens civila departement fastställer för kassaväsendet vid arméns truppförband behövliga formulär samt utfärdar rörande kassaväsendet de närmare föreskrifter, som erfordras utöver i detta reglemente eller eljest i detta ämne av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. § 3. Myndighet vid arméfördelning. 1. Fördelningsintenden.t utövar, under arméförvaltningens civila departement, närmaste överinseendet och kontrollen över kassavården vid arméfördelningschefen underställda truppförband.

118 Bil. 2.

Orden »formationer och anstalter» utgå. Jfr inledningen. Mom. i övrigt förtydligat. Mom. 2. Omredigerat av samma anledning som mom.l.

Mom. 3. Omredigerat av samma anledning som mom.l.

Mom, 4. Vad som förstås med kassaärenden framgår av förordningen angående förvaltningens allmänna organisation, § 3 mom. 2 (bil. 1 sid. 111). Mom. 5 utgår, jfr inledningen.

Under berörda tjänstegrenschef handläggas hithörande ärende uti en särskild expedition, som benämnes »N. N. arméfördelnings expedition för kassaärenden». Ifrågavarande expedition förer särskild tjänstestämpel. 2. I egenskap av föreståndare för arméfördelnings expedition för kassaärenden åligger det fördelningsintendent: att granska från kassaförvaltningarna vid arméfördelningschefen underställda truppförband inkommande räkenskaper och medelsredogörelser med hänsyn till deras uppställning och avfattning i enlighet med fastställda formulär eller givna bestämmelser m. m., som är hänförligt till den formella delen av ifrågavarande räkenskaper; att vid räkenskapernas insändande till arméförvaltningens civila departement anmäla upptäckta felaktigheter, i den mån dessa icke kunnat rättas genom skriftväxling med vederbörliga kassaförvaltningar ävensom avgiva det yttrande i övrigt, vartill han finner skäl föreligga; samt att för åstadkommande av likformighet och reda i räkenskapernas och redogörelsernas uppställning göra vederbörliga kassaförvaitningar de erinringar, vartill anledning finnes, och meddela dem de anvisningar, som stå i överensstämmelse med gällande författningar och föreskrifter. 3. Fördelningsintendent skall en gång om året verkställa inventering av varje till arméfördelningschefen underställt truppförband hörande kassa; skolande minst en av dessa kassor under årets lopp ytterligare en gång av honom inventeras. Förekommer vid kassainventering anmärkning av sådan art, att vederbörande anses böra för anmärkta åtgärden ställas under åtal, skall fördelningsintendent ofördröjligen hos arméförvaltningen därom göra anmälan med uppgift tillika å den eller de åtgärder, som vidtagits. Förhållandet anmäles även hos arméfördelningschefen. 4. Då arméfördelningschefen det befaller, skall fördelningsintendent redogöra för kassaärende för arméfördelningschefen eller meddela honom upplysningar om sådant ärende.

§4. Motsvarar nuvarande § 4. Mom. 1. Omredigerat av skäl, som framgå av betänkandet V I . A. 2. a.

Mom, 4 utgår. J f r inledningen. §5. Motsvarar nuvarande § 7.

Mom. 2. Regementschef nu åliggande inventeringsskyldighet överflyttas i huvudsak till regementsintendenten. Jfr §§ 6 och 16.

Mom. 4. Omredigerat med hänsyn till att checker för

B. Regemente. 1. Allmänna bestämmelser. § 4. Kassaförvaltning. 1. Kassaväsendet vid regemente ombesörjes, under uppsikt av regementschefen, utav en kassaförvaltning, som utgöres av regementsintendenten och regementskassören. För utövande av kontroll å förvaltningen av kassan förordnar regementschefen en regementsofficer, om så ske kan, i annat fall en kompaniofficer av kaptens grad såsom kassakontrollant. Förordnande såsom kassakontrollant gäller endast tills vidare, och ombyte av sådan skall äga rum minst en gång om året. 2. Skrivelser rörande kassaväsendet vid regemente ställas till: »N. N. regementes kassaförvaltning». Kassaförvaltningen förer särskild tjänstestämpel. 3. Regementsintendentens expeditionslokal skall tillika vara lokal för kassaförvaltningen. Regementschef är likväl obetaget att för längre eller kortare tid under vapenövning förlägga kassan till mötes- eller övningsplats, varom regementsintendenten gör anmälan till fördelningsintendenten. 2. Personliga åligganden. § 5. Regementschef. 1. Regementschef utövar den allmänna uppsikten över förvaltningen av kassaärendena vid regementet och utfärdar de föreskrifter därför, som med hänsyn till lokala förhållanden befinnas erforderliga, samt ordnar tjänsteförbindelsen mellan kassaförvaltningen och honom underlydande förband. 2. Regementschef skall vid räkenskapsårsskiftet inventera kassan samt därvid taga del av samtliga till kassaviiséndet hörande räkenskaper och handlingar. Han äger i övrigt, då han så för gott finner, i allmänhet minst en gång i kvartalet, verkställa sådan inventering. 3. Regementschef delgiver kassaförvaltningen de order och föreskrifter, som till honom ankomma från högre myndighet eller som han själv utfärdar, och vilka kassaförvaltningen måste känna för att utöva sin verksamhet, ävensom andra därför erforderliga upplysningar. 4. Regementschef meddelar vederbörande bankinrättning (postanstalt) namnuppgift (med

Bil. 2

120 Bil, 2.

uttagning av penningmedel böra underskrivas av regementskassören och kassakontrollanten. Då regementschef numera icke underskriver checker för uttagning av penningmedel och icke heller hädanefter förutsattes göra detta, behöver bankinrättningen (postanstalten) ej hava meddelande om, då han överlämnar befälet till annan person, varför bestämmelsen härom utgår. Jfr även § 9 mom. 3.

bifogande av vederbörandes namnteckningar) å regementskassör och kassakontrollant viel regementet, ävensom härutinnan inträdande förändringar. 5. Regementschef kungör å regememsorder de tider, då kassan hålles öppen. Förlägges kassan till annan ort än regementets förläggningsort, bringar regementschef detta till allmänhetens kännedom genom ann ms uti en eller två av ortens tidningar.

§6. Motsvarar nuvarande 5. Paragrafen omredigerad av skäl, som framgå av betänkandet V I . A. 2. a.

§ 6. Regementsintendent.

§7. # Ny paragraf. Motivering återfinnes i betänkandet VI. A. 2. a.

1. Regementsintendent är föreståndare för regementets kassaförvaltning och i denna egenskap ansvarig för, att ärendena inom kassaförvaltningen handhavas enligt gällande bestämmelser, samt äger att i detta hänseende meddela de närmare föreskrifter, som finnas erforderliga. 2. Regementsintendent ombesörjer den för kassaförvaltningen erforderliga skriftväxlingen samt insänder av regementskassören avgiven redovisning för medelsförvaltningen, medelsrekvisition m. m. 3. Minst en gång i månaden ävensom vid ombyte av kassakontrollant eller då regementskassör avgår ur eller återinträder i tjänst, skall regementsintendent verkställa inventering av kassan. 4. Då regementschefen det befaller, skall regementsintendent redogöra för kassaärende inför regementschefen eller meddela honom upplysningar om sådant ärende. Regementskassör. 1. Regementskassör handhaver med uppbördsmannaansvar och redovisningsskyldighet av kassaförvaltningen mottagna eller till densamma inflytande penningmedel ävensom till regementet börande värdehandlingar. 2. Regementskassör åligger: att i enlighet med föreskrifterna i § 10 förvara regementet tillhörande värdehandlingar ävensom de penningmedel, som icke innestå å bankinrättning (postgiroräkning);

§8. Motsvarar nuvarande § 6. Paragrafen omredigerad på grund av ändring av §§ 4 och 6 samt tillkomsten av § 7. Motivering återfinnes i betänkandet V I . A. 2. a. Jfr även § 9 mom. 3.

att uppgöra i § 9 omnämnd medelsrekvisition; att mottaga till regementet inflytande, av arméförvaltningens civila departement icke tillhandahållna medel, såsom ersättning för försålda persedlar och materialier, anmärkningsmedel m. m., sedan vederbörande föredragande eller regementsintendent å verifikationen, jämte i erforderliga fall attest av värdet, tecknat uppgift å den räkenskapstitel, vara inkomsten skall bokföras ; att verkställa vid regementet förekommande utbetalningar eller tillhandahålla vederbörande därför erforderliga belopp, dock först sedan utbetalningsorder enligt föreskrifterna i § 13 tecknats av regementschefen, föredragande i förvaltningsärende, regementsintendenten eller vederbörande kompanichef; att uppsätta och föra föreskrivna räkenskaper samt avgiva föreskriven redovisning för medelsförvaltningen; samt att uppgöra och till regementsintendenten för tecknande av utbetalningsorder överlämna avlöningslistor för officerare och underofficerare m. fl. 3. Rörande regementskassörs befattning med uttagning och insättning av penningmedel stadgas i § 12. 4. Regementskassör ansvarar för, att räkenskapen överensstämmer med däri åberopade verifikationer samt att såsom verifikation åberopad räkning eller annan handling blivit rätt uträknad och ej heller eljest innehåller motsägande uppgifter. § 8. Kassakontrollant. 1. Vid utövandet av närmaste kontrollen över kassan åligger det kassakontrollant: att å kassadagarna vara närvarande från kassans öppnande till eless stängande och därvid anteckna in- och utgående meclelsbelopp; att vid slutet av varje kassadag förvissa sig om beloppet av kassabehållningen och tillse, att densamma ofördröjligen insattes i vederbörlig bankinrättning (å vederbörlig postgiroräkning) eller förvaras på föreskrivet sätt; att påteckna eller avstämpla alla verifikationer för såväl inkomster som utgifter; samt att genom påskrift å regementskassörens redovisningar attestera deras överensstämmelse med räkenskaperna i de delar, som icke avse fördelning av inkomster och utgifter å de särskilda redovisningstitlarna.

Bil. 2.

122 Bil. 2.

2. Finner kassakontrollant anledning till anmärkning mot regementskassören i fråga om kassavården, skall han därom ofördröjligen göra anmälan till regementschefen. 3. Kassakontrollant är, därest till följd av hans försummelse beträffande honom åliggande kassakontroll oegentligheter med avseende på kassavården ägt rum, i andra hand ansvarig för därigenom i kassan uppkommen brist. 3. § 9. Motsvarar nuvarande § 8.

Mom. 3. Å ort, där riksbankskontor icke finnes, böra medlen, därest så befinnes lämpligt, även kunna tillhandahållas genom postgirorörelsen.

Särskilda bestämmelser. § 9. Kassauppbörd.

1. För bestridande av utgifterna vid regemente rekvirerar kassaförvaltningen erforderliga penningmedel hos arméförvaltningen. Rekvisition skall omfatta det noggrant beräknade medelsbehovet för en kalendermånad i sänder samt skall före den 10 i månaden näst före den, clå medlen skola användas, vara till vederbörande förclelningsintendent inkommen. 2. Fördelningsintendenten granskar ele inkomna rekvisitionerna och insänder dem jämte de anmärkningar eller förslag till ändringar, vartill granskningen föranleder, i så god tid, att de före den 16 i samma månad inkomma till arméförvaltningens civila departement. 3. Arméförvaltningens civila departement prövar rekvisitionerna, fastställer medelsbehovets storlek och tillhandahåller därefter regementet de nödiga penningmedlen genom riksbanken eller, därest riksbankskontor icke finnes å regementets förläggningsort, genom annan bank, som av arméförvaltningens civila departement bestämmes, eller ock genom postgirorörelsen. Finnes ej närbelägen bankinrättning (postanstalt) att tillgå, tillhandahållas medlen kontant, därest framställning därom gjorts hos nämnda departement. Underrättelse om det belopp, som för regementets räkning insatts i bankinrättning eller å postgiroräkning, skall i god tid före månadens utgång av arméförvaltningens civila departement meddelas kassaförvaltningen. 4. Därest för oförutsedda ändamål behov av medel för regementet uppstår, efter det arméförvaltningens civila departement bestämt det belopp, som under månaden må tillhandahållas regementet, äger kassaförvaltningen att ofördröjligen genom fördelningsintendenten hos departementet göra motiverad framställning om utbekommande av erforderliga ytterligare medel, som, i händelse behovet godkännes. tillhandahållas regementet på sätt ovan är sagt.

123 Mom. 7. Orden »regementsintendenten» och »regementsintendentens» utbytta mot orden »regementskassören» och »regementskassörens» av skäl, som framgå av betänkandet V I . A. 2. a. Ordet »postgiroräkning» tillagt. J f r § 9 mom. 3.

Mom, $. Omredigerat av sammai anledning som mom. 7.

§ 10. Motsvarar nuvarande § 10. Mom. 1. Ordet »postgiroräkning» tillagt. Jfr § 9 mom. 3. Mom. 2. Ordet »regementsintendenten» utbytt mot ordet »regementskassören».

5. Om gjord medelsrekvisition, i sin helhet eller till någon del, icke av arméförvaltningens civila departement bifalles, underrättas fördelningsintendenten och kassaförvaltningen därom av departementet. 6. Övriga till regementet inflytande, av arméförvaltningens civila departement icke tillhandahållna medel, såsom ersättning för försålda persedlar och materialier, anmärkningsmedel m. m., skola ingå i regementets kassa. 7. Inbetalning av dylika medel sker antingen genom insättning av beloppet å regementets bankräkning (postgiroräkning) eller genom kontant inbetalning å kassadag till regementets kassa. Den, som verkställer inbetalning av andra medel än köpeskilling för materiel, som för regementets räkning försålts å auktion, skall till regementskassören avlämna reversal å beloppet i två exemplar, varav det ena till honom återställes, försett med regementskassörens kvitto, uti vilket skall intagas uttryckligt förbehåll därom, att detta icke är gällande med mindre det förses med kassakontrollantens annotation. Blanketter till reversal skola på begäran tillhandahållas vederbörande. 8. Till kassaförvaltning adresserade, med posten ankomna värdeförsändelser skola från vederbörande postanstalt uttagas mot kvitto av regementskassören och kassakontrollanten; åliggande det regementschefen att underrätta postanstalten såväl om denna föreskrift som ock om de personer, vilkas namnteckningar erfordras å kvitto för värdeförsändelsers uttagande. Assurerade och rekommenderade försändelser få av regementskassören brytas endast i kassakontrollantens eller, vid förfall för denne, i regementsintendentens närvaro. § 10. Förvarandet av penningmedel och värdehandlingar. 1. Under kassaförvaltningens vård stående medel skola under tiden mellan de särskilda kassadagarna vara insatta å vederbörlig bankräkning (postgiroräkning). 2. Medel, som tillfälligtvis måste förvaras å kassalokal, skola inläggas i kassaskåp eller annat lämpligt förvaringsrum under två lås, till vilka regementskassören förvarar den ena nyckeln och kassakontrollanten den andra. 3. I den mån medel för ändamålet kunna komma att anvisas, bör. för kassans medförande under särskilda förhållanden, vid regemente finnas en lätt flyttbar, starkt tillverkad och

Bil. 2.

124 Bil. 2.

Mom. 5. Ordet »regementsintendenten» utbytt mot ordet »regementskassören».

§ 11. Motsvarar nuvarande § 9.

dyrkfri kassakista med två lås, till vilki nycklarna handhavas på sätt i mom. 2 sägs. Sådan kassakista, vartill modellritning fastsälles i kommandoväg, bör kunna säkert och änlamålsenligt fästas å fordon. 4. Då så erfordras böra för kassans förvarande betryggande anordningar eller särskilda skydds- och bevakningsåtgärder vidtagas. 5. Värdepapper tillhörande regementet eller dess särskilda kassor eller fonder förvaras uti kassavalv i bankinrättning, uti kassaskåp i kassalokalen eller uti annat lämpligt förvaringsrum och alltid under två lås, till vilka nycklarna förvaras, den ena av regementskassören, den andra av kassakontrollanten. §11. Kassadagar och kassas öppenhållande. 1. Regementets kassa hålles öppen för inoch utbetalningar å följande ordinarie kissadagar, nämligen den 1, 11 och 21 dagen i varje månad, såvida dagen är helgfri, eljest å närmaste helgfria dag därefter. Om så är nödvändigt, må regementschef, på framställning av regementsintendenten, förordna om ordinarie kassadags fördubbling genom kassans hållande öppen även under näst påföljande helgfria dag ävensom om extra kassadag, som i varje fall hålles, då auktion förrättas å regementet tillhörande materiel. Angåenle kassadagar vid artilleriets tygstationer och fabriker meddelar arméförvaltningens artillerdepartement erforderliga föreskrifter. 2. Tiden för kassans hållande öppen å kassadag bestämmes på regementsintendentens förslag av regementschefen, varvid, om möjligt, hänsyn bör tagas därtill, att å samma dag kunna före kassans öppnande ur vederbörlig bankinrättning uttagas för dagens utbetalningar erforderliga medel och efter kassans stängande insättas de medel, vilka icke tagits i anspråk för utbetalningarna. 3. Dagar och tider, då kassan hålles öppen, skola genom anslag å kassalokalens dör: bringas till allmänhetens kunskap samt, enligt § 5 mom. 5, å regementsorder tillkännagivas.

§ 12. Motsvarar nuvarande § 11. Mom. 1. Ordet »regementsintendenten» utbytt mot ordet »regementskassö-

§ 12. Uttagning och insättning av penningmedel. _ 1. Uttagningar av regementets å bankinrättning (postgiroräkning) anvisade eller insatta medel äga rum, om möjligt, allenast å kassadag

125 ren». Orden »om vilkas namnteckningar underrättelse skall vara bankinrättningen meddelad» utgå, enär bestämmelse härom är intagen i § 5 mom. 4. J f r även § 9 mom. 3. Mom. 2. Jfr § 9 mom. 3.

§ 13. Motsvarar nuvarande § 12. Paragrafen omredigerad av skäl, som framgå av betänkandet VI. A. 2. a.

§ 14. Motsvarar nuvarande § 13. Paragrafen omredigerad med hänsyn till, att regementskassören jämlikt § 7

och endast genom check, undertecknad av regementskassören och kassakontrollanten. 2. Därest vid, kassadags slut förefinnes kassabehållning, som till följd av bankens (postanstaltens) stängning icke kan samma dag där insättas, skola dessa medel förvaras på sätt föreskrives i § 10 mom. 2. Så snart ske kan följande dag, skola medlen i banken (å postgiroräkningen) insättas. Vid fördubbling av kassadag bestämmer chefen, huruvida kassabehållning skall mellan ele särskilda dagarna insättas i banken (å postgiroräkningen) eller förvaras enligt nämnda föreskrift.

Utbetalningar nr kassa. 1. Regementskassören verkställer sådana utbetalningar för regementets räkning, som avses i § 1 mom. b). 2. Utbetalningsorder å förskott, som utlämnas enligt föreskrifterna i § 14 mom. 1, tecknas av regementschefen. Utbetalningsorder, som grundar sig på beslut i förvaltningsärende, tecknas av vederbörande föredragande »å regementschefens vägnar». Utbetalningsorder å avlöning och annan gottgörelse åt manskap vid kompani, enligt de närmare bestämmelser arméförvaltningens civila departement äger utfärda, tecknas av vederbörande kompanichef. Övriga utbetalningsorder tecknas av regementsintendenten. Utbetalningsorder— utom av kompanichef tecknade — skola innehålla uppgift å de räkenskapstitlar, vara utgifterna skola bokföras. Regementsintendent är berättigad vägra teckna utbetalningsorder å krav, som enligt hans uppfattning sakna stöd i gällande föreskrifter. Detsamma gäller kompanichef beträffande avlöning och annan gottgörelse åt manskap vid kompani. 3. Regementskassör är pliktig att vägra utbetalning, som icke grundar sig på behörig utbetalningsorder. 4. Utbetalning ur kassa sker, mot kvitto, antingen kontant eller medelst check, det senare så ofta det ändamålsenligen kan ske och i synnerhet då större belopp är i fråga. § 14. Förskott. 1. Förskott för bestridande av statsutgifter, såväl stående som tillfälliga, må utlämnas endast på grund av regementschefens skriftliga ut-

Bil. 2.

126 Bil. 2.

skall handhava och verkställa utbetalningar ur kassan. Orden »kompani-, skvadrons- och batterichef samt jämställd officer» utbytta mot ordet »kompanichef». Jfr inledningen. Vidare har fastslagits, att tillfälligt förskott må utlämnas till bataljons-, kompani- och likställda chefer för bestridande av utgifter under fälttjänstövningar, samt att regementschef äger uppdraga åt regementsintendenten att verkställa inventering av från kassan utlämnade förskott. Övriga ändringar förändra icke paragrafen i sak.

betalningsorder mot skriftlig förbindelse, för vilken utgivaren är betalningsansvarig, intill dess densamma i sammanhang med slutredovisning av förskottet återställts. Stående förskott, som minst en gång i månaden fylles genom inlösen av de verifikationer, förskottsinnehavare till bevis om verkställda utbetalningar från förskottet mottagit, må utlämnas: till regementskassör för bestridande mellan kassadagarna av mindre utgifter; till kompanichef för bestridande av avlöning och annan gottgörelse åt manskap ävensom rekryteringskostnader; till vapenofficer vid artilleriets truppförband för bestridande av avlöning åt tygpersonalen och av löpande utgifter samt för inköp av materiel ; till förrådsförvaltare eller jämförlig personal för bestridande av löpande utgifter; samt till befälhavare för skola, utbildningskurs m. m., där särskild kassaförvaltning icke är anordnad, för sådana utbetalningar, som icke kunna utan olägenhet verkställas direkt från regementets kassaförvaltning. Tillfälligt förskott må utlämnas: till regementsintendent (regementskassör) samt till bataljons- och kompanichef för bestridande av utgifter under fälttjänstövningar; samt till befälhavare för marschkontingenter och dylikt för bestridande av därmed förenade kostnader, som icke kunna utan olägenhet gäldas direkt av regementets kassaförvaltning. I utbetalningsorder å förskott skall angivas, förutom förskottets belopp och den person, till vilken förskottet skall utlämnas, huruvida detsamma skall betraktas såsom stående eller tillfälligt förskott samt, vad beträffar tillfälligt förskott, det ändamål, som därmed avses. Regementschef är ansvarig för, att förskottets belopp avpassas efter det ändamål, för vilket detsamma utlämnas. Regementskassör må icke innehava stående förskott till högre belopp än 1,000 kronor. Förskottsinnehavare är personligen ansvarig för de förskottsmedel, han mottagit, och är skyldig att vid anfordran uppvisa behållning och verifikationer för fördelningsintendenten, regementschefen samt, på särskild order av regementschefen, för regementsintendenten. 2. Förskott må av kassaförvaltning vidare utlämnas dels för tjänsteresor jämlikt bestämmelserna i allmänna resereglementet och dels till annan myndighet enligt särskilda författningar.

127 3. Förskott skall ofördröjligen redovisas, så snart det ändamål, för vilket detsamma utlämnats, upphört, eller förskottsinnehavare avgår från den befattning eller lämnar det uppdrag, på grund varav förskottet till honom utlämnats. Annat stående förskott än regementskassörens må icke utestå vid räkenskapsårsskifte, såvida icke arméförvaltningens civila departement med hänsyn till föreliggande omständigheter finner skäl att i särskilt fall annorlunda förordna. 4. För redovisning av förskott ävensom förskottslikvider enligt gällande förordning angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10) äger arméförvaltningens civila departement utfärda erforderliga föreskrifter. § 15. Motsvarar nuvarande

14.

Mom.l. Ordet »regementsintendenten» är i förekommande fall utbytt mot ordet »regementskassören».

§ 16. Motsvarar nuvarande § 15. Paragrafen omredigerad på grund av, att regementschefens inventeringsskyldighet i huvudsak överflyttats till regementsintendenten. J f r §§ 5 och 6.

§ 15. Bokföring och medelsredovisning. 1. Föreskrifter angående de räkenskaper, som skola föras vid kassa förvaltning av regementskassören och kassakontrollanten, meddelas av arméförvaltningens civila departement. Liggare över de värdehandlingar, som i § 10 mom. 5 omförmälas, skall av regementskassören föras i dubbla exemplar, av vilka det ena förvaras tillsammans med handlingarna och det andra innehaves av regementskassören. 2. Medelsredovisning skall månatligen avgivas. Redovisningshandlingarna skola före den 10 i månaden näst efter den redovisningen avser vara till vederbörande fördelningsintendent inkomna. I övrigt meddelar arméförvaltningens civila departement erforderliga bestämmelser om medelsredovisningen. §16. Kassainventering. 1. På grund av bestämmelserna i §§ 3, 5 och 6 verkställas kassainventeringar av fördelningsintendenten, av regementschefen samt av regementsintendenten. 2. Fördelningsintendenten, vilken åligger att å särskilda blanketter till årsräkenskap, en för varje truppförband, införa såväl truppförbandet tillkommande årsanslag, så snart desamma blivit bekantgjorda, som detsammas inkomster och utgifter enligt månadsräkenskapen, kontroltrollerar vid inventering likheten emellan kassaförvaltningarnas räkenskaper och egna anteckningar samt genomgår till truppförbands kassa hörande medel och värdehandlingar. Över inven-

Bil. 2.

128 Bil, 2.

teringen föres protokoll i dubbla exemplar, av vilka fördelningsintendenten behåller det ena och det andra förvaras bland regementets handlingar. 3. Regementschefen kontrollerar vid inventering, att å hans vägnar meddelade, räkenskapen tillhörande utbetalningsorder överensstämma med fattade beslut, att såsom utestående förskott eller balanserade räkningar bokförda belopp finnas behörigen verificerade, samt att bokförd kassabehållning är förvarad på författningsenligt sätt. 4. Regementsintendentens månatliga inventering äger rum efter månadsräkenskapens avslutande, men innan månadsredovisningen insändes. Därvid skall regementsintendenten tillse, att såsom utestående förskott eller balanserade räkningar bokförda belopp finnas behörigen verificerade, ävensom att bokförd kassabehållning är förvarad på författningsenligt sätt. § 17. Motsvarar nuvarande § 16.

§17. Kassaöverlämning.

Mom. 1 och 2 omredigerade på grund av tillkomsten av § 7 samt överflyttande i huvudsak av regementschefens skyldigheter i fråga om kassainventering till regementsintendenten. Jfr §§ 5 och 6.

1. Vid regementskassörs tillfälliga avgång ur eller inträde i tjänst ävensom vid ombyte av kassakontrollant skall kassaöverlämning äga rum i närvaro av regementsintendenten. Den tillträdande kassaförvaltaren eller kassakontrollanten skall övertyga sig om, att de utbetalningar, som ägt rum efter senaste kassainventering, äro behörigen verificerade, och att den uppgivna behållningen i kassan förefinnes. Vid förrättningen föres protokoll i dubbla exemplar, vilka underskrivas av regementsintendenten samt i förrättningen deltagande kassaförvaltare och kassakontrollant (kassakontrollanter). Kan avgående kassaförvaltare eller kassakontrollant ej personligen verkställa överlämning av kassan, företrädes han av ombud. Ar vid förrättningen intet att anmärka, må protokollet endast innehålla, att kassan riktigt överlämnats och mottagits. 2. Då regementskassör avlidit eller eljest frånträder sin befattning, skall fördelningsintendenten eller av denne förordnat ombud närvara vid kassaöverlämningen, som i övrigt äger rum i enlighet med i föregående mom. givna bestämmelser. 3. Fördelningsintendenten eller av denne förordnat ombud skall även närvara vid den överlämning av kassaförvaltning. som äger rum, dä regementsintendent avlidit eller eljest frånträder sin befattning.

Mom. 3. Nytt mom.

129 §18. Motsvarar nuvarande § 17.

Bil. 2 Kassaförlust. Upptäckes brist i kassa eller lider kassa förlust genom eldsvåda, stöld eller annorledes, skall regementschefen ofördröjligen därom meddela såväl fördelningsintendenten som arméförvaltningens civila departement underrättelse samt vidtaga alla nödiga åtgärder för tryggande av kronans rätt. C. Formationer och anstalter.

§19. Motsvarar nuvarande § 18. Paragrafen omredigerad av skäl, som framgå av betänkandet VI. B. 2.

•261158

§19. Arméfördelnings stab. 1. Kassaväsendet vid arméfördelnings stab ombesörjes, under uppsikt av fördelningsintendenten, utav en kassaförvaltning, som utgöres av expeditionsintendenten och stabskassören. För utövande av kontroll å förvaltningen av kassan förordnar arméfördelningschefen bland de till staben hörande officerarna en kassakontrollant. 2. Skrivelser rörande kassaväsendet vid arméfördelnings stab ställas till: »Kassaförvaltningen vid N. N. arméfördelnings stab». Kassaförvaltningen förer särskild tjänstestämpel. 3. Fördelningsintendent tillkommer i tilllämpliga delar samma befogenhet och åligganden i avseende å arméfördelningsstabens kassa, som enligt §§ 5, 13 och 16 tillagts regementschef i avseende å regementets kassa. 4. Expeditionsintendent är föreståndare för arméfördelningsstabens kassaförvaltning och ställer sig till efterrättelse i tillämpliga delar de föreskrifter, som i detta reglemente gälla för regementsintendent. 5. Stabskassör handhaver med uppbördsmannaansvar voch redovisningsskyldighet alla till kassan influtna medel. Han ställer sig till efterrättelse i tillämpliga delar de föreskrifter, som i detta reglemente gälla för regementskassör. 6j Stabskassör verkställer bokföring och avgiver månatlig redovisning till fördelningsintendenten inom den i § 15 mom. 2 angivna tiden och i den ordning arméförvaltningens civila departement bestämmer. 7. Kassakontrollant ställer sig i tillämpliga delar till efterrättelse i § 8 givna bestämmelser om kassakontrollen vid regemente. Hava till följd av kassakontrollantens försummelse

130 i fråga om den honom åliggande kassakontrollen oegentligheter med avseende å kassavården ägt rum, är han i andra hand ansvarig för därigenom i kassan uppkommen brist. 8. Angående uttagning och insättning samt utbetalningar av medel gäller i tillämpliga delar vad i §§ 12 och 13 stadgas.

Bil. 2.

20. Motsvarar nuvarande § 19.

§ 20. Övriga formationer och anstalter.

Paragrafen omredigerad på grund av föreslagen omorganisation av kassaförvaltning vid regemente med hänsyn till, att kassaväsendet vid formationer och anstalter fortfarande bör vara organiserat efter samma grunder som kassaväsendet vid regemente.

1. Vid formation eller anstalt ombesörjes kassaväsendet, där icke genom särskilda föreskrifter annorlunda är bestämt, efter samma grunder som vid regemente. 2. Kassaförvaltningen utgöres av vederbörande intendent (adjutant, redogörare) och kassör, där sådan finnes. För utövande av kontroll å förvaltningen av kassan förordnar chefen (föreståndaren) en kassakontrollant, vartill utses lämplig person bland till formationen (anstalten) hörande personal. 3. Chef eller föreståndare för formation (anstalt) har enahanda plikter och rättigheter beträffande kassaväsendet som chef för regemente. 4. Vid formation (anstalt), där särskild kassör icke finnes förordnad, övertager intendenten (adjutanten, redogöraren) även kassörens skyldigheter. 5. Skulle vid formation (anstalt) lämplig person att förordna såsom kassakontrollant icke finnas att tillgå, övertager chefen (föreståndaren) även kassakontrollants åligganden.

§ 21. Motsvarar nuvarande § 20.

§ 21. Besvär. Besvär över beslut i kassaärende må anföras hos arméförvaltningens civila departement inom den i kungl. förordningen den 14 december 1866 angående besvär över administrativa myndigheters beslut stadgade tiden.

131 Bil

Föreslagna ändringar. Rubriken. Orden »arméns truppförband» hava utbytts mot »armén» enär reglementet gäller icke allenast truppförbanden utan jämväl formationer, skolor o. s. v. Vidare hava orden »i fred» tilllagts. Reglementet har i viss mån omredigerats för att ernå en mera logisk ordningsföljd emellan de olika avdelningarna samt viss förenkling. I sistnämnda hänseende hava under rubriken Inledning, med vissa ändringar och tillägg, sammanförts bestämmelserna i nuvarande § 2 mom. 4, § 7 mom. 3, § 12 sista stycket, § 13 mom. 2 och § 14 mom. 2. I övrigt har reglementet indelats i tvenne huvudavdelningar, nämligen / . Allmänna bestämmelser och II. Förvaltningen av intendentur materielen. Under den första avdelningen hava sammanförts sådana gemensamma föreskrifter, som i stort sett återfinnas i §§ 3—6 av nuvarande reglemente. Den andra avdelningen upptager under A. Högre förvaltningsmyndigheter, B Regemente och C. Tillfälligt sammandraget truppförband och skola de bestämmelser, som i nuvarande reglemente i huvudsak motsvaras av §§ 1 och 2, respektive §§ 7— —25 och §§ 26—27.

Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente för anskaffning^ underhåll och vård av intendenturmaterielen vid armén i fred (intendenturmaterielreglemente). Inledning. Vad i detta reglemente sägs om: a) truppförband gäller i tillämpliga delar även om formation och anstalt; b) arméfördelningschef och fördelningsintendent gäller i tillämpliga delar även om militärbefälhavaren för Övre Norrland och hos denne tjänstgörande intendenturofficer samt om kommendanten och fästningsintendenten i Boden; c) regemente och regementschef gäller även om kår och kårchef samt i tillämpliga delar även om Gotlands trupper och militärbefälhavaren på Gotland; d) regementsintendent gäller även i tilllämpliga delar om stabsintendenten på Gotland; e) bataljon och bataljonschef gäller även om division och divisionschef; f) kompani och kompanichef gäller även om skvadron och skvadronschef, batteri och batterichef ävensom annan utbildningsenhet och chef för dylik. g) kompaniadjutant och kompaniförråd gäller även om skvadrons- och batteriadjutant samt om skvadrons- och batteriförråd; h) plutonchef gäller även om likställd chef.

132 Bil. 3. I. Allmänna bestämmelser. §1. Motsvarar nuvarande § 3.

§ 1. Omfattningen av arméns intendenturmateriel.

Mom. 1. I överensstämmelse med staten för intendenturanslaget och Kungl. brevet den 11 maj 1923 hava skidmateriel och musikmateriel intagits här, varjämte ordet »fordonsmateriel» utbytts mot »intendenturfordon». Begreppet »intendenturfordonsmateriel» har införts såsom enhetsuttryck för såväl intendenturfordon som till dem hörande utredning och tillbehör samt annan under anslaget »intendenturfordon» fallande materiel. Vidare har bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel, tvättmateriel och allmänna lägerkassans materiel inlagts under begreppet intendenturmateriel (Jfr intendentsdepartementets cirkulär den 7 dec. 1920 D. Nr 4337 Utr.). I bilaga till 1925 års försvarsproposition (Jfr prop, nr 50/1925 sid. 484 och försvarsutskottets utlåtande sid 341) har pionjär- och signalmateriel upptagits som särskild materielgrupp. Då särskilt anslag för anskaffning och underhåll av denna materiel ännu icke uppförts i riksstaten, utan kostnaderna härför tillsvidare bestridas av anslagen till munderingsutrustning och till intendenturfordon, har materielen i fråga ännu ej ansetts böra upptagas som särskild materielgrupp. Mom. 2—5, omkastade till nummerföljden 2, 5, 4, 3. Under varje mom. har materielen upptagits i enlighet med staterna för budgetåret

1. Arméns intendenturmateriel omfattar all nedan omförmäld materiel, så vitt dess anskaffning och underhåll bekostas av de under arméförvaltningens intendentsdepartements förvaltning stående anslag, kassor eller fonder, nämligen : munderingsutrustning, kasernutredning, förplägnaclsutredning, intendenturfordon med utredning och tillbehör (intendenturf ordonsmateriel), skidmateriel, bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel, tvättmateriel, musikmateriel och allmänna lägerkassans materiel.

2. Till munderingsutrustning hänföras beklädnadspersedlar (jämväl kökskläder och \ aktpälsar men ej sjukhuskläder), personliga utrednings- och remtygspersedlar (servisbestick, skyddstält och tälthyddemateriel samt

133 1925—1926 för munderingsanslaget och intendenturanslaget -— i vissa fall med förtydligande tillägg. Till intendenturfordonsmateriel hava även motordrivna fordon hänförts. Orden »truppförbandens kaserner», »truppförband» o. s. v. äro i förekommande fall använda såsom enhetsuttryck. Jfr inledningen.

Mom. 6—8 nytillkomna i enlighet med staterna för budgetåret 1925—1926 för »kasernutredning, intendenturfordon m. m.» samt »bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt vid truppförbanden».

fältpacklådor för officerare och underofficerare m. fl. däruti inräknade), personlig signalmateriel, hästutredningspersedlar utom vid artilleriet och ingenjörtrupperna, fanor och standar liksom ock för tillverkning, underhåll och vård av nu ifrågavarande persedlar avsedda verktyg och materialier. 3. Till kasernutredning hänföras kasern och mässinventarier, sängar, sängpersedlar och handdukar samt annan till lös inredning i trupp förbandens kaserner hänförlig materiel, dock ej för mat- och kokinrättningar, sjukhus (sjukrum), sjukstall och hovslagarsmedja avsedda inventarier liksom ej heller undervisnings- och gymnastikmateriel. I övrigt hänföres till kasernutredning all intendenturmateriel, som ej tillhör annan materielgrupp. 4. Till förplägnadsutredning hänföras sådana för mathållning och furagering i fred och krig avsedda inventarier, redskap och materialier, vilka ej räknas till munderingsutrustning och ej äro hänförliga till fast inredning i kasernetablissemang. 5. Till intendenturfordonsmateriel räknas fordon (vagnar, automobiler, motorcyklar och slädar) rid- och körskolepersedlar samt velocipeder, infanteritruppförbandens strålkastarmateriel ävensom sådan materiel, som enligt vederbörliga fältutrustningslistor eller andra bestämmelser ingår i fordons eller drag-, reserv-, pack- och klöviehästars egen utrustning eller egentliga belastning samt verktyg och materialier för denna materiels tillverkning, underhåll och vård, allt såvida icke dessa fordon, persedlar m. m. äro att hänföra till munderingsutrustning, kasernutredning, förplägnadsutredning, skid-, bränsle-, lyse-, renhållnings-, musik-, artilleri-, ingenjör-, sjukvårds-, veterinär-, expeditions- och kassamateriel eller allmänna lägerkassans materiel. 6. Till skidmateriel räknas skidor med bindningar, stavar och övriga tillbehör, skidramar samt alla för sagda materiels tillverkning, underhåll och vård erforderliga verktyg och materialier m. m. 7. Till bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel hänföras bränsle av alla slag, lös belysningsarmatur, lysoljor eller andra belysningsämnen, tändstickor m. m., materialier för inre renhållning, ävensom för eldning, belysning och inre renhållning erforderliga redskap, verktyg och maskiner, vilka ej äro hänförliga till fast inredning i kasernetablissemangen. 8. Till tvättmateriel hänföras alla för tvät-

Bil. 3.

134 Bil. 3.

Mom. 9 och 10 nytillkomna, Jämväl beträffande musikmateriel och allmänna lägerkassans materiel torde bestämmelser böra intagas i reglementet.

§2. Motsvarar nuvarande § 4. Rubriken. Orden »åt arméns personal» tillagda i förtydligande syfte. Mom. 1. Omredigerat i förtydligande syfte för att betona, att endast för tjänsten erforderlig munderingsutrustning tillhandahålles, att de persedlar, som tillhandahållas, hänföras till vederbörliga fältutrustningslistor eller andra föreskrifter m. m. Enär kronan numera icke tillhandahåller munderingsutrustning åt civilmilitära personer av manskapsklass, har bestämmelsen härom utgått. Av munderingsutrustning, som kronan tillhandahåller officerare, underofficerare och likställda, har även upptagits fältpacklådor, vilka i enlighet med därom utfärdade bestämmelser äro överförda från fordonsmateriel till munderingsutrustning (personliga utredningspersedlar). I enlighet med gällande föreskrifter har vidare intagits bestämmelse, att kronan skall tillhandahålla utrednings- och remtygspersedlar åt officerare, vilka efter den 1 juli 1922 vunnit anställning på aktiv

tens utförande erforderliga materialier (undantagandes bränsle- och lysematerialier samt vatten) ävensom härför erforderliga redskap, verktyg och maskiner, vilka ej äro hänförliga till fast inredning i kasernetablissemangen. 9. Till musikmateriel räknas trummor, musik- och signalinstrument med tillbehör samt noter, notställ och notpapper m. m. ävensom för materielens underhåll och vård avsedda verktyg eller andra effekter. 10. Till allmänna lägerkassans materiel hänföras alla sådana persedlar, materialier m. m., vilkas anskaffning bekostas av allmänna lägerkassan eller sagda kassas besparingsmedel. § 2. Tillhandahållande åt arméns personal av munderingsntrustning eller ersättning därför. 1. Av munderingsutrustning tillhandahåller kronan under tjänstgöring: åt manskap samtliga för sådan personal i vederbörliga fältutrustningslistor upptagna eller eljest föreskrivna persedlar; åt underofficerare och likställda samtliga i vederbörliga fältutrustningslistor för sådan personal upptagna personliga utrednings- och remtygspersedlar, utom sabelhandremmar (portepéer), samt dessutom, för beriden sådan personal, hästutredningspersedlar; åt officerare och likställda skyddstältutredning och fältpacklådor; åt officerare och likställda, vilka efter den 1 juli 1922 vunnit anställning på aktiv stat eller såsom surnumerära fänrikar eller underlöjtnanter, samtliga i vederbörliga fältutrustningslistor för sådan personal upptagna personliga utrednings- och remtygspersedlar, utom sabelhandremmar (portepéer); samt åt samtliga beridna officerare och likställda, vilka icke åtnjuta den högre hästgottgörelsen, hästutredningspersedlar enligt vederbörliga fältutrustningslistor. Vederbörande regementschef bestämmer med hänsyn till tjänstgöringens art, årstid o. s. v. omfattningen av den munderingsutrustning, som vid olika tillfällen enligt ovanstående skall tillhandahållas regementets personal.

135 stat eller såsom surnumerära fänrikar eller underlöjtnanter. (Under övervägande bör dock tagas om icke kronan i och med övergång till den nya härordningen bör tillhandahålla personliga utrednings- och remtygspersedlar åt samtliga officerare och likställda.) Kronans skyldighet att tillhandahålla hästutredningspersedlar åt officerare, vilka åtnjuta lägre gottgörelse för egna tjänstehästar (enligt hästhållningsförordningen av år 1916) har här intagits. Åt regementschef har inrymts befogenhet att närmare bestämma, i vilken omfattning munderingsutrustning skall tillhandahållas regementets personal vid olika tjänstgöringstillfällen. Mom. 2. Till manskap för dagligt bruk utlämnade persedlar äro i allmänhet ej krigsdugliga, varför fordran härå för manskap, som erhåller ersättning för begagnande av egna persedlar, utbytts mot bestämmelse, att persedlarna skola vara av god beskaffenhet. Av uppräknade livpersedlar hava uteslutits skärp och stånelare, varemot »halsdukar» tillkommit. I enlighet med arméförvaltningens intendentsdepartements bestämmelser rörande tillämpning i vissa delar av gällande intendenturmaterielreglemente verkställes tvätt av sådana egna beklädnadspersedlar, för vilka ersättning utgår, på kronans bekostnad i överensstämmelse med för vederbörlig kronopersedel gällande bestämmelser. Enär det är förenat med synnerligen stora svårigheter att ordna tvätten av linnepersedlar så, att varje man återfår

Bil. 3.

2. Manskap äger rätt att erhålla ersättning för under tjänstgöring begagnade egna beklädnadspersedlar av nedan uppräknade slag, dock under villkor att dessa uppgå till minst det antal av varje slag, som enligt § 17 mom. 10 skall finnas för varje man vid kompani, och att persedlarna genom ägarens försorg och på hans bekostnad behörigen underhållas, äro av god beskaffenhet och väl passande samt, beträffande nedan under b. uppräknade persedlar, även modellenliga. De persedlar, för vilka sådan ersättning utgår, indelas i följande fyra grupper: a. Småpersedlar. 1) Skodon (skor, stövlar eller däremot svarande, tillåtna utbyten). 2) Kalsonger, skjortor och strumpor. b. Livpersedlar. 3) Vapenrockar eller motsvarande, huvudbonader, klädesbyxor, ylletröjor, halsskydd (halsdukar) samt lägerrockar och lägerbyxor ävensom spännsporrar med remmar för dem, i vilkas fältutrnstning sistnämnda persedlar ingå. 4) Kappor (häri ej inberäknat regnkappor). Ersättningen bestämmes av Kungl. Maj:t pa

136 Bil. 3.

sina tillhörigheter, anse de sakkunniga, att tvätt av egna beklädnadspersedlar bör ombesörjas av vederbörande ägare. P å grund härav torde kunna ifrågasättas, huruvida icke den ersättning, som jämlikt vederbörlig kungörelse utgår för persedlar tillhörande grupp 2) bör något ökas, så att jämväl kostnaden för tvätt ungefärligen täckes. För att erhålla överensstämmelse beträffande manskaps rätt att åtnjuta avlöning, penningbidrag m. m. och övriga förmåner bör i samma kungörelse bestämmelse införas, att i fråga om rätt att erhålla ersättning för begagnande av egna beklädnadspersedlar räknas såsom tjänstgöringsdag jämväl tjänstledighet under tid, varunder avlöning, penningbidrag eller andra därtill hänförliga kontanta förmåner bibehållas oavkortade. Detaljerade bestämmelser rörande ersättning, för egna beklädnadspersedlar till manskap, som åtnjuter vård å jubileumssanatorium, synas icke böra intagas i reglementet utan utfärdas särskilt. Mom. 3. Orden »över stat» utbytta mot i »reserven». Motsvarar nuvarande § 5. Rubriken. Ändrad med anledning av nytillkomna materielgrupper. Mom. 1—3. Ordningsföljden ändrad till 3, 2, 1. Sängar, sängkläder och handdukar hava upptagits bland den kasernutredning, som i vissa fall tillhandahålles officerare, underofficerare och likställda. Vidare har här intagits bestämmelse om, att

förslag av arméförvaltningens intendentsdepartement. Den beräknas allenast för persedlarnas slitning, underhåll och tvättning under tjänstgöring samt utgår med visst belopp för dag och grupp, dock endast för fullständiga omgångar persedlar inom gruppen. Till manskap, som åtnjuter vård å för statstjänare reserverad plats å under förvaltning av överstyrelsen för Konung Oscar I I :s jubileumsfond stående sanatorier, utgår ersättning för begagnande av egna beklädnadspersedlar enligt vad därom särskilt är stadgat.

3. Angående ekiperingshjälp till viss personal i reserven gäller vad därom särskilt är stadgat. § 3. Tillhandahållande åt arméns personal av annan intendenturmateriel än munderingsntrnstning. 1. Av kasernutredning tillhandahåller kronan all lös inredning i truppförbandens etablissemang eller eljest för tjänsten erforderlig dylik materiel. Kaserninventarier samt i erforderliga fall sängar, sängpersedlar och handdukar tillhandahållas officerare, underofficerare och likställda för de lokaler, som till nämnda personal blivit upplåtna såsom tjänsterum, eller vilka vid tillfälliga kommenderingar

137 kronan tillhandahåller kaserninventarier även i för manskapet upplåtna gemensamma mäss- och samlingslokaler, samt att kronan icke tillhandahåller kaserninventarier i till mäss- och samlingslokaler hörande kök och ekonomirum samt bostadsrum för mässbetjäning, allt i enlighet med hittills tilllämpade grunder. Enär av reglementets titelrubrik framgår, att reglementet avser anskaffning m. m. av intendenturmateriel i fred hava orden »i krig och fred» utgått. Åt regementschef har inrymts befogenhet att bestämma, i vilken omfattning förplägnadsmateriel skall tillhandahållas officerare, underofficerare och likställda. Enär »egna tjänstehästar» strängt taget icke kunna hänföras till »arméns hästar», har kronans skyldighet fastslagits att tillhandahålla utfodringsmateriel för de förstnämnda, när de utfodras genom kronans försorg. Åt regementschef har inrymts befogenhet att bestämma i vilken omfattning intendenturfordonsmariel skall tillhandahållas regementets personal. Mom. 4—7. Nytillkomna. Bestämmelse rörande officerares och underofficerares samt likställdas rätt att i tjänsten enligt regementschefs beprövande använda kronans skidmateriel har intagits, i enlighet med vad därom nu är särskilt stadgat. Mom. 5. Grunder för bränsle-, lyse- och renhållningsmateriels samt vattens tillhandahållande av kronan

upplåtits såsom bostadsrum. Kaserninventarier tillhandahållas dessutom i för officerare, underofficerare och manskap upplåtna gemensamma mäss- och samlingslokaler, med undantag av till dessa hörande kök och ekonomirum samt bostäder för mässbetjäning.

2. Av förplägnadsutredning tillhandahåller kronan all för manskapets mathållning samt utfodring av arméns hästar erforderlig materiel ävensom åt officerare och underofficerare samt likställda för dylik personal enligt A^ederbörliga fältutrustningslistor för krigsbruk avsedd förplägnadsmateriel, när regementschefen så prövar lämpligt med hänsyn till övningarnas rätta bedrivande. Dessutom tillhandahåller kronan erforderlig utfodringsmateriel för sådana officerare tillhöriga egna tjänstehästar, vilka enligt gällande bestämmelser utfodras på kronans bekostnad eller genom dess försorg.

3. Av intendenturfordonsmateriel tillhandahåller kronan, i den utsträckning regementschefen prövar erforderligt och tillgången på materiel medgiver, all i vederbörliga fältutrustningslistor upptagen materiel (med undantag av för officerare, underofficerare och likställda avsett bagage) ävensom behövliga rid- och körskolepersedlar. 4. Av skidmateriel tillhandahåller kronan åt officerare, underofficerare och manskap samt likställda all för tjänsten behövlig materiel i den utsträckning regementschefen prövar erforderlig och tillgången på materiel medgiver.

5. Bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel tillhandahållas av kronan, i den mån så erfordras, för uppvärmning, belysning och inre renhållning av samtliga för tjänsten använda lo-

Bil. 3.

138 Bil. 3.

hava angivits; härvid hava bestämmelserna i Kungl. brevet den 7 juli 1911 angående eldning och belysning av arméns mäss- och samlingslokaler, i vad detsamma avser tillhandahållandet av nämnda materiel, intagits med den ändring, att kronan skall tillhandahålla bränsle- och lysemateriel i för manskapet upplåtna mäss- och samlingslokaler även i det fall, att marketenterirörelsen bedrives genom entreprenör, ävensom att kronan skall tillhandahålla lyse i till manskapet upplåtna mäss- och samlingslokaler även efter den s. k. tystnadssignalen. Ifrågavarande lokaler användas nämligen efter nämnda tid endast efter regementschefens för varje fall meddelade tillstånd. Mom. 7. Å t regementschef har inrymts befogenhet att bestämma, i vilken omfattning och mot vilken ersättning musikmateriel må användas utom tjänsten. §4. Motsvarar nuvarande G. Rubriken. Ändrad, enär all under begreppet intendenturmateriel intagen bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel, exempelvis gas och elektrisk ström, icke är »upplagd i förråd». Med hänsyn till att tvättåtgärderna i följd av riksstatens omläggning blivit mera fristående förrättningar, har rätten till tvättning upptagits i samband med tillverknings- och reparationsrätten. Rätten att, enligt av arméförvaltningens fortifikationsoch inten-

kaler samt dessutom för övriga lokaler, i vilka kasernutredning jämlikt mom. 1 ovan av kronan tillhandahålles, dock med iakttagande av, att lyse i för officerare och underofficerare samt likställda upplåtna mäss- och samlingslokaler tillhandahålles av kronan endast för tiden från revelj intill senast en halv timme efter den s. k. tystnadssignalen samt under övrig tid av dygnet allenast, då lokalerna användas för militärt ändamål, såsom krigsspels utförande, vidtagande av förberedelser till nattliga övningar, hållande av föredrag i ämnen, som beröra tjänsten m. m. Bränslemateriel tillhandahålles därjämte av kronan för tillredande av portionsberättigades föda samt för utförande av arbete i kronans tvättinrättningar, hovslagarsmedjor, verkstäder m. m. Under övningar utom förläggningsorten tillhandahållas bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel av kronan i erforderlig utsträckning. Vatten för förbrukning inom kronans etablissemang eller eljest för tjänsten erforderligt tillhandahålles av kronan. 6. Tvättmateriel tillhandahålles av kronan i de fall tvätt utföres på kronans bekostnad. 7. All för tjänsten erforderlig musikmateriel tillhandahålles av kronan åt musikpersonalen i den utsträckning regementschefen prövar erforderlig och tillgången å materiel medgiver. Till musikpersonalen utlämnad materiel må utom tjänsten användas på sätt och mot ersättning, som regementschefen bestämmer. §4. Rätt att mot ersättning utbekomma intendenturmateriel m. m. 1. En var armén tillhörande person äger rätt att — därest regementschef, likställd eller högre myndighet, som har uppsikt över intendenturmaterielen, prövar så utan olägenhet kunna ske — mot kontant ersättning för eget bruk, dels utbekomma intendenturmateriel upplagd i kronans förråd, dels låta tillverka, reparera eller tvätta uniformspersedlar och övrig tjänsteutrustning vid arméns intendenturverkstäder (tvättinrättningar), dock under villkor att kronans rätt och fördel icke i något avseende härigenom trädas för när. 2. Enligt de närmare bestämmelser armé-

139 dentsdepartement närmare utfärdade bestämmelser, från kronans ledningar uttaga elektrisk ström och gas har fastslagits.

förvaltningens fortifikations- och intendents- Bil. departement äga utfärda, äger arméns personal mot kontant ersättning genom kronans ledningar uttaga elektrisk ström och gas såväl för enskilt behov i vederbörande tilldelad tjänstebostad som för till officerare och underofficerare samt likställda upplåtna mäss- och samlingslokaler ävensom till dessa hörande kök och ekonomirum samt bostadsrum för mässbetjäning. Detsamma gäller även regementes enskilda lägerkassa (entreprenör) beträffande till marketenterirörelsen hörande kök och ekonomirum samt bostadsrum i kronans hus för betjäning (entreprenör). 3. Ersättning utgår vid köp av intendenturmateriel med det belopp, som arméförvaltningens intendentsdepartement bestämmer, och vid tillverkning, reparation eller tvätt samt vid uttagning av elektrisk ström och gas enligt av nämnda departement meddelade bestämmelser.

II. Förvaltningen av intendenturmaterielen. A. Högre förvaltningsmyndigheter. §5. Motsvarar nuvarande § 1. Mom. 1. Av samma anledning som beträffande reglementets titelrubrik utbytas orden »arméns truppförband» mot »armén».

Mom. 2.

Oförändrat.

Mom. 3. I gällande instruktion för arméförvalt-

§ 5. Centralmyndighet. 1. A rméförvaltningens intendentsdepartement utövar, under Kungl. Maj:t, högsta uppsikten över och ledningen av anskaffningen, underhållet och vården av intendenturmaterielen vid armén samt utfärdar de närmare föreskrifter därom, som erfordras utöver i detta reglemente eller eljest av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. 2. Tillverkning eller upphandling av intendenturmateriel för armén i dess helhet ombesörjes av arméförvaltningens intendentsdepartement, i den mån detta befinnes fördelaktigt i ekonomiskt avseende eller eljest ändamålsenligt, såsom i fråga om sådan materiel, vars tillverkning eller besiktning kräver särskild yrkesskicklighet eller sådana facktekniska insikter, som icke i allmänhet kunna påräknas av personalen vid truppförbanden. Tillhandahållandet av dylik materiel åt truppförbanden sker i enlighet med av arméförvaltningens intendentsdepartement utfärdade bestämmelser och prissättningar. 3. Om den inspektion av intendenturmaterielen vid armén, som enligt vad därom är sär-

140 Bil. 3.

ningen stadgas rörande den personal, som skall verkställa dylik inspektion. Hur denna skall utföras, bör departementet självt få bestämma. §6. Motsvarar nuvarande § 2.

skilt stadgat, skall verkställas genom arméförvaltningens intendentsdepartement, äger sagda departement att närmare förordna.

Mom. 1. Ändrat i avsikt att klarare framhålla arméfördelningschefs ansvar för intendenturmaterielen vid samtliga honom underlydande truppförband.

1. Arméfördelningschef utövar uppsikten över och ledningen av anskaffningen, underhållet och vården av den intendenturmateriel, som handhaves av honom underlydande truppförband. Arméfördelningschef åligger: a) ^att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, i vilket den av underlydande truppförband handhavda intendenturmaterielen befinner sig, varvid särskild uppmärksamhet bör fästas vid den för krigsbehov avsedda materielens mängd och beskaffenhet; b) att, sedan hushållningsplaner för de anslag, som avse intendenturmaterielen, inkommit från underlydande truppförband (§ 26) låta underkasta desamma granskning samt, där ändringar i planerna kunna befinnas erforderliga, före den 15 augusti varje år meddela vederbörande truppförband bestämmelser därom; skolande härvid särskilt tillses, att tillgängliga medel, så långt ske kan, användas till nyanskaffning, dels för ökande av den för krigsbehov avsedda intendenturmaterielen, dels för uppläggande av erforderliga reserver av sådan icke för krigsbruk avsedd materiel (sängpersedlar m. m.), som i allmänhet är utsatt för större slitning; c) att, då förhållandena så påkalla, hos arméförvaltningens intendentsdepartement göra de framställningar och förslag, som kunna erfordras för tillgodoseende av kravet på en tillräcklig och ändamålsenlig intendenturmateriel, varvid särskild hänsyn bör tagas till önskvärdheten av att åstadkomma likformighet i avseende å denna materiel mellan arméfördelningens särskilda truppförband; cl) att, på anmälan från truppförband om tillfälligt behov av intendenturmateriel, förordna om utlånande av dylik materiel från annat arméfördelningschefen underlydande truppförband, som äger tillgång å sådan, mot den slitningsersättning, som arméfördelningschefen för varje gång kan finna skäligt bestämma; e) att för underlydande truppförband utfärda sådana föreskrifter som, utöver i detta

Tiden »1 januari» i stycket b) utbytt mot »15 augusti» med hänsyn till räkenskapsårets omläggning och arméförvaltningens intendentsdepartements bestämmelser den 19 oktober 1923, D. Nr 5298.

Orden »särskilt munderingsutrustningen» i styc-

§ 6. Myndighet vid arméfördelning.

141 ket e) hava uteslutits med hänsyn till, att även annan materiel, exempelvis intendenturfordonsmaterielen och skidmaterielen, kräver fullt samma omtanke från arméfördelningschefens sida som munderingsutrustningen. Orden »obrukbara persedlar» i samma stycke hava utbytts mot »obrukbar materiel». Stycket f) samt mom. 3 och 4 nytillkomna. Bestämmelserna i Svensk författningssamling nr 377/1912 rörande arméfördelningschef åliggande inspektionsskyldighet beträffande intendenturmaterielen synas vara av den vikt, att de i sak oförändrade böra intagas i detta reglemente. Nuvarande mom. 3 utgår. Orden »arméfördelningen tillhörande truppförband, formationer och anstalter» i stycket a) hava utbytts mot »arméfördelningschefen underlydande truppförband». Visst förband kan i förvaltningshänseende underställas arméfördelningschef utan att tillhöra arméfördelningen. J f r ock inledningen.

Orden »arméfördelningen tillhörande truppförband» i stycket c) utbytta mot »arméfördelningschefen underlydande truppförband».

reglemente eller eljest av Kungl. Maj:t eller arméförvaltningens intendentsdepartement meddelade bestämmelser, kunna erfordras för befordrande av sparsamhet, omtanke och planmässighet i fråga om intendenturmaterielens användande under olika tjänstgöring samt iståndsättande, kassation av obrukbar materiel o. s. v.; samt

f) att själv eller genom fördelningsintendenten och med biträde av erforderlig stabspersonal årligen förrätta inspektion av intendenturmaterielen vid honom underlydande truppförband (förrådsinspektion) till sådan omfattning, att inom loppet av fem på varandra följande år dylik inspektion ägt rum vid samtliga truppförband. 2. Ärenden angående intendenturmaterielen avgöras av arméfördelningschefen på föredragning av fördelningsintendenten. Fördelningsintendent åligger: a) att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, i vilket intendenturmaterielen befinner sig vid arméfördelningschefen underlydande truppförband, samt om det sätt, på vilket hushållningen med denna materiel vid dem bedrives; b) att för sådant ändamål underkasta alla inkommande räkenskaper och redovisningar, som röra intendenturmaterielen, en ingående granskning i förening med ett jämförande sakligt bedömande av förhållandena vid olika truppförband, inför arméfördelningschefen anmäla resultatet av denna granskning och i sammanhang därmed hemställa om behövliga åtgärder till rättande av till äventyrs upptäckta missförhållanden härutinnan; samt c) att i övrigt biträda arméfördelningschefen vid uppsikten över hushållningen med intendenturmaterielen vid arméfördelningschefen underlydande truppförband samt utreda och inför honom föredraga alla hithörande ärenden. 3. Förrådsinspektion jämlikt mom. 1 f) anordnas på sådant sätt, att den inspekterande därigenom erhåller en fullständig inblick i materielhushållningen vid truppförbandet samt i användningen av de för truppens utrustning m. m. avsedda medlen. Vid inspektionen undersökes: a) tillståndet av truppförbandet tillhörig eller vid detsamma förvarad materiel, särskilt

Bil

142 Bil.

3.

med hänsyn till att densamma är av krigsduglig beskaffenhet och omsorgsfullt vårdad samt att nyanskaffad materiel är modellenlig eller eljest i överensstämmelse med givna föreskrifter, av god tillverkning och avpassad i även för äldre yärnpliktsklasser tillräckliga storlekar; b) vid truppförbandet utfärdade föreskrifter och planer för materielens omsättning, utlämnande till bruk vid kompanier samt användning särskilt med hänsyn till att manskapet såväl i som utom. tjänsten ej beklädas med persedlar av högre värdeklass, än sträng sparsamhet tillåter; c) omfånget och sättet för kassationer; d) tillvägagångssättet och omfånget i fråga om nyanskaffning, reparationer, tvätt av persedlar m. m.; samt e) vederbörliga planer för materielens fördelning och användande vid mobilisering samt i sammanhang därmed stående utrustningsarbeten. I samband med förrådsinspektion företages inventering av ett eller flera materielslag vid truppförbandet enligt arméfördelningschefens bestämmande, varjämte granskning sker av truppförbandets materielräkenskaper och ställningen av de anslag och kassor, som äro avsedda för hithörande ändamål. Den närmare ordningen för förrådsinspektionens verkställande bestämmes av arméfördelningschefen. 4. Efter verkställd förrådsinspektion avgiver arméfördelningschefen till Konungen rapport över densamma. Rapporten skall, rörande vart och ett av de truppförband, där förrådsinspektion ägt rum, innehålla: a) ett bedömande av materielhushållningen vid truppförbandet och av ändamålsenligheten i fråga om användningen av härför avsedda medel; b) en allmän redogörelse angående truppförbandets större eller mindre krigsberedskap med avseende å utrustningen; c) anmälan rörande omfattningen av den inventering, som vid förrådsinspektionen verkställts; samt d) vad i övrigt anses böra anmälas angående materielens tillstånd och dess vård vid truppförbandet. Nuvarande mom. 4 utgår. Jfr inledningen.

143 B. Regemente. 1. Personliga åligganden.

§§ 7-17. Beträffande i dessa §§ föreslagna ändringar hänvisas till den motivering, som anförts under rubriken »Materielhushållningen» i kap. VI. A. 2. b. av betänkandet.

Sista delen i stycket a) tillagd, enär det är omöjligt för regementschefen att hålla mobiliseringsbehovet fyllt, om till förfogande ställda anslag ej räcka till.

Stycket b) omredigerat med hänsyn till att uppbördsorder enligt de grunder regementschefen bestämmer bör tecknas av regementsintendenten, samt att kompaniadjutanten skall vara uppbördsman för all intendenturmateriel vid kompaniet. Vidare hava flera uppbördsmän omnämnts. I stycket c) har ordet »(tvättinrättning)» tillagts. Stycket d) omredigerat med hänsyn till att modeller ej finnas å all intendenturmateriel. Sista delen av stycket e) utgår, enär specialutbildningen och dess olika krav på utrustning för olika kompanier, olikheten i manskapsstyrkan m. ni. omöjliggör ett jämförande bedömande mellan kompanierna.

§ 7. Regementschef. 1. Regementschef är ansvarig för underhållet och vården av intendenturmaterielen vid regementet samt vakar noggrant över handhavandet, vården och redovisningen av denna materiel. De för anskaffning och underhåll av materielen avsedda anslagen skola användas på ändamålsenligaste sätt och enligt givna föreskrifter. Regementschef åligger: a) att enligt bestämmelserna i detta reglemente, i vad på honom ankommer, så planlägga och ordna anskaffningen och underhållet av intendenturmaterielen vid regementet, att fredstjänstens oundgängliga krav varda tillgodosedda, att krigsbehovet av duglig sådan materiel vid mobilisering under alla förhållanden är fyllt samt att, därest till förfogande ställda anslag ej medgiva detta, i samband med insändandet av de i § 26 omnämnda planerna därom göra vederbörlig anmälan; b) att bestämma grunderna för fördelning av regementets intendenturmateriel till uppbörd av underlydande personal, förrådsförvaltare, förrådsunderofficer, kompaniadjutanter, regementsväbel, musikunderofficer, köksföreståndare, furageuppbördsman, signalunderofficer, skidförrådsunderofficer, mässföreståndare, bränsleuppbördsman m. fl.;

c) att fastställa instruktion för regementets intendenturverkstäder (tvättinrättning) och låta anställa behövlig civil personal vid desamma ; d) att ansvara för att den intendenturmateriel, som anskaffas vid regementet, är modellenlig eller eljest i överenstämmelse med givna föreskrifter; e) att i fråga om intendenturmaterielens utlämnande till kompanier rn. fl., dess användande och inlämnande till reparation m. m. utfärda sådana bestämmelser, att den största sparsamhet i denna hushållning kommer till stånd;

Bil. 3

144 Bil.

3.

Stycket f) omredigerat så, att regementschefens inspektion icke allenast skall omfatta munderingsutrustningen utan all intendenturmateriel. Vidare har tiden, inom vilken samtliga förband skola vara inspekterade, ändrats från tre till två år. Orden »samt reparationsjournaler m. fl. redovisningshandlingar, som kunna tjäna till upplysning rörande persedelhushållningen, genomgås», utgå, enär några särskilda handlingar rörande hushållningen med materielen icke behöva föras, sedan anslagstilldelningen till kompanierna upphört. ^Nuvarande stycket g) utgår. Avgivandet av här upptagna redovisningshandlingar m. m. hava intagits under regementsintendentens och uppbördsmannens åligganden. Handlingarna skola dock givetvis insändas i tjänsteväg. Stycket g ) , som motsvarar nuvarande stycket h ) , i sak oförändrat. Mom. 2. Oförändrat.

Nuvarande mom. 3 utgår. Jfr inledningen. §8. I stycket c) utgår ordet »ordna», enär skyldigheten att ordna arbetet vid intendenturverkstäderna i enlighet med regementschefens föreskrifter bör åligga förrådsförvaltaren. Vidare har i stycket d) intagits bestämmelse, att regementsintendenten skall avgiva de planer m. m. rörande intendenturmaterielen, vilka nu avgivas av regementschefen.

f) att årligen företaga inspektion av intendenturmaterielen vid minst så många av underlydande kompanier, att inom loppet av två på varandra följande år samtliga kompmier bliva i detta^ avseende inspekterade, skolaade härvid en ingående besiktning företagas å till kompaniet utlämnad intendenturmateriel jämte inventering av densamma, varefter rapport över inspektionen, innehållande ett bedömanle av persedelvården vid de inspekterade kompanierna, insändes till arméfördelningschefen; samt

g) att tillse, att officerares och uiderofficerares samt likställdas uniformspersedlar och övrig tjänsteutrustning äro modellenliga och i gott skick.

^ 2. Regementschef utövar uppsikt över och låter omsätta den intendenturmateriel. som förvaras i honom, i egenskap av inskrivningsområdesbefälhavare, underställda landstormsförråd enligt av arméförvaltningens intendentsdepartement utfärdade bestämmelser.

§ 8. Regementsintendent. Regementsintendent handlägger och föredrager inför regementschefen ärenden rörande intendenturmaterielen samt biträder regementschefen vid tillsynen över handhavandet och vården av denna materiel. Regementsintendent åligger: a) att utöva den närmaste tillsynen över och bära ansvar i andra hand för den intendenturmateriel, som icke är utlämnad till kompanierna ; b) att genom besiktningar förvissa sig om,

145 Nuvarande mom. 1 i övrigt i sak oförändrat,

Nuvarande mom. 2 ävensom § § 9 och 11 utgå, enär tygofficeren och tygunderofficeren vid trängkar förutsättas indragas och deras åligganden övertagas av regementsintendenten och förrådsförvaltaren. Se betänkandet V I A. 1.

att intendenturmaterielen yid regementet väl vårdas och befinner sig i gott skick, dock att han endast på order av regementschefen får företaga besiktning av till kompanier utlämnad materiel, men äger därom hes denne göra framställning; c) att övervaka arbetet vid regementets intendenturverkstäder (tvättinrättning); d) att föra förrådskontrollbok utvisande tillgången å den intendenturmateriel, som i sin helhet skall finnas vid regementet; samt e) att insända föreskrivna redovisningshandlingar samt uppgöra och avgiva erforderliga planer m. m. rörande intendenturmaterielen, allt i enlighet med därför utfärdade bestämmelser.

§ 9. Motsvarar nuvarande § 10.

§ 9. Förrådsförvaltare.

I stycket f) har intagits bestämmelse, att förrådsförvaltarens förrådsbok skall föras så, att den utvisar tillgången å all intendenturmateriel vid regementet (alltså upplagd uppbördsenhetsvis). Vidare har bestämmelsen, att förrådsförvaltaren skall avgiva behörig redovisning över tillgången å under hans vård stående materiel utbytts mot, att han skall uppgöra och avgiva vederbörliga redovisningshandlingar (årsredogörelse) över all intendenturmateriel vid regementet. Nuvarande mom. 1 i övrigt i sak oförändrat.

Förråds förvaltare lyder omedelbart under regementsintendenten samt biträder denne vid ombesörjandet av underhåll, vård och redovisning av intendenturmaterielen vid regementet. Förrådsförvaltare åligger: a) att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa i regementets huvudförråd intagen intendenturmateriel ävensom övrig dylik materiel, som blivit ställd under hans uppbörd; b) att utöva noggrann tillsyn över de lokaler, vilka användas för under hans uppbörd ställd intendenturmateriel, och förvara nycklarna till desamma; c) att, på rekvisition, till kompanier, regementsväbel, köksföreståndare m. fl. utlämna intendenturmateriel från regementets huvudförråd, sedan utlämningsorder blivit å rekvisitionen tecknad av regementsintendenten; d) att i den ordning, som regementschefen bestämmer, för regementets intendenturverkstäder (tvättinrättning) eller för tvättning genom entreprenör mottaga sådan kompanierna tillhörig materiel, som icke vid dessa förband kan iståndsättas eller tvättas, samt efter verkställd reparation eller tvätt återställa densamma; e) att förestå regementets intendenturverkstäder och leda arbetet vid desamma beträffande såväl den under hans egen uppbörd stående materielen som den materiel, vilken för

10—26115S

Bil

146 Bil. 3.

Nuvarande mom. 2 utgår. Jfr motiveringen till § 8 mom. 2. §10. Motsvarar nuvarande § 10 a. Mom. 1. Orden »vid regementet» utbytta mot »av regementschefen».

Mom. 2.

Oförändrat.

Mom. 3.

Oförändrat.

§ 11. Motsvarar nuvarande § 12. Sista stycket utgår. inledningen.

Jfr

12. Motsvarar nuvarande § 13. Omredigerad med hänsyn till att kompaniadjutanten skall vara uppbördsman och ansvarig för redovisningen av all intendenturmateriel vid kompaniet samt för förandet av förrådsböcker och reparations journaler m. m.

reparation eller tvättning avlämnats från kompanier, köksföreståndare m. fl.; samt f) att föra de förråds- och arbetsböcker, som äro erforderliga, för att han ständigt må hava översikt över tillgången å intendenturmaterielen vid regementet samt vid intendenturverkstäderna utförda arbeten, ävensom att över all intendenturmateriel uppgöra och avgiva vederbörliga redovisningshandlingar, allt i enlighet med därför utfärdade bestämmelser.

§ 10. Förrådsunderofflcer. 1. Förrådsunderofficer vid truppförband, där sådan enligt stat skall finnas, biträder förrådsförvaltaren vid ombesörjandet av underhåll, vård och redovisning av intendenturmaterielen vid regementet, allt i enlighet med de bestämmelser, som härutinnan utfärdas av regementschefen. 2. ^ Förrådsunderofficer förordnas för en tid av minst tre och högst fem år. Förordnandet kan förnyas, dock icke förrän två år förflutit från den dag, han senast var anställd i befattningen. Förrådsunderofficer deltager icke i tjänstgöring vid trupp. 3. Till förrådsunderofficer förordnas sergeant, helst sådan, som genomgått förvaltarkurs. §11. Bataljonschef. Bataljonschef vakar över, att vid bataljonen tillhörande kompanier intendenturmaterielen användes och vårdas i enlighet med därför gällande föreskrifter. Tid efter annan bör han förvissa sig om, huru vården av intendenturmaterielen ombesörjes vid kompanierna. §12. Kompanichef. Kompanichef är ansvarig för underhållet och vården av till kompaniet utlämnad intendenturmateriel samt vakar över användningen och redovisningen av densamma. Hans strävan skall vara att genom omtanke och sparsamhet åstadkomma en god hushållning samt hos underlydande personal väcka håg och intresse för god persedelvård.

147 ävemsom att anslag för anskafffning och underhåll av intenidenturmaterielen icke skalll ställas till kompanichefens förfogande.

St;,yckena i ) , j) och k) nytillkcomna.

Nmvarande mom. 2 utgår. Jfr iinledningen.

Kompanichef åligger: a) att i den ordning regementschefen bestämt, från regementets huvudförråd utrekvirera för fredsbruk vid kompaniet erforderlig intendenturmateriel, att disponera all sådan vicl kompaniet emottagen materiel till uppbörd på kompaniadjutanten samt att i andra hand bära ansvar för densamma; b) att av den sålunda vid kompaniet befintliga intendenturmaterielen i mån av behov låta utdela vad som erfordras till personligt eller gemensamt begagnande av underlydande personal och att sörja för, att den övriga delen därav förvaras och vårdas i kompaniets förråd. c) att i enlighet med givna föreskrifter ordna och övervaka användandet av olika munderingspersedlar och övrig intendenturmateriel under olika tjänstgöring vid kompaniet, med iakttagande av att, därest icke särskilda förhållanden annorlunda betinga, de hårdast slitna persedlarna i första hand komma till bruk; d) att genom ofta återkommande besiktningar förvissa sig om, att intendenturmaterielen väl vårdas av underlydande personal, och att söndriga persedlar iståndsättas i tid, så att de ej skadas genom vanskötsel; e) att, då intendenturmaterielens iståndsättande eller rengöring icke kan ske genom kompaniets försorg, låta avlämna densamma för reparation eller tvättning enligt härför av regementschefen utfärdade bestämmelser; f) att, då intendenturmateriel oaktat lagning, lappning och tvättning befinnes för all fortsatt användning i tjänsten fullständigt obrukbar, hos regementschefen föreslå densamma till kassation; g) att övervaka, att manskapet enligt åtagande håller sina egna beklädnadspersedlar i föreskrivet skick, samt vid försummelse härutinnan innehålla så mycket av för ändamålet utgående ersättning, som erfordras för att avhjälpa anmärkta brister; h) att övervaka förandet av i § 13 d) omnämnda förrådsböcker m. m.; i) att verkställa inventering av kompaniets intendenturmateriel eller del därav till sådan omfattning, att under varje kalenderår all vid kompaniet befintlig intendenturmateriel blivit inventerad; j) att vidtaga alla åtgärder, som erfordras för att inlämning till förrådet av utlämnad materiel inom behörig tid verkställes; samt k) att omedelbart verkställa undersökning rörande skadad eller förkommen materiel.

Bil. 3

148 Bil. 3,

§ 13. Motsvarar nuvarande § 14.

§ 13. Kompaniadj utant.

Omredigerad med hänsyn till att kompaniadjutanten skall vara uppbördsman och ansvarig för redovisningen av all intendenturmateriel vid kompaniet samt för förandet av förrådsböcker och reparationsjournaler m. m. Vidare skall för utlämning av intendenturmateriel från förrådet icke erfordras kompanichefens skriftliga utlämningsorder, utan skall utlämningen ske efter kompanichefens allmänna föreskrifter.

Kompaniadjutant lyder omedelbart under kompanichefen samt biträder denne vid ombesörjandet av underhållet och vården av den till kompaniet utlämnade intendenturmaterielen. Kompaniadjutant åligger: a) att under uppbördsmannaansvar emottaga och redovisa all vid kompaniet befintlig intendenturmateriel samt att vårda densamma, i den mån ej annan person, enligt vad i §§ 14 och 15 sägs, därför bär ansvar; b) att utöva noggrann tillsyn över för kompaniets intendenturmateriel avsedda förrådslokaler och förvara nycklarna till desamma; c) att i enlighet med kompanichefens föreskrifter och mot kvitto utlämna intendenturmateriel från förrådet; samt d) att enligt givna föreskrifter föra de förrådsböcker och reparationsjournaler m. m., som äro erforderliga, för att han ständigt må hava översikt över intendenturmaterielen vid kompaniet, ävensom att häröver avgiva behörig redovisning.

Nuvarande mom. 2 utgår. Jfr inledningen. §§ 14 och 15. Motsvara nuvarande §§ 15 och 16. Bestämmelse rörande nya uppbördsmän ävensom rörande övrig personal, som har tillsyn över vården av intendenturmaterielen, hava intagits. Plutonchefers och underavdelningschefers skyldigheter beträffande ansvar för vården m. m. av till underställd avdelning för personligt eller gemensamt bruk utlämnad intendenturmateriel hava skärpts. Bestämmelse har intagits, att förrådsvaktmästare tillhandagår förrådsförvaltaren enligt de bestämmelser, som regementschefen utfärdar. Logementsbefälhavares, dag-, köks-, matsals-, stallunderbéfäls och annan dylik personals åligganden beträffan-

§ 14. Övriga befattningshavare vid regemente, åt vilka uppdragits tillsyn eller vård av intendenturmateriel. 1. Såsom signalofficer, automobilofficer o. s. v. förordnad officer (underofficer) biträder regementschefen vid uppsikten över och vården av vederbörlig materiel i enlighet med de föreskrifter, som av regementschefen eller högre förvaltningsmyndighet blivit utfärdade. 2. Regementsväbel, musikunderofficer, köksföreståndare, furageuppbördsman, signalunderofficer, skidförrådsunderofficer, mässföreståndare och bränsleuppbördsman ävensom annan personal, som av regementschefen utsetts till uppbördsman för intendenturmateriel, är, en var beträffande honom underställd materiel, skyldig att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa densamma. Det åligger dessutom en var av nämnda personal att enligt givna föreskrifter föra de böcker eller förteckningar, som äro erforderliga, för att han ständigt må hava översikt över tillgången å den under hans vård stående materielen ävensom att häröver avgiva behörig redovisning.

149 de viss för gemensamt bruk avsedd intendenturmateriel, som blivit ställd under deras omedelbara tillsyn, hava angivits. Vidare hava skyldigheterna för proviantförvaltare, kommissarie, fordonsbefälhavare m. fl., som för användning under fälttjänstövningar och därmed jämförliga förhållanden mottagit intendenturmateriel, angivits.

3. Plutonchef är ansvarig för vården av Bil, den intendenturmateriel, som för gemensamt eller personligt bruk utlämnats till honom underställd truppavdelning. Honom åligger: a) att tillse, att till avdelningen för personligt bruk utlämnad intendenturmateriel väl vårdas och att söndrig materiel iståndsättes i tid, så att den ej skadas genom vanskötsel; b) att tillse, att, då materielens iståndsättande eller rengöring icke kan ske genom innehavarens egen försorg, densamma avlämnas för reparation eller tvättning enligt härför av kompanichefen utfärdade bestämmelser; c) att verkställa utrustning och avrustning av honom underställd avdelning samt att ansvara för, att till avdelningen för gemensamt eller personligt bruk utlämnad intendenturmateriel före inlämning till förråd är väl rengjord; samt d) att genast till kompanichefen anmäla sådana skador, för vilka innehavaren kan göras ansvarig ävensom varje inom avdelningen uppkommen persedelförlust. Ovan för plutonchef angivna åligganden gälla i tillämpliga delar även övriga underavdelningschefer vid kompani, en var för honom underställd truppavdelning. 4. Förrådsvaktmästare står under omedelbart befäl av förrådsförvaltaren och tillhandagår denne enligt de bestämmelser, som regementschefen utfärdar. 5. Logementsbefälhavare, dag-, köks-, matsals- och stallunderbefäl samt annan dylik personal, under vilkens omedelbara tillsyn viss för gemensamt bruk avsedel intendenturmateriel blivit ställd, åligger att ansvara för vården och befintligheten av densamma, en var för honom underställd materiel. Vid skada eller förlust är han skyldig att därom omedelbart göra anmälan till närmaste befälhavare. 6. Proviantförvaltare, kommissarie, fordonsbefälhavare, kokvagnskock och annan dylik personal, som för användning under fälttjänstövningar och därmed jämförliga förhållanden mottagit intendenturmateriel, är skyldig att ansvara för vården och befintligheten av densamma, en var för honom underställd materiel. Vid skada eller förlust är han skyldig att därom omedelbart göra anmälan till närmaste befälhavare. 7. I mom 3—6 omnämnd befattningshavare är skyldig ersätta de skador eller förluster, som genom försummelse av honom kunna hava uppkommit, till de värden, som med hänsyn till

150 skadans eller materielens beskaffenhet bestämmes. § 15. Enskild personal vid regementet.

Bil. 3.

En var av manskapet, liksom även var och en av regementets övriga personal, är själv närmast ansvarig för till honom för personligt bruk utlämnad intendenturmateriel och är skyldig ersätta de skador eller förluster, som genom försummelse av honom kunna hava uppkommit, till de värden, som med hänsyn till skadans eller materielens beskaffenhet bestämmes. Manskap är skyldigt att självt avhjälpa mindre bristfälligheter å tilldelad materiel, verkställa tvätt, som kan anbefallas, samt att till sitt närmaste befäl omedelbart anmäla sådana skador, som icke på ovan nämnt sätt kunna avhjälpas, liksom ock varje uppkommen persedelförlust. 2. § 16. Motsvarar nuvarande § 17. Oförändrad.

§ 17. Motsvarar nuvarande

18.

Mom. 1. Omredigerat i förkortningssyfte. Sista stycket utgår, enär anskaffning och underhåll av musikmateriel numera bekostas av särskilt anslag. Mom. 2. I sak oförändrat.

Mom. 3. Första stycket i sak oförändrat. Sista stycket utgår. Beträffande skä-

Särskilda bestämmelser. § 16. Förråd.

Regementets förråd av intendenturmateriel indelas i huvudförråd och kompaniförråd. Det förra innehåller all till kompanier m. fl. ej utlämnad intendenturmateriel, de senare den del av till kompanierna utlämnad dylik materiel, som icke utdelats till begagnande. Benämningarna gälla oberoende av de lokaler, i vilka materielen förvaras. § 17. Munderingsutrustning. 1. För anskaffning och underhåll av munderingsutrustningen vid regemente utgår ett årligt reservationsanslag (truppmunderingsanslag) enligt av Kungl. Maj:t utfärdad stat. 2. Av truppmunderingsanslaget bestridas alla kostnader, som sammanhänga med nyanskaffning och underhåll av munderingsutrustningen (häruti även inberäknade de munderingspersedlar för officerare, underofficerare och likställda, vilka tillhandahållas av kronan) ävensom ersättning till manskap för begagnade egna beklädnadspersedlar. 3. Truppmunderingsanslaget bör så förvaltas, att en ökning och förbättring av regementets munderingsutrustning kommer till stånd.

151 len härtill hänvisas till betänkandet VI A. 2. b.

Mom. 4,

Oförändrat.

Mom. 5. Enär krigsreserven icke allenast bör omfatta behovet för utrustande av regementets linjeformationer, har åt arméförvaltningens intendentsdepartement inrymts befogenhet att med ledning av gällande mobiliseringsplaner bestämma krigsreservens storlek. Vidare har intagits bestämmelse, att i krigsreserven upplagd materiel skall betraktas som depositum, vars vidmakthållande vid anbefalld storlek åligger regementschef. Sista delen tillagd, enär det är omöjligt för regementschefen att hålla mobiliseringsbehovet fyllt, om till förfogande ställda anslag ej räcka till. Mom. 6. Orden »eller överlämnas till kompanierna» utgå. Sista delen utgår av skäl, som framgår av motiveringen till mom. 5 ovan. Mom. 7. Oförändrat.

De med hänsyn till regementets krigsbehov av Bil. munderingspersedlar mest trängande behoven tillgodoses i första hand, varefter persedelstocken, utan ensidig utveckling inom vissa persedelslag gives en efter förhållandena avpassad ökning av alla persedlar. Behörig hänsyn tages dock härvid till behovet av större eller mindre reserver av olika persedlar, beroende på växlande slitningstider för desamma och den större eller mindre svårigheten att hastigt anskaffa sådana. 4. Vid regemente skola av munderingsutrustning finnas: a) krigsreserv, bestående av endast nya persedlar, avsedda för krigsbruk, till den mängd, som nedan angives; b) allmän reserv, bestående av övrig regementet tillhörig munderingsutrustning, vilken icke utlämnats till kompanierna eller på annat sätt utanordnats; samt c) kompaniutrustning, bestående av för fredstjänstgöring erforderliga munderingspersedlar, utlämnade till kompanierna. 5. Krigsreserven, — som är avsedd att jämte övriga i förråd befintliga krigsdugliga persedlar trygga regementets utrustande vid mobilisering —, omfattar munderingsutrustiiing till den mängd, som bestämmes av arméförvaltningens intendentsdepartement med ledning av gällande mobiliseringsplaner. I krigsreserven upplagd materiel skall betraktas såsom intendentsdepartementets depositum, vars vidmakthållande vid anbefalld storlek åligger regementschef. Beträffande anmälan, då till förfogande ställda anslag ej medgiva detta, är stadgat i § 7.

6. Nyanskaffad munderingsutrustning, avsedd för krigsbruk, tillföres krigsreserven, mot det att äldre, där förvarad materiel överföres till allmänna reserven. 7. Allmänna reserven skall — sedan krigsreserven blivit fullständigad enligt plan — beträffande för krigsbruk avsedda persedlar upp-

3.

152 Mom. 8.

Oförändrat,

Mom. 9. Omredigerat med hänsyn till att stämpling av vissa munderingspersedlar (strumpor, vantar, tältpinnar m. fl.) tager lång tid i anspråk och att stämplingen i vissa fall skadar persedlarna. Mom. 10. Omredigerat med hänsyn till att kompaniförråden böra vara så små som möjligt.

Mom. 11.

Oförändrat.

bringas till största möjliga storlek, på det att i krigstid uppkommen avgång må kunna snabbt eisättas och utrustandet av nya truppförband betryggas. 8. -Krigsreserven och allmänna reserven förvaras i skilda delar av truppförbandets huvudförråd. Persedlarna, ordnas i olika avdelningar och grupper, så att de med skyndsamhet och lätthet kunna utlämnas till olika förband och i passande storlekar. 9. Från allmänna reserven utlämnas munderingsutrustning till kompanierna. Grunderna härför samt för den märkning, som härvid skall äga rum, bestämmes av regementschefen.

10. Kompaniutrustningen skall vid varje kompani utgöras av följande antal munderingspersedlar, beräknade för fredsövningsstyrkan nämligen: livplagg och byxor två omgångar per man, kalsonger, skjortor och strumpor tre omgångar per man, samt övriga för tjänsten erforderliga persedlar en omgång per man eller häst. Av samtliga persedlar skall dessutom finnas erforderligt antal i reserv. Persecllarjha skola i kompaniförråden vara ordnade med hänsyn till användningen i excercismunderingar, helgdagsmunderingar o. s. v. 11. Munderingsutrustning till landstormen bekostas av särskilt anslag och förvaras i landstormsförråden enligt av arméförvaltningens intendentsdepartement utfärdade bestämmelser.

§18. Motsvarar nuvarande § 21.

§18. Kasernutredning.

Enär kasernutredning icke allenast tillhandahålles manskapet, har i mom. 2 orden »manskapets bästa» utbytts mot »personalens bästa» samt i mom. 3 orden »av manskapet» utgått. Mom. 3 omredigerat med hänsyn till att för repetitionsövningsförbanden avsedda kaserninventarier stå under uppbörd av förrådsförvaltaren och att till kompanierna utlämnade kaserninventarier

1. För anskaffning och underhåll av kasernutredning vid regemente utgår ett årligt reservationsanslag (kasernuiredningsanslag) enligt av Kungl. Maj:t utfärdad stat. Av detta anslag bestridas alla kostnader icke blott för underhåll av den vid regementet befintliga kasernutredningen, utan även för nyanskaffning av dylik materiel i ändamål att fullständiga regementets tillgång härå. 2. Kasernutreclningsanslaget bör så förvaltas, att en ökning och förbättring av regementets kasernutredning kommer till stånd, med tillgodoseende av såväl tjänstens krav som personalens bästa samt under iakttagande, att av så-

153 skola ställas till uppbörd av kompaniadjutanten.

dan materiel, som är utsatt för större slitning Bil. såsom sängpersedlar, handdukar m. m., alltid skola finnas tillräckliga reserver för ersättande av den i bruk varande materielen. 3. Av kasernutredningen förvaras viss materiel, såsom sängpersedlar, handdukar o. d. enligt de grunder, som regementschefen bestämmer, dels i regementets huvudförråd, dels i kompaniförråden, varifrån persedlarna utlämnas till Degagnande. Övrig materiel, kaserninventarier o. d., ställes allt efter förhållandena och enligt av regementschefen fastställda grunder till uppbörd av förrådsförvaltare, regementsväbel, mässföreståndare, kompaniadjutant o. s. v.

§ 19. Motsvarar nuvarande § 20.

8 19. Förplägnadsutrednin g.

Omredigerad med hänsyn till att förplägnadsutredningsanslaget numera utgår enligt stat. Vidare har kompaniadjutanten upptagits som uppbördsman i stället för kompanichefen.

1. För anskaffning och underhåll av förplägnadsutredning vid regemente utgår ett årligt reservationsanslag (förplägnadsutredningsanslag) enligt av Kungl. Maj:t utfärdad stat. Av detta anslag bestridas alla kostnader icke blott för underhåll av den vid regementet befintliga förplägnadsutredningen, utan även för nyanskaffning av dylik materiel i ändamål att fullständiga regementets tillgång härå. 2. För krigsbruk avsedd förplägnadsutreclning skall vid regemente finnas till den mängd, som motsvarar behovet enligt vederbörliga mobiliseringsplaner och fältutrustningslistor, varjämte erforderlig utredning upplägges i reserv, så att försliten sådan omedelbart kan ersättas. För fredsbruk avsedd förplägnadsutredning skall vid regemente finnas till den omfattning, som erfordras för tillgodoseendet av såväl tjänstens krav som personalens bästa. 3. Förplägnadsutredning ställes allt efter förhållandena och enligt av regementschefen fastställda grunder till uppbörd av köksföreståndare, furageuppbördsman, förrådsförvaltare, kompaniadjutant o. s. v.

§20. Motsvarar nuvarande

§20. Intendenturfordonsmateriel.

19.

Benämningen »fordonsmateriel» utbytt mot »intendenturfordonsmateriel». Efter ordet »huvudförråd» har införts »eller kompaniförråden enligt regementschefens

1. För anskaffning och underhåll av intendenturfordonsmateriel vid regemente utgår ett ärligt reservationsanslag (fordonsmaterielanslag) enligt av Kungl. Maj:t utfärdad stat. Äv detta anslag bestridas alla kostnader icke blott för underhåll av den ifrågavarande

3.

154 Bil. 3.

bestämmande». Vidare har fastslagits, att intendenturfordonsmateriel må enligt regementschefens bestämmande användas även för annat tjänstebruk än övningar.

vid regementet befintliga intendentur fordonsmaterielen utan även för nyanskaffning av dylik materiel i ändamål att fullständiga regementets tillgång härå. 2. Intendenturfordonsmateriel skall vid regemente finnas till den mängd, som motsvarar behovet enligt vederbörliga mobiliseringsplaner och fältutrustningslistor, varjämte erforderlig materiel upplägges i reserv, så att försliten sådan omedelbart kan ersättas. 3. Intendenturfordonsmaterielen förvaras i regementets huvudförråd eller kompaniförråden enligt regementschefens bestämmande samt ordnas där på sådant sätt, att densamma med skyndsamhet kan uttagas och iordningställas till bruk. 4. Enligt de grunder, som regementschefen bestämmer, må intendenturfordonsmateriel för längre eller kortare tid från förråd uttagas för användning under övningar eller till annat tjänstebruk.

§21. Nytillkommen §, formulerad med hänsyn till staten för skidmaterielanslaget.

§ 21. Skidmateriel. 1. För anskaffning och underhåll av skidmateriel vid regemente utgår ett årligt reservationsanslag (skidmaterielanslag) enligt av Kungl. Maj:t utfärdad stat. Av detta anslag bestridas alla kostnader icke blott för underhåll av den vid regementet befintliga skidmaterielen utan även för nyanskaffning av dylik materiel i ändamål att fullständiga regementets tillgång härå. 2. Skidmateriel skall vid regemente finnas till den mängd, som motsvarar behovet enligt vederbörliga mobiliseringsplaner och fältutrustningslistor, varjämte erforderlig materiel upplägges i reserv, så att försliten sådan omedelbart kan ersättas. 3. Skidmaterielen förvaras i regementets huvudförråd eller kompaniförråden enligt regementschefens bestämmande och ordnas där på sådant sätt, att den kan med skyndsamhet och lätthet utlämnas. Särskilda förberedande åtgärder i enlighet med utfärdade anvisningar eller föreskrifter skola vid regemente vara vidtagna för skidmaterielens medförande vid trupptransporter å järnväg. 4. Skidmateriel ställes allt efter förhållandena och enligt av regementschefen fastställda grunder till uppbörd av förrådsförvaltare, skidunderofficer, kompaniadjutant o. s. v.

155 5. Enligt de grunder, som regementschefen Bil. bestämmer, utlämnas skidmateriel för övningar samt till enskilda av regementets personal för personligt bruk i tjänsten. § 22. Nytillkommen §, formulerad med hänsyn till i staten upptaget anslag till ifrågavarande materiel.

§ 23. Nytillkommen §, formulerad med hänsyn till i staten upptaget anslag till ifrågavarande materiel.

§ 24. Nytillkommen §, formulerad med hänsyn till bestämmelserna i Kungl. brevet den 11 maj 1923 »angående användande av avkastning från arméns musikfond till anskaffning och underhåll av arméns musikmateriel m. m».

§ 22. Bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel. 1. För bestridande av utgifter för bränsle, lyse, vatten och inre renhållning vid regemente utgår ett årligt anslag (bränsle-, lyse-, vattenoch renhållningsanslag) enligt av Kungl. Maj:t utfärdad stat. Av detta anslag bestridas kostnaderna dels för eldning, belysning och vattenförbrukning i den mån nämnda kostnader icke skola på sätt särskilt är stadgat bestridas av enskilda eller av regementets enskilda lägerkassa, dels för inre renhållning i den mån dessa kostnader icke skola bestridas av andra medel. 2. Bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel ställes till uppbörd av därtill av regementschefen förordnad uppbördsman. §23. Tvättmateriel. 1. För anskaffning och underhåll av tvättmateriel vid regemente utgår ett årligt reservationsanslag (tvättanslag) enligt av Kungl. Maj:t utfärdad stat. Av detta anslag bestridas kostnaderna för tvätt samt för anskaffning och underhåll av till tvättmateriel hänförliga materialier, redskap, verktyg och maskiner ävensom för avlöningar till i kronans tvättinrättningar anställd civil personal. 2. Tvättmateriel ställes allt efter förhållandena och enligt av regementschefen fastställda grunder till uppbörd av förrådsförvaltare eller särskilt förordnad uppbördsman. § 24. Musikmateriel. 1. För anskaffning och underhåll av musikmateriel vid regemente utgår av arméns musikfond ett årligt reservationsanslag (musikmaterielanslag) enligt av Kungl. Maj:t fastställd fördelning. Av detta anslag bestridas alla kostnader icke blott för underhåll av den vid regementet befintliga, musikmaterielen utan även för nyanskaffning av dylik materiel i ändamål att fullständiga regementets tillgång härå.

3.

156 Bil. 3.

2. Musikmaterielanslaget bör så för/altas, att behovet av musik- och signalinstrunent i krig städse är fyllt och att tillgången å :'ör utförande av harmonimusik erforderlig miteriel och för dennas ersättning vid förslitning Lr tillräcklig. 3. Musikmateriel ställes allt efter förhållandena och enligt av regementschefen fastställda grunder till uppbörd av musikunderofficer, förrådsförvaltare o. s. v. §25. Nytillkommen §.

§ 25. Allmänna lägerkassans materiel. Materiel, som anskaffas och underhåhes på bekostnad av regementets allmänna lägeikassa eller av dennas besparingsmedel, ställes allt efter förhållandena och enligt av regementschefen fastställda grunder till uppbörd av förlådsförvaltare, regementsväbel, kompaniacljutant o. s. v.

§26. Motsvarar nuvarande § 22.

§ 26. Nyanskaffning och underhåll av intendenturmateriel.

Mom. 1. Omredigerat i förkortningssyfte .samt med hänsyn till arméförvaltningens intendentsdepartements bestämmelser den 19 oktober 1923, D. Nr 5298, och räkenskapsårets omläggning ävensom med hänsyn till att skidmateriel m. m. intagits under begreppet intendenturmateriel. Vidare har i andra stycket lämnats bestämmelse om, att arméfördelningschef bör utfärda vissa bestämmelser rörande hushållningsplanerna vid underlydande truppförband. I femte stycket utbytes ordet »år» mot »räkenskapsår» varjämte ordet »tvätt» utgår. Sista stycket utgår.

1. Till arméfördelningschefen insänder regementschef före den 15 juli varje år planer för användandet av de anslag, som jämlikt §§ 17— 25 stå till förfogande för intendenturmateriel vid regementet under räkenskapsåret, beträffande anslaget till bränsle, lyse, vatten ocå renhållning dock endast, därest arméfördelningschefen anser dylik plan nödvändig. Dessa planer böra förutom uppgifter enligt av arméfördelningschefen utfärdade bestämmelser innehålla: en fullstänclig beräkning av medelstillgången, omfattande såväl årsanslaget som besparingar å föregående års anslag; uppgifter å tillämnad nyanskaffning a? materiel av olika slag jämte den beräknade kostnaden härför; kostnadsförslag, grundade på erfarenheter från föregående räkenskapsår, över behévliga reparationsarbeten av olika slag, ersättning för egna beklädnadspersedlar m. m.; samt vad i övrigt kan tjäna till upplysning rörande den avsedda användningen av tillgängliga medel. 2. Med huvudsaklig ledning av ovan läranda planer och under iakttagande av arrxéfördelningschefens uti desamma gjorda ändringai' låter regementschefen omedelbart efter planernas fastställande påbörja behövlig nyanskaff-

Mom. 2. Orden »årets ingång» uths^tta mot »planernas fastställande». Enär regementschefen icke allenast skall bestämma grunderna

157 för ordnandet av reparationer och tvätt utan även fastställa eldnings- och belysningsplaner m. m., hava orden »och tvätt» utbytts mot orden »m. m.». Vidare har ordet »året» utbytts mot »räkenskapsåret». Mom. 3. Orden »eller arméns centrala beklädnadsverkstad» tillagda.

Första delen omMom. redigerad något för att fastslå, att regementschefen äger bestämma i fråga om sättet för reparationers och tvätts utförande. Orden »icke vapenföra» utbytta mot »till ersättningsreserven uttagna». I andra punkten har hänvisningen till Kungl. Maj :ts nådiga skrivelse den 14 oktober 1904 utbytts mot en allmän hänvisning till särskilda föreskrifter. Orden »statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m.» hava utbytts mot orden »upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10)». Enär tvättning och reparationer i vissa fall utföras vid annat truppförband, hava orden »annat truppförband» tillagts. Mom. 5. Omredigerat med hänsyn till att icke blott beklädnadspersedlar och sadlar utan även andra munderingspersedlar, exempelvis ammunitionsgördlar m. fl., böra tillverkas i olika storlekar. Mom. 6. Orden »statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m.» utbytta mot orden »upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10)».

ning av intendenturmateriel samt bestämmer J^J grunderna för ordnandet av reparationer m. m. under räkenskapsåret.

3. Enligt de bestämmelser, som utfärdas av arméförvaltningens intendentsdepartement, skola eller må vissa slag av intendenturmateriel rekvireras från arméns intendenturförråd eller arméns centrala beklädnadsverkstad; övrig dylik materiel anskaffas vid regementet, 4. Anskaffning av intendenturmateriel vid regemente, jämte sådana reparationsarbeten och tvättning, som icke jämlikt givna föreskrifter utföras vid kompanierna, ske, i den mån detta enligt regementschefens bestämmande befinnes fördelaktigt, vid regementets intendenturverkstäder (tvättinrättning) med användande av särskilt anställda civila arbetare och till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga samt vid trängkar dessutom med användande av kårens hantverkare. Då ett dylikt tillvägagångssätt icke med fördel kan användas, anskaffas eller iståndsättes intendenturmaterielen antingen genom upphandling eller entreprenad enligt förordningen angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10) eller ock genom överenskommelse med fångvårdsstyrelsen enligt särskilda föreskrifter, med annat truppförband eller staten tillhöriga verkstäder.

5. Vid ny tillverkning av munderingspersedlar tillses, att dessa i erforderliga fall förfärdigas av olika storlekar enligt de bestämmelser, som utfärdas av arméförvaltningens intendentsdepartement.

6. Vid regemente nyanskaffad intendenturmateriel besiktigas på sätt i förordningen angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10) finnes stadgat, innan densamma tages till uppbörd vicl regementet.

158 Bil. 3.

27. Motsvarar nuvarande § 23. Mom. 1. Ordet »kompanichef» utbytt mot ordet »kompaniadjutant».

Mom. 2. Något omredigerat med hänsyn till att viss materiel icke kan stämplas med kassationsmärke eller på annat sätt utmärkas såsom varande kasserad.

Mom. 3. Orden »statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m.» utbytta mot orden »upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10)». §28. Motsvarar nuvarande § 24. Mom. 1.

Oförändrat.

§ 27.

Kassation och försäljning av intendenturmateriel. 1. Sedan förrådsförvaltare, kompaniadjutant eller annan personal vid regementet, som har intendenturmateriel till uppbörd, gjort anmälan angående kassation av försliten dylik materiel, äger regementschef att efter verkställd besiktning kassera densamma, därest materielen är för all användning i tjänsten fullständigt obrukbar. Vid kassationsförrättningen skall protokoll föras. 2. Kasserad materiel stämplas med kassationsmärke eller göres, så vitt möjligt, genom andra åtgärder lätt skiljbar från övrig materiel samt inlägges i särskilt förvaringsrum. De delar av kasserad materiel, som kunna användas för nytillverkning eller iståndsättning eller på annat sätt begagnas, undantagas för sådant ändamål. Vad av den kasserade materielen därefter återstår avyttras antingen i sammanhang med annan försäljning för statens räkning eller särskilt för sig. 3. Försäljning av kasserad intendenturmateriel sker på sätt i gällande förordning angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10) finnes stadgat.

§ 28. Skada å och förlust av intendenturmateriel. 1. Därest utlämnad intendenturmateriel skadats på annat sätt än genom förslitning eller gått förlorad och full ersättning icke genast erlägges, anställer vederbörande befälhavare omedelbart undersökning för utrönande av skadans eller förlustens uppkomst samt huruvida någon må anses därför ersättningsskyldig. Det vid undersökningen förda protokollet inlämnas omedelbart till regementschefen, vilken med hänsyn till i saken yppade omständigheter och det skadades eller förlorades värde bestämmer, huruvida undersökning jämväl vid kr.gsrätt skall äga rum eller om det utan sådan åtgärd må anses uppenbart, att kronan själv bör vidkännas skadan eller förlusten. Är det senare förhållandet, iståndsättes det skadade eller förlorade, om så bör ske, och bestridas utgifterna därför från det anslag, varav ifrågavarande materiel bekostas, eller avskrives det

159 Mom. 2. De i gällande intendentur förrådsinstruktion förefintliga bestämmelserna hava här införts.

§29. Motsvarar nuvarande § 25. Sista stycket utgår, enär här åsyftad rapport torde vara av hemlig natur och icke här böra omnämnas.

skadade eller förlorade. Har undersökning vid Bil. krigsrätt ägt rum och enligt laga kraftvunnet utslag icke någon ålagts ersättningsskyldighet, förfares på enahanda sätt. , Ersättningsbeloppet för skadad eller förlorad intendenturmateriel bestämmes till nyanskaffningsvärdet eller till skälig del därav. 2. Vad i mom. 1 stadgas i fråga om åtgärder vid skada å eller förlust av utlämnad intendenturmateriel skall i tillämpliga delar gälla jämväl rörande i förråd förvarad dylik materiel. Om genom inträffad olyckshändelse, såsom eldsvåda, vattenflöde m. m., större skada å eller förlust av materiel i förråd ägt rum, skall behörig undersökning jämte besiktning (inventering) verkställas till utrönande av skadans eller förlustens orsak, beskaffenhet och storlek samt sättet och kostnaden för dess avhjälpande. Har materiel förlorats eller tagit skada i förråd genom tillgrepp eller vanvård, skall, efter förutgången besiktning (inventering) saken vid laga domstol anhängiggöras, varjämte regementschefen i övrigt tillvägagår på sätt med kronans rätt och säkerhet finnes mest överensstämmande. Om skada å eller förlust av materiel i förråd göres genast vederbörlig anmälan, och är densamma av större betydenhet, skall av regementschefen anmälan om förhållandet, åtföljd av protokoll över vid krigsrätt, där sådan ägt rum, skedd utredning samt besiktnings(inventerings-)handling, insändas till arméförvaltningens intendentsdepartement med det yttrande och förslag, som av omständigheterna påkallas. §29. Redovisning av intendenturmateriel. Över behållningen av intendenturmateriel vid regemente avgives årligen vederbörligen verificerade redovisningar å tider och på sätt, som arméförvaltningens intendentsdepartement bestämmer. C. Tillfälligt sammandraget truppförband och skola.

§30. Motsvarar nuvarande i sak oförändrad.

26;

§30. Tillfälligt sammandraget truppförhand. Vid tillfälligt sammandraget truppförband eller vid truppförband, där förvaltningen av intendenturmaterielen icke kan ombesörjas en-

3.

160 ligt i det föregående meddelade föreskrifter, åligger det truppförbandets chef att, med ledning av dessa, ansvara för och ordna förvaltningen av intendenturmaterielen.

Bil. 3.

§31. Motsvarar nuvarande

27.

Mom. 1. Orden »(tygofficer vid trängkar)» och »(tygunderofficer vid trängkar)» hava utgått samt orden »och förrådsunderofficer samt skolans (kursens) personal» tillagts. Mom. 2.

Oförändrat.

Övergångsstadganden ga.

ut-

§31. Skola. 1. Vid skola eller utbildningskurs, som är sammandragen från flera truppförband och förlagd till visst regemente, fullgöra detta regementes chef, regementsintendent, förrådsförvaltare och förrådsunderofficer samt skolans (kursens) personal i tillämpliga delar de uti det föregående angående förvaltningen av intendenturmaterielen vid regemente föreskrivna åligganden. 2. Vid skola med egen förvaltning ombesörjes hithörande åligganden uti tillämpliga delar enligt för anskaffning, underhåll och vård av intendenturmaterielen vid regemente meddelade föreskrifter.

161 Bil. 4

Föreslagna ändringar.

§9.

Förslagtill ändringar av §§ 9—14 i den jämlikt bemyndigande i Kungl. brev den 15 november 1912 fastställda Instruktion rörande intendenturförråden (intendenturförrådsinstruktion) den 28 januari 1913. §9. Truppförrådens omfattning.

Mom. 1. Omredigerat med hänsyn till att den särskilda tygavdelningen vid trängkar förutsattes indragas.

Mom. 2. Nuvarande mom. 3. Omredigerat med hänsyn till att även renhållningsmateriel finnes i förråd. Mom. 3. Nuvarande mom. 2. Orden »vid beridet truppförband jämväl av» utgå, enär furagemagasin numera finnas även vid infanteriet.

1. Huvudförrådet av intendenturmateriel med tillhörande verkstäder omfattar all i förråd upplagd dylik materiel, som ställts under förrådsförvaltarens uppbörd och ej utlämnats till kompanier m. fl.; kompaniförråden omfatta den del av till kompanierna m. fl. utlämnad materiel, som icke utdelats till begagnande. Till ledning vid utarbetande av instruktion rörande regementes intendenturverkstäder, vars fastställande jämlikt intendenturmaterielreglementets föreskrifter åligger regementschef, bifogas exempel på en dylik instruktion, bihang 1. 2. Bränsle-, lyse- och renhållningsmaterielförrådet omfattar de eldnings- och belysningsämnen m. m., som upplagts i förråd i och för eldning, belysning och inre renhållning av kasern etablissementet. 3. Livsmedels förrådet utgöres av proviantmagasin och furagemagasin. Det förra innehåller de förnödenheter, som tillhöra köksföreståndarens proviantuppbörd, det senare de förnödenheter, som tillhöra furageuppbördsmannens furageuppbörd. 4. Övriga truppförråd mässinventarier m. m. § 10. Personalen vid truppförråden och dess skyldi heter

Mom. 1. Orden »tygofficer vid trängkar» och »tygunderofficer vid trängkar» utgå. Ordet »bränsleupp11—261158

1. För regementschef, bataljonschef, regementsintendent, förrådsförvaltare, kompanichef, kompaniadjutant, köksföreståndare, furageuppbördsman, bränsleuppbördsman, rege-

162 Bil. 4.

bördsman» tillagt, Vidare hava orden »och likställda befattningshavare» utbytts mot »m. fl.».

mentsväbel, m. fl. gäller beträffande förvaltning och vård av intendenturmateriel stmt proviant- och furageartiklar m. m. vid tiuppförråden till efterrättelse, vad uti intendeiturmateriel- och fredsförplägnadsreglementem m. fl. är stadgat. 2. Förutom den ordinarie — /id förråden.

§11. Rubriken, Sista delen tilllagd med hänsyn till att bestämmelser rörande bränsle-, lyse- och renhållningsmaterielen finnas intagna å annan plats. Mom. 2. Första stycket torde böra omredigeras sedan arméns indelning bestämts. Andra stycket utgår, enär det icke visat sig medföra någon olägenhet, att materiel, som bekostas av olika anslag, upptages å samma rekvisition.

§ 11. Förvaltning, vård och redovisning av intaidenturmaterielen vid truppförråden, med undantag av bränsle-, lyse- och reuhållningsinaterie.en.

Mom. 5. Stycket a) omredigerat med hänsyn till att uppbördsorder bör tecknas av regementsintendenten. Då i mom. 8 stadgas om besiktning synes här ingen bestämmelse därom böra intagas.

A.

Nyanskaffning, underhåll, kassaton och försäljning av intendentur mat er id. 1. Av intendentsdepartementet — — •—gallan ele pris. 2. Rekvisition (form. nr 10) av sådan i mom. 1 omnämnd materiel, för vilkei enligt givna bestämmelser ersättning skall utiå från något av de till truppförbands eget förfogande ställda reservationsanslag, såsom munderings-, fordonsmateriel- och kasernutrednings- m. fl. anslag, insändes från truppförband, till.iörande I. I I . eller I I I . arméfördelningarna, direkt till arméns intendenturförråd å Karlsborg samt från övriga truppförband direkt till arméns intendenturförråd i Stockholm. Värdet, av erhållen materiel ersattes intendentsdepartementet genom beloppets avförande i vederbörlig anslagsavräkning i trupr förbandets årsräkenskap, och får materiel ick^ rekvireras i större omfattning, än att aaslagets ställning medgiver dess ersättande under löpande räkenskapsåret, 3. Rekvisition (form. nr 10) — — — intendenturförråd. 4. Rörande nyanskaffning — — — särskilt tillstånd. B. Uppbörd och utlämning. 5. Uppbörd i förråd sker: a) av dit första gången ingående materiel: på grund av uppbördshandling (reversal, månadssammandrag, räkning m. ni.), va:å uppbördsorder och annotationsbevis tecknats av regementsintendenten; b) av materiel, som varit till bruk eller för annat ändamål utlämnad och åter skall intagas i förrådet: på grund av genom behörig aviämnares försorg specifikt upprättat reversal i två exemplar (form. nr 11 a och b) eller en-

163 Mom. G. Då aniiotationsbevis tecknas samtidigt med uppbörclsorder (se mom. 5 a) erfordras intet förbehåll i kvittensen, varför bestämni eksem härom utgått.

Mom. 10. Omredigerat med hänsyn till de sakkunnigas förslag rörande materielhushållningen, att för utlämning från kompaniförråd icke skall erfordras kompanichefens skriftliga utlämningsoreler samt att tygavdelningen vid trängkar förutsattes indragas.

Mom. 11. Bestämmelsen att icke utlämna materiel på muntlig order har här utgått, då i mom. 10 uttryckligt sagts, hur utlämning skall ske.

dast med återställande av det vid materielens utlämnande avgivna kvitto. 6. Materiel, som mottages, skall av uppbördsmannen med angivande av datum så fort ske kan kvitteras och tagas till uppbörd. Överlämnas materiel med reversal i två exemplar, skall det ena exemplaret bifogas vederbörlig redogörelse och det andra, kvitterat samt, i det fall att materielen ej förut tillhört förrådsuppbörden, försett med uppbörclsorder och annotationsbevis, återställas till avlämnaren. Huru förfaras skall, då materiel överlämnas från arméns intendenturförråd, är föreskrivet i § 6. B. mom. 12. 7. De benämningar föreskrives. 8. Materiel, som — — övriga uppbörden. 9. Materiel, som — — om överlämnandet. 10. Utlämning från huvudförråd m. fl. förråd får ske endast på grund av regementschefens eller regementsintendentens skriftliga order (från kompaniförråd dock i enlighet med kompanichefens föreskrifter) och får utlämning omfatta endast materiel, som är avsedd att a) av annan uppbördsman mottagas, b) vederbörligen försäljas, eller c) under tjänstgöring m. m. begagnas, allt i överensstämmelse med gällande föreskrifter samt specifikt upprättad förteckning (reversal, auktionsprotenkoll, rekvisition eller interimskvitto avsett att utbytas mot kvitterad persedelrulla). Då materielen blivit från uppbörden avförd, skall rekvisitionen, utlämningsordern eller ena exemplaret av reversahm, som av mottagaren kvitterats, biläggas vederbörlig redogörelse. Utlämnings- (avförings-) order å materialier, avsedda för nyfillverkning och reparationer å truppförbands intendenturverkstäder, utfärdas först sedan förrådsförvaltaren inför regementsintendenten redovisat för desammas användning. 11. Från förråd får utlämning av materiel ej ske, utan att densamma först vederbörligen tagits till uppbörd. 12. Utöver ovan erforderliga föreskrifter. C. Förvaring och vård. 13. Uppbördsman är förbjudet — forderliga föreskrifter.

er-

Bil.

164 Bil. 4. Mom. 16. Stämpling med tillverkningsnummer synes onödig /varför bestämmelsen härom utgått. Vidare utgår bestämmelsen om förvaring av kassationsstämplar såsom varande ur kontrollsynpunkt av föga betydelse. Med hänsyn till de sakkunnigas förslag rörande materielhushållningen bliver åsättande av kompanistämpel i vissa fall onödigt, varför utfärdandet av bestämmelser härutinnan uppdragits åt regementschef.

14. All materiel är stadgat. 15. All materiel intages i förråd. 16. All i förråd intagen materiel skall där så lämpligen ske kan, enligt regementschefens närmare bestämmande, vara stämplad eller märkt med truppförbandets stämpel, varigenom utmärkes kronans äganderätt till materielen, året då densamma blivit tagen till uppbörd, dess storleksnummer m. m., och skall denna stämpling ske genom uppbördsmannens försorg i samband med eller snarast möjligt efter vederbörlig besiktning. Försliten materiel, som vid besiktning kasseras, skall genom uppbördsinans försorg förses, där materielens beskaffenhet så medgiver, med kassationsstämpel, som till förekommande av materielens förväxling med ej kasserad materiel anbringas å förut befintlig stämpel. Kasserad materiel, som ej kan förses med dylik stämpel, skall på annat sätt, för så vitt dess värde ej därigenom förringas, så utmärkas, att den lätt igenkännes såsom varande kasserad. Materiel, utlämnad till kompani, märkes till den omfattning och enligt de grunder regementschefen bestämmer. Klassificering av materielen verkställes i följande värdeklasser:

I = 100 % II = 70 % III = 40 % IV = 10 % samt odugligt. På regementschefens prövning beror, huruvida lägsta eller annan värcleklass må beträffande visst persedelslag uteslutas. D. Mom., 17. Omredigerat varjämte mom. 18 och 19 utgå, enär i dessa mom. intagna bestämmelser intagits i de sakkunnigas förslag till nytt intendenturmaterielreglemente. Mom. 18—24. Motsvara nuvarande mom. 20—25, vilka omredigerats med hänsyn till de sakkunnigas förslag, att årssammandrag och årsredogörelse över intendenturmaterielen skola uppgö-

Skada å och förlust av materiel i förråd. 17. Beträffande åtgärder vid skada å eller förlust av intendenturmateriel är stadgat i intendenturmaterielreglementet. E. Redovisning. a) Av regementsintendent (redogörare) upprättade redovisningshandlingar. 18. Av regementsintendent skall föras förrådskontrollbok (form. nr ) utvisande tillgången å den materiel, som i sin helhet skall finnas vid regementet. 19. I samband med (lika med nuvarande § 11 mom. 20) • lösgöras från densamma, 20. Materielen skall å månadssammandrag

165 ras och undertecknas av förrådsförvaltaren samt årsredogörelsen förses med bevis av regementsintendenten om överensstämmelse med dennes förrådskontrollbok. Bestämmelsen, att förrådsförvaltare skall till regementsexpeditionen inlämna uppfrift å intendenturmaterielen, har med anledning härav utgått. Vidare har föreslagits förenkling i förande av förrådsbok vid kompani. Enär ele sakkunniga anse, att instruktionen bör kompletteras beträffande formulären, har i vissa fall hänvisning gjorts till (form. nr ), oaktat formulär icke finnas intagna i densamma.

upptagas under samma benämning och såvitt Bil. möjligt även i samma ordning som i årsredogörelsen. b) Av för råds förvaltare upprättade redovisningshandlingar. 21. Av förrådsförvaltare föres förrådsbok (form. nr ). Förrådsboken skall utvisa icke allenast ställningen för den under förrådsförvaltarens uppbörd stående materielen utan jämväl materieltillgången för truppförbandet i dess helhet. Enligt de närmare bestämmelser, som regementschefen äger att utfärda, skall förrådsförvaltaren i och för anteckning i förrådsboken delgivas sådana förändringar i fråga om materieluppbörden vid annan uppbördsenhet, vilka föranledas av andra omständigheter än direkt inleverering till eller utlämning från huvudförrådet. Förrådsboken upplägges med särskilda konton för de olika materielslagen på sätt som närmare framgår av de fastställda blanketterna. Huvudförrådets uppbörd av munderingsutrustning redovisas under rubrikerna »krigsreserv» och »allmän reserv», under det att all övrig materiel upptages under den sistnämnda rubriken. 22. Över andra förändringar i tillgången än å månadssammandrag upptagna upprättas ett årssammandrag över tillkomst och avgång av intendenturmateriel (form. nr 13). I detta sammandrag upptages materiel, som mottagits från arméns centrala förråd (beklädnadsverkstad) eller andra truppförband eller ock utlämnats från regementet, utan att ersättning härför skall utgå från eller komma regementets årsanslag till godo, ävensom avgången materiel, för vars förlust kronan jämlikt protokoll skall vidkännas kostnaderna, eller som utlämnats för nytillverkning och reparationer o. s. v. Årssammandraget, som unclerskrives av förrådsförvaltaren, vidfetgas den i nästa moment omnämnda årsredogörelsen. 23. Årsredogörelse över intendenturmaterielen (form. nr 14) uppgöres vid redovisningsårets slut. Häruti införas såväl behållningen från föregående år som siffrorna i samtliga månadssammandrag och i årssammandraget uti därför avsedda kolumner, varefter summa tillkomst och summa av den ingående balansen och tillkomsten ävensom summa avgång samt behållning till följande år uträknas och införes.

4.

166 Materielen skall å årssammandrag samt i årsredogörelse upptagas så långt möjligt är i den ordning och gruppering, som angives i innehållsförteckningen (form. nr 15). Försedd med förråds förvaltarens underskrift och regementsintendentens bevis om överensstämmelse med dennes förrådskontrollbok insändes årsredogörelsen (jämte årssammandraget och dess verifikationer) före den 1 september i tjänsteväg till intendentsdepartementet. c) Av övriga uppbörds7nän upprättade redovisnin gshandlin gar. 24. I likhet med vad i mom. 21 bestämts för förrå clsförvaltare föras av övriga uppbördsmän förrådsbok (form. nr ). Vid kompani föres förrådsboken så, att den utvisar tillgången å all vid kompaniet befintlig intendenturmateriel. De i förrådsboken inlagda kolumnerna under huvudrubriken »klassificering av behållningen» ifyllas endast i den mån så är nödvändigt för avgivande av nedan omnämnd »uppgift å intendenturmateriel», och endast vad beträffar krigsintendenturmaterielen. Uppgift å intendenturmaterielen (form. nr ) avlämnas enligt regementschefens närmare bestämmelser.

Bil.

F. Nuvarande mom. 26 utgår med hänsyn till de sakkunnigas förslag om självhushållningssystemets upphävande. Mom. 25. Nuvarande mom. 27, omredigerat med hänsyn till att kompanichefens förrådskontrollbok förutsattes utgå.

Mom. 27. Nuvarande mom. 29, omredigerat med hänsyn till, att för repetitionsövningsförbanden avsedd in-

Särskilda

bestämmelser

för

redovisningen.

25. Regementsintendenten verkställer granskning av förrådsbokföringen bland annat genom kollationering av sin egen förråclskontrollbeik med förrådsförvaltarens förrådsbok ävensom genom att låta kollationera samtliga övriga uppbördsmäns förrådsböcker med förrådsförvaltarens förrådsbok. Förutom förenämnda kollationering böra vederbörande (ivriga uppbördsmän tid efter annan företaga kollationering av sina förrådsböcker med förrådsförvaltarens. Om verkställd kollationering skall anteckning göras å lämpligt ställe i de kollationerade böckerna, därvid datum för kollationeringen skall angivas samt kollationeringsresultatet bestyrkas medelst de kollationerandes namnteckningar. 26. Regementschef äger (lika med nuvarande § 11 mom. 28) anses erforderliga. 27. Vid truppförband, där för komp*ani avsedd intendenturmateriel helt eller delvis icke ur utlämnad från huvudförrådet året om, redovisas sådan materiel såsom allmän reserv.

167 tendemturmateriel förutsattes stå under forrådsförvaltarens uppbörd.

28. Rörande mom. 30)

§12. Rubriken. Sista delen tilllagd med hänsyn till att bestämmelser rörande bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel finnas intagna å annan plats.

§ 12. Förrådskontroll rörande intendenturmaterielen vid truppförråden, med undantag aY hränsle-, lyse- och renhållu ingsmaterielen. 1. Förrådskontrollen utövas — — — arméns intendenturförråd. 2. Beträffande den behörigt skick. A.

Mom, 5. Tidsramen inom vilken regementschefen skall hava inspekterat samtliga kompanier minskad till två år. Orden »(tygofficer vid trängkar)» utgå.

Mom. 6. Omredigerat med hänsyn till de sakkunnigas förslag till självhushållningens slopande.

Mom. 9. Omredigerat med hänsyn till, att bestämmelser rörande arméfördelningschefs inspektionsskyldighet intagits i intendenturmaterielreglementet. Mom. 10. Med hänsyn till kompanichef i intendenturmaterielreglementet ålagd inventeringsskyldighet har bestämmelse härom intagits.

(lika med nuvarande § 11 särskilt stadgat.

Förrådsinspektion.

3. Förrådsinspektion vid för arméförvaltningen. 4. Bataljonschef — — — givna bestämmelser. 5. Regementschef åligger att —• jämte utövandet av honom tillhörande allmänna inspektionsskyldighet rörande regementets huvudförråd m. fl. förråd (verkstäder) — med biträde av regementsintendenten årligen förrätta förrådsinspektion vid minst så många av underlydande kompanier, att inom loppet av två på varandra följande år samtliga dylika förband bliva i detta avseende inspekterade. 6. Dylik inspektion anordnas på sådant sätt, att materielen vid det inspekterade kompaniet, särskilt vad beträffar hushållning och användning, bliver i alla avseenden granskad, skolande för den skull jämväl inventering samt en ingående besiktning företagas å till kompaniet utlämnad intendenturmateriel samt redovisningshandlingar, som kunna tjäna till upplysning i berörda avseende, vid förrättningen företes och behörigen genomgås. 7. Efter verkställd underlydande personal. 8. Rapport över verkställd — — — (likställd chef). 9. Rörande arméfördelningschef (likställd chef) åliggande inspektionsskyldighet beträffande intendenturmaterielen vid arméns truppförband stadgas i intendenturmaterielreglementet. B. Förrådsinventering. 10. Inventering av materiel, tillhörig eller förvarad vid regemente, äger rum: a) efter befallning av regementschef (likställd chef) beträffande all vid regementets huvudförråd befintlig materiel,

Bil.

168 Bil. 4.

Mom. 11. Orden »mom. 10» har förtydligats till »mom. 10 a)». Ordet »årligen» har utgått, enär frihet bör finnas för regementschef att, om så befinnes lämpligt, ordna inventeringen på två år. Bestämmelsen om regementsintendentens närvaro vid inventering bör utgå, enär den icke kunnat följas och icke är av betydelse. Givet är, att inventeringskommissionen har rättighet tillkalla regementsintendenten, om så erfordras. Mom. 13. Omredigerat av samma anledning som mom. 10 ovan. Mom. 14, Arbetet med uppgörandet före inventering av vederbörliga handlingar kräver ofta rätt lång tid, varför bestämmelse om tillmätande av tillräcklig tid för detta arbete ansetts lämplig införa,

b) vid ombyte av uppbördsman, i vad rör all den materiel, som tillhör den avgåendes uppbörd, c) vid förrådsinspektioner till den omfattning, som av den inspekterande bestämmes, d) av kompanichef minst en gång i kvartalet, oförmodat, beträffande intendenturmaterielen vid kompaniet till sådan omfattning, att under varje kalenderår all vid kompaniet befintlig intendenturmateriel blivit inventerad, e) i övrigt enligt regementschefens bestämmelser, då den, som utövar den närmaste kontrollen över förrådet, därom gör framställning eller regementschef eljest finner gott därom förordna, varvid för varje särskilt fall bestämmes angående omfattningen av denna förrättning. 11. Inventering enligt mom. 10 a) anordnas av regementschef (likställd chef) till sådan omfattning, att inom loppet av tre på varandra följande år all vid regementets lmvudförråd befintlig materiel blivit inventerad. Inventeringen verkställes av en kommission, bestående av en regementsofficer eller kapten (ryttmästare) såsom ordförande och en kompaniofficer såsom ledamot och tillika protokollförare. Protokoll över inventeringen med bilagor — mom. 17 — upprättas i två exemplar, av vilka det ena överlämnas till regementschefen, det andra till arméfördelningschefen (likställd chef). 12. Inventering enligt ansvar eller icke. 13. Inventering enligt mom. 10 c) och e) anordnas på sätt bestämmes av den. som anbefallt inventeringen, och enligt mom. 10 cl) på sätt kompanichefen bestämmer. 14. Regementschef åligger att ställa till inventeringskommissionens förfogande behöriga biträden och nödig handräckningspersonal samt i särskilda fall erforderliga fackmän. På regementschefen ankommer därjämte att vidtaga sådana åtgärder, att nödig tid beredes vederbörande uppbördsman att upprätta i mom. 17 nedan omnämnda stomme till inventeringsbesked, att ut- och inlämning eller utbyten av persedlar icke äga rum under pågående inventering, ävensom att i övrigt tillse, att utan ordförandens i inventeringskornmissionen vetskap intet företages med avseende å den under inventering stående materielen, varigenom resultatet av förrättningen skulle kunna förryckas. 15. Under tiden — för förrådet.

169 Mom. 16. Undersökning beträffande klassificering vid inventering anses böra utgå.

Mom. 17. Bestämmelsen angående tillhandahållande av senast avgivna »rapport över intendenturmaterielen» synes böra utgå som onödig och olämplig. Andra stycket omredigerat med hänsyn till de sakkunnigas förslag angående förande av förrådsböcker och förrådskontrollböcker. Jfr § 11 mom. 18 och 21. Bedömandet av materielens beskaffenhet med hänsyn till klassificering anses böra utgå.

Mom. 18. Omredigerat med anledning av att § 11 mom. 17 ändrats samt att av § 11 nuvarande mom. 18 och 19 utgått.

16. Vid inventering skall förrådsuppbörds- Bil, mannen eller hans ombud vara närvarande och materielen, allt efter dess olika beskaffenhet, inför inventeringskommissionen uppräknas, mätas eller vägas, varvid skall undersökas ej mindre i vad mån materielen med hänsyn till slag och mängd överensstämmer med den redovisade förrådsbehållningen än även dess beskaffenhet särskilt med hänsyn till krigsduglighet samt det sätt, varpå materielen befinnes vårdad. 17. Vid inventering enligt mom. 10 a) och b) skall uppbördsman — vid ombyte av uppbördsman den avträdande uppbördsmannen — eller hans ombud till ledning för inventeringskommissionen upprätta och vid inventeringen tillhandahålla stomme till inventeringsbesked (exempel härå se form. nr 8 b och c), vilken skall upptaga all den materiel, som skall inventeras. Vid inventering av huvudförråd skall regementsintendenten och vid inventering av kompani- och dylika förråd förrådsförvaltaren bestyrka, att såsom tillgång angivna mängden av den materiel, som inventeras, överensstämmer med den, som enligt vederbörliga redovisningshandlingar skall finnas. Vid inventering föres protokoll, angivande de vid förrättningen närvarande, tiden för densamma samt den materiel, som för varje dag inventerats, och vad som därvid förekommit, I protokollet skall även inflyta ett bedömande av materielens beskaffenhet med hänsyn till krigsduglighet samt vård. Till protokollet fogas vid all inventering inventeringsbesked (exempel härå se form. nr 8 b och c) samt, elär så kan ifrågakomma, förteckning över brist och överskott (form. nr 9). Protokollet nndcrskrives av inventeringskommissionen. 18. Vid inventering i förråd befunnet överskott å materiel är kronans tillhörighet och skall efter order av regementschef (likställd chef) uppdebiteras i förrådsräkenskaperna. Därest av inventering framgår, att brist förefinnes, förfares i enlighet med intendenturmaterielreglementets föreskrifter beträffande åtgärder vid skada å eller förlust av intendenturmateriel. Har i något fall vid av regementschef (likställd chef) eller av krigsrätt verkställd undersökning utrönts, att viss person är ersättningsskyldig utan att åtal för tillgrepp eller vanvård mot samma person anhängiggjorts,

4.

och varder ej den felande materielen ofördröjligen ersatt, insänder chefen det vid undersökningen förda protokollet jämte inventeringsprotokollet och eget yttrande i ärendet ävensom förslag till den felande materielens ersättande och den ersättningsskyldiges yttrande häröver till intendentsdepartementet, som med hänsyn till eventuella överskott och andra omständigheter bestämmer, om och i vilken mån bristen skall kontant ersättas eller om avskrivning må äga rum. 19. Regementschef åligger — — — anmärkta förhållanden. 20. Vid ombyte — vid utskrivningsarbetet. 21. Vad uti denna — gemensamma,

Bil, 4.

§ 13. Motsvarar nuvarande § 14. Rubriken. Ändrad med hänsyn till att även renhållningsmateriel finnes i förråd. Mom. 1. Något omredigerat av samma anledning som beträffande paragrafens rubrik.

Mom. 2. Orden »och lysematerielförråd» utbytta mot »lyse- och renhållningsmaterielförråd». Mom. 3. Ordet »kalenderår» utbytt mot »räkenskapsår».

§13. Förvaltning, vård, redovisning ocli kontroll av bränslelyse- och renhållningsmaterielen vid truppförrådeu. A. Allmänna bestämmelser. 1. I regementets bränsle-, lyse- och renhållningsmaterielförråd, varmed förstås samtliga de lokaler, inhägnader o. cl., som användas för förvaring av bränsleuppbördsmannens uppbörd av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel. intagas för hela kasernetablissementet — kokinrättningen häri inbegripen — erforderliga kvantiteter av dylik materiel såsom ved, kol och koks, fotogen och stearinljus, elektriska glödlampor, glödstrumpor, lampglas, tändstickor, kvastar, såpa, soda m. m. Bränsleuppbördsmannen är ansvarig för, att i förrådet intagna materialier icke på grund av bristande tillsyn och vård förfaras eller taga skada. Han innehar ensam alla nycklar till förrådet och äger genom regementsintendenten hos regementschefen göra de framställningar, som erfordras särskilt för tryggande av den del av hans uppbörd, som eventuellt förvaras utomhus. 2. Enskild tillhörig egendom må icke för något ändamål mottagas eller förvaras i regementets bränsle-, lyse- och renhållningsmaterielförråcl. 3. Vid varje regemente skola finnas av regementschefen på regementsintendentens föredragning fastställda eldnings- och belysningsplaner, omfattande helt räkenskapsår. Dessa planer granskas och omarbetas i den mån regementschefen det prövar erforderligt med hänsyn till skedda förändringar i eldnings- och belysningsanordningarna inom etablissementet eller i till förfogande stående anslagstillgångar.

171 Mom. 4, Enär för uppvärmning av samtliga lokaler, varest kronan tillhandahåller bränsle, kostnaden bestrides av anslaget till bränsle, lyse, vatten och renhållning, har i andra stycket orden »i vad den angår de lokaler, vilka uppvärmas på bekostnad av eldnings- och belysningsanslaget» utgått.

Mom. 7. Något omredigerat av samma anledning som beträffande paragrafens rubrik.

Rubriken, Orden »och lysemateriel» utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel». Mom. 9. Omredigerat av samma anledning som beträffande paragrafens rubrik samt med anledning av de sakkunnigas förslag, att materiel av mindre vikt ej skall behöva tagas till uppbörd och redovisning.

4. I eldningsplanen angives den mängd Bil. bränsle, som under olika perioder av året må per dag (vecka, månad) för varje eldstad utrekvireras från förrådet i enlighet med bestämmelserna i mom. 13. Från planen undantages kokinrättningen, därest på grund av växlingar i portionsstyrkan eller andra omständigheter ofta återkommande avvikelser från densamma kunna förutses. Vid elclningsplanens uppgörande tages vederbörlig hänsyn till årstider och förläggningsstyrkor. Logement och andra lokaler, vilka ej äro belagda med trupp, må den kalla årstiden endast uppvärmas så mycket, att de ej skadas av köld eller fukt. Dessutom bör eldningsplanen uppgöras så, att möjlighet finnes till utlämning vid särskilt kall Väderlek av ökade kvantiteter bränsle utan att till förfogande stående anslag härigenom överskridas. 5. Belysnings planen angiver verkligen föreligger. 6. Vid de regementen annorlunda förordnar. 7. De närmare bestämmelser rörande bränsle-, lyse- och renhållningsmaterielens emottagande och utlämnande m. m., vilka utöver här nedan upptagna föreskrifter kunna vara erforderliga, utfärdas av vederbörande regementschef. 8. I de sammandrag skola streckas. B.

Emottagning

av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel.

9. All bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel anskaffas för regementet — därest icke särskilda föreskrifter föranleda undantag härifrån — genom försorg av regementschefen med biträde av regementsintendenten. Enligt de närmare föreskrifter regementschefen äger utfärda, disponeras viktigare materiel såsom veck kol och koks, elektriska glödlampor m. m, till uppbörd och redovisning å bränsleuppbördsmannen, vilken även mottager övrig till bränsle, lyse och renhållning hänförlig materiel såsom stearinljus, tändstickor, skurborstar, kvastar m. m. (förbrukningsmateriel) utan att taga densamma till uppbörd och redovisning. Därest upphandlade materialier äro avsedda att levereras efter hand, verkställer bränsleuppbördsmannen vid behov rekvisition av desamma hos leverantören.

172 Bil. 4.

Mom. 10. Orden »och lysemateriel» utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel». Mom. 11. Omredigerat av samma anledning som beträffande mom. 9.

10. Bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel må icke emottagas för regementets räkning, förrän den blivit besiktigad och godkänd samt till mängden kontrollerad, 11. Omedelbart efter besiktningen lämnar uppbördsmannen kvitto till leverantören å de emottagna varorna, varjämte han i uppbördssammandraget för bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel (form. nr 43) inför mängderna av till uppbörd emottagna varor. Å uppbördssammandraget antecknas vid besiktningsförrättningen jämväl intyg om leveransens riktighet samt dessutom av uppbördsmannen uppbördsbevis jämte de erinringar emot de godtagna materialiernas beskaffenhet, han kan finna sig hava skäl till.

Rubriken. Orden »och lysemateriel» utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel».

C. Utlämning av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel till regementets underavdelningar.

Mom. 13. Orden »vara formulär fastställas av regementschefen» utbytta mot »(form. nr )», enär den fastställda blanketten »I. Bl. 1» förutsattes intagas som formulär. Orden »och lysemateriel» utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel».

Mom. 14, Något omredigerat av samma anledning som beträffande mom. 9.

12. Utlämning från förrådet — veckor i följd. 13. Utlämningen verkställes i enlighet med till uppbördsmannen ingivna kvitterade rekvisitioner (form. nr ). Nämnda rekvisitioner upprättas med ledning av den fastställda eldningsplanen av de personer, vilka av regementschefen förordnats att för respektive underavdelningar, mäss o. s. v. uttaga bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel, t. ex. för kompani kompaniadjutanten, för mäss mässföreståndaren, för kokinrättningen köksföreståndaren, för centralvärmeledning maskinisten, för regements- och bataljonsexpeditioner regementsväbeln o. s. v. Rekvisitionernas överensstämmelse med eldningsplanen granskas av uppbördsmannen, vilken det åligger att noggrant känna nämnda plan samt att städse hålla sig underrättad om sådana förändringar med avseende å förläggningen inom etablissementet, vilka kunna öva inflytande å behovet av bränsle. 14. Den sista dagen i varje månad (vid sista utlämningen av bränsle för månaden) inför uppbördsmannen å utlämningssammandragct för bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel (form. nr 44) sammanlagda mängderna av sådant till uppbörd taget bränsle, som under månadens lopp utlämnats till respektive underavdelningar. Dessa mängder kvitteras härefter å sammandraget av vederbörliga mottagare, vilka därvid återbekomma under månaden avgivna kvitterade rekvisitioner. 15. Om extra utlämning ordinarie utlämning.

173 Mom. 16. Ordet »belysningsämnen» utbytt mot orden »lyse- och renhållningsmateriel». I överensstämmelse med fastställd blankett »I. Bl. 1» och då plan för förbrukning av lyse- och renhållningsmateriel icke fastställes, har bestämmelse införts, att regementsintendenten skall teckna utlämningsorder å rekvisitioner å lyse- och renhållningsmateriel. Dessutom har bestämmelse intagits, att rekvisitioner å utlämnad förbrukningsmateriel månadsvis skola inlämnas till regementsintendenten.

16. Utlämning av lyse- och renhållningsmaBil. teriel verkställes samtidigt med och i tillämpliga delar efter samma grunder, som gälla rörande utlämning av bränsle, sedan utlämningsorder å rekvisitionerna tecknats av regementsintendenten. Rekvisitioner å utlämnad förbrukningsmateriel inlämnas månadsvis till regementsintendenten.

Rubriken. Orden »och lysemateriel» utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel». Mom 17. Motsvarar nuvarande mom. 24. Något omredigerat med anledning av att renhållningsmateriel även intagits.

D.

Mom. 18 och 19. Motsvara nuvarande mom. 25 och 26, omredigerade till överensstämmelse med bestämmelserna för uttagning av proviant för enskilda samt under förutsättning att den enligt arméförvaltningens intendents- och civila departements cirkulärskrivelse den 12 april 1920, int.elep:tets D. Nr 1550 C, civ.dep:tets D. Nr 1425 till användning anbefalla blanketten »I. Ma 14» återinföres och intages som formulär för samlingsrekvisition för uttagning åt enskilda av såväl proviant

Utlämning av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel till enskilda-

Il. För varje eldnings- och belysningstermin fastställes av regementschefen plan över de kvantiteter bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel, som må av därtill berättigad personal mot ersättning utbekommas för sig och hushåll från regementets bränsle-, lyse- och renhållningsmaterielförråd. Vid nämnda plans uppgörande skall noggrant tillses, förutom att kronan ej åsamkas någon som helst kostnad för dylik utlämning, att däri ej upptagas större kvantiteter än som motsvara behovet enligt ovan. 18. Uttagning av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel till enskilda verkställes genom gemensamt av regementschefen godkänt ombud. Å av regementschefen bestämda tider inlämnar ombudet till regementsintendenten de från enskilda inkomna rekvisitionerna samt en på grundval av dessa upprättad samlingsrekvisition (form. nr 26). 19. Regementsintendenten granskar de av ombudet inlämnade rekvisitionerna med stöd av den av regementschefen enligt mom. 17 ovan fastställda planen för utlämning av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel till enskilda under vederbörlig eldnings- och belysningstermin, varefter samlingsrekvisitionen försedd med regementsintendentens utlämningsorder överlämnas till bränsleuppbördsmannen. I samband med utlämning av bränsle-, lyse- och renhåll-

4.

174 Bil. 4.

som bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel.

Mom. 20. Motsvarar nuvarande mom. 27. Orden »och lysemateriel» utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel», i övrigt i sak oförändrat. Mom. 21. Motsvarar nuvarande mom. 28. Orden »och lysemateriel» utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel».

ningsmateriel till regementets underavdelningar verkställer bränsleuppbördsmannen med biträde av handräckningsmanskap utlämning av den rekvirerade materielen. som därefter å samlingsrekvisitionen kvitteras av ombudet. Samlingsrekvisitionen förvaras sedermera till redovisningsårets slut av bränsleuppbördsmannen. 20. Vid utlämningen av bränsle-, lyse- och renhållningsmaterielen införas av bränsleuppbördsmannen samlingsrekvisitionens slutsummor i sammandraget över rekvisitioner av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel till enskilda, (form. nr 17), varefter ombudet å sammandraget intygar materielens emottagande. 21. Ersättning för till enskilda under månaden utlämnad bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel erlägges senast å första kassadagen i närmast därpå följande månad och på sätt, som av regementschefen närmare bestämmes. Ersättningen utgår enligt en av regementschefen efter varje upphandling fastställd taxa. Vid bestämmandet av denna tages hänsyn till storleken av förut i förråd inneliggande och upphandlade kvantiteter liksom till för desamma erlagda upphandlingspris. Det sålunda erhållna medelpriset, ökat med lämplig procent för att täcka upphandlings-, transport- m. fl. kostnader, utgör försäljningspriset. Avskrift av taxan (enligt fastställt formulär) insändes omedelbart efter dess fastställande till intendentsdepartementet.

Rubriken. Orden »och lysemateriel» utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel». Mom. 22. Motsvarar nuvarande mom. 17. I förslaget till nytt intendenturmaterielreglemente hava bestämmelser rörande åtgärder vid skada å eller förlust av i förråd förvarad intendenturmateriel intagits, varför här endast hänvisas till sagda reglemente.

E.

Rubriken. Nuvarande rubrikerna E. och F . sammanslagna enär under rubriken »Regementsintendentens kontroll samt redovisning av bränsle- och lysematerielen» enligt senare ändringar upp-

F.

Skada å och förlust av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel i förråd.

22. Beträffande åtgärder vid skada å eller förlust av materiel i förråd stadgas i intendenturmaterielreglementet.

Kontroll och redovisning av bränsle-, lyseoch renhållningsmaterielen.

175 tagits förrättningar, vilka skola utföras av särskilt därtill beordrade officerare och vissa förrättningar såsom siffergranskning av räkningar, införande av folionummer i uppbörds- och rekvisitionssammandragen enligt de sakkunnigas förslag böra åligga regementskassören m. m. Orden »och lysemateriel» äro i förekommande fall utbytta mot »lyse- och renhållningsmateriel». Mom, 23. Motsvarar nuvarande mom. 18. I sak oförändrat.

Motsvarar nuMom. varande mom. 19. Ändrat till överensstämmelse med för förplägnaden gällande bestämmelser. Mom. 25. Motsvarar nuvarande mom. 20. Sista meningen utgår.

Mom. 26. Motsvarar nuvarande mom. 21. Omredigerat med hänsyn till de sakkunnigas förslag, att viss materiel ej behöver tagas till uppbörd. Räkningarnas förseende med bevis om granskning torde vara överflödigt, enär regementsintendenten i och med utbetalningsorders tecknande enligt kassareglementet, ändock torde vara ansvarig för utbetalningarnas riktighet. Regementsintendentens kontrollbok över bränsle-, lyse- och renhållningsmaterielen är i sin nuvarande form obehövlig, enär intyg (kvittens) rörande mottagen och utlämnad materiel tecknas å samman-

Bil. 4.

23. Uppbörds-, utlämntngs- och ovan (mom. 20) omnämnda rekvisitionssammandrag avslutas och underskrivas av uppbördsmannen månatligen, och skola desamma före den 5. dagen i nästfoljande månad inlämnas till regementsintendenten. 24. Regementsintendenten granskar de inlämnade sammandragen och förser dem med bevis härom, innebärande att alla kolumner äro riktigt summerade, samt att in- och utgående balanser äro riktiga. 25. Vid granskning av utläniningssammandraget gör regementintendenten ett överslag över, att vid de ordinarie utlämningarna bränsle utlämnats i överensstämmelse med eldningsplanen. Därjämte tillser han, att åtgången av lysemateriel ej varit större, än vad som med hänsyn till belysningsplancns föreskrifter kan anses skäligt. , . 26. Sedan leverantörernas räkningar blivit försedda med mottagningsbevis (attest) av uppbördsmannen, kontrollerar regementsintendenten, att å desamma upptagen materiel levererats till regementet och i vederbörlig ordning besiktigats, sand afl, Ull uppbörd tagen materiel överensstämmer med vederbörligt uppbördssammanclrag.

176 Bil. 4: dragen i samband med besiktning eller efter sista utlämningen för månaden. (Därest regementsintendenten i särskild pärm förvarar ett exemplar av de månatliga och vederbörligen bestyrkta uppbörds-, utlämnings- och rekvisitionssammandragen, torde hittills anbefald kontrollbok vara överflödig). För siffergranskningen av räkningarna bör jämlikt kassareglementet regementskassören vara ansvarig. Mom. 27. Motsvarar nuvarande mom. 22. Av samma anledning som beträffande mom. 22 ovan hänvisas till bestämmelserna i intendenturmaterielreglementet rörande den utredning, som skall verkställas, därest vid inventering brist förefinnes i förrådet.

Mom. 28. Motsvarar nuvarande mom. 23. Enligt förslaget till intendenturmaterielreglemente skall förrådsförvaltaren uppgöra och underskriva årsredogörelse över intendenturmaterielen. I överensstämmelse härmed har intagits bestämmelse, att årsredogörelsen över bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel skall uppgöras och underskrivas av uppbördsmannen och av regementsintendenten förses med bevis om granskning.

27. Regementsintendenten åligger, att minst en gång åiligen oförmodat inventera förrådet av bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel eller del därav. Vid varje redovisningsårs slut inventeras förrådet i dess helhet av två av regementschefen därtill beordrade officerare. Över varje inventering upprättas protokoll (form. nr 45). Skulle vid inventering visa sig att brist förefinnes, verkställes utredning därom på sätt i intendenturmaterielreglementet är stadgat. Vid inventering befunna överskott och brister skola snarast möjligt uppdebiteras, respektive avföras i vederbörliga uppbörds- och utjämningssammandrag samt därvid verificeras med ej mindre bilagt inventeringsprotokoll (i två exemplar) än även vederbörliga uppbördsorder och avskrivningsbeslut (regementschefsbeslut eller krigsrättsutslag m. m.). 28. Uppbörds- och rekvisitionssammandragen, försedda med hänvisningar till vederbörliga verifikationsfolier i medelsredovisningen, insändas ( tillika med utlämningssammaudraget för varje månad till arméförvaltningen såsom bilagor till medelsredovisningcn för månaden näst efter den, vilken de avse; skolande dock sammandragen för redovisningsårets sista månad åtfölja medelsredovisningen för samma månad. Ifrågavarande sammandrag, som äro närmast avsedda för intendentsdepartementets tekniska revision, biläggas medelsredovisningen på sådant sätt, att de med lätthet kunna lösgöras från densamma. Arsredogörelse (form. nr 46), upprättad och underskriven av uppbördsmannen samt försedd med regementsintendentens granskningsbevis,

177 insändes i tjänsteväg till arméförvaltningens in- Bil. tendentsdepartement för varje redovisningsår inom en månad efter redovisningsårets slut. § 14. Motsvarar nuvarande § 13.

§ 14. Förvaltning, vård, redovisning och kontroll av förplägnadsartiklarna vid truppförråden (truppförhandens livsmedelsförråd). I. P r o v i a n t . A. Allmänna bestämmelser. 1. I regementets (lika med nuvarande § 13 mom. 1) taga skada. 2. Vid regementet (lika med nuvarande § 13 mom. 2) nämnda lista. 3. Enskild tillhörig (lika med nuvarande § 13 mom. 3) — vara densamma. 4. De närmare (lika med nuvarande § 13 mom. 4) •—- vederbörande regementschef. B. Emottagning av proviant. 5. All proviant (lika med nuvarande § 13 mom. 5) — -—• — köksföreståndarens försorg. 6. Proviant må icke (lika med nuvarande § 13 mom. 6) — • från leverantören. 7. Vid proviantering (lika med nuvarande § 13 mom. 7) finner skäl till. 8. Köksföreståndaren lämnar (lika med nuvarande § 13 mom. 8) •— artiklarna. C.

il/om. 10, tredje stycket. Uppgift till regementsdagbefälet torde vara överflödig. Därest extra utvägning, mom. 15, visar sig nödvändig, underrättas regementsdagbefälet genom köksföreståndaren. Därest antalet portionstagare minskas, åligger det jämlikt mom. 15 köksföreståndaren att vidtaga erforderliga förändringar i provianttillredningens omfattning.

12—261158

Utlämning av proviant till regementets kök (skafferi). 9. Utlämning av proviant (lika med nuvarande § 13 mom. 9) — handräckningsmanskap. 10. Dagligen å tid före proviantutdelningen, som av regementschefen bestämmes, ingivas från kompanier, staber, sjukhus o. s. v. till köksföreståndaren jwrtionsbesked (form. nr 23) för följande dag. A beskeden angivas såväl det manskap, som är berättigat till portion som även det antal man, som beräknas inställa sig vid de olika måltiderna. Å beskeden upptages jämväl den vid vederbörligt kompani, stab o. s. v. placerade personalen, som utan att tillhöra manskapet, kan vara berättigad utbekomma portion • från regementets matinrättning. Dylik personal angives namneligen å beskedet. Därest efter beskedets inlämnande större förändringar i antalet portionstagare inträffar, insändes uppgift därom oförciröjligen till köksföreståndaren. Samtidigt med portionsbeskedet från sjuk-

178 Bil.

Mom. 15. Omredigerat av samma anledning som mom. 10 ovan.

huset insändes av vederbörande läkare rekvisition å extra proviant, erforderlig för utspisningen å sjukhuset utöver vederbörlig utspisningsstat. 11. Med stöd av portionsbeskeden (lika med nuvarande § 13 mom. 11) — kvitterar provianten. 12. Vid proviantutdelning (lika med nuvarande § 13 mom. 12) — den senare. 13. Efter verkställd (lika med nuvarande § 13 mom. 13) •— utlämnad proviant. 14. Köksföreståndaren (lika med nuvarande § 13 mom. 14) — — — olika måltider. 15. Om köksföreståndaren, efter det att utdelning ägt rum, erhåller meddelande om större förändringar i portionstagarnas antal, vidtagas på grund härav erforderliga åtgärder. Därest det visar sig nödigt, sker härvid extra utdelning av proviant enligt samma grunder, som gälla för den ordinarie utdelningen. Om däremot antalet portionstagare minskats, göras med hänsyn härtill erforderliga förändringar i provianttillredningens omfattning; och åligger det köksföreståndaren att vid inventering av skafferiet tillse, att tillgången därstädes undergått motsvarande förändring. 16. I och för uttagande (lika med nuvarande § 13 mom. 16) — — — månaden erhållit. D. Utlämning av proviant till enskilda. 17. För personal (lika med nuvarande § 13 mom. 17) — — -—- (form. nr 26). 18. Regementsintendenten granskar (lika med nuvarande § 13 mom. 18) köksföreståndaren. 19. Vid utlämningen (lika med nuvarande § 13 mom. 19) emottagande. 20. Ersättning för under (lika med nuvalande § 13 mom. 20) — intendentsdepartementet. E.

Mom. 21. Omredigerat med anledning av att § 11 mom. 17 ändrats samt att av § 11 nuvarande mom. 18 och 19 utgått. Rubriken. De nuvarande rubrikerna F . och G. böra sammanslås till en rubrik, enär under rubriken »Regementsintendentens kontroll

Skada å och förlust av proviant i förråd. 21. Beträffande åtgärder vid skada å och förlust av proviant i förråd gäller vad i intendenturmaterielreglementet i motsvarande fall är stadgat rörande intendenturmateriel. F.

Redovisning

och kontroll av proviantuppbörden. 22. Samtliga av köksföreståndaren (lika med nuvarande § 13 mom. 22) — regementsintendenten .

179 samt redovisning av proviantuppbörden» enligt senare ändringar upptagits förrättningar, vilka skola utföras av särskilda därtill beordrade officerare och vissa förrättningar såsom siffergranskning av räkningar, införande av folionummer i uppbörds- och rekvisitionsjournalerna enligt de sakkunnigas förslag bör åligga regementskassören m. m. Mom. 24. Nuvarande formulär nr 28 bör utgå, enär samma uppgifter återfinnas å blankett Tj. 31. Nämnda blankett bör eventuellt införas som formulär. Mom. 25. Räkningarnas förseende med bevis om granskning torde vara överflödigt, enär regementsintendenten, i och med utbetalningsorders tecknande enligt kassareglementet, ändock torde vara ansvarig för utbetalningarnas riktighet. Regementsintendentens kontrollbok över provianten är i sin nuvarande form obehövlig, enär intyg rörande mottagna och utlämnade proviantartiklar tecknas i journalerna i samband med besiktning eller utlämning. (Därest regementsintendenten i särskild pärm förvarar ett exemplar av de månatliga och vederbörligen bestyrkta uppbörds-, utdelnings- och rekvisitionsjournalerna, torde hittills anbefalld kontrollbok vara överflödig) . För sif f ergranskningen av räkningarna bör jämlikt kassareglementet regementskassören vara ansvarig. Mom. 27. Omredigerat till överensstämmelse med § 9 i förslaget till fredsförplägnadsreglemente.

23. Regementsintendenten granskar (lika Bil. med nuvarande § 13 mom. 23) —- —• —- äro riktiga.

24. Sedan från kompanierna o. s. v. uppgift inkommit till regementsintendenten angående antalet portionsdagar gör denne ett över slag över proviantanslagets ställning, dels för att kontrollera, att åtgången av proviant icke varit större än disponibla medel tillåta, dels för beräknande av det belopp, som kan finnas tillgängligt för portionens förbättring. 25. Sedan leverantörernas räkningar blivit försedda med mottagningsbevis av köksföreståndaren, kontrollerar regementsintendenten, att å desamma upptagna mängder proviant levererats till regementet och i vederbörlig ordning besiktigats, allt enligt proviantuppbördsjournalen. 26. Regementsintendenten åligger (lika med nuvarande § 13 mom. 26) — krigsrättsutslag m. m.).

27. Uppbörds- och rekvisitionsjournalerna, försedda med hänvisningar till vederbörliga verifikationsfolier i medelsredovisningen, insändas tillika med utdelnings journalen för varje

4.

180 Bil. 4.

månad till arméförvaltningen såsom bilagor till medelsredovisnihgen för månaden näst efter den, vilken de avse, skolande dock journalerna för redovisningsårets sista månad åtfölja medelsredovisningen för samma månad. Ifrågavarande journaler, som äro närmast avsedda för intendentsdepartementets tekniska revision, biläggas medelsredovisningen på sådant sätt, att de med lätthet kunna lösgöras från densamma. Proviantredogörelse (form. nr 30), upprättad och underskriven av köksföreståndaren samt försedd med regementsintendentens granskningsbevis, insändes i tjänsteväg till arméförvaltningens intendentsdepartement inom en månad efter redovisningsårets slut. II.

Mom. 29. Orden »(mom. 38)» utbytta mot »(mom. 39)».

Furage.

A. Allmänna bestämmelser. 28. I regementets furagemagasin (lika med nuvarande § 13 mom. 28) i furagemagasinet. 29. De till respektive foderkamrar utlämnade foderartiklarna skola ovillkorligen inom av regementschefen fastställd termin komma till användning vid utfodring av vederbörande underavdelnings (skvadrons, batteris, kompanis) hästar, och får icke någon annan behållning av denna uppbörd ifrågakomma än den, som i nästavgivande besked (inom. 39) uppgives samt uppkommit på grund av oväntad hästavgång. För artiklarnas vård och redovisning ansvarar skvadronschefen med biträde av underställd personal. 30. De från furagemagasinet (lika med nuvarande § 13 mom. 30) bestämda tider. 31. Raderingar i de (lika med nuvarande § 13 mom. 31) vara densamma. 32. De närmare bestämmelser (lika med nuvarande § 13 mom. 32) •— regementschef. 33. I benämnino-en (lika med nuvarande § 13 mom. 33) dessas utbyten. B. Emottagning av furage till magasinet. 34. Allt furage (lika med nuvarande § 13 mom. 34 a) <— annotationsbevis. 35. Furage får icke (lika med nuvarande § 13 mom. 34 b) från leverantören. 36. Vid furagering (lika med nuvarande § 13 mom. 35) finner skäl till.

181 37. Furageuppbördsmannen varande § 13 mom. 36) C.

Bestämmelserna rörande »utlämning av furage till enskilda» (nuvarande mom. 42, 43, 44 och 45) utgå. Jfr förslaget till fredsförplägnadsreglemente § 4.

(lika med nu- Bil. artiklarna.

Utlämning av furage till regementets underavdelningar.

38. Utlämning av furage (lika med nuvarande § 13 mom. 37) — varje skvadron. 39. Ä tid före (lika med nuvarande § 13 mom. 38) måtte överskridas. 40. Efter granskning (lika med nuvarande § 13 mom. 39) — — •— furageuppbördsmannen. 41. Vid furageutdelningen (lika med nuvarande § 13 mom. 40) den senare. 42. I och för uttagande (lika med nuvarande § 13 mom. 41) månaden erhållit.

D.

Mom. 43. Motsvarar nuvarande mom. 46. Omredigerat med anledning av att § 11 mom. 17 ändrats samt att av § 11 nuvarande mom. 18 och 19 utgått. Mom. 4 4 . Motsvarar nuvarande mom. 47. Form. nr 38 och 39 böra utgå och blankett Tj. 32 införas som formulär. Motiv: Att för varje häst angiva med huru många rationer enligt varje stat hästen under månaden utfodrats torde såväl ur kontrollsynpunkt som i övrigt vara värdelöst. Anteckning om huru många rationer enligt varje stat, som under månaden vid skvadronen utfodrats, bör göras på enklaste sätt utan att blankett därtill behöver fastställas. De uppgifter å form. nr 39, vilka hava någon betydelse för anslagsberäkningen, återfinnas å blankett Tj. 32 och form. nr 37.

Skada å och förlust av furage i förråd. 43. Beträffande åtgärder vid skada å och förlust av furage i förråd gäller vad i intendenturmaterielreglementet i motsvarande fall är stadgat rörande intendenturmateriel. E. Skvadronernas redovisning av furage. 44. Före den 5. i varje månad inlämnar skvadronsehef till regementsintendenten redovisning över till skvadronen utdelat furage (form. nr 37) jämte uppgift angående tjänstgöringsförhållanden för hästar (form. nr ) .

4.

182 Bil.

Rubriken. De nuvarande rubrikerna G. och H. sammanslagna till en rubrik. Se motiveringen för sammanslagning av rubrikerna F . och Gr. proviant. Mom, 45. Motsvarar nuvarande mom. 48. Med anledning av att nuvarande mom. 42—45 utgått, utbytas orden »utdelnings- och rekvisitionsjournalerna» mot »utdelnings journalen».

Mom. 47. Motsvarar nuvarande mom. 50. Sista delen utgår, enär regementsintendenten ändå torde veta, huru inkomsterna och utgifterna skola erhållas. Någon motsvarande bestämmelse finnes ej heller beträffande proviantanslaget. Mom. 48. Motsvarar nuvarande mom. 51. Omredigerat av samma anledning som mom. 25 ovan.

Mom. 50. Motsvarar nuvarande mom. 53. Omredigerat av samma anledning som mom. 44 och 27 ovan samt. med anledning av att nuvarande mom. 42—45 utgått.

Redovisning

och kontroll börden.

av

furageupp-

45. Samtliga av furageuppbördsmannen förda journaler avslutas och underskrivas av uiipbördsmannen månatligen. Vid avslutandet av uppbördsjournalen iakttages att från månadens sammanlagda uppbörd dragés summan av vad enligt uklelningsjournalen utlämnats, varefter återstående mängder transporteras till nästkommande månads uppbördsjournal. Före den 5. i nästfoljande månad inlämnas journalerna till regementsintendenten. 46. Samtliga från (lika med nuvarande § 13 mom. 49) slutsummor. 47. För kontroll av furageanslagets ställning gör regementsintendenten varje månad ett överslag över inkomster och utgifter under den gångna månaden å anslaget.

48. Sedan leverantörernas räkningar blivit försedda med mottagningsbevis av furageuppbördsmannen, kontrollerar regementsintendenten, att å desamma upptagna mängder furage levererats till regementet och i vederbörlig ordning besiktigats, allt enligt furageuppbördsjournalen. 49. Regementsintendenten åligger (lika med nuvarande § 13 mom. 52) krigsrättsutslag m. m.). 50. F ur ageuppbör ds journalen, försedd med hänvisningar till vederbörliga verifikationsfolier i medelsredovisnineen, insändes tillika med fura g eutdelnin g s journalen och redovisningarna över till skvadronerna utdelat furage för varje månad till arméförvaltningen såsom bilagor till medelsredovisningen för månaden näst efter den, vilken de avse; skolande dock journalerna och skvadronsredovisningarna för redovisningsårets sista månad åtfölja medelsredovisningen för samma månad. Ifrågavarande journaler m. m., som äro närmast avsedda för intendentsdepartementets tekniska revision, biläggas medelsredovisningen på sådant sätt, att de med lätthet kunna lösgöras från densamma.

183 Furageredogörelse (form. nr 41) upprättad -Qil. 4. och underskriven av furageuppbördsmannen samt försedd med regementsintendentens granskningsbevis, insändes i tjänsteväg till arméförvaltningens intendentsdepartement för varje redovisningsår inom en månad efter redovisningsårets slut.

184 Bil. 5.

P . M. rörande de förändringar vissa blanketter böra undergå med anledning av de sakkunnigas förslag till förenklad materielhushållning m. ni. Benämning

Föreslagen ändring

I.

Intendenturmateriel.

A. Blanketter enligt intendents- och civila departementens skr. den 26. september 1922, D.Nr 2107 och 1120.

1.5¶Rekvisition för »mot avdrag å anslaget» utgår. int.materiel 1.10 Rep ärat i on sKol. »Materielkostnad» och »Summa kostnad» utgå. journal 1.14 Tvättnota Synes hava utgått genom ovanstående skrivelse. Bör återinföras, varvid »Tvättkostnad» dock utgår. 1.22 UtlämningsInga materielslag införas i »huvudet». Blanketten journal för ändras å omslaget så, att den kan användas skrädderimatebåde som månads- och årsjournal. Härigenom rialier kan regementsintendentens avföringsorder tecknas direkt i årsjournal vid årets slut. 1.23 UtlämningsD:o. journalför sko makerimaterialier 1.44 Förrådsbok för Bör förändras till den modell (blad), som använts i ftjrrådsförvalföregående upplaga (förut I. 45, innerblad), dock tare med blankettens olika sidor omkastade. 1.47 Förrådsbok vid Andras enligt bifogade förslag {bil. 5 a). kompani I. 48 a, b Uppgift, Rap- Andras enligt bifogade förslag (bil. 5 b). Gången port beträffanav tillkomst och avgång är nämligen ej av bede intendenturtydelse i denna »uppgift» utan allenast ställmateriel ningen vid årsskiftet; tillkomst och avgång finnas i förrådsboken, vilken givetvis skall kollationeras innan »uppgiften» utarbetas. 1.53 Förrådskontroll- Andras enligt bifogade förslag (bil. 5 c). bok för regementsintendent

185 Beteckning

Benämning

B.

Föreslagen ändring

Formulär i intendenturförrådsinstruktion.

Inventeringsbe- Ändras enligt bifogade förslag (bil. 5 d). Motiv: Enär av förrådsboken ej framgår, vad som är sked vid komutlämnat från och inneliggande i förrådet, böra pani siffrorna vid inventering direkt kunna införas från persedelrullor, reparationsjournaler m. m. i inventeringsbeskedet. Av regementsintendentens förrådskontrollbok framgår ej storleken av materialuppbörden å varje kompani, varför bestyrkande om överensstämmelse med förrådsboken bör göras av förrådsförvaltaren. Rekvisition från Underskrift »Regementschef» bör ändras till »Rege10 mentsintendent». Kontrasignationen utgår. A. I. F . Dispositionen formuleras lämpligen: Disponeras Reversal till Ila till uppbörd å förrådsförvaltaren N. N. samt huvudförrådet annoteras N. N. Regementsintendent. »under förbehåll om regementsintendentens annotation» samt »Annoterat N. N. Regementsintendent» utgår. Ärsredogörelse Senaste upplagan införes. 14 över intendenturmaterielen Införes beträffande krigsintendenturmaterielen enInnehållsför15 ligt senaste upplagan av årsredogörelsen och omteckning arbetas beträffande övrig intendenturmateriel, så att i densamma endast införas rubrikerna »A Munderingsutrustning. I. Beklädnadspersedlar. II. Personliga utrednings- och remtygspersedlar. I I I . Hästutredningspersedlar» o. s. v. Förrådsbok vid I. 44 (förut I. 45 innerblad) bör ingå i stället. 16 huvud förråd Uppgift å inten- I. 48 (ändrad enligt bifogade förslag bil. 5 b) bör 19 denturmateriel ingå i stället. Förrådsbok vid I. 47 (ändrad enligt bifogade förslag bil. 5 a) bör 20 ingå i stället. kompani Huvudbok för I. 53 (ändrad enligt bifogade förslag bil. 5 c) bör 211 ingå i stället. intendenturmateriel vid regemente Bil. 3 Instruktion rö- Bör antingen i sin helhet moderniseras eller ock helst slopas, enär tjänsten vid tygverkstäderna med for- rande trängsynes kunna bedrivas såsom vid intendenturkårernas tygmulär verkstäderna. verkstäder Bihang 1 Exempel å in- Enär flertalet med exemplet fogade blanketter sedermera fastställts i annan form, torde motmed for- struktion rösvarande genom I. D. och C. D. den 26. septemmulär rande intenber 1922 D . N r 2107 och 1120 fastställda blandenturverkketterna böra införas i stället. städerna 8c

186 Bil. 5. Beteckning

Benämning

Föreslagen ändring

II.

Förplägnad.

Blanketter enligt intendents- och civila departementens skr. den 26. september 1922 D.Nr 2107 och 1120.

30 41

B. Formulär i intendenturförrådsinstruktion. Rekvisition för I Ma 14, vilken synes bäva slopats enligt förutenskilda (samnämnda skrivelse, bör återinföras och ingå i mandrag) stället. ProviantredoUnderskrives av köksföreståndaren samt förses görelse »Bestyrkes Regementsintendent». FurageredogöUnderskrives av furageuppbördsmannen samt förrelse ses med »Bestyrkes Regementsintendent».

III. Bränsle-, lyse- och renhållningsmateriel. Blanketter enligt intendents- och civila departementens skr. den 26. september 1922 D. Nr 2107 och 1120.

B. 46

Formulär i intendenturförrådsinstruktion.

Redogörelse Underskrives av uppbördsmannen samt förses med över bränsle»Bestyrkes Regementsintendent». och lysemateriel

IV. Kassa- och räkenskapsväsendet. Cl

C. 7 C. 10

Medelsrekvisition Kassadagsrapport Bokförin gsuppgift Omslag till verifikationer

»Regementsintendent» ändras till »Regementskassör»

Förutom ovan föreslagna ändringar och utbyten böra övriga i intendenturförrådsinstruktionen upptagna formulären, vilka icke överensstämma med den senaste upplagan av till användning anbefallda blanketterna, utbytas. Formulärsamlingen bör även kompletteras med blanketter, vilka utan att vara upptagna i intendenturförrådsinstruktionen anbefallts till användning.

187 Bil. 5 a. Förrådsbok vid (Materielslag) Klassificering av behållningen: Dag

Hänvisning till tillkomsteller avgångsverifikation

Verifikationsfol.

Tillkomst

Avgång

Behåll

I IV II I Omund. mund. mund. mund. dug100% 7 0 % 4 0 % 10% ligt värde värde värde värde 10

I. 47.

Anteckningar

189 Bil. 5 b.

U P P G I F T från

beträffande intendenturmaterielen den 30. juni 19.

I. 48 a.

190 Bil. 5 b. Materielslag

Behåll- Klassificering av behållningen ning den II III IV 0I 3 % dug19.... mund. mund. mund. mund ligt

Anteckningar

191 IM a t e r i e l s l a g

Behållning den

Klassificering av behållningen

IV II III I 7o 19... mund mund, mund. i mund. 8

I

Bil. 5 b.

192 Bil 5 c. Förrådskontrollbok vid (Materielslag)

Dag

I. 53.

Hänvisning till tillkomst eller avgångsverifikation

Verifikationsfol.

Tillkomst

Behållningl

Anteckiinggar

193 Bil. 5 d. Formulär nr 8 c. (Exempel)

INVENTERINGSBESKED vid inventering av

kompaniets

intendenturmateriel den

den 19

13—261158

Vid inventeringen befunnet Materielslag

1¶UtI På lämI uppPå renat börd förrå- tvätt para- till det tion truppen 2

6 Summa

9 Överskott Brist

| 10

11 Anteckningar

.2

Att de i kol. 2 upptagna mängderna av den materiel, som vid inventeringens börja bör finnas, överensstämma med dem, som enligt förrådsboken skola finnas, intygas N.

N.

Förrådsförvaltare.

195 Bil

Vid inventeringen befunnet

Matejrielslag

UtlämPå I uppnat rePå börd förrå- tvätt para- till det tion truppen

Summa

ÖverBrist skott

10 O r t och d a t u m . N.

N.

N.

N.

Inventeringskommission.

11 Anteckningar

5d.

196 Bil. 6.

Förteckning över blanketter, vilka föreslås att upphävas. , Anbefallda till användning genom Kungl. Arméförvaltningens intendentsoch civila departements cirkulärskrivelse den 12. april 1920, int.deprtets D. Nr 1550 C, civ.dep:tets D. Nr 1425 (Jfr Kungl. Arméförvaltningens intendents- och civila departements cirkulärskrivelse den 26. september 1922, int.dep:tets D.Nr 2107, civila dep:tets D.Nr 1120). C. 3 Anslagsavräkning för extra anslag. C. 12 Medelsredovisning för kompani m. fl. I. 3 Besiktningsinstrument för reparation och kassation. I. 7 Rekvisition mot kontant ersättning. I. 8 Anslagsredovisning från formation för självhushållningsanslag. I. 9 Kostnadsuppgift från förrådsförvaltaren för självhushållniDg.j I. 15 Materialsammandrag för skrädderiverkstaden. 1.16 Materialsammandrag för skomakeri-(sadelmakeri-)verkstaden. 1.18 Förrådsförvaltarens avräkningssammandrag för verkstadsarbeten, tvätt m. m. 1.21 Förrådsförvaltarens avräkningssammandrag för snickeri, målning m. m. I. 25 Dagsverkslista. I. 35 Förrådskontrollbok för kompani, titelblad. I. 36 D:o, förrådskontrollkort 1 a, beklädnadspersedlar. 1.37 D:o, d:o I b, d:oI. 38 D:o, d:o I I a, utrednings- och remtygspersedlar. 1.39 D:o, d:o I I b, d:o. 1.40 D:o, d:o I I I , hästutredningspersedlar. I. 41 D:o, d:o IV a, personlig signalmateriel. 1.42 D:o, d:o IV b, d:o. 1.43 D:o, d:o utan ifyllda rubriker. I. 50aUppgift från förrådsförvaltaren beträffande intendenturmateriel. I. 50b JD:o d:o innerark (munderingsutrustning). I. 50 c D:o d:o innerark (övrig intendenturmateriel). I. 51 Framställning om avskrivning. Tj. 14 Tablå över persedelstockens fördelning (vid kompani). Tj. 15 Tablå över persedlar i handrustkammaren (reservförråd). Tj. 18 Journal över förkomna persedlar vid kompani.

197 2. I »Instruktion rörande intendenturförråden (intendenturförrådsinstruktion)». a) Truppförråden. Formulär 17 » » » » » » » » » >

Förrådsbok för annan intendenturmateriel än munderingsutrustning. 1 7 | Exempel å förrådsboks förande av förrådsförvaltare. 18 al Uppgift å intendenturmateriel stående under uppbörd av 18 b f förrådsförvaltaren. 20§ Exempel å förrådsboks förande vid kompani. 21 Persedelrapport från kompani. 28 Uppgift å antal portionsdagar. (Ersattes av blankett Tj. 31.) 36 Furagerekvisitionsjournal. 38 Rulla över stamhästar och lejda hästar. (Ersattes av Tj. 32, vilken bör införas som formulär.) 39 Uppgift å officershästar m. fl. (Ersattes av Tj. 32.) 42 Rapport över behållning i proviant- och furagemagasin. b) Instruktion rörande trängkårernas tygverkstäder.

Samtliga formulär utgå.

3. Kassa- och räkenskapsväsendet. Förteckning över reservationer. Uppgift å extra uppbörd och utgifter.

Bil. 6

198 Bil. 7.

Föreslagna ändringar. Orden »arméns truppförband» äro såväl i reglementets titelrubrik som i förekommande fall i övrigt utbytta mot »armén», enär reglementet icke gäller endast truppförbanden utan även formationer och anstalter. Reglementet är i likhet med kassa- och intendenturmaterielreglementena omredigerat för att ernå mera logisk ordningsföljd för de olika avdelningarna. Inledning: Under denna rubrik hava, med vissa ändringar och tillägg, intagits bestämmelserna i nuvarande § 2 mom. 3 och § 7 mom. 2.

Förslag till Kungl. Majrts reglemente angående förplägnaden vid armén i fred (fredsförplägnadsreglemente). Inledning. Vad i detta reglemente sägs om: a) truppförband gäller i tillämpliga delar även om formation och anstalt; b) arméfördelningschef och fördelningsintendent gäller i tillämpliga delar även om kommendanten och fästningsintendenten i Boden; c) regemente och regementschef gäller även om kår och kårchef samt i tillämpliga delar även om Gotlands trupper och militärbefälhavaren på Gotland; d) regementsintendent gäller även i tillämpliga delar om stabsintendenten på Gotland. Beträffande upphandling av proviant och furage samt godkännande av anbud å uti normalportions- och normalrationsstaterna ingående artiklar äger militärbeialhavaren på Gotland samma befogenhet som arméfördelningschef.

I. Allmänna bestämmelser. § IMotsvarar nuvarande § 3.

§1. Omfattningen av förplägnadsärendena. 1. Förplägnadsärendena omfatta anskaffning och tillhandahållande av proviant och fulage för arméns personal och hästar. 2. Samtliga för en man under en dag utgående proviantartiklar utgöra en portion, och bestämmes mängden av artiklarna i densamma genom de utspisningsstater, vilka, på grundvalen av den utav Kungl. Maj:t fastställda normalportionsstaten, jämlikt föreskrifterna i detta reglemente blivit uppgjorda och fastställda. 3. Samtliga för en häst under en dag utgående furageartiklar jämte strö utgöra en ration. Mängden av artiklarna i densamma bestämmes genom de utfodringsstater, som, på grundvalen

199 av den utav Kungl. Maj:t fastställda normalrationsstaten, blivit uppgjorda och fastställda. §2. Motsvarar nuvarande § 4.

2. Tillhandahållande av portion eller ersättning därför.

Mom. 1. »in natura» tilllagt i förtydligande syfte. Orden »dagtraktamente enligt resereglementet» i överensstämmelse med allmänna resereglementet utbytta mot »traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.»

1. Kronan tillhandahåller portion in natura åt manskap under all tjänstgöring, däri inbegripet in- och utryckningsdagar, samt, _ beträffande värnpliktiga, de dagar, under vilka de vid inställelse till eller återfärd från övningsorten åtnjuta penningbidrag. Portion utgår dock icke vid tjänst på roten eller under sådan kommendering, då traktamentssersättning enligt allmänna resereglementet åtnjutes, ej heller under tjänstledighet. 2. Under tid, då fast anställt manskap enligt gällande avlöningsreglemente äger rätt att uppbära oavkortad lön under tjänstledighet eller förhinder på grund av sjukdom att förrätta sin tjänst, åtnjuter det, i stället för portion in natura, kontant gottgörelse därför — portionsgottgörelse —, dock ej vid ledighet, eller förhinder av kortare varaktighet än två dagar. Fast anställt manskap må jämväl på egen begäran och efter beprövande av regementschef, då skäl därtill föreligga, i stället för portion in natura uppbära portionsgottgörelse. Under enahanda förutsättning må portionsgottgörelse utgå till värnpliktig, vilken icke är förlagd med trupp, eller vilken eljest på grund av särskilda tjänstgöringsförhållanden icke lämpligen kan utspisas tillsammans med övrigt manskap eller ock på grund av sjuklighet, enligt behörigt läkarintyg, icke bör utspisas med vanlig portion. 3. Officerare och underofficerare samt likställda må, efter anmälan hos regementschef, vid truppförband utbekomma portion mot kontant ersättning därför. Enahanda förmån tillkommer officerares och likställdas civila hästskötare, arbetare vid truppförbands verkstäder samt personal anställd vid marketenteri- eller annan affärsrörelse, som drives för truppförbands enskilda lägerkassas räkning. 4. I denna paragraf omnämnd portionsgottgörelse samt ersättning för utbekomna portioner utgår med belopp, som arméförvaltningens intendentsdepartement äger fastställa med ledning av vid armén gällande normalportionspris och med tagen hänsyn till tillagningskostnaderna.

Mom. 2. Förr anlitat uttryck »portionsgottgörelse» har återinförts för att undvika sammanblandning med i § 15 omnämnd portionsersättning. I övrigt har mom. undergått smärre omredigeringar i förtydligande syfte.

Mom. 3. Orden »civilmilitära personer av motsvarande tjänsteställning» utbytta mot »likställda»; vidare har tillagts »samt personal anställd vid marketenteri- eller annan affärsrörelse, som drives för truppförbands enskilda lägerkassas räkning».

200 Bil. 7.

§ 3. Motsvarar nuvarande § 5.

§ 3. Tillhandahållande av ration.

Ändringarna i denna § äro föranledda av bestämmelserna i kungörelsen angående hästhållningen för officerare och vederlikar vid armén den 14 juni 1916 (nr 349).

1. Kronan bekostar ration för egna tjänstehästar 1 och stamhästar ävensom för ackordsoch lejda hästar, då desamma användas för militära ändamål. 2. Officer eller likställd, vilken uppbär furageersättning för egen tjänstehäst, ävensom annan officer eller likställd, som har häst insatt å kronans stall, är skyldig att uttaga ration in natura enligt den på stället tillämpade utfodringsstaten mot ersättning till kronan av en krona för varje ration. 3. Vid kommendering till skola, kurs eller övning utom förläggningsort, må officer eller likställd, efter anmälan hos regementschef, där så lämpligen kan ske, utbekomma ration för tjänstehäst i enlighet med i mom. 2 givna bestämmelser.

§ 4. Motsvarar nuvarande § 6. Rubriken: Orden »ur kronans magasin» utgå, enär vissa proviantartiklar, exempelvis fisk, icke intagas i magasin. Jfr § 9 mom. 1 a ) . Vidare utgå orden »och furage» av skäl, som angivas nedan. Paragrafen omredigerad av samma anledning som rubriken. Nuvarande mom. 2 utgår. Då varje officer, som är beriden, jämlikt bestämmelserna i § 3 äger rätt att utfå ration för sin häst, torde tillhandahållande härutöver av furageartiklar icke behöva ifrågakomma.

§ 4. Rätt att mot ersättning utbekomma proviantartiklar. En var armén tillhörande person, med undantag av värnpliktig och övertalig personal samt personal å frivillig övergångsstat, reservstat eller i reserv, som icke tjänstgör såsom rullföringsbefälhavare eller rullföringsbiträde eller upprätthåller annan i stat uppförd arvodesbefattning, äger rätt att för sig och hushållsmedlemmar, som av honom försörjas, mot kontant ersättning utbekomma proviantartiklar, i den utsträckning vederbörande regementschef, likställd eller högre myndighet, som har uppsikt över förplägnaden, prövar så kunna ske och med hänsyn till antal hushållsmedlemmar m. m. finner erforderligt, dock under villkor att kronans rätt och fördel icke i något avseende härigenom trädas för när. Denna bestämmelse gäller likväl icke beträffande sådana artiklar, kött, fläsk eller dylikt, från vilka vissa delar av bättre beskaffenhet kunna avskiljas och genom vilkas tillhandahållande på nämnda sätt manskapet skulle kunna tänkas bliva kränkt i sin rätt. Ersättning för utbekomna proviantartiklar utgår efter taxa, fastställd av regementschef eller likställd myndighet. 1 Kronan bekostar dock icke ration för sådana egna tjänstehästar, för vilka vederbörande ägare jämlikt äldre bestämmelser, uppbära särskild furageersättning.

201 II. Förplägnadstjänstens ombesörjande. Bi A. Högre förvaltningsmyndigheter. Motsvarar nuvarande § 1.

§5. Centralmyndighet. 1. Arméförvaltningens inlendentsdepartement utövar, under Kungl. Maj:t, högsta uppsikten över och ledningen av förplägnaden vid armén samt äger att utfärda de närmare föreskrifter därom, som erfordras utöver i detta reglemente eller eljest av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. 2. Anskaffningen av sådana livsförnödenheter, av vilka större förråd erfordras för tryggandet av förplägnaden i krig, ombesörjes för armén i dess helhet av arméförvaltningens intendentsdepartement. För omsättning därav tillhandahållas dylika livsförnödenheter åt truppförbanden i enlighet med särskilda av arméförvaltningens intendentsdepartement utfärdade bestämmelser och piissättningar.

§6. Motsvarar nuvarande § 2.

§ 6. Myndighet vid arméfördelning.

Mom. 1. Ändrat i avsikt att klarare framhålla arméfördelningschefs skyldigheter beträffande samtliga underställda truppförband. Orden »formationer och anstalter» utgå. Jfr inledningen. Mom. i övrigt något omredigerat i förtydligande syfte.

1. Arméfördelningschef utövar uppsikten över och ledningen av förplägnaden vid honom underställda truppförband. Arméfördelningschef åligger: a) att, med hänsyn till det å särskilda orter inom arméfördelningsområdet vid olika tider gällande pris, antalet beräknade portioner och rationer, tillgängligt magasinsutrymme samt övriga omständigheter, som kunna inverka på frågan, bestämma såväl de för förplägnad av underlydande truppförband erforderliga leveransavtalens omfattning beträffande de tidsperioder, för vilka de skola gälla, som ock tiderna, då de olika upphandlingarna skola äga rum; börande därvid tillses, huruvida kostnaderna kunna nedbringas därigenom, att upphandlingar, då billiga priser äro rådande, verkställas samtidigt för flera truppförband antingen gemensamt genom arméfördelningschefens försorg eller vid varje truppförband särskilt, ävensom att leveransavtalens avslutande kan ske så tidigt, att besvär däröver hinna slutligt prövas, innan leveransen skall börja; b) att, sedan till underlydande truppförband avgivna anbud å uti normalportions- och normalrationsstaterna ingående artiklar inkommit

202 Bil. 7.

Mom. 2. Orden »formationer och anstalter» utgå. Jfr inledningen.

Stycket c). Orden »arméfördelningen tillhörande truppförband och arméfördelningschefen underställda formationer och anstalter» hava utbytts mot »arméfördelningschefen underställda

från nämnda förband (§§ 13 och 14) pröva dessa anbud samt därefter meddela vederbörligt truppförband, vilka anbud av honom blivit godkända eller ej, ävensom lämna erfordeiliga bestämmelser såväl i fråga om infordnnde av nya anbud, därest det erfordras, som beträffande de åtgärder i övrigt, vilka för upphandlingen böra vidtagas; c) att låta underkasta från undeilydande truppförband inkomna utspisnings- oel utfodringsstater (§ 7) nödig granskning — varvid, beträffande utspisningsstaten, fördelnhgsläkaren skall biträda — och, där ändringar i staterna kunna befinnas erforderliga, meddela vederbörligt truppförband bestämmelser därom; samt d) att i övrigt hålla sig noga underrättad om, huru förplägnaden ombesörjes vic underlydande truppförband samt utfärda sådana föreskrifter, som, utöver i detta reglemeite eller eljest av Kungl. Maj:t eller arméförvahningens intendentsdepartement meddelade bestänmelser^ kunna erfordras för åstadkommande a\ en god och välordnad förplägnad vid truppförbanden under iakttagande av nödig sparsamlet med de därför avsedda medlen. 2. Förplägnadsärende avgöras av trméfördelningschefen på föredragning av förcelningsintendenten. Fördelningsintendent åligger: a) att hålla sig noga underrättad om let sätt, varpå förplägnaden ombesörjes vid arnéfördelningschefen underställda truppförband, och om de handels- m. fl. förhållanden inom trméfördelningsområdet, som äro av beskaffe.ihet att kunna inverka på kostnaderna för förplignaden vid arméfördelningen; b) att underkasta alla inkommande räkenskaper och redovisningar, som beröra förplägnaden, en ingående granskning i fören.ng med ett jämförande sakligt bedömande av förhållandena vid olika truppförband, och inför arméfördelningschefen anmäla resultatet av denna granskning och i sammanhang därmed hemställa om behövliga åtgärder till rättmde av till äventyrs upptäckta missförhållande! härutinnan; samt c) att i övrigt biträda arméfördelnin^schefen vid uppsikten över förplägnaden vid irméfördelningschefen underställda truppförband samt utreda och inför honom föredraga alla lithörande ärenden.

203 truppförband». Truppförband (formation, anstalt) kan vara arméfördelningschefen underställt i förvaltningshänseende utan att tillhöra fördelningen. Nuvarande moment 3 utgår. J f r inledningen. B. Regemente. 1. Personliga åligganden. Styckena ändrade.

§7. a)—f)

oför-

§7. Regementschef. Regementschef är ansvarig för förplägnaden vid regementet och vakar noggrant över såväl mathållningen för manskapet som furageringen av regementets hästar. De därför avsedda anslagen skola användas på ändamålsenligaste sätt och i enlighet med givna föreskrifter. Regementschef åligger: a) att i enlighet med bestämmelserna i detta reglemente och av arméfördelningschefen meddelade föreskrifter, föranstalta om upphandling av för regementet erforderliga proviant- och furageartiklar samt låta uppgöra och fastställa utspisnings- och utfodringsstater att ligga till grund för förplägnaden, skolande härvid med särskild omsorg eftersträvas, att, utan överskridande av de belopp, som för kostnadernas bestridande blivit bestämda, manskapet beredes en omtyckt, god och riklig föda samt erforderlig omväxling i utspisningen; b) att till arméfördelningschefen insända de utspisnings- och utfodringsstater, som skola tilllämpas vid regementet under mer än 15 dagar; c) att i enlighet med därför givna bestämmlser besörja, att vid regementet förvarad reserv av livsmedel eller för tryggandet av förplägnaden i krig upplagda livsförnödenheter omsattes på sådant sätt, att manskapets utspisning och hästarnas utfodring icke därigenom röna ofördelaktig inverkan; d) att förordna köksföreståndare och furageuppbördsman samt i enlighet med därför givna bestämmelser anställa behövlig civil personal vid regementets kök ävensom beordra erforderlig handräckning för förplägnadsgöromålens utförande vid regementet; åliggande det regementschefen att tillse, att vid truppförbandet städse finnas minst två underofficerare med nöjaktig utbildning såsom köksföreståndare, vilken utbildning om möjligt bör styrkas med god-

204 Bil, 7.

Nuvarande mom. 1 g) utgår. Här upptagna skyldigheter böra åläggas regementsintendenten och vederbörande uppbördsman. Nuvarande mom. 2 utgår. Jfr inledningen.

Mom. 1. »samt är regementschefens biträde» ändrad till »samt biträder regementschefen», för att erhålla samma uttryck som i intendenturmaterielreglementet. Mom. 1 b). Orden »ordna och» utgå, enär skyldigheten att ordna tjänsten i enlighet med regementschefens föreskrifter bör åligga köksföreståndaren. Orden »och matsalar» tillagda, enär regementsintendenten även bör övervaka tjänsten vid matsalarna. Mom. 1 c). Nuvarande mom. 1 c) utgår. Då tillkomst och avgång av proviant och furage bestyrkes i journalerna i samband med leverans eller utlämning, och avskrift av dessa journaler böra förvaras av regementsintendenten och tjäna som kontrollbok, torde annan kontrollbok vara överflödig. Jfr mom. 1 a) där orden »och kontrollen» tillagts.

kända betyg från särskild för köksföreståndare vid armén anordnad utbildningskurs; e) att utfärda instruktion för köksföreståndare och furageuppbördsman ävensom ordningsföreskrifter för regementets kök och matsalar med särskilt avseende fästat därvid, att renlighet, snygghet och ordning där varda iakttagna; samt f) att efter vunnen erfarenhet om mängd och beskaffenhet av uppkommet matavfall låtagranska och omlägga den fastställda utspisningsstaten med syfte att så långt som möjligt förebygga uppkomsten av avfall samt att i övrigt ordna förplägnaden vid regementet på sådant sätt, att, under iakttagande av nödig sparsamhet, en fullgod och tillräcklig utspisning åstadkommes samt kraven på en betryggande kontroll varda tillgodosedda. §8. Regementsintendent. 1. Regementsintendent handlägger och föredrager inför regementschefen ärenden rörande förplägnaden samt biträder regementschefen vid tillsynen över mathållning och furagering. Regementsintendent åligger: a) att utöva den närmaste uppsikten och kontrollen över uppbörden i regementets proviant- och furagemagasin, för vilken uppbörd han bär ansvar i andra hand; b) att övervaka tjänsten vid regementets kök och matsalar;

c) att uppgöra och underställa regementschefen utspisnings- och utfodringsstater, planer m. m. rörande förplägnad vid regementet;

205 Mom. 1 d). Nuvarande mom. 1 d) uppdelat i c, d och e, enär redovisningshandlingar och redogörelser böra uppgöras av uppbördsmännen, under det att regementsintendenten bör granska desamma, och uppgifter rörande förplägnaden vid regementet böra avgivas av regementsintendenten. (Samma principer, som gjorts gällande vid avfattning av intendenturmaterielreglementet.) Mom. 2. Av samma anledning som beträffande mom. 1 utbytas orden »har regementsintendent under sig» mot »biträdes regementsintendent av».

d) att granska redovisningshandlingarna och Bil, redogörelserna över proviant- och furageuppbörden och förse dem med bevis härom; samt e) att uppgöra och genom regementschefen avgiva föreskrivna uppgifter rörande förplägnad vid regementet, utspisade portioner, utfodrade rationer o. s. v.

2. Vid ombesörjandet av mathållningen och furageringen vid regementet biträdes regementsintendent av regementets .köksföreståndare och dess furageuppbördsman. Åt denna personals rekrytering och utbildning bör han i möjligaste mån ägna uppmärksamhet.

9.

§9 Köksföreståndare.

Mom. 1. Av samma anledning som beträffande § 8 mom. 1 utbytas orden »är dennes biträde» mot »biträder denne».

1. Köksföreståndare lyder omedelbart under regementsintendenten samt biträder denne vid ombesörjandet av mathållningen vid regementet. Köksföreståndare åligger: a) att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa den proviant, som enligt meddelade bestämmelser skall intagas i regementets proviantmagasin, ävensom emottaga och fördela sådana proviantartiklar, som omedelbart vid skeende leverans skola användas; b) att utöva noggrann tillsyn över de lokaler, som användas för regementets mathållning och till proviantmagasin, samt förvara nycklarna till desamma; c) att enligt från kompanier och likställda förband avgivna portionsbesked samt gällande utspisningsstat utväga eller uppmäta och i vissa fall fördela provianten på olika förband och clika måltider; d) att förestå regementets kök samt där ordna och leda proviantens tillredning och fördelning: e) att, enligt givna föreskrifter, föra de böcker, soni äro erforderliga, för att han ständigt må hava översikt över tillgången å under hans uppbörd stående proviant, ävensom att häröver avgiva månatlig redovisning; samt

Mom. 1 e). Av köks föreståndaren förda journaler avslutas och underskrivas av honom månadsvis samt insändas såsom bilagor till medelsredovisningen, varför or-

7.

206 Bil. 7. '^et »behörig» utbytts mot »månatlig». Mom. 1 f) nytillkommet; årsredogörelsen bör uppgöras och underskrivas av köksföreståndaren samt av regementsintendenten granskas och förses med bevis härom, för att härigenom erhålla överensstämmelse med förrådsförvaltarens skyldigheter beträffande intendenturmaterielen. Mom. 3. Orden »i mån av tillgång» hava utgått såsom onödiga. §10. Mom. 1. Av samma anledning som beträffande § 8 mom. 1 utbytas orden »är dennes biträde» mot »biträder denne».

Mom. 1 d). Av samma anledning som beträffande § 9 mom. 1 e) utbytes ordet »berorig» mot »månatlig». Mom. 1 e). Tillkommet av samma anledning som beträffande § 9 mom. 1 f ) . Mom. 2. Stadgandet i första stycket bör utgå, då furageuppbördsmannen vid beridet truppförband skall vara pensionerad underofficer. Furageuppbördsman bör jämväl vid dylikt truppförband kunna placeras i annan befattning. Nuvarande mom. 3 utgår. Jfr motiveringen vid mom. 2.

f) att uppgöra årsredogörelse över till regementet levererade och utlämnade proviantartiklar. Om köksföreståndares åligganden rörande den under hans vård stående förplägnadsutredningen stadgas i intendenturmaterielreglementet. 2. Köksföreståndare förordnas för en tid av minst tre år. Förordnandet kan förnyas, om truppförbandschef så finner för tjänsten i dess helhet lämpligt. 3. Till köksföreståndare förordnas företrädesvis underofficer, som med godkända betyg genomgått särskild för köksföreståndare vid armén anordnad utbildningskurs. §10. Furageuppbördsman. 1. Furageuppbördsman lyder i denna egenskap omedelbart under regementsintendenten samt biträder denne vid ombesörjandet av furageringen vid regementet. Furageuppbördsman åligger: a) att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa allt till regementets magasin inkommande furage; b) att utöva noggrann tillsyn över de lokaler, vilka användas såsom regementets furagemagasin, och förvara nycklarna till desamma; c) att enligt från skvadroner och likställda förband avgivna rationsbesked samt gällande utfodringsstat utväga och fördela furaget på de olika förbanden; d) att, enligt givna föreskrifter, föra de böcker, som äro erforderliga, för att han ständigt må hava översikt över tillgången å under hans uppbörd stående furage, ävensom att häröver avgiva månatlig redovisning; samt e) att uppgöra årsredogörelse över till regementet levererade och utlämnade furageartiklar. 2. Furageuppbördsman bör tillika placeras i annan befattning eller till annan tjänstgöring vid regementet, i den mån regementschefen prövar lämpligt, utan att hans åligganden såsom furageuppbördsman därigenom åsidosättas.

§ 11. Bataljons-, kompani- samt likställda och underlydande chefer. Bataljons-, kompani- samt likställda och underlydande chefer äro, då utspisningen under marscher och övningar icke försiggår i regementets matinrättning, en var för honom underställd avdelning, ansvarig för, att, i vad på honom beror, manskapet ändamålsenligt och väl utspisas. Detsamma gäller, i tillämpliga delar, beträffande hästarnas behöriga utfodring vid dylika tillfällen. 2.

Särskilda bestämmelser.

§12.

§ 12. Anskaffning av proviant och furage.

Mom. 1. I enlighet med benämningen å senaste förordning angående upphandling m. m. utbytas orden »statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m.» mot »upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10).

1. I enlighet med av arméförvaltningens intendentsdepartement utfärdade bestämmelser erhåller regementet från arméns intendenturförråd vissa slag av livsmedel och foderämnen, att i regementets magasin förvaras samt genom utspisning och utfodring efter bestämda grunder omsättas. Övriga proviant- och furageartiklar, erforderliga för mathållningen och furageringen vid regementet, anskaffas genom upphandling enligt förordningen angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10). Under marscher, transporter och övningar utom regementets förläggningsort ävensom för åstadkommande av tillfälliga utbyten i utspisningen och utfodringen må erforderliga proviant- och furageartiklar anskaffas genom uppgörelse under hand. 2. Leverans bör ordnas på för kronan förmånligaste sätt, att äga rum om möjligt vid regementets matinrättning eller magasin eljest fritt å banvagn eller vid hamn. I senare fallen användas, i den utsträckning som med hänsyn till övningarnas bedrivande m. m. synes lämpligt, regementets manskap, dragare och materiel för transporten till regementet eller anlitas, om trängkar är förlagd till samma ort, enligt arméfördelningschefens bestämmande, härför beordrade avdelningar ur trängkåren. 3. Beträffande furageartiklar böra leveranserna ordnas så, att magasinsutrymmet vid regementet ständigt hålles så utfyllt, som med en god magasinsskötsel är förenligt, på det att

Mom. 2. Ändrat med hänsyn till att vid leveransers ordnande alla på frågan inverkande omständigheter skola få göra sig gällande.

Bil.

208 Bil. 7.

Mom. 4. Av .samma anledning som beträffande mom. 1 införes här motsvarande ändring. I andra stycket hava orden »med biträde av» utbytts mot »och». I övrigt endast obetydligt omredigerat.

furagereserv städse må vara att tillgå. Utlämning sker sedan i den ordning, artiklarna inkommit till magasinet eller deras beskaffenhet kräver. Beträffande proviantartiklar gäller samma förfaringssätt, i den mån regementschef eller högre myndighet prövar lämpligt och behövligt. 4. Leverans besiktigas på sätt i förordningen angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. den 16 januari 1920 (nr 10) finnes stadgat. Sådana till leverans anmälda proviaiitartiklar, som skola omedelbart användas, besiktigas av regementsdagbefälet (annan därtill beordrad officer) och köksföreståndaren.

§13.

§ 13. Mathållning å regementes förläggningsort.

Mom. 1. Orden »För bekostande av proviant till manskapets utspisning» utbytta mot »För anskaffning av proviant».

1. För anskaffning av proviant å regementes förläggningsort utgår ett årligt anslag (proviantanslag), beräknat efter det belopp per portion, som motsvaras av normalpoitionens värde. För upphandling av proviant infordras anbud såväl å i normalportionsstaten ingående artiklar som även å andra proviantartiklar, vilka anses erforderliga för regementets förplägnad. Anbuden å normalartiklarna underställas arméfördelningschefens prövning (§ 6). Kostnaden för samtliga i normalportionen ingående proviantartiklar enligt de pris, som av arméfördelningschefen blivit godkända med tillägg av det i normalportionen ingående kontanta beloppet utgör normalportionens värde. 2. Sedan proviantanslagets storlek per portion blivit bestämd, uppgöras och fastställas utspisningsstater, att ligga till grund för skeende leverans och att tillämpas vid utspisningen å regementets förläggningsort. Dessa utspisningsstater, genom vilka portionen fördelas på olika måltider, kungöras å order och anslås i matsalar eller motsvarande lokaler. I allmänhet böra särskilda utspisningsstater upprättas för vinter- och sommartid, innehållande mera fett och mindre kolhydrater för vintern än för sommaren. 3. För sjuka, intagna å regementes sjukhus, må utspisning ske enligt vederbörande läkares bestämmelser. Kostnaderna för särskilt anskaffad sjukföda bestridas av mathållningsanslaget och redovisas på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement bestämmer.

Mom. 3. Omredigerat i förkortningssyfte.

209 Mom. 4. Ordet »året» utbytt mot »räkenskapsåret».

Mom. 5. Orden »av omhänderhavda förskottsmedel samt redovisas särskilt för sig» utgå; vidare hava orden »enligt gällande stater eller» tillagts.

4. Besparingar å regementets proyiantan- Bil. slag, uppkomna därigenom, att utspisningsstaternas artiklar betinga en lägre kostnad än normalportionens, må under löpande räkenskapsåret användas för utspisningens förbättrande. Detsamma gäller ock besparingar, vilka uppstått därigenom, att i tjänst varande manskap på grund av beviljad permission ej intagit vissa måltider under dagen, eller därigenom att överblivna födoämnen på ändamålsenligt sätt använts för mathållningen. 5. Anskaffning av vatten, kokved eller annat bränsle för mathållningen samt lyse i kök och matsalar, kökspersonalens avlönande enligt särskilda föreskrifter, oundgängliga livsmedelstransporter och rengöringsarbeten i kök och matsalar m. m. låter regementschefen i behörig ordning ombesörja. Kostnaderna härför ävensom för kontant portionsgottgörelse bestridas enligt gällande stater eller på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement bestämmer. Beträffande anskaffning och underhåll av förplägnadsutredning stadgas i intendenturmaterielreglementet. 6. För varje måltid få endast så många matportioner tillredas, som motsvarar det antal portionstagare, vilka beräknas skola vid måltiden komma tillstädes. 7. Utvägning eller uppmätning av förnödenheter, vilka — vare sig omedelbart vid skeende leverans eller efter förvaring i regementets magasin — utlämnas till användande, skall regementsdagbefälet övervaka och bestyrka. Om utportioneringen och utspisningens ordnande samt uppsikten häröver bestämmes i tjänstgöringsreglementet för armén. 8. Köksavfall och för mathållningen ej användbara matrester försäljas på fördelaktigaste sätt. Rörande försäljningsmedlens användande är särskilt stadgat.

§14.

§14. Furagering å regementes förläggningsort.

Mom. 1. Orden »För bekostande av furage till regementes hästar å förläggningsorten» utbytta mot »För anskaffning av furage å regementes förläggningsort».

1. För anskaffning av furage å regementes förläggningsort utgår ett årligt anslag (furageanslag), beräknat efter det belopp per ration, som motsvaras av normalrationens värde. Detta värde bestämmes på enahanda sätt som i § 13 sägs angående normalportionens. 2. Sedan furageanslagets storlek per ration blivit bestämd, uppgöras och fastställas utfodringsstater, att ligga till grund för skeende leverans och att tillämpas vid utfodringen å re-

14—261158

7.

210 Bil. 7.

Mom. 3. Omredigerat i förkortningssyfte.

§ 15.

Mom. 2. Andra stycket bör utgå, enär förplägnad in natura under alla förhållanden bör ordnas genom vederbörande befälhavares försorg.

gementets ftirläggningsort. Härvid tillses, att rationen får en med hänsyn till hästarnas arbete lämplig sammansättning, och att ombyten i utfodringen ske med försiktighet; börande utfodringen med nya foderartiklar endast så småningom ökas. 3. För sjuka hästar må, enligt vederbörande veterinärs bestämmelser, nödiga ändringar ske i utfodringsstaten; skolande härigenom uppkommande kostnader bestridas av furageanslaget och redovisas på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement bestämmer. 4. Beträffande furagets utvägande gäller vad i § 13 sägs angående provianten. Skvadronschef eller likställd chef är ansvarig för. att utlämnat furage behörigen utfodras till hästarna. 5. Stamhästar, vilka äro i behov av gräsbete, må, efter regementschefens beprövande, beredas sådant, dock under förutsättning att samtliga härför erforderliga kostnader icke överstiga den rationskostnad, som för hästarna eljest skulle utgå. §15. Förplägnad under marscher och Övningar utom regementes förläggningsort, under färder samt under vissa kommenderingar m. m. 1. Under marscher och övningar, då truppavdelning för längre tid än ett dygn är borta från regementes förläggningsort, må, efter regementschefs beprövande, — i den mån förplägnaden icke lämpligen kan ombesörjas genom medförande eller tillförsel av förnödenheter från regementets kök eller magasin — erforderliga livsmedel och foderämnen i orten anskaffas till billigaste pris. Avvikelse från i regementets förläggningsort gällande utspisnings- och utfodringsstater må härvid äga rum enligt av regementschefen lämnade anvisningar. 2. Vid truppsammandragningar och fälttjänstövningar, anordnade vid arméfördelning, ombesörjes förplägnaden enligt av arméfördelningschefen meddelade bestämmelser och av honom, med ledning av normalportions- och normalrationsstaterna, fastställda särskilda stater. Livsmedlen och furaget anskaffas genom tillförsel från kronans magasin, genom på förhand ordnad leverans eller medelst i orten verkställda köp. 3. Vid större truppsammandragningar och fälttjänstövningar ombesörjes förplägnaden enligt i varje fall av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

211 Miom. 4. Omredigerat. Jfr tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena, kap. 7 § 3.

Mom. 6. Då ett anskäffningspris av 1 krona per portion visat sig vara för lågt, har 'det synts lämpligt höja •detsamma samt sätta det dubbla beloppet av portionsgottgörelsen som maximigräns.

Mom, 7. Omredigerat i förkortningssyfte.

4. Under färd i trupp ordnas förplägnaden, Bil därest icke annorlunda bestämts, i enlighet med vad i mom. 1 sägs. Därest vid färd i trupp eller resa i tjänsten förplägnad in natura endast delvis kunnat tillhandahållas, utbetalas till portionsberättigad personal portionsersättning för de måltider, han sålunda mistat, och beräknas ersättning härvid för de olika måltiderna på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement äger bestämma. Anledningen till dylikt hinder skall åtecknas vederbörlig verifikation. 5. Manskap, kommenderat till tjänstgöring vid regementes eller annat sjukhus, må, då tjänstgöringen lägger hinder i vägen för måltidernas intagande vid regementets matinrättning, utspisas enligt för sjukhuset gällande stater och utspisningsordning. 6. Enskilda av manskapet, kommenderade till tjänstgöring utom regementet å ort, där annat truppförband är förlagt, förplägas vid dylikt truppförbands matinrättning, och avföras kostnaderna härför vid det truppförband, där utspisning sker. Vid tjänstgöring å ort, där trupp ej är samlad, ordnas förplägnaden genom regementets försorg — därest den till portion berättigade icke är villig att mot portionsgottgörelse (§ 2) själv ombesörja sin förplägnad — för ett anskaffningspris, av högst dubbla beloppet av nämnda portionsgottgörelse. Kan portion icke erhållas till nämnda pris, göres anmälan till vederbörande arméfördelningschef, som äger att efter omständigheterna meddela föreskrifter om förplägnadens ordnande. 7. De på grund av bestämmelserna i denna § föranledda kostnaderna för förplägnaden vid regemente bestridas av mathållningsanslaget och redovisas på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement bestämmer.

§16.

§16. Redovisning av förplägnaden.

Omredigerad i .syfte att klarare framhålla, att redovisningen icke endast avser i magasin intagna artiklar utan jämväl sådana, vilka omedelbart vid skeende leverans skola användas, och å vilka behållning icke ifrågakommer. Andra stycket utgår, enär

över av regemente emottagna proviant- och furageartiklar avgivas vederbörligen verificerade redovisningar å tider och på sätt, som arméförvaltningens intendentsdepartement bestämmer.

212 Bil.

7. inga rapporter numera insändas annat än av hemlig natur, och dessa rapporter icke här torde böra omnämnas. C. Tillfälligt sammandraget truppförband och skola. § 17. Tillfälligt sammandraget truppförband. Vid tillfälligt sammandraget truppförband eller vid truppförband, där förplägnaden icke kan ombesörjas enligt i det föregående meddelade föreskrifter, åligger det truppförbandets chef att, med ledning av dessa, ansvara för och ordna förplägnaden. § 18. »Militärskola» utbytt mot »skola»

§ 18. Skola. 1. Vid skola eller utbildningskurs, som är sammandragen från flera truppförband och förlagd till visst regemente, fullgöra detta regementes chef, regementsintendent och köksföreståndare (furageuppbördsman) uti det föregående angående förplägnaden vid regemente föreskrivna åligganden. 2. Vid skola med egen förvaltning ombesörjas hithörande åligganden uti tillämpliga delar enligt för förplägnaden vid regemente meddelade föreskrifter.

213 Bil

Föreslagna ändringar. Rubriken: Beträffande omredigering se § 1, mom. 1. Reglementet har i viss mån omredigerats för att ernå en mera logisk ordningsföljd emellan de olika avdelningarna samt viss förenkling. I sistnämnda hänseende hava under rubriken Inledning, med vissa ändringar, sammanförts bestämmelserna i nuvarande § 1 mom. 1 sista stycket, § 2 mom. 3, § 3 mom. 2 och § 4 mom. 6.

Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente för underhållet och vården av artillerimaterielen vid arméns artilleritruppförband (artillerimaterielreglemente). Inledning. Vad i detta reglemente sägs om: a) arméfördelningschef gäller, i tillämpliga delar, även om kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gotland; b) regementschef gäller även om kårchef; c) regemente, division och batteri gäller, i tillämpliga delar, även om kår, bataljon och kompani. Underhållet och vården av artillerimaterielen, vid arméns artilleritruppförband benämnas* i detta reglemente materielvård.

I. Allmänna bestämmelser. § 1. Motsvarar nuvarande § 3. Paragrafen omredigerad med hänsyn till de sakkunnigas förslag om viss centralisering av materieluppbörden. Ordet »artillerimateriel» infört som enhetsuftryck.

Nuvarande mom. 2 utgår. Jfr. inledningen.

§1. Omfattningen av artillerimaterielen och materielvården. 1. Arméns artillerimateriel omfattar all sådan materiel, vars anskaffning och underhåll bekostas av under arméförvaltningens artilleridepartements förvaltning stående anslag. 2. Materielvården vid arméns artilleritruppförband omfattar huvudsakligen: handhavandet och vården av regementets artillerimateriel, såsom kanoner och andra artilleripjäser, fordon, utredning, handvapen, målskjutningsmateriel, instrument och verktyg för besiktning och reparation av handvapen, ammunitionseffekter, förbrukningsartiklar m. m. samt häst- och ridskolepersedlar.

214 II. Förvaltning ocri vård av artillerimaterielen. A. Högre förvaltningsmyndigheter. §2. Motsvarar nuvarande § 1. Mom. 1. utgår. J f r

Andra stycket inledningen.

Mom. 2. Ordet »varder» utbytt mot ordet »är».

§3. Motsvarar nuvarande § 2. Mom. 1. Orden »arméfördelningen tillhörande» utbytta mot orden »honom underställda», enär truppförband i förvaltningshänseende kan underställas viss arméfördelningschef utan att tillhöra arméfördelningen. Nuvarande mom. 3 utgår. Jfr. inledningen.

§2. Centralmyndighet. 1. Arméförvaltningens artilleridepartement utövar, under Kungl. Maj:t, högsta uppsikten över och ledningen av materielvården vid arméns artilleritruppförband samt äger att utfärda de närmare föreskrifter i detta avseende, som erfordras utöver i detta reglemente eller eljest av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. 2. Om den inspektion av materielförråden m. m. vid arméns artilleritruppförband, som skall verkställas genom arméförvaltningens artilleridepartement, är särskilt stadgat. Myndighet vid arméfördelning. 1. Arméfördelningschef utövar uppsikt över materielvården vid honom underställda artilleritruppförband samt håller sig noga underrättad om det tillstånd, i vilket materielen befinner sig. 2. Till materielvården hörande ärenden vid arméfördelning avgöras av arméfördelningschefen på föredragning av den officer vid arméfördelningsstaben, som arméfördelningschefen därtill utser. B. Regemente. 1. Personliga åligganden.

§4. Motsvarar nuvarande § 4. Mom. 1. Omredigerat med hänsyn till de sakkunnigas förslag, att vapenjournaler endast skola föras av vapenofficeren, respektive tygunderofficeren.

Mom. 3 Sista stycket utgår. J f r mom 5 nedan.

Regementschef. 1. Regementschef är ansvarig för materielvården vid regementet samt håller noggrann tillsyn över, att regementets artillerimateriel, omsorgsfullt handhaves, att vapenjournaler ordentligt föras samt att utfärdade föreskrifter för materielens skötsel och vård noga efterlevas. 2. Regementschef tillser, att officerares och underofficerares samt likställdas egna tjänstevapen äro modellenliga och i fullt brukbart skick. 3. Till biträde vid uppsikten över vården av regementets förenämnda materiel förordnas

215 Mom. 4. Motsvarar nuva ärande mom. 4 och 5. Omredigerade på grund av de saakkunnigas förslag till viss ce.entralisering av materielupppbörden samt att förrådsunnderofficerarna skola vara upppbördsmän för vid batteriderna redovisad artillerimateEriel. Mom. 5. Nytt mom. Bestäämmelserna i nuvarande niQora. 3 sista stycket och moom. 4 sista stycket hava meed viss ändring här intagitits. - Nuvarande mom. 6 utgår. Jffr. inledningen. §5. . Motsvarar nuvarande § 6. Paaragrafen omredigerad meecl hänsyn till de sakkunniggas förslag till viss centraliseering av materieluppbördeun samt slopande av vapenjoLurnaler vid batterierna m.. m. Se betänkandet V I . A . . 4.

av regementschefen en vapenofficer för en tid av högst tre år. Sådant förordnande kan, med arméfördelningschefs medgivande, förnyas, dock endast en gång för en tid av högst två år. Till vapenofficer förordnas lämplig kapten eller löjtnant, helst sådan, som genomgått kurser för utbildning i vapenvård och ammunitionsvård samt om möjligt även infanteriskjutskolan. Om förordnande av vapenofficer gör regementschef anmälan till chefen för försvarsdepartementet och till arméförvaltningens artilleridepartement. 4. För handhavandet av uppbörden av de i § 12 omnämnda förråden förordnas av regementschefen för huvudförrådet en underofficer (tygunderofficer) ; för gevärs-, ammunitions- och övningsmaterielförråden en underofficer (vapenunderofficer) ; samt för varje batteriförråd en underofficer (förrådsunderofficer) . 5. Vid förfall för i mom. 3 och 4 nämnda befattningshavare förordnar regementschefen annan lämplig officer respektive underofficer att upprätthålla befattningen.

§5. Vapenofficer. 1. Vapenofficer lyder omedelbart under regementschefen. Inför denne föredrager han till materielvården hörande ärenden samt biträder regementschefen vid tillsynen av materielvården. Vapenofficer åligger: a) att utöva den närmaste uppsikten över och bära ansvar i andra hand för den artillerimateriel, som icke är utlämnad till batterierna; b) att genom besiktningar förvissa sig om, att materielen väl vårdas och befinner sig i gott skick, dock att han endast på order av regementschefen får företaga besiktning av till batterier utlämnad materiel, men äger därom hos denne göra framställning; c) att vid regementen, som hava tygverkstäder samit tyg-, ammunitions- och gevärsförråd sig underställda, föra befälet över dessa och

Bil

216 Bd'

&

därvid beträffande materielvården ställa sig till efterrättelse av arméförvaltningens artilleridepartement utfärdad instruktion för tygverkstäderna; d) att föra kontrollbok utvisande tillkomst och avgång å artillerimaterielen vid regementet; e) att föra för regementets handvapenvård erforderliga förteckningar, journaler och tiggare samt tillse, att batteriernas skottlistor och skott journaler för pjäser äro rätt förda; f) att minst en gång årligen, på av regementschefen bestämd tidpunkt, granska och fullständiga de av tygunderofficeren förda vapen journalerna för pjäser; samt g) att insända föreskrivna redovisningshandlingar samt uppgöra och underställa regementschefen de rapporter m. m. rörande materielvården, vilka av nämnda chef skola avgivas. 2. Beträffande de regementet tillhörande handvapen, som förvaras vid tygstation, är vapenofficer ansvarig för att gällande bestämmelser angående dessa vapens stämpling, användning och slitning noga följas. Besiktning av dessa må han företaga endast på order av regementschefen, men äger därom hos denne göra framställning. 3. Vapenofficer, som ej för befälet över tygverkstad samt tyg-, ammunitions- och geyärsförråd, deltager i tjänstgöring vid trupp i den mån och till den utsträckning, regementschefen prövar lämpligen kunna ske, utan att hans åligganden såsom vapenofficer därigenom åsidosättas. § 6. paragraf. Tillkommen pa grund av de sakkunnigas förslag till viss centralisering av materieluppbörden. Se betänkandet VI. A. 4. o Ny

§ 6. Tygunderofflcer. „ _ ... lygunderofficer lyder omedelbart under vapenofficeren samt biträder denne vid ombesör.jandet av underhållet och vården av artillerimaterielen vid regementet. Tygunderofficer åligger: a) att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa i regementets huvudförråd intagen artillerimateriel ävensom annan dylik materiel, som blivit ställd under hans uppbörd; b) att utöva noggrann tillsyn över de lokaler, vilka användas för under hans uppbörd ställd artillerimateriel, och förvara nycklarna till desamma; c) att, på rekvisition, till batterier m. fl. utlämna artillerimateriel från regementets huvud-

217 förråd, sedan utlämningsorder blivit å rekvisitionen tecknad av vapenofficeren; d) att i den ordning, som regementschefen bestämmer, för reparation (utbyte) mottaga den materiel, som icke vid batterierna kan iståndsättas, och efter verkställd reparation (utbyte) återställa densamma; e) att föra vapenjournaler för samtliga regementets artilleripjäser; f) att föra reparationsjournaler samt upplägga fordonsjournaler för samtliga regementets artillerifordon; samt g) att föra de förteckningar och liggare, som äro erforderliga, för att han ständigt må hava översikt över tillgången å kanoner och andra artilleripjäser, fordon med utredning med mera dylikt vid regementet samt över nämnda materiel uppgöra och avgiva vederbörliga redovisningshandlingar, allt i enlighet med därför utfärdade bestämmelser. §7. Motsvarar nuvarande § 7. Omredigerad för att erhålla huvudsaklig överensstämmelse rörande vapenunderofficerens skyldigheter beträffande handvapen, målskjutningsmateriel, ammunitionseffekter m. m. med tygunderofficerens skyldigheter ( § 6 ovan) beträffande övrig artillerimateriel.

§7. Yap enunder officer. 1. Vapenunderofficer lyder i denna egenskap omedelbart under vapenofficeren samt biträder denne vid ombesörjandet av underhållet och vården av handvapen, målskjutningsmateriel, ammunitionseffekter m. m. vid regementet. Vapenunderofficer åligger: a) att under uppbördsmannaansvar emottaga, vårda och redovisa i regementets gevärs-, ammunitions- och övningsmaterielförråd intagna handvapen, ammunitionseffekter, målskjutningsmateriel, instrument och verktyg för besiktning och reparation av handvapen m. m.; b) att utöva noggrann tillsyn över de lokaler, vilka användas för under hans uppbörd ställd materiel, och förvara nycklarna till desamma; c) att, på rekvisition, till batterier m. fl. utlämna handvapen, ammunitionseffekter, målskjutningsmateriel m. m. från förrådet, sedan utlämningsorder blivit å rekvisitionen tecknad av vapenofficeren; d) att i den ordning, som regementschefen bestämmer, för reparation (utbyte) mottaga sådana handvapen, målskjutningsmateriel m. m., som icke vid batterierna kunna iståndsättas, och efter verkställd reparation (utbyte) återställa desamma; samt e) att föra de förteckningar och liggare, som äro erforderliga, för att han ständigt må hava översikt över tillgången å under hans uppbörd

218 Bil. 8.

stående handvapen, målskjutningsmateriel, ammunitionseffekter m. m. samt över all regementets materiel av nämnda slag uppgöra och avgiva vederbörliga redovisningshandlingar, allt i överensstämmelse med därför utfärdade bestämmelser. 2. Beträffande vapenunderofficers åligganden vid regementen, som hava tygverkstäder, gälla föreskrifterna i av arméförvaltningens artilleridepartement utfärdad instruktion för tygverkstäderna. Motsvarar nuvarande § 5 mom. 1.

§9. Motsvarar nuvarande § 5 mom. 2. Omredigerat med hänsyn till de sakkunnigas förslag angående materieluppbörden vid batterierna. Se betänkandet V I . A. 4.

§8. Divisionschef. Divisionschef vakar över att vid till divisionen hörande batterier materielvården handhaves i enlighet med gällande föreskrifter. För ändamålet skall han genom inspektioner förvissa sig om, huru materielvården handhaves. §9. Batterichef. Batterichef är ansvarig för underhåll och vård av till batteriet utlämnad artillerimateriel. Batterichef åligger: a) att,^ i den ordning regementschefen bestämt, från regementets huvudförråd (gevärs-, ammunitions- och övningsmaterielförråd) utrekvirera för batteriet erforderlig artillerimateriel, att disponera all sådan vid batteriet emottagen materiel till uppbörd på förrådsunderofficeren och i andra hand bära ansvar för densamma; b) att av den sålunda vid batteriet befintliga materielen låta utdela vad som erfordras för personligt eller gemensamt bruk samt sörja för, att den övriga delen därav förvaras och vårdas i batteriets förråd; c) att vaka över användningen och redovisningen av materielen; d) att, då materielen är i behov av reparation, låta avlämna densamma till tygunderofficeren (vapenunderofficeren) för reparation (utbyte) enligt härför av regementschefen utfärdade bestämmelser: e) att verkställa inventering av batteriets artillerimateriel eller del därav till sådan omfattning, att under varje kalenderår all vid batteriet befintlig dylik materiel blivit inventerad; f) att vidtaga alla åtgärder, som erfordras för att inlämning till förrådet av utlämnad materiel inom behörig tid verkställes; samt

219 g) att omedelbart verkställa undersökning rörande skadad eller förkommen materiel. § 10. N^y paragraf. Tillkommen på ggrund av de sakkunnigas förshlag rörande materieluppbördden vid batterierna. Se betäänkanclet V I . A. 4.

§ 11. Mlotsvarar nuvarande § 5 monm. 3 och 4. Omredigerade i för att klarare framhålla troppp- och avdelningschefers samnt enskildas ansvar beträfffande materielvården.

§ io. Förrådsunderofficer. Förrådsunderofficer lyder omedelbart under batterichefen samt biträder denne beträffande materielvården. Förrådsunderofficer åligger: a) att under uppbördsmannaansvar emottaga och redovisa all vid batteriet befintlig artillerimateriel, samt vårda densamma i den mån ej annan person, enligt vad i § 11 sägs, därför bär ansvar; b) att utöva noggrann tillsyn över de lokaler, vilka användas för under hans uppbörd ställd materiel, och förvara nycklarna till desamma; c) att i enlighet med batterichefens bestämmelser och mot kvitto utlämna materiel från förrådet; samt d) att enligt givna föreskrifter föra de förteckningar och liggare, som äro erforderliga för, att han ständigt må hava översikt över artillerimaterielen vid batteriet^ ävensom att häröver avgiva behörig redovisning. §11. Övrig personal vid regementet. 1. Troppchef (avdelningschef) är ansvarig för vården av till honom underställd truppavdelning för gemensamt eller personligt bruk utlämnad materiel. Honom åligger: a) att tillse, att till avdelningen för personligt eller gemensamt bruk utlämnad materiel väl vårdas och att söndrig materiel iståndsättes i tid, så att den ej skadas genom vanskötsel; b) att tillse, att, då materielens iståndsättande icke kan ske genom innehavarens egen försorg, densamma avlämnas till reparation (utbyte) enligt härför av batterichefen utfärdade bestämmelser; c) att ansvara för, att till avdelningen för personligt eller gemensamt bruk utlämnad materiel före inlämning till förråd är väl rengjord; samt d) att genast till batterichefen anmäla sådana skador, för vilka innehavaren kan göras ansvarig ävensom varje inom avdelningen uppkommen materielförlust. 2. I mom. 1 omnämnd befattningshavare är skyldig ersätta de skador, som genom försum-

Bil.

220 Bil. 8.

melse av honom kan hava uppkommit till de värden, som med hänsyn till skadans eller materielens beskaffenhet bestämmes. 3. En var av manskapet, liksom även var och en av regementets övriga personal är själv närmast ansvarig för till honom för personligt bruk utlämnad materiel och är skyldig ersätta de skador eller förluster, som genom försummelse av honom kan hava uppkommit, till de värden, som med hänsyn till skadans eller materielens beskaffenhet bestämmes. Manskap är skyldigt att till närmaste befälhavare anmäla sådana skador, som icke av dem själva kunna avhjälpas, liksom ock varje uppkommen materielförlust. 2. § 12. Ny paragraf. Tillkommen med hänsyn till de .sakkunnigas förslag till viss centralisering av materieruppbörden.

§ 13. Motsvarar nuvarande I sak oförändrad.

Särskilda bestämmelser. § 12. Förråd.

Regementets förråd av artillerimateriel, indelas i huvudförråd, gevärs-, ammunitions- och övningsmaterielförråd samt batteriförråd, Huvudförrådet innehåller alla till batterier m. fl. ej utlämnade kanoner och andra artilleripjäser, fordon med utredning med mera dylikt. Gevärs-, ammunitions- och övningsmaterielförråden innehålla alla till batterier m. fl. ej utlämnade handvapen, ammunitionseffekter, målskjutningsmateriel med mera dylikt. Batteriförråden innehålla till batterierna utlämnad artillerimateriel.^ Benämningarna gälla oberoende av de lokaler, i vilka materielen förvaras. § 13. Skada å och förlust av artillerimateriel. 1. Därest i bruk varande artillerimateriel, skadats på annat sätt än genom förslitning eller gått förlorad och full ersättning icke genast erlägges, anställer vederbörande batterichef eller befälhavare omedelbart undersökning för utrönande av skadans eller förlustens uppkomst, samt huruvida någon må anses därför ersättningsskyldig. Det vid undersökningen förda protokollet inlämnas omedelbart genom vapenofficeren till regementschefen, vilken med hänsyn till i saken yppade omständigheter och det skadades eller förlorades värde bestämmer, huruvida undersökning jämväl vid krigsrätt skall äga rum, eller om det utan sådan åtgärd må anses uppenbart, att kronan själv bör vidkännas skadan el-

221 ler förlusten. Är det senare förhållandet, istånd- Bil. sättes det skadade, om så bör ske, och bestridas utgifterna därför från det anslag, varav ifrågavarande materiel bekostas, eller avskriyes det skadade eller förlorade. Har undersökning vid krigsrätt ägt rum och enligt laga kraftvunnet utslag icke någon ålagts ersättningsskyldighet, förfares på enahanda sätt. Ersättningsbeloppet för skadad eller förlorad materiel bestämmes, allt efter omständigheterna, till nyanskaffningsvärdet eller till skälig del därav. 2. Om skada å och förlust av i detta reglemente omförmäld, i förråd förvarad materiel är särskilt stadgat. § 14. Motsvarar nuvarande § 11. Nuvarande mom. 2 utgår.

§ 14. Iståndsättning av materiel. Iståndsättning av i detta reglemente avsedd materiel verkställes för de till Stockholm, Karlsborg och Boden förlagda truppförbanden vid därvarande tygstationer samt för övriga truppförband vid respektive tygverkstäder, därest icke i särskilda fall arméförvaltningens artilleridepartement annorlunda bestämmer. Tygverkstäderna skola i första hand utföra för materielvården vid vederbörliga artilleritruppförband erforderliga arbeten samt, i den mån dessa det medgiva, andra av arméförvaltningens artilleridepartement begärda arbeten. C. Tillfälligt sammandraget truppförband och skola.

§ 15. Motsvarar nuvarande I sak oförändrad.

§ 16. Motsvarar nuvarande § 10. I sak oförändrad.

. § 15. Tillfälligt sammandraget truppförband. Vid tillfälligt sammandraget truppförband eller vid truppförband, där materielvården icke kan ombesörjas enligt i det föregående meddelade föreskrifter, åligger det truppförbandets chef att, med ledning av ovan angivna^ föreskrifter, ansvara för och ordna materielvården. § 16. Skola. 1. Vid skola eller utbildningskurs, som är sammandragen från flera truppförband av artilleriet och förlagd till visst regemente, fullgöra detta regementes chef, vapenofficer, tygunderofficer och vapenunderofficer samt skolans

8.

222 (kursens) personal, i tillämpliga delar, de uti det föregående angående materielvården vid regemente föreskrivna åligganden. 2. Vid skola med egen förvaltning ombesörjes materielvården enligt för materielvården vid regemente meddelade föreskrifter i tillämpliga delar.

III. Särskilda föreskrifter. § 17. Motsvarar nuvarande § 12. I sak oförändrad.

§ 18. Motsvarar nuvarande S 1>>. Oförändrad.

§ 17. Tygstationerna och tygverkstäderna. 1. Tygstationerna i Stockholm och å Karlsborg med därtill hörande tyg-, gevärs- och ammunitionsförråd lyda omedelbart under arméförvaltningens artilleridepartement. 2. Tygstationen i Boden lyder i tekniskt avseende och i fråga om förvaltningen ävenledes omedelbart under arméförvaltningens artilleridepartement. Över därvid anställd personal äger artilleribefälhavaren ständig befälsrätt. 3. Å ort, där tygstation är förlagd, äger regementschef rätt att utöva tillsyn över de arbeten, som vid tygstationen utföras för iståndsättande av regementets materiel. 4. Tygverkstäderna vid regementen, som hava dylika sig underställda, lyda genom vapenofficeren under vederbörande regementschef. § 18. Artilleritruppförbandens hantverksbestiillningsmim. Vid tygstation eller tygverkstad skola, förutom vederbörande tygstatspersonal och erforderliga civila arbetare, även vederbörande artilleriregementes hantverksbeställningsmän för egen fortsatt utbildning och för utförande av där förekommande arbeten tjänstgöra, när deras arbete icke erfordras för regementets räkning i hantverkstjänst, allt enligt de närmare föreskrifter, som arméförvaltningens artilleridepartement äger utfärda.

Statens offentliga utredningar 1926 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. I

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergibnuk.

P. M. ang. tätare tingssammanträden. [6]

Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. de icke rättsbildade domsagobiträden as avlöningsförhållanden och anställningsvillkor. [2] 1921 års pensionskommittés betänkande. 7. Nytt förslag till militär tjänstepensionslag. [3]

Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.

K o m m u n i k a t i o n s väsen. Statens och kommunernas

finansväsen.

Bank-, kredit- och peimingväseii. Politi.

Försäkringsväsen. Socialpolitik. Utredning rörande lagstiftningen om arbetstidens begränsning i vissa främmande länder m. m. [1] Postverket. [4]

Hälso- och sjukvård.

Kyrko väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Det svenska skolväsendets organisation. [5]

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen, Betänkande ang. förenkling av förvaltningsorganisationer vid arméns truppförband. [7]

F a s t egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

7^0zf - <*> Stockholm 1926. P. A. Norstedt & Söner. 261158